MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TRETTIONDEFEMTE HÄFTET 1908—1909. MED FYRA PLANSCHER, EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. ->»* HELSINGFORS 1909. HELSINGFORS J. SIMBLII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 1909 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1908-1909. Ordförande: professor J. A. Palmen. Vice-ordf ärande: professor Fr. Elfving. Sekreterare: doktor Harry Federley. Skattmästare, doktor V. F. Brotherus. Bibliotekarie: doktor E. Reuter. Intendenter: för de zoologiska samlingarna: docent Alex. Luther'; för de botaniska samlingarna: amanuens Harald Lindberg. Bestyr else: professor J. A. Palmen, professor Fr. Elfving, professor J. Sahlberg, amanuens H. Lindberg, doktor V. F. Brotherus, professor O. M. Reuter, doktor K. M. Levander. — Suppleanter: doktor E. Reuter, doktor A. J. Siltala. Mötet den 3 oktober 1908. Till inhemska medlemmar invaldes artist "Wäinö Blom- st ed t (föreslagen af professor Th. Saelan) och student Karl Ehrström (föreslagen af doktor H. Federley). Anhållan om skriftutbyte hade ingått från doktor H. von Ihering, föreståndare för Museu Paulista i Sao Paulo, Brasilien, och beslöt Sällskapet med bifall till denna anhållan att i utbyte mot museets skrifter lämna sina Acta och Med- delanden. Vidare hade direktionen för Stadsmuseet i Veron a, Italien, tillställt Sällskapet sin publikation Madonna Verona, och beslöts att till nämnda museum öfversända Sällskapets Meddelanden. Från Sociedad nacional de Agricultura i Lima, Peru, hade ingått ett par smärre publikationer, hvilka icke föranledde till åtgärd från Sällskapets sida. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 8,376: 67. Af Sällskapets Meddelanden framlades häftet 34, omfat- tande verksamhetsåret 1907 — 1908 och redigeradt af fil. kand. Ernst Häyrén med biträde af doktor A. J. Siltala, som i språkligt afseende granskat den finska texten, och doktor A. Luther, som granskat den tyska texten samt författat den zoologiska öfversikten. Från Die W etterauische G-esellschaf t fiirdiege- samte Naturkunde z u Han au hade Sällskapet fått emottaga 3. X. 1908. Palmen. — Luther. — Nordström. — Palmgren. — Elfving. 3 en inbjudning att genom utsedda representanter deltaga i den högtidlighet, som med anledning af nämnda sällskaps 100-åriga tillvaro skulle afhållas den 11 oktober 1908, och beslöt Säll- skapet att till festen aflåta ett lyckönskningstelegram. Professor J. A. Palmen meddelade, att han, för att från olika delar af landet erhålla ornitologiska och andra notiser af vetenskapligt intresse, låtit trycka fri brefsblanketter, h vilka till- ställas sakkunniga, intresserade personer och ifyllda med noti- ser få portofritt till Sällskapet återsändas. Intendenten för de zoologiska samlingarna, doktor A. Luther, uppmanade Sällskapets medlemmar att lämna bidrag- till förfullständigandet af däggdjurssamlingen, hvilken fortfarande företedde synnerligen stora luckor, äfven beträffande de allra allmännaste arterna. o Filosofiemagister Ake Nordström förevisade den inom vårt faunaområde hittills icke observerade rofstekeln Prosa- lius suecicus Auriv., af föredragaren funnen i Pernå somma- ren 1908. Fil. kand. Alvar Palmgren demonstrerade en af honom och amanuens Harald Lindberg gemensamt urskild, tidigare icke beskrifven, genom särskilda karaktärer utmärkt form af Carex Hornschachiana Hoppe från Eckerö på Åland. Professor Fr. Elfving relaterade för Sällskapet en upp- sats, som af honom snarligen skulle publiceras i Finsk Tid- skrift om en Sällskapets medlem, lektor Carl Axel Gott- lund, hvilken, ehuru han icke var naturforskare till facket, dock hyst ett lifligt intresse för botaniken och speciellt för mykologin. Gottlund, som uppfunnit en metod för konserve- ring af svampar, hade hopbragt ett icke obetydligt „tubercu- larium", såsom han benämnde sin svampsamling. Prof på de konserverade svamparna förevisades af föredragaren. De hade af lektor Gottlunds arfvingar förärats till botaniska museet, där de komma att uppbevaras såsom varaode den äldsta svamp- samling från vårt land. Något större vetenskapligt värde be- sitta de dock icke, och om den konserveringsmetod Gottlund 4 Elfving. — Sahlberg. — Stwmalainen. — Palmen. — Lindberg. 3. X. 19C8 använde, hvilken för eftervärlden förblifvit förborgad, bedö- mes efter dem, kan den icke tillmätas någon som helst bety- delse. Svamparna voro delvis bestämda af Elias Fries. I anledning af detta meddelande omnämnde professor J. Sahlberg, att Gottlund icke heller varit främmande för entomologin, på hvilket område han äfven hopbragt samlingar. Ylioppilas E. W. Suomalainen tahtoi niihin lukuisiin tiedonantoihin, joita sanomalehdissä lapinpöllön (Syrnium lap- ponicum Sparrman) esiintymisestä viime kesänä Etelä-Suomessa on näkynyt, lisätä seuraavat: 3, VIII ammuttiin Rantasalmella, Harjulan maatilalla vanha o; 20 ja 31, VIII, 7 ja 19, IX, 4,9, 13 ja 19, X Kuopion seuduilla. Ainoastaan viimeinen kpl. oli vanha o71, muut vanhoj a £§. Poikasia ei ole ammuttu yh- tään, joten on luultavaa, ett'eivät linnut ole täällä pesineet. Mainita sopii tämän yhteydessä, etta lapinpöllö on kerran pesinyt Maaningalla, Tuovilanlahdessa (Lat. N 63° 12') : 17, VIII 1901 on siellä ammuttu emä ja juuri lentoon kykenevä poikanen. Tämän johdosta lausui professori J. A. Palmen metsän- hoitaja Justus MontelTin esittäneen sen mielipiteen, etta pohjoisten eläinrnuotojen viiineaikaiset runsaat löydöt Keski- ja Etelä-Suomessa riippuvat sopulin esiintymisestä edellisenä vuonna. Amanuens Harald Lindberg förevisade exemplar af Tre för floran nya adventivväxter. 1. Sisyrinchium angustifolium Mill. (S. anceps Cav.). Denna såsom adventiv ej tidigare i Norden observerade art hade den 25 juni 1908 anträffats vid Vasklot invid Vasa på bar- last af stationsinspektor Axel Lindfors. Det enda funna exemplaret, försedt med sju blommande stänglar, har godhets- fullt blifvit inlämnadt till de botaniska samlingarna. Då en rep- resentant för detta till fam. Iridacece hörande släkte nu för första gången observerats hos oss, är det kanske lämpligt att med några ord beskrifva växten i fråga, då det är möjligt, att densamma äfven någon annan gång kan blifva påträffad hos oss 3. X. 1908. Lindberg. — Brenner. 5 såsom tillfälligtvis inkommen. Bladen äro långa, smala, gräs- lika, stammen vingad, upptill försedd med ett par skärmblad, för öfrigt bladlös, i skärmens veck 1 — 4 blommor (på det hos oss funna exemplaret 2 blommor), hyllet blått, regelbundet, trattlikt, klufvet i 6 med smal, hårlik udd försedda flikar, kap- seln liten, rund. S. angustifolium är den enda art af detta ame- rikanska släkte, som blifvit funnen i Europa, hvarest den så- som inkommen anträffats i Tyskland på flere ställen, vidare i Frankrike, på Irland och i Österrike, och har arten på många ställen bibehållit sig under lång tid. Enligt Ascherson och Grsebner skall den i Tyskland för första gången observerats år 1841. 2. Alyssum desertorum Stapf (A. minimum Willd. p. p., A. Vindobonense G. Beck). En individ af denna art funnen vid ångkvarnen i Vasa den 25 juni 1908 af stationsinspektor Axel Lindfors. Påminner mycket om A. calycinum, men afviker genom alldeles glatta frukter och affallande foderblad. A. de- sertorum är utbredd i hela sydöstra Europa till Österrike, i Tysk- land tillfälligt inkommen. I Skandinavien är den tills vidare ej observerad. Till Vasa är den uppenbarligen inkommen med rysk spannmål. 3. Sisymbrium Columnce Jacq. a hebecarpum Koch. Ett exemplar hörande till denna art har i augusti 1907 anträffats af student G. v. Frenckell på Valkom barlastplats i Pernå. Arten är utmärkt genom den spjutlika ändfliken på de mel- lersta stambladen samt genom de smala och långa skidorna, som ej äro tjockare än fruktskaften. S. Columnce tillhör egent- ligen Ost-Europa, men är tillfällig bl. a. äfven i Tyskland. I Skandinavien är den tills vidare ej observerad. Till Valkom sannolikt inkommen med rysk säd. Rektor M. Brenner föredrog: Nya växtfynd från Nyland. Då jag den 1 oktober 1904 på tal om inom Helsingfors stads område förstörda växtlokaler uppräknade ett antal vildt växande växter såsom ännu kvarblifna lämningar af ortens 6 Brenner, Nya växtfynd från Nyland. 3. X. 1908. forna flora (se Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. haft. 30, sid. 12 — 14), blefvo af förbiseende ett par arter oomnämnda, såsom Rhamnus frangula och Woodsia ilvensis, hvilka ännu förekomma på den bergiga sydvästra udden af Ulrikasborgs brunnspark, och jämte dessa en sannolikt monströs form af Salix ccqwea. Denna form, S. caprea L. f. digyna, amentis femineis cras- sis, floribus digynis, raro trigynis, eapsulis omnibus bivalvula- ribus, laciniis stigmatum bifidis vel integris, nectario semper unico, som här representeras af ett redan gammalt, starkt för- grenadt träd, företer ingen annan afvikelse från den vanliga formeu, än att dess honblommor äro försedda med två väl ut- vecklade, vanligen jämnstarka pistiller, någon gång med ännu en tredje, svagare utvecklad, eller endast ämne därtill. I all- deles ungt tillstånd förete honhängena icke något särdeles iögo- nenfallande, men ju äldre de blifva, desto tydligare framträder den täta anhopningen af pistiller och hängenas därpå beroende betydliga tjocklek. Vid närmare, delvis mikroskopisk, under- sökning visar det sig, att antingen båda pistillerna äro bildade af två jämnstarka fruktblad samt äga ett normalt märke af två tuklufna flikar, eller ock är endast den ena pistillen sådan, medan den andra, som då är smalare, är bildad af ett bredare och ett smalare fruktblad, det förra med tudelad, det senare med odelad eller endast i toppen klufven märkes- fiik, eller, liksom äfven den tredje, då sådan finnes, af två smalare, lika breda blad, i hvilket fall märkesflikarna äro hela. Endast i ett fall hafva alla tre pistillerna befunnits hafva ett gemensamt skaft, vid hvars spets de äro fästa; för öfrigt hafva de skilda pistillerna alltid sitt särskilda skaft af samma längd som hos den eller de andra. Nektariet är alltid ensamt och saknas aldrig. En del hängen upphöra tidigare att tillväxa samt blifva förkrympta och krökta, de flesta däremot utveck- las fullständigt och få fullmogna kapslar. De svagare kaps- larna äro då krökta. Trädet växer alldeles invid exemplar af den typiska monogyna formen, men har ännu ej befunnits ut- veckla blommor med endast en pistill. Redan föregående höst förete hängeknopparna de vid hvarje hängefjäll parvisa, två- bladiga och då jämnstarka pistillerna. 3. X. 1908. Brenner, Nya växtfynd från Nyland. 7 Vidare ber jag att i detta sammanhang få förevisa en för vår flora ny adventiv-växt, den med släktet Carduus be- släktade Silybum Marianum Gaerln., hemma från södra Eu- ropa och nu af mig funnen vid vägkant invid katolska kyrkan härstädes, äfvensom den för Nyland emellan Espå socken och Hangö nya Convallaria multifJora, af mina söner Widar och Thord insamlad på Thorsholm, numera en halfö af den Fa- gervik underlydande ön Stor-Bamsö i Ingå socken. Den förra, utmärkt genom sina vackert hvitådriga, glänsande gröna blad, sina stora och breda, taggiga och tornuddiga holkfjäll, mörkröda blommor och sammanhängande ståndarsträngar, odlas som prydnads-, medicinal- och matnyttig växt i södra och mel- lersta Europa och förekommer där äfven ofta som förvildad, den senare åter har, som känd t, tidigare hos oss anträffats på nere ställen i den sydligaste delen af landet. Vidare föredrog rektor Brenner: Tillfälliga former af gran (Pieea exeelsa) och tall (Pinus silvestris). Tack vare en på ön Skämö i Ingå skärgård nyligen för- siggången skogsafverkning blefvo mina söner Widar och Thord under nu tilländalupna sommar i tillfälle att upptäcka en af omgifvande större granar tidigare dold ovanlig gran, hvaraf jag tager mig friheten här meddela en fotografisk afbildning. Hos detta träd, som är ungefär 35 år gammalt och af vid- pass 16 meters höjd, äro de nedersta grenarna ända till om- kring 4 meters höjd från marken af typisk form, men korta och klena samt numera vissnade, därpå följa på en sträcka af vidpass 5 m småningom längre, friska, typiska, ehuru något kort och glest greniga kransgrenar, där ofvau åter ungefär 2 m långa, till två tredjedelar från stammen typiska, men i den yttersta tredjedelen med knippevisa, korta, enkla kvistar glest försedda grenar, och fortsättningsvis uppåt liknande, små- ningom kortare grenar med den typiska förgreningen allt mer och mer reducerad, tills de helt och hållet sakna detta parti Brenner, Tillfälliga former af gran och tall. 3. X. 1908 och sålunda öfverallt hafva endast knippevisa korta smågrenar eller, såsom de öfversta, ännu ovanligt långa kransgrenarna, äro antingen fullkomligt utan eller äga endast en eller ett par mycket korta grenämnen. Till sin form afviker det smärta, resliga trädet från van- liga smalt pyramidformiga granar med smal spets genom från basen mot midten vidgadt och därifrån mot spetsen svagt af- tagande omfång, sina likt långa spön utskjutande smala gre- nar samt sitt vida, långgreniga topp-parti med om f. nodosa påminnande långa kransgrenar. Trädet står på den hufvudsakligen med granar bevuxna västra sluttningen af ön, nära stranden af det till Ingå-kyrk- fjärd från Fagervik-farleden ledande Barkarsund. 3.X. 1908. Brenner, Tillfälliga former af gran och tall. 9 En annan egendomlig gran förekommer i en mot söder sluttande stenig björkskog med tall- och graninblandning på Svartbäck rusthålls mark, icke långt från den i ett föregående meddelande (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn., haft 34, sid 36 — 37) omnämnda granen med virgata-, oligoclacla- och nodosa-formside grenar, liksom denna afvikande genom sin för- krympta och förtjockade stam med grofva grenar, men med de nedersta grenarna väl utvecklade af typisk form, de öfra däremot med endast ensamma, mycket korta, enkla eller obe- tydligt grenade sekundära grenar med förtorkade toppar samt starkt lafbelupna. I sin helhet liknande sagda förut beskrifna virgata-oligoclada-nodosa-form, skiljer den sig sålunda från denna genom bristen på virgata- och nodosa-greua,r, i det de förra ersättas af typiska kransgrenar, de senare åter af oligo- clada-grenar utan knutlikt anhopade smågrenar, en kombination alltså af f. typica med f. oligoclada. Äfven några på en mot söder starkt sluttande, till We- sterkulla hörande blandskogsbacke på Ingå fastland invid nämnda Barkarsund befintliga unga tallar ådrogo sig sistlidna sommar genom sina täta kvastformiga toppar vår uppmärksam- het. De såväl i hufvudstammens som de öfra kransgrenarnas toppar till täta kvastar anhopade grenarna, hvilka till hufvud- saklig del utgöras af till längdskott utväxta barrknippen eller s. k. dvärggrenar, delvis äfven af kransgrenar, hafva, åtmin- stone hos en del tallar, uppstått i följd af toppknopparnas för- störing, och äro dessa kvastar icke att förväxlas med genom parasiter förorsakade, af förkrympta långskott bestående s. k. trollkvastar på tall, hvilka äfven i trakten anträffats. Såväl hos de nämnda unga tallarna som hos resliga furor på sydsluttningar i närheten äro ett större eller mindre antal dvärggrenar på de yngsta toppskotten, förmodligen på grund af det gynnsamma läget och jordmånen, trebarriga. 10 Forsius, Eriocampoides liraacina år 1908 i Lojo-trakten. 3. X. 1908. Med. stud. Eunar Forsius lämnade följande meddelande Om angrepp af Eriocampoides limacina Retz. på fruktträd under sommaren 1908 i Lojo-trakten. Eriocampoides limacina Retz. *) tillhör tribus Hoplocampi- des inom sågsteklarnas underordning och har med fruktträd blifvit spridd öfver större delen af världen. Nästan öfverallt har den tidtals förökats i större grad och ofta förorsakat skada. I vårt land har denna art likaledes vunnit stor spridning och torde hafva samma utbredning som päron- och körsbärsträden. I de redogörelser statsentomologen, doktor E. Re uter, årligen lämnat öfver skadeinsekternas uppträdande omtalas denna art flerstädes under namn af körsbärssågstekeln (Blennocampa (Erio- campa) adumbrata Klg). I Lojo-trakten har körsbärssågstekeln årligen förekommit sedan lång tid tillbaka, ehuru intill år 1908 endast i mindre antal. Senaste sommar uppträdde den oformodadt massvis i Karislojo å Suurniemi gård, där dess larver totalt skeletterade löfverket på ett antal unga päronträd och, ehuru i mindre grad, förstörde bladytorna på en del körsbärsträd. De ytterst kännspaka, med ett mörkt slemlager beklädda, snigellika larverna observerades tidigast i medlet af juli. Den fullt utbildade insekten flyger i slutet af juni, men undgår lätt uppmärksamheten och kan på grund af sin korta, endast några dagar omfattande flygtid knappast blifva föremål för ut- rotningsförsök. Äggen införas med sågens tillhjälp i bladen och gifva efter någon tid upphof till ljusgröna, platta, päron- formiga larver med mörka hufvuden. Den gröna färgen täckes af det karaktäristiska, mörka slemmet, som gifver larven ett påfallande snigellikt utseende och helt säkert lämnar ett godt skydd. Häraf artens vetenskapliga namn, limacina, och folk- språkets bladsnigel (lehtietana). Likheten med en snigel för- stärkes ytterligare genom att hufvudet städse bäres indraget under första kroppsleden, och därtill rör sig larven snigellikt ') Retzius (Tenthredo 1.) Gen. Spec. Ins., p. 73 (1783). Thomson har i sin „Hymenoptera Scandinaviae", Tom. I, p. 215, fört larven af denna art till Blennocampa ephippium Pz., hvilket misstag åstadkommit förbistring. 3. X. 1908. Försitts, Eriocampoides limacina år 1908 i Lojo-trakten. 11 framkrypande. Under de första veckorna af sitt lif gör lar- ven föga skada. Först i början af augusti blir angreppet all- varsamt. Larven når då en storlek af 5 — 7, sällan ända till 8 mm och skeletterar nu bladen på både öfre och undre sidan. Härvid uppstå bruna fläckar på bladytorna, och snart vissnar hela bladet. I slutet af augusti eller i början af september är larven fullvuxen (10 — 12 mm), afstryker sin slemklädnad, antager en mera cylindrisk form och gul färgton, begifver sig ned i jorden och spinner sig där en med jordpartiklar bemängd, enkel kokong, i hvilken den såsom larv h vilar till början af föl- jande juni, då den förpuppas och efter cirka två veckor om- vandlas till fullbildad insekt. Denna arts angrepp inträffar sålunda relativt sent på året och blir därför icke lika allvar- samt som då växten angripes vid tidpunkten för bladens ut- veckling. För fruktsättningen under året har angreppet dock visat sig ödesdigert. Såsom ofvan nämnts, lefver E. limacina såsom larv i främsta rummet, dock icke uteslutande, af körsbärs- och päronträdens blad. Likasom de flesta kosmopoliter är den polyphag och an- träffas på åtskilliga rosacéer. Jag har funnit densamma på följande värdväxter: äppelträd (sällsynt), plommonträd (spar- samt), hägg och rönn (rätt talrikt), hagtorn och oxbär (ej säl- lan) samt ros (enstaka). Häri ligger en stor fara, enär denna skadeinsekt sålunda icke uteslutande är hänvisad till trädgår- darna och därför svårligen kan fullständigt utrotas. Lyckligtvis är det dock lätt att i trädgårdarna hålla efter E. limacina. Larverna äro nämligen rätt känsliga för flera utrotningsmedel. Petroleumemulsion dödar en stor procent af dem, likaså enbart 1,5% såplösning. Särskildt rekommenderas af fackmän på området besprutningar med parisergrönt. Några försök, som jag i slutet af augusti detta år utförde i Ka- rislojo, visade att t. o. m. enbart kalkning decimerar larverna, i det kalken fastnar i larvernas slemklädnad. Inom 12 timmar dogo sålunda 21 % af de P& måfå från de kalkade träden tagna försöksdjuren. Särskildt effektivt visade sig följande för- faringssätt vara, hvarför jag får rekommendera detsamma till användning, därest man icke samtidigt vill utrota äfven andra skadedjur eller skadeväxter. De angripna träden kalkas med 12 Forsius, Eriocampoides limacina år 1908 i Lojo-trakten. 3. X. 1908. nyss släckt kalk, som i fint pulveriserad form från olika delar af trädet kastas upp i löfverket, tills bladytorna äro hvita af det fina kalkdammet. Detta fastnar lätt på larvernas slem- klädnad, dödar en del larver, försvagar de öfriga och åstad- kommer i hvarje fall att det skyddande slemskiktet på larverna aflägsnas. Tolf timmar senare, när kalken verkat, besprutas träden allsidigt med användande af en fin spridare med en lösning af 1,5 % såpa och 0,5 °/0 kvassialösning. Besprutnin- gen fortgår tills vätskan börjar drypa från bladverket. Med användande af detta utrotningsmedel lyckades det mig att så godt som totalt aflägsna larverna från de angripna träden. Af försöksdjuren dogo respektive 92, 81 och 96 % inom för- loppot af ett dygn, hvarvid bör anmärkas, att vid det andra försöket, då endast 81 °/o af försöksdjuren gingo under, ett starkt regn inträffade kort efter besprutningen och bortspolade desinfektionsvätskan. För att säkert ernå ett fullt tillförlitligt resultat bör man upprepa besprutningen efter 12 timmar. Såsom af ofvanstående experiment torde framgå, ernåddes med kalk och kvassia-såplösning ett synnerligen godt resultat. Enär besprutningen måste försiggå vid en tidpunkt, då körs- bären äro mogna, kan ifrågasättas huruvida en besprutning med parisergrönt, på grund af detta ämnes starka giftighet, kan riskeras, och då kvassia-såplösningen däremot är för män- niskan föga giftig, har jag velat fästa uppmärksamheten vid detta utrotningsmedel, och det så mycket hellre då detta medel i effektivitet synes lämna föga öfrigt att önska. På Kaikuma villaområde i Loj o förekom körsbärssågste- keln denna sommar något talrikare än förut, dock utan att förorsaka nämnvärd skada. På flere ställen i Lojo uppträdde arten med normal frekvens. Enligt uppgift af prof. J. Sahl- berg observerades icke någon förökning af denna art i Ka- rislojo kyrkoby, och enligt mina iakttagelser var dess förekomst i denna socken i öfrigt normal. Inga parasitsteklar observe- rades hos arten, ehuru sådana i utlandet äro kända. Ej heller andra parasiter eller öfriga fiender kunde konstateras. 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacura-formerna. 13 Amanuens Harald Lindberg inlämnade till publikation: Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxacum-formerna i södra och mellersta Finland. Senaste år redogjorde jag för resultaten af mina Taraxa- nm-studier i en uppsats med titeln „Taraxacum-former från södra och mellersta Finland" (Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 29, n:o 9, 1907). Dessa mina studier har jag under sistförflutna sommar fortsatt. Dels genom egna iakttagelser i naturen, dels genom samlingar, som särskilda intresserade per- soner lämnat mig till bearbetning, har kunskapen om våra Ta- raxaca i södra och mellersta Finland i ej obetydlig grad vid- gats, och skall jag i det följande redogöra för resultaten af mina fortsatta undersökningar. Till alla de personer, som läm- nat mig till bestämning större eller mindre kollektioner, fram- bäres härmed mitt hjärtliga tack, och hoppas jag äfven fram- deles få draga nytta af deras intresserade hjälp, till fromma för kunskapen om dessa i många afseenden särdeles egendom- liga växter. Nya för floran äro inalles 8 arter och 1 underart. Af de nya arterna äro tvenne tidigare beskrifna, nämligen T. fascia- tum Dahlst. och T. hamatum Raunk. De öfriga äro tidigare ej urskilda. T. aurosulum n. sp., T. hamatum Raunk. och T. linguicuspis n. sp. äro pollenbärande och ha utstående ytter- holkfjäll, T. fasdatum Dahlst. och T. retroflexum n. sp. ha pollen och nedåtriktade fjäll, medan T. triangulare n. sp., T. remoti- jugum n. sp. och T. obtusulum n. sp. äro pollenlösa och ha -£- nedåtriktade ytterholkfjäll. För att underlätta dessa for- mers igenkännande skall jag i det följande lämna förelöpande beskrifningar af desamma. Af de arter jag ej själf sett i na- turen, och af hvilka jag sålunda ej haft ett rikligt och full- ständigt material till mitt förfogande, kan jag ej lämna fullt tillfyllestgörande beskrifningar; jag har dock ej tvekat att taga dem med, då dessa arter synas mig särdeles utmärkta och all- deles afvikande från alla tidigare af mig kända. Framdeles hoppas jag bli i tillfälle komplettera beskrifningarna efter det jag erhållit fullgodt material äfvensom frukter, h varigenom de 14 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacuin-formerna. 3. X. 1908. nya arterna kunna upptagas till kultur, i likhet med hvad fal- let är med de tidigare från Finland af mig omnämnda arterna. Jag har nu i odling i Botaniska trädgården i Helsingfors cirka 90 nummer. Hvarje art är representerad genom ett eller ett par från vildt tillstånd inflyttade exemplar samt genom plan- tor, uppdragna genom sådd våren 1908. De inflyttade exem- plaren och de sådda äro planterade bredvid hvarandra. hvari- genom en bekväm jämförelse dem emellan möjliggöres. T. aurosulum n. sp. Täml. stor, vanl. 30 — 40 cm hög, grof, nedtill svagt röd. Blad stora, tjocka, fasta, mörkgröna, ofvan glänsande, på bägge sidor mycket svagt spindelväfshåriga, endast på ner- verna något rikligare håriga, bladskaft nedtill svagt röda. De yttre bladen med -j- vingade skaft, bred, svagt tandad och brunkantad rachis och närmade lobpar; lober utstående, från hög, starkt konvex, hel bräddad eller med enstaka, med udden -j- parallell tand försedd basdel plötsligt öfvergående i en lång, helbräddad spets (till formen således påminnande om dem hos T. peciinatiformé), i kanten något vågiga och -{- bruna, änd- flik spjutlik. De mellersta bladen med lobernas basdel försedd med talrika, täml. små tänder längs båda kanterna, mer små- ningom öfvergående i den helbräddade eller svagt tandade, utstående eller svagt nedåt riktade spetsen, ändflik bredt spjut- lik. De inre bladen mycket stora, med mot spetsen starkt vid- gad omkrets och vågiga kanter, sidolober något bågformigt nedböjda, tätt med täml. korta tänder längs bägge kanterna, ändflik mycket stor, bredt pillik, -}- trubbad — nästan afrun- dad, med -{- talrika, tättsittande, små tänder längs alla kanter. Korg starkt kullrig, såsom äldre tämligen platt, 50 — 60 mm i diameter, tätblommig. Blommor mörka, af en egendomlig guldgul färg, som ej förekommer hos någon annan mig bekant art, kantligula 3 mm breda. Ståndare med rikligt pollen. Märken mörka. Holk låg, så att de yttre holkfjällen på fullt utslagna korgar täcka hela undre sidan, yttre fjäll utstående, 15 mm 3.X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-forraerna. 15 långa och 4 — 5 mm breda, ofvan glaucescenta och något vio- lett anlupna, under mörkgröna, ej glaucescenta, men något vio- lett anlupna, de nedersta fjällen -f- tandade; på stora kraftiga exemplar påminna holken och holkfjällen om dem hos T. al- tissimum. Frukt brungrön, stor, upptill starkt vidgad, som torr1) 3.9—4.2 mm lång och 1.4 mm bred, upptill med korta och grofva, svagt tillspetsade taggutskott, af hvilka de öfversta stå täml. utåt, täml. plötsligt öfvergående i det korta, bredt koniska, 0.5 mm långa näbbet, nedre delen af frukten slät eller nästan slät. Af mig insamlad den 9 och 11 juni 1908 i Sinebrychoffs trädgård i Helsingfors, där den förekommer ymnig på särskilda gräslindor, samt den 20 juni 1908 i Botaniska trädgården, hvarest endast ett exemplar påträffats i kanten af gräslindan invid gruppen af PjcMa-granar. T. hamatum Rauak. 2) Medelstor, vanl. 20 — 30 cm hög, nedtill -}-, ofta täml. starkt röd. Blad mörkgröna, på soliga och torra ställen rodnande, glänsande, fasta, på nerven svagt håriga, för öfrigt glatta, med smal, nästan jämnbred omkrets; de yttre bladen med korta, bågböjda, nästan helbräddade lober; mellersta och inre blad med från hvarandra täml. aflägsnade lobpar, med täml. smal -J- tandad rachis, lober täml. korta, trubbade eller svagt tillspet- sade, särskildt de öfre bågböjda, på öfre kanten -J- tandade, med korta tänder, på nedre kanten med enstaka tänder eller vanl. helbräddade, lobparet strax under ändfliken i regeln halfmånformigt, ändflik hjärtlik, trubbad eller kort tillspetsad. Korg platt, gles, radierande, 50 — 60 mm i diameter (på- minner om korgen hos T. hcematopus). Blommor ljusgula (af samma färg som hos T. interme- dium), de i kanten 2 — 2.5 mm breda, platta, rödspetsade. 1) Till undvikande af misstag må framhållas, att alla af mig 1. c. med- delade mått å frukter hänföra sig till torra sådana. 2) C. Raunkiser, Dansk Exkursions-Flora, 2. Udg., p. 255 (1906). 16 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908. Ståndare med pollen. Märken orena. Holk pruinös, efter blomningen 20 mm hög, 15 mm vid, inre fjäll rödspetsade, yttre fjäll 12 — 13 mm långa, 3—4 mm breda, utstående med uppåtböjda spetsar, ofvan vackert glaucescenta och något violett anlupna, under svartgröna, röd- spetsade, nästan okantade, de nedersta svagt tandade. yttre fjäll före och efter blomningen klolikt böjda mot holken. Frukt ljust brungrön, täml. jämnsmal, 4 — 4.1 mm lång och 0.9 mm bred, upptill med få, svagt tillspetsade och mycket korta taggutskott, för öfrigt slät, småningom öfvergående i det 0.5 mm långa, bredt koniska näbbet. Tills vidare har jag sett denna art endast från Helsing- fors. Här synes den dock ej vara särdeles sällsynt. De första exemplaren insamlade jag den 19 maj 1908, ännu ej i blom, i Botaniska trädgården, hvarest arten förekommer sparsam på gräslindan vid i^7;es-kvarteret. Den 3 juni 1908 fann jag den på Trädgårdsföreningens område i Djurgården, där den upp- trädde rätt ymnig. Den 7 juni 1908 anträffade jag den fler- städes i Brunnsparken, såsom vid Grönqvists villa, vid Barn- sjukhuset m. fl. ställen. En af våra mest utmärkta och lättast igenkännliga arter; bladens egendomliga, hjärtliga ändflik samt ofta halfmånfor- miga öfversta lobpar jämte den vackert färgade, till formen om den hos T. intermedium påminnande holkfjällskransen äro för denna art särskildt utmärkande. Docent C. Raunkiser meddelar i bref af den 18 oktober 1908, att deu finska formen öfverensstämmer med den danska, något som äfven framgår vid jämförelse med de danska exemplar jag haft tillfälle att se. T. linguicuspis n. sp. Medelstor, vanl. 15—25 cm hög, nedtill svagt röd. Blad ljusgröna, något stötande i blågrönt, på bägge sidor svagt håriga, på nerverna något rikligare, bladskaft smala, ovingade, svagt röda; de mellersta bladen med täml. långt af- lägsnade lobpar, rachis täml. smal med få, täml. smala och hvasst tillspetsade tänder, sidolober utstående eller särskildt 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacu m-formerna. 17 de öfre något nedåtriktade, helbräddade eller mindre ofta på den öfre kanten med få, h vassa och korta tänder, de öfre sido- loberna med -j- konvex Öfre kant, ändflik pillik eller spjutlik, stundom halfmånformig, i regeln -j- plötsligt öfvergående i en -j- åtdragen, täml. bred udd, hvilken är på midten bredast el- ler tunglik. Korg medelstor. Blommor, att döma af pressade exemplar, täml. mörkgala. Ståndare med rikligt pollen. Märken något orena. Holk med de yttre fjällen utstående (att döma af pres- sade exemplar), med smal, täml. otydlig kant, 3—4 mm breda, ofvan glaucescenta och något violett anlupna, de nedersta fåtandade. Denna art, som är särdeles utmärkt genom den egendom- ligt formade udden på bladens ändflik, har tills vidare blifvit funnen på följande ställen: Ab., Nådendal, Luonnonmaa, odlad äng, 9. G. 1008, Laura Högman; Pargas, Mudclais, Östernäs, 3. 6. 1908, K. Linkola. N., Sibbo, Löparö, 12. 6. 1908, Maida Palmgren. T. fasciatum Dahlst. 1). Täml. stor, vanl. 30 — 40 cm hög, nedtill svagt röd. Blad ljusgröna, på öfre sidan, särskildt på midtnerven, täml. tätt håriga, på undre sidan håriga nästan endast på ner- ven, bladskaft ovingade — smalt vingade, nedtill svagt röda, bladkanter mörka, vågiga och krusiga, rachis täml. bred — täml. smal, -j- rödbrun, ofta tvärs öfver, med flntandade kan- ter; de mellersta bladens lober triangulära, med täml. utdragna, utstående spetsar, helbräddade — svagt tandade, vågiga, de öfre paren med konvex öfre kant, plötsligt öfvergående i spet- sen, ändflik spjutlik, täml. liten, trubbad — täml. svagt till- spetsad, vanl. med en inskärning med konvexa sidor på hvar- dera sidan. ') H. Dahlst ed t. Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Bota- nischen Garten zn Uppsala, Botaniska Studier tillägnade F. R. K j c 1 1 in a n p. 172 (Uppsala 1906). 2 18 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908. Korg -4- kullrig, 45 — 50 mm i diameter. Blommor mörkgula, kantblommor 2—2.5 mm breda. Ståndare med pollen. Märken täml. mörka. Holk efter blomningen 20 mm hög, inre holkfjäll 16 — 17 mm långa, yttre -\- starkt nedböjda, 3 — 5 mm breda och 13 — 15 mm långa, plötsligt öfvergåeude i en tydligt afsatt, -j- röd spets, ofvan glaucescenta oeh något violett anlupna. Frukt brungrön, 3.5 — 3.7 mm lång, 1 mm bred, i öfre tredjedelen bredast, upptill med korta, men hvassa taggutskott, för öfrigt slät eller svagt småknölig, småningom öfvergående i det korta, 0.5 mm långa, bredt koniska näbbet. Denna i Sverige vanliga art har jag anträffat i Helsing- fors samt på Träsvedja invid Malm i Helsinge, Nyland. I Helsingfors har jag observerat den på södra sluttningen invid trädgårdsmästarebostaden i Botaniska trädgården, där den före- kommer i högvuxna exemplar rätt ymnig på ett mindre om- råde, samt vid villan Fågelsång i Djurgården på en gräsbe- vuxen bergsklack mot Tölö-viken, växande tillsammans med T. diatum. Invid Träsvedja vid Malm station är den mycket ymnig och växer tillsammans med T. mimulum på trädgårds- fält samt på ängar strax intill. Mest utmärkande för denna art äro de mörkbandade bla- den med vackert krusiga kanter samt egendomligt formad ändflik. Synes hos oss, i motsats till hvad förhållandet är i Sverige, vara en mycket sällsynt form, då den tills vidare en- dast är känd från ofvannämnda tre ställen. T. retroflexum n. sp. Täml. stor, vanl. 30 — 40 cm hög, nedtill täml. svagt röd. Blad mörkgröna, på bägge sidor svagt håriga — nästan glatta, bladskaft smala, ovingade, täml. svagt röda; blad till formen mycket varierande, antingen med -[- tättsittande, täml. korta, utstående, triangulära, svagt tandade — helbräddade sidolober med ofta något konvex öfre kant och med stor, bred, utdraget triangulär, kortspetsad — trubbad, upptill med en stor tand på hvardera sidan försedd ändlob, vanl. med fintandade 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 19 sidor och med -j- bred och tandad rachis, eller med täml. långt åtskilda, kortare, med mer konvex öfre kant försedda sidolober, liten, triangulär — något hjärtlik, helbräddad ändflik, plötsligt öfvergående i en kort, tydligt afsatt spets (blad af det senare slaget, som vanl. finnas blandade med blad af det tidigare be- skrifna slaget, påminna starkt om bladen hos T. semiglohosum). Korg kullrig, 55—60 mm i diameter, tät eller på svaga exemplar täml. gles. Blommor täml. mörkgula, de i kanten 2 — 2.5 mm breda, platta. Ståndare med rikligt pollen. Märken orena. Holk efter blomningen 20 mm hög, de yttre fjällen starkt nedböjda, 17 — 18 mm långa, 4 mm breda, ofvan vackert glau- cescenta, senare något violett anlupna, plötsligt öfvergående i en svagt färgad röd spets, tydligt, men smalt kantade, de ne- dersta med täml. talrika och långa tänder. Frukt grågrön, 3.8 — 4 mm lång, bredast (1 mm) i öfre tredjedelen, upptill med täml. grofva, trubbiga och korta tagg- utskott, för öfrigt -j- småknölig — nästan slät, täml. plötsligt öfvergående i det smalt cylindriska, 0.7 mm långa näbbet. Mest utmärkande för denna art äro de starkt nedböjda, breda, ljusa, tydligt hinnkantade yttre holkfjällen, som vanl. äro tryckta mot korgskaftet och till formen påminna om dem hos T. penicilliforme; äfven de två tänderna i spetsen af ett flertal blad äro egendomliga för denna, T. semiglohosum nära- stående art, från hvilken den dessutom afviker genom mindre starkt kullriga korgar och ljusare, större holkar. Tills vidare är denna särdeles utmärkta form af mig känd från Botaniska trädgården i Helsingfors, där den ingalunda är sällsynt på särskilda gräslindor, samt från planen invid Barn- sjukhuset i Brunnsparken. Dessutom har jag sett exemplar från Sa., Villmanstrand, vid Badhusrestaurationen, leg. H. Buch. T. triangulare n. sp. Medelstor, vanl. 15 — 25 cm hög, nedtill -f- starkt röd. Blad mörkgröna, smala, på bägge sidor svagt håriga — nästan glatta, bladskaft smala, ovingade, -f- starkt röda, bla- 20 Lindberg, Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxaeu m-formerna. 3. X. 1908. dens midtnerv + röd; lobparen på de mellersta bladen ofta bildande en liksidig triangel, loberna utstående eller något nedåt riktade, längs öfre kanten -j- tandade, utdragna i hvassa spetsar, rachis täml. smal, -f- tandad, ändflik i regeln pillik, utdragen i en -j- lång och smal spets samt med hvassa sidolo- ber, innersta blad mer hela. Korg platt, 35 — 42 mm i diameter. Blommor ljusgula (såsom hos T. fulvum), kantblommor platta, smala, 1.5—2 mm breda. S tand are utan pollen. Märken något orena (något mörkare än hos T. fulvum). Holk med de yttre fjällen starkt nedböjda, ljusgröna, 2 — 3 mm breda, smalspetsade, med fin, nästan ofärgad spets, såväl inre som yttre fjäll ofta med svagt utvecklad knöl under spetsen. Frukt mörkt grågrön, 3.4 — 3.6 mm lång, upptill bredast, 0.8 — 1 mm bred, upptill med talrika, tättsittande, smala, långa och hvassa taggutskott, för öfrigt -j- starkt småknölig, plötsligt öfvergående i det smalt cylindriska, 1 mm långa näbbet. Denna art är en bland våra allra egendomligaste former, lätt igenkänd på bladens form och synnerligen utmärkt genom fruktens utseende; ingen annan af våra arter har en frukt, som närmelsevis påminner om den hos denna art. Synes ha en rätt vidsträckt utbredning hos oss, åtminstone i södra delen af landet. Från följande lokaler har jag sett exemplar : Ab., Nådendal, Luonnonmaa, Laura Högman (från ett ställe, Jaakkola, med monströst tubulerade blommor). N., Kyrk- slätt, Österby, äng vid Humaljärvi sjö, tillsammans med T. ful- vum, T. litorale och mucronalum, 15. 6. 1908, H. L. ; Helsinge, Degerö, klippa nära stranden invid Salmela villa, W. M. Lin- n a ni em i; Helsingfors, Botaniska trädgården, endast 2 exx., H. L.; Sibbo, Löparö, Ma i da Palmgren. Sa., Lappvesi, Kansola, H. Buch. Om., Lappajärvi. A. Nyström. T. remotijugum n. sp. Täml. lågväxt, vanl. 15—25 cm hög, täml. späd, nedtill ej — svagt röd. 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum -form erna. 21 Blad tunna, på bägge sidor svagt spindelväfshåriga, sär- skildt på undre sidan, rent gröna, bladskaft långa, smala, ovingade, gröna eller svagt röda; lobpar + långt aflägsnade från hvarandra, rachis smal, helbräddad eller mindre ofta med enstaka tänder, lober + utdraget triangulära, ofta med lång och smal spets, med nedåtriktade, helbräddade eller på öfre kanten med 1 — 2 (sällan något flera), täml. stora och + utstående tän- der, ändflik vanl. täml. stor, -J- utdraget — aflångt pillik, hel- bräddad eller med 1—2 med basflikarna parallella + grofva tänder på hvardera sidan, trubbad eller svagt tillspetsad. Korg tätblommig, 35 — 45 mm i diameter. Blommor täml. ljusgula. Ståndare utan pollen. Holk med de yttre fjällen långa och smala, 2 — 2.5 mm breda, -j- nedböjda, okantade. Denna nya art, som hos oss synes ha en nordlig utbred- ning, påminner till bladformen något om T. distantilobum, men afviker bl. a. genom afsaknaden af pollen samt genom sina smala, okantade ytterholkfjäll. Jag har tills vidare sett exemplar från följande ställen: Ka., Viborgs socken, mellan Mustajärvi och Rättijärvi, nära landsvägen till Imatra, H. Buch. Oa., Vasa, gräslinda vid järnvägsstationen, A. Lindfors (ett ex. har de inre blom- morna i en korg med pollen, de andra utan). Sb., Kuopio, Taivalharju och Valkeinen, fiere ställen, E. J. Buddén. Om., Lappajärvi, A. Nyström. Ok., Suomussalmi, vid präst- gården, O. Kyyhkynen. LJcem., Kittilä, G. Lång. T. obtusulum n. sp. Täml. lågväxt, vanl. 15—25 cm hög, nedtill -j- röd. Blad mörkgröna, på bägge sidor mycket svagt håriga eller nästan — alldeles glatta på undre sidan, till omkretsen tunglika, bladskaft -j- vingade, särskildt de yttre, jämte midt- nerven -J- röda; bladens sidolober-f- tättsittande, rachis -j- bredt vingad och tandad, lober utstående, utdraget triangulära, längs öfre kanten -J- tandade, de öfre loberna med -f- konvex öfre kant, ändflik stor, bredt spjutlik, trubbig, helbräddad eller säl- lan med enstaka kort och bred tand. 22 Lindberg. Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum formerna. 3. X. 1908. Korg medelstor. Blommor täml. mörka, att döma af pressade exemplar, de i kanten 2 mm breda, platta. Ståndare utan pollen. Märken nästan ljusa, bet}'dligt kortare än ligula. Holk med de yttre fjällen nedåtriktade, okantade, 2.5 — 3 mm breda. Denna art är bland de pollenlösa särskildt utmärkt ge- nom sina mörka, platta blommor och sina till omkretsen tung- lika blad med stor, bred och trubbig ändflik. Tills vidare känd endast från trakterna kring Saima ka- nal, där den är insamlad af H. Buch på följande ställen: Ka., Viborgs socken, vid lilla Pälli sluss. Sa., Lappvesi, Melkiä och Kansola, vid bron. T. canaliculatum potens n. subsp. De första af mig i Botaniska trädgården i Helsingfors insamlade exemplaren af T. canaliculatum voro utmärkta ge- nom afsaknaden af pollen samt genom smala, ljusa och ränn- formiga blommor. Till denna art måste jag dock numera föra äfven en pollenbärande form, som jag anträffat vid Tavaste- hus, i Kyrkslätt samt i Botaniska trädgården i Helsingfors. Jag var i våras i tillfälle att iakttaga talrika exemplar af bägge formerna å sistnämnda ställe samt närmare studera dem ute i naturen, hvarvid det framgick, att såväl den pollenlösa som den med pollen försedda formen hör till en och samma art. Den pollenbärande har något mörkare blommor, hvilka äro svagt rännformiga till nästan platta, korgen sålunda rätt afvi- kande från den hos den pollenlösa typen. Bägge de extrema formerna äro sammanbundna genom former med -J- sparsamt pollen, hvarvid äfven blommorna uppvisa stora variationer. Som regel kan dock framhållas, att ju rikligare pollen före- kommer, desto plattare och mörkare äro äfven blommorna. Frukterna äro alldeles lika hos alla former, som äfven i andra afseenden äro fullkomligt öfverensstämmande. Den pollenbä- rande formen har jag betecknat med namnet '''potens, och för jag under detta namn endast former med rikligt pollen. T. ca- 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxacum-formerna. 23 naliculatum tyckes ha en mycket vidsträckt utbredning hos oss, hvilket äfven framgår af i det följande uppräknade loka- ler; den är tagen så långt mot norr som i Suomussalmi. Den pollenbärande formen synes vara sällsyntare och är anträffad förutom af mig af fru Maida Palmgren på Löparö i Sibbo skärgård samt af mag. A. Palmgren på Åland; på bägge dessa ställen växer äfven den pollenlösa formen. Såsom jag i början af min uppsats nämnde, har jag varit i tillfälle att granska flere större och mindre Taraxacum-ko\- lektioner från särskilda delar af landet. Då dessa i icke ringa grad öka kunskapen om maskrosornas utbredning hos oss, skall jag i det följande uppräkna de arter, hvilka de särskilda sam- lingarna innehöllo. 1. Alandia, leg. A. Palmgren. a) Mariehamnstrakten : T. canalictdatum, T. Dahlstedtii, T. dilatatum, T. fulvum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. lito- rale, T. maculigerum och T. prcestans. b) Jomala, Ytternäs, Espholmen: T. lästum v. obsairans, T. maculigerum och T. prcestans. c) Jomala, Granö: T. litorale och T. maculigerum. d) Föglö, Degerby: T. Dahlstedtii, T. dilatatum, T. fulvum, T. intermedium, T. Icetum och T. litorale. e) Lemlands skärgård, Granö och Jersö: T. Balticum, T. canaliculaium * potens, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. Kjell- mani, T. Icetum, T. litorale, T. maculigerum, T. palustre, T. penicilliforme och T. prcestans. 2. Regio Aboensis. a) JSTådendal, Luonnonmaa, leg. Laura Högman: T. ca- naliculatum, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. intermedium, T. Icetum, T. linguicuspis och T. triangidare. b) Abo, leg. K. Linkola: T. alatum, T. altissimum, T. angustisquameum, T. crispifolium, T. Kjellmani och T. pecti- natiforme. c) Pargas, leg. K. Linkola: T. altissimum, T. Dahlstedtii, T. duplidens, T. fulvum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. Icetum v. obscurans, T. linguicuspis och T. penicilliforme. 24 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908. 3. Nylandia. a) Ekenäs, E. Häyrén: T. alatum, T. Dahlstedtii och T. hcematopus. b) Tvärminne, leg. E. Häyrén: T. Dahlstedtii, T. fulvum och T. hcematopus. c) Kyrkslätt, leg. H. L. a. Banvall nära järnvägsstationen : T. canaliculalum, T. crassipes, T. crispifolium, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. inter- medium och T. mucronatum. /?. Smedsby, vägkanter: T. crassipes, T. crebridens, T. fulvum, T. hcematopus och T. mucronatum. y. Vohls, gammal trädgård: T. crebridens, T. crispifolium, T. distantilobum, T. hcematopus, T. mucronatum och T. peni- cilliforme. S. Gesterby, torr vägkant: T. fulvum, T. marginatum och T. proximum. €. Österby: T. crebridens, T. crispifolium, T. distantilo- bum, T. fulvum, T. intermedium, T. Utorale, T. marginatum, T. mucronatum, T. pallidulum, T. penicilliforme, T. pulcherri- mum och T. triangulär e. d) Helsingfors: a. Botaniska trädgården, leg. H. L.: T. alatum. T. al- tissimum, T. angustisquameum, T. aurosulum. T. eanaliculatum, T. eanaliculatum * potens, T. crispifolium, T. Dahlstedtii, T. di- stantilobum, T. duplidens, T. fascialum, T. fulvum, T. hcemato- pus, T. hamatum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. latisectum, T. longisquameum, T. mucronatum, T. pallidulum, T.pectinati- forme, T. penicilliforme, T. proximum, T. pulcherrimum, T. re- flexilobum, T. retrofiexum, T. semiglobosum och T. triangulare. /?. Sinebrychoffs trädgård, leg. H. L.: T. alatum, T. au- rosulum, T. Dahlstedtii, T. duplidens, T. fulvum, T. hcematopus, T. intermedium, T. marginatum, T. pallidulum, T. pectinati- forme, T. penicilliforme. T. proximum, T. pulcherrimum, T. re- fexilobum och T. semiglobosum. y. Brunnsparken, särskilda ställen, leg. H. L.: T. (da- tum, T. duplidens, T. hcematopus, T. hamatum, T. Kjellmani, T. pallidulum, T. pectinatiforme, T. penicilliforme. T. pulcher- rimum, T. reftexilobum, T. retrofiexum och T. semiglobosum. 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 25 d. Djurgården, Trädgårdsföreningen, leg. H. L.: T. ala- tum, T. crispifolium, T. distantilobum, T. duplidens, T. hamct- tum och T. reflexilobum. s. Djurgården, Fågelsång, leg. H. L.: T. alatum och T. fasciatum. iq. Högholmen, leg. E. H äyrén: T. Dahlstedtii, T. dupli- dens, T. intermedmm, T. Kjellmani, T. longisquameum, T. pec- tinatiforme och T. proximum. e) Helsinge, Malm, Träsvedja, leg. H. L.: T. crispifolium, T. Dahlstedtii, T. distantilobum, T. duplidens, T. fasciatum, T. Kjellmani, T. longisquameum, T. mimulum och T. reflexi- lobum. f) Sibbo, Löparö, leg. Maida Palmgren: T. angu- stisquameum, T. canaliculatum, T. canaliculatum * potens, T. crispifolium, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. hcematopus, T. in- termedium, T. linguicuspis, T. mucronatum, T. pallidulum, T. penicilliforme, T. puleherrimum, T. reflexilobum och T. trian- gulare. 4. Karelia australis, Viborgs socken, längs Saima kanal, leg. H. Buch: T. alatum, T. canaliculatum, T. crassipes, T. fulvum, T. intermedium, T. latisectum, T. mucronatum, T. ob- tusiäum, T. penicilliforme, T. reflexilobum och T. remotijugum. 5. Tavastia australis. a. Tammerfors, leg. A. A. Sola: T. crassipes, T. Dahl- stedtii, T. intermedium, T. mucronatum och T. reflexilobum. b. Evois, leg. A. Renvall: T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. marginatum, T. reflexilobum och T. remotijugum. 6. Savonia australis. a. Lappvesi, leg H. Buch: T. alatum, T. crassipes, T. Dahlstedtii, T. duplidens, T. fulvum, T. hcematopus, T. latisec- tum, T. obtusulum, T. penicilliforme, T. retroflexum och T. trian- gulare. b. Ruokolaks, Imatra, leg. O. A. Gröndahl: T. cana- liculatum, T. crassipes, T. fulvum, T. penicilliforme och T. re- flexilobum. 7. Karelia Ladogensis, Sordavala, leg. W. M. Linna- niemi: T. intermedmm, T. latisectum och T. penicilliforme. 26 Lindberg, Nytt bidrag- till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908. Al Ab N Ka IK St Ta Sa KL KOI Oa Genuina. T. tenebricans Dahlst. Al Ab N Ka • • Ta • KL • Oa T. alatum Lindb. fil. A b N Ka • ■ Sa • . T. allissinmm Lindb. fil. A b M • • T. aurosulum Lindb. fil. • N • • ■ T. longisquameum Lindb. fil. • N • • • T. dilatatum Lindb. fil. Al • • • • T. angustisquameum Dablst. Ab N • • ■ T. mucronatum Lindb. fil. • N Ka • Ta Sa • Oa T. linguicuspis Lindb. fil. A b N ■ • • T. prcestans Lindb. fil. Al • • • ■ • Oa T. hamatum Raunk. N ■ • T. hcematopus Lindb. fil. Ab N • Sa ■ • T. latisectum Lindb. fil. • N Ka • Ta Sa KL ■ T. crispifolium Lindb. fil. Ab N • • T. retroflexum Lindb. fil. • N Sa • • T. Dahlstedtii Lindb. fil. Al Ab N Ta Sa • ■ Oa T. Kjellmani Dablst. Al Ab N • . Oa T. fasciatum Dablst. • N • T. mimidum Dablst. • N • . • T. pectinatiforme Lindb. fil. A b N • Sa • • T. crebridens Lindb fil. • N • Ta • • T. semigloboimm Lindb. fil. • N . • T. reflexilobum Lindb. fil. • N Ka Ta Sa • T. distantilobum Lindb. fil. • N Ta . . T. maculigernm Lindb. fil. Al . • • • T. glabrum Turcz. • • . • T. pulcherrimum Lindb. fil. • N • . • T. penicilliforme Lindb. fil. Al A b N Ka • Ta Sa KL • • T. emssipes Lindb. fil. • N Ka • • Ta Sa • Oa T. duplidens Lindb. fil. Ab N . Ta Sa Oa T. obtusuhim Lindb. fil. • Ka • • Sa • T. canaliculatum Lindb. fil. Al Ab N Ka • Ta Sa • Oa * potens Lindb. fil. Al • N . Ta . • T. remotijugum Lindb. fil. Ka • Ta . Oa T. pallidulum Lindb. fil. • N . • . • T. triangnlare Lindb. fil. A b N . • Sa • • • T. crocenm Dahlst. • • . • . . * repletum Dablst. . . . • . . T. litorale Raunk. Al • N ta* • • • Palustria. T. palmtrc Ebrh., Dablst. Al 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 27 Tb Sb KbKOnOmOKKP Ob Ks KK LKem Lim LV LP LE LI LT LMur • Sb ... OK 8b Om Lim Sb Sb • • Om Sb • • Om OK Sb • • Om OK ••• • LKem • Om LKem • • LP • • LT LI • 28 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-formerna. 3. X. 1908. Al Ab N Ka IK St Ta Sa KL KOI Oa T. crocodes Dahlst. T. Balticum Dahlst. Ceratophora. T. Hjeltii Dahlst. Erythrospermia. T fulvum Raunk. T. isthmicola Lindb. fil. T. lästum Dahlst. T. rubicundum Dahlst. *pulvigerum Lindb. fil. T. marginatum Dahlst. T. proximum Dahlst. Al Ab • ■ • St Al Ab N Ka • • Ta Sa • • Oa • IK Al Ab N Al Al Al Ab N ■ • St Ta • ■ Al • N 8. Ostrobottnia australis, Vasa, leg. A. Lindfors: T. angustisquameum, T. canaliculatum, T. crassipes, T. Dahlstedtii, T. duplidens, T. fulvum, T. intermedium, T. Kjellmani, T. prcestans och T. remotijugum. 9. Savonia borealis, Kuopio, leg. E. J. Buddén: T. canaliculatum, T. crassipes, T. Dahlstedtii, T. fulvum, T. in- termedium, T. penicilliforme och T. remotijugum. 10. Ostrobottnia media, Lappajärvi, leg. A. Nyström: T. canaliculatum, T. j)ra?stans, T. proximum, T. remotijugum och T. triangulär e. 11. Ostrobottnia Kajanemis, Suomussalmi, leg. O. Kyyh- kynen: T. canaliculatum, T. crocodes1), T. fulvum, T. inter- medium och T. remotijugum. 12. Lap-ponia Kemensis, Kittilä, leg. G. Lång: T. cro- ceum från flere ställen samt T. remotijugum. Särskildt omnämnande förtjänar förekomsten af T. lito- rale inne i Kyrkslätt vid Hnmaljärvi sjö, som nu ligger cirka 19 m öfver hafvet. Den växte därstädes tämligen sparsam på en äng invid stranden nedanför Nygård hemman i Österby till- ') Till denna art skall jag vid ett annat tillfälle återkomma. 3. X. 1908. Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-for merna. 29 Tb Sb KbKOnOm OK KP ()b Ks KK LKcin Lim LV LP LE LI LTLMur OK LKera • • LP Sb • ■ Om OK Sb • • Om sammans med T. triangulär e, T. mucronatum och T. fulvum. Fyndet är så till vida af mycket stort intresse, som arten i fråga är en utpräglad hafsstrandsväxt. Hos oss är den, som bekant, tidigare känd endast från Åland, där den flerstädes anträffats på hafsstränder. Enligt meddelande i brefaf docent C. Eaun- kicer är den i Danmark endast funnen på hafsstrandsängar. Att T. Utorale vid Humaljärvi är att betrakta som en relikt från den tid den nuvarande sjön utgjorde en vik af hafvet är all- deles säkert. Att hafvet tidigare betäckt trakten framgår otve- tydigt däraf, att jag i gyttjan under en mosse (Lillmossen) mellan Humaljärvi och det närbelägna Hvitträsk påträffat de för våra brackvattensgyttjor karaktäristiska diatomaceerna. T. Utorale är ej heller den enda relikten från den tid Humal- järvi utgjort en vik med bräckt vatten. Sålunda är i trakten kring Humaljärvi flere former hörande till Hieracia oreadea anträffade. Förutom dessa utpräglade kusthieracier finnas vid Humaljärvi några Hieracia, som karaktärisera floran på Åland, såsom H. juncicaule, H. atrobulbosum och H. nigrans. Afven den rikliga förekomsten af Carex aquaiilis längs stränderna af Humaljärvi tyder enligt min tanke på, att hafvet tidigare nått hit upp. Denna Carex-art är nämligen i hela södra Finland inskränkt till trakter närmast hafvet eller till trakter, som be- visligen tidigare varit belägna invid kusten. Afven den rikliga 30 Lindberg, Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum-forroerna. 3. X. 1908. förekomsten af hassel och ek invid Humaljärvi talar för att området i tiden legat vid hafvet. De af mig vid Humaljärvi insamlade exemplaren af T. litorale variera till bladformen högst betydligt, Sålunda fin- nas exemplar med hela blad och sådana med flikade blad, ofta bägge slagen på samma individ. Vissa exemplar med flikade blad hafva kort och bred ändflik, hos andra åter är densamma lång och smal. Alldeles på samma sätt varierar T. litorale på Åland. Bland det rikliga material mag. A. Palmgren se- naste sommar hemförde från Åland kan man påträffa exemplar, hvilka uppvisa alldeles samma bladformer som de från Hu- maljärvi. Docent C. Raunkiaer, till hvilken jag sändt en sam- ling finska Taraxaca, meddelade mig nyligen, att de af mig insamlade exemplaren öfverensstämma med den danska formen. Icke heller jag har kunnat finna den ringaste skillnad mellan mina exemplar och de åländska och danska jag sett. Humal- järvi ligger nu, såsom tidigare nämndes, ca 19 m öfver hafvet. Det har sålunda förflutit en mycket lång tid sedan denna sjö stod i direkt samband med hafvet. Egendomligt är att tänka sig, att arten i fråga under denna långa tidrymd ej undergått den allra ringaste förändring, utan är i minsta detaljer lik for- mer, tagna vid de nuvarande kusterna. Häraf sjmes framgå, att Taraxacam-formema äro väl differentierade, konstanta ar- ter, hvilka i framtiden, när man känner deras utbredning, skola lämna ytterst viktiga bidrag till kunskapen om vegetationens utveckling i vårt land. I föregående tabell har jag för större öfverskådlighets skull sammanställt alla de provinser, från hvilka de särskilda ar- terna äro mig bekanta. En flyktig blick på densamma visar till fullo, huru ofullständigt känd våra formers utbredning tills vidare är. Det fordras mångas medverkan, innan man kan anse, att deras utbredning helst till sina hufvuddrag är bekant. Och det vore af synnerlig vikt att få en fullt säker kännedom om våra Tar axacam-&r ters utbredning, då de uppenbarligen komma att lämna särdeles viktiga bidrag till kunskapen om vår växtvärlds historia. Jag begagnar därför tillfället att en- 3. X. 1908. Lindberg. — Silcn. 31 träget uppmana exkurrenter och intresserade växtsamlare att ägna dessa växter en särskild uppmärksamhet. Nyland torde kunna anses vara tämligen känd t livad Taraxaeum-fiorBLii be- träffar; af i tabellen upptagna 50 former (47 arter och 3 under- arter) äro ej färre än 35 funna i Nyland. Af ven Al, Ab, Ka, Ta och Sa äro någorlunda väl representerade i vår Taraxacum- samling, medan åter från en hel del andra provinser ej ett enda exemplar förefinnes. Af tabellen framgår tydligt, från hvilka provinser material särskildt vore önskvärdt. Förutom dessa 50 former finnes hos oss uppenbarligen ännu ett stort antal former att uppdaga. I de af mig bearbetade samlingarna föreligga sålunda flere former, som ögonskenligen äro nya, men då materialet är för knappt och ofullständigt och resp. former äro insamlade endast på ett ställe, har jag ej ännu ansett mig kunna publicera dem. För att man skall kunna få en bild af en form är det nämligen nödvändigt, att den är insamlad i ett flertal exemplar; att bestämma enstaka individer är alltid vanskligt, då få växter äro så varierande som Taraxaca. Jag medgifver gärna, att mera besvärliga växter att konservera än maskrosor knappast finnas, särskildt enär de måste konser- veras väl, men hoppas jag dock, att hvar och en i sin stad vill hjälpa till att hopbringa ett goclt, rikligt och bestämbart material; jag är ständigt beredd att hjälpa med bearbetningen och är synnerligen tacksam för hvarje nytt bidrag. Från forstmästare F. Silén inlämnades till publikation: Blombiolog-iska iakttagelser i södra Finland, II. Härmed framlägges en fortsättning på de af mig tidigare i olika trakter af Finland anställda blombiologiska iakttagel- serna (Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 31, sid. 80—99, och 32, sid 120 — 134). Nu föreliggande observationer äro till största delen gjorda i Kexholmstrakten, en mindre del i Tavastehus. Till herr P. Stein i Treptow, som varit mig behjälplig vid bestämningen af här omnämnda Anthomyiuce, får jag här- med framföra min tacksägelse. Likaså får jag tacka professor J. Sahlberg och amanuens B. R. Poppius i Helsingfors, 32 SUén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. hvilka lämnat sitt bistånd vid bestämningen af särskilda in- sektformer. Alisma plantago L. Följande besökare antecknades: 1. Sy- ritta pipiens L. c, mycket talrik, uthålligt sugande, 19-S-06 Kex- holm. — 2. Eristalis nemorum L. g , ett ex., som föregående. — 3. E. arbustorum L. ef q, flere exx., som föregående. — 4. He- lophilus consimilis Malm ef, ett ex., som föreg. — 5. Lucilia sericata Mg. cf$, två exx., sgd., som föreg. — 6. Platycheirus peltatus Mg. $, ett ex., sgd., 192T303 Kexholm. — 7. Lispe uliginosa FIL, som föreg. — 8. Eristalis sepulchralis L. ef, ett ex., sgd., 19V00 Tavastehus. — 9. Pyrophaena ocyrni F. $, som föreg. — 10. Melithreptus strigatus Staeg. ef, ett ex., 19V801 Tavastehus. —11. Apis mellifica L. <£. flere exx., ut- hålligt sgd. och samlande pollen, 19y00 Tavastehus. Sagittaria sagittifolia L. Besöktes i Kexholmstrakten al följande insekter: 1. Hilara chorica Fall. ef $, ytterst talrik, ofta flere exx. i samma blomma, uthålligt sgd., 194,406, 192T707. — 2. H. nigrina Fall. ef $, talrik, uthålligt sgd., 19406 och \$%J()1. — 3. H. nitidula Zett. ef, enstaka, sgd., 191-06 och ]92t7Q7. — 4. Eristalis arbustorum L. ef, ett ex., sgd., 191-06. — 5. Syrphus albostriatus Fall. Q, ett ex., sgd., 192T707. — 6. Pollenia rudis F. ef, ett ex., sgd., 19406. — 7. Graphomyia maculata Scop. $, ett ex., sgd., 192T707. — 8. Spilogaster no- tata Fall. n, ett ex., uthålligt sgd., 19406. — 9. Limnophora litorea Fall. 9, ett ex., sgd., 19407. — 10. Calliophrys riparia Fall. $, som föregående. — 11. Drosophila sp 9, ett ex., 19A06. — 12. Donacia dentata Hoppe, två exx., 19406. — 13. Bombus hypnorum L. £>. ett ex., sugade uthålligt i en mängd blommor, 19M06. — 14. Chortophila sp. $, ett ex., 192T707. — 15. Hydrophoria ambigua Fall. 2, ett ex., 19406. — 16. Hyd- rellia nigripes Zett., ett ex., 192T707. Qymnaäenia conopsea (L.). A Hirvisaari holme nära Keks- holm antecknades 19f07: 1. Sphinx pinastri L. cf$, tre exx., med en mängd pollinier å sugröret, ifrigt och uthålligt sgd. om kvällen i skymningen. — Dagfjärilar har jag ej sett besöka arten i Kexholmstrakten, ehuru de ofta i mängd fladdrade kring blommorna. 3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 33 Vise aria vulgaris Roehl. Dag- och nattfjäril- samt hum- leblomma. Besöktes om dagen i Kirjavalahti af följande besökare: 1. Bombus terrestris L. 9, talrik, uthålligt sgd., 19 V» ¥^7- — 2. B. agrorum F. 9, tämligen talrik, som före- gående. — 3. B. hypnorum L. 9, som föregående. — 4. B. derhamellus K. 9, ett ex., sgd., 1927207. — 5. B. distinguen- dus Mor. 9, ett ex., sgd., 192g507. — 6. Halictus albipes F. 9, två exx., 192^2, 2-c-507. — 7. Hemaris scabiosae Zell. ef 9, tal- rik, uthålligt sgd., 192/07. — 8. H. fuciformis L. ef. ett ex., som föreg. — 9. Pieris brassicae L. 9, som föreg. — 10. Euchloe cardamines L. ef, ett ex., som föreg. — 11. Pararge maera L. ef, två exx., som föreg. — 12. Augiades sylvanus Esp., ett ex., som föreg. — 13. Chrysophanus hippothoe L. ef, ett ex., 19407 Kexholm. — 14. Volucella plumata Fall. ef, flere exx., 192¥507 Kirjavalahti. — 15. V. bombylans L. ef , som föreg. — 16. Syrphus arcuatus Fall. 9, ett ex., flyktig be- sökare, 1927207. — 17. Platycheirus peltatus Mg. ef , som föreg. — 18. Syrphus ribesii L. 9, 192-g507, som föreg. — Om natten efter solnedgången besöktes blommorna i Kirjavalahti af: 19. Metopsilus porcellus L. ef 9, talrik, uthålligt sgd., 192¥507. — 20. Mamestra dentina Esp., ett ex., som föregående. Dianthus deltoides L. Dagfjärilblomma. Besökare: 1. Argynnis selene S., ett ex., uthålligt sgd., 19-f-06 Kexholm. — 2. Chrysophanus hippothoe L. ef 9, flere exx., uth. sgd., 19-f-06 Kexholm. — 3. Lycaena argyrognomon Bergstr., ett ex., 19-f06 Kaukola. — 4. L. amanda Schn. ef, ett ex., sgd., 19f06 Kex- holm. — 5. Vanessa urticae L., mycket talrik, uthålligt sgd., 19f06 Kexholm. — 6. Aphantopus hyperantus L., två exx., uth. sgd., 19106 Kexholm. — 7. Pararge maera L. ef 9, två exx., uth. sgd., 19^-06 Kexholm. — 8. Pieris brassicae L. 9, två exx., sgd., 19f06 Kexholm. — 9. P. rapae L., ett ex., sgd., som föreg. — 10. Hemaris scabiosae Zell. 9, ett ex., uth. sgd., 192¥306 Kexholm. — 11. Pipiza binotata ef, ett ex., förtärde pollen, 19 V5 06 Kexholm. Lychnis ftos cuculi L. Besökare: 1. Pararge maera L. ef, talrik, uthålligt sgd., 19V906 Kexholm Hirvisaari. — 2. Argyn- nis selene S., som föreg. — 3. Augiades sylvanus Esp., två exx., som föreg. — 4. Chrysophanus hippothoe L. ef, flere exx., uth. 3 34 Stfétt, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland. 11. 3.X.1908. sgd., 19^06 Kexholm. — 5. Pieris brassieae L. c\ett ex..uth. sgd., 19y*06 Hirvisaari. — 0. Volucella bombylans Linn. o, två exx.. hvartdera med pollinier af Orchis maculata a nedre delen af ansiktet, sgd., 19^06 Hirvisaari. — 7. V. plurnata Deg. c . ett ex., sgd.. 19*^06 Hirvisaari. — 8. Bombus terrestris L. £, flere exx.. uth. sgd.. o. psd.. I9ynj(j Kexholm. — 9. B. distinguen- dus Mor. $, ett ex., som föreg. — 10. Megachile sp. ef, ett ex., sgd., som föregående. Stellaria graminea L. Besökare: 1. Melithreptus melissae Mg. 5, ett ex., sgd.. 19^07 Kexholm. — 2. M. pictus Mg. £, ett ex., sgd., 19f07 Kexholm. — 3. M. strigatus Staeg. f, ett ex., uthålligt sgd.. 19f07 Kexholm Hirvisaari. — 4. M. nigri- coxa Zett. °, tvä exx.. som föregående. — 5. M. dispar Loew. _. ett ex., som föreg. — 6. M. taeniatus Mg. c\ . talrik, som föreg. — 7. Syritta pipiens L. c\ t va exx.. som föreg. — 8. Paragus bicolor F. ef £, tre exx.. som föreg. — 9. Drymeia hamata Fall. ef, ett ex., som föreg. — 10. Dialineura anilis L. £, ett ex., förtärde honung. I9f07 Kexholm. — 11. Dinera grisescens Fall. cf$, flere exx.. sgd., 19f, ^07 Kexholm. — 12. Bibio pomonae F. £, ett ex., 19^07 Kexholm. 13. Coenosia decipiens Mg. c, talrik, sgd.. 19-f,-§07 Kexholm. — 14. Tri- ehopticus nigritellus Zett. c. tre exx., sgd., 19f07 Hirvisaari. — 15. Tachytes pectinipes L. c', ett ex., förtärde honung, 19|07 Kexholm. — 16. Andrena parvula K. §, ett ex., sgd.. 19^07 Hirvisaari. — 17. Obestämda ielmeumonider, 19-f ochA07 Kexholm. Stellaria nemorum L. Besöktes i Kirjavalahti af följande insekter: 1. Euehloe cardamines L. :-\ ett ex., sgd., 19-',;-(>7. — 2. Platycheirus peltatus Mg. ef 5, mycket talrik, uthålligt sgd.. stundom förtärande pollen. 19y, v 07. — 3. Pl. albimanus F. ef £, talrik, uthålligt sgd., 19'V07. — 4. Pl. scutatus Mg. . ett ex., som föregående. — 5. Cheilosia pulehripes Loew. ef , ett ex., som föregående. — 6. Empis pennipes L. c" £, flere exx., uthålligt sgd., 19y07. — 7. E. vemalis Mg. ö" c . talrik, ut- hålligt sgd., 19'V07. — 8. Ehamphomyia obscura Zett. __ ?, ett ex., sgd., 19y07. — 9. Siphona geniculata Deg. d*, ett ex., som föregående. — 10. Trichopticus semieinereus "Wied. 9, ett ex., sgd.. 19V07. — 11. Trichopticus nigritellus Zett. d, två exx.. sgd., 19*y07. — 12. Hydrophoria conica Wied. £, ett ex., flyk- 3. X. 1908, 8Uén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. tigt besökande, l'»y07. — 13. Ohortophila sp . om föi gående. 07. 6. M. pictns .Mg . • .. sgd., 19f07. - 7. M. philanthns Mg. .ett ex., 19'7''07. — 8. Belophilus pendnlos L. . etl ex., sgd., 193, '07. - 9. Syritta pipiens L. . flere exx., uthålligt sgd.. I9f07. 10. Platycheirus mani<-atus Mg. -/.; , tre exx., atbfil- ligt sgd.. 19-y, -.-07. — 11. Pl. olypeatus Mg. . sti ex., sgd.. 19!-"07. — 12. Pyrophaeua ocymi K. ri" . sgd., två exx.. 10'.". --'07. — 13. Äscia floralia Mg. ' . talrik, uthålligt sgd., I9V07. — 14. A. dispar Mg. . tvi exx., sgd., 19 y07.— 15. Lncilia caesar L. §>, ett e.\ . 19 V' 07. — 16. Onesia sepul- r-ralis Mg. '. som föregående. — 17. Onesia sp., två jm föregående. — - 18. Sarcophaga Bp. , ett ex., 19^07. — 11». Drymeia hamata Fall. ef, ett ex., sgd., 19-7'07. — 20. Macquar- tia nigrita Fall. . , ett ex., sgd.. 19-507. — 21. Coenosia hurai- lis Mg. tre ex., 195,-^07. — 22. C. nigrimana Mg. 19^07. — 2.']. Andrena albierus K. o, ett ex., sgd., 19^07. — 24. Prosopis eomrnunis Xyl. o, två exx., sgd., 191:°07. — 25- Crabro lapponicus Zett. ., ett ex., förtärde honung, 19f07. — 2ö. 0'antharis figurata Mannh., ett ex., förtärde honung, 19^07. — 27. Anthornyia sp. ö", 193/07. SteUaria uliginosa Murr. Besöktes i närheten af Kexholm af följande insekter: 1. Hilara chorica Fall. ef 1, talrik, uthålligt sgd., 19 V, V* 07. — 2. 1'hamphomyia umbripennis Mg. . ett ex., sgd., 19^07. — '6. Platypalpus flavipes F. ef $, två exx., sgd., 19-7*07. — 4. Platycheirus scambus Zett. ri", ett _rd.. 19y07. — 5. P. clypeatus Mg. :>., tva exx., sgd., 19y, ^07. — 6. P. angustatus Wahlb. Q, ett ex., sgd.. HJ-.-'07. — 7. Pyrophaena ocymi F. (f, två exx.. sgd., 19^07. — 8. Mela- nostoma mellina L. o. två exx., sgd., 19y, y07. — 9. Ascia podagrica F. /, ett ex., sgd.. 19*^07. — 10. Ascia floralis Mg. 31] Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. $, två exx., sgd., 19 V8, V07- — 1L Pipizella virens F. £, ett ex., sgd., 192T207. — 12. Macqnartia nigrita Fall. $, ett ex., sgd., 19^07. — 13. Drymeia hamata Fall. cf$, två exx., sgd.. 19VS V207- — 14. Limnophora litorea Fall. $, ett ex., sgd., 191^07. — 15. Hylemyia coarctata Fall. ef, ett ex., sgd., 192T207. — 16. Macrorrhis intermedia Fall. ef, ett ex., sgd., 192T207. — 17. Hoplogaster tricolor Zett. $, ett ex., sgd., 1927207. — 18. Coe- nosia humilis Mg. 2, ett ex., 19^07. — 19. Nemopoda sterco- raria Rob. Desv., ett ex., 192T207. - - 20. Liburnia pellucida F. ef, talrik, förtärde honung, 191¥807. — 21. Eupithecia sp., ett ex., sgd., 19VS07. Moehringia trinervis L. Besökare: 1. Pelecocera scaevoides Fall. $, ett ex., sgd., 192g507 Kirjavalahti. Barharea vulgaris E. Br. Eristalis-blomma. Besöktes invid Kexholm af följande insekter: 1. Eristalis arbustorum L. ef $ talrik, uthålligt sgd., 19V07. — 2. E. nemorum L. ef, ett ex. som föregående. — 3. E. intricarius L. ef 9, enstaka, som före gående. — 4. Helophilus pendulus L. ef 9, två exx., som föreg — 5. Syrphus luniger Mg. 9, ett ex., som föreg. — 6. Melano stoma mellina L. 9, ett ex., som föreg. — 7. Melithreptus scrip tus L. ef, ett ex., som föreg. — 8. Cheilosia gigantea Zett. ef som föreg. — 9. Onesia sepulcralis Mg. ef, som föreg. — 10 Bombus terrestris L. 9, enstaka, som föreg. — 11. B. lapida rius L. 9, ett ex., som föreg. — 12. Pieris napi L., två exx. som föreg. — 13. Euchloe cardamines L., ett ex., som före- gående. Capsella bursa pastoris Moench. Besökare i Kexholm: 1. Syritta pipiens L., mycket talrik, uthålligt sgd., 192^506. — 2. Melithreptus sp., enstaka, som föregående. — 3. Ascia poda- grica F. 9, ett ex., som föreg. — 4. Dinera grisescens Fall. ef, tre exx., som föregående. Bunias orientalis L. Eristalis-blomma. Besöktes invid Kexholm den 19^06 af följande arter: 1. Eristalis arbusto- rum L. ef 9, talrik, uthålligt sgd. — 2. E. nemorum L. 9, ett ex., som föregående. — 3. Helophilus lunulatus Mg. 9. ett ex., sgd., som föreg. — 4. Syritta pipiens L. 9, enst., uth. sgd. — 5. Melanostoma mellina L. 9, ett ex., sgd. — 6. Melithrep- tus nigricoxa Zett. ef, som föreg. — 7. M. dispar Loew. ef, 3.X. 1908. Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 37 som föreg. — 8. Calliphora erythrocephala Mg. ef, som föreg. — 9. Lucilia caesar L. q, som föreg. — 10 Dilophus femoratus Mg. n, två exx., som föreg. — 11. D. albipennis Mg. ef, ett ex. — 12. Tachina sp., ett ex. — 13. Acmaeops pratensis Laich., två exx. förtärde honung. — 14. Malachius aeneus L., ett ex., som föreg. — 15. Andrena albicans Mull. ej, två exx., uthål- ligt sgd. — 16. Colletes cunicularia L. §, ett ex., som före- gående. Arabis suecica Fr. Besöktes nära Kexholm den 26 maj 1908 af följande insekter: 1. Andrena albicrus K. ef, ett ex., sgd. — 2. Halictus rubicundus Chr. q, som föregående. — 3. Melithreptus dispar Loew. ef, som föreg. — 4. Cheilosia pulch- ripes Loew. §, två exx., som föreg. — 5. Anthomyia aestiva Mg. ef 9, talrik, sgd. — 6. Chortophila sp., ett ex., sgd. — 7. Tephritis sp., som föreg. — 8. Tachina truncata Gyllenh., som föreg. — 9. Hesperia malvae L., som föregående. Viola arvensis Murr. I Kirjavalahti antecknades följande: 1. Bombus rajellus K. §, två exx., sgd., besökte flere blommor, 19 yw. Euphorbia esula L. Besökare invid Kexholm : 1 . Cantha- ris pellucida F., ett ex., förtärde honung, 19f07. — 2. C. fusca L., ett ex., förtärde honung, 19f07. — 3. C. figurata Mannh. ett ex., förtärde honung, 19*07. — 4. Biiagonycha limbata Thoms., som föregående. — 5. Ludius holosericeus 01., talrik, förtärde honung, 19^07. — 6. Elater balteatus L., ett ex., 19f07. — 7. Dilophus vulgaris Mg. ef, ett ex., förtärande honung, 19-f07. — 8. Bibio hortulanus L. ef, två exx., förtärande honung, 191, f 07. — 9. B. pomonae F. 9, talrik, uthålligt besökande och förtä- rande honung, 19f07. — 10. Sciara sp., ett ex., 1 9f 07 . — 11. Sepsis cynipsea L. £, ett ex., sgd., 19f07. — 12. Tachina sp.?, två exx., sgd., 19f, -f-07. — 13. Sarcophaga sp., två exx., sgd., 19f07. — 14. Cynomyia mortuorum L. 9, ett ex., som före- gående. — 15. Cynomyia sp., ett ex., som föregående. — 16. Trichopticus nigritellus Zett. ef, ett ex., sgd., 19-f-07. — 17. Anthomyia sp., ett ex., 19f07. — 18. Hoplogaster mollicula Fil. ef, ett ex., sgd., 19^07. — 19. Helophilus floreus L. ef , ett ex., sgd., 19407. — 20. Melithreptus nigricoxa Zett. ef, som före- gående. — 21. Platypalpus candicans Fil. 9, ett ex., sgd., 38 Sitin, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. 19f07. — 22. Dolichopus popularis Wied. ef, som föregående. — 23. Dialineura anilis L. ef, två exx., sgd., 19407. — 24. Pachyrhina pratensis L. 9, ett ex., 1 9307. — 25. Tipula no- dicornis Mg. $, flere exx., 19f-07. — 26. Tipula vernalis Mg. 9, ett ex., som för eg. — 27. Perineura tiliae Pz. 9, två exx., förtärde honung, 19*07. — 28. Dolerus pratensis L. ef, ett ex., som föregående. — 29. Athalia lineolata Lep. 9, som föregående. — 30. Trypoxylon figulus L. 9, som föregående. — 31. Pemphre- don unicolor Fabr. 9, som föregående. — 32. Crabro lapponi- cus Zett. 9, som föregående. — 33. C. scutellatus Schev. ef, ett ex., förtärde honung, 19f07. — 34. Oxj^belus uniglumis L., som föregående. — 35.- Gorytes campestris L. ef 9, två exx., sgd., 19f f07. — 36. Vespa holsatica F. 9, ett ex., sgd., 19f07. — 37. Obestämda ichneumonider (två arter talrika), förtärde honung, 19f07. Acer platanoides L. Följande besökare antecknades: 1. Helophilus pendulus L. o, ett ex., sgd., ^^Oö Kexholm. — 2. Cheilosia pulchripes Loew. ef 9, talrik, som föregående. — 3. Syrphus lineola Zett. ef, två exx., som föreg. — 4. Ortho- neura geniculata Mg. ef, som föreg. — 5. Prosalpia billbergi Zett. 9, två exx., sgd., 193-5107 Kexholm. — 6. Spilogaster ma- culipennis Zett. ef, ett ex., sgd., som föregående. — 7. Homa- lomyia scalaris F. ef. som föreg. — 8. Anthomyia aestiva Mg. ef, som föreg. — 9. Rhamphomyia spissirostris Fail. ef, som föreg. — 10. R. sulcata Fall. 9, som föreg. — 11. Rhampho- myia sp., som föreg. — - 12. Syrphus ribesii L. ef, ett ex., sgd., 1923-908 Hirvisaari. — 13. Melanostoma mellina L. ef, som före- gående. — 14. M. ambigua Fal]. 9, som föreg. — 15. Cheilo- sia praecox Zett. 9, som föreg. — 16. Rhamphomyia niveipen- nis Zett. ef, som föreg. — 17. Tipula sp. ?, som föregående. - 18. Colletes cunicularia L. 9, mycket talrik, sgd. och psd., 19 ^Oö Kexholm. — 19. Obestämda Anthomyinae, flere arter. — 20. Bombus, enstaka ex., sugande. Oeranium palustre L. I närheten af Kexholm anteckna- des följande besökare: 1. Osmia rhinoeeros Gir. 9, ett ex., sgd., 19lf507. — 2. Heriades nigricornis Nyl. ef 9, två exx., som före- gående. — 3. H. florisomnis L. ef 9, talrik, uthålligt sgd., 19^07. — 4. Macropis labiata Pz. ef, ett ex., sgd., 19V507. — 3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 39 5. Platycheirus peltatus Mg. q, som föregående. — 6. Syrphus arcuatus Fall. 9, som fö reg. — 7. Drymeia hamata Fall. ef, som föreg. — 8. Anthomyia radicum L. ef, som föreg. — 9. Polyommatus hippothoe L. g>, som föregående. Potentilla ar gentea L. I närheten af Kexholm anteckna- des följande besökare: 1. Osmia rhinoceros Gir. ef 5, flere exx., sgd. och psd., 19f06 och 19^08. — 2. Prosopis communis Nyl. $, tämligen talrik, sgd., 19f07 och 19U08. — 3. P. annulata (L.) ef 2, tämligen talrik, sgd., 19f06 och 19M08. — 4. Halic- tus fiavipes F. ef, två exx., sgd., 19f()7. — 5. Andrena fucata Smith g,, ett ex., sgd., 19^08. — 6. Ancistrocerus parietum L. gj, ett ex., sgd., 19M08. — 7. Syritta pipiens L. q, tämli- gen talrik, sgd., 19^08. — 8. Melithreptus taeniatus Mg. ef, ett ex., sgd., 19V08. — 9. M. scriptus L. $, som föregående. — 10. Paragus tibialis Fall. g, ett ex., sgd., 19|07. — 11. Tachi- ninae, ett ex./som föregående. — 12. Coenonympha iphis Schiff., ett ex., sgd., 19y08. Gomarum palustre L. Besökare: 1. Psithyrus vestalis Fourcr. $, ett ex., sgd., 19*01 Tavastehus. — 2. Helophilus lineatus F. e), ett ex., sgd., 192-g-206 Kexholm Suosaari. — 3. H. consimilis Malm ef §, tämligen talrik, uthålligt sgd., 192¥206 och 192-g506 Kexholm Suosaari. — 4. Lncilia sericata Mg. cf£, mycket talrik, uthålligt sgd., 19262 och ^06 Kexholm Suosaari. — ö. Calliphora erythrocephala Mg. cfe), m. talrik, som föregående. — 6. Aricia incana Wied. 9, flere exx., som föreg. — 7. A. obscurata Mg. ef, ett ex., sgd., 192^06 Suosaari. — 8. Hydro- phoria divida Mg. ef, ett ex., som föreg. — 9. Limnophora sp , ett ex., som föreg. — 10. Sciara sp., talrik, som föreg. — 11. Cordylura sp., ett ex., som föreg. Alehemilla pastor alis Bus. A Kalliosaari holme näraKexholm antecknades den 19^06 följande insektbesök: l.Pipizella annu- lata Macq. ef, två exx., uthålligt sgd. — 2. Coenosia meditata Fall. ef, ett ex., som föreg. — 3. C. intermedia Fall., som föreg. — 4. Trichopticus nigritellus Zett. ef, mycket talrik, uthålligt sgd. — 5. Hydrophoria conica Wied. ef 2, talrik, uth. sgd. — 6. One- sia sepulcralis Mg. ef, enstaka, sgd., 19y07. — 7. Syrphus ri- besii L. ef, ett ex., som föregående. 40 Silén, Blornbiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. Angelica silvestris L. I närheten af Kexholm antecknades följande besökare: 1. Leptis lineola F. $, ett ex., 192T303. — 2. Helophilus hybridus Loew. ef, ett ex., 192T303. — 3. Syr- phus glaucius L. $, ett ex., 19|X)5. — 4. S. laternarius Mill. efe>, enstaka, 19XT703, 19|04. — 5. S. albostriatus Fall. o\ ett ex., 19V03. — 6. S. annulatus Zett. r>, ett ex., 192T303. — 7. S. cinctellus Zett. 9, enstaka, 19 V5 och 2T303. — 8. S. composita- rum 9, tämligen talrik, 19f04. — 9. Melithreptus pictus Mg. $, ett ex., 19V03. — 10. M. menthastri L. n, ett ex., 192T303. — 11. M. taeniatus Mg. 2, som föreg. — 12. M. strigatus Staeg. ef, ett ex., 19f04. — 13. Cheilosia gigantea Zett. ef, ett ex., 19M03. 14. C. scutellata Fall. £, två exx., 19f och |05. — 15. C. plumulifera Loew. ef, två exx., 19-|05. — 16. Platychei- rus peltatns Mg. $, ett ex., 192T303. — 17. Obestämd, som före- gående. — 18. Pollenia rudis F. ef, enstaka, 192T303. — 19. Lucilia sericata Mg. ef g, tämligen talrik, 19 V5 och 2y303. — 20. Musca corvina F. ef, ett ex., 192T303. — 21. Cyrtoneura horto- rnm Fall. ef, ett ex., 19 V 03. — 22. C. caesia Mg. ef, ett ex., 19-g-05. — 23. Honor af släktet Sarcophaga, 192T303 och 19|04. — 24. Aricia lardaria F. ef, enstaka, 192T303. — 25. Spilogaster lucorum Fall. ef, tämligen talrik, 19 V5, V ocn t3^3- — 26. Tri- chopticus variabilis Fall. £, ett ex., 19^03. — 27. Trichopticus semicinereus AVied. ef, enstaka, 19^03. — 28. Spilogaster du- plicata Mg. ef, två exx., 192T303 och 193T°04. - 29. S. impnnctaFall. $, ett ex., 19V503. — 30. S. separata Mg. £, ett ex., 19V503. — 31. S. pagaua F. ef, ett ex., 192T303. — 32. S. angelicae Scop. C), ett ex., 192y303. — 33. Hydrophoria divisa Mg. ef , två exx., I9f och £05. — 34. Hydrotaea dentipes F. ef, två exx., 19y och 2T303. — 35. H. meteorica L. £ef, tre exx., 19 V 03. — 36. H. irritans Fall. £ef, två exx., 192T303. — 37. Hydrophoria conica Wied. ef $, talrik, 19V5,V7 och 2T303. — 38. Hylemyia nigrimana Mg. ef, tre exx., 19f och |-05. — 39. H. coaretata Fall. cfcj, enstaka, 193T°04. — 40. Spilogaster duplaris Zett. ef ett ex., 193T°04. — 41. Trichopticus nigritellus Zett. §, tämli- gen talrik, 19 V5, V7()3- — 42. Anthomyia aestiva Mg. ef, ett ex., 19|05. — 43. Chortophila trichodactyla Rud. ef 9, tre exx., 19V°ochf04. — 44. C. cinerella Fall. ef, ett ex., 19y03. — 45. Homalomyia mutica Zett. ef, talrik, 19V503, 19f, £05. — 3.X. 1908. Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 41 46. H. ciliata Steiu ef, ett ex., 192T303. — 47. Macrorrhis inter- media Fall. ef 9, tämligen talrik, 192T303, 193T°04. — 48. Hop- logaster mollieula Fall. ef 9, två exx., 19V5 och y03. — 49. Scatophaga sp., 192T303. — 50. Palloptera saltuum L. 9, ett ex., 19V703. — 51. Siraaethis fabriciana L., ett ex., 19f05. — 52. Leptura melanura L., ett ex., 193T°04. — 53. Strangalia quadrifasciata L.,ett ex., 19f04. — 54. Bombus terrestrisL. (£, ofta uthålligt sugande, 19M03. — 55. Vespa holsatiea F. , talrik, 19%°, 4, ¥ och ¥03- — 43. C. curvipes Macq. ef, flere exx., 19VJ, ¥ och ¥04. ~ 44- C. stabulans Fall. ef 2, talrik, 19^, 4, f, 4 och V°03. - 45. Myospila meditabunda F. ef, ett ex., 192T804. — 46. Sarco- phaga haematodes Mg. ef, ett ex., 19V°03. — 47. Obestämda honor af släktet Sarcophaga 194, 4, ¥> V och ¥03. — 48. Sto- moxys calcitrans L. Q, 19403. — 49. S. raelanogaster Mg. $, ett ex., 19W03. — 50. Macquartia crucigera Zett., ett ex., 19403. — 51. M. lucida Mg., 19y03. - 52. Aricia albolineata Fall. cf$, talrik, 194 och ¥03. — 53. Spilogaster lucorum Fall. ef, talrik, $ ett ex., 194, 4, V°, V ooh ¥03- ~ 54- Aricia Plumbea Mg. ef ett ex., 19V°03. — 55. Trichopticus variabilis Fall. $, talrik, 194, \, ¥ och ¥03. - - 56. Trichopticus semicinereus Wied. ef, enstaka, 19 V° och y03. — 57. Spilogaster duplicata Mg. ef v, sparsam, 194 och 403, 19^04. - - 58. S. duplaris Zett. ef o, tal- rik, 19¥>¥ ocn ¥°4. — 59. Limnophora dispar Fall. ef Q, talrik, iqu o 19 2j 25 27 as ocn 4()4. _ 60. Aricia incana Wied. ef, ett ex., 19404. — 61. Spilogaster separata Mg. £, ett ex., 19.403. _ 62. S. angelicae Scop. ef, ett ex., 19403. — 63. S. uliginosa Fall. e_, ett ex., 19V03. _ 64. Drymeia hamata Fall. ef, ett ex., 19V904. — 65. Hydrotaea dentipes F. ef $, två exx , 19¥, 403. — 66. H. armipes Fall. ef, ett ex., 19^03. — 67. H. meteorica L. ef, ett ex., 19V303. — 68. H. irritans Fall. ef, ett ex., 19V°03. — 69. Ophyra leucostoma Wied. ef, två exx., 19¥ och ¥03. — 70. Hylemyia coaretata Fall. efej, talrik, 19^ i_o? i_i035 19i„8? iy95 2y3 och 2_so4. — 71. Hylemyia stngosa F. ef, ett ex., 19V04. — 72. H. antiqua Mg. ef, ett ex., 19¥04. — 73. Trichopticus longipes Zett. ef, tre exx., 19^°, 4, ¥03.— 74. T. nigritellus Zett. £, tämligen talrik, 19^, 403, 19V.04. 75. Hydrophoria divisa Mg. $, ett ex., 19403. — 76. Hydro- taea pilipes Stein $, ett ex., 19403. — 77. Limnophora soror- cula Zett. ef $, flere exx., 19 V, V9' V.i ¥5> i04- — 78- Anthomyia 3. X. 1908. Silen, Blombiologiska iakttagelser i Södra Finland, II. 43 radicum L. ef 9, mycket talrik, 19|,f,V°03, 19V.V»V»V>V»V°*' — 79. A. albicincta Fall. 9, ett ex., 19V904. — 80. A. pluvialisL. 9, flere exx., 19f,V°,V303. — 81. Azelia triquetra Wied. o", två exx., 19V904. — 82. Chortophila floralis Fall. ef 9, flere exx., 19V°03, 19y,y,V04. — 83. C. fugax Mg. 0*9, två exx., 19^03, 19W04. — 84. C. trichodactyla Eud. ef, flere exx., 19^03 och 19V,V,V04. — 85. C. brassicae Bouché ef, ett ex., 19V804. — 86. Homalomyia fuscula Fall. ef, ett ex., 19 V 04. - - 87. H. inci- sarata Zett. ef, ett ex.. 19U03. — 88. H. serena Fall. 9, ett ex., 19]T°04. — 89. Macrorrhis intermedia Fall. ef 9, flere exx., lgV.V.ViV04» 19703- — 90- Hoplogaster mollicula Fall. ef 9, mycket talrik, 19 V, Vi V» V» V och V04- — 91. Coenosia de- cipiens Mg. 9, flere exx., 19ViV»V04- " " 92- C- bilineella Zett. 9, ett ex., 19V04. — 93. C. humilis Mg. 9, två exx., 19V°03 och 192T304. — 94. Myopina reflexa E. D. ef, tre exx., 19|03, 192T5,2TS04. 95. Cheilosia vernalis Fall. ef. ett ex., 192T804.— 96. Chrysogaster metallina F. ef, ett ex., 192T704. — 97. C. chalybeata Mg. 9, ett ex., 192T504. — 98. Dilophus femoratus Mg., ett ex., 19^03. — 99. Anthrenus museorum L., ett ex., 193¥003. — 100. Acmaeops pratensis Laich., två exx., 191-78,2T304. — 101. Leptura dubia Scop., ett ex., 192T504. — 102. Oxybelus uniglu- mis L., ett ex., 192T304. — 103. En hymenopter, 192T304. — 104. Odynerus bifasciatus L. 9, ett ex., 192T802. — 105. O. angus- tatus Zett. ef, ett ex., 192T802. — 106. Ancistrocerus parietum L. ef, ett ex., 192T902. — 107. A. pictipes Thoms. ?, 192T902. — 108. Simulia sp., flere exx., 19y>,-|03. — 109. Tephritis sp., ett ex., 19M04. — 110. Homalomyia manicata Mg. ef, ett ex., 19403. — 111. Sepsis cynipsea L., ett ex., 19403. — 112. Sep- sis sp., 19f03. — 113. Obestämda Dolichopidae, Tachininae och Muscidae acalypterae. Anthriscus silvestris Hoffm. I närheten af Kexholm an- tecknades följande besökare: 1. Chrysogaster solstitialis Fall. ef, ett ex., 1926804. — 2. Platycheirus manicatus Mg. ef, ett ex., 192B904. — 3. Syrphus laternarius Mill. ef, ett ex.. 19^04. — 4. Aricia serva Mg. d"$, två exx., 192^804. — 5. Spilogaster obscurata Mg. ef, ett ex., 19f04. — 6. S. lucorum Fall. 9, ett ex., 1927904. — 7. S. angelicae Scop. ef, ett ex., 192¥904. — 8. 5. duplicata Mg. ef 9, enstaka, 19 V3 och f 04. — 9. S. impuncta 44 Silcn, Blornbiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. Fall. v, ett ex> 19404. — 10. Hydrophoria ambigua Fall. ef, ett ex., 192^904. — 11. H. conica Wied. cf$, tämligen talrik, 192¥904. — 12. H. divisa Mg. cf$, enstaka, 19^04. 13.Tri- chopticus variabilis Fall. cf£, två exx., 19 V och 404. — 14. T. longipes Zett. ef, ett ex., 19^04. — 15. T. semicinereus Wied. ef $, mycket talrik, 19V9 och 404. — 16. T. mgritellus Zett, ef $, mycket talrik, 19VtV och |04. — 17. T. hirsutulus Zett. ef, flere exx., 19V8 och ^04. — 18. T. mutatus Fall. 9, ett ex., 19404. — 19. Hydrotaea albipuncta Zett. ef, ett ex., 19y>04. — 20. Limnophora triangula Fall. ef, två exx., 1927804. - - 21. L. sororcula Zett. ef, ett ex., 19^04. — 22. Anthomyia radicum L. ef, ett ex., 19404. — 23. Azelia triquetra Wied. 5, två exx., 19^04. — 24. A. gibbera Mg. ef, ett ex., 19V904. — 25. Chor- tophila noralis Fall. ef, ett ex., 19^04. — 26. C. brassicae Bouché cf$, två exx., 19y och f04. — 27. C. trichodactyla Rud. ef, två exx., 19 V och 2/04. — 28. C. fugax Mg. ef, två exx., 192¥9 och 404. — 29. Homalomyia serena Fall. ef, två exx., 19\£ och V904. - 30. Macrorrhis intermedia Fall. $, en- staka, 19^04. — 31. Coenosia nana Zett. $, två exx., 19404.— 32. Morinia nana Mg. ef, ett ex., 192¥904. — 33. Cantharis pel- lucida F., ett ex., 192¥804. — 34. Ichneumon sp., 192¥204. — 35- Ororytes mystaceus L, 19-^04. Aegopodmm poäagraria L. Besöktes i närheten af Kex- holm af följande insekter: 1. Helophilus affinis Wahlb. Q, ett ex., 19VX04. — 2. Syrphus glaucius L. $, enstaka, 19V304. — 3. S. laternarius Mill. cf$, tämligen talrik, 19VVf ocn V04- - 4. S. umbellatarum $, ett ex., 19y04. — 5. S. guttatus Fall. £, ett ex., 19V604. — 6. Cheilosia vernalis Fall. ef, ett ex., 19VC04. 7. C. gigantea Zett. ef, ett ex., 19y04. — 8. Or- thoneura nobilis Fall. §, ett ex., 19X7G04. — 9. Eristalis arbus- torum L. r>, enstaka, 19y04. — 10. Spilomyia vespiformis L. $ ett ex., 19f03. — 11. Pollenia rudis F. ef, ett ex., 19403. 12. Cyrtoneura caesia Mg. ef, ett ex., 19403. — 13. C. horto- rum Fall. ef, enstaka, 19f och 403. — 14. C. stabulans Fall. ef, ett ex., 19403. — 15. Calliphora groenlandica Zett. ef, ett ex., 10|03. — 16. Pyrellia serena Mg. $, ett ex., 19f03. — 17. One- sia sepulcralis Mg. £, ett ex., 19y04. — 18. Sarcophaga hae- matodes Mg. ef, ett ex., 19-f03. — 19. Sarcophaga sp., 19403. 3. X. 1908. Silén, Blom biologiska iakttagelser i södra Finland, II. 45 — 20. Macquartia crucigera Zett. §, ett ex., 19^04. — 21. Trichopticus variabilis Fall. ef$, talrik, 19f03, 19M04. — 22. T. longipes Zett. o", enstaka, 19V04. — 23. T. hirsutulus Zett. ef, ett ex., 19f()3. — 24. T. semicinereus Wied. ef, flere exx., 19f03 och 19y04. _ 25. T. nigritellus Zett. ef g, flere exx., 19203 och 19M04. — 26. Aricia vagans Fall. ef $, tämligen tal- rik, 19y och 1^04. — 27. Spilogaster lucorum Fall. ef, två exx., 19|03. — 28.' S. impnncta Fall. o', ett ex., 19f03. — 29. S. angelicae Scop. $, ett ex., 19f03. — 30. S. urbana Mg. ef, ett ex., 19X03. — 31. Hydrophoria divisa Mg. ef$, flere exx., 19i,fochi03. 32. H. conica Wied. ef 5, talrik, 19f03 och 1 9 V V 04. — 33. Hydrotaea meteorica L. $ , ett ex., 19f03. — 34. Ophyra leucostoma Wied. ef$, 19f03. — 35. Homalomyia se- rena Fall, ef, ett ex., 19-f-Oo. — 36. Anthomyia radicum L. ef, ett ex., 19MQ4. — 37. A. pluvialis L. ef, ett ex., 19-f03. — 38. Chortophila floralis Fall., ett ex., 191/04. — 39. Macror- rhis meditata Fall. $, ett ex., 19 V 04. — 40. Lonchaea vagi- nalis Fall. §, ett ex., 1 95 03 . — -41. Ptiolina crassicornis Panz. $, ett ex., 19403. — 42. Ichneumonid, 19 V3 04. Carum carvi L. Besöktes invid Kexholm af: 1. Syrphus balteatus Deg. ef, ett ex., 19V504. — 2. Pipizella virens F. ef $, tre exx., 19 V5 04. — 3. Anthomyia radicum L. ef §, två exx., 19^04. — 4. Chortophila trichodactylaRud. ef, som föregående. — 5. Coenosia decipiens Mg. q, som föregående. Conium maculatum L. Besöktes i närheten af Kexholm af följande insekter: 1. Eristalis arbustorum L. ef £, tämligen talrik, 192T904. — 2. Syrphus ribesii L. §, som föregående. — 3. Cyrtoneura carvipes Macq. ef, ett ex., 192T904. — 4. C. hor- torum Fall. o, som föreg. — 5. Aricia vagans Fall. cf$, två exx., som föreg. ■ — 6. Trichopticus decolor Fall. §, ett ex., som loreg. — 7. Hydrotaea dentipes F. §, som föreg. — 8. Chor- tophila dissecta Mg. ef, som föreg. — 9. C. trichodactyla Rud. ef, som föreg. — 10. Oxybelus uniglumis L., som föreg. — 11. Bombus terrestris L. c£, enstaka, som föreg. — 12. Sepsis cy- nipsea L. ef, som föregående. Trientalis europaea L. Besöktes å Kalliosaari holme in- vid Kexholm af: 1 . Plat3'cheirus albimanus F. ef, två exx., sgd., 19f05. — 2. Baccha elongata F. ef, flere exx., som föregående. 46 Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. Lysimachia nummularia L. Besöktes i närheten af Kivi- salmi hamnplats en half mil från Kexholm af flere pollensam- lande humlor, af hvilka jag lyckades infånga: 1. Bombus pra- toram L. sg^., som föreg. — 17. B. lapidarius L. ef, flere exx., uth. sgd., 19|01 Lempäälä. — 18. Psithyrus vestalis Kby ef, ett ex., uth. sgd., 19f01 Lem- päälä. — 19. P. rossiellus Kirby ef, uth. sgd., som föreg. — 20. P. silvestris Lep. ef, flere exx., uth. sgd., 19|01 Lempäälä, 19y02 Suosaari. — 21. Megachile centuncularis L. 2, ett ex., sgd., 19|01 Lempäälä. — 22. Anthidium manicatum L. $, ett ex., sgd., 19y02 Kaukola Pärnäjoki. — 23. Coelioxys mandibularis Nyl. 2, ett ex., sgd., 191g°02 Kexholm Suosaari. — 24. C. acumi- nata Nyl. 9, som föreg. — 25. Halictus fulvicornis K. ef , som föreg. — 26. Foenus assectator Fabr. 9, som föreg. — 27. Va- nessa c-album L., som föregående. Solidago virga aurea L. Besökare: 1. Eristalis nemorum L. £, två exx., 19f01 Wånå, 19y02 Kaukola Pärnäjoki. — 2. E. arbustorum L. ef, ett ex., 19f02 Kexholm Suosaari. — 3. E. cryptarum F. §, ett ex., 19y02 Kaukola. — 4. Helophilus pendulus L. ef, två exx., 19y>02 Kexholm Suosaari, 19y02 3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 49 Kaukola. — 5. Syrphus glaucius L. ef, ett ex., 193T°01 Tavaste- hus Katumaajärvi. — 6. S. arcuatus F. q, ett ex., 19^° 02 Kex- holm. — 7. Platycheirus peltatus Mg. $, ett ex., 19y02 Kau- kola. — 8. Leucozona lucorum L. 2, som föreg. — 9. Syritta pipiens L. ef, ett ex., 19|02 Kexholni. — 10. Melithreptus stri- gatus Staeg. ef, ett ex., 19f02 Kexholm Suosaari. — 11. M. dispar Loew. ef, två exx., 193T°01 Tavastehus Katumaajärvi, 19|01 Vånå. — 12. M. pictus Mg. cf$, flere exx., 193T°01 Ta- vastehus Katumaajärvi. — 13. M. taeniatus Mg. ef £, som föreg. — 14. Sious ferrugineus L., ett ex., 19|01 Wånå. — 15. Co- nops quadrifasciatus Deg. ef, talrik, sgd., 193T°01 Tavastehus Katumaajärvi, 19y02 Kaukola. — 16. Onesia sepulcralis Mg. 2, ett ex., 19^02 Kaukola. — 17. Calliphora erythrocephala Mg. $, två exx., 19f02 Kexholm Suosaari. — 18. Pollenia ru- dis F. ef §, två exx., 19y°02 Kexholm, 19y02 Kaukola. —19. Aricia vagans Fall. q, två exx., 19y°02 Kexholm, 19 y02 Kau- kola. — 20. Coenosia mollicula Fall., ett ex., 19y02 Kaukola. — 21. Bombus agrorum F. ef 5, flere exx., sgd., 19f och y°02 Kexholm Suosaari, 19y02 Kaukola Pämäjoki. — 22. B. ter- restris L. ef (J>> som föreg. — 23. Psithyrus vestalis Fourcr. ef 2, två exx., sgd., 19y°02 Kexholm Suosaari. — 24. Andrena denticulata K. cf$. talrik, sgd., 193T°01 Tavastehus Katumaa- järvi, 19-| och y°02 Kexholm Suosaari. — 25. Halictus rubicun- dus Chr. 2> ett ex., sgd., 193T°01 Tavastehus Katumaajärvi. — 26. H. flavipes Fabr. 5, ett ex., 19f01 Wånå Harviala. — 27. H. albipes Fabr. 2, ett ex., 19y°02 Kexholm. — 28. H. laevis Kirby 9, ett ex., 19y02 Kaukola. — 29. Prosopis confusa Nyl. '2, som föreg. — 30. Coelioxys simplex Nyl. ef , ett ex., 19f 02 Kexholm Suosaari. — 31. Eumenes coaretata L. ef 2, flere exx., 19$ och y°02 Kexholm Suosaari, 19y02 Kaukola. —32. E. atricor- nis Fabr. ef, ett ex., 191-g-°02 Kexholm Suosaari. — 33. Discoe- lius zonalis Pz., ett ex., 19^02 Kexholm Suosaari. — 34. Odynerus angustatus Zett. .9, som föreg. — 35. Ancistrocerus trifascia- tus Fabr. 2, två exx., 19y°02 Kexholm, 19^02 Kaukola. — 36. A. claripennis Thoms. ef, flere exx., 19y°02 Kexholm, 19y02 Kaukola. — 37. A. antilope Panz. 2, ett ex., 19y02 Kaukola. Matncaria chamomilla L. Besökare: 1. Eristalis nemorum L. ef, talrik, sgd., 19y01 Tavastehus. — 2. Helophilus pendu- i 50 Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 3. X. 1908. lus L. cf$>, två exx., som föreg. — 3. Platycheirus scambus Zett. ef, ett ex., 19^01 Tavastehus. — 4. Colletes balteatns Nyl. ef 9, mycket talrik, ef sgd., 9 sgd.ochps., 19y01 Tavastehus. Nämnda insekt besökte blomstren under större delen af blom- ningstiden. Håller sig nästan uteslutande till Matricaria cha- momilla. Achillaea cartilaginea Led. Besökare: 1. Colletes baltea- tus Nyl. ef, talrik, uthålligt sgd., 19f01 Tavastehus. Girmim arvense (L.). Besökare: 1. Stomoxys calci träns L. 9, talrik, uthålligt sgd., 19f03 Kexholm. Carduus crivpus L. Besökare: 1. Bombus agrorum F. (£, flere exx., uthålligt sgd., 19f01 Tavastehus. — 2. B. hypnorum L. ef, ett ex., som föreg. — 3. Psithyrus vestalis Fourcr. ef, talrik, som föreg. — P. silvestris Lep. ef, flere exx., som före- gående. Lappa minor DC. Besökare: 1. Bombus lapidarius L. ef, flere exx., uthålligt sgd., 19f01 Tavastehus. — 2. B. hypnorum L. ef, ett ex., som föreg. — 3. Megachile willoughbiella K. 9, flere exx., som föregående. Leontoäon autumnalis L. Besökare: 1. Eristalis arbusto- rum L. ef 9, flere exx., 19^02 Kaukola. — 2. Syritta pipiens L. 9, ett ex., som föreg. — 3. Melithreptus strigatus Staeg. ef , som föreg. — 4. Drymeia hamata F. 9, talrik, uth. sgd., 19y02 Kaukola. — 5. Tephritis sp., ett ex., som föregående. — 6. Eumerus strigatus Fall. 9, ett ex., 19y01 Tavastehus. — 7. Melithreptus sp. 9, ett ex., 19y02 Kexholm. — 8. Bom- bus agrorum F. ef, ett ex., sgd., 19^02 Kaukola. — 9. Proso- pis communis Nyl. 9, två exx., 19y02 Kexholm, 19 2¥x 02 Kau- kola. — 10. P. confusa Nyl. 9, ett ex ., 19y02 Kexholm, flere exx., 19y02 Kaukola. — 11. Stelis phaeoptera K. 9, ett ex., 19y02 Kexholm. — 12. S. 8-maculata Smith, ett ex., som föreg. — 13. Coelioxys simplex Nyl. 9, ett ex., 19^02 Kau- kola. — 14. Halictus fulvicornis K. ef, ett ex., som föregående. Hypochaeris macalata L. Besökare: 1. Drymeia hamata Fall. ef 9, mycket talrik, ofta omkring 10 i samma blomster, uthålligt sgd., 193T°04 Kexholm Suosaari. — 2. Trichopticus nigritellus Zett. 9, ett ex., som föregående. — 3. Anthomyia sp. ef, som 3. X. 1908. Silén, Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 51 föreg. — 4. Melitaea maturna L. var. uralensis Staud., ett ex., sgd., Hirvisaari, 19y06. Taraxacum offieinale Weber. Besökare: 1. Cheilosia in- tonsa Loew. ef 2, två exx., 19^02 Kexholm. — 2. Bombus ter- restris L. 9, talrik, uth. sgd., 19y02 Kexholm. — 3. Osmia uigriventris Zett. 2, ett ex., som föreg. — 4. Halictus flavipes Fabr. q, ett ex., 19^02 Kexholm. — 5. Lionotus pubescens Thoms. ef. ett ex., 19^02 Kexholm. o Leontodon hispidus L. A Hirvisaari holme antecknades den 19f07 följande besökare: 1. Syrphus albostriatus Fall. q ett ex., sgd. — 2. S. ribesii L. Q, som föregående. — 3. S. grossulariae Mg. ef, som föreg. — 4. Chrysogaster macquarti Loew. 9, som föreg. — 5. Empis livida L. ef, som föreg. — 6. Drymeia hamata Fall. ef, som föreg. — 7. Anthomyia sp., som föreg. — 8. Halictus leucozonius Schrk. 9, ett ex., ut- hålligt sgd. och psd., öfverallt fullpudrad med pollen. — 9. H. albipes F. 9, ett ex., sgd. — 10. Allantus omissus Först. 9, ett ex. — 11. Leptura melanura L., två exx. — 12. L. maculicornis Deg., ett ex. — 13. Oedemera lurida Marsh., ett exemplar. Hieraciam pilosella L. I Kirjavalahti antecknades föl- jande besökare: 1. Osmia fulviventris Pz. 9, två exx., sgd. och psd., 192¥507. — 2. Osmia leucomelaena K. ef 9, två exx., sgd., 192^507. — 3. Halictus albipes F. 9, talrik, uthålligt sgd., ofta starkt pudrad med pollenmjöl, 192^5 och 2¥607. — 4. H. leucopus K. C), ett ex., sgd., 192^507. — 5. Pyrellia cadaverina L. ef, flere exx., sgd., 192¥507. — 6. Onesia sepulcralis Mg. 9, ett ex., sgd., 192g-607. — 7. Syritta pipiens L. 9, som före- gående. — 8. Eristalis arbustorum L. 9, som föregående. — 9. Augiades sylvanus Esp. ef, ett ex., sugande, 192¥507. Hieracium triviale Norrl. Följande besökare antecknades å Kalliosaari holme i närheten af Kexholm: 1. Bombus hyp- norum L. <£> tyå exx., sgd. och psd., 19 V6 och y708. — 2. B. agrorum F. <£, ett ex., sgd. och psd., 19y08. — 3. Aricia va- gans Fall. ef c), flere exx., sgd., 19y08. — 4. Siphona genicu- lata Deg. 9, ett ex., sgd., 19y708. — 5. Culex annulipes Mg. 9, som föregående. — 6. Anthomyia sp., ett exemplar. 52 Mötet den 7 november 1908. Hieracium umbellatum L. Besöktes i närheten af Kex- holm af följande insekter: 1. Bombus agrorum F. o" £>, talrik, sgd., 19y och V308. _ 2. B. lapidarius L. £>, tämligen talrik, sgd., 19V208. — 3. B. terrestris L. £, enstaka, sgd., 19y208. — 4. B. arenicola Thoms. ef £>> enstaka, sgd., 19*^08. — 5. B. distinguendus Mor. ef, ett ex., sgd., 19V308. — 6. Psithy- rus vestalis Fourcr. 7 n Maränen, ,1 4,6 6 „ ii 2 n n 13 »5 » » 8,6 6 „ fl 1 » »i 36 »1 n ii 24,00 % 11 0 » ii 90 „ « i' G0,oo „ 150 kleine Maränen 100,oo% 5 66 Järvi, Coregonus albula als Zwischenwirt des Dibotrioceph. latus. 7. XI. 1908. la diesen 150 kleinen Maräuen, von denen 40 °/0 mit Ple- rocercoiden behaftet waren, fand ich zusamrnen 120 Cysten mit ausgewachsenen Parasiten-Larven. Ungefähr im gleichen Maasse mit Plerocercoiden infiziert schienen nur die von mir untersuchten 400 kleinen Maränen vom See Kolima (in denKirchspielen Viitasaari und Pihtipudas) zu sein, obgleich ich dariiber keine genaue Statistik besitze. Bedeutend weniger mit Plerocercoiden behaftet waren die kleinen Maränen vom Kivijärvi (im Kirchspiele Kivijärvi), einem See, dessen Ufer nur äusserst spärlich bewohnt sind: Kivijärvi, Markonselkä, 26. 10. 1908: Je 1 Plerocercoid in 19 kleinen Maränen, also 10,0% » 0 » „ 171 „ „ 90.0 „ 190 kleine Maränen 100,0 °/o Kivijärvi, Autionniemi, 26. 10. 1908: Je 3 Plerocercoiden in 2 kleinen Maränen, also l,o % » ^ » »1 )i n » 0,5 „ » ■*■ " w 1" „ „ ,, J,0 „ » " » „ i/y „ ,, „ 89,5 „ 200 kleine Maränen 100,0 % Kivijärvi, Hangaslahti, 22. 10. 1908: Je 2 Plerocercoiden in 4 kleinen Maränen, also 5, o o % » -l n » lö » n n 18,75 „ » ° » » 61 „ „ 76,2 5 » 80 kleine Maränen 100,0 o % Von den kleinen Maränen der zwei zuerst genannten Stellen waren nur c. 10 % mit Plerocercoiden behaftet, von der dritten c. 24 %• Der Unterschied ist recht naturlich, da der zuletzt erwähnte Ort bedeutend stärker bevölkert ist. Ferner teile ich die folgende Statistik von den Seen Kei- tele und Muurue im Kirchspiele Viitasaari mit: Keitele, Siilinsalo, 15. 10. 1908: Je 5 Plerocercoiden in 1 kleinen Maräne, also 0,2 % „ 2 „ »12 „ Maränen „ 2,4 „ 7. XI. 1908. Järri. — Sahlberg. 67 Je 1 Plerocercoid in 93 kleinen Maränen, also 18,6 „ „ U „ „ oJ-i „ „ „ . XII. 1908. och Visearia alpina anträffades, insamlade han äfven några Hieracium- former, och bland dessa följande hittills icke offent- liggjorda, hvilka jag härmed får till allmännare kännedom meddela. Af dem tillhör en, benämnd H. piliscapum, gruppen Pi- loselloidea, de öfriga äro Archieracia, och bland dessa tillhöra två, H. monoticum och H. atricapitatum, gruppen Bigida samt en, H. comparile, Foliosa. De öfriga nu tillvaratagna formerna äro förut kända från orten, med undantag af H. cynodon Brenn., som tidigare en- dast i södra Finland anträffats. H. piliscapum. C au 1 is 30—35 cm alt., adscendens, graci- lis, flexuosus, viridis, basi rufescens, stellulatus — floccosus, sat dense vel basi densissime albipilosus, superne parce — parcis- sime, sub anthela densius minute glandulosus parceque seto- sus,, prope basin 1— 2-folius; foli a laete griseo-virentia, tenuia, rosularia pauca, partim rufescentia, sat longe petiolata, anguste lingulata, obtusa — subacuta, parce minute denticulata — sub- integerrima, parce setulosa vel in medio esetosa, subtus ad costam marginesque dense pilosa, flocculosa, folia caulina ses- silia, inferius longius, lingulatum, acutum, superius approxima- tum, brevius, lingulato-lanceolatum, acutissimum, epilosa, sub- tus sat dense pilosa, flocculosa; capitula pauca, mediocria, acladio pedunculisque brevibus, lioccosis, parce glandulosis setulosisque; involucra circ. 7 mm älta, angusta, obscura, dense longipilosa parciusque breviglandulosa, squamae sat late subulatae, obtusae, late laeti-marginatae, in dorso nigro sat dense cano-stellulatae denseque nigripedi-albipilosae glan- dulis brevibus nigris inspersis, marginibus apicibusque glabris; stigmata siccitate obscura. In deusto vetusto ad montern "Wilpunwaara prope Mattila par. Kuusamo Vvm 1908 lectum. Lik en liten och späd H. pilipes Sael., men saknar helt och hållet glandier på nedre delen af stammen, hvars bas jämte bladskaften och stundom bladens ryggnerv är åtminstone del- vis rödviolett med röda hårbaser, hvarjämte glandierna äfven upptill äro sparsamma och svaga, men däremot håren tätare 5. XII. 1908. Brenner. Hienieiologiska meddelanden. 121 och längre samt korgskaften borsthåriga, bladen längre skat- tade och stjälkbladen starkare utvecklade. H. monoticum. Apkyllopodum — subaphyllopodum; cau- lis 40 — 45 cm, leviter flexuosus, viridis basi rufa vel rufescente, parce stellatus albique pilosus, 5 — 7-folius; folia obscure vi- ridia, scaberula, supra glabra — subglabra, subtns parum pal- lidiora, plus minusve stelluligera, epilosa vel parce vel ad costam densius albipilosa, breviciliata, inferiora longipetiolata, infimum minus, obovatum, leviter denticulatum, superum vel snperiora obovato-lauceolata, obtusa vel acuta, media ma- xima, subsessilia vel sessilia, late lanceolata, supremaque de- crescentia, sessilia, ovato-lanceolata, acutissima — cuspidata, omnia in parte inferiore irregnlariter parce argute lati — su- bulato-dentata; capitula magna, subaurea, radiantia, 3 — t in racemo corymboso pedicellis monocephalis gracilibus, 2 — 3,5 cm longis, vulgo cano-floccosis, epilosis vel subepilosis; i n- volucra 10 — 12 mm älta, crassa basi rotundata — subtrun- cata, nigricantia, sat dense albi-stellulata brevique albipilosa, parce brevi-glandulosa, squamis latis, subtriangularibus, obtu- sis vel intimis paucis acutis, apice obscurioribus, basalibus pa- tentibus; styli sicci fulvi; achenia rufa. papp o flavescente. Ad Räisänen par. Kuusamo in devexo prati inter agrum et lacum Wuolajärwi 27/vn 1908 lectum. Ensamstående form emellan Vulgata och Sparsifolia, med afseende å bladen lik de förra, till holkarna de senare, när- mast H. turbidum Norrl. Hier. exs. VI, 53, från sandstrand på ön Anserskij ostrov vid Pomorska kusten i Hvita hafvet, hvil- ken afviker genom smalare, högre upp på stjälken skaftade, ljusgrågröna, undertill gråblågröna, starkt håriga blad, korta, håriga korgskaft af holkens längd eller kortare, starkt hårig, men svagt stjärnhårig holk med enstaka små glandier pä ba- sen, äfvensom ljusare blommor med äfven som torrt gult eller ljust brungult stift, sålunda sannolikt en sandstrandsform af denna. H. atricapitatum. Aphyllopodum; rhizoma crassum; cau- lis 30 — 40 cm, flexuosus, canovirens vel sordidescens, basi rufescens, asperulus, glaber vel pilis brevibus solitariis muni- tus, basin versus interdum parce longipilosus, apicem versus 122 Brenner, Hieraeiologiska meddelanden. 5. XII. 1908. flocculosus, circ. 8-folius; folia cano-virentia, subtus parum pallidiora, firma, infima (3) sub anthesi emarcida, superiora ses- silia, basi angusta, brevia, oblonga apice brevi acuto, parce breviter subulato-dentata, apicem versus caulis decrescentia — anguste ovato-lanceolata, cuspidata, dentibus parcioribus, om- nia sed praesertim suprema asperula marginibus asperis revo- lutis, inferiora subtus parum pilosa; capitula mediocria, 5 — 8 in corymbo racemoso subsimplice, ramulis 1 — 2-cephalis, longis, gracilibus, erectis, flocculosis, pedicellisque erecto-patentibus, rectis, acladium 20—40 mm longum superantibus, floccosis, epilosis; in vol uc ra circiter 11 mm älta, crassiuscula, basi rutundata. nigricantia, calva vel in parte basali floccis sparsis glandulisque crassis nigris munita, squamae latae, breves, subtriangulares apice angusto obtuso, internae laetiores, virides; styli sicci obscuri. In devexo graminoso promontorii habitati ad lacum Kenttijärvi regionis maxime orientalis par. Kuusamo 28/vu 1908 lectum. Skild från den närastående H. laterale Norrl. genom sträfva, hårlösa blad, långa korgskaft och acladium samt mycket kor- tare och bredare holkfjäll. H. comparile. Aphyllopodum; caulis 40 — 70 cm altus, crassus, leviter flexuosus, viridis, e basi rufescente ad medium usque vel ulterius rufescenti-maculatns, parce stellulatus, parce pilosus — epilosus, scaberulus, polyphyllus; folia firma, sat brevia, sessilia, iufinia mox emarcida, subtus villosa, interme- dia superioraque basi cordata vel subcordata semiamplexicau- lia, illa oblonga — oblongo-lanceolata apice brevi acuta, sub- tus pilosa — epilosa parce stellulataque, leviter asperula, haec ovato-lanceolata apice attenuato cuspidato, decrescentia, in pa- ginis ambabus densius stellulata asperulaque, omnia minute denticulata vel suprema subintegerrima, nervis laxe anastomo- santibus; capitula mediocria, pauca (4) in racemo corymboso simplice vel frequentia in corymbo composito indeterminato, ramulis 3 — 4-cephalis, erecto-patentibus, arcuatis vel infimis subrectis, floccosis, pedunculis brevibus — sat longis, densius floccosis, scaberulis, epilosis; involucra 10—12 mm älta, crassiuscula — sat angusta, basi ovata, obscure viridia, pilis 5. XII. 1908. Brenner. H. Lindbergs „Taraxacura -former". 123 albis nigripedibus glandulisque minutis parce vestita leviterque vel basin versus densius stellulata. squamae sat latae, lan- ceolatae — lanceolato-subulatae, obtusae, intimae laetiores; styli sicci lutei vel fuscescentes. Par. Kuusamo ad pag. Wihtawara in devexo salebroso olim usto in ter habitationes et lacum Pikku-Wihtajärwi una- cum Epilobio angastifolio et Hieracio coniopide frequens. Till habitus, korgsamling, holkarnas form och beklädnad öiverensstämmande med H. tornens e Brenn., men skild genom kortare och fastare, småtandade blad, föga hårig stam, bredare, endast i spetsen lancettlikt afsmalnande holkfjäll och ljusare stift. Vidare inlämnade rektor M. Brenner till publikation: Några ord med anledning af H. Lindbergs „Taraxacum-for- mer" i Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 29, Helsing- fors 1907, Kuopio 1908. Uti ofvannämnda, mig för några dagar sedan tillställda uppsats, behandlande de af honom kända Taraxacum-iormevna från södra och mellersta Finland, har amanuensen H. Lindberg uti en not på första sidan omnämnt mina „undersökningar af finska 1'araxaca" på ett sätt, som nödgar mig att till själflor- svar yttra några ord. Han säger sig „lämna å sido" de af mig för Taraxacum- former publicerade namnen af orsak att „åtminstone stora fler- talet af de af mig namngifna formerna enligt hans uppfattning omfattar flere väl skilda arter, medan å andra sidan olika exemplar af samma art belagts med flere skilda namn", hvarför „det ej varit honom möjligt att kunna tillfylles klargöra, hvacl som med de särskilda namnen afsetts". Därjämte utlofvar han „vid annat lämpligare tillfälle en närmare granskning af de af mig uppställda formerna". Då han som stöd för sitt påstående ej anfört något enda exempel, är det mig naturligtvis omöjligt att kontrollera huru- vida det kan hafva någon grund, och synes det som om det hade varit lämpligare att uppskjuta hela påståendet tills han kunnat gifva något positivt stöd därför. 124 Bre/iner. EL. Lindbergs „Taraxacum-former". 5. XII. 1908. Men livad beträffar möjligheten för honom att få veta hvad med mina namn afsetts, har han i nere fall ej behöft sväfva i ovisshet därom. Jag har t ex. tydligen framhållit, att det äldsta namnet för hans och Dahlstedts T. interme- äium Raunk. och T. tenebricans Dahlst. är T. patulum Brenn., att hans T. hmmatopus är densamma, som tidigare af mig be- nämnts T. intermeäium Raunk., men sedermera till undvikande af förväxling med det äldre namnet T. intermeäium DC. fått namnet T. meäians Brenn., att hans T. Dahlstedtii motsvarar min tidigare T. gibbiferum, samt T. marginatum Dahlst. T. laevigatum Willd. med varieteterna cornigerum Aschers. och re- flexum Brenn. Hvad mina öfriga tidigare former beträffar, kau det ju vara möjligt att han ej kunnat hafva samma visshet, då jag ej haft anledning att därom särskildt upplysa honom, ehuru jag na- turligtvis på tillfrågan gärna hade stått till tjänst därmed. Dock måste man väl i de flesta fall, då äfven diagnos före- ligger, af två eller nere former under samma namn med god vilja ur denna diagnos kunna finna hvilken det är som där- med afses. Sålunda har exempelvis den rätta betydelsen af namuet T. intermeäium Raunk. oaktad t afvikande herbarii- exemplar kunnat ådagaläggas, i stället för att enligt H. Lind- bergs metod „lämnas å sido". Att en del af dessa former numera kunna framstå såsom kollektiv-former, finner jag, med afseende å den utveckling uppfattningen af Taraxacum-tbrmernsL i allmänhet sedan deras publikation tagit, ej alls vara omöjligt, och torde mag. Lind- berg äfven påminna sig hurusom jag upprepade gånger af honom i egenskap af museets vårdare frågat efter huruvida jag ej kunde få återse de af mig inlämnade Taraxacum-samtin- garna, detta just för att med afseende härå få underkasta dem en förnyad granskning. Det förhållande, att dessa sam- lingar dels under tidigare år å museum gått förlorade, dels jämte museets öfriga finska Taraxacum-iormev varit sända ut- om landet för bearbetning, har i förening med bristen på egna samlingar vållat att jag, för att ej onödigtvis uppställa nya former, med samma, om ock möjligen kollektiva, namn be- tecknat de till sina kännetecken därmed öfverensstämmande 5. XII. 1908. Brenner. H. Lindbergs „Taraxacum-former". 125 exemplar, som jag vid senare tilltallen inlämnat. Det torde vara endast en mening därom, att det är rättare att tills vi- dare, tills hela samlingen kan blifva tillgänglig, begagna ett redan publiceradt kollektiv-namn än att, endast litande på min- net, utan jämförelse-material uppställa nya, eventuellt död- födda, former. Såsom förklaring åter af denna antagliga möjlighet af mina tidigare Taraxacum-iormers egenskap af kollektiv-former må framhållas hurusom på 1880-talet, då jag begynte ägna släktet en närmare uppmärksamhet, det gällde i främsta rum- met att utreda de då kända formernas förhållande till hvar- andra, hvaribland att den s. k. varieteten eller subspecies cor- nicidatum är en från den då som enda art hos oss ansedda 1. officinale väl skild art, hvars rätta namn är T. laevigatum, Willd., äfvensom att den som förnämsta kännetecken betrak- tade knölen vid holkfjällens spets såväl kunde saknas hos denna som å andra sidan lorefinnas hos T. officinale och dess af mig då urskilda former, livaremot ytterholkfjällens beskaf- fenhet till konsistens, form, riktning och färg utgjorde viktiga formkaraktärer. De af mig då särskilda formerna måste dock på ett senare utvecklingsstadium, sedan andra viktiga karak- tärer hufvudsakligen genom C. Raunkiaers förtjänst uppda- gats, blifva underkastade möjligheten af att befinnas innehålla särskilda specialformer, och återstår det nu att se till huru- vida detta är fallet. Sedan det första grofarbetet en gång utförts, terrängen rödjats och vägen banats, blir det lättare att öfvergå till det finare detaljarbetet, om ock en eller annan ojämnhet kan kvarstå på vägen, ty — hvilket människoverk är väl fullkomligt och utan brist. Men, det heter vidare, att äfven olika exemplar af samma art belagts med flere skilda namn, sålunda ungefär som då exempelvis H. Lindberg med namnen T. laevigatum, T. tene- bricans och T. intermedium belagt olika exemplar af T. patulum. Såvida ej en ren lapsus calami föreligger, kan jag ej fatta detta påstående annorlunda än som beroende på en fel- bestämning af herr Lindberg själf, ursäktlig nog för den som besinnar att han sett dessa exemplar endast såsom pressade, där mindre viktiga likheter lätt kunna vilseleda den som ej 126 Brenner. — Lindberg. 5. XII. 1908. varit i tillfälle att observera cle endast i lefvande tillståndet framträdande viktigare olikheterna. Men, huru som helst, ingen kan fordra att herr Lind- berg skulle publicera former eller namn som han af en eller annan, giltig eller ogiltig, anledning ej känner. Råkar han dock därvid ut för missödet att såsom ny benämna en förut benämnd och publicerad form, går det honom som så mången annan före honom, han får nöja sig med medvetandet att hafva ökat den döda namnbarlasten. Och någon ursäkt för att ej hafva reproducerat för honom okända former torde ej heller någon hafva fordrat af honom. Hvad slutligen den utlofvade närmare granskningen af de af mig uppställda formerna beträffar, förbehåller jag mig min rätt såsom auktor och insamlare af desamma, att, så snart mina till museum inlämnade samlingar blifva åtkomliga, i första rummet fä underkasta dem en efter den nuvarande tidens for- dringar lämpad närmare granskning. Amanuens Harald Lindberg lämuade följande medde- lande: Taraxacum crocodes Dahlst.") funnen i Finland. För någon tid sedan hade jag nöjet mottaga en samling växter från Suomussalmi (Ostrob. Kajanensis), insänd af pastor O. Kyyhkynen därstädes. Samlingen innehöll flere anmärk- ningsvärda växter, och var det särskildt en Taraxacum palustrc liknande form, som väckte mitt synnerliga intresse. Vid när- mare påseende visade sig formen i fråga vara den af D a h 1- stedt 1. c. nyligen beskrifna T. crocodes, hvilken i hufvudsak öfverensstämmer med T. palustrc (Ehrh.), från hvilken den dock afviker genom att korgen aldrig fullt öppnar sig, genom blommor med inrullade kanter samt genom starkare utvecklade taggutskott på frukterna. För öfrigt får jag hänvisa till den utförliga af Dahlstedt lämnade beskrifningen. Till denna '-) Hugo Dahlstedt, Taraxacum palustrc (Ehrh.) und verwandte Ar- ten in Skandinavien, Arkiv för Botanik, hand 7, N:o 6, pag. 18, 1907. 5. XII. 1908. Lindberg. Taraxacum erocodes Dahlst. funnen i Finland 12 i skulle jag vilja tillägga, att den borstlika beklädnaden på fruk- ten, som hos T. palustre är synnerligen kort och alldeles till- tryckt, är hos T. erocodes mycket längre och i synnerhet i fruktens nedre del ± tydligt utstående. För att iakttaga denna beklädnad är dock en rätt stark förstoring med mikroskop af nöden. De af pastor Kyyhkynen insända exemplaren äro som- maren 1908 insamlade vid Kiantajärvi sjö i Suomussalmi, där de växte på stranden af Vasonniemi udde invid Kianta by. De ifrågavarande exemplaren äro nyss utblommade; endast på ett par sitta de utblommade blommorna kvar; ett par ha fullt utvecklade frukter, hvarför jag hoppas att nästa sommar få denna synnerligen intressanta och egendomliga art i kultur. Några exemplar sände jag till doktor H. Dahlstedt, som äfven bekräftat riktigheten af min bestämning, och upp bevaras dessa numera i Riksmuseets i Stockholm samlingar. Doktor Dahlstedt lämnar i sin anförda uppsats en så vidt möjligt fullständig utredning af de till T. palustre- grup- pen hörande arternas förekomst i Norden. Af denna framgår, att T. erocodes tidigare är bekant endast från mellersta Skandi- navien, hvarest den har ett isoleradt utbredningsområde. Den är känd från Jämtland, där den i synnerhet i trakten af Storsjön sy- nes vara allmänt utbredd, från Härjedalen, Medelpad, Ånger- manland och Ume Lappmark eller, såsom Dahlstedt fram- håller, från Ljusnans, Ljungans, Indalsälfvens och Ängerman- älfvens flodområden. Dessutom uppger Dahlstedt den såsom funnen vid sjön Aursand i närheten af Röras i an- gränsande del af Throndhjems amt i Norge. Då Dahlstedt ej kände T. erocodes från andra trakter än de nämnda, ansåg han med rätta, att denna art tills vidare var att betrakta som en för den Skandinaviska halfön endemisk form. Pastor Kyyhkynens fynd af denna art i Suomussalmi är därför af ett synnerligt intresse. Enligt muntligt meddelande af dok- tor R. Pohle i S:t Petersburg, som berest så godt som hela norra Ryssland, från Hvita hafvet till Ural, och därstädes gjort stora insamlingar af växter, har ingen T. palustre liknande form blifvit af honom observerad. Det torde därför kanske vara berättigadt att åtminstone tills vidare anse T. erocodes som l_'s Lindberg, Taraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland. 5. XII. 1908. en endemisk form för Fennoscandia, som en gammal baltisk form med samma ursprung som den sydligare T. palustre (Ehrh.) Dahlst. Dahlstedt framhåller 1. c. angående T. crocodes' ursprung- följande: „Mit T. palustre besitzt sie unzweifelhaft eine sehr nahe Verwandtschaft und allem Anschein naoh hat sie sich einst in verhältnismässig später Zeit aus demselben entwickelt. Diese Entwicklung hat mutmasslieh stattgefunden, naehdem die Ein- vranderung der Fichte begonnen hatte öder möglicherweise zu Ende der Eichenperiode, als die Verschlechterung des Klimas schon merkbar wurde". Huru härmed förhåller sig, är natur- ligtvis ytterst vanskligt att afgöra. Att den har samma ur- sprung som T. palustre är väl uppenbart, om den direkte upp- stått ur T. palustre är väl omöjligt att afgöra; mig synes dock att så ej varit fallet. Emot detta antagande, att T. crocodes skulle under jämförelsevis sen tid utvecklat sig ur T. palustre synes mig bl. a. tala, att deras utbredningsarealer ingenstädes möta hvarandra. Enligt min tanke vore T. crocodes i likhet med T. palustre att betrakta som en gammal kustform. Ger man akt på den karta, som Dahlstedt lämnar öfver T. pa- lustre^s utbredning, så är det uppenbart, att T. palustre, såsom Dahlstedt framhåller, till Sverige invandrat från SE och en- ligt min tanke sedan spridt sig längs kusterna af det haf, som betäckt mellersta Sverige eller Vänern, Vättern och Mälarområ- dena. Det finnes nämligen ett rätt stort antal arter, hvilka åtminstone nu för tiden äro bundna vid hafvets närhet, hvilka äro funna på fiere eller färre lokaler inom detta samma mel- lansvenska område, inom hvilket de sannolikt äro att uppfat- tas som relikter. På samma sätt förhåller det sig med en del växtarter hos oss. Huru många arter ha vi nämligen ej, hvilka i nutiden äro hufvudsakligen utbredda vid kusten, antingen bundna vid det svagt bräckta vattnet eller af en eller annan orsak beroende af hafvets närhet, hvilka såsom relikter finnas i eller vid Onega, Ladoga, Suvanto, Humaljärvi i Kyrkslätt, Lojo sjö, Vesijärvi och andra sydtavastländska vatten, Valva- tos sjö i Jorois, Höytiäinen samt trakterna kring Uleåträsk. äfvensom de nedre loppen af de nordösterbottniska älfvarna. Paanajärvi i Kuusamo, som har sitt utlopp till Hvita hafvet, 5. XII. 1908. Lindberg, Taraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland. 129 är äfven kändt för sina kustrelikter. Dylika kunna vidare på- visas i östra Kuolajärvi samt på särskilda ställen på Kola- hallon. Det är alldeles uppenbart, att en mycket mäktig växt- vandring försiggått längs de kuster, som i tiden sammanbundit nämnda områden med det baltiska hafvet och Ishafvet. Så- lunda ha alla våra s. k. sydliga former vandrat längs dessa nu antydda kuster af det forna baltiska hafvet. De sydtavast- ländska vattnen ha uppenbarligen öfver Kumo älfdal samman- hängt med hafvet. Alldeles omöjligt är det ej, att ett sam- band äfven gått från Tavastehustrakten öfver Vichtis och Lojo ned till Pojo viken. Ett särdeles upplysande fynd, som jag en gång gjort, är fyndet af fossil Zannichellia polycarpa tillsammans med bl. a. Carex pseudocyperus och Ceratophyttam demersum i gyttjan under en mosse invid Ontojärvi sjö öster om Uleåträsk i Kuhmo- niemi socken. Fyndplatsen ligger c. 160 m öfver hafvet. Till- sammans med Zannichellia-dirten förekom bl. a. diatomaceer, äfven Campylodiscus bicostatus, hvilken betraktas som en brack- vattensform. Af detta fynd framgår, att en vik af hafvet under den tid en sydlig flora var rådande sträckt sig ända bort till Kuhmoniemi öfver Uleåträsk. Att Uleåträsk varit en vik af ett betydligt saltare haf än den nutida Bottniska viken framgår däraf, att rent marina diatomaceer funnits i leror, som under- sökts från trakten af Uleåträsk. Kiantajärvi, på stranden af hvilken sjö T. crocodes blifvit funnen, ligger visserligen c. 35 m öfver fyndplatsen för den fossila Zannichellia i Kuhmoniemi. Det är dock ej omöjligt, att hafvet någon gång i tiden sträckt sig ända hit upp, och att T. crocodes under denna tid invandrat, I Suomussalmi ha bland andra sydliga former af pastor Kyyh- kynen äfven påträffats klibbal, Aspidium thelypteris, Lyco- podium mundatum och Potamogeton lucens, hvilka alla här nå sin nordgräns och tydligen äro att betrakta som relikter från en tid, då hafvet sträckt sig längre in i landet. I samma socken, där jag fann fossil Zannichellia, påträffade jag äfven Rhyn- chospora fusca, hvilken i likhet med den öfver en stor del af Kaj ana-området utbredda Sphagnum pulchrum är att be- trakta som en rent atlantisk form. Rhynchospora fnsca saknas i likhet med Sphagnum pulchrum i hela norra Ryssland samt i 9 130 Mötet den 6 februari 1909. Sibirien, bägge ha således utan ringaste tvifvel invandrat väster- ifrån. Den nämnda Sjihagnum-artens utbredning är synnerligen intressant. Sitt hufvudsakliga utbredningsområde har den i nordöstra Nordamerika samt på de Brittiska öarna. I Tyskland är den känd endast från Hamburgs omnejd, i Norge är endast en fyndort bekant, Bygland i Ssetersdalen, i Sverige endast tvenne, nämligen Huuneberg i Västergötland samt Vittsjö i Skåne; slutligen är den i Finland funnen i Ekenäs-trakten nära kusten, vid Höytiäinen, i Ilmola i södra Österbotten, i Pihlaja- vesi i Tavastland samt på flere ställen i Kaj ana-området. I Finland sammanfaller dess utbredning med en hel del kust- formers. Intressant är äfven det faktum, att den såväl i Kuh- moniemi som vid Höytiäinen och i Ekenäs-trakten växer till- sammans med Mhynchosjjora fusca. Bägge äro tydligen mycket gamla invandrare och inkomna under en tid, då värme fordrande arter voro stadda i utbredning; bägge torde invandrat före granen. I alla mossar i hela Kaj ana härad saknas nämligen gran i de undre lagren. Mossarna äro här i regeln c. 4 m djupa; gran finner man vanligen först från 2 m uppåt. I den gyttja, i h vilken Zannichellia påträffades, saknades också gran. Ar T. crocodes, såsom jag förmodar, en gammal kustform, så har den uppenbarligen invandrat betydligt före granen åtminstone till Suomussalmi. Att den ej heller i Sverige är af ungt da- tum inom sitt utbredningsområde förefaller mig troligast. Mötet den 6 februari 1909. Till utländsk medlem invaldes statsrådet W. Oshanin i S:t Petersburg (föreslagen af professor O. M. Eeuter). Redaktionen för tidskriften Internationale Eevue der gesamten Hydrobiologie und Hydrographie ha- 6. II. 1909. Brenner. — Hällström. — Lång. — Lindberg. — Häyrén. 131 de bifallit till ett af Sällskapet framställdt förslag om skrift- utbyte. Enligt af skattmästaren ingifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 6296: 71. Framlades 29:de bandet af Sällskapets Acta med afhand- lingar af herrar C. Lundström (tre), A. J. Si It a la (två), J. I. Liro (två), K. M. L e vand er, H. Lindberg och K. Siitoin. A filosofiemagister J. M. Salenius' vägnar förärade rek- tor M. Brenner till Sällskapet anteckningar gjorda efter före- läsningar, som hållits år 1815 af lektoren, filosofiemagister Ek- mark. Anteckningarna voro gjorda af gifvarens fader, herr H. J. Sal e ni us. Filosofianmaisteri K. H. Hällström näytti ylioppilas Yrjö Levander'in Karttulassa ottaman Equisetum limosum L. f. monstr. spiralis 3Tksilön. Forstmästare, fil. mag. G. Lång förevisade den inom vårt naturalhistoriska område förut icke anträffade lafven Aco- lium sessile (Pers.), hvilken tagits år 1870 i Kyrkslätt socken af herr A. K ull hem. Amanuens Harald Lindberg förevisade den för vår flora nya Letharia valpina (L). Af denna egendomliga laf in- lämnades exemplar till museet för någon tid sedan af fröken Walborg v. Fieandt. Ifrågavarande exemplar, som bestämts af fil. mag. Gr. Lång, hade den 4 juli 1908 insamlats af frök- nar W. v. Fieandt och Laura Högman på väggen af en gammal väderkvarn på Ornäs i Finström socken på Åland, där lafven ådragit sig uppmärksamhet genom sin iögonenfallande, egendomliga, ärggröua färg. Arten är för öfrigt utbredd i Eu- ropas bergstrakter och går äfven i Sverige rätt långt mot norr. Fil. kand. Ernst Häyrén förevisade exemplar af Buellia coniops (Wnbg) Th. Fr., som af honom insamlats den 28 juli 1907 på Säbbskär i Luvia socken. Arten förekom här på sand- sten invid stranden af hamnviken (saltvatten) tillsammans med 132 Häyrén. — Levander. — Sodan. 6. II. 1909. Verrucaria maura Wnbg, Rhizocarpon concretum (Ach.) f. ge- minata (Flöt.), Lecidea enteroleuca (Ach.) Nyl., Lecanora um- brina (Ehrh.) Mass. och Caloplaca pyracea (Ach.) Tli. Fr. Alla dessa lafvar hade bestämts af fil. mag. G. Lång. Tidigare är arten iakttagen på tiere ställen vid Ishafvets kust, äfven inom vårt flöraområde. där den för öfrigt observerats endast i Onega- Karelen. Här är den af J. P. Norr lin funnen på strandklip- por invid sjön Onega (Flora Kareliae Onegensis II, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. I, sid. 35). Doktor K. M. Levander meddelade, att han i mantel- hålan af några sjömusslor (Anodonta anatina L.), som insam- lats af skoleleven Nejnstedt i Laulusträsk i Neder-Vetil (Österbotten), funnit parasitiska hydrachnider, hvilka af dok- tor E. Nordenskiöld blifvit bestämda såsom tillhörande ar- ten Atax intermedius Koch. Arten är förut ej känd från vårt land. Enär ofvannämnda fyndort är belägen på 63° 40' nord- lig bredd, så är det antagligt, att sådana Atax-a,rter, som pa- rasitera hos musslor, finnas åtminstone lika långt emot norden som själfva musslorna. Af dylika arter har tidigare blott Atax ypsilophorus Bonz blifvit anträffad, nämligen på gälarna hos anodonter från särskilda lokaler i södra Finland (E. Norden- skiöld, Notizen fiber Hydrachniden aus Sud-Finnland, 1897, Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. XV, N:o 1). Professor Th. Saelan demonstrerade Tvenne anmärkningsvärda växtformer. 1. Under ett tillfälligt besök i Miehikkälä socken i södra Karelen sommaren 1895 anträffade jag på en invid Kotijärvi sjö ej långt från Kalliokoski glasbruk belägen villalägenhet, benämnd Kotilahti, den hos oss icke förut observerade Hy- pochoeris radicata L. Den växte härstädes i talrika exemplar på ett gräsbevuxet ställe. Villan, som i tiden ägts af en baron Mengd en, hade ett naturskönt, romantiskt läge på en höjd invid den täcka skogssjön i en ödslig skogstrakt, långt aflägse från mänskliga boningar, och var sedan något år tillbaka före mitt 6. II. 1909. Scelan, Tvenne anmärkningsvärda växtformer. 133 besök därstädes fullkomligt öfvergifven. Här funnos ännu läm- ningar efter planterade rosor och andra buskgrupper samt oran- gerier med sönderslagna fönster, däri skeletter af persiketräd och vinrankor ännu kvarstodo, erinrande om den forna glansen. Då villans ägare, ofvannämnde baron Mengden, var hemma från Estland, är det troligt, att denna växt på ett eller annat sätt geuom frukter kommit till villaområdet, där den seder- mera vuxit upp och bibehållit sig i flere år. Denna Hypochmris-axt, som till stjälk och blomsterställning påminner om Leontoäon autiimnalis samt till bladen om Leon- todon hispidus, förekommer i Östersjöprovinserna och enligt Meinshausen på kalkhaltig jord i södra Ingermanland väster om Petersburg. I Sverige påträffas den i södra delen från Skåne till Småland och Västergötland, på Oland och Gottland; i Norge uppges den förekomma i södra och västra delen till Aalesund och Molde. 2. Sistlidne sommar påträffade jag eller egentligen min dotter Sigyn under en exkursion i närheten af Willmanstrand en form af Anemone hepatica L. med fläckiga blad. Jag fäste ej närmare afseende vid denna form, som jag ansåg vara en obetydlig afvikelse från hufvudformen, men då jag i 5:te häf- tet af Botaniska Notiser, s. 223, för sistlidet år (1908) såg en uppsats af herr Georg Påhlman, däri det utförligt redo- göres för en, såsom det af honom uppgifves, för Sverige ny form af Anemone hepatica, hvilken benämnes f. marmorata T. Moor, anser jag mig böra närmare redogöra för detta fynd1). Den ifrågavarande formen, hvaraf jag har äran härmed förevisa ett exemplar, skiljer sig från hufvudformen genom att bladen på öfre sidan äro försedda med hvitgrå. aflånga, tämli- gen regelbundet parallellt ställda fläckar på hvar sin sida om medelnerven. På det här föreliggande exemplaret finnes dess- utom på yttre sidan om dessa större fläckar en rad af flera mindre sådana, som äro nästan cirkelrunda, i likhet med det i Botaniska Notiser afbildade bladet af denna form. ') Det har redan till och med hunnit uppstå åtskilliga synonymer för denna form. Så har den enligt herr Pahlman benämnts var. picta af von Beck, f. maculata af Val de Liévre och var. striata af Evers. 134 Scelan, Tvenne anmärkningsvärda växtformer. 6. II. 1909. Dessa fläckar likna mycket dem, som förekomma på bla- den hos den fläckiga formen af den hos oss i krukor odlade Cy damen europceum. Det här förevisade exemplaret växte i sällskap med några andra dylika på mossbeklädd mark i en skogsbacke på Pap- pilanniemi vid Kaukas fabrik nära AVillmanstrand. Då formen förekom ganska fåtaligt, tog jag i förvar endast detta exem- plar, men skall jag försöka anskaffa flere och möjligen blom- mande exemplar från samma ställe, då jag sättes i tillfälle att lämna af desamma till samlingarna å museet. Denna form har hittills observerats vid Mentone i södra Frankrike, i södra Tyrolen och i Tyskland i provinsen Bran- denburg. I Sverige har den påträffats i Skåne, Blekinge, på Öland och Omberg samt enligt Botaniska notiser 1908, häftet 6, s. 250, i Stockholms närhet, „där den ej är sällsynt och t. ex. finnes i Danderyd och Österåkers socknar enligt flera års iakt- tagelser". I Norge har den observerats vid Kristiania. Hos oss har den för några år sedan anträffats i Loj o socken af amanuensen Harald Lindberg. Enligt uppgift af T. Moor, som enligt herr Påhlman för första gången beskrifvit denna form i Gardeners' Chronicle för år 1873, har den visat sig konstaut vid odling i Ashridge Park i England. Men då denna observation antagligen stöder sig på odling af planterade exemplar, emedan A. hepatica icke växer vild i England, vore det skäl att försöka uppdraga plan- tor af dess karpeller och på så sätt utröna, huruvida formen verkligen bibehåller sig konstant eller icke. Af större intresse är f. multiloba C. Hartm. med 4 — 9-fli- kiga blad, hvilken form äfvenledes blifvit funnen af Harald Lindberg i Lojo och dessutom af Flin c k i Wichtis. För öfrigt varierar blåsippan alldeles glatt eller med på öfre sidan glänsande blad (denna form äfven funnen af Harald Lindberg) och med starkt spetsiga bladflikar. Likaså variera, som bekant, dess blommor till färgen, än röda, än violetta, än hvita eller spräckliga. 6. II. 1909. Forsius, Något om Cephus infuscatus Ed. André. 135 Student Runar Forsius lämnade följande meddelande: Något om Cephus infuscatus Ed. André. På hafsstrand och på sank äng (1 §) å Kabböle bys mark i Pärnå fann jag den 11—16 juli 1908, jämte magistrar Å. Nordström och R. Krogerus, 26 exemplar (11 ef o* och 15 £ $) af den inom vårt faunaområde förut icke iakttagna cephiden Cephus infuscatus Ed. André 1). En £ hade af mag. Nordström infångats redan den 25 juni. Denna art, som ursprungligen beskrefs från Frankrike af André, påminner om ett flertal andra cephider, men skiljes lätt på grund af vingarnas karaktäristiska färgteckning. De insamlade exemplaren variera med hänsyn till storleken: ef o* 8 — 11,5 mm och 9 5 7,5—12,5 mm. Med Cephus infuscatus ökas antalet af våra Cephus-arter till 5 och cephiderna till 8, samma antal, som är kändt från Sverige 2). Redan den 13 juli på aftonen lade jag märke till, att de flesta af de exemplar, som insamlades, funnos på Phalaris anm- dinacea L., som växte flerstädes på holmens stränder. Under följande förmiddag hade vi vår uppmärksamhet riktad på de individer af denna art, som i solskenet lifligt flögo omkring. Slutligen lyckades magister Krogerus iakttaga, att en Cephus- hona lade sitt ägg i strået af Phalaris. Genom ett flertal för- sök med Cephus-honor, som instängdes tillsammans med strån af Phalaris, Calamagrostis, Phragmites m. fl. liknande växter, bestyrktes att Cephus infuscatus med förbigående af öfriga er- bjudna växter lägger sina ägg i strået af Phalaris arundinacea L. En annan cephid, Calameuta filiformis Ev., anträffades tillsam- mans med föregående art och hölls likasom denna instängd i och för observation. Härvid konstaterades, att den, såsom också tidigare observerats, lade äggen i strået af Phragmites *) Ed. André, Spec. Hym. Eur. et Alg., Vol. I, p. 530, N:o 20. Jäm- för Fr. W. Konow, Systematische Zusammenstellung der bisher bekannt ge- wordenen Chalastogastra, Vol. I, p. 259, N:o 5 (Zeitschr. Hyra. Dipt , Vol. IV, p. 243). 2) Jämför Tullgren, Alb., Svensk insektfauna; 13 Hymenoptera, Vol. 4 Phytophaga, sid. 36—40, 1908. 136 Forsius, Något om Cephus infuscatus Ed. André. 6. II. 1909. communis Trin. Konow (1. c. p. 112) m. fl. författare uppgifva, att larven lefver i under vatten befintliga internodier. Vid mina försök erbjödos endast öfver vattnet befintliga interno- dier, som icke försmåddes af de äggläggande honorna. Vid äggläggningen, som uteslutande försiggick vid sol- sken och företrädesvis midt på dagen, uppsökte Cephus-honan ett af de öfversta internodierna, kröp oroligt omkring på strået och undersökte det noggrant, svängde sig därpå med hufvudet nedåt, höjde upp bakkroppen, böjde denna i en halvcirkel och be- gynte med tillhjälp af sågen förfärdiga ett hål strax ofvanför leden innanför bladslidan. Genom det färdiga hålet drog ste- keln sin såg några gånger fram och tillbaka, h varefter ett ägg infördes i strået. Arbetet med hålets förfärdigande och äggets läggande tog i anspråk en tid af omkring 4 minuter. Den yttre öppningen i strået är strax efter äggläggniugen cirka 0,6 mm i genomskärning och något oval, och den största diametern går i stråets längdriktning. Småningom krymper hålet, och efter någon tid synes endast ett obetydligt märke med ljusare omgifningar. 'Ägget, som till färgen är benhvitt och svagt opaliserande, mäter i längd vidpass 1 mm och i bredd 0,4 mm. Dess form är något varierande på grund af den elastiska membranen. I regeln är ägget elliptiskt och af rundad t i ändarna, sällan pä- ronformigt. Det liknar närmast äggen hos t. ex. Arge rosae L. och Nematus abdominälis Pz., men skiljer sig afsevärdt från Lyda- arternas ägg, hvilka jag i annat sammanhang vill be- skrifva. Ägget placeras ofvanför den egentliga leden i den märgväfnad, som finnes i strået ofvanför hvarje led, och kommer sålunda icke att ligga i stråets fria hål rum. Emedan min vistelse i Pärnå var af kortare varaktighet, var jag icke i tillfälle att följa denna arts vidare utveckling. Att larven förorsakar hvitax på Phalaris torde dock stå utom allt tvifvel. Ehuru flere nyss fångade o1 ef och $ 9 sammanfördes, skedde ingen kopulation. Förmodligen hade de tidigare kopu- lerat, ity att $ 2 lacle ägg ocn °* °* inom kort dogo. Efter infångandet lefde c? o* högst tvenne dygn, medan $ £ lefde en vecka utan att intaga föda. 6. II. 1909. Försitts, Något om Cephus infuscatus Ed. André. 137 C. infuscatus var i rörelse endast vid solsken och lifligast midt på dagen. Vid mulen väderlek samt senare på dagen satt den stilla, vanligen med hutvudet nedåt, och lät då utan svårighet taga sig med händerna, hvilket icke lyckades vid solsken.' I en glasburk sutto imagines orörliga så länge burken förvarades i skuggan, men började, då burken flyttades i sol- skenet, strax lifiigt flyga omkring. Under hvila hållas anten- nerna stilla, och vingarna täcka kroppen. När insekten rör sig, äro antennerna i liflig, dallrande rörelse, och vingarna bä- ras, då de ej användas till flykt, snedt utåt riktade. Cephus infuscatus är tidigare känd endast från Frankrike, Tyskland och Österrike och är sålunda ny för såväl Fenno- soandia som hela norra Europa. Förmodligen har den en än vidsträcktare utbredning. A härvarande entomologiska mu- seum förvaras nämligen ett £ -exemplar från Dschilarik i Cen- tral-Asien (Stenroos leg. 12—16. VII. 1896). Där i södra Finland Phalaris växer, bör denna art med framgång kunna efterspanas i slutet af juni eller början af juli. Student K,. Forsius förevisade vidare lefvande exemplar af Lygaeonematus ambiguus Fall. och Pteronus ribesi Scop. Den förra al dessa sågsteklar lefver som larv på granens unga års- skott och uppträder såsom skadeinsekt, ehuru angreppens om- fång sällan varit stort. Den förekom senaste sommar på Suur- niemi i Karislojo tillsammans med L. pini Retz. i rätt stor mängd och syntes med förkärlek uppsöka unga granar af l/2 — 2 meters höjd. Dess angrepp har tyvärr ofta den sorgliga på- följden, att toppskotten vissna. Larven angriper endast de ännu mjuka och i utveckling stadda barren. — Pteronus ribesi Scop. är en kosmopolitisk art och känd genom sina ofta om- fångsrika härjningar på krusbärs- och vinbärsbuskar. Den har i Finland stor utbredning. Förekommer i tvenne generationer. Student H. Forsius demonstrerade ytterligare ett egen- domligt dubbelembryo af Sus scrofa domestica. — Fostret var förmodligen att betrakta såsom uppkommet genom hopväxning af tvenne skilda foster. De caudala partierna af hvardera äro normalt utvecklade och fria, men från och med umbilicaltrak- 138 Försitts. — Brenner. 6. II. 1909. ten äro fostren hopvuxna med ventral sidorna. De främre extre- miteterna äro fria, men förskjutna åt sidorna. De hopvuxna bröstpartierna fortsättas rostralt i en enda hals, som bär endast ett hufvud. Både halsen och hufvudet äro af öfvernaturlig storlek. Hufvudet är till det yttre normalt, förutom att i nacken under protuberantia occipitalis externa finnes ett par öfverta- liga öron, som äro något större än de normala, tätt tryckta till bakhufvudet och ställda tätt invid hvarandra. Dessa öron stå icke i samband med några inre hörselorgan. Dubbelfost- ret har endast en nafvelsträng, som perforerar kroppen vid komponentembryonernas sammanväxningspunkt. Det egendomliga fostret, som dog vid födelsen, härstam- mar från Kvarnby i Weckelaks och föddes tillsammans med 9 normala grisar den 9 januari 1909. Det har till samlingarna inlämnats af min morbroder, häradshöfding A. G. Lilius. Rektor M. Brenner föredrog: En ny Rubus-hybrid. A min son Widars vägnar ber jag att härmed få anmäla fyndet af en hittills okänd Rubus -hybrid, R. arcticus X idaeus, under sistlidna sommar af honom funnen på Hawananwaara i ostligaste delen af Kuusamo, ungefär en mil i sydväst från Kontjärvi vid ryska gränsen. Växten i fråga hade på den nämnda höjden anträffats på ett mullblandadt stenröse i en djup, svårtillgänglig bergsklyfta tillsammans med R. arcticus och nära intill R. idaeus. hvaremot R. saxatilis ej funnits på platsen. Genom sin jämförelsevis låga växt och sina fåtaliga, van- ligen ensamma, röda blommor, ehuru med mer upprätta, hos en del exemplar småningom i dem hos den typiska R. arcticus öfvergående, kronblad påminnande om denna art, hade den dock genom sina från en grof rotstock uppskjutande, upprätta, af mera utdragna ledstycken bestående, såväl fertila som ste- rila, hälft vedartade, öfvervintrande stjälkar genast vid första anblicken visat sin samhörighet med R. idaeus, hvarjämte vid 6. II. 1909. Brenner, Beståndbildande ormgranar (Picea excelsa f. virgata). 139 närmare påseende såväl bladens som fodrets undre sida befun- nits vara svagt gråludna. Äfven hos en del i öfrigt normala exemplar af R. arcticus hade stammen förefallit att vara af en gröfre och fastare beskaffenhet än vanligt och sålunda likasom an ty dt ett, om ock svagare, inflytande af R. idaeus. Några längre gående öfvergångar till den sistnämnda, på vidpass en meters afstånd därifrån växande arten kunde med afseende å blommorna däremot ej varseblifvas inom den af R. arcticus och hybriden bestående gruppen. Enligt det intryck upptäckaren erhöll på platsen, hade blommor af R. arcticus befruktats med pollen af R. idaeus och sålunda gifvit upphof åt såväl den ifrågavarande hybriden som ofvan antydda mellanform emellan denna och normal R. arc- ticus. Då det ej varit mig möjligt att få se de redan till Uni- versitetets museum inlämnade exemplaren, ej heller att utfå dem för att här förevisas, har jag ej kunnat lämna någon på egen undersökning grundad beskrifning däraf, utan nödgats inskränka mig till att meddela ofvanstående af min son mig lämnade upp- gifter angående det han på fyndorten observerat. Vidare föredrog rektor Brenner: Beståndbildande ormgranar (Picea excelsa f. virg-ata). I Skogsvårdsföreningens tidskrift, haft. 12, 1908, har do- centen vid Stockholms högskola, doktor H. Hesselman publi- cerat en uppsats om beståndbildande ormgranar, intressant ge- nom den redogörelse han här lämnar för nyligen i Orsa socken i Dalarna upptäckta blandskogsbestånd med ända till 395 orm- granar, slokgranar och öfvergångsformer till vanlig gran, äf- vensom för de vackra fotografier af såväl delar af dessa be- stånd som enskilda exemplar af dylika träd här meddelas. Då former, öfverensstäramande med sådana som på senare ti- der äfven på vårt Sällskaps sammanträden omtalats, här afbildas och beskrifvas, har jag trott skäl vara att nu förevisa och med några ord beröra desamma. 140 Bremier, Bestånd bildande ormgranai (Picea excelsa t. virgata). 6. II. 1909. Såsom en genomgående egenhet för alla de olika former ormgranen i vidsträcktare mening i dessa bestånd företer, an- för förf. en af knoppreduktion framkallad, mer eller mindre reducerad förgrening, hvarför han som en gemensam benäm- ning för såväl f. virgata Jacq. som f. viminalis (Sparrm.), f. monstrosa Loud. och deras öfvergångsformer använder namnet „fågreniga eller oligoclada" , detta senare alltså i en annan be- märkelse än det sedan 1894 af mig användts. Den form åter, som af mig under detta namn i Societas' pro Fauna et Flora Fennica Meddelanden, haft 21, 1895, beskrifvits, äfvensom den af mig på Sällskapets senaste oktober-möte presenterade for- men från Ingå, Skämö, torde stå att söka bland de olikartade, af honom såsom öfvergångsformer emellan f. virgata och nor- mal gran anförda formerna. Afven öfvergångsindivider emel- lan f. virgata och f. monstrosa påvisas. Af de meddelade fotografierna af hela bestånd kan man bilda sig en föreställning om huru det bestånd af olika for- made granar kommer att taga sig ut, då de i härvarande bo- taniska trädgård från frön af ormgran uppdragna, nu redan så olikformade granplantorna blifvit utplanterade och hunnit tillväxa. I fråga om dessa granformers natur synes förf. anse den äfven af mig uttalade åsikten, att de vore abnorma bildningar, vara den antagligaste. Han säger nämligen bland annat: „Ormgranen skiljer sig från vanlig gran hufvudsakligen genom minskad förgrening, hvilken medför en förstoring af barren såsom ersättning. Knoppreduktionen kan gå olika långt, vi ha en serie från den vaQliga granen till f. monstrosa Loudon, med en enda ogrenad stam. Här har sålunda knoppreduktio- nen gått så långt som möjligt. Nästa steg är individets för- intelse. Knoppreduktionen är en försvagning i det vegetativa systemet, som, när den gått till en viss gräns, leder till svaga, abnorma trädformer med fullständig karaktär af missbildning". Och på ett annat ställe: „I närvarande stund synes mig intet bestämdt tala emot att uppfatta ormgranen såsom de mer el- ler mindre abnorma individen i en halfras". Utom hos Picea excelsa anföras virgata-former såsom 6. II. 1909. Brenner. — Lindberg. 141 kända äfven hos Äbies alba, Pinus silvestris, Pinus austriaca, Larix decidua och några andra utländska barrträd. Slutligen lämnade rektor Brenner följande meddelande om vinterlöfsprickning hos syren. — Såsom någonting ovanligt för årstiden här i vår kulna nord är jag i tillfälle att förevisa ända till 6 cm långa, nyss utslagna, bladbärande skott hos Syringa vidgaris, hvilka jag den 12 januari plockade i den sydostligaste delen af Ulrikasborgs brunnspark, elär uti en häck vid villan N:o 9 några kraftiga exemplar voro vid de afskurna topparna fullsatta med dylika skott. Då det är föga troligt, att de under den kalla veckan i slutet af december, med dess skarpa stormar och ända till 20 grader nående köld, hade kun- nat uthärda utan att helt och hållet förfrysa, måste man antaga, att det varit den milda väderleken under januari månad, med en temperatur emellan -\- 2° och — 4°, som framlockat dem, under hvilken tid likväl en dag, d. v. s. den 9:de, med 8 graders köld, lämnat spår efter sig i form af bruubrända bladkanter. Efter att någon dag hafva varit snöbetäckta, voro de half- vuxna bladen den 22 januari till största delen förfrusna, men synas skotten för öfrigt ännu hålla sig friska. Under tiden emellan den 12 och den 22 januari höll sig temperaturen emel- lan -4- 3° och — 5°, 5 C. Amanuens Harald Lindberg föredrog: Formse duae hybridae g-eneris Rubi novse e Finlandia. Tvenne nya Rubus-bastarder från Finland. N}'ligen emottog museet ett par kollektioner växter från norra Finland, den ena insänd af pastor O. Kyyhkynen i Suomussalmi, Ostrobottnia Kajanensis, den andra inlämnad af student Vid ar Brenner och omfattande växter, insamlade under en af honom senaste sommar företagen resa i Kuusamo. I dessa samlingar var det i synnerhet ett par Rithus-former, som ådrogo sig min uppmärksamhet, hvarför jag ock för en tid sedan underkastat desamma en närmare granskning, hvar- 142 Lindberg, Forma? duse hybrid* generis Rubi novie e Finlandia. 6. II. 1909. vid den af resp. insamlare förmodade hybrida naturen hos de af dem funna formerna visat sig öfverensstämma med verkliga förhållandet. Pastor Kyyhkynen, som i den förteckning öfver Suomussalmi sockens växter, hvilken medföljde sändningen, betecknar den af honom funna hybriden såsom „Mubus saxa- tilis X Idceus?", skrifver, att den växte vid foten af Korkea- lainen ås tillsammans med vanlig Rubus saxatilis. Den tedde sig här som en iögonenfallande, från de andra arterna afvi- kande form. Dess växtsätt var uppstigande, bladen på ett främ- mande sätt tillskurna, håriga, stammen mer taggig och de yngre stamdelarna mer håriga än hos vanlig R. saxatilis. Vidare framhåller pastor Kyyhkynen, att det ej torde vara omöjligt, att växten vore ofvannämnda bastard, ty båda de förmodade för- äldrarna växte tämligen rikligt i närheten. Vid den af mig före- tagna granskningen har det visat sig, att i själfva verket denna bastard föreligger. Då kombinationen R. Idwus X saxatilis ej tidigare blifvit påvisad, har det synts mig lämpligt att af de af pastor Kyyhkynen funua exemplaren lämna följande beskrifning samt tvenne taflor, den ena visande ett blombä- rande turionskott från föregående år samt den andra en turion för i år. Den af student Vid ar Brenner i Kuusamo funna ba- starden har till museum inlämnats under namn af „Rubus arcticus L. hybr. ?" Vid undersökning af de tvenne till mu- seum öfverlämnade individerna har jag kommit till den upp- fattning, att desamma representera den märkliga kombinatio- nen Rubus arcticus X Idceus. Efter hvad jag senare fått mig bekant, misstänkte herr Brenner vid insamlandet, att i den af honom funna formen nämnda kombination förelåg. Då äf- ven denna bastard, Rubus arcticus X Idceus, ej tidigare blif- vit observerad, skall af densamma lämnas följande beskrifning och bifogas härjämte en plansch, som visar de bägge af herr Brenner tillvaratagna exemplaren. Rubus Idseus L. X R. saxatilis L. (Rubus digeneus Lindb. fil. n. hybr.). Tab. 1 — 2. — Turio adscendens, teres, dense pi- losus, aculeis parvis, rectis, conformibus sat dense instructus, folia inferiora 3-nata, superiora irregulariter subpinnata, supra subglabra, subtus dense et molliter velutina, utrinque viridia Meddel. Societas pro Fauna et Flora Fennica h. 35. Lindberg. Tab. 1. V3 Rubus Id*us L. x R. saxatilis L. Meddel. Societas pro Fauna et Flora Fennica h. 35. Lindben Tab. 2. '/:, Rubus Idaeus L. x R saxatilis L. Meddel. Soeietas pro Fauna et Flora Fennioa h. 35. Lindben/. Tab. 3. V3 Rubus arcticus L. x R. Idaeus L. 6. II. 1909. Lindberg, Formse duse kybridas generis Rubi novas e Finlandia. 143 vel juvenilia subtus subcanescentia, petiolis 40 — 60 mm longis, puberulis, et ± aculeis parvis iustructis, stipulse anguste lan- ceolatse; ramus florifer e turioni anni prsecedentis abiens, sat dense pilosiusculus, teres, aculeis parvis parce instructus, fblia omnia 3-nata, ceterum ut in turionibus; inflorescentia läxa, pauciflora (in specc. a me visis floribus 4 — 5), pedunculi pube- ruli, aculeis parvis, gracilibus sat dense muniti; sepala inermia, post anthesin reflexa, longe acuminata, albo-marginata, intus viridia vel in apice subcanescentia, extus subcanescentia; petala alba, 5 mm longa et 2 mm lata; germina puberula, receptacu- lum hirsutum; pollen imperfectum. Finlandia borealis, Ostrobottnia Kajanensis, ad pedes jugi Korkealainen prope templum paroecise Suomussalmi, anno 1908 detexit Dom. O. Kyyhkynen. Specimina inter parentes in- termedia sunt; a R. saxatili prsecipue ramis floriferis e turi- onibus adscendentibus anni prsecedentis abientibus, foliis supre- mis turionis subpinnatis, subtus velutinis, foliolis magis acumi- natis et germinibus puberulis differunt; a R. Idceo foliis utrin- que viridibus, turionibus substoloniformibus, adscendentibus cum foliis inferioribus ternatis diversa sunt. Rubus arcticus L. X R- Idaeus L. (R. binatus Lindb. fil. n. hybr.). Tab. 3. — Caulis 30 — 35 cm altus, 2,5 min crassus, strictus, teres, brevissime puberulus, inermis; folia ternata, ar- gute denseque serrata, supra glaberrima, subtus pallide viridia, velutina, foliolis terminalibus sat longe petiolulatis, in foliis supremis subtrisectis, basi rotundatis, stipulae anguste lanceo- latse, acuta3, integerrimae, 10 — 12 mm longse; flos solitarius, se- pala post anthesin subreflexa, utrinque subcanescentia, ib longe acuminata; petala rosea; stamina filamento inflato; germina lanuginosa; receptaculum puberulum ; pollen imperfectum. Finlandia borealis, in monte Havananvaara prope Kentti- järvi paroecias Kuusamo, 29. VII. 1908 detexit Dom. Vi dar B ren ner. Specimina inter parentes intermedia sunt; a R. arctico caule stricto, multo crassiore, foliis argute serratis, subtus ve- lutinis, foliolis basi rotundatis et germinibus lanuginosis diffe- runt; a R. Idceo foliis subtus haud incanis, stipulis latioribus et prsecipue floribus solitariis, roseis, filamentis infiatis diversa; 141 Lindberg. Rektor M. Brenners Taraxaea. 6. II. 1909. a R. arctico X saxatili, quae forma apud nos haud rara est, caule stricto, altiore et crassiore foliis subtus velutinis et prge- sertim germinibus lanuginosis optime distant. Amanuens Harald Lindberg inlämnade till publikation: Rektor M. Brenners Taraxaea. Förklaring. På senaste decembermötet inlämnade rektor M. Bren- ner till publikation ett s. k. själfförsvar: „Några ord i anled- ning af H. Lindbergs Taraxacum-former". Då jag varit i tillfälle att taga del af nämnda själfförsvar i manuskript, ber jag att i anledning af detsamma få framhålla följande, hvil- ket torde förklara orsaken till tillkomsten af den not jag an- såg mig tvungen intaga i min uppsats om södra och mellersta Finlands Taraxacum-former (Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 29, N:o 9, 1907), hvilken not rektor Brenner ansett sig böra bemöta. Efter det jag erhållit del af rektor Brenners själfför- svar, anhöll jag af doktor H. Dahls te dt i Stockholm att få erfara hans uppfattning rörande särskilda former i rektor Bren- ners Taraxacum-s&mlmg, hvilken i och för bearbetning blifvit sänd till doktor Dahl st ed t. Då densamma nyligen blifvit af doktor Dahlstedt reviderad, återsände han den ett par dagar före jul för att jag själf skulle kunna ta del af rektor Bren- ners bestämningar och bilda mig ett slutgiltigt omdöme om de olika af honom beskrifna formerna. Jag har nu i detalj granskat samtliga rektor Brenners Taraxacum-former från södra Finland och i denna granskning funnit yttermera stöd för den i min ofvanberörda not uttalade uppfattningen. Det berättigade i denna uppfattning torde utan vidare utläggning- framgå af nedan följande öfversikt af innehållet i rektor Brenners Taraxacum-SAmling. Därjämte må här framhållas, att hvarken doktor Dahlstedt eller jag i talrika fall kun- nat identifiera de af rektor Brenner insamlade exemplaren, detta af den orsak, att ett mycket stort antal är insamladt under juli, augusti, september och oktober månader, således 6. II. 1909. Lindberg, Eektor M. Brenners Taraxaca. 145 just under en tid af året, då Taraxacum-fovmema. äro nästan omöjliga att bestämma, i fall man ej själf varit i till- fälle att iakttaga dem under utvecklingens gång ute i naturen. Då därtill kommer, att exemplaren oftast äro illa valda och konserveringen lämnar mycket öfrigt att önska, må det vara oss förlåtet, att vi i många fall varit osäkra vid bestämmandet och i talrika andra fäll ansett en identifiering absolut omöjlig. Jag skall nu öfvergå till de af rektor B renner urskilda eller från Finland anförda former, som finnas i den kollektion jag ett par dagar före jul emottog, och härvid angifva, hvilka arter enligt doktor Dahlstedts och min uppfattning de sär- skilda formerna innefatta, lämnande å sido alla exemplar, hvilka trotsat en säker identifiering. T. officinale a genuinum. Under detta namn finnas 18 ark, af dessa äro dock endast 7 möjliga att säkert bestämma, 6 tillhöra T. Dahlstedtii, 1 T. duplidens, inblandade äro T. re- flexilobum och T. crebridens. De obestämbara höstexemplaren, flertalet från 1907, tillhöra uppenbarligen en hel del arter. T. officinale var. lacerum Brenn. Under detta namn finnas i samlingen flera ark. Alla exemplaren äro tagna 1905, de flesta på en torr, tydligen afbetad backe vid Bastubacka invid Svartbäck i Ingå. Så godt som alla äro för sent tagna och svåra att säkert bestämma, en del tillhör dock T. pallidu- lum, inblandad finnes T. duplidens. T. apicatum Brenn. Under detta namn finnas 16 ark, 4 af dem tillhöra T. pectinatiforme, 2 T. fulvum, 2 T. dupli- dens, 1 eller möjligen 2 T. semiglobosum, 1 T.longisquameum, 1 T. tenebricans, 2 T. mucronatum samt 2 T. crispifolium. Så- ledes så godt som alla arter såväl bland de pollenbärande som de pollenlösa, bland de rödfruktiga lika väl som bland de icke rödfruktiga, hvilka dr normalt ha udd på alla eller en del blad. Förutom dessa bestämbara finnas några ark, hvilka icke tillåta en närmare bestämning. T. medians Brenn. Under detta namn finnas 15 ark. Af dessa tillhöra 5 T. hamatum, 4 T. hcematopus, 3 T. Dahl- stedtii samt 1 T. longisquameum. Dessutom finnas T. tenebri- cans, T. reflexilobum och T. fulvum inblandade. Alla dessa äro insamlade år 1907, utom tvenne ark T. hamatum från år 10 146 Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 6. II. 1909. 1904, hvilka först bestämts till T. officinale var. intermedium Raunk. Under detta sistnämnda namn, hvilket af Brenner senare ersatts med T. medicins, ligga några exemplar från 1905 och 1906. Af dessa tillhöra 3 ark T. Dahlstedtii, 2 T. hama- tum, 2 ark T. retroflexum samt 3 T. hcematopus, inblandade fin- nas bl. a. T. tenebricans och T. duplidens. Bestämda till T. officinale var. intermedium finnas dessutom en del sent tagna exemplar, hvilka enligt min tanke äro absolut omöjliga att be- lägga med rätta namn. T. gibbiferum Brenn. Af exemplar med detta namn finnas 12, som äro möjliga att bestämma; 5 af dessa tillhöra T. Dahlstedtii, 4 T. reflexilobum, 1 T. crispifolium, 1 T. pul- cherrimum och 1 T. semiglobosam. Dessutom finnas 10 ark med höstexemplar, hvilka icke tillåta en säker bestämning; så mycket är dock visst, att de tillhöra minst lika många arter som de bestämbara. T. interruptum Brenn., nec Dahlst. Under namnet T. in- terruptum Dahlst. finnas 8 bestämbara ark, hvilka tillhöra följande 6 arter: T. fulvum (2 ark), T. hasmatopus (2 ark), T. dup>lidens, T. Dahlstedtii, T. pallidulum och T. semiglobosam. Alla utom ett äro tagna 1907. Förutom dessa finnas några ark med obe- stämbara höstexemplar. Med Dahlst ed ts T. interruptum har Brenner således identifierat exemplar af en hel del arter, hvilka af en eller annan orsak ha mer eller mindre glest sit- tande bladlober. T. Kj e lim an i Brenn., nec Dahlst. Några exemplar, tagna invid väggen af Ingå kyrka den 5 aug. 1907, ha af Brenner ansetts vara denna af Dahlstedt beskrifna art. Exemplaren tillåta dock icke en säker bestämning; så mycket är dock up- penbart, att de ej tillhöra T. Kjellmani Dahlst. T. patulum Brenn. Af denna af Brenner senast sålunda benämnda form finnas nere ark, hvilka alla tillhöra T. tenebri- cans. De flesta äro tagna 1905 och bestämda till T. officinale var. patulum Brenn. Ett icke normalt, troligen på fet jord vuxet exemplar är benämndt T. officinale var. patulum Brenn. f. ceratophorum (DC). Intet exemplar har af Brenner be- tecknats som T. patulum Brenn. 6. II. 1909. Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 147 T. Iceticolor Brenn., nec Dahlst. Under namnet T. Iceti- color Dahlst. finnas i Brenners samling 21 ark från åren 1904, 1906 och i synnerhet från år 1907. Af dessa tillhöra 19 ark T. tenebricans Dahlst. (T. officinale v. patidum Brenn. p.p. 1889) och 1 ark T. hcematopus; inblandade finnas T, duplidens och T. pectinatiforme. På ett ark har Dahlstedt lämnat följande anteckning: „denna individ är mycket lik T. Iceticolor". Huru- vida densamma verkligen hör till T. Iceticolor lämnar han såle- des osagdt. Jag har själf aldrig påträffat exemplar, som jag kunnat identifiera med T. Iceticolor Dahlst., men väl ett otal, som kunna hänföras till T. Iceticolor Brenn. T. O sten feleli Brenn., nec Raunk. Under namnet T. Ostenfelcli Raunk. ligga 5 bestämbara ark; 2 af dem tillhöra T. duplidens, 1 T.proximum, 1 T. triangulär -e och 1 T. tenebricans; 4 af dessa äro tagna 1907, två som betecknats såsom T. offici- nale v. Ostenfelcli äro insamlade 1905. T. falcalum Brenn. Under detta namn ligga tre ark af den några år tidigare af Ra unkiser beskrifna T. fulvum. Exem- plaren äro alla insamlade å Svartbäck i Ingå år 1907. T. divaricatum Brenn. (tidigare T. officinale var. diva- ricatum Brenn.). Under detta namn finnas 13 ark, de flesta från 1905, 2 från 1907. Af desamma tillhöra 8 T. fulvum, 2 T. Dahlstedtii, 1 T. pulcherrimum, 1 T. duplidens och 1 T. hcema- topus. Inblandad finnes bl. a. T. mucronatitm. T. attenuatum Brenn. Under detta namn finnas 10 ark, alla från Svartbäck i Ingå, de flesta insamlade 1905. Af dessa tillhöra 5 T. proximum, 4 T. pallidulum och 1 T. duplidens, dessutom finnes T. fulvum inblandad på ett ark. T. I a c er a tum Brenn. Under detta namn finnas 3 ark från Ingå, Svartbäck. Två ark tillhöra T. litorale Raunk., af hvilka det ena består af typiska, under normal tid tagna exemplar. Det tredje arket är höstexemplar af T. pallidulum. T. proximum Brenn., nec Dahlst. Under namnet T. proxi- mum Dahlst. ligga 20 ark, de flesta tagna 1907; 16 ark till- höra T. fulvum och 4 T. proximum. Inblandade finnas T. remotijugum, T. Dahlstedtii, T. duplidens och T. marginatum. T. leevigatum Brenn., nec "Willd. Under namnet T. Icevi- gatum Willd. ligga flere ark, hvilka alla höra till T. margina- 148 Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 6. II. 1909. tum Dahlst. Som bekant är T. Icevigatum Willd. enligt Da hl- stedt en sydeuropeisk art, som står mycket nära T. rubicun- dum, men har pollen samt har blifvit beskrifven från Spanien. T. Icevigatum Brenn., nec Willd., var. reflexion Brenn. Under detta namn ligga talrika exemplar. De allra flesta till- höra T. marginatum. Bland de år 1907 tagna exemplaren höra 2 till T. proximum och lika många till T. fulvum. T. Ice v igatum Brenn., nec Willd., var. c or nigerum Brenn. (Aschers. ?). Under namnet T. Icevigatum Willd. var. cornige- rum Aschers. finnas 4 ark, hvilka alla tillhöra vanlig T. mar- ginatum. Af följande framställning framgår, huru olika exemplar af de af andra erkända arterna bestämts af rektor B ren ner. T. tenebricans Dahlst. ligger sålunda i Brenners sam- ling dels under namn af T. officinale \ ox. eller * patulum Brenn., dels under namn af T. Iceticolor Dahlst. Enstaka individer äro bestämda till T. officinale var. intermedium Raunk., T. apica- tum Brenn., T. medians Brenn. och T. Osienfeldi Raunk. T. longisquameum Lindb. fil. finnes bestämd till T. apicatum Brenn. och T. medicins Brenn. T. mucronatum Lindb. fil. finnes under följande namn: T. apicatum Brenn., T. divaricatum Brenn., T. gibbiferum Brenn. och T. officinale v. intermedium Raunk. T. hamatum Raunk. har benämnts T. officinale v. inter- medium Raunk. och T. medians Brenn. Såsom tidigare fram- hölls, äro dessa namn enligt Brenner synonyma. T. hcematopus Lindb. fil. ligger bland rektor Brenners Taraxaca bestämd till T. interruptum Dahlst., T. medians Brenn., T. Iceticolor Dahlst., T. divaricatum Brenn. samt T. officinale var. intermedium Raunk. T. crispifolium Lindb. fil. förekommer under namnen T. gibbiferum Brenn. och T. apicatum Brenn. T. retroflexum Lindb. fil. ligger i den af mig gran- skade samlingen under namn af T. officinale v. intermedium Raunk. och T. intermedium Raunk. T. Dahlstedtii Lindb. fil. har bestämts till T. gibbife- rum Brenn., T. interruptum Dahlst., T. officinale var. interme- 6. IL 1909. Lindberg, Rektor M. Brenners Taraxaca. 149 dium Raunk., T. officinale var. genuinum, T. medicins Brenn., T. divaricatum Brenn. och T. proximum Dahlst. T. pectinatiforme Lindb. fil. är benämnd T. apicatum Brenn. och T. Iceticolor Dahlst. T. crebrMens Lindb. fil. finnes representerad af en indi- vid bland T. Dahlstedtii Lindb. fil. under namnet T. officinale a genuinum. T. semiglobosum Lindb. fil. är bestämd till T. gibbife- rum Brenn., T. interruptum Dahlst., T. apicatum Brenn. och T. medicins Brenn. T. r ef l exil ob um Lindb. fil. ligger under namnen T. gibbiferum Brenn., T. officinale a genuinum och T. medicins Brenn. T. piileherrimum Lindb. fil. finnes i Brenners sam- ling företrädd af ett par monströsa höstexemplar, som bestämts till T. officinale * gibbiferum Brenn. Exemplaren äro tagna den 2 okt. 1904 på Skatudden i Helsingfors. Vidare hör hit ett ex. från Ingå, som benämnts T. officinale v. divaricatum Brenn. T. duplidens Lindb. fil. har Brenn er bestämt till T. interruptum Dahlst., T. attenuatum Brenn., T. lacerum Brenn. T. apicatum Brenn., T. Iceticolor Dahlst., T. divaricatum Brenn., T. Ostenfeldi Raunk., T. officinale var. intermedium Raunk., T. officinale a genuinum och T. proximum Dahlst. T. remotijugum Lindb. fil. finnes företrädd af en indi- vid bland T. fulvum Raunk., bestämd till T. proximum Dahlst., T. pallidulum Lindb. fil. har fått följande namn: T. interruptum Dahlst., T. attenuatum Brenn., T. proximum Dahlst., T. laceratum Brenn. och T. lacerum Brenn. (de flesta). T. triangulär e Lindb. fil. ligger i samlingen såsom T. Ostenfeldi Raunk. T. Ii to r al e Raunk. kallas T. laceratum Brenn. T. fulvum Raunk. har belagts med namnen T. gibbife- rum Brenn., T. interruptum Dahlst., T. proximum Dahlst. (de flesta), T. Icevigatum Willd. v. reflexum Brenn., T. attenuatum Brenn., T. apicatum Brenn., T. medicins Brenn., T. divarica- tum. Brenn. och T. falcatum Brenn. T. marginatum Dahlst. är i samlingen företrädd genom talrika exemplar och har af rektor Brenner benämnts T. Ice- 150 Lindberg. — Sahlberg. 6. II. 1909. vigatum Willd. med varr. reflexum Brenn. och cornigerum Aschers. Dessutom finnes denna art bland T. fulvum Raunk. bestämd till T. proximam Dahlst. T. proximum Dahlst. ligger under följande namn: T. proximum Dahlst., T. Icevigatum Willd. var. reflexum Brenn., T. atlenuatum Brenn., T. Ostenfeldi Raunk., T. divaricatum och T. officinale a genuinum Brenn. Professor J. Sahlberg lämnade följande Bidrag" till våp coleopter-fauna. 1. En för Finland ny Luperus-&rt. Vid genomögnandet af Manne rheims samling af galle- rucider, som finnes uppställd i en lös låda, fann jag till min stora öfverraskning en hel rad exemplar af en liten, vacker Luperus, som hittills undgått vår uppmärksamhet och ej hel- ler blifvit funnen på den Skandinaviska halfön. Exemplaren voro icke etiketterade, men några buro på nålen små, trekan- tiga, röda signifikationslappar, hvilka beteckna Kavantholm nära Viborg såsom fyndort. Då de dessutom voro preparerade på alldeles samma sätt som Man ner heim plägade göra det un- der de senaste åren af sitt lif, kan man icke tvifla på, att de verkligen voro insamlade af honom i närheten af hans egen- dom, hvarför de kunna införas i vår inhemska coleoptersam- ling och betraktas såsom tillhörande den finska faunan. Arten är Luperus (Calomicrus) circumfusus Marsh., hvilken är allmän i några delar af mellersta och södra Europa samt nordligast blifvit funnen i England. Den utmärker sig genom sin vackra färgteckning, i det kroppens ofvansida är ljusgul, med hufvu- det, basen af prothorax och elytras kant rundtorn jämte sutur svarta. Då arten ej finnes beskrifven vare sig i Thomsons Skandinaviens Coleoptera eller i Seidlitz' Fauna baltica, läm- nas för artens igenkännande efterföljande beskrifning. Luperus (Calomicrus) circumfusus Marsh. Oblongus, late- ribus subparallelis, minus convexus, niger, nitidus, antennis 6. II. 1909. SaMberg, Bidrag till vår coleopter-fauna. 151 basi tibiisque maxima ex parte rufotestaceis, prothorace elytris- que pallide testaceis, illo basi late maculisque duabus discoi- dalibus, elytris limbo suturali, apicali et laterali nigris; fronte glabra, antennarum articulo secundo tertio subaequali; protho- race transverso, antice immarginato, subtilissime punctulato, obsolete biimpresso; elytris sat crebre subtiliter punctatis; tar- sis gracilibus. Long. 3 — 3|- mm. Mas: autennis corporis longitudine, segmento ultimo ven- trali medio subquadratim impresso. Crioceris circumfusus Marsh. Ent. Brit. 227 (1802). — Luperus Joann. Monogr. Galler., L'Abeille III, 118, 1. — Seidl. Faun. Transsylv. 793. — Crioceris Spnrtii Kocli. Ent. Heft. II, 76, 45 (1803). — Luperus nigrofasciatus Weise (nec Goeze) Naturg. Ins. Deutschl. VI, 600, 1. Species colore insignis et ab omnibus speciebus scandina- vicis facile distingaenda, L. (Calomicro) pinicolae tamen affinis et ad idem subgenus referenda. — Caput prothorace paullo angustius, parum deflexum, oculis ovali-rotundatis, quam in L. pinicula paullo majoribus, mandibularum basin subattingenti- bus, fronte glabra, sulco transverso profundo. Antennae maris corpori longitudine aequales, feminae medium elytrorum attin- gentes, basi late rufo-testaceae, extrorsum sensim infuscatae; articulo secundo obovato 3:o perparum breviore. Prothorax longitudine circiter dimidio latior, antice quam basi paullo la- tior, lateribus parum rotundatis, angulis omnibus rotundatis, basi et lateribus tenuiter marginatis, apice immarginatus, supra parum convexus, subtilissime punctulatus, pone medium utrin- que obsolete et late impressus; poris setigeris paullo infra an- gulos anticos impressis; pallide testaceus vel sulphureus, basi late, interdum in maculis tribus dissoluta maculisque duabus discoidalibus aut liberis aut cum nigredine basali confluentibus nigris vel piceis. Scutellum nigrum. Elytra prothorace fere quadruplo longiora, lateribus subparallelis, apice modice singu- lariter rotundata, parum convexa, satis dense subtiliter punctata, pallide rufo-testacea, limbo satis lato a scutello egrediente sucundum suturam et circa apicem in marginem lateralem usque ad humeros ducto nigro, hoc limbo extus basin versus sensim angustato et ad humeros tantum in epipleuris distincto. Corpus subtus nigro-piceum, nitidum, tenuissime pallido-pubescens. Pe- 152 Sahlberg, Bidrag; tiil var coleopter- fauna. 6. II 1909. des nigri, tibiis plus rninusve late, interdum fere totis, apiceque femorum rufo-testaceis; tarsis gracilibus nigris, posticorum arti- culo basali eeteris simul sumtis longitudine aequali. Flera exemplar, tagna vid Kavantholm nära Viborg, för- varades i Mannerheims samling. Utbredd i mellersta och södra Europa samt i England. Enligt Weise lefver arten på Spartium scoparium, Genista tinctorla och Calluna vulgaris och är allmän i mellersta och södra Tyskland. 2. Om de finska formerna af gruppen Chrysomela ggpso- philae Kust. Bland skalbaggar, insamlade i östra Finland af stud. Antti Pulkkinen, fanns en märkvärdig Chrysomela, hörande till samma grupp som Chr. gypsophilae och likasom denna till fär- gen blåsvart med bred röd sidokant på elytra. Exemplaret, som var funnet i Rantasalmi socken 1903 och välvilligt förärats till U. F. M., afviker betydligt genom mera långsträckt och mindre hvälfd kropp från de förut kända arterna af samma grupp, h varför jag ansåg det representera en ny art. Jag sände det emellertid i och för granskning till nutidens främste kän- nare af chrysomeliderna, herr J. Weise i Berlin. Han åter- sände nyligen exemplaret med påteckning „bei gypsophilaeu , men ansåg sig ej kunna med säkerhet afgöra, om detta exem- plar, en hona, var en skild art eller kanske hellre en varietet af den till form och skulptur mycket varierande Chr. gypsophi- lae, och föreslog, att man skulle vänta med dess besknfning, tills möjligen flera exemplar och äfven hanar blifvit funna, så att man kunde undersöka den hanliga kopulationsapparaten, som lämnar goda artkaraktärer inom detta släkte. Jag anser mig böra följa herr Weises råd och vill därför tills vidare, jämte det jag ber att för herrar entomologer få förevisa exempla- ret, fästa uppmärksamheten vid denna form genom att här an- gifva, hvarigenom den afviker från närastående arter. Kroppen är aflång, med nästan parallella sidor, längden förhåller sig till bredden ungefär såsom 7 till 4, ofvan föga hvälfd; prothorax jämförelsevis bred, sidorna mera rundade 6. II. 1909. Saidberg, Bidrag till vår coleopter-fauna. 153 än hos gypsophilae, basen i midten mera utdragen och på si- dorna tydligare sinuerad; sidointrycken såsom hos denna, disken fint och glest punkterad; scutellen betydligt smalare än hos närastående arter, aflångt trekantig, nästan dubbelt så lång som bred vid basen ; elytra tämligen glänsande med mindre och något glesare ställda punkter, som vid basen innantill bilda ganska tydliga rader. I Mannerheims samling stodo under namn af Chr. mar- ginalls Duft. tvenne exemplar från Taipalsaari, tagna af Mäklin. Då dessa icke öfverensstämde med nyare beskrifningar på denna art, sände jag det ena i och för granskning till herr Weise- Han återsände det med påteckning „Chr. gypsophilae Kiist. var. lucidicollis Suffr." I anledning häraf företog jag en granskning af alla mig tillgängliga exemplar af denna grupp och kom därvid till resultat, som icke öfverensstämma med de uppgif- ter herr B. Poppius meddelat Sällskapet, och h vilka finnas publicerade i 29:de häftet af Sällskapets Meddelanden, p. 4, 1902. Enligt mina undersökningar hafva vi i Finland af denna grupp utom den af herr Pulkkinen funna formen endast Chr. gypsophilae Kiist. och dess varietet lucidicollis Kiist. Chr. gypsophilae Suffr. är den art, som här under långa tider gått under benämningen Chr. sanguinolenta L. Enligt anteckningar af C. Sahlberg i ett interfolieradt exemplar af Insecta fennica togs arten första gången i närheten af S:t Michel år 1838 af Gr. W. Kekoni. Sedermera har den ofta blifvit anträffad i Savolaks och finnes i större antal i gamla samlingar från dessa trakter, t. ex. från Taipalsaari, S:t Michel och Heinola samt äfven från Uguniemi i Ladoga-Karelen. Var. lucidicollis Kiist. Denna form, som ursprungligen af Kuster uppställdes såsom en särskild art och af Suffrian i hans Monografi öfver Europas Chrys om ela- arter i Linnea ento- mologica V, ehuru med tvekan, bibehålies såsom en sådan, har af Weise påvisats vara en varietet af gypsophilae, utmärkt genom glatt, glänsande, otydligt punkterad skifva på protho- rax. De i Finland funna exemplaren göra intryck af att till- höra en särskild art; de äro väsentligen mindre än hufvudfor- men, endast 7 — 8 mm långa. Några mellanformer i afseende 154 Sahlberg. — Popjrins. 6. IT. 1909. å storleken hafva här ej iakttagits; men Weise uppgifver längden för gypsophilae variera mellan 8 och 11 mm. Varie- teten är funnen på samma lokaler som hufvudformen, men synes vara något sällsyntare. Ett exemplar, etiketteradt Wi- burg (Mäklin), är troligen från Savolaks eller Karelen, ty med detta beteckningssätt ville prof. Mäklin i allmänhet ut- märka endast Wiborgs län. I Mannerheims samling funnos äfven tvenne exemplar från Sverige, det ena från Skåne, det andra meddeladt af Gryllenhal. Detta synes tyda uppå, att denna form af sistnämnda författare beskrifvits under namn af Chr. sanguinolenta. Det är också denna, som af herr Pop- pius antagits för Chr. sanguinolenta L. Hvad den rätta, af nyare entomologer under namn af Chr. sanguinolenta L. beskrifna arten angår, är den väsentligen skild genom prothorax' sidokant, som är nedtryckt och till stor del försedd med djupa punkter, så att sidofårorna endast baktill äro antydda såsom gropar. Vidare äro dess sidor från basen nära intill midten nästan räta samt dess punktur tätare likasom äfven elytras punktur. För öfrigt hänvisas till Weises utför- liga beskrifningar af dessa arter (Ins. Deutschl. VI, p. 382 — 385). Af denna art har jag sett endast tvenne exemplar från Frankrike, förvarade i Mannerheims samling. 3. Acmaeops marginata F. var. spadicea Schilsky. Denna utmärkta varietet, som har ett från den normala formen alldeles afvikande utseende, i det den äger helt och hållet ljusgula täckvingar, har blifvit funnen i Heinävesi socken af herr Pulkkinen, som godhetsfullt förärat exem- plaret till finska samlingen. Denna varietet är beskrifven af Schilsky i Deutsche en t. Zeitschr. år 1888. Beskrifvaren anmärker, att den i Tyskland uteslutande blifvit tagen på blommande tall. Amanuens B. Poppius yttrade: „I anledning af professor Sa hlbergs meddelande angående förekomsten hos oss af Chrysomela gypsophike Kust. vill jag 6. II. 1909. Poppius. — Häyrén. 155 lämna följande komplettering. Då custos Gr. Jacobson från Petersburg 1902 besökte Helsingfors, fäste han min uppmärk- samhet på, att under namnet Chr. sanguinolenta L. i vårt mu- seums finska samling utom den rätta sanguinolenta äfven fun- nos inblandade exemplar af gypsophilce, hvilka hvardera enligt hans uppgift blifvit funna äfven i Petersburgs omgifningar. Det var på grund af detta meddelande jag senare inför Säll- skapet redogjorde för de båda arternas förekomst hos oss. Vid ett besök i Stockholm senaste sommar fästes min uppmärksam- het vid att å svenska riksmuseet dessa samma former i den svenska skalbaggssamlingen voro sammanblandade med hvar- andra under namn af Chr. sanguinolenta L. Såsom prof. Sahl- berg meddelat, tillhöra de enligt "Weises uppfattning en och samma art, men icke sanguinolenta, utan gypsophilce. Den förstnämnda är beskrifven redan af Linné i Syst. Nat., Ed. X, p. 371. Här omnämnes ej något om dess förekomst i Sve- rige, men det förefaller i alla fall ganska antagligt, att just de svenska formerna legat till grund för hans beskrifning, detta så mycket mera, som de ej äro sällsynta i sydligaste Sverige. Jag vill här sålunda endast framhålla såsom min uppfattning, att de mellaneuropeiska coleopterologerna antagligen hänfört den Linné'ska arten till en annan, och att således namnet sanguinolenta rätteligen tillkommer den nordiska formen." Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade följande medde- lande om Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. Under särskilda besök på 1890- och 1900-talen på Lapp- vik lastageplats och i närmaste omnejd samt på Lappvik järn- vägsstation har jag insamlat barlast- och andra tillfälligtvis förekommande växter samt rörande dem gjort en del iaktta- gelser, som sammanställas i nedan följande förteckning. I denna ha jämväl beaktats de meddelanden om förenämnda växters uppträdande och om intressanta fynd på orten, som med största 156 Häyré». Adventiv-växter från Lappvik i Teuala socken. 6. II. 1909. tillmötesgående lämnats af järnvägstjänsteman K. Holmberg (namnet i det följande förkortad t till K. H.). Vidare hafva en del notiser erhållits från universitetets finska växtsamling (H. M. F.); till denna ha lämnats exemplar af alla arter af intresse i herbariet å Tvärminne Zoologiska Station (H. Tvärm.), belägen omkr. 6 km från Lappvik. Slutligen har jag emottagit spridda uppgifter och äfven på annat sätt rönt bistånd vid förteckningens uppgörande af särskilda, i det föl- jande nämnda personer, till h vilka alla härmed ett tack uttalas. Förteckningen omfattar dels 49 på själfva lastageplatsen observerade fröväxter (rättare 48 arter och 1 hybrid), dels 6 på andra ställen förekommande, tillfälliga växtarter. De 49 på barlasten iakttagna växterna kunna, enligt för närvarande föreliggande iakttagelser, fördelas i grupper på föl- jande sätt: I. Endast ett år observerade 18 arter II. Två år, men icke å rad, observerade .... 3 „ III. Två år å rad observerade 4 „ IV. Tre år å rad observerade 2 „ V. Fyra år å rad observerade 15 „ VI. Fem år å rad observerade 1 „ VII. Längre tid observerade 6 Summa 49 arter Den skarpaste gränsen finnes mellan fjärde och femte gruppen, och man kan i själfva verket indela förteckningens barlastväxter i tvenne hufvudgrupper, nämligen mera tillfäl- liga arter, till antalet 27, och på barlasten mer eller mindre bofasta arter, till hvilka skulle höra de återstående 22. Härvid är att märka, att de nämnda siffrorna endast kunna anses angifva den ungefärliga proportionen, hvilken genom framtida undersökningar möjligen kan förändras. Till jämförelse kan meddelas, att för Björneborgstrakten, där tillgängliga upp- gifter af mig sammanställts särskildt för barlastplatsen på Räfsö, motsvarande siffror äro 42 och 11 arter. För att ernå säkra resultat rörande de olika arternas för- måga att fortlefva på barlastplatsen äro således fortsatta iakttagelser af nöden. Särskildt bör beaktas, att mången plats, 6. II. 1909. Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 157 där en eller annan art funnit en fristad och vunnit fotfäste i kanipea med andra arter, helt plötsligt kan af människan ta- gas i anspråk, användas för brädupplag eller på annat sätt gö- ras otjänlig till växställe. Därvarande arter, som måhända un- der lyckligare förhållanden skulle fortlefvat på stället i lång framtid, gå nu under. De olika arternas spridnings- och van- dringsförmåga och deras förmåga att i vårt klimat sätta mogen frukt blir under sådana förhållanden af stor betydelse. Det är att hoppas, att såväl, i Lappvik bosatta, intresserade personer som naturälskare, som mera tillfälligtvis besöka trakten, skola göra observationer i antydd riktning och insamla material af olika arter. Bland de bofasta barlastväxterna, som längre tid funnits på platsen, böra särskildt omnämnas Centaurea nigra, den enda art som bevisligen förökats och spridt sig, äfvensom Diplotaxis muralis, hvilken aftagit i ymnighet på barlasten och somma- ren 1908 där alls icke anträffades, men i stället innästlat sig såsom ogräs i potatisåker. A. På barlastplatsen observerade arter. 1. Avena elatior L. Endast iakttagen Ar 1907: K. H. 2. Trisetum flarescens (L.) P. B. Få exemplar 1905 — 1908: K. H. « 3. Bromus arvensis L. Aren 1906 och 1907, icke år 1908: K. H. . 4. Bromus mollis L. Åren 1905—1908: K. H. 5. Lolium perenne L. Aren 1905 — 1908: K. H. 6. Chenopodium rubrum L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1908, Inga Ström, H. Tvärm. 7. Atriplex litorale L. y serratum (Huds.). Juli 1908 rätt riklig på barlast emellan brädstaplarna. Herb. Mus. Fenn. : aug. 1908, V. Kokko et A. Vegelius, H. Tvärm. Tidigare har denna med breda, vackert sågade blad försedda form icke antecknats för Finland. Bestämd af amanuens Harald Lindberg. 158 Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 6. II. 1909. 8. Mélandryum album (Mill.) Grarcke. Ar 1905 en enda individ. 9. Papaver argemone L. Ett enda exemplar år 1907: K. H. Bestämd af amanuens Harald Lindberg. 10. Papaver dubium L. Åren 1906, 1907 och 1908: K. H. Herb. Mus. Fenn.: 25 sept. 1907, K. H. 11. Sinapis arvensis L. Ar 1905 några stånd i närheten af de af bräder förfärdigade transportvägarna, år 1906 på samma ställe, år 1907 försvunnen. Ar 1905 sågs en individ af §. orientalis Murr. 12. Diplotaxis muralis (L.) D.C. På 1890-talet täml. ymnig på och i närheten af gamla ångbåtsbryggan på med kalkaffall blandad sand (H. M. F.: aug. 1899, Walter Lau- rén); år 1905 endast ett tiotal individer i närheten af bryggan; år 1908 försvunnen på detta ställe, men iakttagen i fiskaren Bäckmans ofvanför bryggan belägna potatisland i spridda exemplar såsom ogräs. Afven 1906 och 1907: K. H. — San- nolikt är sålunda, att arten fortlefvat på platsen sedan 1890- talet, och att någon ny invandring icke ägt rum. 13. Berteroa incana (L.) D.C. Iakttagen år 1907: K. H. 14. Coronopns didymus (L.) Sm. Ar 1905 täml. ymnig, frodig och ståtlig, på en grushög med kalk invid en af tran- sportvägarna: E. H. och K. H. Försvunnen 1906 och 1907, iakttagen ånyo år 1908: K. H. 15. Reseda luiea L. Ett tiotal individer i aug. 1891 ne- danför järnvägsspårets ändpunkt på Sandudden på den af kalk- affall hvita sluttningen; efter ett par tre år försvunnen. In- samlad i juli 1901 af G. Sucksdorff (exx. i H. M. F.). Sedd på barlastplatsen år 1907: K. H. 16. Reseda luteola L. Insamlad i augusti 1894 på samma kaiksluttning som föregående art; återsågs likaledes ett par tre år. 17. Potentilla reptans L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904, H. T värm. År 1905 ett par tiotal individer på en grushög emellan två af transportvägarna. Enligt K. H. äfven 1906, 1907 och 1908 (H. M. F.: juli 1907, K. H.). 18. Ononis repens L. På 1890-talet täml. ymnig på gräs- planen nordost om gamla ångbåtsbryggan, har sannolikt sedan 6. II. 1909. Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 159 dess här bibehållit sig. H. M. F.: juli 1900 (A. A. Sola) och aug. 1904 (H. Tvärm.). I juli 1908 blott i mindre mängd. 19. Medicago lupulina L. På 1890-talet täml. ymnig i närheten af gamla ångbåtsbryggan. Insamlad i aug. 1894 och i juni 1897. H. M. F. : aug. 1904, H. Tvärm. År 1905 ymnig på alla jämnare, friska ställen. I juli 1907 fortfarande ym- nig, såväl blommande som fruktbärande. Enligt K. H. un- der åren 1905 — 08 riklig. — Utanför barlastplatsen funnen „in campo arido juxta viam ferrariam" i juli 1901: A. Osv. Kihlman i H. M. F. 20. Medicago falcata L. Torde inkommit på 1900-talet. H. M. F.: aug. 1904, H. Tvärm. Ar 1905 täml. ymnig på ett par ställen, det ena strax ofvanför gamla ångbåtsbryggan. Åren 1905—1908: K. H. 21. Melilotus arvensis Wallr. Herb. Mus. Fenn. : augusti 1904, H. Tvärm. 22. Melilotus albiis Desr. Ar 1905 täml. ymnig vid gamla ångbåtsbryggan och sparsam på ett par andra ställen. Riklig 1905—1908: K. H. 23. Trifolium arvense L. Juli 1907 åtskilliga exemplar på en barlasthög vid brädstaplarna längst i NE. Hufvude: nas nedersta blommor hade just slagit ut. — Utanför bar- lastplatsen sedd vid Lappvik järnvägsstation åren 1905 — 1907: K. H.; Herb. Mus. Fenn.: juli 1907, Inga Ström, H. Tvärm. 24. Lotus corniculatus L. På 1890-talet sparsam i när- heten af gamla ångbåtsbryggan, år 1905 sparsam på samma och ett annat ställe, i juli 1907 och i juli 1908 riklig vid ång- båtsbryggan. Iakttagen år 1906 af K. H. Har med all sanno- likhet funnits på platsen åtminstone sedan 1890-talet. I syn- nerhet på jämnare, mindre trafikerade ställen. 25. Geranium pusillum L. Iakttagen åren 1905 — 1908: K. H. 26. Erodium cicutarium (L.) L'Hér. Ar 1905 tvenne stånd på gamla ångbåtsbryggan. Iakttagen af K. H. åren 1905 och 1907. 160 Häyrén, Adventiv-växter frän Lappvik i Tenala socken. 6. II. 1909. 27. Mereurialis annua L. Insamlad på 1890-talet, senare icke observerad. H. M. F.: 1893, Jean Sucksdorff. 28. Euphorbia esula L. Åren 1906, 1907 och 1908: K. H. 29. Daucus carota L. Aug. 1894 några individer ofvau- för gamla ångbåtsbryggan. H. M. F. : aug. 1904, H. Tvärm. 30. Anagallis arvensis L. Iakttagen år 1905, förgäfves eftersökt år 1906, ånyo observerad år 1907: K. H. 31. Anchusa officinalis L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904, H. Tvärm.; juni 1907, K. H. Ar 1905 några stånd på kalkhal- tig grund vid brädstapel rätt nära stranden. Några exemplar 1905—1908: K. H. 32. A. arvensis (L.) M. Bieb. Iakttagen 1907: K. H. 33. Echium vulgäre L. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904, H. Tvärm. År 1905 sparsam på samma plats som Anchusa offi- cinalis. Äfven af K. H. iakttagen år 1905, däremot icke un- der de påföljande åren. 34. Lamium amplexicaule L. Ar 1905 en individ på gamla ångbåtsbryggan. 35. Solanum nigrum L. Eätt riklig år 1906, senare för- svunnen : K. H. o 36. Linaria supina (L.) Desf. Ar 1907 3 k 4 exx. ofvan- för gamla ångbåtsbryggan: Inga Ström. Ar 1908 på samma ställe ett enda ex. : K. H. — Tidigare torde denna art i Finland vara funnen endast i Abo på barlastplatsen vid slottet (aug. 1885, John Linden, H. M. F.). 37. Linaria minor (L.) Desf. Herb. Mus. Fenn. : augusti 1904 ett enda exemplar, H. Tvärm. 38. Planta g o lanceolata L. På lerhaltig barlast 1905 — 1908, vacker och frodig: K. H. 39. Valerianella carinata Lois. Ar 1905 ett månggre- nigt exemplar, senare försvunnen: K. H. Denna art, som icke härförinnan anmälts från Finland, utmärker sig genom sin långsträckta, på ryggen urholkade frukt, hvilken dessutom på hvardera sidan har en skarp fåra. Den del af frukten, som inneslutar fröet, är försedd med en hvass, 6. II. 1909. Häyrén, Adventiv-växter frän Lappvik i Tenala socken. 161 rundtorn löpande ås. Enligt Krok1) förekommer växten i mel- lersta, västra och södra Europa. 40. Campanula rapunculoides L. På 1890-talet sparsam på en mindre fläck på fältbacken väster om Sandudden, åren 1905 och 1908 fortfarande sparsam på samma ställe. H. M. F.: juli 1896. 41. Erigeron canadensis L. Insamlad af förf. i augusti 1894. Åren 1905—1908 iakttagen af K. H.; Herb. Mus. Fenn.: augusti 1908, V. Kokko, H. Tvärm.# 42. Artemisia campestris L. Ar 1905 täml. ymnig på flere ställen och ymnig vid gamla ångbåtsbryggan, år 1907 fortfarande riklig på sistnämnda ställe. Iakttagen af K. H. åren 1905-1908. 43. Senecio viscosus L. Herb. Mus. Fenu.: aug. 1904, H. Tvärm. Ar 1905 på flere ställen, företrädesvis emellan bräd- staplarna, merendels i enstaka eller några få individer. Aren 1905—1907: K. H. Icke observerad år 1908. 44. Lappa officinalis All. Ar 1905 ett exemplar invid en af transportvägarna. 45. Carduus crispus L. Herb. Mus. Fenn. : aug. 1904, H. Tvärm. Ar 1906 i två exemplar emellan brädstaplarna. 46. Carduus crispus X nutans. Augusti 1905 två hög- växta stånd invid en brädstapel nära efterföljande art. De in- samlade grenarna (i H. M. F. och i författarens herbarium) stå närmare C. crisjnis, i det de bl. a. hafva undertill håriga blad och jämförelsevis små blomkorgar, men påminna om C. nu- tans genom ensamma, rätt långt skaffade och något lutande korgar på hvitulliga skaft, utspärrade holkfjäll, afbrutna ving- kanter och jämförelsevis stark beväpning. — Enligt exemplar i H. M. F. är denna bastard i Nyland tidigare funnen i Hel- singfors oo,h Borgå. 47. Carduus nutans L. Insamlad af förf. i augusti 1894. Herb. Mus. Fenn.: aug. 1904, H. Tvärm. År 1905 några stånd på gräsplanen nordost om gamla ångbåtsbryggan. Åren 1905 —1908: K. H. ') Krok, Th. O. B. N. Anteckningar till en monografi öfver växtfa- miljen Valerianeae, 1 Valerianella Hall., K. Sv. Vet.-Akad. Handl. V, N:o 1, 1864, sid. 61. 11 162 Häyrén, Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken. 6. II. 190(J. 48. Centaurea nigra L. I juli 1896 (ex. i H. M. F.) några individer på kalkhaltigt grus på Sandudden, där växten sedan dess fortlefvat och i betydlig grad förökats. Ar 1905 fanns den här i riklig rnängd och var den för platsen mest karaktäristiska växten. Sedan 1905 alla år ymnig (K. H.). Ar 1907 ymnig på hela branten kring yttersta järnvägsspåret på Sandudden och rätt ymnig på fältbacken strax väster om spå- ret. H. M. F.: aug. 1908, talrika exx., H. Tvärm. År 1908 nedsotad af stenkolsdamm. — Åtminstone sedan år 1905 har samma växt i mindre mängd förekommit äfven på gräspla- nen NE om ångbåtsbryggan. Förutom hufvudformen, som på mellersta holkfjällen är försedd med svartbruna bihang, hvilkas skifva (d. v. s. fran- sarna borträknade) är långsträckt och smalare eller på sin höjd lika bred som själfva holkfjället, finnas på Sandudden former, där de mellersta holkfjällens bihang är bredare och ofta där- jämte ljusare. Bihangets bredd är här lika stor eller något större än höjden och alltid större än fjällets bredd. Samtidigt är bihanget vackert fransadt. Hos de nedersta holkfjällen likna bihangen mera dern hos C. nigra. Dessa former äro tydligt intermediära, i det de närma sig C. jacea. Emellertid äro fruk- terna på ett den 17 augusti 1905 tillvarataget exemplar väl utvecklade och försedda med pappus såsom hos C. nigra. 49. Centaurea scabiosa L. Augusti 1905 en individ på kalkhaltigt grus invid en af transportvägarna. Bladen voro dels hela, dels pardelade med breda flikar. B. Tillfälliga arter utanför barlastplatsen. Här omnämnas följande 6 växter, som iakttagits invid Lappvik järnvägsstation, på gårdsplaner, vid vägkanter och i potatisland, och hvilka sålunda icke kunna räknas till barlast- platsens flora: 1. Bromus inermis Leysser. Somrarna 1907 och 1908 i några individer på en sandig, torr gårdsplan norr om vägen från hamnen till stationen. Sannolikt inkommen med gräsfrö. 6. II. 1909. Häyrén, Thlaspi alpestre L. i Finland. 163 2. Hordeum jubatum L. Tre individer i juli 1906 i lös sand invid gångväg några tiotal meter från nordostligaste bygg- naden söder om vägen till järnvägsstationen. Fröken L. Reu- ter hade godheten fästa min uppmärksamhet vid denna växt. Enligt exemplar i H. M. F. är denna art i Finland ti- digare tagen af J. A. Fl in c k i Nyland, Hangö, i sanden vid viken väster om molon, den 14 juli 1887, äfvensom af Edvard af Hällström i Tavastia borealis, Jyväskylä, på banvall, den 18 juli 1906. 3. Fagopyrum esculentum Moench. Ett flertal individer den 3 augusti 1907 i ren, lös sand vid kanten af körvägar i närheten af Lappvik gästgifveri. Nådde på den otjänliga stånd- orten en höjd af blott 1 — 2 dm. Blomningen var i full gång. 4. Thlaspi alpestre L. Ar 1908 ett par tiotal individer på gräsplan vid järn vägs växeln öster om Lappvik station ; blom- mande exemplar insamlades den 20 maj (K. H.). 5. Anthyllis vulneraria L. Har åtminstone sedan juni 1897 fortlefvat på den torra gräsplanen söder om järnvägsspå- ren midtemot stationshuset. Möjligheten att arten hitförts ge- nom varutransport är icke utesluten, då fyndplatsen ligger tätt intill spåret. 6. Convolvulus arvensis L. I fiskaren Bäckmans pota- tisland åren 1905—1908: K. H. Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade vidare följande noti- ser om Thlaspi alpestre L. i Finland. Thlaspi alpestre, denna märkliga invandrare från södra och mellersta Europas alptrakter, synes i Finland få en allt vidsträcktare utbredning. Den har de senaste åren uppträdt på flere tidigare obekanta fyndplatser samt förökats på äldre sådana. Följande sammanställning torde därför kunna påräkna läsarens benägna intresse. Tidigast omnämnes arten år 1884, då O. Co llin förevisar exemplar, insamlade i Tavastehus invid järnvägslinjen. Arten 164 Häyrén, Thlaspi alpestre L. i Finland. 6. II. 1909. hade då redan observerats i ett par års tid på platsen (H. M. F. och Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 13, sid. 198). År 1891 iakttages arten „prope Helsingfors": E. af Häll- ström i herb. Harald Lindberg. Ar 1892 insamlas arten på äng i Sörnäs invid Helsingfors: V. Caj an us i författarens herbarium. Sannolikt fanns den här redan något år tidigare. — Ar 1892 tillvaratagas exemplar äfven i Regio Aboensis, Vichtis Vanhala Valkoja: J. A. Flinck i H. M. F., jämför Medd. Soc. F. et Fl. F. 19, sid. 73. Arten växer här (1895) på den öfversta, torra strandsluttningen af en liten bäck högst uppe invid den gärdesgård, som skiljer bran- ten från den omedelbart invid löpande landsvägen (Elf vin g i Medd. Soc. F. Fl. F. 22, sid. 34—35). Ar 1893 förekommer arten i Fredriksberg invid Helsing- fors: N. Nyberg i H. M. F. Möjligen är fyndplatsen iden- tisk med den i Sörnäs och „prope Helsingfors" (se ofvan). Ar 1894 insamlas vår växt på olika platser på Lapp viks- udden i Helsingfors; på ett af dessa ställen har den hållit sig fem år: Th. Sselan i H. M. F. Ar 1896 insamlas Thlaspi alpestre på ett nytt ställe i Vichtis, nämligen Vanhala Hevonoja hage: Gösta Lång i H. M. F. — Samma år tages arten på begrafningsplatsen i S:t Michel, Savonia australis: Mel a i H. M. F. Ar 1902 iakttages arten på Runsala invid Abo, där den dock enligt särskilda uppgifter funnits redan tidigare under nere år: Th. G rön blom, muntligt meddelande. Är 1904 uppgifves den ifrågavarande cruciferen rikligt förekomma på en äng i närheten af Uleåborg: M. Huumonen i Luonnon Ystävä, 8:de årg., sid. 236. Från år 1905 föreligga exemplar från Helsinge, Dickursby : K. J. Lagus i författarens herbarium. — Likaså år 1905 ob- serverad i Helsinge ett par km W om Malm station på Backas egendom, pä odlad äng i ymnighet; hade redan tidigare fun- nits några år på platsen: Hans Buch, muntligt meddelande. Är 1906 publiceras af Hjelt, Conspectus Florae Fenni- cae Vol. III, Pars II, Acta Soc. F. Fl. F. 30, N:o 1, sid. 386, en uppgift af Printz om artens förekomst i Satakunta i Kyrö, där den finnes dels i trädgårdsparken vid Kyröfäll, dels nedan- 6. II. 1909. Häyrén, Thlaspi alpestre L. i Finland. 165 för vägen från Kyröfall till prästgårdens mjölnaretorp. — Samma år iakttages arten på Rahola egendom i Birkala på gräsmattor i trädgård: Th. G rön blom, muntligt meddelande. — Äfvenledes år 1906 insamlas arten i Savonia borealis, Kuo- pio, in prato prope Neulamäki: Arvi Hendunen i H. M. F. och herb. Alvar Palmgren. o Ar 1907 onmämnes arten från gräsvallen invid järnvägs- linjen omkr. 1 km norrut från Tavastehus järnvägsstation, åt Karlberg till; den finnes här i ymnighet och torde redan tidi- gare observerats på platsen: Th. Grön blom, muntligt med- delande. — Samma år insamlas arten i Karelia australis, Jääski, på ängsmark 2 km öster om Imatra järnvägsstation: O. A. Grön- dahl i H. M. F. o Ar 1908 slutligen iakttages arten af K. Holmberg på gräsplan invid Lappvik järnvägsstation i Nyland (Medd. Soc. F. Fl. F. 35, sid. 163). Af ofvanstående synes framgå, att Thlaspi alpestre hos oss främst söker sig fram längs trafikvägarna och därvid spri- des genom transport af gräsfrö o. d}d. De första åren upp- träder arten i närheten af större trafikcentra, Helsingfors, Ta- vastehus och Abo; endast Vichtis utgör härutinnan ett undantag. Särskildt bör framhållas, att arten förökas och utbreder sig på flere af ofvan nämnda fyndställen; den kan sägas vara statio- när åtminstone i Helsingforstrakten, Vichtis, Abo, Tavastehus och Birkala (jämför Hj elt 1. c). Huruvida arten spridt sig till de senare upptäckta fyndställena invid Helsingfors och Tavastehus samt i Vichtis från det äldsta fyndstället, synes däremot vara tvifvel underkastadt; sannolikheten för en ny invandring är stor. Afven i Sverige och Norge har Thlaspi alpestre inkommit och utbredt sig först på 1800-talet och särskildt under dess se- nare hälft. Ar 1841 torde arten första gången vara anträffad i Sverige, Norrköping l), och på 1870-talet uppträdde den i Norge, där den först förvildades i Toien botaniska trädgård invid Kri- stiania 2). Numera uppgifves arten från öfver femtio svenska 1) Nils S y 1 v é n, Thlaspi alpestre L. spontan i Västergötland, Svensk Bot. Tidtjkr. 1908, B. 2, H. 3, Smärre Meddelanden sid. 69. 2) Jens H o 1 ra b o e, Nogle Ugraesplanters Indvandring i Norge, Nyt Magazin for Naturvidensk., B. 32, H. 2, 1900, sid. 198—199. 166 Mötet den 6 mars 1909. • fyndorter i 14 landskap 1), nordligast från Jämtland, Ånger- manland Sollefteå och Umeå-trakten i Vesterbotten (tre loka- ler) 2), och Holmboe (1. c. sid. 200) nämner, att den för när- varande (1900) kan sägas vara allmän i Kristiania och för öfrigt finnes spridd på en del ställen i det sydliga Norge, hvarjämte den är iakttagen i Trondhjem. Fortsättningsvis visar den i de båda lanclen tendens att sprida sig. Mötet den 6 mars 1909. Till inhemska medlemmar invaldes handlande Hugo Eu- dolph (föreslagen af docent A. Luther) samt studenter Nils Hagman (föreslagen af amanuens B. Poppius), Antti Pulk- kinen (föreslagen af professor J. Sahlberg) och Fritz Remm- ler (föreslagen af student R. Forsius). Enligt af skattmästaren afgifven kassarappo rt utvisade Sällskapets rörliga kapital eu behållning af Fmk 8,270: 46. Till publikation anmäldes: Gunnar Gottberg, Bidrag till kännedomen om de två vid de finska kusterna förekommande Ammodytes-arterna. Walter M. (Axelson) Linnaniemi, Zur Kenntnis der Collembolenfauna der Halbinsel Kanin und benachbarter Ge- biete. A. Luther, Ueber eine Littorina-Ablagerung bei Tvär- minne nebst einigen Bemerkungen iiber die Kalk auflösenden Eigenschaften der jetzigen Ostsee und des Littorina-Meeres. ») Nils Sylvén 1. c, sid. 69—71. — Nils Syl vén, Ytterligare några ord om Thlaspi alpestre's förekomst inom landet, Svensk Bot. Tidskr. 1908, B. 2, H. 4, Smärre Medd. sid. 122-124. *) J. Vleuge.l, Mera om Thlaspi alpestre L., ibid., sid. 124—125. 6. III. 1909. Sandman. — Frey. 167 Framlades 31:sta bandet af Sällskapets Acta med afhand- lingar af Alma Keso, A. J. Siltala (två), Harry Feder- ley (två), E. AV. Suomalainen, B. Poppius (två) och Ric- hard Frey. Priset fastställdes till Fmk 9: — . Af professor E. Warming i Kjobenhavn hade Sällskapet fått emottaga hans nyligen utgifna arbete „Botany of the Fseröes". Likaså hade Sällskapet af herr Joh. Mikutowicz i Riga såsom gåfva emottagit de fyra första fasciklarna af hans „Bryotheca baltica". Fiskeriinspektör J. Alb. Sandman meddelade, att han vid ett besök å Lill-Tytterskär den 16 juni 1908 öfverraskats af att där finna cirka 20 par Phalaropus hyperboreus L., af hvilka ett flertal häckade därstädes. Ett par kullar ägg före- visades. Enligt fiskarebefolkningens utsago skall arten hafva förekommit å Lill-Tytterskär sedan fiere år tillbaka. Student Richard Frey förevisade ett cf-exemplar af Ctenophora pectinicornis L., taget af mag. Ake Nordström sommaren 1906 på Åland. Denna art upptages i prof. C. Lund- ströms arbete, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands, II, sid. 5 (Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. XXIX, 1907), så- som tillhörande Finlands fauna, ehuru utan någon närmare lokaluppgift. Denna uppgift stöder sig på ett i de entomolo- giska samlingarna förefintligt exemplar, hvilket bär endast en i svart inramad nummerlapp samt en lapp af gammalt urblekt papper med namnet, Ctenophora pectinicornis. Detta exemplar torde emellertid med all sannolikhet varit öfversändt från nå- gon af de svenska dipter-forskare, med hvilka E. J. Bonsdorff stod i förbindelse, möjligen af J. "W. Z etterstedt, enär hand- stilen å den nämnda namnlappen mest liknar dennes. Sålunda vore exemplaret icke hemma från Finland. Förhålle det sig A o härmed hurusom helst, genom mag. A.Nordströms fynd är emellertid artens förekomst hos oss konstaterad. 168 Forsius. — Palmgren. 6 111.1909. Med. stud. Ru nar Fors ius lämnade följande meddelande om några förmodade fynd af Parus palustris L. i Borgå- trakten : „I Tidskrift för Jägare och Fiskare, vol. XVI, h. 6 (1908), ingår under rubriken „Ur en ung jägares dagbok" ett antal smärre uppsatser af lyceist Lennart Segerstråle, i hvilka den hos oss icke med säkerhet kända mesarten Parus palustris omtalas såsom förekommande i Borgå-trakten. I första häf- tet, sid. 17, för innevarande år af samma tidskrift, som ju upp- träder med anspråk på en viss vetenskaplighet, förekommer under rubriken „Parus palustris eller Parus borealis" yttermera af samma författare en uppsats, i hvilken han polemiserar mot en anonym insändare i Hufvudstadsbladet, som betviflat riktig- heten af hans iakttagelser. Genom korrespondens med herr Segerstråle har jag- erfarit, att han gjort sina observationer vid 14 — 15 års ålder, att de „i åtminstone tvenne fall äro nästan alldeles säkra", och att de kunna bekräftas af lektorskan Nyberg, som på sitt fågelbräde å Emsalö invid Borgå iakttagit en mes, i hvil- ken hon trott sig kunna igenkänna P. palustris. Då det sålunda visat sig, att nämnda observationer äro gjorda i det fria och intet exemplar af arten såsom bekräftelse å desamma föreligger, samt då dylika iakttagelser i fråga om så svårskilda arter som P. palustris och P. borealis icke kunna tillmätas nämnvärd betydelse, synes det mig riktigast att tills vidare icke betrakta förstnämnda art såsom tillhörande vår fauna, så sannolik dess förekomst hos oss, att döma af den geografiska utbredningen, än synes vara." Fil. kand. Alvar Palmgren lämnade följande' förelö- pande meddelande om Carex-gruppen Fulvellae. Under särskilda somrar har jag ägnat uppmärksamhet åt Carex-gruppen Fulvellae. Beträffande vissa hithörande formers systematiska valör gör sig olika uppfattning gällande. For- 6. III. 1909. Palmgren, Carex-gruppen Fulvellae. 169 mernas bestämning försvåras dessutom af deras benägenhet för bastardering. Bland hithörande arter sluta sig Carex flava L., C. Oederi Ehrh. samt C. lepidocarpa Tausch nära tillsamman. Beträffande dessa göres ofta, exempelvis af Ascherson, gäl- lande att de, såsom öfvergående i hvarandra, icke kunna såsom arter hållas i sär. Särskildt har Carex lepidocarpa Tausch blifvit misskänd samt i synnerhet missuppfattad. Mig synes den både väl och lätt skild från såväl Carex flava L. som C. Oederi Ehrh. De förmenta öfvergångsformerna utgöras dels af de allmänt förekommande bastarderna, dels af Carex Oederi- former sådana som /? oedocarpa Ands., hvilka utan fog förts till C. lepidocarpa. Några skäl att särskildt betrakta Carex lepidocarpa såsom en underart till C. flava synas mig ej finnas. Den påminner t. o. m. ofta i högre grad om C. Oederi. I vissa hänseenden intermediär, uppvisar den karaktärer, hvilka äro främmande för såväl Carex flava som C. Oederi. Carex lepidocarpa äger en från dess anförvanter afvikande utbredning. I Finland förekommer den endast på Åland, där den af mig är funnen år 1898. Den åländska Carex lepidocarpa afviker i likhet med den skandinaviska från den mellaneuro- peiska, och synas olikheterna motivera den nordiska formens särskiljande såsom en underart. I Jomala socken på Åland förekommer en från denna underart afvikande, egendomlig varietet. Bland de former jag nu för Sällskapet framlägger äro förutom Carex lepidocarpa Tausch, företrädd af tvenue obe- skrifna former, följande för finska floran nya: Carex Horn- schuchiana X Oederi, C. Horns chuchiana X lepidocarpa, C. flava X lepidocarpa samt C. lepidocarpa X Oederi, samtliga tagna på Åland. C. Hornschuchiana X Oederi är funnen år 1898, C. Hornschuchiana X lepidocarpa år 1907 och C. lepido- carpa X Oederi år 1901, alla på Eckerö. C. flava X lepidocarpa är insamlad år 1907 på Eckerö samt år 1908 i Jomala. Min afsikt är att framdeles i detalj framlägga resultaten af mina studier rörande ofvan berörda Car&c-grupp, äfvensom att till de nordiska museerna utdela ett exsiccat, omfattande hithörande former. 170 Lindberg, Intressanta växtfynd frän Nyland. 6. III. 1909. Amanuens Harald Kindberg redogjorde förföljande Intressanta växtfynd från Nyland. 1. Blechnum spicant L. För en tid sedan mottog bota- niska museet genom mag. J. A. Wecksells förmedling exem- plar af denna art från Borgå-trakten. De inlämnade exempla- ren hade insamlats af samskoleeleverna A. och V. Borg samt V. och S. Krogerus den 11 juli 1907 i fuktig skog i kanten af ett kärr i närheten af Anders Behms gård på Kroksnäs. Nämnda elevers lärarinna i naturkunnighet, fröken Anna Ha- gelin, som ansvarat för uppgiftens riktighet, hade insändt exemplaren i fråga till redaktionen för Luonnon Ystävä, hvar- ifrån de sedermera öfverlämnades till museum. De inlämnade exemplaren utgöras af tvenne af frost skadade, sterila blad samt ett ungt sporbärande blad. Enligt uppgift skall å fynd- platsen endast en tufva observerats. Blechnum spicant hör som bekant till vår floras allra största sällsyntheter. Tidigare är den nämligen funnen endast på ett ställe på Åland, där den den 17 maj 1865 påträffades af kamrer J. O. Bomansson vid foten af ett berg invid G-e- sterbytjännan i Sund socken. Den 25 juli 1878 återfanns den af A. Arrhenius och A. O. Kihlman. Så vidt mig bekant togs den sista gången i början af 1880-talet af J.A.Bomans- son, en son till kamrer Bomansson. Sommaren 1890 besökte jag i sällskap med J. A. Bomansson lokalen i fråga, men sökte vi Blechnum förgäfves. Senare torde äfven andra bota- nister utan resultat sökt efter växten därsammastädes. Det ser således ut som om den numera vore utgången på platsen. De i musei samlingar förvarade exemplaren från Gesterby äro fullkomligt sterila. Genom fyndet af Blechnum på Kroksnäs har artens nord- ostgräns betydligt förskjutits. I Östersjöprovinserna är den tills vidare ej med säkerhet funnen. Rörande utbredningen inom Skandinavien hänvisas till Selim Birger, Om Härje- dalens vegetation (Arkiv för Botanik, Bd. 7, N:o 13), hvarest äfven en karta meddelas, åskådliggörande artens utbrednings- område inom Skandinavien. 6. III. 1909. Lindberg. — E. Reuter. 171 2. Attium ursinum L. Nyligen erhöll museet af ama- nuens B. Poppius ett exemplar af denna art från Pellinge i Borgå skärgård. Vid genomgåendet af elev Vera von Hert- zens herbarium hade han påträffat denna hos oss tidigare en- dast från Åland kända form. Det inlämnade exemplaret är taget den 6 juli 1908 på en lundartad skogsäng. Enligt med- delande af doktor V. F. Brotherus har växten därstädes an- träffats äfven af andra personer, så uppgiften kan anses vara alldeles säker. Tidigare är Allium ursinum hos oss funnen en- dast på Ramsholmen i närheten af Mariehamn, hvarest den uppträder ymnig på vissa lundartade fläckar med rik vegeta- tion. I museets finska samling ligger visserligen ett ark med unga exemplar, tagna i trädgården på Jomala prästgård, men torde man ha skäl misstänka, att arten blifvit dit inflyttad från Ramsholmen, hvilken holme lyder under prästgården. Doktor Enzio Reuter föredrog: Ett massuppträdande af collembolen Sinella (Entomobrya) myrmecophila Reut. i boning-srum. I november månad senaste höst erhöll jag från Hälsovårds- nämnden i Helsingfors meddelande om att i en bostadslokal vid Villagatan en liten insekt uppträdde i sådan mängd, att den förorsakade de inneboende stort obehag. Några infångade, lefvande exemplar af insekten företeddes; dessa befunnos till- höra en collembol-art. Nämnda lokal, som af mig besöktes, visade sig vara belägen i nedersta våningen af ett nytt sten- hus, som hösten 1907 uppförts å en förut obebyggd tomt och från juni månad 1908 upplåtits till uthyrning. Hyresgästerna, som bebodde lokalen i fråga, uppgåfvo, att insekten hela som- maren förekommit i rummen samt alltjämt tilltagit i antal. Vid tiden för mitt besök uppträdde den i sådan mängd, att lokalen af hyresgästerna uppgafs vara obeboelig, hvarför dessa hos Hälsovårdsnämnden anhållit om besiktning af lokalen i syfte att få hyreskontraktet upphäfdt. Vid mitt besök konstaterades, att insekten förekom talrikt öfverallt i rummen, på väggar, golf och tak. I ett matkontor 172 E. Bentet; Ett massuppträdande af Sinella myrmecophila Reut. 6 III. 1909. voro matvarorna öfversållade af talrika individer. I största mängd förekom insekten dock på fönsterposten i ett af rum- men. Här var fönsterbrädet formligen betäckt af de små dju- ren, hvilka vid ett enda drag med handen kunde hopsamlas till en hög, som fyllde hela näfven. Då insekten enligt uppgift äfven uppehöll sig på kläderna och om natten i stort antal kröp omkring i sängarna, är det icke att undra öfver att densamma, ehuru eljes oskadlig, vållade stort obehag. Talrika exemplar af denna collembol öfversändes i och för bestämning till doktor AV. M. Lin na ni em i i Sordavala, ur hvars svarsskrifvelse jag tillåter mig göra följande utdrag: „Glasröret innehöll cirka 100 exx. af en enda art, Sinella (En- tomobrya) myrmecophila Eeut. Exemplaren äro dels halfvuxna, dels helt unga. Egendomligt är, att denna — för resten ganska sällsynta, myrmekofila art — blifvit funnen i en boningslokal. Själf har jag nog anträffat den i Helsingfors-trakten nära bo- ningshus, under stenar och mossa bland myror, men aldrig har den af mig eller någon annan påträffats i boningsrum. Arten är funnen, utom hos oss (blott i sydvästra Finland ända till Helsingfors) endast i Sverige (Uppland, af Wahlgren) samt vid Reval (af undertecknad)." Denna collembols ofvan relaterade, massvisa uppträdande är, såsom af doktor Linnaniemis meddelande framgår, i mer än ett afseende anmärkningsvärdt, nämligen dels på grund af dess ovanliga förekomstplats, dels på grund af dess annars re- lativt stora sällsynthet, och icke minst i betraktande däraf, att denna art uppgifves vara myrmekofil. I ofvannämnda lokal hade nämligen myror icke observerats. Huru den inkommit i lokalen är oafgjordt. Måhända förefanns den på byggnads- tomten, som var en fullkomligt „jungfrulig" mark, till största delen bestående af berg med mellanliggande, mossbelupna sän- kor. Måhända hade den med något slags fyllning medföljt till byggnadsplatsen och i den nya, ännu jämförelsevis fuktiga bostadslokalen funnit en lämplig vistelseort. Det massvisa uppträdandet och den omständigheten, att de flesta exemplaren ännu voro helt unga, tyda på att arten å denna plats funnit gynnsamma lefnadsbetingelser. Så vidt jag af undersökningen kunde bedöma, var det golfFyllningen, som utgjorde insektens 6. III. 1909. E. Reuter, Om Pediculopsis graminum E. Reut 173 hufvudsakliga uppehållsort, från hvilken sedan otaliga indivi- der spridt sig omkring i lokalen. I anslutning härtill gåfvos anvisningar till den objudna gästens utrotande. Vidare föredrog doktor Reuter: Några ord om hvitaxacariden Pediculopsis (Pediculoides) graminum E. Reut., dess geografiska utbredning och dess före- komst tillsammans med en Sporotrichum-art. Vid Societas' pro Fauna et Flora Fennica inånadsmöte i mars 1900 var jag i tillfälle att redogöra för mina sommaren 1899 anställda undersökningar angående orsaken till hvitax på våra ängsgräs. Härvid framhölls, att en dessförinnan för ve- tenskapen okänd, nästan mikroskopiskt liten acarid, som af mig beskrefs under namn af Pediculoides graminum J), åtmin- stone på vissa orter i vårt land var den hufvudsakligaste alstra- ren af hvitax på ängsgräsen i Finland, Med hänsyn till dess talrika förekomst på flera af mig i antydt afseende undersökta gräsfält och i betraktande af att jag äfven i Sverige, i Stock- holms omnejd, redan vid första efterletandet lyckades anträffa en mängd exemplar af densamma, uttalades den förmodan, att denna acarid äfven i andra länder uppträdde såsom hvitaxalst- rare, ehuru den, sannolikt till följd af sin ringa storlek, där- städes undgått uppmärksamheten. Denna förmodan har i alla afseenden besannat sig. I vårt land har jag i mängd anträffat denna acarid öfver- allt, där jag varit i tillfälle att eftersöka densamma, tills vidare på en mängd orter i Egentliga Finland, Nyland, Österbotten och Tavastland. Den har ertappats som hvitaxalstrare på 27 olika grässlag och dessutom på våra fyra sädesslag; på våra ängar har den visat sig vara afgjordt det viktigaste upphofvet till hvitax. Angående dess förekomst i andra länder föreligga nu- mera flera uppgifter. I Danmark har den enligt fru Sofie Rostrup flera särskilda gånger anträffats såsom hvitaxalstrare ') Senare liar jag fört denna art till ett särskildt släkte, Pediculopsis. 174 E. Beuter, Om Pediculopsis graminum E. Reut. 6. III. 1909. på såväl gräs som sädesslag. Enligt en år 1905 af G. Korff publicerad uppsats uppträdde samma acarid sagda år i hög grad skadligt på råg-, hvete-, korn- och hafrefälten i nästan hela Bayern. År 1908 har H. Thomann offentliggjort resultaten af sina undersökningar angående orsakerna till hvitax på ängs- gräsen i trakten af Landquart, Schweiz, och anför bl. a. äfven Ped. graminum såsom en af hvitaxalstrarne. Är 1905 har af J. Muller beskrifvits en Pe di c ulo ides-art, P. avenae, hvilken uppträdde såsom skadedjur på hafre i Schlesien. Huruvida denna art verkligen är skild från Ped. graminum synes mig tvifvel underkastad!. Rätt öfverraskande är, att Ped. graminum numera anträf- fats på olika ställen äfven i Nordamerikas Förenta stater. Ar 1907 har R. H. Wolcott under namn af Pedindoides diantlw- philus beskrifvit en acarid, som anträffats på sjuka, af en svamp angripna nejlikeknoppar och blommor i växthus i Beatrice, Lincoln och Omaha i staten Nebraska. Frånsedt den omstän- digheten, att Wolcott hos hannen förväxlat kroppens fram- och bakdel och i enlighet därmed också gifvit en alldeles skef beskrifning af densamma, stämma hans diagnos och afbildnin- gar rätt väl öfverens med min Ped. graminum. Enligt skrift- ligt meddelande af prof. H. E. Hodgkiss, assisterande ento- molog vid New York Agricultural Experiment Station (Geneva, N. Y.), har han anträffat den af Wolcott beskrifna acariden under fullkomligt enahanda förhållanden i nejlikeväxthus äfven i staterna New York och Illinois. Enligt hans åsikt var dock den amerikanska arten knappast skild från Ped. graminum. För erhållande af visshet härutinnan öfversände han till mig exemplar af den amerikanska arten; vid jämförelse med mina finska exemplar kunde jag genast konstatera de båda acarider- nas identitet. Till yttermera visso öfversände jag till prof. Hodgkiss ett preparat, innehållande talrika finska exemplar. I sitt svarsbref meddelade han, att äfven han funnit den ame- rikanska och finska arten vara fullkomligt identiska. Härigenom var således säkert konstateradt, att Ped. graminum förekom äfven flerstädes i Nordamerika, om ock den i förenämnda fall därstädes uppträdde under andra förhållanden än hos oss. Enär den i dessa fall förekom på en handeisväxt, kunde den förmo- 6. III. 1909. E. Reuter, Om Pediculopsis graminuni E. Reut. 175 dan ligga nära till hands, att den med nämnda växt inkom- mit från Europa till Amerika. På grund af följande omstän- digheter synes detta dock föga sannolikt. Denna acarid har veterligen aldrig uppträdt på nejlikor annanstädes än i Ame- rika, och prof. Hodgkiss har vidare såväl i bref till mig som äfven i en år 1908 publicerad uppsats omnämnt, att Pecl. gra- minum förekommer i Amerika äfven ute i fria naturen, på gräs- strån (Poa pratensis och Phleum pratense) företeende hvitax, alldeles som i Europa. Af ett hans uttalande synes framgå, att dess uppträdande på gräsväxten äfven i Amerika är pri- märt, och att den först sekundärt gått öfver till nejlikor. För- modligen har öfvergången ursprungligen ägt rum ute i det fria, till nejlikeplantor, hvilka vuxit på kalljord i närheten af gräs, som varit behäftadt med nämnda acarid. Att acariden med gräsfrö eller säd importerats till Amerika från Europa är väl icke omöjligt, men dock föga sannolikt i betraktande dels af dess bräcklighet, dels af dess oförmåga att en längre tid und- vara fukt. Utesluten är dock icke möjligheten, att den på något sätt kunnat öfverföras från den ena kontinenten till den andra. Huru härmed än må förhålla sig, så är dock dess före- komst på gräsfälten ute i det fria i två så vidt skilda världs- delar som Europa och Amerika rätt anmärkningsvärd och af intresse ur djurgeografisk synpunkt. En annan omständighet må i detta sammanhang beröras. Redan i mitt år 1900 utkomna arbete om orsakerna till hvitax på ängsgräsen i Finland framhölls att öfverstrån, som vissnat till följd af nämnda acarids angrepp ofvanom den öfversta (eller nästöfversta) ledknuten, särskildt på större grässlag och framför allt på Agropyrum repens mycket ofta efter någon tid visade sig innanför den omslutande bladslidan öfverdragna med mögelliknande, hvita svamptrådar. Sådana stråpartier uppmjuk- nade och öfvergingo snart i förruttnelse samt syntes synnerli- gen tjänliga till näring för de könsmogna honacariderna, hvilka sögo sig stinna af de här förefintliga, lätt tillgängliga växtsaf- terna, hvilket hade till följd att acaridens bakkropp blef allde- les enormt uppsvälld. Hos den sålunda fullsugna honan be- gynte sedan alstrandet af ägg, och afkommans embryonala utveckling fortgick vidare i moderdjurets uterus, där den enligt 176 E. Reuter, Om Pediculopsis graminum E Reut. 6. III. 190!). af mig senare företagna undersökningar kunde uppnå ett mer eller mindre framskridet stadium, antingen larvstadium (ef, g), nymfstadium (g) eller könsmoget stadium (ef). Samma förhål- lande har jag sedermera hvarje år varit i tillfälle att iakttaga. I samtliga af mig undersökta fall har acaridangreppet uppen- barligen varit det primära, och svampen har först sekundärt infunnit sig på det vissnade öfverstrået; möjligen hafva svamp- sporer inkommit med längs strået innanför bladslidan flutna vattendroppar (vid regn eller stark dagg), möjligen hafva de, fastklibbade vid acaridens kropp, med själfva djuret följt till platsen i fråga. Tilläggas må, att sagda svamp dock ingalunda alltid förekom på af nämnda acarid förorsakade hvitaxstrån. Rätt anmärkningsvärdt är att acariden äfven i Amerika förekom tillsammans med en svamp, som å nejlikeknopparna förorsakade ett slags röta („carnation bud-rot"). Genom expe- riment har ådagalagts, att svampen ensam för sig kunde gifva upphof till nämnda sjukdom, men tillika har man iakttagit, att acariden i fråga nästan konstant förekom tillsammans med denna svamp. Man anser därför sannolikt, att acariden, hvil- ken gnagar sig in i nejlikeknopparna, härigenom bereder väg för svampsporerna till knoppens inre och sålunda förmedlar svampens spridning. Den svamp, som anträffats i de sjuka nej- likeknopparna, har (år 1906) af F. D. Heald förts till släktet Fusarium. Prof. Peck har däremot samma år beskrifvit den såsom en ny Sporotrichum-art, Sp. anthophilum Pk. Äfven i Amerika har på hvitaxstrån af Poa pratensis acariden Ped. graminum anträffats tillsammans med en Sporotrichum-art, hvil- ken af Peck tidigare (år 1903) beskrifvits under namn af Sp. poae Pk. Helt nyligen (1908) har F. C. Stewart genom kulturförsök ådagalagt, att dessa båda Sporotrichum-arter äro identiska; det tidigare gifna namnet, Sp. poae Pk, bör sålunda gälla äfven för den på nejlikor uppträdande svampen. Hvilken art den ofvannämnda i Finland på hvitaxstrån förekommande svampen tillhör, har icke blifvit konstateradt, och denna fråga kan i brist på material icke heller för när- varande afgöras. Men det vore af rätt stort intresse att erfara, om också denna svamp, likasom den med densamma ofta asso- cierade acariden, i de båda världsdelarna är identisk. Det är 6. III. 1909. E. Reuter. — Brenner. 177 min afsikt att under sommaren hopbringa material för frå- gans lösning. Från rektor M. Brenner inlämnades till publikation: Amanuensen H, Lindberg-s Taraxacum-förklaringar. Med anledning af ett uti en uppsats om södra och mel- lersta Finlands Taraxaeum-iormer af aman. H. Lindberg utta- ladt påstående, — att han varit nödsakad att lämna å sido de af mig för Taraxacum-former publicerade namnen af orsak att åtminstone stora flertalet af de af mig namngifna formerna enligt hans uppfattning omfattar flere väl skilda arter, medan å andra sidan olika exemplar af samma art belagts med flere skilda namn, hvarför det ej varit honom möjligt att kunna till fyllest klargöra, hvad som med de särskilda namnen afsetts, — utan att detta påstående på något sätt motiverats, tog jag, som ett år senare sent omsider fick del däraf, på Sällskapets senaste december-möte mig friheten inlämna ett litet medde- lande, benämndt „Några ord med anledning af H. Lindbergs „Taraxaciim-former" i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fen- nica 29, Helsingfors 1907, Kuopio 1908". Uti detta medde- lande uttalade jag, med anledning af aman. Lindbergs löfte att vid annat tillfälle publicera en närmare granskning af de af mig uppställda formerna, min förhoppning att i första rum- met blifva satt i tillfälle att få återse och granska de af mig till universitetet inlämnade samlingarna, hvilka jag, på grund af deras delvisa försändande utom landet, på flere år ej kun- nat få se, och därför redogöra. Det oaktadt har aman. Lind- berg, som kort därpå fått del däraf, funnit det vara lämpligt att, ej allenast först den 4 februari 1909, sedan han redan den 22 december 1908 satt sin stämpel „det. Harald Lindberg" på aman. H. Dahlstedts namnetiketter, underrätta mig om att jag finge återse mina samlingar, utan äfven redan tre dagar därpå till publikation inlämnat en den 24 december 1908 date- rad „Förklaring" med anledning af mitt ofvan nämnda medde- lande. 12 178 Brenner, Anianuenseu H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 6. III. 1909. Sedan dess har jag, innan innehållet af denna „Förkla- ring" blifvit mig bekant, genomgått den del af det af mig under tidernas lopp till universitetet inlämnade, som jag sålunda fått återse, och ber jag att här få meddela resultatet af denna min granskning i den ordning de i den till mig lämnade packen befintliga formerna där innehafva. Af de af mig till T. interruptum Dahlst. hänförda exem- plaren hafva de flesta korrigerats till T. semiglobosum Lindb. f. Dessa två former öfverensstämma, att döma af de offentliggjorda beskrifningarna, tämligen med hvarandra, frånsedt bladloberna, som hos den förra angifvas som långa och spetsiga, triangulära — skärformiga,hos den senare åter som korta, breda och kortspetsade, något skärformigt böjda, samt bladnerven, såsom hos den förra är mer eller mindre rödaktig, hos den senare grön. Hos mina exemplar af T. interruptum äro loberna som hos denna långa och långt smalspetsade samt triangulära — svagt skär- eller snarare halfmånformiga och bladnerven brun eller grön. Mär- kena uppgifvas hos den förra vara grönaktiga, hos den senare mörka, hos mina exemplar äro de dunkla, af samma färg som de brunaktigt gröna holkfjällen. Frukterna, som hos den förra äro 1 mm längre än hos den senare, hafva, såsom outvecklade, hos mina exemplar ej kunnat undersökas. Att döma af de publicerade beskrifningarna, synes skillnaden emellan dessa for- mer vara så fin, att de väl rättast borde sammanföras under det tidigare namnet T. interruptum Dahlst. Utom dessa till T. semiglobosum korrigerade exemplar har ett rättats till T. duplidens Lindb. f., med hvars beskrifning det dock ej har någon likhet. Sålunda saknar det de karaktäristiska parallell- iiikarna, och ståndarna äro pollenförande. Från de föregående exemplaren af T. interruptum afviker det väl genom kortare bladfiikar, men finnas dock äfven sådana afbildade på Dahl- stedts plansch af T. interruptum. Ännu ett par med Dahl- stedts beskrifning och de förstnämnda exemplaren överens- stämmande exemplar hafva korrigerats till T. fulvum Eaunk., hvilken dock afviker genom brist på pollen och starkt landade bladfiikar. Två till T. haematopus Lindb. f. korrigerade exem- plar afvika från den för denna gifna beskrifningen genom tät- blommiga, dunkla korgar och nedböjda ytterholkfjäll, och ett 6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 179 slutligen, med mycket bristfälliga, delvis afbetade blad, som ändrats till T. Dahlstedtii Lindb. f., d. v. s. T. gibbiferum Brenn., har enligt vid insamlingen gjord anteckning fyllda korgar. Ett exemplar har, ehuru pollenförande, påtecknats „troligen T. pol- lidulum Lindb. f.", som saknar pollen, två hafva erhållit hvar sitt frågetecken, och fem hafva helt och hållet gått fria. Nå- gon skillnad emellan dessa och de föregående har jag ej kun- nat upptäcka. T. interruptum Dahlst. torde emellertid, af det som här anförts, hafva rätt att betraktas som inföding i landet. Af följande form, T. Ostenfeldii Raunk., har ett exemplar korrigerats till T. proximum Dahlst., en art, hvars kännetecken, om inan jämför Dahlstedts beskrifningar i Botan. Notiser 1905 på dessa två arter, endast med undantag af frukterna, holkfjällen och bladskaften, äro fullkomligt lika med dem för T. Ostenfeldii. Hos det ifrågavarande exemplaret, taget den 17 maj, existera några frukter ännu ej, holkfjällen äro breda som hos den sistnämnda, ej smala som hos T. proximum, och bladskaften äro dessutom bleka som hos T. Ostenfeldii, ej vackert röda som hos den andra. Ett annat exemplar har titulerats T. duplidens Lindb. f., en form som senare än 1905, då detta exemplar togs och bestämdes, blifvit särskild. Ett tredje exemplar har af araan. Dahlstedt betecknats såsom „sannolikt T. pallidulum Lindb. f.", af aman. Lindberg åter som „T. triavigulare m.", en först under senaste sommar sär- skild form med T. Ostenfeldii-kQ.Y&kt'é.Te\\ Det fjärde exemplaret har omdöpts till T. tenehricans Dahlst. och skulle alltså vara T. patulum Brenn. Det har dock nedböjda fjäll i ytterholken och, livad värre är, saknar pollen. I motsatt fall hade nog också jag hänfört det till T. patulum, då det för öfrigt ej rätt stämmer med T. Ostenfeldii, annorlunda än i mycket vidsträckt bemärkelse. Ett år 1907 inlämnadt exemplar slutligen har af aman. Dahlstedt påtecknats „troligen höstform af T. peni- cilliforme Lindb. f.," äfvenså en af de nyaste ur T. Ostenfel- dii Raunk. utbrutna och 1908 publicerade formerna. År 1906 publicerades af mig under namn af var. lacerum en T. officinale-torm, af hvilken talrika exemplar till museum in- lämnades. Då detta namn sedermera befanns vara förut an- vändt, ändrade jag det 1907 till laceratum och inlämnade några 180 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacu m-förklaringar. 6. III. 1909. exemplar under detta namn. Af alla dessa exemplar hafva nu 80 stycken belagts med det 1908 publicerade namnet T. palli- dulum Lindb. f., ett alldeles tillfälligtvis inblandadt bristfälligt exemplar liar befunnits vara den 1908 publicerade T. duplidens Lindb. f., och 6 af de 1907 insamlade exemplaren hafva korri- gerats till T. litorale Raunk. Af dessa 6 togs ett exemplar på fet mark alldeles invid de på en torr backe växande 80 med namnet T. pallidulum betecknade och afviker från dem endast genom större oah frodigare växt samt tunnare och slä- tare blad. Från T. litorale afviker det genom smala, starkt nedböjda ytterholkfjäll och i öfra kanten starkt tandade blad- flikar. Det torde därför dock riktigast böra betraktas som ett af lokalen framkallad t yppigare exemplar af T. laceratum. De öfriga 5 exemplaren togos 1907 på en för T. litorale högst främmande lokal på högsta toppen af ett högt, med glesa tal- lar och björkar bevuxet berg, på ungefär en kilometers afstånd från hafvet. Dessa 5 exemplar måste erkännas hafva ett från T. laceratum mycket afvikande utseende och hade, om jag hade haft tillgång till mina originalexemplar af denna form, nog ej därmed af mig sammanförts. Beskrifningarna på dessa två former öfverensstämma, då man ej har tillgång till fruk- ter, så när som på mindre tandade bladflikar och breda, till- tryckta eller uppåt riktade ytterholkfjäll hos T. litorale, så med hvarandra, att en förväxling på grund häraf, i synnerhet då, såsom i detta fall, ytterhoikfjällen äro långa, smala och nedböjda såsom hos T. laceratum, blir förklarlig nog. Att söka T. litorale på en sådan lokal, då den förut varit känd endast från de åländska hafsstränderna, hade väl ej heller fallit någon in. Emellertid hafva dessa exemplar, såsom tagna 1907, icke haft det ringaste inflytande på uppställandet år 1905 af min år 1906 publicerade T. laceratum, hvarför, och då namnet T. pallidulum Lindb. f. först 1908 publicerats, det förstnämnda måste hafva företräde. Aman. Lindberg har åtminstone livad denna form beträffar ej haft det ringaste skäl för sitt påstående, att det ej varit honom möjligt att till fyllest klargöra hvad som med mitt namn afsetts, lika litet som för förfarandet att lämna detta behörigen publicerade namn å sido och sätta sitt nya i stället. Antingeu är min ifrågavarande form identisk med 6.111.1909. Breinter, Amanuensen H Lindberg-s Taraxacura-förklaringar. 181 hans T. pallidulum eller är den det ej, i hvartdera fallet är T. laceratum dess rätta namn. Följer så T. offiänale f. genuinum Koch. Till denna form, hvilken jag fattat kollektivt såsom omfattande alla T. officinale- exemplar med långa och smala, tätt till korgskaftet nedtryckta ytterholkfjäll, fyllda tätblommiga korgar, pollenförande ståndare och holkfjäll utan knöl, utan afseende på bladformen, hvilken jag funnit vara mycket varierande, höra de få från tidigare år ännu bevarade exemplaren. De förete därför ett sinsemellan mycket olika utseende och hafva också nu till stor del förts till olika af mig okända, af aman. Lindberg under år 1908 publicerade spe- cialformer, en del med ett tillagdt „sannolikt" eller frågetecken eller med af de olika granskarne gifna olika namn, vittnande om svårigheten att här särskilja bestämda former, men många äfven utan någon korrigering. Öfverraskande för mig har det varit att häribiand finna namn på pollensaknande former, såsom T. duplidens Lindb. f., T. penicilliforme Lindb. f. och T. proxi- mum Dahlst.. eller med radierande eller glesblommiga korgar, såsom T. Dahlstedtii Lindb. f. och T. reflexilobam Lindb. f., eller med knölbärande holkfjäll, såsom de två sistnämnda och T. crebridens Lindb. f. I sammanhang härmed kan det vara skäl att upptaga frågan om den af mig från f. genuinum på grund af dess knöl- bärande holkjjäll, stundom endast löst nedböjda eller frånstående ytterholkfjäll och smalblommiga, vanligen långt och glest ra- dierande korgar frånskilda T. gibbiferum. Såsom jag förut framhållit, har jag på grund af mig företedda exemplar af T. Dahlstedtii Lindb. f. ansett dessa två namn vara synonyma. Sedan dess har aman. Lindberg, jämte beskrifning på T. Dahlstedtii, publicerat två andra, att döma af till mina exem- plar bifogade namn, hithörande former, T. reflexilobum och crispifolium, af hvilka den förra uti mina 1907 och 1908 publi- cerade beskrifningar med orden „laciniis forte reversis" antyd- des, ehuru jag ej ansett den vara annat än en af lokalen, löst grus på soliga ställen, framkallad tillfällig form, den senare åter (ett exemplar) är så lik andra i dess sällskap växande exemplar af T. gibbiferum (T. Dahlstedtii), att den åtminstone ej af mig, hvarken i lefvande eller pressadt tillstånd, kunnat 182 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 6. III. 1909. från dem särskiljas. Då vidare, om man undantager de nyss citerade orden, — de passa dock nog också på många af de som T. Dahlstedtii betecknade exemplaren, ehuru de ej ingå i be- skrifningen därpå — beskrifningarnaihufvudsak öfverensstämma med hvarandra, och det stora flertalet exemplar äfven af mina granskare hänförts till T. Dahlstedtii, kan jag ej annat än vid- blifva min tidigare åsikt att dessa namn, af hvilka gibbiferum är det äldre, äro synonyma. Möjligen kan f. reflexilobum som en underordnad form särskiljas, men detta inverkar ej på sa- ken. Af misstag synes ett utblommadt exemplar af T. apica- tum Brenn., af aman. Dahlstedt påtecknadt „T. mucronatum Lindb. f.?" hafva inblandats. Dessutom ingår här ett höst- exemplar, af aman. Lindberg påtecknadt T. semiglobosum m., ehuru afvikande genom tätt nedtryckta ytterholkfjäll och knöl- bärande inre fjäll, samt två höstexemplar, af aman. Dahlstedt påtecknade T. canaliculatum Lindb. f., af aman. Lindberg åter, „monströs T. pulcherrimum m.", hvilka dock ej äro annat än en af mycket fet jord framkallad, med små örtblad på korg- skaftet och vid holkbasen utrustad T. gibbiferum. Under namn af var. divaricatum publicerades år 1906 af mig en T. officinale-form. med ytterholkfjäll af medians-ty pen, d. v. s. långa, smala och spetsiga, s-formiga och utstående, men utan pollen och hvad bladen beträffar varierande emellan nästan hela, omvändt äggrunda, och i smala, från hvarandra aflägsnade flikar djupt delade, h varjämte ytterholk fjällen angifvas såsom stundom påminnande om T. Ostenfeldii. Sedan uppmärksam- heten blifvit fäst vid bladformen såsom form- eller t. o. m. artkännetecken, måste det redan af den då gifna diagnosen framgå, att denna form möjligen vore kollektiv. Det var där- för med stort intresse jag motsåg den dag, då jag skulle få återse mina originalexemplar. Innan detta kunde ske, har jag dock blifvit förekommen af andra. Jag måste därför följa dem i spåren. Det öfvervägande flertalet, eller 11 etiketter, har korrigerats till T. fulvum Raunk., 2 till T. mucronatum Lindb. f., 2 till T. duplidens Lindb. f., samt 1 till hvardera af T. Dahlstedtii Lindb. f., T. haematopus Lindb. f., T. pulcherri- mum Lindb. f. och T. proximum Dahlst?. Af dessa sistnämnda kunna de två första genast såsom namn på pollenförande for- 6. 111. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 183 mer „lämnas å sido," det tredje exemplaret stämmer ej med auktors beskrifning på denna form, och det sista måste, såsom alltför ungt, anses för osäkert, hvilket äfven aman. Dahlstedt genom sitt frågetecken angifvit. Följa så de med namnet T. diiplidens betecknade. Dessa, 5 exemplar från samma lokal, höra till dem, som hafva svagare flikade blad och med afseende å ytterholkfjällen närma sig T. Ostenfeldä, hvarur T. duplidens utbrutits, men afvika med afseende å bladen till den grad från denna form, att de svårligen kunna ditföras. Såsom mycket olika öfriga T. divaricatum-exemplar, torde de dock böra som en skild form afskiljas, beroende på framtida undersökning af lefvande exemplar. Återstå alltså T. mucronatum och T. ful- vum, två former, som, att döma af beskrifningarna, knappt kunna skiljas på annat än att den förra har, men den senare saknar pollen. Af de två till T. mucronatum Lindb. f. rättade exemplaren saknar emellertid det ena pollen, det andra åter är utblommadt och liknar fullkomligt öfriga på samma fläck tagna exemplar, som ändrats till T. fulvum Raunk. Dessa två exemplar sakna på aman. Dahlstedts etiketter det vanliga tillägget „det. Harald Lindberg." Det öfvervägande flertalet af T. divarieaium-exempleLr skulle alltså tillhöra T. fulvum Raunk. Emellertid hafva mina granskare trott sig finna denna art äfven bland mina T.interruptum-, T. apicatum-, T. medians- och T.proxi- mwm-exemplar, samt anse den helt och hållet motsvara min T. falcatum. Jämför man alla dessa s. k. T. fidvum-exemp\a.r med hvarandra, stannar man snart i villrådighet om hvad med detta namn egentligen menas. Interruptum-, apicatum- och medians- exemplaren hafva pollen, de öfriga sakna, Falcatiim-exempl&reTa. hafva korta och breda, utstående ytterholkfjäll, liksom hos T.pa- tulum, och från en bred, mer eller mindre starkt tandad, ofta nästan kamlik basaldel utspärrade eller bågformigt uppåt böjda smala bladflikar, divaricaium-exem-plsireii åter långa, smala och spetsiga, utstående eller delvis svagt nedåt riktade ytterholkfjäll, såsom hos T. medians, samt bladflikarna starkt nedåt riktade, smala, snedt triangulära och jämnt afsmalnande, såsom hos Lreflexilobum af T. gibbiferum, eller korta, bredt äggrunda, utstående ytterholk- fjäll och från den breda, föga eller svagt tandade basaldelen till en kort, utspärrad spets tvärt afsmalnade flikar, något påmin- 184 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. (3. III. 1909. uande om en del bladiiikar hos T. falcatum. De förra exem- plaren äro dessutom lågväxta, såsom de uppgifvas hos T. ful- vum, de senare vanligen högväxta, såsom hos T. falcatum. Lämna vi de pollenförande exemplaren, såsom tydligen icke hithörande, å sido, skulle mina granskares T. fulvum alltså sönderfalla i den genom långa, smala, utstående ytterholkfjäll och smala, jämnt afsmalnande, nedåt riktade bladfiikar karak- täriserade T. divaricatum och den genom korta, breda, utstående fjäll och vid basen breda, tvärt afsmalnade, utspärrade blad- flikar utmärkta, högväxta T. falcatum. Den förra angifves uti den af mig 1906 publicerade diagnosen med orden „squamae involucelli sigmoideae, divaricatae, ut in var. intermedio] an- therae sine polline. Variat foliis pinnatis, laciniis an- gustissimis subulatis remotis." Den senare åter komme att om- fatta äfven en del af mina såsom T. divaricatum bestämda exemplar med kortare, svagare tandade och rakare bladfiikar än hos de år 1907 beskrifna exemplaren af T. falcatum. H vil- ken af dessa vore den egentliga T. fulvum Raunk. framgår ej af aman. Lindbergs beskrifning, då ytterholkfjällen omnäm- nas endast såsom löst nedböjda, och bladfiikarna beskrifvas så, att en del af beskrifningen passar på den ena, en annan del åter på en annan af dessa två former. Sannolikt är det dock den förra som närmast med detta namn afses, då de den senare tillkommande kännetecknen endast som „ofta" förekom- mande anföras. Utan att efter aman. Lindbergs föredöme lämna detta namn å sido, får man väl af beskrifningen antaga, att T. divaricatum Brenn. och T. fulvum Raunk. äro synony- mer, hvarvid naturligtvis det äldre namnet blir det gällande. I och med detta antagande kvarstår namnet T. falcatum såsom fullt berättigadt för den af mig därmed betecknade formen. En annan kollektiv form är den redan tidigare af mig såsom sådan betecknade T. intermedium Raunk. (ej Dahlst. eller DC). Af de med detta namn eller sedermera T. medians Brenn. af mig betecknade exemplaren hafva 8 etiketter ändrats till T. hamatum Raunk., 7 till T. haematopus Lindb. fv, 5 till T. Dahlstedtii Lindb. f., 3 till T. retroflexum Lindb. f., 2 till T. reflexilobum Lindb. f., samt 1 till enhvar af T. fulvum Raunk., T. duplidens Lindb. f., T. penicilliforme Lindb. f., T. mucrona- 6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 185 tum Lindb. f., T. longisquameum Lind b. f. och T. tenebricans Dahlst., samt 1 af den ena granskaren till T. semiglobosum Lindb. f. och af den andra till T. retroflexum Lindb. f., och 1 till resp. T. tenebricans Dahlst. och T. alatum Lindb. f., hvarjämte 8 erhållit frågetecken eller gått alldeles fria. Af dessa är den till T. hamatum Raunk. korrigerade formen den- samma som på Sällskapets november-möte 1904 af mig förevi- sades under namn af T. intermeclium Raunk., med hvilken den, såsom äfven då och sedermera på februari-mötet 1907 ådaga- lades, såväl till diagnos som afbildningar i Botan. Tidsskrift 25, 1903, fullkomligt öfverensstämmer. I fall denna form seder- mera erhållit namnet T. hamatum Raunk., har detta sannolikt skett för att undvika den konfusion dess ursprungliga namn T. intermeclium Raunk. varit underkastad. Till denna form höra tydligen äfven de exemplar, som nu korrigerats till T longisquameum Lindb. f., T. cluplidens Lindb. f, T. retroflexum Lindb. f. och en del af de till T. Dahlstedtii Lindb. f. rättade, äfvensom de som af aman. Dahls te dt benämnts T. retroflexum Lindb. f., men af aman. Lindberg ansetts vara „möjligen för- krympt T. semiglobosum" . De hafva nämligen i lefvande till- stånd icke starkt nedböjda ytterholkfjäll, såsom dessa med undantag af den först nämnda, utan äro dessa fjäll s-formigt och klolikt utstående, hvarjämte de sistnämnda exemplaren på växtplatsen visade sig såsom af lokalen, torr mosslmda på berg, beroende mindre exemplar af den i invid belägen bergskrefva på bördigare jordmån växande form, som benämnts T. hama- tum, d. v. s. den tidigare T. intermeclium Raunk. Hvad åter den andra af de talrikast här representerade formerna, den af mina granskare T. haematopus Lindb. f. benämnda, beträffar? har jag redan tidigare framhållit deu som en form af T. inter- meclium Raunk. och sedermera, emedan detta namn förut tillagts en annan Taraxacum, beskrifvit den under namn af T. medicins (T. intermeclium Raunk. ex. p.). Den nu gjorda korrigeringen innebär alltså ingenting annat än att namnet T. medians Brenn.? publiceradt 1907, ersatts med T. ergihropus Lindb. f, publi- ceradt 1908. Till samma form skulle jag vilja föra en del af de till T. Dahlstedtii Lindb. f. och T. retroflexum Lindb. f. korrigerade exemplaren. Däremot måste T. penicillif or me Lindb. f. 186 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaring-ar 6 III. 1909. (utan tillägget „det. Harald Lindberg" på Dahlstedt s etikett), såsom saknande pollen och alltså hörande till divaricatum-ty- pen, T. apicatum Brenn., af Dahlstedt ändrad ti\l T. mucro- naium Lindb. f., T. patulum Brenn., af densamme ändrad till „möjligen T. alatum Lindb. f," af denne åter till T. tenebri- cans Dahlst., T. divaricatum Brenn., här ändrad till T. fulvum Raunk., samt åtminstone 1 exemplar af T. gibbiferum Brenn. f. reflexilobum (Lindb.) härifrån afföras. Dessa enstaka exemplar kunna, såsom icke med beskrifningen öfverensstämmande, icke föranleda något tvifvel om hvad med denna beskrifning, under- stödd af ett flertal därmed öfverensstämmande exemplar, afsetts. Egendomlig förefaller den ihärdighet, hvarmed mina gran- skare allt fortfarande negligera den af mig 1889 publicerade T. patulum, i det alla de af dem granskade exemplaren med detta namn utan undantag korrigerats till dess yngre synonym T. tenebricans Dahlst. Häraf torde framgå, att man åtminstone hvad detta namn beträffar omöjligen kunnat hysa någon tve- kan om hvad därmed afses. År 1907 trodde jag mig på grund af en viss öfverensstämmelse med af aman. Dahlstedt publi- cerade afbildningar och beskrifning böra härifrån afsöndra en T. laeticolor Dahlst., hvilken ju visserligen, med undantag af ett exemplar, som erhållit påteckningen : „Denna är mycket lik T. laeticolor Dt.", ej lyckats vinna dess auktors godkän- nande, men det som jag 1889 beskrifvit under namn af T. patxdum eller rättare var. patulum, kvarstår ju dock som det- samma som aman. Dahlstedt, innan han uppställde T. laeti- color, 1905 benämnt T. tenebricans och 1906 T. intermedium. Att detta senare namn nu frångåtts, utgör ju ett erkännans- värdt framsteg, men i den botaniska nomenklaturens intresse vore det af vikt, att äfven andra oberättigade eller onödiga namn måtte undvikas. Af mina såsom T. apicatum Brenn. bestämda exemplar hafva en del, ehuru pollenförande, korrigerats till de pollen- saknande T. duplidens Lindb. f. och T. fulvum Raunk., jämte det en annan del betecknats såsom T. pectinatiforme Lindb. f., T. mucronatum Lindb. f., T. tenebricans Dahlst., T. crispifolium Lindb. f. och T. longisquameum Lindb. f. och de öfriga fått behålla sitt namn eller utmärkts med frågetecken. Med undan- 6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-förklaringar. 187 tag af den T. laeticolor liknande T. patulum, hvilken tydligen af förbiseende hitförts, och den något afvikande T. pectinati- forme med breda nedböjda ytterholkfjäll, hafva de öfriga långa, smala, utstående ytterholkfjäll och blad som närmast överens- stämma med beskrifningen på T. mucronatum. Att döma häraf, äfvensom af öfverensstämmelsen med min beskrifning på T. apicatum vore alltså dessa två sist nämnda namn synonyma, och af dessa det senare, såsom publiceradt i Berlin 1907, äldre än det förra med tryckningsort och år Kuopio 1908. De med namnen T. crispifolium och longisquameum, det senare mycket olikt det exemplar bland T. medians som så benämnts, be- tecknade exemplaren hafva visserligen ett litet afvikande ut- seende, men synas dock ej vara nog skilda för att kunna hän- föras till systematiskt skilda former. Att den af mig från T. proximum Dahlst. på grund af sina smala, långt utdragna, smalspetsiga ytterholkfjäll afsönd- racle T. attenuatum skulle korrigeras till T. proximum, kunde jag nog ana; jag tror dock att den med tiden skall komma att visa sig som berättigad. Mera oväntadt var det att finna ett par exemplar, sina små tunna, starkt nedböjda ytterholk- fjäll till trots, vara korrigerade till den med T. laceratum Brenn. synonyma T. pallidulum Lindb. f., med långa, utstående eller svagt nedböjda fjäll och äfven i öfrigt helt olik dessa. Af T. proximum Dahlst. har största delen ändrats till den förut nämnda T. fulvum Raunk., exemplar som, att döma af de af aman. Lindberg publicerade beskrifningarna, om man frånser den i synnerhet på unga exemplar ofattbara, men äfven eljes fina färgskillnaden på frukterna, lika väl kunna föras till den ena som till den andra arten; 1 exemplar har med rätta hänförts till T. marginatum Dahlst., d. v. s. T. laevigatum (Willd.), 1 exemplar oaktadt de knölbärande holkfjällen och korta ytter- holkfjällen till T. pallidulum Lindb. f. = T. laceratum Brenn., 1 af aman. Dahlstedt till densamma, men af aman. Lind- berg till T. remotijugum m., 1 till T. Dahlst edtii Lindb. f- == T. gibbiferum Brenn. och 1 till T. duplidens Lindb. f., båda med starkt nedböjda ytterholkfjäll. Slutligen återstår att såsom resultat af de gjorda anteck- ningarna annotera den redan förut af mig framhållna motsva- 188 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxaeum-forklaringar. 6. III. 1909. righeten emellan å ena sidan T. laevigatum (Willd.) med varr. eornirjerum Aschers. och reflexum Brenn. och å andra sidan T. marginatum Dahlst. Etter afslutandet af förestående granskning har jag haft tillfälle att i korrektur erhålla kännedom af innehållet i aman. Lindbergs ofvan nämnda „Förklaring" och funnit det bestå af en mängd namnändringar och kategoriska påståenden utan tecken till bevis eller motivering och utan ringaste hänsyn till de beskrifningar af mina Tar axacum- former eller den utred- ning i ämnet jag på särskilda tider publicerat. Det kan na- turligtvis icke falla mig in att fästa något vidare afseende vid denna värdelösa uppräkning af namn på namn, då jag redan i detalj genomgått de ändringar mina bestämningar varit un- derkastade och därom under iakttagande af nödig motivering uttalat mig. Endast några omständigheter tror jag mig hafva skäl att i anledning af särskilda påståenden i denna förkla- ring" framhålla. Amanuensen Lindberg anför såsom ett för identifierin- gen af mina Taraxaca menligt förhållande det, att „ett myc- ket stort antal däraf är insamladt under juli, augusti, septem- ber och oktober månader, således just under en tid af året, då Taraxacu w- formerna äro nästan omöjliga att bestämma, ifall man ej själf varit i tillfälle att iakttaga dem under utvecklin- gens gång ute i naturen", att de „oftast äro illa valda" och illa konserverade. I detta klander inneligger, att han ej kuu- nat tänka sig den fioristiska forskningen annorlunda än som ett utväljande af vissa lätt igenkännbara, typiska och för ett vackert herbarium tjänliga exemplar. Nu råkar det emellertid vara fallet, att det finnes personer, som, utan att klandra eller förneka nyttan af en sådan verksamhet, såsom ett mål för sitt arbete ställt utforskandet af allt hvad naturen i ett visst hän- seende har att bjuda på, icke allenast de typiska, expositions- mässiga, väl utvecklade, vackra och lätt igenkännbara alstren, utan äfven annat, som det kunde tyckas, mindre väl lyckadt eller felaktigt resultat af lifvet i naturen, och därför icke för- akta någonting af det naturen har att bjuda på. Då måste 6. III. 1909. Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taiaxacum-förklaringar. 189 det ju inträffa, att exemplaren i en sådan persons samling i en tor vackra herbarier med typiska och oförvitliga exemplar svärmande persons ögon förefalla att vara på allt sätt dåliga. Eåkar nu en sådan intet föraktande naturforskare ut för en växtgrupp, såsom t. ex. släktet Taraxacum, där inom vissa, släktet karaktäriserande gränser en ohejdad tygellöshet beträf- fande alstrandet af olika formade individ synes vara rådande, blir han tvungen att till en början åtminstone, med frånseende af mindre väsentliga olikheter, såvidt möjligt sammanföra det som på grund af viktigare karaktärer låter sig förenas, för att sålunda bilda sig en öfversikt af det hela och komma till in- sikt om de skilda formerna. Ju större mångformigheten inom släktet är, desto försiktigare får man härvid vid uppställandet af nya former vara, och desto svårare är det att i saken und- vika olika uppfattningar. Får nu herbariologen en sålunda hopkommen samling under sin behandling, blir hans första in- tryck det, att den innehåller ofantligt mycket „skräp", illa valda, illa konserverade, på olämpliga platser och tider insam- lade, svårbestämbara exemplar, föga lämpliga för ett klander- fritt herbarium. Han söker, liksom ute i naturen, efter vackra, typiska exemplar enligt den uppfattning han eller någon hans auktoritet bildat sig och finner en mängd, som i hans herba- rium passar hvarken hit eller dit, andra åter, som han eller någon annan tycker mer eller mindre öfverensstämma med de typiska exemplar han på lämpliga platser och tider utvalt i naturen, och så påsätter han, utan att på de illa valda, illa konserverade och illa vuxna exemplaren kunna iakttaga de i lefvande tillståndet karaktäristiska kännetecknen, som för in- sändaren varit de bestämmande, samt fullkomligt ignorerande dennes i tryck meddelade uppgifter, de namn som enligt hans uppfattning äro de mest passande, äfven om exemplaret i fråga icke skulle stämma öfverens med den beskrifning han själf lämnat. Ungefär sådan tänker jag mig att tillgången måste hafva varit vid sammanställandet af den mosaikartade upp- räkning af en mängd namn ifrågavarande „Förklaring" in- nehåller, så mycket rikhaltigare som äfven synonymer och namn på enstaka, uppenbarligen genom rent mekaniska för- växlingar inblandade exemplar däri ingå. Observeras bör dess- 190 Brenner, Amanuensen H. Lindbergs Taraxacu m-förklaringar. 6. III. 1909. utom, att de flesta beståndsdelarna i denna mosaik utgöras af namn, som under år 1908 i tryck publicerats, medan de sist inlämnade af de korrigerade exemplaren härröra från år 1907, då tillvaron af dessa namn ännu var fullkomligt okänd. Aman. Lindberg påstår vidare, att min T. apicatum innehåller både „rödfruktiga" och „icke rödfruktiga", pollen- bärande och pollenlösa arter. Intressant vore att få veta hvilka de af honom här uppräknade arterna enligt hans uppfattning äro „rödfruktiga". Hvad de pollensaknande T. fulvwm och T. duplidens beträffar, kunna de, såsom jag redan framhållit, just därför att mina exemplar äro pollenförande, icke höra hit. Angående de pollenförande formerna har jag likaledes redan uttalat mig. Såsom af min utförliga beskrifning af T. medicins, Berlin 1907 och Helsingfors 1908, framgår, är det den af aman. Lind- berg s. k. T. haematopus som därmed afses, ej den ursprung- liga T. intermedium Raunk. eller T. hamatum Raunk. Innan jag återsåg mina exemplar af den senare, trodde jag att dessa voro af samma slag som dem jag beskref under namnet T. medicins. Vid T. interruptum talar aman. Lindberg om „en eller annan orsak" till att „en hel del arter — — ha mer eller mindre glest sittande bladlober". Månne ej den enda orsaken härtill står att söka hos dem själfva i deras egen natur? Här ofvan har jag anfört mina skäl för mina bestämningar äfven beträffande denna form. Som bekant, har jag redan tidigare, och särskildt med anledning af att min T. patulum af aman. Lindberg be- nämnts laevigatum Willd., framhållit detta namns rätta bety- delse såsom det äldsta namnet för den art, som hos oss kallats T. comieulatum Kit. eller T. erythrospermum Andrz. Detta på grund af såväl Willdenows och Reichenbachs be- skrifningar som exemplar i Reichenbachs exsiccatverk. På hvilken grund den skulle kunna betraktas som en pollenfö- rande spansk art, har jag mig icke bekant. Såsom kändt torde vara, är den knölsaknande formen mindre allmän än den knöl- bärande var. cornigerum Aschers., hvilken länge var den enda hos oss under namnet T. offieinale var. comieulatum Kit. kända Mötet den 3 april 1909. 191 formen. Denna kan därför med större skäl än den tidigast af mig den 6 april 1889 bekantgjorda knölsaknande formen rubri- ceras som „ vanlig". Aman. Lindberg anmärker, att intet exemplar af mig benämnts T. patulum, utan endast var. patulum. Hvad med denna anmärkning afses, förmår jag ej fatta. Skall det må- hända utgöra ett motiv för negligerandet af detta namn, eme- dan formen upphöjts till art? I så fall får jag hänvisa till bruket att med en parentes angifva, att man uppfattar den till namnet hörande växtformen annorlunda än dess auktor gjort det. För min del är jag alls icke öfvertygad om de nyligen urskilda formernas artberättigande, ehuru jag för bekvämlig- hetens skull bortlämnat artnamnet T. officinale (Web.). En- ligt min uppfattning kan man, i anslutning till det som redan tidigare, i Sällskapets Meddelanden h. 30 och 32, af mig ut- talats, inom denna art särskilja några, tvenne parallell-serier bildande typer, såsom de pollenförande genuin tim, uncinatum, medians, patulum, och de pollensaknande Ostenfeldii, ungu- latum, divaricatum och falcatum, omkring hvilka ett större eller mindre antal former gruppera sig, men hvilken titel eller plats i rangskalan de skola erhålla, därom har jag ej bildat mig någon öfvertygelse, en fråga, hvilken för öfrigt förefaller mig att vara af ringa vikt. Mötet den 3 april 1909. Till inhemsk medlem i Sällskapet invaldes fil. kand. Gun- nar Gott b er g (föreslagen af docent K. M. Levander). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 8,632: 01. Eesestipendier tilldelades på ansökan och i enlighet med bestyreisens förslag följande personer till nedanstående belopp : 192 Mötet den 3 april 1909. fil. kand. Hans Buch 250 mark för floristiska undersök- ningar i trakten kring Saimen; herr Reinhold Cederhvarf 100 mark för insamling af Taraxaea och Hieracia på Karelska näset; med. stud. Euuar Forsius 250 mark för entomologiska exkursioner i Ladoga-Karelen och insektbiologiska undersök- ningar i Karislojo; student Richard Frey 150 mark för dipterologiska un- dersökningar i kusttrakterna i sydvästra Finland ; folkskolelärare Kaarlo Hänninen 200 mark för iaktta- gelser rörande fiskfaunan i Kuusamo ; student Viljo Jääskeläinen 200 mark för fiskbiologi- ska studier i Ladoga; student K. Lin ko la 200 mark för floristiska undersök- ningar och insamlingar i Kuopio socken; fil. kand. Alvar Palmgren 400 mark för fortsatta bo- taniska studier på Åland ; student E. W. Suomalainen 1,250 mark för fågeltopo- grafiska undersökningar i Enontekis; student Axel "Wegelius 150 mark för floristiska under- sökningar i Hattula socken; student Yrjö Wuorentaus 250 mark för insamling af insekter i norra Österbotten. Med. stud. Runar Forsius afgaf berättelse öfver den resa han med Sällskapets understöd sommaren 1906 i entomo- logiskt syfte företagit till Åland. Det insamlade materialet uppgick till öfver 6,600 exemplar. Ylioppilas Yrjö "Wuorentaus oli lähettänyt kertomuk- sen siitä hyönteisten keräysmatkasta, jonka hän Seuran stipen- diaattina kesällä 1908 oli tehnyt Hailuodolle ja lähellä oleville seuduille Pohjaumaalla. Seuran kokoelmiin oli jätetty 4,080 neuloihin pistettyä hyönteistä sekä 225 pienempää pulloa ja putkea, sisältäen hyönteisiä, hämähäkkieläimiä, nilviäisiä y. m: Fil. kand. Hans Buch redogjorde för sina med under- stöd af Sällskapet i botaniskt syfte företagna resor i Karelia australis. 3. IV. 1909. Smärre meddelanden. 193 Vidare förevisade herr Bucb följande af honom insam- lade lafvar, hvilka hade bestämts af fil. mag. Gr. Lång: 1. Parmelia pertusa (Schrank) Schaer., tagen vid Pälli sluss i Saima kanal. 2. Parmelia cetrarioides (Del.) Nyl., insamlad i Lappvesi socken i Karelia australis. Fil. kand. Alvar Palmgren demonstrerade ett synner- ligen rikhaltigt material af hybriderna Rubus caesius X idaeus och B. caesius X saxatilis, hvilka af honom insamlats å sär- skilda lokaler i den åländska skärgården. Doktor Enzio Reuter förevisade en fullkomligt albino- tisk färgvarietet af Fringilla coelebs L., hvilken den 29 okto- ber 1906 af herr Arthur Eklund skjutits i Korpo och af redaktör Alex. Hintze insändts till Sällskapet. Fågeln hade under flere dagars tid uppehållit sig på ett fält i en stor skara på flyttning stadda berg- och bofinkar. Fil. kand. A. L. Backman förevisade exemplar af Ortho- trichum microblephare Schimp., som han sommaren 1904 insam- lat på en strandsten på Adö nära Jakobstad i Om. Bestäm- ningen var gjord af doktor V. F. Brotherus. Herr Backman meddelade vidare, att prosten Anselm Nyström sommaren 1908 i Alajärvi i mellersta Österbotten anträffat Tofieldia borealis Wahlenb. på en mosse, belägen nära intill Niskakangas på landryggan på en absolut höjd af öfver 150 m. Fyndet utgör ett anmärkningsvärdt tillskott till den numera rätt långa listan på arter, som i dessa trakter finna sin syd- eller nordgräns. Amanuens Harald Lindberg förevisade subfossila frukter och frön af Sagittaria natans Pallas, Myriophyllum spicatum L. och Najas flexilis (Willd.) Rostk. et Schm., till- varatagna ur gyttjeprof från Loijussuo i Kuhmoniemi socken, OK. I samma mosse, hvilken torde ligga cirka 160 m öfver hafvet, hafva tidigare Za?inichellia polycarpa, Ceratophyllum de- 13 194 Lindberg. — O. M. Reuter. 3. IV. 1909. mersum och Carex pseudocyperus påvisats i af föredragaren hem- förda prof. De senast undersökta profven hade på föredraga- rens uppmaning sistlidne sommar tagits af agronom A. Ha- vola. Af särskildt intresse var förekomsten af Sagittaria na- tans, som visar att typiskt ostliga invandrare inkommit i vår flora under långt aflägsna tider, redan innan granen utgjorde en beståndsdel i våra skogar. Föredragaren betonade särskildt, att för en riktig uppfattning af vår floras historia, och Fenno- skandias öfver hufvud, en mycket större hänsyn borde tagas till förhållandena i norra Ryssland och Sibirien än hittills va- rit fallet. Man har i allmänhet sökt jämförelsepunkterna sö- derut, men vore dessa i än högre grad att söka österut. Professor O. M. Reuter meddelade om ett fj-nd af- den egyptiska gräshoppan, Acridium aegyptium L., på Salutorget i Helsingfors : „I min i dag till publikation inlämnade uppsats om fin- ska copeognather har jag anfört ett par exempel på huru lätt vissa hithörande arter följa med och spridas af människan. Kändt är, att genom handeln äfven ganska stora insekter kunna transporteras långa vägar, ehuru blott ett fåtal af dem, såsom vissa kakerlackor, vinna fast fot på de orter, dit de anlända. Ett fall af en dylik långväga transport föreligger i det fynd af den egyptiska gräshoppan, Acridium aegyptium L., jag nu är i tillfälle att förevisa. Det gjordes den 18 mars 1906 af kaptenskan E. Ullner på Salutorget i Helsingfors invid ett stånd med bland annat från södra Europa eller Algier impor- terade grönsaker. Arten är hemmahörande i hela Afrika, södra Europa (Bordeaux, Montelimar), Syrien, Mindre Asien, Per- sien, Transkaukasien, Transkaspien och Afganistan samt är iakttagen äfven på Kirgisiska steppen och Krim. Enstaka för- flugna exemplar hafva fångats vid Wien, Dornbach och Er- langen samt i England. Det här funna exemplaret har, såsom nämnts, haft att tacka blott en tillfällig transport för sin före- komst härstädes. Det hade under den långa och kalla resan helt och hållet förlorat sin förmåga att flyga, hoppa och äta samt kröp endast långsamt omkring, tills det efter några da- gar dog." 3. IV. 1909. Luther. — Sahlberg. 195 I anslutning till detta meddelande omnämnde docent A. Luther, att till zoologiska museet upphämtats en ung indi- vid af en stor HeUx-art, sannolikt H. adspersa Mull., hvilken jämte blomkål torde importerats från norra Afrika. Professor J. Sahlberg förevisade En för Finlands fauna ny Prionychus-art. Jag ber att härmed få förevisa en nykomling till vår co- leopter-fauna. Vid granskningen af finska exemplar af släktet Prionychus Sol. (Eryx Steph.) fann jag, att vi i vårt land af detta släkte hafva tvenne skilda species, nämligen utom den allmännare kända Pr. äter Fabr. äfven en närastående art, Pr. melanarius Germ. Af denna art, som blifvit sammanblandad med Pr. äter, hafva endast tvenne exemplar blifvit tagna i vårt land. Det ena fanns uti universitetets gamla systemati- ska samling med påteckuing »Svensksund" och var troligen taget på denna lokal i närheten af Kotka af statsrådet Nord- mann, hvilken i unga år samlat i dessa trakter. Det andra exemplaret togs under expeditionen till Karelska näset år 1866 på en exkursion vid Muurila i Kuolemajärvi den 23 augusti af min reskamrat A. J. Malmberg (Mela). I Seidlitz' Fauna baltica beskrifves denna art såsom ef till Pr. äter, men Thom- son, som trodde den vara en ny art, beskrifver den ganska utförligt under namn af Cistela nitidula. Den skiljer sig från Pr. äter genom flera karaktärer. Den är något mindre, ofvan glänsande svart, hufvudet är mindre och i synnerhet smalare, nämligen föga mer än l/a af prothorax, punkturen i synnerhet på prothorax glesare, håren finare, mera nedliggande, anten- nerna något finare, prothorax framtill mera kontinuerligt af- rundad, i framkanten tydligt, ehuru fiut kantad, elytras epi- pleura framtill tydligt konkava; prosternum framför höfterna mycket kortare och nästan horisontalt samt tillika på tvären urholkadt, bildande en tydlig rät vinkel mot höfterna; benen till alla delar finare än hos Pr. äter, alla tibier räta, de bakre tydligt längre än tarserna, de tvenne främre parens ej längre 196 Sahlberg, En för Finlands fauna ny Prionychus-art. 3. IV. 1909. än deras tarser, dessa hafva sista leden jämförelsevis längre än bos Pr. äter, på bakersta paret tydligt längre än de tvenne föregående lederna, om ej de jämförelsevis starka flikarna med- räknas. För öfrigt hänvisas till Thomsons beskrifning. De tvenne arternas synonymi blir sålunda: 1. Prionychus äter Fabr. — Jaqu. du Val. Gen. Col. Eur. III, tab. 80, fig. 399. — Seidl. Naturg. d. Ins. Deutschl. Band. V, 2 Abth., 61,1. Helops Fabr. Syst. ent. 258 (1775). — Payk. Faun. Sv. I, 95. — Panz. Faun. Gerra. 50, nr. 3. — Gyll. Ins. Sv. II, 537. — Sahlb. Ins. Fenn. I, 455. — Cistela Oliv. Entom. III, 54, p. 11, tab. 2, fig. 16 — Thoms. Skand. Col. VI, 285. — Kust Käf. Eur. X, 71. — Baudi Deutsch. ent. Zeitschr. 1877,385. - Eryx Muls. Col. Fr. Pectinip. 62. — Seidl. Faun. Balt. Ed. II, 524, 2. — Pyrochroa nigra De Geer Meru. Ins. V, 25, tab. I, fig. 23, 24, (1775). Arten är utbredd öfver större delen af Europa och lefver i murkna trädstubbar, företrädesvis af björk. Inom Finland förekommer den endast i sydligaste delen och är tagen några gånger i närheten af Åbo (af Bonsdor ff, Ehrstr öm, Man- nerheim, O. M. Eeuter) samt i Viborgs län af Mäklin. I Skandinavien är den utbredd från Skåne till Stockholm samt södra Norge. 2. Prionychus melanarius G-erm. — Kust. Käf. Eur. XXI, nr. 89. — Seidl. Naturg. Ins. Deutschl. V, 2 Abth., 64, 2. Helops Germ. Mag. d. Ent. I, 123 (1813). — Eryx Heyd. Berl. ent. 1864, 325. — Cistela nitidula Thoms. Skand. Col. VI, 286. — Cistela atra q Baudi Deutsch. ent. Zeitschr. 1877, 385. — Cistela atra ef Seidl. Faun. Balt. Ed. II, 524. — Prionychus äter Redt. Faun. austr. Ed. III, Th. II, 131. Denna art är funnen i Tysklands och Österrikes bergs- trakter, i Schweiz och norra Italien. Inom Skandinavien är den tagen i Skåne och Blekinge och inom Finlands område endast i södra Karelen vid Svensksund (A. Nordmann?) och i Kuolemajärvi (Me la). 3. IV. 1909. Backman, En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. 197 Fil. kand. A. L. Backman redogjorde för En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. Våren 1908 erhöll jag af Societas pro Fauna et Flora Fennica ett reseunderstöd, stort 400 Fmk, för att undersöka floran vid Oulankajoki och en del af Kitkajoki i norra Kuu- samo. Färden till undersökningsområdet ställdes öfver Kemi- järvi, dit jag anlände den 21 juni. En vecka senare bröt jag upp med båt öfver Kemi träsk till Räisälä by vid Suomulahti. Härifrån tillryggalades följande dag den 35 km långa vägen till Hirvasvaara vid Oulankajokis öfre lopp. Sträckan mellan Eäisälä och västra ändan af Iso-Hietajärvi (inemot 20 km) er- bjuder den bästa tänkbara naturliga väg och kan till och med om sommaren användas som körväg. Vägen leder längs ställ- vis tämligen starkt vågiga, rena tallmoar med ett jämnt, torf- tigt, af renarna afbetadt Cladina-täcke. I trakten af Kuolajärvi sockengräns stryker vägen fram längs ryggen af en cirka 22 m hög tallås med en bäck nere på ena sidan, ett skogsträsk på den andra. Ett Punkaharju i smått! Iso-Hietajärvi är en lång- sträckt (5 km), högnordisk sjö med branta, ljungbevuxna strän- der. De små träsken och bäckarna nära Jurmu torp mellan Karhujärvi och Hirvasjärvi förläna denna sträcka en något mer omväxlande natur. För öfrigt erbjuder vägen till Hirvasjärvi föga af intresse. Påföljande dag vandrade jag omkring på Hirvasvaara samt företog en båtfärd på sjön. Den 1 juli begaf jag mig till fots till Lauspalo torp och vidare med båt längs Oulanka till Ahola. Oulankajoki är i sitt öfre lopp — från Hirvasjärvi ännu ett par mil nedåt — i allmänhet omkring 35 m bred. Ställvis forsar älfven fram i en endast cirka 15 m bred fåra, på andra ställen vidgar den ut sig i ett lugnvatten; så är Kalliojärvi strax of van Ahola ända till 210 m bred. Vid Kallio- järvis södra strand resa sig rätt ansenliga, sterila berg; för öfrigt åtföljes älfven ända till Ahola af låga starrängar och ställvis hård- vallsängar. Starrängarna sammansättas hufvudsakligen af Ca- rex aquatilis och C. ccespitosa jämte C. acuta och C. rostrata. 198 Backman, En botanisk resa i norra Kuusaoio sommaren 1908. 3. IV. 1909. På dem finnas stora snår af Salix bicolor och S. Lapponum, som dock sällan nå själfva stranden. Ahola-gårdarna äro belägna på en hög höjd vid älfvens norra strand. Hos Herman Ahola fann jag ett godt kvar- ter och dröjde här på grund af otjänlig väderlek till den 4 juli, då resan fortsattes, dels med båt, dels till fots, längs älfven till Kiutaköngäs, cirka 38 km från Paanajärvi. Denna färd tog i anspråk en tid af tre dygn. Hela sträckan från Ahola till Paanajärvi är obebodd. Endast vid Savilampi, Taivalkoski och Kiutaköngäs finnas af stockbolagen uppförda stugor, hvilka med fördel kunna användas som nattkvarter. Från Ahola ned till Maitokoski, en sträcka af omkring 5 km, begränsas älfven af starräugar; lägre ned träffas mest mo- marker. De talrika forsarna strömma i älfvens öfre lopp fram mellan låga, grusiga stränder med en tämligen frodig, karak- täristisk vegetation: Rosa cinnamomea, Trollius, Geranium sil- vaticum, Bartsia, Galium horeale, Cirsium heter ophijllum. Från och med den 2 km långa Pitkäkoski, som följer nästan ome- delbart efter Astamakoski, begränsas forsarna af branta, mer eller mindre höga berg. Markerna norr om älfven mellan Astamakoski och Sarvisuvanto utgöras af rena tallmoar. Trak- ten närmast Pitkäkoskis norra strand är mycket starkt kuperad. Pitkäkoski ligger på ett afstånd af cirka 4 km från det 1 km långa öfre Sarvisuvanto, hvilket hufvudsakligen omges af låga starrängar. I älfven finnes på detta ställe en rik vattenvege- tation. Härifrån är det 1 km till det nedre Sarvisuvanto, hvil- ket kanske utgör den intressantaste delen af Oulankajokis öfre lopp. Alfven är här inklämd mellan höga, branta berg. Här iakttog jag Arnica alpina, Saxifraga nivalis, S. ccespitosa och Cerastiitm alpinum, medan Dryas och Arenaria ciliata påträffa- des några km lägre ned. Från Savilampi nedåt förändras älfven märkbart; genom de vattenmassor som Savina tillför blir Oulankajoki ansenligt bredare. Dessutom förhärska mellan Savilampi och Kiutakön- gäs hårdvallsängar, där Astragalus alpinus, Oxytropis, Phaca och Dianthus superbus äro allmänna, medan de ej anträffas högre upp längs älfven. Högre berg förekomma förutom vid Taivalkoski och Kiutaköngäs vid älfvens utlopp ur Savilampi 3. IV. 1909. Backman, En botanisk resa i norra Kuusaino sommaren 1908. 199 samt vid Aventojokis utlopp. De torde alla vara kalkhaltiga. Närmare Kiutaköngäs visa sig de lägre ned så allmänna och karaktäristiska, ställvis skogbevuxna sandbranterna. Nedanför Kiutaköngäs blir älfven rätt strid, utan att dock äga några forsar. Efter en provianteringsfärd den 7 juli till Tiermas, 7 km sydväst om Kiutaköngäs, anträddes följande dag den något äfventyrliga färden på en flotte utför älfven. Flotten var ungefär 3 m lång och bestod af fyra med gran- vidjor hopfogade stockar. Denna färd hör till det angenä- maste jag någonsin varit med om. Den starka strömmen förde flotten med god fart nedåt, medan jag betraktade de förbi- ilande stränderna. Alltemellan landade jag för att kunna göra noggrannare iakttagelser. Stundom gjorde flotten ett par svägningar rundt, stundom skrapade den mot den låga sand- bottnen. Med drag erhöllos ett par harrar. Till natten gick jag i land för att sofva några timmar. Sträckan från Kiutaköngäs till Paanajärvi är rätt enfor- mig. Alfven har flerstädes brutit sig väg genom lösa sandla- ger, och särskildt till Kitkajokis utlopp begränsas den till större delen af höga sandbranter. Dessa hafva ursprungligen varit skogbevuxna, men vid de under senaste årtionde ofta återkom- mande stora skogsafverkningarna har stocken störtats utför älfbranterna, och därvid hafva såväl träd som all öfrig vege- tation lösryckts. Nu ligger den bara sanden i dagen, förutom på äldre sand branter, där enstaka örter och gräs åter lyckats få fotfäste. Mycket allmänt finnas vid älfven större eller mindre sandaflagringar, ställvis formliga dyner, med en på aflagringens ålder beroende, mer eller mindre riklig, karaktäristisk vege- tation, i hvilken följande arter alltid ingå: Equisetum arv ense Werochloe odorata Thymus serpyllum E. hiemale (spårs.) (spårs.) Yeronica longifolia Calamagr. epigea Silene Tatarica Oalium boreale Poa pratensis Dianthus superbus Achillea millefolium Cerastium alpinum Endast på ett par tre ställen finnas högre berg. Det sista är beläget två km ofvan Kitkajokis utlopp i Ou- lan kaj oki. 200 Backman, En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. 3. IV. 1909. Till Paanajärvi framkom jag den 9 juli på kvällen. Två dagar senare bröt jag upp för att återvända till Kemijärvi: längs Oulanka- och Kitkajoki till Juuma, vidare öfver Kalluuki- och Hipajärvi sjöar till Oulankajoki strax ofvan Taivalkoski, med båt till Savilampi och därifrån till fots längs Savinas högra strand till Hautakylä, med båt från Porolammit uppför ån till Kallunki, till fots till Märkäjärvi gästgifveri och med häst till Kemijärvi. — Kitkajoki är på en sträcka af fem km i sitt nedersta lopp utan forsar, men dock rätt strid. Den är knappast hälften så bred som Oulankajoki, men dju- pare. Stränderna äro nästan uteslutande ängsartade: dels starr-, dels hårdvallsängar. Endast här och där tillstöter kärr eller m oartad mark. Särskildt närmare utloppet bekransas stranden af videbuskar (Salix Lapponum, 8. bicolor) och löf- träd. Ungefär fem km från Kitkajokis utlopp reser sig vid åns högra strand det kalkhaltiga Ahvenperänkallio, som har en särdeles rik flora. Strax före framkomsten till nämnda berg bereddes mig en angenäm öfverraskning, i det jag oförmodadt träffade doktor V. F. Brotherus på väg från Juuma till Paana- järvi. Från Ahvenperänkallio uppåt vidtaga forsar. Högre upp till Juumajärvi torde ån knappast alls kunna befaras. I botaniskt afseende bör denna del af ån, där bergen ofta stupa brant ned, vara synnerligen intressant. På vägen till Juuma iinnes en mängd kärr. Vegetationen i dessa sammansättes af följande arter: Equisetum palustre Melica Potentilla erecta Scirpus ccespitosus Tofieldia Bartsia Carex dioeca Coralliorrhiza Pinguicula alpina C. capillaris Viola epipsila Saussurea C. sparsiflora Angelica Crepis paludosa C. flava Jag vill ej underlåta att uppmana personer, som besöka Juuma, att alltid taga in på den öfre af gårdarna (den från sjön längre bort belägna), som i alla afseenden är vida snyg- gare och bättre utrustad att härbärgera resande. Trakterna norr om den del af Kitkajoki, som befinner sig ofvanom Juumajärvi, äro i botaniskt afseende fattiga. De större sjöarna omges uteslutande af barrskog. Landskapet er- 3. IV. 1909. Backman, En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908. 201 håller en viss omväxling endast genom de små bäckarna och den storslagna Aventojoki, som utefter nästan hela sin längd begränsas af oftast brant stupande klippor med flerstädes fan- tastiska former. — Liksom Oulankajoki utmynnar äfven Sa- vina i en fors i Savilampi. På högra stranden vid utloppet finnes en hög, brant klippa; äfven vänstra stranden är högland. Omkring sex km uppåt torde älfven utgöra så godt som en enda starkt stenig fors, som dock vid högre vattenstånd kan befaras med båt. Stränderna äro mestadels höga; berggrunden torde dock gå i dagen hufvudsakligen endast på en sträcka af cirka två km närmast utloppet. Äfven här och där högre upp sågos mindre berg vid stranden. Så när som på denna nedersta del är Savina åtminstone ända till Kallunkijärvi föga strid; endast på enstaka ställen finnes någon mindre fors. Längs hela denna sträcka (c. 25 km) begränsas ån af starrängar. Från Nie- melä besteg jag det närbelägna Palotunturi. Nära Hanhiojas — den ena af Savinas källfloder — öf- versta lopp finnas vidsträckta, starkt kuperade, rena tallmoar. Höga, långsträckta åsar omväxla med djupa dalar och groplik- nande sänkor, på hvilkas botten finnas mindre, grönskande ängsmarker, som bjärt sticka af mot den omgifvande, grå mon. Vegetationen på dessa ängar syntes sammansatt enbart af Ca- rex alpicola, Solidago och Antennaria. Den 21 juli bröt jag åter upp från Kemijärvi för att för andra gången göra färden utför Oulankajoki, nu åtföljd af min hustru. Af artist K. blefvo vi med segelbåt förda till Suomu- lahti, därifrån vi begåfvo oss till Niskala och öfver Hirvas- vaara till Ahola. Härifrån gjordes på tre dygn färden ned till Paanajärvi. Denna gång användes båt för hela sträckan. En- dast förbi Saviköngäs nödgades vi vandra cirka 3 km till Savilampi, där en annan båt tillgreps; förbi Taivalkoski och Kiutaköngäs måste båten dragas. I de talrika forsarna före Kiutaköngäs metade vi med fluga, i lugnare vatten hölls dra- get ut; och lyckades vi äfven hålla oss med färsk harr och gädda hela tiden. Under denna andra färd utför Oulankajoki kompletterade jag mina tidigare anteckningar. Till Paanajärvi framkommo vi den 30 juli. Med Mannila gästgifveri vid Oulankajokis utlopp som hufvudkvarter 202 Backman. — Häyrén. 3. IV. 1909. gjordes smärre exkursioner i omgifningarna, hvarvid en hel del kärlväxter insamlades. Den 14 augusti skedde afresan till Helsingfors. Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade följande meddelande om Några mossor från Tvärminne. Bland af mig i Tvärminne-trakten i Ekenäs skärgärd in- samlade mossor torde följande vara förtjänta af ett omnämnande.. Om icke annat namnes, har doktor V. F. Brotherus godhetsfullt gjort, resp. kontrollerat bestämningarna. 1. Sphagnum pulchrum Lindb. — Mosse i Tvärminneträsk i de fuktigare fördjupningarna i mattan af Sph. papillosum Lindb. På mossen en torftig vegetation af C ar ex lasiocarpa Ehrh. (steril) och C. rostrata Witb. samt ställvis C. limosa L. och de tre Drosera- arterna. På lösare fläckar, där dy träder i dagen, rätt riklig Rhynchospora alba (L.) Vahl och sparsam Rh. fusca (L.) R. et Sch. Bestämd af amanuens Harald Lindberg, som jämväl omnämnt fyndet i dessa Meddelanden, sid. 130. 2. Mnhim hornnni L. — Långskär, Segelskär, Jusarö. Våta bergskrefvor, steril. 3. Bryam elegans Nees var. Ferchelii (Funck) Breidl. — Juli 1908 på den trädlösa, omkr. 4,5 m höga klippan NE om Furuskär. Steril. 4. Br. alpinum Huds. — Denna genom sin ofta rödak- tiga färg kännspaka mossa förekommer tämligen sparsamt på stränder med sand och grus på Land-Björkskär. Bestämd af doktor E. Jäderholm. — Tagen på Långskär i klippsprin- gor af H. Rancken. Sannolikt flerstädes. 5. Br. Milhlenbechii Bryol. eur. — Land- Björkskär, vått ställe på klippa vid hafvet, steril. 6. Br. ullginosum (Bruch) Bryol. eur. — Björkskär, dike på de låglända ängarna ofvanför byn, fertil. 3. IV. 1909. Häyrén, Några mossor frän Tvärruinne. 203 7. Br. lapponicum Kaur. — Tänd. allmän och ofta ym- nig i halsbandet och yttre skärgårdszonen; är här en af karak- tärsmossorna. Klippspringor, stenstränder på sand mellan ste- narna, vanligen rikligt fertil. 8. Br. inclinatum (Sw.) Bland. — Den västligaste af Spikarna, fuktig klippspringa, rikligt fertil. 9. Pohlia pulchella (Hedw.) Lindb. — Tvärminne by 1907, på sandig trädesåker. 10. Pottia Heimii (Hedw.) Ftimr. — Segelskär invid hamnviken år 1897, år 1908 icke återfunnen. 11. Diäymodon rubellus (HofFm.) Bryol. eur. — Bränd- skär, på kalkådran jämte Bryum lapponicum, Hypnum sericeum och Tortula ruralis, de två senare klena och sterila (utsatta för blåst och sol), den sistnämnda funnen äfven i Björk- skär, på Gammel-Kummelgrund och på Tvärminne-Ön. 12. Dicranum Schisti (Gunn.) Lindb. — Land-Björkskär och Västra Vindskär (ymnig, rikligt fertil) samt Östra Isskär (sparsammare, klen, fertil) på branta, mot N sluttande berg- väggar. Jofskär på brant bergsluttning. 13. Orthotrichum rupestre Schleich. — Krogen nära Klobb- viken, Porsgrund, Grisselgrund, Långskär invid träsket, högsta krönet af Gaminel-Kummelgrund utanför Vindskär, Land-Björk- skär. Horisontala eller svagt sluttande hällar, oftast sparsam, fertil. 14. O. microblephare Schimp. — Fyra af Spikarna, Östra Vindskär på yttre sidan. Branta, ofta lodräta klippväggar, gärna i smala klyftor och remnor, täml. ymnig, rikligt fertil. 15. Ulota phyllantha Brid. — Denna intressanta mossa är täml. allmän och ofta täml. ymnig till ymnig på klipporna i hafsbandet, där den är en af karaktärsväxterna (jämför Geogr. Fören. Tidskrift 1900), finnes äfven h. o. d. i yttre skärgårdszonen. Branta, gärna lodräta klippväggar; klipp- springor. 16. Racomitrium sudeticum (Funck) Bryol. eur. — Land- Björkskär på klippa, rikligt fertil. 17. Orimmia maritima Turn. — Mycket allmän och ym- nig i hafsbandet, karaktärsväxt likasom Ulota, går närmare vattenlinjen. Klippväggar, klippspringor, rikligt fertil. 204 Häyrén. — O. M. Reuter. 3. IV. 1909 18. Amblystegium uncinalum (Hedw.) de Not. * orthothe- cioides (Lindb.) Lindb. — Segelskär, i en relativt bred dalgång, fertil. Tidigare i vårt floraområde förutom i Lappland funnen i Oa, Qvarkens yttre skärgård, där den enligt meddelande af doktor V. F. Brotherus är en af hafsbaudets karaktärs- mossor. 19. Plagiothecium striatellum (Brid.) Lindb. — Jofskär. Sparsam, sparsamt fertil. 20. Pl. piliferum (Sw.) Bryol. eur. — Land-Björkskär. Fuktig och skuggig klippa, fertil. Professor O. M. Eeuter inlämnade till publikation: Mitteilungen tiber einige finländische Copeognathen. 1. Kolbia quisquiliarum Bertk. — Reut., Aeta Soc. F. Fl. Fenn. TX, N:o 4, p. 16 et 37. — Ibid. XXVI, N:o 9, p. 15. Von Dr. Linnaniemi an der Zoologischen Station Tvär- minne (Nyland) 18 August 1904 gefunden. 2. Pterodela pedieularia L. — Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. IX, N:o 4, p. 17 et 37. — Leptopsocus exiguus Reut., 1. c. XVII, N:o 3, p. 5. Ibid., XXVI, N:o 9, p. 18, T. II, F. 5 — 7. = ef venis alarum aberrantibus (verisimiliter). Schon fruher (1. c, XXVI, N:o 9, p. 18) habe ich die Meinung ausgesprochen, dass mein Leptopsocus exiguus vielleicbt nur eine bemerkenswerte Aberration eines Pterodela-Männchens mit sehr reduziertem Fliigelgeäder wäre. Tullgren hegt in einer in diesen Tagen veröffentlichten Abhandlung (Arkiv f. Zool. V, N:o 8, p. 9) die Ansicht, dass diese Art zweifelsohne eine extreme Aberration von Pterodela pedieularia ist, bei welcher Art er das G-eäder sowohl der Vorder- als der Hin- ter-Flugel sehr variabel gefunden hat. Enderlein hat nun- mehr das Typus-Exemplar von Leptopsocus untersucht und schreibt: „L. exiguus Reut. ef macht mir völlig den Eindruck eines ef von Pterodela pedieularia L.. und ich habe ähnliches 3. IV. 1909. O. M. Reuter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 205 Vorderfliigelgeäder schon dort gesehen. Es bleibt mir aber immerhin noch auffällig, dass im Hinterfliigel Radialramus und Media nicht eine Strecke verschmolzen sind, wie es bei den meisten Gattungen ist; ich habe ein solches G-eäder bei Ptero- dela noch nicht gesehen. Aber es kommen bei Männchen oft die wunderlichsten Abnormitäten vor." Um ganz sicher die Zusammenhörigkeit der beiden Arten zu konstatieren, wäre noch eine genaue Dissection der männlichen Genitalien nötig. Die grosse Veränderlichkeit des Fliigelgeäders der Co- peognathen, die nicht selten auch systematisch wichtige Cha- raktere betrifft, ist schon von mehreren Verfassern hervorge- hoben worden. So z. B. ganz neulich von H. K ar ny („Uber die Veränderlichkeit systematisch wichtiger Merkmale, nebst Bemerkungen zu den Gattungen Thrips und Euthrips" , in AVie- ner Ent. Zeit. XXVII, p. 273—280), Enderlein („Uber die Variabilität des Fliigelgeäders der Copeognathen", in Zoolog. Anzeig. XXXIII, p. 779—782) und Tullgren (Ark. f. Zool., 1. c). Friiher habe ich (Acta Soc. F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9, p. 9 und 23) diese Unbeständigkeit fur die Gattungen Lepto- clella Reut. und Psyllipsocus Sel.-Longch. nachgewiesen. Nicht selten sind gerade die Aberrationen von systematischem resp. phylogenetischem Interesse. Dies scheint mir auch mit den P£ero^e£a-Aberrationen der Fall zu sein, deren Vorderfliigel ganz der Area postica entbehren, und die darum mit der von Enderlein in „Die Copeognathen des Indo-Australischen Faunengebietes" (Ann. hist. nat. Mus. Nat. Hung. I), p. 205, fur die Unterfamilie Peripsocinae gegebenen Charakteristik ubereinstimmen. Mir scheint es nämlich, als wäre die Gattung Pterodela Kolbe mit der Gattung Peripsocus Hagen viel enger als mit der Gattung Caecilius Curt., Kolbe verwandt, und dass bisher zu grosse Bedeutung dem Vorhandensein öder dem Fehlen einer Area postica zugemessen worden ist. Systema- tisch wichtiger scheint mir der Umstand, dass die Gattungen Pterodela und Peripsocus im Gegensatz zu den Caecillinen ganz glatte Fliigel haben, und dass sie beide am Grunde des Pterostigmas und am Ende der Dorsalader der Vorderfliigel ein eigentiimliches, chitinös verdicktes, punktförmiges Fleckchen 206 O. M. Reuter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 3. IV. 1909. haben, das den Caecillinen fehlt. Der Umstand, dass Ptero- deto-Individuen auftreten, deren Area postica entweder sehr reduziert öder unvollständig ist öder endlich sogar fehlt, scheint die oben ausgesprochene Auffassung zu unterstiitzen. Es scheint mir, dass die Gattung Ptero dela einen vermittelnden Ubergang von den Caecillinen zu den Peripsocinen biide, mit welchen späteren sie jedoch in derselben Unterfamilie unter- zubringen wäre. Demnach wären die Peripsocinen als phylo- genetisch jiingere und später entstandene Formen zu betrachten. Auch das Fehlen der Fliigel-Behaarung ist wohl als ein später erworbener Charakter aufzufassen. 3. Pterodela quercus Kolbe. — Enderl., Zool. Jahrbiich., Abth. f. Syst. XVIII, 3, p. 374, F. 2 und 5. Diese Art ist bisher vom fenno-skandischen G-ebiete nicht angegeben worden. Vor mehreren Jahren faud ich bei Lofs- dal, Kirchspiel Pargas, unfern Abo, unter der Rinde einer trockenen Zitterpappel zahlreiche Exemplare einer auffallend grossen Pterodela, die ich damals fur Pt. quercus Kolbe ansah. Als ich später meine „Corrodentia Fennica" herausgab, fand ich nicht mehr die Exemplare und konnte darum nicht konsta- tieren, ob sie von der Pt. jyedicularia L. in der Tat verschie- den wären. Nunmehr sind sie wieder gefunden und an Dr. Enderlein zur Identifikation gesandt worden. Er hat mir mit- geteilt, dass sie alle zu Pt. quercus Kolbe gehören. Die Art ist bedeutend grösser als Pt. pedicularia und hat eine Vorderfliigellänge von 2 V2 mm. Sie ist rostbraun, das Abdomen mit rotbraunen Querstreifen. Die männlichen Gon- apophysen sind am Ende kurz gabelförmig geteilt mit den Ästen stark verbreitert, während sie bei Pt. yedicularia L. ei- nen einfachen, unverzweigten Haken darstellen. Die Genital- valven sind aussen unbehaart, innen am Ende dicht und fein pubesciert. 4. Pterodela livida Enderl., Zool. Jahrbiich., Abth. f. Syst. XVIII, 3, p. 374, F. 3, 4, 6 et 9. Von dieser, bisher in Finland nicht beobachteten, kleinen, ganz blassgelben Art, die auf der Insel Rugen von Ender- lein entdeckt und nunmehr auch in Schweden (^Västergötland, Wärmdö) von Tullgren (1. c. p. 10) gesammelt worden ist, fand 3. IV. 1909. O. M. Reuter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 207 ich Mitte August 1906 im Grase unter eiuer alten Eiche auf der Insel Lenholm, Kirchspiel Pargas unfern Åbo, ein Männchen und ein Weibchen. Die Richtigkeit der Bestim- mung ist von Dr. Enderlein bestätigt worden. Die männlichen Gonapophysen dieser Art sind, wie die von Pt. quercus, am Ende geteilt mit einer längeren End- gabelung und ziemlich dunnen Ästen. Die Genitalvalven sind aussen mit 2 Borsten und innen mit 7 — 8 Zähnehen versenen. 5. Beuterella helvimacula Enderl. — Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9, p. 16, T. II, F. 8. Dr. Linnaniemi hat diese Art, die bisher bei uns auf Baumstämmen und Zweigen unter Parmelia-Flechten gefunden worden ist, auch auf Felsen unter Parmelien bei der Zoologischen Station Tvärminne (Nyland) gesammelt. Sie ist iibrigens schon in Schweden unter ähnlichen Verhältnissen gefunden worden (Tullgren 1. c. p. 11). Die Art scheint sehr hoch im Norden verbreitet zu seiu. Dieses ist nämlich die Art, die iu Ivalo Lappmark gefunden worden ist und welche ich fruher nach den zwei in uuserem Museum befindlichen, getrockneten und nur schwer erkenntlichen Exemplaren unrichtig als die nicht unähnliche Leplella fusciceps bestimmt habe (Acta Soc. F. Fl. Fenn. XVII, N:o 3, p. 6). Zu jener Zeit war nämlich Beu- terella noch nicht entdeckt und beschrieben worden. 6. Hemineura dispar Tetens. — Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. IX, N:o 4, p. 14 et 32. Von dieser seltenen Art fanden Dr. A. Luther und ich im Anfang September 1904 mehrere hunderte Exemplare auf den Haiden unfern der Zoologischen Station bei Tvärminne (Nyland), wo wir sie von Calluna vulgaris, und zwar die Weib- chen noch zahlreicher als die Männchen, erbeuteten. Von den Tannen (Pinus sylvestris) bekamen wir nur ein paar Männchen. Auch Professor J. A. Palmen fand die Art auf Haidekraut bei Lappvik in der Nähe von Tvärminne. Zu bemerken ist, dass ich daselbst ein paar weibliche Exemplare derselben Art an dem san digen Ufer, wo keine Flechten wachsen, auf Arc- tostaphylos fand, also auf einer mit Calluna systematisch ver- wandten Pflanze. Ich glaube, dass diese ökologischen Beobach- tungen nicht fruher gemacht worden sind. Bisher hatte ich 208 O. M. Retiter, Mitteilungen iiber finländische Copeognathen. 3. IV. 1909. • nur ein paar Männchen bei Ispois unfern Abo von Tannen geklopft. Var. fusca (Reut.). — Hemineura fusca Reut., 1. c. XXVI, N:o 9, p. 3, T. II, F. 2. H. fusca wurde von niir nach zwei Exemplaren (aus dem nördlichen Karelen und Imandra Lappmark) beschrieben, die von H. dispar durch einfarbig braunen Hinterleib und auffal- lend kleinere Augen sich zu unterscheiden schienen. Dr. En- derlein, die bekannte Copeognathen- Auktorität, hat in- dessen nunmehr das eine von diesen Exemplaren genau unter- sucht und mit H. dispar verglichen mit dem Resultat, dass er jene nur als ein unausgefärbtes junges Weibchen dieser be- trachtet. Die Gonapophysen sind ähnlich gebildet. Die Au- gen betreffend schreibt er: „Mit der Lupe betrachtet, erschei- nen zwar die Augen von fusca etwas kleiner, aber die Wölbung, Grösse und Umgrenzung der Augen-Chitinhaut ist die gleiche wie bei dispar T., und es ist nur bei dem Exemplar von fusca die Pigmentierung noch nicht so weit ausgebreitet, da es unausgefärbt ist." Dass der Hinterleib einfarbig braun ist, be- ruht nach seiner Meinung auf demselbeu Umstand. Dass dies aber sicher der Fall ist, scheint mir noch zweifelhaft, aus welchem Grunde ich die H. fusca nicht einfach als identisch mit dispar, sondern als eine Varietät dieser anfuhre. 7. Leptodella fusciceps Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9, p. 8, T. I, F. 3—12, T. II, F. 1. — Leptella id. Reut., 1. c. IX, N:o 4, p. 32 et 45, F. 8. Ist von Dr. Linnaniemi auf dem Inselchen Kvarnskär unfern Tvärminne (Nyland) auf einem grossen Stein unter Par- melia saxatilis gefunden worden. Bisher ist die Art nur auf Baumstämmen und Zweigen unter Flechten gesammelt worden. Sie findet ohne Zweifel, wie Reuterella helvimacula, ihre Nah- rung ausschliesslich in den Flechten (Parmelia). 8. Psyllipsocus ramburi Sel.-Longch. — Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. XXVI, N:o 9, p. 22, T. III, F. 4—8. Tullgren hat (Ark. f. Zool. V, N:o 8, p. 13) die Ver- mutung ausgesprochen, dass diese Art dimorph wäre und in zweierlei geschlechtsreifen Formen auftrete. von denen die eine (Psyllipsocus), wie gewöhnlich, gefliigelt wäre, die andere 3. IV. 1909. O. M. Reuter, Hitteilungen iiber finländische Copeognathen. 209 dagegen (Nymphopsocus destructor Enderl., Eeut., 1. c. p. 20, T. [II, F. 1 — 3) in verschiedener Hinsicht, wie im Baue des Kopfes, des Thorax und der Flligel, auf einem larvalen Sta- dium geblieben wäre. Diese Vermutung, die auch mir nicht fremd gewesen ist, scheint dadurch unterstutzt zu werden, dass die beiden, bisher als verschieden angesehenen Arten auch bei uns in grosser Menge zusammen mit einander angetroffen worden sind und dass ihre wesentlichsten systematischen Cha- raktere dieselben sind. Wie sich die Sache wirklich verhält, känn jedoch natiirlich nicht ohne genaue Beobachtungen tiber die ganze Entwickelungsreihe dieser Tiere definitiv entschie- den werden. Es wäre darum sehr zu wiinschen, dass jeder, der G-elegenheit hatte diese Frage näher zu studieren, es nicht versäumen sollte. Bei uns, wie auch in Schweden, sind die beiden obigen Arten nur einmal und zwar in grosser Menge beobachtet worden. Hier in Helsingfors traten sie nämlich in der Wohnung meines Bruders (ein ganz neues Haus, wo die Schimmelpilz-Kulturen noch zahlreich waren) plötzlich auf, nachdem er von einer Reise aus Berlin zuriickgekehrt war, wo Nymphopsocus destructor kurz vordem entdeckt worden war. Es ist darum nicht unmöglich, dass die Arten von ihm mit- gebracht worden sind. Wie leicht diese Tiere sich transportie- ren lassen, beweist der Umstand, dass sie bald darauf auch in einzelnen Exemplaren in der entomologischen Versuchs- Anstalt und Psyllipsocus auch im entomologischen Museum und in der Universitätsbibliotek gefunden worden sind, welche Institutionen mein Bruder fleissig besuchte. Da sie je- doch wahrscheinlich keine giiustigen Lebensbedingungen tan- den, vermehrten sie sich nicht weiter hier. Auch in der Woh- nung meines Bruders wurden sie nach ein paar Monaten ganz vertilgt und gehören wahrscheinlich nunmehr nicht unserer Fauna an, in welche sie, wie gesagt, vielleicht nur gelegentlich importiert worden sind. 9. Hyperetes guestfalicus Kolbe. — Enderl., Zool. Jahr- biich., Abth. f. System. XVIII, 3, p. 365—371. — Cerobatis muraria Kolbe, Reut., Acta Soc. F. Fl. Fenn. IX, N:o 4, p. 17, 39 et 46, F. 9. Ibid, XVII, N:o 3, p. 6. (= Nympha, sec. Enderl. 1. c). 14 210 O. M. Reuter, Mitteilungen Uber finländische Copeognathen. 3. IV. 1909 Eine Nymphe dieser Art ist von Dr. Linnaniemi an der Zoologischen Station Tvärrninne (Nyland) an der Wand eines Gebäudes im August 1904 gefunden. 10. Lepinotus reticulatus Enderl., Results Swedish zool. exp. Egypt. 1901, N:o 18, p. 31, F. 1, 2, 12, 19, 23. — Atropos inquilina (Heyd.), Kolbe, in Rostock, Neuropt. german, p. 190 u. 191. — Lepinotus inquilinus Reut., Acta Soc. F. et Fl. Feun. IX, N:o 4, p. 17 et 39. Reut,, ibid. XXVI, N:o 9, p. 26. — Clothilla disUncta Reut., 1. c. XVII, 3, p. 7. Dr. Enderlein hat 1. c. den Unterschied zwischen den echten L. inquilinus Heyd. und den neu benannten L. reticu- latus End. = inquilinus Kolbe in Rostock hervorgehoben. Bei jenem ist der Prothorax sehr gross, so breit wie der Kopf, die Flugelschuppen ohne wabenartiges Netz, läng beborstet, Aus- senrandzone kurz beborstet, die Augen unbehaart, die Antennen 24 — 25-gliedrig. Bei diesem dagegen ist der Prothorax nicht grösser als der Mesothorax, viel schmäler als der Kopf, die Flii- gelschuppen mit mikroskopisch feiner, wabenartiger Netzstruk- tur, gleichmässig langbeborstet, die Augen hinten mit 1 Borste, die Antennen konstant 22-gliedrig. Alle bisher in Finland gefundenen Lepiinotus-Inåiviåu&n stimmen mit der Beschreibung der späteren Art uberein, und Enderlein hat auch alle ihm gesandten Exemplare aus Fin- land mit dem Namen L. reticulatus bezeichnet; so auch das Exemplar, welches ich 1. c. als Clothilla distincta beschrieben habe, und welches nach ihm nur eine männliche Nymphe die- ser Art ist. Sie ist neulich wieder im Kirchspiel Sjundeå (Ny- land) vom meinem Bruder, Dr. E. Reuter, gefunden, wo sie in einem Ställe uuter altem Heuabfall vorkam. Die Exemplare mit langer, 27-gliedriger Fiihlergeissel, die ich in Acta Soc. F. et Fl. Fenn. XXVI, 9, p. 25, T. III, F. 10, als L. sericeus Kolbe aufgefasst habe, sind neulich von Enderlein untersucht worden; nach brieflicher Mitteilung betrachtet er auch diese als L. reticulatus. Möglich ist, dass die Struktur der Fiihler variieren känn. Der echte L. inquili- nus kommt vielleicht bei uns nicht vor. Mötet den 4 maj 1909. 211 Mötet den 4 maj 1909. Till inhemsk medlem invaldes student K. Airaksinen (föreslagen af docent K. M. Levander). På förslag af professor Fr. Elf v ing beslöt Sällskapet sända ett exemplar af sina botaniska publikationer till Bota- uiska museet vid Kejserliga Vetenskapsakademien i S:t Petersburg utöfver det som sändes till Akademien. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 6,660: 01. Till publikation anmäldes: T. H. Järvi, Ueber die Verbreitung des Krebses und der Krebsepidemien in Finland. Carl Lundström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands. V. Bibionidae. Framlades 24:de häftet af Sällskapets Acta, innehållande den redan år 1902 påbörjade „Bibliotheca Zoologica Fenniae", tillkommen genom samarbete mellan Finlands zoologer och redigerad af professor O. M. Reuter och docent A. Luther. Priset bestämdes till 6 mark. På förslag af bestyreisen beslöt Sällskapet att tilldela pastor O. Kyyhkynen ett stipendium om 300 mark för fort- satta floristiska undersökningar i Suomussalmi under instun- dande sommar. Från Der botanische Ve re in der Provinz Bran- den b ur g hade Sällskapet fått emottaga en inbjudning till dess femtioårsfest den 1 juni detta år, och beslöts att till ju- bileet afsända ett lycköaskningstelegrain. 212 Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten och undersökningar. 4. V. 1909. Professor John Sahlberg uppläste följande förslag rörande utdelande af Premier för faunistiska arbeten och undersökningfar. „Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Under senaste år har Societas pro Fauna et Flora Fen- nica kunnat glädja sig åt att se sina medlemmars antal i hög grad förökas, särskild t genom inval af talrika unga finska zoo- loger. Man skulle därför vänta sig, att äfven kännedomen af vårt lands fauna därunder hade gjort väsentliga framsteg. Detta är dock ingalunda fallet. Vi måste tyvärr erkänna, att en stor del af vår djurvärld i det hela taget är ganska litet känd, och att många djurgrupper hos oss ännu icke äro bear- betade i enlighet med tidens fordringar, samt att vi i detta afseende för närvarande stå betydligt efter andra civiliserade nationer. Genom en lämplig arbetsfördelning skulle vi dock helt säkert med gemensamma krafter kunna rycka betydligt när- mare Sällskapets mål: en allsidig kännedom af fosterlandets fauna och flora. Orsaken till denna ringa framgång torde vara, att vi hafva alltför litet specialister samt att de få, som finnas, ofta i brist på uppmuntran och materiella medel nödgas lämna sina stundom med stor entusiasm påbörjade specialstudier ofull- bordade. Uti ett land, som icke äger någon af staten bekostad ve- tenskapsakademi, där särskilda personer äro anställda uteslu- tande för vetenskaplig forskning, måste befordrandet af veten- skaperna lämnas åt enskild företagsamhet samt fria föreningar, och vår societet har äfven under en lång tid sökt att i mån af sina ringa tillgångar understöda forskningar på sitt område. Hvad särskildt det faunistiska arbetet angår, har detta understöd dock i allmänhet inskränkt sig till att befordra in- lämnade zoologiska arbeten till tryck samt att utrusta forsk- ningsexpeditioner eller lämna reseunderstöd åt enskilda med- lemmar, hufvudsakligast nybörjare, för resor i skilda delar af vårt naturhistoriska område i ändamål att göra insamlingar och anställa faunistiska observationer. Denna sida af Sällska- 4. V. 1909. Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten oek undersökningar. 213 pets verksamhet bör ingalunda underskattas, ty om ock dessa insamlingar icke blifvit gjorda med en specialists sakkänne- dom, har dock genom dem ett ganska betydligt material för utredningen af landets fauna sammanförts till Universitetets zoologiska museum. Särskildt gäller detta om insekter och andra evertebrater, hvaraf dock en stor del redan i decennier fått ligga obearbetad och således icke kommit vetenskapen till godo. Att den vetenskapliga bearbetningen af detta rika material ej kan i fullständigare mån utföras af bestyreisen för Universi- tetets zoologiska museum, dess föreståndare och amanuenser, hvilkas tid och arbetskraft ofta tages i anspråk för andra makt- påliggande arbeten, bearbetning och uppställning af utländska samlingar o. s. v., ligger i sakens natur. Det vore därför af stor vikt, att äfven andra zoologer ville åtaga sig att med tillhjälp af dessa samlingar samt egna iakttagelser i naturen bearbeta enskilda delar af vår fauna, att utarbeta förteckningar, utbred- ningstabeller, revisioner eller faunor öfver hvar sin grupp efter fritt val. Men tiden är dyrbar för en ung forskare, och redan uppe- hället i Helsingfors, hvars bibliotek och samlingar i de flesta fall for sådana arbeten äro oundgängliga, medför icke obetydliga kostnader. Jag tror, att icke så få personer, som eljes med intresse skulle ägna sig åt ett sådant arbete, af ekonomiskt tvång måste afstå därifrån. Skulle man däremot kunna räkna på nå- gon liten ersättning för sitt arbete, är det ganska troligt, att en eller annan ung zoolog t. ex. efter genomgången kandidatexa- men vore villig att offra tid på ett sådant på samma gång vetenskapligt och fosterländskt arbete. Likaså kan man an- taga, att någon skollärare eller annan person med vetenskap- ligt intresse, bosatt i landsorten, skulle vara färdig att offra några ferier eller taga sig tjänstledighet för någon termin för att utarbeta ett sådant faunistiskt arbete eller slutföra ett på- begynt af dylik beskaffenhet, om han kunde räkna på att se- dermera få ersättning åtminstone för sina enkom för ändamålet hafda omkostnader, såsom för aflönande af vikarie, vistelse i hufvudstaden o. s. v. 214 Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten och undersökningar. 4. V. 1909. Såsom bekant har Sällskapet redan under en följd af år i någon mån understödt ett likartadt, mycket utförligt och värdefullt arbete öfver vår flora, hvilket måhända eljes ej hade kommit till stånd. Redan för längre tid sedan har hos mig uppstått tanken, att Sällskapet på ett verksamt sätt kunde befrämja sitt ända- mål, såvidt faunan angår, genom att utställa premier eller för- fattarearvoden för mera omfattande och värdefulla faunistiska arbeten; men Sällskapets dåliga finansiella tillstånd har hittills afhållit mig från att väcka förslag därom. Då emellertid vår kassas ställning för närvarande är bättre än på länge, synes mig rätta tiden vara inne att upptaga frågan om att på ett sådant sätt understöda de zoologiska forskningarna. Jag har tänkt mig, att Sällskapet nu kunde utsätta några pris för att första gången kunna utdelas på årsmötet år 1910 för de bästa faunistiska arbeten af större omfattning, helst behandlande hela vårt naturhistoriska område beträffande någon fritt vald djurgrupp, och hvilka dessförinnan blifvit fullbordade. Rättighet att täfia om dessa prisbelöniugar borde vara fri för hvarje finsk medborgare, såväl äldre som yngre. Dock synes det mig vara skäl att därifrån undantaga custodes för Universitetets zoologiska museum äfvensom alla universitets- lärare, och detta emedan de förra komma att vara anställda enkom för bearbetning af Universitetets samlingar, och de se- nare på grund af första paragrafen i Universitetets statuter i och med sin utnämning till akademisk lärare måste känna sig förbundna att, såvidt tid och tillfälle det medgifva, äfven idka vetenskaplig verksamhet. Då jag här berört endast faunistiska arbeten, är det inga- lunda därför, att jag skulle anse olämpligt eller öfverflödigt att söka befrämja äfven den floristiska forskningen på enahanda sätt. Jag tror tvärtom, att en sådan uppmuntran kunde vara fruktbringande äfven för en mångsidigare bearbetning af vårt lands flora; men jag anser mig böra lämna omsorgen därom åt våra botanister. Ett påskyndande af bearbetningen af fosterlandets fauna och flora synes mig vara alldeles nödvändigt, om vi vilja in- taga en aktad plats bland bildade nationer, ty såsom en gam- 4. V. 1909. Sahlberg, Premier för faunistiska arbeten och undersökningar. 215 mal aktad naturforskare yttrat, bedömes ett lands kulturstånd- punkt till stor del däraf, huru väl känd dess fauna och flora är. På grund af det ofvan anförda ber jag att få föreslå: l:o att Sällskapet besluter anslå tvenne större pris af för- slagsvis 1,000 mark hvartdera samt tvenne mindre af 500 mark hvartdera för att tidigast på årsmötet 1910 utdelas åt författare af de bästa arbeten behandlande någon del af Finlands fauna; 2:o att afhandlingar för att kunna belönas med de större prisen böra omfatta hela vårt naturhistoriska område, men i afseende å formen kunna vara antingen faunor med beskrif. ningar eller ock förteckningar med lokaluppgifter eller utbred- ningstabeller utarbetade med hänsyn till nyare litteratur; att de mindre prisen ock kunna utdelas för värdefullare arbeten öfver någon del af landet eller enskilda provinser, äfvensom att utom egentliga faunistiska arbeten äfven sådana, som be- handla finska djurs biologi eller utvecklingshistoria, kunna pris- belönas ; 3:o att till denna täfling inlämnade arbeten borde antin- gen färdigt tryckta eller i manuskript för Sällskapets ordfö- rande företes minst en månad förrän utdelningen skall ske, hvarefter de granskas och bedömas antingen af bestyreisen eller en särskild prisnämnd, hvilken äger att i afseende å belö- ning taga i betraktande äfven öfriga inom året utkomna arbeten öfver landets fauna. och därpå till Sällskapet å mötet i början af maj afge utlåtande öfver dem samt förslag till prisutdelning; 4:o att Sällskapet sedan afgör frågan på sitt årsmöte, och, ifall det ej finner skäl att utdela alla pris, de återstående lämnas till ny täflan, hvarjämte beslutes om några nya pris skola anslås för att på följande årsmöte utdelas; samt 5:o att rätt till deltagande i denna pristäflan tillkommer hvarje finsk medborgare med undantag af custodes vid Uni- versitets museum och universitetslärare. Ifall Sällskapet anser sig kunna fästa något afseende vid ofvanstående förslag, anhåller jag ödmjukast, att det hänskju- tes till bestyreisen för ompröfning och utlåtandes afgifvande samt sedermera på årsmötet upptages till slutligt afgörande.,, Det väckta förslaget hänsköts till bestyreisens behandling. 216 Lindberg. — Palmen. 4. V. 1909. Amanuens Harald Lindberg förevisade exemplar af Hedysarum Sibiricum Poir., ny för fennoskandiska floraområdet, samt yttrade därvid : „Under ett besök för någon tid sedan å botaniska museet härstädes gjorde doktor E. Pohle från S:t Petersburg mig uppmärksam därpå, att ett i museets samling förvaradt exemplar, bestämdt till Hedysarum obscurum L., i själfva verket tillhörde H. Sibiricum Poir., en art, som ej tidigare blifvit påvisad hos oss. Doktor Pohles bestämning kan jag efter företagen gransk- ning till fullo bekräfta. Exemplaret i fråga är taget af A. O. Kihlman på en stenig flodstrand vid Tshapoma i Lapponia Varsugse den 20 aug. 1889. Enligt anteckning på etiketten skall växten därstädes vuxit ymnigt. H. Sibiricum afviker från H. obscurum hufvudsakligen genom följande karaktärer: stam högre, mer bladig, med kor- tare, mer tilltryckt hårighet, bladen med flere småbladpar (cirka 9), småbladen mer aflånga, största bredden nedanför midten, trubbiga med mycket kort udd, undertill öfver hela ytan håriga, blomställningen längre, mer rikblommig, med smärre blommor, skärmen mycket kortare än blomskaften, fodren mindre med kortare, smalare tänder och kortare, mer tillltryckt hårighet. Frukterna äro hos det af Kihlman tagna exemplaret försedda med kort, tilltryckt hårighet. Enligt be- skrifningarna skola frukterna, i likhet med hvad är fallet hos H. obscurum, vara glatta. H Sibiricum är utbredd i Sibirien och norra Ryssland. Enligt doktor Pohle är den af honom funnen bl. a. på östra stranden af Hvita hafvet midt emot Tshapoma, hvadan dess förekomst på västra stranden ej var öfverraskande." Professor J. A. Palmen lämnade följande meddelande rörande krickänders vandringar: „Herr H. C hr. C. Mor ten sen, lärare i Viborg i Dan- mark, har i oktober 1907 på Fanö (Jyllands sydvästligaste hörn) infångat krickänder och lössläppt 102 stycken, försedda med en med bokstäfver märkt ring. Några få infångades genast, men lössläpptes åter. Under november 1907 — februari 1908 ertappades ett helt antal i västra Europa, nämligen fem i västra 4. V. 1909. Palmen. — Lundström. 217 delen af Irland, tre i sydvästra England, sju i västra Frank- rike. En kom ända till sydligaste Spanien (2,300 kilometer från Fanö), och en enda förvillade sig till Po-dalen i norra Italien. Den 7 april 1908 erhölls en vid Hederviken nära Mäla- ren, alltså på uppresa. Herr M. förmodar att krickänderna, som under flyttning öfver Fanö infångades till experimentaldjur, måhända delvis kommit från Sverige eller Finland, och denna förmodan torde väl nog vara riktig." Professor J. A. Palmen lämnade vidare Sällskapet del af ett synnerligen anmärkningsvärdt fynd, som professor C. Lundström, h vilken var förhindrad att vid mötet närvara, helt nyligen uppdagat. Uti universitetets förråd af obestämda dipterer hade han anträffat fem exemplar (ef §) af en ovanligt formad nematocerid, Corynocera ambigua Zett., hvilken anträf- fats redan af Zetterstedt vid Torne-träsk, men knappast senare igenfunnits någonstädes. Dess i förhållande till kroppen ovanligt långa framben och vingarnas tvära afstympning äro ytterst kännspaka, hvartill ännu kommer att i costans spets, just vid afskärningen, ett knippe borst sticker ut, liknande vid svag förstoring till formen en böjd klo. Arten utmärkes i öf- rigt genom sitt stora hypopygium. Att denna dipter så ytterst sällan anträffats beror måhända därpå, att det är en nordlig och verkeligen sällsynt art. Men måhända finnes den ock sydli- gare, ehuru den förbises på grund af årstiden och den ovanliga uppehållsplatsen. Exemplaren i fråga hade anträffats den 27 juni 1867 (J. A. Palmen) vid Muonio kyrkoby „på vatten", antagligen på själfva strömmens yta invid stranden eller möj- ligen på någon smältvattensamling. Tiden var omkring en vecka efter islossningen (20 juni) i strömmen och några dagar efter björkens löfsprickning, som inträffade den 23 — 24 juni. Det förefaller därför icke omöjligt att arten kunde med fram- gång eftersökas äfven sydligare, blott motsvarande tid och loka- ler undersöktes, hvartill redan snart stundande vår erbjöd tillfälle. Professor C. Lundström håller före, att släktet borde räknas till familjen Clunionidae, och att i sådant fall fyndet hade än större intresse samt att äfven andra släkten måhända kunde här anträffas. Corynocera allena tillhör norden och 218 Lundström. — Järvi. 4. V. 1909. sötvatten; men alla andra hithörande arter vistas på saltvat- ten. Ett släkte är funnet vid Nordsjön och kunde därför möj- ligen misstänkas förefinnas äfven vid Östersjön. De öfriga släktena ha anträffats uti västra Europa och i andra, de mest olika, aflägsna delar af jorden. Maisteri T. H. Järvi esitti: Beobachtungen iiber die Grösse und das Alter der Aale in Binnengewässern Finlands. Die Aale, die aus dem Meere in die Fliisse Finlands hinaufgehen, sind schon mässig gross und dementsprechend alt geworden. Viele Beobachtungen iiber die Grösse der zu uns hinaufwandernden Aale liegen jedoch nicht vor. Nordqvist1 hat aus dem Kokemäenjoki-Fluss (Kumo älf), der bei der Stadt Pori (Björneborg) in den Bottnischen Meerbusen mundet, vom 15 Aug. bis 25 Sept. 1902 aufsteigende Aale fangen lassen, und von den damals erhaltenen 127 Aalen war keiner kiirzer als 31 cm. Die Länge der Mehrzahl der erhaltenen Aale variierte zwischen 35 — 45 cm. Einige waren noch länger, bis 54 cm. Die Aale, die aus dem Finnischen Meerbusen in die Fliisse Fin- lands aufsteigen, scheinen von der entsprechenden Länge zu sein. tjber diese liegen aber noch weniger Angaben vor. Aus der Umgebung von Helsingfors hat Nord q vi st2 7 Exemplare gemessen. Keines von ihnen war unter 34 cm läng. Zu diesem Material känn ich einige Angaben hinzu- fiigen. In den Samml ungen des Fischerei-Museums in Hel- singfors kommen nähmlich drei Exemplare von Aalen vor, die im Kymi-Fluss (Kymmene älf) oberhalb der Miindung des west- lichen Arms in der Stromschnelle Langinkoski gefangen wor- den sind. Von diesen ist das am 11 Sept. 1902 gefaugene 1 Nordqvist, O se, Some Observations abouth theEel in Finland. Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 29, 1907, S. 48. 2 Nordqvist, Oso,., 1. c. und: Ålfiskeförsök och Ålundersökningar i Södra Finland. Fiskeritidskrift för Finland, 1907, S. 73. i V. 1909. Järvi, Grösse und Alter der Aale. 219 V0 po0§o 000 P & nö "os 0°nw»ooooo® "nZX "06 vä JÅmooonOk »I» Schuppe eines 36 cm langen Aales, der arn 1. VIII. 1906 in der Stromschnelle Langinkoski des Kyuti- Flusses gefangen wurde. Diese ober- halb der Seitenlinie und vor dem Analquerschnitt gelegene Schuppe zeigt 3 Jahreszonen (2 konzentrische Einge und eine Zentralzone). Die einzelnen, die Jahreszonen zusam- mensetzenden Kalkplättchen sind mit Hilfe einer Abbeschen Kamera ge- zeichnet worden. Vergr. x 70. Fig. 2. Schuppe eines 108 cm langen Aales, der am 19. VIII. 1905 in der Stromschnelle Kellankoski im Kirch- spiel Kautalampi gefangen wurde. Diese oberhalb der Seitenlinie und vor dem Analquerschnitt gelegene Schuppe zeigt 12 Jahreszonen (11 konzentrische Ringe und eine Zen- tralzone). Die Kalkplättchen sindnur in der Zentralzone gezeichnet wor- den. Mit Hilfe einer Abbeschen Ka- mera gezeichnet. Vergr. x 22. 220 Järvi, Grösse und Alter der Aale. 4. V. 1909. Exemplar 34 cm, die beiden anderen, am 1 Aug. 1906 gefan- genen, 36 cm läng. Von diesen drei Exemplaren aus dem Kymi-Fluss habe ich, durch die Untersuchungen Gemzoe^1 angeregt, die Schuppen fur die Alterbestimmung dieser Aale untersueht. In den Schup- pen aus dem Vorderkörper gleich oberhalb der Seitenlinie fin- den sich bei allén diesen drei Exemplaren drei Jahresauswuchse vor, d. h. eine Zentralzone und zwei konzentrische Zonen (Fig. 1). Die Schuppen haben sich also während dreier "Wachstumsperio- den (Sommer) gebildet. Nach den Eesultaten Gemz0e's ent- stehen die Schuppen in dem Vorderkörper oberhalb der Sei- tenlinie bei den Aalen dann, wenn sie ungefähr 18 cm läng sind und im dritten Lebensjahre stehen, nacbdem sie als „montée" öder Glasaale nach den Kusten Dänemarks, also in die Strassen der Ostsee, eingewandert sind. Diese den Kymi-Fluss hinaufgezo- genen Aale sind also demgemäss am Ende des fiinften Som- mers öder 4 1/3 Jahre alt von der Zeit, wo sie im Stadium der Glasaale sich befanden, gefangen worden. Um das Alter voll- ständig zu bestimmen, ist die Zeit der larvalen Entwickelung noch hinzuzurechnen. Nach Johs. Schmidt2 dauert die Meta- morphose aus dem Leptocephalusstadium ein Jahr. Wäre also das Leptocephalusstadium, wie Johs. Schmidt vermutet, aus dem Laiche des vorigen Herbstes entwickelt, so hatten die er- wähnten Aale aus dem Kymi-Fluss das Alter von 6 Jahren von der Laichzeit der Eltern gerechnet gehabt, als sie gefangen wurden 3. 1 Geraz0e, K. J., Om Aalens Ålder og Vaekst (Fra den Danske Bio- logiske Station XIV, 1906, S. 10). 2 Schmidt, Johs. Contributions to the Life-History of the Eel (An- guilla vulgaris Turt.). Conseil permanent international pour 1'exploration de la mer. Rapport et Procés verbaux V, S. 137. 3 Als vorliegender Aufsatz schon fertig war, erhielt ich die neulich erschienene Arbeit Dr. Guido Scheider's: „t)ber das Wachstum der Aale in den Gewässern Schwedens" (in „Publications de Circonstance N:o 46. Conseil permanent international pour 1'exploration de la mer"). Mit den daselbst mitgeteilten Erfahrungen iiber die Grösse und das Alter der Aale, die in die Fliisse des Bottnischen Meerbusens (Dalelf) steigen, stimmen die von mir oben erwähnten Fakta von den Gewässern Finlands gut uberein. Von der schwedischer Seite (vom Dalelf) kennt man jedoch auch kleinere und ein Jahr jiingere Exemplare, als bisher in Finland gefangen worden sind. 4. V. 1909. Järvi, Grösse und Alter der Aale. 221 Uber die G-rösse der in der Auswanderung aus Finland sich befmdenden Aale liegen auch nur spärliche Angaben in der Litteratur vor. Nordqvist1 teilt einige solche Angaben uber das Gewicht der Aale mit. Ein sehr schönes, noch un- publiziertes Material solcher Angaben von 580 Aalen besitzt der Fischereiinspektor J. Al b. Sandman. Von diesem Ma- terial, das im Sommer 1907 an der einzigen in Finland bis jetzt existierenden Fluss-Aalfischerei (Ahvenkoski, in einem der Arme des untersten Kymi-Flusses) eingesammelt ist, bin ich durch das Entgegenkommen des Fischereiinspektors Sand- man in der Lage folgende Zusammenfassung zu geben. Die Länge dieser 580 Aale, die alle noch nicht „blank" waren, variierte zwischen 70 — 103 cm, das Gewicht zwischen 0,7 — 2,4 kg. Die Länge der Mehrzahl variierte zwischen 80 — 92 cm5 das Durchschnittsgewicht war 1,3 6. Schuppen von in der Auswanderung begriffenen Aalen haben mir bis jetzt noch nicht zur Untersuchung vorgelegen. Dagegen habe ich Schuppen von einem 108 cm langen Aale untersucht, der im obersten Wassergebiete des Wassersystems des Kymi-Flusses (in Kellankoski im Kirchspiele Rautalampi 19/8 1905) gefangen wurde. Im Verhältnis zu seiner Länge hatte der Aal kein sehr hohes Gewicht, er wog 1,7 5 kg. Die Schuppen dieses Aales wiesen eine Anzahl verschiedener Jahresringe auf, weil alle Schuppen nicht gleichzeitig entstan- den sind (Gemzoe). Die meisten Jahreszonen hatten die Schuppen am Vorderkörper gleich oberhalb der Seitenlinie. Diese Schuppen zeigten (Fig. 2) 12 Jahresanwtichse (11 konzen- trische Binge und die Zentralzone). Diese Schuppen sind also 12 Wachstumsperioden (12 Sommer) öder 11 1/3 Jahre alt. Nach den Berechnungen Gemzoe's wäre also der Aal in sei- nem 14:ten Jahre, vom Stadium des Glasaales gerechnet, so- mit 15 Jahre nach der Laichzeit der Eltern in Finland ge- fangen . ') Nordqvist 1. c. 222 Järvi, Der Aal im Wassersysteme des Kymi-Flusses. 4. V. 1909. Maisteri T. H. Järvi esitti: tiber das Vorkommen des Aales im Wassersysteme des Kymi-Flusses (Finland). Das Wassersystem des Kymi-Flusses öder des Päijänne-Sees (nach dem grössten See des Systems benanut) ist das mittlere der drei grossen Seeusysteme Sud-Finlands. Infolge der vielen Stromschnellen sowohl im Kymi-Fluss als zwischen den verschiedenen Seen des Wassersystems kommt der Aal regelmässig nur in den unteren Gewässern des Wasser- systems vor. Im See Päijänne wird er viel getängen. Im See Vesijärvi und im Wassergebiete des Arrajoki (im Kirchspiele Nastola) ist der Aal ebenfalls häufig. In den oberen Gewässern des Wassersystems nordlien des Päijänne kommt aber der Aal nur gelegentlich und spärlich vor. An den meisten Orten ist er uberhaupt nicht beobachtet worden. Uber das Vorkommen des Aales in den obereu Ge- wässern des genannten Wassersystems liegen nur spärlicke An- gaben in der Litteratur vor. Mel a1 berichtet, „dass der Aal in den Kirchspielen Saarijärvi und B-autalampi (z. B. in Nokiankoski) sehr selten ist, und dass er im Kirchspiele Pielavesi auch nach längeren Zwischenräumen gefangen ist (z. B. in Ayskoski und Tossavanlahti)". Luther2 giebt ihn vom See Keitele an. Von den Beobachtungen neuren Datums bin ich in der Lage folgende hier mitzuteilen: 1. Das Wassergebiet im Kirchspiele Leivonmäki (E vom See Päijänne): Im See Rukajärvi sind mehrere Aale ge- fangen worden. 2. Das Wassergebiet im Petäjävesi (NAV vom Päi- jänne-See; das Wassersystem mundet bei Jämsä aus): Im Som- mer 1906 wurde ein grosses Exemplar aus dem Mustaselkä- See mit der Grundleine gefangen, im Sommer 1907 wurde aus demselben See ein anderes, ebenfalls mässig grosses Exemplar in einer Eeuse gefangen. Uber diese Funde wurden viel in der 1 Mela, A. J., Suomen Luurankoiset (Vcrtebrata Fennioa). Helsinki 1882. 2 Luther, A., Anteckningar rörande, fiskfaunan i Keitele sjö och i några smärre vatten i dess omgifning. Fiskeritidskrift för Finland, 1902, S. 80. ' ■■ 2.000.000 Finnischer Meerbuseri 224 Järvi, Der Aal im Wassersysteme des Kyini-Flusses. 4. V. 1909. Gegend gesprochen, weil der Aal den Bewohnern vorher unbe- kannt war (Stud. R. Ru o rånen). 3. Das Wassergebiet im Kirchspiele Laukaa (N vom Päijänne): Im See Leppävesi unterhalb des Wasserf allés Kuhankoski werden fast jeden Sommer einige Aale gefangen. Von diesen hatte im Jahre 1899 ein Exemplar die Länge von 110 cm (Gutbesitzer Ivar Ho vi nen). 4. Das Wassergebiet im Kirchspiele Rautalampi (NE vom Wassergebiete in Laukaa): Ein Exemplar, das 108 cm läng war, 1,75 kg wog und das am 19 Aug. 1905 in der Strom- schnelle Kellankoski zwischen den Seen Iisvesi (oben) und Konnevesi (unten) gefangen wurde (von Revisor W. Lind- bohm dem Fischerei-Museum in Helsingfors verehrt), ist mir als einziges aus dieser Gegend bekannt. (Ueber die Altersbe- stimmung des genannten Exemplares siehe vorigen Aufsatz). 5. Das Wassergebiet im Kirchspiele Saarijärvi (NW vom Wassergebiete in Laukaa) : Im See Pyhäjärvi wurde im Jahre 1906 ein Aal von c. 1 m Länge, im See Kallisenjärvi eben- falls ein Exemplar von der Länge zw. 60 — 70 cm gefangen (Direktor Alf. Grön v all). 6 u. 7. Das Wassergebiet des Keitele-Sees, im Kirch- spiele Wiitasaari (N vom Wassergebiete in Laukaa): Im oberen Keitele ist ein Exemplar in der Länge von 93 cm 1898 gefangen worden. Ein Exemplar in der Länge von 44 cm wurde in der Stromschnelle Keihärinkoski zwischen den Seen Keitele (unten) und Muurue (oben) im Jahre 1904 gefangen. 8. Das Wassergebiet des Kivij ärvi-Sees, im gleich ge- nannten Kirchspiele (W und oberhalb des Wassergebietes des Keitele): Das einzig bekannte Exemplar, das 87 cm läng war und 1,5 kg wog, wurde im Aug. 1907 im Potmonvirta gefangen (Fichereimeister Elis Karhusaari). Die meisten der obigen Beobachtungen sind auf einer Versammlung von Fischern und Freunden der Fischerei an- lässlich eines von mir gehalteten Vortrages uber die Aale be- kannt gegeben worden. Eine kurze Beschreibung uber den Weg, den die oben erwähnten Aale gestiegen sind, diirfte einiges Interesse besitzen. An der Miindung des Kymi-Flusses angekommen, haben die Aale 4. V. 1909. Järvi, Der Aal im Wassersystenie des Kymi-Flusses. 225 sich schon sehr weit von ihrem G-eburtsorte im Atlantischert Ocean entfernt, sie haben aber bis dahin keine Stromschnellen zu iiberwinden gebraucht. Von hier an sind alle die oben er- wähnten Aale durch folgende Stromschnellen emporgestiegen, um in den 78 m iiber dem Meeresspiegel liegenden See Päi- jänne zu gelangen 1. Name der Strom- schnellen. Langinkoski • Ränninkoski- Siikakoski- • Tomsankoski 1 Koionkoski / Laajakoski • Pernajankoski Ahvistenkoski Anjalankoski Mylrykoski • Keltinkosket- Kuusankoski • Kyöperilänkoski Kalkisten koski Höhe des Kraft des Falles WassersimFalle in ni. in Pferdekräften. Anmerkungen. 3,3 1,9 1,9 3,9 1,3 3,5 2,8 7,8 3,6 5,1 9,5 6,6 1,5 4,400 Statt durch diesen Arm des Kyminusses können die Aale auch in den anderen o,50 0 Armen emporsteigen, in de- nen weniger, aber höhere 7230 Fälle vorkommen. 11,200 31,200* 14.400* 20,400 38,ooo* 26,400* 4,ooo und andere kleinere. Alle diese Stromschnellen befinden sich im Kymi-Fluss. Die oben erwähnten Aale sind ferner vom See Päijänne weiter gewandert. Die meisten und grössten Hindernisse haben die unter 6, 7, 8 erwähnten Aale uberwunden, auch zahlreichere und grössere als die von Me la erwähnten Aale, obgleich diese bis weiter nördlich vorgedrungen sind. Die unter 6, 7 und 8 erwähnten Aale sind ausser den oben genannten Stromschnel- len auch durch die folgende emporgestiegen: 1 In den Stromschnellen, derer Namen mit einem Stern versehen sind, wird ein grosser Teil von der Wasserkraft fur industrielle Zwecke gebraucht, wodurch das Steigen der Aale in den Stromschnellen, soweit der Fluss nicht vollständig abgedämmt ist, erleichtet wird. 15 226 Name der Ström sehnellen. Haapakoski • Järvi, Fall von Hermapbroditisnius bei Lota." 4. V. 1909. Höhe des Kraft des Anmerkungen. Falles Wassers im Falle in ni. in Pferdekräften. 1,6 3,9 0 0 (auch von den Aalen 3, 4 u. 5 uberwunden). Ala- und Yläkuhan- koski 2,4; l,o 4,ooo; l,ooo (auch von den Aalen 4 u. 5 uberwunden). 5,200 (auch vom Aale 5 uber- wunden). 1,850 1,300 Kuusankoski' 4,2 Kappeenkoski • • 1,5 Lujakoski ■ • • ■ 1,0 Mämmi- od. Aänne- koski 7,1 Huopanankoski • 6,2 Hilmonkoski l ■ • 21,8 Potmonvirta2 • • 1,0 1,220 ; 4,800* 2,ooo (nur von den Aalen 7 u. 8 uberwunden). 5,0 00 (nur vom Aale 8 uber- wunden). — (der Aal 8 ge fangen). Maisteri T. H. Järvi esitti edelleen: Ein Fall von Herraaphroditismus bei Lota vulgaris Cuv. Um den 25 Februar 1909 wurde in der Umgebung der Stadt Vasa irn Bottnischen Meerbusen eine hermaphroditische Quappe gefangen. Von den Geschlechtsdriisen dieser Quappe wurde eine von Herrn Redakteur L u d v. Unggren korserviert und an das Fischerei-Museum in Helsingfors gesandt. Diese im Fischerei-Museum autbewahrte Geschlechtsdru.se genannter her- maphroditischen Quappe ist zwitterhaft, die andere dagegen ist nach der Angabe des Herrn Ludv. Unggren männlich gewe- sen. Die zwitterige Geschlechtsdruse, die unten abgebildet ist, 1 Hilmankoski ist eine iiber einen Kilometer länge Stromscbnelle. 2 Die Angaben iiber die Stroniscbnellen sind nacb: Alftban, Max, Bidrag till kännedomen af Kymmene älf. Fennia 27, 1907—9. Palmen, J. A., Rapides. Atlas de Finlande, N:o 22. Fennia 17. 1899. 4. V. 1909. Järvi. — Luther. Buch. 227 ist die rechte, und hat (in Spiritus konserviert) eine Länge von 8,5 cm. Sie ist in drei Abschnitte geteilt, von denen der mitt- lere weiblich, die beiden Endabsclmitte männlich sind. Die ver- - v — . . i < O *■♦ ""*«ä^sn^^ ■rtltwfl Wwr ^ »***J schiedenen Abschnitte sind duroh schwache Einschniirungen von einander getrennt. Der vordere Abschnitt ist 1,8 cm läng und erwies sich bei einer mikroskopischen Untersuchung voll von reifem Sperma. Die Mittelpartie hat die Länge von 4,2 cm, die darin vorkommenden Eier sind normal ausgebildet. Der hinterste Abschnitt, der 2,5 cm läng ist, enthielt ebenfalls Sperma. Der Fall hat demgemäss eine grosse Aehnlichkeit mit einem von G-uido Schneider vorgelegten Fall aus Elfvik im Kirch- spiele Esbo (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn., Hf. 29, S. 103). I anledning af detta meddelande upplyste docent A. Lut- her, att ett hermafroditiskt exemplar af Lota vulgaris af pos- sessionat Th. Fors ström tagits i Lojo, samt att enligt medde- lande af magister ~W. Segercrantz ett dylikt förvaras i ett skolmuseum i Fredrikshamn. Hos det förra, i öfrigt hanliga exemplaret, innesluter likaledes den ena sidans testikel på mid- ten ett såsom ovarium utbildadt parti. Preparatet förvaras i zoologiska museet. Fil kand. Hans Buch inlämnade till publikation: tiber einig-e im finnischen Floreng^ebiete seltene öder wenig g^ekannte Leber- und Laubmoose. Diplophijllum obtusifolium (Hook.) Dum. ist nur von drei Stellen des finnischen Florengebietes friiher bekannt. Dieses hier friiher wahrscheinlich ubersehene Moos habe ich an meh- reren Stellen gefunden, nachdem ich dahinter kam, welche 228 Buck, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 4. V. 1909. Standorte es bevorzugt. Es wächst hauptsächlich auf schatti- ger, sandiger Erde, also in schattigen sandigen Gräben, in Sand- gruben unter den uberhängenden Erdschollen und an ähnlichen Stellen. Die mir bekannten fiunischen Fundorte sind folgende: N; Helsingfors Tölö (IX. 1878. S. O. Lindberg), Fredriks- berg (IX. 1904. H. B.). Ka; Saima-Kanal, westlich von Pälli (VI. 1908. H. B.). 11; Kivinebb Korpikylä (VII. 1900. Lång). Ta; Evois (1866. Norr lin), Evois Hakajärvi (VI. 1899. Lång). Sa; Lappvesi, an drei Stellen von mir gesammelt, und zwar Willmanstrand (VI. 1905), Pajarila (VIII. 1906) und Kaislasen- järvi (VI. 1906). Kb; Lieksa (1900. Lång). Kp ; Voivaara (VI. 1894. Bergroth). Lophozia Baueriana Schffn., L. lycopodioides (Wallr.) Cogn., L. Flörkei (W. M.) Schffn. und L. quadriloba (Lindb.). In ei- ner Sitzung der Societas pro Fauna et Flora Fennica machte ich eine vorläufige Mitteilung iiber das Vorkommen von L. Baue- riana im finnischen Florengebiete *). Ich habe jetzt allés mir zugängige Material der ganzen L. barbata-Grup-pe näher un- tersucht. In der Natur habe ich die Art nur in der Helsing- forser Gegend näher beobachtet. wo sie recht häufig ist. Sie wächst hier fast ausschliesslich an Felswänden, hat genau dasselbe Aussehen wie die in Schiffners Hepaticae euro- peae exsiccatae, Serie III, N:o 93, ausgeteilten Exemplare und trägt stets Keimkörner. (Unter den Schiffnerschen Exemplaren entdeckte ich iibrigens mehrere, die deutliche Spuren einer Keimkörnerbildung trugen). Bemerkenswert ist die grosse Veränderlichkeit der Starke je nach den wechselnden Feuch- tigkeitsverhältnissen. Auf den Stellen, wo das Wasser am reichlichsten niederstrieft, sind die Exemplare am stärksten, nehmen aber rund um die feuchteste Stelle allmählich an G-rösse ab, um schliesslich auf den trockensten Stellen zur Grössen- ordnung einer Jim germannia minuta herabzusinken. Die stärk- sten Pflanzen werden jedoch hier nie so stattlich wie die ty- pische L. lycopodioides. Ich bin der Ansicht, dass L. Baue- riana von L. Flörkei scharf unterschieden ist, und dass letztere Art näher verwandt mit L. Kunzeana und L. quadriloba ist. ») Meddelanden af S. pro F. et Fl. F., Bd 34 (1907—1908), S. 124 und 220. 4. V. 1909. Bnch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 229 Die Blattlappen der L. Batterierna bieten jedoch nicht in allén Fallen ganz zuverlässige Merkmale, da die schwächsten Exern- plare dieser Art oft dreilappig sind, wie bei L. Flörkei, und die Dornspitzen durch die reichliche Keimkörnerbildung sehr oft nicht entwickelt sind, so dass die Blattlappen stumpf sind und denen der L. Flörkei dadurch ähnlich werdeu. Zuverlässige Unterscheidungsmerkmale bietet aber stets die Beschaffenheit der Zilien, sowohl der Seiten- als der Unterblätter, wie neben- A u. B. L. Baueriana. A. Zilien der Ventralbasis eines Seitenblattes. B. Oberster Teil eines Unterblattlappens (schwächer vergrössert als A, C und D). Die Spitze in eine Zilie verlängert, die eine Endpapille trägt. Seitlich papillen- lose, verzweigte, rhizoidenartig entwickelte Zilien. C u. D. L. Flörkei. C. Zi- lien der Ventralbasis eines Seitenblattes. D. Zwei Zilien an der Seite eines Un- terblattes. Bemerkenswert ist das Vorkommen von Endpapillen an diesen. stehende Figur zeigt. Die Zellen der Zilien sind bei L. Flör- kei wie auch bei L. quadriloba stets fast gleich läng wie breit und gleichmässig verdickt. Bei L. Baueriana sind besonders die Endzellen der Zilien stark verlängert und die Aussenwände verdickt. In dieser Hmsicht stimmt diese Art mit L. lycopo- 230 Buch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 4. V. 1909. dioides uberein. Diese beiden Arten stehen iibrigens trotz der grossen habituellen Verschiedenheit der typischen Formen in sehr naher Beziehung zueinander, was auch Schiffner1) und Arnell2) hervorkeben. Es giebt eigentlich keine guten anato- mischen Unterscheidungsmerkmale. In der Tat ist ja die Keim- körnerbildung, wie auch Arnell 1. c. hervorhebt, charakteristisch fur L. Baueriana, aber auch die typische L. lycopodioides habe ich bisweilen Keinikörner trägen sehen. Letztere Art habe ich in der Natur im sudlichen Finland beobachtet. Sie ist hier typisch entwickelt und wächst nie auf Felswänden, sondern in Nadelwäldern und hier mit Vorliebe auf kleinen, mit Moosen öder Flechten dicht bewachsenen Felsplatten. Wirkliche Uber- gangsformen zwischen L. lycopodioides und L. Baueriana habe ich in der Natur nicht beobachtet. Aber unter den lapplän- dischen Exemplaren des Herbarium Musei Fennici fand ich zahlreich wirkliche Ubergangsformen zwischen diesen beiden Arten, und Schiffner hat sogar in seinen Hepaticae europeae exsiccatae, serie III, N:o 142, „L. lycopodioides transiens in L. Baiierianam" aus Norwegen ausgeteilt. In den kritischen Be- merkungen hierzu äussert er sich u. a. folgendermaassen: „Es.liegt uns augenscheinlich hier einer von jenen merkwiirdigen Fallen von Artbildung in jiingeren Epochen vor, wo sich die Zwischen- formen im Norden, also am Verbreitungszentrum, noch erhal- ten haben, während nach dem sudlichen Teile des Verbreitungs- gebietes die schon diiferenzierten Formen herabwanderten, weshalb dort gegenwärtig die Zwischenformen fehlen." Die Auffassung scheint sehr allgemein zu sein, dass eine neue Art sich ganz allmählich entwickelt und dass, bevor sie sich ordentlich „differenziert" hat, wie der Ausdruck lautet, noch Ubergangsformen vorkommen miissen. Dass die Artbil- dung so vor sich geht, ist aber durchaus nicht bewiesen, ebenso- wenig wie es bewiesen ist, dass bei der Artbildung Ubergangs- formen zwischen der neuentstandenen und der älteren Art vor- J) Schiffner, V., Kritische Bemerkungen iiber die europäischen Leber- moose in Bezug auf die Exemplare des Exsiccatenwerkes Hepaticae europeae exsiccatae, Serie III, S. 51. 2) Arnell, W., Uber die Jungermannia barbata-Cjrnppe, Botaniska No- tiser 1906, S. 147. 4. V. 1909. Bnch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 231 kommen miissen. Die Untersuchungen von de Vries scheinerx ja sogar das Gegenteil wahrscheinlicher zu machen. Wenn also in der Natur Ubergangsformen zwischen zwei Arten sich finden, liegt meines Erachtens der Schluss näher, dass wir es nur mit einer einzigen Art zu tun haben, die sich ähnlich wie Polygonum amphibium der zufälligen Beschaffenheit des Stand- ortes sofort anpasst. Dass Ubergangsformen in gewissen Ge- bieten fehlen, öder dass nur die eine extreme Form in einem Gebiete vorkommt, beweist meiner Ansicht nach noch nichts; es giebt ja so viele verschiedene Umstände, die hier mitwirken. Meiner Ansicht nach ist es sehr wahrscheinlich, dass L. Baue- riana nur eine Standortform von L. lycopodioides ist. Kultur- versuche beider Arten unter gleichen Bedingungen wiirden, wenn sie gelängen, wahrscheinlich in dieser Frage Entschei- dung bringen. So länge dies noch nicht geschehen ist, mag L. Baueriana noch als Art stehen. Intressant ist es, dass schon S. O. Lindberg die nahen Beziehungen zwischen den beiden fraglichen Arten sah ; er nannte L. Baueriana Jun- germannia lycopodioides fi Flörhei, und die Ubergangsformen belegte er mit Namen wie „J. lycopodioidos B Flörkei forma ad a lycopodioides^ öder „J. lycopodioides forma ad § Flörhei öder auch „forma inter a lycopodioides et /? Flörlcei1'. Lopthozia lycopodioides und L. Baueriana sind iiber das ganze finnische Florengebiet verbreitet und an zahlreichen Stellen gesammelt wordeu. Eine Aufzählung der Fundorte wäre deshalb wohl nicht am Platze. L. Flörlcei scheint dage- o gen im sudlichen Finland ausser auf Åland sehr selten zu sein und wächst hier nicht wie L. Baueriana an Felswänden, son- dern scheint Waldgrund vorzuziehen. Es känn ja auch sein, dass sie deshalb von den Sammlern iibersehen worden ist. Die finnischen Fundorte der L. Flörhei sind folgende: Al; von zahlreichen Stellen von Bomansson, H. Lind berg, von mir und anderen gesammelt. N; Helsingfors Rönnskär (C. G. Ti- gers te dt); Elimä Mustila, steiniger Wald bei Rappukallio (IX. 1908. H. B.). Ks; Ukonvaara (VII. 1864. B. Nyberg. VIII. 1883. Brotherus), Mäntyvaara (VIII. 1883. Brothe- rus). Lkem; Ounastunturi (VII. 1867. Norrlin); Yllästun- turi (VII. 1877. Hjelt & Hult). Lim; der Berg Schelesnöjr 232 Buch, Ira finnischen Florengebiete seltene Moose. 4. V. 1909. (VII. 1885. B rotherus); Lujavrurt (VIII. 1892. Kihlman). Lp; (1843. Nyländer). Le; Enontekis Hetta (VII. 1867. Norrlin). Li ; Taana (VIII. 1870. Silén); Utsjoki Vartoaivi (VII. 1906. Ra ne ken); Utsjoki Kistu (VI. 1906. R an ek en). Lmur; Lubovi (VIII. 1885. B ro t he rus). Unter den Rubriken Jungermannia FlörJcei und J. barbata des „Herbarium Musei Fennici" entdeckte ich zwei neue Fund- orte der Lophozia quadriloba. Diese iin finnischen Florenge- biete offenbar seltene Art ist an folgenden Orten desselben gesammelt worden: Ks; Paanajärvi Kiekkivaara (VIII. 1883. Brotherus). LTcem ; Sodankylä (VII. 1883. E. W. Blom). Lim; der Berg Chibina (VII. 1885. Brotherus). Lmur; Bumansfjord (VIII. 1885. Brotherus). Lophozia obtusa (Lindb.) Evans habe ich in zwei neuen Provinzen des finnischen Florengebietes gesammelt: Ka; Saima- Kanal, westlich von Lietjärvi (VI. 1908). Sa; Lappvesi, in der Nähe von Hanhijärvi (VI. 1908). Cephalozia curvifolia (Dicks.) Dum. ist fruher nur aus zwei Provinzen des finnischen Florengebietes bekannt. Ich habe die Art von einer neuen Provinz: Sa; Will manstrand, verfaulter Baumstamm in feuchtem AValde (VI. 1904). Riccia Hubneriana Lindenberg, die in Finland selten ist, habe ich von einer neuen Provinz: Ka; S:t André, lehmiges Flussufer beim Kirchdorf (IX. 1908). Andreaea alpestris (Thed.) Schimp. ist fruher in Finland nur von einigen Stellen Lapplands bekannt. Vergangenen Sommer fand ich beim Saima-Kanal, also im sudlichsten Fin- land, eine Andreaea-Art, die der A. alpestris auffallend ähnlich sah. Beim näberen Untersuchen konnte auch wirklich die Identität mit dieser Art zweif ellos festgestellt werden. Ich untersuchte allés mir zugängige finnische Material von A, petrophila, denn A. alpestris ist von den meisten finnischen Bryologen nicht als besondere Art aufgefasst worden. Es wur- den dabei in der Tat mehrere neue Fundorte von A. alpestris konstatiert. Die Art ist in Siid-Finland offenbar sehr selten und nur als Relikt zu betrachten, in Lappland scheint sie da- gegen recht häufig zu sein. Sie ist an folgenden Orten des finnischen Florengebietes gesammelt worden : Ka; Saima-Kanal, 4. V. 1909. Buch, Im finnischen Florengebiete seltene Moose. 233 Pälli, feuchte Felswand (VI. 1908. H. B.). Sa; Kangasniemi (VII. 1874. Lack strö ni). Ks: Nuorunen (VII. 1864. B. A. Ny- berg); Paanajärvi Kiekkivaara (VIII. 1883. Brotherus); zwischen Marttila und Vattula (VII. 1883. Brotherus). Lic em ; Sodankylä Raututunturi (VII. 1890. Hult), Palotunturi (VII. 1890. Hult), Saariselkä Lupukkapää (VII. 1890. Hult). Lim; beim See Nuotjärvi (VII. 1883. Hollmén), der Berg Chibina (VII. 1885. Brotherus), der Berg Lujavrurt (VII. 1887. Kihlman), Umptek der Berg Ljavotschorr (VII. 1892. Kihl- man). Lp ; Promontorium Orlow (VI. 1889. Kihlman). Li; Inari Pietarlautosoaivi (VI. 1880. Hult & Kihlman), Peldo- aivi (VII. 1880. Hult & Kihlman); Utsjoki Heikura beim Flusse Tenojoki (VII. 1880. Hult & Kihlman). Lt; Lento- vaara (VIII. 1867. Norr lin). Lmur; Semiostiw (VII. 1887. Brotherus), Lubovi (VII. 1885. Brotherus). Bry um oblongum Lindb. fand ich in den Jahren 1905 und 1906 an dem klassischen Standorte, Helsingfors Fredriks- berg, wieder, trotz der grossen Veränderungen, die der Ort seit S. O. Lindbergs Zeiten erlitten hat. Seit 1906 habe ich die Art nicht wiedergefunden. Pohlia bulbifera (Warnst.) Warnst. Diese von mir fur das finnische Florengebiet im Jahre 1905 entdeckte Art habe ich seitdem an zahlreichen Stellen gesehen. Sie ist zweifellos die in Siidfinland häufigste der Bulbillen tragenden Pohlia- Arten. Physcomitrium sphwricum (Ludw.) Brid. fehlt, wie es scheint, in Schweden und Norwegen gänzlich und ist aus Fin- land nur von zwei Stellen friiher bekannt. Ich habe es an zwei anderen Stellen entdeckt. Die fimiischen Fundorte sind folgende : Ka; S:t André, lehmiges Flussufer (mit Pleuridium niiidum und drei Biccia-Avten vergesellschaftet! IX. 1908. H. B.). Ta; Asikkala (X. 1865. Silén). Sa; Willmanstrand Kourulanmäki, lehmiger Gråben (zusammen mit Physcomitrella paténs! VIII. 1906. H. B.). Ka; Kronoborg (Brotherus). Physcomitrella paténs (Hedw.) Br. eur. ist nur von zwei Provinzen des finnischen Florengebietes friiher bekannt; der oben erwähnte von mir entdeckte Fundort dieses Mooses ist neu. Ausser diesem ist die Art nur an folgenden Stellen ge- 234 Årsmötet den 13 maj 1909. funden worden: Al; Saltvik Kvarnbo und Syllöda (IX. 1865. Bomansson). lk ; Rautus Sumbula (VIII. 1897. H. Lind- berg). Mollia tenuirostris (H. T.) Lindb. (Trichostomum eylindri- cum C. Mull.) ist im finnischen Florengebiete selten und auf den sudiichen Teil desselben beschränkt. Ich ha be die Art in zwei neuen Provinzen entdeckt: Ka; Saima-Kanal, beim See Mustajärvi (VI. 1908). Sa; Lappvesi in der Nähe von Hanhi- järvi (V. 1905), Lauritsala Huhmarinvuori (VI. 1905), Rasala (VIII. 1906). Aongstroemia longipes (Sonim.) Br. eur. ist nur von zwei Stellen des finnischen Florengebietes friiher bekannt. Ich habe die Art in einer dritten Provinz ge lund en : Sa; Lappvesi Askola (VIII. 1904). Amblystegium sarmentosum (Wahlenb.) De N. ist in Sud- finland äusserst selten. Ich tand die Art in Ka, Saima-Kanal? auf einer Insel im See Juustilanjärvi (VI. 1908). o Årsmötet den 13 maj 1909. Ordföranden, professor J. A. Palmen, uppläste följande Årsberättelse rörande Sällskapets verksamhet 1908—1909. Den 13 maj har i år, likasom tillförene, samlat oss hit till årsmöte, livarvid mig åligger att i korthet redogöra för Sällskapets lif och verksamhet. Icke heller nu har det lugna, fortskridandet, som trots yttre faror för fosterlandet varat många år, blifvit stördt i Sällskapets inre samlif. Visserligen kunna missförstånd icke alltid undvikas, och meningsdiiferen- ser i sak ha uppstått i alla tider och på alla orter. Men att 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 235 någon störing i Sällskapets verksamhet icke framkallats däraf förtjänar att med stor tillfredsställelse antecknas. Måtte vi alla, unga som gamla, få fortlefva under fridsamhetens tecken och bjuda till att hålla enigt tillhopa. Månadsmöten, till antalet åtta, ha hållits i regelbunden följd, besökta af 30 — 40 personer, ett högt tal, som glädjande nog hållit sig konstant under nere år. Icke endast häraf kan man sluta att samfundets lif varit normalt, utan också af årets 80 förevisningar, kortare meddelanden och något utförligare an- draganden. De ha fördelat sig något så när jämnt på zoolo- gin och botaniken, likaså de 35 föredragarena. Mera än en fjärdedel af de gjorda anmälningarna ha kraft ett icke obetyd- ligt studium. Enligt gammal sed vill jag här uppräkna nam- nen på meddelarena, nämligen i zoologiska ämnen herrar: H. Federley, R. Forsius, R. Frey, G. Gottberg, N. Hirschmann, T. H. Järvi, K. M. Levander, W. Linnaniemi (Axelsson), C. Lundström, A. Luther, A. Nordström, J. A. Palmen, B. Pop- pius, E. Reuter, O. M. Reuter, J. Sahlberg, A. J. Sandman, E. W. Suomalainen och I. Välikangas. I botaniska ämnen herrar O. Alcenius, A. L. Backman, M. Brenner, H. Buch, O. Colhn, K. H. Hällström, E. Häyrén, H. Lindberg, G. Lång, A. Palmgren, Th. Sselan, E. Sundvik, A. Wegelius och I. Väli- kangas. Uti ämnen, som kunna hänföras till både djur- och växtriket, ha meddelanden gjorts af herrar R. Forsius, H. Lind- berg,^. Reuter och F. Silén; dessutom ha särskilda anmälnin- gar lämnats af herrar M. Brenner, Fr. Elfving, A. Luther och J. A. Palmen. Uppsatser och afhandlingar hafva under året inlämnats att tryckas dels i Meddelandena, dels i Acta, nämligen: R. Frey, Mitteilungen iiber finländische Dipteren. N. Hirschmann, Beiträge zur Kenntnis der Ostracoden des Finnischen Meerbusens. W. Linnaniemi (Axelsson), Zur Kenntnis der Col- lembolen-Fauna der Halbinsel Kanin und benachbarter Gebiete. G. Gottberg, Bidrag till kännedomen om de två Ammo- dytes-arterna i Finland. O. M. Reuter, Mitteilungen tiber einige finländische Co- peognathen. 236 Ordförandens årsberättelse. 13. V 1909. T. H. Järvi, Uber die Verbreitung des Krebses uud der Krebsepidemien in Finland. T. H. Järvi, Beobachtungen iiber die Grösse uud das Alter der Aale in den Binnenseen Finlands. T. H. Järvi, Uber das Vorkornmen des Aales ini Vas- sersystem des Kymi-Flusses. T. H. Järvi, Ein Fall von Hermaphroditismus bei Lota vulgaris. C. Lundström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands. V. Bibionidse. H. Buch, Uber einige im finnischen Floren-Gebiete selteue öder wenig gekannte Leber- und Laubmoose. Att införas i 36:te häftet af Meddelandena finnas ännu några mindre uppsatser, ock i 32:dra bandet af Acta en afhand- ling af mag. R. Björkenheim. Reseberättelser ha inlämnats af herrar: R. Forsius för år 1906 till Åland, H. Buch „ 1907 „ Södra Karelen, Y. Wuorentaus „ 1908 „ Österbotten, A. L. Backman „ 1908 ,, Kuusamo. Den för ögonblicket tämligen gynnsamma ekonomiska ställningen har förorsakat att ett ovanligt stort antal personer ansökt resestipendier för nästkommande sommar. Sällskapet har jämväl sett sig i stånd att kunna bifalla till det betydande totalbeloppet af 3,700 mk, nämligen åt herrar: H. Buch 250 mark R. Cederhvarf 100 R. Forsius 250 R. Frey 150 „ K. Hänninen 200 V. Jääskeläinen 200 K. Linkola 200 A. Palmgren 400 „ E. W. Suomalainen .... 1,250 „ A. Wegelius 150 „ Y. Wuorentaus 250 „ •1 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 237 samt åt pastor O. Kyyhkynen för floristiska undersöknin- ningar i Suomussalmi 300 mk. Denna liflighet i samlareverksamheten har framkallat en önskan att bearbetareverksamheten måtte följa lika lifligt i spåren. Prof. J. Sahlberg har inlämnat ett förslag att för års- mötet 1910 skulle ställas till disposition 3,000 mk, fördeladt på 4 poster, till premier för mera värdefulla faunistiska arbeten, samt att eventuellt äfven i framtiden skulle utdelas pris eller arvoden. Bestyreisen kommer att i dag afgifva yttrande i sa- ken, och det är att hoppas, att den åsyftade lifaktigheten, på ett eller annat sätt understödd, äfven skall komma till stånd. Tryckta resultat af Sällskapets verksamhet ha i år kun- nat framläggas till icke obetydlig mängd, nämligen ett häfte Meddelanden, det 34:de. samt fyra band Acta. Det förstnämnda, redigeradt af mag. E. Häyrén, utkom på hösten 1908 och efter- följes af ett nytt så snart årsmötets förhandlingar blifvit tryckta. Af Acta har n:o 24 varit halffärdigt sedan år 1902 och blef fullfärdigt redan för ett år sedan ; då emellertid registret låter vänta på sig, har det nu blifvit afslutadt utan sådant. Redaktörer för däri ingående Bibliotheca Zoologica ha varit herrar O. M. Reuter och A. Luther. Acta 29 (347 pag.) inne- håller 10 afhandlingar af: C. Lundström (3), K. M. Levander, A. J. Siltala (3), J. I. Liro (2) och H. Lindberg. Bandet 31 (411 pag.) omfattar 9 afhandlingar, nämligen af: A. Keso, A. J. Siltala (2), H. Federley (2), E. W. Suomalainen, B. Pop- pius (2), R. Frey. Bandet 32, som framlägges i dag (494 pag.), består af fyra afhandlingar af: E. Häyrén, C. Lundström, A. Backman och A. Luther. Antalet af Sällskapets medlemmar har ökats med en ut- ländsk ledamot, statsrådet AV. Oshanin, och elfva inhemska: herrar K. Airaksinen, W. Blomstedt, K. R. Ceclerhvarf, K. Ehrström, G. Gottberg, N. Hagman, N. Hirschmann, A. Lind- fors, A. Pulkkinen, F. Remmler och H. Rudolph. Däremot har Sällskapet att beklaga bortgången af flere medlemmar, bland dem dock ingen som inom vår trängre krets skulle ha mera intensivt verkat för vårt mål. 238 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. Den äldsta bland landsmännen var guldsmedsmästaren Johan Edvard Fagerroos, hvilken, ehuru gammal Helsing- fors-bo, dock ej deltog i våra möten. Hans plats var jakt- markens, och hans bidrag ett och annat sällsyntare byte. Han dog, 84-årig, den 18 maj 1908. — Vid 30 års ålder afsomnade forstmästaren Emil The odör Nyholm den 2 nov. förliden höst. Tidigare intresserad af zoologiska samlingar, särskildt en del vattendjur, vände han sig dock senare åt forstväsendet äfvensom åt geologin, hvarvid de naturalhistoriska studierna inställdes. Rörande tvenne botaniska medarbetare, som Sällskapet förlorat, har jag af prof. J. P. Norrlin emottagit följande korta eftermälen: „Uti studeranden Alp o Aatto Sola, som föddes 1881 i Helsingfors och afled härstädes den 2 nästvikne februari, har Sällskapet förlorat en medlem, af hvilken ett betydande gagn i den inhemska forskningens tjänst kunnat påräknas. Detta gäller särskildt den botaniska terminologin på finska, åt hvil- ken Sola speciellt ägnat sig och för hvilken han, efter in- gående studier, jämväl ägde de nödiga förutsättningarna. För öfrigt var han en dugande person med klar blick och mång- sidiga kunskaper, närmast dock på botanikens område. Han var bland annat en i fri g och kunnig esperautist, på hvilket språk han gjort inlägg äfven af botanisk art. Ehuru nitisk i våra inre politiska frågor, var han en godhjärtad, fördomsfri och tolerant person, som tillvunnit sig talrika vänner." „Med prof. Fredrik Wilhelm Christian Areschoug i Lund, hvars frånfälle inträffade den 21 december 1908, har bortgått en af Sveriges mångsidigaste och mest produktiva bota- niska forskare och författare. Redan för mer än fyrtio år sedan gjorde han sig bekant genom ett värdefullt bidrag till den skandinaviska vegetationens historia (1866), hvari bl. a. beröres invandringen af ostliga arter till södra Sverige. För äldre ge- nerationer är hans lärobok i botanik och hans floristiska hand- böcker nogsamt kända. Vidare har han bekantgjort omfattande undersökningar öfver groddknopparnas morfologi och biologi (1857), betydande växtanatomiska arbeten öfver bladet, ved- växterna m. m. Ingående utredningar har han slutligen läm- 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 239 jnat öfver vissa svårbestämda släkten, särskildt Ciiscata, Ruins ■och Rumex." Det återstår mig ännu att ägna några ord åt den mans minne, som af alla de aflidna hunnit uträtta mest också för vårt lands naturalhistoria, om det ock skett utanför dess grän- ser och endast medelbart. Friedrich Theodor v. Koppen var- under större delen af sitt lif bibliotekarie vid kejserliga offent- liga biblioteket i Petersburg och ägnade sig tidigare åt under- sökningar i själfva naturen, mest entomologiska. Men hans stora litteraturkännedom och tjänsteställning orsakade, att han efter hand upptog djur- och växtgeografiska och biblio- .graflska frågor till bearbetning. Hans hithörande skrifter, sam- manställda med stor detaljkännedom, beröra Rysslands vedväxter •och de djurarter, som äro beroende af skogen, ekorre, älg, bison, hjort, råbock; häri redogöres icke blott för deras före- komst, utan också för anmärkningsvärd icke-förekomst i vissa trakter. Rysslands skadliga insekter samt gräshopporna be- handlas i andra arbeten. Hans lifsuppgift blef dock Biblio- theca Zoologica Rossica, ett utomordentligt samvetsgrant bib- liografiskt verk, som tagit i anspråk decennier. I detta upp- tagas äfven arbeten, som beröra vårt land, hvilket han flere .gånger besökte. Han vistades här synnerligen gärna, dels i Helsingfors och dels i Viborg, dit intima familjeband förde honom. Vid naturforskaremötet i Helsingfors 1902 preside- rade han i zoologiska sektionen, då förra hälften af Bibliotheca Zoologica Fennica öfverlämnades åt gästerna. Tyvärr led han af ohälsa under sina senare år, men hade dock fröjden att se sitt verk fullfärdigt, om också ej färdigtryckt. Han afled, 74-årig, i Petersburg den 6 juni 1908, och vårt Sällskap har skäl nog att vörda hans minne. Till sist ber jag att få uttala mig om några frågor, som ingalunda särskildt kräfva plats i denna årsberättelse, men hvilka dock, såsom uttryck af min personliga uppfattning utaf •Sällskapets mål och medel, för ögonblicket icke heller äro främmande därför. Under en lång tid har ordförandeskapet varit mig anför- troclt, och jag har efter förmåga sökt motsvara förtroendet. 240 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. Uti ett samfund, där den studerande ungdomen är talrikt re- presenterad, är det kanske icke olämpligt att detta göromål åligger någon, som genom sin lifsuppgift står i intim beröring med denna ålders studier och dessas utveckling. Emellertid är denna min ställning numera förändrad, och det är hög tid att jag fortsätter mina egna studier för att ännu hinna bringa till en viss afslutning en del länge uppskjutna arbeten och möjligen ännu få fram därur något forskningsresultat. Det är denna växling i min lefnad och verksamhet, som nu manar mig att yttra några ord om betydelsen af egna stu. dier öfver hufvud och om deras förhållande till egna forsk- ningar. Jag är nämligen öfvertygad därom, att rediga begrepp i dessa hänseenden väsentligen bidraga till framgångsrik verk. samhet för enhvar enskild, han må inslå hvilken bana som helst. Och jag tror, att ifall de medlemmar af vårt samfund, hvilka på grund af samstämmighet i afseende å studiernas allmänna anordning och beskaffenhet i öfrigt, ville gruppvis sluta sig tillsamman för gemensamt arbete — på sätt redan för elfva år sedan föreslogs — så kunde ej blott en del frågor bli lättare utredda, utan jämväl de enskildas personliga utveckling befrämjas. Sällskapets totalverksamhet blefve härigenom mera organiserad, målmedveten och fruktbringande. Det är detta slutmål, som jag i det följande, om ock på en omväg, vill närmare utlägga; och jag tillägger genast, att min framställ- ning, från början till slut, hvilar på egen lifserfarenhet. Det heter med rätta „non scholse sed vitse discimus"; men å andra sidan erkännes äfvenledes, att „hela lifvet är en skola", och ofta nog se vi, att till och med en skolelev medelbart kan gagna vetenskaplig forskning, ehuru han näppeligen kan för- stå detta ords egentliga innebörd. Någon skarp gräns emellan studium och forskning kan man icke draga. Men icke desto mindre sammanfalla de två begreppen ingalunda, såsom mån- gen torde antaga, utan de beteckna olika faser af kunskaps- sökandet och utgöra relativa begrepp. Det är under våra förstudier vi uppsöka och lära oss känna de objekt eller de fakta vi sedermera närmare utforska. Hvad vi genom omedelbart iakttagande varsna, blir vårt första 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 241 resultat, och detta blir sedermera grunden för den nästfölj ande studieverksamheten, som redan är något annorlunda beskaffad. Förtrogenheten med materialet, hvilken utgjorde förstudiets mål, blir alltså den därpå följande forskningens medel. Uti båda utvecklingsstadierna äro också arbetsmetoderna olika hvarandra, likaledes fordringarna på mognad. För nybegyn- naren kännas de första greppen och iakttagelserna nog så svåra, men en van finner dem alldagliga och lätta. I stället upp- dyka för den sistnämnde nya, mycket större fordringar och svårigheter, emedan hans undersökningsfrågor bli betydligt mera invecklade. Det ligger sålunda i sakens egen natur, att begynnelse- studierna äro tämligen oklara, ofta därhän, att den arbetande ej själf vet hvad han vill, ja mången gång ej ens anar hvad frågan egentligen gäller. I detta stadium gå hans sträfvanden vanligen ut på att ifrigt och intresserad t samla material af iakttagelser. I den mån han härunder blir förtrogen med de- taljerna, hvilka mest fängsla honom, uppstår efter hand be- hof att erfara hvad också andra i den vägen gjort, tänkt och skrifvit. Redan nu kunna unga samlare röja mycket olika gåfvor, och mången kan inlägga verklig förtjänst genom god observationsförmåga, rika fynd och lifligt intresse. Allt detta tyder på löftesrik framtid, ändock den unge nu genomlefver kunskapssökandets första, så att säga rent vegetativa period. En sådan utvecklingsperiod måste hvarje enskild genom- löpa, och detta icke allenast under sin ungdom, utan hvarje gång han tager en ny fråga till studium. Ehuru det är öfver- flödigt, må ännu tilläggas, att det sagda gäller hvilket kun- skapsområde som helst, alltså studier om såväl faunan och flo- ran som i anatomin och utvecklingshistorien eller andra natur- vetenskapliga branscher. Ty uti hvarje slags studium äro vi „alla barn i början". Den växande mängden af föremål eller iakttagelser upp- fordrar emellertid till deras gruppering, ty redan minnet blir öfverlastadt, huru godt det än må vara. De första försöken äro ännu godtyckliga, men snart gör sig gällande någon be- stämd grundsats. Grupperingen, som ursprungligen afsåg en lättare öfversikt, går snart ut på ett sammanförande af sådana 16 242 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. former eller fakta, som tyckas ha inbördes gemenskap. Ett jättesteg i denna systematiska riktning tog Linné, och det har behöfts en hel här af detaljarbetare, specialister, för att full- följa hans uppslag. Det oerhörda omfånget i uppgiften förkla- rar tillräckligt, hvarför en lång tidsperiod varit af nöden för sådant arbete uti vetenskapens vingård. Och ingen må undra öfver, att därunder ett stort antal, ja kanske de flesta, af de arbetande fingo den föreställning att själfva saralandet, ord- nandet och beskrifvandet — i och för sig och utan någon an- nan tanke — utgör vetenskapens stora innebörd. Storheten låge just uti omfånget af arbetet, dess massa. Begripligt nog mättes då äfven förtjänstfullheten och den inre till- fredsställelsen öfver arbetet efter samma måttstock. Hvad godt denna tidsperiods och alla enskildas forskaregärning alstrat skall emellertid alltid erkännas vara en grund att bygga på, eller åtminstone material därtill. Dock, — den del af grunden, som göres tanklöst, blir i regeln föga användbar, huru massvis än arbetet bedrifves. Där åter, hvarest någon fogar lämpliga grundstenar tillhopa på ett väl beräknadt sätt, till starka murar och hvalf, kan ett palats uppföras lika säkert som på hälleberget. Sådan grundval skall af sakkunnige prisas som ett mästareverk i konstruktion, låt också vara att det döljer sig djupt nere i jorden. Alldeles så innebär beskrifvandet af naturföremål inga- lunda något för forskningen mindervärdigt göromål, ty däraf beror väsentligen det öfriga arbetets framgång. Mycket ofta förrättas dock detta göromål af personer, som alls icke äro vuxna detsamma, ja som ej ens ana hvartill grundstenarna skola begagnas, och deras arbete måste då bedömas därefter. Men är den första utredningen fullgod, så kan den till yttre utseendet torra och intresselösa behandlingen innehålla icke blott skarpa iakttagelser, utan ock djupsinniga tankar. Alla veta vi ju att Linnés uppslag, Systema Naturse, var ett snille- verk af ofantlig bärvidd. Ett resultat af bestående värde nås emellertid icke, om arbetaren ej i god tid och med kritisk förmåga bereder sig för att verkligen kunna tränga intensivt också på djupet. Det sy- nes mig förty vara af stor betydelse, att naturforskareämnen 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 243 tidigt göra sig klart på hvad sätt studium och forskning öfver hufvud komina till stånd, och huru man i enlighet härmed bör bereda sig för sin verksamhet. Skolstadiet ägnar sig lämpligen åt inhämtandet af grund- kunskaper, åt väckandet af lust att se och åt uppöfvandet af förmågan att iakttaga. Under universitetsstadiet böra dessa sträfvanden fortsättningsvis tillskärpas, men tillika måste väckas lust till äfven djupare eftertanke; förmågan af reflexion skall uppodlas och bringas till mognad. När nu den unge arbetaren mognar till, märker han, att de massvis hopade iakttagelserna behöfva också en annan bearbetning än den att öfversiktligt grupperas, skildras och med minnet behärskas. Han finner att kvantiteten allena icke mera tillfredsställer honom såsom måttstock för hans framåt- skridande. Allt större och djupare betydelse får i stället kva- liteten, själfva sättet att uppställa verkliga forskningsfrågor och att lösa dem med användande af iakttagelserna. Först nu, vid problemens uppställande, varsnar mången att hans förment stora material lider ej blott af brister, utan ock af åtskilliga luckor. Främst måste en del af de gamla iakttagelserna göras om, för att skärpas till erforderlig exakthet, och de nya, som behöfvas, äro af helt annan art. Åtminstone nu märker han, huru nyttigt det var att han förut icke uteslutande hållit sig till sin specialitet, utan därjämte lärt sig och tänkt på annat. Ty huru breda han än trott sina förstudier vara, göra sig luckor i allmänbildningen märkbara. För sitt själfständiga detaljar- bete behöfver han nämligen från helt andra områden känna föredömen, hvilka, rätt uppfattade, kunde stöda och leda hans idéer uti själfva specialfrågan. Både från forna studier, och nu från alla håll, återskalla genljud af meningsutbyten, som han haft med andra, men redan begynt förglömma. Från sitt tidigare vegetativa stadium kommer den unges forskning sålunda till ett gränsområde, där idéer, som börjat gro, växa raskt upp; och de göra det snart i rastlös täflan, nästan hotande att förkväfva det lugnt pröfvande omdömet. Man vill i sin ifver med hauden gripa efter månen, likasom barnet gör det, men lär sig hvarje gång att hållas inom natur- 244 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. lig räckvidd. Likasom förut går det positiva arbetet ut på att med all kraft tillägna sig deu genom iakttagelse i naturen vunna erfarenheten; men kraftigare än förr gör sig gällande lusten och behofvet att tillägna sig resultat också af mogen och djupgående tankeverksamhet, reflexion. Dessa två moment — iakttagelse och reflexion — äro ju den vetenskapliga forsk- ningens grundstenar. Forskningen har härmed nått sitt blomningsstadium, for- skarens härligaste tid. Under stegrade fordringar på sig själf känner han sin unga kraft ständigt ökas, så ock arbetsfröjden. Hela hans personlighet växer och utbildas. Väl är hans resultat allt ännu fördoldt, men han vet redan hvar det skall sökas och anar huru detta skall ske. Själfva sökandet efter den okända sanningen erkännes ju vara forskarens största lycka. Men det är ingalunda lätt att uti den villsamma laby- rinten finna rätt väg. Hvad ögat än så skarpt urskilt kan det icke genomskåda, förstå. En ledning uti irrgångarna söker forskaren då uti någon tanketråd, som han följer likasom på försök. Sin „hypotes" pröfvar han samvetsgrant och kommer verkeligen därmed ett stycke framåt. Men tråden brister. Hy- potesen föll för ett opåräknadt faktum, en iakttagelse, som han måste respektera; han vägleddes alltså blott af en tanke- villa, i bästa fall en hägring. Fortsatta undersökningar leda emellertid till en annan idékombination, en ny hjälphypotes; och denna medför god framgång Af erfarenheten blefven skeptisk, går han nu försiktigt fram, icke mera famlande, utan målmedvetet forskande. Hvad förr blef skarpsynt iakttaget blir nu skarpsinnigt genomtänkt. Omsider klarnar blicken. Kanske händer det till och med, liksom med stereoskopbilden, att helt plötsligt allt står där, fullt klart. Måhända öfverraskar bilden gladt genom vida större djup: den är perspektiviskt öfverskådlig samt i dagrar och skuggor så "klar, att den unge forskaren helt enkelt undrar öfver hvar- för han ej ren längesen fått denna syn på ämnet, ej kunnat se och förstå bilden. Hjälphypoteserna ha verkeligen bragt klarhet och reda i hans arbete, som därigenom krönts med framgång. Resultaten visa sig nu stå i samklang, harmoni, med en förut känd, om- 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 245 fattande tankebyggnad, en „teori", hvilken befunnits förkla- rande genomlysa stora grupper af fenomen, utan att stå i mot- sägelse med något kändt faktum. En naturlag, som genomgår det hela, ger hvarje enskild del dess klaraste belysning; — däraf bildens djup. I den organiska naturen är utvecklingslagen en sådan grundlag. Den har omdanat vår uppfattning af naturen och låter oss fullare förstå densamma. Det är icke blott biologin som i våra dagar bär stämpel af denna lag, utan densamma har omdanat de flesta andra grenar af mänskligt vetande och i förut oanad grad ökat äfven deras fruktbarhet. „Af frukten känner man trädet", säges det med rätta. Om nu resultatet af undersökningen, dess frukt, harmonierar med en erkänd grundlag i naturen, så ligger däruti ett krite- rium på dess egen riktighet äfvensom en kontroll att också arbetsplanen varit rätt anlagd, däruti inberäknadt de nyttiga förstudierna. Ty hvarje skörds riklighet beror å ena sidan af utsädets goda beskaffenhet, men å den andra jämväl af jordens beredning före sådden. Aro båda villkoren uppfyllda och likaså betingelserna under växtperioden, så medföra blomnings- och fruktbildniugstiderna goda resultat, fullmogna skördar. Jag har redan nämnt att ungdomstiden är den period, då förberedelserna skola göras för ett eventuellt forskarelif; ty vitse, non seholse discimus. Försummar någon sin beredelsetid eller missriktar han sin kurslinje, så blir resultatet därefter. Felgreppet kan svårligen fullt rättas, ty vid framskriden ålder minskas förmågan såväl att utbilda som att ombilda sig. Dess- utom är det långt ifrån säkert, huruvida den återstående lifs- tiden ens är till fyllest för den behöfliga, kanske långvariga fruktmognaden. Ingalunda hyser jag den mening, att samtliga naturvän- ner böra genomgå en lika skola för lifvet. Tvärtom må en- hvar fritt ställa sitt mål efter önskan. Vid vår högskola äro ju studierna fria, och öfverallt är forskningen fri. Men all undervisning åsyftar att ge väckelser åt den oerfarne och att vägleda honom till ernående af bästa möjliga resultat. Sär- skildt åsyftar universitetsundervisningen att göra oss, icke till mekaniskt arbetande handtlangare, utan till människor i 246 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. ordets bästa mening, och därnäst till nyttiga samhällsmedlem- mar, — i detta fall till kunniga och tänkande forskare. Den, som icke ärnar bli vetenskaplig forskare på faunans eller florans område, kan i alla händelser af intresse för saken gagna genom att iakttaga, samla och meddela hvad han erfar. Vi veta alla huru erkännansvärdt det är att landsmän insända äfven enstaka naturföremål eller tillförlitliga anteckningar. Utvecklar däremot någon sitt studium ihärdigt, koncentre- rande sin uppgift på någon enda grupp, ehuru utan att af sina iakttagelser egentligen draga slutsatser på grund af vetenskap- lig reflexion, så gör den större kunskapsmassan i facket hans bidrag mycket värdefulla, kanske dyrbara. Man skall städse ägna denne sakkunnige sin fulla aktning, oberoende af hvilka gränser han sätter för sin bearbetning af ämnet. Men är den arbetande naturalhistorikern ännu ung och bildbar, så begår han en dårskap ifall han underlåter att just då vidga sin synkrets. Naturligtvis bör han genom fortsatta specialstudier tillskärpa sin observationsförmåga, öka sitt mate- rial på fackområdet och draga sina strån fram till stacken. Men om han, af ifver att sålunda vara nyttig, under sin utvecklings- tid bedrifver uteslutande specialstudier, så är fara för handen att ledsamma följder icke utebli. Synkretsen, som i början knap- past kan vara annat än trång, förblir trång; ty den, som borrar sitt hufvud in i ett träds yfviga grenar, kan ej mer se skogen. Omdömet, som icke mångsidigt öfvas, når ej sin mognad, och oförmågan att afväga olika synpunkter och bevisningsgrunder gör specialisten allt mer otillgänglig för motskäl äfven på hans eget område, åtminstone när det gäller djupgående spörsmål. Men vanligen uppställer han ej sådana, ty af dem känner han intet behof; han blir tvärtom gentemot andra allt mer främ- mande. Icke under således att specialistens rent vetenskapliga ut- byte i regeln blir magert, huru omfångsrikt än haus material tyckes vara. Som forskare gör han ett allt svagare intryck, ja kanske ett nödvuxet, lik en växt som saknar luft och ljus. Såsom en kugge i en forskuingsmaskin fyller han sin plats, men han blir icke en själfständigt tänkande forskare med vid horisont, och han får ej smaka forskningens fullmogna frukter. 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 247 Likasom alla forskningsområden äro förtjänta af att od- las, så kunna olika metoder leda till målet att verka uppfost- rande på en ung person. Om likvisst jag för min del, för så- vidt det gäller naturalhistorien, ställer morfologin främst såsom uppfostrande till följdriktigt tänkande, så sker det ingalunda därför, att jag själf odlat det facket och förty ville stöpa alla i denna enda form. G-enom dressyr kan man uppfostra handt- langare, men icke tänkande medmänniskor och allra minst själf- ständiga forskare. Men morfologi sk skolning medför, enligt min erfarenhet, en hel del förmåner, som mången annan uppfostringsmetod icke kan alstra, åtminstone ej tills vidare i samma grad. En klar och pä egen åskådning grundad, nästan handgripligen vunnen öfversikt af kroppsbyggnaden inom olika djurgrupper, hvilka bilda divergerande grenar af djurriket, är nämligen äg- nad att ge ett redigt begrepp om utveckling öfver hufvud. Hvarje formserie omfattar en mängd olika stadier, och dessa vittna om utveckling, fylogenetisk, ontogenetisk eller paleontologisk. Härutaf resulterar en så att säga historisk uppfattning af na- turen; och denna känsla öppnar blicken för förståelse jämväl af arternas geografiska utbredning och af sammansättningen utaf faunan och floran i olika områden och på olikartade plat- ser. De systematiska gruppernas s. k. frändskap ter sig ej mera som en bild allenast, utan får nästan förkroppsligad gestalt när den uppfattas såsom någonting historiskt uppkommet. Morfologin kan sålunda omedelbart gagna systematiken och mer eller mindre medelbart leda faunisten och floristen till uppställande af genomtänkta problem, likasom geomorfologin gör det för den aktualistiska geologen. Det är med den lifligaste personliga öfvertygelse jag utta- lat dessa reflexioner. Men jag vet, att många hysa en helt annan uppfattning. Någon invänder, att risken för specialisering i unga år icke är så stor, att man behöfver „andas grafluft i lifvets vår". Men därvid lämnar man ur sikte, att särskildt ungdoms- tiden är den allra dyrbaraste såningstiden, men icke en skörde- tid. Hos den mognande ungdomen gror nämligen — i många fall själfmant, i andra först frammanad — en ideell uppfattning 248 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. af den vetenskapliga forskningens mål och medel. En sådan tilltalar denna ålder, men bör ej uppväxa vild, ty också den behöfver omvårdnad. Under medelåldern äro möjligheterna allaredan reducerade, ty omilda omständigheter ha kanske tvun- git oss att lägga å sido månget planlagdt arbete för våra ung- domsideal. Och i framskriden ålder kan ingen ens begära, att hängifvenhet för idéerna skall alstras eller ens vidmakthållas, ifall man ej redan som yngling tillägnat sig maningen: att tänka högt är stort, men tänka rätt är större. Andra framhålla invändningar i sak. Och i detta afseende har jag erfarenheter, som man dock helst ville glömma. Särskildt i anledning af den uppfattning jag framlagt angående den mognande forskarens värdesättning och använd- ning af teoretisk tankegång, äfvensom med hänsyn till utveck- lingslärans betydelse har man om oss, dess anhängare, utslun- gat svåra förebråelser 1). Man har sagt att vi öfverallt, där vårt vetande tar slut, i stället sätta vår egen fantasi. Man har före burit, att vi ej anse oss behöfva fakta, enär spekula- tionen vore oss till fyllest. Man har förmenat, att vi skåda naturen genom något slags teoretiska glasögon, och att hvarje författare tror sig vara kallad och kompetent att förklara alla naturens under, ehuru det är vansinne att tro människan kunna förklara dem. Själf däremot känner anmärkaren a priori rakt intet behof af grunder för förklaring, utan vill på sund bas göra en duglig, blott på fakta grundad undersökning, som hål- ler sig fri från all spekulation, fri från alla hypoteser. På personer med en så fast rotad föreställning verka tydligen inga motskäl. Det är ändamålslöst, alltför sent, att med dem diskutera stridsfrågor. Men de unga, som ännu äro bildbara, skola icke ha svårt att tillägna sig hvad de gilla i ofvan gifna uppfattning af stu- diernas och forskningens ömsesidiga förhållande. Gagn af ge- nomläsandet skall endast den halva, som själf vill och kan befrämja sin utveckling och sina framtida forskningar. Personligen bevarar jag gärna från ungdomstiden lifliga minnen om huru nyttigt det var att få å ena sidan en varning ') I polemik angående fåglarnas flyttningsvägar. 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 249 för ensidighet, och å den andra en anmärkning öfver bristande specialkunskaper, då jag redan intensivt höll på med samlare- verksamhet. Städse prisar jag den geniale lärare, som gaf mig verklig ledning för vetenskaplig kritik äfvensom impulser till morfologisk uppfattning och forskning. Hvilken eggelse till genetisk tankegång och entusiasm för fri forskning jag rönt af en annan zoologs skrifter, går aldrig ur mitt sinne. Och att jag ej därutinnan tagit alltför stark fart, tillskrifver jag den kritik och det vetenskapliga samlif, som utan af brott fortgått i hemlandet, allt sedan ungdomsåren, och som ledt till ständigt utbyte af tankar, särskildt beträffande vår fauna och flora. Den, som haft förmånen af alla nu uppräknade impulser, kan helt enkelt aldrig underlåta att förorda mångsidiga studier. Uti ingressen till dessa slutord och betraktelser utlofva- des, att till sist skulle beröras studier och forskningar, som särskildt tangera vårt samfund. Flerstädes har jag redan an- fört något som verkligen gör det, men mången skall kanske ännu vänta ett mera sakligt yrkande i detta ämne. Emellertid har det icke varit min afsikt att i detta, allaredan långt ut- dragna föredrag framlägga några förslag i detalj, än mindre att redogöra för några resultat. Jag vill hänvisa till det, som för elfva år sedan framlades för Sällskapet närmast af profes- sor J. P. Norrlin (Meddel. Soc. pro F. & F. Fenn., H. 24, p. 146—151). Däri framhölls, huru nyttigt det vore för Sällskapets verk- samhet, om dess medlemmar kunde sammansluta sig för ge- mensamt arbete, fördeladt så, att enhvar finge sin andel i mån af ålder, kunskaper och förmåga, hvarvid begripligtvis de mera förfarna skulle rådande, ledande se till att en genomgående plan blefve följd. Det gällde nämligen ingalunda endast tek- niska grepp, utan saken kräfde skoladt omdöme. Och under öfvertygelse att „työ tekijänsä opettaa" skulle säkerligen de mindre förfarna inom kort tillägna sig den för arbetet utsta- kade tankegången. Fördelen för alla vore uppenbar: genom arbetets fördelning och de arbetandes frivilliga samverkan och förkofran skulle ingen komma att hämmas och förkrympa ge- nom andefattigt arbete, utan tvärtom inom afsevärd tid få 250 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909, öfvertaga till slutlig bearbetning den del af arbetsområdet, som bäst ägnade sig för honom. Såsom en lämplig fråga framhölls då ett omfattande sam- lande af data rörande fenologiska fenomen. Vi kunna ännu ej för flertalet växter angifva tiden ens för de märkbaraste fasernas inträde och förlopp i olika hufvuddelar af vårt om- råde. Våra herbarier innehålla dock afsevärdt material härutin- nan, om det blott antecknades på lämpligt sätt. Om våra djur- arters uppträdande finnas jämväl anteckningar och material af data, men detta försummas ofta, äfven då det gäller former som äro sällsynta, ehuru man af gammalt är van att uppgif- ter böra meddelas om såväl fyndort som tid. Också för alle- handa andra arter, som svärma eller plötsligt uppträda på mycket bestämd tidpunkt, borde annotationer sammanställas. För de geografiska utbredningsgränsernas fastställande ha botanisterna vunnit mycket goda hållpunkter, och i Conspectus dragés försorg om sammanställandet af hithörande data. Men kännedomen af våra djurarters utbredning i detalj lämnar ännu mycket öfrigt att önska. Jag hoppas särskildt, att det anlagda ornitologiska arkivet, när det en gång blir fullständigare i den vägen, skall lämna godt tillfälle till enigt samarbete. Men ännu vill jag tillåta mig beröra ett område för sam- lande och forskning, ehuru detta väsentligen faller utom min kompetens. Alla känna vi och erkänna, att de botaniska samlingarna äro jämförelsevis rika och fullständiga. Särskildt har med ifver samlats exemplar från alla provinser, närmast för att be- lysa utbredningen. Man hopar här goda, talrika och instruk- tiva exemplar. Men hvarför tagas dessa gemenligen uteslu- tande från blomningsstadiets bästa utvecklingstid? Man har ju uppvisat oss, huru t. ex. Taraxacum-Sirtema, se olika ut äfven när under höstetid de öfverjordiska delarna gå sin under- gång till mötes. Månne ej andra växter äfvenledes i dylikt stadium visa karaktäristiska undergångstecken? Jag hänvisar exempelvis till .Rosa-arternas frukt och affallandet af foderbla- den hos en del rosarter. Och månne det ej vara nödigt att tillvarataga exemplar jämväl under växtarternas tidigare blombildningsstadier och under uppväxtperioden från det de 13. V. 1909. Ordförandens årsberättelse. 251 äro jämförelsevis små? Måhända vore dessa dock mindre in- tressanta. Men med full visshet vore växternas allra yngsta stadier värda betydligt mera undersökning i naturen. Man har många gånger för oss uppvisat märkliga former, ja hela formserier, där frukten har olika utseende hos s. k. kritiska släk- ten och mikrospecies, samt däraf dragit slutsatser om arternas systematiska begränsning och förvantskap. Men månne ej också de tidigaste ört- och hjärtbladen kunde äga dylikt värde eller ge ledning, om ock för andra frågors afgörande? I detta afseende tillåter jag mig här inskjuta en parallel- tanke på djurens utvecklingsstadier. De flesta af oss veta att de tidigare embryonalstadierna, och sedermera metamorfossta- dierna, spela en stor roll vid utredandet af gruppers eller ar- ters förvantskap. Jag behöfver blott hänvisa till den kända biogenetiska grundlagen samt till de på sitt sätt lärorika cenogenetiska företeelserna. Särskildt ha våra morfologiskt intresserade entomologer i noggrannaste detaljer studerat lar- vens yttre omgestaltning vid alla dess hudömsningar (Tricho- ptera, en åq\ Lepidoptera, Blaita, epheraerider, acarider); de ha därvid funnit vissa lagbundenheter och några märkliga undan- tag samt ådagalagt, att finska individer af en del arter förhålla sig annorlunda än de i mellersta Europa, — olikheter, hvilka äro fullt lika värda uppmärksamhet som olikheter i fruktens och fröets form m. m. hos växternas mikrospecies. Månne nu ej likaledes de tidigaste bladen hos växterna, ja t. o. m. hjärtbladen, skulle ge allehanda vinkar? Jag tror dock att denna fråga hos oss är föga undersökt. Visserligen skulle kännare af frönas utseende med ledning af redan nu förefintliga samlingar kunna känna igen ett stort antal arter. Men föga nog finnas alls några samlingar, ens utaf våra allmännaste fröväxter, i deras allra tidigaste gestalt, med hjärt- blad, ett eller två groddplantsblad. Af egen erfarenhet känner jag att de flesta, som sågo en ung Saxifraga granulata-kutim, trodde det vara Chrysosplenium : och märkligt nog kände in- gen enda vare sig frö eller plantor af vår plebejiska potatis. Själf har jag funnit, att äfven vanligt ogräs kan vara lärorikt; jag gladdes nämligen för kort tid sedan åt att några i en kruka uppväxande små plantor tycktes vara af blåsippa, men fann snart 252 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1909. att däraf blef en Ranuneulus. Och huru olika Stellaria media kan utveckla sig på platser rned olika fuktighets- och insolationsgrader, kan enhvar se i första bästa köksträdgård. Det synes mig vara skäl att insamla talrika exemplar af helt unga plantor af talrika växtarter. Man tror knappt huru ofta exempelvis första örtbladet kan till form och behåring vara olika de närmast följande. Hjärtbladen äro troligen lika litet studerade. Med visshet öfverskrider jag min befogenhet och kompe- tens genom att uppställa en mera speciell fråga, men den kan likafullt vara i någon mån upplysande. Månne ej en del af de med särskilda namn betecknade formerna af Batrachmm äro endast s. k. modifikationer, beroende af tillgången på vat- ten? Och måune ej konvergenskaraktärer här lätt missupp- fattas? Experimentellt vunnen kännedom af deras groddplan- tors blad skulle säkert lämna åtminstone någon ledning här- utinnan. Bladformen med skifva är väl uppenbarligen den ursprungliga hos groddplantan, den flikiga formen hos de submersa bladen är åter sekundär. De former, som i fullbildadt skick ha blad blott af det senare slaget, ha möjligen äfven de förra, men blott hos groddplantan; och månne ej dessa un- der odling skulle längre tid bibehållas, ifall plantan hölles växande på allenast fuktig mark? Huruvida dylika exemplar anträffats i vildt tillstånd är mig icke bekant, men troligen skulle de ansetts för systematiskt distinkta former. Problemet återkommer inom andra släkten : Acacia armata har hos grodd- plantan vanliga parbladiga blad, men som äldre allenast phyl- lodier, och acacior finnas som ständigt äro heterophylla. Huru- dana Nymphcea-b\&.åen äro hos groddplantor känner jag icke, men de på det torra växande, fullbildade exemplarens blad äro nog uppräta. Frågan om våra groddplantors bladformer*) förtjänar alltså att uppmärksammas äfven hos oss och uti olika delar af landet. Den är i grunden ett morfologiskt spörsmål, men borde såsom lätt tillgänglig för samlare och observatörer vara lockande *) Efter det föredraget hölls den 13 maj 1909 har jag blifvit uppmärk- samgjord på det arbete af Nils Sylvén, som ingår i K. Sv. Vet.- Ak. Hdl., Bd. 40, N:o 2, 1906, hvari omständlig litteraturförteckning i ämnet ingår. 13. V. 1909. Skattmästarens årsräkning. 253 för hvilken botaniskt intresserad person som helst. Och den bör rned visshet lämna våra talrika florister impulser till många värdefulla iakttagelser och slutsatser. Jag vill ej trötta med flere exempel, ehuru de kunde vara belysande, utan endast betona att den föreslagna samverkan emellan Sällskapets medlemmar bör vara frivillig. De, som inse och erkänna arbetssättets nytta och vilja deltaga däri, söka nog upp hvarandra. För mig, som efter hand, enligt naturens ordning, ej mera kan länge deltaga i dylikt arbete, har det känts som ett behof att uttala ofvan skrifna reflexioner och erfarenheter inför den grupp af landsmän, som här är församlad. Vår iloras och vår faunas sammansättning och arternas utbredning hos oss har länge utgjort hufvudmålet för vårt gemensamma arbete. Vi ha därvid redan uppnått glädjande resultat, kanske efter mån- gens mening en viss fullständighet. Men horisonten nå vi aldrig, ty den viker ständigt undan, enär nya frågor uppstå, hvartill det gamla materialet ej räcker till. Vårt forsknings- fält är större och dess skattkammare djupare än mången af oss nu anar. Föredrogs den af skattmästaren, doktor V. F. Brothe- rus, sammanställda Årsräkning' för år 1908, ur hvilken lämnas följande utdrag: Debei: Behållning från år 1907. Stående fonden 28,000 Senator J. Ph. Palmens fond 10,470 Sanmarkska fonden 4,200 Årskassan 14,155: 58 56,825: 58 254 Skattmästarens årsräkning. 13. V. 1909. Inkomster under året. Statsanslag för året 8,000: — Längmanska fonden •_ ■ 2,000: — Influtna räntor 3,063: 19 Ledamotsafgifter 240: — Förskjutning af skattmästaren • • • • 52: 50 13,355: 69 Summa 70,181: 27 Kr edit. Utgifter under året. Arvoden: åt sekreteraren Fmk 200 „ bibliotekarien „ 200 „ vaktmästaren „ 125 „ mag. E. Häyrén för redak- tion af Meddelandena • „ 600 1,125: — At Botaniska Bytesföreningen • • • • 100: — Reseunderstöd 2,600: — Tryckningskostnader 9,703: 95 Fotografiapparat 224: 10 Frakt, annonser m. m. 109: 67 13,862: 72 Behållning till år 1909. Stående fonden 28,000: — Senator J. Ph. Palmens fond 10,963: 50 Sanmarkska fonden 4,410: — Årskassan 12,945: 05 56,318:55 Summa 70,181: 27 På tillstyrkan af revisorerna, herrar M. Brenner och O. Al c e ni us, beviljades härpå skattmästaren full ansvarsfri- het för hans förvaltning af Sällskapets medel. 13. V. 1909. Botanices-intendentens årsredogörelse. 255 Intendenten, amanuens Harald Lindberg, uppläste följande Årsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Under det snart tilländalupna läseåret ha Sällskapets bo- taniska samlingar åter förökats genom talrika gåfvor af sär- skilda personer. Såsom ett glädjande faktum förtjänar fram- hållas, att ökningen i år varit mer än dubbelt så stor som un- der det senaste året. Sålunda är att anteckna en ökning med ej färre än 4,429 exx., i hvilken summa dock ej kryptogamerna i A. A. Solas efterlämnade herbarium äro inberäknade. På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade växterna på följande sätt: Kärlväxter 3,743 exx. Mossor 469 „ Lafvar 34 „ Svampar 162 „ Alger 21 „ De mest omfattande samlingarna hafva inlämnats af ma- gister C. W. Fontell, magister A. L. Backman, professor J. A. Palmen, pastor O. Kyyhkynen, Helsingfors bo- taniska bytesförening, student K. Linkola, student W. Brenner, student C. Gr. Tigerstedt samt amanuens Harald Lindberg. Särskildt omnämnande förtjänar den värdefulla och omfattande samling, som af aflidne student A. A. Solas anhöriga öfverlämnats till Sällskapet, i hvilken samling sär- skildt kryptogamerna äro företrädda af vackra och välvalda exemplar. Kärlväxtsamlingen har förökats genom följande gåfvor af nedannämnda personer: Fröken Greta Andersin 5 exx. från N, Kyrkslätt. — Mag. A. L. Backman 269 exx. från Ab, N, KL, Om, Ob, Kb och Ks. — Rektor M. Brenner 45 exx. från N, Ingå. — Student W. Brenner 155 exx. från Kuusamo, däribland Rubus arcti- cus X B. Idcms, ny för floran. — Mag. H. Buch 104 exx. från Ka och Sa, däribland 35 exx. Taraxaca. — Rektor E. J. Buddén 15 exx. Taraxaca från Sb, Kuopio. — Elev C. Cedercreutz genom student W. Brenner GypsopMla fastigiaia från St, Kumo. — Herr R. Cederhvarf en samling kvistar af buskar och träd, tagna under 256 Botanices-intendeutens ärsredogörelse. 13. V. 1909. olika årstider, från Helsingfors och IK, Muola. — Mag. O. Collin 22 exx. från Ta. — Fröken Oiva Eronen 11 exx. från Kuusamo. — Fröken Valborg von Fiandt 21 exx. Rosce från Åland. — Gymnastiklärare B. Fiorström 14 exx. från Åland. — Mag. C. W. Fontell 412 exx. från LI och LT, insamlade år 1899. — Stud. R. Frey 5 exx. Taraxaca från Ab, Karislojo. — Forstmästare A. W. Granit 6 exx. från LI. — Student Th. Grönblom 33 exx. från St, Birkkala, däribland Alchimilla * vestita, ny för floran. — Järnvägs- bokhållare O. A. Gröndahl 30 exx. AlchimiUce och Taraxaca från Sa, Imatra. — Fröken Anna Hagelin genom mag. J. A. Wecksell Blechnum spicant från N, Borgå. — Rektor G. A.Hedberg Sambucus racemosa från Jakobstad. — Stud. I. Heinonen 3 exx. från Ta. — Helsingfors botaniska bytesförening 230 exx. från särskilda delar af landet. — Fröken Eeva Hermonen 6 exx. från St. — Elev Vera von Hertzen genom aman. B. Poppius Allium ursinum från N, Pellinge. — Stud. T. Hintikka 7 exx. från Sb, Jorois. — Järn- vägstjänsteman K. Holmberg Valerianella carinata från N, Lappviks lastageplats. — Forstmästare E. af Hällström 12 exx. från LKem. — Mag. K. H. Hällström Ranuncuhis-hrmer från KL, Sordavala. — Mag. E. Häyrén 9 exx. Taraxaca från Helsingfors, Ekenäs och Tvär- minne samt 5 adventivväxter från Lappviks lastageplats. — Fröken Laura Högman 10 exx. Taraxaca från Ab, Luonnonmaa, samt 20 exx. Hieracia från Åland. — Mag. C. A. Knabe Verbascum phoeni- ceum från Om, Gamlakarleby. — Pastor 0. Kyyhky nen 172 exx. från OK, Suomussalmi, däribland Rubus Idceus X -R- saxatilis samt Taraxa- i nm crocodes nya för floran, samt 94 exx. från Sb, Maaninka. — Stud. Y. Lev and er genom mag. K. H. Hällström Equisetum limosum monstr. spiralis från Sb, Karttula, och Elodea från KL, Kexholm. — Aman. Harald Lindberg 201 exx. från N, Ka och Ta, däribland 100 exx. Taraxaca från Helsingfors och Kyrkslätt samt 58 Hieracia från N, Potamogeton Panormitanus var. minor samt några Taraxaca nya för floran. — Stationsinspektor A. Lindfors 10 arter Taraxaca i 32 exx. från Oa, Vasa. — Fröken Edit Lindström 20 exx. från N, Kyrkslätt. — Stud. K. Lin kola 158 exx. från Al, Ab, Ka, Sa, KL, Sb och OK. — Lektor W. M. Linnaniemi 6 exx. Taraxaca från N och KL. — Mag. G. Lång 26 exx. från LKem, Kittilä, och 33 exx. från KL och IK. — Pastor J. F. Manner 11 exx. Taraxaca och 5 exx. AlchimiUce från Al, Lumparland. — Professor J. A. Palmen 258 exx. från N, Tvärminne. — Mag. A. Palmgren 16 exx. från Al och KL. — Fru Maida Palmgren 10 exx. från N, Sibbo. — Folkskolelärare I. Pekkarinen 30 exx. Hieracia från Al och Ab. — Ingeniör H. A. Printz 12 exx. från St. — Professor Th. S se lan Anthyllis och 3 exx. Aini från Sa samt Hypwchoeris radicata från Ka, Miehikkälä. — Stud. S. Salmen lin na Vcronica chanuedrys f. monstrosa från Ta. — Doc. A. J. S i 1 1 a 1 a 3 exx. Hieracia från Sa, Lappvesi. 13. V. 1909. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 257 — Stud. A. A. Sola 6 Taraxaca från Ta, Tammerfors, och Setaria glauca från Helsingfors, Sörnäs. Den af A. A. Sola hopbragta och af hans anhöriga öfverlämnade samlingen omfattar cirka 1,000 ark kärlväxter. — Ingeniör K. Stéenhoff, Stockholm, 2 Hieracia från Ta. — Doktor O. Sundvik 12 Alchimillce och 24 Hieracia från KL, Jaakkima. — Stud. V. Tolvan en 3 exx. från Ob, Limingo. — Stud. A. Wegelius, delvis tillsamman med. stud. H. Rancken, 80 exx. från Ta, Hattula. Mossamlingen har ökats genom följande bidrag: Mag. A. L. Backman 190 exx från Om, Lappajärvi. — Mag. Ch. E. Boldt Pterygynandrum decipiens med frukt från Helsingfors. — Stud. W. Brenner 21 exx. från Kuusamo. — Mag. H. Buch 104 exx. från N, Ka, Sa och Ob. — Fröken Valborg von Fiandt 10 exx. från Åland. — Forstmästare E. af Hällström 10 exx. från LKem. — Fil. kand. E. Häyrén Sphagnum pulchrum från N, Tvärminne. — Stud. K. Linkola 10 exx. från Sb. — Pastor I. F. Manner 70 exx. från Al, Lumparland. — Helsingfors botaniska bytesförening 36 exx. från särskilda provinser. Lafsamlingen har tillvuxit genom följande gåfvor: Helsing- fors botaniska bytesförening 31 exx. — Fröken Valborg v. Fiandt 3 exx. från Åland, däribland Letharia vulpina, ny för floran. — Stud. K. Lin kola 2 exx. från Ab, Åbo. Svampsamlingen har ökats genom följande bidrag: Helsing- fors botaniska bytesförening 1 ex. — Stud. K. Linkola 11 exx. parasitsvampar från Al, Ab, N och Sb. — Stud. G. G. Tiger- stedt 150 exx. från N, Elimä. Algsamlingen har tillvuxit genom följande öfverlämnade gåf- vor: Mag. E. Häyrén 11 arter i 19 exx. från St, Björneborg. — Doc. K. M. Levander Bangia atropurparea från St, Räfsö, ny för finska samlingen, samt Enteromorpha clathrata från St, Mäntyluoto. Intendenten för de zoologiska samlingarna, doktor A. Luther, uppläste följande Årsredogörelse öfver de zoologiska samlingarna. Bland de zoologiska samlingarna har ökningen af dägg- djurs-kollektionen varit större än under de närmast föregående åren, och har detta berott dels på influtna gåfvor, dels därpå, att inköp ägt rum i något större skala än förut. Inalles har material af 22 arter inkommit, nämligen 17 !! n n 258 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1909. ski0 n 38 exemplar skallar 105 skelett _• 2 djur i sprit 2 hora 1 par embryoner • • • • • • • 3 prof Summa 151 nummer Härvid är att märka, att då hela djur i färskt tillstånd inlämnats, i regeln både hud och skelett eller af det sistnämnda åtminstone skallen tillvaratagits, ehuru i förteckningen endast skinnet anförts. Fågel-samlingen har fått emottaga 39 arter, nämligen i form af skinn 78 exemplar n skallar ■ • • • 3 „ embryoner - • 2 species samt af ägg c. 31 kullar. Af reptil i er hafva 2 spp. inlämnats i 8 exx.; af a in- bi er 3 spp. i 16 prof. Af fiskar hafva inalles 20 nummer in- lämnats. Insektsamlingens ökning har varit: Coleoptera c. 4,004 exx. Hymenoptera c. 39 „ Diptera c- 159 » Aphaniptera 2 prof Lepidoptera 17 exx. eller prof Hemiptera 3 prof Trichoptera 56 „ Odonata 6 „ Perlidce & Ephemeridee • • • 24 „ Panorpatae 2 „ Orthoptera 1 » Copeognatha c. 10 „ Mallophaga • • • • • • • • 8 „ Summa c. 4,330 exx. eller prof. Härtill kommer en af stud. A 1 lan Re u ter skänkt samling insekter, främst ' Orthoptera, öfver hvilken inga sifferuppgifter föreligga. 13. V. 1909. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 259 Af myriopoder hafva 3 prof inlämnats, af spindlar 101, acarider 46, crustaceer 10, mollusker 104, Vermes 512 (Hirudi- nea 39, Oligochaeta 10, Nematoda 3, Gordiidae 3, Echino- rhyncha 3, Cestoda 438 (42 spec), Trematoda 11, Turbellariab), Porifera 2, Protozoa 2 (1 species). Härtill komma 43 plankton- prof och 40 flaskor och rör med diverse hydrofaunistiskt ma- terial. För gåfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld till: handl. Bacher, mag. A. L. Backman, herr Gustaf Bengtssons sterbhus, frih. E. v. Bom, herr Jonas Boruf, rektor M. Brenner, stud. P. B r of eld t, herr R. Cederhvarf, apot. AV. Dahlström, herr A. Eklund, stud. E. Ehrman, mag. E. Ekman, lyc. T. Ekman, forstm. J. E. Ekström, forstm. K. O. Elfving, fröken Ö. E ro nen, dr. H. Federley, Fis- keri föreningen, mag. C. W. Fontell, med. stud. R. For- sius, mag. P. Gadd, stud. Bertil Geitlin, stud. T. Grön- blom, stud. H. A. Hinders son. stud. T. Hintikka, herr N. Hirschmann, lyc. K. Huber, stud. K. Hänninen, stud. E. Jernström, ing. J. von Julin, herr Eino Jääskeläinen, stud. V. Jääskeläinen, herr L. Kol t i o, stud. J. S. V. Ko- ponen, arbetsförman J. Koski, med. kand. F. W. G. Lan- genskiöld, doc. K. M. Levander, possess. Th. Lindeberg, herr C. Linder, typograf Art h. Lind roos, stud. K. Linkola, lektorW. M. Linnaniemi, dr. A. Luther, stud. E. Merikal- lio, docent Erik Nordenskiöld, arbetare A. W. Nyberg, stud. W. Pekkola, rektor L. Pohjola, stud. Fr. Remmler, stud. Allan Reuter, adjunkt E. Reuter, prof. O. M. Reuter, vaktm. K. Rindel 1, stud. A. Ry tö, stud. A. Sallmén,fiskeriinsp. J. A. Sandman, dir. J. J. Sederholm, doc. A. J. Siltala, prep. O. Sorsakoski, ing. A. S. K. Strömberg, stud. E. W. Suomalainen, apot. J. Sucksdorff, Högholmens djurgård genom kapten M. Tamelander, pastor J. H. T un kel o, fru E. Ullner, stud. Axel Wegelius, kapt. J. Wennermark, lektor D. A. Wikström, handl. W. A. Winblad, provisor Virokangas, stud. Y. Vu or entaus, stud. I. Välikangas. Inköp hafva förmedlats genom herr A. Grön vall, lektor S. Hirvensalo, apotekar E. T. Lindro os, lektor W. M. Linnaniemi och skogvaktare N. P eltonen. 260 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1909. I detalj har samlingarnas tillväxt varit följande: Mammalia : Sorex pygmaeus från Lappajärvi af mag. A. L. Backman; 2 skallar och en kropp i sprit ur Syrnium lapponicum från Uukuniemi, Latvasyrjä, af stud. V. Jääs keläinen. — Lynx lynx Q- skelett från Kivijärvi af ing. A. S. K. Strömberg; 7 skallar från Kl och 01 inköpta. — Mustela erminea från Lappajärvi (skinn) af mag. A. L. Backman; $ gravid, 18/IV09 från Luvia, Södersunds gård, af mag. C. W. Fontell; 8 skallar från Enare inköpta. — Foeto- rius putorius (i sprit) från Kotka, Kyminlinna, af stud. A. Sallmén. — Martes abietum 22 skallar från Enare inköpta. — Gnlo lusens 3 skallar från Enare ink. — Lutra lutra 19 skallar från olika delar af landet af Fiskeriföreningen genom mag. J. A. Sandman; 1 skalle från Kl, Impilahti, inköpt. — Meles meles skalle från Tyrväntö af med. kand. F. W. G. Langenskiöld; d:o af £ från Om, Sievi, Haikola by, inköpt. — Vulpes vulpes 5 skinn af ungar fr. Kyrkslätt, 15 skallar från Enare, inköpta; 3 d:o från 01, Salmis, inköpta; 1 d:o från Tyr- väntö af med. kand. F. VV. G. Langenskiöld. — V. lagopus 1 skinn från Bågaskär i Ingå (början af juni 08) af dir. J. J. Sederholm; 1 skinn från Pojo, Sällvik (omkr. 30/v 08), af ing. J. v. Julin; 1 skinn fr. Ingå, inköpt; 1 skalle från Enare och en från Kl, Impilahti, inköpta. — Canis lupus 7 skallar från Enare och en d:o från 01, Salmis, in- köpta. — XJrsus aretos 1 skalle från 01, Tihveri, af stud. E. Jern- ström; 2 skallar fr. samma ort inköpta. — Phoca foetida var. annel- lata mycket mörkt, ungt ex. från Porkkala, inköpt; Ph. /'. var. lado- gensis 1 ex. från Sordavala, inköpt genom förmedling af lektor W. M. Linnaniemi; Ph. f. var. saintensis ungt ex. från Nyslott inköpt ge- nom förmedling af lektor S. Hirvensalo. Tyvärr har skinnet af detta värdefulla ex. genom ett oförsynt ingrepp af utom museet stående personer blifvit förstördt. — Pteromys volans från Kristinestad af herr L. Koltio. — Sciunts vulgaris 1 skalle från Birkkala af stud. Th. Grön blom; delvis albint ex. från Jämsä inköpt från herr A. Grön- vall. — Mus raltus 6 ad. och 3 juvv. från Hattula af stud. A. We- gelius; 1 ex. från Tavastehus af elev Åke Wahren; 1 ex. från Turenki inköpt. — M. musculus skalle från Hattula af stud. A. We- gelius. — M. silvaticus 2 exx. från Hattula, Pelkola, af stud. A. Wegelius. — Hypudaeus glareolus 2 skinn och 3 skallar från Hat- tula af stud. A. Wegelius. — Paludicola ampliibius 1 ex. från Evo af herr Eino Jääskeläinen; 1 d:o från Turenki inköpt. — Lepus timidus skinn + 2 skallar från Puumala af rektor L. Pohjola; 1 skalle från Hattula af stud. A. Wegelius; 1 skinn från Sortavala af stud. V. Jääskeläinen; 1 d:o från Sjundeå af doc. K. M. Levan- der; en hvit- och brunbrokig unge från Pärnå, Sarvlax, af frih. Ernst v. Born; 2 skinn och 2 skallar från Kuopio af E. W. Suomalainen. — Alces alees 1 par horn från Kyrkslätt inköpta; 2 dagar gammal kalf 13. V. 1909. Zoologie-inteDdentens årsredogörelse. 261 från Esbo, Jufva, af forstm. J. E. Ekström; skelett från Sjundeå, Pikkala, af possess. T. Lindeberg. Aves: Turdus musicus från H:fors, bot. trädgården, af stud. T. Hintikka. — T. iliacus från Borgnäs af stud. W. Pekkola. — T. merula ef från H:fors, Tölö, af kapt. J. Wennermark. — Oindus c indus från Helsinge, Dickursby, af lyc. K. Huber. — Emberiza citri- nella kranium från Tammerfors af stud. Th. Grönblom. — Carpo- dacus erythrhms ef från Kl, Valomäki (l0 ixC5), af stud. F. Rem mler. — Passer domesticus 3 exx. från Turenki, inköpta; ljus var. från Hel- singfors af stud. F. Remmler; en d:o från Lappträsk af herr Jonas Boruf. — Fringilla coelebs hvit- och gulfärgad var. fr. Korpoafherr A. Eklund genom redaktör A. Hintze. — Sturnus vidgar is från Turenki, inköpt. — Pastor rosens fr. Ekenäs, Segelskär, omkr. 20/vi08 af herr G. Linder. — Corvus cornix 2 exx. från Kotka af stud. A. Sallmén; 1 d:o från Hattula af stud. A. Wegelius; 3 ef 3 9 fr. Dickursby af lycc. K. Huber och T.Ekman; 1 albinos fr. Kuorevesi (burfågel) erhållen i byte fr. Kotiniemi uppfostringsanstalt genom pastor J. H. T un k e lo. — C. monedula ef fr. Dickursby af lycc. K. Huber och T. Ekman. — C. frugilegus ef fr. Dickursby (10/iv 09) af lyc. K. Huber. — Pica caudata skalle fr. Tyrväntö af med. kand. F. G. W. Lan gens k i ö 1 d. — Coracias garrula fr. Pihtipudas, Elämäjärvi (vå- ren 1907), inköpt fr. herr A. Grön vall. — Falco aesalon Q från Esbo, Gråskärs-bådorna, af stud. Bertil Ge i ti in. — Tinnunculus tinnun- culus fr. Sjundeå, Pikkala, af possess. Th. Lindeberg; Q från Tu- renki inköpt; Q fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola; ef fr. Dickursby af mag. G. Ekman; Q fr. Helsinge kyrkoby inköpt. -- Accipiter ni sus fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Astur palumbarius ef fr Kuu- samo, Näränkävaara, af prep. O. S orsak os k i; fr. Korpo inköpt. — Pernis apivorus fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Aquila chrysaé- tos fr. Korpo inköpt. — Bubo bubo 1 kull ägg (2 st.) fr. Turenki in- köpt. — Nyciea scandiaca 1 ex. fr. Högholmens djurgård genom kapt. M. Tam el and er; 1 ex. fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski. — Surnia idula 11 exx. från Kk af prep. O. Sorsakoski. — Nye- tala tengmalmi fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola; juv. fr. Kalajoki af apot. W. Dahlström. — Syrnium lapponicum ef § fr. Kuusamo, Nä- ränkävaara; ef 2 fr. Kp, Luusalmi; ef $ fr. Kk, Valasjoki, fr. prep. O. Sorsakoski. — Tetrao tetrix delvis albin <^> fr. Pieksämäki af handl. W. A. Winblad. — T. urogallus steril .9 fr. Ilomants af mag. P. Gadd; d:o ljus, gulaktig, fr. Sievesi i Österbotten inköpt. — Grus grus skalle fr. Tyrväntö af med. kand. F. W. G. Langenskiö 1 d. — Charadrius apricarius fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — Anas boschas skjuten i Karislojo af med. stud. R. Forsius; d:o fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Glangula glaucion 2 fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Phalacrocorax carbo fr. Kulovesi, Karkku såg, af arbetsförman J. Ko sk i. — Larus canus (öfvergångsdräkt fr. 262 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1909. ungfågel 9/y 09) fr. Östra Villinge af provisor Virokangas genom dr. K. E. Kivirikko; skalle fr. Sääksmäki af med. kand. F. W. G. Lan- genskiöld. — L.argentatus fr. Östra Rönnskär vid H:fors (öfvergångs- dräkt 6/v 09) inköpt. — L. glaucus ungfågel fr. Korpo (10/i 09) inköpt; d:o fr. Suomussalmi 15/n 09 af prep. O. Sorsakoski. — Stercorarius parasiticus fr. Kyrkslätt, Storkantskog, af stud. E. W. Suomalainen; ef Q fr. Gråskärs-bådorna i Esbo af stud. Bertil Geitlin. — Gavia aretica fr. Kyrkslätt, Järvö, af forstm. J. E. Ekström; fr. Borgnäs af stud. E. W. Pekkola. Dessutom c. 30 kullar fågelägg (äfvensom 57 kullar, som på grund af bristfälliga etiketter kasserats) af handl. Bacher, samt em- bryoner af 2 spp. fåglar af stud. V. Jääskel äinen. Reptilia: Anguis fragilis 9 med nyssfödd unge från Fredriks- berg af arbetare A. W. Nyberg; fr. Sa Kerimäki af stud. P. Bro- fel dt; 3 juvv. fr. Birkkala af stud. T h. Grön blom. — Lacerta vivipara fr. Haukipudas af stud. E. Merikallio; fr. Kemijärvi af mag. A. L. Backman. Amphibia: Råna temporaria ad. & juvv. fr. Korpilahti af doc. A. J. Siltala; fr. Tvärminne af dr. A. Luther; fr. Kuusamo, Paana- järvi, af stud. A. L. Backman; fr. Haukipudas af stud. E. Merikal- lio; fr. Kerimäki af stud. P. Brofeldt; larver fr. Kemiträsk af mag. A. L. Backman; fr. Sortavala och Kitee af stud. V. Jääsk el äinen. — R. arvalis fr. Tvärminne af dr. A. Luther; fr. Sortavala af stud. V. Jääskeläinen. — Bufo vulgär is 2 ef och 2 9 jämte äggsnören fr. Evois af stud. E. W. Suomalainen; fr. Korpilahti af doc. A. J. Siltala; fr. Haukipudas af stud. E. Merikallio; fr. Sortavala af stud. V. Jääskeläinen. Pisces: Cottus scorpius fr. H:fors, Melkö, af typograf Arth. Lindroos. — C. gobio fr. Birkkala af stud. Th. Grön bl om. — hota vulgaris fr. Birkkala af densamme. — Cobitis barbatula fr. d:o af d:o. — Osmerus eperlanus stort ex. fr. H:fors af vaktm. K. Rin- de 11. — Coregonus lavaretus och C. albula fr. Sotkamo af dr. A. Luther. — Petromyzon branchialis fr. Korpilahti af dr. A. J. Sil- tala. — Dessutom 7 prof fiskar fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen och 6 prof fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Insecta: Coleoptera: 1 dytiscidlarv fr. Paanajärvi af stud. K. Hänninen; Carabus arvensis fr. Jyväskylä af stud. Th. Grön- blom; Prionus coriarius af rektor M. Brenner; en sällsynt coleopter fr. Tavastland af fröken O. E ron en. — Cirka 4,000 exx. fr. Al. af med. stud. R. Forsius. Hymenoptera: 21 arter i 28 exx. fr. Al (1906) samt tre sällsynta arter fr. Lojo och Karislojo af stud. R. Forsius; 2 prof i sprit fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. — 5 13. V. 1909. Zoologie-inteDdentens arsredogörelse. 263 sällsynta spp. fr. östra Finland, bland dem den för samlingen nya Amasis amoena från Soanlaks af herr R. Gederhvarf. Diptera: 100 exx. nematocerer fr. Karislojo och Veckelaks, 'bestämda af prof. G. Lundström) af stud. R. Forsius; 1 prof larver fr. Kotka af dr. A. Luther; 1 hippoboscid fr Tetrao urogallus fr. Ob af stud. E. Merikallio; 1 prof larver fr. Ta af stud. A. We- gelius; 8 prof hippoboscider tillvaratagna å fåglar å zoolog, museet af prep. G. W. Forssell; 48 prof imagines och larver i sprit fr, Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Aphaniptera: 1 prof fr. Mus sylvaticus fr. Hattula af stud. A. Wegelius; 1 prof fr. Sciuropterus volans fr. Söderkulla af forstm. K. 0. Elfving. Lepidoptera: Pyrrhia aconiti Hölz. (2 exx.) fr. Kirjavalaks af dr. B. R. Pop p i us. — Nonagria typhae fr. Åbo af dr. B. Poppius och dr. E. Reuter. — Basypolia templi fr. Esbo af dr. B. Poppius. — 4 sällsynta spp., däribland den för landet nya Madopa salicis, alla fr. Ik af herr R. Gederhvarf. — 2 prof larver fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. — 7 spp. macrolepid. fr. Jääskis af apot. J. Sucks do rff. Hemiptera: 3 prof aphider fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Trichopiera: 3 prof larver fr. Ok af dr. A. Luther. — 14 samlingsflaskor trichopterer, ephemerider och perlider fr. Korpilahti af doc. A. J. Siltala. — 1 prof larver fr. Kotka af dr. A. Luther. — 1 larv fr. Ks af stud. K. Hänninen. — 37 prof imagines och larver fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Od onata: 6 prof (larver) fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Perlidae et Ephemeridae: (jämf. äfven ofvan under Tricho- ptera) 6 prof larver och imagines fr. Ok och 1 fr. Kotka af dr. A. Luther. — 1 ephemeridlarv fr. Ks af stud. K. Hänninen. — 16 prof fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Panorpatae: 2 prof Borens fr. Uleåborg af stud. Y. Vuo- rentaus. Orthoptera: Åcridium aegyptium L. funnen bland fr. Af- rika importerade grönsaker å Salutorget i H:fors af fru E. Ullner. — En större samling Orthoptera i rikliga exx. fr. Pargas af stud. Allan Reuter. Copeognatha: några spp., däribland Pterodela livida, fr. Åbo skärgård af prof. O. M. Reuter. — Lepinotus reticulatus, ny för lan- det, fr. Sjundeå af adjunkt Enzio Reuter. Mallophaga & Aptera. 8 prof fr. södra Finland af stud. R. Forsius. 264 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1909. Dessutom diverse insekter fr. Pargas af stud. Allan Reuter. Myriopoda: 1 prof fr. Ta af stud. A. Wegelius; 2 prof fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Arachnoidea : Arachnida: 3 prof fr. Kotka af stud. A. Sa li- men; 6 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 23 prof fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus; 19 prof fr. Pargas af prof. O. M. Reuter; 50 prof fr. Mäntsälä, Frugård, af doc. Erik Nor- dens kiöld. Acarida: 2 prof parasitiska ac. af stud. R. Forsius. — Pa- rasit på Mus sylvaticus fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — 43 prof hydrachnider fr. Lojo och Karislojo af dr. A. Luther. Crustacea: Potamobius astacus, monströs klo inköpt på torget i H:fors af stud. R. Frey. — Ett prof Palaemon fabricii fr. Pargas, Fallsundet, af lektor D. A. Wikström. — 1 prof Mysidae af stud. R. Forsius. — Asellus aqiiaticus fr. Paanajärvi af stud. K. Hänni- nen. — Dessutom 6 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen och 1 från Ok af dr. A. Luther: Mollusca: TJnio pictorum fr. Räisälä af dr. H. Federley. — En kollektion Mytilus och ett prof Patula ruderata fr. Korpo af stud. E. Ehrman. — Helix nemoralis fr. H:fors (1902) och Margaritana margaritifera fr. Tammerfors hamn af stud. R. Frey. — Arion sub- fuscus fr. Kotka och c. 25 prof recenta och subfossila mollusker fr. Tvärminne af dr. A. Luther. — Vidare 25 prof mollusker fr. Ok af A. Luther; 12 fr. Ta af stud. A. Wegelius; 2 fr. Al och Sb af stud. K. Linkola; 5 från Kuusamo af stud. K. Hann in en; 20 fr. Brahestad och Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 3 fr. norra Ladoga och 1 fr. Kiltilä af fiskeriinspektör J. A. Sandman; 5 fr. N och Ta af stud. R. Frey. Vermes: Hirudinea: 2 prof från Glangula glaucion fr. Ob af stud. E. Merikalllio; 2 prof fr. Ok af dr. Ä. Luther; 25 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 10 prof från Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Oligochceta: 4 prof fr. Ok och ett fr. Kotka af dr. A. Luther; 5 prof fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 1 fr. Ob af stud. Y. Vuo- rentaus. Nematoäa: 1 prof ur lefvern af en aborre tillvarataget af dr. H. Federley å zoot. institutet; 1 d:o ur magsäcken af en ung gråsäl fr. Geta af stud. K. Lin kola; 1 prof af stud. R. Forsius. Gordiidae: 1 från Kl af stud. V. Jääskeläinen; 1 fr. Ingå af rektor M. Brenner; 1 af stud. R. Forsius. Echinorhyncha: Echinorhynchus phoenix ur ändtarmen afCro- dus callarias från Ehfors och E. sp. ur tarmen af Esox fr. H:fors ur herr G. Bengtssons efterlämnade samlingar genom stud. R. Frey. — 13. V. 1909. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 265 Några fågeltarmar med echinorhyncher fr. Ob af stud. E. Meri- kallio. C e sto da: 434 mikroskopiska preparat af i fåglar lefvande ce- stoder tillhörande 38 spp. af stud. W. Pekkola. — Triaenophorus ro- bustus Olss. i Goregonus albula fr. Sotkamo af dr. A. Luther. — Taenia perfoliata ur magen af en häst fr. Åbo af stud. A. Rytö. — 1 cestod ur tarmen af Lepus timidus fr. Hattula af stud. A. Wege- lius. — 1 prof af med. stud. R. Forsius. Tremat o da: 10 preparat af i fåglar lefvande trematoder till- hörande lika många arter af stud. W. Pekkola. — Leucochloridium paradoxum från Kotka, Kyminlinna, af dr. A. Luther. Turbellaria: 3 prof planarier fr. Kotka-trakten af dr. A. Luther; 1 prof fr. Ekenäs, Lill-Kråkön, af herr N. Hirschmann. — Dendrocoelum lacteum fr. Ob af stud. Y. Vuorentaus. Porifera: 1 spongillid fr. Kl af stud. V. Jääskeläinen; 1 d:o fr. Jorois af stud. T. Hintikka. Protozoa: Henneguya zschokkei i Coregonus lavaretus fr. Sotkamo af dr. A. Luther; d:o från Haukipudas af stud. E. Merikallio. Plankton: 12 prof fr. Nyslott af stud. I. Välikangas; 11 fr. samma ort af stud. J. S. V. Koponen; 13 fr. Kajana, Sotkamo och Kuhmoniemi af dr. A. Luther; 7 fr. Uleåborg och Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. Diverse hydrofaunistiskt material: 23 prof fr. Kl af stud. V Jääskeläinen; 17 rör fr. Uleåborg af stud. V. Tolvanen. Hvad samlingarnas vetenskapliga tillgodogörande beträf- far, är följande att anföra: Vargskallarna hafva i och för jäm- förelse med utländska varit sända till doktor M. Hilzheimer i Strassburg, björnskallarna och en skalle af vildren från Tor- neå Lappmark till prof. E. Lönnberg i Stockholm. — Prof. C. Lundström har fortfarande varit sysselsatt med bearbet- ningen af våra Diptera och därvid slutfört undersökningen af fam. Bibionidae samt påbörjat granskningen af Chironomidae. Det af prof. L. tidigare bestämda materialet af familjerna Limno- biidae, Tipulidae och Cylindrotomidae har uppställts af stud. R. Frey, som vidare själf bearbetat och uppställt familjerna Stratiomyidae, Xylophagidae och Tabanidae. — Med en bear- betning af rofsteklarna har mag. A. Nordström varit syssel- satt, med tenthrediniderna (Chcdastogastra) med. stud. R. Forsius. — En del Coleoptera (staphylinider) hafva varit sända till prof. Bernhauer i Griinburg, Lepidoptera till herr P. 266 Bibliotekariens årsberättelse. 13. V. 1909. Denso i Geneve, psocider till dr. G. Enderlein i Stettin. — Af mollusker hafva en del af våra marina lamellibranchiater stu- derats af undertecknad, hvarjämte herr Ehrmann i Leipzig genomsett våra Helix-oxter af undersläktet Vallonia. — Stud. V. Jääskeläinen har bestämt en del hirudineer. Bibliotekarien, statsentomolog Enzio Reuter, föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt. Under året 1908 — 1909 har Sällskapets bibliotek ökats med icke mindre än 1,026 nummer, med hänsyn till innehållet fördelade på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet 472 Zoologi 240 Botanik 124 Landt- och skogshushållning, fiskeriväsende • 39 Geografi, hydrografi 30 Geologi, mineralogi, paleontologi 15 Antropologi, etnografi 1 Fysik, kemi, farmaci, medicin 41 Matematik, astronomi, meteorologi 33 Diverse • • 31 Summa 1,026 Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhåller regel- bundet skriftutbyte, uppgår till 319, af hvilka följande tre un- der året tillkommit: Museu Paulista, Sao Paulo, Brasilien; Museo Civico di Verona; Die Redaktion der Internationalen Revue der gesamten Hydrobiologie und Hydrographie, Leipzig. Dessutom har Sällskapet beslutit göra anhållan om skrift- utbyte med Société Zoologique de Geneve. Vidare står Säll- skapet för välvilliga bokgåfvor i tacksamhetsskuld till The John Orerar Library, Chicago; The Librarian of the Augustana 13 V. 1909. Val m. ni. 267 College and Theol. Seminary, Rock Island, Illinois, U. S. A., Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht; Bestyreisen for Universitetets Zoologiske Museum, Köbenhavn; Finska Landtbruksstyrelsen; äfvensom till herrar H. Dahlstedt, S. J. Enander, Charles Janet, S. A. Mokrzecki, C. Ouelli, V. Oshanin, Th. Saelan och V. Bloinstedt, C. Sauvageau, E. War- ming, C. Wesenberg-Luud och R. T. Young samt under- tecknad. Vid de statutenligt härpå företagna valen af tjänste- män och öfriga funktionärer i Sällskapet återvaldes till ordförande professor J. A. Palmen, viceordförande professor Fr. Elfving, sekreterare doktor Harry Federley, skattmästare doktor V. F. B rotherus, botanices-intendent amanuens Harald Lindberg, zoologie-intendent docent A. Luther, medlem i bestyreisen den i tur afgående, docent K. M. Levander, revisorer rektor M. Brenner och lektor O. Alcenius, revisorssuppleant doktor A Poppius. Till Sällskapets årsmöte hade hälsningstelegram an- ländt från rektor Axel Arrhenius, Kristinehamn, Sverige. Framlades 32:dra bandet af Sällskapets Acta, innehål- lande afhandlingar af E. Häyrén, C. Lundström, A. Back- man och A. Luther. Priset fastställdes till 10 mark. Till behandling upptogs frågan om Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. Härvid upplästes till först § 1 i protokollet för bestyreisens möte den 6 maj 1909, hvilken paragraf var af följande lydelse r »Till behandling upptogs det af prof. J. Sahlberg på Sällskapets möte den 4 maj väckta förslaget, att Sällskapet på årsmötet 1910 och eventuellt älven framdeles på sina årsmöten 268 Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. 13. V. 1909. skulle utgifva premier för mera omfattande arbeten, behand- lande landets fauna. „Sedan ordföranden uppläst ifrågavarande förslag, under- kastades detsamma en ingående granskning, hvarvid alla vid mötet närvarande medlemmar af bestyreisen såsom sin åsikt uttalade, att grundtanken i förslaget var synnerligen beaktans- värd och i alla afseenden förtjänt af understöd, hvaremot sam- tidigt uttalades starka tvifvelsmål om, huruvida förslaget i sin nuvarande form kunde realiseras. Såsom vägande skäl emot utgifvande af pris eller premier framhölls, att dylika pris lätt skulle framkalla omogna och okritiska afhandlingar, hvilket i all synnerhet blefve fallet om, såsom förslaget förutsatte, samt- liga universitetslärare och museicustodes ur täflingen uteslötes, då ju under sådana förhållanden främst den yngre generatio- nen kunde såsom pristagare ifrågakomma. Äfven anmärktes, att tiden till den af förslagsställaren tänkta första prisutdel- ningen, nämligen årsmötet 1910, var alldeles för knappt till- mätt. Vidare betonades, att de föreslagna prisen voro väl höga, synnerligen om en jämförelse med de af Finska Vetenskaps- Societeten ur Längmanska fonden utdelade prisen anställdes; och dock utgifvas dessa sistnämnda i regeln åt äldre forskare, ofta för arbeten, som kraft år eller t. o. m. decennier af inten- sivt forskarearbete, medan de nu föreslagna prisen, såsom nämndt, i de flesta fall komme att tillfalla yngre personer. Hvad sedan beträffade frågan om ämnena för de afhandlingar, som vid prisutdelningen kunde ifrågakomma, uttalades af sär- skilda talare den anmärkningen, att uti förslaget den faunis- tiska disciplinen väl starkt omhuldats, och att detta skett på de öfriga zoologiska disciplinernas bekostnad, ehuru dessa se- nare dock voro minst lika viktiga och ofta ägde större och allmännare betydelse och på grund häraf äfven borde vid understödens utgifvande ifrågakomma. Däremot voro alla när- varande eniga i den punkten, att Sällskapet borde förutom de nu brukliga resestipendierna framdeles äfven utgifva understöd för bearbetning af det i museerna hopade, obearbetade mate- rialet samt äfven utdela arvoden för publicerade värdefulla arbeten. Dock ansågo samtliga närvarande, med undantag af prof. Sahlberg, att utgifvandet af dessa understöd eller arvo- 13. V. 1909. Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. 269 den lämpligast kunde in casu af Sällskapet bestämmas och förty såväl lämpliga personer vidtalas för utförande af önsk- värda undersökningar mot utlofvade arvoden, eller honorar för redan fullbordade arbeten utdelas, som ock dylika understöd efter föregående pröfning utgifvas åt personer, som därom hos Sällskapet ansökt. Det af prof. Sahlberg gjorda undantaget för custodes och universitetslärare ansågs äfven vara mindre väl betänkt, emedan till kategorin universitetslärare komme att hänföras assistenter och docenter, hvilkas aflöning ofta är obe- tydlig, hvarför deras uteslutning betraktades såsom orättvis. Vidare ansågs, att väl aflönade universitetslärare och custo- des, vid utdelning af understöden, i regeln icke skulle kunna komma i fråga. Öfver hufvud taget ville bestyreisen förbehålla Sällskapet största möjliga frihet vid utgifvande af dessa under- stöd eller arvoden, såväl hvad dessas storlek vidkom, som ock beträffande val af ämnen, tiden för arbetets utförande och dess publicering. Dock uttalades såsom ett önskningsmål, att af Sällskapet understödda undersökningar om möjligt skulle i dess skrifter publiceras. „I sammanhang med det nu behandlade ärendet väcktes af prof. O. M. Re u ter, understödd af doktor E. Reuter, fråga om, att Sällskapet borde öfverväga, huruvida det icke kunde till Universitetet ingå med en anhållan om, att detsamma ville vid det zoologiska och botaniska museet anställa perso- ner, hvilka finge i uppdrag att bearbeta det i Universitetets samlingar befintliga materialet af finska djur- och växtformer. Denna anhållan ansågs vara så mycket mera motiverad, som Sällskapet hopbragt ifrågavarande samlingar, men afstått ägande- rätten till desamma åt Universitetet, hvadan omsorgen om de- ras vetenskapliga bearbetning jämväl tillkom den nuvarande ägaren, nämligen Universitetet. „Efter den här ofvan i korthet återgifna diskussionen beslöt bestyreisen för Sällskapet föreslå: „att Sällskapet framdeles skulle utgifva understöd för bearbetning af i Universitetets samlingar befintligt material at den finska faunan och floran „samt utdela honorar för på zoologins och botanikens område utgifna afhandlingar, omfattande icke endast faunistik 270 Honorar och premier för vetenskapliga arbeten. 13. V. 1909. och floristik, utan äfven morfologi, utvecklingshistoria och öfver hufvud taget allmänt biologiska spörsmål, för såvidt de falla inom Sällskapets verksamhetsområde, eller ock vidtala perso- ner att mot utfästa arvoden utföra önskvärda undersökningar på de nämnda områdena. „Dessa understöd eller arvoden kunna på förslag af be- styreisen eller någon af Sällskapets medlemmar utdelas eller hos Sällskapet ansökas. „De af Sällskapet beviljade beloppen kunna såväl utbe- talas för fullbordade arbeten, som ock utgifvas före eller i rater under arbetets utförande. „Ansökningar om dylika understöd emottagas af Sällska- pet under hela verksamhetsåret. „Tvång att publicera en af Sällskapet understödd afhand- ling i dess skrifter föreligger icke, dock uttalas såsom ett önsk- ningsmål, att publikationen om möjligt sker i Sällskapets skrift- serier." Vid den härpå följande diskussionen försvarade professor J. Sahlberg sitt ursprungliga förslag, hvilket han ansåg äga nere företräden framom bestyreisens samt säkrare leda till ön- skadt resultat, och vann han äfven understöd af doktor Al fr. Poppius. Den af bestyreisen föreslagna formuleringen för- ordades däremot af professorer Fr. Elfving och J. A. Pal- men samt af doktor Harry Federley. Vid härpå företagen omröstning mellan de två förelig- gande förslagen segrade det af bestyreisen uppgjorda, hvadan detsamma således blef Sällskapets beslut. Det af professor O. M. Re ut er väckta förslaget, att Sällskapet skulle till Universitetet ingå med en anhållan om att vid zoologiska och botaniska museerna skulle anställas per- soner i och för bearbetning af det där befintliga materialet af finska djur- och växtformer, bordlades till hösten. 13. V. 1909 Luther o. JPoppiw, Inköp af sällsynta finska däggdjursformer. 271 Docent A. Luther uppläste ett af honom och amanuens B. P opp i us gemensamt väckt förslag om att Sällskapet ville bevilja medel för Inköp af sällsynta finska däg-gdj ursformer. „Till Societas pro Fauna et Flora Fennica En tidsenlig bearbetning af vår däggdjursfauna saknas såsom kändt ännu. Så önskvärd en sådan än vore, torde den dock knappast kunna för närvarande utföras, ty därtill skulle kräfvas hela serier af exemplar, dels skinn, dels skelett och speciellt skallar, och det nu föreliggande materialet är, såsom undertecknade senaste år hade äran för Sällskapet framhålla, i hög grad bristfälligt. I det längsta har zoologiska museet hoppats att af intresserade landsmän, särskildt af jägare, få såsom gåfvor emottaga hithörande naturföremål, t. ex. repre- sentativa exemplar af björn och älg. Dessa förhoppningar hafva dock visat sig vara alltför optimistiska. Björnen går i de sydöstra delarna af landet sin snara undergång till mötes, liksom den i större delen af landet redan är utrotad. Hvad vi under senaste behandling af älgfrågan i landtdagen erfarit, vi- sar, att äfven älgen går en strid till mötes, som lätt kan sluta med dess utrotande. An värre är det med vildrenen, som re- dan nu kan betraktas såsom utdöd inom det politiska Finland. Vid rådande höga pris på skinnvaror, hvilka utan tvifvel ej skola falla, utan snarare stiga, är äfven åtskilliga andra djur- slags existens hotad. Att längre dröja med anskaffandet af hithörande samlin- gar vore ett brott emot framtiden. Det är klart, att ansträngningar i bemälda hänseenden främst böra göras af Universitetets zoologiska museum. De begränsade anslag, som detta har till sitt förfogande, tagas dock i anspråk för så mångahanda olikartade ändamål, att in- köp endast i en anspråkslös skala med dem kunna ske. Det synes oss därför, att Fauna-Sällskapet, i händelse dess tillgån- gar det medgifva, borde i någon mån understöda ifrågavarande inköp. Utredandet af denna högst viktiga och väsentliga del af vår fauna ligger ju, om något, inom Sällskapets verksam- 272 Sahlberg, Amasis amoena Klug funnen i Finland. 13. V. 1909. hetssfär, och lika väl, som årligen stipendier utbetalas för in- samlande af zoologiskt material, bör väl Societeten kunna, i ett fall som detta, bevilja medel äfven för direkt inköp af så- dant material. Vi tillåta oss därför föreslå, det Sällskapet ville besluta: att i fall af behof under instundande verksamhetsår med en summa af högst femhundra (500) mark bidraga till anskaf- fande af material af sådana däggdjur, hvilkas fortbestånd inom Finlands politiska eller naturhistoriska område synes hotad? eller hvilka dock för närvarande äro underkastade en höggra- dig decimering. Helsingfors den 13 maj 1909." Förslaget hade tillstyrkts af Sällskapets bestyrelse och omfattades enhälligt af Sällskapet, som beslöt för ändamålet i fråga för nästkommande verksamhetsår anslå en summa af högst 500 mark. Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande : Amasis amoena Klug funnen i Finland. Herr R. Cederhvarf hade nyligen godheten erbjuda mig att från ett mindre antal af honom insamlade Hymenoptera för universitetets finska samling uttaga hvad för denna kunde vara af intresse. Bland dessa var en för mig obekant, synnerligen vacker tenthredinid, som genast ådrog sig min uppmärksam- het. Vid närmare undersökning befanns den vara en förr i den skandinaviska norden icke anträffad art, nämligen Amasis amoena Klug. Af detta släkte är hos oss likasom i Sverige förut känd endast den enfärgade svarta A. obscura Fabr. Den för området nya arten hör till de gulbrokiga formerna af släktet, bland hvilka tre palearktiska arter äro beskrifna. Vår art skiljer sig från de andra genom att abdomen i midten under- till är svart och vingarna hyalina med vingmärket jämte costalribban helt och hållet och de öfriga ribborna mot ba- sen gula. 13. V. 1909. Sahlberg. — Forsiiis. 273 Exemplaret var i mycket dåligt tillstånd och skadades olyckligtvis ytterligare vid undersökningen. Det var taget af herr Cederhvarf på Salix i Suolahti socken af Ladoga-Kare- len den 7 juli 1901. For öfrigt är arten funnen i Tyskland, Frankrike, Ryssland och Turkiet. Då arten icke finnes beskrifven i nordiska handböcker, lämnas en kort, för artens igenkännande nödig deskription: Amasis amoena Klug. — Subcylindricus, niger, subopacus, dense subtiliter punctatus, tenuissime pallido-pubescens, vires- centi-flavo variegatus; capite nigro, antice late virescenti-flavo, clypeo apice anguste, palpis antennisque nigropiceis; prothorace pleurisque flavis, mesonoto nigro, macula postica quadrata, scutello segmentoque mediali flavis; pectore abdomineque medio nigris, hoc immarginato, supra nigro, segmentis 2 — 5 postice sensim latius, ultimis fere totis lateribusque flavis; alis hya- linis, stigmate magno, vena costali tota, ceteris basin versus laete flavis, his extus, cubitali usque ad basin fuscis; pedibus flavis, femoribus basi plus minusve late, tibiis posticis apice anguste carsisque nigris, his basi flavescentibus; unguiculis dente acuto pone medium munitis. (n). Long. 6 mm. Cimbex (Amasis) Klug, Jahrb. fur Insektenk. I, 227, 14 (1834). — Amasis Zadd. u. Brischke, Schriften phys. oecon. Ges. in Königsb. III. 2, 276, n. 2. — André Spee. Hyraen. Eur. I, 3, p. 33. — Dalla Torre Catalogus Hymenopt. I, 352. .4. obscura Fabr. minor, tenuis pubescens, subtilius puncta- tus, alis hyalinis signaturisque flavis valde diversa. Med. stud. Runar Forsius lämnade till publikation: Bidrag" till kännedomen om södra Finlands macrolepi- dopterfauna Under mina första studentår sammanställde jag en för- teckning öfver några intressantare fynd af Macrolepidoptera från provinserna Ab och N. Denna förteckning blef emeller- tid icke publicerad, enär jag hade för afsikt att i vissa punk- ter komplettera densamma. Då mitt intresse för insekterna 18 274 Försitts, Bidrag till Finlands niacrolepidopterfauna. 13 V. 1909. sedermera öfverflyttades på andra grupper, blefvo dessa obser- vationer icke fullföljda. Då emellertid under årens lopp ett antal nya observationer tillkommit, har jag ansett skäl föreligga att i något modifierad form publicera min företeckning, komplet- terad med de fynd, som särskildt under loppet af sommaren 1908 tillkommit. Utom egna anteckningar har jag upptagit några kompletterande, opublicerade fynd af andra entomologer, hvar- vid jag främst användt det material, som finnes tillgängligt å entomologiska museet härstädes. Ett flertal anmärkningsvärda fynd från senaste sommar äro gjorda af min broder, samsko- listen Irmer Forsius. Doktor Alfred Poppius har haft vänligheten granska ett antal kritiska arter, främst af grupperna Noctuidae och Oeometridae. Dessutom står jag i tacksamhetsskuld till mag. A. Nordström, som genomsett en del af det hopbragta ma- terialet. En stor del af de i förteckningen omnämnda sällsyntare arterna har blifvit inlämnad till entomologiska museet. Benämningen och uppställningen af arterna är, där icke annat uttryckligen framhålles, densamma som hos J. E. A ro, Vanamon kirjoja I, Suomen Perhoset, Helsingfors 1900. Där- emot har jag följt den numera hos oss allmänt antagna pro- vinsindelning, som bl. a. är framställd på den detta häfte bifo- gade kartan. Socknarna Loj o, Karislojo, Vichtis och Sam- matti falla enligt denna indelning helt och hållet eller delvis inom provinsen Ab, då de däremot enligt den af Aro följda indelningen räknas till N. Thecla pruni L. Ab, Karislojo Suurniemi. En puppa på ett blad af Primus padus L. den 17. VI. 1908 (ipse). Den 10. VII. 1908 fann min bror Eiler en nyss kläckt 9 af denna art på ett fönster därsammastädes. Aro, 1. c, uppgifver denna art endast från provinserna S, Ka och Kr. Enligt exemplar å härvarande entomologiska museum är den tagen äfven i St, Karkku (O. Wellenius), A7, Sjundeå (E. Eeuter), och Ta, Hattula (A. Wegelius). Polyommatus hippothoe L. ab. eonfluens Gerh. Tillsam- mans med hufvudarten. Ab, Karislojo Suurniemi. 13. V. 1909 .Forsius, Bidrag till Finlands macrolepidopterfauna. 275 P. amphklamas Esp. Ab, Karislojo Suurniemi och Lojo Torhola. Lycaena orion Pall. Ab, Lojo (Torbola, Kaikunia, Skraatila m. fl.), Karislojo Suurniemi i slutet af maj och början af juni (R. Krogerus, J. Lindberg, ipse). Talrik på berg under åren 1898— 1901, sällsynt 1902— 1904, saknades 1905—1907 och togs, ehuru flitigt eftersökt, sommaren 1908 i endast 3 exemplar (Irmer). Åtminstone en del af exemplaren från Lojo-trakten tillhöra (enligt bestämning af dr. H. Federley) ab. ornata Str. L. eumedon Esp. Ab, Karislojo Suurniemi, Lojo flerstä- des. Ej sällsynt vid tidpunkten för Oeranium silvaticum^s blomning. A7, Helsinge Äggelby slutet af maj 1901. L. iearus Rott. var. coerulea Schilde. Sällsynt tillsam- mans med hufvudformen. Ab, Karislojo Suurniemi 1901 (ipse), 28. VII. 1908 (Irmer). L. amanda Sch. Ab,* Karislojo; (ipse). N, Borgå socken Åby (R. Krogerus, ipse). L. cyllarus Rott. N, Helsinge Äggelby i slutet af maj 1901. Ab, Karislojo Suurniemi i juni 1903 (ipse). Ta, Hattula (R. Krogerus). L. arion L. Ab, Lojo-åsen på blommande Thymus (R. Kroger us, J. Lindberg, ipse). Funnen upprepade gånger. Af mag. Krogerus dessutom tagen i Ta, Hattula. Vanessa xanthomelas Esp. N, Borgå. I maj 1900 fån- gade jag nära Borgå stad en sliten £ af denna hos oss säll- synta art. V. atalanta L. Sågs af mig år 1903 lör första gången i Lojo-trakten. Samma år lyckades det mig att af denna art uppföda ett antal larver, lefvande på Urtica dioica. Somma- ren 1905 sågs den i Karislojo och år 1908 insamlades därstä- des tvenne exemplar. Ar 1903 på hösten sågs den i Helsing- fors talrikt bl. a. i Botaniska trädgården samt observerades dessutom af ett flertal entomologer å olika fyndorter i södra Finland. V. cardui L. Har af mig enstaka gånger observerats i Ab, Karislojo, Lojo och Vichtis. Argynnis paphia L. Af denna i Finland enligt Ar o 1. c. endast i östra delarna {Ka. K) funna art såg jag sommaren 276 Forsius, Bidrag till Finlands raacrolepidopterfauna. 13. V. 1909. 1900 å Suurnierni i Karislojo (Ab) tvenne ^ exemplar, hvilka båda undkommo. Enligt uppgift af mag. A. Nordström är arten funDen i N, Helsinge Killingholm vid Degerö 12. VIII. 1900 (Werner Ho ug berg). A. adippe L. var. cleodoxa Ochs. Denna varietet före- kom åren 1900—1902 talrikt tillsammans med hufvudformen i Ab, Karislojo Suurnierni. Sedermera sällsynt. N, Borgå soc- ken Aby. A. niobe L. var. eris Meig. Ab, Karislojo Suurnierni. Se föregående! A. frigga Thunb. Ab, Sammatti. Talrik på kärr i juni. A. freija Thunb. Ab, Sammatti. N, Helsinge. Talrik på kärr i slutet af maj och början af juni. A. selene Schiff. Af denna art har jag funnit flere färg- aberrationer, som närmast torde tillhöra ab. rinaldus Hbst. Så- som oftast är fallet med Ar^nms-aberrationerna, finnas knap- past tvenne lika tecknade exemplar. Ab, Karislojo Suurnierni 1900—1901. Erebia embla Thunb. Sparsamt på kärr i N, Pärnå, och Ab, Sammatti. Oeneis jutta Hubn. och dess var. balderi Hiibn. Ab, Sam- matti. Talrikt på kärr alla jämna år. Nyss kläckta exemplar insamlades den 3. VI. 1908. Satyrus semele L. Förekom i Ab, Lojo och Karislojo, talrikt på berg i augusti åren 1898—1905 (1906—1907 gjordes inga observationer). År 1908 observerades den alls icke i Lojo- trakten, ehuru den flitigt efterspanades. Däremot var den i Nylands, Åbo och Ålands skärgård, speciellt å utskären, i med- let af augusti ytterst talrik. Carterocephalus palaemon Pall. Ab, Karislojo Suurnierni 1 ex. 1903. Syrichtus malvae L. var. taras Meig. Sällsynt tillsam- mans med hufvudformen. Ab, Karislojo Karkkali och Suur- nierni. Sesia culiciformis L. Al, Finström Ämnas 1 ef 8. VI. 1906, flygande i en björkdunge. 8. scoliiformis Borkh. Ab, Karislojo Suurnierni 1 ef på ett vindsfönster 1901. 13. V. 1909. Försitts, Bidrag till Finlands rnacrolepidopterfauna. 277 • Psyche unicolor Hufn. N, Borgå socken Aby. Ab, Karis- lojo, Lojo, Sammatti och Vichtis. Larven anträffas i början af juni. Förp. 10—13. VI samt kläcktes 13— 17. VII. 1900 (alla o" ef). Psyche (Phalacropterix) graslinélla B. Ab, Lojo Kaikuma, Karislojo Suurniemi. Af denna art, som enligt Ar o 1. c. är funnen endast i Ob, och som saknas i entomologiska museets samlingar, har jag ett flertal gånger funnit den kännspaka larvsäcken äfvensom lefvande larver. Dock har det hittills icke lyckats mig att få något exemplar af fjärilen utkläckt. Larven förekommer under sensommaren och hösten och är po- lyfag, men anträffas oftast på Vida sylvatica. Trichiura erataegi L. Ab, Karislojo Suurniemi (Irmer, ipse) och Tölmä (ipse), Lojo Skraatila (Irmer). Tre larver, som insamlades i medlet af juni 1900, förpuppade sig 26 — 28. VI; fjärilarne kläcktes 11. VIII (9), 15. VIII (ef) och 19. VIII (ef). Sommaren 1908 insamlades ett flertal larver på rönn, hägg, björk m. m. Dessa förpuppade sig i slutet af juli och imagines kläcktes 17. VIII (4 ef ef , 2 9 9), 18. VIII(1 ef , 1 9) och 19. VIII (1 9). Några puppor öfvervintrade och gåfvo imagines (ef ef) respektive 47 och 65 dygn efter det de intagits i varmt rum. Poeciloeampa populi L. N, Helsingfors på lyktor i staden i början och medlet af oktober (1 9, 10 ef 1.6 8.Breite etwas kleiner als Höhe. Antennen stark, gedrungen. Ant. I 5-gliedrig, letztes Glied läng, linear. Ant. II 4-gliedrig. Sämtliche Borsten des Gliedes III nahe dem Apex, teilweise vom Dorsal- und Ventralrande auf die Aussen- und Innenseite gertickt. Spinnborste gut entwic- kelt. 3-gliedrig. Fiisse mässig schlank, volle Borstenzahl tragend. Gliedll vorne behaart. Die 3 letzten Glieder des P. III doppelt so läng wie die des P. I. Endkrallen des P. III sehr läng, schmal, S-för- mig gebogen; P I rechts beim ef prehensil. Das Glied I stark, breit, trägt am Vorderrande 1 kleine, 1 grosse und 2 Knie- borsten. Am Hinterrande trägt es eine länge, dicke Borste. Alle gefiedert. Glied II nur wenig schmäler und kiirzer als Glied I. Es ist leioht nach vorne gebogen, hinten aufgeblasen, sein Vorderrand auf 3/5 seiner Länge stufenartig emgeschnitten. Der Stufe entspringt eine gerade, sehr starke, gefiederte Borste. Der Hinterrand biidet an der Basis einen steilen, dem Apex zu immer flacheren Bogen; trägt am Apex einen Schopf feiner Haare. Der Finger (Glied III), etwas kiirzer als Glied II, ist in der Form einer starken, fast geraden, dicken Klaue gestaltet. P. II rechts rudimentär. Postabdomen des 9 kurz, dick, breit gerundet, trägt am Hinterrande eine dicke, schräg nach oben gerichtete Borste. Furkaläste kurz mit je 3 Borsten geziert. Vorkommen : immer mit C. sorhyana. 13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 289 13. Cijthere confusa Särs, Brady und Norman 1889. — Länge 0.67 mm. Im Schlamm 5—14 m tief. 14. Cythere pellucida Baird, Brady und Norman 1889. — Länge 0.6 3 mm. Im Schlamm 5 — 14 m tief. 15. Cythere ilyophila sp. nova. Fig. 5 — 6. — Der Charakter des Schalenumrisses, der Schalenstruktur, des Schlosses und der Gliedmaassen t}rpisch fur die Gattung Cythere im Sinne von Särs und GL W. Muller (Ostr. d. Golf. v. Neapel, 1894) ausser folgenden Merkmalen. A. Schliessmuskelansätze 6 (2 weitere undeutliche Flecke scheinen mir fernere 2 zu sein). B. Flächenständige Porenkanäle sehr klein, gering an Zahl, nicht auffallend. C. Eine kurze, medial stehende Borste känn vielleicht als eine Andeutung der fruheren Trennung der verschmolzenen Glieder V und VI der Ant. I aufgefasst werden. D. Alle Fiisse trägen am Vorderrande des Gliedes I zwei kaum bemerkbare Borsten (ausser Knieborsten). Schalenumriss subreniform, vorne höher als hinten. Der höchste Punkt, der linken Schale liegt auf dem vorderenSchloss- höcker, auf x/3 der Schalenlänge. Der Dorsalrand ist durch eine ihrn parallel verlaufende und ihn uberragende Rippenkante in seinen mittleren 2/i maskiert. Die Projektion des Dorsalrandes und der Rippe erscheint als ein nach hinten sich stark senkender Bogen mit einer stumpfeckigen Einbuchtung vor der Superopos- tealecke. Diese liegt auf 0.6 der Schalenhöhe. Hinterrand abge- rundet; hinter der Superopostealecke ist eine schwache Einbuch- tung zu sehen. Ventralrand etwas hinter 1/3 der Schalenlänge eingebuchtet. Vorderrand stark vorragend, annähernd elliptisch, breit gerundet, vor der Superoantealecke schwach und kurz eingebuchtet. Fltigel in der Seitenansicht auffallend. Rechte Schale wesentlich änders gebaut. Superoantealecke fehlend. Vordere Grenze des Dorsalrandes durch eine flache, kurze Einbuchtung angedeutet. Von ihr verläuft der Dorsalrand in einem vorne etwas steileren, hinten etwas flacheren, im gros- sen und ganzen Aachen Bogen bis zur Superopostealecke mit einer schwachen Einbuchtung vor derselben. Der höchste Punkt liegt etwa auf 0.4 5 der Schalenlänge. 19 290 Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909. Der Hinterrand senkt sich in fast gerader Linie beinahe senkrecht, dann einen stumpfen Winkel bildend in flacheni Bo- gen schräg nach vorne. Ventrab and annähernd gerade. Vorder- rand annähernd halbkreisförmig. Bei geschlossener Schale iiberra- gen die Schlosshöcker der linken Schale die rechte bedeutend. Der Inneurand entfernt sich im hinteren Viertel der Schalenlänge vom Ventralrande und verläuft in schwach wellenartiger Linie zum hinteren Ende des Schlossrandes. Von oben gesehen stark komprimiert, ohne transversale sulci. Pigrnentbecher der Augen vereinigt. Fliigel von oben unsichtbar. Skulptur der Schalenoberfläche in Form kleiner Gruben bei verschiedenen Individuen sehr verschieden entwickelt. Man findet alle Uebergangsstufen von dicht mit Gruben besetzten bis fast grubenfreien Schalen. Dabei sind die Gruben immer in einer Gruppe gesammelt, das iibrige bleibt glatt und durch- sichtig. Bei grubenfreien Individuen konnte ich bei geschlos- senen Schalen solche Einzelheiten, wie die Borsten der Furca, sehen. Schloss durch 2 starke Zähne der rechten Schale gebil- det. Vorderer Zahn mit 2, hinterer mit 5 Köpfchen. Linke Schale mit je 1 grösseren Zahn hinter den Artikulations- höhlen. Schlossrand gezähnt. Apicale ventrale Klaue des Glie- des III Ant. II auffallend stark (Obj. 8 und l/ia")» zweizeilig ge- kämmt. Palpus mandibularis typisch. Klauen des ersten Fuss- paares mit sehr deutlicher Spur der friiheren Trennung, basal breit subkonisch, distal schmal, stark gekriimmt. Klauen der P. II minder, P. Ill schwach gekriimmt, Trennung unbemerkbar. Postabdomen subkonisch mit 1 Stachel, Furkalästeje 2 Borsten tragend. Länge des q ziemlich konstant 0.53 mm.; des einzigen gemessenen ef = 0.48. Länge: Höhe = ef 2.02, £ 1.94. Cytheromorpha genus no va. — Charakter des Schalenum- risses wie bei typischen Cythere subreniform. Verhältnis der Länge zur Höhe bei ef bedeutend grösser als bei 5. Schale sehr stark, derb, mit polygonalen Gruben stark skulpturiert. Nahe vom Dorsalrande verläuft auf beiden Scha- len je eiue starke Kippe, die den Dorsalrand teilweise maskiert. Sie nimmt ihren Anfang unter dem Auge, ihr Ende verliert sich uuter den hinteren Schlosszähnen. 13. V. 1909. Hirschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 291 Uuten ist die Schale mit fliigelartigen Erweiterungen versenen, die aber bei der Ansicht von oben sehr wenig öder gar nicht; zum Yorschein kommen. Flächenständige Porenkanäle sehr auffallend, siebförmig, oft verzweigt und mit Fiihlhärchen kombiuiert, zahlreich. Rand- ständige Porenkanäle fadenförmig, nicht erweitert, unverzweigt, von einander getrennt, schwer zu sehen. Verschmolzene Zone schmal. Die Verschmelzungslinie verläuft dem Schalenrande annähernd parallel, sehr undeutlich. Iunenrand von der Verschmelzungslinie getrennt, nur im vorderen Teil mit einiger Sicherheit zu unterscheiden, sich von der letzteren nicht weit entfernend. Der Saum tritt im vorderen und hinteren Teil der Schale deutlich hervor, ganzrandig. Schloss durch grosse Zähne beider Schalen gebildet. Die rechte Schale hat vorne einen runden Zahn, hinten einen kleinen vor und einen grossen, spitzen, gekriimmten Zahn hinter einer Artikula- tionshöhle. Die linke Schale hat vorne 2 grosse Zähne, die den gros- sen Zahn der rechten umfassen. Hinten hat sie 3 Zähne, von denen der mittlere gross und halbkugelförmig ist und in der Mitte der Höhle sitzt, der hintere ist viereckig, kleiner als der erste, der vordere ganz klein. Die Form der Zähne ist in der Profillage beschrieben. Gliedmaassen hyalin, farblos. Antennen sehr stark, gedrungen, mit starken Klauen be- waffnet. Ant. I 6-gliedrig. Bei gestreckter Antenne liegen die Ventralränder der Glieder II-- VI in einer annähernd ge- raden Linie. Die Dorsalränder bilden dabei eine treppenartig gebrochene Linie. Das kurzeste ist Glied IV. Glied VI linear, etwa 6-mal so läng wie an der Basis breit. Es trägt am Apex eine Klaue, eine Sinnesborste und eine länge peitschenartige Borste. Bei starken Vergrösserungen kommt noch eine sehr schwache Borste zum Vorschein. Ant. II 4-gliedrig. Dor- sale Borsten des Gliedes III auf die Innenseite geruckt. Die Ventraie Borstengruppe entspringt dem Gliede III etwa auf 2/3 der Länge des Ventralrandes und besteht aus einer stärke- ren, einer schwächeren klauenartigen und einer Sinnesborste. Apicale Klaue zweizeilig gekämmt. Letztes Glied kurz, trägt 2 292 Hirschmann. Ostracoden des Finnischeu Meerbusens. 13. V. 1909. länge, starke Klauen; die Spitze der apicalen iiberragt ein we- nig die Spitze der subapicalen (ventralen). Die Spinnborste reicht beim d" und £ bis an die Spitzen der Klauen. Trennung der Glieder I und II nicht auffaliend. Mandibel mit 6 starken, annähernd gleich gestalteten Zähnen. Palpus stark, deutlich 4-gliedrig, dem der Gattung Cythere sehr ähnlich. Dorsalrand des Gliedes III biidet einen deut- lichen stumpfen Winkel, unter dessen Spitze die dorsale Borstengruppe entspringt. Glied IV kurz, klein. Branohial- anhang gross, mit 4 verschieden langen Strahlen. Maxillae mit 2-gliedrigem Taster und 3 gut entwickelten Kaufortsätzen. Branchialanhang gross, mit langen gefiederten Strahlen. Die drei proximalen Strahlen sind bedeutend kiirzer als die anderen und stehen von einander und von den anderen getrennt. Fiisse mässig schlank. P. I und P. II wenig verschieden; P. III annähernd doppelt so läng wie P. I. Glied III ist das kiir- zeste. Glied I trägt bei P. I— III 2 Borsten am Vorder- und eine am Hinterrande (Die Knieborsten nicht mitgerechnet). P. I — II trägen bei der Hinterrandsborste ein Haarbuschel, das am P. II an einem Höcker entspringt. Spuren der Trennung der End- klauen auffaliend, am P. III durch eine kleine Spitze verstärkt. Basalteile derselben bei P. I— II birnförmig aufgetrieben, bei P. III cylindrisch; distale Portionen bei P. I — II schmal, kurz, stark gekrummt, bei P. III linear, lang,im letzten Drittel fein und läng gekämmt. Glieder II — IV bei P. I— III apical fein gekämmt. Postabdomen subkonisch, behaart, trägt einen Stachelan der Spitze. Furkaläste vorspringend, mit 2 langen, gefiederten Borsten versenen. Genitalhöcker des £ ziemlich gestreckt. Bursa co- pulatrix mit deutlicher Samenblase. Aufsatz konisch, spitz. Ein Begattungsrohr konnte ich nicht auffinden. 16. Cytheromorpha albula sp. nova (nomen novum ?). Fig. 7 — 8. — Brady und Norman gaben in ihrer Monographie x) unter dem Namen Cythere fuscata Brady eine kurze Beschreibungund eine Abbildung von einem im brackischen Wasser der Miindun- gen englischer und holländischer Fliisse gefundenen Ostracoden, J) G. St. Brady und A. M. Norman. A Monograph of the marine and freshwater Ostracoda of the north Atlantic and of the north-westeru Europé, Se. träns, of Royal Dublin Society Vol IV, 1889, p. 148, tab. XV. 13 V. 1909. Hirschmann, Ostracodea des Finnischen Meerbusens 293 der mit der Cytheromorpha albula in der Schalenforra der rf und $, in den Verhältnissen der Länge zur grössten Höhe, zur Höhe der Superopostealecke, zuna Abstande des höchsten Punktes vom Vorderrande^ tibereinstimmt. Bei Cythere fuscata ist das (f 0.7 5 mm, das o 0.60 mmlang, bei meiner Form das rf 0.6 9, das q 0.5 6 mm läng, also etwas kleiner als die erstere Art. Cythere fuscata ist gelbbraun und „finely and closely punctate". Meine Form istweisslich bis gelblich mit einem grossen, braunen, trausversalen Flecke uber dem Blicken, der etwa bis zur Mitte der Schalen- höhe reicht. Sie ist dicht mit polygonalen Gruben skulpturiert, die aber nicht gross sind und auf ungetrennten Schalen bei durchgehendem Lichte als Flecke auffallen. Die erwähnte Be- schreibung ist zu kurz um auf Grund derselben eine Tdentität feststellen zu können, um so mehr, als nach genauerer Unter- suchung meine Art gar keine Cythere ist. Letzteres wieder- spricht aber dieser Identifizierung nicht. Schale des §. Länge zur Höhe = 3:2; grösste Höhe: Höhe der Superopostealecke = 1 : 075. Abstand des höchsten Punktes vom Vorderrande annähernd 1/3 der Schalenlänge. Vorderrand breit gerundet, Ventralrand annähernd gerade, in der Mitte kaum eingebuchtet. DorsalraDd annähernd gerade, unregelmässig, mit einer kurzen, stumpfwinkeligen Einbuchtung vor der Superopostealecke. Der Hinterrand biidet auf seiner hal- ben Länge eine abgerundete Ecke, von welcher er nach oben in einer geraden Linie, nach uuten in einem Bogen verläuft. Flugelartige Erweiterungen scharf ausgeprägt. Die Schale des rf hat ungefähr dieselben Merkmale des Umrisses, ist aber bedeutend gestreckter. Länge : Höhe : Höhe der Superopostealecke = annähernd 2:1:0.7 5. Der Höchste Punkt liegt auf 0.2 6 der Schalenlänge. Der Ventral- rand ist auf ungefähr l/3 der Schalenlänge eingebuchtet. Flugelartige Erweiterungen fehlen. 17. Cytheromorpha claviformis sp. no va. Fig. 9 — 10. — Von der Seite gesehen ist die Schale im vorderen Drittel der Schalen- länge dorsal erweitert. Vom höchsten Punkt der Schale, der auf der Superoantealecke liegt, senkt sich der Dorsalrand nach hinten in einem Bogen bis zur etwa halben (rf) Länge der Schale, und verläuft von dort aus, durch Veränderung der Richtung eineflache, 294 Birschmann, Ostracoden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909. stumpfwinkelige Einbuchtung bildend, in einer annähernd ge- raden Linie dem Ventralrande parallel. Durch diese Erweiterung der Schale und Einbuchtungen im Dorsal- und Ventralrande be- kommt das Tier ein keulenförmiges Aussehen, wobei der Schaft beim ef länger, beim $ kurzer ist. Vorderrand breit gerundet, vor der Superoantealecke kurz und schwach eingebuchtet. Ausser der erwähnten breiteu, hat der Dorsalrand eine kurze Einbuchtung vor der Superoposteal- ecke. Hinterrand breit gerundet, gleich hinter der Supero- postealecke schwach eingebuchtet. Ventralrand auf 0.4 (annä- hernd) der Schalenlänge eingebuchtet. In der Spitze der Ein- buchtung ist eine kleine, dreieckige Erweiterung an der rechten Schale zu sehen. Die grosse Einbuchtung im Dorsalrande ist beim ef auffal- lend, beim Q schwach. An den Schalen der ef und Ci sind 2 trans- versale Sulci zu sehen: einer ungefähr in der Mitte und einer etwas vor dem Ange. Länge des ef ==■ 0.61 mm; des 5 =0.56 mm. Höhe des ef = 0.2 9 mm; des n = 0.3 mm. 18. Limnicythere incisa Dahl. — Auf Pflanzen, nie tief, an Ufern, wo keine Brandung vorkommt. 19. Cytherura gibba O. F. Muller. — Sehr häufig, auf Algen, meist 0 — 1.5 m tief. Von Caj änder zuerst fur das stidwestliche Finland an- gegeben. 20. Xestoleberis aurantia sensu Dahl. — Nur ein einziges Exemplar auf Pflanzen 0.5 — 1 m tief. 21. Loxoconcha baltica sp. nova.Fig. 11 — 12. — Ich vermute, dass Caj änder diese Art unter dem N amen Cythere viridis O. F.M. angegeben hat, da keine andere von mir getroffene Art unter diesem Namen aufgefuhrt werden konnte, und weil sie immer mit Cytherura gibba zusammen getroffen wurde. Es känn aber sein, dass auf Åland auch die Loxoconcha elliptica Brady vor- kommt, was noch zu erforschen ist. Von der Seite gesehen ist die Schalenform subtrapezoidal, vorne höher als hinten. Dorsalrand gerade, ziemlich steil nach hinten abfallend. Höhe der superoantealen Ecke (grösste Höhe des Tieres) verhält sich zur Höhe der superopostealen wie 13 V. 1909. Eirschmnnn, Ostracoden des Finnischen Meerbusens 295 1 : 0.7. Beide genannte Ecken stark ausgeprägt, abgerundet. Ventralrand leicht konvex, links mit einer, rechts mit 2 schwachen Einbuchtungen. Vorderrand annähernd elliptisch, stark vor- springeud, länge Axe etwas nach unten gerichtet. Hinterrand kurzer als der Vorderrand, eine breit abgerundete Ecke bildend. Die Spitze dieser Ecke hat bei verschiedenen Exemplaren etwas verscbiedene Lage, höher öder niedriger, im Durchschnitt etwas unter der halben Höhe der Superopostealecke. Schalen rechts und links etwas verschieden. Dorsalrand links länger, Vorder- und Hinterrand links länger und schmäler als rechts. Vorder- und Hinterrand beider Schalen leicht krenuliert. Verschmolzene Zone mässig schmal mit einer leichten Aus- buchtung am Hinterrande. Der Innenrand verlässt die Ver- schmelzungslinie am Vorder- und Hinterrande, entfernt sich aber nicht weit von ihr. Randständige Porenkanäle von drei Formen: 1) schmale, in der Mitte erweiterte; 2) konische, breite nach innen, spitze am Schalenrande; 3) doppelte, die vom Schalenlumen als ein breiter Gäng in die verschmolzene Zone eindringen, dann in zwei Kanäle zerfallen. Ein Kanal richtet sich zum Schalen- rande, der andere zur Schalenoberfläche. Flächenständige Porenkanäle gross, siebförmig, auffallend. Besonders grosse, ellipsoide, stark gestreckte Poren sind nahe dem Dorsalrande und ihm parallel angereiht. Sie sind am besten von oben zu sehen. Von oben gesehen ist die Schale oval, nach vorne und hinten zugespitzt, hinten die Spitze abgestumpft. Von hinten gesehen ist die Schale unten abgeflacht, bedeutend breiter als oben. Die ventralen Schalenränder sind nach aussen gebogen und bilden bei geschlossener Schale einen Kiel. Die Skulptur der Schale ist sehr schwer zu unterscheiden. An Schalen, die mit KOH bearbeitet wurdeu, konnte ich eine undeutliche Fel- derung sehen, bin aber daruber nicht im Klaren. Schloss sehr einfach, etwas dem der Cytheridea ähnlich, die Zähne durch Biegungen der Schlosslinie angedeutet. Der vordere rechte Zahn etwas deutlicher. Die Schalenform ist also keiner anderen Loxoconcha-Art ähnlich, känn jedoch auf die der Loxoconcha minima G. W. 296 Hirschmann, Ostraooden des Finnischen Meerbusens. 13. V. 1909. Muller zuriickgefuhrt werden, indem man sich diese unten stark abgeflacht vorstellt. Pigmentbecher der Augen ziemlich weit getrennt. Länge der Schale 0.40 — 0.42 mm. Länge zur Höhe = 1.54 : 1. Grliedmaassen farblos, hyalin, fur Loxoconcha typisch. Ant. I 6-gliedrig; Grlied III deutlich nach oben gebogeu; G-lied VI läng, linear, trägt am Apex eine Sensitivborste, eine gerade Klaue, eine länge gefiederte Borste und eine Geissel. Ant. II viergliedrig; die ventrale (untere) Borste des Gliedes III ent- springt etwa der Mitte des Ventralrandes, die dorsalen etwas hinter derselben. Der erste Zahn der Mandibel etwa 2 -mal länger als die anderen, mit 2 Spitzen. Atemplatte der Maxille mit einem aber- ranten ungefiederten Strahl. Fuss III etwa 2-mal so läng wie Fuss I. Glied I der Fiisse mit 2 Borsten am Vorder- und l am Hinterrande (Knie- borsten nicht mitgerechnet). Postabdomen bei ef und q in Form einer Kugel, die nach hinten in eine Spitze ausgezogen ist. Furkaläste mit je 2 Borsten. Penis mit einem breiten, konischen, spitzen, hyalinen Aufsatz und einem dicken, zuge- spitzten, freiliegenden Befruchtungsrohr an seiner Basis. Samen- blase nicht zu sehen. Vorkommen wie Cytherura gibba. Figurenerklärung . Fig. 1. Cyclocypris impressopunctata. Penis. Fig. 2 — 4. Cytheridea fennica. — Fig. 2. Rechte Schale des Q von innen. — Fig. 3. Linke Schale des $ von aussen. — Fig. 4. Greiffuss des ef. Fig. 5 — 6. Cythere ilyophila. — Fig. 5. Rechte Schale. — Fig. 6. Linke Schale. Fig. 7. Cyteromorpha albula 9. Fig. 8. Cytheromorpha albula ef. Fig. 9. Cyteromorpha claviformis 9. Fig. 10. Cyteromorpha claviformis ef. Fig. 11 — 12. Loxoconcha baliica ef. — Fig. 11. Linke Schale von innen. — Fig. 12. Rechte Schale von aussen. ->**» Meddelwnd&ti af Societas pro Fawna et Flora Fennica .H5 (1908- 1909). N. Hirsehmann del. Lit. B. Arvtdmon H:for« Bulletin Bibliographiqae. Ouvrages recus par la Société du 13 mai 1908 au 13 mai 1909. Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire. 1. Publications des Sociétés correspondantes. Algérie. Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelles et Climato- logiques. Bulletin: Böne: Académie d'Hippone. Bulletin: Comptes rendus: Allemagne, Augsburg : Naturhistorischer Verein fur Schwaben und Neuburg (a. V.). Bericht: XXXVIII. 1908. Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis". Sitzungsberichte und Abhandlungen: Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1908. 4:o. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1906; 1907. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen : — Museum fur Naturkunde. Zoologische Sammlung. Mitteilungen: IV, 1. 1908. Bericht: 1907. — Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1908, 3-6; 1909, 1—3 u. Beiheft. 298 Enzio Beuter, Bulletin Bibliographique. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen : 64. 2. 1907 ; 65, 1. 1908. Sitzungsberichte: 1907, 2. — Niederrheinische Gesellschaft ftir Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte: 1908, 1. — Poppelsdorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft. Mitteilungen: 1908. Braunschweig: Verein fur Naturwissenschaft. Jahresbericht : Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XIX, 2. 1908. Breslau: Schlesische Gesellschaft fur Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 85, 1907. — Verein fiir Schlesische lusektenkunde. Jahresheft, Neue Folge: XXXIII. 1908. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht : Colmar: Société d'Historie Naturelle. Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Sär.: IX. 1907—1908. Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: XII, 2. 1908 u. 30. Bericht des West- preussischen Botanischen Vereins. Danzig 1908. Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis". Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1908, 1—2. Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 39. 1907. Festschrift. 1908. Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: XXIX, 3. 1908. 4:o Bericht: 1908. — (Schwanheim) : Deutsche Malakozoologische Gesell- schaft. Nachrichtsblatt : XL, 3, 8. 1908; XLI, 1-2. 1909. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: XXIV— XXV. 1908. Freiburg i. B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XVII, 1—2. 1908—1909. Gera (Eeuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt. Ornithologische Monatsschrift : XXXIII, 5-12. 1908; XXXIV, 1—4. 1909. Enzio Reufer, Bulletin Bibliographique. 299 Giessen. Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde. Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: III, IV. 1908. „ „ „ Naturwissenschaftliche Abteilung: II. 1907 —1908. Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen : Göttingen : K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten, Mathematisch-physikalische Klasse: 1908, 2 — 4. 4:o. Nachrichten, Geschäftliche Mitteilungen: 1908, 1—2. 4:o. Reglenientariscbe Bestimmungen. 1908. Greifswald : Geographische Gesellschaft. Jahresberieht: — Naturwissenschaftlicher Verein fur Neu-Vorpommeru und Riigen. Mittheilungen : XXXIX. 1908. Guben: Internationeller Entomologischer Verein. Entomologische Zeitschrift : GUstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen- burg. Archiv : Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta: LXXXVIII. 1908; LXXXIX. 1908. 4:o. Repertoriuni : Katalog der Bibliotek: Hamburg : Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: Verhandlungen, 3:e Folge: XV. 1908. — Die Hamburgischen "Wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbuch: — Verein fur Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen : Hanau: Wetterauische Gesellschaft fur die gesammte Natur- kunde. Bericht : Zingel, ./., Geschichte der Wetterauischen Gesellschaft fur die ge- sammte Naturkunde. Hanau 1908. Festschrift zur Feier des 100-jährigen Bestehens 1908. Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Jahresberieht: 55/57. 1904/05, 1905/06, 1906/07. 300 Enzio Reuter. Bulletin Bibliograpkique. Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Abteilung Helgoland, Neue Folge: VIII, 2. 1908. 4:o. Hirschberg in Schles. : Riesengebirgsverein. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen: Kassel: Verein fur Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: Kiel: Kommission zar Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Abteilung Kiel, Neue Folge: X. 1908. 4:o. — Naturwissenschaftlicher Verein fur Schlesvig-Holstein. Schriften: XIV, 1. 1908. Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische G-esellschaft. Schriften: XLVI1I. 1907. Landshut: Botanischer Verein. Bericht. Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisch.es Museum. Mitheilungen, Zweite Reihe: 22, 23. 1908. Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht und Abhandlungen: 1904—1907. — Museum ftir Natur- und Heimatkunde. Abhandlungen und Berichte: I, 4. 1908. Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur- wissensch alten. Sitzungsberichte: Metz: Société d'Historie Naturelle. Bulletin : MUnchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch- phj^sikalische (II:e) Classe. Abhandlungen: Sitzungsberichte: 1908, 1. Almanach: — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: Mitteilungen . II, 5—10. 1907-1908. — Ornithologische Gesellschaft. Verhandlungen: VIII. 1907. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 301 Munster: Westfälisoher Provinzial- Verein fur "Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: XXXVI. 1907/08. Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge- samten Hydrobiologie uud Hydrographie". Revue: 1, 1—6 u. 62. Nurnberg: Naturhistorischer Gesellschaft. Abhandlungen : XVII. 1907 nebst Beigabe. Jahresbericht : 1905. Mitteilungen: 1, 1907; II, 1. 1908. Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: Passau : Naturhistorischer Verein. Bericht: XX, 1905—1907. Regensburg : Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht > XI. 1905—1906. Correspondenz-Blatt : Stettin : Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 69, 2. 1908; 70, 1—2. 1909. Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibiiotek. Theses: par L. Alterunge, C. Barkow, E. Bätge, H. Brändes, M. Dieckmann, A Dilrr, M. A. Enders, C. Fischer, G. Glage, H. Haakh, S. Hauser, B. W. Hupperz, A. Jollos, G. Jonas, E. Klein feldt, E. Ludewig, A. Magener, W. Peter, G. A. Rhein, W. Richter, H. Rosenberg, M. Ruthinger, K. Sauer, J. F. Schoellkopf, H. Schumacher, G. H. Thomson, F. Turk, H. L. Ungemach, A. Wuest, K. Zahn. Stuttgart: Verein fur Vaterländische Naturkunde in Wurttem- berg. Jahreshefte: 64. 1908. nebst 2 Beilagen. Wiesbaden: Nassauischer Verein fur Naturkunde. Jahrbiicher: 61. 1908. Zwickau: Verein fur Naturkunde. Jahresbericht: Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: 9. 1908. Annual Report: Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery of Victoria. 302 Enzio Reuter, Bulletin Bibllographique. Sydney : Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser : 1905, 2-4 (Nr. 118—120) & Supplement to 4; 1906, 1—2 (Nr. 121-122). — The Australian Museum. Records: VI, 6. 1908; VII, 1—3. 1908-1909. Report: 1908. Soc. Session. 4:o. — Departement of Fisheries of New South Wales. Annual Report of the Board of Fisheries: 1907. 4-.o. Stead, D. G., The Edible Fishes of New South Wales. 1908. Stead, D. G., New Fishes from New South Wales. (N:o 1). Syd- ney 1908. Stead, D. G., The beaked Salmon, Gonorhynchus gonorhynchus (L.) its Distribution in the Waters of New South Wales. Sydney 1908. Autriche-Hongrie Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht : Brunn: Naturforschender Verein. Verhandlungen . XLV. 1906. Bericht der Meteorologischen Commission: XXV. 1907. Ergebnisse der phaenologischen Beobaehtungen aus Mähren und Schlesien im Jahre 1905. Briinn 1907. Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akadémia (CJngarische Akade- mie der Naturwissenschaften). Mathemntikai és természettudomånyi közleuiények: XXIX, 3—4. 1907-1908; XXX, 1—3. 1908. Értekezések a természettudom. köreböl: Értekezések a mathemat. tudomän. köreböl: Mathemat. és természettudom. ertesitö: XXV, 2—5. 1907; XXVI, 1—2. 1908. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn: XXI. 1903; XXII. 1904. Almanach: 1908. Rapport: 1907. — Magyar Nemzeti Miizeum (Ungarisches National- Museum). Annales historico-naturales: VI, 1—2. 1908. Természetrajzi Fiizetek : Aquila. Journal pour 1'Ornithologie : Röna Z., Eghajlat. I. Budapest 1907. Enzio Reuter, Bulletiu Bibliographique. 303 Buda-Pest: La Rédaction de „Rovartani Lapok". Rovartani Lapok: XV, 3—10. 1908. — La Rédaction de „Bulletin botanique hongrois". Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : XL. 1907; XLI, 1908; XLII. 1908. Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: 7 A, 7 B. 1907. Bulletin international: 1908, 4—10; 1909, 1—2. Catalogue of Polish Scientific literature: VII, 3—4. 1907; VIII, 1—2. 1908. Zapalowicz, H., Conspectus Florae Galieiae criticus. II. Krakau 1908. Gratz: Naturwissenschaftlicher Verein fur Steiermark. Mittheilungen : 43. 1906; 44. 1907. Hermannstadt : Siebenbtirgischer Verein furNaturwissenschaften. Verhandlungen und Mitteilungen: LVII. 1907. Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein. (Magyarorszägi Kårpåte- gyesiilet). Jahrbuch: XXXV. 1908. Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XXXI. 1907/08. Schiffner, V., Kritische Bemerkungen iiber die europäischeri Le- bermoose mit Bezug auf die Exemplare des Exsiccatenwerkes Hepaticae europaeae exsiccatae. V. Serie. Innsbruck 1908. Kolozvår (Klausenburg): Rédaction de „Magyar Növenytani Lapok". Evlolyam : — Erdélyi Museum-Egylet. Orvos Természettudomänyi Szakosztålyåböl. (Siebenbiirgischer Museum- Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Öection). II. Természettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.): Értesitö (Sitzungsberichte): III. Népszerii szak. Értesitö (Sitzungsberichte): Prag : K. Böhmische G-esellschaft der Wissenschaften. Mathe- matisch-Naturwissensckaftliche Classe. Abhandlungen, VII Folge: Sitzungsberichte: 1907. Jahresbericht : 1907. Verzeichniss der Mitglieder: Vejdovsky, F., Neue Untersuchungen iiber die Reifung und Be- fruchtung. Prag 1907. 4:o. 304 Enzio Retiter, Bulletin Bibliographique. Prag: Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein fur Böhmen „Lotos". Sitzungsberiehte, Neue Folge. — Societas Entomologica Bohemise. Acta: V, 2—4. 1908; VI, 1. 1909. Trencsén, Ung. : Trencsén Wårmegyei Természettudoinånyi Egy- let. (Naturwissenschaftlicher Verein der Trencsé- ner Comitates). Évkönyre ( Jahreshef t) : XXIX— XXX. 1906-1907. Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti, Ser. Nuova: Wien: K. Akaderaie der Wissenschaften. Mathematisch-Natur- wissenschaftliche Classe. Sitzungsberichte, Abth. I: Anzeiger: XLV. 1908. Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge : Wien : K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen: XXII, 1. 1907. — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen : LVIII. 1908. — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen: Abhandlungen : — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: XLVIII. 1907/08. — Dr. E,. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LVIII. 1908. Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: XIX. 1907. Belgique. Bruxelles: Académie R-oyale de Belgique. Classe des Sciences. Bulletin. 3:me Sér. : 1907, 9—12; 1908, 1—11. Annuaire: 1908. — Société Royale de Botanique. Bulletin: XLIV, 1—3. 1907. — Société Entomologique de Belgique. Annales: Ll 1907. Table générale des Annales: Mémoires: XV. 1908; XVI. 1908. Enzio Reuter, Bulletin Bibliograpkique. 305 Bruxelles: Société Royale Zoologique et Malacologique de Belgique. Annales: XLI. 1906; XLII. 1907. Procés-Verbaux : Mémoires : Bulletin: — Société Royal Linuéenne. Bulletin: Brésil. Rio de Janeiro: Muceum National. Archivos : Canada. Halifax, N. S.: Nova Scotian Iustitute of Science. Proceedings and Transactions : XI, 3—4. 1904/05—1905/06; XII, 1. 1906/07. Chili. Santiago: Société Scientifique du Chili. Actes: Costa Rica. San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Annales : Daneraarc. Disko (Grönland) : Den danske arktiske station Disko. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires). 7;de Raekke, naturvidenskab. og matheni. Afdeln. : IV, 5. 1907; V, 2. 1908; VI, 2. 1908. 4:0. Oversigt: 1908, 2-6; 1909, 1. — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser : — Botanisk Förening. Botanisk Tidsskrift: XXVIII, 2-3. 1907— 1908; XXIX, 1—2 .1908 - 1909. 20 306 Enzio Reitter, Bulletin Bibliographique. Meddelelser : Medlemsliste: Kjöbenhavn: Entomologisk Förening. Entomologiske Meddelelser. Anden Rsekke: III, 4. 1909. — Bureau du Conseil permanent international pour 1'exploration de la mer. Bulletin trimestriel. Année: 1906—1907, 4 et Partie supplemen- taire. 4:o Publications des circonstance: 42—45. 1908 — 1909. Rapports et Procés-verbaux des Réunions: Bulletin statistique des Péches mantimes des Pays du Nord de l'Europe. Vol. II. 1905. Copenkague 1908. 4:o. — Kommissionen for Havundersögelser. Meddelelser, Serie Plankton: I, 6. 1908. 4:o. Skrifter: Espagne. Madrid: R. Academica de Ciencias. Meraorias: XXVI, 1—2. 1908. Revista: VI, 10-12. 1908; VII, 1—4. 1908. Zaragoza : Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales. Boletin: VII, 5—10. 1908; VIII, 2—4. 1909. États-Unis. Ann Arbor, Mich.: Michigan Academy of Science. Annual Report: IX. 1907; X. 1908. Austin, Texas: University of Texas. Bulletin, Scientific Series: 11, 1907; 12. 1908. Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circulars: 1907, 7—9; 1908, 1—5, 7. Memoirs from the Biological Laboratory: Berkeley, Cal. : University of California. Publications, Zoology: III, 14, Title page a. Index 1907 ; IV, 1—2, 5—7. 1908; VI, 1. 1908. Publications, Botany: II, 14—16, Title page a. Index 1907; III, 1, 3—4. 1907—1908. Memoirs: 1, 1. 1908. 4:0. Boston, Mass. : American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XLII, 29. 1907; XLIII, 4—22. 1907—1908; XLIV, 1-5. 1908. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 307 Boston, Mass.: Boston Society of Natural History. Memoirs : Proceedings: 33, 3—9. 1906—1907. Occasional Papers: Bridgeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society. List of Birds: Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences. Memoirs of Natural Sciences: Science Bulletin: I, 11—14. 1907—1908. Cold Spring Harbor Monographs : Cambrigde, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy. Memoirs: XXVI, 6. 1908; XXXIV, 2. 1908; XXXV, 2. 1907; XXXVI, 1. 1908. 4:o. Bulletin: XLIII, 6. 1908; XLIX (Geol. Surv. Vol. VIII, 7). 1908; LI, 7, 11-12. 1907-1908; LII. 1—7. 1908—1909; LIII, 1—2. 1908. Annual Report: 1907—1908. Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: XXIV, 1—4. 1908. Chicago III. : Academy of Sciences. Bulletin: Bulletin of the Geological and Natural History Survey. Bulletin of the Natural History Survey: Special Publication: 2. 1908. Annual Report. — Field Columbian Museum. Cincinnati, Ohio : Society of Natural History. Journal : * — Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica. Bulletin: 10. 1908. Mycological Notes: 27—29. 1907; Polyporoid Issue. N:o 1. 1908. The Lloyd Library and Museum. 1908. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: X, 1904—1906; XII, pag. 1—94. 1907. Lawrence, Kans. : Kansas University. Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics: Science Bulletin: Annual Report of the Experiment station: The University Geological Survey of Kansas: Mineral Resources of Kansas: Lincoln, Nebr. : Botaniccl Society of America. 308 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Lincoln, Nebr: : The University of Nebraska. University Studies: VII, 3—4. 1907; VIII, 1-3. 1908. Zoological Laboratory, Studies: 83, 85, 86, 89—92. 1908. Canlendar : Ward, Henry B., Inseets and Disease. 1908. Word, H. B., The Heredian Transmission of Gerni Diseases. 1908. Madison, Wisc: AVisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions : XV, 1—2. 1904-1907. — G-eological and Natural History Survey. Bulletin: XVI (Scientif. Ser. N:o 4). 1907; XVII (Scient. Ser- N:o 5) 1907; XVIII (Econ. Ser. N:o 11). 1906. Meriden, Conn. : Scientific Association. Transactions: Proceedings : Annual Address: Minneapolis, Minn.: G-eological and Natural History Survey of Minnesota. Reports, Zoological Series: Newark, Delaw.: Delaware College Agricultural Experiment Station, Entomological Departement. Annual Report : Bulletin: New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and Sciences. Proceedings: I, Title page a. index. 1907, II. 1. 1907—1908. Special: Museum Bulletin: 1, and Supplement 1908; 5. 1908. New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions: XIII, p. 47—147, 229-548. 1907—1908; XIV. p. 59—236. 1908—1909. New-York, N. Y. : New-York Academy of Sciences. Memoirs : Annals : Transactions: Index : — New-York Botanical Garden. Bulletin: V, 18. 1909; VI, 20. 1909. — New-York Entomological Society. Journal: XVI, 2-4. 1908; XVII, 1. 1909. Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings: LIX, 2-3. 1907; LX, 1-2. 1908. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 309 Philadelphia, Pa.: American Philosophical Society. Proceedings: Report : Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions: — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical laboratory: — Free Museum of Science and Art, Departement of Archaeology, Universitjr Pennsylvania. Bulletin: Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings: Rochester N. Y.: Academy of Science. Proceedings: San Francisco, Cal : California Academy of Sciences. Memoirs : Proceedings, 4. Ser.: III, pag. 1—48. 1908. 4:0. Botany : Zoology: Geology : Math. Phys.: Occasional Papers: — The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stan- ford Jr. University. Leland Stanford Junior University Publications. University Series I. 1908. Annual Register: Springfield, III.: The State Entomologist of the Illinois. Report: 24. 1908. S:t Louis, Mo.: Academy of Science. Transactions: XVI, 8-9. 1906-1907; XVII, 1—2. 1907—1908; XVIII, 1. 1908. — Missouri Botanical Garden. AnDual Report: XVIII. 1907; XIX. 1908. Topeka, Kans. : Kansas Academy of Science. Transactions: Trenton N. J. : New Jersey Natural History Society (formerly The Trenton Natural History Society). Journal : Tufts College, Mass.: Tufts College. Studies: 310 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: VIII, 1. 1908. Article : Bienniel Report : Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological Survey). Monographs : Bulletin : Annual Report: Mineral Resources: Water-Supply and Irrigation Papers: Professional Papers: — Department of Agriculture. Report : Yearbook: 1907. — Division of Ornithology and Mammology. Bulletin: — Division of Biological Survey. Bulletin : North American Fauna: — Division of Economic Ornithology and Mammology. Bulletin : — Division of Chemistry. Bulletin : — Smithsonian Instutition (U.S. National Museum). Annual Report: Report of the U. S. National Museum: From the Smithsonian Report. 1906; 1707—1762, 1766 Bulletin of the U. S. National Museum: — Anthropological Society. The American Anthropologist : Special Papers: — Entomological Society. Proceedings : IX, 1—4. 1907; X, 1-2. 1908. — Carnegie Institution of Washington. Publications 81. (Papers of the Station for Experimental Evolution N:o 9). 1907. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences de Finlande). Acta: XXXIII. 4:o. 1908. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 311 Bidrag: 66. 1909. Öfversigt: L. 1907—1908. Observations météorologiques : — Geografiska Föreningen. Meddelanden: Tidskrift: XX, 3-6. 1908; XXI, 1-2. 1909. — Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra- phie de Finlande). Fennia: — Universitets-Biblioteket. — Fiuska Forstföreningerj. Meddelanden: XXV, 1-4. 1908, + Bilaga. XXVI, 1. 1909. Ströskrifter: Metsän ystävä. — Fiskeriföreningen i Finland. Fiskeritidskrift: XVII, 4—12. 1908; XVIII, 1—3. 1909. Suomen Kalasttislehti: XVII, 4—12. 1908; XVIII, 1-3. 1909. — La Rédaction de „Tidskrift för jägare och fiskare". Tidskrift: XVII, 1. 1909. France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Mémoires: Bulletin: XVIII, 369—380, 1906—1907. Ångers: Société d'Etudes Scientifiques. Bulletin, Nouv. Sér: XXXVI. 1906. Béziers : Société d'Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin: XXVIII. 1905—1906; XXIX. 1907. Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: Caen: Société Linnéenne de Normandie. Bulletin: 5:e Sér.: X. 1906. Cherbourg : Société Nationale des Sciences Naturelles et Mathé- matiques. Mémoires. XXXV. 1905—1906: XXXVI. 1906—1907. Långres: Société de Sciences Naturelles de la Haute-Marne. Bulletin: V, 20, 21, 1908; VI, 23, 24. 1909 La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles. Annales: 35. 1906—1907. Lyon: Société Linnéenne. Annales, N. Sér.: LIV. 1907. 312 Enzio Renter, Bulletin Bibliographique. Lyon: Museum cTHistorie Naturelle. Archives: IX. 1907. 1907. 4:o. — Société Botanique de Lyon. Annales: XXXI. 1906; XXXII. 1907. Bulletin : — Acadérnie des sciences, beiles-lettres et arts. Sciences et lettres. Méinoires, 3:e Sér. : — Société d'Agriculture, seiences et industrie. Annales, 7:me Sér.: 1906; 1907. Marseille: Musée d'Historie Naturelie. Annales, Zoologie: Annales: XI. 1907. 4-.o. Bulletin, 2:e Sér.: Montpellier: Acadérnie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section des medicine 2:e Sér. : II, 3. 1907. Méraoires de la section des seiences, 2:e Sér.: III, 8. 1907. Bulletin mensuel: 1909, 1, 3, 4. Nancy: Société des Sciences (Ci-devant Société des Sciences Naturelies de Strasbourg). Bulletin, 2:e Sér.: Bulletin des séances, Sér. 3: VIII, 2-3. 1907; IX. 1-4. 1908. Nantes: Société des Sciences Naturelies de 1'Ouest de la France. Bulletin, 2:e Sér.: VII, 1—4. 1907; VIII, 1-2. 1908. — Suciété Académique de Nantes et de la Loire Infé- rieure. Annales, 8:e Sér.: VIII. 1907; IX. 1908. Nimes: Société d'Etude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXXIV. 1906. Supplement: Paris: Société Entomologique de France. Annales: LXXVI, 4. 1907; LXXVII, 1-3. 1908. Bulletin : — Société Zoologique de France. Mémoires: XIX. 1906; XX. 1907. Bulletin: XXXI. 1906; XXXII. 1907. — Société de Géographie. La Géographie: XV, 6. 1907; XVI. 1907; XVII. 1908; XVIII, 1—4. 1908. — Rédaction de „La Feuille des jeunes naturalistes". Eeuille, 4:e Sér.: XXXVIII, 452-456. 1908; XXXIX, 457-463. 1908—1909. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 313 t Reims: Société d'Etude des Sciences Naturel les. Bulletin, 3:e Sér. : XVI, 1—2. 1907—1908. Comptes rendus: Travaux: Procés verbaux: Rennes: L'Université. Travaux scientifiques : VI, 1 — 2. 1907. Rouen : Société des Amis des Sciences Naturelies. Bulletin, 5:e Sér.: XLII, 1—2. 1906. Toulouse: Société d'Historie Naturelle. Bulletin: XXXIX, 3—4. 1906; XL, 1—1. 1907; XLI, 1—2. 1908. — Société des Sciences Physiques et Naturelies. Bulletin: — Société Francaise Botanique. Revue de Botanique: Villefranche: Station viticole. Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge: Cambridge Philosophical Society. Proceedings: XIV, 5—6. 1908; XV, 1. 1909. List: Edinburgh: Royal Society. Transactions : XLV, 4. 1905—6/1906—07; XLVI, 1. 1907—8. 4:o. Proceedings: XXVIII, 4—9. 1907-1908; XXIX, 1—3. 1908— 1909. — Botanical Society, Transactions: Proceedings: Transactions and Proceedings: XXIII, 3—4. 1907—1908. Arinual Report: — La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural History". Annals : Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions, N. S. : VIII, 1. 1905—1906. London: Royal Society. Proceedings: Ser. A. Vol. 80. N:o A. 539-542. 1908, Vol. 81. N:o A. 543-550. 1908; Vol. 82. N:o A. 551—553. 1909. — Ser. B. Vol. 80. N:o B. 539-544. 1908; Vol. 81. N:o B. 545 546. 1909. Reports of the Sleeping Sickness Commission : 314 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Reports to the Evolution Committee. Obituary Notices: — Linnean Society. Journal, Botany: XXXVIII, 266-268. 1908-1909; XXXIX, 269. 1909. Journal, Zoology: XXX, 198. 1908; XXXI, 204-205. 1908—1909. Proceedings : 1907—1908. List: 1908—1909. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1908. — Distant, "W. L. The Zoologist, 4 Ser.: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northumber- land, Darharn and Newcastle-upon-Tyne. Transactions : New Ser.: III, 1. 1908. Plymouth : Marine Biological Association. Journal, .New Ser.: VIII, 3. 1908. Italia. Bologna: R. Accademia delle Scienze. Meuioire, Ser. 6: IV, 1—4. 1907. 4:o. Indici generali: Rendiconti, N. Ser.: XI. 1906—1907. Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 4: XX. 1907. 4:o. Bulletino mensile, Ser 2. III— VI. 1908—1909. Firenze: Societä Entomologica Italiana. Bulletino: XXXIX, 1-4. 1907; XL, 1—2. 1908. Redazione della „Redia", Giornale di Entomologia. Redia: IV, 2. 1907; V, 1. 1908. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 3:a: III (XLIII). 1907—1908. — Direzione del Giornale „Malpighia". Malpighia: XXI, 9—12. 1907; XXII, 1—8 1908. Milano : Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo Ci- vico di Storia Naturale. Atti: XLVI, 4. 1908; XL VII, 1—3. 1908—1909. Hemorie : Modena: R. Accademia di Scienze, Lettere ed Arti. Memorie, Ser. 3: VII. 1908. 4:o. Cenno storico. Modena 1908. Enzio Renter, Bulletin Bibliographique. 315 Modena: Societä dei Naturalisti e Matematici. Atti, Ser. 4: — Redactore della „La Nouva Notarisia". L. N. Notarisia: XIX, 2—4. 1908; XX, 1. 1909. Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: XIII. 1908. 4:0. Rendiconto, Ser. 3: XIII, 3—7. 1907; XIV, 1—7. 1908. — Societä Africana d'Italia. Bolletino: XXVI, 11—12, 1907; XXVII. 1—6. 1908. — Societå di Naturalisti. Bolletino, Ser. I: XXI. 1907. — Museo Zoologico della R. Universitä. Annuario (N. Ser.): II, 17—27. Centenario della Cattedra di Zoologica nella R. Universitä di Na- poli. 1808—1906. Napoli 1907. 4:o. Padova : Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci-de- vant Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali). Atti, Nuova Ser: IV, 1—2. 1907; V, 1. 1908; Ser. 3: I. 1908. Bolletino: Palermo : Redazione della „Naturalista Siciliano". II. Natur. Sicil, N. Ser.: — R. Orto Botanico di Palermo. Bulletino: VII, 1—3. 1908 — R. Instituto Botanico di Palermo. Contribuzioni alla Biologia vegetale: Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali. Memorie: XXIII. 1907; XXIV. 1908. Processi verbali: XVII, 3—5 1908; XVIII, 1—2. 1909. Portici : Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola superiore di Agricoltura. Bolletino: II. 1908. Roma: R. Istimto Botanico. Annuario: Annali di Botanica: VI, 4. 1908; VII, 1—2. 1908—1909. Forti. A. e Trotter, A., Materiali par una irionografia limnologiea dei laghi craterici del M. Vulture. Roma 1908. — Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele. Bolletino : Indice : — Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societå Romana per gli Studi Zoologici). Bolletino, Ser. 2: VIII, 4—9. 1907; IX, 1—10. 1908. 316 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Roma: R. Accademia dei Lincei. Rendiconti: Ser. 5: XVII, 9—12 (l:o Sem.). 1908; XVII, 1—12 (2:o Sem.). 1908; XVIII, 1—7 (l:o Sem). 1909. Rendiconti dell' adunanza solenne del 7 Giugno 1908. Vol. II. 1908. Elenco bibliografico. Roma 1908. Varese: Societä Crittogamologica Italiana. Memoire : Atti: Venezia: Redazione della „Notarisia". Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia : Sommario: Verona: Museo Civico. Madonna Verona: II. 1. 1908. Japon. Kyöto : College of Science and Engineeriug, Kyöto Imperial University. Meruoirs: I, i. 1908. Tökyö: College of Science, Imperial University. Journal: XXI, 8. 12. 1907; XXIII, 2—15. 1907—1908; XXIV. 1908; XXV, 1—19. 1908; XXVI, 1. 1909; XXVII, 1-2. 1909. Les Indes occidentales. Kingston: The Institutte of Jamaica. Journal : Annual Report : Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: Journal, P. II: Journal, P. III: Proceedings : Journal & Proceedings: Index : Annual Address: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 317 Luxembourg. Luxembourg: Société Botanique. Recueil des Méraoires et des Travaux : — „Fauna", Verein Luxemburger Naturfreunde (Société des Naturalistes Luxembourgeois). Mittheilungen (Coraptes Rendus): Norvége. Bergen : Bergens Museum. Aarbog: 1908, 1—3. Aarsberetning: 1907; 1908. Särs, G. O., An account of the Crustacea of Norway : V, 21—24. 1908. 4:o. Meeresfauna von Bergen: — Norges Fiskeristyrelse (Direction de péches de la Norvége). Aarsberetning: 1907, 6; 1908, 1—5. Christiania: Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlinger: Nyt Magaziu for Naturvidenskaberne : Stavanger: Stavanger Museum. Aarshefte: 1907. Tromsö: Museum. Aarshefter: 25. 1902, 29. 1906. Aarsberetning: 1906; 1907. Trondhjelm: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1907. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen. Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie : XIII, 4—6 1907; XIV, 1. 1907. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 3:e Reeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Natuur- kundige Afdeeling : XVI, 1—2. 1907—1908. Proceedings of the Section of Sciences: X, 1—2. 1907—1908. Jaarboek : 1907. 318 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Amsterdam: Grenootschap ter Bevordering van Natuur-. G-enees- en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen. Maandblad: Vverken, Tweede Serie: VI, 2. 1909. Groningen: Natuurkundig Genootschap. Verslag-: 1906; 1907. Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en omgele- gen streken. II, 3. 1907. Harlem: La Société Hollandaise des Sciences. Archives néerlandaises, Sér 2: XIII, 3-5 1908; XIV, 2—1. 1909. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeiniging. Tijdschrift, 2:de Sér.: X, 4. 1908; XI, 1. 1908. Catalogus d. Bibliotkek: Aanwinsten der Bibliothek. 1908. Nijmegen : Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: 1908. Recueil des Travaux Botaniques Néerlandais: IV, 4. 1908; V, 1. 1908. Prodronius Florae Batavae : sGravenhage Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: LI, 1-4. 1908. Entomologische Berichten: II, 37—42. 1907—1908, Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences. Verslag: 1908. Aanteekeningen: 1908. Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, ma- them., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Journal: — Société Portugaise de Sciences Naturelles. Bulletin: I, 4. 1908. République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina. Anales: LXV, 1—6. 1908; LXVI, 1—4. 1908. — La Rédaction de „Revista Argentina de Historia Na- tural". Revista: Enzio Reuter, Bulletin Bibliograpkuiue 319 Buenos Aires: Museo de Productos Argentinos. Boletin : — Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Publico). Anales, Ser. 3: IX. 1908. Comunicaciones : Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias. Actas : Boletin : La Platå: Museo de la Platå, Universidad nacional de la Pläta. Anales: Ser. 2: I, 1—2. 1907—1908 4:o. „ Secciön botanica: „ Secciön paleontolögica: Bevista: XII, 1—2. 1905—1906; XIII. 1906; XIV. 1907. — Universidad de La Platå. Facultad de Ciéncias Fisico- Matematicas. Publicaciones: Roumanie. Bucarest: L'Herbier de 1'Institut botanique. Bulletin: Russie. Dorpat: Naturforscher-Gesellsohaft. Schriften: XVIII. 1908. 4:o. Archiv, 2:te Ser.: Sitzungsberichte: XVI, 4. 1907. XVII, 1-2. 1908. Irkutsk: La Direction du Musée. Jakutsk : La Direction du Musée. Kasan : Société des Naturalistes a l'Université Impériale de Kasan.- Travaux (Trudi): XL, 1-6. 1905—1907. Comptes rendues: 1904—1906; 1906—1907. Kharkow: Société des Naturalistes a l'Université Impériale de Kharkow. Travaux (Trudi): Kiew: Société des Naturalistes de Kiew. Mémoires: Procés- Verbal 320 Enzio Renter, Bulletin Bibliograpkique. Kischineff: Société des Naturalistes Bessarabiens. Travaux: Minusinsk: Museum. Orrei: 1906. O HeoöxojHMOCTii yBejniHemH nocoöia, BH^aBaoiaro orb Ka3HLI MIIHyCIIHCKOMV ropCUCKOMY MapTbJIHOBCKOMy My3e» MimycuncKi) 1908. Moscou : Société Impériale des Naturalistes. Nouveaux Mémoires : Bulletin: 1906, 3—4. Meteorologische Beobachtungen : Maiepiajibi kt. no3HaHiio $ayaBi ii <$),iopbi pocciiieicoii nivinepiii. Ota^tb 300JiorHHecKifi. VIII, Moscou 1908. IlMn. OömecTBa jnoöiiTejiefi ecTecTB03HaHia, AHiponojioriH h 3THorpa$iH : ,3,HeBHiiKTb 300.ioriiHecKaro OT;rB;ieHifl : III, 9. 1908. 4:o. 9THorpa-(|>HHecKoe oöospl&Hie: 1907, 4. X^HeBHiiicB OTÄ"BJia iixTionorin hmb. pyccK. oöm. AKK3iHMaTH3arrJH jKhbothbixT) ii PacTeniii. II, 9—10. MocKBa 1908. — Directorium der K. Universitäts-Bibliothek. Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.): Nikolsk : Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzuchtanstalt Nikolsk. Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: 11. 1908. Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: XXXI. 1908. Riga: Naturtbrschender Verein. Korrespondenzblatt : LI. 1909. Arbeiten, Neue Folge: XI. 1908. Teich, G. A., Einiges iiber kaukasische Lepidopteren. 1896. „ Reiseskizze. 1901. „ Melanismus bei livländischen Schmetterlingen und einige andere Notizen. Katalog der Bibliothek. I. 1908. Saratow: Station biologique du Wolga. Arbeiten: III, 3. 1908. Compte-rendu : Bericht : S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences. Mémoires, 7:e Sér. : Mémoires, 8:e Sér.: XVIII, 2—6. 1907; XX, 6, 7, 10, 11. 1907; XXI, 1—2. 1906—1907 ; XXII, 2, 4, 10. 1907, 1908. 4:0. Mélanges biologiques: Enzio Beuter, Bulletin Bibliographique. 321 Bulletin, Nouv. Sér, : Bulletin, V:e Sér.: XXV. 1906. Bulletin, Vl:e Sér.: 1908, 8-18; 1909, 1—7. Annuaire du Musée zoologique: XIII, 1—3. 1908, nebst Beilage. Oshanin, V. Verzeichniss der palearktischen Hemipteren. I. Band. Heteroptera. Lief. II. 1908; II. Band. Homoptera. Lief. III. 1908. OTnerb no 30oaoniHecKOMy My3eio iimii. Aicaa. HayKT. 3a 1907 r. C. IleTepöyprB. 1908. Revue Russe d'Entomologie: VIII, 1—2. 1908. Travaux du Musée botanique: VI. 1909. Schedae ad Herbarium Florae Rossicae: TpyAH KacniiicKofi aKcne;umin 1904 roaa. I. 1907. Moltschanow. L. A., Beitrag zur Morpkologie und Physiologie der Priapuliden. 1908. Salensky, TI'., iiber die Metamorphose des Echiurus. 1 — 6. 1908. „ iiber den Bau und die Entwicklung der Schlund- taschen der Spioniden. St. Petersburg 1908. — Hortus Botanicus, (Jardin Impérial botanique). Acta: XXVII, 2. 1908. Bulletin: OTHerb: 1907. Societas Entornologica Rossica. Horse: XXXVIII. 1907—1908. La Société Impériale des Naturalistes de S:t Petersbourg. Trudi (Travaux) : Section Botanique. Travaux : Journal botanique: 1908, 1 — 6. Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux, XXXVII, 2. 1908 ; XXXVIIL 2. 1908. Section de Géologie et Minéralogie. Travaux : Comptes rendus : XXXIX, 1. N:ö 1—8. 1908. Tiflis: Kaukasisches Museum. Mitteilungen : III, 1, 4. 1907, 1908; IV, 1—3. 1908—1909. Suéde. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar, 4:de Följden: X. 1907; XI. 1908. Lund: Universitetet: Acta, Ny följd. Afd. II. Medicin samt matematiska och natur- vetenskapliga ämnen : III. 1907. 21 322 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Lund: La Rédaction de „Botaniska Notiser". Botaniska Notiser: 1908, 3—6; 1909, 1—2. Stockholm : K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar, Ny följd: 42, 10—12. 1907—1908; 43, 1-6.1908, 4:o. Arkiv för Botanik: VII, 1—4. 1908. Arkiv för Zoologi: IV, 1—4. 1908. Öfversigt : Årsbok: 1908. Lefnadsteckningar : Skrifter af Carl von Linné. IV. Upsala 1908. — Entomologiska Föreningen: Entomologisk Tidskrift: 29. 1908. — Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: — Statens skogsförsöksanstalt. Meddelanden: 5. 1908. — Föreningen för skogsvård. — La Rédaction de „Fauna och Flora". Fauna och Flora: 1906; 1907; 1908, 1—3, 6; 1909, 1. Uppsala: R. Societas Scientiarum. Nova Acta, Ser. 4: II, 3. 1909. 4:o. — Kongl. Universitetet. Uppsala Universitets Årsskrift 1907: Linnéfest-skrifter: 1—3, 5—6. 1907. Redogörelse: 1907—1908. Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné. Första afdelnin- gen. Del I -II. Stockholm 1907—1908. Tullberg, Tycho, Linnéporträtt vid Uppsala Universitets minnes- fest på Tvåhundraårsdagen af Carl von Linnés födelse. Stock- holm 1907. 4:o. Zoologiska studier tillägnade professor T. Tullberg. Uppsala 1907. 4:o. Swedish Explorations in Spitzbergen 1758—1908. Stockholm 1909. Bulletin of the Geological Institution of the University of Up- sala: VIII, 15—16. 1906—1907. Andersson, K. A., Die Pterobranchier der schwedischen Siidpolar- expedition 1901—1903 nebst Bemerkungen iiber Rhabdopleura normani Allman. Inaug.-Diss. Stockholm 1907. Amvidsson, I., Studien iiber die skandinawischen und arktischen Maldaniden nebst Zusammenstcllung der iibrigen bisher be- kannten Arten dieser Fnamilie. Inaug.-Diss. Uppsala 1906. v. Hofsten, N., Studien iiber Turbellarien aus dem Berner Ober- land. Inaug.-Diss. Leipzig 1907. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 323 Kylin, H., Studien iiber die Algenflora der schwedisehen West- kiiste. Ak. Abh. Uppsala 1907. Norén, C. O, Zur Entwieklungsgeschichte des Juniperus commu- nis. Ak. Abh. Uppsala 1907. Skottsberg, C, Zur Kenntnis der subantarktischen und antark- tischen Meeresalgen. I. Phaeophyceen. Inaug.-Diss. Stock- holm 1907. Suisse. Basel: Naturibrschende Gesellschaft. Verhandlungen : XIX, 3. 1908; XX, 1. 1909. Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 1629—1664. 1908. — La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft). Bulletin (Berichte): Chambésy prés Geneve: L'Herbier Boissier. Bulletin, 2:e Sér.: VIII, 5-12. 1908. Mémoires: Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge: L. 1907/08. Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle. Mémoires: XXXV, 4. 1908. — La Direction du Conservatoire et du Jardin botaniques. Annuaire: 11—12. 1908. Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles. Bulletin, 5:me Sér.: XLIV, 162—164. 1908. Neuchätel: Société des Sciences Naturelles. Bulletin: XXXIV. 1905—1907. Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So- ciété Entomologique Suisse). Mittheilungen (Bulletin): XI, 8. 1908. St. Gallen : Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht : Jahrbuch : Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Mitteilungen: VII. 1907—1908. Zurich: Naturforschende Gesellschaft. 324 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Uruguay. Montevideo : Museo Nacional. Anales, Ser 2: Anales, Seccion historico-filosoiica : Arechavaleta, J,, Flora Uruguaya: 2. Dons. Bestyreisen for Univ. Zoloog. Museum, Köbenhavn. The Danish Ingolf-Expe- dition. Vol. III. Part 2. Copenhagen 1908. 4:o. Kouinklijk Nederlandsch Meteorolngisch Instituut, Utrecht. Meteorologisch Jaarboek (Annuaire météorologiquei: 1906. A Mé- téorologie. 1907. 4:o. B. Magnétisme terrestre. 1907. 4:o ; 1907. A. Météorologie. 1908. 4:o. B. Magnétisme terrestre. 1908. 4:o. Mededeelingen en Verhandelingen. 6, 7. Utrecht 1908, 1909. The John Grevar Library, Chicago. Thirteenth annual Report for the year 1907. Chicago 1908; Fourteenth . . . f . the year 1908. Chicago 1909. Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus). Meddelanden (Tiedonantoja): LX. 1908. 4:o. Librarian, Augustana College and Iheol. Seminary, Rock Island, Illinois, U. S. A. Augustana Library Publications. N:0 6. Linné memorial Number. Rock Island, 111. 1907. Dahlstedt, H., The Hieracia from Faeröes. Beiträge zur Kenntniss der Hieraciu m-Flora Oesels. (Sep.) Stock- holm 1901. — Studier öfver Arktiska Taraxaca. (Sep.). Stockholm 1905. — Arktiska och alpina arter inom formgruppen Taraxacum cerato- phorum (Led.) DC. (Sep.). Stockholm 1906. — Ueber einige sUdamenkanische Taraxaca. (Sep.). Stockholm 1907. — Einige wildwachsende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu Upsala. (Sep.). Upsala 1906. ' Enander, S J.. Studier öfver Salices i Linnés Herbarium. Uppsala 1907. Janet, Ch., Remplacement des Muscles vibrateurs du vol par des colonnes d'Adipocytes, chez les Fourmis, apres le vol nuptial. Extr. C. R. Acad. Sci. T. 142. 1906. 4:o. Sur un Organe non décrit du thorax des Fourmis ailées. Ibid. T. 143. 1906. 4:o. — Histolyse, sans phagocytose, des muscles vibrateurs du vol, chez les reines des Fourmis. Ibid. T. 14-J. 1907. Histogénése du Tissu adipeux rempla^ant les Muscles vibrateurs histolysés apres le vol nuptial. chez les reines des Fourmis. Ibid. T. 144. 1907. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 325 Janet, Ch., Histolyse des Muscles de mise en place des ailes, apres le vol nuptial, ehez les reines des Fourmis. Ibid. 1907. Anatomie du Corselet et Histolyse des Muscles vibrateurs, apres le vol nuptial. chez la Reine de la Fourrni (Lasius niger). Texte & Planches. Limages 1907. Motcpoicemciu, C. A., Bpam h öo.tmiiii KyJiBTypHMxt pacTeHifi bt> TaBpunec- Koft ryoepHin. Ilo Haöjuo^eHiHMt, npoii3Be.a,eHHbiM'b bt> 1908 ro^y. Cb yKaaaHieivit MBpB öopböbi. CHM^eponoJib. 1908. — OTHei"b no ecTecTBeHHO-iiCTopiiHecKOMy Myaeio TaBpmec- Karo ryoepHCKaro 3eMCTBa 3a 1908 roöb. Fojxh IX-.ft. CnM^epono.iiB. 1908 Onelli, C, Notes préliminaires sur la relation qui existe entré le nombre des vertébres et celui des taches dans la peau de quelques ani- maux. Extr. Bev. Jard. Zool. Buen. Aires. IV. N:o 13. 1908. Oshanin, V., MaiepiajiBi jjih cf>ayHbi noJiy^cecTKOKpbiJiBixt TypKecTaHa. — Chhcokb nojiyacecTKOKpbLibix-b Hac-BKOMbix-b MocKOBCKaro yne^- Haro OKpyra. MocKBa 1870. 3ooreorpa<|)HHecKia savann bb TypKecTaHa. TauiKeHTb 1880. — KapaieTHB ii ^apBasB. TauiKeHTb 1880. — 3ooreorpa<|>iiHecKiH XapaKTepB $ayBBi nojiyKecTKOKpbuibix TypKecTaHa. C. neT. 1891. — JXbh HOBbixt cpe/iHeasiaTCKiixt Bii^a H3T) ceM. Cicadidae. (Sep). 1906. — CmiCOKt HaCBKOMBIXB, COÖpaHHBIXB BB IIIjiiiccejiböypcKoS Kp-fenocTH B-b 1901—190-4 rr. M. B. HoBopyccKHM-b. (Sep.). 1907. Catalogue des Homoptéres (Auchenorhynques et Psyllides) du gouv. de St.-Pétersbourg. 1907. — Beiträge zur Kenntnis der palaearktisehen Hemipteren. 1— II. (Sep.). St. -Petersburg. 1908—1909. — Verzeichniss der palaearktisehen Hemipteren mid besonderer Beriicksichtigung ihrer Verteilung im russischen Reiche. Bd. I, 1—2. 1906-1908; Bd. II, 1—3. 1906—1908. Saélan, TJi. och V. Blomstedt, Finlands förnämsta ätliga och giftiga svampar. Helsingfors 1907. — Id. en finnois. Sauvageau, C, Le Professeur David Carazzi de 1'Université de Padoue (Italie), les huitres de Marennes et la Diatomée bleue. Bordeaux 1908. Warming, E.. The Structure and Biology of Arctic Flowering Plants. I. Eri- cineae (Ericaceae, Pirolaceae). 1. Morphology and Biology. Copenhagen 1908. — Botany of the Fteröes based upon Danish Investigations. Copen- hagen 1901—1908. Wesenberg-Lund, C, Mitteilungen aus dem biologischen Susswasserlaboratorium Frederiksdal bei Lyngby (Dänemark). I. Die littoralen Tier- gesellschaften unserer grösserer Seen. a) Die Tiergesellschaf- 326 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. ten des Brandungsufers. (Sep.) 1908. — IV. Uber tropfende Laichmassen. (Sep.). 1908. — Notizen aus dem Dänischen sttsswasserbiologischen Laboratorium am Fursee. N:o I. tiber „pelagische" Ernährung der Ufer- schwalben. (Sep.). 1908. Young, R. T., The Histogenesis of Cysticercus pisiformis. (Sep.). 1908. Helsingfors le 13 mai 1909. Enzio Reuter. Bibliothécaire. »**<• Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1908-1909. I. Zoologie. Vertebrata. Em detaillierter Bericht liber den Zuwachs der zoologischen Sammlungen im Jahre 1908 — 1909 wird von A. Luther gegeben. S. 257—266. Mammalia. Sus scrofa domestica. Ein Doppelembryo aus Karelia austra- lis, Weckelaks Kvarnby, wurde vorgelegt. Die beiden caudaleu Partieen sind normal entwickelt und frei; von der Umbilicalgegend an sind die Embryonen mit den Ventralseiten verwachsen. Die vorderen Extremitäten sind frei, aber nach den Seiten verschoben. Die verwachsenen Brustpartieen werden rostral in einen einzigen Hals fort- gesetzt, der nur einen Kopf trägt. Sowohl der Hals als der Kopf sind grösser als normal. Der Kopf ist äusser. lich normal, nur finden sich im Nacken unter der Protu- berantia occipitalis externa ein Paar iiberzählige Ohren, die, ein wenig grösser als die normalen. dem Hinterkopf dicht angedriickt und dicht neben einander gelegen sind. Der Doppelembryo hat einen einzigen Nabelstrang, der 328 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. die Körperwand am Punkt der Verwachsungder Embryonen perforiert. Der Embryo, der bei der Geburt starb, wurde mit 9 normalen Ferkeln am 9 Januar 1909 geboren. Eu- nar Forsius. S. 137—138. Aves. Vermischte Notizen. Brieftaube aus England nach Finland verirrt. Anfang Sept. 1908 wurde im Kirchspiel Pielavesi, Savonia borealis, eine Taube geschossen, deren Fliigel markiert war und die Inschrift trug: „Ashford & District, Fly ing Club, E. J. Browne se c." und ,,2 7 2". Ferner auf einem Alu- miniumring an dem Fuss: „R P T 1905 9219". Nach Angabe des Herrn Browne hat die Taube an einem Wettflug teilgenommen, der am 6/VII 08 von Marennes in Frankreich nach England stattfand. sich aber auf dem Weg nebst anderen Tauben in Folge eines Sturmes ver- irrt. E. W. Suomalainen. S. 88. Tetrao. Im Muskelmagen von Tetrao tetrix und T. urogallus wurden Fruchtkerne von Arctostaphylus uva ursi in gros- ser Anzahl gefunden. Die Fruchte der genannten Pflanze sind aller Wahrscheinlichkeit nach als ein wichtiges Nahrungsmittel der beiden Tetrao-Arten anzusehen, da die mehlartige, zwischen den Kernen lagernde Frucht- substanz sehr reich an Phosphorsäure und Eiweiss- stoffen ist. Zwei Analysen gaben im Durchschnitt 0,2 % P2 05. Die Phosphorsäure kommt nicht in freier Form, sondern, weuigstens zum grössten Teil, als organische Eiweissverbindung vor. E. E. Sund vi k. S. 89—90. Parus palustris L. Das in „Tidskrift för Jägare och Fiskare", Vol. XVI, H. 6, 1908, und Vol. XVII. H. 1, S. 17, 1909, er- wähnte Vorkommen von Parus palustris in der Gegend von Borgå, Nylandia, scheint noch sehr der Bestätigung zu bediirfen. Eunar Forsius. S. 168. Anas crecca L. Herr Prof. J. A. Palmen berichtete iiber die von H. C hr. C. Morteusen in Dänemark angestell- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 329 ten und neulich veröffentlichten Ringversuche mit Anas crecca L. (Videnskabelige Meddelelser fra Naturhist. För- ening. Kobenhavn 1908). S. 216-217. Seltenheiten — Wichtigere neue Fundorte. Syrnium lapponicum Sparrm. Wurde am 3/VIII 08 in Savonia australis, Rantasalnii Harjula, und am 20/viII, 3VVIII, 7/lX. 19/IX, 4/X, 9/X, 13/X und 19/X in Savonia borealis, in der gegend von Kuopio, geschossen. Nur das leztere Exem- plar war ein altes ef, die iibrigen alte £ 2- Im Jahre 1901 nistete der Vogel in Savonia borealis, Maaninka Tuovilanlahti. E. W. Suomalainen. S. 4. — Von Herrn Förster J. Montell wird die Ansicht vertreten, dass die reichlichen Funde von nordischen Tierformen im Jahre 1908 in Mittel- und Sud-Finland von dem Auftreten von Myodes lemmus während der vorangehenden Zeit abhängig wären: J. A. Palmen. S. 4. Phalaropus hyperboreus L. Am 16 Juni 1908 wurden auf der Insel Lill-Tytterskär im östlichen Teil des Finnischen Meerbusens etwa 20 Paare der genanriten Vogelart, und zwar mehrere nistende, gefunden. Zwei Gelege wurden vorgelegt. Nach Angabe der Bevölkerung soll die Art seit mehreren Jahren auf der Insel vorkommen. J. A. Sandman. S. 167. Fringilla coelebs L. Eine albinotische Form wurde am 29 Okt. 1906 von Herrn Arthur Eklund in Regio aboensis, Korpo, geschossen. E. Reuter. S. 193. Pisces Vermischte Notizen. Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya zschok- kel Gurley eds Parasiten von Coregoyius albula ans dem, See Sapsojärvi. A. Luther. S. 58 — 59. Die Jcleine Maräne, Coregonus albula L., als der Zwischenrrirt des Dibotriocephalus latus L. in den Seen, Nord-Tawast- lands (Finland). Mit 2 Fig. T. H. Järvi. S. 62-67. 330 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Plerocereoiden von Dibotriocephalus latas L. in Coregonus al- bula L. aus dem See Kallavesi bei der Stadt Kuopio, Sa- vonia borealis, wurden Anfang November 1908 in reich- licher Menge beobachtet. In den meisten Fallen befanden sich die Plerocereoiden im Darm des Wirttieres, in weni- geren in der Wand des Ventriculus und der Schwimrnblase. E. W. Suomalainen. Ö. 87—88. Ein vermuteter Fund von Filaria obturans Prenant in Esox lucius L. Ende Okt. 1908 wurde in einem auf dem Markte in Helsingfors eingekauften Hechte ein Nema- tode gefunden, der die beiden Arteriae branchiales des 40 — 50 cm langen Wirttieres ausfullte. Aller Wahr- scheinlichkeit nach gehört sie der Filaria obturans Pre- nant an. Harry Federley. S. 88 — 89. Beobaehtungen iiber die Grösse und das Alter der Aale in Binnengewässern Finlands. Mit 2 Fig. T. H. Järvi. S. 218—221. Ueber das Vorlcommen des Aales im Wassersysteme des Kymi- Flusses (Finland). Mit Karte. T. H. Järvi. S. 222—226. Ein Fall von Hermaphroditismus bei' Lota vulgaris Cuv. Mit Fig. T. H. Järvi. S. 226-227. Anlässlich der Mitteilung von Järvi erwähnte Herr Docent A. Luther, dass ein hermaphroditisches Exemplar von hota vulgaris von Herrn Tli. Forsström in Regio aboensis, Loj o, gefangen war, und dass nach Mitteilung von Herrn Mag. W. Seger crantz ein solches Ex. in einem Schulmuseum in Fredrikshamn aufbewart ist. Bei dem im iibrigen männlichen Exemplar aus Lojo enthält der Hode der einen Seite in der Mitte eine als Ova- rium ausgebildete Partie, ebenso wie bei dem von Järvi vorgelegten Exemplar. S. 227. Mollusca. Ein junges Exemplar eiuer grossen Helix- Art, wahrscheinlich H. adspersa Mull., scheint mit Blumenkohl aus Nordafrika eingeschleppt worden zu sein. A. Luther. S. 195. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 331 Insecta. Bliitenbiologisclie Beobachtungen werden von Herrn Förster F. Silén aus dem siidlichen Finland mitgeteilt. S. 31— 52. Coleoptera. Vermiscbte Notizen. Ueber die Verbreitung einiger an den Meeres-Kiisten lebenden Coleopteren und Hemipteren in Fennoscandia. B. Pop- pius. S. 59-62. Zur Kenntnis der Staphyliniden-Gattung Micralymma Westiv. B. Poppius. S. 96-99. Die finländischen Formen der G-ruppe Chrysomela ggpsophilae Kust. Von Herrn Stud. A. Pulkkinen wurde im Kirch- spiel Rantasalmi, Savonia australis, eine Chrysomela ge- funden, die von Herrn J. Weise in Berlin die Notiz „bei gypsophilae11 erhalten hatte; jedoch konnte Herr "Weise nicht mit Sicherheit entscheiden, ob das Exemplar eine eigene Art öder eine Varietät der Chr. gypsophilae darstellt. Ausser dieser Form linden sich in Finland nach Herrn Professor J. Sahlberg von der genannten G-ruppe nur die Art Chr. gypsophilae Kust. und ihre Varietät lucidicollis Kust. S. 152 — 154. Von Herrn Amanuensis B. Poppius wird erwähnt, dass Herr Custos G. Jacobson aus S:t Petersburg wäh- rend eines Besuchs in Helsingfors bervorgehoben hat, dass im Helsingforser Museum äusser der echten Chr. sangui- nolenta L. auch Chr. gypsophilae Kust. vertreten ist, wonach Herr Poppius iiber diese beiden Arten der Gesellschaft berichtete (Meddelanden Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. 29, 1902, S. 4). Ferner hebt Herr Poppius hervor, dass Chr. sanguinolenta schon von Linné in Syst. Nat., Ed. X, S. 371, beschrieben ist. Hier wird nichts iiber das Vor- koramen der Art in Schweden erwähnt, es ist aber recht wahrscheinlich, dass eben die schwedischen Formen der Beschreibung Linnés zu Grunde gelegen haben, um so 332 Ubersicht der wichtiereren Mitteilunffen. s- eher als sie im sudlichsten Schweden nicht selten sind# Herr Poppius ist somit der Ansicht, dass die mittel- europäischen Coleopterologen wahrschemlich mit dem Linné'schen Namen eine andere Art bezeichnet haben, und dass der Namen Chr. sanguinolenta mit Recht der nordischen Form gebiihrt. S. 154 — 155. Neu fur das Gebiet. Luperus (Calomicrus) circumfusus Marsh. Karelia australis, Wiborg Kavantholm: Mannerheim. — J. Sahlberg. S. 150—152. Aemaeops marginata F. var. spadicea Sehilsky. Savonia borealis, Heinävesi: A. Pulkkinen. — J. Sahlberg. S. 154. Prionychus melanarius Germ. Karelia australis, Kotka Svensk- sund: Nordmann. — Isthmus karelicus, Kuolemajärvt Muurila: A. J. Mela. — J. Sahlberg. S. 195—196. Hymenoptera. Vermischte Notizen. Eriocampoides limacina Retz. Uber eine Schädigung junger Birn- und Kirschbäume in Karislojo, Regio aboensis, durch die Larven dieser Art, sowie uber Mittel, die zur Vertil- ■ gung der Schädlinge benutzt wurden, berichtet Herr Runar Forsius. S. 10 — 12. Cephus infuscatus Ed. André. Bei der Eiablage wählt Cephus in- fuscatus die Stammteile von Phalaris arundinacea aus, geht aber an Calamagrostis, Phragmites and anderen Pflanzea vorbei. Das 9 sucht eines der obersten Internodien auf, stellt sich mit dem Kopf nach unten, hebt den Hinterleib in die Höhe, biegt ihn halbkreisförmig, macht ein Loch eben oberhalb des Nodus, innen von der Blattscheide, und legt ein Ei in das dort gelegene Markgewebe. Die ganze Ar- beit nimmt eine Zeit von etwa 4 Minuten. Das Ei ist ungefähr 1 mm läng und 0,4 mm breit. Aller Wahr- scheinlichkeit nach bringt die I^arve Weissährigkeit bei Ubersicht der wicLtigeren Mitteilungec. 333 Phalaris hervor. G. infuscatus ist nur beim Sonnenschein in Bewegung, und zwar am lebhaftesten um die Mittagszeit. Runar Forsius. S. 135—137. Calameuta filiformis Ev. wurde mit Cephus infuscatus zusam- men getunden. Wie schon friiher bekannt, legt die Art ihre Eier in den Stamm von Phragmites communis. Nach Konow und anderen Verfassern lebt die Larve in im Wasser untergetauchten Internodien. Einige Versuche ergaben jedoch, dass die eierlegenden Weibchen iiber der Wasserfläche gelegene Internodien nicht verschmähen. Runar Forsius. 8. 135--— 136. Lebende Exemplare von Lygaeonematus ambiguus Fall. und Pteronus ribesi Scop. wurden vorgelegt. Die erstgenannte Art kam im Sommer 1908 in Regio aboénsis, Karislojo Suurniemi, in recht grosser Menge nebst L. pini Retz. vor und schien mit Vorliebe junge Fichten von 1/2 — 2 m Höhe aufzusuchen. Runar Forsius. S. 137. Neu fur das G e biet ■ Prosalius suecicus Auriv. Nylandia, Pernå: Ake Nordström, o. 3. Cephus infuscatus Ed. André. Nylandia, Pernå Kabböle: Ru- nar Forsius, A. Nordström, R. Krogerus. Auch in Central-Asien, Dschilarik, getunden (em ^-Exemplar im entomol. Museum Helsingfors): Sten ro os. — Runar Forsius. S. 135—137. Amasis amoena Klug. Karelia ladogensis, Suolahti, auf Salix: R. Cederhvarf. — J. Sahlberg. S. 272—273. Diptera. Vermiscbte Notizen Sarcophaga- und Onesia-Arten Finlands. Herr stud. R. Frey giebt ein Verzeichnis der in Finland bis jetzt gefundenen 19 Sarcophaga- und 4 Onesia-Arten, die von Herrn Dok- tor J. Ville neu ve in Rambouillet bestimmt wurden. S. 90-92. 334 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Neu fur das Gebiet. Morellia simplex Lw. Alandia, Saltvik ; Tavastia australis, Sääksinäki, Hattala, Birkala und Kangasala. R. Frey. S. 92. Corynocera ambiyua Zett. Lapponia kemensis, Mnonio, „auf Wasser", am 27 juni 1867: J. A. Palmen. S. 217. Seltenheit. Ctenophora pectinieornis L. Alandia im Sommer 1906, ein £ : Åke Nordström. — E. Frey. S. 167. Lepidoptera. Vermiscbte Notizen. Acherontia atropos L. Wurde Anfang Sept. 1908 auf dem Leucht- schiff Äransgruad im Finnischen Meerbusen in 1 Ex. vom Lotsen K. F. Ahman erbeutet. A. Luther. S. 87. Einige Beiträge zur Kenntnis der Macrolepidopterfauna des sudlichen Finlands wird von Herrn Stud. Runar For- sius gegeben. S. 273—282. Neu f ii r das Gebiet. Madopa salicalis Schiff. Isthmus karelicus, Galizina: R. Ce- derhvarf. — J. Sahlberg. S. 68. Argynnis aphirape Hubn. var. ossianus Hbst. ab. imtamo n. ab. Vorderflugel oben braungelb; die schwarzen Zeichnungen weniger scharf begrenzt, im Discus kleiu, an den Aassen- rändern mehr ausgebreitet und zusammenfliessend. Hin- terfliigel oben schwarz, nur am Aussenrande mit 7 im Bogen gestellteu, undeutlich begrenzten, rotgelben Flecken, von denen die dem Vorderrande am nächsten gelegenen gegen die Flugelbasis mehr ausgezogen sind. Die Vor- derflugel unten rotgelb, an der Spitze jedoch ziemlich breit weisslich; die normalen schwarzen Zeichnungen klein, Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 335 inehr gerundet und undeutlich begrenzt. Hinterfliigel unten ganz silberweiss, mit deutlichen, braunschwarzen Linien den Rippen entlang, jedoch ohne Spuren von Querbändern öder Flecken im Discoidalfeld. Von Herrn R. Cederhvarf in der Nähe der Eisenbahnstation Ga- lizina, Isthmus karelicus, eingef ängen. J. Sa hl berg. S. 69—70. Hemiptera. Vermiscbte Notizen. Ueber die Verbreitung einiger an den Meeres-Kiisten lebenden Coleojiteren und Hemipteren in Fennoscandia. B. Pop- pius. S. 59—62. Beiträge zur Kemipter en-Fauna Nord- Russlands. B. Poppius. S. 93-95. Orthoptera. Vermiscbte Notizen. Acridium aegyptium L. Am 18. März 1906 wurde von Frau E. U lin er ein Exemplar der ägyptischen Heuschrecke auf dem Märkt in Helsingfors, Nylandia, in der Nähe einer Marktbude gefunden, wo u. a. aus Siid-Europa öder Algier importiertes G-emuse feil geboten wurde. — O. M. Reuter. S. 194, 263. Odonata. In der Gegend der Zoologischen Station Tvärminne, Nylandia, wurden von Herrn Studenten Ilmari Vä Ii kängas 27 Odonaten-Arten beobachtet. Da aus Finland im Ganzen 40 Arten bekannt sind, muss die Odonatenfauna im unter- suchten Gebiet, das relativ klein war, als verhältnismässig reich bezeichnet werden. Von den 27 Arten traten fol- gende 5 am häufigsten auf: Libellula quadrimaculata, 336 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungeu. Sympetrum flaveolum, S. scoticum, Lesies nympha, Agrion armatum. Ziemlich häufig sind weitere 8 Arten: Leu- corrhinia rubigunda, Cordulia aenea, Aeschna juncea, Ae. grandis, Lestes sponsa, Agrion najas, A. hastulatum und A. cyathigerum. Ziemlich selten sind folgende 7 Arten: Leucorrhinia pectoralis, L. dubia, L. albifrons, L. caudalis, Sympetrum vidgatum, Cordulia arctica und Aeschna coeru- lea; selten sind 3 Arten: Cordulia flavomacidata, Ag- rion elegans, A. pulchellum. Vereinzelt beobachtet wur- den 4 Arten: Orthetrum cancellatum, Cordulia metallica, Calopteryx virgo und C. splendens. Im Meere wurden die Larven von nur drei Arten beobachtet, und zwar von Libelhda quadrimaculata, Agrion armatum und A. cya- thigerum. S. 74 — 85. Copeognatha. Vermischte Notizen. Mitteilungen ilber einige finländische Copeognathen. 0. M. Re uter. S. 204—210. Neu f ii r das Gebiet. Lepinotus reticulatus Enderl., Pterodela livida Enderl., Pt. quer- cus Kolbe. Vgl. oben O. M. Re uter. Collembola. Vermischte Notizen. Massenhaftes Auftreten von Sinella (Entomobrya) myrmecophila Reut. in Wohnzimmern. Im Herbste 1908 wurde in Hel- singfors in der untersten Etage eines Steinhauses, das im Herbste 1907 erbaut und Anfang Juni 1908 bezogen wurde, die genannte Si?iella- Art in immer zunehmender Menge beobachtet. Das Insekt kam zahlreich tiberall in den Zimmern vor. Die Speisewaren waren von zahlreichen In- dividuen bedeckt. Auch aufden Kleidern und in derNacht Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 337 in den Betteu trät die Art auf. Wahrscheinlich bildete die Fiillung des Fussbodens den hauptsächlichen Aufent- haltsort des Tieres. Von Herrn Doktor W. M. Lin na- tt i em i wurde hervorgehoben, dass die Art friiher nur unter Steinen und zwischen Moos zusammen mit Amei- sen angetroffen worden war. Enzio Reute r. S. 171 — 173. Arachnoidea. Vermischte Notizen. Atax intermedius Kooh., friiher nicht aus Finland bekannt, wurde in der Mantelhöhle einiger Seemuscheln (Anodonta anatina L.) beobachtet, die vom Schiiier Nejnstedtin Laulusträsk im Kirchspiel Neder-Vetil, Ostrobothnia media, gesam- melt waren. Da der Fundort auf 63° 40' n. Br. gelegen ist, so ist anzunehmen, dass die bei Muscheln parasitierenden Atax- Ärten wenigstens eben so weit gegen Norden wie die Muscheln verbreitet sind. Betreffs fruherer Atax-Funde wird auf E. Nordenskiöld, Aeta Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. XV, N:o 1, 1897, verwiesen. K. M. Le vän- der. S. 132. Pediculopsis graminum E. Reut. ist in Finland die wichtigste Ursache der Weissährigkeit der Wiesengräser ; die Art ist bis jetzt auf 27 verschiedenen Gräsern und dazu auf den 4 in Finland gebauten Cerealien angetroffen worden. Ver- schiedenen litterarischen Mitteilungen gemäss tritt die Acaride auch in Dänemark, Bayern, in der Schweiz, und an verschiedenen Orten in den Vereinigten Staaten Nord- Amerikas sowohl auf Wiesengräsern als auf Cerealien, häufig verheerend, auf. Die Art ist somit sehr weit ver- breitet; besonders bemerkenswert in tiergeographischer Hinsicht ist ihr Vorkommen in zwei verschiedenen Welt- teilen. In Amerika trät die Art auch auf Nelken, wahr- scheinlich sekundär, auf. Sowohl auf den Nelken als auf Poa pratensis wurde in Amerika nebst der Acaride auch ein Pilz, Sporotricham poae Peck, beobachtet. Ebenso zeigen sich in Finland sehr oft, besonders auf grösseren Gräsern und vor allem auf Agropyrum repens, 22 338 tlbersicht der wichtigeren Mitteilungen. einige Zeit nach dem Acaridenangriff oberhalb des ober- sten (öder näohstobersteu) Nodus ianerhalb der umschlies- senden Blattscheide weisse Mycelfäden, die jedoch der Art nach nicht bestimmt werden konnten. Solche Partieen wer- den weich, gehen in Fäulnis iiber und scheinen vorwiegend den geschlechtsreifen £-Acariden als Nahrung zu dienen. Enzio Reuter. S. 173—177. Crustacea. Vennischte Notizen Beitrag zur Kenntnis der Osiracodenfaana des Finnischen Meerbusens. Vorläufige Mitteilung. Mit Taf. Nikolai Hirschmann. S. 282—296. Neu fur das Gebiet. öyelocypris laevis O. F. Muller, Cyclocypris impressopunctata n. sp., Candona candida O. F. Muller, Candona neglecta Särs, Candona fallax G. W. Muller, Candona fabaeformis G. W. Muller, Candona protzi Hartwig, Darwinula ste- vensoni Brady u. Eobertson, Cytheridea torosa Iones, Cy- theridea fennica n. sp., Cythere confusa Särs, Cythere pel- lucida Baird, Cythere ilyophila n. sp., Cytheromorpha albula n. sp., Cytheromorpha claviformis n. sp., Limnicythere in- cisa Dahl, Xesioleberis aurantia sensu Dahl, Loxoeoncha baltica n. sp. Vgl. obeu N. Hirschmann. Vermes Vermischte Notizen Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguy a zschokkei Curley als Parasiten von Coregonus albula aus dem See Sapsojärvi. A. Luther. S. 58 — 59. Die Heine Maräne, Coregonus albula L., als der Zivischen- wirt des Dibotriocephalus latus L. in den Seen Nord- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 339 Tawastlands (Finland). Mit. 2 Fig. T. H. Järvi. S. 62—67. Plerocercoiden von Dibotriocephalus latus L. in Coregonus al- bula L. aus dem See Kallavesi bei der Stadt Kuopio, Sa- vonia borealis. Siehe oben unter Pisces, S. 330. E. W. Suomalai n en. S. 87 — 88. Ein vermuteter Fund von Filaria obturans Prenant bei Esox lucius L. Siehe oben unter Pisces, S. 330. Harry Fe der- ley. S. 88—89. Protozoa. Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya zschohkei Ourley als Parasiten von Coregonus albula aus dem See Sapsojärvi. A. Luther. S. 58 — 59. II. Botanik. Reiseberichte. Der Stipendiat, Cand. A. L. Backman, berichtete iiber seine Reise in Kuusamo im Sommer 1908. S. 197 — 202. Plantae vasculares. Systematische Notizen. Carex Hornschuchiana. Eine fruher nicht beschriebene Form dieser Art aus Alandia, Eckerö, wurde von Herrn Cand. Alvar Palmgren vorgelegt. S. 3. Carex lepidocarpa Tausch wird von Herrn Cand. Alvar Palm- gren als eine gute Art hervorgehoben, die zwar in ge- wisser Hinsicht intermediär zwischen C. flava L. und C. Oederi Ehrh. dasteht, jedoch auch Charaktere aufweist, die fur jene Arten fremd sind. Die in Finland, Alan- dia, gefundene Form weicht, wie auch die skandinavische, von der mitteleuropäischen ab, und zwar scheinen die 340 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Verschiedenheiten das Aufstellen der nordischen Form als Subspecies zu motivieren. Im Kirchspiel Jornala kommt eine von dieser Subspecies abweichende, eigen- tumliche Varietät vor. S. 168 — 169. Hieracium. Von Herrn Rektor M. Brenner wurden 4 Hiera- czwm-Formen als neue Arten beschrieben. S. 119 — 123. Linnaea borealis. Zwei Formen wurden als neu von Herrn Eektor M. Brenner beschrieben. S. 56 — 57. Rubus. Einige Notizen uber R. arcticus X idaeus giebt Herr Rektor M. Brenner. S. 138-139. Formae duae hybridae generis Rubi novae e Fi?ilan- dia (mit Taf.). Harald Lindberg. S. 141 — 144. Taraxacum. Von Herrn Custos Harald Lindberg werden 6 Tar axacum-F 'ormen als neue Arten und 1 Form als neue Subspecies beschrieben. S. 13 — 22. Uber die Synonymik und den systematischen Wert einiger Tar axacum-F ormen wird diskutiert. — M. Bren- ner. S. 123—126, 177-191. — Harald Lindberg. S. 144-150. Neu fur das Gebiet. Alchimilla filicaulis *vestita. Satakunta, Birkala, in der Nähe von Epilä: Thorwald G rön blom. — Diese atlantische Art ist offenbar hieher eingewandert während einer Zeit, als der Ufer-Abhang am jetzigen See Pyhäjärvi gegen das Meer im Westen offen lag: Harald Lindberg. — S. 74. Carex flava X lepidocarpa. Alandia, Eckerö und Jornala: Al- var Palmgren. S. 169. C. Hornschuchiana X lepidocarpa, C. Horns chuchiana X Oederi und C. lepidocarpa X Oederi. Alandia, Eckerö: Alvar Palmgren. S. 169. C. lepidocarpa, in zwei Formen. Alandia, Eckerö und Jornala: Alvar Palmgren. S. 169. Hedysarum sibiricum (det. R. Pohle). Lapponia Varsugae, Tshapoma: A. O. Kihlman. S. 216. Ubersicht der wiehtigeren Mitteilungcn. 341 Hieracium piliscapum Brenn., H. monoticum Brenn., H. atrica- pitatum Brenn. und H. comparile Brenn., sämtlich in Kuu- samo von Herrn Stud. Vidar Brenner gesammelt. M. Brenner. S. 119—123. Linnaea borealis f. subamoenula Brenn. und f. heterophylla Brenn. Nylandia, Ingå: M. Brenner. S. 56 — 57. Potamogeton Panormitanus var. minor. Regio aboénsis, Halikko (U. Collan) und Nystad (H. Söderman). — Nylandia, Strömfors: I. R. G. Sucksdorff. — Karelia australis, S:t Johannes: H. Lindberg. — Isthmus karelicus, Sak- kola: E. Niklander. — Tavastia australis, Vesijärvi-Ka- nal: H. Lindberg. — Karelia olonetsensis,' Sermaks: Fr. Elf v in g. — Ostrobothnia media, Gamla Karleby: F. Hellström. — Ostrobothnia borealis, Uleåborg: "W. Nyländer. — Harald Lindberg. S. 71—73. Rubus ardicus X idaeus. Kuusamo, Havananvaara, in einer Felskluft mit R. areiicus zusammen und in der Nähe von R. idaeus: Wi dar Brenner. S. 138—139, 141—144. R. idaeus X saxatilis. Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi Korkealainen, mit R. saxatilis zusammen: 0. Kyyhky- nen. S. 141—144. Tai'axacum-Formen : T. aurosulum Lindb. fil., T. hamatum Raunk., T. Un- guicuspis Lindb. fil., T. fasciatum Dahlst., T. retroflexum Lindb. fil., T. triangulare Lindb. fil., T. remotijugum Lindb. fil., T. obtusulum Lindb. fil. und T. canaliculatum *potens Lindb. fil. Aus verschiedenen Orten in Sud- und Mittel- Finland. Har a ld Lin d berg. S. 13—23. Taraxacum crocodes Dahlst. Ostrobothnia kajanen- sis, Suomussalmi am See Kiantajärvi: O. Kyyhkynen. S. 28, 126. Seltenbeiten. — Wichtigere neue Fundorte Allium ursinum. Nylandia, Borgå Pellinge: Vera von Hertzen. S. 171. Alnus glutinosa X incana. Savonia australis, Savitaipale Kär- näkoski: Th. Sgelan. S. 86. 342 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Anemone hepatica f. marmorata. Savonia australis, Willman- strand Kaukas: Sigyn S se lan. — Eegio aboénsis, Loj o: Harald Lindberg. — S. 133—134. Anemone hepatica f. multlloba. Regio aboénsis, Lojo (Harald Lindberg) und Vihti (J. A. Flinck): Th. Saslan. S. 134. Anthyllis vulneraria. Savonia australis, Insel Kattelussaari un- weit der Stadt Willmanstrand : J. Kaustinen und Th. S 83 lan. S. 86. Blechnum spicant. Nylandia, Borgå Kroksnäs: A. und V. Borg, V. und S. Krogerus. S. 170. Erythraea Moralis. Der nördlichste bis jetzt bekannte finlän- dische Fundort ist in Satakunta, Gegend von Björneborg (61° 35' n. Br.) gelegen: A. G. Zidbäck, Ernst Häy- rén. S. 55. E. pulchella. Satakunta, Luvia Laitakari: Ee va Hermo nen. S. 55. Gypsophila fastigiata. Satakunta, Kumo: C. Cedercreutz. S. 255. Hieracium juncicaide, H. atrobulbosum und H. nigrans. Ny- landia, Kyrkslätt: Harald Lindberg. S. 29. Phaca frigida. Kuusamo, Oulankajoki zwischen Savilampi und Kiutaköngäs, häufig auf Wiesen: A. L. Backman. S. 198. Potamogeton mucronatus. Ostrobothnia media, Gamla Karleby : F. Hellström. — Karelia australis, S:t Johannes: Ha- rald Lindberg. — S. 73 — 74. P. peclinatus X vaginatus. Karelia onegensis, Suopohja: Th. Simming. S. 74. Rhynchospora fusca. Nylandia, Ekenäs Tvärminne: Ernst Häyrén. S. 202. — Karelia borealis, am See Höytiäinen: Walter M. Linnaniemi. S. 130. — Ostrobothnia ka- janensis, Kuhmoniemi: Harald Lindberg. S. 129. Rubus caesius X idaeus und R. caesius X saxaiilis. Alandia, an einigen Orten in den Schären : Alvar Palmgren. S. 193. Spiraea filipendula. Satakunta, Kumo, in reichlioher Menge: Eeva Hermonen. S. 54. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 343 Taraxacum. Von Herrn Custos Harald Lindberg werden Notizen betreffs der Fundorte der Taraxaca in verschie- denen Teilen des G-ebietes mitgeteilt und eine Tabelle iiber die Verbreitung von 50 Formen zusammengestellt. S. 23—31. Tofieldia borealis. Ostrobothnia media, Alajärvi in der Nähe von Niskakangas in einer Höhe von 150 m ii. d. M. : An- selm Nyström. S. 193. Verwildert odereingescbleppt. Adventiv-Pfianzen aus Lappvik im Kirchspiel Tenala, Nylan- dia. Von dem Hafenplatz Lappvik werden von Herrn Cand. Ernst Häyrén 49 eingeschleppte Pflanzen aufge- zählt. Von diesen waren 27 Arten mehr zufällig, die iib- rigen 22 Arten können als mehr öder minder stetig be- zeichnet werden. Centaurea nigra war die einzige Art, die sich nachweislich vermehrt nnd ausgebreitet hat. S. 155—163. Alyssum desertorum. Ostrobothnia australis, Wasa: Axel Lind- fors. S. 5. Elodea eanadensis. Karelia ladogensis, Kexholm: Y. Lev än- der. S. 256. Hordeum jubatitm. Nylandia, Tenala Lappvik (L. Re ut er) und Hangö (J. A. Flinck). — Tavastia borealis, Jyväs- kylä: Edvard af Hällström. — S. 163. Hypochueris radicata. Karelia australis, Miehikkälä Kotilahti, in zahlreichen Exemplaren: Th. Sselan. S. 132 — 133. Linaria striata. Satakunta, Luvia Leppäkari (1905 — 1907): Eeva Hermonen. — Regio aboensis, Abo (1884): J. Linden. — Nylandia, Helsingfors (Harald Lindberg) und Borgå Gersnäs (1903, Verner V. V. Wahlbeck). — S. 56. Linaria supina. Nylandia, Tenala Lappvik: Inga Ström, K. Holmberg. — Regio aboensis, Åbo: John Linden. — S. 160. Silybum Marianum. Nylandia, Helsingfors: M. Brenner. S. 7. 344 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Sisymbrium Columnae a hebecarpum. Nylandia, Pernå Valkom : G. v. Frenckell. S. 5. Sisyrinchium angustifoliiim. Ostrobothniaaustralis, Wasa Vasklot : Axel Lind fors. S. 4. Thlaspi alpestre L. in Finland. Eine Zusarnmenstellung der bis jetzt bekannten 16 Fundorte iu Finland giebt Herr Cand. Ernst Häyrén. Die Pflanze warde zum ersten- mal ira Jahre 1884 im Gebiete beobachtet, ist seitdem, wie es scheint, den Verkehrswegen entlang vorgedrungen und durch den Transport von G-rassamen und dergl. ver- breitet. Ist jetzt stationär und vermehrt sich an mehre- ren Fundstellen. Neue Fundorte sind: Nylandia. Tenala Lappvik (K. Holmberg); Nylandia, Helsinge Dickursby (K. J. Lagus) und Helsinge Backas (HansBuch); Kare- lia australis, Jääski Iraatra (0. A. Gröndahl); Satakunta, Birkala Rahola (Th. Grönblom); Tavastia australis, Tavastehus 1 km gegen Norden von der Eisenbahnstation (Th. G rön bl om); Savonia borealis, Kuopio Neulamäki (A. Hendunen). S. 163—166. Valerianella carinata. Nylandia, Tenala Lappvik: K. Holm- berg. S. 160. Verbascum phoeniceum. Ostrobothnia media, Gamlakarleby: C. A. Knabe. S. 256. Monstrositäten und Formen. Equisetum limosum f. monstr. spiralis. Savonia borealis, Kart- tula: Y. Levander. S. 131. Picea excelsa. Aus Nylandia, Ingå Skämö, beschreibt und bii- det Herr Rektor M. Brenner eine ungefähr 16 m hohe Fichte ab, die in einer Höhe von ungefähr 9 m etwa 2 m länge Aste besitzt, welche in dem äussersten Drittel mit in gedrängten Gruppen gestellten, kurzen, einfachen Zwei- gen versenen sind, im iibringen aber typische Verzwei- gung aufweisen. Weiter aufwärts, gegen den Gipfel des Baumes, fmden sich ebensolche Aste, wo die typische Verzweigung in immer höherem Grade reduziert ist und schliesslich ganz le hit. — Aus Ingå Svartbäck erwähnt Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 345 derselbe Verf. eine Fichte, die eine Kombination der For- men typiea und oligoclada darstellt. — S. 7 — 9. Picea excelsa f. virgata. Der von Herrn Doktor H. Hes sol- man in Skogsvårdsföreningens tidskrift, Heft 12, 1908, publizierte Aufsatz uber bestandbildende Schlangenfichten veranlasst Herrn Rektor M. B ren ner, einige Erörterun- gen uber die hierher gehörenden Formen zu geben. S. 139—141. Pinus silvestris. In Nylandia, Ingå. beobachtete Herr Rektor M. Brenner einige Kiefern mit dichten, besenförmigen Gipfeln, die, wenigstens an einigen Bäumen, durch das Zerstören der Endknospen hervorgebracht waren. Daselbst wurden an Kiefern mehrere 3-nadelige Kurztriebe gefun. den. S. 9. Ranunculus paucistamineus Tausch. var. /? Drouetii F. Schultz f. stagnalis n. f. — Tavastia australis, Hattula im See Ylinen- Savijärvi: Otto C o 11 in. S. 99—108. Salix caprea f. digyna. Ein alter, stark verzweigter Baum wurde von Herrn Rektor M. Brenner aus Nylandia, Helsingfors, beschrieben. S. 6. Vermischte Notizen. Reliktenfund von Taraxacum litorale. Beim See Humaljärvi im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, wurde das als ausge- prägte Meeresuferpfianze bekannte Taraxacum litorale Raunk. gefunden. In der Gegend wurden ferner mehrere Ktistenhieracien der Gruppe Hieracia oreadea, und die o fur die Flora Alauds charakteristischen Hieracium junci- caule, B. atrobulbosum und H. nigrans, beobachtet. Längs der Ufer des Humaljärvi tritt Carex aquatilis reiohlich auf, und beim genannten See wacbsen Corylus av eliana und Quercus in reichlicher Menge. In der Gyttja eines dortigen Torfmoores (Lillmossen) wurden fur die finlän- dische Brackwassergyttja charakteristische Diatomaceen konstatiert. Dies Allés beweist, dass der See Humaljärvi friiher eine Bucht des Meeres gewesen ist. Seitdem ist aber eine länge Zeit verflossen, da der Humaljärvi etwa 346 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 19 m ti. d. M. liegt. Während dieser Zeit war das relikte T. litorale keiner Veränderung unterworfen. Die einge- sammelten Exemplare stimmen mit Exemplaren aus Åland und Dänemark tiberein. Es scheint somit, als stellten die Tar axacum-F ormen gut differenzierte, konstante Ar- ten dar. Harald Lindberg. S. 29—30. Blutenbiologische Beobachtungen, in Sud-Finland an 53 Pflan- zenarten, dartmter 8 Caryophyliaceen, 6 Umbellaten und 13 Compositen. angestellt, werden von Herrn Förster F. Si len mitgeteilt. S. 31 — 52. Trapa natans. Im Kirchspiel Savitaipale, Savonia australis, wurden vom Landwirt Taavetti Jäkälä etwa 250 Trapa- Nusse in einer Tiefe von 1,5 m ausgegraben. Die Nusse wurden in einem Moore gefunden, das zwischen drei Buchten des Sees Ala-Säynätjärvi gelegen ist. O. Alce- nius. — Der Fuudort liegt nördlich von der Randmo- rän e Salpausselkä, wo fruher TVapa-Nusse nur einmal, und zwar im Kirchspiel Nastola, gefunden sind. H. Lind- berg. — S. 53—54. Potamogeton Panormitanus var. minor ist iu Finland als ein Bewohner schwach brackischen Wassers zu betrachten und somit als Relikt im Siisswasser anzusehen. Die Re- liktenfunde (S. 72 und 341) dieser siidlichen Art deuten darauf hin, dass die Seen Onega, Ladoga, Saima und Vesijärvi in offenem Zusammenhaug mit dem Finnischen und dem Bottnischen Meerbusen nicht nur während einer Zeit gestanden haben, als die Flora des Gebietes von we- nig Wärme fordernden Pflanzen zusammengesetzt war. Harald Lindberg. S. 71 — 73. Arctostaphylus uva ursi. Die Frtichte dieser Pflanze, die aller Wahrscheinlichkeit nach einen wichtigen Bestandteil der Nahrung von Tetrao tetrix und T. urogallns bilden, ent- halten zwischen den Kernen eine mehlartige, in auffal- lendem Lichte irisierende Substanz, die von locker zu- sammenhängenden, randen öder ovalen Zellen mit glän- zender Membran besteht und sehr reich an Phosphorsäure und Eiweissstoffen ist. Zwei Analysen ergaben 0,2 °/0 P2 05. Die Phosphorsäure ist nicht in freier Form, son- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 347 dern, wenigstens zum grössten Teil, als organische Ei- weissverbindung enthalten. Siehe auch oben unter Zoo- logie, S. 328. E. E. Sund vik. S. 89—90. Kiistenpflanzenrelikte. Nach Herrn Custos Harald Lindberg wäre das in Fennoscandia endemische Taraxacum croco- des Dahlst. als eine alte Kusten form zu betrachten und demgemäss im Kirchspiel Suomussalmi, Ostrobothnia ka- janensis (vgl. oben, S. 341) als ein Relikt anzusehen. Es ist, nach Ansicht des Vortr., nicht unmöglich, dass eine Bucht eines fruheren Baltischen Meeres sieh uber den See Uleåträsk bis hierher erstreckt hat. Dafiir sprechen Funde von fossilen marinen Diatomaceen aus der Gegend des genannten Sees. Auch wurden in der Gyttja unter dem Moore Loijussuo am See Ontojärvi östlich vom Uleå- träsk, Kirchspiel Kuhmoniemi, fossile Zannichellia poly- carpa nebst u. a. Sagiitaria natans, Myriophyllum spica- lum, Najas flexilis (S. 193), Carex pseudocyperus, Cera- tophylhim demersum und die Brackwasserdiatomacée Cam- pylodiscus bieostahis gefunden (vgl. Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 33, 1907, S. 76—77, 187; nicht Kirchspiel Sot- kamo, wie 1. c. durch ein Versehen vom Verf. angegeben wird). Ferner kommen in Suomussalmi noch andere, von Herrn Lindberg als sudliche Relikte aufgefasste Pfian- zen vor: Alnus glutinosa, Aspidium thelypteris, hycopoåium 'mundatum, Potamoyeton lucens. Als reine atlantische Formen werden Rhynchospora fusca und Sphagnum pulch- rum angefuhrt, die im Kirchspiel Kuhmouiemi resp. ei- nem grossen Teile von Ostrobothnia kajanensis auftreten und in Kuhmoniemi, ferner am See Höytiäinen, Karelia borealis, und in Ekenäs Tvärminne, Nylandia (vgl. S. 202), mit einander zusammen vorkommen. Diese zwei Pflan- zen sind, wie auch T. crocodes in Suomussalmi, vor der Fichte eingewandert. — Es giebt in der Tat mehrere Arten, die jetzt hauptsächlich an den Meereskiisten des finlän- dischen Florengebietes verbreitet sind, daneben aber als Relikte im Innern des Gebietes vorkommen: an den Seen Onega, Ladoga, Suvanto, Humaljärvi im Kirchspiel Kyrkslätt, am Lojo-See, am Vesijärvi und anderen Ge- 348 Ubersicht der wichtigeren Mittei lungen. wässeru in Tavastia australis, am See Valvatos im Kirch- spiel Joroinen, am See Höytiäinen und in den Gegenden von Uleåträsk, am unteren Lauf der Fliisse von Ostro- bothnia borealis, am Paanajärvi in Kuusamo, im Kirchspiel Kuolajärvi und an verschiedenen Orten der Halbinsel Kola. Es ist nach Vortr. dann ganz offenbar, dass eine sehr mächtige Pflanzenwanderung längs derjenigen Kusten statt- gefunden hat, die fruher die genannten Gebiete mit dem Baltischen Meere und mit dem Eismeer verbunden haben. Demnach wären alle unsere s. g. siidlichen Formen den jetzt angedeuteten Kusten enfclang gewan- dert. Die Gewässer in Siid-Tavastland hatten iiber das Tal des Kumo-älf mit dem Meere im Zusammeu- hang gestanden. Unmöglich wäre es auch nicht, dass eine Wasserstrasse sich von der Gegend von Tavastehus iiber die Kirchspiele Vihti and Lojo nach der Pojo-Bucht erstreckte. S. 126 — 130. Laubentfaltung im Winter bei Sy ring a vulgaris. Von Herrn Rektor M. Brenner wurden 6 cm länge, juuge Blätter tragende Sprosse vorgelegt, die am' 12. Januar 1909 in Helsingfors, Nylandia, gebrochen waren. Aller Wahr- scheinlichkeit nach hatten sich die Knospen der milden Temperatur (zwischen -f- 2° und — 4° C) zufolge ent- faltet. S. 141. Subfossile Fruchte von Sagittaria natans wurden in der Gyttja aus dem Moore Loijussuo im Kirchspiel Kuhmoniemi, Ostrobothnia kajanensis, gefunden (vgl. obenunter „Kiisten- pfianzenrelikte"). Der Fund beweist, dass typisch öst- liche Einwandrer schon vor der Fichte in unsere Flora eingedrungen waren. Auch hebt der Vortr. hervor, dass in Bezug auf eine richtige Auffassung der Geschichte der Flora Fennoscandias viel rnehr Rucksicht auf die Ver- hältnisse in Nord-Russland und Sibirien zu nehmen sei, als es bis jetzt geschehen ist. Harald Lindberg. S. 193—194. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 349 Musci. Vermischte Notizen. Liber einige im finnischen Florengebiete seltene öder ivenig ge- Jcannte Leber- and Laubmoose. Mit Fig. Hans Buch. S. 227—234. Ein Verzeichnis von 20 in der Gegend von der Zoologischen Station Tvärminne, Nylandia, gefundenen Moosen wird von Herrn Cand. Ernst Häyrén gegeben. S. 202 — 204. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Amblystegium sarmentosum. Karelia australis, Saima-Kanal: Hans Buch. S. 234. Amblystegium uncinatum *orthothecioides. Nylandia, Ekenäs Segelskär: Ernst Häyrén. — Ostrobothnia australis, charakteristisch fiir die äusseren Schären von Qvarken: V. F. Brotherus. — S. 204. Andreaea alpestris. Die im Gebiete gelegenen Fundorte sind S. 232—233 verzeichnet. Hans Buch. Bryum alpinum. Nylandia, Ekenäs Tvärminne: Ernst Häy- rén, H. R an ek en. S. 202. Cephcdozia curvifolia. Savonia australis, "WilJmanstrand: Ha ns Buch. S. 232. Diplophyllum obtusifolium. Karelia australis, Saima-Kanal: Hans Buch. — Isthmus karelicus, Kivinebb : G. Lång. — Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. — Karelia bo- realis, Lieksa: G. Lång. — Karelia pomorica, Voivaara: O. Bergroth. — S. 228. Lophozia Flörhei. Die Fundorte im Gebiete sind S. 231 — 232 von Herrn Cand. Hans Buch verzeichnet. L. obtusa. Karelia australis, Saima-Kanal: Hans Buch. — Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. — S. 232. L. quadriloba. Lapponia murmanica, Bumansfjord: V. F. Bro- therus. S. 232. Mollia tenuir ostris. Karelia australis, Saima-Kanal: Hans Buch. — Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. — S. 234. 350 Ubersicht der wiehtigeren Mitteilungen. Ortholriehum microblephare. Ostrobothnia media, Jakobstad Ådö, auf einem Stein am Meere: A. L. Backman. S. 193. — Nylandia, Ekenäs Tvärmimie, Felsen am Meere: Ernst Häyrén. S. 203. Physcomitrella paténs. Savonia australis, Willmaustrand: Hans Buch. S. 233. Physcomilrlum sphaericum. Karelia australis. S:t André. Hans Buch. — Savonia australis, Willmanstrand: Hans Buch. - S. 233. Pterygynandrum clecipiens. Fertiles Exemplar aus Nylandia, Helsingfors: Ch. E. Boldt. S. 257. Riccia Hiibeneriana. Karelia australis, S:t André: Hans Buch. S. 232. Sphagnum pulchrum. Nylandia, Ekenäs Tvärminne: Ernst Häyrén. S. 202. — Karelia borealis, am See Höytiäi- nen: Walter M. Linnaniemi. S. 130. — Ostrobothnia kajanensis, an mehreren Orten: Harald Lindberg. S. 130. — Siehe auch Harald Lindberg in Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 18, N:o 3. S. 24. Ångströmia longipes. Savonia australis, Lappvesi: Hans Buch. S. 234. Lichenes. Neu fur das Gebiet. Acolium sessile. Diese von Herrn A. Ku 11 hem in Nylandia, Kyrkslätt, im Jahre 1870 gefundene Flechte wurde von Herrn Mag. phil. G. Lång vorgelegt. S. 131. Letharia vulpina. Alandia, Finström Örnäs, an der Wand ei- ner alten Windmiihle: W ålborg v. Fieandt und Laura Högman. S. 131. Seltenbeiten. - Wichtigere Fundorte. Bnellia coniops. Satakunta, Luvia Säbbskär, auf Sandstein am Meeresufer: Ernst Häyrén. S. 131—132. tibersicht der wichtigeren Mitteilungen. 351 Parmelia cetrarioides. Karelia australis, Lappvesi: Hans Buch. S. 193. P. pertusa. Karelia australis, Saima-Kanal, an der Schleuse bei Pälli: Hans Buch. S. 193. Algae. Vermischte Notizen. Algologische Notizen aus der Gegend von Björneborg. Ernst Häyrén. S. 108—119. Neu i ii r das Gebiet. Castagnea virescens. Diese Alge, die an der Insel Högland, Nylandia, vorkonimen soll, dort aber von G-obi nicht ge- funden wurde („Die Brauntange des Pinnischen Meerbu- sens", Mém. de 1'Acad. imp. des Sciences de S:t Péters- bourg. Ser. 7, T. 21, N:o 9, 1874), wurde an der Insel Låugskär, Zoologische Station Tvärminne, N}dandia, beob- achtet. Sie wächst hier in einer Tiefe von 0,5 — 1 m an Steinen und Felsenwänden und kommt zerstreut zwischen Dictyosiphon foeniculaceus und D. Chordaria vor. 1 1 m a r i Välikangas. S. 86. Sirogonium sticticum. Satakunta, Björneborg Pihlava, in der Mundungsbucht des Kumo-älf: Ernst Häyrén. S. 112. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Chara baltica. Satakunta, Björneborg Kumnäs: Ernst Häy- rén. S. 113. Bangia atropurpurea. Satakunta, Björneborg Räfsö: K. M. Levander. S. 116. Fungi. Coleosporium Pulsatillae. Diese fur die Flora Finlands neue Art wurde von Herrn Stud. A. Wegelius inTavastia au- 352 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. stralis, Hattula, auf Blättern von Pulsalilla paténs gefun- den. S. 86. Elaphomyces granulatus. Satakunta, Hämeenkyrö Heinijärvi, in grosser Anzahl: Kalle Linnusmäki. — Ostrobothnia media, Vetil: Alfons Sjöberg. — S. 53. Sporotrichum poae. Wurde in Amerika auf Nelkenknospen und auf Poa pratensis nebst der Acaride Pediculopsis gra- minum beobachtet. Siehe oben unter Zoologie, S. 337. En- zio Reuter. S. 173—177. -+0+ Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 3 oktober 1908. Sid. Nordström, Ake. Prosalius sueeicus från Finland 3 Palmgren, Alvar. Ny form af Carex Hornschuchiana 3 E 1 f v i n g, Fr. Carl Axel Gottlund såsom rnykolog 3 Suomalainen, E. W. Syrnium lapponicum Etelä-Suomessa 4 Lindberg. Harald. Tre för floran nya adventivväxter 4 Brenner, M. Nya växtfynd från Nyland 5 — Tillfälliga former af gran (Picea excelsa) och tall (Pinus silvestris) 7 Forsius, Eunar. Om angrepp af Eriocampoides limacina Retz. på fruktträd under sommaren 1908 i Lojo-trakten 10 Lindberg, Harald. Nytt bidrag till kännedomen af Taraxacum- fonnerna i södra och mellersta Finland 13 S i 1 é n, F. Blombiologiska iakttagelser i södra Finland, II. 31 Mötet den 7 november 1908. 8 se lan. T h. Elaphomyces granulatus från Hämeenkyrö 53 Federley, Harry. Elaphomyces granulatus från Vetil 53 A 1 c e n i u s, O. Nötter af Trapa natavs från Savitaipale • 53 Lindberg, Harald. Trapa natans från Nastola 54 Häyrén, Ernst. Växtfynd från Satakunta 54 Brenner, M. Två nya Linnaea-lormer 56. Luther, Alex. Ueber Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya zschokkei Gurley als Parasiten von Coregonus albula aus dem See Sapsojärvi 58 23 354 Sid. Poppius, B. Uber dic Verbreitung einiger an den Meeres- Kusten le- benden Coleopteren uad Hemipterea in Fennoscandia • • 59 Järvi, T. H. Die kleiae Maräne, Coregonus albula L., als der Zwischen- wirt des Dibob-iocephalus latus L. in den Seen Nord- Tawastlands (Finland) 62 S a h 1 b e r g, J. Madopa salicalis Schiff., en för Finland ny nattfjäril, samt en anmärkningsvärd aberration af Argynnis aphi- rape var. ossianus 67 Lindberg, Harald. Floristiska meddelanden 71 V ä I i k a n g a s, 1 1 m a r i. Muistiinpanoja Tvärminnen Odonati-eläimistöstä 74 Mötet den 5 december 1908. W e g e 1 i u s, A. Coleosporium Pnlsatillae, ny för Finland 86 S se 1 a n, T h. Anthyllis vulneraria från södra Savolaks 86 — Alnus glutinosa x incana från Savitaipale 86 Välikangas, Il mar i. Suomelle uusi ruskolevä, Castagnea virescens 86 Luther, A. Acherontia atropos från Äransgrund 87 Suomalainen, E. W. Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa 87 Federley, Harry. Fynd af Filaria obturans Prenant 88 Sundvik, Ernst Ed v. Fosforsyra i frukterna hos Arctostaphylns liva ursi 89 F r e y, R. Finlands Sarcophaga- och Onesia-arter, bestämda af J. Villeneuve 90 Moréllia simplex i Finland 92 Poppius, B. Beiträge zur Hemipteren-Fauna Nord-Russlands • • • • 93 — Zur Kenntnis der Staphyliniden-Gattung Micralymma Westw. 96 Collin, Otto. Om en egendomlig form af Ranunculus paucistaminens Tausch var. /? Drouetii F. Schultz, benämnd f. stagnalis 99 Häyrén, Ernst. Algologische Notizen aus der Gegend von Björneborg 108 B r e n n e r, M. Hieraciologiska meddelanden. 6 Nya .ffiemciwm-former frän Kuusamo 119 — Några ord med anledning af H. Lindbergs ..Taraxacum- former" i Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 29, Hel- singfors 1907, Kuopio 1908. 123 Lindberg, Harald, laraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland 126 Mötet den 6 februari 1909. Hällström, K. H. Equisetum limosum f. monstr. spiralis 131 Lång, G. Acolium sessile, ny för Finland 131 Lindberg, Harald. Letharia vulpina. ny för vår flora 131 Häyrén, Ernst. Buellia coniops från Björneborgstrakten 131 355 Sid. Levander, K. M. Atax intermedius från Neder-Vetil 132 S se la n, T h. Tvenne anmärkningsvärda växtformer 132 Forsius, Runar. Något om Cephus infuscatus Ed. André 135 — Lefvande exemplar af Lygaeonemntus ambiguus Fall. och Pteronus ribesii Scop. 137 Dubbelembryo af Sus scrofa domestica 137 B r e n n e r, M. En ny Rubns-hybrld 138 — Beståndbildande ormgranar (Picea excelsn i virgata). • • • 139 — Vinterlöfsprickning hos syren 141 Lindberg, Harald. Formae duae hybridae generis Rtibi novae e Finlandia 141 — Rektor M. Brenners Taraxaca. Förklaring 144 S a h 1 b e r g, J. Bidrag till vår coleopter-fauna 150 P o p p i u s, B. Chrysomela sanguinolenta L. och Chr. gypsophilae Kust. 154 H ä y r é n, Ernst. Adventiv-växter från Lappvik i Tenala socken ■ • 155 — Thlaspi alpestre L. i Finland 163 Mötet den 6 mars 1909. Sandman, J. A 1 b. Phalaropus hyperboreus häckande på Lill-Tytterskär 167 Frey, Richard. Ctenophora pectinicornis L. 167 Forsius, Runar. Förmodade fynd af Parus palustris L. i Borgå- trakten 168 Palmgren, Alvar. Carex- gruppen Fulvellae 168 Lindberg, Harald. Intressanta växtfynd från Nyland ..... 170 Reuter, Enzio. Ett massuppträdande af collembolen Sinella (Ento- mobrya) myrmecophila Reut. i boningsrum 171 Några ord om hvitaxacariden Pediculopsis (Pediculoides) gra- minum E. Reut., dess geografiska utbredning och dess förekomst tillsammans med en Sporotrichum -art .... 173 Brenner, M. Amanuensen H. Lindbergs Taraa/icttm-förklaringar • • 177 Mötet den 3 april 1909. o Forsius, Runar. Berättelse öf ver en entomologisk resa till Åland sommaren 1906 192 Wuorentaus, Yrjö. Kertomus hyönteisten keräysmatkasta vuonna 1908 Hailuodolle 192 B u c h, Hans. Resor i botaniskt syfte i Karelia australis 192 Parmelia pertusa och P. cetrarioides från Karelia australis 193 Palmgren, Alvar. Rubus caesius x idaeus och R. caesius x saxa- tilis från Åland • 193 356 Sid. R e u t e r, E n z i o. Albiaotisk färgvarietet af FringilW coelebs ■ • • ■ 193 Backman, A. L. Orthotrichum microblephare från Ostrobothni a media 193 — lofieldia borealis från mellersta Österbotten 193 Lindberg, Harald. Subfossila frukter och frön frän Loijussuo i Kuhmoniemi 193 Reuter, O. H. Fynd af Acridium aegyptium pä Salutorget i Helsingfors 194 Luther, A. Från norra Afrika importerad Helix-a.rt 195 S a h 1 b e r g, J. En för Finlands fauna ny Prionychus-art 195 Backman, A. L. En botanisk resa i norra Kuusamo sommaren 1908 197 Häyrén, Ernst. Några mossor från Tvärminne 202 Reuter, O. M. Mitteilungen iiber einige finländische Copeognathen • • 204 Mötet den 4 maj 1908. Sahlberg, John. Premier för faunistiska arbeten och undersökningar 212 Lindberg, Harald. Hedysarum Sibiricum Poir., ny för fennoskan- diska floraområdet 216 Palmen, J. A. Krickänders vandringar 216 — Corynocera ambignn Zett. 217 J ä r v i, T. H. Beobachtungen iiber die Grösse und das Alter der Aale in Binnengewässern Finlands 218 — Uber das Vorkommen des Aales im Wassersysteme des Kymi- Flusses (Finland) 222 — Ein Fall von Hermaphroditisraus bei hota vulgaris Cuv.- • 226 Luther, A. Hermafroditiska exemplar af hota vulgaris 227 Buch, Hans. Uber einige im finnischen Florengebiete seltene öder wenig gekannte Leber- und Laubmoose 227 Årsmötet den 13 maj 1909. Honorar och premier för vetenskapliga arbeten 267 Luther, A. och P o p p i u s, B. Inköp af sällsynta finska däggdjursformer 271 Sahlberg, J. Amasis amoena Klug funnen i Finland 272 Forsius, Runar. Bidrag till kännedomen om södra Finlands macrolepi- dopterfauna 273 Hirschmann, Nikolaj. Beitrag zur Kenntnis der Ostracodenfauna des Finnischen Meerbusens 282 Tjänstemännens årsredogörelser. Ordförandens årsberättelse 234 Skattmästarens årsräkning 253 357 Sid. Botanices-intendentens arsredogörelse 255 Zoologie-intendentens arsredogörelse 257 Bibliotekariens årsberättelse 266 Bulletin bibliographique 297 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1908—1909 327 ♦- »* J *F*m Ab = Regio aboénsis Kton : Al = Alandia Ks Ik = Isthmus karelicus Ksv Ka = Karelia australis Le Kb = Karelia borealis Li Kk = Karelia keretina Lim = Kl = Karelia ladogensis Lkem- Kol = Karelia olonetsensis Lmur ; Kon = Karelia onegensis Lp Kpoc = Karelia pomorica occidentalis Lt Kpor = Karelia pomorica orientalis Lt Karelia transonegensis N Kuusamo Oa Karelia svirensis Ob Lapponia enontekiensis Ok Lapponia inarensis Om Lapponia Imandrae Sa Lapponia kemensis Sb Lapponia murmanica St Lapponia ponojensis Ta Lapponia tulomensis Tb Lapponia Varsugae Nylandia Ostrobothnia australis Ostrobothnia borealis Ostrobothnia kajanensis Ostrobothnia media Savonia australis Savonia borealis Satakunta Tavastia australis Tavastla borealis MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TRETTIONDEFEMTE HÄFTET 1908—1909. MED FYRA PLANSCHER, EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. ->X<— HELSINGFORS 1909. Publications de la Societas pro Fauna et Flora Fennica en vente chez Edlundska bokhandeln (les Fréres Hjorth), Librairie, å Helsingfors. Notiser ur Sällsk:s pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar: 8:de häftet (1864-69, 1882) ä Fmk 9:de » (1868) . . . . 10:de n (1869) . . . . ll:te )i (1871) . . . . 12:te h (1874) . . . . 13:de n (1871—74) . . . 14:de M (1875) . . . . 50 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica: Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. I (1875—77) II (1881-85) III (1886—88) IV (1887) . V, 1, I- III -95) (1888 ä Fmk !) n !1 » >i n VI (1889—90) . VII (1890) . . . VIU (1890—93) . IX (1893—94) . X (1894) . . . XI (1895) . . . XII (1894—95) . XIII (1897) . . . XIV (1897-98) . XV (1898—99) . XVI (1897—1900) XVII (1898—99) . XVIII (1899—1900) XIX (1900) . . . XX (1900—1901) 21 (1901—1902) 22 (1901—1902) 23 (1901—1902) 24 (1909) . . . '25 (1903-1904) 26 (1903—1904) 27 (1905—1906) 28 (1905—1906) 29 (1906—1908) 30 (1904-1906) 31 (1908—1909) 32 (1909) . . » ii » n B n » 10 8 10 10 6 15 10 10 12 10 12 8 8 8 10 8 9 7 9 7 8 7 13 6 10 12 12 10: 8 6 9 10 50 50 Meddelanden af Societas pro Fauna et Flor» Fennica: l:sta häftet 2: dra „ 3:dje 4:de 5:te „ 6:te 7:de 8: de 9:de 10:de ll:te 12:te 13:de „ 14-.de 15:de „ 16:de „ 17:de „ 18:de „ 19:de „ 20:de 21:sta „ 22:dra „ 23:dje „ 24-.de 25: te „ 26:te 27:de „ 28:de „ 29:de 30:de „ 31:sta „ 32:dra „ 33:dje „ 34:de „ 35:te (1876) (1878) (1878) (1878) (1880) (1881) (1881) (1881) (1883) (1883) (1885) (1885) (1886) (1888) (1889) (1891) (1892) (1892y (1893) (1894) (1895) (1896) (1898) (1897- (1898- (1899- (1900- (1901- (1902- (1903- (1904- (1905- (1906 (1907- (1908- 98) 99) 1900) -1901) -1902) -1903) -1904) -1905) -1906) 1907) -1908) -1909) å Fmk » H Jl n 1 2 •2 2 2 3 2 2 2 2 2 3 3 3 3 3 3 3 1 1: 1: 1 2: 2: 1: 2: 2: 1: 2: 2: 2: 2: 2: 2: 3: 50 50 50 50 50 25 75 50 50 50 75 50 Herbarium Musei Fennici: I. Plantae vasculares (1889) å Fmk 3: — II. Musci(1894) ....„„ 1:50 Festschrift fur Palmen. I — II. (1905 — 1907) . . . ä Fmk 40: — Pris 3: 50 Fmk. MBL WHOI LIBRARY