MEDDELANDEN

A|-

S0<IETA8
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

SEXTONDE HÄFTET.

-*cr<i}fil;o>

HELSINGFORS.

.1. SI.MELII AllFVIXdAUS BdK riJYCKEIU AKII KHi il>A(;
1888—1891.

I n n e h tl 1 1 :

Karsten, P. A. Syinboln' ad Mycolo<>-iain Feiinicaui i'.XXlii Sid. 1.

,. ,. P. XXIV ,. 14.

P. XXV ,. 20.

,. P. XXVI .. -27.

P. XXVII ,. Xi.

P. XXVIII ,. M.

Brenner, M. Om de i Finland föi-ekounuande formerna af

Linnes ursprungliga Juncus articiilatus . . . ,. 47.
Sselan, Th. Om en hittills obeskrifven liybrid at Pyrola

minor L. ocli P. rotundifolia L ,. M.

Boldt, R. lakttagelsor öfver könsfördelningen hos Lönnen .. lil.

Kihlman, A. Osw. Om en ny Taraxacum fiB.

,. Om Carex helvola Bl. ocli nägra när-

stäende Carex former lil).

Elfving. Fredr. Nägva anmärkningar tili Desmidieernas

systematik ,. 7(>.

Karsten, P. A. SymboUe ad MycologiamFennicam, P. XXIX ,. 84.

Brenner, M. Om nagi-a Taraxacum-former ,. 107.

Linden, John, Anteckningar om växtligheten i södra

Karelen ,. 115.

Hisinger, Eduard, Puccinia Malvacearum Mont. hnnnen

tili Finland 1890 l.S7.

Arrhenius, A. Om Polygonum Rayi Bab. f. l)orealis A.

Arrh. n. f. l!)i).

„ Om Stellaria iiebecalyx Fenzl neli St. Po-

nojensis Arrh. n. sp „ 11)2.

(Medclel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: I88S1.

Symbolae ad Mycologiam Fennicam.

Pars XXIII.

Auctore
P. A. Karsten.

(Societati exhibitum die 8 Octobris 1887.1

Formam Geasteris cahjculati B\ick. in Mycologia Fen-
nica III, p. 359 descriptam G. Bryantii Berk. *G. Kitnzei
nominavit beat. Winter (conf. Wint. Die Pilz. p. 911 et De
Toni Rev. monogr. gen. Geasteris p. 9).

Rhizopogon rubescens Tul. in pinetis cirea Mustiala et
in paroecia Tyrvis, m. Aug. et Sept., aliqvoties inventum.

Porothelium lacemm Fr. Obs. 2, p, 273; Hym. eur. p-
595 ad corticem ramorum putridorum Betuhie in regione
Mustialiensi, Taipalmaa, m. Julio 1887 legit cl. K. Starbäck.

Mucronella calva (Alb. et Schw.) Fr. Hym. eur. p. 629
in ligno putrido Plni et Befulae circa Mustiala passim obvia.

Sporae subellipsoideae, longit. 3 — 4 mmm., crassit.
2 — 3 mmm.

Mucronella subtilis Karst. n. sp.

Subiculum nuUum. Aculei conferti, tenuissimi, acumi-
nati, albi, siccitate vix vei levissime lutescentes, vix 1 mm.
alti. Sporae 2 — 4 mmm. longae, 2 mmm. crassae.

Supra lignum putridum pineum prope Mustiala semel
observata.

2 P. A. Karsten.

Polyozus Hisingeri Karst. n. sp.

Curiaceo-inoUis, crcctus, dichotome ramosus, alutaceo-
pallescens, 3—4 cm. altus, basi stipitiformi, simplici, gra-
cili, subfiliformi, tereti, pubescente pruinoso, ramis compla-
natis vei tcretibus, laevibus, subfastigialis, pruina dense
obtectis, apice acutis vei rarius obtusis, subnudis. Sporae
subsphaeroideae, hyalinae, longit. 3 mmm., crassit. 2 mmm.

Ad radices Cyatheae medidlaris in caldariis Fagervi-
kiensibus, ubi Orchideae colebantur, lectum a nob. Edv.
Hisinger.

Corticium roseolum Karst. n. sp.

Eflusum, ceraceum, rigeseons, adgliitinatum, teniie, in-
determinatum, nudum, contiguum, pallescens, rosellum, am-
bitu similari. Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, plerumque
guttula unica minuta praeditae, longit. 5 — 8 mmm., crassit.
4 — 7 mmm.

Supra corticem vetustum Betidae circa Mustiala pluries
lectum.

Vararia alutaria (Berk. et C.) Karst.

Effusa, adnata, primo tomentosa, helvolo- vei sul-
phureo - pallida, ambitu similari, subinde radiato-fibroso.
Hymenium submembranaceum, aridum, laeve, contiguum,
pruinosum, pallidius. Sporae fusoideo-oblongatae, rectae,
vulgo uniguttulatae, longit., 10 — 12 mmm., crassit. 3 mmm.?

Supra lignum pineum prope Mustiala, m. Julio 1866.

Hyphae dichotome divaricato-ramosae, dilute flavescen-
tcs, acutae, 1 — 2 mmm. crassae.

Hypochnus cinerascens Karst. n. sp.

Effusus, primo byssinus, albidus, dein disco e sporis
cinerascens, ambitu similari, absqve hymenio distincto. Spo-
rae sphaoroideac, echinulatae, cinerascenles, diam. 6 — 7
mmm. Hyphae ramosae, hyalinae (sub lente), 3 — 4 mmm.
crassae.

Supra corticem vetustum Salicis ad Mustiala, m. Julio.

Clavaria amethystina BuU. *C1. coerulescens n. subsp.

Symbolac ad Mycologiam fennicam, XXIII. 3

„Tota coerulescens. Forma magnitudineque cum CL
lUiva conveniens."

In paroecia Hollola legit cl. H. Stjornvall. Non vidimus.

Ascophanus vilis Karst. et Starb. in Rev. myc. 1887, p. 159.

Apotliecia sossilia, immarginata, planiuscula, testaceo-
pallescentia, sicca fuscescentia, lätit, circiter 0,2 mm. Asci,
cylindracei, longit, circiter 120 mmm., crassit. 10— 12 mmm.
Sporae 8:nae, monostichae, ellipsoideae, eguttulatae, longit.
15 — 18 mmm., crassit. 8 — 9 mmm. Paraphyses filiformes,
conglutinatae, apice incurvatae, vix incrassatae.

In limo eqvino ad Mustiala, m. Julio 1887, leg. cl. K
Starbäck.

Ab Ascophano mimdeUo Karst. sporis constanter mo-
nostichis paraphysibusquo apice haud incrassatis prae cete-
ris distinctus.

Helotium lateritioalbum Karst. in Rev. myc. 1887, p. 159.

Apotliecia sparsa, breviter stipitata, cyathoidea, alba
vei lateritia, tomento pertenui niveo obtecta, 0,2 — 0,3 mm.
alta. Asci cylindraceo-clavati, longit. 33 — 40 mm., crassit.
6 mm. Sporae distichae, fusoideo- vei clavulato-bacillares,
rectae, vulgo guttulatae, longit. 6—10 mmm., crassit. 1 — 1,5
mmm. crassae.

In foliis siccis Scirpi sylvatici in prato Mustialensi,
Myllyperä, m. Julio.

Chloropleniella virella Karst. in statu udo apotheciis
laete sulphureis gaudet.

Pyrenopeziza graminis (Desm.) Sacc. Mich. I, p. 354;
Pyrenopeziza hysferina Sacc. Mich. I, p. 254.

In culmis vaginisque Moliniae coernleae juxta lacum
Salois prope Mustiala m. Julio et Augusto 1887 haud parce
obvia.

Apothecia per epidermidem fissam erumpentia, sparsa,
subcoriacea, sicca compresso-clausa, hysterioidea, nigra, mar-
gine albicante, excipulo solidiusculo, fuligineo, parenchy-
matico, ad marginem prosenchymatico. Asci cylindraceo-

4 P. A. Karsten.

clavati, apice rotundati, 90 mmm. longi, 11 — 12 mmm.
crassi. Sporae di- vei subtristichae, elongatae, rectae vei
Icnissime curvulae, 4-guttulatae, longit. 16 — 18 mm., crassit.
3 — 4 mmm.

MoUisia sylvatica Karst. n. sp.

Apothecia sparsa vei siibgregaria, superficialia, mollia,
patellata vei subconoidea, glabcrrima, fuscescentia, sicca ni-
grescentia margineque elevato, disco planiusculo, pallido,
parenchymatice contexta, 0,i — ^0,2 mm. Iata. Asci clavati,
sessiles, longit. 45 — 50 mmm., crassit. 10 mmm. Sporae
8:nae, distichae, elongatae, 2-guttulatae, longit, circ. 15 mmm.,
crassit. 3 mmm. Paraphyses filiformes.

In foliis piitridis Scirpi sylcatici prope Mustiala, m. Aug.

Ombrophila Starbäckii Karst. in Rev. myc. 1887, p. 159.

Apothecia subgregaria, sessilia, glabra, nuda, convexa
vei plana, immarginata, repanda, livida, subindo in sulphu-
reum levissime vergentia, vetustiora siccitate nigrescentia,
0,1 — 0,2 mm. Iata. Asci clavati, sessiles, curvati, longit. 48
-60 mmm., crassit. 9 — 11 mmm. Sporae 8:nae, distichae,
oblongatae, curvulae, utrinque obtusae, 2-, rarius 1 — 4-
guttulatae, hyalinae. Paraphyses parum notabiles. Contex-
tus prosenchymaticus.

In cortice vetustiore Betulae ad Mustiala, m. Julio 1887,
legit cl. K. Starbäck.

Omhrophilae fennicae Karst. affinis.

Naevia phragmitina Karst., Phacidkmi phragmitinum
Karst. in Hedw. 1887, p. 125.

Apothecia sparsa, per epidermidem stellatim fissam
emergentia, concaviuscula, subimmarginata, testaceo-pallida,
lätit. 0,3 mm. Asci clavati, stipitati, longit, circa 95 mmm.,
crassit. circa 12 mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoideo-
elongatae, 2-guttulatae vei spurie uniseptatae, longit. 18 — 21
mmm., crassit. 3 — 5 mmm. Paraphyses cohaerentes.

In foliis Phrar/niifis r(»ii)ininis putridis in ditione Mu-
stialensi juxta lacum Salo is, m. Augusto.

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 5

Pirottaea uliginosa Karst. n. sp.

Apothecia sparsa, planiuscula, hyalina, setulis strictis,
articulatis, nigris, usqve ad 180 mmm. longis, basi 6 mmm.
crassis obsessa, minima, contextii minute parenchymatico
hyalino. Asci cylindracei, apice leviter attenuati, longit. 34
— 42 mmm., crassit. 5 mmm. Sporae non satis cvolutae
visae. Paraphyses filiformes, parcae, 1 mmm. crassae.

In foliis putrescentibus Calumayrostidis lunceolatae ad
Mustiala, autumno.

Actinoscypha Karst. n. gen.

Apothecia e subiciilo tenui, ambitii breviter tenuiterque
radiato-fibrilloso enata, primitus lentiformia et claiisa, mox
aperta, cupulata, plana, sessilia, coriacea vei carbonaceo-
membranacea, disco carnoso-ceraceo. Asci cylindraceo-cla-
vati. Sporae 8:nae, ellipsoideae, continuae, hyalinae. Para-
physes filiformes.

Actinoscypha graminis Karst. n. sp.

Apothecia sparsa vei siibgregaria, planiuscula, orbicu-
laria, margine elevato, obtuso, integerrimo, e subiculo orbi-
culari, tenuissimo, fuligineo enata, palleseentia vei rufescente
pallida, sicca nigrescentia, epithecio pallescente, sicco rufe-
scente paUido, excipulo tenui subcoriaceo, circiter 0,3 mm.
Iata. Asci cylindraceo-clavati, apice obtusiusculo, longit. 48
mmm., crassit. 9 mmm. Sporae ellipsoideae, longit. 6 — 8
mmm., crassit. 3 mmm. Paraphyses filiformes, sursum in-
crässatae.

In culmis, foliis vaginisque Moliniae coeruleae exsicca-
tis ad lacum Salois, m. Augusto.

Forte statum ascophorum Äctinothyrii graminis sistit.

Patinellaria polytrichina Karst. et Starb. in Rev. myc.
1887, p. 160.

Apothecia subgregaria, sessiha, plana, ut plurimum or-
biculata, submarginata, nigra, nitentia, nuda, circiter 0,2
mm. Iata. Asci cylindraceo-subclavati, longit. 45—50 mmm.,
crassit. circiter 6 mmm. Sporae 8:nae, eUipsoideae vei

6 P. A. Karsten.

oblongatae, rectao, continuae, hyalinae, longit. 6—9 mmm.,

crassit. circiter 3 mmm. Paraphyses vL\ 1 mmm. crassae.

Supra folia perigoiiialia Folytrkhi c-ommiinis putre-

scentia propc pagum par. Tammela, Heinämaa, passim obvia.

Tympanis Rosae Karst. n. sp.

Apolhccia sessilia vei subsessilia, solitaria vei in cae-
spitulos sociata, nuda, nigra, planiuseula, margine acu-
tiusculo, subdenticulato-inaequali, nitentia, lätit. 0,4 mm.
Asci cylindracco-siibelavati, myriospori, longit, circiter 75
mmm., crassit. 9 — 10 mmm. Sporae oblongatae vei ellip-
soideae, longit, circiter 2 mmm., crassit. 0,5 — 1 mmm. Pa-
raphyses graciles, apice conglutinatae.

In ramis emortuis Rosae volvatae in horto Mustialensi,
fine m. Majo 1872.

Enchnoa Friesii Fuck. Symb. p. 151; Sacc. Syli. I, p. 91
in Mustiala sub epidermide ramorum Sambuci racemosae m.
Jänuario semel inventa.

Asci 35 — 45 mmm. longi, 5 — 6 mmm. crassi. Sporae
distichae, curvatae, 2 — 4-guttulatae, 8 — 12 mmm. longae,
2 — 3 mmm. crassae.

Gnomoniella brevirostris Karst. in Rev. myc. 1887, p. 160.

Perithecia subsparsa, epidermide subimmutata tecta ei-
que detractae subtus adhaerentia, sphaeroidea, nigra, basi
filamentis fuscis paucis praedita, rostro brevissimo, crassiu-
sculo, epidermidem perforante, ore depresso, atro, lätit. 0,2
mm. Asci brevissime pedicellati, fusoideo-baciUares, cur-
vuli, longit. 120 — 135 mmm., crassit. 11 — 12 mmm. Sporae
distichae, filiformes seu bacillares, utroque apice attenua-
tae, curvulae, pluriguttulatae, hyahnae, longit. 75 mmm.,
crassit. 4 mmm.

In foliis vaginisquc emortuis Scirpi sylvatici ad Musti-
ala, m. Julio.

Rosellinia subsimilis Karst. et Starb. in Rev. myc. 1887,
p. 160.

Perithecia superficialia, aggregata, interdum connata.

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 7

sphaeroidea vei conoideo-sphaeroidea, ostiolo acute papil-
lato, atra, tomento tenui griseo, excepto ostiolo, velala, cir-
citer 0,5 mm. diam. Asci teretcs. Sporae oblique mono-
stichae, oblongatae vei elongatae, curvulae, rarius inaeqvi-
laterales vei rectae, 1-, rarius 2 — 4-guttulatae, olivaceao,
scmipellucidae, utrinque hyalino-appendiculatae, longit. 24 — 35
mmm., crassit. 7 — 9 mmm. Appendiculae 2 — 3 mmm. longae.

In ligno vetusto SaUcis ad Mustiala fine m. Julio 1887
leg. K. Starbäek,

A Rosellinia araneosa (Pers.) Sacc. distincta ob spo-
rarum formam et appendices.

Lasiosphaeria Britzelmayri Sacc. Syli. II, p. 192. *L.
fennica Karst. Rev. myc. 1887, p. 160.

Perithecia subsparsa, sphaeroidea vei conoideo-sphae-
roidea, vulgo conoideo-papillata, setulis (alienis?) paucissi-
mis, strictis, atris praedita, atra, 0,2—0,3 mm. Iata. Asci
subcylindracei, longit. 100— 105 mmm., crassit. 7 — 8 mmm.
Sporae 8:nae, distichae, fusoideo-bacillares, utrinque acu-
minatae, pluriguttulatae vei tenuiter 3 — 6-septatae, ad septa
non constrictae, rectae, hyalinae vei lutescente hyalinae,
longit. 30 — 34 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Paraphyses haud
bene discretae.

In cortice putri Betulae in prato Mustialensi, Myllyperä,
die 28 m. Julii 1887 leg. cl. K. Starbäek.

Laestadia Ptarmicae Karst. et Starb. in Hedw. 1887, p. 125.

Perithecia sparsa, primitus epidermide tecta, rotundata,
atra, demum poro pertusa, vix 0,i mm. diam. Asci elon-
gati, sessiles, recti vei curvuli, longit. 39 — 48 mmm., cras-
sit. 10 — 12 mmm. Sporae distichae vei subtristichae, ovoi-
deo-elongatae, rectae vei curvulae, guttulatae, hyalinae, lon-
git. 15 — 22 mmm., crassit. 5 — 6 mmm.

In foliis aridis AchUleae Ptannicae in agro Mustialensi
m. Junio exeunte 1887 legit cl. K. Starbäek.

Laestadia Epilobii (Wallr.) Sacc. Syli. I, p. 431 in cau-
libus exsiccatis Epilohii a7igustifolii circa Mustiala passini
obvenit.

8 P. A. Karsten.

Sporae oblongatae, rectae vei leniter curvulae, longit.
9 — 15 mmm., crassit. 3 — 4 mmm., saltem primitus mono-
stichae. Asci subcylindracei, 65 — 70 mmm. longi, 7 mmm.
crassi.

Leptosphaeria sparsa (Fuck.) Sacc. Syli. II, p. 77 ad
Poam in ditioue Mustialensi lecta.

Bertia moriformis (Tod.) De N. var. majuscula.

A typo sporis majoribus (42 — 66 mmm. longis et 6 — 8
mmm. crassis) recedens.

In ramis piitrescentibus Aini incanae ad Mustiala sat
freqvens.

Sphaerella leptasca Auersvv. Pyr. p. 15, f. 64; Sacc. Syli.
I, p. 518, reperta est prope Mustiala in caulibus emortuis
Angelicae sijlvestris.

Melanopsamma ampuUigera Karst. et Starb. in Rev.
myc. 1887, p. 160.

Perithecia laxe gregaria, basi immersa, sphaeroideo-
conoidea, ostiolo, vulgo papillato, perforata, glabra, atra,
diam. 0,2 — 0,3 mm. Asci cylindracei, inferne inflati, stipite
■breviusculo, ut plurimum obliqvo, long r^" 60 — 66 mmm., cras-
sit. 15 — 16 mmm. Sporae di- vei (inferne) tristichae, fusoi-
deo-oblongatae, rectae, uniseptatae, ad septum constrictae,
loculis uniguttulatis, hyalinae, longit. 18 — 24 mmm., crassit.
5 — 8 mmm. Paraphyses coalescentes.

Ad corticem vetustum Betulae in regione Mustialensi,
m. Julio 1887, leg. cl. K. Starbäck.

Lophiostoma Starbäckii Karst. in Hedw. 1887, p. 125.

Perithecia gregaria, ligno vetusto, vulgo nigrificato, plus
minus insculpta, rotundata, superne compressiuscula, ostiolo
compresso angustissimcque lineari, subinde conoideo-atte-
nuata et rimula ovali hiante pertusa, atra. Asci cylindraceo-
clavati, longit. 65—85 mmm., crassit. 8 — 9 mmm. Sporae
8:nae, obliqve monostichae vei subdistichae, oblongatae vei
elongatae, primitus 4-guttulatae et hyalinae, deinde o-sep-

Symbolao ad Mycologiam fennicam, XXIII. 9

tatae et subflavae, ad septa constrictae, longit 15 — 21 mmm.,
crassit. 5 — 6 mmm. Paraphyses gracillimae.

In ligno vetusto arbomm frondosarum prope Mustiala
fine m. Jmiii 1887 leg. cl. K. Starbäck.

Loph. triseptato Pcck., ut videtm", proximum.

Lophiotrema pusillum (Fuck.) Sacc. Syli. II, p. 582 in
culmis siccis Poae ad Mustiala legit cl. K. Starbäck.

Sporae circiter 27 mmm. longae, 5 — 7 mmm. crassae
(sine zona).

Taphrina Sadebeckii Johans. *borealis Johans. Svampsl.
Taphr. p. 39, t. 1, f. 3 in foliis vivis Aini incanae circa
Mustiala sat freqventer obvenit.

Taphrina polyspora (Sorok.) Johans. Svampsl. Taphr.
p. 41, t. 1, f. 4 in foliis vivis Äceris tatarici in Mustiala.

Cronartium flaccidum (Alb. et Sch\v.) Wint. in foliis
Paeoniae corallinae in Mustiala (Nokkamäki) observavit Onni
Karsten. — Fungus pro Fennia novus.

TJromyces Behenis (De C.) Wint. Pilz. p. 153; Karst.
Rost. och Brandsv. p. 81 prope Mustiala fme m. Aug. 1887
lectus est ab Onni Karsten.

Phoma sambucicola Karst. in Hedw. 1887, p. 126.

Pyrenia sparsa vei seriatim confluentia, semiimmersa,
inter fibras Kgni nidulantia, rotundata, conoidea vei oblon-
gata, poro pertusa, atra, circiter 0,2 mm. Iata. Sporulae
elHpsoideo-sphaeroideae, rectae, longit. 3 — 5 mmm., crassit.
2—3 mmm.

In ligno denudato, vetusto Sambuci racemosae Aboae
m. Aprili li^Gl.

Fhoinae vicii/ac Desm. affinis.

Phoma doliolum Kar.st. n. sp.

Pyrenia subconoidea, ostiolo distincto, subtenui per-
tuso, nigra, 0,3 mm. Iata. Sporulae elongatae, continuae,
hyalinae, longit. 8 — 12 mmm., crassit. 2 mmm.

In caulibus emortuis Secli Telephii prope Aboam.

Spermogonia Leptosphaeriae dolioli forte sistit.

10 P. A. Karsten.

Aposphaeria inophila (Bork.) Sacc. SylL III, p. 175; Plio-
ma iiioplilla Bcrk. var. opaca Karst.

Pyrenia superficialia, conferta, nonnumqvam concre-
scentia, verticalia, oblongata, rotundata, ovoidea vei conoi-
dea, poro pcrtusa, alra, diam. U, i mm. vei ultra. Sporulae
elongatae, rectae, hyalinae, longit. 2 — 3 mmm., crassit. 0,5
— 1 mmm.

In asseribus Aceris platanoidis ad Mustiala, m. Nov. 1865.

Aposphaeria multiformis Karst. in Hedw. 1887, p. 126.

Pyrenia sparsa vei laxe gregaria, erumpenti-superficia-
lia, forma valde varia, rotundata, oblongata, conoidea, an-
gulata, 0,1 — 0,2 mm. Iata. Sporulae fusoideo-oblongatae,
rectae, eguttulatae, hyalinae, longit. 4 — 5 mmm., crassit.
2 mmm.

In ligno vetusto Quercus in regione Aboensi, Merimasku,
m. Martio 1866.

Ab Aposphaeria allantella Sacc. pyreniis numqvam de-
pressis, sporulis etc. differt.

Dothiorella Viscariae Karst. in Hedw. 1887, p. 127.

Stromata gregaria, nonnumqvam subconfluentia, per epi-
dermidem laciniatim fissam erumpentia, planiuscula, forma
varia, ut plurimum rotundata, fusco-atra, usqve ad 1 mm.
Iata. Pyrenia stromate basi innata, ovoidea, saepe in pa-
pillam conoideam attenuata, nigra, nitida, exigua. Sporulae
fusoideo-clongatae, rectae, longit. 12 — 15 mmm., crassit.
circa 3 mmm.

In foliis putrescentibus Viscariae vulgaris prope Mu-
stiala m. Majo 1887 legit Onni Karsten.

Coniothyrium mediellum Karst. n. sp.

Pyrenia densc gregaria, superficialia, basi leviter in-
sculpta, sphaeroideo-conoidea, obtusiuscula, ore latiusculo
pertusa, atra, diam. 0,4 mm. Sporulae late ellipsoideae, egut-
tulatae, luleolae, diapiianae, longit. 4 — 6 mmm., crassit.
2 — 5 mmm.

In caulibus Chenopodii alli emortuis ad Mustiala.

Inter Cotnothyriion Crepinianum Sacc. et C. conoideum

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 11

Sacc. qvasi medium, ab illo praecipue sporulis pallidioribus,
ab hoe pyreniis gregariis, superficialibus, majoribus discrepans.

Levieuxia borealis Karst. in Hcdw. 1886, p. 126.

Pyreiiia erumpenlia, mox superficialia, verticalia, ovoi-
dea, obovoidea, clavata vei cylindracea, glabra, carbonacea,
rigida, superiie demum diffracta, nigra, altit. circa 0,2 mm.
Sporiilae ellipsoideae aut ovoideo- vei fusoideo-oblongatae,
chlorino-hyalinae, episporio obscm^o, rectae, eguttulatae, lon-
git. 3 — 4 mmm., crassit. 1—2 mmm.

In ligno vetusto Piiii in insula Quarkensi, Replot, m.
Julio 1859.

Dichomera Elaeagni Karst. in Fung. Eur. et extraeur. exs.

Stromata per corticem fissam transversim erumpentia,
ellipsoidea, ovalia vei subrotundata, planiuscula, atra, usque
ad 5 mm. Iata. P^Tenia stromate semiimmersa, polysticha,
plurima, subsphaeroidea, ostiolo papilliformi, atra, diam. cir-
citer 0,2 mm. Sporulae ellipsoideae, saepe irregulares, rec-
tae vei leviter curvulae, 3-septatae, loculo uno aiterove
septulo longitudinali diviso, ad septa non vei vix constric-
tae, fuligineae, semipellucidae, longit. 15 — 21 mmm., crassit.
9 — 11 mmm.

In ramis emortuis Elaeagni macrophylli in horto Mu-
stialensi m. Martio et Aprili legit Onni Karsten.

Staganospora microscopica (Fr.) Sacc. SyU. III, p. 446;
Sphaeria microscopica Fr. Syst. myc. II, p. 476, in Mustiala
in ramulis exsiccatis Berheridis m. Dee. 1865 lecta.

Septoria Scleranthi Desm. 24 Not. 1857, p. 9; Sacc.
Syli. III, p. 518 in caulibus foliisque langvescentibus Scle-
ranthi perennis ad Mustiala m. Julio 1866 semel observata.

Sporulae continuae, curvulae, longit. 28 — 35 mmm., cras-
sit. 2 mmm.

Septoria thecicola Berk. et Br. var. scapicola Karst.
n. v;n\

Pyrenia sparsa, superficialia, multiformia, rotundata,
ovalia vei oblongata, rugosa, poro lato orbiculari vei ovali

12 P. A. Karsten.

dehiscentia, nigrescentia, humectata fuligineo-atra, intus fu-
ligineo-pallida, basi vulgo macula angusta, fuliginea cincta,
vix 0,1 mm. attingentia. Sporulae filiformes, rectae, guttu-
latae, hyalinae, longit. 18 — 24 mmm., crassit. 1 — 1,5 mmm.

In scapis capsularum siccis Pohjtrichi jiiniperini prope
Mustiala m. Julio.

Ad Excipulaceas forte rectius adscribenda.

Rhabdospora Corni (Fuck.?) Karst.; Phoma Conti Fuck.
Symb. p. 207 ; Sace. Syli. III, p. 86.

Pyrenia vix papillata. Sporulae cylindraceae, longit.
12 — 18 mmm., crassit. 2 — 3 mmm.

In ramis corticatis Corni sanyuUieae in horto Mustia-
lensi, m. Majo 1872.

Actinothyrium graminis Kunz. Myk. Heft. II, p. 81; Sacc.
Syli. III, p. 658 in ibliis vaginisqve siccis Molbiiae coeruleae
prope lacum Salois haud procul a Mustiala semel m. Aug.
nobis visum.

Sporulae filiformes, hamatae, rectae vei curvulae, solito
guttulatae, hyalinae, longit. 50 — 80 mmm., crassit. 1—2 mmm.

Libertella betulina Desm. Sacc. Syli. III, p. 745; Naema-
spora aurea Fr. in truncis ramisque siccis Betulae per par-
tem Fcnniae saltem australem passim lecta fere per annum.

Ramularia lactea (Desm.) Sacc.

Gaespituli laxi, tenuissimi, amphigeni, albi, macula sub-
circulari, fuscescente insidentes. Hyphae simplices, conti -
nuae, hyalinae 15 — 26 mmm. longae, 3 mmm. crassae. Co-
nidia fusoideo-elongata, recta, continua, hyalina, eguttulata,
concatenata, 10 — 18 mmm. longa, 1,5 — 3 mmm. crassa.

In foliis vivis Violae sijlvaticae in paroecia Tammela
aliqvoties lectum.

Clasterosporium fungorum [Fr.) Sacc. Syli. IV, p. 389;
Epoclmium fungorum Fr. in Stereo laevi Karst. (= Corticio
evolventi Auctt.) ad Mustiala m. Junio 1887 legit filius
mcus. Onni.

Conidia 21 — 27 mmm. longa, 8 — 9 mmm. crassa.

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 13

Scolecotrichum graminis Fuck.; Sacc. Syli. IV, p. 348
in foliis vivis Glyceriae Jluitantis m. Aug. 1887 legit Onni
Karsten.

Fusicolla Pteridis (Kalchbr.) Karst. Fusidium Pteridis
Kalchbr. in Bot. Zeit. 1861, p. 296; Sacc. Syli. IV, p. 31.

Sporodochia pulvinato-lobata, siibeffusa, gelatinosa, pal-
lescentia, siccitate fulvescentia. Conidia fusoideo-elongata,
recta, hyalina, continua, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 1 — 2
mmm.

In pagina inferiore foliorum Pteridis aquilinae circa
Mustiala, autumno, passim.

MLxta cum Phyllachora Pteridis (Reb.) Fuck., cujus forte
formam conidiiferam sistit.

Fusarium deformans Schroet. Pilz. v. Madeira und Te-
neriffa p. 5; Sacc. Syli. IV, p. 717, in amentis foemineis
Salicis capreae et S. pe7itandrae in agro Mustialensi m. Junio
et Julio haud raro provenit. Valde noxium.

-<$>.$■ —

(Metldel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1

Symbolae acl Mycologiam Fennicam.

Pars XXIV.

Auctore
P. A. Karsten.

(Societati exhibitum die 5 Novembris 1887.)

Lactarius lateritioroseus Karst. n. sp.

Pileus carnosus, tenuis, convexo-umbilicatus, mox de-
pressus, saepe demum subinfimdibuliformis, papilla acuta fuga-
ci, saepe irregularis, azonus, rarissime siibzonatus, ad margi-
nem praesertim parce subtiliterqve strigosulus, dein squa-
muloso-diffractus, siccus, carneo- vei lateritioroseus, expal-
lens, 4 — 6 cm. latus. Stipes farctus, curvatus, aeqvalis, fra-
gilis, nudus, pallescens, usqve ad 5 cm. longus et 1 cm. cras-
sus. Lamellae decurrentes, angustae, temies, subcontertae,
saepe furcatae et venosc connexae, flavescentes. Sporae
ellipsoideo-sphaeroideae, echinulatae, uniguttulatae, albae,
longit. 8 — 9 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. Lac acre, album.

In nemoribus circa Mustiala freqvens. Inter Lactarium
lilacinum Lasch., pro qvo antea a nobis habitus est, et
Lactarium spinosulum Quel. fcre mcdius.

Clitocybe pantoleucoides Karst. n. sp.

Solitaria. Pileus carnosus, mollis, crassiusculus, sub-
orbicularis, convexulus, postice marginatus, glaber vei potius
flocculoso-laevigatus, dein in areolas maculi- vei squamifor-
mes sccedcns, albido-pallens, sordidcscens, margine tenui,
integro, 8 cm. latus. Stipes teres, excentricus, sublateralis,

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIV. 15

adscendens 2 cm. longus, 1 cm. crassus. Lamellae decur-
rentes, confertae, simplices, basi subdiscretae, albae. Spo-
rae oblongatao, utrinqve obtusac, 13 — 15 mmm. longae, 4
mmm. crassae. Basidia clavata, 30 — 35 mmm. longa, 6 — 7
mmm. crassa.

In truncis emortuis, stantibus Aini incanae prope Mu-
stiala, m. Sept. et Oct. — Clit. pantoleucae (Fr.) proxima.

Hansenia pubescens (Schum.) Karst. in truncis ramisque
Betulae, Aini et Tiliae circa Mustiala haud nimis raro obvia.
— Hanseniae vehitinne (Fr.) maxime affmis est.

Grandinia cnistosa (Pers.) Fr. Hym. eur. p. 627; Odon-
tia crustosa Pers. Obs. II, p. 16; Hydnum criistosum Pers.
Syn. p. 561, in cortice Salicis Capreae et supra Fomitem
salicinnm prope Mustiala, m. Sept.

Granula confertissima, nonnumqvam confluentia, diffor-
mia, vulgo oblongata. Sporae ellipsoideo-oblongatae, longit.
3 — 3,5 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm.

Helotium sordidatum Karst. Hedw. 1887, p. 124.

Apothecia subgregaria, sessilia vei breviter stipitata,
firmula glabra. Cupula primitus sphaeroidea, dein expla-
nata, subpuberula, fuscescente pallida, epithecio pallido, cir-
citer 0,3 mm. Iata. Stipes aequalis, brevis, crassiusculus,
firmulus, saepe nuUus. Asci clavati, longit, circiter 60
mmm., crassit. circiter 9 mmm. Sporae distichae, fusoi-
deo-oblongatae, 1 — 2-guttulatae, longit, circiter 15 mmm.,
crassit. 3—4 mmm. Paraphyses parcae, filiformes, circiter
1,5 mmm. crassae.

In foliis putrescentibus Spiraeae Ulmariae ad Musti-
ala, m. Julio 1887 (K. Starbäck).

Mollisia minutissima Karst. in Hedw. 1887, p. 124.

Apothecia sparsa vei subgregaria, sessilia. Cupula plana
vei concaviuscula, nuda, pallescens, sicca fusco-pallida, epi-
thecio dilutiore, circiter 0,i mm. Iata. Asci clavati, longit.
36—40 mmm., crassit. 6—7 mmm. Sporae 7 — 8 mmm.
longae, 1 — 2 mmm. crassae.

16 P. A. Karsten.

In foliis putrescentibus Comari pcdnsfris in regione Mu-
stialensi juxta lacum Salois, m. Julio 1887 (K. Starbäck).

Lachnella fuscosangvinea (Rehm.) Karst.

Apothecia sparsa, stipitata vei subsessilia. Cupula pla-
niuscula, albido-tomentella, sicca concava vei eompressa et
fuscesccns, epilliccio aurantiaco-luleo, lätit. 1 — 2 mm. Sti-
pes brevis vei brevissimus, in eupulam dilatatus. Asci cy-
lindraceo-clavati, longit. 90 — 100 mmm., crassit. 9 mmm.
Sporae 8:nae, oblique monostichae, ovoideo-oblongatao vei
fusoideo-oblongatae, continuae, eguttulatae, rectae, longit.
15 — 20 mmm., crassit. 6 mmm. Paraphyses numerosae,
ascos superantes, guttulatae, sursum leviter incrassatae, 1,5
— 2 mmm. crassae.

In ramulis recenter emortuis truneorum Pi7ii sijlvestris,
larvis Melolonthae et Phacidio infestante necatorum, in Fen-
nia saltem australi passim, aiitumno et hieme.

A Lachnella Laricis (Chaill.) Karst. {Peziza JVillkom-
mii Hart.), ad qvam proxime accedit, sporis ascisqve mino-
ribus mox distinguitur. Huc verisimiliter spectat Peziza ca-
lycina Cook. Grevillea, voi. 4, p. 169 (saltem pr. p.).

Calloria extumescens Karst. Myc. Fenn. I, p. 97 {Om-
hrophila extumescens Karst. Rev. atqve Syn. Ase. p. 141) nuper
sporis miiseptatis lecta est, ideo ut vera Calloria habenda.

Coccomyces insignis Karst. n. sp.

Apothecia sparsa, superficialia, oblongata vei ellipsoi-
dea, primitus clausa, tumida, laevia, atra, deinde rima lon-
gitudinali, flexiiosa dehiscentia, epithecio pallido, lätit, vix
1 mm. Asci cylindraceo-clavati, apice attenuati, longit. 215
— 240 mmm., crassit. 21 mmm. Sporae conglobatae, filifor-
mes, guttulatae, dilutissime flavescentes, circiter 180 mmm.
longae, 2-3 mmm. crassae. Paraphyses numerosae, filifor-
mes, dichotome ramosae, discretae, hyalinae, 1 — 2 mmm.
crassae.

I foliis putridis Caricis panciflorae in regione Mustia-
lensi, Salois, m. Sept. 1887, specimina dua lecta.

Ad Lophodenuium nonnihil vergit.

Synibolae ad Mycologiam iennicam. XXIV. 17

Thyridaria Sambuci (Karst.) Sace. in rainis cmortuis
Symphoricarpi racemosae in horto Mustialensi crescens visa
cst. Veremur, ne Melanomma Reqvienii H. Fab. Sace.
Syli. II, p. 107 ab bac non diversa sit.

Acanthostigma longiseta Karst. in Kev. niyc. 1888, Avril.

Perithecia sparsa vei subgregaria, superficialia, rotun-
data, atra, circiter 0,i mm. Iata, setulis divergentibus, de-
cumbentibus, simplicibus, rigidulis, fuligineis vei subatris,
apicem vorsus attcnuatis, flcxuosis et pallidioribus, longissi-
mis (usque ad 0,4 mm.) ornata. Asci cylindraceo-elavati,
vix stipitati, longit. 74 — 90 mmm., crassit. 8— 9 mmm. Spo-
rae disticbae, elongatae?, 3-septatae?

Ad caules putrescentes Urticac dioieac in horto Mustia-
lensi, m. Sept. 1887 parcissime lecta.

Fusicoccum coronatum Karst. Hed\v. 1S84, p. 21 : Sace.
Syli. III, p. 250, var. salicmum Karst.

Typo simillimum, laciniis vero epidermidis non nigri-
ficatis cinctura. Sporulae 10 — 15 mmm. longae, 2 — 2,5
mmm. crassae.

In foliis putrescentibus Salicis phylicaefoUae prope
praedium Saaris in paroecia Tammela, m. Majo 1869.

Sphaeronaema nigrificans Karst. n. sp.

Pyrenia sparsa, erumpenti-superfieialia, maeula ambi-
ente indeterminata nigricante insidentia, irregularia, rotun-
dato-depressa, varie corapressa vei inaeqvalia, recentia oli-
vascentia, mollia, sicca atra, nitidiila, rostro cylindraeeo, dia-
metrum pyrenii nonnumqvam aeqvante instructa, 0,3—0,4
mm. Iata. Sporulae oblongatae,utrinqve obtusae, rectae, saepe
guttulis 2 minutis apicalibus praeditae, hyalinae, longit. 6 — 9
mmm., crassit. 2 — 3 mmm.

In petiolis foliorum putrescentium Ärmoraciae rustica-
naf in horto Mustialensi, m. Sept.

Naemosphaera subtilissima Karst. in Rev- myc. 1888, Avril.

Pyrenia sparsa vei subgregaria, superficialia, late co-

noidea, atra, paronchymatice contexta, circiter O, i mm. Iata,

18 P. A. Karsten.

rostro cylindraceo, stricto, atro, e filamentis connatis con-
texto, usque ad 0,4 mm. longo et 20 mmm. crasso instmcta.
Sporulae ellipsoideo-sphaeroideae, dilutissime olivaceae, lon-
git. 6 — 7 mmm., crassit. 5 — 6 mmm.

Ad ramiilos decorticatos, putrescentes Symphoricarpi
racemosap in horto Mustialensi, m. Sept.

Camarosporium Symphoricarpi Karst. n. sp.

Pyrenia conferta, rarius subsparsa, dein scmiemersa,
rotundata vei oblongata, poro pertusa vei ostiolo papillato *
praedita, atra, circiter 0,2 mm. Iata. Sporulae ovoideae vei
ellipsoideae, vulgo inacqvales, 3-, rarissime 5-septatae, acce-
dente septulo uno longitudinali, ad septa non constrictae,
opace fuligineae, longit. 12 — 16 mmm., crassit. 6 — 7 mmm.

In ramnlis aridis Symphoricarpi racemosae in horto Mu-
stialensi, m. Oct. 1866.

Excipularia lignicola Karst. et Malbr. in ligno ramorum
Syrinyae cidyaris Aboae die 2 "m. Febr. 1861 lecta.

Sporulae fusoideo-bacillares, tenuiter 1 — 3-septatae, cur-
vulae, 12 — 15 mmm. longae, 2 mmm. crassae. — Veremur,
ne haec forma eadem sit ac Amerosporium corvinum (Pers.)
Sacc. Syli. III, p. 632.

CylindrocoUa graminea Karst. n. sp.

Sporodochia gregaria vei sparsa, difformia vulgo, orbi-
culata, planiuscula, gelatinosa, pallida, siccitate flavescentia,
0,5 — i mm. diam. Sporophora fasciculata, gracillima, repe-
tite dichotome ramOsa, mox in conidia cylindrica, recta, hya-
lina, catenulata, 6 — 12 mmm. longa, 0,5 — 1 mmm. orassa
abeuntia.

In culmis emortuis Calamayrostidis ad Mustiala, m.
Oct. 1879.

CylindrocoUa tenuis Karst. n. sp.

Sporodochia sparsa, difTormia, vulgo elongata vei oblon-
gata, plana, tenuissima, gelatinosa, madore turgescentia, au-
rantiaca, circiter 0,5 mm. longa. Sporophora dichotome
ramosa, mox in conidia cylindracea, continua, eguttulata,

Symbolae ad Mycologiam temiicam, XXIV. 19

1'octa, hyallna. 3—10 mmm. longa, 0,5 — 1 mmm. crassa
abeimtia.

In Ibliis siccis gramiiium i)rope Mustiala, m. Scpt.

Hymenula vulgaris Fr. Syst. mye. III, p. 234; Sacc.
Syli. IV, p. GG8 ad eaules putresccntes SoJMagiim canadensis
in horto Mustialcnsi, m. Sept.

Sporodochia mollissima, recentia pallida, cinerascentia,
pallide coerulescenti^ vei virescentia. Conidia recta, utrin-
que obtusa, 2-guttulata, 4 — 6 mmm. longa, 1 — 1,5 mmm.
erassa.

Volutella (Psilonia) gilva (Pers.) Sacc. Syli. I-V, p. 685;
Psilonia (jUra Fr. Sy^t. mye. III, p. 451; Coiiopsea gilva Pers.

*V. intricata Karst. n. sabsp.

Sporodochia sparsa, sessilia, orbiculata vei oblongata,
rosea, filamentis valde flexuosis, septatis, asperulis, pallidio-
ribiis, 250 — 350 mmm. longis, 5 — 6 mmm. crassis vestita.
Conidia cylindracea, recta, subeguttulata, hyalina, longit.
6 — 10 mmm., crassit. 1,5 2,5 mmm. Sporophora fascicn-
lata, 15 mmm. longa, 1,5 mmm. crassa.

In petiolis putrcscentibus Armoraciae in horto Mustia-
lensi, m. Sept.

A F. [lilva practer caetera lilamentis longioribus spo-
rulisque minoribus differt.

Sporocybe graminea Karst. in Rev. mye. 1888, Avril.

Sparsa vei subgregaria, atra, circiter 0,5 mm. alta.
Stipes cylindraceus, gracillimus, strictus. Capitulum obovoi-
deum vei subsphaeroideum. Conidia ellipsoideo-sphaeroidea
vei subsphacroidea, laevia, fuliginea (sub lente), uniguttulata,
longit. 15 mmm., crassit. 12 mmm. vei 13 mmm. diam.

In Ibliis culmisque siccis graminum in locis aridis prope
Mustiala, m. Sept.

— =>t<;<t|;JO«-

(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1

Symbolae ad Mycologiam Fennicani.
Par s :x:xv.*

Auctore
P. A. Karsten.

(Societati exhibitum die 3 Martii 1888).

Lactarius lateritioroseus Karst. Symb. ad Mvc. Fenn.
XXIV, p. 14, emend.

Pileus demum repandus, saepe inacqvalis, in sqvamu-
las in disco minores, granuliformes, marginem versus majo-
res secedens, usqve ad 11 cm. latus, carne grumosa, usque
ad 1 cm. crassa, ad marginem admodum tennis. Stipes far-
ctus, nonnumqvam demum basi cavus, inaequalis, dcorsum
solito incrassatus, curvatus vei flexuosns, rarius strictus, sub-
tiliter subflocculosus, tandem pileo concolor, at pallidior, us-
qve ad 7 cm. longus et 2 cm. crassus. Lamellae demum flave-
scentes. — Pileus subinde obsolete zonatus, fragilis. Lamel-
lae subdistantes, usque ad 5 mm. latae. Odor fere nullus.

Bjerkandera chionea (Fr.) Karst.

In Lapponia rossica prope vicum Knjäsclia-guba, die O
Aug. 1861 legimus.

Bjerkandera simulans Karst. in Rev. myc. 1888, Avril.

Valde imbricata, concrescens. Pileus carnosus, Icntus,
dimidiatus, triqveter, irregularis, laevis, glaber, azonus, pal-
lescens vei albus, siccitatc subferruginascens, intus albus 1 — 3
cm. latus. Pori minuti, rotimdi, inaeqvales, laceri, tcnucs, e

Symbolae nd Mycologiam fenuicam, XXV. 21

pallido subfeiTuginascentes, midi. Sporae cylindraceae, ciir-
vulae, hyalinae, 4 — 5 mmm. longao, 1 — 1,5 mmm. crassae.

In cortice Pkeae excelmc propc Vasa, m. Majo 1864.

Quoad Ibrmam cum Inonofo radiato (Sow.) oinnino
eonvenit.

Poria separabilis Karst. n. sp.

Effusa, subtus glabra, immarginata, .siccitatc rimosa,
ambitii concolorc. Pori membrana temiissima, molli, pal-
lida vei albida, sicca secedente impositi, perexigiii, rotundi,
aeqvales, pertemics, circiter 0,4 mm. alti, a membrana fa-
cile separabiles, subfusci.

"Ad cortieem laevem, somiviviim Betukie in paroecia
Tammela semel obvia.

Cyphella terrigena Karst. n. sp.

Receptaculum membranaceum, campanulatuin, subinde
in stipitem brevissimum porrectiim, laeve, fere album, albo-
piiberuliim, 0,2 — 0,3 mm. altnm. Hymenium laeve, lutescente
album. Basidia clavulato-cylindracea, longit. 20 — 25 mmm.,
crassit. 4 — 5 mmm. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae, longit.
G — 7 mmm., crassit. 5 — 6 mmm. Gystidia nuUa.

Supra terrani niidam in horto Mustialensi, m. Julio 1 869.

Corticium calotrichum Karst. in Rev. myc. 1888, Avril.

Oblongatum vei etfusum, immarginatum, adnatum, sub-
tus adpresse fibrillosum ambituqve byssinum, demum mem-
branaceum, subsecedens et glabrescens. Myeclium e hyphis
ramosis, articulatis, apice obtuso-rotundatis, albis, 6 — 12
mmm. crassis contcxtum. Hymenium tenue, ceräceum, laeve,
contiguum, rarius siccitate rimosum, albido-alutaceum vei
sordide flavidum. Gystidia nulla. Sporae sphaeroideae, mol-
les, flavescente hyalinae, parcae, 6 — 10 mmm. diani.

Supra cortieem vetustum Äbii incanae in regione Mu-
stialensi pluries m. Aug. — Nov. lectum.

Corticium confluens Fr.

Var. triviale Karst. in Rev. myc. 1888, Avril.

Rotundatum vei effusum, adglutinatum, immarginatum,
ambitu pi'imitus subfimbriatum, album, dein glabrescens.

22 r. A. Karsten.

Hymcnium ceraceum, rigcscens, laeve, contiguum, rarissime
(siccum) rimosum, livido-caesium, siccum albido-alutaceum
seu flavesccns, nudum. Cystidia nulla. Sporae sphaeroideae
vei subsphaeroideae, dilutissime flavescentes vei subhya-
linae 6 — 9 mmm. diam. vei 7 — 9 longi. 6 — 8 mmm. crassi.

Supra corticcm, rarius ligmim Befidae, Aini, Samhuci
raceniosae, Aceris et PopuU freqvens usque ad Mare-glaciale.

Niiin hoe varietas tantum sil, ui omnis analogia sva-
det, in medio rclinqvimus.

Var. subcalceum Kaist. in Rev. myc. 1888, Avril.

Rotundatum vei effiisum, confluens, adgkitinatum, im-
marginatum, ambitu similare vei primitus tenuissime sub-
byssinum, concolor. Hymenium ceraceum, rigcscens, laeve.
contiguum vei saepius rimoso-partitum, nudum, albidum.
Cystidia nulla. Sporae sphaeroideae, ditutissime flavescen-
tes vei subhyalinae, 6 — 9 mmm. diam., parcae.

Supra corticem et lignum Betiilae circa Mustiala, fere
per annum.

A var. padino Karst., cui proxime accedit, hymenio
vulgo rimoso, albidiore ambituque similari vei mox glauce-
scente concolori discrepat.

Tromera microtheca Karst n. sp.

Apothecia superficiaKa, sessilia, gregaria, solilaria, ra-
rissime in caespitulos sociata (2 — '6 insimul), nuda, nigra,
opaca, subrugulosa, aperta, plana, orbicularia vei ovalia,
tenuiter marginata, vix 0,3 mm. Iata. Asci clavati, obtusis-
simi, jodo dilule caerulescentes, longit. 36 — 40 mmm., cras-
sit. 10 — 12 mmm., myriospori. Sporae oblongatae vei elon-
gatae, rectae, hyalinae, longit. 2 — 3,5 mmm., crassit. 1 — 1,5
mmm. Paraphyses haud benc discretae. Hymenium jodo
fulvescens.

In ligno vetuslo abietino ad Mustiala, m. Aug. ISTO.

A seqventc, cui proxime accedit, praecipue ascis mi-
noribus, sporis longioribus apotheciisqvc fere minoribus te-
nuiusqve marginatis recedit.

Symbolae ad Mycologiam fennicam. XXV, 23

Tromera ligniaria Karst. n. sp.

Apothecia superlicialia, solitaria, raro in caespitulos
sociata (plemmque 3 insimul), sessilia, rarius bäsi constricta,
aperta, concaviuscula, demum plana vei convexiuscula, mar-
gine obtuso, demimi subimmarginata, nuda, atra, rugulosa,
latil. 0,3 mm. Asci clavati, obtusi, jodo dilute caerulescen-
tes, longit. 80 — 100 mmm., crassit. 12 — 14 mmm., myrio-
spori. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae vei sphaeroideae, hya-
linae, longit. 1,5 — 2 mmm., crassit. 1,5 mmm. vei diam. 1,5
mmm. Paraphyses filiformes, 1 mmm. crassae.

Ad lignum abictinum vetustum prope Mustiala, m. Mar-
tio 1872. — An cum priore Tijmpa^iidi adscribenda?

MoUisia Artemisiae (Lasch) Karst. Peziza Atiemisiac
Lasch. in Rab. Herb. Myc. N:o 335; Handb. I, p. 344.

Perithecia erumpentia, e sphaeroideo — hemisphaerico-
applanata, scabrosella, subolivaceo-cinerea vei cinerea, disco
pallidiore, margine primitus albicante, siccitate nigrescentia.

Ad caules aridos Artemisiae vulgaris in regione Mu-
stialensi, m. Majo et Jimio. Sterilis tantnm lecta.

Amerosporium Sedi Karst. in Rev. myc. 1888, Avril.

Gupulae superficiales, gregariae, atrae, setis simplici-
bus, rigidis, erectis, continuis, atris, circiter 220 mmm. lon-
gis obsessae,- circa 0,5 mm. latae. Gonidia fusoideo-elongata,
continua, curvula, eguttulata, hyalina, longit. 24 — 26 mmm.,
crassit. 2,5—3 mmm.

In foliis langvescentibus Sedi Teleplm prope Aboam.
m. Sept. 1887, leg. Onni Karsten.

Cytosporina stellulata Sacc. Syli. III, p. 602 in ligno
vetusto Ulmi ad Aboam m. Aprili 1861 semel a nobis lecta.

Sporulae filiformes, arcuatae, circiter 30 mmm. longae
et 1 mmm. crassae.

Rhabdospora pleosporoides Sacc. *Rh. longior Karst.
n. subsp.

Maculae nullae. Pyrenia sparsa, cladogena, mox nuda.

•24 P. A. Karsten.

rotundata vei oblongata, applanata vei saepius deprcssa,
ostiolo papillato, circiter 0,4 mm. Iata. Sporulae filiformes,
rectae, eontirmae, multiguttulatae, hyalinae, 50 — 70 mmm.
longi.

In caulibiis aridis Cerefolii sylvestris propo Mustiala,
m. Aprili 186G.

Leptosporium mycophilum Karst. n. sp.

Sporodochia offusa, mollia, teniiissima, aurantiaca, am-
bitu subbyssino, albo. Gonidia oblongata, continua, recta,
hyalina, longit. 3 — 4 mm., crassit. 1 — 1,5 mmm.

In specie indescripta Myxomycetum in regionc Aboensi,
Merimasku, m. Aug. 1860.

Helminthosporium arbusculoides Peck.

Cacspites effusi, atri, velutini. Hyphae lasciculatae.
rigidac, simplices, subflexuosae, saepe basi deeumbentes,
iiigrae, articulatae, usque ad 250 mmm. longac, 7 — 8 mmm.
crassae. Gonidia ellipsoidea vei oblongata, o-septata, fuli-
ginea, semipellucida, unicoloria, longit. 20 — 2b mmm., cras-
sit. 8 — 10 mmm.

In cortice et ligno vetusto Betulae prope Mustiala et
\'asa, m. Aprili — Julio.

Botrytis campsotricha Sacc. Syli. IV, p. 117, var. fen-
nica Karst.

Gaespituli pulvinati, minuti, confluentes, albi. Hyphae
parce septatae, ramosae, 4 — G mmm. crassae, ramis vulgo
rectis. Gonidia ellipsoidea vei ovalia vei suboblonga, eguttu-
lata, hyalina, longit. 5 — 8 mm., crassit. 2 — 3,5 mmm.

Ad lignum Pini sijlvestris alicubi in Fennia.

Nudo oculo lignum videtur tarina adspersum.

Monilla arctica Karst. n. sp.

Gaespituli effusi, velutini, e sordido helvoli. Hyphae
septatae, longiusculae, 8 — 10 mmm. crassae. Gonidia brevc
catenulata, ovalia, saepissime distincte apiculata indeqvc isth-
mico-conjuncta, hyalina vei demum, dilutissime flavida, en-
dochromate granuloso, longit. 20 — 30 mmm., crassit. 10 — 13
mmm.

Syml)olae ;ul Mycologiain feiinicani, XXV. 25

Hupra ligiuun Betulae vetustiiin juxta sinum Kolaensem
l^apponiae rossicac, m. Julio 18()1 legimus.

Tolypomyria fungicola Kaist. n. sp.

Gaespituli eflusi vei subcirculares, toracntosuli, albi.
Hyphae vage ramosae, flexuosae, articulatae, intricatac, 8 — 10
mmm. crassac. Glomeruli rotundati, mucosi. Conidia cUip-
soidea vei ovalia, subiude sphaeroideo-ellipsoidea, hyalina,
2 — 4 mmm. longa, 1 — 2 mmm. crassa.

In Hansoiia celutiitu putresceute in paroecia Tyrvis,
m. Sept. 1859.

Oospora Clavariarum Karst. n. sp.

Caespituli effasi, ambientes, miieedinei, albidi. Gate-
nulae breves, simplices, ex hyphis brevissimis (40 — 50 mmm.
longis) oriundae. Gonidia (saltcm ultima) spbaeroidea, epispo-
rio crasso, verruculoso, hyalina, diam. 18 — 36 mmm.

Supra Glavariam putrescentem prope Mustiala, m. Aug.
1866.

Trichosporium fuscum (Link.) Sacc. Syli. IV, p. 289 in
ligno vetusto prope vicum Lapponiae rossicae, Knjäscha-guba,
m. Aug. 1861 legimus.

Fuscum. Hyphae 4 — 6 mmm. crassae, dilute liiligineae
et pellucidae (sub. micr.). Gonidia ellipsoidea vei ovalia, di-
lute fuliginea pellucidaqve (sub micr.), longit. 8 — 14 mmm.,
crassit. 6 — 7 mmm. — Trichosporinm fiiscescens Gook. et
Harkn. verisimiliter huc pertinet.

Hormiscium septonema (Preuss.) Karst. var. betulinum
Karst.

Syn. Hormiscium curvatnm' (Peck.) Sacc. var. betulinniH.
Karst. Symb. ad Myc. Fenn. XX, p. 97.

Gaespites late effusi, atri. Gatenae conidiorum raris-
sime ramosae, 60 — 90 mmm. longae. Gonidia subcuboidea,
4 mmm. longae, 6 mmm. crassae.

In cortice Betulae prope Vasa, m. Aug. 1867.

26 !*• A. Karsten.

Torula obducens Karsi. n. sp.

Kaiiius latc ainbiens el crustam tenuem, atrain, cffu-
sam formans. Hyphae steriles decumbentes, articulatae, hya-
linae. Catcnulae ut plurimum decemsporae, simplices vei
ramosao, curvatae vei flexuosae, saepe connatae. Gonidia
priinitus hyalina, cUipsoidea vei sphaeroidea, dein sphae-
roidea, fuliginea, pellucida (sub. mier.), diam. 4 — 8 inniin..
sat facile secedcntcs.

Supra corticem semivivum PopuU tremulae in regione
Mustialensi, m. Januario 1882.

(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888).

Symbolae acl Mj^cologiam Feiinicam.

Par s XXVI.

Auotore
P. A. Karsten.

(Societati exhibitum die 3 Martii 18S8).

Helotium straminellum Karst. n. sp.

Apothecia subsparsa, obconica, stipitata, straminca vcl
subaurea, marginem vcrsus tenuiter albido-furfurella. altit.
0,1 — 0,2 mm., epithecio concaviusculo. Stipes glaber, cupii-
lam aeqvans. Asci cylindraceo-subclavati, longit. 38 — 40
mmm., crassit. 5 mmm. Sporae cylindraceae, rectae, egutlu-
latae, longit. 4 — 4,5 mmm., crassit. circiter 1 mmm. Para-
physes discretae.

Ad lignum Betulae prope Mustiala, m. Oct. 1869.

Helotio lectissimo Karst. affine.

Lachnum Aspidii (Lib.) Karst. ad stipites Aspidii prope
Mustiala olim legimus. — Asci fusoideo-elongati, 34 — 40
mmm. longi, (3 mmm. crassi. Sporae fusoideo-bacillares,
longit. 8 — 10 mmm., crassit 1 — 1,5 mmm. Paraphyses fili-
formes, graeiles, apice attenuatae. Pili circiter 50 mmm.
longi et B mmm. crassi.

Mycolecidea Karst. n. gen.

Est Patellaria sporis coloratis pluri-septatis.

M. triseptata Karst. n. sp.

Apotbecia gregaria, superficialia, sessilia patellaetormia,

23 P. A. Karsten.

planiuscula, marginata, atra, 0,2 — 0,3 mm. Iata. Asci cla-
vati, obtusissimi, longit. 38 — 40 mmm., crassit. 10 mmm.
Sporae conglobatao, oblongatae, curvulae, 3-septatae, dilute
fuligineae vei subchlorinae, longit. 12 — IG mmm., crassit.
4 — 5 mmm. Paraphyses coalitae. Gelatina hymenea jodo
cocrulescens.

In ligno vetusto arborum frondosarum ad Mustiala, m.
Octobri 1866.

Eurotium lateritium JVIont. Syli. Crypt. n. 918; Cent. VI,
n. 45 in Ann. Se. nat. 3, XI, p. 54; Sacc. Syli. I, p. 26.

In fructibus Ämijgdali communis in Mustiala, m. Martio
1888, legit Jenny Karsten.

Perithecia tenuissime membranacea, contextu cellulis po-
lyedricis, majusculis (16 — 33 mmm. diani.), dilutissime lute-
scentibus composita, sphaeroidea, lutea, floccis dense con-
textis lanaeformibus, lulco-aurantiacis immersa, lätit, circiter
70 mmm. Asci sphaeroidei, 8-spori, circiter 20 mmm. diam.
Sporae sphaeroideae, laevissimae, subhyalinae, 8 — 12 mnim.
diam. Status conidicus: Aspergillus atrovirens Karst. Hy-
phae steriles repentes, ramosae, fertiles assurgentes, hyali-
nae, apice vericuloso-inflatae, capitulis cylindraceis, sphae-
roideo-clavatis vei rotundatis, atrovirentibus. Conidia sphae-
roidea, lacvissima, catenulata, basidiis nullis suffulta, aeru-
ginosa (sub micr. chlorina vei ehlorino-hyalina), 4 — 6 mmm.
diam.

Phaeosphaerella n. gen.

Est Spluu-rcJJa sporis coloratis.

Ph. maculosa (Sacc.) Karst.

Syn. Sphaerella mactilaris Karst. Myc. Fenn, II, p. 174.
Spliaerella maculosa Sacc. Syli. I, p. 487,
Sporae demum flavo-fuligineae, longit. 14 — 24 mmm.,
crassit. 5 — 7 mmm.

Lasiosphaeria crustacea Karst. n. sp.
Perithecia solito in crustam connexa, superficialia, e
mycelio filamentoso dematiaceo, nigro vei fusco-nigro oriunda,

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVI. 29

ovoidoa, poro pcrtusa vei in ostioluiii obtusiusciilnm attc-
nuata, scabriuscula, atra, fhigilia, facile clfflracta, inferno fila-
mentis obsessa^ubieuli, superne glabrescentia vei pilis paucis
praedita, 0,4 — 0,5 mm. diam. Asci longit. 150 — 190 mmm.
(p. Sporif.), crassit. 12 — 13 mmm. Sporae distichae, cylin-
draceae, utrinque obtusiusculae, deorsum vermiculato-curva-
tae, continuae, gnttulis minutis praeditae, hyalinae, longit.
50 — 70 mmm., crassit. 5 — 6 mmm.

Ad lignum putrescens Befulae in paroecia Tyrvis, m.
Sept. 1859, semel lecta.

Hyphae subiculi flexuosae, vage ramosae, fragiles,
articulatae, circiter 5 mmm. crassae.

Zignoella immersa Karst. n. sp.

Perithecia gregaria vei subsparsa, rotundata, innata,
dein vertice emergentia, perforata, subinde subpapillata, atra,
niida, circa 0,2 mm. Iata. Asci clavati, longit. 160 — 170
mmm., crassit. 20 mmm. Sporae distichae, fusoideae, rec-
tae vei subrectae, 1-septatae, deinde saepo obsolete 3-scp-
tatae, ad scptiim medium constrictae, hyalinae vei luteolo-
hyalinae, longit. 36 — 40 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. Para-
physes filiformes, 2 mmm. crassae.

In aäsere pineo fabrefacto, intemperiis exposito ad Mus-
tiala, m. Sept. 1871.

Melasmia Aviculariae West. 5 Not. n. 70; Sacc. Syli.
III, p. 638.

In Ibliis langvescentibus Polygoni avicidaris in horto
Mustialensi, m. Julio 1866.

Sporae ovoideae vei subsphaeroideae, longit. 3 — 4 mmm.,
crassit. 2 — 3 mmm. Sec. Kickx spermogonium sistit Sfif/uio-
teae Polycfonorum Fr. Summ. Veg. Scand., p. 421 {Dothideae
Poh/(/oni Fr. Syst. Myc. II, p. 564).

Phoma conigena Karst. n. sp.

Pyrcnia solitaria vei aggregata, erumpentia, superficia-
lia, varie compressa, saepe elongata subhysterioidea, atra, ni-
tentia, laevia, subastoma, 0,i — 0,2 mm. Iata. Sporulae fu-

30 P. A. Karsten.

soideo-elongatae, solito reetae, eguttulatae, rarissimc obso-
lete l-septatao, hyalinae, longit. 8 — 16 mmm., crassit. 1,5 —
2,5 mmm. Basidla filiformia, recta, circ. W mmm. longa
et 1 mmm. crassa.

In sqiiamis strobilorum Piceae excelsae in Mustiala, m.
Januario 1867.

Ab alTlni riioma rononmi Sacc. Mich. II, p. 615 forma
pyreniorum, sporulis eguttulatis basidiisque longioribus differt.

Liplodina nitida Karst. n. sp.

Pyrenia per corticem erumpentia, solitaria vei caespi-
tosa, sphaeroidca vei truncato-oblongata, vertice vulgo im-
pressa, laevia, atra, nitida, diam. circiter 0,2 mm. Sporu-
lae acrogenae, fusoideo-elongatae, reetae vei subrectae, iit
plurimum 1-septatae, hyalinae, ad septum non constrictae,
longit. 12 — 18 mmm., crassit. 2,5 — 3,5 mmm. Basidia fili-
formia, longit. 30 — 50 mmm., crassit. 1 mmm.

In ramulis emortuis Ahti incunae prope Mustiala, m.
Aprili 1867.

Aposphaeria peregrina Karst. n. sp.

Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, rotundata, nunc
conoidea, nunc deplanata, laevia, nitentia, atra, dein poro
pertusa, nucleo albo, punctiformia. Sporulae oblongatae,
reetae, vulgo 2-guttulatae, hyalinae, longit. 2,5 — 4 mmm.,
crassit. 1 — 1,5 mmm., muco persistente involutae.

In ligni durioris betulini superficie dealbata prope Kola
Lapponiae rossicae, m. Julio 1861.

Affinis Äposphaenae muciferae (Berk.) Sacc, Aposijhae-
riae mbuituJdc (Peck.) Sacc. et Äp. arcticae (Karst.) Sacc.

Oedocephalum byssinum (Bon.) Sacc. IV, p. 49. *herba-
riorum Karst. u. subsp.

Hyphae erectae hyalinae, haud septatae, solito aeqva-
les, circiter 0,2 mm. altae, 15 — 20 mmm. crassae. Capitula
rotunda, alba, demum llavescentia. Conidia exacte sphae-
roidca, verruculosa, ex hyahno flavida (sub micr.), diam.
12 — 14 mmm.

Synibolae ad Mycologiani fennicam, XXVI. 31

In tbliis IhDiKncHll repentis, in lierbariis asscrvatis,
pro pc Vasa lectis.

Crinula caliciiformis Fr. Syst. myc. 1, p. 495, var. sor-
hicola in corticc eniortuo Sorbi Äucupariae ad Mustiala, ni.
Sept. 1866.

Stipites seabrosi, glabri, deorsum tomcntosi, atro-oli-
vacei, ex hyphis fuligineis subhyalinisqve fasciculatis com-
positi. Conidia ex, hypharum apice angustissimo, hyalino
catenulatim oriimda, mox secedentia, oblongata vei oUi-
psoideo-"oblongata, recta, eguttulata, hyalina, longit. 2 — 3
mmm., crassit. 1 — 1,5 mmm.

Rhinocladium macrosporum Karst. n. sp.

Etfusum, lomentoUum, fulvotestaceum. Hyphac flexuo-
sae, dichotome ramosae, articulatac, ereclao vei adscenden-
tes, hyalinae (sub micr.), crassit. 10 mmm. Conidia sphae-
roideo-cllipsoidca, punctata, flavida (sub micr.), ex hypharum
denticulis oriunda et his diu haerentia, longit. 10 — 'il mmm.,
crassit. 12 — 14 mmm.

In cortice et thallo Parmeliae vetusto ad Mustiala, fine
m. Aug. 1865.

Hormiscium paradoxum Karst. n. sp.

Caespituli suborbiculati, velutini, aterrimi, 1 — 2 mm.
lati. Hyphac (seu catenulacj vagc ramosae, conjunctae et
curvatae, articulatae, 100 — 150 mmm. longae, articuhs valde
inacqvalibus, fuligineae, semipcllucidae (sub lente), in coni-
dia subsphacroidea vei ellipsoidea vei diflbrmia, longit. 10
— 25 mmm., crassit. 8 — 12 mmm. vei diam. 6 — 8 mmm.
tandem secedentes.

In pariete ligneo (abietino?) aqvaliculi in Mustiala, m.
Jimio 1868.

Coniosporium stromaticum Cord.

'•= subreticulatum Karst. n. subsp.

Acervuli superficiales, gregarii, saepe confluentes, mi-
nuti, laxi, rotundati, atri. Conidia sphaeroidea vei sub-
sphacroidea, subreticulata, fuliginea, semipellucida (sub lente),

32 P. A. Karsten.

diani. 20— BO mmm. Hyphae sparsae, diffusae, tenerrimae
(1 mmm. crassac), hyaliiiae.

Ad asscres Fini silresfrw propc pagum paroeciae Tam-
mela, Sipilä, m. Januario 18G6.

A Coniosporio stromatiro Cord. Icon. Fung., I, p. 1,
f. 5; Sacc. Syli. IV, p. 240 acervulis miiiutis, conidiLs sphae-
roideis, subreticulatis, stromate vix uUo, sed hyphis suffultis
discedit.

(Meddel. af Societas pro Fauna ot Flora Fennica, IG: 1S88)

Symbolae ad Mycologiam Femiicam.

Pars XXVII.

Auctore
P. A. Karsten.

(Societati exhibitum die 3 Martii 188 8 K

Helotium firmulum Karst. n. sp.

Apothecia gregaria, sessilia, subiculo dematico (Tape-
siae fnscae (Pers.) '?) insidentia, sphacroidea vei late obo-
voidea, oro minuto aperta, prosenehymatice contexta, fir-
mula, alba vei lutescentia, albo-piibcrula, demum ciipulari-
aperta et sordidata, 0,2 — 0,3 mm. Iata. Asci cylindraceo-
clavati, 6 — 7 mmm. crassi. Sporae distichae, fusoideo-cloii-
gatae, rectae vei curvulae, continuae, eguttulatae, hyalinae,
longit. 7—12 mmm., crassit. 1,5 mmm. Paraphyses filifor-
mes, coalescentes.

In caulibiis aridis lluhi idaei in ditione Mustialensi, m.
Julio 1869.

Ad Helotium itnjvUiniim Karst. proxime accedit.

Chaetomium humanum Karst. n. sp.

Perithecia sparsa, superficialia, ovoidea vei conoidea.
atra, undiqve, apice excepto, setosa, 0,3—0,4 mm. alta.
Setae simplices, septatae, divergentes, rectae vei subflexuo-
sae, fuligineo-atrae, sm-siim pallidiorcs, laeves, usque ad 0,4
mm. longae et (basi) 12 mmm. crassae. Sporae juveniles
octono-conglobatae, hyalinae, guttulatao, sphaeroideo-elli-

3

34 P. A Karsten.

psoideae, longit. 10 — 14 mmm., crassit. 8 mmm., adultiores
cllipsoidoac, utrinqve attenuatac, olivacco-fuligincae, pelluci-
dac (sub micr.), luce refracta cupreo-micantes, longit. 14 —
17 mmm., crassit. 8 — 9 mmm.

Supra fimiim humanum in Mustiala, m. Oct. 1869.

Leptosphaeria vagabunda Sacc. Syli. II, p. 31, var.
Dulcamarae Karst.

In ramis emortuis Solani dulcamarae prope oppidum
Jakobstad, m. Julio 1870.

Sporae 3-septatae, luteolo-fuscescentes, longit. 14 — 19
mmm., crassit. 5 — 6 mmm.

Gnomoniella iridicola Karst. n. sp.

Perithecia sparsa, innata, atra, rostro stricto, acicu-
lari, erumpente, brevi (dimidium diametrum perithecii vix
aeqvante), vix 0,1 mm. Iata. Sporae 8:nae, fusoideo-elongatae,
reetae, 2 — 4-guttulatae, hyalinae, longit. 10-^12 mmm., cras-
sit. 3 — 4 mmm.

In foliis putridis Iridis pseiidacori in paroecia Tammela,
Kojo, semel lecta.

Rhabdospora pleosporoides Sacc. *Scrophulariae Karst.
n. siibsp.

Pyrenia cladogena, sparsa, epidcrmide vclata, sphae-
roideo- vei oblongato-depressa, atra, subinde maculae rufe-
scenti insidentia, 0,3 mm. Iata, ostiolo papillato brevi. Spo-
rulae filiformes, reetae, continuae, obsolete guttulatae, hya-
linae, longit. 50 — 67 mmm., crassit. circiter 1,5 mmm.

In caulibus Scrophulariae nodosae emortuis prope Mu-
stiala, fine m. Maji 1868.

Virgaria macrospora Karst. n. sp.

Caespituli sat compacti, oblongati vei subcirculares,
exigui (0,5 mm. lati), lusci. Hyphae congestae, erectae, sim-
plices, septatae, subaeqvales, leviter flexuosae, fuligineae (sub
lente), 4 — 6 mmm. crassae. Conidia secus hyphas iuserta,
sphaeroidea, subtilissime verruculosa, fusca, impellucida (sub
lente), diam. 12 — 18 mmm.

Synibolac ad Mycologiain fennicam. XXVII. 35

Ad PolydicltHDi .y)inn/o,s/ii)/ propc Mustiala, m. Majo
1872.

Cladobotryum terrigenum Karsi. n. sp.

Caespituli iiidetcrminati, arachnoidci, albi. Hyphae fcr-
tllcs ercctac, septatao, ramosae. Rami terni, breves. Go-
nidia terininalia, terna, oblongata, recta vei inaeqvilateralia,
continua, rarius obsoletissimc 3-septatae, hyalinae, longit.
28—35 mmm., crassit. 11 — 12 mmm.

Ad terram in horto Mustaliensi, m. Aug. 18G9.

Ad DactijliHm vergit.

Chloridium micans Karst. n. sp.

Caespituli eftusi, grisco-fusci. Hyphae fertiles erectae
vei assurgentes, simplices, parce septulatae, dilute fuligineae
• semipellucidaeqve (sub micr.), compressae, hine inde isth-
moideo-contractae, longae (2 — 5 mm. altae), usque ad 14
mmm. crassae, apice pallidiores saepeque ramulis brevibus,
teneris, hyalinis instructae. Gonidia terrainalia, accumulata,
albida, ellipsoideo-sphaeroidea, longit. 9 — 11 mmm., crassit.
8 — 9 mmm.

In foliis putridis Irklis jjsendacorl prope pagum paroe-
ciae Tammela, Kojo, m. Aug. 1887.

Hyphae luce refracta cupreo- et aeneo-mieantes.

Fusoma punctiforme Karst. n. sp.

Acervuli gregarii, minutissimi, albi vei albidi, liberi.
Gonidia fusoideo- bacillaria, curva, continua vei 1 — o-sep-
tata, utrinqve acuta, hyalina, longit. 17 — 30 mmm., crassit.
1,5 — 5 mmm.

In foliis putridis Iridis pseudacori prope pagum Tam-
melensem, Kojo, m. Aug. 1887.

Fusarium carneolum Karst. n. sp.

Sporodochia supcrficialia, exigua, saepe confluentia,
ceracea, carnea. Sporophorae liliformes, fasciculatae, tener-
rimae. Gonidia fusoidco-bacillaria, utrinque acuta (lalcata),
continua, hyalina, longit. 24 — 39 nnnm., crassit. 2 — 3 mmm.

36 !'• A. Karsten.

In foliis putridis Iridis 2^seudaco)-i prope Kojo in pa-
roecla Tammela, m. Aug. 1887.

Chromosporium stercorarium Karst. n. sp.

EHusum, Lcnuissimum, submcmbranaceum, albidum. Co-
nidla copiosissima, sphaeroidea, hyalina, 0,7 — 1 mmm. diam.
llyphae prorsus nullac.

Supra stercus bovinum caulesqvc putridos in regione
Aboensi, Merimasku, m. Majo 1865.

(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888).

Symbolae acl Mycologiam Fennicam.

Pars XXVIII.

Aiictore
P. A. Karsten.

(Societati exhibitum die 3 Novemb. 1888).

Omphalia cuneifolia Karst. n. sp.

Fragillima. Pileus carnosulus, admodum tennis, e con-
vexo planus, obtusus, siccus, glaber, ucliis pellucide striatus,
fuligineus, siccus alutaceus vei albidopallens, 2 — 5 cm. latus.
Stipes solidus, aeqvalis vei saepius apice incrassatus, teres,
siibinde superne compressus, strictus vei flexuosus, nudus,
apice fiirfuraceiis, basi albotomentosus, laevis, pallidus, 3 — 4
cm. altiis, 2 — o mm. crassus. Lamellae adnatae, distantes,
crassiusculae, latae, ventricosae vei antice latiores oblique-
que tmncatae, cinerascentes, 6 — 7 mm, latae, subinde ve-
noso-connexae. Basidia clavata, longit. 40 — 45 mmm., cras-
sit. 10 — 12 mmm. Cystidia niilla. Sporae ellipsoideo-sphae-
roideae, chlorino-hyalinae, longit. 10 — 12 mmm., crassit.
9 — 10 mmm. aut 10 mmm. diam.

Ad terrani hiimoso-arenosam muscosam locis umbrosis
in horto Mustialensi, m. Aug.

Solitaria. Inodora.

Omphalia cortiseda Karst. n. sp.

Pileus membranaceus, e convexo planus, radiato-stria-
tus, glaber, pallescens, siccitate albicans, circiter 2 mm. la-

38 P. A. Karsten.

lus. Stipes aeqvalis, striclus vei curvatin, insilitius, leviter
pruinoso-piiberiilus, liyalinus, siccitate pallescoiLs, 2 — 3 mm.
altus. Lamellae adnalo-decurrentes, valde distantes, cras-
siusculac, paucae (6), arcuatae, pallescentes. Basidia cylin-
draceo-clavata, longit, circitor 30 mmm., erassit. G — 7 mmm.
Cystidia nulla. Sporae ellipsoideae vei oblongato-ellipsoideae,
basi obliqvae acutataeque, gultula unica magna, hyalina, lon-
git. 10 — 1] mmm., erassit. 4 — 6 mmm.

Ad corticem truncorum vivorum Corui sanyuineac in
horto Mustialensi, m. Octobri.

Omphalia albidopallens Karst. n. sp.

Pileus submembranaceus, convexus, orbicularis, vL\
umbilicatus, pellucide striatus, nudus, hyalino-albidus vei
pallescens, siccitate albicans, 1 cm. latus. Stipes subfistu-
losus, aeqvalis, nudus, pallescens, 3 — 4 cm. altus, 1 mm. vei
pauUo ultra crassus. Lamellae adnatae, dente decurrentes,
confertae, planac, latae (usque ad 3 mm.), pallescentes, sic-
cae albidae. Basidia clavata, longit. 20—30 mmm., eras-
sit. 6 mmm. Cystidia nulla. Sporae sphaeroideo-ellipsoi-
deae, eguttulatae, longit. 4 — 5 mmm., erassit. 3 mmm.

Supra Hypna emortua in Runkomäki ad Mustiala, m.
Aug. et Sept.

Inodora. Lamellae postice admodum latae. Omph.
dejiexae proxima.

Russula intermedia Karst. n. sp.

Inter E. emeticam Harz. et Ii. iiitef/raui Linn. media,
ab illa lamcUis sporisqve] flavidis, ab hae sapore acerrimo
differens. Pileus vulgo sangvineus.

Locis uliginosis, umbrosis in regione Mustialensi rara.

Clypeus subrimosus Karst. n. sp.

Pileus conoideo-campanulatus, dein expansus^ umbone
prominente conoideo, margine saepe undulato, laevigatus.
glaber, dein cute in fibrillas longitudinales dehiscente, tan-
dem rimosus, spadiceus vei pallide ferrugineo-ochraceus, 2—3
cm. latus. Stipes solidus, aeqvalis, teres, politus, vulgo fle-

Symbolae ad Mycologiani fennicam. XXVIII. 39

xuosus, basi iiilimo marginato-bulbillosus, giaber, tolus prui-
nosus, albus, impellucidus, 5 — G cm. longus, 3 — 4 min. cras-
siis. Lamellae postice vakio attenuatac, liberae vei leviter
adnexae, parum ventricosae, ex albido argillaccae, dcmuni
fuscescentes. Basidia clavata, longit. 30 — 42 mmm., cras-
sit. 14 mmm. Cyslidia fusoidea, apice primitus muriciilata.
longit. 65 — 95 mmm., crassit. 14 — 20 mmm. Sporac spliae-
roideae vei subellipsoideae, inaeqvaliter stellato-spinulosae.
dilute flavescentes (sub lente), longit. 13—14 mmm., crassit.
10 — 11 mmm. vcl diam. 10 — 12 nnnm.

Locis declivibus graminosis in horto Mustialensi, m.
Sept.

Caro alba, inodora et insipida. Cum seqvente, qva multo
minor, Ibrma coloreqve convenit.

Inocybe confusa Karst. n. sp.

Pileus carnosus, conoideo-eampanulatus, dein expansus
et umbonatus, giaber, cute in libras longitudinales dehiscente,
subrimosLis, ferrugineo- seu fulvo-lutescens vei spadiceus,
iisque ad 9 cm. latus. Stipes solidus, firmns, glabellus, cy-
lindraceiis, basi hand vei vix bulbosus, apice subnudus, pal-
lescens, usque ad 12 cm. altus, 1 cm. crassus. Lamellae
confertae, ventricosae, e pallide lutescente pallide olivaceae.
Basidia clavata, longit. 38—40 mmm., crassit. 12 mmm. Cy-
stidia? inflato-clavata, longit, circiter 40 mmm., crassit.
14 — 18 mmm. Sporae ellipsoideae vei subreniformes, utrin-
qve obtusissimae, laeves, eguttulatae, flavescentes (sub len-
te), longit. 10 — 12 mmm., crassit. 6 mmm.

In silva mixta et frondosa circa Mustiala haud nimis
rara.

Peziza immutabilis Karst. n. sp.

Apothecia gregaria vei conferta, sessilia, plana, cras-
siuscula, nuda, tota aurantiaca, margine acuto subtiliterqve
albolaciniatulo, lätit, 2 — 4 mm. Asci cylindracei, jodo non
tincti. Sporae 8:nae, monostichae, fusoideo-oblongatae, 2-gut-
tulatae, laeves, hyalinae, longit. 27 — 31 mmm., crassit. 9 — 11
mmm. Paraphyses simplices, apice saepe curvulae clavula-

40 P. A. Karsten.

taeqve, guttiilis diliitc anrantio-fulvis praeditae, jodo non
cocralcscentcs.

Supra terram humosam locis stercoratis ncc non in
stercore prope Mustiala, m. Augusto.

Peziza Eonmrc/nerl Karst. diflert apotheciis cxtus pal-
lidioribus, sporis pauilo niinoribns parapliysibusque ope jodi
coerulescentibus.

Naevia Calthae (Phill.?) Karst.

In foliis vivis vei langvidis Calthae palustris in rogione
Mustialensi m. Julio pluries legit filiiis meus Onni.

Asci late clavati, 59 — 65 mmm. longi et ] 3 — 20 mmm.
crassi. — A Phacidio Calthae Phill. in Myc. Scot. p. 344
et Grev. VII p. 103, Brit. Disc. p. 391 differt apotheciis mi-
noribus (circiter 6,5 mm. latis) et pallide incarnatis (nec
cinereis vei fuscescentibus).

Laestadia juniperina (Ellis) Sacc Syli. II, p. XXXII;
Sphaerella jnniperiita Ellis in Amer. Nat. XVII, 1883, p. 917.

In foliis emortuis Juniperi communis ad Mustiala (Onni
Karsten).

Asci fasciculati, clavulato-cylindracei, apicem versus
attenuati, leviter curvuli, longit. 50 — 65 mmm., crassit. 6 — 8
mmm. Sporae fusoideo- vei clavato-elongatae, continuae,
longit. 11 — 13 mmm., crassit. 3,5 mmm.

Enchnoa Ulmi Karst. n. sp.

Perithccia ligno, cortice orbato, insidentia, aggregata,
sphaeroidea, ostiohs obsoletis, atra, tomento fusco obsessa,
fragilia, lätit. 0,2 — 0,3 mm. Asci late clavati, aparaphysati,
longit. 30 — 38 mmm., crassit. 10 — 12 mmm. Sporae 8:nae,
conglobatae, cylindraceae, curvulae, guttulis duabus apicali-
bus praeditae, hyalinae, longit. 11 — 14 mmm., crassit. 2 — 3
mmm.

In ramis dejectis Ulmi effusae in horto Mustialensi,
m. Oct.

Melanospora vervecina (Desm.) Fuck. in ligno mucido
betulae ad Mustiala semel m. Oct. lecta.

Symbolae ad Mycologiam fcnnicaiii, XXVIII. 41

Rosellinia ambigua Sacc. Syli. 1, p. 271 in ramis einor-
tuis SambHci racemosae in Mustiala, m. Junio.

Selae perithecii iisque ad 50 mmm. longae. Asei 1 1
mmm. crassi. Sporae 10—14 mmm. longae, 8 — 10 mmm.
crassae.

Rosellinia librincola Kar.sL n. sp.

Perithecia conibrta, basi leviter insculpta, globulosa,
subtiliter rugulosa, opaca, nigra, demum poro pertusa, in-
ferne setulis continuis, 30 — 40 mmm. longis, divergentibus
obsessa, deniqve calva, 0,2—0,3 mm. Iata. Sporae ellipsoi-
deae, eguttulatae, fuligineae, longit. \2 mmm., crassi t. 6 — 8
mmm.

In ramis peridermio orbatis Tiliac uIniifoUae prope
Mustiala, m. Sept.

Ophionectria episphaeria Karst. n. sp.

Perithecia gregaria vei conferta, superflcialia, breve
cylindracea vei subovoidea, apice truncata leviterqve de-
pressa, nuda, sordide flavente pallida, ostiolo papillato ob-
scuriore, subluscescente, magnitudine Nedriae episphaeriae.
Asci fusoidei, longit. 75 80 mmm., crassit. 10^12 mmm.
Sporae conglobatae, bacillares, utrinque acutatae, rectae
vei subflexuosae, obsolete pseudo-pluriseptatae vei guttulatae,
hyalinae, longit. 55 — &2 mmm., crassit. 3 — 4 mmm.

Supra Diatr. stlf/ina in regiono Mustialensi forte non
nimis rara.

Nectria Fuckelii Sacc. Mich. I, p. 271 in tliallo adhuc
vegeto et apothcciis Pltysciae steUaris in horto Mustialensi
treqventissime obvia.

Chaetozythia Karst. n. gen.

Pyrenia superflcialia, ovoidea,i, astoma, membranacea,
mollia, aurantiaca, setulis obsessa. Sporulae ellipsoideae, con-
tinuae, aureae.

Ch. pulchella Karst. n. sp.

Pyrenia sparsa vei subcaespitosa, superflcialia, ovoi-
dea, laevia, roseo-aurantiaca, undiqve vertice excepto setu-

42 • P. A. Karsten.

lis divergontibus, strictis, contiiiuis, albis, 30 — 50 mmm. lon-
gis et 2 — 4 mmm. crassis obsita, circiter 0,2 mm. diam.
Sporulae sphaeroideo-ellipsoideae vei ovales, eontinuae, hya-
liiio-aureae, longit. 10 — 13 mmm., era.ssit. 7 — 9 mmm.

Supra librum ramulorum emortuorum Sijyutgae vulga-
ris in horto Mustialensi, m. Oct.

Diplodina fmctigena Karst. n. sp.

Pyrenia sparsa vei subgregaria, erumpentia, globulosa
vei oblongata, astoma, atra, lätit. 0,3 mm. Sporulae fusoi-
deo-clongatae, rectae, byalinae, longit. 10 — 20 mmm., cras-
sit. 3 — 4 mmm.

Ad carpella Ledi palustns prope lacum Mustialensem,
Salois, m. Junio et Julio 1888 leg. O. Karsten.

Diplodia Licalis West. Sacc. Syli. III, p. 346 in ramulis
emortuis corlicatis Syringae Josikeae in horto Mustialensi
vere inventa. — Basidia 25 — 30 mmm. longa. Sporulae
22 — 28 mmm. longae, 12 — 13 mmm. crassae.

Sphaeropsis Ulmi Karst. n. sp.

Pyrenia gregaria, superficialiä, globulosa vei ovoideo-
truncata, basi applanata, carbonacea, fragilia, subastoma,
atra, diam. 0,3 mmm. Sporulae ellipsoideo-oblongatae, hya-
lino-olivaceae, eguttulatae, longit. 10 mmm,, crassit. 4 mmm.

Ad ramulos dejectos, cortice orbatos Uhni in horto
Mustialensi, m. Oct.

Aposphaeria Ulmi Karst. n. sp.

Pyrenia gregaria vei conferta, erumpenti-superficialia,
globulosa, subtiliter rugulosa, opaca, dein poro sat lato aperta,
diam. circiter 0,3 mm. Sporulae cylindraceae, curvulae, raro
rectae, 2 — 4-guttulaLae, hyalinae, longit. 14 — 10 mmm., cras-
sit. circiter 3 mmm.

In ligno ramorum, cortice orbatorum Ulmi effusae in
horto Mustialensi, autumno.

Mixta cum Enchnoa Ulmi et Sphaeropside Ulmi.

Symbolae ad Mycologiam fennicam. XXVIII. 43

Septoria Telephii Karst. n. sp.

Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, sphaeroidea vei
ovoidea, poro pertusa, atra, piinctiformia. Spomlae filifor-
mes, rectae vei subflexuosae, pluriguttulatae, hyalinac, lon-
git. 50 — 75 mmm., crassit. 1,5 — 2,^ mmm.

In foliis Sedi TeJeplin siccis ad Aboam, m. Octobri
legit filius meus. Onni.

A Septoria Sedi West. maculis nuUis, pyreniis atris
sporulisque filiformibus pluriguttulatis differt.

Vermicularia Telephii Karst. n. sp.

Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, sphaeroidea,
atra, punctiformia, vertice setis divergentibus, strictis, inar-
ticulatis, atris, 100 — 150 mmm. longis coronata. Sporulae
fusoideo-bacillares, utrinqve aeutato-angulatae, curvulae, gut-
tulatae, hyalinae, longit. 22 — 32 mmm., crassit. 4 mmm.

In foliis Sedi Telephn aridis ad Aboam, m. Oct., legit
Onni Karsten.

Naemosphaera nidis Karst, n. sp.

Pyrenia gregatim sparsa, superficialia, ovoideo-conoi-
dea, pallida, deinde brunnescentia, canovillosula, diam. 100
— 140 mmm., ostiolo cylindraceo, e pallido brunneo, longi-
tudine pyreniorum vei paullo ultra. Sporulae ovales, late
ellipsoideae vei fere sphaeroideae, fuligineae, eguttulatae, lon-
git. 12 — 14 mmm., crassit. 7— 8 vei diam. 10 — 12 mmm.

In cortice interiore Äceris platcDioidis in horto Mustia-
lensi.

Cytospora microstoma Sacc. Syli. III, p. 254, var. Ame-
lanchieris Cook in Grcvillea XIII, p. 94, Sacc. Syli. Addit.
p. 319 in ramulis emortuis Amelanchieris vulgaris in horto
Mustialensi, m. Junio, semel lecta.

Cryptosporium Ribis Fuck.

Acervuli hypophylli, gregarii, vei conferti, maculae
fuscescenti insidentes, erumpentes, sphaeroideo-applanati,
pallidi, circiter 0,2 mm. lati. Conidia fusoideo-bacillaria,

44 P. A. Karsten.

curvula, continua, hyalina, longit. 22 — 34 mmm., crassit.
4 — 5,5 mmm.

In foliis langvescentibiis Ribis fjrossulariae m monte
observatorii Aboensis logit Onni Karsten.

Septomyxa leguminum Karst. n. sp.

Acervuli gregatim sparsi, depresso-sphaeroidei, subcu-
tanci, pallidi, demiim subfuscescentes, exigui. Conidia oblon-
gata, obtusa, recta, rarius curvula, constricto 1-septata, hya-
lina, in cirros aureos vcl subaurantiacos effluentia, longit.
12 — 18 mmm., crassit. 4 — 5 mmm.

In leguminibus emortuis Pisi sätki var. hortensis in
liorto Mustialensi, m. Sept. et Oct.

Cylindrotrichum polyspermum Karst. n. sp.

Hyphae tenerrimae, hyalinac, 2— 3 mmm. crassae, cae-
spites tenuissiraos, effusos, niveos ibrmantes. Conidia co-
piosissima, cylindracea, utrinqve rotundata, recta, eguttulata,
hyalina, longit. 10 — 12 mmm., crssit. 1,5 — 2 mmm.

Supra folia putrescentia, praecipue Popnli jnjramida-
Us, in horto Mustialensi, m. Octobri.

Diplosporium alboroseum Karst. n. sp.

Gaespituli gregarii, saepissime confluentes, byssini, sat
densi, minuti, albi, dein in roseum vergentes, hyphis ferti-
libus vage ramosis, articulatis, adscendentibus. Conidia oblon-
gata vei ovoideo-oblongata, solito medio constricta, saepis-
sime obsolete 1-septata, hyalina, eguttulata, longit. 30 — 40
mmm., crassit. 12 — 14 mmm.

In rimis corticis Synngae vukjaris in horto Mustialensi,
m. Oct.

Didymaria Ungeri Cord. in foliis langvesccntibus Ra-
auncull repeutis prope Mustiala passim provenit.

Septonema nitiduni Karst. n. sp.

Catcnulae conidiorum solitariae vei fasciculatae, sim-
plices, atrae, nitidae, 100—125 mmm. longae. Conidia cy-
lindracea, 1 — 3-septata, ad septa non constricta, fusca (sub

Symbolae ad Myoologiam iennicam, XXVIII. 45

micr.), longit. 20 — 40 mmm., crassit. 12 — 15 mmm. Hypho-
podia conidia imitantia vei nulla.

In corticc Aliii ad Mustiala, m. Oct.

Puccinia Polygoni amphibii Pers. in rcgione Aboensi
observata est a iilio meo, Onni.

Puccinia Epilobii (Dc G.) Wint. Pilz. p. 214 in Ibliis
EpUoUi Hiontani in regione Mustialcnsi, m. Julio pluries
lecta est ab O. Karsten.

Uromyces verruculosus Schröt. in foliis Viscariae vulc/a-
ris prope Mustiala m. Aug. detectus ab Onni Karsten.

Aecidium corruscans Fr. et Aec. oblongisporum Fuck. e
silva Mustialensi, Haarankorpi, m. Julio reportavit Onni
Karsten.

Taphrinam Potentillae (Farl.) detexit in regione Mustia-
lensi Onni Karsten.

Physoderma Menyanthis De B. legit prope Salois, m.
Julio, filius meus, Elis.

Physoderma Butomi Karst. n. sp.

Sporangia 1 — 3 in qvavis cellula matricali, sphaeroi-
dea vei subsphaeroidea, flavescente hyalina, membrana cras-
siuscula, flavofuliginea, diam. 30 — 40 mmm., maculas grega-
tim sparsas, orbiculares vei ovales, fuligineas vei demum
nigrescentes, 1 — 2 mm. latas formantia.

In foliis langvescentibus Butomi vniheUcdi prope Mu-
stiala m. Julio exeunte detexit O. Karsten.

i

(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fcnnica, 16: li

Om de i Finland förekommande formerna

af Linnes ursprungliga

Juncus articulatus

FL «nec, Sp. plant. edit. I.

af

M. Brenner.

(Anm. (Ien 12 maj 1888 J.

Säsom kändt sammanfattade Linne i bäda upplagorna
a{ Flora siiecica, i l:sta upplagan af Species pla »da non sami
i uppl. I — X af Sijstema Naturae, eller ända tili 1759, under
benämningen Jvncus articulatus alla af honom kända Junci
med knutigt ledade blad („foliis nodoso-articulatis").

I 2:dra upplagan af Species plantariim, utgifven 1762,
tillkommer en ny art med ledade blad, frän Nord Amerika,
neml. Juncus nodosus, „foliis nodoso-articulatis, petalis mu-
cronatis" (eller säsom det utförligare heter „m acumen sii-
hulcdum protractis'^). Tili ätskilnad frän denna tillägger
Linne nu tili sin diagnos pä J. articulatus „pctalis oUusis".
Ehuru detta tillägg egentligen tillkommit för att särskilja den
gamla articiäatus frän den nya nodosus, utvisar det dock
derjemte tydligen att Linne närmast med sin articulatus i
denna inskränktare mening afsett en form med trubbiga
kalkfjäll.

I uppl. XII af Systema Xcdurae, utgifven 1767, vidhäller
Linne fortfarande för J. articidatus tillägget „petalis obtusis"
och för J. nodosus „petalis nmcronatis", men särskiljer nu
af den förra ,,« Aqucdiciis foliis conipressis" och „/9 Si/hrdicus

48 M. Brenner.

foliis teretibiis", samt ifrägasättcr i sin Mäntissä plautarmn
altera, 1771, huravida dessa äro skilda arter eller endast af
olika lokalcr framkallade former af J. articulatus. Tydligt
är alt han alltsä fortfarande med namncn artiadatus, cupia-
ticus och sylvativus afsäg endast former med trubbiga kalk-
fjäll, och med nodosus, ehuru denna art visseriigen icke an-
föres säsom europeisk, dem, hvilkas kalkfjäll äro spetsiga.
Häraf framgär att hvarken articulatns eller sijJvaticns i den
mening de nu tagas kiinna cns inbegripas under, och ännu
mindre identifieras med J. artkvlatus enligt Linnes uppfatt-
ning frän denna tid, da dessa arter ju karaktäriseras genom
spetsiga eller ätminstone delvis spetsiga kalkljäll. Orätt synes
det dessutom vara, att med namnet articulatus L. beteckna
endast en form med hoptryckta blad, dä Linne tydligen fram-
häller att hans artiadcdus innefattar former med säväl hop-
tryckta som trinda blad.

Vi hafva alltsä att uppfatta Linnes J. articnhdus i tvä-
faldig betydelse, men i hvartdera fallet säsom kollektiv, neml.
enhgt hans tidigare uppfattning säsom omfattande alla Junci
med knutigt ledade blad, och i enlighet med hans senare
diagnos säsom inbegripandc endast dem af de förra, som
derjemte hafva trubbiga kalkfjäll, men antingen hoptryckta
eller trinda blad. Fullkomligt orätt är det sälunda att, sä-
som skett, dermed beteckna en form med spetsiga, eller Iät
ocksä vara delvis spetsiga kalkfjäll och hoptryckta blad.

Hvad namnen aquaticus och sylvaticus äter vidkommer,
framhäller, som sagdt, Linne sjelf, att han med det förra afsäg
en form med trubbiga kalkfjäll och hoptryckta blad, samt
med det senare en annan med trubbiga kalkljäll och trinda
blad. Härtill kommer, enligt Rotb, Tentamen Florae Genna-
nicae, i Systeiua pkudarum II, säsom kännetecknande J. syl-
vaticus, „27anicida repetito ramosa", hvilket jemte de förut
nämnda egenskaperna iilmärker J. obtusi/lorus Ehrh. Eget
nog har dock Roth, som för sin sylvaticus citerar Linne,
användt detta namn för att beteckna J. acidiflorus Ehrh.,
säsom hans beskrifning: „Calycum foUolis mncyoncdis niayis,
(u/yusfioi-iljiis, acidissimis" tydligen utvisar. Hans exempel

Om de i Finland förek. form. af Juncus artioulatus L. 49

har sedän följts af Willdenow i Specie.s plantariim, edit. IV,
och efter honom af nastan alla följande som citera eller an-
vända Linnes namn sylvaticus.

Namnet aquaticus har, liksom articulatus, användts för
att beteckna J. lampocarpus Ehrh. eller dess i vatten ned-
liggande eller flytande form. Om detta gäller dock detsamma
som om articulatus och sylvaticus, eller att Linne dermed
betecknat en Juncus med trubbiga kalkfjäll. Da han ingen-
ting nämnt om stammens rigtning, huruvida den är upprät
eller uppstigande, mon dercmot enligt St/stcma pkDitarum
II, enligt uppgift af Roth i Tentamen Florae Germanicae,
knippet är enkelt grenigt („pmnicula semel ramosa"), torde
man kunna antaga, att med J. aquaticus L. afsetts var.
alpinus (Vili.) af J. fusco-ater Schreb., hos hvilken bla-
den ju äro nägot litet hoptryckta och knippet föga sam-
mansatt. Sannolikheten af denna uppfattning bestyrkes yt-
terligare deraf att Linne iippgifver sin /. articulatus („Gra-
men junceum, folio articulato, aquaticum, och „Grameii ju}i-
ceiini articulatum palustre huniile") förekomma „passim" i
Lapplands skogar, hvarest säsom kändt J. alphius Vili. är
den allmänna formen af ifrägavarande Jtinci.

Först Roth i Tentamen Florae Germanicae, 1788 och
1789, införde för sin aquaticus bestämningen „culmo decum-
bente", och Willdenow i Species plantarum, edit. IV, 1799,
för articulatus jemte var. alpinus Vili. „culmo adscendente",
samt bäda för J. sylcaticus „cuhno erecto^^, hvarjemte de för
den sednare uttryckligen framhälla „foliolis calycinis arista-
tis" eller „acutissimis^' . Beträfiande kalkfjällen hos aquaticus
citerar Roth endast Linnes ,,petalis obtusis^', hvaremot Will-
denow ang. articulatus nägot litet modifierar Linnes äfven
af honom citerade diagnos, i det han uttrycker sig ,,foliolis
calycinis aequalibus, obtusiuscuHs".

Utom ofvan nämnda aquaticus och sylraticus Syst. Nat.,
edit. XII, hvilka redan nti hans tidigare arbeten, säsom Sjye-
cies p)^f^^d(irum, fmnas antydda, anför Linne i dessa ännu
„Junci foliosi, foliis per siccitatem nodosis", hvarmed sanno-
hkt afses former af J. fuscoater Schreb. (J. alpinus Vili).

4

50 M. Brenner.

Sammanfatta vi det som här ofvan framhällils, blefve
alllsä resultatet det att Linne mcd ifrägavarandc namn afsett
endast dc Junct med knutigt ledade blad, som derjemte hafva
trubbiga kalkfjäll. Att sälunda de i Europa allmänt före-
kommande formcrna mcd spetsiga kalkfjäll af lionom ej
skulle hafva riärmarc iakttagits ocli bcnämnts, ty J. /io</osi/s
afsäg ju en nordamerikansk art, förefaller väl nägot egen-
domligt, men kan i alla fall ej om intet göra hans tydligen
uttalade dlagnos „petalis obfnsis", tili ätskilnad frän rtodosns
„petalis mucronatis" eller „i)i acumen suhulatiim protractis".
Geiiom den olika iippfattningen af hvad Linne härmed me-
nat har dock sä stor osäkerliet rörande dessa namn upp-
stätt, att deras användande för en eller annan af de arter
som sednare särskilts mäste anses vara temligen olämpligt.

I öfverensstämmelse härmed hafva ocksä dessa Linne"-
ska namn, ehuru äldre, af flere författarc ntbytts emot de
Ehrharfska namnen obtnsifionis, lampocarpns och acntiflorus.

Äfven Villars' namn alpnmis har af olika författare hän-
förts än tili articidatus Willd. (lampocarpns Ehrh.) än tili
fiisco-ater Schreb. {ustulatus Hoppe) och torde i sjelfva ver-
ket, att döma af Villars' diagnos: „hmnilis, foliis articulatis,
panicidam simplicissimam suhaequantihus, capitido /aferali
tenninalique snbpeduncidato" , samt enligt Ledebour, i stöd af
honom tillgängliga authentiska cxemplar, omfatta smä former
mcd mycket fä- och glesblommiga enkla knippen af bäda
dessa arter. Med afseende härä bhr äfven hvad detta namn
vidkommer det lämpligaste att ersättä det med det dernäst
äldsta namnet, nemllgen Schrebers fnsco-ater, för den art
som numera vanhgen bcnämnes alpimis Vili., och pä sin
höjd, ifall man viii bibelmlla Villars" namn, i enlighet med
De Candolles diagnos: „J. cidmo erecto, foliis suharticidatis,
panicula slmplici, calycis foliolis subaristatis, aequalibus, niti-
dulis", använda det för den hos oss vanliga lägväxta, späda
och fäblommiga formcn af fusco-ater Schreb. En dylik
form mcd Ijusbruna blomhufvud är var. rarifiorus Hrtm.

Ett namn af vida yngre datum, men icke dess mindre
rcdan pä olika sätt tillämpadt, är Drcjers atrirapUlus. Af

Om de i Finland förek. forni. at Jiinciis articulatns L. 51

Drejer iirsprungligen, och jenilo honom at' en del svenska
och danska författare, användt för en form med trinda, tyd-
ligt ledade blad, kölade bladslidor, starkt förgronade, upp-
räta, rikbloniniiga knippen med mycket smä svarlbruna hut-
vud samt trubbiga inre ocb spetsiga, litet längre yttre kalk-
fjäll, alla kortare iin den äggiundt laneettlika kapsein, be-
tecknar det bos andra svenska författare en underart tili J.
honpocarpiis Ebrh., alltsä med hoptryckta, tydligt ledade blad,
okölade slidor ocb spetsiga yttre kalkfjäll, men för öfrigt som
.1. fusco-ater Scbreb., samt bos tyska författare en rikblom-
migare form af den sist nämnda, säledes med alla kalkfjäll
trubbiga ocli lika länga, de yttre under spetsen försedda med
udd, för att icke tala om dess likställande med ./. nignrans
Drej. i Reichenbaclis Icones, mcd alla kalkfjäll spetsiga och
af den baltklotformiga kapselns längd samt sjukantigt trinda
blad. Att döma af fig. 2771 i Flora Danka, jemförd med
fig. 900 af J. alphius Vili, i Reicbenbachs Icones Florae c/erni.
et helv,, tyckes ocksä var. sparsiforus Lge. af ./. atncapillns
tili yttre habitus temligen väl öfverensstämma med tät- och
sinäblommigare former at J. fusco-ater (alpinus VilL), bvari-
genom möjligen de nämnda tyska författarena föranledts att
betrakta dem som identiska, men den förres säväl enligt af-
bildning som beskrifning spetsiga yttre kalkfjäll och de äfven
i friskt tillständ tydliga tvärväggarna bos bladen, äfvensom
den enligt uppgift senare blomningstiden tyckas dock tala
emot denna uppfattning. fclhuru icke förekommande i Fin-
land, bar denna form dock här omnämnts i sammanhang
med öfriga Jnnci articulati pä grund af dess likhet med
äfven bos oss anträffade rikblommigare exemplar med smä
mörka blombufvud af J. fusco-ater .Schreb.

Bland i Finland förekommande former af J. articulatus
L. FL suec. <& Sp. plaiif. I, förtjena särskildt framhällas tvänne
ännu ej anmärkta former, af hvilka den ena tydligen utgör
en varietet af J. Jatnpocarpus Eiirh., den andra äter, anslu-
tande sig tili J. fusco-ater Schreb., fullkomligt öfverensstäm-
mer med Linnes J. articulatus a a(juaticus: „foliis uodoso-
artUndatls, cotnpressls, petaJis ohfusis". Genom sinä vanligen

52 M. Brenner.

gröfre, starkt hoptryckta, tydligt ledade blad, ofta utstäende
knippegrenar och nägot utstäende frukter synes den sednare
visserligcn päminna om lanijjocarjjH.s Ehrli., men är dock pä
grund af sinä kölade bladslidor, nedtill rännformiga blad,
vanligen nastan uppräta eller litet utstäende knippegrenar.
kalkfjällens beskaffenhet och fröens fonn tydligen närinast
beslägtad med J. fiisco-afer Schreb., tili hvilken den här fö-
res som en underart med namnet arthrophylJns.

Den tili J. lampocarpus Ehrh. hörande varieteten äter.
här benämnd ciispidatiis, utmärker sig genoni utdraget spet-
siga kalkfjäll och jemnt tillspetsad kapsel, samt har hos oss
förvexlats med J. acuti/forus Ehrh., frän hvilken den skiljer
sig genom hoptryckta blad, lika länga, icke utböjda, hvitt
hinnkantade kalkfjäll och bredt äggrunda frön.

Säsom af föregäende utläggning framgär, har alit sedän
Linnes tid kalkljällens form spelat en stor roll vid särskil-
jandet af de olika formerna af J. articnlatns L., om man
ock vid tillämpningen ofta lätit spetsiga Ijäll fä gä och gälla
för trubbiga. Säsom vidare kändt är, uppgifves vanligen
kalktjällen hos J. lampocarims vara olikformiga, nemligen
de inre trubbiga och de yttre spetsiga, hos J. fnsco-ater (al-
innns) äter likformiga, d. v, s. alla trubbiga, om ock de yttre
med en kort framstäende udd. Vid ett ytligt betraktande af
den yttre formen synes ocksä saken förhälla sig sälunda,
men undersöker man fjällen närmare, fmner man redan med
loupens tillhjelp, och ännu tydligare om man begagnar mik-
roskop, att det egentliga fjället, d. v. s, den örtartade delen
deraf, hos lampocarpus är spetsigt, ehuru den livita, jemn-
breda hinnkantcn ofta pä de inre fjällen öfverskjuter spetsen,
sä att hela fjället fär ett trubbigt utseende, hvaremot de
yttre och inre fjällen hos fnsro-afer (alpiuns) tili sin örtar-
tade deil äro tydligt olikformiga, de inre vanligen trubbiga
och de yttre spetsiga, delvis i följd af medelnervens upphö-
rande under spetsen hos de förra och utskjutande hos de
sednare. Hvardera eriiälla genom en mot sj)etsen bredare
hinnkant utseendet af att vara trubbiga. Vid en starkare
förstoring finner mau att den tät;i. af smala jemnlöpande cel-

Om de i Finland förek. forni. af Junciis articulatus L. 53

ler bestäende örtartade deleii ai' Ijället lios honpocdiyns,
hvilken smäningom alsmalnar tili en uldragen spets, öfvei'-
allt skarpt begränsas af den nastan jemnbreda, af vidare,
genomskinliga celler bestäende hvita hinnkanten, utan att
mot spetsen liksom upplösa sig uti utät böjda, smäningom
vidare och Ijusare, vanligen rödbrunfärgade cellpartier, hvilka
slutligen öfvergä uti de fullkomligt genomskinliga eellerna i
den upptill bredare hinnkanten, säsom fallet är med fusco-
(iter och dess former, isynnerhet hos de inre fjällen, der som
sagdt dessutom medelnerven upphör innan den när hinn-
kanten och derjemte den örtartade delen vanligen i spetsen
är bredare. Hos dc yttre ijällen iii f /(sco-ater är den nämnda
skenbara utvidgningen mot spetsen mindre stark, hvarjemte,
säsom redan nämndes, medelnerven skjiiter ut i den smala
örtartade spetsen, en omständighet som ofta värit orsaken
tili förvexling med Imnpocarpm;, i det, da, säsom pä torra
och imga exemplar är fallet, den nnder spetsen breda hinn-
kanten hopruUas, hela Ijället härigenom fär utseende af att
vara jemnt afsmalnande och spetsigt. Huruvida denna egen-
domlighet hos de yttre fjällen möjligen äfven kunnat gifva
upphof tili den ofvan nämnda diagnosen pä J. atricapUkii^
Drej., hvilken i sädant fall skulle höra tili J. fusco-atfr Schreb.,
kan i brist pä exemplar af denna form ej här afgöras. Hos
J. acidijiorus Ehrh. visa fjällen under mikroskopet ej nägon
anmärkningsvärd olikhet med lampocarpus Ehrh. Endast
liinnkanten, hvilken utan förstoring är knappt märkbar,
visar sig vanligen vara mörkaro och mindre skarpt begränsad
emot den örtartade tätä delen, äfvensom emot spetsen nägot
jemnare afsmalnad, I öfverensstämmelse härmed vore kanske
den äsigt den rigtigaste, enligt hvilken denna form säsom
en underart hänföres tili J. laiiipoca/piis, mellan hvilka tvä
var. cHspiddtus stär säsom en förmedlande mellanlänk.

Hvad eljes denna hinnkant beträfiar, synes den vara
af nägot litet olika beskaffenhet hos de nu omtalade arterna
samt hos ./. siipinns Mönch. (J. bulbosus L. ex p.), hvars fly-
tande och rotsläende vattenformer ofta hänförts tili lampo-
carpus. Bestäende af en dubbelväfnad af celler med rätliniga.

54 M. Brenner.

eller nastan rätliniga, och andra mcd i tätä smä bugter sig
slingrande väggar, företer den, alit efter som de rata eller
dc med utbugtningar försedda väggarna äro tydligare, ett
olika iitseende. Hos J. sujntnis äro de sednare mycket
starkt utveeklade ocii tydliga. sä att liola hinnkanten liknar
ett nät af i otaliga smä bugter sig slingrande maskor. Hos
aeutiflonifi och fusco-ater med dess former äro M\q\\ de run-
dadt krenelerade cellerna myeket tydliga, hvaremot de hos
lamjtocarpvs vanligtvis tili största delen tyckas saknas eller
vara myeket otydliga, sä att öfverhufvudtaget endast de rät-
liniga eller svagt bugtiga väggarna tydligt varseblifvas. Emel-
lertid gäller detta ej utan undantag, da äfven hos den sist
nämnda utbugtningarna slundom framträda ganska starkt.

Vidkommande slutligen växtsättet, sä uppträda de i
fräga varande formerna än med längsträckt krypande rot-
stock och spridda strän, än med starkt och tätt förgrenad
rotstock och tätt tufvade strän. De sistnämnda variera äfven
myeket med afseende ä rigtningen, frän uppräta tili ned-
liggande och rotsläende eller llytande, dock är den uppräta
stammen den förherrskande hos J. fufico-afcr med dess for-
mer samt hos J. acutifhrus, hksom den uppstigande eller
nedliggande hos de former som höra tili ./. hniipocarpus.

Vidare mä här angäende fröens forin och färg omnäm-
nas, att den förra tyckes vara nägot sä när konstant bredt
omvändt äggrund hos J. laiiipocarpns, samt öfverhufvud sma-
lare — ganska smalt snedt omvändt äggrund hos J. fnsco-
ater och dess former, dock nägot litet bredare hos *J. ar-
throphi/lhis, äfvensom att färgen hos lampocarpus befunnits
vara gul eller gulbrun, i spetsen mörkare, samt hos fusco-
ater' ocli närstäende antingen Ijusgul eller gulbrun med mörka
spetsar, eller onfärgadt rostbrun, det sednare hos former
med myeket mörka frukter och blomljäll. Hos acrditiorvs
äro fröen enligt Reichenbachs Icones af ungefär samma form
som hos lampocarpus, enligt E. Wahlen äter, i Botaniska No-
tiser 1868, nägot smalare, eller ungefär säsom hos /asco-afei:

Om de i Finland förck. forni. af Junciis articulatus L. 55

De i Finland lörekommande fornierna af Linne.s ui-
sprungliga J. articulatus äro följande:

J. fusco-ater Schreb. (1811), J. nstulatus \{o\)\)Q {\^l^),
J. nodnlosus Wlilnb. (1820), J. alpestris Hrtm. (1820),
J. alpinus Auct.
Strän spridda eller starkt lufvade, uppräta cllcr frän
bägböjd bas svagt uppstigande, aldrig rotsläende, nedtill nä-
got hoptryckta, upptill nastan trinda, 2 — 3-bladiga, med 1 — 2
vissnade blad eller bladlösa slidor vid basen; blad nastan
trinda, otydligt (efter torkning tydligt) ledade, med rännibr-
inig bas och upptill kölade slidor; knippe mer eller mindre
sammansatt eller enkelt, mcd uppräta eller litet utstäende,
mer eller mindre förlängda grenar och vanligen uppräta
blommor och frukter; blommor 2 — 10 tillsammans; kalkfjäll
lika länga, rödbruna eller grönaktiga, stundom svartbruna
eller gulaktiga, trubbiga — rundadt trubbiga, aflänga eller
genom den vanligen upptill bredare och innerst bruna, stun-
dom otydliga, hinnkanten ofta tunglika eller omvändt ägg-
runda, stundom smalt äggrundt lancettlika, de inre med den
örtartade delen trubbig, de yttre med en kort udd af den
framskjutande medelnerven, alla nägot — mycket kortare än
den 3-kantigt aflänga — elliptiska, vanligen mörkt rödbruna,
stundom svartbruna eller brungula, glänsande, trubl)iga, med
kort udd försedda frukten; frön smalt snedt omvändt B.gg-
runda — nastan spolformiga, enfärgadt mörkbruna eller Ijus-
gula eller gulbruna med mörka spetsar.

var. microcarpus, blomknippe temligen grenigt och rik-
blommigt; blommor och frukter mycket smä, van-
ligen nastan svarta.
var. alpinus (Vili), strän och blad späda; blomknippe
enkelt, af nägra fä enkla eller föga förgrenade gre-
nar ; blomhuiVud fä, vanligen mörka och fä-(2 — 5-)
blommiga.
var. rariflorus Hrtm., som föregäende varietet, med
Ijusbruna frukter, ofta dubbelt längre än de Ijusa
blomfjällen.

56 M. Brenner.

var. nniceps Laest., mycket späd och lägväxt, med 1 — 2,

vanligen 2-blommiga blomhiifviid i toppen.
Den hos oss allmännaste och mest föränderliga formen
af i fräga varandc Junci, utbredd öfver hela landet, hufvud-
arten ända tili Uleä elf, churu der nägot lägväxt, alpinus,
rdrifiorus och nniceps ända upp tili Ishafvet, den sist nämnda
dock sällsynt. Var. microccupns, hvilken mycket päminner
cm J. Gerardi Lois. och möjligen kunde vara densamma
som atncapillus Drej., ehuru äfven de yttre Ijällen genom
den breda hinnkanten äro rundadt trubbiga med framskju-
tande iidd, har anträffats endast i den sydhgaste delen.
Utom de nämnda lormerna fmnes i de genom Societas pro
Fauna et Flora Fennica sammanbragta samlingarna en f.
congesta, med förkrympta knippegrenar och derigenom tätt
hopgyttrade hufvud, frän Nyland, äfvensom exemplar af den
genom yttre, främmande inflytanden förorsakade monströsa
f. vivipara.

*J. arthrophyllus, liksom hufvudarten temligen grof och

vanligen liögväxt, ända tili 1 72 fot, med temligen

grenigt knippe af uppräta eller ofta nägot utstä-

ende, förgrenade grenar och utstäende smägrenar

och frukter, samt talrika, mer eller mindre mäng-

blommiga, bruna hufvud; men bladen tydligt le-

dade och starkt hoptryckta, samt de Ijusa, mörk-

spetsade fröen ofta bredare.

Tili karaktärer fuUkomligt motsvarande Linnes agua-

ticus, anträffades denna form sommaren 1886 i den nord-

ligaste delen af Kyrkslätt socken i Nyland, hvarest den, jemte

Stora tufvor aifusco-ater och var. microcarpus samt af lanipo-

carpits var. cnspidatus, likaledes starkt tufvad förekom pä

en läg, under högt vattenständ öfversvämmad insjöstrand

samt i gyttjiga vattengrafvar i en sank äng, äfvensom med

spridda strän, jemte var. alpinus och J. lampocarpus med

var. cuspidatns, i ett närbeläget dike. Vid granskning af i

Universitetets samlingar befintliga exemplar har den dess-

utom igenkänts i exemplar frän Sysmä och Luhanka vid

Päijännes öslra strand, frän Kuopio, samt utom landets grän-

ser Irän de botaniska distriklen Olonets- och Onega-Karelen-

I

Ora de i Finland förck. form. af Jimciis articulatus L. 57

J. lampocarpus Ehiii., J. articnJatus Auct., non L.
Strän spridda eller starkt tufvado, vanligen uppstigandc
stundom nedliggande eller uppräta, ofta rotsläende, nastan
trinda, 2 — 4-bladiga mcd vissnade blad oeli bladlösa slidor vid
basen: blad mer eller niindre lioptryckta, tydligt ledade, med
okölade slidor; knippe mer eller mindre sammansatt, mcd
utstäende eller utspärradc, vanligen förlängda grenar och
utstäende blommor och frukter; blommor 2 — 12 tillsammans;
kalkfjäll lika länga eller dc inrc litet kortarc, röd- eller mörk-
brima eller gröna, smalt äggrundt lancettlika, med dcn ört-
artado delen spetsig, de inre af dcn vanligen öfverskjiitande,
jemnbreda, hvita hinnkanten trubbiga, stundom liksom dc yttre
tydligt spetsiga, alla nägot kortarc än dcn 3-kantigt äggrundt
lancettlika, vanligen glänsande svartbruna, mer eller mindre
tydligt sprötspetsade eller jemnt i en spets afsmalnande fruk-
ten ; frön bredt omvändt äggrunda, gula eller gulbruna mcd
mörka spetsar.

var. afflnis (Gaud.), J. alpuiKS Vili. ex p., späd och
lägväxt, upprät; blomknippe enkclt, med fä, föga
utstäende grenar och fä blomhufvud; inre kalk-
fjäll trubbiga.
var. cHsjndatus, alla kalkfjäll utdraget hvass-spetsiga;

frukt vanligen jemnt tillspetsad.
Förekommer allmänt i de södra delarna af landet, mä-
hända ända tili Österbotten, att döma af dess förekomst i
Sverige sä längt nordligt som i Luleä lappmark, dock sak-
nas i Universitetets samlingar, om man fränser ett exemplar
af var. cuspidatus frän Kuopio, exemplar deraf frän trakter
norr om Karkku i Satakunta, Evois i södra Tavastland,
Willmanstrand i södra Savolaks, Kirjavalaks närä Sordavala
i Ladoga-Karelen samt Tjudie och Dvorets i Onega-Karelen.
Var. afi/iis motsvarar var. alpimis af J. fusco-ater, hvilken
den, fränsedt kalkfjällen och bladen, fullkomligt liknar. Var.
cuspidatiis bildar öfvergängen tili *J. acutijionis, med hvil-
ken den länge förvexlats. Dess utbredning sammanfaller
med hufvudartens, sträckande sig nordligare ända tili Kuo-

58 M. Brenner.

pio. Liksoin af fusco-ater anträffas äfven af lampocarpns den
nionströsa f. ririjjara.

*J, acutiflorus Ehih., ./. sylcutictis Aucl., non L.

Strän höga, uppräta; bJad otydligt hoptryckta eller
nastan trinda, tydligt ledade; knippe mycket sammansatt.
med koria, uppräta — nägot utstäende grenar ocli smä
bruna blomhufvud; kalkfjäll sylspetsade, otydligt liinnkantade,
de inre slutligen litet längre och i spetsen utböjda; frukt
jemnt tillspetsad med spröt; frön, enligt E. Wahlen i Bot.
Not., smala, aflängt lancettlika med afsmalnande bas, vax-
gula med bruna spetsar.

Tili habitus och de smä blomhufvudena nägot olik
lampocarpns, men genom karaktärer svär att särskilja, isyn-
nerhet som ung. Dess medborgarerätt i Finland, eliuru af
gammal häfd, är mycket osäker och grundar sig, ätminstone
delvis, pä förvexling med uppräta, högväxta exemplar af J.
lampocarpus var. cuspidatus. Af de i Universitetets samhn-
gar med namnet acutiflorus (sylvaticus Reich.) betecknade
exemplaren kunna endast tvä frän Sund socken pä Aland
möjligen höra hit, men äro, säsom pressade och mycket
unga, svära att med säkerhet bestämma. Fjällens form och
hinnkant samt de korta knippegrenarna tala dock för acuti-
Jiorns. I alla fall är dess ytterligare efterforskning hos oss
af nöden, isynnerhet som det här gäller att bestämma grän-
sen för dess utbredning mot norr och Öster.

Hvad slutligen J. obttisijforus Ehrh, (sylraticns L.) be-
träfYar, när den, som kändt, sin nordgräns redan i södra
Sverige och hör sälunda ej tili omrädet för denna uppsats.

(Meddelauden af Societas pro Fauna et Flora fennica 16: 1888).

Oin en hittills obeskrifveu hyl)rid af

Pyiola miiior L. och P. rotiuulifolia L.

af
D:r Th. Sfelan.

(Meddeladt den 3 mars ISSS).

Vid granskningen af de i Finska museets herbariuiii
befintliga arterna af slägtet PyroJa päträffades af mig eii forni,
som säkerligen är en, sä vidt jag känner, icke förut an-
märkt hybrid af PfjroJa minor oeh rotiDidifoUa. De hithö-
rande exemplaren äro tagna i början af Augusti 1879 af
Hrr Hj. Hjelt och R. Hult i torfkärr vid Kukas- och Aake-
nusjoki samt vid Pyliäjärvi närä Lainiotunturi i Kemi Lapp-
mark, Kittilä socken. Pä dessa lokaler skall Pyrola minor
halva funnits i närheten ganska allmänt och P. rotundifoJia
ej heller värit sällsynt enligt nppgift af Hr Hjelt.

Tili utseendc och kännetecken stäende midt emellan
nyssnämnda arter, närinä sig dock vissa former delvis mera
den förra, andra äter den senare arten.

Stjelkar 15 — 25 cm. länga, nägot vridna, hvasst tre-
kantiga. Blad blekgröna, rundade trubbiga, 3— 4\/2 cm.
länga, 2 — 4 cm. breda, vid basen afrundade eller svagt in-
tryckta, fint naggade; skaftet af bladskifvan.s längd eller hos
de öfra bladen nägot längre. Blomklasen allsidig, o — 7 cm.
läng, 7 — 20 blominig. Blommor halföppna, tili storleken
midt emellan dem hos P. minor och rofKudifoUa, 8 — 10
mm. breda, 5 mm. länga; blomskaft af blommans längd el-

60 Th. Siolan.

ler nägot kortare. Foderflikar tilllryckta, trubbiga, säilän
kort uddspetsiga, i kanten lödletla. Ständare bägböjda;
knapparne brungula, tili stoiiekeu inidt emcllan föräldrarnes,
IV2 — 2 mm. länga. Stiftet mot spetsen nägot krökt ellor
nastan rakt, af kronans längd eller obetydligt" längre, älmin-
stone dubbelt längre än fruktämnet; market smalare än stift-
ringen, 5-knöligt med uppräta flikar, säledes tili byggnaden
liknande det hos P. rotundifoHa.

Da exemplaren äro tagna under full blomning, kan icke
iruktens och frönas förbällande utredas. Af pollenkornen be-
finnas omkring 20 *'/o vara fuUt utvecklade, de öfriga mer
eller mindre felslagna. Häraf framgär dock mcd största san-
nolikhet de ifrägavarande formernas hybrida natm\

Hos de vid Kukas- ocb Aakenusjoki tagna epemplaren
äro bladen 3 - 3^/2 cm. länga och 2 — 3 cm. breda, med skaf-
tet merändels nägot längre än skifvan, blomklascn tämligen
gles, liknande dcn hos P. roUindifoUa; blomskaftet vanligen
af blommans längd (3 — 5 mm. längt); blomskärm jämnbredl
lansettlika, af bloraskaftets längd eller nägot kortare; foder-
flikar som hos P. minor, smä, äggriindt triangelformiga,
1 — P/2 mm. länga, närmare 5 gänger kortare än kronan.

Hos de vid Pyhäjärvi närä Lainiotuntmn tagna exem-
plaren äro bladen nägot större, 3V2 — 4V'2 cm. länga, 3 — 4
cm. breda, med skaftet vanhgen af skifvans längd; blomkla-
scn tämligen tät, liknande den hos P. minor; blomskaftet
merändels nägot kortare än blomman (2 — 4 ram. längt);
blomskärm lansettlika, längre än blomskaftet; foderflikar
större, nastan tunglika, rundadt trubbiga, 2 — 2V2 "n^i- länga,
af haliva kronans längd.

(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1889).

lakttagelser öfver könsfördelningen hos Lönncn.

Af
R. Boldt.

(Änmäldt den 4 Februari 1888).

Genom Wittrocks ären 1883—85 verkstälda undersök-
ningar har det blifvit konstateradt, att de sexuela förhäl-
landena hos Acer 2:)latanoides L. erbjuda ett större intresse
och äro längt mer invecklade än man tidigare antagit. Ty
ej nog med att detta trädslag äger fem typiskt olika slag
af inflorescenser — äfven de procenttal, med hvilka de sär-
skilda typerna uppträda, visa förvänande öfverensstämmelser
i Sverige och Ungarn, de enda land der undersökningar i
denna riktning hittils bhivit gjorda. För att emellertid de
af Wittrock fiinna resultaten skola erhälla giltighet af alhnän
regel böra de bekräftas af imdersökningar gjorda pä sä
mänga oHka orter som möjligt.

I afsikt att utreda, huruvida Lönnen med afseende a
könsfördelningen iippträder hos oss pä samma sätt som i de
bäda nyssnämda landen, företog jag mig senaste vär (1887)
att i Helsingfors och närmaste omnejd undersöka 100 exem-
plar af detta trädslag eller samma antal, som af Wittrock un-
derkastats granskning i Stockholm och i Budapest. Arbetet
utfördes mellan den 14 och 25 maj. Den 14 i nämda mä-
nad hade det tidigaste trädet vid Boulevardsgatan de första
fullt blommande inflorescenserna. Den 25 hade de allra
flesta blomställningar redan fält flera eller färre af sinä
blommor.

62 R. Boldt.

I medeltal undorsöktc jag endast trennc inllorescenser
frän hvarje träd. Men äfven om detta skett med ett större
antal, skuUe resultatct — ätmiiistone hvad hufvudtyperna
vldkommer — enligt ali sannolikhot ej blifvit synnorligen
olikt nedannämda, alldenstiiiid Wittrock funnit att de allra
flesta individer (i Stockholm 92 "/'o, i Budapest 84 ^/o) bära
endast blomställningar af en och samma hufvudtyp. Att
döma af minä observationer skulle detta i Helsingfors vara
fallet med 91 procent, ett tai, som dock utan tvifvel är nä-
got större, än det förhällandena i naturen verkligen ätergif-
vande.

Den hos oss allmännast förekommande inflorescens-
typen B ^) karakteriseras af Wittrock sälunda, att dess topp-
blomma är honlig, ätminstone en del af andra generatio-
nens blommor honliga och äterstoden af denna, äfvensom
de öfriga generationernas blommor nastan utan undantag
hanliga. Af denna typ förekomma tvänne särskilda under-
typer. Hos den ena (B') äro icke blott alla eller nastan alla
blommor i andra, utan äfven en del af tredje generationens
Ijlommor honliga. Den andra äter (B") har endast ett fä-
tal honor i generationen II. De flesta blommorna i denna,
samt alla blommor i de öfriga generationerna äro deremot
hanar. Hos oss befans jämt haliva antalet af de undersökta
träden, alltsä 50, äga blomställningar af endast typen B.

Bedan bland de typiska B'-inflorescenserna har jag fun-
nit en läng serie, börjande med sädana blomställningar, som
hafva endast 2 i gener. II och Hera 2 än cf i gener. III
samt slutande med dem, hos hvilka 9- i II äro tili antalet en-
dast föga öfverlägsna cf, medan cf i III äro mycket talri-
kare än 9-. Närmast dessa, men hvarken tillhörande ^) B'
eller B" stä inflorescenser, som visserhgen äga flera 9- än
(f i II, men endast o^ i III. För korthetens skull kallar jag

') Se Wittrocks uppsats : „Uebcr die Geschlechtervertheilnng hei
Acer platanoides L. und einigen andercn Acer-Arten" i Eotanisches
Centralblatt för är 1880. Band XXV pag. 55—68.

^) Att tydliga öfvergängar mellan undertyperua B' och B" finn:is
iifven vid Stockholm, har prof. Wittrock i bref meddeiat mig.

lakttagelser öfver könsfördelningcn lios Lunuen. 63

denna form u oeli benämner med ^ den i serieii dcrnäst
följande formen, hvilken utmärker sig genom att äga endast
cf i III och lika mänga cf som $ i II. Frän denna är ste-
get ej längt tili de äkta B"-intlorescenserna.

Af uteslutande honliga träd (typen A) förekom ej ett
enda exemplar, ehuru ett och annat bland B'-träden i hög
grad närmade sig denna hufvudtyp.

Genom en dubbel vexling af könen inoni en och samma
inflorescens utmärker sig typen C, hos hvilken toppblom-
man är hanlig, en del af andra och tredje generationernas
blommor honliga, de öfriga blommorna i dessa generatio-
ner äfvensom de i fjerde generationen — om en sadan fin-
nes — alla hanliga. De hanliga blommorna i generat. III
sitta pä grenar, hvilka bära honor i II. Nägot träd, som
skiille burit uteslutande sä beskaffade inflorescenser fann jag
ej, men väl förekom typen G pä 4 träd i förening med
andra typer, säsom af den nedanstäende tabellen framgär.

Vi komma sä tili den fjerde typen D, karakteriserad
deraf, alt toppblomman är hanlig, andra och tredje genera-
tionerna tili största delen hanliga medan vanligen först fjerde
och femte generationernas blommor äro honliga. Bland hit-
hörande blomställningar ätskiljer Wittrock tvänne underty-
per D' och D". Den förra uppvisar redan i andra genera-
tionen honblommor, hvilka da bhfva förherskande. Hos D"
äter bestär gener. II liksom största delen af gener. III af
hanblommor.

Med uteslutande tili typen D hörande blomställningar
uppträdde 34 träd. Tili D' hörde 17, tili D" 11 individer.
De äterstäende 6 ägde säväl D'- som D"-inflorescenser.

Rena hanträd — typen E — fann jag 7 gänger och
som en anmärkningsvärd omständighet kan mähända anfö-
ras, att dessa samtliga anträffades under förra hälften af
blomningstiden (14—20 maj), ehuru flertalet af träden blefvo
undersökta under de äterstäende dagarna.

Huru könsfördelningcn gestaltade sig hos de äterstä-
ende 9 lönnarna, bland hvilka flere än en hufvudtyp funnos
representerade, framgär af tabellen här nedan, i hvilken jag

64

R. Rollit.

tili jemförelse sammanstält resultaten af säväl Wittrocks som
min cgen undersökning.

A

B

C

D

uflorescens-

Anti

il c X e m p 1 1

ir i

typ

Helsingfors

Stockholm

Budapest

14-25 Maj 1887

24-28 Maj 1883

14— 21 Apr.l885i

0

0

1

B'

(26
50 —

f ^

47 3

(41

4

50 j 4

(42

< B'+ B"

B"

—

B"+E

0

1

4 i

0

3

6 :

C + B"

0

0

1

C + D'

2

0

0

C + D'+ D"

1

0

0

G + D'+ B'

1

0

0

C + D"+ E

0

0

1 i

D'

(17

34] 6

11

—

( —

. D'+ D"

24 <

—

20|— j

—

—

D' + A

1

0^

0

D"+E

4

6

9

D"+E4-A

0

1

0

7

18

7

E + C

0

0

1

Summa

100

100

JOO.

Häraf framgär, att de procenttal, med hvilka liufvud-
typerna hos oss uppträda, i stort sedt visa betydliga öfver-
cnsstämmclser med motsvarande procenttal i Sverige och
Ungarn. Särskildt gäller detta den oftast förekommande ty-
pen B, äfvensom den sällsyntastc bland dem alla: A. Afven
visar det sig, att G i alla tre landen är en särdeles sällsynt
typ. Inallcs törekommo hithörande inflorescenser i Finland
pä fyra, i Sverige pä tre och i Ungarn pä nio procent af
de undersökta träden. De rent lianliga träden (E) voro hos

lalvttagclsei" öfver könsfiirdelningen hos Lönnen. C5

oss lika mänga som i Budapest. Typen D däremot är ]
kolumnen för Helsingfors nägot talrikaro än i de tvä andra
kolumnerna. Äfven hvad träden nied tvä eller tre typer
vidkommer, visar sig öfvorensstämmelsen mellan de skilda
serierna däri, att kombinationen D" -f E är den i dem alla
oftast äterkommande.

Ett egendomligt förhällande äger rum med typen B.
Medan B' i Stockholm och Budapest var mycket sällsyni
(resp. 3 och 4 procent) i jemförclse med B" (resp. 41 och
42 procent), sä befans förhällandet hos oss rakt omvändt.
Jag anträffade nämligen B' hos 26 träd ensamt rädandc.
Medräknas bäda de i det förcgäendc omtalade mellanfor-
merna « och ^ tili B", sä fä vi dock i Helsingfors endasl
13 tili B" hörande individer. B' i förening med nägon eller
nägra af «, /?, B" förekom 11 gänger.

-o^-

( Meddelaiulen af Societas pro Fauna et Flora feiiuica, 16; 1889).

Om en ny Taraxacum.

Af
A. Osw. Kihlman.

(Anmäldt d. 2 Mars 1889).

Under en exkursion vid Ijellsjön Siejtjaiir i ryskä Lapp-
inarken i slutet af Juli 1887 besökte jag en af de söder om
t<jön belägna dalklyftorna, hvilkcn genomdrages af den lilla
bäcken Kalt-naj. Dalgängens vida mynning, bevuxen med
frodig granskog, är temligen jenin och nägot sumpig. Inom
kort höjer sig likväl terrängcn, och samtidigt ailager afstän-
det mellan de branta fjellväggarne tili höger och venster.
Dalen slutar blindt med en träng, mot norr brant stupande
slultning; denna täckes af ett hela sommaren igenom qvar-
liggande ansenligt snöfält, hvars öfre kant ligger tätt under
den öfversta jemna fjellplatän. Pä fuktiga afsatser i närhe-
ten af snöfältet växte sparsamt en TaraxacuDi-iorm, hvilken
genom sin spädhet och de mörkbruna frukterna framstod
skarpt skild frän den nere vid sjöstränderna vanliga T. of-
Jicinale.

Vid en senare verkstäld jemförelse har denna form
visat sig närmast öfverensstämma med den arktiska Tara-
xacum jjhymatocarpiim, Vahl, utan att dock kunna identifieras
med dc exemplar eller afbildningar af denna senare, som
jag värit i tillfällc att se. Prof. J. Lange i KJ0benhavn,
hvilken jag mcddelat exemplar, har, under bekräftande af
min uppfattning af milt fynd, förklarat detsamma tillhöra
en förul obeskrifven art. En kort beskrifning af denna art
torde här vara pä sin plats.

Om en ny Taraxaciini. 67

Taraxacum nivale Lange

Blailyosetteii 1 — 2-blommig, med nastan iippräta, längskaftade,
6 — 8 cm. länga blad; hladskifvan 3 — 4 cm. läng, G— 10 mm.
bred, afläng — smalt omvändt äggrund, med 2 — 3 (säilän 4),
korta, breda och spetsiga, utätriktade sägtänder i kanten pä
hvardera sidan, ellcr de nedersta bladen nastan helbräddade.
Blomlxorysl-aftet npprätt glatt, vid fruktmognaden 12 — 15 cm.
högt, ungcfär af bladens diibbla längd och upptill starkt nu-
terande. Yttre holkf jällen breda, merendels uppräta och till-
tryckta, stimdom iitstäende eller nägon gäng nastan tillbaka-
böjda, inre hoR- f jällen glesa, svartgröna med bred, Ijiis hinn-
kant. Frukterna mörkt nötbrima, glatta eller upptill med
nägra otydliga tvärrynkor.

Samtliga exemplar voro utblommade mcd nastan mogna
eller affallande frukter.

Med T. phymatocarpnm eger T. nirale stor habituell
likhet; likväl äro bladets sägtänder hos den sistnämda kor-
tare och inskärningarna ej sä skarpa. Det med bladen jemn-
höga blomkorgskaftet angifves vara utmärkande för T. phyma-
tocarpuni. Det bör likväl märkas, att afbildningarna i Flora
danica framställa endast blommande exemplar; äfven flertalet
exemplar, jag sett, befmna sig i blomningsstadiet; endast nä-
gra ständ, tagna af Th. Fri es pä Spetsbergen, hafva utblom-
made korgar, och hos dessa är äfven skaftet betydligt längre
än bladet. Det torde derför vara riktigt att ej vid denna ka-
rakter fästa afgörande vigt, ätminstone ej förr än med be-
stämdhet uppvisats, att T. pjhym((toca)pum icke, i likhet med
andra Taraxacum-SLYier, eger en äfven efter blomningen an-
senligt tillväxande scapus. Äfven variationerna i de yttre holk-
Ijällens riktning tyckas ej vara af den betydenhet, att de skulle
motivera en specifik ätskilnad mellan de begge oftanämda
Ibrmerna. Da en jemförelse at blommans delar tillsvidaro är
utesluten, äterstär som nota dijferentialis^ hufvudsak'lgen en-
dast de glatta achenierna hos T. nivale. De kort före frukt-
mognaden starkt nutcrande blomkorgskaften hos denna art
voro vid insamlandet högst i ögonen fallande; det är likväl
omöjligt att afgöra, om denna egenskap hos blomkorgskaf-

68 A. Os\v. Kihlman.

tct konstaili tillkommer T. nicale eller om och i livad män
dcnsamma möjligcn var framkallad af tlllfälliga omstäiidig-
hcter. Hiiruvida en nutation mähiinda äfven förekonimor
hos T. pkymatocarpum är mig obekant.

Den nära förvandtskapen mellan T. nivale och T. pluj-
matocarpmn har rcdan upprcpade gänger framhällits; skuUe
iramdeics kunna uppvisas tillvaron af variationer hos T.
phymatocarpiim med glatta eller nastan glatta achenier, torde
den specifika ätskilnaden mellan de bäda formerna iekc län-
gre kunna upprätthällas, och T. plujmatocarpiDn^ hvars när-
maste kända fyndort är Novaja-Semlja, skuUe sälunda bilda
en ny länk i raden af högarktiska arter inom Östra Lapp-
markens alpina, resp. tundraflora. En i nägon män afvi-
kande form pä gränsen af artens utbredningsomräde vore
för öfrigt ej utan motsvarighet ens bland vara öfriga Ta-
raxcicnm-iovm.QV. T. cornicidatuni, som pä Aland iippträ-
der i stor mängd och derstädes i allmänhet är ganska kon-
stant, har jag i Helsingfors trakten observerat sparsamt före-
kommande och vanligen under former, som bilda öfvergän-
gar tili T. officinale. Liknande mellanformer mellan T. of-
ficinale och T. corniculatuni har Hj. Hjelt insamlat i Sata-
kunta, medan den typiska T. corniculatnm ännu ej är an-
märkt frän detta landskap. — Äfven T. nivale bildar pä
samma sätt i flere afseenden ett mellanting mellan T. phij-
matocarpum och T. officinale.

-cxgo- —

(Meddclanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1889.)

Om Carex helvola Bl.

och nagra närstäende Carex-ibi"niei'

Af
A. Osw. Kihlman.

(Anmäldt cl. 2 Mars 1S89).

Den Carex-Sirt, som i Finland betecknats med namnet
Carex helvola BL, iippträder flerestädes ymnigt pä väta hafs-
strandsängar i Helsingfors trakten, der den sedän flere är
tillbaka ädragit sig min uppmärksamhet, tili en början när-
mast med anledning af svärigheten eller omöjlighcten att
deraf erhälla grobara frön. En närmare undersökning af de
fruktifikativa organen bar sedermera visat, att ej blott hon-
blommorna utan äfven anthererna äro nastan iuUkomligt
sterila.

Endast en del af hanblommorna iitveckla nämligen an-
therer, som öppna sig pä normalt sätt, men äfven dessa
innesluta genomgäende endast tomma, odugliga pollenkorn;
i nägra fä fall kiinde dock konstateras förekomsten af ensta-
ka, protoplasmafylda och efter ali sannolikhet grobara korn.
I mänga blommor förblifva anthercrne ständigt inneslutna
inom blomfjället, der de förtorka utan att öppna sig. I ännu
andra blommor äro anthererne ytterligare reducerade, sä att
sporangierna ej ens tili anlaget kimna äterfinnas, och slut-
ligen äro i en del fall äfven dessa rudiment af antherer för-
sviinna, och axfjället är alldeles tomt.

En analog reduktion observeras äfven hos honblom-
morna, hvilka veterligen ej utveckla grobara frön. Nederst i

70 A. Os\v. Kihlman.

honaxet, hvars alla axfjäll äro väl utvecklade, sitta vanligen
2 — 3 starkt reducerade blommor och ofvanför dcssa de iilri-
culi, som äro bäst utvecklade, hvarclter iaktlages en jemnl
fortgäende reduktion af honorganet i riktning mot smäaxets
spets. De största utriculi närä axets bas ega längt utskju-
tande, tili utsecndet normala märken. Deras fröknopp har
integument af normalt utseende, men, ätminstone i dc af
mig undersökta fallen, ingen utvecklad cmbryosäck. Högre
upp äro utriculi vanligen slutna med hopvuxen, härd, brosk-
artad mynning; derinnanför ses de länga, S-formigt böjda
märkcna. Längre mot spetsen reduceras märken ochiiukt-
göramcn alltmer: det ena market försvinner, det andra för-
krymper och är snart kort och rakt; senare är hela frukt-
ämnet reduceradt tili en obetydlig papill och slutligen, i flere
ax, men ej alltid, alldeles försvunnet. Reduktionen af utri-
culi häller ej jemna steg med fruktämnets tillbakagäende;
väl utvecklade utriculi anträffas merendels ännu i axets spets,
och de största utriculi innesluta ofta ytterligt reducerade
fruktämnen; ej säilän äro axets alla fruktgömraen i myn-
ningen hopvuxna. Ä andra sidan ses ofta axsamlingar, hvil-
kas llesta blommor halva länga, väl utvecklade märken, men
hvilkas utriculi det onktadt äro helt smä och outvecklade.
Deras märken förtorka i det stadium, der befruktningen nor-
malt skulle försiggä, och smäaxen förblifva da, churu redan
gula och torra, smala och tunna liksom i knoppstadiet.

Alla dcssa variationer beträffande de fruktifikativa de-
larnes utbildning fördela sig ej pä skilda ständ, utan äter-
finnas ofta, om ocksä ej alltid pä samma tulva.

Denna nastan fullständiga sterilitet, i förening med en
ojcmn och abnorm utbildning af sexualorganen, gifva redan
anledning att i Carex ludvola auctt. fenn. förmoda en form af
hybridärt ursprung. I sjelfva verket intager densamma en
fullkomligt intermediär ställning mellan C. norvef/ica och C.
canescens. Det är lält att öfvcrtyga sig om riktigheten häraf
beträffande växtsättct, som är belydligt lösare iin hos C. ca-
nescens, men fastare än hos C. norvegica, beträffande de ste-
rila bladskottens längd och riktning, stjelkens kantighet, blad-

Om Carex helvola Bl. 71

kantens sträfhct, axfjällens forin ocli teckning m. il. af väx-
tens mest i ögoiien fallande egenskaper.

En anatomisk undersökning af de i fräga varande for-
mernas rhizom, stjelk ocli blad har, sä längt jag hunnit ge-
nomföra densamma, gifvit samma utslag. I förhoppning att
framdeles kiinna lemna en utförligare framställning häroni
nödgas jag för ögonblicket inskränka mig lill en enkel för-
säkran att sä är förhällandet. Exempelvis mä blott i kort-
het anföras rhizomtvärsnittets utseende.

Gentemot C. canescens karakteriseras detsamma hos
C. norvegica iitom genom sin betydligt större diameter af
den inre barkens nastan fullständiga förstöring; centralcylin-
dern har ej att uppvisa starkt förtjockade eller sklerotise-
rade celler; den inre kransen af kärlknippen är skild frän
den yttre af normala, stärkelseförande märgceller: kärlens
diameter är öfver hufvud närä nog lika med märgcellernas,
ooh silrören äro mycket vida och stora; i följd häraf er-
häller centralcylinderns tvärsnitt ett drag af likformighet
alltigenom, som är ganska karakteristiskt. — Hos C. cane-
scens qvarstär inre barken i form af talrika radiära cellplat-
tor, hvilka förbinda yttre barken ooh eentralcylindern ; i
denna senare förefinnas starkt sklerotiserade, stärkelseförande
celler, hvilka dels utät begränsa eentralcylindern, dels sträcka
sig mellan samtliga kärlknippen, förbindande dem tili en fast
ring omkring märgen; säväl kärl som silrör äro trängre än
hos C. norvegica. I alla dessa afseenden är C. helvola fullt
intermediär, och det samma är förhällandet i afseende a luft-
lakunernas storlek och antal i stjelk och blad, pallisadpa-
renkymets och klylöppningarnas uppträdande i stjelken, kärl-
knippenas antal i bladet o. s. v.

I Helsingfors trakten uppträder C helvola auctt. fenn.
eller C. 2)sci((loJielvola nob., säsom jag pä nedanangifna grun-
der viii kalla den finska formen, vanligen ymnigt och i säll-
skap med C. canescens och C. norvegica; dess ständort är i
allmänhet vätare än den förra, men torrare än den senare
artens. Sälunda antecknades pä en äng i närheten af Kai-
tans i Esbo följande om arternas förekomst: C. norvegica

72 A. Osvv. Kihlman.

växer här ymnigt pä den sanka, dyiga, af hafsvattnct ofta
öfversvämmade marken omkring den inre vasskanten; en-
ytaka tufvor af C. canescens uppträda i det omedelbara gran-
skapet af C. norvegica, men i största ymnighet först högre
iipp pä den relativt torra marken närä skogsbrynet, som här
är 100 — 150 stcg aflägsen frän vattnet; pä den läga slutt-
ningen emellan vassen och skogen förekommer C. i^seudo-
hdcola, växande i talrika, temligen lösa tufvor af ända tili 5
dm. diameter. Omkring en verst längre bort i bottnen af
samma hafsvik sägs äter C. j^seiidohelvola längs kanten af
ett utfallsdike, der äfven C. canescens antecknades; hvaremot
C. norvegica icke kunde anträffas i närheten, sannolikt en
följd af markens föregäende utdikning och torrläggning. Det
oaktadt uppträdde C. psendohelvola här i stor ymnighet, ställ-
vis t. o. m. täckande, förhällande sig i afseende ä förekomst-
öättet (ymnighet) säsom en verklig art. — Att dess massvisa
iippträdande hufvudsakligen är att tillskrifva en lätt och rik-
lig förökning pä vegetativ väg anser jag otvifvelaktigt. Möj-
ligheten deraf att äfven grobara frön nndantagscis komma
tili utveckling stär naturligtvis äfven öppen. Analogt med
den visserligen ytterst sparsamma utbildningen af dugligt
pollen förefaller en motsvarande fertilitet hos honorganet
tili och med icke osannolik, ehuru tillsvidare obestyrkt af
den direkta iakttagelsen. I hvarje händelse torde frösätt-
ningen vara alltför obetydlig för att förklara det stora in-
dividantalet, ej heller är den vegetativa förökningen (för-
grcningen), som, ehuru riklig, är inskränkt tili helt korta
afständ, i detta afseende tillfyllesgörande. Skulle derför min
förmodan, att C. psendohelvola är att anses som en kors-
ningsprodukt af C. norvegica och C. canescens, resp. som en
afkomling af korsningsprodukten, vara riktig, torde man
böra förutsätta en ofta förnyad upprepning af den spontana
korsningen, och deraf uppkomna talrika, hybrida groddplan-
tor. Detta bestyrkes äfven af de talrika fynd af C. psendo-
lielvola, som redan nu föreligga; i finska museets herbarium
förvaras exemplar frän Ishafskusten (Varanger), frän Solovet-
ska öarne i Hvita hafvet, och frän särskilda orter längs Finska

Om Carex Iielvola Bl. 72

och Bottniska vikarna, ända frän Ingcrmanland upp tili Ulcä-
borgstrakten. Da hänsyn tages dertill, att arten ända tili se-
naste tider hos oss som oftast värit förvexlad med C. cane-
.•^ceiis och en stor del af samtliga fynd sälimda gjorts iitan att
arten värit för resp. exkurrentcr bekant, torde med temlig
visshet framgä, att C. psemlohelvola har en ganska vidsträckt
spridning pä lokaler, der C. norvegka och C. eanesceus före-
komma.

För att kunna med bestämdhct afgöra frägan om för-
hällandet mellan C. psendohelvo/a och dess förmodade stam-
arter vore emellertid befruktningsförsök med dessa senare
nödvändiga; sädana hafva äfven blifvit inledda, men hafva
ännu ej gifvit säkra resultat. I fall dessa framdeles komme
att lemna ytterligare stöd för min ofvan uttalade förmodan,
skuUe här föreligga en homogen och likformig ras af be-
visligen hybridärt m^sprung, hvilken spontant uppträder lika
ymnigt som en ren art.

Studiet af de naturliga hybriderna, bedrifvet sedän mer
än trettio är med ständigt växande intensitet, har ej blott
lemnat nyckeln tili lösningen af talrika speciella spörjsmäl
beträffande enskilda gruppers systematik, men har äfven
kastat en bjert belysning öfver frägor af mera vidtgäende
natur. Den spontana korsningens betydelse för en riktig
uppfattning af växtformernas utvecklingshistoria har uppre-
pade gänger framhällits, senast af Focke och A. Kerner
von Marilan n. I detta afseende synas dylika pregnanta
fall som Carex pseudohelvola förtjenta af särskild uppmärk-
samhet.

En omständighet som skenbart talar emot den af mig
anförda tolkningen är förekomsten af C. helvola i trakter
der den ena af stamarterna, C. norvegica, alldeles saknas.
Vid granskningen af hithörande nppgifter har naturligtvis
största afseende fästats vid Blytfs originalnotiser i Norges
Flora. Särskilda omständigheter tyckas dock gifva vid han-
den att Blytfs Carex helvola icke är en systematisk enhet

74 A. Oä\v. Kihlman.

litan omfattar ätminstone tvennc genctiskt skilda former-
Blytfs tidigaste fynd, liksoin det stora flertalet uppgifter i
Norges Flora och citatet frän Herbariiim normale afse en al-
pin Carex-torm. Först senare upptäcktes den litorala växten
(vid Kristiania-fjord, etc), hvilken af Blytt identifierades med
dcn förra, men efter ali sannolikhet är den samina som vär
finska form. — Frän sin resa pä murmanska kusten 1887
hemförde Dr Brotherus en egendomlig steril Carex, som i
mycket erinrar om vär s. k. C. helvola och äfven fullständigt
rymmes inom Blytfs artbeskrifning; den skiljer sig dock
frän C. pseudohelvola bland annat genom spädare och tätare
tufvadt växtsätt, färre, smalare och styfvare blad, färre smä-
ax. Pä grund af jemförelse, äfven af de vegetativa organens
anatomiska byggnad, är jag böjd att i denna växt se ba-
starden C. canescens yi lagopina. Dä Blytt med sin ur-
sprungliga C. helvola förmodligen just afsett denna fjellform
(jfr. ex. i Herb. norm.) synes det riktigast, att för densamma
bibchälla benämningen C. helvola Bl., hvaremot den litorala
C. canescens X norvegica lämpligen kunde kallas C. psenrlo-
helvola säsom här ofvan skett. Utom frän ryskä Lappmar-
ken har jag sett den äkta C. helvola i Herb. norm. och frän
Utsjoki lappmark; äfven ett grönländskt ex., hvilket prof. J.
Lange godhetsfuUt meddelat mig, är otvifvelaktigt en hybrid
af C. lagoj)ina.

En art, som i floror och handböcker vanligen ställes
närmast (,*. helvola och otvifvelaktigt med densamma har
ganska stor yttre likhet är C. mkroHtachya Ehrh. Äfven
denna är, sävidt jag af mig tillgängliga exemplar kan döma,
steril. En visscrligen hastig undersökning har gifvit vid han-
den, att densamma är fullt intermediär mcUan C. canescens
och C. dioica. Om den senare päminna bland annat det
längt utdragna toppaxet, de tjocka och styfva bladon, öfre
bladsidans epidermisccller, hvilka äro betydhgt större än den
undres, (hos C. canescens äro hvardera bladsidans epidermis-
ccller temligen lika stora, mcdan skihiaden hos C. dioica är

Oni Cai'ex lielvola 151. 75

högst bctydlig). Dc undersökta cxemplaron äro tagna i Inger-
manland af Meinshausen ocli min utsago hänför sig eiidast
tili dom. De i finska muscum förvarade exemplarcii af C.
michrostachyu visa likväl en sä stor yttre likhct med dc in-
germanländska, att en närmare undersökning af dem antag-
ligen endast skall bestyrka deras identitct. Det är a andi^a
sidan möjligt eller tili och med sannolikt, att äfven andra
hybrida kombinationer förekomma bland Carices homosta-
chyce, hvilka mähända af florister hänförts antingen tili C.
helvola eller C. microstachya. Särskildt är anledning förmoda.
att äfven C. Persoonii med närstäende arter bildar hybrider.
hvilka väl komraa att visa stor habitucU likhet med dem,
som leda sitt ursprung frän C. canescens. Hvad beträffar de
af mig undersökta exemplaren af C. helvola, psetidohelvola
och microstachya är jag säker pä, att de ej härstamma frän
C. Persooniin hvilken i anatomiskt hänscende betydligt afvi-
ker frän C. canescens.

Lifligt intresserad af dcssa formers studium vorc jag
särskildt tacksam för att frän olika floristiska omräden fä
emottaga midersökningsmaterial; goda och rikliga, ej för
härdt pressade herbarie-exemplar lemna, äfven vid anato-
misk undersökning, tillfredsställande resultat.

-ojgo-

(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora femiica, M: 1889).

Nägra aniiiärkiiin;iar

tili

Desmiclieernas systematik.

Af
Fredr. Elfving.

(Amnäldt den 2 februarl 1889).

I sitt klassiska ärbete De desmidiaceis, quse in Siiecia
inventae sunt, observationes criticse (1871) indelade Lundell
slägtet Cosmariuni pä griind af klorofyllets beskafienhet i
tvä subgenera:

Cosmarium sensu strict.: Massa chlorophyllaeea cen-
tralis; eorpora chlorophyllaeea singula vei bina, e nucleis
amylaceis singulis radiantia; ooh

Pleurotamiopsis: Massa chlorophyllaeea lateralis, e la-
minis vei taeniis parietalibus, nucleos amylaceos nonnuUos
iiivolventibus, formata.

Med samnia indelningsgrimd delade han Staurastrum
i underslägtena Stmiradnim sensu strict., motsvarande det
lorra, och Pleurentenuni, motsvarande det senare af dessa
subgenera.

Dessa indelningar tyckas hafva blifvit rätt allmänt an-
tagna, och en med dem analog har nyhgen af Boldt (Studier
öfver Sötvaltensalger och deras utbredning II. Dcsraidieer
frän Grönland; i Bihang tili K. Svenska Vetenskaps Akade-
miens handlingar 1888, B. 13, afd. III. N. 5) blifvit gjord af
slägtet Xanthidium, hvilket han klyft i Euxantliidinm, med
lateralt, och Centrenterium, med centralt klorofyll.

Annu större systematisk vigt lägger Gay (Essai dime
monographie locale des conjugees, Montpcllier 1884) vid klo-

I

Nägra anmiirkniiigar tili l>esinidicernas systematik. <"

rofyllets struktur. Sen hau lörst ätskiljt dc isoleradt leiVaiide
och de trädlikt förenadc formerna indelar han hvardera grup-
pen i slägtcn med fästadt afsccndc ä klorolyllets eentrala ol-
ler parictala läge. LundcUs P/eiirot<vmojms upphöjer han tili
slägte, hvilket, onödigt nog, förses med det nya namnet Co-
smaridium. Plevrcntcrhn)i Lund. sammanslär han med Xanflii-
dinm, hvaraf han endast känncr arter med parietalt klorofyll.

Afsigten med efterföljande rader är att iippvisa att de
i fräga varande olikheterna icko fä läggas tili grund för den
systcmatiska indelningen. Min vän d:r O. Nordstedt i Lund
ber jag att fä tacka för flere värdefulla uppgifter i det föl-
jande.

Det är klart att af en större och en mindre cell den
större behöfver och förbrukar mer näring än den mindre,
om de eljest äro likartade. Om näringen berodes inom sam-
ma cell, der den användes, säsom fallet är med de fritt lef-
vande dcsmidieerna, sä mäste inom den större cellen mer
näring produceras än inom den mindre, och detta blir möj-
ligt blott gcnom att klorofyllct, den delen af cellen som före-
trädesvis har sig näringens bcredning anförtrodd, fär en större
utveckling. I en större cell, äfven hos desmidieerna, finnes
ocksä mer klorofyll än i en mindre. Men det är icke lik-
giltigt huru denna större mängd placeras. I en liten cell
är klorofyllets läge ur fysiologisk synpunkt temligen likgil-
tigt, emodan Ijuset, hvilket ju för klorofyllets verksamhet är
oumbärligt, intränger i dess alla delar utan att i nämnvärd
män försvagas. Men ju mer cellens volym ökas, dcsto för-
delaktigarc blir för klorofyllets funktion en periferisk anord-
ning dcraf, ty klart är att en viss mängd klorofyll assimile-
rar kraftigare vid cellens periferi än i centrum, dit Ijuset
mäste framtränga försvagadt.

Man kan säledes pä fysiologiska skäl vänta att i stora
celler finna klorofyllet samladt närä cellens yta. Omvändl,
om celler, hvilkas klorofyll är anordnadt närä väggen, äro
Stora i jemförclse med andra, hos hvilka det är centralt,
sä är man berättigad att betrakta detta förhällande säsom
stäende i fysiologisk korrelation med den större volymen.

78 Fredr. Elfving.

Huru förhälla sig i detta afseende desmidieerna af de
i fräga varandc slägtena?

Hvad beträifar CosmariiDu-arteYna., sä har jag säsom
otvifvelaktigt hörande tili subgenus Plem-otceniopsis anteck-
nat följande arter, om hvilkas dimensioner de bifogade cita-
ten lemna upplysning:

Cosmarium Cohnii Kirchner. Long. a) 92 — 117^; b)
135 — 148 /j] lat. a) 52—55 fi; b) 63—67 ^ (Raciborski, De
nonnullis Desmidiaceis, quae in Polonia inventae siint).

C. ciicnmis Gorda. Long. 79 — 94 |U ; lat. 46 — 56 }ji (Lun-
dell, 1. c. p. 52).

C. de Bariji Archer. Long. 104 — 112^; lat. 50 — 54 ^it
(Lundell 1. c. p. 52).

C. elegantissinmm Lundell 1. c. p. 53. Long. 82 — 88 ^;
lat. 33—37 ^.

C. elongaUnn Racib. 1. c. p. 12. Long. 128 ^.; lat, 34 fi.

C. grande Delponte, Specimen desraidiacearum subalpi-
narum p. 231. Long. 216 //,; lat. 101 ^.

C. magmficnm Nordst. Fresh-Water Algge collected by
D:r' S. Rerggren in New Zeeland and Australia p. ^2. Long.
108—120 ii\ lat. 88—95 ^.

C. ovale Ralfs. Long. 135 — 180 ,w; lat 105 [i (Raben-
horst Flor. eur III p. 158).

C. prcegrande Lundell 1. e. p. 54. Long. 99 — 104 ,t/:
lat. 56—60 p.

C. Ralfsii Breb. Long. 105—120 ;t/: lat. 93—100 .«
(Rabenhorst 1. c. p. 161).

C. striolafinu (Nseg.) Archer. Long. 135 — 146 |m; lat.
64—68 // (Lundell 1. c. p. 53).

C. tesselatum (Delp. 1. c. p. 232). Long. 130 — 144 fx,]
lat. 72—86 p.

C. furgidum Breb. Lat. 105 /x (Rabenhorst 1. c. p. 144).

Raciborski upptager säsom hörande i\\\ Pleurotceniopsis
ytterligare tvä nya arter C. incistmi och C. 2)seudoexigimm. Dä
dessas form tyda pä närä förvandtskap med resp. C. holmimse
Lund. och C. exiguum Archer, hvilka bcgge hafva centralt
klorofyll, dä vidare uppgiften om deras inre struktur är gjord

Nägra aiimärkuiiigar tili Desmidiccrnas systematik. 79

i nog allmänna ordalag, som ickc iitesluta möjligheten af
en oriktig observatioii, lätt förlätlig, som hvarjo desmidie-
kännare skall medgifva, sä betraktar jag tills vidare dessa
tvä species som tvifvclaktiga. Att de öfriga tidigare anförda
arterna äro ovanligt stora skall hvarje algolog medgifva.
Tili jcmförelse meddelar jag dimensioner pä nägra de stör-
sta Cosiiiari)i))i-iormQYn.si med centralt klorofyll, utvalda af
omkring tvä himdra arter.

*0. arcticum Nordst. Desmid. Spetsberg. p. 31. Long.
= lat. 65 — 75 ju.

C. Botnjtis Menegh. Long. 70 — 80 ,«; lat. 51 — 60 /*
(Nordst. 1. c. p. 27).

G. Brehissonii Menegh. Long. 88 /<: lat. 67 ,a (Nordst.,
Sydl. Norges Desmid. p. 12).

C. couspersimi Ralfs. Long. "6'! — 87 ,«; lat. 63 — 68 /*
(Nordstedt, Desm. Spetsb. p. 27).

G. cijmatoplennmi Nordst., Desm. Spetsb. p. 28. Long.
82—86 //; lat. 60—70 p.

G. gemmiferum Breb. Long. 72 ^i; lat. QQ // (Lundell
1. c. p. 2^.

G. latum Breb. var. inarf/ariiatifui Lundell 1. c. p. 26.
Long. 80 ,u: lat. 68 /i.

C. quadrum Lundell 1. c. p. 25. Long. 73 — 78 //; lat.
70—72 //.

G. quasillus Lundell 1. e. p. 29. Long. QQ — 80 //; lat.
60-74 fi.

G. speciosum Lund. « hlforme Nordst. Desm. Spetsb. p. 30.
Long. 65 — 73 fj] lat, 43—58 //.

G. Turphiii Breb. Long. 72 ^/,; lat, {!>Q fj, (Lundell 1. c.
p. 29).

Skilnaden i dimensioner mellan de begge subgenera är
uppenbar. Det bör dock ej fördöljas att bland de arter, som
af författarene utan tvekan hänföras tili de äkta Gosmarierna,
tinnas nägra af stora dimensioner. Sädana äro C. tetra-
vphfaliimni Breb., för hvilken t. ex. Delponte (1. c.) uppger
en längd af 115 ,«, mot en bredd af 79 y : C. candiannm
Delp. 1. c. p. 113: 104 ,</ läng och 72 // bred: C. pachydey-

80 Fredr. Elfving.

mum Lundell (1. c. 39): long. 105—117 //. lat. 80—87 //
samt C. pseudopachydeymmn Nordst. Freshw. AlgöG p. 53:
long. 144—168 ^y, lat. 98—110 {i.

Delpontes afbildningar af de begge förstnämda arterna,
och med dem öfverensstämmer enligt auktors egen uppgift
C.pseudopachiidcnmuu, visa en anordning ai' klorofyllcl, som,
stäende i sammanhang med ccllernas stora volym, bildar öf-
vcrgäng tili den för Pleurotamopsis utmärkande. I hvarje
cellhalfva finnes här visserligen blott tvä »nuclei amylacei»,
mcn frän hvardera af dessa strälar ut mot periferin sex klo-
rofyllplattor, iinder det att de mindre arterna endast hafva
fyra eller tvä sädana, säsom ocksä af Lundells diagnos för
underslägtet Cosniariuin framgär.

Ora beskaffenheten af cellinnehäliet hos C. pachyder-
imim säger Lundell ingenting annat än »nuclei amylacei bi-
ni», men jag vägar uttala den förmodan att klorofyllet här skall
visa sig vara bygdt pä samma sätt som hos C. tetraopfhtahmim.

Pä imgefär samma sätt är klorofyllapparaten enligt de
Bary (Untcrsuchimgen iibcr Conjugatcn T. VI f. 47) bygd
hos C. counaUim Breb. (long. 70 — 90 // ; lat. 42 — 48 ^t enligt
Babenh. 1. c. p. 175), der det lyckes som om det frän de
tvä amylum-kärnorna utsträlande klorofyllet höllo pä att
splittras och vandra ut mot cellens periferi. Mä man ihäg-
komma att denna art, hvilken kan tjena som typ för det af
en del författare antaga slägtet Dysphinctimn, har halfccller,
hvilkas form närmar sig ett klot eller halfklot och hvilka
säledes hafva en i förhällande tili sitt omfäng stor volym,
hvilken omständighet päkallar en utvidgning af klorofyll-
apparaten.

Bland Sfanrast)-um-n.Yiernsi har jag ej kunnat fnina an-
dra säkra representanter för PJeurenterinni än

St. hrasiUense Nordst. f. subduplo major Lundell 1. c.
p. 73. Long. 70—95 //.: lat. 66—80 //.

Sf. f/rande Bulnli. Long. 84 ■ 100 (/: lat. 80—104 f,
(Lundell l. c. p. 12).

Sf. lonfiispinmn (Bailey) Archer. Long. 96— 108 //: lat.
s. spinis 90—102 /< (Lundell 1. c. p. 73).

Nägra anmärkningar tili Desmidieernas systematik. 81

67. tiimiä nm Breb. Lat. 105—130 ft (Rabcnh. 1. e.
p. 201).

Tili detta underslägte för Lundell äfven St. sexcostatnm
Breb. och sin cgen art *SY. mntilatum, den senare pä grund af
dess habitiiela likhet med den förra och denna med osäkerhet
med stöd af en figur hos Hassall. Lemna vi dessa osäkra
arter ä sido samt likasä Raciborskis St. hexagonnm, som
väl ingenling annat än en form af -S^ Meriani Reinsch, hvil-
ken hör tili subgenus Stcmrastrum, sä framgär det tydligt att
Plem-enfermm-formQmR äro absoliit taget stora. De äro äf-
ven relativt tili öfriga arter inom slägtet de största. De be-
tydligaste dimensioner bland dessa iippnä St. saxonicnm
Bulnh.: Long. 70—75 p\ lat. 62— 67 ;(/ (Nordst. Desm. Spetsb.
p. 40) och St. polytrichmn Perty : Long, 12—11 /n ; lat. GG—
Id (j, (Lundell 1. c. p. 63), hvilka, som synes, pä längt när
tcke uppnä de förras storlck.

Beträffande klorofyllets anordning inom slägtet Xcn?-
thidkim äro uppgifterna nägot ofullständiga. Archer uppgaf
1872 (Some additional Desmidiese i Quart. Journ. Microsc.
Science p, 199—201) säsom utmärkande för slägtet att klo-
rofyllet är parietalt, och hos de af gammalt kända arterna
är väl detta i allmänhet fallet. Tili underslägtet Enxavthi-
dimn Boldt höra med säkerhet

A", annatum Breb. Diam. 93 — 115 {a (Rabenh. 1. c. p. 222)
X. acideatum Ehrenb.Diam.64— 74 ^ (Rabenh. 1. c. p. 223)
X. Brehissonii Ralfs Diam. 67 — 72 fi (Rabenh. 1. c.)
X. cmtilopceiim (Breb.) Kiitz. var. triquetmm Lundell
(1. c. p. 76) Long. 81—89 ^; lat. 68-72 ^m. — Hufvudartens
förhällande kan jag ej med säkerhet angifva.

X svperhum Elfv. (Anteckn. om finska desmid. p. 16).
Long. 92—98 .«; lat. 58—60 //.
Säledes idel stora former.

Tili Boldts Ceidrenterimn höra (Boldt 1. c. p. 21) de
jemförelsevis smä

X. acanthophorum Nordst. De algis et characeis p. 12.
Long, 42 ,u; lat. 22 /y,

6

82 FreJr. Elfving.

X. (/roenlandicKDi' Boldt (1. c). Long. 54 — 55 ,«; lat.
59—60 ^i.

En temligen inlermodiär stäUning inlaga, sä hvad stor-
lek soni klorolyll beträffar :

A', fasckiilatnni Ehrb. Diam, 5>^— (35 ,« (Rabenh. 1. c.
p. 223). '

X cristatuin Breb. Diam. 50 n (Rabenh. 1. e. p. 224).

Granskar man tili exempel Delpontes afbildningar ä
T. XIV af X cfistaUnn, sä finner man att hans figur 11
visar klorofyllet typiskt parietalt, medan fig. 6 — och likasä
T. XIII lig. 21 för A^ fasciculatum — äterger en anordning
af kloroiyllet, som stär emellan den centrala och parietala.
I halfcellernas midt ligga pyrenoiderna, men klorofyllplat-
torna hafva ryckt ut emot cellväggen. Redan iakttagelser
som dessa, hvilka ädagalägga att klorofyllet hos samma art
kan förete en olika anordning, visa huru försigtig man mäste
vara vid användandet af denna karaktär i och för systema-
tiska indelningar.

Af det föregäende framgär otvetydigt att klorofyllets
centrala eller parietala läge hos de i fräga varande desmi-
dieerna stär i närmaste sammanhang med arternas storlek.
Denna karaktär har säledes intet systematiskt värde. Den
kan som d:r Nordstedt skrifver mig användas vid en artifi-
ciell indelning ai slägtcna, men riktigare är iitan tvifvel att
söka inordna de stora arterna i deras respektiva formserier.
Sä äro väl Cnsmaruun excuniis och C. de Bari/i samt möj-
ligen äfven C. turgiduni att föras tili samma serie som G.
quadratnin och C. Tluvaitesu; C. maguijicum och C. ovale
äro att betraktas säsom de största formerna i den omfat-
tande grupp, dit C. botryth och G. tetraophtaJmHm hör. G.
Ralfsii kommer närä C. circulare, medan C. elegantissimum
kanske bör finna plats vid C. annulatum.

Bland StaurastrHni-a.v[erna äro Sf. r/raude och Sf. fu-
midum otvifvelaktigt närmast slägt med muticum-gvxx^^^^Qin,
under det att St. longispinum utgätt frän denna eller frän
dejectmn-^QviQn och St. hrasiliense mähända är en stor an-
förvandl tili Sf. Iceve.

Nägra anmiirkniugar tili Desmidieernas systematik. 83

Ur de synpunkter, som här framhällits, blilVa iilVeii
nägra andra förhällanden i desmidieernas byggnad begrip-
liga. Hos CosinartHiit-a.vienrd stär tili exenipel förekomsten
af en ellcr tvä stärkelse bildande pyrenoider (nuclei aniylacei)
i hvarje cellhalfva i korrelation med artens storlek: de smä
formerna hafva öfver bufviid en, de större tvä sädana. Likasä
är klorofyllplattornas antal och läge hos Peniitm ooh Closte-
rkim pä det närmaste sammanhängande med cellens storlek.
För de minsta arterna {Penium mimttuni (Ralfs), P. naincula
Breb., Closterium parculnm "^-ddg) är en enda, central klorofyll-
platta tillräcklig; de större hafva llere, radiärt stälda, livilka
ofta vid periferin äro kliifna och utbredda (se Rabenh. Flora
europaea III p. 102 fig. 5.'> b), hvarigenom Ijuset sä fuUstän-
digt som möjligt tili godo göres. Och samma resultat er-
näs hos Closterium laterale Nordst., en ganska stor art, ge-
nom att klorofyllet är lateralt anordnadt. Micmstenas-ioY-
merna kunna, sä stora de än äro, ätnöja sig med en cen-
tral klorofyllplatta, ty deras tjocklek är jemförelsevis ringa
och de kunna ställa sig sä att Ijuset faller vinkelrätt mot
plattan.

Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1889.

Symbolae ad Mycologiam Fennicani.

(Exhib. die 7 Decemhr. 1889).

Spceimina nonnuUa Tricholomatis albi (Schaeff.) Fr.
var. caesariati Fr. in insula Riinsala, m. iiieunte Sept. 1889,
legimus. — Sporae late cllipsoideae, longit. 6 — 8 mmm.,
crassit. 4 — 5 mmm. Cystidia nuUa.

Tricholoma Conradii Karst. maxime est affine Clitocybae
fumosae (Pers.) Fr. var. caespitosae Cook. Illustr. t. 645.

Tricholoma inamoenum Fr. — Sporae late ellipsoidcae,
laeves, longit. 7 — 11 mmm., crassit. 5 — 7 mmm. Basidia
cylindraceo- clavata, longit. 45 — 60 mmm., crassit. 10 — 11
mmm. Cystidia nulla.

Tricholoma cerinum (Pers.) Fr. *obscuratum Karst. —
Sporae late cllipsoideae, longit. 3 — 3,5 nnnm., crassit. 2 — 2,5
mmm. Basidia cylindraceo-clavata, circiter 18 mmm. longa
et 3 mmm. crassa. Cystidia nulla.

Tricholoma linctum Karst. fine m. Sept. 1889 in silva
acifolia Syrjä iterum legimus. — Pileus carnosus, tennis,
rigidus, planus, vulgo inaeqvalis, laevis, nudus, helvolus vei
alutaceo-rufus, disco obscuriore, 3 — 5 cm. latus. Stipes
farctus vcl solidus, aeqvalis, basi saepe incrassatus, flexuo-

Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 85

sus, glaber, albidus, 5—0 cm. altus, 4—5 mm, crassiis. La-
mellae emarginatae, confertac, 4 mm. latae, ad latera co-
statae, albidae. Sporae ellipsoideae, longit. 3-6 mmm.,
crassit. 2 — 3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30
— 35 mmm., crassit. 5 — 7 mmm. Cystidia nulla.

Tricholoma alutaceopallens Karst. Symb. ad Myc. Fcnn.
IX, p. 40. Sacc. Syli. V, p. 135 var. stercorarium n. var. —
Piletus spongioso-mollis, alutacco-fusciis, dein expallens, um-
bone obscuriore, evanescente, iisqve ad 11 cm. latus. Stipes
basi incrassata excepta aeqvalis, cylindraceus, albidus dein
sordide fulvescens, miicolor, 9^11 cm. altus, circa 1 cm.
crassus. Laraellae distinctae, e subalbo pallidae, tandem
flavescente pallidae, lineares vei subventricosae, 6 — 7 mm. —

1 cm. latae. Caro sordide albida, siccitate albicans. Sporae
ellipsoideae, granulosae, longit. 8—10 mmm., crassit. 5 mmm.
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 28 — 32 mmm., crassit.
10 mmm. Cystidia ventricoso-fusoidea, apice muricellata,
longit. 46—70 mmm., crassit. 10 — 14 mmm. — Locis ster-
coratis in dumeto Puiratta ad Mustiala, m. Oct. 1889. —
Statura TricJiolomatis grammopodii (BulL), at affinius Tricho-
lomati melaleuco, cui olim subjunximus.

Clitocybe rivulosa (Pers.) Fr. — Pileus convexus, or-
bicularis, pallescens. Lamellae albidae. Sporae ellipsoideo-
sphaeroideae, 3 — 6 mmm. longae, 2 — 3 mmm. crassae. Ba-
sidia cylindraceo-clavata, longit. 22 — 24 mmm., crassit. 3
— 4 mmm.

Clitocybe sordaria (Pers.) Karst. Agaricus ohtextus
Lasch. Fr. Hyra. Eur. p. ^G. — Caespitosa, nivea. Pileus
contexto-fibrillosus, subviscidulus, e convexo planus, gibbus,
inaeqvalis, margine involuto, tömentoso, 3 — 4 cm. latus.
Stipes solidus, toraentosus, 1 — 2 cm. altus, 2 — 5 cm. cras-
sus. Lamellae subdecurrentes, subconfertae, aqvose albae,

2 mm. latae. Sporae ellipsoideae, 8 — 10 mmm. longae, 4
— 5 mmm. crassae. Basidia cylindraceo-clavata, 26 — 28
mmm. longa, 7 — 9 mmm. crassa. Cystidia nulla. Hyphae

86 P. A. Karsten.

tramae usqve ad If) mmm. cra.ssae. — Inter folia coaccr-
vata in Runkomäki ad Mustiala, m. exeunte Sept. 1889 tria
specimina lecta.

Clitocybe interveniens Kar.st. forsan melius inter Paxil-
leas iiiserenda luncqve Lepistä sordaria (Fr.) nominanda, —
Sporae fusoideo-oblongatae, longit. 7 — 9 mmm., crassit. 2,5
—3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 24 — 28 mmm.

Clitocybe cerussata Fr. — Sporae sphaeroideo-ellipsoi-
deac, regularcs, longit. 3—4 mmm., crassit. 2 — 3 mmm.
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 20 — 24 mmm., crassit.
5 — 7 mmm. Cystidia nulla.

Clitocybe bifurcata Weinm. var. simplicata n. var. —
Pileus carnosus, tennis, e convexo planus, primitus argilla-
ceo-tomentellus, dein flocculosus vei sericeus, tandem gla-
brescens, albopallescens, in alutacemn nonnihil vergens, mar-
gine laevi, 6 — 7 cm. latus. Stipes fibrosus, farctiis, passini
aevis, aeqvalis, hinc inde lacunosus, initio flocculosus, mox
glaber, fibrilloso-striatulus, subtus lamellas zona circulari e
floccis veli formata notatus, albus, 6 cm. altus, 1 cm. cras-
sus. Lamellae adnato-decurrentes, confertissiraae, simplices,
albae, 3 — 4 mm. latae. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae,
guttulatae, longit. 3—4 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. Basidia
cylindraceo-clavata, longit. 20 — 25 mmm., crassit. 5 — 6 mmm.
Cystidia nulla. — Supra terram humosam inter folia coa-
cervata in Runkomäki, fme m. Augusti 1889. — A typo mar-
gine pilei laevi, lamellis confertissimis, simplicibus, albis
differre videtur.

Clitocybe puellula Karst, var. lauta Karsi. — Pileus
demum umbilicalo-depressus, sericellus (sine pellicula di-
slincta), dein in superlicie in sqvamas floccosas concentrice
diffractus, candidus, umbilico luligineo, usqve ad 10 cm.
latus. Stipes farctus, basi bulbiformi-incrassatus, strictus,
raro adscendens, rigido-fragilis, fibrosus, sqvanmlis fuscis,
usqve ad 8 cm. altus, medio 1 — 1,5 cm. crassus. Odor

Symbolac ad IMycologiam fennicam. XXIX. 87

inamoenus, foetidus. Interdum cacspitosa. — Ad terrani
fimetosam prope Mustiala, line m. Augusti 1889.

Clitocybe ampla *fennica Karst. forma cst caespitosa,
luxurians Clitocyhes fumosae (Pers). — Pileus interdum gut-
tato-maculatus vei virgatus. Sporae sphaeroideae, laeves,
diam. 5 — 7 nunni. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30 —
37 mmm. Cystidia nulla.

Clitocybe maxima (FL Wett.) Fr. in prato Myllyperä ad
Mustiala m. Aug. 1880. — Pileus subalbus, siecitate nitens.
Sporae ellipsoideae, obtusae, regulares, longit. 6 — 7 mmm.,
crassit. 3—4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30
— 35 mmm., crassit. 5 — 7 mmm. Cystidia nulla.

Clitocybe sqvamulosa (Pers.) Fr. — Pileus et stipes ru-
fescente alutacei. Sporae ovales, basi acutatae, laeves longit.
6 — 9 mmm., crassit 3 — 4 mmm. Basidia cylindraceo-cla-
vata, longit. 25—30 mnnn., crassit. 6 — 7 mmm. Cysti-
dia nulla.

Clitocybe membranacea (Fl. Dan.) Fr. m. Aug. — Oct.
1889 frcqventissime obvia in par. Tammela. — Pileus sub-
inde primitus umbonatus, testaceus, alutaceo-rufescens, in-
cärnatus vei candidus, vix sqvamulosus. Stipes aeqvalis,
albidus. Sporae et basidia prioris.

Clitocybe cyathiformis Fr. — Sporae late ellipsoideae,
asperulae, longit. 8 — \2 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Basidia
longit. 25 — 33 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. Cystidia nulla.

Clitocybe inconstans n. sp. — Pileus leviter carnosus,
sat Iragilis, e convexo depressus, tandem subinfundibuli-
formis, orbicularis vei repandus, ad medium pellucide stria-
tus, cano-sericeus, dein glabratus, fuscescente pallidus, sie-
citate albido-pallens, margine primum involuto, 3 — 5 cm.
latus. Stipes e farcto cavus, aeqvalis, vei saepius deorsum
leviter incrassatus, teres vei compressus, subinde lacunosus,
primitus albovillosus, dein fibrilloso-striatus sericcllusqve, pai-

88 P. A. Karsten.

lidus, 5 — 9 cm. altus, 5 mm. — 1,5 cm. crassus. Lamellae
adnato-decurrentes, dein decurrentes, subconfertae, albido-
cinereac, usqve ad 7 mm. latae. Sporao ellipsoidcac, lac-
ves, longit. 4 — 6 mmm., crassit. circiter 3 mmm. Basidia
cylindraceo-elavata, 24 — 30 mmm., crassit. 5 — 6 mmm. Cy-
stidia nulla. Hyphae tramae G — 13 mmm. crassae. — Locis
turfosis noc non in terra arenosa stercorata in silvis acifo-
liis cis Mustiala, m. Sept. — Oct. 1889. — Solitaria vei cae-
spitosa. Ad Clitocijben applcuiatam proximc accedit.

Clitocybe diatreta Fr. — Sporae ellipsoidco-sphaeroi-
deae, longit. 3—4 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. Basidia cy-
lindraceo-elavata, longit, circiter 20 mmm., crassit. 5 mmm.
Cystidia nulla.

Clitocybe obsoleta (Batsch.) Fr. in silvis acifoliis, hortis
etc. freqventissime. — Pileus usqve ad 7 cm. latus. Stipes
usqve ad 6 cm. altus et 0,5 cm. crassus. Sporae ellipsoi-
deae, 5 — 7 mmm. longae, 2 — 3 mmm. crassae. Basi-
dia cylindraceo-elavata, longit. 19 — 25 mmm., crassit. 6
mmm. Cystidia nulla, Hyphae tramae usqve ad 16 mmm.
crassae.

Pleurotus dictyorrhizus (De G.) Fr. — Sporae ellipsoideo-
sphaeroideae, longit. 5 — 7 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Ba-
sidia clavata, longit. 15 — 24 mmm., crassit. 6 — 7 mmm.
Cystidia nulla. — Ad corticem coriarium et ligna putrescen-
tia in horto Mustialensi m. Sept. fere qvotannis.

Collybia semitalis Fr. Sporis biconicis facilis recognitu
species. Lamellae hujus et vicinae Collijhiae grammocepha-
lae (Bull.) R. Fr, ab hymenophoro facile secedentes. Sporae
ovales vei biconicae, vulgo guttulis Ibetae, longit. 9 — 11
mmm,, crassit. 5—7 mmm, Basidia cylindraceo-elavata,
longit. 30 — 35 mmm., crassit. 7 — 19 mmm. Cystidia nulla.
— CoUigit plures inter se habitu sat diversas formas. Icon-
Friesii formam typicam, stipite elongato (8 — 11 cm. aito),
inter muscos altiores in abiegnis obviam reddit; Cookei cur-

Symbölae ad Mycologiam leiinicam, XXIX. 89

tam, ad vias locis apricis, stcrilioribiis nascentem. Ad
Lyopliyllum referenda.

Mycena maculata n. sp. — Pileiis conoideo-campanula-
tus, obtusus vei obtusc umbonatus, omnino sicciis, livido-
pallens, riifo-inaculatus vei totus rufescens, margino striato,
2 — 3 cm, latu s. Stipes acqvalis flexuosus, tercs vcl com-
pressus, albido- vei livido-pallcns, rufo-maculatus, aut in-
ferne totus rufus vei rubiginoso-rufus, usqve ad 13 cm. al-
tus. Lamellae sinuato-adnatae, adfixae, denticulo decurrente,
subconfertae, ex albidö cinerascentes vei griseo-albae, sub-
inde rufo-maculatae. Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, pri-
mitus 1- pluriguttulatae, longit. 6 — 9 mmm., erassit. 4 — 6
mmm. Basidia eylindraceo-clavata, longit. 25 — 30 mmm.,
erassit. 6 — 8 mmm. Cystidia nulla. — Locis humidis in
pinetis ad truncos putrescentes circa Saloisjärvi prope Mus-
tiala, die 20 m. Sept. 1889. — Mycenae galericulatae affi-
nis. Caespitoso-fasciculata, stipitibus numerosis, siecis, basi
villo conglutinati et fusiformi-radicati.

Mycena luteoalba (Bolt.) Fr. prope Mustiala fme m. Sept.
1889 nobis obvia. — Sporae ellipsoideae, longit. 6 mmm.,
erassit 3 mmm. Basidia eylindraceo-clavata, longit. 20 — 24
mmm., erassit. 6 mmm.

Mycena nana (Bull.) Schroet. var. lignicola n. var. —
Pileus 5 mm. latus. Stipes basi fibrillosus, 1 cm. altus. —
Locis stereoratis ad ramulos Betulae putrescentes prope Mus-
tiala, m. Oct. 1889.

Mycena nana (Bull.) Schroet. — Sporae ellipsoideae,
6 — 9 mmm. longao, 3 — 4 mmm. crassae. Cystidia nulla.

Mycenula*) pura (Pers.) Karst. — Sporae ellipsoideae,
uniguttulatae, longit. 6 — 8 mmm., erassit. 3 — 4 mmm. Ba-
sidia 20—26 mmm, longa, 5 — 6 mmm. crassa. Cystidia in-
flato-oblongata vei cylindracea inferneqve ventricosa, basi
acutata, 60 — 90 mmm. longa, 12 — 18 mmm. crassa.

*) Mycenula species Mycenae cystidiis praeditas complectitur.

90 P. A. Karsten.

Mycenula subexcisa n. sp. — Pileus membranaceus, e
campanulato-convexo expansus, obtusus, margine demiim
rcvoluto, glaber, fere lotus eximic striatus, cinereo-nigricaus,
siccitate cinereus, circiter 2 cm. latus. Stipes acqvalis, ri-
gido-fragib's, glaber, nudus, apicc pruincllas, pallescens, 3 — 4
cm. altus, 2—3 mm. crassus. Lamellae postice exciso-an-
gustatae, arcuato-decurrentes, distantes, albae, glaucescen-
tes, venoso-connexae. Sporae ovoideae, apice infero acu-
tatae, longit. 8 — 10 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Basidia
cylindraceo-clavata, longit. 22 — 23 mmm., crassit. 6 — 7 mmm.
Cystidia cylindracea vei cylindraceo-fusoidea, obtusa, 60 —
80 mmm. longa, 7 — 14 mmm. crassa. Hyphae tramac usqve
ad 30 mmm. crassae. — Ad terram humoso-arenosam et
inter virgulta juxta vias in abiegnis montanis ad Mustiala,
m. inemite Oct. 1889.

Mycena galericulata (Scop.) Fr. var. aestiva Pcrs. —
Pileus 6 cm. latus. Stipes 18 cm. altus, 1 cm. crassus.
Sporae cllipsoideo-sphacroideae vei subsphaeroideae, granu-
losae, primitus uniguttulatae, longit. 7 — 12 mmm., crassit.
6 — 9 mmm. vei diam. 9 — 10 mmm. Basidia 28 — 34 mmm.
longa, 9 — 10 mmm. crassa. — Locis uliginosis inter mu-
scos ad Mustiala. Solitaria.

Mycena polygramma (Bull.) Fr. ad terram inter folia
decidua in horto Mustialensi d. 11 m. Oct. 1889. — Pileus
lamellaeqve rufomaculati. Sporae late ellipsoideae, laeves,
longit. 9 — 10 mmm., crassit. 6 mmm. Basidia longit. 30 —
33 mmm., crassit. 7 mmm. Cystidia nuUa. Hyphae tramae
usqve ad 20 mmm. crassae.

Mycena vitilis Fr. inter folia coacervata in Runkomäki
ad Mustiala fine m. Sept. — Sporae late ellipsoideae, longit.
10 — 11 mmm., crassit. 5 — 6 mmm. Basidia clavata, longit.
23 — 25 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. Cystidia nulla. Arti-
culi hypharum tramae rotundati vei angulati, inllati, diam.
usqve ad 30 mmm.

Symbolae ad Mycologiam feunioam, XXIX. 91

Mycena militaria n. sp. — Pilous membranaceus, cam-
panulatus, disco carnosulo obtuso vei papillato, ad medium
pellucide striatus subsiilcatusve, viscidulus, fuscolividus, sic-
citatc non vei leviter expallens, circitcr 1 cm. altus, 1 — 1,5
cm. latiis. Stipes fistulosus, aeqvalis, strictus, subpruinellus,
mox nudus, viscidulus, basi vulgo bulbilloso incurvo, hyalino-
pallidus, siccitate albicans, 4—5 cm. altus, 1,5 — 2 mm. cras-
sus. Lamellae subconfertae, a stipite ad margincm aeqva-
liter attenuatae, adscendentes, uncinato-adnatae, denticulo
decurrentc, angustae (2 mm. latae), albac, subinde rufoma-
culatae. Sporae ellipsoideae, guttuiatae, longit 7 — 9 mmm,,
crassit. circiter 3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit.
25 — 30 mmm., crassit. 6 — 7 mmm. Gystidia nulla. — Loco
adusto inter Cladonias prope Mustiala m. Sept. et Oct. 1889
catervatim nascens. — Odor debilis, haud gratus. A My-
cena vulgari comparanda pileo constanter campanulato, mi-
nus viscido, majori sporisqve longioribus statim dignoscenda.

Hiatula europaea n. sp. — Pileus tenerrimus, cucullato-
convexus seu hemisphaericus, radiatus, plicato-sulcatus, gla-
ber, nudus, cinerascente pallidus, umbone papillaeformi fusco-
atro vei fere atro, 1 cm. latus. Stipes filiformis, aeqvalis,
laevis, nudus, pallidus, basi strigoso-radicatus, 10 cm. altus,
1,5 mm. crassus. Lamellae adnexae, planae, distantes, al-
bidae, angustae, e cystidiis excedentibus pilosulao, venoso-
connexae. Sporae ovoideo-oblongatae, basi apiculatae, lae-
ves, primitus 2-guttulatae, longit. 10 — 13 mmm., crassit. 5
— 6 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit, circiter 33
mmm., crassit. circiter 8 mmm. Gystidia ventricoso-acicu-
laria, excedentes, longit. 65 — 80 mmm., crassit. 10—14 mmm.
— In silva abiegna iii Syrjä, d. 3 m, Oct. 1889 unicum spe-
cimen lectum

Omphalia oniscoides n. sp. — Pileus submembranaceus,
fragilis, convexo-umbilicatus, interdum reflexus concavusqve,
glaber, totus pellucide striatus, fuligineus vei aqvose livido-
fuscus, siccitate expallens, griseo-pallidus, laevis, circi-
ter 2 cm. latus. Stipes farctus, aeqvalis glaber, vulgo un-

92 P. A. Karsten.

dulatus, teres, rectus, fuscescente pallidus, inferne obscu-
rior, circiter 3 cm. altus, 2-3 mm. crassus. Lamol-
lae adnatae, subdecnrrentes, subdistantes, crassiusculae, acie
denticulatae, ex albido pallidae vei cinerascente pallidae,
circiter 4 mm. latae. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae vei
subsphaeroidoae, longit. 5 — 6 mmm., crassit. 4 mmm. Ba-
sidia oblongato-clavata, longit. 18 — 20 mmm., crassit. 7 mmm.
Cystidia nulla. Hyphae tramae usqve ad 26 mmm. crassae.
In fimetosis uliginosis ad terram, raro ligna putrida in
prato Myllypcrä propo Mustiala, m. Oct. 1889. — Locum
qvasi medium tenet inter Omjjhaliam oniscum et Ompli.
cjriseam.

Omphalia grisella (Weinm.?) Karst. n. sp. — Pileus
convexus, disco deprcssus, sericellus, sulcato-striatus, fusce-
scente pallidus, siccitate albicans, 5 — 7 cm. latus. Stipes
aeqvalis, glaber, apice pruinatus, basi subtiliter strigosulus,
pallidus, in fuliginosum plus minus vergens, 1,5 cm. altus,
0,5 — 1 mm. crassus. Lamellae (circ. 11) adnatae, distan-
tes, planac, albidae. Sporae ovoideo-oblongatae, ellipsoi-
deac vei oblongatae, apiculo basali obliqvo, longit. 6 — 10
mmm., crassit. 2 — 4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata,
longit. 25-35 mmm., crassit. 6 — 7 mmm. Cystidia nulla.
— In locis glareosis siccioribus prope Mustiala, m. Aug. 1889.

Hygrophorus pustulatus (Pers.) Fr. var. epapillatus n.
var. — Pileus obtusus, viscidulus, cpapillosus, udus rore al-
bido rivulosus, unicolor, raro disco obcuriore, circiter 2 cm.
latus. Stipes incurvus vei flexuosus, solidus, demum cavus?,
albus, sqvamulis punctiformibus albis, dein nigricantibus,
circiter 4 cm. altus, 3 — 5 mm. crassus. Sporae ellipsoideae,
longit 6 — 9 mmm., crassit. 3 — 5 mmm. Basidia cylindraceo-
clavata, longit. 32 — 38 mmm., crassit. 7 mmm. Cystidia
nulla. — Ad latera montium muscis tecta in silva acifolia
prope Mustiala, fine m. Sept. 1889.

Camarophyllus caprinus (Scop.) Fr. — Sporae late el-
lipsoideae, longit. 6 — 9 mmm,, crassit. 4 — G mmm. Basidia

Symbolae ad Mycologiam leuniLam, XXIX. 93

cylindraceo-clavata, longit. 50—00 mmm., crassit. 5 — G mmm.
Cystidia nuUa.

Hygrocybe vitellina (Pers.) Karst. Hattsv. I, p. 233 in-
ter muscos in collibus apricis silvae acifoliae, Syrjä, ad
Mustiala, m. Sept. 1889. — In speciminibus nostris pileus
fulvo-am^eus, stipes lubricus, pallide flavus, basi pallidior,
apicc in lilacinum leviter vcrgens, lamellao pallide vitellinac.

Hygrocybe chlorophana (Fr.) Karst. — Sporae sphae-
roideo-cllipsoideac, longit. 6 — 8 mmm., crassit. 3,5 — 4,5 mmm.
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 35 mmm., crassit. 7 — 8
mmm. Cystidia nulla.

Hygrocybe coccinea (Schaeff.) Karst. var. — Pileus
omnino siccus, irregularis, cxpallens, 2 cm. latus. Stipes
flexuosus, compressus, lacunosus, usqve ad 7 cm. altus et
9 mm. crassus. — Prope Mustiala, m. Aug. 1889.

Pluteus nanus (Pers.) Fr. var. phlebophorus (Ditm.) Fr.
Sporae sphaeroideae, laeves, granulosae, <> mmm. diam. vei
longit. 6 mmm., crassit. 5 mmm. Basidia cylindraceo-cla-
vata, longit. 15—25 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. Cystidia
oblongata, ellipsoidea vei ovoideo-oblongata, vulgo breviter
stipitata, longit. 35 — 55 mmm., crassit. 15—32 mmm.

Entoloma sericellum Fr. var. sublutescens Fr. (lutescens
Henning) ad terram arenosam juxta vias circa Mustiala hinc
inde. — Stipes fibroso-cartilagineus, glaber, apice pruinatus.
Lamellae ex albo roseae.

Leptonia melleopallens n. sp. — Pileus submembrana-
ceus, convexus, totus striatus vei subsulcatus, minute um-
bilicatus vei subpapillatus, glaber, nitens, fuscescentc melle-
opallens, circiter 3 cm. latus. Stipes farctus aeqvalis, stric-
tus, melleopallens, basi albotomentosus, 7 — 8 cm. altus, 2
mm. crassus. Lamellae sccedente liberae, subconfertae, ob-
longatae, albido pallentes, dein in carneum vei melleum le-
viter vergentes, acie vulgo obscuriores. Sporae rotundato-

94 P. A. Karsten.

sexangulatae, obliqve apiculatae, longit. 13 — 15 mmm., cras-
sit. 10 — 11 mmm. Cystidia nulla. — Inter miiscos in silva
aciiblia ad Mustiala, m. Sept. 1889.

Entoloma sericeum (Bull.) Fr. — Sporae angulato-sphao-
roideae, 7 mmm. in diam. Basidia clavata, 25 — 32 mmm.
longa, 9 mmm. crassa. Cystidia nulla.

Leptonia euchroa (Pers.) Fr. Karst. Hattsv. I, p. 275 ad
truncum putridum Aini juxta lacum Särkjärvi prope Mus-
tiala, m. Sept. 1889, unice lecta.

Nolanea pallescens Karst. in abiegnis circa Mustiala,
m. Aug. — Oct., freqvcns. — Pilcus ferruginascente testaceus, sic-
citate livescens. Sporae anguloso-sphaeroideae, diam. 10 mmm.

Nolanea pallescens Karst. var. procera. — Pilous conoi-
deus, ut plurimum acutus, ferrugineo-testaceus, siccitate isa-
bellinus et nitens, usqve ad 8 cm. latus. Stipes striatus,
ferruginescente pallidus, usqve ad 17 cm. altus, 0,5 cm.
crassus. Lamellae e pallescente ferrugineo-testaceae, ad me-
dium latiores.

Icon Cookei t. 348 Roziten caperatam (Pers.) Karst. vix
vei malc dilincat.

Pholiota adiposa Fr. Karst. Hattsv. II, p. 300 ad trun-
cos stantcs vei sectos Betulae in horto Mustialensi noc non
in silva acifolia inter lac. Heinäsjärvi et Salois, m. Sept. et
Oct. 1889. — Sporae ellipsoideae, laeves, flavidae (sub lente),
longit. 6 — 8 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Basidia cylindraceo-
clavata, longit. 20 — 25 mmm., crassit. 6—7 mmm. Cysti-
dia nulla.

Flammula lubrica (Pers.) Fr. — Sporae ellipsoideae,
dilutissime flavidae (sub lente), utrinqve obtusae, longit. 6 — 7
mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, lon-
git, circiter 22 mmm., crassit. 6 — 7 mmm. Cystidia ventri-
coso-fusoidea, longit. 56—60 mmm., crassit 15 — 17 mmm.
Hyphac tramae usqve ad 17 mmm. crassae.

Symbolae ad Mycologiam fenuicam, XXIX. 95

Flammula alnicola Fr. — Sporao ellipsoideae, laevos,
flavae (sub lente), longit. 7 — 9 mmm., crassit, 4 — 6 mmm.
Basidia cylindraceo-clavata, 6 — 7 mmm. crassa, Cystidia nulla.

Flammula flavida (Schaeff.) Fr. — Sporae ellipsoideae,
flavae, longit. 7 — 8 mmm., crassit. 3 — 5 mmm. Basidia cy-
lindraceo-clavata, longit, circiter 20 mmm., crassit. 6 — 7
mmm. Cystidia nulla. Priori nimis affinis.

Flammula penetrans Fr. — Sporae late ellipsoideae,
saepe inaeqvales, flavidae (sub lente), asperulae, longit. 6 — S
mrnm., crassit. 3 — 4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, lon-
git, circiter 2G mmm., crassit. 6 — 7 mmm. Cystidia nulla.
Hyphae tramae conglutinatae 2 — 4 mmm. crassae.

Cortinarius (Phlegmacium) orichalceus (Batsch.) Fr. Karst.
Hattsv. I, p. 322 in abiegnis circa Mustiala passim, m. Sept.
1889. — Sporae ovoideo-ovales, inaeqvilaterales, scabrae,
flavae (sub lente), longit. 8 — 10 mmm., crassit. 6 — 7 mmm.,
basi apiculatae. Cystidia nulla.

Cortinarius (Phlegmacium) serarius Fr. In pineto Syrjä
hinc inde, m. Sept. 1889. — Pileus vulgo irregularis, 7 — 9
cm. latus. Stipes aeqvalis, flexuosus, subinde tortus, basi
solito violaceo-maculatus, 7 — 10 cm. altus, 1—2 cm. cras-
sus. Sporae anguste ellipsoideae vei ovales, flavescentes
(sub lente), laeves, longit, circiter 7 mmm,, crassit. 3 mmm.
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 20 mmm., crassit. 6 mmm.
Cystidia nulla. Catervatim nascitur.

Cortinarius (Phlegmacium) instabilis n. sp. — Pileus
carnosus, tennis, convexus, dein planus, subinde gibbus, gla-
berrimus, viscidulus, laevis, inito guttato-maculatus, vix hy-
grophanus, fulvescente lateritius, 5—6 cm. latus. Stipes
farctus, aeqvalis vei deorsum leviter incrassatus, tortuosus,
flexuosus, raro rectus, fulvescens, fibrilloso-striatus, 8—9
cm. altus, 1 — 2 cm. crassus. Cortina parca, sordide albida.
Lamellae sinuatae, subdistantes, fulvo-cinnamomeae. Sporae
ellipsoideo-sphaeroideae, laeves, subllavae (sub lente), ba.si

96 P. A. Karsten.

apiculatae, longit. 6 — 8 mmm., crassit. 4 — 7 mmm. Basidia
clavata, longit. 30 — 35 mmm., crassit. 7—8 mmm. Cystidia
nuUa. Caro fulvescens, insipida, inodora. — Inter muscos al-
tiores in silva acifolia (abiegna) prope lacum Salois haud
procul a Mustiala, m. Sept. 1889. — Cortinario vesj^ertino
affinis.

Icon Friesii 138, f. 1 Cortinarium mucifluum, ut nobis
videtur, sat bone adumbrat.

Cortinarius (Inoloma) arenatus (Pers.) Fr. Karst. Hattsv.
I, p. 350. Cook. Illustr. t. 7G3 in pineto Syrjä, m. Sept.
1889. — Pileus carnosus, margine tenui, convexus vei cam-
panulatus, obtusus, laevis, mellcus, fibris innatis subfuscis
vei rufofuscis radiantibus virgatus, 4 — 5 cm. latus. Stipes
solidus, clavato-attenuatus, sqvamis fibrillosis confertis sub-
concentricis fuscis usqve ad cortinam subannularem sqva-
mosus, siipra cortinam universalem laevis lutescens, 6 — 8
cm. altus, 6 — 10 mm. crassus, basi usqve ad 3 cm. cras-
sus. Lamellae emarginatae, subconfertae, postice ventricosae,
ochraceae, dein obscuriores, 6 — 7 mm. latae. Sporae elli-
psoideo-sphaeroideae, asperae, flavae, 6 — 7 mmm. longae, 5
mmm. crassae. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 25 — 30
mmm., crassit. 6-7 mmm. Cystidia nuUa.

Cortinarius (Inoloma) caninus (Fr.) Quel. Cook. Illustr.
t. 765. — Sporae ellipsoideo- sphaeroideae vei subsphaeroi-
deae, flavae (sub lente), scabrae, longit. 7 — 8 mmm., cras-
sit. 6 — 7 mmm. Basidia clavata, longit. 25 — 36 mmm., cras-
sit. 7 — 8 mmm. Cystidia nuUa.

Cortinarius (Inoloma) fucatophyllus (Lasch.) Quel. —
Pileus carnosus, tenuis, oblusus, lerrugineus, marginem ver-
sus pallidior, lutescens, sqvamulosus, 2 cm. latus. Stipes
aeqvalis, tortus, aureoluteus, basi aureo vei aerugineo-to-
mentosus, nitidus, 5—6 cm. altus, 4 mm. crassus. Lamel-
lae adnatae, confertae, ochreo-ferrugineae, subcoccineo-ma-
culatae. Caro lutca. — In pineto montoso ad Mustiala.

Symbolao ad Mycologiam fennicam, XXIX. 97

Cortinarius (Inoloma) colymbadinus Fr. Icon., t. 155, f.

0. Karst. Hattsv. I, p. 359 in silvis acilbliis in ditione Mu-
stialensi passiin: Salois, Särkjärvi, Syrjä. — Sporao ovales,
basi obliqvc apiciilatae, aspcrulae, flavae (sub lente), longit.
9 — 10 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) rusticus Karst. — Caespilosiis
vei simplcx, albido-canus. Pilous primitus campanulato-
convexus vei convexus, dein expansus, saepe inaeqvalis,
tandem argillaceo-fuscescens, usqve ad 10 cm. latus. Stipcs
farctus vei solidus, aeqvalis, basi incrassatus, subinde radi-
catus, flexuosus, curvatus, raro rectus, usqve ad 13 cm. al-
tus, apice 2, basi usqve ad 4 cm. crassus. LamcUae 1,5
cm. latae. Caro albida. Ab affini Cortinario tesfaceocane-
scente differt stipite basi vulgo bulbiformi, primo floccoso-
sqvamoso aliisqve notis.

Cortinarius (Telamonia) glandicolor Fr. Cook. Illustr. t.
789. — Pileus usqve ad umbonem rugoso-striatus. Sporae
ellipsoideae, subflavae (sub lente), subscabriusculae, longit.
7 — 31 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Basidia cylindraceo-cla-
vata, longit. 28 — 35 mmm., crassit. 7—8 mmm., basi obliqvc
apiculatae. Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) psammocephalus Fr. Karst. Hattsv.

1, p. 377. Cook. Illustr. t. 839. f. A. supra solum humosum
subnudum in silva mixta ad lacum Saloisjärvi prope Musti-
ala, m. Aug. 1889.

Cortinarius (Telamonia) paleaceus Fr. Cook. Illustr. t.
826 et Cortinarius hemitrichus (Pers.) Fr. Cook. Illustr. t.
825 in unam eandemqve speciem jungendi videntur.

Cortinarius (Telamonia) stemmatus Fr. Karst. Hattsv. I,
p. 379 inter lacus Särkjärvi et Heinäsjärvi ineunte m. Aug.
1889 semel.

Cortinarius (Telamonia) privignus (Fr.) Karst. Coolc.
Illustr. t. 82 V? in agro Mustialensi Sept. et Oct. 1889 fre-
qventer obvius. — Sporae ellipsoideo-sphaeroideae, subaspe-

93 P. A. Karsten.

rae, flavae (sub Icnte), longit. 0 — 8 mmm., crassit. 5—6
mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30 — 38 mmm.,
crassit. 8 mmm. Gystidia nulla. — Hygrocyhen Telamoniae
subsumendam censemiis.

Cortinarius (Telamonia) illuminus (Fr.) Karst. Cook. II-
liistr. t. 841. Hattsv. I, p. 384 in silva acifolia Syrjä, m.
Sept. 1889.

Cortinarius (Telamonia) dilutus (Pers) Karst. Cook. II-
lustr. t. 810. — Sporae latc ellipsoideae, laeves, subflavae
(sub lente), longit. 7 — 8 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Basi-
dia 25 — 35 mmm. longa, 7 — 8 mmm. crassa. Cystidia nulla.
Pileus 3 — 4 cm. latus. Stipes 7 — 8 cm. altus, 1 cm. cras-
sus. Lamellae 4 mm. latae.

Cortinarius (Telamonia) renidens (Fr.) Karst. Fr. Icon.
t. 162, f. 1 in pineto Syrjii m. cxeunte Sept. 1889. — Pi-
leus opacus, umbone conoideo, 4 cm. latus. Lamellae sub-
distantes, ochreofulventes. Sporae late ellipsoideae, sublae-
ves, flavidae, 7 — 3 mmm. longae, 4 — 6 mmm. crassae. Ba-
sidia cylindraceo-clavata, longit. 32 — 38 mmm., crassit. 8 — 9
mmm. Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) jubarinus (Fr.) Karst. Cook.
Illustr., t. 797 in silvis acifoliis montanis in regione Mustia-
lensi, m. Sept. et Oct. 1889, sat freqvens. — Sporae elli-
psoideae, sublaeves, flavidae (sub lente), longit. 7 — 10 mmm.,
crassit. 4 — 5 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 25
— 34 mmm., crassit. 6 — 7 mmm. Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) rigens (Pers.) Karst. Cook. Il-
lustr. t. 812. — Sporae ellipsoideae, laeves, subflavae (sub
lente), longit. 8 — 11 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Basidia cy-
lindraceo-clavata, longit. 30 — 35 mmm., crassit. 7 — 8 mmm.
Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) leucopus (Bull.) Karst. Cook.
Illustr. t. 843. Cystidia nulla.

Symbolao ad Mycologiam feniiicam, XXIX. 99

Cortinarius (Telamonia) scandens Fr. Monogr. (nec. Fr.
Icon.) Cook. Illustr. t. 830. — Cystidia nuUa. Pileus falvo-
ferrugineus, umbone concolore, iisqve ad 4 cm. latus. Sti-
pes 6 cm. altiis, 3—5 mm. crassus.

Cortinarius (Telamonia) decipiens (Pers.) Karst. Cook.
Illustr., t. 798, f. B. in silvis acilbliis cis Mustiala autumno
1889 freqventer obvius. — Cystidia miUa.

Cortinarius (Telamonia) saniosus (Fr.) Karst. — Sporae
ellipsoideae, flavae, longit. 8 — 13 mmm., crassit. 6 — 7 mmm.
Basidia cylindraceo-clavata, 30 — 38 mmm. longa, 10 — 11
mmm. crassa. Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) detonsus (Fr.) in silvis abiegnis
cis Mustiala, m. Aug. — Oct. 1889, freqventer obvius. —
Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, laeves vei sublaeves, flavi-
dae (sub lente), longit. 7 — 11 mmm., crassit. 5 — 8 mmm.
Basidia circiter 35 mmm. longa et 10 mmm. crassa. Cy-
stidia nulla. Quoad staturam et magnitudinem valde variabilis.

Cortinarius (Telamonia) obtusus Fr. Icon., t. 113, f. 3.
Cook. Illustr., t. 845, f. A. — Sporae late ellipsoideae, sub-
scabrae, flavae vei subflavae (sub lente), longit. 7 — 10 mmm.,
crassit. 4 — 6 mmm. Cystidia nulla.

Cortinarius (Telamonia) acutus (Pers.) Karst. Cook. Il-
lustr., t. 845, f. B. (haud bona). — Pileus 4 cm, latus. Sti-
pes usqve ad 14 cm. altus. Sporae ellipsoideae, sublaeves,
flavae (sub lente), longit. 8 — 9 mmm., crassit. 4 — ^^5 mmm.
Basidia circiter 33 mmm. longa et 9 mmm. crassa. Cysti-
dia nulla.

Cortinarius (Telamonia) depressus Fr, Icon., t. 163, f. 4
in silva acifolia juxta lacum Salois in par. Tammela. —
Sporae ellipsoideae, asperulae, subflavae, longit. 7 — 8 mmm.,
crassit. 4—5 mmm. Cystidia nulla.

Inocybe inconcinna n. sp, — Pfleus carnosulus, tenuis,
convexo-planus, obtusus vei subumbonato-gibbus, laevis, gla-

100 P- A. Karsten.

ber, innalo-fibrillosus, ferruginascentc vei fusceseentc pallidus,
2 — 3 cm. lalLis. Stipes solidus, aeqvalis, flexuosus, subfi-
brillosus, pallesccns, apice albopruinosus, circiter 4 cm. al-
tus, 2 — 4 mm. crassus. Lamellae simiato-adnatae, confer-
tae, olivaceo-pallidae, dein ferruginascentes, acio flocculoso-
crcniilatae et pallidiores. Sporae ellipsoideae, vulgo inae-
qvilaterales, intus granulosac, flavac (sub Icnte), longit. 8 —
13 mmm., crassit. 5 — 6 mmm. Cystidia ventricoso-fusoidea,
apice mmnculata, longit. 60 — 65 mmm., crassit. 14 — 17 mmm.
— Ad terrani in pineto in Syrjä, m. Aug. 1889. — Odor
nullus. Caro alba.

Inocybe scamba (Fr.) Karst. {Flammnla scamba Fr.
Karst. Finl. Basidsv. p. 168) sporas habet ovoideas vei
ellipsoideas, flavidas (sub lente), 9 — 11 mmm. longas, 5—6
mmm. crassas, basidia cylindraceo-clavata, 25—35 mmm.
longa, 7 mmm. crassa et cystidia ovoidea vei ovalia, superne
in apicem cylindraceam, obtusam attenuata, 25 — 30 mmm.
longa, 13 — 15 mmm. crassa.

Inocybe fiavella n. sp. — Pileus carnosulus, acute co-
noideus, dein expansus, acute umbonatus, innato-fibrilloso-
rimulosus, glaber, flavidus, subnitens, 2 — 3 cm. latus. Sti-
pes solidus, aeqvalis, flexuosus, apice albo-flocculosus, al-
bido-flavescens, circiter "3 cm. altus, 4 mm. (basi 5) crassus.
Lamellae adfixae, confertae, albido-flavescentes, dein oliva-
scentes, acie pallidiores, flocculoso- crenulatae. Sporae ob-
longatae, utrinqve obtusissimae, fere cylindraceae, longit. 12
— 14 mmm., crassit 4 — 6 mmm. Basidia cylindraceo-clavata,
fiavella vei hyalina, 25 — 30 mmm. longa. Cystidia fascicu-
lata, cylindracea, apice clavata, subinde inferne ventricosa,
hyalina, longit. 60 — 90 mmm., crassit 8 — 14 mmm. HATDhae
tramae 6 — 15 mmm. crassae, flavescentes vei hyalinae. —
In pineto juxta lacum Särkjärvi, m. Aug. 1889, Icgit Elis
Karsten. — Ab In. injunda Britz. maxime affini magnilu-
dine ininori coloreqve differt.

Icon Friesii t. 110, f. 2 Inocyben scabellam Fr. veram

Symholao ad Mycologiam feunicam, XXIX. 101

(= In. debilipedem Karst. Basidsv. p. 211) vix dubie deli-
neat, Cookei t. 402 iiostrum Clypeum subrimosum Symb. ad
Myc. Fenn. XXVIII, p. 38 relert.

Hebeloma truncatum (Schacff.) Fr. prope laeum Salois,
m. Sept. 1S89, parce obvenit. — Sporae ovoideae aut ova-
les et inaeqvilaterales, flavescentes (sub lente), longit. 10 — 13
mmm., crassit. 5 — 7 mmm. Basidia cylindraceo-clavata,
longit. 30 — 35 mmm., crassit. 7 mmm. Cystidia niilla.

Hebeloma cleflectens Karst. affinis, forte nimis, est
Naucoriae conspersae.

Bolbitius Boltoni Fr. in regione Miistialensi, m, Aug. —
Oet. 1889, haud raro provenit. — Sporae late ellipsoideae,
laeves, flavae (sub lente), longit. 10—14 mmm., crassit. 7—8
mmm, Basidia clavata, longit. 20 — 30 mmm., crassit. 13
mmm. Cystidia nulla. Hyphae tramae rotundatae, usqve
ad 30 mmm. in diam. — Specimina nostra taelu non ni-
grescunt.

Stropharia depilata (Pers.) Fr. — Sporae ellipsoideae
vei ovales, dilute fuligineae (sub lente), longit. 11 — 14 mmm.,
crassit. 5—7 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30 —
38 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. Cystidia nulla. Hyphae tra-
mae circiter 20 — 25 mmm. crassae.

Naematoloma lateritium (Sehaeff.) Karst. — Sporae sphae-
roideo- vei ovoideo-ellipsoideae, laeves, subhyalinae vei fla-
vescente hyalinae (sub lente), longit. 5—6 mmm., crassit.
3 — 4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 16 — 20
mmm., crassit. 4—5 mmm. Cystidia nulla.

Psilocybe mutabilis n. sp. — Pileus submembranaceus,
disco carnosulo, tenax, convexus, obtusus, udus aqvose um-
brinus, siccitate fulvescens, deinde subflavus, glaber, circiter
4 cm. latus. Stipes cavus, rigido-fragilis, aeqvalis, praecipue
inferne ferruginascens, albido-sericeus, glabrescens, 4 — 5 cm.
altus, 4 mm. crassus. Lamellae adnatae, confertae, cine-
rascentes, tandem fuscae, aridae, 6 — 7 mm. latae. Sporae

102 r. A. Karsten.

ellipsoideae, interdum inaeqvilaterales, dilute ferrugineae dia-
phanaeqve (sub lente), longit. 7 — 10 mmm., crassit. 3 — 4
mmm. Basidia clavato-cylindraeea, 5— G mmm. crassa. Cv-
slidia nulla. — Ad tmncos putrescentes in paludibus silvati-
cis prope Mustiala, fme m. Sept. 18'S9. — Caespitosa. Sta-
tura mutationeqve coloris PhoUotam mutabilem refert.

Psathyra solitaria n. sp. — Fragilis. Pileus carnosu-
lus, campanulato-expaiisus, glaber, umbrinus, siccitate alu-
taceo-pallens, 3 — 4 cm. latus, margine pellucide striato?
Stipes fistulosus, aeqvalis, albidus, fibrillosus, basi alboto-
mentosus, 6 — 7 cm. altus, 4 — 5 mm. crassus. Sporae ellip-
soideae, brunneae semipellucidaeqve (sub lente), longit. 6 — 7
mmm., crassit. 3 mmm. Basidia circiter 15 mmm. longa
et 7 mmm. crassa. Cystidia ventricoso-fusoidea, longit. 30
— 36 mmm., crassit. 10 mmm. Hyphae tramae usqve ad
30 mmm. crassae. — In paludosis, sphagnosis juxta Pusun-
suo prope lacum Salois, fme m. Sept. 1889 lecta.

Psathyra pallens n. sp. — Pileus submembranaceus, e
campanulato-convexo convexus, laevis, siccitate saepe rugo-
sus, atomatus, nudus, albidopallens (siccus), 1,5 — 2 cm. la-
tus. Stipes farctus, aeqvalis, strictus, nudus, pallens vei hya-
linopallens, 4 — 6 cm. altus, 1 — 2 mm. crassus. Lamellae
subadnatae, adscendentes, subconfertae, ventricosae, cinera-
scentes, acie rosea, 2^3 mm. latae. Sporae ellipsoideae,
fuligineae semipellucidaeqve (sub lente), longit. 10 — 13 mmm.,
crassit. 6 mmm. Basidia inflato-clavata, longit. 18—25 mmm.,
crassit. 12 — 13 mmm. Cystidia fusoidea, nuda, longit. 60 —
65 mmm., crassit 11 — 13 mmm. — In terra humoso-arenosa
subnuda in pineto Runkomäki ad Mustiala, m. Sept. 1889.

Deconica atrorufa (Schaeff.) W. Sm. — Pileus planus,
siccitate albicans, margine sulcato, circiter 1 cm. latus.
Sporae ellipsoideae vei ovoideae, dilute fuligineae (sub lente),
longit. 7 — 9 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Basidia cylindraceo-
clavata, longit, circiter 25 mmm., crassit. 7 mmm. Cysti-
dia nulla.

Symbolae ad Mycologiam feimicara, XXIX. 103

Coprinus plicatilis (Curt.l Fr. — Pileus caesio-cinereus,
disco depresso, dilute spadiceo.

Inonotus Hisingeri Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IX, p.
49 (Polyporus inonotus Sacc. Syli. VI, p. 119) forma est
Inonoti vulpini (Fr.) Karst.

Bjerkandera Holmiensis (Fr.) Karst. Aboae ad truncos
Populi nigrae autumno 1889 ab Onni Karsten copiose lecta.

Bjerkandera cinerata n. sp. (Bjerkandera tephroleuca
Karst. Finl. Basidsv. p. 297, vix Fr.) — Pileus carnoso-len-
tus, siccQS suberoso-lignosus, firmus, azonus, praecipiie po-
stice strigosulo-scruposus, subglaber, cinereo-pallidus, po-
stice dilatato-adnatus, intus fibrosus, albus et subzonatus,
vulgo concrescens, 3 — 6 cm, latus, basi 2 — 3 cm. crassus.
Pori minimi, rotimdi vei flexuosi, albi, curti (2 — 3 mm.
alti). Sporae cylindraceae, rectae vei curvulae, longit. 2 — 3
mmm., crassit. 0,5 — 1 mmm. Hyphae 2 — 4 mmm. crassae.
— Ad lignum abietinum.

Pycnoporus serialis (Fr.) Karst. sporis oblongatis, rectis,
6 — 8 mmm. longis, 2—3 mmm. crassis est praeditus. Forma
ejus resupinata Polyporum callosum Fr. verisimiliter sistit,

Physispoms incarnatus (Alb. et Schw.) sporas habet
cylindraceas, 6 — 7 mmm. longas, 1 — 2 mmm. crassas.

Clavulina odorata n. sp. — Receptaculum carnosum,
5 — 6 cm. altiim, alutaceo-pallidum, siccitate einnamomeum,
odorum, ramosissimum. Truncus brevissimus, albotomen-
tosus. Rami dichotomi, subarcuati, compressi, sursum dila-
tati, laeves, ultimi dentiformes et moUiores. Sporae sphae-
roideae, basi vulgo apiculatae, chlorino-hyalinae (sub lente),
laeves, diam. 5 — 7 mmm. — Inter muscos in silva abiegna
in Syrjä, die 27 Sept. 1866 reperta.

Clavariella svecica (Fr.) Karst. in silva abiegna in Syrjä,
m. Aug. et Sept. 1889, passini. — Alutäceo-pallida, in car-

104 P. A. Karsten.

jicum aliqvanto vergens, laevis, amara. Sporae ellipsoideae
vei oblongato-ellipsoidcae, basi obliqve attenuatae, hyalinae
(sub lente), ochraceae, granulatae, longit. 7 — 8 mmm., cras-
sit. 3 — 4 mmm. — Hiiic admodum affinis est Clavariella
eumorpha.

Clavariella fennica Karst. in abiegna silva in Syrjä, m.
Aug. et Sept. 18S9, hinc inde obvia. — Tcnax, eirciter 9
cm. alta ot 6 cm. crassa. Truncus crassiusculus (1 — 2 cm.
crassus), ex albido pallescens vei flavescente pallidus, basi
leviter albo-tomentosus, ramis ramosissimis dichotomis vei
subverticillatis, siibaeqvalibus, tcretibus, laevibus vei rugo-
sis, confertis, dilute flavis, ramulis inaeqvaliter verticillatis
vei dichotomis, solito sursum incrassatis, strictis, basi saepe
arcuatis, subfastigiatis, teretibiis vei compressiusculis, laevi-
bus vei longitudinaliter subrugosulis, flavis, apicibus obtusis,
dentibus brevibus, obtusis, laete flavis. Caro pallida, fracta
dilute violacea, siccitate brunnescente vei violascente aluta-
cea, aduiodum acerba, inodora. Sporae oblongatae vei fu-
soideo-elongatae, dilute flavescentes (sub lente), guttulatae
vei granulosae, longit. 10 — 20 mmm., crassit. 4 — 6 mmm.
Basidia clavata, longit, eirciter 60 mmm., crassit. 7 — 10 mmm.

Stereophyllum boreale n. sp. — Pileus coriaceo-mcm-
branaceus, moUis, concavus, dimidiatus, reniformis, raro
integer et infundibuliformis, radiato-scrobiculatus, sericellus,
margine flmbriato, albus, disco fuscescente, hymenio laevi
vei rugosiusculo, albo, 5-8 mm. latus. Stipes lateralis, raro
centralis, verticalis, aeqvalis, strictus, glaber, albus, 0,5 — 1
cm. altus. Sporae ellipsoideae, hyalinae, longit. 1 mmm.,
crassit. 0,5 mmm. Hyphae hyalinae vei dilutissime fuligi-
neae, eirciter 2 mmm. crassae. — In coUe aprico glareoso
inter et ad Polytricha ad Mustiala versus pratum Myllyperä,
m. ineunte Sept. 1889. — Ad Craterellam nutat.

Ascophanus brunnescens n. sp. — Apothecia sparsa, su-
perficialia, rotundata, glabra, pallide brunnea vei sordide
fulvescentia, 0,2—0,3 mm. Iata. Asci cylindraceo-clavati.

Symbolae ad Mycologiam fenuicum, XXIX. 105

octospori, longit. 48 — 53 mmm., crassit. circiter 10 mmm.
Sporae distichae ellipsoideae, eguttulatae, laeves, hyalinae,
longit. 7 — 8 mmm., crassit. 3 — 3,5 mmm. Paraphyses 1
mmm. crassae, apice clavulatae et flavo-chlorinae. — In ster-
core vaccino ad Mustiala, m. Oct. 1889.

Ascophanus flavus n. sp. — Apothecia gregaria vei
conferta, superficialia, ovoidea, dein vertice applanata te-
nuiterqve marginata, glabra, flava, 0,5 — 1,5 mm. Iata. Asci
cylindracei, octospori, circiter 210 mmm. longi, 12 — 14 mmm.
crassi, jodo non coerulescentes. Sporae monostichae, ellip-
soideae, laeves, eguttulatae, longit. 18—20 mmm., crassit.
9—10 mmm. Paraphyses filiformes, apicem versus aliqvanto
incrassatae, deorsum fulvae, remote articulatae. 2 — 4 mmm.
crassae. — In stercore vaccino ad Mustiala, m. Oct. 1889.

Sphaerella Orchidearum Karst. denuo in caulibus Oym-
nadeniae conopseae emortuis ad Mustiala, fine m. Junii
1889, rite evoluta ab Onni Karsten lecta. — Asci cylindra-
ceo-clavati, longit. 45 — 52 mmm,, crassit. 7 — 8 mmm. Spo-
rae distichae, subclavnlato-vel fusoideo-oblongatae, unisep-
tatae, ad septum vix vei ahqvanto constrictae, longit. 10 — 12
mmm., crassit. 3 — 4 mmm.

Melampsoram Helioscopiae (Pers.) Wint. Karst. Finl.
Rostsv. p. 15 in fohis Eupliorhiae Helioscopiae Aboae, m.
Oct. 1889, primus detexit Onni Karsten.

Ustilago violacea (Pers.) Wint. in antheris Dianthi del-
toidis ad Mustiala, die 1 m. Julii 1889, ab Onni Karsten
inventa.

Diplosporium album Bon. supra Hypna viva, fungos pu-
tridos lignaqve mucida nascentem in silva Syrjä ad Musti-
ala, m. Oct 1889, magna copia legimus. — Conidia 20—23
mmm. longa, 7 — 9 mmm. crassa.

Hormiscium sorbinum n. sp. — Acervuli subcutanei,
erumpentes, gregarii, maculas atras demum totum superfi-

106 P- A. Karsten.

ciem fructuum inqvinantes formantes. Hyphae steriles re-
pentes, ramosae, articulatae, hyalinae vei subfuliglneae, 3
— 7 mmm. crassae. Hyphae fertiles articulatae, fuligineae,
breves. Catemilae conidiorum breves, conglutinatae, glo-
bulos difformes formantes. Conidia sphaeroidea vei sub-
sphaeroidca, fiiliginea (sub Icnte), 6 — 9 mmm. diam.

Fructua SorU aucupariae in par. Tammela m. Oct.
1889 necavit.

Aegerita torulosa (Bon.) Saec. Syli. IV, p. 662 (= Ae-
gerita alba (Preuss.) Sace.) ad ligna corticesqve ramorum
putrescentium salicis in Mustiala, m. Oct. 1889, non raro
— Conidia ex obovoideo sphaeroidea, 10 — 13 mmm. in
diam. Hyphae torulosae, ramosae. Candida vei alba.

Mustiala m. Oct. 1889.

Mcddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1889.

Om nägra Taraxacym-former.

Af
M. Brenner.

{Meclcl. 7 Decemb. 1889).

Säsom bekant hänföras de i Skandinavien och Finland
förekommande formerna af Taraxacimi ofjicinale (Web.) tili
tre hufvudformer, nämligen den egentliga ofjicinale eller ge-
nuinum Koch, corniculatum (Kit.) och palustre (Ehrh.). Sä-
som kännetecknande för den först nämnda anföres vanligen
dess större växt samt aflänga, slakt nedböjda ytterholkfjäll,
för corniculatum äter dess mindre växt, utstäende ytterholk-
fjäll och närvaron af en hornlik tand eller knöl under holk-
fjällens spets, samt för iKtliistre de nägot köttiga, smala bla-
den och äggriinda, tilltryckta ytterholkfjällen.

Att härvid stor vigt lagts pä den olika storleken, äf-
vensom pä ytterholkfjällens rigtning och knöltanden imder
holkfjällens spets, framgär deraf att smäväxta exemplar af
genuiniim stundom hänförts tili corniculatum, isynnerhet om
de derjemte värit försedda med knöltand pä holkfjällen, ä
andra sidan äter exemplar af den s. k. comiculatmn, hvilka
sakna den i fräga varande knöltanden, ansetts bilda öfvcr-
gäng tili r/enuinum.

I hvartdera fallet äro dock misstagen uppenbara. Ehuru
visserligen typiskt storväxt, förekommer dock genuinum pä
magrare jordmän ganska ofta imder en mycket smäväxt
fäbladig form med länga och smala, utstäende, nedböjda
eller tili korgskaftet tryckta ytterholkfjäll, stundom liksom

108 M. Brenner.

dc öfriga Ijälleii kiiöllandbärande. Andra storväxta exemplar
äter, isynnerhet de, hvilkas ytterholkfjäll äro länga, smala
oeh slakt S-formigt tryckta tili korgskaftet, äro ofta försodda
mcd en eller tvä mer eller mindre tydligt utvecklade knöl-
tänder pä säväl holk- som ytterholkfjäll. Af den s. k. cor-
nicidatimi äter anträffar man ganska ofta exemplar utan
knöltand pä fjällen, utan att de i nägot annat afseende af-
vika frän de knöltandbärande. Denna sälunda varierande
utväxt pä holkfjällen hos Taraxacum visar sig alltsä vara af
föga betydenhet, dä det gäller att särskilja slägtets olika
former. Likaledes synes riktningen hos yttcrholkfjällen vara
alltför varierande för att oberoende af andra kännetecken,
karaktärisera en viss form. Afven örtbladens form är myc-
ket obeständig. Hos yngre exemplar endast tandade, blifva
bladen hos äldre exemplar djupt pardelade, med bredt — smalt
triangulära, vanligen tillbakariktade, stundom nastan jämn-
breda flikar, antingen alla likastora eller med mindre, tand-
lika flikar emellan de större. Ofta fmner man äfven pä
samma exemplar säväl endast tandade som djupt smalflikade
blad, hvaraf de förra äro de äldre.

En viktigare karaktär erbjuder ytterholkfjällens form,
hvilken hos officinale är hufvudsakligen jämnbred, stundom
vid basen bredare, hos den s. k. cormcidatum äter äggrund —
lansettlik, merändels mot den smala, trubbiga spetsen starkt
afsmalnande, hvarjämte dessa ytterholkfjäll här vanligen äro
brunvioletta oeh vackert hvitt eller rödlätt hinnkantade,
stundom pruinerade. Äfven blommornas färg synes erbjuda
ett godt kännetecken, ty vanligen kan man redan pä afständ
igenkännna den Ijusblommiga s. k. corniculatum frän den
djupare gula officinale-<jenuhmm, äfven dä det gäller i öfrigt
jämnstora exemplar.

För öfrigt är det endast en kortare tid pä vären oeh
försommaren man är i tillfälle att se dessa former tillsam-
mans, der de förekomma; den s. k. corniculatum utvecklas
nämligon nägra dagar tidigaro oeh blommar redan allmänt,
innan dc öfriga TaraxacM)i-[oYmeYna, hunnit siä ut i blom,
samt är redan efter 2 ä 3 veckor, dä dessa befinna sig i

Om Uiigra Taraxaciim-tormer. 109

sin fullaste fägring, utblommad, för att ej mera visa sig
under samma är. Egentligcn liemmastadd pä torr och ma-
ger jordmän, anträffas den dock älVen pä odlad mark i när-
heten af sitt egontliga hcmvist och bibehäller äfven där,
ehiim visserligen med afseende ä storlek och hladrikedom
nägot starkare utvecklad, sinä utmärkande egenskaper, hvar-
af synes framgä att dcn i vorkhgheten, om ock stimdom
med former af officinale förvexlad, bildar en egen sjelf-
ständig art.

Bortblandadt, säsom artcn sjelf, synes ock dess namn
vara. Säsom i ett tidigare meddelande den 6 April detta
är redan blifvit framhället, synes namnet corniculatam (Kit.)
ej med full rätt eller ätminstone ej med fullkomUg säkerhet
tillhöra denna art, utan snarare, enligt DG. Prodr. VII p.
146 och Led. Fl. ross. II p. 813, en min^n qIövvq, officinale-
c/enuinum närmare stäende, med knöltandbärande, lansett-
Kka eller äggrundt lansettlika, utstäende ytterholkfjäll, eller
ock, enligt Koch Syn. II p. 492, Doll. Fl. Bad. II p. 878,
Aschers. Fl. Brand. I p. 375, Fiek Fl. Schles. p. 252, Will-
komm FLihrer p. 411 etc, den knöltandbärande formen af T.
c/laiicescens (M. a B.), liten, blägrön, med smalt jämnbreda
eller lansettlika, vägrätt utstäende eller nedböjda ytterholk-
fjäll, enligt exemplar slutligen frän södra Byssland och Kau-
kasus i Stevens och Bot. trädgärdens i S:t Petersburg her-
barium en smäväxt form med vanligen smala, fäblommiga
korgar och smalt jämnbreda, uppräta, bredt hinnkantade —
nastan helt och hället hinnaktiga, knöltandbärande ytter-
holkfjäll, hvars knöltand saknande form äfven här betecknas
säsom T. c/laucesceMs (M. a B.). Endast hos Reichenb. i Fl.
germ. excurs, I p. 270 användes detta namn säsom beteck-
nande den knöltandbärande varieteten af den ifrägavarande
smäväxta formen med äggrunda, utstäende eller uppräta
ytterholkfjäll.

Af de mänga öfriga namn, hvarmed denna form be-
tecknats, säsom Jcevigatum (Willd.), pnecox Kit. enl. Rei-
chenb. & DC, taraxacoides Hoppe, obliquum Fr. H. N.,
erythrosperrmim Andrz. enl. Fl. dan., compactum Doll, vore

110 M. Brenner.

litan tvitVel Kitaibels pnecox det mest betecknande, mcn
torde dock böra gifva vika för det redan af Reichenbach
och De Candolle pä anförda ställen och i Reichenb. Fl.
exsice. N:o 1664, äfvensom i Fr. Nov. Fl. siiec, ed. II p.
243 och flere tyska floror för denna art använda namnet
kevif/atiim (Willd. Sp. plant. III p. 1546). Den knölbärandc
varieteten häraf, hvilken visserligen, säsom ofvan nämndes,
af Reichenbach i Fl. germ. exciirs. I p. 270 betecknats med
namnet coniiculcdum Kit., torde med afseende a dcn nämnda
osäkerheten beträffande detta namns rätta användning lämp-
ligare enligt Aschersons föredömo i Flora der Provinz Bran-
denburg benämnas eoniigerum Aschers.

I öfverensstämmelse med hvad här nämnts torde denna
form böra uppställas säsom en egen art med följande känne-
tecken.

T. laevigatum (Willd.) DC-, Reichenb. Fl. germ. exciirs.
I p. 270 & exsice. N:o 1664, Fr. Nov. Fl. siiec, ed. II p. 243,
Aschers. Fl. Brand. I p. 375, (T. officinale var. ohliquum
Fr. H. N. XIII 31, Leontodon taraxacoides Hoppe in Sturm
Deutsche Fl., Heft. 4, T. officinale var. compactum DöU, Fl.
Rad. II p. 878), smäväxt, stundom blägrön, med tätt och
djupt nedät smalt parflikade — omvändt äggrunda eller tung-
lika, glest groftandade, glatta eller gleshäriga, ofta rödskaf-
tade blad, ett eller flere uppräta, nedliggande eller bägböjda,
sliftligen starkt förlängda blomkorgskaft med smä, vanligen
tätblommiga och konvexa, Ijusgula korgar och tilltryckta,
regelbundet tegellagda eller utstäende, äggrunda — äggrundt
lansettlika, vanligen trubbigt smalspetsade, ofta pruinerade,
hvitt eller Ijusrödt hinnkantade ytterholkfjäll, samt mörkare
eller Ijusare rödbruna skalfruktcr.

Var. eoniigerum Aschers. [corniculatum (Kit.) Reichenb.,
taraxacoides (Hoppe) Koch Syn. II p. 492), holkfjällen och
ofta äfven yttcrholkfjällen under spetsen försedda med en
mer eller mindre tydlig tandlik knöl.

Förekommer längs södra kusten af Finland samt pä
Aland och Hogland allmänt pä torra och soliga lokaler, sä-

Om nagra Taraxacum-lormcr. 111

som öppna berg och betesmarker, längs vägar etc, äfven-
som i Birkkala närä Tammerfors.

Bladen hos denna, liksom hos officinale, äro hos unga
exemplar timglika — smalt omvändt äggrunda, tandade, hos
de äldre djupt och täti smalflikade med olika stora, ofta
tandade flikar, stundom äro pä samma exemplar de först
utslagna bladen hela, de senare pardelade. De för arten ka-
raktäristiska ytterholktjällen äro antingen tilltryckta, tegel-
lagda, eller utstäende, stundom af hvartdera slaget t. o. ra.
pä samma holk, stundom, med bibehällande af den hvita
eller rödlätta hinnkanten, smalt lansettlika, utstäende och
nedät bägböjda, liksom hos en motsvarande, ofta smäväxt
och stundom knöltandbärande form uncinatum af officinale,
tillsammans med hvilken den anträffats pä afbetade gräs-
lindor närä hafsstranden. Sä beskaffade, vanligen mer stor-
bladiga exemplar öfverensstämma med i tyska floror, säsom
Koch Syn., Doll FL Bad., Aschers. FL Brand., Fiek FL Schles.
etc. förekommande beskrifningar pä (/hutcescens M. a B, och
corniculaUim Kit., äfvensom med Leont. ohUqims Fr. i Nov.
FL suec, ed. II p. 243, hvilka namn sälunda skuUe beteckna
en form af T. Uevigatum med smala utböjda ytterholkfjäll.
Fjunpenselns skaft när vanhgen holkfjällens spets, sä att hela
penseln öfverskjuter desamma, dock anträffas äfven exem-
plar med endast delvis öfverskjutande pensel.

Af den egentliga, vanligen höggulblomstriga officinale
förekomma vanligast tvä former, nämligen geniiinum Koch,
storväxt, men stundom äfven mycket liten, med länga och
smalt jemnbreda, trubbiga, slaka och S-formiga, tili korg-
skaftet tryckta, holkbasen döljande ytterholkfjäll, ofta liksom
de inre fjällen knöltandbärande, och vanligen rent gula mär-
ken, samt en annan vanligen mycket storväxt, med mycket
stora korgar och korta och breda, jemnbredt äggrunda,
trubbiga, vanligen vägrätt utstäende, stundom uppräta, styft
raka eller svagt böjda ytterholkfjäll, vanligen utan knöltand
pä fjällen, samt dunkla märken. Af denna form, för hvil-

112 M. Brenner.

ken namnet patidum här föresläs, anträffas äfven exemplar
med en mer oller mindre starkt utvecklad knöltand pä fjäl-
len, hvilken tand hos en del exemplar, öfverensstämmandc
med T. ceratophorum Led. FL alt. & Fl. ross., hornlikt för-
längts. Säsom en tredje formgrupp af officinale mäste sär-
skiljas vanligen späda, tunn- och fäbladiga, mörkgröna,
jämförelsevis smäblomstriga exemplar, med oftast uppräta,
upptill bägböjda blomkorgskaft och smala, jemnbreda, smal-
spetsiga, utstäende eller bäglikt nedböjda ytterholkfjäll, med
eller utan knöltand pä fjällen. Genom att vanligen uppträda
i exemplar med späd växt, klen jordaxel och fätaliga hela
blad, liknande imga exemplar af r/emcimnn, visar den sig
genom andra, starkare exemplar med nedböjda eller upp-
stigande korgskaft och starkt delade blad, genom sinä ut-
spärrade spetsiga, nastan klolika ytterholkfjäll, sin ofta Ijus-
gula blomfärg och genom sin förekomst företrädesvis pä för
densamma egendomliga lokaler, säsom härd, trampad mark
vid vägar i parker och skogar, betesmarker och sjöstränder,
der typiska exemplar af f/emtinum vanligen ej förekomma,
utgöra en särskild varietet, hvilken med anledning af sinä
ytterholkfjäll lämpligen kunde benämnas iincinatiim. Mycket
smäväxta exemplar häraf, hvilka förekomma tillsammans med
Imvigatum, kunna, möjligen genom päverkan af denna, an-
taga dess utseende och hafva äfven dermed förvexlats, men
särskiljas genom sinä ytterholkfjäll, hvarjemte de dunkelgnla
skalfrukternas fjmipenslar, hksom hos officinale i allmänhet,
äro kortare, sä att endast ungefär hälften af sjelfva penscln
öfverskjutcr holkfjällen.

I enlighct med det ofvan sagda representeras sälimda
T. officinale (Web.) hos oss af följande i hvärandra öfver-
gäende former:

a f/emmmm Koch, vanligen storväxt. mörkgrön och
härig — n. glatt, med höggula blomster; ytterholkfjällen
länga, jemnbreda, vanligen smala, trubbiga, S-formigt ned-
b()jda och tryckta tili skaftet, döljando holkbasen; market
vanligen rent gult; f. gibhifera, holkljällen försodda mcd
knöltand under spetsen; f minor lilcn och smäväxt.

Om n;\gra Taraxacum-formcr. 113

/S pahdum, vanligen storväxt, inöikgrihi och härig —
n. glatt, med höggula blomster; yllei-holkljällen korta, '{\g^-
rundt jämnbreda, breda, trubbiga, raka eller svagt böjda,
vägrätt iilstäcnde — uppräta; market vanligen dunkelt; f.
ceratophora (Led.), (var. boreaUs Hjelt, Medd. Soc. pro F. «S:
Fl. Fenn. XII p. 133), bolkfjällen med en stor hornlik tand
under spetsen; f. minor, smäväxt.

y uncinatinn, vanligen späd och mörkgrön, med tunna
blad och medelstora cUer smä, mörkare eller Ijusare gula
blomkorgar; ylterholkfjällen smala, jämnt afsmalnande, spet-
siga, utstäende eller bäglikt nedböjda; f. gihherosa, holkfjällen
med knöl under spetsen; f. pygnuea, liten och smäväxt.

De tvä först nämnda formerna förekomma allmänt öf-
ver hela landet, af patulnni dock hufvudsakligen den horn-
lösa eller med en liten knöl försedda formen. F. ceratophora
uppgifves i Nyman, Conspectus, Iran Rossia arctica, enligt
Fellman Pl. arct. 141 (Keret vid Hvita hafvet), hvarjämte
exemplar insamlats i Kolari vid Muonio elf; äfven vid Hel-
singfors och i Kyrkslätt i Nyland hafva exemplar med gan-
ska utvecklad horntand anträffats. Af imcinatiim äro hittills
exemplar insamlade frän de södra delarna af landet.

Genom sinä öfverhufvudtaget jämnbreda, trubbiga, eller
jämnt afsmalnande, spetsiga ytterholkijäll, utan märkbar
hinnkant och af samma konsistens som de egentliga holk-
fjällen, afvikcr denna art i alla dess former frän den förut
nämnda Imvlgatuni, hvarjämte dess orent eller dunkelgula
skalfrukter vanligen endast med penselns halfva längd öfver-
skjuta holkfjällen. Liksom hos öfriga Taraxacuin-iovvciQV
tiliväxa blomsterskaften starkt efter blomningen, t. o. m
under det de pressas, deras längd i förhällande tili bladen
blir dock ej sä stor som hos den sist nämnda; blomkor-
garna, hvilka hos kevic/atmn i allmänhet äro tätblommiga
och konvexa, äro hos ofjicinale än tätblommiga och kuUriga,
med korta randblommor, än glesare blommiga och plattare
med längre randblommor.

Pä lokaler, där bäda artcrna iörekomma i hvarandras
sällskap, säsom pä berg, i bcrgskrcfvor och pä torr gräs-

8

114 M. Brenncr.

maik i niirheton af odlade ställen, eller pä odlad mark i
närheten af torra berg och backar, anträffas stundom exem-
plar, hvilka sannolikt hafva uppslätt genom hybridisering af
dessa bäda. Säsoni en sadan hybrid torde bura betraktas
en i fätaliga cxemplar pä särskilda soliga lokaler i Rödbergs-
trakten i Helsingfors anträffad storväxf, men späd och myc-
ket tunnbladig fonn, tili habitus liknande en mycket smal-
flikad officinale, iitmärkt genom mycket blek, bläaktigt grön
färg, smalt och djupt parflikade blad och medelstora, blek-
gula blomkorgar, med korta och breda, uppräta eller väg-
rätt iitstäonde, trubbiga ytterholkfjäll, liksom de inre starkt
behornade, samt rödbruna skalfrukter. En annan liknande,
ehura mörkare grön form, har anträffats pä mot söder slut-
tande backar vid Enköping i Sverige i sällskap med T. of-
Jicinale-genumum och T. Icevigatum. Denna afviker endast
genom rödbruna skalfrukter frän den med dunkelgula fruk-
ter försedda T. cercdophoruui Led. Slutligen torde en del i
sällskap med T. kevic/atiim förekommande och denna lik-
nande exemplar af T. officinale var. roicbiaftim för denna
yttre likhet hafva att tacka ej mindre ett direkt inflytande
af grannen än den gemensamma lokalen.

-^3<§)C=—

(Meddcl. af Societas ])ro Fauna et Flora Fennica, IG: 18'J1).

Anteckningar om växtligheten i södra Karelen

af
John Linden.

(Medd. den 12 april 1890).

Vären 1888 ansökte och erhöll jag ett understöd af
Societas pro Fauna et Flora Fennica i och för botaniska in-
samlingar i Södra Karelen. Redan i början af Maj afreste
jag härifrän och inträffade den 8 sagde mänad i S:t Andreae
kyrkoby, som jag iitvalt tili min första uppehällsort. Invän-
tande värens framskridande stannade jag här i tvenne vec-
kors tid, hvarefter exkurrerandet egentligen började. Genom
S:t Andrese, Räisälä och Kaukola tili Hiitola samt tillbaka ge-
nom Kaukola, Räisälä, Kirvus och Jääskis tili S:t Andreae var
reseplanen utstakad. Efter nägra dagars. stundom en veckas
uppehäll pä hvarje af de c. 20 orter, jag här och där i om-
rädet utvalt tili min vistelseort, var soramaren snart tili ända
och den 25 Augusti anträdde jag äterresan efter närä sexton
veckors vistolse i det för undersökning afsedda omrädet.

Rcsultatet af de pä resan gjorda iakttagelserna fram-
lägger jag nu och begagnar mig härvid af tillfället att uttala
min lifligaste crkänsla för prof J. P. Norrlin, som med upp-
offrande beredvillighet bistätt mig med en mängd rad och
upplysningar samt därjämte godhetsfuUt bestämt af mig in-
samlade Hieracia. I tacksam förbindelse stär jag äfven tili
hrr lektor Hj. Hjelt, dr A. O. Kihlman och mag. A. Arr-
henius, hvilka i flere afseenden understödt mig vid affat-
tandet af denna redofförelse.

IIG Johii Linden.

Karelen hi'n- tili do delar af vart land, hvilka om ej
tidigast, likväl redan länge nog utgjort föremäl för naturfor-
skaines undersökning. Ända frän början af 1840-talet hafva
vetenskapliga forskningsresor hufvudsakligast i botaniskt syfte
företagits tili dessa nejder ^) och hafva med ofta niängäriga
mcllantider fortgätt ända tili vara dagar. Särskildt har det
s. k. I^adoga-Kareleii fäst botanisternas uppniärksamhet vid
sig. Flere särskilda personer hafva pä olika tider bidragit
tili en tämhgen fullstundig kännedom af denna cgendomliga
trakts växtförhällanden. ^) Hvad de öfriga nr botanisk syn-
piinkt begränsade landskapen ^) beträffar, hafva Onega-Kare-
len*) och delar af norra och Ryskä Karclcn^^j värit fcircmäl
för vidtgäendc undersökningar. Tili kännedomcn om floran
i Olonets-Karelen har ett viktigt bidrag blifvit lemnadf) och
öfver Karelska Näsets kärlväxter har en förteckning publi-
cerats '^). Men delar flnnas af dctta vidsträckta, iinder nam-
net Karelen sammanfattade tcrritorium, om hvilkas växtlig-
het knnskap alldeles saknas eller inskränkcr sig tili nägra
spridda anteckningar eller enstaka lokahippgifter. Detta är
t. cx. fallet med de trakter af södra Karelen, hvilka i vester
och söder begränsas af Wuoksen och i norr stöta tili södra
Savolaks och Ladoga-Karelcn. — För vinnandet af nägon in-

^) Jfr. William Nylander. Collecfanea in Floram Karelicam,
sid. Ilo. (Xotiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica Förhandl.
Häft. 2. 1852).

^j Jfr. J. P. Norrlin, Symholcs ad Floram Ladogensi-Karelicam.
sid. 3—4. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Häft. 2. 1878) och

Hjalmar Hjelt, Anteckningar frän en botanisk resa i Karelen
sommaren 1876. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Häft. 6. 1881).

^) I den Herb. Miis. fenn., ed. II, ätföljande Mappa Provinciaruni
Florce Fennicce.

*) J. r. Norrlin, Flora Karelice-Onegensis. (Not. ur Silllsk. pro
Y. et Fl. F. Förh. Hilft. 13. 1871).

^) Pl A. Wainio, Kasvistonsuhteista Pohjois -Suomen ja Ve-
näjän-Karjalan rajaseuduilla. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Häft. 4. 1878).

'^) Fredr. Elfving, Anteckningar om vegetationen kring floden
Sivir. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Hiift. 2. 1878).

') A. J. Malmberg, Förteckning öfver Karelska Näsets kärlväx-
ter. (Not. ur Sällsk. pro F. et Fl. F. Förh. Häft. 9. 1868).

Anteckiiingar om viixtligheten i sudra Karelcn. 117

blick i sagdc omrädes vegctationsförhällanden företog jag
exkursioner inom delsamnia och meddelar här nedan dc där-
under gjorda iaktlagelserna.

Omrädet, som föreligger tili uudersökning, befinner sig
mellan 60° 43' och 61° 13' nordl. lat samt 3° 50' och 5°
osti. long. (Helsingfors) och har formen af en trapezoid, livars
parallela sidor utgöras af Wuoksens öfra lopp och Ladoga-
stranden frän Asila inemot Kexholm. I fiäga varande om-
räde är tili arcalinnehället omkring 18 finska qvadratmil, af
hvilka omkring ^/jo torde utgöras af vatten ^). Terrängen är
öfverluiiVud mycket kuperad. Nägra högre berg eller höjd-
sträckningar tinnas väl ej, ty dessa höja sig säilän mer än
20 aldrig mcr än 60 meter^) öfver närliggande sjöars niva,
men särskildt de talrika äsbildningarna i förening med berg-
sträckningar och enstaka höjder gifva dock landskapet ett
särledes ojämnt utseende. Frän Wuoksens stränder (frän
dess krökning ät Öster) höjer^) sig terrängen smäningom, för
att i södra Savolaks och Ladoga-Karelen nä sin största höjd.
De närä Wuoksens stränder belintliga, jämförelsevis läga
markerna (framförallt i S;t Andreas socken: Sintola, Kaski-
senkylä och Oravankytö), iitmärkta genom vidsträckta ängs-
och försLimpade skogsmarker samt sinä med gles, oftast täm-
hgen ung tallskog bevuxna, ganska vidsträckta sandmoar öf-
vergä tili mcr kuperade, af bergsträckningar och äsar ge-
nomstrukna trakter. Härmed väre ingalunda sagdt att större
slättmarker skulle saknas i norra delarna af omrädet. Om
ocksä vidsträckta äkerfält och ängar uppträda mycket säll-
synt (utom vid sjö- och ästränderna, där berörda marker
vanligen i nägot större utsträckning iinnas), sä anträifas de
för omrädet karakteristiska ofruktbara, med tallskog bevuxna

^) Euligt K. E. F. Ignatius, Statistisk handbok för Finland
(1872) är arealinnehället af Wiborgs Iän 7,259,508 tn]., af hvilka 780,2G2
tnl. vatten. Enligt denna uppskattning intaga vattnen säledes 9,3 af
hela länets ytinnehäll.

-) Denna höjd na bergen i Hiitola vesterom äns utlopp i Yeija-
lanjärvi. Höjderna äro uppskattade raedels aneroidbarometer.

3j Jfr. M. K. Broström. Relief karta och C. ^y. Gylden. Höjd-
karta öfver Finland.

118 John Linden.

momarkerna oftare här än annanstädes i omrädet. Sand-
platän inellan Vavoja och Pukinniemi i Hiitola, den 6 — 7 ki-
lometer länga mon inellan Sirlaks och Kirvus och slutligen
de jämna tallmoarna i Jääskis bära pätagligt vittne därom.

HufvLidriktningen hos bergsträckningarna är N\V — SO
eller NNW — SSO ^). Dessa riktningar framträda tydligast uti
Kaukola, där säväl pä hvardera sidan af Kaukolanjärvi vid
kyrkan tvenne parallela, med blandskog bevuxna bergsträck-
ningar löpa som ock flere andra med dessa i samma rikt-
ning fortlöpande höjdbildningar stryka fram gcnom sockiien.
Jämförelsevis vidsträckta af lermylla bestäende äkerfält in-
taga dalgängarna, i hvilkas lägsla del sjöar, äar eller bäc-
kar och försumpningar regelbundet uppträda. Höjden öfver
Kaukolanjärvi är 20—40 meter. Ocksä uti Kirvus socken
träda bergens riktningar väl i dagen. Längs Juoksenjärvi,
Torajärvi och Kirvunjärvi smala, längsträckta sjöar löpa pa-
rallelt med deras stränder jämförelsevis höga bergsträcknin-
gar (och äsar), hvilkas SSO — NNW-liga riktning kan skönjas
ända tili södra Savolaks. Knappt en mii österut löpa äter
med dessa parallela höjdsträckningar pä hvar sin sida af
Kuismalanjärvi, öfvergäende i äsar och vidsträckta moar när-
mare Korsjärvi nägra kilometer norrut belägna sjö.

Denna för sydöstra Finland allmänna SSO — NNW-liga
riktning är likväl icke öfverallt sä päfallande som pä nyss
anförda ställen. Det är mycket vanligt att fä se enstaka
kullar jämte nastan uteslutande med Ijung täckta, afsvedjade
höjder eller med gles blandskog af gräal, enris och ung tali
bevuxna torra, ofruktbara backar, hvilka i sitt förhällande tili
hvarandra knappast anlyda nägon bestämd direktion hos
höjdsträckningarna. Ja, dessa kunna ställvis tili och mcd
visa en helt annan riktning än den ofvan angiina. Sä t. ex.
stryka bergen frän Öster tili vester omkring 5 kilometer frän S:t
Andrea) kyrka ^j. Och i det af Wuoksens vackra, slingrande
vikar inskurna Räisälä skönjes ocksä en sadan O — \V-lig

^) Jfr. F. J. Wiik, Östra Finlands 2>rimitiva forniationer, sid.2dd.
^) Jfr. F. J. Wiik l. c, sid. 239.

Anteckningar om växtligheten i södra Kareleu. 119

riktning synnerligen lydligt uti Hytinlaks, där omkriiig 20
meter höga bergsträckniiigar löpa fram pä beggo sidor om
den länga, smala Hytinlaks viken.

Jämte nyss omtalado bergsträckningar och äsbildningar
bidraga väldiga flyttblock och slundom stora samlingar af
rullsten (anträffas isynnerhet allinänt i Räisälä och Kaukola)
tili en större omvexling i traktens yttre fysiognonii.

Hvad den här befintliga bergarten beträffar, utgöres den
hufvudsakligast af gneis och gneisgranit ^). Anmärknings-
vurdt är att den i södra Finland sä utbredda rapakivigra-
niten med ens upphör pä vestra stranden af Wuoksen, sä
att man förgäfves fär söka denna karakteristiska bergart
inom i fräga varande gebit. I sammanhang härmed kan
förtjena omnämnas, att nägon myrmalm mig veterligen icke
förekommer i omrädet i sjöarna österom \Vuoksen. I Wuok-
sen pä Kuparsaari i S:t Andrese förekommer dock denna
jernmalm, men dä rapakivigränsen just gär längs denna ve-
stra Strand af nämnde flod, strider förekomsten af denna
malm icke mot det inbördes samband, som torde finnas mel-
lan rapakiviformationen och riklig tillgäng pä sjömalm ^).
Pä nyss anförda Kuparsaari halfö finnes äfven kalksten,
ehuru kalk under flere är numera icke blifvit bränd därstä-
des, dä tillgängen icke värit tillräcklig.

Bland sjöarna och öfriga vattendrag aro iörutom La-
doga och Wuoksen de anmärkningsvärdaste: Mertjärvi, Py-
täräjärvi och Jääskjärvi, trenne nastan i ring liggande större
sjöar, hvilka genom Kasila eller Hyppälä ä hafva sitt utlopp
i Wuoksen närä Jääskis kyrka. Följande riktningen härifrän
österut möter man det största vattensystemet i Helisevän-
joki, som genom de tre smala sjöarna Kirvunjärvi, Torajärvi^)
och Juoksenjärvi utefter den vackra Hauhiala fors störtar sig
i Helisevänjärvi. Ej längt frän sist anförda ämynning hafva

^) Jfr, F. J. Wiik, Öfcerblick af södra Finkmds geologi, ?,i(l. 230.

*) Sjön liar erhällit sitt namn i följd af de strider. hvilka i tiden
här utkämpats. Riksgränsen har gätt längs denna sjö, och vid norra
ändan af densanima päminner äuuu eu gammal riksgränssten om de ti-
der, som värit.

120 Johu Linden.

äfven Korsjärvi oeh Kuismalanjärvi sitt utlopp i nämnde sjö,
som efter upprepado slingringar aflemnar sitt vatten i Wuok-
sens här ölVerallt inträngande vikar. Det Ijärde större vat-
tenfurloppct niöter man i Kaukola, där en del genom Sep-
päisjärvi och Miinajoki utfaller i Wuoksen vid Tervola och
en annan del af en i sitt öfre lopp llines-joki benämnd ä
genom Kortesalmi sjöar vid Järvenpää lurmedlas tili lliilii-
lahdenselkä, en stor vik af Wuoksen. Slntligen äterstär att
omnämna Hiitolanjoki, som genom Veijalanjärvi och Asilan-
joki mynnar i Ladoga. Detta vattendrag utgör tillika om-
rädets gräns mot NO. — En själfiallen sak är, att vatten-
dragen löpa i samma N\V — SO eller NNW — SSO-liga rikt-
ning som bergsträckningarna.

Utom ofvananförda i och för sig ingalimda stora och
anmärkningsvärda vattendrag finnes en mängd mindre sjöar,
träsk och bäckar spridda öfver hela omrädet.

De dels länggrunda dels mer eller mindre brant stu-
pande stränderna kunna vara sandiga, steniga, leriga eller
dyiga. Waoksens stränder visa alla dessa yttre olikheter.
Stupande lerbranter (rikligt bevuxna med Tussilago) känne-
teckna merendels dess öfre smalare, pä starka forsar rika
förlopp. Närä S:t Andrea3 kyrka uppträda mäktiga grof-
sandslager jämte leran, som är förherskande i flodens talrika
grunda vikar (ymnig Phragmites). Wuoksen, som här bör-
jat vidga sig för att snart förete bilden af en flere kilome-
ter vid sjö, visar imder fortgängen af sitt lopp stränderna
än säsom vidsträckta friska ängar eller läglända löfskogar i
Kaskisenkylä och Sintola iin som stora sterila sandfält vid
Oravankytö, än är flodbädden äter säsom i Räisälä begrän-
sad af väldiga ruUstensvallar, ännu i dag kännetecknande
smärre forsar t. ex. Tiurinkoski och Tuulankoski. I Kaukola
omkring tjugo kilometer före sitt utlopp i Ladoga sväller
Wuoksen äter tili, och dess yta är besädd med en mängd
i sällsynt vaeker och rik löfskrud smyckade holmar. Dess
stränder äro här än steniga, bergiga och branta och da be-
vuxna merendels med tali, än länggrunda och da bekransade
mcd frodiga löfskogar.

Anteckningar om vilxtligiieteu i södra Karelen. 121

Ladogas nordvestra strand, som tili en del begränsar
omrädet, reser sig tämligen brant öfver den vidsträckta in-
sjöns yta. De redan närä Rami i Kaukola ansenligt höga
klippiga stränderna stupa ofta lodräLt i sjchi, cndast ställvis
pä nägon sandig mindre strandsträcka erbjudande hemvist
at en sparsam strandvegctation, eller i nägon djupare vik
med länggrunda stränder teendc en egen anblick genom
den rika förekomsten af Glyceria aqvatica. Vid Hiitolanjokis
iitflöde i Veijalanjärvi höja sig bergen redan GO meter öfver
nämnde sjös yta, men längre norrut närmare Kronoborg
blifva de betydligt högre och erhälla genom sinä kala, grön-
brima sluttningar den egendomliga prägel, som gör denna
strandsträcka af Ladoga Karelen sä karakteristisk.

Säsom ofvan blifvit nämndt, äro stränderna tili sin be-
skaffenhet myeket olika. Samma sjö kan pä en sträcka haiVa
längsträckta och sluttande, pä en annan branta och höga
stränder, medan grunden är stenig, sandig eller lerig, alit
beroende pä den omgifvande terrängens olika beskallenhet.
Om sjöar hafva uteslutande privilegium pä att hafva oför-
snmpade stränder, mäste tili dem äfven hänföras den tämli-
gen Stora Kunniistainen (i Kirvus), som med sitt mörka vat-
ien päniinner om de i omrädet talrikt förekommande träsken,
hvilka äro säkrast karakteriserade genom sin dybotten och
sinä ofta tili hela stranden utsträckta, försumpade omgifnin-
gar. Dessa sistnämnda utgöras vanligen af väta, svällande
Sphagnummattor, där knappt andra växter trifvas än nägra
smärre risväxter och Eriophorum strän. Dock uppträder äf-
ven gimgfly och vegetationen blir nägot hvad arter be-
träffar rikare, men bibehäller den för försumpade marker
egendomliga, jämförelsevis konstanta prägeln. Sä kan t. ex.
omnämnas att nastan alla iakttagna gungflyn vid vatten-
randen afslutades af frodiga beständ ;,if Carex teretiuscula.

Öfvergängar mellan träsk och sjöar saknas icke. Som
exempel pä ett sädant förhällande kan framhällas Mutkalampi
i Jääskis, som i sin norra hälft är ett typiskt träsk med för-
sumpade, af flackmosse kantade stränder med ätföljande ka-
rakteristisk vegetation, medan stränderna i dcss södra ända

122 John Linden.

äro torra betesmarker ooh bottnen utgöres af sandjord, i
hvilken Lohella särdeles väl trifves.

Aarnas bädd beslär oftast af lera, men äfven sandiga
ästränder finnas, ocli vid de talrika smärre forsar, som äarna
bilda, kännetecknas deras förlopp af mörka ruUstenshopar.
Vid bäck- och ästränderna finner man vaiiligen en jämfö-
relsevis frodig vegetation. Salix-huskm\ Rhamnus^ Primus,
gräal, björk, den endast pä dessa lokaler förekommande
klibbalon, Rihes nigruni och stundom äfven Vibiirnum och
humlen gifva at dem ett intagande utscende. — De egen-
domhgaste stränder, jag var i tillfälle att se, voro äbranterna
mellan Korsjärvi och Kuismalanjärvi. Omkring 12 meter
liöga reste sig strandbranterna upp öfver äytan än säsom
iiakna sandväggar, än bevuxna med smärre tallar, Eiiuise-
tum hiemale och nägra fä andra örter och gräs. Uppe pä
branterna vidtogo väldiga tallmoar (endast närmast ästrän-
derna förekomnio här och där nägra granar). De branta
stränderna funnos pä den Östra sidan. De vestra voro min-
dre stupande och höjde sig smäningom tili mycket vid-
sträckta, pä höga äsbildningar rika moar, bevuxna mcd den
vackraste tallskog jag observerade i omrädet med undantag
af Räisälä gärds gamla furor.

De vanligaste försumpningarna i detta pä momarker
rika omräde utgöras af tallniyrar, hvilka än kunna vara af
flere qvadratkilometers vidd säsom Öster om Tietävälä by,
där en omkring 5 kilometer läng, men tämligen smal myr-
niark utbreder sig, än äter kunna iiitaga en sä ringa ^1;a,
som bottnen i en s. k. äsgrop erbjuder. I Kärkkäälä (Jääs-
kis) var jag i tillfälle att iakttaga en nastan cirkelrund, pä
alla sidor af jiimnt och hastigt stigande, tallbovuxna äsbranter
begränsad, smärre skogssjö, som med sinä af flackmosse om-
gifna stränder och sitt Ijusa, nastan källklara vatten var de-
sto mcr anmärkningsvärd, som man pä en dylik lokal med
säkerhet väntat sig fmna en liten tufvig tallmyr med dess
enstaka träd, dess ris {Cassandra, Lediim, Vaccinia, Än-
dromeda och Oxi/coccus) och spridda strän af Eriophoruni
vaginahim.

Anteckningar om viixtligheten i södra Karelen. 123

Gungflyn och flackmossar förekomma icke synnerligen
sällsynt, men intaga aldrig nägon större vidd. Detta gäller
framför alit gungflyna, hvilka inskränka sig nastan uteslu-
tande tili en smal kant kring vattenranden för att sedän
öfvergä tili flackmossebildningar. De vidsträcktaste marker
af antydd beskaffenhet antecknade jag i S:t Andreas, Pam-
pas (Kavolammit), Kaskisenkylä (Hanhilampi) och mellan
Liikola och Hatula. Med löfskog bevuxna kärrmarker ser
man ej ofta, ätminstone icke intagande nägon större yta.
Blott i sydligaste delen af omrädet mellan Kaskisenkylä och
Oravankytö byar i S:t Andrese är man i tillfälle att se
sädana af större utsträckning, gifvande det eljest nog enfor-
miga landskapet ännu därtill ett dystert utseende.

Säsom af föregäende kortfattade allmänna naturbeskrif-
ning kanske redan framgär, kan man af ett omräde sädant
som det i fräga varande icke vänta nägon synnerlig frukt-
barhet. Sterila momarker och en ojämn, stenbunden, tili
största delen af sand bestäende terräng äro ej egnade att
framalstra nägon rik vegetation mer än de utgöra nägon
tacksam jordmän för äkerbrukaren att bearbeta. Liksom
växterna föredraga menniskorna gynsammare lottade trakter,
och sälunda finner man befolkningen och med dem odlingen
vid de ställen, där den i omrädet öfverallt befintliga rena
sandjorden ersättes af eller ätminstone delvis uppblandas
med lera. I floddalarna, vid sjö- och ästränderna samlas
befolkningen för att säväl af den här frnktbarare jordmänen
draga större nytta som ock genom iisket vinna en välbehöflig
biinkomst i sin ofta bekymmersamma tillvaro. Ty med de
smä äker- och ängslappar, som man här oftast ser, och med
den läga ständpunkt, pä hvilken jordbruket och boskapssköt-
seln inom dessa delar af värt land ännu stä, kunna icke
nägra synnerligt gynsamma resultat ästadkommas. Utom
räg, korn, hafre och potates odlas allmänt Iin, bohvete,
bondbönor (Vicia faba) och hampa. Här och där sägos
dessutom smärre odlingar af tobak, rofvor, käl och humle.
Arter och odladt hö (timotej och klöfver) observerade jag

124 Jolin Linden.

endast pä par ställen ^). Utom ofvansagde näringar sysselsät-
ter sig befolkningen äfven med insamling oeh försäljning af
vidcbark, livaraf f()ljden är, att man ser stiillvis alit vide
sköfladt ocli om somiarna dc aiskalade och halit förtorkade
biiskarna föra en öinklig tillvaro. Det numera lill en del
förbjudna svedjebruket användes ej sä myeket som förr, men
de talrika, med Ijiing och nägra unga tallar, gräalar och
björkar bevuxna sterila backarna och de af smärrc och yngre
träd bestäende skogarna bära nogsamt vittne om den tid,
da svedjebruket värit det enda använda.

Af det sagda framgär, att omrädet icke kan vara tätt
bebodt. I medeltal belöper sig pä qv. verst i \Viborgs Iän
SJ personer ^j. I förhandenvarande oraräde finnes i medeltal
10,8 personer pä qv. versten. Kirvus är glesast befolkad
med 9,7, Jääskis tätast med 12,4 personer pä qv. versten ^j.

De öfver hela omrädet vidt utbredda skogarna äro för
det mesta bildade ai yngre oansenliga träd. Utom den sid. 16
omnämnda, stora, vackra tallskogen vid Korsjärvi samt Räi-
sälä gärds gamla furor säg jag knappt andra slockskogar.
(JiVerallt uppträder väl tallen pä de vidsträckta momarkerna,
men iippnär ej nägon nämnvärd storlek. Utom tallen, som
är det a vida vägnar ymnigast förekommande trädslaget,
anträifas äfven björken skogbildande, helst i dalgängarna,
samt gräalen pä läglända, isynnerhct genom sjöfällningar bil-
dade strandmarker. Granen förckommer spridd öfverallt,
sparsammare i sydvestra och södra delarna af omrädet (i
Oravankytö och Sirlaks antecknades likväl mindre blandsko-
gar, i hvilka granen var den förherskandc), men tilltager i
ymnighet norrut, churu den ej blir skogbildande. I Kuismala
(Kirvus) observerades dock närä det lilla träsket Viialampi

') Dessa uppgitter hilntura sig tili de af allmogen kultiverade
växterna. Att dessutom pä nägon enstaka större egendom ocksä andra
kiilturväxter, t. ex. hvete, odlas är nog troligt.

-) Enligt K. E. F. Ignatius l. c.

') Dessa tai ilro erliällna pä grund af de uppgifter som stodo tili
biids uti Liulv. Wen nerström Tilastollinen ja Biografillinen Suo-
men Evank.-Luth. Seurakuntien ja Papiston Matrikkeli {ISSö).

Auteckningar om växtligheten i siulra Karelen. 125

beständ af graii liksom i Jääskis närä iutill gränson tili Ruo-
kolaks, där den med asp bildade en djup lagländ blandskog,
anmärkningsvärd därför, att den i sin dju[)a skiigga hyste
sällsynl frodiga exeniplar af Epipogon apliyllus.

Äfven linden uppträder delvis skogbildande i vissa de-
lar af omrädet. Det är i det af Wuoksens vackra vikar in-
skurna Räisälä och Kaukola, som detta är fallct. Säväl pä
holmarna i Wuoksen, isynncrhet pä de stora Ivaskansaari
och Härskiänsaari, sora pä den närmaste kuststräckan bil-
dar detta tiädslag vackra limdar, i hvilkas behagliga hägn
en mängd växter trifvas och utvecklas tili sällspordt frodiga
exemplar. Jämtc dessa smä skogar af lind anträffas nämnde
trädslag i senast beskrifna trakt nastan öfverallt, men är i
de inre ^) delarna af omrädet tämligen sällsynt.

Asp, hägg, rönn, sälg och klibbal förekomma allmänt
och äfven lönnen och äppelträdet anträffas, ehuru sällsynt.
Hvad dessa tvä sistanförda beträffar, förekomma de mindre
sällsynt pä den af ymnig lind nyss karakteriserade Wuok-
senstranden. Alm förekommcr enligt uppgift pä Kilpolan-
saari i Hiitola.

Bland buskar iippträda utom flere Salices (allmännast
S. depressa, phylkcefolia, nigricans, aurita och cinerea) Rliam-
nus, Lonicera, Vihunmm, Betula nau a, Jxihes-aricr (R. ni-
grum allmän, de öfriga sällsynta), Dapline^ Rosa cinnamomea
och hasseln, som i Räisälä (i Näpinlaks och pä Härskiänsaari
närä Unnunkoski) anträffadcs smätt skogbildande.

I det föregäende hafva konturerna af omrädets yttre
fysiognomi blifvit uppdragna. Af den korta naturskildringen
torde framgä, att ifrägavarande trakt ickc företer nägot syn-
nerligen egendomligt eller ett för vanligt fmskt landskap främ-

^) Pä Pöyn-niemi udde pä gränsen mellan S:t Andrete, Kirvus
och RäisiUä socknar säg jag pä en äkerbacke en väldig lind af omkring
18 meterä höjd och med en stamdiameter af omkring 50 cm. en half
nieter ofvan marken. I närheten af detta ställe observerades fiere andra
träd af ansenlig storlek. hvilka dock ej visade sig vara af mer äu 12
meters höjd med eu stamdiameter af 40 cm., en storlek som kunde upp-
näs af lindar i Räisälä.

12G Johu Linden.

mande utseende. En resande fäster sig sä mycket mindre
vid dcn tämligen vanliga natur, hvilken här omgifver honom,
som trakten är belägen mellan tvenne sä pass karakteristi-
ska omräden som Karelska Niiset ä ena ocli Ladoga-Karelen
ä andra sidan. Frän Karelska Näsets genom sin nastan
fullkomliga saknad af berg ^) karakteristiska gebit skiljcr sig
förhandenvarande omräde genom sinä tämligen talrika berg-
sträckningar, hviika ä andra sidan dock ej nä en sä ansen-
lig höjd som de kala bergmassorna pä kuststräckan längs
Ladogas nordvestra del, berg, hviika synnerligast vid den
Stora insjöns stränder genom sinä ända tili omkring 100 me-
ter höga^), tvärbranta klippor förläna berörda kuststräcka
ett egendomligt ooh för angränsande omräden främmande
utseende. Äfven i förekomsten af äsbildningar och vid-
sträckta momarker framträder en väsentlig olikhet mellan
ifrägavarande omräde och kuststräckan af Ladoga-Karelen,
där nämnde terrängformer förefinnas mycket sällsynt och i
ringa utsträckning. De inre frän Ladogastranden mer af-
lägsna delarna af Ladoga-Karelen hafva likväl att uppvisa vid-
sträckta marker af denna beskaffenhet och päminna i detta
hänseende utom om ifrägavarande gebit äfven mycket om
södra Savolaks och Karelska Näset, i hviika omräden äs-
och mobildningar i stor vidd ^) uppträda.

Vegetatiouen har i samklang med de vanliga terräng-
förhällandena icke nägra större egenheter att uppvisa. Nä-
gon omrädet skildt karakteriserande växt kan ej angifvas.
Det egendomliga i denna trakts flora yppar sig hufvudsakli-
gast i saknaden af arter, hviika uppträda i angränsande om-
räden, churu väl äfven sädana arter härifrän konna anföras,
hviika icke observerats i dessa. För att kunna vinna lielst
nägon inblick uti ifrägavarande trakts förhällande tili de
närliggande omrädena i växtgeografiskt hänseende, viii jag i

1) Jfr. A. J. Malmi) er g /. c, sid. 304.

*) Jfr. W. Nylander l. c, sid. 113.

3) Jfr. A. J. Malmberg /. c., sid. 304 och R. ^nXt, Bidrag tili
kännedomen om vegetat. i södra Savolaks, sid. 127 (Medd. af Soc. pro
F. et Fl. F. Häft. 3. 1878).

Antcc'kiiingar oia viixtligheten i sudra Karelen. 127

det följande anställa en kort jämförclso mellan den olika ut-
bredningen hos resp. arter inom resp. omräden, väl vetande
att, detta tillvägagäende i och för sig likväl lider af väsent-
liga brisler ^). Dessförinnan önskar jag dock fästa uppmärk-
samheten pä de egenheter i växternas fördelning och utbred-
ning, hvilka göra sig gällande inom ifrägavarande gebit i
och för sig och hvilka möjhgen kunna bhfva af belydelse vid
en undersökning af frägan om omrädets botaniska be-
gränsning.

I den alhnänna öfversikten öfver naturförhällandena
har jag redan i korthet framhäUit de viktigaste ständorterna.
Hvad deras fördelning vidkommer, linner man en i ögonen
fallande olikhet mellan södra Wuoksen- och den omrädet
begränsande Ladogastranden a ena och det inre af Wuoksens
öfre strida lopp och södra Savolaks omgifna gebitet ä andra
sidan. Den olika sammansättningen af ständorterna, t. ex.
den rika förekomsten af frodiga vackra lundar och friska,
ofta af lind bevuxna ängsbackar, samt den af Wuoksens länga
slingrande vikar framkallade yttre konfigurationen pätrycker
Wuoksenstranden frän Kuparsaari tili Ladoga en egen prägel.
Den bergiga Ladogastranden har hkaledes i förening med en
karakteristisk växtlighet ett frän det undersökta omrädet i
öfrigt väsentligt olika utseende. Med dess vackrare och fri-
skare natur gör denna tätare bebygda och af en rikare
odling kännetecknade strandsträcka längs Vuoksen och La-
doga ett lifligare intryck än det enformigare inre gebitet.

Dä jag i det följande gär in pä en närmare redogörelse
för olikheterna i floran inom dessa regioner af omrädet, viii
jag vid jämförelsen behandla oivan nämnda sträcka längs

'■) Att detta förfaringssiitt leinnar ätskilligt öfrigt att öiiska har
Norrlin i sin Flora Kareliae-Onegensis sid. 80 visat och tillika (sidd.
74 — 86) framhällit de principer, hvilka vid en jämförelse melhm tvenne
omräden i växtgeografiskt syfte böra fasthallas och skiidt betonat be-
tj'delsen af ett närmare aktgifvande af de resp. ständorterna, men da
ständortsanteckningar ifrän närliggande omräden (utom södra Savolaks)
saknas och minä egna äro ofullständiga och iföljd af ovana vid deras
förande delvis otillförlitliga, fär jag noja mig med ofvanauförda sätt för
utrönandet af antvdda förhällandeu.

128

John Linden.

Wuoksen oeli Ladoga i ett sammanliang säsom motsats tili
de inre delarna af omrädet, ehiiru dctta strandgebit icke ut-
gör ett liomogent omräde, säsom jag senare skall visa.

Följande arter hafva antccknats blott pä ofvan nämnda
strandsträcka at Wuoksen och Ladoja:

Batrachium sceleratum,

B. coufervoides,

Ch elidonmm majus,

Barharea vuh/aris (t. r.) ^),

Cardamine ])arviffora,

Stellaria nemoriim,

St. holostea,

Sagina nodosa,

Lathijnis siUestris (h. o. d.),

L. 2^(ifnstns,

Bihes rvhrum,

li. alpinuni,

Jieracleum sibiricum (t. r.),

Eiipatorium cannahin nm,

Melampyrnm nemorosnm., (a.)

Plantago media,

Glechoma h e der a ceu m ,

Fluminia arundinacea,

Glyceria aqvatica,

Adoxa moschatellina,

Ihimex ligdrolapath nm,

Ulmns Diontana,

Corylus Avelkota (t. r.),

Sfratiotes aloides (t. r. — h. o. d.),

Hydrocharis morsus-raiice (t. a.),

Epipactis kUifoHa,

Neotfia nidus-avis,

Listera avata (r. — t. r.),

ConvaUaria midtijfora,

Letmia trisnlca,

L. polyrrMza,

Carex riparia,

C. kevirostris,

C. aqvatilis,

C. vulpina,

Milium ejfusum (r. — t.r.),

Polystichnm thelypteris,

Equisetum palustre.

förutom Hyoscyamus niger, Asperugo procumhens, Echium
viilgare, Chenopodium bonus-Henricus, Bromus secalinus och
Lolium perenne, livilka säsom varande af mer eller mindre
ruderatnatur äro af jämförelsevis mindre intresse.

Af ofvan iippräknade 38 arter äro Melampgrum nemo-
rosum och Hydrocharis morsus-rance allmänna (den förra
ofta ymnig frän Räisälä tili Rami). Bland dc öfriga äro

Barharea vulgaris,
Lathyrus silresfris,
Herackum sibiricnm,
Corylus AveUana,

Sfratiotes aloides,
Lisfera ovata,
Milimn effusinn

mer eller mindre spridda. De äterstäende äro sällsynta.

1) Utbredningen angifven för de mindre sällsynta arterna inoni
detta Wiiokscnomr;°ide.

Anteckniugar om växtligheten i södra Karelon. 12!)

Orsaken tili dessa arters förekomst pä denna strand-
sträcka torde tili allra största delen fä sökas i gynnsammare
lokala villkor, ty endast nägra af dessa äro hos oss sydli-
gare arter, ss. Cardamine jjarviflora, Ribes alpinum, Rumex
hydrolapathum, Convallaria mulUfiora, (Jarex riparia och
C. vuljnna.

Annu mora belysande för denna strandsträckas olika
topografi är utbredningen af nedan iippräknade arter med
en jämförande tabell öfver dessa arters frequens i de inre
delarna af omradet.

Wiioks. omr. och De inre delarna
Ladogastr. af omradet.

Pulsatilla vernalis • • r. ') h. o. d.

Anemoue nemorosa h. o. d. r.

A. liepatica • • t. a. t. r. — h. o. d.

Ranvmculus lingua h. o. d. t. i'.

TroUius europKus h. o. d. — t. a.'-) r.

Actiea spicata h. o. d. — t. a. h. o. d.

Barbarea stricta h. o. d. — t. a. ^) r.

Arabis thaliana t. a. t. r.

Cardamine pratensis t. a. r.

Viola mirabilis t. a. r.

Stellaria palustris a glauca t. a. t. r.

Tiliä septentrionalis a. *) t. r.

Hypericum perforatam r. ? h. o. d.

Acer platanoides h. o. d. — t. r. r.

Orobus vernus t. a. h. o. d.

Yicia silvatica t. r. r.

Kubus arcticus v.-') h. o. d.

Ilosa cinnamomea r. a. t. r.

Lonicera xylosteum t. a. t. r.

Yiburnum opiilus t. a. t. r.

Galiiim boreale t. a. h. o. d. — t. r.

Anthemis tinctoria h. o. d. — t. r. t. a.

Carlina vulgaris t. r. r.

Centaurea plirygia a. r.

C. jacea h. o. d. r.

^) Lad. str. a. vid Yavoja. ■) t. a. i Lad. str. omr. ^) t. a. i Lad.
str. omr. *) I Lad. str. omr. antr. endast buskar i Hiitola kyrkoby. '')
I Hiitola: Yavoja antr. h. o. d.

9

IM) Jolm Lindell.

NViioks. onir. ocli J)c iiire dclavna
Ladogastr. af omradet,

Pvrola uniflora

r. media

Pulmonaria officinalis

Myosotis palustris

Solanum dulcamara

Galeopsis ladanum

Jjycopus europteiis

riantago lanceolata

])apline mezcreinn li. o

Betula nana

Platanthera bifolia li. o

Gymnadenia cono])Sca li. o.

Convallaria majalis

Carex muricata

C. teretiuscula

e. chordorrliiza

L}Xopodiiim (■oinplainitum

Equisetuni liiemale

Häraf framgär, att specifika lundväxtcr hafva en päfal-
laiide större förekomstgrad pä detta strandgebit. Härför ta-
^ar utbrcdningcn af fcHjandc arter: ^)

Anemone nemoroxa, Rosa cmnamontra,

A. hepatica, Lonicera xyhstemn,

Actcea sjncata, Vilmrnnm opulus,

Viola mirahilis, Cputaurea phryciia,

Tiliä sepdentrionalis, Pulmonaria. officinalis,

Acer platanoides, Daphne mezercnm,

Orohus venius, Platantltera hifolia,

Vicia silvatica, ('<»irallaria majalis.

Ett fälal (Trollius europceus, Galium horeale^ Centau-
rea jacea, Carlina vidfjaris, Gymnadenia conopsea och Carex
muricata) är karakteristiskl ITii' fi-iska iingar ovh ängsbackar.
Siiridda artor aro egondoiiiliga Jör nägra andra niindre be-
lydande ständorler })a denna strandsträcka. 1. cx. Carex tere-

r.

r. r.

r.')

11. 0. il.

h. 0. d.

r.

t. a.

r.

11. 0. d.

r.

r.^)

a. — t. a.

h. 0. d.

r.

t. r.

r.

. d. — t. a
r.

r. — t. r.

]'.. 0. d.

. d. t. a

t. r.

. d. — t. a
a.

t. r.

11. 0. d.

r. r.

r.

t. a.

r.

11. 0. d.

r.

r.
r.

t.

r. — li. o.
h. 0. d.

') Endast i Lad. str. onir. '^) I^ndast i I^ad. str. omr. vid Vavoja.
■'■) Flcrc äro tillika sydligarc arter.

Anteckiiiiigar oin växtliglietcn i södra Karclcn. 131

tniscula och C. chordorrhiza för gungflyna, som äro allniän-
nare här än i dc inre delarna. Bland de fä arter, som i sist
näninde delar af omrädet hafva en större spridning än pä
strandsträckan, viii jag enligt ofvan stäendo tabell endast
framhälla Pulsatilla vernalis, liubus arctkus, Fyrola uni-
fiora, P. media, Galeopsis Jadanum, Betula nana, Lycopo-
dium complanatum och Equisetum liiemale, hvilkas större
frcquens lill största delen är beroende af lokala förliällandcu
(tallmoar t. ex.). Ruhus arctkus' sällsynta förekomst i Wuok-
senomrädct tyder dock pä, att denna nordliga växt först
längrc noiTut när maximum af sin iitbredning.

Fäster man sig vid dc arter, hvilka endast anteeknats
i dessa inre delar af omrädet, tinncr man, att största delen
af dem bildas af arter, hvilkas förekomst synes tämligen till-
fällig eller beroende af särskildt gynnsamma lokala omstän-
digheter. Men en väsentlig del utgöres likväl äfven af s;i-
dana arter, hvilka äro att betraktas säsom rent nordliga.
Detta framgär af nedanstäende.

Följande växter hafva observerats endast i omrädets
inre delar:

Ntfpliar jnimilum, Poliifionum mite,

Drosera longifolia, Butomns umhellatns,

Vioki ^imhrosa^ Epipogon aphyUus,

JSikne nutans, Jitncus supmus,

S. rupesfris, Sparganmm ylomfratiim (t. r.),

Viscarkc alpina, Erkphorum latifolium,

Af/riuioma eupatovia, Carex Oederi (ji. o. d.),

Selinum carvifolkt, C. flava,

EkracmmprenantUokUs, C. p)uii(:i/iora (h. o. d.j,

LoheUa Dortmanna, Calaniagrostis phraguiitokles (t. i'.).

Monotropa liypopUys, Aspleninni tricliomanes,

Bnmex crispiis, Li/ropodinm imtndatiim,

utom Camelina sativa, C. fcetida, Maha horealis, Ckhorium
intyhus, AncJiusa arvensis, Veronka agrestis, Lamium am-
plexkaule och Chenopudium polysperinum samt nägra vat-
tenväxter (Callitrkhe autumnalis, Pokimogeton pusillus och
P. ohtusifolms), hvilka möjligen förefinnas äfven i Wuoksen-

132 John Limlen.

omrädet ^). AI' dessa arler äro nastan alla sällsynla. Spridda
anträffas endast Sparganium glomeratum, Carex Oederi, C
pmicifiora och Calamagrostis phragmitoides. Nordligare ar-
ter äro, iitom de spridda Sparganium glomeratum och Cala-
mogrostis phragmitoides, följande sällsynta: Nuphar pumilum,
Viscaria alpina, Hieracium prenanthoides och Eriophorum
latifoliimi.

Redan vid en flyktig uppmärksamhet pä det ofvan sagda
finner man, att de inre delarna af omrädet icke kunna täfla
med detta strandomräde hvad florans artrikedom beträflar
och mäste därför, eliuru tili ytan mer än dubbelt större än
det senare, likväl betecknas säsom den ä vida vägnar växt-
fattigare deleii af ifrägavarande omräde. En frän Hiitola
kyrka förbi Kaarlaks, norr om Kaukolanjärvi, genom Räisälä.
öfver Lotsanlaks, Pampas (S:t Andrese) och Virkiniemi tili
Kuparsaari dragen linie torde utgöra gräns mellan nämnde
olika gebit. Af de jämförande iitbredningstabeller, jag ofvan
anfört, framgär, att den olika vegetationen i dessa bäda om-
räden endast delvis päverkas af deras nordligare resp.
sydligare läge: att säledes klimatiska förhällanden härvid
spela blott en underordnad roll. Tydligare framträder, att
lokala omständigheter tili största delen äro de bestämmande
faktorerna vid bildandet af omrädenas vegetation. Medan
endast fä äro i värt land sydligare af de arter, som upp-
träda inom Wuoksenomrädet men saknas i de inre delarna
(jfr, sidd. 128 o. 130), och under det likaledes ett inskränkt
antal nordligare arter igenfinnas i de inre delarna (jfr. of-
van), och dessa öfverhufvud äro sällsynta och sälunda föga
egnade att karakterisera de resp. omrädena, finner nian i
den olika grupperingen af ständorterna orsaken tili att en
del växter uppträda sä mycket allmännare i det ena af dessa
omräden. Särskildt ulmärkande för delta förhällande är den
rika förekomsten af lundar i Wuoksenomrädct nied ätföljande

^) Här torile vara pä sin plats att papeka, det växter, hvilka först
nppträdde pä sensommaren, lätt hafva kunnat förbises pä denna strand-
sträcka längs Wiioksen och Ladoga, emedan jag npj)ehöll niig där en-
dast under tideu 15 juni — 15 juli.

Anteckning;ir om växtligheten i södra Karelen. 13.'>

nk luiidvegetation, livars inest karakterisliska växt är lindeii'
som at den redan af en mängformigare terräng bildade
WLioksenslrandeii furlänai' en frän dc inre delarnas onformi-
gare natur vidt skild topografisk karakter. Att uppställa
denna strandsträcka längs Wuoksen (ocli Ladoga) säsom en
egen region, väsentligt skild frän de inre delarna af omrä-
det, synes mig därför väl berättigadt. Om detta strandgebit
säsom en sadan växtrikare, olika danad topografisk region
skall hänföras tili samma botaniskt afgränsade omräde, som
de inre delarna, eller om det hör afskiljas tili närliggande.
andra ,,botaniska provinser". är en annan fräga ooh skall
i det följande beröras. Dessförinnan är dock nödvändigt att
göra en jämförelse mellan ifrägavarande omräde i dess hel-
het oeh vegetationen i angränsande provinser. I brist pä
fuUständigt oeh tillförlitligt material kan denna undersökning
i flere afseenden likväl icke fullföljas sä längt önskligt vore.
Hvad först omrädets förhällande tili södra Savolaks
beträffar, viii jag här nedan nppräkna de arter, hvilka enligt
Herb. Mus. fenn. *) saknas i sist sagde provins, mon liafva
antecknats inom det undersökta omrädet:

Polyr/onatum muliifforuni, Potamogeton obtHslfoHus,

(Typha latifoUa), Rumex liydrolapathinn,

T. angustifolia, Ii. hippolapath.inn,

Sparganium ramosum, Sllene nutans,

Lemna trisulca, Sagina nodosa,

L. polyrrlnza, Stellaria Itolostea,

Carex muricata, (St. Friesiana),

C. vidpina, Batrachium confervokles,

( C. aqvatilis), Cardamine parvi/fora,

C. rijKiria, Slnapis arveiisis,

Hierocldoa austraUs, Viola stagnina,

(MUiuni effusum), Malva horeaUs^

Fluntima arundinacea, (Impatiens noli-tangere),

Glyceria aqvatica, CaUdriche autumnalis,

Neottia nidus-avis, Selinum carcifolia,

lÄstera ovata, Primula officinalis,

Epipogon aphylhis, Lamium amptlexicaide,

ButoDius umbellatus, Adoxa moschatellina ,
Hydrocharis morsus-yance, Eupatorinm cannabimnn,

Stratiotes aloides, Hieracimn prencudholdes.

') Editio secunda, H:fors 1SS9.

134 Julin Linden.

xVf dessa 40 arlei" torde ätminstonc de inom parentes an-
giina med tämligen stor sannolikliet föreiinnas därstädes.
Vid granskandet af de öfriga 35 fäster man sig närmast. vid
det förhällandet, alt 19 eller öfver hällten af dessa arter till-
höra endast Wuoksenomrädet och Ladogastranden rjfr. sid.
28). Äfven detta bevisar, att vegetationen i omnämnda strand-
sträcka väsentligt skiljer sig frän det inre gebitets, ooh att
de ofvan anförda differenserna icke kunna vara tillfälliga el-
ler beroende pä felaktiga observationer. A andra sidan
Iramgär häraf, att mollan viixtliglieten i dc inre delarna af
omrädet och i södra Savolaks, om icke synnerligen stora,
likväl anmärkningsvärda skiljaktigheter existera. Bland de
16 i södr. Sav. saknade arterna äro följande sydliga eller
oljest karakteristiska:

Typha angustifolia, Carex muricata,

Sparganium ramosum, Hierochloa mistraUs,

Silene mitans, S(dinmn carvifolia,

(Maha borealis), (Lamium ampjlexicaide).

Olikheten mellan dessa omräden framträder tydligt äfven vid
granskandet af de i södr. Sav. iippträdande arter, hvilka
saknas i förhandenvarande omräde. Af dessa (43 enl. H,
M. F.) onmäniner jag endast

Selaginellaspimdosaiv)^ Astrayaltis ulpinus (h. o. d.),

Carex sparsijiora (a.), Oxijtropis sordida (r.),

Cmloglossuni. viride (r.), Pediadaris sceptrnm-carolimim. (r.),

Myrica gale (t. r.), Pinguicula vidgaris (r.),

SaUx myrtdloides (t. r.), DiantJiiis arenariiis (t. r.),
Saxlfraga nivalis (r.),

hvilka SS. rent nordliga arter (Selaginella sinnulosa, Ccelo-
glossum viride, Saxifraga nivalis, Oxytropis sordida, Pedicu-
laris sceptrum-carolinum, Pinguicula vulqaris) eller ss. mer
eller mindre allmänna äro förtjänta af uppmärksamhet. De
äterstäende äro sällsynta och tillfälliga (Asplenium septen-
frionale, Rhynchospora alba, Briza media, Brachypodium
pinnatum, Malaxis paludosa, MalacMum aqvaticum, Her-

AntcokiiiiiLMv oin växtligliotcn i södra Karelen. 135

niaria (jlahra, Tlialictrum simplex, Drosera intermedia, Ela-
tine triandra, (reranium imlustre, G. hohemicum, Polygala
amara, Eupliorhia esula, CaUitriche polymovpha, Ceratophyl-
luin demersiim, Rosa canina, Vicia tetrasperma, Lotus cor-
)iiculatus, Veronica beccahnnga, V. anagaUis, Erigeron Mai-
leri och Acliillea ptarmica) eller af mer ciler miridre rude-
vatiiatur (Avena strigosa, Chem>podiiim ruhruni, Ch. glaucum,
Bunias orienfalis, Euphorhia helioscopia, Convohmlus arven-
sis, Anchusa oificinalis, Echinospermum lappnla, Solamun
nigrum, Dracocephalum thymifioriim, Lamium alhiiin, Leo-
nnrus cardiaca, Campaimla rapunculoides och Artemisia
campestris) och ss. sädana af mindre betydelse.

Af ofVanstäend(3 jäinförelse framgäi^, alt omradcl, churu
lUgörande blott omkring en femtedel af södra Savolaks, lik-
väl föga Star efter detsamma i artantal. Ifragavarande
omräde är tvärtoni att betraktas säsom det växtrikare af
tiessä bäda. Da dc i södra Savolaks saknade arterna tili
största dolen nppträda i Wuoksenomrädet och längs Lado-
gastranden (jfr. sidd. 133 — 134), inses, att ätminstone denna
rogions växtlighet stär främmande för vegetationen i nyss-
nämnde landskap. Hvad äter det inre gebitets förhällande
Iiii detsamma angär, har redan framhällits, huru IG här
antecknade delvis karakteristiska arter (jfr. ofvan) sak-
nas i södra Savolaks. I senast nämnde gebit förefinnas äter
liero iitinärktarc arter (jfr. ofvan), hvilka ej anträffas inom
ifragavarande inre delar. Elmru först en fiillständig jäm-
f()relse mellan ntbredningen af alla arter i dessa omräden
kan gifva ett definitivt svar pä, hnruvida dessa höra tili olika
hotaniska omräden eller icke, torde dock redan af det an-
IVtrda framgä, att det inre gebitet icke oväsentligt skiljer sig
frän södra Savolaks. Ilnru dessa skola begränsas i förhäl-
lande tili hvarandra, kan dock ej afgöras med säkerhet, in-
nan en liknande, jämförande undersökning 1'allföljts mellan de
inre delarna af ifragavarande omräde och den vester om
AVuoksen liggande delen af södra Karelen. Sadan detta inre
gebits större eller mindre öfverensstämmelse med antingcn
södra Savolaks eller södra Karelen blifvit konstaterad, kan

13() John Linden.

gränsen mellan det undersökta omrädet ocli södra Savolaks
med vissliet iippdragas. Saknaden af växtförteckningar frän
dctta vester om Wuok.son befinlliga gebit Ivingar mig omellerlid
att lemna demia fräga beroende. Hult, som undersukt sydli-
gaste delen af Savolaks, kommer tili det resultat, att en vä-
sentlig skilnad rädcr mellan vegetationen i mellersta ocli
sydliga Faiokolaks (1. c. sidd. 147 — 148). Pä grund af flere
vid Imatra anträffade växter, som saknas i Savolaks för öf-
rigt (jfr. 1. e. sid. 147) eller eljes ega här en karakteristisk
utbredning (1. c. sid. 148), föreslär lian gränsens uppdragande
mellan södra Savolaks och Karelen just vid Imatra. Ehuru
flertalet af dessa arter äro föga karakterisliska och deras förc-
komst tydligen framkallad af särskildt gynnsamma, lokala vill-
kor, synes likväl säväl de yttre naturlörluillandena i öfrigt
som växtligheten öfverhufvud vara i samklang med det sö-
der om Imatra liggande landskapets natur, och gränsens upp-
dragande pä anfurdt sätt säledes tämligen sannolik.

Hvad förhällandct mellan det undersökta omrädet och
den bergiga strandsträckan af Ladoga-Karelen vidkommer,
är den af sä väsentlig art, att ett uppräknande af alla de
109 arter, hvilka enl. H. M. F. saknas inom ifrägavarande om-
räde men upptruda i denna dcl af Ladoga-Karelen, icke är
af nöden för att inse den grundväsenthgt olika sammansätt-
ningen af vegetationen i resp. omräden. Säsoni karaktcrise-
rande den flora, som i detta strandomräde är förherskande
och som jämte den egendomliga terrängbildningen är sä cn-
samstäende inom iinska florans omräden, viii jag endast om-
nämna följande arter:

Selaginella spinulosa, Viola collina,

Aspleninm crenatum, Limini catltarticum,

A. viride, Geranium jxdustrr,

A. septentrionale, Polijf/nla rulr/co-is,

Ä. ruta-muraria, P. amara,

Junciis stygius, iPnanthe pJiellandriimi,

Sparr/anium cijfine, Siron latifollum,

Sci)pus ccBspitosns, Saxifraga nivalis,

Se. paurijiorus, S. cccsjntom,

Carex cyperoides, S. adscende)is,

Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. loi

(\ Biixhaumii, Cotoneaster vnlgaris,

C. Uvida, Rosa aciciilaris (incl. var. karelica),

C. capillaris, Potentilla intermedia,

Glyceria remofa, Astragalus alpinns,

Orchis incarnata, CoroniUa varia,

Riimex niaritimns, Echinospermum deflexiim,

Alsine rerna, Pinguicida vidgaris,

Cerastium alpiniim, Orlganum vulgare,

*C. alpestve, Dracocephalimi Ruyscliianum,

Thalictnnn aquilegia^foliuni, Campanula trachelium,

Äconitum lycoctomim, Saussnrea alpina,

af hvilka flere äro tämligen allmänna (t. ex. Aconitum ly-
coctonum, Oeranium palustre, Polygala amara h. o. d. —
t. a., Sium [latifolium h. o. d. — t, a., Rosa acicularis)
och de flesta öfriga mer eller mindre spridda,

Dessa stora skiljaktigheter mellan lloran i det under-
sökta omr. och Ladoga-Karelen hänföra sig likväl, säsom of-
van blilVit antydt, endast tili strandsträekan närinast Ladoga,
tv de inre delarna af detta botaniska omräde äro säväl tili
sinä terrängförhällaiiden som i afseende ä floran viisentligt
skilda frän denna klippiga Ladogastrand. Af de 109 arter,
hvilka, säsom nämndes, saknas i det af mig iindersökta om-
rädet, har endast ett fätal (16?) blifvit antecknadt i dessa
inre delar, i Parikkala^):

Asplenium viride (r.), 2) Limini catharticum (r.),

Sparganinm affine (r.), Geranium palustre (r.),

Scirpus 2^ciiicifiorns (r.), Polygala amara (h. o. d.),

Poa compressa (r.), Potentilla canescens (r.),

Malaxis monojjhyllos (r.), Astragalus alpinus (r.),

Rumex maritvnus (r.), Pinguicida viUgaris (r.),

Draha ncmorosa (r.), Leonurus cardiaca (r.),

Bunias orientalis (r.), Campanida rapunculoides (r.).

Pä ett undantag när äro alla dessa arter sällsynta och, sä
niir soni pä Sparganium affine, Scirpus paucifioriis, Poly-
gcda amara, Astragalus alpinus och Pinguicida vulgaris,

^) En furteckning öfver denua sockens kärlväxter uppgjord af
stiid. T. Hannikainen har jag värit i tillfalle att genomga.
'^) Utbredning eni. nämnde furteckning.

138 .Jolir. LimK'!!.

doras förekorast af föga intresse. I brist pä fullständigarc
material är jag ej i tillfälle att fuUföIja en närmare jämfö-
relse mellan dessa delar af Ladoga-Karelen och de inre växt-
lattigare delarna af det af mig imdersökta omrädet. Otvif-
velaktigt äro difTerenserna mellan dessa ickc synnerligeu
Stora.

Huru gränslinicn mellan don egendomllga strandsträc-
kan af Ladoga-Karelen och det af mig undersökta omrädet
bör uppdragas, skall jag nu komma lill.

Dä man frän t^ami gästgifveri reser iippät tili Hiilola.
Jäster man sig vid de för omrädet ovanligt höga berg, hvilka
bilda strandsträckan närmast Ladoga. Ända frän Hiitolan-
joki blir denna bergiga natur allmän äfven längre bort frän
Ladogastranden oeh öfvcrgär nti det berglandskap, som här-
ifrän ända tili Uuksunjoki i Salmis ^) intager terrängen längs
nordvestra stranden af Ladoga. Säsom man pä en resa
frän Hiitola tili Kronoborg kan (ifvertyga sig om, inträder en
sä pätaglig olikhct i de yttre naturförhällandena strax österom
Hiitolanjoki. att man nastan utan tvekan mästc beteckna
nämnde ä säsom den fysiska gräns. bortom hvilken den ka-
rakteristiska strandsträckan af Ladoga-Karelen begynner. Här
försvinna sandmoarna och de tallbevuxna äsarna, hvilka
ännu vid niimnde äs stränder men isynnerhet vester om den-
samma intaga ett sä IVaiierskande rimi. I stället för de ve-
sterom Hiitolanjoki med blandskog bevuxna bergsträcknin-
garna gifva kala bergkhntar och vackra af frodig löfskog
klädda dalgängar en främmande prägel ät detta landskap.
I enlighet med denna för det undersökta omrädet främmande
karakter börjar äfven landskapets växtlighet uppvisa nägra
anniärkningsvärda artcr t. ex. Leontodon hispidiis, som väl
anträifas sällsynt i omrädet -men aldrig i den ymnighet hvar-
med den bekläder backarna redan i Vavoja och Rami (närä
l^adogastrandon). Hvad vegetationen för ökigi vidkommer.
anträlfades vid Hiitolanjokis mynning i Yeijalanjärvi ioljande
annanstädcs i omrädet icke antecknade arter:

') Jfr. J. J, Chydenius och J. K. Furuhjelm, Berättelse
öfver en naturhist. resa i Karelen, sid. 83 (Xotiser, Hält. 4, 1858).

Anteckningai' (tm växtligheton i södra Kävelen. 139

Batnicliium confercoides (in. r.), ^) Lathi/rns jKilustris (r.),
Stellaria holostea (t. r.), Adoxa nioschatellina (r.),

aSY. nemorum (h. o. d. — t. r.), Glerhoma hederaceiim (r.),

livilka alla (ehiiiii tili största deleii sällsynl) aiiträllas i La-
doga-Karelen. Vidare upplräda alimänt eller täinl. allmänt
löljande i öfriga delar af omrädel sällsynta eller spridda arter:

Ruhus arcticus (a.), '^) (Bromus secallnus) h. o.

Leontodon Itisindus (a.), d. — t. r.),

Folemoniiim caruleimi (h. o. d. — t. r.) (Lolium perenne) (1. r.),

Calamintha acinos (t. a.), Equisetnm2yratense[i.a.),

hvilka alla äro allmänna eller s[)ridda äfven i Ladoga-Karelen.

Bland växter, hvilka saknas i Ladoga-Karelen men fin-
nas inom ifrägavarande omräde, iippträder Spergula vernalis
iinnu h. o. d., och äfven Stellaria uliginosa anträffas i detta
Ladogastrandomräde, samt synas jämte den rika förekomsten
af Succisa pratensis och Pulsatilla vernalis, hvilka i det
bergiga .strandgebitet af Ladoga-Karelen äro sällsynta, tala
för, att gränsen mellan sistnämnde omräde och södra-Kare-
len kunde dragas här. Det förut i ett sammanhang med
Wuoksenstranden behandlade Ladogastrandomrädet, säsom
tillsamman med denna bildande en motsats tili de inre de-
larna af det undersökta gebitet, synes mig därför säväl ge-
nom dess frän Wuoksenomrädct tämligen olika vegetation
(t. ex. linden sällsyntare) och dess terrängförhällanden med
skäl kunna afskiljas frän detta, och sträckan frän Hiitola
kyrka tili Rami (och Kexholm) sammanföras med Ladoga-
Karelen, med hvars kuststräcka den bar nägra karakteri-
stiska arter gemensamma (sä t. ex. pä holmarna utanför
Rami Eupatorium cannahinuni , Mulgedium sibiricum, Gly-
ceria aqvatica och Sagina nodosa).

Hvad strandsträckan sydost om den frän Rami tili Ku-
parsaari dragna gränslinien för öfrigt betriiflar, bar jag re-
dan (sidd. 128 — 133) framhällit de väsentligaste olikheterna i
vegetationen, hvilka göra sig gällande mellan denna Wuok-

^) Utbredning i Ladoga-Karelen enl. benäget medd. uppgift af
lektor Hj. Hjelr.

-) Utbredning i Ladoga-Karelen enl. lektor Hj. Hjelt.

140 John Linden.

sen- (ocli Ladoga-)strand ä cna, och de inre delarna af om-
rädet ä andra sidan. Särskildt anmärkningsvärd är den vackra
natur, som iitmärker Wuoksenstranden. Mest karakteristisk
i dctta afsoende är den ymniga förekomsten af lind, som
iiti Räisälä och Kaukala bildar härliga lundar. Längre ve-
sterut aftagcr linden i riklighet men anträffas ännu i Kor-
pilaks (Pampas) och pa, Kuparsaari bildande enstaka busk-
snär. Af de öfriga i omrädet obscrverade ädlare trädslagen
uppträda lönnen, äppelträdel och hasseln uteslutande här el-
ler mindre sällsynt än i de inre delarna af det undersökta
omrädet och förläna i jämnbredd med de oHka ständorts-
förhällandena at denna Wuoksenstrand ett frän de nordhgare
trakternas vida skildt iitseende.

För att klarställa denna Wuoksenstrands förhällande tili
det strax söderom densamma belägna Karelska Näset, viii
jag ingä pä en kort jämförelse mellan vegetationen i dessa
omräden. Bland den mängd af 104 arter, hvilka (enl. H.
M. F.) uppträda pä Karelska Näset men saknas inom ifräga-
varande omräde, äro omkr. 40 kustväxter eller af ruderatna-
tur och kunna vid denna jämförelse lemnas ä sido. De äter-
stäende äro sällsynta, sä när som pä

Melandriani silvestre, Salix rosmarinifolia (t. a.),

Stellaria crassifoUa, S. myytilloides,

Geranhim pahisfre, Listera cordata.

Acliillea ptarmica, Carex dioica,

Artemisia campesUis, Briza media,

hvilka äro spridda ^). Bland de sällsynta förtjäna följande
karakteristiska arter att framhällas:

Carex paludo^a, Gi/p.sophila fasUgiata,

C. 2)seudocypenis, FnlsatiUa patens,

Cinna p>€)idnla, P. pratensis,

Festuca gic/antea, JPolygala vidgaris,
Quercus peduncaJata, F. amara,

Mgrica gale, Mercurialis perennis,

Salix aciUifolia, GJnanthe pheUandrium,

^) Enl. Malmberg, /. c.

Aiiteckiiingar om vilxtliglieten i södra Karelen. 14!

Jinb/(s .^nbefcctns, Asperula odorata,

Galeobdolon luteum, Cirsium oleraceum,

Fnixinus exelsior, Ficris hieracioides,

Gentiana 2MeNmonanthe, Scorzonera humilis.

Bland de pä Wuoksenstranden uppträdande och för
densamma i förhällande tili de inre delarna af omrädet ka-
rakteristiska arterna finnas alla, sä när som pä Convallaria
multifiora, Carex riparia, C. muricata (och Lolium per enne),
äfven pä Karelska Näset. Ocksä deras iitbredning Jir delvis
densamma i dessa omräden. Dä denna Wuoksenstrand onek-
ligen erbJLider stora olikheter med det inre omrädets, mera
med södra Savolaks och de inre delarna af Ladoga-Karelen
öfverensstämmande vegetation, kunde man vid flyktigt be-
traktande vara böjd för att ansluta denna Wiioksenstrand tili
Karelska Näset. En närmare undersökning af trakten när-
mast söderom Wuoksen vore för en säker utredning af denna
begränsningsfräga af största vikt. Nu synes antagligast att
bibehälla den naturliga fysiska gräns, man har uti Wuoksen,
säsom ätskiljande det af mig undersökta omrädet frän Ka-
relska Näset. För denna gräns torde främst tala de olika
terrängförliällandena inorn dessa omräden samt saknaden
af flere utmärkta arter, hvilka äro karakteristiska för Ka-
relska Näset (jfr. ofvan). Att ä ena sidan en i Wuok-
senomrädet sä allmän växt som Woodsia ilvensis alldelcs
saknas pä Karelska Näset, och att ä andra sidan Stellaria
Jiolosfea, som enligt Malmberg är „den allmännaste arten i
sitt släkte", ej ens sällsynt anträffas pä denna \Vaoksenstrand,
tyckes äfven tala för bibehällandet af denna gräns.

Dä jag nu gär att gifva en förteckning öfver omrädets
kärlväxter, viii jag anmärka, att, dä denna pä par arter när
iiteslutande grundar sig pä minä egna observationer, gjorda
nnder en enda sommars förlopp pä ett sä pass stort omräde
som detta, alltid en viss ofullständighet mäste vidläda den-
samma. Särskildt är att beklagas, att jag använde knappt
en veckas tid tili undersökningen af ett sä karakteristiskt

142

John Linden.

ommdc suin tiakten kving Uäisälä kyrka. ooh att jag icke
var i tillfälle att besöka nämnde delar af omrädet vid en
lidpunkt, dä vegetationen nätt en mangsidigare iitveckling iin
livad lallet var vid min vistelse därstädcs. Arter, hvilka här
och annanstädes af antydda orsaker undgätt eller förbisetts
af mig, kunna därför antagligen nied lätthot npptäckas och
sälunda öka artanlalet uti den af mig meddelade förtecknin-
gen. Denna upptager utom varicteter och former 530 kiiil-
växter, hvaraf 002 fanerogamer och 28 ormbunkar, förde-
lade pä resp. familjer säsom följandc tabell utvisar:

Phanerogamse
Dicofykdonece

Ranuncalace:e

Nympha^acejc

Papaveracea^

Fumariaceiv

Crucifent^

Violacefe

Droseraceic

Silenacea'

Alsinacea'

ElatineiT"

Malvace;Te

TiliaceiJe

Hypericinea'

Aceracea)

Geraniacea'

Balsaminea'

Oxalidea

Rliamnca"'

Papilionacea •

Drupacea;

Senticosa;

Pomace*

Onagrarioa^

Haloragea^

Callitricliinea^

Mvcket

all-
männa.

All-
männa.

Sprid-
da.

Säll-
synta.

Sum-
ma.

0/

/o-

77

153

120

152

502

94,72

U

118

90

104

366

69,0 G !

3

4

7

5

19

3,58

_

2

—

1

3

0,57

—

—

—

1

1

0,19 ;

—

1

—

—

1

0,19 1

2

4

7

11

24

4,53!

2

1

3

3

9

1,70

—

1

1

1

3

0,57 1

—

3

2

5

10

1,9

—

7

3

5

15

2,83

—

—

1

—

1

0,19

—

—

1

1

0,19 '

—

—

1

—

1

0.19

—

1

1

—

2

0,3 S ,

—

—

1

—

1

0,19

1

—

—

2

3

0,57

—

—

1

1

0,19:

—

1

—

—

1

0,19 !

—

1

—

—

1

0,19

2

6

6

3

17

3,20

—

1

. —

—

1

0,19

6

.')

3

4

lÖ

3,40

—

1

—

1

2

0,3 8

1

2

1

—

4

0,7 5

—

1

—

1

2

0,38

—

1

—

1

2

0,38

Anteckijiiio-ar om viixtliirlicten i siiJra Karclen.

143

Lytlirariea^- • • •
Portulacacea' • •
Sclerantheaj • • ■
CrassiilacefD • • •
Grossulariea- ■ •
Saxifragacea' ■ •
Uinbellatä' • • • ■
Caprifoliaceav •
Sambucefc • • • ■

Rubiace;e

Yalerianea'- • • •

Dipsaceai

romposit;e • • • •
Campanulaceie-
Lobeliacea'- • • •

Bicornes

Cxentianacea^ • •
Polemoniaceu' •
Convolvuhxcete-
Borragineie • • •
Solanacea^ • • • •
Personata^ • • •

Labiata»

Lentibulariea? •
Primulaceie • • •
Plantagineas- • ■
Chenopodiacea'
Polygonaceä' • •
Thymeliacea' • •

Empetrea'

L'rticacea

Cannabinoa' • •

Tlraaceai

Cnpulifera

Salicinea'

Betulinea'

>► t Sprid- Säll-
(la. svnta.

Sum-
ma.

14
1

Monocotyledoneai

llydrocharidete

Biitomacea^

21

2

16

3

7
1

11

6

2

34

2

1 ! -

2
1

31)
2

12

2
1
1
3
4
1
9
2
2
7
1
2

58
5
1

18
2
1
1
9
2

21

18
3
4

1

3

2

4

5

14

—

1

—

1

—

2

1

1

1

1

1

4

12

48

133

—

2

1

1 1

0,38
0,19
0.19
0,57
0,75
0,19
1,70
0,38
0,38
1,32
0,19
0.3 8
10,94
0,94
0,19
3,4 0
0,3 8
0,19
0,19
1,70
0,3 8
3,96
3,40
0,57
0,7 5
0,57
0.7 5
2.64
0,19
0,19
0,38
0.19
0,19
0,19
2,26
0,93

25,0 9

0,3S
0.19

144

John Linden.

Alismacea;

Juucagiuefe

Potamogetonea;

Orchideae

Iridese

Asparagea-

Liliacese

Jimcacese

Aroidea3

Lemnacei3e

Typhac*^je

Cyperaceai

Grarainese

GymnospermecG
Couifene

Cryptogamse.
Fillces- ■ ■ ■

Lycopodiacea;

Isoetea?

Ophioglossea;

Equisetacea3

Polypodiacea?

Mycket allmänna • • •

Allmänna

Spridda

Sällsynta

Summa

11
2

82

Sprid-
da,

3
1
1
1
10
14

1
1

162

Säll-
synta.

Sum-
ma.

2
11

127

2

4

15

14

159

2
2
7
9
1
5
1
9
1
3
7
41
42

28
5
2
2
6

13

330

0,3 8 1
0,3 «
1,32
1,70
0,19
0,94
0,19
1,70
0,19
0,57
1,32
7,73
7.92

0,c
0,57

0,2 Ö
0,94
0,38
0,38
1,13
2,45

15,47
30,57
23,96

30,00
100,00

Förkortningar.

m. a. = mycket allmän.

a. = allmän.
t. a. ■= tämligen allmän.
11. o. d. = här och där (9 — 15 ställenl
t. r. zrz tämligen rar (5-8 lokaler).

r. = rar (2 — 4 lokaler).
m. r. =: mycket rar (fä indiv. pä ett enda ställe). '■)

^) I ofvanstäende tabell äro a. och t. a. sammanförda under ru-
briken allmäuna, h. o. d. och t, r. betraktade ss. spridda, och slutligen
r. och m. r. ss. sällsvnta.

10

Phanerogamae.

Dicotyledoiiefe.

Pulsatilla vernalis iL.) Mill. h. o. d. pä moar i de inrc
delarna af omr.; r. i Wuoksenomr. (antr. endast invid Pam-
pas (Korpilaks) i S:t Andreae). Längs Ladogastranden a. pä
sandmoarna vid Vavoja.

Anemone nemorosa L. r. i de inre delarna, längs Wuok-
sen (frän S:t Andrese kyrka) allmännare (isynnerhet riklig pä
Kuparsaari). Antr. i lundar äfven i Räisälä (Näpinlaks) och
i Hiitola (Kyrkobyn).

A, hepatica L. t. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.; h. o. d.
— t. r. i inre omr.

Myosurus minimus L, r.?, antecknad frän S:t Andreae:
Oravankytö; Kirvus: Sairala; Jääskis: Ahola.

Thalictrum flavum L. t. r. Kaukola: Rami, Tervola; Kir-
vus: Inkilä, Sairala, Kyrkobyn, Tietävälä.

Ranunculus polyanthemos L. a. i Wuoks. omr. pä friska
äng.sbackar; t. a. i inre omr.

R. repens L. a.

R. acris L. m. a.

R. auricomus L. m. a.

R. lingua L. h. o. d. i Wuoks. omr.: i Wuoksens vikar,
i äar och bäckar; t. r. i inre omr. (i Tietävälä ä ymnig);
ängs Lad. str. i Veijalanjärvi.

R. flammula L. r. Kaukola: Kyrkobyn, Rami; Jääskis:
Järvenkylä; i diken.

*R. reptans (L.) a. isynnerhet pä leriga, länggrunda sjö-
stränder.

R. sceleratus L. m, r.?, anteckn. endast i Räisälä i Hy-
tinlaks viken.

Anteckningar om växtligheten i sudra Karelen. 147

Batrachium heterophyllum S. F. Gray a. i Wuoksens
vikar samt i sjöar och äar.

B, confervoides (Fr.) r. Hiitola i vattcnranden pä läng-
grimd, lerig strand af Veijalanjärvi; äfven pä Piikinniemi enl.
H. M. F.

TroUius europsBus L. r. i inre omr. (Kirvus: Prestgärden,
Tietävälä); h. o. d. pä friska ängsbackar i Wuoks. omr.; a.
längs Lad. sir.

Caltha palustris L. m. a.

Aquilegia vulgaris L. r. Kirvus prestgärd, pä gammal
trädgärdstomt, förvildad.

Actsea spicata L. h. o. d., rikligare (t. a.) i Wuoks. omr.
och pä Lad. str.

Nymphaea alba L. t. a.
Nuphar luteum (L.) Sm, t. a. — a,
N. pumilum (Timra.) DC. r. Jääskis: Järvenkylä, Pieppo-
lanlampi och i den därifrän rinnande bäcken.

Chelidonium majus L. r. Räisälä: Kyrkobyn och vid Nä-
pinlaks (ymnigt i en med nägra hasselbuskar uppblandad
alskog); Hiitola: Kyrkogärden.

Fumaria officinalis L. a.

Raphanus raphanistmm L. h. o. d. — t. a.

Barbarea stricta Andrz. h. o. d. i Wuoks. omr. pä till-
landningar och i diken pä fukt. ängar; ngt. allmännare längs
Lad. str.; m. r. i inre omr. (ant. frän Ahola vid Wuoksen).

B. vulgaris R. Br. r. pä ängar i Wuoks. omr. S:t An-
drese: Korpilaks (Pampas); Räisälä gärd (rikl.), Ivaskansaari.

Turritis glabra L. t. a.

Arabis suecica Fr. t. a.

148 John Linden.

A. thaliana L. t. a. i \Vuoks. omr., t. r. i iiire omr. ; ej
ant. frun Lad. sir.

Nasturtium palustre (L.) DG. h. o. d. pä sjöstr. ocli i
diken.

N. armoracia (L.) Fr. r. Kaukola: Miinakoski, pä en
strandbrant tiiinligen rikl.

Cardamine pratensis L. t. a. i VV^uoks. omr. pä ä- ocli
sjöstr.; r. i inre omr. (Kirvus kyrkoby); ej obs. längs Lad. str.

C. amara L. t. r. Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila, Jär-
venkylä, Ahola. Formen hirtä Wimm. & Grab, insaml. i
Hiitola: Vavoja. AnträfT. alltid i bäckar och källdrag. Torde
ej saknas inom Wuoks. omr.

C. parviflora L. r. Täml. spars. pä stenig och grusig fors-
strand vid Tiurinkoski i Räisälä.

Erysimum cheiranthoides L. t. a.

Sisymbrium sophia L. r. Kaukola: Järvenpää qvarn;
Kirvus: Kyrkobyn; Jääskis: Ahola; pä gärdstomter.

S. officinale (L.) Scop. r. Kirvus prestgärd; Jääskis:
Järvenkylä; pä gärdstomter.

[Brassica campestris L. torde cj saknas i omr.]

Sinapis arvensis L. r. Sägs blott vid Hatula gästgifveri
i S:t Andrese.

Farsetia incana (L.) R. Br. r. Pä en sandig backe vid Hii-
tolanjoki och pä gärdstomt i Kirvus kyrkoby.

Draba verna L. r. S:t Andreaj: Olkinuora; Kirvus: Sai-
rala; Räisälä gärd; Kaukola: Kyrkobyn ; pä torra backar och
vid vugkanter.

Camelina foetida (Schkuhr.) Fr. t. r., antecknad i Iin- och
hafreäkrar i Kirvus (Kyrkobyn, Virola, Sairala, Vasikkala och
Tietävälä).

C. sativa Fr. r. Förek. ymnigt i linäker vid Hatula gäst-
gifveri i S:t Andrea3.

Subularia aqvatica L. h. o. d. pä dyiga sjöstr., ofta ymn.
(Veijalanjärvi, Korsjärvi och Jääskjärvi vid Kärkkäälä), stun-
dom (Pieppolanlampi i Jääskis) blommande under vatten.

Thlaspi arvense L. m. a.

Antcckniugar om växtligheten i södra Karelen. 149

Lepidium ruderale L. r. Spars. an tr. pä torra backar vid
landsvägar, inom byar. S:t Andrese: Hatula; Räisälä gärd.
Capsella bursa-pastoris (L.) Med. m. a.

Viola mirabilis L. t. a. i steniga lundar inom Wuoks.
omr.; i inre omr. ant. endast frän Tietävälä (Lapakonmäki)
i Kirvus; längs Lad. str. närä Hiitolanjokis mynning i Veija-
lanjärvi. — Pä par undantag när ingick alltid lind i mer el-
ler mindre väsentlig grad beständbildande i dessa lundar.

V. Riviniana Rchb. h. o. d. i lundar och bördiga björk-
skogar.

V. rupestris Schmidt li. o. d, pä moar och torra backar.

V. canina L. m. a. Bland former, som observ., torde en
med bladliknande, flikiga stipler, montana (L.), och en för-
modad hybrid F. Riviniana x canina, bäda frän en lund
vid Pampas (S:t Andreae, Korpilaks), förtjäna omnämnande.

V. stagnina Kit. r. Hiitola: Pukinniemi enl. H. M. F.

V. umbrosa (Wg.) Fr. r. Förekommer rikl. pä tillandnin-
garna ä södra sidan af Papinsaari udde vid S:t Andrete kyrka.

V. palustris L. a.

V. epipsila Ledeb. r. S:t Andreae: Oravankytö; Kirvus:
Sairala, Tietävälä. Förekommer pä buskrika sjöstränder och
läglända Salix-bevuxna skogsmarker. — I Oravankytö pä-
träffades tillsamman med V. epipsila och V. palustris en
egendomlig form, förmodligen V. epipsila x palustris.

V. tricolor L. t. a. — a. Var. arvensis (Murr.) m. a.

Drosera longifolia L. r. Antr. endast pä väta af Spha-
gnum täckta träskstränder i Jääskis: Laitila (Mutkalampi),
Kärkkäälä.

Dr. rotundifolia L. a. pä myrmarker och försumpade
träskstr.

Parnassia palustris L. ant. endast frän det inre omr.,
spars. mellan Sairala och Kirvus kyrka samt i Tietävälä.
I medlet af augusti t. a. pä ängarna i Jääskis. Torde in-
galunda saknas i Wuoks. omr. och Lad. str.

150 John Linden.

Agrostemma githago L. r.? Ant. blott i ime omr., växande
i hafre- och kornäkrar i Kirvus (Kyrkobyn, Virola, Tietävälä)
och Jääskis (Laitila). Den förkrympta formen nana Hn. sägs
pä Kirvus prestgärd.

Lychnis flos-cuculi L. a.

Viscaria vulgaris Roehl, a.

V. alpina (L.) G. Don. m. r. Nägra utbl. indiv. antr. pä ett
berg pä Papinsaari vid S:t Andrese kyrka.

Melandrium pratense (Rafn.) Roihl. t. r., merendels pä
torra backar. Räisälä: Tiurinkoski; Kaukola: Rami; Kirvus:
Kyrkobyn, Virola; Jääskis: Ahola, Virola gärd.

Silene inflata Sm. r. Observ. endast i inre omr. pä ste-
niga backar och i äkrar (Kirvus: Korsjärvi; Jääskis: Laitila,
Järvenkylä) samt t. o. m. i en starkt skuggig björkskog
(Vasikkala i Kirvus). Torde ej saknas i Wuoks. omr.

S. nutans L. r. Jääskis: Pelkola, pä torra backar och
dikeskanter vid landsvägen.

S. rupestris L. r. Jääskis: Kärkkäälä, pä bergen vid
Jääskjärvis stränder.

Gypsophila muralis L. ant. blott frän Jääskis, men här
t. a. pä torra sterila backar och vid vägkanter; rikl. observ.
t. ex. vid Ahola, Järvenkylä och Kärkkäälä.

Dianthus deltoides L. a.

Cerastium vulgatum L. a.

Stellaria nemorum L. r. Hiitola: rikl. i lunden vid Vei-
jalanjärvis norra ända.

St. media (L.) Cyrill. ä.

St. holostea L. r. Hiitola: pä kyrkogärden och ymn. i
lundar vid Veijalanjärvi.

St. palustris (Murr.) Retz a glcmca With. t. a. i Wuoks.
omr. och längs Lad. str.; t. r. i inre omr. Utom denna form
ant. var. Dilleniana (Mcench) i Kaukola: Tervola och Mert-
salmenlampi samt lomien micropetala Krok. i Kaukola: Kor-
tesalmi.

Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 151

St. graminea L. a. Den vackra, egendomliga skiiggfor-
nien juncea (Fr.) antecknades i Räisälä: Sirlaks; Kirvus:
Tietävälä; S:t Andreae: Papinsaari; denna form trifves i
lundar pä väl skuggade klippafsatser o. d.

St. uliginosa Murr. r. Hiitola: Veijalanjärvi; Kirvus:
Herajärvi; Jääskis: Laitila (flerst.); i källdrag.

St. Friesiana Ser. r. Hiitola: närä Hiitolanjokis myn-
ning; Kirvus: Korsjärvi, Tietävälä; i steniga lundar och skog-
bevuxna bergsluttningar.

Arenaria trinervis L. a. — t. a.

A. serpyllifolia L. h. o. d.

Sagina nodosa (L.) Fenzl. r. Kaukola: Rami, öar i La-
dogä, täml. spars. pä sandiga och steniga stränder.

S. procumbens L. a.

Spergula arvensis L. a.

Sp. vernalis Willd. antr. h. o. d. pä berg i Räisälä och
Kaukola (äfven vid Rami) och ännu spars. närä Vavoja
i Hiitola; i det inre omr. täml. rikl. i Kuismala i Kirvus.

Spergularia campestris (L.) Aschers. a. — t. a.

Elatine hydropiper L. t. r. Kirvus: Kyrkobyn, Torajärvi,
Kirvunjärvi; Jääskis: Jääskjärvi; Hiitola: Veijalanjärvi. —
Uppträder pä nägot dyiga sjöstränder, oftast tillsamman med
Subularia aqvatica. ^)

Malva borealis Wallm. r. Jääskis: Ahola, t. rikl. pä en
gärdsplan.

Tiliä septentrionalis Rupr. t. r. i inre omr. och Lad.
str.; i Wuok.s. omr. a. Mest anträffades detta trädslag i
buskform (S:t Andreae: Kuparsaari, Pampas; Kirvus: Sairala,
Tietävälä, Kuismala (Viialampi); Hiitola: Kyrkobyn), men i
Wuoks. omr., där detsamma förekom allmännare och rikli-

*) Prof. Sfelan har enl. benäget meddelad uppgift anträftat utom
Elatine hydropiper äfven E. triandra och Bulliarda aqvatica pä en öf-
versvämmad Strand af Wuoksen i S:t Andrete vid Kyrkobyn.

152 John Linden.

gare (isynnerliet pä holmarna i Räisälä), voro 5 — 8 m. Iräd
ej sällsynta. Enstaka stora träd ant. pä Pöyryniemi (jfr. no-
ten sid. 126) och i Kuismala i Kirvus, der ett 11 m. högt,
enstaka träd observ. midt i bvn.

Hypericum qvadrangulum L. a.

H. perforatum L. h. o. d. i inre omr., ej ant. i Wuoks-
omr., men saknas säkerligen icke.

Acer platanoides L. h. o. d. — t. r. i de humusrika lun-
darna i \Vuoks. omr. (S:t Andrese: Kuparsaari; Räisälä: Tuu-
lankoskensaari, Härskiänsaari, holmar närä Unnunkoski;
Kaukola: Järvenpää). Hiitola: Kyrkobyn (eni. uppg.); i det inre
omr. antecknades endast enstaka, knappt manshöga buskar
i Kirvus pä dcn af en för trakten i öfrigt egendomlig växt-
lighet (Viola miralihis, Tiliä, Hieracium prenanthoides, Epi-
pogon apliyllus m. fl.) utmärkta Lapakonmäki, österut frän
Tietävälä by. — Lönnen uppträder öfverallt mycket sparsamt
men kan pä holmarna i Wuoksen i Räisälä och Kaukola nä
en höjd af 4 — 6 m.

Geranium silvaticum L. m. a. — a.

G. Robertianum L. r. Räisälä: Sirlaks, enstaka indiv. pä
skugg. klippafsatser; S:t Andreas: Papinsaari, pä tillandnin-
gar ymn.

Erodium cicutarium L"Herit. r. Kaukola: Järvenpää;
Kirvus: Kyrkobyn (allm.); Jääskis: Järvenkylä; antr. pä gärds-
tomter och i potatisland.

Impatiens noli-tangere L. r. Hiitola: Kyrkobyn; Jääskis:
Kyrkobyn, Ahola (t. a. i bäckdalarna, hvilka talrikt här före-
komma); S:t Andreae: Oravankytö.

Anteckningar oiu växtligheten i söilra Karelen. 153

Oxalis acetosella L. a. Eln form mcd violetta kronblad,
lilacina Lange, förckom t. rikl. i löfskog vid Sairala i Kirvus.

Frangilla vulgaris Rcichb. t. a. — a., antr. oftast vid
ästränder. I Kaukola kyrkoby observ. en 5 m. hög yfvig bu-
ske, växande pä en bergafsats.

Trifolium medium (L.) Huds. h. o. d.

Tr. pratense L. a.

Tr. arvense L. r. Kaukola: Järvenpää qvarn; Jääskis:
Ahola; S:t Andrea3: Hatula; pä torra backar.

Tr. hybridum L. h. o. d.

Tr. repens L. m. a.

Tr. spadiceum L. a.

Tr. agrarium L. h. o. d. pä torra steniga backar och i
äkrar (Jääskis: Laitila).

Lathyrus silvestris L. t. r., antr. endast i Wuoks. omr.
S:t Andrese: Pampas; Räisälä: Tuulankoskensaari, Näpinlaks,
Ivaskansaari, Hytinlaks; Kaukola: närä Järvenpää, rikl. pä
stenig lindbevuxen ängsbacke.

L. palustris L. r., antr. endast pä Hiitolanjokis strand.

L. pratensis L. a.

Orobus vernus L. h. o. d. — t. r. i inre omr.; a. i Wuoks.
omr., i lundar och pä steniga skogsbackar.

Vicia silvatica L. t. r. i Wuoks. omr. (S:t Andreae:
Pampas; Räisälä: Tuulankoskensaari, Hytinlaks; Kaukola:
Miinajoki); r. i inre omr. [Kirvus: Tietävälä (Lapakonmäki) ;
Jääskis: Pelkola (PuUinkorpi)]; i kmdar.

V. cracca L. m. a.

V. ssepium L. t. a.

V. sativa L. r. S:t Andreae: Hatula.

*V. angustifolia (L.) Reichard t. a. — h. o. d.

Ervum hirsutum L. t. a.

Prunus padus L. a.

154 John Linden.

Spirsea uimaria L. ra. a. Var. denudata antr. h. o. d.
med hulVudformen.

Rubus idseus L. m. a. — a.

R. saxatilis L. a.

R. arcticus L. icke obs. i Wuoks. omr. (enl. hörsägen
torde den finnas spars. i Räisälä): i inre omr. och Lad. str
(Hiitola, Vavoja) h. o. d.

R. chamaemorus L. t. a.

Fragaria elatior Ehrh. r. I Kaukola kyrkoby observera-
des nägra enstaka indiv., hvilka spridt sig frän en gammal
trädgärd.

Fr. vesca L. m. a.

Comarum palustre L. a.

Potentilla anserina L. t. a.

P. argentea L. a,

P. tormentilla Neck. m. a.

P. norvegica L. h. o. d., oftast pä svedjade backar.

Geum urbanum L. r. Hiitola: Kyrkobyn, bördig backslutt-
ning vid stranden af Veijalanjärvi; Jääskis: Ahola, i bäck-
dalar.

G. rivale L. m. a.

Rosa cinnamomea L. t. a. pä ängsbackar (äfven i luii-
dar) i Wuoks. omr.; i inre omr. t. a. (Kirvus: Kuismala, Kors-
järvi (längs ästränder), Tietävälä; Jääskis: Ahola).

Agrimonia eupatoria L. r. Jääskis: Pelkola, pä torra
backar vid vägen.

A. pilosa Ledeb. r. „Räisälä" (W. Nylander, Flora Ka-
relica sid. 145).

Alchemilla vulgaris L. m. a.

Pyrus malus L. r. Pätr. spars. inom Wuoks. omr., växande
pä rik mylla vid ängskanler, stötande tili vackra lindskogar.
Ett grenigt, 2,5 m. högt träd ant. vid Miinajokis mynning i
Kaukola. 5—6 yfvigt grcniga, spridt växande, 3 — 4 m. höga
träd observ. pä Härskiänsaari i Räisälä. — I Kirvus, Virola
torde enl. hörsägen ett vildt äppelträd förefinnas.

Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 155

Sorbus aucuparia L. a. pä ängsbackar, bäckbranter o. s. v.
samt ingär som en iiier eller mindre väsentlig beständsdel
i alla skogar, merendels da under buskform. Pä de steniga
och bergiga holmarna i Ladoga utanfur Rami antr. endast
lägväxta buskar.

Epilobium augustifolium L. m. a.

E. montanum L. a.

E. palustre L. a.

Circaea alpina L. t. r. S:t Andreas, Oravankytö; Hiitola:
Kyrkobyn; Räisälä: Sirlaks; Jääskis: Ahola (t. a. i bäckdalar):
antr. pä läglända skugg. skogsmarker.

Hippuris vulgaris L. r. Hiitola: Veijalanjärvi ; Kaukola:
Kyrkobyn, Järvenpää; Kirvus: Tietävälä. — I starkare ström-
mande vatten tvingas växten delvis eller helt och hället un-
der vattnet och öfvergär mer eller mindre fullständigt tili
modif. fluitans (Web.) Wigg., som observerades i Tietävälä
och Järvenpää.

Myriophyllum alterniflorum DG. t. a. i äar och bäckar.

Callitriche vernalis L. a. Pä uttorkade sjöstr., pussar
o. s. v. päträfläs ofta modif. repens Hn.

C. autumnalis L. r. Sägs blott i Jääskis, i Kasila ä.

Lythrum salicaria L. h. o. d. — t. a. pä ästränder.
Peplis portula L. r., observ. i S.t Andrese: Hatula, pä
den dyiga kanten af en större vattenpuss.

Montia fontana L. t. a.

Scleranthus annuus L. a.

156 John Linden.

Sedum telephium L. h. o. cl, ej anteckn. i Hiitola.

S. acre L. t. r. Kaukola: Kyrkobyn, Rami; Hiitola: Va-
voja; Kirvus: Vasikkala.

BuUiarda aqvatica (L.) DC. r., ant. frän Torajärvis ve-
stra Strand och frän Jääskjärvi (se notcn sid. 151).

Ribes grossularia L. m. r. En liten buske pä berg, pä
Papinsaari närä S:t Andrese kyrka.

R. nigrum t. a. pä bäck- och ästränder, i bäckdalar
och stundom i lundar.

R. rubrum L. r. Nägra stora buskar i en bäckdal vid
Räisälä gärd.

R. alpinum L. m. r. Tvänne lägre buskar finnas pä en
stenig skogsbacke vid Tiurinkoski i Räisälä; ansägs af be-
folkningen, som först visade mig tili denna växt, för en stor
raritet. Nägot namn pä densamma var ej bekant.

Chrysosplenium alternifolium L. r. S:t Andrese: Ora-
vankytö (lägländ, vät skogsmark); Hiitola: Kyrkobyn; Jääskis;
Ahola (i bäckdalar vid Wuoksen).

Angelica silvestris Fr. ^) t. a. Formen major Hn. ob-
serv. i Jääskis: Kärkkäälä.

Selinum carvifolia L. r. Täml. rikl. pä buskrika skogsän-
gar i .lääskis: Kasila, Kärkkäälä.

Peucedanum palustre (L.) Mcench. t. a.

Heracleum sibiricum L. t. r. i \Vuoks. omr. och Lad.
str. Kaukola: Järvenpää, Rami; Räisälä: Kyrkobyn; Hiitola:
Vavoja.

Cerefolium silvestre (L.) Ress. m. a.

^) Föi- kuriositetens skull kun anmilrkas, att säviU af denna art
som af Peucedanum palustre anträtfades monströst utvecklade blomfloc-
kar, i det alla de enskilda bloraflockskaften uppträdde regelbundet blad-
bärande.

Anteckuingar om växtligheten i södra Karelon. 157

Cicuta virosa L. t. a. pä gungfly och längs ästränder.

Aegopodium podagraria L. a. i lundar och längs skugg.
buskrika ästränder.

Pimpinella saxifraga L. m. a.

Carum carvi L. r.'? Observ. endast i Hiitola: Vavoja
och i Kirvus kyrkoby.

Lonicera xylosteum L. t. r. och antr. i enstaka bu-
skar i det inre omr. (närä Sairala i Kirvus nägot rikU-
gare). I Wuoks. omr. t. a., rikl. särskildt i de vackra Und-
skogarna pä Timlankoskensaari m. fl. öar i Räisälä och vid
Miinajokis mynning i Kaukola. I Lad. str. omr. t. rikl. i
lunden vid Veijalanjärvi. — Öfver 2 m. höga buskar anträf-
fades ej.

Linnaea borealis L. t. a.

Adoxa moschatellina L. r., täml. spars. i lunden vid Vei-
jalanjärvi i Hiitola.

Viburnum opulus L. t. r. i inre omr., spars. antr. i S:t
Andrese (Hatula, Liikola) och Kirvus (Inkilä, Tietävälä och
Sairala). I Wuoks. omr., där den för det mesta ätföljer Lo-
nicera, är den t. a. Antr. täml. rikl. äfven pä holmar i La-
doga utanför Rami. — De största buskarna (omkr. 3 m.
höga) obs. i Hiitola.

Galium boreale L. t. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.:
i inre omr. h. o. d. — t. r.

G. moUugo L. a. Säsom var. ochroleucuni (Fr.) bar jag
antecknat en form med gulhvita blr. frän S:t Andrese: Ha-
tula; den förekom pä en torr backe närä gästgifveriet.

G. uliginosum L. m. a.

G. palustre L. a.

G. trifidum L. r. Kaukola: Kyrkobyn (flerst.); Jääskis:
Laitila (Mutkalampi) ; pä gungfly.

158 John Linden.

G. vemm L, t. r. Kaukola: Kyrkobyn (flerst.); Kirvus;
Kyrkobyn, Salrala; S:t Andreae: Hatula.
*G. Vaillantii DG. m. a.

Valeriana officinalis L. h. o. d. pä ä- och sjöstränder.

Succisa pratensis Moench. a.

Trichera arvensis (L.) Schrad. a. — m. a.

Bidens cernua L. r., ant. endast i S:t Andreae: Hatula.
Förekommer antagligen äfven längre söderut längs \Vuoksen-
stranden.

B. tripartita L. a.

Senecio vulgaris L, h. o. d. pä gärdstomter och i od-
lingar.

Anthemis tinctoria L. h. o. d. — t. r. i Wuoks. omr.;
t. a. i inre omr.; oftast pä torra, soliga backar.

A. arvensis L. a. i äkrar.

Achillea millefolium L. m. a.

Chrysanthemum leucanthemum L. m. a.

Matricaria inodora L. m. a. pä gärdsplan., i diken o. s. v-

[M. chamomilla L. förekommer antagl, ehuru ej observ.]

M. discoidea DG. a.

Tanacetum vulgare L. h. o. d. i Wuoks. omr. och äf-
ven ant. i Vavoja i Hiitola men i inre omr. observ. endast i
S:t Andrese: Hatula, pä en gärdsplan.

Artemisia absinthium L. t. r. Hiitola: Sikiönmäki; Kau-
kola: Miinakoski, Järvenpää, Kortesalmi; Kirvus: Prestgärden;
Jääskis: Kärkkäälä; pä torra backar inom byar eller pä gärds-
tomter.

A. vulgaris L. a.

Gnaphalium uliginosum L. m. a.

Gn. silvaticum L. t. a.

Antennaria dioica (L.) Ga3rtn. m. a.

Filago montana L. h. o. d. pä mycket torra backar.

Solidago virgaurea L. a. — m. a.

Anteckningar om växtligheten i södra Karclen. 159

Erigeron acris L. a. Bland de former, imder hvilka
denna art anträfrades, förtjänar omnämnas en n. meterhög,
slankig, rent Ijusgrön ocli glatt skuggform, af hvilken 3 indiv.
obs. i Jääskis: Laitila, växande i djup skugga i lägländ, tät
björkskog.

Eupatorium cannabinum L. r. Kaukola: Rami. Antr.
rikl. pä de steniga str. af tvä smä holniar i Ladoga.

Tussilago farfara L. förekommer allm. ooh rikl. pä Wuok-
sens slränder (redan pä lerbranterna vid Imatra, Ahola o. s.
V.), men i inre omr. för öfrigt anträffad endast i Kirvus:
Tietävälä; i Lad. str. ej observ.

Carlina vulgaris L. t. r, i Wuoks. omr. och Lad. str.
(S:t Andreas: Korpilaks (Pampas), Kaskisenkylä, Oravankytö;
Kaukola: Järvenpää, Rami); ej längt utom Wuoks. omr. är
den i de inre delarna af omr. anträffad vid Sirlaks i Räisälä;
förekommer dels pä torra, Ijungbevuxna skogsbaekar dels pä
nägot friskare soliga ängsbackar.

Lappa tomentosa (Mill.) Lam. r., ant. endast frän Kir-
vus: Kyrkobyn; Jääskis: Ahola.

L. minor (L.) Schkuhr. h. o. d. — t. r.

Cirsium lanceolatum (L.) Scop. t. a. vid vägkanter.

C. heterophyllum (L.) Ali. a.

C. heterophyllum x palustre Näg. m. r. Jääskis : Laitila.
5 — 6 individer observ. pä en fuktig äng och i en af den-
samma uppbruten, med hafre besädd nyodling. Pä ängen
och äkerrenarna växte jämte hybriden säväl C. heterophyl-
lum som C. palustre.

C. palustre (L.) Scop. a.

C. arvense (L.) Scop. m. a.

Carduus crispus L. r. Hiitola : Kyrkobyn, pä äng vid väg-
kant; S:t AndreEe: Hatula gästgifveri.

Centaurea jacea L. h. o. d. i Wuoks. omr. och Lad.
str.: Räisälä: Kyrkobyn, Ivaskansaari ; Kaukola: Kyrkobyn,
Miinajoki, Järvenpää, Rami; i inre omr. närä gränsen tili
Wuoks. omr. antr. vid Sirlaks i Räisälä.

C. phrygia L. a. i Wuoks. omr. och Lad. str. pä ängs-
backar, i lundar o. s. v, I det inre omr. r., ant. frän Kirvus:

160 John Linden.

Vasikkala, Tietävälä (äbrant); Jääskis: Kärkkäälä (i lägländ
alskog vid Jääskjärvi antr. en enda individ).

C. cyanus L. m. a.

C. scabiosa L. r. Kaukola: Kortesalmi; Räisälä: Sirlaks;
pä iingsbackar. — Torde ej saknas i Wuoks. omr.

Mulgedium sibiricum (L.) Less. r. Kaukola: Rami, pä
smä holmar i Ladoga, tillsamman med Eupatorium canna-
binum; Kirvus: Vasikkala, ästrand. I Wuoks. omr. ej observ.

Sonchus arvensis L. h. o. d. Var. Icevipes Koch observ.
i potatisäker i Jääskis, Järvenkylä.

S. asper (L.) Ali. r. Kirvus: Kyrkobyn: Jääskis: Ahola;
S:t. Andrefc: Liikola, Hatula; pä trädesäkrar.

S. oleraceus L. r. sägs blott i Jääskis: Järvenkylä, i
potatisland.

Taraxacum officinale (Web.) Wigg. m. a.

Hieracium umbellatum L. m. a.

H. prenanthoides Vili. r., ej synnerligen sparsamt i
tvenne lundar vid Lapakonmäki i Kirvus: Tietävälä.

H. vulgatum Fr. a.

H. caesinm Fr. t. a.

H. murorum L. h. o. d.

H. pilosella eoll. m. a.

H. auricula L. a.

H. suecicum BY M.

H. subpratense Norrl.

H. pratense Tauseli.

H. septentrionale Norrl. t. a.

H. neglectum Norrl. u.

Crepis paludosa (L.) Moench. h. o. d. — t. a. i fukt. läg-
lända skogar, bäckdalar och pä fukt. ängar.

Cr. tectorum L. m. a.

Leontodon hispidus L., i Lad. str. omr. antr. rikl. i Rami
och Hiitola pä torra, soliga backar; i det inre omr. sparsam-
mare, antecknad frän Kaukola: Kortesalmi; Räisälä: Juokse-

1) Om denna och nägra följande Hieracier kan ej säker utbred-
ning meddelas. Detta sliikte blef för resten mer iin tillbörligt försum-
madt.

Anteckuingar om växtligheten i södra Karelen. IGl

jnankylä; Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila; i björkskogar ;
ej ant. i Wiioks. omr. — Af den glatta formen glahratus
Koch togs en individ i i^aukola: Kortesalmi.

L. autumnalis L. a. — in. a. isynnerhet pä äkerrenar.

Hypochseris maculata L, a.

Cichorium intybus L. r. Kirvus: Sairala, Tietävälä; Jääs-
kis: Ahola: i })otatcs- och hafreäkrar.

Lampsana communis L. m. a.

Campanula cervicaria L. t. r. Kaukola: Kyrkobyn, Rami;
Kirvus : Kuismala, Tietävälä ; Jääskis ; Laitila , i skugg. friska
björkskogar och lundar.

C. glomerata L. a.

C. rotundifolia L. a.

C. persicifolia L. t. a.

C. patula L. m. a.

Lobelia Dortmanna L. t. r. — h. o. d., antecknad en-
tiast ifrän inre omr. Räisälä: Juoksemanjärvi; Kirvus: Kun-
jiustainen, Herajärvi, Keskinen; Jääskis : Mutkalampi (spars.).

Calluna vulgaris L. m. a.

Myrtillus uliginosa (L.) Drej. a.

M. nigra Gilib. m. a.

Vaccinium vitis-idaea L. m. a.

Oxycoccus palustris Pers. a.

^'0. microcarpus Turcz. h. o. d.

Arctostaphylos uva-ursi L. a.

Chamsedaphne calyculata (L.) Mcench. a. i myrar.

Andromeda polifolia L. t. a.

ledum palustre L. a.

Pjrrola umbellata L. t. r. S:t Andreas: Sintola, Papin-
tsaari, Talikkala: Kirvus: Sairala: Räisälä: närä Tuulankoski,
Sirlaks (närä Mustajärvi); Kaukola: äsen vesterut frän kyr-

11

162 John Linden.

kan. — Anträffas merendels pä ässluttningar, bevuxna med
nastan ren tallskog.

P. uniflora L. t. r. i friska tallskogar, S:t Andrese : Sin-
tola; Jääskis: Laitila, Ahola; Kirvus: Korsjärvi, Kyrkobyn, Tie-
tävälä; Räisälä: Sirlaks; Hiitola: Kyrkobyn. I Wuoks. omr^
och Lad. str. säledes sällsyntare än i inre omr.

P. chlorantha S\v. h. o. d. i tallskogar.

P. rotundifolia L. m. a.

P. media Sw. t. r. Hiitola: Vavoja; Räisälä: Sirlaks,
Juoksemankylä; Kirvus: Kyrkobyn, Sairala, Tietävälä; Jääskis:
Laitila; i tallskogar. Inom Wuoks. omr. ej observ.

P. minor L. a.

P. secunda L. m. a.

Monotropa hypopitys L. r. Jääskis: Laitila (björkskog),.
Kärkkäälä (blandskog).

Gentiana amarella L. r. S:t Andrese: Hatula (enl. stud.
J. IMansikkas herb.).

Menyanthes trifoliata L. a.

Polemonium coeruleum L. t. r. S:t Andrese: Hatula, Ilma-
toivola samt inom Wuoks. omr. Oravankytö; i Lad. str. omr.
allmännare, ant. i Kaukola: Rami; Hiitola: Pukinniemi (rikl),
Hiitolanjoki.

Cuscuta europsea L. r. S:t Andreas: Hatula; Kirvus: Tie-
tävälä; Kaukola: Kyrkobyn; parasit, pä Urtica dioica.

Anchusa arvensis (L.) M. v. Bieb. r., ant. endast i inre
omr. Kirvus: Kyrkobyn, Virola; Jääskis: Ahola; i hafreäkrar.

Pulmonaria officinalis L., ant. i inre omr. endast frän
Kirvus: Tietävälä (m. spars.); Lad. str.: Hiitola: Kyrkobyn; i
Wuoks. omr. rikligare: S:t Andrese: Korpilaks (Pampas, pä
t vanne ställen t. rikl.); Räisälä: Tuulankoskensaari; Kaukola:

Anteckningar om växtliglieten i södra Karelen. 163

Miinajokis mynning (rikl.). Uppträdde i lindbevuxna lundar,
oftast tillsamman mcd Viola mirahilis.

Echium vulgare L. m. r. Par ind. observerades pä en
med klöiVer och timotej besädd äng vid Kaukola kyrka.

Lithospermum arvense L. r. obs. endast i Kaukola:
Rami: Hiitola: Vavoja; Kirvus: Tietävälä. Saknas säkert icke
i Wuoks. omr.

Myosotis palustris (L.) Roth. t. a. i Wuoks. omr. och
längs Lad. str., men i det inre omr. tagen blott under for-
men laxiflora (Reichb.) i Jääskis, i en bäck vid Järvenkylä ;
formen strigulosa (Reichb.) togs i Kaukola kyrkoby.

M. csespitosa C. F. Schultz t. a. i diken och pä ästrän-
der. Modif. repens G. Don. togs pä en sandig forsstrand vid
Inkilä i Kirvus.

M. arvensis (L.) Ali. a.

M. stricta Link. t. a., ätminstone i Wuoks. omr.; i inre
omr. ant. frän Kaukola: Kortesalmi (täml. rikl.) och S:t An-
drese: Hatula, Ilmatoivola, Jaakonsaari.

Asperugo procumbens L. r. pä gärdstomt i Kaukola:
Järvenpää.

Hyoscyamus niger L. r. Kaukola: Kyrkogärden, Järven-
pää, pä gärdstomt.

Solanum dulcamara L. h. o. d. i Wuoks. omr. och Lad.
str.: i inre omr. anlr. endast i Kirvus: Tietävälä ästrand.

Verbascum thapsus L. h. o. d. — t. r.

V. nignim L. t. v. Hiitola: Kyrkogärden; Kaukola: Jär-
venpää, Kyrkobyn; Kirvus: Kyrkobyn, Virola; Jääskis: Jär-
venkylä (rikl); S:t Andrese: Kyrkobyn (enl. Saälan).

Scrophularia nodosa L. t. a.

Linaria vulgaris Mill. h. o. d.

Veronica longifolia L. t. a.; rikl. pä stränderna af Va-
sikkala och Tietävälä äar i Kirvus. Var. maritima (L.) antr.
pä öar i Ladoga utanför Rami.

V. officinalis L. a.

164 John Linden.

V. chamaedrys L. a.

V. scutellata L. jämte var. villosa Sclium. t. a.

V. serpyllifolia L. a.

V. verna L. a.

V. arvensis L. h. o. d. — t. r.

V. agrestis L. r. Kirvus: Kyrkobyn, i trädgärd.

Limosella aqvatica L. r. Hiitola: Veijalanjärvi: Kirvus:
Kyrkobyn, i vattenpuss.

Odontites rubra Gilib. h. o. d.?, ant. frän Kirvus: Kyrko-
byn, Tietävälä, vid vägar; Jääskis (a.) t. ex. vid Järvenkylä
ymn. pä fukt. äng vid Pieppolanlampi; S:t Andrea?: Hatula,
t. rikl. pä Wuoksens stränder. Antagligen ej sällsynt i
Wuoks. omr.

Euphrasia officinalis L. a.

Rhinanthus major Ehrh. a.

Rh. minor Ehrh. a.

Pedicularis palustris L. m. a.

Melampyrum nemorosum L., observerad endast i Wuoks«
omr. oeh Lad. str., i Räisälä, Kaukola och Hiitola, där den
ställvis SS. i Kaukola: Järvenpää, Tervola, Rami iir ymnig.

M. pratense L. m. a.

M. silvaticum L. a.

Ajuga pyramidalis L. r. Jääskis: Laitila, Pelkola, Ahola;
pä ängsbackar.

Scutellaria galericulata L. t. a.

Prunella vulgaris E. m. a. Var. xjarviftora (Poir.) ob-
serv. i Kirvu.^ kyrkoby.

Lamium purpureum E. a.

*L. hydridum \\'ill. antecknades i Kirvus: Tietävälä;
Jääskis: Kärkkäillä; i potatisäkrar.

L. amplexicaule E. r. Jääskis : Ahola, Kärkkäälä, i po-
tatesland.

Galeopsis versicolor Curt. a.

G. tetrahit E. a.

G. ladanum E. t. a. i inre omr. pä torra, ofta afsvedjade

Anteckningar om viixtligheten i södra Karclen. 165

backar, i synnerhet i Kirvus ocli Jääskis; älVen antecknad i
Hiitola : Vavoja. I Wuoks. orar. ej observ., men torde ej saknas.

Stachys silvatica L. r. Kaukola, vid an 3 kilom. österut
frän kyrkaii; Hiitola: Kyrkobyn; Kirvus: Tietävälä (ästrand
och vid Lapakonmäki).

St, palustris L. t. r. Kaukola, Rami; Kirvus: Sairala,
Tietävälä (rikl.); Jääskis: Järvenkylä, Kärkkäälä. I VVuoks.
omr. ej observ. En gräluden lägväxt agrestis-form anträffa-
des i Jääskis: Ahola och Järvenkylä, i potatesland.

Nepeta cataria L. r. Kirvus prestgärd (enl. Fröken A.
Siegbergs herb.)-

Glechoma hederaceum L. r. Hiitola, ängsbacke vid Vei-
jalanjärvi.

Clinopodium vulgare L. h. o. d.

Calamintha acinos (L.) Clairv. h. o. d.

Thymus serpyllum L. r. Räisälä: Kyrkobyn, Sirlaks (a.);
Kirvus: mellan Tietävälä och Hirslampi; pä torra backar och
vägkanter.

Mentha arvensis L. a.

Lycopus europaeus L. h. o. d. i Wuoks. omr.; i andra
delar af omr. ej anträffad annanstädes än sparsamt vid Sir-
laks i Räisälä.

Utricularia intermedia Hayne r.? observerades blom-
mande i Räisälä: Hytinlaks och Kaukola: Kyrkobyn, i vatten-
randen af gungflykantade smärre träsk.

[U. vidgaris L. och U. minor L. torde ätminst. ss. sterila
ej saknas i omr., ehuru förbisedda].

Naumburgia thyrsiflora (L.) Reichb. a.

Lysimachia vulgaris L. a. — For men racemosa Hn. före-
kom sparsamt i en skugg. bäckdal vid Ahola i Jääskis.

Trientalis europsea L. m. a.

Primula officinalis (L.) Jacq. r. Kirvus prestgärd, t.
spars. pä backslultning i gamma! trädgärd.

166 John Linden.

Plantago lanceolata L. l. r. i Wuöks. omr. och Lad. str.
Räisälä: Kyrkobyn, Ivaskansaari: Kaukola: Kyrkobyn, Miina-
joki; Hiitola: Vavoja; i inre omr. ant. endast. i Kir\Tis: Kyr-
kobyn, pä gärdstomt.

Pl. media L. m. r. Kaukola: närä Miinajokis mynning,
pä äng.

Pl. major L. m. a.

Chenopodium album L. m. a.

Ch. bonus-Henricus L. r. Hiitola: Pakinniemi (enl. H.
M. F.).

Ch. polyspermum L. r., spars. i trädesäker i Jääskis:
Ahola.

Atriplex patula L. h. o. d.

Rumex hydrolapathum Huds. r. Kaukola i Miinajoki,
rikl. längs ästriinderna.

R. hippolapathum Fr. r. Hiitolanjoki; Räisälä: Sirlaks'
Kirvus: Tietiivälä.

R. domesticus Hn. a.

R. crispus L. m. r. Ett ständ anteckn. i S:t Andrese:
Hatula, närä Wuoksen.

R, acetosa L. m. a.

R. acetosella L. m. a.

Polygonum dumetorum L. r.?, anteckn. blott frän Jääs-
kis: Ahola.

P. convolvulus L. a.

P. vivipanim L. t. a. — a.

P. amphibium L. a. — t. a. Var. terrestris Reichb. an-
träff. pä sandig l)äckstrand vid Järvenkylä i Jääskis.

P. lapathifolium Ait. a.

P. hydropiper L. m. a.

P. mite Schrank r., rikl. pä fukt. bäckstrand vid Jär-
venkylä i Jääskis. Af Prof. Saelan antr. i S:t Andrese kyrkoby.

P. aviculare L. m. a.

Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 167

Daphne mezereum L. r. — t. r. I inre oinr. anteckn.

frän Kirvus: Sairala, Tietävälä (pä tvenne stiillen); Räisälä:

Sirlaks; h. o. d. — t. a. i Wuoks. omr.; rikl. i lunden vid
Veijalanjärvi i Hiitola.

Empetrum nigmm L. h. o. d.

Urtica dioica L. m. a.
U. urens L. t. a.

Humulus lupulus L. t. r. i bäckdalar och längs ästrän-
der, anteckn. ifrän Räisälä: Kyrkobyn, Tiurinkoski (rikl.); Kir-
vus; Vasikkala, Tietävälä (t. rikl.).

Ulmus montana With. r. Hiitola: Kilpolansaari (enl.
Kyrkoh. Heinonens uppgift).

Corylus Avellana L. r. förekommer ymn, pä tvenne
ängsbackar vid Näpinlaks i Räisälä, bildande, isynnerhet pä
den ena, vackra, 2 — 3 m. höga, tätä beständ; ant. äfven pä
Härskiänsaari ; i Lad. str. omr. pä Pukinniemi (enl. H. M. F.);
i inre omr. ej observ.

Populus tremula L. a. uppträder dels som lägre, rikt
förgrenade träd eller stora buskar (pä de steniga holmarna
i "VVuoksen vid Kaskisenkylä och Sintola), dels som ett 10 —
16 m. högt, rakstammigt träd och ingär för det mesta som
inblandning i björkskog, men anträffas äfven säsom en vä-
sentlig beständsdel tillsamman med gran (Jääskis: Pelkola).
Sallan bildar den rena beständ. Sädana sägos i mindre skala^
t. ex. vid ängskanter ej längt frän Kaukola kyrka och vid
Juoksemanjärvi i Räisälä.

168 John Linden.

Salix pentandra L. r.? observ. endast i S:l Andrese:
Kaskisenkylä; Jääskis: Järvenkylä.

S. fragilis L. t. r. S:t Andreae: Korpilaks; Räisälä: Hy-
tiiilaks; Kaukola: Kyrkobyn; Kirvus: Prestgärden; Jääskis:
Järvenkylä; sägs alltid inom byar, ursprungligen odlad.

S. caprea L. h. o. d.

S. aurita L. a.

S. cinerea L. t. a.

S. vagans And. « livida (Wg.) a.

S. nigricans Sm. t. a.

S. phylicaefolia L. a.

S. lapponum L. r. S:t. Andreae: Oravankytö: Jääskis
Järvenkylä.

S. caprea x cinerea r., tagcn i S:t Andreas, Korpilaks
(Pampas).

S. vagans x aurita r., tagen i S:t Andrese, Korpilaks
(Pampas).

Alnus incana Willd. m. a., skogbildande pä tillandnin-
gar längs Wuoksenstr. (i synnerliet pä Kuparsaari och Liet-
saari holmar i Wuoksen i vidsträckta, tätä beständ af 4 — 6 m.
höga, rakstammiga träd). Pä torra, steniga backar intager
den ett anmärkningsvärdt mm och antr. iinder olika former
för resten pä de mest olika lokaler.

A. glutinosa (L.) J. Göertn. t. a., men spars., förek. me-
rendels pä steniga bäck- och sjöstränder; i Lad. str. omr,
anteckn. endast vid Rami i Kaukola.

B. verrucosa Ehrh. a.

B. odorata Bechst. m. a. skogbildare.

B. nana L. h. o. d. i myrar i inre omr.; i Wuoks,
omr. och Lad. str. r., anteckn. Iran S:t Andrea): Korpilaks
(Pampas) och Hiitola: Vavoja.

Anteckningar oni växtlighcten i södra Karelen. IGi)

Moiiocotyledoiie.T.

Stratiotes aloides L. t. r. i Wuoks. omr. och Lad. str.;
S:t Andrea): Virkinniemi (enl. stud. J. Mansikka): Kaukoki:
Kaukolanjärvi, Mortsalinenlampi (ymnigt och rikk blombä-
rande); Hiitola: i ett litet träsk närä Hiitolanjokis utlopp i
Veijalanjärvi (äfven här blommande) samt i Veijalanjärvi
steriL

Hydrocharis morsus-ranae L. h. o. d. — t. a. i Wuoks.
omr. och Lad. str.; förekommer öfverallt tillsamman med fö-
regäende samt dessutom i S:t Andrege: Kaskisenkylä (i en
bäck frän Hanhilampi) och i Räisälä ymnigt i Wuoks. vikar
(i synnerhet vid Ivaskansaari). Steril.

Butomus umbellatus L. r. S:t Andrene: Hatula (enl. J.
Mansikkas herb.).

Alisma plantago L. a. i äar och pussar.
Sagittaria sagittaefolia L. h. o. d., stundom ymnig ss. i
Pieppolanlampi i Jääskis,

Scheuchzeria palustris L. t. r. Hiitola: Vavoja, Veijalan-
järvi: Kaukola: Mertsalmenlampi; Kirvus: Herajärvi: Jääskis:
Kärkkäälä: S:t Andrete: Hatula. Pä gungfly.

Triglochin palustre L. h. o. d.

Potamogeton natans L. m. a. i sjöarna och Wuoksens
vikar.

P. rufescens Schrad. h. o. d. i bäckar och äar.

P. gramineus L. t. r. — h. o. d. Formen lieterophyllus
(Schreb.) är den vanligare, anteckn. frän Kaukola: Rami;
Hiitolanjärvi: Räisälä: Sirlaks; Kirvus: Korsjärvi; Jääskjärvi;
Ladoga. Den andra formen, med alla blad nedsänkta, sägs

v^;

170 John Linden.

blott i Wuoksen (t. cx. i Jääski-s; Ahola, ymn.) ooh i
Jääskjärvi.

P. prselongus Wulf. r., anteckn. frän Hiitola: Vavoja:
Kirvus: KiinniLstainen; Jääskis: Mutkalampi; i skogsträsk.

P. perfoliatus L. m. a. i sjöarna och i Wuoksen. Var.
rotundifolia Spenn. togs i Pieppolanlampi i Jääskis. I starkt
rinnande vatten (ss. i \Vuoksen vid Ahola) anträlFas modif.
gracilis Fr.

P. obtusifolius Mert, & Koch. r. Jääskjärvi.

P. pusillus L. r. Jääskis: Järvenkylä i bäck. Kasila ä.

Corallorrhiza innata R. Br. t. r. S:t Andrere: Sintola,
Korpilaks (Pampas); Kirvus: Kuismala; Jääskis: Laitila; Räi-
sälä: Tuulankoskensaari, Sirlaks; Kaukola: Kyrkobyn: i fukt.
säväl löf- som barrskogar.

Epipogon aphyllus (Schmidt) Sw. r. Kirvus: Tietävälä
(Lapakonmäki, i humusrik jord pä stenig backe, beväxt mcd
frodig löfskog); Jääskis: närä Laitila och Pelkola byagräns
samt i den s. k. PuUinkorpi, en lägländ blandskog af gran
och asp, i hvilken denna växt rikl. anträffades i särdeles fro-
diga exemplar. Pä ett t. ex. räknades femton stjelkar frän
samma rotstock. I kolonier pä 2 — 4 individer anträffades
denna växt här och där i sagde skog. Äfven söderut frän
Laitila gästgifveri sägos enstaka individer i björkskog pä
tvenne ställen.

Epipactis latifolia (L.) S\v. m. r. En enda individ ob-
serv. pä torr skogsbacke i Kaukola, ej längt söderut frän
kyrkan. Enl. Prof. Sailan ocksä vid Wallinkoski i Jääskis.

Neottia nidus-avis (L.) Reichb. r., endast i Wuoks. omr.;
Räisälä: Tuulankoskensaari; Kaukola: lund vid Miinajokis ut-
lopp^); pä humusrik jord bland multnande löf i lindskog.

*) Den omstiindigheten att pä, detta ställe bland flere torra ständ
endast en enda blonimande individ, samt att pä Tuulankoskensaari en-
dast torra stjelkar frän furegäende är observerades, bekräftar, att som-
niaren ej var gynsam för utvecklingen af ömtäligare viixter. Det samma
bevisas af Potamogeton-&riGv och andra sjöväxter, hvilka ovanligt sent
cller alldeles icke bragtes tili full utveckling under den kalla sommaren.

Anteckningar om växtligheten i söilra Kurclen. 1<1

Listera ovata (L.) R. Br. r., obs. blott i Wuoks. omr.
och Lad. str. pä frodiga ängsbackar; S:t AndresG: Korpilaks
(Pampas); Räisälä: Tuulankoskensaari; Kaukola: Rami.

Goodyera repens (L.) R. Br. t. r. i inre omr. och Lad.
str. Kirvus: Korsjärvi, Tietävälä; Jääskis: Pelkola, Laitila,
Kärkkäälä; Hiitola: as söder om kyrkan; i Wuoks. omr. ej
antecknad; uppträder i rena tallskogar.

Orchis maculata L. a.

Gymnadenia conopsea (L.) R.] Br. h. o, d. — t. a. i
Wuoks. omr. och Lad. str.; i inre omr. t. r., anteckn. frän
Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila; Räisälä: Sirlaks, Juokse-
mankylä (rikl.); pä friska ängar och ängsbackar.

Platanthera bifolia (L.) Reichb. h. o. d. — t. a. i Wuoks.
omr. och Lad. str.: t. r. i inre omr. Kirvus: Kuismala, Vi-
rola; Jääskis: Pelkola (PuUinkorpi) ; S:t Andreoe: Jaakonsaari;
Räisälä: Sirlaks.

Iris pseudacorus L. r. Räisälä: Tuulankoskensaari; Kau-
kola: Mertsalmenlampi ; Kirvus: an mellan Kirvunjärvi och
Torajärvi.

Convallaria multiflora L. r. Räisälä: Näpinlaks, rikl. i
hasselskog.

C. polygonatum L. h. o. d.

C. majalis L. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.; h. o. d.
i inre omr.

Majanthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt m. a.

Paris qvadrifolia L. t. a. — a.

Gagea mmima (L.) Dumort. r. S:t Andreaj: omkring
kyrkan pä nägra ställen.

Juncus conglomeratus L., anteckn. blott frän Kirvus:
Kuismala, Vasikkala, Tietävälä.
J. effusus L. t. a.

172 John Linden.

J. filiformis L. m. a.
J. articulatus L. h. o. d.?

J. alpinus V"ill. r.?, observ. endast i Räisälä: Sirlaks;
Jääskis: Jääskjärvi, Kyrkobyn; S:t Andrese: Kyrkobyn.
J. supinus Mcench. r. Kirvus: Kunnustainen.
J. bufonius L. m. a.
Luzula pilosa (L.) Willd. a.
L. campestris var. muUiflora (Hoffm.) a.

Calla palustris L. a.

Lemna trisulca L. r. Kaukolanjärvi.

L. minor L. t. a.

L. polyrrhiza L. r. Kaukola: i ett litet träsk invid Mert-
salmenlampi, tillsamman med Stratiotes, Hydrocharis och
Sparganium ramosum.

Typha latifolia L. r. Räisälä: Tiurinkoski (steril); Kir-
vus: i an mellan Kirvunjärvi och Torajärvi, Tietävälä; S:t
Andrere: Hatula.

T. angustifolia L. r. Jääskis: Pieppolanlampi (ymnigt).

Sparganium ramosum Huds. r. Kaukola: Kyrkobyn (jfr.
Lemna polyrvhiza); Kirvus: Tietävälä (pä par ställen); Jääs-
kis: Kasila ä; i äar och bäckar.

Sp. simplex Huds. r., observ. endast i Kirvus: Vasik-
kala ä, Tietävälä och i en bäck mellan kyrkan och Sairala.
I strönimande vatten kan arten öfvergä tili modif. longissima
Fr., som jämte hufvudformen anträffades i Vasikkala ä. Sak-
nas säkcrt icke i Wuoks. omr.

Sp. glomeratum Ltest. t. r. i inre omr. Kirvus: Kuis-
mala (flerst.); Jääskis: Laitila gästgifveri och Mutkalampi ; i
bäckar.

Sp. natans (L.) Fr. a. i sjöarna, täckande ofta stora
ytor med sinä länga, simmande blad; oftast steril; blombä-

Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 173

rande anträlf. växten spars. i Kirvunjärvi samt rikl. i Jääsk-
järvi. Var. simplex Fr, med ogrenade axsamlingar insamlades
spars. med hiifvudformen i Kirvunjärvi och Jääskjärvi.
Sp. minimum Fr. h. o. d. i diken och piissar.

Eriophorum latifolium Hoppe r. Kirvus: Kiiismala, pä
kärräng läml. rikl.

E. augustifolium Roth. a.

E. gracile Koch. r. Kaukola: Kyrkohyn: Hiitola: Vavoja;
Jääskis: Laitila (Mutkalampi); pä gungfly.

E. vaginatum L. m. a.

E. alpinum L. h. o. d., ställvis ymnig (t. ex. Kaukolan-
järvis norra strand.).

Scirpus silvaticus L. a. — t. a. pä ä- och bäckstränder.

Se. lacustris L. h. o. d. — t. r., ställvis ymnig ss. i
Kaukolanjärvi och Picppolanlampi (Jääskis); pä dybotten.

Eleocharis palustris (L.) R. Br. m. a.

E. acicularis (L.) R. Br. h. o. d. (ymnigt pä Veijalan-
järvis norra strand).

Carex riparia Curt. r. S:t Andrese: Oravankytö, i Wuoks.
omr.; t. rikl. i en nastan uttorkad kärrbäck i lägländ .skogs-
mark.

C. vesicaria L. a.

C. Isevirostris Bl. & Fr. r. i \Vuoks. omr. och Lad. str.
S:t Andrege: Oravankytö; Hiitola: Korosenkylä: i lägländ,
försumpad skogsmark.

C. ampuUacea Good. t. a.

C. filiformis L. h. o. d. pä försump. träskstränder.

C. flava L. r. Jääskis: Kärkkäälä, täml. rikl. pä en busk-
bevuxen fukt. 'Ang.

C. (Ederi Hoffm. h. o. d. i inre omr. i Kirvus och Jääs-
kis. Pä Kunnustainens ständer antr. en forma acrogyna
bland hufvudformen.

C. digitata L. a. Var. pallens Frist. togs i en klipp-
springa i Räisälä: Hytinlaks.

C. ericetorum Poli. r.. i Wuoks. omr. anträflad endast

174 John Linden.

vid Oravankytö i S:t Andreae; i inre omr. anteckn. frän S:t
Andreae: Hatula, Liikola; Räisälä: Sirlaks.

C. globularis L. a. — t. a.

C. pallescens L. a. — m. a.

C. panicea L. r. Under detta namn antecknades en
Carex frän S:t Andrea?: Liikola. Omöjligt är icke, att denna
form blifvit förvexlad med C. vaginata.

C. irrigua (Wg.) Sm. h. o. d. — t. r.

C. limosa L. t. a. — a.

C. stricta Good. r., antecknad blott frän Jääskis: Jär-
venkylä.

[C. ccespitosa L. förbisedd, torde ej saknas].

C. acuta L. a.

C. aqvatilis Wg. r. Kaukola: Rami, holme i Ladoga.

C. vulgaris Fr. m. a.

*C. juncella Fr. li. o. d. — t. r.

C. elongata L. h. o. d.

C. leporina L. a. Var. argyroglochin (Horn.) observ.
t. rikl. i en skugg. bäckdal närä Sirlaks i Räisälä.

C. stellutata Good. a.

C. canescens L. m. a. En hög, egendomlig, slankig form,
antagligen suhloliacea Lsest. togs i Kirvus: Kuismala, Kors-
järvi.

C. Persoonii Sieb. r. Kaukola: Kyrkobyn, Miinajoki; Kir-
vus: Kuismala.

C. loliacea L. r., anteckn. endast i inre omr. Kirvus:
Kuismala, Korsjärvi; Jääskis: Laitila; i försumpad skogsmark.

C. tenella Schkuhr r. S:t Andrese: Oravankytö; Räisälä:
Sirlaks; Kirvus: Kuismala; likn. lokaler som föreg.

C, vulpina L. r. i \Vuoks. omr. Kaukola: Miinakoski,
vid ästrand.

C. muricata L. r. Räisälä: Näpinlaks, Tiurinkoski, Kau-
kola: Järvenpää; „lIiitola" (\V. Nylander, Fl. Kar. sid. 159);
Jääskis: Ahola; pä ängsbackar,

C. teretiuscula Good. t. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.
pä gungfly (vattenranden) ; i inre omr. ej observ. (antagl. r.).

Anteckningar om viixtlighetön i södra Karelon. 175

C. chordorrhiza Ehrh. h. o. cl. i Wuoks. omr. ocli Lad.
str. pä gungfly; i inre omr. ej observ. (förmodl. r.).

C. pauciflora Ligthf. h. o. d., anträffad i inre omr. i Kir-
vus och Jääskis.

Hierochloa borealis (Schrad.) R. & Sch. r. Hufvudfor-
men sägs blott pä Tuulankoskensaari i Räisälä (rikl. pä äng)
och i inre omr. i Sirlaks, vid Sjöstrand. — En lokal form
firma F. Nyi. är nägot allmännare (anteckn. frän Tuulan-
koskensaari; Kaukola: Järvenpää, Rami, Ladogaslr.) och an-
träffas pä torra ängs- och steniga skogsbackar.

H. australis (Schrad.) R. & Sch. r. Kirvus: Sairala: i
\Vuoks. omr. och Lad. str., antr. i Räisälä: vid Tuulankoski;
Kaukola: Kyrkobyn, Rami (närä Ladoga); pä ässluttningar.

Anthoxanthum odoratum L. m. a.

Baldingera arundinacea (L.) Dumort h. o. d. — t. a.

Phleum pratense L. a.

Alopecurus pratensis L. r. Hiitolanjoki; Kaukola: Kyrko-
byn; Räisälä: Sirlaks.

A. geniculatus L. r. ?, anteckn. blott frän Jääskis : Kasila ä.

*A. fulvus Sm. a.

Phragmitcs communis Trin. a. — t. a. i sjöar, äar o. s.
V., ymnig i de grunda vikarna af Wuoksen vid S:t Andresc
kyrka.

Calamagrostis arundinacea (L.) Roth. m. a.

C. Hartmanniana Fr. r. Kirvus: Tietävälä (Lapakon-
mäki, pä buskbevuxen ängskant); Jääskis: Kärkkäälä, i läg-
länd löfskog. Hvarken C. lanceolata eller C. phragmitoides
saknades i de trakter, där denna förmodligen hybrida art
anträffades (jfr. nedan).

C. stricta (Timm.) P. R. t. a.

C. epigejos (L.) Roth. a.

C, phragmitoides Hartm. t. r. i inre omr., anteckn. frän
Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila, Pelkola (rikl). Järvenkylä,
Kärkkäälä; längs bäckstränder.

C, lanceolata Roth. r., anträffad endast i inre omr. Kir-

176 John Linden.

vus: Tietävälä; Jääskis: Ahola, Kärkkäälä; i salicet. — Sak-
nas säkciiigcn icke i Wuoks. omr. (och Lad. str.).

AgTostis alba L. Il o. d. längs \Vuoksens stränder.

A. vulgaris With. m. a.

A, canina L. m. a.

Apera spica-venti (L.) PB. m. a.

Milium effusum L. r., anträlT. endast i Wuoks. omr. och
Lad. str. S:t Andresc: Oravankytö; Räisälä: Tuulankosken-
saari; Hiltola: Kyrkobyn; i kmdar.

Fluminia amndinacea (Liljebl.) Fr. r. Kaukola: Miinajoki.

Aira csespitosa L. m. a. Formen pallida Koch anträf-
fas h. o. d. i skugg. skogar, men i Kaukola kyrkoby observ
en tufva pa torr fältbacke.

A. flexuosa L. m. a.

Melica nutans L. a.

Molinia ccerulea (L.) Manich. h. o. d. i inre omr. i Jääs-
kis och Kirvus, vid sjö- och ästränder; torde ej saknas i
Wuoks. omr.

Dactylis glomerata L. t. a.

Bromus secalinus L. r. Kaukola: Kyrkobyn; Hiitola: Va-
voja; i rägäkrar.

Festuca elatior L. a.

Festuca rubra L. a.

F. ovina L. m. a.

Glyceria aqvatica (L.) Wg. r. Kaukola: Miinajoki, Rami
(Ladogastranden).

Gl. fluitans (L.) R. Br. m. a.

Poa pratensis L. m. a.

P. serotina Ehrh. r.'?, antocknad i Hiitola: Veijalanjärvi;
Kaukola: Rami; Jääskis: Aiiola (Wuoksens stränder); torde
ej vara sällsynt i Wuoks. omr.

P. trivialis L. t. a.

P. nemoralis L. a. Formen micrantha Hn. h. o. d.

P. annua L. a.

Triticum repens L. m. a.

Tr. caninum L. t. r. Hiitola: Kyrkobyn, i lund; i inre
omr. i Kirvus llorstädes: Kuismala, Inkilä, Vasikkala, Kyrko-

Anteckningar om växtligheten i sodra Karelen 177

byn, Tietävälä, Iiär städsc vid ästränder, bevuxna med vide-
buskar. l Wuoks. omr. ej aiitecknad.

Lolium linicola A. Br. r. Jääskis: Kärkkäälä, i linäker
(spars.)-

L. perenne L. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. Hiitola:
Vavoja; Kaukola: Kyrkobyn; pä äkerrenar.

Nardus stricta L. a.

(li} miiospermete.

Abies excelsa DC. a. jfr. för resten den allmänna öfver-
sigten ufver naturförhällandena sid. 124.
Pinus silvestris L. m. a. jfr. sid. 125.
Juniperus commimis L. m. a.

Cryptogamae.
Filices.

Lycopodium selago L. t. a. — a.

L. annotinum L. h. o. d.

L. clavatum L. a.

L, inundatum L. m. r. S:t Andreae: Papinsaari, pä södra
stranden.

L. complanatum L. h. o. d. i inre omr., r. i Wuoks.
omr. och Lad. str., aiiteckn. frän S:t Andreas: Korpilaks,
Oravankytö; Hiitola: Kyrkobyn: pä moar och ärar.

Isoetes lacustris Dur. r. antecknad endast i inre omr.
Kirvus: Kimnustainen, Herajärvi; Jääskis: Mutkalampi, Jääsk-
järvi.

[I. echinospora Dur. torde ej saknas, ehuru förbisedd.].

li

178 John Linden.

Botrychium lunaria (L.) Sw. h. o. d. myeket spars.

B. ternatum (Tliunb.) S\v. r. S:t Andrese: Talikkala, Ku-
parsaari och närliggande holmar (t. rikl. pä tillandningarna):
Jääskis: Ahola, Kärkkäälä (enst. indiv.)

Equisetum arvense L. a. Var. ripariimi (Fr.) är tagen
pä öfversvämniade stränder pä Jaakonsaari i S:t Andreas.

E. pratense Ehrh. t. r. Hiitola: Kyrkobyn; Kirvus: Va-
sikkala, Tietävillä: Jääskis: Laitila, Ahola. I \Vuoks. omr.
cj antecknad.

E. silvaticum L. m. a. Var. capillare Hoffm. h. o. d.

E. palustre L. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. Hiitola:
Kyrkobyn: S:t Andrese: Oravankytö.

E. fluviatile L. förekommer iiiindre ymnigt än formen
limosum (L.)

E. hiemale (L.) h. o. d. i inre omr.: i \Vuoks. omr. an-
tecknad blott frän Kaukola kyrkoby: pä moar och torra äbran-
ter (ymn. t. ex. vid Korsjärvi ästränder; jfr. sid. 122).

Polypodium vulgare L. a.

Phegopteris polypodioides Fee a.

Ph. dryopteris (L.) Fee m. a.

Polystichum thelypteris (L.) Roth. r. Kaukola: Mertsal-
menlampi.

P. filix-mas (L.) Roth. a.

P. cristatum (L.) Roth. t. r. — h. o. d.; icke observ. i
Wuoks. onu'.. nien förekommer därstädes otvifvelaktigt.

P. spinulosum (Retz.) DC. m. a.

Cystopteris fragilis (L.) Bernh. t. a.

Woodsia ilvensis (L.) R. Br. a.

Asplenium filix-femina (L.) Bernh. a.

A. trichomanes L. m. r. S:t Andrecc: Liikola, i klippspr.
vid Saarijärvi.

Pteris aquilina L. m. a,

Onoclea struthiopteris IvOth. h. o. d., ställvis ymnigt (ss.
vid vägkanter vid Näpinlaks i Räisälä).

Anteckuiiiffar om växtlioheten i södra Kareleii. 179

Strödda lenologiska autefkiiiiigar. ^)

Pulsatilla vulgaris skitade l)Iomma ^g.
Anemone nemorosa började blomma ^* .-. i liill l)loin 2**/ r„
mogna frukter "^^/q.

A. hepatica i full blom ^Vö-
Thalictrum flavum började blomma * 7.
Ranunculus polyanthemos slutade bl. (totalt) ^^g.
R. repens börj. bl. ^Vg-

E. auricomus börj. bl. ^/q.

R. lingua i full bl. 7^.

R. flammula börj. bl. 2' g.

*R. reptans börj. bl. ^'/c.

R. sceleratus börj. bl. ^-^/g.

Batrachium heteropbyllum t. a. i bl. ^- g.

B. confervoides i full bl. 7:-

TroUius europaeus i full bl. ^Ve, slutade bl. (totalt) ^t-
Caltha palustris, en utslagen blomma anteckn. ^^f-^. börj.
allmärmare blomma "■^^/g, slutade bl. (totalt) -'/q.
Actaea spicata börj. bl. ^-^/g.
Nuphar luteum i full bl. ^^/r^.
N. puniilum slutade bl. (totalt) ^'^/g.
Nymphsea alba i full bl. ^^Z-.
Chelidonium majus i full bl. ^"V
Fumaria officinalis börj. bl. ^^/g.

1) Yid min ankomst tili S:t Andrea^ kyrkoliy d. 8 maj fann jag
endast Tussilago, Anemone. hepntica, Pulsatilla vernalis och Eriophorum
vaginatum i blom och pa solvarma ställen Salix-hängena med delvis
framstickande ständarknappar (alarna päträftades ej mera blommande).
Under de tvenne veckor jag vistades härstädes ä Hatiila gästgifveri
kunde jag säledes tämligen noggrant följa utvecklingen af den tidigaste
värvegetationen. Under exkurrerandet i omrädets särskilda delar förde
jag fortsättningsvis de här päburjade aiiteckningarna i fenologisi syfte.
Pä, nägon fullständighet göra de ej anspräk. Säsom i nägou män bely-
sande växtlighetens utveckling under den sena vär och tämligen kalla
sommar, som utmärkte i\ret 1888; synas de dock förtjänta af uppmiirk-
samhet, och viii jag därför i det följande systematiskt sammanföra dessa.

180 John Linden.

Barbarea stricta böij. bl. (i djiip skugga) ^^ g-

Turritis glabra börj. bl. ^^/^.

Arabis suecica börj. bl. ^^5.

A. thaliana böij. bl. ^^5, slut. bl, -^ g.

Cardamine amara slut. bl. ^Z-.

Erysimum cheiranthoides börj. bl. ^Ve-

Draba verna i iull bl. '-'5.

Thlaspi arvense börj. bl. 24/5.

Capsella bursa-pastoris börj. bl. ^"/g.

Viola mirabilis slut. bl. (värblr.j ^'- e-

V. Riviniana börj. bl. %•

V. rupestris börj. bl. -^/^.

V. canina börj. bl. ^^/^.

V. umbrosa t. a. i bl. ^^/g.

V. palustris börj. bl. '^^ 5.

V. tricolor börj. bl. ^V 5.

V. tricolor var. arvensis börj. bl. -^'j.

Drosera longifolia slut. bl. ^*/^.

Dr. rotundifolia börj. bl. ^^/^.

Parnassia palustris börj. bl. -/^.

Lychnis flos-cuculi börj. bl. ^Ve, slut. bl. ^'^/^.

Viscaria vulgaris börj. bl. ^Ve-

Dianthus deltoides börj. bl. '/-;.

Cerastium vulgatum börj. bl. ^^/g.

Stellaria palustris « glauca b. bl. *'/-, slut. bl. '"/g.

Arenaria trinervis börj. bl. ^Vg.

Spergula arvensis börj. bl. ^^/g.

Sp. vemalis slut. bl. --/e-

Linum usitatissimum börj. bl. '^^'-.

Hypericura qvadrangulum börj. bl. ^V--

21 /

H. perforatum börj.

Geranium silvaticum t. a. i bl. ^^g, slut. bl. ^V'

Oxalis acetosella börj. bl. ":^.

Rhamnus frangula bladsprickn. "g, börj. bl. ^s/^

Trifolium medium börj. bl. ^*/7-

Tr. pratense börj. bl. '•^' g-

Tr. repens börj. bl. -^g.

Anteckninuar om vaxtligheten i södra Kareloi). 181

Tr. spadiceum l)örj. bl. -"/g, sliit. 1)1. ^^/g.
Lathyrus palustris börj. bl. ^i-.
L. pratensis börj. bl. 2" 'g-
Orobus vernus börj. bl. '' j^.
Vicia cracca börj. bl. -^/g.

Prunus padus bladsprickn. -* -, börj. bl. " ,;, sliit. bl. ^'/e
Spirsea uimaria b. bl. ^'^1-,.
Rubus idseus bladsprickn. 23/..
R. saxatilis b. bl. ^^'e, slut. bl. i"/,.
Fragaria vesca b. bl. ^"3.
Potentilla argentea b. bl. -" g.
P. tormentilla b. bl. ^\^^.
P. norvegica b. bl. -'^ g.
Geum rivale b. bl. ^,g.
G. urbanum b. bl. ^ -.
Rosa cinnamomea b. 1)1. -"/g.
Alchemilla vulgaris b. bl. ^'g.
Pyms malus i fuU 1)1. (?) ^9 g.

Sorbus aucuparia bladsprickn. ^^3, b. bl. ^^ g, n. utbl. i
Rami ^ '-. samlidicvt i fall bl. pä öar i Ladoga.
Epilobium angustifolium börj. bl. ^^/'-.
E. montanum b. bl. '^/7.
E. palustre b. bl. ^'/r,-
Myriophyllum alterniflorum b. bl. ^^/^.
Lythrum salicaria t. a. i bl. ^"A-.
Sedum telephium b. bl. •'/g.
S. acre slut. bl. 28 ..
Ribes grossularia b. 1)1. (odl.) '/g-
R. nigmm bladsprickn. ^^/.,, t. a. i bl. ^'g-
R. rubmm b. bl. (odl.) Ve, slut. bl. (vild) 21 ',..
R. alpinum slut. bl. -i/^
Chrysosplenium alternifolium slut. bl. ^^ g.
Angelica silvestris 1). 1)1. -"g.
Peucedanum palustre b. bl. V g.
Cerefolium silvestre 1). bl. '^ g.
Cicuta virosa 1). bl. ^'"' 7.
Pimpinella saxifraga b. bl. -^■/■•.

182 John Linden.

Lonicera xylosteum bladsprickn. ^3 ^^ sj^t. bl. (totalt) 7-.

Linnsea borealis i fuU h\. * 7, slut. bl. ^"/t-

Viburnum opulus bladsprickn. ^'^/g, b. bl. Vt-

Galium boreale b. bl. ^,7.

G. mollugo 1). bl. ^Z,,

G. uliginosum b. bl. "Vö-

G. trifidum 1). bl. ^Vg.

Valeriana officinalis b. bl, ^/^.

Succisa pratensis b. bl. ^^s-

Trichera arvensis b. bl. ^7.

Bidens tripartita b. bl. -**/7.

Senecio vulgaris b. bl. ^"/g.

Anthemis arvensis b. bl. ^a/^,

Achillea millefolium b. bl. ^9 g.

Chrysanthemum leucanthemum b. bl. ^"/g.

Matricaria inodora b. bl. ^/■^.

Gnaphalium uliginosum b. bl. ^"''7.

Gn. silvaticum b. bl. ^/g.

Antennaria dioica b. bl. ^\ g.

Solidago virgaurea b. bl. ^^7.

Erigeron acris b. bl. ^,7.

Eupatorium cannabinum b. bl. ^^/^.

Tussilago farfara i fiill bl. "/s.

Cirsium lanceolatum b. bl. ^^g.

C. heterophyllum b. bl. */7.

C. palustre h. bl. ^/7,

Carduus crispus b. bl. ** 7-

Centaurea phrygia b. bl. 2' '7. i fuU bl. ^ §•

C. cyanus b. bl. '-'(;.

Mulgedium sibiricum b. bl. ^''7.

Taraxacum officinale b. bl. ^4 '..

Hieracium pilosella b. bl. ^^/g.

H. umbellatum b. 1)1. Vs-

H. prenanthoides b. bl. ^/g.

Crepis paludosa b. bl. *'/^.

Cr. tectorum b. bl. ^Ve-

Leontodon hispidus b. bl. ^ 7.

Anteckningar om växtliglietcu i söilra Karolen. 183

L. aiitumnalis b. bl. ^^/g.

Lampsana communis b. bl. ^"/g.

Campanula glomerata b. bl. ^^Z^.

C. rotimdifolia 1). bl. ''7.

C. persicsefolia b. bl, ^^V'

C. patula b. bl. -" y.

Lobelia Dortmanna b. bl. -'^i\.

Calluna vulgaris b. bl. -','7.

Myrtillus nigra bladsprickn. ^Vs? b. bl. ^^'5.

Vaccinium vitis-idsea b. bl. ^Ve-

Arctostaphylos uva-ursi b. bl. ^*/5.

Chamsedaphne calyculata b. bl. '-^5, slut. bl. * g-

Andromeda polifolia b. bl. * 'g.

Ledura palustre b. bl. ^Ve-

Pyrola rotimdifolia b. bl. ^'^/e, slut. bl. Vs-

P. chlorantha b. bl. ^V,, i fuU bl. ^''1^, slut. bl. -^i^.

P. media i full bl. 2"/,, slut. bl. Vs-

P. minor b. bl. *,-, slut. bl. 3"/^.

P. secunda b. bl. 1^/7, slut. bl. ^'V,.

P. uniflora slut. bl. 25/^.

Monotropa hypopitys b. bl. 2^* g.

Menyanthes trifoliata t. a. i bl. ^^/e-

Pulmonaria officiualis slut. bl. ^^/g.

Myosotis arvensis b. bl. ^'^'g-

M. stricta b. bl. s", 5.

Solanum dulcamara b. bl. ^^,7.

S. tuberosum b. bl. ^7?-

Verbascum thapsus b. bl. ^" '7.

V. nigrum b. bl. ^7--

Scrophularia nodosa b. bl. ^"/g.

Veronica longifolia b. bl. ^V

V. officinalis b. bl. ^j-^.

V. scutellata b. bl. ^i/g.

V. serpyllifolia b. bl. '^/g.

V. verna b. bl. ^"5.

V. arvensis b. bl. ^^ g.

Limosella aqvatica b. bl. ^V

184 John Linden.

Euphrasia officinalis b. bl. ^V?-

Pedicularis palustris slut. bl. ^ '«.

Melampyrum nemorosum b. bl. '^^ '5, i fuli bl. 2/^.

M. pratense b. bl. -\ g.

Prunella vulgaris b. bl. ^/y.

Galeopsis versicolor b. bl. Vt-

Clinopodium vulgare 1). bl. 2°,'-.

Mentha arvensis b. bl. ^",7.

TJtricularia intermedia b. bl. ^^/g.

Naumburgia thyrsiflora b. bl. ^^/g.

Lysimachia vulgaris b. bl. ^^/g.

Trientalis europsea b. bl. ^^1^, slut. bl. ^o/..

Plantago lanceolata b. bl. ^^/g.

Pl. media b. bl. ^^V

Pl. major b. bl. '' -.

Chenopodium album b. bl. Yt-

Rumex domesticus 1). bl. -^Z,.

R. acetosella b. bl. 2''/g.

Polygonum viviparum b. bl. '-'/g.

P. amphibium b. bl. ^' -.

P. lapathifolium b. bl. -•^7.

P. hydropiper b. bl. -''!-.

Empetrum nigrum b. bl. ^^/g.

Cannabis sativa b. bl. 22 A. . •

Populus tremula bladsprickn. Vei i fuU bl. ^^/g.

Alnus incana bladsprickn. ^Vj.

A. glutinosa bladspr. ^"/j.

Betula odorata bladspr. ^Vei b. bl. ^s/..

B. nana bladspr. -V3, b. bl. -/g.

22,

Stratiotes aloides l. a. i bl.

Alisma plantago b. bl. ^7.

Triglochin palustre b. bl.

Corallon-hiza innata b. bl. '^ g. i fuU bl. ^e/g

Epipogon aphyllus i fuU bl. ^*/g.

Neottia nidus-avis b. bl. -"^Iq.

(i-

Antcckningar om växtligheten i södra Karelen. 185

Listera ovata b. bl. ^ ,.

Orchis maculata b. bl. '-"/g.

Gymnadenia conopsea b. bl. ^^/^

Platanthera bifolia b. bl. ^s'^. glnt. bl. ^o^,.

Convallaria multiflora t. a. i bl. ^^/g.

C. polygonatum b. bl. '^/g.

C. majalis 1». 1)1. ^^ g.

Majanthemum bifolium 1). bl. ^^g.

Paris qvadrifolia b. 1)1. ^-/g.

Juncus congJomeratus slut. bl. Vg.

J. effusus b. bl. -i -, slut. bl. ''/g.

J. filiformis b. bl. 'Vg-

J. articulalus b. bl. --Vt-

J. supinus b. bl. ^^ -.

J. bufonius b. bl. 2« ..

Luzula pilosa b. bl. ^^ _-, slut. bl. ^^/g.

L. campestris var. multiflora b. bl. '-^/g.

Sparganium ramosum b. bl. ^" -, slut. bl. ^"/g.

Sp. simplex b. bl. '-' -.

Sp. natans i fuU bl. --/g.

Sp. minimum b. bl. ^Z^.

Eriophorum angustifolium b. bl. ^^ •;.

E. vaginatum slut. bl. ^'/,5-

Scirpus silvaticus böij. bl. ^Vt-

Eleocharis acicularis i lull. bl. ^1^.

Carex laevirostris börj. bl. ^'* g.

C. digitata b. bl. 29 ..

C. ericetorum b. bl. -^ .5.

C. panicea (?) b. bl. ^ g.

C. vulgaris b. bl. ^Vg.

C. leporina b. bl. ~^\f^.

C. tenella t. a. i bl. i« g.

C. vulpina b. bl. ^»/g.

C. chordorrhiza b. bl. ^-/g.

Hierochloa borealis i full bl. ^^ g.

H. australis b. bl. »»/g, slut. bl. »Vg.

Anthoxanthum odoratum b. bl. ^- g.

1*56 John Linden.

Baldingera arundinacea b. bl. ^i/.^ ^lut. bl. (tolalt) ^"/j

'^Alopecurus fulvus b. bl. -'^ g.

Calamagrostis arundinacea b. bl. ^7 ^

C. stricta b. bl. »« -.

C. epigeios b. bl. -*[:-.

C. phragmitoides b. bl. ^"/g.

C, lanceolata b. bl. '•'.]..

Apera spica-venti b. bl, ^'^/fj.

Aira flexuosa b. bl. '^^ '-.

Melica nutans b. bl. ^Ve-

Molinia coemlea 1j. bl. ^/g.

Festuca elatior b. bl. ^^'-.

F. ovina 1>. bl. -ig.

Glyceria fluitans b. bl. ^3/^^

Lolium perenne b. bl. ^^i-.

Nardus stricta b. bl. '* g-

Secale cereale b. bl. ^^ g.

Pinus silvestris b. bl. ^Ig.
Jimiperus communis b. bl. -^/g.

]\Iedc]el. af Societas pro Fauna et Flora Fennica IG: 1891.

Puccinia Malvacearum Mont

himnen tili Finland ISOO.

Af
Eduard. Hisinger.

(Amn. (Ien 6 Decemher 1890).

Sä förhärjande denna vandrande svamp ock är, sä in-
tressant är, i och för sig, dess vandring och dess iippträ-
dande i Finland.

•Jag observerade densamma denna sommar ä Fagerviks
Bruk i Inga Socken och ä Brödtorp i Pojo, bägge i Nylands
Iän, där dess härjningar voro sä intensiva att alla Stock-
rosständ (AltJuea rosea), som därmed voro öfversällade ända
iipp tili och in pä blomfodren, den 15 Aug. stodo med fiill-
komligt slokande eller affallande blad, sä att de sägo ut som
nakna käppar med blommor i spetsen.

Det högeligen intressanta hos denna svamp är dess
fortsatta vandring österut frän Chile, där den först observe-
rades af Bertero pä Älthcea officinalis och först beskrefs
at" Montagne, 1852, i Claude Gay Hist. fisica y polit. de
Chile; Botan. (Flora Chilenaj, Tom. VIII, pag. 43, samt där-
elter aftecknades af Corda och publicerades 1854 efter den-
nes död i Icones Fiuigorum, Tom. VI, Tab. I, fig. 12.

„I Europa kan man ej följa den längre tillbaka i tidcn
än tili 1869, da den iakttogs i Aragonien ä en Malva-art":
Jae. Eriksson, Landthriiks Akad. Handl. 1890, sid. 222.

188 riduard Hisinger.

Den uppträdde i Bofan. trädgärden i Bordeaux 1871 i
Aug., där Durieu de Maisonneuve för första gängen fann
den. I England fanns den först i Juni 1873 pä flere ställen.
och om hösten nämnda är hade den franiskridit tili Strass-
burg ooh Baslatt samt löljande är 1874 tili Erlangen och
Nurnberg i Bajern {Bot. Zeit. 1874, p. 329 och 700;. Samnia
är 1874 fanns den i Danniark (Rostrupi, i Italien (Beltrani,
Pisani och Cesati), i Liibeck (enl. Magnus, Bot. Zeit. 1875,
p. 118) och i Amsterdam (Oudemans, dito p. 119).

1877 i Oktober upptäcktes den först i Berlin och nej-
den däromkring. Tili Österrike hade den redan hunnit 187G,
där den i Juli fanns i Laibach, och samma är äfven tili Un-
gern {Bot. Zeit. 1878, p. 428).

Sommaren 1882 fann Doktor J. Eriksson densamma
i Skäne ä vildt växande Malva-arter, medan den dä absolut
säkert icke fanns i Stockholms trakten, där Dokt. Eriksson
första gängen i Maj 1887 päträffade den och där den sedän
äriigen uppträdt.

I Finland bar Doktor P. Karsten icke förut sett den.
ehuru han flitigt sökt densamma under de senaste ären.

Den synes ha vandrat fram pä tre vägar. En frän
Frankrike och England sjövägen tili Holland, Liibeck och
Danmark. En andra väg frän Frankrike öfver Strassburg
och Nurnberg österut: och en tredje frän södra Frankrike
tili Rom och Neapel. {Bot. Zeit. 1875, p. 6751

Dess hastiga och ofantliga utbredning pä alla de stäl-
len, dit den nätt, finner sin förklaring i dess snabba utveck-
ling och förökning. Den uppträder, för sä vidt nu är kändt.
endast i teleutospor-formen. Hvarje generation af teleuto-
sporer producerar en massa sporidier, som gro genast inom
20 timmar pä samma blad bredvid moderplätten eller kring-
föras af vinden, etc, tili andra stockrosor, intränga mellan
epidermis-cellerna, utbreda sig intercellulärt mellan dessa och
cmellan de underliggandc cellerna samt bilda sinä egna nya
plättar med eget mycelium, icke utgrenadt frän äldre plät-
tar. Sälunda är hvarje plätt ett själfständigt helt för sig,
hvars mvcelium, rikt försedt med haustorier, icke utväxer

Puccinia Malvacearum Mont. 189

särdelcs längt däromkring. Dessa nya plätlar utveekla sig
hastigt och frambringa nya sporidier, som äter genast gro
och utveekla plättar pä samma sätt: sälimda Ibrtsättande hela
sommaren igenom,' med den päföljd att värdplantan hastigt
förstöres.

Svampen öfvervintrar saimolikt genom de allra senast
framkomna plättarna, som bibehälla sin groningsförmäga oeli
h vilkas teleutosporer gro först följande vär, säsom ock al-
laredan D:r J. Schröter i Breslau synes hafva observerat
(Bot. Zeit. 1874, p. 7U2).

Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica Ifi: 1S91.

Om Polygonum Rayi Bab. f. borealis
A. Arrh. n. f.

Ett floristiskt meddelande

af

Axel Arrhenius.

{Anmäldt cl. 4 Februari JSSS).

Polygonum Ravi Bab. f. horealis mihi.

Annua. Caulis erectus, 3 — 6 an. alt., simplex, pauci-
foliatiis. Flores aggregati.

In litoribus prope Ndosseby (A. G. Nordvi 1864;inherb.
Otto Nordstedt sub noin. P. Raji Bab. ^) et Nyborg (A. Ar-
rhenius) 1880 in Varangria, Norvegia reperta.

Da jag först fann denna växt, trodde jag mig i den se
en dvärglik litoral form af P. avkulare L. . En noggrannare
undersökning gaf dock snart vid lianden, att denna förmo-
dan icke var riktig. Biommorna äro näml. nägot större
oeh liingre skaftade än hos P. aviculare L., medan nötteriia
äro glänsande oeh glatta, alldeles som hos P. Rayi Bab.
Afven dessa sistnämndas iorm är den för P. Rayi Bab. ka-
rakteristiska längtutdragna, spetsiga. Däremot förete nöt-
terna en afvikelse mcd afseonde a, den relativa längden.
Denna öfverskjuter näml. kke perigonbladens, en omständig-
het som sannolikt hai- sln grmid i det jämförelsevis outveek-

'j Botaniska Notiser 1872, p. 9G.

4

Oni Polygonum Ravi Bab. f. horealis A. Arrh. 1 Dl

lade stadium i livilket de hemförda exemplaren bcfinna sig.
I själfva värket visa ocksä de nägot äldre, af Nordvi vid
Na^sseby samlade individerna, hvilka jag genom Hr Dr O.
Nordstedts i Lund välvilliga tillmötesgäende erhällit tili jätn-
lörelse, ett i detta afseende mer typiskt förhällande.

Genom de i diagnosen angifna karaktererna afviker f.
horealis frän hufvudformcn af P. Fiayi Bab. Huru densanima
skall uppfättas med hänsyn tili formdigniteten är mig ännu
oklart; den här använda ternien „forma" bör sälunda tilisvidarr^
l:)eti'aktas som interimistisk. Likaledes mäste spörjsniälel,
oni iträgavarande växt iir en rent högnordisk forni eller ej,
läninas obesvaradt tills noggrannare uppgifter om dess utbred-
ning och därnied i sammanbang stäende frägor föreligga.

Hvad förekomsten af P. Eayi Bab. i Norge vidkoninier,
mä slutligen framliällas. att den näst nordligast kända fynd-
orten, Jädercn, är belägen icke mindre än 10° sydligare än
A^äxtplatserna i Varanger. Sannolikt beror detta anmärk-
ningsvärda förhällande därpä, att arten blifvit förbisedd i
mellanlio-gande trakter eller förväxlad med P. avkulare L.

Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1891.

Olli Stellaria hebecalyx Fenzl ocii St.
ponojensis A. Arrh. n. sp.

af
Axel Arrhenius.

{Anmäld cl. 11 Maj 1888).

Dii jag för nägra är sedän i och för den tllltänkta nya
upplagan af ,,Hei'barium Miisei fennici" granskade Alsina-
cece i universitetets finska herbarium fästes min uppmärk-
samhet vid tvenne *S^eZteria-individer, som 1861 under namn
af St. glauca kemförts af Selin frän Kaschkarantsa ^) och nu,
bofälliga och glömda, hade sin plats i St. graminea-koMektio-
nen. Habituelt ufverensstämde ibrmen i fräga tili fullo med
de nämnda arterna och framför alit med St. graminea L.^
däremol afvek den frän desamma genom filthäriga foderblad.
Mellanbladen voro glatta som hos >S'^. (glauca) jja^a&^r /s Ehrh.,
högbladen äter randhäriga som hos St. graminea. Huru
skulle nu denna lorm tydas?

Min tanko leddes härvid lielt naturligt pä St. hebecalyx
Fenzl, den enda foderhäriga Stellaria-art, som blifvit anträf-
fad inom gränserna för det finska floromrädet. Af denna
uppbevaras i universitets-museet ett tyvärr tämligen brist-
lalligt exemplar, signeradt: „Stellaria hehecaly.ic Fenzl ft.
Sam. ;pr. Mesen d. 13 Jani. Dr Rupreclit". Vid anställd
jämförelse framgick pä det otvetydigaste, att det Ruprechtska

^) Kohl hallun, Lapponia Varsiigonsis.

Om Stollaria liebeciilyx Feuzl ooh St. ponojensis A. Arrh. 193

originalexemplaret oeli de begge Selinska individerna 1'rän
Kaychkarantsa tili alla delar ötVerensstämde. Ocli denna
identitet bekräftades fuUständigt genom andra, äfvenledes af
Ruprecht vid ]\Iesen tagna exemplar, soni jag för nägon tid
sedän genom Dr Brotherus" välvilliga förmedling erhöll frän
Vetenskaps Akademiens i S:t Petersburg herbarium i ocli lör
kontrollimdersökning.

Emellertid är frägan ingalimda, som det kunde synas, löst
härnied. Jag antydde ofvan, att St. hehecalyx Fenzl redan
tidigare tillerkänts medborgarerätt i den finska floran. Ar
l<S6o fimno näml. N. I. Fellman ocb M. Brenner vid Orloff
(Liimbowski) pä Kola- hallön en Stellaria4ovn\ livilkcn Fell-
man beskrifvit ^) och efter Ruprechts bestämning och pä Jians
auktoritet i sitt exsiccatverk „Plantae arcticse" utdelat undor
namn af St. hehecalyx (N:r 60). Stödjande sig härpä har
äfven Brenner förklarligt nog fört sinä i iiniversitets herba-
riet befintliga exemplar tili nämnda art. Det är i sanning
obegripligt, huru Ruprecht under samma namn kunnat sam-
manföra sä heterogena former som dessa tvenne frän Mesen
och Orloff: den förra smalhladig och graminea-\ik, den se-
nare kraftig, skimrande grä eller hlägrön nied hreda Mad
och habituelt ej visande spär tili likhet med graminea eller
knappt nog med St. glauca, hvilket alit äfven framgär ur Fell-
mans diagnos. Mähända är det fodrets för bägge formcrna
sä karakteristiska härighet, sora orsakat konfusionen. Huru
som hälst, namnet hehecalyx tillkommer endast den ena at
dessa. Men hvilkendera? Detta skall, viii jag tro, framgä
af det följande.

Främsta vitsordet härvid borde klarligen tillkomma
Fenzl, Alsinaceernas iMonograf och autor tili St. hehecalyx.
Lämpligt torde kanske vara att här nedan aftrycka hans
beskrifning 2) af densamma: „Species inter St. longipedem (}'.

') N. I. Fellman. Plant?e vasculares in Lapponia orientali sponte
uascentes (Notiser ur Sällsk. pro Fauna & Flora Fennica Forliandl
Helsingfors 1882, H. 8; Ny Serie H. 5 pp. 14—15).

-) Ruprecht. Floi-a Samojeclorum Cisuralensium p. "26 (Beitr. ?..
Pflanzenkunde cl. Russisch. Reiches. Herausgeg. v. d. Kais. Acad. d.
Wissensch. Lief. 2. S:t Petersburg 1845;.

194 Axel Arrhenius.

lus. 4) et St davuricam (,3 lus. 2) media, capsula et semi-
nibus ignotis anceps et fortasse St. longipedis varietas. Cau-
diculi St. longipedis, cum reliquis partibus praeter calycem
glaberrimi nitidi. Bracte» seariosae, cum foliis hand eiliatse.
Galycis laciniae oblongte, supra medium confervoideo-pube-
scentes, ore ciliolatse. Folia et petala St. davuricse. Pube-
scentia notabilis calycis simul cum glabritie omnium reliqua-
mm juncta hanc ab affinibus utrisque speciebus distinguit;
in St. davurica caudiculi et folia semper adhuc pilis vesti-
untur, dum calyx omni pube jam expers.''

Nägot bestämdt utslag i frägan lämnar emellertid denna
beskrifning icke — därtill är den alltför sväfvande. Sä myc-
ket framgär dock af densamma, att Fenzl haft för ögonen
en smalbladig form, habituelt erinrande om St. longipes
Goldie eller St. palustris Ehih.

Ruprecht synes hafva haft en nägot afvikande mening.
Han säger^): „Leider ist die Natur dieser, \vie es seheint,
\veit verbreiteten Pflanze nicht klarer geworden; denn Nie-
mand hat die Samen derselben gesammelt und selbe cultivirt
um dadurch zu beweisen, dass es nicht eine Varietät der
geivölmlkhenSt. graminea'^)lst^' . Det kunde möjligen ifrägasät-
tas, huruvida de nämnda forskarne härvid haft samma form
i ögonsikte. Ty ocksä i andra afseenden, sä t. ex. beträf-
fande högbladens liärigliet, träffar Fenzls beskrifning icke
tili fuUo in pä Ruprechts exemplar. A andra sidan j^ör man
ihägkomma, att Fenzl affattat sin diagnos just efter de
exemplar, som Ruprecht anträffade vid Mesen. Om äfven
de, hvilka jag värit i tillfälle att se, befunno sig bland dessa,
känner jag ej med visshet. Jag häller det emellertid för
tiimligen antagligl.

Ocksä Regel bar funnit en lasiosepal form, som han
för som varietet under graminea L. ooh beskrifver^) pä
följande sätt: „St. graminea L. e hebecalyx: glaucescens,

1) Meinshausen, Karl Fr. Beitrag zur Pflanzengeographie des S.yd-
Ural-Gebirges. Ein Fragment p. 500.

2) FeUman, 1. c. p. 1.5.
') Knrsiveringen af förf.

Om Stellaria hebecalyx Fenzl ocli St. ponojensis A. Arrh. 195

caule erecto c/lahro, foliis lineari-lanceolatis glahris, hradeis
ciliatis, calyce pubescente^' . ,,Niir aus der Gegend von Ar-
changel geselien und vielleicht mit St. hebecaljrx Fenzl in
Buyr. Fl. Samoj. x>. 26 ilheremstimmend'' ^). Utan tvifvcl
är denna identisk med forinerna frän Mesen och Kaschka-
rantsa. Ätminstone passar Regels beskrifning förträffligt in
pä dessa och ocksä fyndortcn, Archangel, talar för ett sä-
dant antagande.

Äfven Meinshausen 2) är böjd att fränkänna St. hchc-
calyx Fenzl arträtt, men han ställer densamma „einstwei-
len" under namnet lasiosejmla säsom en „durch breitere Blät-
ter und behaarte Kelchblätter ausgezeichnete Form" under
St glauca. Om denna form, hvilken härstammar frän de
syd-uralska bergen, verkligen, säsom Meinshausen antager,
är fuUkomligt identisk med St. hehecalyx enl. Fenzls diag-
nos, kan jag ej afgöra, da nägra exemplar af densamma
icke stätt tili mitt förfogande. AUdeles afgjordt är det icke,
tv brakteerna äro enligt denna „haud ciliatse", pä Meins-
hausens exemplar äter ,,gewimpert". Däremot är det otvif-
velaktigt, att var. lasiosepala Meinsh. och den ofta nämnda
Ruprechfska formen frän Mesen icke tillhöra samma form.

Det framgär sälunda af alit, att de resp. autorerna be-
träffande den s. k. St. Jiehecalyx, dess natur, affmitetsförhäl-
landen och begränsning äro af tämligen olika mening, ja
Rupreclit själf har förenat tvenne vidt skilda former under
detta namn. I motsats tili Trautvetter ^), som betraktar
alla de nämnda formerna som synonyma, anser jag derföre att
St. hebecalyx bör uppfattas som ett kollektivt namn för la-
siosepala former af St. graminea L., palustris Ehrh. och mä-
Jiända äfven andra arter. En sadan form är St. glauca var. la-
siosepala Meinsh., en annan är St. graminea L. var. hehecalyx
Regel, hvartill Ruprechts exemplar hänföra sig; en tredje
Yore den Fellman-Brennerska formen frän Kolahaltön.

*) Regel, Reisen in dem Siiden von Ostsibirien ausgefiihrt in den
Jahr. lS5r5— 59 durch G. Eadde, Moskan 1862, Bd I, 2 p. 406.

-) Kursiveringen af förf.

*) Trautvetter, Incrementa Flora? Phenogamfe Rossicae. Petro-
poli 1882, p. 136.

196 Axel Arrheuius,

Namnet hehecali/x bör sälunda förbehällas endast en af
de nämnda formerna. Oeh nägon tvekan vid valet kan väl
näppeligen liärvid ifrägakomma, da bland desamma cfter ali
sannolikhet befinner sig just den form, som i tiden gal
Fenzl anlcdning att uppställa den da för vetenskapen nya
St. hehecalyx. Jag tror mig härmed hafva visat, att den
äkta St. hehecalyx Fenzl innefattar Ruprechts originalexem-
plar frän Mesen äfvensom de därmed identiska formerna
frän Archangel (Regel) ocli Kasclikarantsa (Selin), hvilka
alla synnerligen väl karakteriseras genom Regels diagnos.

Med liänsyn tili frägan om nämnda växts Ibrmdignitet
delar jag fuUkomligt Ruprechts ocli Regels redan tidigare här
anförda äsikt. Det riktiga beteckningssättet vore sälunda:
St. graminea L. var. hehecalyx (Fenzl ex p.) Regel. Den
Stora likheten mellan denna och St. graminea illustreras
ocksä träfTande därigenom, att Selins Ibrm frän Kasclika-
rantsa i snart trenne ärtionden blifvit ansedd för en vanlig
graminea (ev. palustris).

Jag öfvergär nu tili den af Brenner och Fellman vid
Orlolf (Lumbowski) funna formen, som, äfven den, af Ru-
precht benämnts St. hehecalyx Fenzl. Det tordo af det of-
van anförda framgä, att den berömde forskaren hari miss-
tagit sig. Ty hvarken faller föregifna hehecalyx inom grän-
serna för FenzVs diagnos, ej häller och ännu mindre kan
den identifieras med de ofta nämnda Ruprechtska exemplaren,
som tillhöra den äkta hehecalyx. Vidare — da ifrägavarande
form afgjordt afviker icke blott frän de öfriga här uppräk-
nade, utan äfven frän alla andra kända, tili gruppcn Lar-
hrece hörandc arter och former, mäste den betraktas som
en cgen art, för hvilken jag föreslär namnet Ponojensis
efter den botaniska provins, »Lapponia Ponojensis", där den-
samma först blifvit anträffad.

Synnerligen karaktäristiska äro de väl konserverade
Brennerska exemplaren. Det är hufvudsakligen efter dessa
och med tillhjälp af Fellmaus diagnos, som jag affattat föl-
jande, i mänga afseenden tyvärr myeket bristfälliga och
ofullständiga beskrifning.

Om Stellaria hebecalyx Feiizl ocli St. pouojensis A. Arrh. 197

Stellaria Pouojensis A. Anh. n. sp.

Planta multicaulis. Caulis e basi adscendente erectiis,
c. 30 cm. alt., stridus, robustus, fragilis, simplex vcl ramo-
sus, 4-gonus, glaherrimus. Folia scssilia, margiyie piano,
stepe suhfakata, obtiisa, ccesia, glaherrima; superiora in-
ferioraqiie ovato-oblonga — oblonga, media majora, late ovato-
lanceolata.

Bractece scariosae vei scarioso-marginatae, inferiores
saepe foliacese, glabrce vei ad basin parcissime ciliatce. Cyma
1-miiltiflora. Pedicelli glaberrimi. 'Sepala ovato-lanceolata,
3-nervia, caesia, prtesertim superne confervoideo-piibescentia,
ciliata, petalis multo breviora. Capsute (juniores) sec, Fell-
man oblongse. Semina ignota.

„Ad litora maris sabulosa juxta promontorium OrlolC
Lapponiee Ross. maxime orientalis, exeunte m. julio a. 1863
copiose legerimt M. Brenner et N. I. Fellman''.

St. Fonojensis A. Arrh., livilkens sköna i hläyrönt
skimrande mattor redan pä längt hali draga iippmärksam-
heten tili sig, utmärker sig framför alit genoni sin stätliga
växt, sinä hreda, vanligen nägot skärformiga iZacZ o cli sinä
liäriga foderflikar. Bland alla närbesläktade arter och ibr-
mer närmar hon sig utan tvifvel mest St. palustris Ehrh.
var. lasiosepala Meinsh., men alViker frän denna, sävidt
man kan döma af en sammanlikning mellan herbarii-exem-
plar och Meinshausen's figur, genom bredare, mer skärfor-
migt böjda blad. Med St. hebecalyx (sensu Ruprechtii) liar
St. Fonojensis nastan endast de häriga foderbladen gemen-
samt, i ölrigt halva de bäda formerna ett frän hvarandra
fullkomligt afvikande ntseende. Den förstnämnda liknar i allo
en vanlig St. graminea, däremot kan St. Fonojensis aldrig
iippfattas SO m en varietet af denna art. — Frän St. pa-
lustris Ehrh. och St. loiigipes Goldie skiljer dig var art, utom
genom de ofvan i diagnosen anförda kännetecknen, äfven
genom sinä häriga foderblad, livilka diirjämte hos den förra

198 Axel Arrheuius.

äro relativt längre, ho s den senare äter bredare än hos St.
Ponojensis.

Om iitbredniiigen af tit. Ponojensis är ännu intct kändt.
Det är att hoppas, att de botanister, hvilka i en framtid helt
säkcrt skola genomforska de ödc kustländerna kring Hvita
hafvet, raä lyekas säväl utfylla denna lucka, som ätVen lämna
ett tillfredsställande svar pä frägan om ifrägavarande intres-
santa arts verkliga natur och släktskapsförhällanden.

Detsamma gäller i hufvudsak äfven alla de former,
som med rätt eller orätt bära och burit namnet hehecaly^:
Hela denna komplex vore sannerligen i stort bchof af en
gmndlig kritisk utredning och bearbetning.

-^-

Helsingfors, J. Simelii artVingars boktryckeri aktiebolag, 1891.

MEDDELANDEN L,;

80CIETA8
PRO FAUNA ET Ff.ORA FENNICA.

SEXTONDE HÄFTET.

■^'^>^i>o

HELSINGFORS,

.1. SIMRl.lI AllFVrXOAllS UOKriiYCKERI AKTIEP.OI. A( i

18RS-1891.

\ ry

Innehall:

Karsten, P. A. Symbolge ad Mycologiam Fnnnicam P. XXIII Sid 1.

„ P. XXIV , 14.

P. XX^' „ 20.

„ P. XXVI , 27.

„ P. XXVII „ 33.

P. XXVIII „ 37.

Brenner, M. Om de i Finland toi-ekommande formerna af

Linnes iirsprungliga .Juncus articulatus 47.

Saelan, Th. Om en hittills obeskrifvcn hybrid at Pyro la

minor L. och P. rotundifolia L ,. 51).

Boldt, R. lakttagolscr öfvei* könsfördelningen lios Lönnen ,. (31.

Kihlman, A. Osw. Om on ny Taraxacnm ,, 66.

„ Om Cavex lielvola Bl. oc!i nägra när-

stäende Carex tbrmer . ,. i!9.

Elfving. Fredr. Nägra anmärkningai- tili Desmidieernas

systematik „ 76.

Karaten, P. A. Symbolae ad Mycologiam Fennicani, P. XXIX ,, 84.

Brenner, M. Om nägra Taraxacum-former ,, 107.

Linden, John, Anteckningar om växtligheten i södra

Karelen „ ll">.

Hisinger, Eduard, Puccinia Malvacearum Mont. hunnon

tili Finland 1811(1 ,. 187.

Arrhenius, A. Om Polygonum Rayi Bab. f. borealis A.

Arrh. n. f. „ IKO.

,. Om Stellaria hebecalyx Fenzl ocb St. Po-

nojensis Arrh. n. sp „ 192.

i