>v ^^A MEDDELANDENf/"^ AF SOCIETAS .H' PRO FAUNA ET FLORA FENiNICA. ADERTONDE HÄFTET. — ■»<03C»-- HELSINGFORS, J. SIMELII AKFVINGAKS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1891 -1892. <". v! MEDDELANDEN AF S0CIETÅ8 PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. ADERTONDE HÄFTET. -|&&'l34S#>- HELSINGFORS. J. SIMELIl ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1891—1892. Innehåll. Sailaii; Th. Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg I — 24. ,, Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter 25 — 39. K i 111 Minn, A. Osw. Keue Beitriige zur Flechten-Flora der Hiilb-Insel Kola 41— 59. Karston, P. A. Symbol* ad M3-cologiam Fennicam. P. XXX. 61— 68. „ Symbohe ad Mycologiam Fennicam. P. XXXI . 69— 74. Breiiner,. Magnus Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former 75 — 131. Kililinnn, A. Osn. Hepatica; från Inari-Lappmark 132 — 139. Siclaiij Til. Hvilka äro de närmaste samsläktingarna till Aspidium tlielypteris (L.) Sw.? 140—142. Meddelanden från Sällskapets sammanträden den 6 Oktober 1888 till den 13 Maj 1891 143—265. L'accroissement de la bibliothéque par des piiblications regues a titre d'échange du mai 1889 au mai 1892 266 — 285. Register till Meddelanden från Sällskapets sammanträden (Oktober 1888 till Maj 1891; 286—292 Metldel. af Societas pro Fauna et Flora Feunita 1^: 1891, MINNESTAL OFVER SEXTUS OTTO LINDBERG HÅLLET PÅ SÄLLSKAPETS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA ÅRSDAG DEN 13 MAJ 1S89 AF TH. Si^LAN HELSINGFORS 1891 Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg^. MM. DD. och HH.! Den botaniska vetenskapen, som vid vårt universitet under hela första hälften af detta sekel var hopkopplad med zoologien under en gemensam professur, hade under hela denna tid blifvit ganska styfmoderligt behandlad, emedan de mest framstående innehafvarnc af den naturhistoriska läro- ^^tolen råkade vara zoologer och således själffallet hufvudsak- ligen voro intresserade af sin egentliga vetenskap. Detta för botaniken ogynnsamma siamesiska tvillingskap upphörde vis- serligen år 1«52, då enligt universitetets nya statuter en sär- skild professur i denna vetenskap inrättades; men det är först från år 1857, som vi hos oss kunna räkna en ny tids- ålder för botaniken, då den nya lärostolen besattes med den af oss alla kände, då redan ryktbar vordne Professor W. Nyländer. Det väckte därföre icke ringa bestörtning hos alla botanikens vänner, när Prof. Nyländer efter endast sex års framgångsrik verksamhet som akademisk lärare, hvar- under han hunnit ingjuta nytt lif i de botaniska studierna, helt oväntadt år 1863 anhöll om afsked från sin befattning. Alla stodo rådvilla,' och ingen vissto, huru den torna läro- stolen skulle på ett värdigt sätt ånyo besättas. Här hemma fanns icke någon, som, med ännu frisk hågkomst af en så- dan utmärkt företrädare, ansåg sig vuxen att fylla den ledig blifna platsen. Under dessa brydsamma förhållanden spordes det, att en af de yngre botanisterne i Linnés gamla fädernesland 4 Th. Sfehin. visade sig hugad att ansöka tjensten. Denne unge man var Sex tus Otto Lindberg. Nyligen blifven Medicine-Licentiat vid Karolinska institutet i Stockholm hade han redan hun- nit göra sig bekant som en grundlig forskare och framför allt som en utmärkt kännare af Mossornas intressanta grupp. Men hans rykte hade då ännu icke hunnit gå särdeles långt utom kretsen af den botaniska vetenskapens idkare inom hans eget fädernesland. Tecknaren af dessa rader hade par år dessförinnan haft förmånen att i Stockholm göra Lind- bergs personliga bekantskap och kunde hos den af våra dåvarande akademiska fäder. Professor Nordmann, som hade ett inflytelserikt votum i saken och hvilken ännu icke kände till Lindbergs vetenskapliga insikter, intyga hans inne- boende stora förmåga och duktighet som vetenskapsman. Lindberg uppträdde som den ende sökanden till tjensten, . kom så hit öfver och disputerade för professuren den 26 Oktober 1864 samt utnämndes till Professor den 13 Juni 1865. Sedan dess har han, såsom vi alla veta, här vid vårt universitet utöfvat en oförtruten och framgångsrik verk- samhet för sin vetenskaps studium och förkofran ända till sin plötsligt inträffade död den 2<) sistlidne Februari. Lindberg föddes i Stockholm den 29 Mars 1835. Son till Tolagskamreraren Karl Peter Lindberg och hans maka Karolina Sandbom blef han jämte sin ende, par år äldre broder tidigt föräldralös. Han förlorade nämligen sin moder redan vid ett års ålder och sin fader, då han endast var något öfver sju år gammal. Fadern skall hafva varit ett klart och redigt hufvud, begåfvad med stor arbetsförmåga samt friskt och glädtigt lynne. Mycket intresserad af vetande var han en stor bok- vän, och hade i hans boksamhng särskildt „Svensk Botanik", som han ägde i komplett skick, väckt unge Ottos största intresse. Därjämte utrustad med utveckladt sinne för natu- ren brukade fadern, ehuru utan någon egentlig underbygg- nad i naturvetenskaperna, under vandringarna med sina sö- ner fästa deras uppmärksamhet på flere växter, som han lärt sig känna på egen hand, och anförde han därvid deras latinska namn. Lindbergs efterlefvande, i Stockholm bosatte -Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 5 l)i-oder, Kamreraren G. A. Lindberg, som godhelsruUt lem- nat mig här anförda uppgifter om sin aflidne broders tidi- gare lurbållanden, är älven lifligt intresserad af botaniken och bekant som en utmärkt kännare af Cactcerna liar han publicerat värdefulla uppsatser öfver åtskilliga former af denna högst intressanta växtgrupp. Af ofvanstående fram- går att Lindberg i någon mån haft ett fädernearf att tacka för en medfödd håg och begåfning för naturforskning. Såsom nyss nämndes mycket tidigt beröfvad en moders omsorger och snart nog fullkomligt lemnad utan föräldrahem, förflöt Lindbergs barndom blottad på glädje. Efter faderns död lemnad i knappa ekonomiska omständigheter växte han upp i olika främmande hem, dit han af sin förmyndare blef in- ackorderad, och erhöll från åtskilliga af dessa endast bittra minnen i utbyte. Men å andra sidan grundlades måhända äfven härigenom hos honom den själfständighet och den viljekraft att på egen hand slå sig igenom hinder och svå- righeter, som sedan utgjorde ett så utmärkande drag i hans karaktär. Lindberg genomgick Stockholms gymnasium och väckte då redan uppmärksamhet genom sitt ovanhga intresse för botaniken, hvari han hade lyckan att äga till lärare den bekante växtkännaren K. F. Thedenius; och sannolikt är, att denne hans utmärkte lärare, som samtidigt ifrigt syssel- satte sig med undersökning af mossor, utöfvat stort infly- tande på honom i riktningen af hans studier, i det han se- dermera så afgjordt slog sig särskildt på forskandet af denna växtgrupp. Förhållandet mellan läraren och lärjungen var allt igenom det hjärtligaste. Den senare var såsom hemma hos den förre, hvars bibliotek och rika växtsamlingar stodo till hans fria förfogande. Lindberg bibehöll också hela lifvet igenom en stor beundran för Thedenius och stod med ho- nom i liflig förbindelse. En liten anekdot från denna hans skoltid må såsom betecknande för hans beslutsamma och rättframma sinnelag här anföras. En af klasskamraterna hade nämligen under en lektionstimme företagit sig alt göra narr af Thedenius och hviskande yttrat några glåpord till de närmast sittande b Th. Saelan. kamraterna dock så högt, att Lindberg hörde det, hvarpå denne steg upp och midt under lektionen gaf kamraten en kraftig örfil. „Var det Lindberg som gjorde det där?" hade Thedenius frågat. ,,Ja" blef det korta svaret. ,,Nå, då var det väl rätt gjordt" yttrade Th., och därmed var den saken afgjord. Var Lindbergs barndom tom på glädje, så blef hans ynglinga-ålder i detta afseende lyckligare lottad. Genom bro- derns försorg blef han emottagen hos Enkefru Åkerman och hos hennes broder, brukspatron Munktell, ägare af Gryckebo pappersbruk i Dalarne, i hvilkas älskvärda familjer han fick ett trefligt hem. Han utmärkte sig redan då för sitt origi- nella lynne och för sina hvassa och qvicka infall, hvarföre han äfven inom sällskapskretsen erhöll binamnet ,,den siste mohikanen". Under sitt umgänge i dessa fint bildade famil- jer utvecklades hos honom äfven sällskapstalanger, ehuru han annars aldrig bragte det långt i den vägen. Med ett fint öra för musik och begåfvad med en god sångröst bidrog han till sällskapsnöjet genom att deltaga i qvartottsång. Ja — det gick till och med så långt, att lian tog sig för att lära sig dansa ; och skötte han äfven denna konstöfning med sin vanliga energi. Ty mången gång förmådde han de unga damerna att under promenaderna valsa med sig på alla möjliga och omöjfiga ställen. Men denna hans utöfning af Terpsichores konst dog likväl i sin linda, ty efter återkom- sten från sin vistelse i Dalarne, där han för öfrigt gjorde flitiga exkursioner i det fria, lärer.han aldrig mer ha svängt sig om i dansens hvirflar. I saonnanhang härmed torde äf- ven kunna omnämnas, att Lindberg i sina yngre dagar var en stor vän af kroppsöfningar. Denna hans lust förde ho- nom som mediko-filosofie kandidat in i de frivillige skarp- skyttarnes led. Han deltog ifrigt i deras utmarscher, tjenst- gjorde därvid tillika som deras läkare och blef slutligen vald till korporal inom sin afdelning. Han qvarstod i kåren un- der hela sin vistelse i Sverige. Lindberg blef student i Upsala den 18 Maj 1855 och ägnade sig därefter åt läkarebanan. Sina medicinska studier bedref han hela tiden vid Karolinska institutet i Stockholm; undergick mediko-filosofisk kandidat-examen i Upsala den Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 7 28 Maj 1856; blcf Kirurgic-kandidal vid Karolinska insti- tutet den 25 Maj 1S51J; Mcdieinc-Licentiat därsanimastädcs den 3U Maj 18G3 och Medicine Doktor i Upsala den 31 Maj 1865. Utgången från ett låttigt hem hade han under denna sin studietid atl kämpa med stora ekonomiska svårigheter, hvarföre han äfven sökte skälla sig inkomster genom att lemna undervisning. Så bestred han under somrarne 1855 och 1861 undervisningen i naturalhistoria vid Träd- gårdsföreningen i Stockholm, förordnades af Sundhetskolle- gium att efter Professor Wahlbergs död förestå adjunkturen i medicinsk naturalhistoria och farmakognosi vid Karolinska institutet från sommaren 1857 till hösten 1858; slutligen anställdes han af samma Kollegium som lärare i natural- historia och farmakognosi vid Farmaceutiska institutet i Stockholm, hvilken befattning han innehade från den 8 Maj 1862 tills han blef utnämnd till Professor härstädes. Oaktadt Lindberg hade valt medicinen till föremål för sina akademiska studier och oaktadt han fullgjort alla de prof, som fordrades att bli legitimerad läkare, låg hans håg likväl icke åt läkare-yrket. Floras barn hade så fjättrat hans sinnen, att han ej mer kunde rycka sig lös från dem. Samtidigt som han idkade sina medicinska studier fortsatte han med stegrad ifver sina botaniska forskningar, hvarvid han snart nästan uteslutande hängaf sig åt mossornas stu- dium. I följd af denna sin utpräglade kärlek till dessa växter erhöll han äfven af sina kamrater binamnet ,, Mossberg", med hvilket namn han ännu på äldre dagar helsades af sina gamla vänner från studietiden. Genom sina trägna och grundliga forskningar bragte han det så långt, att han redan under denna tidiga period af sin verksamhet gjorde sig bemärkt ej allenast inom sitt hemland, utan äfven i ut- landet, där han stod i liflig skriftvexling med de mest fram- stående bryologer. „Till sitt hlla vindsrum vid Karolinska institutet", såsom en till Lindberg nära stående minnesteck- nare. Professor G. Retzius i Stockholm, säger, „samman- liragte han genom ihärdiga exkursioner och genom byte med utländska samlare ett storartadt herbarium samt offent- 8 Th. Sselan. liggjorde en serie at vetenskapliga arbeten, hvilka i hög grad bidrogo att utreda kunskapen om mossorna". Bland lärarne vid Karolinska institutet hade den be- römde anatomen och mångsidige vetenskapsmannen Anders Retzius redan tidigt upptäckt Lindbergs stora begåfning och med sitt kända intresse för gryende förmågor gynnade och uppmuntrade Retzius på allt sätt den unge forskaren vid hans arbeten. Den aflidne uttalade äfven ofta sin stora beundran och tacksamhet mot Retzius, yttrande att, om denne fått lefva längre, hade hans framtid i Sverige säker- ligen blifvit betryggad. Då han efter afslutade medicinska examina icke hade lust att bli praktiserande läkare och ej heller såg någon möjlighet att erhålla någon för sig lämplig plats i hemlandet, begagnade han sig af den genom Prof. Nylanders afsked uppkomna ledigheten och sökte sig öfver hit. I våra dagar har den botaniska vetenskapen öfverhuf- vud och särskildt äfven den del däraf, som omfattar växter- nas morfologi och systematik, antagit sådana dimensioner, att en enskild person ej mäktar omfatta densamma i sin helhet. Äfven här, såsom annorstädes inom den menskliga verksamheten, är arbetets fördelning en nödvändighet, om man vill ernå det bästa möjliga resultat. Lindberg, som tagit till sitt valspråk : ,, hellre stor i det lilla, än liten i det stora" — ehuru, såsom af det följande torde framgå, hans begrepp om ,,det lilla" icke var så alldeles litet — beslöt sig både af inre böjelse och princip att hufvudsakligen hänge sig åt studiet af mossorna och bragte det genom sin energi, parad med en stor begåfning, ända därhän, att han blef en af de främste målsmännen i sitt tack, vida känd utom vårt lands gränser. Under hela den tid han innehade den bota- niska lärostolen forskade han rastlöst såväl i den fria na- turen som vid sitt mikroskop och utvecklade en ovanlig produktivitet, utsändande den ena uppsatsen efter den andra, dels monografier Öfver enskilda släkten, dels mera omfat- tande arbeten öfver större grupper; och i alla hans arbeten framlyser en skarp observationsförmåga, en träffande blick vare sig för åtskillnaden eller för den inre frändskapen mellan Miunostal öfvcr Sextiis Otto Lindljerg. B" de olika formerna samt en grundlig och samvetsgrann forsk- ningsmetod. Denna hans förmåga att upptäcka den natur- liga sammanhörigheten mellan till utseendet olikartade for- mer var i sanning undransvärd och tycktes snarare fram- springa ur en omedelbar inro åskådning än vara en frukt af långvarig, mödosam forskning. Det vore för vidlyftigt, äfven om det stode i min för- måga, att redogöra för Lindbergs alla arbeten, i synnerhet som en minnesteckning säkerligen kommer att lemnas öfver honom inom Vetenskapssocieteten, där det faller sig lämpli- gast att närmare skärskåda hans rent vetenskapliga verk- samhet. Det är synnerligast i utarbetandet af mossornas syste- matik och synonymi, som Lindberg inlagt en ovansklig för- tjenst. Hvad särskildt utredandet af den intrasslade syno- nymiken beträffar, så behöfdes det sannerhgen hans ihärdiga seghet att kunna hålla ut med ett så otacksamt arbete som detta. Såsom ett bevis på Lindbergs grundlighet i detta afseende må bland annat hans uppsats, En liten profhitiKi namnförbistriny ^) tjena, hvari han med full rätt yttrar sig sålunda: „Säkert är att ingen fattar hvilket mödosamt och tidsröfvande arbete synonymernas uppklarnande är, mer än han som med allvar befattat sig därmed, och lätt räknade äro de, som verkligen fattat den vetenskapliga nyttan däraf så att i sanning otacksammare och tråkigare arbete gifves icke. Lika säkert är äfven att, om denna grundsats från början följts, skulle aldrig en sådan osäkerhet inom den vetenskapliga nomenklaturen uppstått som där nu råder, utan hade vetenskapsmannen fatt odeladt egna sin tid åt verkliga forskningar i naturen, i stället för att nödgas kasta bort sin haliVa lifstid på att taga reda på de benämningar han icke bör eller rättvisligen får begagna". Med en järn- hård konseqvens och ett oförskräckt mod, som icke tog hänsyn till gamla traditioner, fullföljde han sitt mål att söka utreda prioritetsrätten vid benämningen af hvarjc form. ») I Xotiser nr Sällsk. pro F. et Fl. fenn. Förhandl. IX. 1 — 18 (1867). — Sitt första arbete i detta afseende: Bidrag till mossornas sy- nonymi utgaf han i Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1863, XX n:o 7,385—418. 10 Th. Sa?lan. Genom delta sitt hänsynslösa sätt att gå till väga stötte han mången för hufvudet och skaffade sig motståndare bland dem, som ej ville gå ifrån en gammal häfd ; och det måste medges, att han stundom gick för långt i detta sitt jägtande efter prioriteten. I synnerhet som det med skäl kan sättas i fråga, huruvida alla de benämningar, som Lindberg på grund af sina forskningar af äldre författares beskrifningar ansåg sig böra fastslå för vissa växtformer, sto do fotade på så säker botten, att de med fullt fog kunde sättas i stället för de allmännare använda, om ock senare tillkomna, men fullt exakta och säkra namnbeteckningarna. Men däri måste hvar och en äfven hans motståndare instämma, att ingen af samtida mosskännare öfverträffade honom i grund- hg kännedom af såväl den äldre som den nyare muskolo- giska litteraturen. Likväl är det genom sina arbeten i mossornas morfo- logi och systematik, som han rest sig ett evärdligt minnes- märke på vetenskapens vida arbetsfält. Man hade visserli- gen kunnat tro, att efter arbeten af sådane män som Bri- del, Hampe, C. Miiller, W. Ph. Schimper, De Notaris, Mitten icke mycket återstått för andre att göra i denna väg, och det oaktadt har Lindberg genom sin skarpsynthet och sin djupa blick uppdagat bristerna i deras uppfattning samt utredt den verkliga släktskapen och inre sammanhö- righeten mellan mossformer, som af de förre på artificiella grunder ställts långt från hvarandra. Så visade han redan år 1864 i en uppsats Om Mossornas locklösa former ^) och litet senare i sin professors disputation, Om de Europeiska Trichostomei, att den af författarne uppställda gruppen: Musci cleistocarpi, icke utgör någon särskild afdelning för sig, utan att de hitförda formerna böra betraktas såsom de lägsta länkarne inom en mängd olika familjer bland Musciacrocarpi. I samma afhandlingar begränsade han äfven närmare uppfattningen af släktena Phasciun, Ephe- meriim, Pleuridium, Sporledera (BrucJiia), Pottia, Triclio- 1) I Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. ISiii, XXI n:o 10, 575—588. Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 11 stomiim och Tortida. Efter det han i särskilda monografier behandlat åtskilliga af de svärfattligare grupperna, ss. Mni- acei, PolytricJioidei, Ortliotrkhacei, Gcorgiacei, Funariacei, Seligerke, Crypliaw m. fl., utgaf han slutligen en samman- fattande systematisk framställning först af Europas Blad- mossor med toppsittande frukt (Bryinei aerocarpi) i ett in- stallationsprogram år 1878 och kort därpå år 1879 ett ut- kast till hela sitt system i Musci scandinavici in systemate 710V0 naturali dispositi, däri han på ett själfständigt och lyckligt sätt sökt lösa frågan om mossornas naturliga upp- ställning i enlighet med den kännedom vi för närvarande äga om denna växtgrupp. ^) Själf säger han i nyssnämnda installationsprogram anspråkslöst nog härom: „vi våga lik- väl icke påstå, att detta försök skulle vara synnerligt lye- kadt, långt därifrån, likväl torde förändringarna (i de hittills framställda systemen) träffa sanningen tämligen nära, åtmin- stone närmare än förut". Som hans här framställda åsikter i många afseenden äro afvikande från gängse traditionella åskådningar, torde det likväl räcka länge nog, innan do bli allmännare erkända, då det icke är obekant, att konserva- tismen inom de vetenskapliga kretsarne ingalunda är mera sällsynt än inom de politiska och sociala. En grupp af bladmossorna, som han med särdeles för- kärlek sysslade med, är det högst intressanta och formrika Hvitmosse- eller S2)1iafjnum-s\ä.kiet, intressant både i bota- niskt, klimatologiskt och ekonomiskt hänseende och hvilket utgjort ett lockande, om också svårhandterligt arbetsfält för ilere bryologer ända in i de senaste tiderna. Lindborg ut- gaf öfver dessa mossor tvenne särskilda, omfångsrika af- handlingar, den ena år 1 ^62 -), den andra två decennier *) Grunddragen till detta '^itt system hade han redan år 1S72 i korthet utlagt i Journal of thc Linnean Scciety — Botany WW^ 195 — 203 och i Öfversigt af Finska Vetensk.-Soc. Förhandl. XIV, 46—58: Bidrag till Mossornas morfologi och inbördes systematiska ställning. -) Torfmossornas byggnad, utbredning och systematiska uppställ- ning i Öfversigt af Kongl. Sv. Vet.-Akad. Förhandl. XIX, \S6'2, 113 —156. 12 Th. Saelan. senare eller år 1 882 \) och framkom älven här med nya synpunkter så väl i morfologiskt som systematiskt afseende. Samtidigt med att han undersökte Bladmossornas olika grupper, anställde han äfven omfattande forskningar ölVer Lefvermossornas struktur och systematik och införlif- vade han sig i synnerhet under de senare åren med studiet af dessa delikata växtformer, öfver hvilka han redan år 1874 tillsammans med sin elev, sedermera aflidne E. F. Lack- ström, började utgifva en ytterst prydlig exsiccat-samling, men hvars afslutning han af ekonomiska skäl tyvärr icke kunde fullfölja. Då Lefvermossorna hittills blifvit jämförel- sevis mindre bearbetade än Bladmossorna, har Lindbergs undersökningar öfver denna anmärkningsvärda växtgrupp kanske varit at en ännu mer genomgripande betydelse än öfver de sistnämnda. Han lullbordade en mängd uppsatser, däri han dels framlade en närmare begränsning af de olika släktena, dels uppställde nya sådana. Så utgaf han mono- grafier öfver släktena Porella, Metzcjeria, Peltoleijis^ Saute- ria, Clevea, Sandea^ Myriorrhyncus, Aneura, Fossombroniaj Kantia, Martinellia, Nardia m. 11. Efter det han i ett med- delande vid Sällskapets pro F. et Fl. fennica möte den 11 April 1874 framställt grunderna till ett nytt system öfver Lefvermossorna, offentliggjorde han år 1875 i FinsJm Ve- tenskaps Societetens akter under titel: Genera europcea He- paticarum secundum novam dispositionem naturalem, samt år 1879 i det ofvannärnnda arbetet, Musci scandinavici in systemate novo naturali dispositi, en systematisk öfversikt af denna växtgrupp. Åt dessa sina omhuldade Lefvermossor ville han äfven tillvinna en högre rang i den systematiska ordningsföljden än åt Bladmossorna, i det han anförde vä- gande skäl, att de förra vore i flere afseenden högre orga- niserade än de senare. Denna hans åsikt, som han för för- sta gången framställde år 1861 i den ofvannämnda uppsat- sen om Torfmossornas hygynad, utbredning och systematiska uppställning samt yttermera närmare utvecklade i senare M Europas och Nordamerikas Hvitmossor \Sphagna) jämte en in- ledning om utvecklingen och organhildningen inom mossornas alla tre hnfvudgrupper . Promotionsprogram. Helsingfors, 1882. Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 13 arbeten, har likväl icke, åtminstone tillsvidare, lyckats vinna någon allmännare anslutning bland nutidens muskologer. Då denna åsikt ofta af honom framliållits i hans arbeten och då den i viss mån är betecknande för hans systematiska åskådningssätt, må det här tillåtas mig att, om ock i korthet, närmare beröra densamma. Så anför han såsom bevis pä Lefvermossornas högre utvecklingsgrad bland unnat, att deras organer öfverhufvud äro vida mer mång- gestaltade än Bladmossornas; sporernas groning öfverens- stämmer närmare med den hos Orml)unkarne, i ty alt af en spor uppstår endast en enda ny planta, då däremot hos Bladmossorna ur det af sporen utvecklade protonemat upp- komma flere plantor. Vidare är den i stammen hos mos- sorna ofta förekommande kambii-knippan mycket högre ut- vecklad hos Lefvermossorna än hos Bladmossorna. Dess- utom förefinnas uteslutande hos de förra flere olika slag af förtjockade celler, såsom springtrådar (elateres) m. m. De- ras blad äro ock af llere slag än Bladmossornas, i det att hos de flesta Lefvermossor finnas äkta vegetationsblad, amphigastrier, skärm och fruktsvepen, hvilka senare full- komligt sakna all motsvarighet hos Bladraossorna, som hafva endast vegetativa blad, skärm och paraphyser. Bladen äro vidare hos Lefvermossorna synnerligen vexlande både till sin ställning och form: än äro de ställda tvärs öfver stam- men, än långs efter densamma med alla möjliga mellanlig- gande vidfästningsvinklar; än äro de skiftevisa och sins- emellan fria, än åter motsatta och på buksidan samman- vuxna; till formen variera de från njurlika, runda och all- deles hela ända till pensellikt upplösta i fina, hårlika flikar och ganska ofta försedda med en eller flere ventralbihang, då de däremot hos Bladmossorna äro endast spiralställda, aldrig motsatta eller sammanvuxna samt nästan utan undan- tag hela och alltid saknande ventralbihang. Sporerna äro hos Lefvermossorna blandade med springtrådar, och är deras ythinna tjockare och högre utvecklad än hos Bladmossorna, hvilkas sporer äro merendels släta och tunnväggiga, aldrig blandade med springtrådar samt städse bildade af en enda cell. Slutligen innehålla Lefvermossorna såväl etheriska oljor l-i Th. Sffilau. som också ofta färgämnen, då däremot Bladmossorna full- komligt sakna de förra och endast undantagsvis hafva spår till färgämnen. ^) — Anställande en jämförelse med Fanero- gamernas tre stora hufvudgrupper finner han Lefvermossorna i viss mån vara analoga med Dikotyledonerna, bland hvilka vissa former af den lågt stående, egendomliga familjen Po- dostemacece med hänsyn till det vegetativa systemet nog mycket påminna om en del löfartade Lefvermossor, ss. Hic- cardiece (Aneurece). Hvitmossorna eller Sphagna ställer han som en särskild grupp mellan Lefver- och Bladmossorna och anser dem kunna jämföras med Gymnospermerna sär- skildt Conifererna, utmärkande sig liksom dessa genom sin förekomst hufvudsakligen i de kallare bältena, ,,hvarest de bilda väldiga moss-skogar, dugliga äfven de till bränsle, trif- vandes bäst tätt närmade till hvarann, och genom sin något lika habitus, den uppräta, enkla och i spetsen tillväxande stammen, den hängelika haninflorescensen samt därigenom att äfven de äro genom hela sin massa genomsatta af hål". De egentliga Bladmossorna eller Bryinei åter anser han vara jämförliga med Monokotyledonerna, hvardera omfat- tande växter, i allmänhet utmärkta genom styfhet och hård- het, odelade blad och smala hanorgan samt uppträdande begge i stor ymnighet i jordklotets kallare trakter, så att en eller få arter mångenstädes bilda vidsträckta ängar, ss. Carices, Gräs, åtskilliga Hypna m. fl. Utom dessa trägna arbeten, som sålunda omfattade hela muskologins vidsträckta område, anställde han äfven forskningar rörande vissa anatomiska och morfologiska för- hållanden hos fanerogamerna. Så utgjorde hans disputation för doktorsgraden en afhandling Om de officinella harkarne, däri han utförligt redogör för strukturen såväl hos de olika slagen C/m2c/iow a-barkar, hvarur Chininet beredes, som ock hos öfriga i medicinen använda träds och buskars barkar. Vidare har han utfört forskningar om Stamväxternas öfver- 1) Lindberg torde varit den förste, som fäst uppmärksamlieten vid den allmänna förekomsten hos Lefvermossorna af etheriska oljor, hvilkas egenskaper han äfven sökte ntröna (se uppsatsen om Torfmos- sornas byggnad m. m. sid. 155 och Pharmaceutisk Tidskrift 1863, 49 — 50). MiDnestal öfver Soxtus Otto Lindberg. 15 O" jordiska stamformer : Om fruktens hildning hos Nympluva- ceerna, Hyperiaim, Cariceerna m. fl.; och i installationspro- grainmet år 1883 ollentliggjordc han: Om hlomman och blom- ställnimjen lios mono- och dikotylcclonerna samt särskildt om (iraniineernas intloiescens, ölvcr hvars mclamoiibs han Icmnat en sinnrik lörkhiring. Med ett utprägladt sinne för exakthet i beteckningssättet sökte han införa en koncisare terminologi, särskildt hvad beträffar blomstiillningen hos mossorna och fanerogamerna såsom ock beträffande de senares olika fruktformer. Under alla dessa skiftande arbeten hade han ännu tid öfrig att granska och bestämma de talrika moss-samlingar, som från de mest skilda trakter skickades till bestämning åt honom, såsom en af de främste målsmännen i sitt fack. flan hade äfven bragt sin färdighet häri så långt, att han med en förvånande lätthet och säkerhet kunde vid första ögonkastet bestämma former af till och med de mest in- vecklade grupper, där den mindre vane endast med mikro- skopets tillhjälp kunde fälla utslag. I egenskap af prefekt för Universitetets botaniska träd- gård, som under tidernas lopp råkat fullkomligt i lägervall ^), företog Lindberg välbehöfliga och tidsenliga förändringar i anordnandet af växtqvarteren på kalljord. Därjämte var han lifligt intresserad af växthusen och, i besittning af en grundlig kännedom af exotiska växter, rättade han bestäm- ningarna af de därstädes kultiverade växterna samt påträf- fade bland dem till och med nya former, som af honom beskrefvos. Året före sitt frånfälle lyckades han, trots ett starkt motstånd, genomdrifva beviljandet af nödiga medel till uppförande af ett ståtligt palmhus och till ombyggnad af de gamla växthusen, som efterhand blifvit ytterst bofälliga. ^) Professor A. Nordmann hade. då han år 1849 utnämndes till professor i zoologi och botanik, utverkat ät sig tillstånd att få stanna qvar i den för professorn afsedda bostaden i botaniska träd- gården äfven efter det professuren delats och en särskild professor i botaniken blifvit utsedd. Härigenom blef professor Nyl änder hindrad att under den tid han innehade den botaniska lärostolen taga någon verksara del i ordnandet af den botaniska trädgården till stort men för densamma. 16 Th. SiTjlan. I(;ke någon vän af forskningar byggda uteslutande eller hufvudsakligen på kammarstudier, mot livilka han städse inlade en kraftig gensaga, vädjade Lindberg alltid till den lefvande naturen och gjorde därföro flitiga exkursioner i det fria. Sålunda hade han genomströfvat större delen af den skandinaviska halfön från dess sydligaste del till I^app- markerna, gjort resor i flere delar af sitt nya hemland här i Finland, i England och Irland; och öfverallt träffade hans skarpa öga på nya former äfven på orter, som mångfaldiga gånger förut blifvit af andra botanister genomforskade. Oaktadt denna hans fruktbara vetenskapliga verksam- het, som redan i och för sig kunnat vara en fullt tillräcklig lifsgärning för honom, måste vi likväl på det djupaste be- klaga, att pennan så tidigt föll bort från hans domnade hand, innan han hunnit sätta kronan på sitt verk och uppnå sitt käraste önskningsmål att få lemna en omfattande fram- ställning af Skandinaviens mossor, där han skulle satts i tillfälle att fullständigare utlägga sitt system, hvartill han, såsom ofvan anfördes, redan angifvit grunddragen. Vi måste beklaga detta så mycket mer, som han redan hade mate- rialet till detta arbete så färdigt, att han behöft endast en jämförelsevis kort tid att fullborda detsamma. Såsom en sluthg sammanfattning af Lindbergs veten- skapliga verksamhet kan man med fullt skäl tillämpa på honom själf, hvad han i ett af sina arbeten yttrar om den berömde bryologen Bridel: „Hans arbete utgör ett för all tid glänsande vittnesbörd om sin författares djupa förtro- genhet med ämnet samt hans genialiska och skarpa blick in i mossornas inbördes slägtskap". Lindberg brukade ofta säga, att han sträfvade till „att sätta sitt lilla märke i mar- ginalen på vetenskapernas stora bok", och han lyckades sätta dit icke ett litet, utan ett stort, mycket stort märke, till heder för vårt universitet och hans nya fädernesland. Som universitetslärare verkade Lindberg utan af bröt t och utan en enda termins tjenstledighet, alltsedan han ut- nämndes till professor vid vår högskola. Man har sagt om Lindberg, att han oaktadt sitt lifliga intresse för sin veteii- Minnestal öfver Sextiis Otto Limllterg. 17 skap icke bildat någon skola, alt endast ett låtal af bans olever valt samma arbetsfält som deras lärare samt att han, genom att ställa alltför lindriga for dringar på elevernas kun- skapsmått vid deras examina, gjort att botanikens studium rakat i misskredit bland de studerande, emedan flertalet af dem skulle kastat sig pä detta stud ium icke af något sär- skildt intresse för ämnet, utan endast af den orsak, att en tentamen i detta ämne fullbordades lättare än i något at de öfriga. Orsaken härtill är lätt förklarlig, då man besinnar, att Lindberg, alltsedan han lemnade skolbänken, fullkomligt själf- ständigt och på egen hand inhemtat sitt botaniska vetande- Han hade icke gjort några metodiska studier vid ett univer- sitet, icke haft någon ledning vid dessa sina studier. Det var icke genom åhörandet af föreläsningar från katedern, så nyttigt detta också i och för si g kan vara, som han för- värfvade sig sina djupa insikter. Det var genom att studera de lefvande växterna i den fria naturen och genom att i mikroskopet utforska deras undransvärda byggnad som han sökte att lösa de vetenskapliga spörj smal, som trängde sig på honom. Detta var hans egentliga styrka, men till en del älven en svaghet hos honom i hans egenskap af akade- misk lärare, ty man kan icke fordra af hvarje student, att han skall kunna drifva rent vetenskapliga studier. Men häri torde skälet kunna sökas, att Lindb erg hyste intresse endast för sådane elever, som visade sig äga förmåga att gå sin egen väg på forskningens bana, och kunde icke förlika sig med dem, som utan vidare intresse för saken endast stude- rade för att fullborda en examen. Han ville ej lägga hinder i vägen för dem att så fort som möjligt la sitt lelvebröd. En af Lindbergs forne elever, Dr Fr. Elfvin g, som lemnat en varmt hållen minnesteckning öfver honom ^), yttrar i detta afseende : ,, Ville man se Lin dbcrg som lärare, skulle man se honom på exkursioner. Huru visste han ej alt i den fattiga Helsingfors trakten leta upp de märkvärdigaste mossor. Huru gladdes han ej att få visa dem åt sina längre 'j Se Finsk lidskrift, XXVI. 217. 18 Th. Sffilan. hunna lärjungar och sporra dessa till insamlingar. Huru Iröjdacle han sig ej öfver hvarje fynd, som vittnade om skarp- synthet. För kammarstudier var han icke svag. Till den lefvande naturen hänvisade han ständigt sina elever, och ett uttryck af samma uppfattning var äfven det förslag till ny- byggnad och utvidgning af växthusen i botaniska trädgården, som han lyckades genomdrifva, men ej hann se utfördt." För att inbespara tid hade han anordnat sina obliga- toriska lyra föreläsningstimmar i veckan sålunda, att han föreläste alla måndagar och tisdagar två timmar å rad hvar- dera dagen. Med ett klart ocli ledigt föredrag lockade han talrika åhörare till sitt auditorium. Det berättas flere anekdoter om hans egendomligheter och originella vändnin- gar under dessa föreläsningar samt om hans humoristiska sätt att behandla svaga tentander. Att han under allt detta visste göra sig omtyckt och aktad af de studerande fram- gick bland annat tydligt af den storartade hyllning, som den akademiska ungdomen visade genom att nästan mangrant deltaga i tåget, som följde hans stoft till grafven, liksom ock af det vackra eftermäle, som vid Nyländska afdelningens nyss firade årsfest ägnades honom af kuratorn för afdelnin- gen, hvars hedersledamot den aflidne i tiden varit. Lindberg var visserligen ett barn af den svenska huf- vudstaden, men han bar ej något spår af stockholmarens smidighet och urbanitet, han hade i stället fått sig i rund- ligt mått tillmätt den friska lifsglädje, som genomström- mar den vackra Mälare-drottningen. Han var alltigenom en originell personlighet, så till det yttre som till det inre. Från hans egendomligt kantiga anletsdrag framlyste en energi, som ej visste af några oöfverstigliga hinder. Liflig och ofta häftigt uppbrusande, när det gällde något som stötte hans rättskänsla, van vid kraftiga uttryck och åtbörder doldes under hans kärfva och knotiga jiiTe en godmodig och vän- säll personlighet, en enkel och redbar karaktär. Det glada, kärnfriska lynne, som en gifmild natur slösaktigt skänkt åt honom, öfvergaf honom aldrig, ej ens under de svåraste bekymmer och under de starka kroppsliga smärtor, hvaraf Minnestal öfver Sextus Otto LinJberjj. 11) o" han plågades och som skulle nedtryckt de flesta andra död- liga. Detta lynne gaf sig luit hos honom i de tokroligaste infall och kvicka ordlekar, hvarmed han älskade att krydda sina samtal. — Hvem af oss minnes ej hans skrattretande minspel, då han midt under en allvarsam diskussion bru- kade sträcka fram sin snusdosa och bjuda en pris med skälmen tittande fram från hans egendomligt formade an- lete! Det berättas äfven, att denna hans beryktade snusdosa under debatterna vid konsistorie-bordet ofta spelat samma atledande och lugnande roll som oljan, gjuten på stor- miga böljor. I sitt enskilda lif och i sitt hem var han ytterligt enkel. Da han någon gång deltog i sällskapslifvet, hvilket för öfrigt i synnerhet på senare tider mycket sällan inträffade, gick han tidigt bort från samqvämet. Han fördrog icke nattsol. ]\Ien detta kom sig icke af någon asketism, utan dels däraf, alt han ej ville förlora någon minut från sin dyrbara arbets- tid, dels däraf att hans helsa på senare tider ej tillät några extravaganser. Lindberg var tidigt uppe om morgnarne, un- dangjorde först sin vidlyftiga korrespondens till frukosten och arbetade sedan oafbrutet vid sitt mikroskop, under den ljusa tiden ofta så länge dagen räckte samt gaf sig stundom knappast tid att spisa middag. Med en sådan arbetsmetod måste man hinna med mycket, och Lindberg hann, såsom vi veta, uträtta ovanligt mycket. Arbetet hade bHfvit hos honom en passion. Om somrarne slog han sig lös. Då rörde han sig flitigt omkring under exkursioner i det fria. Publika nöjen undvek han af princip. Han torde un- der hela den tid han vistades här i Helsingfors knappt varit med sin fot på teatern eller i konsertsalen, och dock var han, såsom ofvan är nämndt, mycket road af musik. Detta gjorde han af ekonomiska skäl. Utgången från ett fattigt hem hade han under sin studietid åsamkat sig jämförelsevis stora skulder, hvilka han, strax efter det han fick anställ- ning med stadgad inkomst, beslöt att så fort som möjligt afskudda sig; och med sin okufHga energi lyckades han genom en till sin spets drifven sparsamhet äfven infria denna sin föresats, innan han lade ned vandringsstafven 20 Th. Sfelan. Det enda tillfälle, då han slog sig på slöseri, var när han ville rikta sitt bibliotek med någon sällsynt bok eller när han i ordning ställde sin mossamling. Då Irångick han sina sparsamhetsprinciper; då räknade han icke på styfvern. Men så skaflåde han sig också under tidernas lopp en den fullständigaste samling af all den litteratur, som berörde hans fack; och hans mossherbarium är, som bekant, af den beskaffenhet, att del söker sin like. ^) Herbariet består af en skandinavisk, en europeisk och en exotisk afdelning. Hela art- antalet uppgår till något öfver 5,000 arter i närmare 50,000 exemplar, däribland .själffallet äfven typerna till alla de af Lindberg beskrifna, nya formerna äro representerade. Af dessa är den skandinaviska samlingen, som omfattar öfver 900 arter i mer än 20,000 exx., i synnerhet anmärkningsvärd såväl genom sin fullständighet, som sin särdeles prydliga uppställning och framför allt genom det ytterst noggranna och omsorgsfulla arbete, som af Lindberg nedlagts på be- stämningen af alla de olika formerna, särskildt de af kritisk beskaffenhet, hvilka af honom granskats om och om igen otahga gånger. Denna samling torde vara, åtminstone tills- vidare, ensamstående i sitt slag. Den europeiska afdelnin- gen upptager i det närmaste 1,200 arter i 16,000 exx., och den exotiska, som innehåller de talrikaste arterna från alla olika verldsdelar, utgöres af närmare 4,000 arter i 8,000 exx. Härtill kommer en samling af 193 i sprit bevarade, ^) Såsom redan i offentligheten framhållits af en i denna fråga kompetent person, Lindbergs forne elev Dr Y. F. B rotherus, vore det en evärdlig förlust för oss, ora detta hans herbarium icke blefve införlifvadt med vårt botaniska museum. Yi kunna naturligtvis aldrig tänka på att täfla, hvad faneroganierna beträffar, med de större ut- ländska museerna, men om vi komme i besittning af Lindbergs moss- herbarium, skulle denna samling jämte Professor Nylanders lafsamlin- gar, hvilka framdeles komma att tillfalla vårt universitet, bilda till- sammans ett kryptogam-hei-barium, sådant de största utländska museer kunde afundas oss och som skulle utgöra on guUgrufva för alla for- skare i denna vetenskapsgren. — Sedan detta nedskrefs, har denna önskan lyckligtvis gått i fullbordan, i det att hela samlingen inköpts af universitetet. Minnestal ötVer Sextiis Otto Lindberg. 21 Ömtåligare Lefvermossor, hvilkas utmärkande egenskaper genom pressning gå mer eller mindre förlorade. Lifligt intresserad af geografi använde Lindberg sina lediga stunder till läsning af reseskildringar ocli var han särskildt hemmastadd i de i Afrika gjorda forskningsresorna. Själf hade han, enligt broderns uppgift, i sina yngre dagar uppgjort planer att göra resor till de tropiska länderna, iivilkas yppiga växtlif mäktigt drog hans håg till sig. Med hvilka utbrott at förtjusning talade han ej ofta om Javas lefvermossor, stora och ståtliga som en del Hymenophyller! Dessa hans planer strandade likväl, efter det han satt bo och hans familj tillväxte; och det var säkerligen ett stort oiler han hembar åt familjen, när han för plikterna mot denna var tvungen att undertrycka sin starka lust att be- söka dessa för honom förlofvade länder. Lindberg kom som främling hit öfver och han förblef äfven hela tiden mer eller mindre främmande för det poli- tiska lifvet hos oss. Som infödd svensk var det naturligt, att hans sympatier skulle dragas åt det parti, som här före- trädesvis förde svenskhetens talan, men, som sagdt, han höll sig fjärran från det offentliga lifvet utom universitetet. Han sammanträngde sin verksamhet hufvudsakligen till om- rådet af sin vetenskap. Med stort intresse följde han likväl med storpolitiken utrikes ; och när man säger, att hans för- nämste hjeltar voro Garibaldi och Gambetta, så torde där- med vara tillräckligt antydt, åt hvilket håll hans sympatier lågo. Bland de stora nationerna hyste han den största beundran för Engelsmännen liksom också varma sympatier för Fransmännen. Då efter Professor N. J. Anderssons död i Stockholm år 1880 en plats blef ledig vid svenska Vetenskaps-akademin, uppträdde Lindberg som aspirant till platsen. Lindbergs skaplynne och bcgåfning hade äfven gifvetvis gjort sig full- ständigast gällande som medlem af en vetenskaps-akademi snarare än som universitetslärare med dennes mångahanda, på den rent vetenskapliga verksamheten inkräktande funk- tioner. Men då iian ej lyckades erhålla denna befattning, 22 Th. Saelan. beslöt han att för all tid slå fast sina bopålar här i sitt nya hemland, och nu uppstod hos honom en älsklingstanke att med sina mödosamt hopsparade medel skaffa sig en egen, om än aldrig så liten torfva, där han kunde bygga och bo och dit han ärnade draga sig undan, då han en gång kom- mit så långt, att han finge njuta af sitt otium sapientis som emeritus. Efter många om och men och flere motigheter fick han äfven denna sin älsklingstanke för några år sedan reahserad, i det han åt sig inköpte en liten jordtäppa invid den natursköna Lojo-sjön i vestra Nyland, där han lät uppföra åt sig och sin famtlj en anspråkslös bostad. Detta landställe benämnde han efter sina initialer SOLhem och där ärnade han sluta sina dagar. Men det var annorlunda planlagdt af högre makter. Efter ett ytterligt ansträngdt arbete under våren för ett år sedan, då han håUit på med och lagt sista handen vid undersökningen och utarbetandet af de sibiriska moss- samlingarna från de Nordenskiöld"ska expeditionerna, reste han under sommaren till Nådendal för att genom badande stärka sina krafter, men öfverfölls redan i badkurens början af ett slaganfall, som dock var af jämförelsevis lindrig be- skaffenhet. Han repade sig småningom under hösten och blef redan så mycket bättre, att han kunde delvis handhafva sina embetsåligganden, då han plötsligt angreps af en våld- sam tarminflammation, som lade honom på sjukbädden och inom en vecka gjorde slut på hans så verksamma lif. Hvad han uträttat inom vårt sällskap är bekant för oss alla. Om det fanns något, som upptog hans tankar utom hans vetenskap och hans familj, så var det — man kan tryggt säga det — Societas pro Fauna et Flora fennica. Alltsedan han, såsom utnämnd professor, vid årsmötet 1866 valdes till ordförande, har han, ständigt återvald tifl samma befattning, med oförminskadt intresse ledt våra förhandlingar ända tifl dess hans sjuklighet stod hindrande i vägen. De första spåren af hans verksamket visade sig däri, att han genom- dret, att Sällskapets sammanträden, som dittills varit oregel- bundna, började regelbundet återkomma den första lördagen Minnestiil ufver Sextus Otto Lindberg. 23 i Iivaije månad. Genom talrika andraganden Ijidroy- han att lilVa våra sammankomster, genom sakrika afliandlingar .Vv 1874). Åtskilliga iakttagelser rörande släktena Riccia, Preissia, Metz- geria, Pedinophyllum (jfr sid. 170 — 171 >, m. fl. Ibid. I, 105 — 107. (Vx 1874). Om resultaten af föredragarens senaste undersökningar af Lefvermosse-släktena Lejeunia, Lophocolea och Jungermania. Ibid. I, 108—109. ('Vxii 1874). Undersökningar rörande diverse Lefvermossor: Riccia margi- nata, Cephalozia myriantha n. sp. och C. integerrima n. sp., Lophocolea minor, Blepharozia (Ptilidium), Martinellia (Scapania), Diulophyllmn obtiisifolimn, Liochlcena, Jungermania socia och J. nardioides n. sp., Eucalyx, Pellia. Ibid. I, 110—111. («/ii 1875). Om en ny Bladmossa: Oncophorus (Cynodontium; brevipes Lindb. Ibid. I, 111. ("/ii 1875). Om +renne för den finska floran nj-a mossor: Cephalozia ela- chista, Jungermania polita och Fhilonotis seriata. Ibid. I, 112. (''/iiil875). Om den i norden under namn af Sauteria alpina kända Lef- vermossan, som egentligen utgöres af två skilda arter: S. alpina och S. graiulis Lindb. Ibid. I, 112—113. (» iv 1875). Om Oxytropis sordida Gaud. Ibid. I, 113. (*/v 1875). 32 Th. Siplan. Om en för Finland ny Bladmossa : Mnium spinosum Schwsegr. Ibid. Ill, l(i8. (Vxt 1875). Om två för finska floran nya mossor, Zygoäon aristatus Lindb. ocli Grimmia leucophcea samt om Leptoscyphus Mitt. Ibid. III, 170. («/il 1876). Om Zygodon aristatus Lindb. och Cephalozia obtiisiloba Lindb- Ibid. III, 172. (Vin 1876). Om Jungerniania julacea L., J. nivalis Sw. och J. seti/ormis Ehrh. Ibid. III, 172 -173. (ViV 1876). Om ett nytt släkte Peltolepis skildt från Sauteria. Ibid. III, 174. (Vv 1876). Om fyra för finska floran nya Lefvermossor: Pallavicinia hi- bernica, Cephalozia curvifolia, Jungerniania läxa och Biccardia multi- ficla; samt Undersökningar öfver fruktens byggnad hos samgömmiga frukter. Ibid. IIL 183—184. (\/x 1876). Undersökningar af de senaste sommar (1876) på Åland af föredragaren samlade mossorna: Biccardia major n. sp., B. latifrons var. sinuata (Dicks.) och var. surcidosa Lindb., Martinellia rigida n. sp., Jimgermania longidens n. sp., Hypnum Breidleri (jfr sid. 193) och Fontinalis antipyretica var. paténs; samt om resultaten af föredraga- rens undersökningar af könsförhållandena hos Kantia trichomanis, calypogea och fissa, hos Martinellia, Blepharostoma (Jimgermania) tricho- phyllum och Corsinia marchantioides. Ibid. III, 185 — 187. C/xi 1876) Om Cephalozia catenulata, innefattande C. Francisci (Hook.\ C. serriflora n. sp. Lindb. och C. reclusa (Tayl.); vidare om Porella platyphylloides, Anthoceros Icevis, Hypnum alpestre och molle, SpJiagmim spectabile och Cinclidium latifolium n. sp. Lindb. Ibid. III. 197 — 189. -/XII 1876). En utredning af några jRiccia-arters synonymi; om Cesia ob- tusa n. sp. Lindb., C. corallioides var. intermedia n. var.; om Diplo- phyllum taxifolium och Madotheca simplicior Zett. : samt om tre för finska floran nya mossor: Kantia calypogea (Raddi). Äfidrecea papil- lösa Lindb. och Fissidens piisillus Wils. Ibid. III, 189—191. (Vii 1877). Om Lloydia serotina i Ruskeala? Ibid. III, 191. ('/n 1877). Om två för finska floran nya mossor: Oncophorus obtusatus n_ sp. Lindb., Hypnum palustre ^ subsphmricarpon Schleich.; om Thyi- dium minutulum (Hedw.) och om Andrecea Bothii. Ibid. III, 192 — 193. (ViV 1877). Om Jimgermania Mildei Gottsch. ny för Finland. Ibid. Ill, 201. (i*/v 1877). Om Biccia ciliata Hoffm. ny för den skandinaviska floran; den äkta Merkia (Pellia) endivicefolia funnen på Åland, och om de öfriga Mer/cia-arterna ; om Cuscuta europcea ; om Polygonum dumetorum monoik); om ikfonfia- formerna : om fruktens byggnad hos B2//)e)'/cura, samt om dimorfismen hos Menyanthes. Ibid, Yl, 188—189. (^/x 1877). Förteckuing öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 33 Om två nykomlingar för den finska floran: Atnblystegium va- rhim (Hedw.) Lindb. och JBryum fallax Milde. Ibid. VI, Uti. (» xr 1877) Om Galläpplelika missbildningar å topp.skotten af åtskilliga pleurocarpa mossor; och om en för floran ny Lefvei-mossa, Nardia (Hyalacme) condensata (Ångstr.) n. subg. Lindb. Ibid. VI, 192 — 193. C- II 1«78). Om Nardia intricata n. sp. Lindb. ; om Eiccardia fuscovirens n. sp. Lindb.; om Oncopltorus obtnsatits ofh om subg. Oreas; samt om Dichodontinm i)ellucidnm var. fallax Lindb. Ibid. VI, 193—194. (Viii lf^78)- Om tvenne nytinska mossor: Grimmia arenaria Hampe och Eurrhynchium Vaucheri Br. eur.; s&mt om Dicranum cirratum {Schim^.} Lindb. Ibid. \% 205— 2(X). («/x 1878). Om en form af Fragaria vesca; om en ovanligt bildad frukt af Enen (Juniperus conmnmis); om svampen Cyathus striatus Hofim. — Om åtskilliga viktiga resultat af föredragarens senaste undersök- ningar rörande nordiska mossor: Cephalozia apinigera n. sp., Eiccar- dia incurvata n, sp., Nardia insecta n. sp. och N. filiformis n. sp.; om följande för Finlands flora nya mossor: Beboulia hcemisphoerica (L.) P. B., Eiccia Hiibeneri Lindenb., Mnium ciliare Grev., Ephemerum stenophyllum (Volt.) Schimp. (nyskandinavisk) och Amblystegium irri- g^mm (Wils.) Schimp. — Om för Skandinavien nya mossor: Mnium lycopodioides Br. Eur., Barbula obtusula n. sp., Hypnum illecebrum och Plagiothicium latebricola (Wils.). — Om några mossarter, som, i följd af oriktiga bestämningar upptagna i floran, borde därifrån utmön- stras : Bryum microstegium, Philonotis parvula Lindb. och Ph. capilla- ris Lindb., Dicranella airvata och Hypnum fennicum Hampe. Ibid. VI, 207—210. (Vxi 1878). Nya bidrag till kännedomen om de nordiska mossorna: om Fissidens gymnandrus Buhse, Hypnum curtum Lindb., Hypnum Starkei Brid., Hypnum acutum Mitt. (hufvndformen af H. Mildeanum Schimp.), H. Ihedenii (en var. al H. erythrorrhizon). — Hypnum jMcatum, Gym- nostomum calcareum och Orthotrichum Eogeri utmönstras från floran. — En intressant iakttagelse angående befruktningsdelarnes byggnad hos Hypmtm erythrorrhizon^ i det att föredragaren på sterila hon- exemplar af denna dioika mossa påträftat tydliga öfvergångsformer mellan antheridier och archegonier. Ibid. VI, 214—21.5. (Vxii 1878). Om de mossor, som .stå närmast till Hypnum (Eurrhynchium) prcelongum. Ibid. VI, 216. (»/n 1879). Om on ioY norden nj- mossa: Grimaldia fragrans i'Ba.\\i.) Cotå. forma inodora, funnen i Finland. Ibid. VI, 230. ('^/v 1879). Om två för landets flora nya Lefvermossor: Eiccia palmata Lindenb. och Jungermania obtusa n. sp. Lindb. — Om Myrtillus nigra var. pallida Lindb. Ibid. VI, 230—231. (»»/x 1879). 3 34 Th. Stelaii. Om tvenne tör Skandinavien nya Letvermossor : Lophocolea incisa n. sp. och Nardia äensifolia (Nees). Ibid. VI, 232. (»/xi 1879). Om Nymphi»aceernas frukter. Ibid. VI, 237. (Vxii 1879). Om trenne för tioran nya moss-arter: Mnium lycopodioidesi Seligeria trifaria och Orthotheciiim chryseum. Ibid. VI, 240. ("/ii 1880). Om Cephalozia media n. sp. Ibid. VI, 241-242. (>Viv 1880). Om en »hermafrodit" buske af Salix phylicifolia. Ibid. VI, •250. (Vx 1880). Om en för floran ny moss-art, den rätta Dicranum Miihlen- beckii, funnen på Rysk-Lappska halfön; samt om trenne nyskandi- naviska mossor: Jungermania badensis Gottsch., Leskea? paténs n. sp. och Barbula vaginans n. sp. — Anmälan att föredragaren nu för första gången i norden funnit fruktbärande exx. af Anomodon apiculatus. Ibid. VI, 250—251. ("/x 1880). Om undersökningar beträftande åtskilliga nordiska mossor: Nardia Breidleri (Limpr.), Dicranum angustum Lindb. n. sp., Ortho- trichum microcarpon De N., Rypnum napceum Limpr., Onchopliorus brevipes (Lindb.) och Hypnum rotundifolium. Ibid. VI, 252. (' ''/xr 1880). Om sammansatta sporer hos Lefvermossor: Pellia, Noteroclada, Lejemiia calcar-ea, Porella platyphylla och P. platyphylloides. Ibid. VI, 252—253. CVxi 18S0). Om Gramineernas inflorescens; om skillnaden mellan ax (spica eller bostryx) och blomstång (pertica). Ibid. VI, 262— 2(33. ('-/iv 1881). Om undersökningar rörande Ricciocarpus natans; om för den skandinaviska floran nya moss-arter : Riccia subinermis n. sp., Pohlia crassinervis n. sp., Astrophyllum curvatulum Lindb., Rypnum terrestre Liiidb., Hypnum (Amblystegium) Goulardi Schimp.. Campylopus micans Wulfsb. och Glyphomitriicm Daviesii (Dicks.); utmönstring från den skandinaviska mossfloran af Lesquereuxia striata, Bartramia subulata Br. Eur., Dicranella strida Schimp., Leptotrichum arcticum Schimp. och Orthotrichuiii cetnense De N. Ibid. VI, 2tj3— 265. ('-/iv 1881). Om Nymphcea candida Casp., funneii i Lojo. Ibid. IX, 122. (Vx 1881). Om fyra för den skandinaviska mossfloran nya arter: Catha- rinea angustata Brid., Bryum o6?on(/wm Lindb., Ctenidium procerrimum (Mol.) Lindb. och Fontinalis seriata Lindb. ; samt om Scalia Hookeri (Lyell) B.Gr. och Barbula icmadopJiila Schimp. Ibid. IX, 127 — 128. (Vxii 1881). Om Thyidium delicatulum (Hedw.), anträffad med frukt i Skåne. Ibid. IX, 139. (Viv 1882). Om nykomlingar till den skandinaviska mossfloran: Lepidozia Wulfsbergii Lindb. n. sp., Cephalozia heterostipa Carr. et Spruce, C. myriocarpa (Carr.) Lindb., Pohlia crassidens Lindb. n. sp., P. {Cacodon n. subg.) erecta Lindb., Dicranum tenuinerve Zett., D. spadiceum Zett., Campylopus Schimperi Mild., Seligeria obliquula Lindb. n. sp. och Förteckuiii;,' lifver S. O. Lindbergs utgitiui skritter. 35 Hypnum (Brachythecium) Geheebii (Mild.) Lindb. ; om AmUystegiutn eyierve (utmönstrad) och Stereodon alpicola Lindb. Ibid. IX, 151 — 152. (V/xi 1^82!. Om flere for den skandinaviska mossfloran nya arter: Cepha- lozia islandica (Nees) Lindb., C. pleniceps (Aust.), C. affinis Lindb. n sp., C. Macounii (Aust.), C. Jackii Limpr., C. biloba Lindb., Junger- mania decolorans Liuipr.. J, grandiretis Lindb. n. sp., Nardia latifolia Lindb. n. sp., N. iistulafa (Spruce), Cesia adiista (Nees). Didymodon uncinatns (Harv.), D. asperuliis (Mitt.). Grimmia Ungeri Jur. och Hy- ocommm flagellare (Dicks.) Br. Eur. Ibid. IX, 158— I5i). (-/xii 1882). Om iöv den skandinaviska tioran nya moss-arter samt utred- ning af andra nordiska mossor: Peltolepis sibirica Lindb., Jungermania qvadi-iloba Lindb. n. sp., J. elongata Lindb. n. sp., J. sitbdichotoma Lindb., J. saccatula Lindb. n. sp., Flagiochilapo^rlloides (Torr.) Jjinåh., yardia subelliptica Lindb. n. sp., N. cemula (Limpr.) och Brynm Icetnm Lindb. n. sp. Ibid. IX, K! 1—162. (Vn 1B83). Lepidmm campestre för första gången anträffad i Finland af Hr Axel Wasastjerna. Ibid. IX, 173. (»Vv 1883). Förslag att anställa undersökningar af vattnets beskaffenhet på de djupaste ställena i Ladoga, Päijäne och Vesijänå. Ibid. XIII, 172—173. ("xri 1883). Nya bidrag till den skandinaviska mossfloran: Bryum fuscum n. sp., Br. Bomanssonii n. sp., Peltolepis grandis Lindb., Sphagnum mediicm n. sp. och Tayloria acuminata (ScMeich.). Ibid. XIII, 183 — 184, (Vm 1884). Heterocladium Kurrii Schimp. en form af H. sqvarrosidum ( Voit.). Ibid. XIII, 185. (Viv 1884). Om Bidens platycephala Oerst., funnen för första gången i Fin- land af Hr O. Collin. Ibid. XHI, 193. (»Vv 1884). Om några sällsynta fröväxter funna under sommaren (1884): Erodiiim romamim (L.), Verbascum lychnitis L. och Lappa intermedia (Lange). Ibid. Xni, 199. ('/xi 1884). Om en för floran ny Lefvermossa: Cephalozia lacimdata (Jack) Spruce. Ibid. Xin, 208. (Vn 1885). Den i fjällregionen i den högre norden förekommande Lefver- mossan Anthelia nivalis funnen i Lojo socken i Nyland; och om CepJialozia integerrima Lindb. äfvenledes funnen på samma lokal. Ibid. Xm. 232. r'0/x 1885). Om tydningen af Cariceernas fruktgörame (nötsvepe, utriculus). — Om Jxmgermania Kaurini Limpr. och J. marchica Nees. Ibid. XIII, 233. (^/xi 1885). Om föredragarens senaste undersökningar angående nordiska mossor : könstorhållandena hos släktet Saicteria iSauteria alpina aut- oik) : Jungermania setiformis föres till släktet Temnoma; Jungermania lurida Dum. och J. nana Nees samt möjligen J. amplexicaulis Dum. 36 Th. Sfelan. hänföras som varr. till J. sphcerocarpa Hook. ; honplantan af J. qvadri- loba Lindb. funnen vid Iniandra i Ryska Lappmarken af Hr V. F. Brotherus ; Jungermania saccatula Lindb. föres som underart under J. minuta. Ibid. XIIL 237-238. (Vxii 1885). Om en ny systematisk anordning af de nordiska arterna af släktena Nardia, Marsupella och Cesia. Ibid. XIII, 238. (-'/xii 188ri), Om en nykomling till nordiska mossfloran, Bryum acutum Lindb. n. sp. Ibid. XIII, 230. (Vxii 1885). Undersökningar af nordiska mossor: Pleurozia purpurea (JAghii.) funnen med hanax; Herberta adunca (Dicks.) B.Gr. och Martinellia planifolia (Hook.) B.Gr. i Norge; Jungermania dovrensis Limpr. en foirm af Nardia hcematosticta (Nees) ; Marsupella sphacelatn (Gles.) Dum. funnen med fullständig frukt i Norge ; Cesia (Homocraspis) al- pina (Gottsch.) för första gången i norden funnen i Norge; Bryum obtusifolium Lindb. funnen på Dovre; Br. excurrens Lindb. n. sp.; Br. Kicerii Lindb. en form at Br. Blindii Br. Eur. ; Br. Icetum Lindb. en form af Br. oblongum Lindb. ; Br. (Clad.) imbricatum (Schwtegr.) Br. Eur. funnen i Opdal i Norge; Br. (Clad.) arcuatum och Br. mi- cans Limpr. former af Br. arcticum; Polilia T'l''ei^eZM (Spreng.) Lindb. funnen i Opdal och på Dovre : Tortula Davallii (Sm.) Lindb. {Pottia minutula) skild från T. Starkei; Tortula eucalyptrata Lindb. (n. sp.V); Atractylocarpus alpinus (Schimp.) Lindb. {Metzleriä) ett nytt släkte iör norden, funnet i Stavangers amt; Zygodon conoides (Dicks.) H. T. iakttagen vid Bergen; Grimmia apocarpa (L.) Hedw. och dess talrika former, af hvilka Gr. aljncola Sw. utgör en egen art: Andrecea fri- gida Hiiben. {A. rupestris var. grimsulana Br. Eur.) ny för norden, funnen i Lyse (Stavanger); Rypnuni curvisetum Kiser är IZ. Teesdalei Sm. ; Stereodon rufescens (Dicks.) Mitt. anträftad fruktbärande på Lid- fjeld i Norge ; St. lapp)Onicus (Schimp. j Lindb. är en egendomlig form af St. chryseus ; Fontinalis seriata Lindb. funnen i Glommen och Ve.stpreussen ; Myurella Careyi Sull. bör heta M. gracilis såsom iden- tisk med Hypnum gracile Weinm. Ibid. XIII, 250 — 254. (Viv 1886). Om Elodea canadensis Michx. blommande i Helsingfors ; om Sisymbrium altissimum L,, S. Loeselii L., Nasturtium silvestre (L.) och Lathrcea sqvamaria L. observerade i vestra Nyland. Ibid. XV, 184 —185. (Vxi 188(3). Frullania fragilifolia Tayl. funnen med hanblommor och sporo- gonier i Norge; om könsförhåilandena hos Catharinea anomala Bryhn, C. undulata och tenella; om förekomsten af Bryum turbinatum (Hedw.) i Skandinavien; om Bryum latifolium Schleich. /? ieweriws (Schwsegr.) Lindb. {= Br. Schleicheri a Schimp.) ; Schistophyllum collinum (Mitt.) Lindb. är den mest afvikande formen af Sch. adianthoides (L.) La Pyl.; Sch. decipiens (De N.) bör heta Sch. cristatum (Wils.); om Sch. Haraldi Lindb. n. sp. ; Sch. alpestre Lindb. en underart af Sch. bry- oidea; om Hypnum scabridum Lindb. n. sp. ; Fontinalis squamosa L. Furteckniug ölver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 37 för första gången funnen inom Skandinaviens florområdo i Stavan- ger. Ibid. XV, 1^5—187. i »/xi 188i;i. Nya bidrag till den skandinaviska raossfloran: Cesia crassifolia funnen i Noi-ge; C. andreceoides Lindb. n. sp. och Isopterygium Miil- leri påträffade äfvenledes i Norge ; den i Skandinavien under namn af Jungermania Hornschuchii kända mossan äv en ny art, J. lopho- coleoides Lindb.; J. Reichardtii Gottsch. en form af J. Micluiuxii Web.; Cephalozia Ekstrandii Limpr. en steril form af C. pleniceps Aust. Schistophi/Uum pKsillinn Wils. ansågs af föredragaren för en hybrid mellan Sch. minuhilum ocli vn annan art ; Southbya fennica Gottsche bildar ett egot släkte: Arnellia Lindb. Ibid. XV, 1!)5. (Vii 18Ö7). Om en Claviceps, hvars Sclerotium-form iöredragaren obser- verat på Heleocharis palustris. Ibid. XV, 212. (»/x 1887). Dessa föredrag halva äfven till största delen blifvit refererade i Botaniska Notiser, årgångarne 1871 — 1887, där älven en fullständig förteckning öfver alla af Lindberg ut- gifna skrifter ingår i årg. 1889, s. 80—90. Därutöfver har Lindberg lemnat bidrag, bestående af beskrifningar eller närmare uppgifter och utredning om en- skilda arter i Braithwaite, I. R. The British Moss-Flora, 1877 : MoUia litoralis (Mitt.) Braithw. ^ angustifoUa Lindb., s. 245; il/. /w^escens Lindb., s. 24t3, Leersia alpina (Smith) Lindb. ,3 imherbis Lindb., s 280; Webera sessilis (Schmid.) Lindb. ^ acutifolia Lindb.. s. 293. Flora Danica, Suppl. I. fasc. II, 186."): Dicranum fragilifolium Lindb. och Hypnum turfaceum Lindb., s. 16 — 17 -|- tab. 116 et 117. — Feisc XL VIII, 1870: Cinclidium subrotundum Lindb. och Bartramia breviseta Lindb., s. 17 — 18 -(- tab. 28()4 och 286ö : 2. — Fasc. XLIX, 1877 : Fontitmlis gracilis Lindb., Dichelyma ca- pillaceum (Dill.i Br. et Schimp., Seligeria acutifolia Lindb., S. pusilla (Ehrh.) och S. crassinervis Lindb., s. 14 och 16 -(- tab. 2931, 2933 och 2938:1—3. Hartman, Carl, Handbok i Skandinaviens Flora, 8:de uppl., 1861: Hypnum turfaceum Lindb., s. 327, H. vernicosttm Lindb., s. 342 ; Zygodon (viridissimus var.) rupestris Lindb., s. 382, Trichosto- mumplanum Lindb., s. 396; Dicrayium fragilifoliumLindh. s. ^01. Handbok i Skandinaviens Flora. 9:dt uppl., II. 18(i4 : Hypnum subpinnatum Lindb., s. 13: H. temiisetum Lindb., s. 1."); H. intennedium Lindb., s. 17; H. fiuitans L. var. serratum Lindb., s. 18: Bryum mamiilatum Lindb., s. 3(>; Seligeria diversifolia Lindb.. S. acutifolia Lindb.. och S. tristicha (trifaria) ^i patula Lindb., s. 75; Phascum cuspidatum (acaulon y papillosum Lindb., s. 77 och Ph. acuminatum Lindb., s. 78; Jungermania parvula Lindb., s. 89 och J. divaricata ^ examphigastriata Lindb., s. 94. 38 Th. Sselan. K er ner, A. Scliedae ad Floram exsiccatam austro-hungaricam, III, 1884: Grimaldia friandra Lindb., s. 159 — liiO. Norr lin, .T. P. Öfversigt af Torueå (Muonio) och angränsande delar af Kemi Lappmarkers mossor och lafvar i Notis. Sällsk. pro F. et Fl. Fenn. Förh. XIII, 1873: Hyjnmni denticulatum L. var. subloetiim Lindb., s. 2!) 2; H. sqvarrosuni L. f. integrifolia Lindb., s. 2\)?>; Bryum bulbifolium Lindb., s. 2!)7— 298, Polytri- chum jnliferum Schreb. var. fastigiatum Lindb., s. 301; Ortho- trichum speciosum Nees * fuscum Lindb. och O. hrevinerve Lindb., a. 302; Jungermania islandica Nees f. rubella Lindb. och J. divaricata Franc. var. latifolia Lindb., s. 312. Thedenius, K. Fr. Botaniska exkursioner i Stockholmstrakten, Stockholm 1859; mossoi'na, s. 103—112. Slutligen bidrag lemnade till exsiccatverk : Brotherus. V. F. Musci Fenniee exsiccati. Fasc. I— IX. Helsing- fors 1871—1888. Hartman, Rob. Bryacese Scandinavite exsiccatse. Fasc. I — XY. Gefle 1857-1874. Rabén hor st, L. Bryotheca europsea. Fasc. I— XXIX. Dresden 1858—1884. Hepatica? europeeae. Dec. I— LXYI. Dresden 1855—1879. S. o. Lindbergs n.edleniskap af vetenskapliga sällskaji. M Lindberg kallades till medlem ai följande veten- skapliga sällskap och föreningar: Societas pro Fauna et Flora Fennica, "/x l'*^62. Regonsbiirger botanische Gesellscbaft. "ni lSfi3. Svenska Läkare-Sällskapet. Finska Läkare-Sällskapet, 1865. Finska Vetenskaps-Societeten, ' ''/xii 1866. Botaniska Förening i Kjöbenbavn, -'/x 1867. Société des sciences natiirelles de Cberbourg, ' '/vi 1869. Botanical Society of Edinburgb, ' »/v 1872. Quekett microscopical Club, University college, i London, -"^ vii 1872; bedersledamot. Kajs. Leopoldiniscb-Carolinische deutscbe Academie der Natur- forscher, ^/ylSl'^: cognomine Bridel— Brideri. Societä crittogamologica Italiana a Milano, '*/iv 3878; korrespon- derande ledamot. Sociedade de In.struc(,'ao do Porto, - '/vi 1881. Finska Forsttöreningen, '*,vi 1882. Kongl. Physiogi-afiska Sällskapet i Lund, '"/v 1884. Svenska Litteratvir-Sällskapet i Finland, ' */v 1885 ; stiftande medlem. Royal Horticultural Society of Great Britain, "/v 1886; bonorär korresponderande ledamot. Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademien, ' '-/v 1886. Ryska Sanitets-samfundet inom Finländska militärdistriktet, - */xi 1888; bedersledamot. Titterbets- ocb Vetenskaps-samfundet i Göteborg. 1888. -^X^ MEDDEL. AF S0CIETA8 PRO FAUNA ET FLORA FENXICA 18: lb91. NEUE BEITRÄGE ZLR FLECHTEN-fLORA DER HALB-INSEL KOLA. GESAMMELT VON A. OSW. Kl H LM AN. (EINGEGANGEN AM 4. APRIL 1891.) HELSINGFORS 1891. w. ährend zweier Reisen in Russisch Lappland^), habe ich Gelegenheit gehabt, einige lichenologische Beobachtungen zu niachen, die hier in so weit mitgetheilt werden, als sie als Erweitemng unserer Kenntnisse iiber die Verbreitung der Flechten im Gebiete angesehen werden können. Vor- liegende Mittheilung sehliesst sich somit als Appendix öder Ergänziing der bekannten Flechten-Flora von Ny länder 2) an, welche diese Gegenden behandelt, imd deren systematische Anordnimg hier unverändert beibehalten worden ist. Der Zweck nieiner Fleehtensamnilungen war in erster Linie, sichere Belege fur die in der Natur gemachten Be- schi-eibungen der verschiedenen Pflanzenformationen zu ge- winnen; nur ausnahmsweise und fiir kiirzere Zeit konnte ich mich speciell mit dem Einsammeln der Lichenen be- schäftigen. Es mag dies als Erklärung der unvoUständigen und mangelhaften Form der nachfolgenden Notizen gelten: sie wiirden auch sicher nicht veröflentlicht worden sein, wenn ich nicht das Gliick gehabt hiitte, dass der Herr Pro- fessor W. Nyländer sich derMiihe unterzog, meine Collec- tionen zu bestimmen und somit gewissermaassen sein eigenes Werk fortzusetzen, ein Umstand, der den hier gemachten Angaben erst ihren eigentlichen Werth verleiht. Von Ny- land e rs Hand stammen auch die Beschreibungen der wenigen neuen Arten und Formen, sowie mehrere diagnostische Notizen, welche mit der Erlaubniss des celebren Verfassers hier an- gefiihrt und durch Citationszeichen hervorgehoben werden. •) Vgl. „Fennia". Bulletin de la Soc. de géographie de Finlande. III, 5 & 6 (1890). -) W. Nyländer, Lichenes Lapponire orientalis. Xotiser ur Sällsk. pro Fauna & Flora fenn. förh. 8 (1866). ■14 .\. Osw. Kihiman. Das Gebiet, aus welchem meine Lichenen stammen, beschränkt sich auf die eigentliche Halbinsel, (istlicli vom See Imandra und dem Kola- Fjord; es ist somit viel kleiner als das von Nyländer in seiner vorerwähnten Arbeit be- handelte, welche letztere ausserdem bedeutende Landstrecken siidlich von dem Meerbusen von Kantalaks umfasste. Arten und Formen, die friiher nicht aus dem Gebiete bekannt waren, wurden mit dem Signum f bezeichnet, das man also auch mehreren Namen vorangestellt fmdet, die schon von Nyländer erwähnt werden. Einige wichtigere Arten wurden schon friiher von mir in anderem Zusammenhange ^) eingehender besprochen, und es wird ein Hinweis auf diese friihere Arbeit unten mehr- fach nöthig sein. Helsingfors im Oktober 1891. ^) A. Osw. Kihiman, Pflauzenbiologische Studien ausRussisch Lappland. Ein Beitrag ziir Kenntniss der regionalen Gliederung au der polaren Waldgrenze. Acta Soc. pro Fauna et Flora fesn. VI, n:o 3. (1890). Ziir Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 45 t EjyJiebe pnhesccus fL.) Fr. An feuchlen Ulerlelsen bei Gavvrilowa reichlicli. Calklum tmcJielinum Ach. An den aus Kiefernholz bestehenden Wänden der Lappenwohnungen der Insel Wanas- sual in Lujawr. f G. lenticulare Ach. Auf Kiefernholz bei Lowosersk und Kuroptjewsk. f C. curtum Borr. Auf Kiefernholz bei Kuroptjewsk. C. parietinum Ach. Warsinsk an Wänden. f Trachi/Ua tigWaris (Pers.). Warsinsk, sehr reichlich an Wänden der Wohnungen; fert. Tr. tympanella (Ach.). Mit der vorigen Art: fert. Sphcprophoro)/ frar/ile Pers. Häufig an trockenen Stånd- orten, sowohl in der Tundra als in der Waldregion: nur steril gefunden. Sph. coralloides Pers. Mit der vorigen Art gesell- schaftlich und gewöhnlich reichlicher als jene; mit Apo- thecien auf Wachholder-Aesten am Woronje-Flusse, etwa 10 km siidlich vom Dorfe, sowie auf Felsen bei Orlow. Bceomyces icmadophilus (Ehrh.). In den Kiistenstrichen bei Orlow, Katschkowka und Triostrowa fand ich diese Flechte zwar nicht selten, aber immer nur an geschutzten Oertlichkeiten, gewöhnlich am Fusse der Torfhiigel; hier auch fertil. Schon in der Tundra bei Ponoj war sie merk- bar häutiger, und weiter landeinwärts, sowoU in der Birken- als in der Nadelholzregion, gehörte sie, auf nacktem, ab- schiissigem Torfboden vorkonnnend, zu den häufigsten Arten, f B. roseus Pers. — Waldregion der Lujawr-urt, ster. Orlow auf feiner Sanderde, fertil. Cladonia fimhriata HtVm. In der Tundra zwischen Orlow und Businicha. t f. tuba' for mis (Htfm.). — Kola, ster. 67. c/racilis Hifm., f. plongata Ach. Woroninsk, fert.; Orlow in trockener, geschiitzler Lage, ferl. 46 A. Osw. Kihlman. * chordalis (Ach.). Lowosersk fert. ; Woroninsk; Gawri- lowa und Orlovv auf Uferfelsen, häufig deformirt. Cl. ecmocyna (Ach.). Woroninsk; Orlow in trockener Flechtenhaide eines Bachthales, fert. Cl. corriuta (L.). Woroninsk und Orlow häufig, ster. Cl. lepidota Ach. Auf Torfhiigeln häufig, wie bei Gawrilowa, Woroninsk, Lowosersk, oft kriippelhaft ; bei Orlow in der Tundra bis 8 cm hoch (geschiitzte Lage); ster. f Cl. defienerans Fik., f. euphorea Ach. Lowosersk, fert I f. haplotea (Ach.). Orlow an Uferfelsen, ster. f * suhfurcata Nyl. in Norrl. Lapp. p. 230., f. interveniens Nyl. (nova forma). »Differens prsesertim basi podetiorum al- bido, continue corticato. Ea firma (altit. 4 — 5 cm.), superius luridescentia tota granulato-asperula, passim sqvamulifera, axillis parce vel vix perviis. Solum spermogonifera visa, spermogoniis nigricantibus, oblongis.» j Cl. turg id a Effm. Woroninsk im Birkenwalde; Lujawr- urt in der alpinen Region (Kietk-njun) ; ster. f Cl. macrophylla (Schser.). Lowosersk aufSanderde in trockenen Wäldern zerstreut, fert.; Woroninsk. j Cl. fiircata Hffm. Gawrilowa an Felsen-Abhängen ster. Cl. crispata (Ach.). — Lowosersk. •f f. cetrarkeformis (Del.). In steinigen, im Vorsommer zeitweise iiberschwemmten öder theilweise versumpften Niede- rungen häufig und oft reichhch ; fert. (Woroninsk, Orlow, etc.) Cl. cornucopioides (L.). Scheint im ganzen Gebiet häufig öder sehr häufig vorzukommen; auf sehr exponirtem Torf- boden (Oberfläche der Torfhiigel etc.) häufig, aber gewöhnlich steril und verunstaltet; in geschiitzter Lage bei Orlow noch reichlich fruktificirend. Cl. pleurota (Fik.). Auf Torfhiigeln bei Woroninsk. häufig; ster. Cl. hellidiflora (Ach.). Bei Woroninsk, Lowosersk und Orlow häufig auf trockenem Sand- und Grusboden, zwischen Rennthierflechten, gewöhnlich fert. t f. prcefoliosa Nyl. n. forma. — »Dendroidee laciniato- foliosa, csespitibus altit. fere 2 cm. Sine podetiis evolutis». Lowosersk in gemischtem Walde. Ziir Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 47 Cl defonnis (L.). — Bei Woroninsk und Orlow nicht selten, aber meistens spärlich zwischen Gladinen; fert. etwa 4U km siidlich von Gawrilowa; bei Orlow bis 6 cm hoch. Cladina rangifcrina (Hllin.). Ueber das Verhalten dieser Art, sowie dasjenige ihrer nächsten Verwandten, CL sUra- flca (Hollm.) und Cl. alijestris (Ach.) vgl. Kihlman, Pflanzen- biol. Stud., S. 132 u. 134. Hier sei nur noch darauf hin- gewiesen, dass alle diese Arten noch dicht an der Kiiste des Eismeeres eine Höhe von anderthalb dm erreichen; es geschieht dies unter anderem in den engen, gegen Winde zienilich geschiitzten Thalschluchten, in welche schon der erste Schnee gewöhnlich hinabgefegt wird, um den Boden dann bis in den Juni hinein zu bedecken; von diesen schattigen Schluchten känn wohl angenommen werden, dass hier weder das Temperatur-Mittel noch die Temperatur-lMaxima der Vegetationsperiode so hoch liegen, als auf den offenen Tundi-a- Ebenen, \vo die Rennthierflechten dennoch viel kiimmerlicher fortkommen. In Schluchten, deren Boden bis Ende Juli öder Anfang August von Schnee bedeckt ist, werden die Gladinen vermisst öder treten sie nur in zwerghaften Exemplaren auf. f. tennis Fik. — Gawrilowa. Cl. uncialis (Hffm.), f. obtusata Ach. Lowosersk, fert. Cl. amaurocrcea (Fik.). Noch am Eismeere bei Gawri- lowa und Orlow, Stereocatdon paschale (L.). — Alpine Region von Lujawr- urt fert.; im Bachthale Gubnoj bei Orlow hochwiichsig und fertil. St. tomentosiim Laur. — Lowosersk, Woroninsk, Gawri- lowa: — fert. St. alpinum Laur. — Lowosersk und Woroninsk auf Sanderde verbreitet; Lujawr-urt (alp. Region) und bei Orlow auf nacktem Sand- und Schuttboden häuilg; — fert. ThamiioUa vfnnicnlaris (L.). — An den windoftensten Lokalitäten der Lujawr-urt (reg. alp.), sowie der Kiisten- gegenden zwischen Katschkowka und Triostrowa sehr all- gemein; auf Tori- und Schuttboden; — ster. 7 Usnea dasypoga (Ach.), f. plicata (L.). — Auf Fichten- ästen bei Low^osersk; ster. 48 A. Osw. Kihlman. Alectoria divergens (Ach.). — Auf Schuttboden und Felsen der Lujawr-urt (reg. alp.) und des Meergestades bei Orlow etc. allgemein; auch in den inneren Landestheilen bis in die Nadelholzregion hinein (Lowosersk) sehr ver- breitet; sie findet sich hier besonders an den steilen Seiten der Torfhiigel, jedoch auch auf Sandboden. — Pjalitsa. Immer steril. A. nigricans (Ach.). Scheint etwa dieselbe Verbreitung zu haben, wie die vorige Art: auf Lujawr-urt auch auf Fichtenästen gelunden; ster. A. chaJyheiformis (L.). An den Aesten der Nadelhölzer bis an ihre äussersten Grenzen (Kola, Woroninsk, Kuro- ptjewsk, Lymbes-sijt etc); an Felsen bei Orlow reichlich. — ster. A. ochroleiica (Ehrh.). Hat der Hauptsache nach, die- selbe Verbreitung als A. divergens und A. nigricans^ nur ist sie gewöhnlich noch reichlicher vorhanden als jene; noch ziemlich weit landeinwärts steht sie stellenweise (z. B. bei Akjawr) an Massenhaftigkeit kaum den Gladinen nach. — Pjalitsa. — Immer ster. — Ueber die Alectorien vgl. Kihlm. Pflanzenb. Studien, S. 133 u. folg. f * J.. vexUlifera Nyl. n. subsp. »Thallus ochroleucus, inferius membranaceo-dilatatus, lacunoso-foveolatus et plicato- rugosus, passim laevior, vexillis firmis, låtit, pollicarem ve! 2 cm. et amplius adtingentibus, crassit. 0.5 mm. vel tenerio- ribus, difformibus, vage sinuatis. K (Ga Gl) flavens sed medulla non reagens». Siehe die Tafel. Diese eigenthiimliche und selii' auffallende Flechte wurde von mir auf den unwirthlichsten Grus-Feldern der Orlow-Kiiste angetroffen, wo von anderen grösseren Arten wenig öder nichts zu sehen ist. Die Vegetation wurde hier, von einigen plattgedriickten, kiimmerlichen Reisern abge- sehen, hauptsächlich von vereinzelten Grasrasen, sowie zer- streuten Oxijtropis sordida und Sllene acaidis gebildet. A. vexUlifera wurde von mir beim Einsammeln fur eine von den abweichenden Standortsverhältnissen abhängige Lokal- form der A. ochroleuca gehalten. Durch zahlreiehe (habi- tuelle) Zwischenformen scheint in der That A. vexillifera Zur Flechten-Flora der Halliiusel Kola. 49 mit A. ochroleiica verbunden: in ihrer typischen Gestalt wurden sie nicht ziisaninien gefunden. t Evcrnia prumisfri (L.), f. uana Lamy Cat. p. 40. — An trockenen Fiehtenäslen bei Jiigjok (Lynibes-sijt); ster. Ramalina pohjmorpha Ach. — Abraiiiovaja-Pachta bei Kola; Gawrilowa; an Felsenspitzen bei Orlovv häufig, gesellig mit Sqvamaria stvaminea und Physcia lychnea, die sie öfters iiberwächst und erstickt; ster. R. mimiscida Nyl. — An Fiehtenzweigen bei Lymbes- sijt; fert. f. lacerella Nyl. — An trockenen Fiehtenzweigen bei Lowosersk; fert. t var. poUinarieUa Nyl. Ram., p. 67. — Mit der Haupt- form gesellig bei Lymbes-sijt; ster. j R. intermedia Del., Nyl. Ram., p. 68. — An Uferfelsen bei Orlow; ster. Cetraria crispa Ach. Auf trockenem Boden sehi' ver- breitet, häufig fruktificirend (Orlow etc). C. Delisei (Schser.). In zeitweise iiberschwemmten Niede- rungen zwischen GeröU häufig iiber das ganze Gebiet; meistens fert. t var. fastif/iata (Del.), In den nördlichen Kiistengegenden (Gawrilowa, Orlow fert.) an ähnlichen Lokalitäten als die Hauptform. C. nic/ricans Nyl. — Lowosersk und alpine Region der Lujawr-urt; ster. C. acnleata (Ehrh.). — Gawrilowa, Orlow; ster. C. odontella Ach. In der Tundi^ahöhe Ivrestovaja bei Kantalaks fert.: Brotherus (vgl. Wainio in Medd. Soc. F. & Fl. f., 13 haft., p. 254, 1886). — > Apothecia låtit. 1—2 mm. ; sporse longit. 0,007—0,010, crassit 0,0045 mm. Nyl. in Flora 1880, p. 392». Platijsma nivcde (L.). — In den Tundraböschungen der Nordkiiste beherscht diese Art oft die Vegetation der Flechten- haide, ebenso auf den oberen Terrassen der Lujawr-urt. Aber auch in der Birkenregion und den nördlichen Strichen der Waldregion ist sie uberaus reichlich verbreitet und kommt besonders an trockneren Stellen in den offenen Versumpfungen, 4 50 A. Osw. Kihlman. massenhaft vor. Nicht selten ist sie reichlich fruktificirend, z. B. bei Lowosersk und Orlow. — Vgl. Kihlman, Pflanzenb. Studien, S. 133 u. folg. Pl. mciUlatum Hffm. Ist ein fast konstanter Begleiter der vorigen Art, aber immer viel spärlicher als diese; ge- wöhnlich eingesprengt zwischen anderen Strauchflechten und nur steril gefunden. Pl. scepincola Hffm. Orlow an Aesten von Bet. odorata und ncuia, fert.; Nurtej-sijt an Wänden der Wohnungen, fert. ■f Pl. fahlunense (L.). * stygioides Nyl. »Thallo facie Parmelise stygise minoris. Thallus K medulla flavens3>. An Granitfelsen bei Orlow, fert. und mit Spermatien. Pl. juniperinum (L.). In der unteren alpinen Region der Lujawr-urt, an Aesten von Jimiperus reichlich fruktificirend; Woroninsk, fert. PL pinastri (Scop.). — Häufig an Aesten von Bet. nana und odorata., wenigstens noch in den nördlichen Theilen der Nadelholzregion (Lowosersk, Woroninsk); — ster. Pl. glaucum (L.). Orlow in geschiitzter Lage; Gawri- lowa; ster. f f. spadicea eongesta Nyl. — Ziemlich verbreitet auf den Tundra-Plateaus bei Orlow, als Bestandtheil des dichten Pflanzenfilzes (vgl. Kihlman, Pfl. Studien, S. 125); ster. •j- Pl. nigricascens Nyl. n. sp. > Thallus olivaceo-nigricans, subopacus, mediocris, depresso-caespitosus, e laciniis formatus subphcato-nervosis vagis aut obsoletis (apicibus divisis ob- tusiusculis), subconcaviusculis, margine inermibus. Apothecia ignota. Facie Cetrarise nigricantis Nyl, sed laciniis inermibus ut videtur Platysma. Spermogonia papillaria non forsan rite evoluta, spermatiis cylindricis, tenellis». Orlow an Felsenabsätzen. Nephromium Icevigatum (Ach.). An Birkenstämmen bei Lowosersk und Felsen bei Orlow (Gogulicha); fert. N. subtomentelliim Njl — Kola, fert. (Enwald); Woro- ninsk, fert. t N. tomentosum (Hffm.). — An Granitfelsen bei Jeretik, an der Miindung des Kola-Fjordes; — ster. Znr Flechteu-Flora iler Halbinsel Kola. 51 t PeUidea aphthosa (Hffm.). — Scheint ini ganzen Ge- liiet häufig vorzukommen. — Abramovaja-Pachta bei Kola leiehlich, lert. lin Woronje-TIiale imd bei Lowosersk sehr verbreitet und häufig fruktificirend. Alpine Region von Lujawr- urt, fert.; auf den offenen Tundra-Plateaux bei Orlovv häufig als Bestandtheil des dichten Pfianzenfilzes, aber nur ster. gesehen. P. venosa (Hffm.). — An den Ufern des Woronje-Flusses häufig; Felsenabsätze bei Orlow und Katschkowka verbreitet; — fert. t Peltif/em malacea (Ach.). Kola am Bache Fadeja (En- wald); am Flussufer c. 10 km sikllieh von Woroninsk; Orlow an mehreren Orten; ster, P. canina Hffm. — Orlow in Weidengebtisch und auf dem offenen Tundraplateau ; ster. P. ritfescens (Neck.). — An einem Abhang einer engen Schlucht bei Orlow; Tschapoma; — ster. t f. spuria (DC). Auf einer offenen Tundra-Böschung bei Orlow, fert. P. scabrosa Th. Fr. — Lowosersk im Kiefernwalde, fert. Solorina saccata (L.). In Spalten und an Absätzen der Uferfelsen bei Orlow; an Sandsteinwänden des Gubnoj- Thales; — fert. S. crocea (L,). An trockenen und an zeitweise iiber- schwemmten Ståndorten, durch das ganze Gebiet sehr ver- breitet, oft reiehlich und gewöhnlich fert. Auf dem Tundra- plateau bei Orlow allgemein, meistens ster. Stictina scrohiailata Scop. — Orlow und Tschapoma an Felsen; ster. Loharia linita Ach. — Felsenabsätze bei Orlow; — ster. Parmelia omphalodes (L.), f. pcmnifonnis (Ach.) Kola, Woroninsk und Lowosersk an Felsen und Steinblöcken ; scheint wenigstens in den inneren Theilen häufig zu sein variirt mit weisslichem Thallus; ster. P. sulcata Tayl. — Uferfelsen bei Orlow; ster. P. centrifuga (L.). — Fruktificirt noch längs dem äusseren Kiistensaum (z. B. Orlow, Mihidung des Kola- Fjords). 52 A. Osw. Kiblman. F. oUvacea Ach. Reichlich fruktificirend auf den Aesten des Birkengebllsches ])ei Orlow (f. rugosa Nyl.); sehr häufig, bisweilen massenhaft und gewöhnlich fert. auf Borke iiber das ganze Gebiet. P. stygia (L.). Auf Granitfelsen bei Orlow (ster.) und auf Syenit der alpinen Region von Lujawr-urt. -}■ P. minuscula Nyl. Auf Granitfelsen bei Lowosersk ; ster. I P. vittata Ach. Sehr verbreitet auf Holz und Borke iiber das ganze Gebiet (Kola, Gawrilowa, Lowosersk, Woro- ninsk); Orlow auf Felsen und Torferde zerstreut; ster. P. alpicola Th. Fr. »Noraen P. atrofusca Schser. Enum. p. 42 est anterius; vide Crombie in Grevillea 1879.» Orlow reichlich an Granitfelsen; fert. Parmeliopsis aleurites (Ach.). Sehr verbreitet und oft fruktificirend auf Holz und Borke, wohl durch das ganze Gebiet. Physcia parietina (L.). Orlow an Felsenwänden reichlich in Gesellschaft von Placodium elegans; fert. •j- Ph. p)olycarpa (Ehrh.). An trockenen Fichtenästen bei Lymbes-sijt sehr reichlich; fert. Ph. lychnea (Ach.). An Holzwänden in Lowosersk und Nurtej-sijt; vertrockneten Fichtenästen bei Lowosersk, fert. Orlow auf hohen, windigen Uferabhängen und an Felsen; ster. j- Ph. ciliaris (L.), f. saxicola Nyl. Auf Granitfelsen bei Orlow reichhch; fert. Ph. pulverulenta (Schreb.). * detersa Nyl., f. prcesorediosa Nyl. — An Felsenwänden bei Abramovaja-Pachta am Kola- Fjord; ster. Ph. stellaris (L.). — Gawrilowa auf Felsen, ster. Abramo- vaja-Pachta am Kola-Fjord, auf Ebereschen-Stämmen, fert. -j- f. orfhotrichi Nyl. »Laciniis ssepe margine sorediiferis; sporselong. 0.014 — 1 6, crass. 0.0 07 — 9 mm. K+.» Bei Orlow häufig auf Steinen und Felsen in sehr windoffener Lage; ster. Ph. leptalea (Ach.). Auf verticalen Granitfelsenwänden bei Orlow; fert. Ph. ccesia (Hffm.). Auf Felsen bei Orlow allgemein, gewöhnlich sehr sorediös; ster. Zur Flcchten-FIora tler Ilalbiusel Kola. 53 f Ph. meJops Diif. — Auf Holzwänden bei Lowosersk spärlich; ster. Pil. UtJiotea * sciastra (Ach.). Felsenabsätze auf Moosen bei Orlow (Gubnoj); ster. t Ph. ulothrix (Ach.). In Ritzon der Granitfelsen des Ufers bei Orlow; fert. Umbilkaria atropruinosa Schacr. An Felsen und Steinen der oberen alpinen Region von Lujawr-urt allgemein und oft reichlich; fert. j Gyrophora spodochroa (Ehrh.), — Abramovaja-Paehta am Kola-Fjord; Gawrilowa; Lujawr-urt (Wawn-bed) in der alp. Region; ster. G. vellea (Whlnb.). — An Felsenwänden (Granit) bei Orlow und JMaloje Bre\'jannoje ; ster. 6^. proboscidea DC. Bei Lowosersk, Woroninsk, Kola, Jeretik, Orlow, Ponoj häufig und oft fert. >Medulla K (Ca Cl) -f >. G. arctica (Ach.). Bei Orlow, Katschkowka, sowie in der alp. Region von Lujawr-urt allgemein auf Felsenwänden und meistens fert. G. erosa HfTm. — Rybatschi (Enwald); fert. G. hyperhorea Ach. »Medulla K (Ca Cl) -\->. Scheint iiber das ganze Gebiet ausserordentlich verbreitet zu sein und ist gewöhnlich reichlich fruktificirend. G. floccidosa (Hffm.). An Felsenwänden (Granit) bei Orlow; ster. Pannaria hrunnea (Sw.). — Reichlich fruktificirend noch in der alp. Region von Lujawr-urt, sowie bei Orlow auf Torf- boden, der erst Anfangs Juli von Schnee befreii worcien war. Psoroma hypnorum (Hffm.). Auf Moostorf und humoser Erde sehr verbreitet, z. B. bei Gawrilowa, Orlow, Kola, Woroninsk; fert. t Sqvama)'ia cartilafjinea (Ach.). Abramovaja-Pachta am Kola-Fjord und auf Dioritfelsen bei Orlow; fert. Sqv. straminea (Whlnb.). Auf hohen, windigen Felsen- spitzen bei Orlow ziemlich verbreitet, bisweilen fruktificirend. — Sie bedeckt gewöhnlich die ganze Fläche des Felsen- scheitels; scheint öfters von Gyroph. jyroboscidea, Physcia 54 A. Osw. Kihlmau. lyclmea und sfeUaris, liamalina polymorpha iibervvachsen und erstickt zu werden. Placodiiim elegans Ach. An den Uferfelsen bei Orlow, Katschkowka, Triostrowa etc. sehr reichlich und gewöhnlieh fert.; Lujawr-urt häufig durch alle Regionen. f P/. lohulatum Smrf. — Auf Sandstein- und Granitfelsen bei Orlow nicht selten; nur ster. gefunden. I Lecanora citrina (Hffm.). Auf Sandsteinfelsen bei Orlow (Gubnoj); fert. Lecan. ammiospUa Whlnb. — An Wänden der Häuser in Nurtej-sijt; fert. Lecan. cinnamomea (Th. Fr.) Mit voriger Art: fert. Lecan. cerina (Ehrh.). * stilUcidiorum (Oed.) — Bei Orlow stellenweise sehr reichlich auf abgestorbenen Aesten von Dryas; fert. f Lecan. Jungermannke (Vahl.). — Auf feuchten Moosen an Felsenabsätzen bei Orlow; fert. Lecan. xanthostigma (Ach.). An den hölzernen Wänden der Wohnungen in Lowosersk; ster. Lecan. exigiia (Ach.). — Auf Sandsteinfelsen bei Orlow (Gubnoj); fert. Lecan. tiirfacea (Whlnb.). Auf Torfboden bei Gawri- lowa, Woroninsk und Orlow; fert. Lecan. galactina Ach., Nyl. — Auf Sandstein bei Orlow; fert. f Lecan. glavcoma (Hffm.). Bei Orlow ziemlich verbreitet auf Granitfelsen; fert. * i/ciMcto Ram. Auf Dioritfelsen bei Rusinicha; fert. f Lecan. clispersa Pers. — Sandsteinfelsen bei Orlow; fert. Ijecan. coilocarpa Ach. hn Dorfe Lowosersk und Um- gegend an den Wänden der Wohnungen; auf Fichtenborke bei Lowosersk und Lymbes-sijt; fert. Lecan. atrynea Ach. Auf Glimmerschiefer, an der Miindung des Aatscheroks in Ponoj; fert. t Lecan. chiarona Ach. Auf Borke der Eberesche bei Woroninsk; fert. Lecan. Hageni (Ach.). Nyl. in Flora 1872, p. 250. (= Lee. nmbrina terrkola Nyl. Lapp. or., p. 183). Uferfelsen bei Orlow, in Gesellschaft mit Placodium lohulatum; fert. Zur F'lechten-Flora der Halliiusel Kola. 55 f Lecati. tti/nnnictera Nyl. — Kola auf allem Holz; iert. f Lccaii. tmhaU.^ Ach. — Aul' Holzwänden in Lowosersk; ster. Lecan. jjoh/fropa (Ehrh.). — Mundung des Aalscheroks ill Ponoj, auf Glimnierschiefer; Granitfelsen auf der Tundra bei Ponoj; Syenit am Ufer von Lujavvr; fert. j * stenotropa Nyl. in Flora 1872, p. 251. Sehr reichlich an vertrockneten Fichtenästchen bei Jiigjok und Lymbes- sijt: Sandsteinfelsen bei Orlow; fert. I Lecan. intricata Ach. — In Felsenritzen bei Orlow an mehreren Orten: fert. j * coccotropiza Nyl. >Thallus albidus, granulatus; apo- thecia olivaceo-nigricantia, demum convexa ; spora3 oblongae, long. 0.Ö09 — 12 nini, crass. O.ooö mm: analoga est Lecan. polytroptB * coccotropae Nyl.» Dioritfelsen bei Orlow; fert. j Lecan. suhintricata Nyl. — Auf Fichtenästen bei Lowo- sersk: fert. f Lecan. sarcopis (Whlnb.). — Auf Holzwänden in Lowo- sersk (fert.) und Nurtej-sijt. f Lecan. argophoUs (Whlnb.). — Auf Granitfelsen der Tundra bei Orlow und Ponoj. Lecan. badia Ach. — Lowosersk und Orlow auf Felsen- blöcken: fert. var. cinerascens Nyl. Felsenwände bei Orlow an mehreren Orten: Mundung des Aatscheroks in Ponoj, auf Glimmer. Lecan. atra Ach. Auf Granitfelsen des Ufersaumes bei Orlow allgemein und reichlich fruktificirend. Lecan. fartarea (L.). — Sehr allgemein und meistens reichlich fruktificirend; besonders in den nördlichen Ktisten- strichen und in den höheren alpinen Regionen von Lujawr-urt massenhaft, aber auch un Binnenlande sehr verbreitet. Vgl. Kihiman, Pflanzenbiol. Stud., S. 125 u. folg. var. fjonatodes Ach. Häufig auf Sphcerophoron coralf. imå fragile; vgl. Kihlm. Pflanzenbiol. Stud., S. 133. var. frigida Sm. mit f. felephoroides Th. Fr. häufig, besonders auf Cladinen, fert.: vgl. Kihlm. Pflanzenbiol. Stud., S. 133. t var. variolosa Flöt. Scheint eine sehr grosse Ver- breitung zu haben. wurde aber nur steril bemerkt: wächst 56 A. Osw. Kiblmau. auf Borke der Bäume und Reiser, auf Holzwänden und Moospolstern (Grimmiaceen, Dicranaceen etc). •{• Lecan. inceqvafula Nyl. Lich. Fret. Behring., p. 63. — Auf Torferde an dem Woronje-Flusse zwischen Woroninsk und Lujawr; fert. Lecan. cinerea (L.). Lujawr auf Syenit, fert. Orlow allgemein auf Granitfelsen. Lecan. subradians Nyl. — Orlow auf Granit. I Lecan. cinereo-rufescens (Ach. p. p.). — Syenitfelsen bei Lujawr allgemein; fert. f Lecan. ccesio-cinerea Nyl. Flora 1872, p. 364. — Auf Granitsteinen bei Ponoj ; fert. Lecan. oculata (Dicks.). — Bei Orlow häufig auf feuchten Lebermoosen (Jung. infläta etc), nicht selten fruktificirend ; Woroninsk auf nacktér Torferde. Lecan. molyhcUna (Whlnb.). — Bei Orlow auf Sandstein und Granit, an ähnlichen Lokalitäten als Sqvamaria stra- minea. Lecan. ventosa (L.). — Sehr allgemein auf Gestein in der baumlosen Region; auch in der Birkenregion nicht selten; meistens fert. Urceolaria scruposa (Ach.). — Am Ufer von Lujawr auf Syenit; fert. Fertiisaria brt/ontha (Ach.). Auf Moosen, unterhalb einer spät schmelzenden Schnee-Ansammlung bei Orlow; fert. f P. obducois Nyl. in Flora 1868, p. 162. Auf Reisern einer Uferböschung bei Orlow, grosse zähe Kuchen bildend; ster. P. dactylina (Ach.). — Lowosersk auf feuchter Erde; Woroninsk auf Birkenstämmen. f P iKinyrga (Whlnb.). Uferfelsen bei Orlow, auf Moosen und kleinen Reisern; fert. Gyalecta fooeolaris (Whlnb.). In Felsenritzen bei Orlow; nicht reichhch; fert. Lecidea cinnaharina (Smrf.). Auf Borke YonBet. nana nicht selten (Lowosersk, Orlow); fert. Lecid. decolorans (Hffm.). Sehr allgemein auf Torferde iiber das ganze Gebiet; fert. Zur FleclitLMi-Flora dfi- Halliinse! Kola. 57 Lecid. atvornfa Ach. — Auf Felsenabsätzen bei Orlow nieht selten; lert. Lecid. cuprea Smrf. Auf naekter Erde, unterhalb einer Firnan?aninilung bei Orlow; fert. Lecid. Bere)if/eriana (Mass.). Aul' Torlerde bei Gawri- lowa lind Orlow; fert. Lecid. vrnialis Ach. Auf vegetabilischer Unterlage (Rhizomata von Rhodiola, alten (!'«/•(? j:-Blättern, Lebermoosen etc.) bei Orlow allgemein, auch an den kältesten und win- digsten Ståndorten; fert. Lecid. meiocarpa Nyl. (= L. mimita Nyl. Lapp. or., p. 145). — Kola auf alten Weidenästen; fert. Lecid. sphceroides (Dicks.). Auf Weidenholz und auf Pflanzenresten unter den Firnansammlungen bei Orlow; fert. t Lecid. cnmulata (Smrf.). — Sanderde bei Lowosersk; fert. j Lecid. suhstipitata Nyl. Lapp. or., p. 183. An der Borke alter Birkenstämnie bei Woroninsk; fert. Lecid. tripHcans Nyl. — Gawrilowa auf naekter Erde; Woroninsk auf Birkenstämmen ; fert. j Lecid. Heerii Hepp, — Auf Solorina saccata bei Orlow, fert. Aus der Fischerhalbinsel hat Enwald ein Psoroma hj/pnorum mitgebracht, das von dieser Art spärlich befallen war. t Lecid. leucococcoides Nyl. in Flora 1869, p. 296. >Spor8e 3-septat&e, long. O.022 — 25 mm, crass. O.003 mm; antea solum ex Islandia cognita>. Auf Erde, unterhalb einer Firnansanmilung bei Orlow (Gubnoj). Lecid. pezizoidea Ach., f. mnscicola (Smrf.). Auf Leber- moosen, bei einer Firnansammlung bei Orlow; fert. var, corcdloidea Nyl. — Orlow, in einer Versumpfung auf alten C«>rx-Rasen; fert. t Lecid. et(p1wrea Nyl. * miiscorum (Wulf.). Auf ver- trockneten i);-?/«.s-Aesten bei Orlow reichlich; fert. Lecid. enterolcuca Ach. — Sandstein bei Orlow; fert. Lecidea stenotera Nyl. — In der alpinen Region von Lujawr-urt auf naekter Erde; fert. 58 A. Osw. Kililman. Lecid. limosa Ach. — Auf feuchter Erde zwischen Torf- hiigeln bei Woroninsk; fert. Lecid. alpestris (Smrf.). — Unterhalb einer Firnansamm- lung bei Orlow, auf nackter Erde; Tschapoma; fert. Lecid. assimilata Nyl. Auf nackter Gruserde, in Felsen- ritzen und auf Uferböschungen bei Orlow allgemein; Katsch- kowka; fert. f Lecid. auricidata Th. Fr. Auf Sandsteinfragmenten am Meeresufer bei Orlow; fert. f Lecid. promiscens Nyl. J-Spora^ long. O.ooe — 7 mm, crass. 0.0 0 2 mm». An der Mtlndung des Aatscheroks auf Glimmer ; fert. f Lecid. petrosa Arn. Auf importirten Kalksteinblöcken bei Orlow; ohne Sporen. Lecid. meiospora Nyl. Auf Diabas, am Ufer von Lujawr; fert. Lecid. crustidata Ach. — Ponoj auf Sandsteinfrag- menten; fert. f Lecid. speirea Ach. — >Cum apotheciis, aut sine sporis:^. Auf Diorit, an der Miindung des Aatscheroks. Lecid. declinans Nyl. — Syenitfelsen bei Lujawr; fert. var. subterhiens Nyl. Flora 1878, p. 243. Auf Gestein- triimmern, auf der Tundra bei Ponoj; fert. f Lecid. tessellata Fik. »Sporae long. O.oos — 12 mm, crass. 0.0 0 4 — 6 mm.» Auf Glimmer, an der Miindung des Aatsche- roks; Granitfelsen bei Orlow; fert. t Lecid. areolata Schser., Nyl. Auf Sandstein bei Orlow; fert. t f. suhconformis Nyl. »Apothecia haud raro lecanorina sicut in L. astrostdfurea, cur forsan ducenda ad genus Leca- noram», Auf Granitsteinen bei Orlow; fert. t f. dealbata Nyl. » Sporse ellipsoideae, long. O.o o 8 — 1 2 mm, crass. 0.0 0 6 mm; non differt L.eliminata Arn. Ausfl., p. 220, Exs. n. 538». — Orlow, auf kristallinischem Gestein, fert. f Lecid. lactea ¥\k.^ ^^\. Auf Dioritfelsen bei Orlow; fert. Lecid. conferenda Nyl. Auf Jungenn. taxifolia, unter- halb einer Firnansammlung bei Orlow; fert. Zur Flecliten-Flora der Halbinsel Kola. 59 t Lecid. iKirapetrcea Nyl. in Flora 1881, p. 188. >Thallus K (Ga Cl) +; sporai long. 0.038— 50 min., crass. 0,oio~i4 iiim.> Allt" Sandstein, bei Orlow. Lecid. disciformis Fr. Auf Ebereschenstämmen bei Kola; fert. Lecid. coniops (Whlnb.). — Sandstein bei Orlow; iert. j f. cinerascens Nyl Gesellschaftlich mit der Hauptform. Lecid. hypopodia Nyl. Auf Kiefernholz am Woronje- flusse, etwa 30 km sudlich von Woroninsk; fert. f Lecid. neglecta Nyl. Auf Erde der Felsenabsätze bei Rusinicha, nördlieh von Ponoj ; fert. Lecid. sangvinaria Ach. Auf Kiefernholz bei Lowo- sersk und Jeljok; fert. Lecid. alpicola (Schaer.). Auf Steinen der Tundi^a- plateaux bei Orlow; fert. Xyhfjraplia pandlela (Ach.). var. pcdle^is Nyl. Auf Kiefernholz am Woronje-Flusse, etwa 25 km sudlich von Woroninsk; fert. t Arthonia mediella Nyl. Auf Kiefernholz bei Nurtej- sijt; fert. Verrucaria muralis Ach. — Auf importu-ten Kalkblöcken bei Orlow; fert. t V. Sendtneri (Kphb.). auf feuchten Moosen bei Orlow; fert. f V. intercedens, f. integrascens Nyl. Lich. Fret. Behring., p. 42. Auf kalkhaltigen Felsen bei Orlow (Gubnoj); fert. V. sphinctrinoides Nyl. — Auf feuchten Lebermoosen, besonders Jung. inflcda, bei Orlow häufig: fert. t r. Aa'.ii7a»s Nyl. n. sp. »Parasita in thallo Verr. sphinc- trinoidis. Pyrenia integra, nigra, subprominula (låtit. O.i— 0.2 mm); spora3 8"^*, oblongo-ellipsoidese, simplices aut l-septatse (septo K distinctiore), long. 0.oi4— 17 mm, crass. O.ooe— 7 mm; paraphyses nuUae. Jodo gelatina hymenialis vinose rubescens. — Huc accedere videtur V. sordida Fr. fil., sed nomen > sordida» vix decens habendum sit>. — Orlow. t Endococcus erraticus (Mass.). — Parasitisch auf Leca- nora ventosa bei Orlow: fert. Folo G. Arvidsson. H fors. ALECTORIA YEXILLIFERA Iyl.,n. sutsp. Meddel. af Societas pro Fauna or Flora Fennica 18: 1801. Symbolae ad Mycologiam Fennicam. Pars XXX. Auctore P. A. Karsten. (Societati exhib. 6 Decembris 1890.) Cortinarius multiformis Fr. var. sororiatus n. var. — A typo diffcrt magnitudine minore, stipite primitus adpresse sulphureo-fibrilloso sporisqve utrinqve magis attenuatis. — In silva abiegna (Syrjä) prope Mustiala, m. Septembri 1890, semel. — Cortinario decolorato Fr. habitu sat siniilis. Camarophyllus connatus n. sp. — Caespitosus, ut pluri- mum slipitibus tubcroso-connatis. Pileus disco compacte carnosus, margincm versus admodum tenuis, submembrana- ccus, c convexo explanatus, obtusus, inacqvalis, siccus, laevis, cinereo-pallidus, albo-sericeus, tandem glaber, 3—4 cm. latus. Stipes solidus, subaeqvalis, subinde apice incrassatus, sub- flexuosus, sericeo-fibrillosus, supernc furfuraceo-sqvamulosus, pileo concolor, 3 — 4 cm. altus. Lamellae decurrentes, disjtan- tes, ramosao, saepe venose connexae vel costatae, e pallido obscure cinereae, mollcs, crassiusculae. angustae. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 35 — 4U mmm., crassit. 7—8 mmm. Sporac ellipsoideae, longit. 7 — 9 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Cystidia nulla. Caro pallescens, a stipite sm^sum dilatato qvasi formata, subinodora. dulcamara. — In cavernis formi- carum inter lac. Salois ot Kyynäräjärvi in ditionc Muslia- lensi, m. Sept. 1890. — CamaropJiyllo cinereo Fr. proximus. 62 P. A. Karsten. In speciminibus Mijcenae rubromarginatae Fr., M. ru- gosae Fr., M. laevigatae (Lasch) Fr. et M. galericulatae (Scop.) Fr. numerosis denuo examini subjectis cystidia nulla vera invenimus. Sporae (speciminum vivorum) Mycenae rubro- marginatae longit. 7 — 8 mmm, crassit. 5—7 mmm, M. riigosae late ellipsoideae vel subsphaeroideae, longit. 8 — 9 mmm, cras- sit. 7 mmm, guttula unica magna et Äf. galericulatae longit. 10 — 14 mmm, crassit. 9 — 10 mmm. Delicatula integrella (Pers.) Fayod. Hist. nat. des Agaric. p. 313 {Omphalia integrella Fr. Karst. Basidsv. p. 96) ad truncum fruticum in oppido Nystad m. Sept. 1890 a nobis lecta est. Flammulina n. gen. — Pilens carnosus, viscosus. Velum nuUum. Stipes cartilagineus, faretus. Lamellae adnexae. Trama homomorpha. Subhymenium tenue. Sporae oblom- gatae albae. Cystidia ventricoso-fusoidea. Huc pertinet Collyhla velutipes (Curt.) Fr. Sarcomyxa n. gen. — Pilens carnosus, pellicula jove udo viscosa tectus. Stipes fibrosus, lateralis. Velum nullum. Lamellae determinate desinentes. Sporae cylindraceae, vulgo curvulae, eguttulatae, albae. Cystidia cylindraceo-clavata vel cylindracea. — A vicinis Fleuroto (Fr.) /J. Äcanthocystide Fayod. Hist. nat. des Agar. p. 338 et Urospora Fayod. 1. c. cuticula pilei viscosa notisqve internis discedit; a Myxoder- mate Karst. Basidsv. p. 111 nec Fayod. 1. c. p. 338 et 374 longius distat, etiamsi characteribus externis ei sat conveniat. — Species typica: Pleurotus serotinus (Schrad.) Fr. Clavariella alutacea (Lasch?) Karst. var. pluridentata n. var. — Receptacula ramosissima, lutescente alba, sicci- tate alutacea vel ochraceo-pallida, circ. 4 cm älta, trunco tenui, circiter 1 cm alto, 2 — 3 mm crasso, ramis divaricatis, verticillato-ramosis, convergentibus, laevibus, vulgo subcana- liculatis, sursum incrassatis, compressiusculis, apice pluri- dentatis albidisqve. Basidia hyalina, 6 — 7 mmm crassa. Sporae euipsoideae, rectae, vulgo basi obliqve apiculatae, laeves, longit. 6 — 7 mmm, crassit. 3 — 4 mmm. — In pina- Symbolae ail Mycologiam Fennicam, XXX. (i3 streto (Syrjä) ad Mustiala, m. Sept. — Myceliiim album, bvd- sino-submenibranaccuir.. A Clavariella palmata (Pers. ?) Schroet. Krypt. Flor. Schles. p. 449 niaxime affini ramulis superne haud dilutioribus apiceqve pluridentatis, sporis la- lioribus, rectis, membrana hyalina, basidiis hyalinis diiTerre videtur. Chvaria palmata Pers. secundum Winter sporas habet angulato-sphaeroideas, 8—12 mmm diam. Polyporus pinicola Fr. Hym. eur. p. 561 et Pol. margi- natus Fr. 1. c. nec non vix dubie Fornes unfjulatus (Schaeif.) Sacc. Syll. VI, p. 107 in unam speciem, Fonietopsidem ful- vam (Schaeff.) forte rectissime nominandam, sunt jungendi. Xylodon terrestris n. sp. — EfTusus, crustaceo-adnatus, pallescens, ambitu similari, glaber, dentibus e basi subfa- vosa porrectis, membranets, tenuissimis, valde inaeqvalibus, incisis vel laceris, ercctis. Sporae sphaeroideae, minimae (ut videtur). Supra terram in frigidario Helsingforsiae legit 0. Karsten. Contextus minute subinconspicue cellulosus. Zignoella boreella Karst. in Hedw. 1891, p. 247. — Perithecia caespitosa vel arete gregaria, superficialia, rotun- data vel difforraia, solito depressa et rugulosa, atra, glabra, vix pertusa, minuta. Asci cylindracei, 50 — 60 = 6 mmm. Sporae 8:nae, oblique monostichae, fusoideo-oblongatae, rectae, 3-septatae, ad septa non constrietae, hyalinae, 10— 12 = 3—5 mmm. Paraphyses coalitae. — Supra discum Valsae horeellae Karst. ad sinum Kolaénsem, d. 2 Jiilii 1861. Sphaerella Hordei Karst. in Hedw. 1890, p. 271. — Perithecia sparsa, subcutanea, epiphylla, sphaeroidea vel sphaeröideo-depressa, atra vel fusco-atra, oseulo hiantia, 0,i vel pauUo ultra lata. Asci fusoideo-elongati, subinde basi plus minus ventricosi obliqviqve, 55 — 62 = 13 — 16 mmm. Sporae 8:nae, di-vel subtristichae, oblongatae vel fusoideo- oblongatae, uniseptatae, ad septum constrietae, loculis 2- guttulatis, rectae, 18—24 = 6—8 mmm. — In foliis Hordei calyaris langueseentibus in paroecia Libelits legit amic. Ernst Savander. Hordeo noxia. 6i P. A. Karsten. Hypomyces Berkeleyanus Plowr. et Cook. Grev. XI, p. 48, t. 155, L 1. Saec. Syll. II, p. 471. — Perithecia gregaria, in subiculo pallescente vel roseo insidentia, ovoidea, ostiolo minuto instructa, 0,2 mm diam. Asci cylindracei, longit. 100 — 120 mmm, crassit. 6 — 8 mmm. Sporae monostichae, ellipsoideo-oblongatae vel oblongatae, rectae, utrinqve obtusae, uniseptatae vel 4-guttulatae, longit. 9 — 13 mmm, crassit- 4 — 5 mmm. — Status conidicus: Verticillium Berlieleyanum Karst. hyphis septatis, tenuibus, ter verticillato-ramosis, ra- mulis apice attenuatis, albis, demum, ochraceis, 2—4 mmm, crassit; conidiis oblongatis vel ellipticis, utrinqve obtusis, eguttulatis, rectis, continuis, longit. 6 — 8, raro — 12 mmm, crassis. 2 — 5 mmm. — In Stereo hirsuto ad Mustiala, m. Oct, 1890. Status ejus conidicus a VerticilUo microspernio Sacc. Syll. IV, p. 153 fere tantum conidiis latioribus obtu- sioribusque differt. Rhynchostoma rubrocinctum Karst. in Hedw. 1890, p. 178. — Perithecia subgregaria, innato-erumpentia, conoideo- sphaeroidea, basi applanata, atra, glabra, låtit. 0,2 — 0,3 mm, rostro cylindraceo, recto vel saepius subflexuoso, sublaevi, brunnescente, sub apice rubro solitoqve marginato, 1—2 mm longo. Asci clavati, cito diffluentes, longit. 40 — 45 mmm, crassit. 10 mmm. Sporae 8:nae, di-vel tristichae, ovales vel fusoideo-oblongatae, 1-seplatae, ad septum leniter constrictae, olivaceae, longit. 8 — 10 mmm, crassit. 3 — 5 mmm. Paraphyses flexuosae, 1—1,5 mmm. crassae. — In ligno vetusto betulae, colore subrubro tincto, loco humido umbroso prope Mustiala, m. Sept. Sporormia cannabina Karst. in Hedw. 1889, p. 367. Perithecia plus minus aggregata, immersa vel semi- immersa, subsphaeroidea, ostiolo conoideo vel papillaeformi, laevia, atra, contextu membranaceo, parenchymatico, atro- fuligineo, 0,2 mm lata. Asci cylindraceo-clavati, brevissime stipitati, longit. 140 — 160 mmm, crassit. 17 — 19 mmm. Sporae 8:nae, di-vel tristichae, curvulae, olivaceae vel de- mum fuligineo-olivaceae, 3-septatae, circiter 42 mmm longae, articulis ultimis conoideis, longit. 11 — 12 mmm, crassit. 7 — Symbolae ad Mycologiam Feuuicam. XXX. 6ö ^ mjmn, mediis subcuboidcis, longit. 10 — 11 mmm, crassit. 6 — 7 mmm. Parapliyses numerosae, 1 — 2 mmm crassae. — Ad funem cannabinuin vetustum i)rope Mustiala (O. Karsten). Perisporium dilabens Karst. {Sporormia dilabens Karst. ill Hedw. 1889, p. 367). Perithecia sparsa vel gregaria, superficialia, sphaeroidea, liasi applanata, laevissima, nitentia, atia, poro pertusa, con- textu membranaceo, parenchymatico, atrofuligineo, circiter U,2 mm lata. Asci oblongati, recti vel curvuli, longit. 45— 55 mmm, crassit. 15—18 mmm, in pedicellum longiusculum (35—40 mmm), filiformem attenuati. Sporae 8:nae, conglo- batae, olivaceae, o — 5-septatae, illico in articulos extimos sphaeroideo — vel eonoideo-ellipsoideos, longit. 9—12 mmm, crassit. 6 — 7 mmm, interioresqve subsphaeroideos, 6—7 mmm diam. dilabentes. Paraphyses vix propriac ullae. — Mixtim cum priore crescit. Botrytis vulgaris Fr. var. excelsior n. var. — Hyphae cinereae in caespites cinereos subrotundos junctae, superne ramosae, ramis patentibus, 13 mmm crassae. Conidia con- glomerata, ovoidea vel ellipsoidea. hyalina, longit. 18 — 25 mmm, crassit. 13 mmm. — Ad tubera putrescentia Brassi- Ciie napi var. napohrassicae in Mustiala. Briarea ramealis n. sp. — Caespites sparsi interdum gregarii vel conflucntes, pulvinati, densi, molles, ut pluri- mum orbiculati, lutescente pallidi mox argillaceo-cervini, 0.5—2 mm lati. Hyphae fertiles septatae, parce ramosae, 3—5 mmm crassae, ramulis brcvibus, patentibus. Catenu- lae conidiorum laxae ex apice hypharum immediate oriun- dac. Conidia subsphaeroidea, raro ellipsoidea. hyalina, eguttulata, 3 — 5 mmm diam. vel longit. 5 — 6 mmm, crassit. 3 mmm. — In ramis salicinis putresccnlibus ad JMustiala, m. Oct. Glycophila sulphurea n. sp. — Caespituli orbiculares vol cfliisi, tomcntosi, ex albo sulphui-ei, circiter 1 cm lati. Hyphae rcticulatim connexae. hyalinae (sub lente), pertenues 5 66 P. A. Karäteu. (1 — 2 mmin crassae), ramis conidia seriata includentibus. Conidia primitus sphaeroidea, demum teretia, utrinqve trun- cata, eguttulata, hyalina, 3 — 5 ^ 1 — 2 mmm. In cortice putrescente Piceae excelsae ad Miistiala m. Nov. Sporotrichum terrestre n. sp. — Late effusum, tenue, niveum, siccitate e conidiis pulveriilentum. Hyphae repentes, intricatae, ramosae, articulatae, ad septa subinde constrictae, tenues 10 — 22 mmm crassae. Conidia copiosissima, sphae- roidea, laevia, diam. 4 — 5 mmm. — In cavernulis supra terram arenoso-humosam in agro Mustialensi. — Affme Spo- rotricho hyssino Link., S}-). candido Link., 8p. obducenti Link., Sp. polysporo Link. et Sp. thebaico Ehrenb. Forte hae species omnes ad imam eandemqve pertinent. Ramularia Silenes n. sp. — Amphigena. Maculae ellip- soideae, oblongatae vel suborbiculares, ochraceo-pallidae, circiter 5 mm latae, saepe confluentes. Hyphae vulgo sim- plices et obsolete septatae, hyaUnae, iisqve ad 60 mmm longae, 2 — 4 mmm crassae. Conidia oblongato — vel obovoideo- elongata, recta, continua, 12 — 24 = 5—7 mmm. In foUis vivis vel langvescentibus Silenes ad Mustiala (Onni Karsten). A Ramularia lychnicola Cook., cui satis affmis, caespitulis amphigenis conidiisqve majoribus diversa. Zygodesmus stercorarius Karst. in Hedw. 1890, p. 178. — Caespituli effusi, crustaceo-gossypini, violascente cinerei, ambitu dilutiores. Hyphae intricatae, ramosae, septatae, hinc inde noduliferae ibiqve refracto-septatae, hyalinae (sub en te), 5 — 7 mmm crassae. Conidia sphaeroidea, aculeata, dilute fuhgineo-flava, 6 — 7 mmm diam. — In fimo eqvino in regione Mustialensi. Oedocephalum asperum n. sp. — Caespituli orbiculares vel effusi, pulveracei, olivascentes, circiter, 5 mm lati. Hyphae fertiles simplices, sursum incrassatae, eseptatae, hyalinae, fulvescentes vel violascen tes, 6 — 25 mmm cras- sae, capitulo subsphaeroideo, obscuriore, usqve ad 60 mmm in diam. Conidia sphaeroidea, muriculata, dilute o Ii- Symbolae ad Mycologiam Fennicaiu, XXX, 67 vascentia (sub lento), 7 — il mmm diam. Siipra corticem Pireae excelsae vetustum propc Mu.stiala, m. Nov. Dendryphium fumosiim (Cord.) Fr. var. macrosporum Karst. in Hcdw. 1889, p. 367. — Hyphae fertiles caespitosäe, apice ramulis brevissimis, articulatis, parcissimis, obtusis in.structae, atrae, usqve ad 0,2 mm longae, 6—9 mmm crassae. Conidia elavulata, lUrinqve rotundata, usqve ad 15-septata, ad septa non constricta, atra (fuliginea semi- pellueidaqve sub lente), usqve ad 105 mmm longa, 9—12 mmm crassa (concatenata non visa). — Ad funem canna- binum vetustum prope Mustiala legit Onni Karsten. Mysti-osporium Stemphylium Cord. var. Brassicae n. var. — Caespites tenues, elTusi, fuseo-atri vel atrati. Hyphae fertiles erectae, flexuosae, simplices, rarissime ramosae, ut plurimum apice bifidae (ramulis brevissinis duabus), crebre septatae, ad septa vix constrictae, subinde subnodulosae, hyalinae, dein fuligineae, longit. 75—110 mmm, crassit. 6— 8 mmm. Conidia clavata, obovoidea vel oblongata, apice ro- timdata, vulgo 3—4-, raro 5— 6-septata, loculis nonnullis etiam longitudinaliter divisa, ad septa non vel leviter con- stricta, primitus hyalina, dein flavescentia tandemqve fuligi- nea, saepe loculo imo conoideo-elongato persistenterqve subhyalino, longit. 20-45 mmm, crassit. 15—25 mmm. — In caule putrescente Brassicae najn var. napohrassicae in agro Mustialensi, m. Oct. Seiridiella n. gen. — Acervuli erumpentes, pulvinati, atri. Conidia ellipsoideo-oblongata vel oblongata, 3-septata, fuliginea, concatenata. S. ramealis n. sp. — Acervuli sparsi, pulvinati, exsic- cando applanati et rugoso-inaeqvales, orbiculares, erumpen- tes, atri, circiter 0,5 mm diam. Conidia primitus continua et hyalina, dein 3-septata et fuliginea (sub lente), non con- stricta, 18 — 22 = 8 — 9,5 mmm. — In ramis betulae siccis ad iMustiala, m. Nov. Sporodesmium Onnii n. sp. — Caespituli efTusi, griseo- lusci. Conidia longe clavata, dilute olivaceo-fuliginea (sub 68 P. A. Karsten. micr.), usqve ad ll-scptata, loculis noniiullis etiam secus longitudinem divisis, ad septa constricta, usque ad 88 mmm longa et 16 mmm crassa, basi in pedicellum pallidiorem, usqve ad 5-septalum, 10—45 mmm longum et 4—5 mmm crassum angustata. — Ad caulem putresccntem Brassicae ncqji var. napohrassicae in agro Mustialensi, m. Oct. Torula cinereovirens n. sp. — Acervuli superficiales, pulvinati, irregulares, laxi, exigui, in strias angustas, usqve ad 3 mm longas confluentes, vireseente cinerei. Hyphae obsoletae. Conidia ovalia vel ellipsoidea, subinde inaeqvalia, e hyalino olivacea, demum olivacco-fuliginea (sub lente), eguttulata, longit. 5-7 mmm, erassit. 3—4 mmm, in cate- nulas simplices, rectas, circiter septem-articulatas digesta. — In ligno seeto vetusto betulino prope Mustiala, m. Oct. Coniosporium phyllophilum Karst. in Hedw. 1890, p. 178. Conidia copiosa, ellipsoidea vel ovalia, fusca impellucidaqve (sub micr.), longit. 10—12 mmm, erassit. 6—8 mmm, stra- tum superficiale, fuliginosum, pulverulentum, tenuissimum acervulosqve dispersos, punctiformes, inaeqvales, atros, opa- cos formantia Hyphae parum notabiles. — Supra paginam superiorem foliorum vivorum Tradescantiae Ucoloris, Dra- caenae nihrae, Araliae Sicholdii, Antigoni leucopodis, Oijr- tomii falcati et Polystichi proliferi in Mustiala legit Onni Karsten. — Prae caeteris forma conidiorum a Co7iiospono einplitjllo Sacc. recedit. Puccinia Malvacearum Mont. in Althaea rosea in prae- dio Fagervik m. Sept. 1890 primus legit D:r Nob. Edw. Hisinger. Ustilago bromivora Fiseh. v. Waldh. in floribus Bromi aroensis in horto Mustialensi m. Julio et Augusto 1890 lecta ab Onni Karsten. MetUlel. af Soioetas; pro Fauna et Floni Fcnnica 16: IfSiU. Symbolae ad Mycologiam Fennicam. Pars XXXI. Auctore P. A. Karsten. (Societati exhib. 6 Decembris 1890.) Marasmius distortus (Fr.) Karst. m. Sept. 1890 in silva acerosa Syrjä sat abundanter obvenit. — Sporae sphaeroi- deae, diam. 3—5 mmm. Cvstidia nulla. Mycena metata Fr. cystidiis caret. Sporae obovoideao, apiculo ba:^ali oljliqvo. Subhymenium minute parenchymati- cum. Hyphae tramae usqve ad 44 mmm crassae. Lactarius pauper Karst. {Lactarius cremor *L. pauper Karst. Basidsv. p. 121), denuo eodem loco ac antea m. Sept. 1890 Icctus, affinior est Lcutario lielvo Fr. qvam L. cremor i Fr- — Pilens siecus, oehraeco-palleseens, margine laevi, demum pectinato-sulcato. Stipes doorsum attenuatus. La- mellae oehraceae, in carneum leviter vibrantes. Caro ex- succa, mitis, pileo concolor, at dilutior. Sporae ellipsoideo- sphaeroideae vel subsphaeroideae, asperac, longit. 9—10 mmm, crassit. 6—7 mmm vel 6—7 mmm diam. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 45 mmm, crassit. 9—10 mmm. Sterigmata 5—7 mmm longa. Flammula iFlammopsis Fayod.) flavida (Schaetl.) a Fl alnkola Fr. prae caeteris recedit colore pilei obscuriorc, stipitis lamellarumqve pallidiore. Cystidiis ambae carent. 70 P. A. Karsten. Inocybe sambucina Fr. cystidiis venlricoso-fusoideis, 80 — 90 iiimm longis et 18 — 22 mmm crassis instructa. Inocybe abjecta Karst. hl. plumosa (Bolt.) *In. ahjecta Karst. Hattsv. I, p. 456 itemm eodem loco ac aiitea ad Mustiala m. Septembri hujus anni lecta. — Initio tota pal- lida. Stipes iindiqve flocculosus, apice non pruinosus, 6 cm altus. Simocybe triscopus (Fr.) Karst. Hattsv. I, p. 426, ad- huc in Fennia non inventa, ad ligna putrida Aini incanoe in prato Myllyperä prope Mustiala m. Septemljri hujus anni detecta. — Sporae ovales, rarius ellipsoideae, laeves, flavi- dae (sub lente), longit. 7 — 9 mmm, crassit. 4 — 6 mmm. Hyphae tramae flavidae. Myxacium elatius Fr. Karst. Hattsv. I, p. 334 nonnullis locis circa lacum Salois baud procul a Mustiala lectum. — Sporae ovales, solito inaeqvilaterales, asperulae vel sublae- ves, flavae (sub micr.), longit. 16 — 17 mmm, crassit. 10 — 11 mmm. Basidia clavata, longit. 40 — 60 mmm, crassit. 13 — 16 mmm, sterigmatibus 9 mmm longis. Cystidia nobis non visa. Inoloma opimum Fr. Karst. Hattsv. I, p. 340 sporas habet ovales, saepe inaeqvilaterales, laeves, subflavas (sub lente), longit. 10 — 13 mmm, crassit. 6 — 7 mmm. Dermocybe tabularis Fr. Karst. Hattsv. I, p. 352 in be- tuleto prope Mustiala, m. Augusto 1890 abundanter obvia. — Pilens carnosus, tenuis, orbicularis, fragilis, convexo- planus vel planus, obtusus vel umbonato-gibbus, laevis, gla- ber, siccus, argillaceo vel alutaceo-pallidus, 6—8 cm latus. Stipes e farcto cavus, aeqvalis, basin (saepe bulbillosam) versus flexuosus, subtiliter fibrilloso-striatus, nudus, albidus, 5 — 7 cm altus, 6 — 9 mm crassus. Lamellae adnatae, con- fertae, ferrugineae vel croceo-fulvae, aridae, 7 — 8 mm latae. Sporae subsphaeroideae, asperulae, flavae (sub lente), lon- git. 8—10 mmm, crassit. 8—9 mmm. Symliolae ad Mycologiam Fenuicam, XXXI. 71 Dermocybe raphanoides Kaist. Basidsv. p. 105 non est nisi Dermocybe suhcinnamomea Karst. Crescit qvoqvc in ligno piitrido tuncqve saepe caespilosa. Dermocybe uliginosa Bcrk. Cook. Illustr. t. 851 loco uliginoso silvae mixtae propc Mustiala m. Augusto 1^90 semel observata. — 5—6 cm älta. Pilcus usqve ad 1 cm latus. Stipes 2—3 mm crassus. Lamellae initio luteae. — Hactemis tantum ex Anglia indicata. Hydrocybe puiictata (Pers.) Karst. *H. fuscata Karst. Cortinarius inmdatus (_Pers.) Fr. *C. fuscatus Karst. Hattsv. I, p. 374. Cook. Illustr. t. 855 A. prope Mustiala in silva abietina m. Scptembri 1890 unica vice nobis visa. Pileus carnosulus, e conoideo vcl convexo expansus, obtuse umbonatus vel obtusus, primitus villo (veli) super- ficiali sqvamuloso, canescente leviter cirrhose sericeus, dein glaber, umbrino- s. fusco-cinnamomeus, vel subba- dius, siccus fulvo-cinnamomeus, carne concolore, circiter 3 cm latus. Stipes e farcto cavus, omnino aeqvalis, te- nax, curvatus vel flexuosus, extus intus cinnamomeofus- cescens, cxpallcns, totus fibrillosus (vix undulatus nec basi albovillosus), 4 — 5 cm altus, 4 mm crassus. Velum olivaceo-fuscescens. expallens (luteo-fuscescens), subcon- texlum, fugax. Lamellae subdistantes, adnatae, secedentes (denticulo baud dccurrente), latae (4 — 5 mm), cinnamomeae, acie crenulatae, vLx ventricosae. Sporae oblongato-ellipsoi- deae vel subellipsoideae, laeves, flavescentes, longit. 9 — 12 mmm, crassit. 4—5 mmm. Basidia clavata, 25—35 mmm longa, 8 — 9 mmm crassa. Hydrocybe dolabrata Fr. sporis late ellipsoideis, sublae- vibus, flavis (sub lente), 10—12 mmm longis, 6-7 mmm crassis basidiisqve 45 — 50 mmm longis, 10 — 12 mmm crassis est praedita. Hydrocybe firma Fr. Karst. Hattsv. I, p. 380 in liorto Mustialensi locis graminosis m. Septembri 1890. Pro Pennia nova. — Sporae ovoideae, asperae, apiculo basali obliqvo, longit. 10 — 11 mmm, crassit. 7 — 9 mmm, flavae (sub micr.). Basidia cylindracco-clavata, 40 — 45 mmm longa, 9 — 10 mmm. crassa. 72 P. A. Karsten. Hydrocybe plumbosa Fr. Karst. Hattsv. I, p. 387 locis udis inter sphagna et polytricha cis Mustiala haud nimis rara, m. Sept. — Pileus carnosulus, margine mem- branaceo, convexus, obtusus vel subumbonatus, laevis, clein explanatus, umbonatus et rugosus, eanescento fibrillosus, demum glaber, margine diutius floccoso-sqvamosus, pkimbeo- nigricans, decoloratus brunneo- cinnamomens, siccitate ex- pallens. Stipes extus intus violaseente fuscescens, expallens, primitus e velo fibrillosus, 5 — 7 cm altus, circiter 4 mm crassus. Lamellae adnatae. Sporae late ellipsoideae, laeves vel sublaeves, subflavae (sub lente), longit. 7 — 10 mm, crassit. 5-6 mmm. Basidia clavata, 30 — 35 mmm longa, 7 mmm. erassa. Hydrocybe cohabitans Karst. in horto Mustialensi iterum alio loeo graminoso m. Sept. 1890 visa. — Lamellae con- fertae, vix maculatae. — A H. castaneo specie distingvenda. Bjerkandera trabea (Rostk.) Karst. ad truncum Piceae excelsae inter lacum Salois et Kyynäräjärvi prope Mustiala, m. Sept. 1890 crescens lecta. — Pileus dimidiatus, subtri- qveter, reniformis, pallidus, dein hinc inde subfumosus, ob- solete zonatus. Pori subrotundi, demum elongati, subfle- xuosi, dentati, albi, 3 — 4 mm alti. Sporae cylindraceae vel elongatae, curvulae, longit. 3—4 mmm, crassit. 0,5 — 1 mmm. Pilei 5 — 7 cm lati, carne usqve ad 1 cm erassa. Clavulina rugosa (Bull.) Schroet. Krypt. Flor. Schles. p. 442 sporis sphaeroideis vel subsphaeroideis, laevibus, 1-gut- tulatis, longit. 9 — 10 mmm, crassit. 8 — 9 mmm vel diam. 8 — 10 mmm basidiis cylindraceo-clavatis, 2-sterigmicis, 7 mmm crassis sterigmatibusqve curvatis, 7 — 8 mmm longis donata. Corticium cristatum (Pers.) Karst. Hattsv. II, p. 141 locis humidis in betuleto ad Mustiala m. Augusto 1890 se- mel sterile lectum. Pro Fennia novum. Sporae Naemateliae encepJudae (Willd.) Fr. pyriformi sphaeroideae vel subsphaeroideae, longit. 12—16 mmm, crassit. 13 mmm vel 14 — 16 mmm diam. Symbolae ail Mycologiam Fennitani. XXXI. 73 Exidia albida ( Huds.) Karst. *Ex. subrepanda n. siibsp. Pulviiiulata, undulata, e i)allido fiiscescens. - Ad Piceam excelsam ad Mustiala. Exidia albida (Iluds.) Karst. var. populina ii. var. — Minor, mollior, caosio-albida. — Ad Populum tremidam in Fennia saltem meridionali passim. XJlocolla Bref. Untcrs. VII, p. 95. — Receptacula folia- cea s. undulato-plicata, golatinosa, tremula majuscula, brun- neseentia. Basidia subsphaeroidea, cruciatim partita, hya- lino subfuliginea. Sporae sphaeroidoae vel ovoideae, con- tinuae, demum 1-septatae, renilormes. U. foliacea (Pers.) — Receptacula erumpentia, foliacea, basi plicata, subopaca, brunnea, lobis gyroso-undulatis, 1— 3 cm lata. Basidia sphaeroidea, e hyalino fuliginea, 12— 15 mmm diam. Sporae e sphaeroideo reniformes, longit. 12 — 13 mmm, crassit. 6 — 8 mmm. — In truncis emortuis Pfceae eoxelsae cis Mustiala autumno-hieme passim. — Gloniella ambigua n. sp. — Perithecia gregaria vel subsparsa, vulgo macula obsolete nigrescente insidentia, su- perficialia seu sulpsuperficialia, ovalia, recta, vLx vel haud depressa, laeviuscula, atra, opaca, labiis conniventibus au- gustis, subinde divaricatis et discum lanceolatum denudatum relinqventibus, cireiter 0,5 mm longa. Asci cylindraceo- clavati, obtusi, longit. 75 — 85 mmm, crassit. 12—14 mmm (forte haud rite evoluti). Sporae distichae, fusoideo-elonga- tae, utrinqve obtusae, curvulae vel rectae, 3-septatae, ad septa constrictae. loculis 1— 2-guttulatis hyalinae vel sub- hyalinae, longit. 27 — 34 mmm, crassit. cireiter 6 mmm. Paraphyses flexuosae. — In ligno vetusto pineo ad Mustiala, m. Novembri 1890. — Ambigit inter Gloniellam et Hyste- rium. Affmis videtur Gloniellae Scortechinianae Sacc. et Gl. hyalinae (Cook. et Peck.). Ocellaria carneopallida (Karst.) Sacc. Syll. VIII, p. 658 (Habrostictis carneo-pallida Karst. Fragm. myc, XIII, p. 4) lichen est. 74 P. A. Karsteu. Perisporium vulgäre Cord. var. Scirpi n. var. — Peri- thecia sparsa, subsphaeroidea, superficialia, nigra, laevia, ni- tentia, astoma, 0,3 mm diam. Asci crasse clavati, deorsum pedetentim attenuati, longit. 125 — 140 mmm (stipite circiter 15 mmm), crassit. 18 — 19 mmm. Sporae cylindraceae, tetramerae, curvulae, longit. 36 — 43 mmm, crassit. 7 — 9 mmm, articulis mediis cuboideis, ultimis subconoideis, longit 9 — 12 mmm, crassit. 7 — 9 mmm. — Ad calamos Scirpi la- custris putrescentes, qvi jam ad storeas conficiendas usi sunt, prope oppidum Jakobstad, m. Aprili 1863. — Peris- porio Typharum Sacc, tantuni varietatem P. vulgaris vix dubie sistenti, maxime aftine. Sporotrichum myriosporum n. sp. — Caespituli difformes, confluentes, crassi, pulverulento -- compactiusculi, super- ficiales, virente caerulei, magnitudine ludentes. Gonidia co- piosissima, late ellipsoidea eguttulata, coerulescente hyalina (sub micr.), longit. 4 — 6 mmm, crassit. 3 — 3,5 mmm. Hyphae repentes, tenerae, parcae, articulatae, ramosae, 6—9 mmm crassae. — Supra Poriam obliquam vetuslam in ditione Mustialensi, m. Novembri 1890. — Trichodermati lignorum faeie externa simillimum. Sporotrichum aeruginosum Schw. Syn. Am. bor. n. 2539. Sacc. Syll. IV, p. 112 supra corticem betulae vetustum prope Mustiala m. Novembri 1890 semel legimus. — Gonidia sphaeroidea, hyalina, diam. 4 — 5 mmm. Hyphae ramosae, articulatae, virente hyaUnae (s. lente), circiter 3 mmm crassae. Hyphoderma roseum Sacc. Syll. IV, p. 89, quantura e descriptione eruere possumus. pertinere videtur ad Lyo- mycetem Karst. Hattsv. II, p. 153 et Basidsv. p. 418. Mustiala, m. Novembri 1890. Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fenuica is: 1892, SPRIDDA BIDRAG TILL KÄNNEDOM Ai' FINLANDS HIERACIUM-FORMER I. SYDFINSKA ARCHIERACIA, HUFVUDSAKLIGEN FRÅN NYLAND. AF MAGNUS BREXNER. (Meddel. den 13 Maj IS 91.) -K>gJO- HELSINGFORS 1892. s edan de fruktlösa försöken att till ett fåtal arter samman- föra de i natm^en så talrikt förekommande formerna af släk- tet Hieracium fått gifva vika för ett naturligare betraktelse- sätt, och dessa enligt naturens egen anvisning begynt sär- skiljas och livar för sig beskrifvas, har en ljusning inträdt i det kaos, hvaruti desamma hittills varit hopblandade. Hvar och en, som enligt föregående sätt att se saken försökt be- stämma af honom öfverkomna former, har funnit huru omöj- ligt det varit att komma till något resultat, så länge det gällde att utan vidare hänföra dem till någon af de arter, som redan förut blifvit uppställda, arter, af hvilka flere ut- gjorde ett konglomerat af en mängd ofta nog tämligen olik- artade former. En naturlig följd häraf har blifvit att intresset för dessa i sig själf så intressanta och lärorika växter till den grad afmattats att numera endast ett fåtal personer egna dem någon uppmärksamhet. Och dock skulle här om någonstädes talrika forskande krafter erfordras, för att de i olika trakter förekommande formerna måtte blifva utredda och släktet sålunda i sin helhet bhfva kändt. Den erfaren- het man i detta hänseende redan förvärfvat, har nämligen gifvit vid handen en mycket stor olikhet i Ä/eracmw?-floran uti olika trakter af till och med samma eller angränsande länder, hvilka för öfrigt i floristiskt hänseende likna hvar- andra. Denna omständighet, i förening med de till under- sökning föreliggande områdenas vidsträckthet, jämte nödvän- digheten af ett noggrant och uppmärksamt aktgifvande på alla de olika formerna, nödvändiggör ett samarbete af flere forskare på så många smärre områden scm möjligt. Härvid ligger i första hand vikt vid att formerna tydligt och klart särskiljas och beskrifvas samt med afseende å förekomstsätt och möjliga variationer studeras. Såsom ett resultat af ett 78 Magnus Brenner. fortsatt aktgifvande på dessa sålunda särskilda former fram- går sedan den närmare utredningen af deras större eller mindre själfständighet och förhållande till hvarandra. För- utan en dylik i detalj gående granskning af de former na- turen erbjuder, blifva alla spekulationer och antagänden angående hela släktet och dess arter fullkomligt fruktlösa. För att i någon liten mån bidraga till kännedomen om de Hieracium-ior mer, som inom Finland förekomma, har förf. af detta meddelande föresatt sig att bekantgöra dem han under observationer och insamlingar i olika delar af landet lyckats urskilja. Under de sednaste åren egnande sin uppmärksamhet åt Eieracium-flovB.n i den sydligaste delen af landet, inom ett ganska inskränkt område af Nyland, har han tillika, der anknytningspunkter yppat sig, behandlat äfven utom detta område anträffade former, hufvudsakligast bland egna samlingar från andra delar af Nyland samt från Norra och Kajana-Österbotten. Utan anspråk på fullständighet lemnas i det följande en redogörelse för de i några trakter af Kyrkslätt socken i vestra Nyland samt på Högland anträffade Ärchieracia, med berörande af närstående former från andra delar af landet, h vilka dels af mig själf insamlats, dels af andra personer till Universitetets i Helsingfors samhngar inlemnats. I dessa sam- hngar återfinnas också alla de former, som här uppräknas. Af de omnämnda lokalerna befinna sig Koskis och \Veikkola i den nordligaste delen af Kyrkslätt i det s. k. Haapjärvi kapell, på ungefär 30 kilometers afstånd från haf- vet, Gilobacka vid stora landsvägen ungefär 3 km öster om kyrkan, Obnäs, Strömsby, Smeds, Smeds-Edes, Kolsarby och Tväras åter i den sydvestligaste, i hafvet delvis utskjutande delen, Wårnäs vid den in i socknen mellan Porkkala- och Obnäs-uddar inträngande Tavastfjärden samt Masaby, Bom- mas, Sundsberg, Thorsvik och Medvast i sydöstra delen vid den s. k. Esboviken. Såsom af det följande framgår, har i de i fråga va- rande trakterna ett jämförelsevis ganska stort antal hittills okända former upptäckts. Att döma häraf torde med skäl kunna antagas, att ytterligare undersökningar såväl här som (.: Spridda bidrag till känuedom a t Finlaii7 liåriga. med eller utan myckut sina glandelhar eller korta hvitspctsade hår; holkar 8 — lu mm. höga, smala, med run- dad bas, ljusgröna, glest beklädda med långt svartfotade hvila hår och små glandelhar, föga stjärnhåriga— alldeles utan stjärnhår, fjäll tämligen breda, smalspetsade, spetsiga och Ijuskantade, sträfva mot spetsen, glest linhåriga: hlom- mor ljusa, vanligen radierandc, stift blekgula, stundom äfven som torra, stundom mörka. — Kyrkslätt, Koskis, Weikkola och Medvast, på berg, torr tallskog och betesmark : Högland, berg och tallskog: Tytärsaari, torr äng; för öfrigt i Säkki- järvi, Alahämes, lund; Willman.strand, Barkarila, björkskog; Kronoborg, Migrilä och Ovaska; Libelits, Niinikkosaari; Pargas, åker: Sammatti. Dess nordligaste fyndorter äro Kuopio och Idensalmi kyrkby på torx äng. Står nära H. vulgatum (Fr.) Almqv., af hvilken den möjligen utgör en ljusare, spädare och mindre hårig form med mindre, men bredare, undertill blågröna blad, tydligare skaftade stjelkblad, bågböjda sidokorgskaft och små, smala, gröna, nästan nakna holkar, hvarigenom den äfven skiljes från den eljes liknande H. radiosum. Påminner äfven i sin spädare form till växtsättet mycket om var. suUucens af H. griselliceps samt i sin resligare form, äfvensom med af- seende å holkarna, om H. yarvuliceps, hvars holkfjäll dock äro öfverallt sylsmala. Bibehåller dock sina karaktcrer på alla de olika lokaler där den anträffats. 16. H. parviiliceps. Stjelk hög, 39 ä 56 cm., grof, nedtill brunaktig, sträf- och stjärnhårig — nästan glatt, om- kring 3-bladig med 2 — 3 qvarsittande rotblad; iZar? tämligen stora, tunna och slappa, ovala— lansettlika, kortspetsade, alla utom Utre rotbladet bredt hvassågade, mörkgröna, gles- håriga— glatta, undertill blekt blågröna, glesare eller tätare hvithåriga och stjclkbladcn tunt stjärnhåriga, åtminstone långs nerven, hårbräddade. rotblad kort— långskaftade (skaft stundom af skifvans längd), stjelkblad kort — oskaftade: kor- gar små, 6— talrika, med mycket korta akladier och öfver- skjutande sidoblomster på utstående, raka eller svagt böjda, stjärnludna, kort hvit- eller glandelhåriga skaft, stundom på uppräta grenar från bladvecken; holkar ljusgröna, 8—9 mm. 98 Magnus Brenner. höga, smala med smal bas, tämligen tätt glandel- och kort och fint hvit- och hvitspetshåriga, med mycket litet stjärn- hår, glandlcr stundom gula, fjäll smala, hvassa och syllika, bredt Ijuskantade; stift ljusa. — Långs södra kusten från Åbo till Lovisa (Pargas, Lojo, Helsinge, Lovisa) såväl på öppna torra lokaler (med styfva blad), som skuggiga (med slappa blad). — Skild från H. vulgatmn var. iimbrosum Lindeb. Hier. scand. exs. n:o 73 genom håriga holkar och skaft, sylhvassa fjäll, mycket korta akladier och undertill stjärnhåriga blad med kortare sågtänder, från vulgatum och dess former samt viridkeps hufvudsakligen genom smala sylhvassa fjäll. var. Saimense. Stjelk mer utdragen, omkring 80 å 85 cm. ; blad långa, smala, tunna, med långa, smala sågtän- der och litet stjärnhår: holkar nästan utan glandier, med litet trubbigare fjäll än hos hufvudformen. — Barkarila, lund, vid Willmanstrand. ^ Står nära H. vulgatum var. unihro- sum Lindeb., hvilken skiljer sig genom en större glatthet hos blad och holkar samt längre akladier. 17. H. peuicillatum. Stjelk 40 — 70 cm. hög, tämligen grof, glest striif- och stjärnhårig — nästan glatt, helt och hål- let eller vid basen brun, 1 — 2-bladig med 3 — 4 rotblad; blad tunna och slappa eller fasta och styfva, smalt lansett- hka, yttre rotblad kortspetsade, de inre och stjelkbladen smalspetsade, mycket glest hvasst småtandade — nästan hel- bräddade, mörkare eller ljusare gröna eller brungröna, på båda sidor lika, ofvan glatta eller med spridda korta fina hår och stjärnhår, undertill stjärnhåriga, glesare eller tätare hårbräddade, rotblad med kortare eller längre, tandade skaft, stjelkblad oskaftade; korgar medelstora, 3 — 12, med något öfverskjutande sidoblomster på raka, tämligen uppräta, stjärn- håriga, tätt och fint glandelhåriga skaft, med eller utan spridda hvitspetsade hår; holkar 10—12 mm. höga, med rundad bas, tämligen mörka, nedtill tunt stjärnludna, med täta små, vanligen gula glandelhår och mer eller mindre täta hvitspetsade hår, upptill nästan glatta eller med glan- del-, hvitspetsade och korta fina, hvita hår, som i spetsen af fjällen bilda en liten hårtofs, fjällen syllika, i spetsen Spridtia bidrag till k;iunedoni af Finlands Hieracinm-former. !•!• trubbiga, bredt Ijuskantade eller de inre helt ljusa: hlommor korta, stift ljusa. — Högland, på berg och tallmo. — Dess skuggform påminner något om H. vulgatum var. umhrosum Lindeb., äfvensom om skuggformen af H. parvuliceps, men är dock väl skild från båda. Öfverensstämraer för öfrigt med afsecnde å holkarnas och fjällens form och färg samt delvis beklädnad (de korta och fina hvita håren) med H. diversifoUum Sael. och H. coniops Xorrl. i H. ]\I. F. ed. II, hos hvilka holkfjällen ofta äro hårspetsade samt stjelkbla- dens öfre sida spridt stjärnhårig. En hithörande .späd form, var. subflaccidum, med små Jiolkar, större glandelhår och nästan enfärgadt ljusa fjäll samt kortspetsade hlad, hvaraf det nedre stjelkbladet skaf- tadt, och otandade bladskaft, finnes i Universitetets samlingar från Onega Karelen, Pyhäniemi. Genom sin stora spädhet samt sina små ljusa och liksom korgskaften mycket tunt stjärnhåriga holkar närmar sig denna form å andra sidan den på Högland förekommande H. fiaccidum, hvilken for fullständighetens skull må här utföriigare än förut beskrifvas. 18. H. flaccidnm. Stjelk 22 — 50 cm,, mycket späd, hvit- och stjärnhårig eller glatt, nedtill brun, 3 — 4-bladig, med små, vid blomningen förvissnade, kortskaftade rotblad eller det innersta qvarsittande långt och långskaftadt, af samma form som stjelkbladen; hlad mycket tunna och slappa, gräsgröna, undertill ljusare, eller de nedre rödvioletta, lan- cettlika, de öfversta oskaftade och smalspetsade, med få mycket små tänder — nästan helbräddade. ofvan glatta eller mycket finhåriga, undertill mer eller mindre stjärnhåriga, hårbräddade ; horyar små, ensamma eller med ett sidoblom- ster på bågböjdt skaft, stundom 3 eller 4, skaft mycket glest stjärnhåriga, med eller utan enstaka små glandelhår; holkar 7 — 9 mm., med rundad bas, ljusgröna, mycket tunt stjärn- håriga. med små gula glandier och korta fina hvita hår, fjäll tämligen breda, nästan jämnbreda, i spetsen starkare afsmalnande, trubbiga, med hårtofs, bredt Ijuskantade eller de inre helt ljusa ; hlommor korta, jämte stiften ljusgula. — Högland, berg och tallskog. 100 Magnus Brenner. 19. H. liiceus Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 101. — Kyrkslält, Sundsberg, björkskog. — Stift mörka. 20. H. liyalinuui. Stjelk späd, omkring 35 cm., stjärn- hårig, i synnerhet upptill, och mjukhårig af långa hvita hår, särdeles emot basen, 3 — 5-bladig; blad tunna och slappa, hälft genomskinliga, mörkgröna, undertill gråaktiga, mycket glest håriga och hår bräddade, de öfre stjelkbladen undertill med glesa stjärnhår, rotblad 2, qvarsittande, långskaftade, elliptiska — tunghkt lansettlika, stjelkblad med uppåt små- ningom kortare skaft — oskaftade, lansettlika— små och jämn- breda, de nedre, liksom rotbladen, med glesa små hvassa tänder, mot spetsen helbräddade: hlomkorgar 3, medelstora, med litet öfverskjutande sidoblomster, på korta, stjärnludna, glest hvithåriga och mycket fint glandelhåriga, bågböjda skaft, akladiet af holkens längd; liolkar 9 — 10 mm. höga, breda, med rundad eller tvär bas, brungröna, uppåt ljusa, tunt stjärnhåriga, långs fjällens kanter tätare, med glesa, korta, svarta, hvitspetsade hår, med eller utan enstaka små glan- delhår, fjäll tämligen breda, jämnt afsmalnande till en trub- big, bred eller smal spets, de inre i spetsen glatta och lik- som kanterna hinnaktiga och genomskinliga; hlonwior mörk- gula, ej radierande, stift mörka. — Kyrkslätt, Strömsby, i skog. — Liknar i anseende till bladens och holkarnes form samt de långs kanterna hinnaktiga och stjärnludna holkfjällen H. Siléni Norrl., men skiljes genom holkarnas storlek och beklädnad samt de mer utdragna, i spetsen glatta fjällen. Skild från H. lucens Norrl., hvilken den med afseende å holkens och fjällens form och storlek kommer närmast, ge- nom mörkare färg på blad, blommor och stift, samt genom holkens beklädnad. 21. H. petiolatum. Stjélk 50 — 65 cm. hög, vek, gles- hårig, med brun bas, 2 — 3-bladig; hlad ljusgröna, undertill blekare, tunna och slappa, rotblad 4 — 6, tämligen långskaf- tade, ovala— lansettlika, uddspetsade, svagt bugtbräddade — helbräddade, med små glesa tandämnen, gle.st korthåriga, hårbräddade, långs skaften tätare och längre uUhåriga, stjelk- blad med kortare, men öfverallt väl utvecklade skaft, ägg- rund! lansettlika, kortspetsade, — smalt lansettlika, långspet- Spridda bidrag rill kännedom af Finlands Hieracium-former. ini sade, lör öfrigt som rotbladen eller mer vinkligt landade, det ölVersla med spår till stjärnhår undertill; hlouikorgar la, nästan jämnhöga, pä nästan uppräta, löga bagböjda, tunt stjärnludna och mycket fint, men tämligen tätt glandelhåriga skaft; holkar 9 — 11 mm. höga, vida, med rundad bas, grå- aktigt gröna, glest stjärnhåriga, lint glandel- och svarthåriga, med tämligen breda, jämnt afsmalnande, trubbiga eller nä- stan spetsiga, oftast långs kanterna hvitludna fjäll, de inre ljusa eller bredt Ijuskantade; stift mörka. — Högland, fuk- tig skog vid Lounatkorkia. — Utmärkt genom sina nästan helbräddade blad, hvaraf de 2 — 3 stjelkbladen med äggrund, mot de utvecklade skaften tydligt begränsad bas, liksom hos H. 5«7m<«'?tm-formerna, med afseende å de trubbiga, vanli- gen långs de ljusa kanterna hvitludna, i spetsen egendomligt sammetslika holkljällen påminnande om H. Siléni NorrL, hos hvilken stjelkbladen ofta älven äro mot skaftet tydligt begränsade. 22. H. Siléni xNorrl. Bidr. Tav. Flora p. 135. — Kyrk- slätt, Strömsby och Sundsberg, på fuktiga ställen i barr- och blandskog. — Strålblommorna vanligen litet hoprullade. 23. H. iniprovisum Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II. Skild från H. vulgatum (Fr.) Almqv., hvilken den stundom ganska mycket liknar, genom ljusare blomfärg, gula eller svagt dunkla stift, gula ståndare, liten och mörk holk med rundad bas och jämnbreda fjäll, samt brämet (bildadt af den utböjda delen af fjällen) tryckt till blommorna, lika med— ungefär hälften kortare än holkpipen: hos vulgatum ungefär lika långt som pipen och ej så fast tryckt till kantblom- morna. Varierar för öfrigt på öppnare soliga lokaler: med styf, starkt hårig stjelk och styfvare, grågröna, vid basen bredare stjelkblad och icke radierande korgar; i skog: med mjukare stjelk och tunna, mörk- eller ljusgröna, nästan jämnsmala blad med utstående tänder, samt vida, radierande korgar, stift än gula än brunaktiga: bland högt gräs: med nästan harlös .stjelk. Fjällen än mycket korta och trubbiga, än längre och smalare, men jämnbreda, långs kanterna hvitt stjärnludna eller glatta, starkt glandelhåriga eller upptill nästan bara: korgskaften, liksom holkarna, nästan alltid utan 1(J2 Magnus Brenner. o' långa enkla hår. Påminner genom sina små holkar af trub- biga, ofta längs kanterna hvitt stjärnludna fjäll om H. Siléni Norrl., skild genom tmma, mörkgröna, elliptiska — lancettlika, nästan helbräddade, glänsande blad, ljusa holkar med föga vidgadt bräm, bredare, ljust hinnkantade fjäll och mörka stift. — Kyrkslätt, Strömsby, Smeds och Kolsarby på flere olika ställen. 24. H. imitaus. Stjelk 30 — 45 cm., tämligen spenslig, enkel eller från midten grenig, tätt och långt utspärradt hvithårig, i synnerhet nedtill och vid bladens vidfästning, upptill glest stjärnluden, med brun bas, vanligen 3-bladig; hlad mjuka, ljusgröna, brunt småfläckiga, rotblad 4 — 7, med starkt hvithåriga skaft, kortare än halfva skifvan, tunglika eller aflånga, trubbiga, — lansettlika, kortspetsade, småtandade — tämhgen groft glest sågtandade utom mot spetsen, glest eller undertill åtminstone långs hufvudnerven tätare hvit- håriga, hårbräddade, stjelkblad mindre, kort — oskaftade, 'éigg- rundt lansettlika, kortspetsade, vid basen nästan parflikadt smalt och hvasst sågtandade, undertill långhåriga och de öfre glest stjärnhåriga; korgar 2— talrika, i glest, något ut- spärradt qvastlikt knippe, med tunt stjärnludna, fint men ofta tämligen tätt glandelhåriga och kort svartfotadt hvit- håriga skaft, akladiet 10 — 25 mm.; holkar gråaktigt gröna, omkring 10 mm. höga, äggrunda, tätt svartfotadt hvithåriga med små glandelhår och tätt stjärnludd långs de yttre fjäl- lens kanter, fjäll nästan jämnbreda, bredspetsade, trubbiga, de inre Ijuskantade eller ljusa; blommor ljusa, kantblommor föga längre; stift mörka. — Kyrkslätt, Sundsberg, torr åker- backe vid Fredriksbergs torp. — Påminner till stjelk och blad om H. subramosum Lönnr., i Ofvers. af Vet. Akad. för- handl. 1882, n:o 4, p. ^(S, till holkfjällens form och stjärn- luddet långs kanterna om H. improvisura Norrl. 25. fl. prolixoides. Skild från H. imitans, som den står närmast, genom nedtill föga hårig, upptill nästan glatt, 1-bladig stjelk^ ofläckade, groftandade, nästan glatta blacl^ radierande korgar utan glandier på skaften och mycket htet glandier, hvitspetsade hår och stjärnhår på holkarna, från H. ijrolixiforme Norrl. in Herb. Mus. Fenn. ed. II genom få- Spridda l)idrag till käanedom af Finhinds Hieracium-tormer. lf>3 tåliga radiorande korgar, med ljusare holkar och Inredare, trubbiga fjäll; stjelkhlad ensamt, kortskaftadt. aflångt, vid basen med hvassa, nästan utstående tänder, rotblad utan stjärnhår. — Högland, äng vid Kiiskinkylä. 20. H. cyuodou. Stjelk grof och styf, glatt eller med spridda eller glesa stjärnhår och hvita hår, 1— 3-bladig: hlad stora, mörkgröna, undertill ljust grå- eller blågröna, vanligen mycket tjocka och styfva, rotblad 2—6, med håriga, smalt vingkantade skaft af bladets halfva längd eller längre, ellip- tiska eller ovala— lan;?ettlika. smalt hvasstandade, ofvan glatta eller med spridda korta hår, undertill glest hvithåriga, längs nerven tätare, kort hårbräddade, stjelkblad nästan af rotbladens storlek, kort— oskaftade, äggrundt lansettlika — lansettlika, det öfversta smalspetsadt, vid basen groft hvass- tandade, med ofta utstående fliktänder, mot spetsen hell»räd- dade, med eller utan stjärnhår; korgar 4—9, tätt samlade i hopträngdt q väst- eller stundom klaselikt knippe, med täm- ligen korta, något utstående, stjärnludna— hvitfiltade skaft, utan eller med enstaka små glandelhår eller hvita svartfotade hår; Jiolkar mörkgröna, 9—11 mm. höga, breda, med run- dad eller tvär, stjärnluden bas och breda, jämnt afsmalnande, trubbiga eller nästan spetsiga fjäll, nakna eller glest stjärn- håriga, särdeles långs basfjällens kanter, utan eller, särdeles vid basen, med glesa, långt hvitspetsade hår och små glan- delhår; blommor höggula, stift mörka. — Kyrkslätt, Ströms- by, vid ängsdike; Högland, äng vid Suurkylä, tillsammans med H. cwsitium Norrl. — Utmärkt genom breda, styfva och glatta, starkt groftandade blad, hvaraf de öfre stjelk- bladen med långa utspärrade tänder vid den breda basen, nästan fullkomlig brist på borsthår på korgskaften, ofta med stjärnludd på holkbasen, och mycket få och korta borsthår på de upptill nästan hårlösa holkfjällen; korgskaft korta. Exemplaren från Kyrkslätt mer stjärnludna på blad och holkar. 27. H. iiiteniiixtiim. Stjelk 38—64 cm. hög, tämligen grof, nedtill långhårig, upptill stjärnluden, med korta svart- fotade hår, 1— 4-bladig: hlad tunna, rotblad omkring 4, långskaftade, omvändt äggrunda eller tunglika— lansettlika, kortspetsade, glest smatandade. gleshåriga. undertill längs 104: Magnus Brenner. nerven och de vingkantade skaften täthåriga, stjelkblad kort — oskaftade, äggrundt lansettlika, kortspetsade, glest hvass- sågade, det öfversta med stjärnhår; Uomkorgar omkring 8 i jämnhögt qvastUkt knippe, med korta, raka, utstående, tätt stjärnludna, kort gråspetshåriga och glest glandelhåriga skaft; holkar mörka, 9 — 10 mm. höga, vida, med rundad bas, föga tätt glandelhåriga, med strödda svarta eller kort gråspetsade hår och med stjärnludd kantade basfjäll, fjäU breda, nästan jämnbreda, trubbiga, enfärgade; stift mörka. — Pyttis, Ristisaari, äng; funnen äfven i Kiuruvesi samt flerstädes i Kajana-Österbotten. — Skild från H. diaplia- noides Lindeb. genom vidare holkar med glesare och kortare glandelhår samt enkla hår på holkar och skaft. 28. H. canalicnlatnm. Stjelk 24 — 52 cm. hög, tämligen styf, stjärn- och långt hvithårig, 1 — 3-bladig; hJad mörkare eller ljusare gröna, mjuka och slappa, rotblad 3 — 6, med vingkantade hvithåriga skaft ungefär af bladets halfva längd, omvändt äggrunda eller elliptiska — ovala eller bredt lansett- lika, glest sågade — nästan helbräddade, håriga, de inre ofvan stjärnhåriga, hårbräddade, stjelkblad lansettlika, oskaftade eller det nedersta kort-, sällan långskaftadt, närmare basen glest smaltandade, ofvan och undertill stjärnhåriga; blom- korgar' 2— talrika, i täta, hopdragna, qvast- eller nästan flocklika knippen, med korta och styfva, raka, utstående skaft, tätt stjärnludna och svart glandelhåriga, stundom med spridda borsthår; holkar mörka, äggrunda, 9 — 11 mm. höga, tätt svart glandelhåriga, sällan med enstaka borsthår, vid basen och vanligen långs de jämnt afsmalnande, trubbiga eller nästan spetsiga fjällens kanter ända till spetsen stjärn- ludna, de inre fjällen ljusa eller Ijuskantade; blommor ljusa, glesa, de yttre radierande, smala och rännformiga; stift dunkla. — Kyrkslätt, Sundsberg, björklund vid Framnäs. — Mycket karakteristisk genom sina täta samhngar af gles- blommiga, radierande korgar, hvaraf endast en eller två i sender utslagna, med smala rännformiga strålblommor; för öfrigt skild från H. extenuatum Norrl. Bidr. Skand. Hier. p- 106 genom sina smala stjelkblad, från H. subpellucidiim Norrl. 1. c. p. 104 genom sin hopdragna täta korgsamling. Spridda liidrag till kanuedom af Finlands Hieracium-former. 105 20. H. kortspetsade, smalt och spetsigt fliktandade, med utstående basflikar, hvaraf en del på skaftet, ofvan glatta, undertill stjärnhåriga samt glest eller längs nerven och bladskaftet tätt mjukhåriga, kort hårbräddade; blomkorgar tämligen små, fåtaliga (3 — 6), på långa, svagt bågböjdt uppräta, tunt stjärnludna skaft, med få spridda korta, svartfotade hår och fina glandelhår; holkar gråaktiga, omkring 10 mm. höga, urnelika, stjärnludna, särdeles långs fjällens kanter, med glesa korta, hvitspetsade hår och enstaka små glandelhår vid basen, fjällen smala, nästan jämnbreda, spetsiga eller nästan trubbiga, upptill utböjda; blommor korta, mörkgula; stift svagt dunkelt. — Kyrkslätt, Strömsby, torr ängsbacke. — Holkfjällen hkna dem hos H. sinuosifrons Almqv. Stud. p. XV, subsp. 4 & Dahlst. Hier. exs. I, 43, men stjärnludna. Synes stå emellan denna och H. aesiifiorum Almqv. & Norrl., ehuru stiften svagt dunkla. Skild irån H. cincinnu- latum och clilorelloides genom sina olikformigt fliktandade inre och yttre rotblad, mindre korgar med smalare holkar utan de fina hvita håren, samt utböjda fjällspetsar. Spridda bidrag liJl kiiuuedoni al Finlands Hieracium-former. 121 59. II. inultiii'i»iis. Stjelk 35—65 em. hög, ofta grenig, ijtuiKlom med sekundära stjolkar från basen, späd— tämligen grof, glest livitharig, upptill :?tjärnharig— nästan glatt, 0—1- bladig, sällan med ett litet, oskaitadt, smalt lansettlikt blad högre upp; blad mjuka, mörkgröna, rotblad 5 — 15, vanligen 7—10, långskaftade, de yttersta mindre, rundadt hjärtlika, glest hvasslandade, de inre stora, bredt äggrunda, med hjärt- likt fliktandad eller tvär bas, rundspetsadc, hvasst groftan- dade, de innersta stundom smalare och kortspetsade, glatta eller, i synnerhet långs undre sidans nerver, gleshåriga, stjelk- blad ungefär vid stjelkens midt, vanligen väl utveckladt, långskaftadt. äggrundt, smalspetsadt, hvasstandadt, undertill hårigt och stjärnhårigt, åtminstone längs nerven; blomkorgar stora. 2— talrika, i klase- eller qvastlik samling, med kor- tare eller längre, tämligen uppräta, raka eller svagt böjda, fina, stjernhariga och glest korthåriga skaft, med hvita hår- spetsar och spridda små glandelhår; holkar grågröna, 10 — 12 mm. höga, smala med rundad bas, tämligen tätt korthåriga med hvita hårspetsar och spridda små glandelhår vid basen samt stjärnludd på basen och långs de yttre fjällens kanter, fjäll mörka, smala, jämnt afsmalnande, smalspetsade, trub- biga eller de ljusa inre spetsiga, i spetsen inåtböjda, ända till spetsen kort finhåriga: blommor något ljusa; stift dunkelt. — Kyrkslätt, Sundsberg, björklund och granskog; Högland, ängsbacke vid Lapinlahti: Birkkala. — Står nära H. lobula- tum, men bladen mer likformiga, korgarna stora och ljusare, samt holkarna mer håriga, med mindre stjärnludd och inåt böjda tjällspetsar. Skild från H. siniwsifrons Almqv. Stud. p. XV, subsp. 4, Dahlst. Hier. exs. I, 43, genom bredare, mindre djupt tandade blad, väl utveckladt äggrundt, skaftadt stjelkblad, stundom jämte ett öfre outveckladt lansettlikt, och mer smalspetsade, Ijuskantade, ända till spetsen glest korthåriga fjäll. 60. H. iiiacrolepis Kindb., Almqv. Stud. p. XIII, subsp. 2 var. 2. Dahlst. Hier. exs. I, 40. — Kyrkslätt, Strömsby, bergsskrefva vid Heikovik torp. . VT^--- 122 Mastnus Brenner. o' 61. H. silvaticum (L.) Almqv. Stud. p. XII, subsp. 2, Dahlst. Hier. exs. I. 45. — Kyrkslätt, Strömsby, tallskog. Högland, äng vid Suurkylä. 62. H. csesitium Norrl. i Herlj. Mus. Fenn. ed. II. — Kyrkslätt, Strömsby, sved och barrskog: Högland, äng vid Suurkylä: för öfrigt i Hausjärvi och Karkku. 63. H. triaugulare (Almqv.) Lindeb., Almqv. Stud. p. XIV. — Kyrkslätt, Sundsberg, berg och öppna skogsbackar; för öfrigt i Pargas och Korpo. 64. H. cje.sio-muroruiii Lindeb. — Kyrkslätt, Weikkola, sved i björkskog: för öfrigt i Lojo, Hiittis, bergspringa: Sata- kunta, Kyrö: Tavastland, Hollola, Asikkala, Sääksmäki och Jyväskylä. — Med afseende å holkarna tydligen besläktad med H. triangiilare (Almqv.) Lindeb. och i synnerhet med H. suhtriangidare Stenstr. Wärml. Archier. p. 17 & Dahlst. Hier. exs. III, 35: äfven bladen ofta med tvär bas och utstå- ende tänder, såsom hos exemplaren i Dahlst. Hier. exs. I, 64 och 65, samt i Lindeb. Hier. Skand. exs. 59. Hos exem- plaren från Finland äro bladen mer ,,c«?szwwi "-artade, i syn- nerhet hos det mycket små- och smalbladiga från Kyrkslätt. 65. H. Hjeltii Xorrl. i Herb. Mus. ^Fenn. ed. II. — Kyrkslätt, Sundsberg, stenig barrskogsbacke ofvanom Sol- backa; Högland, äng vid Kiiskinkylä och ängsbacke vid La- pinlahti: för öfrigt insamlad från Lojo, Karkkali udde och Jalansaari: Karkku: Asikkala: Walamo: och Ryska Karelen. — Varierar med afseende å holkfjällen från korta, breda och trubbiga samt af rikligt stjärnludd gråaktiga (en del af exemplaren från Högland, Karkku och Ryska Karelen) genom korta, smalspetsade och trubbiga eller nästan spetsiga (från Högland, Kyrkslätt, Karkku och Walamo) till utdragna,. smal- spetsade och spetsiga samt därjämte grönare och sparsam- mare stjärnludna (från Lojo, Asikkala och Ryska Karelen). I djup, fuktig skog stor- och tunnbladig, såsom original- exemplaren från Karkku, får den på öppnare och torrare lokaler mindre och tjockare blad, såsom exemplaren från Kyrkslätt och Högland, hvilka följande beskrifning närmast afser. Mycket resliga exemplar kunna hafva två väl utveck- Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hiei'acium-former. 123 lade, skaltade stjelkblad liksom H. petiolatum och H. Sih-ni. — Stjelk 24 — 35 cm. hög, glest eller upptill tätare stjärn- luden. med spridda fina glandelhar, vid basen långhårig, O — 1-bladig; blad mjuka eller tämligen fasta, ljusgröna, un- dertill blekare, stundom rödlätta, rotblad 6 — flere, långskaf- tade, de yttre mycket små, hjärtlika eller elliptiska, de inre äggrunda — nästan lansettlika, med smalt hjärtlik eller tvär bas, trubbiga med udd. sällan kortspetsade, vinkligt små- tandade — nästan helbräddade, glatta eller gleshåriga och hårbräddade, stjelkblad litet, långskaftadt, äggrundt, smalspet- sadt, småtandadt, undertill långhårigt: korgar 3 — 7, på nä- stan uppräta, längre eller kortare, stjärnludna och starkt glandelhåriga skaft: holkar utblommade smalt äggrunda, 8 — 10 mm. höga, gråludna af tätt stjärnludd och starkt, stun- dom gult glandelhåriga, af mörka, breda och trubbiga eller något smalspetsade, i synnerhet långs kanterna och i spetsen starkt filtludna fjäll: stift åtminstone som vissnadt mörkt. 66. H. uigroghiiulul(>.suin Lönnr. i Öfvers. af Vet. Akad. förhandl. 1882, n:o 4, p. 72; subsp. 9 Almqv. Stud. p. XVIII: H. ^melanolepis Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 87. — Kyrkslätt, Sundsberg, tät blandskog nedanom Haga (blad ljusa, mjuka, tydligt tandade). För öfrigt insamlad från Åland, Tavastland, trakten af Willmanstrand, samt Paltamo och Sotkämo. 67. H. variioolor Dahlst. i Stenström, Wärml. Archier., p. 22, Dahlst. Hier. exs. I, 53. — Kyrkslätt, Weikkola, ängs- och skogsbackar, Sundsberg, skogsbacke ofvanom Solbacka, bland tall och gran. 68. H. repaiulifrous. Stjelk omkring 40 cm., tämligen grof och styf, långt finhårig, upptill tämligen tätt glandel- hårig och glest stjärnhårig, med uppräta grenar ända ned till rotbladen, 1-bladig: hlad mörkgröna, styfva. rotblad 6 i rosett, kortskaftade, bredt elliptiska med rundad eller tvär bas, grundt och bredt trubbtandade med eller utan udd— nästan buktbräddade. korthåriga. stjelkblad kortskaftadt, ägg- rundt, smalt hvasstandadt, undertill starkt hårigt och stjärn- ludet: korgar talrika på klaselikt ordnade, utstående, uppåt bågböjda grenar, de nedre vanligen 3-blomstriga. de öfre 124 Magnus Brenner. tättsiltande, 2 — 1-blomstriga, korgskaft stjarnludna, tätt svart glandelhåriga; holkar mörka, 10 — 12 mm, höga, tämligen smala, tätt svart glandelhåriga, af korta och breda, jämnt afsmalnande, trubbiga, enfärgade eller föga Ijuskantade fjidl, stundom med glesa fina hvita hår, men utan eller endast vid basen med glesa stjärnhår. — Thusby. — Skild från H. orbicans Almqv. Stud. p. XVIII, subsp. 10, Dahlst. in Stenstr. Wärml. Archier. p. 23 å Hier. exs. III, 38, genom större, fastare, bredt trubbtandade blad med bred bas och kortare skaft, rik korgsamling och mycket tätt glandelhåriga holkar af korta, breda och trubbiga fjäll utan stjärnludd och hvit- spetsade hår, från H. variicolor Dahlst. genom mycket rikare korgsamling och i spetsen nakna holkfjäll. 69. H. patale Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II. — In- samlad från skogsbackar i Wihtis; äfvensom från Pargas o och Åland, Godby. — Holkar stundom med svarta, hvitspet- sade hår bland glandelhåren, fjäll korta och trubbiga, ljusa eller tämligen bredt Ijuskantade. 70. H. divaricaiis. Stjelk 30 — 45 cm., späd, glesare eller tätai^e hvithårig — nästan hårlös, upptill stjärnluden — nästan glatt, med glesare eller mycket täta små glandelhår, med eller utan korta svartfotade hvita hår, vid basen brun, 1-bladig: hlad små, tunna, ljusgröna, mer eller mindre starkt hvithåriga, utan stjärnhår, rotblad 6 — 7, långskaftade, de yttre rundade eller elliptiska, med rundad eller tvär — nästan hjärtlik bas, de inre ovala — lansettlika, det innersta vanUgen spetsigt, glest småtandade — hvassågade, stjelkblad tämligen långskaftadt, smalt äggrundt lansettlikt, långt smalspetsadt, med små eller vid basen tämhgen stora, spjutlikt utstående hvassa tänder; korgar små, fåtaliga, i qvastlikt knippe, med korta, utstående — utspärrade, krokiga, stjarnludna och myc- ket tätt kort glandelhåriga skaft, stundom med inblandade hvita svartfotade hår; holkar 8 — 10 mm. höga, smala, nä- stan jämnt] ockä, svartgröna, af smala, syllika, spetsiga, en- färgade eller de inre smalt Ijuskantade, tätt glandelhåriga fjäll, med mer eller mindre starkt inblandade hvitspetsade hår, basfjällen fmt hvitt hårbräddade ; blommor korta och Spridda bidrag till kiiunedom af Finlands Hieracium-former. 125 smala, höggula, stift dunkla. — Kyrkslätt, Sundsberg, åker- backe vid Fredriksbergs torp: äfven insamlad frän Lapp- viksudden vid Helsingfors. — Skild från den närmast stå- ende H. patale Norrl. genom smalare, syllikt utdragna, spetsiga, enfärgade eller mycket smalt Ijuskantade holkfjäll, med hvitspetsade hår bland glandelhåren, mer utspärrade korgskaft, samt blad utan stjärnludd och rotbladen med tvärare bas. 71. 11. proximiuu Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II. -- Kyrkslätt, Sundsberg, granskog ofvanom Solbacka: äfven in- samlad från Wihtis: Pargas. Gunnarsnäs: och Sääksmäki, Walkeakoski. — Holkljällen långa och smala, syllika. trub- bigt eller spetsigt smalspetsade. med klolikt utböjda spetsar och inblandade hvitspetsade hår, liksom hos h. divaricans och 11. sertidiferum. ej såsom hos H. patale Norrl. jämfö- relsevis korta och bredspetsade. Exemplaren från Kyrkslätt, hvilka följande beskrifning hufvudsakligen afser, äro mycket tunn- oeh mjukbladiga samt öfverhufvudtaget småbladiga, med eller utan ett tämhgen utveckladt stjelkblad lågt ned på den bruna stjelkbasen, och mörka, mycket kortskaftade holkar i tätt knippe. — Stjelk 25 — 50 cm. hög, späd och vek — tämligen styf. glest stjärn- och fmhårig — nästan glatt, vid basen brun. O — 1-bladig: hlad mycket tunna och mjuka — tjocka och fasta, ljus- eller, i stark skugga, mörkgröna, rotblad 3 — 10, vanligen tämligen små, de yttre kortskaftade, elliptiska eller omvändt äggrunda, helbräddade eller små- tandade, de inre långskaftade. omvändt äggrunda eller ovala — lansettlika, med glesa, korta, utstående tänder, gleshåriga eller ofvan nästan glatta, hårbräddade, stjelkblad nära eller invid stjelkbasen, tämligen långskaftadt, smalt lansettlikt, smaltandadt, undertill tätt mjukhårigt och mer eller mindre stjärnhårigt, stundom mycket förkrympt högre upp: blom- korgar 3 — 8, i tätt qvastlikt knippe, med korta (5 — 30 mm.), föga utstående, svagt bågböjda skaft, stjärnludna med täta små glandelhår: holkar tämligen mörka, stundom ljusare, 8 — 10 mm. höga, smalt urnelika eller cylindriska, med starkt, vanligen klolikt utböjda fjällspetsar, tätare eller glesare glan- 126 Magnus Brenner. delhåriga, i synnerhet mot basen med fina hvita hår, nästan utan stjärnhår, stundom med inblandade korta, hvitspetsade hår, fjäll mycket smala, jämn breda eller syllika, trubbiga eller de inre sylhvassa; blommor korta och smala, stift mörka. — Skild från H. umhelliferum Lindeb. i Blytt, Nor- ges Fl. och Hier. Scand. exs, 56 genom hopträngd qvastlik korgsamling med mycket korta skaft, små, isynnerhet vid basen fint hvithåriga holkar, mörka stift, små blad, och stjelkbladet, då det finnes, tätt invid rotbladen eller mycket törkrympt, samt brun stjelkbas, från H. diminuens Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 87 genom korta, tätt samlade korg- skaft, smala, ljusare, ej stjärnludna holkar och mycket längre och smalare fjäll. 72. H. sertiiliferum. Stjelk tämligen hög, 35 — 50 cm., slak, stjärnhårig eller glatt, med spridda fina hvita hår, upptill med eller utan enstaka små glandelhår, 1 — 2-bladig; blad mycket tunna och slaka, rent gröna, undertill blekgröna, rotblad talrika med hvithåriga skaft af bladets längd eller hälften kortare, smalt nedlöpande på skaftet, de yttre små, nästan runda eller elliptiska, trubbiga, eller äggrunda, spet- siga, helbräddade eller glest småtandade, långhåriga eller glatta, de inre tämfigen stora, med afsmalnande bas, om- vändt äggrunda, trubbiga, — omvändt äggrundt lansettlika eller lansettlika, spetsiga, regelbundet glest kort hvassågade — nästan bugtbräddadt tandade, på båda sidor mycket glest korthåriga — nästan glatta, kort hårbräddade, de innersta smala undertill stjärnhåriga, längs nerven mycket tätt, stjelk- blad sällan 2, det nedre tämligen långskaftadt, likt de inre rotbladen, vanligen 1, litet, med kort ullhårigt skaft, smalt äggrundt lansettlikt — nästan jämnbredt, eller förkrympt, smal- spetsadt, med små glesa hvassa sågtänder, undertill tätt stjärnhårigt med glesa hvita hår, hårbräddadt; blomkorgar 3 — 12, ungefär jämnhöga, i 2- eller 3-, sällan 4-greniga flocklika knippen, med starkt bågböjda, tunt stjärnludna, ljust glandelhåriga skaft, stundom dessutom med 1- efier 2- blomstriga skaft lägre ned; holkar ljusgröna, 10 — 12 mm. höga, smalt äggrunda, upptill smalare, vid basen tunt stjärn- spridda bidrag till käuuedoin af Finlands Hieracinm-former. 127 håriga, med nästan lika höga, långa och smala, spetsiga eller nästan spetsiga, rikligt gult glandelliariga, i spetsen klolikt utböjda fjäll, ett och annat hår med kort hvit spets; blommor ljusa, kantblommor jämförelsevis korta: stift och märken gula. — Kyrkslätt, Strömsby, skuggig tall- och gran- skog vid Heikovik torp samt nära rån emot Smeds; dess- utom insamlad från Ingå, Fagervik, och Lojo, Ojamo. — Skild från H uiahelliftrum fJndeb. i Blytt, Norg. Fl. och Hier. Scand. exs. 56, genom omvändt äggrunda, regelbundet sågtandade blad med smal bas, en del undertill stjärnhåriga, samt ljusa holkar och glandelhår, från H. macradenium Dahlst. Hier. exs. II, 34, genom ljusare holkar med smal- spetsade, i spetsen nakna, ej ulligt hårbräddade fjäll. 73. II. holopliyllum. Stjelk omkring 50 cm. hög, glatt, med spridda hvita hår, upptill svagt stjärnhårig; hladmöi'k- gröna, undertill litet ljusare, rotblad omkring 3, med smala hvithåriga skaft af bladets längd eller kortare, smalt ellip- tiska— äggrundt elliptiska, trubbiga eller mycket kort udd- spetsade, med afsmalnande, rundad eller föga tvär bas, bredden litet mindre eller Htet mer än hälften af längden (0,4 — 0,5 i), mycket kort uddtandade— bugtbräddade, glatta, undertill gleshåriga, längs nerven tätare hvithåriga, kort hår- bräddade, stjelkblad ensamt, med skaft ^ 3 af skifvan eller kortare, äggrundt med rundad eller tvär bas, smalspetsigt, eller aflångt eller lansettlikt med rundad eller afsmalnande bas och kortspetsadt, otydligt tandadt — helbräddadt, undertill som rotbladen, utan stjärnhår: hlomkorf/ar 2 — 4, ungefär jämnhöga, på raka, föga utstående, stjärnhåriga skaft, utan eller med glesa korta glandelhår, stundom med ett skaft lägre ned, från stjelkbladvecket: holkar ljusa— tämligen mörka, 10—13 mm. höga, smala, med rundad bas och smala, långt smalspetsade, nästan spetsiga, eller de inre spetsiga, isynnerhet längs kanterna, men äfven i öfrigt glest stjärnludna— nakna, glest kort glandelhåriga och kort hvit- spetshåriga fjtjll; hlommor korta: stift mörka. — Kyrkslätt, Koskis. allund. — Skild från H. integratum Dahlst. i Sten- ström, Wärml. Archier. p. 21; subsp. >i inteyrifoUum X\mi\x. 128 Magnus Brenner. Stud. p. XVII, hvilken den till bladen liknar, genom få kor- gar med mycket längre och smalare holkfjäll, kort hvit- spetsade hår på holkarna samt mycket få och korta glandier på holkar och skaft, från H. orhicans Almqv. & Dahlst. ge- nom smalare blad, stjelkblad nästan helbräddadt, föga eller ej alls bredare vid basen, mera stjärnludd på de för öfrigt mindre håriga holkarna, mer utdragna fjäll samt mycket få eller inga glandelhår på de raka skaften. -- o@e>-- Sydlinska Archieracia, alfabetiskt förtecknade. Synonymenia kursiverade. alboviride pag. 11*2, 113 alpestre var. 111 angusticeps 1U7, 1U8, 109 apricarium var. - • • 94 apricorum var. • • • • 1 10 atricomum lOö, 103 basitolium var. ■ • • • 89 basitblium 110 bifidum 111. 110, 113 breviscjuameum v.- S9 cfesiiceps IIS, 119 ctesiiflorum Ils, 119, 120 cse.sio-murorum • • • 122 ceesitium 122 CEesium 111, 110, 113 ccBsiiim 110 canaliculatuin 104 chlorelloides var. •• 120 cinciunulatum • • • • 119. 120 cinericeps 92 cinericeum var. • • • 112 confertifolium var. 8S conforme 116 coronariuui 106 cynodon 103 decumbens f. S3 depre.ssius var. • • • • 87 diaphanoides lOö, 104, 100 disäectifolium var. • 110 divaricans 124, 125 extenuatum lO.i, 101, lOG firmuin var. lls flaccidum 9!> floeculiferum var. • lO-i IrutectoruDi var. • • 9.j f ulvescens 110 furvicolor lOS galbanum 11:). 114, 115 galbeum 113 gi-aminicola f. 87 gramiiiitorme var. ■ 86, 87 grandiceps var. • • • 91 gravastellum pag. 111 griselliceps JK). 91, 92 Helsingense var. 90 hemipsilum 106 Hjeltii 122 Hoglaudicum • • • 88, 90 holopbvlluiu • • • • 127 humo.sa f. 88 hyaiinuin 100 imitans 102 improvismn • • • ■ 101. 93. 9(3, 102 intermixtuni • • • • 103 laciniaefolium • • • 109 laeteviride var. • • 95 Iseticolor 110. b2, 108, 109 Itevius var. 83 latifolia f. 89 lavauduliefolium T-n ■*• 86 89 läxa f. Lindeber^ii lingulftfolivim v. 89. 90 S6 liiiitolium 87 lobulatum 120. 121 lucens 100, <^2, 91 inacrolepis 121 ma i US var. 111 medium 10.> nielanolepis 123 luicrophj-llum v. 85 minuta f. S3 multifrons 121 nigroglandulo- sum 123 norvegicum 89 Nylanderianum • 117 Obna?siense var.- JM) obscurifolium v. • llö oreinum 89 pacbypbyllum • • llö parcidentatviiu • • 110. 118 130 Magnus Breuner. ar. parvuliceps pag. patale pectinatum "^ penicillatum petiolatuiu prolixoides proximuni pullulum • puniila f. • pumila f. • radiosum • ravidum • • repandifrons rufescens var 99 125 123 97, 124, 85 98 100, 102 125 92 88 109 95, 91, 92, 96, 97 113, 115 123 89, 88 Saimeiise var. • • 98 saxifragum • • • • 89, 90 saxigenum 89 scaberrimiim v. 84 scalpelliforme v. 84 scapiforme 117 sertuliferum • ■ • 126, 125 Siléni 101, 100, 102, 123 silvaticum 122 sordidescens • • • 110, 82 stellulatum var. 112 Stromsbyense v. 88 subflaccidum v. 99 subglabrum var. sublinifolium v. sublucens var. • suboreinuni var. subscabrum var. su bulatum var.- subum brosuna v. tenebrosum ■ tenuifolia f. triangulare • ■ tridentatum- triviale var. ■ 117 84 91, 97 89 85 93. 92 87 105 95 122 87 94, 96 Ulricseburgense var. 89 umbellatuui • • • • 83 umbellulatum v. 85 unibrieola 108, umbrosum var.- 84 variicolor - 123, versidens var. • . 112 versifoliuni - • • • 116 villiceps - 114, viridiceps . S;J vulgatum - • • . 9J, 109 124 82, 91, 96, 97, 101. I sammanhang med Sydfmska Archieracia omnämnda Hieracium-lormer. anfractum pag. 82 chlorellu.u 120 coniops 99, 109 crocatifolium var. 87 diminuens 126 dissimile var. 106 diversifolinni 9J) exaltatum 110 tVaudulentum 92 integratuni 127 iniegrifolium 127 maeradeniura 127 minus var. 87 orbicans pag. 124, 128 pellucidum 82 prolixiforme 102, 108, 109 prolixum 82 ravusculum 114, 115 sagittatum 82 sinuosifrons 120, 121 subcrocatitoliuin v. 87 subpellucidum 104, 106 subramosum 102 subtriangulare 122 umbelliferum 126, 127 umbrosum var. - - - • 98, 99 vicarium 111 Tillägg och rättelser. Till //. umbeUatum var. umheUiilatum p. 85 tilläggcs: f. coti- f/esfa. Lågväxt ach mycket tätbladig. — Högland, Poh- jaskorkia. Fyndorten „Bastö i Borgå skärgård" för H. >, qvinqvedentata, ej sällan i stor ymnighet. Inväfda bland Sphagnum-stknåen uppträda Aneura laUfrons och flera Cephalozia-arter (C. multifiora, leucantha) och förtjena, oaktadt sitt oansenliga yttre, uppmärksamhet såsom en nog konstant beståndsdel af myrens lefvande yta. Med förbigående af öfriga ståndorter, af hvilka de flesta antiagen endast intaga inskränkta arealer eller också icke karakteriseras af någon mera anmärkningsvärd lefver- mossvegetation, kunna här slutligen onmämnas endast de steniga elf- och sjöstränder, hvilka säkerligen i afseende å florans sammansättning erbjuda den största mångfald af alla ståndorter inom området. Bland de talrika arter, som här observeras, förtjena såsom allmänna och särskildt karakte- ristiska antecknas Nardla geoscyplius och Preissia quadrata; på en liknande lokal anträffades äfven den inom finskt om- råde förut icke funna Scapania Bartlingii. Hepaticje från Inari-Lappmark. 130 Äcolea concinnata (Lightf.) — Antecknad från en mängd lokaler i alla regioner, men måhända delvis förvexlad med följande arter; i alla händelser den allmännaste af alla Äco- lea arter och i synnerhet ymnig i fjellreg. A. coralloides (N. v. Es.) — klippafsatser på Pyttelvaara (tallreg.). A. condensata (Angstr.) — Fjellreg. på Pietarlauttas- oaivi; ster. Marsupella emarginata (Elirh.) — I bäckar mellan Pakananjoki och Tuulijärvi (tallreg.) samt på Ailigas i^Silén) och Peldoaivi (fjellreg.); ster. M. filiformis Lindb. — På klippafsatser i fjellreg. vid Terstojoki (jMuotkatunt.) och på Kudossuvannonpää; ster Q- Nardia geoscyphus De Not. — AUm. på torf och sand- jord långs sjö- och elfstränder i skogsreg., där den flerst anträffades fruktificerande ; i fjellreg. på Peldoaivi och Tuar- pumoaivi. Scapania undulata (L.) — Flere ställen i tall- och björk- reg.; i fjellreg. blott på Rastekaisa; ster. S. uliginosa (Sw.) — Bildar stundom täta samman- hängande mattor på boitnen af fjellbäckar i björkreg. (Peld- oaivi, Tuarpmiioaivi, Paloaivi (Silén), Kudossuvannonpää, Hammastunturit?) ; ster. 8. irrigaa N. v. Es. — Talrika exx. hemförda från myrar i taU- och björkreg.; torde knapt saknas i någon myr i dessa regioner; — äfven på bottnen af en bäck i björkreg. på Tuarpumoaivi. S. subalpina N. v. Es. — Par ställen i tallreg. (Silén): inom björkreg. synes den vara ganska utbredd och före- komma på en mängd olikartade lokaler; exx. föreligga så- lunda från en myr vid Mielitschokka (rf), från klippafsatser på Peldoaivi {(f) och från stenar på bottnen af en bäck med stridt lopp nära Rouvuoaivi (en grof, 2 — 3 tum hög form, ster.). S. Bartlingii (N. v. Es.) — Mellan stenar vid stranden af Lastekoski i Vaskojoki. — Ster. med gonidier. S. curta (Mart.) — Ailigas (Silén). 136 A. Osw. Kihlman. BiiÄophyllum alUccms (L.) — Björkreg. på Peldoaivi; klippor; ster. D. taxifolium (Whlnb.) — Troligen allm. på klippaf- satser och i remnor inom tallreg. (Kultala ymm., Toivoniemi fierst., Pyttelvaara) ; äfven vid Terstojoki i björkreg.; Ailigas (Silén); ster. LeptoscypJius anomahis (Hook.) — I sphagnum-kärr kring Toivoniemi flerst.; Tuarpumoaivi i björkreg.; ster. Soutlibya ohovata (N. v. Es.) — Verkkojärvi och Pal- oaivi (Silén); med kalkar. Aplozia corcUfolia (Hook.) — Ytterst ymnig och täc- kande bottnen flerst. i bäckarne kring Mandojäyri (rf); äfven på Ailigas (björkreg.) ymnig. A. pumila (Wiih.) — Toivoniemi, Sjöstrand bland högt gräs; trohgen ej sällsynt på liknande lokaler; äfven i en bäck på Rastekaisa; ster. Ä. sphcerocarpa (Hook.) — Fuktig jord på klippafsatser i björkreg. vid Terstojoki (med kalkar) och på Peldoaivi. Ä. hirida Dmii. — I en bäck på Ailigas (björkreg.); den sandiga flodstranden vid Njavdamvuodna; äfven på Rastekaisa (björkreg.) i en bäck; ster. A. ccfspiticia (Lindenb.) — På flodstranden vid Njav- damvuodna. Jungermannia infläta Huds. — Insamlad från talrika lokaler i tall- och björkreg. och äfven från den lägre fjell- reg. (Tuarpumoaivi & Pietarlauttasoaivi), troligen allm.; med kalkar från Väylä och Toivoniemi, Mandojäyri och Peldoaivi (björkreg.). J. qvinquedentata Huds. — I tallreg. flerst. (troligen teml. allm.), förekommer vid Jevjejoki i myrar; i björkreg. på stenar i skog (Tuarpumoaivi), på klippafsatser och myr- tufvor (Peldoaivi); äfven funnen i fjellreg. på Tuarpum- oaivi (ef). J. lycopodioides Wallr. — I tallreg. flerst. (Toivoniemi, Väylä, Tirro, Jevjejoki i myrar, Pyttelvaara); i björkreg. på Peldoaivi, Tuarpumoaivi och Kudossuvannonpää; i fjellreg. på Tuarpumoaivi; ster. Heparicu» tVån Inarl-Lappmark. 1.^7 var. FloerJx-ei (W. M.) — I myrar vid Säytt^järvi & Väylä; Pyttelvaara på stenar: vid Tenojoki (Silén). J. harhata Scliniid. — Toivoniemi och Pyttelvaara på stenar i tallskog^: i fjellreg. på Tuarpiimoaivi; ster. .7. qvadriloha Lindb. — Funnen på Piastekaisa i fjell- reg.; ster. J. attenuata (Mart.) — I myrar vid Toivoniemi och Jevjejoki: ster. J. incisa Schrad. — Flerst. på murken ved i björkreg. (Peldoaivi, Tuarpumoaivi, Kudossuvannonpää); förbisedd i tallreg. J. alpestris Sehleich. — På skuggiga klippor nära Toi- voniemi med kalkar: i björkreg. flerst.; äfven funnen i lägre Ijellreg. på Peldoaivi och Ailigas. — Mellan myrtufvor i björkreg. på Peldoaivi insamlades en form, som måhända bör föras till J. Wenzelii N. v. Es. J. loncjidens Lindb. — Björkreg. på Kudossuvannon- pää; ster. J. porpliyroleuca N. v. Es. — Allm. i tallreg.; inom björkreg. på Tuarpumoaivi och Kudossuvannonpää; med kalkar flerst. i myrar vid Toivoniemi. J. ventrkosa Dicks. — I myrar vid Toivoniemi; på stenar i skog vid Kaamas och Pyttelvaara; med kalkar i björkreg. på Kudossuvannonpää. J. Kunzei Hlib. — Har (inclus var.) ungefär samma utbredning som och förekommer vanligen tillsammans med Scapania irrigiia (se denna). var plicata (Hartm.) — Inom tallreg. i myrar vid Toi- voniemi (med kalkar), Pietarlauttasoaivi, Säytsjärvi: i björk- reg. på Älielitschokka. J. minuta Crantz. — Allm. i alla reg.; är en täml. konstant följeslagare af Dicraniim elongatum i hvars tufvor den växer insprängd; uppträder äfven på myrtufvorna, där den stundom fruktificerar (Toivoniemi); ej sällsynt med kalkar. Cephalozia islandica (N. v. Es.) — Ganska spridd på torf och fuktig sandjord genom alla tre regionerna: funnen med kalkar flerst. vid Toivoniemi, i björkreg. på Kudossu- vannonpää och i fjellreg. på Peldoaivi. 138 A. Osw. Kihlman. var. alhescens (Hook.) — Paloaivi, Verkkojärvi och Hammasjärvi (Silén); Peldoaivi i björkreg. C. bicusiyidata (L.) — På fuktig jord vid bäckstränder ända upp i fjellreg. (Peldoaivi & Tuarpumoaivi) ; med kalkar på torljord vid Toivoniemi. En forma tennis Lindb. på Peldoaivi, björkreg. C. media Lindb. — På klippor nära Toivoniemi till- sammans med Jung. alpestris; ster. C. multifiora (Huds.) — Insamlad fr. flere lokaler i tall- reg.; björkreg. på Tuarpumoaivi; synes vara allm. och ym- mig i myrarna mellan SpJiagnum acutifolmm. C. pleniceps (Aust.) — På fuktig jord i björkreg. (med kalkar) och fjellreg. på Tuarpumoaivi. C. leucaniha Spruce. — Exemplar finnas från myrar vid Jevjejoki (ster.) och Toivoniemi (med kalkar, flerst.) samt från björkreg. på Tuarpumoaivi och Miehtschokka. C. divaricata E. B. — Väylä i en myr; flodstranden vid Njavdamvuudna; ster. Odontosdiisma denudatum (N. v. Es.) — På klippafsat- ser vid Kenishkoski med kalkar; Peldoaivi björkreg. tillsam- mans med Jungerm. infläta. Anthelia setiformis (Ehrh.) — Allm. och ymnig i fjell- reg. på khppafsatser och i stenhölster upp till topparne af fjellhöjderna; antecknad äfven från en mängd lokaler i tall- och björkreg. — Utsjoki, Mandojäyri med kalkar. A. nivalis (Sv.) — På fuktig jord i fjellreg. mycket allm. (äfven med kalkar) och fläckvis täckande; skogsreg. långs elt- och bäckstränder samt på khppafsatser mången- städes och troligen allm.; med kalkar vid Toivoniemi. var. e/ongata Lindb. — I en bäck mellan Tuulijärvi och Pakananjoki. Blepliarostoma trkliophyUum (L.) — Allm. vid träd- rötter i tallreg.; björkreg. på Kudossuvannonpää; i hålor mel- lan stenar i fjellreg. på Peldoaivi; trohgen ganska spridd äfven inom de båda sistnämda reg.; ster. Blepharozia ciiiaris (L.) — Allm. i tall- och björkreg.; uppträder här ej sällan täml. ymnigt i myrarna; funnen äf- ven i fjellreg. på klippor (Peldoaivi och Tuarpumoaivi). Hejniticai Mu Iiiari-Lappnuirk. 13ii B. imkherrlma (Web.) — Allin. (äfven med kalkar) i lallreg. och antriillad flerst. (trol. ganska allni.) i bjurkreg. Harpanthiis Flotowianus N. v, Es. — Allm. vid käll- drag, i inellanriinim(>n mellan niyrtufvor etc. genom tall- och björkreg.: ster. Chiloscyphus polyanthus (L.) — Tuarpmnoaivi vid en kiilla i björkreg.: Pak.susammali vid Tenojoki, tallreg.: ster. Cincinnulus trkliomanis (L.) — Är ej sällsvnl i jord- hålor mellan stenar och i bergsspringor ända upp i fjellreg. (Peldoaivi, i\.iligas, Tuarpumoaivi): ster. Lepklozia reptaus (L.) — 1 klippremnor vid Toivoniemi och på trädrötter i björkreg. på Tuarpumoaivi: ster. Eadiila complanata (L.) — Kultala på rönnstammar; möjligen var. alpestris (exemplar saknas). Blasia pusilla (L.) Längs Tenojoki vid Parshi och Niitlyvuopio på sandjord; troligen ej sällsynt. Fellia Neesii (Limpr.) — Antecknad från flere ställen i barrskogsreg. (Toivoniemi, Kultala, Kudoskoski etc.) och är troligen ganska spridd på elf- och sjöstränder mellan högt gräs o. d. ÄJieura pinguis (L.) — Klippafsatser vid Kenishkoski (Utsjoki); Sjöstrand vid Toivoniemi bland högt gräs; ster. A. latifrons (Lindb.) — Mellan Sphagna i myrar vid Toivoniemi; ster. — Torde vara nog allmän, åtminstone i tallreg. Marcliantia polymorplia (L.) — Ganska allm. — allm. i tallreg. (fertil): funnen äfven i björkreg. (Terstojoki) och Ijellreg. (Tuarpumoaivi). Preissia qvadrata (Scop.) — Synes vara ganska spridd pu sjö- och elfstränder i tallreg. (upp till Niittyvuopio vid Tenojoki, Vaskojoki flerst.); fert. Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fenuica 18 : 1892. Hvilka äro de närmaste samsläktingarna till Aspidium thelypteris (L.) Sw.? Af Th. Sfelan. (Meddeladt den 6 April 1889). Som bekant har Aspidium thelypteris (L.) Sw. af de fleste författare ansetts stå närmast till Aspidium filix-mas (L.) Sw., A. cristatum (L.) Sw. och A. spinulosum (Retz.) Sw., med hvilka den jämte några andra arter sammanförts till ett eget släkte eller ock såsom undersläkte: Lastrea Bory (Polystichum Roth, Nepltrodium Rich.), under det af Swartz uppställda släktet Aspidium. Den afviker dock både till yttre utseende och inre struktur ansenligt från nyssnämnda ormbunkar. Dess rotstock är nämligen långt och vågrätt krypande, fågrenig, mycket finare (3 — 4 mm. i genomskär- ning), nästan fjällös, tätt besatt med hårfina, svartbruna, månggreniga rottrådar samt utan några rester af fjolårs bladskaft. Bladen äro skildt stående, ej strutformigt ställda som hos de ofvannämnda arterna, af en egendomlig, ljusgrön eller blåaktigt grön färg, vekare och tunnare samt med fm- liårigt flikfäste; bladskaftet är spensligt och bräckligt, betydligt finare (1 — 2 mm. i diameter), med endast två, i tvärsnittet njurlika och upptill hopsmältande fibrovasal-strängar, fjällöst Um Aspiilium tliolypteris. 141 eller nedtill nicd mycket glesa, ljusbruna fjäll. Sporgömme- samlingarna eller sori .amt har i Sverige blifvit an- Irällad i Värmland, Helsingland, Vesterbotten och Lappland; 2. Scotosia vetulata Hb., representerande ett i P^inland förut icke anträfladt släkte, som står mellan Eucosmia Stph. och Lygris Hb., af föredragaren fångad sommaren l!^86 på Bergö i Finströms socken på Åland. — Ar utbredd öfver mellersta Europa och går i Sverige från Skåne ända upp till Helsingland; 3. Cidaria cognata Thnbg (simulcUa Hb.) från Geta och Finströms socknar på Åland sommaren 1886, äfvcnsora från Lofsdal i Pargas sommaren 1884. — Förekommer i Eng- land, Skottland, Belgien och Livland samt på Pyrenéerna och en del af Alperna. I Sverige utbredd från Skåne — Vestmanland samt Uppland; 4. Cidaria olivata Bkh. från Geta och Finström på Åland 1886 samt från Lofsdal i Pargas sommaren 1885. — Förekommer i mellersta Europa i bergstrakter samt går i Sverige upp till Uppland och Värmland; 5. Cidaria affinitata Stph. var. turharia Stph. från Lenholmen vid Lofsdal i Pargas sommaren 1884. Skiljer sig från hufvudformen därigenom, att den är större än denna samt har ett bredt, hvitt tvärband på framvingarne och till större delen nästan hvita bakvingar. — Dess hemland är Ga- lizien, England, Norge och Sverige, i hvilket sistnämnda land den blifvit funnen i Dalarne, Jämtland och Lappland; 6. Cidaria literata Don. från Lofsdal i Pargas som- maren 1886. Är visserligen förut anträffad hos oss, nämligen i Lappland, men ifrågavarande exemplar företedde ett från den vanliga formen betydligt afvikande utseende, hvadan den kan anses utgöra en för vår fauna ny aberration; 7. Eupitliecia suhfulvata Hw. ab. oxydata Frr. från Lofsdal i Pargas. Afviker från hufvudformen därigenom, att framvingarne äro betydligt mer streckade än hos denna. — Utbredd öfver större delen af Europa, i Sverige från Skåne till Uppland; 8. Eapithecia valerianafa Hb. från Katrinedal vid Abo och Ostanåkcr i Finströms socken på Åland. — Ar utbredd 1(54 Protokoll. öfver mellersla Europa och förekommer äfven i Danmark, men ej i Norge och Sverige: 9. Eupitheda satyrata Hb. ab. suhafrata Stgr. från Lofsdal i Pargas. Afviker från hufvudformen genom sina nästan enlargadt grå vingar. — Ej anträffad i Skandinavien; 10. Eupitlieda Helvetkaria Boisd. ab. arcenthata Stgr. från Lofsdal i Pargas. Skiljer sig från hufvudformen genom sin gråröda färg samt starkt streckade framvingar. — Är utbredd i Tyskland och England samt förekommer i Sverige i Lappland; 11. Eupitheda denotata Hb. (camjximilata H. S.) från Lofsdal i Pargas. — Dess egentliga hemland är mellersta och vestra Tyskland samt Baiern; ej funnen i Skandinavien; 12. EiqniJieda assimilata Gn. från Lofsdal i Pargas. — Förekommer i England, Holland, Danmark och Sverige, där den är anträffad i Östergötland, Stockholmstrakten och Uppland; 13. Eupitheda exiguata Hb. från Ispois vid Abo, Lofsdal i Pargas och Jomala på Åland. — Ar förut funnen i Finlands fauna-område, nämhgen i ryska Karelen, men ej inom dess pohtiska gräns. För öfrigt utbredd öfver mel- lersta Europa och går i Sverige norrut till Uppland. Fröken E sk el in förevisade 24 arter parasitmaskar från olika djur och uppmanade Sällskapets medlemmar, särskildt herrar jägare, till insamlande af sådana. Kand. Thuneberg förevisade tvenne svarta sparfvar från Tammerfors, en hanne och en unge. Honan och ett antal ungar hade lemnats vid lif, alla voro svarta. Med anledning häraf upplyste flere af sällskapets medlemmar, att de äfven i Helsingfors observerat några exemplar af denna färgva- rietet. Protokoll. 165 Årsmötet den 13 maj 1889. Årsmötet öppnailus af viceordföranden, hr Th. Siolan, som yttrade: Det sistlurflutna året kommer i vårt Sällskaps annaler att inristas med ett stort korstecken, i det att den allhär- jande döden under detta år gjort rika skördar bland våra medlemmar. Främst på dödslistan står vår frejdade Ordfö- rande, professor Sex tus Otto Lindberg, som, efter det han knappast skridit öfver middagshöjden af sin mannaålder, plötsligt bortrycktes den 2G sistlidne Februari från var krets och från sin fruktbringande verksamhet i vetenskapens tjenst. På Sällskapets vägnar nedlades af mig vid hans likbegän- gelse en anspråkslös krans på grafven och uttryckte jag vid tillfället i några ord den djupa saknad vi kände öfver hans förtidiga bortgång. Senare skall jag ha äran att för Sällskapet föredraga det minnestal, som jag af Eder fått i uppdrag att hålla öfver honom. — Därnäst hafva vi att beklaga förlusten af Sällskapets hedersledamot, den siste qvarlefvande af våra ädle stiftare, för detta Universitetskamreraren filo- sofie doktor Adolf Vilhelm Wegclius, som afled den 23 September sistlidet år å Pehrsböle gård i Pojo socken vid den höga åldern af 89 ^'2 år. Han var född i Åbo den 9 Mars 1799; inskrefs som studerande vid Åbo Akademi år 1S15; blef filosofie-kandidat 1821; promoverades till filo- sofie doktor 1823; Universitets-sekreterare 1829; Universitets- kamrerare 1840; erhöll afsked med pension år 1860. Den aflidne, i sina yngre år lifligt intresserad af naturalhi- storien, var en af de 10, som för 67 V2 år sedan den 1 November 1821 samlades hos dåvarande Professor C. R. Sahlberg och beslöto att stifta Societas pro Fauna et Flora fennica, det äldsta af våra vetenskapliga samfund. Wegelius var enkel och anspråkslös till sitt väsen, pligttro- gen och samvetsgrann i sin tjenst, allmänt aktad och afhål- len af dem, som kommo i beröring med honom ^). — Vidare *) Det torde vara skäl att vid detta tillfälle uppräkua de öfriga Btifturne i den ordning de skördats af den obeveklige liemannen. Den förste som rräfiadcs af döden var Professorn i theoretisk och praktisk ] 06 Protokoll. ha vi att anteckna bland de under året aflidne filosofie ma- gister Arvid Hjalmar Brotherus, död i Paulowsk i Ryssland den 10 juni sistlidet år, endast 33 år gammal. Den aflidne, som var född i Helsingfors den 19 Mars 1855, blef student 1873 och filosofie-kandidat 1876 samt studerade un- der åren 1878 — 1879 vid Upsala universitet. En ifrig vän at botaniken hade han under flera forskningsresor såväl inom vårt florområde som utom detsamma år 1877 inom Kauka- sien i sällskap med sin broder, vår kände mosskännare V. F. Brotherus, medelst värderika växtfynd riktat den bota- niska vetenskapen. Han hade äfven gjort sig känd som upp- finnare, i det att han konstruerat en apparat för mätandet af plantors tillväxt. Så följer i ordningen provinsialläkaren Emil Ferdinand Aspelin, död i Brahestad den 10 De- dcember 1888 vid i det närmaste 52 års ålder. Han var född i Tavastehus den 19 December 1836; blef medicine-kandidat den 29 Maj 1866; medicine doktor den 28 Maj 1869; Stads- läkare i Gamla Karleby den 1 Februari 1870; Provinsiallä- kare i Brahestad den 30 Augusti 1881. I sina yngre år en intresserad botanist publicerade han jämte äfvenledes nu- mera aflidne A. Thurén i 7:de häftet af Sällskapets Notiser en uppsats med titel: Bidrag till Tavastehus traktens flora. Aspelin var allmänt värderad för sitt i allo redbara och humana väsen. — Vidare ha vi att räkna bland de aflidne pensionerade Provinsialläkaren Fredrik Hellström, död i Gamla Kar- Medicin M, Kalm, död den 2 Mars 1833; derefter följde i spåren filo- sofie-doktorn W. F. Brummer, död den 20 Augusti 1837; Sjukhuslä- karen C. S. M. Tams, död år 1838; Professorn i Zoologi och Botanik J. M. af Te ng ström, död den 20 November 1856; Provinsialläkaren A. W. Damm ert, död den 29 Maj 1858; Professorn i Zoologi och Bo- tanik C. R. Sahlberg, Sällskapets förste ordförande och den egentliga själen inom detsamma under dess första tillvaro, död den 18 Oktober 1860; Professorn i Zoologi A. Nordmann, död den 25 Juni 1866; och slutligen våra Hedersledamöter Sekreteraren vid Medicinalstyrelsen Kam- marrådet F. J. Rabbe, död den 23 April 1879 och Lasarettsläkaren F. G. Sanmark, död den 4 Augusti 1886. De begge sistnämnda ha särskildt gjordt sig förtjenta af vår tacksamhet genom de frikostiga do- nationer, som de gjort åt vårt Sällskap och hvarigenom de kraftigt bidra- git att främja dess sträfvanden. riofnknll. 167 leby den 2ö sistlidne Mai^ vid nyss fyllda 65 års ålder. Han var född i Neder-Vetil kapell den 2 Mars 1 824 och hade sam- tidigt med och under inverkan af Professor W. Nyländer, då denne hade börjat med sina naturvetenskapliga forsknin- gar, med värme egnat sig åt botaniska studier samt utgaf år 1846 en värdefull akademisk aOiandling under titel: In distrihutioneni vegetationis per OstrohotJiniam coUectanea. Sedermera blifven läkare samt upptagen af praktik och alle- handa embetsgöromål, vardt hans intresse, som dock alltid därjämte fortlcfde för naturalhistorien, draget åt sidan, men på äldre dagar uppllammade hans ungdomskärlek ånyo och utgaf han år 1878 i 5:te häftet af Sällskapets Meddelanden en uppsats under titel : FörterJining öfver de i Gamla Kar- lehy Provinsialläkare-distnkt funna Fröväxter och Ormbun- kar. En varm natur med lifliga känslor och med intressen åt många håll lefde Hellström aktad och omtyckt i det sam- hälle, där han hade sina bopålar och där han i följd af dessa sina egenskaper blef hedrad med flera kommunala uppdrag. — Slutligen ha vi att anteckna Provinsialläkaren Ivar Valfrid Ringbom, död i Björneborg den 14 sistlidne April vid när- mare 56 års ålder. Född i Raumo år 1883 blef han student 1854: medicine-kandidat 1861 : medicinc-licentiat 1865; Stads- läkare i Nystad till år 1881, då han utnämndes till Provin- sialläkare i Björneborg. Den aflidne, en i allo redbar, varm- hjärtad och blid personlighet, ådagalade äfven ett stort intresse för botaniken och lemnade i sina yngre dagar värderika bidrag till finska museets växtsamling från Åbo skärgård. Medlemmar af Sällskapet, som genom sina lefnadsför- hållanden stått mera aflägsnade från Sällskapets egentliga sträfvanden och som aflidit under det förflutna året äro: Öf- verinspektor U. Gygnseus, den namnkunnige grundlägga- ren af vår folkskola, död i Helsingfors den 2 Januari 1888 vid 77 års ålder. Han hade i sina yngre dagar varit varmt intresserad af naturalhistorien och lemnat bidrag till Sällska- pets fogelsamlingar. Vidare Apothekaren F. Jurvelius, död i Kristinestad den 5 Februari 1888 vid 76 års ålder; Professor emeritus N. A. G y Idén, död i Stockholm den 28 Februari förlidet år vid 83 års ålder: och slutligen Profes- 163 Protokoll. sor Julius Krohn, den varmhjärtade skalden och flitige språkforskaren, som vådligen omkom genom drunkning i Wuoksen sistlidne Augusti vid 53 års ålder. Af utländske medlemmar, som under året aflidit hafva vi att märka: Lektorn vid Skogsinstitutet i Stockholm Au- gust Emil Holmgren, berömd entomolog, död den 31 sist- lidne December vid 59 års ålder. Född i Östergötland den 10 November 1829 visade Holmgren redan i tidigare år ovan- liga anlag för naturforskning och särskildt för zoologin. Han utgaf talrika monografier öfver olika grupper af insektvärl- den, hvaribland det mest betydande torde vara hans Iclineu- mologia suecica. Därjämte gjorde han sig känd genom ut- gifvande af populära skrifter i tillämpad zoologi, ss. Om småfoglarne, den nytta de göra och det skydd de heliöfva (1 869) och De för träd och buskar nyttiga och skadliga in- sekterna (1867), hvilka alla vunnit stor spridning. En mång- sidigt anlagd natur var Holmgren dessutom väl bevandrad i botaniken. Så har han utgifvit ett beaktansvärdt arbete häri med titel Anvisning att igenkänna Sveriges viktigaste lä f träd och löf buskar under deras blad- och hlomlösa tillstånd. Därjämte var han en duktig mosskännare och hade genom åtskilliga vackra fynd bidragit till kännedomen om nordens mossflora. — Vidare ha vi att anteckna på dödslistan nestorn bland botanisterna i Ryssland, geheimerådet Dr E. R. von Trautvetter, Direktor för Botaniska trädgården i S:t Pe- tersburg, död vid 77 års ålder. Utom genom floristiska ar- beten är han mest bekant såsom författare till Die pflamen- geografischen Verhältnisse des europoiischen Russlands {IHA9); Beiträge zur Pflanzcnkunde des russischen Reiches och In- crementa Florce phcenoganue rossicxe (1882). 1 Grundriss einer Geschichte der Botanik in Bezug auf Russland {\SS1) och senare i Florce rossicxe fontes (1882) har han behandlat den botaniska literaturens historia i Ryssland. — Den siste i raden är den svenske botanisten Nils Johan Wilhelm Scheutz, som afgick med döden den 26 sistlidne Februari vid knapt fylda 53 års ålder. Född i Jönköpings län den 8 April 1836 var han sedan \^Q-2 anställd först som Adjunkt sedan som Lektor i naturhistoria och latin vid Wexiö högre iVotokoll. 169 elementarläroverk. Han var bekant som en framstående kännare af det ytterst formrika och invecklade Rosa-slägtet, hvaröfver han skrifvit flere anmärkningsvärda uppsatser. Hans sista, mest omfiittande arbete är Planlr vasiidares Jenis- seenses inter Krasnojarsk urhem et ostiiim Jenissej fiuminis hactenus lectie, hvilket publicerades år 1^88 i Sv. Vtt. Aka- demins handlinyar och utgör en bearbetning, som han hade lått i uppdrag att göra, af de under den Nordenskiöldska expeditionen utmed Jenissej insamlade fanerogamerna. En underlåtenhetssynd, som blifvit af oss begången och som det är en kär pligl att vid detta tillfälle godtgöra, är den att vi försummat alt inom vårt samfund omnämna döds- fallet af vår landsman Wilhelm von Wright, den beryk- tade djurmålaren, som efter att i åratal ha varit fjättrad vid sjukbädden vid 77 års ålder afsomnade från sina svåra lidan- den den 2 Juli 1^87 å Marieberg på Oroust i Bohuslän i Sverige. Hörande till den berömda konstnärsfamiljen von Wright föddes han den ö April 1><1U å det natursköna Ha- minanlaks ej långt från Kuopio. Redan tidigt gjorde sig hos honom, liksom hos hans begge bröder, den tidigare allidne Magnus och den ännu lefvande Ferdinand, bemärkbart ett lifligt intresse för den lefvande naturen och en afgjord kal- lelse att afbilda dess alster. Vid 19 års ålder flyttade han öfver till Sverige, dit han kallades af sin broder Magnus, som tre år dessförinnan inbjudits af Grefve N. Bonde att måla och litografiera ön Mörkös djur och fåglar, och där han se- dan stannade för hela sitt återstående lif. Hans förnämsta arbeten, genom hvilka han blef vida beryktad, voro hans afbildningar till Svenska fåglar och till de af S. Nilsson utgifna Hluminerade figurer till skandinavisk B\iuna. Vidare utarbetade han plancherna i den af Fries och Ekström åren 1832 — ;>4 utgifna Tidskrift för jägare och naturforskare; och slutligen utförde han af bildningarna till Skandinaviens fiskar, äfvenledes utgifna af Fries och Ekström, ett verk af europeisk ryktbarhet och måhända ännu icke öfverträf- fadt. Genom enskilda bidrag anställd såsom tecknare vid Vetenskapsakademin utarbetade Wright dessutom en stor mängd illustrerade bilagor till Akademins publikationer. I 170 Protokoll. den vackra minnesteckning öfver den aflidne, som finnes införd i 25:te årgången af Svenska Jägareförbundets nya Tidskrift och hvarur ofvanstående up})gifter om honom äro hemtade, säges bland annat: ,,Ett utmärkande drag i Wrights konstnärskap såsom djurmålare var det nog- granna utförandet af h varje enskildhet. A hans större färg- lagda plancher äro konturerna så utförda, att arten kan beskrifvas därefter, som om man hade ett exemplar fram- för sig. Troheten, noggrannheten var hans ögonmärke, ty han arbetade i vetenskapligt syfte, men han ägde ej blott det snille, som ligger i tålamodet, utan ock en säker och fin blick för det typiska i gestalt och former". Och vidare: ,, Wrights mästerskap såsom djurmålare stödde sig på grund- valen af trägna iakttagelser ute i naturen och vid arbets- bordet med det färska exemplaret framför sig. Mången har nog sett mer än han, men har icke haft hans snabba och fina, genialiska uppfattning, och hvad han en gång lagt märke till stod sedan outplånligt för själens öga. Om hans min- nesgodhet för form och färg hos naturföremål förtälja hans vänner märkvärdiga saker". Såsom skytt skall han varit ,, oförliknelig". Det berättas många prof på hans förvånans- värda skicklighet i att använda sin lodbössa, för öfrigt af ho- nom själf till alla sina delar förfärdigad. Till sin karaktär skall han varit ovanligt enkel och anspråkslös. Såsom ett för honom betecknande drag i detta afseende anföres, att han visat sig fullkomligt likgiltig för yttre utmärkelser. ,,Att hans ritningar och målningar möttes af bifall kunde ej annat än glädja honom, ty däri låg ju det vittnesbördet, att de ,, dugde till något" och därmed var han „fullt belåten. Oak- tadt Wright redan vid så unga år flyttade bort härifrån, bibehöll han likväl allt fortfarande ett varmt intresse för sitt gamla fosterland. Vårt Sällskap ihågkom han med en gåfva, som ej kan uppskattas nog högt, i det att han åt det- samma donerade sina originalteckningar till Skandinaviens Fiskar. Med fästad hänsyn till allt det ofvananförda skola vi således i ett kärleksfullt minne bevara bilden af denne son af vårt land, hvilken. om ock hans lefnadsbana till största Protokoll. 171 delen tillryggalagts utom vari lands gränser, likväl genom sin lifsgerning och sin ädla personlighet bragt heder och ära åt det land, där hans vagga stod. Vända vi nu våra blickar Iran dessa sorgens och sak- nadens taflor, hvarvid vi städse med tacksamhet skola ihåg- komma, hvad alla dessa allidna i lifstiden uträttat, och kasta vi en hastig öfverblick öfver Sällskapets verksamhet under sistförflutna arbetsår, så kunna vi med glädje konstatera, att arbetena för Sällskapets syften jämnt och .'^tadigt fortskridit. Så ha under årets lopp offentliggjorts III delen af Sällska- pets Acta, innehållande afhandlingar af hrr R. Hult: Mossflorcm i traJäerna mellan AarasaJ^sa och FaUastiuitu- rit; 0. Nordqvist: Bidrag till kännedomen om Cr^ustacé- f annan i nåf/ra af mellersta Finlands sjöar: A. Poppius: Finlands Dendrometridce, med plancher öfver deras ribbför- grening: och J. P. Norrlin: Bidrag till Hieraciiimfloran i Skandinaviska Jialföns mellersta delar. Vidare har af V de- len af Acta*), som kommer att helt och hållet upptagas af hr Hjalmar Hjelts afliandling Conspedus Florce fennicce, utkommit dess l:sta häfte, omfattande Pteridoplnjta och Gym- nospermcc, jämte ett bihang under titel: Not(p conspectns Florw fennicw. Af Meddelandena har del ]5:de häftet helt nyligen utkommit, innehållande uppsatser af hrr R. En- wald, A. von Bonsdorff, H. Backman, C. Ph. Lind- forss. A. L. Hollmerus, C. Bränder, M. Walléen, O. M. Reuter, E. Bergroth och J. Sahlberg, jämte Med- delanden från Sällskapets sammanträden den 2 Oktober 1886 till och med den 13 Maj 1888. Under tryckning äro dessutom VI delen af Acta och 16:de häftet af Sällskapets Meddelanden och torde detta häfte utkomma i sin helhet under nästkommande höst. Genom Sällskapets medverkan, ehuru på Universitetets bekostnad, har äfven under årets lopp utkommit 2:dra upplagan af Herba- rium Musei fenniri. utarbetad af hrr Th. Saelan, A. Osw. Kihlman och Hj. Hjelt. Härmed har ett mångårigt, ar- betsdrygt verk afslutats, som endast kunnat komma till stånd 1) Den IV delen af Acta utkom år 1887. 172 Protokoll. genom samverkan af liera krafter. Orsaken till det långa dröjsmålet med utgifvandet af denna nya upplaga af förteck- ningen öfver det finska museets växtsamling står förniirali- gast att sökas däri, att i synnerhet under de första åren ef- ter utkomsten af den förra upplagan ovanligt rika samlingar inströmmade från olika delar af vårt florområde, så att det med de få arbetskrafter som stodo till buds åtgått en lång tid att granska och bestämma de mångfaldiga växtfor- merna. Vid don slutliga redaktionen har dr Kihlman haft den drygaste anparten, och är det honom vi hafva att tacka, att tryckningen kunnat fortskrida med sådan raskhet, att vi nu kunna framlägga det färdigtryckta arbetet till Sällskapets benägna påseende. Om också arbetets utgifning blitvit så här länge försenad, så har detta likväl medfört den fördel, att det, så väl hvad beträfTar texten som den bilagda kar- tan öfver växtprovinserna, blifvit så mycket fullständigare. En kort historik öfver tillkomsten och den vidare utveck- lingen at det Finska Museets växtsamling är införd i inled- ningen till själfva arbetet. Det är att hoppas att de luckor, som ännu töretinnas i växtsamlingen och hvilka framgå ur den nu offentliggjorda förteckningen, skola i en framtid genom en välvillig medverkan af våra florister efterhand fyllas. Det har således under det nu förtluLna året rådt en liflig literär verksamhet inom Sällskapet. Dess möten hafva varit talrikt besökta och därunder hafva föredrag och med- delanden gjorts af hrr A. Arrhenius, Rob. Boldt, M. Brenner, Kl. Edgren, Fr. Elfving, P. V. Granberg, R. Hult, A. Osw. Kihlman, K. M. Levander, J. Lin- den, J. A. Palmen, E. Reuter, Th. Stelan, J. Sahl- berg, P. A. Thuneberg, K. J. W. Unonius,Edv. Wai- nio och Fröken K. S. Eskelin. Afhandlingar och uppsatser hafva inlemnats af hrr P. A. Karsten: Symbolce ad Mycologiam fennkam, part. XXVI — XXIX; Kl. Edgren: Några bidrag till känyiedomen om Solovetska öarnes och Kola-halföns vertebratfauna enligt an- teckniyigar gjorda under resor till i fråga varande trakter sommaren 1887] densamme: Förteckning öfver foglar in- samlade under resan till Solovetsk ocJt Terska kusten som- Protokoll. 173 vmnn 1887; K. M. Levandcr: Några anteckniwjar öfver Fiskfatinan i den nordostliga delen af Finlands naturhisto- riska område; E. Bergroth: Finlands Ptycliopteridte och Diondie; M. Walléen: Ornitologiska iakttagelser^ gjorda un- der våren och sommaren 1886 på karelska tUiset; Fr. EH- ving: Anmärkningar till Desmidieernas systematik; J. Sahlberg: Catalogus prcecxirsorius Hymenopteroriim an- tophilorum Fennice; vidare af densamme: Enumeratio Co- Jcopterorum hrachehjtrorum Fenniaj II, Pselaphidw et Cla- vigerida' samt Enumeratio Coleopterorum clavicornium Fen- nia': O. Hynén: Anteckningar om fåglar observerade i S:t Andrece socken och vid Wihorg. Af dessa uppsatser äro en del redan färdig tryckta. Dessutom har till arkivet förärats af Herr Arkiater O. E. A. Hjelt ett manuskript från början af 1840 talet med anmärkningar till Waiilenbergs Flora Suecica. För anställande af naturhistoriska forskningar under nu instundande sommar hafva reseunderstöd beviljats åt föl- jande personer: Hr Tauno Hannikainen för botaniska undersöknin- gar i de hittills mindre kända delarne af Ladoga-Karelen ett understöd af 150 Fmark; Hr Evert Blomroos för botaniska forskningar i Åländska skärgården 100 Fmark; Hr K. J. Ehnberg för Lepidopterologiska iakttagelser och insamlingar å Karelska näset 200 Fmk; och åt Hr John Linden för botaniska undersökningar i trakter af Enontekis-Lappmark, som ännu icke blifvit be- sökta af någon naturforskare, ett understöd af 550 Fmark. Bland Sällskapets tjenstemän har den förändring under årets lopp inträffat, att till Bibliotekarie efter dr Kihlman, som i December anhöll om befrielse från sin befattning, ut- setts hr A. Arrhenius och till Intendent för de zoolo- giska samlingarna efter hr A. J. Mel a, som likaledes af- sagt sig sin befattning, antagits den af Universitetet utnämnda Amanuensen hr K. IM. Le van der. Från Philosophical Society i Förenta staterna har en skrifvelse inlupit med anmodan att deltaga i en kongress för 174 Protokoll. åstadkommande af ett vetenskapligt världsspråk. Från 80- ciété .zooloyi(j[ue och Société botcmiqiie i Paris hafva kommit inbjudningar till Sällskapet att deltaga i de tillärnade inter- nationella zoologiska och botaniska kongresserna i sommar under världsexpositionen i Paris. Till medlemmar i vårt samfund hafva under årets lopp följande personer blifvit inkallade: Studd. Tauno K. A. Han- nikainen, F. J. Forsström, Alb. Henr. De la Gha- pelle, J. O. Bergroth, Aulis West erlund, Axel Sahlgren och sonen till vår aflidne Ordförande, Harald Lindberg, hans elev och trogne medhjelpare. Till utländska ledamöter hafva invalts professor Eu- géne Warming i Kjöbenhavn och dr Georg von Seid- litz i Königsberg. Slutligen ber jag att, innan jag lemnar ordet, på Säll- skapets vägnar få frambära våra varmaste tacksägelser åt dess Skattmästare, Sekreterare, Bibliotekarie och Intendenter för det hfliga intresse och den osparda möda de lagt i da- gen vid fullgörandet af sina maktpåliggande befattningar och får jag härjämte uttala den förhoppningen, att Sällskapets tillgångar snart måtte så tillväxa, att vi kunde bli istånd- satta att på ett mera materiellt sätt kunna visa vår er- känsla för den tid och det arbete, som af dem offras för vårt samfund. Intendeyitens för de botaniska samlingarna hr Fr. Elfvings årsberättelse var af följande lydelse: De botaniska samlingarna hafva under året förökats med 1369 kärlväxter och en svamp, 34 nummer frukter och frön, o9 stamsektioner samt fyra monströsa bildningar. In- emot hälften häraf utgör den välkonserverade samhng hr student John Linden såsom Sällskapets stipendiat inlemnat från södra Karelen. För mera omfattande gåfvor har Säll- skapet dessutom att tacka hr rektor M. Brenner (kärlväxter från vestra Nyland) och hr brukspatron E. L. von Julin (stam- sektioner från Fiskars). Öfriga personer, som ihågkommit samlingarna med bidrag, äro hrr magister A. Arrhenius, kand. M. Björksten, stud. Gh. E. Boldt, dr Y. F. Brotherus, lektor E. J. Buddén, magister O. Golhn, med. kand. V. Granberg, Protokoll. 175 stiul. T. Haniiikainen, kand. R. Herlin, lektor Hj. Hjclt, dr R. Hult, dr A. 0. Kihliiian, kand. W. Laurén, prof. J. P. Norr- lin, prof. frih. J. A. Palmen, kand. E. Reltig, kand. E. Rou- ter, prof. Th. Sielan, kand. E. Sandell, direktör Z. Schalin, dr E. Wainio och lektor H. Zidbäck; dessutom halva växter, tagna af elever vid härvarande läroverk, blifvit till samlin- garna ölVerlemnade genom hrr rektor Brenner, lektor L'no- nius och dr Nordqvist. Den finska fanerogamfloran har under året ökats med Eosa coriifoUa och Carex arenaria. Intendenten för de zoologiska samlingarna, hr K. M. Levander, afgaf följande årsberättelse: Vertebratsamlingen har sedan sista årsmötet förökats med 1 däggdjur, 2'd arter fåglar jämte äigg och bon af 5 ar- ter samt 3 fiskar. Af dessa äro följande fåglar af synnerligt intresse: 1 ex. Ardea stellaris från Kronoborg af mag. O. V. Löfman; 1 ex. VidiKinser tadorna fr. Porkkala af prepara- tor G. W. Forssell; 1 ex. Syrrhaptes paradoxus ivkn Y^sho 'dX stud. L. Stenbäck; 1 ex. Colymhus Adamsii från Teribjerka l)a Murmanska kusten af kapten Sjöstrand, en ljus Tetrao urogallus af dr Lindh och 1 ex. Aquila danga från Wasa af jiiedicinalrådet Florin. Vertebratsamlingen har under årets lopp ihågkommits med gåfvor af följande personer: mag. O. Gollin; mag. K. V. Nyberg; hr A. Lindroos; konrektor K. Aschan; landtdagsman A. Rantaniemi; lekt. J. E. Furuhjelm; mag. O. V. Löfman; konsul G. Sundman; kapt. Sjöstrand; medicinalrådet Florin; dr A. Lindh; baron F. Linder; apotekar Furstenberg; fil. kand. P. Thuneberg; studd. Lansett, Hj. Stenbäck, L. Stenbäck; pre- parator Forssell; förvaltar E. J. Elmgrén; preparatorsbiträdet G. Nyberg; hr J. M. Johansson; apotekseleven Sucksdorff och realskoleeleven K. Nyman. Af insektsamlingarna hafva under året de af Hymen- optera, Goleoptera och Lepidoptera undergått de största förän- dringarna och vunnit största tillväxt, dels därigenom att förut inlemnade samlingar såsom de af Kola-expeditionen medförda blifvit bestämda och med samlingarna införlifvade, dels af att nya bidrag inlemnats, af prof. J. Sahlberg från skilda de- J76 Protokoll. lar af landet, af statsrådet Giinther från Ryska Karelen, af stud. A. Sandman från Lappland, studd. A. Boman från Ki- vinebb, H. Wasastjerna från Helsinge och E. Reuter från sydvästra Finland, samt dessutom enskilda arter af herrar direktor Z. Schalin, lektor Furuhjelm, magister K. J. Ehn- berg, stud. R. Lindqvist, vaktmästar Nyberg m. fl. Hvad först Hymenoptera angår, törtjenar i första rum- met nämnas, att en ny, geografiskt ordnad samling af Hy- menoptera Anlhophila blifvit uppställd, hvarför museets för- råd af hithörande steklar blifvit kritiskt granskade dels af den kände Hymenopterologen dr F. Morawits i Petersburg, dels af prof. j. Sahlberg, hvilken i Sällskapets Meddelanden under året offentliggjort en katalog öfver Finlands Honungs- steklar. Den nya uppställningen innehåller alla de 157 ar- ter, som hittills med säkerhet äro inom området anträffade, i omkring 2000 exemplar. Dels genom bestämning af förut förefintligt material, dels genom nya iöräringar har denna samhng sålunda tillvuxit med 35 nya arter. Af Coleoptera har den nya geografiskt ordnade sam- lingen fortskridit med Malacodermi, hvarjämte musei förrå- der af hela serien Heteromera och en del af serien Ryn- chophori blifvit granskade och bestämda. Af denna ordning hafva under året tillkommit 21 arter (däraf 11 inlemnade af J. Sahlberg, 6 af A. Gunther, 2 af A. Sandman och 2 af A Boman). Af Lepidoptera hafva tillkommit 12 arter (däraf 3 in- lemnade af J. Sahlberg, 2 at H. Wasastjerna, 2 af K. M. Le- vander och Kl. Edgren, 1 af J. A. Palmen, 1 af K. Ehnberg, 1 af E. Reuter, 1 af J. E. Furuhjelm, 1 af R. Lindqvist.) I fjärilsamhngarnas uppspännande, bestämmande och upp- ställning har mag. K. J. Ehnberg tagit en verksam del. Af andra evertebrater har till samlingarna blifvit skänkt en kollektion af 64 arter spindlar, hvilka äga intresse i syn- nerhet därigenom, att de konserverats genom torkning. Den har blifvit hopbragt af fil. kand. P. Thuneberg och studd. Forsström och Vallgren. Dessutom hafva 30 arter land- och sötvattenmollusker från Terska kusten och ryska Karelen till museet inlemnats af intendenten äfvensom en samling inte- rrot(.koll. 177 stinalniaskar af til. kandidaterna, fröknarna Å. J. Rosqvist och K. Eskelin. Bibliotekarien, hr Axel Ar r hen lus, redogjorde för boksamlingens tillväxt under året. Sedan den 1 Januari ^'^^>5 har Sällskapets bibliotek ökats mei-l icke mindre än J040 volymer, hvaraf: Skrifter af blandadt innehåll .... s5l Zoologi 74 Botanik 48 Geologiska vetenskaper 7 Geografi 21 Meteorologi 2 Diverse 37 Flertalet af dessa ha som vanligt erhållits genom ut- byte med de in- och utländska institutioner, sällskap och tid- skriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet står i förbindelse. Till dessa, som vid förra årsberättelsens afgifvande utgjorde 165, ha under det gångna året tillkommit följande tre: Elisha Mitchell Scientific Society, Chapel Hill, N. C; Museo Nacio- nal, Republica Costa Rica och National Gallery of Victoria, Melbourne. Dessutom ha till Sällskapets bibliotek lemnats värde- fulla gåfvor af hrr arkiater O. E. A. Hjelt, prolf. A. Blytt, \V. Lilljeborg, W. Nyländer och O. M. Reuter, af drr P. A. Kar- sten, Otto Nordstedt, Ormary Såndor, Th. Pleske och A. Spoof äfvensom af boktryckare-firman P. A. Nordstedt et Söner i Stockholm. Af Skattmästaren, senator I. F el 1 mans redovisning för kassaförvaltningen under året framgick, att stående fonden utgjorde Fmk. 30,807: 85. (Sanmark*ska donationen med- räknad.) Vid anställdt val af Sällskapets funktionärer utsagos till: ordförande Professor Th. Sselan viceordförande Professor J. A. Palmen sekreterare Docenten R. Hult skattmästai^e Senator I. Fellman samt till medlemmar af tryckningskomitén: 12 178 Protokoll. Professorer ne J. A. Palmen, J. P. Norrlin och J. Sahlberg och till suppleanter i samma komité: Doktor Osc. Nordqvist, docenterna A. O. Kihlman och R, Hult, hvarjämte till revisorer utsagos rektor M. Brenner och statsrådet A. Moberg och till revisorssuppleanter pro- fessor J. Sahlberg och lektor K. I. W. Unonius. Professor S te lan höll ett varmt minnestal öfver Sällska- pets aflidne, mångårige ordförande, professor S. O. Lindberg, hvilket ingår på annat ställe i Sällskapets meddelanden. Docenten Elfving framlade ett exemplar at Carex are- naria L., h vilken för den finska floran nya art kand. Sandell funnit i Hangö och inlemnat till samlingarna. Rektor Brenner meddelade några af honom gjorda iakttagelser angående de i Finland förekommande formerna af släktet Älniis. Frånsedt de genom mer eller mindre starkt flikade blad utmärkta formerna, hade han funnit klibbalen eller A. gliitinosa (L.) Willd. hos oss uppträda under tre former, näml. den med undantag af nervvinklarna och stun- dom äfven bladens öfre sida fullkomligt hårlösa f. glabra, den med tät hårbeklädnad på årsskottens äldre del samt på de äldre bladens skaft och öfre sida, äfvensom på undre si- dans nerver försedda f. inlösa, samt den öfvergången emel- lan dessa två förmedlande f. suhpilosa^ med en mer eller mindre gles hårbeklädnad på alla eller någon af de nämnda växtdelarna. Dessa hår vore tifl sin beskaffenhet raka och med undantag af på bladskaften tilltryckta, och sålunda icke att förvexlas med hårbeklädnaden hos A. incana och 2^ube- scens. Hos alla tre formerna, men isynnerhet hos pilosa, kunde det för glutinosa egendomliga luddet i nervvinklarna saknas, äfven på de senare utvecklade bladen. Med hänsyn till formen och tänderna vore bladen hos alla lika, i spet- sen mer eller mindre intryckta, stundom omvändt hjärtlika, sällan i skottets topp svagt spetsade, och vid basen afsmal- nande eller rundade, samt vanligen oregelbundet groftandade eller otydligt dubbelsågade med trubbiga sågtänder, mindre ofta tydligt dubbelsågade med rundade tänder, undantagsvis äfven med spetsiga på samma gren som de vanliga bladen. Äfven med afseende å bladens storlek kunde de vara dels Protokoll. 179 stor-, dels småbladiga, hos pilosa vanligen mindre starkt glän- sande. Såväl genom iakttagelser i naturen som vid granskning af i Universitetets samlingar förvarade exemplar, till ett antal af UO, hade han funnit f. i>abpUos(f vara den allmännaste, med 05, 6 " o af det undersökta materialet; f. ylahni däremot den sällsyntaste, med ll,i "^ „. De återstående, eller 23,3 7o? utgjor- des af f. pilosa. I den af honom särskildt med afseende å f. (jlahra undersökta trakten af Helsingfors och vestra Nyland hade denna visat sig vara ännu sällsyntare, näml. utgörande en- dast 7,7 " „, och likaledes ^^27osa med 17,3 "'u? hvaremot sm6- pilosa här representerades af ända till 75 %. Om man från- räknade Karelen (hvaraf de tre ryska provinserna represen- terades af exemplar från en lokal livarje, den nordligaste på en holme i Lieksa sjö i Repola, norra finska Karelen af exem- plar från Eno och Ivides, samt södra Karelen från St. An- drete), så hade från hela det inre af landet ej inlemnats ett enda exemplar af f. glahra, samt från skärgården och kust- trakten endast från Åland, Helsingfors och Tytärsaari. Så- som en förmodan uttalades, att denna form endast stode att trälfas i trakter med tillräcklig luftfuktighet för att kunna undvara en till förekommande af en alltför stark utdunstning under den i vårt land vanhgen torra försommaren, då de för- sta bladen och den äldre delen af årsskottet utvecklas, nöd- vändig hårbeklädnad. Till vinnande af säkerhet häruti upp- manade föredragaren till insamling af ifrågavarande former med aktgifvande på lokalens beskafTenhet. Härvid vore det af vikt att tillvarataga exemplar med fullständiga årsskott och ej blott med toppbladen, ty dessa, senare på sommaren och på hösten utvecklade, växtdelar vore alltid, med undan- tag af spridda hår på bladens öfre sida, glatta. Hårigheten hos de två andra formerna sträckte sig vanligen till de tre äldsta eller vårbladen, stundom ända till det sjette bladet samt ett eller två ledstycken ofvanom det öfversta håriga bladet. Det första ledstycket hade alltid befunnits vara starkt kådigt, utan hår, i likhet med det ledstycke, som utgör knop- pens skaft. Såsom bildande en egen form af suhpilosa fö- revisades exemplar med små runda, starkt glänsande, regel- bundet inskurna blad och mycket små kottar, af föredraga- 180 Protokoll. ren benämnd lohulata, från Strömsby i Kyrkslätt. Äfven de i Universitetels berbarium befintliga formerna med flikiga blad, från Lojo och Larsmo, vore former af suhpilosa. — Då af A. glutinosa den glatta formen måste betraktas såsom den typiska, och äfven hos de håriga formerna årsskotten och bladen emot toppen äro glatta, vore däremot hos A. incana (L.) Willd. de håriga bladen och årsskotten, liksom äfven de spetsiga och hvasst dubbelsågade bladen, det för arten egentligen kännetecknande, jämte det hårigheten här hos de glattare eller gleshåriga formerna tilltoge emot års- skottets spets. Knopparna, hvilka, som kändt, hos A. gluti- nosa äro tämligen långskaftade och klibbiga, vore här mer eller mindre kortskaftade — nästan oskaftade och i början starkt håriga. Senare mot hösten affalla de yttre håriga knopp- fjällen, hvarefter knopparna äro något klibbiga och gleshå- riga. För öfrigt varierade denna art mycket med afseende å såväl bladens form som hårighet, hvarför en mängd va- rieteter här uppställts. Såsom hufvudform med namnet vul- garis hade betraktats en form med spetsiga, hvasst dubbel- sågade, undertill starkt gråludna blad; såsom var. glauca en annan med för öfrigt lika, men undertill blågröna, nästan glatta eller småhåriga blad: som var. borealis en tredje med vanligtvis tämligen små, rundade, tätt småsågade, undertill grönaktiga, småhåriga — nästan glatta blad; som var. vire- scens en med trubbiga, glatta, undertill gröna blad; som var. glahra en med vanligen rundade, fullkomligt glatta, undertill blågröna blad; var. argentata med på båda sidor hvitt filt- ludna blad; var. liirsuta med stora, rundade, oregelbundet bredt trubbsågade, starkt och tätt långhåriga blad; var. siU- rica med för öfrigt lika, men glatta, undertill endast nerv- håriga blad, förutom alla de former, som särskilts på grund af på olika sätt flikade blad. Af dessa nu uppräknade hade, med anledning af att bladen ofta på samma gren variera både till form och hårighet, särskiljandet af de tre först- nämnda formerna varit förknippadt med icke så liten osä- kerhet och individuell fö rgodt finnande. Föredragaren hade genom karaktärer, hemtade, liksom hos A. glutinosa, från de tidigast utvecklade bladen, de s. k. vårbladen, samt från Protokoll. 181 årsskottets beklädnad, trott sig med större säkerhet kunna särskilja dessa Ibrmer, men tillika äfven liafva observerat andra tämligen väl begränsade mellanformer, livilka hittills ej blilVit uppmärksammade. Sålunda hade hos f. vidgar is, äfven hos exemplar med en svagare hårighet på bladens un- dersida, hvilka på grund häraf stundom hänförts till lorealis eller betecknats såsom en öfvergångsform emellan dessa båda, alla bladen t. o. m. det tidigast utvecklade bladet eller första vårbladet befunnits vara jämnludna på undre sidan samt års- skotten jämnt tämligen tätludna ända från årsskottets bas eller redan ofvanom det första bladet, då däremot hos ho- realis det första bladet vore endast längs nerverna undertill försedt med raka, tilltryckta eller föga utstående hår, men däremot glatt eller nästan glatt emellan nerverna, det andra åter mycket svagt och glest mjukhårigt samt de följande bla- den småningom tilltagande ludna emot skottets spets, jämte det årsskottet till sin nedersta del ända till det tredje bladet eller högre vore mycket kort och svagt fmludet samt först högre upp ludet af längre och tätare hår. Härigenom kunde, äf- ven då bladformen, såsom stundom hände, ej var fullt nor- mal, exemplar af borealis särskiljas äfven från den gleshåriga formen af vidgar is, hvilkon kunde betecknas såsom dennas f. kevior. Dock anträffades någongång äfven exemplar, hvilka med årsskott och bladform af vidgaris förenade åtminstone en del vårblad af borealis, eller med endast årsskott af vid- garis blad af horeaUs, sannolikt härrörande af hybridisering emellan dessa två tillsammans förekommande varieteter. Men på grund af denna egendomlighet hos de första bladen samt årsskottet visade sig äfven ett antal exemplar med små runda och tätsågade blad, liksom hos borealis^ icke tillhöra denna, utan böra särskiljas såsom en var. intermedia emellan denna och vidgaris, samt innefattande såväl de till denna sist- nämnda vanligen hänförda exemplaren med starkare grå- ludna runda, tätt och fint sågtandade blad som de småludna borealis liknande exemplaren, hvilka utgjorde denna varietets f. subkevis. Hos glaaca åter, hvilken förvexlats dels med borealis med spetsigare blad, dels med vidgaris med under- till endast svagt ludna blad, vore de tidigast utvecklade bla- 182 Protokoll. den af samma beskaffenhet som hos horealis, samt årsskot- tet nästan öfverallt kort finludet — nästan glatt, endast mot spetsen med glesa längre hår. Äfven hos denna varietet kunde de nedersta bladen vara rundade och tämligen tätså- gade. Från alla dessa skilde sig var. glahra genom alla de- lars glatthet, för öfrigt genom en nästan glatt form, f. glahrata (sannolikt var. virescens Whlnb.) af var. horealis sammanhän- gande med denna, var. argentata åter genom den starka och täta, hvitglänsande, tilltryckta ludenheten. Utom dessa öf- verhufvudtaget hvassågade former hade i olika delar af lan- det anträffats en del exemplar med stora rundade blad och breda, oregelbundna, nästan trubbiga eller med tvär udd för- sedda sågtänder, påminnande om varieteterna liirsuta och sibirica och liksom dessa ofta med hjärtlik bladbas, stundom äfven med spetsiga toppblad. De skilde sig dock genom hår- beklädnadens beskaffenhet och närmade sig i detta hänseende dels till de gråludna formerna af vulgaris, resp. intermedia, dels till horealis eller glauca. Endast dessa, hvilka på grund af sina rundade blad sammanförts med horealis och hvilka vanligen vore förvillande lika gråalen närmare stående for- mer af A. glutinosa X incana (A. jmhescens Tausch.), kunde med den sistnämnda förvexlas, då däremot den egentliga ho- realis alltid genom sina småsågade blad kunde från hvar- dera särskiljas. Såsom utgörande den sannolika orsaken till den förvexling och sammanblandning af i^iihescens och ho- realts, som långa tider varit rådande, betecknades denna varietet med namnet confusa, dess glattare form åter såsom dess f. glahrescens. Då äfven j;?<&e5ce9is Tausch. stundom har tvär eller nästan hjertlik bladbas och hvardera någongång spetsiga toppblad, vore det ofta svårt att bestämma till hvil- kendera af dessa två former exemplar från klibbalens utbred- ningsområde borde föras. Hos puhescens vore dock de spet- siga toppbladen, liksom dess blad i allmänhet, vid basen af- smalnande eller rundade, hvaremot de med tvär bas försedda bladen hade den vanliga rundade eller stundom otydligt spet- siga formen i bladets spets, i motsats till de tydligt spetsiga, vid basen hjärtlika toppbladen hos var. confusa. De flesta liknande exemplaren vore dock från nordligare trakter, där Protokoll. 1 83 klibbalcn ej förekommer, och allt.^ii ulan inllytande aC donna. Älven bland de med namnet argentata betecknade alarna kunde möjligen tvonne former särskiljas, nämligen den egent- liga argentata med lätt småsågade blad och sericea med grofsågade. Af formerna mctl ilikade blad slutligen tillhörde en del var. vulgaris, en annan del åter horealis, förutom pin- natiimrfita, som stode närmast argentata. I öfverensstäm- melse med hvad sålunda framhållits, ansåg föredragaren de i Finland funna helbladiga formerna af gråalcn böra på föl- jande sätt uppställas: T. Former med tätt gråludna — glesludna eller glatta blad. A. Bladen regelbundet hvassågade eller dubbelsågade med smala sågtänder. 1. Första vårbladet, liksom de öfriga, undertill jämn- ludet eller långs nerverna finludet af ett utstående, mycket kort och fint ludd; årsskotten jämnludna ända från basen eller redan ofvanom det första vårbladet. a. Bladen till största delen äggrunda — ovala, tyd- ligt spetsiga och dubbelsågade med stora spet- siga sågtänder. «. Bladen tätt gråludna . . var. vulgaris Spach. /9. Bladen glesludna, grönak- tiga, första vårbladet stun- dom endast långs nerverna finludet af ett utstående, mycket kort och fint ludd f. lamor. b. Bladen till största delen små, rundade eller svagt spetsiga, fint och tätt hvassågade — otydligt dub- belsågade. a. Bladen tätt gråludna . . var. intermedia. Ii. Bladen såsom hos f. kevior af var. vulgaris . . . . f. suUwvis. 2. Första vårbladet undertill långs nerverna tilltryckt — föga utstående rakhårigt — n. glatt, emellan nerverna glatt — n. glatt, andra vårbladet svagt och glest mjukhårigt, de följande småningom starkare och tätare ludna eller alla nästan glatta; 184 Protokoll. årsskotten nedtill ända till 3:djc bladet eller högre mycket kort och svagt finludna — nästan glatta, högre upp med längre hår. a. Bladen till största delen äggrunda — ovala, tyd- ligt spetsiga och dubbelsågade med stora spet- siga sågtänder; årsskotten nästan öfverallt kort finludna — nästan glatta, utan eller mot spetsen med få glesa längre hår. Bladen undertill blågröna, glesludna — nästan glatta var. glauca (Ait.) b. Bladen vanligen små, rundade — svagt spetsiga, fint och tätt hvassågade — otydligt dubbelså- gade, toppbladen stundom spetsiga och dubbel- sågade, stundom endast spetsiga; årsskotten of- van 3:dje bladet eller högre tätare ludet af längre hår. a. Bladen undertill grågröna, svagt glesludna, toppbladen stundom gråludna . . . var. horealis Norrl. /?. Bladen undertill nästan glatta f. glabrata. 3. Första vårbladet, liksom de öfriga bladen och årsskotten, glatt, bladen vanligen små, rundade — svagt spetsiga, fint och tätt hvassågade — otydligt dubbelsågade . . var. glabra Bl. B. Bladen oregelbundet sågtandade med stora, breda, trubbiga eller med tvär udd försedda tänder, för öfrigt stora, rundade eller med kort spets, stun- dom med hjärtlik bas, toppbladen stundom med längre spets. (C. Bladen kort gråludna . . var. confusa. /i. Bladen svagt håriga — nä- stan glatta f. glahrescens. II. Former med hvitglänsande, starkt och tätt tilltryckt sil- kesludna blad; årsskotten tätt filtludna. A. Bladen småsågade — hvasst dubbelsågade var. argentata Norrl. B. Bladen bredt trubbsågade . . var. sericea. Äfven med afseende å dessa former uppmanade före- Protokoll. 185 dragaren till int!:by i Kyrkslätt. Vi- dare hade han tidigare inlemnat till samlingarna exemplar af 190 Protokoll. Almis pubescens Tausch, funnen vid ett dike i Kyrkslätt till- sammans med Alnus incana. Professor Saelan anmärkte att Alnus puhescens äfven fmnes vid stora dammen i Kaisaniemi. Stud. H. Lindberg inlemnade från Lojo följande växter: Hepatica triloha y iniiUiloba G. Hn., Verbascuiyi nigrum L. X thapsus L., V. lychnitis L. och dess var. / cuspidatum, Cirsium heter ophyllum All. X palustre Scop., Oeum rivale L. f. simpUcifolia samt Epilobium ohscurum Schreb. Docenten Elf v ing förevisade ett exemplar af den äkta blomkålsvampen Sparassis crispa Fries, inlemnadt från Kustö af doktor Lundström. I musei samlingar har denna art hit- tills saknats, men i rektor Arrhenii samling i Abo finnes ett exemplar, som omnämnes af Karsten, troligen från Öster- botten. Professor Sahlberg förevisade en för vår fauna ny fjärilart hörande till gruppen Phycidce, Zophodia convolutella Hb. (= grossulariella Fr.) jämte dess larver. Denna insekt för- tjenade särskildt uppmärksamhet såsom anställande stor skada på bärbuskarna. Fjäriln förekommer redan tidigt på våren, de utkläckta larverna äta sig in i kart af såväl stickelbär som röda vinbär och så väl odlade som vilda svarta vinbär, gående från det ena bäret till det andra. Kort före mognaden fin- ner man derför en mängd torkade bär eller hela klasar, i hvilka de stora gröna larverna kunna dölja sig på ett un- derbart sätt. Då de blifvit mätta, sänka de ned sig från bu- skarna medels spinntråd, krypa ned i jorden och förpuppa sig där i en öfvervintrande puppa. Redan för några år se- dan hade föredragaren observerat dessa larver i Karislojo, men icke känt af livilken fjäril de voro, men sett dem år för år blifva talrikare, så att de denna sommar uti Kukkas- niemi trädgård förstörde 10 procent af de nämnda bärsor- terna. Af insamlade larver utkläcktes några Ichneumonider. Vid granskning af musei nattfjärilar hade några arter befunnits stå under orätt namn eller vara förblandade, hvari- genom några arter tillkommit. Af dessa ville föredragaren nämna: Oluphisia crenata Esp. tagen i Salmis af A. v. Bons- dorff och vid Kirjavalaks af K. J. Ehnberg, hvilken ställt den såsom (f till Asphalia flavicornis. Arten uppgifves äfven Protokoll. 191 vara funnen i Ryska Karelen af A. Giintlier samt i Norge. Däremot ansågs Psilura Moncuha L, den för sina ofantliga skogshärjningar i Preussen bekanta s. k. nunnan, icke tillhöra vår fauna. Tengström uppgifver, att ett exemplar däraf blif- vit funnet vid Helsingfors af W. Nyländer, men i Nylanders samling fanns endast ett exemplar af en nästan lika tecknad art, Panthea Ccenobita Esp., tagen vid Helsingfors. Den 2 November 1889. Rektor M. Brenner förevisade på strandklippor vid Pik- kala viken i Kyrkslätt, Strömsby, tagna exemplar af Glijce- ria distans (L.) var. pulvinata Fr., hvilka genom sina korta, trådlikt hoprullade, styfva blad, äggrunda snärp, tydligt ner- viga, snedt spetsiga och mot spetsen kölade yttre blomfjäll samt tydligt hårbräddade inre blomfjäll öfverensstämma med Gl. maritima THuds.), från hvilken de dock afvika genom en annan, af stråens riktning och småaxens fåblommighet betin- gad habitus, hvarjämte de genom i närheten växande öfver- gangsformer visat sig tillhöra den på steniga stränder i grann- skapet talrikt förekommande Gl. distans (L.). I sammanhang härmed framhölls, att denna var. pulviyiata, hvilken i den nya upplagan af Herbarium Musei Fennici uppgifves från södra Finland vara inlemnad endast från Åland och dessu- tom känd endast från Abo trakten, af föredragaren redan 3 873 inlemnats från Pernå skärgård i östra Nyland, jämte det ordföranden och sekreteraren bekräftade dess förekomst på hafsklipporna vid Helsingfors. Gl. maritima (Huds.), hvil- ken i nämnda upplaga af H. M. F. uppgifves först 1880 hafva upptäckts eller urskiljts i Finland genom exemplar från ,, Lap- ponia inarensis", hade för öfrigt redan 18-13, tillsammans med exemplar af Gl. distans, af numera aflidne prof. Fredr. Nyländer inlemnats och riktigt beslämts från Keret vid Hvita hafvet, hvaremot de från Lapp. inar. (Waranger) inlemnade exemplaren snarare tillhörde Gl. distans. Emellertid hade såväl dessa som det från Keret inlemnade och ursprungligen rätt bestämda exemplaret af denna sistnämnda art utelem- nats från den nya upplagan af H. M. F., hvarigenom dess ut- bredning norrut framställts såsom mera inskränkt än i verk- 192 Protokoll. ligheten. — Härpå framlades och beskrefs en monströs form af Hleraciiim umbellatum L., hvilken i talrika exemplar hade anträffats på olika ställen af en äng i Kyrkslätt, Strömby. Utom en till normal storlek i stammens topp utvecklad blom- korg företedde denna form en mängd 1—3 blommiga, med 2—8 holkfjäll försedda korgar, livaraf en del befunno sig på kortare eller längre skaft eller nästan oskaftade i de öfversta blad vecken, andra åter bildade bihang vid basen och sidan af loppblomstret, hvarifrån de, snedvridna, liksom med svå- righet hade utträngt för att erhålla bättre utrymme. Blom- morna i dessa monströsa korgar voro sammansatta af 2—3 blommor, hvilket framgick af ej mindre de 2 — 3 tunglika brä- men med gemensam pip och det af 8, 10 eller flere stån- dare bildade ståndarröret, än äfven af de 2 — 3 stiften, hvaraf de 2 fullt utvecklade bildade ett slutet rör omkring det 3:dje hälft utvecklade utan märken, samt dessa stift motsvarande 2 — 3 i bredd med hvarandra stående rum i det sammansatta fruktämnet, med lika många fröämnen, af hvilka, då de voro 3, de två yttre voro starkare utvecklade och det tredje, mel- lanliggande, ungefär hälften mindre. Här föreläge sålunda en långt drifven yttring af den hos Synanthereernas blom- mor inneboende sträfvan att sammansluta sig till hvarandra och sålunda bilda ett gemensamt helt, till och med på be- kostnad af den egna individualiteten. Dylika missbildningar hade observerats på tvenne med afseende å blad och blom- korgar olika former af H. wnhellatum, båda förekommande på samma äng. — Slutligen fastade herr Brenner de närva- randes uppmärksamhet vid förekomsten af pardelade blad- lika skärmblad på blomkorgskaften, något under blomkorgen, hos exemplar af Taraoxicum officinale (Web.) från Helsingfors. Filosofiekandidat R. Böld t förevisade mikroskopiska pre- parat af ,, Snöns blomma" (Sphcerella nivalis) samt lemnade några uppgifter om dess förekomst hos oss. Första gången denna alg, hvilken som bekant utgör den „röda snöns" färg- ämne, anträffats inom Finlands politiska gränser var som- maren 1888, då studeranden J. Sandman på fjället JoUamo- aivi såg ett rödfärgadt snöfält, från hvilket han äfven med- förde ett prof på den färgande substansen, hvilket prof dock Protokoll. 193 endast tillät kon^^taterandct af Spluvrella f< lörckoiiist. Om detta fynd hade föredragaren redan redogjort för Sällskapet. Också denna sommar har utvidgat kiinnedomen om vår snöllora. I Enontekis Lappmark har nämligen studeran- den J. Linden anträlTat röda snöfält på tvenne skilda håll och från hvartdera hemlcirt prof, hvilka lemnats åt föredra- garen till undersökning. liägge profven höra till de artlåttiga. Det ena är taget på Ilaldischoks södra sluttning, där ett stort snöfält den 13 aug. befanns svagt Ijusrödfärgadt. rtom Spluerdla hade föredragaren funnit i kollektionen tvenne Diatomcaé-s^^Gies, det ena hörande till Navicula-, det andra till Tahellaria-i)'pen. Det andra profvet, i hviket tillsvidare endast Splicerella observerats, förskrifver sig från snöfält i gropar mellan väl- diga rullstenskullar och åsar i en däldlik fördjupning mellan Kalkoivi fjäll och närliggande fjällrygg Ruossakero. Flera mindre snöplättar voro svagt Ijusrödfärgade. Den största befann sig c. 30 meter öfver resenärernas lägerplats vid Peerakoski och c. 430 m. öfver hafvet. Stället är beläget c. 3 ^ 2 iwil Irån Lätäsenos inflöde i Muonio. Doktor Fr. Elf v in g omtalade, att han vid undersökning af den vanliga mögelsvampen (Penidlliuni glauciim) funnit, att den är en kollektivart, innefattande en hel mängd arter eller raser, skilda genom obetydliga, men konstanta kännetecken. Tills vidare har han kallat dem endast I, II, III, IV o. s. v. De skilja sig från hvarandra genom sitt förhållande till olika temperaturer. Sålunda fruktificerar IV vid 35° C, de andra blott vid lägre temperaturer. Formerna II och III framkalla alkoholjäsning, de andra icke. Föredragaren hade icke fun- nit någon ascosporbildning hos de af honom behandlade for- merna och förmodade derför, alt Brefelds form är skild från dessa. Föredraget gaf anledning till en diskussion mellan talaren och dr. Osw. Kihlman. Studeranden A. H. de la Chapelle inlemnade några för landets flora nya barlastväxler, nämligen: Genista tindoria från Lassdal i Perno, Scahiosa columharia från Dunkahäll vid Lovisa, Dipsaciis silvester från Hakkala ångsåg i Bjerno. 13 194 Protokoll. Professor J. Sahlberg refererade de intressanta bidrag till kännedomen af de solitära näfverklippandc biarternas ar- kitektur, som studeranden Westerlund samlat i Rantasalmi. Därjämte anmälte prof. Sahlberg, att vid granskningen af universitetets Noctuce icke få oriktigheter i bestämningarna uppdagats, i följd hvaraf några arter tillkommit, som förut saknats, och felaktiga uppgifter blifvit rättade. Ett mindre antal hade för en längre tid sedan blifvit sända till dr. Tengström och nyligen återlemnats, dels bestämda, dels obestämda. Af härvid vunna resultat meddelade föredra- garen följande: ,, Såsom för vår fauna nya kan jag här- medelst anmäla: 1. Trachoea Atriplicis L. Ett exemplar taget i Öster- botten af Wasastjerna stod i finska samlingen under namn af Apleda lierhida. Arten är allmän i mellersta Europa och är äfven funnen i Sverige, Norge och vid S:t Petersburg. 2. Pachnohia leucographa Hb. Ett exemplar funnet vid S:t Michel af K. J. Ehnberg öfverensstämmer ganska noga med ett exemplar från Tyskland i min samling. Arten är förut känd hvarken från Skandinaviska hallon eller S:t Petersburg. Nordligast veterligen tagen i Danmark och före- kommande här och där i mellersta Europa. 3. Asferoscopus nuheculosus Esp. Ett exemplar från Hel- singfors fanns i Nylanders samhng. Arten förut tagen vid Stockholm, i södra Norge och vid S:t Petersburg. Såsom Xylina Zinckenii Tr. eller Lamhda, bestämd af Tengström, stod i finska samhngen blott ett exemplar af X. furcifera Hufn. Dock förekommer den rätta X. Zinckenii, hvilken lätt skiljer sig från den förra genom saknaden af hårtofs på abdomens ryggsida, utan tvifvel äfven i Finland. Ett alldeles typiskt exemplar af denna, som noga öfverens- stämmer med ett af Ribbe från Tyskland erhållet, stod ibland ouppspända finska fjärilar i G. Sahlbergs samling. Exempla- ret, som var nykläckt och troligen taget antingen i Helsing- fors eller i Yläne, öfverlemnas härmedels till finska sam- lingen. Såsom för samlingen nya ber jag att få förevisa: IVotokoII. 195 1. Agrotis Dahlii Ilb. lagen al" mig några gånger i Karislojo på koder i Juli månad. 2. Lnperina Bairurthi Curt. lagen vid Wigfloden i Ryska Karelen af mig; förut från vårt område känd endast från Wasa. 3. Hadena gemina Hb. clt exemplar hörande lill for- men remissa Tr. taget af mig i Raulus socken på Karelska näset den 27 Aug. 1878". Filosofiekandidat E. Reuter förevisade larver, puppor och imagines af ullspinnaren, Bombyx lanestris L. och af en varietel till denna art, var. Aavasaksce Teich. samt redogjorde för de karaktärer, som skilja denna varietel från hufvudfor- men. Den mest i ögonen fallande skiljaktigheten mellan de olika formerna anträffas hos larverna, isynnerhet då dessa äro fullvuxna. Medan nämligen liufvudformens larver äro enlärgadt svartblå med tvenne håriga, rödbruna, sammets- lika, fyrkantiga fläckar å hvarje segment på ömse sidor om midten, äro Iios de fullvuxna larverna lill nämnda varietel dessa fläckar omgifna af svafvelgula linjer, hvilka bilda en icke fullkomligt sluten rektangel, hvarjämte den öfre sidan af dessa rektanglar medels likaledes gula streck äro, om ock ofullständigt, förenade med hvarandra. Några andra skiljak- tigheter i teckningen af mindre betydelse förekomma äfven. Denna form anträffades af en tysk entomolog, C. A. Teich, under en utflykt till Lappmarken sommaren 1879 vid Aava- saksa samt anmäldes af honom för första gången i Stelt. Ent. Zeit. 1881. Larverna lill denna varietel synas vara tämligen allmänt spridda i vårt land och hafva ofta ådragit sig såväl natur- forskarens som lekmäns uppmärksamhet, men blott få torde hafva sig bekant hvilken art de tillhöra. De anträffas på flere buskar och trädslag, förnämligast på björk, samt lefva i sina yngre stadier tillsammans i ett gemensamt, spindel- väfslikt bo, som i form af en läml. stor påse omgifver och hänger ned från den gren, vid hvilken del är fästadt. Sedan larverna vuxit till sig, sprida de sig åt olika håll och kunna, då de vanligen förekomma i par hundratal tillsammans, ofta 196 Protokoll. förorsaka rätt betydlig skada å den växt, hvars blad tjena dem till näring. Larven förpuppar sig mot slutet af sommaren och spin- ner omkring sig en tämligen fast, ljus-mörkbrun kokong. Imago framkommer först under hösten något öfver ett år efter för- puppningen. De fuUbildade fjärilarna hos dessa båda former skilja sig endast i ringa grad från hvarandra. I allmänhet är varietelen mera gråaktig, det bågformiga tvärbandet är något mindre skarpt begränsadt, endast något tydligare mar- keradt genom hvita, på sidorna belägna punkter. Utkanten på vingarna är mera hvitgrå och framvingarnas framkant är, i synnerhet mot vingspetsen, hvitaktig, hvilket icke är fallet hos hufvudformen. Själfva fjärilen är en ganska stor sällsynthet, hvaremot larven anträffas ofta nog. Då enligt uppgifter, som föredr. er- hållit från flere håll, endast de gulfärgade larverna hafva ob- serverats, ser det ut som om det vore var. Aavasaksw Teich, som, om icke uteslutande, så åtminstone hufvudsakligen är den hos oss rådande formen. Den 7 December 1889. Doktor A. Osw. Kihlman gjorde följande meddelande om ett besök på Solovetska öarna. „Frågan om det skandinaviska florområdets begräns- ning i öster är i sina hufvuddrag redan sedan länge icke mera underkastad diskussion. Visserligen fmnas från hela den nära 20 mil långa sträckan mellan Onega och Hvita haf- vet endast högst ofullständiga uppgifter om vegetationens sammansättning; antages dock i enlighet med den af Norr- lin lemnade utredningen Onega-sjön som gräns i öster, så ligger det i sakens natur att betydande afvikelser från den nu antagna gränshnien längs Vig-floden icke kunna ifråga- komma. Långs denna gränslinies fortsättning norrut finnes emellertid ett viktigt område, den Solovetska arkipelagen, angående hvars möjhga sammanhörighet med Karelska stran- den osäkerhet rådt och fortfarande råder. De sparsamma underrättelser om naturförhållandena på dessa öar, som från htteraturen kunna inhemtas, låta näm- Protokoll. 197 ligen förmoda en nära öfverensstämmelse med Hvita hafvets vostra kust. Sålunda betecknas de af Er vas t i såsom rika på höjder, sjöar och skogar, och liknande uttalanden finnas äfven hos andra, såväl ryska som finska resande. Närmast på grund af sådana allmänna uppgifter hafva öarna äfven i Herharium Musei fennici fnya upjjlagan) hänförts till Karelen. A andra sidan uppgifvcs, att lärkträdet (Larix sihirica) här skulle förekomma i vildt tillstånd. Då detsamma är att anse som den mest karakteristiska och i fysiognomiskt af- seende vigtigaste af de nya arter, som utmärka det nord- ryska florområdet från det skandinaviska, hafva häraf äfven uppstått betänkligheter angående riktigheten af förenämnda uppfattning. Uppgiften om lärkträdets förekomst härstammar visserligen från en föga tillförlitlig källa, nämligen från en rysk turist, Maximow, hvilkcn i slutet af 50-talet besökte Solovetska klostret. Emellertid har densamma funnit väg till ett så betydande arbete som Köppen's ,,reorpa(}). pacnpo- CTpaneHie xboöhlix-b ;]iepeBi> b-l eBponeftcKOö Poccin h na KaBKaat" och anföres här utan reservation, hvarför äfven en utredning af sakförhållandet synes önskvärd. På återfärd från Ryska lappmarken senaste sommar dröjde jag några timmar på Solovetsk och begagnade denna tid främst till insamlande af uppgifter angående lärkträdets förekomst. M a x i m o \v anger sig uttryckligen hafva sett sina lärkträd i närheten af landsvägen, som från moderklost- ret för till Anserska ön. Jag följde därför denna väg under en sträcka af flere verst, likväl utan att andra än de i våra finska skogar vanliga trädslag mötte blicken. Endast i klost- rets omedelbara närhet sågos ett par äldre lärkträd, som tydligen voro och äfven af munkarna angåfvos vara plante- rade; dessutom fanns en plantskola af några tiotal telningar. Utan att fästa afgörande vikt vid ett negativt resultat af en enda brådskande utflykt, vände jag mig med förfråg- ningar till några äldre munkar och dessa försäkrade mig en- stämmigt, att lärkträdet (,,listvenitsa") icke förekommer och veterligen aldrig förekommit vildt på klosteröarna, men väl på fasta landet på deras östra sida, därifrån äfven ofvannämnda telningar importerats. Jag antager därför, att Maxim ow"s 198 Protokoll. uppgift hänför sig till kultiverade exemplar och att lärkträ- dets gräns sålunda bör dragas öster om Solovetsk, erhållande därigenom en mera rak och naturlig sträckning än den i Köppen's ofvannämnda arbete äger. Men om också frågan om lärkträdets förekomst på So- lovetsk kan anses afgjord, har därmed icke det mera omfat- tande spörjsmålet funnit sin lösning, spörjsmålet om till hvil- ketdera området, det skandinaviska eller det nordryska, öarna i växtgeografiskt hänseende böra räknas. Utan att kunna göra något mera vidlgående inlägg härvidlag, vill jag endast anföra några iakttagelser, som kunna anses innefatta en ej oviktig fingervisning i detta afseende. Kuststräckan närmast i vester om Solovetsk i närhe- ten af Kemijokis mynning kantas af en vidsträckt skärgård af otaliga holmar, klippor och skär. Öfverallt är berggrun- den här framme i dagen, blankslipade granithällar intaga en stor del af stranden, sluttande ned till den af styf lera bil- dade hafsbottnen, där Zostera växer i vidsträckta, ängslik- nande mattor. Höga rundade kupor synas på afstånd. I den solovetska arkipelagen är landskapets prägel en helt annan. Granitklippor synas ej mer; stranden bildas oför- änderligen af sand eller grus, är ofta låg och jämn, men upp- träder ej sällan i form af höga, nakna branter. Marken är visserligen kuperad, men sluttningarna äro i allmänhet lång- sträckta och jämförelsevis obetydliga. Några högre åslika bildningar gå på stället under namn af berg (.,gora") och torde äfven för slättbebyggaren från Dvinamynningen eller det inre af Ryssland förefalla imponerande nog. Huruvida fast klyft här undantagsvis träder i dagen känner jag ej. I alla fall äro dessa höjder ingalunda mera betydande än de tallösa backar och branter, hvilka göra det af landsvägen genomskurna landet söder om Suma så omvexlande, och dock ligger det senare redan ett stycke utanför Karelens f. n. allmänt antagna naturhistoriska gräns. Båda dessa trak- ter öfverensstämma äfven sinsemellan genom fattigdomen (resp. bristen?) på fast klyft. Äfven öarna i Onega viken visade i afseende å konfigurationen påtaglig öfverensstäm- raelse med de solovetska. Ofta bildas desamma af en relä- Protokoll. 199 tivt hög och jämn plalå, begränsad mot hafvet af höga, nedrasande sand- eller grusbranter. En om än flyktig karakteristik af vegetationen kan jag icke lemna och än mindre ett bestänult uttalande angående rå- skilnadens uppdragande mellan de två stora, nordeuropeiska llorområdena i närheten af solovetska öarna. Enligt milt personliga intryck under en forcerad genomresa, torde dock deras åtskiljande från det tämligen likartade området söder om Suma icke naturenligt kunna genomföras, medan de skarpt kontrastera gentemot Karelska stranden vid Kemi. Denna kontrast beror såsom ofvan anförts på egendomlig- heter i markens fysiska beskaffenhet, hvilka sammanfalla med några af de mest utmärkande kännetecken, som skilja Nord- ryssland från Skandinavien". Föredraget belystes genom förevisande af ett antal fo- tografier från Kemi och Solovetsk. Professor Sahlbcrg förevisade några exemplar af den sällsynta vedstekeln Sirex Fantoma Fabr., däribland tvenne hannar, funna vid Kuopio af stud. E. Therman, samt redo- gjorde för de karaktärer, som utmärka sistnämnda kön, hvil- ket hittills varit okändt, ehuru arten varit bekant mer än ett århundrade och finnes beskrifven i ett stort antal entomolo- giska arbeten. En utförligare beskrifning inlemnades till in- förande i Meddelandena. Vidare förevisade herr Sahlberg en för vår fauna ny rofstekel, Äporus duhius v. der Linden, tillhörande ett för den skandinaviska norden nytt genus bland Pompiliderna och hvilken senaste sommar fanns i ett enda exemplar i Ranta- salmi af stud. A. Westerlund. Denna art, som skiljer sig från alla öfriga Pompilider genom endast 2 cubitallält, var förut funnen i några trakter i Tyskland och Frankrike. Slutligen förevisades 4 förut obeskrifna arter af skal- baggsfamiljen Staphylinidea?, tagna af föredragaren, nämli- gen: 1) Stenus ampliventris J. Sahlb., funnen i fiere exem- plar vid Hoplax träsk i närheten af Helsingfors, senast un- der senare hälften af November månad. 2) Chilopora rugi- pennis J. Sahlb., tagen i ett exemplar i Karislojo socken. 3) AtJieta (Dimetrota) cribripennis J. Sahlb., funnen i ett till 200 Protokoll. förruttnelse öfvergånget ugglebo i en ihålig trädstubbe i djup granskog nära Sydänmaa torp i Yläne den 8 Sept. 1889 samt 4) Bledius arcticus J. Sahlb. tagen vid Muonio-elf i södra delen af Muonioniska. Ordföranden meddelade, att Loxia leucoptera i stora flockar uppträdt i stadens omnejd samt förevisade tvenne exemplar, skjutna å Lappviksudden. Äfven ungfågel hade varit synlig, hvaraf man möjligen vore berättigad att antaga, det ar- ten häckar i vårt land, ehuru ägg af densamma ännu icke anträffats. Äfven meddelade föredragaren, att dr. Lindman under denna sommar observerat samma art i Pudasjärvi, och hade äfven ungfågel därsammastädes förekommit. Ågg af en Loxia hade jämväl anträffats, hvilka troligtvis tillhörde denna art, ehuru det ej med säkerhet kunde afgöras. Filosofiekandidat K. M. Le vänder inlemnade till sam- lingarna en vacker samling konkylier, omfattande 57 arter i 240 nummer. Snäckorna äro af gifvaren samlade till större delen i norra Savolaks, hvllken trakt af landet icke förut va- rit representerad i fmska moUusksamlingen, delvis äfven i Satakunta samt på Åland och vid Helsingfors. Den 1 Februari 1890. Doktor R. Böld t anmälte, att professor Cleve slutfört sina undersökningar af de finska diatomacéerna och kommit till ett synnerligen godt resultat, i det han funnit 355 arter, hvaraf 305 för Finlands flora nya. Vidare meddelade dr. Boldt, att professor Cleve uppsatt en preparatsamling af de honom meddelade profven, omfattande 125 preparat och åt- följd af en katalog på 10 ark, och att professor Cleve erbju- dit nämnda samling åt SäUskapet till inlösen. Sällskapet beslöt att genom ordföranden föreslå univer- sitetets konsistorium att för museum inlösa den värdefulla och för den finska floran synnerligen viktiga preparatsam- lingen. Doktor Kihlman förevisade tvenne för floran nya Pota- mogeton-3.rier, tagna af honom i Onega-Karelen sommaren 1888. Pot. Friesii Rupr. (= P. mucronatus Auctt. vix Schrad.) har förut flere gånger uppgifvits för Finland, men de inlem- Protokoll. 201 nade exx. tillhörde alla P. 2Jusillus. Föredragaren hade funnit denna art i stor ymnigliet i en grund vik med dybotten nära Schungu. Den andra lörevisade arten, Pot. Zizii M. & K.» växte i en fots djupt vatten nära Tiudie; endast sterila stånd hade anträffats (slutet af Juli). Vanligen upptages P. Zizii i floran såsom underart eller varietet af P liicens; k andra sidan erinrar den i flere afseendcn (habitus, närvaron af fly- tande blad, etc.) om Pot. gramineiis. Engelska förff. ss. Arth. Bennet och senast Al fr. Fry er (Journ. of Botany 1887) upptaga den som egen art. Mycket synes för resten tala för riktigheten af den af S. Almqvist (Hartmans Flora, ed. 12) framkastade förmodan, att här företage en hybrid af Pot. lucens och P. gramineiis. Här må endast framhållas, att P Zizii mycket ofta, liksom i Tiudie, uppträder steril; då fruk- ter förekomma, äro de, enl. Fryer, „too variable to admit an exact description", något som Fryer anser böra upp- fattas såsom en antydan därom, att P Zizii vore en kol- lektiv art. Doktor Elfving inlemnade exemplar ?S Sisymhriiim Lce- selii från Wiborg, insamlade af rektor Zilliacus. Arten i fråga uppträdde plötsligen år 1888 i stor ymnighet på ett vid- sträckt område af den stora plan, hvarpå året förut landt- bruksutställningen var förlagd. Efter att ännu följande som- mar ha funnits i nästan lika mängd, har den sedermera be- tydligt aftagit, hvilket, förmodar rektor Zilliacus, till stor del torde bero på, att den i massor uppryckts af elever för att användas som examineringsmaterial i särskilda skolor. I sammanhang härmed anförde rektor Brenner, att Impatiens parvifiora håller på att utbreda sig i landsbygden närmast omkring hufvudstaden, långs båda chausséerna. Student H. Lindberg inlemnade Ledum palustre jämte dess varietet dilatatuni Wg. från Piikkis samt Conringia orien- talis från Sörnäs, insamlade af honom, den förra den 8 Ja- nuari detta år, den senare den 9 September 18-^8. Studeranden J. Linden förevisade några sällsynta väx- ter från gränstrakterna mot Lyngen och de nordliga delarne af Enontekis-Lappmark, nämligen: 202 Protokoll. Cerastmm latifolium, ny för finska floran, funnen vid foten af Haldisjok; Fedicularis hirsuta, ny för samlingarna, funnen på två ä tre ställen i björkregionen vid Lätäsenos stränder; Arnica alpina, blommande, insamlad i fjällregionen Tsjaimo och på Saivovaarri; Erigeron unifiorus f. ramosa från björkregionen vid Poroseno; Saxifraga stellaris f. pygmcea, enblommig, funnen i björkregionen vid Munnikurkio; samt Saxifraga stellaris var. comosa Retz., funnen på flere ställen i björkregionen och äfven i fjällregionen. Filosofie kandidat E. Re ut er förevisade tvenne för fin- ska faunan nya nattfjärilar: Ägrotis triangulum Hufn. och Agr. Eubi Vicw., båda från Åland; den förra funnen af fö- redragaren vid Jomala prästgård, den senare af lyc. J. E- Montell på Bolstaholm. Båda arterna finnas i Petersburgstrakten samt äro i de vestra grannländerna anträffade, den förra i Sverige från Skåne till Upland och i Norge från södra kusten till Roms- dalen samt i Danmark; den senare arten i Sverige från Småland till Helsingland samt i Danmark. Vidare omnämnde föredragaren, att prof. Chr. Aurivillius i Sverige genom bref meddelat honom, att han senaste som- mar i Johannis församling söder om Wiborg funnit en ef af den äfvenledes för Finland nya bombyciden Orgyia Ericce Germ., hvilkens närmaste hittills kända fyndorter voro Pe- tersburgstrakten samt ön Sjselland i Danmark. Den 1 Mars 1890. Professor J. Sahlberg förevisade några nya eller föga kända nordiska aberrationer af dagfjäril-släktet Argynnis, hvilka han på senare år anträffat, samt höll härom följande föredrag: Om några aberrationer af släktet Argynnis Fabr. (med 1 färglagd tafla). Biand arterna af de såkallade Perlemorfjärilarna, Ar- gynnis, äro några till färg och teckningar mycket varierande .VIt'(ltielaiuloii af Snrictas |>i(> l'.iMii.i « t l'l(.i ;• t'^ 234 Protokoll. gar, som bestå af en hålk med omkring 10 mer eller mindre sammanväxta fjäll och vanligen en enda mer eller mindre utvecklad blomma och på sidan om denna yttermera en kortskaftad blomkorg med outvecklade blommor. Blomman i den sekundära blomkorgen består af ligula och ståndare med eller utan stift. En del blommor i dessa blomster hafva ingen eller högst outvecklad ligula, men i dess ställe fullt utvecklade ståndare och ett ovanligt långt utskjutande stift. Exemplaren äro tagna af lektor J. E. Furuhjelm å Evois i sistlidne Augusti. Stud. Harald Lindberg förevisade och inlemnade till samlingarna Eiimex co7ispersus Hn. trån Tölöpark, B. congJomeratus Murr. från Sörnäs, Galium aparine L. « och Agrostis canina L. jämte formen pallida från Piikkis, samt Mentha gentilis L. och Salix aurita X rosmarinifolia från Loj o. Ordföranden anmälte, att baron Edvard Hisinger till Sällskapet inlemnat Puccinia malvacearum Mont. från Fager- vik samt till „Meddelandena" en uppsats med titel ,,Piicd- nia malvacearum Mont. liunyien till Finland 1890'-\ Herr E. Reuter förevisade ett antal för finska fjäril- faunan nya mikrolepidopterer, liörande till grupperna Cram- bina, Fyralidina och Tortricina: 1. Asopia costalis F., i ganska stort antal af föredragaren och stud. J. E. Montell anträffad på Bolstaholm på Åland sommaren 1886; 2. Bo- tys flavalis Schiff. särskilda gånger funnen på de yttersta holmarne i Nagu och Korpo skärgårdar, äfvensom ett exem- plar i Pargas socken; 3. Eurycreon verticalis L. eller snarare en varietet af densamma, tagen af föredragaren särskilda år på Lofsdal i Pargas samt af hans broder, prof. O. M. Reuter i Ekenäs skärgård; 4. Orobena cenealis Schiff.; funnen i endast ett exemplar på Tersön i Jomala socken på Åland år 1886; 5. Crambus verellus Zk. fångad af föredragaren på Heslö nära Korpoström och på Bolsta- holm i Geta socken på Åland samt af O. M. Reuter i Eke- näs skärgård; 6. Tortrix costana F. i trenne exemplar observerad på Bolstaholm år 1886; 7. Retinia duplana Hb. tagen i ett exemplar på Ispois invid Åbo; 8. Eetinia Protokoll. 235 Buoliana Schiff. från Bolslaholm på Åland samt från Prost- vik i Nagu; 9. GrapltoUtha pallifrontana Z. funnen i en- dast ett exemplar på Ispois nära Åbo; KJ. Tmetocera ocel- lana Sehiff. tagen på ek på Lenholmen vid Lofsdal i Pargas; 11. Phthorohlastis arg yr ana Hb. och 12. PJithor. Ochsen- Jieimeriana Z. båda från ek på Lenholmen i Pargas, den sistnämnda därjämte från xVland. Dessutom förevisade föredragaren exemplar af trenne visserligen för faunan icke nya, men likväl ganska anmärk- ningsvärda arter, nämligen Zoplwdia convolutella Hb., känd för sina härjningar å de omogna frukterna af stickelbär och vinbär; Tortrix reticulana FIb., förut känd endast från Pe- trosawodsk, således utom Finlands politiska område, samt Plioxopteryx Mitterhacheriana Schiff., hvilken sistnämnda i hög grad habituelt påminner om och ofta blifvit förväxlad med en annan, till släktet GraphoUtha hörande art, nämligen Gr. Penkleriana Schiff., af hvilken äfven exemplar till jämförelse företeddes. Den första af dess tre arter hade föredragaren funnit på särskilda ställen i Åbo-trakten äfvensom i Ekenäs skärgård, de två sistnämnda llere gånger på Lenholmen och på Lofsdal i Pargas. Kand. Le v an der omnämnde, att bastarden af dalripa och tjäder, hvilken i våras inlemnades till samlingarna från Utsjoki af stud. Sandman, äfven påträffats i Norge och i Mars detta år blifvit beskrifven i Bergens museums publikationer. För några dagar sedan hade åter anländt två dylika bastarder från Kittilä, insända af kronofogden Ahnger. Till jämförelse förevisades så väl de i Finland funna exemplaren som den norska afbildningen. Den 7 Februari 1891. Dr Kihlman förevisade ett exemplar och en teckning af Platanthera hifolia med aktinomorpha och enkönade (^hanliga) blommor, taget af stud. A. N. Arppe vid Kiitula i Taipal- saari. — Den tioblommiga inflorescensen ådrager sig uppmärk- samheten främst genom frånvaron af blommornas sporre- bihang. En närmare undersökning af blommorna, hvaraf en genom kokning uppmjukats, gaf följande resultat. Af orchidé- 236 Protokoll. J)loiiiiiians norniala 5 kransar äro här endast de 3 yttersta utbildade, i det att hvarken af de petaloida anthererna eller af stift och märke något spår kunde förmärkas. De yttre kalkbladen äro bredt äggrunda, likformiga, utan spår af sporre. De inre kalkbladen tunglika och af ganska oUka storlek; vid basen äro de sammanvuxna med kanterna af de sepaloida ståndarnes korta och breda strängar. De tre ståndarne äro sinsemellan lika stora och föra ymnigt, af utseendet att döma normalt utbildade pollen-„massul8e". Fruktämnet är ej vridet, och förde, så vidt man af det hårdt pressade exemplaret kunde se, inga fröämnen. Dr E. Wainio förevisade följande af honom 1878 i Lappmarken insamlade växter: Ribes rubrum var. glmululifera Wainio, från Törmänen i Enare. Polenionium campanulatum var. albiflora Wainio från samma ort. 8aUx la])ponum X (antagl.) depressa från Kyrö i Enare. S. hastata X nigrkans från Kemi träsk. S. hastata X nigrkans, en annan form, från Kyrö i Enare, samt några andra hybrider, hvilka ännu ej med tillräcklig säkerhet bUfvit bestämda. Herr Sahlberg meddelade att han nu ändthgen genom presidenten för American entomological Society, dr G. Horn, lyckats förskaffa sig exemplar af de tvenne arter af släktet Pytho, som äro beskrifna af Kirby i Richardsons Fauna boreali-Americana 1837 och hvilka äro svåra att tyda ef- ter de korta beskrifningarna. Vid jämförelse med de finska arterna af samma släkte hade det visat sig, att P. niger Kirby var identisk med P. ahietkola J. Sahlb., hvilken före- dragaren funnit på några lokaler i mellersta och norra Finland och beskrifvit såsom en ny art i Deutsche entomo- logische Zeitschrift 1875. Ehuru Kirbys beskrifning och af- bildning af P niger därvid hade förelegat föredragaren, hade han ej då kunnat ana, att dessa från på vidt skilda orter anträffade insekter kunde vara identiska, isynnerhet som figuren utvisade en vida bredare kroppsform, än vår finska art samt uttrycket „prothorace postice constricto" är Protokoll. 237 vilseledande. Nu måste vår art, som nyligen äfven blilVil funnen på Riesengebirge, bära namnet P. niyer Kirby. — Den andra af Kirby beskrifna arlcn P. amerkanus, hvilken dr Horn i Träns, of Amer, ent. soe. L^^S-S, p. 4G, säger re- presentera den öfver norra Europa och Sibirien utbredda P. depressns L. och möjligen vara därmed identisk, visade sig vara en väl skild art, utmärkt genom kortare kropps- ställning och isynnerhet kortare elytra, längre ben samt dessa jämte abdomens undre sida och bröst gulröda. — Den tredje kända nordamerikanska arten, P. stridus Lee, an- ses af dr Horn i America representera vår Pytlio Kolvensis Sahlb. och stå denna ganska nära, men likväl vara säkert specifikt skild, hvilket han funnit vid jämförelse med finska exemplar af den senare arten. Föredraget förtydligades genom förevisade exemplar af såväl de amerikanska som linska arterna samt Kirbys arbete. Den 7 Mars 1891. Studeranden J. Linden uppläste följande berättelse öf- ver en botanisk resa till Enontokis Lappmark sommaren 1880. Af Sällskapet Societas pro Fauna et Flora Fennica un- derstödd med nödiga penningemedel blef jag satt i tillfälle att sommaren 1889 åtfölja den på statens bekostnad utru- stade geologiska expedition, som under stud. H. Stjernvalls ledning hade sig ombetrodd den geologiska undersökningen af Lätäseno elfdal, en af de svårast tillgängliga delar af Enon- tekis Lappmark. Ehuru de vetenskapliga resultaten af denna resa ännu ej kunna framläggas, vill jag dock till Sällskapets kännedom förutskicka en redogörelse öfver resans förlopp samt tillika gifva en konturbild af det undersökta områdets yttre fysionomi och natur. Samlingarna hafva till Sällskapet redan öfverlemnats med undantag al Salices och Hieracia, hvilka jämte de insamlade lafvarna och mossorna ännu ej blifvit af specialister granskade. Enligt öfverenskommelse med mina blifvande reskam- rater studd. H. Stjernvall och C. F. Sundman skulle jag sam- manträlfa med dem i Uleåborg. På resa frän Kaskö till 238 Protokoll. Wasa uppehållen nära tvenne dygn af oöfverskådliga drifis- massor i Qvarken hade mina reskamrater redan lemnat Uleå- borg vid min ankomst dit, och jag sammanträffade med dem alla först i Alkkula den 8 juni. Till dem hade i Uleåborg sällat sig äfven en ung engelsman, som nu i vårt sällskap ämnade företaga resan uppför Torneå elf för att därunder bhfva i tillfälle att beundra det vidt beprisade midsommar- ljuset och den natur, som här i rikt mått för oss skulle upp- rulla sina vackra bilder. Den ovanligt tidiga och varma våren (islossningen i Tor- neå elf hade försiggått redan 9 och 10 Maj) hade bragt växt- ligheten redan långt i utveckling. Mellan Torneå och Alkkula stack vårsäden redan par, tre tum ofvan marken och björ- kar och alar voro i full löfskrud, häggen stod i blom och rönnen hade stor blomknopp. Trollius, som ymnigt täckte ängarna långs landsvägen, Trientalis och Melandrium stodo allmänt i blom samt Rubus Chamcemoriis, R. arcticus, An- dromeda polifolia, Ledum paliistre, Geranium silvaticnm och Cornus suecica hade också redan sina första blommor ut- slagna. Vädret var varmt och behagligt och vår afresa från Alkkula fördröjdes endast af vissa praktiska förberedelser för resans fortsättande. Här måste nämligen presenningar och tält förfärdigas och båtar anskaffas, så att afresan härifrån skedde först den 13 Juni. I följd af svårigheten att erhålla stakare gick resan till en början mycket långsamt. De svåra och talrika forsarna, ss. Kattilankoski, Korpikosket, Hirvas- koski och Puroskoski, gjorde naturligtvis sitt till att förminska den önskvärda hastigheten. Pello gästgifveri lemnades först den 18 Juni. Torneå elfs stränder, hvilka ända till Pello hufvudsakli- gast varit upptagna af ängs- och sumpmarker, närmast stran- den bevuxna med frodiga löfträd och endast vid forsarna varit sandiga och steniga, förändras härifrån i hög grad. Den härifrån stridare elfven banade sig väg i en strömfåra, som var omgifven af höga, stupande, af stora stenar betäckta branter. Granen, som sällsynt uppträdde närmast stränderna söder om Pello, blir allmännare och afsticker genom sina långa smala toppar skarpt mot den öfriga, af lägre tallbe- Protokoll. 239 Stånd, björk och salices bildade skogen. Från den nästan öfverallt steniga stranden höjde sig dock ofta ängs- och för- sumpade skogsmarker, Iran hvilka vattnet nedrann i flere smärre bäckar. Lapplands botaniska gräns hade öfverskri- dits, då vi tidigt pä morgonen d. 19 Juni anlände till Kos- kennieml gästgifveri. Här mötte oss vid elfstranden de första momarkerna, hvilka fortsattes också ofvanom sagde gästgifveri och hvilka här bildade väldiga sandbranter, som ställvis stu- pade lodrätt mot elfytan. Lappeakoski, vid hvilken Torneå och Muonio elfvar förenas, passerades lyckligen den 20. Från Lapinniemi gästgifveri beundrades det första fjället i vår väg, YUästunturit, som på par ställen ännu snöhöljdt skarpt af- tecknade sig i solljuset. Det för sina kalkklippor bekanta Huukki lemnade vi den 22 och anlände efter en lång dags- resa till det enstaka Saitajoki. Bland växter, som härunder anträffades, förtjenar nämnas utom Eriophorum callithrix äf- ven Saxifraga stellaris och Rhodiola rosea, hvilka ej förut äro antecknade från Kemi-lappmark. Johanne-aflonen anlände vi till Muonioforsarna. Här släpades såväl båtar som last landvägen till Muoniovaara- gård på svenska sidan, midt emot Muonioniska kyrka. Af ställets ägare, handl. Forström, inbjudna till ett gemensamt firande af denna afton, tillbringade vi hos vår gästfrie värd några angenäma timmar, och solen stod högt öfver Pallas- tunturits toppar, när vi rodde öfver elfven till gästgifveriet })å finska sidan. Elfstränderna, hvilka vid Muonioniska och därifrån ända till ]\hionion-ylikylä upptagas af vidsträckta ängsmarker, blifva från Kätkesuanto omkring 1 mil framåt merendels sandiga och steniga; tallskogen uppträder på mosand långs strän- derna, men äfven ängar bevuxna med Salices intaga ofta terrängen i ringa utsträckning närmare elfstränderna. Bakom en rand af löfskogsbestånd intagas dessa liögre upp ofta af mossar och myrar, som med sina glesa, låga tallar och täta dvärgbjörkbestånd stundom kunna vara svagt afhålliga såsom jag observerade längre mot Palojoensuu. Inemot sistsagda trakt bli björkskogar allmännare och de enstaka granar, som observerats några kilometer söder om Palojoensuu, för- 240 Protokoll. svinna alldeles. Redan af gammalt är också kändl, att gra- nens nordgräns skär Muonioelf vid Palojoensuu. Af tallen, som på moJDildningar nära Palojoensuu och ända till Vähä- niva observerats i större bestånd, anträffas härefter endast enstaka träd närmast elfstränderna, medan de från elfven skönjbara ,,vaarorna" rikligen äro täckta af tallar. Med Karesuanto, där vi funno ett gästvänligt emotta- gande af kronolänsman Forsström, lemnade vi den sista fö- reningspunkten med den civiliserade världen bakom oss, skildes från vår engelsman och anlände den o Juli till Lätä- senos mynning. Lätäseno, som under starka bukter och krökningar öf- verhufvud bibehåller en nordlig riktning, är under en sträcka af c. 15 km från dess mynning alldeles fri från forsar och rinner med sitt källklara vatten lugnt mellan de särdeles vackra stränderna. Den vanhga vackra björkskogen på dess stränder omvexlar med smärre ängslappar, och rönn, hägg samt Ribes rubrum ingår ej sällan i buskvegetationen på strandbranterna. Tallen, som endast på par ställen mellan mynningen och Vähäkurkio går ned nära till elfven, uppträ- der på åsbildningar högre upp från stränderna tämhgen all- mänt i synnerhet på östra sidan, där långs Kuonnavaara vackra tallbestånd täcka åsryggen och dess sidor samt följa denna höjdsträckning ända till Pahtavaara nedan Vähäkur- kio, därifrån åsen långs elfven fortsättningsvis bär tallar ända till nordgränsen 1,5 ä 2 km söder om Isokurkiofall. Stränderna, som redan något söderom Vähäkurkio bör- jat blifva steniga, erhålla en alldeles egendomlig prägel så- väl vid Vähäkurkio som de 5 km därifrån högre upp be- lägna Isokurkio forsarna. Från den skummande elfven, hvars strömfåra af khpphällar blifvit hopträngd till några meters bred, höja sig 15 — 20 meter höga, förklyftade bergväggar, hvilka upptill ännu vid Vähäkurkio bära tallar af 4 — 6 t. o. m. 12 m höjd. Färden med båt, som ännu med stora svå- righeter kunde försiggå uppför Vähäkurkio så till vida, att båtarna såsom tomma forslas uppför forsen, måste nedan Isokurkio afbrytas, och såväl båtar som last dragas och bä- ras öfver land den 1,5 km långa vägen till Isokurkionniska. Protnkoll. 241 Här slogs ändtligen tältet upp vid en luj^n vik al" ellVen och kampanjen ute i det Iria hade nu vidtagit. Efter O dagars vistelse vid Isokurkio fortsattes resan upp- för Lätäseno och, efter det vi frän våra därpå följande tältplat- ser gjort utflykter till de närmaste fjällen Huossakero, Kalku- oivi o. s. v., anlände vi till Hirvasvuopio Ivcnne små gårdar, de enda vid elfven, den IG Juli. Då befolkningen härstädes liirklarade Liitäsenos öfra lopp vara ofarbart och eljes sökte utmala allt i de mörkaste färger, qvarlcmnades en stor del af packningen och den miiidre båten på Hirvasvuopio, och vi sökte inskränka oss i alla afseenden så mycket som möjligt. Till de stora svårigheter, som de i själfva verket ändlösa forsarna förorsakade, kom en betänklig omständighet, näm- ligen den, att provianten knai)pats af i hotfull grad, då upp- resan skedde med sådan långsamhet, att vi från Hirvasvuopio till Porojärvi lägrat oss på 6 ställen. Det var därför med oblandadl glada känslor vi den 2 Aug. vid den från Poro- (eller Puots)jauri genom en ö åtskilda Jokasjaur träffade en enstaka lappkota. Ty för vår numera nödvändiga provian- teringsrcsa till norska kusten var en vägvisare första villko- ret. Vid vårt annalkande lockade hundskallet fram de i mid- dagssiestan försjunkna innevånarene ur tältet, och snart voro vi omgifna af en skara nyfiket och misstroget blickande, i „peski" klädda gestalter, karlar, par qvinnor och barn samt förtänksamt nosande hundar. Efter en massa förberedande, orienterande frågor hade vi vår ställning till hvarandra klar- gjord, fmgo löfte om vägvisare o. s. v. Den anslående och storartade natur, som här omgaf oss, kunde ej förfela att göra ett mäktigt intryck. Jokasjaur låg inklämd mellan höga väldiga fjäll, hvilka helt och hållet bildades af fast klyft, som stupade med branta väggar mot den långsamt från sjön sig liöjande stranden och hvilka med sina fantastiskt bildade, ännu rikt snölläckade toppar utgjorde en skarp kontrast mot de lägre fjäll, som med sina gråbruna afrundade hjessor funnos i området vid Lätäsenos nedre lopp. Saivaarri, Mehkasvaarri, Vuopmekesjoaivi å vestra och An- geloddi å östra sidan om Jokas- och Skatjajauris sjöbäcken bildade en imposant fjällring, som för betraktarn på sjöstran- 16 242 Protokoll. den utestängde den vilda fjällnatur, som genom de snöhöljda Kouhteskaise, Urtasoaivi och Haltia fjällen öfvergår i det norska fjällandskapet och som från t. ex. Puotsoivis topp på vestra stranden af Poro(Puots)jauri ter sig för åskådaren i hela dess lockande vildhet. Jag vill ej uppehålla mig vid vår vandring öfver fjällen till norska kusten, ej ens söka skildra den öfverväldigande natur, som här mötte oss. Jag vill endast nämna, att vädret, som synnerligen gynnat vår ditfärd, ej var oss huldt på åter- resan. Ett häftigt långvarigt regn fördröjde så vår vandring, att vi först efter nära fyratio timmars vaka kommo till vårt tält vid Jokasjauri. Under vår två veckors vistelse vid denna lägerplats gjorde vi utflykter utom till de närmast liggande fjällen också till Haltitsjohko, Kuonjasvaara och JoUanoivi och först den 21 Aug. lemnade vi vår granne, den stillsamme gamle Piera, för att anträda återresan. Det var med ömse- sidiga önskningar om välgång vi skildes, och ännu står lif- ligt för mitt minne gubbens undergifvenhet under ödet, när han talade om, att han aldrig mer skulle få slå upp sina bo- pålar vid Porojärvi. Som bekant träffas just de lappar, som om somrarna uppehålla sig i denna del af Enontekis-Lapp- mark, svårast af förordningen om den s. k. gränsspärrningen, som trädde i gällande kraft just hösten 1889. Den, som i dessa vilda och ogästvänliga fjälltrakter mången gång först erhållit en nödvändig handräckning just af dessa nu fördrifna lappar, får härefter vara beredd uppå att hjälpa sig denna förutan. Utan att ingå på en närmare redogörelse af områdets växtförhållanden vill jag med några ord beröra fördelningen af de särskilda regionerna inom detsamma samt omnämna det viktigaste af naturförhållandena för öfrigt. Såsom förut nämnts, skär barrskogsgränsen området mellan Vähä- och Isokurkio forsarna och det i sned riktning från SV — NO, så att på den östra stranden af elfven den sista tallen, den största af dem alla, 13,5 m hög och 196 cm i omkrets en meter ofvan marken, anträffades 1,5 km söder om Isokurkio. Grän- sen, som från Kelottijärvis södra ända i nämnda riktning sträcker sig till Isokurkio, böjer sig härifrån med ens mot rrotokoll. 243 söder och löljcr don parallell ined Lätäseno l/ipande åsryg- gen iinda ned närmare ellVons mynning, {öv all r<»r af föredragaren; hit- tills känd Iran Frankrike, liulVudformen från Ungern. Den liknar mycket M. tenella Zitt., men afviker genom kortare tjärde anlennled, sotn är föga längre än andra leden samt genom pronotum, som är matt, endast dess tvärsvulst är glänsande samt mindre upphöjd än hos tcntlla, sidorna äro ända ut in i framhörnen plana, bakdelen af disken föga kor- tare än den mellan spetsafsnörningen och tvärfåran liggande delen. o. s. v. — 3:o Trioza Aeqopodii V. Löw, tagen i el t exemplar af prof. J. Sahlberg i Karislojo, förut inom det Skandinaviska fauna-området funnen vid Stockliolm. Vidare omnämnde herr Reuter, att han vid undersök- ning af blomkrukor i Kyrkslätt påträffat ytterligare tvenne arter Podurider, hvilka icke hittills varit kända från sådana lokaler och sålunda icke heller voro upptagna i hans i , .Med- delandena-' ingående uppsats: „Collembola in caldariis vi- ventia". Dessa arter, voro Templetonia nitida Templ. och den blinda, helt hvita Isotoma fimetaria TuUb., hittills fun- nen under trästycken på några ställen i Sverige. Exemplar af dessa och fem andra arter från samma fyndort inlem na- des till samlingarna. Den 13 Maj 1891. Ordföranden professor Sällan inledde redogörelserna för Sällskapets verksamhet under det nu afslutade året genom följande årsberättelse: Sedan vårt senaste årsmöte har Sällskapet under nyss förflutna år utan några störande afbrolt fortsatt med sin verksamhet i naturforskningens tjenst, fastän detta år, såsom allmänt bekant, livad våra' allmänna politiska förhallanden beträffar, varit i många afseenden ödesdigert, lemnande ef- ter sig djupa spår i vår historia. Detta år, hvarunder Sällskapet upplefvat det 69:de året sedan sin stiftelse, har framför flertalet af de föregående utmärkt sig genom en synnerligt liflig publicistisk verksam- 250 Protokoll. het. Sä hafva af Sällskapets vetenskapliga arbeten utkom- mit tvenne digra volymer af Acta, nämligen tornen VI och VII, och 16:de häftet af Meddelandena, innehållande athand- lingar af Hrr P. A. Karsten, M. Brenner, Th. Sailan, R. Boldt, A. Osw. Kihlman, Fredr. Elfving, Jolin Sahlberg, Ed v. Wainio, V. F. Brotherus och Th. Sselan, John Linden, Eduard Hisinger och Axel Ar- rhenius. Härjämte är under tryckning tomen VIII af Acta och 17:de häftet och Meddelandena, af hvilka det senare, innehållande uppsatser af zoologiskt innehåll, fortskridit så långt, att dess fullständiga utkommande torde kunna för- väntas under loppet af nästinstundande höst. Likaså har tryckningen af tomen V af Acta, som bekant innehållande Hr H j a 1 m a r H j e 1 1 s afhandling: Conspectus Florce fenniccc fortsättningsvis pågått, så att häftet n:o 2 däraf utkommit, och ett annat häfte, hvarmed Monokotyledonerna afslutas, väntar snart att bli fuUbordadt. Till understöd för forskningsresor under nu instundande sommar har af Sällskapet beviljats år Hr John Linden 1,200 mark för botanisk undersökning af fjälltrakten kring Nuortjaur i Kola-Lappmark och åt Hr Ossian Bergroth 300 mark för en botani.sk undersökning af Åbo skärgårds norra del i trakterna mellan Taivassalo och Kumlinge. Genom tryckningen af nyssanförda arbeten, hvilka del- vis åtföljts af ganska kostsamma plancher, ha Sällskapets tillgångar blifvit starkt anlitade, såsom framgår ur vår skatt- mästares kassarapporter. De svårigheter, som härigenom uppstå för en fortsatt, framgångsrik utveckling af Sällkapets vetenskapliga verksamhet, hoppas vi likväl skola afhjälpas genom våra upplyste ständers medverkan, i det att vi väl med full tillförsikt kunna vänta, att det ansökta understödet från Längmanska fonden skall under denna landtdagsperiod åt Sällskapet beviljas. Vid Sällskapets sammanträden hafva följande afhand- lingar och uppsatser inlemnats till publicering dels i Sällska- pets Acta dels i Meddelandena, nämligen: Kännedomen om växternas utbredning i Finland, af Hjalmar Hjelt; Protoknll. 251 Etude sur la dasi^ification natiirelle et la morpJiolof/ie des Lichens de Brésil, par Edouard Wainio; Dle Harpidien der Halhinsel Kola und des nurdlichen Finnlands, von C. G. Sa ni o; The Diatoms of Finland, by P. T. Cl c ve; Collembola in caldariis viventia, af O. M. Rcuter: Pflanzenhiologische Studien aus Bussisch Lappland; af A. Osw. Kihlman; Fuccinia Malvacearum Mont. hunnen till Finland 1890, af Frih. Eduard Hisingcr; Sijinholo2 ad Mycolocjiam fennicam p. XXX et XXXI, af P. A. Karsten; Om de finska arterna af Orthopter-släktet Tettix Carp., af J. Sahlberg; Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lcp.^ funnen i Nylands skärgård, af O. M. Reuter; De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna af Saltatoria-gruppen samt Tliysanoptera, funna i finska oran- ger ier, af O. M. Reuter; Mikrofaunistiska anteckningar, af K. M. Le vand er; Neue Beiträge zur Flechtenfiora der Halhinsel Kola, von A. Osw. Kihlman; och Notes sur la Flore de la Laponie finlandaise, par Ed v. Wainio. Förutom otvannämnda arbeten har till Sällskapets ar- kiv öfverlemnats af Herr R. Hult: Berättelse of ver en un- der sommaren 1890 företagen resa till fjälltrakterna i nord- östra Sodankylä, hvilken berättelse illustrerades med en af hans resekamrat Hr J. E. Rosberg uppgjord karta öfver den undersökta trakten samt ett antal därstädes tagna, väl- lyckade fotogralier; och af Hr John Linden: Reseberät- telse öfver en botanisk resa till Enontekis- Lappmark som- maren 1889. De månatliga sammanträdena hafva varit talrikt be- sökta och hafva därvid föredrag och meddelanden hållits af: Hrr O. Bergroth, Rob. Boldt, Arthur Boman, M. Brcnner, Fr. Elfving, R. Hult, A. Os w. Kihlman, C. A. Knabe, W. Laurén, K. M. Levander, H. Lindberg, 252 Protokoll. John Lindon, J. A. Palmen, E. Reuter, O. M. Reuter, Th. ScTDlan, John Sahlberg, Edv. Wainio, A, We- stcrlund och D. A. Wikström. Följande nya vetenskapliga samfund hafva under året anhållit att få komma i skriftutbyte med Sällskapet, nämli- gen: Die Bayerische hotanisclie Gesellschaft zur Erforschung der heimiscJien Flora und ihre Organisation; Geografiska föreningen i Firiland; Museo de la Flata i La Platå i Ar- gentinska Republiken; Museo civico di Storia naturale in Trieste; Bulletin de la Société des Sciences pliysiques et na- turelles de Toulouse; New Bulletin of general hotanical in- formation från Kew-garden; Bolletin mensual del Museo de productos argentinos; Museet i Minusinsk (förest. Hr Mar- tianoff); Bevista Argentina de Historia naturale i Buenos Ayres; „Fauna^' Verein Luxemhurger Natur freunde : och Berichte der Schweizerisclien hotaniscJiefi OesellscJiaft. Säll- skapet står för närvarande i utbyte med inalles 183 veten- skapliga samfund. Inbjudning har under året anländt till Sällskapet att deltaga i den 2:dra internationella ornithologiska kongressen, som kommer att äga rum i innevarande Maj månad i Buda- Pest, och har Prof. Frih. J. A. Palmen af Sällskapet ombe- trotts att i egenskap af delegerad företräda Sällskapet vid kongressen. I en skrifvelse af den 25 September sistlidet år har Svenska Litteratursällskapet härstädes inkommit med en för- frågan, huruvida Sällskapet pro F. et Fl. fennica vore villigt att taga del i åstadkommandet af ett uppslagsverk, som skulle lemna en ölVersikt af all den tryckta litteratur rörande vårt land, h vilken sedan äldsta tid utkommit så väl i bokform som i uppsatser och meddelanden i periodiska skrifter, samt föreslagit tillsättandet af en komité af delegerade från sär- skilda, härvarande vetenskapliga samfund för att öfverlägga om möjligheten att förverkliga ett sådant företag och om de åtgärder, som i sådant syfte närmast borde vidtagas. I allo ense med Svenska Litteratursällskapet om önskvärdheten af ett dylikt arbete, hvars nytta för kännedomen om de ideella sträfvandena inom vårt land ej kan nog högt upp.skattas. Protokoll. 253 beslöt Sällskapet alt till delegerade i den föreslagna komitén utse undertecknad Th. Sällan och dr E. Bergroth samt, i fall den sistnämnde vore hindrad alL åtaga sig uppdraget, prof. O. M. Reuter. Då fråga väckts att med allmänna medel få uppfördt ett gemensamt Ims för härvarande vetenskai)liga och litte- rära föreningar, där dessa kunde hålla sina sammanträrlen och erhålla rum för sina bibliothek, hade äfven till Sällska- pet inkommit förfrågan, huruvida det vore villigt att, i hän- delse byggnaden komme till stånd, dit förlägga sin sam- ling af böcker och tidskrifter. Ehuru genom do stora dimen- sioner, som vårt bibliothek småningom antagit och hvilka h^amdeles komma att allt mer tillväxa, det nu redan upp- stått stora, ja nästan oöfverstigliga svårigheter att erhålla lämpligt rum för detsamma, då, såsom bekant, utrymmet i de för de naturhistoriska samlingarna afsedda lokalerna i Universitetet är öfverhöfvan inskränkt, syntes väl förslaget i första ögonblicket vara mycket tilltalande, emedan vi häri- genom blefve befriade från det brydsamma läge, hvari vi råkat beträffande inhysandet af denna vår boksamling. Men då det af många praktiska skäl är nödvändigt, att biblio- theket står i nära förbindelse med de naturhistoriska samlin- garna, så stannade Sällskapet, vid aflemnandet af svar på den inkomna förfrågan, vid det beslut att till den tilltänkta byggnaden endast förflytta egna förlagsartiklar och en mindre del af bibliotheket, hvars begagnande icke är omedelbart be- höfligt. Den enda utväg att komma till en lycklig lösning af denna fråga är uppförandet af en särskild musei-byggnad, så rymligt tilltagen, att Universitetets naturhistoriska sam- lingar där kunde erhålla plats och ett hem tillika beredas för vårt bibliothek, som i vissa afseenden, åtminstone inom vårt land, är fullkomligt ensamtstående. Ehuru detta sist- nämnda förslag ingalunda kan räknas till en fm-de-siecle-idé, emedan åstadkommandet af en sådan musei-byggnad redan i lång tid utgjort ett pium desiderium, torde det likväl dröja ännu länge, innan det blir förverkligadt. Under årets lopp ha till utländska ledamöter inkallats: Lektorn doktor Th. O. B. N. Krok i Stockholm och doktor 254 Protokoll. E. Eppelsheim i Germersheim i Bayern och till in- ländska: Filos. Magister Rafael Herlin, Stud. Evert Bio mr o os, Fil. Magister Jeja Ro os, Studerandena Ju- stus Elias Montell, Ivar Aminoff, L. I. Ringbom och K. E. St e nr o os. Däremot hafva vi att återigen beklaga förlusten af flere för Sällskapets verksamhet intresserade medlemmar, som un- der året afgått med döden. Så hafva vi af inhemska leda- möter förlorat Provinsialläkaren Anders Edvin Nylän- der, som afled den 23 Maj sistlidet år vid 59 års ålder. Hörande till en släkt, inom hvilken flere medlemmar gjort sig kända som ifriga idkare af naturforskning, föddes han i Uleåborg år 1831. Efter att hafva genomgått Kuopio gym- nasium blef han student 1848, Fysisk-Mathematisk Kandidat 1853, Medicine-Kandidat 1857 och Medicine-Licentiat år 1859, då han lemnade universitetet. Följande år förordnad till t. f. Lasarettsläkare i Kuopio, qvarstannade han sedan därstädes troget ända till sin död, efter det han först ut- nämnts till Stadsläkare, sedermera till ordinarie Lasaretts- läkare och sluthgen år 1870 till Provinsialläkare. Det var egentligen under sin vistelse vid universisetet, som den af- lidne under sin berömde broders, Prof. William Nylan- ders ledning med framgång idkade naturhistoriska studier. Med understöd af vårt Sällskap gjorde han tillsammans med Magister A. H. Chydenius år 1852 en naturhistorisk resa i sydöstra Finlands skärgård och i Savolaks; år 1853 före- tog han en exkursion till Åland och år 1856 i sällskap med Lektor M. Gadd en resa till fmska Lappmarken och Ishafs- kusten, där han uppehöll sig i trakten af Nejden. Frukten af dessa forskningsresor framlade han i skrifter, publicerade förnämligast i Sällskapets Notiser, där följande uppsatser äro införda: Laf vegetationen i Savolaks; Förteckning öfver på Åland funna Lafvar, hvardera i .3:dje häftet (1857); vidare utarbetades hufvudsakligast af honom den första Förteck- ningen öfver Sällskapets pro Fauna et Flora fennica sam- lingar (1852), omfattande de vertebrerade djuren och väx- terna, såväl fanerogamer som kryptogamer. Tillsammans med A. E. Nordenskiöld utgaf han ett arbete, behand- Protokoll. 25!> lande Finlands mollusher (1856) ucli i 4:dc liäfteL af Noti- serna (ny serie l:sta iiiirtet) publicerade han yttermera Bi- drag Ull Finlands Malakozoologi (1859). Utrustad som han var med en okuHig energi ocii sällsynt arbetsförmåga samt lifligt intresserad af allmiinna och kommunala angelägenhe- ter — så var han bland annat anlitad af regeringen som ledamot i åtskilliga komitéer och af sin kommun hade han flere förtroende-uppdrag — har han lemnat efter sig ett varaktigt minne pa den ort, där han förnötte den kraftigaste delen af sin verksamma Icfnad. Understödd af sina natur- vetenskapliga kunskaper och praktiskt anlagd som han var, gjorde han sig särskildt känd som en iramstående jordbru- kare, och torde i denna dag hans egendom Rauhalaks i när- heten af Kuopio genom hans rastlösa åtgöranden utgöra en mönsterlarm för jorbruket i dessa nejder. Men till följd af alla dessa olikartade värf i det allmännas och kommunens tjenst samt, såsom en omtyckt läkare, upptagen af en vid- lyftig medicinsk praktik, kunde han icke mera egna tid åt naturvetenskaperna, ehuru hans intresse för dem fortfarande var lika varmt som i ungdomen. Hans kraftiga natur du- kade slutligen under för hans öfveransträngda verksamhet, ehuru han i det längsta med all makt stretade emot den öf- verhandtagande sjukligheten. Han lemnade ett stort tomrum efter sig på den ort, där han så länge lefvat och verkat. Den andra i ordningen, som under förlidet år skördades af dödens lie var Provinsialläkaren Johan Martin Jakob af Tengström, som afled den 25 sistlidne December i en ål- der af nyss fyllda 69 år. Ende son till Professorn i Zoo- logi och Botanik Johan Magnus af Tengström och son- son till den i vår historia välkände Erkebiskop Tengström, o föddes han i Abo den 10 November 1821. Blefven student 18B9 hängaf han sig med ifver åt naturhistoriens studium och antogs till Amanuens vid Zoologiska museum 184-J-. Efter det han gjort naturhistoriska resor år 1839 till Kare- len och 1841 och 1844 till sydvestra Finland och Åland, därifrån han bland annat hemförde en rikhaltig samling fanc- rogamer, som utgjorde den första stommen till vårt stora iinska herbarium, företog han under åren 1848 — 49 en längre 2:)6 Protokoll. resa öfvcr Sverige, Danmark, Hamburg och Berlin till Ame- rika och Ostindien, hvarunder han gjorde rika naturhisto- riska samlingar och sattes i tillfälle att mångfaldigt rikta sin kunskap om naturen. För att kunna skaffa sig ett Icfve- bröd började han, såsom så mången annan naturforskare hos oss, att studera medicin, blef Kirurgie-magister 1851 och utnämndes 1853 till Stadsläkare och sedermera 1862 till Provinsialläkare i Kexholm, där han stannade ända till år 1879, då han utnämndes till Provinsialläkare i Lojo, hvarest han qvarstod till sin så oförmodadt inträffade död. Under vistelsen i Kexholm gjorde han yttermera åren 1863 och 1867 resor till ryska Karelen i entomologiskt syfte. Teng- ström gjorde sig i synnerhet bemärkt som en framstående fjärilkännarc. Under sina många resor utrikes och i hem- landet hade han hopbragt ett ovanligt rikhaltigt material och bearbetade detta med en skicklighet, som säkerligen gif- ver hans lepidopterologiska publikationer ett bestående värde. Att han innehade ett högt anseende som lepidopterolog be- visade do intima förbindelser, hvari han stod till utlandets främste specialister i hans fack. Han blef äfven kallad till ledamot af Societas entomologica rossica och af finska Ve- tenskapsocieteten. I Notiserna ur Sällkapets förhandlingar publicerade han: Bidrag till Finlands Fjärilfauna i l:sta häftet, 1847; Oeometridie, Crambidce et Pyralidce Faunce fennicce samt Anmärkningar och tillägg till Finlands Små- fjäHl-fauna, 4:de häftet (ny serie l:sta h.) 1858 och 1859; Nykomlingar bland finska och lapska fjärilar, 6:te häftet (ny serie 7:deh.) 1861; och Catalogus Le])idopterorum Faunce fennicce pnecursorius i 10:de h. 1869. Ännu på sin ålders höst, efter det han flyttat till Lojo, där han köpte sig ett litet land- ställe invid den natursköna Lojo-sjön, grep han sig an med en ynglings ifver att anlägga en vidlyftig trädgård, därtill loc- kad af det för en dylik anläggning ytterst gynnsamma läge, som hans landställe innehade. Vid ett besök hos honom år 1889 var jag i tillfälle att beundra den förvånansvärda energi, hvarmed Teng.strÖm under en så kort tid kunnat få till stånd en i alla afseenden mönstergill trädgård, där han bland annat planterat mellan två och tre hundra fruktträd Protokoll. 2r)7 IVån olika traktor, sysslande med ackliinatisationsförsök af desamma. Olyckligtvis förunnades honom icke af den oblidkelige liemannen att njuta frukterna af detta sitt verk, som han med sådan ifvcr och hängifvenhet påbegynt. Den aflidne var en anspråkslös, blid och vinnande per- sonlighet, som icke sökte efter yttre utmärkelser. Den mängd exkurrenter, som färdats i Karelen, medan Tengström var bosatt i Kexholm, .-^kall städse i varm hågkomst bevara den vänlighet och gästfrihet, hvarmed „Kexholms doktorn" mottog dem, och för de goda råd och upplysningar, hvar- med han med sin rika erfarenhet slod dem till buds. Bland dödens skördar hafva vi vidare att räkna Pro- fessorn Johan Jakob Chydenius, som efter en långvarig sjukhghct afled den 4 sisthdne November i sitt 55:te lefnad.sår. Härstammande från en aktad släkt, rik på begåfvade med- lemmar, föddes Chydenius i Helsingfors den 17 Augusti l!-i36. Blefven student 1851 och Fysisk-Mathematisk kandidat 1856, var han under sin studietid lifligt intresserad af naturalhisto- rien, som genom William Nylanders lifgifvande inflytande vid den tiden utöfvade en stor dragningskraft på en mängd unga sinnen inom universitetskretsarne. Tillsammans med ofvannämnde Edvin Nyländer gjorde Chydenius exkursioner på Åland sommaren 1853 och med understöd af vårt Säll- skap företog han tillsammans med sedermera Lektor J. E. Furulijelm en naturhistorisk resa till Ladoga-Karelen år 1856. Resultatet häraf oilentliggjorde han i en uppsats: Berättelse öfver en naturhistorisk resa i Karelen, införd i Notisernas 4:de häfte (ny serie l:sta h.) 1859. Småningom drogs hans håg allt mer åt kemin och blef hän, efter att hafva förestått professionen i denna vetenskap allt sedan 1862, slutligen utnämnd till ordinarie Professor 1871. Ut- rustad af naturen med en mångsidig begåfning, skulle don aflidne alltid hafva gjort sig bemärkt på hvilket område han än gifvit sig in, och skulle han säkerligen ha uträttat ännu mycket, om ej hans helsa i följd af öfveransträngdt arbete hade brutits i förtid. Synnerligt omtyckt som akademisk lärare var Chydenius en ädelt tänkande, frisinnad, ovanligt sympa- tisk personlighet, hvarigenom hau tillvann sig en mängd till- 17 258 Protokoll. gifna vänner, hvilka slodo sörjande vid hans förtidigt öpp- nade grift, djupt beklagande hans sorgHga öde att ryckas bort från Hfvet under halfslutadt arbete. Slutligen återstår ännu att nämna bland under året bortgångne medlemmar Professorn i ögonsjukdomar Frans Josef von Becker, som alled den 21 sistUdne November vid 67 års ålder. Utrustad med ett öppet öga för natu- ren, bibehöll den aflidne ända till det sista ett varmt in- tresse för växtrikets alster. Det var hans högsta fröjd att under lediga stunder arbeta i sin täcka trädgård, som han anlagt på sin gårdstomt här i staden och där han planterat talrika, sällsynta buskväxter och blomster, flere af ömtåligt slag, hvilka trifdes väl under hans omsorgsfulla vård. Af utländska ledamöter hafva vi förlorat den kände ryske botanisten, Botanicus primarius vid botaniska trädgår- den i Petersburg, Carl Ivanovicz Maximovicz, som afled sistUdne Februari. Han har i synnerhet gjort sig be- kant genom sina undersökningar af Östra Asiens, särskildt Japans, Amurlandets och Mandshuriets flora. — Vidare har förre Konservatorn vid Zoologiska Riksmuseum i Stockholm, Friedrich Wilhelm Meves, född i Braunschweig 14 April 1814, aflidit i Stockholm den 10 sistlidne April. En nitisk och pligtrogen tjensteman hade han hopbragt å Riksmuseet en värdefull samling af fågelägg. Efter sitt afskedstagande skall han ha gjort synnerligt stora samlingar af fjärilar. Intendentens för botaniska samhngarna, doktor Fr. Elf- vings årsberättelse var af följande lydelse: Den växtgrupp, som under året rönt den mest bety- delsefulla förökning, är Algerna. Här är främst att anteckna 120 preparat samt 71 färdigt macererade prof af diatoma- céer, hvilka på Sällskapets hemställan blifvit af Universitetet inlösta af professor P. T. Gleve i Upsala och till Museum öf- verlemnade. Dessa kollektioner, livilka stå i närmaste sam- manhang med professor Cleves nyss publicerade arbete om de finska kiselalgerna, skola städse förblifva af högsta be- tydelse för kännedomen af den finska algfloran. Vidare hafva till samlingarna öfverlemnats af dr R. Boldt omkring 850 algprof från olika delar af landet, insamlade af honom själf Protokoll. 259 och aiulra lör saken intresserade personer, äfvensom al' dr Fr. Elfvlng 228 aigprol", insamlade liufvudsakligen af gilVarcn och dr Hj. Hjelt, samt en mindre samling bläalger och 23 mikroskopiska preparat al" dylika. De nämnda algprolVen, af hvilka de llesta ännu icke äro närmare undersökta, inne- hålla ett rikt material till kännedomen om vårt lands alger, och är det att önska, att krafter till deras bearbetning icke må saknas. Svamparne hafva förökats med 27 n:rr, insamlade af frih. dr E. Hisinger och stud. A. Westerlund. Samlingen af lafvar har ökats med 3H4 exx. från Kola- halfön, inlemnadc af dr A. 0. Kihlman, som dessutom till museum öfverlemnat en mängd dupletter från samma trakt. Det bryologiska herbariet har af dr V. F. Brotherus fått emottaga 378 mossor från Kuusamo och Kola-halfön samt talrika dupletter från sistnämnda trakt. Kärlväxterna hafva ökats med 337 exx., bland hvilka Vicia lathijroides varit ny för samlingen. För dessa bidrag har Museum att tacka Hrr A. N. Arppe, M. Brenner, O. Gol- lin, J. E. Furuhjelm, T. Hannikainen, Hj. Hjelt, O. Karsten, A. O. Kihlman, I. Levison, H. Lindberg, K. E. Stenroos, E. Studd, K. J. W. Unonius, A. Westerlund och H. Zidbäck. Intendenten för zoologiska samlingarna, kand. K. M. Levander, uppläste följande redogörelse: Vertehratsamlingarna hafva sedan sista årsmötet en- dast i mindre grad tillvuxit. Två däggdjur, 20 arter fåglar i 27 exemplar, tre bon af två fågelarter samt tvenne fiskar äro tillkomna. Af sällsyntare föräringar böra framhållas hvita storken, Ciconia alba, från Borgå-trakten af dr A. Lindh samt två stycken bastarder af tjäder och dalripa. Lagopus uroyallus X alhus, fångade i Kittilä af bondesönerne Kalle och Juho Erkki Wesmajärvi och till Sällskapets samlingar förärade af kronofogden Ch. E. Ahnger. Äfven en vid våra kuster tämligen sällsynt fisk, lumpfisken, Liparis Uneatus, hvaraf dugligt exemplar hittills i samlingarna saknats, har Sällskapet fått från Ingå emottaga af herr O. B. Bäck. Säll- skapets vertebratsamlingar hafva ihågkommits med gåfvor af följande herrar: kronofogden Gh. E. Ahnger, konrektor C. 260 Protokoll. A. Aschan, hr O. B. Bäck, mag. O. Gollin, hr v. Essen, pre- parator G. W. Forssell, lyceisterne Hugo och Pljalmar Fors- sell, haron Ed. Hisinger, dr A. Lindh, preparatorsbiträdet G. Nyberg, prof. J. A. Palmen, prof. O. M. Reuter, lyceist E, Svedberg, kadett M. Wahlroos, dr Th. Weber, Kalle och Juho Erkki Wesmajärvi samt mag. D. A. Wikström. De finska entomologiska samlingarna hafva under året icke vunnit synnerligen stor tillväxt. De rika samlingar, som af Sällskapets exkurrent, student A. Westerlund, senaste höst medfördes från trakterna öster om Ladoga, bestående huf- vudsakligast af Hymenoptera Fossoria och Anthophila, äro för närvarande under bearbetning och hafva därför ännu icke blifvit öfverlemnade och med samUngarna införlifvade, men komma säkert att betydligt bidraga till dessa afdelningars förkofran. Däremot har docenten Kihlman från sin senaste resa på Kola-halfön medfört ett antal Coleoptera samt några exemplar af andra ordningar, hvilka voro välkomna för kompletteringen af de ganska rikhaltiga samlingar vi förut äga från denna provins. Föröfrigt hafva herrar prof. O. M. Reuter, magistrarna A. Boman, E. Reuter, J. Linden, K. M. Le- vander och R. Hammarström, stud. A. T. Sahlgren, E. Nor- denskiöld och E. Keto, statsrådet A. Giinther samt vaktmästar G. Nyberg ihågkommit samlingarna med smärre föräringar, hvarjämte prof. J. Sahlberg af sina i skilda delar af områ- det gjorda insamlingar inlemnat talrika exemplar af serierna Brachelytra, Longicornes, Phytophagi och Aphidiphagi, hvilka grupper under året blifvit bearbetade. Genom dessa föräringar samt bestämning af tidigare förefintligt material har under året tillkommit: af Coleoptera 37 arter (däraf inlemnade af J. Sahlberg 30, af K. M. Levander 2, af D. A. Wikström 2, af R. Hammarström 1, af O. M. Reuter och A. Boman 1 och af A. F. Sahlberg 1); af Hemiptera 3 arter (däraf inlemnade af J. Sahlberg 2 och af O. M. Reuter 1); af Lepidoptera 2 arter (inlemnade af J. Sahlberg). Af universitetets finska samlingar hafva serierna Lon- gicornes, Phytophagi och Aphidiphagi under året bUfvit granskade och bestämda, hvarjämte den nya geografiskt ord- nade uppställningen af Coleoptera blifvit fullbordad. Denna Protokoll. 261 samling inneliåller nu enligt nyligen verkställd räkning 2796 species, representerade i det närmaste af exemplar från hvarje provins, där de anträffats. T. f. bibliotekariens, magister W. Laurens redogörelse öfver boksamlingens tillväxt under det tilländaliipna året var af följande lydelse: Sällskapet har under året beslutat träda i skriftutbyte med följande H institutioner och föreningar: Basel: Schweizerische Botanische Gesellschaft. Buenos Äires: Museo de productos Argentinos. „ Revista Argentina de Historia Natural. Helsingfors: Geografiska Föreningen. La Platå: Museo de la Platå. London: Kew Garden. Luxemburg: „Fauna", Verein Luxemburger Natur- forscher. Minusinsk: Museum. Rochester: Academy of Science. Toidouse: Société des sciences physiques & naturelles. Trieste: Museo civico di Storia naturale. Sällskapets bibliotek har tillvuxit med 652 volymer, däraf skrifter af hlandadt innehåll: .... 3G4 i matematik 2 i zoologi 78 i botanik 72 i geografi 28 i geologi, geodesi 10 i fysik 1 i paläontologi 2 i medicin 2 i meteorologi o i kemi 1 i anthropologi 4 samt diverse 51 Af enskilda personer har Sällskapet erhållit: V. Fayod: Sopra un nuovo genere di Imenomiceti. 262 Protokoll. W. O. Focke: Die Herkunft der Vcrtreter der nordischen Flora in Niedersachsischen Tieflande. Ooppelsroeder: Uber Feuerbestattung. Van den Hulle & Va7i Lcer: Nouvelles recherches sur les biéres Bruxelloises. VAhhé Hue: Les Pertusaria de la Flore Franvaise. Karsten & P. Rariot: Ascomycetes no vi. Kihlman: Bericht einer Naturwissenschaftlicher Reise durch Russisch Lappland. Kihlman & Palmen: Die Expedition nach der Halbin- sel Kola. Laurén: Om inverkan af eterånga på groddplantors andning. Leon: Note sur 1'Ixodes Ricinus. „ Gatalogul lepidopterelor din Romania. Maesun: Catalogue of Canadian Plants P. X (gen. F. Vet. Soe.) Murbeck: Studier öfver kritiska kärlväxtgrupper. I Po- tentilla. Neuton: Lichens du Nord du Portugal. Nordqvist: Bidrag till kännedomen om bottniska vikens och Norra Östersjöns evertebratfauna. Nyman: Conspectus Floroe Europsese: Suppl. II P. 1, 2. Pearson: List of Canadian Plants (gen. F. Vet. S.) Pleske: Ornithographia Rossica, Bd. II Lief. 4. Beuter: Hemiptera Gymnocerata Europae, T. 4. Stizenherger : Lichsenea africana P. I. ,, Bemerkungen zu der Ramalina-Arten Europas. Warming: Botaniske exkursioner 1) Fra Vesterhavs kystens Marskegne. ,, Om Garyophyllaceernas blomster. Bemmmmeum : Soojioria. UoKopua: Oömee 3eMJieB'feji;'feHie ("^acTL TpeiLa). Skattmä.starens, hr L. von P fal ers årsredovisning upp- lästes af ordföranden, och framgick däraf, att behållningen i Sällskapets samtliga fonder utgjorde 30,369 mark 19 penni. Sällskapets samtliga funktionärer blefvo återvalda för nästkommande år. Protokoll. 263 Ordföranden anmälte, alt häftet IG af Sällskapets Med- delanden utkommit och innehåller: Karsten, P. A., Svmbokc ad Myeologiam Fennieam. Partes XXIII-XXVIII." r)rcnner, M., Om de i Finland förekommande formerna af Linnés ursprungliga Juncus articulatus. Sällan, Th., Om en hittills obeskrifven hybrid af Pyrola minor L. och P. rotundifolia L. B o I dt, R., Iakttagelser öfver könsfördelningen hos Lönnen. Kihiman, A. Osw., Om en ny Taraxacum. „ „ „ Om Carcx helvola Blytt och några när- stående Carex-former. Elfving, Fre dr., Några anmärkningar till Desmidieernas systematik. Karsten, P. A., Symbolae ad Myeologiam Fennieam. P. XXIX. Brenner, M., Om några Taraxacum-former. Linden, John, Anteckningar om växthgheten i södra Karelen. Hisinger, Eduard, Puceinia Malvacearum Mont. hunnen till Finland 1890. Arrhenius, A., Om Polygonum Eayi Bab. f. borealis A. Arrh. n. f. „ „ Om Stellaria hebecalyx Fenzl, och St. Pono- jensis Arrh. n. sp. Magister Axel Arrhenius förevisade och beskref den för Finlands flora nya hybriden Stachys amhigua, insänd af kollegan Zidbäck. Exemplaret, funnet i södra Savolaks, växte ibland de båda föräldrarna. Vidare förevisade mag. Arrhe- nius en af koll. Zidbäck insänd Artemisia, funnen af eleven L. J. Wichmann i Pyhäjoki på en hafstrand. Exemplaret var bestämdt till A. hottnka Lundstr., troligen med rätta. Doktor Kihiman framhöll vikten af att de primära ori- ginalanteckningarna rörande växternas utbredning eller ock fullständiga afskrifter däraf kunde göras tillgängliga jämväl för andra än upptecknarne själfva, helst sålunda att de finge förvaras i någon offentlig samling, exempelvis i Sällskapets arkiv. Utom att sålunda i tvifvelaktiga fall en tilllörlillig 264 Protokoll. kontroll öfver uppgifterna i lokalflororna kunde vinnas, skulle härigenom väg bana? för möjligheten af ett noggrant och fullt exakt, eventuelt kartografiskt återgifvande af de enskilda arternas utbredning. Många växter utvisa, som be- kant, redan på helt korta distanser skarpa differenser i sin frekvens, differenser, hvilka dock ej sällan undgå uppmärk- samheten, men måhända omedvetet finnas antydda i origi- nalanteckningarna, om dessa äro noggranna och tillförlitliga. Som exempel på sådana egendomligheter i utbredningen an- fördes ett antal arter, hvilka i sydligaste Finland röna märk- bart inflytande af hafvets närhet utan att tillhöra den egent- liga saUna floran. Sådana litorifila arter äro i Helsingfors- trakten t. ex. AUiiim schoenoprasum, Alopecurus nigricans, Erysimum hieraciifolium, Cornus svecica, hvilka alla här äro exklusiva kustväxter, men i nordligare trakter af landet uppträda äfven i inlandet. Ett motsatt förhållande, mera eller mindre skarpt utprägladt, visa t. ex. Campanula patula och glomerata, Knautia arvensis, Geranium silvaticum, Alnus incana, Salix rosmarinifolia m. fl. (litorifoba arter). Med anledning häraf beslöt Sällskapet att uttala önsk- värdheten däraf, att dess exkurrenter framdeles ville i Säll- skapets arkiv nedlägga afskrift af sina under resp. resor förda originalanteckningar öfver växternas förekomst och ut- bredning. Friherre EduardHisinger hade till samhngarna insändt ett af honom den 17 april 1891 i Fagerviks park funnet exemplar af Polyporus Scliiveinitzii, hvilket förevisades. Frih. Hisinger hade funnit samma svamp på 1860-talet. Herr Sahlberg meddelade, att han nyhgen granskat och bestämt universitetets finska samlingar af serierna Longicor- nes, Phytophagi och Aphidiphagi samt till en geografiskt ordnad samling sammanfört universitetets såväl äldre som nyare förråder däraf. Härigenom hade han slutfört ett se- dan flera år påbörjadt arbete. Då emellertid ständigt tillkom- mit nytt material af de tidigare bearbetade grupperna, kunde det nu slutade arbetet endast betraktas såsom s, a. s. ,, första läsningen" af vår coleopterfauna. Emellertid ansågs det kunna vara af intresse att i korthet meddela resultatet at Trotokoll. 2G5 dessa undersökningar och den linska eolcopler-samlingens närvarande storlek. Af de 15 Serier, delar Coleoptera, innehåller samlingen: hvari Thomson in- Carnivori 389 arter . . Skandinaviska balMn enl. Thomson 1885. . 429 arter. Palpicornes Amphibii Braehelytra 14 21 727 51 . 83 . 28 . 727 Clavicornes 345 11 357 Lamellicornes 59 n 96 Platysoma 11 ,, 16 Xylophagi Fungicola 84 157 11 11 96 157 Serricornes 179 11 213 Heteromera 110 11 185 Rhynchopliori Longicornes 297 81 11 . • . ,, . . . 461 108 Phytophagi Aphidiphagi 214 48 ,, . . . 11 241 56 Summa 2796 arter. S:a 3203 arter. Då ungefär 30 arter, som ännu saknas i samlingen, med säkerhet inom Finland anträffats, kan man uppskatta an- talet af här funna Coleoptera till 2830 species. Rikast re- presenterade äro de af rol lefvande grupperna och trä-ätare eller s. k. skogsinsekter, hvaremot vår fauna visat sig ganska fattig på egentliga phytophager. Föredragaren hade äfven uppgjort en utbredningska- talog öfver våra Coleoptera, en Catalogus prmcursorius, men hade lör afsigt att, om han lefver och har krafter därtill, i höst fortsätta utgifvandet af sin Enumeratio, hvari de nya ar- terna komma att beskrifvas, och ville därför nu ej lemna den uppgjorda katalogen till publikation, utan endast med- dela, att en sådan blifvit färdigt utarbetad. Professor O. M. Reuter uppmanade Sällskapets med- lemmar att under sommarn insamla Podurider, i synnerhet från de inre och nordliga delarne af landet, samt beskret sättet att samla och bevara dem. L'aeeroissement de la bibliothéque par des iDublications re^ues ä titre d'échange du 1 Mai 1889 au 13 Mai 1892. Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire. Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein. Bericht: XXIX (1885—87); XXX (1888—90). Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte : 1888, 38—52; 1889; 1890, 1—21; 23 —53; 1891. „ Gesellschaft naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1889; 1890; 1891. „ Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen : XXX (1888) ; XXXI (1889); XXXII (1890). Giirke, Max, Register ub. d. Yerhandl., Bd I— XXX (1859—88). Bonn : Naturhistorischer Verein der preussischen Rlieinlande. Verhandlungen: XLVI (1889); XLVII (1890); XLVIII, 1 (1891). Braunschweig : Verein fiir Naturwissenschaft. Jahresbericht: VI (1887-89). Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen : X, 3 (1889); XI (1889—90) ; XII, 1 (1891). Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir vaterländische Cultur. Jahresbericht: LXVI (1888); LXVII (1889); LXVIII (1890). Ergänzungschrift z. 68. Jahrber. 1890. „ Verein fiir schlesische Insektenkunde. Zeitschrift ffir Entomologie : XIV (1889); XV (1890 ; XVI (1891). L'accroissenient de la i)ibliotliéque. 267 Chemnitz : Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Colmar: Société d'liistoire naturelle. Bulletin: Danzig: Naturforrfchende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: VII, 2—4 (1888—91). Comventz, H., Monographie d. baltisch. Bernsteinbäume. 1890. 4:o. Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis". Sitziingsherichte: 1«88, 2; 188'), 1. Erlangen : Physikalisch-medicinische Societät. Sitziingsherichte : XXI (1889) ; XXII (1890) ; XXIII (1891). Frankfurt a. M.: Senckenbergische naturforschende Gesell- schaft. Bericht: 1889; 1890. Hartert, E., Katalog d. Vogelsammkmg. 1891. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen : VI, 10—12 (1888-89); VII (1889—90); VIII (1890—91). Helios: IX, 1—3 1891). Ernst Huth. SocietatLim Littenw: II, 11—12 (1888); III (1889); IV (1890); V, 1—4 (1891). Freiburg i. B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: III (1888); IV (1888—89); V (1890—91). Giessen : Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht: XXVII (1890). Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandkmgen : Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften. Xachrichten: 1888; 1889; 1890. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahreshericht : III, 2 (l88t3— 89i; IV (1889—90). Halle a, S. : K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta: LII (1888); IJII (1889); LIV (1890) 4:o. Katalog d. Bibliothek: II (1889). Willi Ule, Geschichte d. K. L.-C. D. Akad, wiilirend 1852—87 (1889). 4:o. Brauns, D., Das Problem d, Serapeums von Pozzuoli. 1886. 4:o. Engler, C, Historisch-kritische Studien iib. das Ozon 1879. 4:o. 268 Axel Arrhenius. Zincken, C. F, Das Vorkommen d. iiaturlicli. Kohlen- wasserstoff- und anderon Erdgase. 1890. 4:o. Biographisehe Mittheilungen : Hamburg: Natunvissenschaftlicher Verein. Abhandliingen: XI (1889—91). 4:o. „ Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbiicli: VI (1888); VII (1889). „ Verein fiir naturwissenschaftlicher Unterhaltung. Verhandlungen: VII (1886—90). Hanau: Wetteranische Gesellschaft fiir die gesammte Natur- kunde. Bericht: 1887—89. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen : Kassel: Verein fiir Naturkunde. Bericht: XXXIV-XXXV (1886-88); XXXVI-XXXVII (1889— 90 j. Kiel: Naturwissenschaftlicher Verein fur Schleswig-Holstein. Schriften: VIII (1889—91); IX (1891-92). Königsberg: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: XXIX (1888); XXX (1889); XXXI (1890). 4:o. Landshut: Botanischer Verein. Bericht: XI (1888—89). Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: 1888; 1889; 1890. Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur- wissenschaften. Sitzungsberichre: 1888; 1889; 1890. Metz: Société d'histoire naturelle. Bulletin: Munchen: K. Akademie der Wissenschaften (Mathematisch- physikalische Classe). Abhandlungen: XVI, 2 (1887); XVII (1890-91). 4:o. Sitzungsberichte: 1888, 3; 1889; 1890. Inhaltsverzeichniss : 1890. Almanach: 1890. Lommel, Simon Ohm's wissenschaftliche Leistungen. 1889. 4:o. v. Pettenkofer, Rerum cognoscere causas 1890. 4:o. „ Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: 1891. L"acrroissenient de l;i l)il)li()tliéijue. 269 Miinster: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft imd Kunst. Jahreshericht: XVII (1888); XVIII (1889); XIX (1890). Niirnberg: Nalurhistorische Gesellschaft. ,lahresl)oricht: 1888; 18«); 189(». Osnabriick : Nalurwissenschafllicher Verein. Jahreshericht: VIII (1889—90). Passau: Naturhistorischer Verein. Hericht: XV (1888-89). Regensburg: Natunvissenschaftlicher Verein. Beriehte: II (1888—89). Sondershausen : Botanischer Verein „Irmischia". „Irmischia": Stettin: Entoniologischer Verein. Entoraologische Zeitung: XLIX (1888); L (1889). Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibliothek. Théses: Eberhardt, Louis A., feber den Japantalg. New York 1888. Gartenauer, H. M., Ueber den Darmkanal einiger ein- heimischen Gasteropoden. Jena 1875. Grahendörfer, Jos., Beiträge ziir Kenntniss der Tange. Leipzig 1885. 4:o. Grosse, P>anz, Beiträge zur Kenntniss der Mallophagen. Leipzig 1885. Hanz, Emil. Beiträge zii einer Monographie der Am- monitengattung Harpoceras. Stuttgart 1885. Jost, Ludw., Ein Beitrag zur Kenntniss der Athmungs- organe der Ptiauzen. Leipzig 1887. 4:o. Lojander, Hugo, Beiträge zur Kenntniss des Drachen- blutes. Strassburg 1887. von Bath, Otto, Beiträge zur Kenntniss der Chilognaten. Bonn. 1886. Rhumbler, Ludw., Die verschiedenen Cystenbildungen und die Entwickelungsgeschichte der Holotrichen Infusoriengattung Colpoda. Leipzig 1888. Eobi7ison, B. L., Beiträge z. Kenntniss d. Stammanatomie von Phytocrene Macrophylla. Leipzig 1889. 4:o. Rosen, Felix, Ein Beitrag zur Kenntniss der Chytri- diaceen. Breslau 1886. Schwarz. Dan., Untersuchungen des Schwanzendes bei den Embrjonen der Wirbelthiere. Leipzig 1889. Shitnoyana, Yun., Beiträge zur Kenntniss des japa- nischen Klebreises, Mozigome. Strassburg 1886. 270 Axel Arrhenius. von Tavel, Franz, Beiträge zur Entwickelungsgeschichfce der Pyrenomyceten. Leipzig 1886, 4:o. Wahrlich, Wahl., Beitrag zur Kenntniss der Orchideen- Wurzelpilze. Leipzig 188G. 4:o. Wentzel, Jos., Ueber Fossile Hydrocorallinen. Prag 1888. Stuttgart: Verein fiir vaterländische Natiirkunde. Jahreshefte: XLIV (1888); XLV (1889): XLVI (1890). Zwickau: Verein flir Natiirkunde. Jahresbericht : 18«9; 1890. Autriche-Hongrie. Bistritz : Gewerbeschule. Jahresbericht: XV (1888-89); XVI (1889-90). Briinn: Naturforschender Verein. Verhandhingen: XXVI (1887); XXVII (1888); XXVIII (1889). Bericht der Meteorolog. Commission: VI (1886); VII (1887); VIII (J888). Budapest: Magyar Tudomänyos Akadémia (Ungarische Aca- demie der Wissenschaften). Közlemények: XXIII (1888-89); XXIV (1890-91). Értekezések a természet. tiidom. köreböl: XVII, 6 (1887) ; XVIII (1888-89); XIX (1889—90); XX (1890); XXI, 1-2 (1891). Értekezések a mathemat. tudoman. köreböl: XIV (1889). Mathemat. és természettudom. Ertesitö: VI, 2—9 (1887 —88); VII (1888-89); VIII (1889-90); IX (1890—91). Math. u. naturwiss. Berichte aus Ungarn: VI (1887—88); VII (1888-89); VIII (1889—90). Almanach: 1889; 1890. 16:o. Alpabet. Zusammenstell. d. Werke 1830—89. de Dées, Myriopoda Regni Hungarife. 4:o. Fröldich, Izidor, Azelectro dynamometer ältolånos et- mélete. 1888. Mocsary, Alex., Monographia Chrysididariim orbis ter- rarum universi. 1889. 4:o. Ulbricht, R., Adatok A Bor- és Muste-lemzés mödsze- néhez. 1889. „ Magyar Nemzeti Muzéum. Természetrajzi Fiizetek: XII, 2-4 (1889); XIII (1890) XIV (1891) L'accroisscineut de la Ijibliotheqtie. 271 Cracovie: Académie des Sciences. Bulletin international: 1839; 1890; 1891; 1892. 1—3. Graz: Nalurwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittlioiliingen: XXV a^S»); XXVI (1889); XXVir(1890). Hermannstadt : SiebenbiJrgischer Verein fiir Naturwissen- schaften. Verhaiulluugen : XXXIX (1889); XL (1890); XLI (1891). Iglö: Ungarischer Karpathen- Verein. Jahrbuch: XVI (1889); XVII (1890); XVIII (1891). Innsbruck : Naturwissenschaftlich-medicinischer Verein, Berichte: XVII (1887—88); XVIII (1888—89); XIX (1889—91). Kolozsvärt (Klausenburgj: Rédaction de „Magyar Növénytani Lapok". Evlolyam: XIII (1889). Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften (IMathe- matisch-naturwissenschaftliche Classe). Abhandliingen, VII Folge: I (1885-86i; II (1887—88); III (1889—90) ; IV (1890—91). 4:o. SitzuDgsberichte: 1885; 1886; 1887; 1888; 1889: 1890! 1891. Jahresbericht : 1886; 1887; 1888; 1889; 1890; 1891. Verzeichniss d. Mitglieder: Vejdovsky, Fr., Zräni, Oplozeni A Ryhovåni Vajlcka. 1888. „ Naturhistorischer Verein „Lotos". „Lotos", Neue Folge: X (1890); XI (1891); XII (1892). Triest: Museo civico di Storia Naturale. Atti: VIII (1890). Wien: K. Akademie der Wissenschaften (Mathematisch-na- turwissenschaftliche Classe). Sitziingsberichte, Abth. I: XCIV, 4—10 (1886); XCV — XCVI (1887); XCVII (1888); XCVIII (1889); XCIX (1890). Anzeiger : „ K. k. zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlimgen : XXXIX (1889); XL (1890); XLI (1891). „ K. k. geographische Gesellschaft. MittbeiliiDgen : XXXIII (1890'; XXXIV (1891). „ Verein ziir Verbreitimg naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: XXIX (1888—89); XXX (1889-90). 16:o. 272 Axel Arrhenius. Wien: Ornithologischer Verein. Mittheilungen : Section f. Gefiiigelzucht und Brieftanbenwesen : „ K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen : IV, 2—4 (1889) ; V (1890) ; VI, 1, 2 (1891). Zagreb: Societas historico-naturalis croatica. Glasnik: Belgique. Bruxelles: Académie royale des sciences. Bulletin, 3:me Sér.: XIII— XIV (1887); XV— XVI (1888); XVII— XVIII (1889); XIX— XX (1890); XXI (1891). Annuaire: 1888; 1889; 1890; 1891. 16:o. „ Société royale de botanique. Bulletin: XXVIII (1889); XXIX (1891). Tables générales du Bulletin: Tomes I— XXV (1890). „ Société entomologique de Belgique. Annales: XXXII (1888); XXXIII (1889); XXXIV (1890). Table générale des annales: „ Société royale malacologique de Belgique. Annales:' XXIII (1888); XXIV (1889). Danemark. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires), 6:te Ra?kke, naturvidenskab. og mathem. Afdeln.: II, 1, 3 (1881—82); IV, 8 (1888). 4:o. Oversigt: 1888, 3; 1889; 1890; 1891, 1. „ Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 1889; 1890; 1891. Festskrift. 1833—83 (1890). „ Botanisk Förening. Botanisk Tidskrift: XVII, 3 (1889); XVIII, 1 (1892). Meddelelser: II, 4 (1888); 5—6 (1889); 9—10 (1891). Festskrift (udgivet i Anledning af B. F:s Halvhundrede Aarsfest) 1890. L'accroisscment de la liililiotlieque. 273 Espagne. Madrid: R. Academia de cienc•ia^^. Meniorias XIII. 2— ii (1.S88— ,S'J); XIV: XV (1890— 911 4.0. Revista: XX II. T)— 7 (1888). Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sci- ences de Finlande). Acta: XVII— XVIII (18<)1). 4:o. Bidrag: XLVIII (1889); XLIX (1890); L (1891). Öfversigt: XXXI (1888-89); XXXII (1889—90): XXXIII (1890—91). E.xploratioii International des regions polaires: Observations météorologiques: IX, 1 (1890). 4:o. „ Geografiska Föreningen. Tidskrift: II (1890); III (1891); IV, 1—3 (1892). „ Sällskapet för Finlands geografi (Société de Géographie de Finlande). „Fennia": I (1889); II— III (1890); IV (1891). France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Mémoires: VII (1886—88,. Bulletin: IX, 187—210 (1888—89); X, 211—222 (1890 -91). Ängers: Société d*études scientifiques. Bulletin: XVII (1887); XVIII (1888); XIX (1889). Béziers: Société d"étude des sciences naturelies. Bulletin: XI (1888); XII (1889); XIII (1890). Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: XLII (1888); XLIII (1889). Cherbourg: Société nationale des sciences naturelles. Mémoires: XXVI (1889); XXVII (1891). La Rochelle: Aeadémie (Section des sciences naturelles). Annales: XXV (1888); XXVI (1889); XXVII (1890). 18 274 Axel Arrlienius. Lille: La Rédaction de „RevLie Biologique" du Nord de la France. „Revne Biologique": H, 1—10, 12(1889—90); 111(1890 —91); IV. 1—7 (1891—92). Lyon: Société Linnéenne. Annales: XXXII (1885); XXXIII(1886); XXXIV (1887); XXXV (1888); XXXVl (1889); XXXVII (1890). „ Société botanique. Annales: XIV (1886); XV (1887). Bulletin: VI, 3—4 (1888); VII (1889); IX, 1—4 (1891). Saint-Lager, Recherches sur les anciens Herbaria. Paris 1886. , Le pr()cé3 de la uomenclature botanique et zoo- logique. Paris 1886. , Vicissitudes onomastiques de la Globulaire vul- gaire. Paris 1887. — , La priorité des nonis de i^lantes. Paris 1890. , Considérations sur le polymorphisme de quelques espéces du genre Bupleurum. Paris 1891. , La guerre des Nymplies. Paris 1891. „ Museum des sciences naturelles. Archives : Rapport: Montpellier: Académie des sciences et lettres. Mémoires de la section de medicine: VI, 2. 4:o. Mémoires de la section des sciences: XI, 2. 4:o. Nancy: Société des sciences. Bulletin, 2:e Sér.: IX, 22 (21:e Ann. 1888); X, 23 (22:e Ann. 1889J; X, 24 (23 Ann. 1890). Bulletin des séances. I, 1, 3—6 (1889); II (1890); III 1—7 (1891). Nimes: Société d'étude des sciences naturelles. Bulletin: XV (1887); XVI (1888); XVII (l889); XVIII (1890); XIX, 1—3 (1891). Paris: Société botanique de France. Bulletin: XXXIII (1886j; XXXIV (1887); XXXV (1888). „ Société entomologique de France. Annales: XXX11(1888); XXXIII (1889); XXXIV (1890). „ Société zoologique de France. Mémoires: I, 3 ^§88); II (1889); III (1890); IV, 1-4 (1891). Bulletin: XIII, 9-10 (1888); XIV (1889); XV (1890j; XVI, 1—8 (1891). L'accroissemeut de la l»ibliothé']ue. 275 Paris: Société de Géographie. Bulletin, 7:e Sér. : 1889, 1—3; 1890, 1—4, 1891, 1—3. Comptes i-cndus: 1889, 8—17; 189(); 1891; 1892, 1—8. „ Rédaction de „la Feuille des jeiines naturaliste.s". Feuille: XIX, 223—228 il889j; XX, 229—240 (1889— 90); 3:e Sér.: XXI, 241—251 (1890—91); XXII, 253—259 (1891—92). Catalofjue il. 1. r)il)liotlié(ine: VI (lö»9,— XIV (1892). Museum d"Histoire Naturelle. Rouen: Société des amis des sciences naturelles. Bulletin: XXIV, 2 (1888); XXV (1889); XXVI (1890); XXVII, 1 (1891). Toulouse: Société d'histoire naturelie. Bulletin : XXII (1888); XXIII (1889); XXIV, 1—2 (1890). „ Société des sciences physiques et naturelies. Bulletin: VII (1885— 87 i; VIII (1888). „ Société fran(.aise de Botanique. Revue de Botanique: VII, 83—84 (1889); VIIL 85—96 (1890); IX, 97—106 (1890—91). lies Britanniques. Edinburgh: Royal Society. Transactions: XXXIII, 3(1887); XXXIV (1890); XXXV (1887—90) ; XXXVI, 1 (1889—90). 4:o. Proceedings: XV (1887-88); XVI (1888—89); XVII (1889-90). „ Botanical Society. Transactions: 111,2(1849); IV (1850-53); V (1856— 58). Proceedings: 1855. Transactions and Proceedings: X, 2 (1870); XIV (1881 —83); XV (1884—85); XVI (1885—86); XVII (1887—89); XVIII (1891); XIX, Sess. LV (nov. 1890-july 91), LVI (nov.-dec. 1891). Annual Report: I (1836—37); III (1838-39); IV— V (1839—41); VI— VIII (1841—44). „ La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural History". Annals: 1892, 1. Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions N. S. : III, 1 (1888—89). 276 Axel Arrhenius. London: Royal Society. Proceedings: XLV, 278—279 (1889); XLVI, 280-285 (1889); XLYII, 286-291 (18b9-90); XLYIII, 292 —295 (1890—91): XLIX, 29lj— 301 (1891); L, 302—306 (1891—92). „ Linnean Society. Journal, Botany: XXIII, 156—157 (1888); XXIY, 158, 163—164 (1887—88); XXY, 165—172 (1889-90); XXYI, 173—175 (1890); XXYII, 181—188 (1890 —91); XXYIII, 189-193 (1891). Journal, Zoology: XX, 111—125 (1888—90); XXL 126 —129, 132 (1886—89); XXII, 140 (1888); XXIII, 141—147 (1889—91). List of the Society: 1888—89; 1889-90; 1890— 9 L Proceedings: 1887—88. General Index, Botany: 1838—86. „ Kew-Garden. Newcastle-upon-Tyne : Natural History Society. Transactions : VIJI, 3 (1889); X, 2 (1890). Italie. Bologna: Accademia delle scienze. Memoire, Ser. 4: IX (1889); X (1890). 4:o. Indici generali: 1880 — 89. 4:o. Catania: Accademia Gioenia di scienze naturaii. Atti, Ser. 4: Anno 1, LXY (1888-89); 2, LXYI (1889- 90); 3, LXYII (1890-91). 4:o. BuUetino mensile: 6—9 (1889); 10—15 (1890); 16—22 (1891); 23—25 (1892). Firenze: Societä entomologica italiana. Bulletino: XX (1888); XXI (1889); XXII (1890); XXIII, 1—2 (1891). Genova: Museo civico di storia naturale. Annali, Ser. 2 : Yl (XXYI, 1888) ; YII— IX (XXYII— XXIX, 1889-90). Milano: Societä italiana di scienze naturali. Atti: Modena: R. Accademia delle scienze, lettere el arti. Memoire, Ser. 2: Yl (1888); YII (1890). 4:o. Opere inciata alla R. Accad. : 1888 — 39. L'accroissement de la bil)liothé4ue. 277 Modena: Societu dei Naturalisti. Atti, Ser. A: VIII. 1 Anno XXIII, 1889). Napoli: Accademia delle scienze fisiche e matheniatiche. Atti, Ser. 2: III (188!)). 4:o. Rendiconto. Ser. 2: III— IV (1890); V (1891). 4:o. „ Societä africana ditalia. Bolletino: VII; VIII; IX, 1— Kl; IX, 11—12 (1890); X (1891); XI, 1—2 (lfi92). Padova: Societä veneto-trentina di scienze naturali. Atti: XI, 2 (1889); XII (1891). Bulletino: IV. 3—4 (1889); V, 1 (1891). „ Redattore della „La Nuova Notarisia". „L. N. Notarisia": 1890, 1—4; 1891, 1. Palermo: Redazione del „Nataralista Siciliano". „I1 Xat. Sic": VIII, 7—12 (1889); IX (1889—90); X (1890—91); XI, 1 ri891). Pisa: Societä toscana di scienze naturali. Memoire: VI, 3 (1892); X (1889); XI (1891). Processi verbali: VI (1888— S9) ; VII (1889—91), Alla Memoria del prof. Giuseppe Meneghini. 1889. Roma: W. Instituto botanico. Aunuario: IV (1889—90); V. 1 (1892). 4:o. „ Biblioteca nazionale centrale Vittorio-Emanuele. Bulletino: IV (1889)— VII, 13-1() (1892). „ Societä Romana per gli stud! zoologici. Bulletino: I, 1—2 (1892). Varese: Societä Crittogamologica Italiana. Memoire : Atti : Venezia: Redazione della „Xotarisia". „Xotarisia«: IV, 14—16 (1889); V, 17—22 (1890); VI, 23—28 (1891) ; VII, 29—30 (1892). Luxembourg. Luxembourg: Société botanique. Reciieil des mémoires et des travaux: „ „Faiina", Verein Luxemburger Naturfreunde (Société des Natiiralistes Lu.xemboiirgeois). Mittheilungen (Comptes Rendusj: 1891, 1—3. 278 Axel Arrheniiis. Norwége. Bergen: Bergens Museum. Aarsberetning: 1889: 1890. Christiania : Universitetet. F. C. Schiibeler: Norges Vaextrige III (1889). 4:o. „ Videnskabs Selskabet. Forhandlinger: 1891, 1; 1892, 2—4. Nyt Magazin f. Nat. Vidensk.: XXXI (1887—90); XXXII, 1_2 (1890—91). Stavanger: Stavanger Museum. Aarsberetning: 1890. Throndhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1888—90. Tromsö: Museum. Aarshefter: XII (1889); XIII (1890); XIV (1891). Aarsberetning: 1888; 1889. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natuurk.: XXYI (1888); XXVII (1889); XXVIII (1890;. 4:o. Verslagen and Meddeelingen, Afd. Naturk.. 4:de Reeks; III— IV 11887-88.; V— VI (1889); VII (1890). Jaarboek: 1886; 1887; 1888; 1889; 1890. Groningen: Naturkundig Genootschap. Verslag: 1888; 1889; 1890. Harlem: Société hollandaise des sciences. Archives néerlandaises: XXHI, 2—5 (1888-89); XXIV (1890); XXV, 1—4 (1891). Leiden: Nederlandsche dierkundige Vereeniging. Tijdschrift, 2:de Sér. : II, 3— 4 (1889) ; UI, 1-2 (1890-91). Nijmegen: Nederlandsche botanische Vereeniging. N. Kruidkund. Archief, 2:de Sér.: V, 3 (1889), 4 (1891). S'Gravenliage: Nederlandsche entomologische Vereeniging. Tijdschrift: XXXI, 3—4(1887-88); XXXII (1888—89); XXXIII (1889-90); XXXIV, 1—2 (1890—91). Utrecht: Provinciaal Utrechtsch Genootschap. Verslag: 1888; 1889; 1890'; 1891. Aantekeningen: 1888; 1889; 1390; 1891. L'acoroissemeut de la Mbliothéque. 271) Portugal. lisboa: Acadeniia Real das sciencias (Glasse de Scienc. Malheni., physic. e. natur.). Memorias. Nova Ser.: VI, 2 (18ö7). 4:o. Jornal: X:o 17—21 (1^74—77); 37-48 (1884—88); 2:a Ser. : T. I. I— A (1889). Russie. Dorpat : NatLiirorscher-Gesellschafl. Schriften: V— VI (l«iii). 4:o. Archiv: 1. Sitziingsberichte: IX. 1—2 (1889). Kiew: Société de.-^ Naturalistes de Kiew. Mémoires: X, 2—4 (1889—91); XI, 1-2 (isOl). IIpoTOKO.Tb: 1888; 1889. VKasaTe.ib pyccKoö .IiiTepaTvpu 1887 — 90. Minusinsk: Museum. Moscou: Société Imperiale des naturalistes, Xoiivaux mémoires: XV, (i (1889). 4:o. Bulletin: 1884, 4; 1889; 1890; 1891, 1—3. Meteorologische Beobachtungen : JlaTcpia.iH Kl. noniiaiiiio ^ayiibi ii (J).iopbi PoccificKott II-Mnepiii oT.ib.TL soo.ioroHecKiri, BunycKX: I (1893). Odessa: Société des naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: XIV (1^89); XV (1890); XVI (1891—92). Riga: Naturforscliender Verein. Correspondenzhlatt: XXXII (1889); XXXin (1890); XXXIV (1891). Arbeiten, Xeue Folge: Yl (1889); VII (1891). S:t Pétersbourg: Académie Imperiale des sciences. Mémoires, 7:e Sér.: XXXVI, 2— (i, 9, 12—16 (1888—89); XXXVn, 2, 3, ö, 7. 11, 13 (1889—90); XXXVIII 1—2 (1890). 4:o. Mélanges biologiques : XIII, 1 (1891). Plenke, Th., Ornithographia rossica. Bd. II, 1—4 (1889 —90). 4:o. „ Hortus botanicus. Acta: X, 2 ,1889); XI (1890). „ Societas Entomologica rossica. Hora-: XXIII (1889); XXV (1890—91). 280 Axel Arrhenins. Suéde. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar: XX (1885i; XXI (1887): XXII (1888); XXIII (1889); XXIV (1890); XXV (1891). Lund: Universitetet. Acta (Årsskrift) : XXV (1888—89) Mathemat. o. Xatur- vetensk.; XXV (1888— 89) Medicin ; XXVI (1889 —90) Afd. II. yysiograf. iSällsk. Handl. 4-.(j. „ Redaktionen af „Botaniska Notiser". „Botaniska Notiser": 1889, ;^— fi; 1890; 1891; 1892, 1—2. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar: XXII (1886-87). 4:o. Bihang, Afdeln. 3, 4 : XIII (1888); XIV (1889) ; XV (1890). Öfversigt: 45 (1888); 46 (1889). Lefnadsteckningar : „ Entomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: X (1889); XI (1890); XII (1892). Upsala: R. Societas scientiarum. Nova Acta, Ser. 3: XIV (1890—91). 4:o. „ Kongl. Universitetet (par Mr le Bibliothécaire, Pro- fesseur Annerstedt). Redogörelse : 1888 — 89. ^.fipe^/ö/", Ad., Japanska Cephalopoder Ak. Afh. 1886. 4:o. Arnell^ H. Wilh., De skandinaviska Löfmossornas Ka- lendarium (Upsala Univ. Årsskrift 1875). , Om vegetationens utveckling i Sverige åren 1873 —75 (1. c. 1878). Dusen, Karl Fr., Om Sphagnaceernas utbredning i Skan- dinavien. Ak. Afh. 1887. 4:o. Fegrcens, Torbern, Om de lösa jordaflagringarna i några af Norrlands Elfdalar. Ak. Afb. 1880. Forsstrand, Carl, Det arktiska hafsorarådets djurgco- grafiska begränsning med ledning af skalkräf- tornas (crustacea malacostraca) utbredning. Ak. Afh. 1886. Fristedt, Konrad, Bidrag till kännedomen om de vid Sveriges vestra kust lefvande Spongi?e. Ak. Afh. 1885. 4:o. Grevillms, A. Y., Anatomiska studier öfver de florala axlarna hos diklina fanerogamer. Ak. Afh. 1891. L'accroissement de la bililiothéque. 281 Hamberg, H. E., Om natttVosteriia i Sverigo åren 1S71, 1872, 1873. (Upsala Univ. Årsskrift 1874.) Henning, Ernst, Agrouoniiskt-Växtfysiognomiska studier i Jemtland. Ak. Afh. l«8!l. 4:o. Jiiel, H. O., Beiträge znr Anatomie der Trematoden - gattung Apoblema (Dujard). Ak. Afh. 1889. Jungner, J. R, Bidrag till kännedomen om anatomien hos familjen Dioscore*. Ak. Afh. 1888. Lilljeborg, W., Bidrag till kännedomen om Pterycomhns Bräma B. Fries, en fisk af makrillfiskarnes familj. , Bidrag till kännedomen om de inom Sverige och Norrige förekommande Crustaceer af Isopodernas underordning och Tanaiaernas familj. Lindman^ C. A. M , Om postflorationeu och dess bety- delse såsom skyddsmedel för fruktanlaget. Ak. Afh. 1884. 4:o. Lönnberg, Einar, Anatomische Studien iiber skandina- vische Cestoden. Inaug. Diss. 1891. 4:o. Å'ilsson, Alb., Studier öfver stammen såsom assimile- rande organ. Ak. Afh. 1887. Stenström, K. O. E., Wärmländska Archieracier. Ak. Afh. 1890. Strömfelt, Harald, Om algvegetatiouen vid Islands ku- ster. Ak. Afh. 1886. Wirén, Axel, Om cirkulations- och digestions-orgauen hos Annelider af familjerna Amphareiida?, Tere- bellidse och Amphietenida?. Ak, Afh. 1885. 4:o. Suisse. Basel: Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen : VIII. 3 (1890); IX, 1—2 (1891). „ La Société botaniqae suisse (Schweizerische bota- nische Gesellschaft). Bulletin (Berichte): I (1891). Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 1888, 1195—1214; 18S9. 1215—1243: 1890, 1244—64. Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubundens. Jahresbericht, Neue Folge: XXXII 1 1887— 88); (1888-89); XXXIV (1889—90). 282 Axel Arrhenius. Lausanne: Société vaudoise des sciences naturelies. Bulletin, 3:me Sér. : XXIV, 98—99 (1888—89); XXV, 100—101 (1889—90!; XXVJ, 102—103 (1891); XXVII, 104—105 (1891—92). Neuchåtel: Société des sciences naturelles. Bulletin: XXIV, 99 (1888—89); XXV, 100—101 (1890); XXVI, 102 (1891); XXVII, 103—105(1891—92). St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: 188H— 87; 1887—88; 1888—89; 1889—90. Schaffhausen: Schweizerische entomologische Gesellschaft (Société entomologique suisse). Mittheilungen (Bulletin;: VIII, 4-7 (1890-91). Ziirich: Naturforschende Gesellschaft. Afrique. Alger: Société des sciences physiques naturelles et clima- tologiques. Bulletin: XXV (1888). Bone: Académie d'Hippone. Bulletin: XXIII, 1—4 (1889). Comptes rendus: 1889; 1890. Amerique. Boston: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings, New Ser.: XVfWh.Ser. XXIU), 2 (1888) ; XVI (Wh. Ser. XXIV) (1889); XVII (Wh. Ser. XXV) (1890). „ Society of Natural History. Memoirs: IV, 7-9 (1890). 4:o. Proceedings: XXIII (1886—88); XXIV (1888—89) XXV, 1—2 (1891). Buenos Aires: Sociedad cientifica Argentina. Anales: XXVI (1888); XXVII— XXVIII (1889); XXIX -XXX (1890) ; XXXI-XXXII (1891) ; XXXIII, 1—3 (1892). Indice General: I— XXIX (1876—89). Lalletnant, G. A., El paramillo de uspalatta. 1890. L'acoroissement de la liiltliorhéquc. 283 Buenos Aires: La Rédaction de „Revista Argentina de Hi- storia Natural". Revista: I (1891). „ Museo de Productos Argentinos. Boletin: III, 31 (1890). Cambridge, U. S. A.: Museum of Comparative Zoölogy. Bulletin: I, 1—7, 9—13 (18()3-fi9); IH, 6, 9—16(1872 —76); IV (1878); V, 1, 7-16 (1878—79); XVI. 2—10 (1888—91); XVII. 3-6 (1889); XVUI (1889); XIX, 1—4 (1890); XX, 1—8 (1890—91); XXI, 1—5 (1891); XXII, 1—4 (1891—92); XXUl 1 (1892). Aimiial Report: 1888-89; 1889—90; 1890—91. Memoirs: XIV, 1, Part II. — I (1889): XVI, 3(1889); XVII, 1 (1890). 4:o. Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: VI (1889); VII (1890); A^II, 1 (1891). Cordoba: Academia national de ciéncias. Actas : Boletin: X, 3 (1889); XI, 3 (1890). Daveuport: Academy of natural seiences. Proceedings: II (1876—78); III, 1—3 (1879—83): IV (1882—84); V, 1 (1889). Halifax, N. Se: Nova Scotian Institute of Natural Science. Proceedings and Transactions: VII, 4 (1889 — 90j. La Platå: Museo de la Platå. Revista: I (1890—91); U, I (1891). Moreno, Fr. R., Le Musée de La Platå. 1890. Meriden, Conn.: Scientific Association. Proceedings: lU (1887—88); IV (1889—90). New Haven: Connecticut Academy of arts and seiences. Transactions: VIII, 1 (1890). Loomis, EL, Contributions of Meteorology ILL (1889). 4:o. New- York: New-York Academy of seiences. Annals: IV, 10— 19 (1889); V, 1—6 (1889—90); Extra N:os 1—3 (1891). Transactions: Vin (1888—89); IX, 1—2, 5—8 (1889— 90); X, 2—6 (1890—91). Index: Ann. IV, 1890. Philadelphia: Academy of Natural Sciences. Proceedings: 1888, 3: iö89: 1890: 1891. 284 Axel Arrheniiis. Philadelphia : American Fhilosophical Society. Proceedings: XXV, 128 (1888); XXVI, 129,130(1889); XXVII, 131 (1889); XXVIII, 132—133 (1890); XXIX, 135-136 (1891). Report: 1888. Subjekt Register: Supplement Register: 1881—89. „ Wagner free institut of science. Transactions : II (1889); III (1890). Rio di Janeiro: Museum national. Archivos : Rochester: Academy of Science. Proceedings : I, 1—2 (1890—91). San Francisco: Calilornia Academy of Sciences. Memoirs: II, 2 (1888). 4:o. Proceedings, Sec. Ser.: I, 1—2 (1888—89); II (1889), III, 1 (1891). San José: Museo national. Republica de Costa Rica. An-iles: S:t Louis: Academy of Science. Transactions: V, 1—2 (1886—88). The total Eclipse of the Sun, Jan. 1. 1889. 4:o. Trenton, N., J.: The Trenton Natural History Society. Journal: II, 1-2 (1889—91). Washington: Departement of interiör (U. S. Geological Survey). Bulletin: 40—45 (1887); 46—48 (1888); 49—65 (8189); 57_(j4 (1890); (i5 (1891); 66—70 (1890); 71—81 (1891). Monographs: XIII— XIV (1888); XV— XVI (1889). 4:o. Annual Report: 1886—87; 18^-88; 1888—89. 4:o. Mineral resources: 1887; 1888. 4:o. „ Departement of Agriculture. Report: 1890. „ ' Division of Ornithology and Mammalogy. North American Fauna: 1—5 (1889—91). „ Division of Economic Ornithology and Mam- malogy. Bulletin: I (1889). „ Smithsonian Institution. Annual Report: 1886; 1887; 1888; 1889, 1. U. S. National Museum: 1889. L'accroissemeiit de la liiblidtheque. 2ö5 Washington: Anthropologlcal Sociely. The American Anthropologist: 1.2—4(1888); 11(1889): III (isyO); IV (18yi); v, 1 (1892). Asie. Calcutta: Aslatic Society of Bengal. Journal, P. I: Vol. LVII, 1-2 (1888); LVIIi avec Supplera. (1889); LIX, l-4(]890); LX. 1(1891). Journal, P. H: Vol. LVII (1888); LVUI avec Supplem. X (1889) ; LIX avec Suppl. (1890); LX, 1—2 (1891). Proceedings: 1888, 9—10; 1889; 1890; 1891, 1—6. Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: I (1891). Melbourne: National Gallery of Victoria. Mc Co\', Prodromus of the Zoology of Victoria: XVII (1888); XVni— XIX (1889)." Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, New Ser.: IH, 2—4 (1888); IV (1889); V (1890); VI, 1 (1891). Helsiiiffibrs le 13 Mai 1892. *o Axel Arrheiiiiis. Bibliothécaire. Register till Meddelanden från Sällskapets sammanträden (Oktober 1888 till Maj 1891.) för den inhemska floran eller för faunan ny form. I. Botanik. Pliaiieroi-aiiia'. Actsea spicata var. erythro- carpa .^gopodium Agrostis canina f. pallida . . Alchemilla alpina „ aphanes AUium schoenoprasum . . . . Alnus gliitinosa ?1 f. a;labra „ f. pilosa . . „ f. subpilosa „ f. subpilosa f. lobulata 180, „ f. subpilosa ö'. glutinosa X incana. . incana . 158, 178, 190, „ var. argentata .... 180, 183, „ var. argentata f. pinnatipartita „ var. borealislSO, . 181, 182, 183, „ var. borealis f. glabrata . 182, „ var. confusal82, „ var. confusa f. glabrescensl82, „ var. glabra 180, 182, „ var. glauca 180, . . .\ 181, 182, var. liirsuta 180, var, intermedia .... 181, 182, var. intermedia f. sublsevis 181, TI 150 151 231 245 248 2(-;4 158 178 178 178 189 180 182 264 184 183 184 184 184 184 184 184 182 183 183 * Alnus incana var. sericeal83, 184 „ „ var.sibirical80, 182 „ „ var. virescens . 180 „ „ var. vulgaris 180, .... 181, 182, 183 * „ „ var. vulgaris f. lajvior '. . 181, 183 „ pubescens . . 178, 182, 190 Alopecurus 164 Amaraiithus retrotlexus . . . 248 Andromeda polifolia 238 „ tetragona .... 244 * Androsace filiformis .... 156 Anemone hepatica 158 Angelica silvestris 152 Arctostaphylos uva-ursi . . . 150 Arnica alpina 202, 244 * Artemisia bottnica 263 Atragene alpina 149 Baldingera arundinacea . . . 227 Bidens platvcephalus et ft'. . 229 „ tripai-titus et ff". . . . . 229 Brassica sp 154 * Calamagrostis descha,mpsi- oides X stricta Calamagrostis Hartmaniana silvatica . . . . Callitnche polymorpha f. am- bigua Callitriche vernalis Campanula glomerata .... „ patula Carex alsatica „ ampuUacea ampullaceaXvesicaria arenaria flava flava X (Ederi .... helvola •^ Ti Ti 245 159 151 154 154 264 264 247 224 246 17» 247 247 156 Register. 287 Carex Horuschuchii var. fnl- va 2_>;i * ,, imandrensis 247 „ hevirostris 15i) „ limosa 247 „ livida •24S „ (Ederi 247 „ (Ederi * lepidocarpa . 247 „ riparia 159 „ vesicaria 224, 247 Carpinus betulns 519 Catabrosa algida 245 *Cerastium latifolium . . 202, 244 Chenopodiumalbumvar.com- mune . . 211 „ „ var. cy- migerum . . . 211, 212 „ „ var. glo- mex-ulo- sum 211. 212 „ „ var.paga- num 211, 212 „ « var. pe- dunculare . . . .211, 212 „ „ var.spica- tum. 211, 212 „ „ var. viri- de. . 211, 212 „ „ var. viri- descens . 211 Cirsium lieterophvllum X pa- lus>tre ". . 152, 159, 190 Conringia orientalis 201 Cornus suecica 238, 264 Cotoneaster 150 Crambe maritima 230 Daplme 150 Dianthus arenarius 150 Dipsacus silvester 193 Draba hirta 244 Dryas octopetala 245 Elj^mus arenarius 227 Enastrocarpus lyratus .... 248 Epilobium angustitolium . . 151 „ obscurum 190 P^pipactis rubiginosa 150 Epipogon aphyllus . . . 152, 159 * Erigeron unifiorus f. ramosa 202 i^riophorum angustitolium . 227 „ callithrix .... 239 Erysimum hieraciifoliuni . . 2(i4 i2upatorium cannabinum. . . 159 Festuca duriuscula 145 „ „ subvar. li- toralisl4<), 21(^ Festiita glauca 143, 211 „ „ subvar. caesia 144, 211 „ ,, subvar. genui- na 143 ' „ „ subvar. litora- lis .... 147, 211 „ ,, subvar. pallens 144 „ ovina 146 * „ rubra var. planitolia subvar. villifiora . . 161 Galium aparine 234 Genista tinctoria 193 Geranium silvaticum 151,238, 4(j4 * Geum rivale f. simplicifolia 190 Glyceria distans 191 „ „ var. pulvina- ta 191 „ maritima 181 *Hepaticatriloba f. multiloba 190 Hieracium prenanthoides . . 159 * „ umbellatumf. mon- strosa 193 Impatiens parviflora 201 * Juncus arcticus X tilifor- mis 245 Juniperus communis f. nana 230 Knautia arvensis 264 Ka-nigia islandica 245 Lactuca scariola 248 Lappa intermedia 229 * „ nemorosa 229 Larix sibirica 197 Lathyrus vernus 151 Ledum palustre . . 201, 238, 243 „ „ var. dilatata 201 * Leontodon autumnalis f. monstrosa 233 Lonicera coerulea 150 „ xylosteum 150 * Luzula Wahlenbergii var. conglomerata 245 Melandrium 23S Mentha gentilis 234 Mulgedium sibiricum 159 Keottia nidus avis 159 jSIepeta macrantha 248 Nupliar pitniilum 159 Pedicularis hirsuta . . . 202, 245 Peucedanum palustre 15 i Phragmites communis .... 227 Picea excelsa 151 „ f- 185 Platanthera bifolia 1. mon- strosa 235 288 Register. * Polemonium campanulatum var. albiflora 236 * Potamogeton Friesii .... 200 „ graminevis . . 201 „ lucens .... 201 „ mucronatus . 200 pusillus. . . . 201 * „ Zizii ..... 201 * Primula officinalis f. longi- calyx 162 Pulsatilla vernalis 158 Pyrola umbellata 159 Quercus pedunculata 155 Jianuncnlus glacialis 244 „ nivalis 244 Rapistrum clavatum 147 „ rugosum et var. clavatum 148 Rhodiola rosea 239 * Ribes rubrum var. glandu- lifera 236 Rosa acicularis 150 „ cinnamoinea 150 * „ coriifolia 151 Riibus arcticus 238 * „ „ var. subquin- quelobus . . . 210 * „ „ var. subquin- que — trilobus 210 * „ „ var. trilobus. 210 „ castoreus ........ 243 „ Chamsemorus 238 „ idseus 210 „ „ var. anomalus. 209 „ „ var. simplicifo- lius 209 * „ „ var. simplicior 209 „ saxatilis 154 Kuinex conglomeratus .... 234 * „ conspersus .... 227, 234 * „ crispus X domesticus 156 „ domesticus 228 „ hydrolapathum .... 159 „ obtusifolius 229 Sahx 159 „ auritaXrosmarinifolia 234 •^ „ hastata X nigricans. . 236 * „ lapponum X (antagl.) depressa 236 „ phyliceefolia 152 „ polaris 244 „ rosmarinifolia 264 Salsola kali . . , 230 Saxifraga csespitosa 245 „ oppositifolia .... 245 „ stellaris . 239 Saxifrasa ceespitosa f. pyg- msea .... 202 „ „ var.comosa 2U2 Scabiosa columbaria 193 Senecio Jacobeea 219 Si lene acaulis 244 „ nutans 150 Sinapis juncea 154 Sisymbrium Loeselii 201 Sparganium ramosum .... 159 * Stach3's ambigua 263 Stratiotes aloides 159 * Taraxacum ceratophorum . 161 „ compactum. . . 160 „ corniculatum. . 159 * „ cornigerum. . . 160 „ erythrospermum 160 „ glaucescens . . 160 * „ isevigatum . . . 160 * „ nivale 15 ( „ obliquum .... 160 „ officiiiale f. . . . 192 „ „ genui- num . 160 „ var. bo- realis. 161 „ phymatocarpum 157 „ prtecox 160 „ taraxacoides . . 160 Tilia 161 Trachynia distachys 248 Trientalis 238 Trifolium striatum 248 Trigouella hamosa 248 TrolliuR 238 Tussilago 158 Typha latifolia 233 Ulmus effusa 151 Verbascum lychuitis 19U „ „ var. cuspi- datum . 190 „ nigrumXthapsus 190 „ thapsus 150 Veron ica saxatilis 245 Viburnum 150 * Vicia lathyroides 229 „ silvatica 150 * Viola canina var. crassifolia 185 * „ „ var. montana f. liamata 162 „ mirabilis 151 * „ Riviniana var. nemo- rosa 185 Xantliium strumarium .... 248 Zostera 198 Kegister. 289 rieridoplijfa. * Aspidium cristatum X spi- nnlosum 149 „ thelypteris . 159, 1(.2 Botrycliiuin ternatum 159 Lycopodium clavatum (var. la<^opus) .... 243 „ inuiidatum. . . 159 Fung-i. Cyathus striatus 149 * Ponicillium glaucum ff". . . 193 Polyporus öcliweiuitzii . . . 2(14 * Puccinia malvacearum . . . 234 Rhizopogon Inteolus 149 Sparassis crispa 190 Cyanophycese 248 Desmidiacese 162 Diatomacefe 162, 193, 200 * Sphaärella nivalis . . . 149, 192 II. Zoologi. Maiiiiiinlia. Pag. . 157 Castor fiber (bäfver) . Meles taxus (gräfling) Aves. Aqvilii clanga 175 Ardea stellaris „ Ciconia alba 2f)9 * Colymbus Adamsii 155, 156, 175 Colymbus glacialis . . . 155, 15G * Liigopus urogallus X al- bus 217, 259 Loxia leucoptera 200, 217 Nucifraga caryocatactes . . . 149 Passer domesticus (spavf) . . 164 Pastor roseus " 217 Somatei-ia mollissima (ejder) 228 Sterna nigra 217 Syirhaptes paradoxus . 149, 175 Tetrao urogalloides 217 Tetrao urogallus , 175 Vulpanser tadorna Pisces. Li paris lineatus . . , 245, 259 lusecta. Hymenoptera. *Aporus dubius 199 Formica sangvinea 231 Lasius flavus n . niger Myrmica Sirex Fantoma n » n 199 Coleoptera. Aniara aulica „ torrida * Atheta (Dimetrota) cribri- pennis „ subplana * Baridius (Limnobaris) mar- tulus „ T-album *Bembidiuni nitidulum . . . * Bledius arcticus Ceutorhynchus humeralis . „ neutralis . „ Roberti . . Chilopora rugipennis . . . . Dorj^tomuri Schönherri . . . „ lapponicus . . . „ imbecillus . . . Dryocoetus cor\-li Harpalus leiroides * „ siiriulans * L3'mantor coryli „ sepicola Niptus hololeucus Pytho abieticola americanus depressus Kolvensis niger 236, „ strictus Philydrus ferrugineus .... frontalis Levanderi 224, 224, n n n » T) marginatus maritimus . melanocephalus 19 153 199 153 223 n 208 200 223 n 199 206 224 153 r> 224 n 245 236 237 n 237 237 225 224 225 225 225 224 290 Register, Philydrus nigricaiis. . . 224, 225 Sahlbergi . . 224, 225 * Psylliodes tnarcida 223 „ napi 230 * Raphirus picipes 246 Khynchsenus T-album .... 223 Rhynchophori 222 * Scaphidium 4-maculatum . 208 * Smicronyx politus 205 * Stenus ampliventris .... 199 * Zeugophora scutellaris var. frön talis 246 Lepidoptera. * Abraxas sylvata 20G Acidalia aversata 189 „ muricata „ „ rubiginata 208 „ rubricata „ Acronycta Aini 207 „ cuspis „ Agrotis brunnea 153 „ Dahlii 195 * „ fcstiva 153 * „ grisescens 230 „ plecta 153 * „ „ var. Anders sonii „ * „ triangulum . . , . 202 rubi ; „ * Anomogyna Isetabilis .... 162 Argynnis Aphirape 203 * „ „ ab. Aino 204 ^•^ j; RO. J-SR- bella . 203, 204, 205 * Argynnis Aphirape ab. Kul- lervo 204 Argynnis Euphrosyns .... 203 I'rigga „ * „ „ aberr. Ahti 205 * „ «. „ Tapio „ „ Ossianus 203 „ Påles „ „ „ aberx-. induc- ta 204 „ Selene ....:.. 203 * Argyresthia abdominalis . 189 Arsilonche albovenosa .... 227 * „ „ var. al- bida . . „ * „ „ var. . . murina „ Asphalia flavicornis 190 * Asopia costalis 188, 234 * Asteroscopus nubeculosus . 194 Boarmia jubata 189 Bombyx lanestris 195 „ „ var. Aava- * Botys Benealis 188 * „ flavalis 234 „ hyalinalis 189 „ nebulalis „ „ pulveralis .., Bucculatrix cidarella „ * „ Demaryella ... „ „ ulniella „ Caradrina palustris „ Chile forficellus , Cidaria adseqvata (blandiata) „ * „ affinitata var. tur- baria 163 * „ candidata 206 * „ cognata 188 „ galiata 189 „ lignata ,, * „ literata 163 * „ olivata 163, 188 „ simnlata ...:.... 163 „ siterata 189 „ tasniata „ Conchylis ciliella „ Crambus selasellus „ * „ verellus . ... 188, 234 Crj^ptoblabes bistriga .... 189 Das3'chira fascelina 207 * Dianthoecia capsophila . . . 152 Diastictis Artesiaria 233 * Eidophasia messingiella . . 189 Elachista adscitella „ „ Gleichenella .... „ * „ nobilella „ „ rh^-nchosporella . . „ * „ triseriatella „ Erastria candidula (pusilla) . 207 * Eupithecia assimilata .... 164 „ campanalata . . 164 „ conterminata . . 189 '* ,, denotata 164 * „ exiguata. . 164, 188 * „ Helveticaria aberr. arceuthata . . . 164 * „ satyrata aberr. subatrata .... „ * „ subfulvata aberr. oxjalata ... .163 * „ valerianata 163, 188 Eupsilapteryx aeneoguttella . 189 * Eurycreon verticalis .... 234 * Gluphisia crenata 190 Grapholitha cirsiana 189 Register. 2'Jl Grapliolitlia cruciana 189 „ Hohenwartliiana „ * „ pallifrontana . . 235 „ Penkleriana. . . „ „ pajjillana .... 189 „ ravulana „ „ tenebrosana ... „ Haclena gemiiia, forma i-e- missa 195 „ litlioxylea 189 „ strigilis vai*. latrun- cula 207 * Harpella bractella 187 Pleliozela resplendella .... „ H3'percallia citrinalis „ * Incurvaria Havifrontella . . 188 * Lasiocampa lunigera var. lobulina ." 1G2 Lencania lithargyria 189 Litliocolletis spinolella .... „ „ ulmifoliella. . . „ Lophopteryx Carmelita . . . 152 Luperina Haworthi 195 Lycaena minima ; 189 Lythria purpuraria var. ro- taria , 207 Mamestra advena 208 * „ genistti? 188 * „ nebulösa . . . lö.-i, 208 Melittea Cinxia 189 Micropteryx aruncella .... „ * Nepticula anomalella .... 189 * „ betulicola .... „ * „ luteella „ * „ malella „ * „ microtlieriella . . „ * „ Nylandriella ... „ * „ ruficapiteila ... „ * „ salicis „ '^ „ subbimaculella . „ * „ vimineticola ... „ * Jjeuronia Cespitis 152 „ Lolii (Popularis) „ Nola centonalis ........ 189 * Nonagria typhee 233 * „ „ var.fraterna „ Notodonta torva 152 Nudaria senex 189 Nymphula' stratiotata .... „ Orgyia ericee 202 * Orobena tenealis 234 * Pachnobia leucographa . . 194 Panthea csenobita 191 Phoxopteryx Mitterbache- riana 235 Phthoroblastis argyrana ... „ * Phthoroblastis Oclisenhei- meriana 235 Ph3'lIoporia bistrigella .... 189 Pieris brassicte 231 Prays Cnrtisellus 189 Prothymia laccata „ Psilura monacha 191 * Retinia Buoliana . . . 188, 235 * „ duplana 234 * Sarrothripa Kevayana (== undulana) 208 Sarrothripa var. degenerana „ * „ var. dilutana . . „ Scoria lineata , . 189 *Scotosia vetulata . . . 1G3, 18S Sophronia parenthesella . . . 189 Syrichtus Malvse var. taras „ * Tliyatira Batis aberr. con- iluens 212 * Tinea angustipennis .... 188 „ arcella 208 Tischeria complanelln .... 189 * Tmetocera ocellana 235 * Tortrix costana ....... 234 „ reticulana 235 „ viridana 189 * Trachsea Atriplicis 194 Xylina furcifera „ „ Zinckenii s. Lambda „ Zonosoma punctaria 206 * „ „ aberr. in- fuscata . „ * „ „ aberr. ar- cufera . . „ *Zophodiaconvolatella(gros- sulariella) 190, 235 Diptera. Cecidomyia strobi 212 Phytomyza geniculata .... 231 Hemiptera. * Aphanus(Pachymerus)phoe- niceus 248 » piyi • • •. „ *Myrmedobia distingvenda var. pupalis . 249 „ tenella .... „ Phytocoris norvegicus (bi- punctatus) 230 * Trioza segopodii 249 Neiiropte7-a. Hcliothrips Dracaenie 227 * „ lemoralis .... „ „ hsemorrhoidalis Tseniopteryx 185 292 Register. Thysanura. Campodea staph;ylinus .... 226 Lepisma saccharina „ Thermophila furnorum 225, 226 Collembola. Collembola ........ 225, 23l' * Cyphoderus albinus .... 231 * Entomobrya arborea .... 231 * „ lanuginosa231, 232 * „ margin ata 231, 232 * „ maritima .... 231 * „ muscorum var. Nicoletii .... „ „ myrmecophila 232 * „ spectabilis . . . 231 Isotoma 231, 232 * „ fimetaria 245J * Lepidocyrtus albicans 231, 232 Orchesella melaiiocephala . . 232 * „ rufescens 231 * Papiiius iiavosignatus var. cinerascens .... „ * ,, silvaticus „ Sminthurus albifrons .... 232 „ apicalis „ * „ „ var.Le- vanderi „ * „ „ var. vi- ridulus „ „ aureus „ „ elegantulus ... „ „ igniceps ..... „ „ multifasciatns . „ * „ nigromaculatus var. infuscatus „ „ palliceps , „ pilosicauda ... ^ „ pruinosus .... „ "' „ qvadrilineatus . 231 * „ „ var. ochropus 231, 232 Templetonia nitida 249 Templetonidse 231 Åcaridac. Acarus passerinus 222 Analges 221 A r alges passerinus 220 Dermaleichidte 219, 222 Dimorphus 221 Crastacea. Palsemon sqvilla , . 246 Rotatoria Anursea aculeata 156 „ cochlearis „ „ longispina 246 « fcecta „ Asplanchna priodonta var. helvetica „ Balatro „ Floscularia appendiculata . . „ Melicerta ringens Stephanops * Synchagta apus 209, * „ monopus 2uy Triarthra longiseta 246 Protozoa. Actinophrys sol 246 Arcella vulgaris „ Codonella beroidca „ „ bottnica „ „ Brandtii „ Clathrulina elegans „ Difilugia acnminata. ..... „ „ constricta „ „ globulosa „ „ spiralis „ Hedriocystus pellucidns ... „ Nebela collaris 246 Mollusker 156 Myriopoder 227 Parasitmaskar 164 Spindlar 164 Rättelse. Sid. 133, rad 13 nedifrån står fennica, l;is obovafa. '^BJ- WHOI I.IBRAHY iiiii>iiiMiiiiililJiiili|{|llj|ll||; liiH niK B