HIN Et G Jäi JAY JS WIN MTA ITON A N J) Rea VN o Af PKA a BO EL: ÖR Ne NN 1 u) ur En Nr N h ki bi en - — ne nn e MEDDELANDEN WAR SOCIETAS | PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TRETTIONDESJUNDE HÄFTET 1910-1911. . MED EN KARTA OCH FYRA FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. + HELSINGFORS 1911. MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TRETTIONDESJUNDE HÄFTET 1910—1911. MED EN KARTA OCH FYRA FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. HELSINGFORS 1911. HELSINGFORS J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 1912. Societas pro Fauna et Flora Fennica 1910—1911. Ordförande: professor J. A. Palmen. Vice-ordförande: professor Fr. Elfving. Sekreterare: docent H. Federley t. f.: fil. kand. E. Häyren. Skattmästare: doktor V. F. Brotherus. Bibliotekarie: professor E. Reuter. Intendenter: för de zoologiska samlingarna: docent Alex. Luther; för de botaniska samlingarna: doktor Harald Lindberg. Bestyrelse: professor J. A. Palmén, professor Fr. Elfving, professor E. Reuter, professor K. M. Levander, professor J. Sahlberg, doktor H. Lindberg, doktor V. F. Brotherus. „_ Suppleant: docent A. Luther. Mötet den 1 oktober 1910. Sällskapets ordförande, professor J. A. Palmön, yttrade följande ord till minnet af aflidne docent A. J. Siltala: Då jag i dag hälsar Eder välkomna till höstens första möte och till vinterns arbete, sker det med vemod, ty i vär krets har nyss en lucka uppstått. När gamla dö, sä erinra . vi oss att detta hör till naturens ordning. Men när en ung forskare stupar under full verksamhet, kännes det härdt. Antti Johannes Siltala skattade vi alla högt säsom en vetenskaplig arbetare, hvilken troget och träget utförde sin lifsgärning. Vi värderade honom högt äfven som män- niska, som en pälitlig vän, hvars omutliga och öppenhjär- tiga omdöme vi gärna inhämtade. Och djupt beklaga vi hans härda öde att duka under för en den sväraste sjukdom. Som en minnesgärd nedlade vårt Sällskap en krans pä hans graf, och som ett bestäende tecken pä saknad har inom vär krets vidtagits åtgärd att ägna en forskningsfond ät Siltalas minne*. De närvarande hedrade den aflidne forskaren genom att resa sig frän sina platser. Till inhemsk medlem invaldes student W. E. Hellen (före- slagen af professor J. Sahlberg). Anhällan om skriftutbyte hade inkommit frän Wis- consin Natural History Society i Milwaukee och Public Museum of the City of Milwaukee, hvilka bäda institu- tioner utgifva gemensamma publikationer, och beslöt Säll- 1. X. 1910. Smärre meddelanden. 3 skapet bifalla denna anhållan samt i utbyte gifva såväl Acta som Meddelanden. Likaså bifölls en af Deutsches Entomologisches National-Museum i Berlin insänd anhållan om skriftutbyte, och beslöts i utbyte gifva både Acta och Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 6,125: 57. Till publikation anmäldes: M. Brenner, Några kommentarier till Östsvenska Ta- raxaca af Hugo Dahlstedt i K. Svenska Vet.-Akademiens i Stockholm Arkiv för Botanik, Band 9. Ordföranden anmälde, att Sällskapets sekreterare, do- cent Harry Federley, på grund af utrikesresa var förhin- drad att under innevarande verksamhetsår handhafva sekre- teraregöromålen, och utsåg Sällskapet fil. kand. Ernst Häyrén till t. f. sekreterare under ordinarie sekreterarens frånvaro. Upplästes en hälsning till Sällskapet från rektor A. Arrhenius i Kristinehamn. Från ingeniör C. Ahnger i Irkutsk hade till Sällskapet anländt ett bref med anbud att för Sällskapets räkning taga till vara och fotografiskt afbilda särskilda naturalier, och öfverlämnades åt professorer Fr. Elfving och J. Sahlberg att vidtaga de åtgärder, hvartill sagda bref kunde gifva anledning. Framlades häftet 36 af Sällskapets Meddelanden, för verksamhetsåret 1909—1910 och redigeradt af fil. kand. Ernst Häyrén. Med. kand. Runar Forsius förevisade följande blad- steklar, som han hade erhållit genom att uppföda larver: 4 Forsius. — Rancken. — Lindberg. 1. X. 1910. 1) Lygaeonematus robustus Konow, bäda könen, tidigare känd i endast ett o-exemplar från Böhmen, samt 2) Pteronus similis n. sp. So, stående nära Pt. ribesi Scop., och 3) Neurotoma sorbi n. sp. ©. Fil. kand. H. Rancken förevisade exemplar af den hos oss sällsynta, tryffelliknande svampen Rhizopogon roseolus (Corda) Th. Fr., dels tagna af doktor E. Ovarnström vid Dalsbruk den 19 sistlidne september, dels af föredragaren anträffade i Kumo socken i augusti 1909. Tillika framlade herr Rancken exemplar af nägra andra hos oss förekommande tryffelliknande svampar och redo- gjorde för dessa svampars förekomst inom landet med led- ning af professor Th. M. Fries' föregäende är publicerade arbete ,Skandinaviens tryfflar och tryffelliknande svampar* (se Svensk Botanisk Tidskrift för 1909, h. III), där äfven det i Sällskapets samlingar förefintliga, af professor Fries granskade, finska materialet beaktats. I samband härmed päpekade föredragaren, att den af forstmästar A. W. Granit pä marsmötet 1908 förevisade svampen (Medd. Soc. pro F. et FI. Fenn. 34, p. 112) ej var Rhizopogon luteolus Fr., såsom dä uppgafs, utan Elaphomyces granulatus (Alb. & Schw.) Fr., hvadan alltsä uppgiften om att också den förstnämnda svampen förtäres af Meles taxus tills vidare mäste betraktas som osäker. Doktor Harald Lindberg redogjorde för en ny före- komst af fossila glaciala växter. Under en pä uppdrag af Finska Mosskulturföreningen senaste sommar företagen resa i Lappmarken besökte föredragaren bl. a. en lertäkt invid Kyrö by pä västra stranden af Ivalojoki, ej längt frän dess utflöde i Enare sjö. Platsen ligger c. 115 m öfver hafvet. Leran, som användes till tegelberedningen, visade sig vara en typisk hvarfvig lera, som öfverlagrades af c. 4 m skik- tad flodsand. Den hvarfviga leran bestod af en öfre, mör- kare del och en undre, finskiktad, brunaktig del, den förra 1. X. 1910. Lindberg. — O. M. Reuter. 5 15 cm, den senare 30 cm mäktig, hvilande pä sandig mo- rän. I det öfre lerskiktet anträffades redan ute pä fältet ett blad af Dryas jämte stenar at Empetrum, i det undre nägra stenar af den sistnämnda arten. Vid senare företagen slam- ning ha dessutom anträffats nägra blad af en Polytrichum- art samt ett fruktgömme af en Carex-art, förutom ett ytter- ligare blad af Dryas och nägra stenar af Empetrum. Föredragaren päpekade det stora intresse fyndet hade, dä det gjorts i hvarfvig lera, hvilken tidigare hos oss gällt att vara fossilfri. Vidare visade fyndet, att medan inlands- isen ännu kvarläg i södra Lappland, en vegetation af en- bart arktiska växter förekom därstädes. Föredragaren sade sig hafva för afsikt att vid tillfälle senare. återkomma till denna intressanta profil. Professor O. M. Reuter refererade till det af doktor O. Sundvik vid senaste årsmöte gjorda meddelandet om ett fall af fluglarvers förekomst i människans tarmkanal samt till den vid samma tillfälle gifna upplysningen, att äfven professor T. Laitinen observerat ett liknande fall. Då det tycktes framgå, att dylika iakttagelser blott sällan blifvit hos oss gjorda, omnämnde föredragaren ytterligare en sådan, som för ungefär 20 år sedan blifvit honom meddelad af en järnvägstjänsteman, hvilken en längre tid lidit af en svår- artad och mången gång plågsam magkatarr, som läkare för- gäfves sökt bota. Ett plötsligt tillfrisknande inträffade dock, sedan ett stort antal fluglarver afgått med faeces. Detta fall är af särskildt intresse därför, att dessa larver tillhörde ett annat släkte än de af doktor Sundvik omnämnda. Den beskrifning, som lämnades på dem, ådagalade nämligen med full tydlighet, att de tillhörde släktet Homalomyia, hvilkets larver, särskildt af arterna manicata och scalaris, utmärka sig genom greniga sidoutsprång på den gråsuggslika platt- tryckta kroppen. Larver af dessa arter hafva äfven i Sve- rige blifvit observerade under liknande förhållanden. Äggen torde i dessa fall hafva inkommit med vegetabilisk föda och 6 O. M. Reuter. — Häyren. 1. X. 1910. larverna sedermera lefvat i tarmkanalen ända tills de, i och för inträffande förpuppning, sökt sig ut ur densamma. Före- dragaren meddelade, att han en gäng sett en karott med ett par dagar gamla smultron alldeles öfversällad med flug- ägg, och förmodade, att förtärande af dylika bär lätt kunde gifva upphof till sädana svärartade magkatarrer, som i nu skildrade fall. Fil. kand. Ernst Häyrén lämnade följande meddelande om några Anmärkningsvärda växtiynd. 1. Bryum purpurascens (R. Br.) Bryol. eur. — Denna art, som tillförene hos oss observerats i norra hälften af landet och af S. O. Lindberg i Fredriksberg invid Helsingfors, fann jag den 31 juli 1907 i Björneborgstrakten pä sandfältet emellan Ytterö-udden i öster samt de numera tillandade Sand- holmen och Björnholmen i väster. Arten innefattas i uttrycket „Bryum sp.,“ som användts vid beskrifningen af vegetatio- nen i de här förefintliga, långsträckta sänkorna (Acta Soc. Fauna et FI. Fenn. 32, N:o 1, sid. 126). De insamlade exem- plaren ha godhetsfullt bestämts ar doktor V. F. Brotherus. Till tydningen af denna intressanta förekomst skall jag tilläta mig senare i annat sammanhang äterkomma. 2. Picea excelsa (Lam.) Link. f. virgata (Jacg.) Casp. och f. viminalis (Sparrm.) Casp. — I tidningen Hufvudstads- bladet för den 3 juli 1909 ingär nedanstäende notis, som tydligen afser f. virgata: „En egendomlig gran påträffades härom dagen i Hel- singe, Brutuby, af en resande. Granen företedde den egen- domliga växtformen, att kvistarna icke förgrena sig i smärre korta skott, utan sticka ut frän stammen i länga, ogrenade vidjor, tätt täckta med grofva, gröna barr. Trädet fick härigenom ett egendomligt utseende och kunde pä grund af de länga, smala grenarna icke skänka nägon som helst skugga, såsom våra vanliga granar." 1. X. 1910. Häyren, Anmärkningsvärda växtfynd. 7 Följande notis, som lästes i samma tidning den 14 feb- ruari 1904, afser åter synbarligen f. viminalis: „En sällsynt gran (Abies viminalis) växer vid vintervägen intill Katerma by pä sydsluttningen af Mustavaara. Länga och smidiga kvistar hänga ned pä hvardera sidan om grenarna liksom manen pä en häst. Trädet är utmärkt vackert.* Mustavaara berg ligger i Kuusamo socken. Slutligen kan här anföras en uppgift af fru M. Juse- lius, Björneborg, att en slokgran förekommer pä Paarlammi egendom 1 Ruovesi, botaniska provinsen Satakunta, nära intill landsvägen. Dä det synes osäkert, till hvilken af ofvan- nämnda former detta träd hör, anbefalles detsamma i re- sande botanisters ätanke. 3. Primula elatior L. — På uppmaning at fröken L. Reu- ter, som pä platsen iakttagit en egendomlig gullvifva, be- sökte jag i början af juni 1909 seminariet i Ekenäs och erfor därvid, att den ifrågavarande växten redan länge vuxit på gräsmarken invid trädgårdsrabatterna. Blommorna hade emellertid flitigt skattats af de kringboende, hvarför växten år efter år blifvit allt mindre riklig, och våren 1909 hade seminariets trädgårdsmästare O. Backlund, på uppmaning af lärarinnan, fröken Berta Ahlfors, räddat de sista syn- liga exemplaren och inplanterat dem i trädgården. Dessa exemplar befunnos tillhöra Primula elatior L. Arten har enligt uppgift vuxit på gräsmarken åtminstone sedan 1880- talet. Svårt är att afgöra, om den här är spontan eller till- fällig, men torde det pä grund af närheten till människo- boningar och odlingar vara rädligast att anse det sistnämnda säsom mest sannolikt. Arten skiljes lätt frän Primula officinalis L. bl. a. genom sina mörkare blad och blekare blommor samt genom fodret, som har gröna kanter och längspetsade flikar. — Enligt exemplar i H. M. F. har den tidigare i Finland iakttagits i Karelia ladogensis, Parikkala Ristimäki (T. Hannikainen, 7 juni 1889), och Ostrobothnia kajanensis, Kajana, pä en med höfrö besädd linda ett enda exemplar (A. J. Malmgren, 8 Häyren, Vaccinium myrtillus leucocarpa från Ekenäs. 1.X. 1910. 1852?). Dessutom har den enl. Mela-Cajander, Suomen Kasvisto, sid. 454, blifvit funnen tillfällig äfven i Satakunta. Herr Ernst Häyrön meddelade vidare om Vaccinium myrtillus L. f. leucocarpa Dum. frän Ekenäs. Senaste sommar hade jag nöjet af redaktör Oskar Wikholm i Ekenäs emottaga några kvistar , hvita” blåbär, tillvaratagna den 4 augusti på Österby boställes mark i Eke- näs landsförsamling. Rörande fyndplatsen meddelades, att bären förekomma inom ett område af cirka 5 m? kring en tall nedanför en liten bergklack, ungefär 15 minuters väg från bostället. Ständorten är torrare skogsmark med huf- vudsakligen barrträd, invid fyndplatsen ses nägra björkar. I är fanns det ej mänga bär, dock ej heller mycket af de vanliga bläbären. Redan sommaren 1909 hade de afvikande bären obser- verats. Enligt en notis i tidningen Vestra Nyland för den 24 augusti sagda är hade nämligen fullmogna sådana ett par dagar tidigare pä stället insamlats. De insända bären, som inlagda i formol öfverlämnats till samlingarna, voro grönaktigt vaxfärgade, fullkomligt mogna, glänsande och i allmänhet nägot längsträckta. Den blekgröna färgen, som härrör af i bärköttets celler förekom- mande klorofyllkorn, täckes hos de vanliga bläbären af cell- saftens intensivt rödblä färgämne. Tidigare äro „hvita“ blåbär i Finland iakttagna pä föl- jande 7 ställen: Regio abo@nsis, Rimito Pakinais (G. Ami- noff), Pojo Brödtorp Heinäsuo (E. Hisinger), Vichtis Irjala (Colliander), enligt A. Arrhenius, Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 19, 1893, sid. 96—99; Vichtis Qvarnbacken invid Irjala gård 1893 (J. A. Flinck i H. M. F.), torde afse samma lokal som föregående uppgift; Satakunta, två fyndställen i Raumotrakten (A. Alho), Luonnon Ystävä 8, 1904, sid. 286; Tavastia australis, Hollola Parinpelto (G. Björkstén), enl. 1. X. 1910. Häyren, Taraxacum Gelertii Raunk. från Ekenäs. 9 Arrhenius 1. c.; Savonia australis, Luumäki Kuopansaari (Elsa v. Hertzen), Luonnon Ystävä 14, 1910, sid. 168. Rörande förekomsten i Vichtis har S. O. Lindberg lämnat ett meddelande till Sällskapets protokoll redan den 18 oktober 1879 (Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 6, sid. 231). Växten har sålunda åtminstone halftannat tiotal är bibehällit sig pä platsen. Herr Häyrén förevisade Taraxacum Gelertii Raunk. från Ekenäs. Denna vackra art fann jag senaste vår i Ekenäs stad, där jag insamlade den den 16 och 29 maj i närheten af några stora klibbalar. Arten förekom här i stor ymnighet och tycktes noga hålla sig inom ett område om ett par tio- tal m?, där marken var fuktigare och mera lucker än i om- gifningen samt icke alltför tätt bevuxen med bl. a. Geum rivale, Anthriscus silvestris, Glechoma hederacea, mellan hvilka bar, fet mylla ännu läg i dagen den 16 maj. Mellan de rundtom detta omräde växande täteltufvorna sägos af mask- rosen blott ett färre antal exemplar, främst pä gränsen till dess egentliga hemvist. T. Gelertii, som beskrifvits af Raunkiaer i Botanisk Tidsskrift 25, 1903, är en synnerligen utmärkt art, hvilken karaktäriseras bl. a. genom de korta, äggrunda, hvitt hinn- kantade, glaucescenta ytterholkfjällen, den intensivt röda fär- gen pä bladens medelnerv och de relativt smä, i flertalet fall uppätriktade bladloberna. Närmast besläktad synes den vara med T. copidophyllum Dahlst., som särskildt hvad hol- ken vidkommer liknar densamma, men lätt skiljes genom de deltoidiska, nedätriktade bladflikarna och den längt ut- dragna, spetsiga ändfliken (Hugo Dahlstedt, Östsvenska Taraxaca, Arkiv för botanik, band 9, N:o 10, sid. 26). Ekenäs-exemplaren, som äro jämförelsevis frodiga och storvuxna, stämma väl öfverens med särskildt de frodigare 10 Häyren, Notiser om Thlaspi alpestre L. 1. X. 1910. af Raunkiaers originalexemplar i H. M. F., tagna den 19 och 30 maj 1905 pä Sjaelland, Jonstrup Vang, och likasä med i Riksmuseum i Stockholm förvarade exemplar frän Skäne, Ignaberga, tagna af Fr. Aulin den 26 maj 1908, hvilka jag jämte nägra andra exemplar genom förmedling af magister A. Palmgren varit i tillfälle att granska. T. Gelertii är i Danmark funnen pä ätskilliga ställen pä Sjaelland (Raunkiaer 1. c.), i Sverige däremot hittills blott pä 6 ställen i Skåne och 2 i Småland (Dahlstedt |. c., sid. 25). Tills vidare är säledes Ekenäs artens pä en gäng nord- ligaste och ostligaste fyndort. Slutligen lämnade herr Häyren följande Notiser om Thlaspi alpestre L. Utöfver de i Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 35, 1909, sid. 163—166, lämnade uppgifterna rörande förekomsten i Finland af denna anmärkningsvärda växt kunna numera ytter- ligare meddelas följande notiser. Är 1897 insamlades arten pä ängsmark pä Degerö i Hel- singe socken, den förekom här i att par hundratal exemplar och hade sannolikt funnits pä platsen redan nägot är tidi- gare: F. W. Klingstedt i herb. A. L. Backman och munt- ligt meddelande. Ären 1899—1909 förekommer ifrägavarande växt syn- nerligen ymnigt pä en äng strax öster om Uleäborgs stad (säledes ej endast det tidigare uppgifna äret 1904): M. E. Huumonen i Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 36, sid. 89. Är 1908 finnes arten fortfarande pä trädgärdslinda pä Rahola gärd i Birkala (första gängen iakttagen är 1906): Th. Grönblom i H. M. F. Är 1909 iakttages växten pä ett nytt ställe i Birkala, nämligen cirka 1 km väster om Epilä haltpunkt vid järnvä- gen till Björneborg; den förekommer här i mängd pä ett mindre omräde pä själfva banvallen; af det stora antalet exx. 1. X. 1910. Häyrön. — Huumonen. 11 och föregående års vissnade blad att döma, torde den fun- nits pä platsen ätminstone ett par ärs tid; närmaste män- niskoboning pä cirka 100 meters afständ: Th. Grönblom i H. M. F. och skriftligt meddelande. — Samma är iakttages arten i Lammi, Evois kronopark, pä ängsbacke vid Kaita- lampi torp och i stora mängder pä ängsmark vid Valkjärvi torp; torpen ligga pä ett afständ af högst 1 km frän hvar- andra och frän institutet: A. L. Backman i H. M. F. och muntligt meddelande. — Likaledes är 1909 insamlas arten i Savonia australis, Taipalsaari Karhunpää, pä äng: Uno Saxen i H. M. F. och Medd. Soc. F. et Fl. F. 36, sid. 140. — Samma är insamlas arten ytterligare pä ett nytt ställe i Kuo- pio, nämligen Savilahti Ruohoniemi, pä äng: K. Linkola yk MB. Är 1910 iakttages växten pä järnvägsvallen, rätt ymnigt pä båda sidor, strax väster om Väärlä gästgifveri i närheten af Koski station, Regio abo@nsis: Harald Lindberg, munt- ligt meddelande. — Samma är finnes arten mycket rikligt (insamlad för Plantae Finlandiae Exsiccatae) omkr. 54 6 km från Esbo järnvägsstation vid kanten af en försumpning pä fuktig skogsmark, där endast en obetydlig gängstig drager fram: Harald Lindberg, muntligt meddelande. Säsom synes, är Thlaspi alpestre fortfarande stadd i stark utbredning hos oss. Väl vore det därför, om vära bota- nister under de följande ären kunde ägna speciell uppmärk- samhet ät denna växt, ät dess uppträdande pä nya och fort- komst pä gamla fyndplatser. Här erbjudes i själfva verket ett tills vidare enastäende tillfälle att följa med en arts in- vandringshistoria i värt land. Maisteri E. Häyren’in ilmoituksen johdosta Thlaspi al- pestre'n levenemisestä mainitsi ylioppilas M. E. Huumonen, että mainittu kasvi, joka kymmenkunta vuotta sitten ilmes- tyi eräälle Oulun läheiselle niitylle, on siellä levinnyt alku- peräiseltä paikalta kaikille läheisille ympäröiville niityille. 12 Palmgren, Aira alpina L. och Aira glauca Hn. i Finland. 1. X. 1910. Fil. kand. Alvar Palmgren lämnade följande meddelande: Aira alpina L. och Aira glauca Hn. i Finland. Under en förliden sommar vid stranden af Torne träsk i svenska Lappmarken företagen exkursion insamlade jag en Aira-form, hvilken genom sin egendomliga, snarast om en Agrostis päminnande habitus samt genom en främmande, gräaktig färgton väckte min uppmärksamhet. Formen, som uppträdde rikligt i smärre tufvor pä själfva träskstranden samt i dennas närhet, visade sig tillhöra Aira glauca Hn., beskrifven som art under detta namn i Hartmans flora, editio I, 1820. I de senare upplagorna af denna flora — äfven i den sista af är 1879 — är formen upptagen som under- art under A. caespitosa L., medan åter L. M. Neuman i sin flora af är 1901 gifver densamma valör af art. Dä jag tills vidare icke haft tillgäng till ett nödigt material Aira-former från nordliga trakter, kan jag icke nu uttala en slutlig tanke beträffande ifrägavarande forms systematiska valör. Att döma af dess distinkta utseende vid Torne träsk, där Aira caespitosa i fullt typisk gestalt ej är sällsynt, synes mig dock formens natur riktigt bedömd i första upplagan af Hartmans flora, där man om densamma bland annat läser: „är såsom en medelart mellan Deschampsia caespitosa och D. alpina". I den tanke att Aira glauca, som frän Sverige är upp- gifven frän Torne lappmark, Jemtland och Dalarne (Neu- man, Sveriges flora), möjligen äfven kunde tillhöra det finska floromrädet, har jag genomgått Finska museets äfven- som min egen samling af Aira-former och därvid funnit en af Nylander, Fellman, Brenner och Montell i Ponoj pä Kola-halfön insamlad form vara af större intresse. Exempla- ren gå för det mesta under namn af Aira alpina L. och ligga i Finska museet tillsammans med exemplar af denna art frän Lapponia enontekiensis, inarensis, imandrensis och tulomensis. Under samma namn är formen äfven utdelad af Fellman i hans exsiccat Plantae arcticae. Exemplaren påvisas dock med lätthet icke tillhöra A. alpina. Deras af- 1. X. 1910. Palmgren, Aira alpina L. och Aira glauca Hn. i Finland. 13 vikande natur är ocksä redan uppmärksammad af Neuman i dennes flora, där formen dock föres till Aira alpina, om ock som underart med namnet Fellmanni, till ätskillnad frän den i Skandinaviens fjälltrakter förekommande typiska for- men, hvilken är upptagen under namnet A. alpina * Wahlen- bergii. Materialet af denna, i Neumans flora ej allenast frän ryska, utan därjämte äfven frän finska Lappmarken upp- gifna A. alpina * Fellmanni är ganska sparsamt. Dock synes det mig med all säkerhet gifva vid handen, att formen i fräga vida mera öfverensstämmer med A. caespitosa än med A. alpina, med hvilken förstnämnda art den uppenbart är mycket nära förvandt. — Exemplaren frän Ponoj hafva emel- lertid visat sig till alla väsentliga egenskaper öfverensstämma med sädana af Aira glauca frän Torne lappmark. Auten- tiska exemplar af sistnämnda art har jag ännu ej varit i till- fälle att studera. Dä jag emellertid i Svenska Riksmuseum sett exemplar af arten insamlade i Jemtland, därifrån for- men till först är beskrifven, anser jag mig dock redan nu kunna betrakta formen från Ponoj, d. v. s. Neumans A. al- pina * Fellmanni, säsom tillhörande den frän värt land tidi- gare ej pävisade A. glauca Hn. Sannolikt synes äfven, att döma af beskrifningen hos Ledebour, Flora rossica, att denna Aira glauca är identisk med en frän arktiska Sibirien under namn af A. brevifolia R. Br. i nyss nämnda flora upp- tagen Aira-form. För riktigheten af detta antagande synes äfven den omständigheten tala, att Aira glauca inom värt floromräde finnes insamlad endast från Ponoj, således från ett område, hvars flora sedan gammalt är berömd genom det betydande antalet rent ostliga element. Denna fråga äfvensom den, huruvida Ledebours A. brevifolia R. Br. verkligen är identisk med Robert Browns art, i hvilket fall A. glauca Hn. möjligen vore synonym med A. brevifolia R. Br., hoppas jag i den snaraste framtiden blifva i tillfälle att afgöra. Beträffande vära nordliga Aira-former torde emellertid nu kunna fastsläs, att Aira glauca Hn. tillhör finska flor- området, inom hvilket den är insamlad från Ponoj. Aira 14 Palmgren, Botaniska meddelanden. 1. X. 1910. alpina L. synes äter icke vara utbredd inom mellersta och östra delarna af Kola-halfön; exemplar äro kända endast frän Lapponia enontekiensis, inarensis, imandrensis och tulomensis. Min afsikt är att efter erhällandet af nödigt material äter- komma till de arktiska formerna af Aira-släktet. Herr Palmgren lämnade vidare följande Botaniska meddelanden. 1. Glyceria maritima (Huds.) Wahlb. i Finland. Vid mänadsmötet den 7 sistvikne maj var jag i tillfälle att inför Sällskapet förevisa exemplar af den frän värt flor- område tidigare icke omnämnda Glyceria (Atropis) suecica Holmb., insamlade pä Äland och i Korpo. Vid genomgäen- det af finska museets Glyceria-material har jag senare fun- nit, att samlingen af ,Glyceria maritima", omfattande fyra från stranden af Hvita hafvet år 1843 af Nylander insam- lade exemplar, icke tillhör denna art, utan den ofvannämnda Glyceria suecica, hvilken art sålunda synes ega en betydande utbredning. I museet ligga emellertid under namn af Glyceria distans f. pulvinata ett antal exemplar, äfven de insamlade vid Hvita hafvet, hvilka tillhöra fullt typisk, om också små- växt, verklig Gl. maritima. På basen af dessa exemplar vinner sålunda GI. maritima medborgarrätt inom det finska florområdet. Exemplaren från Hvita hafvet öfverensstämma med exemplar från Norges nordkust samt visa, märkligt nog, därjämte en betydande likhet med sådana från Gottland, Öland och Småland, medan de åter högst betydligt skilja sig från den vid svenska västkusten förekommande formen. Min afsikt är att inom kort återkomma till detta ämne. 2. Taraxacum unguiculosum n. sp. Denna tidigare obeskrifna art, som jag sommaren 1909 fann pä Äland, stär emellan ä ena sidan T. angustisguameum 1. X. 1910. Palmgren. — Toivonen. 15 Dahlst. och ä den andra 7. Kjellmani Dahlst. och T. obligui- lobum Dahlst. Arten kommer att beskrifvas i mina Bidrag till kännedomen om Älands vegetation och flora, III. Stud. fröken Dagmar Toivonen inlämnade till tryck- ning: Bidrag till kännedomen om södra Finlands vatten- oligochaetfauna. De här upptagna oligochaeterna tillhöra familjerna Aeo- losomatidae och Naididae samt äro insamlade främst under sommaren och hösten 1909 i Nyland, nämligen dels pä Tvär- minne Zoologiska Station och i trakten däromkring, dels i omgifningarna af Helsingfors. Frän sommaren 1910 datera sig endast fä fynd, bland hvilka nägra äro gjorda i Godby träsk pä Äland. Flertalet arter ingär i Elin Munster- hjelms Verzeichnis der bis jetzt aus Finnland bekannten Oligochaeten ). Nya för den finska oligochaetfaunan äro följande 7 arter: Aeolosoma tenebrarum Veyd., Ae. headleyi Beddard, Nais variabilis Piguet, Aulophorus furcatus Oken, Pristina tentaculata Piguet, Dero perrieri Bousf., Paranais uncinata Örst. Två arter, nämligen Chetogaster diastrophus Gruith. och Pristina longiseta Ehrbg, äro ej heller nämnda i Munsterhjelms arbete, men enligt muntligt meddelande af doktor K. M. Levander af honom förut tagna i landet. För de flesta öfriga anges nya lokaler, för de för finska faunan nya dessutom de länder, där de tidigare anträffats. Vid bestämmandet har användts följande litteratur: W. Michaelsen, Oligochaeta, Die Siisswasserfauna Deutschlands, Heft 13; E. C. Bousfield, Natural History of the Genus Dero; 1) Festschrift Herrn Professor Dr. J. A. Palmén zu seinem 60. Geburtstage gewidmet, N:o 13. 16 Toivonen, Södra Finlands vattenoligochaetfauna. 1.X.1910. F. Veydowsky, Systematik und Morphologie der Oli- gochaeten. Fam. Aeolosomatidae. 1. Aeolosoma hemprichi Ehrbg. — Helsingfors, Tölö- viken, 28. 9. 09. I bottengyttjan och pä växtrester tre exx. Förekom ocksä i senare prof frän samma ställe, ehuru ytterst sparsamt. Helsingfors, Högholmen, 19. 10. 09. Pä Cla- dophora frän en bro. Nägra exx. — Bassänger i Botaniska trädgärdens växthus, 15. 10. 09. I bottenslammet och pä blad af Victoria Cruziana. Några exx., af hvilka två voro könsmogna. Könsmogna individer synas vara ytterst säll- synta. Sä har Veydowsky') aldrig påträffat någon Aeolo- soma med könsorgan. 2. Aeol. variegatum Veyd. — Tvärminne, Storlandet, 2. 8. 09. Tvä exx. bland växtlämningar och i bottenslam frän en djup sötvattensputt. — Tvärminneträsk, 9. 8. 09. Pä Nuphar-blad. — Helsingfors, Pörtö, 20. 8. 09. Pä vatten- växter frän kärr. — Bassäng i Botaniska trädgärden, 15. 10. 09. På Nymphaea-blad. 3. Aeol. tenebrarum Veyd. — Helsingfors, dammen fram- för Botaniska trädgärdens växthus, 2. 10. 09. Pä multnande blad 2 exx. Förut funnen i Böhmen. 4. Aeol. headleyi Bedd. — Helsingfors, bassänger i Bot. trädg., 29. 9. och 2. 10. 09. Några exx. pä Nymphaea-blad och bland växtrester. Förut funnen i England, Ryssland och Böhmen. 5. Aeol. niveum Leyd. — Tvärminne, Kasbergskärr, 15. 7. 09 tvä exx., 24. 7. 09 endast ett ex. Hvardera gängen pä multnande blad. Fam. Naididae. 6. Chaetogaster diaphanus Gruith. — Tvärminneträsk, 4.7.09, talrik, med könsorgan; 9. 8. 09, nägra exx., utan köns- !) Systematik und Morphologie der Oligochaeten. 1. X. 1910. Toivonen, Södra Finlands vattenoligochaetfauna. 17 organ. Dessutom i flere senare prof frän samma ställe; pä vattenväxter och i bottenslammet. — I alla prof från hafvet vid Tvärminne Zoologiska Station, 7. och 8. 09. — Helsing- fors, Tölöviken, 28. 9. 09. Ovanligt talrik. Nägra könsmogna exx. i gyttja. — Helsingfors, Hafshamnen, 5. 10. 09. Bland och pä Fucus och Enteromorpha. — Helsingfors, Högholmen, 19. 10. 09. Några exx. pä Cladophora. — Helsingfors, Pörtö, 20. 8. 09. Bland alger och i slam. — Äland, Godby träsk och Färjsundet, 23. 6. 10. Bland vegetation. — Nyland, Helsinge, Nandaa,v7.*0ch 8. 1910: 7. Ch. crystallinus Veyd. — inne Kasbergskärr, 15. 7, 24. 7. och 13. 8.09. Bland växtrester. — Tvärminne- träsk, 9. 8. 09. — Helsingfors, Botaniska trädgärdens bas- sänger, 29. 9. 09. Mycket talrik, i bottenslammet och pä Nuphar-blad. — Helsinge, Degerö, Stansvik, 21. 10.09. Pä alger frän en brygga. — Äland, Godby träsk, 23. 6. 10. Bland vegetation. 8. Ch. langi Bretscher. — Tvärminne, Längskärsträsk, 27. 6. 09. På Fontinalis. — Tvärminne, Kasbergskärr, 10. 7. och 27. 7. 09. Pä vattenväxter, nägra exx. — Tvärminne- träsk, 31. 7. och 9. 8. 09. På Nuphar-blad och bland växtrester. — Tvärminne, Storlandet, 2. 8. 09. Mänga exx. i slam. — Helsingfors, bassäng i Bot. trädgärden, 29. 9. 09. Pä Nym- phaea- och Nuphar-blad. — Helsingfors, Högholmen, 19. 10. 09. Pä Fucus. 9. Ch. limnaei K. Baer. — Tvärminne, i hafvet vid Längskär, 26. 7. 09. Pä Limnaea ovata ett ex. — Helsing- fors, Vanda ä, 5. 8. och 9. 9. 10. På Limnaea. 2 exx. hvar- dera gängen. — Nyland, Tusby träsk, 9. 1910. Allmän pä Limnaea. 10. Ch. diastrophus Gruith. — Tvärminneträsk, 31. 7. 09. Tvä exx. i slam pä Nuphar-blad. 11. Ophidonais serpentina Mill. — Helsingfors, Vanda ä, 14. 9. 09. På vattenväxter och islam kring växtrötter. Tal- rik, mänga exx. med könsorgan, hvilka dock ej voro fullt utvecklade. — Samma vattendrag, 10. 9. 10. Pä trichopter- larvers larvhus och fritt i vattnet. D 18 Toivonen, Södra Finlands vattenoligochaetfauna. 1.X.1910. 12. Paranais uncinata Örst. — Helsingfors, Kaisaniemi damm, 28. 9. 09. Bland multnande blad och slam. — Hel- singfors, Högholmen, 9. 10. 09. Pä Fucus och Enteromorpha. — Helsinge, Degerö, Stansvik, 19. 10. 09. På Scirpus i kärr. — Förut tunnen i Tyskland, Ryssland, Schweiz och andra länder. 13. Slavina appendiculata Udek. — Tvärminne, Kasbergs- kärr, 26. 6. 09. Bland vegetation. Ocksä i senare prof däri- från. — Tvärminne, Längskärsträsk, 27. 6. 09. Några få exx., med clitellum. — Tvärminneträsk, 31. 7. och 9. 8. 09. Pä Nuphar-blad och i bottenslammet. — Tvärminne, Storlandet, 2. 8. 09. Pä vattenväxter frän en källa. — Helsingfors, Vanda a, 14. 9. 09. Bland växtrester. 14. Ripistes parasita O. Schm. — Tvärminneträsk, 4. 7. 09. Tvä exx. pä Menyanthes-blad. — Helsingfors, Vanda ä, 5. 8. och 9. 8. samt 18. 10. 10. Ytterst allmän bland och pä vegetation. 15. Stylaria lacustris L. — Den allmännast förekom- mande naididen i alla större sötvattensamlingar i omgifnin- garna af Tvärminne Zoologiska Station, såsom i Längskärs- träsk 27. 6. 09. bland Fontinalis, i Kasbergskärr 22. 6. och 15. 7. 09. bland vegetation och växtlämningar och i Tvär- minneträsk 31. 7. och 9. 8. 09. bland vattenväxter och i bot- tenslam. Likasä allmän är den i alla prof frän hafsvikar och sund vid Zoologiska Stationen. Sä förekom den särdeles riklig t. ex. i profven från Långholmsbranten 29. 6. 09. i slam; sundet mellan Långholmen och Vikarskär 31. 6. 09. på växtrester, i gyttja och på Fucus; Bönholmsviken 14. 7. 09. bland Chara och på Phragmites, Krogarviken 23. 7. 09. på Potamogeton samt Byviken 5. 8. 09. i gyttja och på Fucus. I alla dessa prof, så när som på de från Bönholmsviken och Långholmsbranten, funnos exemplar med fullt utvecklade könsorgan. — Helsingfors, Vanda å, 14. 9. 09, bland vegeta- tion. — Helsingfors, Högholmen, 19. 10. 09. och 16. 9. 10. Bland alger. — H:fors, Pörtö, 28. 8. 09. Stora könsmogna exx. på alger och fritt i hafvet. — Åland, Färjsund, 23. 6. 10. 1. X. 1910. Toivonen, Södra Finlands vattenoligochaetfauna. 19 16. Nais josinae Veyd. — Tvärminneträsk, 9. 8. 09. Några exx. i slam. — Helsingfors, dammarna vid Alphyddan, 28. 9. 09. Bland vattenväxter. — Helsinge, Vanda å, Åggelby, 14. 9. 10. Pä och bland vegetation. 17. N. elinguis Mäll., Örst. — Tvärminne, Längskärs- träsk, 27. 6. 09. Mänga exx. bland vegetation. — Tvärminne- träsk, 4. 7. 09. Nägra exx. — Tvärminne, Kasbergskärr, 24. 7. 09. — Dessutom i en hel mängd sötvattensputtar pä Tvärminne Zoologiska Stations omräde. — Tvärminne, By- viken, 10. 8. 09, i bottenslam; Krogarviken, 12. 8. 09, bland växtrester och i bottenslam. — Denna art är ej, fastän den bär samma namn, synonym med den, hvilken Veydowsky kallar N. elinguis. Den schweiziske zoologen Piguet har nämligen uppdelat arten elinguis i flere nya arter, bland dem de af mig funna N. variabilis och N. elinguis. 18. N. variabilis Piguet. — Tvärminneträsk, 4. 7. 09. Många exx. pä och bland vattenväxter. — Tvärminne, Kas- bergskärr, 15. 7. 09. Några exx. pä multnande blad. — Tvär- minne, Byviken, 18. 8. 09. Bland växtrester och i botten- slam. — Förut tagen endast i Schweiz, Neuchätelsjön. 19. Veydowskyella comata Veyd. — Tvärminneträsk, 4.7. 09, pä Nuphar-blad; 31. 7. 09, många exx., af hvilka de flesta med fullt utvecklade könsorgan, i bottenslam och pä vatten- växter; 9. 8. 09, bland växtrester och i slam. — Tvärminne, Kasbergskärr, 23. 7. 09, nägra exx. med clitellum, bland vegeta- tion; 13. 8. 09, pä multnande blad. — Helsingfors, Vanda ä, 14. 9. 09, pä Potamogeton och Nuphar; dammarna vid Alphyd- dan, 28. 9. 09, i bottenslam och pä Lemna minor. 20. Dero perrieri Bousf. — Helsingfors, bassänger i Bo- taniska trädgärdens växthus, i bottenslam och pä blad af vattenväxter, 29. 9. 09; samma är i flere senare prof, det sista taget i slutet af oktober. — Bassäng i Bot. trädg., 2. 10. 09. Några exx. pä Nymphaea-blad och i slam. — Förut tagen bl. a. i England och Schweiz. — Släktet Dero karak- täriseras, liksom det följande släktet Aulophorus, genom att bakkroppen omvandlats till en gälbärande skäl. 20 Toivonen, Södra Finlands vattenoligochaetfauna. 1.X. 1910. 21. Aulophorus furcatus Oken. — Helsingfors, bassänger i Botaniska trädgärdens växthus, 2. 10. 09. I bottenslam och i slamrör pä blad af vattenväxter. Ocksä i senare prof frän samma ställen. — Förut funnen i Tyskland, England och Schweiz. I Dero- och Aulophorus-profven förekom ett flertal exem- plar af en art, som saknade gälar och som jag förmodade vara nägon Nais, ehuru det var mig omöjligt att närmare bestämma hvilken. Sedermera fann jag dock, att Michael- sen!) i sin beskrifning öfver Dero också omnämner dylika gällösa exemplar. Han anser dem emellertid vara Dero-in- divider, hos hvilka gälarna ännu äro outvecklade. Äfven Beddard?) talar om detta förhållande hos Dero. 22. Pristina longiseta Ehrbg. — Helsingfors, Vanda ä, 14. 9. 09, nägra exx. pä vattenväxter; 10. 9. 10, i bottenslam, pä och bland vegetation. 23. Pr. tentaculata Piguet. — Tvärminneträsk, 31.7. 09. Tvä exx. i slam pä Nuphar-blad. — Helsingfors, bassänger i Botaniska trädgärden och i växthusen, 29. 9. 09. I slam, pä och bland vattenväxter, mänga exx. — Äland, Godby träsk, 23. 6. 10. Flere tiotal exx. bland vegetation. — Förut funnen i Europas flesta länder. 24. Pristina lutea O. Schm. (Naidium luteum O. Schm.). — Tvärminneträsk, 9. 8. 09. Nägra exx. pä Nuphar- och Me- nyanthes-blad. — Helsingfors, Vanda ä, 14. 9. 09. På Pota- mogeton. Smä, föga utvecklade exx. Af dei det föregäende nämnda 24 arterna lefva de flesta i träsk, kärr och puttar med sött vatten. Aeolosoma tene- brarum, Chotogaster diaphanus, Ch. crystallinus, Ch. langi, Ch. limnaei, Stylaria lacustris, Nais elinguis, N. variabilis och Paranais uncinata förekomma därjämte vid stränder och i vikar med bräckt vatten. I vatten med starkare salthalt har jag däremot funnit endast Chetogaster limnaei vid Tvärminne Längskär, där salthalten uppgår till 5,6—5,7 %/oo, samt Stylaria !) Hamburgische Elb-Untersuchung IV, Oligochaeten. 2 Proceedings Zool. Society, London 1889. 1. X. 1910. Toivonen. — Brenner. 2 lacustris och Chetogaster diaphanus i hafvet utanför Helsing- fors, Pörtö. Bäst synas alla dessa arter trifvasigrunda vat- tensamlingar med rik växtlighet, hvilkas botten är täckt af växtlämningar och fint slam. Rektor M. Brenner föredrog: Abnorma granar (Picea excelsa (Lam.) Link) i Ingå. I anslutning till tidigare gjorda meddelanden om abnorma granar (i Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, häft. 21, 30, 33, 34, 35 och 36) tillåter jag mig härmed för Sällskapet framlägga såväl en fotografisk afbildning som en kvist af en på Svartbäck rusthålls mark i Ingå socken på ett Måsaholmen benämndt berg förekommande, kortbarrig gran, hvilken till sin nedre del står närmast den i Sällskapets Meddelanden häft. 21 beskrifna f. oligoclada från Lojo, ehuru med något tätare, busklikt anhopade smågrenar, upptill där- emot öfvergår i en f. virgata med såsom hos f. nodosa knut- likt anhopade korta smågrenar, det hela något påminnande om den i Medd. häft. 35 afbildade granen från Skämö i Ingå, men till sin öfre del mer virgata-artad och till sin nedre del åter f. oligoclada Brenn. Till ålder och höjd öfverensstäm- mande med Skämö-granen, afviker detta träd dessutom i följd af sina glesare, risiga grenar genom ett utprägladt sjukligt utseende. Dess växtplats utgöres af ett mycket stenigt, tunnt gruslager på berg, då däremot Skämö-granen växer på dju- pare och friskare mark. Såsom af planschen framgår, är det tämligen fristående. Skämö-granen hade däremot uppvuxit inuti ett tätt bestånd af andra granar. Jämte det här hänvisas till afbildningen i Medd. 35, sid. 8, af ofvan nämnda gran från Skämö, meddelas en bild af n:o 4 af de i Medd. häft. 30 af mig omtalade virgata-gra- narna, en typisk ormgran utan nodosa- eller oligoclada-grenar. Detta träd, som under de förflutna sju åren betydligt tillvuxit i höjd, har därunder helt och hållet förlorat sina barr på de 22 Brenner, Abnorma granar (Picea excelsa) i Ingä. 1: X. 1910; nedra, starkt lafbelupna grenarna, hvarför ocksä detta nu- mera företer ett mycket tynande utseende. Detsamma är äfven fallet med n:o 1 af de i samma häfte beskrifna träden. Det synes vara nära att döut. Sä- Fig. 1. Picea excelsa, kombina- Fig. 2. Picea excelsa f. virgata tion af f. oligoclada Brenn. med Jacg. frän Svartbäck-dälden pä f. virgata Jacg. och f. nodosa gränsen emot Joddböle, Ingä, Brenn., frän Svartbäck Mäsa- 1910. holmen, Ingä, 1910. som förut nämnts, hafva de tvä öfriga träden likaledes re- dan utdött. Ocksä det i Medd. häft. 34 afbildade trädet, hvilket för ett är sedan uppgafs dä hafva skjutit ett 1 cm längt topp- skott, har numera upphört att tillväxa och synes sälunda äfvenledes vara nära sitt slut. 1280 1910. Brenner, Abnorma blommor hos Platanthera bifolia. 23 Ett par nya oligoclada-granar från Ingå är jag dessutom i tillfälle att omnämna, den ena ett gammalt resligt träd i Svartbäck-oxhagen med täta, busklikt anhopade smägrenar liksom pä den ofvan beskrifna granens frän Mäsaholmen nedra grenar, den andra ett ungt träd pä Joddböle mark med mycket glesa smägrenar. Säsom en abnormitet af annat slag ber jag att i sam- manhang härmed få förevisa ett fall af prolifikation hos gran, visande huru en i toppen af en kvist belägen liten kotte i sin topp fortsättes af ett barrbärande nyskott, liknande de prolifikationer hos gran, som tidigare äro kända frän Upsala. Hos denna är dock öfvergängen frän barr till kottefjällens täckfjäll ej sä märkbar som hos Upsala-exemplaren, utan är gränsen emellan kotte och kvist mycket skarpare. Dessutom hafva kottefjällen icke som hos de senare en smal tväklufven eller sargad topp, utan äro upptill breda med afrundad hel kant. Ifrägavarande kvist togs denna sommar af min son Widar frän en normal gran pä ön Skämö i Ingä. Liknande öfvergäng från kotte till barrbärande kvist, hvarvid kottefjällens täckfjäll visat sig vara transformerade barr, har, säsom af Sällskapets Notiser häft. 11, sid. 454, framgär, pä Sällskapets möte den 2 oktober 1869 pä lärk- trädskottar frän Uleäborg demonstrerats. Vidare föredrog rektor M. Brenner: Abnorma blommor hos Platanthera bifolia (L.) Rchnb. Den 10 juli 1899 fann jag uti en mot söder sluttande stenig björkskog pä Svartbäck i Ingä, växande bland normal PI. bifolia i knopp, ett fullt utslaget exemplar med spensligt, grönaktigt hvitt ax, hvars alla sjutton blommor voro för- sedda med tre länga och smala sporrar. Det förevisades den 7 oktober samma är för Sällskapet under namn af f. fri- cornis, jämte det en kort diagnos meddelades, sedermera publicerad i Sällskapets Meddelanden häft. 26, 1900. I denna 24 Brenner, Abnorma blommor hos Platanthera bifolia. 1. X. 1910. diagnos uppgafs emellertid orätt, att alla tre inre kalkbladen äro sporrebärande, i stället för ett inre, d. v. s. läppen, och de två yttre sidobladen, hvilka sistnämnda äro halfmänfor- migt uppätböjda och, liksom öfriga kalkblad, trubbiga. Af sporrarna, hvilka äro divergerande frän hvarandra och lind- rigt krökta, är läppsporren längst, 25 a 30 mm, sidospor- rarna mäta 15 a 20 mm. De inre sidobladen äro tätt slutna till det öfversta smala yttre bladet, tillsammans med detta bildande en öfverläpp. För öfrigt äro blommorna med en- sidigt högervridna fruktämnen ställda såsom hos vanlig PI. bifolia. Är 1908 fann jag af en notis i Botan. Centralblatt n:o 39, 1908, att ett tresporrigt exemplar är 1898 af S. Som- mier blifvit funnet och beskrifvet i Italien under namn af PI. bifolia var. tricalcarata Somm. och är 1907 af W. B. Hemsley i England säsom PI. chlorantha var. tricalcarata Hemsl., hvilka exemplar af den förre förklarats tillhöra samma form. Intresserad af att lära känna dessa exemplar för att få veta, huruvida äfven mitt vore af samma slag, har jag nu efter två års väntan genom härvarande bibliotek lyckats få del af hithörande litteratur, Bulletino della Societa botanica Italiana, 1898 och 1908, samt The Journal of the Linnean Society, vol. XXXVIII, n:o 263 och 267. Däraf framgår, att det italienska exemplaret, från ett buskage i Montisoni nära Florens, med sexton blommor, i öfrigt är normalt, utom att de två yttre sidobladen i alla blommor äro litet smalare och mer skärformiga samt vid basen förlängda till en sporre af samma grönaktiga färg som läppsporren och föga smalare, men kortare, af 1 cm längd, samt båda utåt böjda, divergerande från centralspor- ren. Vidare intaga alla blommorna, i följd af fruktämnets vridning, vid basen åt ett håll, upptill åter lika mycket åt motsatt håll, en ställning motsatt den vanliga, näml. med könpelaren nedåt, läppen och de tre sporrarna åter uppåt. I betraktande af det faktum, att alla sexton blommorna visa samma anomali, anser auktor här föreligga hellre en fast form än ett teratologiskt fall. Äfven sedan han jämfört sitt 1. X. 1910. Brenner, Abnorma blommor hos Platanthera bifolia. 25 exemplar med W. B. Hemsleys i Journal of Linn. Soc. vol. XXXVIII n:o 263 publicerade afbildning och beskrifning af blomman hos det engelska exemplaret frän närheten af Sher- borne, Dorset, och funnit dessa tvä former vara identiska, framhäller han i ärgängen 1908 af Bulletino den omständig- heten, att alla blommor hos dessa tvä exemplar frän sä vidt ätskilda orter förete alldeles samma anomalier, säsom ett be- vis för att dessa icke härröra af nägon yttre impuls, utan bero pä en hos växten inneboende orsak, hvarför han utta- lar den förmodan, att här skulle föreligga snarare en akt af nybildning (neogenesis) än en monstrositet, äfvensom möjligheten af att en ny art PI. tricalcarata häraf kunde uppstä. Säsom af det föregäende framgär, äro de tre nu om- nämnda exemplaren lika hvarandra däruti, att alla deras blommor hafva tre sporrar, af hvilka sidosporrarna utgä frän de yttre halfmän- eller skärformigt böjda bladen, den mellersta äter frän ett inre blad, läppen. Med hänseende till blommornas ställning däremot äro de väsentligen olika. Hos det ttalienska och det engelska exemplaret intaga blom- morna en mot den vanliga omvänd ställning, beroende pä att fruktämnet hos det förra genom tvenne hvarannan mot- satta partiella vridningar, hos det senare äter genom full- komligt uteblifven vridning bibehäller sin ursprungliga raka form och riktning; hos Ingä-exemplaret däremot är blom- mornas ställning fullkomligt normal med ensidigt vridet, svagt böjdt fruktämne. Äfven sporrarna äro hos detta sä- väl till form som längd mera öfverensstämmande med den typiska formens än med de tvä andras. Detta exemplar in- tager sälunda en intermediär ställning emellan typen och var. tricalcarata och försvarar sälunda sin plats som en sär- skild f. fricornis. Såsom man finner af Sommiers och Hemsleys be- skrifningar, äfvensom af den sistnämndes plansch i Journal of Linnean Society, äro de ifrägavarande blommorna zygo- morfa. De hafva dock betecknats som pelorier, visserligen falska eller oregelbundna sädana pä grund af att sporrarna 26 Brenner, Abnorma blommor hos Platanthera bifolia. 1. X. 1910. ej tillhöra samma krans af kalkblad. Ocksä blommorna hos mitt exemplar frän Ingä äro trots sina tre sporrar fullkom- ligt zygomorfa och kunna de svårligen betraktas som pelorier. Säsom tresporrade äkta pelorier, d. v. s. med de tre sporrarna tillhörande de tre inre kalkbladen, afbildar W. B. Hemsley i Journal of Linnean Society vol. XXXVIII n:o 267 tvä blommor med mer eller mindre likformiga kalkblad och ovridet fruktämne hos ett exemplar frän närheten af Bath i England. En äkta peloria-form äter utan läpp och sporrar finna vi hos alla tio blommorna pä det exemplar frän Kiitula-äng i Taipalsaari, af A. N. Arppe 1886 jämte normala exemplar taget i fuktig löfskog, som finnes vara af A. O. Kihlman omnämndt i Sällskapets Meddelanden, häft. 18, 1891, där emellertid fruktämnet uppgifves vara ,ej vri- det", ehuru pä en del af de öfre blommorna en tydlig en- sidig vridning kan iakttagas. De fem nedersta blommornas fruktämnen däremot äro visserligen raka, men hafva ett ut- seende som om de efter en föregående vridning åter blifvit tillbakavridna och därigenom uträtade. Ett mellanting mellan sistnämnda form och den vanliga ensporriga visar oss ett af K. Stählberg 1901 pä äng vid Wuorilampi i trakten af Kuopio taget exemplar, liksom det föregående förvaradt pä Universitetets botaniska museum, med sexton blommor, af hvilka den andra nedifrän har en 6& 7 mm lång, uppåt starkt bägböjd sporre, den elfte en 3 mm lång rak, och den tolfte en 8 mm lång, svagt böjd sporre. De öfriga sakna sporre. De yttre kalkbladen äro bredt ägg- runda eller sidobladen omvändt äggrunda eller aflängt ellip- tiska, och de inre kortare och smalare äggrunda. Nägon särskildt formad läpp kan pä det pressade exemplaret ej varseblifvas. Fruktämnet är ovridet, och ständarknappen har parallella rum med pollenmassor. Ätminstone hos detta exemplar är den tillfälliga monstrositeten uppenbar. Äfven äkta pelorier med alla tre inre kalkbladen läpp- formigt förlängda, men utan sporrar, torde enligt Hems- leys uppgift i nyss nämnda publikation och däri citerade 1. X. 1910. Brenner. — Enwald. 27 Penzigs Pflanzen-Teratologie, Vol. II, pag. 366, hafva ob- serverats. Att alla dessa afvikelser frän den vanliga blomformen hos Platanthera bifolia äro af rent monströs art, synes mig, att döma af deras endast tillfälliga förekomst och i enskilda delar växlande beskaffenhet, vara otvifvelaktigt, oberoende af af hvilka, yttre eller inre, omständigheter de mände hafva förorsakats. Maisteri K. H. Enwald ja kansakouluntarkastaja O. A.F. Lönnbohm olivat kirjeissä puheenjohtajalle tehneet ilmoi- tuksia Metsäsopulin (Myodes schisticolor Lillj.) esiintymisestä Kuopion seuduilla. Herra K. H. Enwald kirjoittaa 14. IX. 1910: , Kuopion Luonnon Ystäväin Yhdistys on parina vuo- tena harjoittanut pikkuimettäväisten keräystä ja, mikäli aika ja voimamme ovat riittäneet, niiden tutkimista. Olemme onnistuneet saamaan tarkastettavaksemme erilaisia myyriä ja hiiriä ja jotensakin suuren joukon, noin 500 kappaletta, joiden joukossa tuskin on ollut kahtakymmentäkään kappa- letta kotihiirtä ja isoa rottaa. Vaikka huomioittemme jou- kossa on jo yhtä ja toista mieltäkiinnittävää, en työmme keskeneräisyyden takia tahdo mainita kuin yhden havain- non: Olemme todennäköisesti tavanneet metsäsopulia (Myo- des schisticolor Lillj.) vaellusretkillään. Niinkuin Fauna-seu- ralle on ilmoitettu, onnistui tarkastaja O. A.F.Lönnbohm'in kesällä 1909 tavata tätä harvinaista mikromammaliaa pari kappaletta. Mutta tämä kesä on tuonut monin kerroin run- saamman saaliin mainittua eläintä. Taaskin on tarkastaja Lönnbohm saanut kesäasuntonsa lähellä Karttulassa näitä eläimiä suuren joukon, useita kymmeniä. Kun tiistaina tämän syyskuun 6 päivänä tulin kotiin kaupungilta, löysin porttini kohdalta (Kuopio, Sorvarinkatu 6, 28 Enwald, Metsäsopulin esiintymisestä Kuopion seuduilla. 1.X. 1910. siis lähellä Kuopion lahtea) kuolleen metsäsopulin. Kun sitten sunnuntai-aamuna !!/, 10 läksin metsästysretkelle ja istuin ven- heen kokassa tarkastaen kovassa sumussa reittiä, näin metsä- sopulin kelluvan kuolleena veden pinnalla. Ja sitten keräi- lin niitä parin kilometrin matkalla laivareittiä pitkin kulkies- samme Lehtoniemestä eteläänpäin yhteensä, edellinen niihin luettuna, 6 kappaletta. Takasin tullessa iltapäivällä tapasin niitä 2 Kuopion lahdella. Aamupäivällä oli sumu niin sakeaa, että ei voinut nähdä kauaskaan venheestä, joten on luulta- vaa, että metsäsopuleja löytyi siellä läheisyydessä paljon enemmänkin. Maanantai-iltana kävin etsimässä Kuopion lah- den ja Väinölänniemen rantamilta ja löysinkin yhden ja eiles iltana kävin muutamasta lähisaaresta, mutta en löytänyt enää yhtään. Tuuli oli kääntynyt. Mistä nämä metsäsopulit ovat Kallaveteen joutuneet? Tuulen suunta oli sunnuntaina ja ainakin parina tai kolmena päivänä sitä ennen kaakosta luoteiseen. Jos löytöpaikasta mennään vasten tuulta niin tullaan Hietasaloon, Iivarinsaloon tai Luhaistensaloon lukuunottamatta pikkusaaria. Edelliset ovat saaria Kallavedessä. Tai sitten täytyy mennä kokonaan selkien toiselle puolen. En kuitenkaan luulisi että sopulit sieltä tulivat, onhan sinne matkaa paljon. Luulisin kernaam- min, että ne sakeassa sumussa läksivät uimaan ulospäin jos- tain Lehtoniemen varrelta ja sitten hukkuivat ja aallot ajoi- vat niitä viistosti takaisinpäin. Mainitsemassani seudussa löytyy sellaisia suoperäisiä sammalikkoisia tiheitä metsiä, jollaisia nämä eläimet rakastavat. Ja tällä samalla suunnalla löytyvät myös Lönnbohm'in löytöpaikat. Tämä on tietysti vielä arvelua, enkä tahdo siitä sanoa mitään varmaa, ennen- kuin ehdin koota enemmän havaintoja mikromammalioiden esiintymisestä mainitussa seudussa sekä myöskin Kallaveden saaristossa. Minusta kuitenkin tuntuu kuin meillä tässä olisi jonkunlainen sopulivaellus, jollaisia on Norjassa huomattu metsäsopulin tekevän. Tätä tukee sekin, että eräs kalastaja sanoo tavanneensa Kallavedessä ja eräs koululainen Hamina- lahdessa viime viikolla runsaasti jotain myyriä vedestä kuolleena. * 1. X. 1910. Lönnbohm, Metsäsopulin esiintymisestä Kuopion seuduilla. 29 Eräässä. myöhemmässä kirjeessä (23. IV. 10) maisteri Enwald lisäksi kirjoittaa: » Taaskin on yksi metsäsopuli tullut kuolemaan minun porttini edustalle, josta sen aamulla kouluun lähtiessäni löysin. Samoin on pari kolme muutakin metsäsopulia löydetty kuol- leina kaduilla tai pihamailla kaupungin laitamilla. Nämä on talteen otettu. Ja lisäksi kerrotaan useammastakin löydössä. Pari kuopiolaista herrasmiestä käydessään metsästämässä, olivat tavanneet eräässä rautatierataa leikkaavassa purossa kuolleina ja eri mätänemisasteella noin kolmekymmentä eläintä. Näistä otettiin kolme talteen ja toimitettiin mulle ja olivat ne kaikki metsäsopuleja. Olen julaissut paikkakuntamme kaikissa lehdissä keho- tuksen yleisölle, että pitäisivät tätä ilmiötä silmällä ja ilmoit- taisivat havaintonsa mulle sekä mikäli mahdollista ottaisivat eläimet talteen. Ja paljonhan niitä onkin jo museoomme kertynyt. Tietysti Yliopiston kokoelmat tulevat saamaan siitä osansa kunhan ehditään. Seikkaperäistä esitystä metsäsopulien esiintymisestä täällä en vielä voi tehdä, sillä toivon saavani vielä lisätietoja. Kaikki mitä saatavissa on, koetan tietysti saada kokoon, että voi- simme valaista tätä asiaa niin paljon kuin mahdollista. Muu- ten tänä kesänä ja syksynä täällä esiintyy harvinaisen run- saasti kaikenlaisia myyriä. Niitä on niin paljon, että se herättää huomiota maanviljelijöissäkin. Miten lienee muualla?* Kansakouluntarkastaja O. A. F. Lönnbohm oli metsä- sopulista tehnyt seuraavat muistiinpanot: » Vuonna 1909 tapasin 2 metsäsopulia Karttulan pysäkiltä, jossa minulla on torppa korven keskellä. V. 1910, kun keväällä kävin ensi kerran Karttulan py- säkillä, sain asema-alueelta klo 11 iltasella yhden tapetuksi. Heinä- ja elokuulla olen niitä yhteensä tavannut sieltä 40:n paikoille, mutta kaikkia en ole saanut talteen. Nämä ovat olleet täysi-ikäisiä, sillä ei yhtään nuorta poikasta ole tavattu. Leipäsyötillä tapoin yhden hiiren loukulla ison kiven kupeesta pientarelta, johon kolon eteen viritin pyydyksen nähtyäni 30 Lönnbohm, Metsäsopulin esiintymisestä Kuopion seuduilla. 1. X. 1910. siinä liikettä. — Veneen tervauksen vuoksi oli Vehmasjärven rantaan viety pieni tervapata. Siihen meni kolme ja huo- mattiin ne samaan aikaan. Selkä, jossa on ruskea täplä, oli kuivana. — Kolmena eri iltana sain sen hämärässä tapetuksi onkivavalla radalta, tullessani Hirvonjärveltä mökille päin. Elokuun 2 p. kävelin Koivumäen kartanosta Karttulan pysäkille 16 kilometriä. Päivänaikana en nähnyt mitään, mutta hämärässä klo 10—11 %, välillä, kun jouduin Kurki- mäen ja eteläpuolelle pari kilometriä, aloin radalla kiskojen välillä havaita näitä pikku nisäkkäitä. Ensimmäiset 3 pääsi- vät karkuun tai kätkeytymään, mutta kaksi sain tapetuksi vitsalla. Kolme eläimen puoliskoa on tullut talteen otetuksi, pääpuoli ja etujalat poissa. Yhden löysin radalta Karttulan pysäkin eteläpuolelta, 2 toivat aseman pojat minulle. Epäi- lin ensin että ne ovat yliajettuna, mutta kun kuulin taiteilija M. Karppaselta, että hän on tavannut niiden eturuumiin jon- kun pöllölajin vatsasta, niin luulen, että nuo 3 ovat pöllöjen syömiä. Takaruumis saattaa olla hyvin pahanmakuinen suo- listonsa vuoksi ja saattaapa pedot karttaa sitä. Penikkakoirani toi myös nähtävästi yhden mökin pihalle. Heinäntekijä toi 2, jotka olivat ruosta pudonneet, kun hän läksi kantamaan niitä. Laajalan talosta, asemalta 2 '/, kilom. länteen, tuotiin minulle yksi. Edessäni tappoi yhden iltasella muuan koira ja söi sen suuhunsa, toista ajettiin yhdessä tur- haan, se pääsi pakoon. Muut ovat kissoilta ja koirilta saa- tuja pysäkin ympäriltä ja pojilta ostettuja. Kaupunkiin tultuani, kertoi proviisori Sahlstein tavan- neensa yhden Karttulasta Airakselan kylästä Pirunluolan lä- heltä kuolleena tieltä ja samalla näytti toista, jonka oli Kuo- piosta löytänyt Huuhanmäeltä kaivetusta kuopasta kuolleena peltomyyrän kanssa. Poikani Antero Mustonen toi /, kuol- leen metsäsopulin, jonka oli löytänyt pihasta, jossa asun Kuopionlahden rannalla, Vuorikatu 2. Lääninkonttoristi J. Särkkä kertoi Lehtoniemessä Ker- mannin mökin luona nähneensä niitä „legio“, kissalla, teillä kuolleena ja rannallakin juoksemassa Miettisen huvilan luona. Noin 14 päivän tienoissa tapasi hän niitä kuolleena vedessä Mötet den 5 november 1910. 31 kellumassa Lehtoniemen luona. Taiteilija M. Karppanen sanoo Haminalahdessa tavanneensa niitä ainakin viisi. Siel- tähän v. Wright löysi aikoinaan ensimmäisen Suomesta tavatun. Nämät sopulitiedot, jotka ovat kerätyt kaupunkiin muu- tettuani 3/;, ovat niiden 40 lisäksi, jotka ylempänä mainitsin. Osan elokuusta, viikon päivät oleskelin poissa Kajaanissa ja arvelen, että saaliini olisi ollut suurempikin, jos senkin ajan olisin oleskellut Karttulassa. Se alue, jolta nämät sopulitiedot ja sopulit ovat, käsit- tää noin 38 kilometrin pituisen ja 4—5 kilometrin levyisen alan, Kuopion etelä- ja lounaispuolella. Minun talteen ottamani kappaleet olen luovuttanut Kuo- pion Luonnon Ystäväin museoon. Kesän saaliista mainittakoon sivutuotteina metsäsopulia takaa ajaessa: 6 ruskean puolista, pienempikokoista isompaa ojamyyrää, 7 vaivaishiirtä, noin 50 aikuista peltomyyrää, hyvin samanvärisiä ja kokoisia, osa riihestä, jossa asuin mö- killä, 7 kotihiirtä, 3 pikkupäästäistä, 10-kunta eri väristä — mustasta—harmaanruskeeseen — tav. päästäistä, 4 vesipääs- täistä, 2 metsämyyrää. Nimet ovat ne, jotka Mela käyttää Suomen Luurankoisissa.“ Mötet den 5 november 1910. Till inhemska medlemmar invaldes studenter E. A. Oker- Blom (föreslagen af med. kand. R. Forsius) och C. G. L. Tigerstedt (föreslagen af professor Fr. Elfving). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 6,095: 68. 32 Smärre meddelanden. 5. XI. 1910. Till publikation anmäldes: N. Hirschmann, Beitrag zur Kenntnis der Ostracoden- fauna des Finnischen Meerbusens. Zweite Mitteilung. Alvar Palmgren, Bidrag till kännedomen om Älands vegetation och flora, III. Taraxacum-former. Alvar Palmgren, Bidrag till kännedomen om Älands vegetation och flora, IV. Floristiska anteckningar frän Kökar. Pä förslag af bestyrelsen beviljade Sällskapet en summa af 1,500 mark för inbindning af böckeri Sällskapets bib- liotek, särskildt sädana serier, som icke ägas af andra här existerande lärda samfund. Ylioppilas J. S. W. Koponen näytti Myodes schisticolor'in, joka oli löydetty Ruovedeltä, Sellvikistä, kuvernööri I. Gor- die'n kesähuvilan puutarhasta 3 p. elokuuta 1910. Maisteri T. H. Järvi ilmoitti, että elokuun 22 p. 1910 Kemijoelta, Tervolan pitäjän Lumpuksen kylän uittovastuulta ammuttiin merimetso, Phalacrocorax carbo L. Esittäjä oli tilaisuudessa ampumisen jälkeisenä päivänä näkemään linnun. Docent K. M. Levander meddelade, att enligt uppgift, som lämnats af herr A. E. Fri i Kuhmoniemi, i nämnda socken den 20 september detta är skjutits en nötkräka, Nucifraga caryocatactes L. Fägeln, som förekom ensam, finnes uppställd i forstmästar Pikows samling. Student A. Wegelius förevisade ett exemplar af Dei- lephila nerii L., funnet i Björneborg den 12 september detta är af elev Kuno Grönvall. Denna art, som tidigare inom omrädet anträffats endast af Giinther i Petrosavodsk är 1859, är hemma i Medelhafstrakterna och har iakttagits ända upp till södra Skandinavien och Livland. Arten lefver pä Nerium oleander. Det infängade exemplaret hade sannolikt gjort en läng lustresa till oss. 5. XI. 1910. Wegelius. — Scelan. — Jääskeläinen. 33 Herr A. Wegelius meddelade vidare, att i Björneborg den 28 augusti detta är af ingeniör M. Wegelius skjutits ett exemplar af härfägeln, Upupa epops L. Detta är det tidi- gaste höstexemplar, som hos oss anträffats. Professor Th. Salan inlämnade till H. M. F. exemplar af en i Savonia australis icke förut observerad fanerogam, Myriophyllum verticillatum L. f. intermedia Koch, hvilken han sistlidne sommar fann växande i ymnighet tillsammans med Utricularia vulgaris L. i en vik af Saimen vid Kaukas fabrik ej längt frän Willmanstrand. Anmärkningsvärdt var, att hos de talrika exemplar, som insamlades därstädes, päträffades endast honblommor. Ylioppilas Viljo Jääskeläinen esitti seuraavat löytä- mänsä Suomelle uudet kalaloiset Laatokasta. 1. Tetracotyle percae fluviatilis v. Linst. — Tätä lois- trematodia tapasin useampia kymmeniä yksilöitä pallomai- sissa kysteissa vain yhden ahveneksemplarin (Perca fluviati- lis L.) peritoneumin alla uimarakon päällä. Kystien läpimitta vaihteli 0,5— 0,6 mm. Itse eläin oli melkein ympy- räinen, vähän litteä (ks. ohessa olevaa piirrosta), läpimitaten 0,45—0,51 mm. Suu- imukupin diametri 0,06 ja mahaimukupin 0,09 mm. !) Mainittu ahven, pituudeltaan 16,4 cm, oli saatu Sortavalan edustalla sijaitsevasta Läppäjärvi-nimisestä Laato- — Kuva 1. Tetracotyle kan lahdesta 13. V. 1910. Sen mahassa ee N oli ravinnon jätteinä kalanruotoja, mä- tiä (luult. sären, Leuciscus rutilus L.) ja kironomustoukkia (nämä viimemainitut mahdollisesti ravintona olleesta kalasta 1) Loinen on selitetty: Max Lühe, Parasitische Plattwürmer I, Trematodes, Süsswasserfauna Deutschlands von Brauer, 1909, Heft 17, siv. 170. 3 34 Jääskeläinen, Suomelle uudet kalaloiset Laatokasta. 5. XI. 1910. lähtöisin). Parasiittia oli ylläkäsitellyn lisäksi 3 Echino- rhynchus clavaeceps Zed.- eksemplaria suolessa. Tetraco- tyle-lajit, joita Saksan makeanvedeneläimistä tunnetaan 6—7 lajia, ovat Sfrigea-suvun lajien toukkamuotoja; minkä lajin toukka-aste T. percae fluviatilis on ei tiedetä, joka tapauk- sessa täytyy sen täyskasvaneena elää jonkun vesilinnun suo- lessa. Tetracotyle percae fluviatilis v. Linst. ei ole meillä eikä naapurimaissakaan tätä ennen tunnettu. 2. Henneguya psorospermica Thel. — Henneguya zschok- kei Gurley- myxosporidiumi on eri paikoista Suomea tun- nettu siian (Coregonus lavaretus L.) ') ja muikun (Coregonus albula L.) ? lihasloisena, ja kesällä 1909 olen itse tavannut sen Laatokan nieriistä (Salmo alpinus L.), 4 kystiä yhden kalan mahaseinämästä. Yllämainitun lajin (Henneguya pso- rospermica Thel) onnistuin löytämään viime kesänä (6. V. 1910) availlessani haukia (Esox lucius L.). Erään 48,5 cm pituisen, juuri kutemaan alottelevan naaraskalan ovariomu- nien seassa huomasin tällöin lukuisia pallomaisia kystejä, läpimitaten aina 3,1 mm, jotka olivat täpösen täynnä yllä- mainittua H. psorospermica-nimistä myxosporidiumia. Niiden pituus oli keskimäärin 0,26 mm. Kirjallisuudessa?) maini- taan loisen melkein aina sijaitsevan kalojen kiduksissa (ta- vallisesti ahvenen ja hauin). Huomaamani olinpaikka hauin ovariossa lienee satunnaisempi. Mainitun haukieksemplarin muita parasiitteja olivat: kiduksissa runsaasti loiskopepodia Ergasilus sieboldii v. Nordm., ruumiinontelossa ja mätijoukon seassa yhteensä 32 Bothriocephalus latus-toukkaa, suolessa 3 Triaenophorus nodulosus Pall.- ja 7 Ascaris mucronata Schrank.-yksilöä mahassa. 1) Levander, Palmen, Luther, Förekomsten af en Myxospo- ridium-art i muskulaturen hos sikar, Meddel. af Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. 24, 1901, siv. 43 ja 187. — Guido Schneider, Ichthyologische Beitr. III, Acta Soc. pro Fauna et FI. Fenn. 20, N:o 2, 1906, siv. 44. 2 A. Luther, Über Triaenophorus robustus Olsson und Henneguya zschokkei Gurley als Parasiten von Coregonus albula aus dem See Sapsojärvi, Meddel. af Soc. pro Fauna et FI. Fenn. 35, 1909, siv. 59. 3) Alphonse Labb6, Sporozoa, Das Tierreich, Lief. 5, siv. 101. 5. XI. 1910. Jääskeläinen. — Lindberg. 35 Lisäksi mainitsi esittäjä, ylioppilas V. Jääskeläinen, että Sortavalassa ja sen ympäristöllä ilmaantui kevätkesäs- tä, jo toukokuun lopulla 1910, tuomiin (Prunus padus L.) runsaasti pikkuperhosen, Hyponomeuta padi ZIll., toukkia, syöden puut lehdettömiksi. Vasta heinäkuun lopulla, täys- kasvaneiden perhosten ulostultua koteloryhmistä, alkoivat tuomet taas viheriöidä ja vieläpä paikoin kukkiakin. Niin- pä eräässä puussa oli kukkaterttuja latvapuolella 30 p:nä heinäkuuta. Elokuussa näkyi lentäviä perhosia runsaasti. Doktor Harald Lindberg demonstrerade följande Taraxacum-former från finska Lappmarken. 1. T. opacum Dahlst. — Sällsynt; funnen i Ob, LKem och LI. 2. T. Kuusamoönse Lindb. fil. et Palmgr. — Funnen endast vid Sirkankylä i Kittilä. 3. T. acutidens n. sp. — Sällsynt. Sedd endast pä tvenne ställen i Muonio. 4. 7. Kittilense n. sp. — Funnen pä flere ställen, synes vara en vanlig lappländsk art. 5. 7. sagittatum n. sp. — Funnen af föredragaren i Kittilä och af pastor O. Kyyhkynen flerstädes i Suomussalmi. 6. T. guttulatum n. sp. — Funnen i Kittilä af föredra- garen och tidigare af magister G. Läng, i Suomussalmi af pastor O. Kyyhkynen, i Lappajärvi, Om, af A. L. Back- man och i Savitaipale, Sa, af H. Buch. 7. T. molle n. sp. — Funnen pä flere ställen i Suomus- salmi af pastor O. Kyyhkynen. 8. T. remotijugum Lindb. fil. — Allmän i Lappland, förefaller att vara en af vära mest spridda och äldsta arter. Särskildt utbredd i norra Finland, frän Kuopio norrut; längre söderut sällsynt. 9. T. Hjeltii Dahlst. — Synes vara sällsynt. Sedd en- dast pä ett par ställen i Kolari samt vid Muonio kyrka. 36 Lindberg. — Brenner. 5. XI. 1910. 10. T. intricatum Lindb. fil. — Funnen endast vid Ora- järvi gästgifveri i sydvästligaste delen af Lapponia Kemensis. Den lappländska Taraxacum-floran, framhöll föredraga- ren, är sälunda mycket olik den sydfinska och särskildt rik pä pollensaknande arter. Bland de ofvan uppräknade ar- terna äga endast de tre förstnämnda samt den sistnämnda pollen. Vidare omnämnde föredragaren, att han vid odling af Taraxacum canaliculatum i härvarande botaniska trädgärd konstaterat, att frän samma rot utgä korgar utan och sädana med sparsamt eller rikligt förekommande pollen. Samma förhällande iakttogs äfven hos T. rubicundum och T. croceum. Förutom dessa tre arter uppträda i naturen följande arter såväl med som utan pollen: T. fulvum, T. letum, T. bifor- matum och T. remotijugum. Föredragaren ansäg, att man därför vid dessa och andra arter, som visa samma egenhet, icke fick fästa sä stor vikt vid afsaknaden eller förefintligheten af pollen, att man pä grund af endast denna karaktär uppställde särskilda underarter. Rektor M. Brenner förevisade och redogjorde för följande Nya eller annars anmärkningsvärda fröväxter. 1. Linnaea borealis L. f. leucoloba. Erythrochroma; co- rolla 8,5 mm longa, 9,5 mm lata, obligue late infundibuli- formis tubo angusto partegue superiore forte ampliata, lobis recurvatis, externe intense rosea lobis albis, jugis humilibus brevibus in basi loborum evanescentibus et inter ea foveis sinualibus tenuibus instructa, interne ad basin loborum usgue intense purpurea signo nectareo luteo, cuneiformi, tricuspi- dato-radiato, 2,5 mm longo, 1,5 mm lato, lobisgue fere totis vel in labio superiore ad majorem partem solum albis, con- formibus, ovatis; sepala lanceolata, subobtusa, circ. 2 mm longa, viridia; folia rotundat -ovata — suborbiculata, in utrogue margine distincte 1—2-dentata, pilosa, maxima 11 mm longa, 85—10 mm lata. 5. XI. 1910. Brenner, Nya eller annars anmärkningsvärda fröväxter. 37 Med afseende ä kronans färgteckning päminnande om f. albiloba Brenn. i Medd. af Soc. pro F. & Fl. Fenn., 36, sid. 12, afviker denna form genom en skarpare och jämnar gräns emellan kronans röda och hvita partier, samt det nä- got mindre och mörkare honungstecknet, äfvensom genom en snedare, nedtill smalare kronform, svagare färor och äsar, samt mindre dimensioner. Funnen i fuktig barrskog pä Haga hemman af Ingä socken i västra Nyland. 2. Hieracium cuspidifolium Brenn. f. breviusculum, foliis omnibus caulinis brevibus, maximis 5 cm longis, lanceolatis vel ovato-lanceolatis. Tagen pä berg ä Brennebo i Ingå, där äfven hufvud- formen förekommer. 3. Typha latifolia L. f. didyma. Spadicibus femineis binis in eodem caule superpositis dignota. Tagen i lergrop vid Vesterkulla tegelbruk i Ingä. Har tidigare tagits i Satakunta, Tyrvis, samt är af Ascherson & Graebner omnämnd frän Heringsdorf i Tyskland. 4. Trifolium hybridum L. f. coloratum. Caules ad basin adscendentes, firmi, glabri, obscure virides — fuscescentes; petioli foliorum breves, foliola 10—18 mm longa, obscure viridia, elliptica — obovata, raro apice emarginata, nervis lateralibus 20, superiora setoso-serrata; capitula parva, intense vinose-colorata, pedicellis axillaribus, foliis 2—4-plo longioribus, floribus 5—8 mm longis, pedicellis interiori- bus calyce aeguilongis — vix duplo longioribus, dentibus calycis viridibus, longitudinem tubi vulgo violascentis vix superantibus. Tota planta obscurior ac in forma typica. A ceteris formis 7. hybridi floribus intense vinose (n:o 50 in P. A. Saccardo, Chromotaxia), nec roseo-, coloratis differens. Tillsammans med vanlig T. hybridum funnen af skol- eleven Gunnar Pehrman pä solig lerväg mellan odlade klöfverfält ä Hofgärd i Sibbo socken af östra Nyländ. Förut ej sedd pä orten. Mellanformer ej observerade. 5. Trifolium repens L. f. monstrosa. De inre blommorna i en del hufvuden pä uppräta skaft af 335 gånger de yttre 38 Brenner, Nya eller annars anmärkningsvärda fröväxter. 5. XI. 1910. nedböjda blomskaftens längd samt ända till 10 gänger längre än foderpipen, i andra pä samma ständ eller till och medi samma hufvud ombildade till typiska kort- eller längskaf- tade blad. Säväl normala som monströsa hutvuden af bäda slagen (f. longipes Peterm. och f. phyllantha Ser.) före- komma pä samma ständ. Tagen i flere exemplar pä Brennebo i Ingä. 6. Phleum pratense L. ff. monstrosae. a) i toppen af strået uppbärande tvä jämnstarka, fullt utvecklade ax, och b) med det frän basen af den öfversta bladslidan framskjutande axet nedtill upplöst i flere ätskilda smäax, hvaraf ytterligare tvä pä 15 mm afständ frän hvarandra befinna sig 10 mm under slidans bas; bäda likaledes frän Brennebo i Ingä. 7. Campanula rotundifolia L. f. monstrosa, med 15-ta- ligt blomfoder, plattadt skälformig, 17-talig krona, omkring 16 ständare och 9 märken, allt uti samma blomma, som sälunda motsvarar tre normala blommor; tagen i Kyrkslätt af öfver- direktören, frih. R. Gripenberg. 8. Polygonum lapathifolium Ait. < persicaria L. I öfrigt en P. persicaria, men skild genom nedtill tydligt förtjockade ledstycken, pä midten mörkfläckade blad, samt spår af glandler pä en del axskaft. Förekommer i kärr emellan Skeppare- gatan och Wecksellvägen vid Hafshamnen i Helsingfors. 9. Sedum Ewersii Led., hemma från Altai i Sibirien, ta- gen af eleven Gunnar Pehrman pä berg ä den forna träd- gärdsmästaretomten Arkadia i Helsingfors, där äfven S. pur- pureum L. anträffats, bäda sannolikt i tiden medföljande frän Ryssland till de förut här belägna planteringarna importe- rade växter. 10. Poa irrigata Lindm., funnen i Ingä, Westerkulla, sä- väl pä vät, sank strand af Skämö, invid Barkarsund, som pä torr tallbacke bland lingonris i närheten af nämnda lokal, och pä torr björkbacke ofvanom Bastubacka brygga. Nya för Helsingfors' flora: 11. Gentiana campestris L. * germanica Froel. Sedan är 1905 funnen pä stenbunden gräsmark emellan Nya kyrkogär- 5. IX. 1910. Brenner. — Palmgren. 39 den vid Lappviken och Sanduddsvägen. Under de tvä senaste ären pä en del af fyndorten utrotad. 12. Geranium pusillum L. Sedan är 1908 funnen pä grus- lager pä sydvästra batteriberget i Ulrikasborgs brunnspark. Ehuru icke ny för Helsingfors stads flora, utan säsom en ännu kvarstäende lämning frän dess forna växtvärld, kan tilläggsvis nämnas: Asplenium septentrionale L., i springor pä den västra branta afsatsen af nämnda berg. Den är 1905 (Medd. af Soc. pro F. & FI. Fenn. h. 30, sid. 133 och 134) omnämnda sötvatten- och kärrvegetatio- nen pä Rödbergen i Helsingfors” sydvästra utkant är numera fullständigt utrotad, sedan det därstädes befintliga träsket och det därinvid belägna kärret denna sommar uttyllts och erusbelagts. Samtidigt hafva några ruderatplatser med deras tillfälliga vegetation upphört att existera i staden, nämligen det forna berget och en del af det igenfyllda träsket emellan Kaptensgatans bäda grenar, som fätt gifva rum för en lekplan, samt de forna plantagerna i Röddäld, numera likaledes en lekplan, äfvensom berget därinvid, som bort- sprängts och ersatts med blomsterrabatter och gräsmattor. Fil. kand. Alvar Palmgren inlämnade till publikation: Taraxacum-former från Kuusamo. Vid mänadsmötet den 6 november 1909 var jag i till- fälle att inför Societas pro Fauna et Flora Fennica göra ett meddelande angäende nägra Taraxacum-former frän Kuusamo, hvarom äfven en kortare redogörelse ingär i Sällskapets Meddelanden för 1909—1910, häftet 36, sid. 15—16. Vären 1909 hade jag haft förmänen att af magister A1- bin Backman till granskning emottaga en mindre samling maskrosor, af honom insamlade under en botanisk exkursion i Kuusamo sommaren 1908. Materialet lät med lätthet för- 40 Palmgren, Taraxacum-former från Kuusamo. = 5. XI. 1910. dela sig pä fem, väl skilda och karaktäristiska, till kollek- tivarten 7. officinale Web. hörande former. En af dessa visade sig tillhöra den äfven frän finska floraomrädet kända T. lactucaceum Dahlst., i Universitetets finska museum rep- resenterad i tvenne exemplar, insamlade i Lapponia tulo- mensis af A. G. Renvall och A. Torckell, samt bestämda af doktor H. Dahlstedt. Af äterstäende fyra arter kunde däremot ingen identifieras med nägon frän Finland känd form. Dä äfven frän Skandinavien endast ett fätal nordliga former voro publicerade och dessa därtill bristfälligt repre- senterade i härvarande botaniska museum, medan utöfver de- samma, enligt hvad jag hade mig bekant, ett betydande antal former frän Sveriges och Norges fjälltrakter funnos urskilda af doktor Dahlstedt i Svenska Riksmuseets sam- lingar, vände jag mig med ofvan berörda former till nämnda forskare för att förebygga, att af honom redan kända for- mer blefve af mig beskrifna. Trenne af magister Back- mans former kunde äfven af doktor Dahlstedt identifie- ras med respektive 7. opacum Dahlst. samt 7. pholido- carpum och 7. chrysostylum, de bägge sistnämnda namn- gifna. i Riksmuseets samlingar, medan åter en fjärde var honom obekant. Denna har jag nedan beskrifvit under namnet 7. Kuusamoönse. Dä man inom kort at Dahlstedt torde hafva att emotse en utförlig sammanställning af Nord- skandinaviens Taraxacum-former, meddelas här för äterstäende fyra, af magister Backman insamlade former, endast lokal- uppgifter. Dä nägra Taraxacum-former tills vidare icke äro kända frän Kuusamo och endast ett fätal former frän norra Finland i öfrigt, utgör magister Backmans samling ett afse- värdt bidrag till kännedomen om maskros-floran i landets nordliga delar. Sedan denna uppsats redan blifvit inlämnad i och för granskning, har jag af doktor H. Lindberg erfarit, att han under förliden sommar i Kittilä i finska Lappmarken insam- lat och under annat namn urskilt den form, hvilken jag kallat T. Kuusamoönse. Under sådant förhållande hafva vi enats om att gemensamt under det af mig valda namnet 5. XI. 1910. Palmgren, Taraxacum-former frän Kuusamo. 41 upptaga arten i fräga, och har efterföljande diagnos god- känts af doktor Lindberg. 1. T. Kuusamoense Lindb. fil. et Palmgr. — Sat tenerum. Folia sat parva, fere glabra, petiolis brevissimis vulgo alatis haud coloratis vel pallide purpurascentibus. Folia int er- media oblonga, lobis lateralibus paucis continuis patenti- bus brevibus late triangularibus acutis, integris v. margine superiore parce denticulatis; lobus terminalis mediocris — magnus ovato-triangularis — ovato-hastatus, lobis basali- bus brevibus patentibus acutis; interlobia lata. Folia inte- riora sub anthesi plurima, lingulata breve dentato-lobulata s. longe, acute dentata. Scapi pauci, folia multum supe- rantes. Involucra parva angusta dilute virescentia, sgua- mis exterioribus 10-11 mm longis et 2—3,5 mm latis, valde retroversis, interioribus 11-14 mm longis. Ca- lathium parvum, 40—50 mm diametro, radians, sat pallide luteum. Ligulae marginales 1,5 mm:o haud latiores, sub- tus stria obsoleta. Antherae polliniferae. Stigmata pal- lide lutea. T. Kuusamoönse är en lätt igenkänd, till gruppen Ge- nuina hörande art, som, mähända fränsedt T. distantilobum Lindb. fil., icke visar närmare släktskap med nägon sydfinsk form. För arten utmärkande är den späda växten, de smä och fätaliga bladen äfvensom de fä eller enstaka blomkorgarna. Bladen hafva synnerligen korta samt oftast bredt vingade skaft, hvilka nederst vid basen stundom stöta i violett. Skifvorna er- hålla karaktär af sidolobernas fåtalighet samt den breda rachis. Äfven sidoloberna äro af en ganska ovanlig gestalt, korta och höga, men mycket hvassa. Ändflikens basallober äro i regel mycket korta och föga framträdande. Mest präglas emellertid arten af holkarnas och korgarnas beskaffenhet. De förstnämnda, som äro mycket små och rätt ljusa, med ofta sammanhäftande inre fjäll, äro särskildt egendomliga genom de nedåt vridna yttre fjällen. De små, glesa kor- garna åter erhålla sitt särmärke af de smala och ljusa blom- morna, hvilka på undre sidan äro endast mycket svagt och gråaktigt eller alls ej strierade. 42 Palmgren. — Sahlberg. 5. XI. 1910. Arten är af A. L. Backman insamlad ä ängsvall vid östra stranden af Savilampi vid Oulankajoki i Kuusamo den 5. 7. 1908 samt i juli 1910 af H. Lindberg i Lkem, Kit- tilä, Sirkankylä. 2. T. lactucaceum Dahlst. — Oulankajoki, Hirvasvaara, ängsbacke, 1. 7. 1908, A. L. Backman. För öfrigt känd frän Lapponia tulomensis, Petschenga, juli 1906, Renvall och Torckell. | 3. T.opacum Dahlst., f. (7. officinale Web. subsp. opacum Dahlst., H. Dahlstedt: Om Skandinaviska Taraxacum-former, Botaniska notiser, Lund 1905). — Kuolajärvi, Savina, ett par kilometer frän utloppet, 14. 7. 1908, A. L. Backman. För öfrigt känd från Norge: Finmarken, Tromsö, Nordlanden, Dovre, Valders m. fl. st. (Dahlstedt1. c.). Exemplaren från Kuusamo hänföras af auktor säsom form till T. opacum. 4. T. chrysostylum Dahlst. mscrpt. — Oulankajoki, Lem- mesniemi, äng pä sandgrund 5 km frän utloppet, 12. 7. 1908, A. L. Backman. 5. T. pholidocarpum Dahlst. mscrpt., f. — Oulankajoki, Hirvasvaara, ängsbacke, 1.7. 1908, A. L. Backman. Exemp- laren frän Kuusamo hänföras af auktor säsom form till arten. Herr Palmgren anmälde jämväl tvä af honom pä Aland funna nya Taraxacum-former, nämligen T. trilobatum n. sp. och T. conforme n. sp., hvilka af honom komma att beskrif- vas i hans Bidrag till kännedom om Älands vegetation och flora, II. Professor J. Sahlberg inlämnade till publikation: Fyra för vär fauna nya Coleoptera, funna i trakten af Helsingfors i oktober 1910. Under innevarande höst, som utmärkt sig genom ovan- liot blid väderlek, har jag med nägra studenter företagit flera entomologiska exkursioner i trakten af Helsingfors. 5. XI. 1910. Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 43 Resultatet har varit tillfredsställande. Oväntadt var, att här uti denna ganska väl undersökta trakt kunnat anträffas för vär fauna nya arter af Coleoptera. Jag är nu i tillfälle att anmäla och förevisa 4 sådana nykomlingar, hvilka alla äro af ganska stort intresse, enär 3 befunnits vara förut obeskrifna och den fjärde förut icke anträffad inom Skandinavien eller Östersjöprovinserna. På en exkursion vid Hoplax träsk den 15 oktober, en solvarm dag, företogo vi oss att håfva bland gräset på det uppodlade kärret. En af deltagarna, stud. M. A. Salokas, visade dä ät mig en insekt, som han fätt i sin häf, och hvil- ken i hög grad ädrog sig min uppmärksamhet, emedan den ge- nast igenkändes vara en Boreaphilus, men betydligt olik vär finska art, B. henningianus Sahlb. Den togs till vara, och nyligen lämnades den mig till närmare undersökning, hvar- vid det visade sig, att den äfven betydligt skiljer sig frän den öfver en stor del af Europa spridda, ehuru mycket säll- synta B. velox Heer, hvilken en gång blifvit funnen äfven i Sverige. Frän de frän Sibirien kända arterna samt de af Sharp frän Pyreneiska halfön beskrifna afviker den vä- sentligen. Däremot synes den stä mycket nära den äter- stäende palearktiska arten, B. carinthiacus Ganglb., beskrit- ven efter ett enda exemplar frän toppen af en 2,100 meter hög alpi Kärnthen. Då den dock, enligt hvad den korta beskrifningen pä sistnämnda art gifver vid handen, synes afvika bl. a. genom helt och hället rödgula antenner, medan den sydeuropeiska arten har de 2 första antennlederna mörka, synes mig pätagligt, att vi här hafva att göra med en ny art. Den afviker frän B. henningianus betydligt genom att den har längre täckvingar med tydligt framstäende skuldror och väl utvecklade flygvingar samt i allmänhet en tätare och finare punktur. Från B. velox, hvilken den till kropps- form mera liknar, skiljer den sig genom punkturen, den mörka färgen och längre och smalare antenner utan afsatt klubba. Jag ber att fä för arten föreslä namnet B. volans. Exemplaret har välvilligt öfverlämnats till finska sam- lingen. 44 Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 5. XI. 1910. Vid en exkursion till Sörnäs den 22 oktober, dä mar- ken redan var frusen och ett tunnt istäcke beklädde smärre vattensamlingar, företogo vi oss att, sä godt det lät sig göra, sålla nedfallna löf, hufvudsakligast af Salix caprea, invid en liten vattensamling norr om den järnväg, som leder till Sörnäs hamn. Det utsällade materialet medfördes hem för att i rumvärme upptina och nogare undersökas. Där- vid anträffades en Epuraea, som genom sin allmänna habi- tus afvek frän vära kända arter, och hvilken i den typiska formen utmärkte sig genom svartbrun färg med en ljusröd teckning pä elytra liknande bokstafven x. Nägra exkurren- ter, Wolter Edw. Hellen, J. K. Tuominen, K. M. W. Aschan och M. A. Salokas, som gjorde en afstickare och sällade pä en annan plats, bl. a äfvenledes under löf af Salix caprea, funno ytterligare ett antal exemplar af samma Epuraea. Då det ett par dagar senare blef varmt och lämp- ligare att sålla, gjordes under den följande veckan förnyade besök pä samma plats, och lyckades vi insamla en mängd exemplar af denna insekt, bl. a. äfven nägra betydligt afvi- kande färgvarieteter. Insekten är utan tvifvel en förut obe- skrifven art, som stär nära den i utsipprande björksaft sä allmänna E. obsoleta. Jag ber att få för densamma föreslå namnet E. x-rubrum. Dä man ifrigt söker efter nägon raritet, fär man ofta säsom biprodukt andra insekter af intresse. Detta inträffade äfven nu. Då jag undersökte hvad jag utsällat från löf och några svampbevuxna murkna stubbar på samma plats den 28 oktober och inplockade af den omtalade Epuraea-arten, framkommo bl. a. 3 exemplar af en Conosoma, som genom sin mörka, glänsande färg och sin allmänna gestalt syntes afvika från C. pubescens och vid närmare undersökning ock visade sig vara väl skild. Då den ej kan hänföras till någon annan känd palearktisk art, kan jag ej annat finna, än att äfven denna utgör ett nytt species, för hvilket föreslås nam- net C. strigosum på grund af dess tydligt tvärstrimmiga elytra. 5. XI. 1910. Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 45 Den fjärde för faunan nya coleopter-arten upptäcktes af student M. A. Salokas bland sällmaterial, som han sam- lat i Sörnäs under exkursionen den 22 oktober söder om järnvägen. Det är en art af det intressanta silphid-släktet Choleva, nämligen Ch. oblonga Latr. Denna art, som ej förr är anförd frän Skandinaviska halfön, liknar ganska mycket den hos ossi ett enda exemplar funna Ch. elongata Payk. (= an- gustata Sturm), som för flera är sedan togs vid Viborg af gref- ve Mannerheim, men den afviker bl. a. genom att prothorax är bredast i midten, ej längt framför midten säsom hos sist- nämnda art. Ch. oblonga har för öfrigt en ganska stor ut- bredning i mellersta Europa, ehuru den är mycket sällsynt. Exemplaret förärades till finska samlingen. Utförligare beskrifningar pä de nu förevisade insekterna följa här nedan. 1. Conosoma strigosum n. sp. — Crassiusculum, piceo-ni- grum, nitidum, tenuiter et breviter flavo-pubescens, protho- race praesertim lateribus segmentorumgue abdominalium marginibus posticis anguste rufescentibus, ore cum palpis, pedibus antennisgue basi et apice lucide rufo-testaceis, his medio fusco-piceis; antennis leviter compressis, articulo pen- ultimo longitudine sua perparum latiore; elytris prothorace paullo longioribus, parcius subtilissime punctulatis sed di- stincte transversim strigosis, lateribus sine poris setigeris; abdomine lateribus parce et breviter, apice fortius nigro- setosis. Long. 5 mm. Mas: abdominis segmento 6:o dorsali apice late rotun- dato, 5:0 ventrali apice medio leviter emarginato, 6:0 apice satis profunde triangulariter exciso; tarsis anticis articulis tribus basalibus satis fortiter dilatatis, primo secundo aegvi- lato, 3:0 praecedenti distincte angustiore. Femina: segmento 6:0 dorsali apice in laciniis tribus diviso, media latiore usgue ad medium bifurcato; 6:o ventrali apice acutangulariter producto, utringue spinis tribus flavis munito; tarsis anticis articulis tribus primis leviter dilatatis, primo secundo breviore. 46 Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 5. XI. 1910. C. pubescenti Payk. affine seu paullo crassius, magis nitidum, brevius et parcius pubescens, elytris paullo brevio- ribus, parcius et subtilius punctulatis sed distincte trans- versim strigosis certe distincta species. A C. crypticola Rey et cavicola Scriba colore obscuriore, antennis haud totis pallidis eorumgue structura diversum. — Caput nigrum, nitidum, subglabrum, parce et subtilissime punctulatum, ore palpisgue totis rufo-testaceis. Antennae leviter compressae, protho- racis angulos basales distincte excedentes, fuscae vel piceae, articulis duobus basalibus apicalique pallide testaceis; 2:0 3:0 paullo crassiore et perparum breviore, 3—10 sensim bre- vioribus et crassioribus, 4:0 obconico latitudine sua duplo longiore, 9:0 latitudine aequilongo, 10:0 subtransverso, am- bobus apice dilutioribus, ultimo penultimo fere sesqui lon- giore, apice late, certo situ fere emarginatim, oblique trun- cato. Prothorax magnus, basi elytris paullo latior, apicem versus fortiter basi breviter et minus distincte angustatus, apice utringue distincte sinuatus, medio obtuse productus, angulis anticis deflexis, productis, basi utringue intra angu- los leviter sinuatus; supra convexus, subtilissime et minus dense punctatus, breviter tenuissime flavo-pubescens, nigro- piceus, nitidus, versus latera sensim dilutior, rufescens, margine basali etiam anguste pallido. Scutellum piceum, subtiliter punctulatum et tenuiter pubescens. Elytra in situ normali prothorace circiter !/, longiora, apicem versus paullo angustata, lateribus mutica, nigra, subnitida, apice angustis- sime pallido-marginata, parce subtilissime vix visibiliter punc- tata sed distincte et regulariter licet subtiliter remotius trans- versim strigosa, parce paullo longius guam in prothorace fla- vo-pubescentia, pube tamen guam in C. pubescenti multo bre- viore et minus densa. Abdomen nigrum, segmentorum margi- nibus posticis anguste brunneis, dense et subtilissime punctu- latum. Pedes toti pallide rufo-testacei; tarsis posticis tibiis distincte longioribus, articulo primo longissimo duobus seguen- tibus simul sumtis longitudine aeguali, 2—4 sensim brevioribus. Ad Sörnäs prope Helsingforsiam d. 28 octobris 1910 spe- cimina tria cribro entomologico inveni. 5. XI. 1910. Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 47 2. Boreaphilus volans n. sp. — Elongatus, sublinearis, de- pressiusculus, piceo-niger, nitidulus, tenuissime pubescens, antennis totis pedibusgue rufis; capite prothorace distincte latiore, crebre sat fortiter punctato, foveis ante ocellos pro- fundis, oblongis, ocellis inter se vix latius guam ab oculis distantibus; antennis longis apicem versus parum incrassa- tis; articulis penultimis vix transversis; prothorace latitu- dine paullo longiore, lateribus obsolete crenulatis, ante me- dium angulariter dilatato, densius subrugoso-punctato, im- pressionibus fere obliteratis; elytris prothorace ?/, longioribus postice parum dilatatis, humeris distincte prominentibus, crebre rugoso-punctatis; alis explicatis, hyalinis; abdomine erebrius subtiliter punctulato, lateribus minus late explanatis, reflexis. Long 2.7 mm. Statura B. veloci Heer affinis, sed structura antennarum B. henningiano magis similis; ab utrague specie abunde distinctus, a priore differt antennis haud clavatis, articulis omnibus multo longioribus, penultimis distincte minus trans- versis, a posteriore elytris postice multo minus dilatatis, longioribus, humeris magis prominentibus, alis explicatis puncturague crebriore et subtiliore; B. carinthiaco Ganglb. maxime affinis videtur, sed secundum descriptionem anten- nis totis rufis diversa. — Caput latum, depressum, omnino ut in B. henningiano conformatum, vertice leviter excava- tum, satis fortiter et crebre rugoso punctatum, punctis guam in hac specie paullo minoribus, piceum, tenuissime pube- scens; clypeo longitudinaliter biimpresso, foveolis frontalibus oblongis mox ante ocellos positis, satis profundis; ocellis quam in B. henningiano distincte majoribus, pallidis, inter se vix magis quam ab oculis remotis; mandibulis palpisque pallide rufis, maxillarum articulo penultimo leviter infu- scato. Antennae pallidae, rufo-ferrugineae, quam in B. hen- ningiano paullo brevioribus; articulo secundo tertio paullo crassiore, perparum breviore, 3—7 sensim paullo brevioribus et crassioribus, 7:0 latitudine aequilongo 8:0 paullo angustiore, 8—10 latitudine subaegualibus fere transversis, omnibus guam in B. veloci distincte longioribus, ultimo ovato. Protho- 48 Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 5. XI. 1910. rax latitudine sua circiter !/; longior igiturgue guam in B. henningiano distincte brevior, subcylindrico convexus, lateribus deflexis, ante medium fortiter subangulariter dila- tatis, obsolete crenulatis; supra guam in B. henningiano ma- gis aegualiter convexus, impressionibus fere obliteratis, guam in specie comparata multo crebrius et subtilius punctatus, in- terstitiis subrugosis, tenuissime flavo-pubescens, piceo-niger. Scutellum breve, sublaeve. Elytra prothoracis basi fere duplo latiora et illo circiter 3/, longiora, igitur quam in B. hen- ningiano multo longiora sed tamen guam in B. veloci distincte breviora, humeris distincte prominentibus, lateribus apicem versus vix visibiliter angustata, apice subtruncata, angulo exteriore late rotundato, supra convexiuscula, intra humeros leviter impressa, confertim et distincte subtilius guam in B. henningiano rugoso-punctata; paullo longius guam in pro- thorace pubescentia. Alae explicatae, hyalinae. Abdomen nigrum, nitidulum, crebrius et subtiliter punctulatum, late- ribus minus late explanatis, reflexo-marginatis, flavo-pubescens. Pedes toti rufo-testacei, guam in B. henningiano paullo bre- viores et crassiores. Inter gramina in palude Hoplax träsk dicta prope Hel- singforsiam d. 15 octobris 1910 unicum specimen excipulo cepit dom. stud. M. A. Salokas, gui specimen Museo fen- nico generose dedit. 3. Choleva oblonga Latr. — Elongata, nigro-fusca, tenuiter flavo-pubescens, minus dense subtilissime punctulata, protho- racis lateribus late indeterminatim elytrisgue brunneis, su- tura basi infuscata, antennis palpis pedibusgue totis rufo- testaceis; antennis tenuibus, articulo 3:0 2:0 sesgui longiore, 83—5 sensim brevioribus, 6:0 praecedenti paullo longiore, 7:0 5:0 longitudine aequali sed paullo crassiore, 8:0 contiguis distincte breviore et angustiore, latitudine sua fere duplo longiore; prothorace subrotundato elytris distincte angustiore, in medio dilatato, inde apicem et basin versus aegualiter rotundato-angustato, lateribus postice latius explanatis; elytris oblongo-ovalibus, distincte striatis, omnium subtilissime et dense strigosis, angulo suturali obtuso. Long 5.5 mm. 5. XI. 1910. — Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 49 Mas: tarsis anticis articulis 1—3 satis fortiter dilatatis, 1:o seguentibus duobus simul sumtis paullo longiore et his distincte latiore; trochanteribus posticis supra longitudina- liter excavatis, segmentis ventralibus haud foveolato-im- pressis. Ch. cisteloidi Fröhl. distincte major, pallidior, minus dense pubescens, prothorace lateribus postice latius expla- natis et in mare segmentis ventralibus aegualibus trochante- rumgue forma bene distincta; a Ch. elongata Payk. protho- race medio, nec ut in illa distincte ante medium, dilatata diversa. Latr. Gen. Crust. et Ins. II, 27 (1807). — Ganglb. Käf. von Mitteleur. III, 117, 5. — Ch. intermedia Kraatz Stett. ent. Zeit. 1852, 401. — Reitt. Best. Tab. eur. Col., Necroph., 42. Sub foliis deciduis ad Sörnäs prope Helsingforsiam d. 22 Oct. 1910 unicum individuum (6) cribro entomologico cepit dom. stud. M. A. Salokas, gui specimen benevole Museo fennico donavit. — Ceterum per totam Europam mediam dispersa sed ubigue raro obveniens. 4. Epuraea x-rubrum n. sp. — Oblongo-ovalis, antice posti- cegue leviter angustata, minus dense subtilius punctulata, tenuiter fulvopubescens, fusco-picea, subopaca, capite maxima ex parte, prothoracis lateribus late rufescentibus, elytrorum margine reflexo, apice anguste vittague arcuata ad humerum incipiente ad suturam ducta postice excurvata cum opposita signum x formante rufo-ferrugineis; antennis clava fusca excepta, ore pedibusgue pallide rufo-testaceis; antennis arti- culo ultimo penultimo paullo angustiore; prothorace longi- tudine sua fere duplo latiore, prope basin rotundato-dilatato, antice distincte angustiore, apice satis fortiter emarginato; lateribus ante angulos basales obsoletissime sinuatis; basi utringue prope angulos distincte sinuato; elytris lateribus latissime, postice distinctius rotundatis, parum convexis, apice late rotundato-truncatis; corpore subtus subnitido, parcius subtilissime punctulato. Long. 2—3 mm. Mas: tibiis intermediis intus ante apicem obsoletissime sinuatis, haud dilatatis. 50 Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 5. XI. 1910. Var. b: paullo obscurior, elytris maculis duabus plus minusve obsoletis, prima basali, secunda in parte triente postica, vitta arcuata has conjungenda evanida. Var. c: corpore supra toto piceo. Var. d: signaturis elytrorum pallidis magis dilatatis, et secundum marginem lateralem continuatis maculam discoi- dalem fuscam includentibus. Var. e: supra rufo-ferruginea, elytris ante apicem fascia lata trientem longitudinis elytrorum occupanti et secundum marginem anguste continuata fusca. Var. f: supra plus minusve pallide rufo-ferruginea, ely- trorum signatura x-formi obsoleta, pallidiore. E. obsoletae Fabr. affinis, sed minor, obscurior, paullo angustior, elytris angustius marginatis, punctura praesertim in pagina inferiore subtiliore et minus densa, tibiis interme- diis maris fere simplicibus et in forma normali signatura x-formi elytrorum distincta; ab E. lapponica Reitt. statura magis parallela, elytris prothorace parum latioribus antenna- rum clava infuscata diversa; ab E. carpatica Reitt. elytrorum forma ut et signaturis distincta videtur; ab E. variegata Hbst, cum .qua colore paullo similat, prothoracis forma et lateri- bus multo minus late explanatis primo intuito distinguenda. — Caput rufo-ferrugineum, vertice saepe infuscatum, distincte punctulatum, subopacum, tenuiter flavo-pubescens, fronte utringue inter antennas foveolato, palpis pallide testaceis, maxillarium articulo ultimo apice satis late rotundato-trun- catis; oculis granulosis, brevissime setulosis. Antennae pal- lide testaceae, clava infuscata; articulo secundo 3:o distincte crassiore sed vix longiore, 3—5 sensim paullo brevioribus et crassioribus, 5:0 obconico sequenti duplo longiore, 6—8 sensim distincte latioribus, 6:0 subrotundo, 7:0 distincte transverso, 8:0 brevissimo longitudine duplo et dimidio latiore, 9—11 clavam abruptam formantibus, 9:0 10:0 aeguilato, ultimo penultimo paullo angustiore, apice subapiculato. Prothorax omnino fere ut in E. obsoleta constructus, longitudine sua eirciter 3/, latior, antice distincte angustior, prope basin seu in triente basali latissimus, lateribus modice rotundatis, 5. XI. 1910. Sahlberg, Fyra för vär fauna nya Coleoptera. 51 postice distincte angustatis et ante angulos obsoletissime sinuatis; basi utringue prope angulos distincte sinuato, his modice productis, subrectis; apice satis profunde emargina- tus, angulis anticis subacutangulariter productis; supra mo- dice convexus, lateribus paullo angustius guam in E. obso- leta reflexo-marginatis, disco ante basin transversim obsolete depresso; paullo subtilius et minus dense quam in illa specie punctulatus, interstitiis obsolete rugosis, omnium subtilissime alutaceis, pube depressa fulva parcius vestitus, subopacus, fusco-piceus, plerumque lateribus late indeterminatim, mar- gine basali et apicali anguste brunneo-rufis; vel totus pi- ceus (in var. c), vel rufescens et tandem (in var. f) totus rufo-testaceus. Scutellum breviter subtriangulare, ut in prothorace punctatum et pubescens. Elytra prothorace per- parum latiora et hujus longitudine medio duplo longiora, latitudine sua communi circiter '/—'/3 longiora, lateribus latissime rotundata, postice leviter angustata, apice omnino ut in E. obsoleta truncata, angulo exteriore late, interiore anguste rotundata; supra parum, postice magis convexa, ante medium late obsolete depressa, lateribus anguste re- flexo-marginatis; ut in prothorace punctata et pubescentia, in medio versus suturam obsolete transversim rugulosa, su- perficie omnium subtilissime alutacea, subopaca, fusco-picea, marginibus lateralibus et apicali plerumgue rufescentibus, in singulo vitta plus minusve lata, arcuata in tuberculo hume- rali incipiente obligue versus suturam ducta eamgue attin- gente et in parte postica triente satis abrupte excurvata, cum opposita signum x formante, rufescenti. Haec signatura in- terdum evanescit, ut restant solum maculae duae (var. b) plus minusve obsoletae vel (in var. d) secundum marginem late- ralem continuatur maculam fuscam cingens (fere ut in E. variegata) vel totam partem anteriorem elytrorum occupat (in var. e); in var. c tandem elytra tota picea sunt et in var. f uti prothorax rufo-ferruginea vel testacea, signatura normali x-formi obsoletissima. Corpus subtus piceum, niti- diusculum, parcius subtiliter punctatum, parce tenuiter flavo- pubescens; pectore ut in E. obsoleta constructo, epipleuris 52 Mötet den 3 december 1910. elytrorum paullo angustioribus guam in illa specie saepe ut et prothoracis lateribus subtus rufescentibus. Pedes brevi- usculi, toti pallide rufo-testacei; tibiis intermediis in mare intus vix visibiliter emarginatis, haud dilatatis. Sub foliis deciduis praesertim Salicis capreae ad Sörnäs prope Helsingforsiam d. 22—29 Oct. 1910 specimina plura cribro entomologico capta. Mötet den 3 december 1910. Till inhemska medlemmar invaldes stud. fröken M. K. Arvonen (föreslagen af doktor H. Lindberg), student V. V. Kokko (föreslagen af magister T. H. Järvi), fröken E. Lind- ström (föreslagen af doktor H. Lindberg), student G. G. Marklund (föreslagen af fil. kand. A. Palmgren), fil. kand. A.R. Ruoranen (föreslagen af magister T. H. Järvi) samt fröken I. Ström (föreslagen af fil. kand. E. Häyren). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 6,391: 77. Docent K. M. Levander päpekade önskvärdheten af en djur- och växtreservation i hufvudstadens närhet samt demonstrerade en karta öfver Fredriksbergs hemman, hvil- ket framhölls säsom i nämnda afseende synnerligen lämpligt. Omrädet disponeras af Meteorologiska centralanstalten, som här uppfört sin nya drakstation. Det företer en jämförel- sevis ursprunglig och omväxlande natur samt erbjuder ständ- orter af olikartad beskaffenhet. Praktiskt fägelskydd kunde här lämpligen fäs till ständ. I framtiden, när staden ytter- ligare vuxit, skulle platsen fä ännu större värde för demon- stration af olikartade naturförhällanden. 3. XII. 1910. Smärre meddelanden. 53 Sällskapet beslöt med anledning af föredraget att uttala, att förslaget om en dylik djur- och växtreservation är syn- nerligen beaktansvärdt och bör pä allt sätt understödas. Doktor Harald Lindberg förevisade en för Finlands adventivflora ny fanerogam, Lepidium apetalum Willd., som han tagit i Heinola stad sommaren 1909. Föredragaren fram- höll, att arten synbarligen inkommit österifrän, och att man med all sannolikhet kunde vänta, att den skulle vinna sprid- ning i värt land. Doktor H. Lindberg omnämnde vidare, att Carex ro- tundata, som tidigare hos oss upptagits under C. rostrata, enligt hans äsikt mäste anses säsom en egen, god art. Före- dragaren hade under sin resa i Lappmarken senaste sommar upprepade gänger varit i tillfälle att iakttaga dem växande pä alldeles samma fläckar, och hade de ständigt varit lätta att hälla i sär genom flere konstanta och goda karaktärer. Fil. kand. Alvar Palmgren demonstrerade exemplar af Carex digitata var. pallens, som tidigare icke anmärkts för landet. Denna växt hade ofta uppfattats såsom endast en form, men var föredragaren i anslutning till R. F. Fristedt, som urskilt växten i fräga, snarast benägen att anse den- samma säsom en varietet. Student Nandor Johansson omnämnde, att han se- naste sommar den 13 juni insamlat Allium ursinum L. pä Brun- skär i Kökar. Tidigare är arten frän värt land känd endast frän Ramsholmen i Jomala och frän Pellinge i Borgä skärgärd. Amanuens B. Poppius förevisade en abnormt utbildad gäddskalle, som insändts till samlingarna af forstmästare A. Renvall. Gäddan hade fängats i augusti 1910 i Räkki- järvi i Enare socken af herr N. Karppinen. Tohtori Walter M. Linnaniemi oli kirjeessä ilmoitta- nut, että hänelle lokakuun lopulla insinööri J. Alopaeus, Sortavalassa, kertoi merimetson (Phalacrocorax carbo L.) pesineen viime kesänä Laatokan rantamilla Kurkijoen pitä- 54 Linnaniemi. — Sahlberg. — Florström. 3. XII. 1910. jässä Heinsimän saariryhmään kuuluvan Kukrinsaaren jyr- källä kallioseinämällä. Täältä tulivat nimittäin 2 kppl., toi- nen nuori tämän vuoden poika, toinen vanhempi, kaadetuiksi ja täytettäväksi jätettiin Sortavalaan. Lintuja oli alkujaan 9, jälelle jäi 7. Sanotaan niitä olevan 2 poikuetta. Pesiminen tapahtuu asujamien mukaan jo toisen kerran, edellisenä vuonna niinikään oli poikue samassa paikassa. Professor J. Sahlberg demonstrerade Pediacus de- pressus Hbst frän Sibbo samt lämnade om arten följande upp- lysningar: „Genom visad frikostighet af universitetets ekonom, arki- tekt Gunnar Stenius, har vär coleoptersamling erhällit en insekt, som för densamma är af stort intresse, nämligen Pediacus depressus Herbst, hvilken han tunnit i Sibbo socken den 10 juli innevarande är. Denna art har jag förut pä ganska osäkra grunder in- fört i vär fauna efter ett defekt exemplar, som redan är 1850 blifvit anträffadt pä en ängbät pä färd emellan Stock- holm och Äbo af baron Edvard Hisinger. — Inom Sve- rige är arten funnen endasti Skäne, men i mellersta Europa har den en större utbredning. Den uppgifves lefva under bark af ek.* Frän gymnastiklärare Bruno Florström inlämnades följande meddelanden om Anmärkningsvärda fanerogamiynd. 1. Hos Sällskapet fär jag härmed anmäla om före- komsten af Carex remota L. pä Äland ä Eckerö, söder om Storbyn. Arten anträffades af mig därstädes den 16 juli 1910 tämligen sparsamt växande ä en mycket begränsad lo- kal under albuskar kring källan af en liten skogsbäck. Tidigare är denna Carex-art i vårt land anträffad endast ä en lokal, äfvenledes pä Äland i Jomala socken, hvarför 3. XII. 1910. Florström, Anmärkningsvärda fanerogamfynd. 55 dettä omnämnande sälunda gäller en af den äländska florans största rariteter. Äfven i Sverige, där C. remota har sitt närmaste ut- bredningsomräde, är den mycket sällsynt och förekommer blott sparsamt där den iakttagits, en omständighet, som ger stöd för den förmodan, att arten för sin trefnad fordrar speciella, särdeles gynnsamma lokaler. Utan tvifvel är den därjämte en bland de växter på Åland, hvilka under en tidigare period förekommit flerstä- des, men genom odlingens tillskyndan blifvit dömda att de- cimeras eller gå under. 2. Under senaste vårsommar gjorde jag insamlingar af Taraxaca i särskilda delar af Satakunta, hvilket område i endast ringa grad i detta hänseende uppmärksammats. Upp- tagen af annan verksamhet, har jag tills vidare varit i till- fälle att endast till en del studera det insamlade materialet. Af den hittills verkställda bearbetningen har emellertid fram- gått, att nedannämnda former, af hvilka exemplar till Finska museet inlämnats, ingå i mina samlingar: Inom området tidigare tagna: T. biformatum Lindb. fil., T. canaliculatum Lindb. fil., T. Dahlstedtii Lindb. fil., T. ful- vum Raunk., T. Kjellmani Dahlst., T. marginatum Dahlst., T. mucronatum Lindb. fil., T. penicilliforme Lindb. fil., T. praestans Lindb. fil., 7. proximum Dahlst., T. reflexilobum Lindb. fil. och T. tenebricans Dahlst. Mig veterligen ej från området angifna: T. crassipes Lindb. fil., 7. duplidens Lindb. fil., T. fasciatum Dahlst., T. Gelerti Raunk., T. hamatum Raunk., T. latisectum Lindb. fil. och T. longisguameum Lindb. fil. För fasta Finland nya: T. biforme Dahlst., T. brevisectum Palmgr., T. cordatum Palmgr., T. dilatatum Lindb. fil. och T. laciniosum Dahlst. Beträffande ofvannämnda arters äfvensom att antal öf- riga formers uppträdande inom Satakunta kommer framde- les närmare att redogöras. 56 Sundvik, Iakttagelser angående humlorna. 3. XII. 1910. Professor Ernst Edv. Sundvik redogjorde för följande lakttagelser angående humlorna. 1. Jag har fäst mig vid den omständigheten, att Volu- cella-larven, ehuru den äger blott föga utvecklad tandappa- rat, dock kan genomtränga höljena pä humlornas kokonger och uppäta där befintliga larver. Skär man nu med hvass knif ett häl i kokonghöljet, kan man blott med uppbjudande af relativt stor kraft sönderslita den ännu hela delen. Hur är det sälunda möjligt för Volucella-larven att genomtränga det ytterst fasta silkeshylle, som omger humlans larv? Hvar- till tjäna för öfrigt de 6 fotlika utspräng, som symmetriskt om- gifva analändan pä Volucella-larven? Päfallande är ock, att lar- ven blir allt bredare mot analändan. Jag har trott mig redan af sistnämnda omständighet kunna antaga, atti bakre delen af larvkroppen finnes ett mäktigt organ, afsedt för nägot speciellt ändamål. Det mä här uttryckligen betonas, att just ofvan nämnda omständighet förmädde mig att af sakkunnig söka erhälla när- mare upplysning om Volucella-larvens anatomi. I denna af- sikt vände jag mig till professor R. Kolster, som vänligen gjort längdsnitt genom den Volucella-larv jag under senaste sommar erhöll från det enda bo jag dä var i tillfälle att undersöka. Det visade sig, att pä hvardera sidan af bakkroppen finnas två körtlar, som äro spiralvridna och omgifna af en synnerligen fast membran. De förena sig till en gemensam utförselgäng, som utmynnar, icke i kloaken (rectum), utan i medianlinjen invid denna. Körtlarna fungera alltsä sanno- likt icke som exkretionsorgan, utan torde, såsom jag anta- ger, bilda ett sekret, som äger förmägan att upplösa, upp- mjuka silkesmassan pä humlornas kokonger. Dessa kunna härefter öppnas af Volucella-larven med dess ofullkomliga tandapparat. De sex utskotten skulle dä tjäna till att fast- hälla kokongen, under det att larven uttömmer sekretet, som sälunda kan anhopas i större mängd pä samma ställe. 3. XII. 1910. Sundvik, lIakttagelser angående humlorna. 57 Den spiralformiga körteln är uppfylld af tresidiga, starkt granulerade celler. Professor Kolster tydde kornen som „sekretkorn“. Cellerna hade ett helt annat utseende än de utom körteln liggande. | 2. Kanske kunde följande observation anses gifva vid handen, att Volucella-larven stundom försöker angripa själfva humlan. En af dagarna före den 20 augusti sistlidne som- mar säg jag i en buskskog en humlehona (vise), som pä allt sätt sökte höja sig till flykt, men förgäfves. Hon kom ej högre än till 2 ä 3 decimeter, föll därpä ned till marken. Dä jag fann detta abnormt, tog jag med näsduken fatt i humlan och fann till min häpnad;att en Volucella-larv med sina fotliknande utspräng omklamrade humlans abdomen pä undre sidan. Den släppte dock snart sitt tag, och hum- lan, numera fri, flög bort. Dä jag antog, att humlans bo ej kunde vara synnerligen aflägset, sökte jag efter detsamma, och, mycket riktigt, det fanns i mossan alldeles i närheten. Vid öppnandet funnos där blott nägra toma kokonger och ett par Volucella-larver. Sökte Volucella-larven förflytta sig frän det toma boet, eller ville den kanske angripa humlan själf för att komma ät föda? Se där frågor, som ej sä lätt låta sig besvaras. Larven tog jag till vara; och just densamma blef af profes- sor Kolster undersökt. 3. Humlepar in copula. Den 18 augusti detta är befann jag mig i Kyrkslätt socken invid ett berg, pä norra sidan därom. Därunder fästes min blick vid, som det tycktes, en ovanligt stor insekt, som kom flygande frän NW, en in- sekt, som att döma af storleken mäste vara obekant i Nor- den. Den slog sig ned pä en ljungbuske; och nu fann jag, att det var en mängd humlor, som voro pä bröllopsfärd. Honan, som uppbar icke mindre än 5 andra humlor, däraf en „in copula" och 4, som höllo sig fast, dels pä honan, dels pä hanen, drog sig snart med sitt följe till undre delen af den ljunggren, hvarpä den slagit sig ned. Jag hade ett förstoringsglas af omkr. 5 centimeters diameter och kunde därmed betrakta sällskapet pä ett par, tre decimeters afständ. 58 Sundvik. — Sahlberg. 3. XII. 1910. Sävidt jag kunde finna, var det blott en hona, resten ha- nar. Det hela liknade en drufklase. Magister B. Poppius har konstaterat, att humlorna till- hörde arten Bombus sylvarum. Ledsamt nog slog mitt för- sök att insamla hela sällskapet fel, emedan afständet frän ljung-grenen till marken var blott nägra fä centimeter och den papperstrut, som jag i hast gjorde, var för liten. Det hela påminde om en bisvärm „en miniature“. Professor J. Sahlberg anmälde Nägra för vär fauna nya och mindre kända aleocharider. Dä den österrikiske entomologen dr. Max Bernhauer, som för närvarande är sysselsatt med utarbetandet af ett större arbete öfver de palearktiska aleochariderna, önskade till päseende typexemplar af nägra nordiska arter, sände jag jämte dessa ät honom i och för granskning ett större antal till denna insektgrupp hörande, ännu obestämda exemplar, som blifvit insamlade af mig och min son Unio under de senaste ären i skilda delar af södra Finland, i Tavastland och Lappland. Nyligen äterkom samlingen bestämd, och bland de omkr. 170 arterna befunno sig några för vär fauna nya. Då flertalet af dessa nykomlingar äro arter, som ej finnas upptagna i de hos oss mest använda faunistiska hand- böckerna, anhäller jag om plats i Sällskapets Meddelanden för en uppsats om dem med korta beskrifningar för deras igenkännande. I sammanhang härmed vill jag meddela dia- gnoser för några andra arter, som redan förut i korthet om- nämnts säsom tillhörande vär fauna, nämligen dels i min Catalog. Col. fenn. geogr., dels i den af B. Poppius utgifna Kolahalföns och Enare Lappmarks Coleoptera (Festschr. fir Palmén, N:o 12). De för landet nya arterna äro utmärkta med en stjärna. *1. Thiasophila canaliculata Rey. — Convexiuscula, picea, satis nitida, elytris brunneis, extus paullo infuscatis, anten- 3. XII. 1910. Sahlberg, Aleocharider. 59 nis pedibusgue rufo-ferrugineis, abdomine basi apicegue fusco, capite segmentisgue mediis abdominis obscurioribus, nigro-piceis, apice anguste brunneis; antennis minus fortiter incrassatis, articulo secundo tertiogue obconicis, longitudine aegualibus, 4—10 sensim latioribus, minus fortiter transver- sis, ultimo praecedentibus duobus simul sumtis longitudine aeguali, ovato; prothorace longitudine sesgui latiore, antice angustato, medio obsolete canaliculato; elytris prothorace parum longioribus, postice communiter obtus-angulariter emarginatis, ad angulos exteriores distincte sinuatis, crebre ruguloso-punctatis. Rey Hist. nat. Col. Fr. Brevip. Aleoch. III, 1874, 390. — Ganglb. Käf. Mitteleur. II, 87. — Bernh. Die Staph. pal. faun., Aleoch. II, 33, 2. Th. angulatae Er. affinis, paullo minor, antennis minus incrassatis, articulo tertio secundo haud longiore, ultimo duobus penultimis simul sumtis haud longiore prothoracegue breviore medio obsolete canaliculato distincta; a Th. inguilina Märk. differt antennis multo tenuioribus, prothorace elytris angustiore, longitudine sua circiter sesgui latiore antennisgue distincte tenuioribus. Sällsynt; jag har tagit den för flera år sedan i Yläne; i Jaakkima är den funnen af U. Saalas. — För öfrigt spridd i mellersta Europa. Uppgifves lefva tillsammans med For- mica exsecta. *2. Bolitochara mulsanti Sharp. — Rufo-brunnea, tenui- ter pubescens, capite paullo obscuriore, elytris nigrican- tibus, vitta magna humerali suturague postice brunneis, ab- domine cingulo lato anteapicali piceo, antennis, palpis pedi- busgue rufo-testaceis; capite ovato colle crassiusculo haud duplo latiore, minus dense punctulato; antennis apicem ver- sus incrassatis, articulo 5:0 leviter transverso, 8—10 longi- tudine sesgui latioribus, ultimo ovato, apice attenuato; pro- thorace leviter transverso, lateribus ante angulos posticos subrectos distincte sinuatis, supra crebre subtiliter punctato et ante basin foveola impressa; elytris pone medium forti- ter obligue impressis, erebre profunde rugoso-punctatis; ab- 60 Sahlberg, Aleocharider. 3. XII. 1910. domine parce subtiliter punctato, prope basin subconstricto.. Long. 4,5 mm. Mas: elytris postice prope suturam plica brevi armatis, abdominis segmento 7:o (5:o visibili) medio carinula acuta fere percurrente munito parcegue granulato, segmento 8:0 mutico. | Sharp Ent. Monthl. Mag. 1875, 132. — Ganglb. Käf. Mitteleur. II, 264. -— B. elongata Rey Hist. nat. Col. Fr. Brevip. Aleoch. 1871, 202. B. lunulatae Payk. affinis, sed paullo obscurior, protho- race angulis posticis acutioribus, elytris distinete-impressis,. fortius et crebrius punctatis et in mare segmento penultimo dorsali mutico mox distinguenda. Sällsynt. Ett enda exemplar (3) funnet vid Lahden- pohja i Korpilahti i norra Tavastland den 31 okt. 1900 af U. Saalas. — I öfrigt utbredd öfver mellersta Europa, men öfverallt sällsynt. *3. Phloeopora nitidiventris Fauv. — Sublinearis, parum convexa, nigra, elytris brunneis, circa scutellum infuscatis, abdominis apice antennisgue rufescentibus, his basi, palpis pedibusgue rufo-testaceis; prothorace longitudine distincte, latiore, valde opaco; elytris hoc parum latioribus et distincte circiter !/, longioribus, distincte alutaceis, subtilissime remote punctulatis; abdomine nitido, minus dense, apice remotius punctulato. Long. 3 mm. Fauv. Rev. Ent., 1900, 61. — Bernh. Die Staph. d. pal. faun. II, 192. Phl. testaceae Mann. (= reptans Er. nec Grav.) simillima et valde affinis nec nisi elytris longioribus abdominegue magis nitido, parcius et distinctius, segmentiis ultimis sub- tilius et multo remotius punctatis distinguenda. Förekommer under bark af torra träd, i synnerhet af Pinus sylvestris, och ofta tillsammans med Phil. testacea Mann., med hvilken den blifvit sammanblandad. Jag har tagit ar- ten vid Helsingfors och i Karislojo. — Synes vara utbredd öfver större delen af Europa samt norra Afrika, där jag funnit den under bark af Pinus haleppensis. 3. XII. 1910. Sahlberg, Aleocharider. 61 4. Phloeopora: angustilormis Baudi. — Linearis, angusta, nigra, elytris piceis, apice intus rufescentibus, abdominis apice, antennarum basi pedibusgue brunneis, palpis pallidis, apice infuscatis; capite magno prothorace vix angustiore, hoc longitudine sua vix latiore et elytris distincte angustiore, subopaco; elytris prothorace !/, longioribus, subtiliter pun- ctulatis; abdomine segmentis 3—6 basi late et profunde trans- versim impressis, satis fortiter et modice dense punctatis, 7:o subtiliter et parce punctulato. Long. 2,3—2,5 mm. Baudi Berl. ent. Zeitschr. 1869, 370. — Ganglb. Käf. Mitteleur. II, 104, 2. — Bernh. Die Staphyl. der palearct. Faun. II, 193, 3. Statura angusta coloregue obscuriore, prothorace an- gustiore, minus opaca a praecedente atgue Phl. testacea distincta, Phl. tereti Grav. (= Phl. corticalis Er. nec Grav.) magis affinis, sed capite latiore prothorace vix angustiore, elytris distincte angustioribus et longioribus distinguenda. Phl. corticalis Grav. vera (= major Kraatz), guae nondum in Europa boreali capta est, differt a nostra specie protho- race nitido, elytris postice dimidiatim pulchre rufis segmento- gue 6:o dorsali basi obsolete tantum transversim impresso. Ej sällsynt i södra och mellersta Finland; synes näst Phil. testacea vara den allmännaste arten inom släktet. Jag har ofta funnit den under bark af Alnus incana i trakten af Helsingfors. — Utbredd öfver större delen af Europa. *5. Oxypoda (Paroxypoda) gracilicornis Epp. — Elongata, nigra, antice subnitida, confertissime subtiliter punctulata et sat dense griseo-pubescens, antennis elytrisgue fusco-piceis, illarum articulo primo pedibusgue rufo-testaceis, femoribus infuscatis; capite parvo ovato; antennis longis, gracilibus, articulis elongatis, penultimis latitudine distincte longioribus; prothorace convexiusculo, magno, aeguali, elytris latitudine subaeguali et longitudine sua circiter !/; latiore; elytris prothorace parum longioribus, opacis, paullo fortius creber- rime punctatis; abdomine apicem versus vix angustato, toto subtilissime et creberrime punctulato, dense griseo-pube- scente, opaco; tarsis eracilibus, posticis articulo primo tri- 62 Sahlberg, Aleocharider. 3. XII. 1910. bus seguentibus simul sumtis longitudine aeguali. Long. 4,5 mm. Eppelsh. Deutsch. ent. Zeit. 1893, 21. — Bernh. Die Staph. pal. Faun., Aleoch. II, 63, 10. O. (Paroxypodae) lugubri Kraatz affinis et simillima vix nisi prothorace paullo longiore et angustiore distinguenda. Sällsynt; jag har funnit ett exemplar under löf pä mycket fuktig lokal i Niinimäenkorpi i djup granskog i Jämsä, norra Tavastland, d. 4 juni 1902; ett annat exemplar tog min son Unio i samma skog i oktober 1903. — För öfrigt funnen en- dast i östra Sibirien samt i Schweiz. *6. Oxypoda (Podoxya) skalitzkyi Bernh. — Oblonga, postice angustata, nigro-picea, subopaca, densius griseo-pubescens, pube suberecta, antennarum basi, palpis pedibusgue rufo- testaceis; capite transverso, crebre punctulato; antennis bre- viusculis, apicem versus fortiter incrassatis, articulo secundo tertio distincte longiore et paullo crassiore, 4:o leviter trans- verso, penultimo longitudine duplo latiore, ultimo breviter ovato duobus antecedentibus simul sumtis longitudine aequali; prothorace elytris vix latiore, transverso, antice angustato, convexo, medio late sed obsolete canaliculato, subtilissime rugoso-punctato, abdomine apicem versus leviter angustato, crebre aegualiter punctulato, pube grisea sericea dense ob- ducta; tarsis posticis articulo basali duobus proximis simul sumtis longitudine aeguali. Bernh. Die Staphyl. der palearct. Fauna, Aleoch. II, 75, 24 (1902). O. (P.) umbratae Gyll. affinis, sed statura magis robusta, pubescentia densiore, suberecta, antennarum articulis 4—10 paullo latioribus tarsorumgue posticorum articulo basali multo breviore facile distinguenda. Tämligen sällsynt i skogar under nedfallna löf, men troligen utbredd öfver större delen af omrädet. Funnen i närheten af Helsingfors, i synnerhet nära Malm station, vid Ekenäs och Raumo, i Hollola samt i Lappmarkerna. — Ut- bredd öfver norra och mellersta Europa. 3. XII. 1910. Sahlberg; Aleocharider. 63 *7. Oxypoda (Podoxya) doderoi Bernh. — Latiuscula, mi- nus convexa, nigra, dense sericeo-pubescens, creberrime sub- tilissime punctulata, abdomine apice piceo, pedibus rufo- testaceis; antennis totis nigris apicem versus incrassatis, articulo 2:0 3:0 distincte longiore, penultimo longitudine sua circiter sesgui latiore, ultimo duobus antecedentibus simul sumtis fere longiore; prothorace magno, lato, longitudine fere sesgui latiore, antice angustato, aeguali; elytris protho- race parum longioribus et simul sumtis longitudine sua distincte latioribus; abdomine apicem versus sat fortiter an- gustato. Long. 2—2,5 mm. Bernh. Die Staph. palearct. Faun., Aleoch. II, 78, 28 (1902). O.. (Pod) umbrata multo minor, latior, prothorace ma- jore, basi haud canaliculato coloregue nigro mox distin- guenda. O. sericeae Heer. colore similis sed statura latiore, prothorace majore, elytris brevioribus, latioribus antennisgue etiam basi nigris diversa. Sällsynt; jag har tagit 2 exemplar i hästspillning i Ka- rislojo den 20 augusti 1901. — För öfrigt tagen pä flera ställen inom Österrike och Ungarn samt i Italien och pä Kaukasus. 8. Oxypoda (Podoxya) ancilla J. Sahlb. — Crassiuscula, nigra, sericeo-pubescens, antennis piceis, basi tibiis tarsisgue ferrugineis, palpis piceis; capite parvo prothorace duplo angustiore, dense subtilissime punctato; antennis crassis, apicem versus incrassatis, articulo secundo tertio longiore, 4:0 leviter transverso, penultimis latissimis, 10:0 longitudine plus guam dimidio latiore, ultimo duobus praecedentibus simul sumtis paullo longiore, apice obtuso; prothorace brevi longitudine dimidio latiore, antice angustato, angulis omni- bus lateribusgue rotundatis, basi transversim foveolato, sub- tiliter creberrime punctulato; elytris prothorace multo lon- gioribus et paullo latioribus, angulo exteriore sinuato, cre- berrime et paullo minus subtiliter guam in prothorace punctatis; abdomine apicem versus distincte attenuato, toto subtilissime et creberrime punctulato, lateribus postice parce 64 Sahlberg, Aleocharider. 3. XII. 1910. et tenuiter piloso; tarsis posticis articulo primo seguentibus tribus simul sumtis paullo longiore. Long. 3 mm. J. Sahlb. Bidr. nordv. Sibir. Ins., Coleopt., Kongl. sv. Vetensk.-Akad. handl. XVII, 4, 86, 573 (1880). — Bernh. Die Staph. eur. Faun., Aleoch. II, 72, 21. O. (Pod.) vicinae Kr. (humidula Kr.) affinis sed protho- race breviore, elytris longioribus, antennis validis, tam basi guam apice crassioribus diversa. Ett enda exemplar taget vid Nuortjaur pä halfön Kola vären 1899 af B. Poppius. — För öfrigt funnen vid floden Mezen, pä halfön Kanin och i mellersta Sibirien (se Poppius Medd. F. et FI. Fenn. 34, 1908, p. 113). 9. Oxypoda (Demosoma) assecta Mäkl. — Elongata, subli- nearis, convexa, nigro-fusca, parum nitida, pube densa gri- seo-sericea obducta, prothorace, elytris abdominisgue apice dilutius piceis, antennarum basi pedibusgue rufo-testaceis; antennis apicem versus satis fortiter incrassatis; articulo se- cundo tertio multo longiore, penultimis longitudine sesaui latioribus; prothorace elytris distincte angustiore, longitu- dine sua circiter '/, latiore, lateribus rotundatis, antice an- gustato, sat dense subtilissime punctato; elytris prothorace vix longioribus, postice paullo dilatatis, ad angulos posticos distincte sinuatis, subtiliter crebre punctatis et transversim subrugosis; abdomine apicem versus perparum angustato, toto dense subtilissime punctulato, segmentis 5—7 sensim paullo longioribus. Long. 1,6 mm. Mäki. Coleopt. myrmecoph. fenn., Bull. d. Mosc. (sep.) 14, 41 (1846). — Bernh. Die Staphyl. d. palearct. Fauna, Aleoch. II, 116, 85. O. islandicae Kraatz statura similis, sed duplo minor, antennis brevioribus extrorsum magis incrassatis facile distinguenda; ab O. (Bessopora) haemorrhoa Mann. differt corpore toto pube densa sericea tecto, antennarum articulis penultimis minus fortiter transversis abdominegue apice haud parcius punctato diversa. Af denna för mig tidigare okända art päträffades ä en- tomologiska museum ett af Mäklins typexemplar. Detta 3. XII. 1910. Sahlberg, Aleocharider. 65 är enligt uppgift taget tillsammans med Lasius fuliginosus. Jag har tagit arten i närheten af Helsingfors; i Haapavesi i södra Österbotten är den funnen af dr. Helenius. — Hittills ej funnen utom Finland. Var. tavastensis n. v. Elytris prothorace distincte lon- gioribus, paullo remotius subtilissime punctulatis haud trans- versim rugosis, antennis pallidioribus, magis incrassatis, arti- culis penultimis longitudine fere duplo latioribus. An di- stincta species? Sällsynt; jag har funnit den under mossa och löf pä sank mark i Niinimäenkorpi skog i Jämsä i norra Tavast- land den 4 juni 1902. Exemplaren, som i och för granskning varit sända till dr. Bernhauer, hafva af honom blifvit äter- sända med anteckningen ,O. assecta Mäkl. elytris longiori- bus“. Mig synas de dock mähända utgöra ett särskildt species, men dä hittills endast 2 exemplar blifvit funna, har jag tills vi- dare fört dem säsom varietet till sagda art. *10. Plataraca brunnea Fabr. — Thoms. Sk. Col. III, 46, 2. — Rey Hist. nat. Col. Fr. Brev. Aleoch. 1873, 661, 1. — Homa- lota Er. Gen. et Sp. Staph. 98, 36. — Kraatz Nat. Ins. Deutschl. II, 265, 73. — Sharp Brit. Hom., Trans. ent. of Lond. 1869, 184. — Liogluta Seidl. Faun. Balt., Ed. II, 422. — Fauv. Faun. Gallo-Rhen. 729, 77. — Atheta Ganglb. Käf. Mitteleur. II, 204, 122. Sällsynt; jag har funnit ett enda exemplar vid stranden af sjön Pyhäjärvi ä Karelska näset den 16 juni 1902. — För öfrigt är den funnen i Sverige samt pä flera ställen i mel- lersta och södra Europa. *11. Halobrecta puncticeps Thoms. — Sk. Col. III, 49, 1. — Homalota Thoms. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 133. — Kraatz Ins. Deutschl. II, 232. — Sharp Brit. Hom., Trans. ent. of Lond. 1869, 140. — Seidl. Faun. Balt., Ed. II, 429. — Atheta Ganglb. Käf. von Mitteleur. II, 211, 136. Förekommer vid hafsstränder under uppkastad Fucus. Jag har funnit den nära Täktom by pä Hangöudd den 11 juli 1901 samt pä samma lokal tämligen talrik den 21 juli 1910. — Utbredd öfver största delen af Europas hafskuster. 5 66 Sahlberg, Aleocharider. 3. XII. 1910 12. Atheta (Megista) subplana J. Sahlb. — Elongata, de- pressa, nigra, nitidula, tenuissime griseo-pubescens, antice dense subtilissime punctata; capite lato subplano, medio ob- solete impresso; antennis tenuibus, articulis penultimis vix transversis; prothorace transverso, lateribus modice rotunda- tis, basi medio late rotundato, utringue obligue truncato, disco late deplanato-excavato utringue setis nonnullis tenuibus ornato; elytris prothorace paullo latioribus et circiter 1/3 longioribus, omnium subtilissime alutaceis et obsolete punctatis; abdomine lineari, depresso, segmentis 2—4 parce subtiliter, 5:0 remotius punctulato, 6:0 sublaevi. Long. 3—3,5 mm. Mas: segmento 7:o dorsali obsolete granulato-punctato, ventrali sat fortiter producto, apice anguste rotundato. J. Sahlb. Bidr. nordv. Sib. Col; Kongl. Sv. Vet. Ak. Handl. XVII, 4, 90, 609 (1880). Species distinctissima, statura depressa, prothorace di- stincte deplanato-excavato facile cognoscenda, prope A. (Meg.) graminicola Grav. ponenda, sed tamen valde diversa. Sällsynt; funnen vid öfra loppet af floden Ponoj pä Kola-halfön den 29 aug. 1887 af J. A. Palmén samt vid stranden af Nuortijoki inom samma provins af B. Poppius. — Äfven funnen i arktiska Sibirien, på halfön Kanin och på Spetsbergen (se B. Poppius, Festschr. fär Palmén, 139, 427). 13. Atheta (Metaxya) polaris Bernh. — Lineari-elongata, subdepressa, fusco-nigra, tenuissime pubescens, elytris fusco- piceis, antennarum basi abdominisgue apice brunneis, palpis pedibusque rufo-testaceis; capite prothorace multo angu- stiore, parum nitido, subtilissime, minus crebre punctato; an- tennis longis tenuioribus, articulo secundo tertio paullo lon- giore, 4—9 latitudine longioribus, 10:0 latitudine aeguilongo, ultimo praecedentibus duobus simul sumtis paullo breviore; prothorace elytris distincte angustiore, rotundato-guadrato, longitudine vix '/, latiore, apicem versus levissime angu- stato, subtiliter sat dense punctulato et pubescente, subopaco, medio ante basin obsolete foveolato, lateribus setis tenuibus 3. XII. 1910. Sahlberg, Aleocharider. 67 munito; elytris prothorace circiter !/; longioribus, subtiliter creberrime punctulatis, dense griseo-pubescentibus; abdo- mine sublineari, anterius subtiliter crebre, posterius parce sed usque ad apicem punctato. Long. 3,7—4 mm. Mas: abdomine segmento 6:0 ventrali satis fortiter pro- ducto, apicem versus modice angustato, apice rotundato. Femina: segmento 7:o dorsali obtuse emarginato, 6:0 ventrali haud producto. Bernh. Verh. zool. bot. Ver. in Wien 1900, 536, 10. Species magna A. elongatulae Grav. et A. gyllenhali Thoms. affinis, sed multo major, latior, prothorace longiore distinguenda; ab A. fusca Sahlb. statura longiore, prothorace minus transverso tibiisque inermibus diversa. Sällsynt pä öfversvämmade flodstränder i Lappmarkerna och norra Österbotten (Kemijärvi). — Äfven funnen i nord- ligare Norge (se B. Poppius, Festschr. fär Palmen, 138, 424). Anm. Denna art benämndes först af dr. Bernhauer A. sahlbergi och är under detta namn upptagen i Catal. Col. Fenn., men emedan Eppelsheim tidigare beskrifvit en art frän Sibirien med samma namn, ändrades namnet för den förstnämnda till polaris. *14. Atheta (Oreostiba) sibirica Mäkl. — Lineari-elongata, aterrima, nitidula, tenuiter griseo-pubescens, capite protho- racegue subtilissime parce punctulatis, antennarum basi pal- pis pedibusgue fuscis; capite majusculo prothorace vix an- gustiore, pone oculos subdilatato, fronte leviter longitudi- naliter impressa; antennis extrorsum leviter incrassatis, arti- culo secundo tertio subaeguali, 4:0 subquadrato, 5—10 cyathi- formibus, sensim latioribus, penultimis distincte transversis, ultimo penultimo sesgui longiore, ovato, acuminato; protho- race subguadrato, longitudinaliter excavato, lateribus setis nonnullis tenuissimis munito; elytris prothorace paullo la- tioribus sed parum, vix !/, longioribus, alutaceis, minus dense subtiliter punctatis, abdomine lineari, segmentis 2—4 subtilissime satis dense, 5—6 remote subtiliter punctatis. Long. 2,5—2,8 mm. Mas: prothorace profundius per totam longitudinem longitudinaliter excavato, segmento 6:o ventrali paullo pro- 68 Sahlberg, Aleocharider. 3. XII. 1910. ducto, postice anguste rotundato, 7:o dorsali leviter emar- ginato. Femina: prothorace minus fortiter tantum postice usgue ad medium impresso, segmento 6:o ventrali vix producto, apice late rotundato. Homalota (Aliantha) sibirica Mäkl. Öfv. Finsk. Vet. Soc. Förh. 1880, 82. — Atheta J. Sahlb. Kongl. Sv. Vet. Ak. Handl. 17, N:o 4, 93, 626. -— Mäkl. 1. c. 18, N:o 4, 36, 11. A. (Oreostibae) tibiali Heer. affinis, sed capite majore prothorace vix angustiore, in mare fortiter longitudinaliter excavato seu latissime canaliculato abdominisgue segmento 7:o dorsali apice distincte emarginato diversa. Sällsynt i Lappland. Jag har funnit ett exemplar (2) inom fjällregionen nära Yliköngäs i Utsjoki i finska Lapp- marken den 3 juli 1894. — Äfven funnen i Norges fjällregion, pä Kanin-halfön, pä Waigatsch och Novaja Semlja, i arktiska Sibirien vid Jenisseis och Lenas nedra lopp samt pä Tschuk- tscher-halfön. 15. Atheta (Oreostiba) irigida J. Sahlb. — Elongata, ater- rima, tenuiter griseo-pubescens, antennarum scapo, geniculis tarsisgue fusco-piceis, capite prothorace distincete angustiore, late ovato, fronte impressa, antennis pilosis, apicem versus leviter incrassatis, articulo secundo tertio perparum longiore, 4:o quadrato, 5—10 sensim paullo latioribus, 10:0 leviter transverso, ultimo hoc sesgui longiore; prothorace distincte transverso, longitudine sua '/, latiore, lateribus angulisgue rotundatis, postice obsolete longitudinaliter impresso, late- ribus setis nonnullis munito, subtilissime punctato; elytris prothorace paullo latioribus et distincte longioribus, obsolete punctatis et subtilissime alutaceis; abdomine sublineari vel postice vix visibiliter dilatato, segmentis 2—4 parce et sub- tiliter, 5:0 remotius punctatis, 6:0 sublaevi, 7:o densius punc- tato, apice leviter emarginato. Long. 2,;—3 mm. J. Sahlb. Kongl. Sv. Vet. Ak. Handl. 17, N:o 4, 93, 626 (1880). Praecedenti affinis, sed capite minore, prothorace distincte transverso, elytris prothorace distincte latioribus et longio- ribus distinguenda. 3. XII. 1910. Sahlberg, Aleocharider. 69 Funnen pä tundran vid Ponoj, Litsa och Tschipnavlok pä Kola-halfön af Envald, Edgren och förf., som äfven träffat den inom fjällregionen invid kanten af snödrifvorna nära Yläköngäs i Utsjoki den 3 juli 1894. — För öfrigt funnen i arktiska Norge, pä Kanin-halfön samt pä tundrorna nära Jenisseis mynning i arktiska Sibirien (B. Poppius, Festschr. fär Palmen, 142, 470). * 16. Atheta (Dimetrota) münsteri Bernh. — Elongata, nigra, subopaca, parce tenuiter griseo-pubescens, elytris pedibusgue nigro-piceis, geniculis, tarsis et saepe etiam tibiis anticis ru- fescentibus; capite lato prothorace paullo angustiore, alu- taceo et subtiliter punctulato, oculis majusculis, temporibus oculorum diametro brevioribus, fronte sublaevi deplanata; antennis pilosis, apicem versus perparum incrassatis, articu- lis 4—6 longitudine parum latioribus, 7—9 distincte trans- versis, 10:0 iterum paullo longiore, ultimo duobus praece- dentibus simul sumtis longitudine aeguali; prothorace longi- tudine sua plus guam dimidio latiore, lateribus subrectis, supra parum convexo-alutaceo, satis crebre subtiliter punc- tato, lateribus setis nonnullis tenuibus instructo; elytris prothorace distincte latioribus et circiter '/3 longioribus, satis profunde et crebre punctatis; abdomine antice sub- lineari, postice modice angustato, segmentis anterioribus distincte parcius punctulatis, posticis laevigatis, lateribus setis rigidis exsertis armatis. Long. 2,2—2,5 mm. Mas: antennis articulis 4 basalibus dense nigro-pu- bescentibus; primo magno, valde dilatato, secundo triplo latiore, 3:0 distincte clavato, praecedenti multo longiore et paullo crassiore; segmento 7:o dorsali apice truncato, sub- tiliter sed distincte crenulato, 6:0 ventrali perparum pro- ducto, apice rotundato. Bernh. Münch. Koleopt. Zeitschr. I, 55, 2 (1902). Species structura antennarum in mare insignis, colore nigro haud aeneo-micante ab A. atramentaria mox distin- guenda et A. frigidae paullo simulans, sed oculis majoribus, capite prothoracegue brevioribus, abdominegue apicem ver- sus distincte angustato mox distinguenda. 70 Sahlberg, Aleocharider. 3. XII. 1910. Torde förekomma uteslutande inom fjällregionen. Tagen af mig tillsammans med A. frigida nära Tenojoki i Utsjoki den 3 juli 1894 samt pä Aakenustunturi i Kittilä i medlet af juni och pä Peltotunturi i Enontekis i medlet af juli 1905 af U. Saalas. — För öfrigt funnen endast i Norge. 17. A. (Dimetrota) allocera Eppelsh. — Elongata, nigra, parum nitida, parce tenuiter griseo-pubescens, pedibus fuscis, tibiis tarsisgue dilutioribus; capite latiusculo prothorace per- parum angustiore, lateribus subtiliter et parce punctulato, fronte medio laevi et obsolete foveolato, oculis mediocribus; antennis brevibus, crassis, pilosis, articulo 2:0 3:0 vix lon- giore, 4:o leviter 5—10 sensim magis transversis penultimo longitudine sua fere duplo latiore, ultimo praecedentibus duobus simul sumtis aeguilongo; prothorace transversim guadrato basi foveolato, angulis omnibus late rotundatis, subtilissime minus dense punctulato, lateribus setis nonnullis tenuibus munito; elytris prothorace fere dimidio longioribus, paullo distinctius quam in prothorace subrugoso punctatis; abdomine segmentis basalibus minus crebre parcius punctu- latis, 5—6 sublaevibus, lateribus praesertim posterius setis nigris erectis ornatis. Long. 2,5. Mas: antennis articulis 4 basalibus longius nigro-pube- scentibus, articulo 3:0 leviter clavato, 2:0 latitudine et longi- tudine aeguali; segmento 7:o dorsali apice distincte emargi- nato, 6:0 ventrali perparum producto, apice anguste rotundato. Eppelsh. Deutsch. ent. Zeitschr. 1893, 36. Funnen vid Ketola i närheten af Nuortijärvi i ryska Lappmarken af B. Poppius. — För öfrigt känd endast frän östra Sibirien och Norges fjälltrakter. Dä det i universitetets finska museum förvarade exemplaret är defekt, har jag upp- gjort beskrifningen efter sibiriska exemplar och uppför arten säsom finsk pä Bernhauers auktoritet. *18. A. excelsa Bernh. — Jag har funnit denna art bland järpexkrementer i Korpilahti i norra Tavastland den 3 juli 1902 samt under nedfallna löf vid Kirjavalahti i Ladoga- Karelen den 4 juli samma är; vid Angeli invid Inarijoki i Lappland är den tagen den 24 juli 1905 af U. Saalas. Mötet den 4 februari 1911. 71 *19. A. sahlbergiana Bernh. — Sällsynt; funnen några gänger i Karislojo och Sammatti af mig och U. Saalas. Anm. De tvenne sist anförda arterna komma att utförligt be- skrifvas i Bernhauers arbete, hvarför jag anser mig ej böra gä namngifvaren i förväg genom att för dem lämna nägra diagnoser. Mötet den 4 februari 1911. Till inhemska medlemmar invaldes arkitekt G. Stenius samt studenter K. M. W. Aschan och M. A. Salokas (alla föreslagna af professor J. Sahlberg). Till publikation anmäldes: G. Marklund, Bidrag till kännedomen om Taraxacum- floran 1 Karelia ladogensis. Lääketieteen kandidaatti A. Ruotsalainen piti esitel- män sisälmysloismatojen levenemisestä ja esiintymisestä Hel- singin lapsissa. Gymnastiklärare Bruno Florström hade insändt föl- jande meddelande: „Hos Sällskapet får härmed jag anmäla, atti Satakunta anträffats en för vär flora ny Taraxacum-art, nämligen T. lu- cidum Dahlst. Exemplar af denna art insamlades af mig i Björneborg i en af stadens skvärer den 13 juni 1910, och har bestämningen kontrollerats af doktor H.Dahlstedt. T.lucidum är tidigare känd frän Sverige och Norge. Säsom nya för omrädet Satakunta är jag därjämte i tillfälle omnämna 7. alatum Lindb. fil., T. pectinatiforme Lindb. fil. och T. semiglobosum Lindb. fil., hvilka arter af mig där- städes insamlats.* 72 Huumonen. — Wuorentaus. 4. II. 1911. Ylioppilas M. E. Huumonen näytti jäkälät: Cladonia glauca Floerk., jonka hän oli viime kesänä löytänyt Kempe- leestä, Ob, ja jota ei ennen ole ilmoitettu Suomesta löyde- tyksi, sekä Cladonia fimbriata f. subcornuta Nyl. [= CI. fim- briata f. furcellata (Hoffm.) Wainio], joka ulkomuodoltaan on hyvin edellisen kaltainen, ja jonka esittäjä oletti maassamme jokseenkin yleiseksi, vaikka se on vielä vähän tunnettu. Sitä ei nimittäin ole kasvitieteellisen museon suomalaisissa ko- koelmissa muuta kuin 1 kpl., otettu Korpilahdelta, sekä Norr- lin & Nylander'in Herbarium Lichenum Fennia&'ssa Helsin- gin luota. Esittäjän näyttämä kpl. oli Oulun luota. Mää- räykset ilmotti esittäjä t:ri E. A. Wainio'n tarkastaneen. Ylioppilas Y. Wuorentaus esitti seuraavat huomatta- vat Hemiptera-löydöt: 1. Stenodema trispinosum Reut. — Luonnontieteelliseltä alueeltamme on Stenodema trispinosum Reut. tavattu ennen ainoastaan Solovetskoin saarella, mistä sen on löytänyt pro- fessori K. M. Levander. Kesäkuun 14 päivänä 1909 tapasin sen Oulujärven hiekkarannalla Säräisniemellä. Tämä löytö lienee merkittävä yhtenä lisänä itäisten muotojen esiintymi- sestä maassamme, sillä Stenodema trispinosum Reut. on hy- vin laajalle levinnyt Pohjois- ja Keski-Aasiassa ja professori 0. M. Reuterin mukaan myöskin Japanissa ja Pohjois- Amerikassa sekä tavattu Krimillä, Sareptassa Etelä-Venäjällä ja Turkestanissa. 2. Deltocephalus sabulicola Curtis. — Kokkolan sata- massa, Ykspihlajassa olevalla hietikolla tapasin heinäkuun 19 päivänä 1910 Elymus-mättäissä verrattain runsaasti esiin- tyvänä tämän harvinaisen Deltocephalus-lajin. Ennen on luonnontieteellisellä alueellamme sen tavannut prof. J. Sahl- berg, nimittäin Venäjän Lapissa Varsuga-joen suussa olevalla lentohietikolla. Mitä Deltocephalus sabulicola'n levenemiseen tulee, niin on se tavattu Pohjois-Afrikassa, Ranskassa, Eng- lannissa ja Ruotsissa. 4.11.1911. Ruoranen, In Nord-Tavastland gesammelte Hydrachniden. 73 Fil. kand. A. R. Ruoranen jätti painettavaksi: Verzeichnis von in Nord-Tavastland gesammelten Hydrachniden. Die hier aufgezählten Hydrachniden wurden von mir in den zwei letzten Jahren (1909 und 1910) in den Kirchspie- len Petäjävesi und Jyväskylä (etwa 62 14 nördl. Breite) ge- sammelt. Die Untersuchung des Materials geschah im La- boratorium der finländischen hydrographisch-biologischen Kommission zu Helsingfors. Die in Finland zum ersten Mal gefundenen Arten sind mit * bezeichnet. Eylaidae. *1. Eylais hamata Koenike. — Diese mit besonders langer Augenbriicke versehene Form habe ich am 3/, in zwei Exx. im See Petäjävesi gefunden. *2. E. infundibulifera Koenike. — Im Kelve-See und anderen Seen mehrere Exx. Scheint die häufigste Eylais- Art in diesen Gewässern zu sein. *3. E. triarcuata Piersig und *4. E. soari Piersig. — Von beiden habe ich nur je ein Exemplar im Petäjävesi am '8/, entdeckt. *5. E. bisinuosa Piersig. — Einige Exemplare, am 3/,. *6. FE. extendens Müll. — Ein Paar Exx. im See Kirrin- järvi am ?/.. +7. E. rimosa Piersig. — Drei Exx. aus dem Petäjävesi. Eine verwandte Form konnte ich nicht identifizieren. *8. E. setosa Koenike (?). — Ein Individuum aus dem Pe- täjävesi. Die Eylais-Arten, welche man schon beim Betrachten des lebenden Tieres dadurch erkennt, dass sie das vierte Beinpaar, welches nicht mit Schwimmhaaren versehen ist, unbenutzt hängen lassen, sind sehr häufig auch weiter vom Ufer, besonders in Seen mit Schlammboden. 74 Ruoranen, In Nord-Tavastland gesammelte Hydrachniden. 4.11.1911. Hydryphantidae. 9. Hydryphantes ruber (De Geer). — Diese mit Riissel versehene, rote Wassermilbe habe ich im Kelve-See in 2 In- dividuen angetroffen. | * 10. H. placationis Thor. — Zwei Exemplare aus einer Pfütze. Die Geschlechter, welche nur durch die Grösse zu unterscheiden sind, konnte ich nicht bestimmen. 11. Thyas venusta C. L. Koch. — Drei Exemplare aus dem Kelve-See, im Juli; an einer mit Seerosen bewachsenen Stelle. Sie scheint sich meistens am Boden aufzuhalten, weil ihre Beine keine Schwimmhaare haben. *12. Panisus torrenticolus Piersig. — Diese eigentüm- liche, gepanzerte Form ist im Kelve-See am torfigen Schilf- Ufer am 3/, gefunden worden. Nur 1 o (5 unbekannt). Ihre Länge 1,2 mm, Breite 1,01 mm. 13. Diplodontus despiciens (Müll.). — << u. 99. Diese durch 4 getrennte Augen ausgezeichnete, hellrote Wasser- milbe ist häufig in allen Seen, Tiimpeln und gewöhnlich auch in Pfützen. Kommt oft am Moorufer ganz am Torfe vor, wo man dieselbe sich langsam bewegen sieht. Am 3/—/g. Hydrachnidae. *14. Hydrarachna schneideri Koenike. -— Ein Exemplar von dieser grossen, roten Art habe ich in dem moorigen Vuorilampi-Tümpel am 7/,, und nebst zahlreichen Exemplaren beider Geschlechter im See Kirrinjärvi am "/, angetroffen. *15. H. conjecta Koenike. — Nur ein Q-Individuum aus dem Petäjävesi im Juli. Hygrobatidae. Die Glieder dieser grössten Familie bilden den Hauptteil in den Fängen, obgleich sie weder durch ihre Grösse, noch durch eine rote Färbung wie die vorigen auffallen. *16. Lebertia insignis Neuman. — Diese Art, die Dr. Nordenskiöld in Süd-Finland vergebens suchte, kommt in meinem Material in einem Exemplare vor. Ist an einem 4. 11. 1911. Ruoranen, In Nord-Tavastland gesammelte Hydrachniden. 75 flachen, lehmigen Ufer im See Mustaselkä am °”/, gefangen. Länge 1,05 mm, Breite O,ss mm, erstes Bein 0,s0 mm lang. 17. Limnesia maculata (Mill.). — Kommt in allen Ge- wässern sehr zahlreich vor. Während der Monate Juli und August habe ich sie am regelmässigsten gefunden, aber sie zeigt sich schon viel früher und auch später im Sommer. Nach etwa 30 Tagen entwickelten sich aus ihren Eiern lebhafte, 6-beinige Larven. 18. L.pardina Neuman. -— Diese Art ist mir in 3 o-Exem- plaren aus dem See Mustaselkä bekannt. Am %/; erbeutet. *19. Unionicola intermedia Koenike und 20. U. ypsilophora (Bonz). — Beide Arten treten sehr reichlich an den Kiemen der Anodonta auf, im See Atve im Kirchspiel Jyväskylä. Es fanden sich sowohl Erwachsene als Larven in verschiedenen Entwicklungsstufen. 21. U. crassipes (Müll.). — Aus einem flachen, mit Egui- setum und Sparganium bewachsenen Gewässer im Juli—Au- gust. Sowohl << als 99 nebst älteren Larven. Neben Indi- viduen mit gewöhnlicher wassergrauer Färbung, welche ih- nen als Planktonwesen nützlich ist, werden bisweilen dunkle Individuen angetroffen. *22. Neumania vernalis (Müll.). — Am ?/, aus dem Musta- selkä-See. Von dieser in Deutschland am häufigsten vorkom- menden Neumania-Art fand ich nur 1 Q-Exemplar. *23. Pionacercus uncinatus (Koenike). — Ein 06 mm langes o-Individuum. 24. Hydrochoreutes ungulatus (C. L. Koch). — Scheint ziemlich häufig in den hiesigen Seen und Tümpeln zu sein. Ihr Männchen ist in der Regel selten. 25. H. cruciger Neuman. — Zwei 0-Exemplare aus dem Petäjävesi. Die beiden letztgenannten, ausserordentlich lang- beinigen Arten sind echte, im Wasser schwebende Hy- drachniden. Die Piona-Arten sind auch hier die häufigsten Wasser- milben. Trotzdem werden sie selten an gänzlich unbe- wachsenen, z. B. steinigen Ufern gefunden. Auffallend ist die Seltenheit der Männchen. Z. B. habe ich von einer so häu- 76 Ruoranen, In Nord-Tavastland gesammelte Hydrachniden. 4. II. 1911. figen Art, wie Piona rufa es ist, kein 5 entdeckt. Was die verschiedenen Arten betrifft, ist die Häufigkeit jedoch ein wenig variierend. 26. Piona nodata (Müll.). — Ist neben Piona conglobata eine der häufigsten ihres Geschlechts. Dieser Umstand be- wirkt auch ihre bedeutende Variation in bezug auf die Grösse. Neben 0,6 mm langen Individuen giebt es 2 mm lange; jene Ziffer bezeichnet die Grösse der Männchen, von denen ich auch einige gefunden habe. Am ?8/,, 2/2, 397, a. 27. Piona longipalpis (Krend.). — Ist in vielen Seen häufig. Auch 3 33 ist es mir gelungen zu fangen. Variiert beträchtlich in der Grösse. Im Juli. 28. Piona fuscata Herm. — Scheint nicht allzu häufig zu sein, da ich von derselben nur 10 o-Exemplare in den Seen Petäjävesi und Kelvejärvi gefunden habe, und zwar am ®—!5/,, 4/,. Die Grösse der Exemplare war sehr gleich- mässig, die Farbe nicht variierend. 29. Piona rotunda (Kramer). — Mehrere Weibchen und ein Paar Männchen. Im See Mustaselkä. 30. Piona carnea C. L. Koch. — 2 Exemplare, ein & und ein O, aus einem Moortiimpel, wo sie sehr dunkel wa- ren, wie es für solche Formen charakteristisch ist. 31. Piona rufa Piersig. — Eine sehr häufige Wasser- milbe, besonders in einigen Gewässern, wie in dem Meros- See, wo ich sie am '*/, in dichten Scharen antraf, ca '/, m oder weniger tief über einem von Pflanzenrestern schwarzen Boden. Alle waren Weibchen. Durchschnittliche Grösse 1,6 mm. Es gab einige ganz schwarze Individuen. Ausser diesen 7 Arten erwachsener Pionen, habe ich auch reichlich 6-beinige Piona-Larven gefunden, von denen es mir gelungen ist, nur einige wenige zu bestimmen, z. B P. longipalpis. Einige von diesen stimmen mit den von Neuman aufgestellten Arten Nesaea punctata und N. viri- dula gut überein. Ihre Grösse ist gewöhnlich wenig unter 0,5 mm. + 32. Forelia liliacea (Müll.). — Ein 0,5 mm langes Männchen aus dem Petäjävesi. 4.11. 1911. Ruoranen. — Forsius. 77 33. Arrenurus neumani Piersig. — Ist die häufigste Art der grossen Gattung, namentlich in Tümpeln, aber auch in Seen; dd jedoch seltener. Im Kelve-See fand ich am %/; zahlreiche Individuen, die dicht am moorigen Ufersaume in ruhigem Wasser dahinschwammen. *34. A. batillifer Koenike. — Ein o-Individuum von dieser grossen Art habe ich im Tümpel Kuusela am ?/, ge- funden. 35. A. bicuspidator Berlese (A. bituberosus Piersig, Nor- denskiöld !). — 7 90 aus den Tümpeln Kuusela und Lauta- lampi am %/g,3!/g; etwa 1,o mm lang, 0,9 mm breit. Scheint nach A. neumani die häufigste Arrenurus-Art zu sein. Kommt besonders an Moorufern vor. 36. A. pustulator (Mill.). — In meiner Sammlung habe ich nur ein typisches <-Individuum aus Kaunikkilahti. Selten. *37. A. nobilis Neuman. — Ist, wie die 2 folgenden Ar- ten, eine mit einem langen Hinterleibsanhang versehene Form. Ein schön grünes Männchen aus dem Tümpel Kuu- sela. Länge 1,05 mm, Breite 0,86 mm. *38. A. tubulator (Mill.). — Gefangen am %/g in einer Pfütze 1 &, deren Länge 1,13 mm, Breite 0,75 mm war. 39. A. globator (Mill.). — Zwei grüne dd aus dem Kelve- See. Grössenverhältnisse: Länge 0,744 mm, Breite 0,45 mm. Von Arrenurus-Larven habe ich nur ein o, ein 0,74 mm langes Exemplar, gefunden. Frän med. kand. Runar Forsius inlämnades till publi- kation: Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blattwespenlarven. Seit einigen Jahren habe ich mich näher mit biologischen Studien iiber Blattwespen beschäftigt, teilweise mit Unter- 1) A. bicuspidator und A. bituberosus werden in Dr. Nordenskiölds Verzeichnis als verschiedene Arten aufgeführt; doch sind sie mit einander synonym. 78 Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 4.11. 1941. stiitzung der Societas pro Fauna et Flora Fennica, und dabei mehrere Blattwespenarten gezüchtet. Die Mehrzahl dieser Arten ist schon vorher genau bekannt. Es ist mir aber auch gelungen, einige bisher unbekannte Arten zu züchten; andere waren bisher im Larvenzustande nicht bekannt oder nur ungenügend beobachtet worden. Im folgenden gebe ich die Diagnosen der neuen Arten sowie Notizen über einige be- merkenswerte Formen. Die gezüchteten Arten habe ich streng isoliert. Hier- durch können Verwechslungen als ausgeschlossen angesehen werden. Die Zucht geschah hauptsächlich in Blumentöpfen, wo die Pflanzen in Gazehüllen eingeschlossen wurden. Hierdurch bekamen die Larven immer frisches Futter, und ein Verkümmern der Exemplare konnte vermieden werden. Die mit Nummern versehenen Blumentöpfe wur- den im Freien bis Januar—Februar aufbewahrt und dann in ein geheiztes Zimmer gebracht, wo die Blattwespen im Februar—Mai ausschlüpften. Nebenbei habe ich eine Anzahl parasitischer Tierformen erhalten, hauptsächlich Schlupfwespen und Fliegen. Sobald sie von Spezialisten sicher determiniert worden sind, werde ich ein Verzeichnis derselben publizieren. 1. Neurotoma sorbi n. sp. — Im Sommer 1909 fand ich im Kirchspiel Karislojo, Suurniemi, im südlichen Finland am 31. VII und 11. VIII zwei Kolonieen Neurotoma-Larven auf Sorbus aucuparia L. Die erste Kolonie enthielt 12 Larven, welche schon ziemlich erwachsen waren. Dieselben wurden in einem Blumentopfe gezüchtet und gruben sich am 16. —29. August in die Erde ein. Leider gingen alle diese Larven zugrunde, wahrscheinlich weil die Erde zu trocken wurde. Ich möchte auf Grund vieler Beobachtungen vor Zucht von Lydiden in Blumentöpfen warnen und rate allen Züchtern Glastöpfe zu gebrauchen. Die zweite Kolonie war schon ausgewachsen und enthielt nur 3 Larven; einige hatten ver- mutlich schon das Gespinst verlassen. Diese wurden glück- licherweise in einen Glastopf gesetzt, und 54 Tage nachdem derselbe in ein geheiztes Zimmer gebracht worden war, erhielt 4. 11. 1911. — Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 79 ich ein <, das von den bisher bekannten Arten verschieden ist. Da auch die Larven anders gezeichnet sind, muss diese Art als n. sp. angesehen werden. Dr. Enslin-Fürth hat das 5 gesehen und es ebenfalls als n. sp. bezeichnet. Die Larven leben gesellschaftlich in einem mit Exkre- menten der Larven durchsetzten, gemeinsamen, zirka faust- grossen Gespinst. Sie sind als ausgewachsen 17—20 mm lang. Der Körper ist fein chagriniert; die Farbe blass grüngelb. Kopf schwarz, rund, glänzend; Mundgegend bleich; Anten- nen schwarz, 8-gliedrig; Glied 1 und 2 sehr kurz, platten- förmig; Glied 1 beinahe doppelt so breit wie 2, das wie- derum doppelt so breit wie 3 ist; Glied 3 und 4 gleichlang, doppelt so lang wie 2 und 5; Glied 6 so lang wie 4, Glied 7 !/; von 6 und Glied 8 etwa 1'/,-mal so lang wie 7. Rücken mit wenig hervortretendem, grünem Rückengefäss. Thora- calbeine schwarz geringelt. Das erste Körperglied über den Thoracalbeinen mit einer Reihe horizontal verlaufender, schwarzer Flecke. Über dieser Reihe zwei kleinere, schwarze Flecke und noch höher auf dem Rücken jederseits ein etwas grösseres Dreieck, dessen Basis nach unten gerichtet ist. Das zweite Körperglied hat auf dem Rücken nur zwei kleine, schwarze Flecke. Das letzte Körperglied ist schwarz und oben mit einem beinahe kartenherzförmigen, gelben Flecke gezeichnet, dessen Basis caudal gerichtet ist. Afterstäbchen 4-gliedrig. Glied 1 lang und dick, 4-mal so lang und etwa doppelt so breit wie Glied 2; Glied 3 so lang wie 2, dunkel gefärbt wie das letzte Glied, das etwa so lang wie 2 +3 ist. Nach der letzten Häutung erhalten die Larven eine braun- gelbe Farbe, und von den dunklen Zeichnungen sind nur folgende erhalten: der schwarze Kopf, die Basis des ersten Brustfusspaares, ein kleiner Fleck vor diesem und die letzte Ventralplatte. Die Larven haben in diesem Stadium keine Spinnwarzen und lassen sich zur Erde fallen, sobald man sie beunruhigt. Sie bauen in der Erde eine kleine, ovale, glattwandige Höhle, in welcher sie den Winter zubringen, ohne sich zu verpuppen. Der Imago fliegt vermutlich An- fang Juli. 80 Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 4. 11. 1911. <. Kopf schwarz; Untergesicht bis über die Antennen und ein Fleck am oberen, inneren Augenwinkel gelb; Man- dibeln braun mit schwarzer Spitze; Antennen gelb, gegen die Spitze braun. Thorax schwarz; Beine und Trochanteren gelb; die Spitze der Hüften gelb; Flügeldecken gelb; Flügel hyalin mit braunem Geäder, dieses gegen die Basis gelb wie der Costa; Stigma dunkelbraun. Abdomen schwarz. Die Mitte der letzten Bauchsegmente, die letzte Ventralplatte sowie die Genitalien braun. Kopf hinter den Augen gerundet verschmälert, fast brei- ter als der Thorax. Oberkopf dicht und grob punktiert, glänzend. Wangen über der Fühlerhöhe etwas gewölbt. Scheitel hinten gerandet. Antennen etwa so lang wie der Hinterleib, 21-gliedrig; Glied 1 ziemlich dick, beinahe so lang wie Glied 4+5; Glied 3 etwa so lang wie die drei fol- genden zusammen. Thorax glänzend. Pronotum ziemlich grob und dicht punktiert. Der Mittellappen des Mesonotum fein punktiert mit starkem Glanze; Seitenlappen in der Mitte grob und stark punktiert. Schildchen mässig grob punk- tiert, in der Mitte gekielt. Abdomen fein chagriniert mit etwas fettigem Glanze. Klauen gespalten. Länge 9, mm. Flügelspannung 18 mm. Typus im Museum Helsingforsiae. Diese neue Art könnte möglicherweise als das bisher unbekannte 5 von N. mandibularis Zadd. angesehen wer- den, gehört aber unzweifelhaft zum Subgenus Neurotoma. Von N. nemoralis L. durch die einfacher gezeichnete Kör- perfarbe verschieden. N. flaviventris Retz. ist grösser und hat u. a. eine deutliche Substigmaticalbinde. N. iridescens Andre (Japan und Sibirien) ist bunter gefärbt. N. fasciata Nort. (Amerika) und N. fausta Klg (Mitteleuropa) haben dunkle Flügel. 2. Pteronus similis n. sp. (do). — Beim o ist der Kopf schwarz mit einem gelben Flecke am oberen, inneren Au- genvinkel, Clypeus unten und Oberlippe gelb; Mandibeln gelbbraun mit dunklerer Spitze; Palpen gelb. Thorax rotgelb und schwarz gezeichnet, jedoch der untere Teil des Proster- num und die Mittelpartieen der Mittel- und Vorderlappen des 4.11. 1911. — Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 81 Mesonotum schwarz, Mittelbrust ringsum mehr oder weniger breit schwarz gerandet, Episternen, Schildchen und Hinter- schildchen ganz schwarz. Flügel leicht rauchfarbig; Geäder dunkelbraun, gegen die Basis gelb; Costa zur Hälfte bleich; Stigma dunkelbraun. Beine gelb; Hinterschenkel an der Spitze oben leicht geschwärzt; Hintertibien an der Spitze bis zu !/,, wie die Hintertarsen, geschwärzt; Klauen braun; Sporne der Tibien gelb; Vorder- und Mitteltarsen bisweilen an der Spitze grau. Abdomen rötlich-gelb; Sägescheide und Cerci schwarz; Säge gelb. Kopf ziemlich dicht und fein punktiert, glänzend, ein wenig schmäler als der Thorax, hinter den Augen wenig verengt, unten kurz grau, oben schwarz behaart; Antennen mässig dick, etwa so lang wie der Hinterleib; Scheitel etwa dreimal so breit wie lang, in der Mitte gefurcht, seitlich und vorne deutlich begrenzt; Oberkopf undeutlich gerandet; Area frontalis deutlich begrenzt; Ocellen mässig gross, die oberen in der Augentangente; Kopf zwischen den Anten- nen kielförmig erhaben, in der Mitte mit einer tiefen Grube versehen; Untergesicht unter den Antennen gefurcht. Thorax oben fein und dicht punktiert, fast matt, fein gelblich be- haart; Scutellum feiner punktiert und glänzender; Brust fein punktiert mit starkem Glanze. Die dritte Cubitalzelle der Vorderflügel gegen das Ende ein venig verbreitert. Abdomen fein sculptiert, mit fettigem Glanze; Sägescheide breit, von oben gesehen gegen die Spitze breit gerundet, dicht gelblich behaart, von der Seite gesehen am Ende fast abgeschnitten; Säge breit. Länge 6,0—8,0 mm. Flügelspannung 15,5—17,0 mm. ö. Kopf schwarz; unterer Teil des Clypeus, Oberlippe, Palpen und Mandibelnbasis braun. Thorax schwarz; Prono- tumecken breit und Flügeldecken gelb. Flügel wie beim 0; Hüften an der Basis verdunkelt. Beine gelb; Hintertibien am Ende und Hintertarsen schwarz. Abdomen unten gelb, nur an der äussersten Basis schwarz; oben an der Basis sowie die Spitze schwarz; Segmente 3—6(—7) mehr oder weniger gelb, seitlich oft mit schwarzen Flecken besetzt. 82 Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 4. 11. 1911. Antennen bedeutend länger als der Hinterleib, etwas kräftiger als beim 0, von der Seite eingedrückt. Kopf hinter den Augen gerundet verschmälert, wenig schmäler als der Thorax. Das letzte (8) Rückensegment mit zwei nach hin- ten stark divergierenden Furchen, dazwischen ein scharfer Kiel, der das Ende des Segmentes weit überragt; dieser Fortsatz ziemlich breit, etwa so breit wie lang; das letzte Bauchsegment am Ende gerundet. Länge 5,5—6,5 mm. Flü- gelspannung 12,5—15,5 mm. Diese neue Art ist ein echter Pferonus, gehört zu der Salicis-Gruppe ') und gleicht am meisten Pt. ribesii Scop. Das 9 wird durch die dicke Sägescheide und den kurzen Scheitel gekennzeichnet. Der sehr dicke Fortsatz des letzten Rückensegmentes und der kurze Scheitel charakterisieren das 3. Die Färbung ist ein wenig variabel. Der gelbe Fleck an der oberen, inneren Augenecke ist bei einigen Exemplaren ziemlich gross, dreieckig, und erstreckt sich bis zum Hin- terrande des Kopfes, bei anderen ist derselbe kaum sichtbar oder garnicht vorhanden. Dagegen ist der Hinterleib bei allen weiblichen Exemplaren — ich habe deren zirka 30 ge- sehen —, mit Ausnahme der Sägescheide und Cerci, ganz rotgelb. Die schwarzen Flecke an der Oberseite des Tho- rax variieren auch in der Grösse. Das Männchen ist sonst ziemlich konstant gefärbt, nur die Zeichnung des Abdomen ist variabel. Bei den meisten Exemplaren sind die Segmente 3—5 seitlich mit 2 ovalen, schwarzen Flecken versehen. An dem Segment 6 sind diese Flecke verwachsen. Bei den dun- kelsten Exemplaren ist Segment 6 ganz schwarz, und die seitlichen Flecke an den übrigen Segmenten sind gross und bisweilen verwachsen. Bei den hellsten Exemplaren dage- gen sind die Flecke an den Segmenten 3—5 beinahe ver- schwunden und nur angedeutet. Pt. similis ist in den Kirchspielen Karislojo und Lojo im südlichen Finland ziemlich häufig. Mein Bruder Irmer 1) Vergl. Konow, Fr. W., Revision der Nematiden-Gattung Pte- ronus Jur., Zeitschrift für Hymenopterologie und Dipterologie, Vol. II, pag. 305 ff., Teschendorf 1902. 4.11. 1911. — Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 83 hat auch die auffallend gefärbten Larven im Herbste 1910 im Kirchspiel Esbo gesammelt. Diese Art hat bei uns jähr- lich zwei Generationen. Die erste Generation fliegt Ende Mai und Anfang Juni, die zweite Anfang bis Mitte Juli. Ver- mutlich hat diese Art eine weite Verbreitung. ') Diese interessante Art beobachtete ich zuerst im Som- mer 1907 in Karislojo, wo ich die charakteristischen Larven aut Betula verrucosa fand. Im Sommer 1908 erzog ich sie zum erstenmal und isolierte dieselbe in den Sommern 1909 und 1910. Durch Zucht habe ich die Zusammengehörigkeit der beiden Geschlechter nachgewiesen. Die Larven sind ganz blauschwarz mit bronzeartigem Glanze. Diese Farbe haben sie schon im Alter von 2—3 Tagen und behalten dieselbe bis zur Verpuppung. Die aus- gewachsene Larve ist 15—22 mm lang. Der Kokon ist blau- schwarz, ziemlich weich, 7,;—9 mm lang und 3,0—4,5 mm breit. Er wird zwischen Moos, verwelkten Blättern u. s. w., selten frei an den Zweigen, befestigt. Im Jahre 1910 erhielt ich als Parasiten (1 3) die Ophionide Holcocremna claudestina Hgn. Ein o derselben Art sah ich am 9. VIII. 1910 mit Eierlegen in die jungen Larven des Pteronus similis beschäftigt. Dieser Parasit ist früher aus Larven von Croesus varus erzogen (Fletcher). Typen im Museum Helsingforsiae und in meiner Sammlung. 3. Lygaeonematus robustus Knw. — Am 18. VII. 1909 fand ich in einem ziemlich dunklen Walde im Kirchspiel Ka- rislojo, Suurniemi, in Regio abo@nsis im südlichen Finland an den niederen Ästen einer grossen Fichte (Picea excelsa Link) eine Kolonie mir unbekannter Larven einer Tenthre- dinide. Die Larven (26 Stück) waren schon ziemlich erwach- sen. Am 21. VII verkrochen die ersten Larven sich in das Moos, und am 10. VIII hatte die letzte Larve ihren Kokon angefertigt. Im Zimmer gezüchtet, erschienen die Imagines ') Dr. med. E. Enslin-Fürth in Bayern, der einige meiner Exem- plare gesehen hat und auch fiir n. sp. erklärt, glaubt die Art in Mittel- europa gefunden zu haben. Seine Exemplare sollen jedoch schwarze Mesopleuren und geschwärzte erste Hinterleibssegmente haben. 84 Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 4.11.1911. am 21. 11.—5. III. 1910, was der ersten und zweiten Woche des Juni entsprechen dürfte. Die erwachsene Larve hat folgendes Aussehen. Körper ziemlich breit und ein wenig flach gewölbt. Die grösste Breite findet sich zwischen dem ersten und zweiten Viertel. Kopf dunkel (pechbraunschwarz), mit schwarzen Augen und brauner Mundgegend. Körper hellgrün, wenig glänzend. Thoracalbeine schwarz mit einem hellen Ringe in der Mitte oder nur mit einem hellen Punkte an der Innenseite. Abdo- minalfüsse grün. Rücken mit drei schwarzen Streifen, welche an dem letzten Segmente unter einander verschmelzen. Die Seitenstreifen sind zirka 0,5 mm breit und beginnen hinter den Augen. Der Mittelstreif ist anfangs ebenso breit, wird aber schon auf dem zweiten Segmente um die Hälfte schmä- ler. Über den Bauchfüssen finden sich zwei schwarze Punkte, von denen der obere zugleich der vordere ist. Das vor- letzte Glied hat nur einen solchen Punkt, das letzte keinen. — Nach dem letzten Hautwechsel verlieren die zuerst in das Moos verschwindenden Larven (die 33?) die dunkle Kopffarbe, nur die Augen sind schwarz, und von den übri- gen dunklen Zeichnungen sind nur schwache Spuren zu se- hen. Länge der ausgewachsenen Larve 18—26 mm, Breite 3,5—5,5 mm. Der Kokon ist 7,,—12 mm lang und 4,5—6 mm breit, von rötlichbrauner Farbe und demselben Aussehen wie die- jenigen der Lophyrus-Arten, nur etwas weicher und nicht so glatt wie diese. Er wird frei an den Fichtennadeln befes- tigt oder zwischen Moos verborgen. Das Weibchen stimmt vollkommen mit der von Konow !) gegebenen Beschreibung überein. Länge 10—12 mm. Flü- gelspannung 21—23,5 mm. Das bisher unbekannte 3 unterscheidet sich von dem einfarbigen Weibchen in vielen Hinsichten und verweist diese 1) Konow, Fr. W., Neue oder wenig bekannte Tenthrediniden und eine analytische Übersicht der Gattung Holcocneme Knw, Ter-. meszetrajzi Fiizetek, Vol. XVIII, p. 53, Budapest 1895. 4. 11. 1911. — Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 85 Art unzweideutig in die Gruppe von 1. pini Retz. Es hat folgendes Aussehen: Körper ziemlich bunt ockergelb und schwarz gefärbt. Kopf gelb mit schwarzen Augen und einem grösseren, schwar- zen Flecke, der den oberen Teil des Hinterkopfes, den Schei- tel und den oberen Teil der Stirn bis unter das unterste Nebenauge deckt; Untergesicht weisslich gelb; Antennen und Palpen gelb; Spitze der Mandibeln und Mundgegend braun. Thorax oben schwarz; Pronotum und Flügelschup- pen gelb; Cenchri weiss; Unterseite gelb mit dunklen Su- turen und einem schwarzen länglichen Fleck an der Mitte der Mesopleuren; Epimeren des Metathorax schwarz. Beine gelb; Basis der Mittel- und Hinterhüften geschwärzt. Flügel hyalin; Geäder und Stigma dunkelbraun; Costa braun. Ab- domen oben braunschwarz; Suturen der Segmente bisweilen gelblich; Unterseite und Genitalien gelb. Kopf hinter den Augen gerundet verschmälert, wenig schmäler als der Thorax, ziemlich fein und dicht punktiert, glänzend, kurz behaart; Scheitel sehr kurz und breit, vorne und seitlich deutlich durch Furchen begrenzt; Interantennal- furche ziemlich tief, von erhabenen Rändern umgeben; un- teres Nebenauge von zwei Furchen seitlich begrenzt; unter demselben beginnt eine schmale, glänzende Leiste, die vor der Interantennalfurche verschwindet; unter den Antennen jederseits ein tiefer, eingedrückter Punkt; Antennen etwa so lang wie das Abdomen, ziemlich kräftig gebaut. Thorax ziemlich fein und dicht punktiert, glänzend, kurz gelblich behaart; Brust fein punktiert, glänzend; Scutellum flach, ziemlich grob punktiert, hinten ohne Punkte. Abdomen fein nadelrissig sculptiert; das letzte Hinterleibssegment oben in der Mitte gekielt; der Eindruck vorne gerundet; die Furchen tief und gerandet, nach hinten stark divergierend, vorne zusammenhängend; untere Afterplatte hinten gerundet. Länge 8,5—9,5 mm. Fliigelspannung 16—17,5 mm. Durch die Grösse, die kräftig gebauten Antennen und die Färbung von den nahestehenden Arten leicht zu unter- scheiden. 86 Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 4.11.1911. 4. Lygaeonematus tromsöensis Kiaer. — Welche Art Kiaer ') mit diesem Namen bezeichnet hat, ist mir völlig unbe- kannt. Ich wollte nur hier einen Irrtum von Konow?) be- richtigen. Konow versteht Kiaers Worte „stigmate ner- visque basi testaceis“ so, dass diese Art ein zweifarbiges Stigma haben sollte, und vergleicht L. tromsöensis mit L. retusus Ths. Hierdurch hat er gerade das Erkennen der Kiaer’schen Art verhindert, denn Kiaer will offenbar mit diesen Worten nur sagen, dass sowohl Stigma als die Ba- sis der Nerven gelb seien. 5. Nematus villosus Ths.?) —- Diese Art ist von vielen Au- toren (Konow, Kiaer, Dalla Torre) richtig als ein Amau- ronematus aufgefasst worden. In seiner letzten Arbeit *) über die Gattung Amauronematus sagt aber Konow: „Dage- gen dürfte der N. villosus Thoms. wohl ein Pferonus sein, denn die gelbhy(g)alinen Flügel mit hellgelbem Stigma und Costa und gelbem Geäder passen nicht in die Gattung Amau- ronematus.“ Da ich aber davon überzeugt war, dass dies ein Irrtum von Konow sein müsse, sandte ich Herrn Ko- now zwei Exemplare dieser Art zur Ansicht. Das eine Exemplar war seinerzeit von Thomson selbst als „N. villo- sus m.“ bestimmt worden. Konow bestimmte diese Stücke als „Amauronematus Q mir unbekannt“ und fügte noch fol- gende Worte hinzu: „es wäre wohl möglich, dass Thom- son dies Tier mit seinem villosus meint, doch will mir seine Beschreibung gar nicht darauf zutreffen: Kopf u. Thorax !) Kiaer, Hans, Uebersicht der phytophagen Hymenopteren des arktischen Norwegens, Tromsö Museums Aarshefte, Vol. 19, pag. 48, Tromsö 1898. ?) Konow, Fr. W., Revision der Nematiden-Gattung Lygaeonema- tus Knw, Zeitschrift für systematische Hymenopterologie und Diptero- logie, Vol. IV, pag. 257, Teschendorf 1904. 3) Thomson, C. G., Öfvers. Svensk. Vet.-Ak. Förh., Vol. 19, p. 629, 1862. 2 Konow, Fr. W., Ueber die Ausbeute der Russischen Polar- Expedition an Blattwespen im arctischen Sibirien, Mémoires de l’Aca- demie Imperiale des Sciences de S:t Pötersbourg, Serie VIII, Classe Physico-Math&matique, Vol. XVIII, N:o 3, pag. 18, S:t Petersburg 1907. 4011-1911. Forsius, Blattwespen und Blattwespenlarven. 87 können wohl nicht gut „villosa“ genannt werden, auch nicht „albidovillosa“, denn Oberkopf und Mesonotum sind recht dunkel behaart; nicht recht zutreffen will auch: caput tho- race paullo angustius, vertice crasso, suleis profundis etc. Aber immerhin kann dies Exemplar, bis sich ein besserer villosus findet, als villosus Thoms. gelten.“ Die Behaarung ist zwar nicht eine solche, die man bei anderen Insekten sonst als villosus bezeichnet, diese Art ist aber unzweifelhaft die am meisten behaarte unter den Nema- tiden. Was die übrigen Merkmale betrifft, so sind dieselben relativ. Ich habe mich schon früher davon überzeugen kön- nen, dass Thomsons und Konows Ansichten betreffend dieser Merkmale divergieren. Ich zaudere darum nicht, die finnischen Stücke für echte N. villosus Thoms. zu erklären, denn es ist kaum glaublich, dass es zwei einander so nahe stehende, auffällig gefärbte Arten giebt. Thomsons Nema- tus villosus soll also Amauronematus villosus genannt werden. 6. Dolerus schneideri Kiaer. ') — In Zeitschrift für syste- matische Hymenopterologie und Dipterologie beurteilt Ko- now?) eine Anzahl boreale Chalastogastra und sagt auf Seite 158 über D. schneideri folgendes: „Der Dolerus schneideri Kiaer ist allerdings nicht der rufotorguatus Costa, der eine gute Art ist, sondern eine Abänderung des D. sanguinicol- lis Kl., die bereits Le Pelletier unter den Namen D. ferru- gatus beschrieben hat.“ Ich glaubte darum, als ich einen der Kiaer’schen Beschreibung von D. schneideri entsprechen- den Dolerus in den Sammlungen des Museums zu Helsing- fors fand, dies Exemplar wäre D. ferrugatus Lep. Da ich aber doch ein wenig die Richtigkeit der Bestimmung be- zweifelte, sandte ich dies Stück an Konow, der dasselbe als D. rufotorguatus Costa determinierte. In meiner Arbeit , Bidrag till kännedomen om Finlands Chalastogastra* 3) habe !) Kiaer 1. c. pag. 62. 2 Konow, Fr. W., Ueber die Holmgren’schen Nematiden sowie uber Kiaer'sche und andere Tenthrediniden, Vol. III, Teschendorf 1903. 3) Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica, Vol. 33, p. 97, Helsingfors 1907. 88 Mötet den 4 mars 1911. ich dasselbe als D. rufotorguatus Costa aufgefuhrt. Seitdem erhielt ich aus Sibiria borealis zur Ansicht ein weibliches Exemplar von dieser Art. Hierdurch veranlasst, die Beschrei- bungen zu revidieren, kam ich zur Auffassung, dass es sich hier um eine besondere Art handeln miisse. Inzwischen hatte Enslin ') die Doleren monographisch bearbeitet und war Konows Ansicht betreffend D. schneideri gefolgt, nur dass er diese Varietät, var. schneideri Kiaer, nennt. Ich schrieb darum an Herrn Enslin und erhielt den echten rufotorgua- tus Costa zur Ansicht, wodurch ich feststellen konnte, dass unsere boreale Form anders gebaut ist. Sie ist u. a. klei- ner und schlanker und hat auch viel kleinere und diinnere Antennen. Da die Sägescheide des D. schneideri von der- jenigen des D. sanguinicollis var. ferrugatus Lep. sehr ver- schieden ist, vovon ich mich durch von Enslin mirgitigst gesandte Microphotographien iiberzeugt habe, muss unsere rufotorguatus-ähnliche Form Dolerus schneideri Kiaer genannt werden. Mötet den 4 mars 1911. Till inhemsk medlem invaldes farmaciestuderanden B. A. Jurvelius (föreslagen af doktor V. F. Brotherus). Centralanstalten för försöksväsendet pä jord- brukets omräde i Sverige, Experimentalfältet (Stockholm), hade anhällit om utbyte af skrifter, och beslöt Sällskapet med bifall till denna anhällan i utbyte gifva sina Meddelanden. 1) Enslin, E., Systematische Bearbeitung der europäischen Arten des Tenthrediniden-Genus Dolerus Jur., Deutsche Ent. Zeitschr., Vol. 53, p. 487, Berlin 1909. Mötet den 4 mars 1911. 89 Likasä hade anhällan om skriftutbyte inkommit frän re- daktionen för Flora og Fauna, som utgifves af Naturhisto- risk Forening af Laerere i Jylland, och beslöt Sällskapet bifalla jämväl denna anhållan samt i utbyte gifva såväl Acta som Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 5,790: 26. Till publikation anmäldes: R. Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands, Stra- tiomyidae—Scenopinidae. M. Hilzheimer, Über Mus sylvaticus L., Mus wagneri Eversm. und Mus minutus Pallas in den Museen zu Helsing- fors und Stuttgart. Till representant i Centralutskottet för hembygds- forskning i Finland ätervalde Sällskapet för tre är framät doktor Alfred Poppius. Pä förslag af bestyrelsen anslog Sällskapet, sedan ett tidigare beviljadt belopp om 500 mark blifvit i det närmaste förbrukadt, ytterligare 1,000 mark för inköp af sällsynta och utdöende inhemska djurformer. Vidare beviljade Sällskapet en summa af 420 mark för bestämning af diatomaceer och andra alger, som hop- bragts under Finska Mosskulturföreningens arbeten. Lektor K. J. W. Unonius’ sterbhus hade till Sällskapets arkiv lämnat särskilda af lektor Unonius gjorda antecknin- gar af botaniskt innehäll: rörande floran i Sysmä, anteck- ningar frän professor W. Nylanders föreläsningar m. m. Filosofiemagister G. Läng omnämnde med anledning af ett pä senaste möte gjordt meddelande om Cladonia glauca i Finland, att han i sitt herbarium har exemplar af denna art från Kyrkslätt socken och dessutom från ett annat ställe i landet. 90 Marklund. — Forsius. — v. Essen. — Huumonen. — Lindberg. 4. 111. 1911. Student G. Marklund förevisade följande för vetenska- pen nya Taraxacum-former, som han sommaren 1910 insam- lat i Ladoga-Karelen: T. cuspidatum Markl., T. submaculosum Markl., 7. subtile Markl., T. assurgens Markl., T. Karelicum Markl., T. undulatum Lindb. fil. Med. kand. Runar Forsius demonstrerade lefvande exemplar af Lophyrus sp. samt af Cephus infuscatus frän Phalaris arundinacea, den senare sommaren 1910 i larvtill- ständ tillvaratagen i Pernä. Student C. L. v. Essen förevisade följande tvenne, för landet nya parasitsteklar: 1. Eupalamus trenthepolii (Wesm.), af hvilken ett exem- plar infängats af artist F. Bryk i KI, Myllykylä, och ett an- nat af student Th. Grönblom i St, Birkala. Tidigare är denna art känd frän Sverige (sällsynt) och mellersta Europa. 2. Hoplocryphus mesoxanthus (Thn), tagen i ett exem- plar af professor J. Sahlberg i Ab, Karislojo. Sällsynt i Sverige och mellersta Europa. Ylioppilas M. E. Huumonen luki kertomuksen kesällä 1910 Seuran stipendiaattina tekemistänsä kasvitieteellisistä havannoista Oulun seuduilla. Kertomuksesta mainittakoon, että Alchemilla-suvusta tavattiin vain A. subcrenata Bus.; mui- den lajien, jos niitä ollenkaan tienoolla on, täytyy siis olla harvinaisia. Myöskin Hieracium-lajeista on seutu huomatta- van köyhä ja niiden esiintymisrunsaus vähäinen. Taraxacum- lajeja tavattiin 15, niiden joukossa yksi ennen selittämätön- kin, minkä tohtori H. Lindberg on nimittänyt T. Ostrobott- nicum’iksi. Tarkemman selonteon matkan tuloksista esittäjä lupasi vastaisuudessa antaa. Doktor Harald Lindberg framlade exemplar af den för samlingarna nya hybriden mellan Potamogeton filiformis och P. vaginatus. Den förevisade formen var tagen af forstmästare Edvard af Hällström den 29 augusti 1910 i Karjalansuvanto af Kutsanjoki i Kuolajärvi socken i Lappo- 4. III. 1911. Lindberg, — Frey. 91 nia kemensis samt bestämd af kyrkoherde O. Hagström i Lysvik, Sverige. Fyndet var af särskildt växtgeografiskt intresse, dä ingen af föräldrarna numera finnes pä platsen och P. vaginatus nu för tiden inom värt land är inskränkt till norra delen af Bottniska viken. Student R. Frey lämnade följande Dipterologiska notiser. I min i dag till publikation inlämnade dipterologiska af- handling behandlas familjerna Stratiomyidae, Xylophagidae, Leptidae, Tabanidae, Acroceridae, Asilidae, Bombyliidae, The- revidae och Scenopinidae. Af dessa familjer äro för närva- rande frän värt naturhistoriska omräde kända 158 arter. Sedan är 1861, dä E. J. Bonsdorffs förteckning öfver samma grupper utkom, har antalet hithörande arter ökats med cirka 44. Denna ökning beror främst därpä, att sedan nämnda tidpunkt ett rikligt material tillkommit ä Universi- tetets museum; därjämte har sedan Zetterstedts och Bons- dorffs dagar den systematiska dipterologin betydligt ut- vecklats. Jag vill icke här dröja vid dessa nykomlingar för vär fauna, utan ber attistället fä omnämna näera enstaka arter, som äro af ett visst zoogeografiskt intresse. Dä man nämligen jämför vär dipterfauna med andra länders, kan man pä grund af den geografiska utbredningen hänföra de enskilda arterna till olika grupper. En grupp bildas sälunda af de nordliga arterna, som ha sitt hem i norra Europa, men stundom äfven förekomma i mellersta och södra Europas alptrakter. En annan bilda de central- europeiska arterna, som hos oss vanligen i södra delarna af landet ha sin nordgräns. Att draga en skarpare gräns mel- lan dessa grupper är dock oftast mycket vanskligt. En af de lättast begränsade kategorierna bilda däremot de polära eller boreala arter, hvilka utbreda sig från Fennoskandia 92 Frey. — Suomalainen. 4. III. 1911. öfver norra Ryssland ända till Sibirien. Hit kunna af de i det ofvannämnda arbetet förtecknade arterna räknas följande: Ptiolina nitida Wahlb. Tabanus tarandinus L. Pt. nigrina Wahlb. T. confinis Zett. Chrysops nigripes Zett. Cyrtopogon pulchripes Loew Chr. divaricatus Loew Laphria lapponica Zett. Jämför man vidare vär dipterfauna med Sveriges och Norges, finner man redan inom de nämnda familjerna rätt stora olikheter. En hel mängd, särskildt i södra Sverige förekommande, sydliga arter saknas hos oss. Ä andra sidan förekomma i Finland en del arter, som saknas i Skandina- vien, nämligen: Oxycera centralis Frey Exoprosopa capucina Fabr. Atherix ibis Fabr. E. stupida Rossi Leptis notata Meig. Anthrax occultus Meig. Omphalophora lapponica Frey Systoechus leucophaeus Meig. Chrysops divaricatus Loew Psilocephala fuscipennis Meig. Cyrtopogon flavimanus Meig. Scenopinus glabrifrons Meig. Laphria fuliginosa Panz. Härtill kunna ännu räknas tvä arter, hvilkas förekomst i Finland är osäker, nämligen Cyrtopogon maculipennis Macg. och Anastoechus nitidulus Fabr. Däremot förekomma följande arter sannolikt i Sverige, ehuru de dock ej ännu finnas anförda därifrän: Tabanus solstitialis Schin., Cyrtopogon pulchripes Loew och Argyro- moeba leucogaster Meig. Maisteri E. W. Suomalainen oli lähettänyt seuraavan kirjoituksen: Rantakana, Rallus aguaticus L. Tämän, meidän maassamme sangen harvinaisen, kahlaa- jan sain joku aika sitten ostaa eräältä Siren-nimiseltä mie- heltä, joka oli ampunut linnun Mietoisten pitäjästä joulukuun 15 päivänä 1910. Se oli oleskellut yksinään noin '/, km 4. III. 1911. Suomalainen, Rantakana, Rallus aguaticus L. 93 Mietoisten kirkolta Hämeen pitäjästä tulevassa joessa olevan Leinakkalan kosken kivikko- ja heinikkorannalla, eikä ollut osoittanut erityisempää arkuutta silloin kuin mies sen ampui. Saatu kpl. on vasta toinen alueeltamme tunnettu. Ensi- mäinen saatiin elävänä kiinni eräästä pihasta Helsingin kau- pungissa 19. IV. 1844 (M. von Wright; nykyään suomalai- sessa lintukokoelmassa). On kuitenkin sangen luultavaa, että se meillä useamminkin esiintyy, mutta jääpi huomaamatto- maksi omituisen, peitetyn elintapansa vuoksi. Se oleskelee useimmiten alavilla seuduilla, aina järvien ja jokien rannoilla hyllyvillä hetteillä heinikoissa, joihin sen on hyvä kätkeytyä. Se on liikkeessä melkein vain öisin; silloin sen terävä „pits, pits* tahi „rasp, rasp" ääni kuuluu useimmiten lennossa, har- voin maasta. Muuttoretket tapahtuvat Öisin, verrattain ma- talalla. On huomattu että telefoni- ja telegrafi-johdot vaa- tivat rantakanojen joukosta monta uhria. Läheisimmistä naapurimaistamme huomautettakoon, että laji on Inkerinmaalta toistaiseksi tuntematon, Virossa sangen harvinainen, Liivin- ja Kuurinmaalla se esiintyy niukasti. Gottlannilla se pesii Hasselgren'in ) mukaan jokseenkin yleisesti, erittäinkin Muskemyrissä ja Fardumen järvellä. Ruotsissa sitä on tavattu siellä täällä, ehk'ei kovinkaan har- vinaisena ja näyttää olevan lisääntymässä. Pohjoisimpana se on tavattu Jan Mayenissa (71* P. 1., 8 W. Gr.). Sen var- sinaisin asuinpaikka on Keski-Eurooppa, erittäinkin Saksa ja Alankomaat, mutta on tunnettu Taka-Kaspiasta, Turkesta- nista ja Etelä-Siperiastakin. Mietoisista saatu kpl. on vanha 9. Tuoreena mitattuna oli koko pituus 265 mm. Siiven pituus ranteesta suoraan kärkeen 123 mm. Pyrstö 62 mm. Nokan pituus on otsasta kärkeen 41 mm, se on juuresta 8,s mm:n korkuinen ja 7,1 mm levyinen. Niska 44 mm, ulkovarvas 43 mm, keskivarvas 52 mm, sisävarvas 39 mm ja takavarvas 16 mm. Paino 190 gr. !) Henrik Hasselgren, Gotlands fåglar, Uppsala 1907, pag. 65. 94 Suomalainen, Pullokala, Liparis lineatus (Lepech.). 4. III. 1911. Vielä maisteri E. W. Suomalainen oli lähettänyt: Pullokala, Liparis lineatus (Lepech.) Suomen sisäsaaristossa. Pullokalaa, Liparis lineatus (Lepech.), pidetään yleensä merenulapan tahi ainakin ulkosaariston ja verrattain syvän veden kalana. Alueeltamme sitä useimmiten on kauvempaa ulkosaaristosta saatu; kirjallisuudessa ') mainitaan Suursaari erittäin yleisenä löytöpaikkana, mutta maamme eteläranni- kolta nimitetään vain seuraavat ulkosaaristolöydöt: Nauvo 1877, Inkoo 3. II, 1891, Espoo 20. X, 1903 sekä Koivisto. Li- säksi tiedän J. Alb. Sandman'in saaneen useita kppl. eri seuduissa Suomenlahtea ja Itämeren pohjoisosista, mutta nämä löydöt ovat jääneet, ikävä kyllä, julkaisematta. Itse olen saanut muutamia kppl. „Nautiluksen“ retkellä 15--18. X, 1906, Suomenlahdesta Helsingin ja Räävelin väliltä asemista 53, 54 ja 55. — 6. II, 1911 olin talvinuotan vedossa Naantalin pitäjässä Airiston (Erstan) selän pohjoisimmassa osassa, Luon- nonmaan itäkärjen etelärannalla olevan Palvansaaren luona. Saalista tarkastaessani huomasin siellä pienen, 68 mm:n pi- tuisen pullokalan. Sitä oli hieman vahingoitettu, astumalla sen päälle, mutta tunnettavissa se vielä kuitenkin hyvin on. Apajassa, joka pääasiallisesti oli tarkoitettu silakan pyy- dystämiseksi, oli seuraavia kalalajeja: Perca fluviatilis, Leuciscus rutilus, Acerina cernua, Osmerus eperlanus, Cottus guadricornis, Coregonus lavaretus, Liparis lineatus, Clupea harengus Zoarces viviparus, var. membras. Kolmea viimemainittua oli runsaasti, ja viimeistä kaikista enin; joukossa oli noin 50 kppl. erittäin suuria 30—35—40 cm:n pituisia yksilöitä, oikeita sillejä! Muista eläimistä, joita saatiin, mainittakoon Idothea entomon (runs.), Mytilus edulis (runs.) ja Cardium edule (harv.), ne olivat kiinnittyneet meri- leviin: Fucus vesiculosus ja Furcellaria fastigiata. Ensimaini- 1) Vrt. Mela-Kivirikko, Suomen luurankoiset 1909, siv. 419. 4. III. 1911. Suomalainen. — Montell. 95 tulla oli vielä runsaasti Balanus improvisus ja Flustra mem- branacea. Apajapaikan syvyys ilmoitettiin keskimäärin 20 syleksi (= 35,6 m), suurin syvyys on 28 syltä (= 50 m). Frän forstmästare Justus Montell inlämnades följande meddelande: Ett anmärkningsvärdt iynd ai Elymus arenarius. Vid ett sammanträffande senaste sommar vid Kilpisjaur med den svenske botanisten och framstäende lapplandskän- naren, fil. kand. Thore Fries, gjorde denne mig uppmärk- sam pä att strandrägen, Elymus arenarius, förekommer nära Mukkavuoma gärd ej längt frän Kilpisjaur, samt hade vän- ligheten lotsa mig till stället. Då detta fynd af Elymus här uppe i svenska Lapplands nordvästligaste hörn, helt nära finska gränsen, hvilket för endast några få år tillbaka gjordes, om jag ej missminner mig, af doktor Selim Birger, måhända icke kommit till våra botanisters kännedom, torde ett omnämnande af det- samma icke sakna sitt intresse. Fyndorten i fråga är belägen på floden Kummaenos högra strand, ungefär 2 kilometer från dess utflöde i Könkä- mäeno (Muonio älf) och ungefär lika långt, fågelvägen, från Kilpisjaurs södra ända. Elymus växer här rätt rikligt pä flera flygsandskullar och är frodig och vacker. Vid mitt be- sök på platsen, den 29 juli, stod den i blom, men var enligt Fries detta år mer lågväxt än vid hans tidigare besök för ett par år tillbaka, beroende detta naturligtvis på den kalla försommaren och den ihållande torkan. I sällskap med Ely- mus växte bl. a. en smalbladig, hög Poa pratensis och andra på flygsand här uppe vanliga växter. Då växplatsen är belägen cirka 470 meter öfver hafvet, torde väl Elymus icke här kunna betraktas som en hafs- strandsrelikt, utan måste dess förekomst förklaras på något annat sätt. 96 Montell. — Poppius. 4. 111. 1911. Om ocksä detta fynd icke direkte faller inom Sällska- pets intressesfär, torde det dock indirekte kunna bidraga till kännedomen om värt lands flora, dä det ju synes lämna en naturlig förklaringsgrund till förekomsten af Elon vid Ylimuonio. Enligt mitt förmenande ligger det nämligen nära till hands att förmoda, att Elymus med värfloden frän ständ- orten vid Kummaeno förts till Ylimuonio, där sandöar stän- digt äro under bildning, och där äfven andra växter frän nordligare trakter anträffats. En förmodan, att Elymus vid Ylimuonio vore hafsstrandsrelikt, förefaller mig mycket sökt redan af det skäl, att Ylimuonio ligger c. 250 meter öfver hafvet. Dä dessutom stränderna vid Ylimuonio, hvilka äro rätt branta och till största delen bestå af sand och torf, äro utsatta för ständiga förändringar, är det högst osannolikt att en relikt frän den tid, dä hafvet nätt ända hit upp, skulle kunnat fortbestä härstädes ända till vära dagar. Amanuens B. Poppius lämnade följande meddelande: Eine neue Lygus-Art aus Finland. Lygus rugulipennis n. sp. — Unten matt, oben stark glän- zend, das Schildchen und die Hemielytren matter. Ziemlich dicht, anliegend gelbweiss behaart. Schwarzbraun; die Au- gen braun; ein kleiner Fleck vorne jederseits an der Basis des Clypeus sowie der Basalrand desselben, der Basalrand des Halsschildes sehr schmal, eine erloschene Längsbinde in der Mitte der Scheibe, ein Fleckchen vorne auf den Calli, ein Fleck in der Mitte der Apicalstrietur und die Spitze des Schildchens gelb—gelbbraun; die Scheibe des Halsschildes jederseits der Längsbinde entlang, der Clavus bis zur Spitze, das Corium ausgedehnter, der Aussenrand und z. T. auch die Mitte des Cuneus braunschwarz; die Membran gelbbraun mit etwas helleren Venen; die Unterseite schwarzbraun; ei- nige Flecke auf den Mesopleuren und die Orificien des 4. III. 1911. Poppius, Eine neue Lygus-Art aus Finland. 97 Metastethiums gelb; jederseits auf der Unterseite des Hinter- körpers eine ziemlich erloschene, gelbbraune Punktreihe; das Rostrum braun, die Glieder desselben gegen die Spitze heller; die Fühler braunschwarz, das zweite Glied gelbbraun, die Basis schmäler und die Spitze etwas breiter verdunkelt; die Schenkel schwarz, die vorderen vor der Spitze mit zwei, die Hinterschenkel mit einem gelben Ringe; die Schienen und die Füsse gelb, die Basis und die Spitze der erst- genannten und die Spitze des letzten Fussgliedes braun- schwarz. Der Kopf ist stark geneigt, von vorne gesehen kaum länger als breit; die Stirn hinten der ganzen Breite nach scharf gerandet, beim 0 etwa '/, breiter als der Durchmes- ser des Auges, der Clypeus von der Stirn wenig scharf abge- setzt. Der Gesichtswinkel etwas spitz. Die Augen gross und vorspringend. Das Rostrum erstreckt sich bis zur Spitze der Hinterhüften, das erste Glied kaum die Basis der Vor- derhüften überragend. Das erste Fühlerglied ist schwach verdickt, etwas die Kopfspitze überragend, das zweite Füh- lerglied etwas kürzer als der Basalrand des Halsschildes breit, etwa 21/,-mal länger als das erste, die zwei letzten zusammen etwas kürzer als das zweite, das letzte kaum kür- zer als das dritte. Der Basalrand des Halsschildes ist breit gerundet, fast doppelt breiter als die Länge der Scheibe, etwas mehr als doppelt so breit wie der Vorderrand, die Seiten gerade, die Apicalstrietur jederseits etwas von den Augen bedeckt. Die Scheibe ist mässig gewölbt und nach vorne geneigt, sehr kräftig, aber ziemlich weitläufig punk- tiert. Das Schildchen ist dicht quer gerunzelt. Die Hemi- elytren ziemlich die Spitze des Hinterkörpers überragend (9), der Clavus und das Corium fein, der erstgenannte jedoch kräftiger, dicht runzelig punktiert, der Cuneus erloschen gerunzelt. Die Schienen sind dunkel bedornt, die Dörnchen fast ebenso lang als der Durchmesser der erstgenannten. Das erste Glied der Hinterfüsse deutlich kürzer als das zweite, das wieder kürzer als das letzte ist. — Long. 45, lat. 2.3 mm. 98 Poppius. — Forsius. 4. III. 1911. Diese ausgezeichnete Art steht den L. saundersi Reut. und 1. frivittulatus Reut. am nächsten, unterscheidet sich aber durch die nicht scheckige Behaarung der Oberseite, durch andere Farbe und durch die Sculptur des Schildchens und der Hemielytren. Von L. saundersi ist sie ausserdem durch dickere, von L. frivittulatus durch kürzere und dickere Fühler verschieden. Von L. pratensis weicht die neue Art erheblich ab. Nord-Finland, Ostrobottnia media: Lohtaja!, 5. VI. 1910, 1 0 von Herrn Stud. Y. Wuorentaus erbeutet (Mus. Helsingf.). Das Auffinden dieser neuen Art in Fennoskandia ist von grossem geographischem Interesse. Die zwei am nächsten verwandten Arten, L. saundersi und 1. frivittulatus, sind aus- geprägt östlich-paläarktisehe Formen, die erstgenannte vom Amur-Gebiete, die zweite aus Tibet bekannt. Wahrschein- lich ist die neue Art als östlich-boreal aufzufassen und hat wohl eine weitere Verbreitung in Nordosteuropa und Nord- asien und erreicht somit in Finland ihre Westgrenze. Med. kand. Runar Forsius inlämnade till publikation: Zur Kenntnis einiger aus Blattwespenlarven erzogener Schlupiwespen. Durch die Arbeiten verschiedener Forscher, ich erinnere hier nur an Brischke, Cameron, Giraud, Ratzeburg und Schiödte, haben wir eine grosse Zahl in den Blatt- wespenlarven parasitisch lebende Tierformen kennen ge- lernt. Dessen ungeachtet weist unsere Kenntnis der Blatt- wespenparasiten zahlreiche Lücken auf, die noch ausgefüllt werden müssen. In der Absicht hierzu beizutragen, habe ich unten ein Verzeichnis einiger von mir in den letzten Jahren aus Blattwespenlarven erzogener Schlupfwespen zu- sammengestellt. Beinahe alle Blattwespen habe ich vollkommen isoliert ex larva oder ex ovo gezüchtet. Wo dies nicht geschehen 4. III. 1911. Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 99 ist und der Wirt also nicht mit Sicherheit angegeben werden kann, habe ich dies immer ausdriicklich bemerkt. Die Lar- ven wurden in Blumentöpfen erzogen und beinahe alle im Januar in ein geheiztes Zimmer gebracht, wonach die Ima- gines im Februar bis Mai erschienen. Ich habe es darum für überflüssig gehalten, Data dieser im Zimmer ausgeschlüpf- ten Imagines zu geben. Als allgemeine Regel gilt, dass die Parasiten gleichzeitig mit, oder etwa eine Woche vor dem Erscheinen der Wirtwespe hervorzukommen pflegen. Doktor A. Roman-Upsala (Schweden) hat sich freund- lichst der Mihe unterzogen, die Determination sämtlicher grösseren Schlupfwespen auszufiihren. Es ist mir eine ange- nehme Pflicht auch an dieser Stelle meinen besten Dank an Herrn Roman für sein liebenswürdiges Entgegenkommen auszusprechen. Fiir die kleinen Schlupfwespenformen, Chal- cididen u. a., ist es mir leider bisher nicht gelungen, einen Bearbeiter zu finden. Diese miissen also vorläufig unbe- nannt bleiben. Die mit einem Sternchen (*) versehenen Arten sind, so viel ich weiss, bisher nicht geziichtet worden. Die Schlupfwespen sind hauptsächlich nach dem Catalo- gus Hymenopterorum von Dalla Torre ') und die Blattwespen nach Konow?) benannt und geordnet. Alle Namen in ecki- gen Klammern sind von mir nach Dalla Torre beigefügt. Wo keine Fundortsangaben beigefügt sind, stammen die Exemplare aus dem Kirchspiel Karislojo in der Regio abo- ensis (südl. Finland). Cimbex sp. (femorata L.?). — Aus einem im Kirchspiel Borgä im Freien gefundenen Cimbex-Kokon erhielt ich am 21. V. — 3. VI. 1903 eine Anzahl Exemplare von Spilocryp- tus cimbicis (Tscheck) Schmkn. [Cryptinae]. Sowohl 33 als 09, !) de Dalla Torre, C. G., Catalogus Hymenopterorum hucusque descriptorum systematicus et synonymicus, Lipsiae MDCCCI (ff.). 2?) Konow, Fr. W., Hymenoptera, Fam. Tenthredinidae und Ly- didae, in P. Wütsman, Genera Insectorum, Fascic. 27 et 29, Brüs- sel 1905. 100 Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 4. III. 1911. Trichiosoma sp. (silvatica Leach?). — Anfang Juni 1904 aus einem gefundenen Kokon Spilocryptus cimbicis (Tscheck) Schmkn. (0). Friiher bei Clavellaria amerinae, Cimbex va- riabilis und Trichiosoma lucorum gefunden. Arge rosae L.— Im Winter 1908 und 1909 erhielt ich aus den Kokons von A. rosae grosse Massen einer kleinen me- tallisehen Chalcidide. Im Juli 1909 und 1910 sah ich diese Schlupfwespe mehrmals in Lojo und Karislojo an Rosen- sträuchern. Arge ustulata L. — Im Winter 1910 einige Stiicke einer Chalcidide. Lophyrus pallidus Klg. — * Exenterus claripennis Thoms. [Cteniscinae]. 2 Exemplare 1909. — * Catoglyptus crassipes Holmgr. [Mesoleptinae]. 1 © 1908. — Microcryptus basizonius (Grav.) Thoms. [Phygadeuontinae]. 1 3 1910. Von Ratze- burg und Brischke bei verschiedenen Lophyrus-Arten beob- achtet, nicht aber bei 1. pallidus. Lophyrus pini L. — * Exenterus claripennis Thoms. Meh- rere Exemplare 1908—1910; fliegt etwas friiher als der Wirt und legt vermutlich seine Eier in die Larven von Lophyrus sertifer, welche zu dieser Zeit schon ziemlich erwachsen sind. — * Lamachus marginatus (Brischke) Thoms. [Tryphoninae). 1 5 und 2 99 1910. Lophyrus sertifer Git. — * Meteorus lionotus Thoms. 1 o am 27. VII. 1910 mit Larven von L. sertifer beschäftigt. — + Fxenterus claripennis Thoms. Mehrmahls bei Zucht erhalten und bei der Eiablage beobachtet. — Der hauptsächliche Parasit im Lojo-Gebiete scheint jedoch * Lamachus silvarum (Holmgr.) Thoms. [Tryphoninae] zu sein; in den Jahren 1909 und 1910 erhielt ich diese Art in grösserer Anzahl aus den Puppen von L. sertifer. — * Sp. pr. „Spudaea“ erosa Holmer. 1 & 1910. —? Zemiophorus sp. [Tryphoninae]. 2 00 1910. Die einzige bisher beschriebene Art, Z. scutulata (Hartig) Thoms., ist als Parasit bei Lophyrus pini, L. virens und L. variegatus bekannt. — Lophyroplectus oblongopunctatus (Hartig) Thoms. [Mesoleptinae]. Mehrere 5 und 90 in den Jahren 1909 und 1910. — Ich erzog im Jahre 1909—1910 zirka 500 Larven 4. III. 1911. Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 101 von L. sertifer; 356 Imagines (52 dd und 304 SE = Re im August — September 1909 und 11 (1 3 und 10 29 = 2,2°/,) nach der Uberwinterung 1910. Acht Larven über- en zweimal (= 1,6°/,). Von Parasiten erhielt ich 32 Lamachus (= 6,4°/,), 8 Lophyroplectus, 2 ?Zemiophorus, 1 Spudaea und 3 parasitische Würmer (Gordiiden) oder in Summa 46 Stück (= 9,2°/,) Parasiten, wovon 43 Stück (= 8,6 °/,) Schlupfwespen und 3 Stück (= 0,5°/,) parasitische Würmer. Infolge unbekannter Ursachen (Pilze u. s. w.) gingen zu- grunde 79 Stück (15,3 °/,)- Monoctenus juniperi L. — Ist sehr den Angriffen einer Fliege, Staurochaeta albocingulata Fall. (det. R. Frey) ausge- setzt (23°/,). Mindestens die Hälfte der Monoctenus-Larven sind Anfang Juli mit den kleinen, zirka 1,5 mm langen, weiss- lichen Fliegeneiern besetzt; man findet bis 7 Eier an ein und derselben Larve. — * Picroscopus ictericus (Grav.) Thoms. [Cteniscinae]. 1 5 1910. Cryptocampus medullarius Hartig. — Von in Helsinge, Hoplax, gesammelten Gallen erhielt ich folgende Arten. + Delomerista [Pimpla] mandibularis (Grav.) Thoms. [Pimpli- nae]. 1908—1910 in grosser Anzahl. — * Cecidonomus [He- miteles] inimicus Grav. [Hemitelinae]. 1910. — * Scopiorus [Po- lyblastus] pastoralis (Grav.) Marsh. var. nivalis Holmgr. [Ctenopelmatinae]. 1 9 1909. — * Apanteles sp. und zahlreiche Exemplare einer kleinen, schön metallisch glänzenden Chal- cidide. Trichiocampus aeneus Hartig )). — * Rhogas irregularis Wsm. 1 3 1909. — Mesoleius sp. pr. dives Holmgr. [Trypho- ninae]. 3 33 1909. Pontania femoralis Cam. — Angitia vestigialis (Ratzbg) Thoms. /Campopleginae]. Von in Helsingfors gesammelten Gallen 1908—1909 in grosser Anzahl. Friiher von Nema- 1) Diese Art ist bisher nur aus Deutschland bekannt. Obwohl ich Hunderte von Larven eingesammelt habe, ist es mir bis jetzt nicht gelungen, Imagines von dieser Art zu erhalten. Die Larve ist jedoch so charakteristisch gefärbt, dass es sich wohl sicher um diese Art handeln muss. 102 Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 4. III. 1911. tus (Pontania) vallisnierii (= proxima Lep.) und Phyllotoma microcephala sowie einigen Microlepidopteren-Larven be- kannt. — * Lathrostizus sternocerus Thoms. [Campopleginae]. dd und 99 1908—1909. — Scambus (Epiurus?)? sagax Hartig [Pimplinae]. 1 0 und 1 5 1909; aus Lepidopteren und Co- leopteren erzogen. — Rhizarea sp. 1 9 1909. Pontania vesicator Bremi. — Epiurus [Pimpla] vesicarius Ratzbg. [Pimplinae]. Helsingfors, aus Gallen an Salix purpu- rea im Botanischen Garten zahlreich 1908—1909. Pontania sp. (vesicator oder femoralis). — * Bracon sp. 1 o, 3 dd. Helsingfors 1909. Pteronus similis Forsius. — Holcocremna claudestina (Holmgr.) Thoms. /Campopleginae]. 1 3 1910. Ausserdem sah ich ein o dieser Art, das seine Eier am 9. VIII. 1910 in die jungen Larven von Pt. similis legte. Früher als Parasit bei Croesus varus bekannt. Pteronus pavidus Lep. — Auf Salix pentandra in Sam- matti 1910 3 dd von Mesoleius variegatus (Jur.) Kriechb. var. [Tryphoninae]. Vorher als Parasit von Nematus (Pontania) gallicola (= proxima) und Nematus sp. in Salix caprea bekannt. Pteronus n. sp. (bisher unbeschrieben, dem similator Först. nahestehend). Auf Populus tremula. — * Mesoleius ?wahl- bergii Holmgr. [Tryphoninae]. 1 3 und 2 99 1910. — Meso- leius aulicus (Grav.) Holmgr. [Tryphoninae]. 1 o 1910; als Parasit von Selandria (= Tomosthetus?) ovata und Nematus (= Hemichroa?) croceus bekannt. — * Mesochorus dimidiatus Holmgr. [Mesochorinae]. 230, 4 99, 1910. Pteronus ribesii Scop. — * Cteniscus [= Tryphon?] miti- gosus Grav. [Cteniscinae]. 1 5 am 5. IX. 1909 aus Pteronus- Larven, welche im Juli 1909 in die Erde gingen; 1 & 1910. — lchneutes sp. Zahlreiche 50 und 99 1909—1910. Diese beiden Arten habe ich mehrmals im Juli und August an Ribes grossularia gefunden. — * Thersilochus (?) crassicaudus Thoms. [Porizontinae]. 1 9 1910. — Monoblastus [Exenterus?] exstirpatorius (Grav.) Holmgr. [Cteniscinae]. 1 9 1910. Vorher bei Nematus (Pteronus) wittewaalli Voll. (= pavidus Lep.) beob- achtet. — * Mesochorus ?stigmaticus Brischke [Mesochorinae]. 4. III. 1911. Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 103 Pteronus ferrugineus Först. (= fagi Konow nec Zadd.). — Mesoleius multicolor Grav. var. dives Holmgr. [Trypho- ninae]. 1 5 1910. M. multicolor ist vorher bei Lophyrus poly- tomus beobachtet worden. — * Cteniscus [Acrotomus?] margi- natus Thoms. [Cteniscinae?]. Viele Exemplare (30). — Mo- noblastus erythropygus Holmgr. [Ctenopelmatinae]. Mehrere dd und 99 aus Karislojo und Lojo 1910; vorher bei Di- neura (Hemichroa) alni. Lygaeonematus pini Retz. — Erromenus sp. [Ctenopelmati- nae]. 1 9 am 11. VI. 1910 mit Larven von L. pini beschäftigt‘ Doktor A. Roman hat ein ähnliches, dunkles Erromenus-o auf Abies gefunden. Pristiphora fulvipes Fall. — * Adelognathus [Pammicra] dorsalis (Grav.) Thoms. [Tryphoninae]. 1 9 am 11. VIII. 1910 mit Larven von Pr. fulvipes beschäftigt. Pristiphora n. sp. Auf Salix pentandra in Karislojo 1910. — Mesoleius multicolor Grav. var. dives Holmer. [Try- phoninae]. 1 3. — Mesoleius aulicus (Grav.) Holmgr. [Try- phoninae]. 2 35. — Thersilochus sp. [Porizontinae]. 1 0. Croesus septentrionalis L. — Mesoleius aulicus (Grav.) Holmgr. 3 99 1910. — * Exenterus [Tricamptus] apiarius (Grav.) Thoms. 1 o am 8. VII. 1910 mit erwachsenen Larven von C. septentrionalis beschäftigt. Empria (Poecilosoma) pulverata Retz. — * Acrotomus [Mesoleptus] laetus Grav. [Mesoleptinae]. 1 o 1910. Taxonus equiseti Fall. — * „Ecclinops“ [Perilissus] sub- cinctus (Holmgr.) Thoms. [Tryphoninae]. 2 33 1910. Tenthredinidarum gen. et sp. ign. — Ecclinops [Mesolep- tus] pallida (Grav.) Holmgr. [Tryphoninae]. 1 5 1909. — Hyp- amblys [Mesoleius] transfuga (Holmgr.) Thoms. [Tryphoninae]. 1 o 1910. — Aspilota sp. 5 Exemplare 1909 aus einer un- bekannten Nematide. — Holcocremna tarsator Thoms. [Cam- popleginae]. 2 dd 1909. Lyda stellata Christ. — Am 17. VII. 1909 fand ich in Karislojo einige Eier von dieser Art und brachte dieselben nach Hause zwecks Studiums der jungen Larven. Die Eier waren zirka 3,6—3,0 mm lang und 1,0 —0,s mm breit. Ihre 104 Forsius. — W. Brenner. 4. III. 1911. dunkle Farbe liess vermuten, dass das Erscheinen der Lar- ven nicht lange dauern konnte. Am 25. VII. wurde ich jedoch überrascht, in dem Proberörchen, wo ich die Eier aufbe- wahrt hielt, eine Anzahl von 22 Stück einer äusserst klei- nen, gelben Schlupfwespe zu finden. Es erwies sich, dass sämtliche kleine Wespen, deren Länge nur zirka 0,6 mm betrug, von ein und demselben Lyda-Ei stammten und dasselbe durch ein kleines, beinahe zirkelrundes Loch am Ende des Eies verlassen hatten. Eine Woche später, am 4. VIII, fand ich wieder 14 Stück von derselben Schlupfwespe in dem Proberörchen. Diese Wespen waren etwas grösser (zirka 0,8 mm lang) und stammten alle von einem zweiten Ei. Es ist mir nicht gelungen, dieses kleine, geflügelte Tierchen zu bestimmen, vermute aber, dass es sowohl n. sp. als auch n. gen. sein muss. Ratzeburg hat von den Eiern von Lyda stellata eine Chalcidide, Entedon ovulorum, beschrieben. Diese Wespe ist aber bedeutend grösser und metallisch gefärbt. Exemplare der von mir erzogenen Art stehen den Herren Spezialisten zum Studium und zur Determination gerne zur Verfügung. Student Widar Brenner afgaf följande berättelse öfver En botanisk resa till sydöstra Kuusamo. Den exkursion, för hvilken här i korthet skall redogö- ras, företogs i botaniskt syfte till de hittills sa godt som okända sydöstra delarna af Kuusamo socken sommaren 1908. Färden anträddes den 11 juli med skjuts frän Uleäborg, och uppnäddes den 13 pä kvällen gästgifveriet Inget, i hvars omnejd cirka en veckas uppehäll gjordes. Därunder blef jag i tillfälle att exkurrera kring den stora sjön Kostonjärvi, belägen i Taivalkoski socken strax W om Kuusamo-gränsen. Pä dess stränder, dels sandiga, dels steniga, voro Tofieldia borealis, Cornus suecica och Pinguicula vulgaris karaktärs- växter. I trakten däromkring växlade granbevuxna höjder med sanka mossar och kärr. Rena skogsväxter voro här 4. III. 1911. W. Brenner, En botanisk resa till sydöstra Kuusamo. 105 Pyrola uniflora, Geranium silvaticum och Cornus suecica, hvilka senare uppträdde i enorma mängder. I kärren an- tecknades: Ranunculus lapponicus, Viola epipsila etc., på mos- sarna Orchis incarnata, Drosera rotundifolia och longifolia, Andromeda polyfolia, ett stort antal Carex-, Eriophorum- och Salix-arter att förtiga. Pä ett par ställen strax N om sjön anträffades Pinguicula villosa. Bland kärrmossor var Hyp- num stramineum ytterst vanlig. Ofvanom nordvästra stran- den höjer sig det mäktiga berget Pyhitysvaara. Vid dess fot, pä sydvästra sidan, växte i den fuktiga granskogen Listera cordata och Coralliorrhiza innata, nägot högre upp Carex Buxbaumii samt sterila exemplar af Mulgedium alpi- num. Den kala, af uralit-diabas bestäende toppen betäck- tes af Parmelia centrifuga, stygia, omphalodes och lanata samt Cefraria nivalis. Utom dessa togos yttermera de hög- * nordiska arterna Gyrophora proboscidea och cylindrica. Pä det tämligen läga, af tallar bevuxna berget Kirvesvaara N om sjön växte Arctostaphylos alpina och Viscaria alpina. Stranden af Kostonjoki pä det ställe, där den mynnar utur Kostonjärvi, utmärkte sig genom en rikare vegetation än stränderna för öfrigt. Här antecknades bl. a.: Geranium silvaticum, Pyrola rotundifolia, Ribes rubrum, Daphne meze- reum, Paris guadrifolia, Carex capillaris, vaginata, flava och globularis samt Botrychium Lunaria. Den 19 inträffade jag i Kuusamo kyrkoby och fortsatte, efter att hafva gjort nägra kortare exkursioner i trakten, ät SE öfver den 23 km länga Kuusamojärvi och dagen därpä öfver Muo- och Joukamojärvi. I den senare sjöns sydöstra ända, pä näset mellan Joukamojärvi och Vuolajärvi, ligger gärden Multila, som blef högkvarter för ungefär en vecka framät. Terrängen däromkring är stenbunden morän, allt- jämt afbruten af sanka kärr och mossar. Skogen var för det mesta blandad. Allmänna i kärren voro Andromeda calyculata och Juncus stygius, pä de sanka stränderna Scir- pus acicularis och Carex aquatilis. I kornäkrarna förekom Silene inflata i massor. Pä Lyhytniemi udde i Vuolajärvi fanns rikligt Geranium pratense. 106 W. Brenner, En botanisk resa till sydöstra Kuusamo. 4.1II.1911. Den 23 juli företogs en färd nedför den af ömsom sjöar, ömsom strida forsar afbrutna Pistonjoki med Kiimasjärvi och den invid liggande rysk-karelska byn som mål. Här tycktes jordmånen vara fruktbarare, men några anmärkningsvärdare växter antecknades ej, om man undantager Geranium pra- tense och Dianthus superbus. Under den mödosamma färden följande dag uppför floden och forsarna gjordes bl. a. föl- jande iakttagelser: Vid södra stranden af Suukoski växte på våt gräsmark Epilobium alsinifolium. Holmarna i Taival- koski något högre upp buro en frodig och högväxt vegeta- tion af bl. a. Geranium silvaticum, Angelica silvestris, Spiraea Ulmaria, Saussurea alpina, Daphne mezereum samt gräs. I vattnet voro under hela färden Myriophyllum alterniflorum samt Potamogeton gramineus och rufescens de mest igönen- fallande arterna. Torrare strandremsor täcktes af Empet- rum nigrum. På fuktigare ställen förekommo Cornus sue- cica, Pedicularis palustris med f. ochroleuca och Parnassia palustris. På halft submersa strandpartier växte Utricularia intermedia. En annan exkursion företogs den 27 juli till den 30 km österut belägna ödemarksbyn vid Kenttijärvi nära ryska grän- sen. Här bestod skogen till öfvervägande del af gran och hade yppig undervegetation af hufvudsakligast Geranium silvaticum, hvilken uppträdde i sådan mängd och med en blomsterprakt, som man helt säkert icke får se i södra Fin- land. Vid bäckar och på fuktiga ställen antecknades bl. a. Spiraea Ulmaria, Cirsium heterophyllum. Petasites frigidus, Bartschia alpina, Dianthus superbus, Carex loliacea m. fl. samt Eriophorum Scheuchzeri. På en äkerren förekom Caero- phyllum Praescotti i mängd samt underligt nog Sceptrum ca- rolinum. Ätervägen gick utefter eller strax pä finska sidan om gränsen, hvilken pä detta ställe gär i riktning mot SW. I en bergsklyfta af ansenliga dimensioner, belägen pä det läga och till nästan hela sin yta af högväxt granskog be- täckta Havananvaara, togs bland stamarterna och Actaea spicata den nya hybriden Rubus arcticus < idaeus. Längre fram pä en skogsäng invid Lohivaara upptecknades: Saussu- 4. III. 1911. W. Brenner, En botanisk resa till sydöstra Kuusamo. 107 rea alpina, Crepis paludosa, Paris guadrifolia och Gymnade- nia conopsea. Den 31 juli ställdes kosan frän Multila ät SW öfver Peura- vaara till Mattila gärd, belägen pä södra stranden af den lilla sjön Yli-Seinäjäluoma. Härifrän företogos exkursioner ät alla häll i den med tallösa smä sjöar beströdda trakten. Floran var emellertid föga intressant, och landskapet erbjöd fler- städes den mest tröstlösa anblick: en af gammal, gles furu- skog bevuxen sandmo, där marken tack vare renarnas härj- ningar var fullkomligt utblottad äfven pä sin lafvegetation, och där en enstaka Solidago virgaurea redan pä 10-tal meters afständ lyste fram mot den grå sanden. För öfrigt förekom äfven blandskogsmorän och först som sist längsträckta kärr och åsar i riktning NW—SE. Endast bäckstränderna buro en något frodigare växtlighet: Ribes rubrum, Ranunculus re- pens f. hirsutus, Cirsium palustre, Digraphis arundinacea och Struthiopteris germanica. | en bäck sägs Potamogeton pu- sillus. De grundare sjöarnas yta nästan täcktes af Nymphaea candida's blad och blommor. Bland iakttagna kryptogamer mä nämnas Polytrichum alpinum pä sandstrand och Gyro- phora spodochroa pä en klippvägg vid Suurijärvi. Äkerogrä- sen pä Mattila voro följande: i främsta rummet Thlaspi ar- vense, vidare Matricaria inodora, Myosotis arvensis, Polygo- num aviculare, Capsella bursa pastoris, Carduus crispus, Festuca elatior, Ranunculus repens, Erysimum cheiranthoides, Galeo- psis versicolor och tetrahit. Dessutom funnos pä äkerrenen Galium Mollugo och Centaurea scabiosa. Den 6 augusti fortsattes färden ät SW förbi Vihtavaara och Näränkävaara genom skog och öfver ett cirka 4 km bredt, mycket sankt kärr till Kurvisenvaara, icke längt frän Salmijärvi sjö. Under vägen observerades bl. a. pä Vihta- vaara Sfellaria uliginosa och pä Näränkävaaras sydsluttning rikligt blommande Mulgedium alpinum. Marken kring Kurvisenvaara, en af 8 gårdar bestående och, som det synes, välmäende by, är ytterst stenbunden och bevuxen med yngre blandskog, i hvilken dock tallen synes hafva öfvertaget. Omkring en vecka tillbragtes här 108 W. Brenner, En botanisk resa till sydöstra Kuusamo. 4. III. 1911. under exkursioner ät alla häll. Floran erbjöd i allmänhet ganska litet af intresse. Ängarna voro till största delen be- vuxna med Eriophorum- och Carex-arter, bland hvilka senare Carex dioica pä de magraste ställena intog en framskjuten plats. BI. a. förekom äfven Calamagrostis gracilescens rik- liot. Pä stranden af en bäck antecknades: Thalictrum flavum, Daphne mezereum, Rhamnus frangula och Triticum caninum. I ett källspräng vid Kotijokis strand, N om byn, växte hybriden Epilobium alsinifolium < palustre. Nägra intressantare växter anträffades under en exkursion till den i E alldeles nära ryska gränsen belägna sjön Korpijärvi. Pä dess läglända stränder, dels steniga, dels bestäende af en lätt förvittrande, basisk bergart, togos följande växter: Viscaria alpina, Ce- rastium alpinum, Arenaria ciliata (pä sjöns nordöstra strand), Carex capitata och Asplenium viride. Frän Kurvisenvaara företogs slutligen en 3 dygns bät- färd söderut till Teeriniemi udde i det sydliga Iijärvi. I denna sjö, hvars botten liksom marken däromkring till stor del bestär af sand, växte rikligt Lobelia Dortmanna samt lika längt ute i vattnet en högväxt Scirpus palustris. Utflykter gjordes dessa dagar dels ät E längs Sarvijoki och Sarvijärvi till ryska gränsen, dels ät W till Somerojoki, Laukkujärvi och Suomussalmi-gränsen. Pä ett ställe hade Somerojoki ändrat lopp. I den gamla, steniga äbädden växte Epilobium Hornemanni, Galium triflorum och Triticum caninum. Pä si- dorna sägos Prunus Padus, Rhamnus frangula, Ribes rubrum, Daphne mezereum etc. På stränderna af Laukkujärvi m. fl. smä sjöar fanns här och där Botrychium ternatum. 1 vattnet förekom bl. a. Polygonum amphibium. Efter äterkomsten till Kurvisenvaara fortsattes den 15 augusti resan norrut till kyrkobyn, dels till fots genom öde- marken, dels med båt uppför Iijoki och öfver Kuusamojärvi. Hufvudsakligast i afsikt att rikta mitt eget herbarium med de frän dessa trakter bekanta växterna anträdde jag den 17 en färd norrut till Aikkila, Juuma och Paanajärvi, den väg, som tidigare samma sommar tillryggalagts bl. a. af dr. Brotherus. Under denna exkursion bestegs det ma- Mötet den 8 april 1911. 109 jestätiska Rukatunturi säväl som Pyhävaara där strax invid, klippdalarna Lammasvuoma, Hautaniitynvuoma och Jäkälä- vuoma nära Kitkajokis utflöde ur Juumajärvi besöktes, och slutligen togs den ryktbara klippan Ruskeakallio vid Paana- järvi med dess intressanta växtligheti närmare betraktande. De märkligare arter jag pä dessa ställen antecknade förtjäna väl knappast nämnas, dä de samtliga torde vara genom tidi- gare botanisters observationer förut härifrän kända. Den 23 augusti var jag äterikyrkobyn och fortsatte ännu samma afton per skjuts vesterut med Uleäborg som mäl. Mötet den 8 april 1911. Till inhemsk medlem invaldes student V. H. Järvinen (föreslagen af docent A. Luther). Anhällan om skriftutbyte hade inkommit frän Rijks Herbarium, Leiden, som tillsändt Sällskapet sina Mededee- lingen för är 1910, samt frän La Station entomologigue i Rennes, som publicerar Insecta, Revue illustree d'entomo- logie. Sällskapet beslöt bifalla dessa institutioners anhällan samt i utbyte gifva sina Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 6,955: 26. Till publikation anmäldes: B. Poppius, Zur Kenntnis der Einwanderung der Co- leopterenfauna Fennoscandias. A. A. Pulkkinen, Mysis relicta in den finnischen Ge- wässern. 110 Mötet den 8 april 1911. Föredrogos reseberättelser, som inlämnats af ama- nuens H. Buch rörande sommaren 1909 företagna botaniska exkursioner i trakterna kring södra Saima, af gymnastiklä- rare B. Florström öfver botaniska exkursioner pä Äland sommaren 1908 och af magister A. Palmgren öfver som- maren 1909 bedrifna botaniska undersökningar pä Äland. Efter ansökan och pä förslag af bestyrelsen beslöt Säll- skapet tilldela nedan nämnda personer följande reseunder- stöd för instundande sommar: a) för zoologiska undersökningar: student R. Frey 300 mark för dipterologiska studier i finska Lappmarken; student T. J. Hintikka 150 mark för insamling och stu- dium af zoocecidier, aphider och parasitsvampar i Jorois socken; student E. Merikallio 150 mark för ornitologiska stu- dier i norra Österbotten; student Y. Wuorentaus 200 mark för insektbiologiska studier i Siikajoki, pä Hailuoto och vid Uleä träsk; b) för botaniska undersökningar: student W. Brenner 100 mark för studium af floran i Barösunds skärgård; amanuens H. Buch 250 mark för botaniska exkursioner i Saima- och Kivijärvi-trakten samt för en resa i botaniskt syfte till Ruskeala; gymnastiklärare B. Florström 250 mark för fortsatta floristiska undersökningar i Satakunta; student V. Heikinheimo 100 mark för botaniska under- sökningar i Tyrvis; student V. Hornborg 100 mark för botaniska studier och insamlingar i sydöstra Savolaks; student M. E. Huumonen 300 mark för botaniska under- sökningar och insamlingar i Uleäborgstrakten; fil. kand. E. Häyren 400 mark för studium af vegeta- tionen pä berg- och stenstränder i mellersta Tavastland; Mötet den 8 april 1911. 111 student G. Marklund 300 mark för floristiska studier i mellersta Österbotten och Tavastia borealis; fil. kand. A. Palmgren 400 mark för en botanisk studie- resa till Äland; student I. Välikangas 400 mark för studium af hafs- alger pä sträckan Nystad—Uleäborg. Det af borgmästare W:m Vallenius till Sällskapet do- nerade stipendiet (Medd. Soc. F. et FI. F. 36, sid. 78) för studium af växt- och djurvärlden i Höytiäinen och Puntarin- koski, särskildt med hänsyn till fiskarnas lefnadsvillkor, till- delades ende sökanden, student V. Jääskeläinen. Frän Universitetets Rektor hade till Sällskapet anländt en skrifvelse däri meddelades, att förslag framställts att till British Museum rikta en anhällan, att detta ville till värt universitetsbibliotek gratis öfverlämna sin utomordentligt värdefulla bokkatalog i inalles 97 volymer samt för fram- tiden träda i regelbundet skriftutbyte med Universite- tet. Detta skulle ä sin sida erbjuda alla akademiska tryck- alster och vära lärda sällskaps publikationer frän en viss tid- punkt, och ville Rektor med afseende härä fräga, huruvida Sällskapet var villigt att för berörda ändamål till Universi- tetet afstä ett exemplar af sina hittills utkomna och fram- deles utkommande publikationer eller nägon del af dem. Dä emellertid antagligt är, att en stor del af Sällskapets hittills utkomna publikationer redan finnas i sagda museums boksamling, ansåg Sällskapet det vara öfverflödigt att sända ytterligare ett exemplar af sädana. Däremot beslöt Sällska- pet till Universitetet för ifrågavarande ändamål afstä ett exemplar af samtliga sina utgifna skrifter, hvilka icke finnas i museet, och likaså af de publikationer Sällskapet framdeles kommer att utgifva. Professor K. M. Levander meddelade, att provinsial- läkaren G. W. Levander den 19 juli 1910 sett tvenne här- fäglar, Upupa epops L., i Sakkola socken pä Karelska näset. 112 Levander. — Sahlberg. — Florström. — Linkola. 8.IV. 1911. De flögo af och an längs landsvägen och mellan de invid- stäende träden, synbarligen sökande insekter. Vägen förde öfver mo och längs laggen af en sumpmark. Professor J. Sahlberg meddelade, att herr R. Ceder- hvarf redan den 2 april 1911 funnit ett exemplar af den säll- synta thysanuren Machilis polypoda under en sten nära Mej- lans invid Helsingfors. Arten är förut funnen hos oss i några få exemplar vid Helsingfors och i trakten af Abo. Föredrogs följande meddelande från gymnastiklärare B. Fiörstroöm: „Hos Sällskapet fär jag härmed anmäla, att trenne af mig senaste sommar anträffade och urskilda Taraxacum-for- mer af doktor H. Dahlstedt förklarats vara identiska med respektive T.chloroleucum Dahlst., T. croceiflorum Dahlst. och T. cyanolepis Dahlst. mscr. För vär flora äro dessa former nya. T. chloroleucum, som anträffades i Räfsö den 13 juni 1910, är i Sverige tagen ä flere lokaler pä Gottland och i Smäland. T. croceiflorum insamlades äfvenledes den 13 juni 1910 i Björneborg. Denna form är tills vidare tagen endast i Sve- rige å några lokaler i Östergötland och Vestergötland. T. cyanolepis, som samtidigt med den förstnämnda for- men insamlades i Räfsö, är enligt meddelande af doktor Dahlstedt tagen i Dalsland pä flere lokaler och pä en mängd lokaler i Vestergötland, där den synes vara mycket spridd.* Ylioppilas K. Linkola näytti pari alueellamme harvi- naista jäkälää sekä lausui: „Solorina spongiosa (Sm.) Nyl. olen tavannut sekä Ab:ssa (Parainen, Malmi, maassa kalkkilouhoksessa, 28. VIII. 1909) että Sb:ssa (Kuopio, Puutosmäki, Likolammentalo, Kalkki- saari, maassa vanhojen kalkkihautojen luona, 2. VIII. 1909). Alectoria bicolor (Ehrh.) Nyl. kasvaa parissa paikassa Turun tienoilla (Ab): Turku, Hirvensalo, kallioseinällä, 18. V. 1909, ja Parainen, Bodnäs, jyrkällä kallioseinällä Härkä- luodon pohjoisrannalla, 21. VIII. 1910. 8. IV. 1911. Linkola. — Luther. 113 Kummastakin lajista lienee meillä tunnettu vain pari entistä löytöpaikkaa. Mainitun Alectoria'n löytyminen Turun seuduilla tulee melkoisena yllätyksenä. Lienee jäteluon- toiseksi selitettävä. Jälkimäisen löydön yhteydessä mainittakoon, että Ne- phroma arcticum (L.) Fr. ja Peltigera scabrosa Th. Fr., molem- mat esiintymiseltään yleensä pohjoisia lajeja, ovat Turun— Paraisten seuduilla joltisenkin yleisiä. Kumpaakin olen ta- vannut verrattain harvoilla retkeilyillä monin paikoin." Docent A. Luther lämnade följande meddelande: » Somrarna 1900 och 1901, dä jag var sysselsatt med hydro- faunistiska undersökningar i Lojo sjö, anträffade jag pä flod- kräftor, fängade uti nämnda sjö äfvensom i därmed samman- hängande vatten, upprepade gänger och i riklig mängd den parasitiska masken Branchiobdella parasita Braun (sensu lat.), hvilken tidigare räknats till hirudineerna, men af Vejdovsky och andra nyare författare uppfattas säsom re- presentant för en skild familj bland oligochaeterna, Disco- drilidae. Senare har jag ett par gänger iakttagit samma art pä kräftor, som inköpts pä torget i Helsingfors och användts säsom undersökningsmaterial vid evertebrat-dissektionskur- sen å Universitetet. Djuret har visserligen en gång tidigare blifvit omnämndt från vårt land, i det att Spoof uti sitt arbete: Notes about some in Finland found species of non parasi- tical worms (Turbellaria, Discophora et Oligochaeta fennica), Åbo 1889, p. 17, skrifver: , The late professor Alexander von Nordmann once told he had got specimens of Bran- chiobdella astaci; however the Zoological museum of the Hel- singfors-university does not possess any.“ Då denna notis icke innehåller någon uppgift om fyndort, har jag velat an- mäla ofvan anförda iakttagelser, och detta så mycket hellre, som kräftan ju uti vidsträckta områden af vårt land är utdöd och kräftpesten äfven kunde sprida sig till Lojo vattensystem. Äfven Branchiobdella's existens i dessa trakter synes sålunda hotad. — Samtidigt ber jag att få förevisa äggkapslar, som efter all sannolikhet tillhöra samma art, och hvilka vid 8 114 Luther. — Forsius. 8. IV. 1911. dissektion af i Helsingfors köpta kräftor af student Åke Laurin anträffats på 1:sta paret antenner." Med. kand. Runar Forsius yttrade följande Om kräitpesten i Lojotrakten. I anledning af doktor A. Luthers meddelande och som ett tillägg till detta förtjänar måhända omnämnas, att den s. k. kräftpesten under det senaste året i Lojotrakten gripit omkring sig till den grad, att all kräftfångst numera i hela Lojobäckenet, på få undantag när, är totalt omöjliggjord. Sommaren 1909 anlände från Tavastland till Lojotrakten ett antal fångstmän, som medförde redskap från af kräft- pesten inficierade vatten och upparrenderade kräftfångsten eller tjuffångade i särskilda delar af Lojovattnen. Fångsten visade sig vara gifvande, och sommaren 1910 återkommo de i förökadt antal och föranledde ortsbor till bedrifvande af kräftfångst i större skala. Under sensommaren 1909 sågos här och där på stränderna af Lojo sjö kräftlik, en företeelse som då icke väckte någon större uppmärksamhet, men som dock tydligen var att betrakta som ett förebud till pestens utbrott. Ännu under våren 1910 erhöllos kräftor i mängd under gäddfångsten med ryssjor. Under högsommaren samma år sågos åter kräftlik längs stränderna, nu i större antal, och när fångsten den 15 juli skulle vidtaga, voro kräftorna så decimerade, att ställvis under en natt icke erhölls en enda kräfta på ställen, där fångsten förut varit rikt gifvande och under en natt tagits kräftor i hundradetal. Om kräftor i minskadt antal erhöllos, dogo de inom kort i sumparna. Närapä eller totalt utrotad var kräftstammen i alla delar af Lojo sjö, i Puujärvi, nästan alla mindre sjöar och träsk i Lojo, Karislojo och Sammatti samt de bäckar och åar, som kom- municera med dessa vatten. Synnerligen påfallande är, hurusom kräftpesten noga fölit de invandrade fängstmännen i spåren. I några mindre träsk i Karislojo och Lojo, där fångstmännen förbjudits att 8. 1V.1911. Forsius. — Korvenkontio. | 115 sänka sina redskap, och där man sett till att förbudet iakt- tagits, har kräftstammen icke lidit något men. Så var för- hållandet exempelvis i några små träsk i Karstu och i Mylly- lampi träsk på gränsen mellan Lojo och Karislojo, där som- maren 1910 kräftor erhöllos i oförminskadt antal. I senast omnämnda träsk idkades år 1910 fångst endast med redskap, som detta år icke användts i inficierade vatten. Intressant blir därför att se, om träsket äfven nästa år förskonas för pesten, eller om det möjligen infekterats genom sjöfågel eller dylikt. År 1909 exporterades från Lojotrakten kräftor för flere tusen mark, hvarför fiskevattensägarena gjort en icke ringa förlust. I vissa fall drabbar förlusten fångstmännen, som för flere år framåt upparrenderat fiskevattnen. Ylioppilas Valio A. Korvenkontio luki stipendikerto- muksen Tutkimusmatkasta Ahvenanmaalla 1910. Kertomuksesta täällä esitetään seuraavaa: Tehtäväkseni olin ilmoittanut, apurahaa hakiessani, kerätä ainehistoa Ahvenanmaan nilviäiseläimistön mahdollisimman täydellistä selvittelyä varten. Tämän lisäksi annettiin minulle toimeksi myös kiinnittää huomiota vesikasvullisuuteen. Retkeilyalueelle saavuin toukokuun 29 päivänä, ja vii- vyin siellä elokuun alkupäiviin. Huomioni kohdistin luonnollisesti ensi sijassa järviin ja lammikoihin, joita Ahvenanmaalla on runsaanlaisesti, etu- päässä maan keski-, pohjois- ja koillisosissa, Finström'in, Geta'n ja Saltvik'in pitäjissä. Näitä tutkittiin enemmän tai vähemmän perusteellisesti kaikkiaan 47 kappaletta. Huo- mattavimmat tulokset matkastani ovat seuraavat: 1. Uutena lajina luonnontieteellisen alueemme nilviäiseläi- mistölle sallittakoon minun esittää maakotilo Buliminus obscu- rus Müller. Nordenskiöld & Nylander (Finlands Mollusker, Helsingfors 1856) tosin mainitsevat eräistä W. Nylander'in kokoelmiin sisältyvistä yksilöistä tätä kotiloa ja lausuvat 116 Korvenkontio, Tutkimusmatkasta Ahvenanmaalla 1910. 8. IV. 1911. arvelunaan, että ne mahdollisesti olisivat peräisin Kaakkois- Karjalasta. Vaikka ei suinkaan ole mahdotonta, että kysy- myksessäolevat yksilöt todella ovat olleet kotoisin maini- tulta seuduin, ei lajia kuitenkaan, katsoen tiedonannon epä- varmuuteen, saata sen mukaan pitää alueellamme varmasti tavattuna. Mainita sopii, että Nylander'in kokoelmain ek- semplaarit eivät ole tallella Yliopiston kokoelmissa. Puheenalaisen kotilon tapasin 13. VII. 1910 Saltvik'in pitäjässä Toböle'n kylän edustalla olevan samannimisen järven pikkusaarella, jonka nimeksi ilmoitettiin Lindholmen. Kas- vullisuus tällä pienellä alueella oli hyvin rehevää; keski- osassaan kohosi saari lehmuksia ja saarnoja kasvavaksi lehto- maiseksi kukkulaksi varjostoineen ja kallionkupeineen. Nil- viäisfauna oli täällä, kuten edellyttää sopi, harvinaisen rikas ja monipuolinen ja oli siinä, paitsi kysymyksessäolevaa muo- toa m. m. Hyalinia cellaria Mill. runsaasti edustettuna. Bu- liminus obscurus esiintyi, ei aivan harvalukuisena, kukkulan kuivemmalla rinteellä ja laella, erittäinkin saarnipuiden ty- vellä, lehtien ja harikkeitten joukossa. Tätä muotoa voidaan pitää yhä uutena nivelenä liittä- mässä maamme eteläosain nilviäiseläimistöä Itämeren—Poh- janmeren seutujen muodostaman malakozoologisen alueen yhteiseen nilviäisfaunaan. Europassa esiintyy se muuten Sici- liasta aina Pietarin tienoille saakka laajalti levinneenä. Ruot- sissa ovat sen pohjoisimmat löytöpaikat Westerlund'in mukaan Gotlanti ja Nerike; yleinen on se vain Skänessa ja Gotlannissa. Virossa tapasi sen Luther Räävelissä. 2. Totesin, että Acanthinula harpa Say on Ahvenan- maalla aivan yleisesti levinnyt. Ennen viimekesäisiä tutki- muksiani oli se siellä tavattu vain yhdessä paikassa (Kas- vuoren pohjoisjuurella Jomalan pitäjässä). Sellaisilla paikoilla, missä sitä on etsittävä, nimittäin mustikanvarpuja kasvavissa metsiköissä, tapasin sen säännöllisesti etsiessäni (5 uutta löytöpaikkaa). Tämä havainto on sen takia huomattava, että kysymyksessä on pohjoinen laji, joka puuttuu koko Etelä- ja suureksi osaksi Keski-Suomestakin. Muuta tulkintaa ei juuri voitane tälle ilmiölle antaa, kuin sen, minkä Luther 8. IV. 1911. Korvenkontio, Tutkimusmatkasta Ahvenanmaalla 1910. 117 on sille Kasvuoren löydön perusteella antanut, että nimit- täin puheena-oleva muoto Ahvenanmaalla esiintyy eristettynä reliktinä kylmemmiltä ajoilta. (Parallelli-ilmiö kasvistossa Cryptogramme crispa L.) 3. Vesinilviäisistä on maakunnalle uusi Valvata piscina- lis Mill. Sen tapasin Ramsviken'issä, Getassa, hieman mur- toisessa vedessä 9. VII. 1910. Omituista on tämän lajin har- vinaisuus Ahvenanmaalla, vaikka se muualla Suomessa on joltisenkin levinnyt. Vain kaksi yksilöä löysin sitä uutterasta etsinnästäni huolimatta. 4. Neritina fluviatilis L. esiintyy Ahvenanmaalla makeassa vedessä. Tapasin sitä kaikkiaan 7 järvessä. Erityisesti huo- mattavaa on tämä makeassa vedessä esiintyminen, kun tie- detään, että se muualla Suomessa elelee yksinomaan meressä, jopa karttaakin murtovesialueita jokien suukohtain tienoilla, kun se taas muualla, maamme rajain ulkopuolella, monin paikoin esiintyy tyypillisenä joki- ja makeanveden muotona. Luther tekee tästä sen johtopäätöksen, että maamme vesien erikoislaatu, lähinnä niiden kalkkiköyhyys olisi syynä tähän ilmiöön. Käsitykseni mukaan ovat Ahvenanmaalla tekemäni havainnot suuresti omiaan tukemaan tätä arvelua. Tunnettu- han näet on Ahvenanmaan maaperän suhteellisesti suurempi kalkkipitoisuus, mikä epäilemättä vaikuttaa sikäläisten vesien sisältämään kalkkimäärään ja samalla myös tarjoaa suotui- sampia edellytyksiä Neritina'n viihtymiselle niissä. Lajin esiin- tyminen varsin etäälläkin sisämaassa laskuttomissa järvissä (Saltvik: Toböle träsk) osoittaa, että se on elänyt niissä kauan aikaa merestä eristettynä. Muuten ovat näiden äkaen att muotojen kuoret lähei- sissä merenosissa elävien kuoria osittain tuntuvasti suurem- mat ja paksummat, yleensä vahvasti korrodoituja. 5. Najadifaunaan nähden on varsin huomattavaa, että koko Unio-suku puuttuu Ahvenanmaalta, seikka, mikä osittain johtunee liikkuvien jokivesien puutteesta, jos muistakin syistä. Anodonta'a edustaa muoto cygnea cellensis, josta voidaan eroittaa useita paikallisrotuja; se on aivan yleisesti levinnyt Ahvenanmaalla järvissä, esiintyen tämän ohella heikosti suo- laisessakin vedessä, murtovesilahdissa. 118 O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 8. IV. 1911. Professor O. M. Reuter föredrog: Om de palearktiska arterna af hemiptersläktet Notostira Fieb. I sitt välbekanta arbete „Die europäischen Hemiptera“, p. 242, beskrifver Fieber af Notostira erratica L. tvenne varieteter, a: virescens och P: ochracea, den förra grön med inre delen af corium svartaktig samt scutellen, pronotum och hufvudet tecknade med svarta strimmor, hvilka hos ha- nen ofta mer eller mindre sammanflyta, sä att dessa delar, med undantag af pronoti sidor, stundom blifva alldeles svarta, hvilken färg hos detta kön utmärker äfven kroppens öfriga delar; den senare äter rödaktigt hvitgul med längsstrimmor pä pronotum och scutellen samt nerverna och utkanten af corium hvitgula; hanen af denna varietet betecknas säsom till färgen liknande honan af den föregäende. Om de bäda varieteterna säges ytterligare, att var. virescens uppträder om sommaren, var. ochracea om hösten. I min Hem. Gymn. Scand. et Fenn., p. 21, har jag följt Fieber och anfört om arten i dess helhet, att den förekommer här och där pä odlade ställen i södra och mellersta Sverige och södra Finland samt att var. ochracea uppträder företrädesvis om hösten. J. Sahlberg meddelar i Enum. Hem. Gymn. Fenn., p. 44, att arten lefver pä äkerrenar och bland Phragmites vid strän- der i södra och mellersta Finland, samt nordligast är funnen vid Kontschosero i Ryska Karelen (62° 20’), hvarvid han dock icke nämner nägot särskildt om de olika varieteternas före- komst. I Ent. Monthl. Mag. XXXIII (1897), p. 15, meddelar Mr. E. Saunders, att han erhållit exemplar af en Notostira (= Megaloceraea) frän Woodside, South Norwood, sända af Mr. W. Chaney, hvilken fäste hans uppmärksamhet vid de korta benen och antennerna hos honorna, under det hanarna syn- tes öfverensstämma med den vanliga N. erratica. Hade icke dessa hanar medföljt sändningen, säger Mr. Saunders, skulle han otvifvelaktigt betraktat honorna säsom tillhörande en 8. IV. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 119 skild art. Den första antennleden är mycket litet längre än pronotum; också de öfriga lederna äro kortare än hos ty- piska exemplar af N. erratica, äfvenledes benen äro betyd- ligt kortare och kraftigare. I färgen öfverensstämma dessa exemplar med var. ochracea Fieb., men då hvarken Fieber eller Reuter angifva de kortare lemmarna såsom karaktä- ristiska för denna varietet, stannar Saunders i tvifvelsmål om huruvida ofvan beskrifna form är identisk med denna. Exemplaren voro funna på en fuktig plats den 4 september 1895, och Mr. Chaney meddelar, att många af dem då just blifvit utkläckta. Några dagar senare erhöll han liknande exemplar äfven från kalkbergen nära Caterham, så att ar- ten tyckes förekomma också på annorlunda beskaffade lokaler. Med anledning af ofvanstående meddelande undersökte jag de i universitetets finska samling uppställda exemplaren af Notostira erratica. Omöjligt var att afgöra, till hvilken af de båda varieteterna de 7 hanexemplaren (från Helsing- fors, Tammerfors, Parikkala, Rautus, Pyhäjärvi, Leppävirta) borde hänföras. De öfverensstämde alla med hänsyn till antennernas och benens byggnad samt väsentligen äfven till färgteckningen. De olika varieteterna af honorna kunde däremot med lätthet särskiljas. Var. virescens var represen- terad af 5 09 från Pargas, Karislojo, Helsinge och Jalguba, var. ochracea likaledes af 5 00 frän Pargas, Kyrkslätt och Helsingfors. Vid en närmare undersökning af dessa senare honor visade det sig, att de fullkomligt öfverensstämde med de af Saunders 1. c. beskrifna exemplaren. Den af Saunders uttalade misstanken, att under det gängse namnet N. erratica skulle dölja sig tvenne väl skilda arter, tycktes genom denna undersökning vinna nytt stöd. Jag har nu fätt anledning att upptaga denna fräga till be- handling pä grund däraf, att den danske entomologen Jen- sen-Haarup meddelat mig, att han i Danmark funnit tvenne arter af släktet Nofostira. Senare har han visserligen i bref uttalat den åsikt, att den ena af dessa endast utgjorde artens höstform, utan att dock genom uppdragning af exemplar hafva ådagalagt detta. 120 O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 8. IV. 1911. För att vinna någon klarhet i frågan har jag till en bör- jan förskaffat mig frän olika museer och privata samlingar i Europa sä rikhaltigt material som möjligt af släktet No- tostira. Redan tidigare har jag i Horae Soc. Ent. Ross., XXXIX (1910), p. 78, säsom en särskild art uppställt den oriktigt af Fieber under N. erratica indragna, af Kolenati beskrifna N. caucasica. Af denna art finnasiryska samlin- gar talrika exemplar frän Krim, Kaukasus, Transkaspien och Turkestan. En mycket nära stäende form har under namn af N. poppiusi blifvit mig tillsänd af herr Kiritschenko. Alla exemplaren af denna, 15 hanar och 18 honor, äro funna den 3 juni 1910 g. st. pä Alexanderskedjan i Turkestan. ') Medan hanarna alls icke kunna särskiljas frän N. caucasica, hvilkens bäda kön till sin färgteckning betydligt erinra om N. erratica, men frän denna skilja sig genom renare grön grundfärg, längre antenner och ben samt längre och under rät vinkel stäende behäring pä de senare, äro honorna af N. poppiusi enfärgadt ärggröna och hafva första antennledens här både längre och tätare, men öfverensstämma i öfrigt, hvad härigheten beträffar, med N. caucasica. De äterstäende exemplaren i de mig tillsända samlin- garna tillhöra alla den kollektivart, som hittills gätt under namn af N. erratica. Genom benägen medverkan af profes- sor J. Sahlberg och doktor B. Poppius har detta material blifvit underkastadt en närmare granskning. Därvid hafva följande omständigheter kommit i dagen. Honorna af Fie- bers bäda varieteter, virescens och ochracea, kunna alltid lätt skiljas från hvarandra. Undersökta hafva blifvit 142 virescens-honor och 169 ochracea-honor. Det har visat sig, att alla dessa senare afvika från de förra icke blott genom fullkomligt olika grundfärg och den nästan fullständiga af- saknaden af bruna eller svarta teckningar, utan äfven kon- stant genom märkbart kortare antenner och ben. Sålunda är andra antennleden hos ochracea-honan 3 mm, hos vire- 1) Af N. caucasica finnas exemplar tagna under tiden från den 21 maj till den 21 september gamla stilen. 8. IV. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 121 scens-honan 3?/;—3 !/, mm lång. Båda dessa s. k. varieteter tyckas hafva samma geografiska utbredning. Vi hafva sä- lunda haft exemplar af hvardera från norra, mellersta och södra Europa äfvensom från Turkestan, hvarest de alltså förekomma jämte de nyss ofvan omtalade N. caucasica och N. poppiusi. Från Sibirien föreligga emellertid tills vidare exemplar endast af ochracea, och detta så långt ostligt som från Irkutsk och Jakutsk. De ostligaste exemplaren af vi- rescens äro från Orenburg. Slutligen har det visat sig, att virescens och ochracea uppträda under fullkomligt olika tider på året. Detta har kunnat afgöras genom de anteckningar om data för fynden, hvilka finnas angifna på exemplar i Berliner-museets, Ungerska nationalmuseets och Genua-mu- seets samt i synnerhet i Ryska Vetenskapsakademins samlin- gar. Af virescens finnas sålunda exemplar, funna i södra Europa redan den 21 maj, men för öfrigt under juni, juli och början af augusti månader, under det däremot ochracea- exemplaren äro tagna stundom redan i början af augusti, men merendels under senare hälften af denna månad och vidare framåt ända till medlet af oktober. — Hvad hanarna beträffar, gäller om dem fullkomligt den anmärkning, som gjorts af Saunders 1. c. Antingen de äro funna under den förra af ofvannämnda tidsperioder och sålunda utan tvifvel tillhöra virescens, ') eller under den senare och alltså höra till ochracea, kunna de pä intet vis särskiljas frän hvarandra, utan afvika i hvartdera fallet frän honorna genom kortare behäring och frän ochracea-honorna dessutom genom den längre antennform, som karaktäriserar äfven virescens-honan.?) Fiebers uppgift, att ochracea-hanarna vore lika tecknade som honorna hos virescens, häller ingalunda alltid streck. Hos mänga af de sent pä hösten tagna hanexemplaren sam- 1) Då hanen hos insekterna nästan alltid dör före honan, kan man icke tänka sig, att den här skulle fortlefva utöfver den för honan be- stämda lifsperioden. 2) Af 197 hanexemplar finnes blott ett (från Ostende), taget den 1 sept. jämte en ochracea-hona, hvilket utmärker sig genom de för ochracea kortare antennerna. 122 O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 8.IV.19i1. manflyta de svarta teckningarna pä scutell, pronotum och hufvud i lika hög grad som hos virescens. Ä andra sidan förekomma, om än ganska sällsynt, hanar af denna senare med den för honan typiska teckningen, äfvensom nägon gäng honor med typisk hanteckning. Af det ofvanstäende framgår, att såsom varieteter af N. erratica betraktats tvenne former, hvilka likväl endast hvad honkönet beträffar kunna frän hvarandra särskiljas och hvilka, såsom Fieber riktigt anmärker, förekomma, den ena om sommaren, den andra om hösten. Huruvida emel- lertid dessa båda former kunna vara olika säsongformer af en och samma art är mer än tvifvelaktigt. Till närvarande tid har ännu intet fall af en dylik säsongdimorfism blifvit iakttaget bland Hemiptera. Väl har man om höst och vär funnit olika färgade individer af en och samma art (Palo- mena, Stenodema), men i dessa fall har färgförändringen ägt rum hos en och samma öfvervintrande individ och icke karaktäriserat tvenne olika, efter hvarandra följande gene- rationer. Och äfven hos sädana insektordningar, hos hvilka säsongdimorfism oftare förekommer, torde denna åtminstone i ytterst få fall, om någonsin, beröra strukturolikheter, sä- dana som antennernas och benens längd. A priori är jag därför öfvertygad därom, att de s. k. varieteterna, virescens och ochracea, af N. erratica icke kunna betecknas såsom denna arts sommar- och höstformer. För att bringa denna fråga till en definitiv lösning, vore det emellertid synnerligen önskvärdt, att uppdragningsförsök blefve gjorda med ägg af de ofvanstäende formerna. Butler har nyligen (Ent. Monthl. Mag. (2) XXII, 1911, p. 36 ff.) visat, att en dylik uppdrag- ning af ägg och larver, hörande till det Notostira närastående släktet Stenodema utan svårighet låter verkställa sig, om dräktiga honor införas i en glasbehållare med tillräcklig mängd gräs. I motsats mot hvad förhållandet är hos No- tostira och det närmast stående släktet Trigonotylus, öfver- vintra Stenodema-honorna.!) Den af Butler observerade 1) Att någon Notostira-hona skulle öfvervintra har ännu icke blifvit dme säkerhet konstateradt. Visserligen finnes i Ryska Vetenskaps- 8. 1V. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 123 St. laevigatum lade sitt ägg den 8 juni, och imago utkläcktes den 23 juli. Hela metamorfosen räckte sålunda 1'!/; månad. Antaga vi nu, att utvecklingstiden vore lika läng inom släk- tet Notostira, sä hunne mycket väl den afkomma, som upp- står af ägg af var. virescens, nä sitt imagostadium under den var. ochracea utmärkande tidsperioden. Vore därför denna senare en ur den förra framgängen höstform, sä borde detta icke blifva svårt att uppvisa. Tyvärr kan jag, pä grund af min inträffade blindhet, icke mera företaga dylika under- sökningar. Emellertid förutsätter jag på redan ofvan angifna, såsom det synes, vägande skäl, att dessa skulle leda till negativt resultat. Visserligen kan i så fall äggets hvilotid hos varie- teterna af N. erratica förefalla nog så lång, då densamma väl merendels skulle räcka från slutet af juli eller början af augusti till medlet af april eller maj (var. virescens) eller ock från början eller medlet af oktober tidigast till medlet af juni (var. ochracea), olika på olika breddgrader. Men en sådan hvilotid är ingalunda sällsynt bland Hemiptera. Under nyssnämnda förutsättning och då sålunda de båda s. k. va- rieteterna virescens och ochracea förekomma under alldeles olika tider, och alltså ingen kontinuitet mellan dem före- finnes, kan jag icke heller betrakta dem såsom tillhörande samma art, om än deras hanar icke kunna från hvarandra särskiljas. I förbigående må påpekas, att namnet ochracea af Fieber lånats från Schummel, hvilken i sin samling uppställt denna form såsom egen art under benämningen Miris ochraceus. Jag erinrar därom, att inom andra grupper många sådana arter äro kända, hvilkas honor omöjligt kunna skiljas från hvarandra, under det detta däremot lätt är fallet med hanarna. Mig förefaller det, som om intet hinder skulle möta den uppfattningen, att ett motsatt förhållande kunde äga rum inom släktet Notostira, om jag än icke kan erinra akademins samlingar en ochracea-hona, daterad Isjuk-Kunek III—IV, 1888, och en annan från Jakutsk, daterad 8—16, VI, g. st. Men om dessa uppgifter icke bero på något etiketteringsfel, hänföra de sig dock till ytterst sällsynta undantag. 124 O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 8.IV.1911. mig några analoga fall bland öfriga insekter och artdiffe- rentieringen vanligen tyckes börja med hankönet. Artbegreppet kan aldrig blifva fullkomligt ekvivalent, utan måste tvärtom medgifvas en betydande elasticitet. Me- dan vissa arter redan blifvit idiostatiskt och skarpt begrän- sade, kunna andra ännu pä ett eller annat sätt bära ett tydligt vittnesbörd om ett för dem och närastäende arter gemensamt ursprung. Till denna kategori, som utan tvifvel utgöres af arter, hvilkas differentiering först jämförelsevis sent ägt rum, räknar jag äfven de Notostira-former, hvarom nyss varit fräga. A. Semenov-Tian-Shansky har nyligen publicerat en i mänga afseenden intressant athandling, ,Die taxonomischen Grenzen der Art und ihrer Unterabteilungen“. Om jag söker tillämpa de af honom uppställda definitionerna, kan jag be- träffande de Fieber'ska erratica-varieteterna icke komma till annat resultat, än att dessa mäste betraktas säsom skilda, ehuru visserligen först nyligen differentierade species. Väl anför han icke något analogt fall, dä denna differentiering ännu skulle sträcka sig endast till det ena könet, och svärt är därför att kunna förutse hans ställning till dylika före- teelser. Men om vi nu hålla oss uteslutande till honorna, sä kunna de ofvan omtalade s. k. varieteterna, virescens och ochracea, ingalunda uppfattas säsom endast varieteter, en benämning, hvilken nämnde författare för öfrigt vill ut- mönstra från nomenklaturen, såsom pä mångfaldigt sätt miss- brukad, och ersätta med benämningen morfer. De äro där- till alltför beständiga och visa, åtminstone beträffande vissa karaktärer, t. ex. antennernas och benens längd, alls inga öfvergångsformer mellan hvarandra. Icke heller uppträder den ena sporadiskt här och där inom den andras utbred- ningsområde, och ej heller kunna de antagligen, såsom redan framhållits, betraktas såsom säsongvarieteter af en och samma art. Icke heller kunna de uppfattas såsom raser eller subspecies af en sådan, äfven om man tager hänsyn därtill, att raserna stundom kunna vara så starkt differen- tierade, att de nästan hafva ernått det stadium, som måste 8. IV. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 125 betecknas såsom species. Ty en af de fordringar, Seme- nov-Tian-Shansky uppställer för ras- eller subspeciesbe- greppet, är, att stamformen alls icke förekommer inom samma omräde eller ock blott längs gränserna däraf. De bäda hittills s. k. varieteterna af N. erratica uppträda däremot, om än under olika ärstider, i samma, mycket vidsträckta geogra- fiska omräde, och de förekomma äfvenledes längt in i det territorium, som bebos af N. caucasica. Den enda af de fyra ofvan omtalade Notostira-formerna, hvilken fortfarande kunde betraktas icke såsom en art, utan blott såsom en ras, är den N. caucasica närastående N. poppiusi, som tills vidare icke är funnen annorstädes än på Alexanderskedjan och vid Samarkand i Turkestan, och hvilken blott genom ärggrön färg, brist på teckningar och genom antennernas olikartade behåring afviker från nyss nämnda art. Det resultat, till hvilket undersökningarna ledt, anser jag mig sålunda kunna sammanfatta på följande sätt. Inom den palearktiska regionen förekomma fyra olika former af släktet Notostira, af hvilka åtminstone tre böra betraktas såsom särskilda species: N. erratica L. (= erratica var. vire- scens Fieb.), N. ochracea Schumm., mihi (= erratica var. ochra- cea Fieb.) och N. caucasica Kol.; beträffande den fjärde for- mens, N. poppiusi Kiritsch., artberättigande har jag ej kunnat bilda mig någon definitiv åsikt. I alla händelser är den åtminstone en starkt differentierad ras (subspecies) af N. caucasica. i Släktet Notostira erbjuder ett icke ringa intresse såsom företeende exempel på en jämförelsevis ganska nyss afslu- tad artbildning, och har jag därför trott mig genom en ut- förligare framställning af detta förhållande kunna taga Säll- skapets uppmärksamhet i anspråk. Samtliga hithörande species tillhöra den kategori af arter, hvilkas gemensamhet i här- stamning är starkt iögonenfallande. Omöjligt torde vara att med full säkerhet beteckna den ena eller andra af de tre ofvannämnda arterna såsom en grundform, från hvilken de öfriga skulle utgått. Antagligt är, att de alla differen- tierat sig från en och samma, numera icke existerande stam- 126 O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 8.IV.1911. form. Den för divisionen Miraria typiska grundfärgen är den gröna, och inom den släkterupp, till hvilken släktet Notostira, jämte Trigonotylus, Dolichomiris o. a. hör, upp- träda karaktäristiskt mörkare längsstrimmor pä hufvud, pronotum och scutell. Denna grundfärg och teckning åter- finnes hos alla arternas hanar, ehuru teckningarna hos dessa, såsom redan nämnts, ofta starkt sammanflyta, äfvensom hos honorna af N. erratica och N. caucasica, hvilka hufvudsakli- gen åtskiljas genom den olika längden hos antenner och ben och dessas olika behåring. ') De ursprungliga karaktärerna äro hos hvardera af dessa båda arter lika väl företrädda. Däre- mot förefaller det, såsom om N. ochracea skulle förete en något starkare differentiering från grundformen. Alla den- nas karaktärer återfinnas visserligen ännu hos hanen äfven af denna art, honans grundfärg däremot är väsentligen af- vikande och den ofvan omtalade strimmiga teckningen ut- plånad eller endast svagt antydd. I samma riktning, om än bibehållande den gröna grundfärgen, har N. poppiusi utveck- lat sig. En omständighet synes emellertid antyda, att af alla arterna N. erratica står grundformen närmast. Hos N. ochracea företer nämligen antennernas behåring en märklig obestän- dighet. Sålunda är den visserligen hos de flesta exemplaren längre och tätare än hos N. erratica, så att t. ex. håren på inre sidan af första antennleden äro lika långa som ledens diameter, medan de hos N. erratica esomoftast äro inemot !/, kortare än denna. Men exemplar saknas visst icke heller af N. ochracea, tagna samtidigt och på samma ställe som de nyssnämnda, och hvilka i detta afseende icke alls skilja sig från N. erratica. Oaktadt den förra artens honor sålunda till färgen och extremiteternas längdförhållanden konstant differentierat sig från N. erratica, förefinnes i behåringen !) Här må omnämnas, att af de talrika undersökta erratica-exem- plaren anträffats en 3 från Shitomir i Ryssland och en o från Schwan- heim i Tyskland, hvilka, ehuru i öfrigt typiska, med hänsyn till an- tennernas och benens behäring starkt närma sig N. caucasica Kol. En ö från Shitomir, tagen samtidigt med den förra (10. VI), är däremot alldeles normal. 8. IV. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska arterna af släktet Notostira. 127 allt ännu dä och dä en anslutning till denna, som mähända tyder pä en ännu i vissa detaljer icke fullt afslutad begräns- ning af arten. I detta sammanhang mä äfven erinras om det märkliga hanexemplar, som i Berliner-museet finnes frän Ostende, och hvilket uppträder med de för ochracea-honan karaktäristiska korta extremiteterna. En likaledes enstaka hona frän Ostende, tillhörande denna art, är äfvensä af syn- nerligen stort intresse, dä den för släktet Notostira typiska gröna färgen hos denna ersätter den för ochracea karaktä- ristiska gula. Förekomsten af en sädan varietet, som jag benämnt var. atavus, tyckes yttermera tala för riktigheten af ofvan anförda teorier. Likaledes må nämnas, att såväl af N. erratica som af N. caucasica anträffats ett honexemplar, som alldeles saknar de svartstrimmiga teckningarna och må- hända utgör endast en tillfällig aberration, men kanske ock företer en atavism, som går ännu utöfver de till Notostira- gruppen hörande släktena tillbaka till de typiskt enfärgade mirarierna. Jag har kallat dessa varieteter N. erratica var. ancestralis (1 o från Montpellier) och N. caucasica var. de- picta (1 9 från Elisabetpol). Det är i synnerhet upptäckten af detta senare exemplar, hvilket från N. poppiusi skiljer sig blott genom kortare och glesare behåring på antennerna, särskildt deras första led,') som föranledt mig att starkt draga i tvifvelsmål denna senares artberättigande. Återvända vi nu till det resultat ofvanstående under- sökningar enligt min uppfattning medfört berörande de inom vårt faunaområde förekommande Notostira-formerna, så fram- går ur detsamma, att vi hos oss hafva tvenne arter af detta släkte, nämligen N. erratica (L.), till hvilken alla de för arten upptagna synonymerna höra, samt N. ochracea (Schumm.) mihi. Jag har ofvan vid tal om de förmenta varieteterna virescens och ochracea upptagit de inom universitetets finska samling dem representerande lokalerna, men ber att fä fästa ') Hären pä första antennledens insida äro hos N. caucasica, o, obetydligt kortare, hos N. poppiusi, 9, däremot tydligt längre än ledens diameter. 128 O. M. Reuter. — Sahlberg. 8. IV. 1911. uppmärksamheten därvid, att ätskilligt ännu äterstär att ut- röna beträffande säväl begränsningen för hvardera artens utbredning inom landet, som beskaffenheten af de lokaliteter, pä hvilka dessa arter förekomma. Sälunda är det omöjligt att afgöra hvilkendera arten finnes ä de orter, frän hvilka endast hanexemplar finnas. Det vore därför väl, om vära entomologer ville ägna denna fräga sin uppmärksamhet och, dä de anträffa dessa arter, icke försumma att tillvarataga dem. Jag har i Pargas funnit dem båda pä äkerrenar och vid vägkanter; pä Phragmites eller vid stränder har jag aldrig, såsom Sahlberg, tagit någon Notostira. Om de båda arter- nas förekomst i Brandenburg har Schumacher i bref med- delat mig följande: ,Die Lebensweise beider Formen ist hier ganz dieselbe, die Aufenthaltspflanzen sind Gramineen. Ich habe jedoch beim Sammeln bemerkt, dass N. erratica safti- gere Stellen bevorzugt, während N. ochracea beispielsweise auf ganz öden Stellen vorkommt. In vielen Fällen aber fin- den sich beide gemeinsam (z. B. auf Wiesen bei Oranien- burg). Auf den Sumpfwiesen des Postluchs bei Kagel, einem Wiesenmoor, bemerkte ich bisher nur N. erratica, auf den sonnverbrannten Abhängen der Kalkberge bei Rüdersdorf ist N. ochracea viel häufiger als N. erratica.* I England tyckes N. ochracea, enligt Saunders’ ofvan citerade upp- gifter, uppträda säväl pä kalkbergen som pä fuktiga ängar. Likasom alla andra hos oss förekommande mirarier lefva äfven dessa pä gramineer. Med anledning af föredraget uttalade professor J. Sahl- berg, att han ansäg sig böra fortfarande betrakta de af föredragaren uppställda arterna Notostira erratica och N. ochracea säsom endast varieteter af samma art, dä nämligen deras hanar icke kunna ätskiljas och de olikheter, som fin- nas i antennernas och tibiernas dimensioner och behäring hos honan, äro ganska obetydliga och nägot varierande. Vidare framställde han den förmodan, att imagines af ifräga- varande art utvecklades under hela sommaren och hösten, och Mötet den 6 maj 1911. 129 att belysningsförhällandena under den senare delen af denna period möjligen vore orsaken till höstindividernas bleka färg. Professor O. M. Reuter medgaf, att en dylik lång ut- vecklingsperiod för arten väl vore tänkbar, dä äfven den närastäende N. caucasica iakttagits under en period af 4 månader (21 maj—21 september g. st.). Då alla tre arterna förekomma i Turkestan, förefaller det emellertid mycket be- synnerligt, ifall professor Sahlbergs antagande vore det riktiga, att icke höstindividerna äfven af den med N. erra- tica sä nära förvanta N. caucasica fä samma gula grund- färg. Lika besynnerligt tyckes det, att belysningen under sensommaren och hösten skulle inverka blott pä det ena könet, honan. Vore färgolikheten beroende direkte af be- lysningsförhällandena, sä borde dessutom under sommarens lopp anträffas individer, hvilka visade olika nyanser i öfver- gängen frän grönt till gult. Slutligen förklarar denna hypo- tes icke den, om än ringa, sä dock alltid konstanta och märkbara olikheten i extremiteternas längd hos N. erratica- och N. ochracea-honorna, lika litet som bristen pä svarta teckningar hos dessa senare. Samma afsaknad af tecknin- gar utmärker nämligen äfven den gröna N. poppiusi, hvilken är funnen i medlet af juni. Enligt föredragarens äsikt kan därför saken icke reduceras till ett sä enkelt förhällande som en direkt inverkan at belysningen, utan föreligger här antagligen en vida mer komplicerad företeelse, en redan i honäggets idioplasma försiggängen, nedärfd ditferentiering. Mötet den 6 maj 1911. Till inhemska medlemmar invaldes studenter V. A. Hei- kinheimo (föreslagen af professor F. Elfving) och T. J. Hintikka (föreslagen af professor K. M. Levander). 9 130 Brotherus. — Fabritius. — v. Essen. 6. V. 1911. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 6,794: 94. Efter ansökan och pä förslag af bestyrelsen beslöt Säll- skapet tilldela ytterligare följande personer understöd för naturalhistoriska studier under instundande sommar: pastor O. Kyyhkynen 250 mark för fortsatta botaniska undersökningar i Suomussalmi socken; herr L. Munsterhjelm 300 mark för ornitologiska undersökningar kring Kilpisjärvi i Lapponia enontekiensis; student F. Remmler 250 mark för ornitologiska under- sökningar i trakten mellan Kronoborg och Impilaks. Die Naturforschende Gesellschaft zu Görlitz hade tillsändt Sällskapet en inbjudning att läta sig representeras vid dess hundraärsfest instundande sommar, och uppdrogs ät bestyrelsen att till högtidligheten afsända ett hälsnings- telegram. För inköp af sällsynta och utdöende däggdjurs- former frän det finska faunaomrädet beviljade Sällskapet, utöfver tidigare anslag, en summa af 700 mark. Doktor V. F. Brotherus framlade samt öfverlämnade till Sällskapets samlingar andra centurien af sitt exsiccatverk Bryotheca Fennica. Doktor R. Fabritius förevisade följande anmärknings- värda Microlepidoptera, alla funna i Saltvik socken pä Äland: Gelechia hippophaölla Schrk, Mesophileps silacellus Hb., Coleo- phora vibicella Hb. och Depressaria hepatariella L. Med anledning af förevisningen upplyste professor Enzio Reuter, att de tre förstnämnda arterna voro för landet nya, medan den fjärde tidigare hos oss sällsynt anträffats. Student C. L. v. Essen förevisade en samling kokon- ger, som varit fästa i taket af en fägelholk, där ett par sparfvar för nägra är sedan byggt bo. Förevisaren uttalade den förmodan, att kokongerna tillhörde nägon smäfjärilart, 6. V. 1911. v. Essen. — R. Palmgren. — Palmen. — Luther. 131 mähända en tineid. Larverna hade synbarligen haft näring af anhopade fjädrar och dylikt. Student v. Essen inlämnade vidare berättelse öfver en af honom med understöd frän Sällskapet företagen resa i entomologiskt syfte sommaren 1910 till Karelia ladogensis. Intendent Rolf Palmgren förevisade bon och ägg af mindre korsnäbben, Loxia curvirostra, hvilka anträffats under värvintern ä Drumsö invid Helsingfors, samt redogjorde för de olika äsikter, som framställts öfver huru äggen under denna ärstid kunna utkläckas utan att förfrysa samt de späda, nakna ungarna trotsa den kyliga temperaturen. En mängd iakttagelser under senare tid göra det högst sannolikt, att det icke blott är fägelns egen kroppsvärme, som häller af- komman vid lif, utan äfven byggnadsmaterialets jäsbara beskaffenhet och ungarnas rikliga, pä bokanten kvarliggande exkrementanhopningar, som verksamt bidraga därtill. Professor J. A. Palmen lämnade en statistisk framställ- ning öfver i Finland under decennierna 1879—1908 dödade rofdjur: björn, varg och lo. Det förefintliga statistiska materialet rörande under nämnda är utbetalade skottpennin- gar hade användts säsom grundval för utarbetande af kart- blad, hvilka af föredragaren demonstrerades, och hvaraf tre små kartogram komma att ingå i den nya upplagan af Atlas öfver Finland. Kartbladen illustrerade arten och graden af de olika rofdjurens decimering. Emellertid äro komplette- rande uppgifter önskvärda, särskildt om varg och lodjur i mellersta Finland, såväl före som efter år 1879, och upp- manade föredragaren intresserade personer att insamla och nedskrifva sådana uppgifter, bl. a. om tiden när man upp- hörde att utbetala skottpenningar i olika trakter. Föredra- garen utlofvade för Sällskapets publikationer en detaljerad framställning af ämnet. Docent A. Luther lämnade följande meddelande: „Zoologiska museet har under april månad fått emottaga trenne exemplar af tretåiga måsen, Rissa tridactyla (L.), från 192 Luther. — O. M. Reuter. 6. V. 1911. norra delen af landet. Ett af exemplaren härstammar frän Sodankylä (Alaperä by, Pelkosenniemi), där det den 4 april skjutits af hemmansägare Matti Mäkitalo, hvarpä det öfver- sändts till zoologiska museet af kronolänsman Armas Raassina. Den sistnämnde skrifver, att fägeln anträffades „talojen yläpuolella lentelevänä, melkeinpä ihmisiin turvan- tuneena.“... „Ilmat ovat nyttemmin viikon päivät olleet ta- vallista talvisemmat eikä kevään tulo ole vielä sanottavia täällä ilmastossa tehnyt muutoksia.* ... „Sulaa vettäkään ei pitäisi tätä nykyä olla mertä lähempänä, paitsi jokunen pie- nempi sula kovemmissa koskissa.“ Den 5 april har prepa- rator O. Sorsakoski vid Emäjoki i Suomussalmi skjutit en 9, och omkring den 15 har i Vimpeli ett ex. (sannolikt 3) anträffats dödt. Det har insändts till zoologiska museet af kyrkoherde R. A. Silén. Uppenbarligen har en flock af denna hos oss sällan anträffade fägel frän Ishafvet förirrat sig söderut inät landet. Fyndtiderna pä de skilda orterna tyckas äfven antyda vandringens riktning. Liknande fynd af enstaka exx. hafva ju åtskilliga gånger förut gjorts i landet, särskildt under hösten och våren (jfr. sammanställningen i Mela-Kivirikko, Suomen luurankoiset, 1909, p. 352). ') Då denna gång trenne exx. anträffats, har jag likväl trott saken vara värd ett omnämnande. Professor O. M. Reuter föredrog om: De palearktiska arterna af vägglus-familjen (Cimicidae). Pä ett af Sällskapets möten senaste höst förevisade pro- fessor K. M. Levander exemplar af vägglusarten Cimex (Oeciacus) hirundinis Jen., funnen af honom i svalbon pä Tvärminne Zoologiska Station. Af denna art funnos förut i Universitetets Finska Museum endast nägra exemplar, här- stammande frän den gamla Wasastjerna'ska samlingen, enligt uppgift insamlade uti Österbotten. Med säkerhet 1) Jfr. bl. a. J. Montell, Tvenne sällsynta måsar från Lappland, Medd. af Soc. pro F. & Fl. F. 34, 1908, p. 139. 6. V. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 133 äro sälunda tvenne arter af den lilla, egendomliga, uteslu- tande af halfparasitiska former bestäende familjen Cimici- dae !) funna i vårt land, nämligen den nyssnämnda arten och den vanliga, för enhvar bekanta vägglusen, Cimex lectularius. Dä det emellertid är mycket möjligt, att de flesta af de sex till denna familj hörande hittills kända palearktiska ar- terna och mähända en eller ett par ännu obekanta före- komma äfven hos oss, torde det icke vara ur vägen att fästa uppmärksamheten vid de ställen, där de böra efter- sökas. Måhända har en eller annan af de cimicider, hvilka i allmänhet gå och gälla för stora sällsyntheter, anträffats af mängen jägare, forstman eller landthushällare, ehuru denne icke förstätt att de kunde äga nägot värde för vära zoolo- giska samlingar. De palearktiska cimiciderna tillhöra tvenne släkten, Cimex L., Stäl och Oeciacus Stäl, det senare innefattande en enda art. Allom bekant är den i boningshusen tyvärr ganska all- männa, i hygieniskt afseende mängen gäng ödesdigra spri- daren af tuberkelbacillen och andra farliga sjukdomsirön, Cimex lectularius, hvilken numera är utbredd öfver största delen af jordklotet. Den finnes antagligen äfven öfverallt i vårt land, och Kökarbornas uppgift, då jag 1879 besökte deras ögrupp, att den ännu icke blifvit funnen därstädes, får väl betraktas mera såsom ett försök till skryt, än såsom öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Alldeles omöj- ligt är dock icke, att detta senare är fallet, ty ännu år 1829 var vägglusen eller skäktan, såsom den äfven kallas i Sverige, ännu icke anträffad i Skåne (Fallén, Hem. Suec., p. 141). Förutom denna art torde emellertid äfven en annan före- komma i människans boningar, ehuru den antagligen blifvit förväxlad med den förra. De till detta släkte hörande ar- terna äro nämligen hvarandra så lika, att de kunna särskil- jas först efter en närmare undersökning. Och innan man 1) Beträffande benämningen af denna familj hänvisar jag till mina „Neue Beitr. zur Syst. und Phyl. der Miriden“, Acta Soc. Scient. Fenn, X XXVII, 1910, p. 2. 134 O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 6. V. 1911. haft skäl att misstänka mer än en art bland de i våra hus förekommande vägglössen, har en sädan undersökning natur- ligtvis uteblifvit. Af den nu i fråga varande arten, Cimex dissimilis Horv., hvilken beskrifvits först förlidet är, har hit- tills blott ett enda exemplar blifvit funnet pä en husvägg i Ungern. Men det är föga troligt, att en i människans bo- ningar lefvande parasit icke skulle förekomma utom nämnda land. Tvärtom föreligger allt skäl att antaga, att den äger en ganska vidsträckt utbredning. Det är till en stor del för att fästa uppmärksamheten just vid denna art, som jag i dag begärt ordet. Jag erinrar mig, att en bekant till mig en gång meddelat, att i hans hem förekomme vägglöss, hvilka vore mörkare och smalare än de vanliga samt gjorde intryck af en skild art. Det synes därför löna mödan, särskildt för våra zoologer, att icke utan vidare undersökning lämna de vägglöss de råka ut för. Den nya arten skiljer sig från alla andra inom släktet genom sin andra antennled, hvilken är längre än den tredje, från C. lectularius afviker den dessutom därigenom, att pronoti framkant är mindre urbuktad och dess sidor betydligt mindre bredt afplattade, med framhör- nen mindre starkt framdragna. I detta afseende liknar den den nedan omtalade C. pipistrelli. En annan art, hvilken likaledes hittills blifvit mycket litet iakttagen, är C. improvisus Reut., hvars behåring är betydligt längre än hos C. lectularius, hvilken den för öfrigt ganska mycket liknar. Den är beskrifven efter ett i när- heten af Wien (Schönbrunn) under en sten funnet exemplar, och troligt är, att den till värd har någon gnagare. Det förefaller mig mycket antagligt, att de vägglöss, hvilka Gred- ler omnämner i sina ,Rhynchota Tirolensia* (Verh. zool.- bot. Ges. Wien XX, 1870, p. 76), och af hvilka prof. Hinter- waldner samlat ett större antal med häf i det fria nära Bozen, icke tillhört C. lectularius, utan just denna art. Hor- väth uppgifver (Ann. Mus. Nat. Hung. VIII, 1910, p. 362), att den blifvit funnen äfven pä Korfu, utan att dock angifva något närmare om dess förekomst där. I detta sammanhang mä äfven erinras därom, att redan Kirby och Spenceri 7:de 6. V. 1911. =O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 135 upplagan af sitt klassiska arbete , Introduction to Entomo- logy*, p. 89, berätta, att kaninerna i England stundom äro i hög grad hemsökta af vägglöss. Ehuru J. W. Douglas år 1898 (Ent. Monthl. Mag. (2) IX, p. 138) erinrat om denna intressanta uppgift, hafva dock veterligen inga iakttagelser från senare datum bragt ljus öfver frågan, om dessa vägg- löss höra till någon af de på senare tid särskilda arterna eller möjligen bilda ett eget species. En med säkerhet på däggdjur lefvande art är C. pipi- strelli Jen., hvilken dock är funnen endast på läderlappar. Denna art liknar C. dissimilis, men afviker genom mindre storlek och längre härighet, som är märkbar äfven pä abdo- mens rygg, äfvensom genom olika antennstruktur. Den be- skrefs redan 1839 (Ann. Nat. Hist. 3, 1839, p. 243) enligt ett exemplar frän England. Senare har den blifvit funnen i detta land pä tre andra lokaler äfvensom i Holland, Tysk- land, Schweiz och Ryssland '), men utgör ännu en stor säll- synthet i samlingarna. Utan tvifvel förekommer den också i vårt land, och det är all anledning att förmoda, att den i själfva verket redan blifvit funnen i Sverige. I Vetenskapsakademins Handlingar för 1789 (p. 76 ff.) ingår nämligen en hittills föga beaktad afhandling af Sam. Ödmann, hvari denne berättar, att en ofantlig mängd vägglöss blifvit funnen i augusti på en holme i Nämdöfjärd i en ihålig al, från hvilken kort förut 22 läder- lappar utjagats. Också under vingarna af dessa iakttogos vägglössen. Enligt samme författare har häradshöfding Blix senare undersökt ett annat ihåligt träd, från hvilket han ut- dref 37 läderlappar. Då han med sin käpp undersökte taket i deras boning, fann han käppens spets höljd af vägglöss. Då trädet emellertid fälldes jultiden, funnos däri mera hvar- ken läderlappar eller vägglöss. Enligt all sannolikhet hafva de ofvannämnda vägglössen tillhört just Cimex pipistrelli, !) Den har anträffats äfven utom den palearktiska regionen, näm- ligen i norra Amerika. Uppgiften (Oshanin, Verz. pal. Hem. I, p. 610), att den blifvit funnen äfven i södra Afrika, är oriktig (se Horv. 1. c. p. 363). 136 O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 6. V. 1911. ehuru det naturligtvis icke är alldeles uteslutet, att nägon annan art här förekommit. Läderlapparna synas nämligen infekteras äfven af vär vanliga vägglus, C. lectularius, i det de exemplar, som vid Grahamstown i Sydafrika blifvit funna pä en läderlapp och af Bowhill bestämts såsom C. pipi- strelli, i själfva verket, såsom Horväth uppvisat, höra till C. lectularius. Emellertid torde det förtjäna att hos oss undersöka ihåliga träd, i synnerhet sådana, som bebos af läderlappar, då det är ganska troligt, att vägglöss i dessas boningar icke äro någon alltför stor sällsynthet.!) Det kan måhända vara skäl att i detta sammanhang nämna, att pro- fessor Braueri Wien en gång för mig uttalat den åsikt, att vår vanliga vägglus i icke obetydlig grad med läderlappar och råttor skulle öfverföras till nya hus. Anträffas vägglöss på någondera af ifrågavarande djur, förtjäna de att i alla händelser tillvaratagas, ty antingen tillhöra de en hittills såsom sällsynt ansedd art eller ock föreligger ett intressant tillfälle till belysning af den vanliga vägglusens passiva vandringar. Slutligen lefver en art af släktet Cimex parasitisk på fåglar, nämligen pä dufvor, hvarför den erhållit namnet C. columbarius Jen. Den har hittills blifvit funnen i England, Holland och Frankrike, men den omständigheten, att exemplar ännu icke föreligga från andra länder, beror antagligen en- dast därpå, att den icke blifvit eftersökt på lämpliga lokaler eller att exemplar icke blifvit tillvaratagna af personer, som förstått det intresse de ägde. Denna art liknar mer än någon annan vår vanliga vägglus, men är något mindre och afviker i synnerhet genom olika antennbildning. I Helsing- fors och Viborg, hvarest dufvor i mängd bygga i husvin- darna, borde den kunna anträffas. Den enda hittills kända arten af släktet Oeciacus, Oe. hirundinis Jen., lefver typiskt, likasom föregående art, på 1) I ett tillägg till Sam. Ödmanns afhandling berättar von Carlson om en grindstolpe, som, långt från bebyggda trakter, varit öfvertäckt med vägglöss. Jag tror dock icke, att jag misstager mig, då jag förmodar, att den ärade författaren här förväxlat vägglössen med någondera af våra Gastrodes-arter. 6. V. 1911. =O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 137 fäglar, nämligen pä arter af släktet Hirundo. Den är utbredd öfver en betydlig del af Europa !) och anträffad äfven i Nord- Amerika. Jenyns har beskrifvit den efter exemplar, funna i bon af Hirundo urbica, men den torde märkligt nog an- träffas äfven i strandsvalans, H. riparia, bon. Doktor B. Poppius uppgifver sig hafva i Sibirien funnit ett exemplar i ett sådant. Reiber och Puton anföra, att den förekom- mer i ofantlig mängd i de svalbon, som finnas i Strassbur- ger-domen, och här mången gång tyckes förorsaka de ännu helt unga svalornas död. Den beskrifning Evers- mann gifvit på sin Acanthia ciliata (Bull. Imp. Soc. Nat. Mosc., 1841, p. 359, t. VI, fig. 6) stämmer så väl in på ifråga- varande art, att intet tvifvel kan uppstå om dess identitet med denna. Dock vet nämnda författare intet att förtälja om dess förekomst hos svalor, utan uppger blott, att den anträffats i flera hus i Kasan, i hvilka den uppträder mera enstaka än den vanliga vägglusen. Likasom denna angriper den äfven människan, och dess styng äro smärtsammare samt framkalla stora och långvariga tumörer. Följande af Horvåth gifna dichotomiska öfversikt må underlätta de ofvan omtalade arternas igenkännande: 1. (10). Antennernas tredje led tydligt längre än den fjärde. — Släktet Cimex L., Stål. 2. (7). Pronoti framkant djupt urbuktad; sidorna bredt afplattade och emot spetsen utvidgade, den utvidgade delen tydligt bredare än ögat. Elytras bakre rand rät eller nästan rät. 3. (6). Korthåriga. Pronoti sidohår icke längre än ögats diameter. Abdomens rygg glatt eller nästan glatt. 4. (5). Större. Antennernas andra led kortare än den tredje, tredje leden nästan hälften längre än fjärde. Längd 4—6 mm. C. lectularius L. 5. (4). Mindre. Antennernas andra och tredje led lika länga, tredje leden '/, längre än den fjärde. Längd 33/,—43/, mm. C. columbarius Jen. 1) För fynden af denna arti Finland hafva vi ofvan redogjort. I Sverige är den, enligt exemplar i Riksmuseum, tagen af Mewes i Södermanland (Reuter, Ofv. Vet. Akad. Förh. XXVII, 1871, p. 409). 138 O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 6. V. 1911. 6. (3). Härigheten längre. Pronoti sidohär tydligt längre än ögats diameter. Abdomens rygg hårig. Antennernas andra led nästan kortare än den tredje, denna nästan hälften längre än den fjärde. Längd 3!/,—4!/, mm. C. improvisus Reut. 7. (2). Pronoti framkant mindre djupt urbuktad, sido- ränderna smalt afplattade, den afplattade delen öfverallt nästan lika bred och icke eller knappast bredare än ögat. Elytras bakrand tydligt afrundad. Tredje antennleden !/, längre än fjärde. 8. (9). Kroppens behåring kortare. Pronoti sidohår icke längre än ögats diameter. Antennernas andra led !/; längre än den tredje. Abdomens rygg glatt. Längd 5 mm. C. dissimilis Horv. 9. (8). Kroppens behåring längre. Pronoti sidohår tyd- ligt längre än ögats diameter. Antennernas andra led nästan kortare än den tredje. Abdomens rygg hårig. Längd 4!/, —5 mm. C. pipistrelli Jen. 10. (1). Länghärig. Antennernas tvä sista leder lika långa. Clypeus mindre afsmalnad bakåt än hos de före- gående. Pronoti framkant nästan rät i midten, framdragen vid hörnen, hvilka nästan vidröra ögonen; sidoränderna öfverallt smalt uppböjda, nästan parallella. Längd 3—4 mm. Oeciacus hirundinis (Jen.). Innan jag afslutar detta lilla meddelande, vill jag ännu fästa uppmärksamheten vid en lokal, som torde förtjäna att närmare granskas med afseende å förekomsten af vägglöss. Nördlinger berättar nämligen i sitt 1855 utgifna arbete „Die kleinen Feinde der Landwirtschaft“, att väggarna i höns- husen mängenstädes äro brunfärgade genom förekomsten af vägglöss, men anför dock inga bevis för att dessa verk- ligen skulle angripa hönsen. Att detta dock är fallet har senare intygats frän andra länder, och har den därvid iakt- tagna vägglusarten, med rätt eller orätt, antagits vara Ci- mex columbarius. Railliet berättar i Bull. d. 1. Soc. d. Med. Vet. Pratigue, 1890, p. 99, att denna vägglus stundom i Frankrike till den grad oroar hönsen, att dessa öfvergifva 6. V. 1911. O. M. Reuter, De palearktiska vägglus-arterna. 139 sina reden och de i dem lagda äggen, hvilka äro tätt svart- prickiga af vägglössens exkrementer. Theobald omtalar (The Parasitic Diseases of Poultry), att C. columbarius äfven i England uppträder i hönshus, och Power har meddelat Douglas ett speciellt fall, dä en at hans vänner funnit ett antal vägglöss i hönsbon (Ent. Monthl. Mag. 1897, (2) VIII, p. 159). Senare (I. c. p. 208) fäste Douglas uppmärksam- heten därvid, att i södra delen af Nya Mexiko just i höns- husen, ofta i enorma massor, förekommer en vägglusart, hvilken af Duges blifvit beskrifven under namn af Acanthia inodora (La Naturaleza, 2:nd series, vol. II, 1892, p. 169). Det har sedermera visat sig, att denna art har en betydande utbredning i Central-Amerika, och att den uppträder äfven i människans boningshus, hvarest den med sitt starkare rostrum åstadkommer betydligt smärtsammare bett än vår vanliga vägglus. Då ännu veterligen ingen specialist gran- skat de ide europeiska hönshusen funna vägglössen, torde det få betraktas som ganska tvifvelaktigt, huruvida de verkligen tillhöra samma art som den på dufvor lefvande C. columba- rius. Alldeles omöjligt är icke, att den nyss nämnda ameri- kanska vägglusarten kunde förekomma äfven i Europa. Den skiljer sig från vår vanliga vägglus bland annat genom längre rostrum, djupare insänkt hufvud, nästan hopstående mellan- och bakhöfter, annorlunda bildadt pronotum, på sidorna kan- tade täckvingar o. s. v. och har af Champion gjorts till typ för ett eget släkte, Haematosiphon (Biol. Cent.-Amer., Rhynch. Heter. II, p. 337). Mer än 10—15 är hafva icke förflutit, se- dan de redan 1839 i Europa bekanta Oeciacus hirundinis (Jen.) och Cimex pipistrelli Jen. upptäcktes i norra Amerika (Gil- lette and Baker, A prelim. List of Hem. of Col., 1895, p. 0% samt). C "Holmes; U. 'S. Dep" agrie.’Div. Ent. Bull. XVIII, 1898, p. 97). Lika lätt kan ju en amerikansk art före- komma i vär världsdel, fastän den blifvit förbisedd och måhända förväxlad med vär vanliga vägolus, hvilken just ingen tänker pä att tillvarataga. Af allt, som ofvan anförts, torde framgä, huru mycket ännu äterstär att utforska beträffande de olika vägglusarter- 140 — O. M. Reuter, Östersjöbäckenets Aphelocheirus-arter. 6. V. 1911. nas förekomstsätt och utbredningsförhällanden. Enhvar natur- vän, som anträffar dylika insekter under pä något sätt ovan- liga förhällandan, borde därför icke försumma att tillvara- taga dem och jämte närmare uppgift om fyndortsförhällan- dena sända dem till nägon fackman. Professor O. M. Reuter föredrog vidare om De inom Östersjöbäckenet funna Aphelocheirus-arterna. > Ett hemiptersläkte, inom hvilket artbegränsningen ännu tyckes lämna ätskilligt öfrigt att önska, pä samma gäng som kännedomen om arternas geografiska utbredning och ekologi är ganska ofullständig, är det till de i vatten lefvande hemi- ptererna hörande släktet Aphelocheirus Westw., hvilket af en del författare uppfattas såsom typ för en egen familj, af andra däremot föres till familjen Naucoridae. Först år 1898 omnämndes förekomsten af en till detta släkte hörande art från Östersjöbäckenet, nämligen från Schwentine i närheten af Kiel. !) Samma år konstaterades dess förekomst i Fin- land. ?) År 1899 redogjordes för fynd från norra stranden af Finska viken i närheten af S:t Petersburg.?) År 1907 upptäcktes släktet i Sverige *) och samma år i Danmark. ?) Är 1899 publicerade Horväth i Termeszetrajzi Füzetek, XXII, en ,Monographia Generis Aphelocheirus*. Med ledning af de här angifna skiljemärkena hafva de inom Östersjöbäcke- net funna arterna hänförts till tre skilda species, nämligen: A. aestivalis F., Horv.: Schwentine nära Kiel (Kuhlgatz). A. nigrita Horv.: Finland, Nykyrka och Kivinebb (Silf- venius); Sverige, Laga-än i Upland (Arwidsson, enligt Trägårdh). 1) Kuhlgatz, Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen III, 1898, p. 144. 2) Silfvenius, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. XXV, 1900, p. 70. 3) Reuter, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. XXVI, 1900, p. 128. 4) Trägärdh, Entom. Tidskr. XXVIII, 1907, p. 255. 5) Ussing, Internat. Revue Ges. Hydrobiol. u. Hydrogr. III, 1910, p. 115. 6. V.1911. O. M. Reuter, Östersjöbäckenets Aphelocheirus-arter. 141 A. montandoni Horv.: vid norra och södra stranden af Finska viken nära S:t Petersburg (Birula och Bianchi); Finland, Kontiolaks (Axelson); Sverige, Götaelf (enligt Jen- sen-Haarup); Danmark, Jutland, Lilleaa och Gudenaa (Ussing). Jag har varit i tillfälle att undersöka exemplar af A. nigrita och A. montandoni frän alla de ofvan uppräknade lokalerna och därvid kommit till den uppfattningen, hvilken äfven bestyrkts af doktor B. Poppius, att artätskillnaden mellan de hos oss funna exemplaren af A. nigrita och A. montandoni är i hög grad tvifvelaktig. Bakkroppen hos de svenska exemplaren af A. nigrita är alls icke mera kullrig än hos A. montandoni, och konvexiteten hos de finska exem- plaren beror antagligen endast därpä, att de före infängan- det och dödandet afslutat en riklig mältid. De svenska exemplaren af A. nigrita hafva dels svartbrunt, dels säsom A. montandoni gult hufvud. Danska exemplar af A. montan- doni äro lika elliptiska som A. nigrita, och den omständig- heten, att nägra exemplar af den förra arten förefalla mer äggformiga, beror antagligen blott pä det sätt, hvarpä bak- kroppssegmenten vid intorkningen inskjutits i hvarandra. Af samma orsak härröra mähända äfven de af Horväth fram- hällna olikheterna i genitalapparatens byggnad. Härmed vill jag icke pästä, att icke den af Horväth frän södra Ungern beskrifna, längvingade formen af hans A. nigrita vore en väl skild art. Detta är tvärtom mycket troligt, dä dess hufvud är märkbart längre än hos vära kort- vingade exemplar, som af Horväth hänförts till samma art. Det är pä denna grund jag betviflat och ännu betviflar de båda formernas artidentitet, icke såsom Ussing (l. c. p. 116) besynnerligt nog uppgifver, därför att den ena vore läng- vingad, den andra kortvingad. För en slutgiltig utredning af frägan om de hos oss och i Skandinavien funna exemplarens af A. nigrita och A. montandoni artsammanhörighet vore det önskvärdt, att sä talrika exemplar som möjligt skulle insam- las. Mähända skall det äfven visa sig, att icke ens A. aesti- valis är en från dem distinkt art. Åtminstone en del af de af 142 — O. M. Reuter, Östersjöbäckenets Aphelocheirus-arter. 6. V.1911. Horväth framhällna olikheterna, säsom den smalare bak- kroppen, äger ingalunda alltid sitt motstycke i verkligheten, och de frän färgen hämtade karaktärerna äro af mycket ringa betydelse för arternas ätskillnad. Redan Frey-Gess- ner framhäller i sin ,Sammelbericht aus den Jahren 1869 und 1870* (Mittheil. Schweiz. entom. Ges. III, 1871, p. 320), att han i Aabach vid Lenzburg af Aphelocheirus funnit såväl alldeles svarta exemplar, hvilka sålunda öfverensstämma med A. nigrita Horv., som sädana med mycket gult pä hufvud, thorax, vingrudiment och andra kroppssegment. Det är mycket troligt, att de alldeles gula exemplar, pä hvilka Horväth uppställt sin aestivalis, äro nyss utkläckta, och att det svarta pigmentet uppstär vid tilltagande älder. Enligt Ussing är larven af A. montandoni till en början gul och blir först senare svartaktig. Mähända uteblir den svarta pigmenteringen äfven i vissa slags vattendrag, beroende pä de därstädes rädande fysikaliska förhällandena. Detta allt är frägor, som ännu skulle förtjäna en närmare undersökning. Det är därför jag härmed ville anbefalla arterna af detta släkte i vära insektsamlares ätanke. Ocksä deras geogra- fiska utbredning är, säsom redan nämnts, mycket litet ut- forskad. Men det är ganska troligt att de, blott de pä lämpligt sätt eftersökas, skola anträffas mängenstädes i värt land. I Upland voro de enligt Trägärdh välbekanta för allmogen, som, pä grund af deras likhet med vägglössen, benämnde dem skäktor. Herrar Silfvenius och Axelson hafva icke lämnat några närmare upplysningar om beskaf- fenheten af de lokaler, hvarest de anträffat de af dem funna exemplaren, men enligt Bianchi och Birula tyckes Aphe- locheirus lefva äfven i brakvatten. De af Trägårdh och Ussing omtalade exemplaren äro funna i åar, den förras midt i strömfäran pä 1'/,—2 m djup, den senares pä 2—4 m djup och pä ställen, där strömmen är stark samt vegetation saknas. Däremot uppger Frey-Gessner (|. c.), att han funnit Aphelocheirus i Schweiz i bäckar med riklig vegetation at Chara, Ranunculus och andra finbladiga växter, och Rei- ber och Puton meddela (Cat. Hem. Het. Als. et Lorr.), att Ärsmötet den 13 maj 1911. 143 den lefver vid rötter at Potamogeton. De bäda sistnämnda författarne förmoda, att den lifnär sig af Haemonia-larver, Ussing åter af ephemerid-larver, men några direkta iaktta- gelser rörande lefnadssättet förefinnas ännu icke. Icke heller känner man, huru denna insekt andas. Den är ett typiskt bottendjur, som ännu aldrig setts uppstiga till vattenytan. Såsom af ofvanstäende framgår, bjuder dess eftersö- kande ännu ätskilligt af intresse. Mähända skall det lyckas dem af Sällskapets medlemmar, som intressera sig för värt lands vattenfauna, att bidraga till belysning af detta intres- santa hemiptersläktes förekomst och ekologi hos oss. Om detta lilla meddelande kan medverka härtill, har det icke varit alldeles öfverflödigt. Årsmötet den 13 maj 1911. Ordföranden, professor J. A. Palmen, föredrog följande Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1910—1911. När vi i dag samlats här för att afsluta ett verksam- hetsår, vill jag till Societas pro Fauna et Flora Fennica uttala en varm lyckönskan till att under år 1911 fylla nittio år. Sällskapet föddes visserligen den 21 november 1821, men då det efteråt tagit Flora-dagen till årsdag, kunna vi på visst sätt redan nu räkna på nio decenniers lifstid. Vid denna ålder, som af den enskilde sällan nås, är denne allaredan orklös, men en blick på vår nu församlade krets ådagaläg- ger, att ungdom här icke saknas, utan tvärtom har tydlig öfvervikt. Sällskapet kan förty allt framgent hoppas på dådkraftig verksamhet. Jag utber mig att längre fram få återkomma till detta framtidsperspektiv. 144 Ordförandens ärsberättelse. 13. V.1911. Lika litet som förut har vär grupp nu undgått förluster. Smärtsammast har känts den, som träffade Sällskapet för närmare ett är sedan, när Antti JohannesSiltala den 19 maj 1910 afsomnade, han, som — ehuru under senare är hemsökt af ett tragiskt öde — regelbundet tog plats här vid bordet, och hvilken så samvetsgrant tillgodogjort sin knappt afmätta arbetsdag och sin forskareförmåga, närmast just i den rikt- ning, som vårt Sällskap representerar. Född i Haapajärvi den 4 augusti 1878 (Silfvenius) och blifven student år 1896, bedref han sina studier med allvar och sina forskningar med sällspord uthållighet och precision, aktande på det minsta, men tillika på sammanhanget af detaljerna. Uti sina många skrifter behandlade han nästan uteslutande en enda insekt- grupp, Trichoptera. Men denna begränsning uppväges vä- sentligen däraf, att han behandlat gruppen på ett erkännans- värdt mångsidigt sätt. Uti olika delar af landet har han noggrant undersökt lokalfaunan och sålunda i hög grad ökat kännedomen om hithörande arters utbredning och lefnads- villkor. Läggas till dessa ekologiska iakttagelser ännu hans samvetsgranna och under mångårigt arbete hopade forsknin- gar om metamorfosen samt hans minutiösa utredning af ett stort antal arter med hänsyn till larverna under deras suc- cessiva utvecklingsstadier, så måste det erkännas, att Tri- choptera äro hos oss så väl utredda, som trots annorstädes och trots någon insektgrupp af motsvarande omfång. Den inre kroppsbyggnaden har han visserligen icke beaktat, men larvernas yttre utrustning beträffande mundelar, fördelningen af gälar och borst äfvensom dessas uppträdande under skilda stadier har lämnat stoff för morfologiskt bedömande af hit- hörande familjers inbördes förvantskap i systematiskt afseende. Den ihärdighet, hvarmed Siltala under lång tid bedrifvit sitt arbete, och hans för ämnets olika sidor öppna blick betinga, att hans skrifter fått erkännande såsom innehållsrika, hvar- jämte samvetsgrannheten vid materialets ordnande ytterli- gare ökat deras värde. — Såsom lärare vid skola och sedan år 1902 resp. 1906 vid Universitetet visade han sig vara både grundlig och intresserande. En omfattande verksam- 13. V. 1911. Ordförandens ärsberättelse. 145 het utvecklade han jämväl som populär föreläsare och som författare i tidskriften Luonnon Ystävä, hvars redaktör han en tid var, likasom han i egenskap af öfversättare till fin- skan af naturalhistoriska arbeten inlagt stor förtjänst. Säll- skapet Vanamo harihonom haft väsentligt stödisin nyttiga verksamhet. Med visshet skola alla instämma i de ord, som ägnats honom i en nekrolog (Luonnon Ystävä, 1910, s. 136): , Siltala oli peräti uuttera, kaikissa toimissaan tunnollinen, selvästi ajatteleva mies, kyvykäs tiedemies, suosittu opettaja ja luennoitsija. Hän oli hienotunteinen ja lämminsydäminen. Ankaraa kohtaloaan hän ei muille valittanut, esiintyi toveri- piirissä tavallisesti hilpeänä ja pirteänä, vieläpä viimeiseen saakka. Syvällä kaipauksella muistavat vainajaa kaikki, jotka joutuivat häntä tuntemaan.* Med Karl Johan Wilhelm Unonius, som föddes 1840 och 1863 inträdde i Sällskapet samt afled den 10 oktober 1910, hafva vi förlorat en medlem, som tidigare i Sysmä varit verksam som botanist. Det var dock säsom lektor i natu- ralhistoria vid Svenska Normallyceum och säsom författare af mänga läroböcker i zoologi och botanik, som Unonius främst utöfvade sitt inflytande pä en mycket stor del af den uppväxande ungdomen. Dessa skrifter buro ursprungligen sin tids stämpel, men de senare upplagorna och än mera den kännedom jag fätt om den aflidnes personlighet utvisa, att han i icke ringa grad var tillgänglig för modernare ström- ningar i naturalhistorien och önskade bibringa sina elever hvad som kunde inrymmas inom läroverkets kurser. Frän elevers herbarier har han förvärfvat värt museum mänget fynd. Och efter hans bortgäng hafva af honom gjorda an- teckningar och samlingar jämväl kommit museet till godo. Rektorn vid elementarskolan i Nystad, Karl Alexander Cajander, född 1848 och medlem i Sällskapet 1895, afled den 8 januari 1911 i Virmo. Hans intresse var riktadt ät trädgärdsskötseln, och han anlade trädgårdar i Nystad, i Virmo pä Kallis gärd, och senast pä en parcell däraf; pä förstnämnda ort uppfördes bl. a. glashus. Sina erfarenheter 10 146 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1911. om trädgärdsodlingens i Nystad historia har han nedlagt i en skrift, som offentliggjordes är 1895. Ännu hafva under äret afsomnat tvenne äldre medlem- mar: förre kollegan vid lyceet i Joensuu, Jakob Leonard Boehm, samt geheimerädet med. dr. Alexander von Col- lan, hvilken sistnämnde inträdde i Sällskapet allaredan är 1837 och säledes varit dess medlem i 74 är samt afled den den 3 juni 1911 i en ålder af något mer än 90 år. De gamla gä talrikast undan. Men nya, unga krafter komma i deras ställe, och i är har Sällskapet likasom före- gäende är invalt sexton personer, nämligen herrar W. E. Hellen, E. A. Oker-Blom, C. G. L. Tigerstedt, fröken M. K. Arvonen, herr W. W. Kokko, fröknar E. Lindström och I. Ström, herrar G. G. Marklund, A. R. Ruoranen, G. Stenius, K. M. W. Aschan, M. A. Salokas, B. A. Jurvelius, V. H. Jär- vinen, V. A. Heikinheimo och T. J. Hintikka. Under årets sedvanliga åtta mänadsmöten hafva gjorts meddelanden till ett antal af 45, däraf zoologiska (28) till 3/, och botaniska (17) till ?/s. De förra hafva föredragits af herrar O. M. Reuter, Levander, J. Sahlberg, Luther, B. Poppius, Forsius och v. Essen samt herrar Sundvik, Ruotsa- lainen, Järvi, R. Fabritius, Linnaniemi, R. Palmgren, Wuoren- taus och Koponen; de botaniska åter af herrar Lindberg och Florström samt Brotherus, Huumonen, Johansson, Linkola, Lång, Marklund, Montell, A. Palmgren och Rancken. Förutom dessa notiser till protokollet hafva inlämnats uppsatser och afhandlingar att offentliggöras, de flesta i Säll- skapets Meddelanden, nämligen af: Häyrén, E., Anmärkningsvärda växtfynd. » Vaccinium myrtillus £. leucocarpa N js » Taraxacum mek Rk. i | N „ Om Thlaspi alpestre. Palmgren, A., Aira alpina och A. glauca i Finland. , Botaniska meddelanden. Toivonen, D., Bidrag till kännedomen om södra Finlands vattenoligochaetfauna. Brenner, M., Abnorma granar i Ingå. 13. V.1911. Ordförandens ärsberättelse. 147 Brenner, M., Abnorma blommor hos Platanthera bifolia. Enwald, K. H. och Lönnbohm, O. A. F., Metsäsopulin (Myodes schisticolor) esiintymisestä Kuopion seuduilla. Jääskeläinen, V., Suomelle uudet kalaloiset Laatokasta. Lindberg, H., Taraxacum-former från finska Lappmarken. Brenner, M., Nya eller annars anmärkningsvärda fröväxter. Palmgren, A., Taraxacum-former frän Kuusamo. Sahlberg, J., Fyra för vär fauna nya Coleoptera. Florström, Br., Anmärkningsvärda fanerogamfynd. Sundvik, E., Iakttagelser angående humlorna. Sahlberg, J., För vär fauna nya aleocharider. Forsius, R., Beitr. z. Kenntnis einiger Blattwespen und Blatt- wespenlarven. Ruoranen, A. R., Verzeichnis von in Nord-Tavastland ge- sammelten Hydrachniden. Marklund, G., Taraxaca i Karelia Ladogensis. Poppius, B., Zur Kenntnis der Einwanderung der Coleo- pterenfauna Fennoskandias. Forsius, R., Zur Kenntnis einiger aus Blattwespenlarven erzogener Schlupfwespen. Frey, R., Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Stra- tiomyide — Scenopinid@. Hilzheimer, M., Über Mus-Arten in den Museen zu Helsing- fors und Stuttgart. Pulkkinen, A. A., Mysis relicta in den finn. Gewässern. Palmen, J. A., Om vära rofdjurs utrotande. Beträffande tryckningen af Sällskapets skrifter bör näm- nas, att af Meddelanden häftet 36, innehällande förhandlin- garna under verksamhetsäret 1909—10 och redigeradt af E. Häyren, i vanlig ordning utkommit, och att tryckningen af det pägäende ärets Meddelanden fortskridit ända till 1910 ärs slut. Men ledsamt nog har af Acta bandet 33 i följd af en tillfällighet beträffande en planschbilaga ännu icke kun- nat framläggas i fullfärdigt skick. Bandet 34 innehäller tills vidare följande afhandlingar: Palmgren, A., Bidrag till kännedomen om Älands ve- getation och flora I, Taraxaca, med 12 tafl. 148 Ordförandens ärsberättelse. 134V. 19ER Björkenheim, Raf., Die Bodenveg. auf d. Äsbildungen und d. Moränböden im Staatsrevier Evois. Läng, G., Lichenes Savoniae borealis. Frey, R., Zur Kenntnis der Dipteren Finlands. Af 35:te bandet, innehällande dr. Hjalmar Hjelts Con- spectus Flor& fennicae, äro tryckta 15 ark, från familjen Violace& till och med Umbellate, och fortsättningen är under arbete. Att icke något fullfärdigt band af Acta kunnat un- der året utgifvas beror väsentligen af att jag själf varit öfverhopad med andra arbeten, till hvilken omständighet jag längre fram skall äterkomma. Under denna vinter hafva reseberättelser inlämnats af följande exkurrenter: W. Brenner . . . . till s. ö. Kuusamo 1908, M. E. Huumonen . . , Uleäborgstrakten 1910, H Buchensgchs Aare Böden Baia 1909 B. Florström. . . . „ Äland 1908, AHPalmerens: so! 5 1909, V. Korvenkontio. . „ & 1910, C. L. v. Essen . . . , Ladoga-Karelen 1910. Som resestipendier har Sällskapet beslutit använda ett för vära förhällanden mycket stort belopp, nämligen 4,600 mk, fördelade pä följande sätt: 400 mk, borgmästare W. Wallenius' stipendium, ät V. Jääskeläinen. 300 mk R. Frey, Diptera, Lappmarken. 150 , T. J. Hintikka, växtparasiter, Jorois. 150 , E. Merikallio, fåglar, n. Österbotten. 200 , Y. Wuorentaus, insektbiologi, Österbotten. 300 , L. Munsterhjelm, fäglar, Kilpisjärvi. 250 , F. Remmler, fäglar, Kronoborg, Impilaks. 100 , V. Brenner, floran, Barösund. 250 , H. Buch, bot. forskn., Saima, Kivijärvi, Ruskeala. 250 , B. Florström, floran, Satakunta. 100 , V. Heikinheimo, bot. undersökn., Tyrvis. 100415 Vs Hornborg; 4 ja s. ö. Savolaks. 300 , M. E. Huumonen „ » Uleäborgstrakten. 13. V. 1911. Ordförandens ärsberättelse. 149 400 mk E. Häyren, veget. pä bergsstränder, mell. Tavasti. 300 , G. Marklund,floran, mell. Österb., n. Tavastland. 400 „ A. Palmgren, botan. unders,., Äland. 400 , I. Välikangas, hafsalger, Nystad —Uleäborgo. 250 , O. Kyyhkynen, bot. unders., Suomussalmi. Sina direkta utgifter för anskaffande af material för undersökning har Sällskapet yttermera ökat genom att be- vilja tre särskilda poster (500, 1,000 och 700 mk) för upp- köp af sällsynta eller utdöende djurarter, och har belop- pet till stor del användts för att säkerställa finska museum med hänsyn till vildren, björn och lo. I bredd härmed torde böra anföras, att 420 mk anslagits för bestämmande af diatomaceer och andra alger, samlade genom Finska Mosskulturföreningens försorg. Annoteras bör ännu, att Sällskapet uttalat sig för ända- mälsenligheten af en djur- och växtreservation vid Fredriks- berg samt bifallit till ett förslag af Universitetet om skrifters öfversändande till British Museum. För tvenne är sedan riktade jag till Sällskapet, särskildt till dess yngre medlemmar, nägra ord rörande betydelsen af att arbetet inom vär krets, utöfver det planmässiga in- samlandet af material, jämväl afsäge en i någon män ordnad samverkan emellan enskilda medlemmar, i syfte att förbe- reda eller möjligen utreda någon bestämd forskningsfräga, alltsä nägot företag, som kunde lända till fromma bäde för själfva saken och för deltagarenas egen metodiska utbildning. Och vid senaste ärsmöte framhölls vikten af att landsortens naturalhistoriker oftare insände meddelanden och sälunda upprätthölle en intimare kontakt med Sällskapets i hufvud- staden talrikare samlade arbetskrafter. Huru angenämt det än vore, kunna vi dock eji dag se tillbaka pä nägot iscensatt gemensamt företag. Tvärtom har jag för min del varit tvungen atti hög grad äsidosätta mina' förpliktelser gentemot Sällskapet. Men ä andra sidan tyckes mig det arbete, som nu för flere af vära medlemmar tagit krafteri anspräk, icke allenast icke vara betydelselöst för värt 150 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1911. Sällskap, utan hellre inbjuda till och väsentligen underlätta en intensivare och pä djupet gäende forskning om värt lands flora och fauna och säledes gagna detsamma. Det är under intryck häraf som jag utber mig att nu få länka uppmärk- samheten pä det slag af samarbete, som bringar värt Säll- skap i direkt kontakt med andra dess likar och med öfriga vetenskapligt verksamma institutioner i värt land. För enhvar af oss, likasom för Sällskapet i dess helhet, har den första naturalhistoriska sysselsättningen varit hop- bringandet af samlingar, och detta arbete tedde sig dä som värt egentliga slutmäl. Samlingarnas bearbetning bestod i artbestämning och förtecknande, ty själfva sammansättningen af vär flora och fauna mäste alltid vara det första som bör utredas, och kunskapen härom är därför af grundläggande betydelse. Härutinnan hafva botanisterna hunnit tämligen längt, zoologerna äter fä ännu länge arbeta med sina vida talrikare och i flere än ett afseende flyktiga objekt. Ju större omfattning ett sädant arbetsomräde har, desto nöd- vändigare är det att nybegynnaren — vare sig den enskilda eller Sällskapet i dess helhet — allra först orienterar sig, för att därnäst smäningom koncentrera sin mera själfstän- diga verksamhet pä nägon viss del däraf. Pä detta utveck- linosstadium är emellertid arbetet af sådan art, att en huf- vudroll städse spelas af detaljerna. Härunder kan lätteligen dessas massa komma att skymma undan det nästa mälet, de större frågorna, huru närliggande de sistnämnda än mä vara. Man löper fara att kunskapen vidgas blott i detta enda plan, detaljernas, medan blicken slutes för perspektiv som ligga i andra. Ju mera de senare förbises, desto svä- rare blir det att sedermera urskilja dem; och slutet blir mähända att mera djupgäende, rent vitala frägor pä natural- historiens omräde förmenas alldeles icke tillhöra detsamma. Jag har redan vid ett annat tillfälle framhällit, att ju valet och begränsningen af arbetsfält stär den enskilda for- skaren fullkomligt fritt, och att hans resultat bli nyttiga hvarhelst de i fullgodt skick bringas i dagen. Men för ett vetenskapligt samfund, hvars verksamhetstid sträcker sig 13. V. 1911. Ordförandens ärsberättelse. 151 vida utöfver den enskildes, är det icke likgiltigt, om dess ärliga verksamhet beror af rena tillfälligheter eller bedrifves mälmedvetet. Lika naturligt som det är att Sällskapet icke griper efter mäl, som ännu ligga utanför dess räckvidd, lika själfklart är det att andra frägor, som efter hand kunna tagasi angrepp af mera försigkomna medlemmar, icke fä bli liggande oberörda, när de af en eller annan orsak redan kunna beaktas. Det förefaller mig som borde Sällskapet tid efter annan sä att säga revidera sin ståndpunkt, jämföra sin hittills ut- vecklade verksamhet såväl med sina småningom ökade arbets- krafter som ock med de yttre hjälpmedel, som samtiden er- bjuder, alltsä kritiskt granska sitt program. De intresserade medlemmar, som äga nödig mognad och kompetens, borde gemensamt söka utreda, huruvida icke nägra forsknings- frågor blifvit obeaktade, emedan blickarna icke kommit att riktas åt detta plan, och huruvida dessa likvisst icke borde få bli på efterkälken, samt om icke andra frågor, som förut varit oåtkomliga, småningom kunna komma på dagordnin- gen tack vare det arbete, som på helt andra forskningsom- råden utförts och indirekte kan förhjälpa något af våra pro- blem närmare sin lösning. Jag tager mig friheten belysa det sagda med en hän- visning till frågan om arternas utbredning, den som ju ligger allra närmast till hands när en gång grundvalen — samlingar och artlistor — blifvit någorlunda fullbordad. Vidkommande Sällskapets botaniska verksamhet fram- ställdes redan är 1872 af J. P. Norrlin särskilda synpunkter och önskemäl rörande grunderna för anordnande af de bota- niska exkursionerna i Finland (Notiser 13, sid. 437—445). Se- dan denna tid har kännedomen om vär flora och vegetation i betydlig män framskridit, men icke desto mindre är ännu mycket ogjordt pä detta omräde, enligt hvad jag under sam- språk med min nyss nämnda, mångårige vän erfarit; och vill jag, för belysande af det nuvarande sakläget, här i korthet anföra de brister, som denne för mig framhällit. Det säger sig själft, att Sällskapet fortfarande bör upp- muntra och inöfva nybegynnare, som genom arbeten i sina 152 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1911. hemtrakter visat sig bli lofvande arbetskrafter. Deras verk- samhet bör sedermera icke bli beroende af tillfälligheter, utan planmässigt ledas till att fylla de många luckor, som finnas i vår kunskap om landets natur. Allt ännu äro naturen, vegetationen och floran i stora landsändar icke skildrade, exempelvis i nordligaste Nyland, delar af Savolaks och öfver hufvud på stora sträckor uti öde- bygderna. Vidare har redan för många år sedan framhål- lits, att i norra ryska Karelen åtminstone då ännu funnos formliga urskogar, hvilkas natur borde skildras, innan också de sköflas och försvinna, likasom de i Finland nästan redan gjort det. Flere systematiska specialgrupper, särskildt kryp- togamer, äro ännu tämligen obekanta i anseende till arternas förekomst och utbredning. Likaså återstå frågor af mera speciell art: inom många grenar eller delar af genera äro de mindre formerna bristfälligt kända eller icke till sitt form- värde uppskattade (t. ex. Calamagrostis). Några större under- sökningar äro tämligen försummade, exempelvis om rudera- terna, samt om det inflytande odlingen eller elden (svedje- bruk, skogsbrand) utöfvat på de vilda växternas förekomst och spridning. Särskilda vegetationstyper eller ståndorts- komplexer (olika slag af skogar, buskager m. m., ängar och vatten etc.) tarfva ännu fullständigare utredning; detsamma är ock, endels i ännu högre grad, fallet bl. a. med inundatio- nerna, inflytelsen af vindar, jordgrundens inverkan, de topo- grafiska regionerna (zoner och regioner i smått) och deras betydelse för växtligheten. Spridningsvägarna äro ännu föga studerade, och blott i enstaka fall och i ringa skala ha kul- turförsök blifvit utförda. De flesta af de nu uppräknade frågorna äro knappast tillgängliga för nybegynnarene, om desse också kunna lämna en del bidrag till utredningen; ty en planmässig behandling af invecklade fenomen kräfver sakkunniga och erfarna for- skare. T. o. m. ett förut föreslaget ämne, det angående feno- logiska iakttagelser öfver allmänna arter till större antal än de redan häfdvunna, ställer icke så ringa fordringar på kri- tik hos iakttagaren. 13. V. 1911. Ordförandens ärsberättelse. 153 En del af de uppräknade ämnena hafva sin motsvarig- het ocksä inom det faunistiska arbetsomrädet, men inga- lunda alla, och öfver hufvud mäste zoologerna, af lätt in- sedda skäl, här delvis trampa i botanisternas fotspär. Nägra fä exempel mä emellertid ocksä framläggas. Det har blifvit häfd atti en del faunistiska förteckningar i geografisk följd uppräkna fyndorterna för de enskilda ar- terna, och härigenom vinnes ju utredning om dessas utbred- ning. Men när nu en gäng en speciell bearbetare uppräknar ortmaterialet, hvarför skall han dä nästan regelbundet för- summa att anföra ocksä tiden, dä arterna anträffats, och platserna där de uppehålla sig. En efterföljare har oftast svårt att identifiera exemplaren och tillgodogöra förefintliga anteckningar härom. De naturhistoriska provinser, som botanisterna antagit, hafva merendels blifvit normgifvande också för zoologerna. Men för ingendera kunna de spela annan roll än en öfver- gående och jämförelsevis teknisk, ty för hvarje detaljforsk- ning äro de alldeles för vidsträckta. Ett nyligen af mig utfördt försök att utröna fågelarternas förhållande till växt- regionerna har öfvertygat mig därom, att i närmaste fram- tid en utredning måste göras genom att möjligast detaljeradt fastslå iakttagelserna för hvarje enskild art och upptaga ma- terialet på karta. Ty upptecknandet allenast efter provinser kan rent af bli vilseledande. För detta planlagda arbete hop- pas jag på medverkan af yngre intresserade. Det nämndes redan, att utredningen af djurvärlden vä- sentligen är beroende af en förut genomförd utredning af vegetationen, hvadan faunisten oftast får trampa i botanistens fotspår. Faunan och floran sammanhänga nämligen med hvar- andra intimt. Men båda två äro, vid studiet af mera djup- gående frågor, med nödvändighet beroende af förut genom- förda undersökningar rörande för dem gemensamma premis- ser, de meteorologiska, de fysikaliska och de geologiska. Vi veta alla, hurusom under fiskeriängaren Nautilus’ forsk- ningsresor alla dessa undersökningsmoment bedrifvas sam- tidigt efter en bestämd, enligt föregående pröfning interna- 154 Ordförandens ärsberättelse. 13!V..19 HE tionellt fastställd plan. Just genom det exakta samarbetet under observationsfärderna, hvilkas material sedan bearbetas af fackmän, fär det hela en stadga, som alldeles skulle saknas om enhvar exkurrerade pä sitt häll oberoende af de andra. Hvad härigenom utredts blir fruktbart för mera detaljerade och lokala forskningar, som sedermera kunna anställas af enskilda florister och faunister. Ett förslag till dylikt spe- cialarbete är pä sätt och vis redan väckt — en undersökning af Pojoviken, i hela dess utsträckning — och det vore mycket ändamålsenligt, om vårt Sällskap framdeles kunde bidraga' till dess befordrande. Med det sagda har jag ingalunda velat uttala, att bota- nister och zoologer borde utsträcka sitt arbete pä främmande områden, som de icke behärska. Men det vore ett felgrepp af oss, om vi skulle anse fysiska, geologiska och meteoro- logiska forskningsfrägor falla utanför naturalhistoriens syn- fält och forskningsplan. Om vi själfva icke hålla ögonen öppna för problemen pä det för alla gemensamma planet, sä gripa nog vederbörande abiologiska forskare in pä hit- hörande frägor. Men de göra det utan att besitta de nöd- vändiga biologiska förutsättningarna. De behandla problemen blott formellt, lät oss säga aritmetiskt och mekaniskt, likasom om det gällde liflösa kroppar; af brist pä sakkunskap förbise de, att organismerna lefva efter sina egna nedärfda vanor, lät också vara att de icke mäkta undandraga sig de elemen- tära naturkrafternas välde. Sä har det gätt med flyttfägel- fenomenet, sä ock delvis med behandlingen af andra växt- och djurfenologiska företeelser, de där icke fä likställas med de rent klimatologiska. För att häfda sin rätt till behandling af dylika biolo- giska problem mäste naturalhistorikern i nägon män göra sig förtrogen med tankegängen hos forskare pä andra om- räden, med deras medel, planläggning och mäl. Han mäste pä sätt och vis samarbeta med dem och anordna sina egna observationer i naturen sä, att det inre sammanhanget, kausa- litetsförhällandena, måtte kunna blottas. Om betingelserna härför pä nägotdera hället icke räcka till, sä förbjuder sig 13. V. 1911. Ordförandens ärsberättelse. 155 undersökningen af sig själf säsom tills vidare outförbar. Ingen begär nägot omöjligt af den enskilda individen. Men hvad som den enskilde ej kan utföra, ligger mä- hända inom räckvidden för ett flertal eller ock för flere vetenskapliga samfund eller institutioner, blott de samverka. Det var pä betydelsefullheten af ett dylikt hälsosamt sam- förständ som jag genom hela denna framställning velat fästa ocksä värt Sällskaps uppmärksamhet. Jag har gjort det under förhoppning att detta viktiga moment tages med i betraktande, dä värt forskningsprogram möjligen blir under- kastadt en framsynt granskning. Några af Sällskapets medlemmar hafva under den senast förflutna tiden deltagit i dylikt samarbete. Nägon närmare analys af arbetet behöfves här icke, ty Atlas öfver Finland 1910, som snarligen utkommer, skall tala för sig själf. De speciellaste naturalhistorikerna finna däri blott få artiklar af intresse. Men de, som tänka närmare på djupare frågor af biologisk art, skola finna utredningar af frågor i andra fack, hvilka i enlighet med hvad ofvan framställdes skola öppna möjligheten för nya biologiska forskningsområden, som förut ej kunnat beträdas. Skildringarna af landets höjd- förhållanden, dess berggrund och lösa jordlager, hafvens beskaffenhet och vattendragens växlingar under året, landets temperatur- och nederbördsförhållanden, rådande vindar och deras växlingar, torfmarkerna och skogarna m. m. kunna vägleda oss till nya synpunkter beträffande förståelsen också af vår flora och fauna. I en del fall skola olika sidor också af den mänskliga kulturen på sitt sätt belysa vår nu lefvande natur; så t. ex. bosättningen, jordkulturen, trafikvägar m. m. Jag vill gärna tro, att dessa förhoppningar icke skola besvikas. Måtte Societas pro Fauna et Flora Fennica genom enig samverkan af de två inom detsamma förenade grupperna af forskare och med hjälpsam handräckning från andra veten- skapliga sällskap och institutioner, vid dess 100-års dag och uti ett ändamålsenligt naturalhistoriskt nationalmuseum, kunna framlägga en mångsidig och djupgående utredning af vårt lands växt- och djurvärld. 156 Skattmästarens ärsräkning. 13. V. 19H. Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Säll- skapets Ärsräkning för är 1910, hvarur meddelas följande utdrag: Debet: Behällning frän är 1909. Stäende fonden. . . . Senator J. Ph. Palmens N Sanmarkska fonden . Ärskassan . Inkomster under äret. Statsanslag . Influtna räntor . Bidrag af Universitetet och islen personer för inköp af afl. prof. E. Hougbergs vi Längmanska fonden. ; Siltala-fonden. Ledamotsatgifter . För försäld litteratur . Kredit: Utgifter under äret. Arvoden . Reseunderstöd . Lektor Hj. Hjelt för Rosispsehl : Anslag ät lektor V. A. Linnaniemi. Anslag ät forstmästare L. Björkman För inköp till zoologiska samlingarna För inköp af afl. prof. E. Hougbergs äggsamling . ren: Folkskollärare J. Jäkälä . 28,000: 11,481: an 8,000: 2,375: 8,100: 2,000: 345: 240: 134: 50 ei 46 Summa 1125: 1,400: 600: 600: 100: 416: 8,100: sr 25: Transport 12,366: 44,137: — 7,477: 08 21,195: 27 72,809: 35 13V. 1911. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 157 Transport 12,366: 10 Fryckningskostnaderns. som 2 050578,6172075 Frakt, annonser m. m. . . 202: 27 Ränta vid uppköp af en ääkinsattiämt 4: 89 Förskjutning af skattmästaren under föregående lar ed.smsgrn mee os 2: 40 21193: 41 Behällning till är 1911. Stående fonden. . . . „RED 281000: < Senator J. Ph. Palmöns fond » 17718 [24085781 Sanmarkska fonden . . +. . .'. . 4,888: —- 44931: — FREE aa VAI RER 6,684: 94 Summa 72,809: 35 Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar O. Alcenius ochM. Brenner, beviljades härpä skattmästaren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gängna räkenskapsäret. Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, upp- läste följande Ärsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Under det snart tilländalupna läseäret ha Sällskapets samlingar äter ihägkommits af särskilda personer med större elier mindre föräringar. Nägra särdeles omfattande samlin- gar ha ej inlämnats af orsak att under senaste sommar inga längre, mera omfattande samlingsresor företagits af nägon Sällskapets medlem. Af framlidne friherre Eduard Hisin- gers arfvingar har till samlingarna öfverlämnats baron Hi- singers rätt omfattande herbarium af finska växter redan för ett par är sedan. Dä detta herbarium först nu hunnit genomgäs och uppfästas, sä har detsamma ej tidigare upp- tagits såsom inlämnad gäfva. Baron Hisingers herbarium omfattar en rätt fullständig kollektion finska växter från 158 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1911. 1850-talet. Då äldre växter endast i rätt ringa antal tidi- gare finnas uppbevarade i museets samlingar, och då därtill kommer, att exemplaren äro väl tagna och förvånansvärdt väl bibehållna, bör denna samling anses vara ett mycket välkommet tillskott till samlingarna af finska växter. De mest omfattande samlingarna ha inlämnats af ama- nuens H. Buch, stud. K. Linkola, Helsingfors botaniska bytesförening, pastor O. Kyyhkynen, rektor M. Brenner och stud. M. E. Huumonen. Särskildt omnämnande för- tjänar, att Sällskapet af dr. V. F. Brotherus fätt emottaga andra centurien af exsiccatsamlingen ,Bryotheca Fennica*, samt att prof. J. P. Norrlin öfverlämnat ett exemplar af X:de fascikeln af ,Hieracia exsiccata“; för dessa synnerligen värdefulla gäfvor stär Sällskapet i stor tacksamhetsskuld till nämnda personer. På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade gäfvorna pä följande sätt: Kärlväxter. : : 2. 202.» 2615 Ems MOSE N ah 520 -, Batvarıın DE 130 „ Svampar: sat oem Aa Tau» ANETTE: 62 % Sammanlagdt ha säledes Sällskapets samlingar af finska växter ökats med 3,399 exemplar. För till samlingarna inlämnade gäfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld till följande 51 personer: Fröken Maja Arvonen, stationsinsp. O. Brander,rektor M. Brenner, stud. P. Brofeldt, dr. V.F. Brotherus, aman. H. Buch, mag. O. Collin, prof. F. Elfving, gymnastiklärare B. Florström, lyc. I. Forsius, stud. R. Frey, stud. Th. Grön- blom, stationsinsp. O. A. Gröndahl, lyc. A. Helaakoski, Helsingfors botaniska bytesförening, stud. J. T. Hintikka, dr. Hj. Hjelt, stud. V. Hornborg, stud. M. E. Huumonen, mag. J. af Hällström, forstm. E. af Hällström, mag. K. H. Hällström, farmac. B. Jurvelius, stud. W. Korven- kontio, stud. V. Krohn, pastor O. Kyyhkynen, dr. Ha- 13. V. 1911. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 159 rald Lindberg, trafikinsp. A. Lindfors, fröken E. Lind- ström, stud. K. Linkola, forstm. G. Lång; pastor J. F. Manner, stud. G. Marklund, prof. J. P. Norrlin, hem- mansägare K. Nuukkala, prof. E. G. Palmen, mag. A. Palmgren, folkskollärare J. Pekkarinen, dr. E. Ovarn- ström, mag. H. Rancken, stud. J. M. Saastamoinen, prof. Th. Salan, stud. S. Salmenlinna, forstm. F. Silén, hr. J. J. Tuokkala, skollärare W. W. Wahlbeck, stud. K. J. Walle, fru Laura Wecksell, mag. J. A. Wecksell, stud. A. Wegelius, redaktör O. Wikholm och fröken Ka- rin Äström. Kärlväxtsamlingen har tillvuxit genom följande gäfvor, in- lämnade af nedannämnda personer: 94 exx. Taraxaca frän KL, frk. Maja Arvonen. — 13 exx. Ta- raxaca frän Ab, Ka och Ta och 31 exx. kärlv. frän Ta, stationsinsp. O. Brander. — 125 exx. kärlv. frän N, Ingä, rekt. M. Brenner. — 25 exx. kärlv. samt 92 exx. Taraxaca frän Sa, aman. H. Buch. — 53 exx. Salices frän Ta, mag. O. Collin. — 33 exx. Taraxaca frän St, gym- nastiklärare B. Florström. — Vicia melanops frän Helsingfors, Sör- näs (för floran ny barlastväxt), lyc. I. Forsius. — 28 exx. kärlv. frän St, Birkkala, stud. Th. Grönblom. — 30 exx. Taraxaca frän Tb, Pih- lajavesi, stationsinsp. O. A. Gröndahl. — 8 exx. barlastväxter frän Uleäborg, lyc. A. Helaakoski. — 232 exx. kärlv. frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — Onoclea ff. monstrosae från Sb, Jorois, och Trollius f. monstr. från KL, Impilahti, stud. J. T. Hintikka. — Cirka 650 kärlv., de flesta frän N, Fagervik, insamlade pä 1850-talet, af framlidne baron Ed. Hisingers arfvingar. — 40 exx. fanerog. frän St, Karkku, dr. Hj. Hjelt. — 16 kärlv. frän Sb, Piela- vesi, V. Hornborg. — 121 exx. kärlv. frän Ob, Uleäborg, stud. M. E. Huumonen. — 60 exx. frän LKem, Kuolajärvi, forstm. E. af Häll- ström. — 7 kärlv. frän KL, Sordavala, mag. K. H. Hällström. — 9 exx. frän Al, Ab och Oa, farmac. B. Jurvelius. — 48 exx. Taraxaca från Kuusamo, stud. V. Krohn. — 257 exx., däribland 70 exx. Taraxaca, frän Sb, Maaninka, pastor O. Kyyhkynen. — 52 exx. Taraxaca frän Lappland, 7 kärlv. frän Om, Brahestad, och Thlaspi alpestre frän Ab samt Lepidium apetalum frän Ta, Heinola, af dr. H. Lindberg. — 12 exx. frän Oa, trafikdir. A. Lindfors. — 3 exx. frän N, Kyrkslätt, frk. Edit Lindström. — 124 exx., däraf 42 exx. Hieracia, från Al, Ab, Ka, Sa, Sb och OK, stud. K. Linkola. — 17 exx. Taraxaca frän Al, Lumparland, pastor J. F. Manner. — 40 exx. Taraxaca från KL och Kb, stud. G. Marklund. — 50 exx. Taraxaca frän AI, fil. kand. A. Palmgren. — 63 exx. Hieracia frän Sa, folkskoll. J. Pekkarinen. — 160 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1911. Lychnis alpina och Carex livida frän Ab, Bjärnä, fil. kand. H. Rancken. — 20 exx. Taraxaca frän Ta, Hattula, fil. kand. H. Rancken och stud. A. Wegelius. — Myriophyllum verticillatum från Sa, prof. Th. Salan. — 72 exx. kärlv. frän Ta, Jokkis, stud. S. Salmenlinna. — Potentilla argentea från N, Ekenäs, forstm. F. Silén. — 32 exx. från N, lärare W. W. Wahlbeck. — 17 exx. från OK, Kuhmoniemi, stud. K. J. Walle. — 24 exx. Hieracia frän KL, fru Laura Wecksell. — Asperula odo- rata frän Ta, Pälkäne, frk. Karin Äström. Mossamlingen har ökats genom följande gäfvor: 7 exx. frän Ta, Janakkala, prof. F. Elfving. — 13 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 100 exx. frän Ob, Uleäborg, stud. M. E. Huumonen. — Sphagnum Lindbergii frän Ab, Bjärnä, dr. Harald Lindberg. — 399 exx. frän Sb, Kuopio, och Ab, Pargas, stud. K. Linkola. Lafsamlingen har tillvuxit pä följande sätt: 34 exx. frän N, Tvärminne, kand. P. Brofeldt. — 2 exx., prof. Fr. Elfving. — 42 exx. frän Al, stud. R. Frey. — 6 exx., Helsingfors botaniska bytesförening. — 40 exx. från Ob, Uleåborg, stud. M. E. Huumonen. — 6 exx. från olika delar af landet, forstm. G. Läng. Algsamlingen. 35 nr. preparat, stud. W. Korvenkontio. — 27 nr. från, Al, Ab, Sb, stud. K. Linkola. Svampsamlingen har förökats med följande: Polyporus lucidus frän N, Esbo, stud. R. Frey. — 30 parasitsvampar frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 1 ex. frän Sb, Piela- vesi, stud. V. Hornborg. — Rhizopogon roseolus frän Ab, Dalsbruk, af dr. E. Ovarnström och frän St, Kumo, af kand. H. Rancken. — 40 exx. parasitsvampar frän Ta, Jokkis, stud. S. Salmenlinna. Dessutom äro följande gäfvor att anteckna: Bär af Myrtillus nigra f. leucocarpa från N, Ekenäs, af redaktör O. Wikholm gen. kand. E. Häyr6n. — En gren af Picea excelsa f. viminalis från Om, Frant- sila, af J. J. Tuokkala. — Masurbildning pä björk frän Ta, Hausjärvi, hemmansägare K. Nuukkala. — 3 fotografier från Esbo skärgård, prof. E. G. Palmén. — 26 fotografier, de flesta vegetationsbilder, från KL, mag. J. A. Wecksell. — 1 fotografi af ett ekbeständ från Räisälä, stud. J. M. Saastamoinen. — En fasciation af tall frän Jurva, af hofrättsrädinnan Alma Skog genom mag. J. af Hällström. Zoologie-intendenten, docent A. Luther, lämnade följande Ärsredogörelse för de zoologiska samlingarna. Den jämförelsevis starka tillväxt, ät hvilken vertebrat- samlingen under de senaste ären haft att glädja sig, har 13. V. 1911. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 161 äfven under innevarande verksamhetsår fortgätt i oför- minskad män. Hvad särskildt mammalierna beträffar, sä hafva, tack vare de summor, som Sällskapet anslagit för inköp af material af sällsynta eller utdöende djurarter, flere exx. af vildren kunnat förvärfvas, vidare en björn, ett mycket vackert skinn af korsräf, m. m. Men äfven genom gäfvor har däggdjurssamlingen ansenligt förökats, i främsta rum- met med afseende pä mikromammalier. Antalet nytillkomna nummer har varit följande: ') ALLE k SPrikasuui! ve. rada, esix. sinn nai Arti 42:10 4882478 skeletttv WoAdumoddsa | ah 19115 Kal Tf 05072 GE rä A 45 HON. Seri SrY)L..0 17 par Summa 226nummer. Fägelsamlingen har ökats med 210 skinn eller upp- stoppade exx. (+ 1 embryo i sprit), tillhörande 95 spp. Ägg- samlingen har erhällit en högst betydande tillökning ge- nom förvärfvandet af framlidne professor E. Hougbergs mycket värdefulla och omfattande kollektion. Dessutom hafva 16 kullar ägg inlämnats, vidare 1 bo. Af reptilier hafva endast 7 prof embryoner af en art mlamnais, al ‚amiibier.a exx. af ,.[-art; al Tiskar 8 prof tillhörande lika mänga arter. Insektsamlingens ökning har varit betydande. Den äskädliggöres af följande förteckning öfver inlämnade gåfvor: Coleoptera an: 143824 600 Blumenopterat "50 O619 5 Hoemipntera A: [a - 1740 >| .eller,proi Diptend XA dere 939.17 3 5 Aphaniptera . . ker 9 prof 1) Förteckningen är icke fullt korrekt, i det att i de fall, dä hela djur stätt till buds, icke endast skinnet, utan äfven skelettet eller de- lar däraf tagits till vara, medan sädant ofvan icke alltid tagits med i beräkningen. 11 162 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1911. Lepidoptera . . . ... 335 exx. Drihopteras Sm mi 1 prof Aplora, Joh umso. die „ Mallophagasslsai sal: Oi Diverse insekter . . 3025* ; 12,853 exx. eller prof. Af mollusker hafva inlämnats 248 prof land- och söt- vattenmollusker äfvensom 3 prof hafsmollusker; af cesto- der 3 prof, af nematoder 5 prof. Gäfvor till de zoologiska samlingarna hafva inlämnats af följande personer: mag. K. Airaksinen, stud. Martin Aschan, mag. P. Brofeldt, rektor E. J. Budden, herr R. Cederhvarf, mag. G. Ekman, stud. T. Ekman, herr Ver- ner Ekman, forstm. K. O. Elfving, mag. K. Enwald, stud. L. v. Essen, dr. R. Fabritius, prep. G. W. Forssell, elev I. Forsius, med. kand. R. Forsius, stud. R. Frey, prep. A. E. Fri, herr B. Geitlin, stud. Th. Grönblom, elev Kuno Grönvall, fröknar A. och K. Hedman, stud. W. Hellen, mag. H. A.Hindersson, med. kand. Fridolf Hisinger, herr Konrad Huber, forstm. E. af Hällström, herr J. Junni- nen, Iru M. Juselius, stud. J. S. W. Koponen, stude Korvenkontio, stud. M. R. Koskimies, fröken K. Levan- der, prof. K. M. Levander, stationsinsp. Arth. Lindqvist, stud. K. Linkola, kronolänsman H. Lojander, dr. A. Lut- her, mag. G. Läng, stud. E. Merikallio, forstm. J. Mon- tell, fru I. Mäntynen, prep. R. Mäntynen, prof. J. A. Palmen, mag. R. Palmgren, stud. W. H. Pekkola, aman. B. R. Poppius, dr. E. Ovarnström, stud. F. W. Remm- ler, forstm. Aug. Renvall, prof. O. M. Reuter, kand. E. Riihiaho, vaktm. K. Rindell, stud. R. Ruoranen, mag. U. Saalas, prof. J. Sahlberg, stud. S. V. Sahlberg, stud. A. Salokas, arrendator Arv. Sandberg, herr Kurt Sau- ren, lektor Hj. Schulman, prep. O. Sorsakoski, handl. Staudinger, arkit. G. Stenius, mag. E. W. Suomalainen, stud. A. Tanskanen, stud. E. Tarvanen, stud. K. J. Valle, herr W. Wallman, herr N. Wallman, mag. J. A. Wecksell, 13. V. 1911. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 163 stud. A. Wegelius, forstm. Paul Wegelius, stud. Mandi Wiiro, stud. I. Välikangas, herr Väinö Välivirta, stud. Y. Wuorentaus, handlande Fritz Åkerman äfvensom af Fiskerimuseet, Hangö svenska samskola och Hög- holmens djurgärd. Inköp hafva godhetsfullt förmedlats af forstm. N. Back- man, dr. T. Dreijer, lektor Arv. Genetz, apot. E. Th. Lindroos och kronolänsman A. Raassina. I detalj gestaltar sig samlingarnas tillväxt pä följande sätt: Mammalia. Vesperugo borealis (uppst.) fr. Kuhmoniemi ink. fr. prep. A. E. Fri. — Crossopus fodiens fr. Kuopio af stud. I. Välikangas. — Sorex vulgaris (i sprit) fr. Tvärminne af mag. E. Häyrön; 3 exx. fr. Kuopio af stud. I. Välikangas; fr. Tuusula af mag. P. Brofeldt. — So- rex pygmaeus (i sprit) fr. Tvärminne af dr. A. Luther; 1 ex. fr. „Tuo- volharju* af stud. I. Välikangas; 2 exx. fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski. — Erinaceus europaeus ad. o skelett fr. Hangö at Hangö svenska samskola. — Lynx lynx skalle fr. Suojärvi ink. fr. N. Martis- kainen; d:o fr. Pitkäranta ink. — Foetorius putorius fr. Tavastehus, död i fängenskap pä Högholmen. — Lufra lutra 2 skallar (o. 1 defekt) fr. Suojärvi ink. — Meles meles skalle fr. Pitkäranta ink. — Vulpes vulpes 2 skallar fr. Pitkäranta ink.; d:o var. crucigera Brisson skinn fr. Ilo- mants ink. g:m lektor Arv. Genetz. -— Ursus arctos o skinn o. skelett fr. Salmis kronopark, Uomais revier, Puoliväli block (/1v), ink. genom forstm. N. Backman. — Phoca foetida skalle frän Kökar ink. — Phoca foetida var. ladogensis 2 exx. fr. stranden af Konevits-ön, 1 ex. fr. Sor- davala skärgärd, 30 skallar (o. nägra defekta) frän Valamo skärgärd, alla ink. fr. fiskaren J. Pöllänen. — Halichoerus grypus skalle fr. Kö- kar ink. — Pteromys volans o + 3 ungar (i sprit) fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom; 1 ex. fr. Janakkala ink. — Sciurus vulgaris 30 fr. Dickursby af stud. T. Ekman. — Sminthus subtilis (i sprit) fr. Järven- pää af stud. H. Järnefelt. — Mus rattus 8 exx. fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — M. decumanus fr. Tuusula af mag. P. Brofeldt. — M. musculus 2 exx. fr. Kuhmoniemi af prep. A. E. Fri; fr. Tuusula af mag. P. Brofeldt; 3 exx. fr. Laitila af stud. Mandi Wiiro. — Mus silvaticus fenniae Hilzh. 2 typexx. fr. Sääksmäki Lahis, VIII. 1910, af doc. H. Fe- derley; 1 ex. fr. Laitila af stud. Mandi Wiiro. — M. silvaticus wintoni 2 exx. fr. Laitila af stud. Mandi Wiiro; 2 exx. fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — Hypudaeus glareolus 21 exx. fr. Kuopio af stud. I. Väli- kangas; 15 exx. (i sprit) fr. Pudasjärvi af Fiskerimuseet; 8 fr. Hattula af stud. A. Wegelius; 15 exx. fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski. — H. rufocanus 3 exx. (i sprit) fr. Pudasjärvi af Fiskerimuseet. — H. rutilus 2 exx. fr. Kemi, Laurila, af arrendator Arv. Sandberg g:m 164 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 191% mag. J. A. Wecksell. — Paludicola amphibius 1 ex. fr. Pudasjärvi af Fiskerimuseet. — Agricola agrestis gravid o (i sprit) fr. Tvärminne af dr. A. Luther; 5 exx. fr. Laitila af stud. Mandi Wiiro; 11 exx. fr. Kuopio af stud. I. Välikangas; 3 exx. fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski. — Arvicola-skallar (fragment) ur en roffägeluppstötning (antagl. örn) fr. Pudasjärvi af stud. A. Wegelius och forstm. Paul Wegelius. — Myodes lemmus skalle fr. Le, Kilpisjärvi, af mag. E. W. Suomalainen. — Myodes schisticolor fr. Kuusjärvi s:n, funnen död pä en väg af herr J. Junninen; fr. Kuopio funnen död å gata af mag. K. Enwald; fr. Ruovesi, Sellvik, af stud. J. S. V. Koponen. — Lepus timidus 3 skallar fr. Pitkäranta ink. — Rangifer tarandus fennicus 1 horn, funnet i Parkano s:n nära Vatajärvi sjö; 3 (skinn + skelett) fr. Suojärvi, Kaitajärvi, ink. fr. N. Martiskainen; 1 hud jämte skalle fr. Porojärvi samt 1 hud fr. Kostamuksenkylä (bäda orterna i ryska Karelen) ink. fr. dens.; 4 dd och 4 og äfvensom en skalle fr. Repola s:n i ryska Karelen ink. g:m forstm. N. Backman; 3 par horn fr. Lieksa ink.; 3 par horn af J och tre af o fr. ryska Karelen ink. g:m forstm. N. Backman. — Alces alces 7 par horn fr. Luumäki af mag. G. Lång. — Phocaena communis fr. Pyttis, Längviran ("'/x1 1910), ink. Aves. Turdus musicus 2 exx. fr. Bengtskärs fyr af dr. E. Ouarn- ström. — Turdus iliacus 3 fr. Fredriksberg af prep. R. Mäntynen; 3 exx. fr. Bengtskärs fyr af dr. E. Ouarnström; embryo i sprit fr. Kuh- moniemi af prep. A. E. Fri. — Turdus pilaris fr. Orimattila af hr. W. Välivirta. — Phylloscopus trochilus 3 fr. Tvärminne af dr. A. Luther. — Cinclus cinclus 4 exx. fr. Kuhmoniemi af prep. A. E. Fri. — Parus ma- jor fr. Vänä af fröknar A. och K. Hedman. — Parus coeruleus 2 33 fr. Åbo af mag. E. W. Suomalainen. — P. cinctus 3 fr. Kuhmoniemi af prep. A. E. Fri. — Motacilla alba fr. Orimattila af hr. V. Välivirta. — Bu- dytes flavus borealis 1 kull ägg fr. Le, Torisvuoma, af mag. E. W. Suo- malainen. — Plectrophanes nivalis 3 fr. Lojo af dens. -— Calcarius lap- — ponicus fr. Bengtskärs fyr af dr. E. Ouarnström; 1 bo med ägg fr. Le, Torisvuoma, af mag. E. W. Suomalainen. — Emberiza citrinella fr. Dic- kursby af aman. B. R. Poppius; färgvar. fr. Sibbo af forstm. K. O. Elfving. — Synchramus schoeniclus o fr. Kuhmoniemi ink. = Loxia curvirostra fr. Janakkala ink.; fr. Dickursby af stud. T. Ekman; 3 exx. fr. Åbo af mag. E. W. Suomalainen; 3 exx. fr. Lojo af dens.; do De: Kuhmoniemi ink. — Pinicola enucleator fr. Esbo af aman. B. Poppius. — Pyrrhula rubicilla 2 33 fr. Hermanstad af fru I. Mäntynen; o fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — Passer domesticus 3 fr. Hermanstad af fru I. Mäntynen. — Fringilla coelebs fr. Dickursby af aman. B. Pop- pius; o fr. Kuhmoniemi ink. — Fr. montifringilla 3 fr. Janakkala af med. kand. Frid. Hisinger. — Ligurinus chloris So fr. Hermanstad af fru I. Mäntynen. — Acanthis linaria fr. Hermanstad 1 ex. af fru I. Mäntynen, 1 ex. af prep. R. Mäntynen; 1 kull ägg fr. Le, Isokurkkio, af mag. E. W. Suomalainen. — Pastor roseus fr. Pyhäjärvi s:n (Uleåborgs län), Pohjan- 13. V. 1911. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 165 kylä, „Wuotilan tila N:o 5“ (8. VIII. 1910), af handl. Fritz Äkerman. — Corvus cornix albinos fr. Rantasalmi af stud. E. Tarvanen. — Corvus mo- nedula o fr. H:fors, Östra Rönnskär, ink. — Pica caudata o fr. Wihti ink.; 7 exx. fr. Suojärvi ink. — Garrulus glandarius o fr. Orimattila af herr V. Välivirta; o fr. Sibbo af prep. G. W. Forssell; 1 ex. fr. Borg- näs af stud. W. Pekkola; 2 exx. fr. Dickursby af stud. T. Ekman; 5 exx. fr. Suojärvi ink. — Perisoreus infaustus 2 33 fr. Kuhmoniemi ink. fr. prep. A. E. Fri; 1 ex. fr. Karkku af stud. F. W. Remmler. — Lanius excubi- tor fr. Hattula, Pelkola, af stud. A. Wegelius; fr. Lojo af mag. E. W. Suomalainen. — Ampelis garrulus o fr. Esbo ink.; 1 ex. fr. Hermanstad af fru I. Mäntynen. — Hirundo rustica fr. Tvärminne af dr. A. Luther. — Dryocopus martius fr. Loppis ink. — Picus canus fr. Hyvinge af elev E. Caus6; o fr. Loppis ink. — Dendrocopus major 3 exx. fr. Loppis ink.; 3 fr. Kuhmoniemi af prep. A. E. Fri; juv. fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — D. leuconotus 3 fr. Suojärvi ink.; o fr. Esbo ink. — Cu- culus canorus o juv. fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Circus @ru- ginosus fr. Björneborg af stud. A. Wegelius. — Falco &salon fr. Tuu- sula af mag. P. Brofeldt; o fr. Rantasalmi, Putkisalo, af herr V. Ekman; 1 kull ägg fr. Le, Iso-Kurkkio, af mag. E. W. Suomalainen. — Tinnunculus tin- nunculus 3 exx. fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola; 1 ex. fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Accipiter nisus fr. Nurmijärvi af prep. G. W. Forssell; fr. Janakkala ink.; fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — Astur palumbarius o fr. Kuhmoniemi ink. — Pernis apivorus ad. & juv. fr. Loppis ink.; 1 ex. fr. Helsinge ink. — Buteo vulgaris fr. Helsinge, Estluotan, ink. — Archibuteo lagopus fr. Porkkala ink.; fr. Janakkala, Turenki, ink.; 1 kull ägg fr. Le, Iso-Kurkkio, af mag. E. W. Suomalainen. — Pandion haliaötus fr. Vanaja ink. — Asio otus 3 fr. Esbo ink.; 3 fr. Hiitola af kronolänsman H. Lojander; 7 exx. (3 ad.; 4 juv.) fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Nyctea scandiaca 2 kullar ägg fr. Le, Ropmavuoma, af mag. E. W. Suomalainen. — Surnia ulula fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom; fr. Björneborg af stud. A. Wegelius; o fr. Janakkala ink. — Glaucidium passerinum fr. Loppis ink. — Nyctala tengmalmi 2 co fr. Kuhmoniemi ink. — Columba turtur fr. Helsingfors, Drumsö, af mag. R. Palmgren. — Bonasia bonasia 3 fr. Suojärvi ink.; o fr. Kuhmoniemi af prep. A. E. Fri. — Tetrao urogallus 2 85 fr. Wirdois ink. genom förmedling af dr. T. Dreijer. — Tetrao urogallo-tetricides fr. Pieksämäki af prof. J. A. Palmen. — Tetrao tetrix 3 oo 3 dd fr. Suojärvi ink. — Lagopus lago- pus fr. Suojärvi ink. — Fulica atra fr. Hermanstad af prep. R. Mänty- nen; o fr. Hvittisbofjärd ink.; 3 fr. Esbo ink.; d fr. Kyrkslätt ink. — Gallinula chloropus 3 fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Crex crex fr. Björneborg af stud. A. Wegelius. — Vanellus vanellus fr. Hel- singfors, Drumsö, af mag. R. Palmgren. — Squatarola sguatarola 3 fr. Drumsö af dens. — Eudromias morinellus 1 kull ägg fr. Laedde- jonas vid Halde af mag. E. W. Suomalainen. — Aegialites hiaticula 1 kull ägg fr. Haukipudas af dens. — Arenaria interpres fr. Helsinge, 166 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V: 1914 Gräskärsbädan, af stud. F. W. Remmler. — Haematopus ostralegus 1 kull ägg fr. Ob, Hailuoto, af E. W. Suomalainen. — Tringa al- pina 8 exx. skjutna nära Hundörn i Helsinge; 3 fr. Helsinge, Gräskärs- bädan, af stud. F. W. Remmler. — Tr. temminckii 1 kull ägg fr. Le, Torisvuoma, af mag. E. W. Suomalainen. — Totanus glareola fr. Ranta- salmi af herr V. Ekman; 1 kull ägg fr. Le, Hirvasvuopio, af mag. E. W. Suomalainen. — Machetes pugnax 2 dd 3 oo fr. Rantasalmi af herr V. Ekman; 1 kull ägg fr. Ob, Hailuoto, af mag. E. W. Suomalainen. — Numenius arcuatus fr. Borgnäs af stud. W. Pekkola. — Scolopax rusti- cola 2 exx. fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Gallinago major fr. Rantasalmi af stud. T. Ekman. — G. gallinago fr. d:o af dens.; 6 exx. fr. d:o af herr V. Ekman. — G. gallinula fr. d:o af dens. — Ardea ci- nerea fr. Sibbo, Ganö, af stud. Martin Aschan. — Botaurus stellaris fr. Mohla, Äyräpäänjärvi (6. X. 1910),af herr N. Wallman. — Ciconia alba 3 fr. Korpo ink. — Cygnus cygnus 3 fr. Eckerö ink. — Anser fabalis 3 fr. Kuhmoniemi fr. Högholmens djurgärd. — A. segetum Naum. o fr. Högholmens djurgärd. — Branta bernicla fr. Ii, Ulkokrunni, af stud. E. Merikallio. — Tadorna tadorna o fr. Hangö af handl. Staudinger. — Anas boschas 3 fr. Porkkala ink.; fr. Hertonäs i öfvergängsdräkt af prep. R. Mäntynen. — Dafila acuta fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Oidemia fusca 3 fr. Hangö skärgård af stationsinspektor Arth. Lind- gvist. — Clangula glaucion do fr. Porkkala ink.; o fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Somateria mollissima 3 fr. Kökar ink. — Mergus merganser 3 från Björneborg af fru M. Juselius; 3 fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — M. albellus 1 kull ägg fr. Kuusamo af mag. E. W. Suomalainen. — Phalacrocorax carbo 2 exx. fr. Porkkala ink, — Sterna caspia 1 kull ägg fr. Ii skärgärd af mag. E. W. Suomalainen. — Rissa tridactyla fr. Sodankylä inköpt genom förmedl. af kronolänsman A. Raassina; o fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski; 1 ex. fr. Vimpeli af kyrkoherde R. A. Silen. — Larus minutus o juv. fr. Barösund af herr Kurt Sauren. — L. canus 2 oo i öfvergängsdräkt (23. X. 1910, 30. IV. 1911) fr. Villinge vid H:fors ink.; juv. fr. Gammelstadsfjärden vid H:fors ink. — L. argentatus 1 kull ägg fr. Haukipudas af mag. E. W. Suomalainen. — L. glaucus o juv. fr. Stor-Mjölö ink.; juv. fr. Porkkala ink. — Podiceps cristatus 3 juv. fr. Vanaja, Harviala, ink.; 1 ex. (i ruggning) fr. Janakkala ink.; 1 ex. fr. Rantasalmi af herr V. Ekman. — Pc. griseigena 3 juv. fr. Stor-Mjölö vid H:fors ink. — P. auritus 3 fr. Janakkala ink.; o fr. Esbo af herr B. Geitlin; 1 ex. fr. Esbo, Luk-träsk (1. VIII. 1910), af aman. B. Poppius; 1 kull ägg fr. Ob, Hailuoto. — Gavia lumme & fr. Helsinge, Gräskärsbädan, af stud. F. W. Remmler; 1 kull ägg fr. Haukipudas af mag. E. W. Suomalainen. — Cepphus grylle 3 fr. Sibbo ink. — Alca torda do fr. Helsinge, Gräskärsbädan, af stud. F. W. Remmler; dununge fr. N, Tvärminne, af mag. G. Ekman. Reptilia. Pelias berus 7 prof embryoner fr. Tvärminne af mag. G. Ekman och dr. A. Luther. TSV 1911. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 167 Amphibia. Rana temporaria 3 exx. i sprit fr. Pudasjärvi af Fi- skerimuseet. Pisces. Cottus poecilopus 1 ex. fr. Puruvesi af rektor E. J. Bud- den. — C. scorpius 1 ex. fr. H:fors af vaktm. K. Rindell. — C. quadri- cornis 6 exx. fr. Puruvesi af rektor E. J. Buddén. — Gasterosteus pun- gitius (med Schistocephalus) fr. Kuolajärvi af forstm. E. af Hällström. — Cyclopterus lumpus fr. Nykyrka af herr W. Wallman. — Liparis li- neatus fr. Nädendal, Luonnonmaa, af mag. E. W. Suomalainen. — Rhom- bus maximus, mörk äfven pä undre sidan, fr. d:o af dens. — Esox lu- cius, torkadt hufvud af monströs ,horngädda* fr. Rättijärvi i Enare af mag. A. Renvall. Mollusca. 4 spp. sniglar i 20 prof fr. Suomussalmi af prep. O. Sorsakoski. — 228 prof land- och sötvattenmollusker frän Äland, däri- bland Buliminus obscurus ny för finska samlingen, af stud. V. Korven- kontio. — Tellina baltica, Mytilus edulis och Mya arenaria (fragment) fr. Björneborg af stud. A. Wegelius. Insecta. Coleoptera. Aleocharider, 150 spp. i 1,000 exx., till största delen bestämda af dr. Max Bernhauer, fr. olika delar af södra Finland, däribland 9 för finska samlingen nya, af prof. J. Sahlberg och mag. U. Saalas; 50 spp. aleocharideric. 150 exx., bestämda af dens., fr. finska Lappmarken, däribland en ny art, af mag. U. Saalas. — Choleva oblonga Fabr., ny för samlingen, och Boreaphilus volans J. Sahlb. n. sp., bäda fr. H:fors, af stud. A. Salokas. — Conosoma strigosum J. Sahlb. n. sp. och Epuraea x-rubrum J. Sahlb. n. sp. af prof. J. Sahlberg. — 4 exx. Coleoptera fr. Muonio af forstm. J. Montell. — Pediacus depres- sus, ny för faunan, fr. Sibbo af arkit. G. Stenius. — 12 exx. col. fr. Petäjävesi af stud. R. Ruoranen. — Blaps mortisaga fr. Pargas af stud. K. Linkola. — 33 spp. Lathridiide i 100 exx. fr. olika delar af landet af prof. J. Sahlberg. — 241 spp. col. i c. 630 exx. fr. N och mellersta Öster- botten, däraf nya för Ob 110 spp. och för Om 19 spp. af stud. Y. Wuorentaus. — Cirka 190 spp. col. i 480 exx. fr. samma trakter, däraf 75 arter nya för Ob och 17 för Om; dessutom c. 900 exx. obestämda staphylinider fr. samma trakter, af stud. Y. Wuorentaus. — Trichoseble floralis fr. Äland, ny för samlingen, af prof. J. Sahlberg. — 1,000 exx. coleopt. fr. Lojotrakten och Ladoga-Karelen, 38 exx. fr. Lojotrakten (1908), af med. kand. R. Forsius. Hymenoptera. 1 ophionid af frk. K. Levander. — Cryptidae 28 exx. af med. kand. R. Forsius; 4 af stud. R. Frey; 2 af herr R. Ce- derhvarf; 20 af stud. L. v. Essen; 4 af stud. Y. Wuorentaus; 2 af stud. K. Valle. — 2 exx. hymenopt. fr. Muonio af forstm. J. Montell. — 3 exx. fr. Petäjävesi af stud. R. Ruoranen. — 3 exx. sällsynta ichneumo- nider fr. Tammela af stud. S. V. Sahlberg. — 400 exx. hymenopt. fr. Äland (1906); 4,000 exx. fr. Lojotrakten och Ladoga-Karelen (däraf Tenthredinidae 1,500; Ichneumonidae 1,300; Aculeata 1,200); 2,150 exx. fr. 168 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V.1911. Lojo-trakten (1910; Tenthredinidae 1,000; Ichneumonidae 900; Aculeata 250); inalles 6,550 exx., däribland typexx. till Neurotoma sorbi Forsius 3, Pteronus similis Forsius 30, Diprion fuscipenne Forsius o, Dipr.fennicum Forsius o, Lygaeonematus robustus (Kon.) Forsius 3 samt Sahlbergia stru- thiopteridis Forsius 89; af med. kand. R. Forsius. Hemiptera. 43 arter i omkr. 100 exx. fr. N o. mell. Österbotten af stud. Y. Wuorentaus. — Psyllidae: 31 spp. fr. Aland, Äbo-trakten och Nyl., alla granskade af dr. Sul, af prof. O. M. Reuter; 18 spp. d:o fr. olika delar af landet af prof. J. Sahlberg; 10 spp. fr. Al och Klaf stud. Y. Wuorentaus. — 1 prof. Aphid@ fr. botan. trädg. i H:fors af aman. B. Poppius. Diptera. 2 hippoboscider fr. fåglar fr. Tvärminne och H:fors af dr. A. Luther. — 1 Nycteribia fr. Hattula af stud. A. Wegelius. — 1 prof dipterer fr. Fredriksberg af prof. K. M. Levander. — 10 exx. fr. Lei- vonmäki af stud. E. Riihiaho. — 9 exx. fr. Petäjävesi af stud. R. Ruo- ranen. — 6 exx. fr. Helsinge af stud. W. Hellön. — 150 exx. fr. Al och 760 fr. Lojotrakten af med. kand. R. Forsius. Aphaniptera. 1 ex. fr. Sorex pygmaeus fr. Tvärminne af dr. A. Luther. — 5 prof fr. olika däggdjur, tillvaratagna ä zoolog. museet af prep. G. W. Forssell. — 3 prof fr. Hattula af stud. A. Wegelius. Lepidoptera. 35 exx. fr. Muonio af forstm. J. Montell. — Sme- rinthus tremulae fr. Hankasalmi af stud. A. Tanskanen. — 26 exx. fr. N och Ab, flertalet nya för resp. provins, af elev I. Forsius. — 61 spp. macrolep. fr. norra Österb. och Karelen af stud. K. J. Valle. — Daphnis nerii, ny för finska samlingen, fr. Björneborg af elev Kuno Grönvall. — Acherontia atropos fr. Björneborg af stud. A. Wegelius. — 150 exx. fr. Kuopio och Rantasalmi af mag. E. W. Suomalainen. — 10 sällsynta Microlepidoptera fr. Äland, däraf 2 för finska samlingen nya arter, af dr. R. Fabritius. — 50 exx. fr. Lojotrakten af med. kand. R. Forsius. Orthoptera. Periplaneta americana fr. Aura sockerbruk i Äbo af stud. K. Linkola. Mallophaga. Cirka 80 prof tillvaratagna vid konservering af fåglar ä zoolog. museet af prep. G. W. Forssell. — 15 bestämda prof, tillhörande 13 spp., fr. Kuopio-trakten af mag. K. Airaksinen. Aptera. 1 prof Echinorhynchus phocae fr. Phoca foetida fr. Kökar af dr. A. Luther. Apterygota. Machilis polypoda fr. H:fors, Fölisön, af herr R. Cederhvarf. „Diverse insekter“. 60 exx. fr. Äland; 200 fr. Lojo-trakten och Ladoga-Karelen; 102 fr. Lojo-trakten; alla af med. kand. R. Forsius. Acarida. 3 prof parasitiska acarider fr. Hattula af stud. A. Wege- lius. — 1 prof hydrachnider fr. Esbo, Grankulla, af herr R. Cederhvarf. Cestoda. 1 cestod ur bukhälan af Mergus merganser fr. Björne- borg af prep. G. W. Forssell. — Schistocephalus solidus i Gasterosteus 13.V.1911. Bibliotekariens ärsberättelse. 169 pungitius fr. Kuolajärvi af forstm. E. af Hällström. — Cestoder ur tar- men af Tetrao urogailus o fr. Kuhmoniemi af prep. A. E. Fri. Nematoda. Ascaris (mystax s. lat.) ur magsäcken af en vargunge fr. Högholmen af prep. G. W. Forssell. — 3 prof nematoder tillvara- tagna vid preparering ä zool. museet af dens. — 1 prof ur magsäcken af Hypudaeus glareolus fr. Pärnä af stud. M. R. Koskimies. Med afseende pä samlingarnas vetenskapliga tillgodo- görande är följande att nämna. Dr. M. Hilzheimeri Stutt- gart har undersökt vära former af Mus silvaticus och M. minutus. — Fröken M. Wiiro har undersökt fötterna hos vära finska gnagare och uti dem funnit goda artkaraktärer pä annars svärskilda species. — Ä entomologiska museet har det största arbetet nedlagts pä diptersamlingen, af hvil- ken prof. C. Lundström fortsatt granskningen af Nemato- cera, hvilka uppställts af stud. R. Frey. Den sistnämnde har bearbetat flere familjer af Brachycera (främst Empidae). En del tipulider hafva i och för jämförelse med utländskt material sändts till hr. M. P. Riedel i Herdingen. Likasä en del arter af släktet Tachydromia till dr. W. Lundbeck i Köpenhamn. — Stud. L. v. Essen har bestämt och uppställt samlingen af /chneumonides och Cryptides. En del hithö- rande material har granskats af dr. A. Roman i Uppsala. — Museets material af hemipterfamiljen Psyllodae har kri- tiskt granskats af dr. Sul& en del orthopterer af dr. N. v. Adelung i S:t Petersburg. — Mag. K. Airaksinen har fortfarande arbetat pä bestämmandet och uppställandet af mallophagsamlingen. — Dr. W. M. Linnaniemi har under sistlidne sommar fortfarande nedlagt arbete pä den finska samlingen af Collembola. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter,föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt. Under verksamhetsåret 1910—1911 har Sällskapets bib- liotek erfarit en tillväxt med inalles 1,007 nummer, med hänsyn till innehållet fördelade på följande sätt: 170 Val m. m. 13. V. 1984; Naturvetenskaper i allmänhet. . . . . . . 479 TAO OVO 2 äs E. Vaje 5 2 SS de AL Botenuk) I... 132 Landt- och use er ne 39 Geogralijhydroorafi 1. Je. a AU Geologi, mineralogi, paleontdlomt E ARTEN Fysika" Kkerni, Tarmacı, mea... «IR saa 64 Matematik, astronomi, meteorologi . . . . 22 1707 2, 0 L lk YE RISK S 19 Sina 1,007 Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhäller re- gelbundet skriftutbyte, uppgär nu till 334, af hvilka följande sju under äret tillkommit: Wisconsin Natural History Society, Milwaukee, Wisc., y obige na se Public Museum of the City of Milwaukee; Deutsches Entomologisches National Museum, Berlin; Centralanstalten för försöksväsendet pä jordbrukets om- räde, Experimentalfältet, Sverige; Redaktionen för „Fauna og Flora“, Aarhus, Danmark; Rijks-Herbarium, Leiden; La Station entomologique de Rennes. För välvilliga bokgäfvor stär Sällskapet vidare i tack- samhetsskuld till Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht; Societe ouralienne d'amateurs des sciences naturelles, Jekaterinenbourg; Finska Landtbruksstyrelsen ; äfvensom till herrar H. W. Arnell och C. Jensen, M. Bren- ner, Ch. Janet, S.: A. Mokrzecki, B. Oshanin och BE Young Vid härpä statutenligt företagna val af funktionärer och tjänstemän ätervaldes till ordförande professor J. A. Palmen. Sedan vid härefter förestäende val af viceordförande föredragits en skrifvelse frän professor F. Elfving, som an- 13. V. 1911. Forsius. — A. Poppius. 171 höll om att eventuellt icke blifva med sagda förtroendeupp- drag änyo behedrad, utsägs till viceordförande professor K. M. Levander. Vidare ätervaldes till: sekreterare docent Harry Federley, skattmästare doktor V. F. Brotherus, bibliotekarie professor E. Reuter, revisorer rektor M. Brenner och lektor O. Alcenius, revisorssuppleant doktor Alfr. Poppius. Till medlem i bestyrelsen i stället för professor K. M. Levander valdes professor F. Elfving, och den i tur af- gående medlemmen, doktor V. F. Brotherus, återvaldes. Till suppleant i bestyrelsen i stället för aflidne docent A. J. Siltala utsågs docent A. K. Cajander. Upplästes en lyckönskan till Sällskapet till ärofullt fulländade nittio verksamhetsår från Sällskapets sekreterare, docent Harry Federley, som för tiden vistades i Jena. — Likaså upplästes ett hälsningstelegram från Sällskapets vordne sekreterare, rektor Axel Arrheniusi Kristinehamn, Sverige. Med. kand. R. Forsius föreslog, att Sällskapet måtte lämna resp. författare öppet att, om de sådant önska, i sina svenskspråkiga uppsatser och afhandlingar i Sällskapets skrif- ter tillämpa de af Svenska Akademin senast antagna reg- lerna för rättskrifning. Förslaget hänsköts till bestyrelsens behandling. Med. kand. R. Forsius inlämnade berättelse öfver studier rörande bladsteklarnas biologi, som han med under- stöd af Sällskapet bedrifvit sommaren 1910, hufvudsakligen i Lojo-trakten. Doktor Alfred Poppius förevisade en af honom kon- struerad, praktisk apparat för uppblåsning af fjärillarver äfven- som ett lupstativ för insektundersökningar från Reichert i Wien. 172 Backman. — Forsius. 13. V. 1911. Fil. kand. A. Backman redogjorde för olika kottefor- mer hos Picea excelsa samt demonstrerade en samling olik- artade grankottar, däribland en af honom under namn af f. Blomgvisti urskild form. Föredragaren uppmanade in- tresserade att insamla och till honom insända ytterligare material. Med. kand. Runar Forsius meddelade följande om en sen äggkull af Scolopax rusticola L.: „Den 22 augusti 1910 hörde jag, när jag sent pä afto- nen med bät färdades i Karislojo nära Suurniemi udde, det bekanta ljudet af en sträckande morkulla. Följande dag fann student Edgar Oker-Blom pä Suurniemi udde nedan- för ett berg ett bo, hvilket jag igenkände säsom tillhörande Scolopax rusticola L. Boet innehöll trenne ägg och bestod af en flack fördjupning i marken utan egentlig bale. Det var doldt mellan gräs och bläbärsris. Dä vi pröfvade, att ungar, som möjligen kunde utkläckas ur äggen, helt säkert icke skulle kunna nä tillräcklig utveckling, borttogos den 25 augusti äggen, som fortfarande voro endast trenne, och som rufvades af honan. Vid urbläsningen befunnos äggen vara endast obetydligt rufvade. Till storleken öfverensstämma de fullkomligt med normala ägg af morkullan. Man har inom zoolog- och jägarekretsar diskuterat frä- gan om morkullans häckningstider. Jag har därför velat omnämna detta fynd och vill tillägga, att morkullan i Lojo- trakten sträcker i maj, i medlet af juni och medlet af juli. Detta tyder enligt mitt förmenande pä att morkullan i Lojo- trakten lägger ätminstone tvenne kullar ärligen. Fyndet frän augusti torde kunna förklaras sälunda, att den före- gäende kullen blifvit förstörd och att paret det oaktadt lagt en ny kull. Pä samma sätt har jag velat tyda den sträck- ning, som försiggär i juni den närmaste tiden omkring mid- sommar. Det synes mig alldeles klart, att det beträffande denna sträckning endast kan vara fräga om en förnyad ägg- läggning af ett par, hvars första kull gått förlorad.” 13. V.1911. Luther, Zoologiska meddelanden. 173 Docent A. Luther lämnade följande Zoologiska meddelanden. Doktor M. Hilzheimer i Stuttgart har granskat vära former af Mus sylvaticus L. och M. minutus Pallas. Af den förra arten urskiljer doktor H. i en till tryckning i Sällska- pets Acta inlämnad uppsats hos oss ätminstone tvenne sub- species: M. sylvaticus wintoni Barett-Hamilton och M. s. fennicus Hilzh. Därtill kommer ännu en form, som till under- sökning förelegat endast i ett ex. och om hvilken det där- för förblifvit osäkert, huruvida det är fräga om en indivi- duell variation (i flavistisk riktning) eller om ett tredje subspecies. — Den hos oss förekommande formen af M. minutus har dr. H. betecknat säsom M. minutus fenniae n. subsp. Jag fär uppmana Sällskapets medlemmar att i olika delar af landet insamla och i sprit konservera ett rikligt material af vära mikromammalier, bland hvilka ätskilliga former ännu äro i behof af en närmare utredning, t. ex. Sminthus subtilis (enligt dr. Hilzheimer), vidare sorkar, näbbmöss, läderlappar. — Det vore i hög grad önskvärdt, att äfven i vårt land någon zoolog skulle ägna sig ät ett allvarligt studium af mammaliernas subspecies. Ett sådant studium skulle säkerligen kunna gifva intressanta uppslag och resultat i olika riktningar, bl. a. med afseende på resp. formers invandringsvägar till vårt land. Jämte det jag påpekar detta önskningsmål, vill jag omnämna ännu ett annat, som, äfven det, rör mammalierna. Jag tänker på våra inhemska husdjursraser. Dessa borde studeras ur zoologisk-genetisk synpunkt. Otvifvelaktigt står här ännu åtskilligt primitivt att finna. Jag tänker på våra svin, berömda för sina borst, men äfven ökända för sin magerhet; på våra hundar, — ett af de äldsta kända fynd af hundlämningar, den vargliknande neolitiska Canis familia- ris inostranzewi Anutschin, härstammar frän Ladoga-trakten; det vore intressant att veta, huruvida hos nägon ännu hos 174 Luther. — Lindberg. 13. V. 1911. oss lefvande hundtyp likheter med denna kunde pävisas. Jag tänker vidare pä vära olika nötkreatursraser, pä vär häst. Visserligen har af våra för nötkreaturs- och hästafvel intresserade landtbrukare äfvensom af veterinärer ätskilligt utredts i detta afseende. Här mä endast päminnas om dr. L. Fabritius' i Åbo arbeten rörande den finska hästen och hans samling af anteckningar rörande denna. Det lig- ger dock i sakens natur, att vid dessa personers undersök- ningar i främsta rummet rent praktiska syftemäl varit de bestämmande. Äfven från zoologiskt håll borde sålunda någonting göras, och det snart, ty för hvart år som går blir det allt svårare att erhålla material, som ej uppblandats med relativt nyss inkomna rasers blod. Jag riktar mig därför särskildt till Sällskapets yngre medlemmar med en anhållan, att de måtte hålla detta arbetsfält i minnet. Måhända kunde någon person besluta sig för att särskildt ägna sitt intresse och sitt arbete åt detta håll. — Hvar och en kan dock bi- draga till utredandet af hithörande frågor genom att samla material: skallar, fotografier etc. af typiska representanter för våra inhemska raser, och genom att rörande förfäderna och härkomsten af de individer, af hvilka material samlats, göra så noggranna anteckningar som möjligt. Doktor Harald Lindberg anmälde till publikation: Ett fynd af pilspets från stenåldern i marint skalgrus vid Pasvik älf, cirka två mil från Ishafskusten. Sistlidne sommar företogo ingeniör E. A. Malm och jag en resa genom Lappland i och för undersökning af torf- markerna därstädes. Sedan vi slutfört arbetena inom Enare socken, företogs hemfärden utför Pasvik älf till Boris-Gleb och Kirkenaes. När vi passerat den tredje forsen från kusten räknadt, Holmfossen, rastade vi på östra stranden strax ne- danför själfva forsen. Medan maten iordningställdes, företog jag en kortare exkursion längs östra stranden af älfven. Ef- 13. V. 1911. Lindberg, Pilspets från stenåldern i marint skalgrus. 175 ter det jag passerat udden mot Klistervandet, vände jag mot vikbottnen strax pä östra sidan om udden. Här frapperades jag af den rikliga förekomsten af ursköljda musselskal pä bottnen af den lilla viken. Här lägo skal, särskildt af Mya truncata, Mytilus edulis, Pecten Islandicus och Astarte-arter, i stora massor. Dessa skal visade sig härstamma frän skal- grus, som vid högvatten näddes af vattnet i Klistervandet och småningom sönderätits af vägsvallet. Skalgruset låg strax under ytan af den tillstötande, med tall och björk be- vuxna skogsmarken och hade endast ringa mäktighet. I öfre delen af skalgruset förekommo rätt stora, af vägsvallet run- dade stenar, mellan hvilka, egendomligt nog, fullkomligt hela skal at Pecten och andra mollusker anträffades. Skal- gruset underlagrades af sand,i hvilken vid undersökningen af de hemförda profven intet kunde päträffas. Dels af de pä stranden liggande, vackra, hvita, rensköljda skalen, dels af skalgruset togos rätt stora mängder, som sedan under- söktes här i Helsingfors. För att fä materialet bestämdt vände jag mig till dr. N. Knipowitsch i S:t Petersburg, som med känd beredvillighet åtog sig mödan af bestämnin- gen, och ber jag härmed att till dr. Knipowitsch fä fram- föra mitt varma tack för den tjänst han gjort mig. Rörande resultatet af sin bearbetning af det af mig sända skalgruset och af de utpreparerade skalen har dr. Knipowitsch i bref af den 16 januari 1911 meddelat följande: „In Ihrer Sammlung habe ich im ganzen folgende For- men gefunden (die mit * bezeichneten Arten fand ich in dem von Ihnen nicht präparierten Material). I. Mollusca. 1. Saxicava arctica L. 2. Saxicava arctica £. pholadis (L.). 3. Mya truncata L. 4. Mya truncata L. v. Uddevallensis Forbes, sowie Uebergangsformen zu M. fruncata L. f. typica. 5. Astarte borealis (Chemn.). 6. Astarte compressa L. = A. elliptica Brown. 7. Astarte Banksi Leach. 176 Lindberg, Pilspets från stenåldern i marint skalgrus. 13. V. 1911. 8. Mytilus edulis L. 9. Modiola modiolus (L.). *10. Crenella decussata (Mont.). 11. Pecten Islandicus Mill. 12. Cardium fasciatum Mont. 13. Axinus flexuosus (Mont.) v. Gouldi (Phil.). 14. Tellina (Macoma) calcarea Chemn. 15. Buccinium undatum L. 16. Pyrene rosacea Gould. 17. Trophon clathratus (L.). v. Gunneri Sars. 18. Trophon truncatus Ström. *19. Trichotropis borealis Brod. et Sow. 20. Natica clausa Brod. et Sow. *21. Litorina litorea L. *22. Margarita Groenlandica (Chemn.). 23. Moelleria costulata Moeller. *24. Rissoa (Onoba) aculeus Gould. 25. Puncturella noachina (L.). 26. Acmaea virginea Müll. (?) = Tectura virginea Müll. (?). 27. Chiton marmoreus Fabr. = Boreochiton marmoreus (Fabr.) = Tonicella marmorea (Fabr.). II. Crustacea. 28. Balanus porcatus Costa. 29. Balanus crenatus Brug. Die Schalenreste von Mytilus edulis gehören offenbar zum Teil relativ grossen Exemplaren, deren Länge bis unge- fähr 94 mm betrug. Astarte compressa zeigt verschiedene Variationen sowohl in Bezug auf die allgemeine Form, wie besonders auf die Skulptur; man findet nämlich alle mög- liche Übergänge von fast ganz glatten Exemplaren zu solchen, deren Skulptur sehr stark entwickelt ist. Obgleich die Sammlung ziemlich viele Formen von Mol- lusken enthält, gestattet dieselbe sehr wenige Schlussfolge- rungen in Bezug auf die Temperatur-Verhältnisse des Mee- res zu ziehen. Alle in der Sammlung gefundene Formen leben an der Murman-Küste auch heutzutage. Gewisse an dieser Küste sehr verbreitete Mollusken fehlen in der Samm- lung, aber die Collection ist viel zu klein und es ist nicht 13. V. 1911. Lindberg, Pilspets från stenåldern i marint skalgrus. 177 möglich aus negativen Tatsachen berechtigte weitläufige Schliisse zu ziehen, und dies um so mehr, dass auch andere sehr verbreitete Formen, welche iiberall sowohl in kälteren wie in wärmeren Meeren zu finden sind, in dieser Collection nicht vertreten sind. Man kann nur sagen, dass die Tem- peraturverhältnisse des Meeres, wo die von Ihnen gefun- denen Ablagerungen gebildet wurden, soweit wir nach dem vorhandenen Material urteilen können, weder echte arktische, hocharktische, noch beträchtlich mildere als jetzt an der Murman-Küste waren.“ Enligt norska topografkartan ligger Klistervandet 11 m öfver hafvet. Skalgruset förekommer endast nägra deci- meter högre. Liknande skalgrus har anträffats pä talrika ställen säväl i nordligaste Norge som pä Kola-halfön och i nordöstra Ryssland. En framställning af hvad man härom känner från norra Ryssland lämnar N. Knipowitschi „Zur Kenntnis der geologischen Geschichte der Fauna des Weis- sen und des Murman-Meeres* (Verhandl. der Kaiserl. Rus- sischen Mineralog. Gesellsch. zu S:t Petersburg, 2. Serie, Bd. XXXVIII, N:o 1, 1900). Enligt nämnda författare upp- gär antalet arter mollusker, som anträffats i marint skalgrus, till nägot öfver 100. Ett särskildt intresse anknyter sig till skalgrusföre- komsten nedanför Holmfossen. Jag anträffade nämligen här en icke fullbordad pilspets, förfärdigad af finkornig kvarts. Vidstäende lämnas en bild i naturlig storlek af densamma. Dess längd belöper sig till 78 mm och dess bredd till 32 mm. Pilspetsen läg horisontalt i öfre delen af skalgruset 12 178 Lindberg. — Forsius. 13V... 1922 med spetsen stickande fram mellan de af vägsvallet blot- tade stenarna. Enligt de upplysningar dr. J. Ailio god- hetsfullt lämnat mig är inom ryskt omräde pä Kola-halfön tidigare intet fynd frän stenäldern gjordt. Frän Enare socken däremot känner man c:a 40 stenäldersföremäl från 26 särskilda ställen. Äfven tvenne pilspetsar af kvarts ha där blifvit anträffade, af hvilka den ena härstammar frän trakten af Pasvik älfs utflöde ur Enare träsk. Om dessa sistnämnda pilspetsar, hvilka bägge äro fullbordade, fram- häller dr. Ailio, att de äro synnerligen väl gjorda, fullt ut sä väl som de, hvilka anträffats i sydligare trakter af vårt land. Af det fynd jag gjorde framgär, att redskapen förfär- digades längt uppe i Lappmarken, hvilken omständighet af dr. Ailio framhälles säsom särskildt anmärkningsvärd. Den af mig funna pilspetsen är genomdragen af tvenne sprickor. Troligen har stenen under arbetet spruckit och sedermera säsom oduglig bortkastats. Enligt dr. Ailio torde pilspetsen frän Holmfossen böra hänföras till fjärde perioden af stenäldern, som inföll c:a 2,000 är före Kristi födelse. Dä af flere omständigheter mitt besök vid Holmfossen var mycket kort, vore det skäl att nägon person vid till- fälle skulle besöka platsen för att anställa noggrannare under- sökningar. Möjligt är, att här kunde päträffas en boplats frän stenäldern, och man kunde sälunda ha hopp om att öfverkomma äfven andra föremäl, som kunde lämna säkrare hällpunkter för bedömandet af tiden för skalerusets bildning. Den funna pilspetsen har öfverlämnats till Statens Histo- riska museum, i hvars samlingar den förvaras under n:o 5,760. Med. kand. Runar Forsius lämnade till publikation: Uber einige Diprion (Lophyrus Latr.)- Arten. Wie Rohwer!) neulich mitgeteilt hat, ist der Name Lophyrus zuerst für eine Gattung der Mollusca von Poli 1) Rohwer, S. A., Japanese Sawflies in the Collection of the United States National Museum, Proceedings of the United States Na- tional Museum, Vol. 39, p. 103, Washington 1910. 13. V. 1911. Forsius, Über einige Diprion (Lophyrus Latr.)- Arten. 179 (1791) benutzt vorden. Er will deshalb den von Schrank‘) gegebenen Namen Diprion als prioritiert einführen. Hartig?), Andr63) u. A. geben für das Erscheinen der Schrank’schen Arbeit das Jahr 1798 an, während Rohwer diese Arbeit 1802 datiert. Jedenfalls ist dieselbe älter als die Arbeit Fischer de Waldheims‘), in welcher diese Gattung Nyctri- dium genannt wird. Ich nenne meine neuen Arten darum Diprion. Es scheint mir übrigens berechtigt, für D. nemorum Fabr. eine neue Gattung aufzustellen, denn die bisherige Gattung Lophyrus ist, wie ich finde, keine einheitliche. Dies ist üb- rigens schon von Thomson’) bemerkt worden. Er unter- scheidet drei grössere Abteilungen, die er Diprion (nemo- rum Fabr.), Pteronus (rufus L. = sertifer Gff. und pallipes Fall. = dorsatus Fabr.) und Lophyrus (alle andere Arten) nennt. Diese Einteilung scheint mir recht zweckmässig zu sein. Doch wollte ich noch wenigstens die mit dem sichelförmig erweiterten Stachel an den Hintertibien versehenen Arten in einer besonderen Untergattung vereinigen. Auch die letzte Gruppe Thomsons wollte ich noch in zwei verschiedene Untergattungen trennen, denn obwohl D. sertifer Gff. und D. dorsatum Fabr. in einigen Hinsichten einander ziemlich nahe stehen, so unterscheiden sie sich doch durch mehrere durchaus bedeutungsvolle Merkmale. D. fuscipenne n. sp. 9. — Kopf schwarz mit braunen Punkt- augen; Antennen schwarz, nur das zweite Glied an der Spitze braun; Palpen dunkelbraun; Mundgegend sonst schwarz; nur die Mitte des Clypeus braun. Thorax braun, der mittlere ) v. Paula Schrank, Fr., Fauna Boica oder Beschreibung der in Baiern einheimischen Tiere, Nürnberg (1798) 1802. 2) Hartig, Th., Die Familie der Blatt- und Holzwespen, neue Ausgabe, Berlin 1860. 3) André, Ed., Species des Hymenopteres d'Europe et d’Algerie, Beaume 1879. 4) Fischer de Waldheim, Mémoires da la Société des Natura- listes de Moscou, Vol. I, p. 286, Moskau 1806. 5) Thomson, C. G., Hymenoptera Scandinaviae, Vol. I, Lund 1871. 180 Forsius, Über einige Diprion (Lophyrus Latr.)- Arten. 13. V.1911. vordere Teil des Vorderlappens des Mesonotum, der un- tere Teil der Mittelbrust sowie das ganze Metanotum und das Scutellum und Postscutellum schwarz; Cenchri grauweiss. Flügel an der Basis stark, an der Spitze leichter braun- schwarz verdunkelt; Geäder und Costa schwarz; Stigma an der Basis untingiert; Flügeldecken braun. Hüften und Trochan- teren schwarz; Beine schwarz; Vorderkniee, Vordertibien und Tarsen pechbraun; Stachel der Tibien gelbbraun. Abdo- men gelbbraun; das erste Dorsalsegment, Afterklappen und Ende der Cerci schwarz. Kopf ziemlich grob und dicht punktiert, glänzend, hin- ter den Augen nicht verengt, ziemlich dicht und kurz braun- gelb behaart; Behaarung in der Mundgegend etwas länger und blasser; Scheitel deutlich sowohl seitlich als vorne ab- gegrenzt, nach vorne verengt, etwa 2'/,-mal so breit wie lang; Clypeus gerade; Labrum schwach ausgerandet; Anten- nen 19-gliedrig, etwa wie bei D. pini L. gebaut. Thorax ziemlich fein punktiert und glänzend, fein gelblich behaart; Scutellum, Postscutellum und Mittelbrust dicht und ziemlich grob punktiert, aber doch glänzend. Humeralfeld der Hinterflü- gel kurz appendiculiert; der Humerus erreicht das Brachium hinter der Teilungsstelle des Cubitus; der erste Cubitalnerv nur zur Hälfte deutlich, sonst nur angedeutet; Intercostal- nerv total. Stachel der Hintertibien etwa ?/, des ersten Tarsengliedes, nicht erweitert; Klauen einfach. Abdomen glänzend; das erste Dorsalsegment mässig punktiert, sonst alle Segmente kaum erkennbar nadelrissig sculptiert. Der filzige Fleck am Ende der Afterklappen mässig gross, oval. Länge 8,5 mm. Flügelspannung 17, mm. Diese hübsche Art!) hateine gelbbraune Farbe, etwa wie D. socium Klug. Unterscheidet sich leicht von allen bisher 1) Nachdem dieser Aufsatz schon dem Druck übergeben war, erhielt ich durch Zucht von Larven weitere Exemplare von Diprion fuscipenne n. Sp. Die Larven wurden am 26. VII. 1910 im Kirchspiel Lojo, Kaikuma, gefunden und verkrochen sich am 20—25. VIII. 1910 in das Moos. Die Imagines erschienen am 19—29. VII. 1911. Die Imagines — leider nur 13. V. 1911. Forsius, Uber einige Diprion (Lophyrus Latr.)- Arten. 181 bekannten Arten durch die Färbung des Körpers und der Flügel und hat ausserdem ungezähnte Klauen. Vielleicht wäre es nicht unberechtigt, diese Art als eine besondere Untergattung abzutrennen. — Ein einzelnes o im Kirchspiel Karislojo, Suurniemi, im sädlichen Finland am 18. VII. 1909 von mir auf Abies excelsa DC. gefangen. Typus im Museum Entomologicum Helsingforsiae. D. fennicum n. sp. 0. — Kopf braungelb; Augen und Punkt- augen schwarz; ein vertiefter Punkt iiber und unter jeder Antenne dunkel; Mandibeln braun, an der Basis geschwärzt; die einzelnen Antennenglieder sind gegen die Spitze etwas dunkier braun. Thorax braun; Anguli des Pronotum und Flügeldecken gelb; die Suturen der Brustteile dunkel; Cenchri gelb. Flügel äusserst leicht gelblich verdunkelt; Geäder gelbbraun, gegen die Basis etwas dunkler; Stigma braun- gelb. Beine gelb; Tarsen braungelb. Abdomen braungelb; Spitze der Sägescheide braun. Kopf ziemlich grob und dicht punktiert, glänzend, kurz gelblich behaart, hinter den Augen wenig verengt; Scheitel seitlich begrenzt, etwa 3!/,-mal so breit wie lang, in der Mitte tief gefurcht; Stirn zwischen den Antennen mässig gewölbt und mit einem ziemlich tief eingedrückten Punkt versehen; Antennen 17-gliedrig, ziemlich wie bei D. socium Klug gebaut. Thorax fein gelblich behaart; Pronotum ziem- lich fein und flach punktiert, beinahe matt; Thorax sonst dicht und recht grob punktiert mit deutlichem Glanze; Scu- tellum wenig breiter als lang; Cenchri schmal und lang, etwa .so lang wie das Interstitium zwischen denselben. Flügel- oo — sind wie der Typus gebaut. Die Larven sind als erwachsen 18—20 mm lang; der Kopf ist rund, schwarz; der Körper matt graugrün mit fünf grünlichweissen Längsstreifen am Rücken; Brustfüsse schwarz geringelt. Die Larven leben anfangs gesellig, später einzeln auf Abies excelsa DC. Von den durch Zucht erhaltenen og wurden zwei auf Abies iso- liert und legten, obwohl sicher parthenogenetisch, Eier in die jungen Nadeln von Abies ab. Die Larven erschienen nach 10—14 Tagen. Uber diese Zucht werde ich später näher berichten. Der Verf. 182 Forsius, Über einige Diprion (Lophyrus Latr.)-Arten. 13. V.1911. stigma ziemlich lang und schmal; die erste Transversocubi- talader in der Mitte nur angedeutet; Transversohumeralader kurz, gerade; Humeralfeld in den Hinterfliigeln lang appen- diculiert; der Humerus erreicht das Brachium vor der Tei- lungsstelle des Cubitus. Äusserer Enddorn der Hintertibien lappig, sichelförmig erweitert; Klauen gezähnt. Säge oben in der Mitte ausgerandet; das letzte Hinterleibssegment in der Mitte kaum ausgerandet; der filzige Fleck der After- klappen mässig gross, oval. Länge 8,5—9,5 mm. Flügelspan- nung 19,5—20,0 mm. Diese neue Diprion-Art stammt ebenso aus dem Kirch- spiel Karislojo, Suurniemi, wo ich dieselbe vor mehreren Jahren (1899) sammelte. Ich fand damals 3 99, habe aber die Art später nicht auffinden können. Ich glaubte es zuerst mit D. sertifer Gff. zu thun zu haben, denn diese Art war mir damals noch nicht bekannt, fand aber bald, dass es sich um eine neue Arthandeln miisse, und diese Exemplare haben schon mehrere Jahre in meiner Sammlung mit dem Etikette „L. fennicus n. sp.“ gesteckt. Erst jetzt, wo ich meine Di- prion-Arten einer gründlichen Revision unterworfen habe, ist mir die Stellung dieser Art völlig klar geworden. Dieselbe erinnert sehr an D. socium Klug, ist aber bedeutend robuster gebaut und gehört zur Gruppe des D. virens Klug. Bemer- kenswert ist der Mangel des dunklen Ocellarfleckes, der diese Gruppe sonst kennzeichnet. — Über die Lebensweise ist mir nichts bekannt. Typen im Museum Entomologicum Helsingforsiae und in meiner Sammlung. D. socium Klug. — Von dieser Art war in Finland bisher nur ein o in Nylandia, Esbo (Elmgren), gefangen. Ich fand am 12. VIII. 1910 in der Regio aboensis, Karislojo Suurniemi, 20 erwachsene Larven auf Pinus. Sie verkrochen sich in das Moos vom 13. VIII bis 29. VIII und ergaben Imagines im Frihling 1911 jn geheiztem Zimmer. Als Schlupfwespe er- hielt ich Exenterus claripennis Thoms. D. variegatum Hart. (= thomsoni Knw). — Ist in Finland nicht früher beobachtet worden. Am 26. VIII. 1909 fand 13. V. 1911. Forsius, Über einige Diprion (Lophyrus Latr.)-Arten. 183 ich auf Pinus in Karislojo, Suurniemi, eine Larve, die ich als L. virens Klug bestimmte. Dieselbe verfertigte ihren Kokon am 4. IX. 1909 und ergab am 20. III. 1910 im ge- heizten Zimmer ein o, das ich als L. variegatus Thoms. er- kannte. Beim Nachschlagen in Hartig 1. c. konnte ich keine besonderen Unterschiede zwischen L. variegatus Hart. und L. variegatus Thoms. finden. Wie mir Enslin neulich brief- lich mitgeteilt hat, hält auch er, im Gegensatz zu Konow, diese Arten fiir identisch. D. simile Hart. — Diese Art ist sicher von D. pini L. verschieden, obwohl Konow dieselbe nicht anerkennen wollte. Die Larven sind durch die bunte Farbe leicht von denen der D. pini L. zu unterscheiden (eine ziemlich gute, farbige Abbildung findet sich in „De inlandsche Bladwespen“, Vierde Stuk, von Snellen van Vollenhoven). Schwieri- ger ist es aber, die Imagines zu trennen. Im Jahre 1910 sammelte ich in den Kirchspielen Karislojo und Lojo meh- rere Larven von D. simile Hart. und unterwarf die im Früh- ling erhaltenen Imagines einem genauen Studium. Es ergab sich hierbei bald, dass auch die Imagines gute Merkmale darboten, und zwar in den Genitalien. Seitdem habe ich aber eine Arbeit von Baer!) gesehen, wodurch ich gefunden habe, dass dies schon früher beobachtet worden ist. Ich will darum an dieser Stelle nur konstatieren, dass ich die Untersuchungen von Baer bestätigen kann. Bei meinen sämtlichen weiblichen Exemplaren von D. si- mile Hart. sind alle Antennenglieder schwarz, der Intercostal- nerv ist total und der erste Cubitalnerv nur zur Hälfte vor- handen. Ausserdem ist das Scutellum bei sämtlichen Exem- plaren dunkel, was bei D. pini L. ziemlich selten vorkommen dürfte. Die Eier sind bei D. pini L. bedeutend blasser ge- färbt und nicht, wie bei D. simile Hart., lebhaft grasgrün. 1) Baer, W., Lophyrus similis Hart., Naturwissenschaftliche Zeit- schrift för Land- und Forstwissenschaft, Vol. 4, H. 2, p. 84, 1908. Bulletin Bibliographigue. Ouvrages recus par la Société du 13 mai 1910 au 13 mai 1911. Tous les livres indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire. I. Publications des Societes correspondantes. Algerie. Alger: Société des Sciences Physigues, Naturelles et Clima- tologigues. Bulletin: — Societe d'Histoire naturelle de PAfrigue du Nord. Bulletin: II, 7—11. 1910; III, 1—4. 1911. Böne: Académie d'Hippone. Bulletin: Comptes rendus: Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein für Schwaben und Neu- burg (a. V.). Bericht: Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. Sitzungsberichte und Abhandlungen: Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1910. 4:0. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1909. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: LII. 1910. Verzeichnis (Bd. XXXI—L). Bei- lage zu Bd. LI. 1910. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 185 Berlin: Museum fär Naturkunde. Zoologische Sammlung. Mitteilungen: IV, 3. 1910; V, 1—2. 1910—1911. Bericht: 1909. — Redaktion der Deutsch. Entomolog. National. Bibliothek. D. E. Nat.-Bibliothek: I, 1—11. 1910; II, 1—9. 1911. 4:0. — Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1910, 4—6; 1911, 1—3. -- Die Redaktion der Zeitschrift für wissenschaftliche Insektenbiologie. Zeitschr. f. wiss. Ins.-biol.: VI, 4—12. 1910; VII. 1—2. 1911. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen: 66, 2. 1909; 67, 1. 1910. Sitzungsberichte: 1909, 2; 1910, 1. — Niederrheinische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte: — Poppeldorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft. Mitteilungen: 1910. Braunschweig: Verein für Naturwissenschaft. Jahresbericht: 16. 1907/08— 1908/09. Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: Breslau: Schlesische Gesellschaft für Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 87. 1909. — Verein für Schlesische Insektenkunde. Jahresheft, Neue Folge: H. 3. 1910. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Colmar: Societe d’Historie Naturelle. Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Ser.: X. 1909/10. Catalogue de la Bibliotheque. Colmar 1910. Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1910, 1—2. Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 41. 1909. Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesell- schaft. Abhandlungen: XXXL 1. 1910; XXXIII, 1—3. 1910. 4:0. Bericht: 41, 3—4. 1910. 186 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Frankfurt a. M.: (Schwanheim): Deutsche Malakozoologische Gesellschaft. Nachrichtsblatt: XLII, 3—4. 1910; XLIII, 1. 1911. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlischer Verein. Helios: 26. 1910. Freiburg i. B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XVIII Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt. Ornithologische Monatsschrift: XXXV, 5—12. 1910; XXXVI, 1—5. 1911. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: 5. 1909. = k x Naturwissenschaftliche Abteilung: 3. 1908—1909. Register zu den Bänden 1—34 (alte Folge, Jahrg. 1849— 1904). Giessen 1910. Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten, Matematisch-physikalische Klasse: 1910, 1—6; 1997712 20: Nachrichten, Geschäftliche Mitteilungen: 1910, 1—2. 4:0. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht: XII. 1909—10. — Naturwissenschaftlicher Verein fär Neu-Vorpommern und Riigen. Mittheilungen: XLI. 1910. Guben: Internationaler Entomologen-Bund. Internat. Entomologische Zeitschrift: III, 4. 1909/10. Güstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck- lenburg. Archiv: 63, 2. 1909; 64. 1910. Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta: Repertorium: Katalog der Bibliotek: Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XIX, 3—5. 1900. 4:0. Verhandlungen, 3:e Folge: XVII. 1909. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 187 Hamburg: Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbuch: — Verein fiir Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: Hanau: Wetterauische Gesellschaft fiir die gesammte Natur- kunde. Bericht: 1903/1909. Hanau 1910. Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Jahresbericht: 58/59. 1907/08—1908/09. Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Hel- goland, Neue Folge: IX, 2. 1910; X, 1. 1910. 4:0. Hirschberg in Schles.: Riesengebirgsverein. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen: 23. 1909—1910. Kassel: Verein für Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: Kiel: Kommission zu Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Abteilung Kiel, Neue Folge: XII: 1911. 4:0. — Naturwissenchaftlicher Verein für Schlesvig-Holstein Schriften: XIV, 2. 1909. 2 Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: L. 1909. Landshut: Botanischer Verein. Bericht: Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge- samten Hydrobiologie und Hydrographie“. Revue: III, 1—6. 1910—1911; III, Biol. Suppl. Heft 1. 1910. — Verein für Erdkunde. Mitteilungen: 1908; 1909. Lübeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Mittheilungen, Zweite Reihe: Magdeburg: Museum für Natur- und Heimatkunde: Abhandlungen und Berichte: II, 1. 1909. 4:0. Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na- turwissenschaften. Sitzungsberichte: 1910. 188 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Metz: Societe d'Historie Naturelle. Bulletin: Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathema- tisch-pkysikalische (II:e) Classe. Abhandlungen: XXIV, 3. 1910; XXV, 4. 1910; Supplement- band: I, 9—10. 1910; II, 2. 1910; IV, 1—2. 1910. 4:0. Sitzungsberichte: 1910, 5—9. Almanach: Frank, Otto, Carl von Voit. Gedächtnisrede. München 1910. 4:0. — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: XII, 2. 1910. Mitteilungen: II, 15—18. 1910—1911. — Ornithologische Gesellschaft. Verhandlungen: X. 1909. Münster: Westfälischer Provinzial-Verein für Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: XXXVIII. 1909/10. Nürnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: XVIII, 1. 1909. Jahresbericht: Mitteilungen: Osnabrück: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: XII. 1907/1909. Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht: Correspondenz-Blatt: Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 72, 1. 1911. Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibliotek. Theses: par H. P. Armes, Fr. Caspari, A. H. Cox, P. Goer- ner, R. Haas, H. Hildebrand, G. Mclessa, E. Meininger, H. Meurer, R. Meyer, E. Ott, A. Reis, P. Wack, E. Weitz, J. Zimmermann. Stuttgart: Verein fär Vaterländisehe Naturkunde in Wiirt- temberg. Jahreshefte: 66. 1910, nebst Beilage. Wiesbaden: Nassauischer Verein für Naturkunde. Jahrbücher: 63. 1910. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 189 Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericht: XXX VI-XXXIX. 1906—1909. Australie. Brisbane: The Oueensland Museum. Annals: Annual Report: Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery of Victoria. Memoirs of the National Museum, Melbourne. N:o 3. 1910. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: 1910, 1—4 (Nr. 137—140). — The Australian Museum. Records: VIII, 1—2. 1910—1911. Report: 1910. 4:o. — Departement of Fisheries of New South Wales. Annual Report of the Board of Fisheries: 1909. 4:0. Stead, D. G., A brief review of the Fisheries of N. S. W.: present and potential. Sydney 1910. Autriche-Hongrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: Briinn: Naturforschender Verein: Verhandlungen: XLVII. 1908. Bericht der Meteorologischen Commission: Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akademia (Ungarische Aka- demie der Naturwissenschaften). Mathematikai és termeszettudomänyi közlemenyek: Ertekezesek a termöszettudom. köreböl: Ertekezesek a mathemat. tudomän. köreböl: Nyelvtudomänyi közlemenyek: XXXVIII, 1—4. 1908. Mathemat. és termeszettudom. ertesitö: Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn: Almanach: Rapport: Röna, Z., Eghajlot. II. Resz. Magyarorszägeghajlata. Buda- pest 1909. Pethö, G., A Peterväradi hegyseg (Fruska gora) Kretaidos- zaki (Hiperszenon-Faunäja). Budapest 1910. 4:0. 190 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Buda-Pest: Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National- Museum). Annales historico-naturales: VIII, 1—2. 1910. Termeszetrajzi Fiizetek: Aguila. Journal pour l’Ornithologie: Hegyfoky, J., Die jährliche Periode der Niederschläge in Ungarn. Budapest 1909. 4:0. — Regenangaben aus Ungarn fiir den Zeitraum 1851—1870. Budapest 1909. 4:o. — La Redaction de ,Rovartani Lapok*. Rovartani Lapok: — La Redaction de , Bulletin botanigue hongrois*. Ungarische Botanische Blätter:IX, 1—12. 1910; X, 1—3.1911. Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej: Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: 10 A, 10 B. 1910. Bulletin international: 1910; A. 4—10, B. 4—10; 1911; A. 1—2, B. 1. Catalogue of Polish Scientific literature: IX, 3—4. 1909; X, 1—2. 1910. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fär Steiermark. Mittheilungen: 46, 1—2. 1909. Hermannstadt: Siebenbürgischer Verein für Naturwissen- schaften. Verhandlungen und Mitteilungen: LIX. 1909; LX. 1910. lglö: Ungarischer Karpathen-Verein. (Magyarorszägi Kärpä- tegyesiilet). Jahrbuch: XXXVII. 1910. Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XX XIII. 1910. Kolozvär (Klausenburg): Redaction de „Magyar Növenytani Lapok*. Evlolyam: — Erdelyi Museum-Egylet. Orvos Termeszettudomänyi Szakosztälyäböl. (Siebenbürgischer Museum-Ve- rein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Sec- tion). I. Termöszettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.): Ertesitö (Sitzungsberichte): Medizinische Sektion. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 191 Ertesitö (Sitzungsberichte): XXX, 1—3. 1908; XXXI, 1—3. 1909; XXXII, 1. 1910. Naturwissenschaftliche Museumshefte: I, 1—2. 1906; II, 1—2. 1907; IV, 1—2. 1909. Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Ma- thematisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen: Sitzungsberichte: 1908; 1909; 1910. Jahresbericht: 1908; 1909; 1910. Verzeichniss der Mitglieder: — Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein für Böhmen „Lotos“. Lotos: 58. 1910. -— Societas Entomologica Bohemie. Acta: VII, 2—4. 1910; VIII, 1. 1911. Trencsön Ung.: Trencsen Wärmegyei Termeszettudomänyi Egylet. (Naturwissenschaftlicher Verein der Trencsener Comitates). Evkönyre (Jahresheft): XXXI/XXXII. 1908/1910. Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti, Ser. Nuova: Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Na- turwissenschaftliche Classe. Sitzungsberichte, Abth. I: CXVIII, 7—10. 1909; CXIX, 1—10. 1910. Anzeiger: XLVII. 1910. Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge: XXXVII. 1909; XXXVIII-XXXIX. 1910. — K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen: XXIII, 3—4. 1909; XXIV, 1—2. 1910. — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen: LX. 1910. — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen: Abhandlungen: — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: L. 1909/1910; Festschrift 1860—1910. — Dr. R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LIX, 1—12. 1909; LX, 1—12. 1910; LXI, 1—4. 1911. 192 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Wien: Wiener Botanische Tauschanstalt. Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: Belgique. Bruxelles: Academie Royale de Belgique. Classe des Sciences. Bulletin, 3:me Ser.: 1910, 1—8, 11—12; 1911, 1—2. Annuaire: 1911. — Societe Royale de Botanigue. Bulletin: XLVI, 1—4. 1909. — Societe Entomologigue de Belgique. Annales: LIII. 1909. Table générale des Annales: Memoires: — Societe Royale Zoologigue et Malacologigue de Bel- gique. Annales: XLIV. 1909. Proc&s-Verbaux: Bulletin: — Societe Royal Linneenne. Bulletin: Bresil. Rio de Janeiro: Muceum National. Archivos: Canada. Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Science. Proceedings and Transactions: XII, 2. 1907—1908. Chili. Santiago: Societe Scientifique du Chili. Actes: Costa Rica. San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Annales: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 193 Danemarc. Aarhus: Redaktionen for Flora og Fauna. Disko: (Grönland): Den danske arktiske station Disko. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires), 7:de Rekke, naturvidensskab. og mathem. Afdeln.: V, 3—4. 1909—1910. 4:0. Oversigt: 1910, 2—6; 1911, 1. — Naturhistorisk Forening. Videnskabelige Meddelelser: 1909; 1910. — Botanisk Forening. Botanisk Tidsskrift: XXX, 2—3. 1910. Meddelelser: Medlemsliste: — Entomologisk Forening. Entomologiske Meddelelser. Anden Rekke: III, 6, 1910. — Bureau du Conseil permanent international pour l’exploration de la mer. Bulletin trimestriel, Resum6 des observations sur le piank- ton des mers explordes par le conseil pendant les an- nées 1902—1908. Prem. partie 1910. Bulletin hydrographigue pour l’ann&e juillet 1908—juin 1909. Copenh. 1910. Publications des circonstance: 48—55. 1909—1910. Rapports et Proces-verbaux des Reunions: XII. 1908—1909; XIII, 1909—1910. 4:0. Bulletin statistigue des P&ches maritimes des Pays du Nord de l’Europe. Vol. IV. 1907. Copenh. 1910. 4:o. — Kommissionen for Havundersögelser. Meddelelser, Serie Plankton: Skrifter: 6. 1910. Espagne. Madrid: R. Academica de Ciencias. Memorias: Revista: VIII, 8—12. 1910; IX, 1—5. 1910. Zaragoza: Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales. Boletin : IX, 5—10. 1910; X, 1—2. 1911. 13 194 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Etats-Unis. Ann Arbor, Mich.: Michigan Academy of Science. Annual Report: XI. 1909. Austin, Texas: University of Texas. Bulletin, Scientific Series: 14. 1909; 15. 1909. Official Series: 39. 1909. Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circular: 1909, 8—9; 1910, 1—4. Memoirs from the Biological Laboratory: Berkeley, Cal.: University of California. Publications, Zoology: V, 5—12. 1909—1910; VI, 6—9. 1909/1910; VII, 1. 1910. Publications, Botany: IV, 1—5. 1910. Memoirs: Bulletin, Third Ser.: University Press Exhanges: 1910. Boston Mass.: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XLV, 4—20. 1910. — Boston Society of Natural History. Memoirs: Proceedings: 34, 5—8. 1909—1910. Occasional Papers: VII. Fauna of New England, 11. 1909: Brigdeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society. List of Birds: Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences. Memoirs of Natural Sciences: Science Bulletin: I, 17. 1910. Cold Spring Harbor Monographs: Cambrigde, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy. Memoirs: XXVI, 7. 1911; XL, 1—2. 1910; XLI, 1—2. 1910. 4:o. Bulletin: LII. 15—17. 1910; LIV, 2—4. 1911. Annual Report: 1909—1910. Chapel Hill, N. C.: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: XXVI, 1—3. 1910. Chicago, III.: Academy of Sciences. Bulletin: Bulletin of the Geological and Natural History Survey. Bulletin of the Natural History Survey: Special Publication: Annual Report: 1909. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 195 Chicago Ill.: Field Museum of Natural History. Publication: 43. 1900; 50. 1900; 69. 1903; 92. 1904; 106. 1906; 117—118, 126. 1907; 136. 1909; 140. 1910. Cincinnati, Ohio: Society of Natural History. Journal: — Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica. Bulletin: 12 (Pharmacy Series N:o 2). 1910; 13 (Mycolog. Series N:o 4). 1909. Mycological Notes: 30—35. 1908—1910. Index Vol. II. 1905 —1908. Claremont, Calif.: Pomona College. Journal of Entomology: II, 3—4. 1910; III, 1. 1911. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: Lawrence, Kans.: Kansas University. Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics: Science Bulletin: V, 1—11. 1910. Annual Report of the Experiment Station: The University Geological Survey of Kansas: Mineral Resources of Kansas: Lincoln, Nebr.: Botanical Society of America. — The University of Nebraska. University Studies: IX, 4. 1909. Zoological Laboratory, Studies: Calendar: Bulletin: XV, 9. 1910. Madison, Wisc.: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions: — Geological and Natural History Survey. Bulletin: Meriden, Conn.: Scientific Association. Transactions: Proceedings: Annual Address: Milwaukee, Wisc.: Wisconsin Natural History Society. Bulletin: VII, 3—4. 1909; VIII, 1—4. 1910. Bulletin of the Public Museum of the City of Milwaukee: 1. 1..1910. Minneapolis, Minn:: Geological and Natural History Survey of Minnesota. 196 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Reports, Zoological Series: Tilden, Josephine, Minnesota Algae. Vol. I. Minneapolis, Minn. 1910. Newark, Delaw.: Delaware College Agricultural Experiment Station, Entomological Departement. Annual Report: Bulletin: New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and Sciences. Proceedings: II, 3—4. 1909. Special: Museum Bulletin: 20—28. 1910. New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions: XVI, p. 1—116. 1910. New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs: Annals: Transactions: Index: — New-York Botanical Garden. Bulletin: VI, 21—22. 1910; VII, 25. 1911. — New-York Entomological Society. Journal: XVIIIr2-—4. 1910;. XIX, 1. 1911. Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings; LXI, 3. 1909; LXII, 1. 1910. — American Philosophical Society. Proceedings: Report: Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions: — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical laboratory: — Free Museum of Science and Art, Departement of Archalogy, University Pennsylvania. Bulletin: Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings: II, 8. 1909. Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 197 San Francisco, Cal.: Calitornia Academy of Sciences. Memoirs: Proceedings, 4 Ser: III, pag. 57—72. 1910. 40. I, p. 7—288. 191% Botany: Zoology: Geology: Math. Phys.: Occasional Papers: — The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stan- ford Jr. University. Leland Stanford Junior University Publications. Unversity Series: Annual Register: Springfield, III.: The State Entomologist of the State of Illinois. Report: S:t Louis, Mo.: Academy of Science. Transactions: — Missouri Botanical Garden. Annual Report: Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science. Transactions: Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly The Trenton Natural History Society). Journal: Tufts College, Mass.: Tufts College. Studies: III, 1. (Sci. Ser.). 1910. Urbana, III: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: VII, Content a. Index. 1910; VIII, 4—5. 1910; VIII, Cont. a. Ind. 1908—1910; IX, 1—3. 1910. Article: Bienniel Report: Washington, D. C.: Departement of Interior (U. S. Geological Survey). Monographs: Bulletin : Annual Report: Mineral Resources: Water-Supply and Irrigation Papers: Professional Papers: 198 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Washington, D. C.: Departement of Agriculture. Report: Yearbook: 1909. — Division of Ornithology and Mammology. Bulletin: — Division of Biological Survey. Bulletin: North American Fauna: — Division of Economic Ornithology and Mammology. Bulletin: — Division of Chemistry. Bulletin: — Smithsonian Instution (U. S. National Museum). Annual Report: Report of the U. S. National Museum: 1909. From the Smithsonian Report. Bulletin of the U. S. National Museum: — Anthropological Society. The American Anthropologist: Special Papers: — Entomological Society. Proceedings: XII, 2—4. 1910. — Carnegie Institution of Washington. Department of Experimental Evolution. Publications : Annual Report of the Director. 1910. 4:o. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Societe des Scien- ces de Finlande). Acta: XXXVII, 3. 1910; XXXVIII, 3. 1910; XL, 3—4. 1910; Bidrag: 68, 1. 1910; 73, 1. 1910. Öfversigt: LII, A, C. 1909—1910. Observations me&teorologiques: — Geopgrafiska Föreningen. Meddelanden: Tidskrift: XXII, 3—6. 1910; XXIII, 1. 1911. — — Sällskapet för Finlands Geografi (Societe de Geogra- phie de Finlande). Fennia: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 199 Gebhard, H., Atlas de statistigue sociale sur les communes rurales des Finlande en 1901. Helsingfors 1908. Helsingfors: Universitets-Biblioteket. — Finska Forstföreningen. Meddelanden: XXVII, 1—4. 1910; XXVIII, 1—2. 1911. — Supplement. Ströskrifter: Metsän ystävä: — Fiskeriföreningen i Finland. Fiskeritidskrift: XIX, 1—8. 1910. Suomen Kalastuslehti: XIX, 1—8. 1910. — La Redaction de , Tidskrift för jägare och fiskare". Tidskrift: XVI, 1—6. 1908; XVIII, 2—6. 1910; XIX, 1—3.1911 France. Amiens: Société Linneenne du Nord de la France. Mömoirs: XI. 1905—1908. Bulletin: XIX. 1908—1909. Angers: Societe d'Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin: Nouv. Sér. XXXVIII. 1908. Béziers: Société d'Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin: Bordeaux: Société Linneenne. Actes: Caen: Société Linneenne de Normandie. Bulletin: 6:e Ser.: Cherbourg: Societe Nationale des Sciences Naturelles et Mathematigues. Mémoires. Langres: Société de Sciences Naturelles de la Haute-Marne. Bulletin: VII, 2—5. 1910; VIII, 1—2. 1911. La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles. Annales: Lyon: Société Linnéenne. Annales, N. Sér.: LVI. 1909; LVII. 1910: — Museum d'Histoire Naturelle. Archives: X. 1909. 4:o. — Societe Botanigue de Lyon. Annales: XXXIV. 1909. Bulletin: 200 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Lyon: Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences et lettres. Mémoires, 3:e Ser.: X. 1910; XI. 1911. — Societe d’Agriculture, sciences et industrie. Annales, 7:me Ser: 1909. Marseille: Musée d'Historie Naturelle. Annales, Zoologie: Annales: Bulletin, 2:e Ser.: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section des mödicine, 2:e Ser.: Mémoires de la section des sciences, 2:e Ser.: IV, 1—2. 1908—1909. Bulletin mensuel: 1910, 5—7; 1911, 1—3. Nancy: Socete des Sciences (Ci-devant Societe des Sciences Naturelles de Strasbourg). Bulletin, 2:e Ser.: Bulletin des s&eances, Ser. 3: X, 4. 1909; XI, 1. 1910. Nantes: Société des Sciences Naturelles de l’Ouest de la France. Bulletin, 2:e Ser.: IX, 2—4. 1909; X, 1—2. 1910. — Societe Academigue de Nantes et de la Loire Infe- rieure. Annales, 8:e Ser.: Nimes: Société d'Etude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXXVI. 1908; XXXVII. 1909. Supplement: Paris: Societe Entomologigue de France. Annales: LXXVIII, 4. 1909; LXXIX, 1—2. 1910. . Bulletin: — Societe Zoologigue de France. Mémoires: XXII. 1909. Bulletin: XXXIV. 1909. — Societe de Geographie. La Geographie: XX, 2—6. 1909; XXI, 1—6. 1910; XXII, 1—4. 1910. — Redaction de „La Feuille des jeunes naturalistes*. Feuille, 4. Ser.: XL, 476—480. 1910. 5. Ser.: XLI, 481—487. 1910—1911. Reims: Société d’Etude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 201 Comptes rendus: Travaux: Proces verbaux: Rennes: L’Universite. Travaux scientifigues: — La Station entomologigue. Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles. Bulletin: 5:e Ser.: XLIV, 1—2. 1908. Toulouse: Société d'Historie Naturelle. Bulletin: XLII, 4. 1909. — Societe des Sciences Physigues et Naturelles. Bulletin: — Societe Francaise Botanigue. Revue de Botanigue: Villefranche: Station viticole. Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge: Cambridge Philosophical Society. Proceedings: XV, 5—6. 1910; XVI, 1. 1910. List: Edinburgh: Royal Society. Transactions: XLIV, 1—2. 1910; XLVII, 2—3. 1909—1911. 4:0. Proceedings: XXX, 5—7. 1909—1910; XXXI, 1—2. 1910—1911. — Botanical Society. Transactions: Proceedings: Transactions and Proceedings: XXV. 1910. Annual Report: — La Redaction de „The Annals of Scottish Natural History“. Annals: Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions, N. S.: The Glasgow Naturalist: II, 1—4. 1909—1910. London: Royal Society. Proceedings: Ser. A. Vol. 83, N:o A. 566. 1910; Vol. 84, N:o A. 567—9574. 1910—1911; Vol. 85, N:o A 575—576. 1911. — Ser. B. Vol. 82, N:o B. 556—560. 1910; Vol. 83. N:o B. 561—566. 1910—1911. Reports of the Sleeping Sickness Commission: 202 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Reports to the Evolution Committee: Obituary Notices: London: Linnean Society. Journal, Botany: XXXIX, 272. 1910. Journal; Zoology: XXX, 201—202. 1910; XXXI, 207. 1910. Proceedings: 1909—1910. List: 1910—1911. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1910. — — Distant, W. L. The Zoologist, 4 Ser.: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northum- berland, Durham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions: New Ser.: Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: IX, 1. 1910. Italie. Bologna: R. Accademia delle Scienze dell’ Istituto di Bo- logna. Memorie, Classe di Scienze fisiche, Ser. 6: VI, 1908—1909. 4:0. Indici generali: Rendiconti. N. Ser.: XIII. 1908—1909. Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 5: II. 1909. 4:0. Bulletino mensile, Ser. 2. 10. 1909; 11—13. 1910; 15. 1911. Firenze: Societä Entomologica Italiana. Bulletino: XLI. 1909. Redazione della ,Redia*, Giornale di Entomologia. Redia: VI, 2. 1910. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 3:a: Direzione del Giornale „Malpighia“. Malpighia: XXIII, 7—11. 1909. Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico di Storia Naturale. Atti: XLIX, 1—4. 1910. Memorie: VII, 1. 1910. 4:o. R. Accademia Scienze, Lettere ed Arti. Memorie, Ser. 3: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 203 Societä dei Naturaliste e Matematici. Atti, Ser. 4: XI. 1909. Redactore della „La Nouva Notarisia“. L. N. Notarisia: XXI, 2—4. 1910; XXII, 1. 1911. R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: Rendiconto, Ser. 3: XV, 8--12. 1909. Societä Africana d'Italia. Bolletino: XXIX, 3—12. 1910; XXX, 1—2. 1911. Societä di Naturalisti. Bolletino, Ser. XXIII. 1909. Museo Zoologico della R. Universitä. Annuario (N. Ser.): III, 1—12. 1909—1911. 4:0. Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci- Napoli: Padova: devant Societä Veneto-Trentina di Scienze Na- turali). Atti, Ser. 3: III. 1910. Bolletino: Redazione della ,Naturalista Siciliano". Il Natur. Sicil., N. Ser.: R. Orto Botanico di Palermo. Bulletino: R. Istituto Botanico di Palermo. Contribuzioni alla Biologia vegetale: Societä Toscana di Scienze Naturali. Palermo: Pisa: Memorie: XXV. 1909. Processi verbali: XIX, 1—4. 1910. Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola Portici: i superiore di Agricoltura. Bulletino: IV. 1910. Roma: R. Istituto Botanico. Annuario: Annali di Botanica: VII, 4. 1909; VIII, 1. 1910. Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele. Bolletino: Indice. Societa Zoologica Italiana. (Ci-devant Societa Romana per gli Studi Zoologici). Bolletino, Ser. 2: X, 11—12. 1909; XI, 1—6. 1910. 204 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Roma: R. Accademia dei Lincei. Rendiconti: Ser. 5: XIX, 8—12 (1:0 Sem.). 1910; XIX, 1—12 (2:0 Sem.). 1910; XX, 1—5 (1:0 Sem.). 1911. Rendiconti dell’ adunanza solenne del5 Giugno 1910. Vol. II. 1910. 4:o. Varese: Societä Crittogamologica Italiana. Memorie: Atti: Venezia: Redazione della „Notarisia“. Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: Sommario: Verona: Museo Civico. Madonna Verona: IV, 1—3. 1910; V, 1. 1911. Japon. Kyöto: College of Science and Engineering, Kyöto Imperial University. Memoirs: II, 1—14. 1909—1010. Tokyö: College of Science, Imperial University. Journal: XXVII, 7—14, 16—18. 1909—1910; XXVIII, 1—4. 1910. Les Indes occidentales. Kingston: The Institute of Jamaica. Journal: Annual Report: Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: Journal, P. II: Journal, P. III: Proceedings: Journal & Proceedings: Index: Annual Address: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 205 Luxembourg. Luxembourg: Gesellschaft Luxemberger Naturfreunde (Frühere grossh. botanische Gesellsch. u. friihere ,Fauna* vereinigt). Bulletins mensuels (Monats-Berichte): N. Ser. Norvege, Bergen: Bergens Museum. Aarbog: 1910, 1—3. Aarsberetning: 1910. Skrifter, ny Raekke: Sars, G. O., An account of the Crustacea of Norway: V, 29—32. 1910—1911. 4:o. Meeresfauna von Bergen: — Norges Fiskeristyrelse (Direction de pöches de la Norvege). Aarsberetning: 1909, 4—6; 1910, 1—4. Christiania: Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlingar: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: Stavanger: Stavanger Museum. Aarshefte: 1909. Tromsö: Museum. Aarshefter: 30. 1907; 31/32. 1908/09. Aarsberetning: 1908; 1909. Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1909. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen. Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: XV, 2. 1910; XVI, 1—3. 1910. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurkunde, 3:e Reeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Na- tuurkundige Afdeeling: XVIII, 1—2. 1909—1910. Proceedings of the Section of Sciences: XII, 1—2. 1909—1910. Jaarboek: 1909. 206 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographlgue. Amsterdam: Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Ge- nees- en Heelkunde. Sectio voor Natuurwe- tenschappen. Maandblad: Werken, Tweede Serie: VI, 4. 1910. Groningen: Natuurkundig Genootschap. Verslag: 1909. Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en omgelegen streken: Harlem: La Societe Hollandaise des Sciences. Archives nöerlandaises, Ser. 2: XV, 1—5. 1910—1911. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging. Tijdschrift, 2:de Ser.: XI, 3—4. 1909—1910. Catalogus d. Bibliothek: Aanwinsten der Bibliothek: 1910. — Rijks-Herbarium (Herbier de l’Etat). Mededeelingen: 1. 1911. Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, Verslagen en Mededeelingen. 1910. Recueil des Travaux Botanigues Neerlandais: VII. 1910. Prodromus Florae Batavae: s’Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: LIII, 1—4. 1910; LIV, 1. 1911. Entomologische Berichten: III, 50—54. 1909—1910. Utrecht: Societe Provincial des Arts et Sciences. Verslag: 1910. Aanteekeningen: 1910. Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Journal: — Societe Portugaise de Sciences Naturelles. Bulletin: République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina. Anales: LXIX, 1—6. 1910; LXX, 1—4. 1910. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 207 Buenos Aires: La Redaction de „Revista Argentina de Histo- ria Natural“. Revista: — Museo de Productos Argentinos. Boletin: — Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Publico). Anales, Ser. 3: XI. 1910. Communicaciones: Cördoba: Academia National de Ciencias. Actas: Boletin: La Plata: Museo de la Plata. Universidad nacional de la Plata: Anales: Ser. 2: = Secciön botanica: Ducloux, E. H., La Ensenanza de la Ouimica en la Univer- sidad Nacional de la Plata. Buenos Aires 1909. Anales, Secciön paleontolögica: Revista: XVI. 1909. — Universidad de la Plata. Facultad de Ciencias Fisico- Matematicas. Publicaciones: Roumanie. Bucarest: L’Herbier de l’Institut botanique. Bulletin: Russie. Archangelsk: Archangeler Gesellschaft zur Erforschung des russischen Nordens. Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft. Schriften: Archiv, 2:te Ser: Sitzungsberichte: XVIII, 2—4. 1909; XIX, 1—2. 1910. Irkutsk: La Direction du Musée. Jakutsk: La Direction du Musee. V3Bbctia BoetouHo-cuOupcKaro ortäbna HMN. Pycck. Teorpad. o6ectBa. XL. 1910. 208 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Jaroslawl: Societe des Naturalistes. Mémoires: II. 1909. Kasan: Societe des Naturalistes a l’Universite Imperiale de Kasan. Travaux (Trudi): XLI, 1—6. 1908—1909; XLII, 1—3. 1909 —1910. Comptes rendues: 1907—1908; 1908—1909. Kharkow: Société des Naturalistes ä l’Universite Imperiale de Kharkow. Travaux (Trudi): Kiew: Societe des Naturalistes de Kiew. Mémoires: XXI, 2—3. 1910. Proces Verbal: 1909, 1—2. Kischineff: Societe des Naturalistes et des Amateurs des Sciences naturelles de Bessarabie. Travaux: II, 1. 1908—1909. Minusinsk: Museum. Oyrer: 1908—1909. Moscou: Societe Imperiale des Naturalistes. Nouveaux Mémoires: Bulletin: 1908, 1—4. 1909. Meteorologische Beobachtungen: Marepnanbı Kb MO3HaHiO PayHbi H PıopbI poccikckoili HMnepin. Ortabap 300n0ruueckiii. X Moscou 1910. Observations faites ä l’Observatoire météorologique de Institut agronomique de Moscou. 1904. Moscou 1910. — Directorium der K. Universitäts-Bibliothek. Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.): Nikolsk: Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzucht- anstalt Nikolsk. Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: Odessa: Société det Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: XXXIII. 1909. Riga: Naturforschender Verein. Korrespondenzblatt: LIII. 1910. Arbeiten, Neue Folge: XII. 1910. Katalog der Bibliothek. Saratow: Station biologigue du Wolga. Arbeiten: Compte-rendu: Bericht: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 209 S:t Pötersbourg: Académie Imperiale des Sciences. Mémoires, 7:e Ser.: Mémoires, 8:e Ser.: XVIII, 7—8, 10—16. 1907—1909; XXI, 3, 6. 1908, 1910; XXII, 10. 1908; XXIII, 4, 8. 1909, 1910; XXIV, 1—3, 9. 1909; XXV, 1—2. 1910; XXVII, 1. 1909. 4:o. Melanges biologigues: Bulletin, Nouv. Ser.: Bulletin, V:e Ser.: Bulletin, VI:e Ser.: 1910, 8—18; 1911, 1—7. Annuaire du Musée zoologigue: XV, 1—3. 1910. Oshanin, B., Verzeichniss der palaearktischen Hemipteren. III. Band. Nachträge und Verbesserungen zum I. und 11. Bande. 1911. OTYET O absTenbHOcTH OTA EJCHIA Pycckaro A3bIKA H EIOBECHOCTH HMII. AkKan. HAYyKB 3a 1908 ronb. — /[o 1909 ron. OryeTb o NbATENIBHOCTH HMI. AKIN. HayKb NO (PH3HKO-MATeMa- THYECKOMY H HCTOPHKO-PHJIONOTHYECKOMY OTAbIeHISMB 3a 1908 ro1b. — /:o 1909 ron. Revue Russe d'Entomologie: IX, 4. 1910; X, 1—4.1910—1911. Travaux du Musée botanigue: VII. 1910. Schedae ad Herbarium Florae Rossicae: Hortus Botanicus (Jardin Imperial botanigue). Acta: XXVI, 2. 1910; XXVII. 3. 1910; XXVIII, 3. 1909. Bulletin: Oruyerp: Scripta botanica: I, 2. 1886—1887; II, 1—3. 1887—1889; III, 1—3. 1890—1892; IV, 1—2. 1893—1895; V, 1—2 (= Fasc. XI—XII). 1895—1896; Fasc. XIII -XV. 1896—1900. XVII — XXVI. 1901—1909. Societas Entomologica Rossica. ka Hore: XXXIX. 1910. Société Impériale des Naturalistes de S:t Péters- bourg. Trudi (Travaux): Section de Botanique: Travaux: XL, 3—4. 1909; XLI, 1—2. 1910; XLII, 1. 1911. Journal botanigue: Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux: XXXIX, Fasc. 2, 2. partie. 1909. Section de Geologie et Mineralogie. Travaux: Comptes rendus: XLI, 1. N:o 1—8. 1910. 14 210 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Tiflis: Kaukasisches Museum. Mitteilungen: V, 1. 1910. Suede. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar, 4:de Följden: XII. 1909. Lund: Universitetet: Acta, Ny följd. Afd. II. Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen: V. 1909. 4:0. Sjöbeck, P., Innehällsförteckning, systematisk öfversikt och författareregister till Acta Univ. Lundensis. Tom. I—XL. Ärg. 1864—1904. Lund 1910. 4:o. — La Redaction de , Botaniska Notiser". Botaniska notiser: 1910, 3—6; 1911, 1—2. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar, Ny följd: 44, 5. 1909; 45, 5—12. 1910; 46, 1—3. 1910. 4:0. Arkiv för Botanik: IX, 3—4. 1910; X, 1. 1910. Arkiv för Zoologi: VI, 2—4. 1910; VII, 1. 1911. Öfversigt: Ärsbok: 1910 + Bilaga 1—3. Lefnadsteckningar: — —(Experimentalfältet): Centralanstalten för försöksväsen- det pä jordbrukets omräde. — Entomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: 31. 1910. — Svenska Botaniska Föreningen. Svensk Botanisk Tidskrift: IV, 2—4. 1910. — Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: — Statens skogsförsöksanstalt. Meddelanden: 7. 1910. — Föreningen för Skogsvärd. — La Redaction de „Fauna och Flora“. Fauna och Flora: 1910, 3—6; 1911, 1. Uppsala: R. Societas Scientiarum. Nova Acta, Ser. 4: II, 7—10. 1910. 4:0. Kungl. Vetensk.-Societetens i Upsala tvähundraärsminne MCMX. Upsala 1910. 4:0. Till Kungl. Vet.-Societeten i Uppsala 1910. 4:0. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 211 Uppsala: Kongl. Universitetet. Uppsala Universitetets Årsskrift: Redogörelse: 1909—1910. Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné. afdelningen. Del IV. Stockholm 1910. Bulletin of the Geological Institution of the University of Upsala: IX, 17—18. 1908-1909; X, 19—20. 1910—1911; Index to Vol. I—X (1903—1910). Uppsala 1910. Results of the Swedish Zoological Expedition to Egypt and the White Nile 1911 under the direction of L. A. Jägerskiöld. Roman, A., Ichneumoniden aus dem Sarek-Gebirge. Stock- holm 1909. (Sep. Abdr.). Akad. Abh. Första Suisse. Basel: Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen: XX, 3. 1910; XXI. 1910. Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 1701—1739. 1909. — La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft. Bulletin (Berichte): XIX. 1910. Chambesy pres Geneve: L'Herbier Boissier. Bulletin: 2:e S6r.: Mémoires: Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge: LII. 1909—1910. Genöve: Société de Physigue et d'Histoire Naturelle. Mémoires: Compte rendu: XXVII. 1910. — La Direction du Conservatoire et du Jardin botaniques. Annuaire: — Societe Zoologigue. Bulletin: Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles. Bulletin, 5:me Ser.: XLVI, 169—171. 1910; XLVII, 172. 1911. Neuchätel: Société Neuchateloise des Sciences Naturelles. Bulletin: XXX VII. 1909—1910. 212 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (Societe Entomologigue Suisse). Mittheilungen (Bulletin): XII, 1. 1910. St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Jahrbuch: 1908—1909. Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Mitteilungen: 8. 1909—1910. Ziirich: Naturforschende Gesellschaft. Uruguay. Montevideo: Museo Nacional. Anales: I. 1894; II, p. 293—375. 1905; III, p. 213—292. 1895; Ser 2: I, 3 (p. 59—95). 1911. Anales, Secciön historico-filosofica: Arechavaleta, J., Flora Uruguaya: IV, 2. 1910. 4:o. 2. Dons. Koninklijke Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht. Meteorologisch Jaarboek (Annuaire metöorologigue): A. Meteorologie, B. Magnetisme terrestre: 1908. Utrecht 1909. 4:0. Snellen, M. et Ekama, H., Rapport sur l’expedition polaire ncerlandaise qui a hirvernö dans la mer de Karaen 1882/83. Utrecht. 1910 4:o. Medeelingen en Verhandelingen. 10—11. Utrecht 1910—1911. Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus). Meddelanden (Tiedonantoja): LXX. 1910; LXXII. 1910; LXXIII. 1910. Bidrag till Finlands officiella statistik. III. Landthushällning. 3. Jordbruk och boskapskötsel i Finland är 1908. Hel- singfors 1910. — Id. en finnois. Societe ouralienne d'amateurs des sciences naturelles, Jekaterinenbourg. Bulletin: XXX. 1910. Arnell, H. W. und Jensen, C., Die Moose des Sarekgebietes. II. u. III. Abt. Stochkolm 1910. Brenner, M., Nägra kommentarier till Östsvenska Taraxaca af Hugo Dahlstedt i K. Svenska Vet. Akademiens i Stockholm Arkiv f. Botanik, Band 9. Helsingfors 1910. Janet, Ch., Sur la morphologie de Vinsecte. Limoges 1909. — Note sur la phylog6nese de l’insecte. Rennes 1909. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 213 Janet, Ch., Sur l’ontogenese de l’insecte. Limoges 1909. Sur la morphologie des membranes basales de l’insecte. Beauvais 1909. Sur la parthenogen&se arrhenotoque de la Fourmi ouvri£re. Beauvais 1909. Sur un Nematode qui se döveloppe dans la töte de la For- mica fusca. Beauvais 1909. Mokrzecki, S. A., BpenHbis macbkoMbis H 60153HH pacTeHiä, maOnonaBIHXCa Oshanin, V. Bb Tappuyeckoii ryöepHin BB TeueHie 1909 rona. Cumdeponons 1910. -—— A:o 1910 rona. Cumd. 1911. OTyeTb 110 ECTECTBEHHO-HCTOPHYecKOMy My3ew TaBpnyeckoro ryÖepHckaro 3emcrBa 3a 1909 ronp. Cumd. 1910. — IH:o 1910 ron». Cumd. 1911. B., Kb Bonpocy o HOMeHKNATyPb Bb 300J1orHyeckoii CUCTEMA- THK%. 1910. Hosbrä BceoOmuifi KATanIorb NOAYIKECTKOKPBIBIXB. 1910. Young, R. T., The Somatic Nuclei of Certain Cestodes. Sond. Abdr. Arch. f. Zellforsch. VI, 1. 1910. Helsingfors le 13 mai 1911. Enzio Reuter. Bibliothöcaire. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 19101911. I. Zoologie. Mammalia. Vermischte Notizen. Meles meles. In Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 34, S. 112 und 202, wurde u. a. mitgeteilt, dass der Dachs auch die Fruchtkörper des Pilzes Rhizopogon luteolus fresse. Es wird dieses dahin berichtigt, dass es sich um den Pilz Elaphomyces granulatus handelt. H. Rancken. S. 4. Myodes schisticolor. In den Kirchspielen Kuopio und Kart- tula, Savonia borealis, wurde im Spätsommer und im Herbste 1910 eine Wanderung von M. schisticolor beob- achtet. Viele Tiere scheinen vom W-Ufer des Kalla- vesi-Sees in den See hinaus geschwommen zu sein; dort sind sie ertrunken undzahlreich aufgesammelt worden. Andere wurden tot auf den Wegen und sogar auf den Strassen der Stadt Kuopio gefunden oder lebend beob- achtet oder von Katzen und Hunden gefangen. Im ganzen wurden etwas über hundert Individuen erbeutet; dazu kommen noch Angaben über andere beobachtete Exx. K. H. Enwald und O. A. FE. Lönnbohie 27—31. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 215 Ein Ex. im nordöstlichen Satakunta, Ruovesi Sellvik, am 3. August 1910 gefunden: J. S. W. Koponen. S. 32. — In derselben Provinz, und zwar im Kirchspiel Kuru, wurde 1910 eine Wanderung von M. schisticolor beob- achtet: J. A. Palmen in Atlas de Finlande 1910, N:o 21 D; 8.16, Helsingfors 1911. In Finland während der Dezennien 1879—1908 getötete Raub- tiere. Herr Professor J. A. Palmen gab eine vorläu- fige Mitteilung über eine von ihm zusammengestellte Statistik über in Finland in der genannten Zeit getötete Bären, Wölfe und Luchse. Das vorliegende statistische Material über ausgezahlte Prämien war kartographischen Darstellungen zu Grunde gelegt worden, die vom Vortr. demonstriert wurden, und von denen drei kleine Karto- gramme in der neuen Auflage (1911) des „Atlas de Fin- lande“ enthalten sind. Die Kartenblätter illustrierten die Art und den Grad der Dezimierung der erwähnten Raubtiere. S. 131. Mus sylvaticus L. und M. minutus Pallas. Die hierher gehö- rigen finländischen Formen wurden von Herrn Doktor M. Hilzheimer in Stuttgart untersucht. Von M. syl- vaticus unterscheidet dieser Forscher in Finland we- nigstens 2 Subspezies: M. sylv. wintoni Barrett-Hamilton und M. sylv. fennicus Hilzh. Hierzu kommt noch eine Form, die nur in einem einzigen Ex. in der Sammlung vorhanden war, weshalb es unsicher ist, ob dieselbe eine individuelle Variation (in flavistischer Richtung) oder eine dritte Subspezies darstellt. Die in Finland vorkommende Form von M. minutus wird von Hilz- heimer als M. min. fenniae n. subsp. bezeichnet. A. Euücber. 8. 1753. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Inbezug auf Fundorte von Vertebraten wird auf den von Herrn Doktor A. Luther erstatteten Bericht 216 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. uber den Zuwachs der zoologischen Sammlungen ver- wiesen. S. 163—167. Aves. Vermischte Notizen. Loxia curvirostra L. Herr Intendent Rolf Palmgren legte Nester und Eier vor, die im Vorfriihling auf der Insel Drumsö in der Nähe von Helsingfors, Nylandia, ange- troffen worden waren, und besprach die verschiedenen Ansichten darüber, wie die Eier in der genannten Jahreszeit ausgebrütet werden können, ohne zu erfrie- ren, und wie die kleinen, nackten Jungen die niedrige Temperatur aushalten. Verschiedene Beobachtungen in letzter Zeit machen es höchst wahrscheinlich, dass die nötige Wärme nicht nur im Körper der Vögel selbst entsteht, sondern auch in gährenden Bestandteilen des Nestes und in den reichlichen, auf dem Rand des Nestes liegenden Exkrementen der Jungen. S. 131. Rissa tridactyla (L.). Drei Exx. wurden im April 1911 in Lappland und Nord-Finland erbeutet. Offenbar hatte sich ein Schwarm dieses in Finland seltenen Vogels vom Eismeer aus nach S. landeinwärts verirrt. A. Luther. S. 131—132. Scolopax rusticola L. Am 23. August 1910 wurde im Kirch- spiel Karislojo, Regio abo&nsis, von Herrn Stud. E. Oker- Blom ein Nest mit 3 wenig bebriiteten Eiern gefunden. Die Waldschnepfe streicht in der erwähnten Gegend im Mai, Mitte Juni und Mitte Juli und därfte wenigstens zweimal im Jahre brüten. Der Fund im August dürfte so erklärt werden können, dass das vorhergehende Gelege zerstört worden war und das Paar von neuem Eier ge- legt hatte. Runar Forsius. S. 172. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Nucifraga caryocatactes L. Nach Mitteilung von Herrn A. E. Fri wurde am %/1x 1910 ein Ex. im Kirchspiel Kuhmo- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 217 niemi, Ostrobothnia kajanensis, geschossen. K. M. Le- vander. S. 32. Phalacrocorax carbo L. Am 22. August 1910 wurde 1 Ex. im Kirchspiel Tervola Ostrobothnia borealis, geschossen. TAE Jär vä. 15» 32. Nistete nach Herrn Ingenieur J. Alopaeus in den Sommern 1909 (ein Gelege wurde beobachtet) und 1910 (zwei Gelege, neun Vögel) im Kirchspiel Kurkijoki, In- sel Kukrinsaari in den Schären von Heinsimä, Karelia ladogensis, auf einer steilen Felsenwand am Laatokka (Ladoga)-See. Walter M. Linnaniemi. S. 53. Rallus aguaticus L. Ein Ex. im Kirchspiel Mietoinen, Regio abo&nsis, am 15. Dezember 1910 erlegt. Das einzige Ex., ein altes o, hielt sich am Stein- und Grasufer der Stromschnelle Leinikkala auf. Länge 265 mm, Länge der Flügel 123 mm und des Schwanzes 62 mm. Schna- bel 41 mm, an der Basis 8,s mm hoch und 7,1 mm breit. Nacken 44 mm, äussere Zehe 43 mm, Mittelzehe 52 mm, innere Zehe 39 und Hinterzehe 16 mm. Gewicht 190 er. E. W. Suomalainen. S. 92—93. Upupa epops L. In Björneborg, Satakunta, wurde am 28. August 1910 von Ingenieur M. Wegelius ein Ex. ge- schossen. A. Wegelius. S. 33. Im Kirchspiel Sakkola, Isthmus karelicus, sah Herr Provinzialarzt G. W. Levander am 19. Juli 1910 zwei Exx., die der Landstrasse entlang und zwischen den nahestehenden Bäumen flogen. K. M. Levander. S. 111. Pisces. Vermischte Notizen. Esox lucius L. Ein abnorm ausgebildeter Schädel wurde vor- gelegt. Das Ex. war im August 1910 in Lapponia ina- rensis im Räkkijärvi-See von Herrn N. Karppinen ge- fangen. »B:» Poppius.:. S. 53. 218 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Am ®/v 1910 wurden in einem 48,5 cm langen Hecht- & aus dem Laatokka (Ladoga)-See folgende Parasiten gefunden: Henneguya psorospermica Thel. zahlreich im Ovarium (siehe auch unten unter Protozoa), Ergasilus sieboldii v. Nordm. reichlich an den Kiemen, Bothrio- cephalus latus 32 Larven in der Leibeshöhle und im Ovarium, Triaenophorus nodulosus Pall. 3 Exx. im Darm sowie Ascaris mucronata Schrank. 7 Exx. im Magen. V. Jääskeläinen. S. 34. Liparis lineatus (Lepech.). Einige Exx. wurden während der Fahrt des Fischereidampfers , Nautilus” am 15—18. Ok- tober 1906 im Finnischen Meerbusen zwischen Helsing- fors und Reval, an den hydrographischen Stationen 53, 54 u. 55, erbeutet. Auch hat Herr Fischereiinspektor J. A. Sandman in verschiedenen Gegenden des Fin- nischen Meerbusens und der nördlichen Teile der Ostsee mehrere Exemplare gefangen, iiber welche jedoch noch nichts publiziert worden ist. Ferner findet man in Mela-Kivirikko, Suomen Luurankoiset 1909, S. 419, Angaben über fünf Fundorte. Alle diese Notizen be- treffen jedoch das offene Meer oder die äusseren Schä- ren. Vortr. berichtet nun über einen Fund in den inne- ren Schären, und zwar im nördlichsten Teile des Fjärdes Erstan im Kirchspiel Naantali (Nädendal) in der Regio aboönsis. Hier wurden am 6. Februar 1911 mit dem Winternetze die S. 94 erwähnten Fische gefan- gen, und zwar die 3 letztgenannten in reichlicher Menge und von Liparis ein einziges, 68 mm langes Ex. Zusam- men mit /dotea entomon (reichl.), Mytilus edulis (reichl.) und Cardium edule (spärl.), sowie Fucus vesiculosus (mit Balanus improvisus und Flustra membranacea) und Fur- cellaria fastigiata. Die Tiefe betrug im Durchschnitt 35,6 m, die grösste Tiefe 50 m. E. W. Suomalainen. S. 94—9. Perca fluviatilis L. Bei einem 16,4 cm langen Barsche, der am '?/v 1910 unweit der Stadt Sortavala in der Läppä- järvi-Bucht des Laatokka (Ladoga)-Sees gefangen war, Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 219 wurden als Parasiten beobachtet: Tetracotyle percae flu- viatilis v. Linst., mehrere Zehnten von Cysten unter dem Peritonäum auf der Schwimmblase (vgl. unten bei Vermes), und Echinorhynchus clavaeceps Zed., 3 Exx. im Darm. Im Magen wurden als Nahrungsreste Fischknochen, Rogen (wahrscheinlich von Leuciscus rutilus L.) und Chironomus-Larven gefunden. V. Jääskeläinen. S. 33—34. Salmo alpinus L. Im Laatokka (Ladoga)-See wurde Henne- guya zschokkei Gurley als Parasit in der Bauchwand, 4 Cysten bei einem Fische, beobachtet. V. Jääskeläi- nen. S. 34. Coleoptera. Vermischte Notizen. Vier fiir die Fauna Finlands neue Coleopteren, darunter drei neue Arten, wurden in der Gegend von Helsingfors im Oktober 1910 entdeckt. Lateinische Beschreibungen werden gegeben. J. Sahlberg. S. 42—52. Aleochariden. Ein Verzeichnis von 19 fär die Fauna Finlands neuen oder weniger bekannten Aleochariden gibt Herr Professor J. Sahlberg. Lateinische Diagnosen sind bei- gefiigt. S. 58—71. Neu fiir das Gebiet. Atheta excelsa Bernh. Karelia ladogensis, Kirjavalahti. — Tavastia borealis, Korpilahti. — Lapponia, Inarijoki An- geli: U. Saalas. — J. Sahlberg. S. 70. A. münsteri Bernh. Lapponia inarensis, Utsjoki. — Lapponia kemensis, Kittilä: U. Saalas. — Lapp. enontekiensis, Peltotunturi: U. Saalas. — J. Sahlberg. S. 69. A. sahlbergiana Bernh. — Regio aboensis, Karislojo und Sammatti, U. Saalas, J. Sahlberg. S. 71. 220 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. A. sibirica Mäkl. Lapponia inarensis, Utsjoki Yliköngäs. J. Sahlberg: S. 67. Bolitochara mulsanti Sharp. Tavastia borealis, Korpilahti Lahdenpohja: U. Saalas. — J. Sahlberg. S. 59. Boreaphilus volans J. Sahlb. n. sp. Nylandia, Helsingfors Hoplax: M. A. Salokas. — J. Sahlberg. S. 47. Choleva oblonga Latr. Nylandia, Helsingfors Sörnäs: M. A. Salokas. — J. Sahlberg. S. 48. Conosoma strigosum J. Sahlb. n. sp. Nylandia, Helsingfors Sörnäs. J. Sahlberg. S. 45—46. Epuraea x-rubrum J. Sahlb. n. sp. Nylandia, Helsingfors Sör- näs. J. Sahlberg. S. 49—52. Halobrecta puncticeps Thoms. Nylandia, Hangöudd. J. Sahl- berg. 18. 65; Oxypoda doderoi Bernh. Regio aboö&nsis, Karislojo. J. Sahl- berg. 8.63: O. gracilicornis Epp. Tavastia australis, Jämsä, U. Saalas, J. Sahlberg. . S. 061 O. skalitzkyi Bernh. Nylandia, Ekenäs und Helsingfors. — Satakunta, Raumo. — Tavastia australis, Hollola. — Lappland. — J. Sahlberg. S. 62. Phloeopora nitidiventris Fauv. Regio abo&nsis, Karislojo. — Nylandia, Helsingfors. — J. Sahlberg. S. 60. Plataraca brunnea Fabr. Isthmus karelicus, Pyhäjärvi. J. Sahlberg. -S:»65. Thiasophila canaliculata Rey. Satakunta, Yläne. — Karelia ladogensis, Jaakkima: U. Saalas. — J. Sahlberg. S. 58. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Pediacus depressus Hbst. Nylandia, Sibbo, am 10. Juli 1910 von Herrn Arkitekten G. Stenius gefunden. J. Sahl- Here. Sug Phloeopora angustiformis Baudi. Süd- und Mittel-Finland. J. Sahlberg. S. 61. Oxypoda assecta Mäkl. Nylandia, Helsingfors. — Ostro- bothnia media, Haapavesi: Helenius. — Var. tavasten- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 221 sis n. var. Tavastia australis, Jämsä. — J. Sahlberg. S. 64—65. Hymenoptera. Vermischte Notizen. Beobachtungen über Hummeln teilt Herr Professor Ernst Edv. Sundvik S. 56—58 mit: 1. Vom Vortr. wurde beobachtet, dass die Volu- cella-Larve, obgleich sie einen nur wenig entwickelten Zahnapparat besitzt und die Hülle der Hummelkokons sehr fest ist, doch diese Hülle durchdringen kann, um danach die Hummellarven zu fressen. Durch anatomische Untersuchung wurde festgestellt, dass jederseits des Hinterleibs der Volucella-Larve sich zwei Drüsen finden, die spiralig gewunden und von einer sehr festen Mem- bran umgeben sind. Sie vereinigen sich zu einem gemeinsamen Ausführgang, der nicht in die Kloake (Rectum), sondern in der Mittellinie des Körpers in der Nähe derselben mündet. Die Drüsen stehen, nach der An- nahme des Vortr., nicht im Dienste der Exkretion, sondern scheinen ein Sekret zu bilden, das die Eigenschaft be- sitzt, die seidene Masse der Hummelkokons zu er- weichern und aufzulösen. Die Kokons können somit von der Volucella-Larve geöffnet werden, und die 6 fussähnlichen Vorsprünge, die am Analende der Larve zu finden sind, dürften hierbei zum Festhalten des Ko- kons dienen. Hierdurch würde es der Larve möglich, das Sekret in grösserer Menge an einen bestimmten Punkt anzuhäufen. 2. Im August 1910 sah Vortr. ein Hummelweibchen (Königin), das sich vergebens bemühte, sich zum Fluge zu erheben. Eine nähere Untersuchung ergab, dass eine Volucella-Larve mit ihren fussähnlichen Vorsprüngen das Abdomen der Hummel auf der unteren Seite um- klammerte. Die Larve liess jedoch bald los, und die 222 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Hummel flog ihrer Wege. Sollte diese Beobachtung, fragt Vortr., die Schlussfolgerung berechtigen, dass die Volucella-Larve bisweilen die Hummeln selbst anzugrei- fen sucht? 3. Hummelpaar in copula. Am 18. August 1910 wurden die Augen des Vorträgers durch, wie es schien, ein ungewöhnlich grosses Insekt gefesselt. Es setzte sich auf einen Calluna-Strauch nieder, wobei es sich er- wies, dass das „grosse Insekt“ ein Haufen von 6 Hum- meln war, und zwar 1 9 und 1 3 in copula und 4 an- dere, die Männchen zu sein schienen, deren Geschlecht aber nicht ganz sicher festgestellt werden konnte. Die Art war Bombus sylvarum. Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blattwespenlarven. Ru- nar Forsius. S. 77—88. Cephus infuscatus Ed. Andr6. Lebende Exemplare dieser Art, die im Larvenzustande im Sommer 1910 auf Pha- laris arundinacea eingefangen war, wurden von Herrn Kand. Med. R. Forsius demonstriert. S. 90. Vgl. Medd. Soc: Fauna et Fl. Fenn!/35p'S.«l135vundw3381 Zur Kenntnis einiger aus Blattwespenlarven erzogener Schlupf- wespen. Runar Forsius. S. 98—104. Uber einige Diprion (Lophyrus Latr.)-Arten. Runar Forsius. S. 178—183. Neu fiir das Gebiet. Diprion fennicum Forsius n. sp. o, D. fuscipenne Forsius n. sp. © und D. variegatum Hart. Regio aboönsis, Karislojo Suurniemi R.F orsius: "SISIT9—18D. Eupalamus trenthepolii (Wesm.). Karelia ladogensis, Mylly- kylä, 1 ex. von Herrn F. Bryk gefangen. — Satakunta, Birkala, 1 Ex., Th. Grönblom. — C.L. v. Essen. S. 90. Hoplocryphus mesoxanthus (Thn). Regio abo@nsis, Karislojo, 1 Ex, J. Sahlberg. — C.: L. v. Essen. S. '90! Neurotoma sorbi Forsius n. sp. 3. Regio abo&nsis, Karislojo Suurniemi. R. Forsius. S. 78. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 223 Pteronus similis Forsius n. sp. do. Regio aboensis, Karislojo und Lojo. — Nylandia, Esbo. — R. Forsius. S. 80. Hemiptera. Vermischte Notizen. Eine neue Lygus-Art aus Finland. B. Poppius. S. 96—98. Notostira. Uber die paläarktisehen Arten der Hemipteren- gattung Notostira Fieb. spricht Herr Professor O. M. Reuter, S. 118—128. Anlässlich litterarischer und brief- licher Mitteilungen von den Herren Saunders und Jensen-Haarup (S. 118—119) unterwarf Vortr. das Notostira-Material verschiedener Museen und privater Sammlungen in Europa einer näheren Untersuchung, wobei Herr Professor J. Sahlberg und Herr Doktor B. Poppius ihm behilflich waren. Es ergab sich hier- bei, dass in der paläarktischen Region vier verschiedene Notostira-Formen vorkommen, von denen wenigstens drei als distinkte Spezies zu betrachten sind: N. erra- tica L. (= erratica var. virescens Fieb.), N. ochracea Schumm., Reut. (= erratica var. ochracea Fieb.) und N. caucasica Kol. Betreffs der Artberechtigung der vierten Form, N. poppiusi Kiritsch., hat Vortr. sich keine defi- nitive Meinung bilden können; wenigstens ist sie eine stark differenzierte Rasse (Subspezies) der N. caucasica. Was speziell die bisherige Kollektivart N. erratica betrifft, so sind die Weibchen der beiden Varietäten Fiebers, virescens und ochracea, immer leicht von ein- ander zu unterscheiden. Untersucht wurden 142 vi- rescens- und 169 ochracea-Weibchen. Die ochracea-99 weichen von den virescens-9QQ nicht nur durch ganz verschiedene Grundfarbe und das fast vollkommene Fehlen brauner oder schwarzer Zeichnungen, sondern konstant auch durch merkbar kürzere Antennen und Beine ab (zweites Antennenglied des ochracea-o 3 mm und des virescens-o 3?/;—3'/, mm). Beide scheinen die- 224 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. selbe geographische Verbreitung zu haben; von Sibirien liegen jedoch vorläufig Exx. nur von ochracea vor. Fer- ner ist zu bemerken, dass es von virescens Exx. giebt, die in Siid-Europa schon am 21 Mai, andere die im Juni und Juli oder Anfang August gefunden sind. Die ochra- cea-Exx. sind viel später, und zwar bisweilen schon An- fang August, die meisten jedoch in der späteren Hälfte desselben Monats und später, bis Mitte Oktober, gefan- gen. — Die Männchen können dagegen gar nicht von einander unterschieden werden. A priori ist Vortr. davon überzeugt, dass die bis- her als Varietäten der N. erratica aufgefassten virescens und ochracea nicht als resp. Sommer- und Herbstformen der genannten Art bezeichnet werden können. Bis jetzt ist noch kein Fall von Saisondimorphismus unter den Hemipteren beobachtet worden. Wohl hat man im Herbst und im Frühling verschieden gefärbte Individuen ein und derselben Art gefunden (Palomena, Stenodema), in diesen Fällen hat aber die Farbenveränderung bei dem- selben überwinternden Individuum stattgefunden und findet sich nicht bei zwei auf einander folgenden Ge- nerationen. Auch dürfte der Saisondimorphismus, wo er unter den Insekten vorkommt, äusserst selten, viel- leicht niemals, Strukturverschiedenheiten berühren, wie es mit der Länge der Antennen und der Beine der Fall wäre. Um die Frage ganz definitiv zu entscheiden, wäre es indessen sehr wünschenswert, dass Zuchtversuche mit Eiern der beiden Formen gemacht würden. Vortr. setzt auf Grund des obigen voraus, dass diese Versuche zu einem negativen Resultat führen würden. Unter die- ser Voraussetzung und weil die Formen virescens und ochracea während ganz verschiedener Jahreszeiten vor- kommen und somit keine Kontinuität zwischen ihnen zu finden ist, kann Vortr. dieselben nicht als zur selben Art gehörig ansehen. Die Gattung Notostira, setzt Vortr. fort, bietet ein nicht geringes Interesse als Beispiel einer relativ spät Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 225 vollendeten Artbildung. Wahrscheinlich ist, dass die verschiedenen Spezies aus derselben, nicht mehr existie- renden Stammform differenziert sind. Die für die Di- vision Miraria typische Grundfarbe ist das Grün, und in der Gattungsgruppe, zu der die Gattung Notostira, nebst Trigonotylus, Dolichomiris u. a., gehört, treten cha- rakteristische dunklere Längsbänder auf dem Kopf, Pro- notum und Scutellum auf. Diese Grundfarbe und Zeich- nung findet man bei den Männchen aller Arten wieder, wenn auch die Zeichnungen oft stark zusammenfliessen, ebenso bei den Weibchen von N. erratica und N. cauca- sica. Die ursprünglichen Charaktere sind bei den beiden letztgenannten Arten in gleichem Grade repräsentiert. Dagegen scheint es, als böte N. ochracea eine etwas stärkere Differenzierung von der Grundform dar. Die Charaktere der Grundform finden sich zwar auch bei dem < der N. ochracea wieder, die Grundfarbe des o ist dagegen wesentlich abweichend und die oben er- wähnte gebänderte Zeichnung verschwunden oder nur schwach angedeutet. In derselben Richtung, wenn auch die grüne Grundfarbe beibehaltend, hat sich N. pop- piusi entwickelt. N. erratica scheint indessen der Grund- form am nächsten zu stehen. Bei N. ochracea ist näm- lich die Behaarung der Antennen zwar bei den meisten Exx. länger und dichter als bei N. erratica, so sind z. B. die Haare an der inneren Seite des ersten Antennengliedes von derselben Länge wie der Durchmesser des Gliedes (bei N. erratica oft bis '/, kürzer als dieser), es giebt aber auch N. ochracea-Exx., die in dieser Hinsicht von N. erratica gar nicht verschieden sind. Obgleich also die 09 der N. ochracea in bezug auf die Farbe und die Längenverhältnisse der Extremitäten sich von N. erra- fica konstant differenziert haben, giebt es immer noch dann und wann in der Behaarung einen Anschluss an dieselbe, was vielleicht auf eine in gewissen Details noch nicht abgeschlossene Begrenzung der Art hindeu- tet. Auch ist an ein im Berliner Museum aufbewahrtes 15 226 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. ochracea-5 aus Ostende zu erinnern, das mit den fir die ochracea-99 charakteristischen kurzen Extremitäten auftritt. Ein ebenso einzeln vorkommendes ochracea-o aus Ostende weicht dadurch ab, dass die fiir die Gattung Notostira typische grüne Farbe bei ihr das für ochracea charakteristische Gelb ersetzt (var. atavus Reut. n. var.), was auch für die Richtigkeit der obigen Darlegungen zu sprechen scheint. Ferner ist sowohl von N. erratica als von N. caucasica ein 0-Ex. gefunden worden, dem die schwarzen Bänder ganz fehlen und das vielleicht nur eine zufällige Aberration darstellt, vielleicht aber auch als ein Atavismus aufzufassen ist, der noch über die zur Notostira-Gruppe gehörenden Gattungen bis zu den typisch einfarbigen Mirarien zurückgreift (N. erra- fica var. ancestralis Reut. n. var., 1 9 aus Montpellier, bez. N. caucasica var. depicta Reut. n. var., 1 o aus Elisabetpol). Zuletzt erwähnt Vortr., dass er N. erratica und N. ochracea, die einzig in Finland vorkommenden Notostira- Arten, im Kirchspiel Pargas, Regio abo&nsis, auf Acker- rainen und an Wegrändern gefunden hat. Betreffs des Auftretens dieser Arten in Brandenburg hat Schumacher dem Vortr. einige Mitteilungen gemacht, die S. 128 wiedergegeben sind. Anlässlich des Vortrages sprach Herr Professor J. Sahlberg als seine Ansicht aus, dass er immer noch die vom Vortr. aufgestellten Arten N. erratica und N. ochracea als nur Varietäten einer einzigen Art ansehen müsste, da nämlich ihre Männchen nicht unterschieden werden können und die Verschiedenheiten, die bei den Dimensionen und der Behaarung der Antennen und Ti- bien des Weibchens zu finden sind, recht unbedeutend und etwas variierend sind. Ferner stellte er die Ver- mutung dar, dass Imagines der in Rede stehenden Art während des ganzen Sommers und im Herbste sich entwickeln, und dass die Beleuchtungsverhältnisse wäh- Die Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 227 rend des späteren Teiles dieser Periode vielleicht die blasse Farbe der Herbstindividuen verursachen. S. 128—129. Herr Professor O. M. Reuter stimmte Prof. S. darin bei, dass eine solche lange Entwickelungsperiode wohl denkbar wäre, da auch die nahestehende N. caucasica in einer Periode von 4 Monaten beobachtet worden war. Da alle drei Arten in Turkestan vorkommen, scheint es, wenn die Vermutung des Herrn Professor Sahlberg richtig wäre, indessen sehr sonderbar, dass nicht die Herbstindividuen auch der mit N. erratica so nahe ver- wandten N. caucasica dieselbe gelbe Grundfarbe bekom- men. Ebenso sonderbar scheint es, dass die Beleuchtung im Spätsommer und Herbste nur auf das eine Geschlecht, das Weibchen, einwirken sollte. Wäre die Verschieden- heit in der Farbe direkt von den Beleuchtungsverhält- nissen abhängig, so würde man gewiss ausserdem wäh- rend des fortschreitenden Sommers Individuen antreffen, die in verschiedenen Nuancen Übergänge von Grün zu Gelb aufweisen würden. Schliesslich erklärt die Hypo- tese des Herrn Sahlberg nicht die, wenn auch geringe, so doch immer konstante und bemerkbare Verschieden- heit in der Länge der Extremitäten bei den N. erratica- und N. ochracea-Weibchen, und ebenso wenig das Fehlen der schwarzen Zeichnungen bei den letzteren. Dasselbe Fehlen von Zeichnungen kennzeichnet nämlich auch die grüne N. poppiusi, die Mitte Juni gefunden ist. S. 129. paläarktischen Cimiciden. Eine Zusammenstellung des bisher über die paläarktischen Cimiciden Bekannten wird von Herrn Professor O. M. Reuter gegeben, S. 132— 140. Vortr. ist der Ansicht, es wäre sehr möglich, dass die Mehrzahl der sechs bis jetzt bekannten paläarktischen Cimiciden, und vielleicht ausserdem eine oder zwei noch unbekannte Arten, in Finland vorkommen, und will da- her die Aufmerksamkeit der Entomologen auf diejeni- gen Lokalitäten lenken, wo die in Rede stehenden In- 228 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. sekten zu suchen sind. In den Wohnhäusern des Menschen kommt vermutlich ausser Cimex lectularius L. auch C. dissimilis Horv. vor. C. improvisus Reut. wurde nach einem unter einem Steine gefundenen Ex. beschrieben und hat wahrscheinlich irgend einen Nager als Wirt. C. pipistrelli Jen. ist bei Fledermäusen und C. columba- rius Jen. bei Tauben zu suchen. Cimex (Oeciacus) hi- rundinis Jen. schliesslich ist bei Hirundo urbica gefun- den; sie ist, ausser der gemeinen Wanze, die einzige bis jetzt aus Finland bekannte Cimicide (vgl. Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 36, S. 211 und 220)... Herr Doktor B. Poppius teilt dem Vortr. mit, dass er ein Ex. von C. hirundinis in Sibirien auch in dem Nest der A. riparia gefunden hat. Nach Horväth gibt Vortr. eine dicho- tomische Übersicht der 6 Arten. Zuletzt hebt Vortr. hervor, dass auch die Wände der Hühnerhäuser Cimi- ciden beherbergen können, und dass eine hier gefun- dene amerikanische Art, Haematosiphon inodorum (Du- ges), vielleicht auch in Europa vorkommt. Die im Ostsee-Becken gefundenen Aphelocheirus-Arten werden von Herrn Professor O. M. Reuter besprochen, S. 140 —143. Nach der von Horväth publizierten Monographie sind die im Ostsee-Becken gefundenen Aphelocheirus- Formen zu drei Spezies geführt worden: A. aestivalis F., Horv., A. nigrita Horv. und A. montandoni Horv. Durch nähere Untersuchung kommt indessen Vortr. zu der Ansicht, die von Herrn Doktor B. Poppius bestä- tigt wird, dass die Berechtigung einer artlichen Tren- nung der bei uns gefundenen Exx. von A. nigrita und A. montandoni in hohem Grade zweifelhaft ist. Der Hinterleib der schwedischen Exemplare von A. nigrita ist gar nicht stärker gewölbt als bei A. montandoni, und die Konvexität bei den finländischen Exemplaren hängt vermutlich nur davon ab, dass sie vor dem Einfangen und Töten eine reichliche Mahlzeit eingenommen haben. Die schwedischen Exx. von A. nigrita haben zum Teil schwarzbraunen, zum Teil wie A. montandoni gelben Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 229 Kopf. Dänische Exx. von A. montandoni sind ebenso elliptiseh wie A. nigrita, und der Umstand, dass einige montandoni-Exx. mehr eierförmig scheinen, hängt ver- mutlich nur von der Art des Einschiessens der Hinter- leibssegmente in einander beim Trocknen ab. Zu der- selben Ursache sind vielleicht auch die von Horväth hervorgehobenen Verschiedenheiten im Bau des Genital- apparats zurückzuführen. Hiermit will Vortr. nicht behaupten, dass nicht die von Horväth aus dem siidlichen Ungarn beschriebene, langbeflügelte Form seiner A. nigrita eine gut geschie- dene Art ist. Dieses ist im Gegenteil sehr wahrschein- lich, weil ihr Kopf merklich länger als bei unseren kurz- befliigelten Exemplaren ist, die von Horväth zu der- selben Art geführt werden. Auf grund des Angeführten bezweifelt Vortr. noch immer die Artidentität der beiden Formen, nicht aber deshalb, weil die eine Form lang- befliigelt, die andere kurzbefliigelt wäre, wie es Ussing sonderbarerweise angiebt. Vielleicht wird es sich auch erweisen, hebt Vortr. hervor, dass nicht einmal A. aestivalis eine von A. nigrita und A. montandoni distinkte Art ist. Wenigstens ein Teil der von Horväth hervorgehobenen Verschieden- heiten, wie der schmälere Hinterleib, entspricht gar nicht immer der Wirklichkeit, und die Farbencharaktere sind fiir die Unterscheidung der Arten von sehr gerin- ger Bedeutung. Es ist sehr wahrscheinlich, dass die ganz gelben Exx., auf welche Horväth seinen A. aesti- valis gegründet hat, soeben ausgeschlüpft sind, und dass das schwarze Pigment sich bei zunehmendem Alter bildet. Neu für das Gebiet. Lygus rugulipennis Popp. n. sp. Ostrobothnia media, Loh- taja. Y. Wuorentaus. — B. Poppius. S. 96—98. 230 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Stenodema trispinosum Reut. Ostrobothnia, Säräisniemi, am Ufer des Oulujärvi-Sees. Y. Wuorentaus. S. 72. Deltocephalus sabulicola Curtis. Ostrobothnia media, Kok- kola (Gamla Karleby), ziemlich reichlich in Elymus-Be- ständen. Y. Wuorentaus. S. 72. Diptera. Vermischte Notizen. Homalomyia-Larven im Magen des Menschen. Anlässlich einer Mitteilung über Larven von Eristalis-, Aricia- und Musca- Arten in menschlichen Exkrementen (Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 36, S. 151 und 218—219) wird ein Fall er- wähnt, wo Homalomyia-Larven mit den Faeces eines Mannes abgegeben wurden und augenscheinlich einen schweren Magenkatarr verursacht hatten. Die Eier dürften in diesem und anderen ebensolchen, u. a. in Schweden beobachteten Fällen mit vegetabilischer Nah- rung eingeführt sein und die Larven im Darmenkanale bis zur Zeit der Verpuppung gelebt haben. O.M. Reu- ter. S. 56. Stratiomyidae, Xylophagidae, Leptidae, Tabanidae, Acroceridae, Asilidae, Bombyliidae, Therevidae, Scenopinidae. Von die- sen 9 Familien sind bis jetzt 138 Arten aus dem fin- ländischen naturhistorischen Gebiet bekannt. Als polär können 8 Arten bezeichnet werden, die aus Fennoscan- dia über Nord-Russland bis nach Sibirien verbreitet sind; sie sind S. 92 oben aufgezählt. Ferner kommen 13 Arten in Finland, nicht aber in Skandinavien, vor (S. 92, Mitte). Zu den letzteren können auch Cyrtopogon maculipennis Macg. und Anastoechus nitidulus Fabr. gezählt werden, obgleich ihr Vorkommen in Finland noch unsicher ist. Dagegen kommen 3 Arten, die noch nicht für Schweden angegeben sind, warscheinlich doch daselbst vor: Ta- banus solstitialis Schin., Cyrtopogon pulchripes Loew und Argyromoeba leucogaster Meig. R. Frey. S. 91—92. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 231 Lepidoptera. Vermischte Notizen. Hyponomeuta padi Zll. In der Gegend von Sortavala, Kare- lia ladogensis, traten Ende Mai 1910 Larven der ge- nannten Art massenhaft auf Prunus padus auf. Die Bäume wurden ganz kahl gefressen und fingen erst Ende Juli an, wieder zu ergriinen und stellenweise auch zu blähen. V. Jääskeläinen. S. 35. Kokons eines Microlepidopteren in einem Vogelnistkasten. Herr Student C. L. v. Essen legte einen Haufen Kokons vor, die am Dach eines Nistkastens befestigt worden waren, wo vor einigen Jahren ein Sperlingspaar genistet hatte. Vortr. vermutete, dass die Kokons irgend einem Microlepidopteren, vielleicht einer Tineide, angehörten. Die Larven hatten sich augenscheinlich von angehäuf- ten Federn und dergl. ernährt. S. 130—131. Neu für das Gebiet. Gelechia hippophaölla Schrk, Mesophileps silacellus Hb. und Coleophora vibicella Hb., alle in Alandia, Kirchspiel Salt- vik, gefunden. R. Fabritius. S. 130. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Deilephila (Daphnis) nerii L. Ein Ex. am '?/ıx 1910 in der Stadt Björneborg, Satakunta, vom Schüler K. Grön- vall gefunden. A. Wegelius. S. 32. Depressaria hepatariella L. Alandia, Saltvik. R. Fabritius. S. 130. Apterygota. Seltenheit. Machilis polypoda. Schon am 2. April 1911 wurde 1 Ex. von Herrn R. Cederhvarf unter einem Steine in der 232 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Nähe von Mejlans bei Helsingfors, Nylandia, gefunden. J. Sahlberg. S. 412. Arachnoidea. Vermischte Notizen. Verzeichnis von in Nord-Tavastland gesammelten Hydrachni- den. Enthält 39 Arten, von welchen 20 in Finland nicht früher beobachtet sind. A. R. Ruoranen. S. 73—77. Crustacea. Vermischte Notizen. Astacus fluviatilis L. Parasitisches Auftreten von Branchio- bdella parasita Braun (sensu lat.). Siehe unten bei Ver- mes. A. Luther. S. 113—114. Die Krebspest in der Lojo-Gegend, Regio aboönsis. Im Spät- sommer 1909 wurden hier und da an den Ufern des Lojo-Sees tote Flusskrebse beobachtet, desgleichen, aber in grösserer Anzahl, im Hochsommer 1910. Mitte Juli 1910 waren die Krebse so dezimiert, dass stellenweise in einer Nacht nicht ein einziger Krebs an Plätzen erhal- ten wurde, wo früher in einer Nacht Hunderte von Krebsen gefangen worden waren. Ganz oder fast ganz ausgerottet war der Krebsstamm im Lojo-See, im Puu- järvi-See, in fast allen kleinen Seen und Sümpfen in Lojo, Karislojo und Sammatti und in den Bächen und Fliissen, die mit den genannten Gewässern kommunizie- ren. Die Lojo-Gewässer waren aller Wahrscheinlichkeit nach durch Fanggeräte infiziert, die aus schon infektier- ten Gewässern in Tavastland nach Lojo gebracht worden waren. In der Tat wurden Krebse auch im Sommer 1910 in unverminderter Anzahl in einigen Seen gefan- gen, wo ein Verbot gegen freies Fischen aufrecht erhalten worden war. Runar Forsius. S. 114—115. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 233 Mollusca. Vermischte Notizen. Acanthinula harpa Say. Fiir diese Art, die bisher aus Alan- dia nur von einem Fundort (Kirchspiel Jomala, Kasber- get) bekannt war, wurden daselbst 5 neue Fundstätten konstatiert. Sie ist nach Vortr. als in Alandia allge- mein verbreitet anzusehen und wurde von ihm regel- mässig beim Suchen an geeigneten Standorten, d. h. in Wäldern mit Myrtillus nigra, gefunden. Sie ist ferner boreal und fehlt in ganz Süd-Finland und zum grossen Teil auch in Mittel-Finland. Das Auftreten in: Alandia findet nach Vortr. seine Erklärung in der schon von Luther hervorgehobenen Annahme, dass die Art hier als ein Relikt aus kälteren Perioden zu betrachten ist (wie in der Flora Cryptogramme crispa L.). V. A. Kor- venkontio. S. 116—117. Neritina fluviatilis L. Kommt auf den Äland-Inseln im Süss- wasser vor (in 7 Seen gefunden). Bisher war die Art in Finland ausschliesslich im Meere beobachtet worden. Sie meidet hier sogar die Brackwassergebiete der Fluss- mündungen. Ausserhalb der Grenzen Finlands tritt sie bekanntlich meist als typische Fluss- oder Süsswasser- form auf. Diese Umstände veranlassten Luther zu der Annahme, dass vermutlich in erster Linie die Kalkarmut der finländischen Binnen-Gewässer die Ursache der er- wähnten Erscheinung sei. Diese Ansicht findet nun, nach Vortr., in den in Äland gemachten Beobachtungen eine neue Stütze. Der Boden daselbst ist nämlich re- lativ reich an Kalk, was ohne Zweifel den Kalkgehalt der Gewässer vergrössert und somit Neritina günstigere Voraussetzungen zum Gedeihen darbietet. Das Auftreten der Schnecke im Inneren der Inseln in abflusslosen Kleinseen (Kirchspiel Saltvik, Toböle-See) beweist, dass sie hier während langer Zeit vom Meere abgeschieden gelebt hat. Die Schalen der Süsswasserformen sind zum Teil bedeutend grösser und dicker als diejenigen der in 234 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. benachbarten Meeresbuchten lebenden, häufig auch stark korrodiert. V. A. Korvenkontio. S. 117. Unio und Anodonta in Alandia. Die Gattung Unio fehlt ganz in Alandia, was zum Teil vom Fehlen strömender Fliisse abhängig sein dürfte. Die Gattung Anodonta ist durch die Form cygnea cellensis vertreten, von der mehrere Lokalrassen unterschieden werden können; sie ist ganz allgemein in den Süsswasserseen verbreitet und tritt auch in den Brackwasserbuchten des Meeres auf. V.A. Korvenkontio. S. 117. Marine Schalenablagerung in Lappland; Pfeilspitze aus der Steinzeit. Im Sommer 1910 wurde am Pasvik-Flusse in Lapponia inarensis, etwa 2 Meilen von der Eismeerküste, eine reiche marine Schalenablagerung gefunden. Die Ablagerung ist an einer kleinen Bucht am E-Ufer, ein wenig unterhalb der Stromschnelle Holmfossen und in der Nähe des Sees Klistervandet, gelegen. Sie befindet sich einige dm höher als der Klistervandet, der wieder etwa 11 m über d. M. liegt, und unmittelbar unter dem mit Kiefern und Birken bewachsenen Waldboden. Die Mächtig- keit ist gering, und im oberen Teile kommen recht grosse, durch Wellen abgerundete Steine vor. Die Schalenreste (29 Arten) sind von Herrn Doktor N. Knipowitschin S:t Petersburg bestimmt worden und werden S. 175— —176 aufgezählt; hier auch die Erörterung des Herrn Kni- powitsch iiber den Fund. — In der Schalenablagerung wurde eine nicht vollendete Pfeilspitze (Fig. S. 177) aus feinkörnigem Ouarz gefunden, derer Länge 78 mm und Breite 32 mm war. Nach Herrn Doktor J. Ailio därfte sie der vierten Periode der Steinzeit, zirka 2,000 Jahre v. Chr., entstammen. Aus dem Funde geht hervor, dass derartige Geräte weit oben in Lappland angefertigt wur- den. Harald Lindberg. S. 174—178. Neu für das Gebiet. Buliminus obscurus Müll. Wurde am 13. Juli 1910 in Alan- dia, Saltvik Toböle, Insel Lindholmen, nicht ganz spär- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 235 lich angetroffen. Diese bisher nicht sicher aus Finland bekannte Art kam hier am trocknen Abhang und auf der Höhe eines von Linden und Eschen bewachsenen Hiigels vor, speziell am Fusse der Eschen zwischen totem Laub und Ästen. Die Molluskenfauna war hier iiber- haupt sehr reich; u. a. kam Hyalinia cellaria Mill. reich- lich vor. V. A. Korvenkontio. S. 115—116. Wichtiger neuer Fundort. Valvata piscinalis Müll. Alandia, Geta Ramsviken, in etwas brackischem Wasser, nur 2 Individuen (einziger Fund- ort in Alandia; anderswo in Finland ziemlich verbreitet). V. A. Korvenkontio. S. 117. Vermes. Vermischte Notizen. Aeolosomatidae und Naididae. Ein Verzeichnis von 24 Arten der genannten Familien, die in Nylandia in der Gegend der Zoologischen Station Tvärminne sowie in den Um- gebungen von Helsingfors (einige Exx. auch in Alandia) eingesammelt waren, wird vom Fräulein Stud. Dagmar Toivonen gegeben. Die meisten der aufgezählten Ar- ten leben in süssem Wasser. Auch im Brackwasser wurden gefunden: Aeolosoma tenebrarum, Chaetogaster diaphanus, Ch. crystallinus, Ch. langi, Ch. limnaei, Stylaria lacustris, Nais elinguis, N. variabilis und Paranais unci- nata. Im Wasser mit stärkerem Salzgehalt wurden nur 3 Arten beobachtet: Chaetogaster limnaei (Tvärminne Längskär, Salzgehalt 5,6—5,7°/g0), Stylaria lacustris und Chaetogaster diaphanus (Helsingfors Pörtö). S. 15—21. Branchiobdella parasita Braun (sensu lat.). Wurde in den Som- mern 1900 und 1901 auf Astacus fluviatilis aus dem Lojo- See in der Regio abo&nsis mehrmals und in reichlicher Menge angetroffen. Später noch ein paar mal auf Fluss- krebsen beobachtet, die auf dem Markt in Helsingfors eingekauft waren. Schon von Spoof in ,Notes about 236 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. some in Finland found species of non parasitical worms", Äbo 1889, S. 17, aus Finland erwähnt, jedoch ohne nä- here Fundortsangabe. — Auch wurden vom Vortr. Eier- kapseln vorgelegt, die aller Wahrscheinlichkeit nach zur selben Art gehörten und an in Helsingfors gekauften Flusskrebsen von Herrn Stud. Äke Laurin gefunden worden waren. — A. Luther. S. 113—114. Tetracotyle percae fluviatilis v. Linst. Mehrere Zehnten von Cysten bei einem einzigen Barsche. Durchmesser der Cysten 0,5—0,6 mm, derjenige des Tieres 0,45—0,51 mm. Diameter des Mundsaugnapfes 0,06 und des Bauchsaug- napfes 0,09 mm. Siehe ferner oben bei Pisces, S. 218. V. Jääskeläinen. S. 33—34. Neu fiir das Gebiet. Oligochaeta: Aeolosoma tenebrarum Veyd., Ae. headleyi Bedd., Nais variabilis Piguet, Aulophorus furcatus Oken, Pristina tentaculata Piguet, Dero perrieri Bousf., Paranais uncinata Örst. Dagmar Toivonen. S. 15—21. Tetracotyle percae fluviatilis v. Linst. Karelia ladogensis, in der Gegend von Sortavala. Vgl. oben V. Jääskeläinen. Protozoa. Vermischte Notizen. Henneguya psorospermica Thel. Wurde als Parasit bei Esox lucius beobachtet. Durchmesser der sphärischen Cysten 3,1 mm, Länge der Myxosporidien im Durchschnitt 0,026 mm. Siehe ferner oben bei Pisces. V. Jääskeläinen. S. 34. Henneguya zschokkei Gurley. Parasit bei Salmo alpinus L. Siehe oben bei Pisces. V. Jääskeläinen. S. 34. Neu für das Gebiet. Henneguya psorospermica Thel. Karelia ladogensis. Vgl. oben V. Jääskeläinen. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 237 II. Botanik. Reiseberichte. Herr Student Widar Brenner erstattet Bericht iiber eine Reise nach dem siidöstlichen Kuusamo im Sommer 1908. S. 104—109. Plantae vasculares. Systematische Notizen. Carex rotundata. Nach Herrn Doktor H. Lindberg muss C. rotundata, die früher in Finland mit C. rostrata ver- einigt wurde, als eine spezifische, gute Art gelten. Vortr. hatte mehrmals beide Arten auf denselben Stellen ge- sehen, und es war immer leicht gewesen, dieselben auf Grund mehrerer konstanter und guter Merkmale aus einander zu halten. S. 53. Glyceria maritima. Einige am Weissen Meere gesammelte Exemplare, die früher als GI. distans f. pulvinata bestimmt waren, haben sich als GI. maritina erwiesen. A. Palm- Ten. S. 14. Glyceria suecica. Einige Exx. vom Ufer des Weissen Mee- res, von Nylander im J. 1843 eingesammelt, die bisher als GI. maritima aufgefasst waren, erwiesen sich als Gl. suecica angehörig. A. Palmgren. S. 14. Hieracium cuspidifolium f. breviusculum n. f. M. Brenner. Sat. Linnaea borealis. Eine neue Form beschreibt Herr Rektor M. Brenner. S. 36—37. Taraxacum Kuusamoönse. Eine Diagnose dieser Form gibt Herr Cand. Phil. A. Palmgren. S. 41. Trifolium hybridum f. coloratum n. f. M. Brenner. S. 37. Neu für das Gebiet. Aira glauca. Lapponia ponojensis: Nylander, Fellman, Brenner, Montell. Wurde bisher mit Aira alpina ver- 238 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. wechselt, die jedoch nur aus Lapponia enontekiensis, inarensis, imandrensis und tulomensis im Herbarium des finländischen Universitätsmuseums vertreten ist. A.Palm- gren. S. 12—14. Carex digitata var. pallens. Von Herrn Cand. Phil. Alvar Palmgren vorgelegt. S. 53. Linnaea borealis f. leucoloba Brenn. Nylandia, Ingå. M. Bren- ner. S. 36—37. Polygonum lapathifolium < persicaria. Nylandia, Helsingfors. M. Brenner. S. 38. Taraxacum-Formen: T. Gelertii Raunk. Nylandia, Ekenäs: E. Häyrön. S. 9—10. — Satakunta: Bruno Florström. S. 55. T. unguiculosum Lindb. fil. et Palmgr. Alandia: A. Palmgren. S. 14—15. T. acutidens Lindb. fil. Lapponia kemensis, Muonio. — 7. Kittilense Lindb. fil. An mehreren Orten in Fin- nisch-Lappland. — 7. sagittatum Lindb. fil. Lapp. ke- mensis, Kittilä; Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi (0. Kyyhkynen). — T. guttulatum Lindb. fil. Lapp. kemensis, Kittilä (Vortr. und G. Läng); Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi (O. Kyyhkynen); Ostrobothnia media, Lappajärvi (A. L. Backman); Savonia australis, Savitaipale (H. Buch). — 7. molle Lindb. fil. Ostrobothnia kajanensis, Suomussalmi (O. Kyyhkynen). — Harald Lindberg. S. 35—36. T. trilobatum Palmer. und T. conforme Palmer. Alan- dia: A. Palmgren. S. 42. T. lucidum Dahlst. Satakunta, Björneborg: Bruno Florströmis,S:7 L T. cuspidatum Markl., T. submaculosum Markl., T. subtile Markl., T. assurgens Markl., T. Karelicum Lindb. fil. et Markl., 7. undulatum Lindb. fil., alle in Karelia ladogensis im Sommer 1910 eingesammelt. G. Mark- lund. S. 90. T. Ostrobottnicum Lindb. fil. Ostrobothnia borealis, Gegend von Oulu. M. E. Huumonen. S. 90. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 239 T. chloroleucum Dahlst. und. T. cyanolepis Dahlst. Satakunta, Björneborg Räfsö. — T. croceiflorum Dahlst. Satakunta, Björneborg. — B. Florström. S. 112. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Allium ursinum. Alandia, Kökar Brunskär: Nandor Jo- hansson. S. 53. Asperula odorata. Tavastia australis, Pälkäne: Karin Aström. S. 160. Carex livida. Regio aboönsis, Bjärnä: H. Rancken. S. 160. C. remota. Alandia, Eckerö Storby: Bruno Florström. S. 54. Centaurea scabiosa. Kuusamo Mattila: Widar Brenner. 82107: Festuca elatior. Kuusamo Mattila, als Ackerunkraut im Jahre 1908 beobachtet: Widar Brenner. S. 107. Galium triflorum. Kuusamo, Somerojoki: Widar Brenner. S= POS; Glyceria suecica. Am Ufer des Weissen Meeres: Nylander nach A. Palmgren. S. 14. Lychnis alpina. Regio abo&nsis, Bjärnä: H. Rancken. S. 160. Myriophyllum verticillatum f. intermedia. Savonia australis, Willmanstrand Kaukas. Th. Salan. S. 33. Poa irrigata. Nylandia, Ingä, 3 Lokale. M. Brenner. S. 38. Potamogeton filiformis X vaginatus (det. 0. Hagström). Lap- ponia kemensis, Kuolajärvi Kutsanjoki Karjalansuvanto: Evaf.Hällström: pS:n90: Stellaria uliginosa. Kuusamo Vihtavaara: Widar Brenner. 34.107. Taraxacum-Formen: T. opacum Dahlst. Ostrobothnia borealis, Lapponia kemensis und Lapponia inarensis. — T. Kuusamoönse Lindb. fil. et Palmgr. Lapponia kemensis, Kittilä Sirkan- kylä. — T. remotijugum Lindb. fil. Häufig in Lappland. Scheint eine der verbreitetsten und ältesten Arten in Finland zu sein. Speziell von der Stadt Kuopio nach 240 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Norden verbreitet, im Siiden selten. — T. Hjeltii Dahlst. Lapp. kemensis, Kolari und Muonio. — T. intricatum Lindb. fil. Lapp. kemensis, Orajärvi. — Harald Lind- berg. S. 35—36. Taraxacum-Formen aus Kuusamo. A. Palmgren. S. 39—42. Vgl. Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 36, S. 15. Neu fär Satakunta: 7. crassipes Lindb. fil., T. dupli- dens Lindb. fil., T. fasciatum Dahlst., T. hamatum Raunk., T. latisectum Lindb. fil., T. longisguameum Lindb. fil. — Neu fiir das finländische Festland, in Satakunta gefun- den: T. biforme Dahlst., T. brevisectum Palmgr., T. cor- datum Palmgr., T. dilatatum Lindb. fil., T. laciniosum Dahlst. — Bruno Florström. S. 55. T. alatum Lindb. fil., T. pectinatiforme Lindb. fil., 7. semiglobosum Lindb. fil. Satakunta. Bruno Florström. SINCE Verwildert oder eingeschleppt. Lepidium apetalum. Tavastia australis, in der Stadt Heinola im Sommer 1909. Harald Lindberg. S. 53. Primula elatior. Nylandia, Ekenäs: L. Reuter. — Karelia ladogensis, Parikkala Ristimäki: T. Hannikainen. — Satakunta: Mela—Cajander. — Ostrobothnia kaja- nensis, Kajana: A. J. Malmgren. — E. Häyren. S. 7—8. Sedum Ewersii. Nylandia, Helsingfors. G. Pehrman. S. 38. Thlaspi alpestre. Zu den in Medd. Soc. pro F. et FI. Fenn. 35, S. 163—166, und ibid. 36, S. 229, publizierten Fund- orten kommen jetzt noch folgende neue hinzu. — Ny- landia, Helsinge Degerö im Jahre 1897: F. W. Kling- stedt; Esbo im J. 1910: H. Lindberg. — Regio abo&n- sis, Koski Väärlä 1910: H. Lindberg. — Satakunta, Birkala in der Nähe von Epilä 1909: Th. Grönblom. — Tavastia australis, Lammi zwei Fundorte 1909: A. L. Backman. — Savonia borealis, Kuopio Savilahti 1909: K. Linkola. — Die Art scheint sich also immer noch in Finland weiter zu verbreiten. E. Häyren. S. 10—11. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 241 In der Gegend von Oulu (Uleäborg), Ostrobothnia borealis, ist die Art, die vor etwa zehn Jahren auf ei- ner dortigen Wiese zum ersten mal gefunden wurde, seitdem nach allen nahegelegenen Wiesen eingewandert. M. E. Huumonen. S. 11. Vicia melanops. Nylandia, Helsingfors Sörnäs: I. Forsius. Sin 159. Monstrositäten und Formen. Campanula rotundifolia f. monstrosa. Blüte mit 15 Kelch- blättern, 17-zähliger Krone, etwa 16 Staubblättern und 9 Marken. Nylandia, Kyrkslätt. R. Gripenberg. S.38. Hieracium cuspidifolium f. breviusculum Brenn. Nylandia, Ingå. M. Brenner. S. 37. Phleum pratense ff. monstrosae. a) Am Ende des Halmes zwei gleichstarke, gut entwickelte Ähren. b) Mehrere einzelne Ährchen mit Zwischenräumen. Nylandia, Ingä. M. Brenner. S. 38. Picea excelsa: Abweichende Formen: 1) Kombination von. oligo- clada Brenn. mit f. virgata Jacg. und f. nodosa Brenn. aus Nylandia, Kirchspiel Ingä, Svartbäck Mäsaholmen, Fig. 1. — 2) Typische virgata-Fichte aus Nylandia, Ingä, Fig. 2; schon in Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 30, S. 10 —-11, erwähnt. — 3) Zwei neue oligoclada-Exx. wurden im Kirchspiel Ingä, Svartbäck, beobachtet. — 4) Proli- fikation bei einem Fichtenzapfen aus Nylandia, Ingå Skämö. Der Zapfen trägt an der Spitze einen Nadeln tragenden Jungtrieb; die Zapfenschuppen sind nach oben breit, abgerundet und ganzrandig. — M. Brenner. S. 21—23. Eine Sammlung Fichtenzapfen wird von Herrn Kand. Phil. A. Backman demonstriert, u. a. auch eine von ihm f. Blomgvisti benannte Form. S. 172. F. viminalis. Ostrobothnia media, Frantsila: J. J. Tuokkala. S. 160. — Kuusamo, Mustavaara: E. Häy- ren. SIT 16 242 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. F. virgata. Nylandia, Helsinge: E. Häyren. S. 6. Platanthera bifolia. Die in Medd. Soc. F. et FI. Fenn. 26, S. 3—4, mitgeteilte Diagnose der f. fricornis ist dahin zu berichtigen, dass die drei Sporne von einem der inne- ren Kelchblätter, und zwar der Lippe, und von den zwei äusseren Seitenblättern getragen werden. Die Blüten sind also zygomorph. Ferner nehmen sie mit einseitig nach rechts gewundenen Fruchtknoten die ge- wöhnliche Stellung der PI. bifolia-Blüten ein und weichen hierdurch, wie auch durch die Form und Länge der Sporne, von den von Sommier (Bull. d. Soc. bot. Ital. 1898) und Hemsley (Journ. Linn. Soc. 38, N:o 263) beschriebenen fricalcarata-Formen ab und stehen inter- mediär zwischen jenen und dem Typus da. Als echte Peloria-Formen mit Spornen auf den drei inneren Kelch- blättern bildet Hemsley zwei Blüten ab (Journ. Linn. Soc. 38, N:o 267), und eine ebensolche Form ohne Lippe und Sporne stellen die 10 Blüten eines von A. N. Arppe in Savonia australis, Taipalsaari, gefundenen Exemplares dar (Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 18, S. 235). Zwischen der letztgenannten Form und der normalen einsporni- gen steht ein von K. Stählberg in der Gegend von Kuopio, Savonia borealis, gefundenes Ex. mit 16 Blüten, von welchen drei 3—8 mm lange Sporne tragen, wäh- rend die übrigen ohne Sporne sind. Nach Verf. sind alle diese Abweichungen als monströs aufzufassen. M. Brenner. S. 23—27. Trifolium hybridum f. coloratum. Nylandia, Sibbo. G. Pehr- man. 8237; Trifolium repens f. monstrosa. Die inneren Blüten in einigen Köpfchen mit aufrechten Stielen, die 3—5-mal länger als die zurückgebogenen Stiele der äusseren Blüten und bis 10-mal länger als die Kelchröhre sind, in anderen Köpfchen desselben Individuums oder sogar in demselben Köpfchen zu typischen kurz- oder langgestielten Blättern umgebildet. Nylandia, Ingå. M. Brenner. S. 37—38. Typha latifolia f. didyma. Nylandia, Ingå. M. Brenner. S. 37. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 243 Vaccinium myrtillus f. leucocarpa. Nylandia, Ekenäs Österby: 0. Wikholm. — Fernere 7 Fundorte in Finland sind von Herrn Kand. E. Häyren S. 8--9 verzeichnet. Vermischte Notizen. Pflanzenfossilien in geschichtetem Eismeerton. Im Sommer Die 1910 wurden zwei Dryas-Blätter, einige Steine von Em- petrum nigrum, Blätter einer Polytrichum-Art und ein Fruchtschlauch einer Carex-Art in typischem geschichte- tem Eismeerton gefunden. Der Fundort ist in Finnisch- Lappland im Kirchspiel Enare, Dorf Kyrö, unweit der Miindung des Flusses Ivalojoki in den Enare-See, zirka 115 m über d. M., gelegen. Harald Lindberg. S. 4—5. Taraxacum-Flora in Finnisch-Lappland ist derjenigen in Süd-Finland ganz unähnlich und speziell reich an Pollen entbehrenden Arten. Harald Lindberg. S. 35—36. Uber das Fehlen des Pollens bei Taraxacum gab Herr Doktor Harald Lindberg einige Notizen. Beim Kultivieren von T. canaliculatum im Botanischen Garten in Helsing- fors wurde festgestellt, dass aus derselben Wurzel Köpfchen ohne und solche mit spärlichem oder reich- lichem Pollen sich entwickeln. Dieses Verhältnis wurde auch bei 7. rubicundum und T. croceum beobachtet. Ausser diesen Arten treten in der Natur auch die fol- genden sowohl mit als ohne Pollen auf: T. fulvum, T. laetum, T. biformatum und T. remotijugum. Nach Vortr. darf man daher bei Arten, die diese Eigenschaft aufwei- sen, nicht nur auf dieses Merkmal hin Subspezies auf- stellen. S. 36. Alchemilla subcrenata war die einzige in der Gegend von Oulu (Uleäborg) beobachtete Alchemilla-Art. M. E. Huu- monen. 5. 90. Potamogeton filiformis < vaginatus aus Lapponia kemensis, Kirchspiel Kuolajärvi (vgl. oben, S. 239). Der Fund ist von besonderem geographischem Interesse, da die Eltern nicht mehr auf dem Fundplatz zu finden sind und P. 244 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. vaginatus in Finland heutzutage auf den nördlichen Teil des Bottnischen Meerbusens beschränkt ist. Harald Lindberg. S. 90—91. Elymus arenarius in Lappland. Herr Cand. Phil. Thore Fries begleitete Verf. am 29. Juli 1910 zum Flusse Kummaeno in Schwedisch-Lappland, wo am rechten Ufer etwa 2 km oberhalb des Ausflusses in den Könkämäeno (Muonio-Fluss) und ungefähr ebenso weit vom Siidende des Sees Kilpisjaur in Lapponia enontekiensis, also in der Nähe der finländischen Grenze, Elymus arenarius reichlich auf mehreren Flugsandhügeln vorkommt. Die Art schien hier gut zu gedeihen. Da der Fundplatz zirka 470 m über d. M. gelegen ist, ist Verf. der Ansicht, dass Ely- mus hier nicht als ein Meeresuferrelikt betrachtet wer- den kann. Ferner wäre Elymus nach Verf. von hier mit dem Flusswasser im Frühling nach Ylimuonio in Lapponia kemensis getrieben worden, wo er früher gefunden worden ist. J. Montell. S. 95—96. Musci. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Bryum purpurascens. Satakunta, Björneborg Ytterö (det. V. F. Brotherus): E. Häyren. S. 6. Sphagnum Lindbergii. Regio abo&nsis, Bjärnä: H. Lindberg. S. 160. Lichenes. Neu fiir das Gebiet. Cladonia glauca. Nylandia, Kyrkslätt: G. Läng. S. 89. — Ostrobothnia borealis, Kempele: M. E. Huumonen. S. 72. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Alectoria bicolor. Regio aboö&nsis, Turku (Äbo) Hirvensalo und Parainen (Pargas) Bodnäs: K. Linkola. S. 112. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 245 Cladonia fimbriata f. subcornuta. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleäborg): M. E. Huumonen. S. 72. Nephroma arcticum und Peltigera scabrosa sind in den Ge- genden von Turku (Åbo) und Parainen (Pargas), Regio abo&nsis, ziemlich häufig. K. Linkola. S. 113. Solorina spongiosa. Regio abo&nsis, Parainen Malmi (Par- gas Malm) -- Savonia borealis, Kuopio Puutosmäki. — K. Linkola. S. 112. Fungi. Vermischte Notizen. Rhizopogon roseolus. Regio abo@nsis, Dalsbruk: E. Qvarn- ström. — Satakunta, Kumo: H. Rancken. — H. Ranc- ken. Sd, 4: Der in der Sitzung im März 1908 vorgelegte Pilz (Medd. Soc. pro F. et FI. Fenn. 34, S. 112 und 222) ist nicht Rh. luteolus, sondern Elaphomyces granulatus. H. Rancken. S. 4. Siehe auch unter Zoologie, S. 214. Polyporus lucidus. Nylandia, Esbo: R. Frey. S. 160. Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 1 oktober 1910. Palmén; J. Ao; Minnesord öfver A J..Siltala.., - > kia" Forsius, Runar. Tre hbladsteklam ooo vasa e < or Pekka iancken, H. Rhizopogon roseolus och andra aik nana svampar Lindberg, Harald. Ny finsk förekomst af fossila glaciala växter Reuter, O. M. Homalomyia-larver i människans tarmkanal. . . Häyren, Ernst. Anmärkningsvärda växtfynd . Vaccinium myrtillus L. f. leucocarpa Dum. från Ekendg. Taraxacum Gelertii Raunk. från Ekenäs . = Notiser om Thlaspi alpestre L. u: tn Huumonen, M. E. Thlaspi alpestre Oulun nom s 160 Palmgren, Alvar. Aira alpina L. och Aira glauca Hn. i Finland — Botaniska meddelanden. =». s & secs J st: NE Toivonen, Dagmar. Bidrag till kännedomen om koru Finlands vattenoligochaetfauna . . . . Brenner, M. Abnorma granar (Picea arja (Lam) Link) i ma — Abnorma blommor hos Platanthera bifolia (L.) Rchnb. Enwald, K. H., ja Lönnbohm, O. A. F. Metsäsopulin (Myodes schisticolor Lillj.) esiintymisestä Kuopion seuduilla . Mötet den 5 november 1910. Koponen, J. S. W. Myodes schisticolor Ruovedeltä . . . Järvi, T. H. Phalacrocorax carbo Tervolan pitäjästä . . . . .. 32 Levander, K. M. Nucifraga caryocatactes frän Kuhmoniemi. . Wegelius, A. Deilephila nerii L. funnen i Björneborg — Upupa epops L. från Björneborg . . h Szlan, Th. Myriophyllum verticillatum L. f. era Koch frän södra Savolaks : Jääskeläinen, Viljo. Suomelle uudet Ben Laatokasta. — Hyponomeuta padi Zl. tuhohyönteisenä Sortavalassa ' Lindberg, Harald. Taraxacum-former från finska Lappmarken — Korgar med och utan pollen hos samma Taraxacum-ständ Brenner, M. Nya eller annars anmärkningsvärda fröväxter Palmgren, Alvar. Taraxacum- former frän Kuusamo — Nya Taraxacum-former från Äland . ; Sahlberg, J. Fyra för vår fauna nya Coleoptera, tahnaa i Halden af Helsingfors i oktober 1910 . Mötet den 3 december 1910. Levander, K. M. Djur- och växtreservation i hufvudstadens närhet Lindberg, Harald. n Wi apetalum, en för floran ny adven- tivväxt . — Carex rotundata en egen, en = Palmgren, Alvar. Carex digitata var. pallens . Johansson, Nandor. Allium ursinum frän Kökar Poppius, B. Abnorm gäddskalle från Enare. Linnaniemi, Walter M. Phalacrocorax carbo L. ast Baato- kan rantamilla : Sahlberg, J. Pediacus dens Hbst in Sibbo Florström, Bruno. Anmärkningsvärda fanerogamfynd . . Sundvik, Ernst Edv. lakttagelser angående humlorna Sahlberg, J. Nägra för vär fauna nya och mindre kända an charider . Mötet den 4 februari 1911. Ruotsalainen, A. Sisälmysloismatojen levenemisestä ja esiinty- misestä Helsingin lapsissa . Florström, Bruno. Taraxaca från Satakunta ; Huumonen, M. E. Cladonia glauca Floerk. ja CI. annat 2 Er cornuta Nyl.. : | Wuorentaus, Y. Huomattavia Henn Ia! a Ruoranen, A. R. Verzeichnis von in Nord-Tavastland a ten Hydrachniden . 247 Sid. 32 32 33 33 33 35 35 36 36 39 42 42 248 Forsius, Runar. Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blatt- wespenlarven .' = oc 198 Anand A. re Mötet den 4 mars 1911. Läng, G..;Cladonia glanca' rän; Kyrkslätt m ostron tota 2 Marklund, G. Taraxacum-former frän Ladoga-Karelen Forsius, Runar. Lefvande exemplar af Lophyrus sp. och Ce- plus, infuscatus. ten dla tala. 14 + IP v. Essen, C. L. Tvä för Finland nya parasitsteklar . . . . ... Huumonen, M. E. Kertomus kasvitieteellisistä havannoista Oulun seuduilla: v.n 19403 us ace? war st er RE Lindberg, Harald. STK filiformis X vaginatus från Kuolajarvi 2... 20. 92 a tent a S Frey, R. Dipterologiska ta JU REST PUN a. oc a Suomalainen, E. W. Rantakana, Rallus 0 Li. S Pullokala, Liparis lineatus (Lepech.) Suomen sisäsaaristossa Montell, Justus. Ettanmärkningsvärdt fynd af Elymus arenarius Poppius, B. Eine neue Lygus-Art aus Finland . ....... Forsius, Runar. Zur Kenntnis einiger aus Blattwespenlarven erzogener Schlupfwespemkm. lt ZUR 19980 Brenner, Widar. En botanisk resa till sydöstra Kuusamo . . Mötet den 8 april 1911. Levander, K. M. Upupa epops L. iakttagen i Sakkola. . . ... i Sahlberg, J. Machilis polypoda från Helsingfors-trakten . . . . Florström, B. Tre för Finland nya Taraxacum-former . ... Linkola, K. Pari alueellamme harvinaista jäkälää . . . .... Luther, A. Branchiobdella parasita Braun i Finland. . . Forsius, Runar. Om kräftpesten i Lojotrakten . .. 23 Korvenkontio, Valio A. Tutkimusmatkasta Ahvenanmaalla 1910 Reuter, 0. M. Om de palearktiska arterna af hemiptersläktet Notostira Fieb. <= 22 82 asks a 2 eaa MENEN Sahlberg, J. Uttalande om Nofostira-former Reuter, O. M. Diskussion rörande Notostira. . . . .. Mötet den 6 maj 1911. Brotherus, V. F. Andra centurien af Bryotheca Fennica. . . Fabritius, R. Anmärkningsvärda Microlepidoptera frän Saltvik Sid. 111 112 112 112 113 114 115 118 128 129 130 130 Reuter, Enzio. Upplysning om Microlepidoptera v. Essen, C.L. Fjärilkokonger från fägelholk. 5 — Berättelse öfver entomologisk resa till Karelia ET O Palmgren, Rolf. Meddelande om Loxia curvirostra . . . . . . Palmén, J. A. I Finland 1879—1908 dödade rofdjur . . Käther, Ax Pyod, at Rissa fridactyla" (L). - : < Taa Reuter, 0. M. De palearktiska arterna af as lmatammlien (Ci- ORE GGN a Ki £1 REA EAS ER Be ; — — De inom Östersjöbäckenet funna Aphelocheirus-arterna . Ärsmötet den 13 maj 1911. Forsius, R. Berättelse öfver biologiska bladstekelstudier 1910. Poppius, Alfred. Apparat för uppbläsning af fjärillarver och luppstativ för insektundersökningar. . Backman, A. Kotteformer hos Picea excelsa Forsius, Runar. Sen äggkull af Scolopax rusticola. Luther, A. Zoologiska meddelanden . Lindberg, Harald. Ett fynd af pilspets frän stenåldern i ma- rint skalgrus vid Pasvik älf, cirka två mil från Is- Datslusten tu. kah Weta: men H a Je [år N Forsius, Runar. Uber einige [Din (Lophyrus Latr.)-Arten . Tjänstemännens ärsredogörelser. Ordförandens arsberäkteise? 0/7. Pasha 3458! + 1. Skattmastarens JAEsraktiino Sam. Say. Gu imet Botanices-intendentens o eamunkn MER 05 E MA sans Ys LA Zoologie-intendentens ärsredogörelse . ........ Bibliotekariens ärsberättelse . . Bulletin. bibliographigue = vs ss. menu. es Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1910—1911 . . < . .. 249 Sid. 130 130 131 131 131 131 132 140 171 17 172 172 173 174 178 143 156 157 160 169 184 JN, n LA dei any sätet äte s! M a “> u near, iu u Jun NII UT JOSTA maat ag sans Fame) Hit cur Zungen anııa PET HE s an yutä en wi obhselohtsk dl) s uch vr MN Kae: arg ini b W." k. PORT TORA is bay’ j N 1 in ar SIA LOI Find? pa ERP ON Mä COS NA [ETS SIETIELATE a 127 30 m i 11644 OD & W! sh 1) ve TTT m "IN (are 190 see raamit ma) vaiha tal: mio ruhe ip % VESA UT k Ka (hero i eaalliväi le ysdneäläiyyt jäi (811g s HST Meni Vaa 0719). unter 101 Var ET & W mh Ga wu 722 area a | nlesikeiı amd. 3 ua yy 105. | ean saa hun sdp sm | artablågste på JON Ja te bn u AL su) m avi air? we hiv Inte natar rar kA uuta Ja u ur vaki „selssünabermsıh pmanai aystenäji lid 2 Vi mikä. Re ; + Me anal ij valsrayobar u an ota EIN M a ; | ib ” k K) väl ne | J lands Eh ER usa Neta hyrinää - » Stat i > 1025404 NV ER en Nta LEV J NY tl age Kina TML einen ne + un K N = BB Denon ren, aikai u ww CS Tata y 4 -0 (1868) . (1869) . (1871) . (1874) . (1871—74) (1875) . Fennica: I (1875—77). II (1881—85). III (1886--88). IV (1887) VI (1889-90). VII (1890) VIII (1890-93). "IX (1893—94). X (1894) XI (1895) Vi XII (1894—95). Vol. XIII (1897) Vol. XIV (1897—98). Vol. XV (1898—99). Vol. XVII (1898-99). XIX (1900) 24 (1909) = = 32 (1909) ST. ” 0.9) ” 10: 1577 V 1,1—111(1888—95), „ 6:50 e” ” 15: JUS XVI (1897—1900) . Vol. XVIII (1899—1900) . XX (1900—1901) . 21 (1901—1902) . 22. (1901—1902) . 23 (1901—1902) . 25 (1903—1904) . 26 (1903—1904) . . 27 (1905—1906) . 2 = 28 (1905—1906) . 29 (1906—1908) . 30 (1904—1906) . 31 (1908—1909) . Acta Societatis pro Bann et Flora a Fmk 10: — 8: 50 10: — » 3 N S ja - Ni - Ni — a a ja jaa —a 2 | s "de la Söcietar" pro Fauna et Flora Fennica en vente chez Edlundska bokhandeln (les Freres Hjorth), Librairie, a Helsingfors. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica: 1:sta häftet (1876). .*. 2:dra 3:dje 4:de 5:te 6:te 7:de 8:de 9:de 10:de 11:te 12:te 13:de 14:de 15:de 16:de 17:de 18:de 19:de 20:de 21:sta 22:dra 23:dje 24:de 25:te 26:te 27:de 28:de 29:de 30:de 31:sta 32:dra 33:dje 34:de 35:te 36:te 37:de ” (1878) . (1878) . (1878) . (1880) . (1881) . (1881) . (1881) . (1883) . (1883) . (1885) . (1885) . (1886) . (1888) . (1889) . (1891) . (1892) . (1892) . . (1893) . , (1894) . (1895) . (1896) . (1898) . (1897—98) (1898—99) (1899—1900) (1900—1901) (1901—1902) (1902—1903) (1903—1904) (1904—1905) (1905—1906) (1906—1907) (1907—1908) (1908 —1909) (1909—1910) (1910—1911) ‚Herbarium Musei Fennici: I. Plantae vasculares Kot ä II. Musci (1894) . (1905—1907) ” . a Fmk Fmk ” ' Festschrift für Palmen. [n . a Fmk 40: SOCIETAS % ; J) : a | / J | PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. | A Mitt dS DETI i | | ER TRETTIONDEÄTTONDE HÄFTET ; CNS 1911—1912. a BR. ER | EA EN KARTA OCH SJU FIGURER I TEXTEN. w MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. — Ke " ul SER ; N \ 5 | HELSINGFORS 1912. - Fe i Be Än | | ; MEDDELANDEN SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TRETTIONDEÄTTONDE HÄFTET 1911—1912. MED EN KARTA OCH SJU FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. HELSINGFORS 1912. HELSINGFORS J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG = PA U W Societas pro Fauna et Flora Fennica 1911—1912. Ordförande: professor J. A. Palmen. Vice-ordförande: professor K. M. Levander. Sekreterare: docent H. Federley. Skattmästare : doktor V. F. Brotherus. Bibliotekarie: protessor E. Reuter. Intendenter: för de zoologiska samlingarna: docent Alex. Luther; för de botaniska samlingarna: doktor Harald Lindberg. Bestyrelse: professor J. A. Palmen, professor K. M. Le- vander, doktor V. F. Brotherus, professor E. Reuter, pro- tessor Fr. Elfving, professor J. Sahlberg, doktor H. Lindberg. — Suppleanter: professor A. K. Cajander, docent A. Luther. Mötet den 7 oktober 1911. Till inhemska medlemmar invaldes pastor J. F. Manner (föreslagen af doktor H. Lindberg), student P. R. Collan- der (föreslagen af professor J. Sahlberg) och stud. fröken A. J. Wiiro (föreslagen af docent A. Luther). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 6,181: 45. Till publikation anmäldes: Ludvig Munsterhjelm, Om fägelfaunan i Könkämä- dalen i Lappmarken. Herr L. Munsterhjelm hade anhällit om ett rese- understöd af 300 mark för att under hösten blifva i till- fälle att i pä ripor rika trakter fortsätta sina vären 1911 i Könkämädalen i finska Lappland bedrifna studier rörande ripans dräktförvandling, och beslöt Sällskapet öfverlämna ät bestyrelsen att fatta beslut i denna fräga. Framlades 37:de häftet af Sällskapets Meddelanden, för verksamhetsäret 1910—1911. Häftet hade redigerats af fil. kand. Ernst Häyren. Föredrogs en skrifvelse, dagtecknad maj 1911, frän De- legationen för de vetenskapliga och litterära sam- funden jämte bilagdt protokollsutdrag frän Delegationens möte den 10 maj 1910 med tillhörande tvenne aktstycken, 7.10.1911. Levander. — Luther. B nämligen af professor J. A. Palmen till Delegationen inläm- nad framställning rörande samverksamhet mellan de olika samfunden och underdänigt betänkande af kommitten för af- gifvande af yttrande rörande en sammanslutning af i hufvud- staden verkande vetenskapliga samfund. Och utbad sig Delegationen att under hösten få emotse Sällskapets yttrande om de i nämnda aktstycken framlagda förslagen om an- ordnande af kollektiva litteraturbyten med utländska vetenskapliga institutioner, hvarigenom kunde förvärfvas dyrbarare, i landet förut icke förefintliga publikationer, om offentliggörandet af en kollektivkatalog öfver våra sam- fund tillhöriga periodiska skriftserier, eller allra helst öfver samtliga landets bibliotek tillhöriga serier, hvilket skulle i hög grad underlätta bibliotekens användning, om utver- kande af ett årligt statsanslag för forskningsstipen- dier, att utgifvas för bestämda ändamåls vinnande efter facksällskapens förslag och Delegationens pröfning, samt om en periodisk revy på kulturspråk med syfte att snabbt, kort och koncist redogöra för våra vetenskapliga samfunds möten, för i landet utkommen vetenskaplig litteratur, för utvecklingen af för vårt land och folk mer specifika forsk- ningsfrågor o. dyl. Sällskapet beslöt i princip understöda de väckta försla- gen och i öfrigt hänskjuta dem till bestyrelsen. Professor K. M. Levander förevisade den inom vårt faunistiska område ytterst sällsynta Oidemia perspicillata L. Exemplaret hade af honom tillvaratagits i fiskhallen i Hel- singfors, där det jämte annan i Ingå skjuten sjöfågel tillsalu- hållits den 30 maj 1910. Docent A. Luther omnämnde, att han i ett dike vid Fredriksberg talrikt anträffat den på gälarna af Asellus aqua- ticus lefvande suctorien Stylocometes digitatus Cl. et Lachm., hvilken, såvidt han hade sig bekant, icke förut anförts så- som förekommande inom vårt faunaområde. 4 Forsius. — Sundvik. TIK. 1910 Med. kand. Runar Forsius meddelade följande om kräftpesten i Lojotrakten: ,1 anslutning till min uppsats i Meddelanden af Societas pro F. et FI. Fenn. 37, p. 114 (1911), förtjänar mähända att nämnas, att kräftan i Lojotrakten numera försvunnit ocksä frän de smä sjöar, som under sommaren 1910 förskonats frän kräftpesten. Våren 1911 sågs en kräfta ien ryssja i Pitkäperänpohja vik af Lojo sjö. Nägot annat fynd af kräfta i Lojo, Karis- lojo eller Sammatti under är 1911 har icke kommit till min kännedom. Af intresse vore att noga följa kräftans vidare öden i Lojo-bäckenet. Helt säkert skola enstaka individer i mindre bäckar och vattensamlingar undgå farsoten och komma framdeles att gifva upphof till en ny kräftstam.“ Professor Ernst Edv. Sundvik lämnade följande med- delande om Bombus arenicola Thoms.: , Omkring den 18 augusti senaste sommar blef jag under- rättad om att ett humlebo upptäckts af en gosse, som i detta afseende af mig engagerats. Detta humlebo ägde för till- fället blott få interner. Det fanns invid ett gärde ien yfvig tufva af Aira caespitosa. Märkvärdigt var, att det befann sig icke vid, utan ett stycke ofvan marken. Det var gjordt af torra gräspartiklar och fullständigt doldt af det rikliga, höga och torra gräset inne i tufvan. Samma dag päträffade jag ett annat bo af samma Bombus- art i det förras närhet i en sandig strandbrink vid en bäck. Det var skyddadt af en öfverhängande tufva och utgjordes sannolikt af ett gammalt mössbo. Här funnos för tillfället blott nägra fä humlor och därjämte, eget nog, ett exemplar af en Megachile-art, som till färgen mycket liknade humlorna. Jag tog nägra exemplar af humlorna i förvar, och konsta- terade sedermera doktor B. Poppius riktigheten af be- stämningen. Anmärkas mä, att ifrägavarande Bombus-art mäste be- tecknas som ganska sällsynt. Det har sälunda funnits är, dä jag icke sett ett enda exemplar; stundom har jag äter 71911: Sundvik. — Wecksell. — O. M. Reuter. 5 funnit 1 a 2 stycken under en sommar, aldrig flera. Äfven Hoffer nämner i sitt arbete ,Die Hummeln Steiermarks* om artens sällsynthet och uttalar en förhoppning om upp- täckten af dess bon. Han antager, att den bygger sina bon ofvan jord, nägot, som genom ofvan meddelade iakttagelser visat sig vara riktigt." Maisteri J. A. Wecksell esitti: , Pimpinella magna L. Viime kesänä löysin tämän Suo- men siemenkasvistolle uuden lajin ensi kerran 3. VIII Salmin pitäjän Lunkulan saaren eteläpäässä lehdossa lähellä rantaa. Sitten löysimme sitä runsaasti 5. VIII yhdessä vaimoni Laura Högman'in kanssa kahdesta kohden joks. keskeltä saarta läheltä Hiivakylää myös lehdoista aavalle Laatokalle päin viettävän rinteen juurelta. Lopuksi vaimoni tapasi sen 7. VIII Uuksalon saaresta, jonka kapea Lysin salmi erottaa mantereesta, läheltä Uuksalonpää nimistä kylää. — Kasvi- tieteellisen museon kokoelmissa on tosin entisestäänkin kolme arkkia tätä kasvia (M. A. Europaeus, Libelits, Lammoby, Kokkolabacken, 20/7 1868; M. A. Europaeus & K. A. Häll- ström, Libelits, Lammo, vid Suuri Simo sjö, svedjemark, 10/9 1872; F. Elfving, Mandroga, in deusto, 10/7 1875), mutta Liperissä löydetyt kappaleet ovat silminnähtävästi ol- leet viljelyksiin satunnaisesti joutuneita ja Mandrogan löytö Syvärin laaksossa on kokonaan ulkopuolella luonnontieteel- lisen Suomen aluetta nykyisessä merkityksessä. — Pimpinella magna kuuluu niihin yleiskeskieurooppalaisiin lajeihin, jotka idässä meidän alueellamme saavuttavat pohjoisrajansa. Län- nessä, Ruotsissa, se nousee Södermanlandiin.“ Professor 0. M. Reuter lämnade följande meddelande om Massuppträdande af Coccinella-arter. Af flere personer i Helsingfors har jag erhållit uppgift därom, att härstädes i slutet af augusti och början af sep- tember nyckelpigor, hufvudsakligen tillhörande arterna Cocci- 6 =O. M. Reuter. — Forsius. — Federley. — Frey. — Poppius. 7.X.1911. nella septempunctata och guinguepunctata, flugit omkring i otrolig mängd, sä att t. ex. personer under en vandring pä Esplanadgatan varit tvungna att oafbrutet plocka dessa in- sekter frän sina klädesplagg. Jag vill med anledning häraf erinra om de uppgifter jag tidigare vid Sällskapets möte den 7 oktober 1893 (Medd. Soc. F. et FI. Fenn. XX, 1894, p. 5) lämnat beträffande massuppträdanden af Coccinella-arter och vänder mig till Sällskapets medlemmar med förfrågan, huruvida de under den förflutna sommaren gjort nägra iakt- tagelser öfver detta ämne, samt särskildt huruvida verkliga flygtäg af nyckelpigor observerats. I anslutning till professor O. M. Reuters meddelande omnämnde med. kand. Runar Forsius, att i slutet af au- gusti detta är Coccinella 7-punctata L. vid stränderna af Lojo sjö förekommit massvis. Sä hade t. ex. pä en enda sten räknats 167 exemplar. Nyckelpigorna förekommo oftast tätt hopgyttrade, och de brunröda fläckar de sålunda bildade kunde urskiljas på flere 10-tal meters afstånd. Någon vandring hade likväl icke observerats. Docent H. Federley meddelade, att han af flere per- soner tillfrågats om orsakerna till den iögonenfallande rike- domen på nyckelpigor i Helsingfors och dess närmaste om- nejd. Han hade äfven i Jena i Thüringen iakttagit, att Cocci- nella-arterna under senaste sommar uppträdde i mycket stort individantal, hvilket förmodligen sammanhängde med mass- uppträdande af aphider, hvilka som bekant utgöra larvernas näring. Dessa sistnämnda hade åter under den torra som- maren funnit synnerligen gynnsamma betingelser för sin utveckling. Student Richard Frey hade i Kangasala frapperats af den talrika förekomsten af Coccinella 5-punctata och C. 7-punctata i slutet af augusti senaste sommar. Amanuens B. Poppius framhöll, att såväl Coccinella 5-punctata som C. 7-punctata under sommaren uppträdt talrikt vid Änäs försöksanstalt i Helsinge socken, och att han iakttagit att kannibalism hos larverna icke var nägon WD 1911. Poppius. — Ehrman. — Häyren. — Järvi. id sällsynt företeelse, ity att de uppäto pupporna af sin egen art. Fil. kand. E. Ehrman anförde, att säväl coccinellider som aphider under sommaren talrikt förekommit i Korpo- trakten, Regio abo&nsis. Fil. kand. Ernst Häyren meddelade, att nyckelpigor i större mängd än vanligt under sensommaren observerats äfven i Åggelby (Helsinge socken, 7 km från Helsingfors). De hade iakttagits på växter, plank och grindar. — Vidare ville herr Häyrén i detta sammanhang nämna, att han i medlet af 1890-talet på hafsstränder i närheten af Helsing- fors efter hård blåst bland och på nyss uppkastad tång m. m. funnit skalbaggar massvis, särskildt individer af Coccinella 7-punctata, hvilka långsamt arbetade sig fram ur tången och kröpo upp på strandstenarna. Massuppträdande af Coccinella-individer under senaste sommar hade ytterligare iakttagits af fröknar B. och M. Luther (enligt meddelande af docent A. Luther) under september i Sörnäs och Majstad vid Helsingfors, af profes- sor J. A. Palmén vid Tvärminne Zoologiska Station i västra Nyland och af fröken Vera Martens i Kristinestad. Maisteri T. H. Järvi esitti: Meren rannalle Helsingissä syksyllä 1894 ajautunut erittäin laji- ja yksilörikas coccinellidi-parvi. Joskin tätä ilmoittaessani on varsin pitkä aika kulunut itse havainnon teosta, oli kuitenkin tekemäni havainto jo sil- loin mielestäni varsin merkillinen, joten se syvästi painui mieleeni. Edelleen on minulla vieläkin tallessa kappaleita kaikista silloin ottamistani lajeista. Näihin kappaleisiin on alusta pitäen ollut liitettynä paikkakuntaa ja vuotta koskeva ilmoitus. Säilössä on myös samana syksynä laadittu luettelo kovakuoriais-kokoelmastani, jossa luettelossa samat tiedot esiintyvät. Harjoitin näet silloin, syksyllä 1894, keräystä 8 Järvi, Laji- ja yksilörikas coccinellidi-parvi. 7. X1191F eläintieteen lukemisen päätyttyä koulussa. Määräyksissä käy- tin silloisen maisteri K. E. Stenroosin (nykyisin toht. K. E. Kivirikon) apua. Sittemmin olen itse ylioppilaana mää- rännyt uudestaan sanotun kokoelman prof. John Sahlbergin johdolla, joko v. 1897 tai 1898. Nämät seikat haluan mai- nita sen vuoksi, että voisin ilmoitusta tehdessä vedota mui- hinkin seikkoihin kuin vain muistitietoon itse havainnosta. — Tosin voi sittenkin näyttää merkilliseltä, etten ennen ole asiaa julkisuuteen tuonut; mutta selvästi muistan usein aiko- neeni sen tehdä. Kuitenkin se seikka, että asia on koskenut alaa, jota vähemmin tunnen, sekä että havainto on ollut vanha, ovat estäneet minua itseä alotetta tekemästä. Prof. 0. M. Reuterin edellä oleva esitys on minulle lopulta an- tanut aiheen esittää tämän vanhaksi käyneen, mutta silti mielestäni huomattavan havainnon. Palattuani maaseudulla vietetyltä kesälomaltani tein syk- syllä 1894 kerran kävelyn silloin vielä jotenkin luonnon ti- lassa olleille Ursinin kallioille hyönteisiä y. m. kerätäkseni. Ulotutin retkeni myös Kaivopuiston alueelle, jossa uimahuo- neet sijaitsivat nykyisessä paikassa. Varsin tarkasti en voi sanoa, mihin aikaan syksystä tämän retken tein, vaan oli se joko elokuun viime päivinä tai syyskuun ajalla. Mainitulla paikalla ihan uimahuoneitten vieressä (Helsingin niemen kaak- koisimmassa kolkassa, missä idästä länteen kaartuva Viapo- rin saarijono lähestyy mannerta) huomasin verrattain pie- nellä alueella esiintyvän kivisoran lomissa rannalla vesirajassa suuren määrän, tietystikin aallokon ajamia, coccinellidikova- kuoriaisia, jotka, huolimatta siitä, että ne olivat vedessä, olivat eläviä. Aivan erikoisesti kummastutti minua näkemäni lajien runsaus. Samalta paikalta, aivan toistensa seasta, löysin näet 11 eri coccinellidi-lajia, nimittäin: Hippodamia 13-punctata L. Coccinella hieroglyphica L. H. segetalis Naez. C. 7-punctata L. Adalia bipunctata L. C. 5-punctata L. Mysia oblongoguttata L. C. 1-punctata L. Harmonia ocellata L. C. 14-pustulata L. Halyzia 14-guttata L. 1.831911. Järvi. — Poppius. 9 Eri lajeja oli eri määrin, toisia joukottain, eräitä vain harvoja; kuitenkaan ei minulla ole muistossani mitä lajeja oli runsaasti, mitä vähän. Muita kovakuoriaisia kuin cocci- nellideja en muista nähneeni. Mielestäni ei ole epäilemistäkään, ettei kyseenalainen coccinellidi-parvi olisi syntynyt lajien ja yksilöitten keräyty- misen kautta jonkinlaista muuttoa varten, vaikka tuulet tai muut olosuhteet veivät parven mereen aaltojen rannoille ajeltaviksi. En voi nimittäin puolestani kuvailla mahdolli- seksi, että aallot voisivat hajalla olevista yksilöistä kerätä sillä lailla kokoonpantua parvea, kuin mitä tässä tapauksessa rannalle oli ajautunut. Amanuens B. Poppius lämnade följande meddelande: Eine fär Finland neue Physopus-Art. Schon im Jahre 1900 hatte ich im Kirchspiele Esbo un- weit Helsingfors eigentümliche Missbildungen an den oberen Blättern von Vicia cracca beobachtet. Dieselben Deforma- tionen habe ich auch später mehrmals in der Umgebung von Helsingfors bemerkt, ohne dieselben näher zu unter- suchen. Im Jahrgange VIII, 1909, von „Marcellia“ hat Y. Grewillius ein Cecidium auf Vicia cracca von ganz demsel- ben Aussehen näher beschrieben und abgebildet. Als Er- zeuger desselben wurde eine neue, von E. Reuter I. c. beschriebene Physopus-Art, Ph. basicornis, befunden. Mit derselben wurden einzeln auch zwei andere Arten gefun- den, und zwar Physopus vulgatissima (Hal.) und Thrips com- munis Uzel. Im vergangenen Sommer hatte ich mehrmals Gelegen- heit, dieselben Deformationen bei der Versuchsanstalt Änäs unweit Helsingfors zu beobachten und zu untersuchen. Wo Vicia cracca etwas reichlicher vorhanden war, konnten die- selben gefunden werden, oft sogar in so grosser Menge, dass kaum eine einzige Pflanze verschont geblieben war. 10 Poppius, Eine fär Finland neue Physopus-Art. 7.X.1911. Meistens scheinen die Angriffe vor der Bliitezeit der Pflanze stattzufinden, denn solche Exemplare, die schon eine Zeitlang gebliiht hatten, zeigten nur wenig Blätterdeformationen. Auch werden immer die jungen Blätter bevorzugt. Wenn die ange- griffenen Blätter älter werden, verliert sich die Deformation, und vom Angriffe sieht man dann nur die charakteristischen Flecke, die von Thysanopteren oft an von ihnen beschädig- ten Pflanzenteilen hervorgerufen werden. An anderen Legu- minosen, z. B. Lathyrus pratensis, der oft zusammen mit angegriffenen Vicien wuchs, konnten Angriffe nicht entdeckt werden. Mehrmals wurden die eigentümlich eingerollten Blätter näher untersucht, und immer wurden hier Exemplare einer Thysanopteren-Art angetroffen. Bei näherer Untersuchung ergab es sich, dass nur eine und dieselbe Art eines Physo- pus vorhanden war, sowohl Imagines wie auch Larven. Sie stimmte vollkommen mit der Beschreibung Reuters von Physopus basicornis überein. Diese Art zeichnet sich beson- ders durch den Bau der Fühler aus, indem das zweite Glied sehr kräftig ist, viel kräftiger als die übrigen Glieder, was besonders bei Seitenansicht hervortritt. Auch ein in einer Deformation in dem Kirchspiel Esbo gefundenes und auf- bewahrtes Stück gehört derselben Art an. Es scheint somit unzweifelhaft, dass es diese Art ist, die die genannten Cecidien erzeugt, da in so zahlreichen Fällen nur diese ge- funden wurde und sie ausserdem die Hauptmenge der Exem- plare ausmachte, die von Grewillius in gleichartigen Defor- mationen erbeutet wurden. Wie schon Grewillius annimmt, scheint somit die Art weit verbreitet zu sein, ist aber wahr- scheinlich durch ihr verborgenes Leben übersehen worden. Wenigstens in der Umgebung von Helsingfors an Plätzen, wo die Nährpflanze zahlreicher anzutreffen ist, scheint diese Art häufig vorzukommen. 73 NUT911: Lindberg, Botaniska meddelanden. 11 Doktor Harald Lindberg gjorde följande Botaniska meddelanden. 1. Sphagnum imbricatum Hornsch. tunnen för första gän- gen subfossil i landet. För nägon tid sedan undersökte jag ett af ingeniör E. A. Malm i och för kemisk analys hemfördt torfprof frän Te- nala socken i västra Nyland (Regio Abo&nsis). Profvet var taget pä 10—30 cm djup frän ytan ä Stormossen i Svenskby. Detsamma utgjordes af en Sphagnum-torf med Scheuchzeria- rhizomer. Vid den mikroskopiska undersökningen visade sig torfven till hufvudsaklig del bestå af Sphagnum imbrica- tum. Förutom denna art ingingo i densamma Sph. papillo- sum, Sph. teres, Sph. subsecundum, Sph. amblyphyllum och Sph. obtusum; dessutom antecknades i profvet Carex rostrata, C. limosa, Comarum och Oxycoccus. Att döma af torfprofvets sammansättning härstammade detsamma från en sank, tidvis öfversvämmad, kärrartad torfmark. Sphagnum imbricatum har inom Finland en utprägladt sydvästlig utbredning. Den anträffades för första gängen inom landet är 1884 af J. O. Bomansson pä sank mark invid en bäck vid Längbergsödai Saltvik, hvilken lokal tills vidare är den enda kända äländska. Pä fasta Finland har nämnda hvitmossart anträffats af doktor Odo Sundvik i Bromarf socken i västligaste Nyland. Bromarf är grann- socken till Tenala, hvarifrän det af ingeniör Malm tagna profvet härstammade. 2. Mulgedium macrophyllum D.C. Den 5 augusti detta är besökte jag Yläne kyrkby i Satakunta. Dä jag under min vistelse därstädes passerade förbi en gärd, frapperades jag af den rikliga förekomsten af en nästan manshög, bläblommig synanthere, närmast lik Mulgedium alpinum. Vid efterforskning erfor jag, att växten i fräga sedan flere decennier vuxit pä platsen, hvarest den utgjorde ett besvärligt ogräs i trädgården framför hufvud- 12 Lindberg, Botaniska meddelanden. IRA byggnaden. 1 följd af sin starka, fräna lukt var den mycket ogärna sedd af gårdens invånare, oaktadt den utmärker sig genom vackra och stora, blåblommiga korgar, till form och storlek påminnande om dem hos Cichorium intubus. Rotbla- den äro stora som hos en Lappa samt försedda med vingade skaft, de nedre stjälkbladen äro i följd af de bredt stjälk- omfattande skaften mer eller mindre lyrformiga, korgarna äro talrika, korgskaften utspärrade — bågformigt uppåtböjda och starkt glandelhåriga. Äfven holken är starkt glandel- hårig, blommorna äro blå. Efter min hemkomst till Helsingfors underkastade jag de af mig pressade exemplaren närmare granskning. Af denna framgick, att ifrågavarande växt var den i Kaukasusländerna hemmahörande Mulgedium macrophyllum D.C. I härvarande botaniska trädgård har nämnda art sedan en lång följd af år funnits odlad. Gården inom Yläne kyrkby, hvarest Mulgedium macro- phyllum växte, har enligt de upplysningar jag på platsen in- hämtade tidigare varit prästgård. Synbarligen har arten i tiden af någon blomstervän planterats såsom varande en prydlig trädgårdsväxt. I den sedermera öde lämnade träd- gården har den efter hand spridt sig i stor mängd, så att den nu utgör ett besvärligt ogräs. Jag ville omnämna förekomsten af denna växt särskildt därför, att jag under mitt besök i Yläne erfor, att exemplar af ifrågavarande Mulgedium upprepade gånger förekommit i skolherbarier och att de elever, som haft denna växt i sina herbarier, hvarken från någon flora eller i skolorna kunnat erhålla rätt namn på densamma. 3. Triticum acutum D.C. (T. repens x junceum B. 1 normale Aschers. u. Graebn., T. junceum > repens p medium Neum.). Under ett tillfälligt besök i Hangö den 2 augusti detta är gjorde jag en utflykt till stranden strax pä östra sidan om badhuskomplexen. Här observerade jag en Triticum-form, som genom sin blägröna färg pä blad och ax starkt afvek från den form af Triticum repens med violetta småax, till- 7. X. 1911. Lindberg. — Brofeldt. 13 sammans med hvilken den växte. Jag igenkände strax i densamma den form, som i Norden vanligen kallats T. acu- tum eller T. repens < junceum. Denna för Finlands flora säsom vildt växande nya form förekom i stor mängd pä öfre delen af sandstranden, nära brynet af den tillstötande tall- skogen. Pä intet sätt kan det vara tal om, att densamma skulle importerats genom människans förvällande. Nägon barlastplats finnes ej i närheten. Tidigare är denna form hos oss tagen af C. W. Fon- tell pä barlastplats ä Alholmen invid Jakobstad i Ostrobott- nia media (10 juli 1896) samt af Ä. Nordström ä Korsudds barlastplats vid Näse i Pärnä socken i östra Nyland (11. 8. 1907). Till bägge dessa ställen är den synbarligen införd med barlastsand. T. junceum har ej observerats pä de tre ofvannämnda ställena, lika litet som annorstädes i landet. Säväl i Pärnä som vid Jakobstad har den allmänt säsom bastardform betraktade Triticum acutum sannolikt genom rotstockar medels barlastsand importerats. Framtida undersökningar komma att visa, om ej denna form har en rätt vidsträckt utbredning pä sandstränder längs Finska viken, möjligen kommer den äfven att pävisas vid kusten af sydligaste delen af Bottenhafvet. Lättast skiljes den frän Triticum repens genom de talrika skabritierna pä nerverna pä bladens öfre yta. T. repens har endast en enkel rad här eller skabritier pä nervernas öÖfre sida. Fil. kand. Pekka Brofeldt esitti: Epämuodostuneista hauenpäistä. Viime kesänä, elokuun 18 päivänä, sain ahvenverkolla Roineesta läheltä Kaivannon kanavaa (Kangasalan pitäjässä) 900 grammaa painavan, 55.5 cm pitkän (pyrstön pykälästä alaleuan kärkeen luettuna) naarashauen. Kala oli muuten kaikin puolin normali, mutta yläleuka oli alaleukaa paljon lyhyempi, surkastunut ja jyrkästi alaspäin taipunut, kuten vie- 14 Brofeldt, Epämuodostuneista hauenpäistä. 7.:X: 1911 ressä olevasta kuvasta saattaa huomata (kuv. 1). Etäisyys alaleuan kärjestä kiduskannen takareunaan oli 15.5 cm ja silmäterän keskustasta yläleuan kärkeen 6.5s cm sekä ala- leuan kärkeen 9.4 cm. Yläleuan alareuna, joka ulottui juuri yhtä kauaksi kuin kielen kärki, oli kehittynyt siten, että se tasan liittyi alaleuan puolella oleviin syvennyksiin ja poimui- hin, joten kala saattoi täydellisesti sulkea suunsa. Ettei tämä leukojen luonnoton kehittyminen paljonkaan näyttänyt kalaa häiritsevän, osoitti kalan lihavuus ja runsas ravinto suolistossa. Kun haukea paikkakuntalaisille näyttelin, va- PIIVI N / / / 1), ll, Ze! VVV hs Kuv. 1. Hauen epämuodostunut pää. kuuttivat he, ettei moista otusta siellä vielä koskaan oltu nähty eikä sellaisesta kuultu puhuttavankaan. Meidän vesistämme on ennenkin saatu tällaisia „koiran- kuonolaisia* (Mopskopf): kaloja, joiden yläleuka on tavallista paljon lyhyempi ja jyrkästi koukistunut. Turskassa tämä ilmiö ei kuulu olevan niinkään perin harvinainen (Harry Feder- ley, Monströsa torskar, Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 34, 1907—1908, s. 68—74). Sitäpaitsi on G. Gott- berg (Lumpenus lampetriformis, Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 36, 1909—1910, s. 47—48) tavannut kaksi täl- laista muotoa tutkimassaan 800:ssa limakalassa ja D. A. Wik- ström (Mopsform af Acerina cernua, Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 1902—1903, s. 9) yhden samantapaisen kiisken. Näin epämuodostuneita haukia ei tietääkseni meidän kir- jallisuudessamme ennen ole selitetty. Muualla niitä kyllä on tavattu; niinpä esim. prof. Hofer esittää kirjassaan ,Hand- 12.1911. Brofeldt. Epämuodostuneista hauenpäistä. 15 buch der Fischkrankheiten“ kuvan samanlaisesta hauenpäästä, kuin tämä minunkin on. Syitä tällaisten epämuodostumain syntymiseen ei varmuudella tunneta. Mitä muuten tähän seikkaan tulee, pyydän saada viitata ennenmainittuun toht. H. Federley'n kirjoitukseen. Tämän yhteydessä sopinee mainita parista muusta tapauk- sesta, jolloin hauen päänluut olivat tavallisuudesta poikkea- via. Helmikuun 12 p. tänä vuonna sain Helsingin kalatorilta noin 1 kg painavan naarashauen, jolla oikeanpuoleinen kidus- kansi oli surkastunut, joten osa alla olevia kiduksia jäi ko- Kuv. 2. Surkastunut kiduskansi Kuv. 3. Kuvassa 2 esitetyn hauella. hauen kiduskannenluut pal- jastettuina. konaan peitteettä (kuv. 2). Oikeastaan vain operculum, sub- operculum ja viimeiset radii branchiostegi olivat muuttuneet, kuten kuvasta 3 näemme. Tässä kalassa oli muuten veri- suonistossakin poikkeuksia, sillä vena cardinalis posterior dextra, joka hauella normalisissa oloissa on huomattavasti vahvempi kuin vasemmanpuoleinen ja jonka kautta suurin osa laskimoverta takaruumiista tulee, oli tällä heikko, mel- kein surkastunut, jota vastoin vasemmanpuoleinen haara toimi pääsuonena ja oli paikotellen kaksihaarainen. Anasto- mosi, joka tavallisesti ohuena suonena yhdistää molempien cardinaliksien aboralipäät toisiinsa, oli tässä laajentunut huo- mattavaksi sinukseksi. Muuten oli kala normali ja kidukset terveet. — Samanlaisen epämuodostuneen kiduskannen ta- 16 Mötet den 4 november 1911. pasin eräässä toisessakin hauessa. Tämä, jonka sain pola- koukulla Längelmänvedestä lähellä Kaivannon kanavaa, viime kesäk. 29 päiv., oli 1,600 gr painava, 60 cm pitkä kala. Silläkin oli oikeanpuoleinen kiduskansi niin muuttunut, että paljaat kidukset sen alta vapaina esiintyivät. Mutta kun edellisessä tapauksessa operculum ja suboperculum sekä muu- tamat radii branchiostegi osaksi olivat surkastuneet, oli tällä vastaavien luiden vapaa ulkoreuna kiertynyt sisäänpäin, mutta oikaistuina olivat nämä tavallista kokoa ja muotoa. Muuta vikaa tässä kalassa en voinut huomata. Ennenmainitussa prof. Hofer'in kirjassa sanotaan kidus- kannensurkastumisesta, että se on synnynnäinen, mutta sen syitä ei tunneta, ja kiduskannen kiertymisestä, että siinä lie- nee joku loissieni vaikuttamassa. Mötet den 4 november 1911. Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes fil. mag. G. Munsterhjelm och fru E. Pontän-Munsterhjelm (fö- reslagna af docent A. Luther) samt studenter K. A. I. Hil- den och M. R. Koskimies (föreslagna af professor K. M. Levander). Enligt af skattmästaren atgifven kassarapport utvisade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 5,510: 70. Till publikation anmäldes: Carl Skottsberg, Beobachtungen iiber einige Meeres- algen aus der Gegend von Tvärminne im sidwestlichen Finnland. Mötet den 4 november 1911. 17 Preparator Onni Sorsakoski hade hos Sällskapet an- hällit om ett stipendium för att blifva i tillfälle att utföra en undersökning af däggdjursfaunan i Uleäborgs län, och beslöt Sällskapet hänskjuta ärendet till bestyrelsens af- görande. I enlighet med af Sällskapet pä mötet den 7 oktober gifven fullmakt hade bestyrelsen tilldelat herr L. Munster- hjelm det af honom ansökta reseunderstödet om 300 mark för studier rörande ripans dräktförvandling. Bestyrelsen hade jämväl behandlat de af Delegatio- nen för de vetenskapliga och litterära samfunden framställda och pä Sällskapets senaste möte framlagda för- slagen rörande samverkan mellan de olika samfunden samt beslutit godkänna desamma. Efter en längre diskussion rörande det af med. kand. R. Forsius pä senaste ärsmöte väckta förslaget, att Säll- skapet mätte bevilja de författare, som sädant önska, rättig- het att i Sällskapets skrifter i svenskspräkiga uppsatser och afhandlingar använda den numera i skolorna allmänt införda nystafningen, beslöt Sällskapet i enlighet med bestyrelsens förslag, att sädan nystafning skulle fä användas i Sällskapets Acta och i större uppsatser i dess Meddelanden, medan i protokollet och i de smärre uppsatserna det af Svenska Akademin i dess senaste ordlista följda stafningssättet fort- farande borde för ernäende af större enhetlighet bibehällas. Professor F. Elfving meddelade, att Sällskapet frän Kejserliga Vetenskaps-Akademin i S:t Petersburg fätt emot- taga inbjudning att till firandet af 200-ärsdagen af M. Lo- monosovs födelse sända en representant. Vidare anmälde professor F. Elfving, att bestyrelsen å Sällskapets vägnar sändt ett lyckönskningstelegram till Sällskapets korresponderande ledamot professor E. War- ming i Köpenhamn i anledning af hans 70-ärsdag den 3 november. P 18 Hjelt. — Karsten. — Wuorentaus. 4. XI. 1911. Framlades 35:te tomen af Sällskapets Acta, innehällande fortsättningen af Conspectus Florae Fennicae, Violaceae- Elaeagnaceae, af Hjalmar Hjelt. Frän professor P. A. Karsten inlämnades följande be- skrifning: „Hebeloma posthumum n. sp. Pileus carnosus, mollis, convexus, repandus, irregularis, glaber, viscosus, pallidus, demum gilvo-pallescens, margine tenui, deflexo, laevi. Stipes aegvalis, basi interdum leviter incrassatus, firmulus, curva- tus vel flexuosus, farctus cavusve, pallidus, basi vulgo fu- scescens, apice farinosus. Lamellae arcuato-adnatae, vix con- fertae, angustae, integerrimae e luteolo agvose cinnamomeae. In Forssa paroec. Tammela locis graminosis horti, mense exeunte Octobri 1911. | Caespitosum, catervatim crescens. Pileus usgue ad 9 cm latus. Stipes circiter 7 cm altus et 2 cm crassus. Velum nullum. Odor Raphani. H. crustulini forma affine.“ Ylioppilas Y. Wuorentaus antoi Seuralle seuraavia tie- toja muutamien pikkuimettäväisten esiintymisestä Pohjan- maalla: „Myodes schisticolor Lillj. Viime kesäkuun 18 p:nä ol- lessani aamulla kävelyllä Raahessa Pitkässäkarissa huomasin tiellä kuolleeksi tallatun hiiren, minkä hetimiten lyhyestä hännästään arvasin metsäsopuliksi. Kaikesta päättäen oli se edellisenä iltana saanut surmansa, sillä löydettäessä oli se vielä pilaantumaton. Myöhemmin ollessani Raahessa asette- lin pyydyksiä kuusimetsää kasvavan Pitkänkarin eri osiin, mutt'en onnistunut saamaan yhtään metsäsopulia. Sen sijaan sain 8 kapp. Hypudaeus glareolus'ta, nimittäin 2. VII. 1911 yh- den, 3. VII. 11 kaksi, 10. VII. 11 kaksi ja 14. VIII. 11 kolme sekä 9. VII. 11 yhden kapp. Sorex pygmaeus'ta. — Hypudaeus glareolus on Oulun seutuvilla metsäisillä mailla yleinen, olen sen siellä saanut useamman kerran monen vuoden aikana. — Sorex pygmaeus'en olen ainakin kerran, 1.1X. 10, saanut Oulusta pajupensaita kasvavasta niityn ojasta. 4. XI. 1911. Wuorentaus. — O. M. Reuter. 19 Mus minutus Pall. Syksyllä 1910 kuulin ylioppilas Arvi Korhoselta hänen kotitalonsa, Kangas-Korholan kaurapel- losta Utajärvellä löydetyn runsaasti vaivaishiiriä ja niitten pesiä. Kulkiessani kesänä 1911 Säräisniemelle, poikkesin elok. 1 p:nä yöksi hänen kotiaan, mikä on Oulujoen pohjois- rannalla. Asetin pellolle, missä nyt kasvoi ohraa, muutamia pyydyksiä, mutt'en aamulla niistä saanutkaan yhtään. Pyyn- nöstäni otti ylioppilas Korhonen peltoa leikattaessa syys- kuun alussa talteen poikaset, yhteensä 10 kapp., niistä kah- desta pesästä, mitkä tavattiin. Utajärvellä on Mus minutus tiettävästi tavattu vaan neljänä viimeisenä kesänä ja kansa on antanut sille nimen „punahiiri“. Utajärvellä Ahmasen kylässä kuulin sitä myöskin viime vuosina kaurapelloissa tavatun. Samoin on se tunnettu Säräisniemellä Vaalassa.* Professor 0. M. Reuter lämnade följande meddelande om Insektlifvet i källare. Nyligen har J. Feytaud i Revue de Viticulture, Paris, september 1910, publicerat en i mänga afseenden intressant afhandling „Les insectes parasites du liege“, i hvilken han bland annat behandlar de skador, som åstadkommas hufvud- sakligen af vissa microlepidopterlarver pä flaskkorkarna i vinkällare. Jag erinrar mig med anledning häraf ett fall för många är sedan här i Helsingfors, dä korken till en gammal likörflaska i konsul G. Sundmans källare hade blif- vit fullständigt sönderäten och genom densamma hundrade- tals exemplar af en collembol-art, den af mig sedermera beskrifna Lepidocyrtus insignis, samt ett mindre antal af en annan, Hypogastrura viatica, trängt in i flaskan och funnit sin dödidess sprithaltiga innehäll. Frägan om huruvida col- lembolerna, hvilka säsom bekant stundom kunna uppträda i massor af miljoner individer, förmä ästadkomma verkliga skador eller icke, har länge stätt pä dagordningen, och de- ras skadlighet har numera i mänga fall blifvit positivt be- 20 O. M. Reuter, Notostira tricostata (Costa). 4. XI. 1911. visad (Theobald, Springtails, Collembola, Their economic importance, etc., 1:er Congr. Int. d'Ent., II, Mémoires, 1911, p. 1). Osäkert är likväl i det ofvannämnda fallet, huru- vida de bäda arterna varit orsaken till korkens förstöring. Upptäckten af en ny collembol-art under sä pass egendom- liga förhållanden utgör emellertid en maning att närmare undersöka en fyndort, hvilkens fauna af våra entomologer hittills blifvit för litet beaktad, nämligen våra underjordiska källare. Jag vill ytterligare erinra om ett fall, då äfvenledes en collembol-art, den af mig beskrifna Sinella myrmecophila, i enorm mängd uppträdt i nedre våningen af ett nytt bonings- hus i Helsingfors (se E. Reuter, Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. XXXV, 1909, p. 171), och häller jag för troligt, att den äfven här hade sin egentliga vistelseort i källarena. Nämnda art hade förut endast nägra gänger blifvit funnen ute idet fria och dä alltid tillsammans med myror. Dä utan tvifvel ännu mänga andra fynd af intresse, särskildt beträffande collembol- och acarid- samt möjligen äfven copeognath-fau- nan, stä att göras i vära underjordiska källare, rekommen- derar jag dessa till vära samlares benägna beaktande. Sä- som en för dessa lokaler typisk skalbagge kan anföras Lathridius bergrothi Reitt., och vidare mä erinras om upp- trädandet af vissa Catops-arter, särskildt C. fuscus, i potatis- källare. Vidare lämnade professor O. M. Reuter följande notis om Notostira tricostata (Costa). I min uppsats ,Om de palearktiska arterna af hemipter- släktet Nofostira Fieb.“, som jag föredrog vid Sällskapets senaste aprilmöte, uttalade jag äsikten, att den af Fieber blott såsom en varietet af Notostira erratica (L.) beskrifna var. ochracea vore en väl skild art samt kallade densamma Notostira ochracea. Jag hade dä genomgätt beskrifningarna 4. XI. 1911. O. M. Reuter. — Poppius. 21 på alla arter, som citerats såsom synonymer under Noto- stira erratica, och funnit att de i själfva verket tillhörde denna art (var. virescens Fieb.). Endast Costas beskrifning på Miris tricostatus i Cimicum Regni Napolitani, Centurio III, 1852, p. 58, hade förblifvit mig obekant, då jag icke haft tillgång till detta sällsynta arbete, men då denna art i så- väl Putons som Oshanins hemipterkataloger citeras såsom synonym under hufvudformen af N. erratica och icke under dess var. ochracea, hade jag förlitat mig på riktigheten häraf. Numera har jag emellertid genom professor Y. Sjö- stedts tillmötesgäende erhällit en afskrift af Costas ofvan- nämnda beskrifning, af hvilken framgår, att denna uteslutande hänför sig just till Nofostira ochracea, hvilken alltså redan af Costa betraktatssäsom ett särskildt species, som sälunda bör benämnas Notostira tricostata (Costa). Costas beskrif- ning lyder: „Miris tricostatus: Pronoto lateribus complanatis laminaribus, supra carinula media costulisgue duabus obtu- sis, una utringue; antennarum articulo primo pronoto paulo longiore pubescente; supra cum antennis pedibusque pallide roseus, pronoti lateribus lineague media ad scutelli apicem ducta, elytrorumgue corii margine laterali nervisgue palli- dis; subtus pallide virescens. — Long. lin. 4. lat. lin. 1. — Rarissimus. Affinis M. carinato.“ Amanuens B. Poppius anmälde till publikation: Über die Entwickelung von Lathridius bergrothi Reitt. Am 25. Juli des letzten Sommers wurde diese Art in grossen Mengen in Kellern der Versuchsstation Änäs bei Helsingfors gefunden. Um die Entwickelung der Art zu untersuchen wurden etwa 15 Exemplare beider Geschlechter in ein Glasgefäss gesetzt. Zur Nahrung wurde Weissbrot dahin gelegt, das immer feucht gehalten wurde, wodurch sich reichlich Schimmel bildete. Lange Zeit konnten keine 22 Poppius, Entwickelung von Lathridius bergrothi. 4. XI. 1911. Larven entdeckt werden, obgleich die Käfer gut gediehen und munter im Gefässe herumliefen. Hierauf stand das Gefäss unberihrt bis zum 20. August. Bei Untersuchung des schimmeligen Brotes wurden jetzt zahlreiche Larven wahrgenommen, die mit ziemlicher Geschwindigkeit herum- lieten und sich gerne auf der dunklen Unterseite des Brot- stiickes aufhielten und bei Beleuchtung gerne dunklere Stellen aufsuchten. Die Larven waren von verschiedener Grösse, einige noch ganz klein, andere schon ziemlich ausge- wachsen. Von den Käfern selbst waren zu dieser Zeit noch die meisten am Leben, nur wenige waren gestorben. Puppen konnten dagegen noch nicht gefunden werden. Solche wurden erst Anfang September gefunden. Sie hatten sich auf der dunkleren Unterseite des Brotstückes befestigt. Etwa am 20. September wurden frisch ausgeschlüpfte Käfer gesehen. Die Entwickelung der Art hatte somit eine ziemlich lange Zeit gedauert. Von den alten Käfern waren zu derselben Zeit noch einige Exemplare am Leben. Zugleich kamen auch noch einzeln kleinere Larven vor, grössere konnten dage- gen jetzt nicht gefunden werden. Die Larve ist schmutzig weissgelb, erscheint jedoch gewöhnlich grauweiss bis grau, was davon herrührt, dass sie sich dicht mit ihren eigenen Excrementen bedeckt, die bei Berührung ziemlich leicht abfallen. Der Kopf ist ziemlich gross, breit eiförmig, etwas länger als breit, mit ziemlich langen Borstenhaaren wenig dicht bekleidet, vorne an den Seiten vor der Einlenkungsstelle der Fühler quer abgestutzt, in der Mitte etwas vorgezogen und breit gerundet. Augen fehlen. Die Fühler sind kurz, dreigliedrig; das erste Glied ganz kurz, viel breiter als lang; das zweite lang, viel länger als breit, nach der Spitze zu allmählich verengt, innen vor der Spitze mit einem Borsten- haare, an der Spitze mit einem spitzen, geraden Zähnchen; das letzte ist kurz und dünn, etwas konisch, länger als breit, an der Spitze mit einem langen Borstenhaare. Die Oberlippe ist an den Seiten gerundet, an der Spitze in der Mitte breit ausgeschweift, hier mit einigen gekrümmten 4. XI. 1911. Poppius. — Häyren. 23 Borstenhaaren bewehrt. Die Mandibeln sind kurz und breit, braungelb, die Kauladen leicht gebogen. Die Maxillen an der Spitze mit zwei sehr langen, von der Mitte an bis zur Spitze sehr kurz federförmig geteilten Borstenhaaren. Der Aussen- ast der Maxille an der Basis aussen mit einem mässig langen Borstenhaare, an der Spitze mit fiinf ganz kurzen, ungleich langen Borsten. Die drei Mittelkörper-Ringe sind unter ei- nander fast gleich lang, der erste am schmälsten, mit drei Ouerbinden langer, nach hinten gerichteter Borstenhaare, der zweite und der dritte mit je zwei Binden gleicher Haare. Der Hinterkörper allmählich nach hinten verschmälert, die Segmente an den Seiten breit gerundet, jedes mit einer Ouerbinde langer, nach hinten leicht gebogener Borsten- haare, die ebenso lang wie dieselben des Mittelkörpers sind. Die Beine sind ziemlich kräftig, die Schenkel gegen die Mitte leicht verdickt, hinten vor der Spitze mit einem ziemlich kurzen Borstenhaare. Die Schienen sindlänger als die Schen- kel, vorne an der Basis knieförmig, leicht erweitert, hinten etwa in der Mitte und vorne etwas vor der Spitze mit einem ziemlich kurzen Borstenhaare. Das Klauenglied unten mit einer Borste, die Klauen zeimlich lang, sehr leicht gebogen. Die Puppe ist von derselben Farbe wie die Larve und trägt an der Spitze des Hinterkörpers die mit Excrementen vermengte, abgeworfene Larvenhaut. Der Kopf, die Hinter- körpersegmente und die Spitzen der Schenkel tragen lange und kräftige, an der Spitze keulenförmig erweiterte Haare, die weit von einander stehen und von denen zwei Paare an den Kopfseiten länger als die übrigen sind. Fil. kand. Ernst Häyren lämnade följande meddelande: Rhodochorton Rothii aus dem Finnischen Meerbusen. Als ich am 12. Juli 1907 den kleinen Meeresfelsen Son- bädan im Süden von der Zoologischen Station Tvärminne in den Schären von Ekenäs, Nylandia, besuchte, beobachtete 24 Häyren, Rhodochorton Rothii aus dem Finnischen Meerbusen. 4.X1.1911. ich am steilen Nordabhang eines Granitfelsen einen schma- len, von den Wellen und der Brandung ausgehöhlten Gang, der an einer Stelle zu einer höhlenartigen Vertiefung mit überhängendem Felsendach ausgebildet war. Hier wuchs, im Schatten und im oberen Teile des Brandungsgebietes, Rhodochorton Rothii (Turton) Naegeli, mit einigen Grünal- gen und Schizophycaeen zusammen. Die Art trat in Flecken auf, die mit anderen Flecken abwechselten, wo Calothrix sco- pulorum die Hauptart war. Rhodochorton Rothii ist bisher in Finland und im Fin- nischen Meerbusen nicht beobachtet worden. Im Ostsee- becken kommt diese Art in der westlichen Ostsee an mehre- ren Fundorten, überall jedoch sparsam vor und wird auch unter der Flora aus der östlichen Ostsee angeführt (Reinke, Algenflora der westlichen Ostsee deutschen Antheils, sechster Ber. der Komm. zur Unters. der deutschen Meere in Kiel, S. 22). Ferner wurde sie auf einer kleinen Insel an der Ostkiiste Gotlands gefunden sowie angeblich an der schwe- dischen Kiiste bis zu den Schären von Stockholm (Svede- lius, Studier öfver Östersjöns hafsalgflora, Upsala 1901, S. 129—130). Die gefundenen Exemplare sind steril. Die Verzweigung der aufrechten Fäden ist spärlich und unregelmässig. Länge der Zellen der aufrechten Fäden 20—28 u, Breite derselben 8—12 u. Überhaupt variiert bei Rh. Rothii die Zellenlänge der aufrechten Fäden auf demselben Fundort beträchtlich, die Breite dagegen nur in geringerem Grade. Für die got- ländischen Exemplare gibt Svedelius, 1. c., eine Breite von 8—14 u an. In der Kieler Föhrde wurde von Reinbold eine Dicke von 10—15 u festgestellt (Schriften Naturw. Ver. Schleswig-Holstein, Bd. 9, S. 119). Ausserhalb der Ost- see sind noch gröbere Exemplare gefunden worden, z. B. bei Helgoland von einer Breite von 12—16 u (Hauck & Richter, Phykotheca universalis, N:o 702 B) und bei England von einer Breite von 12—18 u (dasselbe Werk, N:o 702 A). 4.X1.1911. Häyren, Leucocarpa-former af smultron och lingon i Finland. 25 Fil. kand. Ernst Häyren lämnade vidare följande meddelande: Leucocarpa-iormer af smultron och lingon i Finland. Senaste sommar erfor jag af kyrkoherde M. A. Levan- der i Kuhmoinen, att i socknens sydligaste del pä Hukki gärd och likasä i Padasjoki socken iakttagits hvita smultron samt pä Hukki äfven hvita lingon. Under höstens lopp har jag emottagit ytterligare notiser om dessa och andra lik- artade fynd, och lämnas nedan en sammanställning af ifräga- varande äfvensom i litteraturen tidigare förefintliga iaktta- gelser rörande sagda formers utbredning i Finland. Fragaria vesca f. leucocarpa. Regio aboönsis. Pargas Lill-Tervo en större mängd för många är sedan: E. Reuter enl. O. M. Reuter i Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 30, sid. 4. — Vichtis Niemenkylä Köykkälä pä tallbevuxen backsluttning med mager jordmän, bären glänsande hvita, söta och välsmakande, sprider sig (1906) genom refvor öfver allt större område: V. F. Bro- therus enl. meddelande af doktor Hj. Hjelt och i Luonnon Ystävä 10, 1906, sid. 201 (omnämnes äfven i Medd. Soc. F. El 2,,,30,-sid.,3,,0ch Li MT, 1903, sid: 223): Nylandia. Kyrkslätt, smultronen ljusgula: B. Poppius i Medd. Soc. F. FI. F. 30, sid. 4, och muntligt meddelande. — Borgå „Höfvarböle uti en skogsbacke“; ,pä Storkrogsnäs skola äfven dylika rara bär växa invid en dikeskant uti träd- gården": W. F. i Borgåbladet 1885, N:o 88, enligt meddel. af Hj. Hjelt. Tavastia australis. Janakkala Monikkala; exemplar öfverförts till Botaniska trädgården i Helsingfors, där de hällit sig flere är och spridt sig: Fr. Elfving. — Padasjoki Kellosalmi Honkavaara inom ett professor Ernst Bonsdorff tillhörigt omräde pä bergiskugga; röda och hvita smultron om hvarandra, de hvita dock täml. sparsamt; fyndorten känd redan för omkr. 15 år sedan; smultronen hvitaktiga med gula 26 Häyren Leucocarpa-former af smultron och lingon i Finland. 4. XI.1911. smäfrukter; bladen ljusare gröna än hos ständ med röd skenfrukt; röda och hvita bär smaka lika: Einar Fieandt. Enl. meddel. af Hjelt omnämnes fyndorten i Aamulehti 1903, N:o 158. —— Kuhmoinen Harmoistenkylä Hukki några få stånd, fyndorten känd 4 ä 5 är, bären smaka säsom röda och nä samma storlek: Y. A. Hukkinen. Fyndplatsen omnämnes enl. Hj. Hjelt i Pohjan Poika 1907, N:o 123. Tavastia borealis. Saarijärvi Summajärvi Kyyräntalo i närheten af ett torp nägra ständ sommaren 1905: A. J. Oksanen i Luonnon Ystävä 15, 1911, sid. 218. Säledes inalles 9 fyndställen i Finland. — Rörande fär- gen föreligga frän värt land dels inga närmare iakttagelser, dels nämnas att de mogna smultronen äro blekgula eller hvit- aktiga med gula smäfrukter. L. M. Neuman omtalar i sin Sveriges Flora, sid. 398, blott en f. lutea med gul skenfrukt. Skäl vore att vid framtida iakttagelser beakta bärens färg. Student Y. A. Hukkinen har i Kuhmoinen Hukki insamlat bleka smultron, hvilka uppbevarats i formol och där förete en gulaktig färgton. Dessa smultron äro mjuka och tydli- gen alldeles mogna. Vaccinium vitis idaea f. leucocarpa. Regio aboénsis. Rimito: Mela-Cajander, Suomen Kasvisto, sid. 452. Nylandia. Ekenäs Tvärminne Kalfholmen hösten 1907 tio liter: H. Federley i Medd. Soc. F. Fl. F. 34, sid. 17. I augusti 1909 uppgaf den pä holmen bosatte torparen, att de hvita lingonen första gängen observerats omkr. 15 är tidigare pä en liten fläck samt därefter iakttagits pä ett allt större omräde. De finnas pä holmens västra udde pä täm- ligen stenbunden mark. — Ekenäs Tvärminne Loviksund villaomräde invid berg pä sandigt och solöppet ställe; iakt- tagits sedan 5 ä 6 är tillbaka; c. O, liter årligen; pä senare är icke trifts; bären alldeles ljust röda med en fläckartad rodnad pä ena sidan, relativt stora, nästan saftrikare än vanliga lingon och ej sä skarpt sura, utan mildare: lektorskan Anna Reuter. 4. X1.1911. Häyren, Leucocarpa-former af smultron och lingon i Finland. 27 Tavastia australis. Padasjoki, enligt hvad för mag. E. Fieandt uppgifvits. — Kuhmoinen Harmoistenkylä Hukki pä berg pä ett omräde af omkr. 100 m? jämte röda lingon, ett par liter ärligen: A. Th. Böök enl. Mela i Medd. Soc. F. FI. F. 30, sid. 3—4 (se äfven Luonnon Ystävä 7, 1903, sid. 223). Är 1907 skrifves, att de hvita lingonen iakttagits första gången omkr. 8 är tidigare och pä grund af sin rik- liga förekomst sannolikt vuxit pä platsen redan därförinnan; växplatsen en till största delen jordtäckt bergsluttning mot söder om ett par ars areal; de hvita bären öfvervägande; blommor och växsätt som hos vanliga lingon; en sommar erhölls omkr. 3 liter: K. Vanamo i Luonnon Ystävä 11, 1907, sid. 214. Vanligen skördas 1 ä 2 liter om året, sma- ken mindre syrlig än hos röda lingon, bären vanligen nägot större: Y. A. Hukkinen 1911. Tavastia borealis. Viitasaari nära kyrkobyn pä Haapa- niemi i mängd: Einar Fieandt. Ostrobothnia borealis. Öfvertorneä Huitaperi (Hvita berget). Den äldsta kända fyndorten för hvita lingon i Fin- land. „Varietas Baccis perfecte albis ad Tornoam superio- rem ad radices montis Hwitaberget“: Carl v. Linné Flora Suecica, ed. 2, 1755, s. 126. Om samma fyndort lämna flere senare författare dels själfständiga uppgifter, dels citat; bland de förra mä nämnas följande, som gifva kompletterande no- tiser. „Huittaperä (hvita berget) — — hvita lingon till stor myckenhet": L. J. Prytz i tidskr. Mnemosyne 1821, s. 134. Pä Huitaperi tyckas hvita lingon förekomma rätt allmänt: Bstemn. Cajanus, enl, F. Elfving i.Medd. .Soe.;F. El, F.,32, s. 11. Ylitornio Kainuunkylä Huitaperi berg, hvita lingon ha här plockats under äratal, äfven under däliga lingonär flere liter, uppträda fläckvis bland röda lingon och olika är pä samma fläckar, de hvita bären ha mycket smä nälsting- liknande röda prickar: Einar Reuter i Luonnon Ystävä 12, 1908, s. 103. De hvita bären förekomma pä stenbunden mark; de röda prickarna blott svagt färgade; under goda är får man köpa 6—7 liter, under dåliga 2—3 liter; ha van- lig lingonsmak: Einar Reuter skriftl. meddel. 1911. Lingon 28 Häyren. — E. Reuter. — Luther. — R. Palmgren. 4. XI.1911. härifrän utsäddes hösten 1905 pä olika ställen af en tallbacke vid Monikkala i Janakkala, Ta, men ännu 1910 syntes inga hvita lingon därstädes: F. Elfving. — Öfvertorneä pä hed- länd, helst afbränd mark i stor myckenhet kring Kuivakangas by och pä berget Pappinpohjanvaara; dessutom vid Niemis i Hietaniemi socken pä svenska sidan: Hugo Samzelius i Bot. Notiser 1890, s. 186. Inalles säledes 8 fyndorter i Finland, däraf nägra jäm- förelsevis nära hvarandra. I anledning af detta meddelande anförde professor En- zio Reuter, atti en backsluttning pä Lill-Tervo i Pargas bleka, helgula smultron flere är förekommit rätt rikligt och t. o. m. utbjudits till salu (samma fyndort afses i Medd. Soc. FU PP! *300"srd 4): Docent A. Luther meddelade, att å Sjötorp i Bjernä, Regio abo&nsis, sedan flere är funnits åtskilliga stånd hvita smultron, tillsammans upptagande en yta af c. 1 m?. Magister Rolf Palmgren lämnade följande meddelande: Tetrao tetrix L. x Lagopus lagopus (L.). (Tetrao lagopides Nilss.). Af den sällsynta riporren lyckades jag af en ren tillfäl- lighet den 19 oktober 1911 öfverkomma ett skjutet exemplar uti ett fägelständ i saluhallen i Helsingfors. Det hade, enl. uppgift af försäljaren, jämte annan skogsfägel samma mor- gon af honom inköpts pä torget af en med häst inrest landsbo och torde sälunda härstamma frän nägon af hufvudstadens omgifningar. Från vårt land har riporren tidigare enl. Mela- Kivirikko erhällits inalles fem gänger, nämligen i Kuola- järvi i början af november 1902, Jyväskylä, Kuusamo &, Jo- roinen hösten 1898 samt i Heinola socken. För öfrigt är fägeln blott mycket sparsamt tillvaratagen i Norge, Sverige och norra Ryssland.?) Ifrägavarande exemplar, som inlämnats 1) Sedan detta nedskrifvits, har dr Gustaf Kolthoff i bref medde- lat mig, att riporren pä grund af förbättrade kommunikationer till de nordliga svenska bygderna ej numera är sä svär att ätkomma som förr, och har han själf ärligen erhällit exemplar af bastarden. 4. XI. 1911. R. Palmgren, Tetrao tetrix L. X Lagopus lagopus (L.). 29 till Finska fägelsamlingen, har jag, pä grund af denna bastards sällsynthet och sädana mellanformers höga värde för ärtft- lighetsproblemet, ansett mig böra närmare beskrifva och bi- fogar därjämte till texten trenne afbildningar af fågeln. Beskrifning. Ung hane i öfvergängsdräkt. Kropps- Riporre frän 1) ryggsidan med nägot utbredd vinge, 2) buksidan. längd 47,5 cm, hvaraf pä stjärten 15,2 cm. Vinge 23,s cm, mellan vingspetsarna 70 cm. Näbb: höjd och bredd öfver näsborrarna 11 mm, längd frän pannan 19 mm, längd frän hakvinkeln 12,5 mm, längd från mungipan 25 mm. Tars 5,7 cm. Mitteltä 5,2 cm, däraf pä klon 17 mm. Baktä 1,5 cm, däraf pä klon 9 mm. — Hufvudet svart- och hvitbrokigt 30 R. Palmgren, Tetrao tetrix L. x Lagopus lagopus (L.). 4. XI. 1911. med inströdda ockergula, svartbandade fjädrar, hvilka pä hvardera sidan om halsroten förena sig till en större, marke- rad, oren fläck. Näbben svart. Tvärsigenom ögat ett hvitt band. Ögonbrynen nakna, röda, värtiga, upptill med en frans af kamfjäll. Strupen genom förekomsten af mera hvitt något ljusare än öfriga partier af hufvudet. Kräfvans fjädrar svarta med brunrödt band och smala, hvita kanter. Frambröstet nästan oblandadt hvitt, bakbröstet svart- och hvitbrokigt med mera enfärgadt svarta sidor. Buken, under- 3) Riporren uppstoppad. gumpen och undre stjärttäckare hvita. De sistnämnda sträcka sig ända till de midtersta stjärtpennornas spets. Nacke, bak- hals, rygg, öfvergump och öfre stjärttäckare svarta med samma rödbruna schattering ä fjädrarnas synliga spetsar som på kräfvan — ehuru här bestående af täta, i zig-zag löpande, ställvis sammanflytande linjer — samt med smala, hvita fjäder- kanter. Stjärten till 2 cm djup inskuren, icke kilformigt, utan med platt botten. Stjärtpennor 15 (16), kantade af en smal hvit bård. Öfre vingtäckare svart- och hvitbrokiga, de små när- mast armbenen helhvita. Skulderpartierna spräckliga af svart 4. XI. 1911. R. Palmgren, Tetrao tetrix L. x Lagopus lagopus (L.). 31 och hvitt med inströdda ockergula, svartfläckiga fjädrar. Undre vingtäckare hvita. Arm- och handpennor fint svart- och hvitspräckliga, nästan grävattrade, de förra med breda, de senare med smala hvita spetsar. Spolarna hornfärgade. Den 3, 4, 5 och 6 pennans utfan hvita. Af pennorna är den 4 längst, därpä i ordningen den 3, 5, 2, 6, 1 och 7. Tarserna smutsigt hvita, med härliknande fjädrar. Tärna till sin inre hälft som föregäende, i öfrigt betäckta af nakna, med fran- sade kanter försedda hornringar. I riporren möter oss, säsom af ofvanstäende framgär, ett af de vackraste exempel pä en typisk intermediär bastard. Till storlek och gestalt päminner det nu beskrifna exempla- ret om en större orrhöna och intager sälunda häri ett läge midtemellan föräldraarterna, såsom närslutna jämförande ta- bell, hämtad ur Nordens fäglar, vidhandengifver (mätten pä ifrägavarande individ kursiverade och inom parentes): Orre Riporre Dalripa Längd © 480—596 mm 470—530 mm (475 mm) 380—445 mm » 2 410—486 „ 423—425 , re Nınae 0 950-257... „232255... (238 mm). 175—215 „ n 9 225—236 „ 6. 2058 urn, Den grundt, men bredt inskurna stjärten hos riporren utgör äfven en intermediär länk mellan orrtuppens djupt flikade lyrform och dalripans afrundade gestalt. Af beskrif- ningen framgär tillika otvetydigt tärnas förmedlande ställ- ning mellan tvenne extremer, orrens fullständigt nakna, af hornringar omgifna samt ripans helt fjäderbeklädda tär. De nakna ögonbrynen hos bastarden förena, äfven de, för- äldrarnas egenskaper; likasom hos orren äro de tätt värt- belagda, men därjämte säsom hos ripan upptill begränsade af en kamfrans. Fjäderdräktens färg hos riporren är äfven af intermediär natur. Att den hvita färgen ätminstone i stort sedt härrör frän ripan, den svarta frän orren, därom räder väl intet tvifvel. Likasä torde de ockergula fjädrarna å hufvud, hals och skuldror hos ofvan beskrifna individ 32 R. Palmgren. — Sahlberg. 4. XI. 1911. härröra frän ungdräkten, men hvilken af föräldrarnas, eller om bådas färger häri ingå, är svårt att fastslå, dä dessa pä nämnda utvecklingsskede mycket påminna om hvar- andra. Märkvärdig är det mörkt brunfärgade, enhetliga, eller af täta våglinjer bestående band, hvilket hos exempla- ret i fråga på kräfvan och ryggsidan klart framträder, lika- som infattadt i den synliga ändan af de svarta fjädrarna. Enligt mitt förmenande härstammar denna färg från rip- hanens sommardräkt, måhända något uppblandad med svart, medan de gråmarmorerade partierna på bastardens vingar uppkommit genom sammansmältning af svart och hvitt. En omständighet, som förtjänar beaktande, är att stjärt- pennornas antal hos ofvan berörda individ utgör 15, en tyd- lig felslagning af 16, såsom hos ripan. I Nordens fåglar uppgifves antalet stjärtpennor hos riporren vara 18, alltså i likhet med fallet hos orren. Då stjärtpennornas antal till- mätes ett högt systematiskt värde, kunde man här möjligen tänka sig, att denna individ härstammade från ett par, hvari de båda föräldraarterna skulle ingått i motsatt förhållande mot det vanliga. Frågan, huru vid denna bastarderings- process arterna och könen förhålla sig till hvarandra, är ännu öppen. Nilsson antager, att orren skulle vara fader, ripan moder, medan Collett är af rent motsatt åsikt. Detta är sist och slutligen ett problem, hvars säkra lösning en- dast kan vinnas medels experiment under sträng kontroll i en zoologisk trädgård. Med anledning af magister Palmgrens meddelande önskade professor J. Sahlberg fästa uppmärksamheten vid en undersökning af professor C. J. Sundevall, enligt hvil- ken ripans fjädrar äro af en egendomlig och karaktäristisk byggnad, i det deras inre gren, som eljest förblir outveck- nad, här tillväxer så, att den uppnår ända till ?/,—3/, af den yttres eller den egentliga fjäderns längd, och skulle det vara af intresse atti detta afseende undersöka bastardens fjädrar. Mötet den 2 december 1911. 33 Mötet den 2 december 1911. Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen- ter K. L. Johansson (föreslagen af professor J. Sahlberg) och V. J. P. B. Räsänen (föreslagen af professor K. M. Levander). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 7,071: 26. Till publikation anmäldes: C. Lundström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands VII. Melusinidae (Simuliidae). Bestyrelsen hade, i enlighet med af Sällskapet pä se- naste möte gifvet bemyndigande, beslutit tilldela preparator 0. Sorsakoski ett understöd af 200 mark för undersök- ning af däggdjursfaunan i Uleåborgs län. Pä förslag af bestyrelsen beviljade sällskapet student T. Hintikka ett understöd af 200 mark för studium af Zoocecidier. Doktor R. Boldt, som omhänderhaft värden af Sällska- pets porträttsamling, hade anhällit om befrielse frän detta uppdrag, och beslöt Sällskapet, med bifall härtill, att ät sek- reteraren uppdraga värden af samlingen i fräga. Docent A. Luther föredrog ett skriftligen affattadt för- slag angäende fridlysning af björnen inom tvenne sär- skilda omräden i landet, det ena i Lappland, det andra i östra Finland. I anslutning härtill demonstrerade professor J. A. Pal- men kartor öfver antalet fällda björnar inom landet under perioden 1879—1908 samt pävisade, hurusom björnen smä- ningom inskränkts till de ostligaste och nordligaste delarna af värt land, där den nu är en sällsynthet. I anledning af det väckta förslaget uppstod en dis- kussion, under hvilken herrar J. A. Palmen, Th. Salan 3 34 Lindberg. — Forsius. — Luther. — Koponen. 2. XII. 1911. och Hj. Schulman understödde förslagsställaren. Magister R. Palmgren ansäg den enda effektiva ätgärden mot björ- nens utrotande ligga uti en fullständig fridlysning af björ- nen uti hela landet, helst under hela äret, men ihvarje fall åtminstone under den tid björnen ligger i dvala. I motsats till denna uppfattning framhöll professor J. Sahlberg sä- som sin äsikt, att dä björnen är ett äfven för människan farligt rofdjur, en fridlysning af densamma vore en orättvisa mot innevånarena uti ifrågavarande områden, hvarför han motsatte sig den föreslagna åtgärden. Sällskapet beslöt i princip understöda det af docent Luther framställda förslaget samt öfverlämnade detsamma till bestyrelsen, som skulle inkomma med förslag till åtgär- der i frågan. Doktor H. Lindberg förevisade fossila exemplar af Graphis scripta, funna å Västerkulla i Kyrkslätt socken i en Trapa-förande aflagring från stenåldersperioden. Lafven hade växt på barken af ett löfträd, förmodligen asp. Med. kand. R. Forsius förevisade ett exemplar af Ornithomyia avicularia, ä hvilket en mallophag hade tagit fäste. Exemplaret var tillvarataget ä en skjuten kråka. Före- dragaren hade äfven tidigare iakttagit, att mallophager satt sig fast pä parasitflugor, och förmodade, att mallophager- na pä detta sätt förflyttade sig frän ett värddjur till ett annat. Docent A. Luther förevisade en af Sällskapets stipen- diat, herr L. Munsterhjelm, hopbragt och till Sällskapet skänkt samling af Machetes pugnax-exemplar i värdräkt, vi- sande artens stora variabilitet. Ylioppilas J. S. V. Koponen teki ilmoituksen hirven esiintymisestä Ahvenanmaalla: „Signilskäristä kotoisin oleva merimies Eklund kertoi kapteeni R. Karlson'in nähneen 5 hirveä käsittävän parven 2. XII. 1911. Koponen. — Wuorentaus. 35 viime talvena Torpin kylän metsässä Eckerössä. Rouva Karlson sanoi miehensä noin kesäkuun puolivälissä nähneen naaraan ja sitä huononlaisesti seuraavan vasikan. Näin il- moittivat ylioppilaat neidit Aino Kouvo ja Ahonen. Heinä- kuun puolivälissä väittivät Storbyn luotsit nähneensä uros- hirven uivan Storbyn edustalla olevan lahden yli pohjoi- sesta-eteläiselle niemelle. Aikaisemmin on v. 1894 löydetty hirvensarvia Saltvikistä ja Lemlandista. Viimeinen hirvi am- muttiin v. 1788 Lemlandissa.“ Ylioppilas Y. Wuorentaus jätti seuraavan tiedonannon: Muutamia kasvilöytöjä alueelta Ostrob. borealis. Salix myrsinites L. Heinäkuun 5 p:nä 1910 tapasin Kempeleessä rautatien varressa aseman ja Tupoksen pysä- kin välillä Salix myrsinites-pensaan. Kaikesta päättäen on löytö ainoa laatuaan, sillä en silloin enkä myöhemminkään liikkuessani tuon laajan alueen, Liminganniityn, eri osissa onnistunut tapaamaan toista pensasta. Liminganniityllä esiin- tyy kyllä muitakin pohjoisia muotoja, esim. Ranunculus hy- perboreus, Saxifraga hirculus ja Dianthus superbus, mutta Sa- lix myrsinites'en löytyminen lienee sentään erikoisemmin merkittävä, sillä onhan sen entinen tunnettu eteläisin löytö- paikka paljon pohjoisempana, Kemin tienoilla. Pensaasta on ylioppilas M. E. Huumonen, joka alueella on tehnyt kasvitie- teellisiä tutkimuksia, jättänyt näytteen yliopiston kokoelmiin. Picea excelsa Link. 1. virgata Casp. Matkustaessani viime kesänä elokuun alussa Seuran stipendiaattina Säräisniemelle, kuulin Utajärvellä ylioppilas Arvi Korhoselta, että siellä Haapalan talon ja Näkkilän mökin välillä lähellä maantietä, sen eteläpuolella, kasvaa riippakuusi. Sivuuttaessani maini- tun paikan huomasin ilmoituksen oikeaksi. Kuusi on noin 9 m korkea, 42 cm juuresta ympärimitaten. Puu on seu- dulla yleisesti tunnettu ja siitä on revitty kaikki alimmat oksat „muistoiksi“ aina 4 m korkeuteen saakka, joten se nyt 36 Wuorentaus. — Jääskeläinen. 2. XI. TNK on hyvin surkean näköinen, ja ellei sitä erikoisemmin suo- jata, kuoleutuu se varmaankin ennen pitkää. Alnus glutinosa L. Elokuun 3 p:nä 1911 tapasin Uta- järvellä Ahmasjärven itäpuolella olevien soitten reunoilla tervaleppiä. Tervalepän esiintyminen näillä seuduin ei ole ennen tunnettu, joten löytö siirtää sen pohjoista rajaa sisä- maassa kappaleen matkaa pohjoisemmaksi. Ylioppilas Viljo Jääskeläinen esitti Suomelle uuden kalaloisen, Crepidostomum farionis (0. F. Müll.), syn. Distomum laureatum Zed.'). Tätä loistrematodia, jota ei tietääkseni naapurimaistammekaan tunneta, tapasin viime kesäna kahden Puntarikoskesta, Höytiäisen laskujoen niskalta ongitun järvi- lohen (Salmo lacustris L.) suolesta, kaikkiaan 3 sukukypsää yksilöä. Loiset sijaitsivat kalojen peräsuolessa ja oli niiden pituus 2—3 mm ja leveys 0,59—0,5» mm; kuudella lihaksisella haarakkeella varustetun suuimukupin läpimitta oli 0,14 mm ja vatsaimukupin 0,18 mm. Ovaalisten munien läpimitta oli 0,024+—0,032 mm. Tämä trematodi on Saksassa tunnettu yksi- omattain lohikalojen suoliloisena, enemmän harvinaisena. Ja ettei se meilläkään liene aivan yleinen lohien sisäloinen to- distanee se, etten Höytiäisestä ja Puntarikoskesta saaduista ja tutkimistani 27:stä lohiyksilöstä tavannut sitä kuin kahden kalan suolesta (eli siis noin 7 °/,:lla). Näiden 2 lohen suoli- sisältö oli seuraava: 1. Kalan pit. 43,7 cm. Ravintona: mahassa runsaasti ephemeridi-, phryganidi- ja punasia Chironomus-toukkia, 1 hämähäkki ja 1 siivellinen Formica rufa. Loisia: pylorus- lisäkkeessä 1 Abothrium crassum (Bloch) (pit. 54 cm!) ja perä- suolessa 1 Crepidostomum farionis (Mill.). 1) Loinen on kuvattu ja selitetty: Max Liihe, Parasitische Platt- wiirmer I, Trematodes, Siisswasserfauna Deutschlands von Brauer, 1909, Heft 17, siv. 63. 22111311. Jääskeläinen. — Lindberg. 37 2. Kalan pit. 33,8 cm. Ravintona: mahassa joukko phryganidi-toukkia. Loisia: pylorustienoilla 2 Abothrium cras- sum’ia, ohutsuolessa 2 kppl. Ichthyotaenia longicollis'ta (Rud.) ja peräsuolessa 2 Crepidostomum farionis-yksilöä. Edelleen näytti esittäjä erään subfossiilisen peuran- sarven, mainiten sen löydöstä seuraavaa: Joulukuussa 1910 käydessäni Leivonmäellä (Mikkelin 1.) sain sattumalta tietooni että eräässä kirkonkylän talossa oli säilytetty sarvijätettä, jonka huomasin siellä käydessä peuran (Rangifer tarandus L.) sarveksi. Sen silloinen säilyttäjä, maanviljelijä Salomon Hellgvist, lahjoitti sen pyynnöstäni mielellään Yliopiston kokoelmiin. Sarven oli löytänyt työ- mies Abro Wilén Leivonmäen Vartijamäen kylästä suope- räisestä maasta n. 30 cm syvyydestä kesällä 1901; peltoa kynnettäessä oli se tullut esille. Löytöseutu on siis Pohjois- ja Etelä-Hämeen sekä Etelä-Savon rajamailla, Mikkelin lää- nin luoteiskolkassa, ollen joitakin asteita idempänä niitä paikkoja Pohjois-Hämeessä, joista leht. Hj. Schulman mai- nitsee (Meddel. Soc. F. et FI. F. 36) löydetyn myöskin peu- ran subfossiilisia sarvijätteitä. Doktor Harald Lindberg redogjorde under framläg- gande af talrika, pressade exemplar för de karaktärer, som åtskilja Juncus fuscoater Schreb. och Juncus alpinus Vill. Bl. a. förtjänar framhållas den sydliga utbredning den förstnämnda arten har i vårt land, hvilken utbredning sam- manfaller med talrika andra sydliga arters. Jag uppmanar herrar botanister att insamla af dessa kritiska former, så att deras utbredning må kunna med full säkerhet fastställas. Vidare vill jag betona, att den beskrifning, som lämnas i Neumans flora, är träffande, samt att arterna med ledning af de där lämnade karaktärerna i regel lätt kunna särskiljas. 38 Lindberg. — Johansson. 2 2.1318 Jag har sommaren 1908 varit i tillfälle att för Planta Finlandia exsiccat@ insamla ett större material af såväl J. fuscoater som J. alpinus pä en sank mark i närhe- ten af Nygärd hemman i Österby i Kyrkslätt. De nämnda arterna växte här blandade med hvarandra pä en mindre yta och voro i naturen lätta att särskilja. J. fuscoater igenkännes bäst pä sina smärre blomhufvud, samlade i en kortare och bredare blomsamling, samt därpä att frukterna i blomsamlingarna äro mer utspärrade och jämntoppade. Hos J. alpinus äro oftast nägra frukter försedda med längre skaft, sä att de skjuta upp öfver de andra i samma blom- hufvud; de särskilda grenarna äro mycket längre, hvarige- nom hela blomsamlingen fär ett mycket glesare och mera längsträckt utseende. J. fuscoater Schreb. är tills vidare känd från Ab—Ik, från St—Ol samt från Om och On. Från Äland saknas exemplar, sä att dess förekomst där är osäker, om ock sannolik. J. alpi- nus Vill. är utbredd öfver hela landet och är en af de fä arter, af hvilka exemplar finnas i samlingarna frän landets alla växtgeografiska provinser. Senare, när bättre och rikligare materia! förefinnes, skall jag återkomma till ofvannämnda arter och deras utbred- ning hos oss. Student K. L. Johansson föredrog: Bidrag till kännedomen om finska bin. Under de senaste ären har jag intresserat mig för de finska biarterna och samlat sädana, mest i Hoplaks invid Helsingfors, men även i andra delar av Nyland. Fyra av de funna arterna äro nya för den finska faunan, medan en art förut är tagen hos oss i blott ett exemplar. 1. Nomada fabriciana L. 9. Invid Rusutjärvi sjö i Thusby socken fann jag ifrägavarande insekt den 1 augusti 1909. Den flög av och an i en sandgrop, säsom snyltbin i 2. XII. 1911. Johansson, Bidrag till kännedomen om finska bin. 39 allmänhet göra. Denna Nomada-art stär i systematiskt hän- seende ganska isolerad. Dess färgteckning är mörk. Huvu- det, hela mellankroppen och halssköldens sidoknölar äro tydligt svarta. Schmiedeknecht uppger i sitt arbete „Api- de Europe" denna biart vara spridd över nästan hela Eu- ropa. I Sverige är den alls icke sällsynt. 2. Coelioxys lanceolata Nyl. En särdeles stor och vacker art. Till det yttre liknar den C. elongata, men det undre analsegmentet öfverensstämmer med detsamma hos C. conoidea. Av denna art har jag funnit endast o. Hanen är tills vidare okänd. Likaså är värden, hos vilken detta parasitbi lever, obekant. Denna Colioxys-art har jag fän- gat i Hoplaks den 8 juli 1909 invid en vägkant och i Bo- bäck i Esbo den 9 augusti samma år. Thomson och Ny- lander uppge den från Småland, Öster- och Vestergötland, men i allmänhet lär den vara sällsynt såväl i Sverige som i det övriga Europa. 3. Colletes svecica Auriv. Vill man finna apider, är det bäst att hälla sig till tvenne slag av lokaler: blomsterrika platser och sandmarker. I synnerhet äro sandgropar rika pä biarter, ty i dem bygga mänga arter sina bon. Den 4 augusti 1909 fann jag i Hoplaks i en sådan grop o av C. svecica Auriv. Den liknar ganska mycket en närastäende art, C. daviesana, men skiljer sig från denna genom det ljusa tvärbandet vid ro- ten av bakkroppens andra ryggled och den andra bukledens korta behäring. Denna art har Aurivillius i Stockholm nyligen ställt upp i „Svensk insektfauna*. Dess fyndorter inom Sverige äro Gottland, Östergötland och Stockholm. 4. Colletes picistigma Thoms. 9. Denna art fann jag vid Bobäck plattform i Esbo den 9 augusti 1909. Med hänsyn till behåring överensstämmer den med C. succincta och C. fo- diens, men saknar den brungula, hinnaktiga bakkanten vid bakkroppens första ryggled. Denna led är naken och groft punkterad. Arten är förut tagen i nordliga Europa samt i Asien (Morawitz). I Sverige är den antecknad frän Skäne och Gottland. 5. Megachile argentata Thoms. 9. Denna art, som är 40 Johansson. — Sahlberg. 2. KIL 191K lätt att igenkänna pä de vita bukhären, har jag anträffat i Thusby den 3 augusti 1909. Den är förut tagen i Viborg av Thesleff. Alla dessa bin hava godhetsfullt granskats av prof. J. Sahlberg. Samtliga exemplar äro inlämnade till den finska samlingen. I sammanhang härmed vill jag omnämna en nykomling för den finska dipterfaunan, Merodon egvestris Fabr. Släktet Merodon har hittills varit okänt icke blott för värt land, utan även för hela Skandinaviska halvön. Och det, fastän Me- rodon-arterna äro vitt spridda över mellersta och södra Eu- ropa och rätt talrika. Möjligen har ifrågavarande art kommit till landet med lökar, importerade av trädgärdsmästerierna. Ifrägavarande insekt är skäligen stor och grann. Dess här- beklädnad går i svart och rödgult. Till det yttre liknar den något en Eristalis-art, men kantfältet pä vingarna är tydligt slutet. Benen äro tjocka och svarta, och pä undre sidan av baktibiernas lär finnes ett tandliknande utskott. Jag har funnit denna Merodon-art i Hoplaks invid de s. k. Finnän- garna den 26 maj 1910, alltsä tidigt pä vären. Magister R. Frey har välvilligt bestämt denna dipter. Exemplaret har lämnats till de finska samlingarna. Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande: Nägra sällsynta Lathridiidae samt andra anmärkningsvärda Coleoptera och Hemiptera funna i barkspringor pä barr- träd vid Helsingfors under senhösten. Pä de exkursioner, som jag under innevarande höst an- ställt i trakten af Helsingfors tillsammans med några yngre entomologer, företogo vi oss, dä ymniga höstregn och till- tagande köld gjorde andra insamlingssätt mindre inbrin- gande, att med ifver insamla och studera de insekter, som pä senhösten anträffas i springor mellan barkflisor pä barr- 2. XII. 1911. Sahlberg, Anmärkningsvärda Coleoptera och Hemiptera. 41 träd. För ändamälet afskrapade vi med entomologisk bila eller botanistspade lösa barkstycken ä växande tallar och gra- nar ända frän roten och sä längt man frän marken kunde nä samt uppsamlade dem i insektsäll, hvarefter de grundligt om- skakades. De finare smulor, som gingo genom sället, hem- fördes och undersöktes noga pä utbredt hvitt papper. De där förekommande insekterna, som redan legat i vinterdvala eller af kölden varit sä tröga i sina rörelser, att de ute i det fria knappt kunnat upptäckas, kommo nu tack vare rum- värmen i liflig rörelse, sä att man lätt blef dem varse. De genomsökta smulorna förvarades nägra dagar i en tillbun- den päse, pä hvars sidor man sedermera kunde finna nägra smä skalbaggar, hvilka förut undgätt uppmärksamheten. Under loppet af november mänad anställde vi sädan undersökning pä tallar i närheten af Sörnäs trenne gänger, i närheten af Hoplax träsk pä tallar och granar, särskildt sädana, som blifvit litet svedda af skogseld, tvenne skilda gänger, den senare den 26 november, dä marken var nägot frusen och litet snö fallit, hvarjämte student L. Johans- son ett par gänger för undersökning till entomologiska mu- seum medfört barksmulor, som han utsällat frän tallar och granar i närheten af sitt hem i Hoplax villasamhälle. Resultatet af dessa undersökningar har utfallit synner- ligen lyckligt, i det att flera för Helsingfors-trakten nya samt andra i vårt land sällan funna arter insamlats, särskildt af familjen Lathridiidae. Då några af dessa i afseende ä syno- nymer och varieteter tarfva en utförligare utredning, ber jag att framdeles fä till sällskapets Meddelanden inlämna en redogörelse för de funna arterna, af hvilka nägra ännu ej äro nogare granskade och bestämda, samt vill nu endast förevisa nägra af de intressantaste bland dem. 1. Coninomus constrictus Gyll. Förut hos oss funnen i enstaka exemplar, inalles 5 ä 6, i södra och mellersta Fin- land, nu tagen i omkr. 20 individer. Denna intressanta lilla skalbagge, som är spridd öfver en stor del af jorden, va- rierar otroligt i afseende ä prothorax byggnad, täckvingar- nas punktstrimmor och upphöjda kölar samt t. o. m. prosterni 42 Sahlberg, Anmärkningsvärda Coleoptera och Hemiptera. 2. XII. 1911. form äfvensom kroppens färg, sä att Mannerheim i sin mo- nografi af densamma beskrifvit 6 skilda arter. Bland dessa funnos här Lathridius constrictus, L. carinatus, L. incisus och den synnerligen utmärkta L. nervosus (Motsch.) Mann., hvilken blifvit tagen i östra Sibirien och veterligen ej senare äter- funnits. Genom sin breda, pä sidorna ej utskurna, plattade prothorax gör den intryck af att vara en väl skild art. Jag var först böjd att anse den för en sädan, men dä bland de funna exemplaren nägra voro intermediära, vill jag dock ansluta mig till den gängse äsikten, som uttalats af Reit- ter, Belon och Ganglbauer, hvilka ej torde hafva sett några med Mannerheims beskrifning öfverensstämmande individer. Alla exemplar hade tagits pä tallar vid Hoplax träsk. Svär att upptäcka till följd af sin ringa storlek. 2. Corticaria dilatipennis Reitt. (= C. foveola Ganglb. nec Beck, Gyll. et Mann.). Tre exemplar, af hvilka 2 pä tall och 1 pä gran, vid Hoplax träsk. Endast 1 exemplar förut taget af mig vid Helsingfors. Torde vara ny för Finland och Skandinaviska halfön. 3. C. abietum Motsch. Funnen ganska sparsamt säväl pä tall som gran vid Sörnäs, i Hoplax villasamhälle och bakom Hoplax träsk. Förut funnen i fä exemplar i skilda delar af landet. 4. Cryptophagus trapezoidalis n. sp. Ett enda exemplar pä tall vid Sörnäs, där jag för flera är sedan funnit den första finska individen. Närastäende, men väl skild frän den syd- europeiska Cr. cylindrus Kies., som blifvit funnen pä Pinus aleppensis. 5. Aradus cinnamomeus Panz. Ett exemplar (6) af denna hemipter funnet pä tall vid Hoplax träsk den 26 novem- ber af student W. Hellen, som förärat exemplaret till finska samlingen. Förut hos oss funnen endast i östra Finland vid Svir, pä Karelska näset och i Nurmis i norra Karelen. 6. A. laeviusculus Reut. (= angusticollis Reut.). En o vid Hoplax träsk, troligen pä bränd gran. Förut funnen säväl i södra och mellersta Finland som i Lappmarken pä sotiga granstammar, men ny för provinsen Nyland. 2..X11.;1911; Sahlberg. — M. Brenner. 43 7. I sammanhang härmed förevisas en annan hos oss mycket sällsynt och äfven för Nyland ny aradid, Aneurus laevis Fabr., som jag funnit vid Hoplax träsk den 26 okto- ber medels entomologiskt säll, troligen ien gammal rishög. Frän rektor M. Brenner inlämnades till publikation: Linnaea borealis L. f. retinervis n. 1. och i. superba Wittr, nya för Finland. L. borealis f. retinervis Brenn. n. f. Erythrochroma; corolla 8-9 mm longa, labio infero 10 mm lato, infundi- buliformis, tubo superne inflato lobisgue apice recurvatis, externe subalbida, sulcis cingue indistinctis infra sinus limbi instructa, interne labium superum fere totum pur- pureo-reticulatum interstitiis roseis, ad apicem solum lobo- rum album, labium inferum signo nectareo vitellino, 4 mm longo latogue confluente, breviter tricuspidato, in- distincte 5-radiato, a pictura tricuspidata rosea purpureo- reticulata, apices tenues ultra medium usgue loborum limbi porrigente circumdato, lobi de cetero albi, inferiores ovati, superiores apice magis rotundati; sepala anguste lanceo- lato-subulata, acuta, 2,,—3 mm longa, viridia vel partim ru- fescentia; folia late ovata velelliptica, marginibus 1—2-den- tatis, maxima 15 mm longa, 11 mm lata, parce pilosa. In silva acerosa humida ad Westerkulla par. Ingä Ny- landiae lecta. Med afseende ä honungstecknet och det röda partiets utsträckning och konturer närmast öfverensstämmande med f. heterochroa Wittr. Linn. bor. L. p. 147, tafl. 11, bild 19, afviker denna form genom större krona med det röda par- tiet pä båda läpparna nätformigt tecknadt och saknaden af röda fläckar pä dess yttre sida. L. borealis f. superba Wittr. Erythrochroma; corolla 9,5—10 mm longa, labio infero 9—9,5 mm lato, regulariter — parum obligue obconico, lobis apice vix recurvatis, ex- 44 M. Brenner. — Bryk. 2. XII 1918 terne pallide rosea, tubo sulcis latis cingue ad sinus limbi usgue jugisgue ad basin loborum concavorum alternantibus instructa, interne labium superum tubo partibusgue ba- salibus loborum purpureis, colore superne sensim evane- scente, lobis de cetero albis, labium inferum tubo parti- busgue basalibus loborum purpureo-reticulatis interstitiis roseis, signo nectareo longo, angusto, aurantiaco, trira- diato, lobisgue fere totis albis, lobi apice semiorbiculares; sepala lanceolata, acuta, 2 mm longa, rufescentia vel par- tim subvirescentia; folia late ovata vel suborbiculata vel late obovata, marginibus distincte 1—3-dentatis, maxima 14 mm longa, 13—14 mm lata, parce — vix pilosa, parce ciliata. Ingä Westerkulla in clivo silvae acerosae salebroso. Öfverensstämmer nästan fullständigt med beskrifning och afbildning af f. superba i Wittrocks „Linnaea borealis L., Species polymorpha et polychroma“, med undantag af att det röda partiet med mindre tydligt markerad kontur icke sträcker sig sä längt in pä kronans lober, jämte det öfverläppens nervstrimmor äro knappt märkbara. Från herr Felix Bryk inlämnades till publikation: Uber eine melanotische und eine nigristische Argynnis-Form aus Karelia ladogensis. 1. Argynnis niobe (?) ab. sahlbergi m., nov. ab. Fig 1. Anfangs August vorigen Jahres fand ich in Myllykylä bei Sortavala, Karelia lado- gensis, auf dem Herrschafts- gute der Familie Mäkinen einen zerfetzten Falter, als er sich eben aus dem Ge- 2. XII. 1911. Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. 45 büsche auf eine offene Wiese herauswagte. Aus der Fer- ne machte er den Eindruck der karelischen Erebia ligea, die sich, nebenbei bemerkt, wesentlich von der mitteleuro- päischen Form unterscheidet; nur sein nicht-tänzelnder Flug verriet mir sofort, dass er zu einer ganz anderen Familie gehörte. Sein Aussehen war so eigenartig, be- sonders das der Unterseite, dass ich anfangs im Zweifel war, ob ich nicht etwa eine nova species entdeckt hätte. Nach genauer Untersuchung erwies er sich als ein melanotischer Perlmutterfalter und wäre höchst wahrscheinlich als eine niobe-Aberration aufzufassen. Ausser dem gelbbraunen Mittelzellflecke und dem nur rudimentär erhaltenen, ebenfalls gelbbraunen Zellrandflecke, dessen Farbe infolge des komplementären Dunkelviolett des Flügelfonds schön gelb leuchtet, ist eigentlich nichts von der Argynnis-Zeichnung übriggeblieben. Das Stück ist dun- kel violettbraun übergossen; hie und da sind schwache, kaum bemerkbare Argynnis-gelbbraune Schuppenoasen zurückge- blieben. In der Färbung erinnert mein Falter an die im Hel- singforser Entom. Museum (Duske’sche Sammlung) aufbe- warte melanotische Aberration von euphrosyne und hemi- melanotische (Vorderflügel ganz melanotisch, Hinterflügel nigristisch) Aberration von selene. Ganz originell ist die Unterseite. An der Wurzel des Vorderflügels glänzt perlmutterartig die Diskusbasis. Der gelbbraune Mittelzellfleck der Flügeloberseite ist homo- gryph. Sonst sind die Vorderflügel melanotisch verdüstert; nur eine verschwommene, schmutzig braungelbe, interner- vale Fleckenreihe unterbricht das monotone Schwarz. Von der Basis der Hinterflügelseite dehnt sich eine breite, wie Perlmutter (nicht silbern) glänzende Fläche aus, die, sich regelmässig radiär verteilend, den ganzen inneren Teil des Hinterflügels bis jenseits des Diskus ausfiillt. Am Rande scheinen noch spärlich hie und da verschwommene silberne Flecke der Hauptform durch, doch lässt der defekte Zustand des Falters keine präcisere Beschreibung derselben zu. Die Oberseite des Falters erin- 46 Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. 2. XII. 1911 nert durch sein dunkleres Aussehen an die neulich ent- deckte Argynnis daphne Schiff. ab. melanotica Gillm. !) Mit der von Spuler?), Tafel 8, Fig. 1, abgebildeten Ar- gynnis niobe L. ab. pelopia Borkh. (nach Hübners Abbildung), an die diese neue karelische Abart anzuschliessen wäre, stimmt mein Exemplar schon deshalb nicht iiberein, weil das Vor- handensein der ausgedehnten braungelben Randfleckenreihe auf den Vorder- und Hinterfliigeln der ab. pelopia markant von der neuen Abart,bei welcher dieselben fehlen, absticht. Auch dürfte die Zeichnung der Flügelunterseite, die dort leider nicht abgebildet wurde, ähnlich wie bei den oben erwähnten beiden melanotischen Argynnis-Formen aus der Duske’schen Sammlung, nicht zur Unkenntlichkeit umgebildet worden sein, sonst würde dies sicher ein so vorzüglicher Lepido- pterologe, wie es Herr Prof. Dr. Spuler ist, im Texte erwähnt haben.3) Hiernach hätten wir es mit einer noch unbekannten Aberration zu tun, die ich zu Ehren des ver- dienstvollen Forschers, der gerade auf dem Gebiete der Argynniden die seltsamsten finnischen Formen beschrieben hat — ich meine den ehrwürdigen Herrn Professor John Sahlberg — ab. sahlbergi benenne. Der Typus befindet sind im Entom. Museum der Univer- sität der Stadt Helsingfors. — Nicht unerwähnt darf ich es lassen, dass die Firma Dr. O. Staudinger & Bang-Haas (Blasewitz) den Falter kunstvoll geflickt hat. 1) Vgl. M: Gillmer, Int. Ent. Zeitschrift, 30. Sept. 1911. 2) Vgl. Arnold Spuler, Die Schmetterlinge Europas, Stutt- gart 1910. 3) Auch die von Emilio Turati schön abgebildete niobe-Abart (E. Turati, Nuove forme di lepidotteri, Naturalista Siciliano XX, N:o 1—3, 1907, Palermo, Tav. I, fig. 14, 15) kommt oberseits meinem Exem- plare sehr nahe; seine Hinterfliigelunterseite lässt sich aber mit Leich- tigkeit als niobe-typisch erkennen. Für die freundliche Zusendung sei- ner Werke sei auf dieser Stelle dem äusserst liebenswürdigen Grafen Emilio Turati (Milano) herzlichst gedankt. 2. XII. 1911. Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. 47 2. Argynnis ino Rott. ab. zina- lensis Foore 5. Fig. 2. Den Werdegang der so gut wie totalen Schwarzfärbung der Flügel- zeichnung bei der ab. sahlbergi m. veranschaulicht überzeugend einnigri- stisches Arg. ino-Männchen, das ich jenseits unseres Flusses (anfangs Juli dieses Jahres) auf ei- ner sumpfigen Wiese in unmittelbarer Nähe eines Waldes gefunden habe. Noch ganz gut erhalten ist die Argynnis- Zeichnung; das Aberrative an ihr ist eben das Zusammen- fliessen und Sich-ergiessen einzelner schwarzer Flecke in der Richtung des Aderverlaufes. Infolge der schwarzen Einfas- sung hat sich der in der Mittelzelle befindliche Grundfarben- fleck bereits zu jenem leuchtendgelben Flecke der ab. sahl- bergi herausgebildet, das einzige gemeinsame, das er mit je- ner aparten Seltenheit teilt. Sonst haben sich um die Mediana herum schwarze internervale Flecke radiär ange- sammelt, was auch auf der Unterseite sichtbar ist. Die äussere Punktreihe hat sich auf Vorder- und Hinterflügel mit der nächstliegenden Punktreihe zu schmalen internervalen Streifen vereinigt, was ja hie und da, zwar nur auf ein Ele- ment beschränkt, bei Argynniden vorkommt. Bei der Arg. daphne, einer der ino sehr nahen Form, scheint wenigstens der letzte zusammenfliessende Fleck in der Hinterrandsecke der Vorderflügel zum Habitus zu gehören; übrigens fand ich sogar ein gleiches longitudinales Zusammenfliessen eines Kappenbindenelementes mit dem Analflecke bei einem 5 von Parnassius tenedius Men. (aus der Duske’schen Sammlung im Ent. Museum zu Helsingfors), das mir dank der entgegen- kommenden Güte des ehrwürdigen Herrn Professor J. Sahl- berg vorliegt. Diese zum ersten Male in Finland gefangene Aberration ist in der melanistischen Tendenz ein Pendant zur Argynnis aphirape ab. kullervo J. Sahlb., nur hat bei der ino-Aberra- tion die Unterseite der Hinterflügel ihre normale Zeichnung beibehalten. 48 Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. 2. XII. 1911. Herr A. Bang-Haas (Blasewitz) war so freundlich, die- ses Stiick nach einer Diagnose (ohne Abbildung) von Berge- Rebel als ab. zinalensis Foore zu diagnosticieren, was ich aber nicht nachpriifen konnte, da mir dieses Werk fehlt. Das Exemplar befindet sich jetzt in der Sammlung des Ent. Mu- seums zu Helsingfors; beide Stiicke hat der Autor geschenkt. Gleichviel, ob man nun in der melanistischen, resp. nig- ristischen, Entwicklungsrichtung dieser beiden Abarten: mit Darwin einen Beleg fir die Selektionstheorie (dunkles Waldfalterkleid in der Nähe des Waldes) oder mit Brun- ner v. Wattenwylein hypertelisches Streben nach „ideeller Ausbildung“, mit Lord Walsingham Wärmeschutzmassregeln vor nördlicher Kälte oder mit Standfuss „ein Ubermass an Kraft und Lebensenergie“, mit E. Reuter-Dixey eine ur- sprüngliche Tracht im dunklen Kleide oder mit Eimer den Anfang „einer sich geltend machenden Einfarbigheit durch or- ganisches Wachsen“, mit Schilde autodynamisches Wirken der „formgebenden Immanenz der Welt“ oder schliesslich mit Weismann direkte Folge der Einwirkung des klimatischen Einflusses auf die sonst im Keime latenten Melaina-Ide er- blicken will, möchte ich hier eine Frage berühren, die ich leider bei allen Lepidopterologen vermisse, welche das Auf- treten einer Mutation erörtern. In welcher Beziehung steht die Flügelhaltung der Abart zur veränderten Zeichnung? Prof. Standfuss, der geniale Observator des intimen Falterlebens, hätte zwar diese Frage schon viel früher besser stellen können, da ihm glücklicherweise bei seinen epoche- machenden Temperaturexperimenten eine Aberration aus- schlüpfte, deren veränderte Vorderflügelunterseite schon a priori eine durchaus andere Ruhestellung, als die des nor- malen Typus, voraussetzen liess; aber wahrscheinlich haben unendlich viele andere Fragen, die sich ihm dabei von selbst aufdrängten, jene sicher nicht ganz nebensächliche Frage der Flügelstellung unterdrückt, so dass sie nicht be- rücksichtigt wurde. Latent schlummert sie aber sicher in ihm. 2. XII. 1911. Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. 49 Ich meine die im Eisschranke und dann im Zimmer ge- haltenen io-Puppen. Durch Kälte erzielte Prof. Standfuss die im „Handbuche d. paläarkt. Gross-Schmetterl. etc“, zweite Aufl., Jena 1896, Taf. VI, Fig. 5 u. 6, abgebildete urticae- ide ab. fischeri Stfs, deren „Unterseite vielmehr Ähnlichkeit mit der von Van. urticae L. besass“ (l. c. S. 245). Nun trägt die Blaukante (Van. urticae L.) in der Ruhe, derart wie die Papilioniden, Pieriden, Argynniden, Lycaeniden, etc., die Flü- gel aufgerichtet, die Vorderflügel dabei bis auf die Spitze zwischen die Hinterflügel verschiebend, während das Tagpfau- enauge, dank der Gleichfärbigkeit beider Flügelunterseiten, die Gewohnheit der blattähnlichen Falter Kallima inachis (bei uns Van. antiopa L., Van. polychloros L., Polygonia c-album L.), die Vorderflügel in der Ruhestellung frei zu tragen, ange- nommen haben soll. !) Über die Flügelhaltung der ab. fischeri erwähnt aber Prof. Standfuss nichts. Selbst Prof. Weismann, der sich in zwei Bänden ein- gehend mit der levana-prorsa-Frage befasst hat und dabei, besonders was das letzte Werk betrifft, ein Meistertalent von Dialektik an den Tag gelegt hat, hielt es nicht für notwen- dig, die Ruhestellung dieser saisondimorphen („digryphen“ wäre wohl richtiger) Art zu beobachten, obwohl ihm doch sicher genug lebendes Material vorlag, während von der „protektiven Unterseite“ nur zu oft die Rede ist. Nach Oudemans (|. c. PI. IX, Fig. 105) wunderbaren Abbildungen — der beste Teil im ganzen Buche — soll levana trotz der einander fast ganz ähnlichen Vorder- und Hinterflügelunter- seite keine „io-Stellung“ annehmen. Ob nun prorsa in Analogie zur io, deren Unterseite beider Flügel in linearer Coinci- denz fortlaufend gezeichnet ist, die Gewohnheit der Blattfal- terstellung angenommen hat — darüber schweigt Prof. Weis- mann. 1) Vgl. diesbezüglich Standfuss, Die Beziehungen zwischen Fär- bung und Lebensgewohnheit bei den palaearkt. Gross-Schm., Zürich 1893, S. 88, und Oudemans, Etude sur la position de repos chez les lepidopteres, Amsterdam 1903, Pl. IX, 101, 97. 4 50 Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. 2. XII. 1911. Nun zur ab. zinalensis! Wie alle Perlmutterfalter, Par- nassier, viele Vanessen') (besonders antiopa und urticae) breitete er in der Stellung der voriibergehenden Ruhe, in der ich ihn überraschte, beide Flügel aus und fiel mir da- durch sofort als etwas , Neues" auf. Hätte er sich zur voll- kommenen Ruhe niedergelassen, so wiirde er etwa die Stel- lung der im Oudemans (|. c. PI. X, Fig. 109) abgebildeten selene Schiff. angenommen haben. Die Zeichnung der dabei zur Schau gestellten Flügel würde sich aber garnicht von der einer normalen ino unterscheiden, da die aberrativen Merkmale, wie die Ocellen der Ocellata, vorsichtig versteckt wären. Dabei ist es geradezu auffallend, dass die exponierte Flügelzeichnung nicht nur nicht nigristisch ist, sondern eher verblasst (also scheinalbinistisch nach Federley) er- scheint; auch sind die deutlich ausgeprägten, niedlichen, sonst violetten Ocellen kaum bemerkbar, und die Zeichnung der Vorderflügelspitze ist ebenfalls verwischt. Wie mag nun die Flügelhaltung bei „vollkommener Ruhe“ bei der ab. sahlbergi aussehen? Die Flügelunter- seite ist ja ganz abweichend von der gewöhnlichen, wirkt aber infolge ihrer Vereinfachung viel ruhiger, wenigstens auf unser Auge. Die hervorquellenden Perlmutter-Wurzel- flecke hören plötzlich dort auf, wo sich bei den typischen Stücken eine die Silberfleckenreihe des Mittelfeldes ab- grenzende unregelmässige Linie zieht, die bei vielen der gleich- zeitig erbeuteten Individuen zu einem schönen tiefschwar- zen Mittelbande potenziert wurde. Dadurch entsteht ein starker Kontrast zwischen hell und dunkel. Auf der bei tota- ler Ruhestellung exponierten Vorderflügelspitze konnte ich keine silberschillernde Flecke, die ja zum Habitus der 09 gehören und bei den 434 fehlen, feststellen. Aber trotzdem ist die Spitze aufgehellt, was sich wohl rein biomechanisch erklären lässt, wodurch die Flügelspitze als koloristische !) Also kein Monopol der eierlegenden braunen Bläulingsweib- chen, was Weismann so besonders im selektionistischen Sinne ver- dolmetscht. Mötet den 3 februari 1912. 51 Fortsetzung der Hinterflügelfläche sicher nicht aus dem Rahmen fällt. Allesin Allem: auch die „protektive Unterseite“ der ab. sahlbergi ist hier trotz der Neigung zur melanistischen Art heller als die Oberseite, mag sie auch für unser Auge auffallender als die typische oder sogar aberrative silber- glanz-entbehrende ab. eris Meig. (schöne Exemplare am 6. VII in der Insel Walamo erbeutet) erscheinen. Übrigens ist das luxuriöse Silber bei der Argynnis lathonia sicher nicht weniger auffallend! Ich möchte noch hervorheben, dass es kein Zufall sein dürfte, wenn das extrem melanistische Exemplar gerade ein Weibchen ist, scheinen ja bei den paläarktischen Rhopaloce- ren die 09, z. B. ab. melaina, ab. brittingeri (nigricans), serici- nus, cerisyi, zum Melanismus zu neigen, ist doch gerade un- ter den sechs eigenartigen von Prof. Sahlberg beschrie- benen Argynnis-Aberrationen das extremste Stück auch ein Weibchen: ab. aino von Argynnis aphirape. Zum Schlusse möchte ich Herrn Dr Harry Federley, der mir seine entomologische Bibliothek zur Verfügung ge- stellt hat, für sein liebenswürdiges Entgegenkommen, an die- ser Stelle meinen verbindlichsten Dank aussprechen. Myliykylä, November 1911. Mötet den 3 februarı 1912. Till inhemska medlemmar invaldes guvernören, verklige statsrådet L. Munck (föreslagen af doktor H. Lindberg) och student A. F. Oblom (föreslagen af professor J. Sahlberg). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 32851; 91. 52 Frey. — Räsänen. 3: II; 1912) Föredrogs följande skrifvelse från Sällskapets korre- sponderande ledamot, professor Eug. Warming: „Jeg beder Professor Palmen bringe Societas pro fauna et flora fennica min dybt fölte Tak for den hjärtlige Hilsen, den sendte mig paa min Födselsdag. Nu trekker jeg mig tilbage fra Universitetet, men ikke fra Videnskaben; om det maatte forundes mig at leve arbejdsdygtig endnu nogle Aar, haaber jeg at give endnu nogle smaa Bidr&g til det desverre altfor ringe, jeg har kunnet yde Botaniken. — Jeg er stolt af, at Societas pro fauna et flora fennica har villet optage mig som Medlem og takker for dets mange Publi- kationer, der regelmessigt tilflyde mig." Docent A. Luther meddelade, att han anhällit om af- sked frän sin amanuensbefattning vid Universitetets zoolo- giska museum, och bad i anledning häraf att Sällskapet ville befria honom frän att vara intendent för Sällskapets zoolo- giska samlingar. Med bifall härtill beslöt Sällskapet till t. f. intendent för äterstoden af innevarande verksamhetsär utse doktor B. Poppius. Fil. kand. R. Frey demonstrerade ett fall af fasciation af stjälken hos Anthemis arvensis L. Ylioppilas Veli Räsänen esitti: Pohjois-Pohjanmaalla tavattavia muurahaisia. Omituisia Pohjanmaan aukeille, pientä vaivaismäntyä kasvaville soille ovat eräät muurahaiset, jotka hyvinkin run- saasti, vaikka pienissä yhteiskunnissa voivat siellä esiintyä. Sellaisia muurahaisia ovat Formica exsecta, F. pressilabris ja F. gagates, joka viimemainittu elää yksinomaan tällaisilla mailla. Vielä elää yllämainituilla soilla eräs Suomesta ei ennen tavattu muurahainen, joka voi olla yleinenkin, mutta joka 3. II. 1912. Räsänen, Pohjois-Pohjanmaalla tavattavia muurahaisia. 53 muurahaisten vähäisen tutkimisen takia meillä on jäänyt huomaamatta. Se on Formica uralensis tai ainakin tätä, Uralivuorten takana ja Transbaikalissa elävää aasialaista muurahaista eniten muistuttava laji. Sen tuntomerkit ovat seuraavat: ruumis typäkkä, väriltään kellan ruskea, toiset yksilöt vähän punaiseen vivahtavia; pää ja eturuumis ovat kokonaan mustat, samoin takaruumis; puremaleuat tumman punanruskeat. Pää on matala, jykevä, niska pyöreä kuin F. rufa'lla, ja otsakolmio himmeä, jossa suhteessa se muis- tuttaa F. sanguinea'a. Suomu on eheä, karvapeite harva. Kotelot ovat valkeita ja, mikä on harvinaista formicideilla, kuorettomia. Pesänsä se rakentaa melkein yksinomaan Le- dum palustris'en lehdistä. Ympärillä kasvavan rahkasamma- len tunkeileva lisääntyminen ehkäisee tämän niinkuin kaik- kien muidenkin soilla elävien muurahaisten pesän rajatonta suurenemista. Formica uralensis kiipeilee hyvin mielellään Rubus chamae- morus'en kukissa, katkoen palhoja ja turmellen nuoria sikiäi- miä. Varmaan levittää se näillä käynneillään siitepölyä, jos kohta saa aikaan hävitystäkin muurainsadossa. Myös kypsiä muuraimia käy se halukkaasti pilaamaan, imemällä niistä mehua. Ainoastaan työmuurahaisia oli tavattavissa tästä uudesta lajista, joten sukumuurahaiset ovat vielä tuntemattomia, sa- moin parveilu. Muitakaan havaintoja ei minulla vielä ollut tilaisuutta tehdä. Löytöni tein Ristisuolla Simon ja Iin pitäjien rajalla 13 p. heinäkuuta viime kesänä sekä vähän myöhemmin noin 2 penikulmaa pohjoisempana Simossa Maksniemen kylässä, josta tapasin jo hylätyn pesän harvoine asukkaineen. Toinen Suomelle uusi muurahainen on Tomognathus sublaevis'en koiras, joita myös tapasin Simosta Leptothorax acervorum’in pesistä työmuurahaisten ohella. Vaikka L. acer- vorum asuu yhtä mielellään maassa kivien kupeilla, kuin puiden kannoissa ja rungoissa, tapaa Tomognathus'ta vain kannoista, useimmin kuusen kannoista. 54 Räsänen. — M. Brenner. 3-11. 1912 Pohjanmaalle uusia ovat jo edellä mainittu F. gagates ja vielä F. pratensis, jotka molemmat ovat aika yleisiä mai- nitulla alalla. Kaikkiaan olen Simosta tavannut 19 päälajia muurahaisia, nimittäin: Camponothus herkuleanus sangen yleinen, Formica rufa sangen yleinen, F. pratensis yleinen, F. truncicola siellä täällä, F. sanguinea siellä täällä, F. uralensis harvinainen, F. fusca sangen yleinen, F. gagates yleinen, F. pressilabris yleinen, F. exsecta sangen yleinen, Lasius niger sangen yleinen, L. flavus sangen yleinen, Leptothorax acervorum sangen yleinen, To- mognathus sublaevis siellä täällä, Myrmica laevinodis sangen yleinen, M. ruginodis sangen yleinen, M. lobicornis yleinen, M. scabrinodis siellä täällä, M. sulcinodis harvinainen. Föredrogs följande meddelande frän rektor M. Brenner: Inom samma är upprepade växtperioder. Enligt ett sid. 619 af Botanisches Centralblatt för är 1911, Jahrg. XXXII, N:o 50, publiceradt referat af H. Din g- lers uppsats „Ueber Periodizität sommergriiner Bäume Mit- teleuropas im Gebirgsklima Ceylons*, har nämnde författare uti den tropiska ön Ceylons likformiga och fuktiga bergs- klimat pä en höjd af 1701—1886 m öfver hafvet hos ätskil- liga europeiska träd, säsom ek, bok, björk, pyramidpoppel, päron- och körsbärsträd, iakttagit, det dessa träd tvä gän- ger ärligen utveckla blad och blommor, men enligt regeln endast en gäng frukt, i det den ena periodens blommor icke vidare utvecklas. Det öfvervägande antalet observerade träd voro ständigt gröna, medan ett mindre antal för nägon kortare tid stodo fullkomligt bladlösa. Det torde med anledning häraf förtjäna päpekas, att äfven hos oss ett likartadt förhällande kan iakttagas, antin- gen sä att under vär korta vegetationstid tvä gänger blad eller blommor utan nägon mellanliggande löffällning utveck- las, eller ock sä att under hela äret tvä, undantagsvis tre, 3. II. 1912. M. Brenner, Inom samma är upprepade växtperioder. 55 baldalstrande perioder, omväxlande med lika mänga blad- lösa eller hviloperioder, kunna särskiljas. I sakens natur ligger att endast det förra fallet i värt klimat med dess all växtlighet hämmande vinterköld kan ute i det fria förekomma, säsom dä olika Salix-arter, enstaka rönnar, äppelträd, lönnar och syrener under länga och milda höstar för andra gängen utveckla blad och blommor, de senare dock naturligtvis utan att bilda frukt. Undantagsvis kunna, såsom det någon gång hos syrén och lönn observe- rats, de nya bladen utvecklas sä sent att de gamla redan hunnit affalla. I synnerhet hos Salices är en sädan höstblad- bildning och blomning ej ovanlig, hvarvid de i värlig skrud prydda unga skotten med sina ljusa, späda blad och sam- tida blommor tydligen afstic*ka emot de med fasta, mörka, utlefvade blad glest besatta partierna. Denna dubbla blad- och blomutveckling är helt och hället inskränkt till den bli- dare ärstiden och däraf beroende. Under de kalla vinter- och värmänaderna kunna nägra lifsyttringar ej förmärkas. Annorlunda förhäller det sig med exemplar som odlas inomhus och därigenom undandragas det inflytande ärstider- nas temperaturväxlingar utöfva. 1 detta fall kan bladutveck- lingen liksom bladfällningen försiggä oberoende af årstiden. Vid odling t. ex. af vår vanliga ek (Quercus pedunculata) inom- hus händer det oftast, att den första bladutvecklingen för året sker redan jultiden eller vid nyåret, antingen endast med ett litet bladknippe och föga utveckladt nyskott eller med detta sistnämnda starkt förlängdt och glest sittande blad. Förr eller senare på vintern eller våren afstannar denna utveckling för att vid sommarns början eller något senare följas af en ny utvecklingsperiod, efter det de tidi- gare bladen mer eller mindre fullständigt affallit. Den se- nare bladfällningen sker därpå vanligen på hösten. Någon gång kunna de skilda perioderna följa så tätt på hvarandra, att ännu en tredje medhinnes. Genom att sålunda förkorta hvilotiderna tillväxa dessa exemplar i allmänhet mycket snabbt, i likhet med hvad H. Dingler i Ceylons bergstrakter funnit vara fallet. En 56 M. Brenner. — Poppius. 3.7. 19125 del kunna dock pä grund af de outvecklade staminterno- dierna visa en högst obetydlig tillväxt. I detta hänseende visa exemplar härstammande frän samma träd under i allo likartade förhällanden, säsom i samma jord och samma kruka, mycket stora individuella olikheter. Utflyttade pä kall jord, öfvergä exemplaren genom de yttre förhällandenas tväng till det vanliga växtsättet med bladutveckling endast en gäng om året. Äfven hos gran (Picea excelsa), dvärgtall (Pinus pumilio) samt medelhafstall (Pinus maritima), som odlats inomhus, har någon gång en senare partiell barrbildning vid vinterns början observerats. Sannolikt är att äfven hos andra träd vid odling inomhus en dylik periodicitet skall kunna pä- visas. I betraktande häraf förefaller det som om hos dessa växter och sannolikt hos många andra förefunnes en sträf- van att, dä förhållandena sä medgifva, under flere endast af kortare intervaller afbrutna perioder hela äret om utföra sin alstrande verksamhet, och sälunda den uti länder med periodiskt omväxlande, för växtligheten gynnsamt eller ogynn- samt klimat förekommande omväxlingen af två perioder af utveckling och hvila endast vore en följd af yttre omstän- digheter och följaktligen af rent lokal natur. Det förra för- hällandet vore alltsä det normala hos dessa växter. Doktor B. Poppius inlämnade till publikation: Cimex vespertilionis n. sp. Braunrot, oben kurz behaart. Der Kopf ist fein guer punktiert, der Clypeus gegen die Spitze etwas erweitert. Die Fiihler sind ziemlich kurz behaart, das dritte Glied ist 30—34.,5 u lang, das zweite 28.5—29 u und das letzte 18—24 u. Der Halsschild vorne tief ausgeschnitten, die Vorderecken ziemlich kräftig nach vorne gezogen, die Seiten mit abstehenden Haaren besetzt, die nicht länger als der SU 1912. Poppius, Cimex vespertilionis n. sp. 57 Durchmesser des Auges sind. Die grösste Breite etwas vor der Mitte gelegen; der Halsschild in der Mitte fast dreimal breiter als lang. An der breitesten Stelle sind die Seiten nach vorne kräftig gerundet verengt, gegen die Basis weniger stark, jedoch deutlich gerundet verengt, vorne breit, hinten etwas weniger abgeflacht. Die Scheibe ist in der Mitte weitläufig und gegen die Seiten etwas dichter, aber erloschener punktiert. Das Schildchen ist stark quer und sehr fein punktiert. Die kurzen Hemielytren sind kräftiger und dichter punktiert als der Halsschild, am Seitenrande wie die Halsschildseiten be- haart, der Apicalrand sehr breit gerundet, länger als die Scutellarcommissur, die innere Apicalecke ziemlich gerun- det. Der Hinterkörper ist breit eiförmig, oben kurz behaart, das erste sichtbare Segment dicht und ziemlich kräftig run- zelig punktiert, die anderen feiner, matt punktiert und fein quer gestrichelt, die Seiten kürzer abstehend behaart als die Seiten der Hemielytren und des Halsschildes, die letz- ten Dorsalsegmente mit zahlreichen, langen Haaren verse- hen. Die Beine mässig verdickt, die Schenkel unten unge- furcht, die Hinterschienen gegen die Spitze sehr leicht ge- bogen. — Long. 4.5, lat. Proth. 1.5, lat. Abd. 3 mm. Diese neue Art ist sehr nahe mit der gewöhnlichen Bettwanze, C. lectularius L., verwandt, unterscheidet sich aber durch die kürzeren Fühler, das kürzere Schildchen und die etwas längere Sutur der Hemielytren. — Dr G. Hor- väth, dem ich ein Exemplar zugesandt habe, ist der An- sicht, dass die neue Art von C. lectularius nicht verschieden sei und dass die letztere betreffs der Fühlerlänge variiert. Ich habe zahlreiche finnische Stücke von lectularius unter- sucht, aber keine Übergänge gefunden. Ich bin daher ge- neigt, die neue Form als eine besondere, bei Fledermäusen lebende Rasse anzusehen. Es sei hervorgehoben, dass aus demselben Hause, wo die neue Art angetroffen wurde, mir etwa 15 Exemplare der gewöhnlichen Bettwanze vorgelegen haben, alle in Zimmern gefunden, und dass alle diese Stücke durch die oben erwähnten Unterschiede von vespertilionis abwichen. Auch The Hon. N. Charles Rothschild, 58 Poppius. — Forsius. 3204 1942 der ein Stiick der letztgenannten Art erhalten hat, scheint geneigt, dieselbe als verschieden anzusehen. Von dieser interessanten Art wurden etwa 10 Exem- plare im Kirchspiele Hattula, Süd-Tavastland, in Nestern von Vespertilio mystacinus, die zwischen Brettern eines Wohn- hauses angelegt waren, im Sommer 1911 von Herrn Mag. phil. A. Wegelius gefunden. Es ist wahrscheinlich, dass die Art eine weitere Verbreitung hat, da das Wirttier weit verbreitet ist. Es ist zu hoffen, dass weiteres Material aus unseren Fledermausnestern eingehen wird, damit endgiltig die Frage der Artvalenz abgemacht werden kann. — Mus. Helsingf., Budapest, coll. Rothschild. Med.kand. Runar Forsiuslämnade följande meddelande: Uber den Transport von Mallophagen durch Hippobosciden. Beobachtungen iiber Transport von Mallophagen durch Lausfliegen sind hier und da!) veröffentlicht worden. Die Reihe derartiger Beobachtungen kann ich durch zwei von mir in Finland gemachte Funde ergänzen. Die erste meiner Beobachtungen stammt aus dem Jahre 1903, in dem ich am 1. IX. im Kirchspiele Karislojo, Suurniemi, im südlichen Finland an einem erlegten Birkhuhn (Tetrao tetrix L.) ein Exemplar von Ornithomyia avicularia L. entdeckte. Dieses Insekt trug an der Flügelbasis ein Exemplar einer Mallophage. Beide lebten noch, und die Mallophage liess sich nur schwierig von ihrem zufälligen Wirttiere trennen. Die Mallophage wurde leider nicht aufbewahrt. Ich vermute, dass es sich um Nirmus quadratulus Nitzsch. handeln muss, !) Mjöberg, E., Studien über Mallophagen und Anopluren, Arkiv för Zoologi, Vol. VI, p. 10, 1910. — Wanach, B., Entomologische Rundschau, Vol. XXVII, p. 121, 1910. — Jacobson, E., und De Mei- jere, C. J. H., Mallophaga transported by Hippoboscidae, Tijdschrift voor Entomologie uitgeven door de Nederlandsche Entomologische Vereening, Vier en vijftigste Deel, p. 168, 1911. — Fernere Citate in der Schrift von Jacobson und De Meijere. 3:PIK- 1912: Forsius, Transport von Mallophagen. 59 die einzige Art, die bei uns an Tefrao tetrix L. vorkommen diirfte. Die zweite Beobachtung stammt vom 1. VII. 1908. Ich fand damals im Kirchspiele Lojo, Torhola, auf einigen erleg- ten jungen Krähen (Corvus cornix L.) vier Exemplare von Ornithomyia avicularia L. Drei derselben boten nichts bemer- kenswertes dar, das vierte Exemplar dagegen hatte am Ende des Abdomens an der rechten Seite eine lebende Mallophage, die sich an die Abdominalhärchen angeklammert hatte, und eine andere war an einem der Hinterschenkel befestigt. Die Fliege wurde zusammen mit ihren Inguilinen in das Cyankaliumglas gesteckt. Das am Hinterschenkel befestigte Exemplar wurde beim Herausnehmen der Fliege nicht mehr gefunden. Das am Hinterende des Abdomens befestigte Tierchen dagegen ist noch in dieser Stellung fixiert. Herr Mag. phil. K. Airaksinen, Helsingfors, hat freund- lichst die Determination der Mallophage iibernommen und in ihr Nirmus uncinosus Nitzsch. erkannt. Diese Art lebt nach Giebel ) auf Corvus cornix und C. corone und hat eine weite Verbreitung. Sie lebt von Dunenstrahlen und bleibt nach Giebels Beobachtungen oft sechs bis acht Tage nach dem Tode des Wirtes am Leben. Die Verbreitung der Mallophagen durch Lausfliegen scheint also ziemlich oft vorzukommen. Hierdurch erklärt sich leicht die grosse Verbreitung einiger Mallophagen, wie Decophorus communis Nitzsch. und Nirmus vulgatus Kell. Mjöberg (l. c.) hat sogar auf zwei Ornithomyia-Exemplaren nicht weniger als drei resp. sieben Mallophagen (Decophora leontodon Nitzsch.) gefunden und erinnert an die Verbrei- tung der Meloiden durch Bienen. Er hat Mallophagen sogar 14 Tage in einem Proberörchen am Leben erhalten. Die Frage, ob die Mallophagen sich wirklich absichtlich (instinktmässig) an die Lausfliegen anklammern, lässt sich schwierig entscheiden. Vielleicht geschieht dies mehr oder 1) Giebel, C. G., Insecta Epizoa, Leipzig 1874. 60 Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 3. II. 1912. weniger zufällig, vielleicht aber versuchen die Mallophagen, sobald die Temperatur des Wirttieres sinkt, von ihren Wir- ten wegzukommen und klammern sich dann an alle leben- den und sich bewegenden Gegenstände an. Denn es ist ja bekannt, dass die Mallophagen, sobald die Temperatur des Wirtes nur wenige Grade unter das Normale sinkt, lebhaft umherzukriechen beginnen. Und auch die Lausfliegen su- chen binnen kurzem neue Wirttiere auf und fliegen weit um- her. Es ist aber zu bemerken, dass, obwohl Ornithomyia avicularia L. an einer grossen Menge von Vögeln angetroffen wird, die beobachteten Mallophagen, soviel ich weiss, keine besonders grosse Verbreitung bei den Vögeln haben (De- cophora leontodon ist auf Sturnus und Pastor gefunden und Nirmus uncinosus von den oben erwähnten Corvus-Arten be- kannt). Vielleicht aber finden diese Arten nur an nahe verwandten Wirttieren Entwickelungsmöglichkeiten. Vielleicht sind die Parasiten und deren Wirttiere bisher in dieser Hinsicht noch nicht hinreichend erforscht. Schliesslich will ich hinzufügen, dass ich etwa 20 Exem- plare von Ornithomyia gefangen habe, auf denen keine Mal- lophagen zu finden waren. Med. kand. Runar Forsius inlämnade till publikation: Zur Kenntnis einiger aus Blattwespenlarven erzogener Schlupiwespen. Il. Im Laufe des Jahres 1911 ist es mir wieder gelungen, eine Anzahl von in Blattwespenlarven parasitierenden Schlupf- wespen zu züchten. Die Blattwespenlarven wurden isoliert erzogen. Wo keine Datumangaben beigefügt sind, habe ich die Wespen im geheizten Zimmer gezüchtet. Bisher nicht erzogene Arten sind mit einem Sternchen versehen und die Wespen hauptsächlich wie früher !) benannt und !) Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 37, p. 98, Helsingfors 1911. 3. II. 1912. Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 61 geordnet. Alle Arten ohne Fundortsangaben stammen vom Kirchspiele Karislojo in der Regio Abo&nsis im südlichen Finland. Die Determinationen von sämtlichen Arten sind auch diesmal in liebenswiirdiger Weise von Herrn Dr. A. Ro- man, Upsala, ausgeführt. In einem kleinen Aufsatz hat er einige unrichtige Determinationen berichtigt und zwei neue Arten beschrieben. Seite 102 in meinem friiheren Aufsatz steht Holcocremna claudestina statt Holocremna clandestina und Rhizarea statt Rhizarca. Diprion (Lophyrus) pallidum Klug. — Eine Zucht von 71 Larven, am 25. VII. — 11. VIII. 1910 gesammelt, ergab 32 Diprion-Imagines (6 55 und 26 90 = 45,1 °/,), 7 60 von * Hyp- santyx impressus (Grav.) Pfank. [Tryphoninae] (=10°/,), 19 von Spilocryptus pygoleucus (Grav.) Brischke [Cryptinae] (=1,4"/)) und 2 99 von Holocremna cothurnata (Holmgr.) Thoms. [Campopleginae] (=2,3°/,). 11 Larven überwinterten zweimal (=15,5°/,), und es starben 18 Stück (= 25,3 °/,). Von Schlupfwespen waren also zusammen 10 Stück (=etwa 14 °/,) infiziert. — Ein 9 von * Brachistes uncigenis Wesm. [Braconidae, Polymorphi] wurde am 15. VII. 1911 mit ex ovo erzogenen Larven beschäftigt gefunden. — Exenterus adsper- sus Hart. [Cteniscinae] sah ich wieder im Sommer 1911 mehr- mals mit Larven von verschiedenen Diprion-Arten, u. a. auch D. pallidum Klug, beschäftigt. Ich habe diese Art früher (l. c.) als E. claripennis Thoms. erwähnt. Diprion pini L. — Wieder einige Exemplare von La- machus marginatus (Brischke) Thoms. [Tryphoninae]. Diprion simile Hart. (= eremita Thoms.). -— Aus in Lojo und Karislojo gesammelten Larven erhielt ich ein 3 von Microcryptus basizonius (Grav.) Thoms. (Phygadeuontinae) und ein 9 von Holocremna clandestina (Holmgr.) Thoms. (Campopleginae). !) Roman, A., Einige gezogene Ichneumoniden aus Südfinnland, Entomologisk Tidskrift, Vol. 32, p. 202 (H. 3—4), und Vol. 33, p. 65 (H. 1—2), Stockholm 1911—1912. 62 Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 3. II. 1912. Diprion socium Klug. — 3 335 von Exenterus adspersus Hart. /Cteniscinae]. Früher von mir!) als E. claripennis Thoms. erwähnt. Diprion sertifer Geoffr. — Monoblastus haemorrhoidalis Hart. [Tryphoninae] 2 00; früher ? Zemiophorus sp. genannt. — Zemiophorus scutulatus (Hart.) Thoms. [Tryphoninae] 1 3; früher „sp. pr. ’Spudea’ erosa Holmgr.“ genannt. Diese Art ist bisher bei verschiedenen Diprion-Arten beobachtet, nicht aber bei D. sertifer. Trichiocampus aeneus Zadd. — * Grypocentrus incisulus Ruthe /Ctenopelmatinae] 1 9 am 13. VIII. 1911 mit erwach- senen Larven von T. aeneus beschäftigt. Pteronus ferrugineus Först. (= fagi Kon. nec. Zadd.). — Diese hübsche Art hat im südlichen Finland zwei Genera- tionen. Die überwinternden Larven geben im Freien Ima- gines Ende Mai bis Anfang Juni. Die Weibchen legen ihre Eier durch die Oberseite der Blätter von Salix phylicaefolia u. a. in kleine Kolonieen von etwa 15—30 Stück. Die Eier liegen dicht unter der Epidermis der Blätter am Blattende. Die jungen Larven durchbeissen die Epidermis und bege- ben sich zu dem Blattrande, wo sie sogleich zu fressen be- ginnen. Hier werden sie bald, oft schon nach etwa 3—4 Tagen, von Schlupfwespen aufgesucht. Auch einige rote Milben, Spinnen und Hemipteren habe ich als Feinde beob- achtet. Junge Larven fand ich im Sommer 1911 Anfang Juni. Am 11. VI. 1911 wurden schon beinahe ausgewach- sene Larven beobachtet, und am 18. VI. 1911 wurde eine kleine Kolonie in einem Blumentopfe isoliert. Die Larven verkrochen sich in das Moos am 23—-25. VI. 1911, und Mitte Juli erschienen die Imagines. Am 29. VII. 1911 erhielt ich als Parasit ein 5 einer neuen Art, die Herr Roman ((. c.) Spudaeus forsii n. sp. [Tryphoninae] genannt hat. — Die zweite Generation legt ihre Eier sofort im Juli ab. Die Larven erscheinen nach etwa zehn Tagen, und Ende August 1) Forsius, R., Über einige Diprion (Lophyrus Latr.)-Arten, Med- delanden af Soc. pro F. et Fl. Fennica, Vol. 37, p. 182, Helsingfors 1911. 3. II. 1912. Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 63 sind die Kokons schon angefertigt. Die zweite, iiberwin- ternde Generation ergab einige Exemplare von Monoblastus erythropygus Holmgr. [Ctenopelmatinae]. — Die Sommergene- ration ergab noch am 25. VII. 1911 ein 9 von Microgaster fulvicrus Thoms. [Braconidae, Areolarii] und am 2. VIII. 1911 ein o von Monoblastus sp. [Ctenopelmatinae]. Pteronus similis Fors. — Hat im siidlichen Finland eben- falls jährlich zwei Generationen. Aus überwinternden Lar- ven erhielt ich im Jahre 1911 ein 3 von *Cteniscus pictus (Grav.) Holmgr. [Cteniscinae]. Diese Art habe ich früher als Ct. marginatus Thoms. aus Larven von Pteronus ferrugi- neus erwähnt. — Am 16. VII. 1911 erhielt ich aus Larven der ersten Generation ein 5 von Holocremna sp. pr. mela- nogaster Thoms. [Campopleginae]. Die Larven waren am 12. VI. 1911 gesammelt und verkrochen sich in das Moos am 16—25. VI. 1911. Die Pferonus-Imagines erschienen am 16—31. VIL. 1911. Pteronus n. sp. auf Populus tremula L. — Spudaeus forsii Roman n. sp. /[Tryphoninae]. Früher von Herrn Roman als vielleicht zu Mesoleius wahlbergii Holmgr. gehörig bezeich- net. Seitdem hat er durch Vergleich mit den typischen Exemplaren Holmgrens gefunden, dass es sich um eine neue Art handeln muss. Ich erhielt im Jahre 1911 wieder einige 55 und 99 dieser Art. — Hypamblys transfuga (Holmgr.) Thoms. [Tryphoninae] 2 00. — Diaparsus pallipes Holmgr. [Porizontinae] 2 53 und ein o 1911. — Scopiorus flavicauda Roman n. sp. [Ctenopelmatinae] ein 9 1911. — Diese Ptero- nus-Art ist in so hohem Grade von Parasiten infiziert, dass ich bisher nur einige Weibchen und gar keine Männchen erhalten habe, obwohl ich sie schon mehrmals ex larva er- zogen habe. Ich habe das Männchen erst abwarten wollen, ehe ich diese neue hübsche Art beschreibe. Im vergange- nen Sommer aber war die Art im Lojo-Gebiete nicht mehr zu finden, obwohl sie früher nicht selten gewesen war. Pteronus pavidus Lep. — Eclytus ornatus Holmgr. [Me- soleptinae] 2 53 1911; bisher bei Tortrix heparana beobach- tet (Bignoll). — Monoblastus exstirpatorius (Grav.) Pfank. 64 Forsius, Aus Blattwespenlarven erzogene Schlupfwespen. 3. II. 1912. dd und 99 in grosser Anzahl (18"/,). — Diese Pteronus- Art war im Sommer 1910, besonders aber im Sommer 1911, im Lojo-Gebiete äusserst zahlreich. Man hätte leicht im Laufe weniger Stunden Tausende von Larven sammeln können. Die Zucht ergab nur wenige Männchen, dagegen zahlreiche Weibchen (3:32). — Eine Fliege kam in ziemlich bedeuten- der Anzahl als Parasit vor (15 °/,). Croesus septentrionalis L. — Mesoleius aulicus (Grav.) Holmgr. [Tryphoninae]. Mehrere dd und 09 1911. Scheint ein konstanter Parasit auf Croesus im Lojo-Gebiete zu sein. Lygaeonematus pini Retz. — Das früher von mir als Erromenus sp. erwähnte Weibchen, das ich im Jahre 1910 mit Larven von L. pini beschäftigt sah, hat Herr Roman jetzt als Erromenus simplex Thoms. [Ctenopelmatinae] erkannt. Ich sah diese Art Anfang Juni 1911 wieder mehrmals an Abies in der Nähe von Lygaeonematus-Larven. Aus im Juni 1910 gesammelten Larven erhielt ich ausserdem diese Art durch Zucht und habe somit dieselbe als sicher in L. pini para- sitierend nachgewiesen. Ich erhielt drei 09 und ausserdem ein d, das Herr Roman als Erromenus sp. determiniert hat. Ich vermute, das auch dieses Männchen zum Erromenus simplex Thoms. gehört. — *Mesoleius liosternus Thoms. [Try- phoninae]; mehrere 55 und 99. — Scopiorus flavicauda Ro- man n. sp. [Ctenopelmatinae]; 2 GC, die etwas verschieden gezeichnet sind. Pristiphora geniculata Hart. — Monoblastus sp. [Cteno- pelmatinae] 1 0. — Holocremna erythropyga (Holmgr.) Thoms. [Campopleginae], 1 91911. Bisher bei Tenthredo sp.(Brischke) beobachtet. — Diese Pristiphora-Art ist bei uns selten, und es ist mir noch nicht gelungen, Imagines von derselben zu finden oder durch Zucht zu erhalten. So viel ich weiss, ist sie die einzige auf Sorbus aucuparia lebende Nematide. Ich kann darum die richtige Determination dieser Art nicht bezweifeln. Micronematus abbreviatus Hart. — Spilocryptus pygo- leucus (Grav.) Brischke /Cryptinae]. Schlüpfte etwa einen SEI 1912. Forsius. — E. Reuter. 65 Monat später als die Wirtwespen aus und dürfte also Ende Juni fliegen. Vorher bei Diprion pini L. gefunden. Amauronematus n. sp. (?). — Sagaritis zonata (Grav.) Holmgr. [Campopleginae. 1 5 am 2. VII. 1911. Früher von Bignell bei Hecatera serena gefunden. — Die Amau- ronematus-Larven wurden am 10—12. VI. 1911 auf Salix aurita L. gesammelt und verkrochen sich am 11—20. VI. 1911 in das Moos. Imagines erhielt ich Anfang Februar 1912 im geheizten Zimmer, jedoch nur Weibchen. — Micro- gaster sticticus Ruthe 1 0 am 3. VIL. 1911. — Pezomachus agilis (Fabr.) Grav. [Pezomachinae]. 1 5 am 6. VII. 1911. Früher bei Cionus fraxini (von Kawall) und bei Coleophora sp. (von Ratzeburg) gefunden. Cephus infuscatus Ed. André. — Am 16. VIII. 1910 fand ich im Kirchspiei Pärnä, Husvilla, in Süd-Finland ein einer Schlupfwespe, und zwar Epiurus (Pimpla) detritus Holmgr. [Pimplinae], die ihren Bohrer in einen Halm von Phalaris arundinacea gesteckt hatte. Beim Öffnen des Hal- mes fand ich daselbst eine Cephiden-Larve, die ich als zu Cephus infuscatus gehörig ansehen muss. Ich erhielt näm- lich aus gleichzeitig eingesammelten Phalaris-Halmen nicht weniger als 18 Imagines von Cephus infuscatus. E. detritus ist früher bei Sesia formicaeformis, Lipara lucens und Chilo phragmitellus (?) beobachtet. — Die Zucht ergab ausserdem 1 3 von Epiurus (Pimpla) inanis (Grav.) Thoms. = grami- nellae (Schrank) Grav. [Pimplinae]. Calameuta filiformis Evers. — Lebt ebenfalls bisweilen in Phalaris arundinacea. Aus 20 am 10. X. 1910 auf der In- sel Märaskär im Kirchspiel Helsinge, Süd-Finland, gesam- melten Phalaris-Halmen züchtete ich 7 Calameuta-Imagines und ein Epiurus (Pimpla)-Männchen, das Roman als „sp. prope inanis Schrank“ determinierte. Professor Enzio Reuter föredrog: Ett uppträdande af halmdödaren (Ophiobolus) i Finland. I slutet af maj 1910 erhöll jag af agronom E. J. Fa- britius meddelande om att pä Erkylä gärd i Hausjärvi ä 5 66 E. Reuter, Ett uppträdande af halmdödaren (Ophiobolus). 3. II. 1912. ett rägfält uppträdde en sjukdom, som yttrade sig däri, att de angripna rägplantorna i förtid vissnade och gulnade. En undersökning af de sjuka plantorna, hvilka med lätthet kun- de uppryckas frän marken, visade att rötterna voro alldeles olika dem pä friska plantor. Rotsystemet var nämligen i allmänhet kortare och svagare utveckladt, och de enskilda rotträdarna voro genomväfda af en tät filtludd. Medan jor- den lätt lossnade frän de friska plantornas rötter, följde däremot alltid större eller mindre partier däraf med de sjuka plantornas rötter och kvarhöllos af rotträdarnas filtludd, sä att hvarje rotträd var omgifven af ett nästan jämntjockt jordlager, ett förhällande som var synnerligen karaktäris- tiskt för dessa plantors rotsystem. Enligt meddelande af professor Jakob ErikssoniStock- holm, som benäget granskat prof af de angripna rägrötter- na, voro dessa hemsökta af en s. k. halmdödare, en svamp tillhörande släktet Ophiobolus inom kärnsvamparnes, Sphae- riaceae, familj. Däremot kunde pä grund at det tillgängliga materialet icke afgöras, huruvida ifrägavarande svamp till- hörde O. graminis Sacc. eller O. herpotrichus (Fr.) Sacc., hvilka synas stä hvarandra mycket nära och pä ungefär enahanda sätt angripa företrädesvis hvete, men äfven räg och korn. Den förra har bl. a. enligt undersökningar af dr Nilsson-Ehle, Svalöf, uppträdt svärt härjande ä vissa hvetesorter i Skäne, den senare har tidigast säsom snylt- svamp varit känd frän Italien och har sedermera anstiftat större eller mindre skador äfven i Frankrike och Tyskland. I sistnämnda land iakttogs den för första gången å hvete är 1894 och har särskilda är där anstiftat sä stora förödel- ser ä hvetefälten, att den till och med betecknats såsom den sväraste fienden till hveteodlingen i Tyskland. Enligt Nilsson-Ehle förefinnes möjligen icke nägon skarp gräns mellan de bäda Ophiobolus-arterna. Förekomsten af Ophiobolus i Finland har icke tidigare blifvit annoterad, hvadan här föreligger en, visserligen min- dre Önskvärd, nykomling för den finska floran. Det bör dock framhållas, att en fullkomligt likartad sjukdomsföre- Mötet den 2 mars 1912. 67 teelse i rätt stor utsträckning af mig våren 1897 iakttogs pä särskilda rägäkrar i Jorois och Rantasalmi, framför allt pä Järvikylä gård i förstnämnda socken, hvarom ett kort- fattadt meddelande ingår i min , Berättelse öfver skadein- sekters uppträdande i Finland är 1897* (F. Landtbrukssty- relsens Medd. N:o XXIII, 1898, p. 43). Prof af sälunda an- gripna rägrötter sändes dä till professor E. Rostrup i Köpen- hamn, som i sin svarsskrifvelse nämnde, att han dä hvarken af egen erfarenhet eller från litteraturen kände till ifräga- varande sjukdom ä räg. Svampen synes först senare hafva vunnit insteg i Skandinavien. Tilläggas mä ännu, att jag i slutet pä 1890-talet äfven pä Lofsdal i Pargas iakttagit en- staka rägständ, hvilka företett fullkomligt liknande sjukdoms- bild. Mähända är svampen icke nägon sällsynthet i värt land, ehuru den hittills i allmänhet blifvit förbisedd. Slut- ligen kan nämnas, att en alldeles liknande sjukdom vären 1910 var vidt utbredd pä rägfälten i guvernementet Pskow i Ryssland, hvarifrän jag i och för undersökning erhöll mig prof tillsända genom professor J. A. Portschinsky i S:t Pe- tersburg. Mötet den 2 mars 1912. Landtbruksvetenskapliga samfundet, Hel- singfors, hade tillställt Sällskapet sina publikationer jämte en anhällan om skriftutbyte, och beslöt Sällskapet bi- falla härtill och i utbyte gifva säväl Acta som Meddelanden. Likasa hade anhällan om skriftutbyte inkommit från TöhokulmperialUniversity, Sendai, Japan, som öfversändt sina The Science Reports, och beslöt Sällskapet med bifall till den gjorda anhällan tills vidare sända i utbyte sina Meddelanden. 68 Oker-Blom. — Florström. 2. III. 19122 Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 35305: ON Till publikation anmäldes: Harald Lindberg, Material till kännedomen om Taraxacum-formernas utbredning i Finland. Ludv. Munsterhjelm, Studier öfver växlingar i fjä- derdräkten hos Lagopus albus (Gmel.). Ludv. Munsterhjelm, Studier öfver fjällgäsen, Anser erythropus, i Skandinavien och Finland. Ordföranden framlade 33:dje och 34:de tomerna af Säll- skapets Acta, af hvilka den förra af Sällskapet tillägnats professor Odo Morannal Reuter i anledning af hans 60-ärsdag. Professor Reuter tackade Sällskapet för den honom visade hedersbetygelsen. Priset för 33:dje bandet af Acta fastställdes till 8 mark och för 34:de bandet till 12 mark. Sällskapet hade fätt emottaga en inbjudning af The Academy of Natural Sciences of Philadelpb:s till dess 100-ärsfest den 19—21 mars 1912. Frän Universitetets i Helsingfors Herr Rektor hade Sällskapet fätt emottaga underrättelse om att det ifrägasatta utbytet af skrifter emellan Universitetet och British Mu- seum af sistnämnda institution afböjts. Student Th. Grönblo m förevisade ä student E. Oker- Bloms vägnar ett af denne i närheten af Helsingfors fän- gadt exemplar af Tapinostola fulva Hübn. ab. transversa Staud. Denna aberration hade ej förut anmärkts frän värt fauna- omräde. Föredrogs följande meddelande frän gymnastiklärare Bruno Forsström: 21011. 1912. Florström. — Lindberg. — Wuorentaus. 69 „För Sällskapet får jag härmed omnämna en del an- märkningsvärda Taraxacum-arter, som jag senaste som- mar päträffade under mina botaniska exkursioner i Sata- kunta. T. Marklundii Palmgr., T. copidophyllum Dahlst. och T. trilobatum Palmgr. voro i värt land tidigare funna endast pä Äland. Den förstnämnda anträffades af mig i Ruovesi kyrkoby, de tvenne senare i Räfsö. Dessa arter äro sä- lunda för fasta Finland nya. T. Marklundii och 7. triloba- tum äro mig veterligen icke tills vidare iakttagna utom värt floraomrädes gränser. Fyra af mig urskilda arter ha af doktor H. Dahlstedt igenkänts såsom respektive T. amblycentrum Dahlst., T. cap- nocarpum Dahlst., T. oinopolepis Dahlst. och T. stenocentrum Dahlst. mscrpt. Dessa arter äro för landet nya. T. ambly- centrum insamlades i Birkkala, Nokia, T. capnocarpum i Tam- merfors, T. oinopolepis, hvilken art 1911 tagits pä Gottland och under senaste höst beskrifvits i Botaniska Notiser, pä- träffades af mig i Björneborg och Kumo, Peipohja, T. ste- nocentrum åter i Birkkala, Epilä.“ I anledning af detta meddelande upplyste doktor H. Lindberg om att i botaniska museets finska samlingar förvaras exemplar af 7. stenocentrum Dahlst., tagna i Om, Pedersöre, af fröken Maja Arvonen, samt i Nykarleby och Jakobstad af student G. Marklund. I samma sam- lingar finnas exemplar af T. oinopolepis Dahlst., insamlade i Ta, Jokkis, är 1910 af student S. Salmenlinna. Alla exemplaren äro bestämda af doktor H. Dahlstedt. Ylioppilas Y. Wuorentaus esitti kaksi huomattavaa hemipteriä: ,Ptenidium punctatum Gyll. Muista meillä tavattavista Ptenidium-lajeista voidaan Pt. punctatum erottaa karkeampi- pisteisistä peitinsiivistään ja kaulastaan sekä mustasta, jok- seenkin pitkäkarvaisesta selkäpuolestaan. Tämän luonnon- tieteelliselle alueellemme uuden lajin tapasin Lohtajalla, 22. 70 Wuorentaus. — Suomalainen. 2. III. 1912. VII. 10, merenrannalle ajautuneiden roskien alta. Ruotsissa se on tavattu merenrannalla Skänessa, Hallannissa ja Ölan- nissa; Norjassa Kristianian luona; Tanskassa useammassakin paikassa sekä länsi- ja keski-Europassa merenrannoilla ja har- vinaisena sisämaassakin. Merenrannalla mainitaan sen elä- vän rannalle ajautuneen Fucus'en alla. Lohtajalla puuttui Fucus, sen sijaan oli meri kasannut muita kasvijäännöksiä rannalle, ja näitten alta onnistuin seuloen löytämään 3 kap- paletta. Cryptopleurum crenatum Panz. Meilläkin yleisestä Cr. minutum’ista eroaa Cr. crenatum suuremman kokonsa ja varsinkin peitinsiipiensä kautta, mitkä ovat tyvestä alkaen uurteiset ja uurteiden välit harjumaiset. Cr. crenatum on tunnettu etelä- ja länsi-Europasta. Venäjällä se on F. A. Zeitzen’in mukaan tavattu Pietarin kuvernementissa, ja Pietarin eläintieteellisen museon kokoelmissa on yksi kap- pale Suomesta, mikä on A.Moravits'in v. 1861 Tammi- saaren luota ottama. V. 1904 kesäk. 2 p:nä sain 1 kapp Cr. crenatum’ia Oulun luota haaviten rikkaruohikosta.“ Maisteri E. W. Suomalainen näytti epämuotoisen (varren fasciationi) Ranunculus repens'in sekä ilmoitti tästä seuraavaa: » Turun suomalaisen yhteiskoulun oppilaan Siiri Ranta- sen herbariossa tapasin omituisen n. 32 cm:n pituisen Ra- nunculus repens-yksilön, jonka pysty varsi oli turvonnut ta- vattoman laajaksi; kuivatussa kasvissa on varren suurin läpi- mitta 36 mm. Varressa on runsaasti lehtiä ja lyhyempiä haaroja, sen päässä suuri kukkaryhmä. Tyvipuolelta läh- tee tavallisia pitempiä rönsyhaaroja. Kasvi on otettu 20. VII. 1911, Ab, Loimaa, Krekilä, ojasta. Oppilas Rantasen ilmoituksen mukaan kasvoi paikalla useampiakin samanlaisia kasvi-yksilöitä. Fasciationi Ranunculus sceleratus'ella näyttää olevan aika yleinen Turun seuduissa oppilaitteni löydöistä päättäen. Sopi- nee tässä yhteydessä mainita, että Kuopion museossa on säilytettynä fasciationi Pinus silvestris'estä, ja että Lohjan ITK LIRA Suomalainen. — W. Brenner. 71 pitäjän Vohloisten kartanon alueella tapasin kesällä 1910 ja 1911 runsaasti samanlaista Urtica dioica'lla, jotka olivat sa- malla Cuscuta europaea'n saastuttamat. Pidän mahdollisena, että viimeksi mainittu loinen oli saanut aikaan isäntänsä sairaloisuuden.“ Fil, kand. Widar Brenner demonstrerade Nägra växtiynd irän Barösunds skärgärd. 1. En kalkform af Arenaria trinervia L., utmärkande sig genom ovanligt frodig växt, tät bladbesättning och äggrundt ovala—rundade, köttiga blad, växte pä förvittrad kalksten invid stranden af Verkholmen i yttre skärgården. Samtliga exemplar voro sterila. Att växten i själfva verket är in- krusterad med kalk har ådagalagts genom en mycket tydlig kalkreaktion i det extrakt, som erhålles, ifall blad och stjäl- kar behandlas med utspädd saltsyra. 2. Af Convolvulus sepium L. finnes ett individrikt be- stånd a Stor-Ramsö, Torsholmens södra strand. På en remsa af cirka 200 meters längd utbreder sig arten i fräga, sling- rande sig i gräset eller bland stenarna, här och där använ- dande äfven albuskarna som stöd. Stranden är lägländt och vasskantad; nägon lastageplats finnes icke där eller i närheten. Äfven till människoboningar, där växten odlas som prydnad, är det längt. Att Convolvulus sepium här är fullkomligt vild anser jag därför stä öfver allt tvifvel. 3. Den sällsynta hybriden Betula nana X verrucosa hari ett exemplar blifvit funnen ä Storö i yttre skärgården. Busken var knappt manshög och växte vid SW stranden af ett träsk pä ofruktbar, bergig mark i närheten af en mosse, som myc- ket väl kunde vara lokal för Betula nana. Denna stamart har emellertid ej ännu blifvit funnen i trakten. Mähända skall detta i en framtid ske, i motsatt fall är hybriden att betrakta som en intressant relik frän förgängna tider. 72 W. Brenner. — Grönblom. 2. TIL. 49122 4. Ett lågväxt exemplar af Amelanchier ovalis upptäck- tes bland alarna vid stranden af den s. k. Härligudden å Barö. Det närmaste ställe, där Amelanchier-arter mig ve- terligen odlas, är Fagervik på cirka 4 km:s afstånd. Att fåg- lar här tjänstgjort som fröspridare är väl ganska sannolikt. Student Thorwald Grönblom förevisade Två för Finland nya rofstekiar. 1. Spilomena troglodytes v. d. Lind. Vid insamlande af rofsteklar sommaren 1911 i Birkkala, St, öfverkom jag bl. a. sällsyntheter äfven 5 99 af denna för vår fauna nya art. Det första exemplaret blef funnet af min broder, samskole- eleven Helge Grönblom den 24 juli på väggen af en uthusbyggnad å Rahola egendom. Detta fynd föranledde mig att eftersöka ytterligare exemplar på samma ställe, och fann jag 1 o enhvar af följande dagar: ?!/;, !/g, ”/g och ?/g, hvarefter flera exemplar till följd af väderleksombyte icke stodo att finna. Enligt Aurivillius ,insamlar honan larver af sköld- löss till föda åt sina larver och bygger i märgen af fina kvistar". Äfven hvarje hona, som jag fann, hade i munnen en sköldlösslarv, hvilken ännu efter dödandet kvarhölls af stekelns hopbitna käkar. Men att arten utom „i märgen af fina kvistar" äfven bygger i gröfre ved, framgick däraf, att några af de funna honorna, äfven efter att ha blifvit bort- skrämda, envist sökte sig in i gamla hålgångar af bark- borrare (tomicider) i en upprättstående hörnspira af gran i ena ändan af uthuset. På samma ställe hade den allmänna rof- stekeln Passaloecus monilicornis Dahlb. talrika bon, hvilka voro fyllda med små bladlöss. Med släktet Spilomena Shuck. tillföres vår rofstekel- fauna ett nytt släkte. Sp. troglodytes är den minsta af alla finska, ja t. o. m. europeiska rofsteklar. Arten före- kommer nästan öfver hela Europa, äfven i Sverige i Skåne och i Lappland (enl. Aurivillius). 2: 111. 1912. Grönblom. — Sahlberg. 73 2. Crabro (Coelocrabro) barbipes Dahlb. Af denna nor- diska art fann jag 1 o den 4 juli 1910 i Birkkala, St, ä Ra- hola egendom, och 1 & den 21 juli 1911 pä samma ställe. Denna af Dahlbom beskrifna art är tidigare funnen en- dast i Sverige, där den förekommer sällsynt i Jämtland och Lappland (enl. Aurivillius). Lefnadssättet är tills vidare okändt. Jag fann hanen sälunda, att jag efter att hafva borrat flere häl med cirka 3 mm genomskärning och cirka 4 cm längd i en gammal träställning, bevarad pä ett soligt ställe, regelbundet under en längre tid flere gänger dagligen vitt- jade dessa , fällor". Härvid öfverkom jag förutom denna art äfven särskilda andra rofsteklar. De pä detta sätt in- samlade steklarna voro nästan alla hanar, hvilka i synner- het till nätterna sökte sig skydd eller logi i borrhälen. Professor J. Sahlberg demonstrerade En för vär fauna ny pterophorid. Dä jag nyligen försökte att med tillhjälp af den hand- skrifna afhandling öfver Finlands Microlepidoptera, som dok- tor A. Poppius inlämnat till publikation till Societas pro Fauna et Flora fennica, bestämma några af mig insamlade smäfjärilar, träffade jag pä en egendomlig pterophorid, som jag för några är sedan tagit vid Tvärminne pä Hangöudd, och hvilken jag icke fann upptagen i det nämnda arbetet. Sedermera sökte jag ä entomologiska museum såväl i den inhemska fjärilsamlingen somiTengström's och Uni- versitetets palearktiska samlingar, men kunde ingenstädes finna någon fjäril liknande den af mig tagna. Likaledes lämnade genomseendet af den tillgängliga litteraturen blott negativt resultat. Jag förmodar därför, att vi här hafva en förut obeskrifven art. För att fästa våra lepidopterologers uppmärksamhet på densamma och gifva personer, som besöka trakten, ledning för dess återfinnande, ber jag att få förevisa exemplaret TA Mötet den 9 mars 1912. samt anföra de kännetecken, genom hvilka den kan skiljas frän andra pterophorider. Arten bör hänföras till släktet Stenoptilia Hübn. eller Mimoesoptilus Wallengr., som utmärker sig bl. a. därigenom, att pannan är försedd med en läng, kägelformig härtofs och framvingarna äro delade ungefär till tredjedelen af sin längd i tvenne flikar, af hvilka den främre är nägot bre- dare och baktill likasom den bakre har trubbigt afrundadt hörn. De bakre vingarna hafva tre flikar, af hvilka den bakersta är skild nästan till basen och ganska smal samt saknar gröfre fjäll bland de långa kantcilierna. Från öfriga arter af släktet skiljer sig denna, för hvil- ken jag ber att få föreslå namnet Stenoptilia nivea, genom följande karaktärer. Panntofsen är konisk och ungefär af hufvudets längd. Palperna äro framsträckta och ganska länga, sä att de nä nä- got litet framom panntofsen. Hela kroppen, ben och anten- ner samt framvingar pä öfre sidan helt hvita. De sistnämnda hafva dock en mycket fin, otydlig, mörkbrun linje längs costalkanten, afbruten af ett kort, snöhvitt streck närmare spetsen, midt framför utskärningens spets. Bakvingarna äro ljust gråaktiga med små bruna punkter. Kanthären eller fransarna pä fram- och bakvingar äro grähvita, enfärgade. Pä undre sidan af framvingarna finnas äfven bruna punkter, hvilka nägot fördunkla den hvita bottenfärgen. Baktibier- nas 4 sporrar äro sinsemellan af ungefär samma längd. Exemplaret, en o, har enkla, trädlika antenner. Tagen pä flygsandfält omkring tufvor af Thymus ser- pyllum nedanför Tvärminne by pä Hangöudd den 10 juli 1901. Mötet den 9 mars 1912. Till fortsatt behandling upptogs frägan om björnens fridlysning, och föredrogs härvid af bestyrelsen upp- Mötet den 9 mars 1912. 75 gjordt förslag till skrifvelse rörande såväl vildrenens som björnens fridlysning. Under den därpä följande lifliga diskussionen framställ- des särskilda anmärkningar emot den af bestyrelsen före- slagna formuleringen, och fil. mag. U. Saalas anhöll att fä till protokollet antecknadt, att han i princip var emot björnens fridlysning. Slutligen beslöt sällskapet till Hans Majestät Kejsaren och Storfursten insända en skrifvelse af följande lydelse: „Det är allmänt bekant, att den är efter är fortskridande uppodlingen af landet och bebyggandet af trakter, som tidi- gare varit ödemarker, oafbrutet tränger undan mänga af landets vildt lefvande djurarter. I samma riktning verkar ännu kraftigare direkt förföljelse, vare sig denna har sin orsak i ekonomiska skäl, sportintresse eller annat. Så har ett synnerligen anmärkningsvärdt djurslag, bäf- vern, redan för decennier sedan utrotats i Finland, emedan åtgärder för dess skydd vidtogos först när dess tid redan var ute. Numera önskar man med stora kostnader åter in- plantera den i landet. Ett annat däggdjur, vildrenen, var fordom ett af landets mest karaktäristiska och förekom här allmänt ännu I början af 1800-talet. Men ett halft århundrade senare fanns den rikligt blott i Lappland och i ostligaste delen af landet. Sedan dess har förföljelsen varit sä liflig, att det är tvifvel- aktigt om arten mera förekommer annorstädes än i landets ostligaste gränssocknar och äfven här blott i enstaka exem- plar. Enligt nu gällande jaktlag af år 1898 är jakt å vild- ren tillåten från den 1 november till den 1 februari; får detta fortfara, så är artens öde snart besegladt. Men ännu kan en fullständig och strängt öfvervakad fridlysning må- hända rädda stammen och befordra naturlig återinflyttning från Öster. Hvad ett effektivt jaktförbud förmår ästadkom- ma, visar förhållandet med älgen, hvilken på 1850-talet var så godt som utrotad, men nu förökats i sådan grad, att stammen åter kan tåla måttlig beskattning genom jakt. Frid- lysande af vildrenen borde så mycket mindre vålla svårig- 76 Mötet den 9 mars 1912. heter, som ekonomiska intressen ej härigenom sättas pä spel. Äfven björnens tillvaro i landet är hotad. Ocksä den fanns i början af 1800-talet rikligt till och med i syd- västra Finland och uppträdde dä ofta nog som skadedjur. Denna landsdel rensades dock under nästföljande decennier, likaså de österbottniska kustsocknarna, och i slutet af sam- ma sekel fanns björnen kvar allenast i vära karelska gräns- socknar och i Lappmarken. Numera finnes hos oss bofast stam endast uti två sockenkomplexer, den ena i östra Ka- relen, den andra uppe i norden. Den skada björnen åstad- kommer är relativt obetydlig, ty inom Finland finnes den numera blott i ödemarker och så fåtaligt, att årligen blott omkring 18 fällas. Men priset på ringarna har stegrats där- hän, att i bredd därmed skottpenningen är en obetydlighet. Skyttet fortgår hänsynslöst och stammen minskas så, att efter allenast något decennium björnen icke mera torde före- komma inom vårt lands gränser. Den nu lefvande generationen skall sålunda få vildre- nens och björnens utrotande på sitt ansvar, likasom den nästföregående redan har bäfverns. Fortsättes den hän- synslösa jakten, så kommer nästa folkled att utöda ännu många flere af den finska faunans arter. Ett sådant utrotande kan icke för vårt folk vara någon kulturuppgift. Societas pro Fauna et Flora Fennica har tagit till uppgift att utforska den natur, som i Finland lefver, och kan därför ej med jämnmod åse, att så väsentliga djurfor- mer afsiktligt bringas att här dö bort. De böra räddas ge- nom i tid vidtagna lämpliga lagstiftningsåtgärder. Sällskapet vågar därför i djupaste underdånighet anhålla att Eders Kejserliga Majestät täcktes i nåder så snart ske kan vidtaga åtgärder i syfte att vildrenen fullständigt fridlyses uti hela Finland, att björnen fridlyses under hela året uti tvenne eller flere tillräckligt stora kronoskogsområden, samt att skottpenning för fälld björn afskaffas, och staten ersätter af björn slagna kreatur. Mötet den 13 april 1912. 77 För att styrka de sakförhällanden, som här ofvan blif- vit anförda, biläggas i underdänighet tryckskrifter i ämnet.“ Professor J. Sahlberg inlämnade reservation emot Sällskapets beslut. Mötet den 13 april 1912. Anhällan om skriftutbyte hade ingätt frän Bureau of the Productive Industries, Government of Formosa, som insändt en del af „Icones Plantarum Formo- sanarum, nec non et Contributiones ad Floram Formosanam“, och beslöt Sällskapet bifalla härtill och i utbyte gifva sina Acta och Meddelanden äfvensom de utkomna delarna af Con- spectus Florae Fennicae samt Herbarium Musei Fennici. Likasä hade Istituto medico nacional, Mexico, insändt sina Anales samt anhällit om framtida skriftut- byte, och beslöt Sällskapet med bifall härtill i utbyte gifva säväl Acta som Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 516:13. Till publikation anmäldes: E. W. Ehrman, Der Di- und Trimorphismus bei den Männchen der Acariden-Gattung Analges. C. Lurdström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands VIII. Supplement 2. Mycetophilidae, Tipulidae, Cy- lindrotomidae und Limnobiidae. A. Luther, Studien iiber acoele Turbellarien aus dem Finnischen Meerbusen. U. Saalas, Die Larven von Stenotrachelus aeneus Payk. und Upis ceramboides L. sowie die Puppe der letz- teren. 78 Mötet den 13 april 1912. Gymnastiklärare Bruno Florström hade inlämnat berättelse öfver sina med understöd af Sällskapet före- tagna botaniska exkursioner i Satakunta sommaren 1911. Ylioppilas E. Merikallio jätti kertomuksen seuran stipendiaattina kesällä 1911 tekemistänsä lintutieteellisistä tutkimuksista Pohjois-Pohjanmaalla. Efter ansökan och pä förslag af bestyrelsen beslöt Säll- skapet tilldela nedan nämnda personer följande reseunder- stöd för instundande sommar: a) för zoologiska undersökningar: student V. Hellen 150 mark för studium af insekt- och speciellt dipterfaunan i trakterna omkring Päijänne; student M. R. Koskimies 100 mark för insamling af mikromammalier i södra Tavastland och Kerimäki socken; student E. Merikallio 150 mark för ornitologiska un- dersökningar i norra Österbotten; herr L. Munsterhjelm 200 mark för insamling af mikromammalier vid Könkämäjoki; student V. Räsänen 100 mark för insamling af insek- ter i Simo, Pudasjärvi och Yli-Kiiminki socknar samt studium af myrornas bobyggnad; fil. kand. U. Saalas 200 mark för studium under minst en mänad i norra Tavastland af de pä vära barrträd lefvan- de skalbaggarna, speciellt deras utveckling och betydelse för skogshushällningen; b) för botaniska undersökningar; fil. kand. W. Brenner 200 mark för floristiska och växtgeografiska undersökningar i Barösunds skärgård; gymnastiklärare B. Florström 150 mark för bota- niska studier i olika delar af Satakunta, särskildt rörande Taraxacum-floran; student V. Heikinheimo 100 mark för insamling af kryptogamer, Hieracia och Taraxaca i Nyland, Äbo-trakten, pä Äland och i Satakunta; 13. IV. 1912. Lindberg. — Wegelius. — Fabritius. 79 student M. E. Huumonen 150 mark för botaniska exkursioner i norra och mellersta Österbotten; fil. kand. J. S. V. Koponen 250 mark för floristiska studier och insamling af växteri de finska delarna af Onega- och Olonets-Karelen. Sällskapet hade fätt emottaga inbjudning till den fjärde internationella botaniska kongressen i Brüssel i augusti 1912. Upplästes ett bref frän doktorinnan Nanna Mei- nert med meddelande om att hennes man, museiinspektor filosofiedoktor Fr. Meinert, Sällskapets hedersledamot, den 19 januari detta är aflidit. Doktor Harald Lindberg redogjorde för sina under- sökningar af en stenäldersboplats i Kyrkslätt socken och demonstrerade de därvid gjorda växtfynden samt fram- höll deras betydelse för kännedomen om vär floras historia och de förändringar densamma undergätt. Student A. Wegelius demonstrerade tre bon af Tro- glodytes europaeus, hvilka han tillvaratagit i Hattula socken i södra Tavastland. Ingeniör G. Fabritius förevisade exemplar af följande anmärkningsvärda fjärilar: 1. Halia clathrata L. ab. nocturnata Fuchs, af föredra- garen funnen i Haminanlahti invid Kuopio. 2. Larentia bilineata L. ab. infuscata Gmppbg, af herr Krank tagen i Bromarf. 3. Hydrilla gluteosa Tr., fångad i Haminanlahti invid Kuopio af föredragaren, ny för Finland. 4. Caradrina selini B., anträffad af föredragaren i Eke- näs omnejd, ny för landet. 5. Nola confusalis HS., anträffad af föredragaren i närheten af Ekenäs. 80 Wecksell. — Montell. 13:1V. 19121 Magister Laura Wecksell lämnade följande medde- lande om nya fyndorter för tvenne fanerogamer: , Sedum fabaria Koch. Denna art funno J. A. Weck- sell och meddelaren sommaren 1910 i KI, Sordavala lands- kommun, Mäkisalo, där den växte ganska rikligt i en hafre- äker samt i ett mindre stenröse invid äkern. Arten är tidi- gare inom finskt omräde med säkerhet tagen 1894 och 1895 pä Karelska näset, Valkjärvi, Veikkola, af doktor Harald Lindberg samt i OI, Salmi, Mantsila, af doktor Bac k- man (se uppg. i Hj. Hjelts Conspectus Florae Fennicae). Den nya fyndorten är den nordligaste inom finskt om- räde, dä arten däremot i ryska delen af On är funnen be- tydligt nordligare, nämligen vid Saoneshje Kosmosero 1896 af doktor B. Poppius: Conringia orientalis Andrz. Tvenne somrar ä rad har denna ganska sällsynta adventivväxt blifvit funnen i Nyland, Nurmijärvi socken, Rajamäki, invid Hyvinge jästfabrik, näm- ligen är 1910 af Margit Juslin samt år 1911 af Martha Gaddin, båda elever i Privata svenska flickskolan i Hel- singfors. Enligt dessa elevers uppgift har växten förekom- mit i flere exemplar både invid fabriken och pä fabrikens afstjälpningsplats. Tidigare fyndorter i Finland äro: N, Hel- singfors, Skatudden, 1888, Harald Lindberg; Oa, Vasa ängkvarn, enl. O. Alcenius, Finlands kärlväxter, tredje uppl.; samt Ob, Uleåborg, Toppila, 1906, Y. Wuorentaus.* Forstmästare Justus Montell hade insändt följande meddelande: Chamaeorchis alpina (L.) Rich. och Erigeron Unalaschken- sis (DC.) Vierh. nya för Finland. Under mina exkursioner i fjällen kring Kilpisjaur sjö i Enontekis somrarna 1910 och 1911 lyckades jag göra åt- skilliga intressanta växtfynd, såsom ju äfven var att vänta, då trakten är föga utforskad. Då emellertid flera af de 13. IV. 1912. Montell, Chamaeorchis alpina och Erig. Unalaschkensis. 81 funna formerna, af hvilka mänga äro tidigare obeskrifna, ännu tarfva en närmare granskning, uppskjuter jag publice- randet af en fullständig förteckning till längre fram. Tvenne arter anser jag dock vara skäl att redan nu anmäla. 1. Chamaeorchis alpina (L.) Rich. Denna lilla orchid6 finnes visserligen upptagen såväl i Melas flora som i H. Lindbergs Enumeratio plantarum in Fennoscandia orien- tali sponte et subsponte nascentium, men dä exemplar sak- nas i samlingarna och inga meddelanden finnas om hvem som skulle funnit arten och när detta skett, är det högst sannolikt, att uppgifterna om Chamaeorchis' förekomst i Fin- land stöda sig pä blotta antaganden eller gälla utanför lan- dets gränser gjorda fynd, såsom äfven utgifvarena af Her- barium Musei Fennici, editio secunda, framhällit. De säga nämligen sid. 128 om denna art: ,E Le indicatur, specc. autem, gvod sciamus, nullibi lecta, nisi extra fines Fenniae inter Kilpisjärvi et Lyngen“. Ej heller pä de svenska fjällen vid Kilpisjaur är Cha- maeorchis funnen (jämför Thore C. E. Fries och S. Mär- tenson, Floristiska anteckningar frän de alpina och sub- alpina delarna af Karesuando och Jukkasjärvi socknar norr om Torne träsk, Svensk Botanisk Tidskrift 1910, häft. 3). Närmaste svenska fyndort ligger i närheten af Torne träsk. Det var därför med en viss tillfredsställelse jag efter mycket sökande konstaterade växtens förekomst vid Kil- pisjaur. Till följd af sina gräsliknande blad och grönaktiga blom- mor och sin ringa storlek är Chamaeorchis alpina svär att upptäcka, äfven om man tidigare varit i tillfälle att se den växande. Mina bemödanden voro äfven fruktlösa under exkursionerna sommaren 1910. Sommaren 1911 kröntes de däremot med framgäng. Pä en exkursion den 22 juli till fjället Saana fann jag tillsammans med Carex misandra R. Br., som jag i stor mängd insamlade, först ett sterilt exem- plar af Chamaeorchis och, efter noggrann undersökning af platsen, ett par tiotal blommande exemplar. Senare visade det sig, att arten förekommer sparsamt flerstädes pä Saa- 6 82 Montell, Chamaeorchis alpina och Erig. Unalaschkensis. 13. IV. 1912. nas västra sluttning pä ett smalt, endast ett par tre meter bredt bälte ett stycke ofvan björkgränsen. Detta bälte är äfven i öfrigt rätt anmärkningsvärdt. Förutom Carex mi- sandra och C. rupestris, hvilka bilda stora sammanhängande mattor, förekommer ymnigt Dryas octopetala, Rhododendron lapponicum, Silene acaulis, Saxifraga oppositifolia m. fl. samt här och där Wahlbergella apetala, Alsine stricta, Gymnade- nia albida, Carex ustulata o. s. v. 1 klippspringor och mel- lan stenar förekommer dessutom inom detta bälte Woodsia glabella. 2. Erigeron Unalaschkensis (DC.) Vierh. Uppmärksam- gjord pä denna art dels genom en uppsats af C. A. M. Lind- man i Botaniska Notiser för är 1910, häft. 4, dels af ma- gister A. Palmgren, som tagit den vid Torne träsk, gran- skade jag alla exemplar af Erigeron uniflorus jag hemfört frän mina exkursioner sommaren 1910, utan att dock finna arten bland dem. Äfven sommaren 1911, dä jag noga under- sökte alla exemplar af E. uniflorus jag anträffade, säg det till en början mörkt ut beträffande E. Unalaschkensis. Först den 7 augusti fann jag pä fjället Saanas nordsluttning några fä individer, som jag antog tillhöra denna art, och den 10i samma mänad pä fjället Jehkatsch nägra tiotal liknande exemplar. Vid jämförelse med säkert bestämda exemplar frän fjäl- let Nuolja vid Torne träsk visade sig exemplaren frän Saana och Jehkatsch sä fullständigt öfverensstämma med dessa säväl till habitus som artkaraktär, att de utan minsta tve- kan måste hänföras till ifrågavarande art. E. Unalaschkensis, som har sitt namn efter ön Una- laschka i Berings haf (en af Aleuterna) har först de allra senaste ären upptäckts i Skandinavien. Den skiljer sig frän den närastäende E. uniflorus L. förnämligast genom följan- de karaktärer. De öfre stjälkbladen äro längre och sma- lare än hos E. uniflorus, till en början längre än interno- dierna. Holkens fjäll äro tätt och regelbundet ordnade, be- klädda af en tät och yfvig, ogenomskinlig päls af svart- violett färg. Strälblommorna äro hvita, pä torra exemplar 13. IV. 1912. Montell. — Huumonen. 83 i moget stadium nästan blävioletta. Ett par af mina exem- plar ha, ehuru helt unga, strälblommorna svagt bläfärgade, en färgnyans som jag aldrig sett hos E. uniflorus. Hos E. uniflorus är härbeklädnaden pä holkarna betyd- ligt ljusare: gulhvit —ljust gräviolett, och genomskinlig samt mindre tät och yfvig. Dessutom sträcker den sig ej ända fram till holkfjällens spetsar. Strälblommorna, hvilka i bör- jan äro hvita eller röda—rödvioletta (aldrig blå), bli som äldre tämligen mörkt rödvioletta (ej blävioletta). E. Unalaschkensis, som af Vierhapper (Monographie der alpinen Erigeron-Arten Europas und Vorderasiens) upp- ställes som egen art, är i Skandinavien känd frän trakten af Torne träsk i Sverige samt frän Lille Elvedal, Tromsö och Lyngen i Norge. Öfverallt tyckes den vara betydligt säll- syntare än E. uniflorus. Ylioppilas M. E. Huumonen ilmoitti painettavaksi: Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja Oulun seudun putkilokasvistoon. Oulun seudulla tarkoitetaan tässä aluetta, johon kuuluu Oulu, Oulun-Salo, Kempele ja suurin osa Oulujokea, Muhok- sen rajaan saakka. Seuraavat lisäykset ja oikaisut Oulun seudun kasvistoa käsitelleisiin tutkimuksiin ja tiedonantoihin ovat vain yksi- tyisiä ilmoituksia, joiden tarkoituksena on estää uudempaan kirjallisuuteen levenemästä vanhentuneita tai vääriä tietoja. Uusien löytöpaikkojen mainitseminen alueelta ennen tunnet- tujen lisäksi ja yleinen erehdyttävien runsausilmoitusten oikaiseminen ei sisälly tämän kirjoituksen tarkoitukseen. A. Seudun varsinaiseen villiin kasvistoon luettavia uusia, tai ainakin kirjallisuudessa ennen mainitsemattomia lajeja: Eguisetum palustre L. Oulujoki. 84 Huumonen, Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja. 13. IV. 1912. Lycopodium selago L. Oulu, Ouluj., Kempele. Isoötes echinosporum Dur. Ouluj., Oulun-Salo. Potamogeton filiformis Pers. Oulun-Salo. Alopecurus nigricans Horn. Oulun Hietasaari. Calamagrostis gracilescens Blytt. Kempele. Heleocharis mamillatus Lindb. fil. Oulu, O.-S., Kemp., Ouluj. Oulun Lintulampi on lajin pohjoisin löytöpaikka. Kun laji ei kuitenkaan ole alueella mikään harvinaisuus, on sen pohjoisempi leveneminen hyvin todennäköinen. Rhynchospora alba L. Kempeleen soilla. Rhynchospora fusca L. Kempeleen Mourunginjärven ranta. Lajin pohjoisin löytöpaikka. Carex loliacea L. Ouluj. Juncus supinus Moench. Kemp. Tulee siis lännemmäs kuin M. Brenner teoksessaan: , Observationer rörande den nordfinska floran" *) s. 136 on olettanut. Luzula sudetica (Willd.) Mey. Oulu. Goodyera repens R. Br. Oulujoen Sanginjoki (löyt. E. Lahenius). Salix myrsinites L. Kempeleen „Isolla niityllä“ yksi pen- sas (Y. Wuorentauksen jo ennemmin ilmoittama). Utricularia minor L. V. 1900 tienoilla Lintulammella Oulun lähellä. Hieracium suomense Norrl. Ouluj. Taraxacum. Seudun nykyaikaisista Taraxacum-lajeista on t:ri H. Lindberg määrännyt toistaiseksi seuraavat: Taraxacum tenebricans Dahlst., T. angustisguameum Dahlst., T. latisectum Lindb. fil., T. retroflexum Lindb. fil., 7. peni- cilliforme Lindb. fil., T. Dahlstedtii Lindb. fil., T. duplidens Lindb. fil., 7. remotijugum Lindb. fil., T. canaliculatum Lindb. fil., T. triangulare Lindb. fil., T. intricatum Lindb. fil., 7. bi- formatum Lindb. fil., 7. guttulatum Lindb. fil., T. ostrobott- nicum Lindb. fil. (ennen selittämätön), T. caudatulum Dahlst., T. jaervikylense Lindb. fil., 7. expallidiforme Dahlst. (muualta toistaiseksi tuntematon), T. fulvum Raunk. ja T. isthmicola +) Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica XVI, n:ro 4. 13. IV. 1912. Huumonen, Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja. 85 Lindb. fil. Kaikki ovat kerätyt Oulun lähimmästä ympäris- töstä. Viimeksi mainittu lienee, täytemaalta löydettynä, ehkä luettava satunnaisiin kasveihin. B. Sen jälkeen kun ,Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica“n vihkossa 36 siv. 84—91 ollut luettelo Oulun painolasti- ja satunnais-kasveista vv. 1899—1909 kir- joitettiin, olen saanut tilaisuuden nähdä eräitä luotettavia yksityisiä kokoelmia. Niiden mukaan, sekä huomioon ottaen eräät omat löytöni, jotka silloin eri syistä jäivät pois, tulee mainittuun luetteloon seuraavat lisät: Avena fatua L. V. 1909 painolastilla 1 kpl. Bromus inermis Leyss. V. 1902 Oulusta (V. Tolva- nen). Silene dichotoma Ehrh. V. 1908 Intiön kankaan luota Oulusta 1 kpl. (Antti Karhu 1. Wirta). Stenophragma Thalianum (L.) Celak. V. 1909 painol. 1 kpl. Berteroa incana (L.) DC. Raatinsaarella vv. 1899—1909 ja jo aikaisemminkin yhdessä kohden runsaasti, sekä hau- tausmaalla v. 1907 1 kpl. Potentilla reptans L. V. 1904 painol. 1 kpl. (E. La- henius). Trifolium procumbens L. V. 1908 Hupisaarten Lasten- tarhasaarella useita kppl. (Antti Wirta). Medicago minima Lam. V. 1901 painol. 1 kpl. (H. Murto). Malva silvestris L. V. 1904 painol. (E. Lahenius). Malva neglecta Wallr. V. 1903 painol. (E.Lahenius). Gentiana amarella v. axillaris Smidt. Hupisaarilla vv. 1898—1900 muutamia kppl. Calamintha acinos L. V. 1909 hautausmaalla 1 kpl. (Antti Wirta). Valerianella olitoria (L.) Poll. V. 1904 painol. 1 kpl. (E. Lahenius). Centaurea phrygia L. Vuosina 1899—1909 Hupisaarilla 1 juuristo. 86 Huumonen, Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja. 13. IV. 1912. Centaurea nigra L. V. 1901 painol. (T. Jalander & E. Lahenius). Senecio viscosus L. V. 1903 painol. 1 kpl. (E. Lahenius). C. Kirjallisuudessa olleista vähemmän tai enemmän erehdyttävistä tiedonannoista mainittakoon seuraavat: I. Leiviskän teoksessa: ,Uber die Vegetation an der Küste des bottnischen Meerbusens zwischen Tornio und Kokkola" *) luetellaan siv. 29 Tupoksesta m. m. Asplenium filix femina. Se tarkoittaa, mikäli itse paikalla olen näh- nyt, Polystichum spinulosum’ia. Asplenium filix femina kas- vaa kyllä sekin Oulun tienoilla, mutta joks. harvinaisena purojen varsilla. — Saman teoksen kasviluettelossa siv. 189 sanoo tekijä, ettei hän ole tavannut Scirpus Tabernaemon- tana. Teoksen siv. 33—35 mainittu ja karttaan II mer- kitty Scirpus lacustris on kuitenkin juuri Sc. Tabernaemon- tani. Se kasvaa muuten myös Oulun Hietasaaren rannalla ja pohjoisempanakin, esim. Haukiputaalla. — Sen johdosta, mitä mainitussa teoksessa siv. 193 ilmoitetaan Zannichellia pedicellata'sta ja Z. polycarpa'sta sekä siv. 200 Elatine triandra'sta ja EI. hydropiper'istä, mainittakoon, että puoles- tani en ole alueeni rannikolta laisinkaan tavannut Z. pedi- cellata'a enkä EI. ftriandra'a, mutta olen sitä vastoin huo- mannut Z. polycarpa'n ja EI. hydropiper'in yleisiksi. Tämän nojalla en sentään — huomioon ottaen W. Nylanderin Oulusta ilmoitetut, m. m. Hj. Hjeltin ,Conspectus florae fennicae“ssa, mainitut löydöt — tahdo väittää Z. pedicellata'a ja EL triandra’a alueelle vieraiksi, mutta varmasti ovat ne toisia mainituita! harvinaisemmat. — Varmaankin epähuo- miossa on puheena olevasta rantakasvien luettelosta jäänyt pois Myosotis caespitosa Schultz. — Myöhemmin on maas- samme erotettu myös Oulun seudun rannoilla tavattava Pota- mogeton panormitanus Biv. v. minor Biv. M.Brennerin tunnetussa teoksessa: „Observationer rörande den nordfinska floran" on, paitsi eräitä vanhempia, *) Fennia 27, 1908. 13. IV. 1912. Huumonen, Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja. 87 ilmeisesti epäilyttäviä tiedonantoja, myös muutamia tekijän omia havaintoja, joita sellaisinaan on pidettävä erehdyttä- vinä. Niinpä varsinaiseen kasvistoon kuuluvien tapaan mai- nitut Afriplex patulum, Potentilla canescens, Pot. verna, Ga- lium verum ja Cirsium arvense var. horridum ovat käsittääk- seni luettavat Oulun seudulla satunnaisiksi tai painolasti- kasveiksi. Myös olen turhaan alueelta etsinyt Oulun luota löydetyiksi ilmoitettuja: Eguisetum pratense, Potentilla erecta, Epilobium montanum ja Cirsium lanceolatum, joten olen tai- puvainen katsomaan niidenkin alueella esiintymistä tilapäi- seksi. Sitä vastoin on Afriplex hastatum L., kahtena muun- noksena, vakinainen ruderatikasvi. Vihkosessa „Oulun Kasvisto*, jonka v. 1894 on Oulussa painattanut koululainen I. L., on useita erehdyksiä. Tekijän itsensä suullisen ilmoituksen mukaan on väärin määrättyinä pidettävä seuraavia: Carex paradoxa, C. stricta, Juncus lam- procarpus, Salix Amandae, Stellaria borealis, Arenaria triner- via, Ranunculus pygmaeus, Oxytropis lapponica (tarkoittaa Astragalus arenarius'ta), Ligustichum scoticum ja Stachys recta. Ilmeinen erehdys on myös runsausarvoineen 1 ilmoi- tettu Cirsium lanceolatum. Koululaisten epävarmojen her- bariokappaleiden mukaan on ilmoitettu: Juncus conglomera- tus, Ranunculus lingua, Potentilla tormentilla ja Lathyrus ver- nus. Satunnaisiksi ovat (niiden lisäksi, jotka onkin ilmoi- tettu selvästi satunnaisilta löytöpaikoilta) käsitettävät seu- raavat: Calamagrostis arundinacea, Chenopodium rubrum, Atriplex patulum, Ranunculus polyanthemos, Vicia villosa, Sedum telephium, Pulmonaria officinalis, Myosotis silvatica, Centaurea phrygia, Matricaria chamomilla ja Picris hieracioi- des. Haukiputaalta lienevät otetut Carex pallescens ja C. flava. „Luonnon Ystävässä* v. 1904 siv. 236 luetelluista kas- veista tarkoittaa Nuphar luteum v. minus Nuphar luteum X pu- milum’ia, Cerastium alpinum Cerastium arvense'a ja Cala- mintha acinos Dracocephalus thymiflorus'ta. 88 Mötet den 4 maj 1912. Mötet den 4 maj 1912. Till inhemsk medlem i Sällskapet invaldes med. kand. Vilfrid Brotherus (föreslagen af professor K. M. Le- vander). . Den biologiska Volga-stationen i Saratov hade anhällit om de äldre ärgängarna af Sällskapets Acta och Meddelanden, hvilken anhållan af Sällskapet bifölls. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 442: 23. Till publikation anmäldes: H. Federley, Uber die Ursachen der Entstehung von konstanten intermediären Bastarden in der Lepidopterengat- tung Pygaera und ihrer stark herabgesetzten Fruchtbarkeit. E. E. Hellevaara, Untersuchungen iber Clupea ha- rengus L. v. membras L. in den Schären des siidwestlichen Finlands. J. P. Norrlin, Nya nordiska Hieracia II. A. Palmgren, Hippopha&s rhamnoides pä Äland. R. Palmgren, Bidrag till kännedomen om Helsingfors- traktens fägelfauna. E. W. Suomalainen, Ornithologische Beobachtungen während einer Reise nach Lapponia Enontekiensis im Som- mer 1909. Professor J. A. Palmén uppläste ett upprop jämte frägeformulär för insamling af uppgifter rörande de ädla trädslagen i olika delar af värt land. Ifrägavarande upp- rop hade uppsatts af några studenter och var afsedt att tryckas för att genom Sällskapet och studentafdelningarna spridas öfver landet. 4. V. 1912. Federley. — Palmön. — Klingstedt. — E. Reuter. 89 Docent H. Federley redogjorde pä grund af sina undersökningar af spermatogenesen hos ett antal arter af fjärilsläktet Pygaera och deras bastarder för orsakerna till uppkomsten af s. k. konstanta intermediära bastarder, hvil- kas förekomst betviflats. Professor J. A. Palmen meddelade, att i Masaby i Kyrkslätt socken den 17 april 1912 tillvaratagits ett märkt exemplar af Sturnus vulgaris. Fägeln hade den 31 januari samma är utsläppts i Berkshire i södra England. Magister F. Klingstedt demonstrerade följande Sa- lix-bastarder, som af honom sommaren 1909 insamlats pä Fiskarhalfön i Lapponia tulomensis: 1. S. herbacea, särskilda former. 2. S. herbacea X lanata och S. herbacea X (herbacea x 3. S. herbacea < lapponum. 4. S. herbacea X myrsinites, ny för finska floraomrädet. 5. S. lanata < lapponum, ny för finska floraomrädet. Professor E. Reuter fäste uppmärksamheten vid den för några är sedan nyupptäckta intressanta arthropodgrup- pen Myrientomata (Protura), därvid med ledning af försto- rade afbildningar redogörande för dess viktigaste känne- tecken och de olika äsikterna om dess systematiska ställ- ning samt för dess geografiska utbredning. Föredragaren meddelade vidare, att en representant för denna grupp, Eosentomon silvestrii R.-Kors., blifvit anträffad jämväl i Fin- land, nämligen i närheten af Raivola järnvägsstation, af den ryske entomologen M. Rimsky-Korsakow, hvilken fun- nit talrika exemplar mellan barken och veden i ännu icke fullständigt uttorkade tallstubbar. Öfver hufvud hade, en- ligt herr Rimsky-Korsakow (Zur geographischen Ver- breitung und Biologie der Proturen, Rev. Russe d'Entom. XI, 1911, N:o 4, p. 411—417), sådana stubbar visat sig syn- nerligen gifvande i fråga om olika arter af denna grupp på 90 E. Reuter. — Liro. — Lindberg. 4. V: 1912 särskilda orter i utlandet. — Därjämte förevisade föredra- garen en afbildning af Berleses apparat för insamling af mycket smä arthropoder, hvilken visat sig ändamälsenlig bl. a. just för insamling af Myrientomata, hvilkas längd i re- geln understiger 1 mm. Föredragaren uppmanade Sällska- pets zoologiskt intresserade medlemmar att hvar pä sin ort eftersöka representanter för ifrågavarande arthropodgrupp. Tohtori J. I. Liro näytti seuraavat Suomelle uudet punkki-äkämät: 1. Nukkaäkämän Fraxinus excelsiorin lehtien alapuo- lella Ahvenanmaan Sundista, esittäjän löytämä 1897. Äkä- män aiheuttajaksi huomattiin Eriophyes fraxinivorus Nal. 2. Samaten oli esittäjä v. 1897 tavannut Helianthemum vulgare'lla Eriophyes rosalia (Nal.) äkämäpunkin, joka isäntä- kasvinsa silmuja turmellen aiheuttaa siinä runsaamman oksa- muodostuksen (hataran tuulenpesän). Saman äkämän oli U. Segerman kesällä 1911 tavannut Ahvenanmaan Fin- strömistä. 3. Phyllocoptes setiger Nal. pussiäkämissä Fragaria vi- ridis'en lehdillä, jotka J. S. V. Koponen kesällä 1906 oli löytänyt Ahvenanmaan Bomarsundista. I anledning af dr. Liro's meddelande omnämnde prof. E. Reuter, att han redan är 1901 anträffat E. rosalia (Nal.) pä Helianthemum vulgare i Katrinedal nära Äbo, ehuru fyn- det icke blifvit publiceradt. Doktor H. Lindberg lämnade följande Botaniska meddelanden: 1. Lemna gibba L. I går inlämnade student N. Johans- son till museet en större samling Spirodela polyrrhiza i och för utdelning i Plantae Finlandiae exsiccatae. Mate- rialet var insamladt ä Storskär i Kökar inom äländska skärgärden. Storskär ligger cirka 3 mil utanför Kökar. 4. V. 1912. Lindberg, Botaniska meddelanden. 91 Inblandade med S. polyrrhiza förekommo några små indivi- der af Lemna minor och L. gibba. Sistnämnda art har tidi- gare icke blifvit hos oss iakttagen. En uppgift af Berg- stedt, att han insamlat L. gibba i Finström, har visat sig bero pä felbestämning; Kihlman har nämligen päpekat, att de af Bergstedt insamlade exemplaren tillhöra L. mi- nor. Jag har ocksä granskat exemplaren i fräga och kon- staterat, att Kihlmans uppfattning är riktig. Vidare har jag undersökt alla exemplar från Finland af L. minor, som funnos förvarade pä museet. Alla tillhöra L. minor. L. gibba har en vidsträckt utbredning. I Sverige före- kommer den i hela södra delen af landet. Den nordligaste, isolerade fyndorten är Luleå. ZL. gibba hör synbarligen till de arter, som pä svenska sidan gä längt mot norr, men inom Finland äro inskränkta till Äland. Den igenkännes lätt pä bälens form, undre sidan är nämligen halfklotfor- migt uppsvälld. 2. Chara aspera L. Dä jag för nägon tid sedan var sysselsatt med studiet af utbredningen hos Ceratophyllum demersum, fann jag i Hjelts Conspectus en uppgift om att denna art af pastor O. Kyyhkynen insamlats i Suomus- salmi i Ostrob. Kajanensis. Dä artens utbredning genom detta fynd i de inre delarna af landet skulle högst betyd- liot förskjutits mot norr, tillskref jag pastor Kyyhkynen med anhällan om att fä se exemplaren i fräga. Denne sände med vänligt tillmötesgående per omgående den växt han ansett vara Ceratophyllum. De insända exemplaren visade sig tillhöra Chara aspera (det. O. Nordstedt), en art som förekommer allmänt i bräckt vatten vid vära kuster. Frän sött vatten är den känd endast frän Onega. I samma sjö Suomussalmi, där C. aspera insamlats, har pastor Kyyhk y- nen iakttagit Myriophyllum spicatum och Potamogeton fili- formis, tvenne arter med likartad förekomst hos oss som Chara aspera. Af stort intresse är, att äfven bland cha- raceerna relikter frän längt svunna tider finnas i vära sjöar. 92 Lindberg. — Sahlberg. 4. V. 1912. 3. Nitella hyalina DC. (det. O. Nordstedt) Denna art har jag insamlat i en grund hafsvik utanför Kirjola gård i S:t Johannes socken söder om Viborg. Tidigare är N. hyalina i Finland insamlad endast vid Borgå är 1857 af Th. Selan. I samband härmed fär jag uppmana herrar exkurrenter att ägna sin uppmärksamhet äfven ät characeerna, dä dessa växter synbarligen kunna lämna viktiga bidrag till landets växtgeografi. De ha under de senaste decennierna blifvit försummade hos oss. Det vore skäl att ej läta sä fortgä. Professor J. Sahlberg förevisade En ny finsk art af släktet Cryptophagus. Cryptophagus trapezoidalis n. sp. Elongatus, lateribus pa- rallelis, subdepressus, subtus fusco- vel rufo-ferrugineus, supra rufo-testaceus, pube subdepressa albida minus tenuiter ve- stitus; antennis tenuioribus, articulo secundo tertio paullo longiore, 3—7 latitudine distincte longioribus; prothorace leviter transverso, basin versus distincte angustato, subtra- pezoidali, antice elytrorum latitudine, angulis anticis callo- so-retusis margine laterali circiter guadruplo brevioribus, postice obtuse dentato-productis, dente laterali mox pone medium sito, supra crebre satis fortiter punctato, impressione transversa basali angusta et obsoleta, utringue foveola parva determinata; elytris elongatis, modice convexis, remotius punctatis. Long. 2,11 mm. Cr. cylindrico Kies. affinis et antea cum eodem confu- sus, sed paullo major, multo minus convexus, prothorace basin versus distincte angustatus diversus videtur. A Cr. angusto Ganglb. pubescentia longiore et structura prothora- cis distinguendus. — Caput mediocre, confertim satis for- titer punctatum, tenuiter albido-pubescens, nitidulum, te- staceo-rufum; oculis ut in Cr. cylindrico granulatis. Antenne 4. V. 1912, Sahlberg, En ny finsk Cryptophagus-art. 93 quam in hac specie distincte tenuiores et longiores, rufo- ferrugineae, tenuiter pubescentes; articulo primo crasso le- viter transverso, 2:0 breviter ovali seguenti multo crassiore et perparum longiore, 3—7 latitudine distincte longioribus, 6:0 contiguis paullo angustiore et breviore, 8:0 7:o paullo breviore sed tamen latitudine sua fere longiore, 9:0 10:0 subaeguali, ambobus transversis, cyathiformibus, cum 11:0 clavam distinctam sublinearem formantibus, ultimo penul- timo paullo longiore, subgloboso-ovato. Prothorax antice capite distincte latior ibigue coleopterorum latitudine et la- titudine sua apicali distincte, basali vix brevior, subtrapezoi- dalis, basin versus fortiter angustatus et basi elytris distincte angustior, lateribus paullo crassius guam in Cr. cylindrico marginatis, angulis apicalibus calloso-retusis, apice obtuse angulatis, circiter partem guartam vel guintam laterum occu- pantibus, dente laterali mox pone medium sito, crassiusculo, lateribus inter dentes obsolete sinuatis, pone dentem me- dium subrectis ibigue distincte crenulatis, angulis posticis obtusiusculis; supra guam in Cr. cylindrico multo minus convexus, sed paullo minus tamen depressus guam in Cr. angusto, impressione basali angusta et basi valde approxi- mata, satis obsoleta, utringue puncto impresso terminata; crebre omnino ut in capite punctatus, satis dense ut in Cr. cylindrico albido-pubescens, rufo-ferrugineus, lateribus an- guste piceo-marginatis. Scutellum breviter triangulare, sub- tilissime punctatum. Elytra prothorace plus guam triplo longiora et latitudine sua duplo et dimidio longiora, modice convexa, paullo remotius et fortius guam in prothorace punctata, punctis versus apicem paullo subtilioribus, pube albida subdepressa satis densa minus brevi vestita, rufo- testacea, subopaca. Corpus subtus fusco-piceum, abdomine apice rufescente, prosterno lateribus satis fortiter et con- fertim punctato, tenuiter flavo-pubescente, metasterno mo- dice, ventre subtilius punctatis. Pedes toti pallide rufo- testacei, flavo-pubescentes. Sällsynt mellan barkflisor pä växande stammar af Pinus sylvestris i södra och mellersta Finland. Tagen pä sen- 94 Sahlberg. — O. M. Reuter. 4. V. 1912. hösten vid Helsingfors af R. Forsius och författaren, i Sammatti, Parikkala och Korpilahti af U. Saalas. Ett exemplar fanns äfven bland till granskning sända Coleoptera, tagna pä Sandön vid Gottland i Sverige af E. Mjöberg. Professor O. M. Reuter föredrog: Några uppgifter för de entomologiska sommar- exkursionerna. Dä Sällskapets entomologiskt intresserade yngre med- lemmar inom kort äter skola vidtaga med sina pä utfor- skandet af den finska insektfaunan riktade exkursioner, ta- ger jag mig friheten att till dem rikta ett par önskemål i den förhoppning, att dessa mähända icke skola blifva all- deles obeaktade. 1. Jag erinrar till en början om, att jag vid majmötet för jämnt ett är sedan fäste uppmärksamheten vid det egen- domliga, till vattenskinnbaggarna hörande släktet Aphelo- cheirus och dess ännu föga utredda förekomst i Finland. Jag ber att nu åter få erinra om dessa ganska stora, platta och vinglösa, pä bottnen af floder och andra vattensamlingar krypande, vägglusliknande skinnbaggar. Vid nämnda till- fälle framhöll jag den äsikt, att de af Horväth ätskilda arterna A. aestivalis F., A. montandoni Horv. och A. ni- grita Horv. (partim) vore endast färgmodifikationer af en och samma art, hvilken varierar frän nästan enfärgadt ler- gul till enfärgadt svart. I ett bref, som jag för nägra da- gar sedan erhöll frän A. L. Montandon, vär tids mä- hända främsta kännare af vattenskinnbaggarna, har denne förklarat sig helt och hället dela min uppfattning, i det äfven han funnit alla möjliga öfvergängar frän den ena till den andra af de af Horväth framhällna pretenderade art- olikheterna. Kan därför frägan om nämnda arters samman- dragning till en numera anses vara sä godt som afgjord, sä återstår dock ännu att utreda, huruvida den mer eller 4. V. 1912. O. M. Reuter, De entomologiska sommarexkursionerna. 95 mindre starkt utpräglade melanismen helt enkelt är beroen- de blott pä individernas olika älder eller om den härrör från den olika beskaffenheten af det vatten, i hvilket de lefva. Och slutligen är kunskapen om detta märkvärdiga insektsläktes utbredning resp. nordgräns i vära vattendrag fortfarande alldeles otillfredsställande, i det det blifvit fun- net blott pä ett par lokaler i östra Finland, ehuru det utan tvifvel, dä det förekommer äfven i Sverige, har en betyd- ligt vidsträcktare utbredning. De hittills antecknade fyn- den hafva äfven blifvit gjorda alldeles tillfälligtvis och arten aldrig formligen eftersökts hos oss. Jag tager mig därför friheten att ännu en gång rekommendera den till alla deras uppmärksamhet, hvilka syssla med vår vatten- fauna, och hänvisar till min uppsats i Sällskapets Medde- landen för maj 1911. 2. Vid samma möte redogjorde jag för de europeiska arterna af vägglusfamiljen (Cimicidae) och de olika lokali- teter, där de hos oss borde eftersökas, nämligen i kanin- stall, hönshus, dufslag, svalbon, tillhöriga såväl Hirundo urbica som H. riparia, i ihåliga träd, där fåglar häcka eller läderlappar bo, samt i dessa sistnämnda djurs natt- och öfvervintringsläger i vissa delar af våra egna bostäder. Glädjande nog hafva dessa anvisningar uppmärksammats af åtminstone en af Sällskapets medlemmar, student A. W e- gelius, och detta med det oväntade resultat, att en all- deles ny Cimex-art, den af Poppius nyligen beskrifna C. vespertilionis, blifvit upptäckt. Detta lyckliga fynd borde vara ägnadt att sporra äfven våra andra entomologers in- tresse för nämnda insektgrupp. C. vespertilionis upptäcktes hos Vespertilio mystacinus, under det den förut frän Europa bekanta C. pipistrelli blifvit funnen hos en annan läderlapps- art. Och omöjligt är icke, att en närmare undersökning af våra läderlappars boningar — en undersökning, som hittills blifvit alldeles försummad — skall ädagalägga, att skilda arter af denna däggdjursfamilj äfven hafva hvar sin skilda vägglus-art såsom inhysing i dem. Då för öfrigt C. vesper- tilionis stär vär vanliga vägglus, C. lectularius, sä nära, att 96 O. M. Reuter, De entomologiska sommarexkursionerna. 4. V. 1912. dess artberättigande till och med af ett par kompetenta en- tomologer blifvit ifrågasatt, vore det mycket önskligt att nya fynd af densamma snart blefve gjorda, sä att utredning vunnes huruvida olikheterna, om ock obetydliga, äro kon- stanta eller möjligen kunde hänföras till endast tillfälliga variationer. Särskildt skulle förtjäna att undersökas ihäliga trädstammar med hänsyn till där boende läderlappar eller häckande fåglar. I mitt föredrag senaste vär hade jag för- bisett, att äfven i hackspettsbon och starholkar vägglöss blif- vit tunna, ehuru dessa arter sedermera aldrig blifvit beskrifna. Af stort intresse vore kännedomen om, huruvida Cimex colum- barius förekomme också hos våra vilda dufvor eller om den vore inskränkt blott till Columba livia i dess domesti- cerade tillständ. Vi skulle i senare fall här hafva ett märk- ligt exempel pä en artbildning under jämförelsevis ganska sen tid. Ytterligare mä beröras äfven den intressanta frä- gan, huru den hos vära svalor lefvande Oeciacus hirundi- nis förhäller sig under den tid, dess värd dragit bort till varmare länder. Dr. Luther fann senaste september pä Tvärminne nymfer och fullbildade exemplar af denna vägg- lus i de öfvergifna svalbona och möjligt är, att den utan nägon föda öfvervintrar och inväntar svalornas äterkomst om vären, dä man ju känner att vär vanliga vägglus utan skada förmär uthärda hunger ätminstone under en tid af sex mänader. Men möjligt är äfven, att vägglössen i sval- bona dö bort, sedan de senare pä hösten lagt ägg, och att denna art sälunda öfvervintrar i form af dylika. Det vore därför af vikt att svalbon med hänsyn härtill blefve under- sökta tidigt pä vären.— Slutligen förtjänar det att tilläggas, att Taschenberg har funnit vägglöss äfven hos åker- möss. Då nu Sällskapet för instundande sommar utdelat tvenne stipendier för studiet af Finlands micromammologi, ville jag hemställa till dess afgörande, huruvida icke skäl förefunnes att äfven gifva stipendiaterna i uppdrag att iakt- taga och insamla de på våra små däggdjur och i deras bon förekommande insekterna. Särskildt har baron Rothschild i London uttalat sin önskan att få sig till bestämning till- 4. V. 1912. O. M. Reuter, De entomologiska sommarexkursionerna. 97 sända loppor frän vära mindre däggdjur och fäglar. En systematisk undersökning af vära fägelbon med hänsyn till deras insektfauna skulle för öfrigt vara en för en yngre entomolog synnerligen lämplig uppgift, och ett samarbete i detta afseende skulle utan tvifvel medföra rätt intressanta resultat. Speciellt i England har man häri föregätt med godt exempel. 3. I det föregående har bland annat varit fråga om förekomsten af vägglöss pä läderlappar. Under de tvä se- naste ären har kunskapen om de exotiska cimiciderna tagit ett betydande steg framät. För närvarande känner man af denna familj inalles 19 arter, af hvilka dock tre ännu äro obeskrifna. Det har numera visat sig, att mer än hälften af detta antal, eller tio arter, lefva hos läderlappar. Dessa arter äro funna pä de mest olika delar af jordklotet och tillhöra icke färre än tre (Cimex, Cacodmus, Loxaspis) af de fem hittills bekanta cimicidsläktena; de tvä äterstäende representeras blott af hvar sin art. Den tanken synes mig därför ligga nära till hands, att just läderlapparna ursprung- ligen varit de djur, hos hvilka i tidernas tid nägon antho- corid-liknande insekt apterat sig för det halfparasitiska lef- nadssätt med tyätföljande strukturförändringar, som utmär- ker familjen Cimicidae, en förmodan, som ytterligare skulle vinna i sannolikhet, ifall framdeles pä läderlappar skulle anträffas arter äfven af släktena Oeciacus och Haematosi- phon. Den enda hittills kända arten af det sistnämnda släk- tet, den centralamerikanska H. inodorum Duges, har blifvit funnen säväl i hönshus som i människans boningar, och det- samma är äfven fallet med Cimex foedus Stäl pä de Vest- indiska öarna. Det är ju möjligt, att dessa arter kunnat öfverföras från människan till hönsen eller tvärtom, men det är lika väl tänkbart, att de i bädas boningar kunnat in- föras af nägot annat djur, antagligen nägon läderlappsart. Härvid bör särskildt ihägkommas, att hönsen såsom impor- terade till Amerika icke här kunna betraktas säsom de ifrä- gavarande vägglus-arternas ursprungliga värd. Också pä flere ställen i Europa hafva vägglöss anträffats i mängd i 7 98 O. M. Reuter, De entomologiska sommarexkursionerna. 4. V. 1912. hönshus. Enligt en del uppgifter tillhöra dessa C. lectula- rius, enligt andra C. columbarius. 1 det förra fallet är det icke otänkbart att de dit kunnat öfverföras af människan, men också nu är det ingalunda uteslutet att importen kun- nat ske genom läderlappar och att ocksä människan ur- sprungligen i tidernas tid genom dessa djur erhällit sin an- del af de plågsamma inhysingarna. Dr. Horväth har skriftligen meddelat mig, att typisk C. lectularius anträffats hos läderlappar i ett kyrktorn i Ungern, och det är mycket möjligt att denna art ännu i dag icke är nägon sällsynthet hos dessa djur, hvilkas bon hittills blott alldeles händelse- vis blifvit undersökta. Möjligt är vidare, att äfven C. co- lumbarius ursprungligen varit en inhysing hos läderlappar och ännu hos dem skall anträffas. Om denna art uppträ- der i hönshus pä sådana trakter, hvarest inga dufvor häl- las, sä synes det ju vara själffallet, att den ursprungliga vär- den är en tredje djurart. Antagandet att läderlapparna varit cimicidernas ursprung- liga värdar synes vinna ytterligare stöd i det förhållandet, att den egendomliga helparasitiska skinnbaggsfamiljen Po- lyctenidae, hvilken, såsom Horvåth nyligen i en intres- sant afhandling („Les Polycténides et leur adaption ala vie parasitaire“, l:er Congres Int. d'Ent., Bruxelles, II Mem., 1911, p. 249) uppvisat, enligt all sannolikhet är mycket nära befryndad med Cimicidae, uteslutande representeras af pä läderlappar lefvande species. 4. Dä nämnda familj erbjuder synnerligen vackra exem- pel pä en gradvis adaption efter ett parasitiskt lefnadssätt, torde det tillätas mig att ännu ägna nägra ord ät densam- ma, i synnerhet som det ju icke är alldeles omöjligt, att hithörande djur kunna anträffas äfven hos oss, dä den dägg- djursfamilj, pä hvilken de parasitera, är representerad ocksä inom värt faunaomräde. Vi hafva ju för en kort stund sedan hört, huru representanter för en djurklass, som först för cirka fem är sedan upptäcktes i sydligaste Europa, nu blifvit funna äfven hos oss. De tio arter, som hittills äro kända af familjen Polyctenidae, äro dock tills vidare 4. V. 1912. O. M. Reuter, De entomologiska sommarexkursionerna. 99 icke iakttagna utanför de tropiska och subtropiska regio- nerna, nämligen sju pä östra och tre pä västra halfklotet. Såsom redan omnämnts, hafva de alla anträffats fasthäfta- de vid läderlappar. Den första arten upptäcktes 1864 och antogs dä vara en egendomlig, parasitisk dipter. Först se- dan man funnit, att ifrågavarande insekter undergå ofull- ständig förvandling, fick man klart för sig att deras när- maste förvantskap stod att sökas inom hemipterernas ord- ning, och är 1909 framhöll Speiser, att de utan tvifvel tillhörde samma phylus som familjen Cimicidae. Detta tema har utförligare behandlats af Horväth i hans ofvan an: förda afhandling, i hvilken han söker uppvisa, huru poly- cteniderna i själfva verket äro att betraktas säsom för ett helparasitiskt lefnadssätt apterade cimicider. Dessa senares för ett lif i remnor och springor anpassade breda och platta kropp har blifvit smalare och utdragen pä längden säsom hos alla pä varmblodiga djur lefvande hudparasiter. Det platta hufvudet har smäningom utvidgats bakät, men pro- noti sidoutvideningar hafva försvunnit, hvarigenom hufvu- dets och pronoti sidor bilda en oafbruten linje, sä att läder- lapparnas klor icke kunna finna nägot utspräng, i hvilket de kunna fatta tag. Clypeus är rörligt ledad mot hufvu- det, och denna rörlighet förhjälper utan tvifvel insekten till att starkare fästa sig vid värdens hud. En rent parasitisk karaktär är den totala bristen pä såväl facettögon som oceller. Ocksä rostrum och antenner äro mycket starkt reducerade, sä att de pä intet sätt hindra insekten att krypa omkring pä värdens härbeklädnad. Frambenen äro mycket korta och framlären starkt förtjockade, en struktur, som tyder pä den styrka, med hvilken dessa organ fasthälla sig vid läderlapparnas hud och här. Hos de det västra half- klotet tillhörande arterna äro klorna enkla, säsom hos cimi- ciderna, men hos de flesta af de pä det östra halfklotet förekommande är den ena starkt böjd vid basen, med ba- salknölen sä starkt förlängd att den synes tväklutven, hvar- igenom klon utan tvifvel bättre kan gripa om värdens här. Till att fästa polycteniderna vid dessa tjäna äfven de rader 100 O. M. Reuter. Frey. 4. V. 1912 af kamtänder, ctenidier, som stä i tvärrader pä vissa kroppsdelar, starkt erinrande om dylika bildningar hos andra i däggdjurspälsen lefvande parasiter, såsom loppor och nyc- teribier. Den successiva utveckligen af dessa ctenidier hos polycteniderna är synnerligen intressant och tjänar säsom en utmärkt ledning beträffande de skilda släktenas fylogeni. Hos det neotropiska släktet Hesperoctenes, som stär cimici- derna närmast, finnes blott en ofullständig rad ctenidier pä undre sidan af hufvudet, hvaremot dessa uppträda äfven pä öfre sidan af kroppen hos de i Afrika och Asien före- kommande släktena, till en början blott vid bakranden af hufvudet (Eoctenes), sedermera äfven vid bakranden af pro- notum (Polyctenes) och slutligen också vid bakranden af de rudimentära täckvingarna (Ctenoplax, Hemischizus). En sär- deles egendomlig karaktär för familjen Polyctenidae, hvilken för resten återfinnes hos de på läderlappar parasiterande arterna af dipter-släktet Nycteribia, är förekomsten af falska ledgångar på tibierna, bestående af ringar, som fullständigt sakna pigment. Speisers och Horväths hypotes om cimicidernas och polyctenidernas nära systematiska fränd- skap och de senares härledning ur de förra synes under senaste år hafva fått ett godt stöd i upptäckten af ett af Rothschild beskrifvet, på läderlappar parasiterande nytt cimicidsläkte, Loxaspis, hvars tibier äfvenledes utmärkas af en dylik ring. Fil. kand. Richard Frey inlämnade till publikation: Om i Finland iakttagna fasciationer hos fanerogamer. I det följande lämnas en sammanställning af de hittills hos oss iakttagna fallen af den egendomliga växtsjukdom, som benämnes fasciation och visar sig som en bandformig missbildning af växtens stamdelar. Hittills äro, såsom af förteckningen framgår, blott ett fåtal fasciationer kända från vårt land. Helt säkert är ett 4501 1912 Frey, Fasciationer hos fanerogamer. 101 vida större antal iakttaget, ehuru endast fä blifvit af intres- serade personer tillvaratagna. Meddelanden om dylika fall ha likaledes blott sällan blifvit gjorda. Likväl förtjäna dylika missbildningar intresse i flera af- seenden. Fasciationen tillhör den grupp af växtsjukdomar, hvilka icke torde förorsakas af växt- eller djurparasitära angrepp, utan bero af en del yttre fysikaliska eller kemiska faktorer, främst en mycket fet och kraftig jordmän, dels äfven inflytelser, som ligga förborgade i växtindividen själf. Fasciationen anlägges sälunda redan i vegetationskäglan, där en celldelning öfvervägande i tvärriktning eger rum. De flesta af de i ett plan anlagda knopparna lösgöra sig seder- mera icke frän hvarandra och bilda pä detta sätt en band- formad stjälk. På senare tid ha ärftlighetsförhållandena hos denna och andra växtmonstrositeter ådragit sig uppmärksamhet. Redan länge har det dock varit bekant, att en del missbildningar kunna nedärfvas. Så är exempelvis fallet med de fascierade prydnadsväxterna Celosia cristata och Sedum cristatum. Sättet för denna nedärfning har under det senaste decenniet blifvit studeradt af H. de Vries (Die Mutationstheorie, 1901—1903), som bI. a. utsädde frön af en ras af Dipsacus silvestris, hvilken under vissa kulturbetingelser gaf ungefär 30 ?/, individer med tvängsvridning (torsion). Han tog frön dels af den starkast missbildade plantan — dessa gäfvo 30 %, tvängsvridna och 70%, normala individer —, dels af nor- mala plantor, hvilka gäfvo samma resultat, nämligen 30%, vridna och 70°/, normala individer. — Af stort intresse vore att genom odlingsförsök utröna ärftligheten hos i vårt land lakttagna växtmissbildningar. Materialet till nedan följande förteckning har dels er- hällits ur litteraturen, dels ur Botaniska museets i Helsing- fors kollektion af växtmonstrositeter, hvilken välvilligt ställts till mitt förfogande af intendenten, doktor H. Lindberg. Genom vänligt tillmötesgående af magister E. Häyren har jag därjämte blifvit i tillfälle att genomgå dennes samling af missbildningar. 102 Frey, Fasciationer hos fanerogamer. 4; Vi 19124 1. Crepis tectorum L. Ett ovanligt storväxt exemplar är insamladt af J. Rahm i Heinävesi, prov. Sb. Från roten utgå talrika stjälkar. Af dessa är en till hela sin längd, cirka 85 cm, starkt fascierad. Bredden är vid basen och pä midten omkring 20 mm. Upptill blir stjäl- ken dock smalare, mellan 10 och 15 mm, och starkt vriden samt bär i spetsen en likaledes utplattad, cirka 40 mm bred, sammansatt blomkorg. Från stjälken utgå talrika, stora blad och några normalt bildade grenar, som uppbära blom- korgar. Från ett bälte ungefär en cm under den stora toppblomsamlingen utgår ett mycket stort antal sinsemellan nästan lika långa (60—90 mm) grenar, som icke äro fascie- rade och uppbära enhvar 1—3 normala blomkorgar. Här- igenom höljes stjälkens topp i ett virrvarr af grenar och blom- korgar. Hos släktet Crepis äro fasciationer sedan gammalt kända hos nägra arter (Cr. aurea Cass., biennis L., virens L.), men något dylikt fall hos Cr. tectorum omnämnes icke af Pen- zig. I ofvan beskrifna fall af sannolikt förut okändt slag föreligger en fasciation af stjälken jämte torsion af dess topp samt därtill synanthi (d. v. s. sammansmältning af flera blommor) och polykladi (en abnormt riklig utveckling af knoppar eller axelorgan). 2. Taraxacum officinale Vill. Professor E. Reuter beskrifver i ,Pflanzenteratolo- gische Notizen“ (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn, XXXIII, sid. 43, 1907) en fasciation af stängeln hos denna art frän Lofsdal i Pargas, prov. Ab. 3. Matricaria inodora L. Ett exemplar taget af landtmätaren Juvelius i Pyhä- joki, prov. Om. En cirka 40 cm hög, bandformigt utplattad, 20-30 mm bred stjälk med en stor, äfvenledes utdragen, V-formad toppblomkorg och ett antal normala grenar, hvar och en försedd med en blomkorg i toppen. Sjukdomsbilden päminner här om den af mig hos An- 4:+W. 1912. Frey, Fasciationer hos fanerogamer. 103 themis arvensis iakttagna och i det följande närmare be- skrifna. Fasciation hos denna art är tidigare sällsynt iakttagen (P enat, kBda 1]; sid. 77): I mag. E. Häyrens samling finnes ett exemplar af M. inodora frän Ulfsby, Gammelby, prov. St, funnet 12 juli 1901 af E. Häyren, å hvilket en cirka 10 cm hög, ogre- nad, nästan bladlös stjälk är strax under toppblomkorgen starkt vriden. Torsionen börjar ungefär pä midten af stjäl- ken; vindlingarna bli mot spetsen allt tätare och samtidigt utplattas stjälken nägot. 4. Anthemis arvensis L. Fasciation af stjälken och blomskottet hos denna art anträffades af mig pä en linäker i Lojo, prov. Ab, i juli 1910. Exemplaret förevisades pä Sällskapets möte den 3 februari detta är. Det var ett frän roten mycket rikt grenadt exemplar; utom den af den bandformiga missbildningen träffade stjäl- ken räknade jag cirka 24 normala frän roten utgäende stjälkar. Den missbildade stjälken var cirka 48 cm hög, nedtill vriden, ända från basen bandformigt utplattad, nedtill ungefär 8 mm bred, därpå hastigt tilltagande i bredd, pä midten 20 mm bred och mot spetsen, under den egendomliga topp- blomkorgen, cirka 25 mm bred. Dess tjocklek belöpte sig däremot knappast till 2 mm. Frän densamma utgingo cirka 16 normala, om än mycket smala och längt utdragna ere- nar, hvar och en försedd med en toppblomkorg, samt nägra glest strödda blad. I toppen bar den utplattade stjälken en egendomlig, V-formad blomkorg. Medan dennas bredd var cirka 10 mm, var längden 50—60 mm. Blomkorgen var sä- lunda äfvenledes och ännu starkare än stjälken utvecklad i en viss riktning. Till följd häraf hade den V-formiga veck- ningen kommit till ständ. Denna missbildning har redan mycket tidigt ädragit sig uppmärksamhet i naturalhistoriens häfder. Är 1695 beskrefs och afbildades den nämligen af J. M. Hoffmann i en af- 104 Frey, Fasciationer hos fanerogamer. 4. W. 1912 handling med titeln ,De Chrysanthemo arvensi monstroso circa Solisbacum in Palatinatu superiori observato* (Pen- zig, Bd. I, sid. 74, III). Sedan dess har den ofta omnämnts i den växtteratologiska litteraturen (Masters, sid. 20; Pe n- Are Ba]; sid. 73): 5. Valeriana officinalis L. Af mag. E. Häyrén äro flera exemplar af denna art tagna pä en fuktig äng ä Hästholmen invid Björneborg, prov. St, den 2 augusti 1901, hvilka uppvisa torsion dels af en- skilda staminternodier, dels af hela stjälken. I detta senare fall är stjälken nedtill nägot utplattad, cirka 15 mm bred; äfven äro uti blomställningarna de flesta af de enskilda blomflockarnes skaft förkortade och nägot bandformiga. Nägon typisk fasciation föreligger här emel- lertid icke, utan synes utplattningen af stjälken vara en följd af tvängsvridningen, likasom i ett annat fall, dä torsionen träffat det öfversta internodiet, stjälken är bläsformigt upp- drifven. Valeriana officinalis är det typiska exemplet pä tvängs- vridning enligt Masters (sid. 325) och Penzig (Bd. II, sid. 40). 6. Ribes rubrum 1. En gren jämte blomklase, härstammande frän en träd- gärd i Helsingfors, prov. N, inlämnad af Snellman. Fasciationen har här icke träffat stammen, utan är in- skränkt till blomklasens axel. Denna är bägformigt böjd, cirka 11 cm läng, vid basen 5 mm och nägot under spetsen 8 mm bred, men härpå afsmalnande genom att mot spetsen trenne blombärande grenar lösgöra sig. Frän denna ut- bredda, men tunna axel utgå talrika, tämligen längskaftade, skärmbladförsedda blommor. Toppen afslutas med ett an- tal likartade blommor. Förutom fasciationen af blomklasaxeln har i detta fall en klyfning (fission) af densamma egt rum. Denna missbildning synes vara hittills obeaktad. En- ligt Penzig (Bd. I, sid. 403—404) är inom släktet Ribes endast en spiralvriden fasciation hos R. grossularia känd. ZW. 1912. Frey, Fasciationer hos fanerogamer. 105 7. Ranunculus repens L. Pä ett af Sällskapets möten är 1895 omnämnes ett fa- scieradt exemplar af denna art, härstammande frän Äbo, prov. Ab, och inlämnadt af dr. A. Poppius (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn., XXI, sid. 91). Exemplaret, som fin- nes i Botaniska museets samlingar, visar en starkt fascie- rad stjälk, som i toppen bär en stor, sammansatt blomma. Prof. E. Reuter meddelar i ,Pflanzenteratologische Notizen* (Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn., XXXIII, sid. 41, 1907) om en af prof. O. M. Reuter ä Lofsdal i Pargas, prov. Ab, hos denna art anträffad fasciation af stjäl- ken, förbunden med synanthi. Ytterligare ingär i Sällskapets Meddelanden för inne- varande är (sid. 70) en af mag. E. W. Suomalainen lämnad beskrifning pä en likartad missbildning frän Loimaa, prov. Ab, funnen af S. Rantanen. Denna fasciation är, såsom af ofvanstäende framgår, en af de hos oss oftast iakttagna. Den är äfven enligt Pen- zig vanlig (Bd. I, sid. 188). 8. Ranunculus bulbosus L. Tvenne exemplar från Åland, Sund, tagna den 10 juni 1906 af mag. P. Brofeldt. En stjälk å hvartdera exemplaret är fascierad och när en bredd af ungefär 9 mm. Den ena stjälken bär itoppen en stor blomma med talrika kronblad, som uppträda äfven I midten af blomman bland ståndarna. Det är vanskligt att afgöra, om toppblomman i detta fall är uppkommen genom sammansmältning af flera blommor, eller om kronblads- bildningarna i blommans midt äro metamorfoserade stän- darblad. Enligt Masters (sid. 20) och Penzig (Bd. I, sid. 185) är fasciation hos denna art mycket vanlig. 9. Ranunculus sceleratus L. Fasciation enligt E. W. Suomalainen ofta anträffad hos denna art i närheten af Åbo (Sällskapets Meddelanden förrdettarar, sid” 70): Icke omnämnd af Penzig. 106 Frey, Fasciationer hos fanerogamer. 4. V. 1912 10. Alnus glutinosa L. En gren frän Esbo (?), prov. N, tagen af Boman är 1898. Stammen är intill 24 mm bred, nedtill med normala sidogrenar, upptill klufven i äfvenledes utplattade, om än smalare, 6—7 mm breda grenar. En annan fascierad, 20—25 mm bred, vriden och i spet- sen snäckformigt inrullad gren med normala sidogrenar är funnen af L. Björkman i Helsinge, prov. N (A. Granit i Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. XXVII, sid. 111, 1901). En liknande, tväklufven gren utan sidogrenar är tagen i Sibbo, prov. N, af dr W. Laurén. Den ena delen är kor- tare, inrullad, cirka 15 mm bred, den andra upprät, lång, ännu starkare förbandad, intill 40 mm bred, i toppen med flera snäckformiga inrullningar. Liknande missbildningar äro enligt Penzig (Bd. II, sid. 304) tämligen allmänna hos Alnus glutinosa. 11. Alnus incana L. En gren frän Mäntsälä, Andersberg, prov. N, är funnen af H. M. Lindroth i mars 1897 'Denvärvntl PORT bred, utan sidogrenar, i toppen klufven i flera snäckformigt inrullade bildningar. Vanlig enligt Penzig (Bd. II, sid. 305). 12. Pinus silvestris L., och 13. Picea excelsa Link. Af tall och gran finnas ä Botaniska museet flera starkt fascierade, ofta vridna stampartier med talrika, likaledes missbildade grenar. Bland dessa finnas följande två, hvil- kas fyndort kunnat utredas: En starkt missbildad gren af gran frän Muhos, prov. Ob, sept. 1894. — En liten, helt och hället fascierad granindivid frän Jurva, prov. Oa. Vidare omnämnes ett fall af fasciation hos gran frän Orihvesi kronopark, prov. Ta, af A. W. Granit i Medd. af Soc. pro Fauna: et; Flora-EFenns XXIII; sid; 111, 190 DE Ze W. Suomalainen omnämner i Sällskapets Meddelanden för detta är, sid. 70, att en fasciation af tall uppbevaras i Kuopio museum. Ärsmötet den 13 maj 1912. 107 Gitberatur., Masters, M. T. Vegetable Teratology, London, 1869. Penzig, O. Pflanzenteratologie, systematisch geordnet, Genua, Bd. I, 1890, Bd. II, 1894. Rostrup, E. Plantepatologi, Köbenhavn, 1902. Årsmötet den 13 maj 1912. Ordföranden, professor J. A. Palmen, föredrog föl- jande Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1911—1912. Under den redan tämligen länga följd af är, Sällska- pets välvilja förpliktat mig att affatta den sedvanliga äter- blicken pä årets verksamhet, har vid hufvudrapporten, att , allt gått sin jämna gång", häftat en viss enformighet. An- mälan härom har dock äfven en angenäm sida. Jag be- höfver knappt päpeka huru pinsamt det vore, om person- lig osämja skulle förekommit, eller om språkfrågan skulle bragt ästad nägon slags svallning, ty dylikt har alls icke förekommit; ej heller ha motsatta meningar yppats angäen- de Sällskapets organisation och verksamhet eller om till- godogörandet och värden af de finska samlingarna. Den jämna gängen har icke berörts af det yttre tryck, som länge päverkat hemförhällandena, och slutligen ej ens at ekono- miska svårigheter. Men hvem kan veta hvad „statsverkets tillgångar medgifva* från nästa års början, och hvem kan för den tiden uppgöra någon som helst vindprognos i öfrigt? Att Sällskapets utveckling gått framåt, är icke svårt att märka. De sedvanliga månadsmötena hafva varit väl be- sökta, af ända till 45—47 personer. Äfven antalet andra- 108 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1992 ganden har stått högt, öfver 70, fördelade till ?/ pä bota- nikens område, resten pä zoologins. Till sistnämnda grupp höra meddelanden af hrr Brofeldt, Bryk, Ehrman, G. Fabri- tius, Federley, Forsius, Frey, Grönblom, Hellevaara, K. L. Johansson, Järvi, Jääskeläinen, Koponen, Levander, Liro, Lundström, Luther, L. Munsterhjelm, Palmen, R. Palmgren, B. Poppius, E. Reuter, O. M. Reuter, Räsänen, Saalas, J. Sahlberg, E. Sundvik, Suomalainen, Wegelius och Wuoren- taus. Botaniska ämnen äter hafva behandlats af hrr M. Brenner, W. Brenner, Elfving, Florström, Frey, Huumonen, Häyren, Karsten, Klingstedt, Lindberg, Montell, A. Palmgren, E. Reuter, Suomalainen, fru L. Wecksell, J. A. Wecksell och Wuorentaus. Säsom vanligt har en del andraganden bestätt i före- visningar, men mera än hälften har afkastat resultat i tryck. Af mindre omfäng äro följande meddelanden: Reuter, O. M., Massuppträdande af Coccinella-arter. Järvi, T. H., Meren rannalle Helsingissä syksyllä 1894 ajautunut erittäin laji- ja yksilörikas coccinellidi-parvi. Poppius, B., Eine fär Finland neue Physopus-Art. Lindberg, H., Botaniska meddelanden. Brofeldt, P., Epämuodostuneista hauenpäistä. Reuter, O. M., Insektlifvet i källare. 3 ja Notostira tricostata (Costa). Poppius, B., Über die Entwickelung von Lathridius bergrothi Reitt. Häyren, E., Rhodochorton Rothii aus dem Finnischen Meerbusen. Häyren, E., Leucocarpa-former at smultron och lingon i Finland. Palmgren, R., Tetrao tetrix L. < Lagopus lagopus (L.). Wuorentaus, Y., Muutamia kasvilöytöjä alueelta Ostrob. borealis. Jääskeläinen, V., Suomelle uusi kalaloinen. Lindberg, H., Juncus fuscoater Schreb. och J. alpi- nus Vill. Johansson, K. L., Bidrag till kännedomen om fin- ska bin. [323V 1912. Ordförandens ärsberättelse. 109 Sahlberg, J., Sällsynta Coleoptera och Hemiptera från Helsingfors. Brenner, M., För Finland nya Linnaea-former. Bryk, F., Uber eine melanotische und eine nigristische Argynnis-Form. Räsänen, V., Pohjois-Pohjanmaalla tavattavia muura- haisia. Brenner, M., Inom samma är upprepade växtpe- rioder. Poppius, B., Cimex vespertilionis n. sp. Forsius, R., Uber den Transport von Mallophagen durch Hippobosciden. Forsius, R., Zur Kenntnis einiger aus Blattwespen- larven erzogener Schlupfwespen. II. Reuter, E. Ett uppträdande af halmdödaren (Ophio- bolus) i Finland. Florström, B., Taraxacum-former frän Satakunta. Brenner W., Nägra växtfynd frän Barösunds skär- gård. Grönblom, Th., Två för Finland nya rofsteklar. Sahlberg, J., En för vår, fauna ny pterophorid. Wecksell, Laura, Nya fyndorter för tvenne fanero- gamer. Mon ell, J., Chamaeorchis alpina (L.) Rich. och Eri- geron Unalaschkensis (DC.) Vierh. nya för Finland. Huumonen, M. E. Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja Oulun seudun putkilokasvistoon. Sahlberg, J., En ny finsk art af släktet Cryptophagus. Reuter, O. M., Nägra uppgifter för de entomologiska sommarexkursionerna. Frey, R., Om i Finland iakttagna fasciationer hos fa- nerogamer. Större omfäng hafva följande halftannat tiotal afhand- lingar, som äro afsedda för Acta: Munsterhjelm, L., Om fägelfaunan i Könkämädalen i Lappmarken. 110 Ordförandens ärsberättelse. 13: V. "1912. Skottsberg, Carl, Beobachtungen über einige Mee- resalgen aus der Gegend von Tvärminne im südwestlichen Finnland. Lundström, C., Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands, VII. Melusinide (Simuliido). Lindberg, H., Material till kännedomen om Taraxa- cum-formernas utbredning i Finland. Munsterhjelm, L., Studier öfver fjäderväxlingen hos dalripan. Munsterhjelm, L., Studier öfver fjällgäsen i Skandi- navien och Finland. Lundström, C., Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands, VIII. Luther, A., Studien über acoele Turbellarien aus dem : Finnischen Meerbusen. Ehrman, E. W., Der Di- und Trimorphismus bei den Männchen der Acaridengattung Analges. Saalas, U., Die Larven von Stenofrachelus aeneus Payk. und Upis ceramboides L. sowie die Puppe der letzteren. Norrlin, J. P., Nya nordiska Hieracia. 11. Federley, H., Uber die Ursachen der Entstehung von konstanten intermediären Bastarden in der Lepidopterengat- tung Pygaera und ihrer stark herabgesetzten Fruchtbarkeit. Suomalainen, E. W., Ornithol. Beob. während einer Reise nach Lapponia Enontekiensis im Sommer 1909. Palmgren, Alvar, Hippophaös rhamnoides pä Äland. Hellevaara, E. E., Untersuchungen iiber Clupea haren- gus v. membras in den Schären des siidwestlichen Finlands. Palmgren, R., Bidrag till kännedomen om Helsing- fors-traktens fägelfauna. Redan en blick pä titlarna och omfånget af ofvannämnda afhandlingar utvisar, att flere af dem representera ett be- tydande forskningsarbete. Likasom förr ha de flesta direkte och enbart berört vär inhemska fauna och flora; men för den, som tager närmare kännedom om resultaten, häntyder hela innebörden utaf en del pä nägot djupare, än hvad en förteckning och framställningssättet tyckas angifva. Några 13. V. 1912. Ordförandens ärsberättelse. tjl af arbetena beröra allmänna principfrågor eller ge anled- ning till diskussion om dylika. Möjligen kunde något tyckas blott med hänsyn till utgångsmaterialet och de första un- dersökningarna höra den finska faunan och floran till. Men är det en gång så, att forskare sökt och jämväl nått allmänna vetenskapliga resultat genom finskt material, så böra arbe- ten härom ingalunda anses vara för vårt samfund och för vårt land främmande. Ty ifall exempelvis vår inhemska djurvärld gett an- ledning till försök att enligt naturlig förvantskap systema- tiskt gruppera våra arter, så fordrar redan systemets egen- skaper att de pröfvas också i vidsträcktare skala; resul- taten häraf återverka naturligtvis då äfven på det finska materialet. Också arternas geografiska utbredning hos oss och deras lokala uppträdande härstädes ter sig i annat ljus, ifall man känner huru de närmaste släktingarna förhålla sig i andra länder; i anledning häraf uppdyka nämligen för vår hemforskning helt nya problem. Alldeles detsamma kan sägas om vanliga ekologiska spörsmål. Och dä ju dessa på det intimaste sammanhänga med morfologiska och ut- vecklingshistoriska problem, så är man härmed helt inne på området för biologin, — ordet taget i djupare betydelse. En utredning, som har sin första rot uti inhemsk fauna eller flora, kan sålunda växa ut därhän, att den bär mogen frukt långt in på teorins område. För min del hälsar jag med glädje att dylika allmänna frågor behandlats uti vårt Sällskaps förhandlingar, så myc- ket hellre som föredragen stått i nära beröring med vår fauna och flora. Under samfundets ganska långa tillvaro ha forskningsuppgifterna för zoologin och botaniken i ofant- lig grad vidgats, och hand i hand härmed måste också for- dringarna på utredningen af vår fauna och flora utvecklas. Det vore ju både kortsynt att icke märka omgestaltningen och korttänkt att ej inse nödvändigheten att följa med tidens fordringar. Visserligen kunna ej alla deltaga, men de som äro i stånd därtill må taga saken om hand, dock så, att alla fortfarande hålla ihop som ett helt och endast arbetet 112 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1912 blir fördeladt. Själf är jag fullt öfvertygad därom, att be- handlingen af vära rent faunistiska och floristiska frägor betydligt skall vinna i skärpa, intresse och mängsidighet genom päverkan af den tankeodling, som de allmänna natu- ralhistoriska grundprinciperna gifvetvis medföra. De anförda afhandlingarna ha delvis redan ingätt uti 33:dje och 34:de banden af Sällskapets Acta, som under äret utkommit, det förstnämnda tillägnadt professor O. M. Reuter i anledning af hans 60-ärs dag. De innehålla resp. 338 och 455 trycksidor samt 10 och 24 plansch- eller kart- bilagor. Det 35:te bandet, 411 sidor, som ocksä utkommit, innehäller fortsättningen af Conspectus florae fennicae af H j. Hjelt. Det 36:te är päbörjadt och upptages fullständigt af de redan anmälda arbetena samt blir tryckt under som- maren och hösten. — Af Meddelanden har 37:de häf- tet utkommit, innehällande förhandlingarna för 1910—1911 och redigeradt af mag. E. Häyren. Öfver tidigare med understöd af Sällskapet verkställda resor ha berättelser inlämnats af hrr B. Florström och E. Merikallio. Under äret ha beviljats reseunderstöd till ett icke obetydligt slutbelopp, nämligen under hösten: 300 mk L. Munsterhjelm, dalripans dräktbyte, Lappmarken. 200 , O. Sorsakoski, däggdjur, östra delen af Uleåborgs län. 200 , J. T. Hintikka, zoocecidier, exsiccatverk. Under vären äter har utdelats: 200 mk L. Munsterhjelm, mikromammalier, Lappmarken. 200 , U. Saalas, coleopterers metamorfos, Jyväskylä. 150 , W. Hellen, Diptera, Tavastland. 100 , M. R. Koskimies, mikromammalier, södra Tavast- land. f 150 , E. Merikallio, fåglar, norra Osterbotten. 100 , V. Räsänen, insekter (myror), Österbotten. 150; .B.:Florström;. Taraxaca. m: m., Satakunta: 200 , W. Brenner, floran, Barösunds skärgärd. 130 V 1912: Ordförandens ärsberättelse. 113 100 mk V. Heikinheimo, kryptog., Hier., Tar., SW-Finland. 250085 JS. = V:ksiKoponenn floran itOn: och! OL. 150 , M. E. Huumonen, botaniska forskningar, Öster- botten. Lika litet som förut har året förlupit utan dödsfall. Tre utländska ledamöter, som Sällskapet vördat, hafva aflidit. Främst bör nämnas den celebra botaniska forskaren J. D. Hooker i England, Darwins samtida, som slutat sin äro- rika bana. Att denne storman tillhört ocksä värt anspräks- lösa sällskap skall detsamma städse skatta som en utmärkelse. Den 16 december 1911 afled i Uppsala vid fyllda 89 är den märkelige och mängsidige svenske forskaren och veten- skapsmannen professor Hampus von Post. I unga är ingick v. Post i militärtjänst, från hvilken han dock redan 1852 tog afsked; därefter verkade han till 1868 som dispo- nent för Rejmyre glasbruk och sedermera som lärare vid Ultuna landtbruksinstitut intill är 1892, dä han som pensio- nerad öfverflyttade till Uppsala. v. Posts tidigaste publikationer (1842) hänföra sig till botaniken och särskildt till växttopografin, hvarvid han äsyf- tade att lägga en rationell grund för behandling af vege- tationen, som vid denna tid och äfven långt senare af Sve- riges botanister blifvit försummad. Tidigt blef äfven geo- login föremål för hans uppmärksamhet, och allbekanta äro hans grundläggande undersökningar öfver de lösa jordar- terna (åsar, moräner). I vår krets bör särskildt nämnas det 1862 utgifna arbetet ,, Studier öfver nutidens koprogena jord- bildningar, gyttja, dy, torf och mylla", ett med hänsyn till däri ådagalagda både ingående och olikartade kunskaper som resultat enastående arbete. Bekanta äro vidare v. Posts ovanligt värdefulla fenologiska iakttagelser och hans studier öfver växternas variation. Likaledes hans talrika undersök- ningar och arbeten på agronomins område. En vördnadsfull erinran böra vi egna museiinspektorn dr. Fr. Meinert i Köpenhamn, som på Sällskapets 75-ärs dag valdes till utländsk ledamot och nu säsom en äldrig 8 114 Ordförandens ärsberättelse. 13:0V.. 192 veteran den 19 januari 1912 afled. Professor J. Sahlberg har haft vänligheten att om honom meddela mig följande minnesord. ,Fr. Meinert var utan tvifvel en af de främsta for- skare pä entomologins omräde, som den skandinaviska nor- den frambragt. Likasom hans nägot äldre landsman och lärare, den ryktbara J. C. Schiödte, riktade han i främsta rummet sin uppmärksamhet pä insekternas tidigare utveck- lingsstadier, deras anatomi och morfologi. Redan genom sitt första arbete ,Hestebremsernas Larver“ visade han sig säsom en synnerligen noggrann och kritisk forskare. De tal- rika afhandlingar, han sedermera under loppet af ett halft sekel utgifvit, innehöllo ständigt nya, öfverraskande upp- täckter i afseende ä insekternas inre och yttre byggnad samt bragte ofta ett nytt ljus öfver deras lefnadsförhällanden, fortplantning och sinnesverksamhet. Bland dessa arbeten vilja vi här endast nämna följande: ,De danske Arter af Slägtet Forficula“, „Campodea, en Familj af Thysanurernas Orden“, „Om doppelte Saedegange hos Insekter", , Bidrag till Myriopodernas Morphologi og Systematik*, ,Insekternas Hoved og Munddele*. Vidare de smä, men synnerligen in- tressanta och lärorika afhandlingarna „Om Vandlöberne, Hydrometridae*, och om Myrmeleon, samt framför allt hans epokgörande arbeten ,Om Sideorganerna hos Scarabae-Lar- verna“, däri han visar, att dessa omtvistade bildningar vid trakeöppningarna äro hörselapparater, samt , Bidrag till Strepsipteras Naturhistoria“, hvarest ädagalägges, att den del af strepsipterhonans kropp, som skjuter ut mellan den stylopiserade stekelns abdominalsegment och förr blifvit betraktad säsom hufvud, i själfva verket är bakkroppen. Talrika bidrag till Danmarks fauna, hufvudsakligast beträf- fande Coleoptera, Myriopoda och Crustacea, har Meinert dessutom publicerat i särskilda tidskrifter, delvis tillsammans med J. C. Schiödte. Meinert hade ett ödmjukt, vän- ligt och fridsamt väsen och var därför mycket värderad af dem, som kommo i beröring med honom. Under sin sena 139V.21912. Ordförandens ärsberättelse. 115 älderdom var han sjuklig och en längre tid urständsatt att arbeta för sin vetenskap.“ Tvenne inhemska medlemmar hafva aflidit. Magister Arthur Leinberg var en intresserad entomologisk sam- lare, som sedermera öfvergick till prästabanan, tog teologie- kandidatexamen och afled förliden sommar. — Pehr Hjal- mar Olsson, född den 14 september 1873 i Ekenäs, ut- vecklade som yngre en viss verksamhet pä naturalhistoriens område, men denna tog efter hand en ganska säregen ge- stalt, och beskaffenheten af hans uppgifter om fyndorter i Finland har gjort att man sett sig tvungen helt och hället negligera dem. Han fann slutligen skäl att öfverflytta till Nord-Amerika, hvarest Olsson-Seffer genomlefde myc- ket växlande öden. Därunder offentliggjorde han en hel del botaniska skrifter. Han omkom senaste vär i Mexiko. Till nya ledamöter hafva invalts tolf personer, nämligen pastor J. F. Manner, student P. R. Collander, student frö- ken A. J. Wiiro, magister G. Munsterhjelm, fru E. Pontan- Munsterhjelm, studenter K. A. I. Hildén, M. R. Koskimies, K. L. Johansson och V. J. P. B. Räsänen, guvernören stats- rådet L. Munck, student A. F. Öblom och med. kand. Wil- frid Brotherus. Till hedersledamot har Sällskapet pä förslag af hrr Ca- jander, A. Palmgren och Häyren kallat professor emeritus J: P: Norrlin: Under året har väckts förslag, att åtgärd skulle vid- tagas för att frän undergäng inom värt omräde rädda tvenne anmärkningsvärda djurarter, vildrenen och björnen, den förra genom total fridlysning, den senare genom fridlysning inom ett par tillräckligt stora kronoskogsomräden, hvarjämte hittills gällande skottpenning skulle afskaffas. Sällskapet har gillat förslaget. Ett steg har jämväl tagits till mera detaljerad utred- ning om förekomsten af ädla trädslag, i det ett frägeark skall spridas genom förmedling af en grupp studenter, som genom detta initiativ velat gagna forskningen om hembyg- den och den inhemska naturalhistorien. 116 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1912. Ärets äterblick kunde afslutas här; men dä jag förut berört en del allmännare frägor, hvilka tyckts mig samman- hänga med Sällskapets verksamhet, ville jag gärna i dag rycka nägot närmare denna i afseende ä ett par punkter, som länge legat mig pä hjärtat. Nägot positivt förslag för framtida företag mä dock ingen vänta nu, ty därtill erfordras samarbete af flere. Men en blick pä svaga punkter tyckes ej vara obefogad, främst sädana, som mähända till en del just betingat svärigheten att komma till ett gemensamt, plan- mässigt arbete. Föredragen vid våra möten växla betydligt både till omfång och till varaktigheten af intrycket hos mötesdel- tagarena, beroende dels af innehållet, dels af sättet för framförandet. | Mängen omfattande och arbetsdryg afhandling och äfven mindre sädana anmälas till publikation kort om godt där- med, att titeln uppläses. Emellertid vore det väl, om inne- hället blefve refereradt med den utförlighet, att ocksä de, som icke ligga inne i ämnet, kunde följa med författarens tankegäng och arbetsplan samt inhämta hvilken del af upp- giften det lyckats honom att utföra. Redan den omstän- digheten, att en genomtänkt plan för ett arbete förefinnes, verkar uppfostrande och sympatiskt; de mäl äter, som ännu ej kunnat nås, egga till fortsatt arbete, hvarvid andra gärna bistå åtminstone med material. Framställningen kan t. o. m. föranleda, att nägon upptager andra arter eller grupper till liknande undersökning. Det likartade uti sträfvandena alstrar dä omedvetet en samkänsla, hvilken, dä räd gärna gifvas och emottagas, fruktbart äterverkar pä deltagarena. Hela företaget kan därigenom verkligen bli ett samarbete. De mera omfattande demonstrationerna, t. ex. af mikro- species inom en allmänt känd kollektivart, verka befordran- de särskilt pä materialsamlandet och därmed pä utrednin- gen af de hos oss förekommande formerna. Men de ofta minutiösa olikheterna kunna bedömas kritiskt blott af de få, som redan äro sakkännare. I följd häraf hafva förevis- ningarna knappast gett anledning till diskussioner; och till 13. V. 1912. Ordförandens ärsberättelse. 1617) försök att om dessa former uppställa problem, som med- vetet utforskas, är ett icke obetydligt steg. I hvarje fall har dock, säsom redan anmärktes, den kvantitativa befor- dran af materialet varit iögonenfallande. Äfven i afseende härä befinna vi oss emellertid väsent- ligen pä samlareständpunkten, lät också vara att målet nu- mera är sä detaljeradt, att det i denna form knappast ens hägrade för dem, som grundade värt samfund och verkade under dess ungdomstid. Men mål och medel växla. Ett helt antal af botanisterna har hos oss redan kommit öfver frän lokalförteckningarna in pä geografiska och växttopografiska skildringar, och ett fåtal ända till ett tillgodogörande af dessa för lösande af allmänna frägor om vär flora. I nägon män har ocksä det ornitologiska materialet tillätit ett fortskridande i ungefär samma riktning. Att vi i afseende ä en stor mängd grup- per ännu i länga tider komma att stä pä en ungdomlig sam- lareständpunkt är helt naturligt, och villigt skall erkännas, att denna verksamhet aldrig fär inskränkas eller afslutas, ty man behöfver städse nytt material. Men det, som redan är hopadt, borde ä andra sidan redan nu i väsentligare grad kunna också tillgodogöras såsom medel för nya måls vinnande. Härmed stä vi omedelbart inför spörsmälet om värt nu- varande material af iakttagelser är sä planmässigt insamladt och ordnadt, att vi beträffande en del grupper och frägor kunna taga ett steg in pä nya banor. För min del tror jag, att mycket kunnat vara vida bättre och mera ingäende ut- fördt, om vi förfarit pä ett mera genomtänkt, mälmedvetet sätt, d. v. s. om vi hade fätt till ständ ett ordnadt samar- bete, sädant som redan för länge sedan ') föreslagits. Mänga af oss hafva begynt sin verksamhet alldeles utan plan, främst pä grund af ett spontant uppträdande intresse, som ofta nog understödts af föredöme eller uppmaning utaf äldre; och enhvar minnes huru tillfälliga fynd af rariteter 1) Notiser ur Sällsk. pro F. et. Fl. Fenn. förhandl. XIII, s. 437— 445, samt Meddelanden XXIV, s. 146—151, och XXXV, s. 249-253. 118 Ordförandens ärsberättelse. 13.1 VV. 1915 verkat eggande pä oss. Hos den enskilda nybegynnaren mä dylika rent tillfälliga motiv anses vara naturliga. Men värt Sällskap kan icke läta dylika spela in allena, utan mäste vid utdelandet af reseunderstöd läta en allt mer mognande planmässighet göra sig gällande. Härtill behöfves bäde er- farenhet och samförständ. I viss män har en plan också följts. Så länge Sällska- pets viktigaste uppgift läg uti ästadkommandet af samlingar, har provinsindelningen spelat en betydande roll. Den gör det allt ännu, och delvis med rätta. Själf framgången ur den historiska landskapsindelningen, som efter hand jäm- kats pä naturalhistoriska grunder, har provinsindelningen likasom våra ötversiktskataloger ögonskenligen uppvisat hvar de mest kännbara bristerna finnas; och månget stipendium har utgifvits just för att få dessa luckor fyllda. Också den i samlingarna vidtagna geografiska grupperingen af exem- plaren vägleder i samma riktning, likasom ock samlarenas utpräglade önskan att anträffa arter „nya för provinsen", eller att åtminstone utvidga dessas utbredningsområde åt något håll. Man nästan anser provinsindelningen vara det reella underlaget för bedömandet af arternas geografiska utbredning. Men härvid förväxlar man lätt mål och medel. Att en art finnes i landet „ubique“ framgår ingalunda däraf, att den finnes i samlingarna från alla provinser. Öfver hufvud finnes ingen art i naturen öfverallt, hvar som helst, utan blott på dess mer eller mindre säregna förekomstplatser. Och när vi önska utreda en arts utbredning, måste vi stöda oss på alla dess enskilda fyndorter, men icke enbart på de stora provinserna. Först återgifven i detalj på karta kan en arts utbredning jämföras med motsvarande kartmaterial som geologer, meteorologer och andra forskare kunna er- bjuda; och först då få vi orsakerna till utbredningen att klarna, i fall vi nämligen lyckas rätt kombinera detta mera omfattande material. I detta afseende grundar jag mitt omdöme på egen er- farenhet. Ett detaljstudium af frekvensgraderna och utbred- 13. V. 1912. Ordförandens ärsberättelse. 119 ningstabellerna uti „Suomen luurankoiset* har öfvertygat mig därom, att de i och för sig gagneliga tecknen tvärtom kunna bortskymma en i verkligheten förekommande diskon- tinuitet uti flere arters förekomst i norra Finland. Nägra fägelarter aftaga nämligen starkt i lapska eller redan i nordfinska barrskogsgebitet, sä att de anträffas där antin- gen såsom sällsynta eller endast tillfälligtvis; men sedan uppträda de äter inom Varanger-omrädet regelbundet, kanske t. o. m. ymnigare. För dessa arter är sistnämnda provins den nordligaste fliken icke egentligen af det finska omrä- det, utan snarare af det norska. Hellre än att göra oss beroende af den förvillande indelningen uti alltför stora provinser, hvarigenom vi föreställa oss, att arten i fräga är ubigvitär, borde vi, såsom redan sades, grunda studiet af dess utbredning pä möjligast rikliga uppgifter om förekom- sten pä enskilda orter. Dessa notiser behöfva visserligen icke alla offentliggöras, utan kunna förvaras uti ett arkiv för ornitologisk forskning. Det är just härigenom som lo- kalförteckningarna fä sin största betydelse för utbrednings- frägor. Jag vet, att man inom andra grupper har vunnit samma erfarenhet. En annan brist har blifvit tydlig vid en mönstring af tillgången pä uppgifter om våra fägelarters utbredning också sydligare. Om en del arter, hvilka enligt provinsindelningen tyckas vara vidt utbredda och förefinnas i alla trakter, måste vi erkänna oss veta nästan ingenting frän mycket vidsträckta omräden. Hela inre Österbotten — mellan kustsocknarna och dem i norra Tavastland, frän Kristinestad ända upp till Kuusamo, alltsä hela Suomenselkä-sträckan, uti själfva hjär- tat af landet — är allt ännu i hög erad bristfälligt, eller rättare alls icke undersökt; här ligga ornitologiskt taget verkliga „erämarker“. Man har sagt mig att detsamma gäller också många andra grupper. Ödemarkerna förtjäna emellertid väl att närmare undersökas. Troligen skulle de nu nämnda visa sig afvika mycket frän sina granntrakter och bilda egna omräden med nägot mera nordisk natur än de, erinrande i vissa afseenden om nordligare provinser. 120 Ordförandens ärsberättelse. 13:*V. 19128 Näst specieskunskapen har frägan om arternas geogra- fiska utbredning varit det mest omtyckta föremälet för den inhemska naturalhistoriska forskningen. Hvadan männe det nu kommer sig, att de nyss antydda trakterna till den grad undvikits, medan det aflägsna Lappland samt Äland och Ladoga-Karelen sä ofta uppsökts exempelvis af fägelkän- nare? Svaret ligger väsentligen i en hänvisning till samma trakters relativa fattigdom pä arter öfver hufvud, i jämfö- relse med den rikare kuststräckan och den frodigare insjö- platän; men det ligger äfvenledes däri, att vära exkurrenter helst önska besöka orter, där de hoppas pä riklig afkast- ning. Man inser icke tillräckligt, att också de torftiga nej- derna böra undersökas, ej heller att dessas natur, särskildt pä grund af deras enformighet och förekomstplatsernas stora utsträckning, erbjuder enklare förhällanden att utreda. Häri ligger rent af en fördel för den mindre vana forskaren. Nybegynnaren tror sig tvärtom skörda det mesta bifall ju flere sällsynta eller för provinsen nya former han kan hemföra. Och sedan studiet af vära s. k. kritiska släkten begynt blifva allmännare, anser mängen att främst dessas mikrospecies äga ett intresse, som betydligt öfverflyglar skildringen af naturen uti artfattiga trakter. Men häri ligger en svär missupptattning. Om denna riktning blir rådande, sä kommer vårt lands natur att bli mycket ojämnt undersökt. Allt längre kom- mer den tid att förskjutas, dä man med framgäng kan ställa upp nya mål, ty medlen därtill, lokal utredning, saknas ställvis. Såsom ofvan redan nämndes behöfves en viss erfaren- het och öfverblick af det redan utredda för att bringa vär inhemska forskning i rätta gängor. Men dessutom behöfves samverkan mellan exkurrenter i olika trakter. Detta kom- mer icke till ständ, ifall exkursionerna göras väsentligen beroende af de tillfälligheter som, af begripliga skäl, göra sig främst gällande för nybegynnarena. Samlareintresset behöfver ingalunda tryckas ned, därför att forskareintresset 1955V . 1912! Ordförandens ärsberättelse. 121 väckes och riktas pä bestämda mål, alltså höjes och brin- gas att mogna. Men för att kunna befordra äfven dylika mäl bör den oerfarne inhämta räd af de mera försig- komna forskarena. Ä sin sida äter böra de senare öfver- lägga om grundplanen för det hela, klargöra hvilka mä! vi öfver hufvud böra eftersträfva och hvilka vi nu närmast kunna nä, samt huru ett enhetligt program efter hand mä bringas till ständ och jämväl efter förmäga bringas till verk- ställighet. Jag tror mig icke hafva saknat orsak att taga till tals alla dessa omständigheter. Dock synes det icke nu, vid säsongens slut, vara skäl att taga under debatt frågan om planmässigt ordnande af arbetet. Men jag ber att alla, äldre såväl som yngre, må i sommar med allvar tänka på saken. Nästa höst må de intresserade gemensamt öfver- lägga därom. Såsom redan nämndes, är frågan ingalunda ny. An- ordningarna för en arbetsplan hänga intimt tillhopa med frågan om samarbete öfver hufvud. Men beskaffenheten af samarbetet är icke likgiltig. Till en början måste visser- ligen ett yttre, så att säga mekaniskt, arbete utföras, hvil- ket också måste inläras. Men därnäst måste medarbetarena, både gamla och unga, själfva lefva sig in i motiven för det helas gång, medlen och målen, så att detta hela går framåt pä grund af målmedveten, öfvertygande forskning. När mänga samarbeta pä detta sätt, blir resultatet mängsidigare och fastare. Och när förlusten af nägon medarbetare ound- vikligen förestär, blir den mindre ödesdiger, när de kvar- lefvande kunna reda sig pä egen hand. Ingalunda alla växt- och djurgrupper äro redan nu ut- redda till det stadium, att mera omfattande ingrepp kunna göras. Men om dem, som nu kunna diskuteras — fanero- gamer, nägra grupper kryptogamer, fäglar, fiskar, mollus- ker, coleopterer, o. a. — borde redan i höst af fackmännen lämnas en orienterande, ungefärlig och helst kartografisk framställning till ledning för jämförelser och diskussion. Förslagen mä sedan bero af utredningen. 122 Skattmästarens ärsräkning. 13:0V. 1912; I främsta rummet har jag härvid afsett arternas geo- orafiska utbredning och förekomst jämte deras gruppering pä ständorter, men därjämte fenologiska frägor, metamor- fosen, groddplantorna m. m. d. Sant nog läta sig resultaten icke ernäs under de sed- vanliga mötena, ty öfverläggningarna blifva säkerligen alltför omfattande. Men sannolikt skulle något eller flere sär- skilda sammanträden kunna ägnas enbart åt gemensamma öfverläggningar emellan de af förslaget mera intresserade, hvarvid man kunde öfverenskomma att gruppvis arbeta vidare inom mindre komplexer af fackmän. Dessa grupper borde dock ingalunda vara isolerade inbördes, utan fä del af hvarandras intryck, sä att de finge lära af hvarandra, hvarigenom arbetet, sä vidt möjligt, finge en gemensam prägel. Slutligen borde det färdiga eller smältbara utaf hela företaget efter hand föredragas för Sällskapet i dess helhet, allom till förkofran. Det är till ett sädant vetenskapligt samlif jag skulle önska att Sällskapets medlemmar nästa höst mä samman- komma, och det är härtill jag tillönskar alla ett: välkom- men äter! Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Sällskapets Ärsräkning för är 1911, hvarur meddelas följande utdrag: Debet: Bieällmimo:Präntär 19710; Stäendestondems< (Kani! eken 528, 000.4 Senator .J. Ph.Palmens:fondms. mai .12,043:: — Sanmarkska fonden.ysitäakmsstusds: edt 48885 04409 13. V. 1912. Skattmästarens ärsräkning. Ärskassan. Ä sparkasseräkning i Privatbanken. 3,153: 29 Ä löpande räkning i Föreningsbanken 3,446: 77 Köntant kassanet “N EN 84: 88 Inkomster under äret. Ba Slap ae 18) 9338110005 80005 — PAO 1.2. 2,464: 23 Herr K. Fazers riin för rd. af afl. prof. E. Hougbergs äggsam- JS k W ; 4. vat 400: — Bidrag till Ss en ak a 45: — STK OESAT PIET vs. stysvist rn % 180: — Summa Kredit: Dit otfter under'äret. Aalen % . en a Ka Os on 925: — Reseunderstöd . . . . 4,800: — Lektor Hj. Hjelt för Een 4 390: — Mag. T. J. Hintikka för utgifvande af Cecidotheca Fennica . . . 200: — För inköp till de zoologiska saml. 1,693: — Fru Astrid Cleve-Euler för slam- ning och mikroskopisk under- SOKNIDE "af alBpLü . s 2. 271: 84 Herr L. Munsterhjelm för ornito- logiska undersökningar . . . SUU — Ieveknmneskostnader =. „ sn. 4,697: 35 Frakt, annonser m. m. . . 208: — Ränta vid inköp af tvä aste 20. 3b Behällsuns till är. 1912 Stäende fonden . . . 1101 210 28:0002 == Senator J. Ph. Palméns W . 1458 EB 123 6,684: 94 11,089: 23 62,705: 17 13,513: 15 124 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1912. Sanmarkskaufondennt 7.) Wr Siltalafondenettp gr. mt? (010.080 1310005 150 Ärskassan. Ä sparkasseräkning i Privatbanken. 2,212: 53 Ä löpande räkning i Föreningsban- ken que uut RN 745: 45 Kontant:lakässam?k son: ve we la 59: 04 SE Summa 62,705: 17 Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar O. Alcenius och M. Brenner, beviljades härpä skattmästaren full ansvars- frihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gängna räkenskapsäret. Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af- gaf följande Ärsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Äfven under det snart tilländalupna läseäret ha Sällska- pets botaniska samlingar förkofrats genom talrika inlämnade gäfvor. För dessa gäfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld. till särskilda personer, af hvilka de flesta äfven tidigare ihägkommit detsamma med mer eller mindre omfattande samlingar. De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af fil. kand. Maja Arvonen, fil. kand. W. Brenner, ama- nuens H. Buch, Helsingfors botaniska bytesförening, stud. M. E. Huumonen, mag. F. W. Klingstedt, pastor O. Kyyhkynen, dr Harald Lindberg och student G. Marklund. Prof. J. P. Norrlin har Öfverlämnat wei exemplar af XI och XII fasciklarna af „Hieracia exsiccata“. Pä de särskilda växterupperna fördela sig de inlämnade gäfvorna pä följande sätt: 139W. 1902. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 125 KärlvöstemikIl] vyml ms» 1123;0583exx) IVIOS SOM TOP. TIO Ba" M) OA [ESV a en, ds 84 „ SYamMDar. totta Hea kunt 9 op Alsen 18 x: has såren El 20:15 Sammanlagdt ha säledes Sällskapets samlingar af finska växter ökats med 3,233 exemplar. Därtill kommer att genom inköp af aflidne possessionaten, kamrer J. V. Bo- manssons rikhaltiga samling af äländska mossor museets mossherbarium erhållit ett mycket värdefullt tillskott. Herr Bomanssons herbarium innehöll 560 arter i ej färre än 8,060 exemplar. Medräknas detta antal, har tillväxten af den finska samlingen utgjort ej mindre än 11,293 exemplar. Nedan anförda 42 personer ha till samlingarna inlämnat gäfvor: Fröken fil. kand. Maja Arvonen, mag. A.L.Back- man, stud. Helmi Bastman, stationsinsp. 0. Brander, rektor M. Brenner, fil. kand. W. Brenner, aman. H. Buch, herr R. Cederhvarf, stud. R. Collander, fil. känd. K. ECE hrstr öm, fil. kand. ValborgvonFieandt, gymnastiklärare B. Florström, fil. kand. R. Frey, sta- tionsinsp. OÖ. A. Gröndahl, Helsingfors botaniska bytes- förening; stud. :T. J. Hintikka,)dr; Hj: Hjelt; stud. M. E. Huumonen, mag. K. H. Hällström, stud. N. Johans- son, mag. F. W. Klingstedt, pastor O. Kyyhkynen, deron. PR. Leisiö, dr Harald Lindberg, stationsınsp. ARS DIA Om Sy Troken Edit Lindstrom, stud.,K. Lin- kola, stud. G. Marklund, forstm. J. Montell, prof. J. P. N orrlin, stud. A. Oksanen, fil. kand. H. Rancken, Pe JS TIb'ero, stud. S., "Sarmenlinna "herr O. Sorsakoski, stud. Sutinen, herr W. Wahlbeck, fru fil. kand. L. Wecksell, mag. J. A. Wecksell, fil. kand. A. Wegelius, farmaceut U. Wiklund och fröken Jenny Wirkajärvi. 126 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1912. Kärlväxtsamlingen har tillvuxit genom följande gäfvor, inlämnade af nedannämnda personer: 140 exx. Taraxaca frän Om, Maja Arvonen. — 26 exx. kärlv. frän N och Kb, A. L. Back- man. — Taraxacum Jervikylense från N, Helsingfors, O. Brander. — 40 exx. kärlv. frän N, Ingä och Helsingfors, M. Brenner. — 152 exx. kärlv. från N, Ingå, W. Brennar. — 37 exx. kärlv. från Ta, Sa, och KL, 31 exx. Taraxaca från. Sa samt 70 exx. Hieracia frän Sa och Nyland, H. Buch. — 31 exx. kärlv. frän Al, Ab och N, R. Collander. — Najas tenuissima frän ny lokal i Viborgstrakten, K. E. Ehrström. — 39 exx. Taraxaca från St, B.Florström.—7exx. Taraxaca från Ta, Valborg v. Fieandt. — 5 exx. kärlv., R. Frey. — T. Jeervikylense frän Tb, Pihlajavesi, och Sa, Imatra, O. A. Grön- dahl — 289 exx. kärlv. frän olika delar af landet, Helsingfors bota- niska bytesförening. — 16 exx. kärlv. frän St, Karkku, Hj. Hjelt. — 131 exx. kärlv. frän Ob, M. E. Huumonen. — Rosa glauca frän KL, Sordavala, K. H. Hällström. — 83 exx. kärlv. från Al, Kökar, däri- bland Lemna gibba, ny för floran, stud. N. Johansson. — 72 exx. kärlv. frän olika delar af landet, däribland Rumex aguaticus X crispus, ny för floran, dessutom 9 exx. Salix-bastarder samt 10 exx. Taraxaca frän LT, Fiskarhalfön, F. W. Klingstedt. — 272 exx. kärlv. frän OK, Suomussalmi, och Sb, Maaninka, O. Kyyhkynen. 70 ex. Hieracia frän OK, Suomussalmi, O. Kyyhkynen. — Carex pseudo- cyperus f. monstr. frän Ta, Hattula, E. Leisiö. — Mulgedium macro- phyllum från St, Yläne, Triticum acutum från N, Hangö, ny för floran säsom vildtväxande, samt 61 arter Taraxaca i 1,153 exx. frän olika de- lar af landet, Harald Lindberg. — 53 exx. fanerog. frän Oa, A. Lindfors. — 14 exx. fanerog. från Sb, Jorois, Edit Lindström. — 32 exx. fanerog., de flesta Taraxaca, från Ab, Äbo och Pargas, K. Linkola. — 53 exx. Taraxaca frän Om och 86 exx. fanerog. frän Tb, G. Marklund. — Chamworchis alpina och Erigeron Unalaschkensis, nya för finska samlingen, frän LE, Kilpisjärvi, samt 7 exx. Taraxaca från LKem, J. Montell. — Hieracia exsiccata, fasc. XI o. XII, J. P. Norrlin. — Euphorbia esula från Sb, Varkaus, och 6 fanerog. från Tb, A. Oksanen. — Betula nana, B. nana X odorata, Carex livida från N, Tvärminne, Betula nana frän Ab, Kimito, samt Malaxis paludosa frän N, Tenala, H. Rancken. — Thlaspi alpestre frän Helsingfors, Hoplaks, J. Sahlberg. — Taraxacum oinopolepis från Ta, Jokkis, S. Sal- menlinna. — Taraxac. maculigerum euryphyllum Dt från N, Ekenäs, W. Wahlbeck. — T. Jervikylense från Ta, Hattula, A. Wegelius. — 82 exx. kärlv. frän KL och OI, däribland Pimpinella magna, säsom vild ny för floran, Laura Wecksell och J. A. Wecksell. Mossamlingen har ökats pä följande sätt: 560 arter i 8,060 exx. frän Aland, genom inköp ur J. O. Bomanssons efterlämnade herbarium. — 40 exx. frän Ob, Uleäborg, M. E. Huumonen. — PEN. 1912. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 127 Sphagnum pulchrum frän N, Tvärminne, Harald Lindberg. — 27 exx. frän St, N och Ab, H. Rancken. Lafsamlingen har tillvuxit genom följande gäfvor: 37 exx. frän Al, Ab, N och LT, F. W. Klingstedt. — 47 exx. frän N, Ingä, och Ks, W. Brenner. Algsamlingen har ökats sälunda: 17 arter frän Sb, Jorois, T. J. Hintikka. — Chara aspera frän OK, Suomussalmi, O. Kyyh- kynen. — Chara aspera och Nitella hyalina från Ka, S:t Johannes, Harald Lindberg. Svampsamlingen har tillvuxit endast genom 3 exx. para- sitsvampar frän Ab, Pargas, och 6 dylika frän Sb, K. Linkola. Dessutom äro följande gäfvor att anteckna: En subfossil ekgren från IK, Sakkola, samt en kollektion krokfjällskottar af gran från Sb, Jorois, Harald Lindberg. — Subfossila nötter af hassel frän Ta, Jämsä, at Jenny Virkajärvi. — Cecidotheca fennica fasc. I, T. J. Hintikka. — Kvistar och frukter af Betula-bastarder samt frukter och blad af Taraxaca frän OK, Suomussalmi, O. Sorsakoski. — 12 vedprof från Helsingfors, R. Cederhvarf. — Spritmaterial af monströs Cornus Suecica samt sjuklig bildning pä Veronica chama@drys frän N, Tvärminne, Helmi Bastman. — 2 fotografier, stud. Suti- nen. — 7 fotografiplätar med vegetationsbilder från Äland, U. Wik- lund genom N. Johansson. T. f. zoologie-intendenten, doktor B. Poppius, läm- nade följande Arsredogörelse öfver de zoologiska samlingarna. Äfven under det senast förgångna verksamhetsåret hafva de zoologiska samlingarna fått mottaga talrika exemplar af däggdjur. Likasom förut har äfven nu i främsta rummet material af i utdöende stadda former anskaffats, i all synner- het af björn. De hos oss tidigare i rätt hög grad försummade mikromammalierna hafva ägnats en större uppmärksamhet, hvarom de i riklig mängd under året inlämnade gåfvorna bära ett tydligt vittnesbörd. Inalles har till samlingarna inlämnats material af 33 däggdjur: skinin 195) 43019v11 eier Skalları aa, % ex kan, Bini kala 230 128 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 135V. 1912. skeletkamin No antenne djurs Speri”; O Ir Feen. MYY: i 110160 kit na Paes nl Summa 271 nummer. Härvid bör päpekas, att dä hela djur inkommit, ej en- dast skinnet, utan äfven andra delar af desamma blifvit tillvaratagna, säsom skelett m. m., ehuru i förteckningen endast skinnet anförts. Äfven fägelsamlingarna hafva ganska rikligt för- ökats. Inalles hafva inlämnats omkring 100 arter, nämligen: SKID ski) i: ek skelotkamisusvä:ts sohn 4 odotan SKAlar: ST KE (RA) Sve [OON Teenie ” Summa 317 nummer. Af reptilier hafva inlämnats 2 nummer, af am fi- bier ett larvprof samt af fiskar 11 arter i 16 nummer. Insektsamlingens ökning har varit följande: Coleoptera *:1 005 1.,11.72.950 exe Hymenoptert. de a SOME Diptera : \eimaloos Ak 1avHart I; eller Apkaniptera,. suis lon: 4 prof. Lepidoptera. nme ange 1J8a293691e6an Hemiptera' 21001 0 ‚ne ng]92Vexxsiellenipnon Orthoptera 19110 el. 11100 TONEN Mallophaga: (00500! BUN": 16 prof. Summa 3,359 exx. eller prof. Af spindlar har inlämnats 1 prof, af acarider 13 prof fägelparasiter, af crustaceer 6 prof, mollusker 12 exemplar och Vermes 5 prof. Ytterligare ha af stud. T. J. Hintikka inlämnats cirka 27 nummer zoocecidier äfvensom „Cecidotheca fennica, Tase I. 13. V. 1912. — Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 129 För dessa gäfvor stär Sällskapet i tacksamhetsskuld till följande personer: dr. N. v. Adelung, mag. K. Airak- sinen, lektor Alho, forstm. N. Backman, forstm. L. Björkman, mag. P. Brofeldt, herr F. Bryk, veterinär dBrüning;'forstm. O. Carpelan, mag.K. Ehrström, saraa. NE k man, “stud. PL: ww.’ Essen). ine. RuFabritius, docent H. Federley, herr I. Forsius, med: kand; R. FoOrsius, prep. G, W. Forssell, jur. dr. A. Frey, mag. Ro Frey, öfverdir. R. Gripenberg, stud. Th. Grön- blom, stud. V. Hellön, stud. A. Hilden, stud. T. J. Hintikka, dr. F. Hisinger, herr H. Hult, stud. K. A. Häggström, Högholmens djurgärd, herr I. D:son Iverus, mag. P. Jantunen, stud. L. Johansson, stud. NK AAKE ALI ED Std. .S8.%:Koponen,.stud, V. Korvenkontio,; stud. M. R. Koskimies, herr F. A. Kumpula, dr. H. Lindberg, mag. R. Lindgvist,rest. Lindroos, herr K. Lindström, docent A. Luther, stud. F.Lönnfors, stud. E. Merikallio, stud. fru Ebba Munsterhjelm, -forstm. K..Munsterhjelm,. herr, L. Munsterhjelm, prep. R. Mäntynen, herr B. Norell, herr E. Nyberg, stud. E. Oker-Blom, mag. V. Ollila, prof. J. A. Palmön, mag. R. Palmgren, stud. E. Pip- Pk dr JA. POoppius, stud. Fr. KRemmler prof. ©. M. Reuter, vaktm. K. Rindell, herr C. Rosbäck, stud. NeRasanon maa. U. Saa la sy prei-JI2Sahlberg, herr J. Sar6n, herr K. Sauren, borgm. B. Schauman, herr J. Snellman, handl. Staudinger, mag. E. W. Suoma- lainen, herr E. Thuneberg, mag. Tomminen, stud. Valle. mas: A: Veseliws, forsem. pP. Vegelius, stud. Mandi Viiro, herr Virtanen och stud. Y. Vuo- rentaus. I detalj har samlingarnas tillväxt varit följande: Mammalia. 3 exx. Sorex pygmaeus frän Hattula af mag A. V e- gelius; 5 exx. frän Birkkala af stud. Th. Grönblom; 2 exx. frän Brahestad och Uleäborg af stud. Y. Vuorentaus; 1 ex. frän Haus- järvi af stud. M. R. Koskimies. — 3 exx Sorex vulgaris frän Hattula af mag. A. Vegelius; 5 exx. frän Birkkala af stud. Th. Grönblom; 9 130 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13... 19125 1 ex. frän Hausjärvi af stud. M. B. Koskimies. — Crossopus fo- diens frän Birkkala af stud. Th. Grönblom; 1 ex. frän Kontiolahti af stud. V. Jääskeläinen. — 15 exx. Vespertilio mystacinus och 1 exx. V. daubentoni frän Hattula af mag. A. Vegelius. — 2 exx. Vesperugo borealis frän Kontiolahti af stud. V. Jääskeläinen. — Plecotus auritus från Ilomants af forstm. P. Vegelius. — Mustela nivalis frän Rukola, KI, af stud. Fr. Remmler; 1 ex. frän Suojärvi inköpt. — 2 exx. Mustela erminea från Högholmen af mag. R. Pal m- gren; 1 skalle frän Esbo af prep. R. Mäntynen; 1 skalle frän Suojärvi inköpt; 2 skallar frän Sodankylä inköpta; 1 ex. frän Anjala af mag. R. Palmgren. — Foetorius putorius 3 skallar frän Suojärvi inköpta; 1 ex. frän Anjala af mag. R. Palmgren. — Martes abietum frän Anjala af densamme. — Gulo luscus frän Uomais inköpt genom förmedling af forstm. N. Backman. — Lufra lutra skalle från Kökar inköpt; en d:o frän Lovisa af herr I. D:son Iverus. — Meles meles frän Högholmen genom mag. R. Palmgren. — Vulpes vulpes 4 skal- lar frän Kökar inköpta. — Ursus arctos 2 skelett frän Högholmen genom mag. R. Palmgren; ett helt exemplar, o, och en skalle frän Suojärvi inköpta; 1 skalle frän Salmis inköpt; 2 hanar frän Suojärvi inköpta; en hane frän Salmis inköpt genom forstm. N. Backman; en skalle frän Lentiira af forstm. O. Carpelan. — Phoca foetida ladogensis 8 skallar frän Sordavala skärgärd inköpta. — Halichoerus grypus 14 skallar från Kökar inköpta. — Pteromys volans från Hattula af mag. A. Vegelius; 1 ex. frän Högholmen genom mag. R. Palmgren; 1 ex. från S:t Karins af mag. E. W. Suomalainen; 1 ex. från Sibbo af veterinär J. Brüning; 1 ex. från Viborg af herr E. Thune- berg. — 3 exx. Mus silvaticus frän Laitila af stud. Mandi Viiro; 13 exx. frän Hattula af mag. A. Wegelius; 10 exx. frän Birkkala af stud. Th. Grönblom; 1 ex. frän Uleäborg af stud. Y. Vuoren- taus; 1 ex. från Esbo af stud. MAR: Koskimies. — 3 exe Mas musculus från Laitila af stud. Mandi Wiiro; 12 exx. från Hattula af mag. A. Wegelius; 5 exx. frän Hausjärvi, Helsingfors och Jorois af stud. M. R. Koskimies. — Mus minutus 6 exx. från Utajärvi af stud. Y. Vuorentaus; 2 exx. frän Birkkala och 1 frän Hausjärvi af stud. M. R. Koskimies. — Hypudaeus glareola 21 exx. frän Hattula af mag. A. Vegelius; 1 ex. frän Birkkala af stud. Th. Grönblom; 2 exx. frän Brahestad och Uleäborg af stud. Y. Vuo- rentaus; 20 exx. frän Esbo, Loppis, Teisko, Kerimäki och Ylöjärvi af stud. M. R. Koskimies. — Hypudaeus rutilus från Könkämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm. — Hypudaeus rufocanus skinn frän Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — Paludicola amphibius från Hattula af mag. A. Vegelius; 2 exx. frän Mikli, KI, af stud. Fr. Remmler; 9 exx. juv. från Piikkis af stud. M. R. Koskimies. — 2 exx. Paludicola ratticeps frän Könkämädalen, Le, af herr L. Mun- 135. V. 1912. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 131 sterhjelm. — 5 exx. Agricola agrestis frän Laitila af stud. Mandi Viiro; 3 exx. frän Hattula af mag. A. Vegelius; 2 exx. frän Kon- tiolahti af stud. V. Jääskeläinen; 3 exx. frän Birkkala af stud. Th. Grönblom; 17 exx. från Hausjärvi, Loppis, Karkku, Tammer- fors, Jyväskylä, Jorois och Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — Myodes schisticolor frän Brahestad af stud. Y. Vuorentaus. — Le- pus timidus från Mohla af docent H. Federley; 1 skalle från Män- tyharju af prep. R. Mäntynen; 2 skallar från Kyrkslätt af jur. dr. A. Frey. — Lepus europaeus från Walkjärvi af docent H. Federley. — Rangifer tarandus fennicus 1 skalle frän Suojärvi inköpt; 3 skallar frän Rovaniemi af stud. V. Korvenkontio; 1 hud jämte skalle samt 1 skalle frän ryska Karelen inköpta; 1 subfossilt horn frän Leivon- mäki af stud. V. Jääskeläinen. — Alces alces skalle frän Borgnäs inköpt; 1 skelett från Högholmen genom mag. R. Palmgren; skalle med horn från Nurmes inköpt; 1 par horn från Rantasalmi af mag. E. W. Suomalainen. Aves. 68 exx. fägelskinn frän Könkämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm. — Turdus pilaris frän Perkjärvi af stud. Fr. Remmler. — Sylvia cinerea 3 från Jaakkima af densamme. — 2 exx. Sylvia curruca från Jukka och Lammassaari, Kl, af densamme. — Lu- scinia rubecula 3 frän Jaakkima af densamme. — Saxicola oenanthe och Saxicola rubetra © från Rukolansaari, Kl, at densamme. — Cinclus cinclus 3 och o från Dickursby af densamme. — Acanthis cannabina o från Högholmen af mag. R. Palmgren. — Acanthis linaria frän Högholmen af densamme; 1 ex. frän Mäntsälä af stud. Fr. Remmler. — 2 exx. Plectrophanes nivalis 3 från Kervo af densamme. — Pyrrhula rubicilla 3 från Mäntsälä af densamme. — Emberiza citrinella 16 exx. frän Dickursby och 1 frän Högholmen af densamme. — Passer domes- ticus 7 exx. från Högholmen af densamme. — Loxia curvirostra 3 exx. från Kilpisaari, Kl, af densamme. — 2 exx. Lanius collurio från Lojo af mag. E. W. Suomalainen. — Acredula caudata från Dickursby af stud. Fr. Remmler. — Anorthura troglodytes 3 bon frän Hattula af mag. A. Vegelius; 1 ex. frän Piikkis af mag. E. W. Suoma- lainen. — Chelidon urbica, ungar i sprit, frän Könkämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm. — Alauda arvensis frän Dickursby af stud. Fr. Remmler. — Anthus pratensis o frän Jaakkima af densamme. — Oriolus galbula 3 från Jaakkima af densamme. — Ampelis garrulus frän Suojärvi inköpt. — Nucifraga caryocatactes frän Tyrvis inköpt; 1 ex. från Karislojo af herr I. Forsius; 1 ex. från Kyrkslätt af borgmästare B. Schauman; 4 exx. frän Ob af stud. E. Meri- kallio; 3 exx. från Björneborg af herr J. Sarén; 2 exx. från Piik- kis af mag. E. W. Suomalainen; 1 ex. frän Äbo genom mag. R. Palmgren. — Pica pica frän Parola af stud. L. v. Essen; 1 ex. frän Hattula af mag. A. Vegelius; 2 exx. frän Suojärvi inköpta; 132 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13:7, UI 8 exx. frän Perkjärvi af stud. Fr. Remmler; 1 ex. frän Rukola, KI, af densamme. — Garrulus glandarius från Mäntsälä af densamme; 1 ex. 3 från Hattula af mag. A. Vegelius. — Garrulus infaustus från Suojärvi inköpt. — Corvus cornix från Jaakkima af stud. Fr. Rem m- ler; 5 exx. frän Perkjärvi af densamme; 16 exx. frän Dickursby af densamme; 1 delvis albinistiskt ex. från Siikainen af stud. H. A. Hägg- ström. — 2 exx. Corvus monedula från Helsinge af herr E. Nyberg. — Corvus frugilegus frän Saima kanal af herr Virtanen. — Sturnus vulgaris hufvud frän Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — Upupa epops Irän Sodankylä af herr F. A. Kumpula. — Cuculus canorus o från Jaakkima af stud. Fr. Remmler; o juv. från Loppis af prep. G. W. Forssell — Circus pygargus o från Björneborg af herr B. Norell. — Falco salon 3 från Porkkala inköpt. — Falco subbuteo © frän Rukola, KI, af stud. Fr. Remmler. — Falco peregrinus o frän Jukka, KI, af densamme; 1 ex. frän Hyvinge genom mag. R. Palm- gren. — Falco gyrfalco skelett frän Kuopio af prep. R. Mäntynen. — Tinnunculus tinnunculus o från S:t Michel och 2 dd från Kalvola genom mag. R. Palmgren; o och 5 dunungar frän Lojo af mag. E. W. Suomalainen; & frän Ob af stud. E. Merikallio; o från Loppis inköpt. — Accipiter nisus från Helsingfors genom mag. R. Pal m- gren; 1 ex. från lisvesi af densamme; & från Pitkälahti af den- samme; o frän Esbo af densamme; o frän Mikli, KI, af stud. Fr. Remmler. — Astur palumbarius från Raumo af lektor Alho; Q från Tvärminne af prof. J. A. Palmén. — Pernis apivorus från Högholmen genom mag. R. Palmgren. — Buteo vulgaris juv. från Joensuu af densamme; 1 ex. från lisvesi af densamme; 1 ex. från S:t Michel och 1 från Joensuu af densamme; 1 ex. från Esbo af rest. Lindroos. — Archibuteo lagopus ungar i sprit från Könkämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm; d& från Dickursby af stud. T. Ekman. — Pan- dion haliaötus från Billnäs genom mag. R. Palmgren. — Agquila chrysaötos från Kalajoki af prof. J. A. Palmén. — Asio otus 2 dun- ungar. från Lojo af mag. E. W. Suomalainen; 1 dununge frän Parola af stud. L. v. Essen; 1 ex. frän Borgnäs af dr. F. Hisin- ger; 2 exx. frän Rukola, KI, af stud. Fr. Remmler. — Asio acci- pitrinus 3 från Pitkälahti af mag. R. Palmgren; o från Lauttakylä af densamme. — Surnia ulula frän Suojärvi inköpt; 1 ex. frän Nurmes inköpt. — 2 exx. Syrnium uralense frän Nurmes inköpta. — Syrnium lapponicum frän Haukipudas inköpt. — Syrnium funereum frän Loppis inköpt. — Columba palumbus frän Högholmen genom mag. R. Pal m- gren. — Tetrao urogallus 4 33 och 1 o från Pomokairoi Kittilä af forstm. L. Björkman; 3 inköpt pä torget i Helsingfors af herr J. Snellman — Tetrao tetrix steril o från Kakskerta af mag. E. W. Suomalainen; steril Q från Kyrkslätt af herr C. Ros bäck; o frän Rukola, Kl, af stud. Fr. Remmler. — Tetrastes bonasia 3 från Rukola 18: NV. 1912. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 133 af densamme. — Tetrao lagopodi-tetricides 3 inköpt på torget i Hel- singfors af mag. R. Palmgren. — Lagopus subalpinus, dundräkt, Kilpisaari, Kl, af stud. Fr. Remmler. — Phasianus colchicus 3 från Sääksmäki af herr K. Lindström. — Starna perdix från Hattula af mag. A. Vegelius. — Fulica atra 2 33 från Esbo och Kyrkslätt in- köpta. — Ortygometra crex 3 från Högholmen genom mag. R. Palm- gren; d från Rukola, KI, af stud. Fr. Rem mler. — Phalaridium porzana frän Rukola af densamme. — Charadrius sguatarola frän Ob af stud. E. Merikallio. — Scolopax rusticola frän Sarolansaari, KI, af stud. Fr. Remmler. — 2 exx. Telmatias gallinago, 3 från Mikli, Kl, af densamme. — Telmatias gallinula från Lojo af herr I. Forsius. — Numenius arcuata 3 från Porkkala inköpt. — Actitis hypoleucus från Villinge af prep. R. Mäntynen; 1 ex. från Rukola, KI, af stud. Fr. Remmler. — Totanus glottis frän Ob af stud. E. Merikallio. — Ardea stellaris från Kyrkslätt af herr K. Saur&@n. — Tadorna tadorna o från Hangö af handlande Staud inger. — Anser cinereus dundräkt frän Hailuoto af mag. E. W. Suomalainen. — Anas crecca frän Gammelstaden af prep. R. Mäntynen; dundräkt frän Lojo af mag. E. W. Suomalainen. — Anas boschas 3 från Dickursby af stud. FreRemmler; o från Mikli, Kl, af densamme. — Anas guerguedula o från Mikli af densamme. — Somateria mollissima 3 från Kökar inköpt. — Fuligula marila 3 från Porkkala inköpt. — Fuligula cristata 3 från Porkkala inköpt. — Oedemia perspicillata från Ingä-Degerby inköpt. — Oedemia fusca från Ingå inköpt. — Harelda hiemalis 3 från Hattula af mag. A. Vegelius. — 2 exx. Mergus merganser frän Hat- tula af densamme. — 2 exx. Mergus serrator oo frän Mikli, KI, af stud. Fr. Remmler. — Phalacrocorax carbo från Kuopio inköpt; 1 ex. frän Ingä inköpt; 1 ex. frän Kökar inköpt; 1 ex. frän Simojärviaf mag. R. Palmgren; 1 ex. frän Helsingfors skärgärd inköpt. — Sterna hirundo från Villinge af prep. R. Mäntynen. — Sterna caspia från Uleåborg af mag. R. Palmgren. — Larus fuscus & från Jukka, KI, af stud. Fr. Remmler. — Larus marinus juv. frän Porkkala inköpt. — Larus glaucus 3 frän Helsinge af stud. Fr. Remmler; 1 ex. frän Hel- singfors skärgärd sf mag. R. Palmgren. — Lestris cepphus o frän Porkkala af prep. R Mäntynen; 1 ex. från Kyrkslätt af mag. R. Lindqvist; 1 ex. från Östra Rönnskär af herr J. Snellman. — Colymbus lumme från Esbo af herr I. Forsius; 1 ex. från Hoplax af mag. R. Palmgren. — Podiceps griseigena 3 från Porkkala in- köpt; från samma ställe af stud. A. Hildén. — Uria grylle 3 från Uleäborg genom mag. R. Palmgren. Reptilia. Tropidonotus natrix nysskläckt unge och ägg från Karislojo af mag. U. Saalas. Amphibia. Triton-larver från Tvärminne af stud. E. Munster- hjelm. 134 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13,V. 1912) Pisces. Acerina cernua från Hattula af mag. A. Vegelius. — Gasterosteus aculeatus trachurus 3 frän Helsingfors af vaktmästare K. Rindell. — Lofta lota juv. från Laihela af mag. V. Ollila. — Esox lucius hufvud, mopsform, frän Roine af mag. P. Brofeldt. — Osme- rus eperlanus frän Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — Nio yngel- prof af följande arter: Cottus scorpius, C. gobio, Perca fluviatilis, Gaste- rosteus aculeatus, G. pungitius, Gobius minutus och Phoxinus aphya, alla frän Tvärminne af stud. fru Ebba Munsterhjelm. Mollusca. Anodonta sp.i 12 exx. från Puntarkoski, Höytiäinen, af stud. V. Jääskeläinen. Insecta. Coleoptera. 900 exx. staphylinider äfvensom 571 ar- ter i 1,429 exx. andra former frän Om och Ob af stud. Y. Vuorentaus. — 1 prof frän Könkämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm. — 3 prof från Kerimäki af stud. M.R. Koskimies. — 4 sällsynta arter frän KI af stud. J. S. V. Koponen. — 4 arter frän Kajana af mag. Tomminen. — 2 arter frän Helsingfors af stud. Th. Grönblom. — 8 arter Colon från olika delar af landet af prof. J. Sahlberg. Hymenoptera. 1 prof från Kerimäki af stud. M.R. Koski- mies. — Nomada lineola frän Karislojo, ny för samlingarna, af stud. V. Hellen; densamma frän Jääskis af stud. K. Valle. — 2 Andrena- arter frän Sordavala af stud. J. S. V. Koponen. — 21 arter Formi- cid&, däribland Formica uralensis ny för samlingarna, från Simo af stud. V. Räsänen. — 2 för faunan nya Hym. aculeata frän Birkkala af stud. Th. Grönblom. — 3-exx. frän Ob af stud. Y. Vuoren- taus. Diptera. 2 prof frän Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — 3 arter frän Hoplax, däribland Merodon eguestris ny för faunan, af stud. L. Johansson. — 1 prof Nematocera frän Dickursby af mag. A. Vegelius. — 1 prof chironomid-larver frän Viborg af mag. K. Ehrström. — 100 arter i 103 exx. frän Saima kanal af dr. N. v. Adelung. — 41 arter Nematocera i 66 exx. frän Karislojo af prof. J. Sahlberg; 120 arter i 145 exx. frän Ab och KI af med. kand. R. Forsius; 3 arter i 16 exx. från Viborg af herr I. Forsius; 25 arter i 36 exemplar från Nagu af mag. R. Frey. — Bombylius major från Sjundeå af öfverdirektör R. Gripenberg. Aphaniptera. Ettprof frän Mus sylvaticus frän Birkkala af stud. Th. Grönblom. — 2 prof.-frän Brahestad af stud. Y.' Varomen taus. Lepidoptera. 10 arter Macrolepidoptera från Äland, däribland 2 för samlingarna nya, 3 arter frän Kangasala af dr. A. Poppius. — 45 arter i 57 exx. Macrolepidoptera frän Birkkala af stud. Th. Grön- blom. — 2 prof frän Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — Pie- ris napi bryoniae frän Sordavala af stud. J. S. V. Koponen. — 25 arter frän Ka af stud. E. Oker-Blom. — 100 arter frän olika delar 13: V..1912. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 135 af landet af prof. J. Sahlberg. — 2 arter frän Sordavala af herr F. Bryk. — 1 art från Vichtis af herr G. Hult. — 1 art från Viborg af stud. F. Lönnfors. — 1 art frän Helsingfors af stud. E. Pip- ping. — 1 art från Helsingfors af stud. E. Oker-Blom — 1 art från Äland af mag. R. Frey. — 1 art från Jaakkima af dr. A. Pop- pius. — 90 arter frän Ta och Ob af forstm. K. Munsterhjelm. — 56 arter i 84 exx. frän Al, N och Sb af ing. R. Fabritius. — 4 arter från Ab af herr I. Forsius. Hemiptera. 1 prof Micronecta-larver frän Hattula af mag. A. Vegelius. — 1 art frän Karislojo af stud. V. Hellön. — 61 exx. frän Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Cimex lectularius frän Hel- singfors af dr. H. Lindberg. — 1 prof Aphidae frän Viitasaari af mag. K. Airaksinen. — 127 prof Aphidae frän olika delar af landet af stud. T. J. Hintikka. Orthoptera. 3 arter Tettix i 17 exx. från Ob af stud. Y. V uo- rentaus. — Periplaneta orientalis från Viborg af mag. Tom minen. Mallophaga. 13 arter i 15 prof från Kuopio och Heinävesi af mag. K. Airaksinen. — 1 prof frän Nyctea scandiaca frän Kön- kämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm. — Nägra prof af med. kand. R. Forsius. Zoocecidia. Cecidotheca fennica, fasc. I, äfvensom 27 arter zoocecidier af stud. T. J. Hintikka. Arachnoidea. Ett prof spindlar frän Kerimäki af stud. M. R. Koskimies. — Några prof fägelacarider af med. kand. R. Forsius. Crustacea. Astacus fluviatilis från Ka af stud. K. Valle; 4 exx. Astacus frän Laihea af mag. V. Ollila. — 1 prof Asellus aguaticus frän Tvärminne af docent A. Luther. Cestoda. 1 prof frän Hypudaeus glareola frän Kerimäki af stud. M.R. Koskimies. Nematoda. Ett prof frän Falco gyrfalco, 1 d:o frän Luscinia sue- cica, bäda frän Könkämädalen, Le, af herr L. Munsterhjelm. — 2 exx. frän kroppshälan af Corvus cornix af prep. G. W. Forssell. Af museets material har dr. Freidenfelt i Lund ge- nomgätt släktet Ergasilus. Hela materialet af finska Acanthis linaria har bearbetats af dr. Paul Rosenius i Malmö. Aphiderna hafva bearbetats af stud. T. J. Hintikka. Prof. A. Lundström har fortfarande genomgått nytillkom- met material af Diptera nematocera. Mag. R. Frey har slutfört bearbetningen af de finska empiderna och stud. V. Hellen har underkastat de finska Chilosia-arterna en när- mare granskning. 136 Bibliotekariens ärsberättelse. 13:4V.. 19108 Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt. Under senaste verksamhetsår har Sällskapets bibliotek erfarit en något större tillväxt än under nästföregående år, nämligen med 1,069 nummer, fördelade efter innehållet på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet. . . . . . . . 487 ZOOLOG TAKT WII VAUNKIN WE KAR JISIT TNT SEN Bofanik, Enz oleta: ee Landt- och ee te ne an Geografi, hydrograli sr at 2% 50% so ST Geologi, mineralogi, Bleu unsre rt Pysık* kemi, farmaci medien#® vs. = Uva 20 28 52 Matematik, astronomi, meteorologi . . . . . 18 Diversesscäln s? PASS SEE 33 = 1,069 Sällskapet underhåller för närvarande regelbundet skrift- utbyte med 325 lärda samfund, vetenskapliga institutioner och tidskriftsredaktioner, af hvilka under äret tillkommit följande fyra: Landtbruksvetenskapliga Samfundet i Finland; Bureau of the Productive Industries, Government of Formosa; Töhoku Imperial University, Sendai, Japan; Istituto medico nacional, Mexico. Nämnda totalantal understiger motsvarande siffra för föregäende är, beroende pä att särskilda institutioner och sällskap upphört att existera eller trots anställda reklama- tioner icke vidare tillsändt sina publikationer. För välvilliga bokgäfvor stär Sällskapet vidare i tack- samhetsskuld till The John Crerar Library, Chicago; Maine Agricultural Experiment Station, Orono, Maine; Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht; Societe 13. V. 1912. Val m. m. 137 ouralienne des amis des sciences naturelles, Jekaterinen- bourg; Societes scientifigues des etudiants de la faculte des sciences naturelles et mathematiques a l’Universite de St. Petersbourg; Finska Landtbruksstyrelsen och Statistiska Cen- tralbyrän äfvensom till herrar C. Lundström, R. Pampa- nin GET Sch Weider, Yo Sjöstedt, H:B: Ward och C. Wesenberg-Lund. Vid härpä statutenligt företagna val af funktionä- rer och tjänstemän ätervaldes till ordförande professor J. A. Palmön, viceordförande professor K. M. Levander, sekreterare docent Harry Federley, skattmästare doktor V. F. Brotherus, botanices-intendent doktor H. Lindberg, revisorer rektor M. Brenner och lektor O. Alce- nius, revisorssuppleant doktor Alfr. Poppius. Till zoologie-intendent utsägs doktor B. R. Poppius, och den i tur afgäende medlemmen af bestyrelsen, doktor H. Lindberg, ätervaldes. Till suppleant i bestyrelsen i stället för docent A. Luther, som afsagt sig uppdraget, utsägs docent H. Federley. Framlades ett af herrar A. K. Cajander, E. Häyren och A. Palmgren pä senaste möte ingifvet och i enlighet med stadgarna bordlagdt förslag till inval af professor eme- ritus J. P. Norrlin till hedersledamot i Sällskapet, hvilket förslag jämväl af bestyrelsen omfattats, och beslöt Sällska- pet härpå enhälligt att till sin hedersledamot kalla professor JaPa Norin, Den af förslagsställarene inlämnade skrifvelsen var af följande lydelse: , Societas pro fauna et flora fennicalle. Societas pro fauna et flora fennican kunniajäseneksi pyydämme kunnioittaen saada ehdottaa kasvitieteen täysi- 138 Inval af hedersledamot.* 13:V. 19125 palvelleen ylimääräisen professorin Johan Petter Norr- linin. N orrlinin toiminta Seuran piirissä alkoi jo lähes puo- len vuosisataa sitten. Jo vuonna 1871 ilmestyivät Seuran julkaisuissa Norrlinin tutkimukset ,Bidrag till sydöstra Tavastlands flora” ja ,Om Onega-Karelens vegetation och Finlands jemte Skandinaviens naturhistoriska gräns i öster*, joilla teoksillaan Norrlin laski perustan sekä Suomen kasvi- maantieteelliselle tutkimukselle yleensäkin että erittäinkin Suomen kasvitopografiselle tutkimukselle. Jälkimäisessä teoksessaan Norrlin ensi kerran sitovasti todisti, että Venäjän Karjala ja Venäjän Lappi luonnontieteellisesti lähim- min liittyvät Suomeen muodostaen siten yhdessä varsinaisen Suomen kanssa , Suomen luonnonhistoriallisen alueen“. Tä- män kautta sai Societas pro fauna et flora fennican tutki- mustyö luonnollisen territorialisen rajoituksensa. Seuran tutkimuspiirinä on siitä alkaen ollut Suomen luonnon his- toriallisen alueen faunan ja floran tutkiminen. Jo aikaiseen omisti Norrlin huomiota myöskin laji- tutkimukseen, m. m. ovat Suomen jäkälät olleet hänen ah- keran tutkimuksensa esineenä. Ennen kaikkea on Norrlin kuitenkin tutkinut sadoista lajeistaan kuuluisaa Hieracium- sukua, jonka pohjoismaisia, varsinkin suomalaisia, vaikeasti selviteltäviä muotoja ja niiden keskinäisiä sukulaisuussuhteita hän on mestarillisella tavalla monografisesti käsitellyt, ollen siten tieteellisen lajitutkimuksen varsinainen tienraivaaja Suomessa. Suuri on se kotimaisten kasvitieteilijäin joukko, joka N orrlinia kunnioittaa aaterikkaana ja rakkaana opettaja- naan. Melkein kaikki kotimaisen floramme tutkijat viimeis- ten neljän vuosikymmenen kuluessa ovat Norrlinilta saaneet, useimmat pääasiallisimmankin, ohjauksensa ja koko se kasvistollinen ja yleensä kasvimaantieteellinen tutkimustyö, joka meidän maassamme viime vuosikymmeninä on suori- tettu, on mitä suurimmassa määrässä ollut välittömästi ja välillisesti Norrlinin taitavan käden ohjaamaa. 181. 1912. R. Palmgren, Björnraser. 139 Rohkenemme katsoa, että Societas pro fauna et flora fennica, kiitollisuuden osoitukseksi kaikesta siitä, mitä pro- fessori Norrlin on tehnyt kotimaisen kasvimaantieteellisen tutkimuksen ja erittäinkin Seuran tutkimustoiminnan hyväksi, tulee pitämään mieluisena velvollisuutenaan kutsua profes- sori Norrlin kunniajäsenekseen hänen täyttäessään 70 ikä- vuotensa. Helsingissä toukokuun 4 p:nä 1912. Ernst Häyrön. Alvar Palmgren. A. K. Cajander.” Ett hälsningstelegram hade anländt frän Säll- skapets vordne sekreterare, rektor Axel Arrhenius i Kristinehamn, Sverige. Till publikation anmäldes: R. Forsius, Einige biologische Notizen iiber Blatt- wespen und Blattwespenlarven. Pä förslag af bestyrelsen beslöt Sällskapet tilldela forst- mästare J. Montell ett stipendium om 300 mark för in- samling af Hieracia i Lapponia enontekiensis. Magister Rolf Palmgren förevisade tre lefvande, 2—3 mänader gamla björnungar, tillhöriga Högholmens djur- gärd, nämligen en större, enfärgadt grä frän Salmis socken med lång, utdragen nos utan skarpare pannafsats och tvenne mindre frän Lappland, som voro nästan svarta meden hvit, präktig halskrage samt ägde en kortare och finare, frän pan- nan väl markerad nos. Af tidigare till Högholmen anlända exemplar frän Lappland och Ladoga-Karelen att döma, före- faller det, som om de nu förevisade björntyperna skulle representera tvenne väl ätskilda raser. Nägra exemplar, som erhällits frän norra delarna af ryska Karelen, bilda till storlek, färgteckning och hufvudets form en öfvergäng mellan dessa typer. — Vidare demonstrerade magister Palmgren tvä cirka 5—6 veckor gamla järfungar frän Muonio, hvilka genom förmedling af forstmästare J. Montell anskaffats till Högholmens djurgärd. 140 Luther. — Elfving. 13. V. 1912. Docent A. Luther omnämnde, att han vid Fredriks- berg invid Helsingfors uti ett dike med rinnande, pä humus- ämnen rikt vatten i slutet af april 1912 anträffat en tidigare icke hos oss iakttagen kolonibildande flagellat, Cyclonexis annularis Stokes. Släktet hör till ordningen Chrysomonadineae och utmärker sig främst därigenom, att cellerna, som till an- talet äro 10—20 (i de af föredragaren iakttagna kolonierna räknades 14—16 individer), tillsammans bilda en tratt- eller ringformig koloni. Hittills har denna art blifvit iakttagen endast uti sphagneter i Nord-Amerika (Stokes) samt uti c. 450 m Öö. h. liggande små källsjöar uti Pfälzerwald i Tysk- land (Lauterborn) Vid bestämningen hade professor K. M. Levander varit föredragaren behjälplig. Professor F. Elfving föredrog: Botaniska anteckningar irän 1700-talet. Frän referendariesekreteraren prosten N. Karilas (Karlsberg) dödsbo har Kyrkohistoriska samfundet fätt emot- taga särskilda handlingar och anteckningar från äldre tider. Bland dessa lågo tvenne häften af botaniskt innehåll, näm- ligen , Anmärkningar af Doctor Brovallii Collegium i Bota- nigue hållit A:o 1739* samt „Collegium botanicum in Funda- menta botanica Doct. Linnaei a Celeberr. Phys. Prof. Doct. Ioh. Browallio Aboae habitum intervallo vernali 1740*, det förra omfattande 32, det senare 18 tätt skrifna blad in 4:o. Det förra häftet inledes med en kort redogörelse för bota- nikens indelning och historia samt för Tourneforts system. Därefter öfvergär framställningen till enskilda väx- ter, inhemska eller i landet odlade, inalles 146; för hvarje lämnas en kortare eller längre redogörelse med afseende ä byggnad samt användning, i synnerhet den medicinska. Nä- gon ledande princip för anordningen har jag icke lyckats uppspära; för de enskilda växterna angifves dock deras ställning i Linn6s är 1735 publicerade system. — Det se- nare utgöres af en redogörelse för och kommentarier till Linnés i öfverskriften nämnda arbete af är 1736. 13..V. 1912. Elfving. — O. M. Reuter. 141 Näera floristiska notiser eller nägra af allmänt botaniskt intresse innehälla, sä vidt jag kunnat finna, dessa anteck- ningar icke, lika litet som sädana stä att finna i antecknin- gar frän vär egen tid, men en bild af den akademiska un- dervisningen gifva de. Då originala aktstycken från Äbo akademi äro synnerligen tunnsädda och dä dessa härröra frän tiden för naturalhistoriens begynnande uppsving, har jag inom denna krets velat göra ett meddelande om före- fintligheten af dessa anteckningar. Enligt hvad professor J. Gummerus, Kyrkohistoriska samfundets sekreterare, meddelat mig, torde anteckningarna härröra frän familjen Frosterus. — De förvaras med Samfundets öfriga sam- lingar i detta hus. Professor O. M. Reuter lämnade följande meddelande: Närings- och äggläggningsinstinkten i artutbredningens tjänst. Ännu ett önskemål för sommarens entomologiska exkursioner. Vid Sällskapets senaste möte tog jag mig friheten att fästa våra entomologers uppmärksamhet vid några frågor, hvilka syntes mig förtjänta att beaktas under instundande sommars exkursioner. Den långt framskridna tiden hindrade mig emellertid att då beröra ännu en uppgift, för hvilken jag nu ber att med några ord få redogöra. Under en längre följd af år har jag studerat våra skinn- baggars förhållanden till deras näringsplantor. Frågan om de fytofaga insekternas relationer till sina näringsplantor är nämligen af intresse icke blott därför, att den står i nära samband med frågan om instinkternas plasticitet, i detta fall särskildt näringsinstinktens, och medelbart till frågan om artbildningen, utan äfven därför, att den berör den viktiga frågan om närings- och äggläggningsinstinktens betydelse för arternas spridning. Mer än andra insektordningar läm- par sig skinnbaggarnas, såväl Hemiptera Heteroptera som H. Homoptera, för undersökningar af detta slag, dels därför 142 — O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 13. V. 1912. att bland dem förekomma talrika typiskt monofaga arter, dels emedan de under hela sin lifstid i motsats t. ex. till fjärilar och växtsteklar äro stationärt fästa vid näringsplantan. Men också många andra insektgrupper kunna gifva uppslag till intressanta resultat i ofvan antydt afseende. Jag skall i dag inskränka mig till att med nägra exem- pel, valda ur vär skinnbaggsfauna, antyda den betydelse, närings- och äggläggningsinstinkterna mähända haft för ar- ternas spridning, hvarvid jag dock icke vill underkänna den roll transporten genom människan pä ett eller annat sätt sam- tidigt kunnat spela. Väl bekant är den utomordentliga fin- heten hos det i antennerna belägna sinne, som pä ett af- stånd af mången gång flere kilometer visar hanen vägen till den väntande honan. Men det gäller icke sällan för insek- ten att af en eller annan anledning på minst lika långa af- stånd uppsöka en ny näringsplanta. I min afhandling , Cha- rakteristik und Entwickelungsgeschichte der Hemipteren- Fauna der paläarktischen Coniferen“ (Acta Soc. Scient. Fenn., XXXVI, N:o 1, 1908) har jag anfört exempel på huru vissa psyllider mot hösten öfvergifva sin ursrpungliga närings- planta och i och för öfvervintring uppsöka barrträd, till hvilka vägen ofta är af betydande längd. Likasä har Tull- gren ien uppsats om svenska aphider (Arkiv för Zoologi), dä han redogör för de migrerande bladlössens flyttningar frän trädens blad till rötterna af vissa örter, buskar (Ribes) eller barrträd, framhällit, att dessa ofta företagas pä ett af- ständ af flere kilometer. Man har emellertid all anledning att förmoda, att afständen i åtskilliga fall äro betydligt större, dä det för en monofag art af en eller annan anledning blir nödvändigt att uppsöka en ny lokalitet, där den mer eller mindre sällsynta näringsplantan förekommer. Man antager mången gång, att insekterna ofta spri- das i form af ägg, hvilka af stormen föras vida omkring. Men ett dylikt antagande öfverensstämmer ofta säkert icke med verkliga förhällandet. Särskildt kan de fytofaga skinn- baggarnas spridning icke äga rum pä detta sätt. Flertalet af dem sänker sina ägg medels den för dem egendomliga 13. V. 1912. O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 143 terebran i växternas parenkym, hvarifrän de icke lätt af nägra stormar lösslitas, och de om hösten affallna bladen föras dock icke omkring pä alltför långa afständ. Antag- ligare är det dä, att det är imagines själfva, hvilka af vin- darna drifvas från de ställen, där de lefvat, till nya lokaler, där de sedan kunna uppsöka exemplar af den för dem ka- raktäristiska näringsplantan, eller ock, om sädana saknas, gä under, utan att hafva lagt ägg pä vederbörlig ort. Möj- ligt är dock äfven, att en särskild instinkt, erinrande om den hos de migrerande psylliderna och aphiderna, utan vi- dare drifver vissa individer att uppsöka nya lokaliteter, där näringsplantan växer. Men till dylika är det, säsom ofvan nämnts, mängen gäng ett betydande afständ, och det är därför af icke ringa intresse att kunna konstatera, huru svärigheten att nä mälet likväl öfvervunnits genom insek- tens ytterst fina sinnesverktyg, dess särskildt för närings- plantans uppspärande skarpt utvecklade sinnesförnimmelser. För undersökningar af detta slag lämpa sig i synnerhet isoleradt växande exemplar af någon pä orten sällsynt träd- art. En fördel är naturligtvis, om trädet blifvit planteradt, så att dess ålder kunnat noga bestämmas, och om iaktta- gelserna gjorts under en följd af år. Sålunda finnas i Lofs- dals på Stor-Tervö af Pargas socken belägna trädgård tvenne numera ganska stora och prydliga ekar, hvilka uppdragits från ollon, nedlagda år 1845. På denna ö förekommer eken för öfrigt veterligen icke annat än i alldeles små bestånd eller enstaka exemplar. Men gentemot trädgården och skild från denna genom ett större fält och ett tämligen bredt sund ligger en holme, den i vår entomologiska faunistik välbekanta Len- holmen, på hvilken, enligt uppskattning af dr. Blomqvist, eken förekommer i ett antal af inemot 2,000 exemplar. Det var till denna holme jag alltid från Lofsdal, där jag till- bragt de flesta somrar, under yngre år ställde mina steg, då jag önskade insamla för eken karaktäristiska skinnbaggar, af hvilka jag alltid där kunde anträffa följande arter: Calo- coris ochromelas (Gmel.), Cyllocoris histrionius (L.), C. flavo- guadrimaculatus (Degeer), Psallus variabilis (Fall.), Ps. dimi- 144 = O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 13. V. 1912. nutus (Kirschb.) och Eupteryx pulchella (Fall.), mängen gäng i stort antal, äfvensom mera sällsynt Phylus melanocephalus (L.). Förgäfves eftersöktes dessa arter pä de i trädgården växande ekarna, men under ätminstone de 10 senaste ären har jag icke behöft gå längre än till dem för att, oftast i mängd, kunna insamla de ofvannämnda arterna, möjligen med undantag af Eupteryx pulchella. Nu efterät, dä jag fätt blicken öppen för det intresse, som därmed hade varit för- enadt, har det mer än en gäng grämt mig, att jag icke syste- matiskt är för är följt med de särskilda arternas uppträ- dande pä ekarna i trädgärden och gjort anteckningar där- öfver. Likasom de numera erhällit Lenholmens hela ekfauna hvad Hemiptera beträffar, är detta äfven fallet med copeo- gnatherna, sä när som pä Ptferodela livida Enderl., hvilken icke heller pä Lenholmen anträffats i mer än två exemplar. Annorlunda förhäller det sig däremot med fjärilfaunan. Sä- lunda har ännu pä trädgärdsekarna ingen enda Nepticula- art blifvit iakttagen, ehuru N. subbimaculella Hw. ätminstone vissa somrar är ganska allmän pä Lenholmen och äfven N. ruficapitella Hw. därstädes icke är sällsynt. De år, Lenholms-ekarna varit hemfallna ät härjningar at Tortrix viridana L., hafva dessa härjningar emellertid sträckt sig äfven till trädgärdsekarna. Af icke obetydligt intresse hade det nu varit att känna insektfaunan äfven pä de öfriga pä Stor-Tervö anträffade ekarna, men tyvärr har jag icke tagit nägon notis om dem, dä mitt intresse för saken allt- för sent vaknat. Den frägan uppställer sig bland annat, huruvida barrskogen mer än sundet och fältet utgjort ett hinder för ekinsekterna pä Lenholmen att hitta fram äfven till dessa längre bort belägna och i skogen undandolda utposter. Mer än en gäng har jag nämligen gjort den erfaren- heten, att fritt stäende träd äro i mycket högre grad hem- fallna ät insekter än sådana, som växa i större skogsbe- stånd. På en udde af den ofvannämnda, i närmaste omgif- ning mestadels med löfskog bevuxna Lenholmen stä t. ex. några isolerade tallar, och här har, måhända hitförd från 13. V. 1912. O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 145 den midt emot belägna Stor-Tervön, tallens hemipterfauna likasom koncentrerat sig, i det jag i riklig mängd funnit Phytocoris pini Kirschb., Cremnocephalus albolineatus Reut., Pilophorus cinnamopterus (Kirschb.), Psallus obscurellus (Fall.), Sthenarus modestus (Mey.), Eupteryx germari Zett., ätvensom i mindre antal Plesiodema pinetellum (Zett.). Af våra egent- liga tallhemipterer saknas sålunda endast de sällsynta Elato- philus-arterna, Acompocoris pygmaeus (Fall.), Orthotylus fuscescens Kirschb. och Alloeotomus gothicus (Fall.), af hvilka de tvä sistnämnda icke heller anträffats pä Stor-Tervön, utan först ute pä holmar i Örfjärden. I ofvannämnda fall har det varit fråga om en spridning pä ännu jämförelsevis korta afständ, men frän ekbeständen i sydvästra Finland till de närmast liggande i Nyland kan afständet redan räknas i många kilometer, och en under- sökning af dessas insektfauna fär därför ett mera betydande intresse. I Karislojo har J. Sahlberg icke mera pä ek funnit Cyllocoris flavo-guadrimaculatus och Phylus melano- cephalus. Pä ekbeständ ä Gullö nära Ekenäs saknades ytter- mera 1887, dä jag undersökte dem, Psallus diminutus, och i trakten kring Helsingfors har Poppius icke observerat Calocoris ochromelas. Likasom sälunda en del af de i Äbo skärgärd förekommande ekhemiptererna icke ännu tyckas hafva funnit väg längre österut, sä har jag, oaktadt ifrigt letande, ännu aldrig i nämnda skärgård funnit spår af Psallus varians H.-Sch., hvilken jag i stor mängd är 1870 anträffade pä ekar pä Bastö och Bergö i den äländska skärgärden. Däremot tror jag mig hafva kunnat följa med en annan Psallus-arts, den pä ask lefvande och ställvis pä Äland all- männa Ps. lepidus Fieb., gradvisa utbredning mot öster. I mina yngre är planterades nägra askar pä Lofsdal, där detta träd dittills icke förekommit. Naturligt var, att jag, dä de blefvo något äldre, flitigt undersökte dem med hänsyn just till Psallus lepidus, som pä Äland var en för detta trädslag sä karaktäristisk hemipter. Men under mänga är skedde detta förgäfves, tills jag ändtligen för omkring tio är sedan pä en ask i en allé anträffade några exemplar af denna lilla 10 146 = O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 13. V. 1912. mirid. Den har sedermera årligen här återfunnits i allt större mängd och spridt sig äfven till andra askar pä går- den. Äfvenledes pä Ispois invid Äbo har jag anträffat ett exemplar. Talrika exemplar har jag senare tagit pä detta träd i Kyrkslätt, och säväl J. Sahlberg som Poppius har meddelat mig, att de funnit den pä flera ställen i Ny- land. Asken är dock här, likasom i Äbo-trakten, med un- dantag af dess yttersta skärgård, ofta planterad och dess älder mängen gäng icke synnerligen hög. Den nämnda in- sektens spridning har därför ägt rum först pä senare tid. Samtidigt med denna eller säsom pä Lofsdal redan tidigare infinna sig äfven de för asken karaktäristiska psylliderna. Men afständen mellan de ställen, där asken finnes, räknas mängenstädes icke mera i kilometer, utan i mil. Jag vill ytterligare nämna ett exempel pä en likartad spridning tvärsöfver långa sträckor. Tefraphleps bicuspis H.-Sch. (= vittatus Fieb.) är en hos oss sällsynt skinnbagge, som lefver pä lärkträd och af hvilken J. Sahlberg i tiden funnit tvä exemplar i en trädgärd i Pyhäjärvi socken pä Karelska näset. Är 1896 fann jag jämte nägra af mina dä- varande kollegianter, bland dem numera doktorerna Luther och Poppius, denna art i stor myckenhet pä lärkträd i Botaniska trädgärden härstädes. Om den fortfarande finnes kvar här känner jag icke. Dä jag flere är efterät i oktober häfvade pä samma träd, fann jag intet exemplar däraf, men antagligen berodde detta därpå, att årstiden var för långt framskriden. Ett annat fynd af ännu större intresse gjorde jag i augusti 1890 i badhusparken i Lovisa, i det jag på några där växande lärkträd fann olika utvecklingsstadier af Tetraphleps aterrimus J. Sahlb., en art, hvilkens dittills kända västligaste fyndort låg i Väst-Sibirien. Den är således an- tagligen utbredd öfver hela det ryska lärkträdsområdet, men, för att nå fram till Lovisa, måste den utan tvifvel hafva passerat mer än en sträcka af öfver 100 km längd. Af sibiriskt ursprung är förmodligen äfven, att döma af dess näringsplanta, en annan skinnbagge, Lygus spinolae (Mey.), som på olika ställen i södra delen af vårt land blif- 13. V. 1912. O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 147 vit funnen uteslutande pä en i trädgärdar odlad buske, den i Sibirien allmänna Spiraea salicifolia. J. Sahlberg har funnit, att denna art inom kort uppträder äfven i aflägsna torps trädgärdstäppor, där nämnda buske planterats. Ofvanstäende exempel mä vara till fyllest för att antyda riktningen af de af mig äsyftade iakttagelserna. De kunna naturligtvis utsträckas äfven till andra ordningar än Hemi- ptera och till andra växter än till träd och buskar, ehuru jag anfört sädana säsom för ändamälet lämpligast. Det skulle sålunda för resp. exkurrenter gälla att underkasta isoleradt växande eller i små bestånd förekommande växter, hvilka uppträda på från hvarandra långt skilda lokaler, en ingående undersökning med hänsyn till deras insektfauna, hvarvid särskildt de olika insekternas frekvens borde be- aktas och, om möjligt, växtens ålder antecknas. Särdeles önskvärdt vore vidare, att dylika iakttagelser kunde göras på samma ställe flere år å rad, så att insekternas succes- siva uppträdande och förökning kunde följas. I synnerhet intressanta och förtjänta att undersökas vore sådana en- staka utposter som till exempel den i Torneå planterade eken eiler den ute på Kökar växande tallen. De insekter, hvilka iakttagelserna skulle gälla, utgöras naturligtvis i främsta rummet af uteslutande mon o- faga, för de resp. växtarterna.typiskt karak- täristiska arter. Hvad slutligen det sinne beträffar, hvilket är verksamt vid uppspärandet af nya lokaler för insektens näringsplanta, sa är detsamma, säsom redan antydts, antagligen mycket likartadt med det, som vägleder hanen af mänga insektarter vid uppsökandet af det andra könet. Att detta sinne för- mär verka pä mycket länga afständ, har redan länge varit för entomologerna välbekant. Jag erinrar bland annat blott om Fabre's liffulla skildringar beträffande Saturnia pyri, hvilken praktfulla fjärils hanar i hundratal infunno sig i det hus, där han lyckats kläcka en hona af denna art, en art, som han i det fria en lång följd af är förgäfves eftersökt. Hanarna kommo oupphörligt frän alla häll, utan tvifvel pä 148 — O. M. Reuter, Närings- och äggläggningsinstinkten. 13. V. 1912. flere kilometers afständ, dragna af den lukt, som utström- made från honan. I samma del af sina „Souvenirs ento- mologiques“ (tome VII) gör den berömde franske insekt- biologen nägra intressanta reflexioner beträffande insekter- nas luktsinne. Alla hans hithörande experiment hafva ledt till det antagandet, att lukten frambringas pä tvä olika sätt. „Antaga vi“, säger han, ,i stället för från honan utgående gasformiga utströmningar, vägsvängningar af etern, sä för- klaras gätan. Utan att förlora det ringaste af sin substans skakar en lysande punkt etern genom sina svängningar och fyller en ofantlig omkrets med ljus. Ungefär pä samma sätt mäste äfven det verka, som utgär frän fjärilhonan och loc- kar hanarna till henne. Det utsänder inga molekyler, det vibrerar, det framkallar svängningar, som förmå utbreda sig öfver oberäkneliga afstånd. Lukten uppstår sålunda på tvenne olika sätt: genom i luften spridda flyktiga molekyler och genom etervägor.“ Blott det första är oss närmare bekant och äfven på detta sätt förnimmes lukten af vissa insekter. Exempel härpå gifva oss talrika necro- och copro- faga arter. För uppfattningen af det andra slaget af , lukt", hvilket utbredes på mycket större afstånd, sakna vi mot- svarande sinnesorgan. Sådana tillkomma däremot talrika insekter och särskildt de ofvannämnda fjärilhanarna. ,Lika- som ljuset", säger Fabre, „har också doften sina X-strälar“. Det synes oss emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det sinne, som i de ofvan anförda fallen är verksamt, i själfva verket ens är närmare besläktadt med vårt luktsinne. Här må dock erinras därom, att på senare tid författare upp- trädt, hvilka vilja förklara all lukt såsom beroende på sväng- ningar af ett särskildt medium, öfvergifvande den gamla teorin om luktens uppkomst genom utsändandet af ytterst små gasmolekyler. Framhållande att luktnerverna utgå från samma ställe i hjärnan, som de optiska nerverna, och må- hända gifvande åt denna omständighet alltför stor betydelse, hafva t. ex Vaschide och Van Melle inför Pariser Akademin uttalat den äsikten, att de äfven funktionera pä ett likartadt sätt, och uppställa, bl. a. äfven med hänsyn 18V. 191% O. M. Reuter. — Hellen. 149 därtill, att luktande substanser förlora hvarken i volym eller vikt, den hypotesen, att lukten öfverföres genom strålar af bestämd, kort våglängd alldeles såsom ljuset och värmen. Det torde dock ännu erfordras utförliga experiment för att afgöra, huruvida denna hypotes äger den allmängiltighet nämnde författare tyckas anse. Däremot förefaller den myc- ket antaglig, dä det gäller att förklara sädana fenomen som fjärilhanarnas dragande till honorna pä ett afständ af flere kilometer. Och pä samma sätt torde näringsplantan afficiera de hittills säsom luktorgan betecknade fina instrumenten i de monofaga insekternas antenner, dessa instrument, hvilka ofta pä enorma afständ visa dem vägen. Student Wolter Hellen anmälde till publikation: Uber die finnischen Arten der Gattung Chilosia Meig. Die Grenzen der Gattung Chilosia Meig. genau anzu- geben ist eine Aufgabe, die Jahrzehnte hindurch die grössten Schwierigkeiten geboten hat, bis Becker 1891 in seiner Monographie der Chilosien die sehr charakteristischen Augen- ränder entdeckte. Diese Augenränder sind höchst wert- volle Kennzeichen den nahestehenden Gattungen Platychirus und Melanostoma gegenüber. Die Gattung Chrysogaster (sensu restr.) bietet jedoch noch einige Schwierigkeiten. Die Weibchen haben zwar gewöhnlich auf der Stirn deutliche Querfurchen, die bei keiner Chilosia vorkommen, und sind an diesem Merkmal zu erkennen. Anders verhält es sich dagegen mit den Männchen. Becker behauptet, dass auch hier die Augenränder genügende Charaktere geben, indem sie bei den Chilosien bis über die Fühlerinsertion deutlich sein sollen, während sie bei Chrysogaster kaum über den Mundrand hinaus reichen. Das Männchen von Chilosia morio Zett. z. B. hat jedoch sehr undeutliche Augenränder, während ich Chrysogaster-Exemplare gesehen habe, bei denen bis zu den Fühlern deutliche Wangenplatten ausgebildet waren. Ich habe aber gefunden, dass sowohl Weibchen als Männchen der Gattung Chrysogaster (sensu 150 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. restr.) im Gesichte Ouerfurchen besitzen, die bei ziemlich starker Vergrösserung immer mehr oder we- niger deutlich sind. Solche Ouerfurchen habe ich bei den Chilosien niemals gefunden. Mehrere Autoren haben auch vergebens die Chilosien in natürliche Gruppen einzuteilen versucht. Die für die anderen Syrphidengattungen charakteristischen Merkmale lassen sich hier nicht verwenden. Die Behaarung der Augen kommt z. B. beim & oft vor und fehlt beim 9. Die Beborstung des Schildchens liefert auch nicht genügende Kennzeichen. Die besten Charaktere giebt die Behaartheit oder Unbehaartheit des Gesichts, die immer bei einer Art konstant ıst. Zu einer Einteilung hält Becker aber diesen Umstand nicht für verwendbar, weil er Spezies von sehr verschiedenartigem Habitus zu einander führt. Ich will es versuchen, die Chilosien einzuteilen und die natürlichen Gruppen so weit es möglich ist abzusondern. In allen Punkten ist meine Einteilung nicht wissenschaftlich genau, aber ich glaube, dass sie bei den gewöhnlichen Be- stimmungstabellen einigen Dienst leisten wird. Die Einteilung ist nach 41 Arten gemacht, die ich zur Verfügung gehabt habe. Beim ersten Anblick einer Chilosia-Sammlung bemerkt man, dass einige Arten sehr reichlich und lang behaart sind. Diese Behaarung ist meistens gelblich bis fuchsrot, und auch auf dem Hinterleibe ist sie lang und deutlich. Die so be- schaffenen Arten, die sämmtlich gross sind, führe ich zu einer speziellen Abteilung. Unsere hierher gehörenden Ar- ten sind illustrata Harr., chrysocoma Meig., grossa Fall. und albipila Meig. Unter den gewöhnlich behaarten Arten sondere ich dar- auf alle mit behaartem Gesichte ab. Weil illustrata Harr. schon in die vorige Gruppe geriet, stehen alle diese Arten auch habituell einander ziemlich nahe. Hierher gehören variabilis Panz., vulpina Meig., conops Beck., melanopa Zett., frontalis Lw, barbata Lw und intonsa Lw. Dann giebt es eine Gruppe, bei deren Arten die Beine in sehr grosser Ausdehnung rotgefärbt sind, während das 13. V. 1912. Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 151 Schildchen unbeborstet oder mit schwachen Härchen be- setzt ist. Diese sind flavipes Panz., fraterna Meig., chloris Meig. und langhofferi Beck. Jetzt kommen die grössten Schwierigkeiten, weil es hier am natürlichsten scheint, die Augenbehaarung als Kenn- zeichen zu benutzen. Nimmt man aber auf mutabilis und albitarsis, bei denen das Weibchen nackte Augen hat, keine Rücksicht, so können die nacktäugigen Arten in zwei natür- liche Gruppen eingeteilt werden. Bei der ersten ist der Gesichtshöcker stark aufwärts gerichtet, einen Halbkreis mit der Stirn bildend, und die Beine sind ganz schwarz, während bei der zweiten der Gesichtshöcker die gewöhn- liche Form hat und die Beine immer mehr oder weniger hellgefärbt sind. Zu der ersten Gruppe gehören fropica Meig., nasutula Beck., vicina Zett., pubera Zett., loewi Beck. und sahlbergi Beck. Zu der anderen gehören scutellata Fall., soror Zett., longula Zett., pulchripes Lw und hercy- ni& Lw. Unter den behaartäugigen Chilosien giebt es mehrere Gruppen, die ich nicht imstande bin, ganz abzutrennen. Jedoch scheiden sich die Arten morio Zett. und pini Beck. von den übrigen und bilden eine Gruppe, die sehr grosse Ähnlichkeit mit der Gattung Chrysogaster hat. Die Merkmale dieser Gruppe sind das breite und flache Gesicht und die unregelmässigen, beim Männchen kaum über den Mundrand hinaus reichenden Wangenplatten. Ferner kann man die Arten impressa Lw, albitarsis Meig. und lapponica Beck. absondern, bei denen die Beine ganz schwarz sind oder hellere Mitteltarsenglieder der vorderen Beine haben. Auch haben diese Arten glänzende schwarz- blaue Körperfarbe und eine ähnliche Gesichtsbildung. Die übrigen Arten sind einander habituell sehr ver- schieden, doch kann ich sie, ohne die sehr veränderlichen Farbenverhältnisse als Merkmale heranzuziehen, nicht in Untergruppen verteilen. Ich führe sie darum in eine ein- zige Abteilung. Die Bestimmungstabelle der Gruppen ist also die folgende: 152 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. I. Leib mit kurzer, schwarzer oder weisslicher Behaarung. A. Gesicht nackt. 1. Schienen grösstenteils schwarz. Schildchen ge- wöhnlich mit deutlichen, schwarzen Borsten am Rande. a. Augen nackt. + Gesichtshöcker aufwärts gerichtet. Beine ganz schwarz. Gruppe I. ++ Gesichtshöcker von gewöhnlicher Form. Beine mehr oder weniger hellgefärbt. Gruppe Il. b. Augen behaart (Ausnahme 29 von mutabilis Fall. und albitarsis Mg.). + Gesicht sehr flach und breit. Augenränder beim 3 kurz, kaum über den Mundrand reichend. Gruppe III. ++ Gesicht von gewöhnlicher Form. Augen- ränder bis zur Fiihlerinsertion deutlich. S Beine ganz schwarz (nur die Mittel- tarsenglieder der Vorderbeine bis- weilen heller). Gruppe IV. $$ Beine mehr oder weniger hellgefärbt. Gruppe V. 2. Schienen rot oder nur mit schwachen braunen Ringen. Schildchen unbeborstet oder mit kur- zen, schwarzen Borsten oder gelblichen Haaren. Gruppe VII. B. Gesicht behaart. Gruppe VI. II. Leib mit langer, dichter, gelb- bis fuchsroter Behaarung. Gruppe VIII. Die Sammlung finländischer Dipteren ist nach der Auf- stellung durch Herrn Professor Bonsdorff 1850--1867 durch viel neues, unbestimmtes Material vermehrt worden, weshalb Herr Mag. phil. R. Frey eine Bearbeitung der Brachyceren angefangen hat. In der Hoffnung, einiger- massen zu dieser Arbeit beitragen zu können, habe ich un- 13. V. 1912. Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 153 sere Arten der Syrphidengattung Chilosia Meig. zu bestimmen versucht. Professor Bonsdorff führt in seinem Werke „Finlands tvävingade insekter" von der Gattung Eristalis (Chilosia) aus Finland 29 Arten auf. Von diesen sind indessen E. lucorum und E. ruficornis zu anderen Gattungen übergeführt worden, E. proxima hat nie zu der Fauna Finlands gehört, und E. chloris, E. rostrata und E. vicina sind unrichtig be- stimmt gewesen (= resp. E. flavipes, E. gigantea und Chry- sogaster sp.). Ausserdem sind folgende Arten eingezogen worden: gilvipes (= flavipes), olivacea (= gigantea), maculi- cornis n. sp. = magnicornis n. sp. (= pulchripes), fraterna = latifrons (= intonsa), pallidicornis (= vernalis), pygmaea (= mutabilis). Die damals bekannte Fauna betrug somit nur 17 Arten. Im Jahre 1890 wurde ein Teil der finländischen Chilosia- Sammlung an Herrn Stadtbaurat Becker inLiegnitz gesandt, der damals seine Monographie der Gattung vorbereitete. Er fand hier zwei für die Wissenschaft neue Arten, die er sahlbergi und angustigenis benannte, und ferner 8 für die Fauna Finlands neue Arten: longula, soror, barbata, conops, carbonaria, vicina, chrysocoma und cynocephala. Im Jahre 1906 wurde von Herrn Förster Silen eine neue Chilosia-Art als Ch. chloris vorgelegt. Das Exemplar ist jedoch nicht Ch. cloris, sondern Ch. velutina. Im Jahre 1907 legte Mag. phil. R. Frey die von Becker be- stimmten Arten Ch. pini, crassiseta, velutina und cynocephala vor. Das crassiseta-Exemplar hat sich als zu Ch. pubera gehörig erwiesen, und Ch. cynocephala war nicht für das Gebiet neu. Im Frühlingssemester 1912 habe ich Gelegenheit gehabt, sowohl das Chilosia-Material der Universität zu Helsingfors wie auch die Kollektionen einiger Privatpersonen, u.a. die- jenigen des Herrn Mag. phil. R. Frey, zu untersuchen. Hierdurch ist die Anzahl der aus Finland bekannten Arten um nicht weniger als 12 vermehrt worden, und zwar um die folgenden: nasutula, loewi, hercyniae, vulpina, melanopa, 154 — Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. frontalis, albipila, chloris, langhofferi, plumbella, lasiopa und lapponica. Unsere Chilosia-Fauna besteht also zur Zeit aus 41 Arten, einer recht bedeutenden Anzahl, da aus Skandinavien nur 35 und aus Russland nur 37 Arten bekannt sind. Auch ist hervorzuheben, dass die Anzahl vermutlich noch um mehrere erhöht werden wird, wenn ich eine Sammlung von etwa 15 Chilosia-Arten wieder bekomme, die in diesen Tagen an Herrn Becker zur Durchmusterung gesandt werden soll. Unter diesen Arten diirften wenigstens 5 fir die Wissenschaft neu sein. Gruppe I. 1. C. tropica Meig. 89. 1861 Bonsd. F. D. I, 272, 28 (Schmidti). Al. Äland (Palmén); Geta (B. Poppius, V. G. Borg); Lemland (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.). Ka. Vi- borg (Pipping). IR. Kexholm (J. Sahlb.). Sb. Tuovilanlaks (Palmén). Kb. Kondiolaks (Grönvik, Woldstedt). Kl. Kirja- valaks (B. Poppius); Sordavala (Woldstedt). Ol. Petrosa- wodsk (Giinther). 2. C. nasutula Beck. ög. Ab. Karislojo (Frey, Hellen); Sammatti (Frey). St. Birk- kala (Frey). Ta. Messuby (Frey); Akkas (Woldstedt). Kl. Valamo (Woldstedt). Diese Art steht fropica sehr nahe, unterscheidet sich aber durch die farblosen Flügel und die geringere Grösse. Ferner sind beim Männchen die Schwinger gelb mit schwar- zem Punkte, und das Weibchen hat einen spitzen und sehr aufgestülpten Gesichtshöcker nebst nur zwei Schild- borsten. 312041 viela Zettimo mex Lkem. Lapponia (Palmen). Die von Bonsdorff (F. D. I, 273, 29) als vicina Staeg. bestimmten Exemplare gehören zur Gattung Chrysogaster. 4. C. pubera Zett. 39. 1861 Bonsd. F. D.I 272, 26. — 1907 Frey, Medd. Soc. F. FI. Fenn., S. 120 (crassiseta). 13. V. 1912. Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 155 Al. Hammarland (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Kuustö (Lundström); Äbo (J. Sahlb.); Nagu (Frey); Karislojo (Hellen). N. Helsingfors (Nylander, Palmén); Ingå (Nylander); Helsinge (Frey, Forsius, Hellen). Ka. Viborg (Pipping). Ta. Messuby (Frey); Kalvola (V. G. Borg). Sb. Leppävirta (Lundström, Palmén); Nilsiä (Lundström). Sa. S:t Michel (Grönvik). Kb. Libelits (Grönvik). Kl. Kirjavalaks (B. Poppius). Becker hat als crassiseta Lw. ein Exemplar (3) be- stimmt, das gewiss nichts anderes als pubera ist. Das dritte Fiihlerglied ist freilich rötlich, was bei pubera oft vorzukom- men scheint; im übrigen gleicht das Exemplar vollkommen pubera. — Sonst stehen die beiden Arten nach den Be- schreibungen einander ziemlich nahe. Die hauptsächlichen Unterschiede sind wohl, dass crassiseta keine längeren Haare am Rande des Schildchens hat und dass der Körper weiss- lich behaart ist, während bei pubera solche Haare existieren und die Körperbehaarung mehr ins gelbliche spielt. 5. C. loewi Beck. d. 1 ex. Sb. Nilsiä (Lundström). Eine gute Art, charakterisiert durch das sehr lang vor- springende Untergesicht, die doppelte Behaarung des Tho- raxrückens und die an der Wurzel gelblichen Flügel. — Unser Exemplar entbehrt jedoch der schwarzen Beinbehaarung, die Becker von loewi erwähnt; die Schenkel sind mit ziemlich langen weissen Härchen bekleidet. 6. C. sahlbergi Beck. 39. 2 exx. Lr. Kola (Palmen). Kennzeichnet sich durch grössere Fiihler, lange Tho- raxbehaarung, glänzend schwarzen Körper und schwarze Schwinger beim Männchen. Gruppe II. 7. C. scutellata Fall. 39. 1861 Bonsd. F. D. 1,271, 24. Al. Hammarland, Lemland (Frey). Ab. Uskela, Eriks- berg (Bonsd.); Kuustö (Lundström); Karislojo (Hellen). N. Esbo (Pippingsköld, Hellen). Ka. Rajala (Adelung). Ta. 156 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. Tammerfors (C. Lundahl); Sääksmäki (Frey). Kb. Ilomants (Grönvik); Eno (Woldstedt). Bat s O soror Zettnt:21 don dwg? N. H:fors (Nylander); Esbo (Pipping). Sb. Idensalmi (Lundström). 9. C. longula Zett. 39. 1863 Malm, Ant. ö. Syrph. 58, 1 (soror). Ab. Ispois (Pippingsköld); Kuustö (Lundström); Lemo (Ingelius); Karislojo (Hellen). N. Helsingfors (Pipping); Hel- singe (Hellen); Esbo (B. Poppius, Hellen). Ka. Viborg (Pip- ping); Rajala (Adelung). /k. Sakkola (J. Sahlb.). St. Yläne (J. Sahlb.) 76. Keuru (Elmgren); Kivijärvi (Woldstedt). Sb. Tuovilanlaks, Idensalmi, Kiuruvesi (Palmen); Maaninga (Lund- ström). Kb. „Carel. bor" (Woldstedt); Ilomants (Grönvik, Woldstedt). Kl. Impilaks (Woldstedt). Ol. „car. ross.“ (Teng- ström). On. Tjudi (J. Sahlb.). Om. G. Karleby (Hellström). Ob. Uleäborg (Nylander); Karlö (Wuorentaus). Lkem. Lap- ponia (Palmen). Le. Enontekis (Palmen). Die von Malm als soror bestimmten Exemplare sind wahrscheinlich longula. 10. C. pulchripes Lw. 39. 1861 Bonsd. F.D.I, 265, 7 (means); 266, 13 (maculicornis n. sp.); 271, 25 (magnicornis n. sp.). Al. Äland (Palmén); Sund, Finström, Hammarland, Salt- vik, Jomala (Frey). Ab. Nagu (Frey); Pojo (Frey); Karislojo (Frey, Hellen); Äbo (V. G. Borg). N. Helsingfors (Nylander, Hellön); Helsinge (Frey); Ingä (Nylander); Esbo (Palmen, B. Poppius, Hellön). Ka. , Karelia" (Nylander); Wiborg (Pipping); Rajala (Adelung); Antrea (Aro). St. Yläne (J. Sahlb.); Birkkala (Frey). Ta. Tavastia (Palmen); Hattula (L. v. Essen); Messuby (Frey); Tammerfors (Lundahl); Kal- vola (V. G. Borg). Sa. Jockas (Nordström). Sb. Leppävirta (Palm6n); Kuopio (Lundström, Palmen); Tuovilanlaks (Palmen, Lundström). Kb. Kondiolaks (Grönvik, Woldstedt). Kl. Walamo (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Günther). Oa Vasa (Elmgren). Lkem. Kittilä (Nylander). 13. V. 1912. Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 157 Diese Art variiert sehr in Grösse und Farbe der Thorax- behaarung, weshalb auch Bonsdorff zwei Arten, maculi- cornis und magnicornis, beschrieben hat, die nichts anderes als pulchripes Lw sind. ELN 0 Co ercynjae bw. 9.1 ex Al. Sund (Frey). Unser Exemplar kann wohl nichts anderes sein, denn die Vordertarsen sind schwarz und Schildborsten giebt es nur zwei. Das dritte Fühlerglied hat auch den deutlichen, scharfen Quereindruck, ist aber ungewöhnlich gross. Auch die Flügelwurzel ist gelblich, wovon Becker nichts er- wähnt. Gruppe III. 12.7 2n8010 Zett., ©. „D,exx. .1863..bonsd., F, DI, 267, 15 (g = luteicornis). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.). N. Pärnä (Nordström). Ka. Rajala (Adelung). KI. Impilaks (Westerlund). 13. U, pint Beck. 3. 2 exx.. 1907 Frey Medd. Soc, F. FI. Fenn., 120. N. Helsinge (Frey). Lkem. Muonio (Palmen). Ich glaube, dass diese Art mit morio Zett. identisch ist. Die beiden Exemplare (eines von Becker als pini bestimmt) schwanken in den Hauptunterschieden, die übrigens sehr fein sind, zwischen morio und pini. Jedoch möge die Art noch stehen bleiben bis ein reichlicheres Material gesam- melt wird. Gruppe IV. 14. C. impressa Lw. do. 1861 Bonsd. F.D.I, 270, 22 (coemeteriorum). — 1863 Malm Ant. ö. Syrph. 57, 2 (coeme- teriorum). Ab. Åbo, Uskela (Bonsd.); Karislojo, Sammatti (Hellen). N. Helsingfors (Nylander); Sjundeä (Mäklin); Esbo (Hellen). Ta. Messuby, Kangasala (Frey). Sa. Nyslott (Inberg, Carle- nius). Ol. Petrosawodsk (Günther). 15. C. albitarsis Meig. 39. 1861 Bonsd F.D. I, 267, 14. — 1863 Malm Ant. ö. Syrph. 55, 2. 158 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. Al. Äland (Emil Bonsdorff, Moberg); Hammarland, Fin- ström (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd., Ingelius); Pargas (Ingelius); Nagu (Frey); Kuustö (Lundström); Karislojo (Frey, Hellen); Sammatti, Pojo (Frey); Bjärnä (Hellen). N. Hel- singfors (Nylander, Pipping, Frey, Hellen); Helsinge (Palmen, Frey); Orimattila (Mäklin). Ka. Viborg (Pipping, Löfgren); Räisälä, Karstila (Aro); Rajala (Adelung). St. Yläne (J. Sahlb.); Björneborg (Lönnmark); Birkkala (Frey). IR. Mohla (J. Sahlb., Cederhvarf). Ta. Tavastia (Palmen); Akkas (Woldstedt); Messuby (Frey); Hattula (L. v. Essen); Kalvola (V. G. Borg). Tb. Keuru (Elmgren). Sa. Nyslott (Inberg). Sb. Tuovilan- laks, Nilsiä (Lundström); Kuopio (Palmen). Kb. Kondiolaks, Eno (Grönvik, Woldstedt); Ilomants (Woldstedt); Pielis (Nord- mann). KI. Sordavala, Walamo (Woldstedt); Impilaks, Salmis (Westerlund); Uuguniemi (Niklander). OI. Petrosawodsk (Günther); „Car. Ross." (Tengström). Oa. Kalajoki (Inberg); G. Karleby (Hellström); Jakobstad (B. Poppius). Ob. Uleä- borg, Karlö, Uleä (Wuorentaus). Lkem. Lapponia (Blank). 16. C. lapponica Beck. d. 2 exx. Ta. Kalvola (V. G. Borg). Om. Kalajoki (Inberg). Steht der vorigen sehr nahe, ist aber bedeutend kleiner, hat farblose Fliigel und vielleicht einen etwa spitzeren Ge- sichtshöcker. Gruppe V. 17.. C. gigantea Zett. I. 1861 Bonsd. F. D. 17 2660; (olivacea) 265, 10; (rostrata) 271, 23. — 1863 Malm Ant. 6. Syrph. 54, 2. Al. Äland (Moberg); Sund, Finström, Jomala, Hammar- land (Frey). Ab. Åbo (Bonsd.); Kakkarais, Ispois (Pipping- sköld); Pargas (Ingelius); Kuustö (Lundström); Nagu, Karislojo (Frey). N. Helsinge (Palmén); Helsingfors (Nylander, Pipping, Hellén); Sjundeå (Mäklin); Esbo (Elmgren, Pipping, B. Pop- pius). Ka. Viborg (Pipping); Rajala (Adelung); Räisälä (Aro); Jääski (K. Walle). St. Yläne (J. Sahlb.); Birkkala (Frey). Ta. Ruovesi (J. Sahlb.); Sääksmäki (Woldstedt); Hattula (L. v. Essen); Messuby (Frey). Sa. S:t Michel (Nordqvist); Taipalsaari (Mäklin). Sb. Leppävirta (Palmén). Kb. Ilomants 13. V. 1912. Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 159 (Woldstedt); Eno, Libelits (Grönvik). KI. Impilaks, Salmis (Westerlund). Ol. Petrosawodsk (Günther). On. „Car. ross.“ (Günther. Oa. „Ostrobothnia“, G. Karleby (Hellström); Lappo (Woldstedt); Vasa (Inberg); Jakobstad (B. Poppius). Ob. Uleäborg (Hermanson, Wuorentaus); Sääresniemi (Wuo- rentaus). Kp. Solovetsk (Levander, Edgren). Kk. Soukelo (3. Sahlb.). Bonsdorff erwähnt (F. D. I, 266, 12) die Art proxima Zett. als von Malm bei Kuppis gesammelt. Malm fand indessen (Ant. ö. Syrph., S. 54, Anm.) bei einer späteren Untersuchung, dass das Exemplar gigantea war. C. proxima Zett. ist also bis jetzt nicht in Finland gefunden. 182163 carbonariä Egg. tö. Ta. Ruovesi (J. Sahlb.). 19. C. cynocephala Lw. 4 99. 1907 Frey Medd. Soc. F. Fl. Fenn., 120. Al. Hammarland (Frey). Ab. Karislojo (Hellén). Kb. Ilomants (Nylander). Lr. ,Lapponia rossica" (J. Sahlb.). Das von Bonsdorff als rostrata Zett. (= cynocephala Lw) bestimmte Exemplar ist gigantea Zett. 20. C. vernalis Fall. 39. 1861 Bonsd. F.D. I, 268, 17; (pallidicornis) 269, 19. Al. Äland (Palmén, Nylander, Tengström); Finström, Sund (Frey). Ab. Uskela (Bonsd.); Lemo (Ingelius); Kuustö (Lundström); Pojo (Frey); Äbo (V. G. Borg); Karislojo (Frey, Hellen); Bjärnä (Hellen). N. Helsingfors (Nylander, Pipping, Bonsd.); Helsinge (Palmen, Frey, Hellen); Esbo (B. Poppius, Hellen). Ka. Viborg (Pipping); Rajala (Adelung); Jääski (Walle); Räisälä (Aro). Ik. Mohla (J. Sahlb.). St. Pyhäjärvi (J. Sahlb.); Birkkala (Frey). Ta. Tavastia (Hjelt); Sääksmäki (Woldstedt); Tammerfors (Woldstedt, Frey); Messuby (Frey); Hattula (L. v. Essen). 7b. Keuru (Elmgren). Sa. S:t Michel (Lundström). Sb. Tuovilanlaks (Palmén); Kuopio (Levander); Leppävirta (Palmén, Lundström). Kb. Nurmes (J. Sahlb.); Ilomants (Woldstedt). Kl. Kexholm (Tengström); Salmis (Woldstedt); Impilaks(Woldstedt, Forsius); Jaakkima(Forsius). On. Tjudi (J. Sahlb.). Ob. Uleäborg (Hermanson); Karlö 160 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. (Wuorentaus). Ok. Paldamo (J. Sahlb.). Ks. Kuusamo (J. Sahlb.). Lkem. ,Lapponia* (J. Sahlb.); Muonio (Frey). Le. Enontekis (Palmen, J. Sahlb., Frey). 21. C. plumbella Beck. d. 2 exx. Ik. Mohla (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Günther). Unsere Exemplare stimmen mit Beckers Beschreibung gut iiberein. 22. C. velutina Lw. Sg. 1906 Silen Medd. Soc. F. Fl. Fenn. (chloris). — 1907 Frey Ibid., 120. Ab. Åbo (Bonsd.); Bjärnä (Hellen). N. Helsingfors (Ny- lander); Esbo (B. Poppius, Hellen). Sf. Yläne (J. Sahlb.). Ta. Hattula, Messuby (Frey). Sa. Nyslott (Inberg). 23. C. mutabilis Fall. do. 1861 Bonsd. F.D. I, 270, 21; (pygmea) 268, 16. — 1863 Malm. Ant. ö. Syrph. (pygma) 55, 3. Al. Äland (Palmén); Geta (B. Poppius). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Hiitis (Reuter); Kuustö (Lundström); Karislojo, Bjärnä (Hellen). N. Helsingfors (Nylander, Pipping, J. Sahlb., Frey, Hellön); Helsinge (Palmen, Forsius); Esbo (Pipping, B. Forsius, Hellön). Ka. Wiborg (Pipping); Ruske- ala (Nylander); Rajala (Adelung); Antrea (Aro). 1k. Mohla, Rautus, Metsäpirtti, Kirjola (J. Sahlb.). St. Pyhäjärvi, Yläne (J. Sahlb.). Ta. Tavastia (Palmén); Sääksmäki (Woldstedt, Frey); Kangasala, Messuby (Frey); Kalvola (V. G. Borg). Sb. Tuovilanlaks (Palmén); Kiuruvesi (Lundström). Kb. Ilo- mants (Nylander, Woldstedt, Grönvik); Pielis (Woldstedt); Polvijärvi (Grönvik, Woldstedt). KI. Sordavala (Woldstedt); Valamo (J. Sahlb., Woldstedt); Impilaks (Woldstedt, Forsius); Uuguniemi (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Günther). On. Tjudi, Paadane (J. Sahlb.); ,Car. ross.* (Tengström). Ob. Uleåborg, Sääresniemi (Wuorentaus). Kp. Wojatsch (J. Sahlb.). 24. C. ruralis Meig. 89. 1861 Bonsd. F.D. I, 269,20 (pr&cox). Ab. Uskela (Bonsd.); Åbo (J. Sahlb., V. G. Borg); Ispois (Pippingsköld); Hirvensalmi (Palmén); ,Fenn. austr.* (In- gelius). N. Helsingfors (Woldstedt, Mäklin, Wellenius); Pärnå (Nordström); Sjundeå (Mäklin); Esbo (Elmgren); Orimattila 13. V. 1912. — Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 161 (Lundström); Helsinge (Hellen). Ka. Viborg (Pipping); Jääski (Walle). Ta. Sääksmäki (Woldstedt); Hattula (L. v. Essen); Kalvola (Borg). Sa. Rantasalmi (Westerlund). Sb. Nilsiä (Palmén); Kuopio, Leppävirta (Palmen, Lundström). Kb. Libelits (Grönvik); Kondiolaks (Grönvik, Woldstedt); Ilo- mants, Eno (Woldstedt). Kl. Sordavala (Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Jalguba (B. Poppius). Gruppe VI. 25.13 variabilisiPanzi 3 0:-1861 'Bonsd:F. D: 11265, 9. Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Bjärnä (Hellen). N. Esbo (B. Poppius); Helsingfors (Frey); Helsinge (Hellen). Ka. Rajala (Adelung). KL Sordavala (Woldstedt). 26. C. vulpina Meig. 1 röt Lt. Gavrilovo (Envald). Von unserem Exemplare sind der Hinterleib, ein Flügel und die hinteren Beine weggefallen. Das übrige stimmt mit Verralls Beschreibung überein. 27.2 C. conops' Beck... 1 9. Sb. Leppävirta (Palmen). 28. C. lasiopa Kow. 9. 5 exx. Ab. Nagu (Frey). N. Esbo (B. Poppius). Ka. Rajala (Adelung); Jääski (Walle). Ta. Birkkala (Frey). Die Becker’sche Beschreibung passt gut auf unsere Exemplare. 29. C. barbata Lw. 9. 1 ex. N. Helsingfors (Bonsd.). 30. C. melanopa Zett. 59. Lkem. „Lapponia“ (Palmen). Le. Enontekis (Palmen, J. Sahlb., Frey). Lr. Lapp. ross. (J. Sahlb.). SIamnE!Yrontalisilawer 9. , 4 ex Ta. Kalvola (V. G. Borg). Sa. Willmanstrand (Nylander). Kb. Kondiolaks (Woldstedt); Libelits (Grönvik). Das Weibchen steht melanopa Zett. nahe, unterscheidet sich aber durch die rötlichen Fühler und den deutlichen Quereindruck der Stirn. Auch ist die Körperlänge geringer und die Flügel sind etwas anders gebildet. 11 162 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. 32. C. angustigenis Beck. 19. Ab. Kuustö (Lundström). Unser Exemplar ist ein frisch ausgeschlüpftes Weibchen, weshalb die Farbenverhältnisse des reifen Tieres sehr schwer anzugeben sind. Doch scheint es mit keiner mir bekann- ten Art mit behaartem Gesicht Ähnlichkeit zu haben. Die Körperlänge ist 8 mm, nicht 7, wie Becker erwähnt. Das Tier ist ferner nicht in Lappland, sondern in der Nähe von Äbo gefangen. 38. C. intonsa'Lw.' de. 1861 Bonad./"F. D-12637 (fraterna); 272, 27 (latifrons). — 1863 Malm Ant. ö. Syrph. 56, 1 (fraterna). Al. Finström, Sund, Hammarland (Frey). Ab. Äbo (J. Sahlb.); Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Lemo (Ingelius); Karis- lojo (Frey, Hellen); Bjärnä (Hellen). N. Helsingfors (Nylander, Ingelius, Hellen); Helsinge (Frey, Hellen); Esbo (Pipping, B. Poppius, Hellen); ,Fenn. austr.* (Ingelius). Ka. Viborg (Pipping); Jääski (Walle); Antrea, Räisälä (Aro). KI. Salmis (Woldstedt, Westerlund); Impilaks (Woldstedt). Ik. Mohla (J. Sahlb.). Sf. Yläne (J. Sahlb.); Birkkala (Woldstedt, Frey). Ta. Ruovesi (Inberg); Tavastia (Hjelt); Tammerfors (Wold- stedt); Sääksmäki (Woldstedt); Messuby (Frey); Kalvola (Borg). Sb. Nilsiä (Lundström, Levander); Kuopio (Lund- ström); Leppävirta (Lundström, Palmen); Tuovilanlaks (Pal- men). Kb. Polvijärvi, Juuga, Libelits. (Grönvik). Ol. FI. Svir, Sermaks (B. Poppius). Oa. Vasa (Brander). Ob. Karlö, Uleäborg (Wuorentaus). Ok. Kiando (Mäklin). Kp. Solovetsk (Levander, Edgren). Ks. Kuusamo (J. Sahlb.). Im. Kanta- lahti (J. Sahlb.). Gruppe VII. 34. C. flavipes Panz. do. 1861 Bonsd. F.D.I, 264, 6 (gilvipes); 265, 8 (chloris). Al. Äland (Tengström); Finström (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Kuustö (Lundström). N. Helsingfors (Ny- lander, Palmen, Hellen); ,Fenn. austr.* (Ingelius, Borg). Ta. Tammerfors (Lundahl, Frey); Messuby (Frey); Hattula (L. v. Essen). KI. Jaakkima (Forsius). 13. V. 1912. Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 163 35. C. chloris Meig. 1. Ol. Petrosawodsk (Günther). Kennzeichnet sich durch grössere Fühler und schmale Ringe an allen Schienen. — Das von Bonsdorff als chloris Meig. bestimmte Exemplar ist ein Männchen von flavipes Panz. 36. C. fraterna Meig. 39. 1861 Bonsd. F.D. I, 264, 5 (flavicornis). Al. Hammarland (Frey). Sf. Yläne (J. Sahlb.). Sa. S:t Michel (Bonsd.). Sb. Kuopio, Nilsiä (Palmen). Tb. Jyväskylä (Woldstedt). Ich glaube, dass zwei nahestehende Arten unter diesem Namen zusammengeworfen werden. Die Unterschiede wiir- den beim g folgende sein: Augen sehr kurz behaart ziemlich lang behaart. Stirn mit drei Furchen, weiss zwei Furchen, gelbbraun be- behaart haart. Scheitel und Hinterkopf weiss schwarz und gelblich be- behaart haart. Gesicht glänzend weiss bestäubt. Schildchen ohne merkbare mit kurzen schwarzen Börst- Borsten chen. Schienen ganz gelb Vorderschienen mit schwa- chen braunen Ringen. 7. Cx langhofferi, Beck, 9. 2 ©. On. Jalguba, Kosmosero (B. Poppius). Gruppe VIII. 38. KC a illustrata. Harris. 92211861. Bonsd. F. Di I, 263, 2 (oestracea). — 1863 Malm Ant. ö. Syrph. 50, 2 (oestracea). Al. Äland (Emil Bonsdorff); Geta (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Ispois (Pippingsköld); Abo (Hjelt, Bonsd.); ,Fenn. austr.* (Borg). Ta. Messuby (Frey). Ka. Ruskeala (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Günther). 39. C. grossa Fall. 1 3, 9. 1861 Bonsd. F.D.I, 264, 4. Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Kakkarais (Pippingsköld); 164 Hellen, Finnische Arten der Gattung Chilosia Meig. 13. V. 1912. S:t Karin (Borg). N. Helsingfors (Nylander, Palmen, B. Pop- pius); Orimattila (Woldstedt). 40. C. chrysocoma Meig. do. N. Helsingfors (Wellenius); Pärnä (Nordström). Sa. S:t Michel, Vaajatsalo (Aro). Sb. Tuovilanlaks (Lundström). Kb. Kondiolaks (Grönvik). Kl. Jaakkima (Forsius). Ol. Pet- rosawodsk (Giinther). 41. C. albipila Meig. 39. N. Helsingfors (Nylander); Helsinge (Frey). Sa. Ranta- salmi(Westerlund); Jockas (Woldstedt). KI. Sordavala (Wold- stedt). Lkem. Muonio (Palmen). Bulletin Bibliographigue. Ouvrages recus par la Societe du 13 mai 1911 au 13 mai 1912. Tous les livres indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire. I. Publications des Societes correspondantes. Algerie. Alger: Société des Sciences Physigues, Naturelles et Clima- tologiques. Bulletin: — Societe d'Histoire naturelle de l’Afrique du Nord. Bulletin: III, 5—8. 1911; IV, 1—3. 1912. Böne: Academie d’Hippone. Bulletin: Comptes rendus: Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein für Schwaben und Neu- burov(as "VJ! Bericht: XXXIX— XL. 1908—1910. Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. Sitzungsberichte und Abhandlungen: Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1911. 4:o. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1910. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: — Museum fir Naturkunde. Zoologische Sammlung. Mitteilungen: V, 3. 1911. Bericht: 1910. 166 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Berlin: Redaktion der Deutsch. Entomolog. National. Bib- liothek. D. E. Nat.-Bibliothek: II, 10—24. 1911. 4:0. Entomologische Mitteilungen: I, 1—4. 1912. — Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1911, 3—6; 1912, 1—2. — Die Redaktion der Zeitschrift fär wissenschaftliche Insektenbiologie. Zeitschr. f. wiss. Ins.-biol.: VII, 3—10, 12. 1911. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen: 67, 2. 1910; 68, 1. 1911. Sitzungsberichte: 1910, 2; 1911, 1. — Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte: — Poppeldorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft. Mitteilungen: 1911. Braunschweig: Verein für Naturwissenschaft. Jahresbericht: Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XX, 2. 1911. Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 88. 1910. — Verein fir Schlesische Insektenkunde. Jahresheft, Neue Folge: H. 4. 1911. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Colmar: Société d'Histoire Naturelle. Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Sér.: Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1911, 1. Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 42. 1910. Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesell- schaft. Abhandlungen: XXIX, 4. 1911; XXXIII, 4. 1911; XXXIV 1—2. 1911. 4:0. Bericht: 42, 1--4. 1911. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 167 Frankfurt a. M.: (Schwanheim): Deutsche Malakozoologische Gesellschaft. Nachrichtsblatt: XLIII, 2—4. 1911; XLIV, 1—2. 1912. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XIX, 1. 1911. Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt. Ornithologische Monatsschrift: XXXVI, 6—12. 1911; XXXVII, 1—4. 1912. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fär Natur- und Heil- kunde. Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: E E EN Naturwissenschaftliche Abteilung: Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: XXVII (Jubiläumsband), 1911. Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten, Matematisch-physikalische Klasse: 1911, 2—5 1912, 1-2. 4:0. Nachrichten, Geschäftliche Mitteilungen: 1911, 1—2. 4:0. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht: — Naturwissenschaftlicher Verein für Neu-Vorpommern und Rügen. Mittheilungen: -XLII. 1910. Guben: Internationaler Entomologen-Bund. Internat. Entomologische Zeitschrift: Güstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck- lenburg. Archiv: Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta: XCII, 1910; XCIII, 1910. 4:0. Repertorium: Katalog der Bibliotek: Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: Verhandlungen, 3e Folge: XVIII. 1911. 168 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Hamburg: Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbuch: XXVIII, 1910, nebst Beiheft 1—7. — Verein für Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: XIV, 1907—1909. Hanau: Wetterauische Gesellschaft für die gesammte Natur- kunde. Bericht: Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Jahresbericht: Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Hel- goland, Neue Folge: Hirschberg in Schles.: Riesengebirgsverein. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen: Kassel: Verein für Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: Kiel: Kommission zu Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Kiel, Neue Folge: XIII, 1911. 4:0. — Naturwissenschaftlicher Verein für Schlesvig-Holstein. Schriften: Titel und kurze Inhaltsangabe der im Buchhandel vergrif- fenen älteren Schriften des naturwissenschaftlichen Vereins. Kiel 1911. Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: Landshut: Naturwissenschaftlicher Verein (vorm. Botan. Verein). Bericht: 1907—1910. Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge- samten Hydrobiologie und Hydrographie“. Revue: 1V, 1—2. 1911, nebst. Biol. Suppl. 2 Ser. (zu Bd. IV) 9) 13 — Gesellschaft fiir Erdkunde. Mitteilungen: 1910. Wissenschaftliche Veröffentlichungen: VII, 1911. Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Mittheilungen, Zweite Reihe: H. 24. 1910. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 169 Magdeburg: Museum fiir Natur- und Heimatkunde. Abhandlungen und Berichte: II, 2. 1911. 4:0. Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na- turwissenschaften. Sitzungsberichte: Metz: Societe d’Histoire Naturelle. Bulletin: München: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathema- tisch-physikalische (Il:e) Classe. Abhandlungen: XXV, 5—7. 1910--1911. 4:0. I. Suppl. Bd. Titel, Vorwort u. Inhalt. 1911. 4:0. II. Suppl. Bd. Abh. 3—6. 1911. 4:0. Sitzungsberichte: 1910, 10-15 + Schlussheft; 1911, 1—2. Almanach: — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: XIII. 1912. Mitteilungen: II, 22, 23. 1912. — Ornithologische Gesellschaft. Verhandlungen: XI, 1. 1912. Münster: Westfälischer Provinzial-Verein für Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: XXXIX. 1910—1911. Nürnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: Jahresbericht: Mitteilungen: Osnabrück: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: XVII. 1907—1910. Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht: Separat-Beilage zu 12. Jahresb. f. 1907—1909. Correspondenz-Blatt: Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 72, 2. 1911; 73, 1. 1912. Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibliotek. Deutsches Meteorologisches Jahrbuch f. 1905. Elsass- Lothringen, Strassburg i. E. 1911. 4:0. Stuttgart: Verein für Vaterländische Naturkunde in Würt- temberg. Jahreshefte: 67. 1911, nebst Beilage 1911. 170 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Wiesbaden: Nassauischer Verein fiir Naturkunde. Jahrbiicher: 64. 1911. Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericht: Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: 10. 1911. Annual Report: Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery of Victoria. Memoirs of the National Museum, Melbourne. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: 1911, 1—3 (Nr. 141—143). — The Australian Museum. Records: IX, 2. 1911. Report: 1911. 4:0. — Departement of Fisheries of New South Wales. Annual Report of the Board of Fisheries: Stead, D. G., On the need for more Uniformity in the Verna- cular names of Australian Edible Fishes. Sydney, 1911. — The future of commercial marine fishing in New South Wales. Sydney, 1911. Autriche-Hongrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: XXXVI. 1910—1911. Briinn: Naturforschender Verein. Verhandlungen: XLVIII. 1909. Bericht der Meteorologischen Commission: XXVI. 1906. Ergebnisse der phaenologischen Beobachtungen aus Mähren und Schlesien im Jahre 1906. Briinn 1911. Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akademia (Ungarische Aka- demie der Naturwissenschaften). Mathematikai és termeszettudomänyi közlemenyek: Ertekez6sek a termöszettudom. köreböl: Ertekezesek a mathemat. tudomän. köreböl: Nyelvtudomänyi közlemenyek: Mathemat. és termeszettudom. ertesitö: Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn: Almanach: Rapport: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 171 Buda-Pest: Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National- Museum). Annales historico-naturales: IX, 1—2. 1911. Termöszetrajzi Fiizetek: Aguila. Journal pour Ornithologie : — La Redaction de „Rovartani Lapok“. Rovartani Lapok: — La Rödaction de „Bulletin botanigue hongrois“. Ungarische Botanische Blätter: X, 4—12. 1911. Cracovie: Académie des Sciences (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyografieznej: XLIV. 1910. Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: Bulletin international: 1911, A. 3—9, B. 2-8; 1912, A. 1,B. 1. Catalogue of Polish Scientific literature: X, 3—4. 1910. Zapalowicz, H., Conspectus Florae Gallicae criticus. Vol. 19..Crae. 1911. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark. Mittheilungen: 47, 1—2. 1911. Hermannstadt: Siebenbürgischer Verein für Naturwissen- schaften. Verhandlungen und Mitteilungen: LXI, 1-3. 1911. Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein (Magyarorszägi Kärpä- tegyesület). Jahrbuch: XXXVIII. 1911. Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XX XII. 1908/09—1909/10. Kolozvär (Klausenburg): Redaction de , Magyar Növenytani Lapok“. Evlolyam: — Erdelyi Museum-Egylet. Orvos Termeszettudomänyi Szakosztälyäböl. (Siebenbiirgischer Museum-Ve- rein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Sec- tion.) II. Termöszettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.): Ertesitö (Sitzungsberichte): Medizinische Sektion. Ertesitö (Sitzungsberichte): Naturwissenschaftliche Museumshetfte: 172 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Ma- thematisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen: Sitzungsberichte: Jahresbericht: Verzeichniss der Mitglieder: — Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein für Böhmen „Lotos“. Lotos: 59. 1911. — Societas Entomologica Bohemie. Acta: Trencsén Ung.: Trencsen Wärmegyei Termöszettudomänyi Egylet (Naturwissenschaftlicher Verein der Trencsener Comitates). Evkönyre (Jahresheft): Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti, Ser. Nuova: Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Na- turwissenschaftliche Classe. Sitzungsberichte, Abth. I: CXX, 1—7. 1911. Anzeiger: XLVIII. 1911. Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge: XL. TITT TOA K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen: XXIV, 3—4. 1910—1911; XXV, 1—4. 1911. — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen: — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen: Abhandlungen: — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: LI. 1910—1911. — Dr. R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LXI. 1911; LXII, 1474501912; — Wiener Botanische Tauschanstalt. Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica. Glasnik: XXII, 1-2. 191: XXIII. 12. 19% Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 173 Belgigue. Bruxelles: Academie Royale de Belgigue. Classe des Sciences. Bulletin, 3:me Ser.: 1910, 9—10; 1911, 3—12; 1912, 1. Annuaire: 1912. Tables générales du Recueil des Bulletins. Bruxelles 1910. Aerdschot, P. van, Catalogue de la Biblioth&gue collective réunie au Jardin botanigue de PEtat ä Bruxelles. I. Bruxelles 1911. — Societe Royale de Botanigue. Bulletin: XLVII, 1—4. 1910. — Societe Entomologigue de Belgigue. Annales: LIV. 1910. Table générale des Annales: Memoires: XVIII, 1911. — Societe Royale Zoologigue et Malacologique de Bel- gigue. Annales: XLV. 1910. Proces-Verbaux: Bulletin: — Societe Royal Linneenne. Bulletin: Bresil. Rio de Janeiro: Muceum National. Archivos: Canada. Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Science. Proceedings and Transactions: Chili. Santiago: Societe Scientifigue du Chili. Actes: Costa Rica. San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Annales: 174 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Danemarc. Aarhus: Redaktionen for Flora og Fauna. Disko: (Grönland): Den danske arktiske station Disko. Arbejder: 1—5. 1911. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires), 7:de Rekke, naturvidensskab. og mathem. Afdeln.: VI, 6. 1911; VIII, 5. 1910; IX, 1. 1910. 4:0. Oversigt: 1911, 2—6; 1912, 1. — Naturhistorisk Forening. Videnskabelige Meddelelser: 63. 1912. — Botanisk Forening. Botanisk Tidsskrift: XXXI, 1—2. 1911. Meddelelser: Medlemsliste: — Entomologisk Forening. Entomologiske Meddelelser. Anden Rekke: IV,2 4. 1911. Bureau du Conseil permanent international pour l’exploration de la mer. Bulletin trimestriel, Rösum6 des observations sur le plank- ton des mers explorces par le conseil pendant les an- nöes 1902—1908. Deuxieme partie. 1911. 4:o. Bulletin hydrographigue pour Pann6e juillet 1909—juin 1910. Copenh. 1911. 4:o. Publications des circonstance: 57—61. 1911. Rapports et Proces-verbaux des Reunions: Bulletin statistigue des Pöches maritimes des Pays du Nord de Europe. Vol. V. 1908. 4:0. Kommissionen for Havundersögelser. Meddelelser, Serie Plankton: I, 9+ Tillaeg. 1910. 4:0. Skrifter: Espagne. Madrid: R. Academica de Ciencias. Memorias: Revista: IX, 6—12. 1910—1911; X, 1—3. 1911. Zaragoza: Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales. Boletin: X, 3—12. 1911; XI, 1—3. 1912. Etats-Unis. Ann Arbor, Mich.: Michigan Academy of Science. Annual Report: XII. 1910. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 175 Austin, Texas: University of Texas. Bulletin, Scientific Series: 16. 1910; 17. 1911. Official Series: Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circular: 1910, 5—10; 1911, 1—2. Memoirs from the Biological Laboratory : Berkeley, Cal.: University of California. Publications, Zoology: II, 1—2. 1904; IV, 3— 4. 1908; VI, 10—15. 1910—1911; VII, 2—8. 1911; VIII, 1—2, 4—7. 1911. Publications, Botany: IV, 6—11. 1910—1911. Memoirs: II, 1910. 4:0. Bulletin, Third Ser.: University Press Exchanges: Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XLV, 21. 1910; XLVI, 1—24. 1910—1911; XLVI, 1—7. 1911. — Boston Society of Natural History. Memoirs: Proceedings: Occasional Papers: Brigdeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society. List of Birds: Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute ot Arts and Sciences. Memoirs of Natural Sciences: Science Bulletin: I, Title page a. index. 1911. Cold Spring Harbor Monographs: Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoology. Memoirs: XXV, 3. 1911; XXXIX, 2. 1911; XL, 3—4. 1911; VSM: PO Bulletin: LIII, 5—9. 1911—1912; LIV, 5—10. 1911—1912; EN -19-1912 Annual Report: 1910—1911. Chapel Hill, N. C.: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: XXVI, 4. 1910; XXVII, 1—2. 1911. Chicago, III:: Academy of Sciences. Bulletin : Bulletin of the Geological and Natural History Survey: Bulletin of the Natural History Survey: Special Publication: Annual Report: 176 Enzio Reuter, Bulletin Bibliograpnhigue. Chicago, III.: Field Museum of Natural History. Publication: 150. 1911. Cincinnati, Ohio: Society of Natural History. Journal: Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica. Bulletin: 14 (Mycol. Ser. N:o 5). 1910; 15 (Bot. Ser. N:o 1). 1911; 16 (Bot. Ser. N:o 2). 1911; 17 (Pharm; Ser.:N;0 3% 1911; 18 (Pharm. Ser. N:o 4). 1911. Mycological Notes: 36. 1910; Old Species Series N:o 1. 1908; Polyporoid Issue, N:o 1—3. 1908—1910. Bibliographical Contributions: 1—4. 1911. Lloyd, C. G., Synopsis of the Genus Hexagona. 1911. Synopsis of the sections Microporus, Tabalinus and Funales of the Genus Polystictus. 1911. Claremont, Calif.: Pomona College. Journal of Entomology: III, 2—4. 1911; IV, 1. 1912. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: XI, Title page, 1910; XII, p. 223—240. 1910. Lawrence, Kans.: Kansas University. Ouarterly: Ser. A. Science and Mathematics: Science Bulletin: Annual Report of the Experiment Station: The University Geological Survey of Kansas: Mineral Resources of Kansas: Lincoln, Nebr.: Botanical Society of America. — The University of Nebraska. University Studies: X, 1—4. 1910; XI, 1—2. 1911. Zoological Laboratory, Studies: 94—96. 1909; 99-- 100. 1909. Calendar: Bulletin: Madison, Wisc.: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions: XVI, Part. II, N:o 1—6. 1909—1910. — Geological and Natural History Survey. Bulletin: XXI. 1911; XXII. 1911; XXIII. 1911; XXIV. 1911. Meriden, Conn.: Scientific Association. Transactions: Proceedings: Annual Address: J Milwaukee, Wisc.: Wisconsin Natural History Society. Bulletin : IX, 1—3. 1911. Bulletin of the Public Museum of the City of Milwaukee: 1.2.19: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. DIT Minneapolis, Minn.: Geological und Natural History Survey of Minnesota. Reports, Zoological Series: Minnesota Plant Studies. IV. Minnesota Mushrooms. 1910. Newark, Delaw.: Delaware College Agricultural Experiment Station, Entomological Departement. Annual Report: Bulletin: New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and Sciences. Proceedings: III, 1—2. 1909—1910. Special: Museum Bulletin: 2—4. 1908; 6, 8. 1909; 36—40. 1911; 43—45. 1912. New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions: XVI, p. 247—407. 1911. New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs: Annals: Transactions: Index: - New-York Botanical Garden. Bulletin: VII, 26. 1911; VIII, 27. 1912. — New-York Entomological Society. Journal: XIX, 2—4. 1911. Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings: LXII, 2—3. 1910; LXIII, 1—2. 1911. American Philosophical Society. Proceedings: Report: Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions: — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical laboratory: Free Museum of Science and Art, Departement of Archelogy, University Pennsylvania. Bulletin: 12 178 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings: II, 9. 1911. Fernald, M. L. & Soonborger, J. D. Some recent additions to the Labrador Flora. 1899. Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: IV, Title page a. index. 1911; V, p. 1—38. 1910. San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences. Memoirs: Proceedings, 4 Ser.: Botany: Zoology: Geology: Math. Phys.: Occasional Papers: — The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stan- ford Jr. University. Leland Stanford Junior University Publications. University Series: 3—4. 1910; 5. 1911. Annual Register: Springfield, Ill.: The State Entomologist of the State of Illinois. Report: S:t Louis, Mo.: Academy of Science. Transactions: XVIII, 2—6. 1909—1910; XIX, 1—10. 1910. — Missouri Botanical Garden. Annual Report: XXI. 1910. Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science. Transactions: Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly The Trenton Natural History Society). Journal: Tufts College, Mass.: Tufts College. Studies: Ä Urbana, Ill: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: IX, 4. 1911. Article: Bienniel Report: Washington, D. C.: Departement of Interior (U. S. Geological Survey). Monographs: Bulletin : Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 179 Annual Report: Mineral Resources: Water-Supply and Irrigation Papers: Professional Papers: Washington, D. C.: Departement of Agriculture. Report: Yearbook: 1910. —- Division of Biological Survey. Bulletin: North American Fauna: — Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: Report of the U. S. National Museum: 1910. From the Smithsonian Report for 1909: 1964, 1971—1976, 1984. Publication: 2013. 1911. Bulletin of the U. S. National Museum. — Entomological Society. Proceedings: — Carnegie Institution of Washington. Department of Experimental Evolution. Publications: N:o 143. 1911. Annual Report of the Director. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Societe des Scien- ces de Finlande). Acta: XXVIII, Heikel, I. A. Minnestal öfver J. J. W. Lagus; Rein, Th. D:o öfver K. E. F. Ignatius. 1911. XXXVIII, 4. 1911; XL, 7—8, Ramsay, W. Minnestal ötver F. J. Wiik. 1911; XLI, 4—6. 1912. Bidrag: 70, 12. 1911; 71, 1—2.,4911—1912;. 72, 2—5. 1911; do, 2. 1912. Öfversigt: LIII, A—C. 1910—1911. Observations meteorologiques: Schauman, G. Tables générales des publications de la So- ciété des Sciences de Finlande 1838—1910. Helsing- fors 1912. — Geografiska Föreningen. Meddelanden: Tidskrift: XXIII, 2—6. 1911; XXIV, 1—3. 1912. 180 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Helsingfors: Sällskapet för Finlands Geografi (Societe de Geographie de Finlande). Fennia: — Finska Forstföreningen. Meddelanden: XXVIII, 3—12. 1911; XXIX, 1—4. 1912. Ströskrifter: Metsän ystävä: — Landtbruksvetenskapliga Samfundet i Finland. Abhandlungen: 1—2. 1911. | — Fiskeriföreningen i Finland. Fiskeritidskrift: XIX, 11—12. 1910; XX, 1—12. 1911. Suomen Kalastuslehti: XIX, 11—12. 1910; XX, 1—12. 1911. — La Redaction de , Tidskrift för jägare och fiskare". Tidskrift: XIX, 2—6. 1911. France. Amiens: Societe Linneenne du Nord de la France. Mömoirs: Bulletin : Angers: Societe d’Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin, Nouv. Ser.: XXXIX. 1909. Böziers: Societe d'Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin: Bordeaux: Societe Linneenne. Actes: Caen: Societe Linneenne de Normandie. Bulletin, 6:e Ser.: II. 1908—1909. Cherbourg: Societe Nationale des Sciences Naturelles et Mathematiques. Mömoires: Langres: Societe de Sciences Naturelles de la Haute-Marne. Bulletin: VIII, 3—5. 1911. La Rochelle: Academie. Societe des Sciences Naturelles. Annales: 34. 1902—1905; 35. 1906--1907; 36. 1908—1910. Rouy, G. Flore de France: X. 1908; XI. 1909; XII. 1910. Lyon: Societe Linneenne. Annales, N. Ser.: — Museum d'Histoire Naturelle. Archives: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 181 Lyon: Societe Botanigue de Lyon. Annales: XXXV. 1910. Bulletin : — Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences et lettres. Mémoires, 3:e Sér.: — Société d’Agriculture, sciences et industrie. Annales, 7:me Ser.: Marseille: Musee d’Historie Naturelle. Annales, Zoologie: Annales: Bulletin, 2:e Ser.: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section des medicine, 2:e Ser.: III. 1910. Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.: Bulletin mensuel: 1911, 4—12; 1912, 1—3. Nancy: Societe des Sciences (Ci-devant Societe des Sciences Naturelles de Strasbourg). Bulletin, 2:e Sér.: Bulletin des söances, Ser. 3: XI, 2—3. 1910; XII, 1—2. 1911. Nantes: Société des Sciences Naturelles de l’Ouest de la France. Bulletin, 2:e Ser.: X, 3—4. 1910; 3:e Ser.: I, 4. 1911. — Societe Academigue de Nantes et de la Loire Infe- rieure. Annales, 8:e Ser.: X, 2. 1909; 9:e Ser.: I, 1—2. 1910. Nimes: Societe d'Etude des Sciences Naturelles. Bulletin: Supplement: Paris: Societe Entomologigue de France. Annales: LXXIX, 3—4. 1910; LXXX, 1—3. 1911. Bulletin: — Societe Zoologique de France. Mémoires: Bulletin: XXXV. 1910. — Société de Geographie. La Géographie: XXII, 5—6. 1910; XXIII, 1—5. 1911. — Redaction de „La Feuille des jeunes naturalistes“. Feuille. 5 Ser.: XLI, 488-492. 1911; XLII, 493—496. 1912. 182 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Reims: Societe d'Etude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: Comptes rendus: Travaux: Proces verbaux: Rennes: L’Universite. Travaux scientifigues: — La Station entomologique. Insecta: I, 1- 12. 1911; II, 13—14. 1912. Rouen: Societe des Amis des Sciences Naturelles. Toulouse: Bulletin, 5:e Ser.: XLV, 1—2. 1909. Societe d'Historie Naturelle. Bulletin: XLIII, 2. 1910. — Societe des Sciences Physigues et Naturelles. Bulletin: — Societe Francaise Botanigue. Revue de Botanigue: Villefranche: Station viticole. Cambridge: Edinburgh: Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge Philosophical Society. Proceedings: XVI, 2—6. 1911—1912. List: Royal Society. Transactions: XLVII, 4. 1910—1911, 4:o. Proceedings: XXI, 1—5. 1910—1911; XXXII, 1. 1912. — Botanical Society. — La Glasgow: Transactions: Proceedings: Transactions and Proceedings: Annual Report: Notes from the Royal Botanical Garden, Edinburgh: N:r XXII—-XXIV, XXVI-XXVII, 1911—1912. Redaction de ,The Annals of Scottish Natural History*. Annals: Natural History Society. Transactions and Proceedings, N. S.: VIII, 2. 1906—1908. The Glasgow Naturalist: III, 1—4. 1910—1911. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 183 London: Royal Society. Proceedings: Ser. A. Vol. 85, N:o A. 577—582. 1911; Vol. 86, N:o A. 585—588. 1911—1912. — Ser. B. Vol. 83, N:o B. 566—567. 1911; Vol. 84, N:o B. 568—575. 1911—1912. Vol. 85, N:o B. 576. 1912. Reports of the Sleeping Sickness Commission. Reports to the Evolution Committee: Obituary Notices: — Linnean Society. Journal, Botany: XXXIX, 273—274. 1911; XL, 275—276. 1911—1912. Journal, Zoology: XXXI, 208. 1911; XXXII, 211—112. 1911. Proceedings: 1910—1911. List: 1911—1912. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1911. — Distant, W. L. The Zoologist, 4 Ser.: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northum- berland, Durham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions: New Ser.: III, 3. 1911. Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: IX, 2. 1911. Italie. Bologna: R. Accademia delle Scienze dell' Istituto di Bo- logna. Memorie, Classe di Scienze fisiche, Ser. 6: VII. 1909—1910 e Supplemento. 4:0. Indici generali: Rendiconti. N. Ser.: XIV. 1909—1910. Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 5: III. 1910. 4:0. Bulletino mensile, Ser. 2: 16—19. 1911. — Direzione del Giornale „Malpighia“. Malpighia: XXIV, 1—4. 1911—1912. Firenze: Societä Entomologica Italiana. Bulletino: XLII, 1—4. 1910. — Redazione della „Redia“, Giornale di Entomologia. Redia: VII, 1—2. 1911. 184 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 3:a: IV (XLIV) 1908—1910. Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico di Storia Naturale. Are, 1409111912. Memorie: Modena: R. Accademia Scienze, Lettere ed Arti. Memorie, Ser. 3: IX. 1910. 4:0. — Societä dei Naturaliste e Matematici. Atti, Ser. 4: XII. 1910. — Redactore della „La Nouva Notarisia“. L. N. Notarisia: XXII, 2—4. 1911; XXIII, 1. 1912. Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: XIV. 1910. 4:o. Rendiconto, Ser. 3: XVI, 1—12. 1910 + Supplem.; XVII, 1— 127 1911. XV. 31 2241912: — Societä Africana d'Italia. Bolletino: XXX, 3—10. 1911. — Societä di Naturalisti. Bolletino, Ser.: — Museo Zoologico della R. Universita. Annuario (N. Ser.): Padova: Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci- devant Societä Veneto-Trentina di Scienze Na- turali). Atti, Ser. 3: IV, 1—2. 1911. Bolletino: Palermo: Redazione della „Naturalista Siciliano". II Natur. Sicil., N. Ser.: — R. Orto Botanico di Palermo. Bulletino: — R. Istituto Botanico di Palermo. Contribuzioni alla Biologia vegetale: Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali. Memorie: XXVI. 1910. Processi verbali: XIX, 5. 1910; XX, 1—3. 1911. Portici: Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola superiore di Agricoltura. Bulletino: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 185 Roma: R. Istituto Botanico. Annuario: Annali di Botanica: VIII, 2—3. 1910; IX, 1—4. 1911. — Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele. Bolletino: Indice: — Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societä Romana per gli Studi Zoologici). Bolletino, Ser. 2: XI, 7—12. 1910; XII, 1—8. 1911. — R. Accademia dei Lincei. Rendiconti, Ser. 5: XX, 6—12 (1:0 Sem.). 1911; XX, 1—12 (2:0 Sem.). 1911; XXI, 1—6 (1:0 Sem.). 1912. Venezia: Redazione della „Notarisia“. Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: Sommario: Verona: Museo Civico. Madonna Verona: V, 2—4. 1911; VI, 1. 1912. Japon. Formosa: Bureau of the Productive Industries, Government of Formosa. Hagota, B., Icones Plantarum Formosanarun. Fasc. LI 1911. 4:0. Kyöto: College of Science and Engineering, Kyoto Imperial University. Memoirs: III, 1—8. 1911 —1912. Sendai: Töhoku Imperial University. The Science Reports: I, 1. 1912. Tokyo: College of Science, Imperial University. Journal: XXVII, 15, 19—20. 1911; XXVIII, 5—7. 1911; XXX. 1. 1911; XXXII; 1-2, 4—5. 1911-1912: Les Indes occidentales. Kingston: The Institute of Jamaica. Journal: Annual Report: 186 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, Pole Journal, P. II: Journal, P. III: Proceedings: Journal & Proceedings: Index: Annual Address: Luxembourg. Luxembourg: Gesellschaft Luxemberger Naturfreunde (Frühere grossh. botanische Gesellsch. u. frühere „Fauna“ vereinigt). Bulletins mensuels (Monats-Berichte): N. Ser. Mexico. Mexico: Instituto medico nacional. Anales: XII, 1. 1912. Norvege. Bergen: Bergens Museum. Aarbok: 1911, 1—3. Aarsberetning: 1911. Skrifter, ny Raekke: Sars, G. O., An account of the Crustacea of Norway: V, 33—36. 1911. Meeresfauna von Bergen: — Norges Fiskeristyrelse (Direction de peches de la Norvege). Aarsberetning: 1910; 1911, 1, 2—4. Christiania: Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlingar: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: 43. 1905; 44. 1906; 45. 1907; 46. 1908; 47. 1909; 48. 1910. Stavanger: Stavanger Museum. Aarshefte: 1910. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 187 Tromsö: Museum. Aarshefter: 33. 1910. Aarsberetning: 1910. Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: XVI, 4—5. 1910. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurkunde, 3:e Reeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Na- tuurkundige Afdeeling: XIX, 1 2. 1910—1911. Proceedings of the Section of Sciences: XIII, 1—2. 1910 — 1911. Jaarboek: 1910. — Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees- en Heelkunde. Sectio voor Natuurweten- schappen. Maandblad : Werken, Tweede Serie: Groningen: Natuurkundig Genootschap. Verslag: 1910. Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en omgelegen streken: Harlem: La Societe Hollandaise des Sciences. Archives neerlandaises, Ser. III A (Sciences exactes): I, 1 -2. 1911; Ser. III B (Sci. naturelles): I, 1—2. 1911. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging. Tijdsehrist, 2:de Ser.: XI, 1—2: 19310 1% Catalogus d. Bibliothek: Aanwinsten der Bibliothek: A — Rijks-Herbarium (Herbier de l’Etat). Mededeelingen: Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, Verslagen en Mededeelingen. 1911. Recueil des Travaux Botanigues N6erlandais: VIII, 1—4. 1911. Prodromus Florae Batavae: 188 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: LIV, 2—4. 1911. Entomologische Berichten: III, 49, 55—60. 1909—1911. Utrecht: Societe Provincial des Arts et Sciences. Verslao: 1911. Aanteekeningen: 1911. Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Journal: — Societe Portugaise de Sciences Naturelles. Bulletin: Republigue Argentine. Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina. Anales: LXX, 5—6. 1910; LXXI, 1—6. 1911; LXXII, 1—2. 1911. — La Redaction de „Revista Argentina de Historia Na- tural“. Revista: — Museo de Productos Argentinos. Boletin: — Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Publico). Anales, Ser. 3: XIII, 1911; XIV, 1911. Communicaciones: Cördoba: Academia National de Ciencias. Actas: Boletin: La Plata: Museo de la Plata. Universidad nacional de la Plata. Anales, Ser. 2: 5 Secciön botanica: Lehmann — Nitsche, R., Catälogo de la Secciön antropolö- gica del Museo de la Plata. Buenos Aires 1911. Anales, Secciön paleontolögica: Revista: XVII. 1910—1911. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 189 La Plata: Universidad de la Plata. Facultad de Ciencias Fisico-Matematicas. Publicaciones: Roumanie. Bucarest: I'Herbier de l'Institut botanigue. Bulletin: Russie. Archangelsk: Archangeler Gesellschaft zur Erforschung des russischen Nordens. H3Bbcrtia: 1912, 1-7. Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft. Schriften: XX. 1911. 4:0. Archiv, 2:te Ser.: Sitzungsberichte: XIX, 3—4. 1910; XX, 1--2. 1911. Katalog der Bibliothek: I. 1908; II. 1910. Irkutsk: La Direction du Musee. Jakutsk: La Direction du Musee. Jaroslaw: Societe des Naturalistes. Mémoires: Kasan: Societe des Naturalistes å l’Universite Impériale de Kasan. Travaux (Trudi): Comptes rendues: Kharkow: Societe des Naturalistes a l’Universite Imperiale de Kharkow. Travaux (Trudi): XLIII. 1909; XLIV. 1911. Kiew: Societe des Naturalistes de Kiew. Mémoires: XXI, 3—4. 1910—1911; XXII, 1. 1912. Proces Verbal: 1910; 1911. Kischineff: Societe des Naturalistes et des Amateurs des Sciences naturelles de Bessarabie. Travaux: Minusinsk: Museum. Ouyurer: 190 Moscou: Moscou: Nikolsk: Odessa: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Societe Imperiale des Naturalistes. Nouveaux Mémoires: Bulletin: 1910, 1- 4. Meteorologische Beobachtungen: Marepnanbı Kb 103HaHil DayHbi m Popp poccilickoli HMnepin. Orb 300norkyeckiii. XI. Moscou 1911. Observations faites a l'Observatoire meteorologique de Institut agronomique de Moscou 1909. Moscou 1912. JAÄHEBHHKD 300JIOTHYEeCKATO OTAKJIEHIA MMM. OONLECTBA AWÖHTENEH ECTECTBO3HAHIA, AHTPONOJIOTIH H 9THOrpadin. II, 10. 1911. 4:0. Directorium der K. Universitäts-Bibliothek. Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.): Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzucht- anstalt Nikolsk. Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: 12. 1909. Societe det Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: Riga: Naturforschender Verein. Saratow: Korrespodenzblatt: LIV. 1911. Arbeiten, Neue Folge: XIII. 1911. Katalog der Bibliothek: Station biologique du Wolga. Arbeiten: III, 2—5. 1907—1909. Compte-rendu: 1901; 1903. Bericht: 1905. Jahrbuch: 1903, 1. Oryerb o AbumTenbHOcTH Capar. OÖIN. ECTECTBOHCIHHTATENEH. 1910—1911. S:t Petersbourg: Académie Imperiale des Sciences. Mémoires, 7:e Ser.: Mémoires: 8:e Sér.: XVIII, 9. 1910; XXII, 7. 1908; XXIV, 2. 1909; XXV, 5, 7—9. 1910; XXVII, 2. 1910; XXIX, 1—3. 1910—1911. 4:0. Melanges biologiaues: Bulletin, Nouv. Ser.: Bulletin, V:e Ser.: XXII, 4—5. 1905. Bulletin, VI:e Ser: 1911; '8—185 1912, I. Annuaire du Musée zoologique: XV, 4. 1910; XVI, 1—2.1911. Revue Russe d'Entomologie: XI, 1-4. 1911. Travaux du Musée botanigue: VIII. 1911; IX. 1912. Schedae ad Herbarium Florae Russicae: VIL. 1911. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 191 Dawydoff, C., Sur la rögeneration de lextremit6 posterieure chez les Nemertiens. S:t Petersbourg 1909. Moltschanoff, L. A., Die Chaetognathen des Schwarzen Meeres. S:t Petersb. 1909. Salensky, W., Uber die embryonale Entwicklung des Proso- rochmus viviparus Uljanin (Monopara vivipara). S:t Petersb. 1909. Fauna de la Russie. Poissons. Vol. I. S:t Petersb. 1911; Oiseaux. Vol. I. Demi-vol. prem. 1911; Hydraires. Vol. TEL OILI Owanuno, B. D. Konakchi MexNYHApoliHDIXD NPaBHD CHCTC- MarTHUeckKOoii HOMEHKAATYpbI. C.-Tlerepöyprp 1911. IlTymikuHb H ero coppemeHHHKH. XV. C.-Ilerepö. 1911. S:t Petersbourg: Hortus Botanicus (Jardin Imperial botanique). Acta: XXVIII, 4. 1911. Bulletin: OrtyeTp: Scripta botanica: XXVII. 1909. — Societas Entomologica Rossica. — La Hore: Societe Imperiale des Naturalistes de S:t Peters- bourg. Trudi (Travaux): Section de Botanique: Travaux: XLII, 2—8. 1911. Journal botanique: Section de Zoologie et de Physiologie. Anal ax, SON AHNE 1asess=Ili mm. Der Wurm wurde in nur zweien von 27 untersuchten Individuen des Wirttieres gefun- den (= etwa 7 °/,). Siehe ferner oben bei Pisces, S. 200. V. Jääskeläinen. S. 36—37. Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. 213 Protozoa. Vermischte Notizen. Stylocometes digitatus Cl. et Lachm. Diese an den Kiemen von Asellus aguaticus lebende Suctorie wurde in einem Graben in Fredriksberg, unweit Helsingfors, zahlreich angetroffen. Die Art ist fir die Fauna Finlands neu. A. Luther. S. 3. Cyclonexis annularis Stokes. Ende April 1912 wurde diese bisher in Finland nicht beobachtete Flagellate in einem Graben mit fliessendem, an Humusstoffen reichem Wasser bei Fredriksberg in der Nähe von Helsingfors beobachtet. In den Kolonieen wurden 14—16 Individuen gezählt. A. Luther. S. 140. II. Botanik. Historisches. Notizen iiber zwei Hefte schriftlichen Aufzeichnungen aus den Jahren 1739 und 1740, die ein Bild von dem bota- nisehen Unterricht an der Universität in Äbo aus der Zeit des beginnenden Aufschwungs der Naturgeschichte in Finland geben, wurden von Herrn Professor F. Elf- ving mitgeteilt. S. 140—141. Plantae vasculares. Systematische Notizen. Linnaea borealis. Zwei Formen wurden von Herrn Rektor M. Brenner beschrieben. S. 43—44. 214 Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. Neu fär das Gebiet. Chamaeorchis alpina. Lapponia enontekiensis, Saana am See Kilpisjaur. Die Art kommt hier auf der W-Bö- schung in einem nur 2—3 m breiten Gürtel ein wenig oberhalb der Birkengrenze vor. In demselben Gürtel bilden Carex misandra und C. rupestris grosse, zusam- menhängende Matten, und man findet reichlich Dryas octopetala, Rhododendron lapponicum, Silene acaulis, Saxifraga oppositifolia u. a. sowie ‘dann und wann Wahlbergella apetala, Alsine stricta, Gymnadenia albida, Carex ustulata. In Felsenspalten und zwischen Steinen kommt ferner Woodsia glabella vor. J. Montell. S. 80—82. Erigeron Unalaschkensis. Lapponia enontekiensis, Saana und Jehkatsch. J. Montell. S. 82—83. Lemna gibba. Alandia, Kökar Storskär. N. Johansson. S. 90—91. Linnaea borealis f. retinervis Brenn. und f. superba Wittr. Nylandia, Ingå. M. Brenner. S. 43—44. Pimpinella magna. Karelia ladogensis, Salmis Uuksalon- saari. — Karelia olonetsensis, Salmis Lunkulansaari. — Früher in Finland nur als eingeschleppt beobachtet. Siehe ferner Herbarium Musei Fennici, ed. sec., S. 136. L. und J. A. Wecksell. S. 5. Rumex aguaticus < crispus. Nylandia, Kyrkslätt Porkala. Fs Klinestedt.,..s: 128. Salix herbacea X myrsinites. Lapponia tulomensis, Ribatshi. F. Klingstedt. S. 89. Salix lanata X lapponum. Lapponia tulomensis, Ribatshi. F. Klingstedt. ”S:=89! Triticum acutum (T. repens < junceum). Nylandia, Hangö, früher in Finland nur als eingeschleppt beobachtet. Harald Lindberg. S. 12—13. Taraxacum-Formen: T. amblycentrum Dahlst. Satakunta, Birkkala No- kia. B. Florström. 8.69: Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. 215 T. capnocarpum Dahlst. Satakunta, Tammerfors. B. Florström. S. 69. T. expallidiforme Dahlst. Ostrobothnia borealis, Gegend von Oulu (Uleäborg). M. E. Huumonen. S. 84. T. Jaervikylense Lindb. fil. Nylandia, Helsingfors. 0. Brander. S. 126. — Tavastia australis, Hattula. A. Wegelius. S. 126. — Savonia australis, Imatra. O. A. Gröndahl. S. 126. — Tavastia borealis, Pihla- javesi. O. A. Gröndahl. S. 126. — Ostrobothnia bo- realis, Oulu (Uleåborg). M. E. Huumonen. SS. 84. T. maculigerum *euryphyllum Dahlst. Nylandia, Ekenäs. W. Wahlbeck. S. 126. T. oinopolepis Dahlst. Satakunta, Björneborg und Kumo Peipohja. B. Florström. S. 69. — Tavastia australis, Jokkis. S. Salmenlinna. S. 69. T. stenocentrum Dahlst. Satakunta, Birkkala Epilä. B. Florström. S. 69. — Ostrobothnia media, Peder- söre (Maja Arvonen) und Nykarleby und Jakobstad (G. Marklund). S. 69. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Alnus glutinosa. Ostrobothnia borealis, Utajärvi Ahmas- järvi, an Rändern von Sümpfen. Y. Wuorentaus. S. 36. Betula nana. Regio abo@nsis, Kimito. — Nylandia, Ekenäs Tvärminne. — H. Rancken. S. 126. Betula nana x odorata. Nylandia, Ekenäs Tvärminne. H” Rancken: '"'s.”126. Betula nana X verrucosa. Nylandia, Ingå Storö. W. Bren- ner. 8. TT. Carex livida. Nylandia, Ekenäs Tvärminne. H. Rancken. 5. 120. Convolvulus sepium. Nylandia, Ingå Stor-Ramsö. W. Bren- Her: "SITE Heleocharis mamillatus. Ostrobothnia borealis, Gegend von Oulu. M. E. Huumonen. S. 84. 216 Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. Juncus supinus. Ostrobothnia borealis, Kempele. M. E. Huumonen. S. 84. Potamogeton filiformis. Ostrobothnia borealis, Gegend von Oulu (Uleåborg). M. E. Humonen. S. 84. Rhynchospora fusca. Ostrobothnia borealis, Kempele Mou- runginjärvi. M. E. Huumonen. S. 84. Salix herbacea (verschiedene Formen), S. herbacea X lanata und S. herbacea x (herbacea < lanata), S. herbacea x lapponum. Lapponia tulomensis, Ribatshi. F. Kling- stedt. S. 89. Salix myrsinites. Ostrobothnia borealis, Kempele, ein ein- zelner Strauch. Y. Wuorentaus. S. 35. Sedum fabaria. Karelia ladogensis, Sordavala Mäkisalo. L. und J. A. Wecksell. S. 80. Taraxacum-Formen: Neu fiir das finländische Festland, in Satakunta gefunden: T. Marklundii Palmgr. aus dem Kirchspiel Ruovesi, T. copidophyllum Dahlst. und T. frilobatum Palmgr. aus Björneborg, Räfsö. Bruno Florström. S. 69. T. tenebricans Dahlst., T. angustisguameum Dahlst., T. latisectum Lindb. fil., T. retroflexum Lindb. fil., T. pe- nicilliforme Lindb. fil., T. Dahlstedtii Lindb. fil., T. du- plidens Lindb. fil., T. remotijugum Lindb. fil., T. cana- liculatum Lindb. fil., T. triangulare Lindb. fil., T. intri- catum Lindb. fil., T. biformatum Lindb. fil., T. guttula- tum Lindb. fil., T. caudatulum Dahlst., T. fulvum Raunk., T. isthmicola Lindb. fil. Ostrobothnia borealis, Gegend von Oulu (Uleäborg). M. E. Huumonen. S. 84—-85. Verwildert oder eingeschleppt. Amelanchier ovalis. Nylandia, Ingå Barö. W. Brenner. 8.472. Conringia orientalis. Nylandia, Nurmijärvi Rajamäki, in der Nähe einer Hefefabrik in den Jahren 1910 (Margit Juslin) und 1911 (Martha Gadding) Laura Weck- sell. 8.80. Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. 217 Euphorbia esula. Savonia borealis, Varkaus. A. Oksanen. S» 186. Medicago minima. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleäborg), 1 4Exs "auf WBarlastı imı Jahre 1901. vf Murto.ıS. 85. Mulgedium macrophyllum. Satakunta, Yläne. Harald Lind- berg. S. 11—12. Silene dichotoma. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleåborg), 1. Ex: ime Jahre 1908: o A.cKarhä. 8:85; Thlaspi alpestre. Nylandia, Helsinge Hoplaks. J. Sahl- berg. S: 126. Triticum acutum. Ostrobothnia media, Jakobstad, im Jahre 1896: C. W. Fontell. — Nylandia, Pärnä Korsudd, im J. 1907: Ä. Nordström. — Harald Lindberg. S. 13. Monstrositäten und Formen. Arenaria trinervia. Mit Kalk inkrustierte Form aus Nylan- dia, Ingå. Blätter dicht gedrängt, eiförmig oval bis rundlich, dick. W. Brenner. S. 71. Carex pseudocyperus f. monstr. Tavastia australis, Hattula. E. Leisiö. S. 126. Fasciationen. Ranunculus repens aus Regio abo&nsis, Loi- maa, S. Rantanen. — Ranunc. sceleratus ziemlich häu- fig in der Gegend von Turku (Åbo), Regio aboénsis. — Pinus silvestris im Museum von Kuopio. — Urtica dioica, Regio abo@nsis, Lohja. — E. W. Suomalainen. S. 70—71. Uber in Finland bisher an Phanerogamen beob- achtete Fasciationen berichtet Herr Cand. phil. Richard Frey. Solche wurden bei 13 Arten angetroffen, dar- unter 4 Compositen, 3 Ranunculus-Arten und einige Bäume. Die Fundorte werden angegeben und die ein- zelnen Fälle beschrieben. S. 100—107. Fragaria vesca f. leucocarpa. Regio abo&nsis, Bjernä Sjötorp: A. Luther. — Nylandia, Borgä. — Tavastia australis, Janakkala (F. Elfving), Padasjoki (E. Fieandt) und Kuhmoinen (M. A. Levander und Y. A. Hukkinen). 218 Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. — Tavastia borealis, Saarijärvi: A. J. Oksanen. — Schon friiher bekannte Fundorte (zusammen 9) werden aufgezählt und Notizen betreffs Menge und Farbe der Erdbeeren, der Standorte etc. mitgeteilt. Ernst Häy- ren. S. 25--26 und 28. Picea excelsa f. virgata. Ostrobothnia borealis, Utajärvi 3 Haapala. Der Baum ist 9 m hoch und am Boden in Umfang 42%em.ı YsWuorentaus: =Ssis35: Vaccinium vitis idaea f. leucocarpa. Nylandia, Ekenäs Tvär- minne Loviksund: Anna Reuter. — Tavastia australis, Padasjoki: E. Fieandt. — Tavastia borealis, Viitasaari: E. Fieandt. — Schon früher bekannte Fundorte und verschiedene Notizen werden mitgeteilt. Ernst Häy- ren. S. 26—28. Vermischte Notizen. Juncus fuscoater und J. alpinus. Bis jetzt ist J. fuscoater aus den Provinzen Ab—Ik, aus St — Ol sowie aus Om und On bekannt, hat also in Finland eine siidliche Verbrei- tung. J. alpinus liegt aus sämtlichen pflanzengeogra- phischen Provinzen vor. Harald Lindberg. S. 37 —38. In demselben Jahre wiederholte Perioden des Wachstums. H. Dingler (Botan. Centralblatt 1911, Jahrg. 32, N:o 50) hat gezeigt, dass in einem feuchten und gleichmässigen Gebirgsklima auf Ceylon mehrere europäische Bäume zweimal jährlich Blätter und Blüten entwickeln, in der Regel jedoch nur einmal Früchte bilden. Auch in Fin- land kann ein ähnliches Verhalten beobachtet werden, sowohl im Freien, wo während der kurzen Vegetations- zeit Blätter oder Blüten zweimal ohne zwischenliegen- de Entlaubung entwickelt werden, als bei Kultur im Zimmer, wo zwei, ausnahmenweise drei, Perioden der Blattproduktion mit Zwischenzeiten der Ruhe und Blattlosigkeit auftreten können. Speziell Salix-Arten, ferner auch Sorbus aucuparia, Pyrus malus, Acer und Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. 219 Syringa, bilden während langer und milder Herbste ‘Blätter und Blüten zum zweiten Mal. Bei Zimmerkul- tur von z. B. Ouercus pedunculata entwickeln sich die ersten Blätter schon zu Weihnachten oder Neujahr; diese Blätter fallen aber bald ab. Anfang des Som- mers oder etwas später fängt dann eine zweite Ent- wicklungsperiode an. Die zweite Entlaubung findet gewöhnlich im Herbst statt. Bisweilen folgen die Pe- rioden schneller auf einander, und zwar kann sogar eine dritte Periode zur Ausbildung kommen. Auch bei Zimmerkultur von Picea excelsa, Pinus pumilio und Pinus maritima ist bisweilen eine Bildung von Nadeln am Anfang des Winters beobachtet worden. Die er- wähnten Tatsachen will Verfasser dahin deuten, dass, aller Wahrscheinlichkeit nach, bei den genannten und auch anderen Pflanzen eine Tendenz vorhanden sei, während mehrerer, durch kürzere Zeiträume getrenn- ter Perioden in selbem Jahre ein produktives Stadium durchzumachen. Das Wechseln von zwei Perioden von Entwicklung und Ruhe wäre nur eine Folge äusse- rer Umstände, das erstgenannte Verhalten wäre das ursprüngliche. M. Brenner. S. 54—56. Flora der Gegend der Stadt Uleåborg. Einige Zusätze und Berichtigungen werden gegeben. M. E. Huumonen. S. 83—87. Acarocecidien auf Fraxinus excelsior, Helianthemum vulgare und Fragaria viridis. Siehe oben unter Zoologie, Aca- rinaSea2123 Jo TnLirosund JE: Reuter..!S:n90: Musci. Sphagnum imbricatum. Subfossil in einer von Herrn Inge- nieur E. A. Malm genommenen Probe aus dem Kirch- spiel Tenala, Regio aboensis. Die Probe stammte aus einer Tiefe von 10—30 cm. Die gefundenen Pflanzen- reste werden aufgezählt. H. Lindberg. S. 11. 220 Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. Lichenes. Graphis scripta. Fossile Exemplare aus Wästerkulla im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, aus einer Trapa-führen- den Ablagerung der Steinzeit werden vorgelegt. Ha- rald Lindberg. .S. 34. Fungi. Hebeloma posthumum n. sp. In Tavastia australis, Tammela Forssa, gefunden. P. A. Karsten. S. 18. Ophiobolus. Eine Verheerung auf Roggen wurde Ende Mai 1910 auf dem Gute Erkylä im Kirchspiel Hausjärvi, Ta- vastia australis, konstatiert. Der Pilz, der von Herrn Pro- fessor J. Eriksson in Stockholm determiniert worden ist, ist friiher nicht aus Finland annotiert. Eine ganz ähnliche Krankheit wurde jedoch in recht grosser Aus- dehnung im Frühling 1897 auf Roggenäckern in den Kirchspielen Jorois, Savonia borealis, und Rantasalmi, Savonia australis, beobachtet. Auch wurden Ende der 90:er Jahre des vorigen’ Jahrhunderts auf dem Gute Lofsdal in Pargas, Regio aboönsis, einzelne Roggen- pflanzen beobachtet, die dasselbe Krankheitsbild dar- boten. Eine ganz ähnliche Krankheit war im Friih- ling 1910 auf den Roggenfeldern im Gouvernement Pskow in Russland weit verbreitet; Proben der er- krankten Pflanzen waren dem Vortr. durch Herrn Pro- fessor J. A. Portschinsky in S:t Petersburg zuge- sandt worden. E. Reuter. S. 65—67. Algae. Rhodochorton Rothii aus dem Finnischen Meerbusen. Ernst Häyren. S. 23—24. Chara aspera (det. O. Nordstedt). Im Kirchspiel Suomus- salmi, Ostrobothnia kajanensis, von O. Kyyhkynen eingesammelt. Die Art ist hier als Relikt anzusehen. Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen. 221 In demselben Siisswassersee sind Myriophyllum spica- tum und Potamogeton filiformis beobachtet worden. Harald Lindberg, S 91. Nitella hyalina (det. O. Nordstedt). Karelia australis, S:t Johannes Kirjola. Harald Lindberg. S. 92. Flagellata. Cyclonexis annularis Stokes. Nylandia, Helsingfors Fred- riksberg. Siehe auch oben bei Zoologie, S. 213. A. Luther. S. 139—140. Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 7 oktober 1911. Levander; KM. 1-Oldemia" perspicillata 1... 0. Tess Luther, A. Stylocometes digitatus Cl. et Lachm. från Finland. Forsius, Runar. Kräftpesten 1 Lojotrakten ... . „ee Sundvik, Ernst Edv. Bombus arenicola Thoms. . . - . . Wecksell, J. A: "Pimpinella magna L! >... Reuter, O. M. Massuppträdande af Coccinella-arter . . . .. Forsius, Runar. Coccinella 7-punctata L. vid Lojo sjö. . . Federley, H. Massuppträdande af Coccinella-arter i Jena. . Frey, Richard. Riklig förekomst af Coccinella-arter i Kan- Poppius, B. Coccinella 5-punctata och C. 7-punctata vid Änäs. Ehrman, E. Coceinellider och'aphider i Korpo . 32328 Häyren, Ernst. Coccinellider i Helsinge och Helsingfors . Luther, B. och M. Riklig förekomst af Coccinella-arter i för- städer invid Helsingfors. < >» < . „2. zes Palmén, J. A. Massuppträdande af Coccinella vid Tvärminne. Martens, Vera. Massuppträdande af Coccinella i Kristine- stad ci A RER EIER EEE Järvi, T. H. Meren rannalle Een en 1894 ajau- tunut erittäin laji- ja yksilörikas coccinellidi-parvi . Poppius, B. Eine für Finland neue Physopus-Art. Lindberg, Harald. Botaniska meddelanden . . . Brofeldt Pekka. Epämuodostuneista hauenpäistä. . . . . n [i a O O MR ARROW? 4 ND 0 J Mötet den 4 november 1911. Karsten, PA. Hebeloma posthumum n.SP. «soc sc sc € Wuorentaus, Y. Tietoja muutamien pikkuimettäväisten esiin- Tyauısesıa POhjanmAAllA m toa - oc. er mis „0.00%. Rent er Or WE msektiiverukallarer an sto so a ss få se — Nofestra tricosiata (Costa). . Ius ssa = via Poppius, B. Über die Entwickelung von Lathridius bergrotlil RD NEE Häyren, Ernst. Rhodochorton Rothii aus dem Beh DE a ae a st taket VETTEN = Leucocarpa-former af smultron och lingon i Finland. Reuter, Enzio. Blekgula smultron pä Lill-Tervo i Pargas . Luther, A. Hvita smultron ä Sjötorp i Bjernä. . :. 2... Palmgren, Rolf. Tetrao tetrix L. X Lagopus lagopus (L.). . »ahlibieirig, 95" Om apaas fjädrar . 1% al 00007009. Mötet den 2 december 1911. Luther, A. Förslag angående fridlysning af björnen . . . . Palmén, J. A. Demonstration af kartor öfver fällda björnar. Lindberg, H. Fossila exemplar af Graphis scripta . .... . Forsius, R. Ornithomyia avicularia med mallophag. . ... Luther, A. En af herr L. Munsterhjelm hopbragt sam- ling af Machetes pugnax-exemplar = ........ Koponen, J. S. V. Hirven esiintymisestä Ahvenanmaalla . . Wuorentaus, Y. Muutamia kasvilöytöjä alueelta Ostrob. bo- Peas. 10 „Are S 0 ET [i PK Jääskeläinen, Viljo. Suomelle uusi kalaloinen — Subfossiilinen peurasarvi Leivonmäeltä . . . . . . Lindberg, Harald. Juncus fuscoater Schreb. och Juncus alpinasay ll a =Ateb. 0:05 JR AIVAN DE Johansson, K. L. Bidrag till kännedomen om finska bin — Merodon egvestris Fabr. från Finland . ...... Sahlberg, J. Några sällsynta Lathridiidae samt andra an- märkningsvärda Coleoptera och Hemiptera funna i barkspringor pä barrträd vid Helsingfors under senhösten =. ; «och slasmmintod-elads =... Brenner, M. Linnaea borealis L. £. retinervis n. f. och f. su- perba Wittr. ny arton Finland1saa IEN "=. - Mötet den 2 mars 1912. Oker-Blom, E. Tapinostola fulva Hübn. ab. fransversa Staud.. Florström, Bruno. Taraxacum-arter från Satakunta . . . Lindbere, H. Taraxacaum-former. sl: <<< 102 . sr Wuorentaus, Y. Kaksi huomattavaa an 3: < Suomalainen, E. W. Ranunculus repens- y. m. fasciationeja. Brenner, Widar. Nägra växtfynd frän Barösunds skärgärd. Grönblom, Thorwald. Två för Finland nya rofsteklar. . Sahlberg, J. En för vär fauna ny pterophorid. . . . . .. Mötet den 9 mars 1912. Frågan om björnens och vildrenens fridlysning . . ...... Mötet den 13 april 1912. Florström, Bruno. Berättelse öfver botaniska exkursio- nernis Satakunta d9Htskauäli). Amen Jm Merikallio, E. Kertomus lintutieteellisistä tutkimuksista Pohjois-Pohjanmaalla 911,0: < «7: 1002000 EEE Lindberg, Harald. Demonstration af växtfynd frän en stenäldersboplatshäuKyrkslätte:... TU. BO ZZ Wegelius, A. Bon af Troglodytes europaeus .......- Fabritius, G. Anmärkningsvärda fjärilar. . . ....... 60 65 68 69 69 69 70 71 72 73 74 78 78 79 79 79 Wecksell, Laura Sedum fabaria Koch och Conringia orien- als Ander. s N Montell, Justus. FRE ER ss ) Pick: Kin Edge ron Unalaschkensis (DC.) Vierh. nya för Finland. Huumonen, M. E. Muutamia lisäyksiä ja oikaisuja Oulun seudun putkilokasvistoon . . Mötet den 4 maj 1912. Palmén, J. A. Frågeformulär för insamling af uppgifter rö- rande de ädla trädslagen . . Federley, H. Konstanta intermediära bastärder mes Pygaera: Palmen, J. A. Märkt exemplar af Sturnus vulgaris . . Klingstedt, F. Salix-bastarder frän Lapponia tulomensis . Reuter, E. Arthropodgruppen Myrientomata och Eosentomon silvestrii R.-Kors. från Finland Liro, J. I. Suomelle uusia punkki-äkämiä . . NEN: Reuter, E. Eriophyes rosalia (Nal.) fran Äbo- Fakten Aa Lindberg, H. Botaniska meddelanden . : Sahlberg, J. En ny finsk art af släktet upronkasts E Reuter, O. M. Några uppgifter för de entomologiska sommar- exkursionerna. Frey, Richard. Omi Finland ach Fasciitißher nos fa- nerogamer Ärsmötet den 13 maj 1912. Palmgren, Rolf. Björnraser . Luther, A. Cyclonexis annularis Stokes från. Finland Elfving. F. Botaniska anteckningar från 1700-talet . . . . Reuter, O. M. Närings- och äggläggningsinstinkten i artut- bredningens tjänst - Hellen, Wolter. Über die finnigeken kien dör Gattung Chilosia Meig. . . . Tjänstemännens årsredogörelser. Ordförandens årsberättelse . Skattmästarens årsräkning. Sid. 88 89 89 89 89 90 90 90 92 94 100 139 140 140 141 149 226 Botanices-intendentens ärsredogörelse . Zoologie-intendentens ärsredogörelse Bibliotekariens ärsberättelse Bulletin bibliographigue . Ubersicht der wissenschaftlichen Mitteilungen 1911 1912. Rättelser. — Oikaisuja. — Berichtigungen. Meddelanden 37. Sivu 93 rivi 1 ylh. on Hämeen, on oleva Yläneen. eg» 47.28 55. Niskaä 2 » Nilkka. Seite 217 Zeile 18 von oben steht Nacken, lies Lauf. 165 196 = "A W. Kol = Regio aboönsis = Alandia = Isthmus karelicus = Karelia australis = Karelia borealis = Karelia keretina = Karelia ladogensis = Karelia olonetsensis Kon = Karelia onegensis i Kpoc= Karelia pomorica occidentalis Kpor = Karelia pomorica orientalis Kton = Karelia transonegensis Ks = Kuusamo Ksv = Karelia svirensis Le = Lapponia enontekiensis Li = Lapponia inarensis Lim = Lapponia Imandrae Lkem = Lapponia kemensis Lmur = Lapponia murmanica Lp = Lapponia ponojensis Lt = Lapponia tulomensis Lv = Lapponia Varsugae N = Nylandia Oa = Ostrobothnia australis idä = Ostrobothnia borealis Ok = Ostrobothnia kajanensis Om = Ostrobothnia media Sa = Savonia australis Sb = Savonia borealis St = Satakunta Ta = Tavastia australis Tb = Tavastia borealis L chez tous les libraires a Helsingfors. ke} ” Notiser ur Sällsk:s pro Fauna et > Flora Fennica förhandlingar: — 8:de häftet (1864—69, 1882) ä Fmk 2:50 NM ” 4 PP Kats jag ” ” 67 en n 6:— ” ” 6 jaa Acta Societatis pro Fauna et Flora W 9:de ., (1868). K10:de „ = (1869). Bitte „ / (1871) SN i Mate... (1874). Rda:det lo, BU)“: 14:de =, (1875). mn Fennica: Vol. I (1875—77). Vol. II (1881—85). Vol. III (1886—88). Vol. IV (1887) Vol. V 1L1—III(1888—95) Vol. VI (1889—90). Vol. VII (1890) Vol. VIII (1890-93). Vol. IX’ (1893-94). Vol. X (1894) . Vol. XI (1895) Vol. XII (1894-95). Vol. XIII (1897) Vol. XIV (1897-98). Vol. XV (1898—99). Vol. XVI (1897—1900) . Vol. XVII (1898—99). Vol. XVIII (1899—1900) . XIX (1900) | XX (1900—1901) . 21 (1901—1902) . 22 (1901—1902) . 23 (1901—1902) . Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol: 24 (1909) 25 (1903—1904) . 26 (1903—1904) . 27 (1905—1906) . 28 (1905—1906) . 29 (1906—1908) . 30 (1904—1906) . "31 (1908—1909) . 32 (1909) 33 (1910—1911) . 34 (1910—1911) . 35 (1909—1911) . zu . & Fmk 10: — ee EAS bi 70 10: == n» = n» 10:— a 0:50 Jy 16515: ” ” (10: — u. 10: — » 5 12:— » » 10:— 3 Penn ” ” fs Kaia a ne cen i, 1 10:— n» » 8:— ” ” 9: Er re n 9 ” ” jä nr ph a On TNA = n» » 18:— Poo 6:— K ve HI Ak PNI [an » » 12:— ” ” 10: EMI ka AL8t jen 1633 a er Bear 10. 5 Md SARA 19 + » » 12:— 6: — i Publications de la Societas pro Fauna et Flora Fennica en vente Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica: 1:sta häftet (1876) . 2:dra 3:dje * 4:de 5:te 6:te T:de 8:de 9:de 10:de 11:te 12:te 13:de 14:de 15:de | 16:de 1 17:de 18:de 19:de 20:de 21:sta 22:dra 23:dje 24:de 25:te 26:te 27:de 28:de 29:de 30:de 31:sta 32:dra 33:dje 34:de ste ' 36:te 37:de 38:de ” (1878) . (1878) . (1878) . (1880) . (1881) . (1881) . (1881) . (1883) . (1883) . (1885) . (1885) . (1886) . (1888) . (1889) . (1891) . (1892) . (1892) . (1893). . Wi (1894) . (1895) . (1896) . (1898) . (1897—98) . (1898—99) . (1899—1900) (1900—1901) (1901—1902) - (1902—1903) (1903—1904) (1904—1905) (1905—1906) (1906—1907) (1907—1908) (1908—1909) (1909—1910) (1910—1911) (1911—1912) . & Fmk 1:50 2:— 50 N (37) Herbarium Musei Fennici: I. Planta vasculares (1889) ä Fmk 3: — II. Musei (1894) . | Festschrift für Palmen. I—II. (1905— 1907) SAR OVR 147. . å Fmk 40:— MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. / TRETTIONDENIONDE HÄFTET 1912—1913. MED EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN. ”' MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. HELSINGFORS 1913. MEDDELANDEN SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TRETTIONDENIONDE HÄFTET 1912—1913. MED EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. > — HELSINGFORS 1913. an kääk; f a A S 1 a & a ni ang | 2 TÄ KAN A K f > Pa m b V aut SÄG - Å u ur N 21. < be DR EN E I 4 S ,” N i fü I | | fi} Mi (1 4 N 6 M Bu 3 HELSINGFORS J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 1913. d Societas pro Fauna et Flora Fennica 1912—1913. Ordförande: professor J. A. Palmen. Vice-ordförande: professor K. M. Levander. Sekreterare: docent H. Federley. Skattmästare: doktor V. F. Brotherus. Bibliotekarie: professor E. Reuter. Intendenter: för de zoologiska samlingarna: doktor EB. R. Poppius; för de botaniska samlingarna: doktor Harald Lind- berg. Bestyrelse: professor J. A. Palmen, professor K. M. Le- vander, doktor H. Lindberg, doktor V. F. Brotherus, pro- fessor E. Reuter, professor Fr. Elfving, professor J. Sahl- berg. — Suppleanter: professor A. K. Cajander, docent H. Federley. Mötet den 5 oktober 1912. Sällskapets ordförande ägnade forstmästare filosofie- magister Gösta Läng, som under sommaren aflidit, nägra varma minnesord, päminnande om hans plikttrogna arbete i fosterlandets och den botaniska forskningens tjänst. Säll- skapet hedrade den aflidnes minne genom uppstigning. Till inhemska medlemmar invaldes artist J. Snellman (föreslagen af professor J. A. Palmen) och student S. S. Salmenlinna (föreslagen af professor F. Elfving). Sällskapet hade fått emottaga en anhållan om skrift- utbyte af The New York Zoological Society, New York, U. S. A., och beslöt Sällskapet bifalla denna an- hällan och i utbyte gifva sina Acta och Meddelanden. Vidare hade förslag om skriftutbyte ingått från Col- lege of Hawaii, Honolulu, och biföll Sällskapet jämväl detta förslag samt beslöt tillställa nämnda institution sina Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 2,340: 54. Till publikation anmäldes: R. Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands II. Empididae. Sällskapets ordförande meddelade, att han till professor emeritus J. P. Norrlin pä dennes 70-ärsdag framfört Säll- 5. X. 1912. Smärre meddelanden. 3 skapets anhällan om att fä räkna honom säsom en af sina hedersledamöter, samt öfverbragte till Sällskapet professor N orrlins tacksägelse för hedersbevisningen. Framlades 38:de häftet af Sällskapets Meddelanden, omfattande verksamhetsåret 1911—1912 och redigeradt af amanuens Ernst Häyren. Statsrädet L. Munck förevisade nägra mallopha- ger funna ä en tjäder. Student F. Remmler demonstrerade den hos oss förut icke iakttagna vadaren Calidris arenaria, som han skjutit pä Gräskärsbädan utanför Helsingfors den 25 maj 1912. Doktor B. Poppius förevisade ett exemplar af Co- lymbus adamsi Gray, nedlagdt den 10 maj 1912 vid Mjölö utanför Helsingfors. Professor Enzio Reuter meddelade, att han lyckats senaste sommar pä Lofsdal i Pargas socken öfverkomma ett exemplar af Eosentomon silvestrii R.-Kors., hörande till den nyligen beskrifna arthropodgruppen Protura (jämför Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 38, sid. 89). Exemplaret an- träffades pä inre sidan af barken, i bastlagret, ä en ännu icke fullständigt uttorkad tallstubbe den 4 juli. Doktor Harald Lindberg meddelade, att den inom värt floraomräde förut endast pä Karelska näset iakttagna Polytrichum Jensenii Hag. (=P. fragilifolium Lindb. fil.; se Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 24, sid. 28) blifvit funnen i Närpes socken pä en äng kallad Fjärden. Arten är i öfrigt känd ifrän Kola-halfön, Spetsbergen, Grönland och Yellow- stone-Park. Maisteri E. W. Suomalainen ilmoitti insinööri Len- nart Freyn puolesta sininärhen, Coracias garrula, ammu- tun Karstulan pitäjässä Pohjois-Hämeessä 18. VI. 1912. Lintu on herra Frey'llä Kotkassa. 4 Suomalainen, Havaintoja perhosista. 5. X. 1912. Maisteri E. W. Suomalainen esitti: Havaintoja muutamien perhosten ja perhostoukkien esiin- tymisestä Hollolan pitäjässä (Ta) kesällä 1912. Kesällä 1912 asuin Vesijärvellä Hollolan pitäjässä Hän- nyssaari-nimisessä huvilassa. Mainitulla paikalla on Vesijärvi kapeimmillaan; itäpuolisella mantereella on Vaaniankylä, jonka länsipuolella, Vaaniansalmen toisella puolella lähes %/, km:n pituinen Hännyssaari. Tämän eroittaa vain matala ja kapea, tiheää ruovikkoa (Phragmites) kasvava salmi naa- purisaaresta Syväruokosta, jonka lounaispuolelta ei ole pitkä matka mantereelle, Kutajoen kylän maille. Alempana olevat havainnot olen tehnyt suureksi osaksi mainitussa Hännys- saaressa, jonka lounaisella, suurikokoisia leppiä (Alnus glu- tinosa) kasvavalla niemekkeellä oli huvila (nyttemmin pa- lanut). Aglia tau L. 3. VI näin ensimäisen d-yksilön lentele- vän huvilan ympärillä. Kaksi päivää myöhemmin eli 5. VI olivat perhoset niin yleisiä, että sain 23 yksilöä pyydyste- tyksi. Ainoastaan 1 oli g, muut dd. Seuraavana eli 6 päi- vänä olivat perhoset niinikään yleisiä, sain tällöin käsiini naaraan, joka juuri ryömi kotelostaan. Huoneeseen vietynä ja harsokankaalla päällystettyyn purkkiin asetettuna hou- kutteli se niin runsaasti koiraita luokseen, että niitä kahdessa tunnissa oli lentänyt huoneeseen 18 kppl. Enempää ei tullut syystä, että muudan koiraista oli saanut hedelmöitetyksi naaraan. Mutta ulkona oli perhosia vielä runsaasti. Kaik- kiaan sain pyydystetyksi niinä neljänä päivänä (5—8. VI), olloin perhoset olivat yleisiä, 63 yksilöä, joista 60 33 ja ai- noastaan 3 99. Myöhemmin, jo 9. VI oli perhosia huomat- tavasti vähemmän ja 11. VI ne hävisivät kokonaan. Panolis griseovariegata Goeze. Tämän perhoslajin touk- kien huomasin vahingoittavan petäjiä, syömällä niiden neu- lasia. Ensin tapasin niitä alk. VII keskellä Vesijärveä ole- vassa Selkälakko-nimisessä kalliosaaressa, jossa kasvaa har- vassa petäjiä siellä täällä. Myöhemmin (puoliv. VII) huomasin 5. X! 1912. Suomalainen. — Sahlberg. 5 samoja toukkia Kutajoen kylän puoleisella mantereella, jossa ne olivat hävittäneet arviolta noin 2—3 ha:n suuruisen alueen nuorempaa mäntymetsää. Myöskin Hännyssaaren pohjois- osassa huomasin toukkien tehneen tuhojaan. Huomattavana seikkana voidaan mainita, että toukat söivät ainoastaan vanhempia neulasia, mutta eivät kajonneet lainkaan nuorempiin, viimekesäisiin (1912) neulasiin. Eriogaster lanestris var. aavasaksae Teich. Kuivilla, auringonpaahteisilla Hännyssaaren kallioilla kasvavissa koi- vuissa huomasin useampia kolonioja, joista muutamat erin- omaisen suuria. Toukat olivat täyskasvaneita heinäkuun lo- pulla ja elokuun alussa ja viimeiset näyttivät koteloituneen ainakin 10. VIII. Imagoja ei huomattu. Vanessa antiopa L. Alkupuolella VIII alkoi tämä kaunis päiväperhoslaji olla yleinen kaikkialla, erittäinkin hikisem- missä koivumetsissä. Mutta 20. VIII oli perhosia niin run- saasti, että niiden esiintymistä voi sanoa joukkovaellukseksi. Mainittuna päivänä, jolloin ilman lämpö varjossa oli + 29.5 C, tuuli heikko S, huomasin perhosten lentävän säännöllisesti sa- maa reittiä, Vaaniankylästä salmen poikki Hännyssaareen, ja erittäinkin viimemainitun eteläkärjen kautta salmen yli Syvä- ruokoon. Keskipäivällä 1—1/,2 välillä laskin mainitulta pai- kalta yli lentävien perhosten luvun tekevän 769 kppl., eli siis 25—26 perhosta minutissa. Samaa muuttoa jatkui koko päi- vän, herkeämättä. Muuton suunta aivan sama, ENE—WSW. Papilio machaon L. Tämän lajin toukkia huomasin erin- omaisen runsaasti kaikkialla Hännyssaaren rannoilla Peuce- danum palustre'lla. Toukat koteloituivat tahi hävisivät ai- nakin kokonaan 25—26. VIII koleilla säillä. Tulevana kesänä lienee siis odotettavissa perhosten yleisinä esiintyvän. Professor J. Sahlberg lämnade följande Entomologiska meddelanden. 1. Elater aster B. Rye, en för Finland ny art. — Under en exkursion i trakten af Jyväskylä sistlidne sommar an- 6 Sahlberg, Entomologiska meddelanden. 5. X. 1912. träffade studeranden fröken Hilja Grönblom ett exem- plar af en röd Elater, som befanns vara en för vär fauna ny art, E. aster B. Rye. Exemplaret tillvaratogs invid Haa- pakoski säg den 5 juli. E. aster skiljes lätt frän närastäende arter genom täckvingarnas färg. Dessa äro blekt skarlakansröda med undantag af spetsen, som till ungefär '/, är svartaktig. Äfven suturen äger en mycket smal och otydlig svart begränsning. I afseende ä punktur och antennernas form står arten när- mast E. satrapa Kies. Prothorax är mycket tätt och täm- ligen groft punkterad samt beklädd med ganska länga, svarta här. Elytra hafva tämligen starkt punkterade strimmor, hvilka bakät blifva finare; mellanrummen äro plattade och beklädda med korta, svarta här samt bära mycket fina, i rad ställda punkter. I öfrigt är kroppen svart; benen äro svarta, tar- serna mörkbruna. Arten beskrefs 1905 af Bertram G. Ryei ,Entomo- logiske Meddelelser udgivne af Entomologisk Forening i Kjö- benhavn“ efter 4 exemplar, tagna i Danmark, de flesta pä träupplagsplatser med björkvirke frän Norden. Detta för- anledde namngifvaren att uttala den förmodan, att arten vore nordisk. Frän Sverige eller Norge är den ännu icke anförd; i en till granskning sänd samling har jag emellertid sett ett exemplar taget pä Gottland af dr. Erik Mjöberg. Det finska exemplaret har välvilligt förärats till finska samlingen. 2. Lymantria monacha äter funnen i Finland. — Det synes som om denna säsom skogshärjare vidt beryktade fjäril slutligen kunde vinna hemortsrätt i värt land. Senaste sommar fängades af densamma invid Viborg 4 exemplar. Om fyndet har student Frans Lönnfors lämnat mig följande upplysningar. Den 30 juli befann han sig med nägra kamrater utanför Viborgs hamn. En af dessa, Wäinö Löfgren, som en längre tid med ifver samlat fjärilar, simmade ut till ett i hamnen förankradt skepp, vid hvars roder han upptäckte en fjäril, i hvilken han genast igenkände en Lymantria monacha. 55 811912. Sahlberg. — A. Hilden. 7 Herr Lönnfors rodde ut till skeppet, infångade exemplaret i fråga och lyckades vid närmare undersökning finna ytter- ligare tvenne exemplar. Följande dag undersöktes skeppets inre, där ett enda, mycket slitet exemplar påträffades. Skep- pet, Aino från Raumo, hade efter en 7'!/; veckors resa an- ländt till Viborg från Flensburg. Alla de infångade exem- plaren voro hannar och ett af dem var synnerligen vackert och nykläckt. Då fartyget låg nära intill stranden, är det icke omöjligt, att något exemplar under natten lyckats flyga i land. Sålunda skulle arten lätt kunna inkomma och för- öka sig hos oss. Det ifrågavarande exemplaret, som jag har äran här- medels uppvisa för Sällskapet, har välvilligt förärats till finska samlingen. Förut hafva vi från Finland endast tvenne mycket skadade och slitna exemplar. 3. Catocala nupta L. tagen vid Viborg. — Ett exem- plar af denna prydliga fjäril, som hittills saknats i finska samlingen, fångades på köder invid Viborg den 8 augusti af student Frans Lönnfors. På samma plats togos flera exemplar af andra finska Catocala-arter, äfven den sällsynta C. adultera Men. Exemplaret har blifvit föräradt till finska samlingen. Förut är denna art veterligen tagen i Finland i ett enda exemplar i Pojo. Lääketieteen ylioppilas Armas Hildén teki seuraa- van ilmoituksen: Hypudaeus glareolus Schreb., uusi pikkunisäkäs Satakunta-alueelle. Katsoen siihen, että maamme pikkunisäkäs-fauna vielä toistaiseksi on sangen epätäydellisesti ja hajanaisesti tutkittu, ei liene kummallista, että vielä löydetään erinäisille alueille uusia tulokkaita. Heinäkuun 8 p:nä 1911 sain aivan sattuman kautta Kar- kun pitäjässä, Satakunnassa loukulla pyydystetyksi pitkä- 8 A. Hilden, Hypudaeus glareolus. 5.8.1912 häntäisen metsämyyrän (Hypydaeus glareolus Schreb.), joka laji Mela-Kivirikon mukaan tähän asti ei ole tavattu tällä alueella. Seuraavassa aijon tehdä hiukan selkoa huo- mioistani eläimestä kesinä 1911 ja 1912 luotuani kirjallisuu- den mukaan pienen katsauksen sen tähänastiseen esiintymi- seen meillä. Vaikka laji on suhteellisen yleisesti levinnyt maamme itä- ja pohjois-osissa ja niinikään maamme keski- ja etelä- osissa paikkapaikoin tavattu, niin siitä tähän asti ei ole ollut mitään varmaa löytöpaikkaa Lounais-Suomessa, s. o. Varsinais- Suomessa ja Satakunnassa. Niinmuodoin Karkku on toistai- seksi pidettävä lounaisimpana löytöpaikkana eläimestä maas- samme. Sitäkin oudommalta tuntuu asia, kun tiedämme, että laji Kolthoff'in mukaan ') on tavattu koko Ruotsissa, Skänesta alkaen, jossa Lilljeborg sen aikoinaan huomasi yleisesti pyökkimetsissä, aina Tornion Lappiin asti. Länti- simmät löytöpaikat meidän maassamme ovat ,Suomen Luu- rankoisten“ mukaan tähän asti olleet: Vaasa (Ostrobottnia australis), Hämeenlinnan seudut (Tavastia australis) ja Tuu- sulan pitäjä (Nylandia). Näyttää melkein siltä kuin pitkä- häntäisen metsämyyrän levenemisen laita vallitsisi analoginen suhde kuin esim. hillerin, Foetorius putorius (L.), joka toiselta puolen tavataan Ruotsissa, toiselta puolen on maamme itäi- sempien osien faunan edustaja. Eräässä esitelmässään Tiede- seurassa mainitsee Lundahl vuonna 1851, että laji ei ole tavattu Keski-Suomessa, vaan kyllä Kuopiossa. ?) Ryhtyessäni ensimäisen havaintoni jälkeen tarkemmin tutkimaan eläimen esiintymistä paikkakunnalla tulin pian huomaamaan, että laji sinä kesänä oli sangen yleisesti le- vinnyt pitäjässä. ?) Esiintymiseensä nähden saattoi ne jakaa 1) Vrt. Gustaf Kolthoff, Ur djurens lif, senare delen. Stock- holm 1901. 2) Vrt. Carl Lundahl Lisiä Keski-Suomen mikromammolo- giaan eli pikkunisäkäseläimistöön, esitelmä Tiedeseurassa 10 p:nä mar- rask. 1851, Tampereella 1908. — Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fenn. Förhandl. II, 1852, ss. 287—299. 3) Vrt. Armas Hildén, Pitkähäntäisen metsämyyrän (Hypu- daeus glareolus Schreb.) esiintymisestä Satakunnassa. Luonnon Ystävä 1911, ss. 130—134. 5. X. 1912. A. Hilden, Hypudaeus glareolus. 9 paikkakunnalla: ihmisasuntojen lähettyvillä viihtyviin ja metsä- mailla asustaviin. Joskaan nämä alueet eivät aivan jyrkästi eronneet toisistaan, olivat ne kuitenkin merkille pantavat. Metsämyyrille lienee muuten sangen tyypillistä niiden lä- hestyminen ihmisasuntoja, jolloin ne tavallisesti pitävät sa- manlaista elantoa kuin pieni kotihiiri. Metsäinlaidoilta, pen- saisilta metsänrinteiltä, kivien ja kantojen alta, puiden juurilta y. m. s. pyydystettyjen eläinten lukumäärä oli jokseenkin yhtä suuri kuin asuntojen lähistöllä saatujen. Kun suhde eläinten ruumiin ja hännän pituudessa näytti olevan hyvin vaihteleva mainittakoon seuraavassa muutamien pyydystämieni eläinten pituudet, jolloin hännän äärimmäiset päätekarvat eivät kuitenkaan ole mukaan lasketut. Koska yleensä en huomannut mitään huomattavampaa eroa ihmis- asuntojen luota pyydystettyjen ja metsämailta saatujen eläin- ten pituudessa, ei pyydystämispaikka alla seuraavassa taulu- kossa ole mainittu. Vertailun vuoksi mainittakoon, että Mela-Kivirikon mukaan pitkähäntäisen metsämyyrän pi- tuus on 95—105 + 40—46 mm. Pyydystetty Pyydystetty | vinna 1911 | Pituus mm:ssä ae Pituus mm:ssä 8. VII 102 + 47 ZN I 96 + 41 "dj ill 75 +35 2. VII 97 +37 JAPA TTJ] —— 42 SFV 83+37 11. VII =—88+38 5. VILL k od ce | 12 VII 95 +43 5. VIII 110+46 ii UI Sal 90 + 38 6. VIII 102 + 43 13. VII | '102+46 6. VIII | 82+37 ass VULLA EI 86 + 34 ZA] 70-32 ZB. Nu” | 96 + 43 9. VIII 97 + 36 30. VII = | 98 + 42 10. VIII 100 + 38 10 A. Hilden. — Federley. 5. X. 1912. Lisätodistuksina lajin yleisyydestä paikkakunnalla kesällä 1911 mainittakoon edelleen seuraavat havainnot. Jo talvikau- tena 1910—11 oli eräässä huvilassa pyydystetty — mikäli asian- omaisten kertomuksiin on luottamista — 57 , suurta kastanjan- ruskeata hiirtä*, jotka heidän väitteidensä mukaan olivat pitkä- häntäisiä metsämyyriä. Näyttäessäni nimittäin yhden eksempla- rin eläintä tunsivat he paikalla sen pyydystämiensä näköiseksi. Erittäin runsaasti oli eläimiä ilmaantunut asuinrakennuksiin syysmyöhällä, kun ilman temperatuuri rupesi lähentelemään jäätymispistettä. — Toisesta asuinrakennuksesta olivat kesällä 1911 pyydystäneet 17 kppl. mainittua myyrälajia, joista olin 4 kappaleesta itse tilaisuudessa todentamaan lajin. — Ryh- dyttäessä kuuman kesän (1911) jälkeen perkaamaan erästä sikäläistä kaivoa, joka kuivuudesta oli ehtynyt, löydettiin siinä 6 kuollutta pitkähäntäistä metsämyyrää. Samoihin ai- koihin noin elokuun loppupuolella tavattiin jääkellaristamme maitoa täynnä olevasta astiasta laji kuolleena. Nämä esi- merkit puolestaan osottavat, miten läheisiin tekemisiin ih- misen kanssa pitkähäntäinen metsämyyrä voi antautua ja samalla omaksua kotihiiren luonteen. Mitä lajin esiintymiseen paikkakunnalla kesällä 1912 tulee, en itse sitä ollut tilaisuudessa tutkimaan, mutta mikäli seudulla oleskelleet kertovat ei lajia ainakaan huomattavam- massa määrässä tavattu. M. m. viritettiin loukkuja samoihin paikkoihin, joista edellisenä kesänä oli saatu lajia, mutta tuloksetta. Näin ollen lajin esiintymisessä on havaittavissa periodisuutta, kuten eräitten muiden pikkunisäkästen laita on. Samanlaisesta jaksottaisuudesta lajin suhteen puhuu myös Kolthoff ennen mainitsemassamme teoksessa kir- joittaessaan: ,Han (skogssorken) är liksom sina släktingar mycket periodisk och uppträder stundom talrikt pä loka- ler, där han förut under mänga är varit okänd*. Edellä olevan ilmoituksen johdosta mainitsi dosentti H. Federley mainitun lajin olleen viime kesänä hyvin taval- linen Baggbyn maatilalla Pohjan pitäjässä. JIN! 1912. Suomalainen. — A. ja K. Hilden. 11 Maisteri E. W. Suomalainen taasen oli huomannut mainitun metsämyyrän Hollolassa, sangen yleisenä ja Buteo vulgaris'en pääravintona. Edelleen ylioppilas A. Hilden esitti seuraavia, hänen itsensä ja veljensä ylioppilas K. Hilden'in tekemiä Hajanaisia faunistisia havaintoja. Havainnot, jotka seuraavassa esitetään, koskevat eläin- lajeja, jotka Mela-Kivirikon , Suomen Luurankoisten“ mukaan havaintoalueella ovat harvinaiset, satunnaiset tai kokonaan sieltä puuttuvat; ne ovat tehdyt vuosina 1906 —12. Sorex pygmaeus Pall. Yksinäinen eksemplari löydettiin 28. VI. 06 kuolleena niittypolulta Vantaanjoen rannalla Ou- lunkylässä (Åggelby). ny Suomen Luurankoisten* mukaan ovat tunnettuja löytöpaikkoja alueella Nylandia tätä ennen vain Helsinki, Nurmijärvi ja Tuusula. Pteromys volans (L.). Lajia pidetään yleensä harvinai- sena Satakunnassa. Kesinä 1910—11 tekemiemme havain- tojen perusteella olemme tulleet huomaamaan, että se aina- kin Karkussa ja sen ympäristössä on varsin yleinen. 3. VIII. 10 ammuttiin iltahämärässä yksinäinen g ja pari päivää myö- hemmin löysimme samoilla paikkeilla kaksi avutonta poikasta, jotka luultavasti ravinnon puutteesta olivat lähteneet pois pesästään. Kesällä 1911 asusti laji aivan samoilla paikkeilla, missä se edellisinä kesinä huomattiin, ja näkyi hämärän tul- len miltei säännöllisesti joka ilta yksi tai parikin oravaa ra- vinnon pyydystämispuuhissa kiitävän puusta toiseen. Noin kilometrin päästä tästä paikasta (Riipilänjärven luona) oli samana kesänä toinen pariskunta asettunut pikkulinnuille varattuun pönttöön aivan erään huvilan vieressä. Aivan tämän paikan lähellä, Tullon kartanon puistossa piti kolmas pari asuntoa. Siuron aseman lähettyvillä (noin 18 km päässä Karkun asemalta) todensimme näiden lisäksi samana kesänä neljännen löytöpaikan. 12 A. ja K. Hilden, Hajanaisia faunistisia havaintoja. 5. X. 1912. Hypudaeus glareolus Schreb. Kts. edellistä ilmoitusta SSH. Phylloscopus sibilator Bechst. Esiintyi kesinä 1906—09 useissa lehtimetsiköissä Oulunkylässä hyvin yleisesti. Kar- kussa havaitsimme linnun kesinä 1908 ja 1910—11 ainoas- taan yhdessä pienessä sekametsikössä. Kesällä 1912 oli lintu laajemmalle levinnyt, joten se huomattiin ainakin kolmessa eri paikassa seutua. Lohjalla huomasimme linnun kerran 25. VIII. 1912 Lohjan harjun luona, mutta lienee se useammin huomattu paikkakunnalla. Parus coeruleus L. Huomasimme lajin 18. IV. 1911 pesi- vänä Helsingin Kaisaniemessä suuremman urheilukentän luona, lähellä Kasvitieteellistä puutarhaa. Pesä, joka löydettäessä vielä oli valmistuksen alaisena, sijaitsi vanhan koivun kolossa, noin 4 metriä maasta. On ,Suomen Luurankoisten* mukaan tavattu pesivänä samoilla paikoilla kymmenkunta vuotta sit- ten, mutta ei senjälkeen. Ligurinus chloris (L.). 21. VII. 1911 löysimme pesän pie- nessä kuusessa Karkun pappilan puistossa. Löydettäessä oli pesässä verrattain suuret poikaset. Carduelis carduelis (L.). Linnun olemme huomanneet pari kertaa, 14. VI. 06 ja 30. V. 07, Oulunkylässä, eri osissa aluetta. Kummallakin kerralla pariskunnan. Jälkimäisellä kerralla olivat linnut par'aikaa pesänvalmistamishommissa, korsia y. m. rakennusaineksia kantaen. Circus cyaneus (L.). Oulunkylässä huomasimme 14. VI. 06 yksinäisen exemplarin, jota varikset kiihkeästi ahdistivat sen liidellessä ilmassa. Falco peregrinus Tunst. Oulunkylässä olemme huoman- neet lajin kaksi eri kertaa, 25. VII. 06 ja 20. VIII. 07. Kum- mallakin kerralla olivat linnut ilmassa liitelemässä, edel- lisellä kerralla 2 kppl., jälkimäisellä yksinäinen lintu. Ortygometra porzana L. 17. VII. 06 kuulimme Munkki- saarella (Munksnäs) lähellä Helsinkiä kaislarääkän tunnus- merkillistä vihellystä pitkin iltaa eräästä kaislikosta. Mötet den 2 november 1912. 13 Näiden faunististen tiedonantojen lisäksi mainittakoon pari enemmän biologian alaan kuuluvaa havaintoa. Tutkiessamme 29. VII. 06 ammutun ison tikan (Dendro- copus major) lihasmahaa tapasimme siinä suuren määrän musti- koita. Kun avasimme 18. IX. 06 erään palokärjen (Dryoco- pus martius) lihasmahan huomasimme sen sisältävän hyvin suuren määrän pihlajanmarjoja. Marjat lienevät vain poik- keustapauksissa tikkojen ravintona. Molemmat linnut am- muttiin Oulunkylässä. 25. VII. 07 huomasimme Säämingissä, lähellä Savonlin- naa omituisen kotivarpusen (Passer domesticus L.) värinmuun- noksen. Lintu oli höyhenpuvultaan kokonaan keltainen lukuunottamatta muutamia harmahtavia viiruja ja lautumia varsinkin selkäpuolella. Se oleskeli useita päiviä perätysten muiden varpusten parissa pappilan puutarhassa. Mötet den 2 november 1912. Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen- ter I. Forsius (föreslagen af doktor B. Poppius) och F. Lönnfors (föreslagen af professor J. Sahlbere). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 1,133: 99. Ordföranden meddelade, att han ä Sällskapets vägnar till professor Theodor Magnus Fries i Uppsala i an- ledning af dennes 80-ärsdag den 28 oktober afsändt ett lyekönskningstelegram af följande lydelse: ,Nestorn bland Nordens botaniker sändes vördnadsfull hälsning frän So- cietas pro Fauna et Flora Fennica*. 14 Smärre meddelanden. 2. XT. 19125 Doktor Harald Lindberg demonstrerade exemplar af den för Finlands flora nya Airopsis praecox, hvilken in- samlats af student V. Heikinheimo under senaste juli mänad vid Käringsund i Eckerö socken pä Äland. Doktor C. Nyberg förevisade käkar och tänder af Castor fiber, som han funnit i Kuolajärvi socken sommaren 1912 inbäddade i ett torflager cirka 1 km SW frän Peterinselkä by. Tohtori K. E. Kivirikko ilmoitti oppilaitten Mäh ö- sen ja Wikströmin 1 päivänä syyskuuta 1912 löytäneen Helsingistä Oedipoda migratoria yksilön ja lahjoitti sen löy- täjien puolesta Seuran kokoelmiin. Ilmoituksen johdosta mainitsi professori J. A. Palmen, että hän ja neiti Helmi Bastman olivat tavanneet lajin viime kesänä Tvärminnen eläintieteellisen aseman alueella. Frän forstmästare Justus Montell inlämnades föl- jande meddelande om Antennaria carpatica (Wg) R. Br. ,Pä Sällskapets möte den 2 mars 1901 meddelade dok- tor H. Lindberg, att uppgiften i Herbarium Musei Fennici, ed. 2, om förekomsten af Antennaria carpatica i Enontekis lappmark beror pä en felbestämning och att arten sälunda utgår från Finlands flora. Denna förlust för floran är jag nu i tillfälle att ersätta. Under en af mina exkursioner senaste sommar i trakten af Kilpisjaur i Lapponia enontekiensis fann jag nämligen den verkliga Antennaria carpatica (W g) R. Br. pä fjället Jehkatsch's nordvästra sluttning, där den växte i nägra fä exemplar pä en liten „äng“ högt uppe pä fjällsluttningen. Jag såg inalles blott 6 blommande och ungefär lika många sterila exemplar, växande spridda på „ängen“. Då det emellertid för tillfället var tämligen mörkt (fyndet gjordes på natten den 23 juli) och växten äfven vid full dager lätt förbises, är det möjligt att den i själfva verket förekom något talrikare på platsen. I hvarje händelse måste den betraktas som en stor sällsynt- het i trakten. 2. XI. 1912. Montell. -— Wuorentaus. 15 Äfven i Sverige och Norge hör Antennaria carpatica till de sällsyntare fjällväxterna och förekommer blott i de högsta fjälltrakterna." Ylioppilas Y. Wuorentaus ilmoitti painettavaksi: Tietoja Pohjanlahden rannikkoplanktonista. Kesällä v. 1911 otin Pohjanlahden rannikolla Raahessa, Siikajoella ja Hailuodossa planktonnäytteitä matalista ranta- lahdista. Nämä näytteet olin keväällä v. 1912 tilaisuudessa määräämään prof. K. M. Levander'in hyväntahtoisella avustuksella Hydrografis-Biologisten Meritutkimusten laitok- sella. Määräysten tulokset on esitetty kahdessa seuraavassa taulussa ja kustakin lahdesta on erikseen annettu lyhyt sel- vitys. Taulussa I luetellaan fyto- ja zooplanktoniin kuuluvat lajit, paitsi diatomaseeit, sekä mainitaan niitten esiintymis- runsaus seuraavan asteikon mukaan: ccc erittäin runsas, ce runsas, c jokseenkin runsas, + yksittäin, r harvinainen ja rr erittäin harvinainen. Taulu II käsittää diatomaseeit, joita näytteissä esiintyi runsaasti ja etenkin varsinaiseen plankto- niin kuulumattomia ranta- ja pohjamuotoja. Näitten esiin- tyminen, muttei runsaus, mikä näistä on jätetty merkitse- mättä, on taulussa esitetty + merkillä. Raahen sisäsatamasta otetuista näytteistä on vaan puolesta diatomaseeit määrätty. Suolapitoisuuden on ottamieni vesinäytteiden mukaan mää- rännyt rouva maisteri Sigrid Stenius. Tauvonlahti. 64 47—24'34. Siikajoella, Tauvon- niemen eteläpuolella olevasta avonaisesta merenlahdesta, Tauvonlahdesta, otin planktonnäytteet ollessani kalastajien mukana pyydyksiä koettaessa. Lahden ranta on kauttaal- taan matalaa hiekka- ja niemen kärkipuolella kivikkorantaa, vailla huomattavampaa vesikasvustoa. Syvyys on keskem- pänä n. 4 m ja on veden korkeus lahdessa suuresti riippu- vainen vallitsevista tuulista. Veden korkein merkitty lämpö- määrä oli heinäk. 20 p:nä klo 12 päivällä pinnassa 16°C ja 16 Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 2. XI. 1912. suolapitoisuus elok. 24 p:nä otetun pintavesinäytteen mukaan sh - Planktonin kesäk.—elok. aikana muodostavat pääasialli- sesti diatomaseeit ja rotatoorit. Erittäin runsas (ccc) on Chaetoceras bottnicum ja runsas (cc) Diatoma tenue. Chae- toceraksella kiinnittyneenä esiintyy läpi kesän runsaasti eräs Vorticella-laji, mikä avonaisessakin meressä on Pohjanlahden pohjoisessa osassa laajalle levinnyt. Rotatooreista varsinkin heinäk. ja elok. näytteissä Anuraea aculeata ja A. cochlearis esiintyvät erittäin runsaasti (ccc) ja muodostavat zooplank- tonin pääosan. Kesäk. näytteissä taasen kopepodien nuoruus- asteet ja naupliukset ovat vallitsevina, samoin runsas (cc) on Bosmina maritima ja verrattain runsas (c) Eurytemora hi- rundoides. Myöhemmin kesällä esiintyvät kladoseerit ja ko- pepodien nuoruusasteet joko yksittäin (+) tai harvinaisina (r), täysikasvuiset kopepodit myöhemmin otetuista pintanäytteistä kokonaan puuttuvat, mikä saanee selvityksensä siitä, että ne yleensä lämpimän veden aikana päivisin pysyttelevät syvem- missä vesikerroksissa. Ollen avonainen merenlahti liittyy Tauvonlahden plank- toni lähinnä viereisen avonaisen meren planktoniin. Useat varsinaiset makean veden muodot, mitkä avonaisesta merestä puuttuvat, vaan jotka toisissa käsiteltävänä olevissa lahdissa esiintyvät, puuttuvat täältäkin tai esiintyvät harvinaisina. Toiselta puolen taasen muutamat murtoveden muodot esiin- tyvät joko yksistään Tauvonlahdessa tai ainakin runsaammin kuin toisissa lahdissa. Säikänlahti. 64 47—24 38. Edellä kuvatusta Tau- vonlahdesta eroittaa Tauvonniemen eteläosalla kulkeva lento- hiekkaharjanne n. 1 km pituisen ja '/, km levyisen ranta- järven, Säikänlahden. Nykyisin on Säikänlahti Tauvonlahden yhteydessä vain matalan Kurkunojan kautta. Ennen on yhteys ollut avonaisempi, mutta nopea maatuminen ja tuulen juok- suttama hiekka ovat lahden sulkeneet melkein kokonaan. Kuitenkin vielä nytkin Kurkunojan kautta merivesi korkean veden aikana tunkeutuu lahteen ja taasen vesimenon aikana virtaa ulos. Veden kokoomus on siis riippuvainen läheisestä 2. XI. 1912. — Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 17 merestä ja oli elok. 25 p:nä veden nousun aikana otetun pintavesinäytteen mukaan suolapitoisuus 1.45 %/o, siis melkein sama kuin Tauvonlahdessa. Korkein merkitty lämpömäärä oli heinäk. 11 p:nä klo 1 i. p. 18 C. Kasvullisuuden muo- dostavat Potamogeton, Myriophyllum, Batrachium, Lemna trisulca ja Scirpus paluster. Planktonnäytteet ovat otetut ma- talasta rantavedestä. Puhtaasti makean veden muotojen laji- ja yksilörunsaus sekä murtoveden lajien harvinaisuus tai puuttuminen Säikän- lahden planktonissa erottaa sen huomattavasti Tauvonlah- desta ja liittää lähinnä makeavetiseen järveen. Rotatoorit ovat pääasiallisimpana osana planktonissa ja niistä vallitseva Anuraea aculeata, minkä aseman kuitenkin heinäk. anastaa Triarthra longiseta. Anuraea cochlearis esiintyy vain keski- ja loppukesällä ja silloinkin harvinaisena. Makean veden lajeista esiintyy yksistään täällä tai ainakin runsaammin kuin toisissa lahdissa esim. Pediastrum duplex, Asplanchna girodi, Brachionus bakeri, Cathypna luna, Metopidia oblonga, Mo- nostyla lunaris ja Bosmina longirostris. Useimmat murto- veden muodot, kuten esim. Chaetoceras bottnicum, Thalas- siosira baltica, Synchaeta baltica ja S. monopus kokonaan puuttuvat. Harvinaisena tavataan Eurytemora hirundoides, Bosmina maritima, Anuraea aculeata var. platei ja A. coch- learis var. recurvispina, joittenka esiintyminen osoittanee yh- teyden olemassaolon Tauvonlahteen. Ojakylänlahti. 65 2—24"55'. Hailuodon itäpuolella on laaja ja matala Ojakylänlahti. Kasvullisuus lahdessa on runsas ja muodostavat sen Potamogeton, Myriophyllum, Ba- trachium, Lemna trisulca, rannoilla Phragmites y. m. Veden suolapitoisuus oli syysk. 8 p:nä otetun pintavesinäytteen mu- kaan ainoastaan 1.11 °/,,, siis vähäisempi kuin muissa lahdissa. Korkein merkitty lämpömäärä oli heinäk. 28 p:nä klo 7 i. p. 205 €. Pääasiallisimpana osana planktonissa ovat täälläkin rota- toorit ja niistä Anuraea aculeata ja A. cochlearis vallitsevina. Huomattava on myöskin kladoseerien lajirunsaus ja ne sekä kopepodit ovatkin tärkeänä osana zooplanktonissa. Fyto- 2 18 Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkopianktoni. 2. XI. 1912. planktoniin kuuluvista mainittakoon Anabaena flos aguae ja Dinobryon divergens, mitkä heinäk. 28 p:nä esiintyivät lahden peilityvenellä pinnalla joukottain ja aiheuttivat n. s. , veden kukkimisen*. Tämä ilmiö hävisi myöhemmin illalla hiljaisen tuulen alettua puhaltamaan. Ojakylänlahden eläimistöstä on t:ri Osc. Nordqvist antanut tietoja tutkimustensa perusteella kesällä v. 1887. Kirjoituksessaan , Bidrag till kännedomen om Bottniska vi- kens och norra Östersjöns evertebratfauna* '), luettelee hän planktoniin kuuluvista seuraavat: Anuraea aculeata, A. coch- learis, Asplanchna girodi, A. syringoides, Euchlanis luna, Mo- nostyla lunaris, Polyarthra platyptera, Triarthra longiseta, Cyclops sp., Eurytemora hirundoides, E. velox, Cantocamptus sp., Podon polyphemoides, Leptodora kindtii, Polyphemus pe- diculus, Bosmina maritima, Sida crystallina ja Ceriodaphnia sp. Seuraavassa taulukossa on näistä mainittu muut, paitsi As- planchna girodi ja Leptodora kindtii sekä lisäksi Tintinnopsis baltica, Vorticella sp., Brachionus bakeri, Euchlanis dilatata, Floscularia sp., Notholca foliacea, N. longispina, Synchaeta baltica, S. monopus, Alona guadrangularis, Bosmina longi- rostris ja Chydorus sphaericus. Raahe. Sisäsatama. 64 41.5s—24 28. Kaupungin rannassa oleva sisäsatama on nykyisin kauttaaltaan mataloi- tunut ja ainoastaan kaikkien pienimmille höyrypursille on enää mahdollista päästä kaupungin rantaan ja ei suuremman vesimenon aikana enää niillekään. Sisäsataman täyttää runsas Potamogeton ja Lemna trisulca kasvullisuus. Useitten saarien välisten salmekkeitten kautta on se avonaisen meren yhtey- dessä. Veden suolapitoisuus oli elok. 27 p:nä otetun pinta- vesinäytteen mukaan 1.59 °/,, ja korkein merkitty lämpömäärä elok. 13 p:nä klo 1 i. p. kokonaista 22 C. Anuraea aculeata ja A. cochlearis ovat täälläkin vallit- sevina, näistä edellinen esiintyen elok., jälkimäinen vielä syysk. puoliväliin erittäin runsaasti (ccc). Paitsi rotatoo- 1) Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17. Hel- singfors, 1890—1892. 2,181. 1912. Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 19 reja, esiintyy zooplanktonissa myöskin huomattavasti kla- doseerejä ja kopepodien nuoruusasteita sekä naupliuksia. Fytoplanktoniin kuuluvista ovat Chaetoceras bottnicum ja sillä kiinnittyneenä eräs Bicosoeca-laji alku- ja varsinkin loppu- kesällä runsaat. Anabaena spiroides on heinäk. alku- ja loppupuolella erittäin runsas, kun se taasen muulloin esiintyy vain harvinaisena tai yksittäin. Planktoni näissä matalissa merenlahdissa ja viereisessä avonaisessa meressä on siinä suhteessa samanlaista, että puhtaasti makean veden muotoja esiintyy molemmissa ja varsinaiset merimuodot, lukuunottamatta suuresti euryhalii- nisia lajeja, kokonaan puuttuvat.) Pohjanlahden pohjoisen osan, Perämeren, pintaveden suolapitoisuus on suurimmaksi osaksi alle 3.5 %/, vieläpä pohjoisimmassa osassa alle 2 /yo- ?) Tämä vähäinen suolapitoisuus ei ole esteenä useitten puh- taasti makean veden lajien leviämiselle yli koko Perämeren aina Merenkurkkuun saakka. Mutta rantalahdissa tavattavien makean veden muotojen laji- ja yksilörunsaus on kuitenkin suurempi. Jos vertaamme Hydrografis-Biologisten Meritut- kimusten julkaisuissa annettuja tietoja Pohjanlahdessa esiin- tyvien lajien runsaudesta seuraavissa taulukoissa esitettyihin runsausmääräyksiin, niin huomaamme, että yhteisistä lajeista esim. Dinobryon divergens esiintyy Tornion saaristossa heinäk. runsaasti (cc), Ojakylänlahdessa samoin, kun taasen avonai- sessa Tauvonlahdessa vain yksittäin (+) ja meressä harvi- naisena (r); Polyarthra platyptera elok. avonaisessa meressä joko harvinaisena (r) tai yksittäin (+), lahdissa yksittäin (+) tai verrattain runsaasti (c); Triarthra longiseta elok. meressä erittäin harvinaisena (rr), lahdissa yksittäin (+) tai verrattain runsaasti (c). Niistä makean veden muodoista, mitkä täällä tavataan vain lahdissa, mainittakoon esim. Trichodesmium lacustre, Asplanchna girodi ja A. syringoides, Brachionus ba- keri ja B. urceolaris, Pterodina patina, Polyphemus pediculus 1) Vertaa K. M. Levander, Meriveden planktonista, Suomen Kartasto 1910, n:o 21 b. 2 R. Witting, Suomen Kartasto 1910, karttal. 8, karttogr. 3. 20 Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 2. XI. 1912. ja Sida crystallina. Murtovesimuotojen esiintymisessä on huomattava, että ne esiintyvät 1) sekä avonaisessa meressä että lahdissa, 2) ainoastaan avonaisessa meressä tai 3) puut- tuvat molemmista. Ensimäiseen ryhmään kuuluu joukko lajeja, joista mainittakoon: Chaetoceras bottnicum, Thalassio- sira baltica, Cothurnia maritima, Tintinnopsis baltica ja T. tubulosa, Synchaeta baltica ja S. monopus, Eurytemora hi- rundoides ja Bosmina maritima. Mitä näitten yhteisten murtovesimuotojen yksilörunsauteen tulee, niin huomataan siinä eroavaisuutta avonaisen meren ja lahtien välillä, vieläpä ne eri lahdissakin esiintyvät nähtävästi eri määrissä. Yleensä ne avonaisessakin meressä esiintyvät runsaammin, sitten avo- naisessa Tauvonlahdessa, Raahen sisäsatamassa, Ojakylän- lahdessa ja Säikänlahdessa lopuksi niistä ainoastaan kaksi viimemainittua tavataan ja nekin hyvin harvinaisena, ehkäpä vaan sinne ajaantuneina. Tähän ryhmään voidaan vielä yh- distää Anuraea aculeata var. platei ja A. cochlearis var. recur- vispina, mitkä avonaisessa meressä esiintyvät keski- ja loppu- kesällä joko verrattain runsaasti (c) tai runsaastikin (cc) ja lahdissa, lukuunottamatta Säikänlahtea, missä ne ovat harvi- naiset, päämuodon kera ovat vallitsevana osana planktonissa. Ainoastaan avonaisessa meressä tavataan: Achnanthes tae- niata, Sceletonema costatum ja Peridinium catenatum. ') Koko Perämerestä tai ainakin sen suurimmasta osasta puuttuvat, kuten edellä mainitut tutkimukset osoittavat: Aphanizomenon flos aguae, Nodularia spumigena ja Acartia bifilosa. -— Erik- seen on merkittävä, että reliktinen kopepodi Limnocalanus grimaldi, mikä asustaa etupäässä syvemmissä ja kylmemmissä vesikerroksissa, kesäkuussa esiintyi Tauvonlahdessa. Ja sa- moin on huomattava, että Evadne nordmanni ja Podon po- lyphemoides, joilla, ollen suuresti euryhaiiinisia, on hyvin laaja levenemisalue, esiintyvät vielä näissä matalissa ja vähäsuo- laisissa rantalahdissa. !) Aivan, vastaavan ilmiön Suomenlahden muutamista lahdista osoit- taa prof. K. M. Levander kirjoituksessaan ,Zur Kenntnis des Plank- tons und der Bodenfauna einiger seichten Brackwasserbuchten*. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica XX, N:o 5. Helsingfors 1901. 2. XI. 1912. Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 21 Taulu I. Siikajoki. | Siikajoki S : iikajoki, | Siikajoki, | 5 >= Bashe Paikka. Tauvon- | Säikän- |>7 5 Sisäsatan lahti lahti. [358 ne : E O:8 ei j SE, TT < va a: Ap W - [TUT a. | [=== RR AN SA ie sl (=S JE ssä s. 5 =E or svs A «a SIP Ems Blu STA SIS aim | Aika v. 1911. vasaa saha]. esit si]. E | Se er "|" jasja" lade fd jaja" |? RT bd lader | | | | | el! 3 | E | De | | Pintaveden a |o | [s o o ee [= ee o o NR. | o lo o |o | lämpömäärä. C? Boll KSR EE Kn alt |& Sure AC] kan ämpömäärä, CO. Rz | |Y|A | ki [| N I | | | | | | I I | I | | | Myxophyceae. | | 1. Anabaena flos aquae Bréb. + | + rr | ecei ? | . . | | 2. Anabaena spiroides | Klebs. FT (CEC) TK KT FCC atlas | + . . | i 4. Trichodesmium la- | | | custre Klebs. RE ar | FE rn er | Chlorophyceae. | 5. Botryococcus brauni| | | | | | Kiitz.. ER s e I+'i+le|r I + |r | rri = 6. Pediastrum duplex | | | | Meyen . | Ylesimir|T|r!r!|rr|!rrirr'rr|rr | | | | | Flagellata. | | | 8. Dinobryon divergens | | Lemm. . + | + | Ir ec | + rr | | | Protozoa. | | | s | Fo 14. Vorticella sp. (chae- MR | toceraksella) . EET E] € CE Tri |) Piiput DS PEN ET | 6 | Rotatoria. | 15. Anuraea aculeata | | | | | Ehrbg. . c [ece| ce |cee| + |ceeleee] r |Icce|ccc cec |ecc ccelecel € I + | 16. Anuraea cochlearis | | | | | | | | Gosse SN e jece ccc r rr|ce r|ce|eee eee eee cee[eee cee cee 19. Brachionus bakeri | | | | | Mill . Ehe | r + rr 190] 6 rr TRA keä | 21. Cathypnaluna Ehrbg. | r el tl + Fl r | Sa | IT | 22. Euchlanis dilatata | | | | | do... e o | TT | r = r |tritritt| | 23. Floscularia sp. FIT | Y rr | rer [T NT lönat] Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 2.'XI. 1912 EK] KRA en Paikka. a re 225 = lahti. lahti. 1355 Isasalama AD E TESS BT re bet bl a VS NÄ SEN ERA kk 1 ar We Ber Aika v. 1911. == > a58|> 45 a5 3[ aa Sparare bears sägs NE SSE RSS SET ENE sos" TEES | | | Pintaveden % |o öka | o | RAN ee | ea |< | 5 | oma for ler reale lämpömäärä, C”. SIIS link [=] [515 See 126. Notholca acuminata | hie | | Ehrbg. . Yr | e|+|rr e|+irr| |rrIre|+|rr 128. Notholca foliacea b! | Ehrbg. . Js Sr SALA Ws + |r |rr| It EEE '30. Polyarthra platyptera | | | | Ehrbg. . Telle fr | + | r r|ır Tepe ar 31. Pterodina patina | 5 | Müll.. ; ern re rr rr | Yr | Yr | ‚32. Synchaeta baltica | Dia N, | Ehrbg. . rr TE | irlr|r|r|rrejrkr|rr 33. Sychaeta monopus K JY | p) Plate. | r | rire|4+ ce) Fi ar) 34. Triarthra longiseta a | EN | | Ehrbg. . Trac 2 lecelieril © rr [++ | € ve)" euere Copepoda. | 35. Cyclops leuckarti |: NEN | G.’O. Sars . r rr| r | rr|rr|rr| | 38. Eurytemora affinis | | 9 | | var. hirundoides | ki | Nordg. . c | rr | Ir | r + | Ir. N RU UN ‚40. Harpacticidae sp. . .| r rr rr ää rr | + | rr | rr | Yr | rr) fr | 42. Copepoda-juvenes. .|cc|+|r|r|r|rr|c|el|c|cjee|e|e| ti+|t Crustacea (cetera). mä! | gl | | 45. Bosmina obtusiro- | | TAM stris var. maritima | | | | | 25195 Kuti. ECE SR 1 TE DE + +[+|1+/+1J+|+ TAGE IT 147. Chydorus sphaericus IN | Wer | P. E. Müll.. rr|rr + [elr 12 | Rel AR | Er | EG 49. Podonpolyphemoides | | + MN = NI Poppe . rr + lr ÖS Jmrtr JEES ler | 52. Nauplii . .[ece| € MIN EN Rr e |+ c c | cc| c | ce Gt | Insecta. | | | | | | 54. Chironomus-larvae .|rr rr +. rt | eIrr LT [ean ooe AN aN 2. XI. 1912. Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 23 Taulukossa mainittujen lisäksi esiintyivät vielä seuraavat: 3. Coelosphaerium Naegelianum Ung. Säikänlahti 11. VII +, 25. VIII r, Ojakylänlahti 8. IX +, Raahe 13. VIII rr; — 7. Bicosoeca sp. (chaetoceraksella) Raahe 18. VI +, 27. VIII ccc, 13.1X cee; — 9. Peridiniuin sp. Tauvonlahti 24. VIII rr, Säi- känlahti 15. VI r, 11. VII +, 25. VIII r; — 10. Acineta grandis Kent. Tauvonlahti 24. VIII rr, Raahe 18. VI rr, 9. VII rr, 27. VIII rr; — 11. Cothurnia maritima Hensen (chaetoceraksella) Tauvonlahti 20. VII rr, Raahe 18. VI rr, 2. VII rr, 9. VII rr; — 12. Tintinnopsis baltica Brandt Tauvonlahti 15. VI rr, Oja- kylänlahti 28. VII rr; — 13. T. tubulosa (Lev.) Raahe 9. VII rr; — 17. Asplanchna girodi de Guerne Säikänlahti 15. VI +, 11. VII rr; — 18. A. syringoides Plate Ojakylänlahti 28. VII r, 8. IX r, Raahe 16. VII rr, 24. VII rr, 13. VIII r; — 20. Brachionus urceolaris Mill. Säikänlahti 15. VI rr, 11. VII rr, 25. VIII rr, Raahe 2. VII rr, 27. VIII rr; — 24. Metopidia oblonga Ehrbg. Säikänlahti 11. VII r, 25. VIII c; — 25. Monostyla lunaris Ehrbg. Säikänlahti 11. VII r, 25. VIII +, Ojakylänlahti 28. VII rr, Raahe 13. VIII rr; — 27. Notholca biremis Ehrbg. Raahe 16. VII rr; — 29. N. longispina Kellig. Ojakylänlahti 28. VII rr; — 36. Cyclops viridis Fischer Tauvonlahti 15. VI rr; — 37. Cyclops sp. Säikänlahti 15. VI rr, Ojakylänlahti 28. VII r, 8. IX r, Raahe 16. VII rr, 27. VIII rr; — 39. Eurytemora velox Lillj. Säikänlahti 11. VII rr, Ojakylänlahti 28. VII rr; — 41. Limno- calanus grimaldi (Guerne) Tauvonlahti 15. VI rr; — 43. Alona guadrangularis F. O. Müll. Ojakylänlahti 28. VII rr, Raahe IK NIT, 24 VI Tr, k. VIII rr, 27: VOR rr; 744; Bos- mina longirostris P. O. Mill. Säikänlahti 11. VII rr, 25. VIII +, Ojakylänlahti 28. VII r; — 46. Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars Säikänlahti 11. VII rr; Ojakylänlahti 28. VII rr; — 48. Evadne nordmanni Loven Tauvonlahti 15. VI r, Oja- kylänlahti 28. VII rr, Raahe 2. VII rr; — 50. Polyphemus pedi- culus De Geer Ojakylänlahti 28. VII +; — 51. Sida crystallina O. F. Mill. Ojakylänlahti 28. VII rr, Raahe 9. VII rr, 24. VII rr; — 53. Nematoda sp. Tauvonlahti 15. VI rr, 20. VII rr, 24. VIII rr, Säikänlahti 11. VII rr, Ojakylänlahti 28. VII rr, Raahe 2. VII r; — 55. Acaridi sp. Ojakylänlahti 28. VII rr. OPAS PN E 24 Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. Taulu II. 2. XI. 1912 Paikka. Tauvon- lahti. Aika v. 1911. Diatomaceae. Amphiprora alata Ehr. . . . ... vo 20—VII. | SVK S Amphora commutata Grun. . Campylodiscus clypeus Ehr.. « echeneis Ehr. Chaetoceras bottnicum Cleve . . Cocconeis placentula Ehr.. Cymatopleura elliptica W. Sm. « solea W. Sm.. Cymbella cistula Hempr. . . . . « gastroides Kiitz. Diatoma tenue Kiitz. Wd « vulgaretBory 0! 1.3. Encyonema ventricosum Kiitz.. Epithemia gibba Kütz. « sorex Kütz. ++++++++++4 +++++++++++ +++++++ +4++44+4+4444444 ++444 +++ « turgida Kütz. pn « westermannii Kütz. . « zebra Kütz, Je Fragilaria capucina Desm. Gomphonema olivaceum Ehr. Melosira distans Kiitz. « järgensii Ag. a Navicula amphisbaena Bory « elliptica Kitz. . . 3 « humerosa Breb. . ... . « interrupta Kütz. . . . . « O POP KI Bere « peregrina Kiitz. « rhynchocephala Kütz. « salinarum Grun. . « sculpta Ehr.. « subsalina Donk. Nitzschia marginulata Grun. « tryblionella Hantzsch. « vermicularis Hantzsch. . Pleurosigma attenuatum W. Sm. Rhoicosphenia curvata var. ma- Pa Gruns- S 2°. . Mar 1 Stauroneis salina W. Sm.. . . . Surirella ovalis-Breb.:. ide Ack. « ovata Kiitz. « striatula Turpin . Synedra pulchella Kiitz.. Thalassiosira baltica (Grun.) ++++++++ ++++ +++++4+ ++++ +++++ ETT. En Na Siikajoki, Siikajoki, Säikän- + d- ++ + ++ +++++++++ lahti. | een + ++++ +++++++++ = EET ++ ++ ++ +++ ttttttt + +++ ++++ ++ +++++ | | | 28— VII. ber 3 Mun EES fel + yan +++++ Hailuoto. Ojaky- | ++++ ++ ++++++++++++ ++++++++++ ‚ länlahti. | ++ ++ ++++ ++ ++4++++ +++ ttttttttttttt + Raahe, Sisäsatama. +++++++4. FIFE +333 Fe ++ + ++++++ ++++ + ++ ++ +++ ++++++++ + ++ Hi en + +++ ++++++ 21001. 1912. Wuorentaus, Pohjanlahden rannikkoplanktoni. 25 Edellisten lisäksi on merkitty vielä seuraavat: 3. Bacillaria paradoxa Gmelin, Raahe 18. VI; — 10. Cym- bella affinis Kütz. Tauvonlahti 15. VI ja 20.VII; — 13. C. lan- ceolata Ehr. Tauvonlahti 15. VI ja 20. VII sekä Raahe 18. VI ja 2. VII; — 16. Encyonema gracile Rab. Tauvonlahti 24. VIII; — 17. Encyonema prostratum Ralfs. Raahe 2. VII; — 20. Epithemia hyndmanii W. Sm. Tauvonlahti 24. VIII, Ojakylänlahti 28. VII ja 8. IX, Raahe 2. VII; — 25.Eunotia pectinalis var. biconstricta Grunv. Tauvonlahti 15. VI; — 27. Gomphonema constrictum Ehr. Tauvonlahti 15. VI ja 20. VII, Raahe 2. VII; — 28. G. mustela Ehr. Ojakylänlahti 28. VII; — 30. Mastogloia braunii Grun. Säi- känlahti 25. VIII; — 31. M. elliptica C. Ag. Säikänlahti 25. VIII, Raahe 16. VII; — 32. M. smithii Thwaites Tauvonlahti 24. VIII, Raahe 16. VII ja 13. IX; — 33. Melosira arenaria Moore Tau- vonlahti 24. VIII; — 35. M. granulata Ralfs. Tauvonlahti 15. VI; — 37. M. varians Ag. Tauvonlahti 15. VI; — 38. Navicula affinis Ehr. Tauvonlahti 15. VI; — 39. N. ambigua Ehr. Säikänlahti 15. VI; — 41. N. anglica Ralfs. Tauvonlahti 15. VI, Ojakylän- lahti 13. IX, Raahe 18. VI ja 13. IX; — 42.N. cryptocephala Kiitz. Tauvonlahti 20. VII ja 24. VIII, Säikänlahti 25. VIII, Ojakylänlahti 8. IX; — 48. N. permagna Bailey Säikänlahti 11. VII ja 25. VIII, Raahe 2. VII; — 52. N. smithii Breb. Tau- vonlahti 15. VI ja 20. VII, Säikänlahti 11. VII, Ojakylän- lahti 28. VII; — 53. N. stauroptera Grun. Tauvonlahti 20. VII; — 58. Pleurosigma acuminatum Grun. Raahe 18. VI; — 60. PI. elongatum W. Sm. Ojakylänlahti 28. VII; — 61. PI. spencerii var. Grun. Ojakylänlahti 28. VII; — 63. Stauroneis phoenicen- teron Ehr. Tauvonlahti 15. VI; — 65. St. spicula Hickie Tau- vonlahti 24. VIII; — 66. Surirella biseriata Breb. Tauvonlahti 24. VIII, Raahe 2. VII; — 70. Synedra affinis Kiitz. Raahe 18. VI; — 72. S. ulna Ehr. var. Tauvonlahti 15. VI ja 20. VII, Raahe 2. VII; — 73. Tabellaria fenestrata Kiitz. Tauvonlahti 15. VI, Ojakylänlahti 8. IX; — 74. T. flocculosa Kiitz. Tauvon- lähti ;15. VI ja 20. VH: 26 Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 2. XI. 1912. Professor K. M. Levander lämnade följande medde- lande: Till kännedom om planktonbeskafienheten i Helsingfors inre hamnar. Under sommaren 1908 verkställde herr mag. G. K. Berg- man omfattande, planmässiga undersökningar angäende in- verkan af Helsingfors affallsvatten pä vattnen kring staden. I den af honom afgifna redogörelsen ') för dessa undersök- ningar, hvilka företogos i hygieniskt syfte hufvudsakligen från kemisk och bakteriologisk synpunkt, ingå äfven en del intressanta upplysningar om massutveckling af Oscillatoria Agardhii och Anabaena spiroides. S. k. vattenblomning plä- gar årligen senare på sommaren iakttagas i vissa inre vikar vid staden. Men för öfrigt har knappt något blifvit bekant- gjordt om beskaffenheten af det plankton, som utvecklas i stadens hamnar, dessa brakvattenvikar, hvilka genom sta- dens oafbrutna tillväxt och däraf föranledda utvidgning af kloaksystemet och ett rikligare utflöde af affallsvatten blifvit starkt förorenade. År 1908, nämligen ifrån slutet af augusti till islägg- ningen i november, samt i maj 1909 insamlade äfven jag några prof af vårt hamnvattenplankton. Häfningarna (med skafthäf af Thum) skedde i Kajsaniemiviken vid yttre ändan af därvarande, nära värdshuset belägna landningsbrygga; ett af profven är taget vid Högholmsstranden. Ehuru det så- lunda sammanbragta materialet är rätt obetydligt, insamladt som det är mera tillfälligtvis och invid strand, torde dock ett litet meddelande med bilagd förteckning öfver de af mig iakttagna mikroskopiska växterna och djuren icke vara all- deles ovälkommet såsom ett bidrag till kännedomen om planktonbeskaffenheten i de vatten, därifrån profven äro tagna. 1 Bergman, G. K., Studier öfver inverkan af Helsingfors af- fallsvatten på vattnen kring staden sommaren 1908. Särtryck ur Hälso- värdsnämndens i Helsingfors Arsberättelse för år 1907. Helsingfors 1908. 2. XI. 1912. Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 27 I vattnen innanför Länga bron, d. v. s. i Tölöviken, i Djurgärds- och Kajsaniemivikarna samt i det inre af Brobergs- hamnen, utgör redan nämnda uppträdande af pelagiska my- xophycevegetationer i stora massor en synnerligen iögo- nenfallande företeelse i planktonlifvet. Mag. Bergman har härom lämnat (s. 30—31) en mälande skildring, hvilken jag ber fä ätergifva här, desto hellre som den skriftserie, hvari denna författares arbete ingår, icke är spridd i naturhisto- riska kretsar. ,Dä vi den 22 juni togo de första profven ur Tölö- viken, hade vattnet en grågrön färg, och kunde man icke däri spära nägon utbildad algvegetation. Alla analysdata tyda pä, att vi hade att göra med en alldeles ovanligt stark förorening af organiska ämnen. Syretalet är blott 35 och permanganatförbrukningen när upp till öfver 90 mg per lit. Ammoniakmängden var emellertid icke synnerligen hög och bakterietalet icke heller. Salthalten var läg. I Kajsaniemi- och Djurgärdsvikarna voro förhällandena ungefär liknande, nägot mindre organiska ämnen och mindre ammoniak, men nägot större antal bakterier. Vid följande proftagning den 17 juli hade förhällandena betydligt förändrats. Vikens hela yta företedde ett trädigt utseende, det hela päminte illusoriskt om rabarberkräm. Syretalet visade sig hafva stigit ända till öfver 190 och per- manganatförbrukningen hade sjunkit nägot. Ammoniaken visade en stegring, bakterierna hade af- tagit i antal vid ytan. Vid mikroskopisk undersökning af ett med häf upp- fängadt algprof befanns detsamma till hela sin massa bestä af fina rörliga trådar af blågrön färg, en alg benämnd Oscillatoria Agardhii. Dess uppträdande i vikens vatten är ett otvetydigt bevis pä vattnets dåliga beskaffenhet. I detta vatten, så rikt på organiska ämnen och sönderdelningspro- dukter af sådana, finna dessa alger de bästa betingelserna för sin existens och rena tillika vattnet genom sin lifsprocess, hvilken f. ö. är långt ifrån utredd, genom assimilation och omvandling af dessa ämnen. De sprida en typisk unken 28 Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 2. XI. 1912. lukt, som mängen kanske tillskrifver vattnet i och för sig, men som just alstras af dessa och andra alger. Deras emi- nenta förmäga att producera syre mäste själffallet bidraga till oxidationen af de främmande ämnena och till förintande af åtminstone alla mera syreskygga bakterier. Arten befanns nämnda dag spridd icke allenast i den egentliga Tölöviken, utan äfven i stora massor i Djurgärds- och Kajsaniemivikarna samt i det inre af Brobergshamnen. Dä vi den 1 augusti äterkommo till dessa trakter hade en betydlig förändring försiggätt. Den trädiga massan i vikens midt hade försvunnit, och man säg en ny formation uppträda, som makroskopiskt tedde sig som gröna punkter, men som under mikroskopet visade sio bestå af spiralvridna flercelliga algträdar försedda med heterocyster. Denna vegetation, som befanns bestä af en till Nostocaceae hörande art, Anabaena spiroides, befann sig vid denna period i sin första knoppning, och Oscillatoria befann sig pä retur. Syrehalten i vattnet visade också en betydlig sänkning sedan oscillatorians glansdagar. Ute i Kajsaniemiviken syntes Anabaena redan helt hafva eröfrat terrängen. Det förefaller som om Anabaena trögare utvecklat sig pä de punkter där Oscillatoria nyss uppträdt massvis. Vid proftagningen den 1 augusti befanns vattnet i hela nejden ega en mycket ökad ammoniakhalt, uppgäende till 73 9 mg per liter. Äfven bakteriehalten är hög pä sina ställen. Den 13 augusti befinnes ammoniak- och bakterie- mängden äter hafva nedgätt samt syremängden stigit till en förut icke uppnådd höjd 203 °/,. Genomskinligheten är äfven mindre än någonsin, Anabaena är i sitt högsta flor, bland Anabaena förekommer dock äfven alltid Oscillatoria.“ Till komplettering af denna allmänna skildring mä ännu tilläggas följande data ur Bergmans observationstabeller: Den 22 juni växlade vattnets temperatur pä 0.5 m djup i nämnda vikar från 15.6 till 18.0 C, siktdjupet från 100 till 117 cm, salthalten pä 0.5 m djup från 3.96 till 4.13 2/4), ammoniak- halten från 0.15 till 0.50 mg/lit. 2. XI. 1912. Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 29 Den 17 juli växlade vattnets temperatur pä 0.s m djup i samma vikar frän 17.4 till 19.0 C, siktdjupet frän 64 till 97 cm, salthalten pä 0.5 m djup från 4.74 till 4.96 °/,,, ammoniakhalten frän 0.50 till 2.25 mg/lit. Den 1 augusti växlade vattnets temperatur pä 0.s m djup i samma vikar frän 19. till 21.0 C, siktdjupet frän 66 till 100 cm, salthalten pä 0.5 m djup från 4.7s till 4.89 /oo- Den 13 augusti växlade vattnets temperatur i samma vikar pä 0.s m djup från 20. till 20.6 C, siktdjupet från 42 till 62 cm, salthalten pä 0.5 m djup från 4.sı till 4.92 %/9g, am- moniakhalten från 0.so till 3.10 mg/lit. De af mig tagna profven gitva beträffande dessa ve- getationer vid handen, att oscillatorier !) förefunnos i Kaj- saniemivikens plankton tämligen rikligt ännu i början af oktober vid en vattentemperatur af 9.6 C och anträffades sista gängen den 11 oktober, dä ytvattnet hade en tempe- ratur af 9.4 C, under det att Anabaena spiroides hastigt af- tog i riklighet i september och i oktober redan var frän plankton försvunnen. Att sistnämnda art är att uppfattas säsom en sommarform, uppträdande en kortare tid i den pelagiska floran än oscillatorierna, därpä tyder äfven att densamma icke är antecknad frän profvet af den 29 maj 1909, dä oscillatorier redan voro rätt rikligt företrädda. För öfrigt framgick det tydligt, att pä samma plats, där de pelagiska myxophyceerna vegeterade som yppigast, 100 m frän en kloakmynning, rädde ett anmärkningsvärdt rikligt djurlif. Synnerligen individrikt uppträdde här vissa rota- 1) Utom den Oscillatoria-form, som anföres af Bergman såsom ästadkommande ett rabarberkrämaktigt utseende hos vattnet innanför Länga bron, torde en del andra af de former, hvilka omnämnas af F. W. Klingstedti hans uppsats: Beiträge zur Kenntnis der Oscil- latoriaceen Finlands (Medd. Soc. F. & Fl. Fenn, h. 33, 1907, s. 113—117) som anträffade i Tölöviken vid kloakmynningar, här uppträda säsom vanliga planktonter. Dessa äro: Oscillatoria Agardhii Gom., Osc. tenuis Ag. var. natans Gom. och tergestina Rabenh., Osc. amphibia Ag., Osc. chlorina Kütz., Osc. chalybaea Mertens äfvensom Phormidium subfuscum Kütz. och Spirulina Nordstedti Gom. 30 Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 2. XI. 1912. torier, framför allt Brachionus pala, Anuraea aculeata och Triarthra longiseta. Detta förefaller sä mycket anmärkningsvärdare i be- traktande af huru de yttre betingelserna för pelagiskt djur- lif här gestalta sig. Jag inskränker mig till att päpeka, att vid tiden för undersökningarna genom ifrägavarande kloak ärligen utfördes enligt beräkning 27,000 kg ammoniak frän dåvarande närbelägna gasverk till Kajsaniemiviken (Berg- man, s. 29) och att förhällandena beskrifvas äskädligen af Bergman sälunda: „Da vi en lugn julidag styrde in genom Brobergsham- nen, uppfängades redan långt ute i hamnen svarta, gröngrä- skimrande, manetformade, af gasbläsor burna muddklumpar, hvilka, ju längre vi kommo in i Kajsaniemiviken, tilltogo i antal för att utanför värdshuset ligga pä nägra decimeters afständ frän hvarandra hela viken full. En mikroskopisk undersökning ') af detta slam gaf vid handen, att det ut- gjorde säte för talrika arter af algsläktet Oscillatoria, säsom Osc. tenuis, Osc. chalybaea, Osc. chlorina, hvilka äro typiska invänare i affallsvatten, samt dessutom synnerligen rikligt svafvelbakterier, Beggiatoa, och mera sparsamt Spirulina och Scenedesmus; ytterst talrikt förekommo stora spiriller och andra bakterier samt slutligen en och annan träd af Ana- baena och nägon Diatomaceae. Den synnerligen stora massan af Beggiatoa gaf tydligen till känna, att man hade en svafvelkälla framför sig; i själfva verket hade hela massan sitt upphof i kloaken, som utmyn- nar nedanför Kajsaniemi värdshus, och hvilken för ut gas- verkets affallsvatten. Sceneriet invid själfva mynningen var sådant, att den, som sett det, icke glömmer det.“ Alltsä pä ett afständ af blott 100 m ifrän denna förrutt- nelsehärd var vattnets rening redan sä betydlig, att en rätt mängfaldig pelagisk fauna fanns utvecklad. Så påträffades bl. a. här Evadne nordmanni! !) De af Bergman omnämnda botaniska fynden hafva kontrol- lerats och granskats af F. W. Klingstedt(Bergman, s. 40), Ana- baena spiroides identifierades af mig. 2. XI. 1912. Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 31 Öfver hufvud taget synes det af mig granskade materialet gifva vid handen, att hamnvattnets plankton hufvudsakligen sammansättes af en mängd allmänna sötvatten- och brak- vattenformer, men att äfven vissa marina planktonorganis- mer, såsom Sceletonema costatum ibland diatomaceerna, Evadne nordmanni ibland cladocererna, kunna där, åtminstone pe- riodvis, förefinnas. Dock synes detta planktonslag till sin artsammansättning skilja sig rätt märkbart från det, som utvecklas i Finska viken, till ex. redan vid Gråhara utanför Sveaborg, beroende hufvudsakligen på en talrikare förekomst af vissa sötvattenarter, såsom Brachionus-arter, Asplanchna girodi m. fl., hvilka saknas eller äro mer eller mindre till- fälliga i det öppna hafvet, under det att särskilda i Finska viken allmänna former af mer marin karakter saknas eller äro sällsynta i hamnvattnet. Genom ymnigheten af smuts- vattenorganismer eller saprobier befinnes äfven hamnvatt- nets plankton uppvisa en afvikande beskaffenhet från plank- tonsammansättningarna i de hafsvikar (Esboviken, Längviken, Bockfjärden, Pojoviken o. a.), om hvilka vi i detta afseende äga nägon kännedom. Riklig vattenblomma, förorsakad af massutveckling af oscillatorier, har i de sistnämnda aldrig iakttagits, beroende detta antagligen pä att vattnet där icke i så hög grad är förorenadt af i detsamma upplösta orga- niska o. a. ämnen som i hufvudstadens hamnar. Såsom ka- raktäristiskt för det inre hamnvattnets phytoplankton torde förutom Oscillatoria-vegetationen kunna anses det rikliga uppträdandet af Anabaena spiroides, för zooplankton åter särskildt Brachionus-arterna. Sålunda torde Brachionus pala, hvars förekomst i stora massor i Helsingfors södra hamn iakttogs !) af mig redan i maj är 1893, och Br. angularis kunna tills vidare betraktas såsom karaktärsformer eller led- former i våra hamnvatten. I allmänhet torde med hänsyn till den ungefärligen upp- skattade rikligheten af individer eller frekvensgraden följande 1) Materialien zur Kenntniss der Wasserfauna etc. II. Rotatoria. 1894, s. 57. 32 Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 2. XI. 1912. organismer enligt det föreliggande materialet eller pä grund af tidigare erfarenhet kunna betraktas såsom domine- rande: Oscillatoria-arter, Anabaena spiroides, Achnanthes taeniata (i majplankton), Chaetoceras bottnicum, Ch. sp., Cyclotella sp., Peridinium catenatum (i majplankton 1892 och 1893 talrikt, i februari 1891 i Sandvikshamnen); Coleps hirtus, Vorticella nutans, Anuraea aculeata, Bra- chionus pala, Synchaeta baltica, Triarthra longiseta. Säsom mer eller mindre allmänna vore dessutom följande att anses: Aphanizomenon flos aguae, Diatoma elongatum v. tenuis, Sceletonema costatum, Thalassiosira baltica, Scenedesmus guadricauda, Bicosoeca sp., Monosiga ovata; Didinium nasutum, Euplotes patella, Holophrya sp., Para- maecium caudatum, Tintinnopsis brandti, T. tubulosa, Anu- raea cochlearis, A. eichwaldi, Brachionus angularis, Synchaeta monopus, Cyclops oithonoides, Eurytemora hirundoides, Cerio- daphnia sp., Bosmina obtusirostris v. maritima. Säsom tillfälliga i plankton (littorala och botten- former) resp. mer eller mindre sällsynta torde man tills vidare kunna bl. a. beteckna: Bacillaria paradoxa, Chaetoceras subtile, Melosira jür- gensi, Spirogyra sp., Dinophysis acuminata, Peridinium achro- maticum, Glenodinium sp., Spirodinium fissum; Nassula elegans, Paramaecium bursaria, Pleuronema chry- salis, Euplotes charon, Strombidium sp., Tintinnopsis bottnica, Metopidia oxysternum, Euchlanis dilatata, Brachionus urceo- laris, Notholca acuminata, N. foliacea, Cyclops varius, C. leuckarti, C. oithonoides, Balanus improvisus (larver), Chydorus sphaericus, Evadne nordmanni, Chironomus-larver. Det är väl onödigt att yttermera päpeka, att med hänsyn till materialets ringhet denna gruppering af de funna arterna själffallet kan hafva endast en alldeles provisorisk karaktär. Säsom varande till sin sammansättning en blandning af söt- och saltvattenarter bör i alla fall det i hamnvattnet lefvande planktonslaget karaktäriseras säsom ett slags brakvatten- 2. XI. 1912. Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 33 plankton, hyphalmyroplankton, som i högre grad än Finska vikens plankton närmar sig artbeskaffenheten af söt- vattenplankton, stäende detta i sammanhang med hamn- vattnets utspädning med sött vatten hufvudsakligen frän Vanda ä. Karaktäristiskt för detsamma i ekologiskt afseende är rikligheten af särskilda saprobier. Saprobierna hafva som bekant af Kolkwitz och Marsson med hänsyn till, huruvida de trifvas i starkt, medelmättigt eller lindrigt förorenadt vatten, uppdelats !) i polysaprobier, mesosaprobier och oligosapro- bier. Följes dessa författares ekologiska system ?) af smuts- vattenorganismerna, erhälles följande gruppering af de i min förteckning upptagna arterna, hvilka äro nämnda i Kol k- witz’ och Marssons sammanställningar. Det framgår dä, att i synnerhet antalet mesosaprobier är jämförelsevis betydligt i hamnvattnet. Polysaprobier: Amoeba limax. Mesosaprobier: Oscillatoria-arter (Osc. tenuis, Osc. chalybaea, Osc. chlorina, hvilka omnämnas af Bergman, äro starkt mesosaproba), Aphanizomenon flos aguae, Scenedesmus guadricauda; Paramaecium caudatum, P. bursaria, Coleps hirtus, Didi- nium nasutum, Nassula elegans, Pleuronema chrysalis, Halteria grandinella, Euplotes patella, E. charon, Triarthra longiseta, Metopidia oxysternum, Brachionus pala, Br. urceolaris, Br. an- gularis, Anuraea aculeata, A. cochlearis, Notholca acuminata, Cyclops leuckarti, Chydorus sphaericus, Chironomus-larver. 1) Kolkwitz, R. & Marsson, M., Grundsätze für die biolo- gische Beurtheilung des Wassers nach seiner Flora und Fauna. Mit- theilungen d. Kgl. Prüfungsanstalt f. Wasserversorgung u. Abwässer- beseitigung. Berlin, 1902. 2) Kolkwitz, R. & Marsson, M, Ökologie der pflanzlichen Saprobien. Berichte d. deutschen botan. Gesellschaft, Bd. XXVI a. Ber- lin, 1908, sid. 505—519. Kolkwitz, R. & Marsson, M, Ökologie der tierischen Sapro- bien. Internat. Revue d. gesamten Hydrobiologie u. Hydrographie, Bd. II. 1909, sid. 126—152. 34 Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 2. XI. 1912. Oligosaprobier: Oscillatoria Agardhii') Anabaena spiroides, Bacillaria paradoxa; Euchlanis dilatata (ocksä svagt mesosaprob), Notholca foliacea (ocksä svagt mesosaprob), Cyclops oithonoides, Daph- nia cucullata. Kolkwitz och Marssons system är byggdt pä er- farenheterna frän förhällandena i inlandets vatten. Enär det emellertid synes ganska sannolikt, att en del af de saprobier, hvilka lefvaigenom affallsvatten förorenade inlands- vatten, icke uthärda i bräckt vatten af den salthalt som det här är fråga om, nämligen c. 3—5 ?/,,, kan det måhända vara tjänligt att uppställa begreppet „euryhalina saprobier“ i och för betecknande af de saprobier, hvilka gå i svagt salt- haltigt hafsvatten. De från vårt hamnvatten, speciellt från Kajsaniemiviken antecknade saprobierna vore dä rätteligen att betecknas säsom euryhalina polysaprobier, euryhalina mesosaprobier och euryhalina oligosaprobier. I bilagda, delvis i tabellform uppgjorda förteckning, som upptager 72 växt- och djurformer, och som jämväl inne- häller uppgifter öfver vattnets salthalt och temperatur vid proftagningarna, har arternas frekvensgrad betecknats sä- lunda, att ccc betyder massvis, cc talrik, c allmän, + hvarken allmän eller sällsynt, r sällsynt, rr mycket sällsynt. Utom de i tabellen upptagna organismerna anträffades följande: Aphanizomenon flos aquae (L.) Ralfs 29. VIII. 08. Achnanthes taeniata Grun. 29. V. 09, cc. Bacillaria paradoxa Gmel. 29. VIII. 08, +. Chaetoceras danicum Cleve 29. VIII. 08, rr; 30. X. 08, rr. - subtile Cleve 29. VIII. 08, r. 1 Diatoma elongatum Ag. v. tenuis Ag. 29. VIII. 08, M 29. V. 09, €: 12. Melosira Jürgensü Ag. 29. VIII. 08, +. 16. Spirogyra SP ,29 VII. 085,0. 2 I ett arbete af är 1909 (Uber die Planktonproduktion der Ge- wässer, erläutert an Oscillatoria Agardhii Gom.; Landwirtschaftl. Jahr- bächer, Ergänzungsb. V) anser Kolkwitz, att Oscillatoria Agardhii vid riklig förekomst bör hänföras till de svaga mesosaprobierna. Mä- hända kunde detta göras äfven hvad beträffar Tölöviken. 2. XI. 1912. Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 35 Helsingfors inre hamnar Sa Kaisaniemiviken | = | År 1908 1908 1909 i ARE SRK Wi VIHVIN IX | IX] X | x MEE] vo TOAN | Månad och dag — [29]30/8 124 14 | 11130| 8 129 Vattnets salthalt 0 joo vid ytan 4,87 | — | 5,43 | 5,39 Bas 5,12. | 5,25 4.98 = Vattnets temperatur i C vid ytan — | — | 102. | on 9,6 | Sa | | 6,6 Ou 10,9 | Myxophyceae. | Fo | 1. Anabaena spiroides Kleb. j ce | cee! cc. AA 3. Oscillatoria Agardhii Gom.. . . ce Jece|ece | ce | ce | c ce | Diatomaceae. | | | | 6. Chaetoceras bottnicum Cleve. Ge Ika 1,4 lin ila ot r + | 9. » Spit" ll oja vä 197°, een Free s | 10. Cyclotella sp. +l/e|)+|+!|r ce | 13. Sceletonema costatum (Grev.) Cleve FINE c € | + + + 14. Thalassiosira baltica (Grun) . . . I rr | 244 BO r | Chlorophyceae. | | | 15. Scenedesmus io aj (Turp.) | Bréb. . Ian 2. £ 1 + l+:| + | ar Flagellata. | | | | | 18. Monosiga ovata Kent. . ele e Peridiniales. | 21. Glenodinium sp.. . , | Tr | r | rr YT | 23. Peridinium achromaticum Lev. . f r rr | Silicoflagellata. 25. Ebria tripartita (Schum.) Lemm. . r r r br | Protozoa. 27. Coleps hirtus O. F. Müll. ET a FR a a jp = 28. Cothurnia maritima Ehrbg.. . . . . + | + il 30. Didinium nasutum (O. F. M.) rr r | + | 32. Euplotes patella Ehrbg. | + | ır + 34. Holophrya sp. nei aI aik [€ | 337. Paramaecium caudatum Ehrbg. | | ij RS NR ml] Me Fe Vorticella nutans O. F. Müll.. 4, Ce, NET yh IMG Ta | Rotatoria. | AT 46. Anuraea aculeata Ehrbg. + | cel! e | ce |cee|eee| ce | + | r 47. » cochlearis Gosse . . SYNC NE Sa da Sa | 48. » eichwaldi Levand. AY AT) Oja 50. Brachionus angularis Gosse . al oy balen Br | 51. » pala Ehrbg. . @ 3| ccc | ce. | | | 57. Synchaeta baltica Ehrbg. Bee Lee ns]. SRI + | 58. » monopus Plate . . + BE sur. fr | 59. Triarthra longiseta Ehrbg. . . ce1nke VRT Cladocera. 169. Daphnia cucullata G. O. Sars . ine | 36 Levander, Plankton i Helsingfors inre hamnar. 2. XI. 1912. 17.7 BICOSOCCA "Sp." 29 VIITUS ce; sr Tara: 19.1 Euglena: sp. 29. V. 09, rr. 20. Dinophysis acuminata Clap. et Lachm. 24. IX. 08, rr; 11. X. 08; Tx. 22. Gonyaulax (Peridinium) catenata (Lev.) 29. V. 09, r. 24. Spirodinium fissum (Lev.) 8. IX. 08, r. 26. Amoeba limax Duj. 29. V. 09, rr. 29. Didinium balbiani Bütschli 24. IX. 08, +. 31. Euplotes charon Ehrbg. 30. VIII. 08, rr; 8. IX. 08, r. 33. Halteria grandinella (0. F. Müll.) 29. VIII. 08. 35. Nassula elegans Ehrbg. 8. IX. 08, rr. 36. Paramaecium bursaria (Ehrbg.) Focke 8. IX. 08, r; 8: XL 085 38. Pleuronema chrysalis St. 30. X. 08, r. 39. Strombidium sp. 30. X. 08, rr. 40. Tintinnopsis bottnica (Nordgv.) 4. X. 08, rr. 41. ja brandti (Nordgv.) Brandt 4. X. 08, r; 11. X. 08, + 42! 3 tubulosa Lev. 11. X. 08, r; 29. V. 09, +. 44.” Vorticella sp.:29: VII. 108175; 8. 321 m08;0e: 453 »Acineta':sp.,8. IX. D8;; 29. VEL»08=r: 49. Asplanchna girodi 30. VIII. 08, c; 8. IX. 08, r. 52. Brachionus urceolaris O. F. Müll. 29. VIII. 08, rr. 53. Euchlanis dilatata Ehrbg. 30. VIII. 08, r; 8. IX. 08,r. 54. Metopidia oxysterna Gosse 30. X. 08, rr. 55. Notholca acuminata Ehrbg. 30. X. 08, rr. 56. 5 foliacea Ehrbg. 4. X. 08, rr. 60. Cyclops leuckarti Claus 8. IX. 08, r. 61. x oithonoides G. O. Sars 30. VIII. 08, —;8.1X, 08, r. 62. N varius Lillj. 8. IX. 08, rr. 63. Copepoda: larvae et juvenes 8. IX. 08, cc. 64. Eurytemora hirundoides (Nordgv.) 29. VIII. 08, r; 8. IX. 08, + 65. Balanus improvisus Darw. larvae 29. VIII. 08, rr; 30. VIN. 08 22 66. Bosmina obtusirostris v. maritima P. E. Müller 30. VIII. 08, +3”8. IX. 08, 98 1,30. 67. Ceriodaphnia sp. 30. VIII. 08, +; 8. IX. 08, r. 68. Chydorus sphaericus (O. F. Müller) 8. IX. 08, r. 69. Daphnia cucullata G. O. Sars 8. IX. 08, 33 r. 70. Evadne nordmanni Lovön 29. VIII. 08, rr; 8. IX. 08, r. Podon polyphemoides Leuck. 8. IX. 08, rr. Chironomidae-larvae 8. IX. 08, rr. Mötet den 7 december 1912. 37 Mötet den 7 december 1912. Till inhemsk medlem invaldes student F. W. Nybergh (föreslagen af docent H. Federley). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 1.172596; Till publikation anmäldes: R. Frey, Uber die Mundteile der Mycetophilidae. Upplästes ett bref frän professor Th. M. Friesi Upp- sala, hvilken framförde sin tacksägelse för det lyckönsknings- telegram han emottagit af Sällskapet pä sin 80-ärsdag. Framlades 36:te tomen af Sällskapets Acta. Priset fastställdes till 14 mark. Doktor Harald Lindberg föredrog om af honom ut- förda växtpaleontologiska undersökningar å Pelso mosse i närheten af Uleäträsk. Student W. Hellen förevisade den för vär dipterfauna nya arten Chilosia flavissima Beck., tagen af W. Nylander i Uleäborg. Maisteri J. A. Wecksell näytti seuraavat huomatta- vat loissienet: Puccinia Pruni spinosae Persoon, II ja III, löydetyt kir- sikkapuista Lepaan puutarhaopiston puistossa, Tyrvännössä. Puccinia Helianthi Schweinitz. Tämän toistaiseksi ai- noastaan Helsingin kasvitieteellisestä puutarhasta löydetyn la- jin teleutoasteen oli esittäjä tavannut Tyrvännössä, Lepaassa. 38 Wecksell. — Hintikka. — Suomalainen. 1. XM. 19125 Taphrina Pruni (Fuckel). Esittäjä oli huomannut tämän lajin sekä kriikuna- että luumupuissa Luonnonmaalla Naan- talin tienoilla. Herra Wecksellin esityksen johdosta ilmoitti mais- teri T. J. Hintikka viimemainitun sienen olleen tavallinen luumupuissa Ahvenanmaalla kesällä 1912. Magister E. W. Suomalainen hade insändt följande meddelande: Chamaeorchis alpina (L.) Rich. i Kilpisjärvi-trakten, Le. I Societas" pro Fauna et Flora fennica Meddelanden 38 (1911—1912), sid. 80—82, lämnar forstmästare Justus Mon- tell en notis om förekomsten af Chamaeorchis alpina är 1910 i nordvästra Enontekis, Kilpisjärvi, fjället Saanatunturi. Jag vill härmed meddela, att nämnda växtart äfven af mig blifvit funnen pä SW-sluttningen af fjället Saana, och — att döma af förekomsten af andra växtarter, i synnerhet Rhododendron lapponicum — just i samma smala bälte ofvanför björkgrän- sen, där äfven herr M. funnit arten. Den 5 juli 1909 träf- fade jag ett tiotal, ännu ganska outvecklade exx. pä Saana, men dessutom påföljande dag pä det närbelägna fjället Jeh- katsh's S-sluttning, ungefär lika rikligt som pä förstnämnda ställe. Enär jag icke dä hade till uppgift att samla växter, blefvo nägra exemplar icke af mig insamlade. Men min res- kamrat, herr Georg E. F. Schulz, tog ett par exemplar, hvilka torde befinna sig i hans ego. Pä norska sidan om vattendelaren synes Chamaeorchis vara rätt allmän; härifrän anföres den t. ex. af A. J. Mela (Kuopio Museum: „In alpibus inter Lyngen et Kilpisjärvi"). Jag har funnit arten vid fjället Agjeg (1909) samt i närhe- ten af ödestugan Lulle (1905), bäda i Skibotten- (Lyngen-) älfvens dalgång. Icke långt från sistnämnda fyndort växer en annan anmärkningsvärd art, Myricaria germanica (L.) Desv., äfven den en västlig invandrare. 7. XII. 1912. Poppius, Tvenne ornitologiska meddelanden. 39 Doktor B. Poppius lämnade Tvenne ornitologiska meddelanden. 1. En egendonilig färgvarietet af skata (Pica pica L.). Till zoologiska museet har insändts ett egendomligt exemplar af skata, som skjutits i november detta är i Näärinki by af Jockas socken. Exemplaret i fräga är till färgteckningen sä pass anmärkningsvärdt, att en kort beskrifning af detsamma bör kunna päräkna intresse. Enligt skriftligt meddelande af insändaren, herr K. B. Miller, äro lika tecknade skator ej sällsynta i ofvannämnda by. Hufvudformens alla hvita teckningar finnas normalt ut- bildade och äro samtliga skarpt begränsade. Hufvudet, hal- sen och bröstet äro mörkt kastanjebruna, denna färg vid näbbroten, kring öronen och pä kinderna nägot mörkare, baktill pä midten af hufvudet och halsens öfre sida obetyd- ligt ljusare. Hals- och strupfjädrarna i midten smalt hvita. Ryggen gulbrun, pä sidorna mot de hvita teckningarna af samma bruna färg som hufvudet baktill. De hos hufvud- formen mörkt tecknade delarna af handpennorna, spetsarna och de två yttre tredjedelarna af de yttre fanstrålarna på de inre samt utkanten af de yttre armpennorna ljust isa- bellagula. Öfriga delar af vingarna, stjärttäckarena, under- gumpen och låren kastanjebruna. De två mellersta, förlängda stjärtpennorna ljust isabellagula, yttre hälften af den därpå följande stjärtpennan och spetsen samt motsvarande delar på de därpå följande pennorna, mot den yttersta successivt afsmalnande, af samma ljusa färg, öfriga delar af pennorna ljust kastanjebruna, mot spetsen något blekare. Näbben brun, tars och fot brunsvarta. 2. Den 19—30 november detta år inkommo till museet från de närmare omgifningarna af Helsingfors icke mindre än 6 lappugglor (Syrnium lapponicum), hvilka blifvit fällda af allmoge-jägare. Det första exemplaret, frän Thusby, är fälldt den 12 november. Den 20 november insändes ett exemplar frän Sjundeä, den 23 frän Helsinge, den 25 frän 40 Poppius. — Jääskeläinen. — Levander. 7. XII. 1912. Esbo, den 28 frän Kyrkslätt samt den 30 frän Ingä. Detta talrika uppträdande af lappugglan i sä sydliga trakter tyder pä en invasion norrifrän. Under lemmel- eller sorkrika är är det ju uppe i Norden fallet, att bl. a. roffäglarna föröka sig i högre grad än annars. Efter lemmelvandringar, dä till- gängen pä födoämnen är ringa, företaga fäglarna vandringar bl. a. i sydlig riktning. Fjällugglans uppträdande här i syd- liga Finland kunde sälunda antagas stä i samband med lem- melären uppe i vära lappmarker. Jag vände mig därför till forstmästare J. Montell i Muonio med en förfrägan, huruvida det senaste äret varit nägot lemmel- eller sorkär. Han meddelade mig, att detta ingalunda varit fallet; hvarken i Muonio eller i andra delar af de nordliga finska lappmar- kerna hade nämnda gnagare i större mängder uppträdt. Lappugglornas invasion i Syd-Finland mäste väl under sä- dana förhällanden hafva skett frän öster eller nordost, frän norra Ryssland eller möjligen frän ännu östligare trakter. I anledning af detta meddelande anförde student V. Jää s- keläinen, att lappugglan varit allmän är 1912 i sydöstra Finland. Professor K. M. Levander föredrog om Relikta krustaceer. Jag tilläter mig att rikta Sällskapets, framför allt dess yngre medlemmars, uppmärksamhet pä hurusom det vore högeligen önskvärdt, att nytt, rikligt och väl konserveradt, med nödiga data försedt material af i vära djupare land- sjöar lefvande marin-relikta krustaceer m. m. i närvarande tid insamlades. Tillgäng pä sädant material hade desto ak- tuellare värde, som särskilda forskare i utlandet synas vara intresserade att erhälla prof af en eller annan art af hos oss förekommande relikta djurformer. Vi ha redan räkat i förlägenhet, dä det gällt att tillfredsställa forskares behof af antydda djurformer, ehuru en del af dessa kunde med 7. XII. 1912. Levander, Relikta krustaceer. 41 jämförelsevis enkla redskap fängas i mängd och konserve- ras. Men fränsedt utländska forskares behof vore det en beklagansvärd försummeise, ifall studierna af dessa djur skulle inom vär egen krets uraktlätas. De s. k. relikta vat- tendjuren höra utan tvifvel till de intressantaste objekt den inhemska vattenfaunan i zoogeografiskt hänseende erbjuder. Kännedomen om dem och deras yttre lefnadsvillkor i vära vattendrag är ännu tämligen fragmentarisk. Deras förekomst och utbredning i de särskilda provinsernas landsjöar, deras batymetriska utbredning, deras beroende af vattnets tempe- ratur och däraf föranledda olika uppträdande i olika vatten- lager under den varma och kalla ärstiden eller deras vand- ringar, deras fortplantningstider, deras roll säsom föda för fiskar — se där en serie nära till hands liggande frägor, hvilka vore förtjänta att genom planmässigt bedrifna under- sökningar utredas. Man har insett, att jämförande under- sökningar af de i landsjöarna inspärrade eller ock invand- rade descendenterna af marina arter kunna lämna goda bidrag till utredning af frägor af allmänt teoretisk betydelse, säsom beträffande artbildningsprocessen m. m., men för dy- likt studium erfordras oundgängligen ett fylligt, individrikt material, i synnerhet frän sjöar, hvilkas uppkomsthistoria efter istiden i förhällande till hafvet gestaltat sig olika. Sälunda vore det af största betydelse att erhålla prof af Limnocala- nus macrurus och Mysis relicta frän de nordliga sjöar, som afskilt sig frän Hvita hafvet, för en jämförelse med samma arter frän sjöar, hvilka under landets höjning afskilt sig frän Östersjön. Det mä päpekas, att oss ganska närliggande vat- tenbäcken i södra Tavastland och t. o. m. här i Nyland alls icke blifvit rekognoscerade i afseende å förekomsten af re- likta krustaceer. Dessutom är att beakta, att våra djupare landsjöars bottenfauna med sina enstaka arter af ostrakoder, oligocheter, mollusker m. m. utgör ett tills vidare alltför litet uppmärksammadt forskningsfält. Med hänvisande till ofvan antydda omständigheter skulle jag anse det vara synnerligen väl och tidsenligt, ifall redan under nästa sommar insamlingar af i våra sjöar 42 Levander. — Sahlberg. 7. XIE 1912 lefvande djupfauna och därtill hörande iakt- tagelser kunde fäs till ständ. I en mängd inlands- vatten, som härvid kunna ifrägakomma, torde det numera, sedan ängslupar och motorbåtar blifvit allt allmännare spridda, icke stöta pä större svärighet att komma till bassinernas djupare delar och där verkställa skrapningar pä bottnen, häfningar i djupvattnet samt bestämningar af vattnets tem- peratur pä olika djup. Sedan Malmgrens tid och äfven sedan den tid, dä Nordgvist päbörjade sina för kännedo- men om vär lakustriska kräftdjursfauna viktiga undersök- ningar, hafva ju förhällandena härutinnan betydligt förändrats. Att vid sakens nuvarande skede framlägga till pröfning en utarbetad plan för undersökningarna har jag icke ansett vara nödigt. Syftet med detta andragande har blott varit att framhålla en god arbetsuppgift, som rimligtvis kan intres- sera en eller annan ibland den yngre generationen af Säll- skapets medlemmar och finna beaktande vid utdelningen af Sällskapets resestipendier. Sällskapet fann det af professor Levander väckta förslaget särdeles beaktansvärdt, och förhoppningar uttalades om att Sällskapets yngre medlemmar skulle vid sina ansök- ningar om resestipendier under nästa vär taga uppmanin- gen ad notam. Professor J. Sahlberg inlämnade följande meddelande: En entomologisk november-exkursion vid Helsingiors. Man anser vanligen, att entomologen har intet att skörda här i Norden, sedan frost och snöfall inträffat, och att det ej lönar sig för honom att dä göra nägra exkursioner. Detta är dock ingalunda fallet. Man kan äfven vintertid, dä tö- väder inträffat och gjort marken snöfri, insamla en mängd insekter, särskildt Coleoptera. En stor del af till denna ord- ning hörande arter utkläckes nämligen om hösten och öf- vervintrar säsom fullbildade insekter. Vid vinterns inbrott 7. XII. 1912. Sahlberg, Entomologisk november-exkursion. 43 falla dessa i dvala, men dessförinnan uppsöka många af dem lämpliga vinterkvarter; de kunna med stor framgång in- samlas, om man blott vet hvar de skola eftersökas. Sär- skilda omständigheter och tillfälligheter kunna då verka, att man ännu i slutet af november och under december månad kan göra mycket rika skördar, ja rikare än under någon annan årstid. Detta har jag i rik mån fått erfara under de tvenne sist förflutna veckorna. Omkring 4 kilometer norr om staden mellan järnvägen och militärens skjutbana bakom Fredriksberg ligger en sump- mark, där tidigare Hoplaks träsk omgifvet af kärr var be- läget. För mer än 4 decennier sedan blef träsket uttappadt, och dess botten har under tidernas lopp undergått väsent- liga förändringar i anseende till sin natur, vegetation och insektfauna. Nu finnes här en mycket sank mossäng, som är genomdragen af nägra breda diken och bevuxen af Sphag- num, Carex-arter och diverse inströdda, ettäriga sumpväxter samt Salix-buskar. Höst och vär stär ofta en del af denna äng under vatten. Här i trakten har jag redan under flera ärtionden gjort exkursioner med stor framgäng, i synnerhet vär och höst, samt sett flera insektarter, som i tiden varit allmänna, smä- ningom försvinna och äter andra uppträda. Då jag tidigare denna höst med några unga entomolo- ger gjorde en exkursion till platsen, hade man just invid stranden af sagda sumpmark uppfört en längsträckt, hög höstack, hvars ena längsida vettade mot sumpmarken i syd- västlig riktning. Genast tänkte jag, att mänga insekter sä- kerligen skulle vid stackens rot söka vinterläger. Vid se- nare pä hösten gjorda exkursioner besöktes stället ett par gänger i förbifarten, hvarvid ej obetydligt insamlades, men den tidigt inträffade vintern gjorde vidare exkursioner omöjliga. Vintern blef emellertid ej långvarig. Under senare hälften af november inträffade töväder med ymniga regnskurar, så att snön och isen i trakten helt och hållet smälte bort. Då beslöt jag, hufvudsakligast för att försöka skaffa undersök- 44 Sahlberg, Entomologisk november-exkursion. 7. XII. 1912. ningsmaterial ät nägra studenter, som önskade lära sig exa- minera insekter men ännu saknade egna samlingar, att en dag, den 25 november, besöka det omtalade stället vid Hoplaks- träsk. Jag försedde mig med ett insektsäll samt en ento- mologisk bila och vandrade åstad. Vädret var något ruskigt med smärre regnskurar, och vid ankomsten till platsen fann jag, att en stor del af sumpmarken stod under vatten samt att vattnet på några ställen nådde ända till höstacken. På tillgängliga ställen vid dennas fot drog jag med bilan fram fuktigt hörosk och sållade på stället omkring !/, timmes tid, hvarvid endast en mängd af ungefär '/, liter samlats i den underliggande påsen. Jag kastade en blick i densamma och såg, att här lågo exemplar af den grannt brokiga Paederus riparius, hvilken här är mycket vanlig, samt några andra insekter, som voro nästan orörliga. Emellertid tog jag på- sen med dess innehåll hem för närmare undersökning. Sedan påsen under ett par dagar varit i rumsvärme, öppnade jag den och öfverraskades af att se en massa in- sekter, som lifligt kröpo omkring. Det riktigt vimlade af smådjur. Aldrig har jag förut sett något sållmaterial, som varit så rikt på insekter, hvarken i afseende å individ- eller artantal; detta hvarken här i Finland eller annorstädes, ej ens på Korfu eller Libanons sluttningar, där jag förr insamlat ymnigast med detta verktyg. Af Coleoptera funnos här sä- kert flera tusen exemplar, och jag har räknat omkring 100 skilda arter af denna ordning. Här voro sådana af olika stor- lek, ända från de största som kunnat gå genom sållet och ned till små trichopterygier. Lejonparten utgjordes visst af Staphylinidae, men flera andra familjer voro representerade, såsom Carabidae, Hydrophilidae, Silphidae, Pselaphidae, Scyd- maenidae, Nitidulidae, Cryptophagidae, Lathridiidae, Phalacri- dae, Cyphonidae, Curculionidae, Chrysomelidae och Cocci- nellidae. Dessutom funnos icke få Hemiptera samt några Hymenoptera och Diptera jämte en hel mängd podurider. Vidare sågs en stor mängd larver af Coleoptera, Lepido- ptera, Diptera och Neuroptera. Ytterligare funnos myriapoder och en massa araneider och acarider samt mollusker och 7: XII. 1912. maskar. Sahlberg, Entomologisk november-exkursion. 45 Det är nästan otroligt, att en sä stor mängd di- verse smådjur sålunda pä '/, timmes tid kunnat utsällas från en sä inskränkt lokal. Och bland dessa funnos ej blott allmänna arter, utan äfven flera mycket sällsynta sådana, som förut blott i ett ringa antal exemplar blifvit tagna i Finland. För att gifva ett begrepp om denna skörd vill jag här uppräkna en del af de insamlade arterna. De med fet stil tryckta äro sällsynta species; för dem, som förekommo i flera exemplar, är antecknadt „allm“. Coleoptera. Panagaeus crux major L. (1 ex.). Bembidium doris Panz. allm. B. guttula Gyll. Dromius sigma Rossi. Platynus gracilis Sturm allm. Feronia diligens Sturm allm. Helophorus strigifrons Thoms. Hydrochus brevis Hbst. Anacaena variabilis Sharp allm. Chaetarthria seminulum Payk. Lathrobium terminatum Grav. allm. L. filiforme Grav. allm. Cryptobium fracticorne Payk. allm. Philonthus nigrita Nordm. Stenus flera species, däribland: St. lustrator Er. St. proditor Er. allm. St. nitens Steph. allm. St. carbonarius Gyll. allm. St. fuscipes Grav. allm. St. scabriculus J. Sahlb. St. ampliventris J. Sahlb. St. palustris Er. Gymnusa brevicollis Payk. allm. Calodera riparia Er. allm. Disochara elongatula Aub6 allm. Atheta flera arter, däribland: A. (Megista) graminicola Grav. allm. A. (Metaxya) gyllenhali Thoms. A. (M.) melanocera Thoms. allm. A. (Hygraecia) magniceps J. Sahlb. Acrotona fungi Grav. allm. Geostiba circellaris Grav. allm. Euaesthetus laeviusculus Mann. allm. E. ruficapillus Er. Oxytelus rugosus Fabr. allm. Taenosoma elongatula Er. allm. Conurus pedicularius Grav. allm. Tachyporus pallidus Sharp. T. humerosus Er. allm. T. transversalis Grav. allm. Tachinus collaris Grav. allm. Ischnosoma longicornis Mäki. Boreaphilus henningianus Sahlb. iNex> Pycnoglypta lurida Gyll. allm. Pselaphus dresdensis Hbst. allm. Bryaxis sanguinea Ilig. Bythinus bulbifer Reich. allm. Bibloplectus ambiguus Reich. allm. Stenichnus collaris Mill. Catops flavicornis Thoms. 1 ex. C. morio F. Trichopteryx montandoni All. Cyphoceble seminulum L. Stilbus atomarius L. allm. Erirrhinus acridulus L. allm. Caeliodes rubicundus Payk. Acalyptus varpini Hbst. Plateumaris discolor Panz. 46 Sahlberg, Entomologisk november-exkursion. 7. XII. 1912. Gallerucella sagittariae Gyll. allm. Trapezonotus arenarius L. Aphthona lutescens Gyll. allm. Scolopostethus affinis Schill. Haltica lythri Aub6 allm. Plociomerus fracticollis Schill. allm. Crepidodera helxines L. allm. Cymus glandicolor Hahn. allm. Cr. nigritula Gyll. Salda opacula Zett, allm. Anisosticta 19-punctata L. S. (Chartoscirta) cincta H.-Sch. allm, S. (Ch.) elegantula Fall. allm. Hemiptera. Hebrus ruficeps Thoms. allm. Zicrona coerulea L. Hvarje entomolog torde inse, hvilken möda det skulle vara att under vanliga förhällanden insamla dessa eller ett lika stort antal insekter. Lockad af detta resultat, företog jag nägra dagar se- nare, den 28 november, en exkursion till samma plats. Nu hade vattnet stigit, sa att nästan hela höstacken stod i vat- ten, och endast pä ett par ställen kunde jag komma ät hö- rosket vid stackens fot samt under den pä utbredda träd- grenar uppsatta hömassan. Jag försökte att sälla sä godt jag kunde och medförde en rikare mängd sällmaterial än förra gången, fördeladt i tvenne påsar och utsälladt med in- sektsäll af olika groflek. Tills vidare har jag undersökt endast det med det gröfre sället insamlade materialet och äfven nu funnit en ofantlig mängd insekter, delvis andra arter än förra gängen, dock ett nägot mindre antal arter. Det med det finare sället erhällna har jag slagit uti en glasburk, som jag medtagit hit och ber att fä läta cirkulera, sä att vära entomologer mä fä en föreställning om dessa insektskördars rikhaltighet. ') 1) Den 7 januari gjorde jag ytterligare en exkursion till Hoplaks- träsk och sällade invid samma stora höstack som tidigare. Insekter er- höllos nära nog i lika stor ymnighet som i slutet af november. Till största delen utgjordes de af samma arter, men därjämte observerades icke fä nya. Anmärkningsvärdt var, att denna gäng päträffades en stor mängd smä vatteninsekter, som här sökt sig vinterkvarter, säsom Hydroporus umbrosus Gyll. allm., H. tristis Payk., H. erythrocephalus L. och H. glabriusculus Aub6 (1 ex.). Den sistnämnda är förut ej anträf- fad i Nyland eller nägonstädes i södra Finland. Af öfriga Coleoptera 7. XII. 1912. Sahlberg, Entomologisk november-exkursion. 47 Ännu ber jag att få säga några ord om huru man skall kunna tillgodogöra sig en sädan vinterskörd. Det är icke lätt att hälla reda pä en större mängd af sädana lifliga smädjur pä ett hvitt papper, ty nägra hoppa som loppor, andra löpa med snabbhet omkring och flera flyga sin kos. Säledes kunde genom oförsiktighet en stor del gä förlorad. Jag försökte dä med att hetta upp hela massan och sälunda döda djuren, utbredde massan pä papper och letade ut de behöfliga exem- plaren. Emellertid var denna metod tidsödande och an- strängande för ögonen, dä det är ganska svårt att upptäcka orörliga insekter, som ligga bland frön, förmultnade växtdelar och jordpartiklar. Jag förfar därför numera pä följande sätt. Det utsällade materialet fördelas i skilda päsar, som förva- ras pä kyligt ställe, t. ex. i en vedkällare. Här ligga insek- terna tröga och lämna hvarandra i fred, medan de i rums- värme blifva lifliga och spindlar och rofinsekter förtära eller bita sönder andra, allteftersom de komma ät dem. Då tid och tillfälle det medgifver, tager jag en påse fram i varmt rum, öppnar mynningen efter att hafva skakat ned de in- sekter, som lifligt krypa pä päsens insida, tager en liten nypa af det sällade hörosket, vrider ihop päsens mynning och placerar det uttagna i en hög midt pä ett ark hvitt papper. Sedan gifver jag akt pä de insekter, som skynda ät alla häll, insätter dem som behöfvas för uppbevaring eller närmare granskning i en till hands stäende fängstflaska och plockar de obehöfliga äfvensom spindlarna i en liten burk med sprit, ifall jag ej föredrager att genast klämma ihjäl dem. Sedan utvandringen upphört, utbreder jag roskhögen för att noga söka efter de längsammare insekterna. När päsens inne- häll tagit slut, undersöker jag nogare dess insida. Att allt detta tager tid och kan fortsättas längt in pä vintern är na- turligt. vill jag nämna Limnebius truncatulus Thoms., Platynus obscurus Hbst.,, Lathrobium punctatum Zett., Calodera aethiops Grav., Atheta islandica Kraatz, Deliphrum tectum Payk., Phytonomus julini Sahlb. och Orobetes cyaneus L. 48 Sahlberg, Till Finland importerade insekter. 7. XII. 1912. Vidare lämnade professor J. Sahlberg följande med- delande: Till Finland tillfälligtvis importerade insekter. Sedan utrikeshandeln hos oss på senaste tid blifvit be- tydligt lifligare än förr och i synnerhet fruktinförseln från varmare länder tilltagit, har det ofta inträffat, att man i våra handelsstäder träffat på lefvande insekter och andra djur, som äro hemma i långt aflägsna länder och på ett eller an- nat sätt blifvit hit transporterade såsom fullbildade. Att dessa icke på något sätt kunna räknas till vår fauna är na- turligt, och de sakna i allmänhet intresse och vetenskapligt värde, om man ej kan utreda hvarifrån de införts. En annan kategori af införda insekter utgöres af så- dana, hvilka följt med frukter eller andra växtdelar och i Finland undergått sin utveckling och utkläckts i magasiner eller boningsrum, men icke vidare fortplantat sig. Ej heller dessa kunna räknas till landets fauna. Tvenne intressanta exempel ha nyligen blifvit mig bekanta. Student Frans Lönnfors har nämligen till vårt museum inlämnat en stor och vacker bruchid, hvilken den 2 oktober krupit ut ur en egendomlig nöt, hvaraf ett antal redan för mer än ett år sedan medförts från ostligaste delen af Brasilien. In- sekten visade sig vara Coryoborus nucleorum Fabr., hvaraf uti musei samling finnas några exemplar, som i tiden in- lämnats af dr. Inberg och enligt anteckning äfven hade utkläckts i Helsingfors. Enligt benägen utredning af dr. H a- rald Lindberg hör denna nöt till släktet Cocos, hvaraf i Brasilien förekomma omkr. 30 arter, men kunde ej arten bestämmas endast på grund af nöten. Exemplaret jämte nöten förevisas. Det andra exemplet är äfven en märkvärdig art af coleo- pterernas ordning, som öfverkoms på följande sätt. En viss herr Mustakallio köpte på hednamissionens basar i Helsing- fors i december 1911 ett trästop, som var hämtadt från Onipa i Ovambo-landet. Tidigt på vårvintern 1912 utkröp från det- 7- XII. 1912. Sahlberg. — Montell. 49 samma ett exemplar af en skalbagge och i maj utkläcktes ett annat exemplar. Insekterna jämte stopet lämnades åt min son Unio, som senare i samma månad fick ett tredje exemplar utkläckt. Arten, som jämte stopet förevisas, är Bostrychus cornutus Oliv. och hör till familjen Apatidae. Den är utbredd i Afrika från Kaplandet till Abyssinien samt är tagen äfven på Madagaskar. En tredje kategori af införda insekter äro sådana, som 1 rumsvärme fortplanta sig hos oss och äfven kunna upp- träda såsom skadedjur. Dessa kunna och böra äfven på sätt och vis räknas till vår fauna, ehuru de ej kunna lefva ute i det fria och uthärda vårt klimat. En hithörande art har vårt entomologiska museum nyligen erhållit. Magister fru Laura Wecksell hade nämligen observerat, att en liten sats risgryn blifvit angripen och så godt som 'helt och hål- let förstörd af en insekt, af hvilken flera såväl fullbildade exemplar som toma kokonger och puppor lågo bland gry- nen. Det var den redan af Linné beskrifna Calandra ory- zae, hvilken förut blifvit funnen i Åbo och Helsingfors, ehuru intet närmare blifvit antecknadt om fynden. De af fru Wecksell inlämnade profven förevisas härmedelst. Till ett slag af tills vidare tillfälliga gäster hör äfven den af mig pä oktobermötet för Sällskapet förevisade fjärilen Lyman- tria monacha L., som blifvit tagen af student Frans Lönn- fors vid Viborg. Jag uttalade vid detta tillfälle, att denna vidt beryktade skadeinsekt synes med väld vilja tränga in i vårt land. Nyligen inlämnades åter af samma fjäril ett exem- plar, som blifvit taget nära Tvärminne zoologiska station af fröken Helmi Bastman, och hvilket jag har äran här- medelst förevisa. Från forstmästare Justus Montellinlämnades till pu- blikation: Sällsynta fåglar observerade i Muonio och Enontekis åren 1910—1912. Under de tre senaste åren har, i likhet med hvad fallet var äfven de närmast föregående, ett flertal sällsynta, delvis 4 50 Montell, Sällsynta fäglar i Lappland. 7. XII. 1912. rätt oväntade fägelarter iakttagits i Muonio och Enontekis. Dä en af de nu observerade arterna ej tidigare är känd frän värt land och flera äro för Lappland nya, har jag an- sett det vara skäl att anmäla de gjorda iakttagelserna för Sällskapet. Detta sä mycket mer som tecken tyda pä att intresset för fägelstudiet äter är i stigande. Nägra af de uppräknade arterna äro visserligen sedan gammalt kända frän Lappland, men ha dock medtagits emedan de äro mer eller mindre tillfälliga gäster här uppe eller emedan deras uppträdande är periodiskt med länga intervaller. Domherren, Pyrrhula pyrrhula (L.), har denna höst före- kommit i ovanligt stort antal i Muonio kyrkoby. Under min mer än 10-äriga vistelse här uppe har jag tidigare blott ett par gänger sett denna art, hvardera gängen under vintern. Måhända står domherrens uppträdande i samband med den rikliga tillgången pä rönnbär. Grönsiskan, Acanthis spinus (L.). Af denna för finska Lappland nya art observerades en g den 19 maj 1910 i en flock gräsiskor nära Muonio kyrkoby af dr. W. Fabritius m. fl. personer. Grönsiskan är enl. Mela-Kivirikko fun- nen häckande vid Kemi och Pudasjärvi, men är ej tidigare observerad längre norrut i Finland. Pä ryska sidan om gränsen gär hon däremot enligt samma källa ända upp till Nuortjaur. I Sverige är hon observerad nordligast vid Ovick- jock och i Norge vid Trondhjem-fjorden. Högnordiska gräsiskan, Acanthis hornemanni exi- lipes (Coues) (A. linaria sibirica Horn. i Mela-Kivirikko, Suomen Luurankoiset). Värvintern 1911 sägs i Muonio kyr- koby vid flera tillfällen en liten flock synnerligen ljust fär- gade och kortnäbbade gräsiskor, utan tvifvel tillhörande denna ras. Enligt Mela-Kivirikko skall denna siska vara funnen häckande i Muonio. Staren, Sturnus vulgaris L., som är 1903 för första gängen visade sig här uppe och sommaren 1905 häckade i Kittilä kyrkoby (se Meddelanden Soc. Fauna et Flora Fenn. h. 34, sid. 40) har äfven senare äterkommit. Sälunda säg 151. 1912. Montell, Sällsynta fäglar i Lappland. 51 jag ett exemplar i Muonio kyrkoby 21. VI. 1908 och sköts ett exemplar i Kätkäsuvanto by i norra Muonio 6. V. 1911. Nötskrikan, Garrulus glandarius (L.), observerade jag för första gängen i Muonio den 18 november 1909, dä jag lyckades skjuta ett exemplar. Nägra dagar senare säg jag ett annat. Äfven hösten 1910 sköts ett exemplar i närhe- ten af Muonio kyrkoby. Nötkräkan, Nucifraga caryocatactes (L.). Den 20 au- gusti 1911 säg jag nära Saarikoski gärd, endast omkring tre mil söder om Kilpisjaur, en nötkräka flygande öfver gräns- älfven frän Sverige till Finland, där hon slog sig ned pä en hjortronmosse. Hösten 1911 uppträdde nötkräkan vis- serligen flerstädes i landet, men är det icke förty rätt an- märkningsvärdt, att hon förirrade sig sä högt upp i fjällen, längt utanför barrskogsgränsen. Märkvärdigt är äfven att hon redan den 20 augusti hunnit hit upp, ehuru de första nötkräkorna, enligt tidningarnas notiser, visade sig i Torneä först den 22 augusti. Under september mänad sägos nötkräkor här uppre- pade gånger såväl i Muonio som i Enontekis. Exemplar skötos bl. a. i Peltovuoma och Hetta byar i Enontekis och nära Muonio kyrkoby den 2 oktober. Dessa exemplar till- hörde den ostliga rasen, macrorhynchos Brehm. Kajan, Colocus monedula (L.). Dä jag pä morgonen den 8 maj 1910 säg ut genom mitt fönster, observerade jag en ensam kaja, sittande pä ett ladtak helt nära min bostad i sällskap med några skator. Hon visade sig vara rätt skygg och flög öfver älfven till Sverige, då jag försökte komma inom skotthåll. Några dagar senare erhöll jag emellertid ett exemplar, som den 8 maj, alltså samma dag som jag såg min fågel, men tidigare på morgonen, skjutits vid Hietala enstaka ödemarkshemman nära gränsen mot Enontekis. Där hade tvenne individer observerats, hvarför det ej är osannolikt, att den af mig sedda fågeln var den ena af dessa. Kajan har ej tidigare observerats så långt norrut. I Fin- land är hon iakttagen nordligast i Rovaniemi (enl. Mela- 52 Montell, Sällsynta fäglar i Lappland. 7. X11. 10425 Kivirikko), i Sverige vid Sundsvall och i Norge i Salt- dalen (Kolthoff-Jägerskiöld). Råkan, Corvus frugilegus L., som värarna 1903—1907 regelbundet äterkom till Muonio och häckade därstädes och i norra Kittilä vären 1907 (se Meddelanden h. 34, s. 39), obser- verades äter vären 1908, men har sedan dess varit försvun- nen. Först våren 1912 iakttogs arten åter i Muonio af dr. W. Fabritius. Hösten 1907 stannade ett exemplar kvar och öfvervintrade i Ylimuonio by. Sidensvansen, Ampelis garrulus L., som under de tio är jag vistats här uppe (enligt uppgift af trovärdiga per- soner ännu betydligt längre) varit totalt törsvunnen eller ätminstone sävidt jag har mig bekant ej observerats af nä- gon annan än magister E. W. Suomalainen, som är 1905 fann ett bo af densamma nära Pallasjärvi i nordvästra Kit- tilä, har nu äter börjat visa sig. Själf har jag ej ännu sett arten, men ha exemplar observerats bl. a. af dr. Fabritius och forstmästare O. K. Herpman, som säg 2 exx. i södra Muonio den 29 juli 1911. Härfägeln, Upupa epops L. Denna i vårt land ovan- liga gäst tyckes ej sä alldeles sällan förirra sig upp till Lappland. Under de senaste ären ha ätminstone 5 härfäglar observerats i dessa trakter. Är 1907 sköts en härfägel i Hetta by i Enontekis, en i Muoslombolo by i svenska Muo- nio (se Meddelanden h. 34, s. 49) samt en i Karesuando kyrkoby. Dessutom skall han samma är äfven ha observe- rats nära Näkkäläjärvi i Enontekis (?). Den 5 oktober 1911 sköts ett exemplar pä en äker i Muonio kyrkoby och den 3 september 1912 säg jag pä landsvägen mellan Hetta och Muotkajärvi byar i Enontekis en härfägel, som en sträcka af ungefär en kilometer flög framför hästen, dä och dä sät- tande sig pä landsvägen eller pä en sten invid densamma. Hvarje gäng fägeln satte sig höjde den sin tofs. Den var föga skygg. Alla dessa exemplar ha iakttagits på hösten. Detsamma synes egendomligt nog varit fallet äfven med alla andra i Finland observerade exemplar af denna art, med undantag TLDATT 11912. Montell, Sällsynta fäglar i Lappland. 53 af några få, som värtiden visat sig i landets sydvästligaste delar. Antagligt är väl därför att det är ungfåglar, som sä- lunda förirra sig längt utanför artens egentliga utbrednings- omräde. Hornugglan, Asio otus (L.), som är 1907 för första gängen visade sig i Lappland och dä häckade i stort antal i Muonio (se Meddelanden häft. 34, sid. 41), har äfven se- nare vid flera tillfällen observerats. Sälunda sägs den i Muo- nio flera gånger sommaren 1910 och häckade utan tvifvel pä orten, ehuru intet bo hittades. Om hösten stannade ett par kvar och ötvervintrade i Muonio kyrkoby. Den ena fägeln fängades i en lada den 13 februari 1911. Vären 1911 hittades ett bo med ungar nära Korkalo gärd i norra Kit- tilä och den 5. X. samma är sköts ett exemplar där i trakten. Samma höst sköts ett exemplar äfven vid Saatio gärd i syd- östra Enontekis. Tornfalken, Cerchneis tinnunculus (L.). Denna falk som tidigare endast sällan förirrat sig upp till Lappland, har under de senaste ären, ätminstone sedan 1907, regelbundet infunnit sig och troligen ärligen häckat här uppe. Det märk- ligaste är emellertid, att han äfven slagit sig ned i fjälltrak- terna ofvan barrskogsgränsen. År 1910 den 17 augusti såg jag nära Siikavuopio gård 5 exemplar, tydligen en kull, kret- sande öfver Könkämä älf, och ligger det nära till hands att antaga, att arten häckat därstädes. Sommaren 1911 såg jag nästan dagligen från den 24 juli till den 20 augusti vid Kilpisjaur, nedanför fjället Saana, en kull tornfalkar, hvilka utan tvifvel haft sitt bo på någon fjällbrant där i trakten. Senaste sommar var tornfalken synnerligen talrik i Muonio, ehuru tillgången på små gnagare var ytterst ringa. Flera par hade inredt sina bon i knipholkar. Turturdufvan, Turtur turtur L. Af denna, endast en gäng tidigare i Lappland observerade fägel sköts ett exem- plar vid Kangosjärvi by i Muonio hösten 1911. Exemplaret öfverlämnades af skytten ät kronolänsman O. Paatero, som i sin tur gaf det ät herr L. Munsterhjelm. Det var 54 Montell, Sällsynta fåglar i Lappland. 7.X11.11912. emellertid dä redan sä illafaret att det knappast torde kun- nat prepareras. „Gallhöna“ af tjäder, Tetrao urogallus L. Den 29 september 1910 sköts nära Kerässieppi gärd i södra Enon- tekis ett synnerligen vackert tecknadt exemplar af den säll- synta „sterila“ tjäderhönan. Hon mätte i längd 710 mm, vingbredden var 990 mm, den hopslagna vingen 314 mm, stjärten 255 mm, tarsen 55 mm. Vid undersökning af ge- nitalapparaten observerades icke ett spär af vare sig ovarier eller ovidukt. Ett par är tidigare erhöll jag en ,steril tjä- derhöna* frän Sieppijärvi by i Kolari socken. Denna var ej fullt sä vackert tecknad som hönan från Enontekis. Såsom bevis på huru sällsynt arrhenoidie hos tjäder- hönan i själfva verket är, åtminstone här uppe, må nämnas att ingen af de talrika fågeluppköpare och fångstmän, som vistas här uppe, tidigare sett en sådan höna. Tofsvipan, Vanellus vanellus L. I min uppsats ,, Några nykomlingar till finska Lapplands fägelfauna“ (Meddelanden, häft. 36) framkastade jag den förmodan, att de vipor, som våren 1908 observerats i Enontekis och Kittilä, måhända vore att betrakta som pioniärer, och att en invandring till Lappland kanske kunde väntas. Det ser nu nästan ut som om min förmodan skulle besannas. Vipan har nämligen se- dan dess redan tvenne gånger iakttagits här uppe, nämligen våren 1911 vid Naimakka och Vittankivuoma (L. Munster- hjelm, Fågelfaunan i Könkämä-dalen) och senaste vår i Muonio. Till Muonio kom ett par den 20 april, då snön ännu nästan öfverallt betäckte marken. De iakttogos först vid Ylimuonio by, där hannen sköts. Honan vistades därefter ännu en tid i närheten af nämnda by, men förflyttade sig sedan till Muonio kyrkoby, där hon slutligen sköts den 8 maj. Osannolikt är ej att paret skulle häckat på orten, om det fått vara i fred. Spofsnäppan eler bågnäbbade snäppan, Tringa (Ancylochilus) subarguata Gildenstedt. Af denna, i värt land endast nägra gänger anträffade vadare sköt dr. W. Fabritius ett ungt exemplar den 5 september 1912 i när- 7. XII. 1912. Montell, Sällsynta fäglar i Lappland. 55 heten af Muonio kyrkoby. I finska Lappland är spofsnäppan tidigare anträffad blott en enda gäng. Storspofven, Numenius arguatus (L.), är mähända ej numera en sä stor sällsynthet uppe i Lappland, som af lit- teraturen synes framgä. Ätminstone har hon de senaste ären upprepade gänger iakttagits i Muonio, tills vidare dock ej häckande. De första exemplaren sägos är 1909 (Medde- landen, häft. 36, s. 59). Är 1910 säg jag ett exemplar sit- tande pä taket af ett boningshus i Muonio kyrkoby under regnväder den 11 juni. Senare säg jag den ännu ett par gänger samma sommar. Sommaren 1912 observerades stor- spofven äter i Muonio kyrkoby af dr. Fabritius. Dä ar- ten ej tidigare observerats i finska Lappland och icke heller i de svenska lappmarkerna, ehuru en massa ornitologer exkurrerat där, är det troligt att den tidigare varit sällsyn- tare eller kanske helt och hållet saknats och nu är i beräd att invandra. Sothönan, Fulica atra L. 1 början af november i är utbjöds ät mig en nyss dödad, ung sothöna, som fängats i svenska Muonio pä stranden af Parkajoki, en biflod till Muo- nio älf. Hon hade sin ena tars böjd och svullen; antagligen var den träffad af ett skott. Till följd af denna blessyr var fägeln sä utmattad att den ej kunde flyga och hade sälunda blifvit tvungen kvarstanna här uppe sä länge. Sothönan har enligt Kolthoff-Jägerskiöldi Sve- rige iakttagits i Jämtland och vid Sundsvall och i Finland enligt Mela-Kivirikko nordligast vid Torneå. I Norge har hon däremot iakttagits ända uppe i Sydvaranger. Hon har som kändt under de senaste decennierna hastigt utbredt sig i vårt land. Dä fyndet gjordes helt nära finska gränsen, har jag an- sett det vara skäl att omnämna detsamma. Brunanden eller rödhalsade dykanden, Ay- thya ferina L. Den 16 maj 1911, dä jag som vanligt med kikare betraktade sjöfägelflockarna pä Muonio älf, observe- rade jag i en större flock viggar (Fuligula fuligula L.) en ensam d af Aythya ferina, hvilken är mig från barndo- 56 Montell, Sällsynta fäglar i Lappland. 7: Z1l: 1918 men väl bekant. De följande dagarna, ända till den 20 maj, stannade den kvar vid Muonio kyrkoby, men försvann dä viggarna drogo vidare till sina häckplatser. Den höll sig alltid tillsammans med viggarna, men dock för det mesta nägot pä sidan om flocken. Ofta sägs den sitta pä iskanten. — Aythya ferina, som ännu för några tiotal är tillbaka var högst sällsynt i värt land, hör äfven till de fäglar, som ut- breda sig allt längre och längre ät norr. I finska Lappland torde den dock ej tidigare blifvit iakttagen. Kaaresuvanto (Karesuando), som i Mela-Kivirikko omnämnes, ligger i Sverige. Aythya nyroca (Gildenstedt). Af denna för Finlands fauna nya art såg jag ett par, 3 och g, den 10 augusti 1912 i en sjölik utvidgning af Könkämä älf mellan Kilpisjaur och Keinovuopio gård. Jag var i tillfälle att en lång stund be- trakta dem med min goda prismakikare i fördelaktigaste be- lysning, hvarför en felbestämning är utesluten, i synnerhet som arten med sin karaktäristiska färg och sin stora hvita vingspegel är synnerligen lätt att igenkänna, ja helt enkelt omöjlig att förblanda med någon af våra öfriga arter. I syn- nerhet då fåglarna flögo upp voro de, tack vare det myckna hvita på arm- och handpennorna, högeligen afvikande från öfriga andfåglar. Det förtjänar kanske nämnas att min rod- dare, god fågelkännare som alla där uppe, genast förkla- rade att han aldrig förr sett sådana fåglar. I Keinovuopio och andra gårdar vid Könkämäeno upp- manade jag där boende skyttar att försöka skjuta fåglarna, men torde detta ej ha lyckats, då de ej låtit höra af sig. Enligt Naumann, Naturgeschichte der Vögel Mittel- europas, är Aythya nyroca en ostlig fågel, som förekommer mycket allmänt i södra och sydöstra Ryssland, allmänt i Galicien, Moldau och Ungern, men sällsyntare i Polen och östra Tyskland. Längre västerut och norrut blir den allt sällsyntare, t. ex. i Holland och England. Den uppges af Faber från Island. I Italien är den ingenstädes sällsynt. Förutom i Europa förekommer A. nyroca i norra Afrika, i synnerhet i Egypten och Nubien, samt i mellersta Asien 7. XII: 11912. Montell. — Bryk. 57 och i Ob-dalen, där den at Finsch iakttagits häckande ända upp till polcirkeln. (Skjuten vid Arkangel, enl. Mewes.) Enligt Kolthoff-Jägerskiöld, Nordens fåglar, är Aythya nyroca i Skandinavien funnen endast i Stora Bält, men i Schleswig-Holstein häckande. Albinos af svärta, Oidemia fusca L. Enligt upp- gift af flera personer sköts hösten 1910 en helhvit svärta vid Maunu by i Enontekis. Den hade näbb och fötter nor- malt färgade. Hafstruten, Larus marinus L. Ett ungt exemplar af denna art sköts den 21 september 1912 vid Muonionalusta kyrkoby pä svenska stranden af Muonio älf. Äfven är 1904 erhöll jag ett ungt exemplar af hafstruten, som skjutits nära Ylimuonio by. Hafstruten är ej tidigare uppgifven för finska Lappland. Storskarfven eller hafstjädern, Carbo carbo L., förvillar sig sä ofta till dessa trakter, att den knappast kan kallas en sällsynthet. Jag vill emellertid omnämna, att se- naste september ett gammalt exemplar skjutits i Jerisjärvi i Muonio, hvaremot alla de exemplar jag tidigare sett varit ungfåglar eller åtminstone ej mer än ärsgamla. I detta sammanhang mä nämnas, att uppgiften att stor- skarfven skulle häckat vid Könkämäeno i Enontekis utan den minsta tvekan kan strykas. Uppgiften har af ingen be- kräftats, och den person som dukat upp historien är hvar- ken bosatt vid Könkämäeno eller nägon fägelkännare, men däremot begäfvad med en liflig fantasi. Frän herr Felix Bryk inlämnades till publikation: Über zwei Formen fennoskandischer Lepidopteren. 1. Parnassius apollo L. var. nylandicus Rothsch. < ab. asymm. Fig. 1. Asymmetrisch gezeichnete Exemplare von Parnassius gehören in diesem variablen Genus nicht zu den Selten- 58 Bryk, Uber zwei Formen Lepidopteren. 7. XII. 1912. heiten. Besonders sind es die beiden Zellflecke, die auf ei- ner Seite anders als auf der anderen gezeichnet ausfallen; bisweilen fliessen sie sogar unregelmässig in einander. Am häufigsten tritt diese Asymmetrie bei Parnassius mnemo- syne L. (z. B. Dolomiten o c. m.) auf. Es dürfte auch kein Zufall sein, dass das Zusammenfliessen beider Flecke der Vorderflügel gerade bei der Mnemosyne zuerst von Mu- schamp!) als ab. halteres Musch. bekannt gemacht wurde. Wie bei den Vanessen?) das Zusammenschmelzen des Discal- fleckes der Vorderfliigel mit dem Costalflecke aberrativ auf- tritt, wiederholt sich im Genus Parnassius das Ineinander- fliessen vom Mittelzellfleck in den Discalfleck. Bei Parnassius apollo tritt dieser „halteres‘‘-Zustand konstant im Branicskau- Gebirge (Ungarn, var. carpathicus Reb. et Rog.) auf. In Fennoskandien wurde er bis nun noch nicht festgestellt, obwohl Exemplare aus Porkkala (5 c. m.) und Äland (93 c. m.) die Tendenz aufweisen, den Discalfleck discuswärts längs der oberen Discocellularader zu verlängern. Das letzter- wähnte 3 aus Äland (leg. Breitfuss, 1912) ist noch des- halb besonders interessant, weil unterseits (rechts) eine tatsächliche Überbrückung beider Flecke stattfindet. Auch bei Mnemosyne entdeckte ich das Auftreten dieses Zustandes unterseits ohne dass er auch auf der Oberseite erschienen wäre. Wer nun die Schuppen- und Zeichnungsarmut der Vorderflügelunterseite der Parnassier kennt, wer die Flü- gelhaltung der Parnassier in allen Stellungen im Freien beobachtet hat, wird mir zugeben, das der halteres-Zustand als ein Stehengebliebensein der Entwicklung während der Entstehung der Flügelzeichnung in der Puppenschale aufzu- fassen sei.?) Also eine unfertige oder verfrühte Zeichnung. ') Vgl. Muschamp. Entom. Record, Vol. XVI. 1904, p. 52. 2?) Vgl. Standfuss, Experiment. zoolog. Studien mit Lepido- pteren. Zürich, 1898, Tav. II, III, IV. | Ferner Fischer, Zur Physiologie der Aberrationen ete. etc. Archiv für Rassen- und Gesellschafts-Biologie, IV Jahrg., 6. Heft. 1907, Tav. Pigga, 5, 9, 14 3) Vgl. Bryk. Soc. ent., Vol. XXVII, N:o 20. 1912, p. 89. KIT 1912. Bryk, Uber zwei Formen Lepidopteren. 59 Das 5, das ich nun beschreiben will, verdient aber schon deshalb allgemeines Interesse, weil sich der einseitig ver- zerrte halteres-Zustand von der abnormen Rippen- bildung des Discus als abhängig erweist. Es stammt von der Insel Porkkala (Räfsö, leg. Maija Stenbäck, VII. 1912. c. m.) und ist für Südfinnland sehr klein. Frings ') gibt für die kleinsten 56 38 mm (Vorderflügellänge) an. Mein 6 misst rechts 37, links 36 mm von der Vorderflügelwurzel bis zum Fig. 1. Fig. 3. Apex (resp. R,). Glasband schmal, Submarginalbinde deutlich, aber nicht so markant wie bei den anderen << aus Pork- kala. Ouinceunxzeichnung pastos, die Costalflecke davon fast nicht verbunden. Kappenbinde der Hinterflügel auch ober- seits schwach erhalten. Ocellen sehr klein, scharf schwarz umzogen, mit reinen weissen Kernen; die beiden Analflecke mässig. Basalschwärze und Hinterrandbestäubung wie für Ny- land typisch: also um den Discus herum verlaufend; unter- seits ist das Costalsystem der Vorderflügel nicht gerötet; 1) Carl Frings, Einige finnl. Lepidopterenformen. Soc. ent, Vol. XXV. 1910, p. 30. 60 Bryk, Uber zwei Formen Lepidopteren. 7..X11.11918. von den beiden Analflecken trägt der proximale einen roten Kern. Der linke Vorderflügel ist anomal ge- zeichnet. Schauen wir uns zunächst sein Adergerüste an (Fig. 3). Es ist insofern verändert, dass der den hinteren Teil des Discus bildende Cubitus viel kürzer, als es für alle Parnassier typisch ist, ausgefallen ist. Die Entfernung von der Wurzel bis zur Stelle, wo R, - R; + M, entspringt, und von der Wurzel bis zur Stelle, wo M, entspringt, ist bei Parnassius fast gleich. Der gewöhnlich länglich verzogene Discus ist hier fast so in die Breite gespannt wie bei P. machaon L. Mediana, entspringt aus dem Discus, wo auch die dichotome Radialader 4+5 mündet, während sie in der Regel bei Parnassius apollo, mnemosyne etc. etc. mit dem Radius 4+5 verwachsen ist (besonders fiir den Tyroler Parnassius apollo L. var. rubidus Fruhst. typisch). In den seltensten Fällen kann sogar der erste Medianast eine cen- trale Stellung, wie z. B. bei Papilio machaon L., annehmen (ab. bosniackii Bryk ); dazu neigen besonders die ex larva gezogenen Tiere aus Norrköping (1 34 c. m.).?) Die mitt- lere Mediana ist stark central gerückt, markiert also die für Parnassius typische, cubitale Stellung jener Ader nicht so sehr wie typische Exemplare. Das veränderte Adersystem hat nun die Zeichnung des Mittelzellfleckes, des Discalfleckes, des zweiten Costalfleckes‘ und sogar des in der zweiten Radialzelle (zwischen M, und M,) gelegenen SubmarginalmondesinMitleidenschaft gezogen. Alle diese erwähnten Zeichnungskompo- nenten sind konzentrisch verzerrt, indem sie wur- zelwärts verzogen erscheinen; sogar die kaum bemerkbare Basalbestäubung des Discus macht diese Geste mit. Die beiden Zellflecke berühren einander dort, wo die rückge- bildete M, +M, den Discus durchläuft; eine dem Pap. de- 1) Vgl. Bryk, Parnassiana. Soc. ent. XXVII, N:o 11. 1912, p. 53. ?) Auch das von Stichel abgebildete Geäder von Parnassius de- lius (vgl. Genera insectorum, Wytsman, Bruxelles, Tav. 1, Fig. 3 a) ist für delius nicht typisch (also aberrativ), da 7 33 4 og (c. m.) ein für apollo typisches Medianast aufweisen. 721191912. Bryk, Über zwei Formen Lepidopteren. 61 moleus L. nicht unähnliche Zellfleckdekoration entsteht da- durch. Die Abhängigkeit der verzerrten „halteres‘-Zeich- nung vom rückgebildeten Medianstamme wird unterseits (Fig. 2) viel ersichtlicher; wie zwei römische V V, wovon der Scheitel des distalen die linke Seite des proximalen trifft, sieht diese Zeichnung aus. Der Discalfleck endet mit einem kleinen Ausläufer auf M,, er reicht also so weit saumwärts, wie bei einem normalen Flügel der (hier verkürzte) Cubitus reichen würde. Der Hinterrandsfleck ist auch anomal; er ist länglich, wurzelwärts ausgezähnt, als betonte er seine Abhängigkeit von der rückgebildeten oberen Axillaris. Solche verschobene Hinterrandsflecke kommen unterseits sehr oft vor, obwohl die Oberseite diese Abhängigkeit von der ver- schwundenen Axillaris vertuscht. Unterseits ist dieser Hin- terandsfleck dagegen nicht anomal; er gleicht dem des rechten Vorderflügels. 2. Nachtrag zur Mitteilung vom 2. XII. 1911 von F. Bryk, Argynnis-Formen aus Karelia ladogensis. Verwechslung in der Determination und mitteilungswerte Erfahrungen, die mir inzwischen zugegangen sind, veran- lassen mich zur folgenden Nachschrift. Das in Fig. 2 (l. c.) abgebildete und als ab. zinalensis Foore beschriebene 5 von Argynnis ino Rott. hat mit der von Favre aufgestellten wallisischen Unterart var. zina- lensis nichts zu tun. Vielmehr gehöre es nach den freund- lichen Mitteilungen von Dr. Paul Schulze (Berlin, Zoo- log. Institut) zur f. lambinii Lambill., „die durch die mela- notische Oberseite und die zusammengeflossenen Flecken der Vorderflügeloberseite charakterisiert ist“. Auch habe Dr. Gillmer eine andere Form als f. weidi Gillm. beschrie- ben (Archiv f. Freunde d. Naturgesch. Mecklenb. 57, 1903, p. 113), dessen „Basal- und Mittelfeld stark verdunkelt ist, während das Saumfeld eine Aufhellung zu Gunsten der brau- nen Grundfarbe erfährt; die Unterseite der Hinterflügel sei ebenfalls aufgehellt“. (Dr. P. Schulze, 15. X. 1912.) 62 Mötet den 1 februari 1913. Mötet den 1 februari 1913. Sällskapets ordförande ägnade nägra ord ät minnet af tvenne nyligen genom döden bortgångna medlemmar, kon- rektor Carl Achates Aschan, som dog i Kuopio den 6 december 1912, och kollegan Otto Alfred Alceniusi Helsingfors, som afled härstädes den 20 januari detta är. Säll- skapets medlemmar hedrade de aflidna genom att resa sig frän sina platser. Anhällan om skriftutbyte hade ingått från Böhmi- scher Klub für die Naturwissenschaften, Prag, och frän Societe des Naturalistes et des Amis de la Nature en Crimee, Simferopol, och beslöt Säll- skapet härtill bifalla och i utbyte gifva sina Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 1,615: 66. Doktor V. F. Brotherus framlade och öfverlämnade såsom gäfva ät Sällskapet tredje fascikeln, n:o 201—300, af sitt exsiccatverk Bryotheca fennica. Vid insamlandet af ma- terialet hade utgifvaren biträdts af ett antal intresserade botanister. Doktor V. F. Brotherus förevisade därjämte följande för värt land nya mossor, hvilka jämväl funnos utdelade i den nu utkomna exsiccat-fascikeln: 1. Amblystegiella confervoides (Brid.) Loesk., insamlad af doktor H. Buch i Sordavala-trakten i Ladoga-Karelen den 29 juni 1911. 2. Orthothecium rufescens (Dicks.) Bryol. eur., hvilken insamlats i Kuusamo, Kulmakkapuro, den 20 juli 1911 af forstmästare E. at Hällström. 127871913. Nordenskiöld. — Levander. -- Lindberg. 63 Docent E. Nordenskiöld öfverlämnade såsom gåfva till Sällskapet en mollusksamling, som hopbragts af A. E. Nordenskiöld och legat till grund för dennes och A. E. Nylanders „Finlands mollusker". Samlingen innehöll 58 inhemska, 82 skandinaviska och 107 utländska arter. I anslutning till sitt tidigare andragande om insamlande af material af vära relikta krustaceer (sid. 40) förevi- sade professor K. M. Levander en karta, som utvisade de insjöar, i hvilka förekomsten af dessa djur blifvit kon- staterad. Enligt kartan hatva Mysis relicta och tre relikta amphipodformer blitvit anträffade i 19 eller 20 insjöar, men utan tvifvel förekomma de i ett stort antal andra, genom större vattendjup utmärkta sjöar, hvilka nödvändigtvis borde I förevarande afseende undersökas. I Kemi älf hade föredra- garen på särskilda ställen under resor senaste sommar fun- nit en amphipod, som torde vara identisk med Pallasea quadrispinosa Sars, en af de relikta amphipoderna. Med anledning af den förevisade kartan framhöll doktor Harald Lindberg, att fyndorterna för de relikta kru- staceerna i hufvudsak synas sammanfalla med dem för relikta vattenväxter, samt uppmanade eventuella exkurrenter i dessa områden att uppmärksamma äfven växtvärlden. Doktor Harald Lindberg inlämnade följande med- delande: „il. Lathraea sguamaria L. Af denna art har doktor H j. Schulman till museet inlämnat ett exemplar, som in- samlats i Lojo i en granskog med hassel nära Anttila hag- vägen vid gränsen till Sjundeä (maj 1902?). Fyndorten är den ostligaste i värt land och därför af särskildt intresse. Som bekant förekommer Lathraea flerstädes pä Äland. Dess- utom är den känd från en lokal i Bromarf samt från Fiskars i Pojo. Arten är säledes ny för Nyland. Lokalen i Lojo ligger nämligen söder om äsen och bör säledes räknas till Nylandia och ej till Regio Aboönsis, dit största delen af sock- nen hör. 64 Lindberg. — Hintikka. — Palmen. 1. II. 1913. 2. Centaurea calcitrapa L. Nyligen inlämnades till mu- seet ett exemplar af denna art af doktor V. F. Brothe- rus. Exemplaret är insamladt den 19 augusti 1911 af Aina Bergholm, elev vid Svenska fruntimmersskolan i Helsing- fors, pä barlastplatsen i Mariehamn pä Äland. Arten är ny för den finska adventivfloran. Vild förekommer den i största delen af södra och mellersta Europa. Den afviker frän alla vära Centaurea-arter genom holkfjällen, hvilka äro utbildade säsom cirka 2 cm länga, gula tornar.* Maisteri T. J. Hintikka näytti Taphrina Cerasi (Fuck.) Sadeb. sienen aiheuttamia tuulenpesiä, joita hän oli ottanut talteen Ahvenanmaalta Sundin Tosarby'stä. Ilmoittaja oli tavannut sienen Ahvenanmaalla myös Sundin kirkon luona sekä Saltvikin Bergössä, kaikki kesäkuussa 1912, sekä Jo- roisissa, kirkonkylässä kesällä 1911. Sienen oli määrännyt tohtori vs TkL D. Edelleen näytti maisteri Hintikka emergenssimuodos- tumia täkäläisessä kasvitieteellisessä puutarhassa kasvavan Aristolochia Sipho L'Herit. kasvin lehtien alapinnalla. Muo- dostuman olivat aikaisempina kesinä ottaneet talteen pro- fessori F. Elfving ja maisteri E. Häyren. Sen syyt ovat tuntemattomat. Myös oli näytteillä Fungi imperfecteihin luetun Diplodia gongrogena'n Populus tremula'lla aiheuttamia mycocecidioita Joroisista Lahnalahden rannalta, Frugärdin tilan maalta. Kasvipatologisen laitoksen kokoelmissa on sama muodos- tuma Johanneksen pitäjästä Armi Hämäläisen ottamana. Myös tohtori Liro oli suullisen tiedonantonsa mukaan näh- nyt niitä Venäjän Karjalassa. Professor J. A. Palmén föredrog om märkning af fäglar i syfte att utforska deras flyttningsvägar och där- med sammanhängande frågor. Sådana undersökningar hafva sedan någon tid tillbaka pågått å den kända tyska fågel- stationen Rossitten, där initiativet tagits af Thienemann, och tidigast föranstaltats af Mortensen i Viborg i Dan- 19 1111913! Palmen. — Levander. 65 mark och af Göteborgs museum i Sverige. I Moskva har ny- ligen anordnats en ornitologisk central, snarlik den som redan länge existerat i Buda-Pest. Föredragaren väckte förslag om att man äfven i vårt land skulle i större omfattning upp- taga undersökningar af ifrågavarande art. Man borde emel- lertid anbringa märken ej blott pä flyttfäglar, utan äfven pä strykfäglar och ärets ungar, hvarigenom kunde erhällas no- tiser om de olika arternas vanor, om älder o. s. v. Före- dragaren hade för fåglarnas märkning anskaffat med hans namn och adress försedda aluminiumringar af fyra olika storlekar och erbjöd sig att utdela af dem ät för saken intresserade personer. Själffallet bör vid märkningen noga antecknas för hvarje exemplar säväl ort och datum som ock arten och andra nödvändiga notiser. Redan senaste sommar hade märkning af fäglar i värt land företagits, nämligen af herr H. Grote, som pä Kellomäki i Viborgstrakten märkt 80 st. smäfäglar af 15 species (Parus, Sylvia etc.). Han fän- gade fäglarna med bur och slagnät. Bland rariteter som han päträffat kan nämnas Muscicapa parva (Skizzen vom Vogelfang, tidskr. Falco, VIII ärg., 1912). Professor K. M. Levander yttrade: Nägra ord om det lägre djurliivet pä snön säsom forskningsuppgiit. Är 1897 offentliggjorde mag. A. Westerlund i „Luon- non Ystävä*, som dä börjat utkomma, en intresseväckande uppsats om insektlif under vintern. Denna uppsats innehöll bl. a. särskilda original-iakttagelser, som den alltför tidigt aflidne författaren (T 1898) hade gjort angående insekter, hvilka förekomma om vintern i omnejden af Kuopio, och var den första sammanhängande framställning hos oss om det lägre djurlifvet under vintern och om vär snöfauna. Under de 15 är, som sedan dess förgätt, har en del nya bi- drag tillkommit, hvarigenom vär kännedom om vinter- 5 66 Levander, Djurlifvet pä snön. 1. II. 1913. faunan utvidgats. Detta gäller huvudsakligen de collem- boler, som uppträda om vintern. I detta hänseende är framför allt att framhällas dr. Linnaniemis stora, för- tjänstfulla arbete om värt lands apterygotfauna, i hvars all- männa del (1907) ett utförligt kapitel ägnats vinterns col- lembolfauna. Dr. Linnaniemi har i denna framställning pä grund af sina mängäriga, ingäende studier öfver Collem- bola gifvit såväl en noggrann utredning af till denna grupp hörande arters förekomst om vintern hos oss som ock värde- fulla bidrag till kännedom om de under vintern anträffade arternas yttre lefnadsbetingelser och biologiska förhällanden. Ehuruväl framsteg i vär kännedom pä ifrågavarande område gjorts, tror jag det vara ändamålsenligt att en gång uttryckligen framhälla, att vi äga en hiemal och en nival arthropodfauna, som blott delvis är genom speciellt därpä riktade undersökningar närmare belyst, och att för erhäl- lande af djupare insikter om denna faunas beskaffenhet, be- traktad säsom en helhet, och dess säregna lefnadsvillkor fortsatta studier äro nödiga — detta äfven med hänsyn till collembolerna, hvilka väl blifvit mest uppmärksammade af de i vinterfaunan företrädda djurgrupperna. Att här i all- mänhet föreligger en forskningsuppgift, som utan tvifvel i hög grad tillkommer oss nordbor att vinnlägga oss om, torde icke behöfva särskildt päpekas. Närmaste anledningen till att jag tilläter mig framhälla detta, och att jag använder uttrycket arthropodfauna i stället för insektfauna, har varit de intryck jag under resor senaste julferie till Kuopio och Mäntyharju erhöll af det jämförelse- vis rikliga djurlif, som under nägra blida dagar i början af januari vid exkursioner kunde iakttagas pä tjockt och tunnt snötäcke, ibland snötyngda träd och pä snö vid stranden af isbelagda sjöar. Förutom särskilda collemboler och de tvä karaktäristiska vinterinsekterna Boreus westwoodi och Chio- nea araneoides iakttogs en hel hop andra, däribland en muscid tämligen individrikt. Icke blott insekter i imago- och larvtillständ päträffades pä snön, utan äfven nägra arach- noider. Detta framgär närmare af följande ötversikt: Phalan- 1. 11. 1913. Levander, Djurlifvet pä snön. 67 gidea (en art), Araneida (ett par arter), Collembola (nägra arter, en individrikt), Heteroptera (en mirid), Panorpata (Bo- reus), Diptera (flere arter, af hvilka nägra i flere exemplar), Microlepidoptera (tvä arter) och Coleoptera (en liflig larv). Ifrägavarande material utgör ju blott ett litet stickprof, men vi kunna emellertid konstatera, att 8 skilda systema- tiska kategorier, bl. a. tvä arachnoidgrupper, voro däri före- trädda. Med hänvisande till detta faktum och andra dylika finner jag all anledning antaga, att ifall insamlingar och iakttagelser skulle systematiskt verkställas under längre tid emellan höst och vär, och man därvid icke blott toge hän- syn till, hvad den rena faunistiken kräfver, utan äfven ut- ginge frän allmännare zoologiska synpunkter, till exempel frän synpunkten af snötäckets arthropodfauna säsom en biocoe- nos betraktad, eller frän synpunkten af genom ötvervintring framkallade anpassningar hos vära landarthropoder, sä skulle säkerligen resultat äfven af allmänt värde kunna vinnas. Kort sammanfattadt borde, enligt hvad jag kan se, under- sökningar angående djurlifvet pä snön vara högeligen önsk- värda och förtjäna förty att af Sällskapet befordras. Önsk- värdheten af sädana undersökningar torde än tydligare framgä af följande utkast till ett forskningsprogram. Det borde anställas: a) fortlöpande eller under en längre tid pägäende iakttagelser och insamlingar pä olika ständ- orter af den hiemala arthropodfaunan, hvarigenom en bild med skarpare konturer än den vi nu äga skulle erhällas om densammas sammansättning af olika element (synpunkter: tychonivala och eunivala element; stenoterma och euryterma kalltidsformer; höstvinterformer, midvinterformer, värvinter- former; terricola, arboricola; utvecklas från larver, lefvande pä marken eller i vatten; svamp- och algätare, zoofager m. m.); b) samtidiga observationer rörande temperatur, luftens fuktighet, snöns beskaffenhet o. a. yttre fysikaliska lefnads- betingelser; c) undersökningar om de särskilda arternas speciella ekologi (fortplantnings- och utvecklingsförhällanden, sätt att 68 Levander. — Forsius. — Sahlberg. 1. II. 1913. skydda sig, näring, fiender, allehanda afhängighetsförhällan- den till den omgifvande organiska och oorganiska naturen); d) experimentella försök hemma eller i laboratorium pä lefvande material bl. a. för utrönande af vinterarternas för- hällande till värme och temperaturväxlingar och undersök- ningar pä lefvande och fixeradt material angäende de hie- mala och nivala arternas strukturella tillpassningar till lifvet pä snöig mark, till uthärdande af läg temperatur och till andra speciella lifsvillkor; e) undersökningar om insekters o. a. landarthropoders öfvervintringsförhällanden i allmänhet, ty, säsom Wester- lund i sin ofvannämnda artikel redan antydde, erbjudas här öfverhufvudtaget en mängd biologiska frägor, som borde upptagas af oss nordbor. Vid landets sydkust skulle anstalterna pä Änäs och Tvär- minne vara förträffliga stationer för dylika undersökningar. Den sistnämnda inrättningen eller professor J. A. Palmens Zoologiska station har för öfrigt redan tidigare tjänat detta ändamäl, säsom framgär bl. a. af dr. Linnaniemis ar- bete om apterygotfaunan vid Tvärminne (1905). Äfven Me- teorologiska anstalten i Fredriksberg skulle som sädan sta- tion erbjuda en Sällskapets stipendiat i vissa afseenden sär- skilda förmäner. För att de fördelar, hvilka dessa anstalter erbjuda för vetenskaplig forskning, mätte blifva utnyttjade äfven om vintern, har jag i Sällskapets krets velat fram- hälla önskvärdheten af här berörda undersökningar. Med anledning af föredraget omnämnde med. kand. R. Forsius, att han under en följd af är insamlat material af leddjur frän snö och gärna ställde detta till förfogande ät hugade bearbetare. Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande: Ponera punctatissima Roger, funnen i Jyväskylä-trakten. Under en entomologisk exkursion, som jag en solvarm dag, den 5 juli, senaste sommar gjorde tillsammans med 1. II. 1913. Sahlberg, Ponera punctatissima. 69 deltagare i de akademiska feriekurserna i Jyväskylä, före- togo vi oss att utanför en större säginrättning vid Haapa- koski fors undersöka gamla upplag af sägspän, emedan pä sådana lokaler ofta blifvit anträffade några intressanta arter Coleoptera, som hos oss förgäfves eftersökas pä andra stäl- len. Vid gräfning pä en plats, där sägspänen uteslutande härrörde frän björk, fick jag se en liten, smal, brun myra, i hvilken jag till min stora öfverraskning genast igenkände en representant af underfamiljen Ponerinae. Vid mitt i anledning häraf uppgifna glädjerop samla- des snart en skara studenter, kvinnliga och manliga, och vi började med ifver leta efter flera exemplar. Efter en stund fanns ett, sä ett annat, och till slut hade vi plockat ett större antal af denna lilla myra, men endast arbetare. Därjämte lyckades det oss att uppdaga mycket djupt i den gamla sägspänshögen under brädstumpar eller i springor mellan barken och veden pä smä björkstycken nägra denna myra till- höriga smä bon, i hvilka nägra larver och pupphylsor lägo radade, och med hvilkas skötande ett tiotal arbetare voro sysselsatta. Däremot kunde vi oaktadt träget sökande icke finna ett enda bevingadt exemplar eller öfver hufvud taget nägon hane eller hona af myran. Följande morgon begaf jag mig äter ut till stället. Jag var lika lycklig, men ej lyckligare än dagen förut. Flera nya, små bon funnos, men endast pä en yta af högst 20 kvadratmeters areal. Pä talrika andra ställen uti den vid- sträckta sägspänsamlingen gräfdes utan att något spår af myran syntes till. Dä jag ej heller nu lyckades finna be- vingade exemplar och antog, att ärstiden för sädana ännu ej var inne, tog jag med mig i en päse ett par af bona med larver och puppor, några trästycken och rundligt med säg- spän äfvensom till dessa bon hörande arbetsmyror och hop- pades, att dessa skulle kunna uppföda äfven någon & eller ©. Efter hemkomsten till Karislojo flyttade jag allt detta öfver i en blomkruka, i hvars botten jag lade ett tjockt lager väl tillpackad, vät lera. En mängd myror kröpo nu omkring bland sägspänen. Sedan jag behörigen vattnat, täckte jag 70 Sahlberg, Ponera punctatissima. 1: TI. 1913. burken med glesare tyg, som väl tillknöts vid zz samt lämnade myrorna att i ro sköta sig. Efter omkring tre veckors tid öppnade jag krukan och fann till min ledsnad, att myror och larver försvunnit. Leran hade torkat ihop, sä att en springa uppstätt invid krukans kant; och genom denna hade pätagligen myrorna rymt med sina larver. Vid noggrann genomsökning af säg- spänen kunde jag finna blott en enda lefvande myra, ingen död, och jag ansäg hela mitt uppfostringsförsök förfeladt. Men ännu en gäng skulle den lilla myran bereda mig en öfverraskning. I samma rum, där blomkrukan med my- rorna förvarades, stodo nägra andra krukor med larver af skalbaggar och bland dem en med utvecklingsstadier af Zilora ferruginea tillsammans med barkstycken, genomdragna af svampmycelier, och träsmulor af gran, och denna stod nära intill myrkrukan. Här såg jag en dag den ena efter den andra af mina myror krypa pä barkstyckena och bland dem ett par, som voro ljusa och mjuka och således nykläckta. Snart upptäckte jag äfven ett litet bo, där nägra mycket smä larver voro placerade och där myrorna hade ställt helt tref- ligt för sig. Vidare fann jag, hvilket var af större vikt, en myra, som skilde sig frän de andra genom betydligare stor- lek, nägot mer längsträckt form och mörkare färg. Den hade äfven mycket större ögon samt befanns vara en erga- toid hona, d. v. s. en vinglös hona, liknande arbetarne. Den tillhörde samma art som dessa. Att vi här hade en art af släktet Ponera var klart, men hvilken? Endast tvenne kunde komma i fräga, nämligen Ponera contracta Latr. (= coarctata Latr.') och P. punctatis- sima Roger, hvilka ofta blifvit förväxlade. Vid en sorgfällig undersökning, äfven med mikroskopets tillhjälp, har jag !) Arten beskrefs af Latreille 1802 under namn af Formica coarctata, men dä han fann, att man för hela den grupp af myror, dit denna art hör, användt namnet Formicae coarctatae, ändrade han själf samma är i sitt stora arbete „Histoire naturelle des Fourmis“ namnet till F. contracta. Detta namn har senare bibehällits, dock har man nägon gäng pä grund af prioritetslagen velat kalla arten P. coarctata. 1. 11. 1913. Sahlberg, Ponera punctatissima. 71 funnit att arten är Rogers Ponera punctatissima. Dess viktigaste karaktär, som äfven af namngifvaren framhällits, är att maxillarpalperna bestä af en enda, mycket liten led, dä de hos P. confracta bestå af tvenne leder, af hvilka den andra är betydligt längre och försedd med ett ändborst. Dessutom har den mycket finare och tätare punktur samt, säsom Emery i sitt sista stora arbete (Beiträge zur Mono- graphie der Formiciden des paläarktischen Faunengebietes VIII, Ponerinae, Deutsch. ent. Zeitschr. 1909, 368, fig. 7, och 373, fig. 11) framhäller, kortare första antennled, hvilken ej pä längt när när hufvudets bakkant, en karaktär hvarigenom den skiljer sig säväl frän P. coarctata som äfven frän den ännu närmare stäende P. eduardi For. frän Medelhafslän- derna. Att en art af släktet Ponera och särskildt P. punctatis- sima skulle förekomma ute i det fria samt kunna bygga och fortplanta sig sä längt mot Norden som i Jyväskylä-trakten, vid 62 10' n. br., var högeligen” oväntadt. Uti Aurivil- lius’ är 1909 utkomna bearbetning af myrorna i „Svensk insektfauna“ upptages underfamiljen Ponerinae alls icke, och i Emerys och Forels , Catalogue des Formicides d'Eu- rope" 1879, däri författarne söka att tydliggöra arternas ut- bredning mot Norden genom angifvande af den isoterm, vid hvilken deras nordligaste fyndort är belägen, säges att denna art ute i det fria förekommer ända till isotermen för 17° vid Aachen, och att den därjämte blifvit funnen under blomkru- kor i varma växthus i några nordligare belägna större städer, t. ex. London, Berlin och Köpenhamn. I sitt sista arbete säger Emery, att den förekommer i mellersta Europa på enstaka ställen i England, Tyskland, Frankrike och Schweiz, delvis i orangerier. Redan är 1872 har jag -funnit flera exemplar i det varmaste växthuset i härvarande Botaniska trädgård samt offentliggjort en uppsats därom i Notis. F. et FI. Fenn. XIV (1875), p. 311. Då här ingå beskrifningar pä arbetare och hona, synes det mig onödigt att nu änyo be- skrifva arten. Jag ber därför att fä hänvisa till denna upp- sats samt vill här endast nämna, att de vid Jyväskylä funna 72 Sahlberg, Ponera punctatissima. 1. II. 1913 exemplaren voro något större och mörkare samt i liten män mindre glänsande, än exemplaren frän orangerierna i Hel- singfors. De sistnämnda hade ock professor August Fo- rel, en af nutidens främsta kännare af myror, redan dä be- traktat såsom en särskild varietet af den ute i fria naturen i södra Europa förekommande P. punctatissima. ') Äfven den funna ergatoida honan öfverensstämmer med Rogers be- skrifning med undantag af att hon saknar vingar. Nu uppstär frägan: huru har denna myra kunnat komma till en sä nordlig ort som Jyväskylä-trakten med dess i för- hällande till artens hemtrakter kalla klimat, och huru har den kunnat där fortplanta sig? Professor Forel, ät hvil- ken jag sändt exemplar och meddelat om fyndet, uttalade sin förväning öfver dess förekomst i mellersta Finland samt förmodade, att den dock pä nägot sätt kommit till platsen frän nägot varmt växthus. Dä sädant emellertid ej finnes i närheten, skulle jag hellre tro, att den transporterats till platsen frän nägon ort i Södern, där den förekommer tal- rikare, med emballaget till nägra maskiner eller verktyg, som hämtats till Haapakoski säginrättning. Säsom först nämnts, hade jag själf sett, huru lätt denna myra funnit sig till rätta i en blomkruka, och pä samma sätt hade den kun- nat bosätta sig i en trälåda. Då den sedan kommit bland sågspån, hade den väl funnit god trefnad till följd af den värme, som uppstär vid spänens förmultning och jäsning. För vinterns stränga, starka köld hade säväl arbetare som honor kunnat skydda sig genom att krypa djupt ned bland träsmulorna, som ju äro mycket däliga värmeledare. Säsom äfven annorstädes blifvit iakttaget, trifvas de nästan blinda Ponera-arterna djupt under jorden. Det enda här funna ) Då Roger först beskrifvit arten från orangerier i Berlin (Berl. entom. Zeitschr. III, 1859, p. 254, n. 24, Tab. 7, Fig. 7), mäste man, om man vill absolut hålla pä prioritetslagen, kalla denna varmhusform för Ponera punctatissima, hvarför jag ber att få föreslå för den ute i na- turen förekommande, större och mörkare rasen, till hvilken de vid Haapakoski funna arbetare-myrorna höra, namnet P. punctatissima Roger var. genuina. 1. II. 1913. Sahlberg. — Bastman. 73 honexemplaret var vinglöst, och mähända är det regel, att såväl © som 3 här uppe i Norden uppträder utan vingar. Att gamla sägspänssamlingar höja jordtemperaturen och därigenom göra det möjligt för sydliga arter att trifvas längre norrut än pä andra lokaler, visa ock coleopter-arter, som i Finland blifvit funna endast bland sågspån. Såsom exempel vill jag nämna den lilla, intressanta, gula Tachys bisulcatus Nicol., hvilken jag funnit på dylika lokaler i Lojo och Num- mis i Nyland samt äfven vid Haapakoski såg. Denna art är ännu icke känd från Skandinaviska halfön, men har, ehuru sällan, anträffats i mellersta Europa. Något allmännare är den i Medelhafstrakterna, där den förekommer under vegetabi- liskt detritus vid flodstränder, t. ex. i Libanons bergstrakt, där jag tagit flera exemplar. I gammal sågspån vid Kärkölä såg i Karislojo har jag och min son Unio äfven funnit tal- rika ägg och nykläckta ungar af vanliga snoken, som här kunnat utkläckas likasom i en jäsande gödselhög. Från student Helmi Bastman inlämnades till publi- kation: Bidrag till kännedomen om Nylands copeognather. År 1894 publicerade professor O. M. Reuter en för- teckning öfver Finlands dä kända copeognather.'!) Sedan dess hafva flere för vetenskapen och i synnerhet för värt lands fauna nya arter anträffats och beskrifvits, dels af dr. Enderlein i Tyskland, dels af prof. O. M. Reuter hos oss. De efter är 1894 i Nyland funna, för vär fauna nya arternas antal är 5, hvaraf ätminstone 3 tillhöra förut i lan- det icke funna släkten. Dessa arter, hvarom närmare i ne- danstäende förteckning, äro Coecilius gynapterus -Tetens ?), ') Finlands psocider. Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., IX, n:o 4. 1894. ? Reuter, O. M., Neue Beiträge zur Kenntnis der Copeognathen Finnlands. Acta Soc. F. Fl. Fenn., XXVI, n:o 9. 1904. 74 Bastman, Nylands copeognather. 1. 11. 1913 Reuterella helvimaculata Enderl. '), Nymphopsocus destructor Enderl. '), Psyllipsocus ramburi Sel. Longch.!) och Psocus? annulipes Reut.?), hvilken prof. Reuter ej med säkerhet kunnat bestämma, emedan exemplaret blifvit illa medfaret. Dessutom är att nämna en ny varietet, Elipsocus hyalinus var. abdominalis Reut. ). Hufvudsakligast äro våra finska copeognather insamlade i södra Finland, under det att ett ytterst ringa antal arter är kändt frän mellersta eller norra delen af landet. Det största antalet af de nedan upp- räknade arterna härstammar från Tvärminne zoologiska stations närmaste omgifning, där jag tack vare professor J. A. Palmens vänlighet och stora tillmötesgående varit ı tillfälle att under sommaren 1912 insamla ett 30-tal arter. I nedanföljande förteckning, i hvilken jag upptagit alla i Nyland funna copeognather, till antalet 39 arter och 3 va- rieteter, har jag i hufvudsak följt dr. Enderleins syste- matiska uppställning. °) En del fynd hafva blifvit gjorda af andra personer, och efter hvart och ett af dessa fynd har jag inom parentes an- gifvit insamlaren. Sålunda betyder: F med. kand. R. For- sius, L dr. W. M. Linnaniemi, Ldr prof. K. M. Levan- der, P prof. J. A. Palmen, R prof. O. M. Reuter Zr prof. E. Reuter, S prof. J. Sahlberg. Mina egna fynd sakna sådan namnuppgift. — Utom vid Tvärminne och i dess närhet (Björkskär, Syndalen) har jag företagit insamlingar i Ekenäs stad och skärgärd (Hästö), Snappertuna och Tenala (Lappvik) äfvensom i Helsingfors och pä Dickursby (agri- kulturekonomiska försöksanstalten ä Änäs). Förrän jag gär till själfva förteckningen, ber jag fä ut- tala min uppriktiga tack till professor K. M. Levander, !) Reuter, O. M., Neue Beiträge zur Kenntnis der Copeognathen Finnlands. Acta Soc. F. Fl. Fenn., XXVI, n:o 9. 1904. 2 Reuter, O. M., Finska psocider. Acta Soc. F. Fl. Fenn., XVII, n:0'8. 4899: 9) Enderlein, Zur Kenntnis der Copeognathen-Fauna West- preussens. 28. Bericht des Westpreussischen Botanisch-Zoologischen Vereins, Danzig. 1906. 1. II. 1913. Bastman, Nylands copeognather. 75 som först fäst min uppmärksamhet pä copeognatherna, och till professor O. M. Reuter, som godhetsfullt gifvit mig, nybegynnaren, mänga goda räd angäende copeognathernas in- samlande och bestämning äfvensom för mig päpekat flere intressanta frågor inom copeognathernas grupp. Dimera. Familjen Psocidae Enderlein 1903. Underfam. Psocinae Enderlein 1901. Psocus") Lair! 1796: Ps. variegatus Latr. Arten har blifvit funnen ej sällsynt på löfträd, men äfven på barrträd. Karislojo (S) och Hel- singfors (S) enl. Reuter 1894; Snappertuna 4. VII. 12 på gran och tall. Ps. contrarius Reut. Arten förekommer sällsynt. Fun- nen i enstaka exemplar vid Tvärminne zoologiska station 9. VIII. 12 på Populus tremula; Tvärminne 24. VIII. 12 på Calluna; Syndalen 2. IX. 12 på Calluna. Ps. intermedius Tet. Af denna art har endast ett exem- plar blifvit funnet i Nyland af professor Mäklin. Ort och datum äro ej närmare angifna (Reuter 1894). Ps. bifasciatus Latr. Ej sällsynt på löfträd, i synnerhet björk. Insamlad i Helsingfors (S) och Lovisa (R) enl. R e u- ter 1894. Dessutom har jag funnit några exemplar vid Tvärminne zoologiska station 9. VIII. 12 på Betula; Tvär- minne, Rofholmen, 12. VIII. 12 på Alnus glutinosa; Tvärminne 20. VIII. 12 på Pinus silvestris och Vaccinium myrtillus; Björk- skär 15. VIII. 12 på Picea excelsa och Myrica; Snappertuna 4. VIII. 12 pä Pinus. 1) I anledning af de af Alb. Tullgren meddelade fakta i ,Kän- nedomen om Sveriges copeognather" (Arkiv för zoologi, Bd. 5, n:o 8, pag. 5) och mina egna observationer angående vingnervernas förbind- ningssätt anser äfven jag det rättast att sammanslå de bägge släktena Amphigerontia Kolbe 1880 och Psocus Latr. 1796. 76 Bastman, Nylands copeognather. 1.11. 1913. Af arten har jag funnit tre exemplar med afvikande vingnerver. Tvä af dessa ha pä vänstra framvingen tredje medialribban (ms) tudelad. Det tredje exemplaret har vänstra framvingens första gaffelribba (r,: ,) tudelad, sä att man tydligen kan tala om r, och rg. Ps. longicornis (F.). Arten är funnen pä löfträd, ej säll- synt. Helsingfors (S) och Karislojo (S) enl. Reuter 1894. Ps. nebulosus Steph. Förekommer allmänt pä löfträd, men äfven här och där pä barrträd. Karislojo (S) och Lo- visa (R) enl. Reuter 1894; Snappertuna 4. VIII. 12 pä Tilia, Pinus, Picea; Björkskär 15. VIII. 12 pä Myrica, Picea; Lapp- vik 19. VIII. 12 pä Picea; Tvärminne 24. VIII. 12 pä Calluna. Hos arten förekomma aberranta vingnerver. Somliga exemplar ha andra, somliga tredje medialribban tudelad. Ps. hirticornis Reut. Arten har endast en gång blifvit funnen i Nyland, nämligen i Karislojo af prof. Sahlberg (enl. Reuter 1894). Ps. guadrimaculatus Latr. Förekommer enl. Reuter tämligen sällsynt pä barrträd. Anträffas dock här och hvar äfven pä löfträd, och pä grund af senaste sommars fynd kan jag ej anse arten vara sä synnerligen sällsynt. Funnen i Karislojo (S) och Helsingfors (S) enl. Reuter 1894. I Snap- pertuna fann jag arten 4. VIII. 12 pä Picea; i Björkskär 15. VIII. 12 pä Betula; vid Tvärminne zoologiska station 9. VIII. 12. pä Betula. Ps. major (Kolbe) Loens. Arten anträffas pä bäde barr- och löfträd. Känd frän Karislojo (S), Helsingfors (Nylan- der), Lovisa (R), allt enl. Reuter 1694. Tagen i Snapper- tuna 4. VIII. 12 pä Picea. Osäkert är huruvida icke denna art rätteligen borde uppfattas som en varietet af Ps. sexpunctatus L. Ps. bipunctatus L. , Tämligen sällsynt, men förekommer stundom i stora kolonier pä husväggar, grindstolpar m. m.* (Reuter 1894). Ekenäs (R), Karislojo (S) och Thusby (W o1d- stedt), enl. Reuter 1894. Ps.? annulipes Reut. Arten, som enligt prof. Reuters (1899) antagande mähända hör till släktet Psocus, är en gäng funnen ä Fagervik i Karis pä ek (Hisinger). IT 1913. Bastman, Nylands copeognather. TI Underfam. Stenopsocinae Enderlein 1901. Graphopsocus Kolbe 1880. Gr. cruciatus L. Syn.: Teratopsocus maculipennis Reut. Arten har förut blifvit funnen hufvudsakligast pä ek i södra Finland. I Nyland är den känd endast från Helsingfors (N y- lander, R), enl. Reuter 1894. Ett exemplar af denna art fann jag i Botaniska växthuset i Helsingfors pä Rhus den- zam 10. XI. 12. Stenopsocus Hagen 1866. St. immaculatus Steph. Arten förekommer, om än ej synnerligen allmänt, pä barrträd. Funnen vid Tvärminne zoologiska station under Fucus 17. VIII. 04 (L); invid Lapp- vik station 10. VII. 12 pä Picea; Syndalen 7. VIII. 04 pä Calluna (L) och 18. VII. 12 pä Picea; Tvärminne, Vikarskär 23. v1. 12 pa Pinus. St. immaculatus Steph. var. lachlani Kolbe. Denna form anser numera äfven Enderlein vara en varietet af Sf. im- maculatus '), dä det är omöjligt att finna nägra morfologiska skiljaktigheter från denna. — Varieteten förefaller att vara tämligen allmän i Nyland. Funnen i Karislojo (S) och Lo- visa (R) pä barrträd enl. Reuter 1894; Lappvik 10. VII. 12 pä Picea; Syndalen 18. VII. 12 pä Pinus; Ekenäs 19. VII. 12 pä Abies balsamea; Tvärminne, Vikarskär 24. VII. 12 pä Pinus; Tvärminne zoologiska station 29. VII. 12 pä Pinus; Snap- pertuna 4. VIII. 12 pä Picea; Björkskär 15. VIII. 12 pä Picea. Bäde hos hufvudformen och varieteten har jag anträf- fat aberranta vingnerver. Sä t. ex. föreligga exemplar med 4-grenad media, vidare sädana med benägenhet att bilda en andra areola postica genom att en tvärribba utgär frän cu, mot cu, äfvensom ett exemplar med 2 tvärribbor mellan ') Enderlein, Zur Kenntniss d. Copeognathen-Fauna West- preussens. 28. Bericht Westpr. Bot.-Zool. Ver. 1906. 78 Bastman, Nylands copeognather. 1:11; 1943: pterostigma och r, ;. Hos det sistnämnda exemplaret är dessutom media 2-grenig. St. stigmaticus Imh. et Labr. Förekommer enligt R eu- ter (1894) sällsynt pä löfträd i Karislojo (S) och Helsing- fors (S). Familjen Caeciliidae Enderlein 1903. Underfam. Caeciliinae Enderlein 1901. Caecilius Curtis 1837. C. flavidus Curt. Arten är mycket allmän. Helsingfors (S) och Ekenäs (R) enl. Reuter 1894; Tvärminne zoologiska station 15. VII. 04 (L), 3. VII. 12 pä Corylus, 8. VIIS 9. VII. 12:pä Salix, 21. VII. 12 pä .Corylus, 22. VI Zee Alnus, 9. VIII. 12 pä Sorbus och Betula, 10. VIII. 12 pä Betula, 19. VIII. 12 pä Prunus padus och Ribes nigrum, 20. VIII. 12 pä Betula och Prunus; Ekenäs 19. VII. 12 pä Ulmus; Snappertuna 4. VIII. 12 pä Populus; Hästö 25. VIII. 12 pä Ouercus. Af arten finnas exemplar med intressanta ribbförgre- ningar. Hos ett exemplar är gaffelnerven 3-grenig, hos flere är media 4-grenig och uppvisar stundom en tvärribba, som förenar m, med mj 3. C. gynapterus Tetens. Är 1904 fann professor O. M. Reuter i början af september vid Lappvik en 9 pä Cal- luna, senare tagen i Karislojo (S), enl. Reuter 1904. Tagen pä Hästö 25. VIII. 12 pä Ouercus (1 ex.). C. obsoletus Steph. Arten är funnen pä barrträd i Hel- singfors (S) och Karislojo (S) enl. Reuter 1894; Tvärminne zoologiska station 10. VIII. 04 (L), 21. VII. 12 pä Corylus (troligen flugit hit frän en i närheten stäende tall); Tvär- minne by 24. VIII. 12 och 1. IX. 12 pä Calluna; Tvärminne, Brändskär 6. VII. 12 pä Pinus; Lappvik 10. VII. 12 och 19. VIII. 12 pä Picea; Syndalen 18. VII. 12 pä Picea och Pinus; Snappertuna 4. VIII. 12 pä Picea; Björkskär 15. VIII. 12 pä Picea. 121811913: Bastman, Nylands copeognather. 79 C. piceus Kolbe. Arten förekommer hufvudsakligast pä barrträd. Karislojo (S), Esbo (Elmgren) och Lovisa (R) enl. Reuter 1894; Syndalen 18. VII. 12 pä Picea; Tvär- minne 20. VIII. 12 pä Vaccinium myrtillus i granskog, 24. VII. 12woch 12:4X2312; pä Calluna; Syndalen- 2. IX: 12--pän Cal: luna; Hästö 25. VIII. 12 pä Vaccinium myrtillus; Nurmijärvi i juli 1912 pä väggen till en byggnad ej långt ifrån barr- träd (Hyvärinen). Af arten förekomma exemplar med afvikande vingner- ver. Hos ett är bägge framvingarnas första cubitalgren (cu,) medels en tvärribba förenad med media. Den vänstra fram- vingen har dessutom en andra areola postica, som bildats vid den förra genom att cu, delar sig i tvenne ribbor. Om en liknande dubbel areola postica berättar Enderlein hos Elipsocus abietis Kolbe '). Hos ett annat exemplar är media 4-grenig, hvilket ej synes vara sällsynt hos copeognatherna. Men ej uteslutande framvingarnas ribbor visa skiljaktigheter, äfven de bakre vingarna förete ibland rätt intressanta aber- rationer. Sä t. ex. är cubitalnerven ofta 2-ribbad i motsats till det vanliga förhållandet, dä den är ogrenad. Vidare förekommer hos ett exemplar en ribba, som utgär frän r+m, men slutar blindt. Denna kunde väl förklaras som m,. Hos ett exemplar är framvingarnas medialnerv 2-grenad. En dylik bildning har Enderlein beskrifvit hos Pterodela pe- dicularia L. ') | C. piceus är likasom C. obsoletus Steph., Elipsocus abi- etis Kolbe och Elipsocus cyanops Rostock en barrträdsform, som förekommer pä både gran och tall äfvensom pä en. Senare pä sommaren tyckas dessa former gå öfver pä ljung eller på med denna besläktade arter. Trichopsocus Kolbe 1882. T. hirtellus Mac Lachlan. Arten har blifvit. funnen i orangerier i Helsingfors (R) enl. Reuter 1894; allmän i !) Enderlein, Neue deutsche und exotische Psociden. Zool. Jahrb. Abt. Syst. 1900, pag. 543. 80 Bastman, Nylands copeognather. 17111918) växthusen i Botaniska trädgärden i november 1912 pä Pan- danus, Rhus m. fl. Enligt Tullgren') skulle arten i någon män skada den växt, hvarpä den lefver, men detta har jag ej hittills kunnat observera. Kolbea Bertkau 1883. K. guisguiliarum Bertkau. Af arten, som endast ett par gänger tidigare observerats i värt land (Reuter 1894), fann jag en hane pä Vaccinium uliginosum 20. VIII. 12 pä Tvär- minne, ej längt ifrän Zoologiska stationen. Är 1904 den 18 augusti fann dr. Linnaniemi pä samma ort 1 exem- plar af densamma. ?) Underfam. Peripsocinae?). Pterodela Kolbe 1880. Pt. pedicularia L. Syn.: Leptopsocus exiguus Reut. Fun- nen bland fuktigt trävirke och äfven allmän i boningsrum. Helsingfors (S) och Esbo (Elmgren) enl. Reuter 1894; Tvärminne zoologiska station 3. VIII. 04 (L) och i septem- ber 1905 i rum (Luther); Helsingfors i oktober 1907 (Ldr). 1) Tullgren, Kännedomen om Sveriges copeognather. Arkiv för Zoologi, Bd 5, n:o 8. 2) Reuter, O. M., Mitteilungen über finländische Copeognathen. Medd. Soc. F. FI. Fenn. 1909. 3) Att prof. Reuter för släktet Pferodela till underfamiljen Pe- ripsocinae (Mitteilungen über finländische Copeognathen, Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 1909) förefaller mig alldeles riktigt, da man tager i betraktande de nog sä viktiga gemensamma karaktärerna detta släkte har med Peripsocus, och dä man ä andra sidan erinrar sig huru kolossalt ribb- förgreningen hos copeognatherna varierar. Bland våra Pterodela-exem- plar har jag funnit sädana, där t. ex. areola postica saknas. Dessa exemplar borde ju dä enligt Enderleins uppställning föras till un- derfamiljen Peripsocinae, medan däremot andra exemplar, som ha en utbildad areola postica, fördes till Caeciliidae. 1. II. 1913. Bastman, Nylands copeognather. 81 Mycket rikligt fanns arten i nyssuppförda boningsrum i Nurmi- järvi i juli 1912 (Hyvärinen). Bland exemplaren frän Nurmijärvi finnes ett flertal med de egendomligaste vingribbförgreningar. Mycket vanligt är sälunda, att nägon af medialribborna delar sig i tvä, sä att en 4-grenig media bildas. Ofta händer det äfven, att hos en 4-grenig media tvä af ribborna närmare vingkanten sam- mansmälta till en. Genom reduktion erhålles en 2-ribbad media, hvilket ej heller sällan inträffar. Ibland är gaffel- nerven 3-grenad. Areola postica är mycket ofta ofullstän- dig eller kan helt saknas. Nägon gäng kan man fä se en area discoidalis, som uppstätt genom att en tvärribba för- enar media med cu,-ribbans vertex. Några intressanta aberrationer har Tullgren afbildat i sin „Kännedomen om Sveriges copeognather“, p. 10. Peripsocus Hagen 1866. P. phaeopterus Steph. Tidigare känd från Karislojo (S), Helsingfors (R) och Lovisa (R), enl. Reuter 1894. Arten förekommer allmänt pä bäde barr- och i synnerhet löfträd. Insamlad pä Tvärminne zoologiska station 29. VII. 12 pä Pinus och Prunus, 31. VII. 12 pä Betula, 9. VIII. 12 pä Be- tula, 10. VIII. 12 pä Corylus och Betula, 13. VIII. 12 pä Salix; Tvärminne, Rofholmen 12. VIII. 12 pä Alnus glutinosa; i Snap- pertuna 4. VIII. 12 pä Pinus och Picea; pä Björkskär 15. VIII. 12 pä Myrica. Aberranta former förekomma hos arten. P. alboguttatus Dalm. Arten är tämligen sällsynt. I Ny- land är den funnen endast i Karislojo (S), enl. Reuter 1894. Underfam. Reuterellinae Enderlein 1903. Reuterella Enderlein 1903. R. helvimaculata End. Syn.: Leptella helvimaculata End. Arten, af hvilken tills vidare endast honan blifvit funnen 6 82 Bastman, Nylands copeognather. 1. II. 1913. hos oss, upptäcktes enl. Reuter (1904) i medlet af septem- ter 1903 i Esbo (R, F et Wellenius), där den förekom pä stammar och grenar af olika trädslag samti synnerhet pä gamla gärdesgärdar under Parmelia. Följande är fann dr. Linna- niemi arten pä Tvärminne, i närheten af Zoologiska stationen pä stenar under lafvar (enl. Reuter 1909, pag. 207). Senaste sommar fann jag densamma pä Tvärminne, Rofholmen 12. VIII pä Pinus, 14. VIII pä Juniperus, 23. VIII pä Juniperus och Pinus; ä Tvärminne, Kvarnskär 23. VIII. 12 pä stenar. Alla dessa fynd äro gjorda under lafvar, hufvudsakligast under Parmelia saxatilis. Trimera. Familjen Mesopsocidae Enderlein 1903. Underfam. Mesopsocinae Enderlein 1901. Mesopsocus Kolbe 1880. M. unipunctatus Mill. Arten är allmän pä bäde barr- och löfträd. Helsingfors (Nylander) och Lovisa (R) enl. Reuter 1894; Tvärminne zoologiska station 22. VII. 04 (L), 8. VII. och 9. VII. 12 pä Corylus 33, 15. VII. 12 pä Salix 99, 16. VII. 12 pä Corylus gg, 22. VII. 12 pä Betula 39, 29. VII. 12 pä Corylus, 31. VII. 12 pä Pinus 33 och pä Betula och Salix 99; Tvärminne, Flakaskär 28. VII. 12 pä Pinus 39; Tvär- minne, Vikarskär 24. VII. 12 pä Pinus 39; Lappvik 10. VII. 12 pä Picea 33; Syndalen 18. VII. 12 pä Picea och Pinus 35; Ekenäs 19. VII. 12 pä Ulmus, Corylus, Ouercus 39; Björk- skär 15. VIII. 12 pä Myrica och Calluna 99. Aberranta vingribbförgreningar förekomma hos arten. Hos ett exemplar är media 2-grenig, hos ett annat är areola postica medels en tvärribba förenad med 3:dje medialgre- nen, hos ett tredje exemplar är media 4-grenig och dess- utom mi, genom en tvärnerv förenad med r, - ;. M. laticeps Kolbe. Arten — om den kan betraktas som en själfständig sädan — är endast fä gänger och dä i en- 1. II. 1913. Bastman, Nylands copeognather. 83 staka exemplar funnen i Finland. Insamlad i Nyland pä Tvärminne zoologiska station 9. VII. 12 pä Corylus (1 ex.) och i Snappertuna 4. VIII. 12 pa Tilia (1 ex.). Hittills har i Finland insamlats endast hanar. Honan vore enligt skriftligt meddelande af dr. Enderlein bevingad. Hemineura Tetens 1891. H. dispar Tet. Tidigast har arten enl. Reuter (1909) i Nyland blifvit funnen i början af september 1904 i närhe- ten af Tvärminne zoologiska station pä Calluna och Pinus 39 (R, Luther) samt i Lappvik 1904 pä Calluna (P) och Arc- tostaphylos (R). I Björkskär förekom arten sommaren 1912 mycket allmänt pä Calluna och Myrica 15. VIII Je; Lappvik 19. VIII. 12 pä Betula 1 3; Tvärminne pä ljungheden 24. VIII. 12 och 1. IX. 12 i stor mängd Jg; Syndalen 2. IX. 12 pä Calluna 19 33 och 44 99. Af arten förekomma flere exemplar med aberranta ving- nerver. Bland mina senaste sommar infängade exemplar äro 3 försedda med dubbel areola postica, som är bildad lika- som hos Coecilius piceus Kolbe. 2 exx. ha en 4-grenig me- dia, medan däremot hos ett exemplar densamma är endast 2-grenig. Hos ett exemplar är areola postica's vertex medels en tvärribba förenad med media. Elipsocus Hagen 1866. E. westwoodi Mac Lachlan. Arten förekommer ganska allmänt pä både barr- och löfträd. Karislojo (S), Helsingfors (S) och Lovisa (R) enl. Reuter 1894; Tvärminne zoologiska station 29. VII. 12 pä Prunus, 31. VII. 12 pä Betula, 9. VIII. 12 pä Populus och Betula, 13. VIII. 12 pä Salix och Betula, 19. VIII. 12 pä Prunus och Pinus; Tvärminne, Bönholmen 2. VIII. 12 pä Betula; Tvärminne, Rofholmen 12. VIII. 12 pä Alnus glutinosa; Snappertuna 4. VIII. 12 pä Pinus och Picea; Björkskär 15. VIII. 12 pä Betula, Picea och Myrica; Tvärminne by 24. VIII. 12 pä Calluna. 84 Bastman, Nylands copeognather. 1. 11. 1913 Hos arten förekomma exemplar med t. ex. 3-grenad gaffelnerv. E. hyalinus var. abdominalis Reut. Funnen tämligen sparsamt tillsammans med föregäende pä Tvärminne, Flaka- skär 28. VII. och Tvärminne, Vikarskär 24. VII. 12 pä Pinus; Tvärminne zoologiska station 29. VII. 12 pä Corylus och Prunus, 31. VII och 9. VIII. 12 pä Betula; Snappertuna 4. VIII. 12 pä Picea. Afvikande vingnerver anträffas äfven hos denna art tämligen allmänt. Ett af de intressantaste fallen är väl det, där pterostigma är genom en tvärnerv förenadt med r, + 3. Nervaturen hos exemplaret liknar sälunda den hos steno- psocinerna. E. abietis Kolbe. Funnen pä gran och tall i Karislojo (S) och Lovisa (R) enl. Reuter 1894; Lappvik 10. VII. 12 pä Picea; Tvärminne, Vikarskär 24. VII. 12 pä Pinus; Tvärminne, Porsgrundet 31. VII. 12 pä Physcia ciliaris (Frey); Tvär- minne zoologiska station 31. VII. 12 pä Betula (1 ex.), 10. VIII. 12 pä Betula (flere exx., troligen af föregäende natts storm öÖfverförda från närastäende tallar); Helsingfors 27. IX. 12 pä Pinus i Botaniska trädgärden. Att den äkta E. abietis verkligen förekommer hos oss, hvilket prof. O. M. Reuter (1904) tidigare har betviflat, har konstaterats af dr. Enderlein, hvilken jag tillsände ett af de mest osäkra exemplaren. E. brevistylus Reut. Denna sällsynta art fann jag ä Tvär- minne zoologiska station pä Betula 22. VII. 12 (1 ex.) och 31: VIL: 12102. 0627): E. cyanops Rostock. Arten är funnen ej sällsynt pä barrträd i Lovisa (R) och Karislojo (S) enl. Reuter 1894; Syndalen 7. VIII. 04 pä Calluna (L), 18. VII. 12 pä Picea och Pinus; Lappvik 10. VII. 12 pä Picea; Tvärminne, Vikarskär 24. VII. 12 pä Pinus; Tvärminne, Fiakaskär 28. VII. 12 pä Pinus; Tvärminne by 24. VIII. 12 pä Calluna. En hel del olika aberrationer finnas. Sä t. ex. äro hos två exemplar r, och r, . „ förenade medels en tvärribba; media varierar frän 2- till 4-grenig. Vidare kan areola postica TT 1913. Bastman, Nylands copeognather. 85 vara ofullständig, i det att cu, saknas eller ej löper ända till vingkanten. Eller kan det, genom att cu, delar sig, bildas en andra areola postica, liknande den jag tidigare nämnde om hos Coecilius piceus Kolbe. Slutligen kan cu, genom en tvärnerv vara förenad med media. E. cyanops var. consimilis M/L. Varieteten är enl. Reu- ter (1894) funnen tillsammans med hufvudformen i Karis- lojo (S) och Lovisa (R). Hit hör möjligen äfven 1 ex. från Syndalen, taget 18. VII. 12 pä Picea. Philotarsus Kolbe 1880. P. flaviceps Steph. Förekommer mycket allmänt bäde pä barr- och löfträd. Helsingfors (S) och Karislojo (S) enl. Reuter 1894; Tvärminne zoologiska station 29. VII. 12 pä Pinus, 9. VIII. 12 pä Prunus, Populus, Juniperus, Pinus, Betula, 10. VIII. 12 pä Corylus och Betula, 13. VIII. 12 pä Salix och Betula, 19. VIII. 12 pä Prunus; Tvärminne, Bön- holmen 2. VIII. 12 pä Betula; Tvärminne, Kallvassa 17. VIII. 12 pä Myrica; Tvärminne by 20. VIII. 12 pä Prunus, 1. IX. 12 pä Calluna (1 ex.); Snappertuna 4. VIII. 12 pä Pinus och Picea; Björkskär 15. VIII. 12 pä Myrica (2 exx.) och Picea; Lappvik 19. VIII. 12 pä Picea; Hästö 25. VIII. 12 pä Ouercus. Underfam. Leptodellinaen. n. (Leptellinae Enderlein 1903). Leptodella Reuter 1893. L. fusciceps Reut. Syn.: Leptella fusciceps Reut. Arten är i Nyland funnen ä Tvärminne, Kvarnskär 11. VIII. 04 pä sten under Parmelia (L), enl. Reuter 1909, pag. 208. Familjen Psyllipsocidae Enderlein 1911. Underfam. Psyllipsocinae Kolbe 1884. Psyllipsocus Sel. Longch. 1872. Ps. ramburi Sel. Longch. Anträffas i fuktiga boningsrum. Helsingfors 2. V. 04 (E. R), enl. Reuter 1909, pag. 209, 2.1. 05 86 Bastman, Nylands copeognather. 1:41. 1915; (Federley),i medlet af oktober 1908 (Ldr), 18. I. 13 ba- kom taflor, 23.1.13 talrika exemplar pä väggar och fönster- poster, i universitetsbiblioteket 4. II. 05 (Luther), Humlevik i sept. 1904 (E. R. och Federley); Änäs sommaren 1912 (L), oktober 1912. Nymphopsocus Enderlein 1903. N. destructor End. Förekommer, egendomligt nog, alltid tillsammans med föregäende, men mycket rikligare. Funnen i Helsingfors 2. 5. 04 (E. R), enl. Reuter 1909, pag. 209, 8. X. 08 (Ldr), 18. I. 13; Änäs sommaren 1912 (L) och ok- tober 1912. Huruvida Nymphopsocus destructor och Psyllipsocus ram- buri tillhöra skilda arter eller ej, har mig veterligen ej ännu blifvit fastställdt. Att de vore dimorfa former af en och samma art, tyckas flere af de nutida copeognath-forskarena misstänka, säsom O. M. Reuter (Mitteilungen iiber finlän- dische Copeognathen, Medd. Soc. F. FI. Fenn., 1909, pag. 209), Tullgren (Kännedomen om Sveriges copeognather, Arkiv för Zool., Bd. 5, N:o 8, pag. 14). Detta förefaller ju nog sä troligt, dä man betänker huru lika deras larver äro, huru de uppträda tillsammans o. s. v. Att hoppas är, att denna fräga i en snar framtid skall fä sin lösning. Familjen Atropidae Kolbe 1882. Underfam. Atropinae Enderlein 1905. Atropos Leach 1815. A. pulsatoria L. Funnen ä Tvärminne zoologiska station i boningsrum i medlet af augusti 1903 (L) och 5. VIII. 04 (L) samt i Helsingfors (S). Hyperetes Kolbe 1880. H. guestfalicus Kolbe. Syn.: Cerobasis muraria Kolbe, Reut. Funnen pä stenar vid hafsstränder i Esbo (Ldr) enl. Reu- ter 1894 och pä Tvärminne zoologiska station i augusti 1904 pä väggen af en byggnad (L) enl. Reuter 1909, pag. 210. 1. II. 1913. Bastman. — E. Reuter. 87 Underfam. Lepinotinae Enderlein 1905. Lepinotus Heyden 1850. L. reticulatus End. Syn.: Atropos inguilina Heyden, Lepi- notus inguilinus Reuter, Clothilla distincta Reuter. Kyrkslätt (E. R), Esbo (Ldr) och i boningsrum i Helsingfors (E. R och R), enl. Reuter 1894; Helsingfors i oktober 1898 (R), enl. Reuter 1899; pä samma ort i oktober 1908 (Ldr), 19. I. 13 pä fuktiga väggar, 23.1. 13 bland papper (6 exx.); Sjun- deä 1909 i stall (E. R.) enl. Reuter 1909, pag. 210. L. sericeus Kolbe. Pä Phoenix farinifera äro nägra exem- plar tagna 3. VI. 04 af Wellenius, enl. Reuter 1904. Familjen Troctidae Enderlein 1903. Underfam. Troctinae Kolbe 1882. Troctes Burmeister 1839. T. divinatorius Müll. Arten är allmän i hus bland pap- per, insekt- och växtsamlingar m. m. Fångad a Tvärminne Zoologiska Station 5. VII. 12 (Grönblom) och 2. VIII. 12 i insektsamlingen; Esbo, Grankulla, i oktober 1912 i herba- rium; Änäs i oktober 1912 pä bord och fönsterlister; Hel- singfors i oktober 1908 (Ldr) och 14. XI. 12 samt i januari 1913 bakom taflor pä vägg i boningsrum. Troctes sp. Ett exemplar frän boningsrum i Helsing- fors i oktober 1908 (Ldr). Prof. Enzio Reuter föredrog: Om ekvegetationen pä Lenholmen i Pargas socken. Lenholmen, till allra största delen underlydande Lofs- dals egendom i Pargas socken, har ofta varit omnämnd i vär faunistiska litteratur i anledning af de talrika sällsynta insektfynd, som därstädes blifvit gjorda hufvudsakligast ä dess rika ekvegetation. Då frågan om de ädla trädslagens 88 E. Reuter, Ekvegetationen pä Lenholmen. 1.1. 1913. utbredning i landet och om möjligheterna för deras äter- växt för närvarande äter är aktuell, torde en redogörelse för ekarnas förekomst ä denna holme, som sä att säga bil- dar en sluten enhet för sig, kunna päräkna intresse. Senaste sommar hade föredragaren räknat antalet ek- individer ä den till Lofsdals egendom hörande delen af Len- holmen samt vid brösthöjd (eller i fall af tidigare förgre- ning nedanom denna) uppmätt stammens omkrets hos de exemplar, hvilka buro karaktären af träd och uppnätt en höjd af omkring 4 ä 5 meter och däröfver. De sålunda uppmätta exemplaren hade med hänsyn till stammens tjock- lek fördelats i särskilda kategorier. Utom de uppmätta ekar- na, hade särskildt räknats jämväl yngre ekar med en höjd, växlande mellan 1 och 3 ä 4 meter, samt unga individer från årsplantor intill exemplar af c:a 1 meters höjd. Resul- tatet sammanställes i nedanstående tabell. Stammens Stammens Stammens omkrets i I omkrets i a omkrets i 2 centim. centim. centim. 6-9 163 50—74 146 250—299 42 10—14 194 75—99 62 300—349 23 15—19 96 100—124 49 350—399 12 20—24 76 125—149 52 400—449 2 | 25—29 78 150—174 66 450—1499 2 | | 30—39 87 175—199 49 500—599 — | | 40—49 74 200—249 113 600— 1 | Summa träd su oma 20.00 2040 RS Unga exemplar af 1—3 ä 4 meters höjd — . . . . 642 = e under T’ meter ı höjd . : . „er Summa 5,056 Af denna tabell framgär, att antalet ekar med trädka- raktär uppgår till 1,387 '), hvartill komma 642 exemplar från 1) Ä den del, som icke underlyder Lofsdals egendom, finnas äfven ätskilliga ekar, sä att totalantalet ekträd pä hela Lenholmen kan upp- skattas till 1,500. I motsvarighet härtill är äfven antalet unga indi- vider och plantor ä hela holmen större än i tabellen angifvits. 241. 1913. E. Reuter, Ekvegetationen pä Lenholmen. 89 c:a 1—3 ä 4 meters höjd samt 3,027 individer under en me- ter. Inalles säledes 5,056 ekindivider, ett rätt betydande antal. Vidare synes att flera träd uppnätt en rätt ansenlig storlek. Antalet ekar med en stamomkrets af frän 2 meter uppät uppgär till 195, däribland 40 med en omkrets af 3 meter eller därutöfver. Den största eken, som tidigt för- grenar sig, mäter i stamomkrets nedanför förgreningen (c:a 0,5 m från marken) 6 m 35 cm, de båda stammarna vid brösthöjd 400 cm resp. 340 cm. Det fristäende, synnerligen högresta trädets krona har en omkrets af 80 meter. Att döma af antalet individer, tillhörande de särskilda tjock- lekskategorierna, synes vidare som om äterväxten stundom varit periodisk. Sälunda är antalet (146) för kategorin 50 —74 cm betydligt större än de tvä närmast därpä följande kategorierna, 75—99 cm och 100—124 cm (med 62, resp. 49, inalles 111 träd). Det icke minsta intresset erbjuder emellertid det fak- tum, att antalet unga ekar är synnerligen stort. Sälunda representeras de tvä första tjocklekskategorierna af talen 163 och 194 medan antalet exemplar från 1—3 ä 4 meter i höjd utgör 642 och under en meter icke mindre än 3,027. Härtill kommer ännu en annan omständighet, som är ägnad att ställa dessa siffror i ännu intressantare belysning. Af Lenholmen har sedan c:a tjugo är tillbaka den ena hälften varit och kommer fortfarande att vara skyddad, medan ä den andra hälften höbärgning och afbetning ärligen ägt rum. Återväxten har å båda dessa delar gestaltat sig högst olika, säsom framgär af följande sammanställning af antalet unga ekar. . Pä den skyd- | Pä den oskyd- | Huganekan dade delen dade delen | Summa Höjd: 1—3 a 4 meter 640 2 642 (LA under 1 5 2,915 1612 3,027 Summa | 3,555 | 114 | 3,669 90 E. Reuter. — Lindberg. 1:91. 1918. Medan sälunda ä den fredade delen allt fortfarande en synnerligen betydande äterväxt äger rum, har densamma blifvit närapä alldeles hämmad ä den för slätter och bete upplätna delen. Orsaken till att äterväxt af ek öfver hufvud ej förmärkes i sydvästra Finland, synes sålunda väsentligen bero på den allmänt tilltagande odlingen, mera alltså på människans ingripande än därpå, att ogynnsamma klimato- logiska eller andra naturförhållanden i och för sig erbjöde ett hinder för denna återväxt. I detta sammanhang förtjänar nämnas, att på flera stäl- len unga ekplantor anträffats på Lofsdals egendom långt inne i barrskog pä 1 a 1,5 kilometers afstånd från närmaste ekträd, hvilket i sin mån vittnar om att äfven spridnings- möjligheter för eken fortfarande förefinnas. Utom ekar förekomma på Lenholmen af ädla trädslag äfven två lönnar och talrika lindar, af hvilka senare om- kring 150 träd med en omkrets vid brösthöjd från 25 å 30 cm uppåt ända till 333 cm, jämte talrika mindre exemplar. Också beträffande detta träds återväxt kan märkas ungefär enahanda förhållande som för eken å den skyddade och oskyddade delen af holmen. Hasselbuskar förekomma jäm- förelsevis sparsamt i smärre grupper, dolda i blandskog. Föredragaren framlade vidare talrika fotografier från Lenholmen, hvilka visade dels enskilda större ekar, dels mer eller mindre omfattande ekbestånd samt särskilda vyer, som ådagalade Lenholmens leende, natursköna, till stor del parkartade natur, hvilken rätt mycket påminner om t. ex. engelska parklandskap. Likaså förevisades två i sprit in- lagda ekplantor, hvilka uppvuxit ur ett af ett enda skal om- gifvet s. k. ,dubbelollon*, i anslutning hvartill uttalades den förmodan, att de ofta nog förekommande fall, dä tvä jämn- tjocka ekstammar uppvuxit likasom frän en gemensam rot- hals, ätminstone stundom syntes kunna äterföras till ofvan angifna företeelse. Med anledning af föredraget framhöll doktor Harald Lindberg, att om än ekens äterväxt i skärgärden är be- Mötet den 1 mars 1913. 91 tydande, behöfver detta ej vara fallet inom hela dess ut- bredningsomräde i värt land. Pä den i Humaljärvi i Kyrk- slätt utskjutande udden Näset hade han iakttagit talrika unga ekplantor; dock hade arten ej synts sprida sig frän sagda udde. Däremot kunde synbar äterväxt ej konstateras i Lojo och ej heller pä de gamla reliktlokalerna pä Karelska näset. Magister E. Häyren meddelade, att han pä Ekenäs stads mark i den s. k. Hagen för ett antal är sedan iaktta- git ett flertal unga ekplantor (den största öfver 1 m hög) pä en plats, där sädana tidigare saknats. Afständet till när- maste större ek var 05ä1 km. Telningarna hade först trifvits, men senare synts atslitna och stä numera icke att finna. Sannolikt hafva de blifvit utsatta för betande djur (stads- invänarnas hästar hafva hällits i hagen). Likasä hade medde- laren i Esbo pä Klobbskog bys mark för ett antal är sedan sett spridda, helt unga ekplantor i glesare blandskog. Mötet den 1 mars 1913. Till korresponderande ledamot af Sällskapet invaldes professor Rutger Sernander i Uppsala (föreslagen af professor E. Reuter). Till inhemsk medlem invaldes student Helmi A. Bastman (föreslagen af professor K. M. Le- vander). Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital för tillfället ingen be- hällning. Till publikation anmäldes: W. M. Linnaniemi, Zur Kenntnis der Blattminierer Finlands I. 92 Lindberg. — Jääskeläinen. 1. TTI. 1915; L. Munsterhjelm, Soricidae och Muridae i Könkä- mädalen, Lappmarken. C. Skottsberg, Einige Beobachtungen iiber das Blii- hen bei Potamogeton. Sällskapet biföll Bestyrelsens förslag att vid tryck- ning af inlämnade afhandlingar skall iakttagas, att ' Sällskapet deltager i kostnaderna för rättelser i korrektur med högst 8 mark per tryckark och för ryktning och ans af pä främmande spräk affattade afhandlingar med högst 7 mark per tryckark. Merkostnaderna bestridas af författaren. Ordföranden meddelade, att Bestyrelsen beslutit den 2 mars kl. 6 e. m. sammanträda i och för uppgörande af ett mera enhetligt program för sommarexkursio- nerna samt uppmanade intresserade medlemmar af Säll- skapet att deltaga i detta möte. Det uppställda program- met skulle sedermera framläggas för Sällskapet pä ett extra möte, om hvilket annons skulle ingä i tidningspressen. Doktor H. Lindberg höll ett föredrag om sina un- dersökningar af särskilda torfmossar i södra Österbotten och södra Tavastland samt redogjorde i anslutning härtill för den smäningom skeende sekundära försumpningen af dessa. Föredraget illustrerades af ett flertal skioptikon- bilder. Fil. kand. Viljo Jääskeläinen esitti seuraavat Kalaloiset Kemijoesta. 1. Spiroptera ochracea v. Linst.') Tätä meillä ennen tuntematonta loisnematodia tapasin erään harrin (Thymallus vulgaris) mahalaukun sisältä yli 100 yksilöä. Kalan pituus oli 34.s cm ja se oli saatu perhosongella Kemihaarasta (Oi- 1) V. Linstow, Parasitisehe Nematoden. Süsswasserfauna Deutschlands von Brauer. 1909, Heft 15, siv. 57 ja 63. 182. 1913. Jääskeläinen, Kalaloisia Kemijoesta. 93 karainen, 17. VII. 12). Loisista oli 3-puolia 20°/, ja niiden pituus 5—5.5 mm; g:den pituus 8—15 mm. Saman kalan mahassa oli Spiroptera’in joukossa: 2. Dacnitis sphaerocephala Duj.'), 1 3-yksilö. Paitsi tässä kalassa, tapasin 1 kpl. tätä nematodia Ounasjoesta (Niva, 27. VII. 12) saadun, 37.5 cm pitkän siian (Coregonus lavaretus) suolesta. Loisen, €, pituus oli 10 mm. Tätä Suo- melle uutta loisnematodia on tavattu ennen (rajojemme ulko- puolelta) vain Acipenser sturio'n suoliloisena. Loinen näyt- tää meilläkin olevan tavattavissa vain harvoina yksilöinä harrilla ja siialla. 3. Crepidostomum farionis (O. F. Müll.) -trematodia löysin myös Kemijoesta erään 34.s pitkän harrin (Thymallus vulgaris) peräsuolesta 2 eksemplaria. Edellisenä kesänä (1911) tapasin sen meillä ensi kerran Höytiäisen laskujoesta järvilohen loisena ?). 4. Ancyracanthus impar Schneid. -nematodin Brau- erin „Süsswasserfauna Deutschland“-issa mainituista tunto- merkeistä poikkeavat eräissä kohdissa Kemijoesta tapaamani yksilöt. Tämä koskee erittäinkin <-puolien takapäässä ta- vattavien preanaalisten ja postanaalisten papillien lukumää- rää. Se nimittäin ei ollut säännöllisesti: preanaalisia 7 kak- sinkertaista, postanaalisia 5 yksinkertaista, vaan vaihteli seu- raavasti: Preanaalisia Postanaalisia rä 5 8 4 9 4 9 5 8 5, preanaalisista 2 etu- maista yksinkertaista. 9 4, preanaalisista I ja Ill papillit yksinkertaisia ja enemmän sivulla. Sitäpaitsi on 99 pituus 23—27 mm (pro 23 mm). 1) V. Linstow, Parasitisehe Nematoden. Süsswasserfauna Deutschlands von Brauer. 1909, Heft 15, siv. 57 ja 63. 2) Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 38. 1912, iv. 36. 94 Suomalainen, Pitkähäntäinen metsämyyrä. 1. III. 1913. Maisteri E. W. Suomalainen oli lähettänyt seuraa- van tiedonannon: Pitkähäntäinen metsämyyrä (Hypudaeus glareolus Schreb.) hiirihaukan (Buteo vulgaris L.) ravintona. Lisäyksenä ja täydennyksenä aikaisemmin (ks. siv. 11) tekemääni ilmoitukseen Hypudaeus glareolus'en yleisenä esiin- tymisestä Hollolan pitäjässä (Ta) kesällä 1912 puolustanevat seuraavat tiedot paikkaansa. Toukokuun lopulla ja kesäkuun alussa, niin kauan kuin koleammat säät vallitsivat, oli Hypudaeus glareolus sangen yleinen asumani Hännyssaaren huvilan huoneissa sekä lähei- simmässä ympäristössä, verrattain kostealla lehto- ja metsä- maalla. Myöhemmin ne kuitenkin huoneista hävisivät mel- kein jäljettömiin ja Juhannuksen tienoilta ei huomattu ollen- kaan myyriä. Sitävastoin tapasin niitä useinkin metsämailla, mutta vieläkin paremman kuvan mainitun lajin yleisyydestä antavat hiirihaukan pesiltä tekemäni löydöt. Kesän kuluessa löysin nim. kolme hiirihaukan (Buteo vulgaris L.) pesää, joita olin tilaisuudessa useamman kerran tarkastamaan. Ensimäi- sen niistä tapasin mantereelta Kutajoen mailta 3. VII ja oli siinä tällöin 2 poikasta. Ruokana oli 6 kppl. Hypudaeus glareolus ja 2 kppl. Mus silvaticus. 12. VII olin taas pesällä, jossa nyt oli 4 kppl. Hypudaeus ja 1 Agricola agrestis. 16. VII: 6 kppl. Hypudaeus, 3 Mus silvaticus ja 3 Sorex pyg- maeus. Viimeisen kerran tarkastin pesän 29. VII. Pojat olivat jo suuria, melkein lentokykyisiä, pesällä nuori o-teiri (Tetrao tetrix) ja 3 aivan tuoretta Hypudaeus-yksilöä, jotka emo juuri niille oli tuonut. Toisella pesällä, joka oli kaukana Kailaniemen pohjois- puolella Vesijärven länsirannalla, olin tilaisuudessa käymään vain kolme kertaa. 6. VII oli pesässä 3 pientä poikasta ja 2 Hypudaeus'ta. 15. VII oli poikasia vain 2 eikä mitään ruo- kaa. 26. VII: 8 kppl. Hypudaeus, 2 Mus silvaticus ja 2 sam- makkoa (Rana temporaria), jo osaksi kuivaneita ja mädän- neitä. 1870 1913: Suomalainen. — Levander. 95 Kolmas pesä oli Vehkasaaren itäosassa, kuivahkolla kal- liolla, jossa kasvoi harvaa petäjikköä. 9. VII oli poikasia siinä 3, ruokaa ei ollenkaan, mutta ruuan jätteitä, joista voi eroittaa varmasti Hypudaeus'en kalloja ja häntiä. 16. VII: 4 kppl. Hypudaeus. Runsaasti oksennuksia, joissa enimmäk- seen Hypudaeus'en, vaan myöskin Sorex pygmaeus'en ja Agri- cola agrestis'en luita. 29. VII pesä tyhjä, poikaset lähteneet kai pari päivää aikaisemmin. Hypudaeus glareolus näyttää olevan maassamme paljoa yleisempi kuin mitä yleensä luullaan. Petolintujen pesiltä ja vatsoista löydetyt eläimet ovat omiaan tätä osoittamaan. Samanlaisia havaintoja kuin Hollolassa olen myöskin tehnyt Rantasalmella (Sa) ja Kuopion tienoilla (Sb) (vrt. Suoma- lainen, Kallaveden seudun linnusto, Acta Soc. pro Fauna et Flora fenn. 31, N:o 5, siv. 94). Lukuisten havaintojen mukaan on Hypudaeus glareolus Agricola agrestis'en jälkeen ehkä Pohjois-Savon yleisin pikkujyrsijä. Professor K. M. Levander anmälde till publikation: Ett bidrag till kännedom om vär vinterfauna. Det material af insekter och spindeldjur, som ligger till grund för detta bidrag till kännedomen om vär vinterfauna, är dels insamladt af mig'), nämligen den 2 och 3 januari detta är vid Kuopio och den 5 och 6 januari i Mäntyharju kyrkoby, dels af mag. K. Enwald, som åtföljd af skolele- ver den 2 januari företog en utflykt till Neulamäki skog- bevuxna höjd vid Kuopio och därvid insamlade insekter pä snön. Beträffande luftens temperatur, dä insamlingarna skedde, fyndplatser m. m. har jag gjort följande anteck- ningar. 2 jan., kl. 11'/,—1'/,, exkursion till en med gran be- vuxen del af Puijobacken vid Kuopio. De insamlade exem- !) Se ,Nägra ord om det lägre djurlifvet pä snön såsom forsk- ningsuppgift“ i detta häfte, sid. 65—68. 96 Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 1. III. 1913. plaren funnos alla vid kanten af en smal väg pä tjockt snö- täcke fritt pä snön. Enligt meteorologiska stationens i Kuo- pio uppgifter var temperaturen kl. 7 f. m. + 0.3 C, kl. 2 e. m. + 1.0 C, medeltemperaturen således + 0.6 C' (i staden). Samma dag, mag. En walds exkursion till Neulamäki-höj- dens sydvästliga sluttning. En del af fängsten anträffades fritt pä snötäcket, en del erhölls frän mossa eller nedfallna trädgrenar. 3 jan. Exkursion till Puijobacken samma tid som före- gående dag. Temperaturen kl. 7 f. m. — 0.5 C’, kl. 2 e. m. — 2.5 C', medeltemperaturen — 1.5 C (i staden). Djuren trögare, de anträffades fritt på tjockt snötäcke i tall- och granskog uppe på höjden. 5 jan. Mäntyharju. Vädret regndigert, temperaturen cirka + 2 C. Exkursion längs stranden af ett fruset träsk vid kyrkan. Snötäcket tunnt, marken t. o. m. ställvis bar. Få insekter påträffades. 6 jan. Mäntyharju. Temperaturen cirka +1 C. I sko- gen knappt en enda insekt; en spindel och några vinterin- sekter insamlades på snön vid stranden af Pyhävesi sjö, som var belagd med stark is. Ehuru det var blidare väder under exkursionsdagarna i Mäntyharju än i Kuopio, så var djurlifvet på snön å först- nämnda ort mindre framträdande än på de vid Kuopio be- sökta platserna. Alla bestämningar af de funna arterna hafva godhets- fullt utförts af ett antal specialister, till hvilka jag härmed får frambära min och mag. Enwalds uppriktiga tacksam- het. De äro herrar mag. R. Frey (Diptera, Panorpatae), mag. T. H. Järvi (Arachnoida), dr. W. Linnaniemi (Collembola), prof. C. Lundström (Diptera), dr. B. Pop- pius (Heteroptera), prof. E.Reuter (Microlepidoptera) och mag. U. Saalas (coleopter-larv). För särskilda i följande förteckning ingäende uppgifter beträffande flera arters nor- mala vistelseort och den ärstid, dä dessa pläga uppträda, har jag äfvenledes att tacka nämnda fackmän, som bered- villigt lämnat mig begärda upplysningar. 1. III. 1913. Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 97 Opilionidea. Fam. Phalangidae. Platybunus corniger Herm. Arten lefver i skog pä mar- ken och ibland läg vegetation. Könsmogna individer upp- träda om vären, i Danmark i maj (Hansen, Zoologia Da- nica). — Puijo, pä snö, 1 ungt ex., 3. I. Araneida. Fam. Argyoipidae. Araneus patagiatus Cl. Lefver i skog pä träd och buskar och ibland högt gräs; könsmogen om sommaren (medd. T. H. Järvi). — Neulamäki, 1 ungt ex. 2. I. (E:ld). Tetragnatha sp. (cnfr. pinicola L. Koch). I skog, i syn- nerhet pä gran (T. H. Järvi). Könsmogen om sommaren. — Mäntyharju, 1 3 före sista hudömsningen, pä snö pä skogig strand, 6. 1. Bolyphantes sp. (cnfr. alticeps Sundev.). Förekommer ibland gräs och buskar. Könsmogen om sommaren (T. H. Järvi) — Neulamäki, ungt ex., 2. I. (E:ld). Linyphia phrygiana C. Koch. Lefver pä gran; könsmo- gen om sommaren (T. H. Järvi) — Puijo, pä snö, 1 3 före sista hudömsningen 2. I. och 3 unga 99 3. I. Neulamäki, 1 ung 9 och 4 alldeles unga exx., 2. I. (E:ld). Fam. Thomisidae. Philodromus sp. (margaritatus Cl. s. fusco-marginatus De Geer). Pä gran och tall; könsmogen om sommaren (T. H. Järvi). — 1 mycket ungt ex. från Neulamäki 2.1. (E:14). Fam. Micryphantidae. Walckenaera nudipalpis Westr. Lefver ibland mossa. — Neulamäki, 1 fullvuxen &, 2. I. (E:ld). Arten är ny för Fin- land (T. H. Järvi). 98 Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 1. III. 1913. Dicymbium nigrum Bl. Anträffas könsmogen året om (T. H. Järvi) — Neulamäki, 1 fullvuxen 9 och 1 &, 2.1. (E:ld). Collembola. Fam. Poduridae. Hypogastrura socialis (Uzel). En typisk vinterart, ut- bredd öfver största delen af landet, stundom anträffad mass- vis pä snö (Linnaniemi, Apterygotenfauna, II, s. 35— 36). -— Talrika exx. pä snö i granskog uppe pä Puijobacken 2.1. Arten uppträdde här kolonivis, de iakttagna exempla- ren funnos pä ett begränsadt omräde af 1 eller 2 m? om- fäng. Mag. Enwald fann arten samma dag talrikt pä Neu- lamäki. Fam. Entomobryidae. Isotoma hiemalis Schött. En äkta vinterform, som ut- härdar läg temperatur, ända till — 6 C; i Finland utbredd till Kemi Lappmark (Linnaniemi, Apterygotenfauna, II, s. 160—162). — Flera exx. pä snö i Mäntyharju 5. 1. Pogonognathus plumbeus (Templ. Ä or). Lefver i skog och öfvervintrar i fullvuxet tillstånd, hvarför arten kan be- tecknas säsom perennerande. Om vintern funnen dä och dä pä snötäckt mark i skog ibland mossa, sällan fritt pä snötäcket. I Finland utbredd till c. 67 n. br. (Linna- niemi, Apterygotenfauna, II, s. 184—185.) — Neulamäki 2716 (IDEN Entomobrya nivalis (L.). Arten har en vidsträckt geo- grafisk utbredning och är i Finland anträffad inom hela om- rådet. Till lefnadssättet ubikvitär, går bl. a. högt upp i barr- och löfträd, perennerande och hos oss rätt allmänt uppträdande äfven om vintern fritt på snö. Uthärdar låg temperatur eller ända till — 4.3 C. (Linnaniemi, Apte- rygotenfauna, II, s. 206—209.) — Neulamäki 2. 1. (E:ld). Orchesella bifasciata Nic. Lefver i skog bland mossa och vaknar ifrän vinterdvalan under milda vinterdagar. 1. III. 1913. Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 99 Linnaniemi fann aldrig arten fritt pä snö. Lägsta tem- peratur, dä arten blifvit observerad aktiv, är — 3 C (Lin- naniemi, Apterygotenfauna, II, s. 234—235). — Neulamäki 2. 10:14). Panorpatae. Fam. Panorpidae. Boreus westwoodi Hag. Arten afviker föga från B. hiemalis, som anträffas i fullbildadt tillständ ibland mossa och under stenar från senhösten till tidigt om våren, under blida dagar jämväl pä snö. Tidigare känd frän södra och mellersta Finland, bl. a. äfven frän Kuopio. — Puijo pä snö 2 exx. 2. och 3. I. Neulamäki 1 ex. 2. I. (E:ld). Mäntyharju Ba sno 2 exx, 6..1. Diptera. Fam. Mycetophilidae. Phronia forcipula Winn. Larverna af Phronia lefva i ruttet trä (Schiner, Fauna austriaca. Die Fliegen. II. 1864, s. 471). Ifrägavarande art är i Finland anträffad vid Kuustö i prov. Regio abo&nsis och i Jaakkima i Ladoga- Karelen (Lundström, Beitr. Dipt. Finl. I, 1906, s. 30; II, 1909, s. 37; VIII, 1912, s. 29). Vid Kuustö fann profes- sor Lundström arten i en skuggig grop i barrskog vid foten af ett berg. — Mäntyharju, pä snö i skogen vid stran- den af ett träsk, 1 ex. 5. I. Exechia januarii Lundstr. n. sp. Larverna af Exechia lefva 1 svampar; myggorna träffas i skogar och buskager från vä- ren till hösten (Schiner, 1. c., s. 475). — Neulamäki, 1 < 2.1. (E:1d). — Artbeskrifning af professor Lundström är bifogad denna uppsats. Fam. Limnobiidae. Chionea araneoides Dalm. Chionea-arterna erinra om spindlar och anträffas under vintermänaderna pä frusen snö 100 Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 1. III. 1913. (Schiner, 1. c., s. 573). Ch. araneoides är äfven vant land en typisk vinterart, som är känd frän Kuopio och flera orter och synes vara utbredd ända upp till Muonio (Lund- ström, 1. c., III, 1907,-s. 16—17; VII, 1912,8.760 = Puijo, 2 99 2. L, 8 92 och. d+-3..1.; Neulamäki 19 2.1. (E:ld). Mäntyharju 2 go 6. I. Alla anträffades pä snön. Ch. lutescens Lundstr. Äfven denna, nyligen uppställda form synes vara en vinterart, hittills anträffad i Finlands sydliga delar (Lundström,.1. e., II, 1907, s. 1820080000 1912, s. 60). — Mäntyharju 1 5 pä snön 6. I. 13. Trichocera hiemalis De Geer. Larverna af släktet Tri- chocera lefva i svampar eller ruttnande vegetabilier (Schi- ner, 1. c., s. 547); myggorna uppträda från början af vin- tern under blida dagar ända till våren (Meigen, Beschr. Zweiflügl. Insekten, I, 1804, s. 49). I Finland utbredd ända till Kittilä och Enontekis"(Tuuindström, 1. <, IE 1337 s. 28; VIII, 1912, s. 64). — Puijo, 2 99 2. I. Neulamäki 1 9 2.1 450). Tr. regelationis L. Vintermygga. I Helsingfors allmän i oktober; hos oss utbredd till Lappland (Lundström, Beitr. Dipt. Finl. III, 1907, s. 27; VIII, 1912, s. 64). — Puijo o PL I sin uppsats om insektlifvet om vintern omnämner mag. A. Westerlund äfven dessa tvä Trichocera-arter säsom uppträdande om vintern vid Kuopio, i synnerhet om hösten efter de första snöfallen. Han anmärker, att han icke fun- nit dem i Savolaks midt om vintern, ehuru de i mellersta Europa uppträda äfven denna ärstid (A. Westerlund, Hyönteiselämää talvella, Luonnon Ystävä, 1897, s. 45). Fam. Anthomyidae. Lispocephala alma Meig. Uppträder frän juni till sept. (Zetterstedt, Dipt. Scand. V. 1846, s. 1757), företrädes- vis om hösten (medd. Frey). — Neulamäki, 19 2. I. (E:1d). Puijo, 1 © 3. I., och Mäntyharju, 13 6.1. Alla tagna pä snö. 1. II. 1913. Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 101 Fam. Helomyzidae. Blepharoptera maculipennis Beck. Tills vidare fängad endast om vintern, ny för Finland (Frey). — Puijo 1 & 2. I. och 4 öö och 4 09 3.1. Alla exx. pä snö. Leria canescens Meig. Uppträder om hösten, kanske äfven om våren (Frey). — Neulamäki 1 3 2.1. (E:ld); Puijo 3 dd och 7 99 pä snön 3.1 Ett par af antingen denna eller föregående art befann sig i kopulation. Fam. Borboridae. Limosina fontinalis Fall. Lefver ibland mossa och an- träffas säsom imago äret om (Fr e y). — Puijo, pä snö, 1 2 3.1. Fam. Trypetidae. Tephritis leontodontis Deg. Torde anträffas företrädes- vis om sommaren och pä hösten (Frey). — Mäntyharju, päusnön, 1:6 ,;5..1. T. conura Loew. Höstform (Frey). — Puijo, pä snön, 170.331. Microlepidoptera. Fam. Tortricidae. Teras hastiana L. Flygtiden är om sensommaren och hösten, om vären i maj (medd. E. Reuter). Utbredd till Lappland (Tengström, Catal. Lepidopt. Faunae Fenn. praecurs. 1869, s. 38). — Puijo, pä snön, 1 ex. 2.1. Fam. Gracilariadae. Gracilaria elongella L. Flygtiden frän juni till septem- ber, enligt Spuler frän augusti till vären (medd. E.Reu- ter). Förekommer i södra och mellersta Finland (Teng- ström, ibid. s. 59). — Puijo, 1 ex. pä snön 3. I. 102 Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 1. III. 1913. Heteroptera. Fam. Miridae. Stenoderma holsatum (Fabr.). En af de ytterst fä miri- der, som öfvervintra hos oss och uppträda i värfaunan (0. M. Reuter, Revisio critica Capsinarum. Akad. Afh. 1875, s. 19). ,Allmän bland gräs pä ängar och äkrar öfver hela området", utbredd till Torne Lappmark, 68° 30° (J. Sahlberg, Enumeratio Hemipterorum Gymnocerat. Fen- niae. Medd. Soc. pro F. & FI. Fenn., 7, 1881, s. 44). — Puijo, 1 ex. pä snön, 2. 1. Fam. Nabidae. Reduviolus brevis (Scholz). ,Allmän bland gräs pä än- gar, fältbackar och svedjebackar i södra och mellersta Fin- land," utbredd till 63° (J. Sahlberg, 1. c., s. 94). — Neu- flamakt 2.7. --(E:lt). Coleoptera. Fam. Carabidae. Leistus ferrugineus L. „Ej sällsynt pä odlade marker i södra Finland* (J. Sahlberg, Enumeratio Coleopterorum Carnivor. Fenniae. Notiser Soc. pro F. & FI. Fenn., 14 h., 1875, s. 62). Utbredd till Lappland (J. Sahlberg, Catalogus Coleopterorum Faunae Fenniae. Acta Soc. pro F. & Fl. Fenn. 19, 1900, s. 2). Enligt muntligt meddelande af professor J. Sahlberg anträffas arten under förmultnade trädstammar och under trädbark samt uppträder i den tidigaste värfaunan. — Puijo, en larv med lifliga rörelser pä snö, 2. 1. Förteckningen upptager inalles 31 arter; de flesta af dem förekommo fritt pä snön, nägra erhöllos frän mossa och kvistar. I systematiskt afseende består denna samling af synnerligen heterogena element. Detta framgår äfven 1. III. 1913. Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 103 tydligt af följande statistiska sammanställning, utvisande med hvilket antal arter hvarje större systematisk kategori var företrädd: Opilionidea 1, Araneida 7, Collembola 5, Pa- norpatae 1, Diptera 12, Microlepidoptera 2, Heteroptera 2, Co- leoptera 1 larv. Af dessa 31 arter torde enligt de uppgifter jag kunnat erhälla knapt flera än följande 10 vara hos oss kända sä- som uppträdande uteslutande, företrädesvis eller sporadiskt om vintern: alia 5 i förteckningen nämnda collemboler, Bo- reus westwoodi, Chionea araneoides och Ch. lutescens, Tricho- cera hiemalis och Tr. regelationis. Beträffande de öfriga kan man väl taga för säkert, att mänga af dem äro att upp- fattas säsom mer eller mindre tillfälliga vinterdjur, men det förefaller mig icke sannolikt, att alla de öfriga vore det. Åtminstone torde de muscider, som påträffades i flera exem- plar fritt pä snötäcket, förhälla sig pä samma sätt som de begge vintermyggorna, d. v. s. de torde uppträda säsom imagines blott under den kalla ärshälften. Härför talar äfven att redan Westerlund i sin ofvan citerade uppsats om- nämner, att muscider ofta nog kunna iakttagas vid Kuopio vintertid pä snö. Af de i förteckningen upptagna arterna är en af mag. Enwald funnen spindel, Walckenaera nudipalpis W estr., ny för landets fauna, och en mygga, tillhörande släktet Exechia, är enligt prof. Lundström att betrakta säsom en för ve- tenskapen ny art. Förekomsten i Finland af en annan dipter, Blepharoptera maculipennis Beck, är äfven med hänsyn till dess geografiska utbredning af större intresse, enligt mag. Frey. Säledes kan frän detta stickprof af vär vinterfauna anteck- nas ätminstone tre irent faunistiskt hänseende anmärknings- värda fynd. Enligt uppgifterna i förteckningen om de olika arternas förekomst läter flertalet arter inrangera sig under följande 4 biologiska kategorier: 1) arter, som tillbringa den varma ärshälften i form af ägg, larver eller puppor och uppträda säsom fullbildade un- der den kalla ärshälften; hit höra: 104 Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 1. III. 1913. Collembola: Hypogastrura socialis, Isotoma hiemalis; Panorpatae: Boreus westwoodi; Diptera: Chionea- och Trichocera-arterna; 2) arter, som uppträda i fullbildadt tillständ äret om, i förteckningen kallade perennerande arter: Araneida: Dicymbium nigrum; Collembola: Pogonognathus plumbeus, Entomobrya nivalis, Orchesella bifasciata; Diptera: Limosina fontinalis; 3) arter, som uppträda fullbildade först om sommaren eller under sommarens senare hälft och öfvervintra säsom fullbildade: Diptera: Lispocephala alma, Tephritis leontodontis, T. conura; Heteroptera: Stenoderma holsatum, Reduviolus brevis; Lepidoptera: Teras hastianum, Gracilaria elongella; 4) öfvervintrande ungdomsstadier af arter, som om vä- ren eller sommaren uppträda i fullbildadt tillständ: Phalangidae: Platybunus corniger; Araneida: de flesta araneider; Coleoptera: Leistus ferrugineus. I anslutning till denna gruppering tilläter jag mig till sist att framhälla, att systematiserade öfversikter af olika öfvervintringssätt hos de särskilda i värt land företrädda insektgrupperna saknas, ehuru sädana tydligen vore önsk- värda. Slutligen lämnas följande, af professor C. Lundström affattade diagnos. Eine neue Art der Mückengattung Exechia. Von C. Lundström. Exechia januarii n. sp. 6. Lutea, antennis thorace fere duplo longioribus, fuscis, basi flavis; thoracis dorso obscure luteo vittis 3 confluentibus nigrofuscis; abdomine obscure luteo vitta dorsali subobsoleta, fusca segmentisgue duobus ultimis nigrofuscis; coxis posterioribus vittis fuscis; alis hya- linis. In spirito conservata. Long. corporis: 5 mm. 1. III. 1913. Levander, Bidrag till kännedom om vär vinterfauna. 105 Patria: Fennia. Sb. Kuopio 1 d. 2.1. 1913. Leg. K. Enwald. Fühler fast doppelt so lang wie Kopf und Mittelleib zu- sammen, braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes gelb. Die Geisselglieder zwei bis drei mal so lang wie breit. Taster gelb. Untergesicht, Stirn und Scheitel schwarzbraun. Riickenschild dunkel braungelb mit drei zusammenge- flossenen, schwarzbraunen Längsstriemen. Brustseiten braun- gelb mit grossen braunen Flecken. Schildchen dunkel braun- gelb. Hinterrücken braun. Schwinger weiss. Hinterleib schlank, dunkel braungelb mit einer braunen, schlecht begrenzten Rückenstrieme, fünfter und sechster Ring oben und unten schwarzbraun. Hypopygium braungelb. Das präparierte Hypopygium: Fig. 1 (von unten) und 2 (von oben). Beine braungelb, die Schienen verdunkelt, die Tarsen schwarzbraun. Jede von den mittleren und den hintersten Hüften hat zwei lange und breite, braune Längsstriemen. An den Vorderbeinen sind die Metatarsen ein wenig länger als die Schienen (42—38). Flügel: Mediastinalader in die erste Längsader mün- dend. Die Wurzel der dritten Längsader vor der Mitte der ersten Längsader (41—62). Die dritte Längsader stark ge- bogen, unweit der Flügelspitze mit der Randader zusam- mentreifend. Die kleine Ouerader 11/3 so lang wie der Stiel der Spitzengabel. Die Basis der Untergabel mässig 106 Levander. — Frey. 1. II. 1913. weit jenseits der Basis der Spitzengabel. Analader vor der Basis der Untergabel abgebrochen. Axillarader etwa so lang wie die Analader. Magister R. Frey inlämnade till publikation: Beitrag zur Kenntnis der Arthropoden-Fauna im Winter. Die Aufforderung zur Untersuchung der Winterfauna, welche in der Februar-Sitzung der Societas pro Fauna et Flora Fennica von Herrn Professor Dr. K. M. Levander ausgesprochen wurde, veranlasste mich ein Verzeichnis des von Herrn Med. Cand. R. Forsius und seinen Brüdern, dem Herrn Studenten I rm er und Schüler Eiler Forsius während der Winter 1908—1912 im südlichen Finland auf dem Schnee oder Eis eingesammelten Arthropoden-Mate- rials zu geben. Bei der Bearbeitung des Materials haben mir gütigst Herr Professor Dr. J. Sahlberg und Herr Dr. B. Poppius bei vielen Insektenarten geholfen; ausser- dem hat Herr Prof. Dr. C. Lundström das ganze Nema- toceren-Material und Herr Dr. W.Linnaniemi die Collem- bolen bearbeitet. Allen diesen Herren erlaube ich mir mei- nen wärmsten Dank auszusprechen. Im folgenden Verzeichnis sind die beobachteten Arten systematisch zusammengestellt. Die Einsammlungen sind in Karislojo und Lojo (Provinz Ab), Hoplaks und Borgnäs (N) und Weckelaks (N) gemacht worden. Wenn nichts über die Temperatur angeführt ist, ist hierüber nur bekannt, dass an zitiertem Zeitpunkt Tauwetter war. Der Sammler ist immer, wenn keiner speziell genannt wird, Herr Med. Cand. R. Forsius. Arachnoidea. An den meisten Lokalitäten sind zahlreiche Exemplare von Araneen, Phalangioideen und Pseudoscorpionideen ge- sammelt worden; diese sind aber nicht bearbeitet worden. 1° HIT. -1913: Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 107 Opisthogoneata. Fam. Lithobiidae. 1. Lithobius sp. B:näs, 1. 12. 1912, +1 C’, 3 Exx. Collembola. Fam. Poduridae. 2. Hypogastrura socialis Uzel. W:laks, 28. III. 1909, 1 Ex.; 30. III. 09, 1 Ex. — Diese Art wird von Linna- niemi (Die Apterygotenfauna Finlands, I, 95, 1907) zu den typischen Winter-Collembolen gezählt. Fam. Entomobryidae. 3. Isotoma fennica Reut. W:laks, 26. XII—2. I. 1912, 3 Exx.; 26.—30. III. 1909 in grosser Menge. — Eine ty- pische Winterart (Linnaniemi 1. c.). 4. I. intermedia Schött. W:laks, 26. XII—2. I. 1912, 2 Exx. — Winterart (|. c.). 5. I. hiemalis Schött. K:lojo, 4. I. 1908, 4 Exx., 8. 1. 1909, 1 Ex.; W:laks, 26.—30. III. 1909, zahlreiche Exx. — Eine echte Winterart (l. c.). 6. 1. viridis Bourl. W:laks, 26.—30. III. 1909, 3 Exx. — Var. riparia Nic. K:lojo und Lojo, 28.—31. XII. 1910, 8 Exx.; W:laks, 26.—30. III. 1909, 40 Exx. — Diese Art sowie die Varietät kommt nach Linnaniemi (|. c.) sowohl im Winter als auch im Sommer bei uns vor. 7. Isotomurus palustris Müll. var. prasina Reut. K:lojo und Lojo, 28.—31. XII. 1910, 9 Exx. — Gehört zu der- selben Kategorie, wie die vorige Art (I. c.). 8. Orchesella bifasciata Nic. K:lojo und Lojo, 28.—31. XII. 1910, 1 Ex. — Zufällig auf dem Schnee (1. c. 96). 9. O. flavescens Bourl. K:lojo, 7. I. 1909, — 1 C,1 Ex; K:lojo und Lojo, 28.—31. XII. 1910, 2 Exx. — Zufällig. 108 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1: HI. 19135 Fam. Sminthuridae. 10... Dicyrtoma ‚fusea , Luc. ;Lubb.,.B:inäs, 1. X 1972 + 1° C, 1 Ex. — Ist bisher nicht auf dem Schnee gefunden worden; wahrscheinlich ganz zufällig. Coleoptera. Fam. Carabidae. 11. Bembidium rupestre L. K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. 1910, 2 Exx. — Ist wahrscheinlich zufällig; kommt nach J. Sahlberg (Enumeratio Coleopterorum Carnivororum Fenniae, 80, 1873) an Ufern sehr häufig vor. 12. Dromius marginellus Fabr. K:lojo, 7. I. 1909, — 1 C, 1 Ex. — Zufällig, lebt unter Baumrinden im südlichen Finland (l. c. 95). 13. Pterostichus (Argutor) diligens Sturm. B:näs, 1. XII. 1912, + 1° C, 1 Ex. — Zufällig; ist unter Steinen etc. in Wäldern sehr häufig (l. c. 100). 14. Bradycellus collaris Payk. K:lojo, 4. I. 1908, 1 Ex. — Zufällig; nicht selten in Wäldern etc. (l. c. 133). Fam. Staphylinidae. 15. Philonthus varius Gyll. W:laks, 18. XII. 1909, 1 Ex. — Ist nach J. Sahlberg (Enumeratio Coleopterorum Bra- chelytrorum Fenniae I, 19, 1876) im Diinger häufig; wahr- scheinlich zufällig auf der Schneedecke. 16. Gabrius nigritulus Grav. K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. :1910;91 Ex: ;B:näss 1. NIE 1912,-4417 C,, 3 Ei; Mi 16. XII. 1909, 1 Ex. — Zufällig (?); eine an feuchten Lo- kalitäten und unter dem Moose in Wäldern häufige Art (l.le: 24). 17. Microsaurus xanthopus Er. K:lojo, 7. I. 1909, — 1° C, 1 Ex. — Zufällig; lebt unter Baumrinde (l. c. 26). 18. Raphirus picipennis Heer (= attenuatus Gyll.). W:laks, 1. TIL. 1913. Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 109 13. XII. 1908, + 1 C, 1 Ex. — Auf der Erde häufig (17 c5. 20). 19. R. boops Gyll. W:laks, 13. XII. 1908, + 1° C,1 Ex. — Lebt wie die vorige Art, ist aber seltener (I. c. 30). Beide sind wahrscheinlich auf dem Schnee zufällig. 20. Xantholinus punctulatus Payk. W:laks, 13. XII. 1908, + 1 C, 1 Ex. — Zufällig, sonst auf der Erde in Süd- und Mittel-Finland ziemlich häufig (l. c. 34). 21. Lathrobium rufipes Mäkl. K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. 1910, 1 Ex. — An feuchten Stellen selten (I. c. 40). 22. 7. longulum Grav. B:nas, L AN. 1912.71 €, 1 Ex. — Nach J. Sahlberg (l. c. 42) an feuchten Lokali- täten häufig. 23. Stenius'juno Fahr: Binäs, 1. XII. 1912, +17, 1 Ex. — Wahrscheinlich, wie die vorigen Arten, zufällig. An feuch- ten Stellen häufig (l. c. 47). 24. Oxypoda spectabilis Märk. B:näs, 1. XII. 1912, + 1 C, 1 Ex.; W:laks, 18. XII. 1909, 1 Ex. — Eine seltene, in Süd- und Mittel-Finland bisher nur in wenigen Exempla- ren in Wäldern zusammen mit Lasius fuliginosus gefundene At. c: 103). 25. Liogluta microptera Thoms. K:lojo, 4. I. 1908, 4 Exx.; 30. NIF 1908;1 Bx 14 190955 11163:2 Exxi 121908; PROC Exx.;- Wilaks, "16. XII. 1909; 7 Ex: 026. XI: 1909 —2. I. 1910, 1 Ex. — Diese Art scheint ziemlich regelmäs- sig auf der Schneedecke aufzutreten. Zu anderen Zeiten ist sie recht selten unter Moos gesammelt worden (l. c. 134). 26. L. longiuscula Grav. (= vicinae Steph.). K:lojo, 4.1. 1908, 1 Ex. — Selten. 27. Atheta graminicola Grav. K:lojo, 7. I. 1909, — 1" C, 1 Ex. — Wahrscheinlich zufällig; ist nach J. Sahlberg (1. c. 137) auf feuchten Wiesen nicht selten. 28. Atheta sp. W:laks, 18. XII. 1909, 1 Ex. 29. Oxytelus rugosus Fabr. B:näs, 1. XII. 1912, +1'C, 3 Exx. — Zufällig; eine übrigens an feuchten Stellen und im Dünger häufige Art (l. c. 175). 110 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1. 111.1918. 30. Tachinus marginellus Fabr. W:laks, 16. XII. 1909, 1 Ex. — Zufällig; lebt unter Steinen, in Dünger u. s. w,, häufig (l. c. 193). 31. Lesteva longaelytrata Goeze. B:näs, 1. XI. 1912, + 1° C, LiEx;. W:laks, 13. XIL 1908;.-.1.0C 3 Ex ze XI. 1909, 2 Exx. — Zufällig (?); recht selten, in Süd- und Mittel-Finland an feuchten Stellen gesammelt worden (]. c. 209). Fam. Hydrophilidae. 32. Laccobius minutus L. K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. 1910, 16 Exx — Zufällig, kommt in stehenden Gewäs- sern recht häufig vor (J. Sahlberg, Enumeratio Coleo- pterorum Palpicornium Fenniae, 214, 1875). Fam. Sphaeridiidae. 33. Sphaeridium bipustulatum Fabr. W:laks, 18. XII. 1909, 1 Ex. — Zufällig; in Dünger im südlichen Finland ziemlich selten. 34. Cryptopleurum minutum Fabr. H:laks, 4. XI. 1910, 1 Ex. (I. F—s). — Zufällig, lebt in Dünger. Fam. Coccinellidae. 35. Coccinella septempunctata L. B:näs, 1. XII. 1912, + 1 C, 1 Ex. — Zufällig. Fam. Nitidulidae. 36. Rhizophagus bipustulatus Fabr. K:lojo u. Lojo, 28. —31. XII. 1910, 1 Ex. — Zufällig; lebt unter Laubholzrinde. Fam. Byrrhidae. 37. Simplocaria semistriata Fabr. W:laks, 13. XII. 1908, + 1°C, 1 Ex. — Wahrscheinlich zufällig; ist an feuchten Orten nicht selten. 1. III. 1913. Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 111 Fam. Lamiidae. 38. Pogonocherus ovatus Goeze. K:lojo, 13.—22. XI. 1909, 1 Ex. — Zufällig. Fam. Curculionidae. 39. Sitones lineatus L. K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 1 Ex. (I. u. E. F—s). — Zufällig; häufig im Sommer an Legu- minosen. 40. Erirrhinus acridulus L. Lojo, 2. I. 1911, 1 Ex. — Zufällig; kommt an feuchten Orten vor. Fam. Ipidae. 41. Myelophilus minor Hart. W:laks, 16. XII. 1909, 1 Ex. — Zufällig. Fam. Aphodiidae. 42. Aphodius putridus Herbst. W:laks, 18. XII. 1909, 1 Ex. 43. A. conspurcatus L. W:laks, 18. XII. 1909, 1 Ex. — Diese beiden in Dünger lebenden Arten wahrscheinlich zu- fällig. Ausserdem sind mehrere Coleopterenlarven an verschiedenen Lokalitäten auf der Schneedecke gesammelt worden. Phryganoidea. 44. Limnophilidae. H:laks, 4. XI. 1910, 1 Ex. (I. F—s). Panorpatae. 45. Boreus westwoodii Hag. K:lojo, 4. I. 1908, 24 Exx;; 30. XII. 1908, 8 Exx.; 7. I. 1909, — 1° C, 14 Exx.; 8. I. 1909, + 1 C, 49 Exx.; K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. 1910, 6 Exx.; kajosr2. 41:;1911;.15 Ex: Kilojo, 1285 31.0 1912, 91 Exx; (I. u. 1 EP s)5;-B:näsyylss XII. 1912;,-5 1.C,,3 Exx.; H:laks, 112 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1: 1111. 14914. 4. XI. 1910, 4 Exx. (I. F—s); W:laks, 13. XII. 1908, + 1° C, 14 Ex; 15. XII ..1909,0 7.Exx:5 16. XII:n 1909,15 Ex XII. 1909, 9 Exx.; 26. XII. 1909 — 2. I. 1910, 4 Exx.; 26. — 28. III. 1909, 22 Exx. — Eine typische Winterart. Lepidoptera. Fam. Tortricidae. 46. Exapate congelatella Cl. H:laks, 4. XI. 1910, 1 & (I. F—s). — Wahrscheinlich zufällig; kommt bei uns im Herbste an Weiden vor; lebt als Larve auf Weissdorn, Li- guster u. s. w. (Heinemann, Die Schmetterlinge Deutsch- lands, Microlep. I, 66, 1877). Fam. Gelechiidae. 47. Depressaria depressella Hübn. Lojo, 2. I. 1911, 19. — Wahrscheinlich zufällig; tritt nach Heinemann (l. c. II, 171, 1877) vom Ende August an auf; die Larve lebt auf Umbellaten; ist bei uns im südlichen Finland gesammelt worden. Diptera. Fam. Sciaridae (= Lycoriidae). 48. Sciara sp. W:laks, 26. XII. 1909 — 2. I. 1910, 106. Fam. Mycetophilidae (= Fungivoridae). 49. Boletina gripha Dziedz. B:näs, 1. XII. 1912, + 1°C, 733 19; H:laks, 4. XI. 1910, 268 (I. F--s); W:laks, 13. XII. 1908, + 1° C, 388; 16. XII. 1908; + 1.5 bis — 2 C, 236; 17. XII. 1908, 383 19. — Ist im Herbste stellenweise in Wäldern sehr häufig. 50. Coelosia tenella Zett. (= flavicauda Winn.). K:lojo, 28.—31. XI. 1912; 18 Aw. E: Ps). — Eine Ziemkeh seltene Art, vom Juni bis September gefangen (Lund- 13121..21913. Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 113 ström, Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Finlands, IV, 20, 1909). 51. Rhymosia sp. K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 19 (L u. E. F—-s). 52. Allodia lugens Wied. K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. 1910, 19. — Nicht selten im Herbste. 53. Exechia fungorum Deg. Lojo, 2. I. 1911, 19; K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 209 (I. u. E. F+s). — Häufig im Spät- sommer und Herbst. Da, * E. frivittata" Staee. K:lojo’’u. Lojo, 28.—31.. XIE 1910, 13. — Kommt wie die vorige Art vor. 55. Exechia sp. W:laks, 26. XII. 1909 — 2.1. 1910, 1 9. 56. Mycetophila punctata Meig. K:lojo u. Lojo, 28.— 31. XII. 1910, 19. — Im Sommer und Herbst an schattigen Orten sehr häufig. 57. M. marginata Winn. K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 14 (I. u. E. F—s.); W:laks, 26. XII. 1909 — 2. I. 1910, 16. — Eine recht seltene Art; kommt mit der Vorigen vor. Die meisten Mycetophiliden entwickeln sich im Sommer oder Herbst und können noch sehr spät im Herbst in grös- serer Menge gesammelt werden. Hierzu gehören alle die oben angeführten Arten. Aus den obigen Fünden geht her- vor, dass viele Arten als Imago überwintern. Hierfür spricht auch, dass ich dieselben Arten (u. a. Boletina gripha Dziedz.) im Herbst und im Anfang des Frühlings gefangen habe. Als eigentliche Winterarten können sie jedoch nicht betrachtet werden. Wie ihr Auftreten im Herbst und Frühling zeigt, vermögen sie etwas Kälte zu ertragen; dadurch wird es er- klärlich, dass sie bei Tauwetter im Winter leicht zum Leben geweckt werden können. Auf dieselbe Weise lässt sich das Vorkommen der mei- sten zufälligen Arten (Arachnoideen, Collembolen, Coleopte- ren u. s. w.) auf dem Schnee erklären. Fam. Chironomidae (= Tendipedidae). 58. Orthocladius cinereipennis Lundstr. W:laks, 30. III. 1909, + 0.5 bis + 2.5 C, auf einem gefrorenen Flusse in 8 114 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1..711..2912. der Nähe von Öffnungen im Eise gefangen, eine grosse An- zahl dg. — Näheres über das Auftreten dieser Art teilt Lundström mit (Beiträge zur Kenntnis der Dipteren Fin- lands, VI, - Chironomidae, 19, 1910). Die Art kommt auch im Sommer vor. Fam. Limnobiidae. 59. Chionea araneoides Dalm. K:lojo, 7. I. 1909, — 1 €, 18 2005: 8 L 09, #17 G, 388, 2:05:79 [SSN bis — 6 C, 2:08 3 09; 28---31. XII, 1912, 288 ET E. F—s'; W:laks, 26. XII. 1909 — 2. I. 1910, 233 400. — Eine typische Winterart. 60. Ch. lutescens Lundstr. K:lojo, 6. I. 1909, -- 3° C, 3 005, 8. I. 09, +.£,C, 19 3 29; K:lojo u. Lojo, 25 XII. 1910, 2 33; Lojo, 2. I. 1911, 4 909; K:lojo, 28 317 RE 1912, 19 (I. u. E. F--s); W:laks, 13. XII. 1908, + 1-0, 19; 16. XII. 1908, + 1.5 bis — 2 C, 1 3; 26. XII. 1909 -— 2. I 1910, 10. — Eine typische Wintemart. | 61. Trichocera maculipennis Meig. K:lojo, 28.— 31. XII. 1912, 19. — Eine seltene Art, jedoch sowohl im Frühling und Sommer als im Herbst gesammelt worden. 62. I. hiemalis .Deg. K:lojo, 6. .l, 1909,:— 3 022 K:lojo u... Lojo, 28.—31.;.Xl1. 1910, 1.9; Klojo ESAN XII. 1912, 590 (l..w E. FZs);, H;laks, 4. XI. 191050055 W:laks, 13. XIL 1908,,- I C,,2 99;,16. XII: 1908 7128222 XII. 1909 — 2. I. 1910, 3 99. — Eine exquisit autumnale und vernale Art; am häufigsten kommt sie im Frühling beim Schmelzen des Schnees vor, hierauf verschwindet sie all- mählich beim Anfang des Sommers (spätstens am 29. Mai von mir beobachtet). Sie tritt wieder im Herbst auf (von mir vom Ende August an gesammelt). Im Winter scheint sie schon beim ersten Tauwetter hervorgelockt zu werden. Fam. Dolichopodidae. 63. Campsicnemus scambus Fall. B:näs, 1. XII. 1912, + 1C, 13 699. — Zufällig; ist an feuchten Orten sehr häufig. VILI. 11913. Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 115 64. Dolichopodidae gen. et sp.? K:lojo, 13.—22. XI. 1909, 1 Ex. Fam. Phoridae. 65. Phora sp. W:laks, 26. XII. 1909 — 2.1. 1910, 1 3. Fam. Anthomyidae. 66. Hylemyia (Paregle) vetula Zett. K:lojo, 13.—22. XI. 1909, 2340; 28. — 31. XII. 1912, 290 (L u. E. F+5); W:laks, 28. III. 1909, 1 9.—Ist wahrscheinlich eine autumnale und vernale Art; im Frühling fliegt sie beim Schmelzen des Schnees häufig an Baumstämmen, Steinen etc. umher. Im Sommer habe ich sie nicht beobachtet. 67. Chortophila sp. K:lojo, 8. I. 1909, + 1 C, 19. Fam. Borboridae (= Cypselidae). 68. Borborus glabrifrons Meig. K:lojo, 7. I. 1909, — 1 C, 11.28.31) IXI14.1912; HER du. Eisk—s);2B:näsif1. XII. 1912, + 1°C, 2 Exx. — Lebt auf Dünger. 69. B. eguinus Fall. B:näs, 1. XII. 1912, + 1 C,2 Exx;; W:laks," 13.0 XI12 21908, = (1 .C; 5 Exxiin155 XII-1909, 3 99; 18. XII. 1909, 1 9; 27.—28. III. 1909, 7 Exx. — Während des ganzen Jahres auf Dünger sehr häufig. 70. Olina geniculata Macg. K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 19 (L u. E. F-s). — Auf Dünger nicht selten. Es ist auffallend, dass viele der auf dem Schnee mehr oder weniger zufällig vorkommenden Arten scatophile, d. h. in Dünger lebende Arten sind. Dies beruht wahr- scheinlich darauf, dass an solchen Orten die Temperatur durch den Vermoderungs-Prozess leicht höher wird als die- jenige der Umgebung, und dass das Tierleben hierdurch auch früher zur Entwicklung gelangt. Zu dieser Katego- rie gehören folgende Arten: Philonthus varius, Oxytelus rugosus, Tachinus marginellus, Sphaeridium bipustulatum, Cryptopleurum minutum, Aphodius putridus, A. conspurcatus, Borborus glabrifrons, B. eguinus und Olina geniculata. Mög- 116 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1. III. 1913. licherweise können zu dieser Gruppe einige der im Folgen- den angeführten Helomyziden gezählt werden; über die Ent- wicklung dieser Formen liegen aber in der Literatur nur wenige und einander widersprechende Angaben vor. 71. Limosina fontinalis Fall. W:laks, 28. III. 1909, 1 Ex. — Mehr oder weniger zufällig auf dem Schnee; kommt während des ganzen Jahres an feuchten Orten, unter Laub etc. vor. 72. L. pusio Zett.. (?). K:lojo, 28—31. XII. 1910771 722 — Zufällig; die Lebensweise wie bei der vorigen Art. 73. L. ochripes Meig. K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 1 9 (I. u. E. F—s). — Zufällig, ist im Friihling stellenweise auf feuchten Wiesen sehr häufig. Fam. Helomyzidae. 74. Helomyza (= Suillia) flavifrons Zett. K:lojo, 30. XII. 1908, 19; W:laks, 26. XII. 1909 — 2. I. 1910, 18. — Eine autumnale und vernale Art; sie sitzt gern an ausfliessendem Saft von Baumstämmen und Baumstümpfen. 75. Cryomobia nivicola n. sp. Das Männchen. Schwarz- grau; der Kopf, der Hinterleib und die Beine sind grössten- teils rotbraun. Der Hinterkopf ist schwärzlich grau bestäubt, schwarz behaart; die ganze Stirn und die Backen sind rot- braun, schwach bestäubt. Die Kopfborsten sind schwarz und stark und in folgender Anzahl vorhanden: in der Mitte 2 Ocellar- und 2 Postvertikalborsten, an jeder Seite 2 Vertikal- und 2 Orbitalborsten; am Mundrande an jeder Seite eine starke Borste. Die Augen sind verhältnismässig klein, rundlich, die Backen deshalb breit, etwa ?/, der Augenhöhe. Das Gesicht ist zurückweichend mit grossen Fühlerhöhlen. Die Fühler sind schwarz, das dritte Glied ist mässig gross, rund. Die Fühlerborste ist dorsal, nicht lang, kaum pubescent, ihr erstes Basalglied unbedeutend verdickt. Der Rüssel ist kurz, rotbraun, die Maxillarpalpen sind rotbraun, spärlich schwarz behaart. 1221. 1913; Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 117 Der Thorax ist einfarbig schwarz, grau bestäubt; der Thoraxrücken ziemlich grob und schwarz behaart, ausserdem mit 6-—7 starken, schwarzen Dorsocentralborsten, 1 Humeral-, 1 Posthumeral-, 1 Notopleural- und 2 Intrahumeralborsten versehen. Die Thoraxseiten sind kahl, nur an der unteren Hälfte der Sternopleuren befinden sich einige ziemlich starke, schwarze Borstenhaare, an der oberen Hinterecke der Sterno- pleuren noch 1 starke Borste. — Das Schildchen ist schwärz- lich grau, mit 6 starken, schwarzen Marginalborsten ver- sehen. Der Hinterleib ist rotbraun, an der Basis schwarzgrau, schwach grau bestäubt, schwarz behaart. Das Hypopygium ist recht gross, kolbenförmig, rotbraun, schwarzhaarig; unten treten rotgelbe, gebogene Appendices hervor. Die Beine sind rotbraun, die Schenkel und die Tarsen- endglieder verdunkelt, überall ziemlich grob, schwarz be- haart. Die Vorderschenkel sind etwas verdickt. Die Vor- derschienen haben 1, die Mittelschienen 2 und die Hinter- schienen 1 schwache Präapikalborste. Der Dorn an der Spitze der Innenseite der Mitteltibien ist klein und fast gerade. Die Flügel sind lang und schmal, schmutzig grau, das Randmal ist lichtbraun gefärbt; Sc und R, sind ungewöhn- lich lang ausgezogen, sodass die kleine Querader unterhalb der Mündung des Sc liegt. Die Börstchen der Flügelrippe sind wenig zahlreich. — Die Schwinger sind gelblich. Diese Art scheint der einzigen bisher bekannten Cryo- mobia-Art, Cr. hiemalis Loew, sehr nahe zu stehen, ist aber stärker behaart und lichter gefärbt (die Maxillarpalpen und das Hypopygium sind rotbraun, die Schwinger licht; bei Cr. hiemalis beschreibt Loew, dass die Palpen und das Hypopygium schwarz, die Schwinger braunschwarz sind). Das Weibchen gleicht ganz dem Männchen. Die Körperlänge circa 4—4.5 mm. Die Flügellänge circa 5.5 mm. Die Flügelbreite circa 1.» mm. Cr. nivicola ist bei uns wahrscheinlich eine echte Win- 118 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1. MI. 1913 terform. R. Forsius fand sie zu folgenden Zeiten: K:lojo, 4. I. 1908, 1 9; 8. I. 1909, + 1°C, 268 19. 76. Leria (= Blepharoptera, Helomyza) maculipennis Beck. Aus Finland liegen mehrere Exemplare einer Leria- Art vor, welche in verschiedenen Gegenden im Winter ge- fangen ist und mit der von Becker im Jahre 1897 beschrie- benen, auf Novaja-Semlja gefundenen Blepharoptera maculi- pennis gut übereinstimmt. Der einzige Umstand, welcher mich über die richtige Bestimmung der Art etwas zweifelhaft ge- macht hat, ist dass Becker nichts von der eigentümlichen, steifen, schwarzen Behaarung, welche an der Unterseite der Hinterschenkel beim Männchen vorkommt, erwähnt. Die Grösse dieser Art variiert bedeutend. So misst das grösste Exemplar: Körperlänge circa 5.5 mm, Flügel- länge circa 5.7 mm, Breite des Flügels circa 2.3 mm. Bei dem kleinsten Exemplar beträgt die Körperlänge circa 3.3 mm, die Flügellänge circa 3.s mm, die Breite des Flügels circa 1.5 mm. Diese Art ist wahrscheinlich auch eine typische Winter- art: K:lojo, 7. I. 1909, — 1°C, 19; 8.1. 1909, + 10183 1'0;' W:laks, "26."XII: 1909 = 2. 1."1910)05"08. 77. Tephrochlamis (= Lentiphora) canescens Meig. (= ru- fiventris Macg.). K:lojo, 28.—31. XII. 1912, 15 (I. u. E. F—s); W:laks, 18. XII. 1909, 3 33. — Diese Art scheint recht regelmässig im Winter aufzutreten; sie ist von mir spät im Herbst (Esbo, 8. X. 1905) und im Frühling (Esbo, 11. IV. 1905) beobachtet. Kommt vereinzelt auch im Sommer, we- nigstens am Anfang desselben, vor. Fam. Trypetidae. 78. Oxyna tessellata Loew. K:lojo, 13.—22. XI, 1909, 1 9; B:näs, 1. XII. 1912, + 1°C, 19; W:laks, 13. XII. 1908, + 1°C, 1 3; 15. XII. 1909, 13 19; 16. XII. 1909, 13. — Eine autum- nale Art; die Larven leben in den Bliitenköpfen von Tara- xacum und Sonchus. 1. HI. 1913. Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 119 Fam. Ephydridae. 79. Scatella stagnalis Fall. B:näs, 1. XII. 1912, + 1°C, 19. — Zufällig; an austrocknenden Siimpfen und Pfützen oft sehr häufig. Hemiptera. Fam. Acanthiidae. 80. Acanthia saltatoria L. K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. #30. 1! x, Binas, 1. XH. 1919 Efi W, 2 Pax: "Wadaks, 16. XII. 1909, 1 Ex. — Wahrscheinlich zufällig; im gan- zen Land an feuchten Orten häufig (J. Sahlberg, Enu- meratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniae, 87, 1881). 81. A. opacula Zett. B:näs, 1. XII. 1912, + 1°C, 1 Ex. — Zufällig, an feuchten Ufern nicht selten (l. c. 88). 82. Arthroscirta elegantula Fall. K:lojo, 28.—31. XII. 127 Ex (I. m E. ES); B:nas 1. X. 1912, 77TC,2 Exx. — Zufällig, lebt auf Sphagnum-Mooren, nicht selten (ke. 91): Fam. Gerridae. 83. Gerris argentata Schumm. B:näs, 1. XII. 1912, + 1°C, 1 Ex. — Wahrscheinlich ganz zufällig; in Süd- und Mittel- Finland auf der Fläche von Waldteichen, ziemlich selten 12,6. 99), Fam. Nabidae. 84. Reduviolus brevis Schlz. K:lojo, 28. — 31. XII. 1912, 1 Ex. (L u. E. F—s). — Wahrscheinlich zufällig; ist nach J. Sahlberg (1. c. 94) auf Wiesen häufig. Fam. Myodochidae. 85. Drymus brunneus F. Sahlb. K:lojo, 30. XII. 1908, 1x Ex:; 8.-1..1909,.+ 1°C, 1 Ex: Kilojo''u. Lojo, 28:—31. XII. 1910. 1 Ex. — Wahrscheinlich zufällig; lebt ziemlich 120 Frey, Arthropoden-Fauna im Winter. 1. (TIT. 1918 selten in Wäldern unter Laub, Moos u. s. w. (J. Sahl- berg 1. c. 33; O. M. Reuter, Entomologisk Tidskrift, 79, 1881). 86. Scolioposthethus pictus Schnell. K:lojo, 4. I. 1908, 5. Exx.; 7. I. 1909, — 1°C, 8 Exx; 8.-1..1909; + TC are K:lojo u. Lojo, 28.—31. XII. 1910, 1 Ex. — Wahrschein- lich zufällig, obwohl sie auf der Schneedecke in grösserer Menge gesammelt worden ist; lebt an Meeresufern unter Fucus u. s..w.ı(J.'Sahlberg,l..c..33, Oc Mi Reuter IE 81). Nach J. Sahlberg ist sie auch im Innern des Lan- des gefunden. Homoptera. Fam. Psyllidae. 87. Psyllidae. W:laks, 13. XII. 1908, + 1°C, 1 Ex, 15. AL. 1909, 51: Ex Fam. Cicadidae. 88. Eupteryx germari Zett. H:laks, 4. XI. 1910, 1 Ex. (I. F—s). — Zufällig; kommt ziemlich selten im August und September auf Pinus und Abies vor (J. Sahlberg, Öfver- sigt af Finlands och den Skandinaviska halföns Cicadariae, 200, 1871). Die folgende Tabelle dient dazu, uns eine Ubersicht zu geben, wie viele der hier angefiihrten Arten als mehr oder weniger typisch im Winter auftretende Arten, wie viele als während dieser Zeit ganz zufällige oder verirrte Gäste anzusehen sind. Die zufälligen Arten habe ich dann pro- visorisch nach ihrer Lebensweise in Gruppen einzuteilen versucht. Winterformen s. lat. Typische Winterarten . . . . . . . 9 Arten oder 10,9%p. Sommer- und Winterarten . . . . . 4 , 3 4,8 „ Autumnale — vernale Arten. . . . 4 >», = 4,8 „ Summe 17 Arten oder 20,5 %/p. 11301. 14913. Frey. — Suomalainen. 121 + Zufällige Arten. Seatophile,Arten > ... ers a JO Arten oder 12,21. Im Wasser oder an feuchten Orten ale rn RT RT: TAP a 16000 Auf dem Boden in Wäldern lebende 10 =, a [2.7 Auf Nadelbäumen lebende . . . . . 3 =, 4 SR Unter Baumrinde lebende . .... 3 I» N a Vorwiegend an offenen Stellen leben- de Arten (heterogene Gruppe) . 6 ,„ a: 7.3: Summe 65 Arten oder 79,3 °/y. Maisteri E. W. Suomalainen oli painettavaksi lähet- tänyt: Havaintoja pähkinähakkisen (Nucifraga caryocatactes L.) esiintymisestä Suomessa. 1. Havaintoja hoikkanokkaisen pähkinähakkisen (Nuci- fraga caryocatactes macrorhynchos Brehm) esiintymisestä Lounais-Suomessa syksyllä 1911 (painettavaksi ilmoitettu 3 p. helmik. 1912). Sitten syksyn 1900 ei pähkinähakkisia (Nucifraga caryo- catactes L.) ole maassamme nähty runsaammin. Mainittuna vuonna olivat ne levinneet laajalle alalle Etelä- ja Keski- Suomeen, yleisemmin aina 65:lle p. 1. Mutta syksyllä 1911 ilmestyi niitä taas erinomaisen runsaasti ja ulottivat ne kier- tomatkansa tälläkin kertaa koko maan etelä- ja keskiosiin, noin Pudasjärven tienoille pohjoiseen. Menivätpä muutamat aina Lappiin saakka; saamieni tietojen mukaan on m. m. 14. X ammuttu 1 kpl. Kittilän-Lapissa Muonion pitäjässä. Lounais-Suomessa ensimäiset näyttäytyivät elokuun loppu- puolella. Erittäin runsaasti huomattiin niitä syys- ja loka- kuussa, marraskuussa löydöt harvenivat ja säännöllisistä saatiin viimeinen I. XII, pakkasen ja kai ruuanpuutteen kä- 122 Suomalainen, Pähkinähakkisen esiintymisestä Suomessa. 1. III. 1913. sissä huonontunut lintu. Satunnaisena on pidettävä aivan viimeistä löytöä (n:o 51), joka tehtiin 13. I. 1912. Mitä lintujen esiintymiseen muuten tulee, niin on vain muutamassa harvassa tapauksessa ilmoitettu parvia huoma- tun, vaan ovat linnut yleensä olleet yksin tahi parittain. Seuraavassa olen ilmoittanut 51 löytöä noin 60:stä, jotka ovat tietooni tulleet, eroittamalla kuitenkin pois muutamia epätäydellisiä havaintoja tahi sellaisia, joita en ole pitänyt täysin luotettavina. Kaikki ne tavatut ja talteenotetut yksilöt, jotka ovat olleet tarkastettavinani, kuuluvat — yhtä ainoata poikkeusta lukuunottamatta — muotoon Nucifraga caryocatactes macro- rhynchos Brehm, joten ne siis ovat vaeltaneet tänne itäisiltä asuinpaikoiltaan, Siperian havumetsäseuduilta. Nucifraga caryocatactes caryocatactes ja Nucifraga c. mac- rorhynchos eroitetaan toisistaan ennen kaikkea nokan pak- summasta tahi hoikemmasta muodosta sekä uloimmaisen pyrstösulan pienemmästä tahi suuremmasta valkeasta täp- lästä. Havaintojeni mukaan on näissä kuitenkin olemassa paljo yksilöllisiä eroavaisuuksia, niin että voidaan saada ko- konainen sarja, jossa äärimäiset Nucifraga caryocatactes mac- rorhynchos-muodot lähenevät suuressa määrin päämuotoa. Mielestäni on varsinkin pyrstösulan valkea täplä heikko laji- ominaisuus. Havaintojen runsaudesta on minun kiittäminen kaikkia niitä arvoisia henkilöitä, jotka ovat antaneet tietoja huo- mioistaan, sekä turkulaisia sanomalehtiä ,Turun Sanomat", „Uusi Aura“ ja „Äbo Underrättelser“, jotka ovat ottaneet hyväntahtoisesti kehoituksiani havaintojen teosta sekä uutisia niistä palstoilleen. N:o 1. 21. VIII. huomasi Karjalohjan pitäjän Suurnie- men tilalla hra Irmer Forsius yksinäisen pähkinähakki- sen, jonka ampui (Yliopiston kokoelmat). N:o 2. 25. VIII. näki Turun suom. realilyseon oppilas Kurt Abt Tammisaaressa 3 pähkinähakkista, joista ampui yhden. N:ot 3—4. 26. VIII. nähtiin pienempi parvi Kakskerrassa lähellä Turkua ja 30. VIII. ammuttiin yksi jokseenkin samoilla paikoilla mahdollisesti samasta parvesta. 1. III. 1913. Suomalainen, Pähkinähakkisen esiintymisestä Suomessa. 123 N:o 5. Lopulla VIII. ilmoittaa yhteiskoul. Oiva Rita- lahti ampuneensa pähkinähakkisen Raision ja Ruskon pitä- jäin rajamailta. N:o 6. I. IX. ilmoittaa maist. Hannes Salovaara yliopp. Tom Candolinin ampuneen 1 kpl. Rymättylän Hangassa. N:o 7. 2. IX. ampui hra Irmer Forsius yhden lin- nun Karjalohjan pitäjän Suurniemen tilalta (Yliopiston ko- koelmat). N:o 8. IX. alkupäivinä ampui toht. B. A. Henrics- son Sauvon pitäjän Osmanlahdesta Paimion lahden rannalta kuusimetsästä yksinäisen pähkinähakkisen (ilm. „Äbo Under- rättelser'in* toimitukselle). N:ot 9—11. Alkupuolella IX. ja saman kuun lopulla il- moittaa hra Kaarlo Lehtovaara nähneensä kaksi kppl., joista toisen Säkylän ja Yläneen Tourulan rajalla suomaalla. Toinen tavattiin maantiellä lähellä Korvenkylää Säkylässä. Samanlaisen linnun näki eräs hra L:n tuttava IX. lopulla maantiellä Virtsanojan ja Oripään välillä. N:o 12. 7. IX. näki yliopp. Armas Aavikko Sam- matin pitäjässä, noin '/, km:n päässä kirkolta Paikkarin tor- palle päin pähkinähakkisen (,Uusi Aura*). ; N:o 13. 9. IX. ammuttiin 1 kpl. Tyrväällä ilm. hra Väinö Heikinheimo (,Luonnon Ystävä*, 1911, N:o 4, siv. 144). | N:o 14. 11. IX. on pähkinähakkinen nähty Nousiaisten pitäjän Paijolan metsässä (ilm. prepar. A. Siren). N:o 15. 12. IX. näki yliopp. Armas Aavikko Muur- lan kappelissa Järvin metsässä, Salon ja Järvin kylän puoli- välissä, Suomusjärvelle vievän tien laidassa pähkinähakkisen („Uusi Aura“ 24. X. 1911). N:o 16. 14. IX. ammuttiin 1 kpl. Mietoisissa Kaulakon kylässä (ilm. prepar. A. Siren). N:o 17. Puolivälissä IX. ampui Haijaisten talon isäntä mailtaan Luonnonmaalla pähkinähakkisen, joka opettaja J. Oksasen välityksellä joutui Turun suomal. yhteiskoulun kokoelmiin. 124 Suomalainen, Pähkinähakkisen esiintymisestä Suomessa. 1. III. 1913. N:o 18. 17. IX. nähtiin Askaisissa parvi, josta yksi lintu ammuttiin (ilm. prepar. A. Siren). N:o 19. 22. IX. nähtiin 1 kpl. Halikossa Nummen kan- sakoulun lähellä. (Samoilla seuduilla on edellisinäkin vuo- sina pähkinähakkinen liikkunut. Niinpä ammuttiin syksyllä 1907 yksi, joka nyt on opett. Kiukaisen kokoelmassa. V. 1909 huomattiin syksyllä myöskin muudan.) („Uusi Aura“ 6. X. 1911.) N:o 20. IX:n ja X:n vaihteella ilmoittaa hra Magnus Grönfors nähneensä Koskella (T. 1.) pähkinähakkisen (ilm. » Turun Sanomille*). N:o 21. Alkupuolella X. nähnyt Uudenkaupungin Put- saaressa parin viikon ajan (viimeksi 11. X.) 7 kppl. parvessa hra Vilho Aalto. N:o 22. I. X. ampui toht. J. Martola pähkinähakkisen huvilaltaan Ruissalossa. N:o 23. 1. X. ilmoittaa yhteiskoul. Yrjö Hakanen nähneensä yhden pähkinäpensaikossa Pääskyvuorella Turun ja Littoisten välillä. N:o 24. 2. X. Muurlassa ammuttu pähkinähakkinen on lähetetty täytettäväksi preparaattori Juho Viinamäelle Salossa:(;Uusi= Auta 8 X2n911): N:o 25. 2. X. ampui yhteiskoul. Armas Tilander pähkinähakkisen Lohjan pitäjän Vohloisten kartanon pellolta. N:o 26. 5. X. nähtiin Kustavin Kevon kylässä pähkinä- hakkinen hra J. Alhasen ilm. mukaan. N:o 27. 8. X. ampui yhteisk. J. E. Martola 1 kpl. Ruissalosta. N:o 28. 8. X. ilmoittaa seppä T. F. Salonen ampu- neensa pähkinähakkisen asuntonsa läheltä Tammelan pitäjän Kaukolan kylän Rauttilan talon maalta (ilm. ,Turun Sano- mille*). N:o 29. 9. X. näki puumies H. F. Jansson Nauvon Seilissä pähkinähakkisen (ilm. hra Armas Holländer). N:o 30. 16. X. ampui hra Eelis Säteri (Koski, Par- telankylä) pähkinähakkisen Koskella (T. 1.) ja kuuli toisen huutelevan muutama päivä myöhemmin. 1. III. 1913. Suomalainen, Pähkinähakkisen esiintymisestä Suomessa. 125 N:o 31. 17. X. näki hra Armas Holländer Nauvon Seilissä 1 kpl. oman ilm. mukaan , Turun Sanomille*. N:o 32. 18. X. ampui hra Aleks. Honka pähkinä- hakkisen Piikkiössä Hatvalan kylässä. , Turun Sanomain toimituksen kautta sain linnun tarkastettavaksi. N:o 33. 18. X. näki torppari Arthur Gustafsson 1 kpl. Finbyn Petussa. N:o 34—35. X:ssä nähty Askaisissa parvia ja Louhi- saaren kartanon alueella Lemun pitäjässä ammuttu 2 kppl. 22. X. (ilm. prepar. A. Siren). N:0--36.--—25. X. ammuttu 1 kpl. Korppoon Aspössä. Lintu lähetettiin ,Abo Underrättelser'in* toimituksen kautta tarkastettavakseni. N:o 37. 25. X. ammuttu 1 kpl. Paraisissa Muddaisten alueella Östernäsin palstatilalla. "Ampuja: palstatilallinen Gustafsson. Ammutun toveri nähty jälkeenpäin samoilla seuduilla (ilm. ,Turun Sanomain" toimitus). N:o 38. 27. X. nähty Mietoisissa Uhlun kylässä (ilm. prepar. A. Siren). N:o 39. 28. X. ampui hra Frans Aunalho Liedon Raukkalan kylän takamailta pähkinähakkisen (ilm. ,Turun Sanomille*). N:o 40. 30. X. sai tilallinen Kasper Eerikäinen Kiikalassa linnun käsin kiinni (ilm. hra Juho Viinamäki, jolle lintu lähetetty täytettäväksi). N:o 41. 30. X. Halikon pitäjän Viurlan maalta ampui hra Toivo Leppäaho pähkinähakkisen (ilm. hra Juho Viinamäki, jolle lintu lähetetty täytettäväksi). N:o 42. 1. XI. nähtiin pähkinähakkinen Vartijavuoren mäellä Turussa (,Uusi Aura* 2. XI. 1911). N:o 43. I. XI. näki prepar. A. Siren yhden pähkinä- hakkisen Mietoisissa Uhlun kylässä oman ilmoituksensa mu- kaan. N:o 44. 8. XI. Suomusjärvellä ammuttu yksi eräästä puutarhasta (ilm. hra Juho Viinamäki). 'o19wmu UOJO} Jon] UvAaJo EIIPA uSsTuTN _ 126 Suomalainen, Pähkinähakkisen esiintymisestä Suomessa. 1. III. 1912. N:045. 10. XI. saatu Perniön pitäjästä Teijon tehtaalta (ilm. hra Juho Viinamäki, jolle lintu lähetetty täytettäväksi). : N:o 46. 13. XI. sai hra Aleksanteri Mäki yhden kpl. elävänä kiinni Raision pitäjän Panssion maalta. joka oli ollut syömässä kalan päätä, lähetettiin Korkeasaa- ren eläinkokoelmiin Helsinkiin. Lintu, N:o 47. 16. XI. tavattiin 1 kpl. Rauman maaseurakun- nan Uotilan kylässä (,Turun Sanomain* toimituksen ilm. mukaan). N:o 48. 25. XI. näki tämän kirjoittaja yhden päh- kinähakkisen Kosken (T. 1.) aseman luona. Löytöpaikka, aika. 1 | Karjalohja, Suurniemi (I. Forsius). 7 | Karjalohja, Suurniemi (I. Forsius). | 16 Mietoinen (A. Siren) 17 Luonnonmaa, Haijainen . 22 | Ruissalo (J. Martola). | 25 | Lohja (A. Tilander) | 30 | Koski (E. Säteri). . . . . 32 Piikkiö, Hatvala (A. Honka). | 36 Korppoo, Aspö m! | 46 | Raisio, Panssio, (A. Mäki). 49 | Piikkiö, Raadelma (Wallin). | Pienin 16 yksilöstä a Keskimäärä Suurin "wu U9OMAEN BISES | Kirkkonummi 22. VIII. 11(porm. Schauman) < 4 Pori, Björnholmen 16. IX. 11 (Jarl Saren) SV | J Sipoo, Emsalö 29. VIII. 11 (C. E. Lindborg) O | Helsinki, Granö 22. VIII. 11 (Tor Ekman)! OL Bk + 00 BB = = O N ph O O 5 = [e] on | 47 .| 49 | | 39.8) 40 | 43.0 42.8 | 38.0 | 39 | "ww U99):)] 8] S9Ja1d -nns snnpd uexonN "WW snoy -10 UTINNS UPON -J0 snnyıd uwyoN [Sv] jal jk ja + om + 13.5 RR HRK pa ja ja ja ja OL Ot OL ep MR O 14 14.5 14.7] 13.5 14.46 15:5 — | j4 Oot BR SA "wur snnleej ue] -de} UBIN[EA ueons -0}s1Ad uewuno]N] 26— 36.5 26.5—40 23—34 28 21—35 22—44 32—37 25—30—52 18—35 22—381:.5 23.2 —30.5 24—41.5 19—33 22.5—34 23.9—3836.7 1. III. 1913. Suomalainen, Pähkinähakkisen esiintymisestä Suomessa. 127 N:o 49. 26. XI. ampui Piikkiössä Raadelman tilalta suom. realilyseon oppilas Wallin pähkinähakkisen, jonka sain leht. D. AA Wikströmin ja maist. F. F. Airolan välityksellä. N:o 50. 1. XII. heitettiin yksi kivellä kuoliaaksi Pai- miossa, Penimäen talossa maanviljelijä Kalle Saloran- nan ilm. mukaan, joka toi linnun nähtäväkseni. N:o 51. 13. I. 1912 ammuttiin yksi kpl. Lemun pitäjän Vitikaisten kylästä Alistalon läheltä, jossa lintu huomattu jo pitemmän aikaa. Ilm. prepar. A. Siren, jolle ampuja Oskar Alistalo lähettänyt linnun täytettäväksi. Vieressä oleva taulukko näyttää muutamien tutkimieni pähkinähakkisten (Nucifraga caryocatactes macrorhynchos Brehm) nokan pituusmitat sekä ulommaisten pyrstösulkien kärkien valkoisen täplän laajuuden. 2. Kaksi paksunokkaista pähkinähakkista (Nucifraga caryocatactes [L.]) Suomesta (painettavaksi ilmoitettu 2 p. maalisk. 1912). Tarkastaessani äskettäin Yliopiston eläintieteellisen mu- seon pähkinähakkis-kokoelmaa, löysin sieltä yhden kappa- leen paksunokkaista muotoa. Se on saatu 20. IX. 1903 In- koon Vestankvarnista, ampuja hra P. Frasetti. Toisen yksilön lähetti minulle kirkkoherra Edv. Th. Schönberg Hiittisistä, jossa se löydettiin metsästä vasta ammuttuna 26. X. 1911. Saadessani linnun oli se kuitenkin niin pahaksi pilaantunut, että siitä voin ottaa talteen ainoas- taan pääkallon (senkin rikkinäiseksi ammuttuna) ja muuta- mia pyrstösulkia. > Molempien lintujen nokan pituutta ja paksuutta sekä uloimman pyrstösulan valkean täplän laajuutta osoittavat seu- raavat mitat (millimetreissä): Nokan pituus | Nokan pituus | Nokan | Uloimman pyrstö- | otsasta suupielestä | paksuus |sulan valkea täplä. | | | | | | Inköod 45 Ah 40 | 46.5 vaippa 14—24 | Hiittinen . . . 40 48.1 17 | 225283 N. c. macrorhyn- | chos, keskim. 43.1 50.s 14.46 23.9—36.7 128 Extra mötet den 7 mars 1913. Hiittisistä saatu yksilö on siis nokkansa muodon puo- lesta tyypillinen caryocatactes, mutta uloimman pyrstösul- kansa täplän laajuus osoittaisi sen melkein varmasti kuulu- van muotoon macrorhynchos. Viimemainittu on kuitenkin, kuten ylempänä (siv. 122) olen osoittanut, verrattain epä- varma ja häilyvä tuntomerkki. Extra mötet den 7 mars 1913. Ordföranden redogjorde för den förberedande behand- ling frägan om villkoren för stipendiernas utdelan- de rönt vid Bestyrelsens sammanträde den 2 mars. Vid detta hade af särskilda ledamöter det önskningsmälet utta- lats, att stipendieansökningarna borde stöda sig pä en ge- nomtänkt plan för studiet af nägon bestämd fräga och icke enbart inskränka sig till afsikten att planlöst insamla djur eller växter, säsom hittills ofta varit fallet. Bestyreisen an- slöt sig till denna mening och ansäg, att Sällskapet i främsta rummet borde understöda vetenskapliga forskningar och först i andra rummet utgifva stipendier för resor, hvilka företagas endast i syfte att hopbringa samlingar. Säsom synnerligen lämpliga uppgifter för exkurrenter ansäg sig Bestyrelsen kunna rekommendera studiet af växt- och djurvärlden pä vissa bestämda ständorter, af hvilka de artfattigaste, säsom dyner, tallmossar och tallmoar, först borde studeras. De vid lösandet af dessa relativt enkla uppgifter förvärfvade erfarenheterna kunde skapa de förut- sättningar, som erfordras för undersökningar af artrikare och mera komplicerade ständorter. För de yngre exkurrenterna, som främst önskade hop- bringa material för bearbetning genom äldre forskare, ön- skade Bestyrelsen speciellt framhålla, att stora områden af vårt land ännu äro alldeles oundersökta, på det att exkur- Extra mötet den 7 mars 1913. 129 renterna vid uppgörandet af sina reseplaner skulle hafva dessa i minnet. Sädana trakter, som förtjänade att under- sökas, äro de stora ödemarkerna längs sträckningen af Suo- menselkä, kustgebiten frän Helsingfors till Viborg och frän Äbo till Vasa med undantag af Nystads och Björneborgs omgifningar. Professor K. M. Levander demonstrerade härpä en af honom jämte professor J. Sahlberg och doktor B. Poppius uppgjord karta, pä hvilken de af entomologer besökta trakterna af värt land voro utmärkta. I anslutning härtill förevisade doktor H. Lindberg en karta, hvilken äskädliggjorde frän hvilka delar af värt land botaniska museet ägde material af kärlväxter, och pro- fessor J. A. Palmen framlade en karta utvisande de orter, pä hvilka ornitologiska iakttagelser anställts. En jämförelse af de tre kartorna gaf vid handen, att de tre af Bestyrelsen redan framhällna omrädena voro sä godt som fullkomligt okända i naturalhistoriskt afseende. Doktor H. Lindberg meddelade, att han ämnade yttermera komplettera den botaniska kartskissen, hvilken sedermera skulle förvaras ä botaniska museet. Magister Alvar Palmgren föreslog, att en viss del, exempelvis hälften, af den af Sällskapet för stipendier an- slagna summan skulle reserveras för bestämda, af Besty- relsen fastställda uppgifter och äterstoden användas för understödande af exkursioner med program, hvilka af sö- kandena själfva uppställts. Sällskapet fann detta förslag be- aktansvärdt, men outförbart under innevarande är, och be- slöt hänskjuta detsamma till Bestyrelsens pröfning. Professor K. M. Levander uppläste en promemoria, i hvilken han mera ingäende redogjorde för de synpunkter, som Sällskapets medlemmar i främsta rummet borde beakta vid uppgörandet af program för exkursionerna. Slutligen föreslog professor Levander, att Sällskapet skulle anslå en bestämd summa för bearbetning af det i samlingarna förefintliga rikhaltiga planktonmaterialet. För- slaget hänsköts till Bestyrelsen. 130 Mötet den 5 april 1913. Mötet den 5 april 1913. Sällskapets ordförande framförde underrättelsen om att Sällskapets utländska ledamot, professor Theodor Mag- nus Fries i Uppsala, afgätt med döden samt ägnade nägra minnesord ät den aflidna forskaren. Ä Sällskapets väg- nar skulle pä hans graf en krans nedläggas af docent Carl Skottsberg. De närvarande hedrade den aflidna genom uppstigning. Till inhemska medlemmar invaldes studenter C. J. Fin- nilä (föreslagen af professor J. A. Palmen), K. T. O. Hil- den (föreslagen af doktor K. E. Kivirikko) samt K. L. Oesch och H. J. Warén (föreslagna af professor F. Elf- vine). Enligt af skattmästaren afgitven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 347: 65. Till publikation anmäldes: | E. Bergroth, On some Limnobiinae from Northern Europe. På förslag af Bestyrelsen beslöt Sällskapet med en adress uppvakta sin hedersledamot, arkiater Otto Edvard Au- gust Hjelt, på hans 90-årsdag den 18 april detta år. Maisteri I. Välikangas oli Seuralle jättänyt kertomuk- sen levätieteellisestä tutkimusmatkasta, jonka hän Seuran stipendiaattina oli tehnyt kesällä 1911 pitkin Pohjanlahden rannikkoa. Merenkurkun seuduilla tavattiin vielä ainakin noin 15 lajia puna- ja ruskoleviä. Mötet den 5 april 1913. 131 Föredrogs en af student W. Hellen inlämnad berät- telse öfver af honom med understöd af Sällskapet bedrifna entomologiska, främst dipterologiska studier och insamlin- gar i trakterna kring Päijänne sommaren 1912. Inalles hade insamlats cirka 3,000 exemplar, hvilka öfverlämnades till Sällskapet; bland dessa ingingo en del i Nystad och i Hel- singfors-trakten insamlade. I Sysmä socken hade ett par in- sektarter uppträdt i stora massor och anställt afsevärd skada. Tidigare pä sommaren konstaterades härjningar af Carpoco- ris baccarum pä särskilda odlade växter, främst tobak. Se- nare åstadkom Melasoma cenea stor förödelse i albeständen. Knappt ett enda träd gick fritt för denna skalbagges glupska larver. För det mesta voro alarna helt och hållet bara eller buro nägra svartnade bladrester. Esitettiin maisteri E. Merikallion kertomus lintu- tieteellisistä tutkimuksista Pohjois-Pohjanmaalla Seuran sti- pendiaattina vuonna 1912. Stipendiaatti oli m. m. keväällä lähettänyt 20:lle henkilölle eri paikoin Pohjois-Suomea luet- teloita muuttolintujen tulon merkitsemistä varten; näitä hän oli saanut 10 täytettyinä takaisin. Tietoja oli niissä 5:stä 44:ään lintuun, keskimäärin kussakin 23:sta linnusta. Hänen omat muistiinpanonsa käsittävät yhteensä noin 230 sivua. Efter ansökan och pä förslag af Bestyrelsen beslöt Säll- skapet tilldela nedannämnda personer följande reseunder- stöd för instundande sommar: a) för zoologiska undersökningar: magister R. Frey och student W. Hellen hvardera 450 mark för en entomologisk studieresa till Kola-halfön; magister E. Merikallio 200 mark för ornitologiska undersökningar i norra Finland; herr J. Snellman 150 mark för ornitologiska studier pä Äland; magister E. W. Suomalainen 250 mark för fägel- topografiska studier i Björneborgstrakten; 132 Mötet den 5 april 1913. b) för botaniska undersökningar: magister A. L. Backman 250 mark för studier af torf- markernas vegetation och uppkomst samt skogsmarkernas försumpning i Aure och Parkano samt närliggande revier; doktor H. Lindberg 800 mark för floristiska och fyto- paleontologiska undersökningar i trakten mellan vattende- laren i Kuolajärvi och Hvita hafvet; magister A. Palmgren 700 mark för studium af löf- ängarna och Hieracium-floran pä Äland. Därjämte bifölls en af student M. R. Koskimies in- lämnad anhällan, att han mätte fä instundande sommar ät- njuta det stipendium om 100 mark för insamling af mikro- mammalier i södra Tavastland, som Sällskapet beviljat ho- nom för sommaren 1912, men hvilket han icke dä var i tillfälle att använda. Rektor M. Brenner hade pä grund af sjuklighet an- hällit om befrielse frän sin befattning säsom revisor, och valde Sällskapet i hans ställe professor F. Elfving. Till revisorssuppleant i stället för doktor A. Poppius, som in- trädt säsom revisor efter herr 0. Alcenius, utsägs kol- legan Emil Malmberg. Sällskapet hade fätt emottaga inbjudning till Kejserliga Moskovska och Rumjantsovska museets i Moskva 50-ärsfest den 16 april, och beslöt Sällskapet till festen sända ett häls- ningstelegram. Doktor B. Poppius meddelade, att den af honom frän Finland beskrifna Cimex vespertilionis anträffats äfven i Eng- land. Han hade till bestämning emottagit ett exemplar af arten frän N. C. Rothschilds samling, taget den 5 juni 1908 i Cambridge af dr. G. W. J. Nuttall. Ordföranden framlade ett utlätande om sjöfägelns skyddande, som tillsändts Sällskapet i och för utdelning 5. IV. 1913. Brenner, Skrattmäsens ankomst till Helsingfors. 133 inom detsamma och som innehöll ett af Finlands svenska fiskericentralförbunds jaktlagskommitte utarbetadt förslag till ätgärder i antydt afseende. Frän rektor M. Brenner inlämnades följande med- delande: Skrattmåsens ankomst till Helsingfors åren 1911—1913. Uti häft. 36 af Sällskapets Meddelanden har jag lämnat en sammanställning af tiderna för skrattmåsens ankomst till Helsingfors alltsedan den år 1902 började infinna sig i större skaror och därigenom ådrog sig en allmännare uppmärk- samhet. Af denna sammanställning framgick att, med un- dantag af år 1908, då de första individerna infunno sig en hel vecka tidigare, och år 1910 först 19 dagar senare, dessa i regeln visade sig här samtidigt med det islossningen i stadens hamnar vidtog. I betraktande af den abnorma vinter med oafbruten sjöfart vi detta år haft, kan det vara af intresse att anteck- na, det den ofvannämnda regeln äfven nu iakttagits. Full- komligt öppet vatten, ända till fasta landet vid Brunnspar- ken och Rödbergen, fingo vi i följd af starka stormar och ovanligt högt vatten visserligen redan den 11 mars, och den 17 mars visade sig vid Brunnsparken de första sillmå- sarna, men först den 25 mars hade öppen sjö trängt fram ända till Södra hamnen vid Skatudden samt ända in i Sand- vikshamnen, och två dagar senare, den 27, observerades de fyra första skrattmåsarna vid Brunnsparken. Den 1 april infunno sig större skaror däraf. En motsats till detta år med dess tidigt isfria haf och i förhållande därtill försenade skrattmåsar bildar det isrika året 1911, då den yttre isen ännu länge kvarlåg efter det de inre vattnen, begynnande med sund och strömdrag, småningom frigjorts. Den 10 april begynte sunden öppna sig, den 19—22 pågick islossningen i Södra hamnen, den 134 Brenner. — Lindberg. 5. IV. 1913. 27 i Sandvikshamnen, den 15 visade sig de första skratt- mäsarna, och den 16 i samma månad slogo de sig ned i hundradetal pä den fasta isen i Södra hamnen. Först den 22 syntes öppen rand vid horisonten, och ännu den 6 maj fanns mycket drifis utanför staden. Lika litet som i april 1908 läto de hemkommande skarorna nu afskräcka sig af det isbetäckta hafvet. Äfven är 1912 har att uppvisa ett likartadt förhällande, men därjämte det tidigast observerade datum för skratt- mäsens ankomst. Medan isen ännu kvarläg sä långt ögat nädde, och endast en mindre öppning i ett af stadens sund förefanns, observerades den 25 mars 12 skrattmäsar öfver Östra Brunnsparken draga norrut. Först den 16 april sträckte sig det öppna vattnet utifrän ända upp till Brunnsparken, och samma dag, alltså tre veckor senare än de först visat sig, infunno sig skrattmäsarna här pä nytt. En vecka se- nare, den 22 och 23 i samma mänad, försiggick islossningen i Södra hamnen. Liksom ären 1908 och 1910 afvika alltsä ären 1911 och 1912 frän den ofvannämnda regeln angäende skrattmäsens ankomst samtidigt med islossningen i stadens hamnar. I analogi med de för ären 1902—1910 uppgifna data i Medd. häft. 36 fä vi för 1911—1913 följande: 1911. 1912. 1913. FIRA HE % a 2, ja pin E age a un Doktor Harald Lindberg föredrog om Bäiverns forntida utbredning i Finland. I Europa förekommer bäfvern fortfarande i Elbe-dalen och vid Rhöne, i västra Ryssland och framför allt i södra 0 1EV.. 1913. Lindberg. — R. Palmgren. 135 Norge inom Listers och Mandals amt, där den tack vare full- ständig fridlysning finnes i hundratals individer. I Finland är bäfvern såsom bekant numera utrotad. Några sena före- komster omnämnas i Melas ,, Suomen Luurankoiset*. Ailio omnämner benrester af bäfver från ett par boplatser från stenåldern. På en stenåldersboplats i närheten af Oitbacka i Kyrk- slätt socken har det vid gräfningar anträffats mängder af grenar och stamdelar, hvilka, enligt bestämning af magister Ch. E. Boldt, utgöras af asp och sälg. Dessa trädstycken hafva ansetts vara tillyxade med stenyxa af stenåldersfolket. Vid senare företagen granskning har det dock visat sig, att desamma blifvit gnagade af bäfver. I statens historiska museum har jag anträffat ett i sprit förvaradt stycke af en aspstam från Karttula socken väster om Kuopio, hvilken förvarats såsom huggen med stenyxa, men är likheten med de bäfvergnagade stammarna från Kyrkslätt så påfallande, att intet tvifvel föreligger om att ej äfven ifrågavarande stam blifvit bearbetad af bäfver. Jämte bäfvergnagade trädstycken och fotografier af dem förevisas fotografier af ett synnerligen vackert och väl bevaradt redskap från stenåldern, ett af mellanhandben af älg förfärdigadt kastvapen. Vid vapnet häfta ännu partik- lar af den lera, i hvilken detsamma legat, och visade sig leran vid mikroskopisk undersökning vara en Ancylus-lera med för sådan karaktäristisk diatomacéflora. Till Sällskapets Acta får jag anmäla en publikation om de nu i korthet refererade undersökningarna. Magister Rolf Palmgren framlade, med syfte att det måtte fås till stånd ett verksamt skydd emot utrotning af särskilda fåglar, följande förslag om att Sällskapet måtte taga initiativ till 136 R. Palmgren, Revidering af nu gällande jaktlag. 5. IV. 1913. Revidering af nu gällande jaktlag. Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Hvarje vän af vär inhemska fauna har väl med bedröf- velse i hjärtat lagt märke till, hurusom flere bland dennas högre representanter, hvilka ännu för nägra decennier till- baka förekommo allmänt i landet, under den senaste tiden pä ett oroväckande sätt aftagit i antal. Särskildt gäller detta fäglarna. I skärgärden har sälunda sjöfägeln, och bland den framför allt den nyttiga vildnaden, sä minskats, att t. ex. ejdern flerstädes, där den förr varit allmän, nu är försvunnen eller vorden en sällsynthet. Äfven inlandets bevingade villebrädsstam har i vidsträckta delar af landet varit underkastad ett liknande öde. Sä är, för att anföra blott ett exempel, en af vära karaktärsfäglar, tjädern, pä mänga orter i södra och mellersta Finland, hvarest den tidi- gare funnits i mängd, nu utdöd eller endast ytterst spar- samt förekommande. Detta för alla djurvänner bekymmer- samma sakläge har endast till ringa del sin grund i den mänskliga odlingens raska utbredning med dess resultat, naturterrängernas omvandling i kulturmarker. Den främsta orsaken härtill stär att söka i människans egen och ofta hänsynslösa expropriation af vildnaden. Emellertid har jägaren skrifvit villebrädets aftagande pä de s. k. „skadedjurens“ konto och gentemot dem päbe- gynt ett sannskyldigt utrotningskrig, utan att dock nägot annat resultat häraf kunnat märkas än att äfven roffäglar- nas antal i betänklig grad nedgätt. Detta har saklöst kun- nat ske, emedan skytten till stöd för sina ätgärder ägt en jaktlag, som erhällit sin prägel af honom själf, och som be- träffande roffäglarna gifvit honom fullkomligt fria händer. Denna lag har till och med gätt sä längt i sin handräckning, att den medels premiebetalning för särskilda roffäglar och kräkfäglar uppammat och understödt utrotningskriget mot 5. IV. 1913. R. Palmgren, Revidering af nu gällande jaktlag. 137 dessa samt i samma syfte prisgifvit dem ät menige mans godtycke. Den 10 8 i nu gällande jaktlag lyder som följer: „Skadedjur, som hvar helst det vara mä i fritt tillstånd tillfälligtvis af någon anträffas, får af honom dödas eller fän- gas och behällas. Skadedjur enligt denna förordning äro: björn, varg, lo, järf eller filfras, räf, mård, hiller, mänk, utter, insjösäl, kungs- örn, hafsörn, berguf, hökuggla, fjälluggla, alla till hök-, falk- och vräksläktena hörande fäglar, fiskgjuse, hafstrut, labb, lom, dopping, hafstjäder, korp, kråka, skata, nötskrika och lafskrika.“ En senare tids forskning har emellertid tydligen ädaga- lagt, att de flesta roffäglar ur ren landtmannasynpunkt äro nyttiga, ja, mänga af dem tillhöra jordbrukarens allra bästa vänner i kampen mot skadliga smägnagare. Jordbru- ket och skogshandteringen utgöra dock vära modernäringar och borde väl i en fräga som denna, hvilken intimt berör deras egna ekonomiska intressen, fä fälla utslaget. Detta är som sagdt i vär jaktlag icke alls fallet. Och sälunda kommer det sig, att bland andra gagnfäglar den säsom möss- och sorkutrotare outtröttliga och ovärderliga torn- falken enligt nu gällande jaktbestämmelser fätt sin plats anvisad i samma kategori som vargen! Beträffande våra kråkfåglar åter ha likaså de senaste årens undersökningar gifvit vid handen, att äfven de i inlandet för jordbrukaren och forstmannen utgöra en god fält- och skogspolis, utan hvilken man säkerligen stode vanmäktig i kampen mot härjande skadeinsekter och dessas larver. Med insikt härom har man i kulturländerna skyn- dat att revidera sina åldriga jaktbestämmelser. Så utkom är 1912 i Sverige en ny lag om rätt till jakt, hvilken i bredd med vär företer anmärkningsvärda och glädjande framsteg, om än den ännu i mänga stycken är konservativ och ensidig. I Tyskland har man redan fätt till ständ en allmän „djurskyddslag“, baserad pä sakkunniga forskares undersökningar öfver olika arters ekologiska förhällanden och med särskildt afseende fäst vid deras landtbruksekono- 138 R. Palmgren, Revidering af nu gällande jaktlag. 5. IV. 1913. miska betydelse. Som en grundregel gäller i denna för- ordning, att djurarter, lät vara äfven skadliga, hvilka hälla pä att utrotas, tillförsäkras lagens fulla skydd till lif och lem, pä det de säsom en historisk kvarlefva mä kunna be- varas ät kommande släktled. Sälunda finna vi, att exempel- vis kungsörnen inom Tysklands landamären ätnjuter samma rättsskydd som näktergalen. Jag kan icke tänka mig annat än att Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica, som bland annat tagit till sin upp- gift utforskandet af Finlands djurvärld, ätven önskade se denna bibehällen och förkofrad, ätminstone med afseende ä de arter, som icke allvarsamt lädera människans egna vällofliga ekonomiska intressen. Initiativet till fridlysning för vildren och björn visar ju i handling att sä är fallet. Af det jag i korthet här ofvan päpekat framgär väl otve- tydigt, att äfven hos oss energiska ätgärder med det för- sta äro af nöden för afhjälpandet af vildnadens sorgliga läge, och i detta syfte borde närmast vär gamla jaktlag fäs helt och hället reviderad. Emedan det vid en fräga som denna äligger den med lifvet i naturen förtrogna veten- skapsmannen att förestafva normerna och utstaka riktnings- linjerna beträffande vildnadens ställning och behof af skydd, synes det mig som om Sällskapet i denna angelägenhet borde taga ledningen om hand samt i sädant afseende skrida till initiativ till ästadkommandet pä legislativ väg, under samverkan med mälsmän för jordbruks-, forst- och jaktin- tressena, af en modern, rättvis och human jaktlag. Därjämte framlade förslagsställaren och utdelade bland Sällskapets medlemmar följande af honom i hithörande frä- gor författade uppsatser: 1) Vära roffäglar och deras ställ- ning i nu gällande jaktlag, öfvertryck ur Tidskrift för jä- gare och fiskare, 1913, h. 2--3; 2) Nägra ord om sjöfägel- skydd i vär finska skärgärd, öfvertryck ur Tidskrift för jä- gare och fiskare, 1912, h. 3; 3) Landtbruket och kräkfäg- larna, Helsingfors 1913. REV: 1918: Palmen. — Forsius. 139 Sällskapet ansäg frägan i hög grad beaktansvärd samt beslöt i och för närmare beredning öfverlämna densamma till Bestyrelsen, som ägde för ändamälet tillsätta en kom- mitte och i sinom tid till Sällskapet inkomma med detalje- radt förslag. Professor J. A. Palmén fäste Sällskapets uppmärksamhet vid de upprepade härjningar frän ryska marinsoldaters sida, för hvilka sjöfägelstammen i vär skärgärd under senaste tid varit utsatt, och beslöt Sällskapet med hänsyn till den fara, som härigenom uppstätt för sjöfägelns fortbeständ, ät kommitten för uppgörande af förslag till revidering af jakt- lagen jämväl uppdraga att åstadkomma en hänvändning å Sällskapets vägnar till vederbörande högsta marinbefäl i syfte att stäfja de ifrägavarande härjningarna. Med. kand. Runar Forsius demonstrerade tvenne ur Örongängen utspolade insekter och meddelade: Om tvenne fall av insekter i yttre hörselgången hos människan. Den praktiserande läkaren anlitas icke sällan av patien- ter, som besväras av corpora aliena i kroppens naturliga Öppningar och hälor. Dessa främmande kroppar utgöras dels av allehanda oorganiska föremäl, säsom glaspärlor, käng- knappar, hagel, smä stenar o. dyl., dels äter av ärter, kaffe- bönor, apelsinkärnor, ,palmkissor* och likartade botaniska föremäl. Dessa kroppar hava oftast införts i öppningarna och hälorna av okynne eller väda. Hos människan är yttre hörselgängen ett ställe där sädana ofta anträffas. Härtill bidraga främst tvenne moment: avsaknaden av en utbefordrande mekanism i yttre hörselgängen och en ut- bredd sägen bland folket att i yttre hörselgången införda smärre föremäl utkomma genom munnen. Utom de tidigare anförda förekommer en grupp främ- mande kroppar, som för hörselgängens vidkommande spela 140 Forsius, Insekter i yttre hörselgängen. 5. IV. 1913. en icke ringa roll. Jag syftar pä de levande organismer, främst insekter, som med egen kraft intränga i densamma: I det följande omnämnas tvenne hithörande fall, vilka i visst avseende äro varandras motsatser och sälunda ägnade att komplettera uppfattningen om detta slag av corpora aliena. Den 12. VIII. 1912 utspolade jag i Hangö en liten parasit- stekel (chalcidid) ur örongängen av en polytekniker. Ste- keln var blott vidpass 2 mm läng, men förorsakade, när den kröp omkring pä trumhinnan, ett olidligt obehag. Pati- enten hade tydliga taktil- och hörselförnimmelser och trodde insekten vara mycket större; vid äsynen av sin plägoande blef han förlägen över att hava besvärat läkaren för en sädan obetydlighet. Säsom en motsats till detta ingalunda sällsynta fynd ber jag att fä demonstrera en staphylinid, mätande i längd icke mindre än 14 mm säsom hoptorkad. Den utspolades den 22. III. 1913 ur örongängen hos en 24-ärig arbetare, intagen å Kolerabarackerna härstädes såsom misstänkt för scharlakansfeber. Mannen företedde icke vid intagningen den 17. III. några öronsymptom, men klagade den 22. III. över stickningar i bägge öronen. Vid företagen inspektion befanns vardera örongängen starkt vaxfylld och särskilt den vänstra fullständigt täppt av en kompakt massa Örvax. Vid utspolningen erhölls en myckenhet vax och ur vänstra örat dessutom en !/, cm lång, avbruten sticka och den om- talade skalbaggen, ett tämligen väl bibehället exemplar av Leistotrophus murinus L., en mycket allmän staphylinid, som med förkärlek vistas i kadaver, spillning och dylikt. Mannen kunde först icke päminna sig, när och huru insek- ten hamnat i hans hörselgäng, men uppgav senare, att vid 10 ärs älder, när han en dag läg pä ett gungbräde, en skalbagge krupit in i detta samma öra. Han hade dä med stickor petat efter densamma och trott, att den hade fätts ut, emedan företagen sprutning icke utbefordrat nägot och intet synnerligt kändes i örat. Det är sålunda icke osan- nolikt, att den nu funna var samma insekt, som för 14 år 9. TV. 1918. Forsius, Insekter i yttre hörselgången. 141 sedan råkat in i hörselgången, och att den dött under extraktionsförsöken och sedermera retat till livlig vaxsekre- tion. Säkert är, att skalbaggen länge legat inne i gången. Med undantag av en lätt känsla av fyllnad i örat och en obetydlig lomhördhet under flere år, har mannen icke haft några störingar från örat. Trumhinnorna befunnos i båda öronen efter spolningen lätt injicerade, men företedde följande dag en fullt normal bild. Stickningarna i örat för- svunno samtidigt. Osäkert är sålunda, huruvida injektionen förorsakats av spolningen eller av vaxproppen eller möjligen var följden av en abortivt förlöpande mellanörskatarr. Också detta senare fall förlöpte sålunda mycket god- artat, ehuru insekten till följd av sin storlek och kraftiga kroppsbyggnad kunde förmodas vara i stånd att lädera trumhinnan och sålunda förorsaka oangenäma komplikatio- ner. I andra liknande fall har också observerats menliga följder, ja till och med till död ledande intrakraniala åkom- mor, förorsakade därav, att patienterna eller deras hjälpare under försök att extrahera föremålet skadat eller perforerat trumhinnan. Främmande kroppar kunna i vissa fall under långa tider bäras i yttre hörselgången hos människan utan att bäraren har någon aning om deras förekomst. Körner’) omtalar ett fall, som han själv observerat, där en käng- knapp 20 år legat i yttre hörselgången. Han citerar Bärkner, som avlägsnat spetsen av en blyertspenna, vilken utan obehag 23 år burits av en patient i örat. Enligt samma författare har Habermann från örat uttagit en körsbärs- kärna 42 år efter det den blivit dit införd. Också detta fall hade förlöpt utan symptom. Av insekter i yttre hörselgången omtalar Körner (I. c. p. 381—382) torakaner (ej sällan), vägglöss, loppor och annan ohyra. Han häller före att tvestjärten (Forficula), tyskarnas ,Ohrwurm*, troligen med orätt anses med förkär- ') Körner, Otto. Lehrbuch der Ohren-, Nasen- und Kehlkopf- krankheiten. Wiesbaden 1912, p. 382. 142 Forsius. — Levander. 5. IV. 1913; lek uppsöka yttre hörselgängen hos människan. Sannolikt grundar sig denna utbredda tro pä nägot mycket omtalat fynd från äldre tider. I Finland känna vi ett liknande fall. Professor J. Sahlberg har meddelat mig, att den blå timmermannen, Callidium violaceum L., i Yläne socken kallas „papintappaja“ och berättas genom att krypa in i örat hos en präst hava förorsakat dennes död. Huruvida denna berättelse har nägon verklig händelse säsom grund, har sig professor Sahlberg icke bekant. Professor K. M. Levander inlämnade till publikation: Vinterplankton ifrån strömmen vid Kajana. Under en jultiden till Kuopio och Kajana företagen resa besökte jag sistnämnda stad den 28 december och tog där- vid med Apsteins ythäf plankton ifrän den öppna strömmen ofvanför Ämmäkoski vattenfall (64° 13° n. br., 27° 46 o. 1.). Vattnets temperatur var c. 0 C. Tyvärr inträffade nämnda dag efter tidigare mildare väderlek en köld af — 18' C, hvarför tillfället var synnerligen ogynnsamt för manipula- tioner med planktonhäf och för noggrann mätning af vatt- nets temperatur. Häfven, som jag kastade ut frän stran- den, kunde hällas blott nägra minuter i vattnet och tillisa- de genast vid upptagandet. Det sälunda insamlade mate- rialet är ocksä till kvantiteten högst obetydligt. Dä likväl nägra vinterplanktonprof frän nordfinska vattendrag icke ti- digare blifvit tagna och undersökta, och dä öfver hufvud taget endast fä meddelanden blifvit publicerade angäende planktonlifvet i vära inlandsvatten under den kalla ärstiden, torde en förteckning af de iakttagna organismerna icke vara alldeles värdelös. I förteckningen, som följer nedan, be- tyder cc mycket ymnig, c ymnig, + sparsam, r sällsynt, rr mycket sällsynt. 5. IV. 1913. Levander, Vinterplankton ifrän strömmen vid Kajana. 143 Myxophyceae. Coelosphaerium Kuetzingianum Näg., c. Anabaena flos aguae (Lyngb.) Br6b., r. Aphanizomenon flos aguae (L.) Ralfs, r. Diatomaceae. Fragilaria sp., +. Tabellaria flocculosa Kütz., +. * fenestrata Kiitz., +. Asterionella gracillina (Hantzsch.) Heib., rr. Melosira sp., r. Rotatoria. Synchaeta sp., c. Asplanchna priodonta Gosse, +. Anuraea aculeata Ehrbg., r. - cochlearis Gosse, +. Notholca longispina Kellic., cc, ofta med ägg. Copepoda. Cyclops varius Lillj., +. Eurytemora lacustris (Poppe), r. Diaptomus graciloides Lillj., r. Nauplius. Cladocera. Ceriodaphnia pulchella G. O. Sars, r. Daphnia cristata G. O. Sars, r, 99 med ephippialägg, r. Bosmina obtusirostris G. O. Sars, 99 cc ofta med ephip- pialägg; dd r. Utom dessa anträffades en chironomid-larv. Af de an- förda planktonterna (19 arter) äro säkerligen icke alla att uppfatta säsom öfvervintrande, ehuru de förekommo i ak- tivt stadium ännu i slutet af december. Ätminstone kan med säkerhet antagas, att de limnetiska cladocererna under 144 Levander, Vinterplankton ifrån strömmen vid Kajana. 5. IV. 1913. vattenvinterns senare skede dö ut. För öfrigt kan anmär- kas, att mänga af de vid Kajana anträffade formerna till- höra samma arter, hvilka ocksä tidigare hos oss blifvit fun- na i vinterplanktonprof. Strömmen vid Kajana emottager sitt vatten närmast ifrån Rehja, hvilken redan af Loven omnämnes såsom en af de sjöar, där Mysis relicta förekommer. Denna ishafs- relikt, som under den varma ärstiden pä grund af sin steno- termitet uppehäller sig uteslutande i det kyligare botten- vattnet, företager enligt de tyska forskarne Samters och Weltners iakttagelser ') till vintern vandringar emot ytan. Pä grund häraf förefaller det sannolikt, att i sjöar, där My- sis relicta lefver, en del individer om vintern skulle föras med vattenströmmen och sälunda borde anträffas i sjöarnas utlopp. Min förhoppning att genom undersökningen vid Ka- jana kunna ädagalägga detta slog dock fel. Jag vill emel- lertid tro, att ifall man använde en häf af nägot större di- mensioner och af glesare tyg, än den jag hade, samt hölle den en betydligt längre tid i strömmen, än hvad jag till följd af kölden kunde göra, skulle positiva resultat erhällas. Sä- som förteckningen antyder, fängades äfven copepoder blott i sparsamt antal, beroende pä att den filtrerade vattenmas- san tydligen var alltför ringa. Med hänsyn till vissa frågor berörande utbredningen och fortplantningen at Mysis relicta skulle det äga ett visst intresse att nya försök anställdes. ?) !) Samter, M., und Weltner, W., Biologische Eigentümlich- keiten der Mysis relicta, Pallasiella quadrispinosa und Pontopereia affinis, erklärt aus ihrer eiszeitlicher Entstehung. Zoologischer Anzeiger, Bd. XXVII, N:o 22, 1904. 2) I sädant fall torde med fördel kunna komma till användning en s. k. „stationär“ eller genom förankring i sitt läge fixerad planktonhäf, som för flodundersökningar konstrueratsaf herr A. Philippoffi Saratow. Se Arbeiten der Biologischen Wolga-Station, Bd. IV, N:o 1. Saratow, 1912. Mötet den 3 maj 1913. 145 Mötet den 3 maj 1913. Till inhemsk medlem i Sällskapet invaldas student V. J. S. Krohn (föreslagen af professor J. P. Norrlin och doktor H. Lindberg). Anhällan om skriftutbyte hade inkommit frän Ichthyologisches Laboratorium der Kaspi- Wolgaschen Fischerei-Verwaltung, Astrachan, och beslöt Sällskapet bifalla denna anhällan samt i utbyte gifva sina Meddelanden och de afhandlingar i Acta, jämväl tidigare publicerade, som kunna antagas hafva intresse för ifrägavarande institution. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport utvi- sade Sällskapets rörliga kapital en behällning af Fmk 1,890: 93. Ordföranden meddelade, att han jämte viceordföranden och sekreteraren ä Sällskapets vägnar uppvaktat dess he- dersledamot, arkiater O. E. A. Hjelt, pä hans 90-ärsdag den 18 april och därvid öfverlämnat en adress af följande lydelse: „Herr Arkiater Otto Edvard August Hjelt, Vördnadsvärde Hedersledamot af Societas pro Fauna et Flora Fennica. För Finlands äldsta vetenskapliga samfund är det en sällspord anledning till glädje att i dag fä bringa landets äldsta nu lefvande naturhistoriker sin vördnadsfulla hyllning, sin hjärtligaste lyckönskan till nio afslutade ärtionden och sin varma tacksägelse för därunder fullbordad lifsgärning. Säsom yngling inträdde Ni, Herr Arkiater, uti värt med Eder nästan jämnäriga samfund. Redan som tjuguärig och 10 146 Elfving. — Lindberg. 3. V. 1914. äfven under full mannaälder skildrade Ni naturhistoriens studium i Finland under 17:de och 18:de ärhundradena. Och mer än sjuttioärig tecknade Ni samma forskningssträfvan- den sädana de gestaltade sig vid Äbo universitet. Nu, sä- som nittioärig, är Ni den ende i landet, som kan anses re- presentera hela det förgängna skedet af värt samfunds tillvaro. Herr Arkiater, vär Hedersledamot! Af det släktled, som inom Societas pro Fauna et Flora Fennica nu hälsar sin vördade Nestor, skall mähända ingen komma att, likasom Ni, fä äterblicka pä en sä läng och verksam arbetsdag, ägnad ät olikartade vetenskapliga väri. Men för enhvar skall Eder ända till den sena älderdomen bibehällna arbetslust och uthällighet utgöra ett vackert, ma- nande föredöme, som städse skall bevaras i tacksam, min- nesgod hägkomst.“ Ordföranden meddelade, att professor Rutger Ser- nander i Uppsala i en skrifvelse uttryckt sin tacksamhet för den honom tillhandakomna kallelsen till korresponde- rande ledamot i Sällskapet. Doktor Harald Lindberg meddelade, att, dä snart 25 är förflutit sedan senaste upplaga af Herbarium Musei Fennici utkom, tanken pä utgifvandet af en ny upplaga upp- stätt, och uppmanade med anledning häraf Sällskapets med- lemmar att hvar pä sin ort söka genom insamlingar och iakttagelser bidraga till att göra densamma sä fullständig som möjligt. Professor Fr. Elfving demonstrerade exemplar af oxtungsvampen, Fistulina hepatica, som han sommaren 1912 anträffat pä ek pä Hästö i Ekenäs skärgärd. Doktor H. Lindberg uppmanade Sällskapets botani- ster att under instundande sommar anställa observationer angående frömognaden hos Butomus umbellatus. Föredra- garen ansäg det icke osannolikt, att arten hos oss icke satte mogra frön. 3. V. 1913. Wahlberg. — Huumonen. — Grönblom. — Lindberg. 147 Kollegan A. Wahlberg framlade ett exemplar af Geas- ter coronatus (Schaeff.) Schroet., som han funnit är 1910 i blandskog ä Littois nära Abo. Ylioppilas M. E. Huumonen näytti jäkälän Rinodina cacuminum (Th. Fr.) Malme, jonka esittäjä oli tavannut Ou- lusta erään niittyladon kivijalalta. Laji on meillä ennestään tunnettu vain Pohjois-Lapista. Löytö viitannee siis siihen, että lajilla todellisuudessa on tunnettua laajempi levenemi- nen, ja kehoitti esittäjä kiinnittämään huomiota tähän lajiin. Student Th. Grönblom demonstrerade den för den finländska fjärilfaunan nya Miana (Hadena) bicoloria Vill., af föredragaren fängad den 24 juli 1912 ä Tvärminne zoolo- giska station (1 €), äfvensom dess likaledes för faunan nya varietet furuncula Hiibn., funnen är 1912 ä samma ort af skoleleverna M. Kotilainen (1 5 omkr. den 18 juli) och V. Levander (2 dd den 19 resp. 24 juli) samt ä Degerö invid Helsingfors af student E. Oker-Blom (3 exx. i slu- tet af juli). Doktor Harald Lindberg lämnade följande medde- lande om . Polygonum foliosum Lindb. fil. För nägon tid sedan inköptes till Botaniska museet i Helsingfors en större samling växter frän Japan. Bland dessa växter, som till största delen insamlats af K. Sakurai i Tokyo, fann jag till min öfverraskning ett vackert exemplar af Polygonum foliosum Lindb. fil. Arten, som af nägra författare ansetts vara en bastard mellan P. minus Huds. och P. hydropiper L., är ytterst lätt att skilja frän dessa. Den har tidigare icke varit känd frän andra länder än Finland, Sverige och Norge. Likväl har jag alltid trott den vara af ostligt ursprung, hvilken äsikt nu 148 Lindberg. — Poppius. 3. V. 1913. bekräftas af ett fullkomligt typiskt, i alla delar med vär form öfverensstämmande exemplar, insamladt af K. Sakurai i Chimosa i Mama i Japan den 17 oktober 1909. Synbarligen hör P. foliosum till den grupp af växter, hvilka äro mer eller mindre vanliga i hela Sibirien och i Norden ha näera väst- liga förposter af mycket gamma! datum. P. foliosum särskiljes genast frän P. minus, hvilken den stär närmast, genom en främmande habitus, förorsakad af de talrika, smala bladen och de längt utdragna, smala blomställningarna; borsten i stipelslidornas mynningar äro korta, nötterna äro mycket smärre, mörkbruna till färgen samt alltid bikonvexa. P. minus har svarta nötter, som där- till ofta äro trekantiga. Dä arten synbarligen har ett stort intresse i växtgeo- grafiskt hänseende, vore jag särdeles tacksam för uppgifter rörande dess förekomst i Norden, och vänder jag mig där- för till Sällskapets medlemmar med uppmaning att insända meddelanden om densamma. Vid ett besök i Petersburg denna vär anträffade jag i Botaniska trädgärdens samlingar därstädes exemplar af P. fo- liosum ytterligare frän följande ställen: 1) Tobolsk, Flussgebiet der Konda, Dorf Boltscharofskoje, 10. 8. 1910, I. Iwanow. 2) Ussuri-Gebiet, Habarowsk, 21. 7. 1902, N. Deson- lavy. 3) Manshuria, San-Schan am Sungari, 26. 7. 1903,N. D e- sonlavy. 4) Manshuria, Amur-Gebiet, FI. Amur, Chingan, 1895, V. Komarov. Doktor B. Poppius lämnade följande Ornitologiska meddelanden. 1. Emberiza citrinella erythrogenys Brehm. Den ostliga formen af gulsparfven, som anträffats från Västpreussen i 3. V. 1913. Poppius, Ornitologiska meddelanden. 149 väster till västliga Sibirien i öster, skiljer sig frän hufvud- formen genom en påfallande ljusare färgton pä öfre sidan af kroppen, i det fjäderkanterna äro ljust gräbruna och äf- ven stjärtpennorna i kanten ljusare. Denna form förekom- mer äfven hos oss, dels säsom strykfägel under vintern och vårvintern, dels, af allt att döma, såsom häckfågel, det se- nare dock endast i de ostligaste delarna af landet. I Uni- versitetets zoologiska museum finnes ett typiskt exemplar, skjutet i Mohla pä Karelska näset den 9 maj (är 1886) af M. Walleen. Detta exemplar kan med största san- nolikhet antagas vara en häckfägel, att döma af det sena datum dä fägeln sköts. Dälikväl fullständig visshet härom icke föreligger, äro närmare iakttagelser öfver gulsparfsformerna pä Karelska näset samt öfver hufvud ide sydostliga delarna af landet synnerligen önskvärda. Öfriga hos oss hittills gjorda fynd af erythrogenys hän- föra sig troligen till kringstrykande exemplar. Tidigast har ifrägavarande form anträffats i januari och senast i april. Frän sydligaste Finland föreligga exemplar frän tvenne fynd- orter, hvardera i Nyland. Tre gänger är formen anträffad vid Dickursby, den 19 januari 1904 af A. Nyberg samt den 25 februari och den 13 april 1912 af F. W. Remmler. De andra fyndorterna ligga i norra Finland. Frän Kuhmoniemi finnas tvenne exemplar, fällda den 21 april 1904 af O. Lind- blad. Den nordligaste fyndorten är Sodankylä, där ett exemplar är skjutet den 17 maj 1883 af N. Sundman. Det är *säledes inom ett vidsträckt område denna form har an- träffats hos oss, och säkerligen skall den vid mera ingäende undersökning visa sig, särskildt vintertid, förekomma ännu vidare utbredd och allmännare, än hvad ofvan anförda fynd visa. Äfvenså är det sannolikt, att den skall anträffas såsom häckfågel i vårt lands ostliga delar, då dess häcknings- område längre österut går åtminstone upp till 64:de bredd- graden. 2. Phoenicurus ochruros gibraltariensis (Gmel.) (= tithys Auct.). Inom Finlands gränser har den i hela mellersta och södra Europa utbredda svarta rödstjärten hittills icke blifvit 150 Poppius. — Saalas. 3. V. 1913. påvisad, ehuruväl från vårt naturhistoriska område föreligger ett fynd, i det en 3 i maj 1902 sköts i Patsjoki-dalen nära Rajakoski, Syd-Varanger. Emellertid blef af arten redan i december 1882 en 9 tillvaratagen vid Maskovaara i Sodan- kylä af N. Sundman. Exemplaret har hittills på zoolo- giska museet varit förväxladt med vanliga rödstjärten. I Sve- rige och Norge har arten tillfälligtvis anträffats i de sydli- gaste delarna. Nordgränsen för dess häckningsområde sträc- ker sig till sydligaste Östersjögebitet. Maisteri U. Saalas esitti: Xyloterus signatus F. (= quercus Eichh.), Suomelle uusi kaarnakuoriainen. Xyloterus-suku kuuluu niihin kaarnakuoriaisiin, jotka kai- vavat käytäviään itse puun sisään ja ovat uusimpien tutki- musten mukaan sienenviljelijöitä. Tähänastisten tietojen mu- kaan on Suomesta tavattu kaksi tähän sukuun kuuluvaa lajia: Xyloterus domesticus L. ja X. lineatus Oliv. Näistä edel- linen on verrattain harvinainen ja elää erilaisissa lehtipuissa, R. Tredlin mukaan (,Nahrungspflanzen u. Verbr. der Bor- kenkäfer Europas*, Ent. Blätter III, 1907, s. 71) seuraavissa: Betula verrucosa, Acer pseudoplatanus, Alnus incana, A. glu- tinosa, Fagus silvatica, Carpinus betulus, Ouercus pedunculata, Robinia pseudacacia, Sorbus aria, S. aucuparia ja Prufius cerasus. Jälkimäinen on erittäin yleinen havupuissamme. Tredlin mukaan se elää seuraavissa puulajeissa: Picea ex- celsa, Abies pectinata, Pinus silvestris, sekä harvinaisemmin: Larix europaea, Pinus montana, P. cembra, P. strobus. Xyloterus signatus Fabr., jonka nyt saamme kolmantena lajina liittää Suomen eläimistöön, on ulkomaalaisten tietojen mukaan luonteenomainen lehtipuu-kaarnakuoriainen. Tredl sanoo sen varsinaisesti elävän Ouercus pedunculata'ssa, mutta esiintyvän sitäpaitsi seuraavissa puulajeissa: Fagus silvatica, Carpinus betulus, Betula verrucosa, Acer pseudoplatanus, Tilia parvifolia ja Alnus glutinosa. SV. 1918 Saalas, Suomelle uusi kaarnakuoriainen. 151 Toistaiseksi on minulla tiedossani vain 7 meidän maas- tamme tavattua Xyloterus signatus-yksilöä, mutta mikäli näistä löydöistä voi päättää on se täällä jotenkin laajalle levinnyt. 5 näistä tapasin Yliopiston suomalaisessa kovakuoriaiskokoel- massa sekotettuna X. lineatus-lajiin, jota se väriltään muis- tuttaa, mutta josta se kuitenkin selvästi eroaa peitinsiipiensä paljon karkeampien pisteitten kautta. Molemmat muut olen itse löytänyt, toisen Jämsän pitäjän Niinimäen korvesta 22. VII. 1899, toisen Karjalohjan pitäjän Karkkalista 6. VIII. 1901. Yliopiston kokoelmissa tapaamani yksilöt ovat seuraavista paikoista ja seuraavien henkilöiden ottamia: Yläne (C. Sahl- berg), Mäntsälä, Frugärd (Nordenskiöld), Teisko (J. Sahlberg), Lappeenranta (K. Ehnberg), Raivola (J. Sahl- berg). Ainoastaan Raivolasta tavatun yksilön elinpaikasta on meillä muistiinpanoja tallella; se on tavattu Siperian lehti- kuusen (Larix sibirica) rungossa 11. VI. 1886. Kuten ylem- pänä olevasta luettelosta näkyy, ei sitä ennestään tunneta tästä puulajista. Xyloterus signatus on Keski-eurooppalainen laji. E. A. Lövendal'in (,De danske Borkbiller*, 1898) ja E. Reitter'in (,Bestimmungstabelle der Borkenkäfer“, 1894) mukaan se tavataan Ranskassa, Saksassa, Itävallassa ja Unkarissa. Tans- kasta on vain mainittu pari löytöä. Ruotsista ja Norjasta sitä ei tunneta. Mutta idässä se on levinnyt Kaukasiaan ja Siperiaan saakka. Lopuksi liitettäköön tähän lyhyt E. Reitterin mukaan sovitettu yleiskatsaus meikäläisiin Xyloterus-lajeihin. 1 Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa jokseen- kin tiheitä karvoja, likellä liitosta (molempien siipien yhtymäkohtaa) lyhyt, syvä uurre; tämän ulkopuolella oleva kolmas pisteviirujen väli harjumaisesti kohonnut. Tuntosarvien nuija suippokärkinen. Etuselkä kokonaan musta, joskus osaksi punankeltainen . X. domesticus. 1” Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa kärkiosassa vain yksi- tyisiä lyhyitä ja hienoja karvoja, muutenkin ylempänä melkein kalju. Likellä liitosta alaspäin kaartuneessa 152 Saalas. — Huumonen. 3: Vs 19138 peitinsiipien kärkiosassa epäselvä laakea pituusuurre; tämän ulkopuolella oleva kolmas viirujen väli ei ole harjumaisesti kohonnut. Tuntosarvien nuija kärjestään enemmän pyöristetty. Etuselkä osaksi punankeltainen. 2 Peitinsiipien riveihin järjestyneet pisteet karkeita, pyö- reähköjä, sivuilla jonkun verran säännöttömiä, alaspäin kaartuneessa kärkiosassa epäsäännöllisiä rosoisten poikki- uurteiden yhdistämiä . . . . . . X. signatus Fabr. 2” Peitinsiivet hienosti pisteviiruiset, pisterivit sivuillakin säännölliset mutta hienommat, alaspäin kaartuneessa kärkiosassa hienommat, säännölliset, vailla rosoisia yh- distäviä poikkiuurteita =) ror. X. .lineatus-Olivz Ylioppilas M. E. Huumonen ilmoitti painettavaksi: Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja luonnontieteellisistä maakunnista Lkem, Ob ja Om. Saatuani kesäksi 1912 Societas pro Fauna et Flora Fen- nicalta stipendin kasvitieteellisten tutkimusten ja keräysten tekemiseksi eri tahoilla Oulun lääniä, sovitin Kemijokivar- relle suunnittelemani matkan kymmenennen maantieteellisen retken yhteyteen, jonka päämääränä oli Pyhätunturi. Tämä matka tapahtui heinäkuun 1—14 p:n välillä. Myöhemmin samassa kuussa tein kiertoretken kasvitieteellisesti hyvin Merijärvelle, Alavieskaan ja Ylivieskaan. Tarkoitukseni oli retkeillä tässä maakunnassa laajemminkin ja tarkemmin, mutta muut välttämättömät työt siirsivät tehtävän toiste jatketta- vaksi. Seuraavassa esitän näiltä retkiltä eräitä pikamuistiin- panoja, pääasiallisesti „tien ohesta tempomia* ja pitäen etu- päässä silmällä kasvistomme levenemisen tuntemisen edistä- mistä. Toisia seikkoja toivon voivani tuoda julki toisessa yhteydessä. Mainittakoon aluksi muutamia erillisiä floristisia havain- toja Kemijokivarrelta. 3. V. 1913. Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 153 Tervolan kirkonkylässä kasvoi eräässä muta-ojassa run- saasti Heleocharis mamillatus'ta, jonka entinen tunnettu poh- joisin löytöpaikka on ollut Oulun tienoo. Niinikään kasvoi siellä muutamissa niittyojissa Carex levirostris. Saman kasvin näin Rovaniemellä Hautalan majatalon lähellä maantien ojassa. Nykyaikaisista Taraxacum-lajeista panin merkille Tervolan pihoilla kasvavina: T. remotijugum, T. guttulatum ja T. Kitti- lense. Matkan varrella Rovaniemeltä Kemijärvelle kiinnitti tuon tuostakin huomiota kaunis T. sagittatum. Parissa koh- den Rovaniemellä näyttäytyi 7. Kuusamoönse. Koko matkan Rovaniemen kirkolta Kemijärven kirkolle kasvoi maantievierustoilla, sopivilla paikoin, Perä-Pohjolan ominaiskasveja, kuten Lychnis alpina, Cerastium alpinum ja Polemonium campanulatum. Hautalan ja Kalliosalmen maja- talojen välillä tievierellä, metsänlaidassa, kasvoi pieni läikkä Arctostaphylos alpinus'ta. Kemijärven kirkonkylässä herätti huomiota yhdessä kohden maantien ojassa runsaasti kasvava Eriophorum russeolum. Aivan yleinen oli Eriophorum Scheuch- zeri. Maantieteellisen retkikunnan jäsenet keräsivät eri ta- hoilta Kemijärven kirkonkylää useita pohjolaisia kasveja: Arenaria lateriflora, Ranunculus lapponicus, Astragalus alpi- nus, Bartschia alpina ja Lycopodium annotinum f. alpestris, viimeksi mainittu Kuusivaaralta. Metsätien varrelta, taivallettaessa Wuostimonniemeltä Pyhätunturille, poimittiin m. m. Eriophorum gracile, Carex tenuiflora (useasta kohdin), Daphne mezereum, Petasites fri- gidus ja Rubus arcticus X saxatilis (L. Johansson). Wuosti- mojärveltä kerättiin m. m. Gnaphalium norvegicum ja mer- kittiin eräältä perunamaalta Asperugo procumbens. Pyhä- tunturin „Ison kurun* purovarrelta saatiin Stellaria alpestris ja Epilobium origanifolium coll. Pyhätunturin „keskikappa- leen* laella kasvoi Cryptogramme crispa. Sammalista !), joita Rovaniemen ja Kemijärven välillä 1) Melkein kaikki tässä kirjoituksessa mainitut Hepaticee on mää- rännyt tri H. Buch. Joukon Bryales'ia on määrännyt tai tarkistanut tri V. F. Brotherus ja Sphagnales'ia samoin tri H. Lindberg. Ystävällisestä avustuksesta kiitän. 154 Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 3. V. 1913. sieltä täältä tien varrelta noukittiin, mainittakoon: Bryum Duvalii, Dicranum congestum v. flexicaule, Dicranoweissia crispula sekä erään lähteen laidalta Harpanthus Flotovianus. — Kemissä tapasin meren rannalla Bryum fuscum’in, ennen tun- nettu vain Helsingin luota ja Ahvenanmaalta. Jäkälistä herätti huomiota kaunis Solorina crocea, jota Kemijärvellä tavattiin monin paikoin. Kuusivaaralta keräsin Peltigera scabrosa'a ja Pyhätunturin , Ison kurun* laakson sammalrikkailta kiviltä Cladonia gracilis v. macroceras'ia sekä Cetraria hiascens v. fastigiata'a ynnä Pyhätunturin ylemmistä regioneista m. m. Gyrophora spodochroa’a, Gyr. proboscidea'a, Gyr. pr. £. subnuda'a, Parmelia lanata'a, P. encausta'a ja Cla- donia bellidiflora'a. Matkaamieni seutujen kasviston tarkemmaksi valaisemi- seksi saakoon tässä sijansa jotkut muistiinpanot erilaisilta kasvupaikoilta. Niillä on enemmän merkitystä kasvistoluet- teloina kuin formatiollisina kasvullisuuskuvauksina, sillä ne ovat suhteellisesti pieniltä aloilta eivätkä ole yksityiskohtai- sen tarkkoja — sääskien ahdistelun takia. | Muistiinpano järvenrannan rämesuolta Apukan luota Rovaniemeltä. 3. VII. 1912. Hakattujen kuusten kantoja ja näreitä harvassa (3). ') Pohjakasvullisuutena Sphagnum fuscum-mättäitä, joissa Sphag- num’in seassa Polytrichum strictum ja Aulacomnium palustre. Mättäiden välissä Sph. angustifolium & Sph. Russowii-peite, seassa niukka Dicranum Bergeri, Calliergon stramineum ja Jungermannia ventricosa. Mättäillä runsas varvusto: Betula nana, Rubus cham&morus, Vaccinium uliginosum, V. oxycoccus ja Empetrum nigrum, ynnä vähemmän runsaina Ledum pa- lustre ja Andromeda polifolia. Osaksi mättäillä, mutta enem- män mätäsvälien peitteellä, kasvaa Eguisetum palustre ja E. silvaticum 4—5, sekä niukempina Andromeda calyculata, Phleum alpinum, Carex canescens, Ranunculus repens, Peuce- 1) Muistiinpanojen numerot merkitsevät prof. J. P. Norrlinin runsausasteikkoa 1—10. 3. V. 1913. Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 155 danum palustre ja Pedicularis palustris. Mättäillä vielä yksit- täisiä Peltigera polydactyla. Rovaniemen ja Kemijärven maantien molemmin puolin on runsaasti soita, osaksi metsälampien soistumisesta, mutta pääasiallisesti metsämaan soistumisesta syntyneitä. Yleisimpänä tyyppinä on tasaiset tai matalamättäiset suot, joissa Sphagnum-peitteen muodostavat: Sph. papillosum, Sph. subsecundum, Sph. Lindbergii, Sph. Jensenii ja Sph. amblyphyl- lum, viimeksi mainitut verrattain niukkoina. Varsinkin soiden laitaosilla esiintyy myös Sph. compactum. Sphagnum’in seassa on myös, paikoin runsaastikin, Calliergon stramineum, Dre- panocladus fluitans coll. sekä mainituilla matalilla mättäillä Aulacomnium palustre. Heinistä on tavallisesti vallitsevin tuppainen Scirpus ccspitosus (5—8). Sen ohella on aina enemmän tai vähemmän runsaasti, eri aloilla runsaudeltaan vaihdellen, Carex rostrata, C. limosa, C. chordorrhiza, C. pau- ciflora, C. dioica. Muita ominaiskasveja ovat sphagnumistoon piiloutuvat Selaginella spinulosa, Scapania irrigua ja Cepha- lozia fluitans, ynnä niukahko (1—3) Eriophorum vaginatum ja Menyanthes trifoliata. Mätäslöillä vielä Betula nana, Vacc. uliginosum, V. oxycoccus ja Androm. polifolia. Muistiinpano suosta Ketolan majatalon lähellä Kemijär- vellä, kahden kangasharjanteen välillä, jossa myös lampi. 11. 'V1I:=1912; Lammen ympärillä + 3 m levyinen, melkein puhdas Ca- rex filiformis-vyö. Seassa Eriophorum angustifolium 3 ja yk- sittäisiä Molinia coerulea-tuppaita. Pohjalla harva ja paikot- tainen Sphagnum platyphyllum. Edempänä rannasta, mädän- neellä Sphagnum-alustalla, jossa myös Jungermannia inflata ja joku sinilevä: Carex filiformis 6, C. limosa 5 ja Scheuch- zeria palustris 4. Tämän alueen takana rämemättäistö: Sph. fuscum, Polytr. strictum ja tavanmukainen varvusto, kuten Betula nana, Rubus cham., Ledum pal., Androm. polif., Vacc. uliginosum, V. oxycoccus, Calluna jä Empetrum, ynnä män- tyjä ja männyn näreitä. Mätäslaidoilla vielä Aulacomn. pal., Erioph. vaginatum ja Drosera't. Mätästen välisissä painan- teissa vallitsevat Sc. c&spitosus-tuppaat ja vähemmässä mää- 156 Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 3. V. 1913. rässä Erioph. alpinum. Tupasten välillä tavallisimmin yhte- näinen Sph. Lindbergii. Maantielle päin muuttuu suo puh- taaksi Molinia-heiniköksi, jossa tupasten tyviä ympäröi Sph. papillosum, seassa niukat Sph. Warnstorfii, Drepanocladus fluitans coll., Dr. revolvens ja Selaginella spinulosa. Molinia- suo muuttuu joks. jyrkkärajaisesti Betula nana-pensastoksi, jossa pohjapeitteenä sekalainen sphagnumisto: Sph. papillo- sum, Sph. Warnstorfii, Sph. subnitens ja Sph. subsecundum. Muistiinpano pienehköstä mäntymetsän ympäröimästä suosta Kemijärvellä. 11. VII. 1912. Pinnan peittävät hölliä, matalia mättäitä muodostavat Sph. angustifolium ja Sph. Lindbergii, seassa Scapania irrigua, Jungerm. Kunzeana ja Calliergon stramineum. Muita: Sc. c&s- pitosus-tuppaita 3—6, Erioph. vaginatum 5, Carex limosa 5—6, C. pauciflora 6-—7, Androm. polifolia 6. Muistiinpano rämeestä Hyypiön majatalosta 4 km Rova- niemelle käsin. 11. VII. 1912. Mäntyjä ja kuivalatvaisia honkia 4—5. Mäntyjen ty- vellä Sph. Russowii-mättäitä, seassa Polytr. strictum. Muita mätäskasveja: Hylocomium parietinum, H. proliferum, Clado- nia rangiferina, Rubus chamem., Empetrum, Calluna, Vacc. uliginosum sekä Betula nana, joka antaa leiman rämeelle. Se vallitsee pienemmilläkin mättäillä, joita muodostaa Sph. compactum, seassa Sph. Warnstorfii, Dicranum Bergeri ja Jungerm. Kunzeana. Mätäsväleillä: Molinia ja Sc. cespitosus vallitsevina, sekä niukalti Erioph. vaginatum, E. alpinum, Ca- rex pauciflora, C. dioica, Lycopodium selago, Androm. poli- folia ja Vacc. oxycoccus. Kasviluettelona otettakoon tässä yhteydessä mukaan eräs muistiinpano lehmien laidunsuolta Tervolan kirkonkylästä. Se viittaa „letto“-soihin. 13. VII. 1912. Pensaskoivuja4—6, joiden tyvimättäinä Sph. Warn- storfii, seassa Aulacomn. pal. Mättäillä Androm. polif., Py- rola rotundif., Melampyrum pratense y. m. Koivujen väli- aloilla yhtenäinen sammalpeite: Drepanocladus Kneiffii, Cal- liergon Richardsonii ja C. cordifolium. Tällä peitteellä run- saina: Carex limosa, C. chordorrhiza, C. teretiuscula, C. dioica 3. V. 1913. Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 157 ja Vacc. oxycoccus, hajallisina: Comarum pal., Saxifraga hir- culus, Epilobium pal., Menyanthes trif. ja Galium trifidum, sekä niukkoina: Calamagr. stricta, Poa pratensis, Erioph. angusti- folium, Carex rostrata, C. heleonastes, Eguis. fluviatile (f. li- mosum) ja Stellaria crassifolia. Soiden ohella kiinnitin enimmän huomiota Kemijokivar- ren tulvaniittyjen kasvullisuuteen. Kun kuitenkin prof. A. K. Cajander on teoksessaan , Beiträge zur Kenntnis der Vege- tation der Alluvionen des nördlichen Eurasiens III" tieteel- lisesti käsitellyt Kemijokilaaksonkin tulvamaakasvullisuutta, joten merkitsevää uutta ei ole esitettävissä, liitän tähän vain jonkun muistiinpanon toisilta paikkakunnilta kuin mainitun teoksen. Tervolassa herättää jokirantaviljelyksen rehevyys huo- miota. Se on jokitulvien lietelannoituksen ansiota. Itse jokitörmärinteellä ilahduttaa kasvien ystävää lajirunsaus ja viehättävä väririkkaus. Näitä tulvanalaisen jokiahteen omi- naiskasveja, joissa katse mielellään viipyy, ovat esim. Egui- setum pratense, Convallaria majalis, Dianthus superbus, Are- naria lateriflora, Trollius europeus, Rosa cinnamomea, Astra- galus alpinus, Lysimachia vulgaris, Pinguicula vulgaris, Vero- nica longifolia, Galium boreale, Tanacetum vulgare sekä eräs Orchis maculata-muoto, joka siksi näkyvästi poikkeaa lehto- metsien ja metsäsoiden Orchis maculata'sta, että vahvasti epäilee niiden identisyyttä. Lähellä maanpintaa piileskelee Selaginella spinulosa ja siellä täällä tapaa harvoja Coeloglos- sum viride'jä. Muistiinpano ,Kaasilan lieteniitystä* Tervolan kirkon- kylässä. Niitty jokitörmän takaisessa alanteessa, kohoten vesilammesta jokitörmään päin. 13. VII. 1912. Vedessä Equisetum fluviatile ja Heleocharis eupaluster. Rantavyöhykkeenä tiheä Carex aguatilis (80—120 cm kor- keaa), seassa C. acuta 3—4, Calamagr. stricta 3 ja Caltha pal. 4. Seuraa vajaan metrin levyinen Phalaris arundinacea- vyö. Sen yläpuolelta alkaa varsinainen niitty, jossa Aira caespitosa, Eguis. arvense, Ranunculus acer, Ulmaria pentape- 158 Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 3. V. 1913. tala, Vicia cracca, Veronica longif. ja Achillea millef. enem- män tai vähemmän runsaita, sekä Festuca rubra, Poa sero- tina, Rumex acetosa, Stellaria graminea, Caltha pal., Tha- lictrum flavum, Ranunc. repens, R. auricomus, Lathyrus pa- lustris, Galium uliginosum ja Taraxacum enemmän tai vä- hemmän niukkoja. Ylinnä edellisten ohella Agrostis vulgaris, Trollius europeus ja Tanacetum vulgare-rykelmiä. Kemijärven kirkonkylässä on Kemijoen laskiessa Kemi- järveen muodostunut useita suistosaaria. Nämät ovat „luon- nonniittyjä“, mutta lietteen laskeutuminen niille on enim- mäkseen vähäistä ja niiden kasvu sen vuoksi suhteellisesti heikko. Muistiinpano Kuumasaaren luode-pohjoispäästä. 10. VII. 1912. Carex aguatilis (+ 40 cm korkeaa) 6--9, Eriophorum Scheuchzeri 2, Eguis. arvense 3, Caltha pal. 3, Ranunc. repens 3—5, Comarum pal. 2—4, Lysim. thyrsifl. paikottainen ja Galium pal. 2—4. Pohjalla harva ja paikottainen Polytrichum commune. Muistiinpano saman saaren kaakkoispäästä, joka on kor- keammalla vedenpinnasta kuin edellinen. Aira cespitosa 8, Poa pratensis 2, Carex aguatilis 4, Eguis. arvense 3—4, Caltha pal. 4—5, Ranunc. repens 5, Co- marum pal. 4, Trifolium repens 2, Viola pal. 5, Lysim. thyr- sifl. 1, Salix phylicifolia-vesoja 1. Pohjalla aivan niukka Polytr. commune. Edellisen keskellä on lantto, jossa Ranunc. repens 6 ja Alopecurus fulvus 5. Muistiinpano Plantingin 1. Suorusaaren lounaiskulmalta. 10::V5-1912. Carex aguatilis (+ 60 cm korkeaa) 8—9, Caltha pal. 4—5, Ranunc. repens 5, Comarum pal. 4 ja Galium pal. 4—5. Maan kohotessa seuraa sekavyöhyke, jossa Aira cespit. 5—6, Carex aguat. 3—4, C. canescens 6—8, Caltha pal. 3, Ranunc. repens 4, Comarum pal. 5, Rubus arcticus 2—3, Viola pal. 3—4, Veronica longif. 5—6 ja Galium uliginosum 3—4. Poh- 3. V. 1913. Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 159 jalla melkein yhtämittainen harva Polytrichum ja niukka Pel- lia. Maa kohoo vielä hiukan ja muodostaa sitten Aira c&s- pitosa-niittytason, jossa A. c&sp. 6—7 sekä Anthoxanthum odoratum, Eguis. arvense, Polygonum vivip. Trollius europ., Ranunc. acer, R. repens, Ulmaria pentap., Rubus arcticus, Viola epipsila, Trientalis eur., Veronica longif., Euphrasia brevipila, Solidago virgaurea ja Achillea millef. runsaudeltaan vaihte- levina. Niityllä on joitakin kasvittomia pälviä ja pienehköjä Veronica longifolia-saarekkeita, joissa Veronica 7—8 ja seassa, paitsi edellä lueteltuja, myös yksittäisiä Thalictrum flavum, Pedicularis sceptrum ja Paris guadrifolia. Rehevimmän kasvullisuuden tapasin eräällä saarella edel- lisestä kirkolle päin. Sen koillisrannan keskellä oli leveä Carex aguatilis-vyöhyke, jossa C. aguat. (+ 70 cm) 8—9, Caltha pal. 5, Ranunc. repens 4 ja Galium pal. 4—6. Seu- rasi Carex acuta-ala, jossa C. acuta 8—9, Caltha pal. 5, Co- marum pal. 3—5, Lysim. thyrsifl. 2—4 ja Galium pal. 4—6. Tässä vyöhykkeessä pohjalla harva Polytrichum. Näiden varsinaisten tulvaniitty-kuvausten lisäksi saakoon sijansa muuan luettelomuistiinpano Wuostimojärven rannan „luonnonniityltä“. Muistiinpano W-järven lounaisrannalta Korkalon luota. 9. VII. 1912. Aira cespitosa, Anthoxanthum odor., Erioph. callitrix, Carex cespitosa, C. juncella, Luzula campestris coll., Poly- gonum vivip., Caltha pal. (paikott., lantoissa), Ranunc. acer, Viola epipsila, Polemonium campanulatum, Myosotis cespi- fosa (rannempana), Galium uligin. ja Cirsium heterophyllum kaikki enemmän tai vähemmän runsaita, sekä Phleum alpi- num, Festuca rubra, Poa prat., Carex canescens, Rumex agua- ticus, Trollius eur., Ulmaria pentap., Comarum pal., Barbarea stricta, Angelica silv., Veronica longif., Solidago virg. ja Ta- raxacum kaikki enemmän tai vähemmän niukkoja. Poly- trichum commune, Aulacomn. pal. ja Sphagnum sp. muodos- tavat pieniä mättäitä. Näillä ja Salix phylicifolia-pensaiden juurilla vielä: Majanthem. bifolium, Rubus arcticus, Cornus suecica ja Pyrola rotundif. 160 Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 3. V. 1913. Pyhätunturi, joka Kemijärven ja Sodankylän rajalla ko- hoaa 526 m korkeuteen, on kvartsiittia. Koko tunturin pinta on lohkeillut teräväsärmäisiin kappaleisiin, jotka saattavat sekä ylöspäin että alaspäin liikkumisen varoin ja vaivoin tehtäväksi. Ainoastaan jonkun pienen kulkeutuneen graniti- kappaleen tapaa kvartsiittilohkareiden joukossa. Rapautumis- maata on siis tunturin rinteillä tai laella tuskin laisinkaan. Kasvijätteiden muodostama humuskerroskin on aivan vähäi- nen ja paikottainen. Laajimmalti paistaa paljas, särkynyt kallio. Kasviregionit ovat näissä oloissa sangen niukkakas- vuiset ja epäselvät. Selvimmän kohdan olin löytävinäni itäi- simmän tunturiosan, , ylin kappale* eli „rantakappale“ ni- meltään, ,Isoon kuruun* laskevalta SSW-rinteeltä. Tein siltä muistiinpanoja, ilman korkeusmittauksia. Muistiinpano tunturin juuren, kuitenkin kurun pohjaa korkeammalla olevalta terrassimaiselta osalta. Rapautumis- tuloksia ja humusta enemmän kuin ylempänä. 7. VII. 1912. Betula odorata 5—6, Picea excelsa 2—4, Populus tre- mula'n vesoja 2, Salix caprea 2, Sorbus aucuparia'n vesoja 1, Juniperus communis 3, Vaccin. vitis idea 7, V. myrtillus, Cal- luna vulg. 4, Polypodium dryopteris 3—7, Aira flexuosa 1—3, Geranium silvaticum 5, Rubus saxatilis 3—4, Epilobium an- gustif. 5, Linnaea bor. 2—4, Melampyrum silvaticum 4—5, M. pratense 2—3, Trientalis europ. 2, Solidago virg. 3, Anten- naria dioeca- läikkiä ja Hieracium sp. 2. — Paikottaisena pohjasammalistona: Polytrichum comm., Dicranum longifolium, D. brevifolium, aivan niukka Dicr. elatum ja D. montanum sekä Dicranum’in seassa Jungermannia Hatcheri. Muistiinpano edellisen yläpuolelta „mäntyvyöhykkeestä“. Pinus silvestris (eri-ikäisiä) 5—6, Picea excelsa 1 kpl, Populus tremula 1—2, Salix caprea 1 kpl., Sorbus aucuparia'n vesoja 1—2, Juniperus comm. 2, Empetrum 6—8, Calluna 5—7, Vacc. vit. id. 5, V. myrtillus 2—4, Arctostaphylos uva ursi 1, Lycopodium complanatum 1 ja Aira flexuosa 1—2. Pohjakasvullisuus pälvittäistä: Cladonia rangiferina ja CI. sil- vatica runsaita, Cl. alpestris, Cl. uncialis, Cl. deformis, CI. coccifera, CI. gracilis f. ja Stereocaulon paschale niukkoja, 3. V. 1913. Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 161 Polytrichum piliferum, Dicranum undulatum ja D. scoparium paikottain harvana peitteenä, seassa pieni rykelmä Dicr. spurium’ia. Hylocomium parietinum ja H. proliferum-mattoja katajapensaiden juurilla. Muistiinpano edellisen yläpuolelta „koivuvyöhykkeestä“. Pensasmaisia Betula odorata 3—5, maahan käpristyneitä ja kierteisiä Pinus silvestris 2, käpristyneitä Picea excelsa 3 kppl., Sorbus aucuparia-pensaita 1—2, Juniperus comm. 1. Muualla on kallioperä paljas paitsi puiden juurilla, joissa ohuella humuspeitteellä: Empetrum 8, Vacc. vit. id. 5, V. myr- tillus 2—4, V. uliginosum 1, Aira flexuosa 2, sekä yhdessä kohdin joku Trientalis eur. ja Solidago virg., Cladonia rangif., Cl. alpestris, CI. uncialis, CI. coccifera, Cetraria nivalis ja C. islandica vaihtelevat runsaudeltaan. Vielä on niukka Po- lytr. commune ja Bryum nutans. Ylempänä, s. o. tunturilaella 1. „regio alpinassa“, on muu kuin kivijäkäläkasvullisuus peräti niukka. Sorbus aucuparia- pensaita 4, sekä yksittäin Lycopodium alpinum, L. clavatum v. lagopus ja Juncus trifidus-tuppaita. Yhdessä kohdin vielä pieni Arctostaphylos alpina-laikku ja joku Hylocomium proli- ferum-pälvi. Pyhätunturin rinteet ovat yleensä aivan kuivia. Eräässä kohdassa on kuitenkin keskimmäisen tunturiosan „Isoon Ku- ruun“ viettävän rinteen melkein pystysuora alaosa kostea. Sen vihreästä peitteestä merkitsin tai keräsin m. m. seuraa- vat sammalet ja jäkälät: Jungermannia quinquedentata, J. Hat- cheri, J. ventricosa, J. minuta, Chandonanthus setiformis, Bartramia crispa, Pohlia nutans, P. longicollis, Dicranum congestum, D. Blyttii Oncophorus strumifer, O. torguescens, O. fugax, Ulota curvifolia, Drepanocladus uncinatus, Solorina crocea, Peltidea aphthosa, Peltigera polydactyla sekä kallion juuren kiveltä Cladonia crispata, ynnä kallion kielekkeeltä Gyrophora polyphylla v. cinerascens. „Ison kurun“ perukan altaaseen putoaa ylempää „Kuo- rinkikurusta* pieni puro. Tätä putousseinää peittää tiheä ja paksu sammalpeite, jonka vallitsevimmat lajit ovat Drepa- nocladus fluitans, Dr. exannulatus ja Hygrohypnum ochraceum. 11 162 Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 3. V. 1913. Muita on joukossa: Marsupella emarginata, Jungerm. guingue- dentata, Scapania irrigua, Mnium cinclidioides, Dicranum elon- gatum, Amphidium Mougeotii ja Plagiothecium silvaticum. Sivummalla kasvoi aika runsaasti m. m. Lychnis alpina ja Cerastium alpinum. Viimeksi mainitut luettelot ovat vastustamattoman sil- miinpistävinä todistuksina veden määräävästä merkityksestä kasvullisuudelle. Tuiki karulle kvartsiittikalliollekin loihtii se monilajisen runsaan kasvipeitteen. Siirryn Ostrobothnia mediaan. Yksityisinä kasvistohavaintoina Oulaisten —-Merijärven— Alavieskan— Ylivieskan väliltä mainittakoon: Heleocharis ma- millatus on yleinen maantienojissa. Samoin Sparganium glo- meratum. Alopecurus fulvus on yleisempi ja runsaampi kuin Al. geniculatus. Juncus conglomeratus pieninä ryhminä siellä täällä. Maantien ojien seisovassa vedessä: Sphagnum Duse- nii, Sph. riparium, Drepanocladus fluitans, Potamogeton alpi- nus, P. pusillus, Callitriche verna, C. polymorpha. Tievierillä Prunella vulgaris yleinen. Oulaisissa ja Merijärvellä en huo- mannut maantien varrella Cirsium lanceolatum’ia, mutta kyllä heti Kalajoen puolella ja Alavieskassa yleisenä. Ylivieskassa kasvoi rautatiesillan luona Lappa tomentosa. Skitzeinä suokasvullisuudesta olkoon pari muistiinpanoa. Muistiinpano lähes parin tynnyrinalan suuruisesta metsän reunaamasta maantienvarsisuosta Oulaisissa. 19. VII. 1912. Pohjana yhtämittainen vesisilmäinen, hyllyvä Sphagnum- peite, jonka muodostavat Sph. subsecundum ja Sph. obtusum, seassa Drepanocladus fluitans. Eguis. fluviatile (limosum) 6—7, Erioph. angustifol. 4—6, Carex rostrata 6, C. limosa 6, C. chor- dorrhiza 4—5, C. canescens 4—5, Comarum pal. 4, Cicuta vi- rosa 3. Vastapäätä edellistä, maantien toisella puolen, on vähän pienempi, kannattamattoman hyllyvä Carex filiformis-suo, jossa pohjalla Sph. subsecundum, Sph. amblyphyllum ja vähän Sph. Dusenii'ta. Kuivuneet männyn näreet ja kitukoivut osot- tavat paikalla varemmin olleen metsää. 3. V. 1913. Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 163 Muistiinpano, useampia satoja metrejä pitkästä ja 200—300 m leveästä metsän sisäisestä suosta Merijärvellä. 19. VII. 1912. Kasvullisuus on kauttaaltaan yhdenmukaista. Peitteenä on yhtämittainen Sphagnum angustifolium, seassa niukka Sph. medium ja aivan niukka Sph. fuscum. Ne muodostavat enintäin 25 cm korkuisia mättäitä. Mättäissä Sphagnum'in joukossa myös Polytrichum strictum. Muuten on mättäille Andromeda calyculata ja Rubus chamem. leiman antavia. Muita: Betula nana, Empetrum, Androm. polifolia, Vacc. uli- ginosum, V. oxycoccus, Erioph. vagin. (joks. niukka) ja Drosera rotundif. Joillakin mättäillä Cladonia rangijerina ja CI. silva- tica. Mättäiden välisellä peitteellä vallitsee Scirpus c&spitosus- tuppaat (6). Siellä täällä näkee hakattuja kantoja. Merijärven pitäjässä ovat Pyhäjokivarren laajimmat tul- vanalaiset maat. Pyhäjoen Myllykankaan ja Tynkilän kosket ovat ahtaat, aiheuttaen keväällä veden nousun, niin että vesi peittää alleen laajan alan Ylijoen, Tähjänjoen ja Pyhäjoen vä- lillä sekä edelleen pitkälle lounaiseen päin. Myös pitempi- aikaiset runsaat kesäsateet nostattavat tulvan, joka silloin pahoin tuhoo kasvun, aiheuttaen heinäkadon. Näin tapahtui osaksi viime kesänäkin. Muutamat muistiinpanot olkoot näytteinä näiden tulva- maiden kasvullisuudesta. | Muistiinpano Tähtijärven rannalta. 20. VII. 1912. Vedessä Equis. fluviatile. Rantavyöhyke: Carex aquatilis 7—8, Equis. fluviatile 4, Lysim. thyrsifl. 4-5. Heleocharis- vyöhyke: Heleocharis eupaluster 6—9, C. aquatilis 5—6, Juncus filiformis 5—6, Comarum pal. 4 ja Lythrum salicaria 2. Juncus filiformis-vyöhyke: Juncus filiformis 6—8, seassa C. aguatilis, Caltha pal., Ranunc. repens, Comarum pal. ja Galium palustre runsaudeltaan vaihtelevina, ynnä aivan niukka Myosotis pa- lustris. Tässä vyöhykkeessä jo melkein yhtämittainen pohja- sammalisto: Stereodon arcuatus, jonka seassa niukka Callier- gon sp., sekä Polytr. juniperinum ja niukka Sphagnum sguar- rosum. — Seuraa alava Carex Goodenoughii-niitty, seassa harva Calamagrostis stricta. Pohjalla Polytrichum. Toisessa kohden, jossa maa kohoaa, on Juncus-vyöhyk- keen yläpuolella Aira cespitosa-niitty. 164 Huumonen, Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpanoja. 3. V. 1913. Eräässä kohden kohoaa rantaniitystä lehtomainen saari. Se alkaa pensasvyöhykkeellä, jossa Alnus incana, Betula odo- rata, Salix phylicifolia, S. cinerea, S. aurita, Rhamnus fran- gula, Rosa cinnamomea ja Ribes nigrum. Pensaiden välissä paikoin runsas Molinia coerulea, ynnä Lysimachia vulgaris, Veronica longif. ja Tanacetum vulgare-ryppäitä, sekä niu- kahko Convallaria majalis. Merijärven rannalla on samat vyöhykkeet kuin edellä on mainittu Tähtijärven rannalta. Kuitenkin on paikoin Juncus- vyöhykettä ennen, tai sen ja Aira-niityn välillä Phalaris arun- dinacea-kasvustoja. Myös voi Carex aguatilis-vyöhyke paikoin puuttua, mutta Heleocharis- ja Juncus-vyöhykkeet esiintyvät säännöllisesti. Aira coespitosa-niitty on usein laajalti aivan puhdasta. Toisilla aloilla on seassa niukalti: Thalictrum flavum, Ranunc. repens, Ulmaria pentap., Rubus arcticus, Comarum pal., Viola pal., Veronica longif. ja Valeriana officinalis. Paikoin on Aira-niityn alavammilla kohdin runsas Juncus filiformis ja joissakin lanttopaikoissa vallitsee Erioph. angusti- folium, joukossa myös harva Calamagr. stricta. Lanttojen laiteilla voi olla myös Agrostis alba. Kalajoen varrella ei joen perkauksen vuoksi yleensä enää satu merkitsevämpiä tulvia eikä siis ole huomattavampia tulvaluonnonniitty-alueita. Alavieskan järvestä Kalajokeen laskevan Ruonanojan mo- lemmin puolin on kyllä luonnonniittyjä, mutta lietteen las- keutuminen niille on hyvin vähäinen. Ojan rannalla on + 3 m leveä Carex aguatilis-vyö, seassa (3—5) Caltha pal., Cicuta virosa, Lysim. thyrsifl. ja Galium uligin. Sen takana seuraa harvaheinäinen (7) Agrostis canina-niitty, jossa Carex Goo- denoughii, Luzula campestris coll., Ranunc. repens, Comarum pal., Viola pal., Epilobium pal., Peucedanum pal. ja Lysim. thyrsifl. Kaikki n. 4—6, sekä Calamagr. stricta 1—4. Poh- jalla on melkein yhtämittainen Drepanocladus fluitans, seassa niukka Calliergon sp., ynnä Polytr. juniperinum. Jonkun verran korkeammilla kohdilla on kapeita Aira caespitosa-sarkoja, mutta ehdottomasti laajimmat alat on Agrostis'en hallussa. 3. V. 1913. Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 165 Ylioppilas M. E. Huumonen jätti painettavaksi: Muistiinpanoja Siikajoki- ja Temmesjokivarren tulvaniittykasvullisuudesta. Vuotuisten jokitulvien alaisten maiden kasvullisuudesta on kirjallisuudessamme kuvauksia ainoastaan Kemijoen ja Tornionjoen laaksoista. ') Pienenä lisäyksenä tällä alalla an- sainnee sen vuoksi julkisuuden muutamat muistiinpanot tulva- niittyjen kasvullisuudesta Rantsilan Mankilan kylässä Siika- joen varrella sekä Limingassa Temmesjoen varrella. Mankilan kylän „luonnonnityt“ ovat tunnetut laajalti ympäristöpitäjissä. Joka kevät muuttuu, paikkakuntalaisten sanoman mukaan, yli peninkulman pituinen (Nivasta Hyryyn) ja lähes peninkulman levyinen alue, jonka keskuksena on Mankilan kylä, järveksi, missä korkeimmille kumpuloille ra- kennettujen talojen ja niiden eri rakennusten väliä soudel- laan veneillä. Tämä tulvavesi jättää jälkeensä runsaasti lie- tettä, niin että luonnonniittyjen Aira caespitosa ylenee + 100 cm ja Phalaris ynnä Calamagrostis + 150 cm korkeuteen. Jokiahde ja n. 300—600 m levyinen alue sen taustassa on melkein kokonaan näiden luonnonniittyjen vallassa. Pelto- tilkut ottavat suhteellisesti pienen alan. nz on enim- mäkseen soita ja metsämaita. Pienen Temmesjoen varrella ei ole läheskään yhtä huo- mattavia tulvaniittyjä, sillä vain harvoina vuosina nousee sen tulvavesi varsinaisesti yli äyräittensä levitäkseen laajemmalle, m. m. kuululle ,Limingan niitylle“. Tulvalietettä suosiva kasvullisuus esiintyy etupäässä joen loivilla rinteillä ja suu- puolen matalammilla saarilla. Kaikki tehdyt muistiinpanot ovatkin suupuolelta, rautatiesillan alapuolelta. Muistiinpanot Rantsilasta ovat tehdyt 24—25 p. VII, 1910 ja Temmesjoelta 26 p. VII, 1910. !) A. K. Cajander: Beiträge zur Kenntnis der Vegetation der Alluvionen des nördlichen Eurasiens III. Die Alluvionen der Tornio- und Kemi-Thäler. Acta Societatis Scientiarum Fennice Tom. XXXVII, N:o 5. 166 Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 3. V. 1913. 1. Eguiseteta fluviatilis-associatiot. Eguisetum fluviatile, useimmiten f. limosum, esiintyy ran- nalla vedessä kapeana kasvustona nousematta maalle muuta kuin aivan kapeaksi vyöksi. 2. Cariceta acut&-associatiot. Carex acuta muodostaa, kuten Equisetum’kin, kasvustoja rantavedessä, mutta nousee myös muutamia metrejä maalle. Useimmiten ovat kasvustot aivan puhtaita. Jonkun verran sekoitetuista olkoon esimerkkeinä pari muistiinpanoa. Mp. nro 1. Poikolan ,kuusikkoniitty* Mankilan kylässä. Rantatörmällä 3—5 m leveä korkeakasvuinen vyö. Mp. nro 2. Temmesjoen loivalla rinteellä n. 7 m le- veä vyö. Phalaris arundinacea, < Ma e o. m lab AGTOSIS CARA TIA! D ASEN tjs 13 ARE | Ealamagrosts.spp. a) Vu a en | KGNstrieta? . UNE ‚Beh Carex acute ykianonnovi sakin! Innos | Egiisefum, Orvense.|.. nonaia rock lie uv Sanit | Juncus bufonius . . . 3 | Polygonum lapathifolium . . . . . 4 — 3 Rananeolas* ropens 1. Rare, E07: PEN ı 34 Potentilla\Janserina! 30.10 Eule, al 01:10 03-35 |» Geliuve palastres! .neatadiamsts 10493 Pr Gnaphalium uliginosum . . . . . | = | 3—4 | Hieracium umbellatum . . . . . .| — | 3 3. Arctophileta pendulin&-associatiot. Arctophileta-associatioita on vain Temmesjoen vahvasti liettyvillä rannoilla veden rajasta jonkun metrin maalle 1) Muistiinpanopaikoilta otettuja Calamagrostis'eja myöhemmin tar- kastaessani olen havainnut muistiinpanoissa yhdistäneeni 2 lajia: C. phrag- mitoides'en ja C. gracilescens'in. Lienee kuitenkin varmaa, että C. phrag- mitoides esiintyy paljon vallitsevampana. 3. V. 1913. Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 167 päin. Kasvustot ovat puhtaita ja tiheitä, harveten kuitenkin ylöspäin. 4. Cariceta aguatilis-associatiot. Cariceta aguatilis vallitsevat Aireta caspitose&'in jälkeen laajimmalla alalla. Niiden hallussa on etenkin „puolialavat“ maat, Aireta'in ollessa ylempänä ja Agrostideta canin&'in alempana. Mp. nro 1. Poikolan „kuusikkoniityn“ alava ranta. Mp. nro 2. Limon niitty Mankilan kylässä, rantavallin takana alenevalla tasolla. Carex-tuppaissa. Höllän, yhtämit- taisen pohjasammaliston muodostavat Sftereodon arcuatus, Drepanocladus fluitans ja Dr. exannulatus. Mp. nro 3. ,Korkalon vainion* alava koilliskulma Man- kilan kylässä. Paikoin yhtenäinen, paikoin harva Drepano- cladus fluitans ja Dr. exannulatus sekä siellä täällä Sphag- num obtusum. Mp. nro 4. „Iikkalan alanko“ Mankilan kylässä. Har- vahko Stereodon arcuatus, Drepanocladus fluitans coll. sekä paikoin mättäinen Polytrichum (strictum?). Mp. nro 5. Temmesjoella Arctophiletum'in yläpuolella n. 7 m leveä sarka. en 1. N:o 2. N:o 3.| N:o 4.|N:o 5. Phalaris arundinacea . . ss «| — SER m a Agrostisyeoninan kok. + = = :)| — | 4 |3—4 14 Balanagrostis-sppsn. 0. 2.2... | | 3 C. stricta a rasia La | | | 1 Eriophorum angustifolium . | Burst ava aa te te ÖIS ET MIISA MI. | | C. aquatilis C. canescens . | Juncus bufonius | | Mellama.dlancas.ı.. Rea | — 1 =...) — | Caltha palustris. Sy | | Ranunculus repens . . . . =. | | 11-3 | — 4 | Rajana reptans! ma Vv. | Eee — -— Cardamine pratensis: < Vt Wen, — | — 2 — | — 168 Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 3. V. 1913. | | | | I N:o 1. N:o 2. N:o 3. N:o 4./ N:o 5. | | | | | | I» Nasturtium palustre. .... v. ue = DR. Potentilla anserina . so . . . «| | | | 14 [OOTTE palustkes na aan sd Ha] SIN OD 1 Epilobiam palastret!! 109020. % 1 Lysimachia wulgaris 0.15.0320! : — |2—4 Li othyrsifloraganrtitard-> entiseni nee aA Menyanthes trifoliata. . . . -» .| — |2-4 | 2-4 I MUYOSOLS DAOIHSINES = u 4 SL nua UL od — — | — Pedicularis palustris . | Galium palustre 1 Ghaligisosum!lwın. Pie" mosa Gnaphalium uliginosum. . . . . | 3—5 Hieracium umbellatum . . . . . | | aus 5. Phalarideta arundinace&-associatiot. Mp. nro 1. Caricetum aguatilis'en ja Airetum'in ympä- röimä pälvi Poikolan ,kuusikkoniityllä*. Mp. nro 2. Kapea vyö Caricetum acut&®’n ja Salicetum phylicifolia'n välillä Temmesjoella. Mp. nro 3. Kapea vyö Caricetum acutae'n ja Airetum'in välillä Temmesjoella. N:o 1.| N:o 2.| N:o 3. | | Phalaris -arundinaeea = +... 2.2... | 64 7 Poa serotina . u, a 4 | — „u Ranunculus repens » . 2. 0. 4 |2—3| 5 | Potentilla anserina. : | 5—6.|.5—6 Ulmaria pentapetala s 2: 2... — | — | 4 TGL RNE 2 LES BS RSS Ho aut Yo a ES — — 4 Lysimachia ‚thyrsiflora msn eh 4 — | | Galium palustre. . . | 3. V. 1913. Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 169 6. Calamagrostidetum phragmitoidis')-associatio. Ainoa Calamagrostidetum-associatio on merkitty Manki- lan kylän Matheikin niityltä Vähäjärven luota. Associatio oli alemmalla tasolla olevan Caricetum aguatilis'en ja ylempi- tasoisen Airetum'in välillä. Pohjasammalena nuori harva Philonotis sp. (tomentella?). Calamagrostis spp. 9, Ranun- culus repens 5, Galium palustre 5. Siellä täällä pälviä, joissa Comarum palustre 4—5 ja Galium palustre 5—6, tai Coma- rum’in asemesta Menyanthes trifoliata. 7. Calamagrostideta stricta-associatiot. Mp. nro 1. Limon niitty, Airetum’in laskeutuessa ala- vammaksi. Sammalena runsaahko Polytrichum (gracile?). Mp. nro 2. Caricetum acut&’n ja Airetum’in välillä Tem- mesjoella. Mp. nro 3. Temmesjoen matalalla rannalla n. 150 m pitkä ja 5—25 m leveä ala. Mp. nro 4. Temmesjoen matala ranta. Sammalena ryh- mittäinen Calliergon cordifolium. Nor PoP N:o 3. | N:o 4.| Phalaris, arundinacea so91deola] via —= | 4 — | Agrastis canina... - sc << ammu väl 4 ökunpmuns 4...) ET | Vapaa RT a) Calamagrostis ae ERDE: Gn) 7 6 | 6 Voice Spito same el ‚le OMIAAN Dj VOISIN 115 Eriophorum GKO PONI « «MBP, er — | | OLION n n I Saa 00] 0 = kumeja ss OT (03 odo 0011] [MENE a RAKE Boye) M — | 4-5 — C. canescens (pailkottain) SAN EO = | = | = Eguisetum arvense: os sa = I a | — 4—5 | 1-3 | 1-3 Rantneulas repens. ©! 14%. .[11—2/ 8 | — | Potentilla anserina. =... 0 0 || 4 2 | — ComAram.palüstre ingenieur + a 504] a Epilobium palustre + x. 24 x 442) 1) Verratt. siv. 165 muistutus. 170 Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 3. V. 1913. | N:o 1.| N:o 2.| N:o 3.| N:o 4. | | Lysimachia thyrsflor@’v» MI 3210, — 4047 2800 | Menyanthes trifoliata. . . . . . . 5 — — | — | Pedichlaris palustris saava ln) - + dt = — Ti. Leontodoni autummnale 21.3 : & ean —— = | | = 8. Poetum serotina&-associatio. Ainoa merkitty Poetum on Poikolan „kuusikkoniityltä“, Caricetum acuta'n ja Airetum'in väliltä. — Poa serotina 8, Aira c&spitosa 4—5, Carex acuta 4—5, Polygonum lapathi- folium (Caricetum'in puolella) 4—5, Ranunculus repens 3—-4, Thalictrum flavum 4, Ulmaria pentapetala 3, Lysimachia vul- garis 3—5, Veronica longifolia 1—3. 9. Aireta caspitosa-associatiot. Aireta caspitose vallitsevat ehdottomasti laajimmalla alalla, pitäen hallussaan etenkin kaikki korkeammat alueet, kuten + 40 m leveät, taustaa korkeammat ranta-,vallit*. Mp. nro 1. Matheikin niitty Vähäjärven luona. Harva pohjasammal: Calliergon cordifolium ja Mnium cinclidioides. Mp. nro 2. Poikolan „kuusikkoniitty“ Poetum seroti- ne'n yläpuolella. Hyvin harva Mnium. Mp. nro 3. Limon niityn jokiahteen tausta. Harva Po- lytrichum (commune?) ja Mnium. Mp. nro 4. Pyrrön vainio Mankilan kylä. Harva Poly- trichum (gracile?), Mnium ja Hypnum sp. (salebrosum?). Mp. nro 5. Temmesjoen saari. Mätäsmäisesti harvahko Polytrichum commune. N:o 1. N:o 2. N:o 3.| N:o 4.| N:o 5.| | | | | AJFOSIISP Ean Us ; spel; 4 2—3 — — — Aaa ET MRS Ne 5 = Calamagrostis spp: Ca: <. 41354) | mad Aira cewspitosa . - . . . =. < |es8nejuon vä ven asa 3 V. 1913. Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 171 | | | Fred | I N:o 1.!N:o 2.| N:o 3./N:o 4./N:o 5.| BPoakserotiaentst- Kats seleta- 1576 4 — | [RESTEN a ra eis Ks saakaan kasa mik Eguisefam arvense < 1-00. — en - — |12—3] Buzula canmpestris coll... . v. .| — = Eu Polygonum viviparum . . . . . — EKS 34 122.) 77720001210 2,1012 BEE N EEE EEE 27 "a. ea dk] i 2 Siellaniaälglaucan 4. pm une ie ve zn nl — Thalictrum flavum e | Ronancalas fepens m std sc 5 2 ka EEE EEE L x == Sori Nasturtium palustre . . . . . . 1 — Ulmaria pentapetala . . . . .-.| 12 3 1 Do [v] j— | P e [o] jr | PO Ieliskarchiens 122 sssooatieta 44 Gemaram palustre. v mesi S — | Väck NORA ECO Asa kin ar Fel = = lea PERKINS. Hatesitis.. | seen aika as v = VEN A 20100! a ia sä (a) 3 Vin Aa VpEttustPassa. wii VETA za 128 — | 2— Wi Angeliesssinesttisiun, sv vot |0.== — Titan 1 Epilobium angustifolium . . . . — — Sotka | Lustmochto A LITTLE mitj nee a Ad a ee RER 01 Nee AS STN V=" 106 E" | Muosotis Palusiris - - < s =. 1 = — = ST Veronica longifolia . . . . . . = 3 = Galium palustre 4 EII IONIN 0 ea 01 | Valeriana officinalis . . . . . . = — 1 Cirsium heterophyllum . - .. | — ,| — 1 Yr = Solidago virgaurea . . . . . | | 1 VACulenYmiltejölmm (JOSTA 9 4111) | O[UIRAT VEN — | — aN N Leontodon autumnale . . . . . je fetaste ne san Hieraciım, ambelatam . 1ouaisoske mieti ailodul1- 413 | | | | 10. Agrostideta canin&-associatiot. Agrostis canina-alat ovat aina niittyjen alavimmilla osilla. Mp. nro 1. Limon niitty. Pohjasammalistona milloin tiheämpi, milloin harvempi Polytrichum commune ja P. strictum, Mnium, Climacium ja Aulacomnium. 172 Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 3. V. 1913. Mp. nro 2. Mattilan vainio. Harvahko Polytrichum (stric- tum?) ja Drepanocladus fluitans coll. Mp. nro 3. Korkalon vainio. Pieniä sammalmättäitä: Polytrichum, Climacium, Aulacomnium ja Drepanocl. fluitans coll. AGPOSIIS canma. is a Saa n a 190 7 [o Calamagrostis'stricta „I. N, — — A le Airaketespitosal NX Ge Are 5 — 1 Poa pratensis (paikotellen) . . . . unen ul 2 Carex 0onablis ae 40: Brain aon — 3 | = C. Goodenoughii (tuppaita) . . . . — 1 €." eanescens (tuppalta). . ... -- — Juncus filiformis (paikott.) . IM! y | Polygonum viviparmm =... STE. 4—5 | | = Stellaria glauca (paikott.) . I | Ranunculus. Tepens! oms se annissa un = — | 1 VÄRST Lo eBipstla, ug WIESER — = na RUDAS GTCHEUS” . Ps Ws 100 Rat n 4—5 I | IP Corarun palustrei. EINER SER, = 5 1 A | Läikyrustpalöstris te ste k | 1 == | = | Menyanthes, trifoliata!. » j Inava & — | 4-5 | | Lysimachia thyrsiflorca on : . . . . — | | Pedicaloris palustris >. -: . „=... » | 1 | Galtttra' påse — 4—5 G: OTOS V= 2.15 140 VON USM. SA Ir W = | ze 11. Agrostideta alb&-associatiot. Agrostis alba-kasvustoja on Temmesjoella pälvinä ja saa- rina Calamagrostidetum stricte-associatioissa. 12. Junceta filiformis-associatiot. Junceta tavataan vaihtelevan suuruisina harvakasvuisina pälvinä etenkin Agrostideta canin&'issa, mutta myös Cariceta aguatilis'issa ja Aireta cespitose'issakin. 13. Eriophoreta angustifolia-associatiot. Eriophoreta tavataan pienehköinä pälvinä etenkin Agro- stis canina — Carex aquatılis — Carex canescens sekayhdyskun- 3. V. 1913. Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 173 nissa, jollaisia yhdyskuntia on mainittujen Agrostideta’in ja Cariceta'in rajamailla, mutta tavataan myös näiden associa- tioiden sisällä. 14. Eguiseteta arvensis-associatiot. Muutamia Eauiseteta-associatioja esiintyy Temmesjoella vahvoilla hiekkasedimenteillä. Niinpä on sellaisia aivan puh- taita, mutta harvakasvuisia hiekkapenkerillä Saliceta trian- dr&'in ja rannan välillä. Sekoitetusta Eguisetetum'ista olkoon esimerkkinä muistiinpano erään Calamagrostidetum strict&'in yläpuolelta. — Calamagrostis stricta 3, Aira cospitosa 4, FEguisetum arvense 8, Ranunculus repens 3, Ulmaria pentape- tala 2—4, Lysimachia vulgaris 4, L. thyrsiflora 3, Gnapha- lium uliginosum 2 ja Hieracium umbellatum 3—5. Temmesjoen tulvalieterannoille ominaisina saakoon vielä kuvauksensa pari associatiota, jotka sellaisinaan eivät tosin kuulu tulvaniittyjen kasvullisuuteen. 15. Saliceta triandr&-associatiot. Saliceta triandr&-associatiot esiintyvät Temmesjoella paikoilla, joille asettuu vahvasti hienoja hiekkaisia sediment- tejä. Usein alkavat kasvustot aivan veden rajasta. N:o 1. | N:o 2. N:o 3. | Salix triandra | VÄNS KATI oc oc oc Ly RS | — S. phylicifolia | Ribes nigrum . A. | 1 Phalaris arundinacea = = = . “ «| 4 jet) 5 OTOS US MIG ETS an... s a 40 00 a TE — Aira cospitosa . . . . . =... | erw POA Ser Ota e PIIN DAS 4 PM», 1 h|1089 3 | | 3 PI PIOLISIS EINI Ae 2 = Festuca rubra | Equisetum arvense . | Ranunculus repens. OIMmaria "pentapetola stt STN. | Vicia cracca win | Epilobium angustifolium . | 174 Huumonen, Muistiinpanoja tulvaniittykasvullisuudesta. 3. V. 1913. | Angelica silvestris . . . . . . . . 2 — = | Lysimachia vulgaris . . . . . . - 5 5 | 4-5 | ls taste ansaa sl! 4—5 — 5 Galitmuliginosum., sne ess E de — = 2 Cirsium heterophyllum | Achillea millefolium 3 11 Sofidago Virgämrea ) 19601 6,) BREI — | 3 -— | Gnaphalium uliginosum . . . . . . | 2 | = I = Hieracium umbellatum . . . . . . 3 5 | = PO 1, 0) | 16. Saliceta phylicifolie-associatiot. Saliceta phylicifolia-associatiot esiintyvät Temmesjoella ylempänä kuin Saliceta triandr&, aloilla, jonne laskeutuu ver- rattain vähän sedimentejä. Alnus incana . a nn 2) allt 3 Salix pig leif Old a. = tasn | 6 | Calamagrostis phragmitoides . | 3 | —Aira-co]spitosa "s — — Dog serpfinm... 1 2 a A. SE nia = = Ulmaria pentapetalas..vs s s 00 3 | 3 Rübus APC0Ist „us, ab a LEE — | 3 Epilobium angustifolium . . . . . 3—5 = Angelica sävesinis - „: . sn on 2 2 Lysimachia valgaris” . nn NN A 3—5 | 4 4—5 Cirsium heterophyllum 2 Hieracium umbellatum . + s) 1 == 17. Yksityisiä jokiahteen ominaiskasveja. Siikajoen jyrkähköillä rantatörmillä esiintyy vaihtelevan kasviston joukossa eräitä karaktärikasveja, jotka eivät muo- dosta itsenäisiä associatioja, mutta joita syyllä voidaan pitää tulvamaan suosijoina. Sellaisia ovat: Eguisetum pratense, 3. V. 1913. Huumonen, Oulun painolastikasvisto. 175 Convallaria majalis, Dianthus superbus, (Silene inflata), Rosa cinnamomea ja Galium boreale. Convallaria kasvaa paikot- tain runsaastikin (5—6). Verrattaessa edellä esitettyä A. K. Cajanderin alussa mainitun teoksen kuvauksiin Kemi- ja Tornionjoen laaksojen tulvaniityistä huomataan, että molemmilla alueilla ovat tär- keimmät leimakasvit yhteisiä, joko vastaavia associatioja muodostavina tai muuten ominaisina. Erinäisiä associatioja tosin puuttuu niin puolelta kuin toiseltakin, kuten m. m. Trollieta ja Tanaceteta Siikajoki- ja Temmesjokivarrelta sekä erityisesti Agrostideta canin® pohjoisesta. Mutta verratto- masti suurimmalta osaltaan on edellä kuvattujen ynnä Kemi- ja Tornionjoen laaksojen, varsinkin eteläisempien osien tulva- niittyjen kasvullisuuden luonne ja laatu, floristisestikin, sama. Samoin tässä esitetyt kuvaukset myös osaltaan tukevat A. K. Cajanderin teoksen yleisiä johtopäätöksiä. Viittaan siis tässä suhteessa mainittuun teokseen. Huomautettakoon kuitenkin vielä erikseen Tornionjoen ja Temmesjoen yhteisistä Arctophileta pendulin&- ja Saliceta triandr&e-associatioista. Nämä kasvithan, mikäli tunnetaan, puuttuvat välillä olevalta alueelta. Niiden viihtyminen, ole- massa-olo, Temmesjoen rannoilla riippuu todennäköisesti ko- konaan tulvalietteestä. Ne menestyvät vain vahvasti lietty- villä paikoilla. Ylioppilas M. E. Huumonen ilmoitti painettavaksi: Oulun ja sen lähimmän ympäristön painolasti- ja satunnaiskasvisto vv. 1910—12. Ennemmin olen Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica'n vihkoissa 36 ja 38 julkaissut luettelot Oulun ja sen ympäristön painolasti- ja satunnaiskasvistosta vv. 1899 —1909. Kun minulla todennäköisesti ei enää tule olemaan tilaisuutta seurata tämän kasviston vaiheita, katson olevan 176 Huumonen, Oulun painolastikasvisto. 3.'V.. WIE syytä julkaista kolmen viime vuoden tilaston osoittamaan tapahtuneita muutoksia. Cynosurus cristatus L. Edelleen Hupisaarilla, mutta vä- henemässä. !) Bromus inermis Leyss. vv. 1911—12 „Ravanderin puis- tossa* parissa kohdin runsaasti. Luultavasti ennenkin ollut, mutta jäänyt huomaamatta, kun puistot niitetään jo ennen kuin heinät ehtivät tähkiä. (Atropis distans Gris. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Kuu- luu myös seudun varsinaiseen kasvistoon.) Rumex maritimus L. v. 1912 painolastilla 1 kpl. Rumex crispus L. Parissa kohdin painolastialueella muu- tamia kppl. Atriplex patulum L. vv. 1910—11 painolastilla muuta- mia kppl. Chenopodium glaucum L. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Chenopodium rubrum L. Uusi, v. 1910 painolastilla 4 kppl. Chenopodium polyspermum L. Uusi, v. 1912 painolas- tilla 1 kpl. Lychnis alba Mill. Painolastialueella sekä siellä täällä viljelysmailla yksittäisiä kppl. Lychnis viscaria L. Uusi. Maikkulan viinapolttimon luona v. 1911 4 kppl. (Äke Laurin). Vaccaria segetalis Gke. Pankinjohtaja Hellmanin kaura-timoteikylvöksellä Hietasaaressa vv. 1910—11 kym- menkunta kppl. (Y. Hellman). Cerastium arvense L. Painolastialueella entisellä paikal- laan. Sitäpaitsi konsuli Höckertin pellolla Hietasaaressa, sekä Linnansaarella. Arenaria serpyllifolia L. vv. 1911—12 painolastilla har- voja kppl. (Spergularia salina Presl. v. 1911 painolastilla 4 kppl. Kuuluu myös seudun varsinaiseen kasvistoon.) Herniaria glabra L. Painolastilla noin puolikymmentä kppl. 1) Koko kolmivuotiskauden olleille ei mainita esiintymisvuosia. 3. V. 1913. Huumonen, Oulun painolastikasvisto. 177 Scleranthus annuus L. Samoin kuin edellinen. Ranunculus bulbosus L. Uusi, v. 1910 painolastilla 3 kppl. Papaver dubium L. vv. 1911—12 painolastilla 1 kpl. (Barbarea vulgaris R. Br. Mieluummin luettava jo seu- dun vakinaiseen viljelysmaakasvistoon.) Arabis suecica Fr. Linnansaarella ja Intiön kankaalla. Ehkä yhtä hyvin luettava varsinaiseen kuin tilapäiseenkin kasvistoon. Stenophragma Thalianum Celak. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Sisymbrium officinale (L.) Scop. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Myös rantapuistossa yksitt. kppl. (Brassica campestris L., Sinapis arvensis L. ja Raphanus raphanistrum L. ovat kaikki painolastin ominaiskasveja, mutta kaikki ovat myös varsinaiseen viljelysmaakasvistoon kuuluvia.) (Camelina linicola Sch. Sekin mieluummin luettava vaki- naisiin peltorikkaruohoihin.) Lepidium draba L. v. 1910 painolastilla entisellä paikal- laan 1 kpl. Lepidium ruderale L. Nyttemmin painolastilla jo hyvin harvinainen. (Thlaspi alpestre L. Levenee levenemistään, joten luet- tava jo vakinaiseen kasvistoon. Kun se usein esiintyy eten- kin niittyteiden varsilla, on todennäköistä, että heinäin ve- dätys edistää sen levenemistä.) Berteroa incana DC. Pankinjoht. Hellmanin huvila- palstalla Hietasaaressa vv. 1910-—12 ja jo ennemminkin. Raa- tinsaarelta hävinnyt. Senebiera didyma Pers. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Cakile maritima Scop. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Chorispora tenella DC. Uusi. Konsuli Höckertin pel- lolla Hietasaaressa v. 1912 1 kpl. (Y. Hellman). Reseda lutea L. Uusi, v. 1911 Maikkulan viinapolttimon luona 1 kpl. (Äke Laurin). Potentilla intermedia L. Seurahuoneen puistossa 3 kppl. Anthyllis vulneraria L. Entisellä alallaan. Uudelleen li- sääntymässä. 12 178 Huumonen, Oulun painolastikasvisto. 3. V. 1913. Lotus corniculatus L. v. 1910 painolastilla 1 kpl. sekä samana vuonna Toppilan sahan luona (K. Lönnrot). Medicago lupulina L. Kuten ennenkin, yleinen paino- lastialueella. Medicago sativa v. falcata L. Vielä v. 1910 toisella enti- sistä aloistaan. Melilotus arvensis Wallr. v. 1910 painolastilla 1 kpl. (B. Bergdahl) Eräällä pellolla v. 1910 1 kpl. Melilotus albus Desr. Kuten ennenkin, runsas paino- lastilla. Vicia angustifolia All. Painolastilla joku harva kpl. Geranium pusillum L. v. 1910 painolastilla 2 kppl. Euphorbia helioscopia L. Uusi, v. 1911 painolastilla 2 kppl. Euphorbia peplus L. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Euphorbia cyparissias L. Linnansaarella entisellä pai- kallaan. Malva neglecta Wallr. v. 1910 painolastilla 3 kppl. Aethusa cynapium L. v. 1912 painolastilla 3 kppl. Heracleum sibiricum L. Pikku-kankaalla 1 kpl. Daucus carota L. v. 1910 painolastilla 1 kpl. Anagallis arvensis L. Muutamia kppl. Nonnea pulla DC. Uusi. Konsuli Höckertin pellolla Hietasaaressa v. 1911 1 kpl. (Y. Hellman). Anchusa arvensis Bieb. vv. 1911—12 painolastilla 1 kpl. sekä konsuli Höckertin pellolla v. 1912 1 kpl. Echinospermum lappula Lehm. v. 1910 painolastilla 2 kppl. sekä Maikkulan viinapolttimon luona useita kppl. (Ä ke Lau- rin). Lamium amplexicaule L. v. 1910 painolastilla 2 kppl. Leonturus cardiaca L. Pikisaarella entisellä paikallaan, mutta aivan niukka. Solanum nigrum L. Siellä täällä viljelysmailla yksitt. kppl. Hyoscyamus niger L. v. 1912 painolastilla 1 kpl. sekä samoin v. 1912 Maikkulan viinapolttimon luona 1 kpl. (Äke Laurin). 3. V. 1913. Huumonen, Oulun painolistikasvisto. 179 Verbascum nigrum L. Raatinsaarella entisellä paikallaan. Veronica beccabunga L. Uusi, v. 1910 painolastilla 2 kppl. Veronica agrestis L. Eri painolastikasoilla yksitt. kppl. Plantago lanceolata L. v. 1910 painolastilla 2 kppl. Galium verum L. Pankinjoht. Hellmanin huvilapals- talla joks. runsaasti (Y. Hellman). (Knautia arvensis L. Yksi juuristo painolastilla. Esiin- tyy myös harvinaisena niittykasvina, jollaisena lienee luet- tava seudun varsinaiseen kasvistoon.) Campanula rapunculoides L. Yhdellä painolastikasalla muutamia kppl. Myös puistoissa. Lappa minor DC. Painolastilla 5—1 kpl. Cirsium arvense v. horridum Wimm. Kuten ennenkin, runsas painolastialueella. Carduus nutans L. Entisellä alallaan. Centaurea jacea L. Eräällä niityllä 1 juuristo. Centaurea scabiosa L. Entinen juuristo. Tussilago farfarus L. Painolastialueella edelleen hyvin runsas. Sitäpaitsi eräällä kaupunkikartanolla vähässä mää- rässä. — Tussilago, Cirsium horridum, Artemisia vulgaris ja osaksi Carduus crispus, muodostavat sen hyökkääjistön, joka nopeasti anastaa haltuunsa kaikki uudet painolastikasat ja tukahduttaa muut kasvit. Erigeron canadensis L. vv. 1911—12 painolastilla 1 kpl. Galinsoga parviflora Cav. v. 1911 painolastilla 5 kppl. Senecio Jacobea L. Uusi, v. 1910 painolastilla 2 kppl. Artemisia campestris L. v. 1912 painolastilla 1 kpl. Anthemis arvensis L. Siellä täällä viljelysmailla yksitt. kppl. Anthemis tinctoria L. vv. 1911—12 läänin maanmittaus- konttorin edustan täytemaalla kymmenkunta kppl. Cichorium intybus L. v. 1911 painolastilla 1 kpl., sekä pankinjoht. Hellmanin huvilapalstalla useita vuosia 2 kppl. (Y. Hellman). Lisäksi saapuu usein painolastin mukana runsaasti aivan yleisiä kasveja, etenkin peltorikkaruohoja, kuten esim. Poly- gonum convolvulus, Chenopodium album, Viola tricolor v. ar- vensis, Myosotis arenaria, vieläpä Solanum tuberosum'kin. 180 Ärsmötet den 13 maj 1913. Sitäpaitsi kuuluu seudun kasvistoon joukko enemmän tai vähemmän harvinaisia lajeja, jotka jo kauvan ovat sään- nöllisesti esiintyneet tienoolla, joko määrätyillä samoilla kas- vupaikoilla tai eri tahoilla. Ne ovat siis paikallisoikeuksil- taan, kuten eräät edellä sulkujen välissä mainitutkin, varsi- naisen ja tilapäisen kasviston rajamailla. Sellaisia ovat: Agrostemma githago, Erodium cicutarium, Trifolium hybridum, Lamium album, Nepeta glechoma, Veronica verna, Veronica officinalis, Plantago media, Galium boreale, Galium mollugo ja Campanula patula. Årsmötet den 13 maj 1913. Ordföranden, professor J. A. Palmen föredrog föl- jande Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1912—1913. Den långa följd af år, som vårt samfund genomlefvat, har åter ökats med ett, på hvilket vi i dag kunna åter- blicka. Det afviker icke märkbart från de närmast före- gäende. Regelbundet ha mänadsmötena hällits, de hafva varit ungefär lika talrikt besökta som tillförene, och likale- des kan det vetenskapliga utbytet betraktas som hvarken mindre eller större än förr. I våra led ha uppstått luckor, men unga personer ha trädt in och skaran är lika stor. Allt visar att äret har fortskridit under lugnt arbete. Samstämmigt härmed ha ocksä de vetenskapliga med- delandena varit ungefär lika mänga som förut, inemot 70, hvaraf ungefär °/, zoologiska och ?/; botaniska. De förra hafva lämnats af Levander, Sahlberg, B. Poppius, Frey, Helmi Bastman, E. Bergroth, M. Brenner, Bryk, Forsius, Grönblom, Hellén, A. och K. Hildén, Jääskeläinen, Kivi- 13.0. 1903. Ordförandens ärsberättelse. 181 rikko, Lindberg, Linnaniemi, Montell, Munck, Munsterhjelm, Nordenskiöld, Nyberg, Palmen, Remmler, E. Reuter, Saa- las, Suomalainen och Wuorentaus. De botaniska äter ha delgifvits af herrar Lindberg, Backman, Brotherus, Elf- ving, Hintikka, Huumonen, Montell, E. Reuter, Skottsberg, Suomalainen och J. A. Wecksell. En stor del af medde- landena har, säsom vanligt, bestätt i förevisningar utaf märkligare naturalster, men tillika har inlämnats ett bety- dande antal smärre notiser eller uppsatser, hvilka varit af- sedda att införas i Sällskapets Meddelanden, nämligen: Suomalainen, E. W., Havaintoja muutamien perhosten ja perhostoukkien esiintymisestä Hollolan pitäjässä ke- sällä 1912. Sahlberg, J., Entomologiska meddelanden. Hilden, A. Aypudeus glareolus Schr., uusi pikkunisäkäs Satakunta-alueelle. Hilden, A. ja K., Hajanaisia faunistisia havaintoja. Wuorentaus, Y., Tietoja Pohjanlahden rannikkoplankto- nista. Levander, K. M. Till kännedom om planktonbeskaffen- heten i Helsingfors inre hamnar. Suomalainen, E. W., Cham«orchis alpina (L.) Rich. i Kilpisjärvi-trakten. Poppius, B., Tvenne ornitologiska meddelanden. Levander, K. M., Relikta krustaceer. Sahlberg, J. En entomologisk november-exkursion vid Helsingfors. Sahlberg, J. Till Finland tillfälligtvis importerade in- sekter. Montell, J., Sällsynta fåglar observerade i Muonio och Enontekis ären 1910—1912. Bryk, Felix, Uber zwei Formen fennoskandischer Lepi- dopteren. Levander, K. M., Nägra ord om det lägre djurlifvet pä snön såsom forskningsuppgift. 182 Ordförandens ärsberättelse. 13.0 V. 1918: Sahlberg, J., Ponera punctatissima Roger, funnen i Jy- väskylä-trakten. Bastman, Helmi, Bidrag till kännedomen om Nylands copeognather. Reuter, Enzio, Om ekvegetationen pä Lenholmen i Par- gas socken. Jääskeläinen, V., Kalaloisia Kemijoesta. Suomalainen, E. W., Pitkähäntäinen metsämyyrä (Hypu- deus glareolus Schreb.) hiirihaukan (Buteo vulgaris L.) ravintona. Levander, K. M., Ett bidrag till kännedom om vär vin- terfauna. Frey, R., Beitrag zur Kenntnis der Arthropodenfauna im Winter. Brenner, M., Skrattmäsens ankomst till Helsingfors ären 1911—1913. Lindberg, Harald, Bäfverns forntida utbredning i Fin- land. Forsius, Runar, Om tvenne fall av insekter i yttre hör- selgängen hos människan. Levander, K. M., Vinterplankton ifrån strömmen vid Ka- jana. Lindberg, Harald, Polygonum foliosum Lindb. fil. Poppius, B., Ornitologiska meddelanden. Saalas, U., Xyloterus signatus F. (= quercus Eichh.), Suo- melle uusi kaarnakuoriainen. Huumonen, M. E., Muistiinpanoja Siikajoki- ja Temmes- jokivarren tulvaniitty-kasvullisuudesta. Huumonen, M. E., Oulun ja sen lähimmän ympäristön painolasti- ja satunnaiskasvisto vv. 1910—1912. Huumonen, M. E., Kasvisto- ja kasvullisuusmuistiinpa- noja luonnontieteellisistä maakunnista Lkem, Ob ja Om. Uti Acta 37 hafva införts följande afhandlingar: Suomalainen, F. W., Ornithologische Beobachtungen während einer Reise nach Lapponia enontekiensis im Sommer 1909. 13. V. 1913. Ordförandens ärsberättelse. 183 Frey, R., Uber die Mundteile der Mycetophiliden,' Sciariden und Cecidomyiiden. Mit 4 Doppeltafeln. Frey, R., Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. II. Em- pide. Mit 3 Tafeln. Linnaniemi, Walter M., Zur Kenntnis der Blattminie- rer speciell derjenigen Finlands. I. Mit 8 Taf. und 1 Karte. Skottsberg, Carl, Einige Beobachtungen iiber das Bli- hen bei Potamogeton. Bergroth, E., On some Limnobiine from Northern Eu- rope. Munsterhjelm, L., Soricide och Muride från Könkämä- dalen i Lappland. Saalas, U., Die Larven der Stenotrachelus &eneus Payk. und Upis ceramboides L. sowie die Puppe der letzteren. Lindberg, H., Bidrag till kännedomen om den fossila dia- tomacefloran i Finlands kvartära aflagringar. Under ärets lopp ha utkommit: 38:de häftet af Säll- skapets Meddelanden innehällande förhandlingarna 1911— 1912, redigerade af mag. Ernst Häyrön, samt 36:te ban- det af Acta med afhandlingar af herrar C. Lundström, NurHirschmann; A. Palmgren; J: P::Norrlin-och Alex. Luther, omfattande 513 trycksidor, 1 karta, 22 taflor och 32 textfigurer. — Under tryck äro 39:de häftet af Meddelanden och Acta 37; den senare volymen är inom kort färdig. Reseberättelser hafva inlämnats af herrar: Välikangas om är 1911 anställda algologiska undersökningar, Hellen om en är 1912 gjord entomologisk samlingsresa, Merikallio om är 1912 gjorda ornitologiska undersökningar. Af inlämnade 16 ansökningar om reseunderstöd för sommaren 1913 har Sällskapet kunnat bifalla följande nio: 184 Ordförandens ärsberättelse. 13.08.4913; W för en entomologisk färd till Kola. mi = Merikallio, E., för en ornitologisk färd till N. Öster- Dottema stad a vv sv are I s Snellman, J., för en ornitologisk färd till Äland . 150 » Suomalainen, » „ 14 51095 Satåkuntar 250005 Backman, A. L., för torfmosseundersökningar . . 250 , Lindberg, H., för fytopaleontologiska undersöknin- EA osa ps mikä u Dez EBEN LEEREN KON Palmgren, A., för studier af Älands löfängar ..! 1510028) Koskimies, M. R., för studier af mikromammalier. . 100 Summa 3,350 mk. Detta totalbelopp har Sällskapet kunnat anvisa allenast därigenom, att i är räntorna icke lagts till de enskilda ka- pitalen, utan blifvit anlitade. Vid en återblick pä mötesförhandlingarna under året mäste man med en viss tillfredsställelse stanna vid en före- teelse, som förebädar ett godt samarbete för framtiden, sär- skildt vid nägra förslag angäende zoologiska frägor. Professor Levander har uppmanat oss att insända plank- ton frän ett större antal sjöar, särskildt sädana, som kunna misstänkas hysa reliktkrustaceer. Ätgärden afser ett me- todiskt tillvägagäende för utredande af de biogeografiska minnena frän den postglaciala landhöjningens olika skeden, en fräga som ligger särskildt väl till för finska forskare. Li- kasä har densamme päyrkat ett större uppmärksammande af vär under vintern lefvande lägre fauna, snöfaunan. Pro- fessor Sahlberg äter har uppvisat, att en entomolog ocksä under den kallare årstiden kan finna rikligt tillfälle till verk- samhet ute i naturen. Och resultat af fleres inbördes hjälp ha redan kunnat framläggas. Likasä har magister R. Palmgren väckt förslag om ät- gärder att genom ändring uti stadgandena i jaktlagen fä till ständ ett verksamt skydd emot utrotandet af vära allt sällsyntare blifvande fägelarter, säväl bland roffäglarna som 13. V. 1913. Ordförandens ärsberättelse. 185 sjöfäglarna och de för landtbruket gagneliga arterna. Frågan har hänskjutits till behandling af en särskild kommitte. Slutligen har upptagits frägan om mera genomtänkta program vid bortgifvandet af resestipendier; i sådant syfte hafva kartor uppgjorts för att ädagalägga, huru vi ännu hafva inom själfva hemtrakterna vidsträckta omräden, de där äro sä godt som obekanta. Också dessa måste under- sökas, och vära ödemarker i landets inre fä ingalunda läm- nas å sido därför att de äro artfattiga. Målet för vär forskning bör icke vara att uppvisa, huru rika vi äro pä märkliga och rara arter, utan att fastslä, hurudan vär natur är. Mätte den uppväxande skaran beakta detta nu dä hembygdsforskningen är i uppätgäende. Men hembyg- dens natur bör undersökas fullt vetenskapligt, — korrekt och djupgäende. Ocksä är det af intresse att annotera, det under äret väckts förslag att särskildt reservera penningemedel för bearbetning af redan insamladt material, vare sig plankton, insekter eller annat, eller ock för bestämda forskningsupp- gifter, som nu äro tidsenliga och för hvilka vi ha lämplig kraft att tillgå. — Allt detta antyder hos Sällskapet ett mognande för mälmedveten forskning, ett drag, hvilket inga- lunda utestänger den ungdomliga samlarelusten, lika litet som den under mannaäldern hos den enskilde stegrade kri- tiken behöfver undantränga hans hängifvenhet för ungdoms- idealen. Inom ett vetenskapligt samfund böra såväl ung- domsnitet som äldres mera djupgående syn på forsknings- problemen trifvas under samma tak, utan att lägga band på hvarandra. Under året ha vi haft flere tillfällen att ägna de åldrige vår vördnad. Nittioårig har Otto Hjelt emottagit alla landets vetenskapliga samfunds hedersbetygelser, — af vårt Sällskap emottog han en adress. Åttioårig hälsades af oss Thore Fries, och ät sjuttioåringen J. P. Norrlin läm- nades Sällskapets kallelse att vara dess Hedersledamot. Frän värt Sällskap har under detta är skördemannen tagit tvenne af dess mest framstäende utländska ledamöter. 186 Ordförandens ärsberättelse. 13.0 V. 19182 Nyss firad såsom 80-årig Nestor bland Nordens botanister, bortgick Thore Fries i Upsala den 29 mars 1913. Huru han i sitt hemland har verkat på ett i högsta grad lifgif- vande sätt för botanikens förkofran, veta vi alla, och hans skrifter på lichenologins, den arktiska florans och Linné- forskningens områden hafva äfven på vårt lands forskning utöfvat sitt inflytande. I anledning af vår hyllning medde- lade den lifaktige åldringen nyligen hvad allt han ännu hop- pades hinna uträtta, men hoppet gick om intet, när han, enligt naturens ordning, kort därefter nedlade pennan för alltid. I Kristiania afled den 27 januari 1913 såsom 71-årig professor Robert Collett, den vida kände, ihärdige ut- forskaren af Norges vertebratfauna. Hans talrika afhand- lingar härom, särdeles om fågel- och fiskfaunan i ett land, som gränsar intill vårt naturhistoriska område, hafva själfklart ett stort värde äfven för finska forskare. Båda dessa mäns arbete har gällt hela den skandinaviska Norden, och deras lifsgärning har därför ocksä tolkats där- städes ingäende och pä flere häll. Här hos oss hafva tre ledamöter, som lefvat och arbetat i stillhet, nu vid hög älder lagt sig till slut- lig hvila. Efter att den 21 sistlidna augusti hafva fyllt 85 är afsomnade f. d. konrektorn Carl Acha- tes Aschan den 6 de- cember 1912i Kuopio, där Carl Achates Aschan. han ända till 1899 verkat 13V. 1913: Ordförandens ärsberättelse. 187 som skolman. I yngre är, pä 1850- och 60-talen, var han in- tresserad utaf studium af fägelfaunan uti sin hemtrakt, Hel- singfors och östra nyländska skärgärden, och med stor bered- villighet ställde han sedermera till andras förfogande sina iakttagelser säväl därifrän, som ock frän norra Savolaks, där han framlefde de senare ärtiondena af sin lefnad. Ännu under hög älder lefde han ett intresseradt samlif med naturen i egen- skap af jägare, ända tills detta gjordes omöjligt genom bristande synför- mäga. Från ett nära samlif med värt Sällskap bort- rycktes den 20 januari 1913 såsom 74-ärig Otto Alfred Alcenius, hvil- ken äfvenledes tidigare ägnat sig ät pedagogens kall. Hans intressen voro mängsidiga, men främst riktade pä hemlandets na- tur och dess växtvärld. Att han högt uppskattade ett grundligt och tidigt art- studium, därom vittnar hans skolflora, , Finlands kärlväxter". Såsom be- kant har detta arbete upp- Otto Alfred Alcenius. lefvat fyra upplagor, och det har under decennier utgjort en värderad och säker vägvi- sare för de unga. Alcenius har förstått att här på en gång beakta forskningens allmänna vinningar och därjämte intaga en själfständig ställning beträffande framställningssät- tet och systemet; icke minst har han väckt de ungas intresse genom att meddela talrika lokaluppgifter från hemlandet. Han ägde, jämte pedagogens förmåga, i utpräglad grad också en 188 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1943. forskares skaplynne. Artstudiet ledde honom till systemati- kens mera omfattande grupper, och han ville bilda sig en själfständig mening äfven om växtsläktenas och -familjernas inbördes frändskap. Under hans ungdomstid hade Darwins epokgörande arbete om arternas ursprung utkommit, och utvecklingsläran hade bragt stor lifaktighet i den natural- historiska forskningen. Här hos oss blef han den förste, som slöt sig offentligen till denna uppfattning, nämligen ge- nom en särskild skrift, ,Betydelsen af Darwins theori för det naturliga växtsystemet" (Wasa, 1864; 79 sidor). Och denna riktning förblef han trogen. Största delen af sitt lif tillbragte Alcenius i landsorten, långt från större biblio- tek, botaniska trädgårdar och museer. Praktiska värf och skolmannens trägna arbete hindrade honom att uppträda som mera produktiv författare. Men förutom på de nu an- gifna arbetsfälten har han bedrifvit forskningar på numis- matikens och den finska mytologins områden och på båda vunnit erkän- nande. I vårt Sällskaps möten deltog han gärna, och under många år har han såsom revisor gran- skat Sällskapets ekono- mi, jämte det att han städse med intresse följt med dess förhandlingar och gladt sig åt dess för- kofran. Ännu ha vi att i min- net återkalla en bortgån- gen äldre medlem, forst- mästarenFransJohan Frithiof Silen, om hvars lefnadsöden en ung- domsvän till honom, J. Frans Johan Frithiof Silén. P. Norrlin, haft välviljan SV 71918: Ordförandens ärsberättelse. 189 meddela följande data. „Silen var född 1839 i Asikkala socken, där han uppväxte pä en mindre egendom, Sarholm (Saarikko). Blifven student 1857, bestämde han sig för läkare- banan och idkade i sädant afseende naturvetenskapliga studier för vinnande af fysisk-matematisk kandidatgrad. Därunder förvärfvade han sig grundliga insikter i botanik, äfvensom i zoologi och kemi, samtidigt arbetande pä anatomisalen. Kandidatkursen kom emellertid icke till afslutning, utan han öfvergick till Evois forstinstitut, som 1865—1866 genomgicks, hvarefter han under nägra är var upptagen med uppgörande af hushällsplaner för boställsskogar i olika delar af landet. Tidigt väcktes hos Silen intresset för floran, och under studieären använde han med rastlös ifver somrarna för bota- niska exkursioner, tidtals äfven för entomologiska insamlingar. Härunder vann han en ingäende och omfattande kännedom om floran i hemtrakten och omgifvande nejder. De botaniska insamlingarna och iakttagelserna fortsattes äfven under hans forstliga verksamhet, och särskildt blef äret 1867 anmärk- ningsvärdt. Med ett mindre reseunderstöd af Sällskapet utförde han detta är exkursioner i Kuusamo och lycka- des där göra många högst märkliga fynd: Cystopteris mon-, tana, Seligeria subimmersa Lindb., Tholurna dissimilis Norm. m. m. Är 1869 bosatte sig Silen i Lappland, där han i egenskap af forstuppsyningsman omkring 8 är verkade i Enare, sedermera som forstmästare i Kittilä. De botaniska arbetena fortsattes här och särskildt uppmärksammades lafvarna, af hvilka betydande och värdefulla insamlingar gjordes. I Kittilä började han med sin vanliga ifver kulti- vera alpina resp. arktiska växter, och mot slutet af sin vis- telse därstädes hängaf han sig med entusiasm ät „blombio- logiska iakttagelser", hvilka han 1906 bekantgjorde (Med- delanden 31, sid. 80—99). Ifrån sin forstmästaretjänst tog Silen afsked 1901, hvarefter han nedslog sina bopälar i södra Finland, där han fortfarande med största intresse fortsatte sitt arbete, publicerande „Blombiologiska iaktta- gelser i södra Finland" (Meddelanden 32, sid. 120—134, och 35, sid. 31—52). MedF.Sil6n bortgick den 17 augusti 1912 190 Ordförandens ärsberättelse. 13: 'V. "1948. en originell, anspräkslös och kunskapsrik personlighet, en varm naturvän och hängifven forskare." Ytterligare ha under året aflidit tvenne medlemmar af värt Sällskap, hvilka länge tillhört detsamma, men hvilkas verksamhet gått i andra riktningar, nämligen kemisten, dok- tor August Benjamin af Schulten, som inträdde i vär krets är 1873, och läkaren, doktor Gustaf Elis Roos, som inval- des i Sällskapet är 1875. Men tyvärr hafva skör- dats äfven yngre forska- re, af hvilkas framtids- löfte man kunnat hoppas mycket. Oväntadt brast lifsträ- den för forstmästaren, filosofiemagistern Karl Gustaf Wilhelm Läng vid järnvägsolyckan ä& Malmslätt i Sverige den 16 juni 1912. Han be- fann sig dä pä äterväg till hemlandet efter tvä- ärigt arbete i den inter- nationella renbeteskom- missionen, som nyss förut Karl Gustaf Wilhelm Läng. afslutat sitt arbete i Kö- penhamn. Sina studier ha- de han ägnat ät kemin, botaniken och forstvetenskapen, speciellt träförädlingsbranschen. En tid var han forstmäs- tare för Kymmene Aktiebolags vidsträckta domäner och där- efter under flere är disponent för ett af vära största pappers- bruk (Voikka). Under tvenne är skötte han framgängsrikt forstmästaretjänsten vid universitetet och meddelade härvid undervisning i skogsteknologi. Främst intresserade sig den aflidne emellertid för lichenologin och gjorde sig pä detta 13. V. 1913. Ordförandens ärsberättelse. 191 omräde känd som hängifven samlare och kunnig special- forskare. Han var född den 19 augusti 1875. Lifligt be- klagande dödsfallet har en intim norsk fackkamrat, hr. B. Lynge'), framhällit, att den aflidne besatt ovanlig känne- dom af bäde litteraturen och lafformer. Flere är hade han be- rest de nordligaste delarna af Skandinavien. „Sein Auge war scharf und geübt, seine Kraft und zähe Ausdauer haben alle Strapatzen des Reisens in diesem rauhen Klima spielend über- wunden. Er hatte aus Lapmarken grossartige Sammlungen mitgebracht und bedeutende Vorarbeiten über die finnische Flechtenflora gemacht. Leider waren seine Bescheidenheit und seine Selbstkritik zu gross, er hat nur zwei kleinere Arbeiten ?) über Flechten publiciert. Es wurde sein tragi- sches Schicksal, eben jetzt zu sterben, als er auf der Höhe seiner Wissenschaft stand und beschäftigt war, die Resul- tate seiner Lebensarbeit in einer „Lichenographia Fennica“ seinen Fachgenossen zu unterbreiten. Sein Hilfsbereitheit war ebenso gross wie seine Kenntnisse, er hat mir mehr- mals geholfen. Es ist mir eine liebe, aber traurige Pflicht, sein Andenken durch diese wenige Worte zu ehren.“ — I Helsingfors ägnades den nyss graflagde kamraten ett varmt eftermäle af den, som de senaste ären stätt honom närmast, statsgeologen V. Tanner. Denne framhöll, att den aflidne sä- som sekreterare eller adjungerad ledamot deltagit i ren- beteskommissionens arbete med ospard möda och aldrig svikande nit. Hans lika oegennyttiga och samvetsgranna som skickliga och punktliga arbete hade i framträdande grad lindrat besväret för alla. Hans grundligt genomtänkta räd blefvo alltid mottagna med tacksamhet och förtroende. . Hans flärdfria och värdiga uppträdande och enkelhet i lef- nadsvanor samt den ordning, som utmärkte hans yttre lif, !) B. Lynge, Neue Flechten aus Norwegen. Bergens Museums Aarbok 1912, n:o 10, p. 5. ?) Några sällsynta eller för Sverige nya Cladonia-arter. Bot. Not. 1912, p. 33—37. — Lichenes Savoni& borealis. Acta Soc. p. F. & Fl. Fenn., 34, n:o 3, 1910. S. 1—43. 192 Ordförandens ärsberättelse. 13.02 V., 191% voro ocksä ett uttryck för den ordning, som behärskade hans andliga verksamhet. Genom sin intellektuella redbar- het, sin klara framställningsförmäga och sin mättfullhet fingo hans slutledningar alltid en säregen kraft och hans omdöme en öfvertygande karaktär. Lika nobel och diskret som han var i sitt yttre framträdande, lika vidhjärtad, god och trofast var han mot dem, som han upptagit i sin vänkrets. Vännerna beundrade hans omutliga rätträdighet och nästan hänsynslösa ärlighet äfvensom hans energi och mälmedve- tenhet samt hälla bilden af hans rika, ljusa väsen i kärt minne. Den yngste af de aflidna, student Carl Lennart v. Essen, inträdde är 1908 i vär krets och var ifrigt intres- serad pä entomologins omräde; är 1910 företog han med understöd af Sällskapet en samlingsresa till Ladoga-Ka- relen, och nägra notiser har han lämnat till vära Medde- landen, bl. a. „Bidrag till kännedomen om Finlands Cryp- finae“ (Meddelanden 36, sid. 115—126). I finska museum har han arbetat med ichneumoniderna, ät hvilka han sär- skildt ägnat sig, och uppställt den nyss nämnda gruppen. Han bortrycktes frän kamratkretsen den 15 juni 1912. Antalet af Sällskapets medlemmar har vidmakthällits genom att under äret tvenne korresponderande ledamöter, professor R. Sernander och lektorn, doktor Sven Ek- man, samt tolf personer ur den studerande ungdomens krets blifvit invalda. De sistnämnda äro: J. Snellman, S. S. Salmenlinna, F. Lönnfors, I. Forsius, T. Nybergh, H. Bast- man, C. J. Finnilä, K. T. O. Hilden, K. L. Oesch, H. I. Wa- ren, V. J. S. Krohn och A. F. Wasenius. De inre villkoren för Sällskapets framtida verksamhet synas alltsä fortfarande vara gynnsamma, dä ju arbetsam- het och inre frid råder. I yttre måtto återstår dock allt ännu önskningsmälet, att fosterlandet måtte lyckligen kom- ma öfver den i många afseenden kritiska tid, som vi nu genomlefva. 13. V. 1913. Skattmästarens ärsräkning. 193 Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Säll- skapets Ärsräkning för är 1912, hvarur meddelas följande utdrag: Debet: Behäallmine fraänär 1911. Stäende fonden . | Senator J. Ph. Palméns Bo Sanmarkska fonden . Siltala-fonden . Ärskassan. Inkomster under året. Statsanslag . Influtna räntor Bidrag till Siltala- tod jaR5 Ledamotsafgifter Fl Akademiska bokhandeln . Mag. Wecksell för 11 häften Meddeiingen Edlundska bokh. konkursmassa . Förskott af skattmästaren . Kredit: Utgifter under året. Arvoden . Reseunderstöd 128.000: - 12,6394 5,132: — 8,000: — DID: 21 20: — 165: — 56: 45 11.99 44:52 a 53: 95 url 346, 175521 3,017: 02 10,638: 84 Summa 59,830: 86 För slamning och ölerts Täti undersökare af torfprof io kaisekastääen Frakt, annonser, m. m. . 925: — 1,950: — 148: — 8,285: 15 136: 27 13 194 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1913. Behällning till är 1913. Stående Tonden = 2 amen. L: alava SAME Senator J. Ph. Palmens fond. . . . . 13,244:— Sanmarkska fonden. oc . . . x == a v 1900 Sıitala-ionden. . . = . + 1019912. Sur 441:— 47,053. Arckascam 00 RAN Se >= 1,333: 44 Summa 59,830: 86 Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar Fr. Elfving och A. Poppius, beviljades härpä skattmästaren full ansvars- frihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gängna räkenskapsäret. Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af- gaf följande Ärsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Äfven under sistförflutna läseär ha Sällskapets bota- niska samlingar förkofrats genom ett rätt stort antal inläm- nade gäfvor, för hvilka Sällskapet stär i tacksamhetsskuld till nedannämnda personer. De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af fil. kand. Maja Arvonen, stud. J. S. W. Koponen, dr. Ha- rald Lindberg och Helsingfors botaniska bytesförening. Dr. V. F. Brotherus har öfverlämnat ett exemplar af „Bryotheca Fennica", fasc. III, samt prof. J. P. Norrlin ett exemplar af XIII fascikeln af „Hieracia exsiccata“. På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade gäfvorna pä följande sätt: Kärlväxtersi at lostasas La; 980080388 Mossar a! tabs dette 236 8 Eäfvar' food HS er SVAMPAR. > it 22. Summa 1,190 exx. 13. V. 1913. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 195 Nedan anförda 38 personer ha lämnat bidrag till sam- lingarnas förkofring: Fröken fil. kand. Greta Andersin, fröken fil. kand. Maja Arvonen, mag. A. L. Backman, dr. V. F. Br o- therus, dr. H. Buch, mag. Dahl, prof. Fr. Elfving, stud. Th. Grönblom, dr. T. Hannikainen, stud. V.Hei- kinhimo, stud. Y. Hellman, Helsingfors botaniska bytes- förening, dr. Hj. Hjelt, stud. V. Hornborg, stud. M. E. Huumonen, stud. E. Häggman, forstm. E. af Häll- ström, stud. N. Johansson, mag. F. W. Klingstedt, SS Koponen, stud. vv. Krohn, pastor" O. Kyyhkynen, fröken Siiri Leinberg, dr. Harald Lindberg, stationsinspektor A. Lindfors, fröken Edit Lindström, kand. K. Linkola, forstm. J. Montell, prof. J. P. Norrlin, stud. V. Pesola, ingeniör H. A. Printz, stud. A. Pulkkinen, stud. V. Räsänen, dr. Hj. Schulman, elev H. Sundell, kollegan A. Wahlberg, fru fil. kand. Laura Wecksell och farmac. U. Widlund. Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: Ruppia brachypus från N, Kyrkslätt, Greta Andersin och E. Häggman. — 117 exx. Taraxaca frän OK, Kajana, Maja Arvonen. — Menyanthes trifoliata £. paradoxa frän N, Kyrkslätt (elev Verna Piponius) och Centaurea calcitrapa frän Al, Mariehamn, barlast, ny för adventiv- floran (elev Aina Bergholm), V. F. Brotherus. — Galinsoga parviflora och Juncus bufonius f. från Ob, Uleåborg (skolexemplar), Dahl. — 10 exx. från N och St, Th. Grönblom. — Thalictrum agui- legifolium och Lepidium incisum från IK samt Oxalis acetosella f. coerulea från KL, Parikkala, T. Hannikainen. — Airopsis precox från Al, Eckerö, ny för floran, V. Heikinheimo. — Potamogeton Panormi- tanus och P. filiformis från Ob, Ii, samt Chorispora tenella (ny för ad- ventivfloran) och Nonnea pulla frän Ob, Uleäborg, Y. Hellman. — 121 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesför- ening. — 28 exx. från Oa, Vasa, och St, Karkku, Hj. Hjelt. — 41 exx. frän Sb, Pielavesi, V. Hornborg. — 46 exx. frän Om och Ob, M. E. Huumonen. — 27 exx. Salix-bastarder frän Al, F. W. Kling- ostedt. — Ceratophyllum och Stratiotes från KL, Sordavala, och 37 exx. frän On, Suojärvi, J. S. W. Koponen. — 20 exx. Hieracia frän Ks, V. Krohn. — 42 exx. från Sb, Maaninka, O. Kyyhkynen. — Vicia lens frän N, Thusby (elev L. Paloheimo), Ononis repens frän N, Tenala (elev Ilma Karvonen) och Veronica spicata fl. albis från Al, Geta, 196 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1913. Siiri Leinberg. — 120 exx. Taraxaca frän Ab och N, Harald Lindberg. — 7 exx. från Oa, A. Lindfors. — 12 exx. frän N, Ekenäs, Edit Lindström. — 94 exx. Hieracia frän Tb, Jyväskylä, K. Linkola. — 7 exx. från Le, J. Montell. — 96 exx. från Al, Ab, V. Pesola. — Thalictrum simplex frän St, Pitkäniemi, och Carex tenui- flora frän St, Hämeenkyrö, H. A. Printz. — Geranium pusillum och Ornithopus sativus, adventiva, frän Sa, Rantasalmi, A. Pulkkinen. — 9 exx., däribland Botrychium simplex, frän Ob, Simo, V. Räsänen. — Lathraea från N, Lojo, Hj. Schulman. — Gentiana pneumonanthe frän IK, Kivinebb, Rajajoki, H. Sundell. — Conringia orientalis frän N, Rajamäki (elev Martha Gadding) Laura Wecksell. Mossamlingen har ökats sälunda: 25 exx. frän Kb, Ta och N, A. L. Backman. — Amblystegium confervoides frän KL, Sordavala, ny för floran, H. Buch. — Orthothecium rufescens frän Ks, ny för floran, E. af Hällström. -- 61 exx. från Lkem, Ob och Om, M. E. Huu- monen. — 120 exx. från On, Suojärvi, J. S. W. Koponen. — 28 exx. Sphagna frän västra Finland, H. Rancken. Lafsamlingen har tillvuxit genom följande gäfvor: 16 exx. frän On, Suojärvi, J. S. W. Koponen. — 16 exx. frän Lkem, Ob och Om, M. E. Huumonen. Svampsamlingen har ökats genom: Geaster coronatus frän Ab, Littois, A. Wahlberg. — Fistulina hepatica från N, Ekenäs, Fr. Elfving. Dessutom bör anmälas 12 fotografier från Al af N. Johansson och lika många, äfvenledes från Al, af U. Widlund. Zoologie-intendenten, doktor B.Poppius, lämnade föl- jande Ärsredogörelse öfver de zoologiska samlingarna. Under det förgångna verksamhetsåret hafva däggdjurs- samlingarna ökats med ett ganska rikligt material. Fortfa- rande hafva särskildt mikromammalier talrikt inlämnats. Dä dessa djur hos oss ännu äro föga utforskade och sär- skildt deras utbredning är ganska oklar, är det att hoppas, att äfven framdeles material af dem mätte inflyta. Pä större däggdjur, synnerligast björn och lo, har det inkomna mate- rialet varit fattigt, ehuru från museets sida anstalter för anskaffande af dylikt vidtagits. Inalles har till samlingarna inlämnats material af 34 däggdjur: 13. V. 1913. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 197 sk 00 RU Ahnen. ie 001870. ex skallarna sitt nehy.865!6)9 Skerett Y TEIMME GS G. 2103 2:11) djur IV spriin. 228 hm 6-95! 101 ” Summa 338 nummer. Dä hela djur inkommit, hafva ej endast skinnet, utan äfven andra delar, såsom skallar, skelett m. m., blifvit till- varatagna, ehuru i förteckningen endast skinnet anförts. Äfven ökningen af fågelsamlingarna har varit ganska riklig. Något öfver hundra arter hafva inlämnats, nämligen: Skin 21 2 2 aa MAGNET BR Firlaraspriy EM 02 ee Skelerce, 972 2 £ SATAN — SYM Pe. RE "Hann Summa 326 nummer. Af reptilier hafva inlämnats 9 nummer i 3 arter, af amfibier 1 och af fiskar 9 nummer i 5 arter. De entomologiska samlingarnas ökning har varit följande: Coleoptera . . . . . 607 exx. eller prof. Hymenoptera . . 0. 40) 5, Dipkerat.. A. J, 1029 14,0 Hellemoprof. Aphaniptera . . . . . 6 prof. Nenroptera. 92) E 16501 K. 220 x. Lepidoptera> D 0.7... 2365 50 "eller prof; Orthaptera (.-Ht..li v. 220 4 Mallophaga . . . ... 1 prof. Thysanoptera . . . . 3.3 Collembola . . . . . 4 ” Summa 2,927 exx. eller prof. Dessutom har museet fätt emottaga af framlidne student L. v. Essen's sterbhus en stor samling insekter frän södra 198 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1913. och mellersta delarna af landet, inalles omfattande cirka 11,000 exemplar, hvadan hela ökningen af insektsamlingarna belöper sig till omkring 13,927 exemplar eller prof. Af spindlar har inlämnats omkring 80 prof, af aca- rider 4 prof, af».crustaceer 26 prof, af mollusker 123 exemplar, maskar 31 prof samt plankton 1 prof. För dessa gäfvor stär Sällskapet i tacksamhetsskuld till följande personer: dr. N. v. Adelung, hofr. C. Ahnger, forstm. N. Backman, stud. Helmi Bastman, stat. insp. J. Berg, dr. E. Bergroth, godsäg. G. E. Borg, rektor M. Brenner, mag. V. Brenner, järnv. tj. R. Ceder- hvarf, mag. O. Collin, godsäg. Hj. Edlund, mag.K.E. Ehrström, hr W.Ekman, forstm. J. E. Ekström, stud. C. L. v. Essem's'sterbhus, dr. R. Fabritius, doe Dar derley, hr A. v. Fieandt, .stud..C. Finnilä, .elev E; Forsius, stud. I. Forsius, med. kand. R. Forsius, prep. G. W. Eorss.ell,dr-H.-Eorssell, mag: R. Frey, ra Fri, frk. Hilja Grönblom, stud. Th. Grönblom, Hem- bygdsföreningens i Viborg ungdomsfilial, dr. Klas Holm- berg, stud. L. Johansson, mag. V. Jääskeläinen. hr. ©. Kokkonen, mag. M. R. Koskimies, prof. K. M. Levander, byggm. Lillkvist, disp. J. Lillsunde, dr H. Lindberg, landtbruksrädet T. Lindeberg, stud. E. E. Lindgvist; „prof... & Lundström; doc (Brela hr. A. Lönnfors, stud: F. Lönnforsiemaamy i" Mer kallio, vaktm. Meriläinen, hr. K. B. Miller, statsr. L. Munck, forstm. J. Montell, hr. L. Munsterhjelm, godsäg. H. Myhrberg,frk. Anna Mäkelä, hr. Mäkinen, prep. R. Mäntynen, doc. E. Nordenskiöld, skogv. A.Nilsson, disp. V.Nordström, ing. Nyberg, dr. C.N y- berg, fru Thyra Nyberg, prof. J. A Palmen, mas, A. Palmgren, mag. R. Palmgren, fru E. Pontän- Munsterhjelm, dr. B. Poppius, stud. Fr. Remmler, vaktm. K. E. Rindell, stud. V. B. Räsänen, mag. U. Saalas, prof. J. Sahlberg, mag. S.Sahlberg, öfverlär. H j. Schulman, kyrkoh. K. A. Silen, hr. E. Sipilä, art. J. Snellman, ing. A. G. Sommer, hr. P. Sopio, hr. O. 13. V. 1913. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 199 Sorsakoski, red. V. Sundman, prof. E. Sundvik, * mag. E. W. Suomalainen, „Torgkontoret“ i H:fors, v.hä- radsh. A. Tornberg, forstm. G. E. R. Wasastjerna, stud. K. J. Walle, fru Laura Wecksell, mag. A. We- gelius, stud. W. Wegelius, hr. Wikström och stud. Y. Wuorentaus. I detalj har samlingarnas tillväxt varit följande: Mammalia. Sorex minutus, 2 exx. från Dickursby af dr. B. P op- pius; 1 ex. fr. Kyrkslätt af godsäg. Hj. Edlund; 2 exx. fr. Oa af mag. M. R. Koskimies. — Sorex araneus, 2 exx. fr. Oa af densamme; 1 ex. frän Le, Könkämädalen, af hr. L. Munsterhjelm; 3 exx. fr. Messuby af öfverlär. H j. Schulman; 1 ex. fr. Dickursby af dr. B. P o p- pius. — Talpa europaea, 1 ex. fr. Hattula af mag. A. Wegelius. — Erinaceus europaeus, 1 ex. frän Högholmen af mag. R. Palmgren; 2 exx. frän Tvärminne af doc. A. Luther. — Myotis daubentoni, 7 exx. frän Hattula af mag. A. Wegelius. — Ursus arctos, 1 ex. fr. Suo- järvi, inköpt; 1 skalle fr. Enare, ink.; 1 d:o fr. Sodankylä af mag. K. E. Ehrström; 3 d:o fr. Kuolajärvi, ink. — Meles meles, 1 ex. utan när- mare lokaluppgift af mag. R. Palmgren. — Gulo luscus, 5 exx. fr. Kuolajärvi, ink.; 1 skalle fr. Le, Könkämädalen, ink. — Putorius lutreola, 1 ex. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Putorius putorius, 1 ex. fr. Borgnäs, ink. — Putorius ermineus, 1 ex. fr. Fredriksberg af mag. R. Palmgren; 2 exx. fr. Ok af hr. O0.Sorsakoski; 17 skallar fr. Kuolajärvi, ink.; 4 d:o frän Le, Könkämädalen, ink.; 1 ex. fr. Enare, ink. — Putorius nivalis, 1 skalle fr. Kuolajärvi, ink. — Lutra lutra, 2 skallar fr. Kökar, ink. — Vulpes vulpes, 1 skelett fr. Helsinge af ing. Nyberg; 16 skallar fr. Kuolajärvi, ink.; 7 d:o frän Le, Könkämäda- len, ink. — Vulpes lagopus, 13 skallar fr. Le, Könkämädalen. — Hali- choerus grypus, 1 ex. juv. fr. H:fors skärg. af mag. R Palmgren. — Phoca hispida annelata, 1 ex. juv. fr. N, Pellinge, af densamme; 6 skal- lar fr. Kökar, ink. — Ph. h. saimensis, 1 ex. fr. Nyslott, ink. — Ph.h. ladogensis, 4 skinn och 45 skallar fr. Sordavala skärg., ink. — Sciurus vulgaris, 3 skallar fr. Loimala af hr. O. Kokkonen; ett albinistiskt ex. fr. N, Pyhäjärvi, af skogv. A. Nilsson; 20 skallar fr. Impilahti ink.; 1 skinn fr. Salmis af forstm. N. Backman; 3 exx. och 4 skallar fr. Kuolajärvi, ink.; 2 exx. fr. Enare, ink.; 1 ex. frän Wasa af stud. C. Finnilä; 2 exx. fr. Esbo, ink. — Mus rattus, 1 ex. fr. Mustiala af mag. S. Sahlberg; 2 skallar fr. Hattula af mag. K. E. Ehrström. — Mus musculus, 2 exx. fr. H:fors af järnv.tj. R. Cederhvarf; 1 ex. fr. Pojo af doc. H. Federley; 1 ex. fr. Vanaja af frk. H. Bast- m a n. — Mus minutus fenniae fr. Messukylä af öfverlär. Hj. Schulman- — Mus silvaticus wintoni fr. d:o, af densamme. — Evotymus glareolus 200 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1913. 2 exx. fr. Oa af mag. M. R. Koskimies; 7 exx. fr. Pojo af doc. H. Federley; 14 exx. fr. Ok och Kp occ. af hr. 0. Sorsakoski. — Microtus agrestis, 10 exx. fr. Ok och Kp occ. af densamme; 3 exx. fr. Dickursby af dr. B. Poppius; 1 ex. fr. Vanaja af frk. H. Bast- man; 2 exx. fr. Oa, 1 fr. Hattula af mag. M.R. Koskimies; 10 exx. fr. Le, Könkämädalen, af hr. L. Munsterhjelm; 1 albinistiskt ex. fr. Pojo af doc. H. Federley. — Microtus ratticeps fr. Le, Könkämäda- len, af hr. L. Munsterhjelm. — Arvicola terrestris, 3 skinn fr. Ny- slott, ink.; 1 d:o fr. Muonio af forstm. J. Montell; 5 exx. fr. Ok och Kp occ. af hr. O. Sorsakoski. — Lemmus lemmus, 12 exx. fr. Le, Könkämädalen, af hr. L. Munsterhjelm. — Sicista subtilis, 2 exx. frän Messuby af öfverlär. Hj. Schulman; 1 ex. fr. Viborg, Tali, af Viborgs hembygdsfören. ungd. fil. — Lepus timidus, 1 skalle fr. Kyrk- slätt af godsäg. Hj. Edlund; 1 ex. fr. Mäntsälä af disp. V. Nord- ström; 2 exx. fr. Kärkölä, ink.; 1 ex. fr. Esbo, ink.; 19 skinn, 16 skallar fr. Ruskeala af stat. insp. J. Berg; 1 ex. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 2 exx. fr. Virolahti afıdr: H. Forssell 4e22 72 Kuolajärvi, ink.; 2 skinn fr. Borgä af godsäg. G. E. Borg; 2 skallar fr. Le, Könkämädalen, ink. — Lepus europaeus, 2 exx. fr. Ruskeala af stat. insp. J. Berg. — Castor fiber, underkäksdelar och tänder fr. Kuola- järvi af dr. C. Nyberg och v.häradsh. Ali Tornberg; bäfvergna- gade grenar fr. Kyrkslätt af dr. H. Lindberg. — Capreolus capreo- lus fr. Imatra af mag. R. Palmgren. — Alces alces, skelett, utan närmare lokaluppgift, af densamme; ofödd kalf fr. Nurmes af hr A. E. Fri; nyfödd kalf fr. Salo af mag. R. Palmgren. Aves. Corvus corax, 2 exx. fr. G:la Karleby af mag. R. Pal m- gren; 3 exx. fr. Hattula af mag. A. Wegelius. — Corvus cornix, hvit färgvar., utan närmare lokaluppgift, af mag. R. Palmgren. — Corvus frugilegus fr. Muonio af forstm. J. Montell. — 38 arter i 70 exx. fr. Sa och Kb, ink. — Pica pica, färgvar. fr. Jockas af hr. K. B. Miller. — Perisoreus infaustus, 2 exx. fr. Enare, ink. — Nucifraga caryocatactes macrorrhynchus fr. Muonio af forstm. J. Montell. — Sturnus vulgaris, 2 exx. fr. Vasa af stud. C. Finnilä. — Acanthis li- naria, 2 exx. fr. Oa af mag. M. R. Koskimies. — Acanthis exilipes fr. T:fors af öfverlär. Hj. Schulman. — Pyrrhula pyrrhula, 7 exx. fr. Nyslott, ink. — Loxia curvirostra fr. Loppis, ink.; 2 exx. fr. Nyslott, ink. — Fringilla coelebs, 3 exx. fr. Vasa af stud. C.Finnilä. — Passer domesticus, 2 exx. fr. Ätsäri af densamme; färgvar. fr. Viborg af herr A. Lönnfors; 4 exx. fr. Ilomants och Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna — Emberiza citrinella, 2 exx. fr. Oa af mag. M. R. Koskimies; 4 ägg fr. Hermanstad af prep. R. Mäntynen;3 exx. fr. Vasa af stud. C.Finnilä. — Emberiza schoeniclus fr. Vasa af den- samme ; 3 ägg fr. Im, Nuortjaur, af dr. B. Poppius. — Motacilla flava, färgvar. fr. Mäntsälä af stud. Fr. Remmler. — Motacilla alba fr' 13.“V. 1913. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 201 Vasa och Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Parus major, 2 exx. fr. Vasa af densamme; fr. Oa af mag. M. R. Koskimie s. — Parus cinctus, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; fr. Enare, ink. — Parus borealis, 2 exx. fr. Oa af mag. M. R. Koskimies; fr. Vasa af stud. C. Finnilä. — Lanius excubitor fr. Kerava af stud. Fr. Remmler. — Phylloscopus trochilus, 5 ägg fr. Muonio af forstm. J. Montell. — Hippolais icterina fr. Helsinge af prep. R. Mäntynen. — Sylvia ni- soria fr. Iisalmi, ink. — Turdus pilaris, 3 exx. fr. Vasa af stud. C.Fin- nilä; 5 exx. fr. Helsinge af prep. R. Mäntynen. — Turdus iliacus, fr. Sjundeä af landtbruksrädet T. Lindeberg; 1 ägg frän Enare af dr. B. Poppius. — Saxicola oenanthe, fr. Vasa af stud. C. Fin- nilä. — Phoenicurus phoenicurus, 6 ägg från Muonio af forstm. J. Mon- tell. — Prunella modularis fr. Sa och Sb, ink. — Apus apus fr. H:fors af byggm. Lillkvist. — Dryocopus martius, Dendrocopus major 2 exx., D. minor 2 exx., alla fr. Nyslott, ink. — Surnia ulula, 3 exx. fr. Hel- singe och Loppis, ink. — Glaucidium passerinum, fr. H:fors af mag. R. Palmgren; fr. Suoniemi af hr. J. Wegelius. — Asio otus, 2 exx. fr. Nyslott, ink.; 1 ex. och 5 ägg fr. Muonio af forstm. J. Montell — Asio accipitrinus, fr. Hailuoto af pr. R. Mäntynen; fr. Nyslott, Pork- kala och Stor-Mjölö, ink. — Syrnium uralense fr. Joensuu af mag. R. Palmgren. — Syrnium lapponicum frän Jaakkima, Tammerfors, Ingä, Sjundeä, Kyrkslätt, Esbo, Helsinge och Tusby, alla ink. — Nyctala teng- malmi, 11 exx. fr. Enare, Nyslott, Mäntsälä och Helsinge, alla ink. — Astur palumbarius, 2 exx. fr. Esbo af godsäg. H. Myhrberg; Kyrk- slätt af godsäg. Hj. Edlund; Uleåborg af hr. P.Sopio. — Accipiter nisus, 2 exx. fr. Nyslott, ink. — Buteo vulgaris fr. Sibbo, ink. — Archi- buteo lagopus, fr. Uleäborg af mag. E. Merikallio; fr. Hattula af mag. O. Collin samt fr. Haukipudas, Nyslott och Loppis, ink. — Aguila clanga fr. Torneä, ink. — Milvus migrans fr. Viborg af hr. A. v. Fieandt. — Pernis apivorus fr. Nurmes af mag. R. Palmgren. — Hierofalco gyrfalco fr. Kontiolahti, ink. — Falco subbuteo, 2 exx. fr. Hattula af mag. A. Wegelius. — Falco aesalon, 3 ägg fr. Muonio af forstm. J. Montell. — Cerchneis tinnunculus, 1 ex. och 5 ägg från Muonio af densamme; Nyslott, ink. — Lagopus albus fr. Mäntsälä af mag. R. Palmgren. — Lyrurus tetrix fr. Ob, ster. 9; Sysmä, d:o; Alavo, d:o; 2 33 färgvar. fr. Kauhava; 9 färgvar. fr. Nyslott; alla ink. — Tetrao urogallus, 1 ex. fr. Alavo, ster. &, och 1 ex. fr. Nyslott, ink.; Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 6 exx. fr. Kuola- järvi, ink.; utan närmare lokaluppgift af mag. R. Palmgren. — Tetrao hybridus, fr. Kuhmoniemi af ,Torgkontoret* i H:fors. — Fulica atra, 5 ägg fr. Hattelmala sjö af mag. O. Collin; 1 ex. fr. Turenki af dr. K. Holmberg; 1 ex. fr. Esbo, ink.; fr. Helsingfors af mag. R. Palmgren. — Grus communis fr. Esbo, ink. — Charadrius sgua- tarola fr. Uleäborg af mag. E. Merikallio. — Charadrius pluvialis 202 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1913. fr. Karkku af hr. W. Wegelius. — Aegialites hiaticula fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna. — Aegialites curonicus fr. Esbo af stud. Fr. Remmler. — Arenaria interpres fr. H:fors skärg. af den- samme. — Haematopus ostrilegus fr. Sibbo af densamme. — Totanus totanus fr. H:fors skärg. af densamme. — Totanus glareola fr. Nyslott, ink. — Tringa alpina fr. Esbo af stud. Fr. Remmler. — Calidris are- naria fr. H:fors skärg. af densamme. — Gallinago gallinula fr. Tava- stehus af mag. O. Collin. — Machetes pugnax fr. Sibbo af stud. Fr. Remmler. — Larus fuscus fr. Hattula af statsr. L. Munck. — Larus argentatus, fr. Uleäborg af mag. E. Merikallio; Porkkala, ink. — Larus glaucus fr. Kökar, ink. — Stercorarius parasiticus fr. Porkkala, ink. — Phalacrocorax carbo, fr. Kökar af forstm. I. E. Ekström; 3 exx. fr. Ingå, ink.; Pörtö, ink. — Alca torda, 2 exx. fr. Porkkala, ink. ; 1 ex. fr. Degerby af hr. W. Ekman. — Cepphus grylle fr. Porkkala af mag. R. Palmgren. — Colymbus adamsi fr. Stor-Mjölö, ink. — Colymbus arcticus fr. H:fors skärg. af mag. K. E. Ehrström. — Co- lymbus septentrionalis, fr. H:fors skärgärd af densamme; Nyslott, ink. — Podiceps cristatus fr. Borgä, ink. — Podiceps auritus, fr. Evijärvi af kyrkoh. K. A. Silen; Porkkala, ink. — Cygnus musicus, fr. Kexholm af mag. R. Palmgren; Nyslott, ink. — Branta bernicla fr. Porkkala, ink. — Anas boschas, 2 exx. fr. Ingä, ink. — Anas guerguedula fr. Hol- lola af mag. E. W. Suomalainen. — Harelda glacialis, 4 exx. fr. Porkkala, ink.; H:fors skärg., ink.; Janakkala af hr. E. Sipilä; Renko af mag. O. Collin; H:fors skärg. 2 exx. af mag. K. E. Ehrström. — Oedemia nigra fr. Nyslott. ink. — Eniconetta stelleri fr. Porkkala, ink. — Mergus serrator, fr. H:fors skärg. af mag. K. E. Ehrström; 2 exx. fr. Hattula af mag. A. Wegelius; 1 dununge fr. Tvärminne af prof. K. M. Levander. — Mergus albellus, fr. Esbo af forstm. I. E. Ek- ström; fr. Ingä, ink. — Ägg af 22 fägelarter fr. N och Lt af dr. B. Poppius: Reptilia. Tropidonotus natrix, helsvart färgvar. fr. Ingå af mag. V. Brenner. — Lacerta vivipara, fr. H:fors af vaktm. Meriläinen; embryoner fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Anguis fragilis, 5 exx. fr. Fredriksberg, ink.; 1 ex. fr. Birkkala af stud. Th. Grön- blom. Amphibia. Triton aguaticus fr. Hattula af mag. A. Wegelius. Pisces. Cofttus guadricornis, 4 exx. fr. Kallavesi, ink. — Cottus gobio fr. Karttula. — Zoarces viviparus, fr. Hailuoto af stud. Y. W uo- rentaus; H:fors skärg. af vaktm. K. E. Rindell. — Centronotus gu- nellus fr. Tvärminne af mag. K. E. Ehrström. — Carassius carassius fr. Ekenäs skärgård af disp. J. Lillsunde. Insecta. Coleoptera. Af mag. U. Saalas har inlämnats en större larvsamling, inalles 450 arter, fördelade pä följande sätt: Carni- vora 60 spp., Brachelytra 40 spp., Clavicornia 37 spp., Lamellicornia 13. V. 1913. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 203 14 spp., Serricornia 43 spp., Heterocera 33 spp., Longicornia 32 spp,, Phytophagi 40 spp., Rhynchophori 16 spp., Aphidiphagi 57 spp. samt diverse arter 78 spp. — 31 prof larver och puppor frän Birkkala af stud. Th. Grönblom. — 3 spp. fr. Ingä af mag. Ebba Pontän- Munsterhjelm. — 2 prof fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Ancylochira 8-guttata fr. Ingä af rekt. M. Brenner. — Callichro- ma moschata fr. Simo af stud. V. B. Räsänen. — Elater aster, ny för faunan, fr. Jyväskylä af frk. Hilja Grönblom. — 6 spp. fr. Kuolajärvi af dr. C. Nyberg. — Calandra oryzae jämte puppor och larver fr. H:fors af mag. Laura Wecksell. — 2 spp. fr. Dickursby af dr. B. Poppius. — 33 spp. i 75 exx. samt 18 exx. larver, sam- lade vintertid pä snö, fr. Ab, N och Ka af med. kand. R. Forsius. — Geotrupes vernalis fr. Kimito af stud. E. E. Lindgvist. Hymenoptera. 13 larvprof fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — 1 sp. fr. Enare af stud. Y. Wuorentaus. — Xiphydria sp. fr. H:fors af prep. G. W. Forssell — 4 exx. Bombus fr. Kyrkslätt af prof. E. Sundvik. — 3 dio fr. Pojo af doc. H. Federley. — Apis mellifica o fr. Tvärminne af prof.-J. A. Palmen. — 18 spp. Formi- cidae fr. Ob af stud. V. B. Räsänen. — 4 exx. Cynipidae fr. Eke- näs skärg., Hästö, af frk. Helmi Bastman. — 25 exx. fr. Dickurs- by af dr. B. Poppius. Diptera. 3 prof samt 18 spp. i 43 exx. Empididae fr. Ob och Li af stud. Y. Wuorentaus.— 1 thoraxpreparat af stud. K. J Walle. — Sciara sp. fr. H:fors af prep. G. W. Forssell. — 2 prof Culex- larver fr. Hattula af Mag. A. Wegelius. — Blepharoptera sp. fr. Brahestad af frk. Anna Mäkelä. — En samling Anthomyidae fr. Tvärminne af prof. J. A. Palmen. — 5 exx. Volucella fr. Kyrkslätt af prof. E. Sundvik. — Ornithomyia sp. fr. Esbo af prep. G. W. Forssell — 7 spp. fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — 3 spp. fr. Dickursby af dr B. Poppius. — Tabanus lapponicus o. T. tarandinus fr Pudasjärvi af stud. V. B. Räsänen. — Chionea sp. fr. Hattula af mag. A. Wegelius. — Laphria gibbosa fr. Pojo af doc. H. Federley. — 44 exx. fr. Turtola och Tammela af dr E. Berg- roth. — Bibio claripes fr. H:fors af hr. R. Cederhvarf. — Rham- phomyia sp. fr. H:fors af hofr. C. Ahnger. — 32 spp. i 203 exx., in- samlade vintertid pä snö, fr. Ab, N och Ka af med. kand. R. F or- sius. — Empididae: 6 spp. i 10 exx. fr. Ka af dr. N. v. Adelung; 54 spp. i 119 exx. fr. olika delar af landet af prof. J. Sahlberg; 21 spp. i 35 exx. af med. kand. R. Forsius; 48 spp. af stud. V.Hel- len; 15 spp. i 18 exx. af stud. L. Johansson; 168 spp. i 1,080 exx. af mag. R. Frey. — Ceroplatus tipuloides och 3 spp. Platyura fr. Kuustö af prof. C.Lundström.— 1 sp. Limnobiidae fr. N af stud. 1I.F orsius. Aphaniptera. 1 pulicidprof fr. Dickursby af dr. B. Poppius. — 2 d:o fr. Tvärminne af prof. J. A. Palmén o. doc. A. Luther. — 3 d:o fr. Ingå af mag. Ebba Pontän-Munsterhjelm. 204 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1913. Neuroptera. Myrmeleon fr. Hailuoto af stud. Y. Wuorentaus. — 2 thoraxpreparat af stud. K. J. Walle. — Boreus: 2 exx. fr. Hat- tula af mag. A. Wegelius; 209 exx. fr. Ab, N och Ka af med. kand. R. Forsius, stud. I. Forsius och elev E. Forsius. — Neuronia sp. fr. Kuolajärvi af dr. C. Nyberg. Lepidoptera. Catocala nupta, ny för faunan, och Lymantria monacha fr Viborg af stud. Fr. Lönnfors. — 42 spp. i 55 exx. fr. Tvärminne, Hattula och Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Par- nassius apollo f. fr. Nagu af mag. R. Frey. — Cosmia paleacea fr. Pojo af doc. H. Federley. — Lymantria monacha fr. Tvärminne af frk. Helmi Bastman. — 8 spp. i 48 exx. Microlepidoptera fr. Brom- arf o. Ekenäs af dr. R. Fabritius.-—6 exx. fr. Dickursby af dr. B. Poppius. — Orthosia lota o. Gelechia hippophaölla fr. Äland af mag. A. Palmgren. — 2 exx. fr. Ab o. N af med. kand. R. Forsius. — 14 spp. fr. Karislojo och H:fors af stud. I. Forsius. — 40 exx. fr. Kuolajärvi af fru Thyra Nyberg. — Hadena bicoloria, ny för faunan, fr. Tvärminne och 71 larver fr. Birkkala af stud. Th. Grön- blom. — 7 larver fr. Ob af stud. Y. Wuorentaus. — 109 thorax- preparat af stud. K. J. Walle. Orthoptera. Oedipoda migratoria fr. H:fors af herrar Mähönen och Wikström. — Stylopyga orientalis fr. H:fors af red. W. Sund- man. — 4 spp. i 6 exx. fr. Kuolajärvi o. Sodankylä samt Chloroblatta sp., införd till H:fors, af dr. C. Nyberg. — 13 exx. fr. Uleäborg af stud. Y. Wuorentaus. Mallophaga. 1 prof fr. H:fors af fru Ebba Pontän-Mun- sterhjelm. Thysanoptera. 3 exx. fr. Ob af stud. Y. Wuorentaus. Hemiptera. 17 exx. fr. Dickursby af dr. B. Poppius. — 9 spp. i 36 exx. fr. Ab, N och Ka, samlade vintertid pä snö, af med. kand. R. Forsius. Collembola. 2 prof fr. Uleäborg och H:fors af stud. Y. Wuo- rentaus. — 2 d:o fr. Brahestad af frk. Anna Mäkelä. — 9 spp. i 115 exx. fr. Ab, N och Ka af med. kand. R. Forsius. Arachnoidea. 154 exx. fr. Ab, N och Ka af med. kand. R.F or- sius. — 20 exx. fr. Ob och Li af stud; Y. Wuorentaus'—'60 prof i 18 spp. fr. Ob och Om af densamme. — 1 gamasidprof fr. H:fors af prof. E. Sundvik. — 1 acaridprof och Ixodes sp. fr. Tvärminne af prof. J. A. Palmén. — 1 acaridprof fr. Ingå af mag. Ebba Pon- tän-Munsterhjelm. Myriopoda. Lithobius sp. fr. Ingä af mag. Ebba Pontän- Munsterhjelm. — 3 exx. fr. Ab, N och Ka af med. kand. R. Forsius. Crustacea. 3 spp. fr. Ob af stud. Y. Wuorentaus.— 11 prof parasitcopepoder och 11 prof från fiskars tarmkanal, alla fr. Ladoga 13. V. 1913. Bibliotekariens ärsberättelse. 205 af mag. V. Jääskeläinen. — 16 exx. Pallasiella 4-spinosa fr. Tvär- minne af doc. A. Luther. Mollusca. Helix fruticum, Mytilus edulis och Mya arenaria fr. Tvärminne af doc. A. Luther. — 11 exx. Arion subfuscus och 24 exx. Limax marginatus fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Agrioli- max agrestis fr. H:fors af doc. A. Luther. — 20 exx. fr. Brahestad af stud. Y. Wuorentaus. — 60 prof fr. den gamla Norden- skiöld'ska samlingen af doc. E. Nordenskiöld. — Alderia fr. Tvärminne af doc. A. Luther. Vermes. 1 gordid fr. Karislojo af fru Ebba Pontän-Mun- sterhjelm. — Polynoö cirrhata och Plagiostoma lewani fr. Tvär- minne af doc. A. Luther. — Cysticerker ur hare fr. Valkeala af ing. A. G. Sommar. — 3 prof Piscicola geometra, 2 d:o Herpobdella, 1 d:o Glossosiphonia complanata, 1 d:o cestod ur Tetrao urogallus samt 14 d:o parasitiska nematoder fr. Ladoga af mag. V. Jääskeläinen. — Ligula sp. ur braxen fr. Hattula af mag. A. Wegelius. — 1 acan- thocephalprof ur Coregonus, Distomum cygnoides ur Rana, hvardera fr. H:fors, samt Filaria sp. ur halsmuskulaturen af björn fr. Suojärvi af mag. K. E. Ehrström. Plankton. 1 prof fr. Hattula af mag. A. Wegelius. Under ärets lopp har professor C. Lundström bear- betat museets material af Simuliidae. Doktor B. Poppius och amanuens K. E. Ehrström hafva varit sysselsatta med katalogisering och bestämning af det finska däggdjurs- materialet samt delvis äfven fägelmaterialet. T. f. ama- nuens R. Frey har uppställt de finska empididerna och pä- börjat uppställningen af de finska dolichopiderna. En del af de finska Aradus-arterna har granskats af dr. A. N. Ki- ritschenko i S:t Petersburg. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt. Under verksamhetsåret 1912—1913 har Sällskapets biblio- tek vuxit med inalles 1,172 nummer, med hänsyn till inne- hållet fördelade på följande sätt: 206 Bibliotekariens ärsberättelse. 13. V. 1913. Naturvetenskaper i allmänhet . . . . . . . 543 Aaa (0 SPAN VS POTTSIN MN Lynd jien Dn Botanik suo ts ssa aa 11 Ms VAIN Landt- och Aeka TTA kerta 57 Geografi, hydrografi . . . ... na PIS Geologi, mineralogi, Gate ee Fysik, kemi, farmaci, mediein.. . . % » „ . 94 Matematik, astronomi, meteorologi . . . . 34 Diverse. art Mv -vaimii 37 RE 1,172 Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhäller re- gelbundet skriftutbyte, uppgär till 330, af hvilka följande fem under äret tillkommit: The New York Zoological Society, New York, U. S. A.; College of Hawaii, Honolulu, T. H.; Böhmischer Klub für die Naturwissenschaften, Prag; Societe des Naturalistes et des Amis de la Nature en Crimee, Simferopol; Ichthyologisches Laboratorium der Kaspi-Wolgaschen Fischerei-Verwaltung, Astrachan. För välvilliga bokgäfvor stär Sällskapet dessutom i tacksamhetsskuld till Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht; Bestyrelsen för Köpenhamns Zoologiska Museum; Société ouralienne des amis des sciences naturel- les, Jekaterinenbourg; Societes scientifigues des etudiants de la faculté des sciences naturelles et mathematigues a PUniversit6 de St. Petersbourg; The John Crerar Library, Chicago; Maine Agricultural Experiment Station, Orono, Maine; Finska Landtbruksstyrelsen; Statistiska Centralbyrän; äfvensom till Herrar H. W. Arnell, A. G. Böving, S. J. Enander, J. M. Hulth, Ch. Janet, C. Lungssrone A. 'Martinson, S. A. Mokrzecki S. Murbeck Wesenberg-Lund och R. T. Young. 13. V. 1913. Val m. m. 207 Vid härpå statutenligt företagna val af funktio- närer och tjänstemän ätervaldes till ordförande pro- fessor J. A. Palmen, viceordförande professor K. M. Le- vander, sekreterare docent Harry Federley, skatt- mästare doktor V. F. Brotherus, revisorer professor Fr. Elfving och doktor Alfr. Poppius (jfr. sid. 132), revisorssuppleant kollegan E. Malmberg, samt den i tur af- gäende medlemmen i Bestyrelsen, professor J. Sahlberg. Till korresponderande medlem i Sällskapet invaldes lek- torn, doktor Sven Ekman i Jönköping och till inhemsk medlem student A. F. Wasenius (bäda föreslagna af pro- fessor J. A. Palmen). Upplästes ett hälsningstelegram från Sällskapets förre sekreterare, rektor Axel Arrhenius i Lundsberg, Sverige. Till publikation anmäldes: Harald Lindberg, Bidrag till kännedomen om den fossila diatomac6-floran i Finlands kvartära aflagringar. Arthur Wahlberg, Bidrag till kännedomen om Lit- tois träsk med särskild hänsyn till dess plankton. Professor Th. Salan meddelade, att den af honom ut- arbetade öfversikten af den botaniska litteraturen i Finland intill är 1900 var i det närmaste tryckfärdig. Doktor Harald Lindberg meddelade, att han den 17 maj ämnade föranstalta en exkursion till Kyrkslätt med syfte att besöka den stenäldersboplats, frän hvilken han vid mötet den 5 april förevisat bl. a. af bäfver afgnagade träd- stycken, samt bad Sällskapets medlemmar vara välkomna till densamma. Professor J. Sahlberg meddelade, att han under en för nägra dagar sedan företagen exkursion i närheten af Hel- 208 Sahlberg. — E. Reuter. 13. V. 1913. singfors funnit talrika exemplar af den pä senaste möte sä- som nykomling till vär skalbaggsfauna anmälda Xyloterus signatus. Ett stycke frän Hoplaks haltpunkt päträffades näm- ligen tvenne kullfallna träd af Alnus incana, pä hvilkas bark syntes talrika, smä högar af hvitt borrmjöl, tydande pä att träden voro angripna af en verklig träborrare. Det lyckades ock föredragaren och hans i exkursionen deltagande kollegi- anter att af den fullbildade insekten utgräfva talrika exemplar, hvilka merendels sutto vid borrhålets mynning. Härvid kon- staterades, att angriparen var den i Norden så sällan an- träffade Xyloterus signatus F. (= guercus Eichh.). Denna art lefver säledes hos oss äfven pä gräalen. — Angäende dess utbredning och lefnadssätt lämnades pä föregäende möte närmare uppgifter. Professor E. Reuter redogjorde för förekomsten af Egle (Anthomyia) spreta Meig. i Finland. Då föredragaren sommaren 1899 var sysselsatt med sina undersökningar angående hvitaxföreteelsen på ängs- gräs, observerade han ett synnerligen starkt angrepp af „kolfsjuka“, förorsakad af svampen Epichloö typhina, på ett timotejfält på Lofsdal i Pargas. Anmärkningsvärdt var vi- dare, att så godt som hvarje „svampkolf“, d. v. s. svampens kolfliknande ringar, i sin tur hemsöktes af en liten fluglarv, hvilken syntes tillhöra familjen Anthomyidae, men hvars iden- titet icke med säkerhet kunde fastställas, då imago icke erhölls och några litteraturuppgifter angående en på detta sätt lefvande fluglarv då icke voro föredragaren bekanta. I ett helt nyss utkommet arbete (Bidrag till kännedomen om Dipterlarverna. II. En svampätande Anthomyid-larv, Egle (Anthomyia) spreta Meig., Ark. f. Zool. Bd. 8. n:o 5. 1913) redogör emellertid dr. Ivar Trägärdh för full- komligt samma företeelse, som af honom för första gänger iakttogs i Sverige försommaren 1910. Enligt uppgift af den 13. V. 1913. E. Reuter, Egle (Anthomyia) spreta Meig. i Finland. 209 engelske dipterologen Collin finnes det blott en flugart, Egle (Anthomyia) spreta Meig., som för detta lefnadssätt, pä grund hvaraf också Trägårdh identifierat den af honom funna larven, af hvilken icke heller han lyckats erhälla imago. Bäde fluglarvens lefnadssätt och utseende, som af Trä- gärdh noggrant beskrifvas, öfverensstämma fullständigt med den redan mer än tio är tidigare af mig i Finland fun- na artens, hvadan nägot tvifvel om dess identitet icke före- ligger. Nämnda flugart torde icke tidigare hafva anträffats i vårt land. Bulletin Bibliographigue. Ouvrages recus par la Societe du 13 mai 1912 au 13 mai 1913. Tous les livres indiguös sont des in 8:o, sauf indication contraire. I. Publications des Societes correspondantes. Algerie. Alger: Société des Sciences Physigues, Naturelles et Clima- tologigues. Bulletin: — Societe d'Histoire naturelle de l’Afrique du Nord. Bulletin: IV, 4-9. 1912; V, 1—4. 1913. Böne: Academie d'Hippone. Bulletin: 32. 1912—1913. Comptes rendus: Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein für Schwaben und Neu- : burg (a. V.). Bericht: Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. Sitzungsberichte und Abhandlungen: Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1912. 4:0. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1911. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: LIII. 1911. — Zoologisches Museum. Mitteilungen: VI, 1--2. 1912. Bericht: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 211 Berlin: Verein zur Förderung des Deutschen Entomologi- schen Museums. Entomologische Mitteilungen: I, 5—6, 8—12. 1912; II, 1—4. 1913. 4:0. — Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1912, 3—6; 1913, 1—2. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen: 68, 2. 1911; 69, 1. 1912. Sitzungsberichte: 1911, 2; 1912, 1. — Niederrheinische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde. Sitzungsberichte : — Poppeldorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft. Mitteilungen: 1912. Braunschweig: Verein für Naturwissenschaft. Jahresbericht: XVII. 1909— 1912. Geitel, H., Die Bestätigung der Atomlehre durch die Radio- aktivität. Braunschweig 1913. Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XXI, 1. 1912. Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 89. 1911. — Verein fär Schlesische Insektenkunde. Jahresheft, Neue Folge: H. 5. 1912. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: XVIII. 1909—1911. Colmar: Societe d'Histoire Naturelle. Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Sér.: XI. 1911—1912. Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: XII, 3—4. 1909—1910. Katalog der Bibliothek. H. 2. 1908. Bericht d. Westpreuss. Botanisch- Zoolog. Vereins: 31. 1909; 32. 1910. Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1911, 2; 1912, 1. Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 43. 1911. Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesell- schaft. Abhandlungen: XXXI, 2—3. 1912; XXXIV, 3. 1912. 4:0. Bericht: 43, 1—4. 1912. 212 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Frankfurt a. M.: (Schwanheim): Deutsche Malakozoologische Gesellschaft. Nachrichtsblatt: XLIV, 3—4. 1912; XLV, 1. 1913. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XIX, 2. 1912. Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt. Ornithologische Monatsschrift: XXXVIL, 5—12. 1912; XXXVIII, 1—3. 1913. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fär Natur- und Heil- kunde. Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: 6. 1910. a = E Naturw. Abteilung: 4. 1910—1911. Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg August Universität. Nachrichten, Matematisch-physikalische Klasse: 1912, 3—6 nebst Beiheft. 4:0. Nachrichten, Geschäftliche Mitteilungen: 1912, 1—2. 4:0. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht: — Naturwissenschaftlicher Verein für Neu-Vorpommern und Rügen. Mittheilungen: XLIII, 1911. Guben: Internationaler Entomologen-Bund. Internat. Entomologische Zeitschrift: Güstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck- lenburg. Archiv: Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta: XCIV. 1911; XCV. 1911. 4:0. Repertorium: Katalog der Bibliotek: Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XX, 1. 1912. 4:0. Verhandlungen, 3:e Folge: XIX. 1911. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 213 Hamburg: Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbuch: XXXIX. 1911, nebst Beiheft 1—10. — Verein fiir Naturwissenschaftliche Unterhaltung. | Verhandlungen: Hanau: Wetterauische Gesellschaft für die gesammte Natur- kunde. Bericht: [ Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Jahresbericht: Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Hel- goland, Neue Folge: V, 3. 1912. 4:0. Hirschberg in Schles.: Riesengebirgsverein. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen: 24. 1910—1911. Kassel: Verein für Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: Festschrift — — — zur Feier seines fünfundsiebzigjähri- gen Bestehens. Cassel 1911. Kiel: Kommission zu Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Kiel, Neue Folge: XIV. 1912. 4:0. — Naturwissenschaftlicher Verein für Schlesvig-Holstein. Schriften: XV, 1. 1911. Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: LI. 1910; LII. 1911. Generalregister zu den Jahrgängen 26—50. 1885-1909. Landshut: Naturwissenschaftlicher Verein (vorm. Botan. Verein). Bericht: Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge- samten Hydrobiologie und Hydrographie“. — Gesellschaft für Erdkunde. Mitteilungen: 1911. Wissenschaftliche Veröffentlichungen: Lübeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Mittheilungen, Zweite Reihe: H. 25. 1912. 214 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Magdeburg: Museum fiir Natur- und Heimatkunde und Na- turwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen und Berichte: II, 3. 1912. 4:o. Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na- turwissenschaften. Sitzungsberichte: 1911. Metz: Societe d'Histoire Naturelle. Bulletin: Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathema- tisch-physikalische (Il:e) Classe. Abhandlungen: XXV, 8—10. 1912; XXVI, 1. 1912. 4:o. II. Suppl. Bd. Abh. 7—38. 1912. 4:0. Sitzungsberichte: 1911, 3; 1912, 1—2. Almanach: —- Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: Mitteilungen: II, 24—25. 1912; III, 1. 1913. — Ornithologische Gesellschaft. Verhandlungen: Münster: Westfälischer Provinzial-Verein für Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: XL. 1911—1912. Nürnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: XVIII, 2. 1912; XIX, 1—3. 1911—1912. Jahresbericht: Mitteilungen: III, 1—5. Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht: XIII. 1910—1911. Correspondenz-Blatt: Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 73, 2. 1912. Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibliotek. Deutsches Meteorologisches Jahrbuch f. 1906. Elsass- Lothringen, Strassburg i. E. 1912. 4:o. — D:o für 1907. Strassb. i. E. 1912. 4:o. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 215 Theses par: O. Dreher, A. Finzel, F. Glaser, K. Harnist, O. Hartwieg, P. Kill, C. Lutz, S. Meyer. R. Mohr, C. Mönch, C. Muffat, E. Redlich (4:0), H. Riegger, G. Ritter, W. Rohn, W. Schmedes, K. Sieglitz, G. von Ubisch. Stuttgart: Verein für Vaterländische Naturkunde in Würt- temberg. Jahreshefte: Wiesbaden: Nassauischer Verein für Naturkunde. Jahrbücher: 65. 1912. Zwickau: Verein für Naturkunde. Jahresbericht: Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: Annual Report: Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery of Victoria. Memoirs of the National Museum, Melbourne: N:o 4. 1912. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: 1911, 4 (Nr. 144); 1912, 1—2 (Nr. 145—146). — The Australian Museum. Records: VIII, 3. 1912; IX, 1. 1912; X, 1—2. 1913. Report: 1912. 4:o. — Departement of Fisheries of New South Wales. Annual Report of the Board of Fisheries: Autriche-Hongrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: Briinn: Naturforschender Verein. Verhandlungen: XLIX. 1910. Bericht der Meteorologischen Commission: Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akademia (Ungarische Aka- demie der Naturwissenschaften). Mathematikai és termeszettudomänyi közlemönyek: XXX, 6. 1910. Ertekezesek a termöszettudom. köreböl: Ertekez6sek a mathemat. tudomän. köreböl: 216 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Nyelvtudomänyi közlemenyek: Mathemat. 6s termöszettudom. ertesitö: XXVIII, 3—5. 1910. XXXIX, 1—2. 1911. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn: XXVI, 1—3. Ällattani Közlemönyek: IX, 1—4. 1910; X, 1—4. 1911. Botanikai Közlemenyek: IX, 1—6. 1910; X, 1—6. 1911. Almanach: 1911. Rapport: Hollös, L. Fungi hypogaei hungariae. Budapest. 1911. 4:o. Schmidt, S. A Kristälytan törtönete. Budapest 1911. Buda-Pest: Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisches National- Museum). Annales historico-naturales: X, 1—2. 1912. Termöszetrajzi Fiizetek: Aguila. Journal pour Ornithologie: — La Redaction de „Rovartani Lapok“. Rovartani Lapok: — La Redaction de „Bulletin botanigue hongrois“. Ungarische Botanische Blätter: XI, 1—12. 1912. Cracovie: Académie des Sciences (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej: 1912, A 2-10, B 2—10; 1913, A 1-3, B 1—2. Rozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: Bulletin international: Catalogue of Polish Seientific literature: Graz: Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark. Mittheilungen: 48. 1911. Hermannstadt: Siebenbürgischer Verein für Naturwissen- schaften. Verhandlungen und Mitteilungen: LXII, 1—6. 1912. Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein (Magyarorszägi Kärpä- tegyesület). Jahrbuch: XXXIX. 1912. Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein: Berichte: Kolozvär (Klausenburg): Redaction de „Magyar Növenytani Lapok“. Evlolyam: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 217 Kolozvär (Klausenburg): Erdelyi Museum-Egylet. Orvos Ter- meszettudomänyi Szakosztälyäböl. (Siebenbürgi- scher Museum-Verein. Medicinisch-Naturwissen- schaftliche Section.) II. Termeszettudomänyi szak (Naturwissensch. Abth.): Ertesitö (Sitzungsberichte): Medizinische Sektion. Ertesitö (Sitzungsberichte): Naturwissenschaftliche Museumshefte: Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Ma- thematisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen: Sitzungsberichte: Jahresbericht: Verzeichniss der Mitglieder: -— Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein für Böhmen „Lotos“. Lotos: — Societas Entomologica Bohemie. Acta: IX, 1—4. 1912; X. 1. 1913. — Böhmischer Klub für die Naturwissenschaften. Sbornik: 1911. Trencsen Ung.: Trencsen Wärmegyei Termeszettudomänyi Egylet (Naturwissenschaftlicher Verein der Trencsener Comitates). Evkönyre (Jahresheft): Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti, Ser. Nuova: Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Na- turwissenschaftliche Classe. Sitzungsberichte, Abth. I: CXX, 8—10. 1911; CXXI, 1—8. 1912. Anzeiger: XLIX. 1912. Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge: XLI1.1911;- XLIII: 1912; XLIVM 4912; — K, k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen: XXVI, 1—4. 1912. — K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen: LXI. 1911; LXII. 1912. 218 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Wien: K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen: Abhandlungen: — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: LII. 1911—1912. — Dr. R. v. Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LXII, 5—12. 1912; LXIII, 1—3. 1913. — Wiener Botanische Tauschanstalt. Zagreb: Societas Scientiarum naturalium Croatica. Glasnik: XXIII, 3—4. 1911; XXIV, 1—4. 1912; XXV. 1. 1913. Belgigue. Bruxelles: Académie Royale de Belgique. Classe des Sciences. Bulletin, 3:me Sér.: 1912, 2-—11. Annuaire: 1913. — Societe Royale de Botanigue. Bulletin: XLVIII, 1—4. 1911. Durand, Th. et Schinz, H., Conspectus Florae Africae. Vol. I (2:me partie). Bruxelles 1898; Vol. V. 1895. (de la part des héritiers Th. Durand). — Societe Entomologigue de Belgigue. Annales: LV. 1911. Table générale des Annales: Memoires: XIX. 1912; XX. 1912. — Société Royale Zoologique et Malacologigue de Bel- gigue. Annales: XLVI. 1911. Proces-Verbaux: Bulletin: — Societe Royal Linneenne. Bulletin: Bresil. Rio de Janeiro: Muceu Nacional. Archivos: XIV. 1907; XV. 1909. 4:0. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 219 Canada. Halifax N. $.: Nova Scotian Institute of Science. Proceedings and Transactions: XII, 3. 1908—1909; XIII, 1—2. 1910—1912. Chili. Santiago: Societe Scientifigue du Chili. Actes: Costa Rica. San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Annales: Danemarc. Aarhus: Redaktionen for Flora og Fauna. Disko: (Grönland): Den danske arktiske station Disko. Arbejder: 6. 1912. Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires), 7:de Raekke, naturvidensskab. og mathem Afdeln.: X, 1. 1912. 4:0. Oversigt: 1912, 2—6; 1913, 1. Bonnesen, E. P., Böggild, O. B. og Ravn, J. P. J., Carls- bergsfondets Dybdeboring i Gröndals Eng ved Köben- havn 1894—1907 og dens videnskabelige resultater. Kö- benhavn 1913. 4:o. — Naturhistorisk Forening. Videnskabelige Meddelelser: 64. 1913. — Botanisk Forening. Botanisk Tidsskrift: XXXI, 3. 1913; XXXII, 1. 1912; XX XIII, 1. 1912. Meddelelser: Medlemsliste: — Entomologisk Forening. Entomologiske Meddelelser. Anden Rzkke: IV, 5—6. 1912. — Bureau du Conseil permanent international pour l’exploration de la mer. Bulletin planktonique pour les annees 1908—1911. Part. I. 1912. 4:0. 220 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Bulletin hydrographigue pour l’annee juillet 1910—juin 1911. Copenh. 1912. 4:0. Publications des eirconstance: 62, 63. 1912. Rapports et Proc&s-verbaux des Reunions: XIV. 1910—1911. 4:0. Bulletin statistique des Pöches maritimes des Pays du Nord de l’Europe. Vol. VI. 1909. 4:0. Kjöbenhavn: Kommissionen for Havundersögelser. Meddelelser, Serie Plankton: I, 10—11. 1912. 4:0. Skrifter: 7—8. 1912. Espagne. Madrid: R. Academica de Ciencias. Memorias : Revista: X, 4—12. 1911—1912; XI, 1—4. 1912. Zaragoza: Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales. Boletin: XI, 4—10. 1912; XII, 1—3. 1913. Etats-Unis. Ann Arbor, Mich.: Michigan Academy of Science. Annual Report: XIII. 1911. Austin, Texas: University of Texas. Bulletin, Scientific Series: E Official Series: Baltimore, Md.: Johns Hopkins University. Circular: 1911, 3—10; 1912, 1, 2—7. Memoirs from the Biological Laboratory: Berkeley, Cal.: University of California. Publications, Zoology: VII, 9—10. 1911—1912; VIII, 8—9. 1911; IX. 1—5. 1911—1912; X, 1—8. 1912. Publications, Botany: IV, 12—14. 1912. Memoirs: 1, 2. 1911. 4:o. Bulletin, Third Ser.: V, 3. 1911. University Press Exchanges: Boston Mass: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XLVI, 25. 1912; XLVII, 8—22. 1911—1912; XLVIII, 1—13. 1912. — Boston Society of Natural History. Memoirs: VII. 1912. 4:o. Proceedings: 34, 9—12. 1910—1911. Occasional Papers: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 221 Brigdeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society. List of Birds: Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences. Memoirs of Natural Sciences: Science Bulletin: Cold Spring Harbor Monographs: Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoology. Memoirs: XXVII, 4. 1912; XXXIV, 4. 1912; XXXV, 3—4. 1912; XXXVIII, 2. 1911; XL, 4—5. 1912; XLIV, 1. 1912. 4:0. Bulletin: LIV, 11—16 1912; LV. 25419135 LVI, 1. 1912; LVI, 1. 1912. Annual Report: 1911—1912. Chapell Hill, N. C.: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: XXVII, 3—4. 1911; XXVIII, 1—4. 1912. Chicago, Ill.: Academy of Sciences. Bulletin: III, 4—5. 1910—1911. Bulletin of the Geological and Natural History Survey: Bulletin of the Natural History Survey: Special Publication: 3. 1911. Annual Report: — Field Museum of Natural History. Publication: 160. 1912. Cincinnati, Ohio: Society of Natural History. Journal: — Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica. Bulletin: 19 (Pharm. Ser. N:o 5). 1912; 20 (Mycol. Ser. N:o 6). 1912. Mycological Notes: Bibliographical Contributions: 5—8. 1912. Lloyd, C. G., Synopsis of the Section Ovinus of Polyporus. 1911. Claremont, Calif.: Pomona College. Journal of Entomology: IV, 2—4. 1912. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: Honolulu, Hawaii: College of Hawaii. Bulletin: 1. 1911. Lawrence, Kans.: Kansas University. Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics: Science Bulletin: 222 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Annual Report of the Experiment Station: The University Geological Survey of Kansas: Mineral Resources of Kansas: Lincoln, Nebr.: Botanical Society of America. — The University of Nebraska. University Studies: XI, 3—4. 1911. Zoological Laboratory, Studies: 69, 78—80. 1907; 84, 87, 88, 90. 1908; 101. 1910; 102—104. 1911. Calendar: Bulletin: Madison, Wisc.: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions: — Geological and Natural History Survey. Bulletin: XXV. 1912. Meriden, Conn.: Scientific Association. Transactions: Proceedings: Annual Address: Milwaukee, Wisc.: Wisconsin Natural History Society. Bulletin: IX, 4. 1911; X, 1—2. 1912. Bulletin of the Public Museum of the City of Milwaukee: Minneapolis, Minn.: Geological und Natural History Survey of Minnesota. Reports, Zoological Series: Minnesota Plant Studies: Newark, Delaw.: Delaware College Agricultural Experiment Station, Entomological Departement. Annual Report: Bulletin: New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and Sciences. Proceedings: III, 3—4. 1910—1911. Special: Museum Bulletin: 46—51. 1912. New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions: New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs: Annals: Transactions: Index: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 223 New-York, N. Y.: New-York Botanical Garden. Bulletin: VIII, 28—29. 1912—1913. — New-York Entomological Society. Journal: XX, 1—4. 1912; XXI, 1. 1913. — New-York Zoological Society. Zoologica: I, 8—11. 1912. Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings: LXIII, 3. 1911; LXIV, 1—2. 1912. — American Philosophical Society. Proceedings: Report: Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions: — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical laboratory: — Free Museum of Science and Art, Departement of Archalogy, University Pennsylvania. Bulletin: Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings: Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences. Memoirs: Proceedings, 4 Ser.: I, p. 289—430. 1911—1912; III, p. 73—186. 1911—1912. Botany: Zoology: Geology: Math. Phys.: Occassional Papers: — The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stan- ford Jr. University. Leland Standford Junior University Publications. Univer- sity Series: Slonaker, J. R., The Effect of a Strictly Vegetable Diet on the Spontaneous Activity, the Rate of Growth, and the Longevity of the Albino Rat. Stanford Univ., Calif. 1912. Annual Register: 224 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Springfield, III.: The State Entomologist of the State of Illinois: Report: XXVI. 1911; XXVII. 1912. Forbes, S. A., The Corn Root-Aphis in Illinois. Urbana III. 1913. S:t Louis, Mo.: Academy of Science. Transactions: — Missouri Botanical Garden. Annual Report: XXII. 1911. Topeka Kans.: Kansas Academy of Science. Transactions: Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly The Trenton Natural History Society). Journal: Tufts College, Mass.: Tufts College. Studies: III, 2. 1912. Urbana, Ill.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: IX, 5. 1912. Article: Bienniel Report: Washington, D. C.: Departement of Interior (U. S. Geological Survey). Monographs: Bulletin: Annual Report: Mineral Resources: Water-Supply and Irrigation Papers: Professional Papers: — Departement of Agriculture. Report: Yearbook: — Division of Biological Survey. Bulletin: North American Fauna: — Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: n Report of the U. S. National Museum: 1911. From the Smithsonian Report for 1910: Publication: 2033 —2035, 2037—2042. 1911. Bulletin of the U. S. National Museum. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 225 Washington, D. C.: Entomological Society. Proceedings: — Carnegie Institution of Washington. Departement of Experimental Evolution. Publications: Annual Report of the Director: 1911; 1912. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Scien- ces de Finlande). Acta: XXXVIIL 5. 1912; XL, 5. 1912; XLI, 1—2, 8. 1912—1913; XLII, 1—2, Hirn, Y. Minnestal öfver professor emeritus, statsr. C. G. Estlander. 1912. Bidrag: 69. 1912, 15, 1.1912, 76,.1. 1913. Öfversigt: LIV, A—C. 1911—1912. Observations meteorologiques: Finländische Hydrographisch-Biologische Untersuchungen: N:o 6. 1911; N:o 10. 1912. 4:0. — Geografiska Föreningen. Meddelanden: Tidskrift: XXIV, 4—6. 1912. — Sällskapet för Finlands Geografii (Societe de Geo- graphie de Finlande). Fennia: 29, 1911—1912; 31. 1909—1911; 32. 1911—1912. — Finska Forstföreningen. Meddelanden: XXIX, 5—12. 1912; XXX, 1—4. 1913. Ströskrifter: Metsän ystävä: — Landtbruksvetenskapliga Samfundet i Finland. Abhandlungen: 3—4. 1912. Meddelanden: 1. 1912. — Fiskeriföreningen i Finland. Finlands fiskerier: I. 1912. Suomen Kalatalous: I. 1912. Fiskaren: 1912, 4—5, 7—12. Kalastaja: 1912, 5—12; 1913, 1, 3—4. — La Redaction de , Tidskrift för jägare och fiskare". Tidskrift: . 15 226 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. France. Amiens: Societe Linneenne du Nord de la France. Mömoirs: Bulletin: Angers: . Societe d’Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin, Nouv. Ser.: XL. 1910. Béziers: Societe d’Etudes des Sciences Naturelles. Bulletin: Bordeaux: Societe Linneenne. Actes: Caen: Societe Linneenne de Normandie. Bulletin, 6:e Sér.: III. 1908—1909. Cherbourg: Societe Nationale des Sciences Naturelles et Mathematigues. Mémoires: XXXVII. 1908—1910; XXXVIII. 1911—1912. Langres: Societe de Sciences Naturelles de la Haute-Marne. Bulletin: VIII (2:e partie), 2—6. 1912. La Rochelle: Académie. Societe des Sciences Naturelles. Annales: Rouy, G. Flore de France: XIII. 1912. Lyon: Societe Linneenne. Annales, N. Ser.: LVIII. 1911. — Museum d’Histoire Naturelle. Archives: — Societe Botanigue de Lyon. Annales: XXXVI. 1911. Bulletin: — Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences ett lettres. Mémoires, 3:e Sér.: XII. 1912. — Societe d' Agriculture, sciences et industrie. Annales, 7:me Sér.: 1911. Marseille: Musée d'Historie Naturelle. Annales, Zoologie: Annales: Bulletin, 2:e Sér.: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section de medicine, 2:e Ser.: II, 4. 1911. Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.: IV, 3. 1911. Bulletin mensuel: 1912, 4—12; 1913, 1—3. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 227 Nancy: Société des Sciences (Ci-devant Societe des Sciences Naturelles de Strasbourg). Bulletin, 2:e Ser.: Bulletin de seances, Ser. 3: XII, 3—4. 1911; XIII, 1. 1912. Nantes: Société des Sciences Naturelles de l’Ouest de la France. Bulletin, 3:e Ser.: I, 1—4. 1911; II, 1—2. 1912. — Societe Academigue de Nantes et de la Loire Infé- rieure. Annales, 9:e Ser.: II. 1911. Nimes: Societe d’Etude des Sciences Naturelles. Bulletin: XXXVIII. 1910. Supplement: Paris: Societe Entomologigue de France. Annales: LXXX, 4. 1911; LXXXI, 1—2. 1912. Bulletin: 1913, 1—6. — Societe Zoologigue de France. Mémoires: XXIII. 1910; XXIV. 1911. Bulletin: XXXVI. 1911. — Societe de Geographie. La Geographie: XXIII, 6. 1911; XXIV, 1—6. 1911; XXV, 1—6. 1912; XXVI, 1—4. 1912. — Redaction de „La Feuille des jeunes naturalistes“. Feuille, 5 Ser.: XLII, 497—504. 1912; XLIII, 505—508. 1913. Reims: Societe d’Etude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:e Ser.: XVIII, 3—4. 1909; XIX, 1—4. 1910; XX, 1911. Comptes rendus: Travaux: Proces verbaux: Rennes: L'Universite. Travaux scientifigues: — La Station entomologigue. Insecta: II, 15—24. 1912; III, 25—27. 1913. Rouen: Societe des Amis des Sciences Naturelles. Bulletin, 5:e Ser.: XLVI. 1910. Toulouse: Societe d’Historie Naturelle. Bulletin: XLIII, 1, 3—4. 1910; XLIV, 1—4. 1911; XLV, 1. 1912. — Societe des Sciences Physigues et Naturelles. Bulletin: 228 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Toulouse: Societe Francaise Botanigue. Revue de Botanigue. Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge: Cambridge Philosophical Society. Proceedings: XVI, 7—8. 1912; XVII, 1—2. 1912—1913. Lise 1912. Edinburgh: Royal Society. Transactions: XLVIII, 1—2. 1911—1912. 4:0. Proceedings: XX XII, 4—5.1911—1912; XXXIII, 1. 1912—1913. — Botanical Society. Transactions: Proceedings: Transactions and Proceedings: XXIV, 2—3+title page a. index. 1910—1911. Annual Report: Notes from the Royal Botanical Garden, Edinburgh: N:r XXV. 1912; XXXI. 1912; XXXIL 1912; XXXIIIyl9125 XXXIV. 1912; XXXVI. 1913. — La Redaction de „The Annals of Scottish Natural History“. Annals: " Glasgow: Natural History Society. Transactions and Proceedings, N. S.: The Glasgow Naturalist: IV, 1—4. 1911—1912; V, 12, 1912--1913. London: Royal Society. Proceedings: Ser. A. Vol. 86, N:o A. 589-591. 1912; Vol. 87, N:o A. 592--599. 1912; Vol. 88, N:o A. 600-602. 1912—1913. — Ser. B. Vol. 85, N:o B, 577—583. 1912; Vol. 86. N:o B. 584—587. 1912—1913. Reports of the Sleeping Sickness Commission. Reports to the Evolution Committee: Obituary Notices: — Linnean Society. Journal, Botany: XL, 277—278. 1912; XLI, 279—281. 1912. Journal, Zoology: XXXII, 213—214. 1912. Proceedings: 1911—1912. List: 1912—1913. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1912. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 229 London: Distant, W. L. The Zoologist, 4 Ser.: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northum- berland, Durham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions: New. Ser.: Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: IX, 3—4. 1912—1913. Italie. Bologna: R. Accademia delle Scienze dell' Istituto di Bo- logna. Memoire, Classe di Scienze fisiche, Ser. 6: VIII, 1—4. 1911 —1912. 4:0. Indici generali: Rendiconti, N. Ser.: XV. 1910—1911. Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 5: IV.,1911. 4:o. Bulletino mensile, Ser. 2: 20—24. 1912—1913. — Direzione del Giornale „Malpighia“. Malpighia: XXIV, 5—6. 1912; XXV, 1—2. 1912. Firenze: Societä Entomologica Italiana. Bulletino: XLIII, 1—4. 1911. — Redazione della „Redia“, Giornale di Entomologia. Redia: VIII, 1—2. 1912. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 3:a: Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico di Storia Naturale. Atti: LI, 1—4. 1912—1913. Memorie: Modena: R. Accademia Scienze, Lettere ed Arti. Memorie, Ser. 3: X, 1. 1912. 4:0. — Societä dei Naturalisti e Matematici. Atti, Ser. 4: XIII. 1911; XIV. 1912. — Redactore della „La Nouva Notarisia“. L. N. Notarisia: XXIIl, 2—4. 1912. Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: Rendiconto, Ser. 3: XVIII, 3—9. 1912. 230 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Napoli: Societä Africana d'Italia. Bolletino: XXX, 11—12. 1911; XXXI, 5—12. 1912; XXXII, 1—2. 1913. — Societä di Naturalisti. = Bolletino, Ser.: — Museo Zoologico della R. Universita. Annuario (N. Ser.): III, 13—27. 1910—1912. 4:o. Padova: Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci- devant Societä Veneto-Trentina di Scienze Na- turali). Atti, Ser. 3: V, 1—2. 1912. Bolletino: Palermo: Redazione della ,Naturalista Siciliano". II Natur. Sicil., N. Ser.: — R. Orto Botanico di Palermo. Bulletino: — R. Istituto Botanico di Palermo. Contribuzioni alla Biologia vegetale: Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali. Memorie: XXVII. 1911. Processi verbali: XX, 4—5. 1911; XXI, 1—5. 1912. Portici: Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola superiore di Agricoltura. Bulletino: VI. 1912. Roma: R. Istituto Botanico. Annuario: Annali di Botanica: X, 1—3. 1912; XI, 1. 1913. — Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele. Bolletino: Indice: — Societä Zoologica Italiana. (Ci-devant Societä Romana per gli Studi Zoologici). Bolletino, Ser. 2: XII, 9—12. 1911; Ser. 3: I, 1—10. 1912. — R. Accademia dei Lincei. Rendiconti, Ser. 5: XXI, 7—12 (1:0 Sem.) 1912; XXI, 1—12 (2:0 Sem.). 1912; XXII, 1—6 (1:0 Sem.). 1913. Venezia: Redazione della „Notarisia“. Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: Sommario: Verona: Museo Civico: Madonna Verona: VI, 22—24. 1912; VII, 25. 1913. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 231 Japon. Formosa: Bureau of the Productive Industries, Government, of Formosa. Hayata, B., Icones Plantarum Formosanarun. Fasc. II. 1912. 4:0. Kyöto: College of Science and Engineering, Kyöto Imperial University. Memoirs: III, 9—12. 1912. Sendai: Töhoku Imperial University. The Science Reports: Ser. 1: I, 2—5. 8:0. 1913; Ser. 2: I, 1912. 4:0. Tökyö: College of Science, Imperial University. Journal: XXIX, 2. 1912; XXX 219125 XXXXI 1911; XNXII, 3, 6, 7. 1912. Les Indes occidentales. Kingston: Thee Institute of Jamaica. Journal: Annual Report: Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: Journal, P. II: Journal, P. III: Proceedings: Journal & Proceedings: Index: Annual Address: Luxembourg. Luxembourg: Gesellschaft Luxemberger Naturfreunde (Frühere grossh. botanische Gesellsch. u. frühere „Fauna“ vereinigt). Bulletins mensuels (Monats-Berichte): N. Ser. 232 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Mexico. Mexico: Instituto medico nacional. Anales: Norvege. Bergen: Bergens Museum. Aarbok: 1912, 1—3. Aarsberetning: 1912. Skrifter, ny Raekke: II, 1. 1912. 4:o. Sars, G. O., An account of the Crustacea of Norway: Meeresfauna von Bergen: -— Norges Fiskeristyrelse (Direction de pöches de la Norvege). Aarsberetning: 1911, 5; 1912, 1—5. Christiania: Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlingar: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: Stavanger: Stavanger Museum. Aarshefte: 1911. Tromsö: Museum. Aarshefter: 34. 1911. Aarsberetning: 1911. Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1910; 1911. Schmidtnielsen, B. Fortegnelse over Selskapets skrifter 1760—1910. Trondhjem 1912. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: XVII. 141912 Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurkunde, 3:e Reeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Na- tuurkundige Afdeeling: XX, 1—2. 1911—1912. Proceedings of the Section of Sciences: XIV, 1—2. 1911 —1912. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 233 Jaarboek: 1911. Gerth van Wijk, H. L. A Dictionary of Plant-Names. 1—11. 1909—1910. 4:0. Amsterdam: Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Ge- nees- en Heelkunde. Sectio voor Natuurweten- schappen. Maandblad: Werken, Tweede Serie: VII, 1—2. 1912—1913. Groningen: Natuurkundig Genootschap. Verslag: 1911. Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en omgelegen streken: Harlem: La Societe Hollandaise des Sciences. Archives néerlandaises, Ser. III A (Sciences exactes); I, 3—4: 1912; II. 1912. — Ser. III B (Sci. naturelles): I, 3—4. 1912. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging. Tijdschrift, 2:de Ser.: XII, 3. 1912. Catalogus d. Bibliothek: Aanwinsten der Bibliothek: 1911; 1912. — Rijks-Herbarium (Herbier de l’Etat). Mededeelingen: 8—14. 1912. Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, Verslagen en Mededeelingen: 1912. Recueil des Travaux Botanigues Neerlandais: IX, 1—4. 1912. Prodromus Florae Batavae: s’Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: LV, 1—4. 1912. Entomologische Berichten: III, 61—66. 1911—1912. Utrecht: Societe Provincial des Arts et Sciences. Verslag: 1912. Aanteekeningen: 1912. Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Journal: — Societe Portugaise de Sciences Naturelles. Bulletin: 234 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina. Anales: LXXII, 3—6. 1911; LXXIII, 1—5. 1912. — La Redaction de „Revista Argentina de Historia Na- tural*. Revista: — Museo de Productos Argentinos. Boletin: — Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Publico). Anales, Ser. 3: XV. 1912. Communicaciones: Cördoba: Academia National de Ciencias. Actas: Boletin: La Plata: Museo de la Plata. Universidad nacional de la Plata: Anales, Ser. 2: > Secciön botanica: Anales, Secciön paleontolögica: Revista: — Universidad de la Plata. Facultad de Ciencias Fisico- Matematicas. Publicaciones: Roumanie. Bucarest: L’Herbier de Institut botanique. Bulletin: Russie. Archangelsk: Archangeler Gesellschaft zur Erforschung des russischen Nordens. V3Bbctia: 1912, 8—24; 1913, 1—8. Oruyerp: 1910—1911. Astrachan: Ichthyologisches Laboratorium der Kaspi-W olga- schen Fischerei-Verwaltung. Arbeiten: I, 1—2. 1909; II, 4—5. 1912; III, 1. 1912. Oryerp: 1904—1906. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 235 Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft. Schriften: Archiv, 2:te Ser.: Sitzungsberichte: XX, 3—4. 1911. Katalog der Bibliothek: Irkutsk: La Direction du Musée. Uagtcrin: XLI. 1911; XLII. 1911. Tpyanbi: 5. 1911. Jakutsk: La Direction du Musee. Jaroslaw: Societe des Naturalistes. Mémoires: Kasan: Societe des Naturalistes å I'Université Impériale de Kasan. Travaux (Trudi): XLII, 4—6. 1910; XLIII, 1—6. 1910—1911; XLIV, 1—3. 1911. Comptes rendues: 1909—1910; 1910—1911. Kharkow: Societe des Naturalistes å l’Universite Imperiale de Kharkow. Travaux (Trudi): XLV. 1911—1912. Kiew: Societe des Naturalistes de Kiew. Mémoires: XXII, 2—4. 1912. Proces Verbal: Kischineff: Societe des Naturalistes et des Amateurs des Sciences naturelles de Bessarabie. Travaux: II, 271912; Minusinsk: Museum. Ortyetp: Moscou: Societe Imperiale des Naturalistes. Nouveaux Mémoires: Bulletin: Meteorologische Beobachtungen: Marepnanpi Kb MO3HaHi PayHbI m Propp poccimcroii Hmnepin. Ortabıp 6orannyeckif: VII. 1912. Observations faites ä l’Observatoire meteorologique de Institut agronomique de Moscou 1910. Moscou 1912. — Directorium der K. Universitäts-Bibliothek. Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.): Nikolsk: Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzucht- anstalt Nikolsk. Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: 236 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Odessa: Societe det Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: Riga: Naturforschender Verein. Korrespondenzblatt: LV. 1912. Arbeiten, Neue Folge: Katalog der Bibliothek: Saratow: Station biologique du Wolga. Arbeiten: IV, 1—3. 1912--1913. Travaux: I. 1895—1898; II, 4. 1900; III, 1. 1901; IV, 1—2. 1903— 1904. Compte-rendu: Bericht: Jahrbuch: Simferopol: Societe des Naturalistes et des amis de la Na- ture en Crimee. Bulletin: 1. 1911. Tpynbi: I. 1912. S:t Petersbourg: Académie Imperiale des Sciences. Mémoires: T:e SeEr.: Mémoires: 8:e Ser.: XXX, 10. 1912. 4:0. Melanges biologiques: Bulletin, Nouv. Ser.: Bulletin, V:e Ser.: Bulletin, VI:e Ser.: 1912, 8—18; 1913, 1—7. Annuaire du Musée zoologique: XVI, 3—4. 1911; XVII, 1—2. 1912. Revue Russe d'Entomologie: XII, 1—3. 1912. Travaux du Musée botanique: Schedae ad Herbarium Florae Rossicae: Fauna de la Russie. Poissons. Vol. III, 1. S:t Petersb. 1912; Hydraires. Vol. II, 1. 1912. — Hortus Botanicus (Jardin Imperial botanique). Acta: XXXI, 1. 1912; XXXII, 1. 1912. Bulletin: Oryerp: Scripta botanica: — Societas Entomologica Rossica. Hore: XL, 1—3. 1911—1912. — La Société Imperiale des Naturalistes de S:t Peters- bourg. Section de Botanigue: Travaux: XLIII,' 1. 1912. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 237 Journal botanigue: Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux: XLI, 2—4. 1911—1912. Section de Göologie et Mineralogie. Travaux: XXXVI, 5. 1912. Comptes rendus: XLIII, 1. N:o 1—6. 1912. Tiflis: Kaukasisches Museum. Mitteilungen: VII, 1. 1912. Museum Caucasicum: VI. 1912. Hagtcrin: Suede. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar, 4:de Följden: XIII. 1910. Lund: Universitetet. Acta, Ny följd. Afd. II. Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen: VII. 1911. 4:0. — La Redaction de , Botaniska notiser". Botaniska notiser: 1912, 3—6; 1913, 1—2. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar, Ny följd: 47, 2—11. 1911—1912; 48, 1—7. 1912; 207 19127501 1717112720: Arkiv för Botanik: XI, 1—4. 1912; XII, 1—2. 1912. Arkiv för Zoologi: VII, 2—4. 1911—1913. Öfversigt: Ärsbok: 1912. Lefnadsteckningar; Skrifter af Carl.von Linne. V. 1913. Stockholm: (Experimentfältet): Centralanstalten för försöks- väsendet pä jordbrukets omräde. — Entomologiska Föreningen. * Entomologisk Tidskrift: 33. 1912. — Svenska Botaniska Föreningen. Svensk Botanisk Tidskrift: VI, 1. 1912. — Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: — Statens skogsförsöksanstalt. Meddelanden: 9. 1912. — Föreningen för Skogsvärd. — La Redaction de „Fauna och Flora“. Fauna och Flora: 1912, 2—6; 1913, 1. 238 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Uppsala: R. Societas Scientiarum. Nova Acta, Ser. 4: III, 2—3. 1912. 4:0. — Kongl. Universitetet. Uppsala Universitetets Årsskrift: Redogörelse: 1911—1912. Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné. Första afdelningen. Del VI. Stockholm 1912. Bulletin of the Geological Institution of the University of Uppsala: Blomqvist, S. G. Till högbuskformationens ekologi. Ak. afh. Stockholm 1911. Nilsson, D. Beiträge zur Kenntnis des Nervensystems der Polychaeten. Ak. Afh. Uppsala 1912. Schiick, H. Inbjudningsskrifter (2 nr.). 1911. Stroh, A. H. Emanuel Swedenborg as a Scientist. (Miscel- laneous Contributions). Vol. I. Sect. 1. 1908; 3. 1908; 41911; Emanuelis Swedenborgii Itineraria. Editio tertia emendata. Stockholm 1910. 4:o. Suisse. Basel: Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen: XXXII. 1912. Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 1911; 1912. — La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft. Bulletin (Berichte): XXI. 1912. Chambesy pres Geneve: I'Herbier Boissier. Bulletin, 2:e S6r.: Mémoires: Stephani, F., Species Hepaticarum. Vol. IV. Acrogynae (Pars tertia). 1909—1912. Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge: LIII. 1910—1912. Geneve: Societe de Physique et d'Histoire Naturelle. Mémoires: XXXVII, 3. 1912. 4:0. Compte rendu: XXIX. 1912. — La Direction du Conservatoire et du Jardin botanigues. Annuaire: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 239 Geneve: Societe Zoologique. Bulletin: I, 17—19. 1912. Lausanne: Societe Vaudoise des Sciences Naturelles. Bulletin, 5:me Ser.: XLVIII, 175—177. 1912; XLIX, 178. 1913. Neuchätel: Societe Neuchateloise des Sciences Naturelles. Bulletin: Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (Societe Entomologigue Suisse). Mittheilungen (Bulletin): XII, 3. 1912. St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Jahrbuch: Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Mitteilungen: 9. 1911—1912. Zürich: Naturforschende Gesellschaft. Uruguay. Montevideo: Museo Nacional. Anales: Anales, Secciön historico-filosofica: Arechavaleta, J., Flora Uruguaya: 2. Dons. Bestyrelsen för Köpenhamns Zool. Museum. The Danish Ingolf-Expedition: Vol. II, P. 5. 1912; Vol. III, P:n8 49135: Mol:cV;oP: 3: 1912.) 4:0. Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht. Mededeelingen en Verhandelingen. 13 a—c, 14. Utrecht 1912. Annuaire: 1909, A. Meteorologie, B. Magnetisme terrestre; 1910, id. 4:0. Liste de publications. Utrecht 1912. Finska Landtbruksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus). Meddelanden (Tiedonantoja): LXXXII. 1910; LXXXIII. 1912 (Id. en finnois). LXXXIV. 1912 (Id. en finnois). 4:0. Bidrag till Finlands officiella statistik: III. Landthushäll- ning. 5. Jordbruk och boskapsskötsel i Finland är 1910. Helsingfors 1912 (Id. en finnois). 240 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. Subkomiten för den obesuttna befolkningen. Statistisk - undersökning af Socialekonomiska förhållanden i Fin- lands landskommuner är 1901. I. Jordbruksbefolknin- gen, dess förhällande till andra yrkesgrupper och dess sociala sammansättning. (Hannes Gebhard). Helsingfors 1913. 4:0. Societe ouralienne des amis des sciences naturelles, Jekaterinenbourg. Bulletin: XXXI, 2. 1912. > Kiesckii — crynenyeckili KPY2KOK —H3cabaoBarenei mpuponpi: MV3Bbctua: 1911, 1—3. The John Crerar Library, Chicago. Annual Report: 17. 1911. Maine Agricultural Experiment Station, Orono, Maine. Bulletin: 195, 196, 200, 202, 203. 1911—1912. Societes scientifigues des etudiants de la faculte des sciences naturelles et mathematigues ä l’Universite de S:t Petersbourg. Travaux: I, 3. 1911: Arnell, H. W., Referat af Hj. Möller, Löfmossornas utbredning i Sve- rige. I. Splachnaceae. 1911. — Om en planmässig växtgeografisk undersökning af Sverige. Sep. 19311. — Hippopha& Rhamnoides och Thymus Serpyllum. Sep. 1912. — Nya iakttagelser öfver dominerande blomningsföreteelser. Sep. 1912. — Tre dagar i Bjuräker. Sep. 1911. — Nils Conrad Kindberg. En minnesteckning. Sep. 1912. Böving, A. G., Studies relating to the anatomy, the biological adaptions and the mechanism of ovipositor in the various genera of Dytiscidae. Sep. 1913. Enander, S. J., Schedulae ad Salices Scandinaviae exsiccatas. Fasc. I—III (Nrs 1—150). Uppsala 1910—1911. Ferdinandsen, C. og Ö. Winge, Kobberdammene i Aldershvile Skov ved Bogsvaerd. Sep. 1911. Par M. C. Wesenberg-Lund). Hulth, J. M., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under är 1907. Sep. 1908. — Id. 1908. Sep. 1909. Janet, Ch., Sur l’origine phylogenetique de la division de l’ortophyte en un sporophyte et un gamötophyte chez les cormphytes Beauvais 1913. ; Kindberg, N. C., Svensk Flora. Linköping 1877 (par M. H. W. Arnell). Lundström, C., Neue oder wenig bekannte Europäische Mycetophiliden. II. 'Sep. 1912. Martenson, A., Das Haarwild Russlands. 2 verb. Auflage. Neudamm 1912. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographigue. 241 Moxpsceyriü, C. A., OTyeTb 110 ecTECTBEHHO-HCTOPpHYECKOMY My3ew TaBpu- yeckaro Ty6epHckaro 3emcrsa 3a 1911 ron. XII. Cumdeponons. 1912. — uu N. M. Illerones, BpenHbis HacbKoMbia H ÖonbaHH pactenid, Ha01o- Aasıiaca Bb TaBpuyeckof TyÖ6epHin BB Teuenie 1911 rona. Cnmdepononp 1912. Murbeck, Sv., Untersuchungen über den Blütenbau der Papaveraceen. Sep. 1912. 40. Wesenberg-Lund, C., Biologische Studien über netzspinnende Trichopte- renlarven. Sep. 1911. — Über einige eigentümliche Temperaturverhältnisse in der Lito- ralregion der baltischen Seen und deren Bedeutung, nebst einem Anhang über die geographische Verbreitung der zwei Geschlechter von Stratiotes aloides. Sep. 1912. — Biologische Studien über Dytisciden. Sep. 1912. Young, R. T., The Epithelium of Turbellaria. Sep. 1912. Helsingfors le 13 mai 1913. Enzio Reuter, Bibliothecaire. 16 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1912 1913. I. Zoologie. Mammalia. Vermischte Notizen. Castor fiber L. Subfossile Kiefer und Zähne wurden im Sommer 1912 in einem Torflager im Kirchspiel Kuola- järvi, Lapponia kemensis, gefunden. C. Nyberg. S. 14. Vom Bieber benagte subfossile Stämme und Zweige von Populus tremula und Salix caprea aus Oitbacka in Kyrkslätt, Nylandia, und Karstula, Savonia borealis, wer- den demonstriert. Harald Lindberg. S. 134—-135. Hypudaeus glareolus Schreb. Uber häufiges Auftreten die- ser Art berichten: im Kirchspiel Karkku, Satakunta, Sommer 1911, A. Hildén, S. 7—10; auf dem Gute Baggby im Kirchspiel Pojo, Regio abo@nsis, Sommer 1912, H. Federley, S. 10; und im Kirchspiel Hollola, Tav. australis, 1912, E. W. Suomalainen, S. 11 u. 94. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Pteromys volans (L.). Ist im Kirchspiel Karkku, Satakunta, ziemlich häufig. A. und K. Hilden. S. 11. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 243 Sorex pygmaeus Pall. Ein Ex. am 28. Juni 1906 in Hel- singe Åggelby, Nylandia. A. und K. Hildén. S. 11. Inbezugauf Fundorte von Vertebraten wird auch auf den von Herrn Doktor B. Poppius erstatteten Bericht über den Zuwachs der zoologischen Sammlungen hin- gewiesen. S. 199—202. Aves. Vermischte Notizen. Buteo vulgaris L. Die Hauptnahrung dieser Art war im Som- mer 1912 im Kirchspiel Hollola, Tavastia australis, Hy- pudaeus ylareolus. In drei Nestern wurden bei 9 Be- suchen gefunden: 33 Exx. Hypudaeus glareolus, 7 Exx. Mus silvaticus, 3 Exx. Sorex pygmaeus, 1 Ex. Agricola agrestis, 1 junges % von Tetrao tetrix und 2 Exx. Rana temporaria, sowie Knochenreste von Hypudaeus etc. E. W. Suomalainen. S. 94—95. Larus ridibundus L. Die in Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 36, S. 108, mitgeteilte Tabelle betreffs der Ankunft der Lachmöve nach Helsingfors (vgl. 1. c., S. 213) wird jetzt für die Jahre 1911 —1913 ergänzt. In der Regel findet sich dieser Vogel am Anfang des Eisbruches in den inneren Häfen der Stadt ein. In den Jahren 1908, 1911 und 1912 erschien er jedoch resp. 8, 4 und 28 Tage friiher, im Jahre 1910 war er 19 Tage verspätet. Am frühesten während dieser 12 Jahre, und zwar am 25. März, ist er im J. 1912 erschienen. M.Brenner. S. 133—134. Nucifraga caryocatactes L. 51 Fundorte wahrend der Wan- derungen dieser Art im Herbst 1911 werden angefiihrt. Mit Ausnahme von 1 Ex. der Hauptform caryocatactes gehörten alle erlegten Stiicke zur Subspezies macro- rhynchos. E. W. Suomalainen. S. 121—128. Passer domesticus L. Farbenvarietät: die Federtracht ganz gelb mit Ausnahme von einigen grauen Linien und 244 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Flecken besonders auf der Riickenseite. A. und K. Fi Iden! ist 13. Pica pica L. Farbenvarietät aus dem Dorf Näärinki, Kirch- spiel Jockas, Savonia australis, von Herrn K. B. Mil- ler eingesandt. Die weissen Zeichnungen der Haupt- form normal ausgebildet, die blauschwarzen dagegen kastanienbraun und gelb in zahlreichen Nuancen. B. Pop- prus'.S..39 Picidae, Früchte als Nahrung. Im Muskelmagen eines Ex. von Dendrocopus major wurden in grosser Menge Frucht- reste von Myrtillus nigra, im Magen eines Ex. von Dryo- copus martius Früchte von Sorbus aucuparia angetrof- fen. A. und K. Hilden. S. 13. Syrnium lapponicum Sparrm. Über häufiges Auftreten die- ser Art im Jahre 1912 in der Gegend von Helsingfors und in südöstlichem Finland berichten, B. Poppius S. 39—40 und V. Jääskeläinen S. 40. Vorschlag zum Beringen von Vögeln auch in Finland wird von Herrn Professor Dr. J. A. Palmen gemacht, der zu diesem Zwecke Aluminiumringe mit seinem Namen und seiner Adresse angeschafft hat. Die Ringe sollen nicht nur an Zugvögeln, sondern auch an Streichvögeln, und zwar an den Jungen, angebracht werden. S. 64—65. Neu für das Gebiet. Aythya nyroca (Giildenstedt). Ein Paar, 3 und 2, wurde am 10. August 1912 in einer seeartigen Erweiterung des Könkämä-Flusses zwischen Kilpisjaur und Keinovuopio, Lapponia enontekiensis, beobachtet. J. Montell. S. 56. Calidris arenaria. Ein Ex. wurde von Herrn Studenten F. Remmler in Nylandia, Helsingfors Gräskärsbädan, am 25. Mai 1912 geschossen. S. 3. Emberiza citrinella erythrogenys Brehm. Auf dem Isthmus karelicus, Mohla, am 9. V. 1886 geschossen, M. Wal- leen; das Ex. war mit grösster Wahrscheinlichkeit, dem späten Datum nach zu urteilen, ein Nistvogel. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 245 Streichvögel waren dagegen vermutlich folgende Exx.: i Nylandia, Dickursby, am 19. I. 1904, A. Nyberg, sowie am 25. II. und 13. IV. 1912, F. W. Remmler; Ostro- bothnia kajanensis, Kuhmoniemi, am 21. IV. 1904, zwei Exx., O. Lindblad; Lapponia kemensis, Sodankylä, am 17. V. 1883, N. Sundman. B. Poppius. S.148 —149. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Acanthis hornemanni exilipes (Coues). Ein kleiner Schwarm wurde im Frühlingswinter 1911 im Kirchdorf Muonio, Lapp. kemensis, mehrmals gesehen. J. Montell. 8.50: j Acanthis spinus (L.). Ein 9 wurde am 19. Mai 1910 in der Nähe des Kirchdorfs Muonio, Lapp. kemensis, von Herrn Dr. W. Fabritius beobachtet; neu fiir Finnisch- Lappland. J. Montell. S. 50. Ampelis garrulus L. Zwei Exx. am 29. Juli 1911 im Kirch- spiel Muonio, Lapponia kemensis. J. Montell S. 52. Asio otus (L.). Mehrmals im Sommer 1910 im Kirchspiel Muonio, Lapp. kemensis, beobachtet; ein Paar iiberwin- terte 1910—11. Im Friihling 1911 wurde ein Nest nebst Jungen im nördlichen Kittilä, Lapp. kem., gefunden. Im Herbste 1911 wurde ein Ex. in derselben Gegend und ein Ex. in SE-Enontekis geschossen. Vgl. Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 34, S. 204. J. Montell. Sr153. Aythya ferina L. Ein 3 wurde am 16.—20. Mai 1911 im Kirchdorf Muonio, Lapp. kemensis, in einem grösseren Schwarm von Fuligula fuligula L. beobachtet. J. Mon- Bell <. 1S:055 Carbo carbo L. Ein altes Ex. wurde im Sept. 1912 in Muo- nio, Lapp. kemensis, erlegt. J. Montell. S. 57. Carduelis carduelis (L.). In den Jahren 1906—07 in Hel- singe Åggelby, Nylandia. A. und K. Hilden. S. 12. 246 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. * Cerchneis tinnunculus (L.). Wenigstens seit 1907 findet sich diese Art regelmässig in Finnisch-Lappland ein und nistet vermutlich jährlich hier. Auch hat sie sich in den Fjelden oberhalb der Nadelwaldgrenze niedergelas- sen. J. Montell. S. 53. Circus cyaneus (L.). Im Jahre 1906 wurde in Helsinge Äg- gelby, Nylandia, 1 Ex. beobachtet. A. und K. Hil- dien; S; 12; Colocus monedula (L.). Am 8. Mai 1910 zwei Exx. im Kirch- spiel Muonio, Lapp. kemensis. J. Montell. S. 51. Colymbus adamsi Gray. Ein am 10. Mai 1912 in Nylandia, Helsingfors Mjölö, geschossenes Exemplar wurde de- monstriert. B::Poppius.178:3. Coracias garrula L. Ein Ex. wurde im Kirchspiel Karstula, Tavastia borealis, am 18. Juni 1912 geschossen. E. W. Suomalainen. S. 3. Corvus frugilegus L. In Muonio, Lapp. kem., wieder im Frühling 1908, seitdem erst 1912 gesehen (vgl. Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 34, S. 203). Ein Ex. überwin- terte 1907—1908. J. Montell. S. 52. Falco peregrinus Tunst. Zwei Exx. wurden im J. 1906, ein Ex. im J. 1907 in Helsinge Äggelby, Nylandia, beob- achtet. A. und. K. Hilden. S. 12. Fulica atra L. Ein Ex. im schwedischen Muonio, in der Nähe der finländischen Grenze, Anfang November 1912. J. MontellkoS::55. Garrulus glandarius (L.). Am 18. XI. 1909 ein Ex., einige Tage später 1 Ex., im Herbste 1910 ein Ex., Kirchspiel Muonio in Lapp. kemensis. J. Montell. S. 51. Larus marinus L. Ein junges Ex. wurde am 21. IX. 1912 am Dorfe Muonionalusta, Schweden, im J. 1904 ein Ex. am Ylimuonio, Lapp. kemensis, geschossen. J. Mon- t.elkisS: 57 Ligurinus chloris (L.). Nest am 21. Juli 1911 in Karkku, Satakunta. A. und K. Hilden. S. 12. Nucifraga caryocatactes (L.). Am 20. August 1911 wurde in der Nähe von Saarikoski, unweit des Sees Kilpis- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 247 jaur, Lapponia enontekiensis, 1 Ex. gesehen. Im Sep- tember mehrmals in den Kirchspielen Muonio und Enon- tekis beobachtet; die geschossenen Exx. gehörten der Rasse macrorhynchos Brehm an. J. Montell. S. 51. Numenius arquatus (L.). Ist in den letzten Jahren mehr- mals im Kirchspiel Muonio, Lapp. kem., beobachtet worden, jedoch nicht nistend. J. Montell. S. 55. Oidemia fusca L. Ein Albinos, ganz weiss, im Herbst 1910 am Dorf Maunu in Enontekis geschossen. Schnabel und Füsse normal gefärbt. J. Montell. S. 57. Ortygometra porzana L. In Helsingfors Munksnäs am 17. Juli 1906 beobachtet. A. und K. Hildön. S. 12. Parus coeruleus L. Nistete im J. 1911 in Helsingfors. A. und K. Hilden. S. 12. Phoenicurus ochruros gibraltariensis (Gmel.) (=tithys Auct.). Lapponia kemensis, Sodankylä, Maskovaara, 1 Q im De- zember 1882, N. Sundman. Friiher aus Lapponia inarensis, Süd-Varanger, bekannt (Wessell). B.Pop- pius. S. 149—150. Phylloscopus sibilator Bechst. In den Sommern 1906—1909 sehr häufig in Helsinge Åggelby, Nylandia. Im Kirch- spiel Karkku, Satakunta, in den Sommern 1908 und 1910—11 nur eine, 1912 drei Fundstätten. Im Kirch- spiel Lohja, Regio abo&nsis, am 25. Aug. 1912. A.und K Hilden. S: 12. Pyrrhula pyrrhula (L.). Im Herbst 1912 in ungewöhnlich grosser Anzahl in Muonio, Lapponia kemensis. J. Mon- tell; 8.50. Sturnus vulgaris L. Ein Ex. wurde am 21. VI. 1908 gese- hen, 1 Ex. am 6. V. 1911 geschossen, beide in Muonio, Lapp. kem. Vergl. Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 34, 5.204», JicMon:te:ll. +8 50: Tetrao urogallus L. Am 29. Sept. 1910 wurde eine schön gezeichnete, sterile Henne im südlichen Enontekis ge- schossen; Masse werden mitgeteilt. Ein Paar Jahre früher wurde eine ebensolche Henne aus dem Kirch- spiel Kolari, Lapp. kem., erhalten. J. Montell. S. 54. 248 Ubersichi der wichtigeren Mitteilungen. Tringa subarguata Giildenstedt. Ein junges Ex. wurde am 5. Sept. 1912 von Herrn Dr. W. Fabritius in der Nähe des Kirchdorfs Muonio, Lapp. kem., geschossen. J. Montell. S. 54. Turtur turtur L. Ein Ex. am Dorfe Kangosjärvi im Kirch- spiel Muonio, Lapp. kem., im Herbste 1911 geschossen. J. Montell. S..53. Upupa epops L. Ausser den früher publizierten Funden (vgl. Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 34, S. 204) im Jahre 1907 1 Ex. in Karesuando, am 5. X. 1910 ein Ex. in Muonio und am 3. XI. 1912 ein Ex. in Enontekis. J. Mon- tll. -St52. Vanellus vanellus L. Ein Paar war am 20. IV. 1912 in Muo- nio eingetroffen (vgl. auch Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 36, S. 214). J. Montell. S. 54. Pisces. Coregonus lavaretus L. Im Darm wurde 19 von Dacnitis sphaerocephala Duj. angetroffen. Der Fisch war im Sommer 1912 im Flusse Ounasjoki in Nordfinland ge- fangen. V. Jääskeläinen. S. 9. Thymallus vulgaris Nilss. In 2 Exx. aus dem Flusse Kemi- joki, Nordfinland, wurden im Sommer 1912 folgende Parasiten konstatiert: 1) Spiroptera ochracea v. Linst. über 100 Exx. (6 20%); 2) Dacnitis sphaerocephala Duj. 1 3; 3) Crepidostomum farionis (O. F. Müll.) 2 Exx. (vgl. Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 38, S. 212). Siehe auch bei Wermes. V. Jääskeläinen. S. 92—93. Arthropoda (mehrere Gruppen). Entomologische Exkursionen im Spätherbst und im Winter. Uber eine sehr reiche Ausbeute von Insekten im Win- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 249 terschlaf während drei im Spätherbst 1912 und Winter 1913 in der Nähe von Helsingfors gemachten Exkursio- nen berichtet J. Sahlberg S. 42—47. Die wichtig- sten der durch Sieben von Heuabfall gefundenen Ar- ten werden S. 45—46 angeführt. Uber das niedere Tierleben auf dem Schnee als Aufgabe der Forschung spricht K. M. Levander. Das Forschungs- programm sollte umfassen: a) fortlaufende Beobachtun- gen und Einsammlungen der hiemalen Arthropoden- fauna; b) Beobachtungen der äusseren physikalischen Lebensbedingungen; c) Untersuchungen über die spe- zielle Oekologie der verschiedenen Arten; d) experi- mentelle Versuche und Untersuchungen iiber struktu- relle Anpassungen; e) Untersuchungen betreffs der Uberwinterungsverhältnisse und anderer biologischen Fragen. S. 65—68. Beitrag zur Kenntnis der Winterfauna Finlands. Verf. giebt ein Verzeichnis der auf 5 Exkursionen in der Nähe von Kuopio, Savonia borealis, und in Mäntyharju, Sav. au- stralis, im Januar 1913 eingesammelten Arthropodenar- ten. Dem Verzeichnis sind Notizen betreffs der Wit- terung, der Individuenanzahl etc. beigefügt. Die Mehr- zahl der Tiere kam frei auf dem Schnee vor. Es wurde erbeutet: Opilionidea 1, Araneida 7, Collembola 5, Panorpatae 1, Diptera 12, Microlepidoptera 2, Hetero- ptera 2, Coleoptera 1 (Larve), zusammen 31 Arten. In- bezugauf das Auftreten im Winter stellt Verf. vier biologische Kategorien auf, S. 103—104: 1) Arten, die als Eier, Larven oder Puppen in der warmen Jahres- zeit, im Winter als Imagines auftreten; 2) Imagines wäh- rend des ganzen Jahres oder perennierende Arten; 3) Arten, die im Spätsommer Imagines werden und als solche überwintern; 4) in früheren Stadien überwin- ternde Arten, die als Imagines im Frühling oder im Sommer auftreten. K. M. Levander. S. 95—106. Beitrag zur Kenntnis der Arthropoden-Fauna im Winter. R. Frey. S. 106-121. 250 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Uber das Vorkommen von Insekten im äusseren Gehörgang beim Menschen. Eine lebendige Chalcidide wurde aus dem Gehörgang eines Polytechnikers ausgespült. Sie war nur 2 mm lang, verursachte aber deutliche Taktil- und Gehörempfindungen und grosse Unannehmlichkei- ten. Aus dem Gehörgang eines 24-jährigen Arbeiters wurde ein totes Ex. von Leistotrophus murinus L. er- halten. Es war wahrscheinlich dasselbe Insekt, das 14 Jahre früher in das Ohr des Patienten gekrochen war. Mit Ausnahme des Gefühles einer leichten Ver- stopfung des Ohres und geringer Schwerhörigkeit hatte der Mann keine Störungen bemerkt. Runar For- sius. S. 139—142. Coleoptera. Vermischte Notizen. Bostrychus cornutus Oliv. Drei Exx. krochen im Frühling 1912 aus einem Holzgeschirr aus, das aus Onipa im Ovambo-Land stammte. J. Sahlberg. S. 48—49. Calandra oryzae L. Von Frau Mag. Laura Wecksell wurde eine Probe Reis eingesandt, die von dieser Art fast ganz zerstört worden war. J. Sahlberg. S. 49. Coryoborus nucleorum Fabr. Am 2. Oktober 1912 aus ei- ner Cocos-Nuss ausgeschlipft, die vor mehr als einem Jahre aus Ost-Brasilien importiert wurde. J. Sahl- berg. S. 48. Neu für das Gebiet. Elater aster B. Rye. Tavastia borealis, Jyväskylä Haapa- koski. Hilja Grönblom. S. 5-6. Xyloterus signatus Fabr. (= guercus Eichh.). Regio abo&n- sis, Karjalohja. — Nylandia, Mäntsälä Frugärd, Nor- denskiöld. — Isthmus karelicus, Raivola, auf Larix sibirica, J. Sahlberg. — Satakunta, Yläne, C. Sahl- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 251 berg. — Tavastia australis, Teisko (J. Sahlberg) und Jämsä. — Savonia australis, Lappeenranta (Vill- manstrand), K. Ehnberg. — U. Saalas. S. 150—152. Nylandia, Helsingfors, zahlreiche Exemplare auf umgefallenen Stämmen von Alnus incana. J. Sahl- berg. S. 207—208. Wichtigere neue Fundorte. Hydroporus glabriusculus Aub6. Nylandia, Helsinge Hop- PaSa Sahlbere. SD. Hymenoptera. Ponera punctatissima Roger. Im Juli 1912 in Jyväskylä Haapakoski, Tavastia borealis, in einem Haufen von Sägespänen im Freien gefunden. Vermutlich impor- tiert. Früher in Finland nur in den Warmhäusern des Botanischen Gartens in Helsingfors beobachtet, vel. Notiser FE. et Fl. Fenn. 14, 1875... olla & Sahl- berg. S. 68—73. Diptera. Neu fiir das Gebiet. Chilosia flavissima Beck. Ostrobothnia borealis, Uleäborg, leg. W. Nylander, W. Hellen. :S. 37. Cryomobia nivicola Frey n. sp. Regio abo@nsis, Karislojo, 2 0.. E OT SITUS.! S. 119-118 Egle (Anthomyia) spreta Meig. Regio aboensis, Kirchspiel Pargas, im Sommer 1899 als Larve auf Epichloö ty- phina. Enzio Reuter. $S.208—209. Exechia januarii Lundstr. n. sp. Mit 2 Fig. Savonia bore- alis, Kuopio, 13. K. Enwald. S. 104—106. 252 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Leria (= Blepharoptera, Helomyza) maculipennis Beck. Regio abo@nsis, Karislojo, R. Forsius, S. 118; Nylandia, Weckelaks, R. Forsius, S. 118; Savonia borealis, Kuo- pio;nKsxM. kevan derpnS1sx 101; Lepidoptera. Vermischte Notizen. Vanessa antiopa L. Vermutliche Wanderung am 20. Au- gust 1912 im Kirchspiel Hollola, Tavastia australis; Lufttemperatur +29.5C, schwacher S-Wind; um 1—!/,2 Uhr p. m. wurden 769 Exx. gezählt, die in derselben Richtung, ENE—WSW, flogen. E. W. Suomalai- nen. S. 4—5. Lymantria monacha L. Im Juli 1912 wurden 4 Exx. in Vi- borg, Karelia australis, von den Herren W. Löfgren und F. Lönnfors auf einem Schiffe gefangen, das nach einer Reise von 7 Wochen aus Flensburg in Viborg angelangt war. Die Exx. waren sämtlich SZ, und 1 Ex. war eben ausgeschlipft. J. Sahlbero. S. 6—7. Ein Ex. wurde in der Nähe der Zoologischen Sta- tion in Tvärminne eingefangen. Helmi Bastman. S. 49. Uber zwei Formen fennoskandischer Lepidopteren: 1) Parnas- sius apollo L. var. nylandicus Rothsch., 5 ab. asymm., Fig. 1—3; 2) Argynnis-Form. Felix Bryk. S. 57 —61. Neu fiir das Gebiet. Miana (Hadena) bicoloria Vill. Nylandia, Ekenäs, Zoologi- sche Station Tvärminne, 19 am 24. Juli 1912. Th. Gr Omb'Lom!> Sr 127: Var. furuncula Hibn. Zoologische Station Tvär- minne, 3 4 & im Juli 1912, M. Kotilainen und V. Le- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 253 vander. — Nylandia, Helsinge Degerö, 3 Exx. Ende Juli 1912, E. Oker-Blom — Th. Grönblom. S. 147. Seltenheiten. Catocala nupta L. und C. adultera Men. Karelia australis, imder Nahe von Viborg. FrLönnfors S. 7. Orthoptera. Oedipoda migratoria. Ein Ex. wurde am 1. Sept. 1912 in Helsingfors, Nylandia, von den Schülern Mähönen und Wikström gefunden. K. E. Kivirikko. — Im Sommer 1912 auf der Zoologischen Station in Tvär- minne. Helmi Bastman und J. A. Palmén. —S. 14. Copeognatha. Zur Kenntnis der Copeognathen Nylands. Ein Verzeichnis der bisher aus Nylandia eingesammelten 39 Arten und 3 Varietäten wird in schwedischer Sprache gegeben. Die Fundstätten und Wirtspflanzen werden erwähnt. Einige in der Rippenverzweigung abweichende Exemplare werden beschrieben. Helmi Bastman. S. 73—87. Protura. Eosentomon silvestrii R.-Kors. Regio abo&nsis, Pargas Lofs- dal. Vgl. Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 38, S. 211. Enzio Reuter. 'S. 3. 254 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Araneida. Walckenaera nudipalpis Westr. (det. T. H. Järvi). Savonia borealis, Neulamäki in der Nähe der Stadt Kuopio, 1 G. Neu fiir das Gebiet. K. Enwald. S. 97. Crustacea. Relikte Crustaceen. In Finland sind Mysis relicta und drei relikte Amphipodenformen in etwa 20 Binnenseen an- getroffen worden; ohne Zweifel kommen sie jedoch noch in einer grossen Anzahl anderer tieferer Seen vor, die in dieser Hinsicht zu untersuchen wären. Auch im Kemi-Fluss hatte Vortr. im Sommer 1912 eine Am- phipodenart gefunden, die mit der relikten Pallasea quadrispinosa Sars identisch sein dürfte. Überhaupt werden die relikten Wassertiere, ihre Verbreitung in Finland, ihr Verhalten zur Wassertemperatur, die Zei- ten ihrer Fortpflanzung etc. zum Studium empfohlen. K. M. Levander. S. 40—42 und 63. Wermes. Ancyracanthus impar Schneid. Die aus dem Kemijoki-Fluss in Nordfinland erbeuteten Exx. weichen insofern von der Beschreibung Brauers in „Süsswasserfauna Deutschlands“ ab, dass die Anzahl und die Beschaffen- heit der Hinterkopfpapillen der << wechselt. Ausser- dem ist die Länge der 99 23—27 mm. V. Jääske- läi nein.mS.193: Dacnitis sphaerocephala Duj. Neu für das Gebiet. Siehe un- terv Pisces,eS1 247... Nis Jääskeläinen SI Spiroptera ochracea v. Linst. Neu fär das Gebiet. Vgl. S. 247 unter Pisces. V. Jääskeläinen. S. 92—93. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 255 Plankton. Beobachtungen über das Uferplankton im Bottnischen Meer- Zur busen werden in finnischer Sprache aus drei Meeres- buchten (Tauvonlahti, Säikänlahti, Ojakylänlahti) sowie aus dem inneren Hafen von Raahe (Brahestad) mitge- teilt. Die beobachteten Organismen sind S. 21—25, zum Teil in Form von Tabellen, aufgeführt. Die Art- und Individuenanzahl der Siisswasserformen ist in den Buchten noch grösser als im offenen Bottenwiek. Nur in den Buchten sind u. a die S. 19, unten er- wähnten Arten angetroffen worden. Die Brackwasser- formen sind zum Teil fär das Meer und fär die Buch- ten gemeinsam (die Arten S. 20, oben), zum Teil nur im offenen Meere angetroffen worden (Achnanthes tae- niata, Sceletonema costatum und Peridinium catenatum). Einige Brackwasserformen werden im ganzen Botten- wiek oder in dem grössten Teile desselben vermisst: Aphanizomenon flos aquae, Nodularia spumigena und Acartia bifilosa.. Die Reliktcopepode Limnocalanus grimaldi erscheint im Juni in der Bucht Tauvonlahti. Evadne nordmanni und Podon polyphemoides treten noch in den untersuchten, seichten und schwach salzigen Uferbuchten auf; sie sind somit sehr euryhalin. Y. Wuo- rentaus. S. 15—25. Kenntnis der Planktonbeschaffenheit in den inneren Hä- fen von Helsingfors. Man findet hier ein Hyphalmyro- plankton, das durch ein zahlreiches Vorkommen ge- wisser Süsswasserarten, wie Brachionus-Arten, Asplan- chna girodi u. a., und durch Verschwinden oder Seltener- werden einiger mariner Formen sich noch mehr als das Plankton des Finnischen Meerbusens der Artbe- schaffenheit des Süsswasserplanktons nähert. Unter den marinen Arten sind Sceletonema costatum und Evadne nordmanni hervorzuheben. In oekologischer Hinsicht wird das Hafenplankton durch das Auftreten einiger 256 Winterplankton aus dem Strome bei Kajana, Ostrobothnia “Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Saprobien charakterisiert, die im Schmutzwasser der Stadt eine reiche Entwicklung erreichen. Unter den‘ Saprobien bemerkt man im Phytoplankton die Oscilla- toria-Arten und Anabaena spiroides, im Zooplankton speziell die Brachionus-Arten, und zwar sind bis auf weiteres Br. pala und Br. angularis als Charakter- oder Leitformen im Hafenwasser von Helsingfors zu betrach- ten. Inbezugauf die Häufigkeit sind die beobach- teten Arten in dominierende, häufige und zufällige resp. seltene gruppiert (S. 32); oekologisch sind sie in Poly-, Meso- und Oligosaprobien eingeteilt (S. 33—34). Die Arten sind systematisch in der Tabelle S. 35 sowie S. 34 und S. 36 erwähnt. Nach Bergman wird eine | allgemeine Schilderung sowie einige Data über Tempe- ratur und Salzgehalt mitgeteilt. K. M. Levander. S. 26--36. kajanensis. Am 28. Dezember 1912 wurde im offenen Strome oberhalb der Stromschnelle Ämmäkoski (64° 137 n. Br., 27 46 ostl. L.) nach Plankton gefischt. Die erhaltenen 19 Arten sind S. 143 aufgezählt. K.M.Le- vander. S. 142—144. II. Botanik. Plantae vasculares. Neu für das Gebiet. Airopsis praecox. Alandia, Eckerö Käringsund. K. Hei- kimhie imo,uwdSs;s14. Antennaria carpatica (Wg) R. Br. Vereinzelte Exx. im Sommer 1912 auf der NW-Böschung des Fjeldes Jehkatsch, Lap- ponia enontekiensis. J. Montell. S. 14—15. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 257 Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Arctostaphylos alpinus. Ostrobothnia borealis, Rovaniemi zwischen Hautala und Kalliosalmi. M. E. Huumo- nen. )' S. 153. Botrychium simplex. Ostrobothnia borealis, Simo. W. Rä- sänen. S. 196. Ceratophyllum demersum. Karelia ladogensis, Sordavala. J. S. W. Koponen. S. 195. Chamaeorchis alpina. Lapponia enontekiensis, auf den Fjel- den Saana und Jehkatsch im Jahre 1909, auch in Nor- wegen im Skibotten- (Lyngen-) Thale bei Agjeg und in der Nähe von Lulle. Unweit des letztgenannten Fundortes wächst Myricaria germanica. E. W. Suo- malainen. S. 38. Heleocharis mamillatus. Ostrobothnia borealis, Tervola. M: EsHuamonen S: 153. Lathraea sguamaria. Nylandia, Lojo. Hj. Schulman. 9:68. Oxalis acetosella f. coerulea. Karelia ladogensis, Parikkala. T. Hannikainen. S. 195. Sparganium glomeratum. Ostrobothnia media, Oulainen-Me- rijärvi-Alavieska-Ylivieska. M. E. Huumonen. S. 162. Veronica spicata fl. albis. Alandia, Geta. Siiri Lein- berg. S. 195. Verwildert oder eingeschleppt. Adventivpflanzen aus der Gegend der Stadt Oulu (Uleäborg) in den Jahren 1910—1912. Fortsetzung der Verzeichnisse in Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. 36, S. 84—91, nebst ihrer Ergänzung in Medd. 38, S. 85—86. Die in Medd. 36, S. 229, erwähnten 16 Arten sind immer noch an den früher erwähnten Plätzen zu finden, und haben sich somit seit dem Jahre 1899 beibehalten kön- nen. Zwei unter ihnen, Barbarea vulgaris und Thlaspi alpesire, sind jetzt derart verbreitet, dass Verf. geneigt 1 258 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. ist, sie zur heimischen Flora der Gegend zu rechnen. M.E. Huumonen. S. 175—180. Centaurea calcitrapa. Alandia, Mariehamn, auf Barlast im Jahre 1911. Aina Bergholm. S. 64. Chorispora tenella. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleåborg), im Jahre 1912. Y. Hellman. S. 177. Lepidium incisum. Isthmus karelicus. T. Hannikainen. S. 195. Nonnea pulla. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleäborg), im Jahre 1911. Y. Hellman. S. 178. Ornithopus sativus. Savonia australis, Rantasalmi. A. Pulk- kinen. S. 196. Reseda lutea. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleäborg), im Jahre 1911. Åke Laurin. S. 177. Vicia lens. Nylandia, Thusby. L. Paloheimo. S. 195. Monstrositäten. Aristolochia sipho. Im Botanischen Garten zu Helsingfors sind in den letzten Jahren Emergensbildungen an der unteren Seite der Blätter beobachtet worden. T. J. Hintikka. S. 64. Menyanthes trifoliata f. paradoxa. Nylandia, Kyrkslätt. Viet nia Pipontus!b:SIA95. Vermischte Notizen. Die Verbreitung der relikten Wasserpflanzen in Finland scheint in der Hauptsache mit derjenigen der relikten Crusta- ceen zusammenzufallen. Harald Lindberg. S. 63. Ouercus pedunculata in Finland. Auf der dem Gute Lofs- dal gehörenden Insel Lenholmen in Pargas, Regio abo- önsis, kommt eine reiche Eichenvegetation vor. Die Anzahl der Eichen bestimmter Grössenkategorieen, nach dem Stammesumfang an Brusthöhe aufgestellt, ist aus einer Tabelle S. 88 ersichtlich. Die grösste Eiche mass etwa 0.75 m oberhalb des Bodens 6 m 35 cm Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 259 im Umfang. Es scheint, als sei der Riickwuchs bisweilen periodisch. — Die eine Hälfte der Insel ist während etwa 20 Jahren geschützt, die andere Hälfte jährlich abgemäht und als Weide benutzt worden. Auf dem geschützten Teile war die Anzahl der jungen Eichen 3,555, auf dem ungeschützten Teile nur 114 (Tabelle S. 89). Dass die Eiche im südwestlichen Finnland überhaupt einen sehr spärlichen Rückwuchs zeigt, dürfte also nicht von ungünstigen Naturverhältnissen, sondern viel- mehr von der menschlichen Kultur abhängen. Auch sind junge Eichenpflanzen an mehreren Stellen auf dem Gute Lofsdal im Nadelholzwalde in einem Abstand von 1 bis 1.5 km vom nächsten Eichenbaum angetroffen worden, was seinerseits noch vorhandene Verbreitungs- möglichkeiten der Eiche bezeugt. Enzio Reuter. S. 87—90. | Auf der Landzunge Näset im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, finden sich zahlreiche junge Eichenpflanzen; eine Verbreitung von dieser Lokalität aus ist jedoch nicht konstatiert worden. Im Kirchspiel Lojo, Regio aboensis, und auf den alten Reliktlokalen auf dem Isthmus karelicus war kein Riickwuchs zu beobachten. Harald Lindberg. S. 90—91. In der Nähe der Stadt Ekenäs, Nylandia, sind junge Eichenpflanzen auf einem Platz aufgetreten, der friiher solcher ganz entbehrte. Der am nächsten befindliche Eichenbaum stand in einer Entfernung von 0. ä 1 km. Später wurden die Pflanzen, vermutlich durch weidende Tiere, abgerissen und gingen aus. Auch im Kirchspiel Esbo, Nylandia, sind junge Eichenpflanzen beobachtet worden. Ernst Häyren. S. 91. Tilia cordata. Auf der Insel Lenholmen im Kirchspiel Par- gas, Regio aboensis, kommen zahlreiche Linden vor, u. a. etwa 150 Bäume eines Umfangs von 25—30 cm bis zu 333 cm an Brusthöhe. Betreffs des Rückwuch- ses gilt etwa dasselbe wie für die Eiche. Enzio Reu- ter: "85190. 260 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Polygonum foliosum Lindb. fil. Früher nur aus Fennoscan- dia bekannt, jetzt auch in Sibirien (Tobolsk, Ussuri-Ge- biet, Manshuria; näheres S. 148, unten) und in Japan (Mama, Chimosa, am 17. X. 1909, leg. K. Sakurai) konstatiert. Die Art gehört vermutlich zu denjenigen Pflanzen, die in Sibirien mehr oder weniger häufig sind und im Norden Europas einige westliche Vorposten von hohem Alter haben. Harald Lindberg. S. 147 —148. Floristische und pflanzentopographische Aufzeichnungen aus Lapponia kemensis, Ostrobothnia borealis und Ostrob. media. M. E. Huumonen. S. 152—164. Beobachtungen iiber die Vegetation der Denudationsiwiesen an den Ufern des Siikajoki und des Temmesjoki, im Grenz- gebiet zwischen Ostrobothnia media und Ostrob. borea- lis. Verf. teilt Notizen über folgende Associationen mit: 1) Equiseteta fluviatilis; 2) Cariceta acutae, Ta- belle S. 166; 3) Arctophileta pendulinae; 4) Cariceta aquatilis, Tabelle S. 167—168; 5) Phalarideta arundi- naceae, Tabelle S. 168 unten; 6) Calamagrostideta phragmitoidis; 7) Calamagrostideta strictae, Tab. S. 169 —170; 8) Poeta serotinae; 9) Aireta caespitosae, Tab. S. 170—171; 10) Agrostideta caninae, Tab. S. 172; 11) Agrostideta albae; 12) Junceta filiformis; 13) Eriopho- reta angustifoliae; 14) Eguiseteta arvensis; 15) Sali- ceta triandrae, Tab. S. 173—174; 16) Saliceta phylici- foliae, Tab. S. 174 unten. M. E. Huumonen. S. 165 —175. Musci. Amblystegiella confervoides (Brid.) Loesk. Neu fär das Ge- biet. Karelia ladogensis, Sordavala. H. Buch. S. 62. Jungermannia Hatcheri. Lapponia kemensis, Pyhätunturi. M.E. Huumonen. S. 161. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 261 Orthothecium rufescens (Dicks.) Bryol. eur. Neu fiir das Ge- biet. Kuusamo, Kulmakkapuro. E. af Hällström. 9162. Polytrichum Jensenii Hag. (= P. fragilifolium Lindb. fil.; vgl. Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 24, S. 28 und 200). Ostrobothnia australis, Närpes. Harald Lindberg. Sa: Lichenes. Rinodina cacuminum. Ostrobothnia borealis, Oulu (Uleä- borg), auf dem steinernen Fundament einer Wiesen- scheune. M. E. Huumonen. S. 147. Fungi. Diplodia gongrogena. Mycocäcidien auf Populus tremula: Savonia borealis, Joroinen; Isthmus karelicus, S:t Jo- hannes, leg. A. Hämäläinen; Russisch-Karelien, nach Mitteilung von Herrn Dr. J. I. Liro. T. J. Hintikka. S. 64. Fistulina hepatica. Nylandia, Ekenäs Hästö. Fr. Elfving. Sai 146; | Geaster coronatus. Regio aboönsis, Åbo Littois. A. Wahl- Bere. 9.147. Puccinia Helianthi. Teleutoform in Tyrväntö Lepaa, Ta- vastia australis. J. A. Wecksell. S. 37. Puccinia Pruni spinosae, II und III. Auf Prunus cerasus im Park vom Garteninstitut Lepaa im Kirchspiel Tyrväntö, Tavastia australis. J. A. Wecksell. S. 37. Taphrina Cerasi (det. J. I. Liro). Alandia, Sund Tosarby und in der Nähe der Kirche, sowie Saltvik Bergö. Sa- vonia borealis, Joroinen. T.J. Hintikka. S. 64. Taphrina Pruni. Auf Prunus domesticus in Alandia. T. J. Hintikka. — Auf Prunus insititia und Pr. domesticus 262 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. in Regio abo@nsis, Naantali (Nådendal) Luonnonmaa. J. A. Wecksell. — S. 38. Algae. Uferplankton aus dem Bottnischen Meerbusen. Tabellen S. 21 —25. Siehe ferner bei Zoologie, S. 254. Y. Wuoren- taus. S. 1525. Plankton in den inneren Häfen von Helsingfors, Nylandia. Tabellen S. 34—36. Siehe ferner bei Zoologie, S. 254. K. M. Levander. S. 26—36. Winterplankton aus dem Strome bei Kajana. Siehe oben un- ter Zoologie, S. 255. K. M. Levander. S. 142—144. Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 5 oktober 1912. Munck, L. Mallophagerä tjäder 5 Remmler, F. Calidris arenaria från Finland SENS Poppius, B. Colymbus adamsi från Helsingfors-trakten Reuter, Enzio. Eosentomon silvestrii R.-Kors. från Pargas Lindberg, Harald. Polytrichum Jensenii Hag. från Närpes Suomalainen, E. W. Coracias garrula Karstulan pitäjästä . — — Havaintoja muutamien perhosten ja perhostoukkien esiin- tymisestä Hollolan pitäjässä (Ta) kesällä 1912 Sahlberg, J. Entomologiska meddelanden Ada 7. Hildön, Armas. Hypudaeus glareolus Schreb., uusi pikkuni- säkäs Satakunta-alueelle . ! Federley, H. Hypudaeus glareolus Bao la Pohjan pitäjässä . 3 auto oe Suomalainen, E. W. dar ara Boten Hilden, A. jaK. Hajanaisia faunistisia havaintoja. Mötet den 2 november 1912. Lindberg, Harald. Airopsis praecox, ny för Finlands flora . Nyberg, C. Benrester af bäfver frän Kuolajärvi . , Kivirikko, K. E. Oedipoda migratoria yksilön inc i Palmen, J. A. Oedipoda migratoria Tvärminnestä . Montell, Justus. Antennaria carpatica i Enontekis ; Wuorentaus, Y. Tietoja Pohjanlahden rannikkoplanktonista . Levander, K. M. Till kännedom om planktonbeskaffenheten i Helsingfors inre hamnar . 264 Mötet den 7 december 1912. Lindberg, Harald. er um. ä Pelso mosse. E 5 Hellén, W. Chilosia flävissiria Beck, ny For Finland. Wecksell, J. A. Huomattavia loissieniä Suomalainen, E. W. Chamaeorchis alpina (L) Rich. i i Kilpis- järvi-trakten, Le. N Poppius, B. Tvenne ornitologiska N ÄÄdolanden E Jääskeläinen, V. Lappugglan är 1912 i sydöstra lee Levander, K. M. Relikta krustaceer. Sahlberg, J. En entomologisk november- SRA E Hel- singfors — Till Finland tillfälligtvis Fade en N Montell, Justus. Sällsynta fåglar observerade i Muonio och Enontekis åren 1910—1912 : E Bryk, Felix. Uber zwei Formen fennoskandischer Lepidopteren Mötet den 1 februari 1913. Brotherus, V. F. Bryotheca fennica — Tvä för Finland nya mossor Nordenskiöld, E. A.E. Kmiehttisids noise Levander, K. M. Relikta krustaceers utbredning i Finland. Lindberg, Harald. Relikta vattenväxters utbredning = Lathraed sguamaria och Centaurea calcitrapa. - Hintikka, T. J. Taphrina Cerasi sienen aiheuttamia len siä; emergenssimuodostumia Aristolochia Sipho kas- vin lehtien alapinnalla; Diplodia gongrogena’n aiheut- tamia mycocecidioita Palmén, J. A. Märkning af fåglar. 3 Levander, K. M. Några ord om det lägre djurlivet. på snön såsom forskningsuppgift . i Forsius, R. Insamladt material af leddjur från snö . Sahlberg, J. Ponera punctatissima Roger funnen i Jyväskylä trakten. L E Bastman, Helmi. Bidrag tin vähäödottent om ande copeo- gnather > HOI BORN 3: SEN Reuter, Enzio Om ekvegetationen pä Lenholmen i Pargas socken . Lindberg, Harald. Eos äterväkt i Kyrkslätt och Lojo sait på Karelska näset ! ii. Häyren, E. Ektelningar i Ekenäs Gti Estö E Sid. 49 57 62 62 63 63 63 63 64 64 65 68 68 73 87 90 91 Mötet den 1 mars 1913. Lindberg, H. Torfmosseundersökningar, torfmossars sekun- dära försumpning : Jääskeläinen, Viljo. Kalaloisia a evä) ä Suomalainen, E. W. Pitkähäntäinen metsämyyrä ieh glareolus Schreb.) hiirihaukan (Buteo no L.) ra- vintona k 2 Eevan der, KMT Ett bidrag till ea om vär vinter- fauna . ; Lundström, C. Eine neue Mi der Mickengattune Fxechia : Frey, R. Beitrag zur Kenntnis der Arthropoden-Fauna im Winter Suomalainen, E. W. EAN TILOJA bakkinähakkisdd ARE ragen caryocatactes L.) esiintymisestä Suomessa Extra mötet den 7 mars 1913. Frägan om villkoren för stipendiers utdelande Mötet den 5 april 1913. Välikangas, J. Kertomus levätieteellisestä tutkimusmat- kasta kesällä 1911. | Hellön. W. Berättelse öfver en Se i trakterna kring Päijänne sommaren 1912 . Merikallio, E. Kertomus lintutieteellisistä TEON Poh- jois-Pohjanmaalla v. 1912 ? Poppius, B. Cimex vespertilionis från alam] Brenner, M. Skrattmäsens ankomst till Helsingfors ären 1911 —1913. ; : E ir Lindberg, Harald. Bäfverns Ber ER i Fin- land EA a GENE bc Palmgren, Rolf. Revidering af nu gällande jaktlag. Palmen, J. A. Härjningar bland sjöfägelstammen i Finlands skärgärd. RE KNN EN ER Forsius, Runar. Om tvenne fall af insekter i yttre hörsel- gängen hos människan : Levander. K. M. Vinterplankton ifrän Jimms a Pete Mötet den 3 maj 1913. Elfving, Fr. Fistulina hepatica från Hästö i Nyland . Lindberg, H. Frömognaden hos Butomus umbellatus . 265 Sid. 92 92 94 95 104 106 121 128 130 131 131 132 133 134 135 139 139 142 146 146 266 Wahlberg, A. Geaster coronatus frän Littois nära Äbo . Huumonen, M. E. Rinodina cacuminum Oulusta. : Grönblom, Th Miana (Hadena) bicoloria Vill. och dess varie- tet furuncula Hibn. Lindberg, Harald. Polygonum ser Linda fil. Poppius, B. Ornitologiska meddelanden . N Saalas, U. Xyloterus signatus F. (= quercus Eichh. N oe uusi kaarnakuoriainen : TR Huumonen, M. E. Kasvisto- ja ul luonnontieteellisistä maakunnista Lkem, Ob ja Om — — Muistiinpanoja Siikajoki- ja Temmesjokivarren tulvaniit- tykasvullisuudesta . E = Oulun ja sen lähimmän aan tha ja AR naiskasvisto vv. 1910—12 Ärsmötet den 13 maj 1913. Si lan "Th: Öfversikt af den botaniska litteraturen i Finland intill är 1900 . Lindberg, Harald. Exkursion till Senaldbrsbagkds i Kyllä slätt J N Sahlberg, J. Xyloterus Saas från Helsigpfore Ettak Reuter, Enzio. Egle (Anthomyia) spreta Meig. i Finland Tjänstemännens årsredogörelser. Ordförandens årsberättelse Skattmästarens årsräkning «DR Botanices-intendentens ärsredogörelse . Zoologie-intendentens ärsredogörelse Bibliotekariens ärsberättelse . Bulletin bibliographigue Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1912—1913 . Sid. 147 147 147 147 148 150 152 165 175 207 207 207 208 180 193 194 196 205 210 242 Ab ==Regio aboänsis Kton = Karelia transonegensis „N = Nylandia 5 Al ==Alandia Ks = Kuusamo Oa. = Ostrobothnia australis Ik Isthmus karelicus Ksv = Karelia svirensis Ob ==Ostrobothnia borealis 4 Ka ==Karelia australis Le = Lapponia enontekiensis Ok ==Ostrobothnia kajanensis | Kb =Karelia borealis Li = Lapponia inarensis m ==Ostrobothnia media Main Kk =-Karelia keretina Lim = Lapponia Imandrae Sa =-Savonia australis "N Kl ==Karelia ladogensis Lkem = Lapponia kemensis Sb ==Savonia borealis Häl Kol =-Karelia olonetsensis Lmur = Lapponia murmanica St ==Satakunta Å Kon =Karelia onegensis Lp = Lapponia ponojensis Ta ==Tavastia australis N Kpoc==Karelia pomorica occidentalis Lt: = Lapponia tulomensis Tb ==Tavastia borealis A Kpor=Karelia pomorica orientalis Lv = Lapponia Varsugae chez tous les libraires a Helsingfors. | Notiser ur Sällsk:s pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar: 8:de häftet (1864—69, 1882) ä Fmk 2:50 ch. | 1 4: — 5: — 6: — 6: — 6: — 4: — | Acta Societatis pro Fauna et Flora 9:de „ (1868). 10:de „ (1869). Bere N, (1871). Ber... (1874)..7, Holden Pit. (1871—74) Made (1875) . Fennica: Vol. I (1875—77). Vol. II (1881—85). Vol. III (1886—88). Vol. — IV (1887) Vol. V 1,1-111(1888—95) Vol. VI (1889—90). * Vol. VII (1890) Vol. VIII (1890-93). Vol. IX (1893—94). Vol. X (1894) ‚Vol. XI (1895) Vol. XII (1894—95). Vol. XIII (1897) Vol. XIV (1897—98). Vols XV (1898—99). Vol. XVI (1897—1900) . Vol. XVII (1898—99). Vol. XVIII (1899—1900) . XIX (1900) 6 XX (1900—1901) . 21 (1901—1902) . V ol. V ol. Vol. - Vol. Vol. V ol. V ol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol? Vol. Vol. Vol. > Vol. a AS 22 (1901—1902) . 23 (1901—1902) . 24 (1909) 25 (1903—1904) . 26 (1903—1904) . 27 (1905—1906) . 28 (19051906) . 29 (1906-1908) . 30 (1904—1906) . 31 (1908—1909) . 32 (1909) 33 (1910—1911) . 34 (1910—1911) . 35 (1909—1911) . 36 (1911—1912) . . ä Fmk 10: — 8:50 10: — 10: — 6:50 15: — 10: — AD: 12: — 10: vi 12: — — Ja HR RR ja m — EISA Publications de la Societas pro Fauna et Flora Fennica en vente Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica: 1:sta häftet (1876). 2:dra 3:dje 4:de 5:te 6:te 7:de 8:de 9:de 10:de 11:te 12:te 13:de 14:de 15:de 16:de 17:de 18:de 19:de 20:de 21:sta 22:dra 23:dje 24:de 25:te 26:te 27:de 28:de 29:de 30:de 31:sta 32:dra 33:dje 34:de 35:te 36:te 37:de 38:de 39:de ” (1878) . (1878) . (1878). (1880) . (1881) . (1881) . (1881) . (1883) . (1883). . (1885) .. . (1885) . (1886) . (1888) . (1889) . (1891) . (1892) . (1892) . (1893) . (1894) . (1895) . (1896) Typ (1898) TASAN (1897—98) . (1898—99) (1899—1900) (1900—1901) (1901—1902) (1902—1903) (1903—1904) (1904—1905) (1905—1906) (1906—1907) (1907—1908) (1908—1909) (1909—1910) (1910—1911) (1911—1912) (1912—1913) . a Fmk Herbarium Musei Fennici: I. Planta vasculares (1889) ä Fmk II. Musei (1894). Festschrift für Palmén. 111. (1905—1907) & | BSD Or a . ä Fmk 40: — 1: 2 2 2 2 3 2 2 2 2 2 3 3 3 3 3 3 3 4 1 MES ene) fr 15) 1 1 2 2 1 2 2 1 2 2 2 2 JA 2 3 2 2 2 2 i ) Prien? My VU Hu N JPN Rue en q BAR J C W o k YT 4 San JA b A EN Ca ST UT: ad LAT. - ia TK 3 5185 00270 3732 SRA BR AAN my AT un MM EMU ; ura he Cd MW vhn +, ÅA WWE ruho HAN PLAIN ol ha Armyn N ea SN fr FY MA AK JA JA rahaa LÄNSI NU WU ER ERS, WA Mr