/ '^ ^/ MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TJUGONDESJUNDE HÄFTET, 1900—1901. MED EN TAILA, TVÅ KARTOR OCH BILDER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT. ■^K ^» S HELSINGFORS 1901. Pris 2 mk. MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAQNA ET FLORA FENNICA. TJUGONDESJUNDE HÄFTET, 1900—1901. MED EN TAFLA, TVÅ KARTOR OCH BILDER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT. HELSINGFORS 1901. KUOPIO 1 90 1. K. Malmströms Bokthvckeki. Societas pro fauna et flora fennica 1900-1901. Ordförande : Professor J. A. Palmen, Vice- ordförande. Professor F. Elfving. Sekreterare: Rektor A. Arrhenius. Skattmästare: Bankodirektör L. v. Pfaler, Bibliotekarie: Docent E. Reuter, vV ^U/I^ Intendent för de zoologiska samlingarna. Docent K. M. Levander. Intendent för de botaniska samlingarna: Professor A. O. Kihlman. Bestyrelse: Herrar J. A. Palmen, F. Elfving, A. O. Kihlman, O. M. Reuter, Th. Sselan, J. P. Norrlin, J. Sahlberg. — Suppleanter: Herrar V. F. Brotherus, K. M. Levander. Mötet den 6 oktober 1900. Framlades sextonde tornen af Ada, 574 sidor, innehållande afhandlingar af M. Brenner, R. Hult, J. I. Lindroth och H. Lind- berg. Priset för denna volyn bestämdes till 8 mk. Till publikation anmäldes följande arbeten: K. M. Levander und Guido Schneider, Notizen tiber die in den Skären vorkommenden Fische; J. L Lindroth, Tre för den finska faunan nya Eriophyider; A. Luther, Verzeichnis der Land- und Siisswasser-MoUusken der Umgebung Revals; A. Luther, Bidrag till kännedomen af land- och sötvattengastro- podernas utbredning i Finland; E. Odenvall und T. H. Järvi, Verzeichniss einiger bisher in Finnland nicht öder sehr wenig bekannten Araneen. Forstkonduktör K. O. Elfving föredrog om Nunnan, L^jja- ris Monacha, samt uppehöll sig särskildt vid denna fjärils härj- ningar förliden sommar i Sverige. Under sitt andragande fram- lade herr Elfving en rikhaltig kollektion af skadeinsekten i olika utvecklingsstadier och i olika biologiska moment. Student Gerhard Renvall meddelade att en sidensvans- hona {Bombycilla garrula) den 11 juli skjutits i Korpo af lyceist J, Snellman äfvensom att vid dissektion af den ett nästan full- gånget ägg påträffats, hvilken omständighet syntes tyda på att fågeln häckade därstädes. Magister Arthur Leinberg förevisade exemplar af den för Finlands fauna nya skalbaggen Anisotoma macropus, som förliden sommar af honom anträffats i Walkeala socken i Ka. Arten var tidigare känd från Frankrike och England. Va "lagn. natur Ljustr. G Arviil^sMii. H;fors Polygonum foliosum undb. fii, n, sp. 1. N, Borgå, 15. 9. 1900. H. L. 2. Vermland, N; Råda, i. 9. 1897, H. A. Fröding. 3. P. minus Huds. Ik, par. Metsäpirtti, 17. 7, 1895, H. I,. Mötet den 6 oktober 1900. Föredrogs följande meddelande: Polygonum foliosum n. sp. auctore Harald Lindberg. Cum tabula. Synon. Polygonum mite et minus p. p. auctor. scandinav. Polygonum mite Schrank f. linearifolia Ssel. p. p. in Herb. musei fennici, ed. II, p. 131. Caulis annuus, usque ad 0.5 m altus, gracilis, glaber, fle- xuose geniculatus, fere ad apicem ramosus, ramulis longis, te- nuibus, patulis vel erecto-patentibus, internodiis numerosis, bre- vibus, ad basin sensim plus minusve incrassatis. Folia patula, linearia vel rarius lanceolato-linearia, (2) 3 — 4 (5) mm lata et 3 — 5 cm longa, basi breviter in pedicellum breve attenuata, marginibus scabriusculis, planis, ochreis obsolete nervosis, sparse et breviter pilosis, margine setis tenuibus et breviusculis cilia- tis (setse vulgo ca. 0.4 mm longge, rarissime ad 1 mm longse). Spicse erectse vel rarius nutantes, elongatae, anguste filiformes, interruptse et valde laxiflorse, bracteis numerosis, augustis, pa- tulis et internodiis brevibus instructae. Flores purpurei vel vulgo virescentes purpureo cincti, eglandulosi. Nux brunnea, nitida, laevis, biconvexa, rarissime trigona, (1.3) 1.6—1.75 mm longa, basi emarginata. Species nova P. minori proxima, sed optime differt inter- nodiis caulinis numerosioribus et brevioribus, foliis bracteisque angustioribus et numerosioribus, ochreis breviter ciliatis, spicis 4 Mötet den 6 oktober 1900. longioribus, anguste filiformibus, internodiis brevibus instructis, nuce minore et brunnea. P. foliosum crescit in ripis stagnorum et lacuum et in ri- vulis exsiccatis, ssepe in ipsa aqua. Verisimiliter non rarum, sed cum P. minore Huds. confusum. In Finlandia usque ad Simo prope oppidulum Kemi in Ostrobottnia boreali (65° 20' lat. bor.) lectam solum in parte occidentali crescere videtur. Loci sequentes mihi noti sunt: Suecia: Vermland, N. Råda, Rådasjön, 1. 9. 1897, Herm. A. Fröding. Finlandia: Nylandia, in aqua non profunda in ripa stagni Maren juxta opp. Rorgå, copiose inter P. hydropiper crescens, 12. 9. 1899, 15. 9. 1900, H. L. Satakimta, par. Nakkila, 19. 7. 1859, Th. Simming; par. Karkku, 31. 8. 1872, Hj. Hjelt. Tavastia australis, par. Längelmä, in aqua non pro- funda in ripa limosa, 31. 7. 1895, V. Rorg; par. Sysmä, ad fre- tum Ihananiemi ad templum, 1871, K, Renqvist; par. Jämsä, 8. 7. 1854, E. V. Niklander. Ostrobottnia media, ad opp. Gamla Karleby, 25. 8. 1870, F. Hellström. Ostrobottnia borealis, par. Ijo, Hietakari, 16. 8. 1869, M. Rrenner; par. Simo, Ruikka, in rivulo exsiccato, 7. 8. 1870, M. Rrenner. Nonnulla specimina hujus speciei in Herbario fennico asser- vata a cl. Prof. Th. Sselan ad formam linearifoliam Ssel. relata sunt, at hoc nomen etiam formis angustifoliis P. minoris ab eodem inditum est. P. foliosum n. sp. P. minus Huds. Caulis ramosus, internodiis nume- ramosus, internodiis satpau- rosis, brevibus, ad basin cis longisque, ad basin vel plus minusve distincte in- non vel indistincle incras- crassatis. satis. Folia angustiora, 2 — 5 mm lata, latiora, usque ad 15 mm linearia vel rarius ianceo- lata, lanceolato-linearia. Mötet den 6 oktober 1900. lato-linearia, ochreis obso- lete nervosis, parce et bre- viter pilosis margine bre- viter ciliatis, ciliis vulgo ca. Oa mm longis. Spica anguste filiformis, elongata, interrupta, bracteis nume- rosis et internodiis brevi- bus instructa. Nux brunnea, nitida, biconvexa, rarissime trigona, 1.6 — 1.75 mm longa, basi emarginata, paries nucis 0.033—0.042 mm crassus. ochreis distincte nervosis, sat dense et longe pilosis, margine longe ciliatis, ci- liis 2 — 4 mm longis. multo densior et brevior, minus interrupta, bracteis paucis instructa, pars api- calis longe pedunculata. niger, nitida, biconvexa vel saepe trigona, (1.7) 2 — 2.4 (2.8) mm longa, basi brevis- sime pedicellata, paries nu- cis 0.055 — 0.070 mm crassus. 1—3, Polygonum foUosum Lindb. fil., Borgå, 15. 9. 1900, H. L. : 1—2 pars marginis ochreae, 3 nux. 4, Polyg. foliosum, Vermland, N. Råda, 1. 9. 1897, H. A. Fröding, nux. 5—7, Polyg- minus Huds., Isthmus karelicus, par. Metsäpirtti, 17. 7. 1895, H. L.: 5—6 pars marginis ochreee, 7 nux. %. Polygonum minns Huds. in Finlandia multo vulgarius quam F. foliosum est; in parte meridionali sat commune, prsecipue in oriente, usque ad paroéciam Libelits in Karelia boreali (62° 6 Mötet den 6 oktober 1900. 30' lat. bor.) lectum est. Habitat prsecipue in fossis, sed etiam in ripis arenosis humidis et limosis amnium et lacuum, etiam in litoribus maritimis non rarum. In Herbario Musei Fennici et in herbario meo specimina locis sequentibus asservata sunt: Alandia, par. Finström, Grälsby, 18. 8. 1878, A. Arrhe- nius & A. O. Kihlman; par. Eckerö, Marby, 28. 8. 1892, Sig- nildskär, 10. 8. 1892, Storbyn, Edisas, 28. 8. 1892, H. L. o Regio Ahoensis, ins. Runsala prope opp. Abo, 14. 8. 1890, H. L.; par. Pargas, Ersby, 17. 7. 1879, A. Arrhenius; par. Uskela, 19. 7. 1855, E. V. Niklander; ad. opp. Nystad, 26. 8. 1880, H. Hollmén, 19. 7. 1895 et 3. 8. 1895, H. Söderman, 4. 8. 1895, A. K. Cajander. Nylandia, ad. opp. Hangö, 31. 8. 1889, H. L.; par. Kyrk- slätt, Bobäck, 1895, Alvar Palmgren; par. Esbo, Rulludd, 28. 8. 1885, A. O. Kihlman; ad opp. Helsingfors, 30. 8. 1860, Th. Sse- lan; Pellinge prope opp. Borgå, 15. 8. 1857, Th. Seelan; par. Pernå, 16. 7. 1854, Th. Sselan; par. Strömfors, 29. 7. 1856, Th. Seelan & J. E. Strömborg; ins. Tytärsaari, 25. 7. 1868, M. Brenner. Karelia austy-alis, par. Kymmene, ins. Aspö, 19. 8. 1856, Th. Sselan & J. E. Strömborg; par. St. Johannes, Kirjola, 19. 9. 1895, H. L.; par. St. Andreas, in ripa fl. Vuoksen, 29. 7. 1882, Th. Sselan; par. Jääskis, Järvikylä, 17. 8. 1888, J. Linden. Isthmus karelicus, par. Sakkola, 2. 8. 1866, A. J. Mela; par. Pyhäjärvi, Sortanlaks, 22. 7. 1866, A. J. Mela; par. Metsä- pirtti, Saarois, 17. 7. 1895 et Vanhajaama, 18. 7. 1895, H. L.; par. Mohla, Kirkkojärvi, 27. 7. 1895 et Parkkila, 30. 7. 1895, H. L.; par. Kivinebb, Afanasi, 20. 8. 1895, H. L. Prseterea lo- cis multis in Isthmo karelico a me observatum. Tavastia australis, par. Sysmä, 8. 1870, K. Renqvist, 1875, W. Blom. Savonia aiistralis, par. Lappvesi, 13. 8. 1857, Th. Sim- ming; Lappvesi, Barkarila, 29. 7. 1883 et 18. 8. 1887, Th. Sae- lan; par. Ruokolaks, Utula, 27. 7. 1876, R. Hult. Mötet den 6 oktober 1900. 7 Karelia ladogensis, par. Impilaks, Kurenlahti, 29. 7. 1876, V, F. Brotherus & Hj, Hjelt; par. Hiitola, Pukinniemi, 1863, J. A. Fastberg. Karelia olonetsensis, Nikola, 1. 7. 1875, Fr. Elfving; Ostretschina, 14. 7. 1898, J. I. Lindroth & A. K. Cajander; Ylä- Ostretschina, 14. 7. 1898, J. I. Lindroth & A. K. Cajander; ad opp. Petrosawodsk, 1863, A. Kullliem, 17. 8. 1870, J. P. Norr- lin, 17. 6. 1896, Iwanitski. Karelia borealis, par. Libelits, Ojanlaks, 8. 1869, M. A. Europseus & K. A. Hällström. Karelia onegensis, Gorskij, 21. 7. 1863, Th. Sinaming, 1863, A. Kullhem; Mundjärvi, 7. 7. 1870, J. P. Norrlin ; Unitsa, 21. 7. 1870, J. P. Norrlin. Likaså föredrog amanuens Lindberg: Tre sällsynta finska mossor. 1) Tetrajjlodon Wormskjoldii Hornem., anträffades af mig den 14 juli 1900 på Särkimäneva mosse i Lappo socken, Ostro- boltnia australis. Denna högnordiska art är i Finland förut känd från ett tiotal lokaler på Kola-halfön, sydligast vid Kanta- laks; för öfrigt är densamma bekant från svenska Lappmarken, nordliga Norge, Sibirien, Spetsbergen, Grönland samt arktiska Amerika. Lappo torde vara den enda på lågland, långt från fjälltrakter belägna fyndort för Tetraplodon Wormskjoldii, hvar- för förekomsten därstädes är af stort intresse. Den anträffades sparsamt växande på exkrement af nötkreatur, en för Splachna- ceer öfver hufvud karaktäristisk växtplats. 2) Sphagnum pulchrum (Lind b.). Exemplar af denna mycket sällsynta Sphagnum-SiVi har jag anträffat i en af student W. M. Axelson sammanbragt samling mossor från Kontiolaks socken i Karelia borealis. Inom Finland är arten förut känd endast från Ilmola (Oa) och Pihlajavesi (Tb). Dessa trenne fyndorter ligga nära nog på samma breddgrad. (Angående artens utbredning för öfrigt se Harald Lindberg, »Bidrag till kännedomen om de till 8 Mötet den 6 oktober 1900. Sphagnum cuspidatum-gruppen hörande arternas utbredning i Skandinavien och Finland», Acta Soc. p. Fauna et Flora fenn., T. XVIII, N:o 3.) Exemplaren äro tagna i en mosse vid Puso den 31 augusti 1900. 3. Bryum versisponim Bomansson. Denna nyligen ur- skilda Bryam-art har jag anträffat rätt ymnigt på en myllbeklädd kalkkhppa på Mongola kvarnbacke i Lojo socken sistlidne som- mar. Förut är arten känd endast från Eckerö, Jomala och o Saltvik socknar pa Åland, där den förekommer växande i diken samt från Boda socken i Dalarne, där den af H. W. Arnell och C. Jensen anträffats växande i mängd på myllklädda kalkhällar vid Östbjörka. (Cfr. Botaniska notiser, 1897, p. 51). Student Hans Sahlberg förevisade tre sällsynta fjärilar: 1. Catocala niipta. Denna inom Finlands fauna-område icke förut anträffade art hade af föredragaren infångats i Pojo. 2. Argynnis Aglaja aberr. Emilia, funnen i Pojo. 3. Argynnis Aglaja aberr. Wimani, likaledes infångad i Pojo. Student C. W. Fontell förevisade exemplar af Melampy- rum nemorosum och Scirpus parvnliis, begge af honom insam- lade förliden sommar i Jakobstads skärgård. Student A. K. Caj änder framlade trenne anmärknings- värda växter, funna af honom och magister J. I. Lindroth sommaren 1899 i vårt flora-områdes ostligaste delar: 1. Delphinium elatum, tagen på en skogsäng vid stranden af floden Vodla, 4 km söder om Vodla by. 2. Cornus sibirica, funnen i en lund vid stranden af Koscha floden, ej långt från byn Sidorofskaja. 3. Larix sibirica, anträffad på spridda ställen i gräns- trakterna. Det företedda exemplaret var taget på gneisberg vid Hvita Hafvet nära byn Pokrofskoje. Vidare förevisade herr Cajander följande sällsynta växter, af nämnda forskare sommaren 1899 insamlade i de öster om Mötet den 6 oktober 1900. 9 Onega sjö belägna, till Fenno-Skandia gränsande trakterna af Nord-Rysland: Kceleria glauca. Nasturtium silvestre. Orchis militans. Onobrychis arenaria. Betula Jmmilis. Astragaliis hypoglottis. Salix viminalis. Åsarum europceum. S. stijnilaris. Lithospermam officinale. 8. pyrolcefolia. Gentiana cruciata. Anemone silvestris. Senecio paludosus. Magister B. Poppius förevisade tvenne för faunan nya Hymenoptera: 1. Entomognatlms brevis v. d. Lind. Af denna Crabronid anträffade föredragaren ett exemplar i blommor af Pimpinella Saxifraga L. den 26 juli 1900 vid Esbogård i Esbo socken. — Utom vårt naturhistoriska område har arten en ganska stor utbred- ning i Europa. I Skandinavien är den enligt C. G. Thomsons »Hymenoptera Scandinavige» allmän. 2. Clirysis (Tetrachrysis) Syharita Först. Arten tillhör en grupp af undersläktet Tetrachrysis, som utmärker sig genom färgen på öfre sidan af abdominalsegmenten, hvilken till större delen är guldglänsande, med undantag af det sista segmentets spets, som är blåaktig. Från den äfven i Skandinavien funna, till samma grupp hörande Chr. scutellaris Fabr. skiljer den sig, utom genom storleken, äfven genom den mer robusta kroppen, samt genom den blågröna färgen på thorax; från närstående arter utmärker den sig genom pannans ingröpning, som är ganska djup, samt upptill tydligt, ganska starkt kantad. — Af arten anträffades ett exemplar i blommor af Aegopodium poda- graria L. vid Esbogård i Esbo den 22 juli 1900. Arten är förut känd från Spanien, Sicilien, Frankrike, Schweitz, Böhmen, Öster- rike, Ungern, Ryssland (Orenburg) och Kaukasus. Vidare förevisade herr Poppius på Dr E. Reuters väg- nar följande sällsynta fjärilar: 10 Mötet den 6 oktober 1900. 1. Lophopteryx Sieversi Mén. funnen senaste sommar i augusti månad vid Joensuu af student W. Axelson. Förut är arten känd från vårt naturhistoriska område endast från Olonetz och Petrosawodsk, där den anträffats af framlidne statsrådet A. Glinther. Utom vårt område är den känd endast från vestra delarna af mellersta Ryssland och från Galizien. 2. Hadena ochroleuca Esp. Denna för faunan nya art anträffades senaste sommar i S:t Johannes socken på Karelska näset af student John Lindberg. — Arten är utbredd öfver en stor del af Europa; nordligast är den anträffad i Livland, Dan- mark, samt i Skåne och på Gotland i Sverige. 3. Grammesia t?~igrammica Hufn. Ett exemplar anträffades den 18 juli 1900 i Houtskär socken af student O. Wellenius. Arten, som förut ej blifvit funnen på finskt område, har en ganska stor utbredning i Europa; de nordligaste fyndorterna på den skandinaviska halfön äro Romsdalen, Vestmanland och Upland. Professor A. O. Kihlman framlade exemplar af en små- bladig form af gråal Almis incana var. microphylla funnen för- liden sommar i Sotkamo, Ostr. Kajan., af forstmästare N. J. Juselius. Rektor M. Brenner meddelade att nötkråkan (Nucifraga caryocatactes) den 27, 28 och 29 augusti detta år iakttagits vid Svartbäck i Ingå socken. I anledning häraf omnämnde professor Th. Saslan att få- geln senaste sommar uppträdt i Karelen, i Pielisjärvi och Nur- mes socknar. Lektor A. J. Me la åter hade i juli sett arten på Gardestorget i Helsingfors. I anslutnig till dessa upplysningar lemnade professor J. A. Palmen med stöd af honom hittills meddelade uppgifter en kort förelöpande redogörelse för nötkråkans uppträdande i Fin- land sistlidne sommar. Så snart de allt jämnt ingående upp- gifterna blifvit fullständigare, ämnade professor Palmen gifva en uttömmande framställnig af i fråga varande spörsmål. Mötet den 6 oktober 1900. 11 De botaniska samlingarna hade efter årsmötet fått emottaga följande gåfvor: 33 kärlväxter från Uleåborgstrakten, däribland flere för provinsen nya Äa^^a^hybrider af student I. Leiviskä. Mulgedium sihiricum fl. albis från Muola af stud. Ester Rönneberg. Lepi- dium Draba från Hfors genom rektor xM. Brenner. 18 kärlväxter från Kl, och 11 d:o från Al af lyceist A. L. Backman. 5 kärl- växter från Al af stud. V. Axelson. Betula alpestris och Alnus incana var. micropliylla från Sotkamo af forstm. N. J. Juselius. Dryodon coralloides från Parkano, ny för Satakunta, af frih. Hj. O. Carpelan. En ballastväxt, Chenopodium V ulvaria, från Borgå af häradshöfding G. Sucksdorff. Scirpus pauciflorus från Taipal- saari af rektor W. Zilliacus. 6 arter kärlväxter från Nyland, hvaribland Sjnrcea flipendula ny för provinsen, samt Erysimum Jiieraciifolium från Jaala, ny för Ta, af stud. F. W. Klingstedt, Till de zoologiska samlingarna hade sedan årsmötet influtit: Sylvia trochilus, Parus borealis och Emheriza citrinella, alla från Esbo, den 10 juli, af vaktmästare K. E. Rindell; Niidfraga ca^-yocatades från Esbo, den 30 augusti, af lyceist Carl J. Wa- senius. Parus major och Emheriza citrinella från Esbo, den 10 september, af elev Arvid Forssell. Fringilla ccelebs och Loxia curvirostra från Helsinge, den 17 september, af elev Ha- rald Forssell. Lams mimdus från Galitsina, den 12 augusti, af stud. J. Bruning. Pernis apivorus från Sibbo, den 25 september, af preparator G. W. Forssell. 2 exx. Niwifraga caryocatades från Kalajoki, af dr W. Lindman. 12 fiskarter från Esbo-Löfö samt en samling fiskyngel från Esbo-Löfö af dr K. M. Levan- der och dr Guido Schneider. Coregonus alhiila af 37 cm längd från Sordavala af mag. Sylvin. Abramis ballerus från Lojo sjö af mag. A. Luther. 2 exx. Pelecus cultratus, tagna i Suvanto sjö, juni 1900, af dr Levison. 42 st. Planktonprof från Liperi och Polvijärvi af stud. J. E. Aro. 19 st. d:o från Saimen. Lap- pee, af stud. A. J. Silfvenius. 3 sällsynta arter Lepidoptera i 3 exx. från Nyland och Tavastland af stud. R. Krogerus. 4 säll- synta arter Lepidoptera i 4 exx. från Nyland af elev R. For- 12 Mötet den 6 oktober 1900. sius. Hadena ocliroleuca, ny för faunan, från S:t Johannes af elev John Lindberg. Grammesia trigrammica, mörk form, ny för faunan, från Houtskär, samt 4 andra sällsynta Lepidoptera och 6 Coleoptera från ohka delar af landet af stud. O. H. WeJ- lenius. 2 sällsynta Lepidoptera, af hvilka den ena, Pararge Achine, ny för provinsen, från Nyland, af stud. Åke Nordström. Mötet den 3 november 1900. Till inhemska medlemmar invaldes med acklamation föl- jande tretton personer: studenterne Carl Gustaf Björken- heim, Fredrik Klingstedt, Pekka Jantunen, Seth Nord- berg, Johan Carl Alexander Briining, Karl William Natunen, Johan August Wecksell, Bolf Krogerus, Otto o Henrik Wellenius, Åke Nordström, Werner Pylkkänen och Brutus Lesche äfvensom herr Hugo Bohnhof. Föredrogs Ueber Bliccopsis erythrophthalmoides Jäckel von Alex. Luther. Im vergangenen August fand ich unter zahlreichen im Lojo- see gefangenen Exemplaren von Ahramis bräma und Blicca ar- gyroleuca, v^elche zum Verkauf angeboten wurden, einen Fisch, der, obgleich an Blicca erinnernd sich von den Exemplaren dieses Fisches durch seinen beschuppten Nacken, seine grösseren Schuppen, etc. unterschied, und in dem ich sofort einen Bastard zu erblicken glaubte. Diese Vermutung wurde durch eine ge- nauere Untersuchung bestätigt, indem sich der Fisch als ein Bliccopsis erythrophthalmoides Jäckel (Bastard von Blicca argy- Mötet den 3 november 1900. 13 roleuca und Scardinius erythrophthalmus) erwies. Dieser Fisch ist von Finland bisher nur aus dem See Nurmijärvi bekannt.^) Die F'arbe meines Exemplares erinnerte an diejenige von Blicca; die Augen waren gelblich, die Flossen grau, mit Ausnahme der proximalen Teile der Riicken-, After- und Bauch-flossen, welche eine schwach rötliche Färbung zeigten. Die äussere Form stimmt mit den Beschreibungen Siebolds'2), Jäckels^), Smitfs*) etc. iiberein, weshalb eine nähere Beschreibung hier tiberfliissig erscheint. Um jedoch einen Vergleich mit ausländischen Exemplaren zu ermöglichen gebe ich in Tabellenform die Zahlen der Flossenstrahlen und Schuppenreihen sowie die wichtigsten Masse sowohl des Lojo- exemplares, wie auch der fiinf im Zoologischen Museum der Universität aufbewahrten Nurmijärvi-Exemplare. Es sei noch bemerkt, dass die Masse in Ermangelung eines Projektionsapparates direkt mit Hiilfe eines Zirkels bestimmt sind. Flossen: Schuppen: Dorsal- Anal- Pectoral- Ventral- L. lateralis. L. transvers. Lojosee ^s Nurmijärvi N:o 1 ^/g d:o N:o 2 Vs d:o N:o 3 Vs d:o N:o4 Vs d:o N:o 5 ^s Vl6 Vl4- -15 78 42—43 74. Vl6 Vl6- -17 78 47 74-5 Vl6 Vl5 78 43—44 75. Vl6 Vl6 78 43 75. Vl5 Vl7 78 44 75. 7n Vl7 78 43 75. 1) Vergl. Stenroos: Bliccopsis erythropthalmoides och Abramis Leuc- kartii funna i Finland. Medd. af Soc. pro F. et Fl. fenn. H. 21. 1895 p. 67 — 69, sowie auch Stenroos: Das Tierleben im Nurmijärvi-See. Acta Soc. pro F. et Fl. fenn. T. XVII N:o 1. p. 97. 2) Siebold. Die Siisswasserfische Mitteleuropas. Leipzig 1863. p. 142. ■^) Jäckel. Die Fische Bayerns. Abh. zool.-mineral. Ver. Regensburg. Heft 9. 1864. p. 49. ^) Smitt. Skandinaviens fiskar, målade af W. v. Wright, etc. Stock- holm 1895. Text. Bd. II. p. 807. u Mötet den 3 november 1900. 03 S^ 63 ft) O ■ CO , ct> I ^ I ^W ' o .3" c/3 B" 2 w '^ *^ ö ZL g^^ I ö o ttl o- f^ o 02 w w p 1 1:0 c p S o CD »-S (-1 & Pj ct> 0) s i-j C/J o C3 > Ö^Ö < P(o p Gj cd o fC N "-! ^ > 1 O ri 1 t/j p CD » >(:u o 1 en < (V n to "-1 — ' (TI f/J »-5 o h3 P p- N c^ CD tT> H^ ■-s ■a ra N CD f/J 1=2 1 o U3 C/3 K CO 1 3 rf- CD P < C- (J 1-3 Q,. Dj fp CD •-i t/J '-i ^ P- CD U- (T> CD ■-5 B o '^ W P: r-- p N P er CD p- o "= o 3 -o Hl. !^ N 3 p o pTg= >r?^3 r^ ^ CD r^ P CD C« O ^ » 2 p -1^ CD ^ -• CD "• CD 3- 23: CD P - ■" -" 3 3 ^ rs - _, O ^ a -r C/3 3 CD P 2. C cd' 3 pj CD c:> 3" en o w «J CD 3 ■ 3- o 3- 3 P C N CD 3 en r-t- N CD p p c Pj CD N CD CD >-s erq ^^ — ^> N O jf P. ^ Ci.%-% r^ i^i- P_i Q_, Pj CD CD CD (D CO i-s •-! cn ri cn CO CO pl CAlS: *^ ^ ^ o r^ C - erq 3-p,cj en O cfi Ul CD cn p: 3 era CD ii Pj pj N CD CD ^ tn >-s er CD cn 2. p 3 3era O en m CD 3 3 C/j 3 n 77- tS- ^^ Pj P • 3 CD . N 3 >-0 CD 3 S: 3 P tsi ■ CD o oS ^ ^ cn CD CD 3 CD N en en ,-/) U, fT O i4 p cn "-s g- tn p CL CD js' CD en CD i-i CD 3 „ efQ Pj P' CD CD 3:crq i-i ^2 Pj 3^ 2- CD 3^ CD CD >-s CD 3 CD ■ en a ' to c er ■ CD I-s CD • Cd 3 p: DO 3. 3 P CD cn tn en CD ^ • t-^ 3 Pj CD '^ CD 3 CA! "^ - ^ 3 ^ Ep . CD t-f, ^ O . Ä tn « CD i'' t-5 CD * C«>- . ^ :=) gs- • ^ i? . . CD O CD 3 C/2 O luL 3 tr p: 3 '^ G o O: P--Ö ^ "= S 2 o: ^-' tn ■— en g CD p CD <: 3 en ' ■ O N 3 CO o cn in 3-- k-* P • C ISI . CD 3 ►t^ rf^ 00 03 *» Ol M) 1-^ K* CT5 O K^ O C35 CO oa CJ2 CO CO O CC y-^ "^ *^h-co oocjc>ocr• o CO CO o h^ h^ h*'» 00 CO o J<1 GC "cn cn CO CO c;i C5 C» h^ H^ CO CO <1 OO CO Oi h^ l-^ t^ • h^ Cl Ol c» CO H^ 00 _pO 05 CO -»• H-i CJl "bi M 'co M- CO CO T-^ "co CO bO K^ *^ PJX5JO Ol *J *»■ CO jX JD JX> cn j35 00 "co H* t-* -J H* Oi h^ M' CO CO pcjic OlJO 'to "-J "cn "o po "bl M- h-k Cn "io "b "oo H^ CO CO O c»|0 "Ö5 "co "^ CO h^ *- to CD I-' 'v^ "bi M fi <1 ^ CO M. CO CO o CO o h^ hJ- ^^ CD OC ^ 00 COJ3 o cn "cn CO !-»• H-k CO CO Ol OO 00 03 oc cc cn h- CO CO C to CO I-» H^ h^ COJX:j.O "h-i "h"» "bi 00 CD "o o p Ol "»-• "co Ol O h^ h^ CO lO pop p -^ "■— "J-" "co tj P "bi h- >■ I-» Cn 00 00 O h^ CO CO o 1— CO h-i to *> CO I-' CO po po "o "o ' lO "lo CO Ol CD to "m h-' 1-^ CO to J: IIsci-IJÄOBaHie (j).iopH IIIeHiiypcKaro h XojiMoropcKaro yi3ji,0Bi, ApxaHrejicKoii ryöepnin. TpysH C-neTep6yprcKaro oömecxBa ecTecTBOHCHHraTeJieii. T. XIX. Pietari 1888. Mötet den 3 november 1900. 27 mäet. Useimpien kaskipeltoin reunustoilla tapaa lehtikuusia. Kun pelto jätetään viljelemättä, on lehtikuusi ensimmäisiä puita, jotka saapuvat, paikalle. Kauvempanakin erämaissa olevilla kaski- mäillä, joiden ympäristöissä ei löytynyt vanhoja lehtikuusia, ta- pasi nuoria taimia. Muuten lehtikuusi kuitenkaan ei esiintynyt erämaissa, ainakaan ei sellaisissa paikoissa, missa kuusi hyvin viihtyy. Ainoastaan kuivemmilla, etupäässä mäntyä kasvavilla metsämäillä tapasi yksityisiä vanhoja lehtikuusia, mutta monasti saattoi silloinkin epäillä, etta paikka ennen aikaan oli ollut kas- kena. On huomattavaa, etfei lehtikuusi kovastikaan kärsi tu- lesta. Useasti tapasi täysin elinvoimaisia Larix^eja, joiden runko oli pahasti kärveltynyt, joskus oli koko toinen kylki palanut, Mainitun sentrumin periferisissä osissa on lehtikuusi har- vinaisempi. Koska Korboserossa saimme kuulla, etta lehtikuusia löytyisi Vodla-joen varrella, teimme hätäisen ekskursionin Vod- laan, Padunaan, Herojärvelle ja Ust-Kolodaan. Matkälla Salmi- järveltä Vodlalle ulottui lehtikuusia puolitiehen, Öst-Kolodaa päin tåas ainoastaan muutamia kilometrejä eli niin kauvas kuin kaskimäkiä riitti. Kauvempana lännessä emme tavanneet lehti- kuusia, mutta asukkaat kertoivat, etta 1) Vodla-järvessä, Kansaniemellä löytyy joukko nuoren- puolisia lehtikuusia, toisia löytyy saarilla järvessä. 2) Vodlan kylän läheisyydessä oli löytynyt lehtikuusi, joka joku vuosi sitten oli kaadettu; ympäristöissä piti vielä löytymän yksityisiä puita. 3) Ust-Kolodalta 3 kilometriä kaakkoon löytyy yksinäinen lehtikuusi. Se lyhyt aika — 2 päivää — jonka uskalsimme uhrata näitä retkiä varten, esti meitä itse käymästä respektivisillä pai- koilla '). Mitä mainitun sentrumin kaakkoispuolella oleviin seutuihin tulee, ansaitsee mainitsemista, etta tapasimme yksityisen keski- 1) Muutamain talonpoikain antamain ilmoitusten mukaan, joiden toden- peräisyyttä en kuitenkaan uskalla mennä takaamaan, olisi lehtikuusi saapu- nut kaikille yllä mainituille paikoille verrattain myöhään (tällä vuosisadalla?). 28 Mötet den 3 november 1900. kokoisen lehtikuusen lähellä Ljokschmoseron ja Orlovan välistä tietä. Asukkaat kertoivat. etta se oli ilmestynyt sinne noin 25 ä 30 vuotta sitten. Aikaisemmin ei niillä tienoin oltu nähty lehtikuusia. — Yksityisiä nuoria lehtikuusen taimia nähtiin Ljokschmosero-järven koillispuolella, missa ei löydy vaniiempia lehtikuusia. Yksityisiä nuoria lehtikuusia tapasimme niinikään lähellä Aglimosero-järveä kaskimäillä. Kenoseron (Kendjärvi?) ympäristöissä emme nähneet lehti- kuusia. Asukkaat tiesivät kuitenkin kertoa, etta niitä löytyisi parissa paikassa (Potschesero; Kenoseron kirkonkylä). Kena- joen varrella tapasimme yksityisen ison lehtikuusen tien vieressä, peltoin ja niittyin keskellä, 15 kiloraetriä Kenosero-järveltä One- galle päin. Korjakinan kylästä koilliseen kuului löytyvän joita- kuita lehtikuusia. Saapuessamme Onega-joen laaksoon kohtasimme toisen ison lehtikuusisentrumin lähellä Bereschne-Dubrofskin kylää. Se ulottuu etelässä aina lähelle Arkhangelski pogostia. Kuten ai- kaisemmin olemme kertoneet, övat nämät seudut hirmuisen la- keita, matalahkoa lepikkoa kasvavia kaskimaita. Näissä suun- nattomissa leppä-maakkioissa löytyy jokseenkin yleisesti — paitsi mäntyjä — yksityisiä isoja lehtikuusia. Nuoria taimia löytyy viljalti. Onegan kalkkirikkailla törmilla näkee tuon tuostakin pieniä lehtikuusimetsikköjä. Pohjoista päin tulee lehtikuusi yhä yleisemmäksi. Matkälla Fedova-Denislava-Navolok on lehti- kuusi tavallisin puu, muodostaen pitkillä matkoilla melkein kes- keymättömän reunuksen maantien kahden puolin. Maaperä on niillä tienoin melkein kauttaaltaan kellertävää kalkkia. Lehti- kuusi näytti viihtyvän siellä erinomaisesti, tullen m. m. kor- keammaksi kuin tavallinen kuusi. Ohimennen olkoon mainit- tuna, etta sekä täällä etta muuallakin, missa yksityiset ikäkulut lehtikuuset kohosivat muuta metsää ylemmälle, eivät niiden latvat milloinkaan olleet pystysuoria, vaan vinossa, usein ± hori- sontalisiakin. Saavuttaako Larix sen kautta jonkunlaisen suo- jan tuulta vastaan, vai saako se siten paremmin valontarpeensa tyydytetyksi, jääköön tässä ratkaisematta. Mötet den 3 november 1900. 29 Navolokista pohjoiseen on lehtikuusi yleinen aina Jarne- man tienoille asti, joskaan ei aina yhtä runsas kuin viimeksi mainitulla alueella. Se esiintyy täällä sirotettuna kuusikoissa, männiköissä y. m., lukuisimmin itse Onega-joen kalkkitörmillä. Jarnemalta edemmä pitkin Onegan vartta pohjoiseen tulee Larix jonkim verran harvinaisemmaksi, hiultavasti koska sopivia kasvu- paikkoja on niukalti. Täällä se esiintyy niittyin perällä olevilla kummuilla ja mäkilöillä, toisinaan taaemmassa osassa tulvaniitty- jäkin, vieläpä välistä niittyin takana olevissa märjissä korvissa ja viidoissakin, vaikka se tosin sellaisilla paikoilla tavallisesti oli kituvan kaltainen. Porogin ympäristöissä lehtikuusta puuttuu ja sieltä Onegan kaupunkia päin tapasimme ainoastaan yhden puun maantien varrella lähellu Anda-jokea. Navolokista aina Vienan merelle asti on lehtikuusen esiin- tyminen länttä päin rajoittunut melkein yksinomaan itse Onega- joen laaksoon. Onegan länsipuolelia olevissa laihoissa, kalkki- köyhissä erämaissa saa sitä turhaan etsiä. Ainoastaan pitkin purovarsia ja mäkilöitä on lehtikuusi paikotellen (vars. Jarne- man luona) edennyt 3 å 5 kilometrin päähän joelta länteen. Saattaapa se joskus tälläisilla paikoilla — nähtävästi entisiä kaski- maita — muodostaa pieniä itsenäisiä kasvustojakin. Tahtoisin esittää muistiinpanon eräästä tällaisesta Laricetumista kasvis- tollisen alueemme äärimmäisessä idässä Nischnilg-puron var- rella, n. 72 penikulmaa Jarnemalta lounaaseen. Kysymyksessä oleva Larix-meisikkö sijaitsee korkealla, viljavalla puroahteella. Maaperä on hienon hiekan sekaista savea, verrattain kalkki- köyhää, multakerros ohut. Ympäristö kuusikkoa. Puut tällä aliteella övat korkeita ja jokseenkin harvassa, etupäässä lehti- kuusia; seassa löytyy yksityisiä mäntyjä, kuusia ja koivuja. Sammalkasvillisuus on melkein yhtämittaista (9), paraasta päästä Hylocomium triquetrumm, H. proUferum'in ja H. parietinmivm muodostamaa. Ruohokasvullisuus (4): Lycopodium annotinum (1). Vicia sepium (1). Majanthemiim bifoUum (2). Rubus saxatilis (1). Listera cordata (1). Pyrola rotundifolia (1). 30 Mötet den 8 november 1900. Goodyera repens (1). Pyrola secimda (1). Oxalis acetosella (1 +). Linncea borealis (2). Geranium silvaticum (1). Solidogo virgaurea (1). Orobus vernus (1 +). Archieracium sp. (1). Heinäkasvullisuus (3): Liizula pilosa (1 +). Calamagrostis arundinacea (2). Melica nutans (1). VarpuskasvLillisiuis (6): Vaccinium vitis idcea (6). Mjrtillus nigra (1). Pensaista esiintyi Rosa acicularis (1 — 2). Köynnöskasveista löytyi Atragene sibirica (2) osittain peittäen pensaita, osittain nousten puitten alemmille oksille, osittain luikerrellen raaassa. Koscha-joen siuipuolessa on Larix tunkeutunut jonkun verran kauvemmaksi länteen, muodostaen jokseenkin isoleratim keskuksen Sidorofskajan kylan ympäristöissä. Se on siellä ylei- nen mäkilöillä lähellä jokia ja viljelyksiä. Asukkaat kertoivat, etta sitä kasvaisi vielä vähän matkaa sieltä länteen, Igischa- joen varrella. Lähellä Onegan kaupunkia löytyy pieni La?ix-senivmm Anda-järven ympäristöissä. Erittäinkin on lehtikuusi yleinen aivan Andoseron kylan vieressä olevilla kaskimäillä muodostaen lukuisia pieniä metsiköitä. Etäänpänä kylästä olevilla kummuilla on se harvinaisempi tai puuttuu kokonaan. Toinen pieni lehtikuusikeskus löytyy Vienan meren ranni- kolla lähellä Pokrofskojen kylää. Runsain on lehtikuusi aivan meren rannalla. Ranta muodostaa kylan luona pienen niemek- keen, joka on osittain kivikkoa, osittain soraa, osittain gneissi- kalliota. Siinä on hyvin lukuisasti lehtikuusia mäntyin, kuusten, koivuin y, m. seassa. Niemekkeen pohjoispuolella jatkuu ranta matalana heikkadyyninä. Tällä laihalla, meren myrskyille alt- tiilla hietiköllä muodostaa lehtikuusi puhtaan kasvuston, puh- taimman Laricetumin, minkä koko matkallamme näimme. En voi olla lyhyesti kertomatta kasvullisuutta tällä omituisella pai- kalla. Itse ranta on paljasta hietikköä, yksittäisine ranta- ja hiekkakasveineen. Sitten seuraa paikotellen kapea vyöhyke, jossa löytyy harvakseltaan nuorenpuolisia lehtikuusia. Hiekka on täs- säkin osassa aivan paljaana ja pohjakasvullisuutta puuttuu. Ruo- Mötet den H november 1900. ai hoja on vaan vk^iiiixm (HaUantlms i)eploides, Hieracium umbella- tum), samaten heiniä (Festuca ovina, Aira fiexuosa, Elijmiis). Sitä vastoin on varpukasvillisiuis runsas (8), isoilla aloilla mel- kein yhtämittainenkin, seuraavien lajien muodostama: Empetrum nigrum (7—8). Vaccimum vitis idcea (1). Arctostaphylus uva ursi (2). Myrtillus niqra (1~). Pensaita ei löytynyt. — Tämän vyöhykkeen takana on toi- nen, jossa metsä on hiukkasen taajempaa ja korkeampaa, käsit- täen tässäkin ainoastaan lehtikuusia. Humusta löytyy nimeksi ja pohjakasvillisuutta koko paljon (7): HyJocomium parietinum (päämassa). Cladina silvcciica, Peltidea ajjhtosa. Ruohokaswillisuus (4): Majanthemum bifolium (2). Cornus suecica (1). Melampyrum .silvaticum (1). HeinäkasvulJisuus (3): Aira fiexuosa (2). Varpukasvillisuus (8): Empetrum nigrum (6), Vaccmitun vitis idcea (2). Pensaita ei löydy. — Tästä maallepäin tulee metsä jok- seenkin taajaksi ja lehtikuusen sekaan ilmestyy yksityisiä män- tyjä ja kuusia. Humus on paksumpaa. Pohjakasvillisuus mel- kein yhtämittaista (9): Linncea horealis (3). Campanula rotundifolia (1). Hieracium umbellatiim (1). Festuca ovina. (1 +). Arctostaphylus uva ursi (2). Hylocomium parietinum \ ,Qr q, > H. triquetrum ) Ruohokasvullisuus (5): Majanthemum bifolium (2). Equisetum silvaticum (1). Cormis suecica (3). Heinäkasvullisuus (3): Luzula pilosa (1). Aira fiexuosa (2). Varpukasvullisuus (7): Empetrum nigrum (2). Calluna vxdgaris (2). Dicranum scoparium. Peltidea aphtosa. Melampyrum pratense (1). M. silvaticum (1). Trientalis europcea (2). Linncea borealis (2—3). Festuca ovina (1). Vaccinium vitis idcea (3). Myrtillus nigra (5). 32 Mötet den 3 november 1900. Pensaskasvullisuus (2): Juniperus communis (2). Cotoneaster niger (1 — ). Bosa acicularis (1 — ). Täta Z^ar2a:;-vyöhykettä seuraa havusekametsä. — Mikäli kasvillisuudesta sekä tällä paikalla etta ympäristössä saattoi päättää, ei maaperä siellä ollut yhtään sen kalkkirikkaampaa kuin millä hietiköllä Suomessa tahansa. — Aivan kalkkiköyhä on myöskin Onega-joen suussa oleva Kio-saari. Oli sen vuoksi odottamatonta tavata sielläkin, laihalla gneissikallio-alustalla yk- sinäisen lehtikuusen keskellä männikköä. ~ Vorsogoran kylässä kuulimme kestikievarin isännältä, etta lehtikuusia kasvaa 18 kilo- metrin päässä kylästä etelään, seudussa, jonka.nimi on Maldin. Kotimatkalla tapasimme n. 18 kilometriä pohjoiseen Kar- gopolista ison lehtikuusilehdon. Se sijaitsee maantien varrella, keskellä peltoja. Kyytimiehen ilmoituksen mukaan oli siihen aikoinaan kylvetty lehtikuusia, joka tuntuukin sangen toden- näköiseltä, kosk'ei paikkakunnalla muuten löytynyt lehtikuusia. Ainoastaan läheisten peltoin aitovierillä oli joitakuita nuoria tai- mia, mutta ne olivat selvästi mainitun lehdon puitten jälkeläisiä. Tarkoittaako Giinther'in tiedonanto, etta lehtikuusi 20 virstaa Kargopolin pohjoispuolella muodostaa »oömiipHtie Jilica» täta lehtoa, on vaikea sanoa. — Matkälla Kargopolista Vytegraan tapasimme yksinäisen lehtikuusen maantien varrella, kuusien,män- tyin y. m. seassa 7 kilometriä Burkovan kestikievarista länteen. Havaintomme lehtikuusen suhteen övat raonessa kohdin vaillinaisia. Tutkittava alue oli niin suuri ja ohjelmamme muu- tenkin siksi laaja, etta ehdimme hyvin vähän uhrata aikaa tut- kiaksemme erikoisemmin yksityisten kasvilajien esiintymistä. Sen minkä huomasimme lehtikuusen esiintymisestä kysymyksessä olevalla alueella, voinee lähimmiten keskittää seuraaviin kohtiin: Lehtikuusi viihtyy paraiten kalkkirikkailla kuivahkoilla mailla. Mikään absolutinen kalkkikasvi ei lehtikuusi kuitenkaan ole, vaan tulee se kyllä toimeen kalkkiköyhemmilläkin mailla, kuten esim. muistiinpanot Vienan meren rannalta osoittavat ^). ^) Schrenk y. m. övat pitäneet lehtikuusta ehdottomana kalkkimaa- indeksinä. Meddel Soc. pro f. & fl. fenn. H. 27. Lehtikuusen löytöpaikka. Vorkomnis von Larix Sibirien. Kansalta saatu tieto lehti- kuusen löytymisestä. Vorkomnis von Larix nach Angaben der Bauern Matkat. Reiseroute. Mötet den 3 november 1900. 33 Synkissä erämaametsissä emme milloinkaan nähneet nuo- ria lehtikuusen taimia, vaan korkeintaan vanhoja, täyskasvuisia lehtikuLisia, Paikoilla tåas, jotka joko luonnosta tai ihmisten vaikutuksesta övat ± aukeita, kuten jokitörmillä, dyyneillä, kaski- mailla, maantien reunoilla y. m. tapasi usein runsaasti nuoria nousevia taimia. Varsinkin övat kasken poltot edistäneet sen leviämistä. Tässä suhteessa on huomattavaa, etta lehtikuusi on tulta vastaan paljon resistentisempi kuin sen muuten useastikin edullisemmassa asemassa oleva kilpatoveri kuusi. LehtikuLisessa tosin, kuten muissakin metsäpuissa Jöytyi sieni- y. m. parasiteja Mikäli yhden kesän havainnoista saattoi päättää, eivät ne kuitenkaan näyttäneet tekevän sille mitään varsin suurta haittaa, ainakaan ei niin suurta, etta lehtikuusen löytyminen tai puuttuminen jollakin seudulla olisivat voineet olla siitä riippuvaisia. Jos edelleen otamme varteen, etta lehtikuusi hyvin viihtyy Vienan meren tuulisella rannalla muodostaen puhtaita kasvus- toja, sitäpaitsi etta se koko tutkimallamme alueella runsaasti hedelmöi ja etta — aukeilla paikoilla — nuoria taimia viljoin löytyy vanhempien puitten ympärillä, sekä etta asukkaat, var- sinkin eteläosassa kysymyksessä olevaa aluetta tiesivät kertoa, etta lehtikuusta viimeisinä vuosikymmeninä oli saapunut paikka- kunnille, joissa sitä ennen ei ollut löytynyt, minkä itsekin vä- listä olimme tilaisuudessa konstaterata, täytyy tehdä se johto- päätös, eitei lehtikuusi ole saavuttcmut ilmastollista rajaansa. Näyttää siltä, etta ne suuret kalkkiköyhät, laihat, soiset erämaat, jotka Fedovalta asti Vienan merelle päin övat Onega-joen länsi- puolella, övat niillä tienoin olleet esteenä Larix sibirican leve- nemiselle kauvemmaksi länteen. Etelämpänä tåas, missa maa on taajemmin asuttua, missa maa hsäksi on viljavampaa ja kalkkirikkaampaa ja missa varsinkin kaskimäkiä on runsaasti, tuntuu Larix par'aikaa olevan leviämässä kauvemmaksi sekä länteen etta etelään. Ratkaisematta tässä jääköön, miten lehtikuusen löytymisiä Syvärin eteläpuolella, Burkovan luona, Kema- ja Uhta-jokien varsilla on arvosteltava, rehkteinäkö ammoisilta ajoilta vai ver- 3 34 Mötet den 1 december 1900. rattain myöhään saapuneina uutukaisina, joka kaikesta edelli- sestä päättäin melkein on luultavampaa. Miksi lehtikimsi on niin harvinainen Kenosero-järven ympäristöissä, vaikka siellä on sekä kaskimäkiä runsaasti etta paikoittain runsaasti kalk- kiakin, ja miksi se on yleinen Koloda-järven pohjoispuolella olevilla kaskimäillä, mutta kerrassaan puuttuu aivan analogisilta kummuilta saman järven eteläpuolella, övat niinikään kysymyk- siä, joiden ratkaisu jää tulevaisuuteen. Mötet den 1 december 1900, Framlades adertonde tornen af Ada, innehållande afhand- lingar af herrar B. R. Poppius, J. I. Lindroth, Harald Lindberg, J, O. Bomansson och K. M. Levander, äfven som tjugusjette häftet af Meddelanden, och bestämdes priset för dessa till 7, resp. 2 fmk. Till publikation anmäldes af dr K. M. Levander: »Zur Kenntniss des Planktons und der Bodenfauna einiger seichten Brachv^asserbuchten» äfvensom »Ueber die Artberechtigung von Anurea eichivaldi (se s. 51). Dr K. M. Levander föredrog vidare »Anteckningar till Finlands spongillidfauna» (se s. 56). Till arkivet öfverlemnades af dr E. Reuter »Annotationer i Ornithologien samlade vid Herr Professor Hellenii privata före- läsningar af Herr Magister Sahlberg År 1797. Tillökta och för- bättrade år 1801 af A. Wegelius samt År 1808 af Professor Hellenius». Ur anteckningarna, som förvarats i aflidne stats- rådet Winters bibhotek å Ispois invid Åbo, föreläste herr Reuter särskilda profbitar, hvilka framkallade odelad munterhet bland Sällskapets medlemmar. Mötet den 1 december 1900. 35 Lektor A. J. Me la framhöll att sterilt pollen icke vore ett osvikligt bevis för en växts hybridära natur. Som stöd här- för åberopade föredr. Murbecks bekanta år 1897 i Botaniska Notiser offentliggjorda iakttagelser öfver frömjölets beskaffenhet hos särskilda Alchemilla- avier . I samband härmed omnämnde herr Mela att han hos en af dessa arter med öfvervägande då- ligt pollen iakttagit rörelsefenomen hos ståndarne. Vidare erin- rade föredr. om att, enligt Caspary, ståndarne hos Nymplicea ofta hade befruktningsodugligt frömjöl. Ytterligare framlade herr Mela exemplar af hybriden NympJicea candida X fennica, som anträffats af honom i »Sb, Kuopio, Haapalaks, Haapalampi, 10. VII. 1897». Amanuens Harald Lindberg förevisade några anmärk- ningsvärda mossor samt gjorde därvid följande meddelande: Polytrichum decipiens Limpr. På årsmötet den 13 maj 1896 (se Meddel. 22, p. 74) anmälde jag Polytrichum ohioense Ren. et Card. såsom ny för den nordeuropeiska floran. De då före- visade exemplaren hade jag 1895 funnit i Sakkola socken, Ik. Under mina exkursioner på Karelska näset sommaren 1897 an- träffade jag samma form på tvänne nya lokaler, Toubila i Pyhä- järvi och Saarois i Metsäpirtti, på båda ställena växande i fuk- tig granskog och blandad med P. attenuatum Menz. P. ohioense Ren. et Card. beskrefs först i Rev. bryol. 1885, p. 11 o. 12 .samt senare utförhgare i Coult. Botanical Gazette XIII, p. 199 (1888). Såsom synonym till denna art upptages P. deci- piens Limpr. (68 Jahresb. d. Schles. Ges. f. vaterl. Cultur 1890, II, p. 93) af alla senare författare, så äfven af Limpricht bland rättelserna p. 853 i Die Laubmoose, II Abtheilung. De af mig på Karelska näset funna formerna öfverensstämde alldeles med den af Limpricht (Die Laubmoose, II, p. 618) lemnade beskrif- ningen af P. decipiens Limpr., men, då denna ansågs vara iden- tisk med P. ohioense Ren. et Card., anmälde jag den såsom P. ohioense, då detta namn är äldre. Sysselsatt denna höst med granskningen af en del mossor från Karelska näset, undersökte jag bland andra äfven mina 36 Mötet den 1 december 1900. exemplar af »P. ohioense» och jämförde dem med säkra for- mer från Nord-Amerika, och fann då till min öfverraskning, att desamma ingalunda öfverensstämde med den amerikanska F. ohioense, men väl med exemplar från Thiiringerwald (leg. Schliep- hacke) och från Böhmerwald (leg. Bauer). Den af Schliephacke tagna formen fördes af Limpricht ursprungligen till ]\ decipiens. Det visade sig således vid mina undersökningar, att P. ohioense Ren. et Card. och P. decipiens Limpr. icke äro identiska, utan tvänne väl skilda arter. Olikheten mellan dessa arter är ganska betydlig; särskildt framträder den i bladlamellernas byggnad. Då jag för en tid sedan till Botanisches Centralblatt insändt en utredning jämte afbildningar af dessa Polytrichiim- for mer, in- skränker jag mig nu till att endast nämna, att dessa tvänne arter lättast kunna åtskiljas på lamellernas ändcell, hvilken i tvärsnitt hos P. ohioense är starkt förtjockad och alltid konvex, medan den hos P. decipiens åter har tunna väggar samt är till formen varierande, de flesta dock upptill något intryckta; äfven sedda från sidan visa sig lamellerna alldeles olika, lamellkanten hos P. ohioense är fullkomligt jämn, hos P. decipiens tydligt crenulerad. Äfven dessa arters utbredning är olika. I Europa finnes endast P. decipiens, i Amerika däremot både P. ohioense och P. decipiens; den senare dock, så vidt jag kunnat fmna, betyd- ligt sällsyntare och jämte P. ohioense så godt som alldeles er- sättande P. attenuatum Menz. (se för öfrigt min uppsats, On some species of Polytrichum i Botan. Centralblatt, 1900 n. 50). Vid granskningen af de i Musei samlingar förvarade exem- plar af P. attemiatum fann jag P decipiens äfven från Tavastia austraHs, Korpilahti, Pajusalmi, 11. 8. 1873, leg. E. Wainio, bestämd till P. attenuatum v. hrachycarpum Lindb. Amblystegium capillifolium (Warnst.) Lindb. fil. Exemplar af denna hos oss ej förr observerade art, hvilka öfverensstämma med den af Limpricht lemnade beskrifningen (Die Laubmoose, III, 402) och blifvit af VVarnstorf godkända, anträffade jag sommaren 1897 på en våt strandäng på Siko- Mötet den 1 december 1900. 37 saari holme i Vuoksen, Valkjärvi socken, samt på liknande lokal vid Salokylä by vid Vuoksen, Räisälä socken. I min samling har jag med dessa fullt identiska exemplar äfven från Sverige, där den så vidt mig bekant ej ännu blifvit urskild. Den svenska formen, bestämd till Hypnum SencUneri var. Wilsoni Sch., är tagen af Gustaf Hellsing den 19 aug. 1897 vid Upsala, St. Sun- nerstad. Ambl. capiUifolium afviker från närstående arter, Anibl. Kneiffi, Sendtneri o. a., genom sin särdeles grofva, i en lång hårfin udd utlöpande nerv (på de af mig funna exemplaren vid basen ända till 0.14 mm tjock). Amblystegium brachycarpum (Lindb. fil.) Lindb. fil. n. sp. Ambl. fiuitans var. brachycarpum Lindb. fil. in sched. ad Warnst. sept. 1900. Hypnum brachycarpum (Lindb. fil.) Warnst. in litt. 11 oct. 1900. På en fuktig sandstrand vid Suvanto i Sakkola anträffade jag den 22 juni 1897 en egendomlig Amblystegium-hrm, som jag med tvekan förde såsom en var. brachycarpa till Ambl. fiuitans. Warnstorf, till hvilken jag på anhållan sändt alla mina former af Drepanoclada (Harpidia), bland andra äfven den ifråga- varande, meddelade mig i bref af den 11 oktober 1900 om den- samma följande: »unter den von Ihnen gesandten Formen hat mich besonders Hypn. fiuitans var. brachycarpum interessirt, deren genaue Untersuchung u. Vergleichung mir die Ueberzeu- gung brachte, dass diese schöne Pflanze auf keinen Fall in den Formenkreis des polymorphen H. fiuitans zu stellen sei, son- dern eine von diesem durchaus verschiedene Species darstelle, welche ich Hypmim brachycarpum (Lindb. fil.) nenne. Sie un- terscheidet sich von allén Formen des H. fiuitans sogleich durch die iiberaus dunne, kaum bis zur Blattmitte reichende Rippe und die sehr verdickten Längswände der Zellen, sowie endlich durch das Fehlen eigentlicher Blattfliigelzellen. Mit H. fiuitans und exannulatum theilt diese characteristische Art die Lage der Rhizoideninitialen in der Spitze, den Seitenrändern und in 38 Mötet den 1 december 1900. der Rippe der Stammblätter, welche in den unteren Blättern der Stämmchen bereils häufig in wirkliche Rhizoiden ausge- wachsen sind.» På Warnstorfs auktoritet anmäler jag den nu såsom en för vetenskapen ny art. Diplophyllum gymnostomophilum Kaalaas. Martinellia falcifolia Lindb. in sehed. 1887. Scapania gymnostomopliila Kaalaas, Bot. not. 1896, p. 21. Diplophyllum gymnostomophilum Kaalaas, Beiträge zur Le- bermoosflora Norwegens (Videnskabss. Skrift. I Math.- naturv. Kl., 1898, N. 9). I en liten samling mossor, som student Alvar Palmgren hemfört från Ruskeala, Kl, senaste sommar och lemnat mig till bestämning, påträffade jag insprängd i några Bartramia Oederi- tufvor en lefvermossa, som vid första ögonkastet syntes mig vara Diplophyllum gymnostomophilum. Vid därpå företagen mik- roskopisk undersökning visade den sig också vara alldeles iden- tisk med denna från Norge först beskrifna art. Cand. real. B. Kaalaas i Kristiania, till hvilken jag sändt exemplar af ifråga- varande form, yttrar sig i bref af den 9 november 1900 om densamma på följande sätt: »Deres bref med den indlagte le- vermos har jag modtaget og finder deres bestemmelse fuldstsen- dig rigtig; den i Bartramia Oederi-in^n indblandede levermos er en frodig og veludviklet Diplophyllum gymnostomophilum mihi, ganske normal. Planten vil sikkerlig blive funden paa spredte steder överalt i Nord- og Mellemeuropa, men den over- sees let, da den for det meste förekommer spredt blandt löv- moser. Jeg har siden min sidste publikation fundet den paa mange nye lokaliteter i Norge, i lavlandet saavelsom i fjeld- trakterne.» Förutom från Norge är Diplophyllum gymnostomophilum, så vidt mig bekant, förut känd endast från tvänne orter i Sve- o rige, nämligen Tåsjö i Ångermanland (cfr. Arnell u. Jensen, Ein Bryologischer Ausflug nach Tåsjö, Bih. t. K. sv. Vet.-Akad. handl., Mötet den 1 december 1900. 39 Bd. 21, afd. III, N:o 10, 1896) samt från Hede socken i Herje- dalen, enligt af J. Persson meddeladt exemplar. Denna för den finska mossfloran nya art insamlades af Herr Palmgren den 16 juni 1900 på en fuktig bergvägg nära Särksyrjä by i Ruskeala socken sparsamt insprängd i Bartramia Oederi-tnivor. Magister Väinö Borg redogjorde för sina undersökningar af Epilohium alsinifoUum och E. Hornemanni samt dessas för- hållande till hvarandra. Enligt föredragarens mening kunde artgränsen mellan ifrågavarande växter icke upprätthållas, då några konstanta notce charaderisticce icke existerade dem emel- lan — alla de af Haussknecht anförda kännetecknen varierade till och med hos samma individer. Antingen borde de nämnda arterna betraktas som en kollektiv art eller ock måste man uppdela dem i ett antal arter af lägre valör. För en riktig uppfattning af dessa formers systematiska värde vore fortsatta studier i naturen af nöden. Professor J. Sahlberg framlade en tabell, utvisande an- talet coleopter-arter i vårt naturhistoriska områdes provinser. Tabellen, som ingår i herr Sahlbergs snart utkommande »Cata- logus Coleopterorum fennicorum geographicus» af ser bland an- nat att utgöra en vägledning för unga entomologer vid upp- görandet af exkursionsplaner. Rektor M. Brenner anmärkte att genom af honom gjord misskrifning en å mötet den 1 oktober 1898 omnämnd Ma- laxis-ari såväl i mötesprotokollet som i Meddelandena h. 25 s. 5 erhållit namnet M. monophylla i stället för M. imludosa, som rätteligen afsågs. I sammanhang härmed uttalade herr Brenner att han med sitt å sistanförda sida omnämnda meddelande om vissa missbild- ningar å baggen särskildt hade önskat framhålla att deras upp- trädande icke stod i sammanhang med ovanligt fuktig väderlek äfvensom det faktum att här äfven blommorna varit missbildade, måhända just genom ingrepp af Exoascus. 40 Mötet den 1 december 1900. Gentemot professor Saelans uttalande å senaste möte fram- höll herr B ren ner att Alnus incana var. glahra Blytt vore en verkligen existerande ehuru sällsynt form. Att rottelningar af A. incana i själfva verket hafva glatta blad, hade föredr. äfven på var. virescens Whlnb. observerat, exempelvis på de nord- österbottniska stränderna, men äfven fullvuxna själfständiga träd eller buskar med glatta blad förekomma, ehuru sällsynt, och dessa, hvilka säkerligen af Blytt afses, då han omtalar omkring manshöga buskar med rundade blad, är det som bilda den i fråga varande varieteten. Äfven på herbarie-exemplar igen- kännas telningarna på sina långsträckta, äggrunda, spetsiga och starkt spetsigt dubbelsågade blad, då deremot bladen hos var. glahra äro små, runda och trubbiga samt småsågade eller svagt rundadt dubbelsågade. Såsom kändt variera gråalens blad mycket med afseende å hårigheten, ifrån tätt hvitfiltade eller silkesludna och tät gråludna till gleshåriga eller nästan glatta, och kan man i betraktande häraf redan a priori antaga, att vid denna varia- tion äfven den andra ytterligheten eller fullkomligt hårlösa blad skall ernås, hvilket, som sagdt, äfven i sjelfva verket är fallet. Denna omständighet framhålles redan i Flora lapponica af Wah- lenberg, hvilken man väl måste antaga hafva tagit endast full- vuxna exemplar i betraktande. Uppställningen af var. glahra Blytt, sannolikt inbegripen i Wahlenbergs var. virescens, synes alltså vara fullt berättigad. Professor A. O. Kihlman uppmanade till insamling af grankottar under vinterns lopp och yttrade därvid följande: Kuusi on viime kesänä tehnyt tavattoman paljon käpyjä. Ainakin Suomen etelä- ja keskiosissa övat kuuset enimmäkseen niin täynnä hedelmiä, etta niiden paljous voi käydä latvan kestä- vyydelle arveluttavaksi, jos talven kuluessa jäätyvä lumiräntä ja ankara tuuli vielä panevat sen lujalle. Muutamissa puissa on käpyjä niin sakeasti etta tuskin enää näkee latvan oksia ollen- kaan ja pienistä näreistäkin voi niitä tavallisesti repiä runsaan- laisesti. Mielestäni olisi syytä käyttää täta tilaisuutta paremmin tu- Mötet den 1 december 1900. 41 tustuaksemme tähän monimuotoiseen ja lähinnä petäjää tärkeim- pään metsäpuuhumme. Kuusesta eroitetaan tavallisesti, paitsi päämuotoa ja useam- pia lusus-ioismtojsi, kaksi muunnosta: medioxima eli fennica ja ohovata, jotka poikkeavat pyöreäpäisillä ja enemmän tai vähem- rnän selvästi eheälaitaisilla käpysuomuilla, Samoin eroitetaan punakäpyinen (erythrocarpa) ja vihreäkäpyinen fchlorocarpa) muunnos. — Ei tarvitse kuitenkaan kauvan kävellä kuusistossa huoma- takseen etta yllämainitut nimet tarkoittavat ainoastaan muutamia kulisen enimmin erilaistuneita muotoja. Itse asiassa kuusi on meillä paljon monimuotoisempi kuin esim. petäjä. Neulasten vari on milloin puhtaasti vihreä, milloin (vahasta) sinivihreä; neulaset övat milloin lyhyet ja harvat, milloin pitkät, vankat ja tiheät. Käpyjen vari on tavattoman vaihteleva, samoin niiden keskimääräinen muoto ja suuruus puissa, niiden sijoitus oksissa, suomujen muoto j. n. e. Samassa puussa övat kaikki kävyt kyllä jotakuinkin samannäköiset vaan usein saa hakemalla hakea en- nenkuin löytää kaksi ihan samannäköistä puuta, vaikka puiden ikä ja rehevyys jääkin vertailussa huomioon ottamatta. Epäilemättä olisi hauska tietää onko mitään määrättyjä suhteita olemassa kaikkien näitten eri muunnoksien välillä. Tämä on kuitenkin kysymys, jonka ratkaisu vaatii pitkällistä ja hyvin huolellista työtä ulkona metsässä, koska suuri lukumäärä puita eri paikkakunnilla on tutkittava ja johtopäätökset tehtävät näin syntyneiden luettelojen nojalla. Jonkun verran voisimme kuitenkin päästä eteenpäin otta- malla huomioon ainoastaan käpyjen variatsionit. Täta varten olisi materiali kerättävä nyt talvella maamme eri osista ja sitten jätettävä tutkittavaksi saman yhtenäisen ohjelman mukaan. Käpyjen keräys voi paraiten tapahtua siten etta menee nuorehkoon kuusimetsään, missa puut övat noin 2 — 4 sylta pit- kät; näissä löytyy usein jo runsaanlaisesti käpyjä, joihin helposti ulottuu pitkällä vavalla. Pitkin polkua tai tietä otetaan sitten yksi käpy joka puiista. Ainoastaan semmoiset puut, joissa löy- tyy vaan joku harva käpy, jätetään kajoomatta, Muista otetaan 42 Mötet den 1 december 1900. aina semmoinen käpy, jota muotonsa ja kokonsa puolesta voi- daan katsoa puullc tyypilliseksi. Jos tällä tavalla eri mailta ja ahoilta kerää muutamia satoja käpyjä, saadaan kokoelma, joka jotakuinkin edustaa seudun käpymuotoja ja josta voidaan päät- tää mitkä siellä övat tavalliset tai harvinaiset. Vertailemalla eri seutujen kokoelmia toisiinsa voidaan sitten, jos nämät övat kyl- liksi lukuisat, saada luotettava käsitys suurempienkin alueitten olosuhteista. Samalla voidaan tietysti sitä paitsi hakea omituisia, harvi- naisia käpymuotoja. Semmoiset övat esim. kävyt liuskaisilla, suurihampaisilla tai taaskääntöisillä suomuilla, jommoisia arva- tenkin Suomestakin voi löytää. Tämmöiset valikoimalla otetut kävyt övat kuitenkin välttämättömästi pidettävät erillääu muista, sillä muuten ne hämmentävät tilastollisia tuloksia. Hyvin hauskaa olisi saada siemenellisiä käpyjä käärme- kuusesta (f. virgata), joka harvoin näkyy niitä tekevän. Samoin myös varsinaisista kääpiömuodoista ^) ja kuusen tuulen-pesistä, jos niissä hedelmiä ylimalkaan syntyy. Näissä tapauksissa olisi oksa liitettävä käpykokoelmaan. Käpy-lähetyksiä otan kiitollisuudella vastaan (osoite: Kasvi- tieteellinen museo, Helsinki) sekä annan aikoinaan lähettäjille tietoa tutkimuksen tuloksista. Dr K. M. Le van der föredrog Om Pleurobrachia pileus. På sällskapets årsmöte 1897 hade jag äran göra ett med- delande om förekomsten af Ctenophorer i Östersjöns nordligaste delar, i Ålands haf och södra Kvarken. Till detta meddelande vill jag nu foga följande uppgifter: 1) att arten i fråga utgöres af en cydippid med nordlig utbredning, nämligen såsom jag tidigare förmodade, af Pleuro- brachia pileus Modeer; 1) Lampaitten kalvamisesta muodostuneet tuuheat kuusi-pensaat övat pidettävät tarkoin erillään. Mötet den 1 december 1900. 43 2) att denna form äfven senare blifvit erhållen under de af Vetenskapssocieteten föranstaltade hydrografiska expeditionerna i vertikalhåfningar från större djup, till och med i finska viken; 3) att jag på den senaste i november detta år företagna hydrografiska expeditionen, som med lotsångaren »Trall» utgick från Mariehamn, erhöll (den 7 november) flere exemplar af arten vid Gisslan i vertikalhåfningar med Peterssens sluthåf från 232 till 40 m djup, nämligen i en håfning mellan 232 och 40 m, i en från 200 till 100 m, i en från 91 till 40 m och i en från 60 till 40 m, hvaremot i håfningarna mellan 40 m och ytan, 20 m och ytan och vid horisontal ythåfning inga exemplar på- träffades, Hvaraf framgår, att arten hufvudsakligen höll sig i de undre vattenskikten från bottnen uppåt till en öfre gräns lig- gande mellan 60 och 40 m från ytan. Det är min afsikt att senare vid bearbetningen af de hy- drografiska expeditionernas planktonmaterial sammanställa alla data beträffande ifrågavarande Ctenophors horisontala och verti- kala utbredning och temporära förekomst på de undersökta punkterna. I detta sammanhang vill jag endast antyda, att den omständigheten, att detta pelagiska djur i våra vatten uteslutande anträffats i de djupare vattenlagren, torde finna sin förklaring däri, att den i afseende å specifika vikt bättre öfverensstäm- mer med de djupare belägna, salthaltigare vattenlagren än med de öfre saltfattigare. Vidare gjorde dr Levander följande meddelande: Två sällsynta infusorier. 1. Metopus hacillatus Levander Af denna art, som i min afhandling »Beiträge zur Kenntniss einiger Ciliaten» 1894 be- skrefs på grund af tre exemplar, funna i oktober 1892 i bota- niska trädgårdsdammen, påträffade jag talrika exemplar i en mossig putt på Esbo-Stor-Löfö den 3 augusti 1899. Exemplaren liknade alla hvarandra i gestalt och storlek (längd 63 fj,), som ock de afbildningar jag i nämda afhandling gifvit af en af de 44 Mötet den 1 december 1900. tre i botaniska trädgärdsdammen funna individerna. Metopus baciUatus är altså att anses för en »god» art. 2. Epalxis mirahilis Roux. Under detta namn beskref och afbildade Jean Roux 1899 (Observations sur quelques in- fusoires ciliés des environs de Geneve) en särdeles märkvärdig ciliatform, hvars plats inom systemet enligt hans åsikt är att sökas inom familjen Microthoracina. Samma infusorieform hade jag redan i augusti 1891 funnit i ett vattenprof från omgifnin- gen af Heidelberg och senare har jag funnit den vid Helsingfors och till sist i nämnda mossputt på Stor-Löfö i Esbo, hvarest den förekom tillsammans med Metopus hacillatus. Jag ber för de närvarande medlemmarne af Sällskapet få förevisa jemte Roux' afbildning, som visar djuret från ventralsidan, min i Heidelberg gjorda skiss af detsamma, sedt från den dorsala sidan. Längden af det af mig aftecknade exemplaret utgjorde 32 ^,, bredden 25 fi; dessa dimensioner stämma väl öfverens med de af Roux angifna. Student A. K. Caj änder föredrog Populus tremula'n muunnoksista villosa Lang ja serieea Köhne. Kuten tunnettu, löytyy tavallisesta haavasta (Populus tre- mula) muotoja, joilla on tiheästi valkokarvaiset lehdet. Yliopiston kokoelmissa löytyy sellaisia Karkusta St:ssa 2 eks. (Hj. Hjelt), Lammin ja Tuuloisten rajoilta Tarssa (A. O. Kihlman) sekä Schokschusta 01:ssa (J. L Lindroth & A. K. Cajander). Koska tällaisia karvaisia haapamuotoja on pidetty verrat- tain harvinaisina, oli kummastukseni suuri, kun matkustaessani viime kesäkuun 5 päivänä Mynämäestä Turkuun havaitsin, etta hkimmiten puolet tämän matkan varrella kasvavista haavoista olivat valkokarvaisia. Haapain lehdet olivat juuri vasfikään puhjenneet. Moleramat muodot saattoi silloin jo kaukaa erottaa toisistaan: päämuodon lehdet olivat väriltään melkein ruunin ruskeita, karvahaapain lehdet sitävastoin harmaan tai valkoisen- vihreitä. Monella mäkitöyräällä kasvoi ainoastaan joko toista tai toista, mutta hyvin useasti löytyi molemman laatuisia seka- Mötet den 1 december 1900. 45 sin samalla paikalla, monasti aivan rinnakkainkin, josta selvästi näkyi, etta ne olivat todellisia systematisia muotoja eivätkä kasvupaikka-modifikationeja. Kaikkialla, missa ne kasvoivat vie- rekkäin, näyttivät valkokarvaisen haavan lehdet puhjenneen joku päivä aikaisemmin kuin päämuodon. Karvaisia haapoja on *— silloin kun niitä ylimalkaan on päälajista erotettu — tavallisesti luettu Langin muunnokseen villosa. Koehne on kuitenkin »Deutsche Dendrologie'ssaan» vil- losan lisäksi vielä erottanut erään muunnoksen sericea. Koehne'n mukaan övat näiden kahden muunnoksen tuntomerkit seuraavat: var. sericea: »Blätter anfangs von dichten Seidenhaaren weiss, der seidige Filz unterseits eigenthiimlich längsstreifig schimmernd, später fast ganz verschwindend.» var. villosa: »Blätter unterseits bleibend kurzhaarig.» Mitä mainituUa alueella Varsinais-Suomea (Ab.) tavattaviin karvaisiin haapoihin tulee, kuuluvat ne muunnokseen sericea, sillä ne kadottavat karvaisuutensa jo muutaman viikon kulut- tua lehtien puhkeemisen jälkeen. Samaan muunnokseen kuuluu niinikään Schokschusta otettu eksemplari. Muunnosta sericea tapasimme monin paikoin Äänisjärven itäpuolellakin m. m. Vodla- joen rannoilla. Epäilemättä on se kasvistoalueellamme kuta- kuinkin yleinen. Muunnokseen villosa kuuluvat sitävastoin leht. Hj. Hjelfin Karkusta ottamat eksemplarit, joiden karvaisuus on säilynyt vielä syksyyn (^7viii) asti. Samaa muunnosta on myöskin prof. A. O. Kihlman'in Etelä-Hämeessä tapaama haapa. Dr Enzio Reuter demonstrerade ett axbärande timotejstrå, från hvars öfversta bladveck en likaledes axbärande gren utgick. Såsom en egendomlighet framhölls att grenens ax var ett s. k. hvitax. Det monströst utvecklade gräset var funnet vid Lofsdal i Pargas, Magister B. Poppius förevisade 1. Lemna trisulca c. fl., anträffad den 4 juni 1900 vid Esbo ås utflöde nära Bobäck. 46 Mötet den 1 december 1900. 2. Litorella lacustris från H vitträsk i Kyrkslätt, hvarest på stranden uppkastade exemplar iakttogos af föredragaren och student A. Palmgren i augusti 1900. Professor J. A. Palmen föredrog om förekomsten i Fin- land af Sitta europcea. * Student Rolf Palmgren omnämnde att han förliden som- mer funnit Fuligula ferina i stor mängd häckande på Lunkulan- saari i Salmis socken. Vidare omtalade herr Palmgren att lyceist' G. Geitlin i här- varande saluhall öfverkommit ett exemplar af Sitta europcea skju- tet i Gamla Karleby. Föredrogs Ueber Hadena Maillardi var. Kuusamoénsis Staud. von J. E. Aro. In dem Bericht uber seine entomologische Reise in Kuu- samo und deren Resultate erwähnt Schilde (Stett. ent. Z. pag. 67) er habe Anfang August im Verlauf mehrerer Nächte Hadena exulis L. und H. Maillardi Geyer. mit Koder gefangen, halt es aber zugleich fiir unmöghch diese beiden Arten von einander voUkommen zu unterscheiden. Sowohl die eine als die andere Art war friiher von unserem Gebiet unbekannt; die erstere war in Schottland, Island, Grönland, Labrador und auf den norwegischen Gebirgen, die letztere auf den Alpen und Pyrenäen sowie nach Staudinger auch auf den Dovre-Gebirgen gefunden worden. Den letztgenannten Fundort halt Professor C. Aurivillius in seinem Werke »Nordens fjärilar» jedoch fiir zweifelhaft und nimml an, dass die dort gefundenen Exemplare zu der Art H. exulis L. gehören. Nachdem die Schilde'schen Sammlungen Doctor O. Stau- dinger zu Handen gekommen waren, benannte dieser die aus Mötet den 1 december 1900. é7 Kuusamo erhaltenen Exemplare Hadena Kmisamoensis, jedoch ohne genauere Angabe ihrer Kennzeichen, und schenkte ein Exemplar auch der finnischen Schmetterlingssammlung der Uni- versität, wo es unter dem obenerwähnten Namen als eine selb- ständige Art unter den iibrigen einheimischen Arten aufgestellt wurde. Später erhielt unser Museum noch 2 Exx. derselben Form von Herrn Forstmeister P. Silén in Kittilä. Während ich mich im Sommer 1898 an denselben Orten, wie Schilde im Jahre 1871, in Kuusamo aufhielt, um Schmetter- linge zu sammeln, gelang es auch mir sehr zahlreiche Exem- plare der betreffenden Form zu fangen (sowohl ef als 9). Die Gattung Hadena ist iiberhaupt eine der schwierigsten Gattungen unter den Nachtschmetterlingen, weil ihre Arten, was Farbe und Grösse betrifft, nicht selten in dem Masse wechseln, dass völlig sichere Unterscheidungsmerkmale in den Farben- zeichnungen kaum zu finden sind. Nur die Afterklappen des Männchens bieten vollgiiltige Kennzeichen. Eben deswegen hat Prof. Aurivillius in Seinem Werke die Afterklappen aller skandinavischen Hadena- Avien abgebildet öder beschrieben. Als ich die Afterklappen der aus Kuusamo mitgebrachten Exemplare der H. Kuusamoensis Staud. untersuchte und mit Hilfe eines Zeichenoculars abbildete, gewahrte ich, dass sie dem äusseren nach mit der von Prof. Aurivillius gegebenen Be- schreibung von den Afterklappen der H. Maillardi Geyer. voll- kommen iibereinstimmten. Nachdem es mir später gelungen war, ein auf den Seealpen gefangenes männliches Exemplar der letztgenannten Art zu erhalten, sah ich, dass dessen Afterklappen denen meiner aus Kuusamo mitgebrachten vollkommen glichen. Hierdurch kam ich also dariiber ins Klare, dass H. Maillardi Geyer. und H. Kuusamoensis Staud. zu einer und derselben Art gehören, wenngleich sie in ihrer Farbe und ihren Zeichnungen nicht unbedeutend gegen einander abstechen. Die beigefiigten Abbildungen stellen die After-Klappen der H. Maillardi Geyer. (Fig. 1) und H. Kuusamoensis Staud. (Fig. 2) sowie ausserdem noch dieienigen der H. exidis L. (Fig, 3) dar, weil einige Entomologen geneigt gewesen sind, die arten H. Mail- 48 Mötet den 1 december 1900. lardi Geyer. und H. exulis K. za einer Art zu /I vereinigen. Die Abbildung der letzteren Art, -^ ^^ / nach einem grönländischen Exemplar gezeich- ' * __/l\ >/ net, ist dem Werke Prof Aurivillius' »Nordens , fjärilar» entnommen. Wie wir aus den Abbil- dungen ersehen, sind die Afterklappen der H. ^_y''^y^ Maillardi L. und H. Kuusamoensis Staud, beil- ^ / förmig, der Aussenrand des Endlappens gleich "'"'/'Yx^ gebogen, die obere Ecke länglich, sich der ab- gerundeten Spitze zu gleichmässig zuspitzend, die untere Ecke kiirzer und breiter, aber spit- 3. ziger als die obere; der aus der Innenseite der Klappe ausgehende Dorn gleichmässig diinn, ge- bogen, und an Länge ebenso weit reichend wie die untere Ecke des Endlappens. Da die Varietät Kuusamoensis meines Wissens ausser der von mir zusammengeslellten finnischen Arbeit »Suomen perho- set» noch nicht beschrieben worden ist, und auch da mangel- haft, nach den damaligen wenigen Exemplaren, so durfte es angemessen sein, hier auf die Kennzeichen aufmerksam zu machen, wodurch sich dieselbe von der Hauptform H. Maillardi Geyer. unterscheidet. Var. Kuusamoensis Staud. — Halskragen, Riicken und Flii- geldecken von gleicher Farbe dunkelziegelroth öder dunkel- graubraun; unter den Haaren, wie auch bei der Hauptform, weissspitzige, tiefgespaltene, haarfeine Schuppen diinn gestreut. Vorderfliigel dunkelziegelroth — rothbraun, ohne weisse Bestäu- bung, wie meist bei der Hauptform; Fliigelwurzel und -spitzen bisweilen mehr öder weniger schwarzbestäubt. Querstreifen doppelt, meistens deutlich, schwärzlich, scharfgezähnt, mit gelb- brauner, seltener mit der Grundfarbe gefuUt; Wellenlinie ofl un- deutlich, heller als die Grundfarbe, ihr W seicht; Nierenmakel deutlich, bisweilen weissumsäumt, seine Aussenseite jedoch im- mer heller als die Grundfarbe; Ringmakel von der Grundfarbe, schwarzumsäumt öder verschwunden. Hinterfliigel, wie auch bei Mötet den 3 december 1900. 49 der Hauptform, braungrau, nach aussen mehr öder weniger dunkler, unten ein deutlicher, dunkler Mittelpunkt. Wie wir aus dieser Beschreibong ersehen, unlerscheidet sich die Varietät Kuusamoensis von ihrer Hauptform hauptsäch- lich durch ihre dunkelziegelrothe Farbe und dadurch, dass in ihren Zeichnungen keine so deutliche weissliche Farbe wie bei der Hauptform vorkommt. Da es sehr wahrscheinlich ist, dass alle die von Schilde in Kuusamo gefundenen Exeroplare zu dieser auch von mir in zahlreichen Exemplaren gefundenen Varietät gehören, so halten wir meines Erachtens hinreichend Grund, sowohl H. exulis L. als auch die Haupform der H. Maillardi Geyer aus unserer Fauna vorläufig zu entfernen. Wahrscheinlich ist es auch, dass sich H. Maillardi in ihrer Hauptform in den nordischen Län- dern gar nicht findet, sondern sowohl im schwedischen und nor- wegischen als auch in unsrem Lappland von einer nordischen Form, Var. Kmisamoensis vertreten wird. In Kuusamo fand ich diese Form nicht auf den Gebirgen, sondern im Flachland, besonders in der offenen Ebene bei dem Kirchdorfe. Dort flogen sie ziemlich zahlreich von 9 bis 1 Uhr des Nachts um Sorbus aucuparia, Betula alba und besonders um Prunus padus vom 26 Juli bis 18 August. Till de botaniska samlingarna hade sedan september mö- tet följande gåfvor inlemnats: Carex livida från Sammatti af stud. Unio Sahlberg, Me- lampyrum nemorosum från Larsmo och Scirpus parvulus från Pedersö, nya för Om, af stud. C. W. Fontell. Chenopodium vid- varia från Borgå Kråkö af häradshöfd. G. Sucksdorff. Larix sibirica, Cornus sibirica, Delphinium elatiim från ostligaste Ka- relen, nya för området, af stud. A. K. Gajander och mag. J. I. Lindroth. 8 exx. Nymphcece från Kuopio-trakten och Viborg, Thlaspi alpestre från St. Michel samt Campamda rapuncidoides från Nilsiä af lektor A. J. Mela. 7 kärlväxter från olika delar af landet, däraf Botrychium lanceolatum ny för Ik, Potentilla norvegica var. ruthenica ny för Oa, af mag. H. Lindberg. 14 4 50 Mötet den 3 december 1900. kärlväxter från Karkku af dr. Hj. Hjelt. 15 arter mossor från Ekenäs, däribland Plagiothecium undidatum och Tortula Heimii nya för provinsen, af stud. E. Häyrén. 23 arter mossor från Inari, däribland Sphagnum Dusénii ny för provinsen, af forstm. A. W. Granit & mag. B. R. Poppius. 160 mossor från olika delar af landet, däribland nya för floran: Catharinea Hausslmechtii, Am- hlystegmm Sendtneri, Amhl. cajnlUfolmm, Amhl. brachycarpiim, alla fr. Ik, Diplophyllum gymnostomophihim fr. Kl. (leg. A. Palm- gren), Bryum versisporum och Thyidium Philibertii från Lojo, nya för Ab; 50 exx. Sphagna från Ik, hvaribland flere för pro- vinsen nya arter, 57 blad- och lefvermossor från Ik, däribland 23 för provinsen nya äfvensom 33 d:o d:o från Sb, däribland 21 för provinsen nya, samt PoJdia iwoligera, Bryum erythrocar- pum, Tetraplodon Wormskjoldii, nya för Oa, af mag. Harald Lindberg. Stereodon imponens från Ta af mag. O. Collin. 15 arter mossor från Ponoj af artist J. Montell. En form af Be- tidct verrucosa med små blad och frukter från Ekenäs, Tvär- minne af stud. E. Häyrén. tiber die Artberechtigung von Anursea eichwaldi. Von K. M. Levander. Als ich 1894 ein in dem Kiistenplankton des finnischen Meerbusens häufiges Räderthier unter dem obigen Namen beschrie- ben und abgebildet hatte ^), wurde ich von dem ausgezeichneten Räderthierforscher Charles F. Rousselet-London darauf auf- merksam gemacht, dass eine sehr ähnliche Form schon friiher von J. C. Thompson von der norwegischen Kiiste unter dem Namen A. criiciformis in die Wissenschaft eingefiihrt worden war.^) Herr Rousselet sandte mir auch freundlichst Exemplare von der Thompson'schen Art, sowie eine im November 1895 veröffentlichte Abhandlung, wo er diese näher beschrieben und abgebildet hatJ) Nach Vergleichung der Exemplare von den beiden Meeresgebieten schien es mir damals in der that nicht unwahrscheinlich, dass meine Anurcea eichivaldi und A. cruci- formis Thomps. dieselbe Species sein könnten öder dass die erste Form höchstens als eine baltische Varietät der letzteren zu betrachten sei *). In der zweiten von Rousselet publicirten Liste iiber die seit 1889 neu beschriebenen Räderthierarten 1) Materialien zur Kenntniss der Wasserfauna in der Umgebung von Helsingfors mit besonderer Beriicksichtigung der Meeresfauna. II. Rotatoria. Acta Soc. pro F. & Fl. fenn. Vol. XII. Helsingfors. 1894 2) Proceedings af the Liverpool Biological Society. 1892. ^) On Diplois trigona n. sp., and other Rotifers. The Journal of the Quekett Microscopical Club. Vol. VI. Ser. II. N:o 37. 1895. ^) Medd. af Soc. pro F. & Fl. fenn. H. 24, Ss. 77-80. 52 Mötet den 3 december 1900. wurde auch Aniircea eicliwaldi als synonym mit A. cruciformis hingestellt. ^) Da ich neulich bei der Bearbeitung des Planktonmaterials, welches während der von der Societät der Wissenschaften ver- anstalteten hydrographischen Expeditionen eingesammelt wor- den war, Veranlassung hatte, auf das systematische Verliältniss zwischen den beiden Formen einzugehen, habe ich jetzt genauer die von Rousselet gesandten Exemplare mit den fmnischen verglichen und bin, wie im folgenden dargelegt werden soll, zu der Ansicht gekommen, dass Anurwa cruciformis und eichwaldi doch zwei verschiedene, wenn auch sehr nahe verwandte Spe- cies darstellen. Die sind mit einander viel näher verwandt als mit den anderen bisher beschriebenen Formen derselben Gattung. Bei beiden ist die äussere Gestalt des Panzers sehr ähnlich. Dieser ist, wie bei Anurcea aculeata Ehrbg., flachgedriickt, von breit ovalem Umriss und am Vorderrande mit sechs Stacheln versehen, von denen das mittlere Paar etwas länger und kräfti- ger ist, als die seitlichen. In der Retikulirung des Panzers sind die beiden Arten von einander kaum zu unterscheiden. Ferner zeigt der Verlauf der Rippen, durch welche der Riickenpanzer in mehrere Felder eingetheilt wird, im allgemeinen viel Uberein- stimmung, besonders ist der periphere Theil des Riickenpanzers und zwar speciell am Hinterende, in ganz analoger Weise bei den beiden fraglichen Arten durch Rippen gefeldert. Anurcea eicliivaldi unterscheidet sich aber von A. cruci- formis durch folgende Merkmale: 1. Die geringere Grösse. Rousselet giebt fiir A. cruci- formis eine Länge von 195 ^m, {'/iso engl. Zoli) bei einer Breite von 157 ^ (7i62 engl. Zoll) an, während andere Exemplare eine geringere Grösse zeigen. Ich fand bei 7 Exemplaren folgende Dimensionen in fx ausgedriickt. '->) Second list of new Rotifers since 1889. Journal of the Royal Microscopical Society. 1897. S. 13. Mötet den 3 december 1900. 53 Ex. Länge B r e i t e Fröns a 192 133 b 188 123 c 188 131 94 d 197 130 76 e 200 150 94 f 175 125 81 g 203 155 100 Die Mittelwerthe dieser Zahlen sind: fiir die Länge des Panzers 192 ^, fur die Breite 135 ^, fiir die Breite des Frontal- randes 89 ^,. Die Länge verhält sich zu der Breite wie 1,42 : 1. A. eichwaldi ist durchgehend kleiner wie aus folgender Zu- sammenstellung der Dimensionen von 8 Exemplaren hervorgelit. Ex. Länge Breite Fröns a 137 90 b 150 98 63 c 148 94 63 d • 150 100 62 e 153 91 56 f 142 89 63 g 140 94 60 h 143 91 58 Die mittlere Länge ist demnach 145^, die Breite 93^0-, die Breite des Frontalrandes 60,7 ^. Das Verhältniss der Länge zu der Breite des Panzers gestaltet sich wie 1,56 : 1. A. eiclmvaldi ist also sowohl kiirzer als relativ schmäler als A. cruciformis. In meiner oben citirten Schrift von 1894 (S. 62) habe ich die Länge = 0,162 mm, die Breite =- 0,108 mm angegeben. Im 54 Mötet den 3 december 1900. jetzt zur Unlersuchung gelangten Material fand ich kein so grosses Exemplar, doch ist auch dieses merkbar kleiner als die kleinste von mir geschene A. cniciformis, deren Länge 175 fi bei einer Breite von 125 fjo betrug. 2, Hinsichtlich der Rippenbildung des Riickens. Der Un- terschied geht am deiitlichsten hervor bei Betrachtung der bei- gelegten Abbildungen. Bei A. cniciformis finden wir, wie auch Rousselet (1. c.) deutlich abgebildet hat, auf den beiden Seiten Fig. 1. Anurasa eichwaldi Lev. Vergr. 400 : 1. Fig. 2. Anuraea cruciformis Thomps. Vergr. 320:1. der Medianen Rippe in der Mitte des Riickens zwei deutliche transversale Rippen. Bei A. eichwaldi ist keine Spur von der vorderen Rippe zu sehen, während von der hinteren ein klei- nes Rudiment an der medianen Riickenrippe sowie an der entsprechenden Stelle an den fiir diese Art eigenthiimlichen seitlichen Längsrippene vorhanden ist, Uberhaupt kommen bei dieser Form bei dorsaler Ansicht die lateralen und die hinteren Felder deutlicher zur Ansicht als bei der stärker abgeflachten A. cruciformis. Mötet den 3 december 1900. 55 A. eichwaldi wird an unserer Kiiste oft zusammen mit .4. cocJilearis angetroffen. Sie erscheint jedoch im Plankton nie so reichlich wie dieser, auch habe ich nie Uberg-angsformen zwischen den beiden gefunden. Variationen, welche auf eine Saisonveränderlichkeit hindeuten wiirden, habe ich bei A. eicli- ivaldi nicht beobachtet. Auch bei A. cocJilearis aus dem Mee- reswasser fmdet man nicht eine Verkiirzung resp. Verschwinden des Hinterdorns und Veränderung in der Sculptur des Panzers im Laufe des Sommers wie es Lauterborn fiir die im Siiss- wasser lebenden Kolonien nachgewiesen hat. Anteckningar till Finlands Spongillidfauna. Af K. M. Levander. Såsom ett uttryck för det under det senaste decenniet hos oss uppvaknade intresset för studiet af den inhemska vatten- faunan, är äfven att betraktas den omständigheten att det å zoologiska museum under nämda tid hopat sig ett icke obetyd- Hgt material af sötvattenspongilHder från särskilda trakter af Finlands vidsträckta naturalhistoriska område. Till största delen på detta material grunda ^ig följande anteckningar om utbred- ningen af de hos oss förekommande formerna af sötvattenspon- gilHder. Det granskade materialet, bestående af ca 50 nummer, har ihopbragts af följande personer: A. H. Brotherus från Evois och Saimen; fröken Eva Hällström från Lojo, K. M. Levander från Kiikala, Norra Savolaks och Murmanska kusten, A. Luther från Lojo och Keitele trakten, S. Nordberg, från lijoki, E. Nordenskiöld från Mäntsälä, A. Rantaniemi från Kemi och Kuolemajärvi, A. Sandman från Kittilä, A. J. Silf- venius från Karelska näset, K. E. Stenroos från Nurmijärvi och ryska Karelen, A. Westerlund från Rantasalmi, Z. Scha- lin från Nykarlebytrakten. Följande fyra arter jemte en varietet äro anträffade: Eti- spongilla lacustris Autt. och var. lieberkfihnii Noll, Spongilla fragilis Leidy, Ephydatia fliiviatilis Autt. och E. mUlleri Lieberk. De allmännaste arterna äro EiispongiUa lacustris och Ephy- datia mUlleri, hvilka anträffats i nästan lika många prof. Den Mötet den 3 december 1900. 57 föregående synes dock gå längre mot norr, ända till Ishafskusten (vid Port-Wladimir), än den senare, hvilken anträffats nordligast i Nuottijärvi vid Kemi. Varieteten Ueherkillmii af EaspongiUa lacustris har i ifrågavarande material iakttagits blott från tre fyndorter. Lika sporadiskt förekommande synes Spongilla fra- gilis vara. Ephydatia finviatilis har icke als påträffats i profven från söttvatten (se nedan). Af djur, som lefva tillsammans med spongillider, har i det undersökta materialet ofta påträffats Sisi/ra-laYver och små limi- cola oligochäter. Äfven larven af Leptocerus har en gång blifvit observerad. För att tjäna såsom första vägledning för nybörjaren vid bestämmandet af inhemska spongillider, vill jag lämna följande öfversikt af de af mig urskilda formerna: A. Gemmulse utan amfidisker. Euspongilla: gemmulse utan rör. E. lacustris: gemmulee utan eller sparsamt betäkta med täckspikula. Var. lieherkuhnii : gemmulse betäckta med ett tätt lager af korta, böjda, knottriga täckspikula. Spongilla fragilis: gemmulse med öppningen i ändan af ett rör. B. Gemmulse med amfidisker. Ephydatia: gemmulaä utan porusrör. E. ftiwiatilis: skaftet hos amfidiskerna långt; skifvan med talrika korta tänder (= skifvan icke djupt inskuren). E. millleri: skaftet hos amfidiskerna kort; skifvan med få långa tänder (= skifvan djupt inskuren). Euspongiila lacustris Autt. Sydvestra Finland: Kiikala Kolossijärvi 14. VI. 97 (K. M. L.); Lojosjö: Pitkäniemi strand på brobjälkar VIII. 96, sun- det mellan Ollinsaari och Hevossaari på % m djup, 14. IX. 00 samt Aurlaksfjärden vid Ojamokälla på 6 Yg '^ '^J^^P l^- I-^- ^0, (A. L.). — Nyland: Esbo, träsket på Stor-Pentala ö, på stenar vid stranden, 4. VIII. 99 (K. M. L.); Nurmijärvi-sjö 80. VIII. 92 58 Mötet den 3 december 1900. (K. E. S.); Mäntsälä, Kyynäräjärvi 8. VIII. 94 och Mäkijärvi 31. VI. 96 (E. N.). — Karelska näset: Uusikirkko, Kuujärvi 10. VII. 98, Halilanjärvi 15, VII. 98; Muola, Perkonen å 7. VII. 98 (A. J. S.). — Tavastland: Konginkangas kapell, Iso Jouhtjärvi 21. VI. 97 (A. L.), Pieni Vääräjärvi vid stranden 27. VI. 97 (A. L.), Paha- lampi 28. VI. 97 (A. L.); Viitasaari, Ristinen järvi, på ca 1 m djup, 24. VIII. 97 (A. L.), Leppäselkä, ca 1 m djup, utanför åmynningen, 23. VIII. 97 (A. L.); Sumiais, Ilojärvi 20. VII. 97 (A. L.) — Sa vo läks: Tuovilanlaks på en brant bärgvägg 6. VIII. 93 (K. M. L.). — Ryska Karelen: Torosenlampi 3. VIII. 94 (K. E. S.), Paanajärvi 12. VIII. 94 (K. E. S.), stran- den af Tschirkkofloden 25. VII. 94 (K. E. S.), stranden af Pu^ vossaari 12. VII. 94 (K. E. S.). — Österbotten: Nykarleby älf ofvanför Ragnäsfors IX. 99 (Z. S.); Ii, Saikku 16. IX. 00 (S. N.). — Kemi Lappmark: Kittilä 6. IX. 89 (A. S.), Kutujärvi i Kuolajärvi socken 30. VII. 98 (A. R.). — Murmankusten: på stranden af ett litet träsk vid Port-Wladimir 20. VII. 98 (K. M. L.). Enligt Richard (Rull. Soc. Zool. France 14. p. 100, 1889) hafva gemmulöe blifvit af Rabot erhållna pelagiskt i Enare-sjö. Mereschkowsky fann arten i en sötvattensjö på Solovetska öarne och i Kemi floden vid staden Kem. Var. lieberkiihnii Noll. Nyland: Lojo-sjö, stora kolonier på sandbotten VIII. 96 (A. L.). — Tavastland: Evois 4. III. 76 (A. H. R.). — Ryska Karelen: i älfven vid Paanajärvi 12. VIII. 94 (K. E. S.). Spongilla fragilis Leidy. Nyland: Lojosjö, på grundt vatten vid Pitkäniemi stran- den 3. IX. 00 (A. L); Nurmijärvi, Luhtajoki (K. E. S.). Ephydatia fluviatilis Autt. Nyland: Esbo i inre skärgården på i^wms vid stränderna. Funnen vid Stor-Aisarn i mynningen af Esboviken 15. VIII. 92 och i sundet mellad Ryssholm och Ririsholm 2. IX. 92 (K. M. L.). Mötet den 3 december 1900. 59 Enligt A. H. Brotherus (i uppsatsen »Om slägtet Spon- gilla, Helsingfors 1876) skulle arten äfven vara anträffad hos oss i sött vatten i det han uppgifver densamma från Savolaks. Denna förekomst har jag ej kunnat bekräfta; äfven de såsom »SpongiUa fluviatilis (L.) Lbk.» betecknade exemplar, som finnas i Brotherus finska spongillid-kollektion på Universitetets zoolo- giska museum, äro enhgt min undersökning på grund af am- fidiskernas form att hänföras till följande art. Det synes altså såsom skulle Ephydatia fiuviatilis, i likhet med ett annat sötvattensdjur, Neritina fliwiatilis, erbjuda i vårt land den svårt förklarliga biologiska märkvärdigheten att uteslu- tande förekomma i hafskustens bräckta vatten. Äfven för utre- dande af denna fråga vore en fortsatt intensiv insamling af spongillider i olika trakter af landet synnerligen önskvärd. Ephydatia miilleri Lieberk. Sydvestra Finland: Kiikala Johannislund, brukssjön VI. 97 (K. M. L.). — Nyland: Lojosjön vid Lylyis 6. VIII. 94 (E. H.) och Pitkäniemi 6. IX. 00 (A. L.); Kyrkslätt, Lohijärvi, på en stock vid stranden af Oitbacka 8. VIII. 99 (K. M. L.); Nurmijärvi, Luhtajoki, 27. VIII. 92 (K. E. S.); Mäntsälä, Koto- järvi, på Hijpnum 22. VIII. 94 (E. N.), — Karelska näset: Räisälä, Pukinlahti, Ivaskansaari 13. VIII. 99 (A. J. S.). — Ta- vastland: Evois 4. III. 76 (A. H. B.); Sumiais i den ganska strida bäcken, som utrinner från nämda sjö, fastade på stenar såsom öfverdrag 20. VII. 97 (A. L.)'; Viitasaari, Kiminkijärvi 16. VIII. 97 (A. L.), Keitelepohja på Hijpnum 23. VIII. 97 (A. L.); Konginkangas, Yläkeitele, grund vik af litsalo-ö 26. VII. 97 (A. L.), Parkkilampi, på en murken gren strax under vattenytan 16. VII. 97 (A. L.), Pahalampi 29. VI. 97 (A. L.). — Savolaks: Sai- men, vid Lauritsala III. 75 (A. H. B.); Rantasalmi, Kosulan- lampi 25. VIII. 95 (A. W.); Kuopio, Saarijärvi-träsk på träd- grenar vid stranden 3. VIII. 94 (K. M. L.). — Ryska Karelen: stranden af Tschirkkofloden, på stenar, 23. VII. 94 (K. E. S.), Jyskyjärvi, 1. VIII. 94 (K. E. S.), Tuvassaari 12. VII. 94 (K. E. S.), 60 Mötet den 2 februari 1901. Paanajärvi 12. VIII. 94 (K. E. S.). — Österbotten: Nykaiieby älf, ofvanför Ragnäsfors, IX. 89 (Z. S.); Kemi, Nuottijärvi 30. VII. 97. (A. R.). Mötet den 2 februari 1901. Ordföranden erinrade om att Sällskapet genom döden för- lorat fyra åldriga och högt aktade medlemmar, nämligen pro- fessor Johan Elias Strömborg, som den 28 december 1900 afled i Borgå vid 67 års ålder, professor Carl Jacob Arrhe- o ni US, som 77 år gammal afled i Abo den 6 sistlidne januari, entomologen, baron de Selys-Longchamps i Liége, död den 11 december 1900 i sitt 87 åldersår samt professor emeritus Jacob Georg Agardh, död i Lund den 17 sistlidne januari vid 87 års ålder. Framlades Ada XIX, innehållande afhandlingar af herrar Enzio Reuter, K. M. Levander, John Sahlberg och J. A. Flin ek. Priset för denna volym fastställdes till 9 fmk. Till publikation anmäldes följande arbeten: O. M. Reuter, Till några finska Heteropteras synonomi; Id., Nya finska He- miptera Heteroptera; K. M. Levander, Uebersicht iiber die in die Umgebung von Esbo-Löfö in Seewasser vorkommenden Thiere; Id,, Uebersicht der pelagischen Flora und Fauna des finnischen Meerbusens; V. Borg, Selonteko kasvitieteellisestä tutkimuksesta Sällan pitäjässä Kemin Lapin kaakkois- ja Kuu- samon koiUisosissa vuonna 1898. Professor Th. Sselan framlade exemplar af Oäleopsis ver- sicolor f. 'purpurea, funna växande jämte hufvudarten i en korn- åker vid Lonkavaara by i Juuka, i norra Karelen. Samma form hade föredragaren sommaren 1894 och 1895 insamlat vid Arkadia i Helsingfors. Mötet den 2 februari liK)l. 61 Professor O. M. Re u ter meddelade Synonymiska notiser rörande några finska Hemi- ptera Heteroptera. 1. 1 J. Sahlbergs »Enumeratio Hemipterorum Gymnoce- ralorum Fennise» upptages pag. 33 ScolopostetJms affinis Schill., Reut, (= Lygceus podagricus Thoms.). Den hos oss funna, på nässlor allmänna arten är emellertid icke denna, som har me- sosternum framför coxae tvåknöligt, utan den med enkelt meso- sternum försedda 8c. Thomsoni Reut. (= Lyg. decoratus Thoms. nee Hahn), 2. Aradus varius auctor. recent. kan icke längre få bibe- hålla detta namn, enär Fabricii typexemplar, som förvaras i Pa- riser-museum och hvilket jag nyligen undersökt, visat sig till- höra den vanliga A. hetulce L. Den art, vi hittills kallat varius, bör därför erhålla namnet pidus Rär. och blir arternas syno- nymi sålunda: Aradus hetuloi Linné. Aradus varius Fabr. verus, sec. sp. typ. Aradus pictus Bärenspr. Aradus varius Fall., Fieb., Reut. nec Fabr. 3. Den af J. Sahlberg i K. Vetensk. Akad. Handl. XVI, n:o 4, p. 33, 149 (1878) på exemplar från Jenisejs stränder grundade Acantliia arctica har vid närmare undersökning visat sig vara endast en skenart, uppstäld efter exemplar, hviikas behåring på ett eller annat sätt blifvit mer eller mindre bort- nött. På ett af Sahlbergs typexemplar, hvilket tillhör min sam- ling, finnas de för AcantJiia pilosa Fall. så karaktäristiska svarta borsten kvar på ena sidan af pronotum, och på vänstra corium har jag likaså upptäckt fyra långa borst; det i Universitetets finska museum förvarade typexemplaret har likaledes borst på ena sidan af pronotum och borsten på hemielytra på något sätt tilltryckta, men i alla fall skönjbara. Också det af magister B. Poppius från Varanger hemförda, såsom arctica bestämda exemplaret, visar flerstädes vid närmare granskning, i synnerhet 62 Mötet den 2 februari 1901. på pronotum, spår af borst, hvilka afslitits. Ä. arctica J. Sahl- berg utgöres sålunda endast af slitna exemplar af A. pilosa Fall., hvilken hos oss blifvit funnen talrik vid Hvita hafvets stränder: Acantliia pilosa Fall. Acantlda arctica J. Sahlb. = specimina pilis magis mi- nusve detritis. 4. Notonecta lidea var. scutellaris Reut. Denna varietet upptages af G. V. Kirkaldy i hans »Revision of the Notonectidae» Part I (Träns. Ent. Soc. London 1897, p. IV, p. 425) under namn of »var. scutellaris J. Sahlb.»; likaså i sista upplagan af Putons Calalogue des Hémiptéres. Benämningen härrör emeller- tid icke från Sahlberg, utan från mig, som vid Societas' pro Fauna et Flora Fennica sammanträde den 7 nov. 1885 före- visade och beskref denna af Sahlberg i Sammatti och Jaakkima funna anmärkningsvärda varietet. Se härom Meddel. Soc. pro F. et Fl. Fenn. XIII, p. 234 (1886). Varieteten bör sålunda benämnas: var. scutellaris Reut. (non Sahlb.!). Professor Reut er föredrog vidare: Ett anmärkningsvärdt rede för en Bombycid-puppa. På doktorn friherre E. Hisingers vägnar ber jag att för Sällskapet få förevisa en bombycidpuppa, innesluten i ett ganska märkehgt rede och meddelad honom af hr öfverstelöjtnant G. A. Gripenberg. Enligt dennes uppgift gjordes fyndet af hans dotter i medlet af augusti 1896 å en äng c:a 4 km från Willmanstrand längs vägen till Lauritsala, alldeles invid stranden af Saima. Det utgjordes då af en under ett större trästycke löst hggande barkbit, å hvilken fans en omkring 8 cm lång larv, som enligt hvad fröken Gripenberg vill påminna sig till färgen var brokig. Larven höll då på att spinna omkring sig hvita trådar och fortsatte därmed sedan barkstycket bortburits. Då spinsten var färdig företedde den det utseende den nu eger. För att förpuppas har larven, såsom synes, ur barkbiten med käkarne urgräft åt sig en oval vagga, 25 mm läng, 13 mm bred på midten och i centrum 8 mm djup. Den sålunda ut- Mötet den 2 februari 1901. 68 gräfda, finsmulade barken synes hafva blifvit sammankillad med spinnsekretet till ett hvälfdt tak af samma längd och bredd som vagg-gropen och en höjd af på högsta stället 7 72 ^^} ^å att hela det sålunda inneslutna rummet, hvari puppan hvilat, varit 15 V2 ^^ högt. Detta hvalf är af synnerligen fast kon- sistens, på midten af sidokanterna ända till 5 mm tjockt; mot polerna äro väggarna 3 mm tjocka, själfva taket är ställvis be- tydligt tunnare. Utvändigt ter sig det hela såsom en hvälfd barkflisa så till färg som skulptur. Inuti äro väggarna jämna. Puppan är till färgen svart, svagt glänsande, 22 73 mm lång och öfver thorax 8 mm bred; vingslidorna äro mattsvarta och nå föga utöfver midten af puppans längd; analpolen trubbigt afrundad, på hvardera sidan försedd med en liten tand; litet högre upp på buksidan finnes å ömse sidor ytterligare en an- nan ännu mindre sådan. Det är att beklaga, att det icke lyckats att få fjäriln ut- kläckt. Ur literaturen känner jag inga uppgifter om bombycid- larver, hvilka förfärdiga sig ett förpuppningsrede af den besyn- nerliga art, som ofvan stående. Ytterligen förevisade professor O. M. Reuter trenne för faunan nya Hemiptera, samtliga utförligt behandlade i den här ofvan anmälda uppsatsen: 1. Nysius ericce var. obscurahis från Lappmarkerna; 2. Äphalocheirus Montandoni, tagen i Kontiolahti af stu- dent W. Axelson, och 3. Mkroneda rugicoUis. Denna för vetenskapen nya art var bestämd af dr G. v. Horvath i Buda-Pest, som meddelat beskrifning öfver den. 1 sammanhang härmed refererade herr Reuter dr A. Hand- lirsch's senaste upptäckter beträffande stridulationsapparaten hos Corixa och Mkroneda, publicerade i dennes år 1900 utkomna broschyr »Zur Kenntniss der Stridulationsorgane bei den Rhyn- choten». Föredragaren framhöll därjämte i förbigående att förutom de för dr Handlirsch bekanta stridulations-mekanis- merna hos Hemiptera ännu andra funnos, t. ex. hos Lygaäid- 64 Mötet den 2 feljruari 1901. slägtena LigTjrocoris och Lethceus (arten stridulans Reuter från Madagaskar). Slutligen omnämnde professor Reuter att den kosmopoli- tiska, förut i Helsingfors ett par gånger i enstaka individer an- träffade skalbaggen Niptus liololeucus, i är, i likhet med hvad tidigare varit fallet på ett ställe i Esbo, anträffats i stor mängd härstädes i ett skafferi hos professor E. Sundvik. Med anled- ning häraf meddelade magister B. Poppius att han observerat denna art i oktober 1898 på Frugård i Mäntsälä. Amanuens Harald Lindberg redogjorde för förekomsten inom Fennoscandia orientalis af följande ej förut urskilda växt- arter under förevisande af pressade exemplar af desamma. 1. Conioselinum cenolopJiioides Turcz. Vid genomgåendet af museets finska samling anträffade jag för någon tid sedan en Conioselimim-form från Kouta i Ka- relia keretina (leg. A. J. Mela, 25. 7. 1870), bestämd till Seli- num Omelini Bray {Conioselinum Tataricum Fisch.), hvilken ge- nom sina särdeles få- och smalflikade blad i hög grad afvek från alla öfriga i samlingen förvarade exemplar af sistnämnda art. Vid därpå företagen granskning visade sig formen i fråga vara identisk med den af Turczaninov^ från Transbaikalien be- skrifna C. cenolopJiioides, af hvilken han i Flora Baicalensi- Dahurica lemnar följande beskrifning: »C. foliis tripinnatis, la- ciniis linearibus longissimis, subfalcatis, inferioribus bipartitis; involucris 3— 4-phylIis, rarius nullis; mericarpiis oblongo-ellipti- cis; valleculis univittatis, commisura 2, rarius 4 vittata. In gla- reosis subalpinis prope Schebutui.» I Ledebours Flora Rossica Vol. II, p. 291 anföres C. cenolopliioides Turcz. såsom känd endast från nämnda lokal, och framhåller Ledebour, att den vid första ögonkastet lätt skiljes från C. Tataricu7n genom mycket färre samt mera utdragna bladflikar. Enligt S. Korshinsky, Tentamen Florse Rossise orientalis, p. 177, n. 531 (Mém. de TAcad. Imp, d. Scienc. de St. Pétersbourg, VIII Ser., Vol. VII, N. 1) är C. cenolopJiioides funnen af Krylow i fjällregionen på Mötet den 2 februari 1901. 65 berget Kaczkanar i guvernementet Perm. Angående de af Kry- low funna exemplaren säges 1, c: »Planta Krylowiana cum specimine Turczaninowiano e Schibutuj (Transbaikalia) omnino congrua, seque ac cum specimine Schrenckiano in insula Kildjin collecto (sub nom. C. Fischeri v. tenuifolige) Trautvetter in sched.» I Stevens på härvarande museum förvarade samling finnas originalexemplar af Conioselinum cenolophioides Turcz.; den åt- följande etiketten skrifven af Turczaninow själf är af följande lydelse: »Coinoselinum cenolophioides mihi. In glareosis subalpi- nis ad Schebutui. 1829. Turcz.» Det af Mela insamlade exem- plaret öfverensstämmer fullständigt med nämnda typexemplar. Denna Conioselimim-aTt synes vara mycket sällsynt; så vidt jag kunnat finna är den känd endast från de fyra ofvannämnda lokalerna, af hvilka Schebutui ligger på södra sidan af Baikal- sjön i östra Sibirien, Kaczkanar på norra delen af Uralbergen, Kildjin i Lapponia tulomensis samt Kouta i Karelia keretina, de tvänne sistnämnda således inom Fennoscandia orientalis. 2. Ranuncidus auricomiis L. ''"'■Sibiriens (Glehn). Af denna sibiriska ras af Ranuncidus auricomus L. har jag i den- finska samlingen anträffat exemplar från följande på Kola-halfön belägna lokaler: Im, Umba, in declivi fertili ad occid. spectante, 20. 6. 1892, A. O. Kihlman. Lp, Orlow, ad rivulum inter salices nanas, 13. 6. 1889, A. O. Kihlman. Ponoj, sluttning på flodens norra sida, 3. 7. 1899, J. Montell. Lmur, Voroninsk, in campo herbido vere inundato, 24. 6. 1887, A. O. Kihlman. Enligt Korshinsky 1. c. uppträder R. auricomus i östra Ryssland under tvänne raser, hvilka af honom benämnas 1 ty- picus och 2 Sibiriens, af hvilka den förstnämnda saknas i Sibi- rien, medan alt hvad i arbeten behandlande den sibiriska floran kallats R. auricomus eller R. cassubiciis vore att hänföra till den senare rasen. 66 Mötet den 2 februari 1901. De för dessa tvänne raser utmärkande karaktärerna framgå af följande af Korshinsky 1. c. lemnade beskrifningar: R. auricomiis L. typicus. »Caulis basi reliquiis petiolorum fibratis indutus. Folia radicalia 4 — 6-vel plura, 3 — 5-partita la- ciniis lobatis vel incisis rarius integris. Petioli basi vaginantes. Vaginae aphyllse nullas. Folia caulina palmati-partita laciniis lineari-lanceolatis integerrimis. Carpellorum stylus a basi cur- vatus.» B. auricomiis L. '■' Sibiricus (Glehn). »Caulis 20 — 30 cm altus, plerumque debilis, basi vaginis aphyllis membranaceis 1 — 3 indutus. Folia radicalia (1 — 2) reniformi-rotundata, 3 — 5 cm in diametro, grosse dentata vel lobata. Foliorum caulinorum laciniae lineari-lanceolatae, integerrimge, rarius et quasi fortuito grosse irregulariter pauci-serratse. Carpellorum stylus plerumque rectus elongatus, apice uncinatus.» Enligt Korshinsky. förekommer B. '"^ Sibiriens förutom i Si- birien äfven i guvernementen Kazan, Ufa, Orenburg och Perm. Således äfven här ett exempel på en sibirisk art, som har sin nordvestgräns i nordligaste delen af Fennoscandia orientalis. Alla öfriga i finska samlingen förvarade exemplar af B. auri- comiis tillhöra den vestliga rasen, B. auricomus typicus. 3. Sagittaria natans Pallas Reise durch verschiedene Pro- vinzen des Russischen Reichs, 111 Theil, vom Jahr 1772 u. 1773, p. 321 et app. p. 757. tab. G. fig. 3. (1776). Synon. S. alpina Willd. Sp. pl. T. IV, p. 410 (1805). S. sagittifolia /? tenuior Wahlenb. Flora Suecica, ed. I, Pars II, p. 621 (1826). S. hyperborea Lsest. in sched. (vidi specim. in herb. Holmiensi). S. septentrionalis Laist. in sched. (vidi specim. in herb. Holmiensi). Under senaste tid har jag varit sysselsatt med bestäm- ningen af en samling växter, hembragt af magister K. E. H. Odenvall sisthdne sommar från trakterna kring Baikal. Bland dessa växter förekom äfven en Sagittaria-iovm, som jag efter den Mötet den 2 februari 1901. 67 knapphändiga beskrif ningen i Turczaninows Flora Baicalensi- Dahurica bestämde till S. natans Pallas {8. alpina Willd.). Då äfven S. sagittifolia L. förekommer i nämnda trakter, jämförde jag Odenvalls exemplar bland annat äfven med de i finska sam- lingen förvarade exemplaren af 8. sagittifolia, för att om möjligt finna någon karaktär, hvarigenom 8. natans säkert kunde skiljas från Ä sagittifolia, då det syntes mig svårt att af dje korta be- skrifningarna komma till klarhet hvad som var det särskildt utmärkande för de bägge arterna. Jag fann då, att Baikal- f ormen förutom genom habitus och bladform äfven af vek genom smärre, gula ståndare (en karaktär, som i inga mig tillgängliga beskrifningar framhålles) från vår vanliga 8. sagittifolia, hvilkens ståndare äro längre, med på pressade exemplar svartröda^knap- par. Till min förvåning fann jag däremot, att de flesta till 8. sagittifolia f, tenuior Wahlenb. bestämda exemplaren såväl ha- bituelt som till bladens form och ståndarknapparnas färg öfver- ensstämde med den sibiriska formen. Jag underkastade härpå de i samlingarna befintliga exemplaren af 8agittaria en nog- grannare undersökning och kom till det resultat, att 8. natans Pallas är särdeles utmärkt, från 8. sagittifolia alltid lätt skiljbar, och att 8. sagittifolia i. tenuior Wg. är alldeles identisk med denna sibiriska art. Genom tillmötesgående från Riksmuseet i Stockholm har jag varit i tillfälle att se de därstädes förvarade exemplaren af f. tenuior Wg. och fann att samtliga med detta namn försedda former tillhörde 8. natans Pallas. 8. natans Pallas upptäcktes i början af 1770-talet af namn- gifvaren i kalla fjällsjöar i Dahurien (öster om Baikal-sjön) samt beskrifves och afbildas af honom på anfördt ställe. Den af Pallas lemnade beskrifningen är af följande lydelse: »Radix fibrosa, fundo lacuum immersa, bulbo nullo. Folia pedunculis aliquot spithamas (18 cm), imo usque ad orgyam (1.8 m) aequantibus, sensim attenuatis in aquse superficiem ele- vata, natantia, oblongo-acuta, basi interdum subcordata, triner- via. Scapi itidem longissimi, inter folia orti, nudi, umbellati, umbella pauciflora et plerumque prolifera, floribus superioribus 68 Mötet den 2 februari 1901. masculis. Involucrum exiguum, triphyllum. Calyces triphylli, parvuli; petala alba, maiora, quam in Sagittaria vulgari. An- therse in flore inasculo circiter 20 et rudimentum germinum in- ter filamenta. Feminei flores in peclunculis brevioribus; Ger- mina in globulum echinatum congesta, copiosissima.» Denna beskrifning såväl som de åtföljande figurerna visa tillfullo, att den form, som hos oss och i Sverige kallats f. te- nuior Wg., är identisk med den af Pallas för nära 130 år sedan uppdagade 8. natans. I museets samlingar finnas exemplar tagna såväl af Turczaninow i Transbaikalien, bestämda till S. alpina Willd., som från Dahurien, insamlade af Karo och be- stämda till 8. natans Pallas, hvilka fullständigt öfverensstämma med de af mag. Odenvall hemförda och således äfven med den form, som hos oss gått under namn 8. sagittifolia f. tenuior Wahlenb. I ryska och sibiriska floror upptages ifrågavarande form under namn af 8. alpina Willd. Willdenovv^ kallar nämligen loc. cit. den af Pallas upptäckta arten 8. alpina af orsak, att Michaux i Flora Boreali-americana (1803) upptager en *S'. natans Michx. från Carolina, af hvilken han lemnar en mycket kort och knapphändig diagnos. Pallas är dock den, som först fun- nit, namngifvit, afbildat och utförligt beskrifvit arten ifråga, hvarför hans namn bör komma till användning. Hvad 8. natans Michx. är har jag ej varit i tillfälle att utröna. 8. sagittifolia /9 tenuior karaktäriserar Wahlenberg 1. c, med följande ord: »floribus et pra^cipue fructibus minoribus, foliis linearibus, lobis posterioribus vel obtusis vel nullis». Wah- lenbers anför den såsom växande i de Norrländska elfvarna. Förutom vid den afvikande bladformen fäster sig således Wah- lenberg särskildt vid de små frukterna, en karaktär som i själfva värket är den för 8. natans mest utmärkande. I de särskilda upplagorna af Hartmans flora säges ingen- ting om frukternas storlek eller ståndarknapparnas färg, utan o anföres den endast som en i Vesterbotten och Ångermanland (Strinnefjerden i Bjertrå socken, leg. Fristedt) uppträdande va- rietet af 8. sagittifolia med jämbredt aflånga, flytande blad med Mötet den 2 februari 1901. 69 små eller inga basflikar. I Herbarium Musei fennici, ed. II samt i Hjelts Conspectus likasom uti de under senare år ut- komna svenska växtförteckningarna upptages ifrågavarande form såsom S. sagittifolia f. tenuior Wahlenb.; den betraktas sålunda af särskilda författare såsom en af ståndorten (djupare vatten) frambragt form af den vanliga S. sagittifolia. I Hjelts Conspectus framhålles, att den utan gräns skulle öfvergå i sistnämnda art. Så är dock ingalunda fallet, utan är den en särdeles utmärkt, 1—2. S. sagittifolia L. 1 N, Borgå, H. L. 2 Ab, Lojo, H. L. 3—6. S. natans Pallas. 3 — 4 Sb, Jorois, Frngård, H. L. 5 Öfver-Torneå. Ruskala, L. L. Lcestadius. 6 Baikal, Turczaninow (ej fullt mogen). Frukterna ö/^; ståndarena ^/j. alltid lätt igenkänlig, från 8. sagittifolia mycket väl skild art, identisk med 8. natans Pallas. Förutom genom habitus och bladform afviker 8. natans från 8. sagittifolia genom smärre ståndare, försedda med gula knappar (hos 8. sagittifolia mörkt purpurfärgade) samt i synnerhet genom mycket smärre, kort- sprötade, mot basen afsmalnande frukter (hos 8. natans 3 mm långa och 2.-5 mm breda, hos 8. sagittifolia c. 6.5 mm långa och 4.5 mm breda); äfven formen på frukterna är något olika, 70 Mötet den 2 februari 1901. hvilket bäst framgår af omstående teckning. Egendomligt fö- refaller huru denna form af Nordens botanister så kunnat missuppfattas, då den genom anförda, konstanta karaktärer all- tid är lätt att skilja från S. sagittifolia. Den enda som, så vidt jag har mig bekant, fäst sig vid de stora olikheter, hvilka sär- skilja dessa former från hvarandra, är Prosten L. L. Laestadius, som uti ett i Botaniska Notiser, 1857, p. 192, ingående bref framhåller: »I afseende på Sagittaria, torde frågas, huruvida nedre Sveriges botanister hafva reda på de små former, som o finnas i Norden. Den vanliga har jag från Ångermanland, så- dan den förekommer i Sv. Bot., men sistlidne höst tog jag en form i Karungi med fyrkantig stjelk och äggrunda blad samt korta hullingar. Uti Öfver-Torne tog jag en form med trekantig stjelk, äggrunda blad och korta hullingar. Uti Pajala eller vid Kengis finnes en form med lancettlika blad, korta hullingar och nästan trind stjelk, korta hjertlika ståndare, som äro gula (icke bruna, som den vanliga har dem), blommorna med långa skaft etc.» Lsestadius' Sagittaria-fovmev från nämnda lokaler finnas i Riksmuseets samlingar och har jag varit i tillfälle att se de- samma. I Riksmuseets i Stockholm samlingar har jag sett exem- plar af S. natans från följande svenska lokaler: Ångermanland, Strinnsfjärden i Bjertrå socken, 2. 8. 1856, R. F. Fristedt och C. P. Lgasiaåius (>■> 8. sagittif olia-teiiiiior Hartm.»). Vesterbotten, Piteå, Strömnäsvik, 8. 1869, Axel N. Lund- ström (»5. sagittif. v. tenuior Wg.»). Boden (nära Luleå), 7. 1890, Hugo Thedenius (»Ä. sa^?^^i/. v. tenuior Wg.»). Neder-Kalix socken, Sangiself vid Espinära, 5. 8, 1858, E. R. Fries (»ä sagittif olia-tenmor ■>•>). Öfver-Torneå, Ruskala infra Öfver-Torne, 1856, L. L. Loesta- dius (-»S. septentrionalis Lgest., caule obtuse trigono, fructibus latioribus, floribus superioribus masculis»). Kengis, Kabergin ranta, 1852, Lgestadius (»6'. liyperhorea Lsest., folia sterilia omnibus annis visa»). Mötet den 2 februari 1901. 71 Kengis, Kabergin ranta, 1854, Laestadius (»S. hyperhorea Lft^st. caiile tereti, floribus omnibus hermaphroditis longe pe- duncLilatis»). Från Fennoscandia orientalis har jag sett exemplar af 8. natans från nedan uppräknade lokaler: Satakunta, Tavastkyrö socken, Kyrösjärvi, 10. 7. 1882, H. A. Printz. Savonia australis, Taipalsaari, 1891, H. Sundelius. Vill- manstrand, 8. 1875, A. H. Brotherus (i Hjelts Consp. såsom S. sagittif.). Villmanstrand, Barkarila, 18. 7. 1883, Th. Sselan. Lappvesi, 17. 7. 1857, Th. Simming. Nyslott, 3. 8. 1866, O. Carlenius. Rantasalmi, 15. 7. 1852, Edv. Nyländer (i Hjelts Consp. såsom 8. sagittif.). Karelia ladogensis, Sordavala, Vokkolahti, 26. 7. 1898, G. Lång. Karelia olonetsensis, Mantsinsaari, 25. 7. 1856, J. J. Chydenius. Savonia borealis, Jorois, Frugård, 4. 8. 1894, H. L. Kuopio, 6. 8. 1856, L. M. Runeberg. Pielavesi, Vianto, 19. 7. 1865, C. Lundström och J. A. Palmen. Karelia borealis, Kides, 28. 7. 1864, U. W. Telén. Ki- des, Hvilodal, 21. 7. 1883, A. Bränder. Juuga, 11. 8. 1865, Fr. V. Woldstedt. Lieksa, Nevala, 30. 7. 1875, E. Wainio. Karelia onegensis, Kivatscho, 1850, W. Nyländer; Vor- nova, 17. 8. 1863, A. Kullhem. Lehtiniemi, 30. 7. 1863, Th. Simming. Saoneshje, Schungu vid bron Svjätuho, 27. 7. 1896, R. B. Poppius. Karelia pomorica, uttorkad strand nedanför Ontrosen- vaara by, 12. 7. 1896, I. O. Bergroth. Tschirkkakemijoki, 19. 8. 1897, L O. Bergroth. Ostrobottnia borealis, Pudasjärvi, Kipinä, 2. 8. 1873, M. och J. Sahlberg. Öfvertorneå, Portimojärvi, 25. 8. 1877, Hj. Hjelt och R. Hult. Karelia keretina, Susijärvi prope Koutajärvi, 10. 8. 1861, N. J. Fellman, (endast blad). 72 Mötet den 2 februari 1901. Lapponia kemensis, Kemijärvi socken, Kemi elf, 6. 8. 1864, P. A. Nyberg. Såsom af de här uppräknade fyndorterna framgår har S. natans i Fennoscandia orientahs en så godt som uteslutande ostlig utbredning. Medan S. sagittifolia är mer eller mindre all- mänt utbredd i Åbo-trakten, Nyland, Viborgstrakten, på Karelska näset samt i Satakunta, Tavastland, södra och mellersta Öster- botten, saknas 8. natans, såsom det synes fullständigt, i alla dessa provinser, med undantag af Satakunta, där den tyckes ha en isolerad förekomst. I Sverige är den såsom nämndt inskränkt till de Norrländska elfvarna. Från Norge är den icke uppgifven. Äfven dess utbredning i öfrigt visar, att den är en utprägladt ostlig art. Såvidt mig bekant är 8. natans för öfrigt känd endast från östra Ryssland samt från Sibirien. Enligt Korshinsky, Tentamen Florse Rossise orientalis, är den funnen på trenne lokaler på Ural, af hvilka tvänne ligga i norra delen af guvernementet Perm, den tredje på det höga berget Zlatoust i guvern. Ufa. I Ledebours Flora Altaica, hvarest en utförlig beskrifning lemnas, uppgifves den från Teletzkoe Osero från en höjd af c. 2000 pariser fot. Scheutz omnämner den under namn af S. sagittifolia /? tenuior Wg. i Plantse Jeniseenses från tvänne lokaler belägna i »Territorium subarcticum». Pallas upptäckte den såsom tidigare nämndt i fjällsjöar i Dahurien. Från Raikal-trakterna är den flere gånger omnämnd. 8. natans Pallas är således en sibirisk art, hvars vest- gräns går genom norra Sverige, mellersta Finland och Ural. Äfven artens utbredning visar sålunda att den ingalunda kan betraktas såsom en ståndortsform af 8. sagittifolia, hvilken åter är utbredd öfver hela Europa. Herr Lindberg beriktigade härefter tvenne felbestämnin- gar i Herbarium Musei Fennici. 1. Den af Norrlin på mötet den 2 december 1876 an- mälda Cirsium arvense X heterophyllum hade vid granskning visat sig tillhöra hybriden C. heterophyllum X palustre; ett exemplar från Ka åter, som af Mela hänförts till förstnämnda Mötet den 2 februari 1901. 78 bastard, vore i själfva verket typisk C. heter ophyllum. Hybriden C. arvense X heterophylluvi borde följaktligen ur B'inlands flora afföras. 2. I H. M. F. ed. II p. XIII uppgifves A. Giinther så- som den, hvilken tidigast funnit Cre2ns sibirica inom finskt flora- område. Emellertid var nämnda art redan 1875 anträffad af Elfving vid Vosnessenje (01), oaktadt den, såsom ett exemplar i museets samling af förvildande växter visade, blifvit förblan- dad med Inula helenium. Felbestämningen vore lätt förklarlig, då exemplaret i fråga saknade blommor. Slutligen meddelade herr Lindberg att den af honom urskiljda Polygonum foliosum enligt exemplar i Svenska Riks- museum anträffats vid Skattmansö tegelbruk i Uppland af L. Callén samt att den enligt skriftligt meddelande äfven iakttagits i Helsingland af E. Collinder. Magister B. Poppius förevisade följande anmärknings- värda insekter: 1. Stelis signcda Latr. Ett enda exemplar af detta för samlingarna nya parasitbi anträffades senaste sommar, den 29 juli, vid Esbogård i Esbo socken i blommor af Hieracium um- hellatum. Detta exemplar, en 9, afviker till färgteckningen något från den typiska Stelis signata, i det endast de fyra första abdominalsegmenten bära gula fläckar på sidorna, samt äfven däri, att clypeus nästan helt och hållet är svart. En lika teck- nad 9 omnämner Friese i sitt arbete »Die Bienen Europas» I, pag. 33, från Munchen. Arten är förut en gång anträffad i Fin- land, nämligen mellan Terijoki och Kuokkala på Karelska näset af F. Morawitz. Äfven detta exemplar, en cT, afviker från huf- vudformen genom en mörkare färg. — Biet i fråga skall, enhgt utländska författare, parasitera hos den äfven i Södra Finland sparsamt förekommande Anthidium strigatum Panz. Värdbiet anträffades dock ej i Esbo. — Utom Finland har detta parasitbi en stor utbredning i Europa, ehuru det öfverallt uppträder spar- samt. Från Skandinavien är arten ännu ej känd. 74 Mötet den 2 februari 1901. 2. Bembidium Iap2)onicum Zett., Thoms. Den 1 juli 1899 erhölls ett enda exemplar på en dyig strand vid Nuortjokk nära Ketola i Ryska Lappmarken. Denna rent nordiska art är förut känd från Torne elf, där den anträffats af Zetterstedt, äfvensom från Tromsö-trakten i arktiska Norge, och från Petschora. 3. Pkilonthus suhvirescens Thonis. Denna art har hos oss varit sammanblandad med den närstående Ph. atratus Grav., från hvilken den genom glesare punkterade, mera glänsande elytra, starkare punkterad abdomen, hvars segment sakna den för Ph. atratus utmärkande triangulära kölen vid basen, och genom mera hvitaktig pubescens är väl skild. Hos oss har arten en nordlig och ostlig utbredning. Tills vidare är den känd från följande lokaler: Kyrö vid Ivalojoki, Ketola vid Nuort- jaur, där jag anträffat den på öf vers värn made elf stränder bland uppkastadt rosk, Kemijärvi (Enwald) och sydligast vid Schungu i Ryska Karelen, där jag anträffat den vid stranden af Onega sjö. PhilontJms atratus Grav. åter har hos oss en mera sydlig utbredning. Dess nordligaste fyndort är Olenitsa vid sydkusten af Kola-halfön. Magister Poppius föredrog vidare om Oribata Lucasii Nic, ett hittills obeaktadt skadedjur. Såvidt hittills är kändt, uppträda Oribatiderna ej såsom skadedjur. Det är därför ganska anmärkningsvärdt, att en sådan senaste sommar ertappades såsom en farlig fiende till gurkor. På Esbogård i Esbo socken anträffade jag nämligen på ifråga- varande frukter i mycket stor mängd en Oribatid, tillhörande arten Oribata Lucasi Nic. Den förekom där på gurkfrukter, hvilka odlades i drifbänkar. Den syntes föredraga unga gurkor, hvilka hade uppnått en längd af högst en dm. I en del drifbän- kar uppträdde de små djuren i mycket stort individantal, till och med så rikligt, att gurkornas öfre sida på de ställen, där angreppen skedde, helt och hållet var betäckt af dem. Angrep- pen skedde sålunda, att djuren började uppäta gurkan i spetsen Mötet den 2 februcari 1901. 75 och fortskredo härifrån så småningom mot basen. De fastare delarna, såsom kärlknippen o. d. lemnades af djuren orörda, antaghgen emedan de voro för hårda för dem. Dessa delar af gurkorna torkade därför bort och kvarblefvo såsom ett grått eller brunt bihang. Då angreppen aldrig skedde öfver hela gurkan på en gång, erhöll denna ett mycket egenartadt utseende, i det basen kunde vara alldeles frisk, medan af spetsen åter- stod endast de förtorkade, hårda partierna. Egendomligt nog var denna acarid föga Ijusskygg, så- som vanligen är fallet med hithörande djurformer, utan upp- trädde den i drifbänkar, hvilka voro starkt utsatta för solsken. Ej häller syntes djuren inskränka sina angrepp till de mörkare delarna af dygnet, utan till och med midt på dagen, under det starkaste solskenet, syntes de på öfre sidan af på marken lig- gande gurkor. Det synes, som om djuren hufvudsakligast angripa sådana gurkor, hvilka äro i beröring med marken. Till dessa hafva äfven de ganska tröga krypen lättare tillträde. Som ett värk- samt skydd mot oribatidens angrepp torde därför kunna rekom- menderas att söka uppstödja gurkplantorna så, att de yngre frukterna ej komma i beröring med marken. 1 Esbo inskränkte sig angreppen uteslutande till i drif- bänkar odlade prässgurkor, medan åter på kall jord utsådda s. k. ryska gurkor helt och hållet gingo fria från djurens an- grepp. De skador, som djuren orsakade, voro ganska svåra, ity att åtminstone hälften af gurkskörden härigenom gick förlo- rad. Arten torde äfven hafva uppträdt såsom skadedjur under sommarens lopp på andra ställen i Helsingfors omnäjd. Tyvärr kunde ej utrönas, när angreppen tagit sin början. I slutet af juli, då arten först uppmärksammades, förekom den redan i mycket stort individantal, och samtidigt iakttogs äfven starkt angripna gurkor, hvarför förödelserna antagligen redan fortgått en längre tid. Ännu i slutet af augusti förekom den ganska rikhgt. Dr E. Nordenskiöld, som närmare granskat ifrågavarande Oribatid, har om den meddelat följande: 76 Mötet den 2 februari 1901. Oribata Lucasii Nic. har tillsvidare blifvit anträffad i Frank- rike, där den först beskrefs, i England och Algier. De nu ifråga- varande exemplaren af arten skilja sig från den förut beskrifna typen däri, att de pseudostigmatiska borsten, hvilka för arten äro karaktäristiska genom sitt långa bakåt böjda skaft och lan- settformiga hufvud, hos vår form äro fintludna, i stället för glatta som hos den allmänna typen. För öfrigt äro karaktärerna de samma som hos den allmänna typen, nötbrun färg, smala lameller utan tvärlamell. Angående dess förekomstsätt finnes intet närmare angifvet, än att det varierar. Dock är en sådan förekomst i massa, som den ofvan beskrifna städse högst säll- synt bland oribatiderna i allmänhet, liksom det tillsvidare ej torde hafva förekommit, att någon medlem af oribatidfamiljen uppträdt som verkligt skadedjur. O. Lucasii är för öfrigt an- träffad på ett par andra ställen i Finland i enstaka exemplar å mörka fuktiga lokaler tillsamman med andra oribatidformer. Rektor Axel Arrhenius demonstrerade ett af amanuens Lindberg bland museets ruderatväxter uppdagadt exemplar af Epilobiiim lujpericifolium, insamladt redan 1883 i Helsingfors Bo- taniska trädgård af Axel Lindfors samt bestämdt af Th. Saelan. Fyndet egde intresse emedan det visade att nämnda art åtmin- stone tjugo år innehaft sin nuvarande växtplats. I öfrigt hän- visade herr Arrhenius till sin lilla uppsats om denna art i Med- del. h. 19. (1893) s. 115. Föredrogs Ueber die Samenverbreitung bei Nuphar luteum von A. Luther. Bekanntlich öffnet sich die Frucht von Nuphar in der Weise, dass das Fruchtfleisch infolge von Wasseraufnahme an- schwillt und erst eine Loslösung der Frucht vom Stiele, darauf ein unregelmässiges, von unten nach oben fortschreitendes Auf- Mötet den 2 februari 1901. 77 platzen der Fruchtwand bewirkt. ^) Das Innere der Friicht teilt sich in etwa halbmondförmige Stiicke, welche grosse Ähnlichkeit mit den Stucken haben, in welche man Apfelsinen beim Essen zu zerlegen pflegt. Diese Stiicke, welche je mehrere Samen enthalten, werden durch zahlreiche, im Inneren sich bildende Gasbläschen schwimmend erhållen und können durch Strömun- gen öder Wellen transportiert werden, wodurch eine Verbreitung der Samen erzielt wird. Die Zeitdauer des Umhertreibens ist nach Guppy^) und Ravn ^) von kurzer Dauer. Dieses wird auch durch folgende Beobachtungen bestätigt. Ich liess einige im Aufplatzen begriffene Friichte in mit Wasser gefiillten Gefässen ruhig im Zimmer stehen. Innerhalb 24 Stunden waren sämtliche Fruchtscheiben zu Boden gesunken. Andererseits fand ich, dass im Freien eingesammelte frische Fruchtscheiben, welche in einer Glasburke im Wasser liegend nach Hause getragen wurden, durch das hierbei unver- meidliche Schiitteln nach und nach ihre Gasbläschen verloren und unterwegs öder sehr bald nachher zu Boden sanken. Beide Versuche sind nicht ganz einwandfrei, doch geht auch aus ihnen hervor, dass die Fruchtscheiben nicht länge an der Oberfläche bleiben. Die Verbreitung der Pflanze durch Strömungen, Wellen, etc. wird also nur auf verhältnismässig kurzen Strecken erfolgen. Die Frage, ob auch Tiere zur Samenverbreitung der gelben Wasserrose beitragen, ist in der Litteratar mehrmals erörtert worden. In der That scheint das zarte, schleimige Fruchtfleisch, dem die zahlreichen Gasbläschen eine auffallende, leuchtend weisse Farbe verieihen, die Tiere zum Kosten geradezu heraus- 1) Hildebrand, F.: Die Verbreitungsmittel der Pflanzen. Leipzig 1873, p 23—24 und p. 76—77. — Jönsson, B.: Iakttagelser öfver fruktens sätt att öppna sig hos Ntiphar luteum och Nymphcea alha. Bot. Not. 1889, H. 2, p. 49. 2) Guppy: The River Thames as an Agent in Plant Dispersal. Journ. of the Linn. Soc. XXIX, 1892—1893. p. 340-343. 3) Ravn, F. Kolpin: Om Flydeevnen hos Froene af vore Vand- og Sumpplanter. Bot. tidskr. udg. af d. hotan. Fören. Kjobenhavn. Bd. 19, H. 2, 1894. 78 Mötet den 2 februari 1901. zuf ordern. Darwin ^) fand auch, dass »selbst kleine Fische . . . Samen . . . wie den der gelben Wasserlilie» verschlingen. Er nimmt an, dass Vögel, welche die Fische fressen, den Transport von einem Gewässer zum anderen besorgen. — Hildebrand^) dagegen lengnet den Tieren jede Mission bei der Verbreitung der in Bede stehenden Pflanze ab, nnd stlitzt sich dabei auf die Beobachtiing Caspary's^), dass die Samen von zahmen Enten in kurzer Zeit griindlich verdaut werden. Gas par y selbst stellt die Frage, ob die Vögel bei der Sainenverbreitung eine Rolle spielen, als nach offen bin. — Ein Aufsatz von Ebe- ling^) »tiber die Verbreitung der Pflanzen durch die Vogel- welt», worin auch Niiphar besprochen wird, ist mir leider nicht zugänglich. — Guppy'^) schreibt: »I cannot help thinking, that they» (näml. Nymplicea alba und Nitphar luteum) »owe their dispersal to birds.» »Water fowl hawe been obserwed pecking the Nupliar-hxnis, that abound on the surface of the Wanstead lakes; and I have noticed one ore two of the fruits in thise lakes halfeaten as if birds.» ■ — Noll schliesslich fand ^), dass die Friichte von Nuphar die Lieblingsnahrung der Wasser- hiihner bilden, und dass diesen bei ihren Mahlzeiten die schlei- migen Samen an Schnabel und Federn anhaften können, wodurch die Möglichkeit eines Transportes von einem Gewässer zum an- 1) Darwin: Entstehung der Ärten, tjbers. von D. Haek. Leipzig. Reclam's Universal-Biblioth. p. 536. 2) 1. c. p. 76. ^) Caspary: Welche Vögel verbreiten die Samen von Wasserpflanzen? Schr. d. phys.-ökon Ges. zu Königsberg 1870. Sitz.-ber. p. 9. 4) Achter Jahresber. d. Naturw. Ver. zu Magdeburg, 1878, p. 121, An- gefiihrt nach Mac Leod, F.: Lijst van Boeken, Verhandelingen, enz. över de Verspreidingsmiddelen der Planten van 1873 tot 1890 verschenen. Bota- nisch Jaarbcek uitgegeven door het Kruidkundig Genootschap DodonEea te Gent. Jahrg. 3, 1891, p. 198 (Sep. p. 7). °) 1. c. p. 342. ^) Nach den Referaten in Ludwig, Fr.: Zur Biologie der phaneroga- mischen Susswasserflora in Zacharias, O.: Die Tier u. Pflanzenwelt d. Susswassers. Leipzig 1891. Bd. I, p. 115. und Både, E.: Das Siisswasser- aquarium. Berlin 1896, p. 147. Mötet den 2 februari 1901. 79 deren gegeben ist. — Darnit durfte das Wesentlichste von dem erwähnt sein, was iiber die Samenverbreitung von Nuphar be- kannt geworden ist. ijber eine Verbreitung der Samen durch Vermittelung von Fischen habe ich, ausser dem angefiihrten Ausspruch Dar- wins, keine Angaben gefunden. Eine diesbeziigliche Beobach- tung scheint mir deshalb der Erwähnung wert zu sein. Bei der Untersuchung des Darminhaltes von einem Rotauge (Scardinius erythrophthahims) aus dem Lojo-See in Siid-Finland fand ich (2. IX. 1900) den Darm ganz erfiillt von Mässen von Fruchtfleisch und Samen von Nuphar kdeum. Der Fisch hatte offenbar einige von den oben erwähnten, halbmondförmigen Fruchtstiicken verschlungen. Das Fruchtfleisch fand sich nicht nur in dem Magenabschnitt des Darmes, sondern auch in den hinteren Teilen desselben. — Bei der Untersuchung waren c. 20 Stunden verflossen seitdem des Fisch gefangen wurde. Die Ma- gensäfte hatten also wenigstens während dieser Zeit auf Frucht- fleisch und Samen einwirken können, wenn auch freilich nicht unter normalen Bedingungen. Das Fruchtfleisch war zum grossen Teil stark verdaut und die Samen waren meist herausgefallen. Da letztere jedoch ein vollkommen gesundes Aussehen hatten, beschloss ich ihre Keimfähigkeit zu priifen. Sie wurden rein gespiilt und in einer Flasche mit Wasser aufbew^ahrt. Am 17 Oktober hatten von 39 gefundenen Samen drei gekeimt; am folgenden Tage kam dazu noch ein Same. Die iibrigen Samen haben bis heute (2 Febr. 1901) nicht gekeimt, doch ist ihr Aussehen ein vollkommen gesundes. Um einen Vergleich zu ermöglichen sammelte ich bald darauf Samen aus einigen der auf dem Wasser treibenden Fruchtstiicke, und liess sie unter denselben äusseren Bedin- gungen stehen wie die dem Darme entnommenen Samen. Das Wasser wurde dann und wann gewechselt. Von den 81 Kontrollsamen hat bis jetzt keiner gekeimt. Es scheinen nach obigen Beobachtungen die Verdauungs- säfte des Rotauges die Samen nicht zu töten, in manchen Fallen aber eine Beschleunigung des Keimens hervorzurufen. Es ist 80 Mötet den 2 februari 1901. somit wahrscheinlich, dass Samen von Nupliar httemn durch das Rotauge (vielleicht auch durch andere Cyprinoiden?) gele- gentlich verbreitet werden. Damit wäre eine' Erklärung gege- ben fiir die Verbreitung der Pflanze iiber grössere Strecken innerhalb eines Wassersystems, u. zw. unabhängig von Strö- mungen, Wellen etc. Völlig sichere Auskunft Iiber die Keimfähigkeit von Samen, welche den Fischdarm passiert haben, wäre nur durch Futte- rungsversuche zu erzielen, welche anzustellen mir jedoch die Gelegenheit gefehlt hat. Ordföranden meddelade att minnesvården på William Ny- landers vård numera vore rest. Vården, ett slipadt block af svart granit från Bergmans stenhuggeri, bär å framsidan följande inskrift William Nyländer In vniversitate Finlandise olim professor botanices ■^' 1821 t 1899 Monvmentvm Prgesidi svo honorario Societas pro Favna et Flora fennica cvravit o A vårdens baksida läses: Ingenvo solvs oue. semper totvs labori Addictvs; vita hsec, haec tibi Isetitia. Ordföranden omnämnde härjämte, att den latinska versen författats af professor F. Gustafsson, som äfven välvilligt gran- skat inskriptionen i dess helhet. Till de zoologiska samlingarna hade inlemnats följande gåfvor: 2 exx. Sitta europcea från Karttula af kommunalläkaren Mötet den 2 februari 1901. 81 E. W. Levander. Mergus merganser, ef i öfvergångsdräkt, från Salahmi bruk, af ingeniör E. Elmgren. Tetrao urogallus, d, ljus varietet, fr. Haapavesi, af dr. Helenius. 2 exx. Larus canus, skjutna i Sibbo d. 1 juni 1900, af preparator G, W. Forssell. L. fuscus, Sibbo d. 17 maj 1900, af preparator G. W. Forssell. 3 exx. af en Coregonus-iovm från Melkulanlampi i Loppis socken, fångade d. 29 januari 1901, af stud. L. T. Helle. Petxa fluvia- tilis, puckelryggig form, fr. Ruovesi, af mag. Garp. Pidicider från Mus decumanus, Sciurus vulgaris, Sciuropterus volans och Foetorius putorius, af preparator G. W. Forssell. De botaniska samlingarna hade fått emottaga följande gåfvor: 21 kärlväxter från Kemi af mag. A. Rantaniemi. 116 Sa- lices från Savonlinna af stud. K. Enwald. 98 exx. Epilobia, däraf 37 dubletter från Ryska Lappmarken af drr V. F. Brotherus och A. O. Kihlman. 17 exx. EpiloUa från Kuolajärvi Lappmark af magg. V. Borg och A. Rantaniemi. En gren af Picea excelsa var. viminalis a/f. från lisalmi af forstm. H. Aminoff. 11 kärl- växter från Nyland och Tavastland af prof. A. Osw. Kihlman, 7 bladmossor fr. Nyland, däribland Brgiim bergöense Bomans, och Br. Kaurinianum Warnst., nya för provinsen, af dr. V. F. Brotherus. Mötet den 2 mars 1901. Till publikation anmäldes: J. I. Lindroth, Mykologische Untersuchungen I och Osc. Nordqvist, År 1900 verkställda undersökningar rörande några fiskars lek och förekomsten af deras ägg och yngel i Finska viken. Föredrogs Om förekomsten af dvärgmåsen (Larus minutus) i Munsala socken af Ossian Bergroth. Under vistelse senaste sommar i Vexala by af Munsala socken fästes min uppmärksamhet vid en för mig till en början obekant, liten måsart, som till ett antal af tre ä fyra stycken brukade nästan dagligen visa sig utmed de grunda stränderna nedanför byn. Fågeln observerades första gången 23/^^ och snart kunde jag med tillhjälp af beskrifningar öfvertyga mig om, att den vackra, lätt igenkänliga måsen var Larus minutus. Obekant med att arten tidigare anträffats så nordhgt, var jag naturligtvis ifrig att få skjuta ett exemplar och lyckades också däri 20/^ Exemplaret afsändes omedelbart till Helsingfors för att uppstoppas och införlifvas med Finska fågelsamlingen. — Se- nare på sommaren syntes fågeln icke mera till vid Vexala bys stränder; däremot observerade jag den upprepade gånger fly- gande i trakten af den s. k. Långviken (numera ett träsk) ne- danför Munsala kyrka. Mötet den 2 mars 1901. 83 Efter min återkomst till Fredrikshamn i höstas blef Jag alldeles af en händelse upplyst om, att en notis innehållande uppgifter om tidigare fynd af arten i fråga ingått i ett nummer af Wasabladet. Jag förskaffade mig då numret (af den 4 aug. 1900) och fann där följande märkeliga, af sign. A. C. under- tecknade notis: »Undertecknad kan för sin del tillägga ^) angående fågelns förekomst i Munsala, att densamma första gången observerades därstädes sommaren 1879 och då i sex exemplar eller i tre par, hvilka samtliga tillsammans med en koloni af skrattmåsar (Lams ridibundus) häckade å en mosse i den s, k. Humlus- viken, ett träsk som finnes i närheten af Henriksnäs hemman i Munsala sockens Vexala by. En af fåglarna sköts och finnes för närvarande uppstoppad i Bodénska fågelsamlingen i Wasa. Dessutom togos såväl 'éi^g som dunungar af fågeln i fråga. Ett annat exemplar sköts sommaren 1887, men tillvaratogs detta icke. Ända från år 1879 och så långt undertecknad varit i till- fälle att observera eller till år 1895 har dvärgmåsen häckat i Munsala, dock aldrig i större antal, högst 2 par. Sitt häcknings- ställe hade fågeln till en början i förenämnda träsk och sedan detta delvis utgräfts, i Långviken nedanom Munsala kyrka, där den fortsättningsvis torde häcka.» 1 bref har notisens författare, häradshöfding A. Castrén i Wasa, senare meddelat mig, att den af honom 1879 skjutna fågeln »samma sommar» blef förevisad vid ett af Fauna-Säll- skapets möten. Om så värkligen skedde, torde dock anteckning därom af något förbiseende bortfallit från protokollet, eftersom dr Levander på min anhållan förgäfves eftersökt något sådant meddelande och lektor Mela i sin 1882 utgifna »Suomen luu- rankoiset» icke als nämner arten som häckfågel. Emellertid står nu själfva faktum kvar, att dvärgmåsen redan så tidigt som 1879 funnits häckande inom landet, och då underrättelse härom, märkvärdigt nog, icke tidigare tyckes ha nått Sällskapet, har det synts mig vara af vikt, att nu åt- ^) Nämligen till en notis om den af mig i somras skjutna dvärgmåsen. 84 Mötet den 2 mars 1901. minstone få fastslaget, det äran af att först ha inom landet funnit arten häckande tillkommer häradshöfding Gastrén. Den förste författare, som publicerat meddelanden om fö- rekomsten af Larus mimdus som häckfågel inom landet är Sandman J) Hans förmodan, att de på Karlö år 1886 tillvara- tagna äggen »torde m.ed all säkerhet vara de första ägg af dvärgmåsen, som bhfvit funna i Finland», håller således icke streck. Angående dvärgmåsens förekomst i Munsala har jag ytter- mera inhämtat, att prosten v. Essen därstädes observerat den i Långviken så länge han bott i socknen, samt att fågeln enligt hans uppgift skulle förekomma där i stort antal. — Vidare upp- gifver sig folkskollärare R. Ståhlberg ha hört, att arten skulle häcka i ett träsk på Laxön utanför Vexala udde. Möjligen för- skrifva sig de flockar af dvärgmåsen, som Kränk 2) observerat vid mynningen af Kronoby å, från häckningsplatserna i Munsala, eftersom arten ej synes ha häckat därstädes. Jag har aftalt om att nästa vår få mig tillsända ägg af arten i fråga, om sådana skulle anträffas, och skall jag då öfver- sända dem till Helsingfors till Universitetets samlingar. I sammanhang med ofvanstående meddelande, ber jag ännu att få framhålla, att den närbeslugtade L. ridibundus synes vara en synnerligen allmän häckfågel i skärgården kring Nykarleby. Den observerades i mängd t. o. m. pä Stubbens lotsplats långt ute i hafvet. I anslutning härtill framhöll dr Le vand er att i Sällska- pets tryckta protokoll, mötet den 2 mars 1878, ingår följande notis: »Doc. Palmen omnämnde att hr J. Stenbäck i Vasa- trakten anträffat Larus minutiis samt Fuligida ferina, den se- nare häckande.» ^) Jfr. J. Alh. Sandman, Fågelfaunan pä Karlö och kringliggande skär. Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. 17 pag. 250. 2) Hugo Kränk, Fågeifaunan uti Gamla Karleby, Larsmo och en del af Kronoby socknar. Acta Soc. Faun. et Fl. Fenn. XV. Mötet den 2 mars 1901. 85 Professor J. Sahlberg förevisade tre anmärkningsvärda coleoptera: 1. Orchestes rufitarsis, nykomling till Finlands fauna, ta- gen af eleven Unio Sahlberg på Karkali i Karislojo den 19 augusti. Denna art skiljer sig från den närstående, allmänna O. Salicis L. redan vid första ögonkastet genom sina vackert gul- röda tarser samt afviker dessutom genom robustare kropps- byggnad, något bredare prothorax, ljusare antenner i det äfven klubban är rödaktig samt något bredare hvitaktig teckning fram- till på elytra. Så vidt hittills är kändt, är denna insekt med säkerhet funnen i England, Tyskland och Frankrike, ehuru öfver- allt mycket sällsynt. Den har äfven af en fransk författare H. Brisout de Barneville, som 1865 i Ann. de la soc. ent. de France utgaf en öfversikt af de palearktiska arterna af slägtet anförts för Sverige, men omnämnes icke af någon svensk en- tomolog såsom funnen därstädes. Troligen beror uppgiften på ett misstag, föranledt däraf af Gyllenhal omnämner den, ehuru han uttryckligen tilläggen att den veterligen ej är tagen i Skan- dinavien. 2. Mordellistena Tournieri Emery. Af detta slägte har man hittills ansett den i södra Sverige förekommande M. miccms Muls. förekomma äfven i Finland. Detta är dock ett misstag. Alla hos oss funna exemplar höra till M. Tournieri Emery, som förut är funnen, ehuru ytterst sällsynt, i Schweiz och Schlesien. Den skiljer sig från M. miccms genom sina gula sporrar på bakti- bierna och kortare inskärningar på samma tibier. 1 mera ut- vecklade exemplar visa ock elytra vid skullrorna en stor grå silfverglänsande hårfläck, som dock på mindre exemplar är otydlig. Arten är hos oss funnen på flera ställen från Karislojo ända upp till Idensalmi. 3. Phloeotrya rufipes Gyll. Denna art anträffades för mer än ett hälft sekel sedan i Kakskerta kapell nära Åbo af arkiater E. J. Bonsdorff, man har sen dess förgäfves eftersökts. Den 13 juni 1899 återfanns den i Nagu af student Sundberg, hvilken förärat exemplaret till finska samhngarna. 86 Mötet den 2 mars 1901. Herr Sahlberg yttrade vidare: 1 sammanhang härmed ber jag att få rätta ett ledsamt misstag uti min Catalogus Co- leopterorum faunce fennicce geographicus. Genom någon obegriplig misskrifning har där upptagits såsom hos oss förekommande Clytra aurita L. Såsom redan från äldre tider varit kändt är den hos oss förekommande arten Cl. affinis Ross., hvilken er- sätter den i södra Sverige funna Cl. aurita. För öfrigt äro de till sistnämnda art närstående intressanta för sin geografiska utbredning. Cl. aurita L. förekommer i större delen af mel- lersta Europa samt i södra Sverige och äfven uti en något afvi- kande varietet var. Hammarströmi Jacobs, i södra Sibirien. I östra Finland uppträder Cl. afjinis Ross., som går nordligare än någon annan. I trakten af Issykkul sjö i Turkestan före- kommer Cl. Stenroosi Jacobs, och i Daurien Cl. Sahlhergi Jacobs. De tvenne sistnämnda arterna äro beskrifna af dr. Jacobson uti en afhandling öfver rysk-asiatiska Chrysomelider, utarbetad med material från vårt zoologiska museum och ingående i senaste häfte af Vetenskaps-societetens Öfversigt. Alla dessa arter äro väl skilda såväl genom skulptur som färgteckning. Amanuens Harald Lindberg lemnade följande medde- landen : 1). I H. M. F. ed. II, p. IX finnes Antennaria Carpatica (Wahlenb.) R, Rr. [Gnaphalium Carpaticum Wahlenb.) upptagen bland de växter, hvilka från Finland äro kända endast från Enontekis Lappmark. Då jag för någon tid sedan granskade de exemplar, hvilka från nämnda provins legat i samhngen un- der detta namn, fann jag, att en felbestämning förelåg, och att exemplaren i fråga, tagna af A. J. Mela 25 augusti 1867 på Saanavaara, ej tillhöra Antennaria Carpatica, utan äro att hän- föras till den synnerligen sällsynta hanformen af A. alpina (L.) R. Rr. Förutom från Saanavaara finnas i samhngen exemplar af A. alpina från följande, äfvenledes inom Lapponia enonte- kiensis belägna lokaler: Kilpisjärvi (Mela), Maunu (Mela), Kal- kuoivi (J. Linden) och Tsjaimo (J. Linden). Från dessa sist- nämnda fyra fyndorter föreligga endast honindivider. Mötet den 2 mars 1901. 87 Enligt Docent O. Juel (Botaniska Notiser, 1897, p. 255) äro hanexemplar af A. alpina kända endast från nedan uppräk- nade lokaler. Sverige, Torne lappm., Karesuando, 1842 och 1859, L. L. och C. P. Lsestadius (i härvarande museums skandinaviska sam- ling finnes ett af C. P. Lsestadius den 14 juli 1859 insamladt individ). Lule lappm., Kvikkjokk, 1879, Alm och Reutersköld. Norge, Dovre, Kongsvold, 1875, F. Ahlberg. Dovre, Jer- kinhö, M. Blytt. Alten, E. Jörgensen. Gudbrandsdalen, Hövrin- gen, 1894, O. Juel. Beeverdalen, Röisheim, 1894, O. Juel, A. Carpatica (Wahlenb.) R. Br. utgår sålunda från det politiska Finlands flora. 2). Polemonium pulchellum Bunge upptages i H. M. F. ed. II, p. 86 såsom känd från Karelia onegensis. Lapponia inarensis samt från Lapponia tulomensis. Nyligen har jag underkastat de i finska samlingen förvarade formerna med detta namn en närmare granskning. Resultatet af denna granskning är, att vi hos oss ha tvänne särskilda former, nämligen från Kola-halfön P. hiimile Willd., medan den i Onega Karelen tagna är full- komligt öfverensstämmande med P. pulchellum, af hvilken i allmänna herbariet finnes ett Bunges originalexemplar, med hvilket Onega-formen visar fullständig likhet. P. humile är en arktisk art, utmärkt genom stora blommor, nästan hufvudlikt sammanträngd blomställning samt starkare hårighet; särskildt är fodret tätt beklädt med långa glandier. Från P. humile afviker P pulchellum genom betydligt smärre blommor, gles, kvastlik blomställning samt genom glesare och kortare hårighet på fodret. P. pulchellum är beskrifven från Altai. P humile har en vidsträckt utbredning i de arktiska trak- terna. Exemplar af denna art har jag sett från flere ställen på Spetsbergen och Grönland samt från ön Kolguew äfvensom från trakterna kring Lena-flodens mynning. Exemplaret från sist- nämnda lokal ligger i Stewens herbarium under namn af P. ho- reale Adams och är meddeladt af Adams själf. Såsom synonym till P. humile är således P. boreale att upptagas. 88 Mötet den 2 mars 1901. Då de P. humile och P. pulchellum åtskiljande karaktärerna synas mig vara af mindre vikt och sannoHkt bero på de olika klimatiska förhållanden, hvarunder formerna i fråga vuxit, före- faller det mig riktigast att ej betrakta dem såsom skilda arter, hvilket flere nyare författare gjort, utan P. pulchellum möjligen såsom en underart af P. humile. Detta senare namn är betyd- ligt tidigare gifvet och det åt former med mycket vidsträcktare utbredning, hvarför det bör reserveras åt hufvudformen. Vill man ej betrakta dessa tvänne former så pass väl skilda som jag ansett dem vara, utan som identiska, måste namnet P. hu- mile såsom äldre komma till användning. Prof. J. A. Palmen uppläste ett af lektor J. E. Furuhjelm på Evois insändt sålydande meddelande Ett vandringståg af Sciara-larver. Den 25 juli 1899 omkring kl. 6 e. m. fick jag bud om att ett underligt, ormlikt djur rörde sig på den genom Evois forst- institut ledande landsvägen. Det rörde sig sakta framåt längs vägen, sade man, emellanåt gick det sönder i bitar, men dessa förenade sig åter, och det hela rörde sig allt vidare framåt. Kom- men till stället såg jag en af hopklumpade dipter-larver bildad, bandlikt långsträckt massa, i tvärgenomskärning rund eller nå- got plattad, omkring 60 cm lång och 6 å 8 cm bred. Larver- nas utseende öfverensstämde med den beskrifning af Sciara- larver jag funnit uti för mig tillgänglig zoologisk litteratur; de voro omkring l.i cm långa, fotlösa, hvitaktiga med genomskim- rande, mörk tarmkanal, svart glänsande hufvud och tämligen tydliga mundelar. Larvtåget framskred sakta längs en lands- väg, som, till följd af ett regn några timmar förut, nu var fuktig och slipprig. Vid min ankomst hade det från midten af vägen vändt sig mot den ena vägkanten. Marken var på vägens båda sidor gräsbeväxt, och allt efter hand som tåget nådde in i gräset, tycktes det upplösa sig i det larverna åtskildes och försvunna i gräset. Från det ställe, där larvtåget då befann sig, kunde spåret efter dess framskridande längs vägen tydligt urskiljas Mötet den 2 mars 1901. 89 omkring 8 meter tillbaka; utom detta stycke måste emellertid lar- verna tågat längs vägen flere meter, ty det ställe, där spåret upphörde att vara urskiljbart, låg på vägens midt, därifrån tå- get ej kunnat taga sin början. Sannolikt hade larverna kommit in på vägen från sidan motsatt den, där de nu befunno sig. Så länge de tågade längs vägen tycktes deras rörelser bestämda af någon gemensam drift, och egendomligt var att se huru små partien af larvmassan, om de råkat blifva skilda från hufvudtå- get, sträfvade att åter förena sig med detta, hvilket ock lyckades dem. Och märkvärdigt hastigt kunde de fotlösa larverna röra sig framåt. I anslutning härtill omnämnde professor Sahlberg att han en gång i Yläne iakttagit ett Sciara-iäg — »orm, som ej dör, fastän huggen i bitar». Larven tillhörde Se. Tliome. Prof. J. A. Palmen refererade några meddelanden om Sitta europcea, hvilka jämte tidigare emottagna uppgifter komma att ingå i en uppsats om nämnda fågels förekomst i Finland innevarande vinter. Professor Palmen framlade en af honom i arkivform anordnad samling af ornithologiska uppgifter från Finland samt yttrade härvid följande: Ar 1885 offentliggjorde jag ett »upprop till kännarene af Finlands foglar», hvilket föranledde ett antal landsman att till mig insända större eller mindre samlingar af anteckningar rö- rande vårt lands fågelfauna. Ordnandet af dessa notiser vidtog nästföljande år, men måste snart afstanna på grund af andra åligganden, — tjänstepligter, expeditionen till Kola 1887 samt skyldigheter gentemot vetenskapliga samfund, önder den tid som därefter förflutit hafva de fullständigast redigerade med- delandena efter hand befordrats till offentligheten. Men först i augusti 1900 fann jag tillfälle att åter upptaga ordnandet af notiserna, och arbetet utfördes nu enligt följande plan. De skriftliga meddelandena förseddes med tryckt uppgift om insändare och observationsort, fäst vid notisen om hvarje 90 Mötet den 2 mars 1901. enskild art. Sammalunda förfors med de tryckta skrifter, som kunde öfverkommas i tvenne exemplar. Materialet sönderklipp- tes, och notiserna om hvarje art samlades inom gemensamt omslag, ordnade i ungefärlig geografisk följd, hvarjämte arterna grupperades i systematisk följd. Ur de tryckalster, som icke erhållits i dubbelexemplar, infördes på enahanda sätt hänvisnin- gar till resp. arbeten och sidtal. Notiser ur bref afskrefvos med hänvisning till brefvens datum. Det hela uppbevaras nu inom kartonger och bildar ett oimi- tologiskt uppslagsarkiv rörande Finlands naturhistoriska område. Det har redan nått ett betydande omfång, ehuru mycket ännu återstår att införa under närmast stundande framtid. Då de hittills insända anteckningarna blifvit ställda till min disposition för att bearbetas, är jag den förste att beklaga uppskofvet härutinnan, hänvisande dock till dess oundvikliga orsaker. Notiserna hafva emellertid icke förlorat i värde, och de erbjuda nu i ordnadt skick lättare tillgänglighet äfvensom större säkerhet för framtida bevarande. Ehuru jag fortsätt- ningsvis hoppas finna tillfälle att bearbeta materialet, skall jag tillse att yngre tillförlitliga krafter må vinnas för utförandet af lämpliga delar af arbetet. Vården om arkivet skall framdeles öfverlåtas endast åt fullt kompetenta personer. Då det icke lider något tvifvel att landsmän, som intres- sera sig för vår fågelverld, önska fortfarande bidraga till för- kofrandet af denna materialsamling, har jag trott sådan med- verkan kunna väsentligen underlättas på följande sätt. At Societas pro Fauna et Flora fennica har landets sty- relse tilldelat fribrefsrätt för öppna sändningar af tryckalster med eller utan påtecknade vetenskapliga anteckningar. Genom sällskapets försorg skola häften af blanketter tillsändas sakkun- nige för att begagnas för anteckningar samt efter hand åter- sändas portofritt till sällskapet. Äro iakttagelserna af allmän- nare intresse torde de vid något möte meddelas till protokollet. Anteckningarna nedskrifvas blott på ena sidan af blanketterna, hvilka sålunda kunna omedelbart sönderklippas och fördelas i arkivet. Mötet den 2 mars 1901. 91 Denna utväg att snabbt och utan kostnader för observatö- rerna sammanbringa upplysningar om naturalhistoriska ämnen, torde vara användbar äfven för andra forskningsfrågor, både tillfälliga och sådana som fordra periodiska iakttagelser. Rektor M. Brenner omnämnde att bofinken den 22 feb- ruari detta år iakttagits i Helsingfors. Till de botaniska samhngarna hade inlemnats följande gåfvor. ♦ Littorella lacustris från Kyrkslätt, ny för Nyl., och Lenma irisidca c. flor. från Esbo af mag. R. B. Poppius; Bupleiirum protractum från Alavus, odlad äng, tillfällig, tagen af fru Eriksson, genom lektor J. Linden; en stenlaf från Kuopio af folkskole- inspektör O. Lönnbohm; 5 kärlväxter från Åland, insamlade af hrr provisorer Mölsé, Björklund och Nyberg genom dr W. Lau- rén; 31 Hierada i 46 exx. från Nyland af den samme; ett vindbo på gran från Lojo af mag. A. Luther; 4 kärlväxter från Kemi Lappmark och 3 d:o från Kuusamo (däribland Phleum pratense och Alopecurus xjratensis, förut icke uppgifna för Lkem) af folkskoleläraren K. A, Sipola. En större samling kärlväxter från Norra Finland, nämligen 217 arter i 318 exx. från Kemi Lappmarks östra del, däribland nya för provinsen Pterifi aqvilina, Camelina fcetida, Knautia arvensis, Athyrium crenatum, Viola rupesiris, Chrysanth. leucanthe- Spargan. glomeratum, V. rup. var. glaherrima, mum. Spar g. simplex. f. loti- Saxi fråga ccespitosa, Achillcea ptarmica, gissima, Fr ag aria vesca, Cirsium palustre, Carex atrata, Geum rivale, C- arvense, Carex flaxKi, Oxytropis sordida, Sonchus arvensis, Alopecurus nigricans, Myosotis silvatica, Crepis paludosa- Melandrium album, M. palustris, 57 arter i 71 exx. från Kuusamo, däribland nya för pro- vinsen Cryptogramme crispa, Carex atrata, Thalictrum simplex, Ranunculus hyperboreus, Mulgedium sibiricum; 29 arter i 32 exx. från Karelia keretina, däribland nya för denna provins: Asple- nium viride, Potamogeton hicens, Nymphcea candida, N. tetra- 92 Mötet den 3 april 1901. gona, Diapensia lapponica, Veronica saxatilis, Mulgedium sibiri- cum af magg. W. Borg och A. Rantaniemi; 2 fotografier af blixtslagna träd af dr L. W. Fagerlund. Mötet den 3 april 1901. Ordföranden föredrog de ansökningar om resunderstöd, som inom utsatt tid inlemnats, samt meddelade i samband här- med att Sällskapet af en »onämnd» fått emottaga en gåfva af 500 mk »att användas för en tillärnad exkursion till Kuolajärvi Lappmark». Sällskapet beslöt härpå att, i enlighet med Besty- reisens förslag, tilldela mag. V. Borg och stud. K. M. Axelson 500 fmk för huf- vudsakligen botaniska undersökningar i Kuolajärvi Lappmark. mag. A. Luther 300 fmk för plankton-forskningar i Lojo sjö, samt stud. J. A. Wecksell 125 fmk för botaniska undersök- ningar i Pyhäjärvi och Pusula socknar i Nyland. Föredrogs följande skrifvelse: Till Societas pro Fauna et Flora Fennica öfverlemnas härmed trehundra femtio (350) fmk med vördsam anhållan att medlen blefve af Sällskapet utdelade i och för en undersökning under instundande sommar af floran och vegetationen i Björne- borgstrakten, förslagsvis området från yttre skären utanför Räfsö och Mäntyluoto till någon mil inåt land, räknadt från Björne- borg, samt att resultaten af undersökningen sedermera blefve offentliggjorda i Sällskapets publikationer. Tillika få vi meddela, att Lektor Hj. Hjelt, som i ett motiveradt utlåtande framhållit såsom sin åsikt, att »knappast någon del af Finland är i samma mån i behof af en undersökning i botaniskt afseende, som just trakten kring Björneborg», förklarat sig villig att med upplys- ningar och råd tillhandagå exkurrenten. Såsom ett önskemål Mötet den 3 april 1901. 93 få vi slutligen uttala, att ett antal öfvertryck af den fram- tida publikationen finge af oss utlösas. — Björneborg den 13 mars 1901. Björneborgare. Tacksamt emottagande den frikostiga gåfvan och med bi- fall till de i skrifvelsen uttalade önskemålen, beslöt Sällskapet, i enlighet med Bestyreisens förslag, öfverlemna den donerade summan till student E. Häyrén i och för undersökningar instun- dande sommar af floran och vegetationen i Björneborgstrakten. Till publikation anmäldes: J. I. Lindroth, Mykologische Mittheilungen. Mit einem Tafel. Rektor M. Brenner föredrog o Nya fyndorter för Eupilosella-former i Finland. Den 6 april 1895 tog jag mig friheten förevisa tre nya former af den på Finlands fastland med undantag af Lappmar- ken dittills ej anträffade, genom korta storbladiga stoloner ka- raktäriserade Hieracmm-grup}^en Enpilosella, alla tre från Lojo-ås i Lojo socken, hvilka i tom XIII n:o 1 p. 64 och 65 af Säll- skapets Äcta finnas beskrifna. Sednaste vår åter, den 7 april, omnämnde jag att en an- nan form af nämnda grupp, närmast liknande f. canocerinum o af H. sabulosorum Dahlst., förut äfven anträffad på Åland, af mig igenkänts bland Hieracia, hvilka af eleven Albin Backman i Ruskeala insamlats. Denna gång ber jag att få framlägga ej mindre det enda tillvaratagna exemplaret af denna sistnämnda form än exemplar af tre andra till i fråga varande grupp hörande Pilosellce, alla från södra Finland, nämligen en från Ingå och två från Kyrkslätt. Endast två af dem, nämligen Ingå-formen och den från Weikkola i norra delen af Kyrkslätt socken, förete hvad hol- karne beträffar någon likhet med från Sverige eller Åland förut kända former, nämligen den förra, anträffad på gräsbacke i Dal i sällskap med den äfven förut hos oss okända H. acrophyllum 94 Mötet den 3 april 1901. Dahlst., med genom håriga holkar utmärkta former från Öster- götland och Vestmanland, den sednare åter, i tät grupp på mo- sand förekommande, med genom små starkt stjärnludna och sparsamt småglandliga smalfjälliga holkar karaktäriserade for- mer från Östergötland och Aland^ utan att likväl någondera o kunna med motsvarande form frän Sverige eller Åland iden- tifieras. Dessa två former skulle alltså, äfven de, kunna hän- föras till H. sabulosorum. Däremot äger den andra Kyrkslätt-f ormen, från tallskog i Ingels i mellersta delen af socknen, utmärkt genom späd växt, tunna undertill gröna och svagt stjärnhåriga blad samt mörkt ullhårig, mycket bred- och fåfjällig holk, såvidt bekant är, icke i ofvan anförda trakter någon motsvarighet, hvarföre den af mig betecknats med ett eget namn, H. fuscovillosum. Med undantag af de tre formerna från Lojo och den från Weikkola i Kyrkslätt, hvilka i talrika exemplar anträffats på mosand, där de synas trifvas väl, göra de öfriga intrycket af att vara endast kvarlefvor af en i utdöende stadd generation, i likhet med hvad Nägeli och Peter i mellersta Europa observerat. Ett allmännare, verksamt intresse för våra, af flertalet bo- tanister så förbisedda Hieracia, särskildt kollektivarten H. pilo- sella L. med dess talrika former, komme otvifvelaktigt att med- föra interessanta upptakter äfven rörande i fråga varande grupp. Professor John Sahlberg förevisade cT, 9 och larv af fjäriln Ocneria dispar samt höll i anslutning härtill följande andragande: Trädgårdsnunnen (Ocneria dispar L.) funnen i Finland. För icke lång tid sedan har förekomsten i Finland af den såsom skogsförödare vidtberyktade Nunne- fjäriln {Lymantria Monacha L.) blifvit konstaterad. I dag är jag i tillfälle att så- .som en medborgare i vår fauna för Sällskapet presentera en annan närbeslägtad spinnare- fjäril^ som äfvenledes gjort sig Mötet den 3 april 1901. 95 känd och fruktad för den stora förhärjning den stundom för- orsakar på nyttiga träd och buskar, nämhgen den s. k. Löfskogs- nunnan eller trädgårdsnunnan Ocneria dispar L. Ett han-exemplar af denna fjäril togs vid Åbo redan i september 1899 af studeranden G. A. Wahlström, hvilken redan förut lemnat några viktiga bidrag till vår fjärilfauna. Att exem- plaret, hvilket godhetsfuUt blifvit föräradt till finska samlingen, verkligen är utkläckt i landet och ej såsom fjäril af storm blifvit till vårt land öfverfördt från grannländer t. ex. Sverige, där den på senare tid träffats talrikare, framgår däraf att dess fransar äro tämligen oskadade. Efter all sannolikhet har fjäriln blifvit öfverförd antingen såsom puppa, larv eller ägg med lefvande växter t. ex. fruktträd eller bärbuskar, hvilka som bekant i stor mängd importeras till södra Finland. Ingenting synes dock hindra den att här fortplanta sig och förökas, så att den blifver skadlig, och ber jag därför att här med några ord karaktärisera arten, så att den lätt kan igenkännas. Trädgårdsnunnan hör till spinnarefjärilarna Bomhyces, har således en tjock, hårig kropp. Könen äro mycket olika hvar- andra, hvilket gifvit anledningen till benämningen. Hannen är mycket mindre, 4 — 5 centimeter mellan vingspetsarna, till färgen ljusgrå med talrika mer eller mindre utbredda svarta teckningar på halskragen och framvingarna, på hvilka man kan urskilja en långsträckt fläck längs costalkantens bas, 4 isolerade fläckar nära basen, ett flerböjdt inre tvärstreck, mer eller mindre tydliga skuggningar tvärs öfver midtelfället, en rad af tydliga bågböjda fläckar i våglinien samt punkter vid fransarnas bas. Antennerna äro tämligen långa, på undre sidan prydda med två rader långa och fina, håriga kamtänder, som sträcka sig ända till den korta, uppåt böjda spetsen. Honan stor med utvidgad bakkropp, ända till 9 centimeter mellan vingspetsarna, gulaktigt hvit; framvingarna med glesa, mer eller mindre otydliga, afbrutna och oregelbundna, tandade tvärstreck samt kantpunkter kring vingspetsen och längs utkan- ten, af svartaktig eller svartbrun färg. Bakkroppens sista seg- ment äro betäckta af mycket täta gulbruna ullhår, med hvilka 96 Mötet den 3 april 1901. äggsamlingen betäckes. Antennerna äro svarta, nästan trådlika, med mycket korta kamtäder. Larven har såsom hos öfriga arter af underfamiljen Arctoidce, dit fjäriln hör, långhåriga vårtor längs hela kroppen; den utmärker sig genom sitt stora hufvud, sin gråbruna, fint gul- hvit-vattrade färg med de 5 första segmentens öfre ryggvårtor mörkblåa, de öfriga rödbruna. Håren på sidorna i synnerhet på första och sista segmentet mycket långa och böjliga. Larven lefver i allmänhet på löfträd i synnerhet frukträd såsom äppel, päron, plommon, men äfven på parkträd såsom ek, lönn, lind, björk, hvilkas blad den med största glupskhet uppäter eller afbiter, men stundom angriper den äfven barr- träd med mjukare barr och buskar och risväxter. Då träden ofta alldeles aflöfvas, kunna många träd härigenom förtorka, så att stor skada förorsakas såväl i fruktträdgårdar som par- ker och skogar. På sensommaren sker förpuppningen antingen emellan tvenne blad, som omspinnas i en gles kokong, eller i remnor af trädstammar eller på något dylikt skyddadt ställe, och först i slutet af augusti eller i början af september utkläckes fjäriln. Honan förblir då sittande stilla på trädets stamm och lägger där sina ägg, täckande dem med hår från sin egen bak- kropp; hannen flyger lifligt omkring om aftnarna. Arten har en mycket stor utbredning; den förekommer tal- rikt i Tyskland, Österrike, Frankrike och södra England och har i dessa länder vissa år uppträdt såsom skadedjur, men hafva förhärjningarna i allmänhet inskränkt sig till ett år i gången. Äfven i Danmark, södra Sverige, Östersjö-provinserna, i trakten af St. Petersburg, i öfriga delar af Ryssland, i Centralasien, södra Sibirien ja t. o. m. på Japanska öarna har arten anträffats mer eller mindre allmänt. Herr Sahlberg förevisade och föredrog vidare om Coleoptera i Polartrakterna, Då det ej torde sakna intresse, att lära känna, huru långt skalbaggarna äro utbredda mot norden, ber jag att få nämna Mötet den 3 april 1901. 97 några ord om de senast vunna erfarenheterna härom, för hvilka vi hafva att tacka de svenska nordpolsexpeditionerna. Såsom bekant var Kap Tscheljuskin på Taimurlandet (78 ° n. br.) den nordligaste kända fyndort för någon skalbagge. Härifrån samt från flera andra orter vid Sibiriens nordkust med- förde Vega-expeditionen talrika exemplar af en Staphylinid Micralinnma Dicksoni Mäkl. Från Spetsbergen hade tidigare expeditioner medfört icke få Diptera och Hymenoptera samt t. o. m. en fjärilart, men ingen Coleopter. Icke ens den fram- stående entomologen Dr. Holmgren kunde under sitt besök där- städes, oaktadt de ifrigaste efterforskningar, finna af denna insektordning annat än fragmenter af Staphylinid, som fanns vid hafskusten och ansågs hafva blifvit öfverförd med drifisen från Island eller Europas fasta land. Då Herr Konservator Kolthoff skulle deltaga i den Nat- horstska polarexpeditionen sammanträffade han i Götheborg med en ifrig entomolog, ingeniör Isaac Ericson, och blef af ho- nom instruerad och försedd med nödiga verktyg samt uppmanad att göra allt för att finna några representanter af denna insekt- ordning, och hans och hans medresandes ansträngningar krön- tes denna gång med oväntad framgång. Detta har gifvit prof. Aurivillius anledning att i Öfversigt af Kongl. Vet. Ak. Förh. 1900 N:o 10 publicera en liten uppsats öfver högnordiska Go- leoptera och Lepidoptera. Af förstnämnda ordning upptager författaren från Beeren Eiland Micralymma marinum Ström och Arpedium hracliypterum Grav. samt från Spetsbergen Orchestes Saliceti Fabr. och Atlieta sp., af hvilken sistnämnda talrika exem- plar insamlades vid Kol Bay ^^ji 1898, ett exemplar på Pen- dulum-ön vid Ost-Grönland 7? 1899. — Härom säger författaren: »Arten synes mig otvifvelaktigt vara den samma, som vi förut ega från Vest-Grönland och som af Lundbeck blifvit bestämd till islan- dica. Den beskrifning, som Ganglbauer lemnar öfver islandica passar emellertid ej på föreliggande exemplar, och jag vill därför öfverlåta artens bestämning till någon specialist». Sedermera hade professor Aurivillius vänligheten att sända mig till bestämning alla de af de svenska polarexpeditionerna från Spetsbergen och 7 98 Mötet den 3 april 1901. Grönland medförda Aleochariderna, och resultatet af den af mig verkställda granskningen visade att samlingen innehöll tre species. Då min afsigt är att på annat ställe utförligare redo- göra härför, vill jag här blott lemna följande öfversigt. Spetsbergen: 1 Atheta graminicola Grav., flera exemplar från Kol Bay ; arten är en af de allmännaste arter i Lappmarkerna och går ända till norra Amerika. — Atheta siihplana J. Sahlb., ett fåtal exemplar ef 9 från samma lokal, upptäckt i arktiska Si- birien, senare funnen några gånger i Ryska Lappmarken, 5 förut obeskrifven. Ve st-Grönland: Atheta islandica Kraatz. (= A. eremita Rye), sällsynt i norra Europa. Ost-Grönland: Gnypeta cavicollis J, Sahlb., ett enda exem- plar från Pendulum-ön; förut funnen endast i tundraregionen i Sibirien. Island: från Eskifjärden medfördes af Nordenskiöldska expeditionen 1883 såväl Atheta graminicola Grav. som A. islan- dica Kraatz. Föredrogs om Några förut obeskrifna, parasitiskt lefvande Copepoder. af Pehr Gadd. Ergasllus biuncinatus. ^ Cephalothorax starkt ansväld, ofta nästan klotrund. Abdomen spänslig, jämnt afsmainande, dess första segment synnerligen bredt med kraftigt utvecklade fulcra- hakar. Äggsäckarna märkbart afsmainande nedåt, något under- stigande djurets längd. Främre antennerna femledade, likfor- migt afsmainande, rikligt borstbesatta. Bakre antennerna be- stående af fyra kraftigt bygda, rörliga leder, ändleden ombildad till en skarp, starkt inåtböjd klo, som på insidan bär en lika böjd biklo. Furcalborsten tre par, det innersta längst, dubbelt längre än någotdera af de öfriga, det mellersta kortast. Ögat och tarmkanalen intensivt indigofärgade. Längd 0.76 mm, jämte äggsäckar 0.88 mm. Mötet den 3 april 1901. 99 Arten, som står nära Ergasilus Gasterostei Kr,, anträffades i augusti, parasiterande hos Gasterosteus aculeatus och G. pun- (jitius. Den är åtminstone denna tid af året ytterst allmän. I all synnerhet voro de undersökta aculeatus-spiggarna svårt angripna utaf densamma. Så hörde det ej alls till undantagen att finna 50 ä 60 stycken hos en enda fisk, ja en gång påträffa- des t. o. m. 101 sådana snyltgäster hos samma värd-djur. En egenhet för arten synes vara, att den i motsats till öfriga Erga- silus-arler, hvilka städse anträffas på själfva gälbladen, hälst fäster sig på gällockets insida och vid basen af fenorna och blott i undantagsfall angriper själfva gälbladen. Achteres Sandrée. 9 »Hufvudet» ägg- eller päronformadt. Bakkroppen vanligtvis trind, någon gång svagt tillplattad, ut- dragen uti en spets. Segmenteringen otydlig. Äggsäckarna korf- lika, obetydligt afsmalnande emot spetsen, inneslutande 4, högst 5 rader ägg. Främre (inre) maxillarfötterna beväpnade med en skarp klo, som vid basen är försedd med tvänne smärre biklor. Bakre maxillarfötterna, »fästarmarna», jämförelsevis långa och smala, svagt böjda. Fästskålen utan något egentligt skaft. Längd omkring 3.5 mm. d" Hanen afviker från hanen af A. percarum främst genom sina något mera långsträckta former och sin otydligt framträ- dande segmentering. Första (inre) maxillarfotparets gripklo på insidan dessutom företeende en karaktäristisk inskärning. Andra maxillarfotparet starkt utdraget uti längdriktningen. Längd 2.3 mm. v. Nordmann beskrifver af släktet Achteres en art — per- carum — och uppgifver att densamma skulle förekomma all- mänt parasiterande hos såväl Perca fliiviatilis som hos Lucio- perca Sandra. En undersökning af förhållandet har emellertid ådagalagt, att föreliggande art, som af v. Nordmann sannolikt sammanblandats med den egentliga percarum, väsentligt afviker ifrån den sistnämda. Arten är mycket allmän och anträffas alla tider af året, specielt om våren, uti stora massor på gälarna af Lucioperca Sanära. Bland skärgårdsbefolkningen går parasiten under namn 100 Mötet den 3 april 1901. af »gösfrö». Fiskar behäftade med »frö>^ anses af somliga för odugliga till förtäring. Lernoeopoda exlumescens. 9 »Hufvudet» långsträkt, till- spetsadt, närmast päronformadt. Bakkroppen ytterst starkt an- sväld, så godt som klotrund. Segmenteringen otydlig. Ägg- säckarna korf-formade, nästan jämntjocka, i båge uppåtböjda, följande kroppens former åt. De innesluta 4 a 5 rader ägg. Främre (inre) maxillarfötterna tydligt treledade, ändleden i spet- sen visande en svag krokböjning. Bakre maxillarfötterna, »fäst- armarna», vid basen starkt ansvälda, i öfrigt alldeles raka, ej nämnvärdt afsmalnande. Fästskålen stor, rund, svagt hvälfd, genom ett långt, jämnbredt skaft förenad med fästarmarna. Fär- gen gulgrå. Längd 9 å 10 mm. Arten förekommer sparsamt hos Coregonus-avier. Den an- träffas städse på gällockets insida, så nära basen som möjligt. I motsats till de båda föregående, hvilka alltid uppträdde uti stora mängder på samma värd-djur, förekommer L. extumescens i enstaka exemplar, aldrig mera än en individ under hvartdera gällocket. Samtliga ofvan anförda copepoder, till hvilka jag framde- les skall återkomma, äro anträffade på fiskar, infångade uti Hel- singfors skärgård sommaren 1900. Magister A. K. Caj änder föredrog, under framläggande af exem.plar, om följande anmärkningsvärda växter från ostligaste delen af Fennoskandia och angränsande delar af norra Byssland: 1. Petasites laevigatus 'heterophyllus n. subsp.^) På strän- derna af Onega-floden förekommer allmänt och ymnigt en Fe- tasites-iorm, som synes stå närmast P. Icevigaius, men som dock afviker i flera hänseenden så betydligt från densamma, att den är förtjänt att upptagas såsom en skild underart (eller möjligen såsom ett särskildt species). ') Utförligare diagnos öfver Petasites *heterophyUus, Euphrasia one- gensis samt Elymus arenarius x Triticum repens kommer senare att in- lämnas till Sällskapets publikationer. Mötet den 3 april 1901. 101 Bladen af Petasites '■■heteropJiylhis äro spetsigare och mera triangulära än de hos P. kevigatus, med dubbla, + spetsiga basalflikar på bägge sidor. Tänderna i bladkanten äro talrikare. Bladnerverna och bladskaften äro rent gröna (ej violetta!), likaså äro brakteerna gröna samt mestadels längre än de hos P. Icevi- gatus. Honexemplarens blommor äro nästan tubulösa (hos P. Icevigatus tunglika); ligulan mycket kort med inrullade kanter. Märket är något uppsvälld t. Anmärkningsvärd är växtens he- terofylli. De äldre bladen äro oftast glatta, men af de yngre kunna vissa blad vara tätt hvitfiltade, andra åter absolut glatta. Med hårigheten vexlar äfven bladens bredd betydligt. Denna heterofylli kunde gifva anledning till antagandet, att ifrågava- rande växt vore en bastard af P. Icevigatus, och det är i själfva verket möjligt att den af Korshinsky ^) under namn af Nardos- mia frigida X Petasites spurius anförda växt är identisk med den i Onega-dalen förekommande. Men då i sistnämnda trakt hvarken Petasites spurius eller P. Icevigatus förekomma, hvare- mot P. '■'■Jteterophgllus flerstädes uppträder med stor freqvens, så måste denna sistnämnda anses vara en själfständig systema- tisk form. 2. Euphrasia onegensis n. micrsp. Denna förut obeskrifna Euphrasia-torm står i samma förhållande till E. fennica som E. montana till E. Bostkowiana och E. tenuis till E. brevipila. Den skiljer sig nämligen från E. fennica genom tidigare blom- ningstid, vanligen oförgrenad stjälk med förlängda internodier samt i synnerhet genom bladen, som äro trubbtandade och glattare än de hos E. fennica. — Euphrasia onegensis är allmän i Onega- floddalen (öster om gränsen för Fennoskandia), där den i syn- nerhet förekommer på ängar, som öfversvämmas vårtiden. I Uni- versitetets finska samlingar finnas dessutom, under namn af E. fennica (resp. E. Rostkoiviana) flera exemplar, hvilka, oaktadt en viss habituell olikhet med de i Onega-dalen förekommande, dock tillhöra vårformen af E. fennica d. ä. E. onegensis. De äro tagna i följande trakter: 1) Tentamen florae Rossi^e orientalis pag. 201. 102 Mötet den 3 april 1901. Sb. Kuopio, Hirvilahti och Kiviniemi (E. J. Buddén) samt Kortejoki (K. W. Natunen); On. Tolvoja och Dianova göra (B. R. Poppius). Sannolikt tillhör äfven Th. Simmings exemplar från Tiudie (i On.) E. onegenäs. 3. Thalictrum minus. Af denna nykomling för vår flora anträffades flera tiotal exemplar på samma lundäng vid stranden af Vodla-floden, där I)el2)hinium elatum blifvit funnen ^). Th. minus hör till de mest karaktäristiska växter, som förekomma i norra Ryssland. Jmf. Medd. XXVI pag. 181. 4. Stellaria graminea ^ hebecalyx. Af denna sällsynta Stellaria anträffades flera exemplar i buskage vid stranden af Koscha-floden (nära dess mynning) växande tillsammans med St. graminea. — En f. glaucescens m. af denna hebecalyx, utmärkt genom robustare växt, bredare, om 8t. holostea påminnande starkt blågröna blad, anträffades nära byn Porog på en med enris, viden, björk, m. m. bevuxen betesmark. Den växte i syn- nerhet i skuggan af de låga, afbetade och nedtrampade bu- skarna. — Bägge fynden ligga utom Fennoskandia. 5. Viola Wlauritii. Denna Viola-avt beskrifves af Teplou- chow i Bulletin de la société ouralienne VII 1. 2. pag. 24—36 efter exemplar samlade af honom vid Iliinskoje i Permska gu- vernementet. Samma Viola anträffades sommaren 1899 af Lind- roth och mig flerstädes i nejderna strax öster om Fennoskandia, nordligast i närheten af byn Tamitsa vid Hvita hafvet. Den förekom i synnerhet i friska, bördiga, på kalkgrund hvilande lun- der. Exemplaren öfverenstämma väl både med Teplouchows beskrifning och med af honom vid Iliinskoje samlade exem- plar, som förvaras å botaniska museet härstädes. — Viola Mauritii anträffades år 1891 af prof. A. O. Kihlman i Pet- schora-dalen vid Ust-Pischma, och en, åtminstone mycket när- stående Viola-iovm är tagen (1900) af mag. Odenwall i Trans- baikalien, hvaraf framgår att arten eger en vida större utbred- ning än hittills antagits. Det är ej heller omöjligt, att den ännu kommer att uppdagas i de kalkrikare trakterna af Fennoskandia 1) Jmf. Protokoll /x 1900. Mötet den 3 april 1901. 103 (t. ex. i On., Kl., Ks., Kk. m. m,), ehuru den till följd af sina obetydliga, vanligen kleistogama blommor och sin ganska stora habituella likhet med V. Riviniana hittills kanhända blifvit förbisedd. 6. Salix phylicifolia X viminalis. På en liten stenig ö i Ivina- floden några verst norrom byn Ivina (i Kar. olonets.) anträffade jag 1898 en 8. phylicifolia bastard, som afvek från de vanliga 8. cinerea X phylicifolia, resp. 8. aurita X phylicifolia bl. a. därigenom, att bladen voro mycket längre, smalare och spetsi- gare samt undertill ± silkeshårigt ludna. Det föreföll mig re- dan då sannolikt, att här förelåg en bastard med 8. viminalis, men då denna sistnämnda art ej anträffats i nära nejder (de när- maste fyndorterna för 8. viminalis, resp. 8. stipularis äro An- doma-floddalen öster om Onega-sjö samt Ojatj, en biflod till Svir), så syntes förmodandet dock något förhastadt. Följande sommar var jag emellertid i Nord-Ryssland flerstädes i tillfälle att se hybriden 8. phylicifolia X viminalis växande i enstaka exemplar bland föräldra-arterna och kunde då konstatera Ivina- formens identitet med den verkliga 8. phylicifolia X viminalis. I synnerhet öfverenstämma exemplaren från mynningen af Koscha- floden ganska väl med exemplaren från Ivina. Huru förekomsten af 8alix phylicifolia X viminalis i Ivina- dalen bör tolkas, måste tillsvidare lämnas därhän. Det är att märka, att 8alix viminalis' trogna följeslagare i norra Ryssland, 8alix amygdalina, anträffats på två ställen vid Ivina. — Fyndet ligger utom Fennoskandia enligt begränsningen i Medd. XXVI. 7. Elymus arenarius X Triticum repens. Denna förut obe- skrifna bastard anträffades på stranden af Hvita hafvet vid byn Pokrofskoje samt på ön Kio (bägge fyndorten inom Fennoskan- dia enl. Medd. XXVI pag. 184) växande tillsammans med för- äldra-arterna. Exemplaren äro tämligen intermediära. Genom färg, storlek, långspetsade skärm- och blomfjäll, hvilka sist- nämnda dessutom äro tätt ludna, m, m. närma de sig mera Elymus, genom sitt tvåsidigt plattade ax, sträfvare blad och den starka nervaturen på skärm- och blomfjällen, m. m. på- minna de mera om Triticum. Äfven den anatomiska byggnaden, 104 Mötet den 3 april 1901. i synnerhet bladens tvärsnitt, visar sig vara intermediär. — Det är att förmoda, det denna bastard äfven kommer att uppdagas inom Finland, då ju Elymus och Triticum repens så ofta växa tillsammans på våra hafsstränder. 8. Equlsetum arvense X fluviatile. Af denna bastard, som antagligen äfven förekommer inom Fennoskandia, anträffades flera exemplar på stranden af Onega-floden nära byn Priluk. Exemplaren påminna något mera om E. arvense, men skilja sig bl. a. därigenom att äfven grenarna besitta en centraihålighet, att stammens centraihålighet är vida större, att grenarnas första led är ungefär lika kort som motsvarande stängelslida m. m. Föredrogs fiber eine Clausilia aus Finland von Alex. Luther. Anlässlich meiner Studien iiber die Verbreitung der Land- und Susswassergastropoden innerhalb des fmnischen naturge- schichllichen Gebietes sandte mir vor kurzem Herr Rådman K. Tigerstedt in Björneborg zur Durchsicht eine Schnecken- sammlung, worunter sich auch eine Clausilia befand, welche ich mit keiner mir bekannten Art habe sicher identifizieren können.^) Leider liegt nur ein einziges Exemplar vor, sodass eine Untersuchung des Glausiliums und der oberen Teile der Lamellen nicht hat vorgenommen v^erden können. Ob das Exem- plar eine neue Art repräsentiert öder etwa nur ein abnorm entwickeltes Exemplar einer bekannten Art darstellt, känn ich auf Grund dieses einzelnen Exemplares nicht mit Bestimmtheit entscheiden. — Es sei noch bemerkt, dass das Gehäuse sehr regelmässig gestaltet ist und keinerlei Spuren von äusserer Schädigung aufweist. — Da das Exemplar von unseren iibrigen *) Vergl. Luther, A., Bidr. till kännedomen om land- och sötvattens- gastropodernas uthredning i Finland. Acta Soc. pro F, et Fl. f. XX, N:o 3, p. 12.5. Mötet den 3 april 1901. 105 Claiisilien abweicht, gebe ich hier eine Beschreibung und Abbil- dung desselben. ^) Gehäuse klein, feingeritzt, cylindrisch-spindelförmig, glatt, hornfarben, matt-glänzend, ziemlich festschalig; Umgänge 8 V2, wenig gewölbt, die ersten langsam, die späteren rascher zuneh- mend, der letzte mehr als Vs der Gehäuselänge einnehmend; Nacken in Form eines kurzen Wulstes aufgetrieben, welcher auf der der Spindel zugewandten Seite von einer der Spindel- falte entsprechenden Rinne, auf der anderen Seite von einer seichten Einbuchtung begrenzt wird; Letztere veranlasst auf der gegeniiberliegenden Seite eine schwächere Ausbuchtung; Naht ziemlich flach; Miindung birnförmig, weiss; Inneres der Gaumenwand und der Miin- dungswand an verdickten Stel- len gelblich; Mundsaum erwei- tert, nicht umgeschlagen, stark lostretend; Interlamellar glatt; Oberlamelle mit der Spiralla- melle verbunden; Unterlamelle hoch, nicht bis an den Mund- saum herantretend; Spindel- falte den Mundsaum nicht er- reichend; Gaumenfalte 1, die obere, läng, nach der Miindung zu sich der Naht etwas nähernd, die Mondfalte ziemlich weit iiberragend; Mondfalte schwach gebogen, nur an dem der oberen Gaumenfalte genäherten Ende scharf umgebogen, sodass die äusserste Spitze der Gaumenfalte fast parallel gerichtet ist. Der Mondfalte wie auch der Gaumenfalte entsprechen feine Rinnen an der Aussenseite des Gehäuses. An der Stelle der unteren Gaumenfalte befindet sich eine schwach wulstförmige, ziemlich breite Verdickung des Gehäuses. 1) Infolge eines Missverständnisses sind vom Xylographen die Grenzen der Umgänge anf der linken Figur doppelt gezeichnet worden. 106 Mötet den 3 april 1901. Länge des Gehäuses 7.6 mm; Breite desselben 2.3 mm. Fundort: Regio aboensis: Pargas, »auf einer kleiiien Landzunge bei Pargas Malm unler totem Hasellaub, zusammen mit Clausilia bidentata, Pupa-arien, etc.» (nach brieflieher Mit- teilung des Herrn Rådman Tigerstedt). Von sämmtlichen anderen innerhalb des finnischen natur- geschiclitlichen Gebietes vorkommenden Clausilien unterscheidet sich das vorliegende Exemplar durch seine Kleinheit, vor allem aber durch die völHg glatte Schalenoberfläche. Selbst unter dem Mikroskop zeigt sich nur an wenigen Stellen eine schwache Andeutung einer Streifung. Am ehesten ist eine solche wahr- zunehmen an dem unmittelbar oberhalb der Miindung gelegenen Teil des letzten Umgänges. Von den aus Finland bekannten Arten schliesst sich das Exemplar am nächsten an Cl. hideyitata Ström an, in deren Gesellschaft sie gefunden wurde. Es scheint mir nicht ausgeschlossen zu sein, dass wir es mit einer Form der genannten Art zu thun haben, was um so eher möglich wäre, als von Cl. hidentata manchmal Exemplare mit sehr schwacher Streifung vorkommen. — Sicheres iiber die systematische Stel- lung dieser Form lässt sich ohne Untersuchung des Clausiliums und bis mehr Material vorliegt nicht sägen. Zweck obiger Zeilen ist es nur, die Aufmerksamkeit der Sammler auf diese Schnecke zu lenken, und dadurch ein Wie- derfinden derselben zu veranlassen. Föredrogs vidare tjber die Entwickelung von Phyllotreta armoraciae Koch. Von B. Poppius, Von den Arten, die zur Gattung Phyllotreta gehören, sind es nur zwei, deren Entwickelungsphasen näher bekannt und be- schrieben sind. Die eine, PJi. nemorum L., ist schon länge in allén Entwickelungsphasen bekannt gewesen, Die Larven sind Mötet den 3 april 1901. 107 schoii von Keux beschrieben, obwohl ziemlich unvollständig. Später sind eingehendere und griindlichere Untersuchungen fiber die Entwickelung dieser Art von Ritzema-Bos ^) und S. Lampa ^) unternommen worden. Die andere Art, Ph. vittula Redt., ist wieder in dieser Hinsicht von K. Lindemann ^) näher untersucht worden. Irgend welche Notizen iiber die Entwicke- lung einer der grösseren Arten dieser Gattung, Ph. armo- racice Koch, habe ich dagegen nicht in der Literatur finden können. Die meisten Autoren, die diese Art erwähnen, fiihren nur an, dass das Imago auf Meerrettigpflanzen, Nasturtmm Armoracia, lebt und dieselben beschädigen känn. J. Weise erwähnt nichts iiber die Entwickelung dieser Art. A. B. Frank *) und Kirchner ^), die einzigen, die in der Literatur iiber die schädlichen Insekten diese Art nennen, sägen von derselben nur in Kiirze, dass sie auf Meerrettig vorkommt und zuweilen auch fiir die Pflanze schädlich ist. Im vergangenen Sommer hatte ich Gelegenheit das Auf- treten dieser Art näher zu studieren. Schon im Anfange des Sommers, sobald der Meerrettig so weit entwickelt war, dass kleine Blätter iiber den Erdboden emporragten, wurde die Pflanze von einer grossen Menge erwachsener Erdflöhe iiber- fallen. Es dauerte auch nicht länge, ehe ihre Wirkungen sich in einer auffallenden Weise bemerkbar machten. Die iiber der Erdoberfläche befindlichen Theile der Meerrettigpflanzen wurden immer mehr und mehr aufgefressen, bis zuletzt Mitte und Ende Juni nur hier und da einige stark angegriffene, kleine Blätter iiber der Erdoberfläche sichtbar waren. Die Thiere waren so gefrässig, dass sie nicht einmal die ziemlich zähen und harten 1) Die thierischen Schädl. u. Niitzl. f. Ackerb. Berlin 1891. 2) S. Lampa, »Berättelse till Landtbrnksstyrelsen 1895» in »Uppsatser i praktisk entomologi, 6.» 3) K. Lindemann, »Entomologische Beiträge, 1. Ueber d. Lebensw. d. Haltica vittula Rdtb.» im Hsä. IlMnep. Mock. o6m. nonHT, npnp. 1887. ^) Die Krankheiten der Pflanzen. ^ Die Krankh. u. Beschäd. unserer landw. Kulturpfl. 108 Mötet den 3 april 1901. Blattstiele nachliessen, sondera auch diese bis an die Erdober- fläche auffrassen. Erst am Ende dieses Monats wurde die Zahl der Erdflöhe ein wenig decimiert, wahrscheinlich durch zu dieser Zeit eingetroffenen starken Regen, und erst jetzt waren die Meerrettigpflanzen im Stande sich so weit zu erhohlen, dass sie den Angriffen der Thiere widerstehen und ihre unterbrochene Entwickelung fortsetzen konnten. Weitere Abbriiche erlitten die Pflanzen nicht im Verlaufe des Sommers, obgleich zahlreiche Erdflöhe bis Ende August sich auf den Blättern hielten, deutliehe Spuren ihrer Gefrässigkeit hinterlassend. Die Larve ist cylindrisch, schmutzig weiss. Der Kopf ist im Verhältnis zum ersten Körperringe schmäler als bei Ph. nemoriim, wie Lampa ^) dieselbe abbildet, mehr an die Figur Lindemanns ^) von Ph. vittula erinnernd. Die Farbe desselben auf der Oberseite dunkler öder heller braun, mit einer gabel- förmig getheilten, helleren Linie. Oberhalb des Labrum's ist der Kopf etwas heller. Das Labrum heller bräunlich, iibrige Mundtheile, die Spitze der Mandibeln ausgenommen, die gelb- braun ist, und die Unterseite des Kopfes hell. Der grösste Theil des ersten Körperringes oben dunkelbraun, nur der hin- tere Theil und eine feine Linie in der Mitte weisslich. Auf der Oberseite zwei Reihen Borstenpunkte, zwei in jeder Reihe. Das zweite und dritte Segment haben auf der Oberseite am Hin- terrande eine Reihe von 6 dunklen, warzenförmigen, borsten- tragenden Punkten und vor diesen, in der Mitte des Segments zwei solche. Die iibrigen Segmente, das letzte ausgenommen, haben am Hinterrande eine Reihe von 8 Borstenpunkten, vor dieser in der Mitte des Segments 2 und am Vorderrande 6 sol- che. Die letztgenannte Reihe ist jedoch nicht immer vorhanden, sondera bei einigen Larven, die ich untersucht habe, fehlt die- selbe ganz, Durch die Lage dieser Punkte weicht unsere Larve bedeutend von der Larve von Ph. nemoriim ab. Dagegen ist die Verwandschaft mit der Larve von Ph. vittula auffälliger. Die Verschiedenheit bezieht sich auf die Anzahl der Punkte auf dem 1) 1. c. 2) 1. c. Mötet den 3 april 1901. 109 zweiten und dritten Segmente. Bei der Larve der letztgenannten Art sind in der vorderen Reihe 4 solche. Ferner hat die Larve von P/i. vittula auf dem nächstletzten Segmente in der vorderen Reihe 4, in der hinteren 5 Punlcte. Auf dem ersten Segmente sind gar keine Punkte vorhanden. Die Punkte sind nach Lin- demann spärlich borstentragend. — Auf der Ventralseite des ersten Körperringes läuft eine feine schwarze Linie. Auf den Seiten des 2:ten und 3:tten Segments zwei grosse, halbmond- förmige, von 3 Borstenpunkten zusammengesetzte Punkte, Auf den Seiten der iibrigen Segmente, das letzte ausgenommen, sind diese Punkte kleiner, und bestehen aus nur zwei Borsten- punkten. Etwas ventralv^'ärts von diesen auf jedem Segment vom vierten beginnend, zwei dicht neben einander gestellte und auf der Unterseite des 2:ten und 3:tten Segments 4 kleine, ziem- lich dicht neben einander hegende Punkte. Die iibrigen Kör- perringe dagegen haben auf der Unterseite zwei solche vorne, die dicht zusammen stehen, und hinten 4, die paarweise ge- stellt sind. Das letzte Segment auf der Dorsalseite braungelb gefärbt, abgeplattet, mit 6 Borsten auf den Seiten. aber ohne Borstenpunkte. Die 3-gegliederten Fiisse v^eisslich, spärlich borstentragend, an der Spitze des letzten Gliedes mit einer ein- ziehbaren, braunen Klaue. Die Länge der erwachsenen Lar- ven 6 — 7 mm. Die Puppe sehr beweghch, weiss. Die Abdominalsegmente stärker gebuchtet als auf Lampa's ^) Figur von der Puppe von Ph. nemorum. In der Mitte jedes Segments eine länge Borste. An der Spitze des letzten Segmentes 2 längliche, zugespitzte, mit langen Borsten ausgeriistete Anhänge. Durch diese Charaktere und durch längere Borsten auf dem Prothorax weicht die Puppe dieser Art von derjenigen von Fh. nemorum ab. Eine Beschrei- bung iiber die Puppe von Ph. vittula habe ich nicht gesehen. Das Eierlegen beginnt Anfang öder Ende Juni und dauert ziemlich länge. Nur einige Eier werden zu gleicher Zeit gelegt. Durch die Thatsache, dass die Eier nicht zur gleichen Zeit ge- 1) 1. c. 110 Mötet den 3 april 1901. legt werden, sondern während eines ziemlich langen Zeitraumes, wird das Vorhandensein grosser, beinahe erwachsener Larven gleichzeitig mit ganz kleinen, eben ausgeschliipften, erklärt. Die Eier werden gewöhnlich auf die Blattstiele gelegt. Wie die iibrigen beschriebenen Larven dieser Gattung leben auch die- jenigen dieser Art im Inneren von Pflanzen. Sobald die Larven nach ungefähr einer Woche aus dem Ei ausgeschliipft sind, suchen sie Stellen auf, wo sie sich in die Blattstiele einbohren können, und da fressen sie sich dann Gänge in allén Richtun- gen. Die Blattstiele verlassen sie erst, wenn sie erwachsen sind, lassen sich zum Boden nieder, um sich in der Erde zu ver- puppen. In den Blattstielen werden sie oft zahlreich angetroffen; in einigen zählte ich je ii ber 30 Stiick. Die erste Generation kommt Ende Juli und Anfang August zum Vorschein. Die Entwickelung vom Ei bis zum ausgebilde- ten Insekt nimmt eine Zeit von durchschnittlich 50 Tagen in Anspruch. Von eben abgelegten Eiern, die am 25 Juni in einen Käfig gelegt wurden, kamen die ersten erwachsenen In- sekten den 16 August hervor. Leider konnte nicht festgestellt werden, wie länge das Larven- und Puppen-stadium dauern. Aus Larven, die in den letzten Tagen des Juli in die Erde krochen um sich zu verpuppen, kam ein Imago den 8 Septem- ber zum Vorscheim. Diese Beobachtung giebt jedoch keine sichere Auskunft iiber die Dauer des Puppenstadiums, erstens, weil die Larve erst einige Zeit in der Erde liegt, ehe sie sich verpuppt, und zweitens weil das ausgeschliipfte Individuum einer Gene- ration angehörte, die gewöhnhch als Puppe iiberwintert. Alle die anderen Puppen iiberwinterten nämlich als solche. Diese Thatsache macht es wahrscheinlich, dass dieser Erdfloh bei uns vorzugsweise nur eine Generation während des Sommers hat; nur die Mitte und Ende Juli ausgeschliipften Erdflöhe können Veranlassung zu einer Zweiten Generation während des Som- mers geben, und zwar kommen dann die Imago's dieser letzteren Generation Ende August und Anfang September zum Vorschein. Die Verpuppung geschieht in der Erde, in einer Tiefe von 1 — 2 cm unter der Oberfläche, ganz in der Nähe der Mötet den 3 april 1901. 111 Meerrettigpflanzen. Die Puppe liegt ganz frei, ohne irgend welchen Cocon um sich zu verfertigen. Forstmästare A. W. Granit demonstrerade tvenne fascia- tionsbildningar, den ena på al, funnen i Helsinge socken af forstmästare L. Björkman, den andra på gran från Orihvesi k ron o park. I samband härmed redogjorde herr Granit för ett egen- domligt fall af sammanväxning af två trädstammar. I Nuorti by af Sodankylä socken hade en tall på finska sidan om riks- gränsen fullständigt sammanväxt med en tall på den ryska. Trädet uppgifves af ålder hafva tjänat som råmärke och hade äfven skonats vid de upprepade råhuggningar, som företagits i dessa trakter allt sedan 1830. För öfrigt vore sammanväxning genom grenar på långt när icke så sällsynt som man tycktes antaga. Såsom exemplar härpå anförde föredragaren några fall från Hänga gård i Rimito och från Sodankylä. Slutligen omnämnde herr Granit som en i fråga om barr- träd sällsynt abnormitet en lärkträdsstubbe, som fortfor att växa; den hade iakttagits i plantskolorna vid Evois forstinstitut. Professor A. O. Kihlman anmälde det nyligen utkomna verket »Sveriges Flora» af L. M. Neuman. Till de zoologiska samlingarna hade sedan februari-mötet förärats Machetes 'pugnax, 3 Passer montanus 9, st. cTcf och 1 5, Carpodaciis ery- Charadrms aprica- rius, 9, Falco cesalon, cT, Spatida clypeata 9, Fidigula cristata, ef ocii 9, Podiceps griseigena, ;^ och 9, Fidigula ferina, c/', Plectrophanes lappo- Numenius phoeo- nicus, 2 ef ef och 2m.s, cT, 1 thorinus, ef, Luscinia suecica, ef, Fringilla montifrin- gilla, cfd, o alla från Lunkulansaari i Salmis (sommaren 1900), af stud. Rolf Palmgren; 112 Mötet den 3 april 1901. 10 par svalgben af Cyprinoider från Lojo, tillhörande 4 arter och 1 bastard, af mag. A. Luther; Hyalinia alliaria MilL, från Turholms växthus, af stud. Kurt H. Envald; Ascaris mystax, ur katt, från Lojo, af mag. A. Luther; 12 arter parasitiska Copepoder i 77 prof af stud. P. Gadd; Cystohranclms respirans i 4 prof, af stud. P. Gadd; 9 sällsynta insekter från Åbo-trakten, nämligen Ocneria dispar, Cahjmnia trapeäna v. obscura, Diclionia apritina, dessa tre nya för fau- nan, samt Catocala promissa, Hyhevnia defoliaria, Cidaria flrmata, Cetonia marmorata, Cryptarcha strigata och Silpha 4-punctata, af stud G. Wahlström. Fhlwotrya nifipes, från Nagu, af stud. Sundberg; Agrotis pronuha, från Helsingfors, af prof. J. A. Pal- men. 140 arter Aleocharider från särskilda delar af landet, däribland 7 för samlingen nya, af prof. J. Sahlberg; en för fau- nan ny Coleopter-art från Karislojo, af eleven U. Sahlberg; ett mindre antal sällsynta Coleoptera och Lepidoptera från Nagu och Åbo-trakten, af stud. H. M. Eklund. Till de botaniska samlingarna hade inlemnats: 49 kärlväxter från Åbo-trakten, hufvudsakligen från Korpo, däribland flere anmärkningsvärda fynd, af stud. Gerhard Renvall. 14 viden i 73 exemplar från norra Finland, däribland Salix ar- huscnla och S. aurita X myrtilloides nya för Kemi Lappmark, af magg. V. Borg och A. Rantaniemi. Dryas octopetala från Inari Saariselkä af forstmästare A. W. Granit. Mötet den 4 maj 1901, Till publikation anmäldes af dr Enzio Reuter: Bidrag o o till kännedomen om Microlepidoptera, runna i Ålands och Abo skärgårdar. II. Tineina, Micropterygina, Pterophorina. Dr Reuter föredrog vidare om Physopus tenuicornis och Rhizoglyyhus echinopus (s. sid. 115 och 121). Magister Otto Alcenius fäste uppmärksamhet på den sällsamma utbildning bladet hos Ophioglossum enligt den gängse uppfattningen skulle ega i det att det vore klufvet i två hälfter, en steril och en fertil, ett förhållande, hvartill något otvetydigt motstycke icke fanns, samt uttalade sin förmodan att denna uppfattning icke vore riktig. Professor Elfving framhöll att den var grundad på utvecklingshistorien, men medgaf att kommande undersökningar måhända komme att väsentligen modifiera resul- tatet af de hittills gjorda forskningarna. De zoologiska samlingarna hade fått emottaga: af magister A. Luther en värdefull, synnerligen rikhaltig samling land- och sötvattens-mollusker, bestående af 284 prof från norra Tavastland, omkring 220 prof från skilda trakter af södra och mellersta Finland, omkring 150 prof från Estland, de flesta från Reval, äfvensom 89 prof recenta samt 20 sub- fossila land- och sötvattens-snäckor från Sverige. Ardea stellaris från Sjundeå-Pickala af possessionaten Lindeberg. Till de botaniska samlingarna hade inlemnats: ll-i Mötet den 4 maj 1901. 3 st. masurbildningar från Keuru af kommerseråd G. A. Serlachius. 305 kärlväxter i 705 exx. från Norra Ryssland, nämligen från Fenno-Scandias ostligaste trakter 128 arter i 201 exemplar och från närgränsande delar af Norra Ryssland 220 arter i 504 exemplar, bland dem en mängd för Sällskapet tidi- gare förevisade anmärkningsvärda arter, allt i rikliga och pryd- liga exemplar, af kand. A. K. Cajander och mag. J. I. Lindroth. 48 exx. Hieracia från Ladoga Karelen af elev A. L. Backman. Physopus tenuicornis Uzel als Erzeuger totaler Weissährigheit bei Hafer. Von Enzio Reuter. In einer friiher erschienenen Arbeit ^) habe ich mehrere Formen von Weissährigkeit bei Wiesengräsern, wie auch die verschiedenartigen tierischen Angriffe, welche die genannte Krank- heitserscheinung hervorrufen, ziemlich eingehend erörtert. Ver- schiedene Formen von Weissährigkeit treten bekanntlich auch bei den Getreidearten auf, und zwar kommen hier als Krank- heitsursachen meistens ähnliche Angriffe wie bei den Wiesen- gräsern in Betracht. Im letzten Sommer (1900) wurde inzwischen an einem Haferacker auf dem Gute Lofsdal im Kirchspiel Pargas (in den o Abo-Schären) eine neue Form totaler Weissährigkeit beobachtet, die durch einen ziemlich eigentiimlichen, von mir fruher weder an Getreidearten noch an Wiesengräsern bemerkten Angriff her- vorgebracht worden war. Die friihzeitig verwelkten, gegen den saftigen und voll- kommen frisch grunen unteren Teil der Pflanze grell abstechen- den gelben Haferrispen blieben, wie dies fiir die totale Form der Weissährigkeit typisch der Fall ist, meistens zum Teil in der obersten Blattscheide stecken. Nach vorsichtigem Abspal- ten der umgebenden Blattscheide an ihrer einen Seite erwiesen 1) Reuter, Enzio. Uber die Weissähriglceit der Wiesengräser in Fin- land. Ein Beitrag zur Kenntnis ihrer Ursachen. Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. XIX, 1. 1900. 116 Mötet den 4 maj 1901. sich die Bliitenstände etwas oberhalb öder unterhalb des ober- slen Knotens wie mit einem scharfen Messer voUkommen und meistens sehr regelmässig gerade abgeschnitten. In den meisten FälJen war der abgetrennte und verwelkte obere rispentragende Halmteil mehr öder weniger weit (einige mm bis etwa zwei cm) von seinem entsprechenden unteren Teil entfernt, ein mutmass- lich von dem durch fortwährendes Wachsen bewirkten Strecken der Pflanze öder vielleicht eher vom Spiele der Winde bedingtes Verhältnis. Auf den ersten Blick erschien mir die Ursache der be- treffenden Beschädigung ganz räthselhaft. Durch näheres Un- tersuchen der »abgeschnittenen» Händer des Halmes konnte aber bald konstatiert w^erden, dass diese äusserst fein benagt öder zerfetzt waren, öder m. a. VV,, dass an dieser Stelle der Umkreis der Halmwände in Form eines sehr schönen regel- mässigen Ringes fein und dicht rundum durchbohrt worden war, was in ein völliges Abtrennen und darauf folgendes Verwelken des rispentragenden oberen Halmteiles resultiert hatte. Ein derartiger Angriff war mir vorher in der Litteratur nicht bekannt, wenn nicht eine von Frau Sofie Rostrup in ihrer neuerdings erschienenen trefflichen Arbeit ^) erwähnte Be- schädigung (der Gerste) hierher zu zählen ist. Diese Beschädi- gung findet nach Frau Rostrup oberhalb des obersten Knotens statt und scheint der von mir beobachteten sehr ähnlich zu sein, wie dies aus den folgenden Zitaten einleuchtet: »Det overbrsekkede Straa er [bei Angriff en von Oscinis frit] altid gulligt og sam- menskrumpet ved Angrebsstedet; er det derimod frisk, lige- som overskaaret 2), hvad man ikke sjaeldent finder hos vore Kornsorter og nogle Graesser, har Fritfluen ingen Skyld heri; det skyldes da vistnok rent mekaniske Aarsager» (S. 177) und »Undertiden fmder man Straaet paa samme Sted [oberhalb des obersten Knotens] ligesom skaaret fuldstsendigt regel- ni aess i gt o ver. 2) Dette Fsenomen skyldes vistnok rent meka- 1) Rostrup, Sofie. Vört Landbrugs Skadedyr blandt Insekter og andre lavere Dyr. Kjobenhavn 1900. 2) Von mir gesperrt. Mötet den 4 maj 1901. 117 niske Aarsager» (S. 199, Note). Vielleicht ist jedoch die von Frau Rostrup erwähnte Beschädigung mit der von mir beo- bachteten nicht zu identifizieren. Wenn nun auch meine oben erwähnten Befunde kaum einen Zweifel mehr dariiber obvalten Hessen, dass die betreffende »Abschneidung» der Haferhalme in der Tat tierischen Angriffen ihre Entstehung zu verdanken hatte, blieb es noch iibrig, die Identität des wahren Missetäters festzustellen. Beim Durchmustern einer grossen Anzahl von in oben genannter Weise beschädigten Haferpflanzen konnte ich keine anderen Tiere als einige Thysanopteren entdecken. Diese, inner- halb der obersten Blattscheide vorkommenden Thysanopteren gehörten drei verschiedenen Arten an: Physopus temiicornisUzel, Limothrips denticornis Hal. und Aptinothrips rufa (Gmel). Die erste Art trät in ziemhcher Anzahl und zwar in beiden Ge- schlechtern, sowie z, T. in anscheinend soeben ausgeschliipften Individuen auf; von Lim. denticornis wurden im ganzen zwei Weibchen, von Apt. rufa nur ein einziges Weibchen angetroffen. Die Lebensweise der beiden letzteren Arten war mir schon vorher ziemlich genau bekannt. A. rufa bringt zwar totale VVeissährigkeit hervor, jedoch in der Regel durch einen ganz an- derweitigen Angriff, und zwar durch ganz unregelrnässiges Bena- gen und Aussaugen der weichen, saftigen, oberhalb des obersten öder zweitobersten (ausnahmsweise des drittobersten) Knotens gelegenen Partie des Halmes, die bald missfarbig wird und dann strangartig verschrumpft. Lim. denticornis macht keine culmalen Angriffe, sondern greift hauptsächlich die Innenseite der Blatt- scheide an, hierdurch die bekannten lichten »Thrips-Flecke» her- vorrufend. Beide Arten können ausserdem durch spicale An- griffe partiale Weissährigkeit verursachen.^) Schon aus diesen Griinden schien die Teilnahme dieser Arten an der betreffenden Beschädigung des Hafers wenig mutmasslich, um so eher als sie in so äusserst geringer Anzahl auftraten. 1) Näheres iiber die verschiedenartigen Angriffe dieser beiden Arten siehe meine oben zitierte Arbeit: Uber die Weissährigkeit etc. S. 68—7.5, 92—94 95, 97—99. 118 Mötet den 4 maj 1901. Andererseits bot aber das reichlichere Vorkommen von Physopus teyiuicovnis an und fiir sich noch keinen halbwegs geniigenden Grund fiir die Annahme dar, dass diese Art den wahren Missetäter darstellte. Auch unsere Kenntnis ihrer Le- bensweise lieferte keinen positiven Beweis fiir die Beurteilung der betreffenden Frage. Uzel giebt fiir diese Art nur folgende bio- logische Notizen an: »zuweilen häufig in Gersten- und Haferäh- ren, sonst vereinzelt in verschiedenen Bluten. Weibchen findet man das ganze Jahr hindurch; sie iiberwintern im Rasen. Die Männchen leben von Juni bis September ».i) Auch von O. M. Re u ter wird ihr Vorkommen auf Haferähren konstatiert.^) Friiher war die Art von mir u. A. auch auf Roggen, Gerste und Phleum pratense gefunden. Von Herrn Prof. G. Groten- felt wurden mir im Jahre 1899 aus dem landwirtschaftlichen Institut Mustiala einige Gerstenähren zur Ansicht gebracht, die sich als von Physojms tenukornis und zwar etwa in derselben Weise, wie öfters die Roggenähren von Lim. denticornis, be- schädigt erwiesen.^) Weitere Untersuchungen der beschädigten Pflanzen fiihrten mich indessen zu einer recht iiberraschenden Entdeckung, die uns die Lösung der rätselhaften Frage zu geben scheint. Beim Spalten des von der obersten Blattscheide umschlossenen, im Gegenzatz zu dem losgetrennten, verwelkten Blutenstand fort- während noch ziemhch weichen Halmteiles, von dessen benagtem oberen Rand bis zu dem unteren Knoten herab, wurden an den inneren Wänden, also im Lumen dieses Hahnteils, vielfach mehrere Individuen von Physopus tenuicornis angetroffen, und zwar nicht nur Imagines, sondern auch verschiedene jugendhche Stadien— Pupen, Propupen und Larven; von den zuletzt genann- ten waren einige noch sehr klein und offenbar kurzHch aus dem Ei ausgeschliipft. ^) Uzel, H. Monographie der Ordnung Thysanoptera. Königgrätz 1895. S. 101. 2) Reuter, O. M. Thysanoptera Fennica. Förteckning och Beskrif- ning öfver Finska Thysanoptera. Acta Soc. F. et Fl. Fenn. XVII, 2. 1899. ^) Vgl. Reuter, Enzio. Berättelse öfver skadeinsekters uppträdande i Finland år 1899. Helsingfors 1900. S. 31. Mötet den 4 maj 1901. 119 Dieses gleichzeitige Vorkommen der verschiedenen Ent- wicklungszustände von Phys. tenuicornis auf demselben Platz scheint mir ganz unzweifelhaft darauf hinzudeuten, dass diese Stelle der genannten Thysanopteren-Art gewissermassen als Brut- stätte gedient hatte. Auch erwiesen sich die inneren Wände des betreffenden Halmteils als fein benagt und angesaugt, was gleich- falls auf einen dauernden Aufenthalt der Tiere auf dieser Stelle deutet. Weil die meistens sehr weichhäutigen und ziemlich trä- gen Larven und Nymphen der Thysanopteren bekanntlich in der Regel sich nur wenig von ihrem urspriinglichen Brutplatz zu entfernen pflegen, sowie mit Riicksicht darauf, dass einige der im Lumen des Halmes angetroffenen Larven sehr jung waren, scheint es mir recht wahrscheinlich, dass die Eier an, bezw. in die inneren Wände des Halmes abgelegt worden waren. Durch diese Annahme wiirde auch die oben erwähnte Krankheitserscheinung des Bliitenstandes eine befriedigende Erklärung fmden. Das eierlegende Muttertier milsste sich näm- lich den Eingang in das Lumen des Halmes verschaffen und zu diesem Zweck die Wände des Halmes rundum durchnagen öder vielleicht durchsägen, was eben zum Entstehen der oben geschil- derten Form totaler Weissährigkeit fiihrte. Ob hierbei die Mundteile öder der Legebohrer des Weib- chens als Werkzeug dient, känn vorläufig nicht sicher entschie- den werden. Die Mundwerkzeuge der Thysanopteren scheinen vielleicht fiir einen diesartigen Angriff nicht besonders geeignet zu sein; die Möglichkeit ihrer Anwendung fiir den genannten Zweck känn wohl aber kaum fuglich geleugnet werden. Die von dem frontalen Kopfteil ziemlich stark winkelig abstehende Stellung des Mundkegels bei PJnjs. tenuicornis durfte sogar fur solch' eine Arbeit angemessener sein, als die bei mehreren anderen grasbewohnenden Arten — wie z. B. bei den eben zu- sammen mit Pli. tenuicornis angetroffenen Lim. denticornis und Apt. rufa — vorkommende, weniger stark abgesetzte, d. h. von der Stirn gleichmässiger abfallende Stellung des Mundkegels. Andererseits scheint aber auch gerade der läng und fein zugespitzte, vorn und hinten scharf und fein gezähnte Legebohrer 120 Mötet den 4 maj 1901. des Weibchens von Ph. tenuicornis fur ein Durchsägen der weichen Halmwände ausserordentlich geeignet zu sein. ') Wie es sich nun auch hiermit verhalten mag, diirften wir jedenfalls mit ziemlicher Sicherheit den Fhysopus tenmcornis als den Erzeuger dieser bemerkenswerten und inbezug auf ihre Entstehungsweise bisher ungenugend bekannten Form totaler VVeissährigkeit ansehen können. Ob diese Thysanopteren-Art auch an anderen Getreidearten so wie auf Wiesengräsern die- selbe Krankheitserscheinung hervorruft, dariiber känn ich mich gegenwärtig nicht mit Bestimmtheit äussern. 1) Vgl. die Abbildung des Legebohrers der sehr nahestehenden Art Ph. vulgatissima Hal. in UzePs Monographie, Taf. X. Fig. 170. Rhizoglyphus echinopus (Fum. et Rob.) Murray^), ein neuer Schädiger des Hafers. Von Enzio Reuter. Anfang August 1900 bemerkte ich auf zwei verschiedenen o Haferäckern auf dem Gute Lofsdal in Pargas (Abo-Schären) mehrere zwischen den iibrigen noch vollkommen griinen Hafer- pflanzen zerstreut dastehende, neben den Ackerrainen etwas reiehlicher vorkommende, etwa wie nach den Angriffen von den Larven der Hnltica ferruginea gänzlich verwelkte und abgestor- bene Haferstauden, die gerade an der Bodenoberfläche mehr öder weniger stark beschädigt waren. Diese beschädigten Stellen erwie- sen sich als fein benagt öder zerfetzt und bräunlich missfarbig. Auf denselben öder in ihrer unmittelbaren Nähe, zwischen den niedersten Blattscheiden, konnten schon bei geringer Vergrösse- rung einige kleine Acariden, dagegen keine Spuren irgend wel- cher Insektenart, wahrgenommen werden. Aus der später vorgenommenen mikroskopischen Unter- suchung der mitgebrachten Proben ergab sich, dass die beschä- digten Partieen der Haferhalme von zwei verschiedenen, der Familie der TyroglyphidcG angehörigen Acariden-Arten, ferner von einigen wenigen Gamasiden-Individuen, sowie in ziemlicher Anzahl von einer kleinen Nematoden-Art bewohnt waren. Bei der Beurteilung der Prage nach dem mutmasslichen Schädiger der Haferpflanzen diirften wir sofort von den nur 1) Vgl. unten S. 123, Note 8. 122 Mötet den 4 maj 1901. spärlich vorkommenden Gamasiden, die ja iibrigens als Tier- fresser bekannt sind, absehen können. Auch der mikroskopisch kleine Nematode konnte mit Rucksicht auf die Art der Beschä- digung nicht fiiglich als Erzeuger der betreffenden Krankheits- erscheinung verdächtig gemacht werden. Es bleiben also iibrig nur die beiden Tyroglyphiden-Arten, von denen die eine, Rhizoglyphus echinopus (Foum. et Rob.) Murr., in grosser Anzahl, sowie in verschiedenen Entwick- lungszuständen auftrat, während die andere, eine wahrscheinlich iinbeschriebene Tyroglyphus-Art, bedeutend spärlicher vorkam. Im Gegensatz zu den Arten der Gattung Tyroglyphus (in ihrer jetzigen Umfassung), welche wenigstens nach den bishe- rigen Angaben hauptsächlich an faulenden vegetabilischen Sub- stanzen, bezw. auf einigen längere Zeit hindurch aufbewahrten Nährstoffen (Mehl, Käse) leben i), ist Rhkoglyphus echinopus als ein wahrer Pflanzenschädiger bekannt, und zwar greift dieser Acaride, wie dies sein Gattungsname andeutet, die Wurzeln öder doch die unterirdischen, bezw. die gleich an der Bodenoberfläche befmdlichen Pflanzenteile an. Deshalb, sowie mit Rucksicht darauf, dass die genannte Tyroglyphus- Ari nicht in sämmt- lichen Proben zu finden war, durften wir mit ziemlicher Sicher- heit den Rhizoglyphus echinopus als den tatsächlichen Erzeuger der betreffenden Krankheitserscheinung des Hafers annehmen können. Rhizoglyphus echinopus sol! angeblich auf recht verschie- denen Pflanzen leben. Ob sämmtliche Angaben sich tatsächlich auf diese öder vielleicht auf irgend welche andere nahestehende Art beziehen, scheint mir aber keineswegs ausser Zweifel gestellt. Das fragliche Tier ist von mehreren Autoren unter ver- schiedenen Namen beschrieben und öfters abgebildet, von denen die folgenden hier erwähnt werden mogen: Tyroglyphus echino- ') Wenigstens eine Art, T. sicuhis F. et R., soll jedoch von (getrockne- ten) Insekten (Lytta vesicatoriaj leben. Mötet den A maj 1901. 123 pus Fumouze et Robin ^); EJmogliqyhiis Bohimi Clapevéde^) MichaeH, Berlese*); Tyroglyphus Megninii Haller^), Ber- lese"; Bhizoglyphus spinitarsus Canestrini''); Bliizoghjphus echinopus Murray^) Moniez^), Berlese i"). Von Canestrini und neuerdings von Berlese werden (ob mit Recht?) diese Na- men sämmtlich als synonym betrachtet; Berlese ^^) fiigt, aller- dings mit Reservation, als weitere Synonymen ausserdem noch Acarus hyacmthi BoisduvaP^) und Tyroglyphus Phylloxerce Riley ^^) hinzu. Die oft sehr knappen Beschreibungen scheinen för eine sichere Feststellung der Identität nicht immer geniigend zu sein. In einigen Fallen werden jedoch diese Beschreibungen durch ^) Fumouze et Robin, Observations sur une nouvelle espéce cVAca- riens du genre Tyroglyphus. Journ. TAnat. et Phys. V. 1868, S. 287, Taf. XX — XXI. — Mir nicht zugänglich. 2) Claperéde, E. Studien an Acariden. Z. wiss. Zool. XVIII. 1868, S. 495 ff., 505, 506. Taf. XXXV, XXXVIII, Fig. 7—11. ^) Michael, A. D. Notes on the Life-Histories of some of the little known Tyroglyphidce. Journ. R. micr. Soc. Ser. 2. Vol. V. 1885. S. 26. *) Berlese, A. Acari dannosi alle piante coltivate. Padova 1886. S. 8. ^) Haller, G. Zur Kenntnis der Tyroglyphen und Verwandten. Z. wiss. Zool. XXXIV. 1880. S. 273. Taf. X, Fig. 1 u. IX, Fig. 16. ^) Berlese, A. Acari, Myriopoda et Scorpiones hucusque in Italia reperta. Fasc. XIV. N:o 7. — Ac. dannosi etc. S. 7. '^) Canestrini, G. Prospetto dell' Acarofauna italiana. III. Padova 1888, S. 413. Taf. 25, Fig. 1; 33, Fig. 1. ^) Murray, A. Economic Entomology. Aptera. London 1877. S. 257. — Tyroglyphus echmojms Fum. et Rob. ist von Murray friiher als von Mo- niez in die Gattung Bhizoglyphiis gestellt worden, soll daher Bhizoglyphus echhwpus (Fum. et Rob.) Murray, nicht Moniez, wie es Berlese thut, be- zeichnet werden. öj Moniez, R. Notes sur quelques espéces de Tyroglyphides etc. Rev. biol. Nord France. T. VI. N:o 12, S. 454—457. 10) Berlese^ A. Ac, Myr., Scorp. etc. Cryptostigmata I. 1897. S. 109; Gli acari agrari. Riv. Pat. Veg. VII. 1898—99. S. 330. 11) Berlese, A. Gli ac. agr. S. 330-331. 12) Boisduval, J. A. Essai sur l'Entomologie horticole. Paris 1866. S. 86. 13) Riley, C. V. Sixth Annual Report of the State Entomologist. Missouri 1874. 124 Mötet den 4 maj 1901. Abbildungen des ganzen Tieres, wie auch durch Detailfiguren erläutert. Gerade in diesen zuletzt genannten Fallen stimmen aber die Figuren keineswegs immer mit einander iiberein. Man vergleiche z. B. das von Claperéde (1. c. Taf. XXXVIII, Fig. 11), Haller (1. c. Taf. IX, Fig. 16), Canestrini (1. c. Taf. 25, Fig. Ig und Taf. 33, Fig. 1 e) und Berlese (Acari dannosi, Taf. I, Fig. 16 = Gli ac. agr. Fig. 46, Abbild. 2; ferner Ac, Myr., Scorp. etc. Fasc. XIV. N:o 7, Fig. 6) abgebildete, systematisch vvichtige letzte Fussglied des ersten Extremitätenpaares, das von jedem Autor inbezug auf die Bedornung und Beborstung verschieden gezeich- net ist. Die von Claparéde abgebildete lanzenförmige Borste (Fig. Ila) wird von dem genannten Autor im Text (S. 506) ausdriicklich als spezifisches Kennzeichen seiner Art hervorge- hoben; solch'eine Borste wird aber von den iibrigen Autoren weder erwähnt, noch kommt sie auf ihren Figuren vor. Mit Biicksicht hierauf scheint mir die Möglichkeit nicht ausgeschlos- sen, dass es sich wenigstens in einigen Fallen um verschiedene, einander nahestehende Arten handeln könnte. Der von mir angetroffene Rhkoglyplms stimmt in allén wesentlichen Gharakteren und zwar speziell inbezug auf die Gestalt und Bedornung des genannten [•"'ussgliedes mit der von Berlese (Ac, Myr., Scorp. etc. Fasc. XIV, N:o 7, Fig. 6) i) gege- benen Abbildung recht gut iiberein und diirfte demnach mit der von diesem Autor beobachteten Art identisch sein. Ob aber diese Art den wahren TyroglypJms (RhkoglypJius) echinopiis von Fumouze und Bobin darstellt, känn ich, weil die betreffende Arbeit der letzteren Autoren mir nicht zugänglich ist, nicht sicher entscheiden, sondern muss ich mich vorläufig auf die Auto- rität Canestrini's und Berlese's verlassen; ich fiihre deshalb die von mir gefundene Art unter den Namen Rhiz. ecMnopus an. Wenden wir uns von diesem Excursus wieder der Frage nach den von Rhizoglyphus bewohnten Pflanzen zu. Nach An- 1) Die Art heisst liier Tyroglyplms Megninii Hall. — Auf einer an- deren Stelle in derselben Arbeit (Cryptostigmata I, S. 109) wird aber T. Megni- nii ausdriicklich als mit Rhizoglyphus echinopiis identisch bezeichnet. Mötet den 4 maj 1901. 125 gaben verschiedener Autoren soll der genannte Acaride auf abgestorbenen Baumwurzeln, auf Wurzeln der Rebe, in Kar- toffel- und Georginenknollen, in halb verfaulten Kohlstriinken, sowie in den Zwiebeln mehrerer Liliacéen und zwar namentlich in Hyacinthenzwiebeln, wie auch in denen von Eucharis-, Ama- ryllis- und Liliutn-Arien leben. Nach einigen Autoren soll sich das betreffende Tier nur von raodernden vegetabilischen Sub- stanzen öder doch von schon abgestorbenen Wurzeln ernähren. Andererseits ist aber von einigen Autoren, wie M i c ha el ^) und Woods^) zur Evidenz na.chgewiesen, dass Bhizoglyphits tatsäch- lich verschiedene gesunde Zwiebelarten angegriffen und sogar in sehr höhem Grade beschädigt hat, mithin unter Umständen als ein wahrer Pflanzenschädiger auftreten känn. Der friiher aus Frankreich, Italien, Schweiz, Deutschland und England, sowie aus den Vereinigten Staaten von Nord- amerika bekannte Bhkoglyphus echinopus (wenn es sich nun in allén Fallen wirklich um dieselbe Art handelt), diirfte bisher nicht auf Getreidearten angetroffen worden sein. Der jetzt auf dem Hafer gemachte Fund bietet also ein doppeltes Interesse dar, einmal, weil die genannte Art friiher nicht im nördlichen Europa bemerkt, dann, weil sie auf einer neuen Wirtpflanze beobachtetworden ist, an welcher sie noch dazu eine recht bemer- kenswerte und prägnante Krankheitserscheinung hervorzubrin- gen scheint. 1) 1. c. 2) Woods, A. F. The Bermuda Lily Disease; a preliminary report of investigation. Washington 1897. Årsmötet den 13 maj 1901. Ordföranden, professor J. A. Palmen uppläste följande årsberättelse: Ur de redogörelser, som tidigare lemnats angående Säll- skapets lefnadsöden och verksamhet, har framgått huru den naturalhistoriska forskningen i landet under tidernas lopp ut- vidgats dels genom uppkomsten af nya synpunkter inom dess eget område, dels genom mångsidig beröring med andra forsk- ningsgrenar. Utredningen af djur- och växtarternas begränsning och deras geografiska utbredning i landet har fördjupats genom studier angående deras sätt att uppträda på olika lokaler och i olika trakter. De härom gjorda iakttagelserna har man sökt bringa i sammanhang med de fysisk-geografiska förhållandena äfvensom med den utredning, som vunnits angående landets khmatiska olikheter och geologiska byggnad, och senast har man anknutit åtminstone växternas förekomstsätt till slutsatserna om landets geologiska utveckling, sålunda eftersträf vande grund- dragen af florans historia. Genom dessa anslutningar har vun- nits en allt mångsidigare belysning af vårt områdes organiska naturalster. Och hvarje steg framåt har i sin tur medfört allt mera skärpta fordringar på detaljutredningen af vår nuvarande flora och fauna. I bredd med dessa vetenskapliga fordringar beträffande studiet af landets organiska alster hafva emellertid vuxit upp önskningsmål ur helt andra synpunkter. Landets ekonomiska utveckling kräfver att dess nyttiga naturalster icke hänsynslöst tillgodogöras, utan tvärtom vårdas. Skogen, villebrådet och våra sjöars afkastning har ej blott tagits under lagens skydd, utan Årsmötet den 13 maj 1901. 127 man sträfvar därutöfver att förkofra deras produktionsförmåga, för att ernå möjligast stor ekonomisk nytta äfven under kom- mande tider. Jordbruket, som tidigare hvarje landtman bedref på fäderneärfdt sätt, har man sökt förbättra genom organise- randet af egna läroinstitutioner, likaså skogsbruket. Det är na- turvetenskaperna, som härvid lemna de vigtigaste stödjepunk- terna, och särskildt måste naturalhistorien i tillämpad form lemna maktpåliggande bidrag till stöd för ett rationelt landt- bruk. Utlandets erfarenhet, huru dyrbar den än må vara, kan nämligen i talrika fall ej vara tillfylles, enär förhållandena där- städes äro annorlunda. Den inhemska naturalhistoriens resul- tat, som vunnits enbart för vetenskapligt intresses skull, blir efter hand också af praktiskt ekonomiskt värde. Man har sålunda i viss mån återkommit till den tankerikt- ning, som karakteriserade den ekonomiska perioden under 1700- talet, nu likvisst med tillgång på ett betydligt större kapital af fackvetande på naturalhistoriens område. Rikare praktisk erfa- renhet har dessutom vunnits och blifvit spridd genom läro- inrättningar inom olika fack, närmast för den stora allmänhetens behof. Ett steg framåt i samma riktning har under senare tider tagits, hvilket bör medföra en högre lyftning i den tillämpade naturalhistorien, det steg nämligen, att vid landets högskola inrättats lärareplatser i syfte att genom vetenskaplig forskning och undervisning befordra landtbruket. 1 den mån det häri- genom åsyftade målet vinnes och naturalhistorien visar sig vara en praktiskt nyttig vetenskap, i samma mån torde man kunna hoppas, att dess nuvarande underordnade ställning i läroverken skall förändras, och att vetenskaplig forskning på naturhistoriens alla områden skall vinna allmänhetens och regeringens under- stöd. Ty mer än en gång har det visat sig, att en iakttagelse, som i dag tillvinner sig endast specialistens intresse, ett år se- nare kan vara grundvalen för genomgripande reformer på vik- tiga områden af praktisk verksamhet. Enhvar känner hvilken betydelse Pasteurs upptäckter haft för läkarevetenskapen, sjuk- vården och en mängd praktiska frågor, likaså huru i Frankrike 128 Årsmötet den 13 maj 1901. en fortsatt vinodling möjliggjorts genom den af vetenskapen an- visade möjligheten att bekämpa Phylloxeran, Och senast har i Italien fastställandet af malarians öfverförande genom en myggart föranledt välsignelsebringande anordningar för hämmandet af landsplågan därstädes äfvensom uti tropikerna. — Under det gångna året har Sällskapet förlorat flere ut- ländska ledamöter. Främst bland dem står den celebre botanisten Jakob Georg Agardh, som dog den 17 januari 1901. Född 1813 trädde han redan tidigt i sin berömde faders, C. A. Agardhs, fotspår, hvilken han efterträdde i Lund år 1859. Äfven sonen upptog till sitt specialområde algerna och har om dem utgifvit omfattande och högt uppskattade arbeten. Stort anseende har han därjämte förvärfvat sig bland de mera djuptänkte forskarene genom sitt verk Theoria systematis naturalis plantanim (1858), hvars innehåll utöfvat inflytande på forskare också i vårt land. Det kan här ej komma i fråga att i öfrigt beröra denna märk- lige mans verksamhet på många andra håll, utan må vi allenast erkänna honom såsom en af de mest vördade af våra heders- ledamöter. Tvenne andra framstående forskare och hedersledamöter i vårt samfund hafva under året aflidit, nämligen den ålder- stigne belgiske ornitologen och entomologen Edmond de Sélys- Longchamps, hvars förtjänster beträffande i scen sättandet af fenologiska iakttagelser särskildt böra ihågkommas, samt den bekante Dresdener lepidopterologen dr Otto Staudinger, som inflytelserikt verkat dels genom sina arbeten om fjärilarne dels genom talrika utsända exkurrenter, hvilkas samlingar, bestämda af honom och spridda öfverallt, hafva befordrat fackkunskap i vida kretsar. Äfven om vårt lands fjärilfauna har han in- lagt förtjänst genom att städse tillhandagå våra inhemska fack- män med nödiga upplysningar. En fjärde afliden utländsk ledamot är öfverbotanikern vid botaniska trädgården i S:t Petersburg, akademikern S. Kor- shinsky. Med honom har en af Rysslands mest bemärkte bota- nister, efter Maximowicz' bortgång måhända den främsta på det floristiska området, nedlagt vandringsstafven. Oafsedt diverse Årsmötet den 13 maj 1901. 129 mindre, deskriptiva och monografiska arbeten, sysselsatte han sig hufvudsakligen med östra Rysslands, de Transkaspiska om- rådenas och Amurlandets phytogeografi och floristik. I det kort före förf:s död utkomna omfattande verket Tentamen florce Ros- sice orientalis har han åt sig- rest en varaktig minnesvård. Denna med vetenskaplig kritik och under beaktande af moderna syn- punkter utförda bearbetning af ett synnerligen vidsträckt om- råde, saknar ej sin betydelse äfven för utredningen af Finlands flora. På Korshinskys initiativ och under hans ledning begynte år 1898 utkomma ett omfattande exsiccatverk Herbarium florce rossiccB, i hvilket bland annat intagits äfven några arter från finskt område. Bland inhemske män, som lemnat vår krets, stå främst tvenne ärevördige män, professorerna Carl Jacob Arrhenius, som afled den 6 januari 1901 och Johan Elias Strömborg, död den . 28 december 1900. Begge hafva tagit verksam del i vårt arbete på naturforskningens område, och begge hafva gjort sig särskildt förtjänta såsom befordrare af den naturhistoriska undervisningen. Professor Arrhenius vistades till det mesta i lan- o o dets sydvestra del, i Åbo-trakten och på Åland. Sällspordt utpräg- lad naturvän egnade han sitt intresse åt olika riktningar inom växt- verlden, däribland mossorna, därjämte åt fåglarne, snäckorna och på sin lefnads afton åt mineralierna. Han utgjorde ett på sin tid märkligt undantag bland samtida skollärare genom sin synnerliga förmåga att intressera ungdomen för exkursioner och iakttagel- ser i naturen. De af honom insamlade mossorna hafva kommit finska museet till godo, och de flesta uppgifterna om denna o växtgrupp uti Zettermans och Branders uppsats om Abo-traktens flora äro af honom. Professor Strömborg åter har om natur- förhållandena i Asikkala lemnat en handskrifven skildring, hvil- ken stått andra forskare till buds, samt har med understöd af Sällskapet deltagit i forskningar i Östra Nyland, hvilkas resul- tat blifvil offentliggjorda. Äfven han var en högt uppburen lä- rare, som förstod att vinna sina elevers intresse och vända dem åt naturstudier. Lektorn vid Evois Forstinstitut Johan Emil Furuhjelm 9 I 130 Årsmötet den 13 maj 1901. har jämväl skattat åt förgängelsen. Han deltog såsom yngre i vårt sällskaps verksamhet bland annat såsom vårdare af samlingarna och såsom deltagare, tillsammans med J. J. Chydenius, i en na- turhistorisk exkursion till Ladoga-trakten. Senare vände han sig åt forstmannabanan och vårdade uti Evois den uppväxande kårens naturalhistoriska studier. Af hans hand härröra de sta- tistiska uppgifterna om kulturväxterna uti Ignatii »Finlands Geografi» samt en karta öfver trädslags och kulturväxters ut- bredning i Finland. Anspråkslös som få var Furuhjelm en af de stilla i landena, ehuru han hade sina utpräglade åsigter i lifvets frågor. Sitt kall skötte han med stor samvetsgranhet från år 1861 ända till sitt den 19 april 1901 timade frånfälle. Ännu hafva tre andra inhemska ledamöter slutat sitt hf: Magister Erik Emmanuel Ingman, som verkade såsom kol- lega i matematik och naturkunnighet och dog den 24 december 1900, doktor Albert Lind, afliden den 21 november 1900, och professor Georg Asp som afsomnade den 25 april 1901; de båda senare hafva dock egnat sina krafter åt andra värf än naturalhistorien. Under året hafva blifvit invalda tretton nya medlemmar bland den studerande ungdomen. — Sedvanliga möten har Sällskapet hållit till ett antal af 8, och dessa hafva varit besökta af några och trettto medlemmar. Derunder hafva hållits ungefär 37 zoologiska och 28 botaniska and rågande, dels redogörelser för upptäckter, dels förevisningar af naturalier. De talrikaste meddelandena hafva hrr H. Lind- berg, Cajander, Sahlberg och Poppius gjort, men utom dem hafva ett stort antal medlemmar uppträdt vid mötena. Af sällskapets publikationer hafva följande under året ut- kommit: Ada XVI med afhandlingar af hrr Brenner (2), Hult, Lindroth och H. Lindberg; — Äcta XVIII, med afhandlingar af hrr Poppius, Lindroth, H. Lindberg, Bomansson och Levan- der (2); — Ada XIX med afhandlingar af hrr E. Reuter, Le- vander, Sahlberg (3) och FHnck. — Meddelanden, H. 26 (1899 — 1900) redigeradt af prof. Elfving, samt H. 24 (1897—98) redi- geradt af hrr Arrhenius och E. Reuter. Årsmötet den 13 maj 1901. 131 Publikationerna äro således ovanligt många. Men lika glädjande är det att äfven nya meddelanden inkommit talrikt, nämligen: Lindroth, Tre för faunan nya Eryophyider; Luther, Verzeichnis der Land- und Siisswassermollusken der Umgebung Revals; Luther, Bidrag till kännedomen om land- och sötvattengastro- podernas utbredning i Finland; Odenivall och Järvi, Verzeichnis einiger fiir Finland neuen öder daselbst wenig beobachteten Araneen; Luther, Uber Bliccopsis erythrophthalmoides Jck.; Levander, Anteckningar till Finlands spongilhd-fauna ; Levander, Uber die Artberechtigung von Aniircea Eichivaldi Lev.; Levander, Zur Kenntniss des Planktons und der Bodenfauna einiger seichten Brachwasser-buchten; Beuter, O. M., Till några finska Heteropterers synonymi; Beuter, O. M., Nya finska Hemiptera heteroptera; Levander, Ubersicht uber die in der Umgebung von Esbo-Löfö im Seewasser vorkommenden Thiere; Levander, Uber die pelagische Fauna und Flora des fmnischen Meerbusens; Borg, Selonteko kasvitieteellisestä tutkimusmatkasta Sällan pi- täjässä 1898; Lindroth, Mykologische Untersuchungen; Lindroth, Mykologische Mitteilungen; o Nordqvist, Ar 1900 verkställda undersökningar rörande några fiskars lek och förekomsten af deras ägg och yngel i Finska viken. Dr Hj. Hjelts Conspectus florse fennicse har under året så till vida skridit framåt, att i fortsättning 6 ark äro tryckta. Ehuru en stor del af manuskriptet är färdigt kommer hkväl tryckningen att för en tid afstanna och det afslutade att utdelas såsom en fascikel, enär författaren genom sjuklighet blifvit förhindrad att nu egna sig åt arbetet. Det är naturligt att publikationerna, som utkommit och som äro under pressen, skola i hög grad påverka sällskapets ekonomiska ställning. Tyvärr har sakläget blifvit ännu mera 132 Årsmötet den 13 maj 1901. betänkligt därför, att genom förbiseende uraktlåtits att hos landets styrelse utverka fortsatt årsanslag af statsmedel redan från året 1900. På därom gjord ansökan har emellertid styrelsen beslu- tit hemställa om anslag af 3.000 mk för nyss nämnda och för innevarande år, äfvensom ställt i utsigt 6.000 mk om året från och med 1902, Vid denna förhoppningsfullt emotsedda vänd- punkt skall sålunda den nuvarande krisen vara öfverstånden, och Sällskapet bör därför redan nu våga låta publikationsverk- samheten fortgå ostördt, så långt värdefulla manuskript inlemnas. De klena tillgångarna föreföUo nästan bekymmersamma i af- seende å exkursionerna för äfven denna sommar. Men hjälpen har varit så mycket närmare, ty Sällskapet har haft nöjet mot- taga tvenne gåfvor, 350 och 500 mark, den förra för forsknin- gar i trakten af Björneborg, sänd af »Björneborgare», den senare, sänd af en onämnd, för möjliggörandet af fortsatta forskningar i Kuolajärvi Lappmark. Då en summa tillagts ur Sällskapets egna me- del, komma följande exkursioner att under sommaren företagas: Häyrén, botaniska forskningar i Björneborgstrakten, Borg och Axelsson, d:o öster om Kuolajärvi, Luther, plankton-forskning i Lojo sjö (300 mk), Wecksell, botaniska studier i Pyhäjärvi och Pusula socknar (125 mk). Den botaniska forskningsresa, som med understöd af Uni- versitetet i går anträdts af magg. Cajander och Poppius, följer Sällskapet med lifligt intresse, ehuru den gäller trakter fjärran från hemlandet. Slutligen må ännu med tillfredsställelse antecknas, att Säll- skapet under året kunnat deltaga i Pariser utställningen och därstädes med framgång häfdat vårt lands anseende. Några frågor, som efter Bestyreisens förberedande behand- ling borde upptagas till afgörande på årsmötet, hafva icke före- kommit. Bestyreisens verksamhet har detta år inskränkt sig till löpande göromål. Sist må vi egna minnet åt den tacksamhetsyttring Säll- skapet visat sin vordne ledare, William Nyländer, genom att på hans graf i Paris resa en vård af finsk granit med inskrip- tion på romarspråket. Årsmötet den 13 maj 1901. 133 Intendenten för de zoologiska samlingarna d:r K. M. Le- vander afgaf följande årsberättelse: Däggdjursamlingen har förökats med en art. Fågelsamlingen har fått emottaga 17 fågelarter i 30 exx., bland hvilka 5 exx. af Nucifraga caryocatactes och 3 exx. Sitta europcea. För dessa föräringar är Sällskapet förbundet herrarne rektor O. Bergroth, W. Hackman, d:r G. W. Levander, posses- sionat Lindeberg, prof. J. A. Palmen, student R. Palmgren, ly- ceist A. Qvarnström, apotekare J. Sucksdorff, pedell F. Sjögren. Reptilie- och amfibiesamlingarna hafva tillvuxit med 2 ar- ter i 3 exemplar genom gåfvor af herr H, Forssell och artist J. Montell. Fisksamlingen har förökats med 20 exx., tillhörande 16 arter och en bastard, inlemnade af följande herrar: student L. T. Helle, d:r K. M. Levander, d:r L Levison, magister A. Lu- ther, d:r G. Schneider, magister Sylvin. Af magister A. Luther har förärats 10 par svalgben af cyprinoider, tillhörande 4 arter och en bastard. Mollusksamlingen har erhållit en väsentlig tillökning genom att magister A. Luther med densamma införlifvat en kollektion omfattande öfver 500 prof af land- och sötvattensmollusker. Smärre gåfvor hafva förärats af d:r E. Reuter (22 arter), d:r E. Nordenskiöld (1 art), d:r G. Grotenfelt (2 arter) och student H. Enwald (1 art). Krustacésamlingen har förökats med en kollektion parasi- tiska kopepoder, bestående af 12 arter i 77 prof, skänkt af student P. Gadd. Planktonsamlingen har tillvuxit med 62 prof från östra Finland, af studerandena J. E. Aro och A. J. Silfvenius. Masksamlingen har fått emottaga 2 arter af student P. Gadd och magister A. Luther. De entomologiska samlingarna hafva tillvuxit med 152 exx. Lepidoptera, hvilka förärats af magister H. Federley (145 exx.), professor J. A. Palmen och student G. Wahlström och bland hvilka är att anteckna 6 för faunan nya arter. Vidare hafva 4 säll- synta Coleoptera blifvit inlemnade af studenterne C. G. J. Sundberg 134 Årsmötet den 13 maj 1901. och E. Wahlström. Dessutom hafva från särskilda däggdjur tagna Pulicider i 4 prof inlemnats af preparator G. W. Forssell, hvarjämte larvsamlingen blifvit ihågkommen af stud. J. E. Aro med flera exemplar af larven till en sällsynt tipulid. Af utförda arbeten är att antecknas att d:r E. Reuter genomfört en granskning af alla på den entomologiska afdelnin- gen bevarade äldre och nyare kollekter af finska Tineider. En del af finska Coleopter-samlingen har blifvit begagnad af utländska specialister för affattande af monografier. Intendenten för de botaniska samlingarna, professor A. O. Kihlman, afgaf följande årsberättelse: Ehuru det finska flora-området redan länge och med skäl ansetts vara relativt noggrant undersökt, hafva vi dock vant oss vid att nära nog årligen se listan öfver dess kärlväxter ökas med någon, stundom till och med flere nya arter eller syste- matiskt vigtiga former. Man måste dock gå ganska långt till- baka i tiden för att i detta afseende finna något jämförligt med den tillökning, som under nu ifrågavarande redovisningsår in- registrerats. Det är hufvudsakligen innebyggare från det rysk- sibiriska flacklandet, hvaraf spridda utposter påträffats längs randen af Fenno-Skandia, främmande element, hvilka framstå såsom mer eller mindre tillfälliga inblandningar i den finska floran och hvilka ega sitt hufvudsakliga intresse såsom en yt- terligare demarkation af den på allmänna geologiska, topogra- fiska och växtgeografiska grunder bestämda ostgränsen af vårt område. Den af kandidat A. K. Cajander och magister I. J. Lind- roth år 1899 påbörjade undersökningen af Fenno-Skandias ostli- gaste gränsmarker har sålunda för finska flora-området uppdagat: Larix sibirica, Cornus sibirica, Delphinium elatum, Thalictrum minus, Salix phylicifolia X viminalis och möjligen äfven Asanim europceum. Till denna grupp torde äfven böra räknas Coniose- linum cenolopMoides, Ranunculus sibiricus och Polemonium liu- mile, hvilka af amanuensen, magister H. Lindberg urskiljts bland museets äldre samlingar. Af större intresse för finska exkur- Årsmötet den 13 maj 1901. 135 renter än dessa glesa och periferiska inblandningar från en främmande flora äro de jämväl af magister Lindberg urskiljda Sagittaria natans och den högst anmärkningsvärda, nybeskrifna Polygonum foliosiim, som hos oss ega en tämligen vidsträckt utbredning. Det samma torde måhända vara fallet med den af kand. Cajander likaledes nybeskrifna Euplwasia onegensis. Då slutligen ännu nämnas de båda hybriderna Elymus arenarius X Triticum repens (Cajander, Pomoria orientalis) och Nymphcea ccmdida X tetragona (A. J. Mela och O. Sundvik, norra och södra Savolaks), så hafva vi afslutat uppräknandet af nykomlingarna till vår kärlväxtflora. Äfven den inhemska mossfloran har ökats med ej mindre än 5 nya arter, alla bestämda af magister H. Lindberg, nämli- gen Catharinea Haussknechtii, Amblystegium capillifolium, A. brachycarpiivi n. sp. och Ä. Sendtneri alla från Isthmus kareli- cus samt Diplopliyllum gymnostomoides, tagen af stud. A. Palm- gren i Karelia ladogensis. Samlingarna utvisa i öfrigt för kärlväxterna en tillväxt af 1770 exemplar och för mossorna 218 exemplar, hvaribland ganska många anmärkningsvärda fynd. Härtill komma endast en 1 laf, 1 svamp, 5 stamsektioner m. m, samt 2 fotografier. De mest omfattande och tillika vigtigaste samlingarna hafva inlemnats af magistrarna V. Borg och A. Rantaniemi (kärlväxter från östra delarna af Kemi Lappmark samt från Karelia kere- tina och Kuusamo), kandidat A. K. Cajander och magister I. J. Lindroth (kärlväxter från ostligaste delarna af Fenno-Skandia och angränsande delar af Norra Ryssland) samt magister H. Lindberg (mossor från olika delar af landet). För öfriga, merendels mycket välkomna gåfvor stannar Sällskapet i förbindelse till följande personer: doktorerna V. F. Brotherus, E. Erikson, L. W. Fagerlund, Hj. Hjelt och V. Lau- rén, rektor H. Zilliacus, lektorerna J. Linden och A. J. Mela, kommerseråd A. G. Serlachius, häradshöfding G. Sucksdorff, folkskoleinspektör O. Lönnbohm, forstmästarne H. Aminoff, fri- herre Hj. O. Carpelan, A. G. Granit och N. J. Juselius, ma- gistrarne O. Collin, A. Luther och B. R. Poppius, kand. Walter 136 Årsmötet den 13 maj 1901. M. Axelson, studerandene J. E. Aro, K. Envald, C. W. Fontell K. H. Hällström, E. Häyrén, F. W. Klingstedt, J. Montell och Gerhard Renvall, folkskolelärare K. A. Sipola, eleverna A. L. Backman och U. Sahlberg samt undertecknad, intendent. Bibliotekaren, d:r E. Reuter, uppläste följande berättelse öfver bibliotekets tillväxt: Sällskapets bibliotek har under det senaste verksamhets- året, från den 13 maj 1900 till den 13 maj 1901, tillvuxit med 815 nummer, fördelade med hänsyn till innehållet på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet . . . 402. Botanik 87. Zoologi 141. Landt- och skogshushållning ... 15. Geografi 20. Geologi, mineralogi, paleontologi . . 48. Antropologi, etnografi 3 Fysik, kemi, farmaci, medicin . . 27. Matematik, astronomi, meteorologi . 20. Diverse skrifter af blandadt innehåll 52. De flesta pubHkationer hafva likasojn tillförene erhållits af de lärda samfund, institutioner och tidskriftsredaktioner, hvilka med Sällskapet underhålla regelbundet skriftutbyte. Dessa uppgå för närvarande till 266, af hvilka under det förgångna året till- kommit endast ett sällskap, nämligen Verein fiir Erdkunde i Leipzig. För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld främst till sin utländske hedersledamot. Prof. emeritus W. Lill- jeborg, som till dess bibliotek förärat sitt synnerligen värdefulla och omfattande arbete »Gladocera Suecia?», samt till d:r E. Bergroth, som öfverlämnat ett exemplar af L. Becker's stora arbete »Les Arachnides de Belgique», vidare till The John Crerar Library i Chicago, K. Nederlandsch Meteorologisch Insti- tuut och Finska Landtbruksstyrelsen, äfvensom till herrar H. Årsmötet den 13 maj 1901. 137 Gonwentz, Chr. Gobi, Sv. Murbeck, O. M. Reuter, H. B. Ward, Eug. Warming och P. Westberg. Skattmästaren, bankdirektör L. v. P fal er hade inlemnat följande Årsräkning' för år 1900. Dehet. Behållning från år 1899. Stående fonden. Hypoteksföreningens 4 72 7o obligationer af 1884 ^ 20,000: — Helsingfors stads 4 Ya 7o obl. af 1882 . . . . >> 5,000: — Helsingfors stads 4 72 7o obl. af 1892 . . . . » 3,000: — 28,000: — Senator J. Ph. Palmens fond. Helsingfors stads 4 72 7° obl. af 1882 .... 5%: 500: — Forssa Aktiebolags 5 7o obl. af 1894 . . . . >> 4,000: — Trävaruaktiebolaget Kemis 5 V2 7o obl. af 1893 . » 5,000: — A depositionsräkning i För- eningsbanken . . . . » 500: — 10,000: Sanmarkska fonden. Utlånadt till hr John Sahl- berg å 5 7o . . . .5%: 2,000: — D:o do » 2,000: — 4,000: — o Arskassan. Å löpande räkning i Föreningsbanken. . 1,632: 76 43,632: 76 138 Årsmötet den 13 maj 1901. Inkomster under året. Statsbidrag: för år 1899 3,000: — Anslag från universitetet: tryckningsbidrag 1,500: — Influtna räntor: å Hypoteksföreningens 4 V2 obligationer af 1884 6^ 900: — å Helsingfors stads 472 V» obl. af 1882 . å Helsingfors stads 4^2 % obl. af 1892 . å Forssa Aktiebolags 5 7o obl. af 1884. . å Trävaruaktiebolaget Kemis 5 Y2 7o obl. af 1893 .... å hr John Sahlbergs verser å 5 % • å bankdepositioner å löpande räkning Ledamotsafgifter: af Gerh. Renvall . » A. W. Kroger . » Ewald Odenwall » Karl Nyberg » Rolf Palmgren . » O. H. Wellenius » J. A. Wecksell » Brutus Lesche o » Ake Nordström » Hugo Bohnhof . » J. G. A. Briining » Seth Nordberg . » Pekka Jantunen » K. W. Natunen re ^mf 247: 50 135: 258: 33 275: 200: 25: 67: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 15: 33 2,108: 16 Årsmötet den 13 maj 1901. 139 15 15 15 af C. G. Björkenheim . %if » Fredr. Klingstedt . » » Rolf Krogerus ...» För försålda skrifter influtit Återbetalning af förskottet för flyttning af William Nylanders graf Till minnesvården öfver William Nyländer influtna bidrag ... 255: - 38: — 500: - 1.063: - 8,464: 16 ^ 52,096: 92 Kredit. Utgifter under året. 475: Arvoden: åt sekreteraren. » bibliotekarien . . . » vaktmästaren . . . Reseunderstöd: åt K. H. Enwald . . . » Rolf Palmgren . » K. W. Natunen . . Ränta å Sanmarkska fonden Tryckningskostnader 6,565 För flyttning af bibliotek och boklager . 40 Renskrifning m. m 57 Annonser 55 200 150 125 100: — 100: - 100: — 500 200 90 35 95 Behållning till år 1901. Stående fonden. Hypoteksfö reningens 4 V2 % obl. af 1884 %^ 20,000: — Helsingfors stads 4 72 % obl. af 1882 . . . . » 5,000: — Helsingfors stads 4 72 % obl. af 1892 . . . . » 3,000: — 28,000: — 7,694: 20 140 Årsmötet den 13 maj 1901. Senator J. Ph. Palmens fond. Helsingfors stads 4 72 7o obl.af 1882 . . . . %if. 500: — Forssa Aktiebolags 5 7o obl. af 1894 . . . . » 4,000: — Trävaruaktiebolaget Kemis ^ 5 V2 7o obl. af 1893 . » 5,000: - A depositionsräkning i För- eningsbanken . . . . » 500: — 10,000: — Sanmarkska fonden. Forssa Aktiebolags 5 7o obl. af 1894 %^ 2,000: — Utlånadt till hr John Sahl- berg » 2,000: — 4,000: — Insamlingen för William Nylanders minnesvård A löpande räkning i Föreningsbanken. 1,063: — o Arskassan. A löpande räkning i Föreningsbanken. . 1,339: 72 44^402: 72 5%? 52,096: 92 Revisorerna herrar Sselan och Brenner hade tillstyrkt full ansvarsfrihet för skattmästaren, och beviljade Sällskapet denna medels acklamation. Skreds till föreskrifvet val af funktionärer för det instun- dande arbetsåret, och återvaldes därvid till ordförande professor J. A. Palmen, till vice-ordförande professor F. Elfving, till sekreterare rektor A. Arrhenius samt till skattmästare bank- direktör L. v. P fal er. Till medlem i Bestyreisen återvaldes den i tur afgående medlemmen professor Th. Sselan. Årsmötet den 13 maj 1901. 141 Framlades 24 häftet af Sällskapets »Meddelanden» redige- radt af hrr E. Reuter och Arrhenius. Magister Alex. Gadolin öfverlemnade till Sällskapet en samling mollusker, utgörande ett tillägg till den af hans aflidne broder ryttmästare Axel Gadolin sammanbragta och tidigare till Sällskapet öfverstyrda kollektionen. Vidare framlade herr Gadolin och förärade å egna vägnar till Sällskapet en samling af 155 kärlväxter, däraf en del finska. Rektor M. Rrenner öfverlemnade till Sällskapet en om- fattande kollektion af Pilosella-iormer från Nyland, södra Tavast- land och Regio aboénsis, hvilken samling innehöll typ-exemplar af de i Sällskapets skrifter af föredragaren beskrifna nya for- merna. Magister H. Federley förevisade följande för faunan nya microlepidoptera: 1. Euzopliera terehrella Zck., af föredragaren funnen i Hel- singe den 21 juli 1898. Arten är utbredd i Tyskland, Galizien och nordvestra Ryssland. 2. Argyresthia cornella Fabr., af föredragaren anträffad den 17 juli 1898 i Helsinge. Utbredd i mellersta Europa och sydöstra Ryssland. 3. Oecophora procerella Schiff., af föredragaren funnen i Helsinge den 17 juh 1898. Arten har i Europa en ganska vid- sträkt utbredning och förekommer uti mellersta och nordvestra Ryssland, Tyskland, Galizien^ Ungern, Schweiz samt mellersta och norra Italien. Till publikation anmäldes: Beiträge zur Siisswasserfauna der Murman-Kiiste von K. M. Le vänder äfvensom Ueber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide von E. Bergroth. Om skriftbyte hade anhållan gjorts af Laboratoire de zoo- logie de la Faculté des sciences de Rennes, och uppdrogs åt bibliotekarien att taga frågan under ompröfning. 142 Årsmötet den 13 maj 1901, Till de botaniska samlingarna hade sedan senaste möte inlemnats följande gåfvor: En kärlväxt från Åland af d:r E. Erikson, 31 Hieracia i 75 exx, från Sav. bor. och Ostr. Kajan, af stud. J. E. Aro samt 13 Hieracia från Sortavala af stud. K. H. Hällström. Tre för Finland nya Hemiptera-Heteroptera af O. M. Reuter. 1. Nysius ericae Schill., Horv., skild från den hos oss all- männa N. tJiymi Wolff genom mer aflångt elliptisk kroppsform med sidorna i midten nästan parallela, hjässan med en blek opunkterad basalfläck, pronotum lindrigt konvext med den in- tryckta anteapikal-linien i hela dess längd parallel med fram- kanten och i midten icke afbruten samt ingen grop på ömse sidor om densamma. Talrika exemplar af denna i Medelhafsländerna och mel- lersta Europa ända upp till Magdeburg, i Turkestan och i Sibi- rien från Minussinsk och Verchnesujetuk ända till Irkutsk funna art hafva blifvit tagna i Finska och Ryska Lappmarkerna, näm- ligen bland Empetrum på Komsiovaara flygsandsfält vid Lutto flodens öfre lopp den 27 augusti 1899 af mag. R. Poppius, i Karesuanto den 5 augusti 1867 af prof. J. R. Sahlberg, på hafsstranden vid Kaschkarantsa den 20 juli 1887 af docenten K. M. Levander och vid Kola stad den 12 juli 1883 af doktor Envald. Alla exemplaren höra till varieteten obscuratus Horv., funnen i Turkestan och Sibirien. 2. Vid Societas' pro Fauna et Flora Fennica möte den 3 december 1899 framhöll jag att i vårt land förutom den där- städes nyligen af stud. Silfvenius upptäckta Aphelochirus nigrita Horv. torde förekomma äfven en annan art, A. Montandoni Horv., som redan blifvit tagen af den ryska entomologen Rirula vid norra stranden af finska viken, mellan S:t Petersburg och Sestro- 144 Tre för Finland nya Hemiptera-Heteroptera. wetsk. Stud, W. M. Axelson har numera till U. F. M. inlämnat en af honom redan för några år sedan i Kondiolaks funnen Aphelochirus, som vid närmare undersökning visat sig vara just i fråga varande A. Montandoni. Denna art var sålunda i själfva värket funnen i vårt land tidigare än A. nigrita. De de båda arterna åtskiljande karaktärerna anfördes redan vid ofvan nämnda sammanträde. 3. Vid undersökning af de i U. F. M. förvarade Micro- necta Kirk. {Sigara auct. nec Fabr.) fann jag ett exemplar från Sammatti, taget af professor J. R. Sahlberg, hvilket syntes mig afvika från de öfriga genom enfärgade, icke fläckiga elytra samt annan färg på hufvudet, som är mer ockragult, tecknadt med ett rostbrunt längsband, och hvilket har hjässans bakrand mellan ögonen smalare än hos M. minutissima. Jag har sändt exemplaret till doktor Horvath i Buda-Pest, hvilken som bäst är sysselsatt med en monografi öfver detta släkte. I bref af den 24 november 1900 har han meddelat att detta exemplar »ist sicher eine neue Art», som han kallat M. rugicollis och öfver hvilken han sändt följande diagnos: »Micronecta rugicollis Horv. n. sp.: Oblonga, superne fusca, glabra, subnitida, subtus cum antennis pedibusque palhda; ca- pite flavo-albido, antrorsum paullo producto, pronoto seqvilongo, sed vix angustiore, vertice Isevigato, medio qvam utrinque prope oculos distincte longiore, vitta mediana percurrente striolisque duabus longitudinalibus lateralibus ad oculos obsoletis auran- tiacis ornato, prope basin transversim levissime impresso; pro- noto parum convexo, longitudine sua mediana duplo et dimidio latiore, ubique dense et subtihssime, sed distincte ruguloso- punctulato, raargine antico antrorsum obtuse angulato-producto et tuberculo mediano instructo, marginibus lateralibus distinctis, subobliquis, margine postico leviter arcuato et obsoletissime flavo-limbato; scutello limboque lato scutellari clavi flavo-testa- ceis; hemelytris dense et obsoletissime punctulatis, picturis lineiformibus fusco-nigris obsoletis signatis, fossula subcostali brevi, pone metapleuras haud extensa, pallida, membrana he- Tre för Finland nya Hemiptera-Heteroptera. 145 melytri sinistri griseo-hyalina; abdomine basin versus supra subtusque nigricante. Long. 2 mm. Fennia: Sammalti (J. Sahlberg). Specimen unicum bene- vole communicavit clariss. O. M. Reuter. M. minutissimce L. valde affinis et similis, sed pronoto distincte ruguloso-punctato mox distinguendus.» (Horvath). I sammanhang härmed må anföras att de finska exempla- ren af M. minutissima L. tillhöra den såsom skild art af Douglas och Scott frän England beskrifna varieteten Poiveri. 10 Uber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide. Von E. Bergroth. Anfang November 1900 sandte mir mein Freund Herr W. Pousar in Forssa, ein eifriger Ornitholog und Oolog, zwei Stiicke einer Hippoboscide, die er auf einera kurz vorher von ihm geschossenen erwachsenen Männchen von Äsio accipitrinns Pall. (Strix brachyotus Först.) gefunden hatte. Die Thiere er- wiesen sich als zur Gattung Ornithomyia Latr. gehörend, aber von den beschriebenen europäischen Arten sehr verschieden. Da die genannte Eule iiber einen grossen Theil der alten und neuen Welt verbreitet ist, so war es nöthig auch die Litteratur iiber exotische Hippobosciden durchzusehen, aber in keiner der diesbeziiglichen Arbeiten von Wiedemann, Macquart, Schi- ner, Rondani, Bigot etc. fand sich eine auf unsere Art pas- sende Beschreibung. Ich stehe somit nicht an, die Art hier als neu zu charakterisiren. OrtiitJiomyia chloropus n. sp. Fusca, angulis anticis prothoracis et pectore pallide testa- ceis, capite subtus, maculis duabus basalibus elongato-triangula- ribus exceptis, dilute virescente, pedibus seruginosi.s, alis leviter umbratis, venis nigris, vena longitudinali quarta ante medium cellulse basalis posterioris anguste et vena transversa posteriore medio late albo-interruptis, vena longitudinali prima duplicata longius ante venam transversam anteriorem in costam exeunte, apice vense longitudinahs secunda3 ab apice primse ac tertise Uber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide. 147 seque longe distante, cellula basali posteriore anteriore paullo breviore et cellula anali duplo et dimidio longiore. Long. corp. 4—4.5 mm, alse 5 mm. Habitat in Asione accipitrino Pall. In paroecia Tammela (Fennia australi) duo specimina cepit V. Pousar. Braun, ziemlich glänzend, schwarz beborstet. Kopf kreis- rund, oben braun, die Basis und Orbitse heller und stärker glänzend, Ocellarfleck deutlich, die Ocellen selbst sehr flach und unscheinbar; an der Fiihlerbasis, an der Mitte der Orbita und etwas hinter dem hinteren Augenwinkel steht eme Borste; das halbmondförmige Plättchen ober den Fiihlern seicht einge- druckt, hinten etwas winklig; die Fiihler mässig breit, läng beborstet, klauenförmig gebogen, oben convex, unten concav, gelb, an der Basis und Spitze schwärzlich; Russel schwarz, das unpaarige Mittelorgan iiberragt nicht die Seitenklappen, diese am Ende beborstet; Kopf unten hellgriin, jederseits mit einem länglichen basalen dreieckigen braunen Flecke, der die Mitte des Kopfes iiberragt und da spitz ausläuft; vorne vor dem Mundrande stehen jederseits ein öder zwei längere Borsten; in der Mitte zwischen der Fiihlerbasis und dem Riissel ganz am Mundrande finden sich einige kiirzere Borsten, die so dicht stehen dass sie den Anschein eines tasterähnlichen Organes haben. Thorax oben mit einer feinen eingedruckten Längslinie, an den Seiten mit einigen langen Borsten, braun, die Vorder- ecken in ziemlich grosser Ausdehnung gelbhch aber mit einem braunen Flecke, die Seiten ebenfalls heller, der Riicken vor dem Schildchen ausgeschweift. Schildchen etwa doppelt so breit als läng, braun, fein quergestreift, an der Spitze beborstet. Die Brust ist hell gelblich, an den Seiten namentlich vor den Mittel- hiiften mit einigen schwachen Börstchen. Die Fliigel sind leicht gebräunt und iiberragen mit mehr als der Hälfte die Hinter- leibspitze, die Ådern der Vorderhälfte wie gewöhnlich dick und schwarz, die der Hinterhälfte heller und viel diinner, die Rand- ader nahe der Basis spärlich behaart, die erste Längsader ziemlich weit vor der vorderen Querader in die Randader ein- miindend, die Miindung der zweiten Längsader von der der ersten 148 tjber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide. und dritten Längsader gleich weit entfernt, die vierte Längsader vor der Mitte der hinteren Basalzelle mit einem schmalen weissen Ringe, daselbst winklig gebroclien und der Basis der dritten Längsader sehr genähert, die hintere Querader mindestens drei mal länger als die vordere, in der Mitte breit weiss, die hin- tere Basalzelle ein wenig ktirzer als die vordere und 2 V2 mal länger als die Analzelle. Die Beine sind spangriin, hier und da mit einem Stich ins Gelbliche, die Schenkel und Schienen comprimirt, die Vorderschenkel sind oben merklich erweitert und trägen auf der Vorderseite ihrer Apicalhälfte einige sehr länge Haare; im Ubrigen sind die Beine ziemlich spärlich und gleichmässig behaart; das Endglied der vorderen Tarsen ist beinahe so läng als die iibrigen Glieder vereinigt, das Endglied der Hintertarsen verhältnissmässig kiirzer; die Krallen sind schwarz, die basale Afterkralle jedoch wenigstens in ihrem Api- caltheil hell gelbröthlich, die Hauptkrallen trägen oben in der Basalhälfte ein Härchen. Der Hinterleib ist ein wenig kiirzer als der Mittelleib, etwas breiter als läng, braun, an den Seiten gerundet, wulstig, gelbgriinlich und beborstet, die Haare länger gegen die Hinterleibspitze, die fiir die Genitalien tief ausge- buchtet ist. Herr Pousar theilte mir mit, dass er auch auf einer an- deren Eule, Syrnium uralense Pall., eine Hippoboscide gefunden hatte. Da es der Fliege gelang zu entfliehen, ist es unsicher, ob sie derselben Art angehörte. Bei einer Vergleichung mit den iibrigen europäischen Ar- ten finden wir, abgesehen von der Färbung und kleineren Abweichungen, folgende Unterschiede. Von der auf verschiedenen Vögeln (auch auf Eulen) gefun- denen O. avicularia L. unterscheidet sich die neue Art dadurch, dass der Abstand zwischen der Miindung der ersten und zvvei- ten Längsader gleich läng ist wie der Abstand zwischen der Miindung der zweiten und dritten Längsader, während bei avi- cularia jener Abstand mindestens doppelt grösser ist als dieser. Von der ebenfalls auf verschiedenen Vogel-Arten lebenden tjber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide. 149 O. fringillina Curt. (tenella Schin.) weicht O. chloropiis ab durch die beträchtlich kiirzere erste Längsader. Von der auf einem nicht näher annotirten Vogel und auf Garrulus glandarius gefundenen O. metallica Schin. unterscheidet sich unsere Art sofort durch die viel längere hintere Basalzelle. Was die wie es scheint nicht wiedergefundene O. pteno- letis Loew betrifft, so ist die Beschreibung des Fliigelgeäders, wie schon Sch i ner bemerkt, so unklar, dass ein Vergleich schwer ist. Sie känn jedenfalls nicht mit chloropus identisch sein. Zum Vergleich mogen noch zwei ganz verschollene, von keinem neueren Antor erwähnte Arten hier angefiihrt werden. Die erste ist die 1763 beschriebene auf Corviis corax lebende Hippohosca corvi Scop., Ent. Carn. p. 377, die nach der Beschrei- bung eine Ornitliomyia ist. Diese Art ist viel grösser als O. chloropus und nur die Schenkel sind grun. Die zweite Art ist die von Scop o Ii in seiner Arbeit »Annus quintus historico- naturalis, Lipsiae 1772» beschriebene auf Strix huho lebende Hippohosca strigis. Diese Art scheint aber zur Gattung Olfersia Wied. zu gehören und weicht auch durch Grösse und Färbung von unserer Art bedeutend ab. Da diese Arbeit zu den grössten bibliographischen Seltenheiten gehört und ich dieselbe besitze, gebe ich hier seine Beschreibung wieder. H. strigis Scop., Ann. V. hist.-nat., p. 124. »Major H. equina; abdomine emarginato, cseruleo. Bis vidi in St?'ige hiibone. Bostrum pilis duobus divaricatis terminatum. Os se- tulis barbatum. Oculi castanei. Macula cervicalis fusca. Antennse rufse, pilosse. Corpus subtus abdomini concolor. Abdomen setis nigris pubescens. Alse excolores, lineas 3 V2 longaä. Pedes sordide lutei, villosuli. Ungues in sin- gulo pede quatuor nigri.» Die Hippobosciden sind bisher von den Sammlern sehr vernachlässigt und iiberhaupt nicht nachgesucht worden, son- dern meist nur zufällig aufgefunden. Ich zweifle nicht, dass sowohl H. corvi als strigis friiher öder später wiedergefunden 150 Uber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide. werden; auch werden sie nach Scopoli's allerdings kurzen Besehreibungen wiedererkannt werden können. Was nun die aussereuropäischen Arten betrifft, so ist ein Vergleich mit diesen ungleich schwieriger, denn theils sind die Besehreibungen namentlich der älteren Autoren besonders be- treffend das Fliigelgeäder sehr unvollständig, theils ist nur in seltenen Fallen das Wohnthier bekannt. Die einzige Art bei welcher eine Eule, Strix nebulösa, als Wirth angegeben wird, ist die nordamerikanische Ornitliomyia nebulösa Say, aber diese Art ist ganz änders gefärbt als die unsere. Unter den mangelhaft beschriebenen Arten der älteren Autoren (incl. Macquart) findet sich keine, die nicht durch das eine öder andere Merkmal von O. chloropus abweichend wäre. Jetzigen Anforderungen 'entsprechende Besehreibungen exotiseher Hippobosciden trifft man fast nur bei Schiner und Bigot.. Unter den Arten der neueren Autoren scheint die neuseelän- disehe O. variegata Big. diejenige zu sein mit welcher O. chlo- ropus im Fliigelgeäder am meisten ubereinstimmt, jedoeh können die Arten nicht identiseh sein. — Bei dieser Gelegenheit erlaube ich mir an unsere Jäger und Entomologen die Bitte zu richten bei von ihnen gelegent- lich gefälltén Vögeln nach Hippobosciden zu suchen und solche dem Universitäts-Museum öder mir einzusenden. Besondere Auf- merksamkeit ist in dieser Hinsicht den Raubvögeln zu widmen. Die Fliegen sitzen meist zwischen den Federn unter dem Steisse. Bulletin BibliograpMque Ouvrages regus par la Société du 13 mai 1900 au 13 mai 1901. Tous les livrés indiqués.sont des in 8: o, sauf indication contraire. 1. Publications des Sociétés correspoiidantes. Algérie. Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelies et Climato- logiques. Bulletin : Böne: Académie d'Hippone. Bulletin: 29. 1896—98, Comptes rendus: 1899. AUemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein fiir Schwaben und Neuburg (a. V.). Bericht: XXXIV. 1900. Bautzen: Naturwissenchaftliche Gesellschaft »Isis». Sitzungsberichte und Abhandlungen: Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsbericht: 1900. 4:o. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte : 1900. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: XLII. 1900. — Museum fur Naturkunde. Zoologische Sammlung, Mitteilungen: I, 4. 1900; II, 1. 1901. Bericht: 1899. 152 IJnzio Reuter. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande, Westfalens und des Regierungs-Bezirks Osnabriick. Verhandlungen : 56, 2. 1899; 57, 1. 1900. — Niederrheinische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte : 1899, 2; 1900, 1. Braunschweig: Verein fur Naturwissenchaft. Jahresbericht: 8. 1891—92 u. 1892—93. Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen : XVI, 3. 1900. Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 77. 1899. Partsch, Litteratur d. Ländes- u. Volkskunde d. Provinz Schle- sien. VIL 1898. — Verein fiir Schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fiir Entomologie, Neue Folge; XXV. 1900. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: XIV. 1896—99. Coimar: Société d'Historie Naturelie. Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Sér.: V. 1899—1900. Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: X, 1. 1899. Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft »Isis*. Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1899, 1 — 2. Erlangen: Physikahsch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 31. 1899. Frankfurt a. Wl.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: XXV, 1-2. 1900-01; XXVI. 2. 1900; XXVllI. 1900. 4:0. Bericht: 1900. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenchaftlicher Verein. HeHos: XVII. 1900. — M. KUttke. Societatum Litterse : XIII. 1899. Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XI, 2. 1900. 6era (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt, Ornithologische Monatsschrift : XXV, 6-12, 1900; XXVI, 1-5. 1901. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bulletin Bibliographique. 153 Bericht: Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen : Göttingen : K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten, Mathematisch-physikalische Klasse: 1900, 1—4. 4:o. Geschäftliche Mittheilungen: 1900, 1—2. 4:o. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht: VII. 1898-1900. — Naturwissenschaftlicher Verein fur Neu-Vorpommern und Riigen. Mittheilungen : Guben: Internationeller Entomologischer Verein. Entoniologische Zeitung : Giistrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen- burg. Archiv: 53. 1899; 54. 1900. Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Na- turforscher. Nova Acta: LXVIII. 1897; LXIX. 1898; LXXV. 1899; LXXVI. 1900. 4:0, Katalog der Bibliothek: II, 5. 1897. Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XVI, 1. 1900. 4:o. Verhandlungen, 3:e Folge: VII. 1899. — Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten. .lahrbuch: Verein fiir Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: X. 1896-98. Hanau : Wetterauische Gesellschaft fiir die Gesammte Naturkunde. Bericht: Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Jahresbericht: 44-47. 1893/94—1896/97; 48—49. 1897/98— 1898/99. Katalog d. system. Vogelsammlung d. Provinzial-Museum in Hannover. 1897. Katalog d. Vogelsammlung aus d. Provinz Hannover. 1897. Verzeichnis d. im Provinzial-Museum zu Hannover vorh. Säu- gethiere. 1897. Brändes, W. Flora d. Provinz Hannover. Verzeichnis d. in der Iö4 Enzio Reuter. Provinz Hannover vork. Gefässpflanzen nebst Angabe ihrer Ståndorten. Hannover u. Leipzig 1897. Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Neue Folge: Hl., Abt. Helgoland, 2. 1700; IV., Abt. Helgoland, 1.^900. 4:o. Karlsruhe: Naturwissenschaftlier Verein. Verhandlungen: XH, 1898; XIII, 1895—1900. Kassel : Verein fiir Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: XLV. 1899 — 1900. Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutsciien Meere (voy. Helgoland).] — Naturvvissenschaftlieher Verein fiir Schleswig-Holstein. Scbriften : Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Scbriften: XL. 1899. 4:o. Landshut: Botanischer Verein. Bericht: Leipzig: Verein fiir Erdkunde. Mitteilungen : 1899. Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorische Mu- seum. Mittheilungen: II, 14. 1900. Wlagdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht und Abbandlungen: 1898—1900. Wlarburg: Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Natur- wissenschaften. Sitzungsbericbte : 1898. Metz: Société d'Historie Naturelie. Bulletin : Mijnchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch- physikalische (ll:e) Classe. Abbandlungen: XX, 2—3. 1900; XXI, 1. 1900. 4:o. Orff, K. v. Ueber die Hiilfsmittel, Methoden und Resultate der internationalen Erdmessung. Festrede. Miincben 1899. 4:o. Ranke, J. Die akademische Kommission fiir Erforschung der Urgeschichte und die Organisation der urgeschichtlichen Forschung in Bayern durcb König Ludwig I. Festrede. Miincben 1900. 4:o. Zittel, K. A. v. Riickblick auf die Griindung und die Ent- Bulletin Bibliographique. 155 wickelung der K. bayerischen Akademie der Wissenschaften im 19. Jahrhundert. Rede. Miinchen. 1899. 4:o. Zitzungsberichte: 1899, 3; 1900, 1—3; 1991, 1. Inhaltsverzeichniss: Jahrg. 1886—1899, 1900. Almanach : Miinchen: Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: VII, 2. 1900. Wlilnster: Westfälischer Provinzial-Verein fur Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: XXVII. 1898—99. Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: XIII. 1899. Jahresbericht: Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht : Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht : Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht : Correspondenz-Blatt : Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 58. 1897; 59. 1898; 60. 1899; 61. 1900. Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliotliek. Théses: Stuttgart: Verein fiir Vaterländische Naturkunde in Wiirttenberg. Jahreshefte: 56. 1900. Wiesbaden: Nassauischer Verein fiir Naturkunde. Jahrbiicher: Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericht: Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: 5. 1900. Annual Report: 1900. Melbourne: National Gallery of Victoria. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: 1899, 4. (Nr. 96); 1900, 1—3 (Nrs 97—99). 156 Enzio Reuter. Sydney: The Australian Museum. Records: III, 7—8. 1900. Report: Autriche-Hongrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: XXIV. 1899. Brunn; Naturforschender Verein. Verhandlungen: XXXVII. 1898. Bericht der Meteorologischen Coi"nmission : XVII. 1897. Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akadémia (Ungarische Akade- mie der Naturwissenschaften). Mathematikai és természettudomånyi közlemények: XXVIl. 3. 1899. Ertekezések a természettudom. köreböl ; Értekezések a mathemat. tudomän. köreböl: Mathemat. és természettudom. ertesitö: XVI, 3—5. 1898; XVII, 1-2. 1899. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarii: XV. 1897. Almanach: 1899. Rapport: 1898. — Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National-Mu- seum). Természetrajzi Fiizetek: XXIII, 1—4. 1900. Aquila. Journal pour l'Ornithologie: — La Rédaction de »Rovartani Lapok», Rovartani Lapok: VII, 2—8. 1900; VIII, 1-3, 1901. Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : XXXIII. 1898; XXXIV. 1899. Rozpravy wydzial malem. przyrod, 2:e Ser.: XIV. 1899; XV. 1899; XVI. 1899; XVII. 1900. Bulletin international : 1900, 3 — 10. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittlieilungen : 1898; 1899. Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fiir Naturwissenschaften. Verhandlungen und Mittheilungen: XLIX. 1899. Iglö: öngarischer Karpathen-Verein. (Magyarorszägi Kärpätegye- siilet). .lahrbuch : Bulletin Bibliograpbique. 157 Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XXIII. 1896—97; XXV. 1899—1900. Kolozsvärt: (Klausenburg): Rédaction de »Magyar Növenytani Lapok». Evlolyam : — Erdélyi Muzeum-Egylet, Orvos Természettudomänyi. Szakosztälyäböl. (Siebenbiirgischer Museum-Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section). II. Természettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.). Értesitö (Sitzungsberichte) : XXIV, 2—3. 1899. III. Népszerä szak. Értesitö (Sitzungsberichte) : Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema- tisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen, VII Folge: Sitzungsberichte: 1900. Jahresbericht: 1900. Verzeichniss d. Mitglieder: — Deutscher Naturwissenschaftlich medicinischer Verein fiir Böhmen. Abhandlungen: II, 1—2. 1900. 4t:o. Lotos, Neue Folge: Trencsén, Ung.: Trencsén Wärmegyei Természettudomänyi Egy- let. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner Gomitates). Évkönyre (Jahresheft): Triest: Museo Givico di Storia Naturale. Atti: Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-naturwis- senschaftliche Glasse. Sitzungsberichte, Abth. I: Anzeiger: — K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen : — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft, Verhandlungen : L. 1900. — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen : Abhandlungen : 158 Enzio Reuter. Wien: Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kenntnisse. Schriften: XL. 1899—1900. 16:o. — D:r R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: L, 2—12. 1900; LI, 1. 1901. Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: XI, 1-6. 1900. Belgique. Bruxelles: Académie Royale des Sciences, der Lettres et des Beaux-Arts. Bulletin. 3:me Sér. : Annuaire: — Société Royale de Botanique. Bulletin: XXXVIII. 1899. Bruxelles: Société Entomologique de Belgique. Annales: XLIII. 1899. Table générale des Annales: Mémoires: VII. 1900. — Société Royale Malacologique de Belgique. Annales: XXXIII. 1898. Procés-Verbaux : Mémoires . Bulletin d. Séances: XXXIV, p. LXXXI-CXXVIII. 1899. — Société Royal Linnéenne. Bulletin: XXV, 7—9. 1900; XXVI, 1—3. 1900; XXVII, 3—5. 1901. Brésil. Rio di Janeiro: Museum Nacional. Archivos : Canada. Halifax, N. S.: Nova Scotian Institut of Science. Proceedings and Transactions : X (Sec. Ser. III), 1. 1898—99. Chili. Santiago: Société Scientifique du Chili. Actes : Bulletin Bibliographique. 159 Costa Rica. San José: Museo Nacional. Republica de Costa Rica. Anales : Ferraz, J- F. Infunne del segundo semestre de 1898 ä 1899. San José. 1899. 4:o. — Informe de 1899 k 1900. San José. 1900. 4:o. Danemarc. Kjöbenhavn: K. Danske Viclenskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires). 6:te Reek ke, naturvidenskab. og mathem Afdeln.: IX, 6. 1900. 4:o. Oversigt: 1900, 2—6; 1901, 1. Fortegnelse över det K. Danske Videnskabernes Selskabs For- lagsskrifter Januari 1901. Kjöbenhavn 1901. — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 1900. — Botanisk Förening. Botanisk Tidskrift: XXIII, 1—2. 1900. Meddelelser: Medlemsliste : — Entomologisk Förening. Espagne. Madrid: R. Academia de Giencias. Memorias : Revista: États-Unis. Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circulars: XX, 150—151. 1901. 4:o. Memoirs from the Biological Laboratory: IV, 4. 1900. 4:o. Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XXXV, 1, 3, 10-14, 18, 22—24, 26. 1899-1900; XXXVI, 1—15. 1900—1901. — Boston Society of Natural History. Memoirs: V, 6—7. 1900—1901. 4:o. Proceedings: XXIX, 9—14. 1900. Occasional Papers: IV. 1900. 160 Euzio Rcnter Bridgeport, Conn.: Bridgeport Scientific Soeiety. List of Birds: Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy. Memoirs : Bulletin: XXXV, 8. 1900; XXXVI, 1—6. 1900; XXXVII, 1-2. 1900; XXXVIII. 1900; XXXVIII, Ceol. Ser. Vol. V. n:o 2-8. 1901. Annual Report: 1899—1900. Chapell Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Soeiety. Journal: XVI, 2. 1899; XVII, 1. 1900. Chicago, III.: Academy of Sciences. Bulletin: III, 1. 1898. Bulletin of the Geological andt Natural History Survey: Annual Report: Cincinnati, Oliio: Soeiety of Natural History. .Journal: XIX, 6-7. 1900. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: VII. 1897-99. Lawrence, Kans.: University of Kansas. Quarlerly: Ser. A. Science and Mathematics: VIII, 4. 1899; IX, 1—2. 1900. Huntei-, S. J. Alfalfa, Grashoppers, Bees: their Relationship. Topeka, Kans. 1899. — The Honey-bee and its Food-plants, with special re- ference to alfalfa. Lincoln, Nebr.: Botanical Soeiety of America. — The University of Nebraska. The Zoological Labo- ratory. Studies: 33—38. 1900. Madison, Wisc: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Letters. Transactions: XII, 2. 1899. — Geological and Natural History Survey. Bulletin: III (Scientific Series n:o 2). 1898; V (Educational Series u;o 1) 1900; VI (Economic Series N:o 3) 1900. Meriden, Conn.: Scientific Association. Transactions : Proceedings: Annual Address: Minneapolis, Wlinn.: Geological and Natural History Survey of Minnesota. Bulletin Bibliograplii(|ue. 161 New-Brighton, N. Y.: Natural Science Associaton of Staten Island. Proceedings: VII, 15—19. 1900; Vill 1—4. 1900—1901. Special: New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions; X, 2. 1900. New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs: II, 1—2, 1899—1900. 4:o. Annals: XII, 2—3. 1899-1900; XIII, 1. 1900. Transactions: Index: XII. 1899—1900. Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings: 1899, 8; 1900, 1—2. — American Philosophical Society. Proceedings: XXXVIII, 160. 1899. Report : Subject Register: Supplement Register: Philadelphia, Pa.: Wagner Free Institut of Science. Transactions : — University of Pennsylvania. Gontriautions from the Botanical laboratory: Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings : Rochester, N. Y. : Academy of Science. Proceedings: III, 2. 1900. San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences. Memoirs : Proceedings, 3. Ser.: Botany : Zoology: Geology: Math.-Phys. : Occastonal Papers: — The Hopkins Seaside Laboratory of the Leland Stan- ford Jr. University. Contributions to Biology: Springfield, III: The State Entomologist of the Ilhnois. Report: S:t Louis, IVIo.: Academy of Science. Transactions: IX, 6, 8-9. 1899—1900; X, 1—8. 1900. 11 162 Enzio Bcuter. S:t Louis, Mo.: Missouri Botanical Garden. Annnal Report: XI. 1900. Topesa, Kans.: Kansas Academy of Science. Tiansactions : Trentoii, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly The Trenton Natural History Society). Journal : Tufts College, Mass.: Tufts College. studies: 6. 1900. Urbana, III: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: V, 11—12. 1900—1901. Artide : Bienniel Report: Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological Survey). Monographs: XXXII, 2. 1899; XXXIII. 1899; XXXIV. 1899; XXXVI. 1899; XXXVII. 1899; XXXVIII. 1899. 4:o. Bulletin: 150—162. 1898. Annual Report: XIX. 2, 3, 5 & Atlas. 1897—98; XX, 1, 6 & 6 cont. 1898—99. 4:o. Mineral Resources; — Department of Agriculture. Report: 1900. Yearbook: 1899. — Division of Ornithology and Mammology. Bulletin: — Division of Economic Ornithology and Mammology. Bulletin: — Division of Chemistry. Bulletin : — Division of Biological Survey. North American Fauna: 16—19. 1899—1900. Bulletin: 12—14. 1900. — Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: Report of The U. S. National Museum: Form the Smithsonian Report: Bulletin of the TJ. S. National Museum; — Anthropological Society. The American Anthropologist: Bulletin Bibligrapliif|ne. 163 Special Papers: Washington, D. C: Entomological Society. Proceedings : Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences de Finlande). Acta: Bidrag: Öfversigt: XLII. 1899—1900. Observations météorologiques: — Geografiska Föreningen. Vetenskapliga Meddelanden: Tidskrift: XII, 4-6. 1900; XIII, 1—3. 1901. — Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géo- graphie de Finlande). Fennia: Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécarie dr V. Vasenius). — Finska Forstföreningen, Meddelanden: XVII. 1900. Ströskrifter: France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France, Memoires : Bulletin: XIV, 313-322. 1899. Ångers: Société d'Études Scientifiques. Bulletin, Nouv. Sér.: XXIX. 1899. Béziers: Société d'Étnde des Sciences Naturelies. Bulletin : Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: LIV (6:e Sér. T. IV). 1899. Caen": Société Linnéenne de Normandie. Bulletin, 5:e Sér.: Ill, 1899. Cherbourg: Société National des Sciences Naturelles et Mathé- matiques. Memoires: XXXI (4-:me Sér. T. I). 1898-1900. La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelies. Annales: VI. 1899. 161 Enzio Reuter. Lyon: Société Linnéenne. Annales, N. Ser.: — Museum d'Histoire Naturelie. Archives : — Société Botanique de Lyon. Annales: XXIV. 1899. Bulletin : Marseille: Musée d'Histoire Naturelie. Annales, Zoologie: Bulletin, 2:e Sér.: 1, 2. 1898—99, Supplement. 1899. -i.-o. Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section de médecine, 2:e Sér.: Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér. : II, G— 7. 1899—1900. Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences Naturelles de Strasbourg). Bulletin, 2:e Sér.: XVI, 34 (32:e Ann.) 1899. Bulletin des séances, 3:e Sér.: I, 1 — 5 (l:re Ann.) 1900. Nantes: Société des Sciences Naturelies de TOuest de la France. Bulletin IX, 4 1899; X, 1—3. 1900. — Société Académique de Nantes. Annales, 7:e Sér.: X. 1899. Nimes: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXVII. 1899. Supplement: Paris: Société Botanique de France. Bulletin : — Société Entomologique de France. Annales: LXVIIl. 1899. Bulletin: 1899. — Société Zoologique de France. Mémoires: XII. 1899. Bulletin: XXIV. 1899. — Museum d'Historie Naturelle. — Société de Géographie. La Géographie: 1900, ö— 12; 1901, 1-4. — Rédaction de »la Feuille des jeunes naturalistes». Feuille, 3:e Sér.: XXX, 356-359. 1900; i-.e Sér. XXXI, 361— 367. 1900-1901. Reims: Société d'Étude des Science Naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: VIII, i. 1899; IX, 1—3. 1900. Bulletin Bibliographique. 165 Comptes rendus: Travaux : Procés verbaux : Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles. Bulletin, 4:e Sér.: XXXIV, 1-2. 1898. Toulouse: Société d'Histoire Naturelle. Bulletin: XXIX. 1895; XXX. 1896; XXXI. 1897; XXXII, 1-2. 1898—99. Société des Sciences Physiques et Naturelies. Bulletin : — Société Frangaise Botanique. Revue de Botanique: Grande-Bretagne et Irlande. Edinburgh: Royal Society. Transactions: XXXIX, 2—4. 1897—99. 4:0. Proceedings: XXII. 1897—99. — Botanical Society. Transactions : Proceedings: Transactions and Proceedings: XXI, 4. 1900. Annual Report: — La Rédaction de »The Annals of Scottisli Natural History». Annals: Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions, N. S.: London: Royal Society. Proceedinas: LXVI, 429—434. 1900; T.XVII, 4::55— 442. 1900— 1901; LXVIII, 443—444. 1901. Reports to the Malaria Committee. Sér, 1— V. London 1899—1901. — Linnean Society. Journal, Botany: XXXIV, 240—241. 1900; XXXV. 242. 1901. Journal, Zoology: XXVIII, 179—181. 1900—1901. List of the Society: 1900—1901. Proceedings: 1899—1900. — Royal Gardens, Kew. Bulletin : — Distant, W. L. The Zoologist: 4 Ser.: 166 Enzio Reutei: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northumber- land, Diirham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions : XIII, 3. 1900. Plymoiith: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: VI, 1—2. 1900. Italia. Bologna: R. Accademia delle Scienze. Memorie, Ser. 5: VII, 1—4. 1898—99. 4:0. Rendiconti, N. Ser.: II, 1—4. 1897—98; III 1—4. 1898-9!). Indici generali: Catania: Accademie Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 4: XII (Anno LXXVI). 1899. Bullettino mensile, Nuovo Ser.: 60. 1899; 62—63. 190U. Firenze: Societä Entomologica Italiana. Bulletino: XXXII, 1—4. 1900. Genova: Miiseo Civico dt Storia Naturale. Annali, Ser. 2:a: — Direzione del Giornale »Malpighia». Malpighia: XIII, 5—12. 1899—1900; XIV, 1-8. 1900. Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico di Stora Naturale. Atti: XXXIX, 1—4. 1900-1901. Memorie, Nuova Ser. : Modena: R. Accademia di Scienze Naturali. Memorie, Ser 3: I. 1898. 4:o. — Societä dei Naturalisti e Matematici. Atti, Ser. 4: II (Anno 33). 1900. Napoli: R. Accademia, delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: Rendiconto, Ser. 3: VI 3-12. 1900; VII, 1—3. 1901. — Societä Africana d'Italia. Bollettino : — Societä di Naturalisti. Bolletino, Ser. I: XIV. 1900. Padova: Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali. Atti, Ser. 2:a: Bulletino: Bulletin Bibliographique. 167 Padova: Redattore della »La Nuova Notarisia». L. N. Notarisia: XI, 2. 1900; XII, 1. 1901. Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano». Il Natur. Sicil., N. Ser.: — R. Orto Rotanico di Palermo. Bollettino: III, 1-4 1899. — R. Istituto Rotanico di Palermo. Pisa: Societå Toscana di Scienze Naturali. Memorie: XVII. 1900. Processi verbali: XII, p. 29—167. 1900—1901. Portici: Redazione delle »Rivista di Patologia vegetale». Rivista: VIII, 7—12. 1899—1900; IX, 1—5. 1900. Roma: R. Istituto Rotanico. Annuario: IX, 2. 1901; X, I. 1900. 4:o. — Riblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele. Bollettino: Indice : — Societå Romana per gli Studi Zoologici, Bollettino: VIII, 3-5. 1899; Ser. 2: I, 1—4 1900. Varese: Societå Crittogamologica Italiana. Memorie : Atti: Venezia: Redazione della »Notarisia.» Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: XIV, 13—14, 17—23. 1899 XV, 1-5. 1900. Sommario : Japon. Tokyo: College of Science, Imperial University. Journal: XII, 4 1900; XIII, 1—2. 1900. 4:o. Les Indes occidentales. Kingston.- The Institute of Jamaica. Journal: Annual Report: 168 Enzio Reuter. Les Indes orientales. Calcutta; Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: LXIX, 1. 1980. Journal P. II: LXVIII, 4. 1899; Title page a. Index. 1899; LXIX' 1. 1900. Journal, P. III: Proceedings: 1900, 2—8. Index: Annual Address: Luxembourg. Luxembourg: Société Botanique. Recueil des Mémoires et des Travaux: XIV. 1897—99. — »Fauna», Verein Luxemburger Naturfreunde (Société des Naturalistes Luxembourgeois). Mittheilungen (Comptes Rendus): 8. 1898; 9. 1899; 10. 1900. Norvége. Bergen: Bergens Museum. Aarbog: 1899, 2; 1900, 1—2. Aarsberetning: 1899; 1900. Särs, G. O. An account of tlie Crustacea of Norway. Ill, 5 — 10. 1900. 4:0. Christiania: Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlingar: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: XXXVII, 2— ;5. 1900. Stavanger: Stavanger Museum. Aarsberetning: 1899. Tromsö: Museum. Aarshefter: 21. 1898; 22. 1899. Aarsberetning: 1898. Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1899. linllelin niblio^raphir(ue. I6i) Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verliandelingen, AM. Natuiirkunde, Tweede Sectie: VI, 8—8. 1898—99. Verslagen and Mededeelingeii, Afd. Natuurk., 3:e Reeks. : Jaarboek: 1898. Verslag van de gewone Vergaderingen der Wis- en Naluur- kundige Afdeeling van 28 Mei 1898 tot 22 April 1S99. Deel VII. 1899. Proceedings of the Section af Sciences. I. 1899. Prodromus Florse Batavae: — Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen. Maandblad : Werken, Tweede Serie: Groningen: Naturkundig Genootschap. Verslag: 1899. Bijdragen tot de Kennis van de Provincie Groningen en om gelagen Streken: I, 3 — 4. 1901. Harlem: La Société Hollandaise des Sciences. Archives néerlandaises, Sér. 2: III, 5. 1900; IV. 1—2. 1900— 1901; V. 1900. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging, Tijdschrift, 2:de Sér.: VI, 3-4. 1899-1900; VII, 1. 1901. Gatalogus d. Bibliothek: Aanwinsten van de Bibliotheek 1 Jan.— 31 Dec. 1900. Nijmegen: Nederlandsche Botanische V^ereeniging. N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: II, 1. 1900. s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: XLIII, 1—4. 1900-1901. Utrecht: Société Proviocial des Arts et Sciences. Verslag: 1899; 1900. Aanteekeningen : 1899; 1900. Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Glasse de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: /'C^^ '^Z Journal: /<^>;CoOs7^iersäcke wurstförmig, auf wärts gebogen, dem Körper angeschmiegt, Eier in 4 bis 5 Rei- hen enthaltend. Vordere (innere) Maxillen deutlich dreigliedrig, Endglied an der Spitze schwach hakenförmig gekriimmt. Hin- tere Maxillen an der Basis stark gedrungen, sonst ganz gerade, kaum verjiingt. Haftorgan gross, rund, schwach becherförmig, durch einen langen, gleichmässig breiten Stiel mit den Maxillen ver bunden. Farbe gelblich grau. liinge 9 bis 10 mm. Spärlich an Coregonus-ATien, wo sie in einzelnen Exempla- ren an der Innenseite des Kiemendeckels vorkommt. — S. 98—100. Spongis. Herr K. M. Levander teilte einige Notizen zur Spongilli- den-fauna Finlands mit. In Finland wurden bisher die folgen- den Arten angetroften: Eiispongilla lanistris Autt. und var. lie- berkiUmi Noll., Spongilla fragilis Leidy, Ephydatia fluviatilis Autt. Ubersichl der wichtigereu Mitteilungen. 183 und E. millleri Lieberk. Die häufigsten Arten sind Eusp. la- custris und Ej^h. miilleri, von denen jene bis zur Kiiste des Eis- meeres (bei Port-WIadimir) angetroffen ist, während der nörd- lichste P'undort der letztere Art sieh im Nuottijärvi bei Kemi findet. Bemerkenswert ist, dass Eph. fiuviatilis gar nicht in Siisswasser, sondern nur im Braekwasser der siidlichen Kiiste Finlands vor- zukommen scheint. Betreffs der geographischen Verbreitung der resp. Arten siehe Näheres S. 56 — 60. Marines Plankton. Herr K. M. Levander berichtete iiber das Vorkommen von PleurohracMa pilens in den nördlichen Teilen der Ostsee, der Ålands- See und des siidl. Kvarken, (vgl. auch Medd. Soc. F. F. F. 25, 1898 — 99, S. 104, 138) sowie in dem Finnischen Meerbusen. Aus den vom Vortr. den 7 Nov. angestellten Dredgungen bei Gisslan in der Aland-See ergab sich, dass die genannte Ctenophoren-Art in unseren Meeren hauptsächlich in den unteren Wasserschichten und zwar vom Grunde bis zu einer oberen, zwischen 60 und 40 m von der Oberfläche gelegenen Grenzenzone hinauf sich aufzuhalten scheint, ein Verhältnis, welches mutmasslich dahin zu beurteilen sei, dass das betreffende pelagische Tier inbezug auf das spezifische Gewicht mit den oberflächlicheren, salzärme- ren ubereinstimmen diirfte. S. 42 — 43. Herr K. M. Levander sprach ferner Uber die Artberechtigung von Anursea eichwaldi. Siehe S. 51 — 55. Protozoa. Herr K. M. Levander gab eine Mitteilung iiber Zwei sel- tene Infusorien: 1. Metopus hacillatus Levand., welche vom Votr. fruher (Okt. 1892) in einem Teiche im Botanischen Garten, Helsing- fors, entdeckt und 1894 (Beitr. z. Kenntn. einiger Ciliaten, Acta Soc. F. F. F. IX, N:o 7. 1894) als neu beschrieben wurde, wurde am 3. August 1899 zahlreich in einer moosbewachsenen Pfiitze in Esbo Stor-Löfö angetroffen und erwies sich als eine »gute Art. — 18-1 l'bersicht der wichti<>ereii JVlitteilunfion. ö^ 2. Epalxis mirabilis Roux, 1899 von Jean Roux (Obser- vations sur quelques infusoires ciliés des environs de Geneve) beschrieben, wurde vom Vortr. schon 1891 in einer Wasserprobe aus der Umgegend von Heidelberg, sowie später bei Helsingfors und zusammen mit Metopus hacillatus in Stor-Löfö im Kirchspiel Esbo gefimden. S. 43 — 44. II. Botanik. Plantse vasculares. Verniischte Notizcn. Samenverbreitung bei Nuphar lideiim (A. Luther): S. 76. Ophioglossum. Herr O. Alcenius äussert Zw^eifel iiber die Auffassung der Ähre als eine Blattverzweigung. S. 113. Systematische Notizen. Alnus incana. Prof. Th. Sselan vermutet dass die als d glabra bezeichnete Grauerle keine besondere Varietät darstellt, sondern nur aus Wurzelschösslingen bestebt (S. 22). Dagegen polemisirt Herr Brenner, sich auf seine Beobachtungen in Nord- Finland stiitzend. (S 40). Epilohium alsinefolium und E. Hornemanni sind nach ei- ner vorläufigen Mitteilung von \^ Borg nicht geniigend von ein- ander verschieden. Entweder sind sie als eine Collectivart auf- zufassen öder in mehrere Microspecies zu theilen. S. 39. Montia fontana. Diese Art umfasst zwei Subspecies: mi- nor (Gmel.) mit dicker, warziger Samenschale und lamprosperma (Gmel.) mit diinnschaligen, glatten Samen. Die fmländischen Formen gehören ohne Ausnahme zu subsp. lamprosperma, die iiberhaupt eine mehr nördliche Ausbreitung hat. Auch in Skan- dinavien scheint diese die weitaus häufigere zu sein; Vortr. hatte Exemplare von M. minor nur aus Schonen gesehen. Von bei- den existiren rwidaris-Formen. M. lamprosperma var. horeo-rive- laris Lindb. iil. vvar an einigen Localitäten im mittleren Schwe- rijersiclit der WKlitigercn .\Jitteilungen. 185 den sowie in Finland auf dem Isthmus karelicus gefunden. (H. Lindberg. S. 18.) Polygonum foliosum Lindb. fil. n. sp. S. 3, Siehe auch unten »Neu ftir das Gebiet», Formen, Hybriden und Mon strositäten. Almis incana var. microphylla. Ostr. Kajan., Sotkamo (N. J. Juselius). Betitla vernicosa f. foliis et fructubus parvis. Ekenäs, Tvär- minne (E. Häyrén). Galeopsis versicolor f. purpurea. Karel. boreal., Juuka (Th. Saelan). Mulgedium sibiriciim fl. alb. Isthm. Karel., Muola (E. Rönneberg). Nymphcea candida var. erythrosepala Mela. Sav. bor., Lapinlahti. — var rosea Mela. Viborg. Nymphcea candida X tetragona. Sav. austr., Valkeala. Dieser schon von A. J. Mela in seiner Schul- Flora {N. candida X fennicd) erwähnte Bastard wird näher beschrieben und die intermediären Charaktere besonders hervorgehoben. (O. Sundvik). S. 16. Von demselben Bastarde wurden Exemplare aus der Umgebung von Kuopio vorgelegt (A. J. Mela). S. 35. N. tetragona (= fennica) i. major und f. pusilla sowie var. co- lorata Mela wurden vorgelegt (A. J. Mela). S. 22. Populus tremula var. sericea Kcjehne. Häufig zwischen Abo und Mynämäki (A. K. Gajander), ebenfalls in 01. bei Schok- schu (Gajander & Lindroth) gefunden ; var. villosa Lang mit bleibender Behaarung: St. Karkku (Hj. Hjelt) und Ta, Grenze zwischen den Kirchsp. Lammi und Tuulois (A. O. Kihlman). A. K. Gajander. S. 44. Fasciationen an Alnus und Picea wurden demonstrirt: A. W. Granit. S. 111. Verwachsung zwischen zwei Kiefern beiderseits der Grenze zwischen Russland und Finland in Kirohspiel Sodankylä wurde 186 Ubersichl der wichligcreii Mttteilungen. von Herr A. W. Granit erwähnt; nach Vortr. sind solche Ver- wachsungen iiberhaupt nicht selten. S. 111. Das seltene Vorkoninien eines noch wachsenden Baum- stumpfes von Larix beim Forstinstitut Evois wurde von Herr A. W. Granit erwäiint. S. 111. Phleum pratense. Von der obersten Blattachse eines norma- len Aeiirentragenden Halmes wuchs ein Seitenzweig heraus, der mit einer s. g. Weissähre endete. E. Reuter. S. 45. Verwildert öder eingeschleppt. Bupleurum protractum. Ostrob. austr., Alavus (Fraii Eriksson). Campanula rapuncidoides. Sav. bor., Nilsiä (A. J. Mela). Chenopodium vulvaria. Borgå (G. Sucksdorff). Epilohium hypericifolhim. Schon 1883 verwildert im Botanischen Garten (A. Arrhenius). S. 76. Lepidium draha. Helsingfors (comm, M. Brenner). Thlaspi alpestre. St. Michel (A. J. Mela). Berich tigungen. Antennaria carpatica = A. alpina. Siehe unten unter »Neu fur das Gebiet». Cirsium arvense X heterophylliim. VVas als dieser Bastard auf- gefasst worden ist, gehört zum Theil zu C. heterophyllum X palustre, zum Theil zu C. heterophyllum. (H. Lindberg). S. 72. Conioselinum tataricum = C. cenolophioides. Siehe unten unter »Neu fiir das Gebiet». Malaxis monophylla ist von Herrn Brenner durch einen Schreib fehler (Meddel. H. 25. S. 5) fiir Nyland, Ingå angegeben; soll M. paludosa sein. Keu fiir das Gebiet. Antennaria alpina (L.) R. Br. Die äussert seltene cT-PAanze liegt im H. M. F. als A. carpatica aus Saanavaara in Enon- tekis-Lappmark (A. J. Mela 1867). A. Carpatica ist also aus unserer Flora zu streichen. (H. Lindberg). S. 86. rbeisichl der wicliLigeren Mitteilungen. 187 Conioselinum cenolophioides Turcz. Nach H. Lindbergs Unter- suchung gehört clie ini H. M. F. als Selinum Gmelhii (= Conioselinum tataricum) bezeichnete Pflanze von Kouta in Karelia keretina (A. J. Mela, 1870) zu dieser östlichen Art, die iibrigens auch bei Kildin in Lappon. tulomensis ge- fiinden ist, S. 64. Cornus sibirica. Pomoria orient. (Cajander & Lindroth). S. 8. Delphinium elatmn. Pomoria orient. (Lindroth & Cajander). S. 8. Elymus X Triticum repens. Pomoria orientalis. S. 103. Euphrasia onegensis n. microsp, Verhält sich zu Eu. fennica, wie Eu. montana zu Eu. Bostkoiviana öder Eu. tenuis zu En. hrevipila; wächst häufig im Onega-Flussthale, östlich von Fennoskandia und ist auch an einigen Localitäten in Ost- Finland gefunden (A. K. Cajander). S. 101. Hieracium acrophyllum Dahlst. Nylandia, Ingå (M. Brenner). H. fuscovillosum M. Brenner. Nylandia, Kyrkslätt (M. Brenner). H. sabulosorum Dahlst. Nylandia, Kyrkslätt (M. Brenner.) Larix sibirica. Die sibirische Lärche ist von den Herrn Cajander und Lindroth an vielen Localitäten an der Ostgrenze von Fennoskandia gefunden. Näheres ist aus der Karte S. 32 zu sehen. Herr Cajander zeigt dass der Baum in diesen Gegenden seine klimatische (Irenze noch nich erreicht hat. S. 24-34. Petasites Icevigatus -)(• heterophyllus n. subsp. Auf den Ufern des Onega-Flusses fand Herr A. K. Cajander diese von ihm be- nannte, später näher zu beschreibende Unterart. Sie weicht von der Hauptart durch mehr zugespitzte und mehr drei- eckige Blätter ab, sowie durch augenfällige Heterophyllie; junge Blätter sind bald ganz kahl, bald dicht weissfilzig; ältere Blätten sind öfters kahl. Nerven, Spreite und Bracteen sind grön (nicht violett!). Die Bliithen der ^-Exemplare beinahe röhrig, bei der Hauptart zungenförmig. Vielleicht wäre diese Form mit Korshinskys Nardosmia frigida X Petasites spurius identisch. In der besuchten Gegend, wo die betreffendee Unterart häufig wuchs, kam aber vveder P. spurius noch P. Icevigatus vor, weshalb sie als eine sel b- 188 tJbersicht der wiclitigeren Mitteilungen. ständige systematische Form zu betrachten sei. (A. K. Ca- jander). S, 100. Polemonium Jiumile. Was in H. M. F. als P. pulcliellum be- zeichnet war gehört teils, nämlich die Exemplare aus Onega-Karelien, zu dieser Art, teils zu der arktischen Art P. humile; zu jener gehören die aus der Kola-Halbinsel stam- menden Exemplare. P. pulcliellum darf nur als eine Sub- species unter P. pulcliellum betrachtet werden (H. Lind- berg). S. 87. Bcmunculus auricomus L. -X- sihiricus Glehn. An verschiedenen S. 65 verzeichneten Localiteten in dem östlichen Theil der Kola-Halbinsel. (H. Lindberg). S. 65, mit Diagnosen. Sagittaria notans Pallas. Diese sibirische von 8. sagittifolia durch die gelben (nicht tief purpurfarbenen) Antheren sowie durch die viel kleineren (3X2.5 mm gegen ö.öX^^-ö mm) Friichte leicht zu unterscheidende Art ist in Nord-Schwe- den (S. 70) und Finland (S. 71) ziemlich verbreitet. Sie war bis jetzt als f. tenuior Wahlbg. bei uns und in Schwe- den bezeichnet. (H. Lindberg.) S. 66. Salix pJiylicifolia X viminalis. Karel. olonets. (A. K Cajander). Thälictrum minus. Pomoria orientalis (Cajander & Lindroth). S. 102. Östlich von Fennoskandia, im Onega-Flussthal waren die folgenden Arten von Herrn Cajander und Lindroth gefunden: Anemone silvestris Nasturtium silvestre Asarum europfBum Onobrychis arenaria Astragalus hypogloUis Orchis militaris Betula humilis Salix pyrolcefolia Eqvisetum arvense X fluviatile 8. stipularis S. 104. 8. viminalis ■ Oentiana cruciata Senecio paludosus Koeleria glauca Viola Mauritii S. 102. Lithospermum officinale Ubersicht der wichtigereii Mitteilungen. IS9 Beiiierkeiiswerte Fuudorte. Achillea jjtarmica. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Alopecurus pratensis. Lapp. kem. (K. A. Sipola). A. nigricans. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Asplenium viride. Karel. keret. (Borg & Rantaniemi). Athyrium crenatum. Lapp, kem. (Borg & Rantaniemi). Betula älpestris. Ostrob. Kajan., Sotkamo (M. J. Jnselius). Botrychium lunaria. Isthmiis karelicus (H. Lindberg). Camelina fcetida. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Carex atra. Lapp. kem. et Kuusamo (Borg & Rantaniemi). C. flava. Lapp. kem, et Kuusamo (Borg & Rantaniemi). Carex livida. Ab., Sammatti [V. Sahlberg). Chrysanthemum leucantliemum. L^app. kem. (Borg & Rantaniemi). Cirsinm arvense. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). C. palastre. Lapp. kem. (Borg <_<- Rantaniemi). Crepis paludosa.. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Cr. sihirica. Karel olonets. (F. Elfving 1876). Crytogramme erispa. Kuusamo (Borg & Rantaniemi). Diapensia lapponica. Karel. keret. (Borg & Rantaniemi). Dryas octopetala. Inari (A. W. Granit). Erysimum hieraciifolium. Tav. austr., Jaala (F. W. Klingstedt). Fragaria vesca. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Oeum rivale. Lapp, kem. (Borg & Rantaniemi). Knautia arvensis. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Lemna trisulca c. il. Nylandia, Bobäck (B. Poppius). Littorella lacustris. Nylandia, Kyrkslätt (B. Poppius). Melampyrum nemorosiim. Ostrob. med., Larsmo (C. W. Fontell), Melandrium album. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Midgedium sibiricum. Kuusamo et Karel, keret. (Borg ä Ranta- niemi). Myosotis palustris. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). M. silvaiica. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Nymphwa candida. Karel. keret. (Borg & Rantaniemi). N. tetragona. Karel. keret. (Borg & Rantaniemi). Oxytropis sordida. Lapp. kem, (Borg & Rantaniemi). Phleum prafense. Lapp. kem. (K. A. Sipola). 190 Ubersicht der vvichtigeren Mitteilungen. Potamogeton lucens. Karel. keret. (Borg & Rantaniemi). Potentilla norvegica var. ruthenica. Ostrob. austr. (H. Lindberg). Pteris aqvilina. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Ranuncidus hyperboreus. Kuusamo (Borg & Flantaniemi). Salix arhuscula. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). S. aurita X mijrtilloides. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Saxifraga ccespitosa. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Scirpus parvulus. Ostrob. med., Pedersö (C. W. Fontell). Scirpus paiiciflorus. Savon. austr., Taipalsaari (H. Zilliacus). Sonchus arvensis. Lapp kem. (Borg & Rantaniemi.) Sparganium glomeratum. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). 8p. simplex f. longissima. Lapp. kem. (Borg & Rantaniemi). Spircea filipendula. Nylandia (F. W. Klingstedt). ThalictnLm simplex. Kuusamo (Borg & Rantaniemi). Veronica saxatilis. Karel. keret. (Borg t^ Rantaniemi). Viola rupestris cum var. glaberrima. Lapp. kem. (Borg & Ran- taniemi). Musci* Nen fur das Gebiet. Amblgstegium brachycarpum (Lindb. til.) Lindb. fil. Diese neue Art aus Sakkola auf dem Isthmus karelicus wird kurz eharak- terisirt S. 37. A. capillifolium (Warnst.) Lindb. fil. Im Vuoksen-Fluss in Valk- järvi und in Räisälä von H. Lindberg gefunden. Auch in Sehweden vorkommend (Upsala, St. Sunnerstad: G. Hellsing). S. 37. A. Sendtneri. Isthm. karel. (H. Lindberg). Catharinea HaiissknecMii. Isthm. karel. (H. Lindberg). Diplopliyllum gynmostomopliilnm. Karel. ladog., Ruskeala (A. Palmgren). S. 38. Polytrichum decipiens Limpr. Die friiher (Meddel. 22 p. 74) vom Vortr. als P ohioense bezeichnete Form gehört hieher. P. ohiomse scheint eine rein amerikanische Art xu sein. Nähe- res iiber die Unterschiede der Arten im Botan. Centralblatt. (H. Lindberg). S. 35. Ubersicht der wirhtiLreren Mitteilunji;en. 191 Bemerkenswerte Fundorte. Bryum hergöense. Nylandia (V. F. Brotherus). Br. erythrocarpum. Ostrob. aiistr. (H. Lindberg). B7\ Kaurinianum. Nylandia (V. F. Brotherus). Br. versisporum. Beg. aboensis (H. Lindberg). Plagiothecium undulatmn. Nylandia (E. Häyrén). Pohlia proUgera. Ostrob. austr. (H. Lindberg). Sphagnum Dusénii. Inari (A, W. llranit). Syh. imlchriim. Karel. bor. (W. M. Axelson). S. 7. Stereodon imponens. Tav. austr. (O. Gollin). Tetraplodon Wormskjoldii. Ostrob. austr. (H. Lindberg). S. 7. Thyidiiim Philibertii. Beg. aboensis (H. Lindberg). Tortula Heimii. Nylandia (E. Häyrén). Fungii Dryodon coralloides. Satakunta, Parkano (Hj. O. Carpelan), neu fiir die Provinz. Register öfver de vetenskaplig-a meddelandena. Mötet (len 6 oktober 1{K)0. Sid. K. O. Elfving: Liparis monacha 2 G. Renvall : Bombycilla i Korpo » A. Leinberg: Änisotoma macropus från Ka » H. Lindberg: Polycjonum foliosum n. sp., med tafla .... 3 » Tre sällsynta mossor 7 H. Sahlberg: Tre sällsynta fjärilar 8 C. W. Fontell: Två fröväxter från Ostr. med » A. K. (iajander: Fröväxter från Pomoria orientalis och angrän- sande delar af Ryssland » B. Poppius: Två nya hymenoptera 9 E. Reuter: Tre sällsynta fjärilar » A. O. Kihiman: Alnus incana var. rnicrophjUa 10 M. Brenner, Th. Sselan, A. J. Mela och J. A. Palmen: notiser om nötkråkan » Mötet den 3 november 1900. A. Luther: Ueber Bliccopsis erythropMhalmoides Jäckel ... 12 » Två anmärkningsvärda snäckor 16 O. Sundvik: Nymphcea candida X tetragona » H. Lindberg: Om de i Finland förekommande iliow^m-formerna 18 A. J. Mela: Nymphce a-arter 22 » Grenlöst, fossilt horn » Th. Sielan : Alnus incana var. gläbra » Sid. G. Sucksdorff, O. Aloenius: Sitta europcea 23 A. K. Cajander: Siperialaisen lehtikausen [Larix sihirica Led.) länsirajasta 24 Mötet den 1 december 1900. E. Reiiter: ;>Annotationer i Ornithologien» 34 A. J. Mela: Sterilt pollen; Nymphcea 35 H. Lindberg: Anmärkningsvärda mossor » V, Borg: Epilobium alsinifolium och E. Hornernanni .... 39 J. Sahlberg: Tabell öfver coleopteras utbredning » M. Brenner: Rättelser » » Almis incana var glahra 40 A. O. Kihlman: Uppmaning att insamla grankottar .... » K. M. Levander: Om Pleurobrachia pilens 42 » Två sällsynta infusorier 43 A. K. Cajander; Populus tremuWn muunnoksista villosa Lang ja sericea Koehne 44 E. Reuter: Grenigt Phleum-sirk 45 B. Poppius: Två fanerogamer » J A. Palmen: Sitta europcea i Finland 46 R. Palmgren: Fuligula ferina och Sitta » J. E. Aro: Ueber Hadena Maillardi var. Kmisamoénsis ...» K. M. Levander: Ueber die Artberechtigung von Änurcea eichwaldi 51 » Anteckningar till Finlands Spongillid-fauna . . 56 Mötet den 2 februari 1901. Til. Saelan: Galeopsis versicolor f. purpurea 60 O. M. Reuter: Synonymiska notiser rörande några finska Hemi- ptera Heteroptera 61 » Ett anmärkningsvärdt rede för en Bombycidpuppa 62 » Tre nya hemiptera; stridulationsmekanismen hos hemiptera; Niptiis hololeucus 63 H. Lindberg: Conioselimim cenolophioides, Banunculus auricomus X sibiricus och Sagittaria natans 64 » Girsium arvense X heterophyllum ; Crepis sibirica 73 ■» Polyyonum foliosmn från Sverige » Sid. B. Poppius: Tre anmärkningsvärda insekter 73 » Oribata Lucasii Nic, ett hittills obeaktadt skadedjur 74 A. Arrhenius: Epilohium hypericifolimn 76 A. Luther: Ueber die Samenverbreitung bei NupJiar Inteum . . » Mötet den 2 mars 1901. O. Bergroth: Om förekomsten af dvärgmåsen (Larus minutus) i Munsala socken 82 J. Sahlberg: Tre anmärkningsvärda coleoptera 85 » Glytra aurita , ... 86 H. Lindberg: Antennaria carpatica och Polemonium humile . . » J. E. Furuhjelm : Ett vandringståg af Sciara-lsivver .... 88 J. A. Palmen: Sitta europma 89 » Ordnandet af ornithologiska notiser .... » M. Brenner: Bofinken i Helsingfors 91 Mötet den 3 april 1901. M. Brenner: Nya fyndorter för Etqnlosella-former i Finland . . 93 J. Sahlberg: Trädgårdsnunnan (Ocneria dispar) funnen i Finland 94 » Coleoptera i Polartrakterna 96 Pehr Gadd: Några förut obeskrifna, parasitiskt lefvande Copepoder 98 A. K. Gajander: Anmärkningsvärda växter från Pomoria orien- talis och Nord-Ryssland 100 A. Luther: Ueber eine Claiisilia aus Finland 104 B. Poppius: Ueber die Entwickelung von Phyllotreta armoracice Koch 106 A. W. Granit: Dendrologiska notiser 111 Mötet den 4 niaj 1901. O. Alcenius: Bladet hos OpMoglosmm 113 E. Reuter: Physopus tenuicornis Uzel als Erzeuger totaler Weis- ährigkeit bei Hafer 115 » BMsoglyphus echinopus (Fum. et Rob.) Murray ein neuer Schädiger des Hafers 121 Årsmötet deu 13 maj 1J)01. Sid. Ordförandens årsberättelse 126 Zoologie-intendentens årsberättelse • . 133 Botanices-intendentens årsberättelse 134 Bibliotekariens årsberättelse 136 Skattmästarens årsräkning för 1900 137 H. Federley: Tre nya mierolepidoptera 141 O. M. Reuter: Tre för Finland nya Hemiptera Heteroptera . . 143 E. Bergroth: Uber eine auf Eulen schmarotzende Hippoboscide 146 ^iitfh . 0/ JC yurtn/rf/tn Ab — Regio aboénais Le. Al — ■ Alandia Li. Ik. _-=: Isthmus karelicua likem Im 'jn: Lapponia Imandrae Lmur Ka 17= Eareiia auatralis Lp. Kb. — Karplia borealis lit Kk. = Karelia keretina liV. Kl. ^zz Karelia ladogensis N. Kp. m Earelia pomorica Oa Ks = Kuusamo Ob. Lapponia enontekiensis Ok. Lapponia inarensis Ol. Lappouia keniensis Om. Lapponia murmanica On. Lapponia ponojeosis Sa Lapponia tuloinensis Sb Lapponia Varaugae St. Nylandia Ta. Ostrobottnia australis Tb Ostrobuttnia boreah» = Ostrobottnia kajaneoBis = Karelia olonetscnsia = Ostrobottnia media = Karelia onegensis — Savonia australis -- Kavonia borealia = Satakunta = Tayastia australis = Tavastia borealis. MBL/WHOI LIBRARY li)H 1' in D