MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TJUGONDEFÖRSTA HÄFTET. MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT. HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 189 5. MEDDELANDEN AP SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. T.IUGONDEFÖRSTA HÄFTET. ^[IT EINER DEUTSCHExV UEBERSICHT -»♦^ HELSINGFORS, .7. SIMBLII ARFVINCtARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1895. o i: I» ! K % I «) I «> SöcietasjrofaEiia et flora fennica 1894-95 Hederso7'df'örande : Herr professor W. Nyländer. Ordförande: Friherre professor J. A. Palmen. Viceordf ärande : Herr professor F. Elfving. Sekreterare : Herr kandidat O. Bergroth. Skattmästare: Herr bankodirektör L. v. Pfaler. Bibliotekarie: Herr magister A. Arrhenius. Intendent för de zoologiska samlingarna: Herr doktor K. M. Levander. Intendent för de botaniska samlingarna: Herr docent A. O. Kihlman. Tryckning skomité : Herrar professor J. A. Palmen, doktor K. M. Levander, do- cent A. O. Kihlman, professorer J. P. Norrlin, Th. Saelan och J. Sahlberg. — Siqipleanter : Herrar professorer F. Elfving, O. M. Reuter och rektor M. Brenner. Mötet den 6 oktober 1894. Till arkivet hade herr doktor Hj. Hjelt såsom gåfva inlem- nat den ursprungliga handskriften till Carices distigmaticw i hans Conspectus, innehållande talrika originalanmärkningar af herr rek- tor S. Almqvist i Stockholm, hvars uppfattning varit bestäm- mande vid redaktionen af nämda grupp. Till offentliggörande i Sällskapets Ada anmäldes K. M. Le- vander: Materialien zur Kentniss der Wasserfauna in der JJnige- bung von Helsingfors mit besonderer Berilcksichtigung der Mee- resfauna. II Botatoria. Herr professor F. Elfving meddelade att Sällskapets anhål- lan om portofrihet för frågebrefven rörande kulturväxternas ut- bredning i landet blifvit å högsta ort bifallen och att under som- maren inemot ett tusen sådana blifvit kringsända att före den 1 oktober besvaras. Tills vidare hade endast omkring en fjärde- del af dem återsändts, hvarföre herr Elfving bad att få erinra vederbörande om de behjärtansvärda frågorna. Herr doktor A. O. Kihlman gjorde följande växtgeografiska meddelanden: Såsom ny för finska floran förevisades Ruppia spiralis (L.), funnen senaste sommar af kand. O. A. F. Lönnbohm i en grund hafsvik vid Tvärminne i Pojo, där den förekom tillsammans med Potamogeton pectinatiis. Angående Ruppia-m'iQvnd.s utbredning an- fördes vidare såsom tillägg till Herb. Mus. fenn., att R. brachypus jämväl anträffats af föredragaren i Esbo skärgård; äfven R. ro- stellata hade befunnits ega en vidsträcktare utbredning än i jiämda arbete angifves, i det den uppvisats jämväl för Hvita Mötet den 6 oktober 1894. 3 hafvet, nämligen nära mynningen af Kcmijoki, där den påträffats af föredragaren I8f iiovrml)er 1894. 21 sodor), [Alojjeciirus niyricans (nordöstligaste delen)], Salix glauca (d:o), Rosa cinnamomea (a. i norr, r. i söder) m. fl. En del af området synes dock genom beskaffenheten af vissa där förekommande ståndorter ganska skarpt skilja sig från dess öfriga delar, nämligen kustbrämet. Orsaken till uppkomsten af ståndorter med säregen vegetation i detta gebit ligger, såsom man lätt kan finna, i beskaffenheten af de lösa jordlagren. Medan nämligen i det inre lera anträffas mycket sällan och i ringa ut- sträckning, hafva här emot Hvita hafvets kust mäktiga aflagrin- gar af en fruktbar åkerlera egt rum, aflagringar, hvilka i synner- het tydligt framträda i flodernas skärningar. Då man färdas ned- för Kemfloden öfverraskas man plötsligt vid Tuhkakoski cirka 5 mil från flodmynningen af att se de dittils sandiga eller också låga, sumpiga stränderna bytas ut mot höga branta lervallar, i hvilka vårflödet förorsakat ras, och hvilka upptill äro beklädda med lummiga buskar och löfträd. Nästan utan det ringaste af- brott fortsättas dessa lerstränder sedan ända ned till mynningen. Afven hafsstränderna omkring Kemijokis mynningsvik äro leriga. Huruvida leraflagringarna sträcka sig utmed hela kusten söderut från Kem har jag visserligen icke utforskat, men sannolikt är att så förhåller sig. Åtminstone vid Soroka och Surna kunde jag öfvertyga mig om att så är fallet. — Just omkring Kem-floden är det som ofvan antydda, för kustregionen karaktäristiska stånd- orter förekomma. De utgöras af buskbeväxta ängar (såväl fuk- tiga som hårdvalls-), friska fältbackar och ställvis lundar, utmärkta genom en frodig vegetation med rikliga örter. Af dem äro flere, och det just af de ymnigaste, främmande för det inre området. Af sådana böra nämnas i främsta rummet den mycket ymniga Trollius; vidare Diantlius supe7'hus. Vida silvatica, La- thyrus pratensis, Tussilago, Conioselinum tataricum (r): andra arter äro åter här allmänna, men i det inre mer eller mindre säll- synta såsom till exempel: Polygoniini viviparum, Lychnis flos cuculi, Vida sepium, Tanacetum, med flere. Afven i ändra af- seenden afvika nu nämnda ståndorter ansenligt från motsvarande i det inre området. Jag kan dock ej nu närmare ingå härpå, men vill ännu tillägga att jag vid Tuhkakoski såg en vacker tall- -skog med ett rikligt fältskikt af gräs och stora örter såsom Gera- nium silvaticum, Cirsium heterophyllum och andra! 22 Mötet den 3 november 1894. Hvad områdets gränser i dess helhet beträffar, synes åtmin- stone dess södra gräns vara fullt naturlig. Norrlins -skildring af ståndortsförhållandena i Onega-Karelen passar föga in på ens de sydligaste delarna af förevarande område, och en mängd i den förra provinsen förekommande arter, hvaribland flere allmänna och karaktäristiska, saknas i Karelia Pomorica helt och hållet. Jag kan ej nu närmare ingå på dessa förhållanden eller räkna upp några arter, jag vill blott beträffande florans sammansätt- ning i Karelia Pomorica framhålla några egendomligheter. Sär- skildt i ögonen fallande är dikotyledonernas ringa antal, äfven i jämförelse med monokotyledonerna. Om vi ej medräkna det vest- ligaste, af Vainio undersökta området och äfven utesluta Solo- vetsk, så få vi för resten af provinsen vidpass 140 monokotyle- doner hittills kända, medan artantalet af dikotyledoner ej går upp till mer än omkring 260 ä 270 således ej fullt två gånger så mycket som de förra. I dessa siffror, hvilka dock ej äro de- finitiva, äro äfven hafsstrand-växter medräknade. Några af de stora dikotyledona familjerna äro påfallande svagt representerade. Så till exempel Banunculacece med 12 arter, Cruciferce med lo (15?) arter, Fersonatm IB (14?) arter, Lahiatce 8 (9?) arter, Compo- sitre (utom Hieracia) 29 (31?) arter. Redan nämnandet af dessa familjer utvisar, att det i synnerhet är de odlade marker åtföljande arterna som saknas. Ännu återstår att nämna några ord om den i många afseen- den egendomliga skärgården utanför Kem. Den sträcker sig tre mil ut till hafs det vill säga halfva vägen till Solovetsk och består af flere större och mindre holmar samt en massa skoglösa skär. klobbar och klippor. Holmarna äro dels låga och då till största delen barrskogbevuxna såsom Studentskoj-ostrow, Popovansaari. Jakostrow, Jelowoi-o.strow med flere. Dels åter äro de högbärgiga, resande sig med tvärbranta sidor ur hafvet. Så till exempel Kol- gora och Gusowoi-öarna. På den så kallade Nemetski Gusowoi reser sig ett bärg nästan tvärbrant ur sjön till 103 m höjd och en annan bärgstopp på samma holme är ännu något högre, sä- kerligen 120 m. Sistnämda höjd nås antagligen också af den högsta platån på den stora Ruski Gusowoi. I dalgångarna mel- lan bärgen äfvensom ställvis vid stränderna ha dessa högbärgiga holmar att uppvisa delvis rätt ståtlig och vacker granskog, men Mötet deu 3 november 1894. 23 de afmndade topparna äro för det mesta skoglösa. Tvinande, krypande granar af ett egendomligt utseende finnas här dock. De blifva aldrig öfver två m höga och deras toppar äro regel- bundet förtorkade. En hel dunge af dylika granar, hvilka gan- ska väl stämma öfverens med dem d:r Kihlman skildrat från Kola halfön, sågs på Nemetski Gusowoi. Äfven förkrympta tal- lar och björkar funnos här. — För öfrigt äro dessa bärgstoppar aldrig nakna, ulan till största delen betäckta med ett mörkbrunt till svartbrunt torflager (!), hvarpå växer ett tätt slutet, men ytterst lågt (2 — 5 cm högt) skikt af ris. Dettas väsentligaste bestånds- delar äro Empetnini och Ardostaphylos alpina, vidare mindre ymnigt Myrtillus uliginosa och Leduni. Bland risen finnas di- verse lafvar inblandade (CYatZma-arterna, Splueroplioron coralloides, Evernice med flera), hvaremot mossorna äro mycket underordnade. Af örter och gräs är endast Rubus chamcemorus ymnig; för öf- rigt förekommer ställvis, särdeles på våtare ställen mot slutt- ningarna Cornus och Carex farifiora (ofta massvLs). På skär och klobbar, där jag träffade ifrågavarande egendomliga forma- tion mest typiskt utbildad, uppträder torfven gerna i form af mindre och större, afrundade, buU-lika kullar. Dessas tjocklek på midten går till en m och måhända därutöfver. På deras midt är ristäcket försvunnet, och där beklädes torfven endast af skorplaf. En karaktärsväxt för de yttre, klippiga holmarna och skä- ren är för öfrigt äfven Juniperus communis var. nana. Vidare dels förevisade, dels omnämde herr Bergroth föl- jande anmärkningsvärdare arter kärlväxter bland de vidpass 90 för området nya, som under sommarens resa uppdagats: Equisetum variegatum Schleich., funnen vid Kellovaara by på Hukkakallio dolomitbärg tiUsammans med E. scirpoidesMiQhx., äfvensom vid Kyntismäkoski vidpass 12 km nordvest om Jys- kyjärvi. Woodsia glahella R. Br. anträffad ganska ymnigt å Hukka- kallio på dolomit. Arten är hos oss sydligast funnen i Kuu- samo. Eriophorimi Scheuchzeri Hop. funnen sydligast vid Onnan- 24 Mötet deu 3 november 1894. jokis utflöde i Ondajärvi något söder om 64°; för öfrigt allmän i områdets nordvestra del. Carex ampuUacea Good. var. rotundata Whlnb. anträffad tämligen ymnigt på tufvor i en mosse söder om Laajajärvi invid Ondarvi by och vidare ymnigt på ett par af de högbärgiga hol- marna i skärgården utanför Kemi. Arten är förut hos oss funnen endast i Lappmarken. Epilobium alsinifolium Vill., som tagits på en sank äng invid källdrag söder om Rukajärvi, där den växte ymnigt. 1 det närmaste lika sydligt är arten förut tagen i OK. Junciis supinus Moench, som anträffats ännu vid Jyskjärvi by vid nära 65°. Carex strida Good., hvars nordligaste fyndort likaså är vid 65°, nämligen vid Kivilampi cirka 12 km nordvest från Jysky- järvi. Längre söderut anträffades arten på många ställen. Carex aristata R. Br. funnen i en lund vid Tuhkakoski fors i Kemijoki, vidpass fem mil från elfvens mynning. Arten är förut funnen endast en gång inom vårt naturhistoriska område, näm- ligen af Elfving vid Nikola by vid Svir-floden. Det är en ost- europeisk och sibirisk art, utbredd genom hela Sibirien ända från Kamtschatka och i Ryssland tagen såväl i landets mellersta delar som i trakten af Petersburg (enligt Ledebour och Meinshausen). Dess sydvestligaste fyndort är i Schlesien (Fieck). Dianthus arenarius L. funnen ymnigt på Puvassyrjä ås nordvest om Jyskyjärvi äfvensom på flygsandsfält vid Suopais- salmi by vid 65°. Närmaste fyndort är Kuusaranda vid Onega- sjön. Sium latifolium L., tagen på tvänne ställen vid Kemijokis mellersta lopp. Förut ej hos oss funnen så nordligt. Epilohium montanum L., nordligast observerad vid Hiisi- järvi by 64° 30'. Lamium amplexicaule L., tagen i Usmana by. Campanula glomerata L., nordligast funnen likaså vid Us- mana by. Inula salicina L., nordligast funnen vid Wuotjaskoski (Ke- mijoki). Äfven i områdets sydhgaste del vid Särkijärvi. Mötet den 3 uovember lb94. 25 Leontodon Juspidus L., anträffad nordligast på Vakanvaara, öster om Kellovaara by. Botrychium lanceolatum. (Gmel.), funnen i ymnighet på en hårdvallsäng invid Rukajärvi by, äfvensom sparsamt på Vakan- vaara. Sparganhim speirocephalum Neum., tagen endast på ett ställe» nämligen i den lilla sjön Muijenjärvi, vidpass två mil vester om Jyskyjärvi, på en — två m djup. Exemplaren synas vara fullkom- ligt identiska med de svenska exemplar af arten, som förvaras i universitetets herbarium. Epipogon apliyllus (Schmidt), funnen af kandidat K. E. Stcn- roos i några få exemplar å Vakanvaara i löfskog. Zanichellia polycarpa Nolte, anträffad i hafvet utanför Kemi- jokis mynning, där den växte bland Zostera. Pyrola minor X rotundifoUa. Denna hybrid, som förut hos oss är tagen endast i Lappmarkon, anträffades af mig i djup granskog vid Njuurilampi träsk nära Moina, äfvensom vid Hauta- koski (Tschirkkakemijoki). Exemplaren öfverensstämma noga med dem från Kemi-Lappmark, hvilka tagits af Hjelt och Hult och se- dermera bestämts af professor Saelan. En undersökning af pollen, som jag företog å mina exemplar, gaf vid handen icke blott att flertalet poUentetrader voro i det närmaste toma, små och hop- skrumpna, utan äfven att deras totalantal ^ar betydligt ringare än hos exemplar af hufvudarterna P. minor och P. rotundifoUa. I sammanhang med herr Bergroths ofvanstående medde- lande redogjorde herr kandidat K. E. Stenroos för sina Zoologiska, särskildt ornitologiska exkursioner i Karelia pomorica sommaren 1894. Då magister Bergroth redan skildrat resans gång öfver huf- vud taget, hvilken för oss båda var den samma, har jag endast att tillägga några ord om mina egna undersökningar. Medan magister Bergroths uppgift gick ut på att undersöka floran och vegetationen i den föga kända botaniska provinsen Karelia po- morica, önskade jag göra insamlingar af vattenevertebrater sär- skildt krustaceer. Därjämte skulle jag göra ornitologiska anteck- 26 Mötet den 3 november 1894. ningar äfvensom samla insekter, i främsta rummet Podurider till en af professor 0. M. Reuter ännu icke publicerad afhandling om Finlands Collembola. Min utrustning utgjordes därför af en större packlåda med burkar och flaskor af olika storlekar, fyllda med sprit jämte andra konserveringsvätskor och reagentier, tvänne större blecklådor för inpackning af Hvitahafs-evertebrater, två pela- giska ythåfvar, två mindre handhåfvar, en slädhåf, en botten- skrapa, bössa, mikroskop, fotografiapparat med mera. De två kon- serveringslådorna, hvilka i S:t Petersburg blefvo fyllda med sprit, sände jag från Povenets tiU staden Kem, dit vi på höstsidan skulle anlända. Öfriga saker medtog jag på den långa resan, som gjor- des antingen med häst, båt eller till fots. Af naturliga skäl fä- ste jag största uppmärksamhet vid sjöarna och vattendragen, i hvilka jag med mina fångstredskap hade att söka mitt byte. Öf- ver dessa förde jag en journal, uti hvilken sjöarnas läge, rela- tiva storlek och djup, bottnens och strändernas beskaffenhet och så vidare antecknades. A de sjöar, där man kunde komma öfver någon båt, företogos alltid smärre utfärder för fångst af pelagiska djur; för öfrigt håfvade jag alltid vid stränderna från skilda lo- kaler, och från träsk och smärre sjöar, där inga båtar funnos, nödgades jag samla endast vid stränderna. Men icke endast från sjöar och floder, utan äfven från puttar, diken, vattengrafvar med mera tog jag alltid prof på mikroorganismer, hvilka till en del på stationen mikroskopiskt granskades. I Hvita hafvet företogos först egentliga draggningar. hvilka ofta upphemtade flera intres- santa djurformer. Här kunde man äfven under ebbtiden göra rika skördar på stränderna. Åtskilliga kräftdjur, annelider, echino- dermer, hydroider m. m. funnos under tång och stenar. En an- nan gång, då dessa blifva bestämda och -ordnade, ber jag att få återvända tfll våra Hvitahafs-exkursioner. Då jag ej heller ännu hunnit granska det öfriga materialet och således ej är i stånd att redogöra för faunan i vattendragen, ber jag att denna gång endast få nämna några ord om fågelfaunan. När vi anlände till vår första hufvudstation, Särkijärvi by NW om Seesjärvi, var våren redan så långt framskriden att vege- tationen stod i full grönska och de flesta växter höUo på att slå ut sina blomknoppar. Många arter hade tifl och med slutat sin blomning. Videbuskarna hade redan öppnat sina kapslar för att Mötet den 3 november 1894. 27 utsläppa fröna. De fågelarter, hvilka tidigare lagt ägg, hade dessa om ej ännu kläckta så åtminstone länge ruiVade. Mesarna hade flygfärdiga ungar, och knipan såg man åtföljd af en mängd dun- ungar. Allt detta visade tydligt att exkursionerna för en orni- tolog voro allt för sent påbörjade. De nordligare häckande ar- terna hade för länge sedan passerat genom dessa trakter. Några äggsamlingar kunde ej heller göras, hvilket tidigare på våren icke skulle hafva varit svårt, då ju mänga intressanta nordi- ska arter häcka här i stort antal. Sådana riktiga karaktärsfåg- lar inom hela det vidsträckta område vi passerade voro: Tur- dus viscivorus, hvilken tycktes vara den allmännaste trastarten och allmännare än T. pilaris, samt Parus cinctus eller den lappska mesen, hvilken förekom mycket allmänt öfverallt ej en- dast i barrskogar — i synnerhet brända skogar och hedar tyck- tes utgöra dess älsklingslokaler — utan äfven i kärr och löf- skogar. På våra första exkursioner i omnejden af Särkijärvi by såg jag åtskilliga individer, och ett bo med .sju flygfärdiga ungar fann jag i en ihålig asp 1.5 m ofvan marken vid Lahnalampi. En annan mycket intressant lappsk fågel, som troget visade sig på alla våra exkursioner och som genom sin rödbruna färg sär- skildt ådrog sig vår uppmärksamhet var lafskrikan, Garrulus in- faiistus, hvilken häckade mycket allmänt inom området. Ännu vid Kem sköt jag ett exemplar af en stor skock som strök omkring i den dystra skogen. Af finkarna anträffades Fringilla linaria öfverallt, och uti en kärrmark vid Ondajokis utlopp till Onda- järvi observerade jag små ungar. Fr. montifringilla anträffades däremot med säkerhet först vid Kellovaara, där bergfmkarna uppe på Vakanvaara med sitt sträfva läte lockade hvarandra från alla håll. Flygfärdiga ungar observerade jag äfven ehuru ingen af dem tillvaratogs. Allmänt häckande förekom vidare sidensvansen, Am- pelis garrulus, af hvilken jag den 15 juni anträffade flygfärdiga ungar i en tallskog vid Särkijärvi. I videbuskager och unga löf- skogar längs floder och vattendrag häckade Emheriza schoeniclus allmänt, och med denna förekom äfven E. rustica, ehuru säll- syntare. På en exkursion längs Ondajoki sköt jag den 28 juni en ungfågel och vid Tschirkkijoki vid Kellovaara sannolikt en annan, som jag dock icke kunde finna i det täta snåret, dit den föll. 28 Möfct den ?, november 1894. Ai" rolTåglar sågos Falco ivsalon ofta, äfvensom Pernis api- vorus. hvilkcn tycktes vara den allmännaste vraken. Två exem- plar sköt jag, ett mellan Kellovaara och Jyskyjärvi, ett annat nära Paanajärvi. Kungsörnen, Aquila clirysaetus, sågs ofta sväfva i luften, stundom två på en gång. Ett gammalt bo visades oss i en torr fura vid Ruoksarvi; dock lär detta tillhört hafsörnen, ty under trädet lågo utom fågel- och harskelett en mängd gädd- hufvuden och hela fiskskelett. I skärgården utanför Kem tycktes denna senare vara allmän. På kärr och sänka ängsmarker häckade Numenms pJiceopus allmännare än dess samslägting N. arcuata. Nordligare blef den senare allt sällsyntare, men ännu vid stränderna af Kem-viken sågos på hösten fyra exemplar. Den 16 juni upptäckte jag uti en kärrmark vid Särkijärvi ett bo af N. ])ho'opus med tre ruf- vade digo och en nyss kläckt unge, hvilken tillvaratogs och kon- serverades. På en mindre fläck häckade stundom flere par. Det samma var förhållandet med gluttsnäppan, Totaiius glottis, hvil- ken sällan saknades ens å de obetydligaste kärrfläckarna. Dess egendomliga klagostämma hördes på långt afstånd, men nalkades man stället, där ungarna lågo gömda, blefvo föräldrarna mycket oroliga, flögo af och an ängsligt skrikande och satte sig då och då i toppen af något torrt träd. Vid Lahnalampi nära Särkijärvi by häckade åtskilliga par. Tillsammans med denna förekom stun- dom Totanus glareola, men först vid Ruoksarvis och Ondajokis stränder sågs den allmännare, där de vidsträckta buskbevuxna sänka ängsmarkerna erbjödo en omtyckt vistelseort icke endast för denna utan äfven för många andra vadare. Af sjöfåglar bör i främsta rummet nämnas svanen, Cygnus musicAis, för hvilken dessa delar af ryska Karelen tyckas utgöra ett centrum. I ej mindre än 15 sjöar och träsk sågos dessa ståt- liga fåglar, ofta med ungar. Uti Piuoksarvi, en omkring fem verst lång, grund .sjö med vassbevuxna stränder och vikar, ett stycke från Ondarvi by, sågos på en exkursion fyra kullar, i hvarje fem ungar, men vår vägvisare påstod att i den täta vassen funnos mycket flera och att många par årligen bygga vid dess stränder. Uti en annan närbelägen sjö, Laajasenjärvi, äfven grund och gräs- bevuxen, sågs en kulle, men stundom skall här förekomma ända till tre par häckande. I alla sjöar där svanar förekommo, kunde Mötet den ?> uovember lbiJ4. 29 man redan på stränderna märka tydliga spår och lemningar at dessa jättelika fåglar. Inom parentes må nämnas, att en svan, som skjöts den 31 juni vid Suondalojokis utlopp från Suondarvi, mätte fem fot fem tum i längd och vägde oU skålpund. Exem- plaret är inlemnadt till U. F. M. Då allmogen låter dem vara i fred och högst sällan riktar sina vapen mot dem, äro de så tama, att de, mot hvad andra exkurrenter berättat om deras förekomst, hälst uppehålla sig nära eller invid byar och visa sig vara full- komligt tama. Vid vår ankomst till Särkijärvi by sågos två sva- nar simma vid stranden nära byn. Ehuru tre skott atfyrades emot dem, togo de ej till flykten utan fortsatte i allt lugn att uppsöka sin föda. Vid Laasari by sågos äfven två svanar all- deles invid stranden, och folket i byn berättade att de ofta komma upp på strandstenarna för att putsa sig. Från den långa landsvägsbron öfver Ruoksarvi tog jag två fotografier af en kulle, som i allt lugn simmade invid denna. Ännu på återresan nära Lapinskaja hördes svanarnas skarpa stämma från en närbelä- gen sjö. En annan anmärkningsvärd fågel, som äfven förekommer häckande inom området är Anser segetum f. arvensis. Vi voro oj i tillfälle att inne i landet observera denna under hela som- maren, men folket kände till den i alla byar och visste berätta att den häckar ganska talrikt i ödemarkerna vid mindre sjöar och träsk. Först i Hvita hafvet sågo vi den i oerhörda mängder. 1 några flockar förekom den i hundra — till och med i tusental. Af änderna var Äoias acuta näst A. crecca den allmänna- ste arten. Den förekom talrikt häckande ej endast uti sjöar och träsk, utan äfven långs flodstränderna. Efter denna uppträdde A. i^enelope i större antal, då däremot A. hoschas tycktes vara tämligen sällsynt. Af dykänderna må nämnas Oidemia fusca, hvilken, ehuru sällsynt, anträffades med ungar uti Kemfloden ne- danför Paanajärvi. Däremot förekom Oidemia nigra tämligen all- mänt åtminstone i de nordligare delarne af området, såsom i Yläjärvi, Haapajärvi, Jousarvi, Suopaissalmi och Paanajärvi. — Uti byarna häckade vidare Passer montanus tillika med sin sam- slägting P. domesticus. De här uppräknade arterna torde i någon mån belysa om- rådets högnordiska karaktär. Egendomligt nog förekomma här 30 Mötet den 3 november 1894. dock mång^a sydligare häckaDde arter, några till och med ganska allmänt. En sådan är i främsta rummet Sylvia hortensis, hvil- ken anträffades talrikt ej endast i södra delen af området såsom på de löfskogbevuxna holmarna i Voijärvi, utan äfven vid Kello- vaara och långs Kemfloden samt på en holme utanför Kem, där jag den 24 augusti sköt en ungfågel. Då denna art alltså vid 65° ännu häckar tämligen allmänt, tror jag att dess häcknings- område sträcker sig betydligt nordligare. I annat fall skulle Kem- floden utgöra en skarp gräns för dess vidare utbredning mot norr. — Tvänne andra sångare förekommo äfven ehuru säll- syntare nämligen S. curruca och 8. cinerea, af hvilka den sist- nämda anträffades så högt upp mot norr som vid Kellovaara och den sistnämda vid staden Kem. Lusdnia ruhecula, också en sydhg art, såg jag den 13 augusti uti en lund vid Valkehisen- koski norr om Qb° , där den antagligen häckade. Dess nord- ligaste häckningsställe är enligt Mela vid 63° 40'. Certhia fami- liaris observerade jag uti en barrskog på Kollgora i Hvita hafvet krypande på träden den 20 augusti. Vanliga Buteo vulgaris lär ej heller vara sällsynt inom om- rådet. Vråkar, fullkomligt liknande denna, sågos ofta i flykten på nära håll, men vi kunde ej säkert afgöra till hvilken art de hörde. Vid Juumakoski norr om 65° sköt magister Bergroth en som oförsigtigt närmade sig båten. Sannolikt sträcker sig äfven denna arts häckningsområde ett stycke nordligare än till 64° 10'. Ar- chihiiteo lagojms iakttogs däremot med säkerhet ej, ehuru Sievers år 1876 såg den vid Suondali. Den måste höra till de sällsyn- tare arterna. Vidare må nämnas Totanns odiropus hvilken sköts af mig den 21 juli uti ett kärr vid Sotkalampi på Ontrosenvaara (64° 15'). Ungarna voro tydligen dolda i gräset, ty fågeln blef högst orolig och flög ängsligt skrikande af och an, då man nal- kades stället. Det nordligaste hittills kända häckningsstället i Fin- land torde vara vid 63° 10'. Ortygion coiurnix hördes och sågs ofta i råg- och kornåkrarna vid Jyskyjärvi vid 65°. Sannolikt häckade den här, ty allmogen berättade att de hela sommaren hört dess egendomliga stämma från sina åkrar. F^ör några år sedan hade äfven kornknarren, Ortygometra crex, enligt deras berättelse uppehållit sig i samma åkrar. Icke blott förekomsten af de nu uppräknade arterna erbjuder Mötet den 3 november 1894. 31 intresse, äfven det oerhörda individantal, i hvilket de ofta upp- träda, är anmärkningsvärdt. Jag behöfver ej ens omnämna att skogsfåglarna i de vida ödemarkerna, hvilka stundom sträcka sig flera mil i alla riktningar omkring byarna, voro ytterst talrika; inom ett litet område häckade ofta flera tjäderpar. I synnerhet fängslade den öfverallt rådande rikedomen på sjöfågel vår upp- märksamhet. Där lokalen erbjöd en af dem omtyckt vistelseort uppträdde de vanligtvis i otroliga mängder. Ett sådant ställe är den redan af Sievers omtalade nordvestra stranden af Seesjärvi med dess talrika vassbeväxta grunda vikar och sumpiga, af skog och videbuskar omgifna stränder. Uti en af vikarna utfaller Suon- dali å, hvars gräs- och vasshöljda bräddar samt talrika utvidg- ningar och bugter göra nejden synnerligen omtyckt af vatten- fåglar. Då vi den 23 juni nalkades åmynningen, kunde vi redan på långt afstånd märka en liflig rörelse i och ofvan vassen. Stora flockar af Anas penelojje A7ias acuta och Ä. crecca, äfven- som A. boscJias och Glaucion dangula uppskrämdes af vår båt och togo till flygten för att strax därefter åter slå sig ned. 1 vassen sågos talrika änder och knipor åtföljas af sina ungar. Ett bo af Podiceps griseigena simmade på ytan; fågeln befann sig äfven i närheten och skjöts. Vid mynningen sågos äfven tre sva- nar, men i byn berättades att de ofta uppehålla sig här i tal- rika flockar. I synnerhet på hösten skall här råda ett rikt och intressant fågellif. Ännu rikare fågellif mötte oss i hela den långgrunda vass- bevuxna viken i norra änden af Ondajärvi, men i synnerhet i de redan omnämda sjöarna Laajasenjärvi och Ruoksarvi, där fräken och andra vattenväxter långt ut kransa de gyttiga stränderna, i sistnämda sjö, i synnerhet i hela östra delen, bfldande täta be- stånd. Här häckade åtskilliga arter i mängd. Stora flockar af Anas acuta, A^ias penelope och Anas crecca samt Oidemia fu- sca, Fuligula cristata och Glaucion dangula mötte oss öfver- allt. Talrika kullar af dessa vimlade i den täta vassen, och från något högt beläget ställe kunde man se flera på en gång. I Ruoksarvi och Laajasenjärvi häckade dessutom svanen, af hvilken art vi i den förstnämda sjön sågo ända till fyra par åtföljda af små un- gar. På holmarna i vestra delen af sjön häckade ännu Larus canus 32 Mötef den 3 novomber 1894. och Sterna hirundo samt i Ondajärvi och Laajasenjärvi flera par af Fodiceps griseigena. Mycket intressanta i ornitologiskt afseende voro floderna, i synnerhet den 25 mil långa sträckan från Merukylä till Kem. Vid de gräsiga stränderna och i synnerhet de breda utvidgningarna vid Ontrosenvaara, Suopaissalmi och Paanajärvi häckade alla de redan ofvan uppräknade arterna i stort antal, och vid forsarna anträffades alltid Colymhus arcticus och C. septentrionalis samt talrika kullar af Mergus merganser och M. serrator. I skärgården utanför Kem mötte vi en i många afseenden högst afvikande fågelfauna. På de långgrunda stränderna under ebbtiden sågos talrika vadare i stora flockar. Sådana voro Chara- drius curonicus, Ch. apricarius, Numenius plueopus, Totanus fu- scus, T. glottis, T. glareola, Tringa suharcuata, Tr. miniita och Oms communis samt vid steniga stränder Hcematopus ostreologus. Ute på fjärden eller invid stranden anträffades oerhörda mängder af gäss, A. segetum f. arvensis och måhända äfven andra arter, och Oidemia nigra samt Somateria moUissima, hvilken att döma af äggskalens mängd vid stränderna häckar i stort antal. Vidare förekommo här Anas acuta, A. crecca, Fuligula cristata, Glau- cion dangula, Mergus merganser, M. serrator, Sterna arctica, Larus caniis, L. fiiscus, L. argentatus, Lestris cepphus, Colym- hus, båda arterna, och Uria grylle. Från de skogbevuxna holmarna må vidare omnämnas den rikliga förekomsten af Lagopus albiis, af hvilken hundratal kunde finnas på en enda holme. På de högbärgiga holmarna Gori- ellii ostrov, Kollgora, Gusavoi, Studentsa m. fl. sågos hafsörnen, Haliaetus albicilla, sittande på något högt beläget ställe. Från sistnämda ögrupp må ännu nämnas: Luscinia sitecica, Lanius excubitor, Fringilla linaria och Flectrophanes lajjponicus, aHivllka de sistnämda förekommo i stora flockar. Inalles observerade jag under hela resan 114 fågelarter. Af dessa äro omkring 10 arter ej förr antecknade från ryska Kare- len. Däremot äro 14 arter, hvilka jag ej blef i tillfälle att iakttaga, genom andra exkurrenter kända härifrån. Af det här omnämda torde framgå att området i sin helhet äger en intressant och jäm- förelsevis rik fågelfauna. Fortsatta ornitologiska undersökningar i samma nejder skola helt säkert uppdaga nya fynd af intresse. Mötet den 3 november 1894. 33 I anledning af herr Stenroos' föredrag förfrågadc sig herr Brcnner om icke Alca torda anträffats i skärgården utanför Kem samt meddelade att han iakttagit denna art under en resa på Hvita hafvet. Herr professor Sahlberg åter anförde såsom ett tillägg till de i föredraget nämda arterna Scolopax gallinula, hvilkcn han 1869 observerat vid Vojatsch invid Vigfloden, samt Phalaro- piis Injperhoreus i Hvita hafvet mellan Schuja och Kem. Herr professor F. Elfv ing meddelade att Sällskapet fått emot- taga en högst betydande gåfva af herr student A. Thesleff i Viborg, nämligen dennes under en följd af år hopbragta samling af ba- sidsvampar. Den omfattar inemot 700 arter i 924 exemplar för- delade på följande sätt: Oasteromycetea 34 exemplar.. Agaricacece 474 » Polyporacece 239 » Hydnacece 58 » Tclejjhoracece 26 Clavariacece 41 Dacryomycetacece 3 Tomentellacece 36 Tremellacece 13 924 exemplar. Af dessa förevisades en, Boletus cyanescens, ny för vår flora, se- naste sommar tagen vid Viborg. I Sverige är den enligt Fries tagen i Skåne och Halland. Herr magister E. Re ut er föredrog om en liten gaflmygga (Cecidomyia), hvars mönjeröda larver af honom senaste sommar på Lofsdal i Pargas i stor ymnighet anträffats i axen af Alope- curiis pratensis, uppätande fröna. Då vid anstäld undersökning å ett stort antal ax flertalet frön befanns vara förstördt, framgår häraf till fuflo hvilken betydande förlust sagda insekt kan förorsaka od- laren af alopekurus-frö. Första gången ifrågavarande larv i litera- turen omnämnes såsom skadeinsekt torde vara i engelska stats- entomologen, miss E. A. Ormerods 8:de „RepOrt of Observations 3 34 Mötet deu 3 november 1894. of injurious Insects", London 1885, där det heter att den i syn- nerhet år 1884 anstälde betydande skada å alopekurus-frön å sär- skilda orter i Chester i England. Artens eller arternas — ty mer än ett slag skall hafva förekommit — identitet kunde icke säkert konstateras; dock förmodades åtminstone en del larver tillhöra hvete-gallmyggan (Cecidomyia tritici Kirby), medan andra antogos utgöra hittils obekanta arter. Så vidt föredragaren kunde finna tillhöra äfven de af honom funna larverna tvenne särskilda arter, men ingendera är identisk med C. tritici: imagincs hade ännu icke erhållits. Enligt skriftligt meddelande till föredragaren af miss Ormerod hade några undersökningar öfver ifrågavarande insekter icke gjorts i England sedan år 1884. Några uppgifter angående dem föreligga icke heller i literaturen (om man un- dantager miss Ormerods ,, Manual of injurious hisects" 2 ed. Lon- don 1890, däri ett omnämnande af nyss ofvan anförda fakta in- går) förr än i år, i professor E. Rostrups ,,0ver3igt över landt- brugsplanternes sygdomme i 1893 i Danmark", hvarest de i stör- sta korthet omtalas. Enligt skriftlig underrättelse af professor Rostrup hafva Cecidomyia-Vdrv ernsi i en räcka af år gjort stort afbräck i fröodlingcn af Ålopecurus pratensis i Jylland, där man på särskilda ställen odlat denna art för frötägt i stor skala. På ett ställe har man tills vidare helt och hållet måst uppgifva denna in- bringande fröodling, och på ett annat ställe har gallmyggan tilltagit i så hög grad, att förlusten därstädes sistlidna år anslogs till 6 ä 8000 kronor. Då professor Rostrup till föredragaren insändt prof från detta ställe af alopekurusfrö jämte däri befintliga lar- ver, hade det varit möjligt att konstatera dessas identitet med det ena af de af föredragaren härstädes observerade slagen af larver. Äfven i ax af Ä. geniculatus hade föredragaren funnit en annan, mindre Cecido/nyia-larw, af hvilken både puppor och den fullbildade insekten erhållits. Äfven denna art torde förut vara okänd för vetenskapen. Larver, puppor och angripna alopeku- rus-ax äfvensom den fullbildade myggan af den sistnämda arten och på dem snyltande parasitsteklar förevisades. Herr magi.ster Ch. Em. Boldt förevisade ett rågstånd med grenigt ax och i allmänhet egendomligt utvecklade florala delar. Mötet den 3 november 1894. 35 livilket blifvit taget i ett potatisland af torparen Kalle Bränder trån Karislojo, Särkijärvi. Professor Elfving nämde i anledning häraf att friherre Gedercreutz j:r nyss inlämnat dylika rågstånd från Kjuloholm och uttalade en förmodan att liknande abnor- miteter ej torde vara alltför sällsynta hos rågen. Herr student V. Borg förevisade en egendomlig form af granen, af hvilken han sistlidne sommar funnit 20 å 30 exem- plar växande på en svedjebacke i Kalvola socken. De växte här i form af låga — högst en aln höga — bredt kägelformiga, ytterst tätgreniga och jämförelsevis kortbarriga buskar. Stam- men är i synnerhet vid roten knöllikt uppsväld. Äfven funnos andra, högre träd, vidpass manshöga, hvilka nedtill voro tätgre- niga, men högre upp liknade vanliga granar eller till och med voro mycket glesa. Föredragaren förmodade att denna egen- domliga gestalt hos träden, hvilken har icke observerat på något annat ställe än å den nämda svedjebacken, vore framkallad af yttre åvärkan, något som äfven antyddes däraf att stammarna tydligen varit afbrutna på åtskilliga ställen. Befolkningen anser att getterna i trakten äro åvärkarne. Professor Norrlin, åt hvil- ken föredragaren visat det företedda exemplaret, hade uttalat som en möjlighet, att här en så kallad lusus kunde föreligga. I anledning af meddelandet anmärkte herr professor Sselan, att han anträffat ungefär dylika missbildningar af enbuskar på backar, där får betat; och uttalades önskvärdheten af att dylika träd blefve genom stängsel skyddade för betande kreatur, för att före- teelsens natur sålunda måtte fås utredd. Till sällskapets arkiv hade inlemnats af professor Sundvik fotografi och beskrifning af en egendomlig granform samt en an- nan fotografi af en liknande granform från Fredriksberg nära Helsingfors, hvilken blifvit tagen af löjtnant P. F. v. Tobiesen och förärad till Sällskapet af baron G. A. Gripenberg. Till de zoologiska samlingarna hade sedan senaste möte inlemnats följande gåfvor: 245 prof af i vatten lefvande mikroorganismer från skilda delar af landet, nämligen Irån Helsingfors, Esbo, Thusby, Kyrkslätt 36 Mötet den 3 november 1894. och Kuopio 36 prof af doktor K. M. Lovander, från Mäntsälä 18 prof af student K. H. Stenberg, från Lojo 15 prof af fröken E. Hällström, från Åland 4 prof af student K. E. Hirn, från Helsing- fors-trakten 6 prof af vaktmästare G. Nyberg, från Nurmijärvi och Rantasalmi 7 samt från ryska Karelen 114 prof af filosofie kandi- daten K. E. Stenroos. Dessutom hafva från Dagö, Oesel, Baltisch- port och Reval förärats 8 prof af doktor G. Schneider. Vidare har filosofie kandidaten K. E. Stenroos inlemnat en samhng Hvitahafs-evertebrater, hvilka till en del blifvit ordnade och uppställda i omkring 60 glasburkar, 12 prof spongillider, både söt- och saltvattensformer, en samling molluskskal, 24 profrör podurider och ett antal på nålar uppstuckna och spritlagda insek- ter af andra ordningar. Ytterligare har inlemnats ett exemplar Fringilla linaria^ död i bur den 2ö oktober, och Siphonostoma typhle från Helsingfors- trakten af vaktmästare G. Nyberg; äfvensom 5 arter fiskar från Hvita hafvet nämligen Centronotiis gunellus, Cydopterus lumpus (2 — 3 cm långa), Zoarces viviparus, Cottus hubalis och Ammodytes lancea, och 10 konserverade fågelarter i 11 exemplar, nämhgen: Luscinia Suecica, Garrulns infaustiis, Plectroplianes lapponicus, Asio accipitrinus, Charadrius Jnaticida, Niimenius 'phceopus (nyss- kläckt unge), Tringa suharcuata^ Tr. mmiita, Cygnus musicus (gammal hanne och en dununge) samt skilda delar af Amp)elii> garriilus, Buteo vulgaris, Charadrius apricarius, Totaniis glottis, T. ochropius, Hareida hiemalis och Sterna liirundo, alla dessa insamlade senaste sommar i Karelia pomorica och inlemnade af kandidat K. E. Stenroos. Till de entomologiska samlingarna hafva förärats af student Erik Stenius 10 arter sällsynta skalbaggar från Kuopio, Tavast- land och Helsingfors-trakten; af magister K. E. Stenroos omkring 150 insekter, mest phryganeider från ryska Karelen; af student Bertil Poppius två för faunan nya skalbaggar från Mjölö vid Hel- singfors; af vaktmästare Nyberg omkring 200 insekter, mest fjä- rilar, från Helsingfors. Till de botaniska samlingarna liade inlemnats följande gåfvor: Fyra kärlväxter, 4 mossor och en laf Irån I^adoga-Karelen af student R. Wegelius. 60 kärlväxter från Norra Tavastland, Norra Mötet (len 3 november 1894. 37 Karelen och Nyland, af doktor A. 0. Kihhnan. 167 lafvar i 233 exemplar från Karelska näset af den samme. 6G kärlväxter i 96 exemplar från Kalvola socken af student V. Borg. 3 faneroga- mer från Lojo-lrakten af eleven E. af Hällström. 3 fanerogamer från Nyland af kandidat O. F. A. Lönnbohm. 5 mossor från Hel- .singfors af doktor A. O. Kihlman. En stor och väl konserverad samling basidsvampar i 924 exemplar, hufvudsakligen från syd- östra Finland, af student A. Thesleff. Ett exemplar af råg med greniga ax från Lojo af arbetaren K. Bränder. Till medlem föreslogs af herr Sselan herr professor E. E. S u n d v i k. Extra-mötet den 19 november 1894. Ordföranden, professor Palmen, meddelade alt Sällskapets förre ordförande och mångårige ledamot, professor Th. Sselan, i morgon den 20 november fyller 60 år, och hade han af denna anledning sammankallat mötet i afsigt att hos Sällskapet förfråga sig huruvida icke Sällskapet ville på något sätt framföra till pro- fessor Saelan sina lyckönskningar. Herr professor Norrlin anhöll härå om ordet och föreslog att Sällskapet måtte i antydt syfte afsända en deputation bestå- ende af ordföranden, professor Palmen, vice-ordföranden, professor Elfving, samt doktor Brotherus. Häri förenade sig samtliga när- varande, och utsågs därjämte, jämväl på förslag af professor Norr- lin, till suppleant i stället för doktor Brotherus, i händelse denne hade förfall, rektor Brenner. Härpå åtskildes mötet. Mötet den 1 december 1894. Föredrogs Kejserliga Senatens resolution af den 10 oktober 1894, jämUkt hvilken Sällskapets anhållan om stadfästelse af dess förändrade stadgar blifvit bifallen; och beslöts åt tryckningskomi- tén öfverlämna de närmare anordningarna beträffande de nya stadgarnas tryckning. 38 Mötet den 1 december 1894. Ordföranden framlade tjugonde häftet af Sällskapets Medde- landen, hvars sammanställning och tryckning ombesörjts af herr professor Elfving. Häftets pris bestämdes till mk 1: 25. På för- slag af herr Elfving beslöts tillställa herr student A. Thcsleff ett exemplar som gåfva. Från „Société d'étude des sciences naturelies" i Beziers (Frankrike) hade ingått en kondoleansskrifvelse i anledning af Kejsaren-Storfursten Alexander den tredjes frånfälle. Från „Société de physique et d'histoire naturelle de Geneve^' hade anländt „Mémoires: XXX: 2, 1892 — 93" såsom svar å Säll- skapets tidigare gjorda anhållan om skriftutbyte. Ordföranden i Vaasan Reaalilyseon Luonnontieteellisen Seura hade gjort en förfrågan, huruvida Sällskapet ville till denna för- ening skänka eller sälja några af sina skrifter, särskildt Herba- rium Musei Fennici, Ed. 2, I. I anledning häraf beslöts, att ge- nom bibliotekarien till föreningen öfversända några exemplar af nämda publikation. På förslag af bibliotekarien beslöt Sällskapet träda i skrift- byte med Forstföreningen i Finland. Till publikation inlemnades af herr professor J. Sahlberg Lepidoptera anträffade under en resa i Inari Lappmark den 16 juni till 3 augusti 1894. Herr statsrådet A. Moberg öfverlemnade till Sällskapet 25 exemplar af sitt arbete „Fenologiska iakttagelser i Finland åren 1750 — 1845", utgörande ett supplement till „Naturalhistoriska dag- anteckningar, gjorda i Finland åren 1750—1845" (Notiser ur Säll- skapets pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar Hft. III). Exem- plaren öfverlämnades till bibliotekarien att fördelas bland Sällska- pets medlemmar. Mötet den 1 december 181)4. 39 Herr professor J. Sahlberg föredrog om Gaurodytes setulosus n. sp. Jag ber att få för Sällskapet förevisa ett af de intressan- taste fynden jag gjorde under min senaste resa i Inari Lappmark. Det är en dykare-skalbagge af slägtet Gaurodytes Tboms., hvilken utan tvifvel är förut obeskrifven. Den öfverensstämmer till all- män kroppsbyggnad med G. paludosus Fabr. och måste väl stäl- las närmast denna, men är nästan hälften mindre och mörkare samt har större hufvud, samt afviker från alla kända arter af detta slägte genom att bakhöfterna hafva på sin inre skifva korta, styfva, bakåt riktade borst. Till det yttre påminner arten om Erifjlemis femoralis Payk., men den är något smalare och har metasterni sidoflikar bredare triangulära. Hannen har på främre och mellersta tarserna de första lederna utvidgade och klorna ångt utdragna, vid basen lindrigt krökta. I högsta grad anmärk- ningsvärd är denna art genom närvaron af de nämda borsten. Kroppens glatthet så väl på öfre som undre sidan är något ka- raktäristiskt hos Dytiscidernas familj och står i saraband med dessa insekters simmande. Den behåring som hos dem förekommer består hufvudsakligast af simhår och mjuka långs kroppen lig- gande hårbildningar; endast på benen ser man någon gång ut- stående borsthår, och kroppens undre sida är i allmänhet glatt, åtminstone hos de större formerna. Af slägtet Hydroporus fin- nes dock, såsom jag förr haft äran för Sällskapet visa, en art, H. pectoralis J. Sahlb., som utmärker sig genom att hannen har en med täta filthår beklädd fåra långs inre kanten af bakcoxerna och trochantera utåt likaledes beklädda med täta hår. Hos den nu ifrågavarande arten är såväl hannen som honan beväpnad med borst. Arten, för hvilken jag ber att få föreslå namnet Gaurodytes setulosus, fanns af mig i ett tiotal exemplar i små vattengropar vid källorna af en fjällbäck på ett af starrgräs rikt bevuxet kärr å högsta stället af Petsiekkotunturi fjäll på gränsen mellan Uts- joki och Inari den 9 juli 1894. Den synes hafva dålig sim- förmåga. Ytterligare förevisade herr Sahlberg en egendomlig form 40 Mötet den i december 1894. af dagfjärilslägtet Erehia, hvilken han funnit i slutet af juli 1893 i Pihlajavesi socken. Den är möjligen endast en varietet af E. Ligea, men utmärker sig genom gråaktig färg på vingarnas undre och äfven öfre sida, hvarigenom fjärilen äfven i flygten visade ett egendomligt utseende. Den flög på ett kärr, där ytterligare ett eller två exemplar sågos, men då ett mycket häftigt åskregn afbröt exkursionen, kunde endast detta enda exemplar infångas. Detta är äfven någon mindre än den vanliga E. Ligea och skall må- hända befinnas tillhöra en särskild art, men då endast ett exemplar (ef) föreligger och föredragaren ej vill förstöra det, har han tills vidare betraktat den såsom en varietet af sistnämda species och föreslår för denna benämningen var. grisescens. Föredrogs följande meddelande: Tre fall af arrhenoidi hos hönor af O. M. Reuter. Vid Sällskapets sammanträde den 4 november 1893 redogjorde jag^) med anledning af ett därvid närmare relateradt fall för den egendomliga könsanomali hos vissa vertebrerade djur, i synnerhet fåglar, som består däri att det ena könet uppträder med för det andra utmärkande sekundära könskaraktärer och hvilken, då detta är fallet med honan, benämnts arrhenoidi, och då åter hanen imiterar honan thelyidi 2). Jag uttalade därvid den förmodan att arrhenoidin också hos oss skulle visa sig mindre sällsynt, än hvad man antagit, och är nu i tillfälle att anföra följande tre fall däraf, alla hänförande sig till Gallus domestkus, hvilka sedan dess kommit till min kännedom. 1. Höna från Hennola egendom i Kakslcerta kapell nära Äbo. Hönan, hvilken jag i dag är i tillfälle förevisa, är omkring 17 månader gammal, allt från kycklingsåldern hvit till färgen. Hon värpte ännu till medlet af februari detta år, då hon plöts- Hgen upphörde därmed, under det samtidigt skägg och kam ha- stigt tillväxte, så att de nu ega en för en höna alldeles ovanlig storlek. Småningom begynte hönan äfven gala, till en början ') Se Medd. Soc. F. et Fl. Fenn, XX, pp. 28—35. -) A. Bran dt, Zeitschr. wissensch. Zool. XLVIII, pp. 100—190. 18b9. Mötet den 1 december 1894. 41 såsom små tuppar, men senare med en stämma, alldeles lik en gammal tupp. Därjämte började den äfven kalla såsom en tupp, äfvensom „trampa" de öfriga hönorna. Egaren, herr H. A. Gu- stafsson, som meddelat dessa uppgifter, har benäget stält hönan till min disposition och har hon nu par månader härstädes hål- lits under observation, hvarvid konstaterats hennes förmåga att gala. För par veckor sedan fällde hon fjädrar, utan att dock här- vid förändra färg. Stjärten är äfven fortfarande lik don hos en höna, under det däremot hufvudet och främre delen af kroppen påminner om en tupp. Min afsikt är att efter någon tid under- kasta könsorganen dissektion och därefter förfullständiga detta meddelande mod närmare uppgifter om dessas beskaffenhet. 2. Höna från Häppälä hy i Messuby socken nära Tam- merfors. Hönan föddes om våren 1892 i bonden Juho Finnis gård och kläckte sina första digg våren 1893, men upphörde all- deles med äggläggningen efter påsk detta år. Någon vecka där- elter förmärktes hennes kam och skägg börja växa, och hafva de vuxit ända till sista tiden af hönans lif. Hönan höll sig hela som- maren ifrån de öfriga, i synnerhet då tuppen var i deras sällskap. Hon begynte gala samtidigt med det kammen började växa. Rö- sten, som till en början var svag, vann alltmer i styrka, och ga- landet egde oftast rum då äfven tuppen galade. Midsommartiden började hon äfven visa lust att „trampa" de andra hönorna, hvilka dock ofta flydde undan. Någon färgförändring kunde icke obser- veras, icke heller erhöll stjärten de sedvanliga tuppfjädrarna. I slutet af september dödades hönan af en hök, och hket, som hit sändes, hade tyvärr vid sin ankomst öfvergått i så långt skriden förruttnelse, att inga anatomiska undersökningar kunde företagas. Endast hufvudet med kammen och skägget hafva kunnat förvaras i sprit. Den mångflikiga kammen är 39 mm. hög. De ofvan meddelade uppgifterna hafva erhållits genom herr faktor Partanen i Tammerfors. 3. Höna från Höstvesi hy i Mustasaari invid Vasa. Om denna meddelar egaren, sjömannen Abraham Sten, följande. Hö- nan, som är ungefär sex år gammal, värpte flitigt ända till sen- sommaren 1893, då hon började gala. Därefter inträdde åter en period, då äggläggningen ånyo vidtog och galandet upphörde, till dess hönan ånyo på våren 1894 började gala och slutade lägga 42 Mötet (len 1 december 1894. ägg. För närvarande (den 7 september 1894) hvarken galär hon eller lägger ägg. Sommaren 1893 begynte fjäderbeklädnaden bli glansfullare, samtidigt med det galandet började, i det den förut dunkelt svarta färgen nu blef vackert glänsande. Kam och skägg tillsvälde äfven under sterilitetsperioderna och blefvo rödare, än hos andra hönor. Däremot kan ingen förändring af stjärten ob- serveras. — Denna höna har jag icke sett. Såsom af ofvanstående framgår, föreligger i alla de tre rela- terade fallen arrhenoidi, ehuru visserligen icke i dess mest ut- bildade form. De två första äro anmärkningsvärda på grund af den tidiga åldern, då arrhcnoidin inträdt, äfvensom därför att denna i dem båda inskränkt sig icke blott till morfologiska, utan äfven till biologiska karaktärer, såsom ,, trampandet" af andra hönor, galande m. m. Äfven i det tredje fallet galade hönan. Då frågan om arrhenoidin på senare tid blifvit föremål för vetenskaplig undersökning och spekulation, har jag trott det icke vara alldeles ur vägen att offentliggöra äfven dessa i vårt land gjorda iakttagelser. Den sista hänför sig till ett fall, utmärkt ge- nom den iakttagna periodiciteten i denna företeelse, ett förhål- lande som icke förut torde vara antecknadt. Herr magister G. Tegengren, som genomgått den i Her- harium musei Fennici förefintliga samlingen af förvildade och ballastväxter, framlemnade resultatet af detta arbete i form af en förteckning öfver nämda samling. I förteckningen upptagas dessa växter i systematisk ordning och lokalerna, hvarest de blif- vit tagna, hvarjämte för de särskilda arterna äfven anföres — för så vidt detta kunnat afgöras — på hvilket sätt de inkommit till oss; dessutom angifves i hvilken trakt af verlden de höra hemma. Förteckningen upplager 227 arter, af hvilka 116 beteck- nats som ballastväxter; med frön eller spanmål ha inkommit 48 arter, af hvilka 12 äfven förekomma såsom ballastväxter; från odlingar hafva förvildats 36 arter, och för de återstående 37 ar- terna har ej kunnat afgöras på hvilket sätt de inkommit. De flesta ballastväxterna äro från Sörnäs och Åbo. En min- dre kontingent ha landets öfriga kuststäder lämnat. Följande familjer äro i samlingen talrikast representerade: Grucifene med 23 arter, Pajnlionacecv med 20 arter, Scro- Mötet den 1 december 189i. 43 phulariacea; likaså med 20, Graminece med 19, Compositu' med 18, Caryophijllaceai med 15, Labiatw med 14 och Rosacece med 10 arter. Herr student Väinö Borg förevisade tvenne sällsynta di- ptera, Hdopliikis limidatus JMeig., och Helopliilus transfugus Meig. Den förra, hvaraf i universitetets samlingar funnos fyra exemplar — ehuru under benämningen HelopMlus transfugus — är ny för Finland. De nämda fyra exemplaren äro tagna i Kuopio, Tuovi- lanlaks, Viborg och Muola. Af Helophilus transfugus åter äro o hittils kända endast honor (från Esbo, Helsingfors, Abo. Rautus och Sakkola). Det nu förevisade exemplaret var en hane, som föredragaren i början af juni 1892 funnit i S:t Marie socken o vid Abo. Herr magister Axel Arrhenius förevisade exemplar af Xi^- torella lacustris tagna af magister H. Dalström i Kangasala, och redogjorde i samband därmed för sagda plantas förekomst i Finland. Littorella lacustris var en i vårt land sällsynt växt. Hittills voro endast tvenne fyndorter bekanta: Uskela (Niklander 1854) och Asikkala, Kaita (Norrlin & Silén 1861). Till dessa kom nu den tredje af herr Dalström i slutet af 80-talet upptäckta lokalen, äfven den belägen i Ta. Här anträffades Littorella växande täm- ligen ymnigt i sällskap med Subularia på slammig, hälft uttor- kad strandmark, lågt belägen och vid högre vattenstånd bil- dande sjöbotten — i sistnämda fall syntes ofvan vattenytan intet spår af de bägge nämda växterna. En sådan ståndort som denna tycktes vara karakteristisk för Littorella. Professor Norrlins väl- villigen meddelade skildring af Asikkala-lokalen talade härför och så äfven de iakttagelser föredragaren gjort angående denna arts före- komst i Bohuslän. Att växten på grund af detta växtsätt, hksom äfven i följd af sitt oansenliga yttre och sina vegetationdelars likhet med Subularia, lätt kunde förbises var tydligt. Föredra- garen höll det därföre för ganska sannolikt, att Littorella i vårt land icke endast förekomma på långt flere lokaler än de redan kända, utan att äfven dess utbredningsområde vore vidsträcktare 44 Mötet (len I december 18iJ4. än för närvarande framgick. Föredragaron uppmanade herrar botanister att eftersöka ifrågavarande art på lämpliga lokaler. Herr magister G. Tegengren yttrade: Sommaren 1894 den 14 juni observerade jag ute på Kvarken ungefär en mil ytterom Vallgrund en mängd kulformiga bildningar af hopfiltade alger fly- tande på vattnet. Algerna visade sig tillhöra arten CladopJiora wgagropila, hvilken finnes tämligen talrikt i våra insjöar och är karaktäristisk genom sitt växtsätt, i det den nämligen växer hop- trasslad i klumpar. Min uppmärksamhet fästes vid fenomenet företrädesvis af den omständigheten, att jag på ett flertal af dessa bollar observerade en skalbagge, hvilken sålunda begifvit sig ut på långresa. Ett exemplar, som jag infångade, har af professor Reuter förklarats tillhöra arten Bantus bistriatus. Dessutom an- träffades par mindre insekter, hvilka tycktes mer tillfälligtvis hafva befunnit sig ombord på farkosterna. Herr magister E. Reuter föredrog om Coleophora laricella härjande lärkträd. Redan i medlet af maj fäste doktor Kihlman uppmärksam- heten vid små fjärillarver, hvilka i mängd förekommo å lärkträd i botaniska trädgården i Helsingfors och i icke obetydHg grad ska- dadade dem genom att urhålka barren, hvilka i följd häraf för- torkade. Föredragaren hade strax förmodat att dessa larver till- hörde den i utlandet stundom i hög grad skadliga och besvärliga Coleopliora laricella Hb., och denna förmodan visade sig, då af ifrågavarande larver senare — i förra hälften af juni — exem- plar af själfva fjärilen erhållits, vara riktig. Larverna äta sig som unga in i barren, hvilkas innanmäto helt och hållet fortares och hvilka sålunda på en större eller mindre sträcka fullkomligt ur- hålkas samt i följd däraf erhålla en smutsigt gulhvit färg. Som äldre bildar larven af ett urhålkadt stycke af ett barr en ,,säck", i hvilken den kryper in; från ena änden sticker den ut hufvud och fötter för att fortskaffa sig och förtära andra barr, på hvilka den först gnagar ett rundt hål och från detta urhålkar barret åt båda sidor, så långt den når; genom den andra änden af säcken aflägsnas exkrementen. Larverna förpuppa sig i slutet af maj; Mötet deu 1 december 1SU4. 45 vid förpuppningcn fastspinncs säcken vid oU barr. Efter omkring tvä veckor utkomma fjärilarna. Coleopliora laricella Hb. upptages visserligen i Tengströms katalog och är där inregistrerad som finsk, ehuru arten icke blif- vit anträffad inom Finlands fauna-område, men förmodades före- komma i södra Karelen. Det heter nämligen om denna art i en not p. 59 af nämda katalog: „Petropoli sub solstitio astivali sac- culos cum larvis, Pin. larice vcscentibus, frequentissimos in sa3pto Alexandrino observavi. Non dubium est, quin species in sylva vetusta laricina ad Systerbäck in Karelia australi legenda sit". Det af döktor Kihlman gjorda fyndet i botaniska trädgården i Helsing- fors är emellertid det första inom vårt fauna-område veterligen kända, hvarför arten nu med säkerhet är att betraktas som finsk. I anledning af detta meddelande omnämde herr doktor Kihl- man att han sistlidne sommar äfven i Multia i norra Satakunta på lärkträd observerat larver fullkomligt liknande dem som herr Reuter beskrifvit. Herr professor F. P^lfving förevisade tvenne kartor, åskåd- liggörande, den ena träd-, den andra buskslagens utbredning inom Finland. Kartorna voro kopior af tvenne dylika, hvilka af herr doktor Hj. Hjelt uppgjorts i och för landtbruksutställningen i Vasa förliden sommar. Särskildt fäste professor Elfving uppmärksam- heten vid en ny, af herr öfverdirektör N. Grotenfelt meddelad fyndort för almen, nämhgen i Jorois socken i provinsen Savonia borealis. Herr doktor Kihlman påpekade, att kartan äfven innehöll ett nytt bidrag till kännedomen om barrträdens utbredning i lan- det, som snarligcn komme att publiceras, i det att resultaten af forstmästare Sandbergs resor i Enontekis och Inari Lappmarker här blifvit förskottvis tillgodogjorda. Till de zoologiska samlingarna hade följande gåfvor inläm- nats: Två exemplar sterila tjäderhonor af baron A. de la Cha- pelle. Ett exemplar Lams canus, ungfågel skjuten i Esbo, Herrö, af professor J. A. Palmen. Nerophis opJäclion irknDrumsö-ijärden, 46 Mötet den 1 december 1894. al' doktor H. Lojandcr. En ljus färgvarietet af hjärpen från Jääs- kis af baron A. Standertskjöld. De botaniska samlingarna hade fått emottaga: Gentiana pneumonantlie från Olonets-Karelen af statsrådet A. Giinther. 5 nummer frön från Karelia pomorica af kandidat J. O. Bergroth. 2 fanerogamer af kandidat O. F. A. Lönnbohm. Encalypta apopJiy- mta från Ladoga-Karelen af student R. Wegelius. 147 lafvar från Imandra Lappmark och 62 nummer frön och frukter af doktor Kihlman. Till ny medlem föreslogs herr kandidat O. F. A. Lönnbohm (af herrar Kihlman och Arrhenius). — Till korresponderande leda- mot föreslogs herr Sven Lampa i Stockholm, landtbruksentomolog och redaktör af Entomologisk tidskrift (af herrar .J. Sahlberg och E. Reuter). Mötet den 2 februari 1895. Ordföranden framlade tionde bandet af Sällskapets J.cto inne- hållande andra delen af doktor Vainios Monographia Cladonia- rum universalis. Priset därför bestämdes till 10 mk. Herr doktor V. F. Brotherus anmälde såsom färdig andra delen af Rerharium Musei Fennici, Ed. II, innehållande mos- sorna och redigerad af föredragaren jämte possessionaten J. 0. Bomansson, som bearbetat Hepaticw, Sphagna, Orthotriclm och Ulotce, medan doktor Brotherus behandlat de öfriga grupperna. Nu föreliggande arbete upptager af Hepiaticce 171 arter, 2 underarter samt 34 varieteter och former, af Sphagna 26 arter, 6 underarter samt 53 varieteter och former, äfvensom af Musci veri 498 arter, 19 underarter samt 76 varieteter och former. Då 1859 års förteckning innehåller — förutom några underarter och varieteter — 71 Hepaticce, 7 Spihagna och 253 Musci veri, inses att artantalet sedan dess mer än fördubblats. Af anmärkningsvärdare arter påpekades: Seligeriahrevifolia, Mötet den 2 februari 1895. 47 funnen i Kusamo af föredragaren, Amblystegmm molle samt dess varietet alpinum och Grimmia mollis, alla funna af doktor Kihl- man i Iniandra Lappmark, Fontinalis dichelymoides, funnen af föredragaren i norra Tavastland, af doktor Hult i Inari Lappmark, äfvensom af doktor Kihiman i Imandra Lappmark. Oaktadt kännedomen om den fmska mossQoran sålunda un- der de senaste decennierna gjort betydande framsteg, äro ännu vidsträckta trakter at områdets östra delar i bryologiskt hänseende så godt som oundersökta. Särskildt gäller detta provinserna Ka- relia pomorica, Karelia keretina och Karelia borealis. Ordföranden uttalade sin fägnad öfver det betydelsefulla ar- bote, som nu i och med andra delen af Herbarium Miisei Fennici fullbordats, och framhöll hurusom Sällskapet kunde skatta sig lyck- ligt att i doktor Brotherus ega en lika insigtsfuU som nitisk ar- betare på det fält, som i vårt land med så stor framgång först upparbetats af professor Lindberg. Priset på boken bestämdes till mk 1: 50. Åt ordföranden och sekreteraren uppdrogs att hos Consistorium Academicum an- mäla om arbetets utkommande äfvensom anhålla om anslag för bestridande af därmed förenade kostnader. Beslöts på förslag af herr Brotherus att föreslå skriftbyte med redaktionen af tidskriften ,, Bulletin de Therbier Boissier", samt med New-Zealand Institut i Wellington. Bibliotekarien, magister Arrhenius, anmälde att från „Komis- sion zur wissenschaftlichen Untersuchung der deutschen Meere" i Kiel och ,,Der Biologische Anstalt auf Helgoland" ankommit till biblioteket: „Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, neue Folge I: 1, 1894'-; och beslöt Sällskapet att träda i skriftutbyte med dessa samfund. Herr doktor Stuxberg i Göteborg, som är ledamot af Säll- skapet, hade som gåfva till biblioteket insändt trenne häften af sina ,, Djurbilder". — Åt bibliotekarien öfverlemnades att i anled- ning häraf tillsända doktor Stuxberg do häften af Sällskapets skrif- ter, som för honom kunde vara af intresse. Herr doktor R. Boldt öfverlämnade till arkivet en afskrift af ,,Beskrifning öfver Stor Lojo Socken i Nyland af Johan Hein- ricius 1766". Afskriften, hvilken blifvit uppgjord i noggrann öf- 48 Mötet den 2 a-bniari 1895. verensstämmelse med en å Historiska Museum förvarad sådan, upptager den del af beskrifningcn som rör socknens fauna och flora. Till publikation anmäldes Bidrag till kännedomen om flo- ran i Kimito skärgård af P. Hj. Olsson. Herr professor F. Elfving anmälde till offentliggörande i Sällskapets Meddelanden en uppsats Anteckningar om Finlands Nostocacece heter ocy sta cece samt redogjorde i korthet för dess inne- håll (se längre fram). Herr student K. E. Hirn yttrade: 1 anslutning till herr professor Elfvings meddelande ber jag att till Sällskapet äfven få inlämna en samling preparat af trådfor- miga grönalger. De tillhöra samtligen familjen Oedogoniacew. Då jag en längre tid varit i tillfälle att egna uppmärksamhet åt hit- hörande alger, ber jag att rörande dem få till publikation inlämna Verzeidinis finländiscJier Oedogoniaceen och att i korthet få redo- göra för de resultat, till hvilka jag, hvad beträffar de finska Oedo- goniaceerna, lyckats komma. Oedogoniaceerna ha i främsta rummet i vårt grannland Sve- rige varit föremål för noggrannare granskning, i det att här profes- sor Wittrock egnat speciel uppmärksamhet åt denna alggrupp. I den af honom publicerade förteckningen „Prodromus Monographise Oedogoniacearum" af år 1874 upptagas också icke mindre än 140 hithörande arter, däribland 103 kända från den skandinaviska halfön. Enligt senare uppgifter (företrädesvis „De Toni, Sylloge Algarum omnium" af år 1889) stiger artantalet af för närvarande kända Oedogoniaceer till 1^36 (189 Oedogonium- och 45 Bul- hocJicete-SiYiei-); inom Sverige och Norge hafva 122 arter blifvit tagna. I vårt land ha Oedogoniaceerna blifvit undersökta af herr professor Elfving, som insamlat och bestämt 35 till familjen hö- rande arter, däribland tre för vetenskapen nya. Någon förteck- ning öfver dessa har dock icke blifvit publicerad. I och för noggrannare undersökning af nämda alger och deras utbredning inom det finska flora-området, erhö.11 jag tillåtelse Mötet den 2 februari 1895. 49 alt genomgå en mängd algkoUeklioner, hvilka, tillhöriga Botaniska museum, å Botaniska laboratorium finnas sammanförda. Dessa kollektioner äro] hopbragta i olika delar af området, i främsta rummet af botanister, hvilka på resor i floristiskt ändamål i för- bigående äfven insamlat alger. Dessutom har jag varit i tillfälle att under de trenne sistförflutna somrarna 1892, 93 och 94 äfven själf insamla lämpligt material. De sålunda af mig genomgångna algprofvens antal uppgår till 1150, af hvilka 227 visat sig innehålla fruktificerande Oedo- goniaceer. Genom dessa studier har det lyckats mig att drifva upp det från Finland kända antalet Oedogoniaceer till 73 arter jämte 4 varieteter. Dessa fördela sig på de tvenne slägtena Oedogonium och Bidbochajte sålunda, att 56 arter och 1 varietet höra till det förstnämda slägtet, medan det senare representeras af 17 arter och 3 varieteter. Nya för vetenskapen äro följande 11 arter: Oe, acmandriim Elfving Oe. pseudo-Boscii > suhcaintellatum > lorkatum i> insigne » mitratum » exiguum Elfving » inconspicuum » calosporum Bulb. subintermedia Elfving > inclusum samt varieteterna: Oe. upsaliense Wittr. var. fennica j insigne n. sp. » minor » flavescens (Hass.) Kuetz. » gynandrospora. Friherre Palmen förevisade ett utmärkt vackert, uppstop- padt exemplar af jagtfalken, Falco gyrfalco, skjutet vid Porkkala och skänkt till Universitetets samlingar af konsul Karl Stockman. Herr doktor W. Laurén föredrog Om en egendomlig form af Carex echinata Murr. I medlet af juli 1892 fann jag i en liten försumpning invid hafsstrand på Bergö i Kvarken ibland typisk, tämligen mogen Carex echinata och canescens en handstor tufva af en echinata- 4 50 Mötet den 2 februari 1895. 1'orm, hvilkcn genom sina utslående, icke utspärrade frögöramen samt påfallande sterilitet stack ai' från omgifvande individer af samma art. Jag förmodade genast att här förelåg en korsnings- produkt af ofvannämda arter, men då endast några få fruktbä- rande stånd kunde uppletas och dessa därjämte voro tämligen unga, undersöktes förhållandet icke närmare. Följande år fann jag, åter igen i slutet af augusti, på en helt annan lokal, i ett skogskärr mellan Vasa och Gamla staden, bland särdeles frodig, rikligt fruktbärande och fullmogen, typisk ecJänata några strån, som på ofvan antydt sätt skilde sig från den typiska formen. Afven här växte canescens alldeles invid. Frögönimen af I ; l C. ecliinata, echinata f. och canescens från Bergö. Utsidan: figurerna ofvan; nedan insidan. Jag har numera underkastat bägge dessa former en täm- ligen noggrann undersökning. Från echinata afviker hvardera såsom redan nämdes, genom utstående, icke utspärrade frögöm- men; dessa äro därjämte betydligt smalare än hos ecliinata, hvil- ken inom parentes sagdt knappast företer någon nämnvärd varia- Mötet (len 2 februari 1895. 51 tion i detta afscendo. Dessutom äro endast några få frögömmen i hvarje ax utvecklade. Formen på frögömmena kunde jämväl tala för en inblandning af canescens: insidan är nämligen alldeles plan, såsom hos denna, löpande ut i det långa sprötet, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med sprötet hos echinata: på rygg- sidan äro frögömmena därjämte såsom hos canescens starkt kuU- riga. Då dessutom på hvartdera stället endast några strån an- Irälfades, tydligen tillhörande samma tufva, finnes ju ett och an- nat skäl, som talar för dessa formers hybriditet. En undersökning af dem i anatomiskt hänseende lämnade som resultat, att hvardera fullkomligt öfverensstämmer med Ca- rex echmata. Detta vore icke gerna tänkbart om canescens vore inblandad, ty denna afviker i inre byggnad väsentligen från echi- nata, speciell hvad stammens anatomi vidkommer. Om sålunda äfven växtens habitus och diverse karaktärer tala för ett hybri- därt ursprung, måste jag emellertid anse att större skäl före- ligga för antagandet, att vi här hafva för oss en felslagen form af echinata. Jag har dock velat förevisa denna form för att fä- sta herrar botanisters uppmärksamhet på densamma. I anslutning till doktor Laurens andragande omnämde herr Arrhenius att han flerstädes i Pargas funnit Carea;-former, liknande do nu förevisade. Beträffande dessas tydning hade herr Arrhenius emellertid ännu icke vunnit någon stadgad åsigt. Dock ansåg han det högst sannolikt att de icke alla voro equivalenta. Några individer voro synbarligen af en eller annan orsak för- krympta eller på annat sätt abnormt utvecklade, andra kraftigare åter erinrade — i likhet med den af herr Laurén förevisade ro- bustare formen — habituelt i så hög grad om C. canescens, att möjligheten af en försiggången artkorsning icke torde vara full- ständigt utesluten. Den anatomiska öfverensstämmelsen mellan sagda form och C. stellulata utgjorde i och för sig intet absolut hinder för ett sådant antagande: åtminstone hade herr Arrhenius sig bekant fall, där en korsningsprodukt af två i anatomiskt af- seende skarpt differentierade arter i sin inre byggnad ensidigt återspeglade endast den ena af biandarterna. — ■ Herr doktor W. Laurén yttrade vidare: Tillika ber jag få förevisa en förut mig veterligen icke ob- 52 Mötet den 2 lebniari 1895. serverad hybrid, nämligen Alopecurus geniadatus X nigricans. Densamma anträlTades af mig senaste sommar i juli på hafsstrand vid Metviken i Vasa bland föräldrarna. Då hybriden emellertid icke på nämnvärdt sätt afviker från den redan bekanta, äfven i vårt land på par ställen funna korsningsprodukten af Alopecurus geniadatus och hufvudformen af iwatensis, torde en närmare be- skrifning af densamma vara öfverflödig. Herr rektor B ren ner anhöll om ordet för en förklaring i anledning af att äfven provinsen Ostrobottnia kajanensis — en- ligt hvad som framgick af den nu utkomna andra delen af Her- harium Musei Fennici — skenbart hörde till dem som i bryo- logiskt afsecnde blifvit försummade. Då herr Brenner i egenskap af Sällskapets stipendiat vistats i dessa trakter sommaren 1869, kunde det möjligen synas som om han låtit en försummelse i antydt hänseende komma sig till last. Såsom af Sällskapets pro- tokoll från denna tid torde framgå, hade emellertid från resan medbragts äfven en större samling mossor, hvilken af herr Bren- ner öfverlemnats till professor Lindberg. Sedermera hade emel- lertid samlingen i fråga på obekant sätt förkommit, hvarför inga resultat af resan nu kunnat i andra upplagan af Herbarium Musei Fennici framträda; och hade herr Brenner velat yttra detta till protokollet för att sålunda fritaga sig från skulden till sagda brist. De zoologiska samlingarna hade sedan senaste möte för- ökats genom följande gåfvor: Aspius rapax, ett praktexemplar från Ladoga-Lappajärvi, framför Kymälä, fångadt med not under isen den 7 december 1894, föräradt af herr O. Rclandcr. Siplionostoma typide L. från Mej- lans af vaktmästare G. Nyberg. 14 prof plankton från Lappmar- ken af professor J. Sahlberg. Limax maximus från Tammerfors- trakten af herr Lydik Rosendahl genom doktor E. Bergroth. Falco gyrfalco, skjuten vid Porkkala i november 1894, förärad af konsul Karl Stockman. De botani.ska samlingarna hade fått emottaga: 305 kärlväxter i 348 exemplar, däribland omkring 90 för provinsen nya och flere anmärkningsvärda från Karelia pomorica Mötet ilen 2 lebniari 1895. 53 af magister I. O. Bergroth. 120 arter fanerogamer, 7 ormbunkar och ] characé, i 134 exemplar från Kimito af student P. Hj. Olsson. 122 mikroskopiska preparat af blåalger samt 9 på papper upplagda blåalger af professor Fr. Elfving. 401 algkollektioner i kaliumacetat och en mängd på papper torkade alger, dels från Kuusamo och norra Österbotten, dels från Jyväskylä-trakten, Hel- singfors, Esbo-Löfö och Åland af student K. E. flirn. 25 algkol- lektioner från Jyväskylä af student O. Heikel. 3 fröväxter från Evo, däribland Cassmidra cahjculata, förut ej känd så långt vest- ligt i denna del af landet, af fröken A. Blomqvist. Ordföranden meddelade att Sällskapets medlemmar härefter vore i tillfälle att få akademiskt tryck från Upsala och Lund universitet, nämligen zoologiska och botaniska afhandlingar. Tack vare en anordning af vice-bibliotekarien vid Universitetsbiblio- teket, doktor V. Vasenius, komma nämligen härefter öfverblifna exemplar af de afhandlingar, som hitsändts i och fördelning bland Universitetets tjänstemän, att öfverlemnas till respektive veten- skapliga samfund; och hade en sändning allaredan anländt hit till detta möte. Till medlem af Sällskapet föreslogs herr konsul K. Stock- man (af herrar v. Pfaler och Palmen) samt student S. Frosterus (af herrar Elfving och P«.euter). -o-C>-«^ Anteckningar om Finlands Nostochaceae heterocystese af Fredr. Elfving. Med ledning af Bornet & Flahaults utmärkta bearbetning af denna alggrupp »Revision des Nostacacées hétérocystées» införd i Annales des sciences naturelies Ser. VII Botanique T. 3, 4, 5 och 7 (1886—88) har jag genomgått Finska nmseets hithörande sam- lingar. De utgöras till största delen af i kaliumacetat-lösning för- varade algprof, mestadels insamlade af icke-algologer under ex- kursioner i olika delar af landet; vidare af på papper upplagda alger, preparerade af några yngre botanister och af mig själf samt slutligen af åtskilliga torkade, sedan gammalt bland lalVarna in- ordnade exemplar af Sirosiphon-SiriSide former. De till den första kategorien hörande profven hafva icke alltid kunnat med säkerhet bestämmas, beroende dels på att exemplaren insamlats i olämplig utvecklingsgrad, dels på de förändringar de i konserveringsvät- skan undergått; för blåalger är den nämda lösningen icke lika fördelaktig som för många afdclningar bland grönalgerna. En del former hafva benäget granskats af herr professor Ch. Flahault i Montpellier, och ber jag att till honom få sända min uppriktiga tacksägelse härför. Resultatet är att vi för den finska floran för närvarande kunna anteckna 39 arter. Till jämförelse må nämnas att Bornet och Flahault för hela Europa upptaga 142 arter, af dem 30 ma- rina eller thermala eller utprägladt sydliga. Den för vårt land anförda siffran torde sålunda i betraktande af arternas geografiska utbredning för öfrigt komma att ökas med ett eller par tiotal, knap- past mer efter den följda artbegriinsningen, så snart inom landets Fredr. Elfving, Anteckn. om Finlands Xostochacese heterocystefe. 55 södra delar dessa alger blifvit föremål för noggrannt studium. Från vårt floraområdes norra och i detta afseende fattiga pro- vinser torde inga mer betydande tillägg vara att emotse efter de skördar våra botanister därifrån hemfört under de senaste de- cennierna. Af förteckningen framgår omedelbart att några arter äro utbredda inom hela området, att andra åter blifvit alldeles lokalt anträffade. För de allra flesta af det senare slaget skola helt sä- kert framtida samlare kunna utvidga gränserna, en uppgift så mycket tacknämligare som flere arters nordgräns med all säker- het infaller inom våra breddgrader. Då jag anslutit mig till de nämda franske författarne har jag här nedan utelemnat alla auktorscitat. Trib. Rivulariacesö. Calothrix parietina. Al: Eckerö ad saxa in mari (H, Lind- berg). Ah: Pargas, Ersby, ad rupes calcareas (F. E.). N: Hel- singfors, ad scopulos marinos (F. E.). Lk: Lupukkapää et Sokus- tama, ad rupes irroratas (Hult & Rosberg). Le: ad Tschaimo et Toskalsjahta, in scrobiculis aqua pluviali repletis (J. Linden). Dichothrix Orsiniana. Ks: Selkäjoki; Astervajoki; Kitkajoki; (K. E. Hirn). Lkem: Pälkinäoja (Hult & Rosberg); Muonionjoki, Pyssykorva (J. Linden). Im: Lujaur urt (A. O. Kihlman). Lv: Ka- menka (A. O. Kihlman). Lt: Subovi (V. T. Brotherus). Le: Tos- keljaur (J. Linden). Hsec forma, in parte territorii boreali non raro obvia, ulte- rius in natura investiganda est. D. gypsophila. Al: Eckerö, saxicola in subsalsis (H. Lind- berg). Sine loco speciali ex Alandia in H. M. F. adest, a E. Ny- länder lecta. D. compacta. Ah: Sagu, Sandö (F. E.). Ks: Honkaoja (K. E. Hirn). Le: Melajärvi (J. Linden). Rivularia minutula. Kk: Vartijoki (K. E. Hirn). R. Biasolettiana. Ah: Pargas, Kirjala ad terram littoris in- terdum inundatam (F. E.). N: Helsingfors, locis similibus (W. Ny- länder; F. E.). R. atra. N: Helsingfors, in Fuco vesiculoso (W. Nyländer). 5(i Fredr. Elfving, Anteckningar om Finlands Rivularia nitida. N: Helsingfors, saxicola in mari (F. E.). Gloeotrichia pisum. Al: Geta, Bolstaholm (O. Bergrolh). Gl. salina. Ah: Korpo, in sinu Långvik ad Bemby (F. E.). Gl. natans. Ah: Hirvensalo prope Abo(F. E.); Pargas, Ersby (F. E.). Sb: Kuopio (B. Boldt). E locis variis usquo in Lappo- niam Rivulariacese steriles lectse sunt; verisimiliter ad hane spe- ciem pertinent. Trib. Sirosiphoniaceae. Hapalosiphon pumilus. Per totum territorium est forma hujus speciei tenuior (crass. fil. secund. c. 7 jw) frequens ut videtur. Forma typica minus frequens. Al: Kastelholm: Geta, multis locis, etiam typica; Bomarsund (0. Bergrolh). Åh: Ad Åbo; Nåden- dal (typica), Nagu, Finnby (F. E.); Lojo, locis nonnullis, etiam ty- pica (R. Boldt). N: Nurmijärvi, fere typica (K. E. Stenroos). Sa: Rantasalmi (A. Westerlund). Th: Jyväskylä, Köhniölampi (K. E. Hirn). Sh: Kuopio (R. Boldt). Ks: Mäntyniemi, typica; Naatikka- vaara, typica; Nuorunen (K. E. Hirn). Lhem: inter Pöstötunturi et Nattanen, forma ad typicam accedens (Hult & Rosberg). Le: Kutjajaur (ad typicam accedens) et Munnikurkio (J. Linden). Im: Lujaur urt, Kietk-uaj; Umpjok, Liehk-varr (A. O. Kihlman). Lv: Kusomen (A. O. Kihlman). Lt: Srednij (V. F. Brotherus); Lmur: Woroninsk, ad typicam accedens; Niutskaut jaur (A. O. Kihlman). Stigonema ocellatum. Per totum territorium; boream ver.sus nullomodo rarescit. Al: Geta, locis nonnullis; Kastelholm (O. Berg- roth). Ah: Sagu, Sandö (F. E.). Sa: Walkeala, Kannuskoski (P. Thuneberg); Rantasalmi (A, Westerlund). Sh: Kuopio (R. Boldt). Ks: Naatikkavaara et Nuorunen (K. E. Hirn); in Mäntytunturi for- mam terrestrem (conf. Bornet & Flahault nec non Rab. Alg. N. 426) legit E. Wainio. Lkem: Luirojärvi; Sokustama; Nattanen (Hult & Rosberg). Im: Lujaur urt, Kietk-uaj; Umptek; Umpjok, Liehk- varr et Haarakoski (A. O. Kihlman); Chibinä (V. F. Brotherus). Lv: Tshavanga (A. O. Kihlman). Le: Munnikurkio; Tschertti, in cacumine montis (J. Linden). Lt: Vaido-guba (V. F. Brotherus). ip; Orloff, pluribus locis (A. O. Kihlman). Stig. panniforme. Per totum territorium. Ah: Ad Skogs- böle in Kimito formam tenuem ramis 10 — 12/;, crassis, legi ipse; Nostochaccfe heterocystese. 57 Vihti (W. Nyländer). N: Helsingfors (W. Nyländer); Högland (M. Brenner). St: Kallfjärd (A. J. Malmgren). Ta: Hollola, Hammo (J. P. Norrlin). Kl: Kirjavalahti (J. P. Norrlin); Pötsövaara (F. E.); Walamo (W. Nyländer). Kol: Nikola (F. E.). Tb: Rautalampi (R. Boldt). Sh: Kuopio (R. Boldt). Kb: Nurmes, Riihivaara (E. Wainio). Ok: Kuhmo, Lammasjärvi (E. Wainio); Kianta, Kylmä- järvi et Lehtovaara (E. Wainio). Ks: livaara et Näränkävaara (E. Wainio). Lkem: Kätkesuanto, locis duobus (J. P. Norrlin). Le: Kaaresuanto (J. P. Norrlin). Stigonema minutum. Per totuni territorium. Ab: Pargas, Kirjala; Sagu, Sandö (F. E.). N: Helsingfors (W. Nyländer); Hög- land (E. Nyländer, M. Brenner). St: Messuby (P. A. Karsten). Sa: Nyslott, corticola (O. Carlenius). Kb: Kynsisaari; Nurmes, Riihivaara (E. Wainio). Ok: Kuhmo, Lammasjärvi; Kianta, Kyl- mäjärvi (E. Wainio). Ks: livaara (E. Wainio). Lkem.: Kittilä, Välivaara; Muonio, Kätkesuanto, Pahtarinne (J. P. Norrlin); Pys- tötunturi, Lupukkapää (Hult & Rosberg), hn: Lujaur urt (A. O. Kihlman). Le: Toskaljahta; Munnikurkio (J. Linden); Enontekis, Pietsovaara (J. P. Norrlin). Li: Paatsjoki (E. Nyländer). Lt: Su- bovi (V. F. Brotherus). St. turfaceum. Tb: Luhanka, Lapinsaari (E. Wainio). Ks: livara (E. Wainio). Lkem: Kätkesuanto, Pahtarinne (J. P. Norr- lin); Lupukkapää (Hult & Rosberg). Lm: Umptek, Kuahva tschorr (A. O. Kihlman). Lmur: Warsina (N. I. Fellman). Le: Enontekis, Pahtavaara (J. P. Norrlin). St. mamillosum. Per totum territorium. Äb: Pargas, Kirjala (F. E.). ^■: Högland (i\L Brenner). Sa: Luumäki (F. E.). Kl: Rus- keala, Jananus (F. E.). Sb: Kuopio (R. Boldt). Lkem: Sokustama; Pälkkimäoja (Hult & Rosberg). Lv: Tshavanga (A. O. Kihlman). Lt: Subovi (V. F. Brotherus). Verisimiliter quoque St. informe in territorio nostro viget ut e speciminibus non rite evolutis, qute e variis locis adsunt, judicare licet. Ulterius inquirendum! Trib. Scytonemacese. Scytonema cincinnatum. Al: Finström, Godby (K. E. Hirn). Ab: Pargas, xAIustfinn (F. E.). Sb: Kuopio (R. Boldt). 58 Fredr. Elfving, Anteckningar om Finlands Scytonema ocellatum. Åh: Vilili (W. Nyländer). Olr. Kuhmo, Lammasjärvi (E. Wainio). Se. Hofmanni Ah: Kimito, Norrsundvik (F. E.). N: Helsing- fors, in tepidariis horti botanici (F. E.). Se. figuratum. Per totum territorium. Ah: Pargas, Kirjala et Piukala; Sagu, Sandö (F. E.). Sh: Kuopio (R. Boldt). Ks: Nuo- runen (K. E. Hirn). Litern: Luirojärvi, Anterijoki (Hult & Piosberg). Im: Lujaur urt, locis duobus; Umptek; Umpjok, Liehk-varr (A. O. Kihlman). Lv: Tshavanga (A. 0. Kihlman). Lt: Vaido-guba (V. F. Brotherus). Le: Munnikurkio (J. Linden). Se. myochrous. Ut praecedens. Al: Geta, Finnö (O. Berg- roth); Eckerö (H. Lindberg). Ah: Pargas, Skräbböle (F. E.). Kl: Kirjavalahti (A. Kullhem). Kon: Walkiamäki (J. P. Norrlin). Ks: Paanajärvi (E. Wainio). Lkem: Sokustama (Hult & Rosberg). Lm: Chibinä (V. F. Brotherus). — Gonidia lichenis Gonionema veliitinum (Ach.) hsec Scytonemas species praäbel. Tolypothrix distorta. Ah: Åbo (F. E.). T. lanata. Al: Geta, pluribus locis (0. Bergroth). Ah: Par- gas, Piukala; Åbo, Hirvensalo (F. E.); Lojo, pluribus locis (R. Boldt). N: Nurmijärvi (K. E. Stenroos). Ta: Tiirismaa (E. Wainio). Kon: Tiudie (A. O. Kihlman). T. tenuis. Ubiqe frequens videtur. Al: Eckerö (F. E.). Ah: Pargas, Simonby (F. E.); Lojo, locis permultis (R. Boldt). N: Hel- singfors (F. E.). Sa: Rantasalmi, locis nonnullis (A. Westerlund). Ka: Wiborg (F. E.). Sh: Kuopio (R. Boldt). Ks: Taivalkoski: Ontonvaara; Hännilä; Niskavaara; Tavajärvi; Naatikkavaara; Leu- kosenjoki; Aittolampi (K. E. Hirn). Lkem: Kittilä, Jokela (J. Sand- man); Luirojoki; Luirojärvi; Sokustama (Hult & Rosberg); Muo- nionjoki, Pyssykorva (J. Linden), lm: Lujaur urt, Kuelhejaur (A. O. Kihlman). Lv: Tshavanga (A. 0. Kihlman). Lj): Orloff (A. O. Kihlman). Lt: Tshipnavolok (V. F. Brotherus). Le: Ska- tjajaur; Kutjajaur; Lätaseno; Pahtasaari (J. Linden). Trib. Nostocese. Nostoc linckia. Ah: Åbo (F. E.). N. muscorum. Ah: Pargas, Simonby (F. E.). N. commune. Per totum territorium. Ah: Pargas, Skräbböle Nostochacefc heterooystese. 59 (F. 0. Arrhenius). N: Helsingfors (\\\ Nyländer). Kl: Pälkjärvi, Anonicmi (F. E). Kon: Kendjärvi (Th. Simming). Lmur: Olcnji (N. I. Fellman). o Nostoc cceruleiim. Ah: Abo (F. E.}. N: Nurmijärvi (K. E. Stenroos). N. verrucosum. Ks: Mänlyjoki; Malinajoki (K. E. Hirn). N. pruniforme. Al: Geta (F. E.). Ah: Lojo, Hormajärvi (R. Boldt). N. Zetterstedtii. Ah: Åbo, Lillois (F. E.). Anabsena flos aquse. Per totura territorium. N: Helsingfors, in aqua dulci et submarina (K. M. Levander, K. E. Hirn, F. E.). Ik: Terijoki (A. Thesleff). Sa: Rantasalmi (A. Westerlund). Sh: Kuopio (R. Boldt). Im: Lujaur urt (A. O. Kihlman). A. insequalis. Trichomatibus 3 ,u crassis, vaginis non visi- bilibus; articulis sphajrico-quadratis; heterocystis oblongis, articulis parurn erassioribus; sporis ab heterocysta remotis, singulis vel ad 5 catenatis, cylindricis, apicibus rotundato-truncatis, 7 // cras- sis, 18 — 23 // longis, episporio tevi luteolo. Inter muscos in palude parvo ad Srednij i Lt) legit V. F. Brotherus. A. catenula. Ks: Hännilä, Lehtolarapi (K. E. Hirn). A. oscillarioides. ' Per totum territorium. Ah: Åbo; Pargas, Piukala (F. E.). N: Nurmijärvi (K. E. Stenroos). Sh: Kuopio (R. Boldt). Kon: Unitsa (A. 0. Kihlman). Lv: Varsuga (A. O. Kihlman). A. torulosa. Ah: Pargas, Kirjala (F. E.). N: Helsingfors (F. E.). Aphanizomenon flos aquse. Ah: Merimasku (P. A. Karsten); Åbo, frequens in aqua submarina totius archipelagi. N: Helsing- fors, in aqua dulci et submarina (K. M. Levander, K. E. Hirn, F. E.). Nodularia spumigena ji litorea. N: Helsingfors (W. Nylän- der, F. E.). — Ad Subovi (Lt) specimina sterilia (diam. 11 — 13//) adhuc forsan pertinentia legit V. F. Brotherus. Cylindrospermum majus. Lv: Tshavanga; Varsuga (A. O. Kihlman). Aulosira läxa. Ah: Lojo, Humpila (R. Boldt). Mötet den 2 mars 1895. De på de tvenne senaste mötena föreslagna nya medlem- marna invaldes med acklamation. Herr Professor J. Sahlberg meddelade, att Sällskapets leda- mot, Pastor H. D. J. Wallengren i Sverige i slutet af senaste år, nämligen allaredan den 25 oktober 1894, aflidit. Pastor Wallen- gren var en bekant lepidopterolog och hade utgifvit flere bety- dande arbeten i sin vetenskap. Ordföranden påminte om att den afiidne äfven publicerat ett högst anmärkningsvärdt ehuru i all- mänhet föga beaktadt ornitologiskt arbete »Die Briitzzonen der Vögel innerhalb Skandinavien». Från Naturforscher-Verein zu Riga hade ankommit en in- bjudning till Sällskapet att deltaga i firandet af denna förenings femtioårsfest den 8 instundande april, och uppdrogs åt ordföran- den och sekreteraren att ombesörja svar å denna skrifvelse. Af trycket hade utkommit Ada V. m, innehållande Hj. Hjelts Conspectus florce fennicce, nämligen slutet af monokotyledonerna från och med Carices distigmaticce. Priset för denna volym be- stämdes till 2 mk. Herr professor J. Sahlberg förevisade en till ordningen Trichoptera hörande, ny insekt-art, AsynarcJms productus, som han senaste sommar i slutet af juni funnit i tvenne exemplar nära Mandojärvi i Utsjoki lappmark. Arten var bestämd af den skotske entomologen Kenneth J. Morton, som jämväl insändt en utförlig, på engelska språket affattad beskrifning öfver den nya arten. Beskrifningen jämte tvenne därtill hörande teckningar skulle intagas i Sällskapets Meddelanden. Mötet den 2 mars 1895. 61 Beslöts alt oaktadt de starkt i anspråk tagna tillgångarna enligt gammal praxis anslå stipendier för naturalhistoriska resor inom landet att ansökas inom mars månad. Sedan senaste möte hade till de botaniska samlingarna in- flutit följande gåfvor: 18 kärlväxter från Kimito, däribland Poa hulhosa, samt nya för Åbo-trakten: Carex capillaris, C. Biixbau- mii, Veronica anagalUs, Potamoyeton crispus af stud. P. Hj. Olsson. Alopeciirus geniadatus X nigricans och en form af Carex echi- nata från Wasa af dr W. Laurén. 2 former af ek från Wiborgs- trakten af stud. A. Theslcff. 2 nummer frön af mag. R. Herlin. Mötet den 6 april 1895. Föredrogs sex inom utsatt tid till Sällskapet inlemnade an- sökningar om reseunderstöd instundande sommar. Trycknings- komitén, som förberedt ärendet, hade framhållit att enligt skatt- mästarens meddelanden en mindre balans möjligen vore att vid årets slut emotse på grund af de förestående, ovanligt stora tryck- ningsiitgifterna, men då ett jämförelsevis stort antal ansökningar, delvis af synnerligen meriterade personer, inlemnats, hade komi- tén dock ansett att några reseunderstöd borde utdelas. Och för- enade sig Sällskapet efter en kortare diskussion om det förslag komitén i sådant afseende uppgjort, hvadan tilldelades Herr magister H. Lindberg 300 mark för fortsättning af hans senaste sommar påbörjade undersökning af Karelska näsets vegetation; Herr magister A. Boman 150 mark till kompletterande af hans entomologiska undersökningar i Kivinebb socken; Herr student V. Borg 150 mark för floristiska och växttopo- grafiska undersökningar i Längelmäki och kringliggande socknar; Herr student K. E. Hirn 100 mark för algologiska studier på Åland. Till publikation anmäldes M. Brenner: Spridda bidrag till kännedom af Fiyilands Hieraciiim- former IV. Nyländska Hie- racia jämte former frän Lojo-trakten. 62 Mötet den (i april 1895. Herr doktor V. F. Bröt he rus förevisade en för vetenska- pen ny mossart, Bryimi leptocerds Philib., som redan den 7 juli 1885 tagits af herr J. O. Bomansson på Åland, Saltviks socken, på Liby berg. Durjämte inlemnades till biblioteket Revue bryo- logique 1894, n. 6, hvarest denna art finnes utförligt beskrifven af den franska bryologen Philibert. Föredrogs Anteckningar om finska Neuroptera af O. M. Reuter. Sedan jag i Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. IX, N:o 8 (1894) publicerade en uppsats öfver Finlands Neuroptera, har jag af den kände neuropterologen R. Mc Lachlan emottagit ett litet med- delande, offentliggjordt mot slutet af 1893. Min ui>pfattning af en af våra Clirysopcn har härigenom förändrats, och ber jag att med några ord få beröra åsyftade art. Därjämte må beträffande en del andra arter meddelas några tillägg till fyndortsuppgifterna i ofvan anförda afhandling, antecknade efter material, som först senare kommit mig till hända. Chrysopa Walkeri Brauer et Mc Lachl., Träns. Ent. Soc. London 1893, P. Ill (september) p. 229. Denna art har jag i Neuropt. fenn. p. 18 efter två exemplar från Karelen, hvilka blifvit af Mc Lachlan återsända under namn af Chr. Walkeri Brauer, beskrifvit såsom en varietet af Chr. perla L., för hvilken varietet jag bibehöll namnet Walkeri. Då min af- handling den 8 april 1893 föredrogs för Soc. F. et Fl. Fenn., hade ännu ingen beskrifning öfver Chr. Walkeri publicerats. Arten beskrefs först i september 1893 af Mc Lachlan på ofvan anfördt ställe. Jag finner nu att Mc Lachlan, som sett talrika exem- plar, fortfarande anser den utgöra ett godt spccics och skall där- för här nedan angifva dess väsentligaste karaktärer. Den lik- nar, såsom redan framhållits, i hög grad Chr. perla, men grund- färgen är renare grön och skimret på vingarna likaså rent grönt, icke blågrönt. Hufvudet har följande svarta teckningar: På hvar- dera sidan af hjässan invid ögat en mer eller mindre trekantig fiäck, hvilka fläckar förbindas genom en fin bakåt bågböjd tvär- linie; vid dennas midt ligga två, ofta sammanflytande runda fläc- kar; den X-formiga fläckens bakre skänklar räcka icke fram till Mötet (len 6 april 1895, 63 dessa fläckar och bilda sålunda icke, såsom hos Chr. perla, en sluten ring, hvaremot de främre, likasom hos denna, utbreda sig äfven på yttre sidan om antennbasen; på hvardera kinden och på ömse sidor om clypeus en oval fläck. Andra antennleden svart. Palper svarta med ljusa ledfogningar. Pronotum på ömse sidor med ett bredt svart längdband. Meso- och metanotum på sidorna, bröstet i midten, höfterna och större delen af abdomen svarta. Från Chr. intima Mc Lachl. afviker den genom svart- kantad hjässa och genom de vid midten af den svarta randen tätt sanimanstUtande svarta fläckarna. Såsom fyndorter för arten anför Mc Lachlan Ungern och Frankrike (Pyrénées orientales). Brauer, som först gifvit arten dess namn, dock utan att beskrifva den, uppger den vara funnen äfven i Turkiet och på Altai. De två karelska exemplaren, hvilka fullkomligt öfverensstämma med Mc Lachlans beskrifning, äro funna af J. J. Chydenius. Chr. ventralis Curt. Jaakkima (S.). Chr. vittata Wesm. Jaakkima (S.). Sisyra fuscata F. Parikkala, Jaakima, lisalmi (S.) Psectra diptera Burm. Yläne (S.). Micromus aphidivorus Schr. Teisko (S.). M. paganus L. Jaakkima (S.). Megalomus hirtus L. Teisko (S.) Drepanopteryx phalsenoides L. Teisko (S.)) Heraerobius nitidulus Fabr. Yläne; Jyväskylä; Kuru; Jaak- kima; Parikkala (S.). H. atrifrons i\rL. Karislojo; Teisko; Kuru; Jaakkima; Kuu- samo (S.). H. orotypus Wallengr. Karislojo; Teisko; Kuru (S.). H. marginatus Steph. Kirjavalaks (S.) H. concinnus var. 4-fasciatus Reut. Kuusamo (S.). - Fun- nen af J. A. Palmen i Kärnthen. Raphidia ophiopsis L. Jaakkima (S.). R. xanthostigma Schumm. Jaakkima (S.). Aleuropteryx lutea Wallengr. Pag. 13, 33 bör utgå citatet: Löw, 81, 1, T. I, f. 13—15. Professor Kla påle k har nämligen i Ent. Monthl. Mag. XXX, p. 121 (juni 1894) uppvisat att Löws ^■1. lutea är en från Wallengrens skild art. Jag har jämfört 64 Mötet den 6 april 1895. våra exemplar med Klapåleks beskrifiiingar och funnit dem, så- som antagligt var, tillhöra den Wallengrenska arten. Beskrifnin- gen pag. H2 bör lyda: Hela kroppen täckt af ett hvitt mjöUikt sekret. Antenner och ben gulaktiga eller brungula, antennerna mtirkare mot spetsen, 23 — 55-ledade, andra basalleden utan tand- likt utsprång på undre sidan. Den yttre tvärnerven i area discoi- dalis löper med öfre änden litet före nerven i area radialis och mynnar med undre änden i öfre grenen af andra cubitalgaffeln, ett godt stycke Irån dess ursprung. Den yttre tvärnerven mellan cubitus och första postcostan utgår från cubiti stam i' nästan rät linie med diskfälteLs inre tvärnerv. Bakvingar nästan lika stora som framvingarna. Tibier nästan cylindriska. Fram v. 1. 2.8 — S mm. Coniopteryx la<5tea Wesm. Af denna art, som hittills sak- nats i finska samlingar, fann jag senaste sommar ett exemplar på en granhäck på Lofsdal i Pargas. Flerr professor E. E. Sund vi k hade insändt ett skriftligt meddelande Om en-harts (kåda) och dess föregifna förekomst i myrornas stackar, hvari utlades grundlösheten af det sedan äldre tider gängse och ännu i literaturen förekommande påståendet att enen afsöndrar kåda, hviiken af myror uppsamlas, samt uppvisa- des att den i myrstackar förekommande kådan härstammar från lall och gran. Äfvenledes föredrogs ett meddelande Humlorna (Bonibus) producera vax i likhet med honingsbiet af E. E. Sundvik. De skilda cellerna i humlornas bon bestå, som bekant, af cellulosa, i likhet med getingarnas. De ligga emellertid hos hum- lorna fria, blott i sin nedra del löst sammanfogade förmedelst ett kitt, bestående af vax, sammanknådadt med en oändlig mängd pollenkorn. Genom behandling med alkohol-eter löses vaxet och cellerna frigöras. Vid afdunstning af den från pollenet affiltrerade vaxlösningen, erhålles vaxet som en orangegul, starkt klibbig massa, af lösare konsistens än bivaxet, hvilket det annars i allt yttre lik- nar. Dock visar den kemiska undersökningen, att dess samman- sättning väsentligen skiljer sig från bivaxets. Den erhållna kvanti- teten har dock varit otillräcklig för bestämmande af vaxets natur. Mötet deu 6 april 1895. 65 Mängden af detta kitt är emellertid alltför stor för att detta skulle kunna antagas fungera blott som sammanfogningsmaterial. Däremot strida bestämdt följande omständigheter: l:o. Vax-pollen-massan fyller icke blott mellanrummen mel- lan cellernas baser, utan finnes hopad i massor äfven under fog- ningarna och själfva cellerna; 2:o. Naturen känner icke till ett sådant slöseri, att en djurarts hufvudsakliga kväfvehaltiga näringsämne skulle i sådan mängd användas för sekundära ändamål, hvarest både den orga- niska och oorganiska naturen rikligen är försedd med i högre grad användbara, fint fördelade ämnen (cellulosa, lera, sand m. m.). 3:o. Denna massa, sålunda ock undre sidan af cellkakan, är icke oåtkomhg, tvärtom genom ett mellanrum skild från mar- ken, resp. den plats, hvarpå boet blifvit uppfördt. I själfva verket finner man att vid den tid, då de unga hum- lorna blifva nästan flygfärdiga, de i mängd uppehålla sig i detta, under cellerna befintliga rum, och att de af vax-pollen-massan intaga sina måltider. Denna massa är sålunda ett magasineradt, fosfor- och kväfve- haltigt näringsämne, och vaxets, i jämförelse med bivaxets, lösare och mera kUbbiga beskaffenhet möjliggör dess användning för detta ändamål. Pollen kan på detta sätt i stor mängd uppbeva- ras för framtida behof. Hvarken den mig tillgängliga literaturen eller entomologerna härstädes hafva kunnat lemna mig upplysning angående vaxpro- duktionen hos humleslägtet. Det synes som om denna hittils und- gått uppmärksamheten, åtminstone icke i sin fuUa vidd senterats. Då jag har ett skildt intresse att närmare studera samman- sättningen af detta humlevax, vore jag tacksam, om hvar och en, som intresserar sig för saken, ville insamla boen af humlor, låta dem torka på ett luftigt ställe och i höst ställa dem till mitt för- fogande. Vaktmästaren på fysiologiskt-kemiska och farmaceuti- ska laboratoriet emottager för min räkning sådana. Dock vore det af vigt, att blott under liknande förhållanden lefvande hum- lors bon blefve sammanförda, då enligt all sannolikhet olika slags insekter af detta slägte producera olika slag af vax. Uppgift om platsen för boet (om i ihåligt träd, om på marken, om i jorden under trärötter etc) torde därför bifogas. 66 Mötet den 6 april 1895. Det af mig undersökta vaxet härstammade från bon, tagna ur ett ihåligt träd. Herr professor Th. S selan förevisade åtskilliga exemplar af olika Drosera-iormer och lemnade därom följande meddelande: Under en vistelse i Karis socken senaste sommar anträffade jag å ett litet kärr invid Svartån ej långt från Billnäs bruk och den s. k. Landsbron alla våra tre Drosera-arter växande tillsam- mans på ett inskränkt område. Särskildt förekortimo Dr. longi- folia och intermedia mycket talrikt på de mellersta, dyigare de- larna af kärret, medan Dr. rotundifolia hufvudsakiigen höll sig mot kanten af detsamma, växande bland Sphagnum och andra mossor, och ej var så talrikt representerad som de bägge före- gående arterna. Bland dessa typformer funnos spridda mellan- former i fåtaliga exemplar, dels mellan Dr. longifolia och inter- media dels mellan Dr. longifolia och rotundifolia, hvilka till blad och stjälk stå så midt emellan hufvudformerna, att de, enligt mitt förmenande, med stor sannolikhet utgöra hybrider mellan dessa Drosera- arter. Å ett annat betydligt större, men delvis utdikadt kärr nära till Dönsby i samma socken, där Dr. longifolia och Dr. rotundi- folia växte blandade tillsammans, men där Dr. intermedia full- komligt saknades, påträffades af mig två exemplar, som till blad- formen stå midt emellan de bägge förra Drosera-arterna och hvilka enligt all sannolikhet utgöra hybrider mellan dem. Då jag ännu icke varit i tillfälle att undersöka pollenkornens beskaf- fenhet, vågar jag ej uttala mig bestämdare härom. Det vore emellertid af stort intresse, att våra botanister ville ge akt på så- dana mellanformer, där Drosera-arterna växa tillsammans, äfven- som observera möjliga varianter, där de växa ensamma. I anledning af detta meddelande förevisade herr dr Kihlman tvenne stånd af Drosna longifolia var. rotundata Norrl., tagna af föredragaren vid Voroninsk i Ryska Lappmarken, växande bland Dr. rotundifolia och Dr. longifolia; de ansågos af föredragaren böra uppfattas som bastarder mellan de nämda arterna. Om denna form erinra stundom rätt mycket unga eller svagt utvecklade (sterila) individ af Dr. longifolia, medan däremot var. obovata i Mötet den 6 april 1895. 67 allmänhet är lätt skild genom bladskifvans större längd och det mer utdragna, uppåtriktade bladskaftet. Om fruktbarheten hos de förevisade, sparsamt blommande individerna, var intet bekant. Vidare förevisade herr Saelan en form af Gcdeopsis versi- color Curt. med helt och hållet purpurröda kronor, som han på- träffat senaste höst i ett enda exemplar vid en gångstig i träd- gården vid villan Arkadia invid Helsingfors. Exemplaret öfverens- stämde i alla andra afseenden utom kronans färg med hufvud- formen. Herr student P. Hj. Olsson yttrade: Af de mossor jag se- naste sommar insamlade i Nagu socken hafva tillsvidare endast en del blifvit undersökta, men då bland dessa finnas flere an- märkningsvärda arter, ber jag att få förevisa dem för Sällskapet. A en ängsbacke vid Högsar gård fann jag den 8 oktober en mossa, hvilken vid undersökning af Kassör J. O. Bomansson be- funnits vara en för finska flora- området ny art, Scapania resupi- nata (L.) Dum. — Vid Högsar äro för öfrigt anträffade följande för Åbo naturalhistoriska provins ej förut anmärkta mossor: Aplo- zia lanceolata (Weiss., Schrad.) Dum., CJiandonanthus setiformis (Ehrh.) Lindb., Sphagnum Girgensohni (Russ.) var. stachyodes Russ., SpJi. ripariiim Angstr., Amhlystegium badium (Hrtm.) Lindb., A. rivulare (Sw.) Lindb., Rypnum Swartzii Turn. och Fontinalis hypnoides (Hrtm.). Vid Kirjais i Nagu är funnen Diplophyllum ovatiim (Hook.), förut anträffad endast på Åland. Vid Nagu kyrk- backe anträffades Radula Lindenbergiana Gottsch., förut tagen i Kl, Ta och Al. — Till samlingarna ber jag att få inlämna om- kring 40 arter mossor tagna i Nagu. Herr magister K. E. Stenroos föredrog Om Abramis Leuckartii och Bliccopsis erythrophtalmoides. För omkring två år sedan hade jag äran att förevisa ett exemplar af den sällsynta fiskhybriden Abramis Leuckartii, hvil- ket jag erhållit från Nurmijärvi sjö i socknen af samma namn. Under senare tid hade därstädes iakttagits flera exemplar af denna fisk, ehuru endast det enda af mig då förevisade exemplaret blif- (j8 Mötet den 6 april 1895. vit tillvarataget. Nu ber jag att få förevisa ett annat fullkomligt liknande exemplar som fångades våren därpå i samma sjö. 1 sammanhang med det då förevisade fyndet vågade jag ut- tala den förmodan, att äfven en annan som bastard ansedd form, nämligen den mellan mört och björkna, miijligen vid noggran- nare undersökning skulle kunna anträffas i våra insjöar, och jag var nästan öfvertygad om, att en sådan skulle upptäckas i Nur- mijärvi sjö, där så många Gyprinid-arter samtidigt leka. Denna min önskan har dock ej gått i fullbordan. Däremot har jag fun- nit en tredje form, Bliccopsis erythroplitalmoides Jäckel, bastard mellan sarv och björkna, i talrika exemplar, af hvilka jag nu har fem att förevisa. Till färg, yttre form samt öfriga kännetecken äro de alla sinsemellan öfverensstämmande. Denna fisk liknar hybriden mellan mört och braxen, men har mycket högre kropps- form och större fjäll. Vidare finnes vid gränsen mellan hufvudet och ryggen en tydlig intryckning, bröstet är mera afrundadt och analvinkeln är skarpare. Alltså påminner denna till kroppsfor- men mera om björknan, då mörtbraxnen åter mera påminner om mörten. Att denna fiskform är en hybrid mellan Ähramis björkna och Leusisciis erythropthalmus, framgår af jämförelsen med de båda arterna. Till färgen liknar den en blek sarv med ljusröda eller gulaktiga fenor och ögon, men skiljer sig dock vid första ögonkastet från denna genom kroppsformen och analfenans längd, hvilka mera påminna om björknan. Kroppshöjdens förhållande till längden är midt emellan densamma hos björknan och sarven. Fjällens antal i sidolinien hos de skilda exemplaren varierade mellan 42 och 44, — det största af dem hade dock ända tiU 47 — samt fjällradernas antal ofvan sidolinien från 8 till 10 och nedan- om denna från 5 till 6. Hos björknan äro motsvarande tal 45—48 fjäll i sidolinien, 9 — 10 rader ofvan och 5 — 6 nedanom denna, och hos sarven 40 — 42 fjäll samt 7 — 8 rader ofvan och 3 — 4 ne- danom sidolinien. Analfenans strålar varierade från 18 till 20 hos bastarden; björknan har 24 — 26 och sarven endast 13-15 strå- lar, alltså ganska stora differenser. En egenhet hos denna ba- stard är vidare att buken mellan bukfenorna och analfenan är skarpt kölad och att fjällen icke gå öfver denna, samt att ryg- gen är mera afrundad. Hvad svalgtänderna vidkommer, likna de Mötet den 6 april 1895. 69 mycket dem hos sarven. De sitta i tvenne rader, och den inre raden består vanligen af blott 2, sällan 3 tänder. De äro i yttre kanten starkt tandade, i spetsen mer eller mindre tydligen hakfor- migt böjda. Af fyra exemplar, som jag undersökte, hade tre blott två små tänder i den inre raden, ett hade tre. Denna bastard, som först upptäcktes af Jäckel och beskrefs i Abhandlungen des Zool.-mineralogischen Vereins in Regensburg 1864 har anträffats i Tyskland och Holland, men har ännu icke blifvit iakttagen inom den Skandinaviska norden. I sitt arbete Skandinaviens fiskar har Lilljeborg dock fäst uppmärksamheten på denna form, då den möjligen vid noggrannare efterseende kunde påträffas. Herr professor F. Elfving uppläste utdrag ur ett af herr rektor K. A. Cajander i Nystad jämte svar på frågorna rörande kulturväxternas utbredning insändt manuskript, innehållande en längre, intressant och sakrik historik öfver trädgårdsodlingen i Nystad. (Se längre fram s. 72.) Herr rektor M. Brenner förevisade tre former af Hiera- cium loilosella L., hörande till de s. k. Eupiloselhe och af honom anträffade på Lojo-åsen å tallmo. Formerna hade af herr Bren- ner benämnts H. gnaphalolepis, H. leucoloma och H. pseudo-Hop- peanum. Herr magister E. Reuter föredrog Om ett fynd af larven till dödskallefjärilen (Ächerontia atropos L.). Af den s. k. dödskallefjärilen (Ächerontia atropos L.) har väl själfva imago anträffats i olika delar af vårt land, men dess före- komst hos oss såsom larv eller puppa har hittills icke blifvit kon- staterad. Man har därför äfven hyst starka tvifvelsmål huruvida arten värkligen var att anses såsom inhemsk i vårt land och för- modat, att de här anträlfade exemplaren af fjärilen, hvilken är känd för sin utomordentligt starka flygförmåga, hitkommit från Ryssland eller Sverige, där larven icke sällan påträffas å potatis- åkrar, förtärande potatisblasten. Emot nämda antagande talar 70 Mötet den 6 april 1895. dock det faktum, att åtminstone några af de i Finland anträffade individerna utmärkt sig genom fullkomligt oskadade vingar och absolut fullständig och osliten fjällbeklädnad, något som sällan påträffas hos exemplar, som flugit långa sträckor eller lefvat en längre tid; ett mig företedt, i Åbo stad fångadt exemplar, som i början af september månad anträffats sittande å ett plank i när- heten af en å en gårdsplan befintlig liten potatistäppa, gjorde in- tryck af att kort förut hafva utkläkts. Redan detta tydde på att dödskallefjärilen förekommer i Finland äfven under sina tidigare utvecklingsstadier. Full visshet härom har ock numera vunnits, sedan larven till densamma — redan för några år sedan — af o polyteknikern C. Jahn anträffats å ett potatisland invid Aggelby. Den öfvergick snart till puppa och lämnade ett vackert honexem- plar. Arten kan sålunda med fullkomlig säkerhet betraktas som inhemsk. Herr student A. Thesleff förevisade tre gamla intressanta handskrifter, tillhöriga Universitetsbiblioteket, nämligen en förteck- ning öfver Universitetets herbarium före Åbo brand, uppgjord af professor J. M. af Tengström, vidare utförliga anteckningar af okänd hand efter professor Brovallii och LinnaBi föreläsningar, de förra från år 1739, de senare från år 1743. I anslutning till herr Thesleffs meddelande anförde herr dr Kihlman att Universitetets allmänna herbarium äfven innehåller ett antal finska växter insamlade redan i slutet af 1700-talet, de flesta i Åbo-trakten. Detta är redan af ett visst historiskt intresse, då, såsom kändt, grunden till det nuvarande Herbarium Musei fennici lades först på 1840-talet och ifrågavarande exemplar så- lunda äro ett halfsekel äldre. Af de hittils anträffade exemplaren bära nämligen de äldsta årtalet 1793; de hafva delvis tillhört Säll- skapets stiftare och förste ordförande, prof. C. R. Sahlberg, delvis Ugga de i Herb. Bridelii. Någon etikett angifver såsom insamlare »dominus Hellenius», för öfriga exemplar är insamlaren okänd. Bland de anträffade arterna, mest Carices, förtjäna nämnas Carex montana från Åbo, sedan dess ej återfunnen och i öfrigt känd från Finland endast genom tvenne fynd, äfven de af äldre datum, äfvensom Carex ornithopoda, fyndorten ej angifven, men äf- ven denna art tiilhörande de största sällsyntheterna inom vår flora. Mötet den 6 april 1895. 71 Till de zoologiska samlingarna hade influtit följande gåfvor: Af provisor J. Sucksdorff Lestris pomarina från Jyväskylä. Från Högholmens djursamling invid Helsingfors Ursus arctos, en tre månaders unge, och Mustela martes. Af magister Stenroos Ahramis Leuckartii och Bliccopsis erythrophtalmus från Nurmi- järvi, den senare ny för faunan. Af med. kand. L. Ringbom omkring 100 arter insekter, mest Lepidoptera, från Fagervik; af vaktmästarebiträdet Holmström om- kring 100 fjärilar från Helsingfors; af fröken E. Elmgren några hundra insekter af särskilda ordningar från Keuru; af fröken V. Lagerborg en sällsynt fjäril från Kymmene; af magister K. E. Sten- roos omkring 200 insekter från Ryska Karelen; af prof. J. Sahl- berg 50 arter fjärilar från Inari Lappmark och norra Österbotten, däraf fem för finska samlingen nya, tre arter af vecklaresläktet Teras, däraf två för samlingen nya, från trakten af Helsingfors, äfvensom 180 arter skalbaggar af familjerna Cicindelidce — Staphy- linidce från Inari Lappmark, däraf tre för faunan och finska sam- lingen nya, samt 12 arter skalbaggs-larver, förvarade i sprit. Af prof. J. R. Sahlberg 14 arter Collemhola, däraf en för ve- tenskapen ny, Ächoruhis Sahlhergii Reut., och två Psocider bland hvilka Leptella fusciceps Reut., från Lappland; af mag. E. Sten- roos 22 arier Collembola från Ryska Karelen; af prof. O. M. Reuter 30 arter Collemhola från Österbotten, 10 uppstuckna och 17 i sprit förvarade arter Psocidce från Pargas, 4 uppstuckna och 5 i sprit förvarade psocid-arter från Piikkis samt två neuropterer från Par- gas, den ena {Coniopteryx lactea Wesm.) ny för samlingen. Till nya medlemmar föreslogos af herr Elfving herr rektor K. A. Caj an der i Nystad och af herr Kihlman herr student K. G. V. Lång. Trädgårdsodlingen i Nystad. Ett bidrag till den inhemska kulturens historia af K. A. Cajander. Ehuru ett allmännare intresse för trädgårdsodling vaknat till lif i Nystad först under senare hälften af innevarande århun- drade, räknar densamma likväl anor ej mycket yngre än stadens egna ^). Såsom trädgårdsodlingens födelsedag i staden torde den 11 maj 1644 böra betecknas. Nämda dag beslöt magistraten jämte stadens borgerskap, antagligen därtill föranledda af 1 642 års riks- dagsbeslut, att inrätta härstädes en humlegård. Denna all- männa humlegård omnämnes visserligen icke därefter i hand- lingarna och torde hafva fått förfalla eller ock, livilket är troli- gare, hade densamma kommit i enskild ego, men hade dock där- förinnan utan tvifvel tjänat såsom en plantskola för enskilda an- läggningar. Ty naturligt är, att på en tid, då humlen kostade 20 mark (k. mt?) lispundet och ölet var den vanligaste och nära nog enda brukliga rusdrycken, borgerskapet måste hafva funnit med sin fördel öfverensstäm mande att själfve odla denna > krydda». Enskilda humlegårdar omnämnas äfven sedermera i handlingarna, och om desammas tillvaro bära äfven vittne de förvildade humle- stånd, hvilka ännu växa å södra sidan af elementarskolans tomt, den enda plats i staden, som ifrån stadens fundation till närva- ^) De urkunder, som här citeras, äro Nystads domböcker för 1617 — 1816 jämte allegat därtill, koncepten till Magistraten därstädes årsberättelser för 1751—1773 och Landshöfdingeembetets memorial för 1729 — 57, samtliga förvarade i Magistratens i Nystad arkiv. Ä. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. 73 rande lid varit obebygd och blifvit skonad af elden. Bränvinet undanträngde sedermera ölet, och humleodh'ngen förlorade med detsamma till stor del sitt värde. Uti berättelserna om stadens tillstånd för 1751, 1762 och 1769 säger magistraten, att »humble- gårdar gifvas här ganska fåå, som ej heller med tiden lärer kunna till flera ökas i brist af utrymme och tiänlig jordmån» samt 1754 att humlen odlas »utan särdeles nytta och växt»; dock förmodar magistraten att orsaken härtill är att söka uti bristande ans. Emellertid exporterades ifrån Nystad humle ännu under åren 1744 — 1752 tillsammans 553^20 LB, hvaraf OOVö LU året 1745 och 95^/io -^^ år 1751, alltså icke obetydliga kvantiteter ulöfver eget behof^). Numera finnes i staden ingen enda humlegård, enskild eller allmän. Nära nog samtidigt med förenämda allmänna humlegård omnämnes äfven den första enskilda kryddgård i staden. Den egdes af en Hans Axelsson (bosatt i Stockholm och gift med en borgar(?)enka från Nystad) samt hans styfbarn och var liksom den gård, till hvilken den hörde, sedan år 1646 arrenderad åt f. d. borgmästaren Josef Jakobsson Ilkka, som icke blott synes hafva förstört kryddgården utan t. o. m. »brändt op planckorna, som hafva varit kringom kryddegården» (1649). Hvad för växter uti denna kryddgård blifvit odlade, omnämnes icke, ej heller huru- vida någon annan sådan då för tiden fans i staden. I all- mänhet användes den del af gårdstomten, som ej upptogs af bygg- naderna eller ladugården, till plantland, tills magistraten den 7 maj 1642 förbjöd borgerskapet vid 40 marks vite att »efter detta dato bränna dheras plantland in i staden, som allt här till haf:r varidt en stor ovana hoss dhem, uthan förskaffe sig stelle och Plantland långt bårdt belägit ifrån sjelfva staden», detta emedan »Michel Barckare» hade »brändt förlidne natt in i staden och mitt opå sin gård Plantland, så att många af stadhen måste af stor Räddoghe och häpidh löpa uthur sine gårdar och till ho- nom». Sedermera och till för 20 ä 25 år sedan hade hvarje gård sitt lilla kålland om 1 ä 2 kappars utsädesvidd utom staden. — Åkerjorden användes till sädesodling, men klen var afkastningen. »Ehuru väl thesse åkrar af Invånarne nog idogt skötes, har dock *) Se härom K. A. Cajander: Tavasthandeln och Nystad p. ."^l. 74 K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. af kastningen sällan kunnat bringas öfver 5:te kornet» berättar magistraten 1754, och samma uppgift om korntalel återfinnes ännu i berättelserna för åren 1764 och 1769, men 1771 uppgifves me- delkorntalet till 5 ä 6. Den 14 augusti 1729 öfversände kommerskollegium till ma- gistraten på finska språket affattade, tryckta beskrifningar om potatis- och tobaksplantering jämte uppmaning till odlingsförsök med dessa växter. Hvad potatisodlingen beträffar, så föranledde skrifvelsen icke till någon åtgärd på 19 år. Men den 7 november 1748 upplästes för borgerskapet ett bref af den 22 september samma år ifrån lands- höfdingen i Åbo, »angående nyttan af potatoes-odling», hvarjämte magistraten affordrades »förslag, huru mycket här i staden af thenne jordfruchten till planteringens fortsättiande (!) nu i början kunde äskas». »Sedan nu Magistraten på alt uptänkeligit och öfvertygande sätt förestält — — — Borgerskapet then ofelbara nytta och fördel, som thenna jordfrucht med sig förer, i thet then med ringa möda, konst och kostnad lätteligen fortsäljas (kan), hvaremot man kan giora sig förvissad om en ömnig Gudz väl- signelse, frågades Borgerskapet, huru mycket the nu i början til utsäde häraf åstunda? Svarades, at emedan Borgerskapet intet vetta eller nu kunde blifva underrättade, hvad thenna örten ko- stade samt hvad tilgång therpå kunde finnas; Ty åstundade the nu til en början at få en half tunna jämte thet säkra hopp, at enär the så ögonskienligen märka then oemotsäijeliga nytta och förmohn, som theraf visserligen skall förväntas, thet Borgerskapet framdeles kunde gifvas tilfälle at än mera reqvirera». I ett annat bref samma dag kallades »deputerade af alla stånd», ibland des.sa en borgare från hvarje stad i länet, till en sammankomst, som skulle hållas i Åbo den 12 påföljande december, för att afgifva yttrande om ett projekt till skogshushållningsplan, men vid hvil- ken sammankomst landshöfdingen jämväl ämnade uppmuntra till »potatoesodling eller s. k. jordpärons planterande». För Nystad valdes till deputerad Thomas Palppa, en fattig och obetydlig bor- gare, som troligtvis för billigaste dagtraktamente (3 D:r kmt) åtog sig »omaket». Hvad godt denne deputerade uträttade, är ej kändt, men först våren 1750 fick staden genom landshöfdingeembetet emottaga de rekvirerade potäterna, likväl dubbel sats eller en hel K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Njstad. 75 tunna. Samma mängd skickades äfven till Raumo och Björne- borg. Potäterna utdelades ibland borgerskapet med anvisning om planteringssättet, och odlingsresultatet beskrifver magistraten uti sin berättelse 1751 med följande ord: /Phen eena Tunna Pota- toes eller Jord Ertskåcker. som genom högvälborne Hr Landshöf- dingens försorg i förl. åhr blifvit Borgerskapet emellan till plan- tering utdelt, är väl ock till den ändan nyttiad, men på intet ställe velat fort, ehuru vid theras skiötzel beskrifningen blifvit efter- fölgd, hvarför thenne plantering icke heller lärer kunna härstädes fortsättias». Uti enahanda berättelser för 1754 och 1764 heter det: »Potatoes eller lord Ertskåckers plantering är ock härstädes försökt, men som den hvarcken här eller annorstädes velat fort, så har thermed äfven afstadnat»*). 1769 och 1771 års berättelser omnämna icke mer potatisodlingen. Men uti rådstuguprotokollet för den 17 juli 1773 berättas, att landshöfdingen tillskrifvit magi- straten om »befrämjandet af Potatoesväxtens fortsättjande å denna ort» och velat veta, huru mycket staden önskade däraf till ut- säde; utsädespotatis kunde erhållas genom kommerskollegium emot kontant erkänsla. 1 anledning häraf rekvirerade borgerska- pet nu — fyra tunnor. Huru odlingen denna gång utföll är icke bekant, men 1807 odlades potatis ganska allmänt såväl i staden som i omnejden. Man hade öfvervunnit sin motvilja för »thenne örten» till den grad att potatisstölder redan förekommo. Äfven plägade då redan bönder från Töfsala — Töfsala-potatis anses ännu för bättre än sådan från andra närliggande socknar — hämta potatis till afsalu till staden. All potatis som såldes var »tvättad»; priset för kappen 4 skilling banko. Sannolikt på samma sätt som utsädespotatisen 1750, utde- lades ibland borgerskapet äfven frön af andra nyttiga växter. En sådan fröförsändelse fick magistraten emottaga den 12 april 1757 ifrån »de Academiska planteringarna» i Åbo, hvilka frön af Pehr Adrian Gadd därstädes »til mognad blifvit updrifna». Uti den skrifvelse, som åtföljde försändelsen, yttrar Gadd bland annat om de medföljande frösorterna: *) Uti 1764 års berättelse äro dock orden „hvarcken här eller annor- städes" utbytta emot ordet ,,icke". 76 A'. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. :» Weidefrön : sås i sandmylla tidigt om våren; första året gifva denna vextens blad färg, andra året går den til frö. Bla- den kunna afskieras 3 gånger om året och växa de ymnel. som små kålblad samt smaka bitre på tungan. Huru färg af Wcide- blad tilredes, skall jag framdeles hafva äran at berätta. Vid Fa- briquerne nyttjas Weide mera än Indigo i ull blå kyp; dermed fästes grundfärgen til alt grönt och lägges grund til alla mörka färgor». ■»Vau La Joude: med desse blad, stielk och knoppar färgas höggult på silke, ylle, linne. Växten planteras mycket vid Cete, Rouen, Bajonne och Baurdeux — — — — ; hon upgror med små täta, smala blad vid roten och en lång stielk, som ett hampe- strå. När öfversta spetsarne hysa frö och stielken väl gulnat af- skiäras de om hösten vid roten, torkas och säljas L^pd-tals til Fabriquerne». »Sibif-isk RJiabarber: kan nyttias något i medicin och än mera vid färgerierne; ty dess stora rötter gifva en rödgul färg; upgror mast som rödbetsblad, blommar under året med en klasig hvit vacker blomma». »De öfriga frösorterna äro dels medicinale, dels ock Bota- niske och Oeconomiske, som påskrifterna närmare utmärka. Ett annat år skall äfven, som nu utan betalning, en större qvantitete frön utsändas; detta är nu allenast til en stam och början för hvar stad» ^). Hvad godt dessa fröförsändelser kunnat medföra, därom iakt- taga handlingarna envis tystnad. Mest bråkade vederbörande vid denna tid med tobaksplan- teringen. Odlingsförsök med tobak synas i Nystad blifvit gjorda redan tidigare än med potatis. Då kommerskollegii skrifvelse af den G september 1745 upplästes, hvari borgerskapet underrätta- des, att K. M:t den 25 juni s. å. »faststält», det 2 kappland på tunnlandet af all städerna donerad jord (åkerjord?) skulle tagas i anspråk för tobaksodling, anförde borgerskapet, att stadens jord- ^) I samma skrifvelse rekommenderas vidare „Eidenstädter" får samt uppmanas att tillsända kommerskollegium profver på „allelianda hemväfnader i ylle och linne samt spitse knyplerie och dylikt, som Borgerskapet sielfve tilvärka". Jfr Leinberg, Bidrag till kännedom af vårt land V. p. 198 och VI p. 65 och följ. K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. 77 mån befunnits alldeles otjänlig till donna odling och att frost re- dan Olofsmessoliden skadat planteringarna, hvarför borgerskapet bad om försköning, hälst stadens odlade åkerjord uppgick endast till 145 tunnland och hungersnöd ofelbart stode för dörren, om densamma ej finge i dess helhet användas till spän målsproduk- tion. Emellertid omnämnes påföljande år stadsfiskalen såsom den där hade »upsigten> öfver tobaksplanteringen i staden, och uti sin berättelse om tobaksodlingen i länet berättar »provincial Schäfern> Samstedt (rådst. prot. ^^2 1747) att tobaksbladen från Nystad voro de »bäst ansade här i länet >. Af kastningen från ett hälft tunnland på två års tid utgjorde likväl endast ^S LB b marker», hvilka magistraten föreslog att skicka till »tobaksspinneriet» i Åbo för att spinnas och sedan utdelas ibland borgerskapet, »på det man i sådant afseende finge bättre erfara theras halt och godhet». Borgerskapet däremot fordrade, att de skulle »förauk- lioneras ibland borgerskapet», hvilket äfven skedde. En månad senare föreslog borgmästaren antagandet af en trädgårdsmästare för tobaksplanteringen, men då borgerskapet af böj de detta förslag, ålades staden vid vite af 100 Daler Smt att fortsätta med plan- teringarna, och påföljande år nödgades borgerskapet bevilja åt stadsfiskalen 36 Dir kmt i årslön för att han skulle vara en »på- drifvare» vid tobaksplanteringen. 1748 förmådde landshöfdingen vid personhgt besök i staden borgerskapet att bevilja 100 Daler Smt i lön åt en kunnig plantor, och påföljande år underrättade kommerskollegium magistraten att kommerserådet Alströmer re- kommenderat en skickhg plantor från Alingsås, som vore villig att emottaga plantörsbefattningen i Björneborg, Baumo och Ny- stad emot en årlig lön af 200 Dir Smt samt 100 Dir Smt i rese- kostnader. Borgerskapet lofvade visserligen blifva vid sitt löfte, därest plantören kunde ögonskenligen bevisa, att nyttan motsva- rade kostnaden, men resemedel ville staden ingalunda bestå ho- nom. Emellertid hade tobaksodlingen, såsom synes af magistra- tens berättelse för 1751, »nu kommit aldeles at afstadna», isyn- nerhet för »bristande underrättelse om thenne plantages rätte skiotzel», men 1754 heter det, att »tobaksplanteringen har nu mera härstädes åter blifvit vidtagen samt en annan plan änn til- förene thertill utsedd, hvarför också så vida thet ej förr låtit sig giora samma plantering nästkommande våhr — vill Gud — kom- 78 K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. mer att börjas och et Torkhuus älven alt inrältas>. I själlVa värket inlöste också staden 1755 ai en borgare 10 kappland jord vid Östra tullen ä 12 Dir kmt för sådant ändamål, men tobaks- planteringen ville icke taga fart; den goda viljan saknades all- deles. Uti 17G4 års berättelse säger magistraten, att »tobaks- planteringen är här förr liera åhr anlagd, men i anseende till jordmånens otienlighet såsom dessutom utsatt för köld, icke velat löna mödan och ersiitta the otaliga dagsverken, som thertill måste användas; emedan afkastningen theraf efter 20(!) kap:rs land un- gefär på 3 åhr högst bestigit till 10 LfJ; eljest halva Bladen blifvit sålde til Tobaks Fabriquet i Åbo, therest the blifvit ratade och med V å 12 Dir kmt allenast för L^:Aei betalte», tilläggande ^ >Lin- och Hampe-planteringen är här för detta försökt, men skall icke kunna i anseende till jordmånen fortkomma», en fras som redan återlinnes i 1754 års berättelse. — Samma år, 1764, for- drade emellertid >Schäferiinspektorn> Carl Basch, att staden skulle anlägga en vidsträcktare tobaksplantering >än liittils>; men sta- dens äldste utläto sig i den anda, att borgerskapet torde hafva annat att göra, än att sköta om tobaksplantor samt att jordmå- nen icke vore tjänlig härtill. I anledning af magistratens »besvär» resolverade landshöfding Jeremias Wallén den s mars 1765, att staden tillsvidare befrias från tobaksplanteringsskyldigheten. To- baksåkern utarrenderades genast för annat ändamål och lämna- des 1782 till hästhage åt stadens ijästgifvare. Odlinc^sförsöken med tobak upphörde till dess tobaksfabrikanten F. Wahlberg för omkring tre årtionden sedan åter gjorde några misslyckade lör- sök i den vägen. I anledning af tobaksodlingens upphörande hade staden åta- git sig att anlägga och underhålla en hryddgård. Härtill togos i anspråk tvänne obebyggda tomter om 6946 kv.alnar, belägna vid dåvarande salutorg. På den ena tomten fans redan förut en hum- legård, anlagd af rådman Rancken. Marken »rensades» i sep- tember månad 1765, plöjdes och gräfdes »med stadsens dags- värcke» samt »gödslades af borgerskapet». Till trädgårdsmästare antogs trädgårdsmästaren JMichel Rolig. Han åtnjöt frihetsår till 1771 och fick prolongation på arrendefriheten äfven för sistnämde år, men därefter skulle han i årligt arrende betala till stadens kassa 60 Dir kmt. Detta vilkor kunde han likväl ej fullgöra för K. A. Cajnnder, Trädgårdsodlingen i Nystad. 79 1772 och skulle därför för påföljande år erlägga dubbelt arrende. Den 62-årige trädgårdsmannen dog ^Vi2 l'^'^^ i lungsot, sedan han på nyåret sistnämda år förlorat sin trädgårdsmästareplats. Trädgården såldes på offentlig auktion i mars månad 1774 och inropades af kryddkrämaren och rådmannen Henrik Broman för 1457 Dir 10 öre kmt, hvilka lillföllo stadens kassa. Stadsträdgården hade sålunda kommit i enskild mans ego, men dock i rätt goda händer. Broman var en trädgårdsamatör och anlade kort därefter en ny trädgård midt emot sin gård på tvennc honom tillhöriga obebyggda tomter. Denna trädgård, till areal något större än den Roligska trädgården, kallades Bromanska trädgården, och fans till ännu vid 1846 års brand. Största delen af denna trädgård tillhör numera den tomt där Bromans dotter- son, handlanden F. Wahlberg, har sin tobaksfabrik, en mindre del hör till granngården; å bägge hållen kvarstå ännu några frukt- träd af ganska god beskaffenhet samt lemningar af fleråriga pryd- nadsväxter. Trädgården vid torget TRoligs) synes omkring 1790 hafva öfvergått i rådman Bertil Thorvijks ego och förenades med den- nes gårdstomt under samma tomtnummer. Denna, den s. k. Ram- sellska trädgården, skall hafva varit den enda(?) trädgård i sta- den, som skonades af elden vid 1846 års brand. Efter 1855 års brand och nyreglering af staden utgör densamma en del af sta- dens nuvarande torg. Ett stort hinder för trädgårdsodlingen satte 1797 års brand- och byggnadsordning, hvilken föreskref att de nog små tomterna borde vara kringbyggda på tre sidor, men med uthusbyggnaderna på den fjärde sidan några famnar från grannens tomt, hvilket mellanrum skulle användas till bakgård för kreaturen. Emellertid syntes ännu för omkring 20 år sedan vid stranden af Hallubäcken uti den östra, icke nerbrunna delen af staden tydliga lemningar af en fruktträdgård. Trädgården skall hafva ägts af kantorn här- städes Adolf von Cräutlein. Likaså egde borgmästaren sjelf en trädgård på sin gårdstomt. Den stora stadsregleraren elden föranledde emellertid i medio af detta århundrade den förändring i stadens byggnadsordning, att kvarteren något utvidgades och delades i endast 4 tomter (förut 8 — 12 ä 16), hvarjämte emellan gårdarna skulle vara en 80 K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. med löfträd planterad > trädgårdsplan» af 20 alnars bredd. Dessa brandgator planterades dels med lönn, ask, alm och hästkastanje eller ock björk, dels med fruktträd. Men en välvis magistrat såg icke med blida ögon dessa fruktträd, och den mindre bemedlade befolkningen vågade ej trotsa stadsfiskalens och brandmästarens m. fl. påbud och förbud, då dessa herrar förmodade, att fruktträd icke hörde till »löfträdssläktet». Efter 1846 och 1855 års brand hade hos ett yngre släkte vaknat intresse för stadens förskönande. Hvarje familj bland de i staden då tongifvande valde sig en egen plats å det s. k. Vall- berget i vestra änden af staden. Berget jämnades så godt sig göra lät med påförd jord ifrån de gamla batterier, som där fun- nos ifrån stora ofredens dagar och ytterligare blifvit tillökade under orientaliska kriget 1854 — 56; löfsalar af syren planterades på ve- stra sidan af berget med utsikt åt sjön, den ena vid den andra, så att hvarje familj hade där sin egen »plätt», hvarjämte äfven å vestra sluttningen af backen anlades gräsplaner, gångar, syren- häckar och trädplanteringar. Sålunda uppstod »Valhalla-parken» sådan den ännu i dag är. Genom soiréer m. m. anskaffades till- lika medel för anläggande af en park i stadens centrum, den s. k. barnträdgården, vid hvars anläggning likväl något slags plan må- hända blifvit följd. Planteringar äro äfven utförda å stadens be- grafningsplan, för det mesta efter grafegarenas egen smak. Under 1880-talet utfördes planteringar af prydnadsträd omkring stadens nya kyrka efter ritning af arkitekten Ghiewitz och något år se- nare omkring »gamla kyrkan», efter plan af en trädgårdsvän å orten. Tillika nedlade stadsfiskalen Sandström, som å egen tomt anlagt en hten trädgård, icke ringa möda och kostnad på plan- teringars utförande å den s. k. »Bränneribacken» i östra änden af staden. Skada blott att arbetet äfven här uf fördes utan förut uppgjord plan och i samma »plätt »-stil som å Vallberget. Detta intresse af en obemedlad enskild person för stadens försköning har emellertid haft till följd att staden för två år sedan fick emot- taga en donation af 5,000 mark af handlanden Johan Lindroth till förskönande af förenämda backe, å hvilken parkanläggningar i en snar framtid komma att utföras efter ritning, som kommer att uppgöras af trädgårdsarkitekt. Oomnämd bör härvid icke heller lämnas den parkanläggning som under innevarande höst K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. 81 utförts på 6:te reservkompaniets område å stadens mark af träd- gårdsmästaren Rajalin efter plan, som uppgjorts af herr Erik Savön liärstädes. Hvad den enskilda trädgårdsodlingen vidkommer, så använ- des gårdstomterna mest till potatisland, tills nästan samtidigt med hvarandra doktorerne Oskar Myréen och. Ivar Ringbom flyttade till staden och köpte hvar sin gård. Ifriga trädgårdsvänner båda två, anlade de hvardera å egen tomt en mindre trädgård i). My- réen såsom praktisk man lade mer an på fruktodling. Han för- skaffade sig från utrikesort (Hilleröd?) äppel- och päronträd m. m., af hvilka dock några icke uthärdade vintern, andra åter icke buro synnerlig frukt. Särskildt omnämnande förtjänar dock en af My- réen genom artificiel befruktning vunnen päronsort, hvars stam- föräldrar voro en ifrån Myréens hemgård, Jaakkola å Luonnonmaa ö, hämtad äldre härdig och riktbärande päronsort med medelstor frukt och en annan utifrån anskaffad päronsort, som af Myréen kallades smörpäron (månne engelska smörpäronet eller ock Beurré d'Amaulis) med större och ädlare frukt. Den nya sorten besitter stamföräldrarnas flesta goda egenskaper och torde altså vara för- tjänt att vidare förökas. Trädgården eges af enkan. Ringbom höll sig mera till blomsterodling, äfven till afsalu, och bärodling. Af bärsorterna må särskildt nämnas en krusbärs- sort med brunröd frukt, dubbelt så stor som det s. k. svenska röda krusbäret, till namnet okänd, men prisbelönad vid trädgårds- utställningen i Åbo 1885. Trädgården eges sedan 1881 af förfat- taren till denna historik. Exemplet vann efterföljd. Åtskilliga enskilda trädgårdar an- lades i staden vid förenämda tid för fruktodling, ehuru anspråks- lösare än de tvenne förenämda, och några blomstersängar funnos nästan i hvarje gård. På 1880-talet började en del stadsboer att bygga villor i Nystads skärgård, vid hvilka villa-egarene för eget ij Därförinnan hade dock afl. rektor O. G. Wivolin anlagt en frukt- trädgård å sin lägenhet i Wohdensaari by, men tagit den i så stor skala, att han icke mäktade underhålla densamma. Några tiotal vanskötta fruktträd återstå numera af hans i bondehänder råkade anläggning, som skall kostat honom en ganska vacker summa. Par tre villor i skärgården med park och trädgårdsanläggningar äro ifrån samma tid. 6 82 K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. behof bedrifva blomster-, bär- och köksväxtodling, hvarför in- tresset för trädgårdsodling nu är lifligare i staden än sannolikt någonsin förut. Den första yrkesträdgårdsmästaren flyttade väl redan 1880 till staden, men till en början lifnärde han sig hufvudsakligast med snickeri. Sedan 1885 lefver han dock uteslutande af sitt egentliga yrke. Par år senare inflyttade äfven en annan träd- gårdsmästare till staden, hvarjämte en tredje nedsatte sig i dess omedelbara grannskap. Alla tre befinna sig i välmåga. Det första växthuset uppfördes här 1883 uti f. d. Ringbomska trädgården, och något år senare byggde äfven den ena af stadens trädgårdsmästare ett sådant; hvartdera äro byggda af tegel och afsedda endast för blomsterodling. Någon trädgårdsförening har ännu icke kommit till stånd å orten, men torde icke länge låta vänta på sig. Mötet den 4 maj 1895. Ordföranden erinrade om den smärtsamma förlust som Säll- skapet nyligen lidit i det dess åldrige ledamot och högt förtjänte förre ordförande, statsrådet Adolf Moberg, den 3U sistvikne april aflidit. I Sällskapets namn och viss om att därigenom till- mötesgå dess medlemmars enhälliga önskan, hade ordföranden vid statsrådet Mobergs jordfästning nedlagt en krans på grafven, och hade därvid Sällskapets medlemmar, samlade för att bevisa den aflidne en sista hyllning, talrikt närvarit. De på föregående möte föreslagne nya medlemmarna in- valdes med acklamation, och valdes likaså till korresponderande medlem herr doktor C. A. Westerlund i Ronneby, som redan på ett tidigare möte blifvit föreslagen af herr J. Sahlberg. Till intagning i Sällskapets Acta anmäldes en afhandling af herr kand. Karl E. Hirn med titel: Die finländischen Zygne- maceen. Enligt denna äro hittills kända från Finland inalles 41 arter jämte två varieteter af familjen i fråga. Däraf belöpa sig på slägtet Spirogyra 26 arter, Zygnema o arter och en varietet, Mesocarpus 6 arter och en varietet, Pleurocarpiis 1 art, Cratero- spermum 1 art samt Staurospermum 4 arter. — Af dessa äro nya för vetenskapen tvänne arter, nämligen Spirogyra sphcerospora och Sp. kimsam oensis, samt tvänne former, nämligen Sp. pun- ctata Gleve f. major och Mesocarpus scalaris Hass. f. macrospora. Herr rektor M. Brenner inlämnade till publikation: > Mossor, insamlade i Kaj a7ia- Österbotten och angränsande delar af Norra Österbotten och Norra Karelen^. Uppsatsen innehåller en för- 84 Mötet den 4 maj 1805. teckning öfver den moss-samling föredragaren i egenskap af Säll- skapels stipendiat hopbragt i ofvannämda trakter sommaren 1860, men hvilken samling sedermera på okändt sätt förkommit. För- teckningen upptager från Kajana- Österbotten 33 arter och 22 varieleler, hvilka icke återfinnas i den nyligen utkomna andra upplagan af Herbarium Musei Fennici II. Af dessa arter uppnå fyra här sin nordgräns och två sin sydgräns. Äfven från Norra Österbotten och Norra Karelen innehåller förteckningen några nya arter. Då samlingen, innan den försvann, blifvit granskad af pro- fessor Lindberg, måste bestämningarna anses fullt säkra. Till publikation anmäldes vidare af herr E. Reuter: Zwei neue Cecidomyinen. Herr rektor M. Brenner föredrog om af honom i Finland observerade Eiiphrasia-f ormer. År 1869 hade han på en våt strandäng i nordligaste delen af Uleå socken i stor ymnighet, äf- vensom i mindre mängd på en våt äng i Kuivaniemi anträffat en Eiqjhrasia. hvilken han på grund af dess såväl olika habitus som i flere hänseenden afvikande konstanta karaktärer beskref som en från E. offidnalis L. väl skild art, E. micrantha Brenn. Be- skrifningen återfinnes i Sällskapets Meddelanden V, p. 15, äfven- som i föredragarens Floristiska Handbok p. 145. Denna utmärkta art hade emellertid ej vidare uppmärksammats, innan nu nyligen professor Wettstein i Prag, som håller på att utarbeta en mo- nografi öfver släktet, tagit notis därom och i bref förklarat den vara en >ganz ausgezeichnete Art:>, hvilken han ej från annat håll sett. En annan EupJirasia-fonn hade i ofvan nämda flori- stiska handbok betecknats såsom var. tennis af E. officinalis. Äfven denna, hvilken hos oss är ganska allmän och af prof. Wett- stein angifves från Sverige och Nord-Ryssland, hade denne för- klarat vara >sehr bemerkenswerth » och en egen art, såvida man ej anser sig böra hänföra den som subspecies eller varietet till E. hrevipila Burnat et Gremli, hvilken motsvarar E. officinalis Auct. suec. etc. Utom dessa två hade prof. Wettstein bland af föredragaren insamlade Euphrasice ännu särskiljt den vanliga E. hrtvipila, den likaså vanliga E. curta Fr. och möjligen E. lati- folia Pursh, från Rovaniemi, hvilken af Th. Fries blifvit tagen i Mötet den 4 maj 1895. 85 Waranger och, enligt föredragarens uppfattning af denna art, af en af hans elever A. Gebhard i Toholampi. En sjette art, E. Rost- l-oiciana Hayne, hade prof. Wettstein funnit i föredragarens sam- lingar från Norge och Schweiz, men ej från Finland. Hvad nam- net E. officinalis beträffar, hade prof. Wettstein ansett att det, så- som varande alltför kollektivt, ej kan såsom artnamn användas. Herr magister E. Reuter förevisade exemplar af trenne pa- rasitsteklar, Glypta sp., Hahrocryptus brachyurus Gr. och Macro- centrus nitidus Wesm., hvilka samtliga snylta å larven af Tortrix paleana Hb. samt erhållits ur larver, tagna å Saaris i Mietois socken, där ifrågavarande fjärilart sommaren 1894 uppträdde som skadeinsekt i stor skala.' Vidare förevisade hr Reuter tvenne para- sitsteklar, Icimeumon trilineatus Gr. och Pimpla eocaminator Hn., erhållna ur puppor af Ahraxas grossulariata L. på Bergö i Fin- ströms socken på Åland. Alla stekelarterna, utom den sistnämda, voro förut ej anmärkta för Finlands fauna. Herr student P. Hj. Olsson förevisade tvenne för vår flora nya mossarter, funna af honom senaste sommar i Nagu och gran- skade af herr Brotherus, nämligen Heterodadium Jieteropterum (Bruch), tagen vid Vikom by, och Hypnum Stokesii Turn., tagen vid Gyttja by. Dessutom förevisades den för Åbo-området nya Dicranum stridum Schleich., äfvenledes funnen i Nagu. Herr student A. Thesleff gjorde följande meddelande: Härmed vill jag återinföra i den botaniska literaturen en uppgift från medlet af förra århundradet, hvilken fallit i glöm- ska. Den genom sitt egendomliga utseende från afbildningar för de flesta botanister bekanta svampen Phallus impudicus har år 1755 blifvit funnen på en holme utanför Raumo, men därefter inom det finska floraområdet ingenstädes återfunnits. Då denna svamp till sin habitus är så vidt skild från alla öfriga svampar, och då en god diagnos öfver denna art finnes i Linnés Flora saedca, hvilken var den allmänt använda floran vid Abo univer- sitet, kan man knapt tänka sig möjligheten att denna art Pliallus blifvit förvexlad med någon annan svamp. Uppgiften ingår i Gadds disputation, Anmärkning om förgiftiga svampar i gemen, 1773, där det står: 86 Mötet den 4 maj 1895. iPhallus impudicus stinksvampen. I Thiiringen brukas denna svamp upptorkad såsom ett starkt aphrodisiacum, men stimulerar för starkt och förorsakar missfall. Af herr Backman är den funnen i Småland och af mig 1755 uppå en holme vid Raumo stad: den luktar och stinkar såsom det värsta as i skogarne, förorsakar yrhet och feber igenom sin starka lukt hos människor och gifver anledning till svåra bo- skapssjukdomar där den till myckenhet finnes». I Gadds Försök till en systematisk inledning i svenska landt- skötseln, 1773 — 1777, II delen, ingår samma uppgift ordagrant som i disputationen. I det af mig vid senaste mötet förevisade manuskriptet öfver herbariet vid Åbo universitet är namnet upp- laget. Efter 1700-talet finnes denna uppgift ingenstädes citerad. Vidare förevisade herr Thesleff tvenne pressade blad af en rönn, utmärkta genom den egendomlighet, att de helt och hållet saknade klorofyll och förty voro alldeles hvita. Nära Liimatta egendom i trakten af Viborg hade nämligen föredragaren senaste sommar i en skog påträffat en rönn, bärande ett rotskott med uteslutande hvita blad. Skottet jämte roten hade upptagits och omplanterats i egendomens trädgård, och hade det egendomliga skottet, efter att först ha fällt alla sina blad, efter någon tid åter begynt utveckla nya sådana till ett antal af 30 ä 40 stycken — alla fullkomligt hvita. Friherre dr Hisinger uppläste följande meddelande: Äccentor modularis Koch., häckande i Nyland. Under mer än 45 år har jag i omnejden af Fagervik och i Barösunds skärgård uppmärksamt sökt att få se en skymt af denna fågel; men hittills fåfängt. Ändlligen den 19 juni 1894 såg jag vid Fagervik å ud- darna af Backalandet en järnsparf flyga upp, sätta sig i en mindre gran därinvid och genom hela sitt beteende tydligen förråda att den där hade sitt bo. Efter långvarigt, ihärdigt, men fåfängt letande lät jag min ypperliga rapphönshund, som lyckligtvis var med, genomsöka backen, därvid han slutligen påträffade boet och ganska riktigt Mötet den 4 maj 1895. 87 regelrätt stod för detsamma, då jag ock genast infann mig och såg boet. Det var anbragt på marken bland förnan under en buske och byggdt af torra grässtrån (forna) med de finaste inåt, tnen utan all annan inre beklädnad. Det låg djupt ned i den gamla förnan och var tämligen väl öfvertäckt af denna, så att jag fick stå ganska länge invid detsamma innan jag mellan stråen kunde so de blåa äggen skymta fram, framför hunden, som fortfarande stod stilla. Däri lågo sex stycken ägg af klar blå färg, något mörkare än rödstjärtens. Nilsson uppgifver i Skand. Fauna, Fogl., II Band. 1858, sid. 404 att järnsparlven bygger sitt bo i täta buskar 2 å 4 fot öfver marken och att det består »af små pinnar och rötter, inuti fo- dradt med liåry, men i Illum. Fig. 14 haft. 1834 säger han att den häckar två gånger om året, att den bygger sitt bo i en tät buske, »med konst förfärdigadt af mossa, invändigt fodradt med håry. Magnus von Wright säger att den visar sig då och då under sträcktiden i Nyland och anför att ett par år 1837 häckat vid Haminanlaks nära Kuopio (63° n. lat.). Emil Holmgren, i Handb. i Zoologi, Foglarna, uppgifver att boet bygges af båda ämnena, små kvistar och mossa och (äfven han) alt det är invändigt fodradt med hår. Brehm, i Djurens Lif, säger att boet är »tämmeligen kon- stigt» bygdt af mossa i buskar och unga granar, utan att nämna något om en inre beklädnad. Intressant är det således att se af huru olika ämnen denna fågel bygger sitt bo, beroende detta af den olika tillgång på olika byggnadsmaterial; och närvaron eller saknaden af den inre hår- beklädnaden antyder utan tvifvel olika pretentioner på komfort! Icke mindre intressant är att järnsparfven icke endast under sträcktiden passerar Nyland, utan ock att den värkligen häckar där (vid 60° nordl. lat.); och således vistas där åtminstone förra hälften af sommaren. Friherre Hisinger gjorde vidare ett meddelade om en ny varietet af NupJiar luteum, af föredragaren kallad purpureo-si- 88 Mötet don 4 maj 1895. gnata från Wichtis socken. En färglagd afbildning af dess blomma lofvade frih. Hisinger själf bekosta, och skulle denna åtfölja be- skrifningen i »Acta». Herr magister Axel Arrhenius förevisade Några anmärkningsvärda Salix-hybrider från södra Finland. 1. Salix aurita L. X S. phyliccefolia L., funnen 1894 på en fuktig äng vid Kervo i Thusby socken, Nyland. En yppigt ut- vecklad buske, tillhörande en form, som med hänsyn till såväl blad som hängen intager en fullkomligt intermediär ställning. 2. Salix nigricans Sm. X S. phyliccefolia L., anträffad på samma lokal som föregående. En ståtlig, rikt förgrenad buske, hos hvilken stamarternas karaktärer med all önskvärd tydlighet framlysa. Om S. nigricans erinra bland annat de håriga års- skotten, de sågkantade, å undersidans nerver håriga bladen samt dessas benägenhet att svartna. För S. phylicwfolias föräldraskap åter talar främst den starkt framträdande blågråa färgen å bla- dens undersida. Bladformen är intermediär. 3. Salix aurita L. X S. cinerea L. De förevisade sterila kvistarna af denna säkerligen icke synnerligen sällsynta, men så mycket mer svårbestämda hybrid, stammade från en buske, hvil- ken föredragaren sommaren 1893 funnit på en vidsträckt, med Salices ymnigt beväxt fuktig äng vid Brunnäs på Lemlax-ön i Par- gas socken. S. cinerea ger sig tillkänna genom följande karak- tärer: hufvudstammar och äldre grenar gråa, fjolårskvistar med glesa, affallande hår, årsskott ludna, knoppar starkt håriga, de yngsta toppbladen med den egendomliga nervighet och den ka- raktäristiska hårfördelning, som alltid röjer S. cinerea. Äfven for- men hos en del blad tyder på härstamning från denna art. Som arf äf S. aurita har busken erhållit den bruna färgen på de yngre kvistarnes bark, de bredt omvändt äggrunda bladen och dessas sneddragna spets. — En del blad hafva en betydlig storlek och kunna äfven genom sin form möjligen leda tanken på kombina- tionen S. caprea X cinerea. Denna starka utveckling af bladskif- van var emellertid enligt föredragarens mening att tillskrifva en busken öfvergången grundlig afkvistning. Dessutom talade hå- righetens beskaffenhet emot ett aktivt ingripande af S. caprea. Mötet den 4 maj 1895. 89 4. *S'. aurita L. X S. vagans Ands., funnen på sislnämda ort och vid samma tillfälle. Busken, ett yppigt exemplar med ännu kvarsittande, vissnade 5-hängen, tillhör en form med breda, ovala — ovalt omvändt äggrunda blad, som icke finnes företrädd i Herbarium fennicum, men däremot i Sverige synes vara rätt vanlig. 5. Salix cinera L. X !^- pJiylkcefolia L., förekommande på nämde äng vid Brunnäs i talrika, stamarterna förbindande for- mer. På de förevisade sterila kvistarne erinra årsskottens, knop- parnes och särskildt de yngsta bladens beklädnad ojäfaktigt om S. cinerea, bladformen och färgen på bladens undersida åter lika tydligt om S. phyliaefolia. Färgen å bladens öfversida och i många fall äfven bladformen är intermediär. 6. Salix Lapponum L. X S. aurita L. (ev. S. caprea L.). På en något fuktig, med Salix-aTier beväxt ängsmark invid begraf- ningsplatsen i Abo anträffade föredragaren i augusti 1893 ett exemplar af S. Lapponum samt i dettas närhet den hybrida, då hängelösa busken. S. Lappomun har på densamma öfvat ett do- minerande inflytande, som tager sig uttryck främst i de långa, åt alla håll vettande hår, som betäcka bladen, vidare i dessas mörka färg, i kvistarnes och knopparnes beklädnad samt äfven i de sist- nämdes form. Huruvida den andra kontrahenten i den illegala förbindelsen varit S. aurita eller S. caprea eller kanske möjligen S. cinerea måste tilsvidare lämnas oafgjordt. Fyndet är i hvarje fall icke utan ett visst intresse, då IS. Lapponum så långt söderut och så nära kusten är synnerligen sällsynt. Herr Arrhenius hade förut funnit ett klenväxt exemplar däraf på en äng vid Piisparisti, belägen omkring 1 kilom. från begrafningsplatsen. Det vill synas, som om S. Lap)ponum på dessa lokaler uppträdde som reliktväxt. Af de förevisade formerna mlämnades exemplar till Herba- rium fennicum. Vidare framlade herr Arrhenius exemplar af den i Finland förut icke anträffade Menynnthes trifoliata f. paradoxa Fr. nov. fl su. ed. I, ut- märkt genom »smärre och smalare, mer spetsiga bladflikar, fri- bladig krona med 5 eller (i, jämnbredt lancettlika, upprätta, glatta U 90 Mötet den 4 maj 1895. oller föga håriga, grönaktiga blad» (Hartman, Skandinaviens Flora 11 uppl. 1879, p. 102). De nu förevisade exemplaren voro förliden sommar insam- lade af herr Edv. af Hällström vid Lylyis i Lojo i ett Spliagnum- kärr, hvarest Menyanthes paradoxa åtminstone sedan ett par år tillbaka uppträder ymnigt och i rent bestånd på ett mindre om- råde. Formens frösättningsförmåga syntes vara nedsatt. A herr af Hällströms vägnar öfverlämnades de vackra, väl- konserverade exemplaren till Herbarium ftnnicum. Herr professor Elfving omnämde att af de senaste sommar till ett antal af inemot ett tusen kringsända frågebrefven rörande kulturväxternas utbredning i landet tills dato 342 återkommit be- svarade. Svaren hade, såsom å en därför uppgjord karta syntes, influtit tämligen jämnt från hela landet, dock saknades ännu upp- gifter från vissa relativt stora områden, såsom socknarna vid östra gränsen och kring Puulavesi, samt en trakt i mellersta Österbotten; äfven från Lappmarken vore flere uppgifter önsk- värda. I anledning häraf vore meningen att instundande sommar till dessa trakter ytterligare sända frågebref, och vore det att hoppas att, sedan dessa besvarats och utredning genom korres- pondens vunnits beträffande åtskilliga tvifvelaktiga uppgifter, en allmän öfversigt komme att ernås rörande kulturväxternas i landet utbredning. De influtna svaren hade nämligen visat sig lämna ett för ändamålet ganska godt material, om de också icke voro i alla detaljer obetingadt pålitliga. Föredragaren redogjorde äfven i korthet för utbredningen af vissa arter såsom äppelträdet, bondbönan, tobaken, hufvudkålen m. fl., sådan den tedde sig efter de nu influtna uppgifterna. 1 sammanhang härmed förevisade föredragaren fyra kartor åskådliggörande den relativa odlingen i landet af hafre, råg, korn och hvete. Dessa kartor hade uppgjorts med ledning af det offi- ciella materialet å Statistiska byrån i det att häradsvis beräknats huru stor skörden af hvart sädesslag varit i förhållande till den totala sädesskörden. Till arkivet hade insändts af herr direktor Z. Schalin i Ny- karleby tre gamla manuskript, nämligen: ]:o) >Annotationer öfver Mötet den 4 maj 1895. 91 mag. Sahlbergs Botaniska föreläsningar, som började den 16 februari 1811», gjorda af Lars Edvard Sligzelius (ett häfte); 2:o) »Andra delen af Botaniken», afskrifven som det synes i Viborg 1824 af Benzelstjerna (ett par blad); 3:o) »Ett häfte om naturalhistorien i gemen», »Scriptum» af en viss Schylander eller mc\jligen skrif- vet af en Granbohm från Björneborg år 1802. — Samtliga dessa manuskript, tyvärr defekta, hade räddats vid förstörandet af »skrä- pet? bland framlidne apotekaren i Nykarleby Benzelstjernas kvar- låtenskap. Till de zoologiska samlingarne hade förärats: Plcctrophanes nivalis från Helsingfors af konstförvandten A. Lindroos; Anas hoscJias från Björneborg af herr Åkersten; Lusciola rubecula från Helsingfors af vaktmästare Ståhlberg; Oarrulus infmistiis från Viborg, Nurmis af eleven A. Olsoni; Cobitis tcenia från Sordavala af kamrer Gustafsson; fem parasitsteklar (se ofvan) af mag. E. Reuter. De botaniska samlingarna hade fått emottaga följande gåfvor: Bryum leptocercis, nybeskrifven från Åland, af possessiona- ten J. 0. Bomansson. 4 exx. Violce. hvaribland V. canina X rii- pestris från Kimito; 63 mossor från Kimito och Nagu skärgård, däribland för landet nya Scapania resupinata, Heterodadium he- teropteriim och Hypnum Stokesii samt 9 för provinsen nya arter af stud. P. Hj. Olsson. 195 kärlväxtcr från Nuotjaur Lappmark, däribland 32 lör Lapponia tulomcnsis nya arter af rektor J. Lin- den. 4 nummer ekollon och 7 d:o stamsektioner från Viborgs- trakten at stud. A. Thesleff. 8 fanerogamer från olika delar af landet af Helsingfors botaniska bytesförening. Ranuncidus re- 2)ens, fascierad, från Åbo-trakten af dr Poppius. 3 fanerogamer, hvaribland Menyanthes trifoliata f. paradoxa från Lojo af eleven Edv. af Hällström. 2 aflöste honom. Sin uppgift fyllde professor Moberg således, i ty att han sammanhöll sällskapet under de svåra dagarne; och detta var grunden till att arbetet af andra kunde återupptagas omedelbart. Det var därföre naturligt att vid sällskapets 50-års fest 1871 han anmodades att skildra sällskapets inrättning och verksamhet under det förgångna halfseklet; och äfven denna sällskapets önskan gick han till möte med sedvanlig omsorg och välvilja. Såsom en frid- sam medlare och faderlig vän har sålunda professor Moberg bragt jämnvigten åter till stånd inom vårt samfund och räddat det från att falla offer för stridiga ineningar, och han har därigenon> gjort sig förtjänt af sällskapets djupa vördnad och tacksamhet, hvaraf efter hans den 30 april timade död ett tecken nedlades på hans igenmyllade graf. Såsom naturalhistorisk forskare har den aflidne gjort sig på det högsta förtjänt genom att omsorgsfullt ordna och till offent- Qg Årsmötet den 13 maj 1895. lio-holen brincra de massor at fcnologiska och klimatologiska data, som funnits hopade, — ett arbete hvars möda kanske blott de kimna rätt uppskatta, som pröfvat sig derpå. Sällskapet har vidare att boklaga bortgången af dess heders- medlem, prosten H. D. J. Wallengren, hvilken i hög ålder af- somnade den 25 oktober 1894. Såsom zoologisk for.skare har han gjort sig känd genom en värdefull ornitologisk afhandhng: „Die Briitezonen der Vögel inncrhalb Skandinavien", hvilken åren 1854—56 ingick i tidskriften Naumannia. Han har deri analyse- rat den svenska fogelfaunans sammansättning af olika geografiska element samt försökt en utredning af fogelarternas beroende af topografiska ståndorter. Men ledsamt nog har denna framställ- ning icke blifvit så beaktad, som den förtjänat. Senare har han verkat såsom entomologisk författare och särskildt vinnlagt sig om Trkhoptera och öfriga Neuroptera, af hvilka afhandlingar jämväl finska forskare dragit nytta. Af inhemska ledamöter hafva vi att beklaga bortgången at magister H. S. Zidbäck den 15 maj 1^94. Född 185U aflade han filosofie kandidat examen 1874 och blef 1881 utnämd till kollega vid Uleåborgs svenska lyceum. Af naturen utrustad med ovan- ligt vaken och skarp blick, sökte han meddela sina elever kärlek till naturen och lemnade ofta bidrag, särskildt ornitologiska, till den inhemska forskningen. Fridsam i kamratkretsen och intres- serad inom samhället, åtnjöt han allmän aktning. Med döden hafva jämväl afgått professorn J. O. J. Rancken, medlem sedan år 1846, och kollegan i matematik och naturvetenskap E. G. Col- liander, medlem sedan år 1872. Under året hafva våra led kompletterats genom ett antal invalda, nämligen såsom utländska ledamöter professor P. O. Gh. Aurivillius, konservator S. Lampa, med. d:r G. A. W ester- lund och kapten Gh. Grill. Inhemska åter äro följande invalda: hrr studerandene R. B. Poppius och J. A. af Hällström, ma- gister E. Keto, studerandene K. J. R. Wegelius och J. I. Lind- roth, filosofie kandidaten fröken E. E. Hällström, professor E. E. Sundvik, kon.sul K. Stockman, student S. E. Frosterus, rek- tor K. A. G aj and er, student K. G. W. Lång och medicine stu- deranden fröken E. A. El m gr en, tillsammans 12 personer. Årsmötet den 13 maj 1895. 97 Sammanträdena hafva varit besökta talrikt såsom förut, och därunder hafva meddelanden blifvit gjorda af hrr Sahlberg, Bren- ner, O. M. Reuter, E. Reuter, Elfving, Kihlman, Arrhenius, Saelan, Brotherus, Sundvik, Stenroos, Borg, Tegengren, R. och Ch. E. Boldt, Hirn, Lindberg, Laurén, Bergroth, Poppius, Granberg och Olsson. Under årets lopp hafva inlemnats följande af handlingar som ännu icke hunnit tryckas: Olsson, Bidrag till kännedom om floran i Kimito skärgård. Brenner, Spridda bidrag till kännedom om Finlands Hieracie-for- mer. IV. Nyländska Hieracier jemte former irån Lojo-trakten. Hirn, Die fmländischen Zygnemacéen. Reuter, E., Zwei neue Cecidomyinen. Hisinger, En ny varietet af Nuphar luteum. Utaf lektor Hj. Hjelts Conspectus Florae fennicse (Acta, 5) har under året utkommit tredje häftet, innehållande slutet af monoko- tyledonerna från och med Carices distigmatiae. Därjämte har 10:de bandet af Acta utkommit innehållande andra afdelningen af d:r Wainios Monographia Cladoniarum universalis. Af Meddelandena har 20:de häftet utkommit innehållande förhandlingarna under förhdet år. Slutligen har oflentliggjorts andra delen af Her- barium Musei Fennici, innehållande mossorna och utarbetad af hrr J. O. Bomansson och V. F. Brotherus, för hvilket arbete Säll- skapet hoppas kostnaderna skola bestridas af Universitetet. Under tryck äro för närvarande 2 f:sta häftet af Meddelandena, elfte bandet af Acta (med afhandlingar af Levander, Stenroos, Bergroth, O. M. Reuter. Karsten, Hirn och Sahlberg) samt tolfte bandet (med afhandlingar af Brenner, Levander och Norrlin). Begge delarne äro nästan färdiga. Såsom ett preliminärt resultat af de uppgifter som influtit rörande landets kulturväxter har professor Elfving lemnat ett meddelande, och komma dessa undersökningar äfven detta år att kompletteras. Under senaste sommar verkstäldes exkursioner för olika ändamål af herrar Herlin, Olsson, Lindberg och Borg, och äfven under det nu förgångna året hafva understöd utgifvits för resor, nämligen åt: magister H. Lindberg 300 mk för fortsatta forsk- ningar om Karelska näsets vegetation; magister A. Boman 150 7 98 Årsmötet ilen 13 maj 1895. mk för entomologiska undersökningar i Kivinebb, filosofie kandi- dat K. E. Hirn 100 mk för algologiska studier på Åland och student V. Borg 1 50 mk för floristiska och växttopografiska undersöknin- gar i Längelmäki och kringliggande socknar. Med alla dessa arbeten för ögonen är det uppenbart att säll- skapets för fosterländsk forskning nyttiga verksamhet är stadd i tillväxt, och kan sällskapet därför också hoppas att med tillförsigt gå nästföljande verksamhetsår till möte. Tjänslförrättande intendenten för de zoologiska samlingarna, hr K. E. Stenroos, lemnade följande redogörelse för dessas tillväxt: Under det förflutna året hafva de inhemska vertebratsamlin- garna förökats med tre arter däggdjur, bland hvilka en tre vec- kor gammal björnunge (Ursus arctos), 21 arter foglar i 31 exemplar samt 10 arter fiskar. Af foglarna böra särskildt framhållas en hvit jagtfalk (Falco gyrfalco) samt en liten svanunge (Cygnus musicus) från Ryska Karelen. Af fiskarna må nämnas Bliccopsis erythrophtJialm oides, bastard mellan sarf och björkna, hvilken ännu icke blifvit påträffad inom den Skandinaviska norden. Af de in- lemnade gåfvorna har ännu icke anmälts Mustela martes från Högholmen, förärad af trädgårdsmästaren Cedergren. För dessa gåfvor står sällskapet i tacksamhetsförbindelse till följande perso- ner: ingeniör G. Bergroth, inspektor F. Blomqvist, trädgårdsmä- stare Cedergren, preparator G. W. Forssell, studerande H. Forssell, elev Hj. Forssell, vaktmästare K. E. Grönroos, typograf A. Lind- roos, elev K. Nyberg, kandidat K. E. Stenroos, konsul Karl Stock- man och provisor J. Sucksdorff. Vidare har till museum inlösts at magister A. Boman en vacker samling konserverade fogelskinn, omfattande 17 arter i 30 exemplar, skjutna sommaren 1891 i Mohla socken. Dessa äfven- som en stor del af museets öfriga konserverade foglar, hvilka under en längre följd af år blifvit inlemnade af skilda personer från olika delar af landet, hafva af t. f. intendenten blifvit numre- rade och införda i en löpande nummerkatalog. Enligt denna om- fattar hela samlingen nu omkring 2700 exemplar, däri icke inbe- räknade de ifrån Kola-halfön, hvilka icke ännu blifvit numrerade och hvilka torde stiga till ett antal af omkr. 800. Årsmötet den 13 maj 1895. 99 Finska insektsamlingen har ihågkommits med talrika och värdefulla gåfvor, ehuru exemplarens antal icke är synnerligen stort. Coleoptera och Lepidoptera hafva äfven nu vunnit den största tillväxt. Sålunda medförde professor J. Sahlberg en större samling från Inari Lappmark, ett bidrag af största intresse, då exemplar från denna del af vårt naturhistoriska område nästan helt och hållet saknades. Ganska betydande gåfvor hafva vidare inlemnats af fröken E. Elmgren, vaktmästarebiträdet Holmström, vaktmästare G. Nyberg, medicine kandidat L. Ringbom och filosofie kandidat K. E. Stenroos. Smärre men högst värdefulla gåfvor hafva vidare förärats af fröken V. Lagerborg, studerandene K. W. Poppius och F. G. Poppius, magister E. Reuter, medicine kandi- dat E. Stenius, adjoint J. Sandman samt student A. S. Tschar- netsky. Genom alla dessa bidrag ha tillkommit sju för samlingen nya fjärilar och fem skalbaggar. Af de öfriga insektgrupperna hafva isynnerhet CoUembola och Psocidm vunnit stor tillväxt genom värdefulla gåfvor af professor J. Sahlberg från Inari Lappmark, professor O. M. Reuter från Österbotten, Pargas och Piikkis samt kandidat K. E. Stenroos från Ryska Karelen. Neuroptera ha förökats med 2 arter, af hvilka den ena Coniopteryx lactea ny för samlingen. Af CoUembola bör isynnerhet omnämnas den för vetenskapen nya arten Achorutes Sahlbergii Reut. och af PsocidcB den för samlingen nya Leptella fiisciceps, båda funna i Inari Lappmark sistlidne sommar af pro- fessor Sahlberg. Ännu icke anmälda äro : 1 1 arter Perlidae af hvilka 2 för vetenskapen nya samt 2 arter Trichoptera, båda för samlingen nya från Inari Lappmark af professor J. Sahlberg samt 50 Lepi- doptera från Kittilä af biträdande fiskeriinspektor J. Sandman. Den geografiskt ordnade uppställningen af Universitetets fin- ska insektsamlingar har under året fortskridit derigenom att Per- lidce, Hymenoptera raj)taioria och CoUembola blifvit uppställda och geografiskt ordnade. Den förra gruppen har blifvit bearbetad af den skottska specialisten Morton i Carluke, hvilken bestämt hela universitetets samling med undantag af slägtena Chloroperla och Leudra, som ännu icke äro nogare utredda i afseende å artbegränsningen. Utom dessa slägten innehåller samlingen 18 arter i 225 exemplar. 1()0 Årsmötet den 13 maj 1895. På rofsteklarnas granskning och bestämning har magister A. Westerlund fortsättningsvis egnat stor möda. Med undantag af familjen Pompylidcv och slägtet Mimesa, hvilkas granskning ännu ej är slutförd, innehåller samlingen 128 arter i omkring 1400 exemplar. Därtill kommer ännu ett temligen rikt på senare tid tillkommet material af myror som ännu är obestämdt. Collemhola, såväl de under året tillkomna som de öfriga sam- lingarna, hafva af professor O. M. Reuter blifvit bestämda och systematiskt uppställda. Sedan undersökningarna af de lägre vatten-evertebraterna lör några år sedan begyntes i Finland af doktorerna 0. Nordqvist och K. M. Levander, hafva allt flera visat intresse för desamma. Att detta är fallet, torde de rika samlingar bevisa, hvilka blif- vit gjorda i olika delar af landet och af skilda personer. Äfven under det förflutna året har museets plankton-samling förökats med intressanta gåfvor (inalles 260 prof) af fröken E. Hällström från Loj o, kandidat K. E. Hirn från Åland, d:r K. M. Levander från Esbo-Löfö, student E. Nordenskiöld från Mäntsälä, vaktmä- stare G. Nyberg från Helsingfors-trakten, professor J. Sahlberg från Inari Lappmark, d:r G. Schneider från Reval samt kandidat K. E. Stenroos från Ryska Karelen. Dessa äfvensora de tidigare plankton-profvena hafva granskats af kandidat K. E. Stenroos, och de i dessa förekommande arterna af Cladocera och Calanidce hafva bestämts och uppförts i en löpande nummerkatalog. Af de öfriga evertebratgrupperna hafva Molluskerna ihåg- kommits med ett exemplar af Limax maximus från Tammerfors af hr L. Rosendahl samt en större samling söt- och saltvatten- snäckor, samlade under en resa i Ryska Karelen, af kandidat K. E. Stenroos. Vidare har af den sistnämde till museet inlemnats en samling vatten-evertebrater från Hvitahafvet. De i universitetets museum befintliga -ffirttt^me-samlingarna hafva godhetsfullt blifvit granskade af professor R. Rlanchard i Paris, hvilken däri funnit många arter, hvilka icke förr varit an- gifna från Finland. Intendenten för de botaniska samlingarna, herr Kihlman, afgaf följande berättelse: De botaniska samlingarna hafva under året tillvuxit med Årsmötet den 13 maj 1895. 101 4463 nummer, hvaraf 2362 kärlväxter, 76 mossor, 381 lafvar, 640 alger, 926 svampar och 78 nummer för de karpologiska sam- lingarna. Bland fanerogamerna äro följande för floran nya : i^zt^J- pia spiralis från Pojo (Lönnbohm), Geiim strictum, Fotamogeton fiiiitans, Cirsium heterophyllum X oleraceum, alla från Isthmus karelicus (H. Lindberg), Biimex hippolapathum X ohtusifolium från Nyland (H. Lindberg) och Älopeciirus geniculatus X nigricans från Vasa (Laurén). Bland mossorna märkas följande noviteter: Bryuni leptocercis från Åland (Bomansson), Scapania resupinata, Hypnum Stokesii och Heterodadium heteropterum från Åbo skär- gård (Olsson). Bland do influtna gåfvorna märkas främst student Thesleffs vackra svampherbarium, det utan jämförelse värdefullaste bidrag, den inhemska svampsamHngen under decennier fått emottaga. De vigtigaste kollektionerna hafva i öfrigt inlemnats af professor Elfving (preparat af blåalger), kandidat Bergroth (kärlväxter från Kareha pomorica), student Olsson (kärlväxter och mossor från Ki- raito och Nagu), kandidat Hirn (alg-kollekter och preparat från olika delar af landet), rektor J. Linden (kärlväxter från Nuotjärvi- Lappmark) samt de finska expeditionerna till Ryska Lappmarken (dikotyledoner). För öfriga, delvis rätt anmärkningsvärda, alltid välkomna bidrag stannar museum i förbindelse till följande personer: stats- rådet A. Giinther. doktorerna P. W. Granberg, W. Laurén och A. Poppius, rektorerna A. Arrhenius och M. Brenner, magistrarna O. F. A. Lönnbohm, E. Reuter och H. Lindberg, telegrafkontors- chefen A. Ståhle, fröken A. Blomqvist, studenterna W. Borg, O. Heikel, J. Montell, H. Stenberg, A. Thesleff och R. Wegelius, ele- verna E. Häyrén och E. af Hällström äfvensom intendenten; därjämte hafva växter inlemnats af Helsingfors botaniska bytes- förening och af särskilda elever vid Helsingfors realskola och svenska normallyceum genom rektor Brenner och lektor Unonius. I afseende å vården af museets samlingar är, förutom de löpande göromålen, hvilka tillkomma museipersonalen, att nämna katalogiseringen af mossamlingen, som utförts af d:r V. F. Bro- therus och possessionat J. O. Bomansson; detta vigtiga och tids- ödande arbete har under året afslutats och vi hafva sålunda för- 102 Årsmötet den 13 maj 1895. månen alt fur närvarande ega en tillförlitlig, tidsenlig och någor- lunda detaljerad förteckning öfver våra inhemska mossor. Till förhindrande af de insekthärjningar, hvilka särdeles under de senaste åren yppat sig här och där i fanerogamherba- riet, har numera införts en kontinuerlig rökning af detsamma i kolsvafla i en särskildt härför uppstäld apparat. Denna metod har äfven i utlandet befunnits verksam och praktiskt användbar; det är därför att hoppas att den kostsamma och omständliga behandlingen af växterna med sublimatlösning skall hos oss kunna fortfarande undvaras. Bibliotekarien, herr Arrhenius, uppläste följande årsbe- rättelse: Sällskapets bibliotek har under det nu afslutade verksam- hetsåret, från den 5 maj 1894 till den 13 maj 1895, tillväxt i samma grad, som under motsvarande, närmast föregående perio- der. Antalet nyinkomna häften utgör 727, fördelade med hänsyn till innehållet på följande sätt: Naturvetenskap i allmänhet 394 Botanik • • 84 Zoologi 117 Forstvetenskap 16 Geografi 23 Geologi, paleontologi 37 Antropologi 6 Meteorologi 6 Diverse skrifter 44 Liksom tillförene har äfven nu det största antalet publikatio- ner erhållits af de lärda samfund och de tidskriftsredaktioner, hvilka med Sällskapet underhålla regelbundet skriftutbyte. Dessa uppgå för närvarande till 243 och af dem hafva under det för- flutna året tillkommit följande sex: Finska Forstföreningen Helsingfors. K. Kommission zu wissenschaftlichen Untersuchungen der deutschen Meere Kiel. K. Biologische Anstalt Helgoland. Nassauischer Verein fiir Naturkunde Wiesbaden. Årsmötet den 13 maj 1895. 103 Société de physique et d'histoire naturelie Geneve The State Entomologist of the Illinois Springfield. För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet dessutom i tacksam- hetsskuld till Finska Landtbruksslyrelsen och K. B'inska Hushåll- ningssällskapet samt till herrar Ch. Flahault, Fr. Elfving, Otto Herman, Edv. Hisinger, Cl. Grill, Ch. Janet, Ad. Moberg, J. A. Palmen, Th. Pleske, E. och O. M. Reuter, A. Stuxberg, A. Sti- zenberger. Föredrogs följande af skattmästaren herr v. Pfaler in- lemnade Årsräkning för 1894. Debet Behållning från år 1893. Stående fonden. Hypoteksföreningens 4^ 2 proc. obligationer af 1884 5%: 10,000 • • • • 10,141:20 Finska statens 4^2 proc. dona- tionsobl. af 1875 Tm^: 100 94:50 Helsingfors stads 4V2 proc. obl. af 1882 5V 5,000 5,455: — Helsingfors stads 4\ 2 proc. obl. af 1892 5%: 3,000 2,880: — o A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken 8,000: — A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken 750: — A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken (af bevis å ^ 2,880) ^P^irZ 27,820:70 Sanmarkska fonden. Utlånadt till herr John Sahlberg mot revers af den 1 mars 1892 ä 5 proc. 2,000: — D:o d:o å 5 proc. 2,000: — 4,000: — ^: 31,820: 70 104 Årsmötet den 13 ma,,] 1895. Transport 5^/ 31,820: 70 Arskassan. Å depositionsräkning i Nordiska Aktieban- ken (af dep. bevis å ^mf 2,880) 2,380 A löpande räkning i d:o 595 Kontant 6 46 - 2,981:46 34,802:16 Inkomster under året. Statsanslaget för 1893 års 4:de kvartal samt för år 1894 3,750: — Anslag från Längmanska fonden 4,000: — Influtna räntor: Å Hypoteksförenings obl. Smf 10,000 ä 41/2 proc. 450: — ,, Finska statens don. obl. 5^." 100 ä 41/2 proc. ,, Helsingfors stads obl. af 1882 ^f 5,500 ä 4^/2 proc. • • „ Helsingfors stads obl. af 1892 ^ 3,000 ä 41/2 proc. • • Å bankdepositioner: 5^ 8,000 fr. J/i— 31/12 '94 ä 5 & 41/2 proc. • • • „ 750 fr. 1/1—31/12 '94 ä 5 & 41/2 proc. • • • „ 2,880 fr. 1/1-31/12 '94 ä 5 & 41/2 proc. • • • „ 2,000 fr. 26/^,-3/^^ '94 ä 41/2 proc. „ 500 fr. 26 /^^._ 3/^^. /94 ä 41/2 proc. Å löpande räkning „ John Sahlbergs skuldsedlar 6^ 4,000 ä 5 proc- • • • 200: — 1,655:66 Ledamotsafgifter: Af G. Tegengren 12: — „ Väinö Borg 12:— 24:-- 9,429:66 Summa Skf 44,231:82 4:50 247: 50 135: - 399: — 37:40 143: 64 16: 4: 18:62 Årsmötet den 13 maj 1895. 105 Kredit. Utgifter under året. Arvode åt bibliotekarien 300 D:o „ sekreteraren 100 D:o „ vaktmästaren 100 Reseunderstöd åt H. Lindberg 120 D:o „ P. Hj. Olsson 100 D:o „ H. Lindberg 350 D:o „ Väinö Borg 100 D:o „ R. Herlin 200 Ränta å Sanmarkska fonden till enkefru San- mark 200: — Tryckningskostnader : Till J. Simelii arfvingars tryckeri 3,174:90 „ G. Sundmans lith. atelier • • 899: 60 „ F. Tilgmann 185: — 4,259: 50 Annonser 157: 25 Porto- ocb fraktkostnader 66: 99 6,053: 74 Behållning till år 1695. Stående fonden. Hypoteksföreningens 4^ 2 PJ^oc. obligationer ^■: 10,000- • • • 10,141:20 Finska statens 4^/2 proc. don. obl. af 1875 ^n^ \m 94:50 Helsingfors stads 41/2 proc. obl. af 1882 ^nf 5,500 5,455: — Helsingfors stads 4V2 proc: obl. af 1892 ^hf 3,000 • • • 2,880: — o A depositionsräkning: i Nordiska Aktiebanken • • 8,000: — i d:o d:o (af bevis å %^ 2,000) • 1,429:30 28,000: ^f 28,000: 6,053: 74 106 Åi'Siiiötet den 13 maj 1895, Transport Sin/. 28,000: Sanmarkska fonden. Utlånadt till herr John Sahlberg mot re- vers af den 1 mars 1892 ä 5 pro- cent 2,000: — D:o d:o ä 5 proc. 2,000: - 6,053: 74 4,000: - Årskassan. A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken (af dep.bevis å ^>if. 2000) 570:70 D:o d:o d:o 2,880: — D:o d:o d:o D:o d:o d:o A löpande räkning i d:o Kontant 750 500 J,377 100 38 6,178:08 38,178:08 Summa ^nf 44,231:82 På förslag af revisorerne beviljades skattmästaren full an- svarsfrihet. Vid härå förrättad! val af funktionärer återvaldes till ord- förande friherre J. A. Palmen, till vice ordförande herr F. Elfving, till skattmästare herr L. v. Pfaler, till sekreterare herr I. O. Berg- roth samt till bibliotekarie herr A. Arrhenius. Likaledes återval- des intendenterna herrar Kihlman och Levander till sina befatt- ningar. Till medlemmar i Sällskapets Bestyrelse utsagos herrar Sahl- berg, O. M. Reuter, Sselan, Norrlin och Kihlman, och skulle herrar Brotherus och Levander, hvilka voro närmast i röstetal, fungera såsom dessas suppleanter. Till revisorer för det löpande årets räkenskaper utsagos herrar Saelan och Brenner. Herr rektor M. Brenner meddelade att han i Universite- tets Herbarium funnit ett bristfälligt exemplar af Fidmonaria an- gustifolia från „Gamla Finland" och att den uppgift i hans Flo- ristiska handbok om artens förekomst i östra Finland, hvarom vid ett tidigare möte varit fråga, möjligen afsett just i fråga varande exemplar. Årsmötet deu 13 maj 1895. 107 Herr professor Sa hl berg meddelade, att museets material af finska Peiiider under året blifvit bearbetadt af den skotska ento- mologen K. J. Morton i Garluke, hvilken för närvarande var sys- selsatt med en revision af de europeiska formerna af denna familj, samt lemnade några upplysningar om de resultat, han vunnit be- träffande i Finland förekommande arter. Herr Morton hade fun- nit särdeles utmärkande artkaraktärer i byggnaden af genitalsegmen- ten hos hannen och redan utgifvit en af plancher beledsagad öf- versigt af slägtet Nemoura. Han hade af detta slägte uppställt bland andra tvenne nya arter, som förekomma i Finiand. Af öfriga slägten hade han dessutom bestämt det finska materialet med undantag af slägtena Chloroperla och Leuctra, hvilka ännu icke voro utredda i afseende å arlbegränsningen. Särskildt fästes upp- märksamhet därvid att af några slägten hannarna normalt äro försedda med endast rudimentära vingar, under det honorna bafva väl utvecklade flygorgan. Så var förhållandet med slägtena Di- ctyopte7"yx, Isogenus och Capnia. Hannarne af dessa slägten äro små och påminna mycket om larver samt kunna därför lätt för- bises af samlare, såsom äfven varit fallet hos oss särskildt med det sistnämnda slägtet, hvaraf finska museet egde ett stort antal ho- nor, men icke en enda hanne. Att för resten dessa hannar voro dimorfa framgick däraf, att af några arter t. ex. Isogenus nube- ciila enstaka ef -exemplar med vingar utvecklade likasom hos £^ förekomma, ehuru de flesta exemplar af det förstnämnda könet hafva endast vlngrudiment. Af hela familjen hade herr Morton bestämt 15 finska arter, nämligen af slägtet Dicfyopteryx två species, Isogenus ett sp., Iso- pteryx två sp., Capniella ett sp., Capnia två sp., hvaraf det ena ännu obeskrifvet från Lappland, T(t7iiopteryx ett sp. och Nemoura sex sp., hvaraf ett obeskrifvet från Utsjoki och tvenne af herr Morton nybeskrifna. Vidare förevisade herr Sahlberg några exemplar af en märk- värdig varietet af den högnordiska dagfjärlln Oeneis Norna Thunb., hvilka blifvit funna på Kola-halfön troligen i eller nära till den s. k. Fiskare-halfön af d:r Edgren. Exemplaren voro mycket små och hade knappt tecken till de s. k. ögonfläckarna på framvin- garna och liknade därigenom till det yttre ganska mycket Oe. Bore Hiibn. men de igenkändes dock vid närmare undersökning 108 Årsmötet den 13 maj 1895. såsom hörande till Oe. Norna genom byggnaden af hannens ge- nitalklafTar samt formen och storleken af de s. k. hanfjällen på framvingarnas öfre sida. Denna varietet var omnämnd af Elwes i hans nyligen utgifna revision af slägtet Oeneis såsom funnen vid Porsanger i arktiska Norge af d:r Schöyen. Formen ansågs förtjäna ett särskildt namn och föreslog föredragaren att kalla den Oeneis Norna var. pygmcea. Till ny medlem föreslog herr Stenroos, understödd af herr E. Reuter, herr magister Siilänen. A now spGGies of Trichoptera from Finnish Lapland Asynarchus productus. By Kenneth J. Morton. Blackish; hairs yellowish; antennae with long basal joint, fuscous with testaceous annulations; warts of head, margins of eyes above, pronotum, warts of mesonotum and wing callosities reddish testaceous: underside including palpi and legs dusky te- staceous; pleura of thoracic segments blackish, coxae fuscescent; spines of legs black. Fore-wings palher broad, apex dilated, margin parabolic; discoidal cell broad, straigth on anterior margin, much longer than footstalk. P' and 5'^ apical cellules subequal, longer than ihe three cellules between them, closed by oblique nervules and therefore somewhat acute at base; 2°"^ and 4^^ truncate at base, 2°^ broader than 4*^; 3'"'^ angulate at base, nearly equal in length with 2°"^ and 4'^. These wings are påle grey, with a slight testa- ceous tinge, virorated with påle döts which are most numerous in the apical region; pterostigma very strongly marked, very dark brown, traces of which colour are also evident in the in- tercubital and post-costal areas and at the anal angle; a large påle crescentic marking at the anastomosis; a large two-coloured spöt at the thyridium, externally fuscous divided by a påle ner- vure, internally påle; there is also a large påle spöt at the ter- mination of the 7^^ apical sector; neuration påle except in the upper part of anastomosis where it is fuscous, hairs blackish longer on posterior cubitus and post-costa: pubescence of mem- brane blackish mixed with golden. Hind-wings with discoidal cell very similar to I hat of före wings. P' and S*"*^ apical cellules nearly equally long and longer liO Kenneth J. Morton. than 2°"^ and 4'''; P* closed by a very oblique nervule and there- fore somewhat acute at base, 3'"'' angulate al base; 2°*^ and 4"' sub-equal in lenglh, 2"^* broader than 4*''; 2°*^ straigtly truncate, 4*^ truncate in a very slightly oblique manrier; ö**^ longest of all, closing nervule long very oblique, and Iherefore base very acute; upper branch of cubitus furcating slightly before middle of dis- coidal cell. Påle, subhyaline, faintly testaceous at apex; neura- tion påle; pterostigma brownish. In the ef the 9*^ segment is much developcd dorsally; viewed from above its ouler margin is deeply excised, the angles on either side acutely produced and shining black; in the excision, the hairy tips of the inlermediate appendages, and the bare notched apices of the inferior appendages are visible; the lov^er portion of the superior appendages appears at the side of the produced angles of the segment in the shape of obtuse hairy lobes. Viewed from the side, the 9'^ dorsal seg- ment is semicircularly excised, the excision being occupied by the large superior appendage, the external margin of which is sinuous, the lower margin nearly straight. Intermediate appen- dages large approximate, flattened, subquadrate seen from side, apices slightly thickened and hairy. Inferior appendages long, slender, ascendent, viewed from beneath they are convergent, but the apices diverge, are sub-acute and notched before the tip. Penis large, a long apical portion divided into two blades flatte- ned and slightly dilated at apex; sheaths with a large club-sha- ped head, hairy, pectinate; there appears to be a projection on the upper edge and the sheaths are therefore probably furcate and Limnophilelbrm. All the appendages are shining blackish at apex. 9- unknown. Length of body, cT, 10 mm. Expanse 32 mm. Described from o ne of two males taken by Dr John Sahl- berg at Mandojärvi end of lune 1S94. I have to express my gratitude to Dr Sahlberg for allowing me to describe the insect and also for his kindness in adding it to my coUection. A very interesling species bearing resemblance to Stenophy- Jax (J-ihadlcolep/u-; Wall.) alpestris Kol., but the connection is only superficial. Mr MLachlan who has kindly examined the insect points out that the 9"^ dorsal segment (not often visible in Limno- A new specios of Trichoptera from Finnish Lapland. Ill philidae) is in the present insect higlily developed and in this respect it shows affinity to his Asytiardms cJeviiis. The neura- tion and the genitalia accord more closely with AsynarchuH than with S. alpestris, and accordingly in the meantime I retain the species in Asynarchus as an aberrant form. Explanation of figures. A. Apex of abdomen of rf from above. B. Do. from beneath (object held in front ot ob- server) ; sheaths not shown. C. Apex of abdomen of rf from side. Carluke, Scotland, January 1895. Bulletin Bibliographique Ouvrages regus par la Société du 13 mai 1894 au 13 mai 1895. Tons les livrés indiqués sont des in 8;o, sauf indication contraire. 1. Publicatioiis des Sociétés correspoiidaiites. Algérie. Alg-er: Société des Sciences Physiques, Naturelles et Climato- logiques. Bulletin: Böne: Académie d'Hippone. Bulletin: 26. 1894. Comptes rendus : 1894. Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein fiir Schwaben u.Neuburg (a. V.) Bericlit : Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte 1894. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1894. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungeu : XXXVI. 1894. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande, West- falens und des Regierungs-Bezirks Osnabriick. Verhandlungeu: 51, 1. 1094. Braunschweig: Verein lur Naturwissenschaft. Jähresbericht : Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen : Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jähresbericht: 71. 1893. Bulletin Bibliographique. 113 Breslau: Verein fiir Schlesische Iiisektenkunde. Zeitschrift fur Entomologie, Neue Folge: XIX. 1894. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bei-icht: Colmar: Société d'Histoire Naturelle. Bulletin (Mittheilungen) Nouv. Sér. : Danzig": Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft: „Isis". Sitzungsberichte: 1894, 1. Erlang"en: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Bericht: 1894. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: XII, 1—12. 1894—95. Ernst Huth. Societatum Litterte: VIII, 7—12. 1894; IX, 1—3. 1895. Freiburg' i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht: Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhiindlungen: Götting"en: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten: 1894, 3—4; 1895, 1. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht: — Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpommern und Riigen. Mittheilungen: I — XXIV. 1869—1892; XXVI. 1894. Guben: hiternationeller Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung; Giistrow: \^erein der Freunde der Naturgeschichte in Meck- lenburg. Archief: Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Natur- forscher. Nova Acta: Katalog der Bibliothek: 114 Axel Arrheiiiiis. Hamburg": Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XIII. 1895. 4:o. Verhandliingen, 3:e Fnlge : II. 1894. — Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbucli : — Verein fur Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Vcrhandlnngcn : Hanau : Wetterauische Gesellschaft fiir die Gesamrate Naturkunde. Bericlit : Helgoland: K. Biologisohe Anstalt. Wissenschaftliche Meeresimtersucliungen, Neiie Folge: I, 1. 1894. 4:0. Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). — Naturwissenschaftlicher Verein fur Schleswig-Holstein. Schrifteji : Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandliingen : Kassel: Verein fiir Naturkunde. Bericht: XXXIX. 1892—94. Königrsberg' in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: XXXIV. 1893. -4:o. Landshut: Botanischer Verein. Bericht: Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Mittheilungen : II, 7-8. 1895. Mag-deburg": Naturwissenschaftlicher Verein. Jahrcsbericht und Abhandlungen: 1893 — 94, 1. Marburg : Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Naturwis- senschaften. Sitzungsberichte : Metz: Société d'Histoire Naturelie. Bulletin: Munchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch- physikalische (I]:e) Classe. Abhandlungen: XVIII, .'. 1893. 4:n. Sitzungsberichte: 1894, 1 — 1. Inhaltsvcrzeichniss : Almanach: Sohneke, U!)er die Bedeutung wissenschaftlicher Ballonfahrten. Festrede. 1894. 4:o. Bulletin I)il)liographiquC, 115 Munchen: Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte : Munster: Westfälischer Provinzial-Verein flir Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: Jahresbericht: Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht; Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: 1886—87. Regensburg": Naturwissenschaftlicher Verein. Berichte: IV. 189'2-93. Correspondenz-Blatt : XXXIII. 1879. Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 52. 1891; 53. 1^92; 5i. 1893. Strassburg in E. : K. Universitäts- und Ländes Bibliothek. Théses: Lachner-Sandoval, Vinc. Beitrag ziir Kenntniss dei- Gattung Roxburghia, Cassel. 1892. Schmidt, Ludv., Unteräuchiingen zur Kenntniss der Wirbelbaues vom Amia Calva. Leipzig. 1892. TJlrich. Arn., Palaeozoische Versteinerangen aus Bolivien. Stuttgart. 1892. Stuttgart: Verein fiir Vaterländische Naturkunde in Wlirtemberg. Jahreshefte: Wiesbaden: Nassauische Verein fur Naturkunde. Jahrbiicher: 47. 1894. Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericht: 1892; 1893. Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals : Annnal Report: Melbourne: National Gallery of Victoria. Mc Coy, Prodromus of the Zoology of Victoria: Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: VIII. 2—4. 1893: IX, 1—2. 1894. — The Åustralian Museum. Records : Report : 116 Au:el Arrhenius. Autriche-Hongrie. Bistritz : Gewerbeschule. Jahresbericht: XVII. 1891—92; XVIII. 1892-93. Briinn: Naturforschender Verein. Verhandlungen: XXXI. 1893. Bericht der Meteorologischen Commission: XII. 18y2. Buda-Pest : Magyar Tudomänyos Akadémia (Ungarische Academie der Wissenschaften). Közlemények: Értekezésck a természettudom. köreböl : Értekezések a mathemat. tudoman. köreböl: Mathemat. és természettudom. ertesitö: Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungani : Almanach: Rapport : — Magyar Nemzeti JMiizeum. Természetrajzi Filzetek: XVII. 1—4. 1894. Cracovie: Academie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci.j Spro^vozdania komisyi fizujograficznej: Rozpravy wydsial matem. przyrod: Bulletin international: 1895, 4—10; 1895, 1 — 3. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittheiluugen: 1892; 1893. Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fiir Naturwissenschaften. Verhandluugen und Mittheilungen: Ig-lö: Ungarischer Karpatlien- Verein. (Magyarorszägi Kärpätegye- siilet). Jahrl)uch : Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XXI. 1892—93. Kolozsvärt (Klausenburg-): Rédaction de „Magyar Növenytani Lapok". Evlolyam : — Erdélyi Museum-Egylet. Orwos Természettudomånyi Szakosztälyäböl. (Siebenbiirgischer Museum-Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section.) Ertesitö (Sitzungsberichte): XIX, 1—3. 1894. Prag": K. Böhniische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema- tisch-naturwissenschaftliche Glasse. Abhandlungen, VII Folge : Sitzungsberichte: Biilletiu l»il)liograijJiiqne. 117 Jahresbericht: Verzeichniss d. Mitglieder: Prag": Naturhistorischer Vereiu „Lotos". Lotos, Neiie Folge: Trencsén, Ung\ : Trencsén Wärmegyei Természettudomänyi Egylet. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner Goraitates). ÉvkönjTG (Jahreshefr) : Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti : Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-naturwis- senschaftliche Glasse. Sitzimgsbericlite, Abth. I: CII, Ö— 10. 1893; CIII, 1—3. 1894. Anzeiger: XXXI, 24—27. 1894; XXXII. 1—3. 1895. — K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annaleu : — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandhingen: XLIV, 2—4. 1894; XLV, 1—3. 1895. — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungcn: XXXVII (X. F. XXVII). 1894; XXXVIII (X. F. XXVIII), 1. 1895. — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kenntnisse. Schriften: XXXIV. 1893—94. 16:o. — Dt R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: 1895, 1. Zag"reb : Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: Belgique. Bruxelles: Académie Royale des Sciences. Bulletin, 3:me Sér. : Annuaire: — Société Royale de Botanique. Bulletin: XXX. 1891; XXXI. 1892. — Société Entomologique de Belgique. Annales: XXXVII. 1893. Table générale des Annales : Mémoires: II. 1894. — Société Royale Malacologique de Belgique. Annales : Procés- Verbal : 118 Axel Arrhenius. Bruxelles: Société Royale Linnéenne. Bulletin: I— XIX. 1872—94; XX, 1—6. 1895. Brésil. Rio di Janeiro: Museum National. Archivos ; Canada. Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Natural Science. Proceedings and Transactions, Sér. 2 : Sess. ofl892 — 1893. J,?,. Chili, Santiag"0: Société Scientifique du Chili. Actes: II, 4. 1892; III, 3—5. 1893—94; IV, 1—3. 1894. Costa Rica, San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Anales : Emery, Estudios sobre las Hormigas de Costa Rica. 1894. Danemark. Kijöbenhavn K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoirs), 6:te Rfekke, naturvidenskap. og mathem. Afdelu.: VII, 9. 1893. 4:o. Oversigt: 1893, 2—3; 1894, 1—2. — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 1893; 1894. — Rotanisk Förening. Botanisk Tidskrift: XIX, 1—2. 18 '4. Meddelelser : Medlemsliste: 1894. — Entomologisk Förening. Espagne. Madrid: R. Academia de Ciencias. Memorias: Revista : Bulletin Bibliograpbique. 119 États Unis. Boston: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings, New Ser.: XX. (Wh. Ser. XVIII). 1893. — Boston Society of Natural History. Memoirs: Proceedings: Occasional Papers: Bridg^eport, Conn.: Bridgeport Scientific Society. List of Brids : Cambridg-e, U. S. A.: Museum of Comparative Zoölogy. Memoirs: Bulletin: XXV, 7—11. 1894. Annual Report: 1893—94. Champaig-n, 111.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: IV, 5. 1895. Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: X, 1—2. 1893; XI, 1. 1894. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: Madison, Wisc. : Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Bettres. Trausactions : Meriden, Conn.: Scientific Association. Transactions: V. 1893. Proceedings : . Annual Address : New-Brig"hton: Natural Science Association of Staten Island. Proceedings: 1894, 2, 4—10; IV, 14. 1895. Special: 1893, 16; 1894, 17—18. New-Haven: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions : New-York: New- York Academy of Sciences. Annals: VII, 6—12. 1894; VIII, 4. 1894. Transactions: XII. 1891—93; XIII. 1893—94. Index: 11. 1894. Normal, 111.: Illinois State Baboratory of Natural History. Bulletin. Artide : Philadelphia : Academy of Natural Sciences. Proceedings: 1893, 3—4; 1894, 1—2. — American Philosophical Society. Proceedings: XXX, n:o 144-14.5. 1894. Report : 120 Axel Ärrhenius. Subject Register: Supplement Register : Philadelphia: Wagner Free Institut of Science. Transactions: Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings : San Francisco: California Academy of Sciences. Memoirs . Proceedings, Sec. Ser. : Occasional Papers : Springfield 111.: The State Entomologist of the Illinois. Report: XVIII. 1894. S:t Louis: Academy of Science. Transactions: 9—16. 1893—94. Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science. Transactions: XI. 1887—88; XII, 1. 1889. Smyth, Check List of the Plants of Kansas. 1892. Trenton, N. J.: The Trenton Natural History Society. Journal : Tufts College, Mass.: Tufts College. studies: II. 1894; III. 1894. Washington: Departement of Interiör (U. S. Geological Survey).. Monographs : XIX. 1892; XXI, 1893; XXII. 1893. 4:o. Bulletin: 97—117. 1893—94. Aunual Report: 1890—91, 1—2; 1891—92, 1—3. 4:o. Mineral Resources: 1892; 1893. 4:o. — . Departement of Agricultm^e. Report: — Division of Ornithology and Mammalogy. North American Fauna: Bulletin : — Division of Economic Ornithology and Mammalogy. Bulletin : — Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: 1892. Report of the U. S. National Museum: 1891 ; 1892, Bulletin of the U. S. National Museum : — Anthropological Society. The American Anthropologist: VII, 1 — 4. 1891. Special Papei-s: 1894, 1--J. — Entomological Society. Proceedings: III, 2—3. 1894—95. Bulletin Bibliograpluquc. 121 Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences de Finlande). Acta : Bidrag: 54. 1^94; 55. 1894; 56. 1895. Öfversigt: XXXVI. 1893—94. Observations météorologiques: — Geografiska Föreningen. Vetenskapliga Meddelanden: I. 1892 — 93. Tidskrift: — Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra- phie de Finlande). Fennia: XI. 1884. — Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécarie, dr V. Vasenius). Areschoiig, F. W. C, Det fanerogama embryots nutrition. In- bjudningsskrift. Lund. 1894. 4:o. — Finska Forstföreningen. Meddelanden: I— XI. 1879—1894. Ströskrifter: I. Blomqvist, Om uppqvistning af träd.- 1879. 2. Id., Om skogseld. 1888. 5. Hedin, Om svedjebruket. 1891. France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Mémoires : Bulletin : XI, n:os 23.5—258. 1>^92— 93. Ångers: Société d'Études Scientifiques. Bulletin, Nouv. Sér. : Bézieps: Société des Sciences Naturelles. Bulletin: Bordeaux: Société Linnéenne. Actes : Caen: Société Linnéenne de Normandie. Bulletin, 4:e Sér.: VII. 1891. Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelles et Mathé- matiques. Mémoires : La Rochelle: Académie. Section des Sciences Naturelles. Annales: Lille: La Rédaction de „Revue Biologique" du Nord de la France. Revue Biologique: VI, 7—12. 1894; VII, 1—4. 1894. 122 Axel Arrhenius. Lyon: Société Linnéenne. Annales: — Museum d'Histoire Naturelie. Archives : — Société Botanique de Lyon. Annales: Bulletin: Saint-Lager, Onolhera du Oenothera. Les anes et le vin. 1893. Marseille: Musée d'Histoire Naturelle. Annales, Zoologie: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section de médecine, 2:e Sér. : Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér. : Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences Naturelles de Strasbourg.) Bulletin, 2:e Sér. : XIII, 28 (26:e Ann.). 1894. Bulletin des séances: V, 3—9. 1893. Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France. Bulletin: IV, 2. 1894. — Société Académique de Nantes. Annales, 7:e Sér.: V, 1. 1894. Nimes: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXII, 1—2. 1894. Supplement: Paris: Société Botanique de France. Bulletin: — Société Entomologique de France. Annales: LXII, 1—4. 1893. — Société Zoologique de France. Mémoires: — Museum d'Histoire Naturelie. — Société de Géographie. Bulletin, 7:e Sér.: XV, 2—3. 1894. Comptes rendus: 1894, 7—19; 1895, 1—6. — Rédaction de „la Feuille des jeunes naturalistes". Feuille, 3:e Sér.: XXIV, 288—294. 1894. Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: Comptes rendus: Travaux : Procés verbaux: Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles. Bulletin. 3:e Sér.: XXIX, 1—2. 1893. Bulletin Bibliograpbiijiie. 123 Toulouse: Société d'Histoire Naturelle. Bulletin: — Société des Sciences Physiques et Naturelies. Bulletin : — Société Fran^aise de Botanique. Revue de Botanique: Hes Britanniques. Edinburg-h: Royal Society. Transactions : Proceedings : — Botanical Society. Transactions : Proceedings: Transactions and Proceedings: XX, 1. 1894. Annual Report : — La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural History". Annals : Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions, N. S. : London: Royal Society. Proceedings: LVI, 318—319. 1894; LYII, 340—343. 1895. — Linnean Society. Journal, Botany: Journal, Zoology: List of tlie Society: Proceedings: — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1894. — Harting, J. E. The Zoologist: XVIII, 214—216. 1894; XIX, 217—220. 1895. Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northuraber- land, Durham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions: IX, 2. 1894. Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: III, 3—4. 1894—95. Italie. Bologna: Accademia delle Scienze. Memorie, Ser. 5: Indici generali: 124 Axel Arrhenius. Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atfi, Ser. 4: Bullettino mensile, Nuovo Ser: Fipenze: Societå Entomologica Italiana. Bulletino: XXVI. 2—4. 1894. Genova: Museo Givico di Storia Naturale. Annali, Ser. 2:a: — Direzione del Giornale „Malpighia". Malpighia: VIII, 1—12. 1894; IX, 1-3. 1895. Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali. Atti: Memorie, Nuova Ser.: V. 1895. 4:o. Modena: R. Accademia di Scienze Naturali. Memorie, Ser. 2: IX. 1893. 4:o. — Societå dei Naturalisti. Atti, Ser. 3: XII (Anno 27), 3. 1894; XIII (Anno 28). 1894 Naiooli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2:a: VI. 1894. 4:o. Rendiconto, Ser. 2: VIII (Anno 33 j, 1—12. 1894. 4:o. Rendiconto, Ser. 3: I (Anno 34), 1—3. 1895. 4:o. — Societä Africana d'Italia. Bollettino : — Societä di Naturalisti. Bollettino, Ser. I: Padova: Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali. Atti, Ser. 2:a: II, 1. 1895. Bulletino: — Redattore della „La Nuova Notarisia", L. N. Notarisia : Palermo: Redazione della „Naturalista Siciliano". II Natur. Sicil.: XIII, 7 -Ii. 1894; XIV, 1-3. 1894. Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali. Memorie: Processi verbali : Roma: R. Istituto Botanico. Annuario: — Biblioteca Nazionale Gentrale Vittorio-Emanuele. Bolletino: Indice : — Societä Romana per gli Studi Zoologici. Bollettino: IV, 1—2. 1895. Bulletin Bibliographique. 125 Varese: Societä Crittogamologica Italiaiia. Memorie : Atti: Venezia: Redazione della „Notarisia". Notarisia, SerieNotarisia-Neptimia:IX, 4— 6. 1894; X,l, 1895. Sommario: Japon. Tukyö: Science College, Imperial University. Journal: Yl, 4. 1894; VII, 1—3. 1894; VIII, 1. 1894. Les Indes occidentales. King"Ston: The Institute of Jamaica. Journal: II, 1. 1894. Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: LXII, 4. 1893; LXIII, 1—3. 1894. Journal, P. II: LXII, 4. 1893; LXIII, 1—3. 1894. Journal, P. III: LXIII, 1. 1894. Proceedings: 1893, 10; 1894, 1—9. Index: 1893. Annual Address: 1894. Luxembourg. Luxembourg- : Société Botanique. Receuil des Mémoires et des Travaux: — „Fauna", Verein Luxemburger Naturfreunde (Société des Naturalistes Luxembourgeois). Mittheilungcn (Comptes Rendus): IV, 1—7. 1894. Norwége. Berg-en: Bergens Museum. Aarsbog: 1893. Aarsberetning: GvMberg and Nansen, On the development and structure of the whale. I. On the development af the dolphin. 1894. 4:o. 121! Axel Arrhenius. Christiania : Universitet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlinger: Nyt Magazin for Natiirvidenskaberne: Stavangfer: .Stavanger Museum. Aarsberetning: 18;)3. Throndhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 18'J3. Tromsö: Museum. Aarsh efter: 16. 1894. Aarsberetning: 181)2. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natimrkunde, Tweede Sectie: I, 1 — K). l8!:)2-93; II. 1893. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 4:deReeks: 1892. Register of de Verslagen and Mededeelingen : Deel I— IX. 1893. A''erslagen der Zittingen: 1892 — 93. Jaarboek: 1892. Prodromiis Flor^e Batavse : — Genootschap ter Bevordering voor Natur-, Genees- en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen. Maandblad: XIX, 1—4, 7—8. 1894—95. Groning-en: Naturkundig Genootschap. Verslag: 1893. Harlem: La Société Hollandaise des Sciences. Arc.hives néerlandaises: XXVII, 4-5. 1894; XXVIII, 1—5. 1894—95; XXIX, 1. 1895. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging. Tijdschrift, 2:de Sér.: IV, 2—4. 1894. Catalogus d. Bibliothek: Nijmeg-en: Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, 2:de Sér.: VI, 3. 1894. S'Gravenhag'e: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: XXXVI, 1-4. 1892—93. Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences. Verslag: 1893. .AantookeningiMi : 1893 Bulletin Bibliographique. 127 Portugal. Lisboa: Acadernia Real das Sciencias. Glasse de science., mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Jornal : République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Gientifica Argentina. Anales: XXXV, 4-6. 1893; XXXVI, 1—6. 1893; XXXYII, 1-6. 1894; XXXVIir, 5— (!. ]894. — La Rédaction de „Revista Argentina de Historia Natural". Revista: — Museo de Productos Argentinos. Boletin: — Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Pubiico). Anales: Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias. .A c tas: Boletin: XII, 1—4. 189l)--92; XIII, 1-J. 1892—93; XIV, 1. 1894. La Platå: Museo de la Flata. Revista: III. 1892; IV. 1893: V. 1894. Riissie. Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft. Schriften : Archiv, 2:te Sér. : X, 3-4. 1893-94. Sitzungsberichte: X, 2. 1893. Kharkow: Société de Naturalistes ä FUniversité Impériale de Kharkow. Travaux (Triidi): Kiew: Société des Naturalistes de Kiew. Mémoires : Procé^-Verbal : Minusinsk: Museum. Moscou: Société Impériale des Naturalistes. Nouvaux Mémoires: Bulletin: 1893, 4; 1891, 1—4. Meteorologische Beobachtungen : 128 Axel Arrhenins. Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: XIX. 1. 1894. Rig-a: Naturforschender Verein. Correspondenzblatt: XXXVII. 1894. Arbeiten, Neue Folge: S:t Pétersbourg" : Académie Impériale des Sciences. Mémoires, 7:e Sér.: XXXIX, 2. 1893; XLI, 5— G, 8—9. 1893; XLII, 2. 1894. 4:o. Mélauges b'ologique3: Bulletin, Nouv. Sér. : IV (XXXVI), 1—2. 1893—94. Bulletin, V:e Sér.: I, 1—4. 1894; 11,4. 1895; III, 2— 3. 1895. — Hortus Botanicus. Acta: — Societas Entomologica Rossica. Hörte: XXVIII. 1893—94. — La Société des Naturalistes de S:t Pétersbourg. Trudi (Travaux): Section de Botanique. Travaux: XXIV. 1893. Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux: XXIV, 1—2. 1894. Section de Géologie et Miuéralooie. Travaux : Suéde. Göteborg": K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar: XXVI. 1891; XXYII. 1892; XXYIII. 1894: XXIX. 1894. Lund: Universitetet. Acta (Årsskrift). Afd. II. Fysiogratiska Sällskapets Hand- lingar: XXX. 1893—94. 4:o. — La Rédaction de ,, Botaniska Notiser". Botaniska Notiser: 1894, 3—6; 1895, 1—2. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps- Akademien. Handlingar, Ny följd: XXV, 1-2. 1892. 4:o. Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 19. 1894. Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 19. 1894. Öfversigt: 50. 1893. Lefnadsteckningar : Ährling, Carl von Linnés brefvexling. 1885. — Entomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: XV l_4, 1894. Bulletin Bibliographique. 129 Stockholm: Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: Upsala: R. Societas Scientiarum. Nova Acta, Ser. 3.: XVI. 1893. 4:o. — Kongl. Universitetet, (par Mr le Bibliothécaire, Prof. An- nerstedt.) Redogörelse: 1893—94. Fries, Th. M., Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von Linné. Inbjudningsskrift. Upsala. 1893. Eliasson, Älb. Gottfr., Om sekundära, anatomiska förändringar inom fanerogam ernås florala region. Ak. afh. Upsala Stockholm. 1894. Jägerskiöld, L. Ä., Bidrag till kännedomen om Nematoderna Ak. afh. Upsala. Stockholm. 1893. Nordenskiöld, N. Otto G., Ueber archseische Ergussgesteine aus Småland, In. Diss. Upsala. 1894. Schött, H.. Zur Systematik und Verbreitung palsearctischer Collembola. Ak. afh. Upsala. Stockholm. 1893. 4:o. Segerstedt, Per, Studier öfver buskartade stammars skydds- väfnader. Ak. afh. Upsala. Stockholm. 1894. Starbäck, Karl, Studier i Elias Fries Svampherbarium. I. „Sphieriace8e imperfecte cognitse", Ak. afh. Upsala Stockholm. 1894. Wetterdal, B.., Bidrag till kännedomen om bakteriehalten i vattendragen invid Stockholm. Ak. afh. Upsala. Stock- holm. 1894. 4:o. Suisse. Basel: Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen : IX, 3. 1893; X, 2. 1894. — La Soeiété Botanique Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft). Bulletin (Berichte): IV. 1894. Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 1893, N:os 1305—1334. Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge: 1893 — 94. Geneve: Soeiété de Physique et d'Histoire Naturelie. Mémoires: XXXI, 2. 1892—93. 4:o. Lausanne: Soeiété Vaudoise des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:me Sér. : XXIX, Nr 113. 1893; XXX, 111—115. 1S94. Neuchåtel: Soeiété des Sciences Naturelles. Bulletin: 9 130 Axel Arrhenius. St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: 1892—93. SchafFhausen : Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So- ciété Entomologiqiie Suisse). Mittheihingen (Bulletin): IX, 3—4. 1894. Ziirich: Naturforschende Gesellschaft. Uruguay. Montevideo : Museo Nacional. Anales: ], 2. 1894. 2. Dons. Elfving, Fr., Be vigtigaste kulturväxterna. Helsingfors. 1895. Bornet et Flahault, Tableau synoptique des Nostachacées filamenteuscs hétéro- cystées. — Mem. de la Soc. nat. d. scienc. nat. et mathém. de Cherhourg. T. XXV. Cherliourg. 1885. — Revision d. Nostocacées hétérocystées contenues dans les principaux lierbiers de France. — Ann. d. Se. nat. VI:e Sér. Botanique T. III, IV, V, VII. Paris 1886—88. Flahault, L'herbier méditerranée formé a la faculté d. Scienc. de Montpellier. — Bullet. de la Soc. bot. de France. XXXV. 1888. Paris. — LMnstitut de Botanique. Montpellier. 1890. — La question forestiére. — Bull. d. la Soc. botan. de France. T. XXXVIII. Paris. 1891. — La distribution géographique des végétaux dans an coin du Languedoc. Montpellier. 1893. — et Combus. Sur la flore de la Camarque et des alluvions du Rhone. — Bull. de la Soc. botan. de France. T. XLI. Paris. 1894. Le Frére Gasilien, Lichens des environs de Saint-Omer. — Journ. de Botanique. Paris 1891. Herman, Otto, Aquila. Zeitsclirift fiir Ornithologie. Organ d. Ungar. Central- bureaus iur ornithologische Beobacbtungen. I, 1 — 2. Buda- pest, 1894. 4:o. Hisinger, Ed., Genera plantarum stcundum ordines naturales disposita. Auctore Stephano Endlicber. Vindobonte. 1836 — 40. — Mantissa botanica sistens generum plantarum supplementum secundum. Auctore Stepbano Endlicber. Vindobonfe. 1842. Grill, Cl, Den praktiska entomologins ställning i Ryssland. — Uppsatser i praktisk entomologi N:o 4. Stockholm. 1894. K. Finska Hushållningssällskapet (K. Suomen Talousseura). Ängsraasken (Xiittymato) III. Berättelse af O. M. Renter. Bulletin Hibliograpliique. 131 Finska Lanäthrnksstyrelsen (Saomalainen Maanviljelyshallitus). Mecldelandeu (Tiedeoantoja): VI. Grotenfelt, G., Berättelse ötVer ^lustiala Landtbruks- cch Mejeriinstituts verksamhet och tillstånd år 1894, Helsingfors. 1894. Id. en finuois. Janet. Charles, Transformation artificielle en gypse du calcaire friable des fossilas des sables de bracheux. — La Société Géologiqiie de France. 3:e Sér. T. XXII. 1894. — Sur le systéme glandulaire des Fourmis. — Compt. rend. de l'Acad. de Scienc. de Paris. T. 118. 1894. — Etiides sur les Fourmis. 5:e note. — Mem. de la Soc. Acad. de l'Oise. T. XV. 1894. — Etudes sur les Fourmis. 7:e note. Mem. de la Soc. Zool. de France. 1894. — Compt. rend. T. 119. 1894. — Sur les nids de hi Vespa crabro. Moberg, Adolf, Fenologiska iakttagelser i Finland åren 1750 — 1845. Supple- ment till Naturalhistoriska Daganteckningar gjorda i Finland åren 1750 — 1875 (i Notiser ur Soc. pro Fauna et Flora fennica. III.) Palmen, J. A., Wissenschaftliche Ergebnisse der finnischen Expedition nach der Halbinsel Kola in den Jahren 1887 — 92. A. Kartographic, Geologie, Klimatologie. II. — Extr. de „Fennia". Hel- singfors. 1894. Fleske, Th., Vögel III. — Wissenschaftl. Resultate der von N. M. Przewalski nach Central-Asien unternommenen Fteisen, herausgegeben von d. K. Akad. d. Wissensch. — Zoologischer Theil. Bd II S:t Pétersbourg. 1894. 4:o. Reiiter, E., Berättelse öfver med understöd af Finska Landtbruksstyrelsen som- maren J894 värkstälda undersökningar beträffande ängsraasken och andra skadeinsekter. — Landtbruksstyrelsens meddelanden N:o VII. Helsingfors. 1894. Reuter, O. M., Thysanoptera fennica. I. Tubulifera. — Ängsmasken III. Abo. 1894. — Patogena bakterier i landtbrukets tjänst. — Finska Vet. Soc. Öfversigt. XXXVI. Helsingfors. 1894. Stuxberg, Ant., Djurskisser. Några blad ur våra dagars forskning. Göte- borg. 1892. Djurskisser. Ny följd. 1 — 2. Göteborg. 1893. Slizenberger, E., Notes on Western Lichens — Erythriea. III, 2. 1895. Helsingfors, mai 1895. Axel Arrhenius. Bibliothécaire. ■ I Ubersicht der wichtigeren Mittheilungen 1894—95. I. zooiogie. Atcs. Vermischte Notizen. Herr K. E. Stenroos berichtete iiber die von ihm im Sommer 1894 untemommenen zoologischen und zwar speziell oriiitologi- schen Exkursionen nach Karelia pomorica. Es wurden mehrere interessante Mittheilungen iiber die Vogelfauna des genannten, an der westlichen Kiiste des Weissen Mceres (etwa bei 65° n. Br.) grenzenden Gebietes gegeben. S. 25 — 32. Herr Prof. O. M. Reuter fiihrte drei Fälle von Arrhenoidie bei Hennen an. S. 40—42. (Vgl. Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 20. 1894. S. 28—35). Freiherr D:r E. Hisinger gab eine Mittheilung iiber das Hecken von Accoitor modularis Koch in Nyland, Fagervik (60° nördl. Br.). Das auf dem Boden unter diirren Grashalmen und zwar unter- halb eines Strauches angelegte Nest war aus Grashalmen gebaut und entbehrte jeglicher inneren Bekleidung, wie Haare, Moose etc. S. 86— «7. Vorgelegt wurde: Tetrastes honasia, weissscheckige Varietät, Fliigel davon. Das Exemplar in Kalvola geschossen: G. A. Karen. S. 9. Ubersicht der wichtigeren Mittlieilungen. 133 Fulco (jyrfaho, bei Porkkala (in der Nähe von Helsingfors) ge- schossen: K. Stockman. S. 4'J. Pisces. Herr Prof. Th. Saelan verlas cinen vom Herrn Proi. E. E, Sandvik eingesandten Beitrag zur Frage der Ubervrinterung der Fische, bezw. der kaltbliitigen Thiere. In einem kleinen, 1—2, stellenweise höchstens o Decimeter ticfen See, dessen zum grös- sten Theil durchaus steriler, nur von einer einige wenige Centi- meter mächtigen Schlammschicht bedeckter Boden aus ungewöhn- lich festem und hartem Lehm bestand, lebten Karauschen und zvvar von sehr verschiedener Grösse zu Hunderten, ja zu Tau- senden. Weil dieser See, welcher in keiner Verbindung mit anderen stånd, unzweifelhaft jährlich mit allén in ihm lebenden Organismen ausfriert, liegt hier ein intressanter Beweis fur die. Widerstandsfähigheit gewisser kaltbliitigen Thiere gegen die Kälte vor. S. 12—14. Neu fiir das Gebiet. Bliccojysis erijthrophthalmoldes Jäckel. Nyland, Nurmijärvi: K. E. Stenroos; noch nicht in Skandinavien gefunden. S. 68-69. Vorgelegt wurde: Abramis Leuckartii. Nyland, Nurmijärvi: K. E. Stenroos. S. 67 Hynienoptera. Verniischte Notizen. Herr Prof. J. Sahlberg bcrichtete iiber auf i^osa-Arten le- bende Tenthrediniden und zwar wurde die Schädlichkeit beson- ders von Hylotomu rosarum L., Einpliytus cinctus L., Eriocampoi- des Umacina Pietz. (= adumhruta Klug., Thoms.) und einer Cephus-Art, wahrscheinlich C. pcdlidipes Klug. (= pJdhisicus Fabr.) hervorgehoben. S. 10—12. Es wurde eine von Herrn Prof. E. E. Sundvik eingesandte schriftliche Mittheilung relatirt, nach welcher die Hummeln (Bomhus) wie die Honigbienen Wachs erzeugen. S. 64 — 66. 134 Uliersiclit der wiclitifferen MittheiluDKen. »^ Neu fiir das Gebiet. « Eniphytus filiformis Klug. ('= E. Kluc/ii Thoms.) auf liosa rugosa. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 11. Ardis hipunctata Klug. (= Blennocainpa hipimctata Thoms.) Ny- land, Karislojo: . Sahlberg. S. 11. Ghjpta sp. Mietois, Saaris, in den Raupen von Tortrix pahmia Hb. parasitirend: E. Reuter. S. 80. Hahrocryptus brachijiirus Gr. Mietois, Saaris, d:o d:o: E. Reuter, S. '^5. Macrocentrus nitidiis Wesm. Mietois, Saaris, d:o d:o : E. Reuter. S. 85. Ichneumon trilineatus Gr. Åland, Rergö, aus den Puppen von Abraxas grossulariata erhalten: E. Reuter. S. 85. Vorgelegt wurde: o Piinpla examinator Hn. Aland, Rergö, aus den Puppen von Abraxas grossulariata erhalten: E. Reuter. S. s5. Coleoptera. Neu fiir das Gebiet. Cafius xantlioloma Grav. Helsingfors, Mjölö; R. Poppius. S. 14. Droniius 4-notatus Panz. ,, „ ,, „ ,, Gaurodytes setulosvs n. sp. J. Sahlberg; G. j-xändosus Fabr. am nächsten stehend und den gleichen allgemeinen Körperbau zeigend, aber bcinahe um die Hälfte kleiner und dunkler gefärbt; der Kopf grösser; weieht von allén frijher bekannten Arten vorliegender Gattung dadurch ab, dass die Hinter- hiiften an ihrer inneren Scheibe kurze, steife, nach hinten gerichtete Rorsten trägen; erinnert inbezug auf seinen äusseren Habitus an Ern/leims femoralis Payk. Lappland, Inari: J. Sahlberg. S. 89. '■o- Diptera. Herr E. Reuter gab eine Mittheilung liber ein uiassenhaftes Vorkommen von Cecidomyia-Larven in den Ähren von Alopeciirus pratensis und A. geniciilatus in Pargas (Abo Skären), und zwar gehörten die auf den verschiedenen Alopecurus-AviQw lebenden Ubersicht der wlchtigereu Mittheilungen. 135 Larven ebenfalls verschiedenen und zugleich liir die Wissen- schaft neuen Arten zu. *) S. 83— o4. Neu fur das Gebiet. Hehphiliis lunidatus Meig. Kuopio; Tuovikinlaks; Viborg; Muola: V. Borg. S. 43. Vorgelegt wurde: Helophilns transfugus Meig. 8:1 Marie bei Abo: V. Borg. S. 43. Lepidopiera. Vermischte Notizen. Uber die Sehmetterlingslauna in Inari Lappmark gab Herr Prof. J. Sahlberg einige Notizen. Im Jahre 1894 war die in Rede stehende Fauna dort ausserordentlich arm an Arten, welche Er- scheinung auf das Absterben der Schmetterlinge im Puppensta- dium infolge der während des Friihsommers herrschenden andau- ernden Dtirre in Verbindung mit der angewöhnlich hohen Tem- peratur zuruckgefiihrt wurde. S. 8. Herr E. Reuter berichtete iiber eine im Frilhjahr 1894 stattgefundene Verheerung der Lärchen im botanischen Garten zu Helsingfors durch die Raupen von Coleophora laricella Hb., welche Art jetzt zum ersten Male mit Sicherheit in dem fmnländi- schen Faunagebiete angetroffen wurde. S. 44—45. hii Anschluss hieran theilte Herr Dr. O. Kihlman mit, dass ähnhche Raupen im genannten Sommer von ihm auf Lärchen in Multia in nord. Satakunta beobachtet wurden (ebenda). Herr E. Reuter erwähnte einen Fund der Raupe des Toten- kopfschw ärmers {Acherontia Atropos L.) Die Raupe dieser Art, welche wohl als Schmetterling, niemals aber vorher in ihren frii- heren Lebenstadien in Finland gefunden worden war, wurde vor einigen Jahren zum ersten Male im Gebiete und zwar bei Aggeiby *) Die auf Ålop. pratensis lebende Art ist von E. Reuter als Oligotrophus alopecuri n. sp., die auf Alop. genicidatus vorkommeude als Stenodiplosis geni- culati n. gen. et sp. beschrieben: Acta Soc. F. Fl. Fenn. XI. 8. IbU.j. 136 Ubersicht der wichtigeren Mittheilungen. (unweit der Stadt Helsingfors) von Herrn C. Jahn angetroffen. S. 69—70. Neu fiir dasGebiet. Anarta la-ppotiica Thunb. Lappland, Tenojoki, Nuorgam: J. Sahl- berg. S. 8. A. quieta Hiibn. Tenojoki, Nuorgam: J. Sahlberg. S. 8. Cidaria Jirmata Borkh. Helsingfors: B. Poppius. S. 14. Cranihus ftircatellus Zett. Lappland, Utsjoki: J. Sahlberg. S. 8. Erebia Ligea L. var. r/rlsescens n. var. J. Sahlberg; kleiner als Ligea, die Fliigel oberseits und namentlich unterseits gräu- lich gefärbt. Tavastland, Pihlajavesi: J. Sahlberg. S. 39 — 40- E. polaris Staud. Tenojoki, Nuorgam: J. Sahlberg. S. 8. Vorgelegt wurde: Oeneis Norna Thunb. var. pygmwa n. var. J. Sahlberg; be- deutend kleiner als die Stammform, die Augenflecken der Vorderfliigel kaum angedeutet. Halbinsel Kola: K. Edgren. Dieselbe Form ist von Elwes in seiner neuerdings erschie- nenen ,,Bevision of the genus Oeneis'"'' als bei Porsanger im arktischen Norwegen von Schöyen gcfangen erwähnt, ohne indessen als Varietät aufgefuhrt zu werden. S. 107 — 108. Triclioptera. Neu fiir das Gebiet. Asynarchus producfus Morton. Lappland, Mandojärvi in Utsjoki r J. Sahlberg. S. 60 u. 109. ' o- ^europtera. Herr Prof. O. M. Reuter gab einige Nachträge und Verbesse- rungen zu seinem fruher erschienenen Åuisaiz Netiro2Jtera fenmca, Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. IX. N:o 8 (1894). — Die von Herrn Reuter (a. O. S. 18) als Chnjsopa perUt L. var.? Walkeri Brauer angefiihrte Form wird von Mc Lachlan als bona species be- trachtet (Träns. Ent. Soc. London 1893, P. III. S. 229). — Alen- ropteryx littea Wallengr. soU nach Klapälek (Ent. Monthly Mag. XXX. 1894. S. 121) nicht mit der gleichgenannten Löw'schen Art identisch sein. — Es wurden iibrigens eine Menge neuer Fund- orte angegeben. S. 62—64. Ubersicht der wichtifferen Mittheilunorcn. 137 'o Plecoplera. Einige Mittheilungen iibcr finnische Perliden wurden von Herrn Prof. J. Sahlberg gegeben. S. 107. II. Botaniko Plautae vasciilares. Vermischte Notizen. Herr O. Bergroth berichlete iiber seine in Sommer 1894 ausgefiihrte botanische Reise in dem als Karelia pomorica bezeich- neten Gebiete östlich von der Landesgrenze etwa zwischen den Fliissen Wyg und Kem. Ceberhaupt ist dies Gebiet sehr arm — es wurden im Ganzen nur etwa 400 Arten Phanerogamen gefunden — und öde, besonders durch weite mit Kiefern bewachsene Haiden und Siimpfe ausgezeichnet. Im siidwestiichen Theil treten Berge, haupt- sächlich aus Quartzit bestehend, auf, und hier bietet die Flora einen relativen Reichthum dar. Abweichend ist die Ufer-region am Weissen Meer mit iiberwiegendem Lehmboden, sowie die felsigen Skären ausserhalb der Stadt Kem. Die interessantesten Pflanzenfunde während der Reise wurden kurz relalirt. S. 15 — 25. Ein Verzeichniss der im Universitäts-Herbarium aufgehobenen in Finland verwilderten öder eingeschleppten Phanerogamen wurde von Herrn Tegengren eingereicht. Ihre Gesammfzahl war 227. Davon wurden 116 als Ballast-Pflanzen bezeichnet; 48 Arten (darunter 12 Ballastpflanzcn) waren mit^ Getreide resp. ande- ren Samen eingefiihrt; 3(3 Arten könnten als verwildert be- zeichnet werden, während die Herkunft der iibrigen 87 Arten unbestimmt bheb. Die folgenden Familien waren mit der grössten Artenzahl vertreten: Crucifero) (23), Papilionaceae (20), Scrophu- larinese (20), Gramineae (19), Compositse (18), Caryophyllaceee (15), Labialse (14), Rosacese (10). S. 42. Herr K. A. Cajander giebt eine historische Darstellung des Feld- und Gartenbaues in und bci der Stadt Nystad von der Mitte 138 Uliersicht der wichtigeren Mittheiluiigen. des 17 Jahrhunderts, vvo laut obrigkeitlicher Verordnung die erste Hopfen-Pflanzung angelegt wurde, ferner im folgénden Jahr- hundert, wo Tabak und Kartofleln eingefuhrt wurden, bis in die neueste Zeit. S. 72— 82. Carex echinata. In der Nähe von Vasa land ])r V. Lau- rén an einigen Stellen spärliche Exemplare einer Form, die eine inlermediäre Stellung zwischen C. echinata und canescens einnahm (Siehe Abbildung S. 50) und durch auffallend geringe Fertilität sich auszeichnete. Die Vermulhung dass hier ein Hybrid vorlag wurde indessen von der anatomischen Untersuchung nicht bestätigt. S. 49. Drosera. Verschiedene aus dem KirchspielKaris in Nyland stam- mende Formen, die eine intermediäre Stellung zwischen Dr. longi- Jolia und interinedia, resp. Dr. longlfolia und roiundifolia, ein- nahmen, wurden von Herrn Th. Sselan vorgelegt und als muth- massliche Hybriden bezeichnet. Im Anschluss hierzu demon- strirte Herr A. 0. Kihlman zwei von ihm bei Voroninsk in Rus- sisch Lappland genommene zu Drosera longlfolia var. rotumlata Norrl. gehörende Exemplare, die seiner Ansicht nach Hybride zwischen Dr. longifoUn und rofundifolia waren. S. 66. Euphrasia. Professor R. v. Wettstein hatte verschiedene von Rektor M. Brenner gesammelte Euphrasien bestimmt, woriiber Herr Brenner Näheres mittheilte. Es tanden sich darunter: E. brevipila Burnat & Gremli (= E. officinaUs Auct. suec), E. curta Fr., E. micrantha Brenn., weiter die sehr bemerkenswerthe Form öder vielleicht neue Art, welche Herr Brenner als E. officinaUs var. tenuis beschrieben hatte, sowie möglicherweise noch E. latifolia Pursh aus Rovaniemi in Nord-Österbotten. Exemplare von E. Rostkotviana hatte Herr Brenner in Norwegen und in der Schweiz gesammelt. S. 84. Hieracium gnuphalolepis, leucoloma und pseudo-Hopjjeanmn. Lojo: M. Brenner. S. 69. Ubersicht der wichtigereii Miltheilungen. " 139 o Pulmonariu angiistifolia. Im Universitäts-Herbarium hatte Herr Brenner ein mangelhaftes Exemplar dieser Art aus „Gamla Finland" ohne nähere Lokalangabe gefunden. Monstrositäten und Formen. Canipamila j)ersicie/olia var. cupularis. Nyland, Lojo : M. Brenner. Crqns paliidosa f. />a^//r/a. Nyland, Lojo: M. Brenner Galeopsis versicolor mit purpurrother CoroUa soust aber normal. Helsingfors: Th. Sselan. Geuni rivale. Ein Exemplar mit monströser Bliithenbildung wurde vorgelegt: M. Brenner. S. 6. Meiujanthes trifoliata f. paradoxu Fr. Nyland, Lojo, Lylyis: E. af Hällström. S. 89. Nuphar luteiim i. pmrpureosifj)iata. Nyland, Vihti: E. Hisinger (Nä- heres siehe Acta XI). Sorhus aucuparia. Eine weissblättrige Form hatte Herr A. Thes- leff in der Nähe von Viborg gefunden. S. 86. Ficeu excelsa. 20 — 30 sehr niedrige (Höhe nicht iiber 0'"6) und dabei breit kegelförmige Exemplare von äusserst gedrun- genem Wuchs und mit relativ kurzen Nadeln wurden von Herrn Borg auf einem geschwendeten Hiigel in Kalvola (Tavastland) beabachtet. Die abweichende Gestalt war ver- muthlich durch weidende Ziegen verur.saeht. S. 35. Piceu excelsa f. oUgoclada. Eine von vi/yata durch sehr kurze und fast immer unverzweigte Aesto zweiter Ordnung ver- schiedene Form aus Lojo: M. Brenner. S. 7. Pinus silvestris f. contortifolia. Nyland, Lojo : M. Brenner. Panitncidus acris. Vorgelegt wurden Chloranthien aus Lojo. S. 6. Seccde cereale. Verzweigte Aehren aus Karislojo und Kjuloholm. S. 34. Neu fiir das Gebiet. Alopecurus geiiicidafus X nif/ricans. Vasa: V. Laurén. Carex montana. Schon zu Ende des vorigen Jahrhunderts bei Åbo gefunden nach einem Exemplar im Universitäts-Herbarium. Cirsium oleruceum X heterophyllum. Isthmus karelicus: H. Lind- berg. 140 tjbersicht der wichtigeren Mittheilungen. Euphrasice. Siehe oben! Gemn strictuni. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Potamogeton Jlnitans Roth var rivularis Lange. Isthmus karelicus: H. Lindberg. S. 3. Rumex ohtusifolius X aquaticus. Helsingfors: H. Lindberg. S. 4. Euppia spiralis. Nyland, Pojo, Tvärminne: 0. A. F. Lönnbohm. Sediim fabaria. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Verbascum nigrum var. leucandra. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Wichtigere neue Fundorte. Alnus glutinosa X incana. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Arrhenatherum elatius. ,, ,, Asp)idum crisfafum X spinnlosvin. „ ,, Aihyriuni crenaUmi. ,, „ Bettda nana X odorata. Savolaks, Jorois: H. Lindberg. Betida ncma X vernicosa. Kola Halbinsel, Umpjoki: A. O. Kihlman. S. 3. Savolaks, Jorois: H. Lindberg. S. 5. Botrychium lanceolatiim. Karelia poraorica: O. Bergroth. Bromus arvensis. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Balliarda aquatica. ,, „ Campanida tracheliuni. Pojo, Tvärminne: E. Häyrén. Carex anipidlaceu var. rotundata, C. aristata, C. strida. Karelia pomorica: O. Bergroth. o Carex Buxhaumii u. capillaris. Abo, Kimito: P. Hj. Olsson. Carex heIeo7iastes, microstachya, miiricata, piluUfera. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Cassandra calyndata. Tavastia, Evo : A. Blomqvist. Cirsiiim heferophyllum X p>alustre. Isthmus karelicus : H. Lindberg. Cirsium. oleraceum, X palnstre. „ ,, Bianthus arenarlus. Karelia pomorica (65°): O. Bergroth. Epilohium ahinifolium: Karelia pomorica: „ Epilohium montanum. Karelia pomorica (64° 30') : ,, Epilohium roseum. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Epigogon aphijllus. Karelia pomorica: K. E. Stenroos. Equisetum scirpoides. Abo, Pargas: E. Reuter. Equisetum variegatum. Karelia pomorica: O. Bergroth. Eriophorum Scheuchzeri. ,, „ Godiana amarella. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Ubersicht dei- wichtigcren Mittheilungen. 141 Gentiana jmeiimonantlie. Olonets-Karelen : A. Giinlher. Innia salicina. Karelia pomorica: O. Bergroth. Jimcus supinus. ,, ,, Lactuca muralis. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Lamium amplexicaule. Karelia pomorica: O. Bergrolh. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Lathyrus maritimus. Isthmus karelicus: PI. Lindberg. Helsingfors: W. Granberg. Leontodon hastilis. Isthmus karelicus: H. Lindberg. LeontodoH hispidus. Karelia pomorica: O. Bergroth. Littorella lacustris. Tammerfors, Kangasala: H. Dalström. Aus- breitung in Finland: S. 43. Nuphar pumilum. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Odontites litoralis. ,, ,, Orchis incarnata. ,, „ Foa hulbosa. Åbo, Kimito: P. Hj. Olsson. Poa compressa und siidetica. Isthmus karelicus : H. Lindberg. PolygonaUim niulti/ioruiiK ,, ,, Potamogeton crispus. Åbo, Kimito: P. Hj. Olsson. Potainogeton Friesii und Zizii. Åland: J. Montell. Potentilla canesceus. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Pyrola minor X rotundifoUa. Karelia pomorica: O. Bergroth. llumex conspersus. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Ruppia hrachypus. Nyland, Esbo: A. O. Kihlman. R. rostellata. Kemijoki am Weissen Meer: A. O. Kihlman. Salix aiirita X plnjUccefoUa, S. nigricans X phyliccefolia, S. aurita X cinerea, S. aurita X vagans, S. cinerea X phylicce- folia, S. lajiponum X aurita, alle aus Siid-Finland, wurden von Herr A. Arrhenius vorgelegt und besprochen. S. 88. Stachys palustris X silvatica. Karelia ladog., Salmi: Stenberg & Wegelius. Selaginella spinulosa. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Sium latifolinm. Karelia pomorica: O. Bergroth. Sparganium affine und glomeratuni. Isthmus karelicus: H. Lind- berg. Sparganium speirocephalim . Karelia pomorica: O. Bergroth. Thalictrum simplex. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Veronica anagallis. Åbo, Kimito: P. Hj. Olsson. 142 ijbersicht dor wichtigeren Mittheilungen. Viola canina X rupestris. Abo, Kimito: P. Hj. Olsson. Viola stagnina. Isthmus karelicus: H. Lindberg. Woodsia glahella. Karelia pomorica: O. Bergrolh. Zanichellia poh/carpa ,, ,, Rerharium iiiusei feimicl U Musci von J. O. Bomansson lind V. F. Brotherus erscheint. Es enthält demnach die i dische Flora: Arten. Unterarten. Varieten und Formen Hepaticce 171 2 34 Splwrpia 26 6 53 Musci veri 498 19 76 Neue öder seltene Arten. Amblystefjiuiii hadium. Abo, Nagu: P, Hj. Olsson. Ämhlystegitim molle cum vslY. alpin um. Lapponia imandrensis: A. 0. Kililman. Amhlystegiiim rivulare. Åbo, Naga: P. Hj. Olsson. Aplozia lanceolata. ,, ,, Bryum lepfncercis Philib. Åland, Liby: J. 0. Bomansson. S. 62. Chandonanthus setiformis. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson. Dicranum stricfum. „ „ Diplophylluiii ovatum. ,, ,, Encalypfa apophymta. Ladoga Karelen: R. Wegelius. Fonthialls dichelyinoides. Tavastia borealis: V. F. Brotherus; Lapponia inarensis: R. Hult; Lapponia imandrensis: A. O. Kihlman. Foutuialis liypiioides. Abo, Nagu: P. Hj. Olsson. Grimmla mollis. Lapponia imandrensis: A. O. Kihlman. Heterocladium heter opterum. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson. Hypjinm Stokesii. „ ,, Hyptntm Schivartzii. „ „ Radula Lindenberyiana. „ „ Scapatiia resvpuKita. ,, ,, Seligeria hrevifolia. Kuusamo: V. F. Brotherus. Sphagmim Oirgensohni var. stachyodes. Abo, Nagu: P. Hj. Olsson. Sph. ripor il tm. ,, ,, Ubersicht der wichtigeren Mittheil ungen. 143 Fulip. Boletus cyanescens. Neu fiir das Gebiet. Viborg: A. Thesleff. Melampsora populina. Verheerend auf Populus balsaraifera in Sjundeå (Nyland): E. Reuter. S. ö. Plialhis impudicns. Schon 1755 von P. A. Gadd bei Raumo ge- funden. Seitdem nicht in Finland angetroffen: Thesleff. S. 85. Algae. Uadophora cegagr opila. Bottnischer Meerbusen, Kvarken: Tegen- gren. S. 44. NostochacecB heter ocy st ece. Verzeichniss der in Finland bisher ge- fundenen 39 Arten. S. 54. Oedogonincece. 73 Arten, darunter 11 neue, und 4 Varieteten (drei neue) werden von Herrn Hirn fiir Finland angegeben (Siehe Acta XI N:o 6). S. 48. Zygnemacece. Nach K. E. Hirn (Näheres siehe Acta XI N:o 10) kommen in Finland 41 Species dieser Familie vor; zwei neue Arten und zwei neue Formen befmden sich darunter. S. 83. MBI WHOI I.1BRARY WH niK B