MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. ^^ TJUGONDEFJÄRDE HÄFTET, 1897— 1898. MED EN KAKTA. MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT. ^ ^» HELSINGFORS 1901. MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TJUGONDEFJÄRDE HÄFTET, 1897—1898. MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT. -«•>?*- HELSINGFORS 1900. KUOPIO 1900. K. Malmströms Boktryckeri. Societas pro Fauna et Flora Fennica 1897-1898. Hedersordförande : Professor W. Nyländer. Ordförande: Professor J. A. Palmen. Vice-ordf ärande: Professor Fr. Elfving. Sekreterare: Rektor A. Arrhenius. SJiattmästare: Bankdirektör L. v. Pfaler. Bibliotekarie: Docent E. Reuter. Intendent för de zoologiska samlingarna: Docent K. M. Levander. Intendent för de botaniska samlingarna: Professor A. O. Kihlman. Bestyrelse: Proff. J. A. Palmen, F. Elfving, J. P. Norrlin, J. Sahlberg, A. O. Kihlman, O. M. Reuter och Th. Saelän. — Suppleanter: d:r V. F. Brotherus och doc. K. M. Levander. Mötet den 2 oktober 1897. Till inhemska medlemmar valdes med acklamation de på årsmötet föreslagna, studenterna Walter Mikael Axelson och Olavi Albin Kosonen. Prof. Fr. Elfving erinrade om att Kejs. Finska Hus- hållningssällskapet i Åbo den I november firade hundrade årsdagen af sin stiftelse och föreslog att Societas pro Fauna et Flora Fennica i anledning däraf skulle genom en adress be- tyga Hushållningssällskapet sitt aktningsfulla erkännande af dess långa fruktbringande arbete i den fosterländska odlingens tjänst. Detta förslag bifölls enhälligt och uppdrogs åt Bestyreisen att redigera adressen samt ombesörja dess framlämnande på seku- lardagen. En från Portland Society of Natural History in- kommen anhållan om skriftutbyte beslöt Sällskapet bifalla. Till publikation i »Acta» anmäldes följande uppsatser: O. M. Re u ter, Thysanoptera Fennica. Förteckning och beskrifning öfver finska Thysanoptera. Med 1 plansch. R. Hult, Växtgeografiska anteckningar från finska lapp- markens skogsregioner. V. F. Brotherus, Contributions ä la flore lichénologique de TAsie Centrale. Docent K. M. Le vand er refererade en af honom för- fattad uppsats Om några möiligeii relikta djurformer i Finska ocli Bottniska riken. Se detta häfte: Smärre uppsatser N:o 2. Mötet den 2 oktober 1897. 5 Fil. mag. K. E, Stenroos förevisade ett exemplar af Sylvia nisoria jäute bo och ägg från Drumsö, där det sällsynta fyndet gjorts af lyeeist R. Palmgren. Fågeln, skjuten af lyeeist K. Ahlstedt, förärades af den förre till universitetets museum. Vidare förevisade herr Stenroos ett exemplar af turtur- dufva, skjutet i Wiborgstrakten. Student W. Segercrantz meddelade följande Ornitologiska uotiser. 1. Sothönan, Fiilica atra, förekom rätt talrikt vid Bam- böle träsk nära Fredrikshamn, där fågeln fredades. — Bo med ägg förevisades. 2. Tvinga islandica förekom vid samma träsk. 3. En sannolikt från något dufslag förrymd turturdufva hade skjutits af föredragaren vid Fredrikshamn. Fil. mag. Harald Lindberg framlade en synnerligen vacker samling Sällsynta växter, insamlade på Karelska näset sommaren 1897. Af dessa voro följande fyra icke förr anträf- fade inom det finska floraområdet: Erythrcea Centaurium, Glyce- ria plicata, Amblystegium Sendtneri och Catharinea Haussknechtii. — Se vidare Smärre uppsatser N:o 3. Professor J. A. Palmen förevisade ett genom ansenliga di- mensioner anmärkningsvärdt Bo af Vespa vulgaris insändt af seminariidirektor Z. Schalin i Nykarleby. »Bollan» — ordet är besläktadt med det gamla »böle», gård, bo — anträffades den 19 juni 1897 under pågående repara- tionsarbeten i rådman J. A. Lybecks arfvingars gård, mellan vatten- och mellantaket på farstugan. Boet, som var half- klotformigt och i genomskärning mätte 39 cm, hade med sin plana yta varit fäst vid väggen. Dess ålder uppskattade herr 6 Mötet den 2 oktober 1897. Schalin med ledning af tidpunkten för pärttakets anläggning till minst ett, kanske två decennier. — Getingböllan, som vid lösta- gandet erhållit några smärre skador, förärades till samlingarna. Rektor Axel Arrhenius förevisade prässade kvistar jämte fullmogna, friska frukter af Sorbus Åucuparia X S. fennica o från Degerbylandet i Föglö på Åland. Professor E. Sund vi k omnämde att hans son, student Odo Sundvik, förliden sommar anträffat blommande Acorus Calamus vid Pukkila i Karislojo. Lokalen, ett halfsumpigt ställe, var belägen en dryg kilometer från vatten, men utgjorde synbarligen gammal sjöbotten. Vidare redogjorde herr Sund vi k för förekomsten af Liltorella lacustris i Karislojo. Se Smärre uppsatser N:o 4. Rektor M. Brenner lämnade följande uppgifter Om några Alchemilla-arters utbredning i Finland. 1. A. obtusa. Denna art, som inom vårt floraområde hit- tils vore känd endast från norra Finland, hvarest dess egent- hga utbredningscentrum syntes ligga, samt från Åland, hade af föredragaren iakttagits äfven i Botaniska trädgården i Helsingfors. 2. A. pastoralis och 3. A. vesfita. Föredragarens förli- den sommar i södra Tavastland gjorda iakttagelser hade ytter- ligare bekräftat den af honom förut uttalade åsikten, att dessa arter samt mellanformer mellan dem vore de i Nyland och södra Tavastland allmännast förekommande Alchemillse. Herr Brenner lämnade därefter ett meddelande Om förekomsten af vattenpesten, Elodea canadensis. Senaste sommar hade föredragaren anträffat Elodea i Vanda å, vid Riihimäki i Hausjärvi socken, hvarest arten växte i sådana massor, att den hotade förkväfva den öfriga vattenvegetationen. Mötet den 2 oktober 1897. 7 I anslutning härtill påpekade proff. Elfving, Norrlin och Sund vi k att vattenpesten sedan ett decennium uppträdde i Vesijärvi i så oerhörda mängder att den på många ställen var rent af hinderlig för trafiken. Prof. Kihlman upplyste att Elodea i början af 1890-talet blifvit utplanterad i närheten af Nyslott, där den sedermera utbredt sig och förökat sig mycket starkt. Äfven i Kymmene älf hade denna växt under senaste år begynt visa sig i större massor, så att såg- och skogsegare med anledning häraf uttalat allvarsamma farhågor för stockflötningens obehindrade fortgång, på samma gång anhållande om anvisning till ett eventuelt af- vändande af en sådan kalamitet. Till de zoologiska samlingarna hade följande gåfvor förärats : 1 ex. Tumlare, Phoccena communis, från Uleåborg; 1 ex. Larus fuscus, ungdräkt, från Sääksmäki socken, d. 1. VIII. 97, 2 exx. Falco cesalon från Tavastehus d. 5. och 19. VIII. 97 och 1 ex. Fodiceps auritus från Rengo kapell d. 5. VIII. 97, af mag. O. Collin; 1 ex. Fuligida ferina, ungfågel, från Jääskis, d. 12. VIII. 97 af herr Herman Fabritius; 1 ex. Corvus cornix med 2 hvita handpennor, från Sibbo den 13. VIII. 97 af mag. K. Lindholm; 1 ex. Corvus cornix, albinos, ungfågel, från Helsingfors d. 30. VIII. 97, af häradshöfding Bruno Lagus; 1 ex. Turdus viscivorus, ungfågel, från Parkano d. 27. IX. 97, af student R. Bränder; 1 ex. Fidica atra, från Björneborg, d. 16. IX. 97, af d:r Toivo Forsström; 1 ex. Sylvia nisoria jämte bo med 6 ägg, från Drumsö, af eleven Rolf Palmgren; 1 ex. obestämd art dufva från Viborg, 1896 i sept., 8 Mötet den 6 november 1897. bo af Fulica atra från Bamböle träsk vid Fredrikshamn, d. 17 V. 97 och 1 ex. Tvinga islandica från Fredrikshamn, d. 13. IX. .97 af student V. Segercrantz; 1 ex. svartfärgad gädda (Esox lucius) från Helsingfors skärgård, sept. 1897, af prof. J. A. Palmen; 2 exx. Limax maximus, från Helsingfors, Degerö, Juni 1897, af student Leinberg; 1 ex. plattmask (cestod) från tarmkanalen af en löja, från Tavastehus, d. 15. V. 97, af magister O. Collin. Mötet den 6 november 1897. Till inhemska medlemmar valdes med acklamation stu- denterna Odo Sund vik (föreslagen af rektor A. Arrhenius) och Hjalmar Granfelt (föreslagen af student J. E. Aro). Ordföranden egnade några varma minnesord åt den nyligen aflidne professor emeritus Sven Gabriel Elmgren, som under en lång följd af år fungerat såsom Sällskapets skattmästare. Ordföranden meddelade, att prof. Fr. Elfving på Finska Hushållningssällskapets i Åbo sekularfest öfverräkt den adress, som Sällskapet på sitt oktobermöte beslöt tillställa nämda Hus- hållningssällskap. Adressen var af följande lydelse: »Till Kejserliga Finska Hushållnings-Sällskapet. Societas pro Fauna et Flora Fennica anhåller att till Finska Hushållnings-Sällskapet på dess hundrade årsdag få frambära sin varma och vördsamma helsning. Vi känna oss härtill så mycket mera manade, då Finska Hushållnings-Sällskapet är det Mötet den 6 november 1897. 9 första samfund, som i vårt land stiftades för ett allmänt foster- ländskt syfte och i sig förenade landets intelligenta krafter till ett samarbete, för hvilket ingen del af den fosterländska odlin- gen tycktes främmande. Under den nu förgångna tiden har värt land genomgått en hastigare kulturutveckling än någonsin förr. Många af de uppgifter, som tidigare föresväfvade Finska Hushållnings-Säll- skapet, hafva tagits om hand af andra samfund, många lokala föreningar verka nu i samma syfte som detta. Ett af dessa samfund, och det älsta, är Societas pro Fauna et Flora Fennica, och vi betrakta därför Finska Hushållnings-Sällskapet såsom vår ärevördiga föregångare i sträfvandet att utreda fosterlandets lefvande natur. Till den tacksamhet hvarje fosterlandsvän känner för de betydelsefulla inlägg Finska Hushållnings-Sällskapet gjort i vårt lands ekonomiska utveckling, sällar sig också hos Societas pro Fauna et Flora Fennica erkänslan för de vetenskapliga sträfvan- den, som inom Finska Hushållnings-Sällskapet gjort sig gällande. Societas pro Fauna et Flora Fennica är öfvertygadt om att äfven framdeles beröringspunkter mellan de båda samfunden skola yppa sig och ber att få tillönska Finska Hushållnings- Sällskapet en fortsatt välsignelserik verksamhet till fosterlandets fromma. På Societas pro Fauna et Flora Fennica vägnar. J. A. Palmen. A. Arrhenius. Ordförande. Sekreterare.» Sällskapet beslöt med nöje bifalla en af La Direction du Conservatoire et du Jardin botaniques de Geneve framstäld anhållan om skriftutbyte. Professor J. Sahlberg föredrog Om en hylsvältrande fjärillarv. Föredraget illustrerades af den omtalade larven, som inför Sällskapet utförde sina hka muntrande som intressanta evolu- tioner. — Se Smärre uppsatser N:o 5. 10 Mötet den 6 november 1897. Herr Sahlberg föredrog vidare om: AnmärkningsTärda insektfjud gjorda under senhösten rid Helsingfors. »Härmed ber jag att få meddela om några intressanta insektfvnd, som blifvit gjorda här vid Helsingfors under den långa och varma hösten, som varit ovanligt gynnsam för ento- mologiska exkursioner. Härunder haTva icke få för Helsingfors- trakten nya arter anträffats och andra, som en längre tid för- gäfves eftersökts, blifvit åter funna, hvarigenom de finska sam- lingarna vunnit några arter, som de förut saknat. Under barken af torra, upprätt stående granar i trakten af Hoplax-träsk hafva bl. a. följande sällsynta Coleoptera an- träffats. 1. Lado Jelskii Wank.. en af Europas sällsyntaste och intressantaste skalbaggar, hörande till serien Xylophagi, hvilken hittils var funnen endast i Lithauen samt i 3 exemplar i Fin- land och af mig i sällskapets Notiser XI (1871) under namn af Othismopferyx carinatus blifvit beskrifven och af bildad. Af denna insekt hafva i höst 4 exemplar anträffats mellan den 16 oktober och den 2 november. 2. Lacmophlceiis ahietis Wank., äfvenledes känd endast från Lithauen och Finland, funnen samma tid i ett par dussin exemplar. 3. Anchomenus Mannerheimi Dej., tagen i ett enda exem- plar den 13 oktober. 4. Xylechinus pilosus Ratz., en trägnagare, hvilken förut ej var iakttagen inom Finlands politiska område, men väl i några exemplar i Ryska Lappmarken. Min son Unio obser- verade det första exemplaret, och jag anträffade den 29 oktober talrika exemplar af denna art i den mycket hårda barken på en nyss torkad gran. Af öfriga fynd förtjäna nämnas: 5. Encephalus compUcans Westw, Denna bila Staphylinid, hvilken jag haft äran för Sällskapet förevisa då den första gån- gen observerades i Finland, togs i ett exemplar genom sållning Mötet den 6 november 1897. ii vid Hoplax träsk den 2 november. Arten eger förmågan att vika sig dubbel bakåt och gömma sig under sin hvälfda bak- kropp; i denna ställning liknar djuret ett frö. 6. Euryusa castanoptera Kraatz, en af de sällsyntaste Staphyliniderna, togs äfvenledes under sållning vid Hoplax-träsk den 2 november. Arten, af hvilken tidigare anträffats en individ i Finland samt några få exemplar i mellersta Europa, är ny för finska samlingen. 7. Calodera riparia Er., några gånger infångad med vat- tenhåf i ett med tätt gräs bevuxet dike å det utfälda träsket i medlet af oktober. Saknas äfvenledes i finska samlingen, men är dock funnen af mig äfven vid Ladoga och i Muonioniska. 8. Coryphium angiisticoUe Steph. Af denna synnerligen sällsynta, ehuru ganska utbredda Staphylinid. erhölls den 30 oktober ett exemplar medels håfning å granar nära Mejlans af studeranden V. Pylkkänen. 9. Lathrohiiim longuhim Grav. forma macropiera (=^ L. longipenne Fainn). En ljus varietet af denna form anträffades den 16 oktober vid Hoplax-träsk. Såsom bevis på att köderfångst kan löna sig äfven under senhösten kan nämnas, att min son Unio. då han en afton i medlet af oktober hängde ut några koder i Djurgården, lyckades fånga ett exemplar af Orfhoma ruhiginea Fabr., hvilken förut saknades i finska samlingen, men var funnen för ett hälft sekel sedan vid Helsingfors af d:r Tengström. i hvars kollektion exem- plaret förvaras.» i\lla dessa insekter förevisades och inlämnades till finska samlingarna. Professor Ernst Sund vi k lämnade följande meddelande: Oui förekomsten af en rildt växande Cratieffus-art, (Cr. monogryuai); i Karislojo. >I anledning af ett meddelande af husbonden på Passi gård i Karislojo besökte jag en fordom antagligen odlad, men numera (^sannolikt sedan 15 ä 20 år) med småskog (gråal, björk) 12 Mötet den 6 november 1897. bevuxen lokal, i hvars midt befanns en hälft buskartad, hälft trädlik Cj-atcegus. Växten delade sig omkring 0,8 meter från marken i tre grenar af ungefär lika storlek och höjd. Hela höjden omkring 2 å 2,30 m., diametern vid roten 6 å 7 cm. Växten hade observerats blott under de senaste två åren af husbonden, en ovanligt vaken bonde och bekant som skicklig trädgårdsmästare och intresserad för alt hvad trädgårdsodling vidkommer. Hans påstående, att han på sina egor icke någon- sin sett ett sådant träd, kan därföre tillegnas fullt förtroende. Hvad som i detta fall är påfallande, är sättet för denna växts öfverförande hit. De närmaste lokalerna för odlade Cratcegus- arter kunna blott vara Lojo kyrkoby med Solhem samt Svarta bruk m. fl. egendomar på södra eller östra stranden af Lojo sjö. Till dessa lokaler är emellertid afståndet minst omkring 2 mil (20 kilom.). Jag antager att frön utplanterats af fåglar, ty all sannolikhet utesluter plantering af växten genom män- niskohand. Jag har ock trott mig böra meddela detta fall så- som exempel på växters tillfälliga förekomst utan medvärkan af människor.» Docent K. M. Levander förevisade å fil. mag. Aulis Vesterlund's vägnar ett i Rantasalmi skjutet exemplar af Locustella nsevia samt uppläste därvid följande, af herr Vesterlund in.sända skrifvelse: »Jo aikaisemmin (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. 1896 p. 21) ölen kertonut tavanneeni tämäntapaisen linnun Jorosissa kesäkuun puolivälissä v. 1896, päätläen äänestä ja hämärässä näkemäni linnun muodosta ja tavoista. Etta sanottu lintu oli todella Locustella ncevia eikä ■fiuviatilis, osoittaa esillä oleva lintu, ammuttu Rantasalmella kesäkuussa 1897. Kun nimittäin kuljin eräänä iltana Vaahersalon tilalta Rantasalmen kirkoUe kl. 10 j. p. kuulin tåas tiepuolesta olevan niityn laidosta saman omituisen, hepokatin ääntä muistuttavan sirityksen. Samoin kuin silloinkin, pääsin nytkin varovaisesti Mötet den 6 november 1897. 13 hiipien aivan linnun viereen, noin parin metrin matkalle siitä. Innoissaan kuin lauloi, ei näyttänyt minua huomaavankaan. Laulaessaan hyppi se matalam man pensaan juurelta ylemmäksi ja jatkoi hyvästikin kymraenen minuutin ajan tuota sirinätään siinä ollenkaan minusta välittämättä. Västa kun sen laulamasta tauottua varsin liikahdin huomattavammin, lensi se tiheään hei- nikkoon vierellä. Koska läksin matkalle seuraavana aamuna, pyysin tilan- omistaja O. Ekman'm jonakin iltana ampumaan linnun. Jo neljän viiden vuorokauden perästä sainkin häneltä sen ammut- tuna. Hän oli eräänä iltana ensin samalla paikalla käynyt sitä tarkastamassa ja aivan samalta paikalta sen myös sitten am- punut. En voi uskoa muuta, kun etta lintua voidaan ainakin niillä tienoilla useamminkin tavata, kun vaan otetaan huomioon tuo eksyttävä ääni ja linnun omituiset tavat. Mahdollisesti se pesiikin useammissakin paikoin maatamme ja olisi siis suota- vaa, etta lintuimme tuntevat kesäisillä iltakävelyillään pitäsivät korvansa auki.» Docent E. Reuter förevisade den för finska faunan nya Orthotselia spargauella Thnbg. V^^id granskning af i Universitetets entomologiska museum befintliga äldre fjärilsamlingar hade föredragaren funnit ett exem- plar af denna förut i Finland okända art, anträffadt år 1872 i Pargas af numera redaktör H. Ingelius. Enligt Staudingers katalog var arten utbredd öfver England, Tyskland, Piemont, s. ö. Ryssland samt Liffland och Sverige. Student B. Poppius förevisade Fyra för fluska faunan nya Coleoptera samt afgaf härvid följande meddelande: »1. Polystoma grisea Kr. Under en den 24 oktober d. å. företagen exkursion till Mjölön utanför Helsingfors anträffade jag fyra exemplar af denna skalbagge under på stranden upp- 14. Mötet den 6 november 1897. kastade tångbäddar. Arten ifråga är en typisk hafsstrandsin- sekt; utom Finland är den anträffad nordligast vid svenska västkusten och i Norge, enligt Thomson, upp till Finmarken. 2. Homalium ripariitm Thoms. Af denna art, som lika- ledes är en hafsstrandsform, anträffade jag flera exemplar till- samman med föregående. Den är för öfrigt funnen vid de mel- laneuropeiska kusterna, samt dessutom i södra och nordliga Norge, nordligast vid Lyngen, Bodö och Tromsö, samt i Sverige i Skåne, på Öland, Gotland och i Lappland. 3. Melandrya rufibarhis Schall. (= flavicornis Duft.). Af denna, såväl för Finland som Skandinavien nya art, anträffade jag den 15 juni 1896 ett enda exemplar på en rutten rönn- stubbe vid Kischi i Onega-Karelen. Arten har i Europa en jämförelsevis sydlig utbredning; de nordligaste fyndorterna äro belägna i Ost-Preussen och Danmark. 4. Arceoceiiis fasciciilatus De Geer. (= Coffeoe Fabr.) Ifrågavarande intressanta insekt har numera funnit vägen äfven till vårt land. Denna höst tillvaratogos nämligen tvänne exem- plar af professor A. O. Kihlman, som observerade dem på Litschi-frukter, anlända från Hamburg. A. fasciciUatus har en tämligen vidsträkt utbredning. Dess egenthga hemland, om man får tala om något sådant, är tropikerna. Arten har näm- ligen, liksom så många andra skalbaggar, med handelsvaror bUfvit kringförd till vidt skilda trakter. Sålunda är den funnen i Amerika, såväl norra och mellersta, som södra, vidare i Indien, på Goda Hoppsudden, i Japan, i Kina m. fl. länder, samt har med kaffelaster invandrat till Europa, där den anträffats på olika punkter, vanligast i Schlesien, Ost-Preussen och sydligaste Sverige.» Professor A. O. Kihlman föredrog om Några finska Euphrasia-arter och egnade därvid speciell uppmärksamhet åt en Euplir. hirtella närstående art, som erhållit namnet Euiihr. fennica. Exemplar af den sist nämda förevisades. — Se Smärre uppsatser N:o 6. Mötet den 6 november 1897. 15 Artist J. E. Montell framlade exemplar af Torilis Anthriscug från Aland. Denna för Finlands flora nya umbellat hade af föredra- garn senaste sommar anträffats på en torr backe på Dånö i Geta kapell. Rektor Axel Arrhenius lämnade följande meddelande Om Geum strictum och dess utbredning i Finland. »I ett elevherbarium påträffade jag nyligen ett invid Nyslott insamladt exemplar af Oeum strictum, som där förde namnet G. urhanum. Lokaluppgiftens riktighet kan icke betviflas, så mycket mindre som artens förekomst utanför nämda stad bekräftats af mag. Harald Lindberg, som välvilligt meddelat mig upplys- ningar härom. Fyndet föranledde mig emellertid att underkasta den finska samlingens O. urhanum-koWokiion en närmare granskning. Där- vid framgick att under detta namn sedan decennier dolt sig O. strictum från fyra särskilda provinser: Tb., Laukkas, vid Apala, 1863. A. L. Borenius; Sb., Kuopio. A. J. Malmberg; Sb., Kuopio, Hiltulanlahti, 1852. E. Nyländer; Kb., Libelitz, Kuusjärvi, 1872. Europseus och Hällström. Kar. On. W. Nyländer. -^ Till dessa komma Sa med fyndorten (fyndorterna?) vid Ny- slott samt Ik (Rautus och Kuru älf), därifrån H. Lindberg som- maren 1894 hemförde arten såsom en nykomling till den finska floran. (Se Meddelanden af Soc. pro F. & Fl. Fenn. 21, p. 4). Geum strictum har sålunda en visserligen utprägladt ostlig, men likväl långt vidsträktare utbredning inom Finlands flora- område, än man hittils förmodat. Och osannolikt är ju icke att arten, sedan uppmärksamheten numera länkats på densamma, skall anträffas på ännu flere lokaler. Af intresse vore härvid att utröna, huruvida G. strictum i sitt uppträdande på resp. växt- platser är stabil, eller om dess förekomst är af tillfällig natur. 16 Mötet den 6 november 1897. Därefter öfverlämnade rektor Arrhenius till Herbarium Fennicum Tvänne kollektioner kärlräxter. 1. En af aflidne fil. mag. J. A. Flinck hopbragt kollek- tion, bestående af 40 arter från Vichtis och Hangö. — Bland dessa anfördes såsom anmärkningsvärda: Cardamine hirsuta från Hangö; Allium arenarium från Ekenäs; Sparganium affine från Nyland och Carex Buxhaumii från Vichtis, samtliga nya för sina resp. provinser; Vacciniiim Myrtillus var. leiicocarpiim från Vichtis; Verbascum nigrum X Thapsus, en synnerligen vacker form, från Vichtis samt Carex arenaria från Hangö, det älsta från Finland kända exemplar af denna art. 2. En af lyceisten Alvar Palmgren sammanstäld, syn- nerligen vacker samling kärlväxter, de flesta (16 arter) från Åland, några (3 arter) från Esbo i Nyland. Af dessa förevi- sades: Cypripedium från Kungshamn i Jomala, Malaxis Mono- phyllos från Finström, Godby, Sorbus AucupariaX fen^iica, tvänne former, från Sund, Carex fulva jämte flere former af Carex flava X Oederi från Ekerö samt Carex remota från Jomala. Professor J. A. Palmen förevisade ett praktfullt exemplar af Orinörneii, Circaetus galliens Gm. Fågeln, som för något år sedan skjutits af banmästare Närvin en invid Perkjärvi station, hade af sin nuvarande ägare, kapten I. Bseckman, välvilligt erbjudits Universitetets zoologiska museum till utbyte. Fil. mag. K. E. Stenroos meddelade Tvänne oruitologiska notiser. 1. Limosa lapponica hade af eleven Rolf Palmgren skjutits på Drumsö i Helsingfors västra skärgård. Exemplaret förevisades. Mötet den 6 november 1897. 17 2. Sylvia nisoria. Denna sällsynta fågel, som af eleverna R. Palmgren och K. Ahlstedt anträffats på Drumsö, hade jämte bo och ägg af desse öfverlämnats till samlingarna. Till de zoologiska samlingarna hade förärats följande gåfvor : 1 ex. Sciurus volans från Tavastehus af fil. mag. Otto C o 1 1 i n ; 1 ex. Loxia iMijopsittacus d och 1 ex. Parus äter, bägge från Mejlans, samt 1 ex. FuUgula marila, ung ef, från Kyrkslätt, af Karl Holmström; 1 ex. Pernis apivorus af baron C. Mun ek; 1 ex. Tetrao tetrix, ster. 5, från Lahtis, af lyceist Alv. Palmgren; 1 ex. Limosa lappo7iica från Drumsö af lyceist Rolf Palmgren. Till de botaniska samlingarna hade följande gåfvor öfverlämnats: 2 kärlväxter och 22 mossor fr. Satakunta af forstm., mag. R. Herlin; 1 fascierad gren af Alnus incana fr. Mäntsälä af stud. J. I. Lindroth; 3 kärlväxter i 34 ex. fr. Savolaks, bland dem Ophio- glossum från Sääminki och Neottia från Rantasalmi, af rektor E. J. B udden; 2 kärlväxter fr. Karislojo af stud. O. Sundvik; 10 exx. Euphrasice fr. Karelia onegensis af stud. R. B. Poppius; 10 exx. Euphrasice fr. Ostrob. media af stud. C. W. Fontell; 12 exx. Euphrasice från Ostrob. borealis af stud. A. Rantaniemi; 5 kärlväxter från Sordavala af stud. R. Wegelius; 8 » » Norra Tavastland af stud. A. Luther; Peloria-former af Linaria vulgaris fr. Helsinge, Degerö. 2 j^g Mötet den 4; december 1897. 1 kärlväxt från Nyland af d:r W. Laurén; 1 ex. Lithuderma från Varanger och 84 spritpreparat af nordiska fanerogamer från Inari af forstm. A. W. Granit och stud. R. B. Poppius; 4 kärlväxter från olika delar af landet, insamlade af elever vid Nya Svenska Lärovärket, genom rektor A. Arrhenius. Mötet den 4 december 1897. Till inhemsk medlem valdes med acklamation student Arthur Leinberg (föreslagen af prof. Sahlberg). Ordföranden uppläste skattmästarens månadsrapport, som utvisade en behållning å dato Fmk. 2,990: 89. Ordföranden framlade Volumen tredecimum (XIII) af Säll- skapets Acta, omfattande 482 pagina och innehållande upp- satser af hrr Brenner, Herlin, Keckman, Laurén, Kihlman, Wainio och C. A. Westerlund (i Ronneby, Sverige). Såsom försäljningspris för volymen faststäldes 8 mk. Sekreteraren yttrade: »Under åren 1842—47 handhades sekreterarebefattningen i Societas pro Fauna et Flora fennica af Zachris Topelius, då en ung filosofie magister. Den åldrige folkskalden, författaren till Naturens bok och Boken om Vårt Land, fyller den 14 januari 1898 80 år. Jag tillåter mig därföre föreslå att Sällskapet ville på denna dag genom en adress bringa sin sekreterare för femtio år sedan en enkel, vördnadsfull hälsning och hyllning.» Mötet den 4 december 1897. 19 Med enstämningt bifall till detta förslag beslöt Sällskapet uppdraga åt Bestyreisen att redigera adressen samt ombesörja dess framlämnande till statsrådet Topelius. Till publikation anmäldes följande uppsats, som tillika utgör författarens reseberättelse: H. Kränk, Fågelfaunan i Gamla Karleby, Larsmo och en del af Kronoby socknar. Rektor M. Brenner lämnade följande meddelande Om nägra i Fiulaud fuinia Euphrasia — former samt förevisade i anslutning härtill exemplar af tvänne hittils ej anmärkta former af Euplir. tenuis. — Se Smärre uppsatser N:o 7. Amanuens Harald Lindberg framlade exemplar af Dichelyma capillaceam (Dicks.) Hartm., som förliden sommar anträffats i Wirmo af stud. A. K. Ca- jand er, samt lämnade om denna för Finlands flora nya mossa följande meddelande: »För någon tid sedan granskade jag en samling mossor från Wirmo socken» belägen c:a 3 mil NNW om Abo. Mossorna voro insamlade sistlidne sommar af student A. K. Cajander, och bland dem påträffade jag en art, hvilken förut ej varit känd från det finska floraområdet, nämligen Dichelyma capillaceum (Dicks.) Hartm. Den låg i ett paket bland D. fulcatum (Hedw.) Myr. och hade enligt uppgift af Herr Cajander den 15 maj 1897 anträffats på stenar i en liten bäck, omgifven af ett mindre alkärr, söder om Härmässuo. — Dichelyma capillaceum påminner habituelt rätt mycket om den hos oss på stenar i bäckar ganska allmänt förekommande D. falcatum, men afviker från denna genom mycket smalare blad med utlöpande nerv samt genom de öfver kapslarna nående perichgetialbladen. De af herr Ca- jander insamlade exemplaren äro sterila. Dichelyma capillaceum är en sällsynt mossa och endast känd från några lokaler i Sverige, Danmark och Tyskland samt från Nord-Amerika. De skandinaviska lokalerna äro följande: 20 Mötet den 4 december 1897. Sverige: Skåne, Vittseröd (S. Berggren); Vestergötland, på stenar och trärötter på stranden af Långvattnet (S. O. Lindberg); Småland, Vexiö (Scheutz); Nerike, Villingsbärg (C. Hartman); Västmanland, Odensvi, vid Wahlsta-å på al- rötter (C. Dybeck) samt vid Högfors bruk i Norbergs bärgs- lag (Sillen); Stockholm, Orhemsviken, på stammar af Salix caprea, med frukt (S. O. Lindberg); Gästrikland, Oslättfors (R. Hartman). Dcmmar^k: Sjselland, Helsingör, Teglstruphegn, på sten (C. Jensen). I Tyskland är arten anträffad på endast trenne lokaler på det nordtyska låglandet, nämligen i Sagan i vestra Schlesien, vid Wittstocksee och i Neustadt i Västpreussen. Enligt Cardot (Monogr. des Fontinalacées) skulle B. capillaceum äfven vara funnen i Elsass. I Nordamerikas nordöstra stater samt i östra Canada synes ifrågavarande art ha sitt hufvudsakliga utbredningsom- råde; den är nämligen här känd från Massachusetts, Rhode- Island, New-York, New-Jersey, Pennsylvania, New-Brunswick och Ontario. I Europa är D. capillaceum funnen fruktbärande endast vid Orhemsviken nära Stockholm.» Herr Lindberg föredrog vidare: Om förekomsten i Kivinebb af subfossila växter i glaciala aflag-ringar. Härvid framlades prof af den fossilförande leran äfvensom mikroskopiska preparat af i densamma befintliga anmärknings- värda växtdelar. — Se Smärre uppsatser N:o 8. Professor Th. Saelan inlämnade följande af lektor I. D. I ve rus meddelade Förteckning öfver några i Lovisa-trakten iakttagna anmärknings- värda växter: Isoetes laciistris, Päronbotten, Abies excelsa var. vimmalis, Polystichum tlielypteris, Ny vik, Gröna slätten, Mötet den 4 december 1897. 21 Älliuni Schoenoiyrasum v. sibi- ricum, Lökholmen, Typha latifolia, Lovisa- å, T. angustifolia, Lovisa- å, Stipa pennata, Dunkahäll, Olyceria spedabilis, Stadsvikens västra strand, Salix acidifolia, Folkskoleiidden, Sileyie infläta v. littoralis. Lök- holmen, Sagina nodosa v. glandidosa, Lökholmen, Sempervivum tectorum, Dunka- häll, Sorhus hyhrida, Lökholmen, Sangiiisorha officinalis, Gamla kyrkotomten, Geranium pratense v. parvifio- riim, Nyvik, Acer pseudoplatanus, Östra Häst- hagen, Monotropa Hypopitys v. glabra, Köpbacka, Convolvulus sepium, flerstädes, Thymus serpylhim t latifolia, i skogen vid fattiggården. Amanuens Arthur Thesleff förevisade Tväune egendomlig-a hönsägg. Äggen, värpta af samma höna på Liimatta egendom invid Wiborg, afveko till storlek, form och färg i hög grad icke en- dast från vanliga hönsägg, utan äfven från hvarandra. Fil. mag. A. West er lund höll följande föredrag: Kuiuka Boiubus alkaa pesärakenteensa. I detta föredrag lämnade han ett meddelande om sina observatio- ner af tvänne humlearters. Bombus pratorum och B. agronim, till- vägagående vid anläggandet af sina bon, samt skildrade i samman- hang härmed särskilda andra biologiska företeelser rörande dessa insekter. — Se Smärre uppsatser N:o 9. Student J. L Lindroth föredrog om särskilda Anmärkniugsvärda rost- och brandsvampar från Åland och Tavastland, hvarvid dessa demonstrerades inför Sällskapet. — Se Smärre uppsatser N:o 10. 22 Mötet den 12 februari 1898. Till de botaniska samlingarna hade inlämnats: 40 kärlväxter från Vichtis och Hangö, insamlade af aflidne mag. J. A. Flinck, samt o 3 kärl växter från södra Nyland och 17 d:o från Åland, insamlade af eleven A. Palmgren, genom rektor A. Arrhenius; 34 kärlväxter i 42 rikliga och omsorgsfullt prässade exem- plar, insamlade af stud. E, Häyrén. Mötet den 12 februari 1898. Till inhemsk medlem valdes med acklamation student Hugo Kränk (föreslagen af prof. J. A. Palmen). Ordföranden meddelade att Bestyreisen, i enlighet med Sällskapets tidigare fattade beslut, redigerat och till statsrådet Zachris Topelius på hans 81:sta födelsedag afsändt en så lydande adress: »Herr Statsråd! Societas pro Fauna et Flora Fennica, i hvars krets Ni, Herr Statsråd, redan för ett hälft sekel tillbaka tog värksam del, anhåller att i dag få frambära till sin forne sekreterare en vördsam hälsning och en hjärtlig lyckönskan. Under årens lopp har Ni, upptagen af andra värf, hindrats att omedelbart taga del i våra sträfvanden. Men under alt detta fortlefde likafullt detta Edert ungdomsintresse och sprang i dagen uti fruktbringande arbeten, som togo sitt upphof ur den fosterländska naturens eget sköte. Ni lyssnade till denna naturs inre stämma och tydde dess dunkla gåtor. Ni gaf den en högre innebörd och mångsidigare belysning samt ökade an- talet af dess vänner. Mötet den 12 februari 1898. 23 Ty Eder var unnad skaldens siaregåfva. Ni skådade och fattade tingen från Er egen ståndpunkt. I sång och dikt lät Ni oss andra klarare och fullare förnimma alt det härliga och underbara, som Flora och Fauna alstrat i Finland. Ni blef en tolk för Ljungblommornas språk och för Sylvias toner. För hela vårt folk slog Ni upp Naturens Bok och tecknade för detsamma grunddragen af Vårt Land. Hos ung och gammal vidgade Ni synkretsen och lät sambandet emellan den lefvande naturen och det hela tydligare framträda. Eder varma kärlek till hela skapelsen skärpte Eder bhck och styrde Eder penna. Och Eder förunnades att väcka ungdo- mens bästa känslor för alt lefvande, äfven det ringaste, samt värma hjärtat hos redan mognade släkten. Haf tack för denna Eder insats i den fosterländska natur- forskningens tjänst. Och emottag en varm tillönskan om frid- säll aftonlycka från det samfund, i hvilket Ni en gång värkade i ungdomsåren! På Sällskapets vägnar: J. A. Palmen. Axel Arrhenius.» På därom gjord anhållan beslöt Sällskapet träda i skrift- utbyte med: University of Pennsylvania i Philadelphia och Bota- nical Society of America. Till publikation anmäldes: K. E. Stenroos, Faunistisch-biologische Studien iiber das Thierleben im Nurmijärvi-See. Mit 3 Tafeln und einer Karte. Professor A. O. K i hl man föredrog om Det finska floraomradets Cotoneaster-arter och egnade därvid särskild uppmärksamhet åt den för Europas flora nya C. iiniflora från Ryska Lappmarken. — Under före- draget framlades talrika teckningar och herbarii-exemplar. — Se Smärre uppsatser N:o 11. 24 Mötet den 12 februari 1898. Docent E. Wainio förevisade Tvänne djnrfynd från Kervå-ä. 1. Gohio fluviatilis, fångad i augusti 1896 vid Tuusula. 2. En kräfta, bärande ägg, men tillika försedd med kopula- tionsfötter. Exemplaret infångades förliden sommar. Senatskammarförvandt Gust. Sucksdorff framlade exem- plar af Lathraea sqnmaria från Brouiarf. Arten hade förliden sommar af föredragaren anträffats i hasselskog på Broholmen, hvarest densamma förekom i riklig mängd. Då Lathrcea icke tidigare var med säkerhet känd från Finlands fastland, ägde fyndet stort intresse. Student J. E. A ro förevisade några För Finland uya eller sällsynta fjärilar, om hvilka han afgaf följande meddelande: »1. Vanessa L album Esp., jonka esittäjä sai Kuopion Piispanpuistossa viime elokuulla; tavattu tähän asti ainoastaan Schlesiassa, Itävallassa, Unkarissa ja Schweitsissä. 2. V. xanthomelas Esp., jonka lyseolainen Lauri Forssell sai viime kesänä Vihdin Ojakkalankylässä, on täta ennen nähty Valkjärvellä (Ehnberg) ja saatu Mäntsälässä (J. 1. Lindroth). 3. Notodonta torva Hiibn., tavattu tähän asti ainoastaan Petroskoissa (Giinther) ja Saarijärvellä (Ehnberg) sekä viime kesänä Kuopiossa, Kortejoen kylässä. 4. Eupithecia sinuosaria Ev., jota vielä muutama vuosi sitten tunnettiin ainoastaan Itä-Siperiasta, tavattiin ensi kerran Suomessa Valkjärven kruununpuistossa (Ehnberg) 1892, kesällä 1896 saatiin se Kirjavalahdessa ja Ahvenanmaalla Föglö, Son- bodassa (polyt. K. A. Nurmi), sekä viime kesänä useita kappa- leita Kuopiossa.» Mötet den 12 februari 1898. 25 I anslutning till detta meddelande omnämde d:r Levander att, enligt en notis i »Luonnon Ystävä» för 1897, Vanessa L album sistlidna sommar hade uppträdt flerstädes i Kstland, äf- vensom att en ovanlig Vanessa-ari af meddelaren sågs flygande på Esbo-Löfö, hvilken art sannolikt äfven vore identisk med den ofvan nämda. Professor J. A. Palmen lämnade följande meddelande Om eu intressant hajart, Clilauiydoselachus auguinens Oarman. »Ett exemplar af denna i många afseenden högeligen intres- santa hajart har den 4 augusti 1896 med nät fångats i Varan- gerfjord från ett djup af 100 — 150 famnar och öfverlämnats till Christiania universitets museum samt beskrifvits af prof. R. CoUett. ^) CM. anguineus har till först blifvit beskrifven af Gar- man år 1884. Enligt Gol let hafva af nämda art ända till år 1890 endast några exemplar iakttagits, alla vid Japan; ett litet exemplar anträffades senare i furstens af Monaco åren 1889 — 90 från Madeira sammanbragta fisksamling. Dessa olika fynd utvisa en ovanlig utbredning hos nämda djupvattenfisk. Denna egendomliga fisk äger en långsträkt, ållik kroppsform och ett ormlikt hufvud; dess gällock fortsätta sig, i motsats till förhållandet hos alla andra kända hajarter, kontinuerligt från den ena kroppsidan öfver buksidan till den andra, sålunda kragformigt omfattande hufvudet. Det mest anmärkningsvärda är emellertid att denna art, enligt hvad beskaffenheten af tänderna och andra anatomiska förhållanden gifva vid handen, icke är nära besläktad med någon nu lefvande eller från senare geolo- giska tider känd hajform, utan närmast ansluter sig till de i de älsta palaeozoiska (devoniska) formationer funna hajfor- merna. Enligt Gope skulle Chlamydoselachus rent af represen- tera den älsta nu lefvande typen af ryggradsdjur, och sålunda 1) R. C o 11 et, Om Chlamydoselachus anguineus Garman (Univ:s Fest- skrift i anl. af Regeringsjubilpeet 1897). 26' Mötet den 12 februari 1898. vara tillochmed af ännu primitivare slag än Ceratodus. Af nu lefvande hajformer närmar sig enligt Collett Notid(miis-gvup- pen mest Chlami/doselachus, i det att det därtill hörande släktet HexancJius uppvisar samma antal — sex — gälöppningar som ifrågavarande form. Slutligen må nämnas att, enligt Collett, en uppgift om en vid Amerikas kust iakttagen »sjöorm» möjligen torde kunna hänföra sig till ett större exemplar af Chlamydoselachiis angni- neus. Det vid ishafskusten anträffade exemplaret, det största hittils kända, är omkring 2 m långt.» Amanuens Harald Lindberg lämnade, i anslutning till af d:r Hans Siegfried i Winterthur gjorda bestämningar, föl- jande redogörelse för De finska Potent i lla-foriu erna. Se Smärre uppsatser N:o 12. Herr Lindberg afgaf härpå följande Beriktigaude rörande Sphagnum molle Sulliy. »På årsmötet den 13 maj 1896 (Medd. H. 22. p. 73) före- visade jag såsom ny för landets mossflora en Sphagnum-form från Ekerö, som då i enlighet med Warnstorfs bestämning betecknades såsom Sjjh. molle Sulliv. Vid nyligen företagen revision af denna bestämning har Ekerö-formen visat sig vara icke Spli. molle, utan en isophyll form af Sph. acutifoliiim, i hög grad erinrande om en af d:r V. F. Brotherus nära Sred- nij vid Kolaviken tagen Sphagnum, som Warnstorf bestämt till Sph. acutifoliiim var. Schimperi f. compacta. Att Ekerö- exem- plaren uppenbarligen äro identiska med denna sist nämda fram- går, utom af andra karaktärer, äfven däraf, att bladen upptill sakna såväl de för S. molle så karaktäristiska små randtän- derna, som äfven den för nämda art så utmärkande längs- fåran.» Mötet den 12 februari 1898. 27 Student J. 1. Lindroth förevisade den för floran nya asco mycelen Sclerotinia scirpicola Behm, hvilken sommaren 1897 (Yv) af föredragaren och herr A. Kajava insamlats på Åland, i Hammarland vid Vestanträsk. Svampen uppträdde såväl i sterila sderotium- former, som äfven med utbildade asa Polytrichum fragilifolium Lindb. fil. n. sp. in sched. 25. 6. 1897. Denna för vetenskapen nya, utmärkta art anträffades sistlidne sommar på fem särskilda ställen vid Vuoksen och Suvanto, där den förekom mycket rikligt och vackert frukt- bärande, bildande stora tufvor eller sammanhängande mattor på fuktiga sandstränder; alla fem lokalerna befinna sig på ställen, belägna under Suvantos och Vuoksens tidigare högre vattenstånd. P. fragilifolium påminner något om P. coynmune, i hvars säll- skap den växte, men afviker genom helbräddade, raka, styfva, blågröna blad, hvilka vid vidröring brista på gränsen mellan bladytan och slidan, hvarest tvänne för arten karaktäristiska mörka fiäckar finnas; bladkanten är något inviken, lamel- lerna högre, än hos P. commune, den tvåspetsade, förtjockade ändcellen försedd med täta, fina papiller. — En utförligare be- skrifning af denna, liksom af följande art. skall senare lämnas. Mötet den 5 mars 1898. 29 2. Oncophonis riparms Lindb. fil. n. sp. Denna af mig ny- urskilda art anträffades fruktbärande redan sommaren 1894 på en fuktig sandstrand af Vuoksen, vid Puustinlahti nära Pasuri gästgifveri i Valkjärvi socken, och återfans senaste sommar. Den förekom i riklig mängd tillsammans med Oncophorus Wah- lenhergii Brid., från hvilken den är lätt skild genom de styfva, uppåt-utåt riktade smala bladen och den med ring försedda kapseln. 3. Pliilonotis ccespitosa Wils. anträffades äfvenledes förliden sommar på en fuktig sandstrand nära Vuoksens mynning, ej långt från Kexholm. Arten, som växte ymnigt i stora, vackert blå- gröna tufvor, afviker från den närstående Ph. fontana (L.) Brid. genom oveckade, ensidigt böjda blad med plan kant och lösare cellväfnad, samt isynnerhet genom tillspetsade cZ-perichsetial- blad. Formen från Kexholm öfverenstämmer fullständigt med originalexemplaren från Cheshire i England. — Fh. ccespitosa är känd från åtskilliga ställen på kontinenten och är äfven funnen i Norge.» Student B. R. Poppius föredrog om Nä gra för Finland nya eller anmärkningSTärda insekter. »1. Plastenis subtusa Fabr., af hvilken ett exemplar an- träffats af provisor J. Sucksdorff i Jyväskylä stad den 29 juli 1897 och ett annat exemplar vid Nådendal af herr S. Sorthan, är ny för Finlands naturalhistoriska område. Denna art äger i mellersta Europa en ganska vidsträkt utbredning och är i Skandinavien funnen ända upp till Stockholm. 2. Asteroscopus tmheculosus Esp. är funnen af provisor Sucksdorff i Jyväskylä våren 1897; tidigare hos oss anträffad i Helsingfors. 3. Biston pomonarius Hb. har enligt meddelande af herr Sucksdorff våren 1897 uppträdt i stor mängd i Jyväskylä; förut inom vårt faunaområde känd från Petrosawodsk. 4. Thinobius brevipennis v. Kiesw. Släktet ThinoUus är hos oss förut representeradt af tvänne arter, hvilka blifvit funna 30 Mötet den 5 mars 1898. på Kola-halfön. Vår fauna har numera ökats med en tredje art, Th. hrevipennis, af hvilken jag den 15 augusti 1896 vid Tiudie i ryska Karelen anträffade tvänne exemplar på en sved vid stubbrötter. Nämda art har öfverhufvud en relativt sydlig utbredning; dess hitlils kända nordhgaste fyndort är belägen i Ost-Preussen.» Doktor W. Laurén förevisade en rikhaltig och vacker samling af Carex salina-former samt yttrade härvid följande: »Sommaren 1893 blef jag i tillfälle att i sällskap med Fiskeriinspektörsadjointen J. Alb. Sandman besöka holmarne och skären i hafsbandet mellan Uleäborg och Torneå och eg- nade under denna exkursion min uppmärksamhet hufvudsakli- gast åt de därstädes talrikt och mårrgenstädes, såsom t. ex. på Karlö, i ymnighet förekommande formerna af Carex salina * cuspidata Wbg, med hvilken art jag redan föregående som- mar i Nykarlebytrakten gjort bekantskap. Nämda art var, innan jag fann densamma å sistnämda ort, icke känd från sydligare punkt vid Bottniska viken än Brahestad. Jag öfver- raskades mycket af att finna arten här i Bottniska vikens norra del uppträda under så många olika former, hvilka jag icke sett i Finska Museets herbarium, ehuru dessa trakter varit föremål för flere botanisters uppmärksamhet. De ganska rika samlingar jag gjorde under denna kortvariga exkursion sände jag till specialisten på detta område i Skandinavien, rektor S. Almquist i Stockholm, hvilken emellertid icke med bestämdhet ville uttala sig om flere af dem, då han aldrig sett dem i natu- ren. Han uppmanade mig att själf gripa värket an med utred- ningen af dessa former, och det har äfven varit min afsikt att med dem stifta en litet intimare bekantskap än denna första, halfannan veckas utflykt medgaf. Mellankommande hinder hafva emellertid vållat, att denna min plan ännu icke blifvit realiserad; och då jag äfven framdeles knappast torde blifva Mötet den 5 mars 1898. 31 i tillfälle att längre tid uppehålla mig i dessa näjder, så åter- står för mig blott att till Finska Museets herbarium öfverlämna dessa samlingar med de af Almquist och mig å de resp. for- merna gjorda anteckningarna. Tillika ville jag uppmana någon af Sällskapets medlemmar, som är i tillfälle att besöka dessa trakter, att egna sig åt studiet af dem; jag är öfvertygad om att här föreligger ett rikt och tacksamt arbetsfält. Ett godt stycke förarbete är redan undanstökadt. Jag anhåller att jämte dessa herbarie-exemplar få till Museets samlingar öfverlämna en kollektion mikroskopiska präparat af en hel del af dessa former och närstående arter, omfattande af hvarje undersökt form tvärsnitt af rot, rotstock, stam (upptill och nedtill), skärm- och skottblad; å herbarieexemplaren är antecknadt under hvilket namn de stå att finna bland de mikro- skopiska präparaten. För att ge en bild af artens form-rikedom i dessa trakter ber jag att för Sällskapet få framlägga sam- lingen. I sammanhang härmed ber jag få omnämna, att jag som- maren 1894 fann denna art på flere ställen jämväl i Jakobstads skärgård; studeranden C. W. Fontell har senare i samma trakt gjort rika samlingar af C. salina-formev. Flere af de af ho- nom funna formerna återfinnas icke i mina kollektioner. Till sist ville jag fästa uppmärksamheten vid den fullstän- diga öfverensstämmelsen mellan utbredningen af dessa C salina- former och C. maritima, hvilken öfverensstämmelse icke inskränker sig till den finska kuststräckan af Bottniska viken. Då jag i Nykarleby för första gången gjorde bekantskap med former af denna art, kunde jag icke frigöra mig från den tanken att C. maritima haft del i tillkomsten af desamma, och senare obser- vationer och fynd hafva blott styrkt mig i denna min förmodan. Några säkra bevis för riktigheten af denna åsikt kan jag icke fram- lägga, utan lämnar jag afgörandet åt den, som blir i tillfälle att mer än jag egna tid åt studiet af denna vackra och högst intressanta formkomplex.» 32 Mötet den 5 mars 1898. Forstmästare A. W. Granit lämnade följande meddelande Om förekomsten af barrträd i Syd-Varanger. »Förliden sommar anträffade jag invid Nejden by i Syd- Varanger på några ställen enskilda tallar och tallgriqjper, af hvilka de nordligaste på en half kilometers afstånd från fjord- bottnen vid en breddgrad af 69° 42' 10". Den största gruppen bestod af cirka 200 träd, de flesta mycket kortväxta. Ett upp- nådde dock en höjd af 5,20 meter och innehade vid stubbhöjd en diameter af 23 cm. Föryngring iakttogs flerstädes. Invid Elvenses vid Pasvigälfs mynning går tallen till 69° 41' 40" n. br. Beståndsgränsen torde kunna dragas något söder om Harefossen (Njoammilguoikka) i samma flod. Sydväst om Vagatimjaur (c. 69° 10') bildar furan vidsträkta skogar af sällsynt täthet. Granar iakttogos på ett tiotal skilda lokaler i nordöstra Enare och i Pasvigdalen. Det största exemplaret, hvilket upp- nått timmerdimension, anträffades af forstmästare K. Moring nära Cuanojaur. En förut okänd fyndort för gran är belägen i närheten af Boris-Gleb på norska sidan af Klistervandet, unge- fär två km från Kumpuniemi nybygge vid 69° 32' 30" n. br. I detta sammanhang ber jag ännu få tillägga att Björn- sund på norska sidan af Coalmejaur (Salvijärvi), hvarest, såsom bekant, en grangrupp växer, enligt den nya norska topograf- kartan ligger vid 69° 27' 40 n. br. och icke vid 69° 25', så- som förut uppgifvits. Svanevigens breddgrad åter bör efter samma källa vara 69° 27' n. br.» 1 anslutning till sitt föredrag framlade herr Granit trenne fotografier, tvänne visande grangruppen vid Björnsund, den tredje återgif vande en större gran från Klistervandet. Herr Granit meddelade vidare beträffande Förekomsten af Betula yerrucosa Ehrh. i Pasvigdalen att denna art uppträder allmänt i hela denna dal intill 69° 15' n. br. EnHgt befolkningens utsaga skola enstaka individer af densamma hafva iakttagits till och med vid Klistervandet. Mötet den 5 mcars 1898. 33 Student C. W. Fontell förevisade följande Amnärkiiiiig^sYärda växter: 1. Carex salina, flere former, från Brahestad; 2. Potamogeton filiformis X pectinatiis, funnen 1895 i Mariehamns-viken på Åland; 3. Juncus balticus X filiformis, anträffad sommaren 1896 i Larsmo i mellersta Österbotten. Professor J. A. Palmen omnämde ett fynd af Cygnus olor i Finland. Enligt uppgift af dr Lindh i Borgå hade sju, sannolikt förflugna individer af denna förut i Finland icke observerade svanart iakttagits i trakten af Hofvarböle i Askola kapell i Ny- land. En af dessa fåglar hade nedskjutits, men icke tillvara- tagits för konservering. Reseberättelser afgåfvos af följande Sällskapets stipendiater : 1. Student Wäinö Borg föredrog om en af honom som- maren 1895 företagen Botanisk exkursions-resa i Längelmäki^ Kuorelivesi och Orihvesi socknar. För intagning i protokollet har herr Borg härom affattat nedan stående uttalande: »Kesällä 1895 tein Seuran kustannuksella kasvistollisia ja kasvitopografisia tutkimuksia Längelmäen, Kuorehveden ja Orih- veden pitäjissä. Aioin ensin seikkaperäisempää esitystä seudun kasvitopografiasta, mutta kun sen valmistuminen muiden hom- main takia lykkääntyi ja tehdyt muistiinpanotkin osoittautuivat sellaiseen riittämättömiksi, jäi se yritys. Sen sijaan pyydän nyt jättää Seuralle enemmän yleispiirteisen esityksen seudun luon- nosta ynnä luettelon seudulla tapaamistani kasveista. Kun kum- minkaan viiraemainittu ei vielä ole ehtinyt tulla puhtaaksi kir- joitetuksi, pyydän västa jonkun päivän kuluttua saada jättää kertomuksen puheenjohtajalle. » 34 Mötet den 5 mars 1898 2. Student A. K. Cajander skildrade i korthet en af honom förliden sommar företagen Botanisk exkursionsresa i Wirmo och Mietois socknar samt Karjala kapell. Angående det floristiska utbytet från densamma har herr Cajander till protokollet lämnat följande meddelande: »Viime kesänä tein, Seuran stipendiatina, kasvitutkimuksia Varsinais-Suomen pohjoisemmassa osassa, Mynämäen ja Mie- toisten pitäjissä ynnä Karjalan kappelissa, ja jätän täten kir- j allisen kertomuksen niistä Seuran arkistoon. Tutkimallani alueella ölen tavannut 581 putkilokasvia, lu- kuunottamatta noin 45 Hieraciumia ja 32 sekalajia. Niistä övat Calamagrostis gracilescens Blytt., Scolochloa arundinacea (Liljebl.), Orchis incarnata L., Salix cinerascens Whlnb. ja Pe- dkularis sceptrum carolinum L. sekä kaksi kolmannesta hy- briideistä maakunnalle uusia. Viime mainituista eivät Salix caprea X rosmarinifolia, 8 Lapponum X rosmariwfolia ja 8. myrtilloides X repens ennestään ole löytyneet yliopiston suoma- laisessa kokoelmassa, ja useat muut {8aUx cinerea X rosmarini- folia, 8. rosmarinifolia X vagans, Calamagrostis arundinacea X phragmitoides y. m.) övat vain harvoja kertoja Suomessa ennen tavattuja. — Keräämistäni sammaleista on kymmenkunta maa- kunnalle uutta ja Dichelyma capillaceum Suomesta ennen tun- tematon.» I anslutning till sitt föredrag framlade herr Cajander följande Sällsynta eller anmärkningsvärda växter: Ruhus arcticus, flore pleno, 8. caprea X rosmarinifolia, JR. idaeus, fructibus luteis, 8. cinerea X rosmarinifolia, Betiila nana X i^errucosa, 8. Lapponum X rosmarinifolia, 8alix aurita X Lapponum, 8. myrtilloides X repens. 8. aurita X rosmarinifolia, 8. rosmarinifolia X vagans, 3. Student J, E. A ro afgaf följande redogörelse öfver en af honom förliden sommar företagen Mötet den 5 mars 1898. 35 Entoraolo^isk exknrsionsresa i Norra Sarolaks. »Tulin viitne kevännä katselleeksi Tengströmin luetteloa Suomen perhosista vuodelta 1869 ja huomasin silloin ihmeek- seni, etta Savosta tunnettiiii ainoastaan 93 macro- ja 42 micro- lepidopteraa eli siis yhteensä 135 perhosta. Jokainen, joka kerrankaan on nähnyt Savon vaihtelevia seutuja, arvaa, ettei noin pieni luku mitenkään voi olla todellisuuden kanssa yhtä- pitävä. Sentähden heräsi minussa halu lähemmin tutkia Savon ja varsinkin pohjois-Savon perhosmaailmaa ja pyysin arvoisalta Seuralta matka-apurahaa sanottua tarkoitiista varten, johon pyyn- töön arv. Seura myöntyikin. Kiitollisena siitä luottamuksesta, jota Seura minulle, ai- van nuorelle ylioppilaalle osoitti, tahdon lyhykäisyydessä tehdä selkoa viime kesäisestä matkastani, vaikk'en olekaan vielä tilai- suudesga antamaan lopullisia tietoja sikäläisistä löydöistäni, koska en ole vielä ehtinyt saada määrätyiksi lähellekään kaik- keja lajeja. Lähdin liikkeelle Helsingistä toukokuun 26 päivänä, saa- vuin Tuovilanlahteen 28 p:nä. Koska edellisenä kesänä olin tullut huomaamaan, etta Tuovilanlahti monessa suhteessa olisi edullisin paikka ainakin alkukesäksi pysähtyä, päätin ottaa siellä itselleni vakituisen olinsijan, tehdäkseni sieltä lähellä oleviin seu- tuihin ekskursiooneja. Tulopäivästäni aina kesäkuun 4:een päi- vään olivat säät ihmeen suotuisat, joten saaliini oli jotenkin runsas, mutta sitten tuli kylmiä ja sateisia ilmoja, jotka kesti- vät 16:sta päivään asti. Sateesta huolimatta ulotin kesäkuun 6 — 7 päivinä retkeni Pielaveden toistakymmentä penikulmaa laajalle Kiukoon suolle, josta sain Ledum palustreWa ja Coma- rum 2iC(^ustre'\\a. istuvia, kohmettuneita Argynniksia, kuten A. Frigga ja A. Aphirape var. Ossia7ius'ta sekä suuret joukot pikku- perhosia y. m. Varsinkin yöt olivat tähän aikaan niin kylmät, ettei muu- tamina öinä näkynyt yöperhosia nimeksikään. Ikävä kyllä meni siis paras perhosaika täten melkein hukkaan, 16:sta päivänä kesäkuuta muutin Kortejoen kylään Kuopion pitäjätä, jossa vii- 36 Mötet den 5 mars 1898. vyin 3:teen päivään heinäkuuta. Tärkeimmät löytöni olivat täällä Notodonta torva, jota ennen tunnettiin ainoastaan yksi kappale alueeltamme ja Argynnis Selene ab. TJialia, joka niin- ikään on hyvin harvinainen. Kortejoelta suuntasin uudestaan matkani Tuovilanlahteen. Mutta tälläkin kertaa kohtasi minua kova onni, sillä sadetta kesti lakkaamatta koko siellä oloaikani. Siitä huolimatta on- nistuin silloinkin saamaan jokseenkin runsaan saaliin m. m. erään harvinaisen omituisen Macaria-lajin, jota täydellä syyllä täytynee pitää uutena lajina. 6:na päivänä heinäkuuta muutin Kuopion pitäjän Kehvon kylään, jossa asetuin asumaan Haapalahden, erinomaisen vaih- televan luonnon ympäröimään kartanoon. Pitäen kiinni siitä kokemuksesta, ettei entomoloogin sovi, kuten esim. botanistin liikkua niin monessa paikassa kuiii mahdollista, vaan mieluum- min olla yhdessä kohdin pitemmän aikaa ja siitä tehdä lyhempiä retkiä eri tahoilie, päätin viettää täällä koko keskikesän. Sa- teisia ilmoja jatkui yhä edelleen, mutta niinä lyhyinä hetkinä, jolloin sää oli kaunis, oli hyönteismaailma kerrassaan moni- puolinen. Mainitsen tässä muutainia harvinaisempia perhosia, joita ennen on tavattu ainoastaan eteläisimmässä Suomessa, mutta jotka siellä olivat aivan tavallisia: Hesperia lineola, An- throcera scabiosce, Rivula sericealis, Nudaria senex ja iY. mun- dana, Emydia cribrum, Tapinostola fiuxa, Agrotis recussa, Ma- mestra trifolii ja Leucania impura. ll:sta päivänä heinäkuuta alkoi vihdoin viimeinkin varsi- nainen kesä, sillä siitä lähtien jatkui mitä herttaisimpia ilmoja yli koko kesän. — 27 p:nä heinäkuuta lähdin Lapinlahden pitäjää- sen, joka on pari penikulmaa lisalmen eteläpuolella ja palasin sieltä jo saman kuun 30 p:nä jälleen Haapalahteen. 18:sta päivänä elokuuta muutin Kuopion eteläpuolella ole- vaan Rauhalahteen. Täällä ollessani sain joka päivä erittäin runsaasti hyönteisiä. Mainitsen niistä ainoastaan muutamia har- vinaisempia: Pieris rapce, Orrliodia vaccinii var. spadicea, Dasy- polia tempU, Catocala fraxini ja Vanessa L album, jota ennen on tavattu ainoastaan etelä Euroopassa. Mötet den ö mars 1898. 37 Syyskuiin 9 p:nä palasin sitten Helsinkiin oltuani matkälla pohjois-Savossa 8 ^2 kimkautta. Kuten jo mainitsin, en vielä ole saanut kaikkia lajeja määrätyiksi, joten esim. kaikki noetuat, mittarit ja pikkuper- hoset övat vielä tutkimatta. Aikomukseni on lähimmässä tnle- vaisuudessa tehdä tarkempi liieltelo kaikista tähän asti pohjois- Savossa tavatuista perhosista, joten ölen supistanul tiedonantoni ainoastaan tärkeimpiin. Osoittaakseni kuitenkin, ettei retkeni mennyt aivan hnk- kaan, voin mainita, etta lätä ennen esim. tunnettiin pohjois- Savosta päiväperhosia, kiitäjiä ja kehrääjiä yhteensä ainoastaan 27, jota vastoin nyt tunnetaan 103, siis jokseenkin suuri eroitus katsoen siihen, etta on kysymyksessä ainoastaan kolme, vähim- män lajeja käsittävää perhosryhmää. Mainitsen vielä, etta esim. mittari-sukiia Cidaria tunnettiin ainoastaan 12, mutta, sen mu- kaan kuin tähän asti ölen ennättänyt keräämiäni määrätä, ny- kyjään jo 32». Sedan februari-mötet hade inlämnats följande gåfvor till botaniska museum: Lathrcea squamaria från Bromarf, ny för fasta Finland, af senatskam marförvandt G. Sucksdorff; 19 Hierada i 32 exx. från Wiborgs-trakten af stud. A. J. S i 1 f v e n i u s ; 151 kärlväxter i 315 exx,, däribland en mängd Salix- hybrider, af hvilka 9 för provinsen nya, samt åtskilliga andra för provinsen nya eller eljes anmärkningsvärda växter från Wirmo, Karjala och Mietois, af stud. A. K. Cajander; 3 mossor från Karelska näset, af hvilka tvänne: Poly- tricJmm fragilt folium n. sp. och Oncophorns ripariiis n. sp. förut obeskrifna samt Philonotis ccespitosa Wils. ny för floran, af amanuens Harald Lindberg; 32 exemplar Carex salina4ormer från norra- och mellersta Österbotten samt 85 mikroskopiska preparat af de inlämnade formerna af d:r W. La uren. Mötet den 2 april 1898. Till inhemsk medlem invaldes med acklamation provisor J. Sucksdorff (föreslagen af rektor Arrhenius). Upplästes skattmästarens kassarapport, som utvisade en behållning ä dato Frak 5,728: 57. Ordföranden framlade vol. XIV af Sällskapets Acta, som innehöll följande af handlingar: 1. E. Wainio, Monographia Cladoniarum universalis III; 2. Fr. Elfving, Anteckningar om kulturväxterna i Fin- land ; 3. A. J. Mel a, Nymphsea fennica, eine neue europäische Seerose. Volymens pris bestämdes till 8 mk. Till publikation inlämnades följande uppsatser: 1. Wäinö Borg, Tietoja kasvistosta ja kasvullisuudesta Längelmäen, Orihveden ja Kuorehveden pitäjissä, samt genom prof. Fr. Elfving 2. Otto Collin, Några floristiska småbidrag. — Se Smärre uppsatser N:o 13. En från Naturwissenschaftliche Gesellschaft »Isis» i Bautzen ingången anhållan om skriftutbyte beslöt Sällskapet bifalla. På förslag af prof. Osv. Kihlman beslöt Sällskapet att till föreningen »Luonnon ystäväin yhdistys» i Kuopio öf versända sina skrifter i det omfång bibUotekarien pröfvade lämphgt. Ordföranden uppläste de ansökningar om reseunder- stöd, som inkommit från stud. Walter M. Axelson, stud J. E. Aro, studd. Wäinö Borg och A. Rantaniemi (gemensamt), studd. A. K. Cajander och J. I. Lindroth (gemensamt), stud. Pekka Mötet den 2 april 1898. 39 Jantunen, studd. T. H. Järvi och A. J. Silfvenius (gemensamt) samt fil. kand. Ewald Odenvall. Och beslöts, i enlighet med Be- styreisens förslag och med erinran om herrar exkurrenters för- pliktelse att beakta de eventuella anvisningar rörande arbetspla- nen, exkursionernas anordnande och naturföremålens insamlande och konservering, som Sällskapet vid resestipendiernas ledig an- slående förbehållit sig rätten genom Bestyreisen meddela, att tilldela herrar Caj änder och Lindroth 850 fmk för en resa i botaniskt syfte till Olonetz-Karelen, företrädesvis til! den del däraf, som omfattar Onegas strandområde emel- lan Svirs floddal och Petrosav^^odsk ; att Sällskapet, då det med sina begränsade tillgångar icke såge sig i stånd att samtidigt tillmötesgå samtliga öfriga sö- kande, skulle uppmana herrar Borg och Rantaniemi att hos Consistorium Academicum anhålla om att det af dem ansökta resebidraget å 1,200 mk måtte af Universitetet bestridas, samt därjämte på lämpligt sätt gifva sitt förord till en sådan ansö- kan, och att till ompröfning upptaga återstående ansökningar först efter det Consistorium Academicum fattat beslut angående herrar Borgs och Rantaniemis of van berörda anhållan. Professor Fr. Elfving förevisade följande af mag. Otto Col- lin insamlade Aumärkniugsvärda växter fnin södra Tavastland: 1. Cirsium heterophyllum X palustre, funnen invid Ta- vastehus, 2. Seclum oppositifoUum, insamlad vid Heinola och 3. Anemone nemorosa X ranimcidoides, anträffad nära Tavastehus. — Se angående dessa: Smärre uppsatser N:o 13. 4. Oalium mollugo X verum, 5. Veronica opaca, 6, Bi- dens platycephida och 7. Viola rupestris albiflora, samtliga från Tavastehus' omnäjd. 40 Mötet den 2 april 1898. Student B. R. Poppius föredrog om Förekomsten af Acautliobdella i vara lappmarker. »Under min vistelse i Enare senaste sommar hörde jag- talas om en tämligen stor mask, som därstädes ofta i mängd skulle förekomma på fenorna af laxfiskar. Då jag tidigare ge- nom en artikel i tidsskriften Luonnon Ystävä, n:o 2, 1897, blifvit uppmärksamgjord på möjligheten af borstiglars {Acan- tlwhdella) förekomst i våra vattendrag, var jag nyfiken att få taga den omtalade parasiten i närmare betraktande. Detta lyckades ej, så länge jag vistades vid Enare sjö. Det var först vid Patsjoki, som jag ändtligen hade turen få se ifrågavarande djurform, hvilken efter min återkomst till Helsingfors vid af doc. K. M. Leva n der värkstäld mikrosko- pisk undersökning värkligen befans tillhöra släktet AcantliobdeUa. Acanthobdellan förekom allmänt på vissa ställen i Pats- joki, isynnerhet i närheten af större forsar. Jag fann den en- dast på trenne här förekommande fiskar, nämligen taimen, fo- rell och harr. Den uppehöll sig företrädesvis vid dessas bröst- och bukfenor, mindre ofta vid anal-, stjärt- och ryggfenorna. Att parasiten förorsakar sin värd svåra smärtor, därpå tyda de stora, kring fenorna belägna sår, med hvilka denna senare ofta är behäftad. Uppträder Acanthobdellan i större antal, ser fisken ganska mager och eländig ut. Själffallet är att parasiten måste vara utrustad med kraftiga vidhäftningsorgan, då den lefver i starkt rinnande vatten, och då laxfiskarna därtill äro kända för sin enorma styrka och sina snabba rörelser. I själfva värket torde det vara hart när omöjligt för värdfisken att befria sig från sin plågoande; denna hänger med ett så stadigt grepp fast vid sitt offer, att han icke sällan brister, om man försöker lös- rycka honom från detsamma. I lefvande tillstånd är Acanthobdellan ganska vackert teck- nad. Grundfärgen är grågrön; mot densamma afteckna sig ljusare och mörkare tvärband. Då fisken ligger stilla, är parasitens kroppsform långsträkt. Vid starkare rörelser hos Mötet den 2 april 1898. 41 värddjuret, eller då den plötsligt oroas, sammandrager masken hastigt sin kropp. I Lappland tyckes artens förekomst vara inskränkt till vissa älfvar. Trots ifrigt eftersökande på i Enare sjö fångade fiskar lyckades jag å dessa ej finna ett enda exemplar af Acan- thobdella. Detsamma var förhållandet i Vaskojoki, Tana-älf, Uts- joki och Kaamasjoki. Det ser därför ut, som om masken i Enare skulle förekomma endast i Patsjoki. Äfven här är ut- bredningen emellertid på långt när ej likformig. I denna älf, såväl vid dess utflöde ur Enare sjö, som äf- ven längre norrut, utom Finlands gränser, iakttogos nämligen jämförelsevis få Acanthobdellor. Talrikast påträffades parasiten vid Jäniskoski och de närmaste forsarna norr och söder om denna. Enligt utsaga af personer från Sodankylä, som jag se- naste sommar träffade, finnes Acanthobdellan äfven i denna socken. I hvilka vattendrag den af dem blifvit sedd, kunde ej konstateras. Troligen skall en närmare undersökning kunna på- visa en betydligt vidsträktare utbredning i Lapplands älfvar af denna intressanta mask.» Student A. Luther afgaf följande meddelande om Tre för den finska faunan nya land- och söttvattenmollusker. »1) Helix aculeata Miill. har anträffats af mig mycket sparsamt på Jalassaari i Lojo, under hasselbuskar på affallna, multnande kvistar. Den förekommer för öfrigt uti hela meller- sta Europa och ända upp till Kurland och Stockholm. 2) Clausilia cana Held har insamlats af mag. Harald Lindberg i Pyhäjärvi socken på Isthmus karelicus. Djuren funnos krypande på granstammar. Arten är vidt utbredd uti Tyskland, Österrike och Ryssland. Dess hittils kända nordli- gaste fyndorter ligga på en linje, som från norra Tyskland (Rii- gen) höjer sig till Livland och Estland (vid Reval är arten all- män) och österut åter sänker sig till Moskva. 3) Bythinia veritricosa Gray (= B. Leachii Shepp.) har af stud. A. J. Silfvenius blifvit tagen i Saunalahti vid Viborg, 42 Mötet den 2 april 1898. Arten är vidt utbredd; dess nordligaste fyndorter hafva hittils varit Upsala och Petersburg. För nämda tre arter äro sålunda de finska fyndorterna af alla nu kända de nordligaste.» Docent K. M. Levan der uppläste ett skriftligt meddelande af student J. Briining om Riikor, häckande pa en holme i Kjulo träsk. »Under ett af mina ströftåg i Kumotrakten våren 1896 er- höll jag meddelande om att en råk koloni skulle finnas på en ö i Kjuloträsk. För att öfvertyga mig om att det värkligen var råkor, som uppehöUo sig där, begaf jag mig genast efter erhållen underrättelse härom till ort och ställe. Det var dock redan sent lidet på kvällen, då jag kom fram, hvarför jag beslöt att först påföljande morgon begifva mig till deras häckplatser. Inspektorn på den gård, där jag tillbragte natten, berättade mig att kolonin, som värkligen bestod af råkor, uppehållit sig i trakten i många år, men att den därunder ej märkbart till- växt. Han kunde ej förklara orsaken härtill. På hösten, då ungfåglarna just flugit ut, var svärmen nog större än vanligt, men då kolonin följande vår kom tillbaka, var den ungefär lika stor som föregående vår. Äfven bonas antal, som för öfrigt är lätträknadt, tyckes ej ökas. Bona äro nämligen, såsom jag se- dermera erfor, alla belägna i en liten talldunge på ett mycket begränsadt område och upptaga endast ett 20-tal träd, med ett eller flere bon i hvarje. Tidigt på morgonen begaf jag mig öfver till ön för att närmare taga reda på fåglarnas häckplats och om möjligt komma åt några ägg. Detta var dock ej så alldeles lätt, då råkorna för sina bon tyktes hafva valt de smalaste, mest kvistfria trä- den. Tvänne ägg, till färgen mycket olika hvarandra, funnos i det bo, till hvilket jag uppklättrat. På det ena ägget var den mörkbruna, på det andra den ljusgröna färgen förhärskande. Fåglarna uppgåfvo förfärliga skrän, då jag borttog äggen. Mötet den 2 april 1898. 4H Att färgen på olika ägg är mycket växlande, kunde jag iakttaga vid granskningen af några råkkullar, dem jag genom en bekant senare erhöll därifrån.» Vidare demonstrerade herr Le van der Tvänue inonströst utvecklade djurformer: 1. En ödla med regenererad, tudelad stjärt och 2. En kräfta med egendomlig klobildning. Slutligen föredrog herr Levande r om Förekomsten af en Mjxosporidium art i muskulaturen hos sikar, fångade i Finska viken. Prof. J. A. Palmen omnämde i anslutning härtill att han ofta påträffat myxosporidier i sik, hållen till salu i Helsingfors fiskhamn, och stud. A. Luther meddelade att sik, infångad i Kiminjoki i Wiitasaari, ofta var så starkt infekterad af denna parasit, att fisken var oanvändbar till föda. Reseberättelser föredrogos af följande Sällskapets stipen- diater: 1. Student E. F. Häyrén afgaf en kortfattad redogörelse för en af honom sommaren 1897 företagen Botanisk exkursionsresa i Ekenäs skärgård. »I egenskap af Sällskapets stipendiat gjorde jag sommaren 1897 floristiska och växttopografiska anteckningar i Ekenäs skär- gård. Utgångspunkt för den resa, som jag för ändamålet före- tog, blef Ekenäs stad. Härifrån begaf jag mig längs kusten till Lappvik lastageplats och öfver Ekö ut till Koö, hvarifrån jag fortsatte resan längs hafsbandet, med afsikt att särskildt obser- vera de förändringar, som vegetationen och floran där undergå till följd af saltvattnets och vindens invärkan. Därför gjordes äfven flere besök på mindre, ofta trädlösa klippor. Från Koön begaf jag mig till Hästö-Busö och Koholmen. Härifrån företogs en utfärd till de två mil ut till hafs belägna klippholmarna Se- 44 Mötet den 2 april 1898. gelskär och Myggan, en annan till det för sin yppiga vegeta- tion anmärkningsvärda Hästö, flere till närbelägna smärre hol- mar. Den 23 juni flyttade jag till Skedö, och den 28 blef det ännu längre österut belägna Pattskär mitt hufvudkvarter. Här- ifrån gjordes exkursioner till Getskär, Tofö, Julö och flere min- dre holmar. Den 5 juli anlände jag till Alglo, hvarifrån vägen togs till det isolerade, tämligen stora Jusarö. Under vistelsen därstädes gjordes en utflykt till Jusarögaddar, som förete en anmärkningsvärd vegetation. Den 14 juli^ genomströfvades Busö och den 16 Träsko, den osthgaste större holmen inom Ekenäs skärgård. Meningen var att fortsätta färden genom Snapper- tuna och Ingå, fortfarande i hafsbandet; tyvärr insjuknade jag och blef sålunda förhindrad att fullfölja mitt intressanta arbete. Emellertid har denna korta resa dock haft något resultat. Öbeskrifningar och floristiska anteckningar gjordes; äfven upp- rättades några växttopografiska beskrifningar och upptecknades af skärgårdsbefolkningen begagnade svenska växtnamn. Af de insamlade växterna äro följande för provinsen nya: Cardamine kirsuta och Convolvulus sejnuni, Oncophorms Wahlenhergi, Pla- giotliecium undulatum och Pottia Heimii. Till arkivet ber jag att härmed få öfverlämna särskilda anteckningar, upptagande ståndortsbeskrifningar, ortsbeskrifnin- gar och floristiska anteckningar, äfvensom en »Förteckning öfver svenska växtnamn, uppsamlade i Ekenäs skärgård.» Härefter förevisade herr Häyrén följande Aiiiuärkningsyärdai växter fniu Ekeuäs skärg^ärd: 1. Convolvulus sepium, funnen på Getskär och Espskiir samt synbarligen i tiden öfverförd till dessa holmar med barlast; 2. Plagiothecium undulatum, anträffad i en skuggig gran- skog på Jusarö; 3. Pottia Heimii, funnen i bärgspringor på Segelskär; 4. Ramalina polymorpha och 5. Physcia aquila från Se- gelskär; 6. Ramalina scopulorum från klippor på Jusarö; Mötet den 2 april 1898. 45 7. Cladonia rangiformis ^'pungens från Tvärminne, vä- xande på bärg invid hafvet; 8. Erysiphe communis, snyltande på Heracleum-h\diå, från Ekenäs stad; 9. Uncinula Salicis, på blad af Salix caprea, från Ekenäs stad samt 10. Fwnago vagans på ekblad, insamlade i Ekenäs stad. 2. Student A. Rantaniemi redogjorde för en af honom förliden sommar företagen Botanisk exbwrsioiisresa i Kemi socken. Om det floristiska utbytet från sin resa har herr Ranta- niemi till protokollet lämnat följande meddelande: »Viime kesänä tein Seuran matkaavulla kasvitutkimuksia Kemin pitäjässä. Kasviluettelon mukaan ölen merkinnyt 491 putkilokasvia pitäjän alueella ja lisäksi useampia painolasti- kasvia. Edellisistä oli 14 uutta Pohjois-pohjanmaalle (Ob:lle), lu- kuun ottamatta uusia Euplirasia- ja fiieraczitm-muotoja.» I anslutning till sitt föredrag förevisade herr Rantaniemi följande Ånmärknin^STärda växter fnin Kemi: Drosera ohovafa, Salix glauca X phyliccefoUa, Salix livida X myrtilloides, Potamogeton-Siviei\ bland dem P. Wolfgangi. I anslutning till herr Häyréns förevisning meddelade ama- nuens Harald Lindberg beträffande Förekomsten af Convolvnlus sepium pii Karelska näset, att han funnit denna art vildt växande i S:t Johannis sockens skärgård på holmar, där densamma för trettio år sedan anträf- fast af lektor A. J. Me la. Sedan senaste möte hade de botaniska samlingarna ökats genom följande gåfvor: II kärlväxter från mellersta Österbotten af stud. C. W. Fontell; 46 Mötel den 2 april 1898. 10 d:o från norra Österbotten af stud. A. Rantaniemi; 11 d:o från norra Karelen af stud. W. Axelson; 186 kärlväxter från Inari Lappmark, däribland flere för provinsen nya arter [Carex holostoma, Qalium trifiorum, Cysto- pteris montana, Alcliemilla alpina, Carum carvi, Betula verrucosa m. fl.), samt 52 lafvar och 24 mossor af forstmästare A. W. Granit och stud. B. R. Poppius; 15 mossor, 6 lafvar, 16 svampar samt 11 alger i 39 exx. från Ekenäs-trakten af stud. E. Häyrén; 9 kärl växter i 16 exx. från södra Tavastland af mag. O. Collin. Till de zoologiska samlingarna hade sedan februari- mötet inlämnats följande gåfvor: Lacerta vivipara med regenererad och tudelad stjärt, ta- gen i Kuopio-trakten 1895, af stud. J. Briining; 5 arter mollusker, bland dem en för Finland ny Clausilia- art från Karelska näset, af mag. Harald Lindberg; 16 arter mollusker från Nurmijärvi socken af mag. K. E. Stenroos; 3 d:o från Kiikala socken af d:r K. M. Le van der; 5 d:o från Ekenäs trakten af stud. E. Häyrén; 146 flaskor och 71 prof rör plankton och annat hydrofau- nistiskt material, äfvensom 15 prof spongiUider, insamlade i Keitele-trakten 1897, af stud. A. Luther; 20 flaskor planktonprof, tagna från sjöar i Kiikala socken 1897, af d:r K. M. Le vänder; il/?/rmeiIeo- larver från flygsandsfält i Sakkola af mag. Ha- rald Lindberg; c:a 28 arter Diptera i 105 exx. .och 7 arter Coleoptera i 25 exx. från Nystad, af stud. H. Söderman; 2 arter d:o från Helsingfors-trakten af stud. G. Lindel 1; 2 arter Lepidoptera från Helsingfors och Åland af stud. P. Gadd; en sällsynt fjäril från Nådendal af hr S. Sorthan; Mötet den 7 maj 1898. 47 Åcantliohdella, flere exx. från Patsjoki, af stud. B. R. Pop- pius; en egendomligt bildad kräftklo från Lojo af stud. A. Luther. Mötet den 7 maj 1898. Till inhemsk medlem invaldes med acklamation student Jalmari Ludvig Lydecken (föreslagen af doc. Le vänder). Ordföranden meddelade att Industristyrelsen, som fått sig anförtrodt vidtagandet af nödiga åtgärder för Finlands delta- gande i världsutställningen i Paris år 1900, i en skrifvelse af den 19 april d. å. uttalat den förhoppning, att Sällskapet måtte skänka företaget sitt understöd och deltaga uti nämda utställ- ning. Sällskapet beslöt hänskjuta ärendet till Bestyreisens hand- läggning. Till publikation anmäldes följande uppsatser: 1. A. W. Granit, Forstgeografiska studier i nordliga Lapp- marken; 2. A. W. Granit och B. R. Poppius, Ornitologiska under- sökningar i Enare, Utsjoki och Syd-Varanger socknar. — Utgör bihang till E. Nordlings uppsats om »Fågelfaunan i Enare socken». Till arkivet öfverlämnades följande manuskript: Genom ordföranden: 1. Af student Alexander Luther i Keitele gjorda an- teckningar om växt- och djurnamn, om folkseder, skrock o. d., anteckningar, hvilka enligt af prof. K. Krohn gifvet utlåtande vore synnerligen värdefulla. Genom prof. A. O. Kihlman: 2. Heikki Söderman, Luettelo Uudenkaupungin ja sen ympäristön kasveista. 48 Mötet den 7 maj 1898. Ordföranden omnämde att ornitologen, forstmästare C. H. Goebel i Kola, hvilken nästinstundande sommar å fartyget »Phoenix» ärnade idka fiske utanför Murmanska kusten, inbju- dit äfven finska forskare att ombord å nämda fartyg anställa undersökningar af hafsorganismerna i detta område, äfvensom att doc. Le van der sannolikt blefve genom Universitetets för- sorg satt i tillfälle att begagna sig af det gjorda anbudet. Sedan ordföranden med hänvisning till förhandlingarna å april-mötet upplyst, att Consistorium Academicum sannolikt komme att försträcka student Wäinö Borg sökt bidrag till en bota- nisk resa i Kemi lappmark, återupptogos till slutlig behandling de ansökningar om reseunderstöd, som vid nämda möte icke kommo under ompröfning. Och beslöt Sällskapet i enlighet med bestyreisens förslag tilldela stud. A. Rantaniemi 400 mark föf floristiska under- sökningar i Kemi lappmark; studd. T, H. Järvi och A. J. Silfvenius 350 mark för insamlande af såväl land- som sötvattendjur på Karelska näset; stud, Walter M. Axelson 100 mk för botaniska forsk- ningar mellan Pielinen och Höytiäinen; stud. J. Eemil A ro 250 mark för entomologiska under- sökningar i trakterna kring Uleåträsk samt fil. kand. Ewald Oden vall 100 mark för insamling af o spindlar i Lappajärvi, i Lempälä eller på Åland. Professor John Sahlberg afgaf följande meddelande Om Plasteuis retusa L. och dess förekomst i Fiiilaud. »1 anledning däraf, att nattfjäril n Plastenis subtusa F. på senaste möte anmäldes såsom ny för vår fauna, erinrade jag mig, att min son Unio senaste sommar fångat några exemplar af samma släkte i Karislojo. En undersökning, företagen i syfte att utröna, om äfven dessa tillhörde ifrågavarande art, utvisade emellertid, såsom jag redan förut antagit, att här förelåg den andra europeiska arten, Plastenis retusa L. Dock förtjänar äfven Mötet den 7 maj 1898. 49 detta fynd omnämnas, emedan sagda art, som saknas i finska samlingen, icke med full visshet kunnat räknas till vår fauna. Den upptages nämligen af d:r Tengström endast på grund af skriftligt meddelande från professor Nordmann, att arten vore funnen vid Helsingfors. Det är således af stort intresse att nu få dess förekomst i Finland konstaterad. Exemplaren, 5 till antalet, fångades på koder, på en med Salix-huskav bevuxen fuktig äng invid Lojo sjö i augusti månad.» Lektor A. J. Me la lämnade följande utredning om Jjymphaea tetragona's synonouii och ntbreduin^. »Prof. Kihlmanin suosiollisella välityksellä sain nähdä Pie- tarin Bot. Kasvitarhan herbaariossa säilytetyt Nymphaeat. Näitten joukossa ölen, niinkuin odotin, tavannut Nymphoea fennicaw^xn, kuitenkin ei Wenäjältä, vaan sen sijaan Siperiasta, Irkutskin ympäristöstä, josta löytyy Turczaninov^Mn ottamia kappaleita. Näistä käy selville, etta Georgi jo vuonna 1772 oli ta- vannut tämän kasvin Ylä-Angaran varsilla ja vuonna 1775 se- littänyt sen uutena lajina nimellä Nymphcea tetragona, vaikka hanen selityksensä on niin virheellinen, etta siitä päättäen pi- kemmin luulisi hanen tarkoittavan pientä N. candidaa. Myöhem- min selitti sen Aiton Kew'n kasvitarhassa kukkivan kappaleen niukaan (Hortus Kew'ensis, ed. II), nimittäen sen nimellä Nymphcea pygmcea. Tämä oli saatu Kiinasta. N. tetragona ja N. pygmcea näyttävät olevan synonymeja, ja vaikka huonosti säilytetyt herbaariokappaleet eivät voikaan antaa täysin ratkai- sevaa päätöstä, näyttää minusta kuitenkin aivan luultavalta, etta N. fennicaakaan ei voi pitää muuna kuin N. tetragonan suo- malaisena muotona, jos se siitä eroaa ollenkaan. Jos siihen saa luottaa, mitä kirjallisuudesta tunnetaan N. tetragonan (alias N. pygmcBan) levenemisestä, olisi se löydetty Siperiassa Angaran ylävarsilla, Lenajoen varsilla, Jarkin luona Irtysch-joen varsilla sekä Mandschuriassa ja Kiinassa. Uusim- pien tietojen mukaan on myös käynyt selville, etta se pieni 4 50 Mötet den 7 maj 1898. lumme, joka täta ennen Kanadassa on käynyt nimellä N. oclo- rata v. minor, on sekin N. tetragona. Niinkuin näyttää olisi siis N. tetragona (leorgi hyvin laa- jalle levinnyt. Kuitenkin täytyy saada nähtäviksi sekä Amerik- kalaisia etta tuoreampia Siperialaisia kappaleita, ennenkun voi olla aivan varma siitä, onko N. fennica täydellisesti identtinen N. tetragona n kanssa.» Docent Enzio Reuter uppläste följande af professor O. M. Reuter insända uppsats: En för Fiulaud ny snöpodurid. (Se Smärre uppsatser N:o 14). I anslutning till detta meddelande omnämde forstmästare A. W. Granit, att han förliden vinter i Sibbo iakttagit små svarta insekter, hvilka lifligt rörde sig omkring på snön. Efter tre dagar voro de försvunna. Professor J. P. Norr lin höll följande andragande: Om förändringar i vegetationen eller ståndorterna, framkallade af kul- turen, och om några bäraf betingade åtgärder. (Se Smärre uppsatser N:o 15). Sällskapet beslöt enhälligt, i enlighet med herr Norrlins i nämda andragande gjorda förslag, hänskjuta frågan till Besty- reisens ompröfning och vidare åtgärd. I anslutning till föregående anförande uppläste prof. Norr- lin ett uttalande Om utvägar att 1 viirt land åstadkomma naturparker. (Se Smärre uppsatser N:o 16). Efter en liflig diskussion beslöt Sällskapet enhälligt upp- draga åt Bestyreisen att vidtaga alla sådana åtgärder, som kunde lända till frågans befrämjande och lösning. Mötet den 7 maj 1898. 51 Professor Norr lin föredrog vidare Om åtgärder för skyddande af sällsyntare och lätt utro- tade växtarter. (Se Smärre uppsatser N:o 17). Sällskapet beslöt i anledning liäraf hänskjuta frågan till Bestyreisen, som ägde att vidtaga nödiga åtgärder i af föredra- garen antydt syfte, samt uppdrog därjämte åt densamma att, i enlighet med ett af prof. Kihlman vakt förslag, snarast möj- ligt till skolorna öfversända ett cirkulär vidkommande det i prof. Norrlins uttalande berörda förhållandet. Professor J. A. Palmen uppläste följande af honom och prof. Norrlin affattade Förslag till närmare samarbete mellan Sällskapets medlemmar. (Se Smärre uppsatser N:o 18). Beslöts utan meningsskiljaktighet öfverlämna ärendet till Bestyreisens ompröfning och vidare åtgärd. Till de botaniska samlingarna hade öfverlämnats föl- jande gåfvor: Potentilla argentata Jord. från Lojo och Pot. argentea var. perdivisa Borb. från Karelska näset, nya för samlingen, af mag. H. Lindberg; o Carex livida från Abo-trakten, ny för provinsen, af stud. A. K. Cajande r; Betula nana X verrncosa från Ylivieska samt 5 arter ru- derat- och ballastväxter från norra Österbotten af apotek. A. Sten; 11 algprof från norra Karelen af mag. I. O. Bergroth och stud. J. I. Lindroth; 43 d:o från Karelia pomorica af mag. L O. Bergroth och stud. C. W. Fontell; 17 algprof och 7 preparerade alger från norra Tavastland samt 2 algprof från Lojo af stud. A. Luther; en vacker samling hafsalger i talrika exemplar från Esbo Löfö af mag. K. H. Stenberg; 52 Årsmötet den 15 maj 1898, 6 algprof från södra Finland och en samling hafsalger från Lappviks skärgård nära Hangö af prof. Fr. Elf vin g. Bestämdes att årsmötet, på grund af infallande påskhög- tid, skulle hållas den 15 maj. o Årsmötet den 15 maj 1898. Ordföranden professor J. A. Palmen uppläste sin så ly- dande Årsberättelse rörande Sällskapets värksamhet 1897—98. »Den nydaning, som i midten af vårt sekel gjorde sig gällande i alla land och på alla områden, och hvaraf en gnista för jämt ett halfsekel tillbaka så minnesrikt tände sinnena äf- ven hos oss, gaf sig tillkänna också på det område vårt Säll- skap gjort till sitt. Äfven här bildade 1840- och 1850-talen brytningsperioden; striden medförde kraftförlust, men också hf. När krisen gått öfver fortfor lifvet att glöda under askan. Glöden tilltog småningom, och nu, i slutet af seklet, se vi lågan fladdra nog så lifligt och bränsle icke häller saknas. Men leden af dem, som voro vittnen till de kritiska tiderna, glesna alt mer, och äfven detta år ha några af dem bäddats i fosterjorden. Vi hade glädjen att ännu den 14 januari bringa en enkel, vördnadsfull hälsning och hyllning åt 80-åringen Zachris To- pelius samt vårt hjärtliga tack för den vida blick på vårt land och dess natur han öppnat för oss alla, för den varma kärlek till alt lefvande, hvilken lät honom skörda allas genkärlek, äf- vensom för den värksamhet han utvecklat i vårt samfund (se- dan 18B4), särskildt åren 1842—47, då han var dess sekrete- rare. Men helt få veckor efter hyllningen fick landet sorg. Den gamles varma hjärta hade upphört att slå, och den blida blic- ken hade slocknat. Vårt folk har dock kvar hvad Sylvias och Årsmötet den 15 inaj 1898. 53 Ljungblommornas skald sjungit, hvad siaren och fosterlandsvän- nen vakt till lif. Och detta lif skall ej upphöra så länge fin- ska hjärtan klappa. Tvänne andra åttioåringar, hvilka Sällkapet är skyldigt tack för sin ekonomiska ställning, hafva jämväl gått bort. Professor Sven Gabriel Elmgren, som inträdde i samfundet år 1844, vårdade under 16 års tid (1871 — 87) dess räkenskaper, och bi- vistade därunder ofta dess möten. Och senator Klas Her- man Molander, som invaldes redan 1836, har såsom lång- varig vårdare af hela landets finanser ej blott indirekt, utan ock direkt medvärkat till Sällskapets gynnsamma utveckling i eko- nomiskt hänseende. Vidare har Sällskapet den 9 mars 1898 förlorat en in- hemsk medarbetare, forstmästare Casimir Evald Wilhelm Bränder, hvilken i dess skrifter offentliggjort tvänne afhand- lingar om fågelfaunan i Pudasjärvi och i Parkano; den aflidne har dessutom tidt och ofta insändt spridda notiser af ornitolo- giskt innehåll. Bland yngre medlemmar har aflidit fil. mag. Johan August Flinck, invald 1878, hvilken utvecklat värk- samhet på botanikens område, hvarom en växtanatomisk un- dersökning äfvensom inlämnade samlingar och anteckningar bära vittne. Herr Otto Brusiin åter, som inträdde i Sällkapet 1873 och nyligen afled i Helsingfors, intresserade sig för ornitologisk samlarevärksamhet, hvaraf resultaten hamnat i Tavastehus läro- värk. Och apotekare d:r Hugo Lojander, invald 1884 och afliden för kort tid sedan, har egnat uppmärksamhet åt bota- niskt-farmaceutiska frågor. Bland Sällskapets utländska ledamöter har inträffat ett anmärkningsvärdt dödsfall, i det den celebre danske forskaren J. J. S. Steenstrup, vidt berömd som en mångsidig lärd och såsom den, hvilken till först fullständigare och klarare än andra uppfattat betydelsen af generationsväxlingens idé, atlidit den 20 juni 1897. Han är äfven känd för sin tolkning af de lämnin- gar från förhistoriska tider, hvilka i form af »Kjökkenmöddin- gar» ådragit sig så stor uppmärksamhet. 54 Årsmötet den 15 maj 1898. Genom inval af nya medlemmar hafva de ungas led under året ökats med 9 personer. Sällskapets 7 månadsmöten hafva varit besökta talrikare än någonsin, i det att vanligen 30-40 personer varit närvarande. Sammanlagd! hafva hållits omkring 70 andraganden, af hvilka nå- got mera än hälften af botaniskt innehåll; dessa andraganden hafva hållits af hrr Aro, Arrhenius, Borg, Brenner, Ca- jander, Elfving, Fontell, Granit, Hult, Häyrén, Kihl- man, Laurén, Levander, H. Lindberg, — hvars meddelande om fynd af glaciala växtrester i sydöstra Finland förtjänar sär- skild uppmärksamhet, — Lindroth, Luther, Mela, Montell, Olsson, Poppius, E. Beuter, O. M. Beuter, Sselan, Sahl- berg, Segercrantz, Stenroos, Sucksdorff, Sundvik, Thesleff, Wainio, Westerlund. Af Sällskapets publikationer har 23:dje häftet af Medde- landena till detta möte blifvit färdigt, innehållande nästföregå- ende års förhandlingar, redigerade af professor Elfving. Af Ada hafva utkommit band XIII, 482 pag., med afhandlingar af hrr Brenner, Herlin, Keekman, Laurén, Kihlman, Wai- nio oeh C. A. Westerlund, samt band XIV, innehållande uppsatser af hrr Wainio, Elfving och Mela. Till publikation hafva anmälts följande afhandlingar: O. M. Beuter, Tliysanoptera fennica. Förteckning och beskrif- ning öfver Finska Thysanoptera; R. Hult, Växtgeografiska anteckningar från finska Lappmarkens skogsregion ; K. M. Levander, Om några möjligen relikta djurformer i Fin- ska och Bottniska viken; H. Kränk, Fågelfaunan i Gamla Karleby, Larsmo och en del af Kronoby socknar; K. E. Stenroos, Das Thierleben im Nurmijärvi See. Eine fau- nistisch-biologische Studie; \. Borg, Tietoja kasvistosta ja kasvuliisuudesta Längelmäen, Orih veden ja Kuorehveden pitäjissä; Årsmötet den 15 maj 1898. 55 B. R. Poppius och A. W. Granit, Ornitologiska iakttagelser i Enare, Utsjoki och Syd-Varanger sommaren 1899; O. Collin, Tre botaniska meddelanden. Dessutom hafva till arkivet inlämnats: A. K. Caj änder, Kasvihavaintoja Mynämäen kihlakunnan man- nerosissa; E. Häyrén, Botaniska anteckningar från Ekenäs skärgård; H. Söderman, Luettelo Uudenkaupangin ja sen ympärislön kasveista; A. Luther, Annotationer om växt- och djurnamn i Keitele samt uppgifter om folkets användande af växt- och djurarterna, ordspråk, skrock m. m. För närvarande befinna sig under tryckning icke färre än tre band af Ada. Det XV:de är ett zoologiskt häfte, inne- hållande redan färdigtrykta af handlingar af E. Nordenskiöld, Stenroos och Nordling; dessa uppsatser skola efterföljas af andra förut inlämnade. I band XVI är en afhandling af Bren- ner trykt och en annan mera omfattande af Hult påbörjad. I band XVII ingår en redan färdigtrykt längre afhandling af Stenroos. Reseberättelser hafva föredragits af hrr Borg (1895), Ca- jander, Aro, Rantaniemi och Häyrén, alla från sommaren 1897. För nästkommande sommar har Sällskapet tilldelat rese- understöd till olika belopp åt följande personer: J. I. Lindroth och A. K. Cajander 850 mark för floristiska och mykologiska forskningar i Olonets; P. A. Rantaniemi 400 mark för floristiska undersökningar i Kemi lappmark (tillsammans med V. Borg, för hvilkens räk- ning nödiga resemedel torde försträckas af Universitetet); T. H. Järvi och A. .1. Silfvenius 350 mark för insamlande af såväl vatten- som landdjur på Karelska näset; W. M. Axelson 100 mark för botaniska forskningar mellan Pie- linen och Höytiäinen; J. E. Aro 250 mark för entomologiska samlingar i trakterna af Uleåträsk; E. Odenvall 100 mark för insamling af spindlar i Lappa- järvi, Lempälä eller Åland. 56 Årsmötet den 15 maj 1898. I likhet med hvad föregående år varit fallet har Besty- reisen hållit ett antal sammanträden, under hvilka särskilda frågor blifvit förberedda. Några af dem hafva föredragits för Sällskapet och af detsamma blifvit antagna. Det har galt upp- slag, som för Sällkapet framtida program kunna hafva mycken bärvidd. På förslag af prof. Norrlin har beslutits skrida till åtgärder att förekomma de förödelser, för hvilka sällsynta eller eljes anmärkningsvärda växtarter utsättas, i det de sköflas an- tingen för botaniska behof eller såsom medicinala eller prydnads- växter; i syfte att stäfja ofoget skall ett cirkulär till skollärare och allmänheten utfärdas. Densamme har därjämte föreslagit, och Sällskapet har jämväl uppdragit detta åt sina exkurrenter, att närmare studera de förändringar vegetationen lokalt undergår i följd af kulturella orsaker. Likaledes har Sällskapet, på grund af samma initiativ, beslutit återupptaga den af andra tidigare vakta frågan om nödvändigheten af att reservera s. k. naturpar- ker, i hvilka naturen finge kvarblifva i så vidt möjligt ostördt skick, för att vittna om det ursprungliga Finland, som eljes förr eller senare i följd af den fortskridande odlingen alldeles skall försvinna. Förslaget har denna gång antagit en form, som borde möjliggöra dess realiserande, den nämligen, att lämpliga partier af kronojord tilsvidare för en längre tid blefve fredade, hvarefter i framtiden närmare åtgörande kunde träffas om par- kernas fortfarande fredande, genom hvilken åtgärd dock något blefve gjordt, innan det är alldeles för sent. Slutligen har ge- nom ett beslut af Sällskapet ett mera intensivt personligt sam- arbete mellan särskilda dess medlemmar i och för speciella upp- gifter stälts i utsikt, en åtgärd, som ej blott kan leda till posi- tiva vetenskapliga resultat och tillgodogörande af de krafter, som finnas inom Sällskapet, utan ock utgöra en garanti för att arbetet skall fortgå mera oberoende af tillfälliga hinder för de enskilda medarbetarne. Enligt min personliga öfvertygelse skulle anordningen i all synnerhet gagna därigenom att inom vårt samfund en kraftigare samkänsla utbildades och i följd däraf ett än mer pulserande vetenskapligt lif komme till stånd. • Årsmötet den 15 maj 1898. 57 Ännu bör annoteras en omständighet, som — ehuru ej af naturvetenskaplig art — dock framdeles skall indirekt un- derlätta Sällskapets värksamhel. En upplyst Styrelse har näm- ligen tilldelat Sällskapet utvidgad portofrihet, hvarigenom Säll- skapet medels utsända frågecirkulär kan ställa sig i kontakt med den stora allmänheten och dymedels vinna en mängd värde- fulla upplysningar. Slutligen bör nämnas, att Sällskapet under året sändt en vördsam lyckönskan till K. Finska Hushållningssällskapet i an- ledning af dess 100-års jubileum samt att Industristyrelsen uppfordrat Sällskapet att medvärka vid Finlands deltagande i världsutställningen i Paris år 1900. En kort återblick på det gångna året ger vid handen att detta, likasom de nästföregående, karaktäriseras af framsteg på det vetenskapliga området; och i betraktande däraf, att Säll- skapets yngre krafter, att döma af de alt mer talrikt besökta mötena och de alt talrikare exkurrenterna, synas intresserade för Sällskapets program, vågar jag hoppas, att samfundets fram- tid fortfarande skall gestalta sig gynsamt. » Ordföranden föredrog vidare följande af skattmästaren, bankdirektör L. von P fal er sammanstälda Årsräkniu^ för år 1897. Debet. Behållning från år 1896. Stående fonden. Hypoteksföreningens 4 Y2 7o obl. af 1884 .... 5^ 13,500: — Helsingfors stads 4 72 7o o^^- af 1882 ^kf 5,500: — Helsingfors stads 4 Y2 ^h obl. af 1892 5%: 3.000: — 58 Årsmötet den 15 maj 1898. « Å depositionsräkning i Nordiska Aktie- banken 5%: 6,000: — 28,000: — Senator J. Ph. Palmens fond. Hy poteksf öreningens 4 Va 7o o^l. af 1884 5%: 7,500: — Å depositionsräkning i Nordi- ska Aktiebanken . . . ^mf 2,500: — 10,000: — Sanmarkska fonden. Utlånadt till hr John Sahlberg mot revers och proprieborgen ä 5 % ^^ 2,000: — D:o d:o d:o å 5 V^ » 2,000: — 4^000: — o Arskassan. Finska brandstodsbolagets för landet 3,6 7, obl. af år 1896 . Shf 1,400: — A depositionsräkning i Nordi- ska Aktiebanken .... 929: 30 Å löpande räkning i d:o . . 1,568: 12 3,897: 42 45,897: 42 Inkomster tmder året. Anslag från Längmanska fonden . . 4,000: — Statsbidrag för år 1897 3,000: — Influtna räntor: å Hypoteksföreningens 4 Y2 Vo obl. af 1884 5^ 945: ~ å Helsingfors stads 4 ^2 Vo obl. af 1882 . . . %^ 247: 50 å Helsingfors stads 4 72 Vo obl. af 1892 . . . ^^if Vdb: — å hr John Sahlbergs skuld- I sedlar ä 5 Vo • • • ^"f 200: å bankdepositioner å 4 7o » 353: å löpande räkning ä 2 7o * ^l- 64 I 30 1,912:44 i I Årsmötet den 15 maj 1898. 59 Ledatnotsafgifter: af A. K. Gajander . . . Sitif 15: — » Axel Sten . . . » 15: — » H. Federley . . » 15: » H. Söderman . . » 15: - » W. Segercrantz . » 15: - » K. 0. Elfving . . » 15: » VV. M. Axelson . . » 15: — » 0. A. Kosonen » 15: » J. E. Aro . . . » 15: » T. H. Järvi .... » 15: » A. J. Silfvenius . » 15: » B. Ståhlberg . . . » 15: — 180: 9,092: 44 %c 54,989: 86 Kreå it. - Utgifter under året. Arvoden: åt sekreteraren . . . 9mf 200 — åt bibliotekarien ... » 300 Reseunderstöd åt J. Pl Aro . . 150 D:o » 1. 0. Bergroth 600 D:o » A. K. Gajander 100 — D:o » E. F. Häyrén 120 D:o » H. Kränk . . 200 • — D:o » H. Lindberg . 300 D:o » J. I. Lindroth 120 — D:o » A. Luther . . 200 D:o » B. R. Poppius 500 D:o > E. A. Wahlberg 200. Ränta å Sanmarkska fonc len till enkefru S. San mark . . , 200: — Vaktmästarearvode 100: — Tryckningskostnader .... 3,517: 23 Annonser 258: 21 Porto, frakt m. m 517: 64 7^583: 08 60 Årsmötet den 15 inaj 1898. Behållning till år 1898. Stående fonden: Hypoteksföreningens 4 Yg 7o obl. af 1884 . . . . %^ 13,500: — Helsingfors stads 4 V2 Vo obl. af 1882 5%- 5,500: — Helsingfors stads 4 V2 7o obl. af 1892 Skf 3,000: — Å depositionsräkning i Nordi- ska Aktiebanken .... 6,000: — 28,000: — Senator J. Ph. Palmens fond: Helsingfors stads 4 Y2 % obl. af 1884 Wnf 7,500: — o A depositionsräkning i Nordi- ska Aktiebanken .... 2,500: — 10,000: — San markska fonden: Utlånadt till lir John Sahlberg mot revers och proprieborgen ä 5 % ^mf 2,000: — D:o d;o d:o å 5 7o » 2,000: — 4,000: ~ o Årskassan. Finska Brandstodsbolagets för landet 3,6 7o obl. af 1896 . . . %^ 1,400: — A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken .... 5%: 2,000: — Å löpande räkning i d:o d:o 2,006: 78 5,406: 78 47,406: 78 ^if 54,989: 86 Härpå beviljades skattmästaren, på förslag af revisorerna, prof. Sselan och rektor Brenner, full ansvarsfrihet för hans för- valtning af Sällskapets medel. Årsmötet den 15 maj 1898. 61 Intendenten, professor A. O. Kihlman uppläste nedan- stående Arsredogörelse öfver de botauiska samlingarnas tillväxt. »Tillväxten af de botaniska samlingarna har, jämförd med den under närmast föregående år, varit relativt ringa, nämligen inalles endast 1456 nummer, af hvilka 1090 kärlväxter, 61 mos- sor, 61 lafvar, 17 svampar, 126 alger och algpreparat samt 101 nummer frön, spritpreparat m. m. Man torde dock icke häraf hafva anledning att befara någon afmattning af Sällskapets värk- samhet i afseende å de finska samlingarnas förkofran, utan minskningen bör tvifvelsutan uppfattas som en yttring af till- fälligheter, hvilka störa hvarje statistik. Bland gåfvorna märkas främst trenne större samlingar af kärlväxter, nämligen af mag. H. Lindberg från Karelska nä- set, af stud. A. K. Cajand er från Abo-trakten och af forst- mäst. A. W. Granit och stud. B. B. Poppius från Inari-Lapp- mark, den sistnämda omfattande jämväl talrika spritpeparat. För öfriga, delvis värdefulla, alltid välkomna gåfvor har Säll- skapet att tacka följande personer: proff. Fr. Elf vin g och E. Sundvik, doktorerne W. Laurén och Edv, Wainio, rekto- rerne M. M. W. Brenner och E. J. Buddén, senatskammar- förvandt G. Sucksdorff, magg. I. O. Bergroth, J. A. Flinck (genom A. Arrhenius), R. Herlin, O. Collin och H. Sten- berg, apothekaren A. Sten, redaktör P. Hj. Olsson, stu- derandene W. Axelson, W. Borg, C. W. Fontell, E. Häy- rén, A. Leinberg, J. I. Lindroth, A. Luther, A. Ranta- niemi, A. J. Silfvenius, O. Sundvik, H, Söderman, R. Wegelius, äfvensom af undertecknad, intendent, hvarjämte ett an- tal växter förvärfvats genom Helsingfors botaniska bytesförening, och slutligen rektor A. Arrhenius inlämnat samlingar af elever vid Nya Svenska Lärovärket. Äfven detta år har den inhemska floran riktats med nå- gra nya arter, näml. bland kärlväxter: Erythrcea centaurmm och Olyceria ijlicata (Karelska näset, H. Lindberg), Potentilla argentata (Lojo-trakten, H. Lindberg, det. H. Siegfried), Co- 62 Årsmötet den 15 maj 1898. toneaster unifiora (A. O. Kihlman), Torilis anthriscus (Åland, J. E. Montell). Bland mossorna märkas likaså de nya arterna Dkhelyma capillaceum (Åbo-trakten, A. K. Caj an der, det. H. Lindberg), Philonotis ccesjntosa, Polytrkhum fragilifolium n. sp. och Oncophorus riparius n. sp, (alla från Karelska näset, H. Lindberg). Beträffande samlingarnas bearbetning torde särskildt för- tjäna framhållas, att de finska Potentilla-foTmevna. under året reviderats af den kände specialisten H. Siegfried i Winterthur.» Intendenten, docent K. M. Le van der uppläste följande Årsredogörelse öfver de zoologiska samliugaruas tillväxt. »De zoologiska vertebratsamlingarna hafva sedan senaste årsmöte tillväxt med 1 däggdjur och 10 fågelarter, af hvilka senare böra nämnas: Sylvia nisoria från Drumsö, förärad af lyceist R. Palmgren, Locustella ncevia från Rantasalmi, af mag. A. We- sterlund, samt den hos oss förut icke anträffade Circaetiis galliens från Perkjärvi, erhållen till samlingarna af kapten .1. Baeckman. För de öfriga gåfvorna står Sällskapet i förbindelse till följande personer: mag. O. Collin, herr Karl Holmström, baron C. Munck och lyceist R. Palmgren. — Till äggsamlin- gen hafva skänkts: bo och ägg af Sylvia nisoria af lyc. R. Palm- gren, bo och ägg af Fulica atra af stud. V. Segercrantz samt 2 ovanliga hönsägg af stud. A. Thesleff. Af öfriga vertebrater hafva till samlingarna förärats: en ödla med tudelad stjärtspets af stud. J. Briining samt två fiskarter, skänkta af prof. J. A. Palmen och d:r E. Wainio. En rikare tillväxt är att anteckna för evertebratafdelnin- garna. Sålunda hafva till den finska mollusksamlingen, på hvars ordnande och noggranna katalogisering stud. A. Luther under senaste vinter nedlagt icke ringa arbete, inlämnats af stud. E. Häyrén 5 arter, stud. A. Leinberg 1 art, d:r K. M. Lev än- der 3 arter, mag. H. Lindberg 5 arter, fil. kand. K. E. Sten- roos 16 arter, stud. A. J. Silfvenius 35 arter i c:a 90 prof, Årsmötet den 15 maj 1898. 63 stud. A. P. Rantaniemi 6 arter. Bland dessa gåfvor finnas tre för faunan nya arter, nämligen Helix aculeata (Lojo, A. Luther), CJaiisilia cana (Karelska näset, H. Lindberg), Bytliinia ventri- cosa (Viborg, A. J. Silfvenius). Den redan ganska rikhaltiga samlingen af planktonprof och annat hydrofaunistiskt material från våra hafskuster, sjöar och andra vattensamlingar har erhållit en betydande tillök- ning genom det af Sällskapets exkurrent, stud. A. Luther, under hans resa till Keitele-trakten hopbragta materialet, för- varadt i 146 flaskor och 71 profrör. Dessutom hafva inlämnats 20 dylika prof från Kiikala-trakten af d:r K. M. Le vänder. Ur aflidne guvernör A. J. Malmgrens samling hafva erhållits 31 planktonprof, till största delen från Kajana-trakten, samt 4 dylika utan lokaluppgift. Af Crustaceer hafva inlämnats: en androgyn flodkräfta af d:r E. Wainio, en monströs kräftklo af stud. A. Luther; 12 prof djupvattencrustaceer och en parasitisk crustacé hafva erhål- lits ur Malmgrenska samlingen. hisektsamlingarna hafva riktats genom följande gåfvor: Lepi- doptera: 2 arter af stud. P. Gadd, 1 art af herr S. Sorthan, 1 art af stud. K. O. Elf vin g; Coleoptera: 4 arter af stud. A. Lein- berg, 2 arter af stud. G. Lindell, 7 arter i 26 exx. af stud. H. Söderman; Diptera: 28 arter i 105 exx. af stud. H. Söderman. Af öfriga lägre djur hafva förärats: en plattmask från löja af mag. O. Gol lin, Acanthobdella peledma af stud. B. R. Pop- p lus; ur Malmgrenska samhngen hafva erhållits några fiskiglar och intestinalmaskar från Phoca harbata; af stud. A. Luther hafva till samlingarna inlämnats 15 prof Spongillider.» Bibhotekariens, docent Enzio Reuters Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt var af följande lydelse: »Sällskapets bibliotek har under det nu tilländalupna värk- samhetsåret (från den 13 maj 1897 till den 13 maj 1898) till- växt med ett volymantal, som öfverstiger antalet af de under 64 Årsmötet den 15 maj 1898. närmast föregående motsvarande perioder erhållna publikatio- nerna. Antalet nytillkomna nummer utgör 741, fördelade med hänsyn till innehållet på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet . . . 360 Botanik 105 Zoologi 121 Landt- och skogshushållning ... 9 Geografi 21 Geologi, paleontologi 44 Fysik, kemi, medicin 23 Matematik, astronomi, meteorologi . 6 Antropologi, etnografi 3 Diverse skrifter 49. Likasom förut har det vida vägnar största antalet publika- tioner erhållits af lärda samfund, vetenskapliga institutioner och tidskriftsredaktioner, hvilka med Sällskapet stå i regelbundet skriftutbyte. Dessa uppgå för närvarande till 253, af hvilka under det förflutna året tillkommit följande fem; Museum fiir Naturkunde, Berlin, Naturwissenschafthche Gesellschaft »Isis», Bautzen, The University of Nebraska, Lincoln, Portland Society of Natural History, Portland, samt University of Pensylvania, Philadelphia. För välvilliga, delvis värdefulla bokgåfvor står Sällskapet dessutom i tacksamhetsskuld till K. Nederlandsch Meteoro- logisch Instituut i Utrecht, Société ouralienne d'amateurs des Sciences naturelles i Jekaterinenburg, Finska Landt- bruksstyrelsen, Kejs. Finska Hushållningssällskapet, Inspektören för fiskerierna i Finland, Redaktionen af »Luonnon Ystävä» samt till herrar H. Arptowski, A. Blytt, M. Brenner, P. T. Cleve, H. Conwentz, Fr. Elfving, Ch. Janet, F. R. Kjellman, J. Lange, A. Lorenzi, S. Mur- beck, E. Reuter, Th. Schube, E. Warming och R. v. Wettstein.» Årsmötet den 15 maj 1898. 65 De statutenligt härpå försiggående valen af Sällskapets tjänstemän och öfriga funktionärer utföll sålunda, att med öf- vervägande röstpluralitet utsagos till ordförande professor J. A. Palmen, vice ordförande professor Fr. Elf vin g, sekreterare rektor Axel Arrhenius, skattmästare bankdirektör Leon. von Pfaler, intendent för de botaniska samlingarna professor A. O. K i h 1 m a n , intendent för de zoologiska samlingarna docent K. M. Le- vander, medlem i Bestyreisen den i tur afgående, professor .J. S a h 1 b e r g , suppleanter i Bestyreisen d:r V. F. Brotherus och doc. K. M. Le v änder, revisorer af pågående kalenderårs räkenskaper professor Th. S se lan och rektor M. B ren ner. Ordföranden uppläste skatt mästarens kassarapport, som utvisade en behållning per dato Fmk. 7,254: 23. Framlades 23:dje häftet af Sällskapets Meddelan- den, redigeradt af prof. Elf vin g. Dess pris faststäldes till 2 mk 50 p. Till publikation inlämnades följande afhandling, hvars innehåll i korthet refererades af författaren : M. Brenner, Observationer rörande den Nordfinska flo- ran under 18:nde och 19:nde seklen, särskildt med afseende å kärlväxterna i Öster-Norrbotten, Nord-Österbotten och Kajanien. Doktor E. Nordenskiöld förevisade En preparatsamling: af Acarider samt meddelade därvid råd och anvisningar angående dessa djurs insamling och konservering. 66 Årsmötet den 15 maj 1898. Professor J. A. Palmen förevisade å prof. O. M. Re li- ter's vägnar ett i dvaltillstånd sig befinnande exemplar af den i Afrika lefvande egendomliga Luugflskeii, Protopterus annectens, uttaget ur sitt slemhölje i leran, hvarest djuret vid den torra årstidens annalkande döljer sig. Amanuens Harald Lindberg redogjorde för sina huf- vudsakligen på Murbeck's monografiska utredning grundade undersökningar öfver Det finska floraomradets Ag-rostis-former samt beskref därvid särskildt Agr. perennans Walt. (Tuckerm.), som föredragaren ansåg vara identisk med Agr. hottnica Murb., en synnerligen märkelig art, hvilken nyligen anträffats i Sverige och af föredragaren befunnits vara företrädd äfven i Herbarium Fennicum genom särskilda exemplar från olika lokaler och un- der växlande namn. — Föredraget belystes genom talrika her- barii-exemplar. Se utförligare Smärre uppsatser N:o 19. Herr Lindberg lämnade vidare följande meddelande Om Sphagnum aimulatuni Lindb. fil., en förut obeskrifven art, som han förliden sommar funnit i Sak- kola socken på Karelska näset: »Den 1 juli 1897 anträffade jag i en sank mosse invid Jortikanlampiträsk i Voloska by, Sakkola socken, en Sphagnum- form, hvilken vid mikroskopisk undersökning visade sig icke kunna identifieras med någon af de i Europa och Nord-Amerika före- kommande arterna. Jag har därföre urskilt den såsom ny art och gifvit den namnet S. annulatum, emedan den utmärkes genom talrika ringporer längs kommissurerna på utsidan af bladen; på dessas insida saknas porer fullständigt. Genom detta sitt porförhållande och de på insidan mycket tydligt inneslutna kloro- fyllcellerna afviker denna art från den närstående S. Dusenii Årsmötet den 15 maj 1898. 67 (C. Jens.); dessutom äro bladen ej ensidigt böjda, såsom van- ligen är fallet hos den sistnämda. Jag har sändt exemplar af S. animlatum till C. Warnstorf i Neuruppin, som i bref af den 25 april 1898 i anledning häraf yttrar följande: »Zu meiner Freude känn ich Ihre Ansicht, dass das 8. annulatum einen neuen Typus repräsentirt, voll und ganz bestätigen. Die neue Art schiebt sich zwischen S. Dusenii, dem sie habituell sehr ähnlich sieht, und 8. mendocinum Sull. und biidet oif enbär ein Mittelglied von beiden.» Under föredraget framlade herr Lindberg talrika exem- plar af ifrågavarande art. Slutligen förevisade herr Lindberg följande af possessio- naten J. O. Bomansson Nybeskrifna Bryum-arter frän Åland. 1. Bryum alandicum Bom. från Emkarby i Finström, i åkerdike 1893; 2. Br. litorum Bom. från Norrholmen i Saltvik, strand 1897; 3. Br. lutescens Bom. från Saltvik, Fremmanby, dike 1897; 4. Br. versiporum Bom. från Mariehamn, dike 1896; 5. Br. maritimum Bom. frän Ekerö, Torp, Sjöstrand; Rektor Axel Arrhenius förevisade Tyänne för Finlands flora nya Rubus-hybrider, bägge af honom anträffade i Föglö socken på Åland under en exkursion sommaren 1897. 1. JRiibus ccesius X idceus, flere former från Juddö äfven- som från Harkläppen invid Gripö. Till denna hybrid, som bland annat utmärker sig genom gleshåriga fruktämnen och höggra- dig sterilitet, hade äfven några former, som föredragaren insam- lat på Juddö sommaren 1879, vid närmare granskning af bota- niska museets coesms-kollektion visat sig höra. 2. Rubus ccesius X saxatilis (möjligen R. idceus X saxa- tilis). Af denna högeligen sällsynta form, som hittils endast va- rit känd från Skåne och Ghristiania-trakten, hade föredragaren 68 Årsmötet den 15 maj 1898. funnit några individer, växande jämte stamarterna och ofvan- nämda hybrid, på en stenig strandsluttning på Juddö. Föredragaren meddelade att den kända danske batologen, apotekare Friderichsen i Slesvig, granskat och godkänt hans be- stämningar. Dock syntes herr Friderichsen benägen att tyda den senare hybriden som en B. idceiis X saxatilis. I anslutning till detta meddelande afgaf hr Arrhenius ett Beriktigande augaeude Bnbus nemoralis Arrh. Föredragaren erinrade om att han för flere år sedan (se Medd. H. 9 p. 123) på Juddö funnit en till corylifolius-gruppen hörande Buhus-fovm, som han med stöd af F. W. C. Åre- schoug's auktoritet inlämnat till samlingarna under namn af B. nemoralis Arrh. Enhgt Friderichsen's bestämning borde ifrågavarande form bära namnet B. pruinosiis, hvadan altså denna bör vinna medborgarrätt i vår flora, från hvilken där- emot B. nemoralis bör utgå. Student A. Luther demonstrerade exemplar af Den i Finland förut icke iakttagna Litorina obtusata L. »Denna art har jag funnit i universitetets finska mollusksam- ling. Exemplaren äro tagna af d:r K. M. Levander vid Esbo- Furuholm, där de tomma skalen funnos uppkastade på stran- den tillsamman med skal af Neritina fiuviatilis. Så vidt jag har mig bekant, har arten i Östersjön hittils blifvit funnen endast i dennas sydligaste del (t. ex. vid Kiel, Travemiinde, etc), hvar- för dess förekomst hos oss vore mycket anmärkningsvärd. För- modandet att skalen skulle inkommit med ballast, ligger nära till hands, men enligt de uppgifter jag erhållit har ballastaf- stjälpning ej ägt rum i närheten. Skalens färska utseende synes utesluta möjligheten att de skulle vara subfossila. Man kunde därför antaga, att arten lefvat på platsen, hvilket icke synes så alldeles otroligt, då Litorina obtusata hälst uppehåller sig på Fu- cus, hvilken ju hos oss äfven utgör Neritina's älsklingsplats, och då båda dessa arter vid Furuholmen förekommo tillsamman. Årsmötet den 15 maj 1898. Hi) Såsom medlem af vår fauna kan arten dock ej med full säkerhet betraktas, förrän lefvande exemplar blifvit funna hos oss.» Lektor A. .(. Me la föreslog i betraktande af de natur- vetenskapliga disciplinernas tillbakaskjutna plats i våra statsskolors läroplan att Sällskapet skulle hos veder- börande myndigheter söka utvärka en förbättring i berörda af- seende. Frågan hänsköts till Bestyreisens ompröfning I SMÄRRE UPPSATSER. N:o 1. Tietoja erään Trichoptera-lajin, Agraylea argyricolan, kehityksestä. Esitti Väinö Borg.*) Viime kesänä kesäkuulla oleskellessani Esbo-Löfö-saarella, huoraautti tohtori Le v änder minua muutamista Trichoptera- toukista, joita tapasimme kivien alla suurissa määrin eräässä suojatussa lahdessa. Kokosin niitä useita kymmeniä, ja annoin niiden kehittyä huoneessa. Täten sain useampia kappaleita erästä Trichoptera-lajia, Agraylea argyricola Kolenati, jota Yli- opiston kokoelmain mukaan ennen on tavattu Suomessa Parai- silla ja Helsingin seuduUa. Professor! Sahlberg, jolle ne mää- rättäväksi annoin, ei tosin ruvennut varmasti päättämään oli- vatko kysymyksessä olevat ja Yliopiston kokoelmissa nimellä Agraylea argyricola säilytetyt kappaleet samaan lajiin kuuluvia tai ei, mutta kun, kuten sittemmin talin huomaamaan, molem- milla anali-lisäkkeet övat aivan täydellisesti samanlaisia, ei sitä tarvinne epäillä. Koska Trichoptera-ryhmän kehitys on hyvin vähän tunnettu, olen arveilut maksavan vaivan julaista seuraavan selityksen lajista ja sen kehityksestä, « Toukka on noin 5 mm pitkä, etnpnolelta kapea, taka- ruumiiltaan pullea, etupuolta paljon leveämpi, paksuimmalta *) Detta meddelande föredrogs på mötet den 6 mars 1897, men in- lämnandet af manuskriptet blef försenadt, till följd hvaraf det icke kunde tryckas i häftet 23 af »Meddelandena». 74 N:0 1. Väinö Borg, kohdalta noin 1,4 mm läpimitaten. Pää on pieni, sivulta kat- sottuna vinopuikea, kellertävän vihreä, selkäpuolella varustettu pitkillä, kankeilla karvoilla. Suuosat övat jotenkin vahvat. Ylähuulen etiireuna on suora, kulmat vähän pyöristyneet. Ki- tiini-levyn reunass^ on kuusi sukasta, joista yksi kummallakin puolella on toisia ainakin 2 — 3 kertaa pitempi^ sekä karva- tupsu kummallakin puolella. Mandibulat övat vahvoja, kol- mikkomaisia, asymmetrisiä, s. o. kumpikin vähän eri muotoa Molempain ulkoreunassa on kaksi pitkää karvaa. Maxillain leukaa vastaava keilamainen osa on jotenkin vahva, sekä kar- vainen, Maxillari-palpat övat neliniveliset. keilamaiset, ensi ni- velellä on pari suurempaa karvaa, muuten jotenkin kaljut. Viimeisen nivelen päässä on pieniä (tunto-?) lisäkkeitä. Keh- ruunystyräksi muuttunut alahuuli eli labium on puoliympyrän rauotoinen, varustettu nelinivelisillä palpoilla, joiden ensi nivel on paksu, lyhyt, toinen pitkä ja hoikempi. Thorax kapea, joskin sentään päätä leveämpi. Nivelten yläpuolella on kitiinilevyjä. Etenkin on ensi nivelen levy hyvin kehittynyt, tummanruunisilla reunoilla varustettu,. ulottuu sivuil- lekin ja peittää jalkojen coxaliosan. Muiden nivelien kitiinilevyt övat paljon pienemmät, vaaleammat, usein vaan nivelen taka- reunassa kehittyneet. Väriltään övat levyt vaalean kellertäviä. Jalat övat lyhyenpuoleiset, sukasilla varustetut, vaalean vih- reänkeltaiset, lonkka (coxa) ja reisi (femur) tummemmat. Etu- jalat övat muita lyhemmät ja tanakammat, kehittyneet tartunta- jaloiksi. Takaruumiin nivelet selvillä ja syvillä nivelväleillä va- rustetut, jokaisella nivelellä muutamia lyhempiä karvoja sään- nölhsissä riveissä. Viimeiset nivelet övat lyhyitä, viimeinen on varustettu koukkuniaisella lisäkkeellä. Kotelo (nympha) on koiraksella lyhempi, noin 3,5 mm pitkä, 0,75 — 1 mm leveä, naaraksella noin 4,8 mm pitkä, 1 mm leveä. Tuntosarvet övat verrattain lyhyet, nauhamaiset, valmiin hyön- teisen helminauhamaiset tuntosarvet näkyvät enimmiten selvästi läpi, uroksella 26-niveliset, naaraksella 24-niveliset, ensimmäiset pari niveltä vähän suuremmat. Agraylea argyricolan kehityksestä. 75 Siivet övat kapeal, vinosti suippenevat, molemmilla su- kupuolilla yhtäpitkät, ulottuvat takaruumiiii seitsemänteen nive- leeseen asti. Jalat övat kaljut, paitsi toisen jalkaparin nilkka (tarsus), jossa 011 pitkiä karvoja. Kannukset säärillä O, 2, H. Ne sijait- sevat sisäpuolella, paitsi kolmannen parin ylin kannus, joka sijaitsee ulkopuolella. Suuosat. Ylähuuli on melkein suunnikkaan muotoinen, vähän ulospäin kaareva, ulkokulmat pyöreitä. Mandibulat övat hyvin vahval, ruskeat, juurelta leveät, mutta äkkiä kapenevat, käyrät, melkein sirpinmuotoiset. Ylähuuli ja mandibulat sijait- sevat jotenkin korkealla otsalla. Maxillat övat lyhyitä, vähän käyriä, maxillaripalpat 5-niveliset, jotenkin isot. Alahuuli on päästään pyöreä, sen palpat 4-niveliset, maxillaripalppoja noin puolta lyhemmät. Suuosat övat ylipäänsä kaljut, mandibulain juurella, ulkoreunassa, on pari sukasta, ja palpat övat hieno- karvaisia. Molempain palppain kaksi ensi niveltä övat lyhyitä, seuraavat pitempiä ja hoikempia. Takaruumiin yläpuolella on sekä koiraksella etta naa- raksella toisella, kolmannella ja neljännellä nivelellä sekä etu- että takareunassa pari taaspäistä keilanmuotoista kitiininyppylää ja niiden päissä lyhyitä, tukevia piikkiä. Vlidennellä ja kuu- dennella nivelellä on ainoastaan yksi pari nivelen etureunassa. Molemmilla sukupuolilla on takaruumiin pää pyöreä, tylpähkö, yläpuolella viimeistä niveltä on keskellä melkein vastapuikea lisäke, sen molemmilla sivuilla pieni kuoppa, ja niissä melkein puolipallon muotoinen lisäke. Alapuolella on koiraksella kuu- dennella nivelellä sauvan muotoinen lisäke taajojen sukakarvo- jen ympäröimänä. Viidennellä, osittain neljännellä ja myös vä- hässä määrässä kolmannella nivelellä löytyy samanlaisia suka- karvoja, samaten kuin seitsemännellä nivelellä ja ruumiin päässä. Naaraksella on ainoastaan muutamia sukakarvoja kullakin ni- velellä. Sekä toukka etta kotelo övat väriltään kauniin smaragdin- vehreät. 76 N:o 1. Väinö Borg. Imago. Koiraksen alaparin analilisäkkeet ylöspäin käyrät, sivulta katsoen kannaltaan leveät, pian sentään kapenevat, tyl- pät, vatsapuolelta katsoen kapeammat, verrattain tasapaksut, reunoistaan lyhytkarvaiset. Toisen, keskimmäisen parin lisäk- keet leveän kolmiomaiset, päästään nystyräiset. Yläparin lisäk- keet ylöspäin kaarevat, vatsapuolelta katsoen leveät, melkein kolmiomaiset, karvareunaiset, sivulta katsoen kapeat, melkein tasapaksut, tylpät. Agraylca midtipunctataWdi övat ne Mac Laehlan'in mukaan liereät vatsapuoleltakin katsoen ja suhteelli- sesti kapeammat. Viimeisen nivelen yläreunassa on alaspäin kaareva, kannaltaan leveämpi, päästään vähän nuijamaisesti paisunut hieman vino lisäke. Väriltään on imago ruskea, jalat vaaleanruskeat, kannukset övat O, 8, 4. Toukat elävät meressä ja kutovat ympärilleen kotelon, joka on toukkaa hieman pitempi eli noin 6 — 8 mm pitkä ja noin 2,2 mm leveä, litteähkö ja molemmista päistään avonainen. Väriltään on se punertavan ruskea, joskus vähän vihreä, selvästi pitkinpäin juovainen. Se on molemmista päistään kiinnitetty kivien alapuolelle, ja sitä paitsi kuuluu niitä myöhemmin ke- sällä tavattavan runsaasti levillä ja Potamogeton-\di]Q\\\^ tohtori Levander'in ilmoituksen mukaan. Minun Esbo-Löfö'llä ollessani emme tavanneet muuta kuin yhden ainoan kappaleen levien joukosta. En myöskään voinut löytää niitä muualta kuin tuosta jo mainitusta suojaisesta lahdesta Lill-Löfö'n saarella, vaikka kyllä hain niitä muiltakin saarilta. Täällä niitä sitävastoin oli runsaasti. Miten kauan koteloaste kestää siitä en tehnyt tarkempia huomioita. Wallengren'in ilmoitus, 15 — 20 päivää, tuntuu sen- tään minusta aivan liian pitkältä. Myöskin toukan elintavoista olisi syytä tarkempia huomioita tehdä. N:o 2. Om några möjligen relikta organismer i Finska och Bottniska viken. Meddelande af K. j\'l . Levande r. (Föredraget den 2 oktober 1897). En analys af Östersjöfaunans sammansättning ger vid han- den, att denna fauna består af till sin härkomst mycket he- terogena element. Man finner där: l:o marina invandrare från Nordsjön och Atlanten, af hvilka flertalet torde immigrerat un- der Litorma-iiåen; 2:o marina kvarlefvor från ett arktiskt haf; 3:o invandrare från sötvatten; 4:o invandrade brakvattenformer; 5:o endemiska Östersjöformer, d. v. s. brakvattenformer, som sannolikt uppstått inom Östersjöområdet. Genom en i nyare tid ökad kännedom om de i Öster- sjön lefvande formernas geog-rafiska utbredning synes en till- växt af artantalet inom kategorin 2 komma att äga rum, delvis på bekostnad af kategorin 5. Först må antecknas, att O. Nordqvisfs tydning af Limnocalanus macriirus såsom varande en ishafsrelikt^) bestyr- kes genom de iakttagelser öfver denna calanid-arts utbredning i Östersjöområdet, som nyligen gjorts af G. W. S. Aurivillius ^). I min afhandling om Helsingfors-traktens rotatorier har under namnet Anurcea Eiclmaldi af mig beskrifvits ^) och af- 1) Nordqvist, Die Calaniden Finlands. 1888. 2) Aurivillins, Das Plankton des baltischen Meeres. 1896. 3) Materialien zur Kenntniss der Wasserfauna etc. II. Rotatoria. 1894. p. 62. Taf. IIL fig. 41. 78 Nyo 2. K. M. Levander, bildats en pelagisk pansar-rotatorie, som tillhör de i Finska vikens plankton allmännast förekommande rotatorieformerna och däri uppträder från senare hälften af juni till september och oktober. Samma form är tidigare funnen i Bottniska viken af dr Nord q vi st och är af Plate med orätt identifierad med A. teda Gosse. Hvilken utbredning ifrågavarande art äger söderut, är icke bekant, ty inom Östersjöområdet är densamma icke fun- nen annanstädes än i Finska och Bottniska viken. Den om- nämnes icke häller af Aurivillius i hans nya, ofvan citerade afhandling öfver Östersjöns plankton. I min nämda afhand- ling betecknade jag därför A. Eichwaldi såsom en brakvatten- form. Sedan jag dock genom herr Ch. Rousselet i London blifvit uppmärksamgjord på likheten mellan ifrågavarande form och en af Thompson, i en för mig otillgänglig publikation i), år 1892 beskrifven art, funnen vid norska kusten och benämd A. cruciformis Th., synes den möjligheten icke vara utesluten, att här kanske snarare föreligger en relikt. Rousselet, med hvilken jag haft nöjet att utbyta material, har icke tvekat att förklara ^) båda formerna för identiska ; dock märkes vid jäm- förelse mellan formerna från bägge fyndorterna en viss skilj- aktighet i pansarets struktur. Riktigast är väl att tilsvidare be- trakta A. Eichwaldi Levander såsom en baltisk varietet af den ett par år tidigare beskrifna A. cruciformis Thompson. En annan af mig beskrifven icke-pelagisk hafsrotatorie, Fleurotrocha littoralis, synes vara mycket nära besläktad med en af BergendaP) från Grönlands kust beskrifven P. marina, men då litorala, i ringa individantal uppträdande rotatorier lätt undgå uppmärksamhet och kunna uppträda sporadiskt, kan vid denna omständighet icke fästas mycket afseende. Däremot erbjuda några för Ishafvets och Finska vikens plankton gemensamma protozoer stort intresse. I sin 1896 offentliggjorda redogörelse för vid Grönland funna Tintinner (en ^) Thompson, Träns. Liverpool Biol. Soc. 1892. 2) Rousselet, Journ. R. micr. Soc. 1897, p. 13. 3) Bergendal, Rotat, fauna Grönlands, p. 50. Relikta organismer. 79 'ö' ciliat-familj, bestående af skalbärande arter) anmärker prof. K, Brandt, ^) att i dr. Vanhöffens planktonprof från Davvis-sundet fiinnos tvänne arter, som hittils anträffats endast i Östersjöns östli- gaste del, d. v. s. i Bottniska viken och F^inska viken, där de äro allmänna. Den ena är den af Nord q vist beskrifna Tintinnus bottnicus (Codonella hottnica), som enligt mina undersökningar upp- träder synnerligen allmänt under juli — oktober i Finska viken vid Helsingfors, och af dr Vanhöffen anträffats i Karajak-fjord (okt. — maj) och i Davis-sund (juni). Den andra, äfvenledes genom sitt skal kännspaka formen kallas af prof. B rand t Tmtinnopsis harajacensis och är, såsom samme forskare framhåller, nära för- vandt med en kortskalig form af en af mig under namnet C. Uihulosa beskrifven art. Orsaken, hvarför jag betraktade ifrågavarande form endast såsom en formförändring af tuhulosa, var den, att af mig anträffats öfvergångsformer mellan den ty- piskt långskaliga tubidosa Lev, och den mer kortskaliga for- men {karajacensis Brandt). Denna s. k. Tintinnopsis karaja- censis förekom i Karajak-fjorden (i maj) och i Davis-sund i när- heten af grönländska kusten (6, 7 sept.). Hos oss har jag an- träffat den äfven om vintern under is i Helsingfors hamn. Prof. Brandt säger i anledning häraf uttryckligen, att dessa två arter kunna betraktas såsom kvarlefvor af en tidigare arktisk-baltisk fauna. I min afhandling har jag anfört dessa såsom brak- vattenarter, men de böra, såsom af ofvan stående framgår, betraktas såsom värkligen marina, euryhalina djur, hvilka altså icke uppstått i Östersjön. Äfven en tredje art, Tintinnopsis heroidea, som i Kieler- bukten är mycket allmän och af mig anträffats äfven vid Hel- singfors, är representerad i Karajak-fjordens och Dawis-sundets planktonprof, men då tilsvidare altför litet är kändt om dess förekomst vid andra kustplatser, torde ett tolkningsförsök nu redan vara förhastadt. Undersökningarna af det af dr. Vanhöffen från de Grön- ländska farvattnena hembragta djurmaterialet synas, i den mån 1 Brandt, Zoologische Ergebnisse. IV. Die Tintinnen. 1896. 80 N:o 2. K. M. Levander. resultaten offentliggöras, vara egnade att förklara förekomsten af ännu andra egendomliga organismer, hvilka hittils blifvit uppfattade såsom inom Östersjön uppkomna brakvattenformer. I en mig för några dagar sedan af dr. Vanhöffen vän- ligen tillsänd uppsats öfver grönländska Peridineer och Dinobry- oner omnämner nämligen densamme, att han ett år efter det jag (1892) i Helsingfors skärgård upptakt en mycket karakteri- stisk kedjebildande peridiné, P. catenatum Levander, anträffat samma art i lilla Karajak-fjorden och i trakten af Holsteinborg i Davi^is-sundet, i närheten af kusten. Vanhöffen framhåller därjämte, att några andra fyndorter för denna egendomliga form icke äro bekanta. P. catenatum, som uppträder hos oss genast efter islossningen, är altså att betrakta som en arktisk-marin form, och dess förekomst i Finska viken torde väl få sin na- turligaste förklaring genom relikt-teorin. Vidare anträffade Vanhöffen vid Grönland en af mig från Finska viken be- skrifven ny Dinohryon art, D. pellucidum: första gången in- samlade han denna art d. 27 aug. i Umanakfjorden, icke långt från kusten af Nugsuak, samt därefter, d. 2 och 3 sept., i be- tydlig mängd väster om Disco och 5 — 7 sept. mellan Egedes- minde och Suckertoppen, flere mil från land. I anledning af dessa upptakter ber jag till slut få fram- hålla vikten af att den lägre organismvärlden i faunistiskt o. a. hänseenden noggrant och på olika punkter vid våra kuster göres till föremål för undersökning. Synnerhgen önskvärdt vore äfvenså, att en eller flere forskare utsändes för att insamla och undersöka plankton från Hvita hafvet och Ishafskusten. N:o 3. Anmärkningsvärda växtfynd på Karelska näset. Meddelande af Harald Lindberg. (Föredraget den 2 oktober 1897). Under mina exkursioner på Karelska näset (Ik.) våren och sommaren 1897 gjorde jag särskilda intressanta växtfynd, som jag här ber att få i korthet meddela. För floran nya äro följande: 1. Erytlircea Centcmrium (L.) Pers. Denna art anträffades ännu ej fullt utslagen den 6 juli tämligen ymnigt på en torr sandbacke nedanför en hasselbrant mellan Räihäranta och Kot- tila byar uti Sakkola socken. Utbredd öfver hela södra och mellersta Europa ända till mellersta Sverge (Södermanland) före- kommer den flerstädes uti Ingerraanland enligt Meinshausen's Flora Ingrica. Arten uppnår således sin nordgräns uti norra delen af Sakkola. 2. Olyceria plicata Fr., som observerades inom flere socknar på inalles 14 ställen och med skäl torde kunna betraktas såsom en af det Karelska näsets mest karakteristiska växter, förekom- mer dels på fuktiga sandstränder alldeles invid vattnet och oftast tillsammans med Olyceria fiiiitans, dels på källrika ängsslutt- ningar eller i diken vid vägar. Arten påminner rätt mycket om Gl. fluitans, men kan dock alltid med lätthet skiljas från denna genom sin yfvigare vippa, sina mycket kortare och med trubbiga blomfjäll försedda småax, sina blågröna blad med nästan trinda slidor och sina hälften mindre, gula ståndar- knappar (hos GI. fluitans violetta). Jag har genomgått museets samlingar för att utröna, om Glyceria plitata möjligen kunde 82 N:o 3. Hamld Lindberg, finnas bland de finska exemplaren af 01. fluitans. Resultatet blef negativt. — 01. plicata är utbredd öfver hela Europa till Öster- och Vestergötland; i Norge saknas densamma. Enligt Meins- hausen är arten allmän uti kalkstensområdet (söder om St. Pe- tersburg) i Ingermanland, men finnes ej uppgifven för det norra området. Dess nordgräns har således genom fyndorterna på Karelska näset bhfvit betydligt framskjuten. 3. Amhlystegium SencUneri (Sehimp.) Lindb. Hufvudfor- men, särdeles typisk, anträffades steril på sänka ängar vid Vaalima by i Valkjärvi och nära Lohijoki i Pyhäjärvi. 4. Catharinea Hmissknechtii (Jur. & Milde) Broth. före- kom i stor mängd och rikligt försedd med gamla frukter bland sparsam Cath. undulata på bara branter och på undre sidan af kullfallna träds rötter i granblandskog strax väster om Pol- vananniemi udde i Pyhäjärvi socken. På Karelska näset ej förut funna arter äro följande: 5. Botrycliium simplex Hitchc, anträffad den 24 juni ym- nigt förekommande på en fuktig strandäng invid Puustinlahti vik (vid Vuoksen) i Valkjärvi socken samt några dagar senare på en liknande lokal vid Viksanlahti invid Suvanto. Arten upp- trädde på bägge ställena under alla fyra utvecklingsformer: f. simplicissima, f. incisa (talrikast), f. suhcomposita och f. compo- sita (sparsammast). 6. Campanula latifoUa L. Denna förut endast från norra Ladoga-stranden bekanta växt anträffades i talrika, högvuxna exemplar, dels blå-, dels hvitblommiga, på en hasselbevuxen sluttning nära Ladoga, ej långt från Rantakylä by i Pyhäjärvi. 7. ConioseUnum Fisclieri Wimm. & Grab. växte ymnigt i ett busksnår nedanför Mönkö by invid Suvantos södra strand tillsammans med bl, a. Festuca giganfea, Äconitum och Riimex ohtusifolius. Förut ej iakttagen inom Finlands poli- tiska område. 8. Riimex crispus X domesticus förekom bland föräldrarna på en öde lämnad åker i Riiska by (Pyhäjärvi) i talrika, vackert intermet j."^ra exemiD4ar. Växtfynd på Karelska näset. 83 9. Corydalis fabacea (Retz.) anträffades med unga frakter den 17 maj uli en granskog mellan Sortanlaks och Riiska i Pyhäjärvi tillsammans med Anemone ranunculoicles, Ficaria etc. Af Meinshausen ej uppgifven för Ingermanland ; inom landet förut bekant endast från Åland och Satakunta. 10. Anemone ranimculoides X nemorosa. På fuktig hassel- brant på Pähkinämäki i Valkjärvi iakttog jag talrika, storväxta exemplar af denna hybrid, som genast ådrogo sig min upp- märksamhet genom sin gulhvita, om Anemone nemorosa till formen påminnande blommor; den växte bland de ymnigt före- komnande föräldrarna. Rland från Karelska näset förut bekanta, sällsynta arter må nämnas: 11. Pidsatilla paténs X vernalis: Af denna vackra, ljust blåblommiga hybrid, hvilken vid tidigare besök endast anträf- fats utblommad, fann jag blommande exemplar i Rautus och Valkjärvi socknar. Hybriden uppträder under tvänne former: a) med hvit- och b) med gulhårigt svepe, och är genast lätt igen- känd på bladformen samt därpå att såväl vissnade som öfver- vintrande blad finnas vid blomningstiden, medan hos PidsatiUa vernalis alla blad öfvervintra och hos Pidsatilla paténs alla blad då äro vissnade. 12. Festuca gigantea L., hvilken af professor J. Sahlberg blifvit tagen vid Toubila i Pyhäjärvi, anträffades därstädes rätt sparsamt senaste sommar samt dessutom mycket ym- nigt i ett busksnår vid stranden af Kiimajärvi i Pyhäjärvi och nedanför Mönkö by i Sakkola, på alla tre ställena växande på alldeles likartad lokal. 13. Scirpus radicans Schkidir förekommer mångenstädes och ofta bildande massvegetation på stränderna af Vuoksen; dessutom anträffades arten vid Suvanto och på Ladogastranden väster om Kexholm. Äfven nedanför järnvägsbron vid S:t Andrée station växer den i stora massor, 14. Oenanthe Phellandriiun Lam. återfans pä den af Ruprecht uppgifna lokalen, Sumbula i Rautus, växande tämli- gen sparsamt invid en vattensamling i gårdens omedelbara närhet. 84 N:o i. E. Simdvik, 15. Salix triandra L. Förekommer i mängd längs Wiis- joki i närheten af Metsäpirtti kyrka samt vid Suvanto nära Riiska by; sparsamt anträffades den dessutom på stranden af Ladoga söder om Taipale och på kusten mellan Afanasi och Kuokkala. N:o 4. Littorella lacustris i Karislojo. Meddelande af E. Sundvik. (Föredraget den 2 oktober 1897). Förlidet år hade jag äran meddela Sällskapet en notis angående förekomsten af Littorella lacustris i Puujärvi sjö i Karislojo. Nu kan jag meddela, att samma växt under samma förhållanden af mig påträffats i Enäjärvi sjö, belägen NNW från Puujärvi och skild från denna genom höjder, hvarigenom dessa båda sjöar komma att tillhöra fullkomligt afskilda vattensystem. Den påträffades under rodd genom det långa och smala Salmi- sundet, dels på bottnen på 0,5 ä 1 meters djup, dels flytande i vattnet, sannolikt upprifven af sjöfågel. Omkring tvättbryggan vid Salmi Ylhäistalo befans den kringflytande växten ansamlad i väldiga klungor i tusental exemplar. Jag har förut uttalat den förmodan, att växtens lifsvilkor icke kunna fyllas, så framt icke vattnets relativa klarhet tillåter ljusets nedträngande till densamma. Lojo-sjös grumliga och bruna vatten tillåter sålunda sannolikt icke växten att där trifvas, ehuru Puujärvis vatten direkt till denna sjö afledes. Också äger Puujärvi i motsats till Lojo-sjö ett utomordentligt klart och genomskinligt vatten. Enäjärvis vatten är visserligen icke jämförligt med Puujärvis, men i det s. k. Salmi, den kilometer Littorella lacustris. 85 långa och smala led, som sammanbinder de båda armarna af Enäjärvi med hvarandra, flyter ett tämligen klart vatten, sedan därförinnan utfällningen af grumlande substanser hunnit ske i de utvidgade delarna af sjön. I Salmi befinner sig vattnet dess- utom under samma förhållanden som i en rinnande flodbädd, i det att sjöns aflopp är beläget nedanom denna långsmala förträngning af den annars vidsträkta sjön, — Vattnets genom- skinlighet tillät bottnen att synas så godt som öfveralt, där be- lysningen var något så när förmånlig. I följd af sin natur lösryckes plantan lätt från sjöns bot- ten, hvarefter den, flytande på ytan och under gynnsamma för- hållanden uppkastad på land, fortfar att lefva. Under sådant förhållande är det antagligt, att Littorella står att finna i flere af de många sjöar, hvilka vattnet möter under sitt lopp mot hafvet. Sommaren 1895 var det omöjligt att finna ett blommande exemplar omkring stränderna af Puujärvi. Det var i anled- ning däraf som min son upptog en mängd exemplar från sjöns botten och planterade desamma i dyjord på ett skyddadt ställe i nivå med vattenytan; tid efter annan öfverspolade han dem med sjövatten. Detta skedde i juni månad. I augusti hade en mängd blommande exemplar, väl 50 stycken, utveck- lat sig, Undervattenbladen bibehöUo sig, men därjämte bil- dade sig en mängd öfvervattenblad (blad egendomliga för land- formen), hvilka voro helt olika de andra, såsom de till Sällskapet inlämnade exemplaren nogsamt utvisa. Dessutom insattes i samma jordkomplex ett antal exemplar af Lohelia Dortmanna, Ranunculus reptans m. fl. växter. Påföljande år, 1896, voro alla exemplar af Littorella totalt försvunna, under det de andra växterna funnos kvar och voro helt frodiga. Häraf torde inses, att icke ismuddring, utan kölden, varit orsak till deras utdöende. Under 1896 och 1897 hafva enstaka exemplar af den blommande växten påträffats på olika ställen af sjöns stränder. Alla hade vfsat omisskänneliga tecken på att de blifvit upp- kastade af vattnet, hvarefter de rotfäst sig. De flesta hafva bibehållit en del af sina undervattenblad och spirat upp i det 86 N:o i: E. Sundcik, lösa mudder af organisk substans, som vågen afför nära vatten- brynet. Också deras ställning visar detta, i det de ofta legat snedt lutande eller likasom omkullstjälpta m.ed blott en del af sina rötter fästa vid marken, en del vissnade utbredda i luften. Bland de blommande exemplaren finner man ofta ett antal an- dra, som blifvit för högt uppkastade, eller som stannat i sanden och därföre icke kunnat lifnära sig, utan dött. Det är därföre till följande öfvertygelse jag kommit an- gående Littorella: 1) att Littorella lacustris är en växt, som fortfar att ny- bilda sig hufvudsakligen blott i den submersa formen, under det dess fortplantning genom frön endast undantagsvis eller icke alls kan komma i fråga; 2) att dess lif på bottnen af våra sjöar möjliggöres blott då, när vattnet är relativt klart och därigenom tillåter ljuset nedtränga i tillräcklig mängd; 3) att denna växt i den submersa formen alls icke torde vara sällsynt. Den har sålunda blifvit anträffad äfven i den klara Roine-sjön, där magister Harald Dalström för länge sedan fun- nit den, jämte de under tämligen liknande förhållanden lefvande £'/a^me-arterna och Suhularia, växande längs stränderna vid ovanligt lågt vattenstånd, utan att han dock förr än nyligen igen- känt densamma. 4) att orsaken till det af mig förut nämda sakförhål- landet, att växten ej står att finna i vattnet invid stränderna intill ett djup af omkr. 50 ä 60 cm, beror därpå, att ismudd- ringen, resp. den årliga bottenfrysningen, vid detta djup hin- drar växtens trefnad, resp. helt och hållet upprifver plantan. Däremot finnes för växten en annan möjlighet, än den ofvan nämda, att lefva öfver vattenståndsnivån, nämligen på så- dana ställen, där en ovanlig sänkning af vattenståndet af till- fälliga orsaker (sjöfällning, ringa sommarnederbörd) kommer till stånd. Så exempelvis i Roine, där vid ofvan nämda fyndtill- fälle vattnet med mer än 60 cm understeg den vanliga ni- vån, och där stranden dessutom var skyddad för ismuddring genom den Scirpus- och Fhragmites-växtUghei , som befann sig Littorella lacustris. 87 ett stycke utom strandlinjen. Här erbjöd dessutom den leriga bottnen sannolikt en särskildt gynsam plats för växtens utveck- ling, under det i Puujärvi i allmänhet blott sandiga stränder stå att finna. Det organiska slammet måste här ersätta leran. 5) Jag har därtill trott mig finna ännu en gynnande om- ständighet för växtens trefnad på bottnen af sjöar med sand- stränder däri, att här blott högst sällan en värklig sandbotten förefinnes. Vattnets förmåga att vid stränderna utslamma lättare lerpartiklar gör det naturhgt, att de af själfva vågsvallet berörda strandpartierna bestå af värklig sand. Ett litet stycke därifrån består emellertid, såsom i Puujärvi, Pvoine m. fl. sjöar, bottnen af lera, blandad med fin sand. Sannolikt har växten lättare att med sina rötter fästa sig vid en sådan botten än i den rörliga sanden närmast vattenlinjen vid stranden, likasom den vid Puujärvis stränder of van vattnet städse fäster sig i det svarta, organiska slam, hvilket af vågsvallet afsatt sig några centimeter ofvanom vattenlinjen. — Jag har redan förut nämt, att den ej fortfar att utveckla sig i sjelfva sanden, åtmin- stone torde sådant vara mycket sällsynt. Sedan sålunda Littorella befunnits växa under ofvan nämda förhållanden i flere af landets sjöar, vänder jag mig till Säll- skapets ärade medlemmar med anhållan om benäget beaktande af dessa och om aktgifvande på växtens möjliga förekomst ne- danför eller ofvanom vattenbrynet af landets öfriga sjöar. Detta borde vara så mycket lättare, som växten, äfven om den finnes blott under vattnet, likväl röjer sig genom här och där längs stränderna uppkastade exemplar med blad, lätt igenkänliga genom sitt köttiga utseende, sin från midten uppåt och nedåt afsmal- nande gestalt samt sin runda eller elliptiska genomskärningsyta; vidare genom den korta rotstocken samt genom utlöparena, som i sin tur få rot och åter gifva upphof åt en individ med rosett- stälda blad. Det är nämligen min åsikt, att växten skall på- träffas i större delen af landet, åtminstone den mellersta och södra delen, ehuru den hittils delvis undgått uppmärksamheten, 88 N:o 5. J. Sahlberg, delvis förväxlats tned andra, kanske Sch-pm-arier eller Suhii- laria, från hvilken den dock lättare skiljes genom sin betyd- ligare storlek. N:o 5. Om en hylsvältrande fjärillarv. Meddelande af J. Sahlberg. (Föredraget den 6 november 1897). Såsom bekant förfärdiga flere fjäril-larver åt sig bon eller omhöljen af diverse främmande ämnen, såsom delar af växters blad, stjälkar eller fruktskal o. d.,- hvilka medels spinntrådar fästas samman, så att de bilda ett hölje, som säcklikt om- gifver kroppen och släpas omkring, då larven rör sig från ett ställe till ett annat. Icke sällan träffar man också i vårt land, såväl på lefvande växter som på torra trästammar, väggar och plank eller ock pä marken sådana »säckdragarlarver», tillhö- rande arter af familjerna FsychidcB och ColeoplioridcB. Många af den senare familjens larver minera såsom unga särskilda väx- ters blad, äta sig in i dessas parenchymmassa och förfärdiga sedan på hösten sin säck af fragmenter af samma blad, eller ock lifnära de sig af frön och begagna de delvis förstörda fruktskalen till sitt hölje, som släpas omkring en längre tid och slutligen i de flesta fall tjänar till kokong vid förpuppnin- gen. Under senhösten träffar man ock, särskildt då man bland löf och mossa, gammal bark eller i myrstackar sållar efter skalbaggar, sådana Coleophora-larver krypande och klättrande omkring, dragande efter sig sina stundom mycket besynnerligt formade säckar. Vid undersökning af diverse affall, som jag sållat på en Hylsvältrande fjärillarv. 89 exkursion i trakten af Hoplax-träsk senaste tisdag, den 2 no- vember, observerade jag en säckdragare, som dock genom sitt besynnerliga utseende samt framför alt genom sitt beteende öfvergår allt hvad jag i denna väg förr sett i naturen eller liört omtalas. Då jag i den entomologiska literaturen ej läst om något dylikt fall, ber jag att få förevisa denna säckdragare samt i samband därmed i korthet redogöra för mina observa- tioner rörande densamma, i hopp om att någon af Sällskapets medlemmar möjligen kunde lämna upplysning om till hvilken fjärilart denna larv hör. Nu ifrågavarande larvbo är starkt tillplattadt, omkring 6 mm långt och 4 mm bredt, och har en oregelbunden, något päronlik omkrets; det består till väsentlig del af fragmenter af torkade blad, måhända tillhörande Vaccinium myrtillus, samt har en bred öppning i hvardera ändan. Själfva larven är knapt 1 mm bred och, utsträkt, ungefär af säckens längd och till färgen hvit. Kroppen är något tillplattad och framtill afsmalnande. Huf- vudet är starkt glänsande, svart, hornartadt, något plattadt och framtill beväpnadt med långa utstående hår; hjässan med en djup långsgående fåra, som framtill bildar en klyka af finare, intrykta linjer, hvilka sträcka sig mot clypei ytterhörn. Prothorax med en hornartad halfcirkelformig, svart, starkt glänsande, nästan plan ryggplåt. De följande tvänne segmenten likaledes med glatta, hornartade plåtar, som dock äro något ljusare och kor- tare, framtill trubbigt rundade, baktill tvära, med spetsvinkliga sidor, hvilka endast ofullständigt betäcka segmentet. '==) Särskildt anmärkningsvärdt är larvens sätt att röra sig. Medan andra säckdragare sträcka främre delen af kroppen ut från hylsan, så att thoracalfötterna nå marken, och sedan helt enkelt krypa framåt, dragande sin säck efter sig, utför denna larv en ganska komplicerad rörelse för att komma fram. Han kryper nämligen först med ungefär halfva sin kroppslängd ut från den smalare ändan af säcken, griper med fötter och käkar fast i underlaget, kröker sedan bakkroppen kraftigt uppåt, ^) En. noggrannare beskrifning kunde ej utan fara för djurets lif uppgöras. 1)0 N:o 6. A. Osw. Eihiman'., så att denna med hela säcken eller boet lyftes upp i luften och slänges med den breda ändan framåt, stundom så att den sida, som förr var vänd nedåt, nu vätter uppåt. Larven gör så- lunda en fullständig kullerbytta. Men om underlaget är glatt, rör den sig genom att vrida den bredare ändan framåt; i det- samma drager sig larven in i boet, vänder sig där helt om och ses efter en kort stund åter sträcka sig ut genom den breda ändan, hvarpå samma manöver ånyo utföres. Man ser sålunda larven sträcka sig ut omväxlande från säckens smala och breda ända, vältrande sig fram steg för steg. Orsaken till detta be- synnerliga beteende synes vara den, att boet med sin hvassa kant och skrofliga yta lätt skulle fastna vid underlaget, om det släpades långsmed detsamma; denna olägenhet afhjälpes genom att boet lyftas upp. En fjärillarv, som rör sig på detta sätt, kan icke gärna kallas säckdragare och hylsan kan egentligen ej håller benäm- nas säck; vi kunde kanske snarare kalla en sådan larv hy Is- vältrande. N:o 6. Uber einige finnische Euphrasien. Von A. Osw. Kihlman. (Vorgetragen am 6 November 1897). Seitdem ich meine Beobachtungen iiber finnische Euphra- sien zusammenstellte (s. Acta Soc. F. & Fl. fenn. XIII, 5), hatte ich Gelegenheit meine Kenntnisse in einigen wichtigen Details zu erweitern, resp. zu verbessern, und möchte an diesem Örte einige diesbeziigliche Bemerk ungen eintragen, obwohl die Ver- breitung der Euphrasien innerhalb unseres Gebietes noch kei- neswegs als endgiiltig festgestellt betrachtet werden darf. Finnische Euphrasien. 91 Ausser eigenen Notizen konnte ich verschiedene Samm- lungen durchsehen, die mlr giitigst zur Verfiigung gestellt wur- den und fast ausschliesslich aus ({egenden stammen, die bisher entweder gar nicht öder doch sehr mangelhaft in unserem Mu- seum vertreten waren. Die wichtigsten Coilektionen sind aus Islhmus karelicus, gesammelt von Herrn H. Lindberg, Onega Karelien, » » » B. R. Poppius, RussischKarelien, » » » I. O. Bergroth und (Karelia pomorica) » J. I , Lindroth, Ostrobothnien » » » C. W. Fontell und » A. Räntan iemi, Sawo (Savonia) » » » E. J. B udden, Gegend von Åbo » » » A. K. Caj and er, Åland und Sud-Tawastland » » A. Arrhenius. Vor allem aber ist zu erwähnen, dass Herr Prof. R. v. Wettstein die Liebenswiirdigkeit hatte, verschiedene kritische Formen eine Nachpriifung zu unterziehen und dadurch den Bestimmungen eine erhöhte Sicherheit zu ertheilen. Wie ich in meinem vorerwähnten Aufsatze hervorhob, hatte ich damals die nach Wettstein 's Vorgange zu E. Bostkowiana gezogene Form nicht lebendig untersuchen können. Seitdem habe ich diese hiibsche Euphrasia nicht nur aus zahlreichen neuen Lokalitäten zugesandt bekommen, sondern ich konnte dieselbe auch verschiedentlich in der Natur studiren ; die von niir schon friiher gehegten Zweifel iiber die Zusammengehörig- keit dieser finnischen Form mit der mitteleuropäischen E. Bost- kowiana wurden dabei von Neuem wachgerufen, und es stellte sich schliesslich heraus, dass wir es hier mit einer von E. Bost- koiuiana weit verschiedenen, aber mit E. hirtella Jord. sehr nahe verwandten Art zu thun haben. Ich raöchte fiir diese Art den schon friiher in meinen No- tizen benutzten Namen E. fennica vorschlagen und nur betonen, dass ich mich dabei in völliger Ubereinstimmung mit dem Mo- nographen der Gattung, Prof. R. v, Wettstein, sehe. 92 N:o 6. A. Osio- Kihlman, Euphrasia fennica n. sp. Caulis erectus, gracilis, plerumque 10 — 20 cm, larius usque ad 40 cm altus, simplex vel ramis nonnullis tenuibus in parte inferiore vel medio instructus, pilis crispis, pro parte glandu- losis albido pubescens; rami rarissime ramosi. Folia omnia viridia, subopposita, stepius longe distantia; superiora ovata, den- tibus utrinque 4 — 6 acutis, seqvalibus; bractese late ovatae — fere orbiculares, dentibus utrinque 5—8 breve acuminatis. Folia omnia setis brevibus et pilis glanduliferis, articulatis, prsesertim ad basin foliorum elongatis, micantibus instructa. Spica fere semper valde elongata, apice tantum florente densa. Calyx non accretus, capsulam maturam plerumque paullo superans, indu- menta ei foliorum conformi. Corolla plerumque 7 — 8 (5.5 — 9) mm longa, albida, labium inferius striis violaceis et macula lu- tea in fauce picta. Capsula emarginata, ovata — lineari-ovata. E. fennica zeigt nicht die fur E. Rostkowiana charakteri- stische Verlängerung der Corollenröhre während der Blilthe. Auch ist die Verzweigung eine viel spärlichere und die Corolle erheblich kleiner, als bei der letztgenannten Art. Dagegen steht E. fennica der E. hirtella ausserordentlich nahe, und es wird keinesvvegs ein. Leichtes sein an Herbar- Exemplaren die beiden Arten streng za unterscheiden; trotzdem habe ich an die specifische Sonderstellung der E. fennica fest- gehalten, da unter Tausenden von Exemplaren, die zu Unter- suchung kamen, keine ganz typische E. hirtella, wie sie in Siid- osten Europas vorkommt, aufzufinden war. Ich unterscheide die E. fennica hauptsächlich an ihrem viel schlankeren Wuchs, etwas reichlicherer Verzweigung und grösseren Bliithen; ausser- dem scheint ihre geografische Verbreitung, so wie unsere Kennt- nisse jetzt liegen, eine ganz andere als diejenige von E. hirtella zu sein, deren nördlichster bis jetzt bekannter Ståndort nach W etts te in bei Kasan liegt. Diese Grenze ist, wie auch dieje- nige von E. fennica, jedoch nur als eine provisorische zu be- trachten, und so bleibt die Möglichkeit noch offen, dass durch weitere Befunde die beiden Pflanzen auch in geografischer Hin- sicht sich eng an einander schhessen werden. Die Artrechl Finnisclie Euphrasicn. 93 der E. fcnnica möchte ich also noch nicht als endgiiltig fest- gestellt ansehen, glaube aber, dass bis aiif Weiteres ihre Ver- einigung mit E. liirtella nicht ohne Zwang vorgenommen wer- den känn. Zu den friiher bekannten Ståndorten von E. fennica sind folgende hinzugekommen, die die Grenzen ihres Gebietes er- weitern : Regio aboénsis: Mynämäki Ihalaisten kyla und Hyntlä (A. K. Cajander); Nord-Tawastland: Wiitasaari Lakomäki (an mehreren Orten) und Nord-Sawo: Nilsiä Köyrittymäki (A. O. K.); Onega-Karelien: Tolvoja, Dianovagora, Tiudie (B. R. Pop- pius); Karelia pomorica: am Ausfluss des Ondajoki in Wyg etwa bei 64° n. Br. (Bergroth & Lindroth); aus dem Kare- lischen Isthmus hat H. Lindberg die Pflanze aus zahl- reichen Lokalitäten (Kivennapa, Rautu, Sakkula etc.) mitgebracht. — Auch anderswo scheint diese Art ziemlich verbreitet zu sein. So schreibt mir Rektor Buddén, dass sie in der Gegend von Kuopio sehr gewöhnlich ist; an den frischen Geländen der Gebirgshöhen im Nord-Tawastland und Nord-Sawo ist sie, aus den Befunden bei Kuopio, Wiitasaari und Nilsiä zu schliessen, sehr verbreitet. — Auch bei Sulkawa in Siid-Sawo (B udden) und Heinola in SM-Tawastland (A. Arrhenius) ist sie gefun- den. Ob sie auch in der ostrobothnischen Ebene wächst, bleibt noch fraglich. Beziiglich einer zweiten Euplirasia-F ovxn hatte ich eben- falls Gelegenheit meine friihere Auffassung zu berichtigen. Es ist dies die von Brenner zuerst beschriebene und als E. mi- crantha bezeichnete, kleinbliithige Sirsind-Enphrasia, fiir welche ich aus friiher angegebenen Grunden den Namen E. hottnica vorgeschlagen habe und hier noch beibehalten möchte. Obwohl E. micrantha Rchb. wohl mit Recht 'von Wettstein als Syno- nyme zu E. gracilis Fr. gezogen wird, so ist eine fernere Dis- kussion dieses Namens damit keineswegs ausgeschlossen und seine Freihaltung schon deshalb wiin.schenswerth. E. hottnica wurde von mir auf dem Original-Fundorte bei Uleåborg aufgesucht; sie wächst hier in ungeheuren Mässen 94 N:o 6. A- Osw. Kihlman, an den niedrigen, theilweise versumpften Uferwiesen nördlich von der Stadt und zwar, so viel ich sehen konnte, nicht weiter landeinwärts als dass sie dem allerdings sehr schwachen Salz- gehalt des JMeerwassers ausgesetzt ist. Dies Vorkommen scheint dieser Art typisch zu sein und es ist wohl kaum zvveifelhaft, dass sie eine charakteristische und weit verbreitete Uferpflanze des bothnischen Meerbusens nördlich von Kwarken ist; sie wurde von Herrn Fontell aus Larsmo Scheeren (Orrskär) von Herrn Rantaniemi aus mehreren Fundorten in der Nähe der Stadt Kemi mitgebracht; bei Kemi wurde sie auch etwas wei- ter landeinwärts am Rande eines Sumpfes gefunden. Friiher ist die Pflanze aus Rrahestad (Rlom) und Gamla Karleby (Häll- ström) bekannt; ausserdem bekam ich durch Prof. Wettstein auch schwedische Exemplare aus Luleå (O. R. Santesson). Meine frtihere Vermuthung dass E. hottnica sich iii ihrer Verbreitung den bothnischen salinen Carices (C. salina u. ma- ritima) eng anschliesse, hat sich bis auE Weiteres bewährt. An mehreren Fundorten wächst sie mit Formen der vielgestaltigen und wohl auch nahe verwandten E. latifolia gesellschaftlich, bleibt aber, wie ich nach Durchsicht eines ziemlich umfangrei- chen Materiales gefunden habe, von dieser slreng gesondert und auffallend gleichförmig. Ihre specifische Eigenthiimlichkeiten E. latifolia gegeniiber fmde ich in den kiirzeren, sehr regelmässig geformten und gezahnten Rlättern mit ganz kurzen, fast stumpfen Blattzähnen, in der viel spärlicheren, fast verschwindenden Be- haarung, den merkbar kleineren, kleistogamen Bliithen und sehr kurzen, stumpflichen Kelchzipfeln. Auch E. latifolia ist iibrigens eine längs der bothnischen Kiiste weit verbreitete Pflanze. Sie wurde siidwärts noch bei Kristinestad (M. Sundman) gefunden; weitere Fundorte sind: Larsmo: Orrskär, Gräggö, Euran (Fontell); Brahestad (Rlom); Kemi Ajossaari, Kallinkangas (Rautaniemi). Meistens fmdet sich hier eine kleinwiichsige, etwas entferntblättrige und re- lativ zottige Form; jedoch hat Rantaniemi auch die hoch- wiichsige, dichtblättrige und spärlich behaarte Form eingesam- melt, wie sie von nördlicheren Ståndorten vielfach bekannt ist. Finnisclie Euplirasien. 9ö Ini Binnenlande fand ich bei Sydänmäki unweit Soijinsiio in Nurmes (Nord-Karelien) eine kleinwiichsige Eitphrasia, die zweifelsohne zu E. latifoUa zu zielien ist; es f anden sich hier nur einige vereinzelte Individuen und merkwiirdig genug konnte ich auch keine andere EiipJirasia in der Nähe auffinden. Im Universitäts-Herbar liegt je ein Individuum aus Jyväskylä (Wainio) und Toholampi (A. Ge b bard), die wohl ebenfalls zu E. latifoUa gehören. Zahireiche Exemplare wurden aus Kem und Solowetsk am Weissen Meere von Bergroth und Lindroth mitgebracht. Auch aus Inari Lappland sah ich zahireiche, im letzten Sommer von Granit und Poppius eingesammelte Exem- plare von E. latifoUa. Unter diesen befmdet sich eine schwach glandulöse Form aus Tsitsanjarga und Paatsjoen luusua, beide Standorte in der Nähe des Ausflusses von Paatsjoki aus Inari See; diese Form ist besonders erwähnenswerth, da die glandu- löse E. latifoUa meines Wissens bisher nicht aus unserem Ge- biete bekannt ist. E. gracilis Fr. ist nach Herrn A. K. Cajander vielverbreitet und oft massenhaft in den westlichen Theilen des Kirchspiels Mynämäki. Ibr Verbreitungsbezirk erstreckt sich von hier nach Nordwesten bis Nystad, wo Herr H. Söderman sie sammelte; östlich von der grossen Landstrasse zwischen Mynämäki und o Åbo wurde sie bisher nicht gefunden. E. ciirta Fr. Kemi (Räntan i emi); Oulais Lehtola und Uu- rais bei der Kirche (A. O. K.); nach B udden bei Tiittala in Sul- kawa (Siid-Sawo), aber sonst nicht aus der Umgegend bekannt; bisher aus Russisch-Karelien mir nicht bekannt. Hybride (?) Zwischen formen zwischen E. curta und E. brevi- pila (öder E. tennis) diirften bei uns nicht gerade sel ten sein. Ich sah Exemplare aus Walkjärvi Weikkola und Uusi- kirkko (Wib.) Witikkala, sowie am Siidende des Sees Kirkko- järvi (H. Lindberg); Ullawa an der Kirche und Jakobstad (C. W. Fontell): Oulais Lehtola und Wiitasaari an der Kirche (A. O. K.). Als eine biirstige Form der E. strida (var. pilifera m.) möchte ich Exemplare aus Walkjärvi Pasuri (H. Lindberg) 96 N:o 7. M. Brenner, und Paadane in Riissisch Karelien (Bergroth und Lindrotli) betrachten. E. tennis (Brenn.) ist in Ruovesi und Kuru häufig; auch in Wiitasaari häufig; Nurmes: mehrere Fundorten (A. O. K.); ist auf feuchten Wiesen des Meeresufers in Föglö sehr gemein (A. Arrhenius). Bemerkenswerth ist, dass E. tenuis in einer grossen und mit Umsicht gemachten Collektion aus den Gegen- den nordwestlich von Åbo (Mynämäki und Mietoinen: A. K. Ca- jand er) nur aus zwei Fundorten repräsentirt war, somit, aus diesen Befunden zu schliessen, hier relativ selten sein diirfte. N:o 7. Om några i Finland funna Euphrasia-former. Meddelande af M. Brenner. (Föredraget den 4 december 1897). I medlet af juli 1896 insamlade jag på Ingels i Kyrkslätt talrika exemplar af denna nu förevisade, i största ymnighet därstädes förekommande Enplirasia-iovm, hvilken jag på grund af dess närmare basen greniga stam och dess robusta växt då ansåg tillhöra E. hrevipila. Nämda form har emellertid af släktets monograf, prof. Wettstein i Prag, numera betecknats som en ovanligt kraftig form af den i grannskapet äfven ymnigt förekommande E. tenuis. Formen är anmärkningsvärd såsom kompletterande den hittils rådande uppfattningen af E. tenuis såsom späd och enkel eller endast upptill grenig. På samma ställe anträffade jag den andra här framlagda, mycket rikligt förekommande Etiphrasia-iormen, hvilken af prof. Wettstein förmodats utgöra en hybrid emellan E. tenuis och Några i Finland funna Euplirasia-former. 97 E. curta, men enligt min åsikt, på grund af dess rikliga förekomst och bristen på E. ciirta på fyndorten, en holme i sjön Humaljärvi, snarare är en genom rikligare hårighet utmärkt forma vestita af E. tenuis, analog med en dylik förut känd form af E. hreviinla. Den i Finland förekommande, men i Nyland hittils veter- ligen icke funna E. Bostkoiuiana-tormen har jag sistlidne som- mar i stor mängd anträffat på flere olika slags lokaler i Haus- järvi, i sydUgaste delen af Tavastland. Denna form torde till- höra den i Wettstein's monografi omnämda var. minoriflora Borbas, skild från hufvudf ormen genom mindre blommor, 'från den sydeuropeiska E. hirtella åter genom glesare eller lösare blomsamling och spädare växt. Det af herr A. O. Kihl- man föreslagna namnet fennica för denna form synes altså ej vara af behofvet påkalladt. Vidare anhåller jag ■ — under beklagande af att mina ringa insikter i det språk hr Kihlman valt för meddelandet af resul- taten af sina EiqjJirasia-siudier ej tillåtit mig att annorlunda än genom befintliga svenska eller tyska refei"at taga kännedom däraf — att beträffande dennes på senaste möte ytterligare framhållna namn E. bottnica, i stället för E. micrantha, ännu få framhålla det af mig tidigare i Botaniska Notiser och Sällskapets Meddelanden H. 22 påpekade faktum, att detta namn, bottnica, såsom af tillägget i \Vettstein's monografi och den i Universitetets finska växt- samling tidigare förefintliga etiketten (1. c. p. 72) till Euphrasia- formen från Voroninsk framgår, ursprungligen omfattade två skilda former och sålunda, om ock hr Kihlman, om förhållan- det upplyst, numera hvad dessa två former beträffar ändrat åsikt, icke kunde för någondera af dessa användas. Herr Kihl- man, som tidigare (jfr. p. 154 af Botaniska Notiser 1893) »med förkastande af alla på endast s. k. historisk rättvisa grun- dade prioritetsanspråk» önskat som norm för auktorsnamnens begagnande »framhålla deras karaktär af förkortade literatur- citat», borde dock vara den siste att tillerkänna ett namn någon betydelse, hvilket i likhet med hans bottnica i Wettstein's mo- nografi som ett nomen nudum utan något som hälst kännetecken tillagts två skilda former. Citatet af hans namn hänvisar altså 98 N:o 7. M. Brenner, i delta fall endast till en förväxling af två af mig särskilda former, utan att tnan vet, hvilkendera därmed menas, då i själfva värket båda där hafva detta namn. Hr Kihlman har visserligen, såsom af Sällskapets protokoll för den 13 maj 1896 framgår, härtill anfört, att han redan i en af honom tidigare anmäld uppsats bemött ofvan nämda påstående, hvilket han dock, icke medveten som han då var om det påpekade missta- get, själffallet ej kunnat göra, såsom det också af Bot. Not. 1896, p. 236, där hans uppsats refererats, framgår. En bekräftelse på ofullständigheten af den kännedom herr Kihlman om dessa former ägt, framgår dessutom af det nämda referatet, enligt hvilket han sammanfört E. mkrantha med E. latifolia, men för deras räkning, som »i motsats till honom vilja gifva dessa for- mer ett namn och ej vilja låta dem helt och hållet uppgå i E. ^a^//bZia», rekommenderat »namnet »hottnicay' vare sig som namn på art eller form» för »de tidigt blommande icke glandulösa Euphrasierna längs den bottniska viken», hvilka icke alla passa in på »Brenners beskrifning af E. micrcmtha» , altså äfven här, ehuru annorlunda sammansatt än i Wettstein's monografi, en kollektiv, heterogen botfnica, hvaraf en del motsvarande E. micrantha. Detta vore altså det andra literaturcitatet, till hvil- ket hr Kihlman's namn skulle hänvisa, och nu slutligen torde citerandet af detta namn, om jag förstått honom rätt, ådaga- lägga, att äfven han kommit till insikt om att den i fråga va- rande formen i själfva värket är en art och altså skild från såväl den lappska som den österbottniska formen af E. latifoUa, hvarmed han förut sammanblandat den. Emellertid har jag å min sida, kort efter det herr Kihlman's hoUnica i tillägget till Wettstein's monografi blifvit synlig, för att rädda min Euphrasia från den konfusion, hvarmed den därigenom hotades, jämte kon- staterandet af den ofvan omnämda Voroninsk-io/^wica-etiket- tens tidigare befintlighet i finska samlingen (Meddel. H. 22, p. 72) samt förväxlingen af de två olika formerna, för den händelse namnet micrantha kunde ändras, i Bot. Not. 1896, p. 200, likasom förut på Sällskapets möte den 13 maj 1896, infört namnet hehe- calyx och tillika anfört hvarigenom arten karaktäriseras samt Några i Finland funna Euphrasia-former. 99 hvarför den ej bör förväxlas med den i Voroninsk funna for- men af E. latifolia. Detta namn, E. Jiebecalyx, är altså det namn, under hvilket den från Woroninskformen frigjorda arten nu för första gången efter den genom hr Kihlman's missupp- fattning framkallade förväxlingen kännetecknats samt följaktligen det namn, hvarmed densamma bör betecknas, ifall nämligen det omtvistade namnet micrantha genom tillkomsten af ett nytt, ar- ten preciserande namn. skulle anses onödigt. Kihlman's namn hottnica däremot kan på grund af sin of van. påvisade mångty- dighet och osäkerhet icke godkännas och bör sålunda i ingen händelse komma till användning. Euphr. Jiebecalyx har enligt mina reseanteckningar för 1870, utom på förut angifna lokaler, anträffats äfven i Simo kusttrakt på två ställen emellan Simo älf och kyrkan. N:o 8. Om förekomsten i Kivinebb af subfossila växter i glaeiala aflagringar. Meddelande af Harald Lindberg. (Föredraget den 4 december 1897). Under mina exkursioner på Isthmus karelicus sistlidne sommar egnade jag äfven någon tid till insamling af torf och andra växtförande aflagringar, för att om möjligt genom under- sökning af dessa kunna erhålla kännedom om hufvuddragen af vegetationens utveckling därstädes. En stor del af södra Isthmus karelicus är som bekant supramarint och det var således här, om någonstädes i södra Finland, som rester af en forntida ark- tisk flora var att söka. Naturligt är att det särskildt skulle 100 K:o 8. Harald Lindberg, vara af stort intresse att finna aflagringar, innehållande rester af en dylik flora, då sådana tils vidare ej någonstädes inom Fin- land anträffats, och var det också därför i främsta rummet efter fossila glaciala växter jag på särskilda ställen sökte. Jag hade utvalt åt mig Raasuli i Rautus, trakten kring Pähkinämäki-da- len i Valkjärvi och Linnanmäki (prostgården) i Kivinebb; på de tvänne förstnämda ställena sökte jag förgäfves, men på det sist- nämda hade jag turen att finna en sötvattenaflagring, som inne- höll rester af en arktisk flora, och är det prof af denna och i densamma bevarade växtlämningar jag ber att för Sällskapet få förevisa. Det meddelande jag i dag lämnar är dock alldeles kort och förelöpande, då jag ej varit i tillfälle att slamma och undersöka alla de prof jag från Linnanmäki hemfört. Linnanmäki prostgård ligger på en hög backe (124 m ö. h.), hvarifrån man har en vidsträkt utsikt öfver den kuperade trakten. Nedanför sluttningen på SV-sidan om prostgården fin- nes en äng, på hvilken prosten W. Relander låtit företaga gräf- ningar i och för inrättandet af en dam, I den från grafven upp- kastade fina, lerblandade sanden påträffade jag efter något sö- kande blad af Dryas, hvilken växt genast röjde sig i de små, svarta, med inböjd, naggad kant försedda bladen. Under ett par timmars sökande fann jag ett par tiotal dylika blad. Af den i)r?/fls-förande sanden hemförde jag sedan en större mängd äfvensom prof af det obetydliga torflager, som takte densamma. Det är dock endast en del af den Z)r?/as-förande sanden jag hunnit slamma, hvarför jag ej kan lämna någon upplysning om de of van denna förekommande lagren. Alla de vid stamningen tillvaratagna växtresterna har jag ej häller ännu undersökt, hvarför det är endast några af de mest karaktäristiska fossilen jag är i till- fälle att förevisa. I ett prof, fyllande ett vanligt tvättfat, har jag funnit c:a 75 blad och bladrester af Dryas, några bladdelar af Salix polaris samt några hängefjäll frukter och blad af Be- tula nana; af mossor förekom bl. annat rikligt en till arten ännu ej närmare bestämd Polytriclmm samt Sphcerocephalus furgidus, hvilken sistnämda art är af skildt intresse, emedan den är Subfossila växter i glaciala atlagringar. 101 en utprägladt nordlig art och i de arktiska länderna utgör en af hufvudbeståndsdelarna af mossmattan. Enligt meddelande af dr Berghell ligger den marina grän- sen i trakten kring Kivinebb kyrka vid 65 m ö. h. Bottnen af än- gen, där I)ryas-\a.gYei påträffades, ligger vid c:a 80 m, således c:a 15 m öfver marina gränsen. Att döma däraf att alla funna blad af ofvannämda arter äro mycket små (de längsta Dryas- bladen äro endast 4 mm långa), betydligt mindre än hvad nå- gon af arterna i regeln har inom sitt nuvarande utbrednings- område inom Finland, torde man kunna draga den slutsatsen, att den Dryas innehållande fina sanden afsatts i ett vatten- bäcken, ej långt aflägset från evig snö och is, under en tid, då rätt stränga arktiska förhållanden varit rådande. De nutida sydligaste fyndorterna inom Finland för Dryas, Salix polaris och Sphcerocephalus turgidus äro följande: Dryas är funnen såsom relikt vid Juuma gård i Kuusamo; de närmast nordhga fyndställena äro långt aflägsna, Pallastun- turi i Lapponia kemensis och Hibinä i Lapponia Imandrge. Salix polaris är sällsynt och funnen endast i Lapp. enon- tekiensis, Lapp. Imandrse och Lapp. inarensis. Sphcerocephalus turgidus är funnen som relikt så pass syd- hgt som på Suovalahdenkallio invid Kajana. Närmast nordliga fyndställen äro Kitkajoki i Kuusamo och Rovaniemi i Ostrob. borealis. De första fossila glacialväxter anträffades, som bekant, af Prof. A. G. Nathorst vid Alnarp i Skåne år 1870. Genom se- nare undersökningar af honom och andra forskare blefvo under de följande åren talrika fyndorter i Skåne bekanta, och torde deras antal därstädes nu uppgå till omkr. 30. De glaciala söt- vattenaflagringarna i Skåne intaga små bäcken uti moränland- skap och varierar lagerföljden något; den vanliga är dock torf, sötvattenlera och sand samt underst morän. I de fall, då de glaciala sötvattenaflagringarna äro mäktiga, kan man skilja en undre horisont med rikliga lämningar af Sa- 102 N:o 8. Harald Lindberg, lix polaris, blandade med Dryas, från en öfre, där Salix reticu- lata och Betula nana tillkomma, medan S. polaris försvinner. Därofvan följa torflager med 1) asp 2) tall 3) ek 4) klibbal. Äfven i Östergötland ha arktiska växtrester anträffats, näm- ligen i närheten af Vadstena, på en höjd af c:a 100 m, blad af Drijas, Betitla nana jämte lämningar af tall, hvilket visar, att Dri/as då var stadd i återtåg. På Öland äro också glaciala söt- vattenaflagringar kända. Under sommaren 1890 anträffade R. Sernander på Gotland blad af Dryas och Betula nana jämte Betula odorata och asp. Äfven denna aflagring härstammar således från en tid, då Dr^ös-floran höll på att vika för björk- asp-floran. I Jämtland äro rester af Dryas, Betula nana, Salix reticulata o. a. anträffade jämte tall samt på ett ställe tillsam- man med Hippophaé, hvilket fynd visar, att denna buske ur- sprungligen varit alpin och senare längs älfdalarna vandrat ned till hafvet. I Sverige ha förutom Dryas, Salix polaris, 8. reticulata och Betula nana i glaciala sötvattenaflagringar äfven anträffats Sa- lix herhacea, Diapensia, Oxyria, Åndromeda polifolia, Mijriophyl- lum spicatum och Potamogeton spp. samt ett trettiotal till arten bestämda mossor. Aflagringar med J9rz/as-flora äro äfven funna på ett ställe i Norge, Gudbrandsdalen, samt i Danmark på talrika ställen på Sjselland, äfvensom på Möen, Bornholm och i norra Jylland. I Danmark har anträffats, förutom en del af de i Sverige funna växtarterna, äfven Saxifraga oppositifolia. Den lokalen i Kivinebb närmaste fyndorten för fossila arktiska växter är Kunda i Estland, nära Finska vikens södra kust. Under en resa sommaren 1891 anträffade Nathorst läm- ningar af dylika växter på ett djup af omkring 5 m. De af honom från detta ställe omnämda växterna äro: Dryas, Salix polaris, S. herhacea, S. reticulata, Polygonum viviparum, Betula Subfossila växter i glaciala aflagringar. 103 ncma, Saxifraga ccespitosa och 8. oppositifolia samt c:a 20 mos- sor, bland hvilka dock endast Åmbli/stegium hadium är en före- trädesvis nordlig art; i Finland är dock denna af mig anträffad så sydligt som på Eckerö på Åland 1892, hvarest den likväl är att anse som en relikt, då dess närmaste fyndorter ligga långt nordligare. I det närmaste samma arter ha anträffats på 6 andra lokaler i nordvästra Kyssland. Från Preussen, Pommern, Mecklenburg och Schleswig- Holstein äro sötvattenaflagringar på morän med arktiska växter kända från flere ställen. I England äro 8 lokaler bekanta, de flesta med Betula nana och ijäW-Salices samt Amlea procumhens ; Dryas är fossil funnen endast vid Edinburgh. Äfven från trakter, hvilka ej varit täkta af den stora sammanhängande nordiska inlandsisen, äro fynd af glaciala sötvattenaflagringar med de för desamma vanliga växtfossilen kända; sålunda äro dylika anträffade i Wiirttemberg, Bayern, Ungern och på flere ställen i Schweiz. N:o 9. Kuinka Bombus alkaa pesärakenteensa. Kirj. A . W e s t e r 1 u n d . (Luettu éinä p:nä Joulukuuta 1897). Koska lienee vähemmän tunnettua, miten BomJ)us-\?i\\i alot- tavat pesärakenteensa, lienee paikallaan esittää pari pientä ha- vaintoani tämmöisen pesän alotteesta, Schmiedeknecht mai- nitsee ^) Hofferin mukaan tästä, etta » — — — wie die erste 1) O. Schmiedeknecht, Apidee Enropese. Gumperda' et Berotini 1882-1884, p. 6 (256). |(){, N:() 9. 4. Westerhmd. Zelle gemacht wird, habe ich noch nie gesehen und warschein- lich auch kein anderer Beobachter», enkä voi minäkään siitä tavasta, millä pesän rakennetta alotetaan mitään erityistä kertoa. Lajit, joiden pesän alkua ölen tarkastanut, övat B. agro- rum ja B. pratorum, edellistä 11. VI. 96, jälkimäistä 18. V. 95, kumpasiakin täällä sisä-Suomessa. Molemmat pesän alut olivat vahvan Rypmim-mdiiQXi sisässä, sekametsää kasvavan kallion kupeella. Kun kepillä löi samma- leen, kuului sisästä kimalaisen surinaa, vaan ulos ei surisia tullut, vaikka kuin olisi ahdistanut. Kun sammalta poisti syr- jemmälle, oli noin 8 — 9 cm syvältä sen keskessä palleromai- nen ontelo n. 6 — 8 cm läpimitaten. Sen seinämät olivat, kuten Schenck'kin huomauttaa ^) tehdyt hienoista, revityistä sammal- aineista, juuririhmasten palasista, lehdenkappaleista y. m. s. ai- neksista, joita kyllin on i??/pwMm-peitteen sisällä saatavissa. Pesän yläpuolella oleva sammalpeite on tiheä ja näyttää hyvin suojelevan sitä kosteudelta. Noin 18 cm pitkä käytävä {B. agro- rnmilla) tähän palleromaiseen huoneeseen kulki syrjältä päin ja oli huolellisesti tukittu pehmoisella sammalpehkulla Käytävän sisimmässä osassa, huoneen ovella surisi her- keämättä ainoa pesän siivekäs asukas, talvehtinut Bomhis-emo selällään paikaltaan liikahtamatta, keskijaloillaan tavotellen lä- henevää sormea ja tuon tuostaankin pistäen ylöspäin myrkky- pistimellään. Se oli niin itsepintanen ovenvartiana ettei työn- tämälläkään tahtonut asemastaan luopua. Pesän pohjapuolella olivat sammalpalaset, rihmaset, leliden kappaleet y. ra. vaksisekasella tahtaalla kiinnitetyt yhtäjaksoseksi pohjaksi. Keskellä kohosi pohja n. 8—9 cm pitkäksi, 5 cm paksuksi, liereäksi toukkahuoneeksi, jonka sisässä yhdellä ku- peella kulki avonainen, kapea käytävä ja toisella kupeella päissä suljettu pitkittäinen kammio. Tämän kammion sisässä oli 4 noin 3 cm pituista Bomhusen toukkaa. Lähemmin mikroskoopilla tarkastaen huomasi, etta kammion ulkoseinät olivat puhtaampaa vaksia, vaan seinämä käytävän puolella hedepöly- ja mesisekai- 1) A. Schenck, Die Bicnen des Herzogthums Nassan, p. 108. Kuinka Bombiis alkaa posärakenteensa. 105 sempaa vaksia. Nähtävästi emo kiiytävän piiolelta pisli toiikille ruokaa. Aivan erillään irtonaisena syrjemmiillä palleromaista sammalhuonetta oli kupeellaan toinen isompi kammio (n. 4 cm pitkä ja 11 cm paksu) sormenpään muotoinen, pehmosesta vak- sista tehty ja hienoseinäinen. Kumpastenkin lajien pesässä huo- masin samanlaisen ja kumpasissakin tapauksissa tarkastaessani tyhjänä. Arvelin ensin sitä erityiseksi ruokakammioksi, jonne emo aikasemmin lennellessään ja pesää alottaessaan oli mah- dollisesti kerännyt ruokavaroja ensimmäisiä toukkiaan varten, vaan sitä ajatusta vastaan soti se etta siinä kumminkaan ei enää näkynyt raerkkiäkään ruuasta. Mahdotonta ei ole sekään etta tämä solii olisi kammion muotoinen joukko enemmän eritettyä vaksia, josta emo sitten lisä vaksia tarvitessaan käyttää rakenniis- ainetta tonkkakammioon, sitä myöten kuin hän uusia munia mimii. Tuosta pienemmästä vaksi-kammiosta varsinainen kaakkii (=»Wabe») sittemmin syntynee, tuollaista erillään olevaa isom- paa kammiota en ole sen sijaan vahän kehittyneemmissä pesän aluissa enää havainnut. Huomattavana havaintona pitäisin myös sitä, etta sanotun B. agrorumxn pesäontelossa sammalpalasten joukossa tapasin myös jätteitä kuolleista, samaan lajiin kuuluvista kimalaisista, n. k. jalkoja, siipiä, tuntosarven kappaleita y. m. Koska en huomannut muiden hyönteisten jätteitä, ei juuri voi olettaa paik- kaa vanhaksi päästäisen tai hiirenkoloksi, vaan enemminkin vanhaksi, mahdollisesti edellisen kesän, pesäpaikaksi. — Voi olla useissa tapauksissa etta siitetty naaras talvehtii vanhassa pesä- paikassa ja sitten siihen uuden pesänsä rakentaa tai mielistyy paikkaa keväällä valitessaan tarjona olevaan vanhaan pesään. Edellinen tapaus on hyvin uskottavaa, slllä useimmiten näkee solitääri mehiläistenkin (k. esim. Andrena, Halicfus, CoUetes etc.) pääasiallisesti pysyttäytyvän samoilla pesimispaikoilla, jopa käyt- tävän pesäkäytäväkseen saraaa käytävää, josta vähää ennen oli ensikerran ryöminyt maailmaa ihailemaan. N:o 10. Anmärkningsvärda rost- och brandsvampar från Åland och Tavastland. Meddelande af J. I. Lindroth. (Föredraget den 4 december 1897). I Tack vare ett reseimderstöd, som välvilligt tilldelats mio- af Societas pro Fauna et Flora Fennica, var jag i tillfälle att sistlidne sommar under en tid af sex veckor vistas på o Åland i och för raykologiska undersökningar. Exkursioner gjor- des härunder i Hammarland, Finström, Jomala och Sund på o fasta Åland samt pa Eckerö. På resan beledsagades under- tecknad af sin broder, skoleleven Altti Kajava. Vid genomgående af det svampmaterial, som af oss båda insamlats på ofvannämda orter, hafva hittils uppdagals följande för floran nya brand- och rostsvampar: Urocystis sorosporioides Korn. på TJialictrum fiavmn från Lillbolstad i Hammarland; U. Ägropyri (Preuss) på Triticum repens från Hulta i Sund; TI. occulta (Wallr.) på Secale cereale från Bovik, Lillbolstad och Storbolstad i Hammarland, hvarest parasiten uppträdde starkt härjande, samt från Torp på Eckerö; V. Kmetiana Magn. i frukterna af Viola tricolor /S arvensis från Frebbenby i Hammarland; U. Filipendulce Fuck. på bladskaft af Ulmaria iilipendida från Frebbenby i Hammarland; Tolyposporium Jimci (Schroet.) i frukter af Juncus hiifo- nius från Domarböle i Sund; Anmärkningsvärda rost- och brandsvampar. 107 Schroeteria Delastrina (Tul.) i frukter af Vei'07ii caarvensis från Frebbenby i Hammarland, Domarböle i Sund och Torp på Eckerö; Tnhurcinia primuUcola (Magn.) i frukter af Primula fa- rinosa från Torp på Eckerö; Ustilago hijiJorJytes (Schlecht.) på Trittcum repens från Vä- stanträsk i Hammarland; Piiccinia Magnnsiana Korn. på Phragmites communis från Kastelholm, Såväl Uredo- som Teleuto-formen af parasiten funna; P. Anthoxantki Fuck. på Anth.oxanilium odoratum från Sö- dersunda i Jomala och Björby i Sund; Vromyces minor Schroet. på Trifolium montanum från Ka- stelholm och Björby i Sund; TripJiragmium filipendidce (Lasch.) på Ulmaria filipendula från flere orter och i alla sporformer; J^cidium Hepaticce Beck. på Hepatica triloha fr. Strömma i Hammarland. Af de of van upptagna brandsvamparna representera Tohj- posporium Junci och Schroeteria Delastrina tvänne för floran nya släkten. Som nya sporformer från Åland böra framhållas oecidie- formen af Puccinia dispersa Eriks, e^- Hen. på Anchusa arvensis från Hulta i Sund, och teleuto-formen af Uromyces Anthgllidis (Grev.) från skilda orter inom området. Före och efter exkursionstiden på Åland vistades jag i Tavastland (Mustiala), hvarest bland andra den på Good/yera repens förekommande TJredo Ooodyerce Tranzsch. togs i en djup granskog vid Saloisjärvi, samt secidie-formen till Pncdnia Lampsance (Schultz) och teleuto-formen till Puccinia Limosce Magn., hvilka fynd voro nya för området. Af hos oss förut kända rost- och brandsvampar hafva under senaste sommar 14 arter blifvit tagna på för området nya värdväxter; härom skall dock vid ett annat tillfälle redo- göras. I detta sammanhang må ännu omnämnas TJsiilago liypo- los N:o 11. A. Osw. Kihhnan, (lytes tagen senaste sommar på Elymus arenarius vid Hangö af Dr E, Re ut er och Urocystis Agropyri på Triticum repens vid Mustiala af mig. N:o 11. Einige Bemerkungen iiber die Cotoneaster-Arten der finnischen Flora. Von A. Osw. Kihlman. (Vorgetragen am 12 Febniar 1898). Cotoneaster nigra Whlnb. ist finnischen Botanikern bisher nur sehr ungeniigend bekannt gewesen und, wenn beriicksich- tigt, als Varietät von C. integerrima aufgefiihrt. Dass eine so distinkte und, wie unten gezeigt wird, in den östhchen Provin- zen unseres Gebietes ziemHch verbreitete Species so länge ver- kannt bleiben konnte, erklärt sich wohl zum Theil aus dem Um- stande, dass die charakteristische schwarze Farbe und reichliche Bereifung der Friichte öfters erst so .spät im Jahre hervortritt, dass die Exkursionen in entfernteren Gegenden derzeit meistens schon abgeschlossen sind. Zwar ist die rothbraune Färbung der unreifen Friichte eine von der korallenrothen Farbe der C. integerrimaVvxnohiQ grundverschiedene, aber eine oberflächliche Ähnhchkeit ist im Sommer hierdurch immerhin vorhanden und dieser -Umstand diirfte schon mehrfach die Verwechslung der beiden Arten veranlasst haben. Bei genauerer Durchsicht des Herbarien-Materiales unseres Museums erkannte ich weiter, dass die aus Russisch Lappland schon öfters angegebene Cot. vulgaris (C. integerrima Med.) in diesen Landestheilen gar nicht vorkommt. Die Exemplare ge- hören z. Th. zu Cot. nigra, z. Th. der aus Central-Asien be- Die Coloiieaster-Arten di'i' lini\isclieii Flora. 109 kannten Cot. uiiiflora Bge, die also fur (lie Flora Europa'» als ueu 7Å\ registriren ist. Eine kurze Besprechung der drei vielfach verwechselten Arten scheint aus diesen Griinden hier am Platze zu sein. Cotoneaster nigra Whlnb. Bis 2 m ho 11 er Strauch von sparrigem Wuchs. Rinde zottig von anliegenden, steifen Haaren, vorjährige Aeste grau- lich von der abgelösten Oberhaut. Blätter gewöhnlich deutlich dimorph; diejenigen der Kurztriebe sowie die untersten Blätter der Langtriebe oval — fast kreisrund, Vorderrand abgerundet öder deutlich eingedriickt, mit öder ohne kurze Stachelspitze, Oberseite schwach behaart öder nur längs der Mittelrippe mit einzelnen Haaren; obere Blätter der Langtriebe eiförmig, kurz- und scharfspitzig, Oberseite bleibend und meistens ziemlich reichlich behaart. Alle Blätter, besonders die letzteren, unten anfangs weissfilzig, später graugriin, wollhaarig, oben glanzlos, meistens 25—30 mm läng und 15—25 mm breit, die grössten etwa 50 mm läng und 35 mm breit. Doldentrauben von 2—3 grossen Bractealblättern gestiitzt, unter giinstigen Verhältnissen 5—8- öder sogar 10— 12-bluthig und dann etwa eben so hoch als die Blätter; an weniger be- vorzugten Ståndorten (so meistens in Lappland) wenig- bis nur 1-bluthig und dann viel kiirzer als die Blätter. Bliithenstiele aufrecht, langhaarig, mit IV2— 3 mm langen, kahnförmigen, dun- kelpurpurfarbenen und zeitig hinfälligen Bractéeschuppen, welche an den Seitenbliithen meistens dicht unter den Kelchbecher hinaufriicken. Bliithenbecher kahl. Kelchzipfel breit drei- eckig, stumpflich, am Vorderrande wollhaarig, sonst kahl. Kronenblätter rosa, fast kreisförmig, c. 3.ö mm läng, vorn of t schw^aeh gezähnelt. Griffel 2—3, sehr selten 4. Frucht bereift und blauschwarz, etwa 10 (9 — 11.5) mm läng und fast ebenso breit, sehr schwach länglich. Kelchzipfel fleischig, zugedriickt, aber einander nicht beriihrend und die Spalte zwischen ihnen dadurch sehr eng. Fruchtfleisch mehlig, hell orangefarbig. Steine 2—3, sehr selten 4, 4.2 — 5.5 mm 110 N:o 11. A. Osiv. Kihlmnn, läng lind 2.6—3.5 mm breit, ihre zottige Scheitelfläche riick- wärts 7^ bis f ast 72 cler Steinlänge herablaufend. Uiick- fläche eben öder flach gehöckert, (meistens nicht gefurcht). Griffel etwa bei ^s der Steinlänge (von oben gerechnet) ein- gefugt. Die nahestehende C. laxiflora Jacq., die bei uns nur in Kultur vorkommt, ist verschieden ausser durch lockerere Blii- thenstände, durch dunnere Zweige, offenere Bliithen, fast unbe- reifte, aber kaum glänzende P^riichte und regelmässig nur 2 (3.5—4.2 mm breite) Steine, an denen der Griffel nahe unter dem Gipfel inserirt ist. Cot. nifjra ist eine sehr weit verbreitete Art. Im Peters- burger Herbarium, das mit grosser Zuvorkommenheit zu raeiner Disposition gestelit wurde, sowie im Helsingforser Herbarium habe ich Exemplare aus folgenden Fundorten gesehen; mehrere Etiketten, die ich nicht entziffern vermochte, mussten leider un- beriicksichtigt werden. Kamtschatka (Herb. Fischer). — Daurien, Nertschinsk (F. Kaw). — Baikalien : Irkutsk, »ad Baicalem», Bargusinsk (Turcza- ninow), Kultuk (Herb. Fischer). — Am Jenissej-Flusse bei der Mtindung der Podkamennaja Tunguska (J. R. Sahlberg; Blätter sehr stark haarig). — Altai: Riddersk; Loatj (Gebler), Tschuja (Politow), Schangin (H. Fischer). — Am Flusse Narym bei Malonarymski redut (Karelin & Kirilow). — Tarbagatai (Schrenck). — xVlatau : Wernoje ad flum. Almaty mir, 5000' (A. Regel); Kokdschon in valle flum. Kebin (V. F. Brotherus); Karakol (A. Regel); im Ili-Gebiete bei Lagoty (Kr as sno w). — Omsk (G. VVeckman). — Tjumen (Ehnberg & Hammar- ström). — Ural (H. Stewen). — Orenburg (H. Fischer). — Turkestan (Larionow). — Kaukasus: Imeretien (Tschelaburij (H. Stewen). — In alpe Kasbek (A. H.& V. F. Brotherus). — Dagestan; Tschetschnia (N. Kusnezow). — »Semiosero» (Herb. Hassar). — Ad ripas flum. Narowse cop. (C. Meins- hausen n. 220). — Reval auf dem Laaksberge (Weber). Finland: Aboa (J. M, af Tengström, ob kultivirt?; späler dort nicht gefunden). — Insel Suursaari (Hochland; Edw. Ny- Die Cdtonoasler-Arten der linnischen Flora. Ill länder, E. Wainio). — ■ Ladoga Karelien: Haukkajärvi ad Kirjavalaks (J. J. Chydenius); Walaino (W. Nyländer, Mela); Impilaks, Pullinvuori (Brotherus & Hjelt). — Onega Karelien: Perttiniemi (K ull hem); Kendjärvi (Norr lin, In- florescenzen sehr reichbliithig; die von Norr lin bei Mund- järvi gesehenen bis 8 Fuss hohen Cotoneaster-Siräucher gehören zweifellos hieher). Auch von Simming in Onega Karelien ge- sammelt. — Pomorisch und Keretinisch Karelien: Insel bei der Stadt Kem (Bergroth u, Lindroth); Koutajärvi (N. I. Fellman). — Russisch Lappland: Turij (M. Brenner); Vo- roninsk (Kihlm.); Ponoj (N. L Fellman, u. A.), Businiha, Or- low auf Felsenabhängen reichlich (Kihlm.); ausserdem von mir gesehen auf F^elsen bei Katschkowka und Triostrowa, an den Strandböschungen beim Dorfe Ponoj und stromaufwärts bis By- kow ziemlieh allgemein sowie bei Tschapoma auf Sandboden zwisehen Birken unweit Usi. Schweden: Oelandia in collibus calcareis ad Videby (J. Lange); Småland, Grenna (J. E. Lundeqvist); Blekinge, Karls- hamn (T. Söderlund). In Herb. Stewen hegt ein altes Exemplar »e Carpato». Sagorski und Schneider kennen jedoch aus den Karpathen nur die rothfriichtige Art. Aus Skandinavien ist ja C. nigra aus zahlreichen Fund- orten von Schonen und Bornholm nördhch bis Norrköping und westlich bis Ringerike in Norwegen bekannt. Wie weit sich die Art in Mitteleuropa nach Westen geht, scheint zur Zeit noch nicht genau festgestellt zu sein; ihr spontanes Auftreten bei Morsk, Kr. Schwetz, in Westpreussen wird von Abromeit ange- zweifelt. Somit wären die bekannten Fundorte bei Lyck in Ostpreussen und an der unteren Diina die am meisten vorge- schobenen Posten im baltischen Flachlande. Aus Schlesien u^ar die Art weder v. Uechtritz, noch Fieck bekannt. Das vorhandene Herbarmaterial hat uns in Bezug auf Russ- land belehrt, dass Cot. nigra dort eine viel grössere Verbreitung hat als bisher angenommen wurde. Wie viele von den bei Koppen (Verbreitung d. Ilolzgewächse I, S. 374 ff.) unter Co^. 112 N:o 11. A. Osiv. Kihlman, vulgaris zusammengestellten Angaben wirklich dieser Art (resp. C. itniflora, s. unten) gehören, känn nur durch eingehende Nach- priifung festgestellt werden. Ich zweifle nicht däran, dass sich das endgijltige Resultat fiir die erstgenannle Art sehr giinstig gestalten wird. Jedenfalls können wir schon jetzt mit Sicherheit sägen, dass C. nigra die weit verbreiteste und in grossen Gebieten auch die häufigste der altweltlichen Cotoneaster-Kv\.e,x\ ist. Ihr Verbreitungs-Gebiet erstreckt sich fast vom Meer zum Meer durch die nordasiatische und osteuropäische Waldzone. Got. nigra ge- deiht ebenso gut in den Thälern der centralasiatischen und kaukasischen Hochgebirge wie in den sibirischen und russischen Niederungen und sie reift ihre Friichte in den Steppen (Oren- burg, Turkestan) ebenso wie an den Felsengehängen der lapp- ländischen Kiistentundra, Cotoneaster integerrima Med, Bei uns kaum iiber 9 cm hoher Strauch mit bogig geneig- ten Zweigen; diese diclit woUhaarig, im zweiten Jahre stellen- weise kahl. Blätter weniger ungleichförmig als bei voriger Art, länglich oval, wohl immer mit kurzer, bisweilen fast verschwin- dender Stachelspitze, oben kahl, nicht glänzend, unten grau- grun, dicht wollhaarig, meistens c. 20 (15—25) mm läng und c. 15 (12—18) mm breit, selten bis 45 mm läng und 35 mm breit. Doldentrauben meistens 2- (1—3-, seltener 4-) bliithig, im- mer kurzer als die Blätter. Bliithenstiele unten schwach behaart, länger als die Bluthen, herabgebogen, mit Bractée- schuppen etwa wie bei der vorigen Art. Bliithenbecher kahl. Kelchzipfel wenigstens ebenso breit als läng, breit dreieckig öder stumpf, längs dem Rande besonders an der Spitze woll- haarig. Kronenblätter rosa, etwas un regelmässig rundlich, c. 2.4 mm läng, geschweift. Griffel 3 — 4. Frucht korallenroth, meistens c. 9 (8—11) mm läng und c. 8 (7—9) mm breit, länghch — eiförmig — verkehrt eiför- niig, bisweilen fast rund. Kelchzipfel fleischig, aufrecht und die Die Cotoneaster-Arten der (innischeii Flora. 113 Spalle zwischen ihnen dadurch weit geöffnet. Steine 3 — 4, 4 — 4.8 mm läng, 2.7 — 3.5 mm breit; ihre zottige Scheitelfläche riickwärts höchstens etwa Yé der Steinlänge herablaufend, lliick- lläche mit deutlicher Längsfurche. Gritfel in der oberen Hälfte des Steines eingeftigt, Ich habe Exemplare aus folgenden Ståndorten gesehen: In PyrencTcis orientalibus ad Prades (Herb. Stewen). — In rupibus vallis Miinster in Vallesia Helvetise (H. Petropol.). — In alpis et apenninis Italise super, (H. Stewen). — Felsen bei Dresden (G. Rchb. F^l. germ. 2253). — Austria infer. Geisberg in ditione Vindobonense (Pernhoffer, Fl. exs. austr. hung. 2029). — Pod- baba bei Prag (Dittrutz). — Striegau, Breitenberg in Schlesien (I. Zimmermann). — Caucasus orient., Dagestan austr. versus fontes fluv. Samur (Herb. Stewen). — Schweden, Småland, Grenna (J. E. Lund e q vist). Finland: Alandia: »Jomala, Langneskär — Ekerö — Äpplö — Bastö (af Tengström fil.); Jomala ö (W. Laurén); Saltvik, Kuggböle (H. Lindberg). — Regio aboénsis: Merimasku (Karsten); Aboa (I. Hellström); Karjalohja, Karkkali; Lohja, Pitkäniemi (H. Lindberg). — Nyland ia: Ekenäs, Busö (Häy- rén); Esbo, Löfö (Kihlm.); Helsingfors, Degerö (Kihlm); Hel- singfors; Borgå (Sselan); Suursaari (E. Nyländer, Brenner); Strömfors (Strömborg & Sselan). Ausserdem ein Schulexemplar aus Satakunta: Luvia, das ich jedoch als nicht zuverlässlich betrachte. Cot. integerrima ist also in Finland nur längs dem siid- lichen Kiistensaume gefunden und ausserdem an den Ufern des Sees Lohjanjärvi, wo sie wohl als Relikt aus der Litorina-Zeit anzusehen ist. Die Art hat iibrigens eine entschieden westliche Verbreitung und erstreckt sich wenigstens iiber die nördlichen Theile der drei siideuropäischen Halbinseln und iiber die konti- nentale West- und Mitteleuropa. In neuerer Zeit soll sie auch in Wales angetroffen sein. In Skandinavien geht sie etwa in die Gegend von Gefle. Ihre Ostgrenze soll hier nicht weiter besprochen werden, denn ohne eine genaue Revision der ein- schlägigen Angaben in Literatur und Herbarien, wie sie mit den 8 111 N:o 11. A. Om: Eihlman, hiesigen Hiilfsmitteln nicht ausfiihrbar ist, wird man iiber die heutige Unsicherkeit nicht hinauskommen. Cotoneaster uniflora Bge. Eine vorläufig noch ziemlich unvollständig bekannle Art, in der Frucht C. integerrima sehr ähnlich und als ihre vikarii- rende, östliche Schwester-Art anzusehen. Die Behaarung in allén Pflanzentheilen viel spärlicher als bei dieser. Aeste kiirzer, oft rauh von den etwas erhabenen Blattnarben. Die Maximalgrösse der Blätter fand ich bisher etwas kleiner als bei C- integerrima (Länge 38 mm, Breite 30 mm), die Behaarung der Blattunter- seite relativ schwach. Bliithen einzeln, deren Stiele kahl, kiirzer als die Bliithe. Kelchzipfel zungenf örmig, an der Spitze gerundet und öfters kahl, sonst längs dem Rande spärlich gewimpert. Kronenblätter etwa 2.2—2.4 mm läng, verkehrt eif örmig mit verjiingter Basis und geschweif- tem Rand. Griftel 3—4. — Frucht korallenroth. Steine 3 — 4, etwa 5 mm läng und 3.2 mm breit; Scheitelfläche fast kahl; Griffel in der unteren Hälf te des Steines i nserirt, sonst wie C. integerrima. Jn Herb. Petropolitanum habe ich Cot. uniflora aus folgen- den altaischen Fundorten geselien: »Altai» (Ledebour); Schan- gin; Tschuja und Riddersk (Politow); Tarbagatai (Schrenck); Tarbagatai in rupestribus subalpinis Tscheherak, Assu (Karelin & Kirilow). — Ausserdem liegt aus »Caucasus, Kuban ad Chur- suka superiorem» ein Exemplar mit einzelnen, kurzgestielten Bliithen, das vielleicht hieher zu ziehen ist. Selbst habe ich diese Art in nördl. Russland an der Pet- schorskaja Pishma auf Felsen bei Novoshilowa und Svjätlaja, sowie in Fichtenwalde bei Lobatskij gefunden. — In Russi.sch Lappland wurde sie schon von G. Selin bei Porjeguba am Weis- sen Meere angetroffen, später von Enwald und Hollmén aus Maanselkä, nördlich von Imandra, und von Brotherus aus dem Umptek-Gebirge mitgebracht. — Auf den Hochgebirgen Umptek und Lujaur-urt scheint Cot. uniflora eine Charakter-Pflanze zu sein, besonders in der Nähe der Waldgrenze; sie ist von mir dort Die Gotoneaster-Arten der (innisclien Flora. 11.' aus folgenden Lokalitäten verzeichnet: Tmptek: am Flusse Majvaltajok an der oberen Strauchgrenze auf Schutt; bei Tulj- lucht in der alpinen Region kriechend ; in Birkenwälder des Wunum-wum spärlich; an dem Westabhange des Ljawo-tschorr in der obersten Waldregion. — Lujaur-urt: Tschuidi-wun in feuchten Wäldern; Tavajok (Sengisuaj) an der Waldgrenze. Auch bei Ponoj ist diese Art neulich von Herrn J. Montell aufgefunden, und es ist wohl kaum zu bezweifeln, dass ihre Ver- breitung eine grössere ist, nicht nur um das Weisse Meer, son- dern, wie aus obigen Angaben zu schliessen ist, auch in den Höhenziigen der russfsch-sibirischen Niederung. Es ist auftallend dass ein grosser Theil der bisherigen Fundstätten in der subal- pinen Region öder doch in den höheren Theilen der Waldre- gion liegt. Fig. 1, 2, 7 Cotoneaster nigra. Fig. 3, 4, 8 G. integerrima- Fig. 5, 6, 9 C. unifiora. Fig. 1—6 Fruchtsteine, 7—9 Bliithenbecher. N:o 12. De finska Potentilla-formerna. Meddelande af Harald Lindberg. (Föredraget, den 12 februari 1898). De Potentilla- for mer, som hos oss kallats P. maculata, verna och salishurgensis tillhöra tvänne arter, en hufvudsakligen sydvästlig, P. villosa Crantz (= P. maculata Pourret, P. alpe- stris Haller fil., P. salishurgensis Hänke), och en uteslutande nordisk, P. verna L. non auct., hvilka äro mycket närstående och skilja sig från hvarandra mera genom växtsättet, än genom goda karaktärer. P. verna L. non auct. afviker från P. villosa Crantz, under hvilken art den hos de flesta tyska författare upp- tages såsom en var. sahauda DC, hufvudsakligen genom upprätt växtsätt, styfvare och tjockare stjälkar, rundadt-omvändt-ägg- runda småblad, hvilka med kanterna täcka hvarandra, samt min- dre, guldgula kronblad, endast något längre än foderbladen. P. verna L., som högst sannolikt endast är en högfjällsform af P. villosa Crantz, förekommer på några ställen på Kola halfön (Li, Lt, Im och Lp), medan åter P. villosa, såsom nämdt, har en utprägladt sydvästlig utbredning (saknas alldeles i de östra delarna af landet), men äfven är tagen på spridda punkter långt norrut (Ok, Le, In och Lt). Potentilla intermedia L., hvilken i H. M. F. med orätt kal- las P. canescens Besser, uppträder under tvänne former: a ty- vica Rupr. och /S canescens Rupr. Dessa tvänne former äga en rent sydostlig utbredning, hvilken sammanfaller för dem båda, — • nordligast är « typica funnen (Kp) — ; tillfälligt äro de ob- serverade i N («) samt Ab och Oa [^). De finska Putentilla-f ormenia. Ii7 Kuprecht lämnar i sin Flora Ingrica (1860, p. o22) föl- jande beskrifning på dessa former: a typica = P. virescens Fries: foliis tenuioribus, subtus concoloribus, glabrescentibus vel sparse pubescentibus; corymbo largo, ramosissimo. /? canescens. Habitus magis P. argentece, sed nusquam albo-tomentosa; caulis purpurascens; corymbus modiee ramosus, interdum depauperatus; folia firmiora, foliolis profundius incisa margine revoluta, serraturis apice fere semper sphacelatis, su- pra sericeo pubescentia, subtus discoloria, tenuiter cano-pube- scenti-tomentosa et ad nervös prominentes subsericeo-pilosa. En annan ännu mera utprägladt ostlig art är den af mig på ett tidigare möte såsom för floran ny anmälda P. Goldbachii Rupr., hvilken uti finska samlingen finnes från sju olika orter. Vild synes den dock endast förekomma uti Olo- nets (Petrosavodsk, 26. VI. 63, Th. Simming och Vosnessenje, 4. VII. 75, Fr. Elfving) samt på några af de ostligaste holmarna uti Onega (Saoneshje, 20. 6. 96, B. R. Poppius). Tydligen in- kommen med gräsfrö har den anträffats på följande ställen: I k Valkjärvi, Veikkola, ett ex. på dikeskant å odlad äng, 28. VI 95, H. Lindberg; Sa: S:t Michel, kyrkotorget, 23. VI. 83, S W. Hasselblatt; Kl: Sordavala, 17. VI. 95 och VII. 95, O. A F. Lönnbohm samt Sb: Jorois, 12. VII. 93, N. K. Grotenfelt Från alla våra öfriga arter af detta släkte igenkännes P. Golcl hachii lättast på de 7-fingrade rotbladen och den rika bekläd nåden på bladskaften af styfva, vågrätt utstående hår, hvilka vid basen hafva en liten knöllik ansvällning. P. ruthenica Willd., hvilken synes vara en i P. norvegica Öfvergående obetydlig form, afviker från denna genom 2-pariga nedre blad och de öfre 3-fingrade bladens midtflik, som är in- skuret treflikig. Exemplar af P. ruthenica finnas i samlingarna från Ab, Ik, St, Ta, Sa, Tb, Kb, och Ob. P. norvegica är en af de mest utbredda arterna hos oss och är funnen ända uppe i Le och Lkem. Ännu allmännare är P. erecta (L.) Dalla Torre (= P. tor- mentilla Grantz), hvilken är spridd öfver hela landet. Af de 118 N:o 12. Harald Lindberg, talrika exemplaren af denna art finnes endast ett (Ab, par. Lojo, SOI-ihem, 20. VIII. 88, H. Lindberg), som något afviker från den vanliga formen och af Siegfried fått följande påteckning y>Po- tentiUa ereda (L.) Dalla Torre, forma macrophylla Paiche, P. strictissima Zimm. p. p.» Af kollektivarten P. argentea L. äga vi enligt Siegfried's bestämningar 6 olika former, 4 arter och 2 varieteter, nämligen P. argentea L. med varieteterna perincisa Borbas och perdivisa Borbas, P. incanescens Opiz, P. tephrodes Reichenb. och P. argentata Jordan, öfver hvilka, delvis med ledning af Prof. Al b. Zimm eters »Schliissel zur Bestimmung der deutschen, öster- reichisch-ungarischen und schweizer Arten der Gattung Poten- tilla» (Botaniker-Kalender 1887 von P. Sydow und C. My- lius, BerHn 1887, Theil II, p. 66), följande öfversikt lämnas. I. Storbladiga, mer än kvartershöga former: A. De flesta blad 6 — 7 fingrade; stjälkbladen rikt inskurna, bladen på öfre sidan gröna, täm- ligen svagt håriga; stiplerna stora, groft tan- dade-flikade. P. argentea v. perdivisa Borbas B. Bladen i regel 5-taliga. a. Småbladen fasta, omvändt-äggrundt-aflånga — aflånga, från hvarandra utspärrade, med hel bas, framtill med några djupa inskärningar, på öfre sidan nästan glatta, mörkgröna, på undre sidan grönaktigt hvita, rik- och småblommig. P argentea v. perincisa Borbas b. Småbladen omvändt-äggrunda, framåt starkt vidgade, beröra hvarandra med kanterna: a. Hela växten gråfiltad, äfven öfre si- dan af bladen; sällan blad med glatt öfre sida jämte de med grå. Småbladen med 2 — 8 djupa inskärningar, småthkarna hela. P. incanescens Opiz De linska Potentilla-formerna. Hl) ^. Växten medelstor ; bladens öfre sida ej gråfil- tad, mest grön, bladkanten tydligt tillbaka- rullad; småbladen från midten vanligen med 2 tämligen breda, trubbiga flikar. P. ar gentea L. a II. Småbladiga, knapt kvartershöga former: A. Stjälk styft upprat; bladen på båda sidor grå, nästan hvitfiltade. Fruktskaft styft uppräta. Småblad djupt tandade. P. tephrodes Rchb. B. Stjälk nedliggande; blad under grågröna, filtade, öfre sidan mörkgrön, glatt med smala små- blad ; foderflikarna gröna, tämligen glest håriga. P. argentata Jord. Af alla dessa till gruppen Argenteie hörande formerna är P. argentea L. « allmännast utbredd och nordligast tagen i Ob, En något så när lika vidsträkt utbredning har P. argentea v. perindsa Borbas, medan åter den andra varieteten, v, perdi- visa Borbas, endast är funnen på ett ställe (Ik, par. Valkjärvi, Veikkola, in colle arido arenoso una cum P. mtermedia, 28. VI. 95, H. Lindberg). Af P. incanescens Opiz finnas exemplar i samlingen från N, Ta, Sa, Kl och 01, af P. tephrodes Rchb. åter från Ab, Ik, Ta och Sa. P. argentata Jordan är tilsvidare be- kant endast från Ab, Lojo, Lindkulla (in colle arido 6. VII. 84, H. Lindberg). De återstående fyra inom flora området förekommande arterna, P. multifida L., P. anserina L., P. reptans L. och P. nivea L. blefvo ej sända till bestämning. P. multifida v. lappo- nica F. Nyl. anses af Siegfried synonym med P. multifida L., non auct. Exemplar af P, reptans L. från Åland i föredraga- rens herbarium hade af Siegfried erkänts tillhöra denna art. Inalles förekomma således inom Finland af släktet Poten- tilla 15 arter, 3 varieteter och en form. Härtill komma tvänne i Karelia ladogensis senare upptäkta arter, P sericea L. (P da- syphylla Bunge) och P. Opaca L. (P. minor (jilib.). N:o 13. Några floristiska småbidrag. Meddelande af Otto Collin. (Föredraget den 2 april 1898). 1. Beskrifning öfver hybriden Cirsium heterophyllum X paiustre. Sommaren 1897 anträffade jag den 8 juli på en äng vid Tavastehus mellan gamla begrafningsplatsen och själfva sta- den två exemplar af en Cirsium, hvilka ej allenast genom sitt yttre utseende, utan äfven genom sina karaktärer stå midt emel- lan Cirsium Jieterophyllum och C. paiustre och tydligen förråda sitt hybrida ursprung. Den äng, på hvilken de båda ofvannämda exemplaren anträffades, är delvis sluttande, delvis något sank. På den jämnare och något sankare eller lågländtare delen af än- gen förekom C. heterophyllum växande i stora massor äfven- som C. paiustre i talrika exemplar tillsamman med den förra arten. Här fann jag de båda hybrida exemplaren, hvilka jag har äran öfverlämna till Sällskapet och hvilka exemplar jag nu går att beskrifva: Stjälken hos det ena exemplaret 113, hos det andra 99 cm hög, hos båda tämligen rikligt bladbärande, med ganska tätt- sittande blad. Till färgen är stjälken hos båda exemplaren, så- som hos C. paiustre, starkt violett rödaktig samt nedtill glest, upptill mera spindelväfs-hårig samt isynnerhet på de öfre blom- korgsskaften tätare hvitluden. Spindelväfshårigheten på öfversta delen af stjälken är dock ej på långt när så ymnig som hos C. heterophyllum. hvilken upptill är nästan helt och hållet tätt Floristiska smal)i(lraii. i2i luden eller filtad af dylik hårigliet. Dessutom förekommer äfven ej allenast på stjälken utan äfven på bladens ryggnerv sådana ledade hår, som äro utmärkande för C. imlustre, ehuru i mindre mängd än hos denna sistnämda art. Som bekant saknar C. he- terophyllum dylika ledade hår. Bladen (de flesta) äro enkelt, men tämhgen djupt parflikiga eller pinndelade med lancetthk omkrets. Parflikigheten sträcker sig ända till bladets bas och bladflikarna äro nästan horizontelt utstående. De öfversta bladen äro dock nästan hela med flik- tandad bas samt till formen smalare, nästan jämbreda med nå- got bredare, halftomfattande bas. Alla bladen äro ofvantill, d. v. s. på öfre ytan gröna, undertill däremot tämligen starkt hvitludna, nästan såsom hos C. Jieteroijliyllum, de allra neder- sta dock i mindre grad hvitludna eller endast gråaktiga. Såsom kändt äro bladen hos C. heterophyllum alls icke eller föga ned- löpande på stjälken, hos C. palitstre däremot långt nedlöpande och bildande därigenom likasom vingkanter på stjälken. Hos de förenämda tvänne hybrida exemplaren äro bladen, med undantag af de öfversta, tydligt och tämligen långt ned- löpande, om ock ej i så hög grad som hos C. palustre, men den nedlöpande bladdelen hos de hybrida exemplaren är till och med bredare och starkare framträdande än hos C. palustre. Bladflikarna hos de hybrida exemplaren äro i allmänhet stora och tämligen långt utdragna, jämbredt lancettlika och påminna något om bladflikarna hos den flikbladiga formen af C. hetero- phyllum, men äro mera horizontelt utstående än hos denna. I spetsen äro bladflikarna stundom tvåklufna, såsom hos C. pa- lustre vanligen är fallet. Till formen äro bladen i omkretsen lancettlika, men ej på långt när så smalt lancettlika som hos C. palustre, ej häller mot basen så utprägladt äggrunda som hos C. heterophyllum. De nedre bladen hos de hybrida exemplaren äro 220—250 mm långa och 60 — 70 mm breda, mot basen utdragna eller likasom afsmalnande till ett skaft. De mellersta bladen 140—220 mm långa och 50 — 60 mm breda, nedlöpande nästan till internodiets halfva längd. De öfre och helare bladen småningom aftagande i storlek, nästan jämbreda. 122 N:o 13. Otto Collin, halftomfattande, föga nedlöpande. — Då man tager i betrak- tande huru smala, magra och parenkymfattiga bladen hos C. palustre i allmänhet äro, så kunde det tyckas, då man granskar de ofvannämda dimensionerna på bladen hos de hybrida exem- plaren, som om dessa exemplar med afseende å bladens ut- veckling öfverskridit sin intermediära ståndpunkt. Härvid är dock att märka, att de vegetativa organen hos hybrider ofta äro starkt utvecklade. Hvad beväpningen beträffar, så äro bladen sträfbräddade, men därjämte äfven, isynnerhet i spetsen af bladflikarna och bladtänderna, försedda med fina nålar eller bladtornar, som uppträda rikligare och starkare utvecklade isynnerhet på bla- dens nedre del och på de nedlöpande bladdelarna på stjälken. Anmärkas bör, att dessa småtornar eller nålar uppträda vida sparsammare än hos C. pahistre, medan C. hete)'ophyUum så godt som alldeles saknar dylika småtornar. Blomkorgarna, som till antalet äro hos det ena exempla- ret 10, hos det andra 13, äro till storleken mindre än hos C. lieterophyllum, men dock större än hos C. palustre samt tämli- gen tätt stälda, dock ej så tätt hopträngda eller hopgyttrade som hos C. palustre, men ej heller så fåtaliga och långskaftade som hos C. heter ophyllum. Några af de nedre blomkorgarna äro dock något aflägsnade från de öfriga och sitta på längre utdragna, späda skaft, såsom fallet icke sällan är hos C. pa- lustre. Hålkarna hos exemplaren i lefvande tillstånd voro bredt äggformiga, omkring 20 mm höga och 12 — 20 mm breda med något intrykt bas. De yttre hålkfjällen äro äggrunda, mot spet- sen mörkt brungröna och utåtböjda och i yttersta spetsen för- sedda med en kort nåludd samt på den yttre sidan med en tydligt upphöjd eller ansväld köl. Denna köl å hålkfjällen var hos exemplaren i lefvande tillstånd mörkt violett och starkt klib- big, till följd hvaraf hålkarna vid beröring kändes starkt klib- biga. De inre hålkfjällen äro utdraget lancettlika, hinnaktiga och rödaktigt violetta isynnerhet mot spetsen. Blommorna voro till färjien obetydligt mörkare röda än hos C. heter ophyllum, dock Florisliska siiuibidraii. 128 "•to ej så matt och mörkt purpurröda som hos C. palustre. Kro- nans hräm i det niirmaste af kronrörets längd. Fruktämnena voro — att döma af de några få blommor, som på må få utdro- gos ur korgarna före exemplarens prässning — skäligen väl utvecklade. Pappus, såsom hos båda föräldrarna, kortare än kronan. Omnämnas torde förtjäna att Cirsium heterophijllum, som växte på nämda lokal, där de hybrida exemplaren påträffades, var tämligen lågväxt, i medeltal af 40—60 cm:s höjd, samt till- hörde den form af nämda art, som har de öfre bladen hela, de nedre flikiga. Den C. palustre däremot, som förekom här, var, såsom den oftast plägar vara, högväxt och växte i IVs — IV2 meter höga exemplar och därutöfver. Ehuru nämda hybrid, Cirsium heter ophylliim X palustre, redan härförinnan är funnen i vårt land på åtskilliga ställen, såsom vid Nygård i Hollola, i Wiitasaari och Saarijärvi i norra Tavastland, i Suonenjoki i norra Savolaks samt i Satakunta äf- vensom på Åland och i södra Karelen samt på Karelska näset, har jag dock genom ofvanstående beskrifning velat lämna ett litet bidrag till karaktäristiken af denna vårt lands utan tvifvel oftast förekommande Cirsmm-hybrid. 2. Beskrifning öfver hybriden Anemone nemorosa X ranunculoides. Våren 1897 den 30 maj öfverkom jag på en ängsslutt- ning nedanför Sairio skogsås invid Tavastehus några exem- plar af en Anemone, hvilka såväl genom blommans färg som äfven i öfrigt känneteckna sig såsom hörande till hybriden Ane- mone nemorosa X ranunculoides. På den ofvannämda ängs- sluttningen växte Anemone ranunculoides ganska rikligt till- samman med Anemone nemorosa. Här fästes min uppmärk- samhet vid några exemplar, som genom blommans ljusgula färg afstucko från de i närheten växande, senast omnämda Anemone- arternas. Blomman hos dessa exemplar var nämligen ljust svaf- velgul och således ej på långt när så starkt höggul som hos 124 N:o 13. Otto CoUin, Anemone ranunculoides, utan betydligt ljusare, dock ingalunda rent hvit. Dessa exemplar, som genom sin ringare pollen- bildning samt äfven i öfrigt visa sig tillhöra hybriden, har jag äran öfverlämna till Sällskapet och går nu att i korthet be- skrifva desamma: Alla de af mig anträffade fyra exemplaren voro enblom- miga. Kalkbladen voro till antalet 5, hos ett exemplar 6, till färgen ljust svafvelgula, utvändigt med en svag violettröd anstrykning, som genom prässningen synes hafva gått förlorad. Blommorna, till storleken något större än hos den på platsen växande A. ranimculoides, utbredda 20 — 26 mm i diameter. Kalkbladen till formen nästan som hos A. ranuncidoides, dock ej fullt så bredt elliptiska som hos denna, utan mera aflångt elliptiska, men ej i så hög grad utdragna som hos A. nemo- rosa. Utvändigt äro kalkbladen fint småludna, ehuru ej så långt och tydligt håriga som hos A. ranunculoides. Hos A. nemorosa äro kalkbladen däremot alldeles glatta. Pollenbildningen på långt när ej så riklig som hos föräldraarterna. Fruktämnena äro starkt håriga och ludna. — Blomskaftet, räknadt från svepe- bladens fästpunkt uppåt till blommans, bas 372 — 5 cm i längd samt tydligen hårigt af utstående, tämligen mjuka hår, nä- stan såsom hos A. nemorosa. Blomstängeln i sin helhet, från rotstocken till blommans bas räknadt. 17 — 20 cm hög. Den del af blomstängeln, som ligger nedanom svepebladen, är fullkomligt glatt, såsom hos A. ranunculoides alltid är fallet. Svepebladen äro tydligt skaffade med 1 cm långa skaft eller något därutöfver. Hos A. ranunculoides äro de, såsom kändt, oskaftade eller så godt som alldeles oskaftade, hos A. nemorosa däremot relativt lång- skaftade med skaft af 2 cm:s längd eller därutöfver. Dessa svepeblad äro, såsom hos båda föräldraarterna, o-fingrade eller kanske rättast 8-fingradt-delade. Hufvudflikarna hafva vigglik eller äggrund bas och äro nedtill mycket djupt och olikformigt fiikiga eller nästan delade, upptill endast inskurna och groft fiiktandade och påminna genom sin form rätt mycket om svepe. bladen hos A. nemorosa. Bladflikarnas tänder äro dock något trubbigare med båglikt böjd ytterkant, såsom ofta är fallet hos Floristiska stnåbidrag. 125 A. yanunculoides, åtminstone sådan den förekom pä den nämda lokalen. I kanten äro dessa bladflikar och tänder kort och tätt sträfbräddade af korta, tämligen styfva, rakt utstående hår, all- deles såsom hos A. raminculoides, men svepebladen äro där- jämte undertill småhåriga och af en blekt gråaktig färg, såsom hos A. nemorosa, ehuru ej i så hög grad som hos denna. Rot- bladet är ensamt, långskaftadt med glatt skaft och sträfbräd- dade flikar och tänder, såsom hos A. rammcidoides, samt nästan 5-fingradt-deladt med djupt inskurna, klufna hufvudflikar och tandade sluttlikar. samt är undertill hårigt, nästan som hos A. nemorosa. Omnämnas må ännu att den A. nemorosa, som växte på den ofvannämda lokalen, där de hybrida exemplaren togos, var jämförelsevis lågväxt, af 18 — 28 cm:s höjd. A. ranunculoides växte här i endast 10 — 15 cm höga stånd. 3. Några ord om Sedum oppositifolium Sims. Sommaren 1894 hämtades till mig ifrån Heinola af stu- deranden Väinö Toppelius ett par lefvande exemplar af en hvitblommig Sedum-art af gruppen PlanifoUa, hvilka jag fann tillhöra Sedtim oppositifolium Sims. Herr Toppelius, som är hemma från Heinola, uppgaf, att arten förekommit i många års tid, ögonskenligen vildt växande, invid nämda stad på en stenig kulle ej långt från Jyränkö ström, visserligen ej långt från människoboningar, men utan att någon där i trakten veterligen känner huru den ditkommit, samt att den ej förekommer annan- städes på orten, vare sig odlad eller planterad. Måhända förhåller det sig med denna art på samma sätt som med Sedum Aizoon L., 8. hybridum L. och några andra Sedum-arier, att de, ehuru ur- sprungligen planterade eller på ett eller annat sätt inkomna, då de en gång fått rotfäste, bibehålla sig i långa tider på grund af gynsam rotbildning och fördelaktiga naturförhållanden i öf- rigt, lifskraftiga och sega som de flesta Sedum-arier äro i kam- pen för tillvaron, och sålunda förr eller senare på visst sätt blifva medlemmar af landets flora. Nämda art är hemma från Kaukasus och finnes beskrif- 126 N:o 13. Otto Collin, ven i Ledebour's Flora Rossica, Vol. II, pag. 184, äfvensom i Boissier's Flora Orientalis. Arten är försedd med ungefär dylika uppsvälda rotknölar som Sedum maximum Sut. (= 8. telephmm L. pro parte) och flere andra Sedum-arieT af gruppen Planifolia. Stjälken är nedtill krypande och rotslående vid stjälklederna eller de nedre bladens fästpunkter, därefter båg- formigt uppstigande och jämte de likaledes bågformigt uppsti- gande grenarna endast lågt (10 — 14 cm) höjande sig öfver jord- brynet. Stjälk och grenar äro linhåriga (puberulerade). Från 8. maximum Sut., som arten genom blommornas färg något liknar, skiljer den sig betydligt i flere afseenden, såsom t. ex. genom betydligt större blommor, genom en vida mera fåblommig och starkare utprägladt knippelik blomställning, genom sina typiskt motsatta, starkt konkava blad, som dessutom hafva en helt annan form och utmärka sig genom en högst egendomlig beklädnad eller öfverhudsbildning. Bladen hos 8. oppositifoUum äro näm- ligen till formen omvändt-äggrunda eller något spadlika, 17 — 22 mm långa och 12 — 16 mm breda. Från 8. hyhridum L., som arten i vissa afseenden något liknar, skiljer den sig genom hvita blommor, bredare, spadlika och motsatta blad. Den art, som 8. oppositifoUum mest liknar, är utan tvifvel 8. spurium M. B., som likaledes är hemma från Kaukasus. Likasom hos 8. spu- rium äro bladen motsatta samt omvändt-äggrundt-spadlika, of- van midten groft trubb-naggade, på ytan belagda med korta hår af högst egendomliga utskott eller protuberanser i öfverhuden, samt i hela bladkanten försedda med små ciliehka utskott. Från 8. spurium skiljer sig däremot 8. oppositifoUum enligt Boissier genom trubbigare blad, genom hvita blommor (hos 8. spurium äro blommorna röda) samt genom bredare, mot spetsen mindre tillspetsade kronblad. Enhgt C. A. Meyer's åsikt är 8. oppositifoUum till arten föga eller knapt skild från 8. spurium. Ledebour citerar denna Meyer's åsikt i sin Flora Rossica, men upptager dem likväl såsom skilda arter. Äfven Boissier upptager dem som skilda arter, men antyder dock att skilnaden dem emellan är tämligen ringa och anför bland annat äfven blommornas färg såsom skilj- Floristiska smäbidrag 127 aktig hos dessa arter. Ledebour säger likväl, att S. spurium äfven kan förekomma med hvita blommor [:»flores plerumque rosei variantes albi»]. Hos de ofvannämda exemplaren från Hei- nola voro kronbladen hvita med en svag grönaktig anstrykning, men utan ringaste skiftning i rödt. Ståndarknapparna voro där- emot vackert röda. Blommorna tydligt skaf tade. Fruktämnena eller pistillerna upprätt-utstående. År 1894 utplanterades exemplar af 8. oppositifoUum, häm- tade från Heinola af ofvannämde stud, V. Toppelius, på kan- ten af en bärgsklack vid Janakkala prästgård, 16 kilometer från Tavastehus, och har nämda Sediim-SLri därstädes bibehållit sig väl samt genom sina på ett förundransvärdt sätt vida omkring krypande, skottalstrande stjälkar och nya rotskott utbredt sig öfver en relativt stor areal. Huruvida arten här frambragt mogna frön, är mig ännu ej bekant. Den blommar mycket sent. Blomningstiden begynner först närmare medlet af augusti och fortgår under september och in i oktober, nästan så länge mar- ken är bar. Enär nämda Sedum-art hör till de växter, som utbreda sig lätt och inom en jämförelsevis kort tid inkräkta större arealer, har jag ansett det ej vara ur vägen att genom ofvannämda be- skrifning fästa uppmärksamhet vid densamma. N:o 14. En för Finland ny snö-podurid. Meddelande af O. M. Reuter. (Föredraget den 7 maj 1898). Den entomologiska literaturen innehåller rätt talrika upp- gifter om uppträdandet i stora massor af vissa Collemhola-arler 128 N:o 1-4. O. M. Beuter, på snön under vintermånaderna vid inträffande blidare väderlek. Fenomenet har på en del orter fått namnet »svart snö.» De sålunda förekommande arterna utgöra föremål för en afhand- ling af d:r H. Schött, »Gollembola på snö och is», införd i Entomologisk Tidskrift, XVII (1896). Också hos oss hafva dy- lika företeelser någon gång observerats och redogörelser för dem gifvits vid Sällskapets månadsmöten. Då jag senast berörde denna fråga (vid mötet den 6 mars 1897) framhöll jag särskildt, att i Sverige blifvit funnen en sådan vinterart, Achorutes socia- lis Uzel, hvilken ännu icke tillvaratagits hos oss, men som en- hgt all sannolikhet förekom äfven i vårt land. Denna art be- skrefs år 1890 af d:r Uzel i hans arbete Thysanura Bohemiae, p. 69, och dess egentliga hemvist uppgifves i Böhmen vara fuk- tig mossa, löfhögar och gamla svampar, men den säges ofta visa sig i större eller mindre individantal på snö. Hittils har den, utom i Böhmen, blifvit iakttagen endast i Sverige och detta uteslutande om vintern, nämligen i Uppland 1883 och 1888, då den förekom i Veckholms socken i stora hopar vid töväder på ytan af snön, omkring trärötterna i en barrskog, och i S:t An- nae socken i Östergötland, där den uppträdde på snön på de mest ohka lokaler den 9—13 mars vid en temperatur af från — 1° till + 3°. Redan för många år sedan berättade mig prof. C J. Ar- rhenius om uppträdandet af en liten podurid på Runsala ö utan- för Åbo, hvilken insekt en vinterdag befunnits nästan fullstän- digt betäcka en på land uppstjälpt båt. Enligt den meddelade beskrif ningen kunde djuret icke gärna höra till annat släkte än Achorutes, af hvilket tvänne arter, den ofvan nämnda socialis samt A. viaticus Tullb., äro kända såsom vinter-podurider. Stud. Arthur Thesleff har numera till Sällskapets samlingar inläm- nat ett antal exemplar af Achorutes socialis Uzel, en art, lätt skild från alla öfriga genom hoppgaffelns dentalsegment, hvilka på insidan äro försedda med fyra framskjutande kitintuberkler; dess ändsegment är nyckelformigt; analtaggarna föga längre än de koniska papiller, på hvilka de sitta fästa; längden är 1 — 1,0 mm. Exemplaren härstamma från Liimatta egendom i En för Finland nv snö-podurid. 129 Viborgs socken, livarest arten den 17 januari 18U8 enligt hr Thesleffs uppgift »uppträdde i sådan mängd, att snön i en skogsmark på en sträcka af ett par kilometer på sina ställen var svart.» Herr Thesleff meddelar vidare, att :^ vädret vid tillfället var klart; solen sken ännu på eftermiddagen, då exempla- ren infångades, titt svagt yrväder förjagade sedan hvarje exem- plar, som drog sig in i snödrifvorna. Då en människa nalka- des, hoppade tusental af dessa insekter såsom loppor fram längs snön.» Fordom trodde man att dessa djur regnade ned från him- len, förda af skydrag från en ort till en annan. Antagli- gen förekomma de i stora massor på de lokaler, där de upp- träda, och äga en speciell förmåga att arbeta sig upp genom snön, då solen under blida vinterdagar lockar dem fram. Åt- minstone har man beträffande dylika vinter-podurider (Se höt t, 1. c. p. 127) gjort den iakttagelsen, att de »med en öfverra- skande lätthet borrade sig ned i snön så djupt, att ingen enda individ medföljde, om man ögonblicket efter sedan djuren så- lunda försvunnit på samma ställe upptog en handfull snö.» Till de hittils kända fyndområdena för Achorutes socia- lis Uzel, Böhmen och Sverige, kan således numera läggas äf- ven Finland. Enhgt uppgifter i den finskspråkiga tidningsprässen, till hvilka jag dock tyvärr icke för närvarande har tillgång, har äf- ven annanstädes i östra Finland samma fenomen iakttagits un- der förflutna vinter, men då exemplar af de observerade insek- terna icke tillvaratagits, är det omöjligt att afgöra, till hvilken art de hänföra sig. ^) Det kan möjligen förefalla egendomligt, att Achorutes so- cialis ännu icke observerats i mellanliggande länder, utan blott uppe i Norden och i Böhmen. Såsom upplysande för å ena sidan, huru ringa kännedom man ännu har om Gollembolas geo- 1) Enligt hvad jag senare observerat, iinnes A. socialis omnämd i en uppsats af mag. A. W ester lund (Luonnon Ystävä, 1897, N:o 3 — 4, p. 43), såsom funnen äfven vid Alphyddan invid Helsingfors samt i Kuopio- 9 130 N.o 15. J. P. Norrlin, grafiska utbredning, och å den andra, huru vidsträkt denna ofta är för respektiva arter, må skitHgen några uppgifter meddelas, hvilka jag sammanstält ur senast utkomna arbeten: Ächorutes longispinis Tullb.: Novaja Semlja, Spetsbärgen, Buenos Ayres; Anurida Tullhergi Schött: Sverige, södra Fin- land, Kiew, Florida; Tullhergia antarctica Lubb.: Kerguelens land, Kiew (?); Isotoma grandiceps Reut.: Lawrence-ön i Behrings haf, Jenisej, Kiew; Isotoma pahistris var. halteata Reut: Finland, Galifornien; I. ScJiöttei Dalla Torre 1895 (= I. litoralis Schött nec Moniez = /. lacustris Schött 1896): Sverige, södra Finland, Galifornien ; Sminthurus pruinosus Tullb.: norra och mellersta Europa, Eldslandet; Sm. minimus Schött: Kamerun, Kiew. Tilläggsvis må anföras, att man numera tyckes hafva er- nått kännedom om det egentliga hemlandet för tvänne i våra orangerier funna arter, i det Sminthurus muUifasciatus Reut. af Gorrado Parona uppgifves vara funnen i La Platå och 8i- nella curviseta Brooke af Schött i Galifornien. N:o 15. Om förändringar i vegetationen eller ståndorterna, framkallade af kulturen, och om några häraf betingade åtgärder. Andragande af J. P. Norrlin. (Den 7 maj 1898). De förändringar vegetationen eller ståndorterna öfverhuf- vud, i Finland likasom annanstädes, år för år undergå, föranleder mig att med några ord beröra ämnet samt att till Bestyreisens ompröfning föreslå några i samband härmed stående åtgärder. Ständortsförändrinoar. IM I detta afseende ville jag i främsta rummet framhålla (mskvärdheten af en närmare undersökning af sådana trakter, där naturen och vegetationen ännu befinna sig i möjligast orubbadt tillstånd. Dylika näjder måste ju för våra arbeten i all- mänhet tillmätas stor betydelse och särskildt vara egnade att lemna en säker grund eller utgångspunkt för uppfattningen af landets växtlighet, sådan den ter sig för närvarande, som ock dess beskaffenhet under länge sedan förgångna skiften. Inom vårt naturhistoriska område anträffas sådana mer eller mindre ursprungliga natur- och vegetationsförhållanden i stor skala, om också ej alldeles fullständigt bevarade, inom gu- vernementen Olonets och Archangelsk ända ned till sydgränsen för coniferzonen ; endast i vissa mer bördiga och befolkade trak- ter träda de här mer tillbaka, såsom fallet är särskildt i Onega- Karelen. Tilsvidare äga vi blott från vissa delar af denna landsträcka skildringar öfver den primära vegetationen och äf- ven dessa jämförelsevis fåtaliga och föga ingående. Vi ha dock att snart nog emotse utförliga och omfattande redogörelser från större här belägna områden, eller från ryska Lappmarken, hvarest A. O. Kihlman anstalt fleråriga forskningar, och från det s. k. Karelia pomorica, där I. 0. Bergroth under trenne somrar exkurrerat. Ifall den af mig nyligen föreslagna undersökningen af de norr om Onega belägna ödetrakterna komme att utföras, skulle vidare en betydande förstärkning af bidragen till kännedomen om den primära vegetationen i dessa landsdelar kunna förväntas. Inom eget land åter ha, om Lappland möjligen undantages, vegetationsförhållandena och betingelserna för dem i vissa be- tydelsefulla fall gestaltat sig annorlunda. Visserligen är odlin- gen mångenstädes, särskildt i de nordliga och ostliga delarna, ännu ringa och ödemarken vidsträkt och utmärkt af en på stora rymder sig utbredande ursprunglig natur, men de stora skogsmarkerna ha, trots sin aflägsenhet, lidit eller påvärkats mer af människan än hvad fallet är längre österut, och de sträckor skog, som icke blifvit grundligare förödda af fareldar eller åt- gångna af yxen, torde numera äfven i vildmarken vara tämligen inskränkta eller sparsamma. Genom den sig småningom utbre- 132 N.o 15. ,/. P. Norrlin, dancle kolonisationen torde odlingen här mer än i grannlandet hunnit uppsöka de i ekonomiskt afseende fördelaktigare fläc- karne och sålunda infört en regelbunden bärgning af höväxten på de växtligaste sumpmarkerna och stränderna eller på de primitiva ängsstrimmorna vid vattendragen samt annat mer. I hvarje fall erbjuda dock våra ödebygder ännu mycket af in- tresse för forskningen och borde mer än hittils skett uppmärk- sammas. I de mer bebodda delarna af landet har förändringen själf- fallet skridit mycket längre. Alt större arealer af den bördi- gare jorden hafva lagts under plogen, de växtligare skogarne af- svedjats, stora vidder sumpmarker uttorkats eller rödjats till ängar, större och mindre sjöar blifvit fälda, m. m. Särskildt torde böra beaktas, att de i landet ännu allmänt förekommande grankärren, där vegetationen ofta bevarat sin ursprunglighet, äro stadda i stark förminskning eller omgestaltning, sedan de stadigt sig förökande träsliperierna i alt mer stigande skala be- gynt tillgodogöra skogen härifrån. 1 öfrigt begynner här om- daningen sträcka sig ut äfven till de sekundära eller mindre primitiva bildningarna, hvilka under historisk tid starkt pävär- kat spridningen och fördelningen af våra växter samt sålunda trykt en viss prägel på vår nuvarande flora och vegetation. Ifrån de privata skogarne är det gröfsta virket väl för det mesta redan borthugget, och då de ekonomiska eller tekniska behof- ven visat sig kunna tillgodoses med virke af klena dimensioner, synes följden bli de åldriga skogsbeståndens småningom skeende försvinnande och ersättande med yngre. Nästan öfveralt har den moderna jordkulturen börjat vinna fotfäste eller snabbare utveckling och härigenom har turen äfven kommit till de i Fin- land ännu så allmänna naturliga ängarna att omgestaltas eller förminskas, hvilket traktvis (Nyland, södra delen af Åbo liin) äfven hunnit ske i betydande utsträckning. Måhända är tid- punkten, då våra kala ljung- och lafhedar varda "fekogbärande, ej heller synnerligen aflägsen. Af de ursprungliga lokaliteterna torde slutligen våra äldsta kulturbygder i nämnvärd skala kunna uppvisa knappast annat Ständortsförtäiidringar. 133 än vatten jämte stränder, bärg och vissa slag af magra sump- marker. Dessa allmänt kända sakförhållanden gifva omedelbarligen vid handen, att vi jemväl på detta område ha att bevaka vik- tiga intressen, för hvilkas tillgodogörande tillfället lätt, i vissa fall snart nog, kan gå oss ur händerna. Att försöka närmare angifva sättet och ordningen för de undersökningar, som bero af den efterhand sig förändrande växtligheten eller betingelserna för densamma, låter sig dock knappast ännu göra. Vi känna icke noggrannare hvarest och i hvilken utsträckning de snarast försvinnande bildningarne förekomma, och hvad som i en trakt finnes i öfverflöd förhanden, kan i en annan trakt redan hålla på att utdö. Främst borde väl, såsom redan framhållits, upp- märksamheten riktas på de större eller mindre ödemarks- komplexer, där naturen något så när bibehållit sin ursprungliga prägel och där ännu rester af våra urskogar, kanske äfven frag- ment af primitiva ängs- eller gräsmarker, stå att påträffas. Länge kan det icke dröja innan dessa qvarlefvor från en gången tid äro helt och hållet försvunna eller modifierade. Men en större betydelse i förhandenvarande afseende tillkomma äfven vissa slag af ståndorter eller formationer, hvar de än förekomma i landet, såsom åldriga skogar, löfskogskärr och i allmänhet alla fertila sumpmarker. Hvar dylika lokaler eller områden ännu stå att anträffa, torde blott genom speciella undersökningar kunna närmare ut- rönas. Från literaturen kunde antagligen uppletas hvarjehanda hithörande upplysningar och sannolikt skulle forskningar i landt- mäteri- och forststyrelsernas arkiv bringa mycket ljus i dagen. Huruvida någon nu vore hågad att underkasta sig ett dylikt tidsödande arbete är emellertid föga troligt. En orienterande och för anordnandet af exkursioner tillräcklig öfversikt kunde väl enklast vinnas genom vädjan till allmänheten. På detta sätt ha vi nyligen fått emottaga delvis värdefulla uppgifter om våra kulturväxters utbredning, och det vore därför alt skäl att äfven på andra områden söka draga fördel frän detta håll. I samband med nu angifna vildmarker och ståndorter kunde exempelvis 184 K:o J(). J. P. Norrlin. försök göras att erhålla uppgifter om våra skogars och träd- slags förekomst och utbredning och kanske annat mer. Jag vill fördenskull hemställa till Bestyreisen att taga sa- ken under närmare ompröfning och att, om förslaget synes ända- målsenligt, i sinom tid vidtaga åtgärd om frågebrefs affattande och kringsändande till landets forstmän, landtmätare och andra intresserade sakkunnige personer. N:o 16. Om utvägar att i Finland åstadkomma naturparker. Andragande af J. P. Norrlin. (Den 7 maj 1898). I anslutning till nyss framstälda förslag anhåller jag att med några ord få beröra en åtgärd, som står i nära samband med studiet af våra urmarker och primitiva ödebygder. I hvad mån deras utforskande skall lyckas, innan de sista spåren af dem försvunnit, kommer framtiden väl snart nog att utvisa. Men i hvarje fall blir det ej möjligt att enligt det där antydda förfa- randet närmare rekonstruera bilden af den ursprungliga vege- tationen för hela landet, emedan, förutom annat, de bördigaste markerna i de af klimatet mest gynnade landsdelarne sedan länge förlorat sin egenskap af ursprunglighet. Det ligger vidare i sakens natur, att vi på detta ännu föga upparbetade forsk- ningsområde ej förmå, äfven om de mest gynsamma yttre be- tingelser skulle erbjudas, göra undersökningarna så fullständiga, att de skulle motsvara ens närmast kommande generationers anspråk, för hvilkas fyllande sålunda andra åtgärder bli af nö- den. Omsorgen för framtiden är väl i allmänhet ett vanskligt Om nalurparker i Finlaml. 135 problem, men i förevarande fall ligger den oss så nära, att re- dan en ringa förtänksamhet tydligt angifver vår skyldighet att i någon mån beakta äfven våra efterkommandes behof. Frågan är ju eljes icke häller ny och äger dessutom en betydelse långt utöfver tillgodoseendet af här antydda kraf. Re- dan 1880 framträdde Nordenskiöld's bekanta, klart och kraf- tigt motiverade förslag om inrättande af »Riksparker» i de nor- diska länderna, d. ä. afskilda områden, där naturen, tryggad mot människans ingrepp, ostördt finge sköta sig själf. På sitt årsmöte den 9 sept. 1881 diskuterade Finska Forstföreningen utförligt frågans förvärkligande i Finland, och omfattades för- slaget med stort intresse af flertalet mötesdeltagare. Uti ett sak- rikt föredrag redogjorde d:r Hult på Geografiska Föreningens årsmöte den 2 maj 1891 vidare för frågan, hvars stora bety- delse af honom ingående motiveras jämte det en detaljerad plan för »nationalparkens» placering och anordning framställes. Äf- ven i tidningar och tidskrifter ha uttalanden till förmån för för- slaget varit synliga. För åstadkommande af ifrågavarande parker synas blic- karna uteslutande varit riktade på. kronomarkerna. I sin arti- kel yttrar Nordenskiöld: »Nordens länder äga vidsträckta om- råden kronojord. Mångenstädes lemnar denna föga eller ingen afkastning och utan nämnvärd uppoffring kunde därför en lämp- lig sträcka utväljas och förklaras för Rikspark» . . . Likaså har Forstföreningen och d:r Hult baserat sina planer på våra krono- skogar. Vidkommande vidden och läget anser direktor Blomqvist, som i Forstföreningen refererade frågan, arean för dylik park böra tagas stor, minst 6,000 tunnland, samt att för ändamålet tvänne parker vore nödiga, en för norra Finland (kanske i trak- ten af Aavasaksa) och en annan för södra delen af landet (i närheten af någon järnvägssträckning). Såsom lämpliga platser anvisades på mötet af andra talare särskilda orter i Vasa och Uleåborgs län. D:r Hult ville åter på grund af flere vägande skäl strängt hålla på att för närvarande blott en »nationalpark» skulle af- 136 N:o IH. J. P. Norrlin. hysas, men denna tillräckligt stor. Den minsta arealen borde uppgå till omkring ^/^ □ mil; den lämpligaste trakten för par- ken vore att finna å det område, som begränsas »af en linie genom Waala— Kajana — Pielis— Kuopio — Pihtipudas— Piippola — Waala.» Finska Forstföreningen och Geografiska föreningen ha hvar- dera anhållit hos Styrelsen om naturparkers inrättande, men torde deras hemställan härom icke vunnit vidare påföljd. Frågan är dock af den vikt, att den icke får lämnas åt sitt öde, utan måste fortfarande hållas vid lif. Ifrågavarande parkers vidtgående betydelse för den rent naturhistoriska forsk- ningen, som ock deras inflytande för klarställandet af kultur- historiska eller ekonomiska spörsmål, är allaredan så mångsi- digt belyst och i öfrigt grundad på så öfvertygande skäl, att vidare motivering är öfverflödig. Med här ofvan berörda växt- geografiska synpunkter närmast i ögonsikte skall jag blott fram- hålla några omständigheter, som stå i samband med planens realiserande, på samma gång beklagande att frågans upptagande inom Sällskapet altför länge blifvit åsidosatt. I följd af de mångfaldiga förändringar våra primitiva marker allaredan hunnit undergå^ kunna vi numera knappast erbjuda kommande släkten omedelbart värkliga urmarker, åt- minstone icke uti mer omfattande eller fullständig skala, utan måste vi inskränka oss till anskaffande af mer eller mindre till- fyllesgörande surrogat. Ej heller tillåta omständigheterna att, så- som önskvärdt vore, tänka på mycket vidsträckta komplexer, inne- fattande näjdens alla växlande naturskiljaktigheter och fördelade på alla viktiga, af klimat och terränger betingade regioner i landet. Men ställas fordringarna möjligast anspråkslösa, och om vi åtnöja oss äfven med mindre områden, hvilka i hvarje fall äro bättre än intet, så torde väl utsikter till sakens förvärkli- gande också med små resurser icke saknas; åtminstone fcir- tjänar planen att diskuteras. Uiii iialuipai'ker i Finland. 137 Ännu är lillgangen på oodlad jord i de tiesta landsdelar riklig, och om gröfre virke saknas på platsen, säljes sådan till lågt pris; smärre arealer kunna därför genom köp lätt åt- kommas. De tider äro ej heller synnerligen aflägsna, då äf- ven betydande vidder af fördelaktig beskaffenhet kunde för jäm- förelsevis obetydliga summor upphandlas i de mer aflägsna bygderna. Vidsträckta jordbesittningar innehafvas vidare af flere naturvänner i landet, och antagligt är, att en eller annan af dem vore beredvillig att t. o. m. utan all ersättning afstå, för alltid eller temporärt, någon knut af sina stora länderier. Om saken skulle ådraga sig allmännare intresse gåfves det så- lunda en viss utsikt att erhålla mark för ändamålet. Antagli- gen kunde äfven de stora svårigheterna att utan större kostna- der tillförsäkra dessa marker nödigt skydd mot åvärkan, farel- dar och andra skador, på ett eller annat sätt öfvervinnas. Sanno- likt är, att i framtiden några naturhistoriska stationer komma att i landet inrättas, och kunde dessa kanhända ställas i sam- band med förhandenvarande områden, hvilka då äfven komme i åtnjutande af skydd. Möjhgt är vidare, att någon intresserad granne åtoge sig uppsikten öfver stället. Lättast skulle målet vinnas, om med dessa marker vissa ekonomiska syften kunde förenas. Prof. J. A. Palmen har i sitt utlåtande i jaktlagsfrå- gan framhållit nödvändigheten af fullkomligt fredade platser, där stammarne af vildfågel kunde bevaras och förökas, samt stält i utsigt, att kommunerna med tiden funne det fördelaktigt att anskaffa och öfvervaka dylika ställen. Osäkert är visserli- gen, om jaktlagens bestämmelser, exempelvis angående skade- djuren, låta närmare förena sig med dessa fridlysta markers nu framhållna syfte, men äfven med vissa ingrepp från menni- skans sida skulle dylika ställen dock bevara en väsentlig del af sin naturliga karaktär. Jag vill ej längre upptaga tiden med hvarjehanda andra san- nolikheter och möjligheter, då det knappast kan betviflas, att vi med enskildas tillhjälp med tiden skulle kunna åtkomma någon holme, udde eller annat lättare skyddadt område, ifall allvarsamma an- strängningar i saken göras. Det kan ej häller ifrågasättas, att icke 138 N:(» 16. J. P. Nordin, dylika parceller blefve gagneliga för framlida biologiska studier. Men då det gäller åstadkommande af värkliga »riksparker», bli utsikterna på denna väg minimala och äfven förvärfvandet af smärre naturparker mer eller mindre obestämd, likasom vården af dem för privata föreningar alltid svårlöst. Om också den enskilda uppoffringen därför icke bör underskattas, är det dock tydligt, att förhoppningarna väsentligen böra ställas på kronan, ifrån hvilken allena det värksammaste biståndet kan förväntas. De enorma, kronan tillhörande skogsmarkerna äro, som bekant, till stor del belägna aflägset från flötningsleder eller i annars svårtillgängliga trakter och lämna mångenstädes föga eller ingen revenu; deras penningevärde är fördenskull tilsvi- dare ringa, men de öfvervakas dock af forstpersonalen. Det torde också kunna förutsättas, att kronan gärna skulle reservera någon del af dessa tilsvidare ekonomiskt värdelösa marker, kanske smärre arealer äfven annanstädes, till dylika parker, ifall garantier kunde lämnas, det planerna ifråga komme att tillgodose värkliga, om ock framtida, behof och icke åsyftade befrämjandet af sportintressen, tillfälliga infall o. a. d. Och att öfvertygande skäl åtminstone från naturalhistorisk synpunkt kunde presteras, synes ingalunda falla sig svårt. Dessutom blefve i hvarje hän- delse risken obetydlig och uppoffringen knappast märkbar, om saken ännu icke anordnades definitivt, utan blott temporärt eller försöksvis, hvilket kanske äfven annars vore lämpligast. För ändamålet vore det nämligen alldeles tillfyllesgörande, om kro- nan kunde förmås att på de åtskilda markerna blott inställa afvärkningen för en tid framåt, kanske 30 —50 år, och under tiden ej häller tillstadde deras exploitering (till fiske, jakt, bete o. d.) på annat sätt. Denna tid är tillfylles att med säkerhet klarställa, huruvida åtgärden kan befinnas ändamålsenlig eller icke. Från naturalhistorisk synpunkt kan förutsättas, att redan en nära framtid skall ådagalägga gagnet af dylika områden för rent vetenskapliga arbeten, och man kan likaledes hoppas, att åtminstone vissa grenar af vårt forskningsfält då hunnit den utbildning, att resultaten däraf kunna tillgodogöras också för mer ekonomiska syften. Det kan föga heller betvifias att icke Om nalnrparker i Finland. iSU dylika iDevarade marker framdeles skola visa sig instruktiva jämväl för personer, hvilka utbilda sig för praktiska syften, närmast för landets forstmän. I betraktande häraf synes det ingalunda vara alltför djärft att förvänta, det afståendet af dy- lika marker i en framtid skall resultera i ekonomisk fördel för kronan. Enligt det ofvan anförda borde sålunda eftersträfvas att i olika landsdelar åstadkomma naturparker, dels genom förvärf- vande af privat jord, dels och i hufvudsak medels anlitande af landets kronomarker. Deras antal, areal m. m. blefve beroende af omständigheterna. Om också parker af stort omfång vore att föredraga, äro från naturalhistorisk synpunkt ej häller smärre arealer att ringakta. Deras gagnehghet framträder redan däraf, att de vore egnade att komplettera de defekter, som måste vid- låda de få stora parkerna, hvilka möjligen kunde fås till stånd; dessa kunna icke, äfven om vidden af dem blefve tilltagen i långt större skala än hvad som föreslagits, i tillräcklig utsträck- ning innefatta alla betydelsefullare naturskiljaktigheter i landet. Ifall nämligen läget är fördelaktigt, kan nog äfven på smärre områden naturens spontana gång mer eller mindre göra sig gäl- lande. Anmärkas kunde möjligen, att genom tillvaron af många dyhka parker intrång skulle göras på odlingsintressena. Arealen af ifrågavarande marker kan dock näppeligen uppbringas till högre än några få qvadratmil; men äfven om vidden blefve mångfaldt större, intoge den blott 'en försvinnande liten del af Finlands vidsträckta område och utgjordes därtill väl för det mesta af sterila, till odling föga tjänliga marker, hvilka genom mångenstädes ännu rådande brukningssätt endast blefve utplun- drade i närmaste framtid. Hvad i öfrigt arealen, dislokationen och anordningen af naturparkerna vidkomma, synes mig saken ännu alt för litet förberedd för att motivera ett detaljeradt och praktiskt förslag. Det anförda åsyftar därför blott att nu få en diskussion öfver ämnet inledd och innebär på samma gång en önskan att Be- styreisen ville hålla frågan uppe äfven i vårt samfund, på det 140 N;o 17. ./. P. Norrlin, att sig möjligen yppande gynsamma tillfällen i rattan lid blefve uppmärksammade och tillgodogjorda. I sådant afseende förtjä- nar ännu tilläggas, att med hvarje dag som går frågans lösning försvåras. Positiva mått och steg måste fördenskull möjligast snart tagas, och främst vore det af behofvet påkalladt att vinna utredning öfver de kronomarker, som för ändamålet vore lämp- liga och möjliga att åtkomma; hvMket åter förutsätter en sam- värkan med landets forstkår. Antagligt är vidare, att äfven an- dra samfund, exempelvis Sällskapet för Finlands Geografi, vore intresserade af förslaget och benägna att medvärka till dess fromma. I anledning häraf vore det önskligt, att Sällskapet skulle uppdraga åt Bestyreisen eller ock åt en komité att taga dessa angelägenheter om hand och i öfrigt vidtaga alla de åtgärder, som kunde lända till sakens utredning och planens realiserande. N:o 17. Om åtgärder för skyddande af sällsyntare och lätt utrotade växtarter. Andragande af .1. P. Norr lin. (Den 7 maj 1898). Från de äldre kulturländerna ha sedan långa tider tillbaka klagomal försports öfver de förödelser, för hvilka sällsyntare växtarter varit utsatta från altför ifriga eller hänsynslösa bota- nisters sida, och mången art uppgifves sålunda hafva blifvit lokalt utrotad. Liknande uttalanden af senare datum saknas ej häller från andra näjder. För vår flora torde faran, i stort sedt, från Skydd för sällsyntare växtarter. l-^l detta håll ännu vara allägsen, men antagligen i sinom tid före- stående, och därför kanske förtjänt att redan nu beaktas. I brist på nödiga uppgifter är det tilsvidare ej görligt att uppskatta de skador, som floran i landet möjligen redan lidit genom växtsamlare. Att de i många fall i följd af rikligare skattning kunna bli kännbara nog, åtminstone för en tid, därom synas bland annat Hieracia lämna vittnesbörd. För att erhålla nödigt antal exemplar till de af mig utgifna exsiccaterna, har jag nämligen stundom varit nödsakad att inbärga största delen af de på en fläck växande individerna; och då platsen sedan efter något års förlopp besökts, har återväxten i vissa fall visat sig knapt märkbar, t. o. m. då det gällt stolonbärande Pilo- selloider, såsom H. concolor. Huru förhållandet sedermera efter längre tids förlopp gestaltat sig, har emellertid ej blifvit be- aktadt. I början af 1860-talet växte på en sandig åkerbacke vid Kirilä boställe i lirajärvi by af Asikkala socken en liten sam- ling låga träd af Ahms incana [argentatä] lus. pinnatipartita, som redan ett decennium tidigare därstädes uppmärksammats af prof. J. E, Strömborg och numera aflidne E. Y. Niklan- der. Såvidt jag ännu kan minnas, voro exemplaren delvis klena och något tvinande, men likväl en och annan individ fro- digare, kanske 4 aln höga med några finger tjocka stammar. I slutet af 1880-talet, då stället af mig åter besöktes, återstod blott en afbruten, alnshög, fingertjock stam med några svagt ut- bildade blad, på alla sidor omsluten af den vanliga gråalen. För att möjligen kunna rädda denna sista kvarlefva blefvo nu de påträngande alstånden bortrödjade, dock utan åsyftad framgång, enligt hvad mig sedermera uppgifvits; och lefver sålunda af denna säregna form endast minnet kvar. Det är nog möjligt, att denna föga motståndskraftiga och fåtaligt representerade växt med tiden skulle förqväfts af den omgifvande vanliga gråalen, men antaghgt är äfven, att växtsamlare väsentligen bidragit till dess utslocknande i förtid, ity att de fåtahga träden under en lång följd af år i hög grad blifvit skattade dels af botanister, dels af skolelever. 142 N:o 17. .7. P. Norrlin. Önskvärdt vore att vinna någon upplysning, huru förhål- landet med sällsynta växter gestaltat sig på andra, af växtsam- lare ofta besökta speciallokaler, exempelvis på flere allmänt kända fyndorter på Åland eller på Kallinkangas i Kemi, där Norna lorealis under ett sekel insamlats. Det torde knapt be- höfva särskildt framhållas, att skador af ifrågavarande slag ofta äro ytterst svåra att med full säkerhet utreda, isynnerhet då växten är liten eller örtartad, emedan dess rikliga eller spar- sammare uppträdande ofta står i samband med för tiden rå- dande väderleksförhållanden. Till och med artens definitiva för- svinnande från platsen är ingalunda lätt att konstatera, enär grodder under en eller annan form länge kunna fortlefva i det fördolda och vid gynsamma tillfällen åter framspira. Med den ringa utveckling växtsamlandet i landet vunnit, torde någon nämvärd förödelse af vår flora hittils ej åstad- kommits, allraminst genom sådana personer, som göra insam- lingar för vetenskapligt syftemål; måhända ej häller genom del- tagare i bytesföreningar, om ock för dem frestelsen att vid in- samlandet gå för långt, ligger nära till hands. I hvarje hän- delse torde dock vara påkalladt, att för nybegynnare då och då framhålla vådan af alltför grundlig inbärgning af sparsamt och sällsynt förekommande arter, och särskildt önskvärdt vore att skolelever, hvilka, såsom erfarenheten visat, af obetänksamhet lätt kunna anställa sköflingar, af vederbörande lärare blefve uppmanade till nödig skonsamhet i förekommande ömtåliga fall. För sakens befrämjande vore det sannolikt af stor nytta, om bytesföreningarne kunde förmås att ej åsätta altför höga vär- den på lätt utrotade växter eller, ännu bättre, föredroge att alldeles utesluta dylika från sina kataloger. I vissa undantags- fall, d. ä. då en för samlare begärlig art sparsamt u})pträder på platser, där den är lätt åtkomlig för turister, nybegynnare o. d., synes det nödigt att ej närmare angifva fyndslället i tryck eller för allmänheten. De olägenheter, som härigenom kunde uppkomma i vetenskapligt hänseende, skulle lätt undvikas, ifall närmare upplysning om fyndorten skulle deponeras på Univer- sitetets botaniska museum för att vid behof tillhandahållas for- Skydd för sällsyntare Vcäxtarter. ilH skare. Enligt meddelande af d:r V. i-\ 1! rotherus skall den kände norske botanisten I. M. Norrman i liknande fall hafva betjänat sig af detta förfaringssätt. Det torde knappast vara nödigt att framhålla önskvärdheten af att plantor, frön eller sticklingar af lätt utrotbara växter, så- dana som redan nämde alform, skulle i och för kultivering till- ställas botaniska trädgården eller annan lämplig trädgårdsan- läggning i landet. Någon s. k, naturaliehandel med sällsynta växter torde ännu icke bedrifvas i landet. Beträffande vår fauna däremot har en ej obetydlig kommers med fågelägg i tiden (på 1860-talet) idkats i Lappland och fortgår kanske ännu. Enär flere säll- synta äggslag betinga sig mycket höga pris, ligger den slutsatsen nära till hands, att en altför stark minskning af resp. fågelar- ter kunde befaras. Närmare besked härom torde herrar zoolo- ger kunna lämna, likasom äfven angående lämpligheten eller be- fogenheten af att för befrämjande af fiskens förökning medels pre- mier bidraga till utrotandet af ett så sällsynt och anmärknings- värdt djurslag som Saima-sälen. Att en intensiv eller hänsynslös insamling af prydnads- växter kan medföra kännbara skador är allmänt bekant, likasom äfven, att man i något fall sett sig tvungen till skyddsåtgärder (Edelweiss, Onaphalium leontopodium, i Schweiz). Hos oss torde i detta afseende mosippan, Pulsatilla vernaUs, förtjäna en viss uppmärksamhet. Ifrån södra Tavastland har man begynt under senare år till vänner och bekanta i hufvudstaden pä vårarna öfversända massor af denna växt, och för att kunna längre tid bevara blommorna friska, ha exemplaren blifvit med rotstocken fullständigt uppgräfda ur marken. Farhågan, att traktens torf- tiga moar sålunda med tiden blefve beröfvade sin förnämsta prydnad, har närmast föranledt mig att nu upptaga hela frågan. I hvad mån moarna i södra Tavastland genom denna stora skattning allaredan lidit, är mig tilsvidare obekant. Mosippan är här visserligen allmän, men uppträder ej med synnerligen stor individrikedom och kan därför lätt decimeras, isynnerhet om äfven menige man skulle finna det fördelaktigt att till för- 144 X:o 17. J. P. Norrlin, säljning på enahanda sätt insamla växten. Kn viss hofsamhet vore fördenskull önskvärd gentemot mosippan; en vänlig på- minnelse i tidningarna skulle kanhända leda till åsyftadt resul- tat. — Måhända kunde äfven trädgårdsmästare förmås att odla densamma till afsalu. För medicinska, tekniska eller hvarjehanda andra ekono- miska behof har allmogen sedan länge tillgodogjort sig ett an- tal växter, bland dem äfven några sällsynta trädslag (lönn, lind, ask), hvilka i följd häraf decimerats eller lokalt utrotats; till enahanda resultat har exploiteringen för andra syftemål (export, skeppsbyggeri) kunnat leda (ek), och genom rent okynne har jäm- väl skada skett. Den mesta förstörelsen har själffallet dock jordens odlande och bebyggande åstadkommit. Från de bör- diga lokalerna, där just de flesta af våra sällsynta högre växter finna nödig trefnad, har odlingen af marken undanträngt dem i storartad skala, och exempel saknas ej heller på att genom byggnaders uppförande sällsynta arter gått förlorade. Sålunda har kring Helsingfors den omfattande bortsprängningen eller planeringen af bärg och klippor samt stadens utvidgande under loppet af mindre än ett par decennier åstadkommit, att flere säll- synta kryptogamer blifvit tillspillogifna. I Hollola socken växte i tiden vid en landsvägsbro (den enda fyndorten) Miilgcdmm sibiricum på en mindre fläck tämligen rikligt och höll här ut i många decennier, troligen ännu mycket längre, ehuru stället tid- tals var utsatt för kreaturens tramp och betande. Men för om- kring ett par årtionden tillbaka uppfördes här åbyggnader till ett litet torp, och jag har sedan dess några gånger förgäfves sökt återfinna växten. — Ifrån vår literatur kunna åtskilliga spridda upplysningar i ämnet hämtas, och nyligen har prof. A. O. Kihlman uti en sakrik uppsats, införd i »Luonnon Ystävä», meddelat värdefulla uppgifter särskildt om linden. Men helt säkert äro talrika andra dylika fakta bekanta för många en- skilda personer, som ej offentliggjort sina hithörande iaktta- gelser. I likhet med Kihlman ville jag uttala såsom synner- ligen önskvärdt, att alla dylika fakta angående enskilda arters försvinnande skulle allmännare bekantgöras, och det skulle ännu Skydd för sällsyntare växtarter. I iö mer gagna saken om äfven undersökningarna i denna riktning på samma gång skulle utvidgas. Endast genom mer detaljerade arbeten eller rikliga uppgifter kan man hoppas kunna klar- stiilla frågan om kulturens (menniskans) inflytande på minsk- ningen af vår floras alster samt vinna nödigt underlag för möjliga åtgärder, åsyftande att i någon mån skydda våra säll- syntare arter från en förtidig undergång. På grund af det anförda anhåller jag, att Bestyrelsen ville hos Sällskapet utvärka, det möjligast talrika uppgifter från alla delar af vårt floraområde skulle genom Sällskapets exkurrenter eller andra intresserade införskaffas öfver enskilda växters lokala eller traktvisa försvinnande eller påtagliga minskning till individantal, äfvensom att söka med lämpli- gaste medel hos Sällskapets medlemmar och allmänheten väcka känslor af skonsamhet gentemot vår floras sällsyntare eller svagare alster. Men utom de skador, som tillskyndats enskilda arter, har i vårt land, likasom annanstädes, en sköfling af naturen, såväl af växter som djur, fortgått alla tider och mångenstädes ledt till en fullständig ödeläggelse samt ej sällan också till oersättlig skada för efterföljande generationer. Det låge antagligen icke utom området för Sällskapets värksamhet att försöka motvärka en dylik obefogad naturplundring, men denna omfattande fråga ville jag nu blott i förbigående hafva antydd. Det vore nämligen för sakens utredning af vikt, om våra exkurrenter skulle, för- utom sina iakttagelser öfver kulturens inflytande i allmänhet pa traktens flora och vegetation, särskildt närmare uppmärk- samma de moment, hvilka, såsom svedje- och katningsbruket, öfverdrifven skogsafvärkning, i vissa fall äfven kärr- och moss- odlingar m. m., till sina följder varit mest ödesdigra, men från naturhistorisk synpunkt hittils blifvit altför litet beaktade. 10 N:o 18. Förslag till närmare samarbete mellan Sällskapets medlemmar. Andragande af J. P. Norrlin och J. A. Palmen. (Den 7 maj 1898). För den, som med större uppmärksamhet följt utveckling- gen af Sällskapets program och dess arbeten alt från dess ung- domstid till den dag som är, visar det sig, att under olika tids- skeden uppgifterna gestaltat sig olika, och att arbetssättet i mån häraf rönt inflytande. I begynnelsen var anläggandet af sam- tingar så godt som det enda hufvudmålet, och i arbetet med dessas uppställande deltogo då alla medlemmar. Från år 1829 voro särskildt de talrika tjänstemännen förpliktade till detta ar- bete saint att på sammanträdena redogöra för resultaten häraf. Ar 1858, då Universitetet öfvertog vården af samlingarna, kvarblef för Sällskapet såsom hufvuduppgift exkursionsvärksamheten samt den vetenskapliga bearbetningen i och för publikation. Härige- nom manades fram en ny arbetsfördelning inom Sällskapet, i det att företrädesvis de äldre medlemmarna värkade såsom funk- tionärer eller författare, de yngre åter i främsta rummet såsom exkurrenter. För Sällskapets äldre medlemmar är det väl be- kant, huru stor eggelse i bägge afseendena utöfvades af W. Ny- länder, och huru just det personliga samarbetet med honom framkallade den lifaktighet, som då och efteråt utvecklats inom samfundet. På samlingarna hafva stälts ganska olikartade fordringar. Tidigast voro själfva exemplaren hufvudsak, och katalogen öfver dem var en namnlista. Men efter hand fordrades speciella och alt mer ingående uppgifter om fyndort, datum ståndort m. m., Samarbete mellan Scällskapets inedlemmar. Ii7 i syfte att lämna material till utredande af arternas geografiska utbredning inom området och dettas fördelning i provinser, vi- dare för fenologiska och topografiska frågor. Därjämte har man insett nödvändigheten af att i samlingarna förvara alt talrikare och fullständigare exemplar i syfte att utreda kritiska former, lledan nu göras sporadiska anteckningar till belysning af också andra frågor, som klarnat för enstaka forskare, men som för llertalet medlemmar äro ganska främmande och för de yngre nästan alldeles okända. Skall Sällskapet mäkta realisera de nya fordringar, som redan en nära framtid skall ställa på detsamma, så måste arbe- tarenas antal ökas och värksamheten bli lifligare, mera mång- sidig och framför alt mera planlagd. Det är på detta kraf vi fäste uppmärksamheten vid afslutandet af den öfversikt, som den 1 november 1896 lämnades öfver det senast förgångna kvartseklet; och det är härpå vi åter ville länka särskildt Be- styreisens uppmärksamhet, på hvilken det, enligt Sällskapets nya stadgar, ankommer att vårda sig om hela samfundets väl och dess fortsatta utveckling. Arbetarenes antal är visserligen nu större än tillförene; men de frågor, som vänta på bearbetning, hafva tilltagit i ännu .•-torre proportion och kräfva därjämte alt större specialkänne- dom, för att bearbetningen må gå i rätt spår och utredningen af en fråga må stödjande ansluta sig till andra samtidiga eller kommande nya. Det är därför de mera erfarne inom Sällskapet, som böra diskutera och uppgöra arbetsplanerna; men de kunna icke allena bringa dem i värkställighet, ty därtill behöfvas flere medarbe- tare. Här skulle de yngre medlemmarne åter finna arbetsfält bredvid exkursionsvärksamheten, åt hvilka de allaredan egnat sig. Under arbetet med nya frågor skulle de tillegna sig de äldres erfarenhet och nya synpunkter samt därigenom i sin tur bli mogna att framdeles än vidare utveckla Sällskapets program. För befordrandet af bearbetningen af ett antal frågor inom Sällskapets program erfordras således, enligt vår mening, personligt samarbete af äldre och yngre. Samma motod som I 148 N.o 18. .7. P. Noniin & J. A. Palmen, Sällskapets ungdomstid kan ännu användas. Det gäller icke nu att ordna själfva naturalierna, utan det gäller att samla och ordna iakttagelserna om dem för att därur draga slutsatser. Först måste själfva problemen och frågorna om dem fattas rätt, och därnäst iakttagelserna ordnas öfversiktligt, för att svaren må själfmant framgå. Om detta arbete genom Bestyreisens för- sorg och under fackmans medvärkan sättes i gång, skola sä- kerligen de unga krafterna med nöje samvärka, sig själfva till förkofran och tillfredsställelse och forskningen till gagn. Det är icke vår afsikt att nu gå i detalj beträffande hvad alt bör undersökas, ty programmet bör utveckla sig successivt. Men för att klargöra i hvilken riktning vi tänkt oss arbetet, mä här framställas ett par exempel, belysande bägge sidorna af Sällskapets värksamhet. På det botaniska gebitet föreligga för närvarande lämp- liga arbeten främst på botaniska museum, men äfven på annat håll saknas dylika ingalunda. 1 detta afseende må nu endast fenologin framhållas såsom förtjänt af särskild uppmärksam- het. På detta hos oss länge odlade område har, såsom bekant, allaredan ett betydande material hunnit inbärgas, och regel- bundna observationer utföras fortsättningsvis, hufvudsakligen på föranstaltande af Finska Vetenskapssocieteten. Det hittils hop- bragta materialet är visserligen ej blott omfångsrikt utan äfven värdefullt, men äger dock i vissa afseenden icke den fullstän- dighet, att det skulle motsvara de fordringar eller önskningsmål, som på dem med fog från botanisk synpunkt kunde ställas. Utan att nu närmare ingå på hithörande spörsmål, må blott antydningsvis framhållas några omständigheter. Gäller det att för vårt floraområde utgifva en floristisk handbok med öfliga fenologiska uppgifter, så kunna vi för flertalet växter icke an- gifva tiden ens för de märkbaraste fasernas inträde och förlopp i olika hufvuddelar af området; härtill och ännu mer för strän- gare vetenskapliga syften äro de observerade arterna, delvis äf- ven observationerna, alldeles för fåtaliga. Vidare må nämnas, att den tidigaste utvecklingen på våren är ringa beaktad och höstfenomenen nästan alldeles försummade. Förbisedda äro fa- Samarbete iiiollan Sällskapets ineiliemiuar. 149 serna lill deras intensitet under skilda år, såsom riklig eller svag utbildning af blom och frukt, och annat mer, hvarjämte fenomenens belysande genom odling knappast ifrågakommit med hänsyn till de vildt växande arterna. Redan dessa data angifva, att långt mer detaljerade och omfattande observationer måste fås till stånd. Enär ett inten- sivare arbete i denna riktning endast kan af botanister utföras, måste Sällskapet vara betänkt på att taga saken om hand och i mån af arbetskrafter och penningeresurser försöka reali- sera densamma. Dylika omfattande observationer torde erfordra särskilda stationer, på hvilka äfven andra maktpåliggande ar- beten, såsom iakttagelser öfver florans växlingar under olika år och förändringar under tidernas förlopp, samtidigt kunna värkställas. Ännu är Sällskapet ej rustadt att i större skala införa dylika arbeten och därförinnan äro äfven särskilda förbere- dande göromål af behofvet påkallade. Främst bearbetningen af det stora material, som redan finnes sammanstäldt och i tryck otfenthggjordt, för hvilket arbete måhända dock Vetenskapsso- cieteten drager försorg. Spridda fenologiska uppgifter, och äfven talrikare för en- staka år, ingå till ett tämligen betydande antal uti Sällskapets publikationer och arkiv. Äfvenså i sockenbeskrifningar o. d. 'samt en del fenomen äfven i tidningsprässen. Det vore önsk- ligt, att alla dessa data skulle tillvaratagas och art för art sam- manställas. Ett vidlyftigt fenologiskt material står äfven att hämtas från växtsamlingar, främst från finska museum ; lämp- ligast kunde detta material åtkommas såsom biprodukt vid denna samlings förtecknande. Såsom resultat af dylika arbeten synes en tämligen full- ständig kännedom med hänsyn till enstaka arter eller fenomen antagligen kunna ernås, åtminstone för vissa landsdelar; i andra fall kunde uppgifterna komplettera det material, som allaredan finnes sammanstäldt. I öfrigt skulle arbetet resultera i frag- menter, hvilkas värde i och för sig är problematiskt, men hvilka därför af oss ej böra ringaktas. I betraktande af vår bristfäl- 150 N:n IH. ./. P. Norrlin d- J. A. Palmen. liga kunskap om flerlalel arter från fenologisk synpunkt, mäste äfven det obetydligaste tillvaratagas, och de spridda stråna icke lämnas åt förgängelse, utan i tid hoprafsas. Frågan vunne i hvarje fall härigenom någon belysning, och äfven anordnandet af kommande, mer ingående arbeten skulle häraf åtminstone i någon mån befrämjas. Och på det arbetet möjligast snart kunde vidtaga, vore det högeligen önskvärdt att Sällskapets exkurrenter och andra medlemmar under nu redan påbörjade vegetationsperiod ville i naturen uppmärksamma och anteckna de inträdande fenologiska företeelserna. Beträffande åter de zoologiska arbetena måste det medgif- vas, att för den öfliga samlarevärksamheten ännu återstår be- tydliga luckor att fylla. Men äfven i fråga om de djurgrupper, an- gående hvilka det rikligaste material föreligger, måste detta samlas och ordnas. Sålunda böra beträffande landets vertebrater öfver- hufvud alla uppgifter, både trykta och otrykta, sammanställas i ett ordnadt arkiv. Af det senare slaget förefinnes särskildt oni fåglarne ett betydande material, för det mesta insändt i anledning af ett år 1885 kringsändt upprop. Blefve alt detta ordnadt, så låge däri en förnyad impuls till insändande af ytterligare ma- terial. Och ur detta arkiv kunde sedermera speciella bearbe- tare uttaga alla notiser beträffande enskilda frågor, vare sig om arternas utbredning, frekvens, statistik, fenologi, topografi, flytt- ningar m. m., hvarigenom en värklig analys af denna del af landets fauna och i bredd därmed af dess sammansättning af olika geografiska element, kunde fås till stånd. Alldeles det- samma gäller öfriga vertebratgrupper. Tilläggas må allenast att våra numera ordnade insektgrupper kunde lämna stoff icke blott till studium af den geografiska utbredningen, utan ock, i likhet med hvad of van nämdes beträffande växterna, till utredande af hithörande fenologiska frågor. På grund af det anförda anhålla vi, att Bestyreisen måtte hos Sällskapet förorda den framstälda planen om samarbete inom vår krets, äfvensom utförandet af de i sådant afseende nu proponerade specialfrågorna. Tillika få vi föreslå, att det hop- De i Finland fihokoujuiandc Agrostis-forinenia. 151 samlade materialet skulle förvaras i Sällskapets arkiv och till- handahållas intresserade forskare efter Bestyreisens pröfning och bifall. Innan vi öfverlemna förslaget till Sällskapets handläggning och afgörande, må här ännu tilläggas, att enligt vår öfvertygelse genom ändamålsenligt samarbete ej blott gagneliga förarbeten kunde åstadkommas, utan äfven hos deltagarena den egna ut- bildningen skulle befrämjas, lusten och hågen för utredandet af fauna och flora stärkas, och som värdefull behållning för- värfvas den känsla af tillfredsställelse, som alltid åtföljer det oegennyttiga arbetet. Det kan ej häller betviflas, att genom det- samma samhörighetskänslan mellan Sällskapets medlemmar skulle väsentligen upplifvas och befästas. N:o 19. De i Finland förekommande Agrostis-formerna. Meddelande af Harald Lindberg. (Föredraget den 15 maj 1898). I första häftet af Botaniska Notiser år 1898 ingår en utförlig redogörelse af d:r Sv. Mur beck i Lund om »De nordeuropei- ska formerna af släktet Agrostis». D:r Murbeck upptager, förutom de väl kända A. stolonifera L., A. vulgaris With., A. canina L. och A. horealis Hartm., äfven en nybeskrifven art, A. bottnica Murb.. samt ej färre än fyra hybrider mellan de fyra förstnämda, nämligen A. stolonifera X vulgaris, A. canina X stolonifera, A. canina X vulgaris och A. horealis X stoloni- fera. Alla dessa bastarder igenkännas på sin alltid felslående frukt och sitt till 80 ä 90'% förkrympta pollen; dessutom finnas 152 lN:o 19. Harald Lindberg, särskilda egendomligheter för hvar och en af dessa, hvarigenom det blir möjligt att igenkänna de olika hybriderna, om det också ofta erbjuder ej så ringa svårigheter. Förutom för de ofvan anförda formerna redogör d:r Murbeck för de särskilda arter- nas formkrets. Af A. stolonifera äro sålunda tvänne varie- teter omnämda: var. gigantea (Roth.), utmärkt genom förekomst af borst i en större eller mindre mängd småax, och var. mari- tima (Lam.), kännetecknad genom sin smala och mycket täta vippa. Denna sistnämda form är af Murbeck efter Hjelfs Conspectus uppgifven för Ab: Pargas; exemplar härifrån, såsom ock från vårt land öfverhufvudtaget, saknas dock i samlin- garna. Äfven af A. vulgaris finnes en borstbärande form, var. aristata Schrad., samt dessutom en var. setulosa Murb., fun- nen på ett ställe i Bohuslän samt på Jylland och utmärkt där- igenom, att det nedre blomfjället öfver hela ytan är försedt med tilltrykta borstlika hår (»palea inferior per totam superficiem pilis setaceis erectis adpressis sparse vestita.») En med A. stolonifera v. maritima analog form af A. canina är var. mon- tana Hartm.; var. elatior Hartm. har större småax än den van- liga formen och var. mutica Gaud. saknar den karaktäristiska långa, krökta borsten eller har i några blommor en helt kort, nedanom fjällets midt fäst ryggborst. Med ledning af denna af Murbeck lämnade utredning af de nordeuropeiska Agrostis-fovmernB. har jag granskat de i fin- ska samlingen förvarade exemplaren af hithörande former. Af de 16 af Murbeck upptagna formerna har jag funnit endast 9 representerade i finska samlingen. Till detta antal komma dock ännu tvänne af Murbeck från finskt område omnämda, af hvilka exemplar saknas i härvarande finska herbarium, så att sammanlagda antalet af finska Agrostiäes sålunda stiger till 11. Dessa 11 äro följande: Agrostis stolonifera L. Allmänt utbredd öfver hela flora- området; exemplar saknas endast från Tb, Kb, Lkem och Le. var. gigantea (Roth.) finnes från följande lokaler: N: Högland, Hirskallionhälli, 4. 8. 1868, M. Brenner. ])(• i Finland förekominaiidc Agrostis-ftniiicrna. 158 Ka: St. Johannes, strand mellan Vaahtola och Tyvisaaii, 11. 9. 1895, H. Lindberg. On: Gorskij, 22. 7. 1863, A. K ull hem. Om: Gamla Karleby, Palma strand, 1869, Fr. Hellström. Kp: Kellovaara, 26. 7. 1894, I. O. Bergroth. Ks: Kirkonkylä, 1877, E. Wainio. Im: Kantalaks, F. Nyländer. Li: Paavali, 24. 8. 1880, A. Arrhenius & A. O. Kihlman. Lt: Nuotjok, 7. 8. 1891, J. Linden. Kola, 13. 7. 1861, N. L Fellman. Å. stolonifera X vnlgaris Mnrb. Exemplar finnas från: St: Karkku, 29. 7. 1872, Hj. Hjelt (»A. vulgaris f»). Ta: Sysmä, Maatiais ström, 17. 7. 1872, K. J. W. Unonius (»A. vulgaris»). On: Suopohja, 15. 8. 1863, Th. Si mm in g (utan namn). Ob: Rovaniemi, Karvo, 6. 8. 1864, M. Brenner (»A. vulgaris f. aristata»). Är en f. aristata. Le: Karesuando, 1840, La^stadius (»A. stolonifera»). Lkem: Kittilä, Kaukkonen, 31. 8. 1877, Hj. Hjelt i^^ K. Hult (»A. stolonifera f»). Är en f. aristata. Sodankylä, 4. 7. 1882, E. W. Blom. Öfvertorneå, Koskenniemi, 31. 8. 1877, Hj. Hjelt t^^ R. Hult (»A. stolonifera f.»). Li: Utsjoki, Paksujalka, 18. 8. 1880, Arrhenius & Kihlman (»A. alba»). Lt: Nuortijärvi, 1883, H. Hollmén (»A. alba»). Ä. vulgaris With. Allmänt utbredd ; exemplar saknas dock från O a och On samt från Lappmarken med undantag för Lkem och Im. var. aristata Schrad. finnes från: N: Tytärsaari, 24. 7. 1868, M. Brenner. Ka: Säkkijärvi, 26. 7. 1878, E. W. Blom. St: Räfsö, 4. 7. 1872, J. Sahlberg. Oa: Qvarken, 15. 7. 1859, A. J. Malmgren. Ks: Kuusamo, 28. 7. 1864, B. A. Nyberg. 154 N:() 19. Harald Linäher g, A. canina L. Allmän till norra Österbotten, nordligare än från Kemi finnes ej något exemplar. I H. M. F. är arten an- gifven för Lt; exemplar från denna provins kunde jag dock ej påträffa i den finska samlingen. Dä Å. canina i Sverige går ända upp till Karesuando i Torne Lappmark, är det troligt, att den äfven på finska sidan går längre mot norr. var. elatior Hartm. Uppgifves af Murbeck från Le, of van- för Gunnarin Korva. var. miitica Gaud. Af denna såsom det synes sällsynta varietet finnas i samlingen exemplar endast från Al: Hammarland, 6. 1865 (skolexemplar). On: Suuma, pr. Kivatscho, 1850, W. Nyländer. Le: midt emot Karesuando kyrka (enl. Murbeck). A. canina X stolonifera Murb. Enligt Murbeck tagen i Le, ofvanför Gunnarin Korva (enl. ex. å Upsala botaniska museum, leg. L. L. Lsestadius, 1844, nom. »A. hyperborea»). A. borealis Hartm. Inskränkt till flora-områdets nordli- gaste provinser och har den utbredning, som finnes angifven i H. M. F. A. bottnica Murb. Med svenska exemplar och med den af Murbeck lämnade beskrifningen öfverenstämmande former har jag sett från följande fyndorter: Sb: Pielavesi, Korkeakoski, på sand vid bäck i skuggig gran- skog, 9. 7. 1896, A. O. Kihlman (i samlingen bestämd till >Xinna pendula^;). Exemplaren härifrån afvika från de svenska endast genom något längre och slakare blad samt genom blekgrön vippa. Dessa olikheter äro dock uppenbarligen beroende endast af den skuggiga växtplat- sen. Vippans smågrenar utgå dels från midten, dels nå- got ofvanom eller ofta betydligt nedanför midten af vipp- grenarna; bladen äro ända till 15 cm långa, 2.5—3 mm breda samt alldeles platta, stråna vid basen hos en del stånd knäböjda, ^) 1) Den 3. 8. 1898 insamlade A. J. Mc la vid Korkeakoski olt större antal exemplar af denna form. Bland dem linnas individer med 2 mm De i Finland frirokoniniande Aifrostis- firmorna. löf) Kk: Soukelo (vid polcirkeln), N. I. Fel 1 man. Denna form har af Fellman bestämts till A. canina. På en vidfogad lapp har K i hl man gjort följande anteckning: » Ägrostis borealis Hn, var. mutka. Torde väl närmast vara att anse som en skuggform af nämda art; blommans byggnad öfverens- stämmer med beskrifningen för A. borealis, endast borsten saknas.- ^) Vid genomgåendet af ^^rosi^is-formerna i Herbarium ge- nerale å härvarande botaniska museum fann jag exemplar af med de finska fullt öfverensstämmande former från Sibirien. Från Baikaltrakten förelågo ett par individer, tagna afTurcza- ninow »in alpe Buchatv och af honom bestämda till Ägrostis Michauxii Trin.»; de ha tillhört Herb. Steven och på etiketten är med annan handstil skrifvet: >->A. laxiflora R. Br. Led. fl.» De af M. Brenner den 18. 9. 1876 vid Kuretka, Jenisej, tagna och af A. Ju el till >•> Ägrostis scabra Willd. [A. laxiflora (Michx.)- Led. Fl. ross.») bestämda exemplaren visa också en mycket stor likhet med de finska. I Sverige är A. hottnica Murb. tagen af R. Fristedt 1857 o uti södra Ångermanland vid Långsele gästgifvaregård vid Björn- myran samt den 22 juli 1896 af prof. E. Almqvist å en mot norr sluttande brant sandstrand af Indalsälfven nära Svedjebom- men, midt för Vifsta i östra Medelpad. Då de finska exemplaren äro alldeles öfverensstämmande med de från Jenisej och Baikal, hvilka blifvit förda till den amerikanska Ägrostis laxiflora R. Br. {A. scabra Willd.), föreföll det mig antagligast, att äfven de finska och således också de svenska tillhörde någon circumpolär art, hvilken hade sitt huf- breda blad och något violett anlupeu vippa samt sädana med märkbart större, obetydligt violett anlupen eller alldeles grön vippa samt ända till 4 mm breda blad. Således från samma lokal tvänne ståndortsformer. ^) Den 14 8. 1898 insamlade J. Montell i en bäckdal nära Mänty- niemi gård vid Paanajärvi i Kuusamo några individer af den form, som af Murbeck kallats A. hottnica. Dessa ha starkt violett anlupen vippa, flere smågrenar utgå betydligt nedanom midten, i regeln dock något ofvanom denna; bladen äro platta, utstående, 5 — 9 cm länga och 2 mm breda. All- deles lik formen från Svedjebommen i Medelpad. 156 N;o 19. Harald Lindberg, vudsakliga utbredningsområde i Nord-Amerika. Vid jämförelse med de beskrifningar, hvilka finnas i de amerikanska flororna, föreföll mig endast A. scabra Willd. och A. perennans (Walt.) Tuckerm. kunna komma i åtanke. A. perennans (Walt.) Tuckerm. och A. scabra Willd. be- skrifvas af John M. Goulter i »Manual of the Phanerogams and Pteridophytes of Western Texas», p. 525 (Contributions from the U. S. National Herbarium, Vol. II.. N:o 3, Washington 1894) i öfversättning på följande sätt: Agrostis perennans (Walt.) Tuckerm. »Strå 3 till 6 dm högt, rakt eller vid basen nedliggande; blad omkr. 3 mm breda, 1 till 2 dm långa, sträfva; vippan aflång, lös, med utbredda hår- fina grenar, 1 till 3 dm lång; grenarna delade vid eller nedanom midten; småaxen 2 till 2.5 mm långa; skärmfjällen nästan lika långa, Y4 längre än blomfjällen; blomfjäll borstlöst; inre blom- fjäll saknas. — Sällsynt i norra Texas, allmän norrut.» Agrostis scabra Willd. »Strå 3 till 6 dm högt, upprätt; blad omkr. 2 mm breda, 1 dm långa eller kortare, sträfva, ofta inrullade; vippan lös, med utbredda hårfina grenar, 2 till 3 dm lång, bred; grenarna delade nära spetsarna, mycket sträfva; småaxen omkr. 2 mm långa; skärmfjällen smalt spetsade, knapt olika långa, Yg längre än blomfjällen; blomfjäll utan borst eller sällan med ett kort ryggborst; inre blomfjäll saknas. — Säll- synt i norra Texas, allmän norrut.» Dr. Geo. Va se v, Nordamerikas förnämsta gräs-kännare, lämnar i sin »Monograph of the grasses of the United States and British America», p. 75 o. 76 (Contributions from the U. S. National Herbarium, Vol. III, N:o 1, Washington 1892) ut- förliga beskrifningar på dessa tvänne gräs. Om A. perennans säges bl. a.: »blad platta, 1—3 linier (1.8 — 5 mm) breda, 2—6 tum (5 — 15 cm) långa», medan om bladen hos A. scabra fram- hålles, att de äro korta och smala, vanligen med inrullade kan- ter eller emellanåt plana, de öfre 1 — 3 tum (2.5 — 7.5 cm) långa. Då hos de finska exemplaren bladen äro ända till i mm breda och 15 cm långa samt skärmfjällen ^/^ längre än blom- fjällen och vippans smågrenar utgå strax ofvanom, från eller De i Finlanil lorekoniniaiide Agrostis-forinerna. 157 nedanoiu midlen af grenarna, Iror jag' mig ha skäl att hänföra denna form till A. perennans och ej till A. sccibra, af hvilken senare jag sett flere exemplar, hvilka genom sina korta, styfva och smala blad samt sina ytterst långa, starkt sträfva och en- dast i spetsen grenade vippgrenar har ett från vår form allde- les afvikande utseende. Möjligt är, att dessa tvänne arter egent- ligen borde sammanslås till en, då de, såsom Gray framhåller (Manual of the Botany of Ihe Northern United States, New York, 1889, p. 648), synas öfvergå i hvarandra. Kanske de äro af olika slags ståndort frambragta former; de talrika namn, som gifvits dessa arter, och den stora osäkerhet, som varit rådande vid den tidigare begränsningen af dem, tyda möjligen härpå. Enligt Vasey äro A. perennans och A. scahra allmänt ut- bredda i Nordamerika. Enligt John Macoun, »Catalogue of Canadian Plants», P. IV, p. 199, förekommer A. perennans i gräsbevuxna skogar och på sandiga stränder. Om den i Canada allmännare A. scahra anföres: »ett allmänt gräs på uttorkade ställen på khppor och bärg samt längs floder och sjöar, all- mänt utbredd och varierande.» Asa Gray 1. c. angifver så- som ståndort för A. perennans »fuktiga, skuggiga platser», me- dan åter A. scahra skulle vara allmän på uttorkade platser. Den ståndort, på hvilken den hos oss förekommande formen är anträffad, öfverensstämmer såsom synes väl med den för A. perennans angifna. Då således så godt som alldeles identiska former äro tagna o i Medelpad, Ångermanland, Norra Savolaks, Kuusamo, Soukelo nära Hvita hafvet, vid Jenisej och vid Baikal, synes det enligt min tanke vara riktigast, att anse den af Dr. Murbeck såsom ny uppstälda Agrostis hottnica vara den västligaste utposten af en circumpolär art, högst sannolikt A. perennans (Walt.) Tuc- kerman. Att arter med så vidsträkt utbredning som denna, i sitt västligaste utbredningsområde skola framvisa former, afvi- kande från de i det östligaste förekommande, synes mig natur- ligt. Exempel pä ett analogt förhållande hos andra circumpolära arter saknas ingalunda. Bulletin Bibliograpliique Onvrages reQus par la Société du 13 mai 1897 au 15 mai 1898. Tons les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire. 1. Piiblications des Sociétés correspondjiiites. Algérie. Alger: Sociéte des Sciences Physiques, Naturelles et Climato- logiques. Bulletin : Böne: Académie d'Hippone. Bulletin: 28. 1895. Comptes rendus: 189(3; 1897, 1 — 3. AUemagne. Augsburg: Naturhistorischer Vereiu fih- Selnvaben und Xonburji; (a. V.). Bericht : Berlin: l\. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte : 1897. 4:o. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1896. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: XXXIX. 1897. — Museum fiir Naturkunde. Zoologische Sanimlung. Mitteilungen : I, 1. 1898. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Bheinlande, Westfalens und des Regierungs-Bezirks Osnabriick. Verhandlungen: 53, 2. 1896; 54. 1—2. 1897. — Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte: 1896, 2; 1897, 1—2. Hullctin Bil)lioiira|iIiiiiue. tö9 Braunschweig: X^cicin fdr Naturwissenscliaft. .laliresbericht: U). 1895—97. Braunschweig im Jalire 1897. Braunschweig 1897. Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Ahhandlungen : Breslau: Sclilesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 74. 1896. Partsch, Litteratur d. Ländes- u. Volkskunde d. Provinz Schle- sien. V. 1897. — Verein fur Schlesische Insektenkimde. Zeitschrift fiir Entomologie, Neue Folge: XXIL 1897. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellscliaft. Bericht : Colmar: Société crHistoire Natiirelle. Bulletin (Mittheilungen) Nouv. Sér.: Danzig: Naturforscliende Gesellscliaft. Schriften, Neue Folge: IX, 2. 1897. Dresden: Xaturwissenschaftliche Gesellscliaft Isis». Sitzungsberichte: 1896, 2; 1897, 1. Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 27. 1895; 28. 1896. Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforscliende Gesellscliaft. Ahhandlungen: XX. 1. 1897; XXI, 1. 1897; XXIII, .3, 4, 1897; XXIV, 1. 1897. 4:o. Bericht: 1897. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: XIV. 1896—97. Ernst Huth. Societatum Litterie: X, 7—12. 1896; XI, 1-6. 1897. Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- uud Heilkunde. Bericht : Görlitz: Naturforscliende Gesellschaft. Ahhandlungen : Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften uud der Georg- August Universität. Nachrichten: 1897, 1— .3. GeschäfUiche Mittheilungen: 1897, 1—2. 160 Enzio Reuter, Greifswald: Geograpliische Gesellschaft. Jahresbericht : — Naturwisseiischaftliclier Yerein fur Neu-Vorpommern und Riigen. Mittheilungen: XXIX. 1897. Guben: Iiiternationeller Eiitomologisclier Verein. Entomologische Zeitung : Giistrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen- burg. Archiv: 50, 1—2. 1896. Systematisches Inhaltsverzeichniss und alphabetisclies Register zu den Jahrgängen XXXI — L. Giistrow. 1897. Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Na- turforscher. Nova Acta: Katalog der Bibliotliek: Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XV. 1897. 4:o. Verhandlungen, 3:e Folge: IV. 1896. — Die Hamburgi.schen Wissenschaftlicheii Anstalten. Jalirl)uch : — Verein fiir Naturwissenscliaftliclie Unterhaltung. Verhandlungen : Hanau: Wetterauische Gesellschaft fur die gesammte Naturkunde. Bericht : Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersucliungen, Neue Folge II, 1. Aljt. 2. 1897; II. 2. 1897. 4:o. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen: Kasse!: Verein fiir Naturkunde. Bericht: XLII. 1896—97. Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). — Naturwissenschaftlicher Verein fur Schleswig-Holstein. Schriften: XI, 1. 1897. Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Öchriften : Bullelin Bibliograpliique. i'jl Landshut: Botanischer Verein. Bericht : Liibeck : Geographische Gesellschaft iind Naturhistorisches Museum. Mittheilungen: XL, 9—12. 1897; XLI, 1—2. 1898. Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht und Abliandlungen : Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur- vissenschaften. Sitzungsberichte : 1896. Wletz: Société d'Histoire Naturelle. Bulletin : Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch- physikahsche (II:e) Classe. Abhandlungen: XIX, 2. 1898. 4:o. Sitzungsberichte: 1897, 1—3; 1898, 1. Inhaltsverzeichniss : Almanach : Dyck, W- Ueber die wechselseitigen Beziehungen zwischen der reinen und der angewandten Mathematik. Miinchen. 1897. 4:0. — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: V. 1897. Miinster: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht : Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: X, 5. 1897. Jahresbericht : 1896. Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: XII. 1897. Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht: Correspondenz Blatt: Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliothek. Théses : 11 162 Enzio Beuter, Brunzel, K. Das RothlieEtende nördlich voin Donau. Strass- burg i. E. 1895. Philippi, E. Beitrag zur Kenntniss des Aufbaues der Schich- tenfolge im Grignagebirge. Berlin. 1896. Porro, C. Geognostische Skizze der Umgebung von Finero (Can- nobina-Thal). Berlin. 1896. Steuer, A. Der Keupergraben von Balbronn. Strassburg i. E. 1896. Wagner, B. Die Morphologie des Limnanthemum nymphseoi- des (L.) Lk. 1895. Stuttgart: Verein fiir Vaterländische Naturkimde in Wiirttemberg. Jahreshefte: 53. 1897. Wiesbaderi: Nassauischer Verein fiir Natiirl^unde. Jalirbiicher: Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericlit: 1896. Australie. Brisbane: The (Queensland Museum. Annals: 3. 1897; 4. 1897. Annual Report: 1896; 1897. Melbourne: National Gallery of Victoria. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: 1896, i (Nr. 84); 1897, 1-3 (Nrs.85-87). Act of incorporation, Rules, List of Members etc. 1898. — The Australian Museum. Records: III, 2—3. 1897. Report: 1896. 4:o. Autriche-Hongrie. Bistritz : ( iewerbeschule. Jahresbereicht: Brlinn: Naturforschender Verein. Verhandlungen : XXXV. 1896. Bericht der Meteorologischen Commission: XV. 1895. Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akadémia (Ungarische Akademie der Wissenschaften). Mathematikai és természettudomänyi közlemények: Ertekezések a természettudom. köreböl : Krtekezések a mathemat. tudomän. köreböl: Bulletin Bibliographique. IGB , Mathemat. és természetUulom, ertesitö : XLV, 3—5. 1897 ; XV 1—3. 1898. Mathematischc und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn : XIII, 2. 1897. Almanach: 1897. Rapport: 1896. Petényi, J. S. von. Pastor roseus L. Budapest. 1896. 4:o. Buda-Pest: Magyar Nemzeti Miizeum (Ungarisches National-Mu- seum). Természetrajzi Fiizetek: XX, 3—4. 1897; XXI, 1—2. 1898. Aquila. Journal pour rOrnithologie: — La Rédaction de »Rovartani Lapok». Rovartani Lapok: IV, 6—10. 1897; V, 1—4. 1898. Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : Rozpravy wydzial matem. przyrod, 2:e Ser.: X— XII. 1896—97. Bulletin international: 1897, 2—10; 1898, 1—3. Biu-attini, T. L. Misura universale. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittheilungen : XXXIII. 1896. Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein tur Naturwissenschaften. Verhandlungen und Mittheilungen: Iglö: Ungarischer Karpathen- Verein. (Magyarorszägi Kärpätegye- sulet). Jahrbuch : Innsbruck : Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte : Kolozsvärt (Klausenburg): Rédaction de »Magyar Növenytani Lapok; . Evlolyam : — Erdélyi Mnzeum-Egylet. Orvos Természettudomänyi Sza- kosztålyäböL (Siebenbiirgischer Museum -Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section). II. Természettudomänyi szak (Naturvissensch. Abth.). Ertesitö (Sitzungsberichte): XXII, 1—3. 1897. III. Népszerii szak. Ertesitö (Sitzungsberichte): Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissensciiaften. Matliema- tisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen : 164 Emio Beuter, Sitzungsberichte : Jahresbericht: Verzeichniss d. Mitglieder: — Naturhistorischer Verein »Lotos». Lotos, Neue Folge: Trencsén, Ung.: Tiencsén Wärmegyei Természettudomänyi Egy- let. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner Comitates). Évkönyve (Jahresheft): 1896-97. Emléklapok (GedenkbLätter). 1897. -i:o. Triest: Museo Givico di Storia Naturale. Atti: Marchesetti, C. Flora di Triesfe e de' suoi dintorni. Trieste 1896—97. Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-naturwis- senschaftliche Classe. Sitzungsberichte, Abth. I: C V, 1—10. 1896. Anzeiger: XXXIV, 12-27. 1897; XXXV, 1—2, 4-8. 1898. — K. k. Naturhistoriselies Hofmiiseum. Annalen: X, 1—4. 1895; XI, 1—4. 1896; XII, 1. 1897. — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen : XLVII. 1897. — K. k. Geographische Gesell^^ehaft. Mittheilnngen: XXXIX, 10-12. 1896; XL, 1-8. 1897. — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: XXXVII. 1896—97. 16:o. — jy.v R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: XLVII, 1 — 12. 1897. Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: II— IX. 1887—96. Belgique. Bruxelles: Académie Royale des Sciences. Bulletin, 3:me Sér.: Annuaire : . — Société Royale de Botanique. Bulletin: XXXV. 1897. Bulletin Bibliogfapliique. Kiö Bruxelles: Société Entomologique de Belgiiiue. Annales: XL. 1896. Table générale des Annales: Mémoires: — Société Royale Malacologiqiie de Belgiqiie. Annales : Procés- Verbal : • — Société Royal Linnéenne. Bulletin: XXII, 7-9. 1897; XXIII, 1—4 1897. 4:o. Brésil. Rio di Janeiro: Museum Nacional. Archivos : Canada. Halifax, N, S.: Nova Scotian Institute of Natural Science. Proceedings and Transactions, Ser. 2: Chili. Santiago: Société Scientifique du Chili. Actes : Costa Rica. San José: Museo Nacional. Republica de Costa Rica. Anales : Informe del Museo nacional de Costa Rica. 1896 — 97. Danemarc. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires). 6:te Rsekke, naturvidenskab. og mathem. Afdeln.: VIII, 4—5. 1897. 4:o. Oversigt: 1897, 2—6; 1898, 1. — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 1897. — Botanisk Förening. Botanisk Tidskrift: XXI, 1—2. 1897. Meddelelser: Medlemsliste : — Entomologisk Förening. Kifi Enzio Reuter, Espagne. Madrid: H. Academia de Ciencias. Memorias: XVII. 1897. Revista: Discursos. Madrid 1897. États-Unis. Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circulars: XVI, 129-131. 1897; XVII, 132—133. 1897. 4:0. Memoirs from the Biological Laboratory: Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XXXII, 2—17. 1896—97; XXXIII, 1—4 1897. — Boston Society of Natural History. Memoirs : Proceedings: XXVII, p. 75-199. 1896; XXVII, 14. 1897; XXVIII. 1-5. 1897. Occasional Papers: Bridgeport, Conn.: Bridgeport Scientific >Society. List of Birds: Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy. Memoirs: XIX, 2. 1897; XX— XXI. 1897; XXIII, 1. 1897. 4:o. Bulletin: XXX, 6. 1897; XXXI, 1-6, 1897. Annual Report: 1896-97. Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. .Tournal: XIII, 1—2. 1896; XIV, 1. 1897. Chicago, III.: Academy of Sciences. Bulletin: I, 1—10. 1883—86. Annual Report: 39. 1896. Bulletin of the Geological and Natural History Survey: I. 1896. Annual Address: 1878. Baker, F. C. A. naturalist in Mexico. Chicago. 1895. Brachvell, J. J. B. The Paramidophenol and Amidol Develo- pers. Chic. 1892. Caton, J. D. Artesian Wells. Chic. 1874. Hale, E. M. The Nelumbium luteum or great American Wa- ter lily. Chic. 1871. 12:o. Constitution and by-laws as amended and adopted Dec. 12:th, 1882. Chic. 1887. The Charter constitution and By-laws. Cliic. 1895. liuUcLin Ijililiut^rapliiquc. 167 Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: VI. 1889-97. Nladison, Wisc: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions : Merlden, Conn.: Scientific Association. Transactions : Proceedings : Annual Address: Wljiineapolis, Minn.: Geological and Naturai History Survey of Minnesota. Minnesota Botauical Studies: II— XI. 1894—97. Mac Millan, C. The Metasperm«? of the Minnesota Valley. iMinneapolis 1892. New-Brlghton, N. Y.: Naturai Science Association of Staten Is- land. Proceedings: VI, 7—15. 1897. Special: New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions : New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs : Annals: IX, 4-12. 1897. Transactions: XV. 1895—96. Index : Phlladelphla, Pa.: Academy of Naturai Sciences. Proceedings: 1896, 3; 1897, 1—2. — American Philosophical Society. Proceedings: XXXV, 15:3. 1896; XXXVI, 154-155. 1897. Report : Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions : — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical Laboratory: I, 3. 1897. Portland, Maine: Portland Society of Naturai History. Proceedings: II, 4. 1897. Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: 168 Enzio Beuter, San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences. Memoirs : Proceedings, Sec. Ser.: VI. 1896. Proceedings, Third Ser.: Botany: I, 1. 1897. 4:o. Zoology: I, 1— i. 1897. 4:o. Geology: I, 1-2. 1897. 4:o. Occasional Papers : V. 1897. S:t Louis, IVIo.: Academy of Science. Transactions: VII, 4—16. 1895-97. Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science. Transactions: XIV. 1893-94. Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly The Trenton Natural History Society). .Journal: Tufts College, Mass.: Tufts College. studies : Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural Historv. Bulletin: V, 2-4. 1^97. Artide: X— XV. 1896-97. Index. — The State Entomologist of the Illinois. Report: XX. 1895—96. Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological Survey). Monographs: XXV— XXVIII (with Atlas). 1895—97. 4:o. Bulletin: 87, 127, 130, 135-148. 1896—97. Annual Report: XVII, 1—3 & 3 concluded. 1895—96. é:o. Mineral Resources: Washington, D. C: Department of Agriculture. Yearbook: 1896. Farmer's Bulletin: 54. 1897. — Division of Ornithology and Mammology. North American Fauna: Bulletin : — Division of Economic Ornithology and Mammology. Bulletin: — Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: 1895. Report of the U. S. National Museum: 1893; 1894. Bulletin of the U. S. National Museum: Bulleliii Bibliogra|iliique. l()i) Washington, D. C: Anthropological .Society. The American Anthropologist: IX. 11. 189(5. Special Papers: — Entomological Society. Proceedings: IV, 2. 1896-97. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences de Finlande). Acta: XXII. 1897; XXIII, 1897. 4:o. Bidrag : Öfversigt: XXXIX. 1896—97. Observations météorologiques : — Geografiska Föreningen. Vetenskapliga Meddelanden : Tidskrift: — Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra- phie de Finlande). Fennia : — Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécaire, dr V. Vasenius). — Finska Forstföreningen. Meddelanden: Ströskrifter: France, Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Memoires : Bulletin: XIII, 283—292. 1896—97. Ångers: Société d'Études Scientifiques. Bulletin, Nouv. Sér.: XXVI. 1896. Béziers: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin : Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: L (5:e Sér. T. X). 1896. Caen: Société Linnéenne de Normandie. Bulletin, 4:e Sér.: X, 3—4. 1896. 170 Enzio Reuter, Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelles el Matlié- matiques. Memoires: XXX (3:e Sér. T. X). 1896-97. La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles. Annales: 33. 1897. Lille: La Rédaction de »Reviie Biologique» du Nord de la France. Revue Biologique. Lyon: Société Linnéenne. Annales, N. Sér.: XLIII. 1896. — Museum d'Histoire Naturelle. Archives : — Société Botanique de Lyon. ^ Annales: XXI. 1896. Bulletin : Marseille: Musée d'Histoire Naturelie. Annales, Zoologie: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Memoires de la section de médecine, 2:e Sér.: Memoires de la section des sciences, 2:e Ser.: II, 2—1. 1896. Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences Naturelles de Strasbourg). Bulletin, 2:e Sér.: XIV, 31 (29:e Ann.) 1896. Bulletin des séances: Nantes: Société des Sciences Naturelles de FOuest de la France. Bulletin: VI, 4. 1896; VII, 1—3. 1897. — Société Académique de Nantes. Annales, 7:e Sér.: VII, 1—2. 1896. Nimes: Société d-Étude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXIV, 4. 1896; XXV, 1—3. 1897. Supplement : Paris: Société Botanique de France. Bulletin : — Société Entomologique de France. Annales: — Société Zoologique de France. Memoires: IX. 1896. Bulletin: XXI. 1896. — Museum d'Histoire Naturelie. Bulletin Bibliographique. 171. Paris: ''Société de Géographie. Bulletin, 7:e Sér.: XVIII, 1—3. 1897. Comptes rendus: 1897, 8—20; 1898, 1-2. — Rédaction de »la Feuille des jeunes naturalistes». Feuille, 3:e Sér.: Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3.e Sér.: V, i. 1896; VI, 1—3. 1897. Comptes rendus : Trav^aux : Procés verbaux : Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles. Bulletin. 3:e Sér.: XXXI, 1—2. 1895. Toulouse: Société d'Histoire Naturelie. Bulletin : — Société des Sciences Physiques et Naturelles. Bulletin : — Société Frangaise de Botanique. Revue de Botanique: XIII, 147—156. 1895. Grande-Bretagne et Irlande. Edinburgh: Royal Society. Transactions : Proceedings : — Botanical Society. Transactions : Proceedings: Transactions and Proceedings: Annual Report: Edinburgh: La Rédaction de »The Annals of Scottisli Natural History».. Annals : Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions, N. S.: IV, 3. 1895—96; V, 1. 1896—97. London: Royal Society. Proceedings: LX, 368. 1897; LXl, 371—379. 1897; LXII, 380— 388. 1897; LXIII, 389—392. 1898. Yearbook: 1896—97; 1897—98. 172 Enzio Reuter, London: Linnean Society. Journal, Botany: XXXI, 218—219. 1897; XXXII, 220-227. 1897; XXXIII, 228. 1897. Journal, Zoology: XXV. 163—165. 1896; XXVI, 166-167. 1897. List of the Society: 1896—97. Proceedings: 1895—96. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1896. — Distant, W. L. The Zoologist: 4. Ser.: I, 5-12 (Nrs 671—678) 1897; II, 13—16 (Nrs 679-682). 1898. Newcastle-upon Tyne: Natural History Society of Nortliumbei- land, Durham and Newcastle-npon-Tyne. Transactions : XIII, 2. 1898. Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: V, 1—2, 1897-98. Italie. Bologna: R. Accademia delle Scienze. Memorie, Ser. 5: V, l—i. 1895-96. 4:o.. Rendiconti, N. Ser.: I. 1896-97. Indici generali: Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 4: IX (Anno LXXIII). 1896. 4:o. BuUettino mensile, Nuovo Ser.: 46—49. 1897. Firenze: Societå Entomologica Italiana. Bulletin© : XXVIIl, 3-4. 1896; XXIX, 1—4. 1897. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 2:a: XVII (XXXVII). 1897. — Direzione del Giornale »Malpighia». Malpighia: XI, 1-12. 1897. Milano : Societå Italiana di Scienze Naturali e del IMuseo Civico di Storia Naturale: Atti: XXXVII, 1—2. 1897-98. Memorie: VI (N. S. II), 1. 1897. IVIodena: R. Accademia di Scienze, Lettere ed Acti. Memorie, Ser. 2: XII, 1. — Societå dei Naturalisti. Atti, Ser. 3: f liiilletin l)il)liograpliii|ue. 173 Napoli: 11. Accademia delle Seienze Fisiche e Maleinatiche. Atli, Ser. 2: VIII. 1897. 4:o. Rendiconto, Ser. 3: III (An. 86), i- 12. 1897; IV (An. 37), 1—2. 1898. — Societä Åfricana dltalia. Bollettino: — Societä di Naturalisti. Bolletino, Ser. I: IX, 2. 1895; X. 1896. Padova: Societä Veneto-Trentina di Seienze Natiirali. Atti, Ser. 2:a: III, 1. 1897. Bulletino : — Redattore della »La Nouva Notarisia». L. N. Notarisia: VIII, 3-4. 1897; IX, 1—2. 1898. Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano». Il Natur. Sicil., N. Ser.; II, 1-4-. 1897. 4:o. — R. Orto Botanico di Palermo. Bollettino: I, 2—4. 1897. Pisa: Societä Toscana di Seienze Naturali. Memorle: XV. 1897. Processi verbalt: X, p. 201—292. 1897; XI, p. 1-10. 1897. Portici: Redazione delle »Rivista di Patologia vegetale». Rivista: I— V. 1892-97; VI, 1-5. 1897. Roma: R. Istituto Botanico. Annuario: VI, 3. 1897; VII, 1. 1897. 4:o. — Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio- Emanuele. Bollettino: Indice : — Societä Romana per gli Studi Zoologici. Bollettino: V, 3—6. 1896; VI, 1-4. 1897. Varese: Societä Crittogamologica Italiana. Memorie : Atti: Venezia: Redazione della »Notari.sia». Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia : Sommario : Japon. Tokyo: College of Science, Imperial rniversity. .Journal: X, 2. 1897. 4:o. 174 Snzio Reuter, Les Indes occidentales. Kingston: The Institute of Jamaica. Journal: II, 4—5. 1897. Annals: 1, 1. 1897. Annual Report: Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. .Journal. P. I: LXV, 3—4, 1896; LXVl. 1-3, Extra n:o. 1897. .lournal, P. II: LXV, 3—4. 1896; LXVI. 1—3. 1897; Title page and Index for 1896. Journal, P. III: LXV, 1, Special number. 1898. Proceedings: 1896, 6-10; 1897, 1-8. Index: Annual Address: Icvara-Kaula, The Kacmiracabdamrta, a Kacmiri grammar writ- ten in the Sanskrit Languages, edit. with notes and addi- tions by G. A. Grierson. I. 1897. Luxembourg. Luxembourg: Société Botanique. Recueil des Mémoires et des Travaux: XIII. 1890—96. > Fauna», Verein Luxemburger Naturfrennde (Société des Naturalistes Luxembourgeois). Mittheilungen (Comptes Rendus): VI. 1896; VII. 1897. »J Norvége. Bergen: Bergens Museum. Aarbog: 1897. Aarsberetning : Särs, G. O. An account of the Crustacea of Norway: II, 3-8. 1897. 4.0. Christiania: Universitet. Norman, J. M. Norges arktiske Hora. I, 1. 1894; II, 1. 189.5. Särs, G. O. Fauna Norvegiie. I. Reskrivelse af de hidtil kjeiidta norske Arter af Underordnene Phyllocharida og Pliyllopoda. Kristiania 1896. 4:o. Bulletin Ril)lio'ira|)liique. 175 — \'i(k'nskab.s SelskabeL. Forhandlinger: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: XXXIV. 3—4. 1895; XXXV, 1—3. 1898—94. Stavanger: Stavanger Museum. Aarsberetning : 1896. Trondhjem: K. Norske Vldenskabers Selskab. Skrifter: 1896. Tromsö: Museum. Aarshefter: Aarsberetning. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natuurkunde. Tweede Sectie: Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 3:e Reeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslagen van de Zittingen: Jaarboek : Prodromus Florje Batav?e: — Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees- en Heelkunde. Sectie van Natuurwetenschappen. Maandblad: XXI, 3—12. 1897; XXII, 1-4. 1898. Naam- en Zaakregister voor Jaarg. XI-XX (1882—1896). Werken, Tweede Serie: III, 2. 1897. Groningen: Naturkundig Genootschap. Verslag: 1896. Harlem: La Société Hollandaise des Sciences. Archives néerlandaises, 2:de Sér.: I, 1 — 4. 1897—98. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Yereeniging. Tijdschrift, 2:de Sér.: Catalogus d. Bibliothek: Vierde uitgave. 1897. Nijmegen: Nederlandsche Botanische Yereeniging. N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: I, 2. 1897. 'sGravenhage: Nederlandsche Entomologische Yereeniging. Tijdschrift: XL, 1—4. 1897. Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences. Verslag: 1896. Aanteekeningen: 1896. 176 Enzio Reutcr, Portugal. L Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Jornal : République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina. Anales: XLUI, 4-6. 1897; XLIV, 1-6, 1897; XLV, 1. 1898. La Rédaction de »Revista Argentina de Historia Na- tural». Revista : — Museo de Productos Argentinos. Boletin : — Museo Nacional de Buenos Aires. (Gi-devant Museo Publico). Anales: V (Ser. 2. T. II). 1896—97. Memoria: 1894—1896. Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias. Actas : Boletin: XV. 2-4. 1897. La Platå; Museo de la Platå. Revista VII, 2. 1896. Russie. Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft. Schriften : Arcliiv, 2:te Ser.: Sitzungsberichte: XI, 2. 1898. Kharkow: Société des Naturalistes å TUniversité Impériale de Kharkow. Travaux (Trudi): XXX. 1896; XXXI. 1897. Somow, N. Faune ornithologique du gouvernement de Khar- kow. Khark. 1897. Kiew: Société des Naturalistes de Kiew. Mémoires: Procés- Verbal: Bulletin Bibliographique. 177 Minusinsk: Museum: 1895. OxTCTt: 1896. Moscou: Société Impériale des Naturalistes. Nouvaux Mémoires: Bulletin: 1896, 4; 1897, 1—2. Meteorologische Beobachtungen: Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: Riga: Naturforschender Verein. Correspondenzblatt: XL. 1897. Arbeiten, Neue Folge: S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences. Mémoires, 7:e Sér.: Mémoires, 8:e Sér.: III, 8. 1896; IV, 2—4. 1896; V, 3—4. 1897. 4:o. Mélanges biologiques: Bulletin, Nouv. Sér.: Bulletin, V:e Sér.: VI, 4—5. 1897; VII, 1—5. 1897; VIII, 1-3. 1898. Annuaire du Musée zoologique: 1897, 1 — 4. — Hortus Botanicus. Acta: — Societas Entomologica Rossica. Horse: ■ — La Société Impériale des Naturalistes de S:t Péters- bouro;. Trudi (Travaux): Section de Botanique. Travaux: XXVIIl, 3. 1898. Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux : Section de Géologie et Minéralogie. Travaux : Comptes rendus: Suéde. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar: Lund : Universitetet. Acta (Årsskrift). Afd. II. K. Fysiografiska Sällskapets Handlin- gar: XXXIII. 1897. 4:0. Tegnér, Elof. Lunds Universitet 1872—1897. Lund. 1897. 4:o. 12 178 Enzio Reuter, Lund: La Rédaction de »Botaniska Notiser». Botaniska Notiser: 1897, 3-6; 1898, 1—2. / Stockholm: K. Svenska Vetenskaps- Akademien. V Handlingar, Ny följd: XXIX. 1896—97. 4:o. { Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 22. 1897. Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 22. 1897. Öfversigt : Lefnadsteckningar : — Entomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: XVIII. 1897. — Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: Upsala: R. Societas Scientiarura. Nova Acta, Ser. 3: XVII, 1. 1896. 4:o. — Kongl. Universitetet, (par Mr le Bibliothéeaire, Prof. An- -]] nerstedt). Redogörelse: 1896—97. Fries, Th. M. Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von Linné. V — VI. Inbjudningsskrifter. Upsala 1896—97. Ekman, Th. Th. Beiträge zur Kenntnis des Stieles der Brachio- poden. Inaug. Diss. Upsala. 1897. Hedbom, K. Farmakodynamiska studier å det isolerade och öfverlefvande däggdjurshjärtat. Upsala Universitets årsskrift. 1896. Medicin. 1. Upsala 1897. Hemmendorff, E. Om Ölands vegetation. Åk. afh. Upsala 1897. Bulletin of the Geological Institution: III, P. I. Nr. 5. 1896. • Suisse. Basel.' Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen: XI. 8. 1897. Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 1895, N:os 1373—1398; 1896, N:os 1399—1435. — La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft). Bulletin (Berichte): VII. 1897. Chambésy prés Geneve: L'Herbier Boissier. Bulletin: V, 5—12. 1897; VI, 1—5. 1898. Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge : Bulletin Biblio2;i'aphique. 179 Geneve: Société de Physique et iVHistoire Naturelle. Mémoires: XXXII, 2. 1896—97. 4:o. Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles. Bulletin, 4.me Sér.: XXXIII, 123—126. 1897. Neuchätel: Société des Sciences Naturelles. Bulletin: St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: 1895-96. SchafFhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So- ciété Entomologique Suisse). Mittheilungen (Bulletin): IX, 10. 1897; X, 1-2. 1897—98. Ziirich: Naturforschende Gesellschaft. Uruguay. Montevideo: Museo Nacional. Anales: VI. 1897. 2. Dons. Arctotvski, H. La Généalogie des Sciences. Bruxelles. 1897. — Matériaux pour servir a la Bibliograpliie des Travaux scientifiques polonais. Index des Mémoires publiés dans les 14- premiers volu- mes des Mémoires physiographiques de Pologne. Bruxelles 1897. Beckmami, G. Ein neuer Carex-Bastavd (Carex paniculata X teretius- cula). Sep. Abdr. Abh. Naturw. Ver. Bremen. IX, Blytt, A. Nye Bidrag til Kundskaben om Karplanternes Udbredelse i Norge. Sep. aftr. Christ. Vidensk. Selsk. Forh. 1897. Cleve, P. T. A treatise on the Phytoplankton of the Atlantic and its tribu- laries and on the periodical changes of the plankton of Skagerak. Upsala 1897. 4:o. Coniventz, H. Die Eibe in der Vorzeit der skandinavischen Länder. Sep. Abdr. aus Danziger Zeitung. 1897. Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus). Meddelanden (Tiedonantoja). XIX. Landtbruksstyrelsens berättelse för år 1897. Helsingfors. 1897. Id. en finnois. XX. Redogörelser för Landtbruksekonomiska försök å Mustiala landtbruks- och mejeriinstitut under åren 1894 och 1895, utförda af institutets lärare. Helsingfors. 1897. Id. en finnois. 180 Enzio Reuter, XXI. Reuter, Enzio. Berättelse öfver skadeinsekters uppträdande i Finland under' åren 1895 och 1896. Helsingfors 1897. Id. en finnois. Inspektören för fiskerierna i Finland. Meddelanden: IV. Evois fiskeriförsöksstations verksamhet åren 1892 — 1895. Helsingfors. 1896. 4:o. Id. en finnois. Janet, Ch. Études sur les Fourmis, les Guépes et les Abeilles. 12:me note. Structure des membranes articulaires des tendens et des muscles (Myrmica, Camponotus, Vespa, Apis). Limoges. 1895. — — — — . 13:me note. Sur le Lasius mixtus, VAntennophorus Uhl- manni etc. Limoges. 1897. — Les Fourmis. Paris. 1896. — Sur les Rapports de V Antennophorus TJhhnanni Haller, avec le Lasius mixtus Nyländer. Extr. C. R. hebd. Séances Acad. Se. T. 124. Paris 1897. 4:o. — Sur les Rapports du Discopoma comata Berlese, avec le Lasius mixtus Nyländer. Ibid. T. 124. Paris 1897. 4:o. K. Finska Hushållningssällskapet. Handhngar: 1895—96. Åbo 1897. Id. en finnois. Cygnaius, G. K. Finska Hushållningssällskapet 1797—1897. Åbo. 1897. Id. en finnois. Kjellman, F. R. Japanska arter af släktet Porphyra. Sep. aftr. Bih. K. Vet. Akad. Handl. Bd. 23. Afd. III. N:o 4. Stockholm. 1897. — Derbesia marina från Norges nordkust. Ibid. N:o 5. 1897. — Blastophysa polymorpha och Urospora incrassata. Två nya cliloro- phyceer från Sveriges vestra kust. Ibid. N:o 9. 1897. Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut (L'Institut Royal météorolo- gique des Pays-Bas). Meteorologisch Jaarboek voor 1895. XLVII. Utrecht. 1897. Lange, Joh. Revisio specierum Generis Crataegi, imprimis earum, quaj in liortis Dania3 coluntur. Kjöbenhavn. 1897. Lorenzi, A. Una visita al laghetto di cima Corco (Ampezzo). Udine. 1896. — Esistenza d'una fauna profunda nel lago di Cavazzo. Udine. 1897. — La fauna dei laghi del Friuli. Nota preventiva. Udine. 1897. — Il lago di Ospedaletto nel Friuli. Udine. 1897. Luonnon Ystävä: 1897, 6. Macoun, John. Catalogue of Canadian Plants. I— VI. (Geological and Natu- ral History Survey of Canada). Montreal 1883-1892. (par M. le Prof. F. Elfving). Bulletin Bibliograpliique. 181 Murbeck, S. Contributions k la connaissance de la Flore du Nord-Ouest de TAfrique et plus spécialement de la Tunisie. I. Ranunculacete- Cucurbitacepe. Lund. 1897. -i-.o. Periodiska smörprofninsiarna i Hangö är 1896—1897. Helsingfors. 1897. 4:0. Rcuter, Enzio. On a new Classificatiou of the Rhopalocera. Repr. The En- tomologisfs Record and Journ. of Var. Vol. X. 1898. Schube, Th. Die Verbreitung der Gefässpflanzen in Schlesien nach dem gegenwärtigen Stande unserer Kenntnisse. Breslau. 1898. Société ouralienne cVamateurs des Sciences naturelles (.Tekaterinenburg). Bulle- tin: XVII, 2. 1898. Tlie John Crerar Library, Chicago- Annual Rapport: I. 1895; II. 1896. Warming, E- Halofyt-studier. Sep. aftr. K. Danske Vid. Selsk. Skr. 6. Raekke Afd. VIII, 4. Kjobenhavn 1897. 4: o. Wettstein, B. v. Heinrich Moriz Willkomm. Sonderabdr. Ber. Deutsch. Bot. Ges. XIV. 1896. — Ueber ein subfossiles Vorkommen von Trapa natans in Böhrnen. Sonderabdr. Sitzb. Deutsch. naturw.-medic. Ver. f. Böhmen »Lotos» 1896. — Die Systematik der Thallophyten mit besonderer Berilcksichtigung der Abbandlung von J. Sachs »Phylogenetische Aphorismen und ilber innere Gestaltungsursachen öder Antomorphosen». Sonderabdr. »Lotos* 1896. — Neuere Anschauungen iiber die Entstehung der Arten im Pflanzen- reiche. Sonderabdr. Schr. Ver. z. Verbr. naturw. Kenntn. in Wien. XXXVII. 1897. 12:0. Helsingfors le 15 mai 1898. Enzio Reuter. Bibliothécaire. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 1897—1998. I. Zoologie. Aves. Huhnereier. Zwei von derselben Henne gelegte, in bezug auf Grösse, Form und Farbe nichl nur von normalen Hiihner- eiern, sondern auch von einander in höhem Grade ab- weichende Eier "wurden von Herrn A. Thesleff vorgelegt. S. 21. Saatkrähe {Corviis frugilegus). Eine von Herrn J. Briining ein- gesandte schriftliche Mitteilung iiber das Vorkommen ei- ner Kolonie heckender Saatkrähen auf einem kleinen In- selchen im Kjulo-See wurde von Herrn Docent K. M. Le- vander vorgetragen. S. 42. Neu fur das Ge biet: Cygnus olor. Sieben Individuen, vielleicht Irrgäste. Nylandia, bei Hofvarböle in Askola, Lindh. S. 33. Seltenlieiten. — Wiclitigere neue Fundorte: CiracUns galliens. Kareliaaustr., Perkjärvi Eisenbahnstation : När- vinen. S. 16. Fulica atra. Karelia austr., Bamböle-See bei Fredrikshamn, zahl- reich: W. Segercrantz. S. 5. Limosa lai^ponica. Insel Drumsö bei Helsingfors: R. Palm- gren. S. 16. tlbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 183 Locustella naevia. Savonia austr., Rantasalmi: A. Westerlund. S. 12—13. Sylvia nisoria mit Nest und Eiern. Insel Drumsö bei Helsing- fors: R. Palmgren und K. Ahlstedt. S. 5, 17. Tringa islandica. Karelia austr., Bamböle-See bei Fredrikshamn: W. Segercrantz. S, 5. Turteltauhen, wahrscheinlich entlaufen. Karelia austr., Wiborg: K. E. Stenroos. S. 5. — Karelia austr.. Fredrikshamn: W. Segercrantz. S. 5. Reptilia. Lacerta vivipara. Ein mit regeneriertera zweigeteiltem Schwanz versehenes Individuum wurde von Herrn Docent K. M. Levande r vorgelegt. S. 43. PisceSi Chlamydoselaclms anguineus. Ein Aufsatz von R. Collett tiber diese hochinteressante Haiart, welche neuerdings (den 4 August 1896) in Varangerfjord aus einer Meerestiefe von 100—150 Faden erbeutet wurde, wurde von Herrn Pro- fessor J. A. Palmen referiert. S. 25. Torgelegt wurde: Gohio fiuviatilis. Nylandia, Tuusula bei dem Kervo-FIuss: E. Wainio. S. 24. Protopteriis annectens. Ein in tiefem Schlafe sich befindendes Exemplar aus Afrika: J. A. Palmen. S. QQ. Mollusca. Litorina obtusata. Schalen dieser in Finland nicht beobachte- ten Art, welche von Herrn Docent K. M. Levander an dem Ufer der Insel Furuholmen in den Esbo-Schären (in der Umgebung von Helsingfors) angetroffen worden waren, legte Herr A. Luther vor. Ob die nämliche Art wirklich an dem genannten Örte gelebt hatte und demgemäss der finnischen Fauna zuzuzählen wäre, schien dem Vorträger sehr fraglich. S. 68. 184 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Neu flir das Gebiet. Bythinia veyitricosa Gray (= B. Leachii Shepp.). Karelia austr., Saunalahti bei Wiborg: A. J. Silfvenius. S, 41. Clausilia cana Held. Karelia austr., Pyhäjärvi: Harald Lind- berg. S. 41. Helix aculeata Miill. Reg. aboéns., Lojo: A. Luther. S. 41. Insecta. Coleoptera. Neu fur das Gebiet. Äroeocerus fasciculatus De Geer (= Coffeae Fabr.). Helsingfors, auf von Hamburg importierten Litschi-Friichten: A. O. Kihl- man. S. 14. Homalium riparium Thoms. Insel Mjölö bei Helsingfors: B. R. Poppius. S. 13. Melandrya rufibarhis Schall. (= flavicornis Duft.). Karelia one- gens., Kischi: B. R. Poppius. S. 14. Polystoma grisea Kr. Insel Mjölö bei Helsingfors: B. R. Pop- pius. S. 13. Thinobiiis brevipemiis v. Kiesw. Karelia onegens., Tiudie: B. R. Poppius. S. 29—30. Seltenheiten. — Wichtigere iieue Fundoite. Ancliomenus Mannerheimii Dej. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 10. Calodera riparia Er. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 11. Coryphium angiisticolle Steph. Helsingfors: V. Pylkkänen. S. 11. Encephaliis complicans Westw. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 10. Euryusa castanoptera Kraatz. Helsingfors: J. Sahlberg, S. 11. Lado Jelskii Wank. (= Othismopteryx carinatus J. Sahlb.). Hel- singfors: J. Sahlberg. S. 10. Lacmophloeus abietis Wank. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 10. Latlirobium longulum Grav. forma macroptera (= L. longipenne Fairm.). Helsingfors: J. Sahlberg. S. 11. Xyleehimis pilosus Ratz, Helsingfors: U. und J. Sahlberg. S. 10. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 185 Hymenoptera. Bomhis. Das Betragen von B. pratorum und B. agrorum bei dem Anlegen ihrer Nester, sowie einige andere biologische Erscheinungen der genannten Hummelarten wurden von Herrn A. Westerlund besprochen. S. 103 — 105. Vespa vulgaris. Ein durch ansehnliche Grösse (Durchm. 39 cm) ausgezeichnetes, von Herrn Direktor Z. SchaHn in Ny- karleby (Ostrobottnia med.) eingesandtes Nest dieser Art wurde von Herrn Professor J. A. Palmen vorgelegt. S. 5. Lepidoptera. Reisebericht. Der Stipendiat Herr J. E. A ro berichtete iiber seine im Sommer 1897 vorgenommene lepidopterologische Exkursionsreise im nördlichen Savolaks. S. 35 —37. Hulsemimkippende Raupe. Im Spätherbst (2 Nov.) wurde bei Hel- singfors von dem Vorträger, Professor J. Sahlberg, beim Sieben eine kleine Piaupe angetroffen, deren etwa 6 mm länge und 4 mm breite, unregelmässigbirnförmige, stark deprimierte Wohnung zum grössten Teil aus Blattfragmenten und zwar vielleicht aus denen von Vaccinium myrtillus, gebildet und an beiden Enden mit einer Öffnung versehen war. In Ge- gensatz zu anderen »Sackträgern», die, ihre Wohnung nach sich ziehend, durch einfaches Kriechen sich fortbewegen, ist die Bewegung der betreffenden Raupe sehr kompliziert. Die vordere Körperhälfte durch die eine Öffnung der Woh- nung hervorstreckend, krallt sich die Raupe mit Kiefern und Brustfiissen an der Unterlage fest an, biegt dann ihren Hin- terleib kraftig hinauf, somit die ganze Wohnung in die Höhe emporhebend, und schleudert, einen wahren Purzel- baum schlagend, dieselbe vorwärts bin ; ist die Unterlage glatt, dreht die Raupe ihre Wohnung vorwärts. Dann kehrt sich die Raupe im Innern der Wohnung um, streckt sich durch die andere Öffnung hervor und fiihrt wieder das- selbe Manöver aus. Diese eigentiimliche Bewegungsart war dem Vortr. weder in der Natur, noch nach Litteratur- 186 ijbersicht der vvichtigeren Mitteilungen. angaben bekannt. Mit Riicksicht auf diese Bewegungsart sowie auf die an den beiden Enden offene, also die Form einer Hiilse besitzende Wohnung, ist die fragliche Raupe fiiglich nicht als Sackträger, sondern eher als »Hiilsenum- kippend» zu bezeichnen. S. 88 — 90. Neu ftir das Gebiet. o Orthotaelia spargcmella Thnbg. Reg. aboéns., Pargas (Abo-Schä- ren); H. Ingelius. S. 13. Plasteyiis subtusa Fabr. Tavastia bor., Jyväskylä: J, Sucksdorff; Reg. aboens., Nådendal: S. Sorthan. S. 29. Vanessa L album Esp. Savonia bor., Kuopio: J. E. A ro. S. 24. — ? Insel Esbo-Löfö, SW von Helsingfors: K. M. Le vän- der. S. 25. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Asteroscopus niibeculosus Esp. Tavastia bor., Jyväskylä: J. Sucks- dorff. S. 29. Biston pomonarius Hb. Zahlreich im Friihling 1897, Tavastia bor., bei Jyväskylä: J. Sucksdorff. S. 29. Eupitliecia simiosaria Ev. Savonia bor. Kuopio: J. E. Aro. S. 24. Notodonta torva Hiibn. Savonia bor., Kuopio: J. E. Aro. S. 24. Orthosia rubiginea Fabr. Helsingfors: U. Sahlberg. S. 11. Plastenis retusa L. Reg. aboéns., Karislojo: U. Sahlberg S. 48—49. Vanessa Xanthomelas Esp. Reg. aboens. Vichtis: L. Foxssell. S. 24. Trichoptera. Ågraylea argyrkola. Die verschiedenen Entwicklungsstände und die Lebensweise dieser Art wurden von Herrn V. Borg eingehend geschildert. S. 73 — 76. CoUembola. Achonites socialis, eine fiir Finland neue Schnee-Poduride, wird von Herrn Professor O. M. Reuter besprochen. Diese frii- her nur aus Böhmen und Schweden bekannte und mehr- mals im Winter bei Tauwetter auf dem Schnee auftretende Poduride wurde den 17 Jaunar 1898 auf dem Gute Liimatta Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 187 bei Wiborg (Karelia austr.) von Herrn A. Thesleff so mas- senhaft angetroffen, dass der Schnee in einem Walde auf einer Strecke von ein paar Kilometern stellenweise schwarz erschien. Nach Angabe von Herrn A. Westerlund war diese Art friiher in Finland auch bei Helsingfors und Kuo- pio (Savonia bor.) beobachtet. Am Schlusse gab Vortr. einige Mitteilungen iiber die höchst merkwurdige geographische Verbreitung mehrerer Collembolen, S. 127 — 130. Acarina. Eiiie Präparatsammlimg von Acariden wurde von Herrn Dr. E. Nordenskiöld vorgelegt. S, 65. Crustacea. Torgelegt wurden: Flnsskrehs. Androgynes Exemplar. Nylandia, Kervo-Fluss: E. W a in i o S. 24. — Scheere, abnorm entwickelt: K. M. Le van der. S. 43. Vermes. Acanthohdella. Uber das Vorkommen einer Äcanthohdella- Avt [A. jjeledina) in dem Flusse Patsjoki (Lapponia inarens.), wo der genannte Wurm ziemlieh zahlreich auf verschiedenen Lachsfischen, und zvvar auf Taimen, Forellen und Äschen, auftrat, sprach Herr B. R. Poppius. S. 40 — 41. Protozoa. Mijxosporidien. Uber das Vorkommen dieser Parasiten in der Muskulatur von im Finnischen Meerbusen, sowie in Kimin- joki Fluss in Wiitasaari (Tavastia bor.) gefangenen Felchen wurden Mitteilungen von Herren K. M. Le vand er, J. A. Palmen und A. Luther gegeben. S. 43. 188 Ubersicht der wichtigeren Mitteiliingen. Marines Plankton. tjber einige mutmasslicli relikte Organismen in den Finni- schen und Bottnischen Meerhusen berichtete Docent K. M. Le- V an der. Die Ansicht Nordqvisfs, nach welcher Limnocala- nus macrurus als ein Eismeerrelikt zu betrachten sei, wird dureh die von C. W. S. Aurivillius vorgenom menen Untersuchungen bestätigt. Die vom Vortr. friiher (1894) unter dem Namen Anu- raea Eichwaldi beschriebene imd als eine Brackwasserform be- zeichnete Panzarrotatorie diirfte vielleicht eher, mit Riicksicht darauf, dass bei der norwegischen Kiiste eine beinahe identi- sche, von Thompson 1892 beschriebene Art, Ä. cruciformis, angetroffen worden ist, als ein Relikt und zwar als eine bal- tische Varietät von A. cruciformis Thomps. anzusehen sein, Die friiher nur in dem Finnischen und Bottnischen Meerbusen ange- troffenen und ebenfalls als Brackwasserformen aufgefassenen Tin- tinnus hottnicus [Godonella hottnica) Nordqvist und Codonella tuhäosa Lev. (= Tintinnopsis Icarajacensis Brandt) sind neuer- dings von Vanhöffen bei Grönland gefunden, daher richtiger als wahre euryhaline Formen, und zwar als Uberbleibsel einer friiheren arktisch-baltischen Fauna zu betrachten. Dasselbe gilt vielleicht auch von einer dritten Art, Tintinnopsis heroidea. Das Vorkommen der zuerst in den Helsingfors-Schären entdeckten Peridinée, P. catencdum Lev., in dem Finnischen Meerbusen, diirfte, weil diese Art auch bei Grönland angetroffen ist und demnach eine arktisch-marine Form darstellt, durch die Relikt- Theorie die befriedigendste Erklärung finden. Auch die zuerst im Finnischen Meerbusen beobachtete Dinohryon pellucidum Lev. wurde von Vanhöffen bei Grönland erbeutet. S. 77—80. Il» Botanik. Reiseberichte. Der Stipendiat Herr Wäinö Borg berichtete iiber seine im Sommer 1895 vorgenommene botanische Exkursionsreise in Längelmäki, Kuorehvesi und Orihvesi (Tavast. austr.). S. 33. ilbersicht der wichtigeren Milleilungen. 189 Der Stipendiat Herr A. K. Caj and er berichtete iiber seine im Sommer 1897 ausgefiihrte botanische Exkiirsionsreise in Wirmo iind Mietois (Reg. aboöns). — Die bemerkenswerte- sten Pflanzenfunde sind S. 34 aufgezählt. Der Stipendiat Herr E. F. Häyrén berichtete iiber seine im Sommer 1897 ausgefiihrte botanische Exkursionsreise in den Schären von Ekenäs (Nylandia). — Die bemerkenswertesten Pflanzenfunde sind S. 44 — 45 aufgezählt. Der Stipendiat Herr A. Rantaniemi berichtete iiber seine im Sommer 1897 vorgenommene botanische Exkursionsreise im Kirchspiel Kemi (Ostrobottnia bor.). — Einige bemerkenswerte Pflanzenfunde sind S. 45 aufgezählt. Planta vasculares. Pflanzeiigeo^rapbische und floristisclie Notizen. Ägrostis. Die in Finland vorkommenden Agr-ostis-Formen wur- den in Anschluss an Dr. Murbeck's monographischen Auf- satz in Botan. Notis. 1898. 1, von Amanuensis H. Lindberg einer Revision unterworfen und kurz besprochen. Als fiir das Gebiet neu werden aufgezählt Ägr. hottnica, sowie meh- rere Formen und Hybriden. S. 151 — 157. Alcliemilla. Notizen iiber die Verbreitung folgender Arten in Finland teilt Rektor Brenner mit. S. 6. (Siehe auch Medd. 23, S. 41 und 193). 1. A. obtusa, welche bisher nur aus Nord-Finland und den Ålands-Inseln bekannt war, hatte Vortr. auch im Botani- schen Garten Helsingfors beobachtet. 2; A. pastoralis und 3. A. vestlta seien die in Nyland und Siid-Tavastland am häufigsten vorkommenden Alchemilla- Arten, Betula verrucosa. Hinsichtlich des Vorkommens dieses Baumes im Pasvigthale (Lapponia inaren.) teilt Förster A. W. Gra- nit mit, dass derselbe bis 69° 15' n. Br. häufig ist. Nach Aussage der Bevölkerung sollen einzelne Individuen von dieser Art sogar Klistervandet (c. 69° 32' 30" n. Br.) erreicht haben. S. 32. 190 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. Carex salina. Von dieser höchst variablen Art legte Dr. W. La uren eine reiche Serie von Formen vor, welche den Schären Österbottens entstammten. Im Anschluss hieran hob Vortr. die völlige Uberensstim- mung hervor, welche die Verbreitung dieser C. salina-ioi- men iind diejenige der C. maritima zeigen, eine Uberein- stimmung, welche sich nicht auf die finnische Kiiste des Bottnischen Meerbusens beschränkt. Vortr. sprach die Ver- mutung aus, dass C. maritima an der Entstehung der er- wähnten Formen beteiligt gewesen sei. S. 30. Cotoneaster. Einige Bemerkungen iiber die Cotoneaster- Arlen der finnischen Flora giebt Professor A. O. K i hl man. S. 108 -115. Elodea canadensis. tiber das Auftreten der Wasserpest wird von mehreren Vortr. Auskunft gegeben. Rektor Brenner hatte sie massenhaft im Flusse Vanda-å bei Riihimäki (Ta- vastia austr.) gesehen. Die Prof essoren Elfving, Norrlin Lind Sund vik erwähnten, dass die Pflanze infolge ihrer ungeheuren Häufigkeit auf den Verkehr im See Wesijärvi (Tavastia austr.) hemmend wirkte. Nach Professor Kihlman bedrohte Elodea geradezu das Holzflössen im Strome Kym- meneälf, und bei der Stadt Nyslott (Savonia austr.), wo sie im Anfange der neunziger Jahre angepflanzt wurde, hat die Wasserpest sich stark vermehrt. S. 6. Euphrasia. Uber einige finnische Euphrasien wurde ein Vor- trag von Professor A. O. Kihlman gehalten. — Neu beschrie- ben ist E. fennica Kihlm. S. 90—96. tiber einige in Finland gefundene Eiq)hrasia-F ormen gab Rektor Brenner folgende Mitteilungen. S. 96—99: 1. E. Rostkoiviana var. minorifiora Borb. Eine wahrschein- lich hierher gehörige Form beobachtete Vortr. im letzten Som- mer in grosser Menge in Siid-Tavastland. Der von A. O. Kihl- man fiir jene Form vorgeschlagene Name E. fennica schien ihm iiberflussig zu sein. S. 97 und 198. 2. E, tennis f. Wuchs gröber, Stenget am Grunde ästig. — Jene kraftige, bei Ingels i Kyrkslätt (Nylandia) massenhaft vor- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 191 kommende Form, die nach Wettstein unter diese Art zu stellen sein diirfte, war bemerkenswert, weil sie die bis jetzt gevvöhn- liche Auffassung, dass E. tenuis eine zarte nnd unverzweigte öder nur oben verästelte Art sei, komplettierte. 3. E. tenuis var. vestita n. var. Brenn. Reicher behaart als die Hauptart iind in dieser Hinsicht analog mit einer ähn- lichen, friiher bekannten Form von E. brevipila. Gegen die Ver- mutung Wettsteins, dass die Pflanze als eine E. ciirta X tenuis aufzufassen wäre, sprach sowohl ihr reichliches Vorkom- men, wie aiich das Fehlen der E. curta an dem Fimdorte, ein Inselchen im Humaljärvi-See in Kyrkslätt. 4. Euplir. bottnica Kihlm. soll nach der Auifassung Bren- ner's ein kollektiver, zwei heterogene Formen umfassender Name sein, der nur zum Teil E. micrantha Brenn. entspricht und also nicht, wie Kihlman behauptet (Acta XIII. 1897. S. 19 u. 27), mit letzterer identisch ist. Der Name E. bottnica Kihlm. wäre mithin zu verwerfen. P^alls der umstrittene Name E. micrantha Brenn. als unangemessen nicht acceptiert werden könnte, miisste statt desselben der schon friiher (Medd. 22. 1896. S. 72 und Botan. Not. 1896. S. 200) vom Vortr. eingefuhrte Name E. hebecalyx Brenn. in Gebrauch kommen. Geum strictum. Uber die Verbreitung dieser Pflanze in Finland werden einige Notizen von Rektor A. Arrhenius mitge- teilt. Bei einer Revision der im Herbar. Fenn. aufbewahrten G. U7'banimi-Ko\\ek{.ion entdeckte Vortr. mehrere Exemplare von G. strictum aus verschiedenen, S. 15 aufgezählten Pro- vinzen. Diese Art besitzt somit eine freilich vorwiegend östliche, aber doch viel ausgedehntere Verbreitung inner- halb unseres Floragebietes, als man bisher kannte. Ob die Pflanze in ihrem Auftreten auch stabil ist, bleibt noch iibrig zu ermitteln. S. 15. Littorella lacustris. Uber das Vorkommen und die Lebensweise dieser Pflanze in Seen des Kirchspiels Karislojo (Reg. aboéns.) teilt Professor E. Sund vik seine Beobachtungen mit. S. 84—88. 192 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Nymphcea tetragona Georgi wird hinsichtlich ihrer Synonymik von Lektor A. J. Me la besprochen. Der Vortr. hebt her- vor, dass die sibirische N'. tetragona wahrscheinlich synonym ist sovvohl mit der aus China bekannten N. pygmaea Aiton, als auch mit der kleinblumigen Form aus Canada, welche bis jetzt als N. odorata v. minor bezeichnet worden ist. Eine fmnische Form von derselben Art wäre die N. fennica Mela, sofern sie iiberhaupt von der typischen N. tetragona abweicht. Nadelhölzer. Uber das Vorkommen der Kiefer und Fichte in Siid-Varanger sprach Förster A. W. Granit. Vortr. hatte an einigen Orten einzelne Kiefern und Kiefergruppen ange- troffen, von denen die nördlichsten einen hal ben Kilometer weit von dem Fjordende entfernt stånden, bei einem Brei- tengrad von 69° 42' 10". Die grösste Gruppe bestand aus c. 200 Bäumen, die meist sehr kleinwiichsig waren. Ein Exemplar erreichte jedoch eine Höhe von 5,20 m. und mäss bei einer Höhe von etwa 0,5 m 23 cm im Durchmesser. — Verjiingung wurde an mehreren Stellen beobachtet. Bei Elvenaes an der Miindung des Pasvigelv erreicht die Kiefer 69° 41' W n. Br. Die Grenze der Bestände diirfte etwas siidlich von Harefossen (Njoammilguoikka) an dem erwähnten Fluss zu ziehen sein. Siidwestlich von Vagatimjaur (c. 69° 10') biidet die Föhre umfangreiche Wälder von seltener Dichtigkeit. Fichten v^'urden an etwa zehn verschiedenen Lokalitäten im nordöstlichen Enare und im Pasvigthale beobachtet; das grösste Exemplar, das Balkendimensionen erreicht hatte, wurde in der Nähe von Curanojaur entdeckt. Ein bisher unbekannter Fundort der Tanne findet sich in der Nähe von BuorisGleb auf der norwegischen Seite von Kli- stervandet, bei 69° 32' 30" n. Br. S. 32. Potentilla. Die finnischen Potentilla-F ormen wurden, hauptsäch- lich in Anschluss an von Dr. Siegfried in Winterthur ge- machte Bestimmungen, von Amanuensis H. Lindberg kurz besprochen. S. 116 — 119. — Die wichtigsten Ergebnisse waren folgende. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 193 1. P. villosa Crantz [= P. verna auctt., P. maculata Pour- ret, P. alpestris Haller fil.) hat bei uns eine vorwiegend siid- westliche Verbreitung, ist aber sogar an mehreren Orten in Nord-Österbotten und Lappland gefunden. P. verna L. non auctt. (= P villosa var. sabauda DC.) wieder, die wahrscheinlich nur eine Hochgebirgsform von P. villosa ist, kommt bloss auf ei- nigen Ståndorten auf der Halbinsel Kola vor. 2. P. canescens Besser (in Herb. Mus. fenn. Ed. 2 als fin- nische Art aufgenommen) ist in der That P. iyitermedia L.; jene Art gehört nicht der Flora Finlands an. 3. P. Ooldbacliii Rupr. scheint wildwachsend nur in Olo- netz- und Onega-Karelien vorzukommen; verwildert tritt sie da- gegen in mehreren Provinzen auf. 4. Die Kollektivart P. argentea L. ist durch sechs Formen representiert. Riibus nemoralis Arrh. Nachstehende Berichtigung hinsichtlich des Vorkommens dieser Pflanze in Finland giebt Rektor Axel Arrhenius. Die Rubus-Ari, welche Vortr. 1 Okt. 1881 auf die Autorität F. W. C. Areschoug's in Lund bin unter dem obigen Namen vorlegte, zieht der bekannte dänische Batologe, Apotheker Friderichsen, zu R. prui- nosus. — R. nemoralis ist also aus der Flora Finlands zu streichen. S, 68. BemerJcensiverte Pfianzenfunde auf dem Istlinms karelicas: H. Lindberg. S. 81—84. Ein Verzeiclinis einiger in der Umgebung der Stadt Lovisa beobachteter bemerkensiuerter Pfianzen giebt lektor \. D. Iverus. S. 20. Paläontologisches. tJber das Vorkommen in Kivinebb von subfossilen Pfian- zen in glacialen Ablagerungen sprach Herr Amanuensis H. Lind- 13 194 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. berg. S. 99 — 103. Im Sommer 1897 wurde vorn Vortr. auf der Karelischen Landenge (Isthmus Karelicus) in dem genann- ten Kirchspiel (60° 18' n. Br.), und zwar zum ersten Mal in Finland, eine mehrere Reste arktischer Pflanzen enthaltende Siisswasserablagerung angetroffen. In dem feinen lehmhaltigen Sande, der bei dem Gråben eines Teiches auf der VViese un- terhalb der Propstei (Linnanmäki) aufgeworfen worden war, fand der Vortr. kleine schwarze, an dem eingebogenen gesägten Rand leicht erkennbare Dryas-BVåiier. In den nach dem Hanse mitgebrachten Proben wurden durch Ausschlämmen ausser zahl- reichen _Dr?/as- Bl ätter n auch einige Blätter von Salix polaris, ferner Blätter, Kätzchenschuppen und Friichte von Betuln nana, sowie zahlreiche Blätter von Sphaerocephalus turgidiis, eine fiir die arktischen Gegenden besonders charakteristische Moosart, angetroffen. — Dryas kommt gegenwärtig in Kuusamo (66° n. Br.) als Relikt, sov^^ie auf der Halbinsel Kola vor; Salix po- laris ist eine Seltenheit und auf die nämliche Halbinsel be- tt schränkt. Sjph. turgidiis hat seine Siidgrenze im nördlichen Fin- land, bei Kajana (64° 10' n. Br.). — Der Platz, wo die ark- tischen Pflanzenreste entdeckt wurden, befindet sieh auf einer Höhe von etwa 80 m, die marine Grenze der LTmgegend bei 65 m iiber der Meeresfläche. Nach der geringen Grösse der betreffenden Pflanzenreste zu schliessen (die grössten Dryas- Blätter hatten eine Länge von nur 4 mm) diirfte der fossilien- fuhrende, vom einer diinnen Torfschicht bedeckte Sand während einer durch strenge arktische Verhältnisse ausgezeichneten Zeite- poche abgesetzt worden sein. Vermischtes. Herr Professor J. P. Norr lin hielt die folgenden Vor- träge : 1. JJher durch die Kultur verursachte Vegetationsverände- rungen. Innerhalb der östlichen und nördlichen Teile Finlands giebt es noch grosse, botanisch nicht durchforschte Wildnisse, tjbersicht der wiclitigeren Mitteilungen. 195 Die Natur belindet sich daselbst jedoch nicht iiberall in ei- nem primitiven Zustand, sondern die VVälder sind in hö- herem öder geringerem Grade vom Feuer öder durch die Axt verheert; von eigentlichem Urwald sind nur noch ge- ringe, bald verschwindende Reste ubrig. In den dichter bevölkerten Teilen ist von altem dickstämmigem Wald nur wenig nach, und die fruchtbareren Siimpfe sind meist durch Kultur nutzbar gemacht worden, wodurch auch die älteren sekundären Standorte, z. B. die »natiirlichen» Wiesen, nach und nach modifiziert werden. — Vortr. spricht den Wunsch aus, dass nähere Angaben iiber die Verbreitung solcher verschwindender Standorte beschatft werden mogen, damit ein zweckmässiger Plan fiir die Erforschung ihrer Flora und Vegetation entvi^orfen werden känn. S. 130 — 134. 2. tJher das Äbtrennen von sog. Naturparken. Im Anschluss an Obiges erörterte Verf. die Auswege zur Beschaffung von Grundstucken fiir sog. Naturparke, d. h. fur Bezirke, wo die Natur, nicht gestört durch den Eingriff des Men- schen, frei walten könnte. Kleinere Parzellen könnten wahr- scheinlich auf privatem Wege durch Einkauf beschafft werden; wo es aber grössere Reviere gilt, miisste man auf Unterstiitzung seitens des Staates hoffen, welcher sehr ausgedehnte Waldungen besitzt, die in manchen Gegen- den geringe öder gar keine Einnahmen liefern. Es könnte sein, dass der Staat geneigt wäre zeitweilig, z. B. w^äh- rend einer Zeit von 30—50 Jahren, innerhalb einiger solcher Komplexe das Fallen von Holz einzustellen; w-äh- rend dieser Zeit könnte die nötige Erfahrung iiber den Nutzen solcher Naturparke gewonnen werden. S. 134—140. 3. tJher Sclmtz fiir seltenere Pfianzenarten. Durch gar zu riicksichtsloses Sammeln von Pflanzen sind, soweit es be- kanntistjin Finland noch keine nennenswerten Schädenvorge- kommen; da aber in dieser Hinsicht eine Gefahr zu drohen scheint, schlägt Vortr. vor, dass man zu gewissen Mass- regeln schreitet, deren Zweck es wäre seltene, empfindlichere Arten vor Ausplunderung und Ausrottung zu bewahren. 196 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Zugleich driickt Vortr. den Wunsch aus, dass Angaben uber lokales Verschwinden öder lokale Decimierung von Pflan- zenarten infolge der Kultur des Bodens öder anderer Kul- turverhältnisse, der Gesellschaft mitgeteilt werden mogen. S. 140—145. Neu fiir das Gebiet. Agrostis hottnica Murb. (= Agr. laxifiora R. Br., auctt. ross., ? Agr. i^erennayis Tuckerm.) Savonia bor., Pielavesi: A. O. Kihlman; Karelia keret.: N. I. Fellraan; Kuusamo, Paana- järvi: J. Montell. Siehe H. Lindberg. S. 154—155. A. canina var. elatior Hartm, Lapponia enontekiens.: Sv. Mur- beck. S. 154. A. canina var. mutica Gaud. S. 154. A. stolonifera var. gigantea (Roth). S. 152 — 153. A. vulgaris var. arlstata Schrad. Plur. loc. S. 153. A. canina X stolonifera. Lapponia enontekiens.: L. L. Lsesta- dius. S. 154. A. stolonifera X vulgaris .Plur. loc. S. 152. Cotoneaster imifiora. Lapponia ross.: A. O. Kihlman. S. 114. Erythrwa Centaurium. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 81. Ewphrasia tenuis, zwei Formen. Nylandia, Kyrkslätt: M. Bren- ner. S. 96—97. Glyceria plicata. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 81. Potamogeton filiformis X pectinatus. Alandia, Mariehamn: C. W. Fontell. S. 33. Ruhus caesius X idaeus. Alandia, Föglö, 1879 und 1897: A. Arrhenius. S. 67. B. caesius (B. idaeus?) X saxatilis. Alandia, Föglö: A. Arrhe- nius. S. 67. Buhus pruinosus. Alandia, Föglö, 1881: (det. Friderichsen): A. Arrhenius. S. 68, 8alix caprea X rosmarinifolia. Reg. aboens.: A. K. Caj änder. S. 34. S. Lapponum X rosmarinifolia. Reg. aboens.: A. K. Caj änder. S. 34. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 197 Salix myrtilloides X repens. Reg. aboöns.: A. K. Gajander. S. 34. Torilis Anthriscus. Alandia, Geta: J. Montell. S. 15. Seltenheiten. — Wichtigere neiie Fundorte. Acorus calamus. Reg. aboéns., Karislojo: O. Sund vik. S. 6. Agrostis-FoYmen, bestimmt von H. Lindberg. S. 151 — 157. Alchemilla obtusa. Nylandia, Helsingfors: M. B ren ner. S. 6. Allium arenarium. Nylandia, Ekenäs: J. A. Flinck. S. 16. Anemone nemorosa X ranunculoides. Isthmus karel, Valkjärvi: H. Lindberg. S. 83; Tavastia aiistr., Tavastehus: O. Col- lin. S. 123. Betida nana X verrucosa. Reg. aboens.: A. K. Gajander. S. 34. Bidens platycepliala. Tavastia austr., Tavastehus: O. Gollin. S. 39. Botrychium simplex, in allén vier Entwicklungsformen. Isthmus karel., Walkjärvi und Sakkola: H. Lindberg. S. 82. Calamagrostis gracilescens. Reg. aboéns.: A. K. Gajander. S. 34. Campamda latifolia, blau- und weissblumig. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 82. Cardamine hirsuta. Nylandia, Hangö: J. A. Flinck. S. 16. Carex arenaria, das älteste aus Finland bekannte Exemplar. Ny- landia, Hangö: J. A. Flinck. S. 16. Carex Buxbaumii. Reg. aboens., Wichtis: J. A. Flinck. S. 16. C. flava X Oederi, formse complures. Alandia, Ekerö: A. Palmgren. S. 16. C. fulva, formee complures. Alandia, Ekerö: A. Palmgren. S. 16. C. remota. Alandia, Jomala: A. Palmgren. S. 16. C. salhia, zahlreiche Formen. Ostrobottnia: W. Laurén und G. W. Fontell. S. 33. Cirsium heterojjhyllum X pahistre. Tavastia austr., Tavastehus: O. Gollin. S. 120. Conioselinum Fischeri. Isthmus karel., Sakkola: H. Lindberg. S. 82. 198 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Convolvulus sepium. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén; Isthmus karel., St. Johannis: H. Lindberg. S. 44, 45. Corydalis fabacea. Isthmus karel., Pyhäjärvi: H. Lindberg. S. 33. Cypripedium Calceolus. Alandia, Jomala: A. Palmgren. S. 16. Drosera obovata. Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta- niemi. S. 45. Euphrasia-Formen: Kihlman. S. 90 — 96. Euplirasia hebecah/x Brenn. (= E. micrantha Brenn., E. bott- nica Kihlm. p. p.). Ostrobottnia bor., Simo: M. Brenner. S. 97—99, 191. E. Rostkotviana var. minorifiora Borb. (= E. fennica Kihlm.) Tavastia austr., Hausjärvi, cop.: M. Brenner. S. 97, 190. Festuca giganiea. Isthmus karel., Pyhäjärvi und Sakkola: H. Lindberg. S. 83. Gcdium. Mollugo X verum. Tavastia austr., Tavastehus: O. Col- lin. S. 39. Oeum strictum. Plur. loc: A. Arrhenius. S. 15. Jnncus bcdficiis X fiUfonnis. Ostrobottnia med., Larsmo: C. W. Fontell. S. 33. Lathrcea squamaria. Reg. aboéns., Bromarf: G. Sucksdorff. S. 24. Littorella laciistris. Reg. aboéns., Karislojo: E. Sund v i k. S. 84. Malaxis mo7iophyllos. Alandia, Finström: A. Palmgren. S. 16. Oenanthe Phellandrium. Isthmus karel., Rautus: H. Lindberg. S. 83. Orcliis incarnata. Reg. aboens.: A. K. Caj änder. S. 34. Pedicularis sceptriim caroUnum. Reg. aboéns.: A. K. Caj än- der. S. 34. Potamogeton Wolfgangi. Ostrobottnia bor.. Kemi: P. A. Ranta- 11 iemi. S. 45. Pidsatilla paténs X vernalis. Islhmus karel., Rautus und Walk- järvi: H. Lindberg. S. 83. Pubiis arcticus, flore pleno. Reg. aboéns.: A. K. Cajander. S. 34. R. idceiis, fruct. lut. Reg. aboéns.: A. K. Cajander. S. 34. Riimex crispus X domediciis. Isthmus karel., Pyhäjärvi: H. Lindberg. S. 82. tJbersicht dor wichtigeren Mitteilungen. 1'.)^) Salix cinerascens. Reg. aboéns.: A. K. Caj and er. S. 84. Salix triandra. Isthmus karel, Metsäpirtti, bei der Kirche zahl- reich; Sakkola iind Kivinebb, selten: H. Lindberg. S. 84. S. aurita X Lapponum. Reg. aboéns.: A. K. Caj and er. S. 34. S. aurita X rosmarinifolia. Reg. aboéns. A. K. Cajander. S. 34. S. cinerea X rosmarinifolia. Reg. aboéns.: A. K. Cajander. S. 34. S. ghmca X phylicifoHa. Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta- niemi. S. 45. 5. livida X nnjrtilloides. Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta- niemi. S. 45. S. rosmarinifolia X vagans. Reg. aboéns.: A. K. Cajander. S. 34. Scirpus radicans. Isthmus karel., mehrmals an den Ufern des Stromes Vuoksen ; Karelia austr., St. Andrsee ; Karelia lado- gens., Kexholm: H. Lindberg. S. 83. Scolodiloa arnndinacea. Reg. aboéns: A. K. Cajander. S. 34. Sorbus Aumparia X fennica: Alandia, F'öglö: A. Arrhenius. S. 6; Sund, zwei Formen: A. Palmgren. S. 16. Sparganium affine. Nylandia: J. A. Flinck. S. 16. Vaccinium Myrtilliis var. leucocarpum. Reg. aboéns., Wichtis: J. A. Flinck. S. 16. Verhascum nigrum X Thapsus. Reg. aboéns., Wichtis: J. A. Flinck. S. 16. Veronica opaca (ob zufällig?). Tavastia bor., Tavastehus: O. Collin. S. 33. Viola rupjestris, albiflora. Tavastia bor., Tavastehus: O. Collin. S. 39. Verwildert öder eingeschleppt. Cratcegus sp. {monogyna?), vielleicht durch Vögeln transportiert. Reg. aboéns., Karislojo: E. Sundvik. S. 11. Elodea canadensis. Siehe S. 6, 190. Sedum opposäifolium. Tavastia austr., Heinola: O. Collin. S. 125. 200 tjbersicht der wichtigeren Mitteilungen. Musci. Nen fttr das Gebiet. AmUystegium Sendtneri. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 82. Bryum alandicum. Bom. n. .sp. Alandia, Finström, in fossa agri ad Emkarby, 1893: J. O. Bomans.son. S. 67. Br. litorum Bom. n. sp. Alandia, Saltvik, in litore insulae Norr- holmen 1897: J. O. Bomansson. S. 67. Br. lutescens Bom. n. sp. Alandia, Saltvik, in fossa ad Frem- manby, 1897: J, O. Bomansson. S. 67. Br. versiporum Bom. n. sp. Alandia, in fossa ad Mariehamn, 1896: J. O. Bomansson. S. 67. Br. maritimnm Bom. n. sp. Alandia, Ekerö, in litore ad Torp: J. O. Bomansson. S. 67. Catharinea Haussknechtii. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 82. Dklielyma cajnUaceum det. H. Lindberg. Beg. aboens., Wirmo: A. K. Cajander. S. 19. Oncophorus riparius Lindb. fil. n. sp. »A congeneribus, One. virente et One. Wahlenbergii, praecipue differt foliis rigidis, stric- tis basi non dilatatis, cellulis marginalibus 2-seriatis, cap- sula annulo instructa, — Isthmus karel., Valkjärvi, in ripa arenosa fluminis Vuoksen, prope pag. Pasuri, una cum One. Wahlenhergii, Polytrich. *cuhico, Amhlysteg. adunco etc.»: H. Lindberg. S. 29. Philonotis coespitosa. Karelia ladogens., Kexholm: H. Lindberg. S. 29. Polytrichum fragilifolium Lindb. fil. n. sp. »A P. communi dif- fert foliis fragihbus, glauco-viridibus, marginibus integer- rimis, involutis, cellulis marginalibus lamellarum in sectione transversa magis incrassatis. — Isthmus karel., par. Sak- kola in ripis arenosis lacus Suvanto et fluminis Vuoksen; Valkjärvi in ripa fluminis Vuoksen, 1897 lectum»: H. Lind- berg. S. 28. Sphagnum anmdatum Lindb. fil. n. sp. »Stengelrinde nicht abge- setzt. Aussenseite der Astblätter gegen die Spitze mit Bing- poren an den Commissuren, oft in Perlschnurreihen, auch mehr öder weniger sparsam mit kleinen Poren in der Mitte Ibersicht der wiclitigeren Milteiluntjen. 201 der Zelhvände, auf der Blattinnenfläche ganz öder fast ganz ohne Poren. Chlorophyllzellen sehr gut eingeschlossen. — Von S. Dusenii weicht S. annulatiim ab durch fehlende Stengelrinde, sowie durch auf der Blattinnenfläche sehr gut eingeschlossene Chlorophyllzellen. — Isthmus karel., Sak- kola, Jortikanlampi, 1897»: H. Lindberg. S. 66. Bericlitigung hetreffs Sphagnum molle. Herr H. Lindberg teilte mit, dass die von ihm bei der Jahressitzung d. 13. Mai 1896 auf die Autorität Warnstorfs hin unter diesem Namen vorgelegte Sphagnum- kvi in der That zu Sph. amtifolmm var. Schimperi f. compacta gehört. Sph. molle ist somit aus dem Floragebiete Finlands zu streichen. S. 26. Wicliti^ere neue Fundorte. Oncophoriis Wahlenbergii. Nylandia, Ekenäs-Schären: E.F. Hav- ren. S. 44. Plagiothecium imdulatwn. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häy- rén. S. 44. Pottia Heimii. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F, Häyrén. S. 44. Fungi. Bemerkensiverte Rost- und Brandpilze aus Åland und Tavastland erwähnt J. 1. Lindroth. S. 106—108. ErgsipJie communis, auf ^eracZezon-Blättern schmarotzend. Ny- landia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 45. Fiimago vagans auf (^werats-Blättern. Nylandia, Ekenäs: E. F. Häyrén. S. 45. Sclerotinia scirpicola Behm. Älandia, Hammarland: J. I Lind- roth und A. Kajava. — Sterile sc/ero^mm-Formen, sowie Formen mit ausgebildeten ascus-Friichten wurden beobach- tet. S. 27. Uncinula Salicis auf Salix caprea. Nylandia, Ekenäs: E. F. Häy- rén, S. 45. 202 tibersicht der wichtigeren Mitteilungen. Lichenes. Cladonia rangiformis *pungens. Nylandia, Ekenäs-Schären : E. F. Häyrén. S. 45. Physcia aquila. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 44. Ramalina polijmorpha. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häy- rén. S. 44. R. scopulorum. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 44. Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Siffrorna inom parentes hänvisa till de textsidor, där de fristående >Smärre uppsatserna» omnämnas i protokollet. — De kursiverade siffrorna hänföra sig till den tyska öfversikten. Die eingeklammerten Zifferen verweisen auf die Seiten im Text, wo die am Schlusse des Heftes gedruckten Aufsätze im Protokoll erwähnt wer- den. — Die kursiv gedruckten Ziffern beziehen sich auf die deutsche Uber- sicht. Sid. Borg, V. Tietoja erään Trichoptera-lajin, Agraylea argyricolan^ kehi- tyksestä 73, 186 Mö(et den 2 oktober 1897. Arrhenius, A. Sorbiis aucuparia x S. fennica 6 B ren ner, M. Om några Alchemilla-axiBts. utbredning i Finland 6, 189, 197 — Om förekomsten af vattenpesten, Elodea canadensis . 6, 190 Levander, K. M. Om några möjligen relikta djurformer i Finska och Bottniska viken (4), 77. 188 Lindberg, H. Sällsynta växter, insamlade på Karelska näset (5), 81, 196, 197, 198, 199, 200 Palmen, J. A. Bo af Vespa vulgaris ... 5, 185 Segercrantz, W. Ornitologiska notiser o, 182, 188 Stenroos. K. E. Sylvia nissoria jämte bo och ägg 5, 18H Sundvik, E. Acorus Calamus vid Pukkila i Karislojo .... 6, 197 — Littorella lacustris i Karislojo (6), 84, 191, 198 Mötet den 6 november 1897. Arrhenius, A. Om Geum strictum och dess utbredning i Finland 15, 191, 198 Sid Arrhenius, A. Tvänne kollektioner kärlväxter .... 16, 197, 198, 199 Kihlman, A. O. Några finska Euphrasia-a.rtei' (14), 90, 190 Montell, .1. Torilis Anthriscus från Åland 15, 197 Palmen, J. A. Ormörnen, Circaetus galliens Gm 16, 182 Pjoppius, B. Fyra för finska faunan nya Coleoptera .... 13, 184 Reuter, E. Orthofaelia sparganella 13, 186 Sahlberg, J. Om en hylsvältrande fjärillarv (9), 88, 185 — i\.nmärkningsvärda insektfynd gjorda under senhösten vid Helsingfors 10, 184, 186 Stenroos, K. E. Tvänne ornitologiska notiser 16, 182, 183 Sundvik, E. Om förekomsten af en vildt växande Crataegus-art, (Cr. monoggna?), i Karislojo 11, 199 VVes ter land, A. Locustella naevia 12, 18S Mötet den 4 december 1897. Brenner, M. Om några i Finland funna Euphrasia-iovwev (19), 96, 190 — 191, 196, 198. Iverus, I. D. Förteckning öfver några i Lovisa-trakten iakttagna an- märkningsvärda växter 20 Lindberg, H. Diclielyma capillaceum (Dicks.) Hartm 19 — Om förekomsten i Kivinebb af subfossila växter i glaciala aflagringar (20), 99, 198 Lindroth, J. L Anmärkningsvärda rost- och brandsvampar från Åland och Tavastland (21), 106, 201 Thesleff, A. Tvänne egendomliga hönsägg 21, 182 Westerlund, A. Kuinka Bombus alkaa pesärakenteensa . (21), 103, 185 Mötet den 12 februari 1898. Ar o, J. E. För Finland nya eller sällsynta fjärilar 24, 1S6 Kihlman, A. O. Det linska floraomrädets Cotoneasfe)--a.ner (23), 108, 190, 196 Lindberg, H. De finska Potent illa-iormerna. . . . (26), 116, 192—193 — Beriktigande rörande Sphagnutn niolle Sulliv. ... 26, 201 Lindroth, J. L Sderotinia scirpicola Behm 27, 201 Palmen, J. A. Om en intressant hajart, Clamgdoselachus anguineus Garman 25, 183 Sucksdorff, G. Lathraea squamaria från Bromarf 24, 198 Wainio, E. Tvänne djurfynd från Kervo-å 24, 183, 187 Mötet den 5 mars 1898. A ro, J. E. Entomologisk exkursionsresa i Norra Savolaks ... 35, 186 Sid. Borg, V. Botanisk exkursionsresa i Längelmäki, Kuorehvesi och Orihvesi socknar 33. 1S8 Caj an der, A. K. Botanisk exkursionsresa i Wirmo och Mietois socknar samt Karjala kapell . . 34, 189, 196, 197, 198, 199, 200 — Sällsynta eller anmärkningsvärda växter . 34, 196, 197, 198, 199 Fontell, C. W. Anmärkningsvärda växter 33, 196, 197, 198 Granit, A. W. Om förekomsten af barrträd i Syd-Varanger . . 32, 193 — Förekomsten af Betula verrucosa Ehrh. i Pasvigdalen . 32, 189 Laurén, W. Carex salina-tormev 30, 190, 197 Lindberg, H. Trenne för den finska floran nya mossor ... 28, 300 Palmen, J. A. Cygnus olor i Finland 33, 183 Poppius, B. R. Några för Finland nya eller anmärkningsvärda in- sekter 29, 184, 186 Mötet deu 2 april 1898. B r ilning, J. Råkor, häckande på en holme i Kjulo träsk ... 42, 183 C o 11 in, O. Anmärkningsvärda växter frän södra Tavastland 39, 130, 197, 198, 199 Häyrén, E. F. Botanisk exkursionsresa i Ekenäs skärgård . 43, 189, 301 — Anmärkningsvärda växter från Ekenäs skärgård 44, 198, 301, 302. Le van der, K. M. Tvänne monströst utvecklade djurformer . 43, 183, 187 — Förekomsten af en Myxosporidium-art i muskulaturen hos sikar 43, 187 Lindberg, H. Förekomsten af Convolvulus sepium på. Karelska näset 4i5, 198 Luther, A. Tre för den finska faunan nya land- och sötvattenmol- lusker 41, 184 Poppius, B. R. Förekomsten af Acanthobdella i våra lappmarker 40, 187 Rantaniemi, A. Botanisk exkursionsresa i Kemi socken ... 45, 189 — Anmärkningsvärda växter från Kemi 45, 198, 199 Mötet den 7 maj 1898. Me la, A. J. Nymphaea tetragonas synonymi och utbredning . . 49, 192 Norr lin, J. P. Om förändringar i vegetationen eller ståndorterna, framkallade af kulturen, och om några häraf betin- gade åtgärder (50), 130, 194 — Om utvägar att i vårt land åstadkomma naturparker (50), 184, 195 — Om åtgärder för skyddande af sällsyntare och lätt utro- tade växtarter (51), 140, 195 — och Palmen J. A. Förslag till närmare samarbete mellan Sällskapets medlemmar (51), 146 Sid. Reuter. O. M. En för Finland ny snöpodurid (50), 127, 186 Sahlberg, J. Om Plastenis retusa L. och dess förekomst i Finland 48, 186" Årsmötet den 15 maj 1898. Arrhenius, A. Tvänne för Finlands flora nya Eitius hybrider . 67, 196 — Beriktigande angående Rubus nenioralis Arrh. . . 68, 193, 196 Lindberg, H. Det finska floraområdets Ågrostis-iovm&v {