MEDDELANDEN AF /<^^^Jr5i^ SOCIETAS '. ^i,;T-J,,T,„.v-3y PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TJUGUNDEATTONDE HÄFTET 1901—1902. MED EN KARTA. MIT EINEE DEUTSCHEN UEBERSICHT. HELSINGFORS 1902. MEDDELANDEN AF S O C I E T A S PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TJUG UN DE ÅTTONDE HÄFTET 1901 — 1902. MED EN KARTA. MIT KINEK DEUTSCnEN UEBERSICHT. ^- HELSINGFORS 1902. HfXSJNGFORS 1902, AKTIEBOLAGET HANDELSTRYCKERIET. ^H >lléjJN/V£^ A. FÖRHANDLINGAR. >' ,> Societas pro Fauna et Flora Fennica 1901—1902. Ordförande : Professor J. A. Palmen. Vice - ordförande : Professor F. Elfving. Sekreterare : Rektor A. Arrhenius. Skattmästare: Bankdirektör L. v. Pfaler. Bibliotekarie: Doktor E. Reuter. Intendent för de zoologiska samlinqarna: ^^. ^ ... .^« Docent K. M. Levander. ./*5>^ -^JvV^N Intendeyit för de botaniska samli7igarna<^-:-.i'^^.^.y^\\\^^ Professor A. O. Kihlman. Bestyrelse: Herrar J. A. Palmen, F. Elfving, A. O. Kihlman, O. M. Reuter, Th. Sselan, J. P. Norrlin, J. Sahlberg. — Suppleanter: Herrar V. F. Brotherus, K. M. Levander. Mötet den 5 oktober 1901. Ordföranden öppnade mötet med några minnesord öfver Sällskapets nyligen aflidne fräjdade medlem Adolf Erik Nor- denskiöld och meddelade i samband därmed, att en krans från Sällskapet blifvit nedlagd på friherre Nordenskiölds bår. — De närvarande åhörde stående ordförandens anförande. Ordföranden meddelade, att från Naturhistori sche Ge- sellschaft in Niirnberg ankommit inbjudan till dess 100- årsfest den 26 — 27 oktober. I anledning häraf beslöts genom ordföranden öfversända hälsningstelegram till 100-åringen, Till inhemska medlemmar invaldes med acklamation stu- denterna Carl Gustaf Jarl Sundberg och Gustaf Ale- xander Wahlström (föreslagna af prof. John Sahlberg). Till publikation anmäldes följande uppsatser: 1. Guido Schneider, Ichthyologische Beiträge. II. 2. K. M. Le vänder, Mitteilungen iiber Anopheles clavi- ger Fabr. 3. C. A. Westerlund, Kritik och »Kritik». Reflexio- ner. — Smärre uppsatser N:o 2. 4. Alexander Luther, Genmäle, — Smärre uppsat- ser N:o 3. Fil. mag. Ernst Häyrén afgaf följande berättelse: En botanisk forskningsresa i Björneborgstrakten sommaren 1901. — Smärre uppsatser N:o 4. A Mötet den 5 oktober 1901. 5 1 anslutning härtill förevisade herr Häyrén en kartskiss öfver det beresta området äfvensom särskilda växtfynd, om hvilka han lämnade följande meddelande: Anmärkningsvärda växter från Björneborgstrakten. — Smärre uppsatser N:o 5. Rektor Axel Arrhenius demonstrerade exemplar af Carex aristata från Thnsby i Nyland, anträffade sistlidne september månad af studd. Fredr. Kling- stedt och Alvar Palmgren, lyceisten Artur Ramsayoch föredragaren i närheten af Träskända station på fuktig ängsmark, som synbarligen nyligen blifvit beröfvad sin Salix-v egeialion. Fyndet var af intresse, emedan artens hittills antagna väst- gräns i Finland genom detsamma blifvit framflyttad 3 — 400 km. Därefter afgåfvos särskilda meddelanden Om förekomsten i Finland af Scirpns parvnlns. Herr Arrhenius anförde: »På oktober mötet 1899 framlade assistent Ch. E. Boldt exemplar af Scirpus parvulus, insamlade några månader tidigare i Rorgå skärgård. Arten anmäldes då såsom en nykomling till Finlands Hora. (Meddelanden H. 26, p. 5, 100). Nästan sam- tidigt hade emellertid stud. Alvar Palmgren funnit Se. par- vulus i Jomala på Åland (1. c. p. 25), och ett år senare an- träffades densamma af fil. kand. C. W. Fontell i Jakobstads skärgård (Medd. H. 27, p. 8). Sålunda trenne geografiskt vidt aflägsna fyndorter. Redan denna omständighet framtvingade själfmant antagandet, att växten måhända hade en vidsträckt utbredning i vårt land. Talrika sistlidne sommar gjorda fynd ha till fullo bekräftat riktigheten däraf. Jag nämner här en- dast några af dessa fynd. o Pa Åland synes Se. parvulus vara allmän. Under en ex- kursion, som jag i början af juli jämte studd. Fr. Klingstedt och Alv. Palmgren samt några andra yngre botanister före- 6 Mötet den 5 oktober 1901. A tog till Slätskär i Lemlands skärgård, iakttogs Se. parvulus på stranden af en långgrund, skyddad hafsvik. Exemplaren voro ännu späda, men röjde sin art genom de brungröna, bågigt utböjda bladen, de hvita slidorna och de redan fullt tydliga, om ock ännu små hibernaklerna. Senare efterforskningar åda- galade, att arten uppträdde massvis på alla lämpliga lokaler i Lemland. Enligt hvad hrr Klingstedt och Palmgren benä- get meddelat mig, var detsamma fallet äfven i Jomala, Finström, Hammarland och på Ekerö. Under senare hälften af sommaren 1901 egnade jag sär- skild uppmärksamhet åt förekomsten af Se. parvulus i Pargas (Ab). På hvarje långgrund, lågländt strand, där underlaget utgjordes af lera eller lerblandad sand, såg jag densamma i kraftig utveckling och rik blomning; på några särskildt gyn- nade lokaler, såsom på strandbältet vid Pargas kyrka, växte arten i oerhörda mängder. 1 dess sällskap förekom förutom andra växter vanligen äfven Se. acicularis. Men medan denna med sina spensligare och längre, mörkgröna, uppåt riktade blad i följd af sin skottbildning bildade sammanhängande fläckar eller smärre mattor, stodo de långt talrikare Se. parvulus-inåi- viderna isolerade från hvarandra och spridda öfver en större yta. Äfven i grundvatten iakttog jag flerstädes vår växt i säll- skap med Zannichellia- och Rappia-arier; här syntes den dock i regeln vara steril. Huruvida Se. parvulus sistlidne sommar utvecklade fullt mogna frukter, är jag ej i tillfälle att med viss- het afgöra; säkert är, att arten omkring den 20 augusti hunnit åtminstone mycket nära detta stadium. Också i skärgården mellan Hangö och Åbo uppträder Se. parvulus. Sålunda har herr Artur Ramsay lämnat mig upp- gift om att arten är allmän i Bromarf. 1 omnejden kring Helsingfors är Se. parvulus likaledes allmän. Den uppträder, för att nu endast nämna några loka- ler, såväl vid Edesviken som vid Hummelviken och är t. ex. vid Fölisön mycket ymnig. Ännu i slutet af september var jag i tillfälle att se densamma, äfven här i sällskap med Se. aei- cularis. Hibernaklerna voro nu stora och svällande. På många A Mötet den 5 oktober 1901. 7 individer sutto ännu axen kvar, men några mogna frukter kunde jag ej upptäcka. Af här anförda data framgår otvetydigt, att Se. parrulus är en på vida sträckor af våra kuster allmänt förekommande art, som flerstädes uppträder såsom en värklig karaktersväxt. Densamma har på grund af sitt växtsätt, sitt oansenliga yttre och sin habituella likhet i sterilt tillstånd med åtskilliga smärre gräsartade växter hittills blifvit förbisedd. Att Se. parvnlus nu plötsligt uppdagats i vårt land i så stor mängd och på så vida områden, beror otvifvelaktigt på det låga vattenståndet och den höga temperaturen under sommaren. Växten drefs härigenom till blomning på barlagd strand och fäste sålunda med nödvän- dighet uppmärksamheten vid sig.» Under andragandet förevisades talrika exemplar af nämnda art. Prof Saelan meddelade, alt han förliden sommar anträf- fat Se. parvulus på Lappviksudden och vid Vik nära Helsing- fors. — Prof. Palmen upplyste, att densamma efter prof. Kihl- mans utsago förekom massvis vid Kaitans i Esbo skärgård. — Assistent Ch. Em. Böld t åter omnämnde, att han bland Znnni- ehellia-måi\\åei\ insamlade af Harald Lindberg sommaren 1895 på Ik (Björkö, Hummaljoki), funnit sådana af Se. parvu- lus inmängda. Rektor Brenner slutligen yttrade: »Till det som här angående Seirpus parvulus Roem. et Sch. yttrats, ber jag att få tillägga, att denna för två år sedan första gången i vårt land på Emsalö i Borgå socken anträffade växt här vid Helsingfors är till den grad allmän, att det från Fölisön i nordväst rundt omkring staden till Södernäs i nordost icke fin- nes någon långgrund, under vanligt vattenstånd af grundt vat- ten betäckt och mot hafsvågorna något så när skyddad sirand, där densamma ej i stora mängder skulle förekomma. På de talrika platser där den af mig insamlats, utgöres bottnen af fin sand eller småsten, betäekt af ett tunnt lager dy eller alger, 8 Mötet den 5 oktober 1901. A genom hvilket stundom endast ungefär hälften af de omkring tumslånga stänglarna uppsticka, i följd hvaraf denna botten på afstånd ser ut som om den vore utan all vegetation. Såsom närmasle grannar fmner man inåt land vanligen Scirpus uni- giumis eller Juncas Gerardi, utåt sjön åter Potamogeton fiiifor- mis och Zawiichellia polycarpa eller C^ara- arter, såsom Ch. tomentosa. Då stänglarne vanligen äro sterila och något utåt böjda, liknar växten mycket små sterila rotskott af något gräs och har sannolikt på den grund ända hittills förbisetts. Äfven i sterilt tillstånd igenkännes den dock lätt, utom på sina knopp- bärande underjordiska utlöpare, som stundom kunna saknas, genom sina hälft genomskinliga, vid basen hvita stänglar med tydliga längsstrimmor och tvärväggar. Med afseende å storle- ken förekommer den i två olika modifikationer: den vid Hel- singfors vanliga tumshöga eller därunder och en annan, dubbelt högre och däröfver samt gröfre f. major, hvilken anträffas dels ensam, dels fläckvis i närheten af och för öfrigt på fullkomligt enahanda botten och under samma yttre betingelser som den vanliga, från hvilken den då tydligt afsticker. Hvardera an- träffades såväl steril som axbärande, åtminstone denna sommar, som på grund af sitt låga vattenstånd synes hafva varit syn- nerligt gynnsam för axbildning och blomning. Till de hittills nämnda fyndorterna kunna ännu tilläggas Bromarf, nordväst om Hangö, samt Onas och Varlax i Borgå socken, där den äfven i sommar anträffats, på det förra stället af m.ig. E. Odenvall, på de senare af lyceisten P. Nyberg». Rektor Brenner förevisade särskilda TaraxacnDi-lovvaev och föredrog därvid: Några ord om Taraxacnm (Leontodon) Isevigatnm Willd. »I haft. 16 af Societas' pro Fauna et Flora Fennica Med- delanden, 1889, anförde jag, att den i södra Finland förekom- mande, dittills med namnet corniculatum (Kit.) betecknade Tcz- raxacum-iovmQxi^ med eller utan knöltand på holkfjällen, då det anförda namnet corniculatum öfver hufvud taget användfs för A Mötet den 5 oktober 1901. 9 knölbärande former af olika arter, rätteligen borde benämnas T. laevigatiim (Willd.), tillika bland annat uppställande en sär- skild, genom korta utstående ytterholkfjäll utmärkt varietet af T. offtcinale (Web.) under namn af var. patulum. 1 motsats härtill har Harald Lindberg uti sin detta år publicerade förteckning öfver Finlands ormbunkar och fröväx- ter, jämte det han för den förra formen användt namnet cor- niculatiim (Kit.), med namnet laevigatum Willd. betecknat en varietet af T. offkinale. 1 anledning häraf ber jag att få med några ord återkomma till frågan hvad med Willdenow's namn L. laevigaliis egent- ligen afses. Att härvid Willdenow's egen diagnos i främsta rummet bör beaktas är tydligt, och finna vi denna i tom. 111, pars 3 af Caroli a Linné Species plantarum edit. IV curante Willdenow, p. 1546, vara af följande lydelse: »Leontodon laevigatus. W. L. calyce exteriore erecto adpresso, squamis ovatis, scapo uni- floro, foliis runcinato-pinnatifidis dentatis glabris. W. — Folia radicalia profunde pinnatifido-runcinata glaberrima tenuia, laci- niis triangularibus dentatis. Scapi glabri ad.scendentes uniflori. Squamae calycis exterioris ovatae adpressae. Abunde diversus a praecedente (L. lividits): foliis lenuioribus profunde pinnati- fido-runcinatis, laciniis triangularibus. W.» Här säger alltså auktor själf uttryckligen, att ytterholk- fjällen äro äggrunda samt tilltryckt uppräta, äfvensom att bla- den äro tunna, glatta och djupt parflikade med tandade flikar, hvilket allt i hög grad tillkommer den af mig benämnda laevi- gatum, hvaremot den af H. Lindberg i likhet med Th. Fr. Mars son med detta namn, af mig åter såsom T. officinale var. patulum betecknade formen, har aflånga eller jämnbredt äggrunda, vanligen utstående ytterholkfjäll samt gröfre, håriga — nästan glatta, mindre starkt djupdelade blad. Dessutom framhålles det ytterligare, hvarigenom bladen skilja sig från de- samma hos T. palustre, hvarmed den med afseende å ytterholk- fjällen erbjuder stor likhet, en omständighet som, äfven den, talar för den af mig uttalade uppfattningen. 10 Mötet deu 5 oktober 1901. A Härtill kommer, att T. laevigatum enligt såväl Reichen- bach's Flora germanica excursoria, som hans Flora germanica exsiccata, är »parva species», d. v. s. småväxt, hvaremot var. patuhim, eller laevigatum Marss., ir en stor- och grofväxt offl- cinale, samt dessutom, att ytterholkfjällen hos laevigatum enligt Reichenbach's Fl. exs. i likhet med desamma hos min lae- vigatum äro i spetsen starkt afsmalnande, icke såsom hos min patulum, resp. laevigatum Marss., breda och trubbade. Vidare hänföres corniculatum Kit. af Reichenbach såsom en knöl- bärande form till laevigatum, hvarjämte den närstående gla.u- cescens anföres såsom till storleken stående emellan laevigatum och offlcinale, hvilket äfven utvisar, att enligt hans uppfattning laevigatum ej är storväxt såsom den senare och dess var. pa- tulum. Af allt detta synes framgå, att Willdenow's nd^mn lae- vigatum ej kan afse någon form af T. officinale med utstående trubbiga ytterholkfjäll, utan fastmer den småväxta Taraxacum med vanligen tilltryckta eller uppräta, äggrundt spetsiga ytter- holkfjäll, som hos oss gått uuder namnet corniculatum Kit. Att af denna själfständiga art äfven finnes en varietet, lämpligen benämnd reflexum, med smalare, utstående, nedåt bågböjda yt- terholkfjäll, snarlik T. glaucescens M. a R. och var. imci)iatuN/ af T. officinale, har i min ofvan nämnda uppsats redan fram- hållits. Äfven E. Fries använder i Herb. Norm. n^muei laeviga- tum för yngre exemplar af den s. k. corniculatum utan knöl- tand, hvarjämte L. M. Neuman's beskrifning i hans nyligen utkomna Sveriges Flora synes gifva vid handen, att den af ho- nom benämnda v. laevigatum (Willd.) Marss. afser en småväxt form med äggrunda och spetsiga, utstående eller tilltryckta yt- terholkfjäll, från hvilken v. corniculatum knappast torde kunna skiljas och v. ergthrospermum endast genom smalare ytterholk- fjäll och röda frukter, i likhet med glaucescens M. a B., hvar- emot endast den omständighet synes tala, att han såsom syno- nym fjällform anför den storväxta officinale-iormen boreale Hjelt. Alt äfven hans laevigatum ej kan vara identisk med A Mötet den 5 oktober 1901. 11 min var. patulum af offwinale framgår ej mindre af anförda morfologiska olikheter än hvad förekomstsättet vidkommer, i det nämligen var. patulum ganska allmänt förekommer på od- lade och ruderatplatser, ej sällan på fuktiga stränder. Att slutligen den af mig med namnet T. officinale var. IKihdmn betecknade formen ej tidigare anmärkts och beskrif- vits, torde få tillskrifvas endast dess stora likhet med T. offi- cinale f. germinum Koch. Saknaden af densamma hos Will- denow kan därföie lättare förklaras än om han, för den hän- delse Mars sons uppfattning vore den riktiga, hade utelämnat den s. k. cornicidatimi eller erythrospermum, hvilken icke med någon annan af hans arter än laevigatimi kan identifieras». Assistent Gh. Emil Böld t demonstrerade talrika exem- plar af de i Finland förekommande Zanmchellia- ar ierna samt lämnade därvid ett kort förelöpande meddelande Om förekomsten i Finland af Zannichellia major Boenn. Denna åtminstone för det politiska Finland nya art hade föredragaren förliden sommar anträffat i Borgå skärgård, vid Hafsudden på Emsalö. — Enligt Conspect. Fl. Fenn. vore Z. major 1864 af J. M. Norman funnen vid Elvenses i Ostfinn- marken, således inom det finska floragebitet. Skäl förelåge emellertid för antagandet att Norman's form icke är Z. ma- jor, utan Z. polycarpa, hälst exemplar, tagna på samma stånd- ort af Th. M. Fries, tillhöra just denna senare art. Nor- man's uppgift torde därföre tillsvidare böra betraktas som tvifvelaktig. — Herr Böld t hade för afsikt att i en framtida uppsats om Zannichellia-iormernsi söka utreda äfven denna fråffa. ^ö"^ Amanuens Harald Lindberg förevisade och föredrog: Finlands Galeopsis-former. — Smärre uppsatser N:o 6. 12 Mötet den 5 oktober 19U1. A Professor John Sahlberg föredrog: Phimodera hnmeralis Dalm. och Dolichopns Rnthei Löw. Två nykomling-ar till Finlands fauna — Smärre uppsatser N:o 7. Under föredraget demonstrerades i fråga varande insekter. Herr Sahlberg framlade vidare Tvänne anmärkningsvärda fanerogamer. 1. Carex livida. Denna inom Ab förut icke anträffade art hade föredragaren funnit på Hangöudd i ett kärr vid Täktom by, hvarest den växte rätt ymnigt. 2. Betula nona X vemicosa, af hvilken en c. 2 m hög buske iakttagits å Junninsuo kärr i Sammatti. Föredragaren anmärkte, att han hvarken på detta kärr eller i trakten därom- kring funnit B. nmia. — Hybriden var bestämd af amanuensen Harald Lindberg. Prof. Th. Saelan framlade en Potatisknöl af stor växtkraft. Potatisknölen, som uppgräfts å Lappviksudden, hade re- dan i jorden alstrat ett skott, som i sin tur utvecklat en an- nan potatisknöl. Föredragaren hade iakttagit talrika dylika bildningar och tillskref deras uppkomst de gynnsamma klima- tiska förhållandena under sommaren. Professor E. Sund vik omtalade Ett fall af dnblielparasltisni hos en Qärillarv. Den ifrågavarande, härvid förevisade långhåriga larven var betäckt af parasitstekelkokonger, ur hvilka ett stort antal stek- lar utkläckts. Enligt herr Sahlberg tillhörde dessa släktena Microcjoster och Pteromalus äfvensom en art af det vinglösa stekelsläktet Pexomachns, hvilken såsom dubbelparasit snyltat hos någondera af de förra. A Mötet den 5 oktober 1901. 13 Herr Sund vik meddelade en notis Om klöfversnärjaus (Cnscnta Trifolii) förekomst i Karislojo. Klöfversnärjan upptogs icke i Herb. Mus. fenn.; den be- traktades som en icke-fmsk växt och ansågs i vårt land kunna fortlefva endast något år å samma växtplats. Föredragaren hade emellertid i sju års tid iakttagit arten å Rauhala gårds ängsplan, där den växte ymnig och frodig på Trifolium, Gav panula, Rumex o. a. växter. 7- I anslutning härtill framhöll prof. Elf vin g, att frön af Cuscuta Trifolii, insända från Fagervik i Ingå af friherre Ed v. Hisinger, varit fullt mogna och grobara. Amanuens Harald Lindberg hade i Karelen sett klöf- versnärjan på ställen, där densamma bibehållit sig åtminstone under tolf år; på särskilda orter hade arten förekommit i så stor mängd, att den förkväft klöfvern. Fil. mag. Alexander Luther förevisade den för Fin- lands fauna nya nudibranchiaten Alderia modesta och föredrog därvid: tJbep das Vorkommen von Alderia modesta bei Helsingfors. — Smärre uppsatser N:o 8. I anslutning till prof. Sahlberg's å detta möte afgifna meddelande om Phimodera humeralis föredrog professor O. M. Reu ter: Phimodera fennica och dess lefnadssätt. — Smärre uppsatser N:o 9. Herr Reu ter lämnade vidare följande meddelande: En ny finsk art af hemiptersläktet Sehirns. — Smärre uppsatser N:o 10. 14 Mötet den 5 oktober 1901. A Doc. K. M. Levander demonstrerade ett exemplar af Cottns qnadricornis, infångadt i Wirmasvesi i Karttula (Sav. bor.) och insändt af d:r G. W. Levander. Af arten, som förekommer allmänt i hafvet och i Ladoga, var endast ett exemplar tidigare kändt från Saimavattnen (Pu- rovesi). Fil. mag. Harry Federley framlade Tvänne anmärkningsvärda Qärilar. 1. Orgyia gonostigma L. $. Denna för faunan nya art afviker från den i vårt land allmänna Org. antiqua genom sin betydligare storlek och sin gråsvarta färg. Exemplaret anträf- fades af föredragaren invid Malm station i maj 1901 såsom larv; fjäriln utkläcktes den 12 juni. — Enligt Aurivillius är Org. gonostigma allmän i Danmark, medan den redan i södra Sverige är sällsynt; dess nordligaste fyndort är belägen invid Stockholm. Tengström upptager i sin katalog arten från S:t Petersburg. I hela mellersta Europa ar densamma allmän. Äfven i Sibirien synes Org. gonostigma förekomma. 2. Zonosoma orbicularia Hb., af hvilken ett exemplar in- fångades vid Helsingfors den 8 juni 1901. - Fyndet var af intresse, emedan arten inom det finska faunaområdet hittills var känd endast från Karelen. I anslutning till det föregående meddelade slud. R. Kro- gerus, att Org. gonostigma förliden sommar anträffats i Karis- lojo af eleven Torsten Forsius. Fil. mag. E. O den v all förevisade exemplar af Carex pnlicaris från Hangö. Fyndet erbjöd intresse, emedan arten icke tidigare blifvit anträffad i fasta Finland. A Mötet den 5 oktober 1901. 15 Till de zoologiska samlingarna hade sedan årsmö- tet d. 13 maj följande gåfvor öfverlämnats: 1 ex. Myoxus quercinus, skjutet i Rautakangas by vid Sordavala d. 28. VIII. 1901 och föräradt af stud. V. Sii- toin; 1 ex. Nucifraga caryocatactes från Tammerfors d. 3. IX. 1900 af stud. V. Stählberg; 2 exx. Falco cesalon, ungfåglar, från Hangö d. 23. VII. 1901 af preparator G. W. Forssell; 1 ex. Buteo vulgaris från Urdiala d. 22. VI. 1901 af pre- parator G. W. Forssell; 1 ex. Ardea stellaris, d, skjutet vid Pikkala i Sjundeå och d. 1. V. 1901 föräradt af godsägaren T. Lindeberg; 1 ex. Lestris pomarina, d. 26. VII. 1901 öfversändt från Salahmi bruk i lisalmi af disponent Elmgren; 1 stort ex. ruda, Carassius vulgaris, 32 cm 1., fångadt i Godby träsk i Finström, Åland, af provincialläkaren, d:r L. W. Fagerlund; 2 exx. Belone vulgaris, insända i juni d. å. från Lovisa- trakten. Det ena ex., 72 cm 1., var föräradt af redaktör O. Reuter, det andra, 75 cm 1., infångadt vid Bästö i Sarvlaks skärgård, var öfverlämnadt af lektor I ve rus; 1 ex. Clupea alosa var. fmta, från Lovisa skärgård af lektor I ve rus; 1 ex. Cottus quadricor7iis från Virmavesi i Karttula d. 19. VII. 1901 af kommunalläkaren G. W. Le van der; Pupa edentula från Åggelby i Helsinge af fil. mag. J. I. Lindroth; 3 arter fjärilar af stud. Åke Nordström; 3 arter fjärilar af apotekare J. Sucksdorff; 31 planktonprof från Nyslotts-trakten af stud. K. Enwald. Till de botaniska samlingarna hade sedan årsmötet d. 31 maj följande gåfvor förärats: lö Mötet den 5 oktober 1901. A 197 former och 33 hybrider af Hieracium jnloselln, de flesta i talrika exx., från Lojo-trakten, Nyl. och Ta., häribiand originalexx. till Pilosellcp, beskrifna i »Nyländska Piloselloider», »Nyländska Hieracia» och »Sydfinska Pilosellse», af rektor M. B r e n n e r ; 53 kärlväxter från södra och mell. Finland, af godsägaren, jur. kand. A. W. Gadolin; 155 kärlväxter, af dem 47 från södra och mell. Finland, de öfriga från Norge, Gottland och södra Ryssland, af dens.; 1 prof grankottar från Malm af fil. mag. Harald Lind- berg; 1 svamppreparat af direktor Z. Schalin; 1 fascierad gren af klibbal från Sibbo af d:r W. Laurén; Rubus suberectus, c. fl. et c. fr., från Nykyrka af herr O. A. Gröndahl; 13 kärlväxter från Sa och 2 från Dovre af reklor E. J. Buddén; Carex arenaria från Högland af stud . Signe Lagerstam; Kärl växter från Kar. Lad., bland dessa Rumex domesticm X obtusifolius ny för provinsen, af provisor K. H. Hällström; 3 kärlväxter från Om, däribl. Pteris och Sparganium ra- mosum nya för provinsen, samt 3 kärlväxter från Bromarf (Ab), däribland Carex pnlica- ris och Scirpus parvulus, af fil. mag. E. O den vall; 20 kärlväxter från Ab, Ta och Kl, däribland några för resp. provinser nya, af forstmästare Ed v. af Hällström; 1 ex. Oaleopsis versicolor f. albiflora fr. Ta af stud. F. W. Klingstedt. På därom gjord anhållan beslöt Sällskapet träda i skrift- utbyte med följande sällskap och institutioner: Norges Fiskeribestyrelse, Kristiania. The Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Science. Brooklyn, New-York. La Universidad de La Platå, Facultad de Ciencias Fisico-Matematicas. La Platå (Rep. Argent.). A Mötet den 2 november 1901. 17 Dela w are College Agricultural Experiment Sta- tion, Entoraological Department. Newark, Delaware. Free Museum of Science and Art, Department of Archeology. University of Pensylvania, Philadelphia. Mötet den 2 november 1901. Till inhemsk medlem invaldes med acklamation student Albin Backman (föreslagen af rektor Arrhenius). Beslöts afsända välönskningstelegram till »Société na tio- nale des sciences naturellesetmathématiquesde Cherbourg», som den 30 december d. å. firar sitt 50-års jubileum. Till publikation anmäldes följande uppsatser, hvilkas innehåll af resp. författare korteligen refererades: 1. Erik Nordenskiöld, Zur Kenntnis der Oribatiden- Fauna Finlands. 2. K. M. Levander, Eine neue farblose Peridiniinu- Art. — Smärre uppsatser N:o 11. 3. Rolf Palmgren, Anteckningar, gjorda under en or- nitologisk resa till Lunkulansaari och Mantsinsaari i Salmis socken. — Smärre uppsatser N:o 12. Amanuens Harald Lindberg förevisade Trenne anmärkningsvärda växter från Jorois (Sav. bor.). 1. Sagittaria vätans. — Framläggande ett synnerligen in- struktivt herbariematerial, redogjorde föredragaren för denna arts formkrets. Djupvattenformer hafva smala hela blad, me- dan lågvatten- och terrestra former äga tvänne basflikar, hvilka vanligen äro trubbiga, undantagsvis tillspetsade såsom hos S. sagittifolia. 2. Polygornim foliosum. — Jorois-fyndet erbjöd intresse, emedan artens hittills antagna ostgräns, belägen invid Borgå, genom detsamma icke obetydligt framsköts. 2 18 Mötet den 2 november 1901, A 3. Carex (ijperoides, funnen på samma strand som de båda föregående. Denna sällsynta art var inom det finska flora- området tillförne känd endast från Karelen, hvadan dess väst- gräns genom detta fynd betydligt förskjutits. I anslutning till detta meddelande omnämnde rektor Arrhe- nius, att lyceist Hans Buch funnit några exemplar af Ca- rex cyperoides på stranden af Dysterniemi sjö invid Willman- strand. D:r V. F. B rotherus förevisade En för Finlands flora ny mossart, Archidinm alternifolinm (Dicks.) Schimp. Arch. alternifolinm. hade anträffats i en samling mossor, som af föredragaren senaste sommar hopbragts på Åland och som sedermera blifvit granskad af kamreraren O. Bomanson. — Ärten, tidigare känd från några lokaler i Sverige äfvensom från spridda fyndorter i Central- och Västeuropa, förekom frukt- bärande på hafsstränder, på sandblandad lera, vid Godby i Finström och vid Norrby i Lemland, på det senare stället i ganska riklig mängd. D:r Enzio Beuter föredrog: Anisandrns dispar Fabr., en i Finland föga beaktad skade- insekt på äppelträd. »En i mellersta Europa och bland de skandinaviska län- derna i Danmark för särskilda löf- och fruktträd understundom' rätt skadHg insektart är den till Tomiciderna hörande Anisan- drns dispar Fabr. I vårt västra grannland Sverige och hos oss har denna insekt hittills ansetts vara skäligen sällsynt, på grund hvaraf man kunde vara böjd för antagandet att den i dessa nordliga länder icke vore af någon ekonomisk betydelse. För ett par år sedan har emellertid i Sverige ett angrepp af denna insekt på äppelträd omnämts af C. Gr i IP), och sena- ste sommar visade sig ifrågavarande art äfven i vårt land ') Grill, C. Tomicus dispar Fabr. på äppelträd. — P^nt. Tidskr. 20, 1899, p. 79; äfven i Upps. prakt. ent. 9, 1899, p. 105. A Mötet den 2 november 1901. 19 kunna uppträda som ett värkligt skadedjur, i det att på Lofs- dal i Pargas trenne 4 — 5-åriga dvärgäppelträd dogo ut till följd af nämda insekts angrepp. Vid ett flyktigt ögonkast kunde sagda skada lätt förmodas hafva förorsakats genom de unga trädens förfrysning, men vid närmare undersökning förmärk- tes såväl å stammens hela längd som å de gröfre grenarne flere små, cirkelrunda hål, hvilka strax förrådde närvaron af en tomicid. Vid den i medlet af juli företagna uppfläckningen af de skadade träden visade sig dessa svårt angripna af Äni- saudrus dispar. Veden var på åtskilliga ställen genomdragen af insek- tens ingångsrör, moder- och yngelgångar. De förra härber- gerade talrika efter hvarandra radade honor, hvilka att döma af den mjuka och ljusa kitinbetäckningen, som ännu icke hunnit antaga den definitiva svartbruna färgen, påtagligen för icke synnerligen länge sedan utkläckts. Här och där mel- lan honorna observerades enstaka exemplar af den betydligt sällsyntare, mindre och egendomligt formade hannen. Yngel- gångarna voro fylda med puppor och larver i ohka utvecklings- stadier. Samtliga i de tre äppelträden befintliga individerna uppgingo till närmare ett hälft tusental. En så talrik förekomst af denna i vårt land såsom en sällsynthet betraktade art var ju rätt oväntad, men detta för- hållande gifver å andra sidan anledning till den reflexionen, att nämnda insekt måhända dock icke hos oss är en sådan raritet, som man hittills ansett. Den omständigheten, att arten icke blott genomgår hela sin utveckling inne i trädens stammar och grenar, utan därefter äfven den fullbildade skalbaggen sy- nes tillbringa största delen af sitt lif på samma undanskymda och oåtkomliga plats, är egnad att förklara orsaken hvar- för ifrågavarande art i det hela taget så sällan anträffas. Hannens sällsynthet förefaller måhända relativt ännu större till följd däraf att den, vinglös som den är, i ännu högre grad än den bevingade honan för ett instängdt lif på den plats, där den utkläckts. 20 Mötet den 2 november 1901. A Detta dolda lefnadssätt är måhända också en orsak till att denna insekts skadegörelser så föga uppmärksammats af fraklträdsodlarena. Jag kan nämligen icke värja mig för den misstanken, att det är dess angrepp som varit den värkliga skulden till fruktträds utdöende i mer än ett fall, då orsaken därtill sökts i helt andra omständigheter». Under föredraget framlades exemplar af arten i olika ut- vecklingsstadier äfvensom sektioner af äppelstammar, utvisande de af insekten gnagade gångarna. — I anslutning härtill meddelade prof. J. Sahlberg följande: »Den ifrågavarande trägnagaren, Anisandrus dispar Fabr., är nog ganska sällan anträffad hos oss, men detta beror väl, såsom d:r Reuter redan anfört, till stor del på dess fördolda lefnadssätt. Den lefver icke allenast på äppelträd, utan äfven på andra löfträd, t. ex. Alnus incana och Populus tremula, men träffas sällan ute i det fria. Honan borrar ett borrhål vanligtvis vid roten af en gren eller ock i en frisk och saftig, nyss afhuggen stubbe och gnagar sedan långa cylindriska gån- gar, vanligtvis längs märgen, till uppehållsort för sig, larverna och pupporna. Om man på sensommaren fläcker upp gån- garna, träffar man här en hel rad fullbildade exemplar. På ett ungt äppelträd i Karislojo, hvilket tydligen dött i följd af denna insekts angrepp, fann jag sålunda en gång i slutet af juli såväl i stammen som längs flera grenar ett stort antal individer så ordnade, att till först följde 10 ä 12 honor, så en hanne, o. s. v. Ute i det fria har jag en gång i Yläne anträffat talrika honor krypande på en nyss afhuggen aspstubbe, utan att det lyckades mig finna en enda hanne. Denna arts hanne, som afviker från alla andra trägnagare genom sin mycket korla, nästan tvära kroppsform, är först på senare tid funnen hos oss. Då sålunda min farfader C. Sahlberg, såsom hans efterläm- nade samling utvisar, ej hade påträffat en enda hanne, men mer än ett hälft hundratal honor, antog han, när han sedermera kom i besittning af hannen, att han hade en annan art för sig, och beskref densamma i Insecta fennica såsom en ny art under A Mötet den 2 november 1901. 21 namn af Bostrichus tachygraphus. — Angående artens skadlig- het för fruktodlingen äro olika åsikter rådande. För min del tror likväl äfven jag, att icke så få nyssplanterade, ympade träd och grenar af äldre träd torka till följd af dess angrepp, ehuru man icke så noga tagit reda på dödsorsaken». D:r E. Re u ter höll härpå följande andragande: Angrepp på sädesslag af larven till Phyllotreta vittnla Redtli. — Smärre uppsatser N:o 13. Studeranden Martin Weurlander förevisade och före- drog: Honan af Agrypnetes crassicornis Mc Lachl. »Under en färd i Esbo skärgård den 22 juni detta år fann jag en trichopter, som befunnits vara honan till Agrypnetes rrassiconäs Mc Lachl. Af arten, som tillsvidare är funnen blott i Finland, hafva förut endast tre hanexemplar blifvit anträffade, hvarför uppdagandet af honan en längre tid legat i neuroptero- logernas intresse. I anledning af att den af mig funna Agrypnetes -honan i hög grad liknar honan till den närstående Agrypnia pagetana L., har professor J. Sahlberg närmare granskat entomologiska mu- seets Agrypnider och därvid funnit, att bland dessa förekommo tvänne sedan lång tid tillbaka anträffade honor af Agrypnetes crassiconiis. Sålunda äro af arten inalles funna tre individer af hvartdera könet. Den beskrifning öfver honan till nämnda art, som här ne- dan lämnas, stöder sig på en jämförande granskning af mitt och museets exemplar. Agrypnetes crassicornis Mc Lachl. ?. — Ofvan brungrå, under något ljusare; pronolum med gulgrå behåring. Antenner omkring -/a så långa som framvingarne, tydligt smalare än hos hannen, svartaktiga, mot basen med knappt framträdande lju- sare ringar; lederna på undre sidan konvexa, den fjärde och närmast följande leder tydligt transversella, men den relativa längden småningom tilltagande mot antennens spets. Maxiilar- palper med tämligen korta leder, de tre yttersta längst. Ben 22 Mötet den 2 november 1901. A bleka, gulaktigt grå, mycket tunnt och tilltryckt håriga; sporrar 1, 2, 2, små, i synnerhet framtibiernas, tornar nästan inga; främre tarsernas tre mellersta leder mycket korta; mellersta och bakre benparets tarser afplattade, längs främre kanten med en kam af styfva hår, som äro längre på mellan-, än på bak- tarserna. Vingar brungråaktiga, nästan hyalina, långa, utåt föga bredare, med tämligen tvär utkant. Sista abdominalseg- mentets bihang små och föga utvecklade. Längd mellan ving- spetsarna 35 mm. Honan af Agnjpnetes crassicomis liknar mycket honan af Agrifpma pagetana, men skiljes lätt från denna genom anten- nernas basalleder, som hos den förra äro transversella och konvexa, hos den senare longitudinella, samt genom hårkam- men längs mellersta tarsernas framkant. Vidare äro vingarnes utkant hos den förra tvärare, vingnervaturen mindre skarpt framträdande, och sista abdominalsegmentets bihang mindre ut- bildade än hos den senare». I anslutning till herr Weurlanders föredrag yttrade prof. J. Sahlberg: »Angående betydelsen af denna af herr Weurlander gjorda upptäckt ber jag att få yttra några ord. Agryjinetcs crnssicoriiis hör onekligen till de intressantaste Phryganeiderna. Den beskrefs af Mc Lachlan i hans monografi öfver Europas Trichoptera efter ett enda hanexemplar, taget vid Jollas nära Helsingfors af professor J. A. Palmen. På grund af dess ovanligt tjocka antenner och outvecklade tibialsporrar ansåg han sig böra för arten uppställa ett särskildt släkte, ehuru den till det yttre på det högsta liknade den allmänna Agrypnia pa- getat/a L. Åtskilliga gånger har auktor sedermera skrifvit till mig om denna art, uppmanat mig att söka efter densamma samt uttalat önskan att någongång för sin nästan kompletta samling af palearktiska Trichoptera erhålla ett exemplar af arten i fråga. Mer än ett decennium därefter anträffades ånyo en hanne af denna art på ön Ramsö i Esbo socken af fröken E. Elmgren, hvilken förärade exemplaret till linska samlingen. Under en A Mötet den 2 november 1901. 23 exkurrfionsresa till Hangö senaste sommar lyckades jag den 9 juli finna en hanne på en med Heleocharis och diverse gräs bevuxen lerig hafsstrand nära Tvärminne by på östra sidan af Hangö landtunga, men mina bemödanden att finna flera exem- plar voro fruktlösa. Jag sände exemplaret till Mc Lachlan, som, på samma gång han uttalade sin fröjd och tacksamhet öf- ver gåfvan, uppmanade till ifriga försök att finna honan, hvil- ken han förmodade skulle vara vinglös eller brachypter. Knappt en vecka därefter visade mig herr Weurlander den af ho- nom funna insekten, som han ganska riktigt antog vara den förut okända honan till Agrypnetes. Denna var dock ingalunda brachypter, utan liknade vid första påseendet till förväxling honan af Agrypnia pagetana, så mycket mer som den har be- tydligt finare antenner än hannen. Den afviker dock, såsom herr Weurlander's nu lämnade beskrifning och figur utvisa, i väsentliga karakterer från nyssnämnda art, bland annat genom de med långa mjuka hår — simhår — prydda basallederna på mel- lersta tarserna. Vid närmare granskning af i universitetets sam- ling under namn af Agrypnia pngetajm förvarade exemplar på- träffades två honor af Agrypnetes crassicornis, tagna för många år sedan af Wasastjerna i Österbotten; dessa hade i tiden blifvit förbisedda äfven af Mc Lachlan, som ställt den bland A. pagetana. — Arten synes sålunda hafva en ganska stor ut- bredning längs våra kuster». Fil. mag. Harry Federley lämnade följande medde- lande : Trenne anmärkningsvärda fjärilar. U. Tapinostola Eellmamn Ev., tagen af mig vid Viborg och Helsingfors i augusti månad 1898. Arten är förut icke med säkerhet känd från vårt naturalhistoriska område. Teng- ström upptager den icke häller uti sin katalog, utan anger endast i en not, att v. Nordmann uppgifvit sig hafva anträf- fat arten vid Helsingfors. Tengström har emellertid icke sett exemplaret och synes icke hafva litat på nämnda uppgift, hvar- för den, som nämndt, icke af honom upptagits såsom hörande till 24 Mötet den 2 november 1901. A vår fauna. Hvad artens utbredning i öfrigt beträffar, upplager Anrivillius den endast från Upplands skärgård och Sjselland. Enligt Staudinger's och RebeTs nya katalog är T. Hell- wanni känd från norra Tyskland, Holland, Petersburg, Ural och Altai. 2. Caradrina grisea Ev. Af denna art lyckades jag i juni sistlidne sommar öfverkomma ett exemplar i närheten af Helsingfors. Arten togs första gången inom vårt faunaområde af Giinther i Petrosawodsk och beskrefs af Tengström så- som en »nova species» under namn af Caradrina petram, men då Eversmann redan tidigare under ofvanstående namn beskrif- vit den såsom en varietet af Caradrina quadripuncfata Fabr., bör den väl rätteligen bära namnet C. grisea Ev., sedan den numera allmänt anses såsom en skild art. Denna sällsynta art är sedan dess veterligen endast en gång anträffad i Finland, nämligen på Lofsdal i Pargas af d:r Enzio Re u ter. 3. Hadena porphyrea Esp., tagen vid Helsingfors den 29 augusti 1901, har hittills icke anträffats inom våra politiska gränser, utan är känd endast från Petrosawodsk, där den en- ligt Giinther förekommer mycket sparsamt». — Exemplar af ifrågavarande arter demonstrerades under andragandet. Studeranden Rolf Palmgren omnämnde Ett fynd af vaktel (Cotnrnix commnnis) i Helsingfors. En individ af denna art infångades nyligen i en portgång vid Norra Esplanadgatan härstädes. Fågeln öfverlämnades åt d:r Ernst Wasenius och synes trifvas väl i fångenskapen. Till de zoologiska samlingarna hade förärats föl- jande gåfvor: 1 ex. Phalacrocorax carbo från Boe gård vid Borgå af godsägare Standertskiöld. — 1 ex. Syrniiini uraleiise från Impilaks af agronom Fagerström. — • Ägg af Lams ridi- biindus och Vanellus cristatus från Vik i Helsinge af tandläkare Ernst Wasenius. — Oordius aquaticus, flere exemplar från Kuopio, af stud. K. W. Natunen. — 59 planktonprof från A Mötet den 7 december 1901. 25 norra Savolaks af studerandene J. E. Aro, A. Ruotsalainen och K. W. Natunen. — 5 sällsynta fjärilarter från Helsingfors af mag. H. Federley. Till de botaniska samlingarna hade förärats följande gåfvor: Carex livida från Hangöudd och Betula nana X i-erriicosa från Sammatti af prof. J. R. Sahlberg och stud. U. Sahl- berg. — En samling kurbitsfrukter (jättepumpor etc), vuxna i Haapavesi, af prostinnan N. Pöyhönen. — 81 kärlväxter, mest AIchemillcE, insamlade i olika delar af landet af farmaceuter, genom d:r W. Laurén. — Scirpns parvulus från Helsingfors, flere exx., samt Mentha arrensis från Nyl. & Ta, 4 exx., af rektor M. Brenner. — Litorella lacustris, 6 exx., med blom- mor o. frukt, samt Lemna minor o. L. trisulca c. fl. från Ka- rislojo af forstm. E. af Hällström. — 47 arter kärlväxter från Eurajoki af stud. C. G. Björkenheim. — Gcntiana pneumonanthe från Mäntsälä (tillfällig?) af mag. J. I. Lindroth. — Orepis biennis från Helsinge af mag. E. Häyrén. — 46 kärlväxter från Ik, mest från Uusikirkko, af järnvägsbokhålla- ren O. A. Gröndahl. — 6 kärlväxter från Nyl. och Lojo-trak- ten af mag. H. Lindberg. — 40 kärlväxter från södra Fin- land, mest ballastväxter, af mag. O. Collin. — ZannichelUa »wjor från Borgå skärgård, ny för floran, af mag. Ch. E. Boldt. Mötet den 7 december 1901. Till inhemsk medlem invaldes med acklamation tandläkaren Ernst Wasenius (föreslagen af rektor Arrhenius). Enär delegationens för de vetenskapliga föreningarna man- dat utginge den 31 december d. å., utsåg Sällskapet proff. J. A. Palmen och J. P. Norrlin att äfven under nästföljande period representera detsamma i nämnda delegation. 26 Mötet deii 7 december 1901. A På därom gjord anhållan beslöt Sällskapet träda i skrift, utbyte med följande institutioner: 1. Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Ma- teria medica i Cincinnati, Ohio, U. S. A. 2. Société des naturalistes de Kasan. 3. Museidi rektionen iJakutsk. 4. Museidirektionen i Irkutsk. Framlades Meddelanden, häfte 27, som redigerats af prof. PJlfving. — Priset för häftet fastställdes till 2 fmk. Till publikation anmäldes följande uppsatser, för hvilkas innehåll resp. författare i korthet redogjorde: 1. J. I. Lindroth, Verzeichnis der aus Finnland bekann- ten Ra niularia-Arien. 2. Enzio Reuter, Aeolothrips fasciata. Eine earnivore Thysanoptere. — — Smärre uppsatser N:o 14. Rektor M. Brenner föredrog: Nya Hieracinm former från Södra Finland. I anslutning härtill förevisade herr Brenner den äkta Hieracinm cymosnm L., förliden sommar anträffad i Skräddarby i Sibbo socken af dr W. Laurén. Student Martin Weurlander framlade en Färgvarietet af ej der, skjuten i Kökar på Åland den 23 maj d. å. Dr K. M. Levander föredrog följande: Meddelande om Panllinella cbromatophora. »År 1895 beskrefs af K. Lauterborn') en i mer än ett af- seende synnerligen intressant skalbärande sötvattenrhizopod, * L a u t e r b o r n, R., Protozoenstudien. II. Pniillinella chromato2)horn nov. gen. nov. spec, ein beachalter Rhizopode des Siisswassers mit blau- gruuen cbromatophorenartigeu Einschltissen. Zeitschr. wisa. Zool. LIX. 189.5. S. 537—544. Taf. XXX. A Mötet den 7 december 1901. 27 hvilken af nämnda forskare hade upptäckts bland diatomacéfloc- kar i Altrhein vid Neuhofen. Djuret, som erhöll namnet Paul- linella chromntophora Lauterb., är märkvärdigt isynnerhet däri- genom, att cellplasman konstant härbärgerar jämförelsevis gan- ska stora kromatoforliknande kroppar af blågrön färg. Ehuru djuret, jämfördt med de flesta andra sötvattentestaceer, är mycket litet, ity att dess pungformiga skal, som är glasklart samt bildadt af fem meridionala serier af kiselplåtar, mäter i liingd endast 0,020 — 0,030 mm vid en bredd af 0,oi5 — 0,020 mm, faller det dock ganska lätt i ögonen, tack vare de nämnda blågröna kropparna. Dessa saknades icke hos ett enda af de omkring tvåhundra exemplar, som kommo till undersökning; de voro till antalet nästan alltid två, aldrig flera. Beträffande deras bety- delse afvisar Lauterborn på goda grunder förmodandet, att de skulle utgöra utifrån såsom näring upptagna blåalger, och anser dem vara symbiotiska blåalger eller, hvilket har större sannolikhet för sig, värkliga kromatoforer. För att i någon mån bidraga Ull kännedomen om utbred- ningen af ifrågavarande anmärkningsvärda rhizopodart, ber jag få meddela, att exemplar af densamma sistlidne sommar i bör- jan af juni anträffades af mig såväl i sött som i bräckt vatten. Arten förekom på ringa djup i bottenslammet af Finnträsk i Kyrkslätt samt vid stranden af innersta ändan af Långviken i samma socken. På sistnämnda ställe varierade vattnets salt- halt, enligt på polytekniska institutets kemiska laboratorium ut- förda analyser af medtagna vattenprof, mellan 0,42 — 0,5o %. De af mig observerade exemplaren från dessa fyndorter hade äfven städse två blågröna kroppar i cellplasman». Forstmästare K. O. Elfving lämnade följande medde- lande om På tallbarr öfvervintrande ägg af röda lallstekeln (liOphyrns rnfns). »De öfvervintrande ägg af Lophf/rus rufus jag nu är i till- fälle att förevisa, hafva anträffats på barr af c. 10 — 20-åriga tallar i närheten af Evois Forstinstitut. Redan föregående vin- 28 Mötet deu 7 december 1901. A ter, den 19 mars, fann jag på samma lokal äggsamlingar af ifrågavarande stekel, rörande hvilkas utveckling jag iakttagit, att larverna utkläckts den 2 juni ; den vidare utvecklingsgången kunde jag till följd af utrikesresa icke följa. Dessa fynd tyda på riktigheten af Borries' iakttagelser (De danske Lophyi-us-ariev og deres udbredelse. Entomol. Med- delelser, III. 1891), att Lophyrns riifus öfvervintrar i äggsta- dium och icke, såsom L. pini, i kokong. Jag anser tilloch- med sannolikt, att nämnda öfvervintringsstadium är regel — härpå tyda, utom de två år efter hvarandra funna äggen, den om- ständigheten, att samtliga exemplar af L. rufus, hvilka finnas för- varade i Evois Forstinstituts samlingar, blifvit infångade i au- gusti, hvaraf kunde dragas den slutsats, att L. riifiis flygtid infaller på sensommaren, medan L. pini flyger på försommaren (huruvida L. jmii kan utveckla en andra generation på sen- sommaren, har jag mig ej bekant). — Redan Th. Hartig har (Die Familien der Holz- und Blattwespen. Berlin 1837) på grund af att exemplar utkläckts ända in i oktober uttalat en förmodan, att L. rnfus skulle öfvervintra i äggstadium. En hkadan uppgift lämnar Ratzeburg (Die Forstinsecten. III. Berlin 1844) och omnämner, att denna art i september blifvit fångad ute i det fria. Koppen omtalar (Die schädlichen Insekten Russlands. St. Pe- tersburg 1880), att han 1873 på estniska kusten anträffat larver af L. riifus den 2 juli, att dessa ännu den 27 juli varit synliga, samt alt han den 27 augusti fått fem imagines utkläckta (3 å, 2 ?), hvarförutom den 19 augusti den första $ påträffats ute i det fria. Ehuru Koppen förmodar denna sena förekomst af L. rw/7 obl. af 1884 . . . 900: — å Helsingfors stads 4^/2 % obl. af 1882 247:50 å Helsingfors stads 4V2 ^/o obl. af 1892 .... 135: — å Forssa Aktiebolags 5 % obl. af 1894 .... 300: — å Trävaruaktiebolaget Ke- mis 5V2 o/o obl. af 1893 275: — å hr John Sahl bergs revers ä 5 o/o 100: å bankdeposition .... 25: • å löpande räkning . . . 57:59 2,040: 09 Ledamotsafgift : af M. W. Weurlander . . . . 15: För försålda skrifter: influtet .... • 40: 80 Till minnesvården öfver William Nylan- der: influtna bidraff .... 470: 80 Gåfvor: af »Onämnd» för bekostan- de af exkursion i Kuola- järvi lappmark .... 500: — genom R. Boldt för bota- niska undersökningar i Björneborgstrakten . . 350: 850: 3,416: 69 5 66 Årsmötet deu 13 maj 1902. Skuld till år 1902. Till Sällskapet för Finlands geografi mot revers, lö- pande med 5V2 % ränta 3,000: 5^ 50,819:41 Kredit. Utgifter under året. Arvoden: åt sekreteraren .... 200 » bibliotekarien förlV2år 300 » vaktmästaren .... 125 Reseunderstöd : åt A. Luther 300 » W. Borg och W. M. Axelson » J. A. Wecksell . . . » E. F. Häyrén .... Ränta å Sanmarkska fonden För graf monumentet öfver William Nyländer: af Societas beviljadt anslag » insamlade medel . 625: 500: 125: 350: 1,275: . 200: 200: 1,533:80 1.733: För begrafningskrans a A. E. Norden- skiölds grift 53: 55 Tryckningskostnader 4,045: 73 Porton, annonser m. m 229: 90 g 162: 98 Behållning till år 1902. Ståe nde fonden. Hypoteksföreningens 4 V2 ^/o obl. af 1884 20,000:-- Helsingfors stads 4V2 Vo obl. af 1882 5,000: — Helsingfors stads 4V2 % obl. af 1892 3,000: - 28,000:- A Årsmötet deu 13 maj 1902. 67 Senator J. Ph. Palmens fond. Helsingfors stads 4V2 ^/o obl. af 1882 500: - Forssa Aktiebolags 5 % obl. af 1894 4,000: — • Trävaruaktiebolaget Kemis 5V2 o/o obl. af 1898 . . 5,000: — Å depositionsräkning i Före- ningsbanken 500: — 10,000: — S a n m a r k s k a fonden. Forssa Aktiebolags 5 % obl. af 1894 2,000:— ■ Utlånadt till hr John Sahlberg mot revers och propriebor- gen, ä 5 o/o 2,000: — 4,000: — o Arskassan. Å löpande räkning i Föreningsbanken . 656: 43 42,656: 43 5^50,819:41» På förslag af revisorerna, prof. S sel an och rektor Bren- ner, beviljades härpå skattmästaren fnll ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel. Intendenten, professor A. O. Kihlman uppläste följande: o Arsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. »Till de botaniska samlingarna hafva under aret inlämnats 1,243 fröväxter och ormbunkar, 159 mossor, 18 lafvar, 118 alger, 2 svampar och 15 nummer till de karpologiska samlin- garna. Bland gåfvorna märkas främst följande större samlingar: kärlväxter från västra Nyland af stud. J. A. Wecksell, mossor från Karelen och Åland af magister Walter M. Axelson, kärlväxter, hufvudsakligen Hieracia, från Nyland af rektor M. Brenner, algprof och algpreparat från Karelen af magister A. J. Silfvenius. Mindre omfattande, men rätt anmärkningsvärda 68 Årsmötet den 13 maj 1902. A bidrag hafva samlingarna af kärlväxter fått emottaga af juris- kandidat A. Gadolin från olika delar af landet, af mag. E. Odenwall från mellersta Österbotten och Bromarf, af stud. G. G. Björkenheim från Satakunta och af herr V. W. We- sterlund från Simo. Öfriga gåfvor, bland hvilka finnas åtskil- liga fynd af stort intresse, hafva inlämnats af följande personer: fru prostinnan Nora Pöyhönen, professorerna F. Elfvingoch J. Sahlberg, rektor E. J. B udden, senatskammarförvandt G. Sucksdorff, magistrarne Ch. E. Boldt, O. Collin, E. Häy- rén, H. Lindberg och J. I. Lindroth, forstmästarne Edv. af Hällström, J. Montell, K. J. Ehnberg, folkskoleinspektör O. A. F. Lönnbohm, studerandene K. H. Hällström, Laura Högman, U. Sahlberg, L M. Wartiainen och M. Weur- lander, järnvägsbokhållaren O. A. Gröndahl, lyceist A. Ren- vvall, stationskarlen Koivonen. Därjämte hafva genom d:r W. Laurén och lektor K. J. W. Unonius inlämnats växter, samlade af herrar farmaceuter och af elever vid Svenska nor- mallyceum. Äfven detta år har den inhemska fanerogamfloran, frånsedt diverse Hieracia, ökats med ett par nya arter, nämligen Zanni- chdlia major, tagen af mag. Ch. E. Boldt i Sibbo, och Agri- n>07iia odorata, tagen i Ingå af skolelever och bestämd af mag. H. Lindberg. Den sistnämnde har äfven vid företagen revision af museets Oaleopsis-iormer särskilt de hos oss förut kollek- tivt uppfattade Oal. tetrahit och O. bifida. Bland mossorna märkes den för floran nya Årchidium alteniifolium, tagen af possessionaten J. O. B ömans o n på Åland.» Intendenten, docent K. M. Levander uppläste följande: o Arsredogörelse öfver de zoologiska samlingarnas tillväxt. »Af däggdjur hafva till samlingarna inlämnats 2 arter, af hvilka förtjänar framhållas den hos oss sällsynta Myoxus quer- cinus, anträffad vid Sordavala och förärad till samlingarna af stud. K. Siitoin. En värdefull samling sälskallar har Sällska- pet fått emottaga af fiskeriinspektören, d:r O. Nord q vist. A. Årsmötet den 13 maj 1902. 69 Fågelsamlingen har förökats med 15 arter i 18 exemplar, af hvilka en art blifvit inköpt för museets räkning, de öfriga skänkta af herrar J. E. Ekström, Otto Eriksson, agro- nom V. Fa g er ström, preparator G. W. Forssell, skoleleven Arne Hanell, herr Koskenhovi, possessionat Th. W. Lin- de berg, kontorist Uno Lön nq vist, rektor J. U. Nordberg, professor J. A. Palmen, rektor A. Th. Sahlgren, baron L. Standertskjöld, student V. Ståhlberg och student M. Weurlander. Till den inhemska fisksamlingen hafva förärats 8 arter i 13 exemplai'. Bland dessa må såsom varande af särskildt in- tresse här framhållas de i våra vatten sällsynta marina for- merna Cliipea alosa v. puta och Belone vulparis, insända från Lovisa skärgård, samt 2 exemplar af insjöformen af Cottus qiiadricornis från Saimen och Virmasvesi, äfvensom den för faunan nya Cottus poecilopus från Virmasvesi. För de ichtyolo- giska gåfvorna står Sällskapet i förbindelse till provincialläkare d:r L. W. Fagerlund, student N. K. P. Hagman, d:r J. I. D. Iverns, kommunalläkare G. W. Levande r, possessionat G. Ph. Lindforss, redaktör O. Reuter och student V. Ståhlberg. Till reptiliesamlingen har inlänniats en art, som förärats af student K. Siitoin. Till mollusksamlingen har inlämnats en art af magister J. L Lindroth. 93 prof af insjöplankton har Sällskapet fått emottaga af studenterne J. E. Ar o, K. Envald, K. W. Natunen och A. Ru otsalainen. Vid samlingarnas bearbetning har e. o. amanuensen, ma- gister A. Luther varit sysselsatt med sortering och ordnande af förut inlämnadt molluskmaterial samt med undersökning af turbellarier; d:r E. Nordenskiöld har fortsatt sina undersök- ningar öfver acarider, samt undertecknad genomgått en stor del af de å museum bevarade samlingarna af insjöplankton. Hvad de entomologiska samlingarna beträffar, förtjänar i första rummet nämnas den rikliga tillväxt fjärilsamlingen vunnit. 70 Aromötet den 13 maj 1902. A i det adjunkten, d:r E. Re u ter till samlingarna förärat en stor mängd Microlepidoptera, af honom insamlade under loppet af flere år, förnämligast i sydvästra Finland. Likaledes hal' en riklig samling, hufvudsakligast Coleoptera, men äfven en mängd insekter af andra ordningar, iidänmats af e. o. amanuensen, magister B. Poppius, mest från hans med understöd af Säll- skapet företagna resor i finska och ryska Lappmarken. En tämligen stor mängd insekter af skilda ordningar, dock mest Coleoptera, har vidare inlämnats af fil. kandidat W. M. Axel- son, som insamlat dem under sin med understöd af Sällskapet senaste sommar företagna resa i gränstrakterna mellan Kemi Lappmark och ryska Lappmarken. Ett ganska betydligt antal Lepidoptera har under året förärats äfven af d:r R. Fabri- tius och student G. Fabritius från särskilda delar af landet samt af apotekare J. Sucksdorff från Jyväskylä, Joutsa och Vesanto. Af fil. kand. A. J. Silfvenius hafva till samlin- garna skänkts 25 prof af Trichopterlarver och -nymfer, till stor del bestämda, samt en kollektion mikroskopiska preparat af dessa djur. Mindre gåfvor, mest enskilda sällsynta och för samlingarna nya insekter hafva inlämnats af professorerna O. M. Reuter och J. Sahlberg, forstmästarena K. O. Elfving, K. J. Ehn- berg och F. Silén, fil. kandidat A. J. Silfvenius och ma- o gister H. Federley, studenterna R. Krogerus, A. Nord- ström, K. Siitoin, A. A. Sola, G. A. Wahlström, O. Wel- lenius, M. V. Weurlander samt eleverna R. Forsius ocii U. Sahlberg. Under året har adjunkten th' E. Reuter fortsatt och slutfört sin tidigare påbörjade granskning af till museet inlämnade sam- lingar af Microlepidoptera, af hvilka dessutom en duplettsamling provisoriskt uppstiillts, samt bestämt de under året inlämnade Macrolepidoptera. Till följd af den synnerligen rika tillväxten af Macrolepidoptera hafva de inlänmade exemplaren icke kunnat få plats i den förra, uppställda samlingen, hvarför en ny uppställning, dilr exemplaren af hvarje art ordnats geografiskt, påbegynts i af Universitetet anskaffade nya skäp, ocii har detta arbete med A Årsmötet den 13 maj 1902. 71 ospard möda till större delen utförts af magister H. Federley. Dä likaledes knappt utrymme yppats uti den uppställda co- leoptersamlingen, särskildt vid inrangerandet af de rikligen in- lämnade bidragen från Lappmarkerna, har en delvis ny upp- ställning af denna samling påbegynts af e. o. amanuensen B. Poppius. Äfven förtjänar nämnas, att forstmästar Silén för- ärat och uppställt en efter växtarter ordnad samling af insekter, hvilka bidraga till blommors befruktning och af honom obser- verats och tillvaratagits i Kittilä. Med undersökningar af å zoologiska museum förvarade finska Collembola har fil. kand. W. M. Axelson fortsättnings- vis varit sysselsatt. Likaså har fil. kand. A. J. Silfvenius fort- satt sina studier öfver Trichopterlarver och -nymfer samt stu- dent T. H. Järvi öfver spindlar. Åtskilliga specialister i utlandet hafva under året bearbe- tat mindre grupper af Universitetets samlingar eller begagnat sig af dem vid utarbetandet af monografier eller andra veten- skapliga specialarbeten. Bland dessa må särskildt nämnas öf- verlärar P. Stein i Genthum, som till granskning öfvertagit en stor del af de finska Anthomyidce (Diptera), d:r Villeneuve i Bambouillet, som för en monografi af Sarcophaga (Diptera) er- hållit hela museets förråd af denna grupp, akademikern Th. Pleske i S:t Petersburg, som på samma sätt öfvertagit släktet Chrysops, samt prof. J. W. Spengel i Giessen, som erhållit museets samtliga finska exemplar af Papilio machaon.^ Bibliotekarien, statsentomologen Enzio Beuter's o Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt var af följande lydelse: »Sällskapets bibliotek har under det senaste verksamhets- året, från den 13 maj 1901 till den 13 maj 1902, visat en något mindre tillväxt än under nästföregående år, nämligen med inalles 734 nummer, fördelade med hänsyn till innehållet på följande sätt: 72 Årsmötet den 13 maj 1902. A Naturvetenskaper i allmänhet 387 Botanik 82 Zoologi 121 Geografi 15 Geologi, paleontologi, mineralogi 46 Landt- och skogshushållning, fiskeriväsende . . 17 Medicin, fysik, kemi, farmaci 16 Matematik, astronomi, meteorologi 8 Antropologi, etnografi 6 Diverse skrifter af blandadt innehåll .... 36 Summa 734 Likasom förut hafva de flesta publikationer erhållits af de lärda samfund, institutioner o(^.h tidskriftsredaktioner, hvilka med Sällskapet underhålla regelbundet skriftutbyte. Dessa uppgå för närvarande till 281, af hvilka under det förgångna året tillkommit femton, nämligen: Norges Fiskeristyrelse, Kristiania; The Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Siences, Brooklyn, New^ York; La Universidad de la Platå, Facultad de Ciencias Fisico- matematicas, La Platå; Delaware College Agricultural Experiment Station, Ento- mological Department, Newark, Delaware; Free Museum of Science and Art, Departmentet of Ar- chseology, University of Pennsylvania, Philadelphia; Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica, Cincinnati, Ohio; Société des Naturalistes de Kasan; Museidirektionen i Irkutsk; Museidirektionen i Jakutsk; Ornithologischer Verein, Miinchen; Deutsche Dendrologische Gesellschaft, Bonn, Poppelsdorf; L'Herbier de Tlnstitut botanique de Bucarest; Riesengebirgsverein, Hirschberg i. Schles.; Redaktionen för »Tidskrift för jägare och fiskare», Hel- singfors ; A Årsmötet den 13 maj 1902. 73 Fiskeriföreningen i Finland, Helsingfors. Dessutom tiafva förslag till utbyte med ytterligare ett par samfund och institutioner framställts, men ännu icke ledt till definitivt resultat. För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld till The John Crerar Library i Chicago, Meteorologisches Lan- desdienst von Elsass-Lothringen, Strassburg i E., och Finska Landtbruksstyrelsen samt till herrar P. T. Cleve, F. Niedenzu och R. Sernander.» Vid de statutenligt härpå företagna valen af tjänste- män och öfriga funktionärer i Sällskapet återvaldes till ordförande professor J. A. Palmen, vice ordförande professor Fre dr. Elfving, sekreterare rektor Axel Arrhenius, skattmästare bankdirektör Leon. von Pfaler, medlem i Bestyreisen den i tur afgående, professor J. P. N o r r 1 i n , revisorer af pågående kalenderårs räkenskaper professor Th. Saelan och rektor M. Brenner. Till korresponderande ledamot invaldes med ackla- mation lektorn vid Skogsinstitutet i Stockholm, fil. d:r Albert Nilsson (föreslagen af proff. Elfving och Norrlin). Till publikation anmäldes följande af handlingar: 1. A. Osw. Kihlman, Die Vegetationsverhältnisse der Hochgebirge Umptek und Lujaur-urt in Russisch Lappland. 2. Guido Schneider, Ichthyologische Beiträge III. Ue- ber die in den Fischen des Finnischen Meerbusens vorkom- menden Endoparasiten. Framlades Acta 21, N:o 1, innehållande Hj. Hjelt, Conspectus Florse Fennicse. Amentacese — Polygonacese. 74 Årsmötet den 13 maj 1902. A Docenten K. M. Le vand er föredrog: Om förekomsten af bergsimpan, Cottns poecilopns Heckel, i Finland »För några dagar sedan tillsände mig min broder, kom- munalläkare G. W. Levander, två exemplar af s. k. bergsimpa, Cottns poecilopus Heckel, fångade i Virmasvesi sjö i Karttula socken i norra Savolaks. Enär denna fiskform, hvilken numera betraktas såsom en underart af stensimpan, C. gobio L., icke förut blifvit påträffad i vårt land, torde några närmare upplys- ningar om de bägge tillvaratagna och nu här till påseende före- liggande exemplaren ej sakna intresse. Såsom redan nämndes, äro de bägge exemplaren funna i Virmasvesi sjö, tillhörande Rautalampi vattenstråt och således Päijänne-systemet. De äro fullvuxna och af nästan samma stor- lek; det större exemplaret mäter i längd 83 mm, det mindre 80 mm. Bägge anträffades på 4 — 6 famnars djup. Det ena fångades redan d. 17 oktober 1901 med mujknät, det andra exemplaret åter med bottennot den 6 maj. Anmärknings- värdt är, att fisken hvardera gången erhölls i relativt djupt vatten, ty enligt uppgift i litteraturen skall bergsimpan lika- som stensimpan, hvilken för samma lefnadssätt, uppehålla sig »på stenig botten och på ringa djup i närheten af strän- derna dels i skärgårdarne i öfre delen af Östersjön och san- nolikt äfven i Bottniska viken, och dels i insjöar, och dess- utom i strömmar och bäckar med liknande botten och starkt strömmande eller forsande vatten». ^) I samma vatten, där de båda bergsimporna blifvit påträffade och hvarest äfven en hornsimpa, Coitas quadricortiis L., blifvit af min broder tillvaratagen och till våra samlingar inlämnad, förekommer äf- ven stensimpan, som enligt meddelande af nämnde person är allmän på grundt vatten längs stränderna. Särskilda exemplar af den senare arten blefvo mig tillsända samtidigt med de bägge bergsimporna, hvilka redan vid ytlig granskning skilja sig från de föregående genom sin finprickiga teckning, röd- ') Lilljeborg, W., Sveriges och Norges fiskar, p. 135. A Årsmötet den 13 maj 1902 75 bruna färg och de karakteristiska rödbruna tvärbanden öfver bukfenorna. Slutligen får jag tillägga, att jag granskat alla så- som Cottus gobio L. betecknade, i zoologiska museum befintliga fiskar, härstammande från särskilda insjöar i olika delar af landet och från våra hafskuster, utan att bland dem hafva funnit någon enda Cottus poecäopus Heck. Antagligen är så- lunda ifrågavarande form mycket sällsynt hos oss, ehuru den kanske skall visa sig hafva en vidsträcktare utbredning inom landet, om blott uppmärksamheten engång riktas på den- samma. » B. SMÄRRE UPPSATSER. N:o 1. Tre för den finska faunan nya Eriophyider. Meddelande af J. I. Lindroth. (Föredraget den 2 febr. 1901). ') 1. Eriophyes diversipunctatus (Nal.) 1890. — Phytophis d., Nalepa in Sitz.-ber. K. Akad. Wiss. Wien, v. 99, h. I, p. 41, t. I, f. 1, 2. Eriophyes d. Nalepa in: Tierreich, Eriophyidae, Berlin 1898, p. 12. På Andersbergs egendom i Mäntsälä socken fann jag sommaren 1900 den 15 juli några blad af Populus tremula L., hos hvilka glandierna på bladskaftet voro uppsvällda till de relativt stora, gröna eller något rödaktiga gallbildningar, som af Thomas närmare beskrifvas i Nova Acta Acad. Leopold, v. 38, p. 270 — 273. Vid mikroskopisk granskning af gallbild- ningarna framgick, att de voro bebodda af en Eriophyidart, som syntes vara identisk med Eriophyes diversipunctatus (Nal.). Då en fullt säker bestämning af ifrågavarande djurart till följd af det allt för knappa materialet ej kunde ske, före- togs den 22 och den 29 juli en färd till samma trakter. Båda gångerna var jag nog lycklig att finna den eftersökta gallbild- ningen, den 22 juli dock i så ringa mängd (endast mycket små gallbildningar på tvänne blad), att någon definitiv bestämning af ') Publicerandet af denna uppsats fördröjdt. 4 N:o I. J. 1. Livdroth, B den i dem förekommande djurarten icke häller nu var möjlic?. De gallbildningar däremot, som den 29 juli insamlades från en stor asp, växande tätt invid den väg, som leder fram förbi An- dersbergs mejeri, voro jämförda med de föregående betydligt större och bättre utvecklade samt — såsom det vid mikrosko- pisk granskning framgick — rikligen bebodda af E. diversi- punctatus (Nal.). Då det sålunda genom de tre nämda exkursionerna tyck- tes framgå, att nämda Eriophyid åtminstone vid något efterle- tande stod att finna, beslöt jag att eftersöka densamma äfven i de närmaste omgifningarna af Helsingfors. Under en kortare utflykt till omnejderna af »Alphyddan» påträffades ganska riktigt ett ungt exemplar af Populus tremula, på hvilket ofvan nämnda gallbildning tämligen rikligt förekom. Vid mikroskopisk gransk- ning kunde äfven här konstateras närvaron af E. diversipunc- tatus (Nal.). Professor Nalepa säger (Sitz. ber. K. Akad. Wiss. Wien, v. 99, h. I, p. 42), att äggen af E. diversipunctatus torde vara runda samt att det ej lyckats honom att se fria ägg af arten i fråga. I det material, som hopsamlades i Mäntsälä den 29 juh, har jag sett ganska talrika bildningar, som af allt att sluta ej kunde vara annat än ägg, tillhörande sagda Eriophyid. Dessa voro rundade eller nästan klotrunda, hyalina och hade ett kor- nigt innehåll; de mätte 29 — 37 [i i diameter. På de ofvan nämnda fyndorterna för E. diversipunctatus (Nal.) fanns äfven den hos oss rikligt uppträdande gallbildning,, som är känd under namn af Erineum popidinum (Se Frank: Die thierparasitären Krankheiten d. Pflanzen, Berlin 1896, p. 50). På fyndorterna såväl i Mäntsälä som vid Helsingfors var nämnda erineumbildning bebodd af Eriophyes varius (Nal.) och P/ii/llo- coptes populi Nal. Den senare arten, som hittills med säkerhet hos oss är känd endast från Ik i), förekom på fyndorten vid Helsingfors tämligen rikligt. ') Lindroth: Beiträge zur Kenntniss der Finläudischen Eriophyi- den (Acta Soc. F. Fl. Fenn. XVIII, N:o 2, p. 21). B Tre för den finska faunan nya Eriophyider. 5 Som utbredningsområde för E. diversipunctatus (Nal.) an- ges af Nalepa (Das Tierreich, Eriophyidse, p. 12) mellersta Eu- ropa och Syd-Tyrolen. Arten förekommer äfven. som jag kunnat konstatera, flerstädes i trakterna kring Stockholm. 2. Eriophyes tuberculatus (Nal.) 1891. — Phytophis t., Nalepa in: Denkschrift. K. Akad. Wiss. Wien, v. 58, p. 869, t. I, i. 3, 4. Erwphyes t., Nalepa in: Tierreich, Eriophyida?. Berhn 1898, p. 44. Under en utflykt till Fölisön invid] Helsingfors den 2 au- gusti 1900 gjordes en afstickare till den närbelägna klippholmen Grisön. På holmens västra udde växte ett antal magra stånd af Tanacetum vulgäre L., af hvilka några, som voro angripna af parasitsvampen Peronospora leptosperma de Bary, till följd af sitt tvinande utseende genast föllo i ögonen. Vid närmare under- sökning fann jag äfven några unga phytoptocecidier, hvilka äro närmare beskrifna af Thomas i Zeitschr. f. ges. Naturw. Bd. 49, p. 365 ff. En grundlig granskning af så godt som samtliga på holmen växande exemplar af Tanacetum belönades med ett visserligen tämligen knappt, men dock tillräckligt material af sagda gallbildning. Vid företagen närmare mikroskopisk gransk- ning af cecidierna befunnos dessa vara bebodda af den karak- täristiska Eriophyes tuberculatus (Nal.). Då det knappast kan betviflas, att ofvan nämnda Eriophyes- art bör kunna anträffas här och hvar hos oss, enär ju dess värdväxt, Tanacetuyn vulgäre, förekommer öfver största delen af vårt land, vore det skäl att taga vara på misstänkta och synbarligen sjuka blad af Tanacetum. Ett kort omnämnande af cecidiets utseende kan därför kanske här vara på sin plats. De nämnda gallbildningarna äro för det mesta att söka på de öfversta bladen, som vanligen äro något ljusare till färgen. Cecidierna bildas därigenom att på värdväxten bladens liufvud- flikar inrullas uppåt, så att de blifva ränn- eller rörformiga. Hos mera starkt angripna blad äro flikarna snörforniigt ihop- rullade och masklikt hit och dit vridna. Som utbredningsområde för E. tuberculatus (N;il.) anger Nalepa (1. c.) mellersta Europa. 6 N:o 1. J. I. Lindroth, B 3. Eriophyes gracilis (Nal.) 1890. — Cecidophijes gr., Nalepa in: Nova Acta Acad. Leopold, v. 55, p. 385, 1. 1, f. 9, 10. Eriophyes gr., Nalepa in: Tierreich, Eriophyidse, Berlin 1898, p. 28. Ganska ofta har jag varit i tillfälle att på blad af Ruhus idceus L. observera en omfattande fläckbildning, som yttrar sig däruti, att vissa partier af bladens öfre yta förete en be- tydligt ljusare, i hvitt eller gult — mera sällan i brunt — stö- tande färg. Motsvarande del af bladets undre yta är däremot något mörkare färgad än de omgifvande friska delarna. Detta beror åter därpå, att trikombeklädnaden på det angripna blad- partiet antingen helt och hållet eller till största delen saknas. Samtidigt härmed blifva bladen i sin helliet deformerade, i det de ofta få en något oregelbunden form, och blifva i de falJ, da äfven bladnerverna angripas, mer eller mindre starkt skålfor- migt böjda eller delvis hoprullade. Dylika sjukliga Rabus-hXsiå ha af mig flere gånger blif- vit närmare granskade, utan att dock någon antaglig sjukdoms- orsak kunnat uppvisas. Då det likväl låg nära till hands att antaga det någon akarid var orsaken till ofvan nämnda växt- sjukdom, spritlades under senaste sommar dylika angripna blad af Rubus idceus från särskilda ställen i Mäntsälä och Thusby. Vid en undersökning af materialet framgick, att det samma innehöll en Eriopkyes-SiTl, som i det väsentligaste öfverens- stämde med Eriophyes gracilis (Nal.). Tyvärr syntes det som om nämnda art skulle uppträda ytterst fåtaligt. Så kunde man ur hvarje spritprof efter långvarigt sökande i bästa fall finna ett eller högst ett par djur. Då dylikt spritmaterial syntes mig mindre lämpligt för erhållande af sagda smådjur, hopsam.lades den 6 augusti 1900 å Träskända gård i Thusby ett större parti sjuka R7ibus-b\ad, hvilka lades i destilleradt vatten, hvarest de häftigt omskakades. Då den i vattnet befintliga massan af djur, väfnadsrester af bladen m. m. hade samlat sig på bottnen af några profrör, upptogos prof med häfvert och undersöktes mikro- skopiskt. Ett visserHgen ytterst knappt, men för en säker be- stämning fullt tillräckligt material erhölls på detta sätt. Det vi- sade sig, att arten i fråga var Eriophyes gracilis (Nal ). B Tre för den finska faunan nya Eriophyider. 7 Äfven den 9 aug. fann jag omkring »Alphyddan» vid Hel- singfors rikligt af fläckiga och något deformerade Rubus idceus- blad. Ett större antal dylika hemtogs och behandlades med vatten. De sålunda erhållna djuren voro högst få. Dock kunde äfven här konstateras förekomsten af E, gracilis (Nal.). Såsom ofvan nämndes har jag tämligen ofta varit i till- fälle att iakttaga fläcksjuka på blad af Rubiis idceus och det sa godt som öfverallt, hvarest flere exkursioner blifvit gjorda. Då något spritraaterial likväl ej insamlats, kan om sjukdoms- orsaken i sist anförda fall intet med säkerhet anföras. Dock ligger det nära till hands att antaga det E. gracilis äfven här förelegat. 1 alla fall synes det vara mer än troligt, att arten i fråga med lätthet skall kunna upptäckas litet hvarstädes hos oss. Det ringa individantal, i hvilket densamma synes förekomma, torde vara det, som väsentligen försvårar dess upptäckande. Af Nalepa angifves (1. c.) mellersta Europa som artens utbredningsområde. E. gracilis är senare anträffad af mig fler- städes kring Stockholm. Eriophyes peiicedani (Can.) var. carvi (Nal.), som hos oss förut är känd från tvänne orter (Lindroth: 1. c, p. 17), upp- trädde sistförflutna sommar i slutet af juli och augusti månader flerstädes och ställvis rätt rikligt i Mäntsälä och Thusby. Som kändt förekommer denna parasit i blommorna af C a rum carvi, hvilka långt in mot slutet af vegetationstiden bibehålla sina nå- got i grönt eller rödt stötande, mer eller mindre deformerade kronblad. Då Carum i normala fall vid denna årstid så godt som öfveralt redan står i full frukt, är det synnerligen lätt att skilja de friska Car««w-individerna från de angripna. För Eriophifes similis (Nal.), som förr är känd endast från Åland, Eckerö Storby (Lindroth 1. c. p. 19), må som ny fyndort o anföras Sviby på Åland, hvarest arten fanns i cephaloneonbild- ningar pä Primus spitiosa L. den 31 juli 1897 (A. Kajava, J. I. L..) N:o 2. Kritik och „Kritik". Reflexioner af C. A. Westerlund. (Föredraget den 5 oktober 1901). 1 mina »Fundamenta malacologica» (1892) har jag upptagit och föreslagit en mängd regler och bestämmelser för nomenkla- turen, prioriteten, artbegreppet, artbeskrifningen o. s. v., men jag har alldeles förbigått att säga något om den vetenskap- liga kritiken, emedan jag ansåg den vara af alldeles privat beskaffenhet. Men det är måhända icke så, eller är den det alldeles för mycket; i båda fallen bör den kunna regleras. Verkligt vetenskaplig kritik är nödvändig, sund och väl- görande, renande och befruktande, ty den baseras alltid på om- sorgsfull sjelfständig undersökning i naturen, pro et contra, då äfven skälen i hvarje fall anföras, och, om kritikern finner dessa ännu för svaga, »hellre friar än fäller», tills han fått full klarhet, eller med tystnad afvaktar denna tid. Den, som verk- hgt älskar vetenskapen, känner sig aldrig förlägen inför sådan kritik, aldrig sårad af att se sina misstag uppdagade, han tvärtom gläder sig, isynnerhet om han sjelf, vid ökad erfarenhet och skärpt blick, blir i tillfälle att rätta begångna fel, ty han vet att sanningen en gång skall komma i dagen, och endast den är hans mål. Men det finnes ett slag af »kritik», som man .stundom ser begagnadt, att antingen blott insinuera (kritisera med !) eller helt enkelt utmönstra och förkasta eller till simpla former degradera omsorgsfullt beskrifna arter, som dessa kritiker alldeles icke B Kritik och »Kritik». ' » genom sjelfstudium känna, ofta aldrig hafva sett, och detta utan att gifva minsta skäl för denna åtgärd, naturligtvis utan att ega något sådant. Vanligen är det vetenskapens neophyter, som så göra, men stundom begå erfarna vetenskapsmän samma fel. Det är mot en sådan »kritik» på blotta hugskott eller för- modanden eller tycke och som rättast benämnes omotiveradt klander, som man måste protestera. Då hvarje åsigt, som är grundad på skäl, bör respekteras och väl aldrig begreppen »art» och »varietet» komina att af alla uppfattas alldeles lika, kan det tyckas vara temligen lik- giltigt, under hvilken af dessa benämningar en form rubriceras. Men så är det ändå icke så länge någon vigt lägges på att skilja emellan dessa begrepp. Alla dessa stridigheter undviker Técole nou velie» genom att ställa alla former lika. En författare deremot af »gamla skolan», som flitigt bemödat sig om att sam- vetsgrannt i naturen undersöka vilkoren för formernas uppträ- dande samt orsaken till och räckvidden af deras förändringar, d. v. s. att finna artens naturliga typus och från denna skilja eventuella varieteter [variationes), som af vika genom någon hufvudkarakters förändring, men dock bibehålla artens habitus och karakterer för öfrigt, modifikationer {aberrationes), som uppstå genom yttre inflytanden och genom öfvergångar äro för- bundna med stamformen (äfven dessa benämnas vanligen varie- teter), underarter [subspecies) eller raser, ofta kallade »kon- stanta varieteter» eller »lokala former», individuella för- ändringar [mutatio7ies) och slutligen monströsa bildnin- gar (/?/-s7/5, monstrositates); denne författare tyckes kunna fordra, att den som citerar honom, skall göra det ärligt (d. v. s. så, som den citerade anför), eller, om denne någon anser sig hafva skäl att i ett visst fall hafva annan åsigt, att anföra dessa skäl. Emedan enligt min uppfattning art är en form, som uppnått sjelfständighet, mognad och en viss stadga, der den förekommer, antingen först så småningom under hela den närvarande geo- logiska perioden, eller den åtminstone så lång tid lefvat isole- rad och under inflytande af andra yttre förhållanden, att den hunnit fixera sina egendomliga karakterer, så att den alltid inom 10 N:o 2. C. A. Westerlund, B sitt område uppträder konstant (såsom t. ex. förhållandet är med en mångfald insulära arter), om än den ene eller den andra, alltefter sin natur, har förmåga af flera eller färre, större eller mindre förändringar, hvarunder den alltid behåller de vig- tigaste af sin typs hufvudkarakterer, och ehuru den, som pa- läontulogien lärer oss, under långa tidrymder är underkastad utvecklingens lag; så är det af vigt både i paläontologiskt, sy- stematiskt och zoogeografiskt hänseende att skilja den från de densamma underordnade begrepp jag nyss anfört. Det är der- före jag ock protesterar mot den »kritik», som utan insigt i deras betydelse, blott leker tärning med dessa begrepp. Pä tvenne grundpelare måste den vetenskapliga kritiken hvila och de äro: fråga alltid naturen till råds innan du uttalar dig — framlägg dess bevis då du dömer. Några nya synpunkter inom denna kritik torde genom föl- jande exempel komma på tal. 1. I ofvannämnde »Fundamenta malacologica» har jag på sid. 1 — 17 framlagt »Vorschlag zu Regeln fiir die malakologische Nomenklatur» och dervid äfven angifvit de fall, då ett redan i tryck offentliggjordt namn måste ändras. Men, emedan intet lagstadgande är för alla tider fullständigt, utan måste utvidgas eller förändras allteftersom nya, förut okända eller opåaktade, fall» göra sådant nödvändigt, vill jag här meddela ett par så- dana och anledningarne dertill. I Yerh. u. Mitth. des Siebenb. Ver. fur Nat. wiss. XL. 1890 har Hr. M. v. Kimakowicz offentliggjort en särdeles intres- sant och vigtig, såväl fysiologisk som anatomisk undersökning öfver Siebenbiirgens Daudebardier. Min galiziska D. calophana, som Boettger ansåg vara en ung D. langi Pfr och Clessin så- som synonym med denna, kommer här till sin rätt och blir ånyo utförligt beskrifven såsom en god och själfständig art; men Hr. v. K. har ansett sig böra gifva den ett nytt namn [D. jickelii)^ emedan min art, menar han, synes vara beskrifven efter något yngre exemplar än han haft att tillgå. De mig vid beskrifnin- gen föreliggande exemplaren hade 5 mm. längd, 3V2 mm. bredd och IVb mm. höjd, då hans största exemplar mäter 5-Vio mm. 13 Kritik och »Kritik». 11 längd och IVio mm höjd. Endast på grund af denna ohkhet i storlek och utan att hans exemplar företedde minsta olikhet för öfrigt, har han förkastat det namn, under hvilket jag be- skref arten 9 år förut. Detta är absolut orätt. Så lösa ^'å icke principerna och reglerna för nomenklaturen vara. Hvil- ken massa af namn måste icke då ändras! Mera till det ku- riösa räknar jag sådana oegentligheter, som att Clessin i sin Molluskenfauna Oesterreich-Ungarns und der Schweiz (1887) upp- tager såsom varietet af Hyalinia nitens Mich. ett förut okändt namn »Szepii Hazay» och som dess synonym »H, nitens Mich. var. Ressmanni West. Jahrb. 1883» ! Något skäl har naturligt- vis icke kunnat anföras. 2. Det förekommer ibland att en författare blir tvungen att uppställa och beskrifva en ny art efter uppenbart unga eller icke fullständigt utväxta exemplar, då t. ex. embryonalvindnin- garne hos dessa visa en från alla bekanta beslägtade arter full- komligt afvikande byggnad eller skulptur, och alltså angifva den nya artens hufvudkarakter. Det namn, under hvilket denna då beskrifves, får icke ändras af den, som sedan får i sina händer den utväxta snäckan, så vida icke denna företer en afvikande habitus eller nya och vigtigare artkarakterer (såsom mynning- tänder e. dyl.), hvarigenom dess systematiska ställning blir en annan. Så t. ex. min Belix (Xerophila) metabola från ön Lam- pedusa. Den senare från samma ö beskrifna ^Y. lampedusce Kob. har blifvit ansedd vara den fullbildade metabola, men är en skild art och utan dennas embryonalkarakter. 3. 1 sammanhang med föregående vill jag fästa de unga malakologernas uppmärksamhet mera än hittills skett pä nöd- vändigheten att iakttaga beskaffenheten hos snäckornas em- bryonalvindningar. Många arter anlägga dessa helt an- norlunda än deras för öfrigt närmast beslägtade, med hvilka de under sin vidare utveckling kunna i hög grad öfverensstämma. Om således dessa vindningar äro mycket smala, d. v. s. tilltaga långsamt i bredd, deremol hos en nära förvandt, för öfrigt nä- stan lika art äro påfallande breda och grofva eller hafva en starkt afvikande skulptur, och dessa karakterer äro konstanta, 12 X:o 2. C. A Westerlund, B så bör det vara nog för att skilja dem som goda arter. Hos si. Zonites t. ex. är detta af vigt och hos Unioniderna spelar ombryonalskalens beskaffenhet en stor roll. Hittills har detta visat sig vara af största betydelse hos si. Pupa och Clmisilia, emedan de första vindningarnes afvikande byggnad från de föl- jande hos många arter varit en tvingande orsak till uppställande af nya genera. Inom flera slägten har äfven de öfriga vindnin- garnes långsamma eller hastiga tillväxt specifik betydelse, inom andra har detta icke samma vigt. Det är derföre för hvarje malakolog nödvändigt (jfr. Fundam. malacol. p. 69) att i natu- ren studera hvarje genus särskildt för att lära, i hviJken rikt- ning dess variationsförmåga och variationstendens gå, hur stor denna förmåga och hur stark denna tendens är, hvilka af snäc- kans delar och hur långt dessa kunna motstå yttre, fysikaliska såväl som kemiska, inflytanden o. s. v. Allt detta är mycket olika i olika slägten, ofta inom olika artgrupper eller sektioner, och blott om man känner detta, kan man döma om skillnaden emellan art och varietet. Man försumme öfverhufvudtaget icke att med hvarandra jemföra unga och halfvuxna exemplar af närstående arter. Hade min unge vän H. S. gjort detta iakt- tagande, innan han gjorde sin entré i Nachrichtsblatt 1900, så hade han knappast fört min Planorbis cryptomphalus såsom va- rietet till Pl. clophilus Bgt. Dessa båda äro dessutom väl skilda såsom fullväxta. 4. 1 Acta Societatis pro P^auna et Flora fennica. Vol. XX, N:o 3, 1901 har Hr A. Luther offentliggjort ett för Finlands molluskfauna mycket värdefullt och lärorikt arbete: Bidrag till kännedomen om Land- och Sötvattengaslropodernas utbredning i Finland. Författaren har deri uttalat omdömen om det veten- skapliga värdet i mina malakologiska arbeten, särskildt om ett stort antal af de arter, som äro beskrifna i min Synopsis mol- luscorum extramarinorum Scandinavise i samma Acta 1897, hvilka omdömen synas mig oriktiga eller åtminstone ofullstän- diga, tills de åtföljas af på motsvarande studier i naturen grun- dade bevis. Sådana saknas nu fullständigt. B Kritik och "Kritik». 13 Hr L. säger i sitt arbete sidan 13: »En jämförelse af vår fauna med den Skandinaviska halföns försvå- ras genom den utan tvifvel allt för trånga uppfatt- ning af artbegreppet, so m, i öf verensstämmelse med den franska »école nou velie», gör sig gällande i We- sterlunds malakozoologiska arbeten, isynnerhet i dem af senare tid. Man är här tvungen att utöfva en kritik af arternas värde, en kritik, som dock är ytterst vansklig, då man i de flesta fall ej har till- gång till exemplar af arterna, utan endast är hän- visad till de af författaren gifna, nästan aldrig af figurer åtföljda diagnoserna. 1 följd af den af We- sterlund hyllade uppfattningen af artbegreppet är man nödgad att förhålla sig skeptisk gentemot hvarje(!!) af honom uppställd art. Jag har därföre i det följande såsom säker (»god») art upptagit en- dast (!) sådana former, h vilka äfven(!) af andra för- fattare (quique sint!) erkänts såsom sådana eller om h vilka jag .sjelf varit i tillfälle att bilda mig ett om- döme.» Herr L:s arbete är som sagdt värdefullt för landets fauna, äfven genom det stora antal medhjelpare han haft (och upp- räknar) och de offenthga samlingar han för sina lokaluppgifter kunnat rådfråga. Det vore högligen att önska att någon eller några ville utarbeta ett lika godt verk öfver samma ämne för Skandinaviska halfön. Men då hans arbete icke innehåller nå- got utom sitt syfte (molluskernas förekomstorter), känner jag icke hvar och när han dokumenterat sitt berättigande att föra den kritiska filen, då det gäller »uppfattning af artbegreppet», be- dömande af artkarakterernas olika värde inom olika genera eller andra af systematikens problem, hvartill fordras årslånga trägna studier just af dessa och det icke blott vid studieföre- målens geografiska periferi, utan äfven i deras centra. »I öfverensstämmelse med den franska école nouvelle», säger Hr. L. Hvad skulle väl mina franska vänner säga härom, de som anse mig vara ultralinnean i »uppfattningen af artbe- 14 N:o 2. C. A. Westerlund, B greppet», eller hvad de malakologer, som i min Fauna reg. pa- Isearctica) och Katalog der Binnenmollusken linna hundratals af den »skolas» arter (eller hvad vi envisas att der kalla »arter») såsom varieteter! Det är sannt, rätt många af dessa voro icke, oaktad t min samlings stora rikedom på äfven franska ma lako- logers originalexemplar, genom sådana der representerade, men jag hade tillräckliga förstudier öfver resp. slägters eller arters biologi och derjemte ofta känt eller egt och beskrifvit bestämda öfvergångsformer. Dessutom har jag vetat, att hvad vi hos Bourguignat och hans meningsfränder (»Fécole nouveile») betrakta såsom art, alldeles icke är detsamma, som • gamla skolan» så kallar, ty de förra beskrifva endast former och alla former såsom likställda, hvilka visa sig (åtminstone »genom tr& karakterer») konstanta under likartade yttre förhållanden, utan att det ringaste bry sig om deras genesis, och betrakta såsom varieteter blott tillfälliga eller individuela förändringar. Häri äro de tvifvelsutan i sin fulla rätt och vi hafva orätt, då vi jemföra dessa former med hvad vi kalla arter. Våra species innefatta derföre mycket ofta hela formgrupper af »Técole nouveile» (hvilket uttryck för öfrigt blifvit ett smädeord i okunnighetens mun). Båda åsigterna, båda metoderna bilda parallela forsk- ningsvägar till samma mål, de hafva lika berättigande och lika vetenskapligt värde, om de konseqvent genomföras. Den ena vill visa huru naturföremålen gestalta sig i vår tid mer eller mindre sjelfständigt bredvid hvarandra; den andra huru for- merna framgått ur hvarandra eller dessas systematiska värde i förhållande till hvarandra. En fråga kan blifva hvilket som mest gagnar vetenskapen, att skilja och noggrannt beskrifva den mångfald af former, som Naturen i sin rikedom företer, eller att under ett nomen commune (sådant som Anodotita nnitnbilis) begrafva allt, som man finner »mer eller mindre hkt». Det förra fordrar alltid en vaken iakttagelsegåfva, ofta en skarp blick för skiftningarna i naturen, och endast det, som lägges fram i öppen dag, blir föremål för närmare granskning; det senare kan den okunnigaste göra och det blir alltid ofruktbart. För B Kritik och »Kritik». 15 öfrigt tillåter jag mig hänvisa till mina »Fundamenta malacolo- gica» sidan 65. »Isynnerhet af senare tid», heter det. Vet då icke Hr. L. att detta är alldeles emot naturens ordning? I ungdomen är man liberal och frikostig, kanske slösande, på gamla dar kon- servativ och sparsam; som nybörjare, med inskränkta vyer och då ännu okunnigheten hänger som en tät slöja för blicken, ser man gerna i allt, som är nytt för en sjelf, äfven något nytt för andra, men det man inte alls kan fatta, går man försigtigt om- kring såsom något »misstänkt». Med åren, efter otaliga för- nyade pröfningar och allteftersom morgondimman skingrar sig, blir man mera »skeptisk» och framför allt mera sjelfkritisk, man tvekar oftare, pröfvar noggrannare och dömer ej förr än man pröfvat. Herr L. beklagar sig öfver huru ytterst svårt han haft att »kritisera» mina arbeten, då han »endast» haft tillgång till »diag- noserna» (utförliga och omsorgsfulla nog alt kunna kallas be- skrifningar) på de flesta arterna, men erkänner att han aldrig sett ett exemplar af dessa och icke ens kunnat ef- ter figurer bilda sig någon föreställning om dem. Ja, det medgifves att man skall vara mycket — modig att un- der sådana förhållanden uttala en kategorisk förkastelsedom öfver alla af mig såsom förut obeskrifna uppställda arter, »om hvilka han icke själf kunnat bilda sig ett omdöme». Det hade möjligen varit bättre att vänta tills rustkammaren blifvit bättre försedd. »Andra författare» (t. ex. Kobelt och Clessin, att icke nämna Locard, Fagot m. fl.) hafva till arter upphöjt former, i hvilka jag först icke vågade se annat än varieteter. Blott en enda författare (dr. Wagner i Wien) har roat sig med att »draga in» en del Pomatiasformer, som icke blott jag utan nästan alla samtida betraktat såsom arter. Detta slägte är också mycket formrikt och mer än vanligt öppet för olika åsigter, men ännu är sista ordet om betydelsen af dess former visst icke ultaladt. Om figurers betydelse inom malakologien är jag nödsakad att hänvisa till Fundam. malacol., till sid. 77. Jag har visser- 16 N:o 2. CA. Westerhwd, B ligen flera gånger bifogat figurer till mina beskrifningar, såsom i Malakazool. Blätter ett större antal, t. o. m. kolorerade, hvil- ket jag dock anser sämst af allt, i mina afhandlingar öfver Jenisej- och Vegaexpeditionerna o. s. v.; men för mig blir all- tid en noggrann beskrifning af större värde än hvarje figur, åk det gäller artkarakterer, som äro att söka inuti föremålen eller som afse de yttre delarnes relativa förhållande (t. ex. vindningarnes relativa höjd, hvilket lemnar goda artkarakterer särskildt hos Vertigines, liksom deras olika tillväxt på bredden hos si. Vitrea och Vitrina, och som mycket noggrannare kan beskrifvas än afbildas). Låtom oss dessutom antaga, hvad som oftast torde vara händelsen, att en författare sjelf icke kan föra ritstiftet utan måste (såsom jag) uppdraga åt en i konsten kun- nig person att afbilda det ofta mycket lilla naturföremålet med alla dess egendomligheter, men denne dessinateur icke är natur- kunnig eller åtminstone icke »fackman» och icke kan fatta be- tydelsen af de karakterer han får anvisning att framhålla; an- tag vidare att författaren och ritaren bo långt ifrån hvarandra, så att den förre icke kan öfvervaka den senares arbete, som sig bör. Men, om ändå figurerna blifva någorlunda naturtrogna, så skola de öfverlemnas till en träsnidare eller gravör, och hans arbete sker väl alltid handtverksmessigl. Slutligen läggas dessa figurer under tryckpressen och der underkastas de ofta en så nedsvärtande »kritik», att artbeskrifvaren omöjligen kan känna igen dem. Kommer sen målaren med sina pytsar och skall »corrigera naturen», fyller alla sömmar och alla fördjupningar med färg och tillintetgör all mikroskulptur, så har man väl skäl att säga : heldre inga figurer, men goda beskrifningar, såvida icke författaren sjelf är skicklig tecknare. Knappt då! Nu vill jag anföra några exempel ur Herr L:s »kritik». Under rubrikerna »osäkra synas mig», »såsom osäkra be- traktar jag», »sannolikt blott» anför Hr. L. bl. a. följande: Vitrina holmiensis blir blott en form af V. pellucida Miill. (om Hr. L. vill läsa igenom beskrifningen, så skall han finna, att den nya artens närmare anförvandter äro att söka i en helt annan grupp än dit V. pellucida hör). — Hyalinia upsaliensis B Kritik och »Kritik». 17 är för honom blott en form af H. cellaria Miill. (»eget omdöme» efter ex.; jag vidhåller min åsigt att de båda arterna icke ens stå i närheten af hvarandra). — Clausilia sejuncta är »enligt Gles sin endast en form af Cl. pumila Z.* (utom A. Schmidt på sin tid är Clessin bland x andra författare» ensam om denna åsigt; Cl. sejuncta finnes på mångfaldiga lokaler i Sverige, Norge och Danmark, i hvilka riken aldrig Cl. pumila Z. är fun- nen; för öfrigt bör det skrifvas Cl. sejuncta W. och icke, som ofta sker, Cl. sejuncta A. Schmidt, ty A. S. har aldrig beskrif- vit eller benämnt denna art, utan blott i förbigående erinrat om »Exemplare von Cl. puitnla mit lamella spirahs sejuncta»). — Om Cl. crnciata Stud. säger Hr. L.: »I Skandinavien är den, enligt W., funnen på ett ställe i Gausdalen i Norge»; hvarför icke från nästa rad i Synopsis anföra att arten finnes »frequens» vid Östersund i Jämtland (alltså »im nördhchen Schweden»)? — Succmea altaica Mts. var. norregica står äfven på proscriptions- listan (hvarför, namnes icke; jag har haft originalexemplar från Prof. v. Mårtens af hans altaica att jemföra med); — S. bo- realis W. och are.naria Bouch. förklaras med ! vara »former af S. oblouga Drp.» (slägtet tillhör de mest variabla och svåra, så att en förvexling af art och varietet här icke bör kunna be- traktas som en dödssynd; men S.arenaria Bouch. anses nästan allmänt vara en god art, såväl till följe af sin skalform, fasta konsistens som sitt från andra Succineer afvikande lefnadssätt). — Planorhis dispar är måhända, som Hr. L. säger, blott »en form af Pl. contortus L.» och säkert är det förhållandet med det mesta, som jag fått mig tillsändt såsom dispar; men har Hr. L. haft den rätta dispar att jemföra? — Att icke samtlige mina Gi/raulus-» arter» blifvit utan nåd slopade och, emedan de erbjuda åtskilliga svårigheter att bestämma, återförenade med den gamla Pl. alhus Lin., har väl icke skett blott derför att »artbegreppet här är i mycket hög grad beroende af individuel uppfattning», hvarraed väl menas att sådant kan afgöras a priori. Tvärtom hafva de alla blifvit upptagna såsom arter! Jag kän- ner alltför väl vattensnäckornas stora känslighet för lokala in- flytanden för att på långt när hka strängt hålla på deras art- 18 N:o 2. C. A. Westerlund, B rätt, som hos landsnäckorna i allmänhet och inom vissa slägten isynnerhet; men såsom sjelfständiga former förmenar jag att de äro lätt skiljbara för ett någorlunda öfvadt öga, de må sen kallas arter eller icke. Eller också måste hela sektionen Oy- raidus betraktas såsom en art {albus L.) och det går väl svår- ligen an. O ijraulus-f ormerna. stå i detta fall alldeles i paritet med de många arter, som botanisterna afskilt från Linné 's Rarmnculns aqiiatilis och förenat till slägtet Bairachium. — Valvata antiqua Sow. »är enligt Johansen endast varietet af piscinalis>^ (jag kan icke påminna mig någon annan författare, som har samma åsigt; redan såsom fossila betraktas de båda arterna såsom väl skilda!). Herr A. C. Johansen i Ribe är f. n. mycket radikal och ingen vän af den aposterioriska filoso- fien. Att förneka V. antiqua arträtt var en småsak, jag vill derför anföra några andra radikala åtgärder. Ancyliis danicus W. (som han säkerligen aldrig sett) kan han »ikke engang be- tragte som en sserlig Varietet» af A. lacustris\ Plan. septemgy- ratus Z. och Pl. daxuri Mörch. (två former, som utvecklat sig i fullkomligt motsatta riktningar) anser han »for identiske eller i hvert Fald for Varieteter, der kun ere lidet utprsegede» af Pl. spiro7'bis »O. Fr. Muller»; Pl. ammonoceras W. och Pl. crypt- omphalus W. äro naturligtvis »så; lidet karakteristiske», att han knappt anser dem för varieteter ai corneus; Limncea truncatula är icke annat än en »hungerform» af L. palustris L.; »Mullers Nerita piisilla er uden Tvivl et yngre Individ af V. pistdnalis», oaktadt, såsom Miiller sjelf säger, -»Neritam piscinalem valde ref ert, at multo minor, & tamen anfractuum quatuor est» och Mörch: umbilicus perspectivus cylindricus», då nafveln hos en ung piscinalis aldrig är mer än en rim a; »Sphisrium corneum L. var. scaldianum Norm. är = S. ulicnyi West.», ehuru den förre tillhör sektionen Corneola och den senare sekt. Calyculifia och äro till form m. m. högst olika hvarandra, hvarpå prof. Ulicny i Trebitsch först fastade min uppmärksamhet; att sam- manfösa alla våra talrika Anodonta-iovmBv under ett namn [A. mutabilis Cl.) såsom en och samma art, är nog förståndigt, ty det är beqvämt och vida lättare än att på de mångfaldiga före- B Kritik och »Kritik». 19 komstorterna efterforska orsakerna till dessa vexlingar och hvilka former som naturen visar vara samhöriga; jag har i Fauna d. Binnenconch. och Syn. moll. Scand., efter att förut hafva re- dogjort för mina skäl därtill, vid detta enda slägte följtBour- guignafs method och, med biträde af unionidkännaren par préference Mr. Drouet i Dijon, noggrannt beskrifvit nordens bekanta vigtigare former, fördelade i grupper efter sin san- nolika frändskap, detta för att möjligen lemna ett yngre slägte någon handledning vid utforskandet af det, som jag icke med- hunnit. — Valvata lilljeborgi betecknar Hr. L. såsom »piscinalis forma?» (ibland detta slägles rätt väl fixerade arter, för att vara vattensnäckor, intager den anförda formen ett godt rum). Hr. L. anser att Vallonia extrema W. möjligen är den- samma som V. adela W., »hvilken af Clessin anses vara sy- nonym med V. temiilabris A. Braun». I Rossmässler's Ico- nographie N. F. f. 1450 beskrifver och af bildar K o be It min V. adela och förenar den äfvenså med V. temiilabris, nämligen hvad Clessin kallar så (efter ex. från Clessin), men han upp- tager, liksom jag gjort, Braun's F. tenuilabris såsom en helt annan art, och säger t. o. m. om adela: »ich bin nicht sicher, ob diese Art wirklich zu Valloida zu stellen ist, da sie keinen um- geschlagenen Mundsaum auszubilden scheint». F. extrema är återigen en annan. Att mina många nya Fer%o-arter skulle såsom »högst misstänkta» utan ransakning och dom blifva deporterade ur faunan, var ju att vänta, men att detta skedde på grund af deras »stora sällsynthet», är ändå väl starkt. Det har väl knappast funnits någon Vertigo eller Istkmia, som icke i början ansetts högst sällsynt och lokal, emedan de på grund af sin litenhet och sitt undangömda lefnadssätt äro ytterst svåra att finna (åt- minstone innan man förstod att använda sikt), liksom Daude. bardia, Acme m. fl. Jag vill anföra några exempel. År 1853 på hösten fann jag i en ekstubbe i södra Kalmar län ett exem- plar af den då för Sveriges fauna nya F. angustior Jeffr., men lyckades aldrig i den trakten finna flera; nu är den funnen af mig och andra i rikets flesta delar upp till Östersund, mången- 20 N:o 2. C. A. Westerlund, B städes i tusental. Den 23 aug. 1865 kom jag, under hvila på stranden af en sjö nära Ronneby, händelsevis att rycka upp en grästufva ur den fuktiga marken och tufvan befanns hafva en liten Vertigo i spetsen på hvar och en af sina rotfibrar. Det var den sedan såsom V. lilljeborgi beskrifna. Att jag sedan för denna snäckas skuld ofta vallfärdade till fyndorten, är ju på- tagligt, men blott ännu ett exemplar blef funnet. Följande år insamlade jag, efter en bättre metod (vitjning), på en annan Sjöstrand härinvid 800 exemplar, och nu är denna art känd från många vidt skilda trakter och länder. Ar 1822 beskref S. Nilsson sin Pupa {Isthmia) cos t ulata funnen »rarissime ad Espe- röd Scanise», och 1865 var det hardt när omöjligt för mig att kunna skaffa mig till låns ett exemplar af denna snäcka för beskrifning i min akad. afh. om »Sveriges Mollusker». Två år derefter (1867) upptäckte jag den sjelf på branterna nedanför Borgholms slottsruiner och var den der så ymnig (i sällskap med de föga mindre talrika Ve)'t. angustior och alpestris), att jag och min följeslagare insamlade omkring 12,000 exemplar af denna art, som dessutom är den allmännaste snäckan öfver hela Öland. Sommaren 1867 fann jag i en bokskog här invid Ron- neby ett par exemplar af V. ronnehyensis, som jag sedan dess aldrig lyckats återfinna; men från trakten af Berlin har jag er- hållit ett rätt stort antal. I oktober 1868 fann d. v. eleven vid skogsinstitutet (sedermera jägmästaren) Eug. Hemberg på en brant, af granskog bevuxen, backe (Augustenborg kallad) vid Tennhult i Småland 3 exemplar af V. otostoma. Oaktadt ytterst noggrannt efterforskande vid flere besök under olika år och på olika tider af snäcksaisonen, har denna art aldrig blifvit åter- funnen, men väl de på samma backe förekommande V. jnneti- cola W., V. ovoidea W. och V. arctica Wallenb. Om denna otostoma säger Prof. Dr. Boettger: Sie ist eine wahre Wun- derform, ganz eigenthiimlich und höchst merkwiirdig. Jag kan icke bättre göra än hänvisa den, som ärligt vill lära känna och derefter bedöma de nu »misstänkta» småttin- garne, till hvad den sistnämnde skarpsynte och erfarne mala- kologen säger i sitt arbete »Die Entwicklung der Pupa-Arten» B »Kritik och Kritik». 21 (1889) sidan 6: »Eine Untersuchung wie die vorliegende känn nur auf die minutiösesten Unterschiede in der Form des Ge- häuses, in der Bildung des Mundsaums und Nackens und in der Zahl und Stellung der Zähne und Zahnfalten in der Miin- dung dieser zumeist fast mikroskopischen Schalen begriindet werden, zu deren Erkennung und Werlhschätzung, resp. Ab- wägung des systematischen Werthes, eine länge Gewöhnung und ein Vertrautsein mit womöglich allén lebenden Formen gehört. Es känn daher nicht Wunder nehmen, wenn ich die zatilreichen Formen in schärfster Weise gegliedert habe und auf diese Gliederung auch fiir die Zukunft Werth lege.» N:o 3. Genmäle. Af A. Luther. (Föredraget den 5 okt. 1901). Uti en uppsats benämnd Kritik och »Kritik» har dr. C. A. Westerlund framställt särskilda anmärkningar emot mitt arbete »Bidrag till kännedomen om land- och sötvattens- gastropodernas utbredning i Finland», hvilka anmärkningar del- vis tarfva en förklaring från min sida. Dr. W.'s anmärkningar rikta sig särskildt emot mitt för- faringssätt att uti kapitlet »II. Jämförelse med grannländernas moUuskfauna» såsom »osäkra» beteckna flere bland de af ho- nom uti »Synopsis molluscorum extramarinorum Scandinaviae» anförda arterna. Dr. W. finner denna »kritik» oberättigad, eme- dan tillräckliga skäl för en sådan »degradering» icke i hvarje enskildt fall kunnat anföras; dock bör det påpekas, att det här 22 N:o 3. A. Luther, B ingalunda galt kritik i den mening, att jag skulle afsett att på detta sätt bidraga till det faktiska utredandet af de ifrågavarande snäckornas systematiska ställning. Någonting sådant har icke legat inom planen för mitt arbete. — Att mycket kan anmärkas emot det ifrågavarande kapitlet, är jag den första att villigt er- känna. Särskildt hade ingressen till kapitlet, hvilken af Dr. W. ordagrant anföres, bort vara tydligare stiliserad, så att däraf klarare, än hvad fallet nu är, hade framgått, att det enda motivet, h varför jag sökt att gruppera arterna efter deras värde, varit sträfvan att vid behandlingen af de båda områdena tillämpa samma måttstock och att vid jämförelsen icke medtaga formejr, rörande h vilkas artberätti- gande minsta skymt af tvifvel kunde råda. På grund af talrika, af Dr. W. bestämda exemplar, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka i Helsingfors universitets zoologiska museum, har jag funnit, att Dr. W. ofta till arten åtskilt former, hvilka jag ansett tillhöra samma art. 1 öfverensstämmelse härmed har jag uti förteckningen öfver Finlands gastropoder ofta samman- fört arter, hvilka af Dr. W. åtskiljas. För att en jämförelse med Skandinaviens gastropodfauna skulle gifva ett resultat, som när- made sig det faktiskt existerande förhållandet, var det en oafvislig nödvändighet att tillämpa en och samma skala på båda områdena. Det är möjligt att sättet varit altför radikalt och att fördelningen icke utfallit lyckligt; den senare gör ingalunda an- språk på ofelbarhet, hvilket väl äfven med tillräckhg tydlighet torde framgå ur ingressen, där just det vanskliga i bedömandet af arternas värde framhålles. Jag betviflar icke, att bland de af mig såsom »osäkra» betecknade arterna äfven skola finnas flere »goda» arter. Detta i allmänhet om ifrågavarande kapitel. Nu till några af de speciella anmärkningarna. Uttrycket »école nouvelle» trodde jag mig berättigad att använda, särskildt med hänsyn till de af Dr. W. i »Synopsis» an- förda Anodonta arterna, — icke färre än 68 spp. — dock tager jag gärna tillbaka detta uttryck, eftersom Dr. W. ej önskar räknas till nämda skola. — Med afseende på Cl. sejuncta ber jag Dr. B Genmäle. 23 W. observera, att densamma finnes anförd bland »säkra» arter. För mig berodde intet därpå, om denna snäcka uppfattades så- som själfständig art eller såsom en geografisk varietet eller underart; hufvudsaken var, att den icke finnes i Finland. — Att fyndorten Östersund uteblifvit vid Cl. cruciata beror på ett be- klagligt förbiseende. — Rörande de arter, hvilka jag icke sett, kan jag naturligtvis icke inlåta mig i något meningsutbyte. N-o 4. Botaniska undersökningar i Björneborgstrakten sommaren 1901. Reseberättelse afgifven af Ernst Häyrén. (Föredragen den 5 oktober 1901). I »Societas' pro Fauna et Flora Fennica» protokoll för den 3 april 1901 ingår följande skrifvelse: »Till Societas pro Fauna et Flora Fennica öfverlämnas härmed trehundra femtio (350) fm. med vördsam anhållan att medlen blefve af Sällskapet utdelade i och för en undersökning under instundande sommar af floran och vegetationen i Björ- neborgstrakten, förslagsvis området från yttre skären utanför Räfsö och Mäntyluoto till någon mil inåt land, räknadt från Björneborg, samt att resultaten af undersökningen sedermera blefve offenthggjorda i Sällskapets publikationer. Tillika få vi meddela, att Lektor Hj. Hjelt, som i ett motiveradt utlåtande framhållit såsom sin åsikt, att »knappast någon del af Finland är i samma mån i behof af en undersökning i botaniskt af- 24 N:o 4. Ernst Häyrén. B seende, som just trakten kring Björneborg», förklarat sig villig att med upplysningar och råd tillhandagå exkurrenten. Såsom ett önskemål få vi slutligen uttala, att ett antal öfvertryck af den framtida publikationen finge af oss utlösas. Björneborg den 13 mars 1901. Björneborgare.» Det i ofvan stående skrifvelse omnämnda stipendiet blef af Sällskapet mig tilldeladt, och bedref jag under april, maj och de första dagarna af juni förberedelser till resan. Så- lunda sammanställdes förefintliga floristiska uppgifter angående Satakunta, anskaffades topografiska och geologiska kartor öfver Björneborgs omnejd, inköptes en del förnödenheter o. s. v. Under detta arbete erhöll jag af d:r Hj. Hjelt i Karkku en mängd både skriftliga och muntliga litteraturuppgifter och an- visningar, medan d:r R. Böld t i Björneborg meddelade mig åtskilliga viktiga upplysningar, mest af praktisk art, angående förhållandena i nämnda stad. Det är mig både en plikt och ett nöje att här till dessa personer frambära uttrycken för min uppriktiga tacksamhet. Till d:r Hj. Hjelt står jag i största förbindelse äfven för de många värdefulla råd och anvisningar han gaf mig under ett kort besök på Järventaka gård i Karkku. Under hans er- farna ledning var jag då i tillfälle att iakttaga floran och vege- tationen vid öfre loppet af Kumo älf; under våra gemensamma exkursioner uppmärksammades särskildt de för öfre delen af Kumo älfdal karakteristiska Scolockloa arundinacea, Nasturtium amphibium och Stellaria uliginosa. Den 9 juni på e. m. anlände jag till Björneborg. Här kompletterades utrustningen, bl. a. genom anskaffande af kar- tor öfver själfva staden och dess marker. Redan en blick på kartan visar, att Björneborgstrakten erhåller sin karakter af Kumo älf, som nordväst om staden bildar ett närmare en mil långt och öfver 2 km bredt ödelta. Slätten kring Björneborg består till största delen af älfvens aflagringar. Det var därför naturligt, att älfven och dess infly- B Botaniska undersökningar i Björneborgstrakten. 25 tände på växtvärlden främst skulle ådraga sig min uppmärk- samhet. I anslutning till »Björneborgares» förslag utkastade jag planen att egna den första tiden åt en jämförelsevis hastig undersökning af älfven och dess närmaste omgifning — omkr. 0,5 — 1 km åt hvardera sidan — ofvanom staden. Utgångspunkten blefve trakten kring Ulfsby kyrka. Därpå skulle följa ett nog- grannare studium af ödeltat, hvilket lofvade att blifva intres- sant i växttopografiskt hänseende. Sedermera var det min af- sikt att fortsätta allt längre nedåt ända till Räfsö, hvarvid haf- vets inflytande på växtvärlden och de till följd häraf uppkomna zonerna skulle beaktas. Vidare ämnade jag undersöka några af de yttersta hafsholmarna samt, om tiden det medgåfve, göra en afstickare t. ex. till Kumnäs udde eller Hviftisbofjärds skär- gård. Det var skäl att börja undersökningen inne i landet, emedan växtligheten där alltid är tidigare utvecklad än ute vid hafsbandet, och emedan gräset på ängsmarkerna kort efter mid- sommar skulle nedmäjats. Detta program blef i hufvudsak följdt. Hufvudkvarteret uppslogs till en början i Gammelby, dit jag anlände den 11 juni. Till först undersöktes trakten mellan Ulfsby kyrka och det längre uppåt belägna färjstället öfver älfven invid Friby. Icke långt nedanför färjan delar sig älfven kring Saaris ö uti den smalare Vanhajoki och den bredare, lugnare Isojoki. Nämnda ö upptages till stor del af odlingar, men bär äfven något skog. Längst i söder finnes på udden litet löfskog med riklig örtve- getation; där växte bl. a. Geum intermedium. På öns norra udde åter träffas en djup, vacker granskog. På älfbranterna mot Vanhajoki gjordes ståndortsanteckningar. Den 13 juni företogs en lång exkursion utmed vänstra älf- stranden från Friby till Koivisto och därifrån längs landsvägen till staden. Härunder studerades särskildt älfbranterna och de- ras växtlighet. De präktigaste älfbranterna i trakten finnas strax ofvanom Koivisto gård; de äro ställvis så branta, att det är svårt att klättra uppför dem, så mycket mer som sanden ger vika under fötterna. — Under denna och några andra ex- 26 N:o 4. Ernst Häyrén. B kursioner observerades Nasturtium ainphibium, som dock ej går längre ned än till Björneborgs stad. Denna växt trifves bäst vid små vattendrag, som långsamt rinna ut i själfva älf- ven. Här finnes den både i vattnet och på stränderna. Den 16 — 22 juni företogos exkursioner kring Sonnäs, Härpö och Koivisto samt på Aittaluoto. Svartsmark by — med un- dantag af själfva älfstranden, som undersöktes under en färd utmed älfven från Koivisto till staden — blef sålunda oberörd af undersökningen, men markerna här föreföllo att vara dylika som på Gammelbys område. Vid Härpö insamlades lafvar på ett väldigt gneisbärg, det första jag under sommaren påträffade. Vid floden observera- des första gången bl. a. Rumex hydrolapathum och IJijdro- charis, tvänne af Björneborgstraktens karakteristiska växter. Växttopografiska anteckningar gjordes. Den 26 juni företogs med ångbåt en utflykt till Räfsö i och för erhållande af en öfverblick af trakten. Då bärg och höjder äro sällsynta, kunde en stor del af deltat öfverskådas och planer uppgöras för de närmaste dagarna. Den 27 juni — 6 juli undersöktes deltat. Härvid besöktes alla älfvens förgreningar, »ådror» eller »juovat» som de kallas, med undantag af Torbonäsådran. Hjulböleådran granskades allenast i mynningen, och upp i Leimaninjuopa färdades jag endast knappa 0,25 km. Några mindre, till största delen igen- grodda ådror undersöktes blott på enskilda ställen. För öfrigt undersöktes alla ådror i hela deras längd. Under båtfärderna gjordes ständigt landstigningar, och ofta företogos längre van- dringar på holmarna eller det angränsande fastlandet. Stånd- ortsanteckningar gjordes, och en del floristiska notiser insam- lades. Alla deltaholmarna och de angränsande delarna af fast- landet upptagas till största delen af ängsmarker. Endast på få ställen finnas åkrar, och här och hvar ses videsnår. Inströdda i ängarna ligga några grushöjder med trädvegetation. Till dem hör t. ex. Lotsöre park. B Botaniska undersökningar i Björneborgatrakten. 27 Deltaholmarna äro högst närmast staden. Ju längre ned- för floden man kommer, desto lägre ligger marken, tills den slutligen endast med någon decimeter eller t. o. m. centimeter höjer sig öfver vattenytan. Här försiggår tillandningen snab- bast; den viktigaste faktorn vid denna process är aflagring af det material, som floden för med sig och som till största delen utgö- res af något lerhaltig sand. Enligt den karta, som A. Wahlroos uppgjort öfver »Kumo elfs utloppsvik nu och fordom» (Pennia III, N:o 9, 1890), belöper sig deltats längdtillväxt — d. v. s. den horisontala tillväxten i strömmens riktning — till omkr. 36 m per är. Deltat sträcker sig nu nära 500 m längre nedåt än på nämnda karta, d. v. s. ända till Kivins. Flodmaterialet aflagras äfven mellan deltaholmarna. Ban- kar uppstå, och sålunda igenspärras mången »ådra». På de nyssbildade bankarna både inne i deltat och vid dettas nedre gräns uppträder det första året en säregen vegetation, som till stor del består af ettåriga växter: Bidens cernuus, B. plati/cephaliis, B. tripartitus, Bulliarda aquatica (ställvis), Cal- litriche rerna (landform), Elatine hydropiper, Juncus bufonius, Rnnunculus sceleratns, Subularia aquatica m. fl. Limosella aquatica är äfven karakteristisk. Pöljande år tillkommer vanli- gen Eqvisetitm fluviatile (mest f. limosum), som i Kumo älfs delta förekommer i stora massor. Denna växt efterföljes af Carices (acuta, aquatilis, ampuUacea) . Vidare infinner sig Agro- stis alba och sist Äira caespitosa. En mängd örter hafva för omhvälfningsprocessen endast sekundär betydelse. Inne i de instängda vikarna, som ofta nedifrån inskjuta i deltaholmarna, förlöper utvecklingen annorlunda. Här aflag- ras mest gyttja. Den täta växtligheten spelar hufvud rollen i tillandningsprocessen. Först synas näckrosor (Nuphar luteiim och Nymphcea candida) , vissa Potamogeto7i-arier, Hydrocha- ris (ställvis) m. fl. Sedan komma Oenanthe och Butomus och slutligen Phragmites, Scolochloa, Scirpus lacustris, sällan Typha. Med dessa blandar sig Eq visetum fluviatile, som längre mot stranden blir allt mer förhärskande. På dessa ställen bildas betydande lager fräkentorf. Härefter sker utvecklingen i huf- 28 N.-o 4. Ernst Häyrén. B vudsak såsom ofvan skildrats. — En del vikar innehålla mas- sor af Amblystegia, och då finnas på öfvergången till fast mark gungflyartade bildningar. Tåtelängarna skulle säkert förvandlas till saliceter och skog, om ej de videplantor, som kunna skjuta upp redan i Eqvisetum-h'éi\iQi, ständigt af befolkningen bortrödjades. Uti deltat gjordes ock floristiska iakttagelser. Många an- nars vanhga arter anträffas här icke, dels emedan de ej ännu hunnit infinna sig, dels emedan lämpliga lokaler saknas. Den 8 juli — 1 augusti undersöktes fortsättningen af den nordöstra älfstranden från Torbonäs till Krootila, Kahaluoto, Väkevä nokka och Lyttskär, hvarjämte en färd företogs till några holmar i Hviltisbofjärds skärgård och de flesta holmarna utanför Lyttskär, bl. a. Sådö och Busö. Trakten kring Rosnäs och Hjulböle blef till följd af den knappa tiden icke närmare utforskad, men någon större lucka torde härigenom ej uppstått i undersökningen. Äfven här förekomma helt visst intressanta lokaler, men de synas, åtminstone vid flyktigt betrak- tande, i det hela vara af samma slag, som lokalerna i de mera noggrannt undersökta trakterna. Bland anmärkningsvärda växter, som anträffades, må om- nämnas Salicornia herbacea och Aira caespitosa X ^- bottnica. Vid Pirunpesä, ett stort stenröse i Lyttskärs skog, insamlades flere arter mossor. Några växttopografiska anteckningar gjor- des, bl. a. på den egendomliga, låga deltaön Krootilan santa. Den stora höjdsträckning, som ofvanom Härpö, Rosnäs och Hjulböle begränsar älfdalen, träder invid Torbonäs helt nära älfstranden och på Lyttskärs område når den fram till denna. Ylinokka, Kahaluoto och Väkevä nokka hgga dessutom på en mindre höjdsträckning, som äfven sluttar direkt ned mot älfven. Dessa höjdsträckningar äro, likasom de ute i älfven lig- gande öarna, bildade af krossgrus, där medelstora och stora stenar äro mycket allmänna. Granskogen, som. för det mesta bekläder dessa höjder och öar (den är dock numera till stor del nedhuggen å Lyttskär), kan t. o. m. på långa sträckor vara så godt som ett enda stenröse, där man får hoppa från sten B Botaniska undersökningar i Björneborgstrakten. 29 till sten eller tränga sig fram mellan de väldiga blocken. Bärg äro däremot sällsynta; på Busö och Sådö finnas några sådana af obetydlig höjd. Invid Ylinokka och Torbonäs finnas dock två högre bärg. Vid floden förekomma mest stenstränder med jämförelse- vis små stenar, där de mest karaktäristiska växterna äro Myo- soiis caespitosa, Stellaria media och Polygotium hydropiper. Vikarna äro tämligen långgrunda och hysa samma växtlighet af vattengräs m. m. som inne i deltat. Inåt mot land kan antin- gen Eqvisetum fluviatile m. m. uppträda såsom redan beskrif- vits, eller ock infinna sig Carices genast. Och ej sällan finnes mellan vattengräsen och albuskaget en egendomlig zon med Polygonum foliosum. Marken i denna zon utgöres alltid af mycket lös gyttja, som öfversvämmas vid högre vattenstånd. Än är gyttjan bar, än är den i större eller mindre grad täckt af Rammculus flammula var. reptans. Polygonum foliosum förekommer här rält ymnigt och ofta tillsammans med P. hydropiper, P. minus, Bidens etc. Under gyttjan, som är någon dm djup, möter fast mark: grus af samma slag, som träffas högre upp på stranden strax nedanför albältet. Denna zon kan nå en bredd af ett tiotal meter. Ofvanstående gäller både öarna och fastlandet. En annan egendomlighet för nordöstra älfstranden är det rikliga uppträdandet af klibbal. Gråalen blir sällsynt redan vid Ylinokka, och från Porinnokka *) nedåt saknas den. Mellan fastlandet och en del af holmarna finnas vidsträckta samfund af Characeer. Den 9 juli företogs en exkursion till Södermarks by i Norrmark, som var af hufvudsakligen historiskt intresse. I nämnda by växer nämligen på Uusitalo (Praka) hemmans mark den gamla ek, som torde vara densamma, hvilken redan Linné omnämnt (Flora lapponica, Prolegomena, § 30), och om hvilken man tvistat, huruvida den vore vild eller ej. Det var naturligt- vis för mig omöjligt att med säkerhet afgöra frågan, om än ") En udde på Lyttskärs mark något ofvanom Tärnoura holme. 30 N:o 4. Ernst Häyrén. B särskilda skäl synas tala för att trädet ursprungligen vore plan- teradt. — • Under vägen gjordes bland annat observationen, att den forna sjön Pyyntöjärvi numera är igenvuxen och till stör- sta delen förvandlatsHill mossängar. Den 22 juli gjordes ett besök hos läraren i naturkunnig- het vid finska lyceet i Björneborg, fil. mag. F. A. Lönnmark, som under sommaren vistades i närheten af Kristerskär såg i Hvittisbofjärd. Han meddelade mig några notiser af botaniskt intresse. Den 2 — 11 augusti undersöktes området vid sydvästra älf- stranden från Inderö by med Kivins till Pihlava, Ytterö och ut till Mäntyluoto. Ytteröudden mellan Kumo älf och Bredviksbukten är af alldeles annan beskaffenhet än trakten nordost om älfven. Den består nämligen till största delen af sand, delvis mycket fin hafssand. Ett större grusområde finnes dock mellan Inderö by, Einäjärvi och Pihlava. Men ej ens här förekomma stenar syn- nerligen talrikt, och aldrig äro de så stora som på nordöstra sidan om älfven. Det på sandraarken vanligast förekommande trädslaget är tallen. Tallmo med vackra Cladina-maiior finnes t. ex. W och SW om Ytterö gård, där sanden är hopad i karakteristiska dyner. Mellan Pihlava såg och järnvägen har sundet mellan Inderö och Ytterö fordom gått fram till det nuvarande Einäjärvi. Nu träffas här tåtelängar, öfver hvilka höja sig gruskullar — forna holmar — med karakteristisk lundvegetation: Betula verrucosa, lönn, rönn, asp, Lonicera xijlosteimi, Ribes alpinum, Convallaria majalis, Polygonatum officinale och multifhrum, Rubus saxati- lis, Melica m. m. På fuktigare ställen ses Älnus glutinosa, Melandrium rubrum, Triticum caninum m. fl. Flodstranden är emellan Kivins och Pihlava i mycket lik stranden i nordost: dels, i synnerhet närmare Pihlava, småste- nig strand, dels långgrund gyttjestrand med Polygonum folio- sum etc. Men ju längre man kommer från Pihlava åt Mänty- luoto till, desto mera tager sanden öfverhand, så att man, då B Botaniska undersökningar i Björneborgstrakten. 31 man passerat den sista villan, har framför sig en bred, mycket långgrund strand af lerhaltig sand och bevuxen längst utåt med Heleochaiis palustris och uniglumis, inåt med Agrostis alba, Festuca rubra, Carex Oederi, Plantogo inaritima etc. I SW sträcker sig en väldig dyn från Keri torp till Uparo- nokka. De viktigaste sandbindande växterna härstädes och på det utanför belägna sandfältet äro Elymus arenarius och Am- modenia peploides. Närmast flodstranden träffas åtminstone en enkel rad klibbal. Vid Pihlava sträcker sig klibbalsbältet t. o. m. långt inåt. Gråal är dock allmän och ställvis mycket ymnig. Grå- alen går ända ut till udden, därifrån järnvägen går öfver till Mäntyluoto, men observerades ej på denna ö. Den 14 — 15 augusti gjordes ett besök hos fil. mag. K. G. Ollonqvist på hans villa å Stengårds hemman i Hvittisbofjärd. Magister Ollonqvist ställde med största tillmötesgående till mitt förfogande sin »Catalogus plantarum», hvilken möjliggör en i många afseenden intressant jämförelse mellan floran i Hvittisbo- fjärd och Björneborgstrakten. Förteckningen omfattar faneroga- mer, kärlkryptogamer och mossor samt är i hufvudsak upprättad på 1860-talet. — På en exkursion till en liten vik med bräckt vatten insamlades bl. a. Najas marina. Den 18 — 26 aug. vistades jag på Kumnäs udde, där ex- kursioner företogos åt ohka håll, i synnerhet längs stränderna. Några ståndortsanteckningar gjordes. På yttersta delen af ud- den uppträder Hippophae, icke som vanligt i en smal randzon utanför alarna, utan utbredande sig öfver större ytor. Intres- sant var äfven Myrica, som ställvis växte i stora massor. — Ifrån Kumnäs företogs en utfärd till de yttersta hafsholmarna, hvarvid Santakari, Oudoursholm och Pukkiluoto besöktes. Det viktigaste fyndet var Ruppia spiralis. Alla tre holmarna ligga inom hafszonen, som karakteriseras genom Juncus balticus, Aira bottnica, Hippophae rhamnoides, Fucus vesiculosus och några andra alger. De sista dagarna af augusti besöktes Räfsö, Tahkoluoto och Kapellskär, hvarvid isynnerhet floristiska och växtgeografiska 32 N:o 4. Ernst Häyrén. B iakttagelser gjordes. Ballastplatsen på Räfsö karakteriseras främst af Carduus nutans, som finnes i massa och äfven upp- träder i en vacker hvitblommig form. I ögonen fallande är äfven Senecio Jacobaea. Öfriga ballastväxter, 20 å 30 arter, finnas i mindre mängd. Den 1 september var jag tvungen att afresa till Helsing- fors. Ännu föregående dag på e. m. företogs en liten utflykt i stadens närmaste omgifning, hvarvid bl. a. insamlades Spirodela polyrrhiTia och Riccia fluitans, nya för provinsen. Till följd af den tidiga afresan blef det mig omöjligt att företaga tvänne utflykter, som säkerligen erbjudit mycket af in- tresse: den ena till Säbbskär, den andra till de numera med fastlandet förenade Björnholmen, Sandholmen, Herrainpäiväluoto och Gräsoura i närheten af Mäntyluoto. Äfven Kumnäs och delvis Ytterö blefvo rätt flyktigt undersökta. Inre delen af Bredviksbukten jämte tillstötande partier af fastlandet, hvilka trakter dock ligga på sidan om det egentliga undersöknings- området, blefvo obesökta. Såsom i det föregående omnämnts, lämnades Svartsmark, Rosnäs och Hjulböle byar å sido. Det är att hoppas, att någon eller några af de intresserade perso- ner, som voro mig följaktiga på mina färder, under kommande somrar noggrannare skola undersöka dessa eller andra nära Björneborg liggande trakter, t. ex. Hvittisbofjärds skärgård. — Befolkningen har så godt som öfverallt visat mig tillmö- tesgående och välvilja, icke minst sedan lokalbladen i en notis omtalat min undersökning. Många äro i öfrigt de perso- ner, som på sätt eller annat understödt mig, särskildt genom meddelande af floristiska och andra uppgifter. Till dem alla ett uppriktigt tack! Så snart det insamlade materialet hunnit genomgås och bearbetas, skall det framläggas i ett för publicering lämpligt skick. N:o 5. Anmärkningsvärda växter från Björneborgstrakten. Meddelande af Ernst Häyrén. (Föredraget den 5 oktober 1901). Aspidium thelypteris (L.), förut icke funnen i Sat., an- träffades 13. VIII. 01. på Inderö bys mark, icke långt från Pih- lava station. Växten förekom rätt ymnigt i och vid en liten för- sumpning tillsammans med Typha latifolia, Hydrocharis m. fl. Juneiis halticiis Willd. är förut icke anmäld från Sat., ehuru arten, åtminstone i Björneborgstrakten, finnes i stora mäng- der i ytlersta hafszonen, där den uppträder såsom karakters- växt på sandig mark. Spirodela polyrrhiza (L.) upptäcktes första gången i Sat. d. 7. VIII. 1901 i en lergrop nära Björneborgs stad. Här, lika- som i andra, senare besökta lergropar invid staden, förekom denna art ymnigt tillsammans med Lemna minor och — ofta — äfven med Lemna trisulca. Den anträffades på en likartad lokal också längre bort från staden, nämligen på Lyttskär, innanför viken vid Alholmen. Deschampsia bottnica X caespitosa, ny för provinsen, an- träffades den 18 juli 1901 på några små grund i närheten af Ruohokari i Hvittisbofjärd. Triodia decmnbens (L.), ny för provinsen, togs den 23 aug. 1901 på Kumnäs i Björneborgs landsförsamling på sand- jord å en fuktig, med videbuskar beväxt äng. Najas marina L., förut ej anmäld från Sat., observera- des redan 20. VIII. 1865 af fil. mag. K. G. O Hon q vi st invid Viikilä torp å Stengård hemman i Hvittisbofjärd. Växten in- samlades af mig på samma plats den 15 aug. 1901 och före- 3 34 N:o 5. Enist Häyrén. B kom rätt ymnigt, i synnerhet i den grunda vikens inre del. Troligt är att arten finnes äfven annanstädes i bräckt vatten i Hvittisbofjärds skärgård. Ruppia spiralis L., ny för provinsen, anträffades den 20 augusti 1901 invid Santakari, en af de yttersta hafsholmarna i Björneborgstrakten. Denna växt förekom ymnigt på hård .sand- botten, pä inemot 1 meters djup. Stället var skyddadt för grof sjögång, ehuru vattnet där vanligen är i svallning. Ly- ceisten I. Selin, som åtföljde mig under exkursionen, värden som först observerade växten. — Samma växt fanns i mindre mängd äfven invid Oudoursholm, ungefär 0,5 km från före- gående ställe. Humiilus lupulus L. omnämnes såsom växande vild i Sat. redan af Linné (Iter lapponicum, Carl v. Linnés ungdomsskr., samlade af E. Ährling, sid. 199). Den uppgifves nämligen före- komma mellan »Gjölbohl» (= Jördböle by i Sastmola?) och» Hvis- bofjärd» »jucundo spectaculo vild, slåendes sig omkring aspträ- den etc. helt artigt». Uppgiften har betviflats, troligen dock med orätt. Vild humle linnes åtminstone på åtta ställen i Björne- borgs landsförsamling, och mag. K. G. OUonqvist har funnit sådan på två ställen i Hvittisbofjärd. Humlen anträffas vanli- gen på små, mycket steniga grushöjder, som fordom varit själf- ständiga holmar, men genom tillandning förenats med fastlan- det; den uppträder vanligen någorlunda ymnigt, ställvis dock skäligen sparsamt. Vegetationen på dessa »holmar» är oftast mer eller mindre lundartad. Polygomim foliosum Lindb. fil. Denna karakteristiska Poly- gon>t>n-aci växte sommaren 1901 i stor ymnighet på ömse sidor om Kumo älf nedanför deltat. Troligen finnes växten äfven längre uppåt älfvens lopp, ehuru den ej ännu var utvecklad, då dessa trakter af mig undersöktes. De första, sterila exemplaren togos i Torbonäs den 11 juli. Arten trifves på den lösa gyttjezon, som vid de långgrunda stränderna, i synnerhet inne i vikarna, ofta finnes mellan vattengräsregionen och den fastare delen af stranden, som sällan öfversvämmas. Denna zon står vid högre vattenstånd under vatten. Gyttjan är antingen bar eller mer eller B Anmärkningsvärda växter från Björneborgstrakten. 35 mindre tätt bevuxen med Rammcidus flammula f. reptans. Till- sammans med P. foliosum anträffas P. minus, F. hydropiper, någon enstaka Bidens-'må\\\å, Callitriche verna etc. — Ehuru P. foliosum i systematiskt hänseende står närmast P. minus, på- minner den vid flyktigt betraktande dock mest om P. hydro- piper. Detta är fallet i synnerhet med den form, som utbildas på ställen, hvilka länge varit i af saknad af vatten. Här blir stammen ofta alldeles upprat, under det att den hos exemplar, som lefvat under normala förhållanden, nedtill vanligen är kry- pande och rotslående. En annan habituskarakter lämna bladen, som hos P. foliosum, äro utstående eller oftare vinkelrätt ut- spärrade, t. o. m. vid basen tvärt böjda nedåt; denna karakter synes ej så väl på prässade exemplar, men är ute i naturen i ögonen fallande. — I sin beskrifning ••=) af arten uppräknar Ha- rald Lindberg äfven de tills dato kända fyndorterna, bland hvilka nämnas tvänne invid Kumo älf: Nakkila, 19. VII. 1859, Th. Simming; Karkku, 31. VIII. 1872, Hj. Hjelt. Då arten dessutom förekommer vid älfvens utlopp och därtill i ym- nighet, synes det sannolikt, att den hör till älfdalens karakters- växter. Salicornia herhacea L., ny för provinsen, upptäcktes på tvänne lokaler i Björneborgs landsförsamling: Torbonäs och In- derö. På bägge ställena förekom växten tillsammans med Atro- pis distans; i närheten växte Juncus Oerardi, på det ena stäl- let dessutom Qlaux. Jordmånen var starkt lerblandad sand. Bägge lokalerna äro belägna 200 å 300 m från flodstranden, men nära en half mil från saltvatten. De jämte Salicornia uppträdande växterna återfinnas icke förrän man kommer ut till hafsstranden. Allt tyder sålunda på, att här föreligga stånd- ortsrelikter från den tid, då salt vatten ännu sträckte sig rundtom det med fastlandet nu sammanvuxna Inderö. På båda lokalerna uppträder Salicornia ymnigt. *) Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica h. 27 (1900 — 1901), p. 4. N:o 6. Finlands Galeopsis- former. Meddelande af Harald Lindberg. (Föredraget den 5 oktober 1901). I H. M. F. upptagas af släktet Galeojjsis arterna G. la- danum L., G. versicolor Curt. (= G. speciosa Mill.) och G. tetrahit L. Under flere somrar har jag på särskilda ställen gifvit akt på den form, som hos oss kallats G. tetrahit, för att få utredt, huruvida möjligen både G. tttrahit och G. hifida Boenn. före- komma i Finland. Öfver allt har jag sett endast den form, som genom sina smärre, med smal, urnupen underläpp försedda blom- mor visat sig tillhöra G. hifida. Först denna höst lyckades jag fmna den äkta G. tetrahit i ett trädgårdsland på Träsvedja invid Malm station i Helsinge och några dagar senare på en nybesådd gräslinda i Kajsaniemi park härstädes. På sist- nämnda plats växte denna art tillsammans med såväl röd- som hvitblommig G. hifida samt med G. speciosa. Här var jag i tillfälle att studera dessa närstående arter ute i naturen och kunde således lätt iakttaga de för dem utmärkande karakte- rerna. Jag underkastade därefter de på härvarande museum förvarade finska formerna af detta släkte en närmare gransk- ning för att dymedels få dessa arters utbredning hos oss klar- ställd. Såsom resultat af denna granskning har framgått, att G. hifida är den hos oss allmänt öfver hela landet utbredda for- men, medan däremot G. tetrahit, såsom följande förteckning på för mig kända fyndorter utvisar, är iakttagen på endast ett fåtal lokaler, spridda från landets sydligaste till dess nordli- gaste delar. J-; Finlands Galeopsis-former. 37 Oaleopsis tetrahit L. Ab., Åbo, leg. Ringbom. Exemplaret saknar blommor, men tillhör, att döma af bladformen och den sparsamma hårbeklädnaden, denna art. N., Pojo, Sällvik, 14. VIII. 1900, Martha Sch au man. Helsingfors, Brunnsparken, 13. VIII. 1899, Marie Sei- denschnur. Helsingfors, Kajsaniemi, 30. IX. 1901, H. L. Helsinge, Åggelby, 26. VII. 1899, Inga Stenberg. Helsinge, Malm, Träsvedja, 20. IX. 1901, H. L. Sb., Kuopio, 6. VIII. 1856, L. M. Runeberg. Le., Enontekis, Palojoki, 30. VII. 1867, A. J. Malmberg. Li., Enari, 1856, E. Nyländer & Gadd. Lt., Kola, 28. VII. 1861, P. Karsten. Srednij vid Kola viken, VII. 1885, V. F. Brotherus. Från landets östra delar är G. tetrahit mig veterligen icke känd. S. Korschinsky (Tentamen Florse Rossise orientalis) upptager denna art endast från en lokal i guv. Kasan och från tvänne i guv. Wiatka; G. hifida anför han däremot såsom all- mänt utbredd särskildt i de östra delarna af det af honom be- handlade området, som omfattar guvernementen Kasan, Wiatka, Perm, Ufa, Orenburg, norra delen af Samara samt Simbirsk. En likartad utbredning synas arterna hafva äfven hos oss. Gnleopsis bi f Ida Boenn. Denna art är, såsom nämndt, allmänt utbredd öfver hela Fennoscandia orientalis. Galeopsis ladamiyn L Af denna art förekommer hos oss endast den bredbladiga hufvudformen, a intermedia (Vill.). Dess nordgräns går öfver Jyväskylä (Tb), Jorois (Sb) och Suopohja (On); ännu längre norrut, såsom vid en ångkvarn i Brahestad (Om) är G. lada- niiiu visserligen iakttagen, men den uppträder då endast till- fälligt. 38 N:o 6. Harald Lindberg. B Oalropsis speciosa Mill. Likasom G. hiflda allmänt utbredd öfver hela området. Af ifrågavarande art äro inom vårt land anträffade ell par egendomliga färgvarieteter, nämligen a) en rödblommig, f. piir- purea Saelan p. p., utmärkt genom röd pip och öfre läpp (den undre läppen har violett midtflik och gula sidoflikar såsom hos den vanliga formen) samt b) en hvitblommig, f. alba, med en- färgadt hvit krona. Af dessa är f. purpurea till först anträffad af rektor E. J. B udden på Vehmersalmi invid Kuopio (10. VIII. 1888); senare har professor Th. Saelan påträffat några indi- vider af samma form i en kornåker i Kb, Juuka, Lonkkavaara, Hartola (3. VIII. 1900). På båda dessa ställen växte den tillsam- mans med den vanliga formen. Den senare färgvarieteten, f. alba, är af student F. W. Klingstedt observerad vid Ilonoja i Jaala socken, Ta (8. VIII. 1898). De första af prof. Saelan såsom f. purpurea vid ett af Sällskapels möten anmälda exem- plaren från Helsingfors tillhöra ej G. speciosa, utan den nedan anförda G. pubescens. Galeopsis pubescens Besser. Denna för vår flora främmande art skiljer sig från G. speciosa, G. bifida och G. tcirahit genom stammens af vikande beklädnad: nedåtböjda, mjuka, något krulliga hår jämte spar- sammare inblandade, styfva, borstlika sådana, liknande dem hos nyss nämnda tre arter. Blommorna äro röda med gul pip och stora som hos G. speciosa. Prof. Saelan har tvänne gån- ger i Arkadia-trädgården härstädes anträffat G. pubescens, där den växte tillsammans med Lamiuni album, L. purpureutn och G. bifida, första gången den 6. IX. 1894, då endast en individ obser- verades, och därefter 22. VIII. 1895, då några exemplar iaktto- gos. Senare har prof. Saelan därstädes förgäfves eftersökt den- samma. Den form, som här anträffats, är f. hispida Tausch, utmärkt genom mer rikligt förekommande borstlika hår. G. pube- scens är att betrakta såsom tillfällig hos oss. Den tillhör öfverhuf- vud alls icke den nordeuropeiska floran, men förekommer däre- mot i sydöstra Europa och östra delarna af Gentral-Europa. B Finlands Galeopsis-former. 39 De karakterer, genom hvilka de finska formerna af O. tetrahit och G. bifida skiljas från hvarandra, framgå af föl- jande öfversikt: G. tetrahit L. Stam med glest sittande borst- lika hår. Blad kortare, med kort, afrun- dad bas. Blommor röda (endast exempla- ret från Malm hvitblom- migt), vanl. 17 — 20 mm långa, med upptill tydligt vidgad pip; undre läppens knölar höga och spetsiga, dess midtflik kvadratisk, i spetsen tvär eller afrun- dad, med platta kanter. G. bifida Boenn. Stam, synnerligast under leder- na, med borstlika hår. Blad längre, med afsmalnande bas. Blommor hvita eller röda, vanl. 13 — 14 mm långa, med upptill icke vidgad pip; undre läppens knölar låga och trubbiga, dess midt- flik långsträckt, smal, med nedviken kant, i spetsen urnupen; äfven sidoflikar- na oftast svagt urnupna. N;o 7. Phimodera humeralis Dalm. och Dolichopus Ruthei Löw. Tvänne nykomlingar till Finlands fauna. Meddelande af John Sahlberg. (Föredraget den 5 oktober 1901). Under senaste sommar företog jag i medlet af juli månad några exkursioner på Hangö landtunga, hufvudsakligen för att undersöka insektfaunan på dess sandiga stränder, och biträddes därvid af min son Unio. Resultatet utföll ej så lyckligt, som jag hade hoppats, troligen emedan årstiden ej var rätt lämplig. 40 N:o 7. John Sahlberg. B Emellertid anträffade vi några för vår fauna nya arter, bland dem tvänne remarkabla former, den ena hörande till ordningen Hemiptera, den andra till Diptera. 1. Phimodera humeralis Dalm. Af denna art, tillhörande det intressanta släktet Phimodera, påträffades imagines och lar- ver å vipporna af de spridda strån af Festuca duriuscula, som växte på de torra sandfälten utmed östra kusten mellan Täktom by och Hangö stad. Larverna förekommo tämligen talrikt, men endast några få individer voro denna årstid fullt utbildade, så att vi med stor möda lyckades insamla ett par tiotal ima- gines. Förut är denna art tagen i Skåne och Halland samt på enstaka lokaler i Ryssland och norra Tyskland; den är, likasom öfver hufvud arterna af detta släkte, öfver allt mycket sällsynt. En följd af dessa arters sparsamma förekomst är att de ofta blifvit förväxlade med hvarandra, och att väl skilda species från olika orter beskrifvits under samma namn, i den förutsättning att de vore identiska. Noggrannare undersöknin- gar hafva emellertid visat, att nämnda släkte äger omkring fem- ton skilda, ehuru närstående species, hvilka hafva en ganska inskränkt utbredning och hufvudsakligen förekomma på sand- stepper i sydöstra Europa. Från Finland känna vi förut endast en art, Ph. femiica J. Sahlb., beskrifven efter ett enda, vid Uleåborg af professor W. Nyländer taget exemplar, angående hvilkens utbredning och lefnadssätt professor O. M. Re ute r är i tillfälle att lämna nya meddelanden. Från Sverige kän- ner man äfvenledes blott en art, nämligen den likaså efter ett enda exemplar beskrifna Ph. lapponica Zett. Den vid Hangö funna arten visade en stor färgolikhet hos de skilda könen. Honan, som öfverensstämmer med den af Dalman äf- venledes efter ett exemplar under namn af Tetyra humeralis först beskrifna formen och som sedermera af senare förfat- tare, såsom Flor, Fieber, Reuter m. fl., ånyo beskrifvits under detta artnamn, är ofvan svartbrun med små upphöjda hvitgula punkter och likafärgade små fläckar på hufvud och prothorax samt dessutom tecknad med en stor hvitaktig, oregel- B Phimodera humeralis Dalm och Dolichopus Ruthei Löw. 41 bundet rätvinkligt triangelformig humeralfläck, som sträcker sig öfver täckvingarnas obetäckta del och skutellens yttre basaldel, med den räta vinkeln vänd inåt. Hannen är däremot ofvantill gråhvit eller hvitgul med sparsamma bruna och svarta teckningar. Efter all sannolikhet har delta kön af några författare tagits för Phimodera galgii- Una H. Sch. Arten skiljer sig dock från den rätta Ph. (jal- gidiiia, af hvilken exemplar från Ungern benäget meddelats af prof. Re u ter, genom nästan räta f ramhörn hos prolhorax, under det hos sistnämnda art dessa hörn äro mera utdragna, men i själfva spetsen tydligare afrundade. Dessutom är den ungerska arten tydligare borsthårig och har en något skrofligare yta än vår art. 2. Dolichopus Ruthei Löw. Den andra nykomlingen till vår fauna är ofvan nämnda särdeles vackra dipter, utmärkt genom en skarpt tecknad liten svart fläck vid själfva ving- spetsen. Af denna art anträffades två hanexemplar på ett mycket sankt kärr vid Täktom träsk omkring 5 kilometer norr om Hangö stad, där den flög bland Carices och Eriophora till- sammans med den något mindre, hos oss förut endast ett par gånger funna D. punctum Meig. Äfven denna arts hanne har en svart punkt på vingarna, som dock är belägen vid inre kanten bakom spetsen; dessutom hafva vingnerverna en annan form, hvarjämte flere andra olikheter förefinnas. D. Ruthei är för öfrigt funnen på några orter i södra Sverige; bl. a. hafva flera exemplar anträffats i Östergötland. N:o 8. Uber das Vorkommeii von Alderia modesta bei Helsingfors. Von A. Luther. (Vorgetragen 5 October 1901). Im Jahre 1878 entdeckte Prof. J. A. Palmen im Finni- schen Meerbusen bei Helsingfors zvi^ei Nudibranchier, Emhle- N:o 8. A. Luther. B tonia pallida und Pontolimax ccqntatus, ^) von welchen wenig- stens die erste Art hier regelmässig vorkommt. ^) Zu diesen beiden Arten känn ich nun eine dritte fugen, welche der Gat- tung Alderia Allman angehört und von der einzigen bekann- ten Art A. modesta (Loven) in so geringem Grade abweicht, dass ich sie hier unler diesem Namen anfiihre. Auf einer in Gemeinsehaft mit D:r K. M. Levander und einigen anderen Herren am 21 September 1901 nach der unweit Helsingfors gelegenen Insel Fölisön unternommenen Excursion fand ich die Art in einer kleinen Uferpfiitze nahe bei der zur erwähnten Insel fiihrenden Briicke. Die Dimensionen der Pfiitze waren nur etwa ^U m X V4 m; die Tiefe elMra 5 cm; die Höhe iiber dem damaligen (niederen) Wasserstand schätze ich auf etwa 15 cm, den Abstand von dem Wasserrand auf 6 — 7 m. Es unterliegt keinem Zweifel, dass die Wellen bei stärkerem Wind die Pfiitze erreichen, und man konnte a priori annehmen, dass der Salzgehalt starken Schwankungen unterliegen wiirde. Zwei Wasserproben, welche ich auf ihren Gehalt an Cl habe analysieren lassen, beweisen auch letzteres zur Geniige. Am 21. IX enthielt 1 1 Wasser 1,669 gr Cl, entsprechend 2,80 gr NaCl pro 1, am 28. IX war der Gehalt an Cl auf 2,556 gr gestie- gen, entsprechend 4,2i gr NaCi pro 1. — Der Boden der Pfiitze war mil Scivpus parvuliis bedeckt, dem sich einige zum grös- sten Teil abgestorbene Exemplare von Ente7'omorpha intestina- lis zugesellten. Von Mikrophyten habe ich notiert: sterile Spi- ') Palmen, J. A. Tvenne Opistobranchiater från finska viken. Medd. Soc. F. & Fl. fenn. 7. 1881, S. 129—131. — Schou 1863 hatte je- doch, wie ich während der Drucklegiing dieser Zeilen finde, Alex. v. N o r d m a n n eine Mitteiluug gemacht, der zufolge er au Schilfstengelu (Phragmites) in der Tölöbucht bei Helsingfors eine nicht näher bestimmte y Tergipes t -urt gefundeu hatte. Es ist höchst wahrscheinlich, dass sich diese Notiz anf Embletonia pallida bezieht, welche noch heute an demselben Fundort häutig ist. Vgl. Öfvers. F. Vet. Soc. Bd. VI. 1864, S. 12. -) Levander, K. M. Materialien z. Kenntn. d. Wasserfauna in der Umg. von Helsingfors, etc. III. Acta Soc. F. et Fl. fenn. XVII. 1899. N:o 4, S. 17. B tJber das Vorkommen von Alderia modesta bei Helsingfoix. 43 rogyra-Vååen (zahlreich); eine in Zoosporenbildung begriffene Cladophora; Diatoméen in Menge (sowohl Arten wie Indivi- duen); ferner zahlreiche Cyanophycéen: Rivulariacéen auf Scirp. parvulus, Calothrix sp., Oscillatoria sp., Arfhrospira sp. — Von Tieren beobachtetc ich: Chydonis sphcericns (massenhaft), zahlreiche Gyclopiden und Harpacticiden, ferner kleine Tri- chopteren Larven, Chironomiis- und Cercdopogon-Larvei), viel kleine Nematoden u. Hypotrichen, sowie einzelne Individuen von Limncea stagnalis (ganz jung), dem eigentiimlichen Räder- tier Lindin tortilosa und dem Strudelwurm Macrostoma hy- strix (1 Ex.). Bei einem erneulen Besuch am Fundort am 28. IX tan- den sich in der Pfiitze abermals 2 Exx. von Alderia. Trotz eifrigen Suchens konnte aber in keiner der zahlreichen Pfiitzen der Umgebung iigend ein Exemplar der Art entdeckt werden. Das grösste von mir gefundene Exemplar mäss 8 mm Länge und 3 mm Breite bei ruhigem Kriechen. Von der Abbil- dung Ålder and Hancock'si) (Pam. 3. Pl. 41. Fig. 2) wei- chen unsere Exemplarc in einigen Beziehungen ab. Die Riicken- anhänge beginnen nämlich bei allén von mir untersuchten In- dividuen etwas weiter riickwärls als es bei den abgebildeten Exx. der Fall ist, nämlich hinter dem vordersten Viertel des Kör- pers. Auch die Form der Blindsäcke ist bei unseren Exx. brei- ter, nie so langgestreckt wie auf der citierten Abbildung (Figg. 2 u. 3). Von geringer Bedeutung ist es wohl, dass die Farbe der bei uns gefundenen Tiere viel lebhafter war als auf der Figur der englischen Autoren, ein Unterschied, der wohl dem Umstande zuzuschreiben ist, dass Ålder und Hancock nur bereits abgestorbenes Material vorlag. Brady^) beschreibt seine ") A I der, J. aud Hancock, S: A Monograph of the British Nu- dibranchiate Mollusca. London 1845. ') Brady, G. E. On the occurence of Alderia modesta near Siin- derland. Träns. Tyneside Nat. Field Club. 1860—62. Vol. 5, pag. 151. Newcastle-upon-Tyne 1863. — Eine Abschrift dieser Notiz verdanke ich dem freundlichen Entgegenkommen des Herrn Dir O. B o r g e in Stock- holm. 44 N:o 8. A. Luther. B Exx. als »of a dull greyish green colour». Die von mir gefun- denen Individuen waren dunkelgelb mit schwarzer Pigmentie- rung lind dunkel braun öder grön durchschimmerndem Darm. Die jungen Tiere waren stets dunkler als die erwachsenen. — Die Radula meiner Exx. stimmt mit der Beschreibung und Ab- bildung Ålder & Ha]ncock's iiberein. Der hiesige Fundort erinnert an diejenigen auf den Brit- tischen Inseln. Dort wurde Aldcria nämlich in Brackwasser- pfiitzen gefunden, welehe nur von hoher Flut erreicht werden. — Zu den Eigentiimlichkeiten der Art gehört die Gewohnheit das Wasser zu verlassen und auf das trockene Land hinauf zu kriechen. Auch raeine in Gefangensehaft gehaltenen Individuen krochen oft an den Wänden der sie beherbergenden Glasgefässe empor. Leider fielen sie schon nach ein par Tagen dem An- griff von Saprolegniacéen zum Opfer. Nach der mir zu Gebote stehenden sehr unvollständigen Literatur zu urteilen, ist die Art bisher nicht aus dem Gebiete der Ostsee bekannt. Die einzigen mir bekannten Fundorte sind die Kiiste von Bohuslän in Schw^eden, wo Loven i) die Art zuerst entdeckte, sowie auf den Britischen Inseln: S(åbberen in Siid-Irland, Swansea im siidlichen Wales, Sunderland siidlich von Newcastle sowie Hylton Dene in NO-England. -) ') Loven, S. Om nordiska Hafs-MoUusker. Öfvers. K. Vet. Akad. förh. Årg. I. 1844. Stockholm 1845 p. 49. (Sfiliger modestus). — Auch in Index. Moll. litora Scandinavige occidentalia habitantium. Ibid. Arg. III. 1846 p. 140 (Alderia modesta). — Ålder & Hancock ge- ben Norwegen an, was wohl auf einer Verwechslung beruht. '-) Letzterer Fundort nach B r a d y, G. S. On the Crustacean Fauna of the Salt Marshes of North umberland and Durham. Nat. Hist. Transact. Northumb. and Durh. Part. I, Vol. III, 1869, p. 121. N:o 9. Phimodera fennica J. Sahlb., dess lefnads- sätt och nymf. Meddelande af O. M. Reuter. (Föredraget den 5 oktober 1901). Med anledning af professor J. Sahlberg's i dag gjorda meddelande om upptäckten inom vårt faunaområde af en ny art af det egendomliga hemiptersläktet Phimodera anhåller jag att få lämna några uppgifter om den förut hos oss kända ar- ten af detta släkte, Ph. fennica J. Sahlb. Af densanfima känner man hittills endast tvänne finska exemplar, det första funnet den 13 juni i närheten af Uleåborg af prof. W. Nyländer, det andra taget år 1877 i Suonenjoki i norra Savolax af d:r E. J. Warén, enligt hvilkens uppgift den lefver på sandmarker (se J. S"ahlberg, En. Hem. Gymnoc. Fenn.. p. 13). Arten har sedermera blifvit funnen i Petersburgska guvernementet, såsom det uppgifves på Cladonia rangiferina, (Bianchi, Ann. Mus. Zool. S:t Petersb. 1897, p. XII) och i Norge af Varloe, som vid Risör tagit tre exemplar, krypande omkring på sanden (Ent. Tidskr. 1901, p. 144). Senaste sommar besökte jag den 7 juli Nagu Sandö, på hvilkens södra kust den sandiga stranden sträcker sig ett långt stycke in åt ön, bevuxen blott här och där med små Thymus- och Arctostaphylos-iwivoY. Då jag undersökte dessa senare, på hvilka bland andra den förut i Skandinavien blott vid Christia- nia och i Finland i Kivinebb (på båda ställena endast ett exemplar) funna Äjjhanus j)hoeniceus förekom talrikt i), upptäckte jag un- der tufvorna ett gammalt dödt exemplar af en skutellerid, som ') Funnen senaste sommar äfveu vid Hangö af prof. J. Sahlberg. 46 N:o 9. O. M. Reuter. B vid närmare undersökning befans vara Pkimodera fermica J. Salilb., och kort därefter under en annan tufva ett lefvande exemplar jämte några larver. Oaktadt träget sökande kunde jag ej anträffa flere. Jag återvände till stället den 16 au) Luze, G. Bolitobiini. Revis. d. paläarkt. Art. d. Staph.-Gatt Bryocharis Boisd. et Lac, Bolitobius Mannh., Bryoporus Kraatz und Myce- toporus Mannh. — Verh. k. k. zool. bot. Ges. Wien, Jahrg. 1901, 662. B Coleopterologiska meddelanden. 115 Salix-huskar; Tscharminjarga vid Enare sjö den 10 aug. under mossa och löf vid roten af björkbuskar på »Vaara»; Konisio- waara vid öfre Lutto den 21 aug. under mossa i björkregionen; Okselmapää på Saariselkä den 1 sept. under mossa i öfre björkregionen; Ketola vid Nuortjaur den 25 juni under alTall vid Nuortjokk efter våröfversvämning samt på fjället Tuotasch den 28 juni under mossa i björkregionen. — Utom Finland har M. flavicornis en vidsträckt utbredning; enhgt Luze (1. c.) är arten funnen på Karawankerna, i Transsilvanien, på Riesenge- birge, i Nieder-Oesterreich samt på Altai i Sibirien. M. bimaculatus Boisd. et Lac. Den under detta namn i Sahlberg's Gatalog. Coleopt. Fenn. anförda arten tillhör ej den värkliga M. biniaculatus Boisd. et Lac, som ej ännu är med säkerhet funnen inom vårt naturalhistoriska område, utan den närstående M. ruficornis Kr., till hvilken senare M. bimaculatus förut delvis varit hänförd som varietet. M, pachyraphis Pand. Denna art har hos oss tidigare va- rit sammanblandad med M. pimctus Gyll, till hvilken den hän- förts som varietet under namn af semirufus Heer. Den afvi- ker dock i väsentlig grad från M. punctus. Enligt Luze (1. c.) ut- märker sig arten genom följande karakterer: Hufvudet, med undantag af munnen, svart. Thorax rödbrun, på midten stundom mer eller mindre svartbrun, starkt hvälfd, bakåt svagt, framåt starkare af smalnande, så bred som elytra vid skuldrorna; punkt- groparna starka, de båda yttre från framkanten mindre, de mel- lersta längre aflägsnade från denna senare. Elytra något längre än thorax, rödbruna, suturen smalt, sidorna bredare svartteck- nade. De dorsala punktraderna bestå af ganska starka, glest anordnade punkter; yttre och inre punktrader saknas. Abdo- men svart med segmentens bakkanter bredt rödbrunt kantade, ganska starkt och glest punkterad, 3:dje segmentet med utbredd, opunkterad mittelzon. Ben, palper och antenner brunröda, bak- benens lår mörkare, 3:dje antennleden lika lång som 2:dra, 4:de lika lång som bred, de nästsista dubbelt så breda som långa. Grundskulpturen på thorax kraftigt och glest, framtill starkare, på elytra tätt och fint, på abdomen glesare och står- 11() N:o 20. B. Poppius. ' B käre, 7:de segmentet tydligt glesare och kraftigare tvärstrimmig. — Funnen sällsynt i sydligaste Finland: Helsingfors (J. Sa bi- berg), Karelska näset och i Sastmola (Wikström), i) — Afven funnen på Pyrenéerna, i Schlesien, Norge, Tyrolen, Steiermark, österrikiska låglandet (»Gesenke») och Ost-Sibirien. M. inaris Luze, 1. c. 695, 31. Hufvud svart, panngroparna belägna tätt invid ögonens kanter. Thorax svartröd, glasartadt genomskinande, bakåt föga, framtill starkt afsmalnande, något bredare än elytra vid skuld- rorna. Punktgroparna belägna ganska nära intill fram- och bakkanterna, de båda yttre groparna obetydligt mera aflägsnade från framkanten än de motsvarande bakre från thorax' bakkant, de mellersta bakre mera närmade bakranden än de motsva- rande främre framkanten. Elytra 1 V4 gång så lång som tho- rax, röda, vid skutelien och sidorna svarta. Dorsalstrimmorna be- slående af sju starka, glest stående punkter; yttre och inre punktrader saknas. Abdomen svart med bredt mörkt rödbrunt kantade bakre segmentkanter, 7:de segmentet bredt gulbrunt kantadt, starkt och tätt punkteradt, (3:dje med en föga utbredd, glest punkterad mittelzon). Benen gulbruna, lår och tibier på bakbenen delvis svartbruna, palper och de bruna antennernas bas rödgula. Antennernas 3:d]e led obetydligt kortare och tydligt smalare än 2:dra, 4:de nästan lika läng som bred, de nästsista dubbelt så breda som långa, slutleden trubbigt kägelformig, 1 Va gång så lång som nästföregående. — Vid starkare förstoring visar sig thorax glänsande, elytra lint och tätt, abdomen fint och ganska glest tvärstrimmiga. Arten bildar en mellanform mellan M. splendens och M. pachyraphis. Från den förra af viker den genom kortare 3:die och 4:de antennleder, tjockare maxillarpalper, smalare och kullrigare kroppsform, äfvensom genom färgteckningen, från den senare arten åter genom bredare, mindre kullrig thorax, genom punkt- groparnas ställning vid dennas framkant, mindre utbredd mid- *) Luze anför (1. c, pag, 695) Sastmola såsom beläget i — Nord- Sibirien! B Uber das Vorkommen vou Thalictrnm kemense in Finnland. 117 telzon på 3:dje abdominalsegmentet samt från båda genom sin afvikande grundskulptur. Af denna intressanta art är tillsvidare kändt endast det exemplar, som jag den 22 juli 1899 anträffade under mossa i björkregionen på Puoresoaivi fjäll i s. ö. Enare. Baianobius crux Fab. Ett enda exemplar af denna för den finska faunan nya curculionid anträffades af mig den 10 juli 1899 under Salix-Vöf nära Pilkäsuvanto vid Lutto älf. — Utom Finland har arten en vidsträckt utbredning i Europa. I Skandi- navien är den nordligast funnen vid Målselven i Norge. Longitarsus 4-guttatus Pontopp. I sin Gatalog. Gol. Scand. Dan. et Fenn. uppger G. Grill denna art äfven från Finland. Dess förekomst hos oss har emellertid varit ganska tvifvelaktig. Senaste sommar den 29 juli lyckades emellertid stud. O. Wel- lenius erhålla ett exemplar i Birkkala, hvadan artens förekomst hos oss således numera blifvit med säkerhet konstaterad. N:o 21. Uber das Vorkommen von Thalictrum kemense in Finnland. Von A. Osw. Kihlman. (Vorgetragen am 5. April 1902). In Anschluss an Freyn bezeichne ich mit obigem Na- men vorläufig die glatten und stipellenlosen, meistens gross- wuchsigen Formen von Thalictrum minus, welche im russisch- sibirischen Waldgebiete offenbar eine weite Verbreitung haben und in der finnischen Flora diesen Formenkreis, so viel be- kannt, allein vertreten. Die von Ne urnan schon vor Jahren ') eingehend begriindete Auffassung, derzufolge Wahlenberg's var. ') Öfvers. Sv. Vet. Akad. förh. 46 (1889), S. 71 ff. 118 N:o 21. A. Osw. Kihlman. B rotundifolmm nicht zu Th. minus, sondern zu Th. flaviim zu ziehen wäre, scheint mir insoweit hinfällig zu sein, als Wah- 1 en b er g in Flora Suecica gerade den Fundort in Utsjoki als Originalfundort (»optime») hinstellt und dort reichliches TJi. minus, aber kein Th. flaviim zu finden ist. Seit Wahlenberg's Zeiten wurde Th. hemerise von meb- reren Botanikern im Flussgebiete von Tenojoki und zwar an verschiedenen Orten und in reichlicher Menge verzeichnet. Dics isolirte Auftreten der Art im Thale des Tenojoki (resp. Utsjoki) war mir länge eine in bohem Grade auffallende Anomalie in der Zusammensetzung unserer Flora geblieben, zu deren pflan- zengeographischem Verständniss der thatsächliche Stånd unserer Kennlnisse unzulänglich erschien. Allerdings liegen in unseren Museumsammlungen Exemplare aus noch zwei Lokalitäten: Keret am Weissen Meere und dem See Paanajärvi in Kuusamo, beide von Fr. Nyländer gesammelt. Der Kerefsche Fund ist ausserdem in E. Fries' Herb. normale ausgegeben worden. Das angebliche Paanajärvi-Exemplar ist mir hingegen verdächtig. Die Etikette stammt nicht von Fr. Ny- länder, der auch die Fundstätte bei Paanajärvi in seinem >Spi- cilegium» nicht erwähnt, sondern aus dem Herbar von F. Hell- ström. Die Art ist nachher bei Paanajärvi nicht wiedergefun- den worden, obgleich zahlreiche Botaniker in späterer Zeit dort excurrirten. Schliessli('h sind die Exemplare aus Keret und Paanajärvi nach Tracht, Entwickelungsgrad und Präpara- tion einander dermaassen gleich, dass sie ohne Etiketten wohl nicht auseinander zu halten wären. Es ist mir daher wahr- scheinlich, dass hier eine Verwechslung der Etiketten stattgefun- den hat; der Paanajärvi-Fund wäre demnach bis auf weitere Bestätigung als wertlos ausser Acht zu lassen. Eine wesentliche Erweiterung haben unsere Kenntnisse neu- lich durch das Material erfahren, das von Caj an der und Lind- roth aus dem Swir-Thale (Nimpelda) mitgebracht wurde. Eine nähere Untersuchung dieser Thal. mimts-Formen hat die Identi- tät derselben mit dem \]ts]oki- Thal/ctr u m hinlänglich dargethan. B tJber das Vorkommen von Thalictrum kemense in Finnland. 119 Schlfesslich hat Caj an der Th. kemense noch weiter östlich im Thale des Wodla-Flusses gefunden. Ob die von Fr. Nyländer am Kola-Fjord gefundene und als Th. leptophylhivi neubeschriebene Art wirklich, wie von Lecoyer in seiner Monographie vermuthel wird, ein Th. minu^ var. elatum. {-Th. kemense) ist, känn wohl zur Zeit nicht sicher entschieden werden. Die Originalexemplare scheinen lei- der verloren gegangen zu sein. Die Museumbehörden in Berlin, St. Petersburg (botan. Garten) und Upsala haben auf meine diesbeziiglichen Anfragen eine verneinende Antwort gegeben. Auch ist die Gattung Thalictrum aus der fraglichen Gegend in den hiesigen Sammlungen sonst nicht vertreten. Jedenfalls ist es wohl zu erwarten, dass Th. kemense irgendwo an der Siidkiiste der Halbinsel Kola noch entdeckt v^^erden känn. Nicht nur durch seine sehr vorgeschobene geographische Lage, sondern auch durch die nicht unbeträchtliche Anzahl der dortigen Fundorte und die Reichlichkeit der Individuen bean- sprucht das Auftreten im Flussgebiete des Tenojoki auch fer- nerhin ein besonderes Interesse. — Es ist sonst bemerkens- werth, dass die bisherigen, wenig zahlreichen Vorkommnisse von Th. kemense sämmtlich längs dem äussersten Rande unseres Florengebietes liegen. Dass die Art bei uns als ein ausgeprägt östlicher Typus dasteht, diirfte wohl nach alledem keinem Zwei- fel unterliegen. Bulletin BibliograpMqiie Ouvrages re(?us par la Société du 13 mai 1901 au 13 mai 1902 Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire. 1. Publications des Sociétés eorrespondantes. Algérie. Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelies et Cliraato logiques. Bulletin : Bone: Académie d'Hippone. Bulletin : Comptes rendus : AUemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein fiir Schwaben und Neuburg (a. V.). Bericht : Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft »Isis». Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1898 — 1901. Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1901. 4:o. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1901. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen : XLIII. 1901. — Museum fiir Naturkunde. Zoologische Sammlung. Mitteilungen : Bericht tiber das Zoologische Museum zu Berlin. Halle a. S. 1901. B - Bulletin Bibliographique. 121 Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande, Westfalens nnd des Regierungs-Bezirks Osnabriick. Verhandlungen: 57, 2. 1900. — Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur- uiid Heilkimde. Sitzungsberichte: 1900, 2. — Poppelsdorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft. Mitteilungen: 1901. Braunschweig: Verein fiir Naturwissenschaft. Jahresbericht : 1899 1900- 1900 1901. Bremen: Naturwischenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XV, 3. 1901; XVII, 1. 1901. Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 78. 1900. ScJmbe, Th. Beiträge znr Kenntnis der Verbreitung der Ge- fäss-Pflanzeu in Schlesien. Breslau 1901. — Verein fiir Schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fiir Entomologie, Neue Folge : XXVI. 1901. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht : Colmar: Société d'Histoire Naturelle. Bulletin (IVIittheilnngen) Nouv. Sér.: Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Sehriften, Neue Folge: X, 2—3. 1901. Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft: »Isis». Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1900, 2; 1901, 1. Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 32. 1900. Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: XX, 3. 1902; XXVI, 3-4. 1901—1902. 4:o. Bericht: 1901. Frankfust a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Hellos: XVIII. 1901. — M. Klittke. Societatum Litterre: XIV. 1900. Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XI, 3. 1901; XII. 1902. Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt. Oruithologische Monatsschrift : XXVI, 6-11. 1901; XXVII, 1-6. 1902. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht : 122 Enzio Reuter. ■ B Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlnngen : XXIII. 1901. Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten, Mathematisch-physikalische Klasse: 1901, 1 — 3; 1902, 1. 4:o. Nachrichten, Geschäftliche Mittheilungen: 1901, 1—2. 4:o. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht : — Naturwissenschaftlicher Verein ftir Neu-Vorpommern und R Ligen. Mittheilungen: XXXII. 1900. Guben: Internationeller Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: Giistrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen- burg. Archiv: 54, 2. 1900; 55, 1. 1901. Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Na- turforscher. Nova Acta: LXXVIL 1901; LXVIII. 1901. 4:o. Repertorium: I. 1894; II. 1896, 1899. 4:o. Katalog der Bibliothek: Grulkli, O. Geschichte der Bibliothek und Naturaliensamm- lung. Halle 1894. Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlnngen: XVI, 2. 1901. 4:o. Verhandluugen, 3:e Folge: VIII. 1900. IX. 1902. — Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbuch: — Verein för Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: XI. 1898—1900. Hanau: Wetterauische Gesellschaft fiir die Gesammte Naturkunde. Bericht: Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuutersuchungen, Abteiluug Helgo- land, Neue Folge: IV, 2. 1900. 4:o. Hirschberg i. Schles.: Riesengebirgsverein. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen: XIV. 1900—1901. B Bulletin Bibliographique. 123 Kassel: Verein fiir Naturkimde. Abhandlungen und Bericht: XLVI. 1900—1901. Kiel: Kommission zur Wissenscliaftlichen Untersucliungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). Wiasenechaftliche Meeresuntersuchuugen, Abteilung Kiel, Neue Folge: V, 2. 1901. 4:o. — Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schleswig-Holstein. Schriften: XII, 1. 1901. Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: XLI. 1900. 4:o. Landshut: Botanischer Verein. Bericht: XVI. 1898—1900. Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Mu- seum. Mittheilungen: II, 15. 1901. Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht und Abhandlungen: Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Natur- wissenschaften. Sitzungsberichte: 1899; 1900. Metz: Société d'Historie Naturelle. Bulletin: XXI (2:e Sér. IX). 1901. Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch- physikalische (II:e) Classe. Abhandlungen: XXI, 2. 1901. 4:o. Zittel, K. A. von. Ziele und Aufgabe der Akademieen im zwanzigsten Jahrhundert. Rede. Miinchen 1900. 4:o. Sitzungsberichte: 1901, 2—4. Inhaltsverzeichniss: Almanach: — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: VIII, 1. 1902. Mitteilungen: 22. 1902. — Ornithologischer Verein. Munster: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: NUrnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: 124 Enzio Reiäer. B Jahresbericht: Festschrift. Saecular-Feier der Naturhistorischen Gesellschaft in Xiirnberg 1801—1901. Niirnberg 1901. Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: XIV. 1899—1900. Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht: VIII. 1900. Correspondenz-Blatt: Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 62, 1901. Strassburg in E,: K. Universitäts- und Landes-Bibliothek. Théses: Beitter, A. Pharmacognostisch-chemische Untersuchung der Catha edulis. Inaug. Diss, Strassburg i E. 1900. Stuttgart: Verein fiir Vaterländische Naturkunde in Wiirttemberg. Jahreshefte: 57. 1901. Wiesbaden: Nassauischer Verein fur Naturkunde. Jahrbiicher: 54. 1901, Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericht: 1899. Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: Annual Report: Melbourne: National Gallery of Victoria. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceediugs, 2:e Ser.: 1900, 4 (Nr. 100); 1901, 1-3 (Nrs. 101 — 103). — The Australian Museum. Records: IV, 1—5. 1901 — 1902. Report: 1899; 1900. 4:o. \ Autriche-HoDgrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: B Bulletin Bibliographique. 125 BriJnn: Naturforschender Verein. Verhandlungen: XXX VIII. 1899. Bericht der Meteorologischen Commission: XVIII. 1898. Buda-Pest: Magyar Tudomånyos Akadémia (Ungarische Akademie der Naturwissenschaften). Mathematikai és természettudomånyi közlemények: XXVII, 4-5. 1899-1901. Értekezések a természettudom. köreböl : Ertekezések a mathemat. tudomän. köreböl: Mathemat. és természettudom. ertesitö: XVII, 3 — 5. 1899; XVIII, 1—5. 1900; XIX, 1—2. 1901. Mathem atische uud naturwissenschaftliche Berichte aus Ull- garn: XVI. 1898. Almanach: 1900; 1901. Rapport: 1899; 1900. Abafi, Aigner. A. Lepkészet története Magyarorszågon. Buda- pest 1898. Daday, J. Ostracoda Hungariee. Budapest 1900. Hejas, Andreas. Die Gewitter in Ungarn nach den Beobach- tungen von den Jahren 1871 — 1895. Budapest 1898. — Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National-Mu- seura). Természetrajzi Fiizetek: XXIV, 1—4. 1901; XXV, 1—2. 1902. Aquila. Journal pour TOruithologie: VIII. 1901. 4:o. Méhely, Lajos. Monographia Chiropterorum Hungarise. Buda- pest 1900. 4:o. Ungarische Ornithologische Centrale: Darånyi, Igndcz. A Madorah Hasznåröl és kåräröl. Buda- pest 1901. — La Rédaction de »Rovartani Lapok». Rovartani Lapok: VIII, 4—10. 1901; IX, 1—4. 1902. Cracovie: Académie des Sciences. (AkademijaUmiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : Rozpravy wydzial matem. przyrod, 2:e Ser.: Bulletin international : 1901, 1—9; 1902, 1—3. Catalogue of Polish Scientiflc literature: I. 1—4. 1901—1902. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittheilungen : 1900. Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fiir Naturwissenschaften. Verhandlungen und Mittheilungen: L. 1900. 126 Enzio Reufer. B Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein. (Magyarorszägi Kärpätegye- siilet). Jahrbuch : Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XXVI. 1900—1901. Kolozsvärt (Klausenburg): Rédaction de »Magyar Növenylani Lapok». Evlolyam : — Erdélyi Muzeum-Egylet. Orvos Természettudomänyi Sza- kosztälyäböl. (Siebenbiirgischer Museum- Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section). II. Természettudomdnyi szak (Naturwissensch. Abth.): Értesitö (Sitzungsberichte); XXV. 1900; XXVI. 1901. III. Népszerii szak. Értesitö (Sitzungsberichte): Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema- tisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen, VII Folge: Sitzungsberichte: 1901. Jahresbericht : 1901. Verzeichniss d. Mitglieder: — Naturhistorischer Verein »Lotos». Lotos, Neue Folge: XX. 1900. Trencsén, Ung.: Trencsén Wärmegyei Termé.szettudomänyi Egy- let. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner Comitate.s). Evkönyre (Jahresheft) : Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti: Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-naturwis- senschaftliche Classe. Sitzungsberichte, Abth. I: CVIII, 1899; CIX. 1900. Anzeiger: 1901, 18—27; 1902, 1—9. — K. k. Naturhistorisches Hofrauseum. Annalen: XIII, 2—4. 1898; XIV, 1899; XV. 1900. — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen : LI. 1901. — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheihingen : Abhandlungen: B Bulletin Bibliographique. 127 Wien: Vereiii zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: XLI. 1900—1901. 16:o. — D:r R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LI, 2 — 12. 1901; LII, 1. 1902. Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: XII, 4—6. 1901. Belgique. Bruxelles: Académie Royale des Sciences, des Lettres et des Beaux-Arts. Bulletin, 3:me 8ér.: Annuaire : — Société Royale de Botanique. Bulletin: XXXIX. 1900. — Société Entomologique de Belgique. Annales: XLIV. 1900. Table générale des Annales: Mémoires: VIII. 1901. — Société Royale Malacologique de Belgique. Annales: XXXV. 1900. Procés-Verbaux : Mémoires: Bulletin : — Société Royal Linnéenne. Bulletin: XXVI, 7-9. 1901; XXVII, 1—2, 6. 1902. Brésil. Rio di Janeiro: Museum Nacional. Archivos: Canada. Halifax, N, S.: Nova Scotian Institute of Science. Proceedings and Transactions: X (Sec. Ser. III), 2. 1899—1900. Chili. Santiago: Société Scientifique du Chili. Actes : 128 Enzio Beuter. B Costa Rica. San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Anales : Danemarc. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires). 6:te Ra?kke, naturvidenskab. og mathem, Afdeln.: IX, 7-8. 1901; X, 3. 1901; XI, 1. 1901. 4:o. Oversigt: 1901; 1902, 1. — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 1901. — Botanisk Förening. Botanisk Tidskrift: XXIV, 1—2. 1901. Meddelelser : Medlemsliste: ■ — Entomologisk Förening. Espagne. Madrid: R. Academia de Ciencias. Memorias: XIV. 1890 1901. Atlas, Fasc 1. 1891—1900; XIX, 1. 1893—1900. 4:o. Bevista ; États-Unis. Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circulars: XIX, 144—147. 1900; XX, 148—149, 152—153. 1900 —1901; XXI, 154—157. 1901. 4;o. Memoirs from the Biological Laboratory: Grave, C. Ophiura brevispina. Dissert. Baltimore 1900. 4:o. » The Oyster reefs of North Carolina. Baltimore 1901. Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XXXVI, lG-29. 1901; XXXVII, 1-5. 1901. — Boston Society of Natural History. Memoirs: Proceedings : Occasional Papers: Bridgeport, Conn.: Bridgeport Scientific Society. List of Birds. B Bulletin Bibliographique. 129 Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences. Science Bulletin; I, 1. 1901. Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy. Memoirs: XXV, 1. 1900. 4:o. Bulletin: XXXVI, 7—8. 1901; XXXVII, S. 1901; XXXVIII, Geol. Ser. Vol. V, 4—6. 1901—1902; XXXIX, 1. 1901. Annual Report: 1900—1901. Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: XVII, 2. 1901. Chicago, ill.: Academy of Sciences. Bulletin: Bulletin of the Geological and Xatural History Survey: Annual Report: Cincinnati, Ohio: Society of Natural History. Journal: XIX, 8. 1901; XX, 1. 1901. — Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia raedica. Bulletin: 2. 1901. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings : Lawrence, Kans.: Kansas University. Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics: IX, 3—4. 1900; X, 1—2. 1901. Annual Report of the Experiment station: Lincoln, Nebr.: Botanical Society of America. — The University of Nebraska, Zoological Laboratory. Studies: 40, 44-46. 1901. IVIadison, Wisc: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions: XIII, 1. 1900. — Geological and Natural History Survey. Bulletin: VII, 1 (Economic Series N:o 4). 1901. Meriden, Conn.: Scientific Association. Transactions : Proceedings : Annual Address: Minneapolis, Minn.: Geological and Natural History Survey of Minnesota. Newark, Delaw.: Delaware College Agricultural Experiment Sta- tion, Entomologieal Department. Annual Report: 12. 1900. Bulletin: 49. 1900; 50. 1901. 9 130 Enzio Reuter. B New-Brighton N. Y.: Natural Science Association of Staten Island, Proceedings: VIII, 5, 7—12. 1901. Special: New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions : New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs: II, 3. 1901. 4:o. Annals: XIII, 2—3. 1900-1901. Transactions : Index : Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings: 1900, 3; 1901, 1—2. American Philosophical Society. Proceedings : Report: Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions: — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical laboratory: — Free Museum of Science and Art, Department of Archse- ology, University of Pennsylvania. Bulletin: III, 1—3. 1901. Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings: II, 5. 1901. Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: IV, p. 1—64. 1901. San Francisco, Ca!.: California Academy of Sciences. Memoirs : Proceedings, 3. Ser.: Botany: I, 6-10. 1899-1900; II, 1-2. 1900. 4:o. Zoology: I, 11-12. 1898-1899; II, 1-6. 1899-1900. 4:o. Geology: I, 5—9. 1899—1900. 4:o. Math.-Phys.: I, 5-7. 1899-1900. 4:o. Occasional Papers: VI. 1899; VII. 1900. ' — The Hopkins Seaside Laboratory of the Leland Stan- ford Jr. University. Contributions to Biology: Sprlngfield, III.: The State Entomologist of the Illinois. Report: B Bulletin Bibliographique. 131 S:t Louis, Mo.: Academy of Science. Transactions : X, 9—11. 1900—1901; XI, 1—5. 1901. — Missouri Botanical Garden. Annual Report: XII. 1901. Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science. Transactions: XVII. 1899—1900. Trenton, N. J., New Jersey Natiiral History Society (formerly The Trenton Natural History Society). Journal : Tufts College, Mass.: Tufts College. Studies : Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: VI, 1. 1901. Artide : Bienniel Report: Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological Survey). Monographs: XXXIX. 1900; XL. 1900. 4:o. Bulletin: 163—176. 1900. Annual Report: XX, 2-5 & 5-maps, 7. 1898—99; XXI, 1, 6 & 6 cont. 1899—1900. 4:o. Mineral Resources: Schrader, F. C. and Brooks, A. H. Preliminary report on the Cape nome Gold Region Alaska. Washington 1900. — Department of Agriculture. Report : Yearbook: 1900. — Division of Ornithology and Mammology. Bulletin: — Division of Economic Ornithology and Mammology. Bulletin : — Division of Chemistry. Bulletin: — Division of Biological Survey. Bulletin: North American Fauna: 20. 1901; 21. 1901. — Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: 1897, 2; 1898; 1899. Report of the U. S. National Museum: 132 Enzio Reuter. B From the Smithsonian Report: 1898: 1198, 1201, 1203, 1206 —1209; 1899: 1233, 1235—1239, 1241. Bulletin of the U. S. National Museum: Washington, D. C: Anthropological Society. The American Authropologist : Special Papers: — Entomological Society. Proceedings: IV, 4. 1901. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences de Finlande). Acta: XXVI. 1900; XXVII. 1900; XXIX. 1902. 4:o. Bidrag: Öfversigt: KLIII. 1900—1901. Observations météorologiques : — Geografiska Föreningen. Vetenskapliga Meddelanden: Tidskrift: XIII, 4—6. 1901; XIV, 1. 1992. — Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géographie de Finlande). — Universitets-Biblioteket. — Finska Forstföreningen. Meddelanden : Ströskrifter : — Fiskeriföreningen i Finland. — La Redaction de »Tidskrift för jägare och fiskare». France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Mémoires: XV, 323—342. 1900-1901. Bulletin: Ångers: Société d'Étndes Scientifiques. Bulletin: Nouv. Sér.: Béziers: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXII. 1899. i I B Bulletin Bibliographique. 133 Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: LV (6:e Sér. T. V.). 1900, Catalogue de la Bibliothéque. II. Bordeaux 1901. Caen: Société Linnéenne de Normandie. Bulletin, 5:e Sér.: IV. 1900. Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelies et Mathé- matiques. Ménaoires: La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles. Annales: Lyon: Société Linnéenne. Annales, N. Sér.: — Museum d'Histoire Naturelle. Archives : — Société Botanique de Lyon. Annales : Bulletin : Marseille: Musée d'Histoire Naturelie. Annales, Zoologie: Bulletin, 2:e Sér.: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section de médecine, 2:e Sér.: I, 4. 1900. Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.: III, 1. 1901. Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences Naturelies de Strasbourg). Bulletin, 2:e Sér.: Bulletin des séances, Sér. III.: I, 6. 1900; II, 1—3. 1901. Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France. Bulletin: X, 4. 1900; 2:e Sér.: I, 1—2. 1901. — Société Académique de Nantes. Annales, 8:e Sér.: I. 1900. Nimes: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin: Supplement: Paris: Société Botanique de France. Bulletin : — Société Entomologique de France. Annales : Bulletin: 134 - Enzio Reuter. B Paris: Société Zoologique de France. Mémoires: XIII. 1900; XIV 1901. Bulletin: XXV. 1900. — ■ Museum d'Histoire Naturelie. — Société de Géographie. La Géographie: III, 5—6. 1901; IV, 7—12. 1901; V, 1—3. 1902. — Rédaction de »La Feuille des jeunes naturalistes». FeuJlle, 4:e Sér.: XXXI, 368—371. 1901; XXXII, 375—378. 1902. Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: IX, 4. 1900; X, 1. 1901. Comptes rendus: Travaux : Procés verbaux: Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelies. Bulletin, 4:e Sér.: XXXV, 1-2. 1899. Toulouse: Société d'Histoire Naturelie. Bulletin: XXXII, 3. 1899; XXXIII, 1-8 1900; XXXIV, 1—3. 1901. Salignac Fénelon, F. de. Origines et distribution geographiques de la Faune d'Europe. Toulouse 1901. — Société des Sciences Physiques et Naturelles. Bulletin: — Société FranQaise Botanique. Eevue de Botanique: Grande-Bretagne et Irlande. Edinburgh: Royal Society. Transaetions: Proceedings : — Botanical Society. Transaetions : Proceedings : Transaetions and Proceedings: Annual Report: — La Rédaction de »The Annals of Scottish Natural History » . Annals : Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transaetions, N. S.: B Bulletin Bibliographique. 135 London: Royal Society. Proceedings: LXVIII, 445-450. 1901; LXIX. 451—458. 1901 —1902. Reports to the Malaria Committee. 6:th Series. London 1902. — Linnean Society. Journal, Botany: XXXV, 243. 1901. Journal, Zoology: XXVII, 182-183 1901. List of the Society; 1901—1902. Proceedings: 1900-1901. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1899. — Distant, W. L. The Zoologist: 4 Ser.: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northumber- land, Diirham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions : Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: VI, 3. 1902. Italia. Bologna: R. Accademia delle Scienze. Memorie, Ser. 5: Indici generali : Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 4: XHI (Anno LXXVII) 1900. 4:o. Bulletino mensile, Nuovo Ser.: 64—70, 72. 1900-1902. Firenze: Societä Entomologica Italiana. Bulletino: XXXIII, 1—2. 1901. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 2:a: XX (XL) 1899—1901. Indice generale sistematico. I— XL. 1901. — Direzione del Giornale »Malpighia». Malpighia: XIV, 9—12. 1900: XV, 1—9. 1901—1902. Milano: Societå Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico di Storia Naturale. Atti: XL, 1—4. 1901—1902. Memorie, VI, 3. 1901. 4:o. Modena: R. Accademia di Scienze, Lettere ed Arti. Memorie, Ser. 3: IL 1900. 4:o. 136 Enzio Reuter. B Modena: Societä clei Naturalisti e Matematici. Atti, Ser. 3: Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: X. 1901. 4:o. Eendiconto, Ser. 3: VII, 4—12. 1901; VIII, 1—3. 1902. — Societå Africana d'Italia. Bollettino : — Societä di Naturalisti. Bolletino, Ser. I: XV. 1901. Padova: Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali. Atti, Ser. 2:a: Bulletino : — ■ Redattore della »La Nuova Notarisia». L. N. Notarisia: XII, 2—4. 1901; XIII, 1—2. 1902. Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano». Il Natur. Sicil., N. Ser.: — R. Orto Botanico di Palermo. Bolletino: — R. Istituto Botanico di Palermo. Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali. Memorie: Processi verbali: XII, p. 169—266. 1901; XIII, p. 1—8. 1902. Portici: Redazine delle »Rivista di Patologia vegetale». Kivista: Roma: R. Istituto Botanico. Annuario: X, 2. 1901. 4:o. — Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele. Bollettino: Indice: — Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societä Romana per gli Studi Zoologici). Bollettino: Ser. 2.: I, 5—6. 1900; II, 1-2. 1901. Varese: Societä Crittogamologica Italiana. Memorie : Atti: Venezia: Redazione della »Notarisia». Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: XV, 6—22. 1900. Sommario : B Bulletin Bibliographique. 137 Japon. Tökyö: College of Science, Iraperial University. Journal: XIII, 4. 1901; XV, 1—3. 1901. 4:o. Les Indes occidentales. Kingston: The Institute of Jamaica. Journal : Annual Report: 1901. 4:o. Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: LXIX, 2. 1900; LXX, 1. 1901. Journal, P. II: LXIX, 2—4. 1900; LXX, 1. 1901. Journal, P. III: LXIX, 3. 1900; LXX, 1. 1901. Proceedings: 1900, 9—12; 1901, 1—8. Index: Annual Address: Luxembourg. Luxembourg: Société Botanique. Recueil des Mémoires et des Travaux: — »Faima», Verein Luxemburger Natnrfreinide (Société des Naturalistes Luxembourgeois). Mittheilungen (Comptes Rendus): XI. 1901. Norvége. Bergen: Bergens Museum. Aarbog: 1901, 1 — 2. Aarsberetning: 1901. Särs, G. O. An account of the Crustacea of Norway. IV, 1 —6. 1901—1902. Meeresfauna von Bergen: I. 1901. — Norges Fiskeristyrelse (Direction des péches de la Nor- vége). Årsberetning : 1900, 1—5; 1901, 1—2. Hjort, Johan. Report on Xorwegian Fishery and Marine In- vestigations : I. Kristiania 1900. 4:o. 138 Enzio Reider. ■ B Christiania: Universitet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlinger: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne : XXXYII, 4. 1900; XXXVIII, 1—4. 1900; XXXIX, 1—4. 1901. Stavanger: Stavanger Museum. Aarshefte: 1900. Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1900. Tromsö: Museum. Aarshefter: 21. 1898; 22. 1899; 23. 1900; 24. 1901. Aarsberetning : 1899; 1900. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen. Afd. Natunrkunde, Tweede Sectie: VII, 1—6. 1899—1901. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 3:e Eeeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslagen van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Natiiur- kundige Afdeeling: VIII. 1899—1900; IX 1900—1901. Proceedings of the Section of Sciences: II. 1900; III. 1901. Jaarboek: 1899; 1900. Prodromus Flome Batavfe: Ed. altera. I. 1. 1901. — Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees- en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen. Maandblad : Werken, Tweede Serie: IV, 4. 1902. Groningen: Natuurkundig Genootschap. Verslag: 1900. Het Honderjarig Bestaan van het Natuurkundig Genootschap te, Groningen gevierd op 1 en 2 Maart 1901. Groningen 1901. Harlem: La Société Hollandaise des Sciences. Archives néerlandaises, Sér. 2: IV, 3—5 1901; VI. 1901; VII, 1. 1902. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging. Tijdschrift, 2:de Sér.: VII, 2. 1901. Catalogus d. Bibliothek: Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: II, 2. 1901. B Bulletin Bibliographique. 139 s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: XLIV, 1—4. 1901. Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences. Verslag: 1901. Aanteekeningen : 1901. Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Journal : République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Gientifica Argentina. Anales: Ll, 3—6. 1901; LII, 1—6. 1901; LUI, 1—2. 1902. — La Rédaction de »Revista Argentina de Historia Natm-al». Bevista : Museo de Productos Argentinos. Boletin : — Museo Nacionäl de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Publico). Anales : Comunicaciones : I, 8 — 10. 1901. Cörboda: Academia Nacionäl de Ciéncias. Actas : Boletin: XVI, 3. 1900. La Platå: Museo de la Flata. Revista : — Universidad de La Flata. Facultad de Ciéncias Fisico- Matematicas. Publicaciones : 1. 1901. Roumanie. Bucarest: L'Herbier de 1' Institut botanique. Bulletin: I, 1. 1901. 140 Enzio Reiäer. B Russie. Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft. Schriften: X. 1902. Archiv, 2:te Ser.: Sitzungsberichte : XII, 3. 1900. Irkutsk: La Direction du Musée. Jakutsk: La Direction du Musée. Kasan: Société des Naturalistes. Kharkow: Société des Naturalistes å FUniversité Impériale de Kharkow. Travaux (Trudi): Kiew: Société des Naturalistes de Kiew. Mémoires: XVII, 1. 1901. Procés- Verbal : Minusinsk: Museum. KaTa.iort oHÖJiioieKH MiiHycimcKaro Mysea. KpacHonpcKt 1901. Moscou: Société Impériale des Naturalistes. Nouvaux Mémoires : Bulletin: 1900, 3-4; 1901, 1—2; 1902, 1—2. Meteorologische Beobachtungen : MaTepiajiLi kt, riosHaHiio ^aynu ii ^jopu poccificKoö iiMnepin. OT;i-É.Tb soo.ioriiqecKift. II — V. Moscou 1896 — 1901. — Directorium der K. Universitäts-Bibliothek. Gelehrte Xachrichten (Naturhist. Abth.). Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: XXIII, 2. 1900; XXIV, 1. 1901. Riga: Naturforschender Verein. Korrespondenzblatt: XLIV. 1901. Arbeiten, Neue Folge: X. 1901. 4:o. S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences. Mémoires, 7:e Séi'.: Mémoires, 8:e Sér.: X, 3, 5-6. 1900; XI, 1, 5—7, 10. 1900— 1901. 4:o. Mélanges biologiques : Bulletin, Nouv. Sér.: Bulletin, V:e Sér.: XIV, 3—5. 1901; XV, 1-4. 1901. 4:o. Annuaire du Musée zoologique : VI, 2—3. 1901. Catalogue des livrés publiés par TAcadémie Impériale des Sciences. I. Publications en langue russe. S:t Pétersbourg 1902. B Bulletin Bibliographique. 141 S:t Petersbourg: Hortns Botanicus. (Jardin Impérial botanique). Acta: XVIII. 3. 1901; XIX, 1—2. 1901; XX. 1901. Bulletin: II, 1. 1902; III. 1901; IV. 1901. — Societas Entomologica Rossica. Hora: XXXIII. 1901. yKasaie.Tb coofimeiiiH, cttjianHbiXT. na ofiniiiXT, coopaHiax-b pyc- CKaro 3HTO.MoaorHHecKaro ofimecTBa sa 35 .itTb ero cymecT- BOBaniH (1859—1894 rr.). C-ITeTepöyprt 1899. La Société Impériale des Naturalistes de S:t Petersbourg. Trudi (Travaux): Section de Botanique. Travaux: XXXI, 3. ]9G1. Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux; XXX, 4. 1900; XXXI, 2, 4. 1901; XXXII, 2. 1902. Section de Géologie et Minéralogie. Travaux : Comptes rendus: XXXI, 1, N:o 7—8. 1900; XXXII, 1, X:o 1, 2, 5—8. 1901. Suéde. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar: 4:de Följden: III. 1901. Lund: Universitetet. Acta (Årsskrift). Afd. II. K. Fysiografiska Sällskapets Hand- lingar: XXXVI. 1900. 4:o. — La Rédaetion de »Botaniska Notiser». Botaniska Notiser: 1901, 3—6; 1902, 1—2. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar, Ny följd: XXXIII. 1900; XXXIV. 1901. 4:o. Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 26. 1901. Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 26. 1901. öfversigt: Lefuadsteckningar : — Entomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: XXII. 1901. — Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: Upsala: R. Societas Scientarium. Nova Acta. Ser. 3: XIX. 1901. 4o. 142 Enzio Reuter. B Upsala: Kongl. Universitetet (par Mr le Bibliothécaire, Prof_ Annerstedt). Redogörelse : 1900—1901. Alrutz, S. G. L. R. Undersökningar öfver sraärtsinnet. Ak. afh. Upsala 1901. Bohlin, K. Utkast till de gröna algernas och arkegoniaternas fylogeni. Ak. afh. Upsala 1901. Hamberg, A. Geologiska och fysiskt-geografiska undersöknin- gar i Sarjekfjällen. Ak. afh. Stockholm 1901. Lindgren, N. G. Beitrag zur Kenntnis der Spongienfauna des Malayischen Archipels und der chinesischen Meere. Inaug. diss. Jena 189S. Pettersson, A. Experimentelie Untersuchuugen iiber das Cou- serviren von Fisch und Fleisch mit Salzen. Ak. Abh. Miinchen 1900. Svedelius, N. Studier öfver Östersjöns hafsalgflora. Ak. afh. Upsala 1901. Thunberg, T. Undersökningar öfver de köld-, värme- och smärtpercipierande nervändarnes relativa djupläge i huden samt öfver köldnervändarnes förhållande till värmeretme- del. Ak. afh. Uppsala 1900. Bulletin of the Geological Institution: V, P. 1. N:o 9. 1901. Suisse. Basel: Natiirforschende Gesellshaft. Verhandlungen : XIII, 2—3. 1901—1902; XIV. 1901. Kahlbaum, G. W. A. Namenverzeichnis und Sachregister der Bände 6 bis 12, 1875—1900, der Verhandlungen der Na- turforschenden Gesellschaft in Basel. Basel 1901. Bmrkhardt, Fr. Zur Erinnerung an Tycho Bralie 1546 — 1601. Basel 1901. Bern: Natiirforschende Gesellschaft. Mittheilungeu : 147S— 1499. 1900. — La Société Botaniqiie Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft). Bulletin (Berichte): Chambésy prés Gensve: LHerbier Boissier. Bulletin: 2:e Sér.: I, 6—12. 1901; II, 1-4. 1902. Mémoires: Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge : XLIV. 1900—1901. B Bulletin Bibliographiqne. 143 Geneve: Société de Physique et cVHistoire Naturelie. Mémoires: XXXIII, 2. 1899-1901; XXXIV, 1. 1902. 4:o. — La Direction du Conservatoire et du Jardin botaniques. Annuaire: V. 1901. Lausanne: Société Vaudouse des Sciences Naturelles. Bulletin, 4:me Sér.: XXXVII, 140-142. 1901. Neuchätel: Société des Sciences Naturelies. Bulletin: XXVII. 1898—1899. Schaffhausen : Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So- ciété Entomologique Suisse). Mittheilungen (Bulletin): X, 8—9. 1901 — 1902. St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: 1899—1900. ZiJrlch: Naturforschende Gesellschaft. Uruguay. Montevideo : Museo Nacional. Anales: II, p. 407—492. 1901; III, 20. 1901; IV, 19, 22. 1901 3. Dons. Cleve, P. T. The seasonal distribution of Atlantic Plankton Organisms. Göteborg 1901. Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus). Meddelanden (Tiedonantoja). XXXII. Reuter, Enzio. Berättelse öfver skadeinsekters upp- dande i Finland år 1899. Helsingfors 1900. Id. en finnois. XXXIII. Tilastollisia tauluja yleisistä kilpa-ajoista Suomessa vuosina 1896—1901. II. Turku 1901. XXXIV. Landtbruksstyrelsens Berättelse för år 1900. Helsing- fors 1901. Id. en finnois. XXXV. Reuter, Enzio. Berättelse öfver skadeinsekters upp- trädande i Finland år 1900. Helsingfors 1901. Id. en finnois. XXXVI. Grotenfelt, Gösta. Förordningen om handel med konst- gjorda gödningsämnen, beredda fodermedel och ut- sädesvaror, dess uppkomst, innebörd m. m. Hel- singfors 1902. Id. en finnois. 144 Enzio Reuter. B XXXVII. Järvi, T. H. Kesälämmön vaikntiiksen nykyinen vas. tustaminen vientivoin kuljetukseasa. Kertonuis Maanviljelyshallitukselle kesän 1901 matkoista. Hel singissä 1902. MeteorologiscJies Landesdienst von Elsass-Lothringen. Strassburg i. E.: Her- gesell, K. Ergebnisse der Meteorologischen Beobachtungen in Reichsland Elsass-Lothringen im Jahre 1897. Strassburg i. E. 1900. 4:o. Niedenzu, F. Arbeiten aus dem botanischen Institut des Kgl. Lyceum Hosianum in Braunsberg, Ostpreussen. I. De genere Byrsonima (Pars posterior). Braunsberg 1901. 4:o. Sernander, R. Om en förmodad postglacial sänkning af sydvästra Finland. Aftr. Geol. Fören. i Stockh. Förh. Bd. 21. H. 6. 1899. — Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Upsala 1901. The John Orerar Library, Chicago. Sixth annual report for the year 1900. Chicago 1901. Helsingfors le 13 mai 1902. Enzio Eenter. Bibliothécaire. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 1901—1902. I. Zoologie. Mammalia. Eascn als Kieferschädiger. Ein in den Skären von Kyrk slätt (westlich von Helsingfors) gefundener Kiefernast, dessen Rinde von Hasen abgeschält war, wurde vom Förster J. E. Ekström vorgelegt. — Nach Mitteilung des Försters A. W. Granit werden im nördlichsten Teil des Enare- Lapplands beträchtliche Schäden an Kiefern von Hasen angerichtet. In denjenigen Gegenden, wo diese Beobach- tungen gemacht wurden, fehlten Laubhölzer gänzlich. S. 29 A. Aves. Vermischte Notizen. A'ufzeichnunge7i während einer ornithologischen Reise nach Ltmkv- lansaari und Mantsinsaari im Kirchspiel Salmis: R. Palmgren. S. 52 — 72 B. Ein systematisches Verzeich- nis der Vogelfauna der beiden obengenannten, an der nordöstlichen Kiiste des Ladoga-Sees gelegenen Inseln v^ird S. 61 — 72 B gegeben. Vermischte ornithologische Mitteilungen: T. Renvall. S. 97 — 101 B. 10 146 fjbersicht der wichtigeren Mitteilungen, B Anas boschas. In milderen Wintern sollen angeblich mehrere Individuen dieser Art sich in der Miindung des Flusses Wuoksen auf halten, wo die starke Strömung das Wasser zn frieren verhindert: T. Renvall. S. 98 B. Glaucion dangnla. Das Betragen der Männchen bei ihrer Wer- bung lim das Weibchen wird von Herrn T. Renvall ge- schildert. S. 99—100 B. Larus ridibundus trät, nach Mitteilung von Rektor M. Brenner, während der Zeit des Eisganges in grosser Menge bei Helsingfors auf. S. 48 A. Vorgelegt wiirde. Somateria mollissima, Farbenvarietät. Alandia, Kökar: M. Weiir- lander. S. 26 A. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Cicoma alba. Reg. aboéns., Mietoinen: T. Renvall. S. 98 B. Columba oenas. Karelia ladogens.. Kexholm: T. Renvall. S. 98 B. Corvus frugilegus. Karelia ladogens., Kexholm: T. Renvall. S. 97 B. Coturnix communis. Helsingfors, in einem Thorweg gefangen: R. Palmgren. S. 24 A. Fuligula ferina. Reg. aboéns., Littois-See in der Nähe von Abo: T. Renvall. S. 100 B. F. marila. Alandia, Kumlinge, nistend: T. Renvall. S. 100 B. Lestris pomatorkinus. Torneå: Hj. Sundqvist; Savonia austr., Taipalsaari: A. Sahlgren; Savonia bor, Salahmi in Kiu- ruvesi: El m gren. S. 81 A. Phyllopseustes sibilatrix. Karelia ladogens.. Kexholm, und Ka- relia austr., Räisälä, häufig; Reg. aboéns., Julias in Kustö; Muurila: T. Renvall. S. 97 B. Sterna nigra, junger Vogel. Leppäsaari in den Skären von Wi- borg: J. Briining. S. 50 A. Telmatias gallinula. Helsingfors, am 20. Nov. 1901 auf der Strasse gefangen: J. E. Ekström. S. 29. B ijbersicht der wichtigeren Mitteilungen, 147 Tringa subarcuata. Reg. aboéns., Mietoinen : T. Renvall. S. 98 R. Vanellus cristatus. Alandia, Knmlinge, nistend; Reg. aboens., Mietoinen, nistend: T. Renvall. S. 98 R. Pisces. Cottus poecilopus Heckel. D:r K. M. Le van der legte zwei ans Wirmaswesi See im Kirchspiel Karttula im nördlichen Sa- volaks von seinem Rruder, Dr. G. W. Levande r, einge- sandte Individuen dieser Art vor, die aus einer verhält- nismässig grossen Tiefe (4 — 6 Klafter) erhållen wurden, was mit der Angabe Lilljeborg's (Sveriges och Norges fiskar, S. 135) betreffs der Lebensweise dieser Fische nicht im Einklang steht. — Im genannten See sind aiich C. gobio und C. quadricornis gefunden worden. S. 74 — 75 A. Vor^elegt wurde. Cottus quadricornis. Savonia bor., Wirmasvesi in Karttula: G. W. Levander. S. 14 A; Savonia austr., Haukivesi, das erste im Saima-See gefundene Exemplar: Pistole- kors. S. 32 A. Pe7xa fhiviatilis, rote Farbenvarietät. Tavastia austr., Kesäjärvi in Loppis: J. Rrander. S. 46 A. Neu fur das Gebiet. Cottus poecilopus Heckel. Savonia bor., Wirmasvesi in Karttula: G. W. Levander. S. 74—75 A. Mollusca. Uber das Vorkommen von Alderia modesta bei Helsingfors: A. Luther. S. 41—44 R. ^ 'Sen fiir das Oebiet. Alderia modesta (Loven). Insel Fölisön bei Helsingfors: A. Luther. S. 41—44 R. 148 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B Insecta. Coleoptera. Vermischtc Notizen. Coleopterologiscke Mitteilungen: B. Poppius. S. 111 — 117 B. Einige filr unsere Fauna neue Halticiden: J. Sahlberg. S. 93 —94 B. Änisandrus dispar Fabr., ein in Finland wenig beachteter Schä- diger des Apfelbaumes, wurde von Dr. E. Beuter be- sprochen. Von dieser in Finland iiberhaupt als ziemlich selten angesehenen Tomiciden-Art wurden in einem Obst- garten auf dem Gute Lofsdal im Kirchspiel Pargas (Åbo- Skären) drei 4 — 5-jährige Zwergapfelbäume getötet. In den zahlreichen Gängsystemen des genannten Käfers wur- den im ganzen gegen ein halbes Tausend von Individuen in verschiedenen Entwicklungsstufen angetroffen. Vom Vortr., wie auch von Prof. J. Sahlberg, wurde die Ver- mutung ausgesprochen, dass die betreffende Art in Finland schädlicher aufzutreten pflegt, als dies bisher angenommen wurde, obgleich ihre Beschädigungen oft mit denen aus anderen Ursachen verwechselt worden sind. S. 18 — 21 A. Drymoporns punctipennis J. Sbg. Diese in Finland sehr seltene Art ist nach Luze mit dem von Hochhut beschriebenen Tachinus (Drymoporus) rufitarsis aus Kaukasien identisch. In Finland hat die genannte Art eine vorwiegend östliche Verbreitung: Tavastia austr., Kuhmois; Karelia austr., Ka- vantholm bei Wiborg; Karelia ladogensis und russisch Karelien: B. Poppius. S. 113—114 B. Mycetoporus bimaculatus Boisd. et Lac. Die unter diesem Na- men in Sahlberg' s Catalog. Goleopt. Fenn. angefiihrte Art ist nach Luze nicht die echte M. bimaculatus Boisd. et Lac, welche noch nicht mit Sicherheit in dem natural- historischen Gebiete Finlands angetroffen worden ist, sondern die nahestehende Art M. ruficornis Kr., zu welcher M. bima- culatus friiher z. T. als Varietät gefiihrt worden war: B. Poppius. S. 115 B. B Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 149 Mycetoporus pachijraphis Pand. ist nach Untersuchungen von Luze in Finland friiher mit M. punctus Gyll. verwecliselt worden, zu welch letzterer Art jene als Varietät iinter dem Namen semirufus Heer. gezählt wurde. ilf. j?ac%ra/?/^^s wurde im siidliclien Finland sehr selten angetroffen und zwar in Helsingfors (J. Sahlberg), Isthmus karelicus und Satakunta, Sastmola (D. A. Wikström): B. Poppius. S. 115—116 B. Phi/llodecta vitellinae L. Ein eigentumlicher Fall von Uberwin- terung dieses Käfers wurde von Assistent D. A. Wikström erwähnt. Bei einer am 6. April 1902 vorgenommenen Exkursion in der Umgegend von Helsingfors entdeckte Vortr. auf jungen Kiefern zahlreiche iiberwinternde Individuen des genannten Käfers, welche mit dem Kopf abwärts zwischen den Gipfelschossen, und zwar in dem dort reichlich abgeson- derten Harz eingebettet, sassen. Die TJrsache des Ubersie- delns der Käfer von ihren Nährpflanzen, Weiden und Pap- peln, nach den Kiefern, ist vielleicht u. a. in dem Umstande zu suchen, dass die letzteren durch ihre dichten Nadeln und den tiefen Zwischenraum zwischen den Quirlen, nament- lich aber durch die reichliche Harzabsonderung, den In- sekten viel besseren Schutz gegen Kälte und Nässe dar- bieten, als die kahlen, glattrindigen Weiden. Es blieb noch festzustellen, ob solch'ein Ubersiedeln regelmässig stattfin- det, sowie wann und unter welchen Umständen dies ge- schieht. S. 49—50 A. Vgl. unten, S. 153 B. Phyllotreta vittula Redtb. Angriffe der Larven dieser Art auf Getreidearten wurden von Dr. E. Reuter geschildert. Die betreffenden Larven, deren Lebensweise und Beschädigun- gen von Linde man (Entomologische Beiträge. 1. Ueber die Lebensweise und Entwickelung der Haltica vittula Redtb. Moskau 1887) ziemlich eingehend beschrieben wer- den, richteten an mehreren Orten in Österbotten (Pörtoni, Närpes, Lappfjärd) auf Roggenäckern, im siidlichen Finland, auf dem Gute Lofsdal in Pargas (Åbo-Skären), auf Roggeu- Weizen- und namentlich auf Gerstenäckern nicht unbeträcht- 150 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B liche Schäden an, indem sie eine grosse Anzahl von Ge- treidehalmen dicht iiber der Bodenfläche entweder gänz- lich durchbissen öder doch in dem Masse zernagten, dass die angegriffenen Halme gänzlich verwelkten und ab- starben. S. 72—75 B. Tachyporus crassicornis Mannh. ist nach Luze eine lichtere Form von T. nitidulus Fabr. Die unter dem obenstehen- den Namen friiher fiir Finland angefiihrte Art ist T. tersus Er.: B. Poppius. S. 113 B. Neu fiir das Gebiet. Äpkthona Euphorbiae Schr. [hilaris All.) Reg. aboéns., Villnäs: Mannerheim. S. 94 B. Balanobius crux Fabr. Lapponia tnlomens., Pitkäsuvanto bei dem Flusse Lutto: B. Poppius. S. 117 B. Bledius Foppiusi Bernh. Lapponia tulomens., Pitkäsuvanto bei dem Flusse Lutto: B. Poppius. S. 111—112 B. Heterhelns scutellaris Heer., zahlreich in Bliiten von Sambucus. Helsingfors: R. Forsius. S. 48 — 49 A. Lamprinodes Hammarstroemi Luze. Karelia ladogens., Suistamo; Karelia bor., Tohmajärvi: R. Hammarström. S. 113 B. Longitar.sus 4-guttatus Pontopp. Satakunta, Birkkala: O. Wel- lenius. S. 117 B. Mycetoporus flavicomis Luze. Lapponia inarens., Koppelo bei Ivalojoki, Tscharminjarga bei Enare-See, Okselmapää auf dem Berg Saariselkä; Lapponia tulomens., Komsiovaara bei dem Flusse Lutto, Ketola bei Nuortjaur-See, Nuortjokk und auf dem Berg Tuotasch: B. Poppius. S. 114 — 115 B. M. inaris Luze. Lapponia inarens., auf dem Berg Puoresoaivi: B. Poppius. S. 116—117 B. Phyllotreta Cruciferae Goeze [obscurella Illig.). Villnäs: Mannerheim. S. 94 B. Ph. nigripes Panz. [Lepidii Koch). Reg. aboens. nerheim. S. 94 B. Podagrica fuscicornis L. Reg. aboens., Villnäs: S. 94 B. Regio aboéns. Villnäs: Man- Mannerheim. B tjbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 151 Sph(eroder7na rubidum Graels. [testacea Thoms. nec Fabr.). Reg. aboéns., Villnäs: Mannerheim. S. 94 B. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Bledius arcticus J. Sbg. Lapponia tiilomens., Pitkäsuvanto und Komsiovaara bei dem Flusse Lutto: B. Poppius; Karelia bor., Nurmis. S. 112 B. Byctiscus populi L. Lapponia kemens., Kittilä: K. O. Elfving. S. 29 A. Chalcoides aurata L. Reg. aboéns., Villnäs: Mannerheim. S. 94 B. Dryocoetes alni. Tavastia austr., Evois, häufig: K. O. Elfving. S. 29 A. Longiiarsus femoralis Marsh. Reg. aboéns., Villnäs: Manner- heim. S. 94 B. Psylliodes chrysocephala L. Reg. aboéns., Villnäs: Manner- heim. S. 94 B. Hymenoptera. Vermischte Notizen. Ein Fall von Doppelparasitismus hei eitier Schmetterliiigsraupe wurde von Professor E. Sund vik erwähnt. Die Parasiten gehörten den Gattungen Microgaster und Pteromalus sowie einer Pexomachus-kvi an, welche letztere als Doppelparasit bei einer der soeben genannten parasitischen Hymenopte- ren gelebt hatte. S. 12 A. Lophyrus rufus. Auf Kiefernadeln liberwinternde Eier dieser Blattwespe wurden vom Förster K. O. Elfving zwei Jahre nacheinander auf 10 — 20-jährigen Kiefern in der Nähe des Forstinstitutes in Evois angetroffen, was im Einklang mit von Borries in Dänemark gemachten Beobachtungen steht. Auf Grund dieser direkten Beobachtungen in Verbindung mit mehreren indirekten Beweisen glaubt Vortr., dass Lo- phyrus rufus in der Regelj im Eistadium, nicht wie L. pini im Cocon, iiberwintert. S. 27 — 29 A. 152 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. B Rhodites rosarum. Eine von dieser Gallwespe verursachte Gall- bildung an Rosa dnnamomea, die von Herrn Y. H. Nylund aus Mustiala eingesandt v^rurde, legte Herr J. I. Lindroth vor. S. 45 A. Diptera. Vermischte Xotizen. Hemilea dimidiata Löiv in Finland gefuyiden: J. Sahlberg. S. 95—96 B. Meromyxa cerealium n. sp., ein neuer Qetreide-Schädiger : E. Re u ter. S. 84—91 B. Peplomyxa Baumhaueri, eine fur Finland neue Fliege: J. Sahl- berg. S. 91—93 B. Ifea beschriebene Art. Meromyxa cerealium. n. sp. Reg. aboéns., Lofsdal in Pargas (Åbo-Skären): E. Ren ter. S. 84—91 B. Neu fiir das flebiet. Dolichopus Ruthei Löw. Nylandia, beim Täktom-See, 5 km nörd- lich von Hangö, 2 Exx. auf einem sehr sumpfigen Moor um Carices und Eriophora: J. Sahlberg. S. 41 B. Hemilea dimidiata Löw. Karelia ladogens., Kirjavalaks: J. Sahl- berg. S. 95—96 B. Peplofnyxa Baumhaueri höw. Reg. aboéns., Karkkali im Kirchspiel Karislojo, 4 Exemplare unter Corylus und Tilia: J. Sahl- berg. S. 91-93 B. Selten helte n. — Wichtigere neue Fundorte. Dolichopus puncUim Meig. Nylandia, beim Täktom-See, zusam- men mit D. Ruthei (s. oben): J. Sahl-berg. S. 41 B. Lepidoptera. Ein Fall von Doppelparasitismus bei einer Schmetterln/gsraype, siehe oben, S. 151 B. B Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 153 I^eu fiir das Oebiet. Botys crocealis Hb. Nylandia, Päriiå: Å. Nordström. S. 33 A. Orgyia gonostigma L. Nylandia, Eisenbahnstation Malm (11 km NNO von Helsingfors): H. Federley; T. Forsius. S. 14A. Tapinostola Hellmanni Ev. Viborg; Helsingfors: H. Federley. S. 23 A. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Agrotis sincera H. Sch. Haminanlaks bei Kuopio : G. Fabri- tius. S. 33 A. Caradrina grisea Ev. Helsingfors: H. Federley. S. 24 A. Hade7ia porphyrea Esp. Helsingfors: H. Federley. S. 24 A. Zonosoma orhicularia Hb. Helsingfors: H. Federley. S. 14 A. Rhynchota. Vermischte Notizen. Uberwintern ron Cicadarien und Psylloden. Im Anschluss an eine Mitteilung von Assistent D. A. Wikström (vgl. oben S. 149 B) hob Professor O. M. Reuter hervor, dass meh- rere Hemipteren, namentlich Cicadarien und Psylloden, im Herbst von ihren eigentlichen Nährpflanzen, Kräutern und Laubhölzern, auf Nadelhölzer ubersiedeln, um dort zu uberwintern; im folgenden Friihjahr begeben sie sich von diesen wieder nach jenen Pflanzen, die sich oft v^eit von dem betreffenden Winterquartier befmden. S. 50 A. Phimodera fennica J. Sahlb., ikre Lebensiveise und Nymphe, wird von Professor O. M. Reuter besprochen. Von die- ser bemerkensw^erten Art waren friiher zwei fmländische Exemplare bekannt und zwar je eines aus Uleåborg (W. Nyländer) und aus Savonia bor., Suonenjoki (E. J. Warén). Später ist die Art in Russland im St. Pe- tersburger Gouvernement, sow^ie in Norwegen bei Risör gefunden. — Im Sommer 1901 wurden vom Vortr. auf der Insel Sandö im Kirchspiel Nagu (Åbo-Skären) auf einem sandigen Felde unter Ärctostaphylos-Reisern am 7. Juli zwei Imagines und einige Larven, am 16. August 154 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. , B drei Imagines und zwei erwachsene Nymphen gefunden. Sämtliche Exemplare stellten männliche Individuen dar und waren bedeutend kleiner, als das von Sahlberg nach einem einzigen Exemplar beschriebene Weibchen. Die Männchen werden folgendermassen charakterisiert: Länge 7 mm ; Farbe etwas variierend, bald ziemlich rein grau, bald ins Rötliche ziehend ; Schildchen mehr öder weniger, bisweilen fast unmerklich quergerunzelt, mit dunkleren gewässerten Zeichnungen ; Grundfarbe auch am vorderen Teil des Pronotums sowie auf dem Kopfe deutlich, nicht wie beim Weibchen gänzlich schwärzlich. Die hauptsäch- lichen Artcharaktere gleichen iibrigens denen des Weib- chens. — Die Nymphe, welche S. 46 — 47 B in lateini- scher Sprache beschrieben wird, lebte, wie Zuchtversnche zeigten, ausschliesslich auf Ärctosiajjkylos, dessen Blattstiele und junge Friichte sie ansaugte, und schien die ihr ebenfalls dargebotenen Pflanzen von Vaccinium vitis idaea gänzlich zu verschmähen. Ein altes, lotes Exemplar von Ph. fennica^ welches zusammen mit zahlreichen abgefallenen, trockenen vorjährigen Arctosta^thijlos-YYXkohi^w angetroffen Mrurde, sah diesen iiberaus ähnlich aus. S. 45 — 47 B. Pldmodera humeralis Dalm. Auf diirren Sandfeldern zwischen der Stadt Hangö und dem östlich davon gelegenen Dorfe Täktom wurden Mitte Juli 1901 an den Rispen der spär- lich wachsenden Fesiuca duriuscula zahlreiche Larven, aber nur wenige Imagines der obengenannten seltenen Hemip- tere von Professor J. Sahlberg und seinem Sohn Unio angetroffen. Diese Art wies einen ziemlich ausgeprägten Geschlechtsdimorphismus auf. Das Weibchen, welches mit der von Dalman nach einem einzigen Exemplar unter dem Namen Tetyra kiimpralis zuerst beschriebenen Form iibereinstimmte, ist oben scliwarzbraun mit kleinen erhabe- nen weissgelben Piinktchen und ähnlich gefärbten Fleckchen auf dem Kopfe und dem Prothorax, sowie ausserdem mit einem grossen weisslichen, unregelmässig rechtwinkeligen triangulären Humeralfleck gezeichnet, der sich iiber den B tjbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 155 iinbedeckten Teil der Deckfliigel imd den äusseren Basalteil des Schildchens ausdehnt, iind mit dem rechten Winkel nach innen gerichtet ist. Das Männchen ist dagegeii oben grauweiss öder weissgelb mit spärlichen braunen und schwarzen Zeichnungen. Aller Wahrscheinlichkeit nach ist das Männchen dieser Art von einigen Autoren mit Phimo- dera galgulina H. Sch. verwechselt worden. Fh. humeralis unterscheidet sicli von der echten Ph. galgulina durch fast rechtwinkehge Vorderecken des Prothorax', während bei der letzteren Art diese Ecken mehr ausgezogen, an der Spitze selbst aber deutlicher abgerundet sind. Ausserdem ist die in Ungarn vorkommende Ph. galguUna deutlicher borsten- artig behaart und rauher als Ph. humeralis. S. 40 — 41 B. Poeciloscytiis unifasciatiis Wolff. Professor O. M. Reuter legte zahlreiche Exemplare von drei verschiedenen, ausgeprägten Farbenvarietäten genannter Capside vor, welche nach sei- nen im Kirchspiel Pargas (Åbo-Skären) vorgenommenen Untersuchungen jede stets an eine bestimmte Oalium-Art {G. verum, horenle und palusire) gebunden war; diese Varietäten wären vielleicht richtiger als selbständige Arten aufzufassen. S. 43 A. Sehirus. Eine neue finländische Art dieser Hemipterengattung wurde von Professor O. M. Reuter angemeldet. Das vor o längerer Zeit bei Abo von F. Sahlberg gefundene, in der finnischen Hemipterensammlung der Universität als Sehirus duhiiis Scop. aufgestellte Exemplar, das in Sahlberg' s Monogr. Geor. Fenn., S. 21, unter dem Namen Cydnus albomarginellus Fabr. aufgenommen ist, gehört nach Mittei- lung von Dr. G. Horväth, welcher dasselbe zur Ansicht hatte, dem von J. Scott im Jahre 1874 aus Japan und China beschriebenen S. (Canthophorus) niveimarginatus an (Sign., Rev. du groupe des Cydnides, 263, 3, T. XXVI, F. 233, Ann. Soc. Ent. Fr. 1884, 57, T. Ill, F. 223). Diese Art unterscheidet sich von 5. dubius hauptsächlich durch folgende Charaktere: »Corpore superne crebrius punctato, capite apicem versus minus reflexo et apice leviter inciso, 156 ijbersicht der wichtigeren Mitteilungen B siilco orificiorum odoriferorum abbreviato, scutello rugu- loso, marginibus lateralibus ventris totis anguste eburneis.» Der im mittleren und siidlicheii Europa lebende S. dubiiis hat einen vorn schmäleren und ganzrandigen Kopf, be- deutend längeren und nach vorn gebogenen Orificialsulcus, sowie weissgeflecktes Connexivum. — S. niveimargi- natus ist im nördlichen Asien ziemlich weit verbreitet. Von F. Sahlberg sind einige Exemplare aus Daurien mitgebracht worden, und die von Hammarström in Os- natjennaja gefundenen, vom Vortr. (»Hemiptera Heteroptera från trakterna kring Sajanska bärgskedjan», Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XXXIII, 1894, 173, 2) unter dem Namen Canthophorus dubiiis angefiihrten Exemplare haben sich nach näherer Untersuchung auch als C. niveimarginatus erwiesen. S. 47 — 48 B. Neu fiir das Gebiet. Phimodera humeralis Dalm. Nylandia, in der Umgegend von Hangö: J. Sahlberg. S. 40—41 B. Sehirus niveimarginatus Scott. Åbo: F. Sahlberg. S. 47 — 48 B. Seltenbeiten. — Wichtigere neue Fuudorte. Aphanus pkoeniceus. Beg. aboéns., Nagu Sandö: O. M. Beu- ter; Nylandia, bei Hangö: J. Sahlberg. S. 45 B. Phimodera fennica J. Sahlb. Beg. aboéns., Nagu Sandö: 0. M. Beuter. S. 45—47 B. Trichoptera. Agrypnetes crassicornis Mc Lachl. Das friiher unbekannte Weib- chen dieser Trichoptere wurde von Herrn M. Weurlan- der vorgelegt und folgendermassen beschrieben: Oben braungrau, unten etwas lichter; Pronotum gelbgrau behaart. Fiihler etwa Vs so läng wie die Vorderfliigel, merklieh schmäler als beim 6, schwärzlich, gegen die Basis hin un- deutlich hell geringelt; ihre Glieder unten konvex; das 4. und die zunächst folgenden Glieder deutlich transversal, B tJbersicht der wichtigeren Mitteilungeu. 157 gegen die Fiihlerspitze hin aber allmählich an relativer Länge zunehmend. Maxillarpalpen mit ziemlich kurzen Gliedern, von denen die drei distalen am längsten sind. Beine bleich, gelblich gran, sehr diinn und anliegend behaart; Spornen 1, 2, 2, klein, namentlich diejenigen der Vordertibien, Dornen beinahe fehlend; die drei mittleren Glieder der Vordertarsen sehr kurz; die Mittel und Hinter- tarsen abgeplattet, am vorderen Rand mit einem steifen Haarkamm, dessen Haare an den Mitteltarsen länger als an den Hintertarsen sind. Fliigel bräunlichgrau, beinahe hyalin, läng, nach aussen wenig breiter, mit ziemlich geradem Aussenrand. Die Anhangsgebilde des letzten Abdominal- segmentes klein mid wenig ausgebildet. Länge zwischen den Flugelspitzen 35 mm. Das Weibchen von Agrifptietes crassicornis ist dem- jenigen von Agrypnia pagetana sehr ähnlich, wird aber von diesem durch die basalen Fiihlerglieder, welche bei jenem transversal und konvex, bei diesem longitudinal sind, sowie durch den Haarkamm am Vorderende der Mittel- tarsen, leicht unterschieden. Auch ist bei A. crassicor- nis der Aussenrand der Fliigel gerader, die Fliigelnervatur weniger scharf hervortretend und die Anhangsgebilde des letzten Abdominalsegments weniger stark ausgebildet als bei A. pagetana. Ein Weibchen am 22. Juni 1901 in den Esbo-Skären (westlich von Helsingfors) vom Vortr. gefangen. — Im Anschluss hierzu teilte Professor J. Sahlberg mit, dass von der nur in Finland beobachteten Agrypne- tes crassicornis bisher drei Männchen, und zwar auf Jollas bei Helsingfors (von Prof. J. A. Palmen), auf der Insel Ramsö im Kirchspiel Esbo (von Fräulein E. Elmgren), sowie am 9. Juli 1901 bei dem Dorf Tvärminne, östlich von Hangö, (vom Redner) angetroffen wurden; ausser dem von Herrn Weurlander neuerdings gefundenen weiblichen Individuum sind in Österbotten von Wasastjerna vor mehreren Jahren zwei Weibchen gefangen worden, die in 158 Ubersicbt der wiclitigeren Mitteilungen. B der finnischen Trichopterensammlung nnter Agrijpnia page- tana stånden und auch von Mc Lachlan mit dieser Art verwechselt worden sind. S. 21 — 23 A. Thysanoptera. Aeolothrips fasciata (L.), eine car7iivore Thysanoptere : E. Reu- ter. S. 75—83 B. Collembola. Vermischte Notizen. Achorutes socialis Uzel. Ein massenhaftes Auftreten dieser Schnee- poduride wurde von Dr. E. Reuter erwähnt. In dem bei der Stadt Gamlakarleby gelegenen sog. Yxpila-Walde wnrde diese Podnride von Herrn Fabrikant C. J. Forsen am 26. Februar 1902 bei einer Temperatnr von -|- 4P C in nnge- heurer Menge beobachtet; anf einem 3 km langen Wald- weg war der Schnee, namentlich wo dieser Fussstapfen von Menschen öder Hnnden aufwies, von den winzig kleinen Insekten bedeckt. Kurz vorher hatte bei gelindem Wet- ter stiirmischer Wind geherrscht. Bei einem am folgen- den Tage bei einer Temperatur von — 5^ C erneuten Be- suche wurde nur eine verhältnismässig geringe Anzahl der genannten Insekten angetroffen; von denselben waren meh- rere tot, mutmasslich infolge der niedrigen Temperatur, die des Nachts bis zu — 10° C gesunken war. S. 40 A. Diagnosen neuer Collembolen ans Finland iind ajigrenxenden Teilen des nordwestlichen Rysslands: W. M. Axelson. S. 101—111 B. Neubeschriebene Oattungen und Arten. Achorutes distinctus n. sp. Karelia bor., Joensuu: W. M. Axel- son. S. 104—105 B. A. lapponicns n. sp. Lapponia kemens., Kuolajärvi; Lapponia Imandrae, Kantalaks: W. M. Axelson. S. 105 B. Börneria n. gen.: W. M. Axelson. S. 101 B. B. clavisetis n. sp. Lapponia kemens., Kuolajärvi nahe dem Berge Sotatunturi: W. M. Axelson. S. 101—102 B. '■■^'^ B Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 159 hotoma anophthalma n. sp. Karelia keretina, bei Koutajärvi- See: W. M. Axelson. S. 106 B. 7. diplophthaltna n. sp. Karelia keretina, Knjäscha am Ufer des Weissen Meeres: W. M. Axelson. S. 106—107 B. I. mopinata n. sp. Lapponia kemens., Kuolajärvi: W. M. Axel- son (J. Kotala). S. 108—109 B. I. proplnqua n. sp. Meilans bei Helsingfors: W. M. Axelson. S. 107-108 B. Micranurida papiUosa n. sp. Karelia keretina, Knjäscha am Ufer des Weissen Meeres. W. M. Axelson. S. 103— 104 B. Papirius fuscus (Luc.) Lubb. var. flavescens n. var. Karelia ke- retina, Knjäscha: W. M. Axelson. S. 111 B. Paranura n. gen.: W. M. Axelson. S. 102 B. P. sexpimctata n. sp. Meilans bei Helsingfors: W. M. Axel- son. S. 102—103 B. Snnnthiirides globosus n. sp. Karelia keretina, Soukelo; Lap- ponia kuusamoéns., bei Paanajärvi-See: W. M. Axelson. S. 109—110 B. Snmithurmus igniceps (Bent.) (?) var. bimaculata n. var. Lap- ponia kemens. und Lapponia Imandrae: W. M. Axelson. S. 110 B. S. mger (Lubb.) CB. var. ockracea n. var. Karelia bor., Joen- snu: W. M. Axelson. S. 110 B. Acarina. Yermischte Notizen. Drei fur die finnische Fauna neue Eriophyiden: J. L Lindroth. S. 3—7 B. Rhizoglyphus echinopus (Fum. S Rob.) Murr., eirie Acaride, welche ini Jahre 1900 von Dr. E. Beuter als Schädiger des Hafers ertappt wnrde (vgl. Medd. F. et Fl. Fenn. H. 27. 1901, S. 121 — 125), wurde von ihm im Sommer 1901 auch auf Boggen, Weizen nnd Gerste, sowie an den Wurzeln öder an den niedrigsten Stammteilen einiger wildwachsenden Krän- ter, wie Centaurea jacea und Tragopogon pratense, ange- troffen. S. 74 B. 160 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B Neu fiir das Oebiet. Eriophyes diversipunctatns (Nal.). Nylandia, Andersberg in Mänt- sälä; bei Helsingfors (auf Populus tremrda): J. I. Lind- roth. S. 3—4 B. E. gracilis (Nal.). Nylandia, Mäntsälä, Thusby, bei Helsingfors (auf Babiis idaeus): J. I. Lindroth. S. 6 — 7 B. E. tuherculatiis (Nal). Nylandia, Grisön bei Helsingfors (auf Tanacetum vulgäre): J. L Lindroth. S. 5 B. Seltenheiten. — Wiehti^ere neue Fundorte. Eriophyes peucedani (Can.) var. carvi (Nal). Nylandia, Mäntsälä und Thusby (auf Carum carvi): J. I. Lindroth. S. 7. E. similis (Nal.). Alandia, Sviby (auf Primus spinosa): A. Ka- java, J. I. Lindroth. S. 7 B. E. varius (Nal). Nylandia, Mäntsälä; bei Helsingfors (auf Po- pulus tremula)'. J. I. Lindroth. S. 4 B. Phyllocopies populi Nal, zusammen mit E. varius (s. oben). J. L Lindroth. S. 4 B. Cpustacea. Moina reclirostris O. F. M. Uber das Vorkommen genannter Cru- stacée in Finland sprach Dr. K. M. Le vand er. Diese in Schweden sporadisch vorkommende, in Finland friiher nicht beobachtete Cladocere w^urde in einer kleinen Was- sersammlung auf einem Felsen am Meeresufer bei Helsing- fors am 12. Mai 1901 vom Vortr. angetroffen. Es erwie- sen sich die zahlreichen konservierten Exemplare sämtlich als weibliche, oft mit ausgebildeten Sommereiern versehene, Individuen. S. 32 A. Neu fiir das Geblet. Moina reclirostris O. F. M. Helsingfors: K. M. Le vand er. S. 32 A. B tjbersicht der wichtigereii Mitteilungeu. 161 Protozoa. Ehie neac farblose Peridiniuin-Art: K. M. Le vand er. S. 49 —51 B. Paullinella chromatophora. Diese von Lauterborn entdeckte eigentiimliche Susswasserhizopode wurde von Dr. K. M. Le vand er Anfang Juni 1901 im Kirchspiel Kyrkslätt (westlich von Helsingfors) sowohl im Siisswasser (»Finn- träsk»,im Bodenschlamm),als auch ira Brackwasser (am Ufer des innersten Endes einer, Långviken genannten, seichten Brackwasserbucht) gefunden. An der letzteren Stelle be- triig der Salzgehalt des Wassers 0,42 — O, so %. Sämtliche Individuen besassen — wie die von L a u t e r b o r n beschrie- benen — im Zellplasma zwei blaugrtine Körper. S. 26 — 27 A. Neu beschriebene Art. Peridininni aehrojnaticum n. sp. Nylandia, Kyrkslätt, in einer, Långviken genannten, seichten Brackwasserbucht (Eingang ca. 20 km W von Helsingfors): K. M. Le van der. S. 49-51 B. Neu fUr das Gebiet. Quadrula symmetrica. Nylandia, Lojo-See: A. Luther. S. 54 A. Plankton. — Hydrofauna. Planktologische u^id hydrofautiisiische Studien ivi Lojo-Sce wur- den im Sommer 1901 von Herrn A. Luther vorgenom- men, w^elcher in aller Kiirze einige der hauptsächliclisten Resultate erörterte. Ein besonderes Interesse boten die Varia- tionen der littoralen Fauna der felsigen, bezw. steinbedeck- ten Ufer des »Storfjärden» benannten Teiles vom Lojo-See dar. Diese felsigen Ufer weisen mehrere topographische Zonen auf. Von oben nach unten gezählt findet sich zuerst eine UlothHx xofiata-Zone, dann eine ans Diatoméen, na- mentlich aus einer Oomphonema-Årt, bestehende c:a 15 cm hohe, filzige Region, ferner eine mit Diatoméen und anderen Algen spärlich bekleidete und hie und da von 1B2 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B einer kleinen Chironomiden-Larve bewohnte, c:a H5 cm hohe Zone und zu imterst eine stellenweise beinahe zu- sammenhängende Spongillidenzone. Sie beherbergten we- gen der Wellenschläge iind des Mangels an schiitzenden Winkeln sehr wenige Tierarten, zumeist pelagische und nur ab nnd zu littorale, wahrscheinlich verirrte Formen. Bedeutend reicher an Tieren sind dagegen die steinbe- deckten Ufer. Diese zeigen oben dieselben Zonen wie die Felsen, unter und zwischen den Steinen halten sich aber viele Tiere auf, die bei stillerem Wetter sich bis zu den Algen vorwagen. Unter diesen Tieren sind vor allem zu nennen: eine kleme Hemiptere (wahrscheinlich eine Sigara- Art), die fiir die U/othrix-Zone charakteristisch ist; ferner eine schwarze Ephemeriden-Larve, Ckirononnts-Lar- ven, Hydrachniden ; unter Crustacéen: Åstacus flnviatilis, Oammarus pulex (sehr zahlreich), Asellfts aqnnticiis, Sida crt/stalliua, Alonopsis elongnta, Chydorus sphaericiis; ferner Pluynalella repens, Hydra yrisea, sowie unter Turbellarien: Dendrocoelum lacteum, D. punctatum, Planaria sj). und Polycelis sp. Betreffs der bathymetrischeri Verbreitung der ver- schiedenen zu der Bodenregion geliörenden Tiere werden einige Notizen mitgeteilt. In der grössten Tiefe (54 m) kommen noch folgende Formen vor: Tiihifex (häufig) und eine andere, bleichrote Oligochaete, die fast stets in einer aus Beg giatoa-F liden gebildeten Hiilse eingeschlossen an- getroffen wird ; Chironomus-LavYen und -Fu])])en, Corethra- Larven; die relikten Crustacéen Pallasiella 4-spinosa, Gam- maracanthus lorieatus (selten), [Povtoporeia affinis scheint nicht tiefer als bis zu 30 m zu gehen); oberhalb des Bo- dens: Mysis relicta, sowie die Turbellarien Dendracoeliun lacteum, Planaria sp. und Plagiosloma lemani Dupl. Hierzu kommen noch mehrere Mikroorganismen, darunter die im mittleren Europa allgemeine, in Finland aber bisher nicht beobachtete Rhizopode Quadrula symmetrica, die in einer aus einer Tiefe von 54 m heraufgeholenen Bodenprobe B tjbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 163 angetroffen wiirde. — Unter den zahlreichen im seichte- reri Wasser lebenden Bodenorganismen mag nur die alloi- ocoele Turbellarie Antomolos morgiensis Dupl. hervorgeho- ben werden, welche, wie aucb die uben erwähnte Plagio- stonia lemani, obwohl sicher mit Unrecht, als eine relikte Form aufgefasst worden ist. Schliesslich mag erwähnt werden, dass die Turbel- larienfaiina des Lojo-Sees, deren Erforschung eine beson- dere Aufmerksamkeit gewidmet wurde, etwa 28 Arten, darunter wahrscheinlich ein paar neue, aufweist. S. 52 — 54 A. II. Botanik. Reiseberichte. Die Stipendiaten, die Herren V. Axelson und W. Borg, berichteten iiber ihre im Sommer 1901 vorgenommene Exkursions- reise in Kuolajärvi Lappmark. S. 33 A. Der Stipendiat, Herr Ernst Häyrén, sprach iiber seine im Sommer 1901 ausgefiihrte botanische Exkursionsreise in der Umgebung der Stadt Björneborg (Regio aboéns.). S. 4 A u. 23—32 B. Der Stipendiat, Herr Alvar Palmgren, berichtete iiber seine im Sommer 1899 vorgenommene Exkursionsreise auf den Ålands-Inseln. S. 52 A. Plantse vasculares. Pflanzengeo^raphische und floristische Notizen. Ayrinionia odorata. S. 35— 37 A., S. 168 B. Carex aristata. S. 5 A. — Vgl. S. 169 B. C. cifperoides. S. 18 A. — Vgl. S. 169 B. C. rostrafa X rcsicaria. Eine zwischen den beiden Eltern intermediär stehende Form dieses seltenen Bastardes wird von Rektor A. Arrhenius vorgelegt. G:a 97 ^/o des Pollens erwies sicb liier impotent, während derselbe wenigstens 164 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B bei C. rostrata normal entwickelt war. Vortr. beabsichtigte den betreffenden Bastard späterhin eingehender zu be- sprechen. S. 51 A. imd S. 169 B. Cuscuta Trifolii. Uber das Aiiftreten dieser Pflanze in Finland werden einige Notizen von den Prof essoren E. Sund vi k und Fr. Elfving, sowie vom Amanuensis H. Lindberg mitgeteilt. Ans denselben ergiebt sich, dass die Kleeseide, die bisher fiir eine in Finland sehr unbeständige, zu- fällige Pflanze gehalten wurde, im Gegenteil an mehreren Orten jahrelang fortgelebt und sogar völlig reife Samen ent- wickelt hatte. S. 13 A. — Vgl. auch S. 171 B. Oaleopsis. Die in »Fennoscandia orientalis» vorkommenden Oaleopsi s-Formen sind vom Amanuensis H. Lindberg einer Revision unterworfen worden. S. 36 — 39 B. — Die wichtigsten Ergebnisse waren folgende. 1. G. tetrahit ist nur auf einigen wenigen im natur- historischen Gebiete Finlands zerstreut gelegenen Stånd- orten beobachtet worden; aus Ost-Finland ist sie jedoch bisher nicht bekannt. Die Speziallokalangaben werden auf S. 37 aufgezählt. 2. G. bifida, die bei ans mit G. tetrahit bisher ver- wechselt worden ist, kommt im ganzen Gebiete häufig vor. 3. G. ladanuin. Diese Art ist nur durch die breit- blättrige Hauptform f. iniermedia repräsentiert. Ihre Nord- grenze liegt etwa bei 62*^ 10" n. Br.; nördlicher tritt sie nur zufällig auf. 4. Galeopsis speciosa ist im ganzen Gebiete gemein. — Von dieser Art sind zwei Farbenvarietäten angetroffen worden : A), f. purpurea Sael. p.p. Kronenröhre und obere Lippe rot. — Savonia bor., Juuka, Lonkkavaara: Th. Sselan, und B), f. nlba. Krone einfarbig weiss. — Tavastia austr., Jaala, Ilonoja: F. W. Klingstedt. 5. G. pubescens f. hispida. Nylandia, in einem Garten bei Helsingfors (1894 n. 1895): Th. Sselan (unter B Dbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 165 dem Namen G. speciosa f. purpurea). Diese Art ist daselbst seitdem nicht wiedergefunden worden ; sie ist bei uns als ganz zufälliger Gast zu betrachten iind gehört iiberhaupt der nordeuropäischen Flora nicht an. Helcocharis. Die in Finland vorkommenden Heleocknris-Arien der II. palnstris-Gruppe, und zwar die neu unterschiedene H. Dianiillata Lindb. fil., werden vom Amanuensis H. Lind- berg vorgelegt und eingehend besprochen. Seine hieher- gehörigen Studien werden in Acta vol. 28, n:o 7, pnbliziert. Hieraciu?}i-F ormen aus Siid-Finland: M. Brenner. S. 46 — 48 A., S. 167 B. Hiinmhis Lupulus. Die länge Zeit angezweifelte Angabe Linné's in Iter lapponicum, nach welcher der Hopfen in Satakunta wildwachsend vorkommen sollte, wird durch die von Fil. Mag. E. F. Häyrén vorgenommenen Untersuchungen bestätigt. Diese Pflanze komml ziemlich häufig, stellenweise jedoch relativ spärlich, und zwar auf kleinen, steinigen Kies- höhen vor, die vormals selbständige inselchen darstellten, aber heutigen Tages zufolge der Hebung des Ländes mit dem Festlande vereinigt worden sind. S. 34 B. — Vgl. weiter S. 169 B. Luxula angustifolia. Professor Th. Saelan erwähnt, dass diese Art, die er schon 1883 bei Barkkarila in der Nähe der Stadt Willmanstrand (Savonia austr.) fand, sich daselbst ge- halten hat. Eine derartige Notiz giebt auch Amanuensis H. Lindberg betreffs des Fortbestehens der Pflanze bei Toubila in Pyhäjärvi (Isthmus Karel.). L. angustifolia wäre also als ein konstantes Mitglied der Flora Finlands einzuregistrieren. S. 44 A. — Vgl. S. 171 B. Polygonmn foliosum Lindb. fil. Unter den charakteristischen Merkmalen dieser ausgezeichneten Art hebt Herr E. F. Häyrén besonders dasjenige hervor, dass die Blätter ge- wöhnlich abstehend, bezw^ winkelrecht ausgesperrt öder sogar an der Basis steil nach unten gebogen sind. S. 35 B. — Vgl. S. 169 B. Ranuncuhis acer * propinqims C. A. Mey. [R. acer r. Sieieni 16(i tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B Kegel). Als ErgänzAing der Diagnose Korshinsky's be- merkt Herr Alb. Backman, dass diese Pflanze iind zwar namentlich die Wurzelblätter und der untere Stengelteil im- mer mehr öder weniger dicht mit langen, gelbraimen, nach aussen imd unten gerichteten Haaren besetzt ist. S. 87 A. — Vgl. S. 170 B. Sngittaria natana. Der Formenkreis dieser Pflanze wird von Aman. H. Lindberg kurz besprochen. Tiefwasserforraen haben schraale, ungelappte Blätter, während Seichtwasser- und terrestre Formen zwei Basallappen besitzen, welche ge- wöhnlich stumpf, ausnalimsweise wie bei 5. sagittifolia zugespitzt sind. S. 17 A. Salicornia herbacea tritt nach Angabe des Herrn E. F. Häyrén bei dem Flusse Kumo-elf in der Nähe von Björneborg in grosser Menge an zwei 200 — 300 m vom Flussufer befmd- lichen Lokalitäten auf, die beinahe eine halbe Meile vom Meere entfernt gelegen sind. Die Begleitpflanzen unserer Art [AtropLs (listans, Jiii/chs Gerardi, Olaux) sind wieder erst am Meeresufer anzutreffen. Es lässt uns dieser Um- stand vermuten, dass hier Standortsrelikte aus einer Zeit vor- liegen, als das Meer sich noch bis zu den genannten bei- den Lokalitäten hervor erstreckte. S. 35 B. — Vgl. S. 170 B. Scirpus parvnlus. Uber das Vorkommen dieser bisher in Fin- land iibersehenen Pflanze teilen die Rektoren Arrhenius und B ren ner, sowie Assistent Bo kl t. Professor Kihl- man und Professor Saelan einige Daten mit. Aus den- selben geht hervor, dass Se. panmlus, der bei uns friiher nur auf drei weit von einander entfernt gelegenen Stellen beobachtet wurde, in der That den Kusten Finlands entlang und zwar von Ostrobothnia media an bis zu Isthmus karelicus verbreitet ist. In mehreren Gegenden, z. B. auf den Ålands- Inseln, in den Åbo-Skären, sowie in der Umgebung von Hel- singfors, trät unsere Art im Sommer 1901 auf seichten, lehmigen Meeresufern als eine wahre Charakter-Pflanze auf. Dieses plötzliche, massenhafte Auftreten von Se. parvultis war offenbar von der im letzten Sommer herrschen- B tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 167 den Liiigewöhnlich liohen Temperatur imd dem niedrigen Wasserstand bedingt. Die grasähnliche Pflanze wurde hierdurch zq reichlichem Rliiten getrieben; im siidwest- lichen Finland schien sie sogar das Stadium der Frucht- reife erreicht zu haben. S. 5 — 8 A. — Vgl. auch S. 170 B. Thalictrtim kemense. TJas Vorkommen dieser Art in Finland wird von Professor A. Osw. Kihlman erörtert. S. 117 —119 B. ZannicheUia major. Nach dem Gonspect. Florse fenn. soll diese Art schon ISe^- von J. M. Norman bei Elvenaes in Ost-Finn- marken beobachtet worden sein. Assistent Ch. Em. Boldt glaubt indessen, dass die obige Angabe sich wahrschein- lich auf Z polycarpa bezieht, die Th. M. Fries an dem- selben Örte gesammelt hatte, weshalb sie als unsicher vor- läufig zu annulieren wäre. S. 11 A. — Vgl. auch S. 168 B. Drei bemcrkensiverte Pflmixen ans Jorois (Savonia bor.): H. Lindberg. S. 17—18 A. Einige bemerkenswerte Gefässpflanxeti ans Karelieit und den Å/ands- Insel n: Alb. Backman. S. 37—39 A. Selietie Fanerogamen aus sudwestlichem Finland werden vorgelegt und beschrieben von A. Arrhenius. S. 50 — 51 A. Neu beschriebeiie Arten und Formen. Heleoeharis mamillata Lindb. fil: H. Lindberg. S. 46 A. Hieracinin. Verschiedene von Rektor M. Brenner neu beschrie- bene Hieracium-F ormen werden unter dem gemeinsamen Titel: »Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium- former. VI» (»Zerstreute Beiträge zur Kenntnis der Hiera- cium-Formen Finlands. VI») in Acta Vol. 25 publiziert. Folgende vom Förster K. J. Ehnberg in Ostrobothnia bor. gesammelte Archieracia werden von Rektor M. Bren- ner beschrieben S. 46 — 48 A.: 1. Hteracium orariiceps. Kemi, Walmari. 1896. 168 tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. B 2. H. sublaterale. Kemi, Walmari. 1898. 3. H. subornatum. Rovaniemi, Sonkaperä, Paavon- selkä. 1894. 4. H. tornense Breniier var. denticulaturn. Kemi, Walmari. 1898. Neu fiir das Oebiet. Agrimonia odorata. Nylandia, Ingå, Barö (det. H. Lindberg): Dagmar Gripenberg und A. Klingstedt. S. 35 A. Qaleopsis-iovvaen: H. Lindberg. S. 36 — 39 B. — Vgl. aucli S. 164 B. O. speciosn f. alba. Tavastia austr., Jaala, Ilonoja (det. H. Lindberg): Fr. Klingstedt. S. 38 und 164 B. G. speciosn f. purpuren. Savonia bor., Knopio, Wehmasalmi (det. H. Lindberg): Vu. J. Budden (1888); Karelia bor., Juuka, Lonkkavaara: Th. Sselan (1900). S. 38 und 164 B. Q. tetrahit. Speziallokalen .siehe H. Lindberg. S. 37 B. Hieracium-F ormen: M. Brenner. S. 46 — 48 A. H. cymosum. Nylandia, Sibbo, Skräddarby (det. M. Brenner): W. Laurén. S. 26 A. Snlix nigricans X repens. Alandia, Lemland, Björkö und Askö(?): Fr. Klingstedt. S. 51 A. Zannichellia major. Nylandia, Borgå-Skären, Emsalö, bei Hafs- udden: Ch. Emil Böld t. S. 11 A.; Barösund: Fr. Kling- stedt. S. 51 A. — Vgl. auch S. 167 B. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Aira bottnica X ccBf^pitosn. Alandia, Lemland, plur. loc: A. Arrhenius. S. 50 A.; Regio aboéns., Korpo: A. Arrhe- nius (1891). S. 50 A; Satakunta, Hvittisbofjärd, Ruoho- kari: E. Häyrén. S. 33 B. Aspidium thelypteris. Satakunta, Landgemeinde Björneborg, Inderö: E. Häyrén. S. 33 B. Retula naiia X verrucosa. Nylandia, Sammatti (det. H. Lind- berg): J. Sahlberg. S. 12 A. B tJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 169 Bidens radiatus X tripartilys. Karelia bor., Libelits (det. H. Lindberg): Alb. Backman. S. 38 A. Carex aristata. Nylandia, Thusby (c. 42^50" E v. Ferro): Axel Arrhenius u. And. — Durch diesen Fimd wird die bisher angenommene Westgrenze der genannten Art in Finland (Karelia ladog.) um 3 — 400 km weiter vorgeriickt. S. 5 A. C. cyperoides. Savonia bor., Jorois, Frugård (c. 45° 30" E v. Ferro): H. Lindberg. S. 18 A.; Savonia austr., Willman- strand, Dysterniemi (c. 45^ 40" E v. Ferro): Hans Buch. S. 18 A. — Der westlichste huiher bekannte Fvnidort liegt in Karelien bei c. 47° E v. Ferro. C. h'vida. Nylandia, Hangöudd: J. Sahlberg. S. 12 A. C. pulicarif<. Nylandia, Hangö: E. Oden vall. S. 14 A. — Die&e Art ist nicht friiher von dem fmnischen Festlande bekannt. C. rostrata X vesiearia. Regio aboéns., Pargas, Bredvik: A. Arrhenius. S. 51 A. — Vgl. 163— 164 B. Oalium Molhigo X verum f. per-Molhigo. Alandia, Lemland, Nåtö: A. Arrhenius. S. 50 A. Humidus lupulus. Satakunta, Dorfgemeinde Björneborg, we- nigstens von 8 Fundorten: E. Häyrén; Hvittisbofjärd, 2 Lokalen: K. G. Ollonquist. S 34 B. — Vgl. S. 165 B. Juncns baltims. Satakunta, Umgebung von Björneborg, häufig am ofPenen Meere: E. Häyrén. S. 33 B. Lathrcea squamaria. Nylandia, Pojo, Fiskars: Osb. Hancock. S. 51 A. Nöjas marina. Satakunta, Hvittisbofjärd: K. G. Ollonquist (1865) und E. Häyrén. S. 33 B. Polijgonum foliosum. Satakunta, sehr reichlich unterhalb des Deltas des Flusses Kumo-elf, in der lockeren Schlammzone der seichten Ufer: E. F. Häyrén. S. 34—35 B. — Vgl. auch S. 165 B.; Savonia bor., Jorois. (45° 30" E v. Ferro): H. Lindberg. S. 17 A. — Die friiher bekannte Ostgrenze dieser Art befmdet sich bei Borgå (c. 43° 40" E v. Ferro). Pulsah'Ua-F ormen (Bestimmungen revidiert von H. Lindberg). Isthmus karel., Walkjärvi: Alb. Backman. S. 38 A. 170 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. B Rnnimculus accr * propinquiis C. A. Mey. (= B. ncer * var. Stereni Regel). Karelia ladog., Ruskeala (det. H. Lind- berg): Alb. Backman. S. 37 A. B. nuricomus * sibiricus (Glehn). Karelia ladog., Ruskeala (det. H. Lindberg): Alb. Backman. S. 38 A. Bubus arcticus X saxatilis. Karelia ladog., Ruskeala: Alb. Backman. S. 38 A. Buppia spiralis. Satakunta, Björneborgs-Skären, Santakari und Oudoursholm: E. Häyrén und 1. Selin. S. 34 B. Sagina maritima. Alandia, Lemland, Nåtö: A. Arrhenius. S. 50 A. Sagittaria natans. Savonia bor., Jorois: H. Lindberg. S. 17 A. — Siehe auch S. 166 B. Sniicornia herbneea. Satakunta, Landgemeinde Björneborg, Tor- bonäs und Inderö: E. Häyrén. S. 35 B. — Siehe auch 166 B. Sialix aurita X repens, formae compl. Alandia, plur. loc: Fr. Klingstedt. S. 51 A. S. eaprea X repens. Alandia, plur. loc: Fr. Klingstedt. S. 51 A. ScirpHs par ruins. Alandia, zahlreiche Fuudorten, massenhaft: A. Arrhenius, Fr. Klingstedt und A. Palmgren; Re- gio aboens., Pargas, mehrmals massenhaft: A. Arrhe- nius, Bromarf: E. Odenvall und Arth. Ramsay; Ny- landia, Helsingfors-Skären: A. Arrhenius, M. Brenner, A. Osw. Kihlman und Th. Sselan, Borgå, bei Onas und Varlax: M. Brenner; Isthmus karel.. Björkö (det. Ch. E. Boldt): H. Lindberg. S. 5—8 A. — Vgl. auch S. 166 B. Spirodela polyrrhixa. Satakunta, in der Umgebung von Björneborg: E. Häyrén. S. 33 B. Thalictrum keinense. Karelia onegens., Swir-Thale: A. K. Ca- jander und J. I. Lindroth. S. 118 B. Triodia decnmbens. Satakunta, Björneborg, Kumnäs: E. Häy- rén. S. 33 B. F?o/a-Formen (Bestimmungen revidiert von A. Arrhenius): All), liackmaii. S. 38—39 A. B Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 171 V. rupestris vnr. qlaherrima. Karelia bor., Libelits, Tikansaari: Alb. Backman. S. 38 A. V. canina X Rinniana. Karelia ladog., ziemlich häufig: Alb. Backman. S. 39 A. V, canina X rupestris. Karelia ladog., Ruskeala: Alb. Back- man. S. 39 A. V. ynirahiiis X Biviniana. Alandia, Jomala, Ramsholm; Ka- relia ladog., Ruskeala: Alb. Backman. S. 39 A. V. mirabilis X >'upestns, formse compl. Karelia ladog., Rus- keala: Alb. Backman. S. 39 A. V. Ririiiiana X rupestris. Karelia ladog., Ruskeala: Alb. Backman. S. 39 A. Verwildert öder eingeschleppt. Cuscuta Trifolii. Reg. aboéns., Karislojo: E. Sundvik; Nylandia, Ingå, Fagervik: E. Hisinger; Karelia: H. Lindberg. S. 13 A. — Siehe auch S. 164 B. Qnleopsis pubescens i. hispida: H. Lindberg. S. 38 B und S. 164— 165 B. Luxida anguslifolia. Nylandia, Degerö bei Helsingfors: H. Lind- berg und Th. Saelan; Karelia austr., Wiborg: H. Lind- berg; Isthmus karel., Pyhäjärvi, Toubila: H. Lindberg. S. 44 A. — Siehe auch S. 165 B. Vermisehte Notizen. Picen exceUa lus. brevifolia Cripps. Nach Amanuensis Harald Lindberg steht bei SOLhem in Lojo (Reg. aboens.) eine von ihm schon friiher besprochene Fichte, welche jahrelang nur die fiir diesen Lusus charakteristischen kurzen Nadeln entwickelt hatte, jetzt aber auf einem 3 — 4 jährigen Zweige, Mrie bei typischer P/cea excelsa, normal ausgebildete Na- deln trug, während alle iibrigen Zweige fortlaufend aus- schliesslich kurzblättrig waren. S. 32 A. Bosa cinnamomea. Eine von Rhodites rosaram verursachte Gall- bildung auf dieser Pflanze wird von Fil. Mag. .1. 1. f.ind- roth demonstriert. S. 45 A. 172 Ubersicht 5, 167, 168 B — Hieracium cymosum L 26 A, 168 B Ekström, J. E. Halfenkel beckasin (Telmatias galUnida) . 29 A, 146 B — Tallgren med af hare afgnagad bark . ... . 29 A, 145 B Elfving, K. O. På tallbarr öfvervintrande ägg af röda tallstekeln (Lnphyrus rufus) 27 — 29 A, 151 B — Tvänne anmärkningsvärda insektfynd .... 29 A, 151 B Sid. Levander, K. M. Meddelande om Paullinella chromatopJiora 26 — 27 A, 161 B Reuter, E. Aeolothi~ips fasciata (L.). Eiue earnivore Thyyanoptere 75 — 83 B Weurlander, M. Färgvarietet af ejder 26 A, 146 B Mötet deii 1 februari 1902. Borg, V. Botanisk exkursionsresa i Kuolajärvi lappmark . 33 A, 163 B Brenner, M. Nya Hieracium-f ormer från södra Finland 33 A, 165, 167, 168 B Levander, K. M. Om förekomsten af Moina rectirostris O. F. M. i Finland 32 A, 160 B Lindberg, H. Picea excelsa lus. brevifolia Cripps .... 32 A, 171 B Me la, A. J. Lestris pomatorhmus 31 A, 146 B — Cottus quadricorws 31 32 A, 147 B Nordström, Å.. Butys crocealis 33 A, 153 B Reuter, E. Agrofis sincera 33 A, 153 B — Mtromyza cerealiii'" n. sp., ein neuer Getreide-Schädi- ger 84—91, 152 B Sahlberg, J. Några bidrag till vår insektfauna 91- 94, 150, 151, 152 B Mötet den 1 mars 1902. Backman, A. Några anmärkningsvärda kärlväxter från Karelen och Åland 37—39 A, 165, 167, 169, 170, 171 B Brenner, M. Nya Hieracium-toruxer från södra Finland 37 A, 165, 167, 168 B Lindberg, H. Agrimonia oclorata Mill 35 — 37 A, 168 B Renvall, Th. Spridda ornitologiska meddelanden 97 — 101, 146—147 B Reuter, E. Ett niassuppträdande af snöpoduriden .i4c7i(iruffs soaVito Uzel 40 A, 158 B Sahlberg, J. Hemilea dimidiata Löw funnen i Finland. 95 — 96, 152 B Mötet den 5 april 1902. Axelson, W. M. Diagnosen neuer CoUembolen aus Finland und angrenzendfn Teilen des nordwestlichen Russlands 101 — 111, 158-159 B Brenner, M. Nya Hieracium ior mer från södra Finland 45 A, 165, 167, 168 B Kihlman, A. O. tJber das Vorkommeu von Thalidrum kemcnse in Finnland 117—119, 167, 170 B Lindroth, J. I. Gallbildning på Rosa cinnamomed 45 A, 152, 171 B Sid. Poppius, B. Coleopterologiska meddelanden 111 — 117, 14S, 149, 150, 151 B Reuter, O. M. Färgvarieteter af capsiden Poeciloscytus unifoscintus Wolff 43 A, 155 B S 86 lan, Th. Luzula angustifolia 44 A, 165, 171 B Sund v i k, E. Ciiscuta Trifolii 45 A, 164, 171 B Mötet den 3 maj 1902. Arrhenins, A. Sällsynta fanerogamer från sydvästra Finland 50— 51 A. 163, 167, 16«, 169, 170 B — Lathrnen squamaria från Pojo (Nyl.) . . . . 51 A, 169 B Brenner, M. Nya Archieracia från Norra Finland 46—48 A, 167 — 168 B — Larus ridibunchis 48 A, 146 B Briining, J. Sterna 7iigra, ungfågel 50 A, 146 B Klingstedt, F. Anmärkningsvärda /Srt^«j;-hybrider från Åland 51 A, 168, 170 B — Zamdchellia major 51 A, 168 B Lindberg, H. Finlands He'eochnris-iormer .... 46 A, 165, 167 B Luther, A. Planktologiska och hydrofaunistiska studier i Lojo sjö under sommaren 1901 . . . 52—55 A, 161 — 163, 172 B Mela, A. J. Röd aborre 46 A, 147 B Sahlberg, J. Heterhehis scutellaris Heer 48 — 49 A, 150 B Wikström, D. A. Ett egendomligt fall af öfvervintring 49—50 A, 149, 153 B Årsmötet den 13 maj 1901. Le v änder, K. M. Om förekomsten af bergsimpan, Cottus j^oecilo- pus Heckel, i Finland 73—75 A, 147 B Tjänstemännens årsredogörelser. Ordförandens årsberättelse 56 A Årsräkning 64 A Botanices intendentens årsberättelse 67 A Zoologie-intendenteus årsberättelse 68 A Bibliotekariens årsberättelse 71 A -^^ ^/,t'h mi' i.' ]^uH^rhrt Ab = Begio aboénais Le. Al — • Alasdia lii. Ik. =: Isthmu3 karelicus Lkem Im ::= Lappouia Imandrae Lmur Ka — Karelia australis I.p. Kb. ■ZTZ Karelia borealis Lt. Kk. — Karelia kerotina liV. Kl. — Karelia ladogensJB w. Kp. =r Karelia pomorica Oa Ks ^=^ Kuusaiiio Ob. Lapponia enontekiensis Ok. Lappouia iuarensis OL Lapijoiiia kemensis Om. Lappouia murmanica On. Lapponia ponojensis Sa. Lapponia tulotnensis Sb Lapponia Varsugae St. Nylandia Ta. Ostrobottnia australis Tb Ostrobottnia borealia Ostrobottnia bajaoRDeis Karelia olonetsensia Ostrobottnia media Karelia onegensis 8avoDia australis 8avonia borealis Satakunta Tarastia australis Tavastia borealis. i MBL/WHOI LIBRARY nin D H