MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. FYRATIONDE HÄFTET 1913—1914. MED EN KARTA OCH FYRATIOSJU FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN UBERSICHT. -)*t— HELSINGFORS 1914. HELSINGFORS J. SIMELII ARVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 1914. Societas pro FaDna et Flora FeDnica 1913—1914. Ordförande: professor J. A. Palmen. Vice-ordförande : professor K. M. Le vänder. Sekreterare: docent H. Federley. Skattmästare: doktor V. F. Brotherus. Bibliotekarie: professor E. Reuter. Intendenter: för de zoologiska samlingarna: doktor B. R Poppius; för de botaniska samlingarna: doktor Harald Lind- berg. Bestyrelse: professor J. A. Palmen, professor K. M. Le- vander, professor J. Sahlberg, doktor H. Lindberg, doktor V. F. Brotherus, professor E. Reuter, professor Fr. Elfving. — Suppleanter: professor A. K. Cajander, docent H. Federley. Mötet den 4 oktober 1913. • Till höstens första möte hälsade ordföranden de när- varande välkomna, tillika erinrande om tvenne betydelsefulla dödsfall. Nyligen hyllad som 90-årig hade Sällskapets heders- ledamot, arkiater Otto Edvard August Hjelt, den 13 juni af slutat sitt långa och verksamma lif; vid grafven hade professor J. Sahlberg nedlagt en krans och uttalat Sällskapets vördnad för den bortgångne. F^rån ett framgångsfullt och ihärdigt arbete hade den 2 september professor emeritus Odo Morann al Reu- ter bortryckts; vid hans grafläggning i Abo hade ordfö- randen och sekreteraren å Sällskapets vägnar framfört en krans och den förre därvid yttrat: „ Budskapet, att döden skördat Odo Morannal Reuter, kom icke oväntadt för dem, som under senare år sett huru han kämpat mot ohälsa, i förhoppning att ännu hinna verka som forskare och för- fattare. Men budskapet kom dock oväntadt för många, emedan han under sjukdomen lyckats fullborda, hvad bättre lottade icke skulle mäktat utföra. Man hoppades redan, att ännu några skördar skulle hinna mogna för att af honom inbärgas. Hoppet grundades på hans utomordentliga arbets- förmåga och hans uthålliga arbetsglädje, trots bräckt hälsa. När hans blick ej mera nådde själfva naturföremålen, som han hela lifvet igenom studerat, vände den sig mot djupare frågor, till mera invecklade biologiska företeelser, djurens blodsförvantskap, deras själsförmögenheter och dessas ut- vecklinf^sstadier. Här återstod honom ännu att gifva gestalt Mötet den 4 oktober 1913. 3 åt mycket, som han redan genomtänkt. Och mänskligt sedt syntes det naturligt, att forskaren också borde få nå det mål, hvilket han redan var så nära. Det var därför bud- skapet om hans slut ännu icke väntades af dem, som gladt sig öfver den kämpande medbroderns feberaktiga energi, hans obrutna, fenomenala minne och hans hängifvenhet för den själfvalda lifsuppgiften. Vi hade ju alla så gärna sett, att han förverkligat hvad han velat. Men det har gått annorlunda, och vi stå nu vid hans sista hvilorum. Här vill det första vetenskapliga samfund, hvari Odo Reuteri ungdomstid inträdde, Societas pro Fauna et Flora Fennica, genom oss, sina deputerade, visa sin bortgångne, mångårige medarbetare en sista hyllning. Samfundet vill gifva uttryck åt sin saknad genom att här erinra om hans lifsgärning och genom att som tecken på sin hyllning nedlägga på grafven dessa blommor, tillägnade Odo Morannal Reuter från Societas pro Fauna et Flora Fennica." Till inhemsk medlem i Sällskapet invaldes student K. K. Kari (föreslagen af professor J. Sahlberg). Anhållan om skriftutbyte hade insändts af S o- ciété o r n i t h o 1 o gi qu e de Kief du nom de K. Th. Kessler, Kiew, och beslöt Sällskapet bifalla denna anhål- lan samt i utbyte gifva sina Meddelanden och särtryck af ornitologiska afhandlingar i Acta. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 2,107:47. Framlades 39:de årgången af Sällskapets Meddelan- den, omfattande verksamhetsåret 1912 — 1913 och redigerad af amanuens Ernst Häyrén. Professor J. Sahlberg förevisade exemplar af Der- mestes vulpinus Fabr., hvilken observerats å ett lejonhufvud 4 Smärre meddelanden. 4. X. 1913. på zoologiska museum och tidigare endast en gång blifvit hos oss iakttagen. I anledning häraf meddelade doktor B. P o p p i u s, att ifrågavarande art med största sannolikhet importerats till oss direkte frän tyska Ost-Afrika. Magister Ebba Pontån-Munsterhjelm förevi- sade ett exemplar af den hos oss förut icke iakttagna fjä- rilen Atolmis qiiadra L., som hon funnit å Tvärminne zoo- logiska station i slutet af juli sommaren 1912. Intendenten, magister Rolf Palmgren företedde ett å Högholmens djurgård i fångenskap aflidet exemplar af kattuggla, hvilket under sommaren 1913 såsom unge in- fångats å Degerö i närheten af Helsingfors. Doktor B. Poppius meddelade, att magister K. H ä n- ninen den 27 maj 1913 i roffågelsax fångat ett exemplar af Ciconia nigra invid Kivijärvi sjö cirka 9 km från Kemi. Maisteri E. Merikallio teki seuraavia ornitologisia ilmoituksia: 1. Nucifraga caryocatactes L. — 31. VIII. 1913 oli yli- oppilas Otto Merikallion mukaan tavattu noin 20 kppl. pähkinähakkista Haapavedellä. Yksi linnuista ammuttiin ja on se ilmoittajan välityksellä joutunut Yliopiston zoologiseen museoon. — 6. IX. 13 ampui hra Karl Re i lin linnun Riihimäellä. Se on Riihimäen yhteiskoulun kokoelmissa. — 7. IX. 13 näki esittäjä pähkinähakkisia monen tunnin ajan lentelevän Helsingin Elläintarhan urheilukentän yli. Linnut lentivät hajallaan tai pieninä parvina suuntaan NE. — 21. IX. 13 näki esittäjä samassa paikasssa kaksi kertaa 2 päh- kinähakkista lentävän suuntaan N. 2. Sorsan (Anas boschos?) jalasta oli saatu rengas Ala- vieskassa. Ampuja oli talokas L e n n n r t J ä r v e 1 ä. Lintu ammuttiin 2. VIII. 13 Alavieskan järvellä, ja oli se ampujan 4. X. 1913. Merikallio. — Hellen. 5 mukaan yksinäinen lintu. Se oli merkitty Hollannissa, Ley- denissä. 3. Valkoisen koppelon (Tetrao urogallus) oli ylioppilas Freyvid Nyländer ampunut 23. VIII. 13 Muhoksella. Lintu on Yliopiston zoologisessa museossa. 4. Stellerin allin (Eniconetta stelleri) saivat ylioppilaat Arv i Illikainen, Kaarlo Hällfors ja Oss i W i r k- kula 22. V. 1913 verkosta Leipereen ulkokarilta Simossa. Lintu oli $ ja on nyt esittäjän säilössä. Löytö on ensim- mäinen Pohjanlahdesta. Student Wolter Hellen demonstrerade följande för området nya ichneumonider: 1. Xylonomus riifipes Grav. Denna, släktets största och grannaste art, förekommer sparsamt i mellersta och södra Europa samt har enligt Woldstedt också blifvit anträf- fad i trakten af S:t Petersburg. Vårt exemplar är taget i Birkkala af student Th. Grönblom. 2. Rhyssa approximaior Fabr. var. ruficoxis Kriechb. Huvudarten förekommer i Ungern och på Alperna. Varie- teter ha anträffats i Tyskland och en var. alpestris Holmgr. har fångats i Sverige. Vårt exemplar är taget af dr B. P o p p i u s i Kirjavalaks. 3. Polysphincta boops Tschek, lätt igenkännlig på de utbredda gula teckningarna å scutell och extremiteter, har tidigare anträffats blott i Österrike och Thiiringen, hvarför dess förekomst i Finland måste anses synnerligen märklig. Exemplaret är taget af student Grön bl om i Birkkala. 4. Meniscus impressor Grav. Förekommer sparsamt i Mellaneuropa, har också anträffats i England. Vårt exemplar är taget vid Patsjoki af dr B. P o p p i u s, 5. Mesoclistus rufipes Grav. Denna art har, ehuru mycket sällan, anträffats i mellersta Europa. Det här före- visade exemplaret erhölls af mig på Kola-halfön vid byn Ponoj genom håfning i en dalsänka med särdeles riklig ve- getation. 6 \V. Brenner. M. Brenner. 4. X. 1913. Magister Widar Brenner gjorde följande medde- lande om förekomsten af Crambe maritima L. i Barösunds skärgård: „I slutet af sistvikne september månad fann jag å Storö holme i Barösunds yttre skärgård ett stort, fruktbärande exemplar af Crambe maritima L. Lokalen var en Fuciis- bädd å den steniga, södra hafsstranden. Strax invid påträf- fades tvenne andra, sterila individer. Den fertila plantan bar ett stort antal väldiga blad samt tvenne rikt förgrenade blomställningar. Den upptog en yta af omkr. 2 m^. Då jag för 2 år sedan första gången besökte platsen, fanns växten med säkerhet icke där. Ej heller har befolk- ningen någonting att förtälja om dess tidigare förekomst på orten. Den måste alltså betraktas som en nykomling, hitförd af hafsdriften sannolikt från SW, Bland de till öfvervägande del odugliga frukterna fun- nos några, hvilka syntes normala. Det finnes alltså hopp om att denna sällsynta växt genom frösättning skall kunna bibehålla sig och spridas, detta så mycket mer som hela Storö är skyddad för kreatursbetning. Äfven å en annan lokal, Hummelskär i Snappertuna yttre skärgård invid Ingå-gränsen, fann jag något tidigare samma sommar en ettårig planta af Crambe. Enligt de uppgifter öfver nyländska fyndorter, hvilka lämnas af Häyrén (Medd. 1908, sid. 115), har växten tidi- gare funnits å sammanlagdt 4 lokaler i Nyland, men städse åter snart försvunnit. Exemplaret å Storö torde därför för närvarande vara det enda inom provinsen, som nått full- ständig utveckling." Föredrogs följande meddelande af rektor M. Brenner: Nötkråkan (Caryocatactes guttatus) i Ingå sommaren 1913. Liksom annorstädes i vårt land förekommo under sist- lidna sommar äfven i Ingå kusttrakt och skärgård talrika I 4. X. 1913. M. Brenner. — Palmen. - Levander. 7 exemplar af nötkråkan, i den yttre skärgården sträckande från W till E eller från SW till NE, men vid Ingå kyrkfjärd på Westerkulla och Haga egendomars marker från S till N eller SE till NW. Det förefaller som om denna sistnämnda afvikning från den annorstädes observerade vest- till ostliga riktningen vore beroende pä fågelns motvilja att flyga öfver den emellan Ingå och Kyrkslätt socknars yttre skärgårdar belägna, flere mil vida Barösundsfjärden. Från Gåsarudds skärgård i Ingå föranleddes den sålunda af det här mötande öppna hafvet att vika norrut och öfver de nära hvarandra liggande holmarna söka sig upp till fastlandet. Här flögo fåglarna lågt öfver vattnet och liksom smy- gande sig emellan träden samt sågos stundom slå sig ned pa åkrar och ängar, sökande efter föda, eller satte de sig för en kort stund på gärdesgårdar eller lägre träd, liksom för att hvila. För människor eller djur voro de alls ej rädda, utan kunde till och med flyga ned och sätta sig på marken alldeles invid åskådarens fötter. Därpå fortsattes åter färden norrut. Stundom voro de ensamma, stundom sågos 5 eller 6 i spridda flockar, men nästan alltid de en- skilda individerna på långt afstånd från hvarandra. På Haga hemmans område observerades de från 27 au- gusti ända tills undertecknad den 14 september reste där- ifrån, talrikast den 7 september, ute i skärgården ända till slutet af september. I anledning af det gjorda meddelandet uppmanade pro- fessor J. A. Palmen Sällskapets medlemmar att insända uppgifter angående nötkråkans förekomst i vårt land under höstens lopp och redogjorde för de iakttagelser, som på Tvärminne zoologiska station gjorts öfver nötkråkans van- dringar under sensommaren och hösten 1913. Professor K. M. Levander förevisade en karta, på hvilken han utsatt de till hans kännedom komna fynden af nötkråkan under dess för tiden pågående invasion i landet. »I 8 K. Hildén, Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa. 4. X. 1913. Ylioppilas Kaarlo Hildén jätti Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa. 1. Albin os- muoto tavallisesta päästäisesta (Sorex vulgaris L.). — Näytteellä oleva eksemplaari saatiin kiinni 30 p:nä kesäkuuta 1913 Karkun pappilan luona Sata- kunnassa, sen tullessa esiin erään ulkorakennuksen älta. Valkean värinsä tähden sattui se tietenkin helposti silmään ja tällöin eras renki polki sen kuoliaaksi. Eläin, joka karva- peitteeltään on täydellisesti valkea, on hiukan tavallista suu- rempi: ruumiin pituus on 72 — 36 mm (M e 1 a-K i v i r i k o n „Suomen Luurankoisissa" mainittu pituus on 64-^37 mm). Maassamme ei tietääkseni täta ennen ole tavattu albinos- muotoa päästäisistä. Ainakaan kitjallisuudessa en ole ta- vannut sitä mainittuna, eikä myöskään Yliopiston kokoel- missa ole sellaista. 2. V a r p u s e n m u n i a t e r v a p ä ä s k y s e n p e- sissä. — Ollessani 6 p:nä kesäkuuta 1913 Haulion kirkon ullakolla, löysin kaksi tervapääskysen (Cypselus apus) pesää. jotka, niissä olevien munien tähden, herättivät mielenkiin- toani. Toinen niistä sisälsi kolme munaa, joista kuitenkiti vain kaksi oli kokonaan valkeata, tervapääskyselle ominaista. kun tåas kolmas oli pohjaväriltään viliertävä sekä varustéttu ruskeilla ja harmailla pilkuilla ja täplillä. Toisessa pesässä tåas oli pesäsyvennyksessä kaksi valkeata munaa, mutta aivan laidalla oli kolmas samanvärinen muna kuin edelli- sessä pesässä. Se oli hiukan rikkonainen, ja näytti siitä syystä tuUeen syrjään työnnetyksi. Saadakseni selvää, minkä linnun nuo kirjavat munat olivat, otin ne mukaani ålas, joUoin huomasin ne varpusen muniksi.. Koska nämä usein koko lailla vaihtelevat väril- tään, ölen, oUakseni asiasta täysin varma, näyttänyt munat tri K. E. K i v i r i k o I 1 o ja maist. R o 1 f P a 1 m g r e n i 1 1 e. Munia ulospuhaltaessani tulin sitäpaitsi huomaamaan, etta varpusen embryo, joka oli toisessa munassa, näytti olevan täydellisesti terve, joten siitä kaikella todennäköisyydellä 4. X. 1913. K. llildén. - A. ja K. Hildén. 9 olisi kehittynyt poikanen. Varpunen oli siis laskenut mu- nan kahteen eri tervapääskysen pesään, jättäen siten niu- niensa hautomisen toisille linnuille (tahallisestiko?), seikka, joka tuntuu varsin omituiselta ja on, ainakin minuUe, täy- delleen tuntematon. Vieraat munat eivät millään lailla näyttäneet häiritsevän lintuja, sillä kunimassakin pesässä haudottiin par'aikaa, löy- täessäni ne. Pesiä löytäessäni tein toisenkin, mielestäni mieltäkiinnittävän huomion, joka ansainnee tässä yhteydessä tulla mainituksi: ei yksin naaras, vaan molemmat vanhat linnut lepäsivät vieretysten kummassakin pesässä, joten näyt- tää siltä, kiiin koiras olisi auttanut naarasta hautomisessa. Varpusen munan mitat toisessa pesässä olivat " '^ mm (tervapääskysten munat tässä pesässä " ' ja _'^ mm), toi- sessa pesässä " '' mm (tervapääskysen munia en toisessa pesässä mitannut). „Suomen Luurankoisten" mukaan övat 20 23 varpusen munien mitat ,- r^ mm, joten ylläolevat mitat lo - Ib, 5 övat täysin normaalit. Sensijaan tervapääskysten munien mitat övat jonkunverran tavallisuudesta poikkeavat („Suom. . , • ■ u 25—27 . Luurankoisissa ,/ ,^ mm). 14—16 ' Lääketieteen ylioppilas Armas Hildén toi näytteille 6 embryota sisältävän oravan uteruksen sekä jätti tämän yhteydessä omasta ja veljensä ylioppilas Kaarlo H i 1- d é n'in puolesta seuraavan ilmoituksen: LIsiä oravan biologiaan. 10 p:nä kesäkuuta 1913 ammuimme oUessamme Karkussa (Satakunta) retkeilyllä oravan (Sciurus viilgaris), jonka uterus tutkittaessa huomattiin sisältävän 6, kokouksessa näytteillä olevaa embryota. Samasta oravasta teimme muutamia mieltä- kiinnittäviä havaintoja, jotka ollen omansa valaisemaan lajin biologiaa esitettäköön seuraavassa. 10 A. ja K. Hildén. — Grönblom. 4. X. 1913. Kys3'myksessä olevan oravan tapasimme pienessä seka- metsikössä lähellä maantietä varsin merkillisellä tavalla. Tarkastaessamme näet erästä n. 3 metriä korkeata lahoa koivunkantoa, jossa tyypilllnen tikanreikä oli nähtävissä, ja sitä koputellessamme, hyppäsikin reiästä ulos orava. Kun tietääksemme ei ole suinkaan yleistä, etta tavallinen ora- vammc elää ontoissa puissa, otimme asiasta lähemmin selkoa kaatamalla kannon maahan. Tulimme tällöin huomaamaan, etta kolon oli valmistanut silminnähtävästi joku Acws-laji, kaikesta päättäen P. major. Pesän läpimittaa esittää vieressä oleva kuva. Koloon johtava aukko oli halkaisijaltaan 8 — 9 cm, onte- lon syvyys 25 cm aukon alareunasta ja leveys noin puolitiessä 12 cm. Ontelon pohjaa peitti runsaanlainen parta- jäkälä- (Usnea-) joukkio; siis luonteenomaista ora- vanpesän rakennusainesta. Tästä päättäen orava käytti van- haa tikan pesää vakinaisena asuntonaan, eikä siis — kuten aluksi näytti — ainoastaan tilapäisesti siinä oleskellut. „Suomen Luurankoiset" mainitsevat oravan poikasten lukumäärän 3 — 4:ksi, joten tässä mainittu tapaus oli tavalli- suudesta poikkeava. Embryoitten pituus oli n. 3 cm. Lopuksi mainittakoon, etta aika, jolloin orava tavalli- sesti synnyttää poikasensa, on melkoista aikaisempi, kuin mitä se tässä tapauksessa olisi tullut olemaan. Student Th. Grönblom förevisade följande För Finlands fauna nya Macrolepidoptera. Vid granskning innevarande höst af Universitetets och flere privata samlingar upptäckte jag följande för vår fauna nya fjärilar. 1. Lycaena semiargiis Rott. ab. cacca Fuchs. — Denna aberration, som noggrant beskrifves i Stett. Kntomologische 4. X. 1913. Grönblom, För Finland nya Macrolepidoptera. 11 Zeitung, 1883, sid. 252, utmärkes bl. a. af följande karaktä- rer: „Hinterflugel uiiten augenlos, Vorderflijgel nur mit ei- nem Auge versehen", och afses med sistnämnda ögonpunkt diskfläcken. Det nu förevisade exemplaret har en liten, obetydlig ögonpunkt ytterom diskfläcken, men anser jag likväl, att detsamma måste hänföras till ab. caeca Fuchs., detta med så mycket större skäl, som samtliga i Univer- sitetets samlingar förekommande och af mig i privata sam- lingar sedda exemplar af L. semiargiis äro försedda med flere ögonpunkter å såväl fram- som bakvingarnas undre sida och därjämte äfven i öfrigt äro hvarandra alldeles lika. En i funnen af mig den 10 juli 1913 i Birkkala, St, i närheten af Pitkäniemi haltpunkt å ängsbacke, hvarest huf- vudarten var mycket allmän. 2. Calamia liitosa Hiibn. — Genom detta fynd riktas vår fjärilfauna med ett nytt släkte, som i systemet har sin plats emellan Tapinostola Led. och Luceria v. Heinem. Tvenne 66 funna af student Irmer Forsius den 10 oktober 1909 i Helsingfors å en lyktstolpe i närheten af statens museum i Tölö. Ehuru arten har en vidsträckt utbredning i Europa och norra Asien, är den i Skandinavien funnen endast i Dan- mark och i Skåne (enligt A u r i v i 1 1 i u s). Flygtiden, som enligt några uppgifter infaller i augusti och september, kan, såsom framgår af nu meddelade fynd, utsträckas in i oktober. Aurivillius nämner, att „larven lefver i rot- stockarna af vanlig vass (Phragmites commiinis), då denna växer på land", och kan detta gifva anledning till den för- modan, att de i Helsingfors funna exemplaren vuxit upp i vassen vid Tölö-vikens stränder eller annorstädes i stadens närhet, där sagda växt förekommer ymnigt. 3. Änarta richardsoni Curtis var.? — Af denna säll- synta fjäril fann student W. Hellen den 7 juli 1913 i Kan- talaks i Imandra Lappmark på Kola-halfön en tämligen väl bibehållen i. 12 Grönblom. Sahlberg. 4. X. 1913. Denna art skiljes lätt från öfriga arter inom samma släkte genom större dimensioner och de starkt håriga ögonen. Arten förekommer egentligen i Nordamerikas polartrakter, på Labrador och i Grönland samt på Novaja-Semlja (var.?), men är (en varietet af arten?) dessutom funnen på Dovre och vid Qvickjokk i Lule Lappmark. Kantalaks-exemplaret skiljer sig betydligt genom mycket mörkare framvingar och bakvingarnas hvita inre del från de 2 exx. från Labrador och Grönland, som finnas i Univer- sitetets samlingar och torde höra till hufvudarten. Huru- vida detsamma hör till var. dovrensis Staud. eller bildar en ny varietet, kan jag ej för tillfället afgöra. 4. Boarmia ribeata Clerck. (^ abietaria Hiibn.). — Ele- ven vid svenska normallyceum härstädes Håkan Lind- berg fångade en 6 af denna art den 25 juli 1913 i Hirvensalo vid Abo, inne i rum på fönster. Exemplaret är betydligt skadadt och saknar ena framvingen, men kan dock intet tvifvel råda beträffande bestämningens riktighet. Arten har en vidsträckt utbredning och är i Skandinavien funnen i Dan- mark, i södra Norge och i Sverige upp till Uppland. Lar- ven förekommer på tall och uppgifves äfven lefva på ek. Professor J. wSahlberg lämnade följande meddelande: Ptinus tectus Boield., en till Finland importerad coleopter. Senaste vår anträffades här i Helsingfors en ny repre- sentant för den grupp af insekter, som hos oss kunna lefva och fortplanta sig inomhus, ehuru de icke förekomma ute i det fria och sålunda egentligen ej höra till vår fauna. 1 torkade exemplar af en stor krabba af släktet Plati^o- niciis, hvilka förvarades å Sydfinska studentafdelningens lo- kal i Studenthuset och sommaren 1912 hemförts af student Greta Hjelt från Zoppot i närheten af Danzig i Preus- sen, funnos några exemplar af en Ptinus-avt. Dessa före- visades för en af våra yngre entomologer, student H j. Grön- 4. X. 1913. Sahlberg, Ptinus tectus. 13 blom, som genast fann, att de ej hörde till någon af våra vanliga Ptinus- arter. I anledning häraf anställdes nya un- dersökningar, och ett stort antal exemplar blefvo af sär- skilda personer tillvaratagna på samma plats. Äfven några larver, som hade stor likhet med larven hos den vanliga Ptinus fur. funnos krypande uti de nämnda krabborna till- sammans med fullbildade insekter. Exemplaren lämnades mig till bestämning och förärades till finska samlingen af studenter Kari och G r ö n b 1 o m samt min son U n i o S a a- 1 as. Då jag med tillhjälp af vanliga handböcker ej lyckades bestämma arten, sände jag några exemplar till den franska entomologen Maurice Pic i Digoin, hvilken speciellt studerat familjen Ptinidae och nyligen bearbetat densamma uti Schenklings stora katalog „Coleopterorum Catalo- gus", XLI. Herr Pic upplyste om att exemplaren hörde till Pt. tectus Boield. Denna art har först blifvit beskrifven af B o i e 1 d i e u i hans i Annales entomol. de France 1856 införda monografi efter exemplar från Van Diemens land. Först i början af detta sekel återfanns arten, då den helt plötsligt visade sig i England såväl i London som vid Liverpool i talrika exem- plar, dels i bageribodar, dels i förrådsmagasiner bland bönor och sädesslag, där den t. o. m. uppträdde såsom ett skade- djur. Att den hos oss förekom i de torkade krabborna visar, att den, likasom den allmänt kända Pt. fur, äfven håller till godo med animalisk föda. Professor Hudson Beare, som i Ent. Monthl. Mag. 1904 skrifvit en kort uppsats om insektens uppträdande i England, uttalar den förmodan, att den förr eller senare skall i likhet med den till samma fa- milj hörande Niptus hololeucus medels handelsprodukter vinna stor spridning. För öfrigt är arten på senare tider funnen såväl i Van Diemens land som på Nya Zeeland och annorstädes i Australien, enligt uppgift af Champion och andra engelska entomologer, hvilka anse sagda världsdel såsom dess ursprungliga hemland. Ganska anmärkningsvärdt är emellertid, att arten ej ännu blifvit observerad i Tvsk- 14 Sahlberg, Ptinus tectus. 4. X. 1913. land eller öfver hufvud taget på den europeiska kontinenten. Den är likväl vid första ögonkastet lätt att skilja från andra arter af släktet och bör sålunda ej lätt undgå uppmärksam- heten. Den utmärker sig nämligen genom sin ytterst täta, gråbruna, enfärgade, nästan sammetslika behåring och ge- nom saknaden af ljusa fjäll på prothorax och elytra. Då Ptinus tectus, så vidt jag vet, ej är beskrifven af se- nare författare och den första af B o i e 1 d i e u meddelade beskrifningen är något bristfällig, vill jag här lämna en något utförligare deskription. Ptinus (Gynopterus) tectus Boield. Oblongo-ovalis, piceo- niger, pube brevi, densissima subholosericea, griseo-brunnea, unicolore tectus; capite deflexo, oculis minoribus; antennis breviusculis, apicem versus perparum tenuioribus; protho- race subgloboso, postice leviter coarctato et ante basin acute impresso, obtuse quadrituberculato, sub tomento fortiter sat crebre punctato; elytris lateribus levissime rotundatis, subtiliter striatis, striis crebre punctatis, interstitiis medio dense longius pilosis, antennis pedibusque ferrugineis. Long. 3.3 — 3.5 mm. Boield., Monogr. des Ptinides, Ann. de la Soc. ent. Fr. 1856 p. 652 (errat. 552). — Hudson, Beare Entom. Monthl. Mag. 1904 p. 4. — Champ. 1. c. p. 85. — Pic, Coleopterorum Catalogus XLI p. 35 (1912). Pt. (Gynoptero) variegato Rossi statura fere similis, sed elytris medio paullo magis rotundatis, statura multo minore, corpore toto tomento densissimo griseo-ferrugineo vel brun- neo pilisque longioribus suberectis in elytris seriatim con- densatis tecto a congeneribus mox distinguendus. — Caput deflexum nigropiceum, crebre subtiliter punctatum, tomento denso griseo-fulvo tectum. Oculi parvuli sat convexi. An- tennae breviusculae, tenuiores, apicem elytrorum haud attin- gentes, brunneo-ferrugineae, dense breviterflavo-pubescentes; articulo primo ceteris crassiore, latitudine distincte longiore, apice paullo longius pubescente, secundo breviter obconico, latitudine sua vix longiore, in ipso angulo exteriore primi adfixo, 3:o hoc circiter * 4 longiore, latitudine sua distincte 4. X. 1913. Sahlberg. Ptinus tectus. 15 longiore, 3 — 10 longitudine fere aequalibus sed extrorsum angustioribus, obconico-cylindricis, ultimo penultimo circiter ^ 4 longiore et parum angustiore, subcylindrico, apice ro- tundato-angustato, Prothorax antice subgloboso-rotundatus, postice leviter coarctatus et ante basin sulco transv^ersali profunde sed anguste impressus, dorso obtuse quadrituber- culatus, tuberculis mediis postice oblique versus basin pro- ductis, disco medio late obsolete longitudinaliter canalicu- latus, nigro-fuscus, parum nitidus, fundo fortiter crebrius punctatus, sed tomento densissimo griseo-brunneo vel fulvo holosericeo tectus uti punctura non nisi vellere detrito obser- vanda; praeterea pilis sparsis pauUo pallidioribus vestita, his in tuberculis dorsalibus paullo densioribus, suberectis, certo situ maculis 4 magnis albido sericeis pone tuberculis aegre observandis; strictura antebasali et impressione trans- versa minus profundis sed acutis, canali media et impres- sione antebasali fundo fere denudatis. Scutellum parvum subrotundatum, tomento brunneo tectum. Elytra prothorace sesqui latiora et latitudine sua communi circiter ^4 longiora, humeris rotundatis, parum prominentibus, lateribus medio levissime rotundatis; supra valde convexa, dorso tamen de- pressiuscula, piceo-nigra, tenuiter striata, striis punctis sub- quadratis confertim positis satis profunde impressis; inter- stitiis convexiusculis, subtilissime alutaceis, tomento denso griseo-fulva omnino tecta et pilis majoribus incurvatis in medio interstitiorum condensatis, uti elytra piloso-striata appareant. Corpus subtus dense breviter flavo-tomentosum, pectore crebre minus subtiliter punctato, ventre sublaevi; segmento penultimo praecedente duplo breviore, basalibus in mare leviter excavatis. Pedes flavo-ferruginei, tomento paliide flavo tecti. In Cancere exsiccato in collectione e Germania a. 1912 reportata m. Maj 1913 specimina plura capta. — In Tasma- nia olim detecta et novissimis temporibus nonnullis locis in Anglia in pistoriis et promtuariis copiose captus. 16 Ehrström, Apodemus agrarius. 4. X. 1913. Amanuens K. E. Ehrström lämnade följande medde- lande: Eine abweichende Form von Apodemus (Mus) agrarius Pallas aus Finland. In den letzten Jahren sind in Finland, und zwar im SE-Teile des Ländes (Karelien), zwei Exemplare von oben- genannter Art angetroffen worden. Im Friihjahr 1913 er- hielt das zoologische Museum der hiesigen Universität, unter dem Namen Sminthus siibtilis, ein ausgestopftes Exemplar einer Mausart, die sich als ein junges Individuum von Apo- demus agrarius erwies. Es wurde im Dorfe Tali, in der Nähe von Viborg auf einem Kartoffelfelde, den 23. Sep- tember 1910 vom Schiiler V. Pietinen gefangen. Das zweite, ein erwachsenes, weibliches Exemplar wurde den 3. Juli 1913, etwa 10 km siidlich von Viborg auf dem Gutp Murula beim Dorfe Ala-Sommes, auf einer Wiese in einem Maulwurfsgange, vom Schiiler Erik T h u n e b e r g erbeutct. Diese Art, die friiher in Finland nicht angetroffen wor- den ist, kommt nach Troussart^) fast im ganzen Detitsch- land östlich vom Rhein vor. Sie fehlt in den Alpen, wird aber wieder in der Lombardei angetroffen. Nach H. W i n g e '*^) ist sie in Dänemark auf den Inseln Laaland und P\alster schon längst bekannt und 1907 auch im siidlichen Jylland erhalten worden. In Schlesien, Ungarn und dem siidlichen Russland kommt sie ziemlich häufig vor, besonders nördlich vom Kaukasus, ist aber auch in der Gegend von Moskau als Schädling in Gärten aufgetreten '). In Sibirien ist die Art nach Osten bis zum Jenisej verbreitet. ') E.-L. Troussart. Faune des Mammiféres d'Europe. Ber- lin 1910. ') H e r 1 u f W i n g e. Danmarks Fauna, Pattedyr. Köbenhavn 1908. -) S c h r ö d e r, R. Das Jahr 1867 in Bezug auf den Gartenbau in der Gegend von Moskau. BtciHiiK-b Pocc. 06iu. CajoBoji. B-b C-FIe- Tcp6. 1868 r. 4. X. 1913. Ehrström, Apodemus agrarius. 17 Die karelischen Fundorte diirften wohl der etwaigen Nordgrenze des Verbreitungsgebietes in diesem Teile von Europa entsprechen. Die Einwanderung ist aller Wahr- scheinlichkeit nach die karelische Landenge entlang fort- geschritten, so dass das Vorkommen der Art zwischen dem Ladoga-See und dem Finnischen Meerbusen sich somit recht isoliert vom Hauptverbreitungsgebiet erweist. Die Hauptart, beschrieben von Pallas (Nov. spec. Glir., 1778) und Dehne (Micromys agilis, Kleinmaus, ein neues Säugetier der Fauna von Dresden, 1841), scheint in einigen Punkten von den karelischen Exemplaren abzuweichen. So erweist der Vergleich der Grössenverhältnisse, wie die neben- stehende Zusammenstellung zugänglicher Maasse zeigt, dass das Verhältnis zwischen Körper- und Schwanzlänge bei den einheimischen Exemplaren ein anderes ist als bei den mittel- europäischen. o. :0 s: en b. O 3.S Karel. adult . . . 96 mm 67 mm 19 mm 12 mm 103 Karel. juv. . . . 68 „ 59 „ 16 „ 8 „ 100 Sächsisch. juv. . . 73 „ 65 „ 20 „ 10 „ 125 \Vinge'sche Maasse 87 „ 72 „ 20 „ 12 „ Nach Troussart — 120 Polnisches Ex. . . — 122 Der Schwanz des erwachsenen Exemplars ist, obgleich dieses ca 1 cm länger als das W i n g e'sche Maass ist, dennoch 5 mm kiirzer. Der Vergleich zwischen einem jungen säch- sischen Exemplar und dem jungen karelischen erweist, dass auch hier das letztere einen kiirzeren Schwanz besitzt. Nach Troussart u. a. ist die fiir diese Art charakte- ristische Anzahl der Schwanzringe 120. Das sächsische Exemplar hatte deren 125, ein polnisches 122. Die Zählung der Schuppenringe an den einheimischen Exemplaren ergab fiir das erwachsene 103, fiir das jiingere weniger als 100. 2 18 Ehrström. — Lindberg. 4. X. 1913. Da das sächsische Exemplar, obgleich noch nicht ausge- wachsen, schon die voUe Anzahl Schuppenringe aufweist, diirfte wohl die geringe Anzahl an dem jungen karelischen auch nicht als Jugendmerkmal anzusehen sein. Die Farbe des erwachsenen Exemplars ist graubraun, dunkler auf dem Riicken, so dass der charakteristische, schwarze Längsstreifen, der vom Scheitel bis zur Schwanz- wurzel reicht, recht undeutlich hervortritt. Die Grenze ge- gen die helle, grauweisse Unterseite ist recht scharf aus- geprägt. Auffallend ist das Fehlen der braunroten Färbung bei dem erwachsenen Exemplare. Bei dem jungen Ex. tritt die genannte Farbe allerdings etwas deutlicher hervor, im ganzen ist aber das betreffende Exemplar dunkler als die mittel- europäischen. Die obenangefiihrten Unterschiede diirften es vielleicht rechtfertigen, die finländischen Exemplare als eine Subspecies „karelicus" zu betrachten. Leider känn die Frage wegen mangelnden Materials, namentlich auch von angrenzenden, russischen Gebieten, gegenwärtig nicht entschieden werden. Doktor Harald Lindberg inlämnade till publikation : Anmärkningsvärda växtfynd gjorda under en resa somma- ren 1913 genom Kuolajärvi till Knjäsha vid Hvita hafvet samt vid Kandalakscha. Senaste sommar företog jag en resa genom norra Fin- land ut till Hvita hafvet. Under denna resa, i hvilken äfven deltog student Martin Aschan, gjordes särskilda fynd af sällsyntare växter, hvilka fynd i någon män komplettera kännedomen af floran i värt floraområdes nordliga delar. Då det kan vara af intresse att lämna ett kortare medde- lande om de former, hvilka äro nya för de af mig beresta provinserna Lapponia Kemensis, Karelia Keretina och Lap- ponia Imandrae, vill jag här nedan uppräkna dem. De 4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 19 under resan insamlade formerna af släktena Taraxacum och Hieracium äro ej ännu närmare granskade, hvarför de här, förbigås; så mycket kan dock framhållas, att bland de insamlade Hieracia finnas flere tidigare ej urskilda former, enligt benäget meddelande af professor J. P. Norrlin, som med vanligt intresse åtagit sig bestämningen af det hemförda materialet. Nya för Lapponia Kemensis. Phegopteris Robertiana (Hoffm.) växte rätt ymnigt på moss- klädda stenar i en ravin uti Pyhäkuru dalgång på östra si- dan om Vuorijärvi sjö i östra Kuolajärvi. Fyndorten är den nordligaste i vårt land. Tidigare är arten känd från Karelia Onegensis, Tiudie, samt från trenne ställen i Kuusamo, af hvilka två äro belägna vid Oulankajoki samt det tredje vid Lammasvuoma i Juuma. Carex paradoxa Willd. anträffades likaledes i Pyhäkuru. Växte på kanten af ett mindre träsk. Fyndorten är den nordligaste i vårt land. Tidigare känd från Åland och fler- talet af de mellanfinska provinserna ända upp till Kuusamo. Carex laevirostris Fr. förekom ymnigt i ett sluttande gran- kärr invid Niemiköngäs fors i Kutsanjoki, ej långt från ryska gränsen. Den enda tidigare kända lapska lokalen är be- lägen vid Nuotjok i Lapponia Tulomensis. Melandryum affine (Vahl) (Wahlbergella angustiflora Rupr.). Denna sällsynta art anträffades sparsamt växande på denuderade fläckar på den brant stupande södra slutt- ningen af Pyhäkuru i Kuolajärvi. Exemplaren, som insam- lades den 9 juli, äro dels blommande, dels nyss utblommade. Inom vårt floraområde tidigare känd endast från Kitkajoki i Kuusamo samt från tre ställen i Lapponia Ponojensis. I Norge växer den endast på sandiga älfstränder i Alten samt i Sverige endast på fjället Nuljalaki i Torne Lappmark. Arten är således en af den nordiska florans allra största sällsyntheter. 20 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913. Saxifraga cerniia ') förekom ymnigt på mossklädda ste- nar invid en bäck i öfre delen af Pj^häkuru dalgång i Kuola- järvi. Arten är tidigare känd från många ställen i Lapp- marken äfvensom från närbelägna trakter inom Kuusamo socken. Lappula deflexa (Lehm.) Garcke växte sparsamt på ett stenigt, mindre område i Pyhäkuru i Kuolajärvi. I finska samlingen finnas tidigare exemplar från flere ställen i trak- terna kring Sordavala, från ett par ställen i Kuusamo, från Kilpisjärvi i Enontekis, från Skiecemjokka vid Pystykorkia i västra Enare samt från Kola i Lapponia Tulomensis, De i Pyhäkuru den 9 juli insamlade exemplaren voro i begyn- nande blomning. Äster Sibiriens L. anträffades den 10 juli vackert blom- mande på sandstrand och i bergspringor strax nedanför Joutenköngäs fors i Kutsanjoki i östligaste delen af Kuola- järvi. Den växte tämligen sparsamt på en sträcka af ett fatal meter tillsammans med bl. a. Agrostis alba, Dianthiis superbus, Epilobium angustifolium, Geranium silvaticum, Rosa cinnamomea, Rubus saxatilis, Galium boreale och Solidago. 1 finska samlingen förvaras exemplar, som insamlats i Kuu- samo vid Oulankajoki nära dess inflöde i Paanajärvi, Vidare är arten känd från Lapponia Imandrae, Lapp. Varsugae och Lapp. Ponojensis. I Sverige är arten aldrig funnen. För några år sedan anträffades den på 700 m höjd ö. h. bland videbuskar på sandiga och grusiga stränder vid Aursund- sjön nära Röros i Norge. En af de allra egendomligaste och intressantaste platser, som under resan besöktes, var Pyhäkuru i östra Kuolajärvi. Denna dalgång skulle förtjäna att noggrant och i detalj undersökas. Vi hade endast en dag till vår disposition för att undersöka den många kilometer långa dalen. Förutom de ofvannämnda stora sällsyntheterna insamlades där exem- ') Sedan detta skrifvits har genom benäget meddelande af forst- mästare E d v. af H ä 1 1 s t r (i m till min kännedom kommit, att såväl Soxifraga cernuo som Lappula deflexa af honom anträffats i Pyhäkuru- dalen sommaren 1910. 4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 21 plar för musei samlingar af följande arter: Calypso borealis, Eqiiisetiim scirpoides, Asplenium viride, Cystopteris montana, Atliyrium crenatum (växte i stor ymnighet), Actcea erythro- carpa, Arabis alpina, Saxi fråga ccespitosa, S. nivalis och Myosotis silvatica. Äfven för en mossforskare erbjuder plat- sen ett rikt byte; en lafspecialist skulle säkert finna mycket af intresse på de talrika, med lafvar af många slag alldeles betäckta stora blocken, som ställvis fylla bottnen af dal- gången och göra en vandring i Pyhäkuru till en af de allra besvärligaste man kan vara med om i vårt på liknande marker fattiga land. Bergarten här är nephelinsyenit, en kalkhaltig sällsynt bergart, hvilket förklarar förekomsten af den egendomliga och för vårt land mycket sällsynta vege- tationen. Nya för K a r e 1 i a K e r e t i n a. Liizula Sudetica (Willd.) anträffades å en fuktig äng strax invid Knjäsha by. Arten är för öfrigt spridd inom norra delen af vårt floraområde ända ned till Tb, Sb och Kb. Från östra delen af Kola-halfön föreligga tills vidare inga exemplar af denna karaktäristiska art. Lemna trisulca L. sågs under resan inom vårt område endast en gång, nämligen i Tuntsanjärvi sjö, där den fler- städes flöt omkring på den grunda, nära Tuntsankylä by belägna delen af sjön. Från de till vårt floraområde räk- nade kusterna af Hvita och Ishafvet föreligga inga uppgifter om denna arts förekomst. I en instängd lagun vid myn- ningen af Dvina-floden utanför Archangel sågs den ymnigt växa. Carex tenuiflora Whlnb. förekom på Kotisuo kärr invid Tuntsankylä by. För öfrigt spridd genom norra och mellersta delarna af Fennoskandia orientalis. Carex heleonastes Ehrh. växte tillsammans med föregående art på Kotisuo vid Tuntsankylä. Tills vidare enda fynd- orten inom de östra delarna af floraområdet. 22 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913. Ätropis maritima (Huds.) anträffades växande på södra stranden af Knjäsha guba, ej långt från fisklägena invid byn. Den växte tillsammans med A. distans f. piilvinata Fr. och afvek genast genom sitt växtsätt och sina smalare, brun- aktiga vippor samt genom ståndarknapparnas betydligare längd, Atropis maritima skiljer sig nämligen från Atropis distans hufvudsakligen genom att den skjuter långa refvor och har åtminstone dubbelt längre ståndarknappar. Karak- tärer hämtade från vippans form och småaxens storlek ha däremot endast ringa systematiskt värde i jämnbredd med de anförda. I finska samlingen ligga af Atropis maritima tvenne exemplar. Det ena är funnet af I. O. Bergroth på sandstrand nära Anserski Skit på ön Solovetsk i Hvita hafvet (24 juli 1896). I samlingen förvaras härifrån 4 indi- vid tillsammans med 2 individ af den vid Hvita hafvet van- liga formen af A. distans på ett ark, hvilket af Bergroth etiketterats „A. distans v. pulvinata Fr. (non typica!)" ^). Då ön Solovetsk numera ej räknas till vårt floraområde, utgår detta exemplar från vår flora. Det andra i finska samlingen förvarade exemplaret är taget 27. 7. 1898 af Th. O. B. N. Krok vid Nyborg invid Varangerfjorden i Norge. Äfven denna fyndort ligger ej inom Fennoskandia orientalis, men väl strax invid gränsen till detsamma. De af Krok insamlade exemplaren äro bestämda till Glyceria reptans (Laest.) Krok. I likhet med Ostenfeld (Flora arctica, p. 126) anser jag Gl. reptans (= Gl. vilfoidea (Ands.) Th. Fr.) endast vara en biologisk form af Atropis maritima med långa stoloner och sällan utvecklade ax. Denna kulliggande, täta mattor bil- dande, blomlösa form anträffade jag på en holme mellan Kandalakscha och Kolvitsa byar invid kusten af Lapponia Imandrae. Tills vidare äro sålunda fyndorten vid Knjäsha och den vid Kandalakscha de enda, hvilka ligga inom vårt floraområde, såsom det numera begränsas. De af mig vid Knjäsha insamlade exemplaren öfverensstämma i allt med M Det är sannolikt dessa individ, som redan tidigare af A. P a 1 m- gren hänförts till A. maritima. 4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 23 de exemplar jag sommaren 1912 anträffade på Vormsö i Estland. De äro endast lägre, spädare och mera rödt an- liipna, hvarigenom de bilda en tydlig öfvergång till hvad som kallats Gl. reptans. På Vormsö växte arten äfven till- sammans med Ätropis distans, så att jag hade tillfälle att redan där lära känna dessa bägge skarpt och väl åtskilda arter. De exemplar jag sett från Sverige under namn af Glyceria baltica Lindeb. (Småland, Kalmar, Fredriksskans, 7. 7. 1894, K. F. Dusen; Kalmar, 4 juli 1898, Gustaf Löfgren; Öland, Borgholm, 6. 1900, G. A. R i n g s e 1 1 e) kan jag ej skilja på något sätt från den form, som jag insamlat i Estland och nu senast vid Hvita hafvet. Äfven finner jag öfverens- stämmelsen mellan de ostsvenska och de syd- och väst- svenska fullständig. Att denna art i likhet med Ätropis distans varierar till storlek, vippgrenarnas riktning m. m. efter olika ståndorter är fullt naturligt. Den form, som kallats A. Suecica Holmb., anser jag ej heller specifikt skild från Ä. distans, utan är den väl att betrakta som en af Ä. distans' många hafsstrandsformer, hvilka alla betydligt af- vika från former tagna i de inre delarna af landet. Glyceria Diisenii Lindeb., eller Gl. baltica X distans, såsom den af N e u- m a n uppfattas, skulle jag vilja betrakta som en mycket storväxt form af den vid Östersjön växande Ä. maritima. Jag har haft tillgång till exemplar af Gl. Dusenii från Öland, Torslunda socken, Färjestaden, vid hafvet söder om det gamla badhuset, 14 och 25. 7. 1899, K. F. Dusen, och att döma af desamma föreligger endast en af fet ståndort fram- bragt, stor form af Ä. maritima. De nedre vippgrenarna äro visserligen starkt nedåtriktade, hvilket ej är fallet hos vanlig A. maritima. Bland det af mig insamlade materialet af A. ma- ritima från Vormsö finnes dock äfven en del individ, hos hvilka de nedre grenarna äro tydligt nedåtböjda. Samma är förhållandet med vissa individ af den form, som G u s t. Trägård h den 12. 7. 1887 insamlat på Svinö vid Kalmar. Skulle en bastard föreligga, borde detta visa sig i annat än vippgrenarnas riktning, som dock hos A. distans är så alldeles ytterligt varierande. Hos denna sistnämnda art va- 24 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913. rierar riktningen, som bekant, från uppåt till starkt nedåt, och vanliga förhållandet är det, att smärre exemplar ha mer eller mindre uppåtriktade grenar, medan mer kraftigt vuxna former ha desamma mer eller mindre nedåtriktade. Ä. ma- ritima förhåller sig väl analogt. De af O. R. Holmberg från Skåne, Lomma, in limo siccato e litore egesto, 15. 8. 1904, utdelade Glyceria distans X maritima f. expansa Holmb. och f. Kattegatensis Neum, förefalla mig som storväxta, på fet mark vid hafvet vuxna former af A. distans. Jag kan ej skilja dem från af mig i Estland, vid Finska viken och vid Hvita hafvet tagna, storväxta former af Atropis distans. Alopecurus pratensis L. är ej heller tidigare känd från Karelia Keretina. Den förekom i en vacker, högvuxen form på en naturlig äng nära Knjäsha by. Någon odling finnes öfver hufvud ej i Knjäsha, hvarför det är uteslutet, att den inkommit med gräsfrö. Huru dess uppträdande där skall förstås kan jag ej upplysa om. Rumex Fennicus Murb. Denna för Bottniska vikens strän- der norr om Kvarken så karaktäristiska art anträffade jag under resan för första gången i Tuntsa by vid Tuntsanjärvi sjö, hvarest den förekom ymnigt i närheten af gårdarna. Ute vid kusten af Hvita hafvet var den en formlig karak- tärsväxt för de sandiga ock särskildt de grusiga stränderna såväl inom KK som Lim. Vidare såg jag den vid Archangel och flerstädes vid Dvina-floden. För Karelia Keretina är arten ny. Rumex aiiriculatus Walli'. är ytterst vanlig på stränderna af Hvita hafvet såväl inom Karelia Keretina som Lapponia Imandrae. Anträffades äfven på en äng invid Knjäsha by, hvarest exemplaren voro mer högväxta än hvad fallet är på hafsstränderna, där den dock ofta uppnår betydande storlek. Hanplantor voro öfverallt mycket sällsyntare än honplantor. På sandstränder vid Archangel och längs Dvina-floden upp- trädde den äfven ymnigt och allmänt. Kalkbladen antaga efter blomningen mycket olika färg. På samma strand kan man ofta se blomsamlingar till färgen växlande från blekröda till mörkt blodröda. Exemplar af det sistnämnda slaget ha legat till grund 4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 25 för K i h 1 m a n s R. haematinus, hvilken sålunda som art måste indragas, något som jag redan gjort i Enumeratio år 1901, där den upptogs som subspecies. Senare har jag betraktat den endast som en rödare och kompaktare strand- form af R. aiiriciilatus, en åsikt som jag efter det jag varit i tillfälle att se tusentals individ på stränderna af Hvita hafvet till fullo vidhåller. Förutom från stränderna af Hvita hafvet är R. auricnlatus känd från Geta på Åland samt från Karelia Olonetsensis och Karelia Ladogensis. Ett exemplar från Ka, Lavansaari ö i Finska viken, taget af Ed v. Nyländer år 1851, har af Murbeck år 1896 med tvekan förts till R. acetosa med anmärkning, att det mycket påminner om R. auricnlatus. Efter det jag sett R. auricn- latus såväl i Estland som nu mångenstädes vid Hvita hafvet, skulle jag knappt tveka att föra exemplaret till R. auricn- latus, oaktadt detsamma, såsom Murbeck anmärker, är toppskadadt, hvarför han ansåg en säker bestämning ogörlig. R. auricnlatus afviker från R. acetosa hufvudsakligen genom sin mycket greniga blomsamling. Blomningstiden tyckes äfven vara olika. Sålunda insamlade jag vid Magnushof på Vormsö i västra Estland på en äng bägge arterna den 30 juni 1912. R. acetosa var då redan alldeles utblommad, medan R. auricnlatus endast hade små knoppar. Den senare arten har således en betydligt senare blomningstid, något som äfven framhålles i en del floristiska handböcker. Ammodenia peploides (L.) anträffades på sandstrand på den i mynningen af Knjäsha guba belägna ön Krestowo ostrow. Arten är för öfrigt utbredd längs alla våra hafs- kuster. Cerastinm vnlgatum v. glandnlosa Koch. Den glandu- lösa formen af denna art insamlades dels på hafsstrand in- vid Knjäsha, dels på äng invid nämnda by. Stellaria humifnsa Rottb., en tämligen allmän strand- växt vid såväl Is- som Hvita hafvet, har tidigare saknats i samlingen från KK. Anträffades på stranden strax utanför Knjäsha by. 26 Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 4. X. 1913. Draba incana L. v. legitima Lindbl. anträffades på stran- den af Krestowo ostrow utanför Knjäsha. För öfrigt en spridd hafskustväxt hos oss. Draba hirta L. *elatior A. B. f. leiocarpa Lindbl. växte på ett berg på Krestowo ostrow utanför Knjäsha. Tidigare bekant från särskilda ställen i Lappmarken; dessutom är en afvikande form känd från Kuusamo och Sordavala-trakten. Cochlearia officinalis L. v. arctica (Schlecht.) växte på stranden utanför Knjäsha. Myriophyllum spicatum L. anträffades uppkastad på stran- den af Tuntsanjärvi sjö invid Tuntsa by. Ute vid kusten sågs den ej. Är ej heller tidigare känd från de till området hörande kusterna af Hvita och Ishafvet. Alchemilla siibcrenata Bus. och Ä. acutidens Bus. växte på en något fuktig, sluttande äng mellan Knjäsha bj' och fisklägena på södra sidan af viken. Potentilla anserina L. *Egedii Wormsk. förekom vacker och typiskt utbildad på stranden utanför Knjäsha. Tidigare känd från Om, KP, LP och LL I sommar af mig insamlad äfven på kusten af Lapponia Imandrae. Nya för Lapponia Imandrae. Schoenus ferriigineus L. anträffades tämligen ymnigt växande på en egendomlig, med vass bevuxen kärrmark nära kusten mellan Kandalakscha och Kolvitsa byar. Kärret var beläget nedanför ett tvådeladt fjäll, som synes från Kandalakscha åt Kolvitsa till. Tidigare är arten tagen endast på ett par ställen i Onega-Karelen samt på några ställen i Karelia Pomorica occidentalis. Fyndorten, belägen vid 67 n. br., är den nordligaste i hela Fennoskandia. Eriophornm latifolium Hoppe växte i samma kärr som Schoenus ferriigineus. Fyndorten är den nordostligaste inom Fennoskandia orientalis. Carex Oederi Fhrh. Äfven denna art växte tillsammans med Schoenus. Inom till vårt område hörande Lappmarker tidigare funnen endast på en holme i Fnare sjö och vid 4. X. 1913. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd. 27 Muddusjärvi i Enare samt 1910 af mig nära mynningen af Pasvig älf. I de centrala delarna af Lappmarkerna torde den sålunda fullständigt saknas. Ätropis maritima (Huds.) förekom ymnigt på stranden af en holme mellan Kandalakscha och Kolvitsa. Såsom redan framhölls, uppträdde den här alldeles utan blommor, förökande sig på vegetativ väg genom i bladvecken på de långa stolonerna sittande knoppar. Atropis distans (L.) anträffades tillsammans med före- gående, med rikligt utvecklade vippor och halfmogna frukter. Se för öfrigt hvad som tidigare framhållits. Bromus inermis Leyss. förekom vid kanten af en in- hägnad i östra delen af Kandalakscha by. Tidigare känd endast från LP och KOI. Förvildad och inkommen med gräsfrö är den funnen på några ställen inom vårt land. Potamogeton filiformis Nolte växte rätt ymnig på grundt vatten i Mjelko guba viken nära Kandalakscha. Till denna arts egendomliga utbredning skall jag vid ett senare till- fälle återkomma. Salix aurita L. förekom i flere normalt vuxna buskar i fuktig skogsmark nedanför samma fjäll, under hvilket Schoe- mis och de andra sydliga formerna anträffades. Fyndorten är den första inom Lappmarkerna; tidigare enligt exemplar i samligen nordligast tagen i norra delen af provinsen Kuu- samo samt i Öfvertorneå inom Ostrob. borealis. Rumex auriculatus Wallr. anträffades mycket ymnigt på sandig strand på en holme mellan Kandalakscha och Kol- vitsa byar. Uppträdde där under en mängd färgformer. Se hvad som tidigare framhölls om de inom Karelia Keretina funna exemplaren. Cerastium alpimim vulgäre -typicum. Af denna säll- synta bastard anträffades en stor tufva på en liten holme vid infarten från Knjäsha till Kandalakscha. Strax intill växte den vanliga, ej glandulösa formen af Cerastium vulgäre. Hela den funna stora tufvan var fullkomligt steril och afvek från C. vulgaris-iormen bl. a. genom att den var starkt glandu- lös, en karaktär som den ärft af C. alpimim. Tidigare endast 28 Lindberg. — Merikollio. 4. X. 1913. känd från Kuusanio och Ponoj, enligt exemplar bestämda af Murbeck. Under min resa genom Kemi och Enare Lapp- marker sommaren 1910 anträffade jag på några ställen kom- binationen Cerastium alpinum X *alpestre. Conioselinum tataricum Fischer var. cenolophioides (Turcz.) uppträdde flerstädes på stränderna af de mellan Kandalakscha och Kolvitsa belägna holmarna, i likhet med hvad fallet var utanför Knjäsha. Den växte alltid tillsammans med C. tata- ricum, af hvilken den uppenbart är att betrakta som en smalbladig form. Analoga former finnas hos flere andra umbellater, bl. a. som bekant hos Heracleum Sibiricum och Pimpinella saxifraga. Jag har tidigare efter ryska författare betraktat formen som egen art, men efter det jag nu sett den flerstädes i naturen, kan jag ej mera upprätthålla denna åsikt, utan anser den vara en smalbladig form af den ty- piska, så olika de än se ut. Potentilla *Egedii Wormsk. På stranden af en holme mellan Kandalakscha och Kolvitsa iakttogs mycket typisk och vacker P. 'Egedii. På samma ställe anträffades äfven ett exemplar af P. anserina med undertill vackert silfver- glänsande blad. Se för öfrigt hvad tidigare framhållits. Pyrola chlorantha L. förekom sparsamt i samma skog, där Salix aurita anträffades. I samlingen finnes från Lapp- markerna endast ett exemplar från en tallskog vid Pyhä- järvi i Enare socken. Förutom dessa nu nämnda anträffades under resan ett rätt stort antal arter, hvilka äro uppgifna från de tre be- resta provinserna, men af hvilka exemplar tidigare i den finska samlingen saknats. Maisteri E. M e r i k a 1 1 i o jätti painettavaksi: Kapeanokkaisen pähkinähakkisen (Nucifraga caryocatactes macrorhynchos Brehm) vaelluksesta Suomeen v. 19n. Selostus perustuu etup. niihin tietoihin, jotka yllämai- nittuna vuonna hankin. Ne övat, paitsi omia ja itse henkilö- 4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 29 kohtaisesti muilta hankkimiani, kotoisin sanomalehdistä, aika- kauskirjoista, tieteellisistä julkaisuista (ks. Medd. 39 s. 121, E. W, Suomalainen: Havaintoja pähkinähakkisen, Nucifraga caryocatactes L., esiintymisestä Suomessa) ja Yliopiston Zoo- logiselta Museolta, Jotta vaelluksen vaiheet tulisivat sel- vemmiksi, piirsin seitsemälle Suomen karttalehdelle mustalla renkaalla kaikki löy- töpaikat. Ensimmäi- nen karttalehti esitti 14—19. VIII. tavatut löytöpaikat, toinen 20 —23. VIII, kolmas 25—31. VIII, neljäs 1— 30.IX,viidesl— 31. X, kuudes 1—30. XI ja seitsemäs 1. XII. 1911—12. I. 1912 teh- dyt havainnot. Nyt mukana seu- raavassa karttaleh- dessä övat kaikki löy- töpaikat esitettyinä mustalla pisteellä ; mutta jotta jo kart- talehdestä kävisi ilmi tehtyjen havaintojen aika, ölen pisteisiin liittänyt pienemmällä pisteellä päättyviä vii- voja, joiden erilainen suunta osoittaa eri ajanjaksoa. Niinpä esittää pohjoista kohti vedetty viiva ensimmäistä ajanjaksoa (siis 14 — 19. VIII), koillista kohti vedetty toista (siis 20 — 23. VIII), itäänpäin vedetty kolmatta, j. n. e. Jos samana ajanjaksona on samassa paikassa tehty useita havaintoja ei se käy kartasta ilmi. Kahta löytöpaikkaa Lounais-Suomessa, nim. Lemua ja Askaista, ei tilan ahtaus ole sallinut esittää kartalla, samoin- kuin muutamia aikaa osoittavia viivoja. 30 Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 4. X. 1913. Ensimmäinen tieto kapeanokkaisesta pähkinähakkisesta vuonna 1911 on Haukipiitailta. Siellä sen huomasi Isolla- niemellä yliopp. Kaarlo Häll fors 14 p:nä elokuuta. Lin- tuja oli 4 kppl. 15 p:nä huomasi sen Kyrönlahdella, lähes peninkulman päässä edellämainitusta paikasta pohjoiseen, talokas Kustaa Häyrynen. 18 p:nä tapasi allekirjoitta- nut samaisella Isollaniemellä pähkinähakkisia suurissa par- vin. Myös muualla Haukiputailla lapasin mina ja useat muiit henkilöt samana ja seuraavina päivinä niitä. 20 p:nä tavattiin lintua ensikerran muualla Suomessa. Silloin sen näki metsänhoitaja J. Montell Enontekiössä Saarikosken talon luona n. 3 pnk. Kilpisjärveltä etelään. Västa seuraavana päivänä, 21. VIII, pähkinähakkinen ensi kerran tavattiin Etelä-Suomessa, nim. Karjalohjan pitäjän Suurniemen tilalla, jossa sen ampui hra Irmer Forsius. 22 p:nä lintua tavattiin, paitsi Haukiputailla, myös Torniossa, lissä, Kirkkonummella, Viitasaarella ja Helsingissä. 23 p:nä se tåas tavattiin Haukiputailla. Seuraa päivän väliaika, jol- loin ei linnusta ole mitään tietoja. 25 pmä sitä tåas tava- taan, nyt Helsingin luona. Uusina löytöpaikkoina kiinnittä- vät huomiota useat Lounais-Suomessa sekä Kristiinan, Mik- kelin ja Savonlinnan seutuvilla tehdyt havainnot. Kaakkoa kohti kulkeva viiva osoittaa pähkinähakkisten löytöpaikkoja syyskuussa, jolloin sitä tavattiin runsaimmin, ainakin tehtyjen havaintojen lukumäärästä päättäen. Suurin osa havaintoja on nyt, kuten vastedeskin, Lounais-Suomesta. Muista löytöpaikoista mainittakoon Sortavala, jossa lintuja tavattiin „suurempi joukko", ja Muonio sekä E^nontekiö. Lokakuun kuluessa (etelään kulkevat viivat) on lintua tavattu vielä melkein yhtä runsaasti lounais-osassa Suomea; muualta Suomesta ei ole tietoja, lukuunottamatta Taival- koskea ja Muoniota. Marraskuun aikana övat löydöt lounais-osassa Suomea su- pistuneet vähempään kuin puoleen määräänsä. Muualla Suo- messa on niitä tåas vaan kahdessa kohdin, nim. Pudasjärvellä ja Taivalkoskella. Joulukuussa on lintua tavattu vain Paimiossa, 4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 31 jossa yksi pähkinähakkinen lyötiin kivellä kuoliaaksi. Vii- meinen havainto linnusta tehtiin 13 p:nä tammikuuta 1912, jolloin 1 kpl. ammuttiin Lemun pitäjän Vitikaisten kylässä Alistalon lähellä, missa lintu oli pitemmän aikaa oleskellut. Kuten tunnettua, on kapeanokkaisen pähkinähakkisen kotimaa Siperia, josta se tuon tuostakin tekee vaelluksiaan Suomeen ja muuhun Eurooppaan. Se seikka, etta löytö- paikat etupäässä övat olleet lounais-osassa Suomea, viittaisi, ainakin näennäisesti siihen, etta muutot ensin olisivat tapah- tuneet Etelä-Suomeen arvattavasti idästä. Yleinen mielipide tuntuu olevankin tällainen, seikka, joka käy ilmi useasta tieteellisestä kirjoituksesta. Kerätessäni tietoja vuoden 1911 muutosta, tulin huo- maamaan seikkoja, jotka sotivat täta käsitystä vastaan, mikäli se koskee yllä mainitun vuoden muuttoa. Ensiksikin herätti huomiota se seikka, etta ensimmäiset linnut ei tavattukaan Etelä-, vaan Pohjois-Suomessa, Haukiputailla, jossa niitä ta- vattiin viikkoa ennen kuin Etelä-Suomessa. On kait jok- seenkin varmaa, etta linnut, jotka ensin tavattiin Pohjois- Suomessa, eivät ole voineet sinne tulla Etelä-Suomesta; sieliä ne kyllä olisivat tulleet huomatuiksi, Päinvastoin saakin löytöpaikkoja ja niiden aikoja toisiinsa vertaamalla sen käsi- tyksen, etta kulkusuunta nähtävästi on ollut päinvastainen, siis Pohjois-Suomesta Etelä-Suomeen. Mahdollista kyllä on, etta osa linnuista on sitäpaitsi suoraan idästäpäin, tai muual- takin kulkeutunut Lounais-Suomeen. Toinen seikka, joka puolustaa edellä tehtyä johtopäätöstä, olisi lintujen runsaslukuisuus eri osissa maatamme olevissa havaintopaikoissa. On nim, todennäköistä, etta kuta kau- vemmas linnut joutuvat lähtöpaikastaan, sitä enemmän parvet hajaantuvat. Niin onkin luultavaa, etta niissä paikoin maata, joihin linnut ensin saapuvat, ne myöskin esiintyvät suurem- missa parvissa kuin myöhäisemmissä paikoissa. Poikkeuksia tästä säännöstä tietysti on — esim. maantieteelliset seikat voivat niitä aikaansaada — jolloin parvet voivat yhtyä, mutta se ei tuUe tässä kysymykseen. Kuten jälessä seuraavasta luettelosta käy ilmi, oli lintuja siinä paikassa, jossa niitä 32 Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 4. X. 1913. ensin Suomessa tavattiin, monin kerroin runsaammin kuin mitä tiedot muualta Suomesta ilmoittavat — lukumäärän ar- vioinkin havaintopaikalla Haukiputailla 18. VIII noin 2,000:ksi. Muuten on ainoastaan kahdesta paikasta muualta Suomesta tietoja, missa lintuja olisi tavattu yli 10 kppl. parvessa, ni- mittäin Sortavalasta ja Kakskerrasta läheltä Turkua, muualla on niitä tavattu alle 10 kppl, Huomattava tässä kuitenkin on, etta ei läheskään kaikista ilmoitetuista havainnoista käy ilmi lintujen lukumäärä. Edellämainittua pitäisin siis myöskin seikkana, joka viittaisi siihen, etta linnut övat ensin saapu- neet Pohjois-Suomeen. Lisäksi mainittakoon, etta 18 päivä elokuuta, jolloin pähkinähakkisia oli tuhatlukuisina Haukiputailla, oli ensim- mäinen tyven päivä kolme päivää kestäneen sangen ankaran koillismyrskyn jälkeen. On sentähden otaksuttavaa, etta linnut juuri samaisen myrskyn ajamina övat kulkeneet Poh- janlahden rannoille koillisesta päin. Linnuilla olikin eteläi- nen kulkusuunta. (Tänä vuonna (1913) sain kansan miehiltä Oulun-Salossa kuulla, etta syyskesällä 1911 siellä oli oUut suuria parvia närhen kokoisia, kesyjä lintuja.) Näyttää siis otaksuttavalta, etta vuonna 1911 pähkinä- hakkiset tulivat koillisesta päin Suomeen, saapuen ensin Pohjanlahden pohjoisosaan. Täältä sitten näyttävät parvet hajaantuneen, toiset kulkien etelään Lounais-Suomeen ja toiset, kicrtäen Pohjanlahtea pohjoiseen ja länteen, missa niitä tavattiin Muoniossa ja Enontekiössä. Etta osa pohjois- ja eteläosiin maatamme vaeltaneista linnuista oli tullut suoraan mainittuihin paikkoihin, voi silti olla mahdollista. Varmaankin Pohjan- ja Suomenlahdet övat siten tien linnuilta ainakin osaksi sulkeneet, useitten uskaltamatta lähteä meren yli, joten niitä syys-, loka- ja mairaskuunkin aikana löytyi run- saasti harhaillen Lounais-Suomessa. Mikkelin, Savonlinnan ja Sortavalan luona tavatut linnut voisi mieluummin pitää takaisin palaavina kuin joinakin eri teitä tulevina jälkijouk- koina. Lopuksi mainitsen joitakin löytöpaikkoja, joita ei ole mainittu E, W. Suomalaisen laatimassa luettelossa (ks. 4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 33 Medd. 39, s. 122). Useita epävarmoja tai epätäydellisiä tie- toja on minun täytynyt jättää pois, 1) 14. VIII tapasi yliopp. Kaarlo Hällfors Isolla- niemellä Haukiputailla 4 kppl. pähkinähakkista. 2) 15. VIII näki talokas K. Häyrynen Kyrönlahdella Haukiputailla noin peninkulman päässä pohjoiseen edellä- mainitusta muutamia lintuja. 3) 18. VIII ilmestyi Isolleniemelle Haukiputailla yhfäk- kiä itäpohjoisesta suunnasta paljon pähkinähakkisia, ar- violta noin 2,000 kppl. Muutamat linnuista hyppivät maassa, kuten minusta näytti puoloja ja mustikoita syöden — muu- tamien näin hävittäneen ampiaispesän ja syövän sen touk- kia — toiset hyppivät puiden oksilla, toiset lensivät puiden latvojen yläpuolella ja kaikkein korkeimmalla lentävät näyt- tivät silmään pieniltä pisteiltä. Vastatuulessa linnut ilmassa useimmiten aivan paikallaan pysyen lentelivät. Tuntui siltä kuin ne meren vastaan tultua olisivat koettaneet ylhäältä tutkia mahdollisuuksia päästä eteenpäin.. Ääni muistutti heik- koa ja lapsellista variksen raakuntaa, vivahtaen usein närhen rääkyntään. Myös harakan naurua ja kalalokin ääntä muis- tuttavia ääniä kuului. Linnuista ammuin 6 kppl. — neljä niistä on Yliopiston zool. museossa. Mainittakoon etta samassa tapasin näillä seuduin verrattain harvinaisen muuttohaukan (Falco peregrinus Tunst.) eräällä lähellä olevalla rantakarikon kivellä istumasta. Tuntui siltä, etta haukka seurasi lintupar- vea, kuten useat petolinnut sopuleita niiden vaelluksilla. Myös muualla Haukiputailla näin mina ja useat muut henki- löt samana ja seuraavinakin päivinä pähkinähakkisia. 4) 19. VIII näin muutamia lintuja hajallaan lentelevän Kyrön lahdella Haukiputailla. 5) 20. VIII näki metsänhoitaja J. Montell Enontekiössä n. 3peninkulmaa Kilpisjärveltä etelään pähkinähakkisen. Syys- kuun aikana nähtiin Muoniossa ja Enontekiössä lintuja useita kertoja (Medd. 39, s. 51). 6) 22. VIII näin lissä lähellä Haukiputaan rajaa pähkinä- hakkisen ja luulen lisäksi Haukiputailla pari kertaa tunte- neeni linnun äänen. 34 Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 4. X. 1913. 7) 22. VIII nähtiin lintuja sanomalehtien mukaan Tor- niossa (Montell, Medd. 39, s. 51). 8) 22. VIII ammuttiin lintu Kirkkonummella (Zool. Mus.). 9) 22. VIII tavattiin pähkinähakkinen Granössä, Hel- singin luona (Zool. Mus.). 10) 22. VIII tapasi metsänhoitaja, fil. kand. Kalle A i- raksinen Viitasaaren pitäjän Kumpumäen kylässä kaksi pähkinähakkista. 11) 23. VIII tapasi yliopp. Yrjö H e 1 1 m a n linnun Haukiputaalla Pensaskarissa. 12) 25. VIII ammuttiin kaksi kappaletta Drumsössä Hel- singin luona (Zool. Mus.). 13) 26. VIII ilmoittaa Turun Sanomille preparaattori A u g. Ed v. Fri ampuneensa pähkinähakkisen Savonlinnan kaupungin läheltä Taivassalosta (Luonn. Yst. 1911, s, 176). 14) 26. VIII näki hra Hannes Seppä Teuvalla 1 kpl. (Luonn. Yst. 1911, s. 144). 15) 26. VIII ammuttiin (W. Sohlman) Taavetissa noin 20 km Mikkelistä 1 kpl. (Luonn. Yst. 1912, s. 36, S u 1 o R e- ponen). 16) 28. VIII ammuttiin lintu Kirkkonummella (Zool Mus.). 17) 28. VIII ammuttiin 2 kppl. lähellä Helsinkiä (Zool. Mus.). 18) 29. VIII ammuttiin 1 kpl. lähellä Helsinkiä (Zool. Mus.). 19) 29. VIII ammuttiin 2 kppk Sipossa (Zool. Mus.). 20) 29. VIII saapui Torniosta Zool. Museoon pähkinä- hakkinen sikäläisen alkeiskoulun kokoelmiin täytettäväksi. 21) 29. VIII ammuttiin Teuvalla 1 kpl. (Hannes Seppä, Luonn. Yst. 1911, s. 144). 22) 30. VIII ammuttiin 1 lintu Porkkalassa (Zool. Mus.). 23) 1. IX näki talokas Kustaa Häyrynen 1 linnun Kalliolammella Haukiputailla. 24) 2. IX nähtiin lissä Tannilan kylässä 2 pähkinähak- kista lentäen pohjoisesta etelään (Kaleva, 6. IX. 1911). 25) 4. IX ammuttiin lintu Tyrväällä (Zool. Mus.). 4. X. 1913. Merikallio, Nucifraga caryocatactes. 35 26) 5. IX ilmoittaa Turun Sanomissa preparaattori Au g. E d v. Fri ampuneensa pähkinähakkisen Säämingin pitäjän Varparannan kylästä. Mj^öskin Vesannolla tietää hra Fri yhden ammutun (Luonn. Yst. 1911, s. 176). 27) Noin 10. IX nähtiin Sortavalassa „suurempi joukko" pähkinähakkisia (T. Relän der, Luonn. Yst, 1911, s. 177). 28) 10. IX ammuttiin 1 kpl. Fredriksbergissä Helsingin luona (Zool. Mus.). — Helsingin ympäristöllä on sitäpaitsi useissa paikoin syksyn kuluessa ammuttu pähkinähakkisia. Näistä havainnoista ei minulla ole varmoja tietoja. 29) 11. IX ammuttiin 1 kpl. Mustikkamaalla Helsingin luona (Zool. Mus.). 30) 16. IX ammuttiin Porissa 2 kppl. (Zool. Mus.). 31) 20. IX näki metsänhoitaja A. W. Bergh linnun Pudasjärvellä (Luonn. Yst. 1911, s. 218). 32) 27. IX ammuttiin 1 kpl. Kirkkonummella (Zool Mus.). 33) Syksyllä 1911 ammuttiin Kuusamossa Tavajärvellä pähkinähakkinen (kiertokoulunop. T a m m i). 34) 2. X ammuttiin pähkinähakkinen lähellä Muonion kirkonkylää (M o n t e 1 1, Medd. 39, s. 51). 35) 3. X lintu näyttäytyi Kariniemessä ja Virkkusessa Taivalkoskella (Luonn. Yst. 1911, s. 218, A. W. Bergh). 36) 14. X ammuttiin pähkinähakkinen Muoniossa (Kaiku). 37) 19. X saapui Oulusta ammuttu lintu Yliopiston Zool. Museoon Helsingissä. 38) 24. X ammuttiin 1 lintu Drumsössä Helsingin luona (Zool. Mus.). 39) 14. XI näki metsänhoitaja A. W. Bergh linnun Pudasjärvellä (Luonn. Yst. 1911, s. 218). 40) Noin 20. XI ampui kauppias Aarne Paavola pähkinähakkisen Pudasjärvellä. Vaikkakaan suurinta osaa linnuista ei ole tarkistettu, on kuitenkin verrattain vähän mahdollisuutta, katsoen pää- muodon levenemiseen maassamme sekä päättäen tutkituista linnuista, etta joku 3ilämainituista havainnoista koskisi pää- muotoa eikä kapeanokkaista muunnosta. 36 Mötet den 1 november 1913. Se seikka, etta havainnot övat näin epätasaisesti jakaan- tuneet eri osiin maatamme, riippuu varmaan osaltaan havain- nontekijöistä eikä ainoastaan lintujen todellisesta esiintymi- sestä. Tämä koskee ennen kaikkea Lounais-Suomea, mikä seutu on tiheään asuttua; asia herätti täällä nähtävästi huo- miota ja useimmat havainnot tulivat yksitjisten asianhar- rastuksen takia kootuiksi. En ole ollut paljon tilaisuudessa seuraamaan ulkomaiden tieteellistä kirjallisuutta, jotta voi- sin esittää tarkkoja tietoja pähkinähakkisten saapumisesta muualle Eurooppaan. Mikäli kuitenkin muutamista aikakaus- kirjoista käy ilmi, näyttäytyivät linnut Saksassa, Tanskassa ja Ruotsissa myöhemmin kuin meillä, seikka, joka ei suin- kaan sodi yllä otaksuttua muuton suuntaa vastaan. Mötet den 1 november 1913. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 89: 47. Till publikation anmäldes: Carl Fin ni lä, Ornitologiska iakttagelser under en resa inom Sodankylä Lappmark sommaren 1913. Rolf Palmgren, Ornitologiska anteckningar från Hvit- tis och Kumo socknar. På förslag af Bestyreisen beslöt Sällskapet anslå en summa af 250 mark till inköp af tvenne björnar och en vildren från Suojärvi. Djuren hade erbjudits till inlösen åt Zoologiska museet, hvilket dock för närvarande icke ägde nödiga tillgångar att förvärfva desamma. Till protokollet antecknades, att beloppet möjligen framdeles kunde af mu- seet till Sällskapet återgäldas. I 1. XI. 1913. Smärre meddelanden. 37 Intendenten, magister Rolf Palmgren beskref tvenne bon af järnsparfven, Åccentor modularis, det ena funnet af tandläkare Ernst Wasenius å Vådö den 14 juni 1899, det andra af skolelev E. Nyberg å Drumsö den 14 maj 1911, båda öarna i närheten af Helsingfors. Professor K. M. Le van der förevisade en af stations- inspektor C. Appelgrén insänd, vid Hangöby fångad gul gädda och redogjorde i anslutning till fyndet om före- komsten af xanthorism, albinism och melanism hos fiskar. Student Frans Lönnfors förevisade exemplar af Vespertilio nattereri, som voro fångade den 10. VII. 1913 å Pitkäsaari invid Viborg. Natterers nattblacka har enligt M e 1 a-K i v i r i k k o förut blifvit fångad i vårt land åren 1849 och 1853 i Nyland. De nu fångade exemplaren voro till antalet 5. De inneslötos i en bur, och två af dem fingo följande dag hvar sin unge. Den ena af mödrarna åt så godt som genast upp sin afkomma. Den andra ungen räddades, men var dock ej alldeles oskadad, ty modern hann delvis sönderslita den. Professor J. Sahlberg lämnade följande meddelande: Om Haltica engströmi J. Sahlb. Redan för omkr. 3 decennier sedan fann jag vid gransknin- gen af en större samling Coleoptera, som prof. Otto Eng- ström under sin studenttid insamlat, tvenne exemplar af en art Haltica, som betydligt afvek från andra kända nor- diska arter, och hvilken jag ansåg vara ny och efter upp- täckaren benämnde H. engströmi. I en samling, som dåva- rande docent Osvald Kihlman (nu senator Kairamo) medfört från Petschora-trakten i norra Ryssland, funnos flera exemplar af samma art, och vid Societas' pro Fauna et Flora Fennica möte den 6 februari 1892 blef den af mig 38 Sahlberg, Haltica engströmi. 1. XI. 1913. förevisad och i korthet karaktäriserad (Medd. XIX, p. 19). Sedermera blef den återfunnen af dr B. Poppius mellan Mesen och Archangelsk. Dels på grund af saknaden af han- exemplar, dels i väntan på en monografi öfver detta släkte blef arten emellertid ej utförligare beskrifven och har där- för ej upptagits i senare utkomna förteckningar öfver Eu- ropas Coleoptera. Våren 1911 iakttogs denna insekt i Finland i närheten af Helsingfors, nämligen vid Gammelstaden, där student M. A. S a 1 o k a s och mag. R. F r e y funno flera exemplar på Spiraea ulmaria. Senare hafva på anvisad lokal flera exemplar insamlats under vår och höst, dels på växten i fråga, hvars blad den helt och hållet sönderäter, dels under löf och andra växtämnen vid dess rot, där man äfven för närvarande kan finna den. Emellertid är hanen ytterst sällsynt, så att jag bland omkr. 50 honor hittills funnit en- dast tvenne af förstnämnda kön. Då jag senaste sommar en kortare tid vistades här i Helsingfors, påträffade jag äfven larven, som på samma sätt som den fullbildade insekten åt stora hål på bladen af Spiraea ulmaria. Emellertid finnes denna Haitica-art endast på en mycket inskränkt lokal, ehuru näringsplantan är ytterst allmän, bl. a. i trakten af Helsingfors, och ehuru jag öfver- allt med ifver eftersökt insekten. Att vi här hafva en från öster invandrad insektart är ganska troligt, men egendom- ligt förefaller, att den ej iakttagits i andra delar af Finland än här i Nyland. Det vore emellertid af ganska stort intresse att lära känna mera om denna intressanta och lätt igen- känliga arts utbredning, hvarför jag ber att få fästa våra entomologers uppmärksamhet vid densamma samt uppmana till dess eftersökande, där man träffar på Spiraea ulmaria med sönderätna blad. Då jag har för afsikt att vid annat tillfälle lämna utförliga beskrifningar af såväl larven som den fullbildade insekten, hvilka hvardera äro ovanligt lång- sträckta, ber jag att nu endast få framlägga dem till på- seende. 1. XI. 1913. Sahlberg, Scymnus triangularis. , 39 Professor J. Sahlberg inlämnade vidare till publi- kation: Scymnus triangularis, en ny finsk coleopter-art. Nyligen lämnade student Yrjö Wuorentaus mig till granskning ett exemplar af släktet Scymnus, hvilket han icke kunnat bestämma, och som han funnit i Österbotten. I af- seende å täckvingarnas färg visade det likhet med Se. (Ne- phus) bipunctatus Kug., men färgen på hufvudet och protho- rax samt kroppsformen öfverensstämde mera med den hos Se. (Piilliis) haemorrhoidalis Herbst., från hvilken exemplaret dock betydligt afvek därigenom, att den rödgula fläcken på täckvingarna ej sträckte sig till deras spets. Sedan exemplaret blifvit löstaget från kartongen, hvarpå det var uppklistradt, och nogare undersökt, fann jag, att det hörde till subgenus Seymnus och således väsentligen afvek från förut nämnda arter samt stod närmast den hos oss allmänna Se. frontalis Fabr. Det saknade likväl den stora gulröda fläcken nära täckvingarnas bas och hade i stället en stor, trekantig fläck nära deras spets samt något olika punktur på kroppens undersida m. m., och anser jag därför, att det bör betraktas såsom tillhörande en särskild art. Exemplaret infångades under tufvor af Aretostaphylos offieinalis på en sandkulle Antinkangas invid hafskusten nära Brahestad (Raahe) den 18 augusti 1911. För att göra våra entomologer uppmärksamma på denna insekt och föranleda till efterforskningar på andra dylika lokaler å våra sand- dyner ber jag att få lämna en utförligare beskrifning på densamma, ehuru endast ett enda exemplar (en d) står till buds. På grund af den nästan triangelformiga fläcken nära elytras spets får jag för den nya arten föreslå namnet Se. triangularis. Scymnus triangularis n. sp. — Breviter ovalis, modice con- vexus, crebre subtiliter punctatus, niger, nitidus, tenuiter et breviter flavo-pubescens, capite (in mare) cum antennis, prothoracis margine antico angulisque anterioribus late pe- dibusque rufo-testaceis, femoribus posticis medio late in- 40 Sahlberg, Scymnus triangularis. 1. XI. 1913. fuscatis, elytris ante apicem macula magna subtriangulari pallide flava ornatis; prosterno carinis duabus antice con- vergentibus acute elevatis instructo; linea femorali in seg- mento primo ventrali incompleta, fere usque ad apicem producta, deinde extus fere aequaliter curvata et in medio segnienti abbreviata ibique a margine exteriore aeque late ac coxarum posticarum angulo exteriore distante. Long. 2.5 mm. Mas: segmento quinto ventrali apice leviter emarginato et impressione distincta medium fere segmenti attingente ibique densius pubescente. Se. frontali Fabr. affinis, sed paullo latior, colore autem elytrorum dissimile; macula nulla antica elj^trorum sed magna triangulari anteapicali Se. (Nepho) bipimetato Kug. magis similis, sed differt corpore majore, carinis prosterni distinctis et linea femorali in segmento primo ventrali ma- gis abbreviata valde diversa et igitur ad subgenus Seymnum s. str. referendus. — Corpus breviter ovale, antice et postice aequaliter angustatum, modice convexum, parcius breviter flavo-pubescens. Caput prothorace plus duplo angustius, planiusculum, subtilissime satis crebre punctatum, totum (in mare) rufotestaceum, oculis nigris. Antennae totae et palpi rufo-testacei. Prothorax longitudine media plus quam duplo latior, basi ante scutellum obtuse productus, lateribus mox ante medium distincte rotundatus, angulis anticis obtusius- culis, basalibus subrectis, basi obsolete, lateribus tenuiter sed distincte marginatis; supra modice convexus, dense sub- tiliter punctatus, parce tenuissime flavopubescens pube ple- rumque versus medium directa, niger, margine antico minus anguste, lateribus postice anguste, antice latissime rufo- testaceis; signaturis his pallidis quam in Seymno frontali (6) magis dilatatis. Scutellum parvum triangulare, obsolete punc- tatum. Elytra basi prothorace perparum latiora et quadruplo longiora, latitudine communi paullo longiora, apice late ro- tundata, supra modice convexa, tuberculis humeralibus parvis sed distinctis, confertim et paullo profundius quam in protho- race punctata, interstitiis subrugosis, superficie omnium sub- tilissime alutacea, pube brevi rigida ut in prothorace flava 1. XI. 1913. Sahlberg. — Lindberg. 41 parce adspersa, pube ubique magis versus apicem directa; nigra ante apicem macula magna triangulari flava ornata; macula circiter quintam partem elytrorum occupante, ab apice elytrorum fere aeque longe ac margine interiore maculae cum sutura parallela distante, epipleuris versus basin abdo- minis sensim angustatis, basi leviter longitudinaliter exca- vatis, obsolete punctatis. Corpus subtus satis fortiter et dense punctatum, tamen paullo minus fortiter quam in Se. fwntali; prosterno carinis duabus acutis, rectis, apicem ver- sus leviter convergentibus, marginem anticum fere attingen- tibus ibique valde approximatis; metasterno medio subde- planato, minus convexo quam in specie comparata et postice minus excavato, abdomine crebre et subtilius quam in pectore punctato, breviter parce flavopubescente, segmento penul- timo postice et ultimo in mare dense pubescentibus, nigro- piceo, segmentorum marginibus apicalibus anguste rufescen- tibus, pläga femorali in metasterno trientem circiter longi- tudinis occupante, linea femorali extus paullo magis curvato; pläga femorali in segmento basali ventris fere usque ad marginem apicalem producta, minus dense punctata, linea femorali continue rotundata, parte ejus exteriore recurvata paullo ante medium desinente ibique a lateribus perparum magis quam coxae posticae distante. Pedes pallide rufo- testacei, femoribus posticis medio late infuscatis. Habitat in Ostrobothnia ut videtur rarissime. Unicum specimen sub Ärctostaphylo officinali in colli arenoso Antin- kangas dicto juxta mare prope oppidum Brahestad (Raahe) d. 16 Augusti 1911 invenit dom. studiosus Yrjö Wuoren- taus, qui specimen descriptum museo fennico benevole donavit. Doktor Harald Lindberg lämnade följande med- delande: Om några Carex-former. De växter, som hos oss gått under namnen Carex vul- pina, C. muricata och C. acuta, bestå hvarje af tvenne väl 42 Lindberg, Några Carex-former. 1. XI. 1913. skilda och karaktäristiska former, som förtjäna arträtt lika väl som många andra, sedan mycket lång tid såsom väl skilda arter ansedda former. Vid ordnandet af de Car^x-former, som insamlats i och för utdelning i „Plantae Finlandiae exsiccatae", har jag varit i tillfälle att af desamma granska ett rikligt och konformt material, som möjliggjort ett mera ingående studium. Det material, som förvaras å härvarande museum, lämnar där- emot i allmänhet mycket öfrigt att önska, då det gäller att studera närastående kritiska former af släktet Carex. Jag vill därför uppmana herrar botanister att insamla ett rikligt och användbart material af dessa växter, och är det min afsikt att återkonima till ämnet, när ett sådant material står till buds. Nu vill jag blott lämna en kort redogörelse för de viktigaste skiljemärkena mellan de olika arter, som hos oss kallats C. vulpina, C. miiricata och C. acuta. Carex vulpina L. består af två särdeles väl åtskilda ar- ter, den ena karaktäriserad af breda, rent gröna blad, stor, brun, tät axsamling med mycket korta skärmblad och endast på utsidan nerviga fruktgömmen, som i öfre delen äro mycket tätt och skarpt tandade, ofta dubbeltandade, samt försedda med ett på utsidan djupt klufvet spröt. Den andra, väl skilda arten åter har något smalare, blågröna blad, sma- lare, mindre tät och ljusare axsamling med skärmblad af växlande längd, ofta rätt långa, samt på bägge sidor tyd- ligt nerviga fruktgömmen, som äro i öfre delen betydligt glesare tandade samt försedda med ett på bägge sidor lika grundt klufvet spröt. Den förra arten har i Norden gått under namn af Carex vulpina L., skuggformer af den se- nare åter ha, likasom äfven i Tyskland, gått under namn af C. vulpina f. nemorosa (Rebent.). Solformer af den se- nare hafva kallats C. vulpina. Då nomenklaturfrågan är synnerligen invecklad och ett klargörande fordrar ett rikt material från olika länder, skall en närmare utredning läm- nas vid ett senare tillfälle. I alla floristiska handböcker, äfven af senaste datum, ha dessa bägge hufvudformer ej åtskilts. Beskrifningarna ha i de flesta uppgjorts efter exemplar 1. XI. 1913. Lindberg, Några Carex-former. 43 af solformer af bägge arterna; i vissa fall är det tydligt, att beskrifningen af C. viilpina uppgjorts med ledning af endast den ena af nu anförda arter. De väsentliga åtskil- jande karaktärerna ha ej beaktats, utan endast habituella olikheter anförts. C. miiricata L. Under detta namn ha hos oss gått tvenne väl skilda arter: Carex Pairaei F. Sch., utmärkt genom smärre, likformigt tunnskaliga fruktgömmen, där nöten utfyller hela fruktgömmet, samt Carex contigua Hoppe med större fruktgömmen, som nedtill äro fyllda af svampig väfnad, ofvan hvilken nöten har sin plats. C. Pairaei är utdelad i Pl. Finl. exs. n:o 106 under namn af Carex muricata L. *Leersii Fr. Sch. v. angustifolia Vollman, hvilket namn är synonymt med C. Pairaei. Af C. contigua finnes nu till utdelning ett godt material, insamladt af mig i Kyrkslätt. För att få en säker bild af arternas utbredning är ett fullständigare material af nöden än det, som nu finnes i samlingen, där talrika exem- plar äro alldeles för tidigt tagna och således ej tillåta en fullt säker bestämning. C. aciita L. (C. gracilis Curt.). Af denna kollektivart har jag insamlat å en Sjöstrand vid Humaljärvi i Kyrkslätt ett synnerligen godt material af tvenne tydligt olika och konstanta former, den ena utmärkt genom svarta, smala, långa och lutande ax samt uppräta skärmblad, den andra genom gröna, kortare, uppräta ax och bågböjda skärmblad. Bägge växte i stor yppighet och ymnighet alldeles om hvar- andra och voro ej sammanbundna genom några mellanfor- mer. Vid en flyktig granskning af museets material af C. acuta kunde konstateras, att omkring dessa tvenne hufvud- former de i samlingen förefintliga exemplaren kunde grup- peras. 44 Mötet den 6 december 1913. Mötet den 6 december 1913. Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen- ter H. A. Järn ef el t (föreslagen af doktor B. Poppius) och K. H. K e k o n i (föreslagen af professor E. Reuter). Anhållan om skriftutbyte hade ingått från Die G e- sellschaft zur Erforschung des Gouvernement O 1 o n e z i Petrosawodsk, som därjämte insändt sina Nach- richten, och beslöt Sällskapet bifalla den gjorda anhållan och i utbyte gifva såväl Acta som Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 179:07. Till publikation anmäldes: Carl Lundström und Richard Frey, Beitrag zur Kenntnis der Dipterenfauna des nördlichen europäischen Russlands. Alfred Poppius, Finlands Microlepidoptera I och II. Holger Rancken, Bryologiska meddelanden I — II. Professor Th. Saelan anmälde, att v. häradshöfding Harry Ni kl an der till Sällskapet förärat botaniska an- teckningar förda af magister t] r i k Viktor N i k 1 a n d e r, och inlämnade desamma till arkivet. Magister H. R a n c k o n förevisade en för landet ny hvitmossart, Sphagnurn molle Sull., af föredragaren funnen sistlidna sommar på fyra särskilda ställen i Ostrobothnia australis, äfvensom tvenne Philonotis-avtcr, Ph. capillaris Lindb. och Ph. tomentella Mol., hvilka hos oss delvis sam- manblandats med andra Philonotis-iormer, samt redogjorde för deras utbredning inom landet. 6. XII. 1913. Scelan. — Valle. 45 Professor Th. Saelan anförde: „Under en exkursion sommaren 1913 i Kyrkslätt sockens skärgård anträffades af min dotter fru Sigyn Qvarn- ström och mig på en sandbacke invid Klobbsund, hörande till Thorsvik egendom, Trifolium arvense L. Den växte där tillsammans med Cerastium semidec andrum i största ymnig- het, så att hela backen däraf erhöll en ljusröd skiftning. Detta ställe vid Klobbsund hade i tiden utgjort en lastage- plats för ett därinvid beläget tegelbruk, men har sedan mer än tio år tillbaka varit helt och hållet öfvergifvet och be- botts endast tillfälligtvis af någon fiskarfamilj. Denna Trifoliiim-art, hvilken som bekant är allmän på Åland och förekommer flerstädes i Åbo provins samt här och där på Karelska näset, har inom Nyland hittills anträf- fats endast i Tenala vid Lappvik och tillfälligtvis på ett par barlastplatser. Dess förekomst här vid Klobbsund synes, att döma af dess ovanliga talrikhet, icke vara tillfällig, utan snarare kan det antagas, att den numera blifvit härstädes bofast. Vidare anträffade jag sistförflutne sommar äfven i Kyrk- slätt å Thorsvik Convolvulus sepium ganska talrikt växande förvildad invid trädgården å villa Haga, där den sedan flere år tillbaka blifvit odlad. I samma trädgård och i dess närmaste omgifning före- kom äfven mycket talrikt Mentha arvensis L. *Ärrhenii H. Lindb. (enligt bestämning af auktor), växande tillsammans med hufvudformen. Den skiljer sig från den senare bl. a. därigenom, att ståndarna, liksom hos M. gentilis L., äro för- krympta, då dessa hos hufvudformen af M. arvensis däremot äro väl utvecklade med godt frömjöl." Ylioppilas Kaarlo J. Valle ilmoitti löytäneensä Co- rymbites cupreus var. oeniginosus F. nimisen kovakuoriaisen Suomen valtiolliselta alueelta sekä lausui: „Laji on ennen tunnettu luonnontieteelliseltä alueel- tamme vain Venäjän Karjalasta seuduista, jotka övat Äänis- järven pohjoispään ympärillä. Eteläisin löytöpaikka on Petro- 46 Volle. — Grönblom. 6. XII. 1913. savodsk, pohjoisin Povjenets Äänisjärven pohjoispäässä. Nyttemmin on Cor. ceruginosus löydetty Suomestakin ja pal- jon pohjoisempaa. Kesällä 1910 löysin sen Kuhmoniemeltä, jossa se oli koko yleinen niityillä. Kappale samaa lajia on myös Yliopiston kokoelmissa, johon maisteri T o m m i n e n sen lahjoitti, vaikkei hän voinut varmuudella sanoa, oliko se saatu Kajaanista vaiko Kivennavalta. Edellinen lienee kuitenkin uskottavampaa, kun Kuhmoniemi on niin lähellä Kajaania. Laji tavataan muuten Keski-Europan vuorilla ja Uralissa, mutta ei Skandinaviassa." Student Th. Grönblom lämnade följande meddelande om Poophagus sisymbrii Fabr. och Ceutorhynchus sahlbergi Schönh.: „Den vackra vifvelarten Poophagus sisymbrii Fabr., hvaraf intet finskt exemplar finnes i Universitetets samlingar, är uppgifven af J. Sahlberg i hans „Catalogus Coleopte- rorum faunae fennicae" såsom funnen i provinsen Ab. Denna uppgift åter är hämtad ur Sahlberg, „Insecta Fennica", 1834, hvarest om insekten säges: „Habitat in Fennica australi, rarissime". Med all sannolikhet är arten således funnen hos oss för cirka 80 år sedan någonstädes i sydvästra Finland, ehuru den sedan dess ej återfunnits. Något ortsnamn eller andra anteckningar förekomma ej å de 3 exx. af arten, som finnas i professor J. Sahlbergs privata samling, och hvilka här- stamma senast från år 1834. Jag fann 1 ex. af arten i Birkkala i närheten af Rahola egendom på stranden af Pyhäjärvi sjö den 2 juni 1913. — Den 1 och 2 juni rådde stark blåst och kall väderlek efter föregående dagars vackra väder, så att en stor mängd om- kringflygande insekter hamnade i sjön. Ifrågavarande exemplar hade räddat sig upp på en barkbit på en sandstrand, som våldsamt öfverspolades af vågorna, I anslutning härtill förtjänar ett massfynd af den säll- synta vifvelarten Ceutorhynchus sahlbergi Schönh. att om- nämnas. Jag fann cirka 150 exx. af arten de första dagarna 6. XII. 1913. Grönblom. — Merikallio. — Fabritius. 47 af juni år 1913 i ofvanangifna socken på en längre sträcka af Pyhäjärvi-stranden tillhörande Kaarila, Rahola och Villilä egendomar." Maisteri E. Merikallio ilmoitti tavanneensa tilheä (Ampelis garmlus) viime kesänä (1913) verrattain 3ieisenä siellä täällä ympäri Pohjois-Suomea, sellaisissakin paikoissa, missa lintua ei tiettävästi ennen ollut näkynyt tai ainakaan pitkiin aikoihin. Eri paikoissa tehdyt havainnot övat luvul- taan 21, niistä 15 itse tekemää, ja lankeavat ne viivojen Haapavesi — Paltamo — Kuusamo — Haukipudas — Hailuoto — Haapavesi sisään. Ainoastaan yksi niistä oli pesälöytö, mutta toisistakin useimmat aivan nähtävästi viittasivat pesimiseen. Tämä tavallista runsaampi ja, kuten näyttää, tavallista ete- läisempi pesiminen on nähtävästi ainakin pää-asiallisesti syynä tilhen viime syksyiseen tavallista runsaampaan ja ai- kaisempaan esiintymiseen etelä-osissa maatamme. Vrt. myös Luonnon Ystävä, 1914, siv. 16 — 18. Doktor Reinh. Fabritius lämnade följande medde- lande: Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, bland dessa den för Europa nya Callimorpha menetriesii Ev. 1. Callimorpha menetriesii Em . Denna stora, vackra fjä- ril påträffades sommaren 1913 den 8 juli en varm och lugn solskensdag kl, omkr. 10 f. m. sittande eller rättare hängande, med triangelformigt halfutbredda vingar, på ett grässtrå å en dikeskant tätt invid gården å villan „Torpet" i Haminan- lahti by af Kuopio socken, cirka 13 km söder om Kuopio stad och närmare 3 km från Pitkälahti järnvägsstation, in- vid landsvägen till Karttula socken. — Trakten är mycket kuperad (Savonselkä-åsen), skogrik, med något kalkhaltig jordmån (två kalkbrott finnas i närheten) och i allmänhet rik vegetation. Delvis finnes urgammal skog, där tall, gran, björk, asp och gråal täfla om utrymmet. Af vildt växande- 48 Fabridus, Anmärkningsvärda fynd af fjärilar. 6. XII. 1913. buskar må nämnas lind, Lonicera och Viburniim. I trädgår- darna i trakten förekomma ej några anmärkningsvärdare buskar eller trädslag, med undantag af några sibiriska lärk- träd, som stått sedan årtionden tillbaka. Markvegetationen pä själfva fyndplatsen och i dess närmare omgifning utgöres af i mellersta Finland vanliga gräs och örter. Nya plante- ringar eller gräsvallsodlingar ha ej förekommit på tiotal år. Fjärilen, ett ensamt ^^-exemplar, föreföll något slö eller medtagen och insattes omedelbart i en mindre larvbur för att möjligen tillocka någon (?, hvilket dock tyvärr ej lycka- des, ehuru jag höll buren ute öfver 1 V2 dygn. Längre tid Fig. 1. Callimorpha menetriesii Ev. Foto H. Lindberg. ville jag ej hålla fjärilen lefvande, emedan den lätt kunde taga skada. Måhända hade den, redan befruktad, lagt ägg, ehuru jag ej kunde finna sådana trots noggrant sökande. Då denna fjäril enligt Staudinger & Rebels kata- log tidigare är känd endast från ett relativt begränsadt om- råde (Tarbagatai) i mellersta Asien sydväst om Altai, är dess oförmodade förekomst här, så långt aflägset från dess tidi- gare fyndort, mycket anmärkningsvärd och äfven svårför- klarlig. Att detta exemplar vore unikt och på sätt eller annat i ägg-, larv- eller puppstadium skulle hitförts från det inre af Asien är väl tänkbart, nion föga sannolikt redan på den grund, att direkta handelsförbindelser emellan ifråga- 6. XII. 1913. Fabritius. — Levander. 49 varande orter knappast förefinnas och fyndstället i Finland dessutom är tämligen aflägset från de större handelsvägarna. Väl är det nogsamt kändt, att småfjärilar, mött och mal, i eller med handelsvaror kunna spridas jorden rundt; men att stora, endast ute i fria naturen förekommande fjärilar på detta sätt skulle kunna öfverflyttas ofantliga sträckor, land- vägen från orter med svåra kommunikationer, är svårt att fatta och såvidt jag vet ej tidigare bekant. Vore det där- för alltför vågadt att anse, att denna raritet verkligen är hemmahörande äfven i vårt land? Att den ej förr blifvit observerad härstädes är ju ej något afgörande bevis här- emot, då Finlands, likasom äfven Rysslands fjärilar, ännu äro alltför litet kända och utforskade, ehuru undersökningar från små och spridda områden föreligga. De tidigare kända europeiska Callimorpha-avievna. (do- minula och quadripimctaria) äro enligt Arnold Spuler utbredda öfver större delen af Europa, från Stockholm och S:t Petersburg i norr till Spanien, Italien, Balkanhalfön och södra Ryssland i söder. C. qaadripunctaria finnes dessutom i motsvarande del af västra Asien, „bes. an sonnigen Kalk- hängen". 2. I Bromarf socken har jag funnit följande nykom- lingar till vår lepidopterfauna: Äcidalia virgularia Hb., Äcro- nycta fridens Schiff, (anträffad såsom larv), Äcrolepia assec- tella Zett. och Dichrorhampha heegeriana H. S. Sistnämnda art är äfven funnen i Nagu socken af professor E. R e u t e r. I Haminanlahti i närheten af Kuopio har jag infångat den likaledes för vårt naturalhistoriska område nya Grapho- litha cornucopice Tgstr. Professor K. M. Levander lämnade följande Förteckning öfver planktonter i Tusbyträsk. Denna förteckning hänför sig uteslutande till ett par mindre planktonprof, som togos vid en af mig ledd zoologisk 4 50 Levander, Plankton från Tusbyträsk. 6. XII. 1913. studentexkursion den 28 september detta år till Tusbyträsk ^) (Tuusulanjärvi). Håfningarna skedde invid stranden i södra ändan af sjön, vid Tusby kyrka. Vattnet hade vid stranden en temperatur af ll.s C . I förteckningen betecknar ccc mass- vis, cc talrikt, c allmänt, -f sparsamt, r sällsynt, rr mycket sällsynt. Phytoplankton. Myxophyceae: Chroococcus limneticus Lemm. — , Microcystis aeruginosa Kiitz. +, Gomphosphaeria laciistris Chodat -p, G. Ncegeliana (Unger) Lemm. -r, Coelosphcsrium Kiitzingia- mim Näg. +, Merismopedia elegans A. Br. r, Anabaena flos aquae (Lyngb.) Bréb. r., A. spiroides Klebahn rr. Chlorophyceae : Pediastrum duplex Meyen -j-, P- borgamim (Turp.) Menegh. r, P. angulosum (Ehrbg) v. araneosum Ra- cib. r, Coelastrum cambriciim Arch. rr, Dictyosphaerium pul- chellum Wood +, Scenedesmiis quadricauda Bréb. r, Botryo- cocciis Braimii Kiitz. r. Flagellata: Eudorina elegans Ehrbg r, Phaciis pyrum (Ehrbg) St. rr, Synura uvella Ehrbg +, Dinobryon sociale Ehrbg v. sociale (Stein) Lemm. +, D. divergens (Imh.) Lemm. c, Mal- lomonas prodiicta Ivanow -f. Peridiniales: Ceratium hinmdinella O. F. Miill. r. Diatomaceae: Melosira italica Kiitz. v. siibarctica O. Miill. — , Cyclotella comta Kiitz. r, Rhizosolenia longiseta Zach. cc, Attheya Zachariasi Brun c, Fragilaria capucina Desm. -^, 7a- bellaria flocculosa Kiitz. c, Asterionella formosa Hass, v. gra- cillima (Hantz.) Heib. ccc, Surirella robusta Ehrbg rr. Zo o pl a n k t o n. Rhizopoda: Difflugia limnetica (Lev.) +. Ciliata: Tintinnopsis lacustris (Entz.) cc, Tintinnidium flu- viatile Stein -^. ') En liten redogörelse för de littorala djur, som vid detta till- fälle iakttogos, finnes intagen i tidskriften Luonnon Yslävä 1913, n:o 5, s. 194. 6. XII. 1913. Levander, Alderia modesta i Finska viken. 51 Rofatoria: Polyarthra platyptera Ehrbg r, Synchaeta sp. +, Rattuhis capucimis (Wircz, & Zach.) -f-, Amiraea cochlearis Gosse +, f- hispida r. Cladocera: Ceriodaphnia pulchella G. O. Särs -l, Bosmina longirostris (O. F. Miill.) +, B. obtusirostris G. O. Särs +, Ctiydorus sphaericus O. F. Miill. i-. Copepoda: Cyclops leuckarti Fischer r. I ett från stranden taget prof, som å laboratoriet fick stå en tid, antecknades dessutom följande djurformer: Rhizopoda: Amoeba Umax Duj., A. radiosa JyM]., A. verru- cosa Leidy, Arcella discoides Ehrbg. Rolatoria: Monostyla cornuta (O. F. Miill.). Oligochaeta: Ripistes parasita O. Schm. Cladocera: Alonopsis elongata G. O. Särs, Rhynchotalona rostrata (Koch), Alonella nana (Baird), Monospilus dispar G. O. Särs. ' Öfver hufvud utgjorde med hänsyn till antalet arter och i kvantitativt afseende den vegetabiliska delen den öfver- vägande beståndsdelen i dessa höstplanktonprof. Såsom dominerande uppträdde framför allt Asterionella. Professor K. M. Levander inlämnade vidare till publi- kation: Om förekomsten af Alderia modesta (Loven) i Finska viken. Denna lilla nudibranchiat upptäcktes såsom förekommande i Finska viken för 12 år sedan af dr A. Luther. Såsom han i en uppsats ^) härom meddelat, fann han i september 1901 inalles tre exemplar af arten i en obetydlig vatten- samling, som vid sjunkande vattenstånd bildats på en flack *) Luther, A. Uber das Vorkommen von Alderia modesta bei Helsingfors. Medd. Soc. F. & Fl. Fenn. H. 28, 1902, s. 41—44. 52 Levander, Alderia modesta i Finska viken. 6. XII. 1913. hafsstrand vid Fölisön nära Helsingfors. Här växte på bott- nen Scirpus parvulus; vattnets salthalt var ringa, växlande mellan 2. so och 4. 21 °/oo den 21 och 28 september, då exkur- sionerna företogos. Senare har förekomsten af ifrågavarande mollusk blifvit af dr Luther konstaterad i trakten af Tvärminne. Enligt ett skriftligt meddelande af honom är djuret allmänt i de laguner, som finnas på den sandiga stranden vid Syndalen emellan Zoologiska stationen och Lappvik. Äfven i sundet mellan Zoologiska stationen och Jofskär skall då och då något exemplar erhållas tillsammans med Limapontia capitata (Miil- ler). Vid Syndalen lefver arten i vegetation af Potamo- geton marinus och andra växter och kryper fram, när dessa få stå i akvarier. Den har flere år regelbundet anträffats hvar gång den eftersökts. För egen del är jag nu i tillfälle att genom anförande af ett ytterligare fynd lämna ett litet bidrag till kännedomen om förekomsten af Alderia modesta i vårt bräckta vatten och de förhållanden, under hvilka den lefver. Jag fann nämligen vid draggning med bottenskrapa på 3 \2~4 m djup i Tavastfjärden benämnda vik väster om Porkala udde i Kyrkslätt socken den 5 augusti detta år ett kraftigt exemplar af arten. Fyndplatsen är belägen i den inre delen af viken mellan Junkars och Rilaks lägenheter. Bottnen utgöres här af grått slam och är bevuxen med en i brakvattenvikar vanlig växtassociation, bestående af Chara, Myriophyllum spicatum och Potamogeton perfoliatus, hvilken sistnämnda här växer på 3.6 m djup. På samma gång som Alderia er- höllos här följande, för detta facies karaktäristiska djurfor- mer: Limnaea ovata, Tellina baltica, röda Chironomiis-\aryev, Corophium grossipes, Gammanis lociista, Idothea entomon samt ungar af Gobius niger. Vattnets salthalt utgjorde vid ytan 5. 03 %o, dess temperatur 19.6 C . Det funna exemplaret var 9 mm långt, till färgen mörkt, sepiabrunt enligt min anteckning, i allmänhet till sin habitus väl motsvarande den afbildning, som af Alderia modesta 6. XII. 1913. Levander. — Finnilä. 53 gifvits af N. Odhner i hans 1907 utgifna arbete^) öfver nordiska och arktiska Opistobranchia och Pteropoda. På grund af hvad ofvan anförts, kunna vi således nu- mera anteckna fyra särskilda fyndplatser för Älderia vid Finlands sydkust, alla liggande väster om Helsingfors. Utanför Finska viken äro de närmaste fyndplatserna Malmö och Skelderviken vid Kattegat. Rörande artens ut- bredning för öfrigt hänvisas till ofvan citerade skrifter och till en notis af G. P. Farsan, Rediscovery of the nudibranch Älderia modesta (Loven), i Ann. Rep. Fish. Ireland, 1902—03, Pt. II, App. VII, 1905, s. 208—209. De tre nudibranchiater, som lefva i Finska viken, näm- ligen de bägge ofvannämnda och Embletonia pallida Aid. & Hane, höra till de minsta inom denna systematiska grupp. Samma förhållande kan konstateras beträffande en del andra marina djurgrupper, som i svagt salthaltigt vatten äro repre- senterade. Student Carl Finnilä lämnade följande meddelande: Några ornitologiska iakttagelser från Ätsäri socken (Tav. bor.). Mypolais philomela L. Ett ex. observerades av mig den 8. VI. 1909 på Talasniemi udde invid Inha järnvägsstation. Fågeln häckade antagligen, men jag var icke, trots ivrigt letande, i stånd att finna dess bo. Troglodytes troglodytes L. förekommer sparsamt inom socknen, t. ex. i närheten av Pyhikki träsk vid landsvägen Inha — Soini, där en kull ungar observerades den 15. VIII. 1913. Parus äter L. är mycket sällsynt. Nu och då har den iakttagits vid Haukilampi i socknens mellersta del. Om vintern har den aldrig observerats. ') Odhner, N. Northern and arctic Invertebrates. III. Opistho- branchia and Pteropoda. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 41. N:o 4. 1907. Pl. II, Fig. 25. 54 Finnilä, Ornitologiska iakttagelser från Ätsäri. 6. XII. 1913. Emberiza rustica Pall. Denna sällsynta fågel anträffade jag den 2. VI. 1912 häckande vid östra stranden av Välivesi sjö. Boet var beläget invid en mossbelupen stubbe c. 6 m från stranden och innehöll 6 st. friska ägg. Balen utgjor- des av fruktskaft av Pohlia mitans. För att med full säker- het konstatera species, sköt jag den ena av fåglarna {å). Honan flög hela tiden omkring boet och tillkännagav med ett egendomligt pipande sin oro. Jämf. Finsk Jakttidning, N:o 1, årg. 1913. — Den västligaste finska ort, där arten hittills blivit iakttagen, är Viitasaari, likaledes i Tav. bor. Se E. J. W a r é n, Iakttagelser om däggdjur och foglar i Suonenjoki och Viitasaari samt Valkeala socknar, Meddel. af Soc. pro Fauna et Fl. Fennica, 7, 1881, sid. 117. — Den 31. VII. 1913 såg jag en videsparv på nästan samma ställe, där arten 1912 anträffades. Huruvida fågeln åter häckat i trakten, lyckades jag icke utröna. Oriolus galbula L. Arten har blivit observerad tre särskilda gånger: Päränne S och !?^S 7' Peräkuopan ulkoreunan ensimäinen ja toinen hämmas niin kaukana toisistaan kuin etäisyys molempien peitin- siipieii ensimäisen hampaan välillä. Peräkuoppa ympy- riäinen, Koiraksen ja naaraksen hampaat samanlaiset, jälkimäisen vain pienemmät. Suurempi laji. 3 — 4 mm pitkä. Elää männyssä ja kuusessa, usein myös, ulkomaalaisten tietojen mukaan, lehtikuusessa. Yleinen Etelä- ja Keski-Suomessa; levin- nyt Pohj.-Pohjanmaalle asti. 43. laricis Fabr. 7" Peräkuopan ulkoreunan molemmat ensimäiset hampaat lähellä toisiaan, niiden etäisyys paljon pienempi kuin molempien pei- ^ 9 tinsiipien ensi- mäisten hampai- den välinen etäi- syys, Koiraksen peräkuoppa soi- kea, epäselvästi rajoitettu sen kautta, etta suu- rimmat hampaat (ensimäinen, toinen ja viides) övat ul- koreunan sisäpuolella. Naaraksella vain 3 selvää ham- masta kummallakin puolella. Pienempi ja enimmäkseen tummempi laji. 2.8—3.2 mm pitkä. Elää männyssä ja kuusessa. Yleinen kautta alueen. {nigritus Gyll.) 44. suturalis Gyll. 5" Peitinsiipien peräkuopassa kummallakin puolella vain 3 hammasta, jotka övat ulkoreunan sisäpuolella, joten- kin kaukana tästä (suturalis Gyll. $). Katsaus kaarnakuoriaisten syömä- eli käytäväkuvioihin. ') r Käytävät sijaitsevat kaarnan alla tai sisässä. 2' Syömäkuviossa on yksi tai useampia erityisiä säännöl- ') Tästä tutkimuskaavasta puuttuvat Hylastes brunnens' en ja attenu- atus'en sekä Pityogenes SaalasCn syömäkuviot, jotka övat minulle tun- Kuva 23. Ips suturalis. — Koiras ja naaras. 92 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913. Kuva 24. Erilaisia kaavamaisia syömäkuvioita. Täysimuotoisten eläin- ten kaivamat osat övat mustia, toukkien viivoitottuja. - 1 a emokäy- tävä yksinkertainen, pitkittäinen. — \ b emokäytävänä siitoskammion tapainen ontelo, toukkakäytävät säteettäiset. — 2 emokäytävä yksin- kertainen, poikittainen. — 2 a siitoskammiosta lähtee kaksi pitkittäistä emokäytävää. — 3 ö siitoskammiosta lähtee neljä pitkittäistä emokäy- tävää. — 4 fl emokäytävä kaksihaarainon, poikittainen. — 4 ö siitos- kammiosta lähtee viisi poikittaista emokäytävää. — 5 tähtimäinen syö- mäkuvio siitoskammioineen. — 7 puun sisään kaivettu syömäkuvio, jossa on erityiset aivan lyhyet toukkakäytävät. — 10 puun sisään kaivettu syömäkuvio, jossa ei ole erityisiä toukkakäytäviä. 6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 93 lisiä tai epäsäännöllisiä emokäytäviä tai -onteloita sekä erityisiä toukkakäytäviä ja „kotelokehtoja". 3' Emokäytävät säännöllisiä. Kummallakin puolella niitä on munakuoppia, joista toukkakäytävät lähtevät. Kukin näistä päättyy kotelokehtoon. 4' Emokäytävät kulkevat puun pituussuuntaan (ks. 4" ja 4'"). 5' Emokäytävä haaraantuma- ton, korkeintain toisessa päässä aivan lyhyellä sa- karalla varustettu. 6' Emokäytävä yksinkertai- nen, sen toisessa päässä ei ole mitään suurempaa laa- jennusta tai sakaraa, kor- keintaan pieni parittelu- kammio. 7' Havupuissa: Blastophagus pi- niperda (enimmäkseen män- nyssä paksun kaarnan alla; emokäytävä 7 — 14 cm pitkä, 3 — 3 ^/g mm leveä; toukkakäytävät hyvin mut- kittelevia ja toisiinsa sot- keutuneita,suhteellisen pit- kiä); Ips sexdenfaius (enim- mäkseen männyissä; emo- käytävä 4 — 5 mm leveä; toukkakäytävät suhteelli- sen lyhyet ja leveät; ks. myös kohtaa 8'); Ips proximus (enimmäkseen männyssä; emokäytävä 2—2 ^2 mm leveä; ks. myös kohtaa 6" ja 8'); Ips lypographus (enimmäkseen Kuva 25. Blastophagus piniperda'n syömäkuvioita männyssä. ^ 2 luonn. koosta. temattomat. Sitäpaitsi övat Crypturgus-laiien syömäkuviot jätetyt pois, syystä etta nämä hyönteiset tavallisesti käyttävät hyväksensä suurem- pien karnakuoriaisten käytäviä, joiden seinämiin ne asettavat munansa ja joista niiden toukkakäytävät lähtevät. Milloin ne tekevät itsenäisiä syömäkuvioita, övat nämä muodoltaan hyvin epämääräisiä; emokäytävät övat epäsäännöllisiä, hyvin kapeita, mutkikkaita ja usein monihaaraisia. 94 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913. kuusessa; emokäytävä 3 — 4 mm leveä; ks. myös koh- taa 8'); Ips duplicatus (kuusessa; emokäj^tävä 2 — 2^2 ^^ leveä; ks. myös kohtaa 8'). 7" Lehtipuissa: Sco- lytus Ratzeburgi (koivussa; emo- käytävä 6 — 15 cmpitkä, n.3mm leveä; toukka- käytävät 12—16 cm pitkät, mut- kittelevat, kes- kimäiset joten- kin kohtisuo- rassa emokäytä- vää vastaan, ää- rimmäiset taval- lisesti miltei tä- män suuntaiset). 6" Emokäytävän toisessa päässä koukkumainen haarake eli sa- kara. Havupuis- sa: Ips proximus (enimmäkseen niännyssä; run- goissa tai ok- sissa; emokäy- tävä 2 — 2 ' 2 mm leveä, useimmi- ten monihaarai- nen; ks. myös kohtia 7' ja 8'); Hylurgops palliatus (kuusen ja männyu rungoissa ja oksissa; emokäytävä n. 4 — 5 cm pitkä ja tuskin 2 mm leveä; toukkakäytävät hyvin pitkät ja tyveltään mutkaiset, ulko- Kuva 26. Ips tijpographus. Syömäkuvioita. Oikealla alullaan oleva syömäkuvio, jossa nä- kyy siitoskammio ja emokäytävät munakuop- pineen. Vasemmalla osa valmiista syömäku- viosta. 2 luonn. koosta. 9. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 95 5" osassaan usein suoria ja yhdensuuntaisia, kulkien puun pituussuunnassa; kotelokehdot puun ja kaarnan välissä); Hylurgops glabratus (kuusenrungoissa, enimmäkseen paksun kaarnan alla; emokäytävät lyhyet ja leveät, tavallisesti vähän mutkaiset, 5 — 8 cm pitkät ja 3 '2 — 4 ^2 n^m leveät; toukkakäytävät lähtevät kaikki hyvin likeltä toisiaan, sisään- tulo-aukon läheisyydestä, övat pitkät ja hyvin mutkikkaat; suuret kotelohehdot sijaitse- vat tavallisesti eri tasossa, syvemmällä kuin emo- ja touk- kakäytävät); Hylastes ater(män- nyn juurissa, kannoissaja nuo- rissa vesoissa; emokäytävät 6 — 15 cm pitkät, n. 4 mm le- veät; toukkakäytävät epäsään- nölliset, sijaitsevat suurim- maksi osaksi kaarnan sisässä); Hylastes opacus (nuorten män- tyjen juurissa ja kannoissa; emokäytävät epäsäännölliset, usein käyristyneet, n, 4 cm pitkät ja 2 mm leveät); Hy- lastes cunicularius (kuusten juu- rissa ja kannoissa; emokäy- tävät n. 6 cm pitkät ja 2 mm leveät; toukkakäytävät epä- säännölliset, suurimmaksi osaksi itse kaarnassa sijait- sevat). Emokäj^tävä kaksi- tai useampihaarainen; se on muo- dostunut joko kahdesta pitkittäisestä käytyvästä, jotka lähtevät yhteisestä väljemmästä siitoskammiosta, toinen ylöspäin, toinen alaspäin, taikka useammista miltei yh- densuuntaisista käytävistä, jotka lähtevät tästäkammiosta molempiin tai vain toiseen suuntaan. Kuva 27. Scolytus RatzeburgVn syömäkuvio koivussa. luonn. koosta. .'2 96 Saalas, Suomen kaarnäkuoriaiset. 6. XII. 1913. 8' Havupuissa; rungossa tai oksissa: Ips sexdentatus (enim- mäkseen männyissä; paksun kaarnan alla; emokäytävä hyvin pitkä ja leveä, yhteenlaskettuna joskus aina 80 cm:n pituinen ja 4 — 5 mm:n levyinen; toukkakäytävät lyhyet ja hyvin leveät; ks. myös kohtaa 7'); Ips proximus (enimmäkseen männyssä; emokäytävä 8 — 16 cm pitkä, 2 — 2 ^2 niiii leveä, joskus muistuttaen hieman tähtimäistä kuviota; ks. myös kohtia 7' ja 6"); Ips suturalis (männyssä ja kuusessa; emokäytävä n. 1 ' o mm levyinen monihaarainen pituuskäy- tävä, joka miiistuttaa suuresti tähti- kuviota); Ips typographus (enimmäkseen kuusessa; emokäytävä 6 — 15 cm pitkä, 3 — 4 mm leveä, toukkakäytävät suh- teellisen lyhyet ja leveät; ks. myös kohtaa 7'); Ips duplicatus (kuusessa; emo- käytävä 2—2 ^2 iT^ii^ leveä; ks. myös kohtaa 7'). 8" Lehtipuissa: Dryocoetes alni (lepän run- gossa tai oksissa; emokäytävä hyvin epäsäännöllinen, joskus tähtikuviota muistuttava, sijaitsee tavallisesti kaar- Kuva 28. Hulastes ater'\n ^,^j-, alapinnassa, mutta monasti myös nuoria svömäkuvioita , ■- , .. \ kaarnan sisassa). (emokaytavia muna- ' kuoppineen sekä nuoria 4 Emokäytävät kulkevat poikittaiseen toukkakäytäviä). suuntaan (ks. 4' ja 4'"). 1/2 luonn. koosta. 9' Emokäytävä haaraantumaton. Lehti- puissa: Scolytus intricalus (enimmäkseen tammessa; emokäytävä on lyhyt, tasapaksu, 1 '2 — 2 cm pituinen poikkikäytävä; toukkakäytävät pitkiä pituus- käytäviä); Lymantor coryli (enimmäkseen pähkinäpensaissa; emokäytävä epäsäännöllinen poikkikäytävä). 9" Emokäytävä kaksi- tai useampihaarainen; se on muo- dostunut joko kahdesta käytävästä, jotka haaraantuvat yhteisestä lyhyestä sisääntulokäytävästä kaarimaisesti oikealle ja vasemmalle, taikka useammista yhdensuun- taisista poikkikäytävistä. 6. XII. 1913. Saolas, Suomen kaarnakiioriaiset. 97 10' Eniokäytävä 2-haarainen. 11' Havupuissa: Blastophagus minor (män- nyssä, ohuen kaarnan alla eten- kin latvaosissa ja oksissa; emo- käytävän molemmat haarat kaar- tuvat ulospäin yhteisestä sisään- tiilokäytävästä; pitkittäiset toukka- käytävät aivan lyhyet); Polygraphus polygraphus (kuusessa, harvinaisem- pana männyssä; pääkäytävä tuskin 1 mm leveä, toukkakäytävät pitkät, hy vin mutkikkaat ja sekasotkuiset; usein on syömäkuvio miltei koko- naisuudessaan kaarnan sisässä, jo- ten vain toukkakäytävien päät esiin- tyvät kaarnan alapinnassa haja- naisina pilkkuina ja kiemuroina; ks. myös kohtaa 10"); Polygraphus subopacus (kuusessa, joskus män- nyssä; syömäkuviot kuten edellisellä lajilla; ks.myös kohtaa 10"); Xylcchinus pilosus (kuusessa, joskus leh- tikuusessa; emokäytävät ly- hyet, n. 1 ^2 n^in leveät, toinen niistä tavallisesti toista lyhyempi; toukka- käytävät pitkät, usein suu- rimmaksi osaksi yhden- suuntaiset puun pituussuun- taan kulkevat) ; Phthorophloeus spinulosus (kuusenoksissa, kaarnan alapinnassa; emo- käytävä n. 1 \ ^ mm paksu). 11" Lehtipuissa: Leperisinus Iraxini (enimmäkseen saarnissa; emokäytävä kaksihaarainen poikkikäytävä, jonka kes- Kuva 29. Blastophagus minor'm syömäkuvioita männyssä. ^ o luonn. koosta. Kuva 30. Polygraphus polygra- phus. Syömäkuvio kuusessa (vain toukkakäytävien päät övat näky vissa; muut osat sijaitsevat kaarnan sisässä ). V o luonn. koosta. 98 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913. keltä johtaa lyhyt pituuskäytävä sisääntulo-reikään; toukkakäytävät jotenkin säännölliset, puun pituussuun- taan kulkevat); Hylesinus crenalus (enimmäkseen saarnissa; emokäytävä lyhyt ja suora tai käyrä poikkikäytävä, jota yhdistää lyhyt pituuskäytävä sisääntuloreikään; toukka- käytävät hyvin pitkät ja epäsäännölhsesti mutkitellen toisiinsa sotkeutuneet). 10" Emokäytävä useampihaarainen. Havupuissa: Polygraphus polygraphus ja Polygraphus subopacus (kuusessa, joskus män- nyssä, tavalHsesti suurimmaksi osaksi kaarnan sisässä; ks. myös kohtaa U'). 4'" Emokäytävät muodostavat tähtikäytävän, s. o. keskellä olevasta siitoskammiosta säteilee niitä eri suuntiin; tavalHsesti on niiden luku 4 — 6 (vertaa myös kohtaa 8). Havupuissa: Pityogenes chalcographus (enimmäkseen kuusessa, ohutkuorisissa latvaosissa tai oksissa; sii- toskammio sijaitsee taval- Hsesti itse kaarnan sisässä, joten se ei näy irroittaes- samme kaarnan, vaan emo- käytävät näyttävät häviä- vän vähän ennen yhtymä- kohtaansa; emokäytävät 1 mm leveät); Pityophthorus fennicus (kuusessa, ohuen kaarnan alla; käytävät hyvin mutkikkaat, suureksi osaksi painautuneet jokseenkin sy- välle itse puuhun); Pityogenes quadridens (männyssä, joskus kuusessa, oksissa tai rungossa, ohuessa kaarnassa; emo- käytävä 3 — 7-haarainen, haarat eivät seuraa puun pituus- suuntaa, ne övat n. 1 mm leveät; emo- ja toukkakäy- tävät sijaitsevat kaarnassa ja koskettelevat jälsikerrosta vain pintapuolisesti); Pityogenes bidentatus (männyssä, ok- Kuva 31. Pitifogenes chalcographus. Syömäkuvioita kuusessa (siitoskam- mio, joka sijaitsee kaarnan sisässä, ei näy kuvassa). 'o luonn. koosta. 6. XII. 1913. Saalos, Suonien kaarnakiioriaiset. 99 sissa tai rungossa, ohuen kaarnan alla; emokäytävä 3 — 7-haarainen, haarat seu- raavat usein puun pituussuuntaa, n. 1 mm leveät; emo- ja toukkakäytävät sy- välläjälsikerroksessa);Ips acummatus(män- nyssä, rungossa ja paksuissa oksissa; emokäytävä 3 — 5-haarainen, kukin haara voi tulla 12 cm:n pituiseksi ja 2 mm:n levyiseksi, haarat taipuvat tavallisesti puun pituussuntaan; munakuopat ja toukkakäytävät kaukana toisistaan); Polygraphus punctifrons (kuusessa, kaarnan alla; emokäytävä tavallisesti kolme- haarainen). 3" Emokäytävät epäsäännöllisiä onteloita; munakuoppia ei ole, mutta erityiset toukkakäytävät ja kotelokehdot on kyllä. 12' Emokäytävä pitkulainen, puun pituus- suuntaan kulkeva ontelo. Dryococtes auto- graphus (kuusessa, mieluimmin tyvessä; toukkakäj^tävät, jotka övat hyvin epä- säännöllisiä ja sotkuisia, sijaitsevat suu- rimmaksi osaksi kaarnan sisässä). 12" Emokäytävä jotenkin yhtä leveä kuin pitkä, epäsäännöllinen, siitoskammiota muistuttava ontelo, josta toukkakäytävät säteilevät joka suuntaan. 13' Havupuissa: Cryphalus abictis ja Cryphalus saltuarius (kuu- sessa, pääasiallisesti lat- voissa ja oksissa). 13" LehtipuissaiTrypophloeus aspe- ratus ja Tr. granulatus (haa- vassa). 2" Emokäytävä epäsäännölli- nen, munakuoppia vailla. Erityisiä toukkakäytäviä ei Kuva 32. Pityoge- nes bidentatus. Syömäkuvioita männyssä. -3 luonn. koosta. Kuva 33. Cryphalus abietis. Syömäkuvio. - 3 luonn. koosta. 100 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913. Kuva 34. Dendroctonus micans'in „perhekammio". — a sisäänkäytävä. -- b puujauho-tulppa, joka tämän sul- kee. — cc täysimuotoisten kovakuo- riaisten kaivama osa „perhekam- miota". — d ilmareikä. — ee munia ja toukanjauhoja. — ff toukkien kai- vama toukanjauhoilla täytetty osa „perhekammiota". gg toukkia, jotka laajentavat kammiota alaspäin. — Luonn. kokoa. Kuva 35. Ips laricis. Syömä- kuvioita. Luonn. kokoa. ole, vaan toukat laajenta- vat säännöttömästi emo- käytävää syömällä joka taholla sen seinämiä („per- hekammio"). Havupuissa: Dendroctonus micans (enini- mäkseen kuusessa, suurten pyst3^jen puiden tyvessä; emokäytävä pitkänlainen epäsäännöllinen, tavalli- sesti monessa mutkassa puun pituussuuntaan kulkeva käytävä); Ips laricis (eri- laisten havupuiden tyvessä; emokäytävä lyhyempi epä- säännöllinen pitkittäiskäytävä, jonka kummallakin puo- lella on laajennuksia ja usein lähellä sisääntuloaukkoa sakaranmuotoinen haarake). Käytävät tunkeutuvat itse puun sisään. Emokäytävät liereitä, Jonkun ajan kuluttua mustenevat käytävien seinät niissä kasvavien sienien tähden, joita toukat käyt- tävät ravintonaan. 6. XII. 1913. Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 101 14' 15' Emokäytävä kaksihaarainen; siitä lähtee ylös- ja alas- päjn erityisiä lyhyitä toukkakäytäviä. Emokäytävät seuraavat jotenkin tarkoin puun vuosiren- kaita, joten ne muodostavat sisääntulokäytävän kanssa suoran kulman. Havupuissa: Xyloterus lineatus. Kuva 36. Xyloterus lineatus. Käytäviä saksankuusessa. 2/3 luonn. koosta. 15" Emokäytävät leikkaavat viistoon puun vuosirenkaita, jo- ten ne muodostavat sisääntulokäytävän kanssa tylsän kulman. Lehtipuissa: Xyloterus domesticus ja Xyloterus sig- natus. 14" Emokäytävä monihaarainen. Erityisiä toukkakäytäviä ei ole, vaan toukat asustavat emokäytävissä. Lehtipuissa: Anisandrus dispar. Nimiluettelo. Siv. Anisandrus 73, 85 dispar 85, 101 Blastophagus 71, 77 minor 78, 97 piniperda 77, 93 Siv Cryphalus (ks. myös Trypo- phloeus) 73, 82 abietis 83, 99 asperatus = saltuarius (ks. myös Trypophl. asperatus) saltuarius 82, 99 102 Saalas, Suomen kaarnakuoriaiset. 6. XII. 1913. Siv. Crypturgus 72, 81 cinereus 82 hispidulus 82 pusillus 82 Dendroctonus 71, 77 micans 77, 100 Dryocoetes 73, 84 alni 85, 96 autographus 85, 99 Hylastes (ks. m. Hylurgops) 72, 79 angustatus 80 äter 79, 95 attenuatus 80 brunneus 79 cunicularius 80, 95 opacus 80, 95 Hylesinus (ks. myösLeperi- sinus) 70, 76 crenatus 76, 98 Hylurgops 72, 78 glabratus 78, 95 palliatus 79, 94 Hylurgus - Blastophagus Ips 74, 88 acuminatus 90, 99 duplicatus 89, 94, 96 laricis . 91, 100 nigritus = suturalis proximus .... 90, 93, 94, 96 sexdentatus 89, 93, 96 stenographus = sexdentatus suturalis 91, 96 typographus 89, 93, 96 Leperisinus 70, 76 fraxini 76, 97 Ly inan tor 72, 85 Siv. coryli 85, 96 Phloeophthorus = Phthoro- phloeus ja Xylechinus Phthorophloeus 70, 75 spinulosus 75, 97 Pityogenes 74, 86 bidens = bidentatus bidentatus 88, 98 chalcographus 87, 98 elongatus 87 quadridens 88, 98 Saalasi 87 Pityophthorus 74, 86 micrographus 86 fennicus 86, 98 Polygraphus 71, 81 polygraphus 81, 97, 98 punctifrons 81, 99 subopacus 81, 97, 98 Scolytus 70, 74 destructor = Ratzeburgi intricatus 75, 96 mali 74 pruni = mali Ratzeburgi 75, 94 Tomicus = Ips Trypophloeus 73, 83 asperatus 83, 99 binodulus = asperatus granulatus 83, 99 Xylechinus 71, 76 pilosus 77, 97 Xyloterus 73, 83 domesticus 84, 101 iineatus 84, 101 signatus 84, 101 Mötet den 7 februari 1914. 103 Mötet den 7 februari 1914. Anhållan om skriftutbyte hade inkommit från Natur- wissenschaftliches Museum derStadt Crefeld, Tyskland, hvilket därjämte tillställt Sällskapet sina Mittei- lungen, och beslöt Sällskapet bifalla denna anhållan samt i utbyte gifva sina Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 1,576:78. Professor K. M. L e v a n d e r utsågs till Sällskapets repre- sentant i en af Centralutskottet för Hembygdsforskningen i Finland föreslagen' kommitté för uppgörande och inlämnande till Landtdagen af ett förslag till lag rörande skydd för na- turminnesmärken. Ylioppilas A. H i 1 d é n jätti Seuran haltuun ylioppilas R. Enwald'in puolesta hanen isä-vainajansa, Leppävirran entisen kunnanlääkärin Reinhold Enwald'in jälkeensä jättämiä faunistisia ja floristisia muistiinpanoja. Seuran arkistoon jätettiin kaksi lehtori B u d d é n'in kir- joittamaa kirjoitusta: „Hajanaisia muistiinpanoja Savon kas- villisuudesta" (Dicotyledonae; Sympetalae, Choripetalae) sekä maisteri K. Linkolan laatima luettelo: „Sotkamossa (Ok) kesällä v. 1904 keräämäni Hieraciumit". Magister E. Ehrman förevisade exemplar af den inom vårt floraområde förut icke iakttagna barlastväxten Linaria genistifolia, funnen å Räfsö lastageplats af skoleleven Ingrid Englund den 19 augusti 1913. Statsrådet L. M u n c k demonstrerade exemplar af Hae- matopinus suis. 104 Smärre meddelanden. 7. II. 1914. Maisteri E. Me rik all i o teki ilmoituksen tillien (Äm- pelis garrulus) ja kirjosiipi-käpylinnun (Loxia bifasciata) esiin- tymisestä viime aikoina eri seuduilla maassamme (vrt. Luon- non Ystävä 1914, siv. 16—18, 52—56). Doktor B. P o p p i u s förevisade ett i Nurmes, Karelia borealis, den 21 juli 1910 skjutet exemplar af Miiscicapa parva. Maisteri K. Lin kol a teki ilmoituksen eräästä pohjoi- sesta Monotropa hypopitys L. -löydöstä: „Elokuussa v. 1913 oli med. kand. Aatto J. Oksa- n e n (Kuopiosta) tuonut esittäjälle kuivattuja j^ksilöitä mai- nitusta kasvista. Hra O k s a n e n oli löytänyt ne saman kk. 18 p:nä Pohjois-Hämeessä (Tb) Saarijärvellä, petäjäkankaalla maantien vieressä 11 — 12 km välillä Saarijärveltä Äänekos- kelle tullessa, Ristniemenmäen alla Saarijärven kirkon puo- lella. Noin 20 — 30 kppl. käsittävä ryhmä pisti kellervän värinsä kautta jo matkan päästä silmään. Keski-Suomessa ei kasvia ennen ole näin pohjoisessa tavattu. Eras isolerattu, vielä pohjoisempi löytö on Ob:ssa: Kemi, Ylä-Akkunus (Luon- non Ystävä 1905, s. 77)." Student T h. G r ö n b 1 o m förevisade den för vårt land nya skalbaggen Heterocenis fenestratus Thunbg samt yttrade därvid följande: „Denna för Finland nya art skiljer sig från den nära- stående, hos oss allmänt förekommande H. fusculus Kiesvv. bl. a. genom sin något betydligare storlek, genom att den är något bredare och har tydligare gula teckningar å elytra, samt genom att benen äro ljusgula med svarta knän, då de däremot hos fusculus äro mörka med gula knän. Jag fann ifrågavarande art i ett exemplar vid stranden af Pyhä- järvi sjö i Birkkala, Satakunta, den 8 juni 1913. Professor J. Sahlberg, som godhetsfullt granskat bestämningens riktighet, upptäckte ett exemplar af samma art i sin egen samling. Detta var funnet redan år 1885 i augusti i Karis- lojo, Karkali, Ab." 7. II. 1914. Lindberg. — Sällskapets stipendier. 105 Doktor Harald Lindberg demonstrerade exemplar af Gladiolus imbricattis, tagna vid Fiskars i Pojo socken af herr Leonard Aspelin år 1865 och af doktor G. L Rothström på samma ort år 1885. De förstnämnda exemplaren hade oriktigt bestämts till Gl. communis, hvil- ken art på grund af denna felbestämning uppgifvits såsom tillfälligt förekommande i vårt land. Doktor R o t h s t r ö m s exemplar, som voro obestämda, hade af föredragaren an- träffats i friherre dr E d v. Hisingers till Universitetet donerade samlingar. I anledning af fynden hade föredra- garen anställt efterforskningar angående artens förekomst och fyndorten vid Fiskars, hvilka ledt till det resultat, att arten bör anses äga hemortsrätt i vårt land. Ett utförligare meddelande utlofvades framdeles. Doktor HaraldLindberg förevisade vidare exemplar af Subiilaria aquatica L., tagna af forstmästare E d v. af Hällström i Tuntsajoki i Kuolajärvi socken. Exemplaren voro ovanligt långsträckta och bildade sålunda en form, som kunde kallas f. elongata. Till behandling upptogs frågan om Principerna för utdelning af Sällskapets stipendier. Sekreteraren uppläste följande paragraf ur protokollet för Bestyreisens möte den 26 januari 1914 (§ 2): „Till behandling upptogos tvenne på Sällskapets extra möte den 7 mars 1913 väckta och bordlagda förslag angående principerna för utdelandet af Sällskapets stipendier. Beträffande det af professor K. M. Levander fram- ställda förslaget, att Sällskapet skulle anslå en bestämd summa för bearbetning af det i samlingarna förefintliga rik- haltiga materialet af plankton, föreslog förslagsställaren, att detsamma i detta nu icke skulle till åtgärd föranleda, då de för utförandet af det ifrågasatta uppdraget påtänkta perso- nerna till följd af andra göromål voro förhindrade att för närvarande ägna sig åt detsamma. Denna åsikt omfattades äfven af Bestyreisen. 106 Sällskapets stipendier. 7. II. 1914. Det af magister Alvar Palmgren väckta förslaget, att en viss del, exempelvis hälften, af den för stipendier anslagna summan skulle reserveras för bestämda, af Besty- reisen planlagda undersökningar och återstoden användas för exkursioner med program, hvilka af sökandena själfva utarbetats, ansåg sig Bestyreisen ej kunna i denna form förorda, utan var af den mening, att det vore med Säll- skapets fördel mera förenligt, om det i hvarje enskildt fall förbehölle sig rätt till pröfning. Däremot ansågs förslaget så till vida beaktansvärdt, att Bestyreisen borde söka upp- göra program för lämpliga och tacksamma undersökningar och gifva Sällskapets medlemmar del af dessa. Efter före- gången diskussion enades Bestyreisen om att rekommen- dera följande, af nedannämnda ledamöter föreslagna under- sökningsuppgifter. Professor A. K. Caj an der: En undersökning af kul- turens inflytande på floran och vegetationen. Herrar F. Elfving och H. Lindberg: En utredning af vår adventivflora. Professor F. Elfving: Om utbredningen och före- komsten af våra ädla trädslag och anmärkningsvärda buskar. Professor A. K. Caj an der: Studier rörande kalkens inflytande på florans sammansättning. Professor K. M. Le v an der: En undersökning af våra torfmossar i zoologiskt afseende. Professor K. M. Le van der: En enahanda undersök- ning af våra sandfält och dyner. Professor K. M, Le v an der: Förekomsten och utbred- ningen af våra relikta krustaceer. Professor E. Reuter: Vår hafsstrandsfauna med sär- skildt beaktande af arthropoderna. Doktor H. Lindberg: En undersökning af hafsstrands- floran och dess spridningsbiologi. Samtliga förslagsställare lofvade stå eventuella sökande af stipendier till buds med råd och anvisningar rörande de af dem föreslagna uppgifterna. 7. II. 1914. Sällskapets stipendier. — Levander. 107 Vidare beslöt Bestyreisen uttala önskningsmål om, att till stipendieansökningarna fogas en väl genomtänkt plan för den undersökning sökanden har för afsikt att utföra, och jämväl för Sällskapets medlemmar tillkännagifva, att i främsta rummet ansökningar med ett sådant väl motiveradt och ut- förbart program kunde räkna på Bestyreisens förord, medan ansökningar om resemedel enbart för insamling af djur eller växter i någon bestämd trakt först i andra rummet komme att beaktas. Slutligen uttalades önskvärdheten af att ansökningar om understöd för bearbetning af i samlingarna förefintligt material skulle samtidigt med ansökningarna om resestipen- dier till Sällskapet inlämnas." Professor K. M. Levander höll härpå ett föredrag Om undersökning af ett torfmarksområde ur topografisk- faunistisk och ekologisk synpunkt. Önskvärdheten af zoologiska undersökningar på våra myrar, mossar o. a. torfmarker, om hvilkas växtsamhällen och beskaffenhet, uppkomst och mångahanda typer prof. Caj and er nyligen offentliggjort grundläggande studie- resultat, är lätt insedd, Torfmarkernas ofantliga utbred- ning i vårt land och deras däraf betingade betydelse för landets hela fysiografi är ju redan i och för sig en om- ständighet, som synes påkalla närmare undersökningar af dem icke blott i botaniskt, fytopaleontologiskt och ekono- miskt afseende, såsom hittills hufvudsakligen skett, utan äfven beträffande dem såsom märkliga och vidtutbredda djurståndorter. I denna egenskap äro torfmarkerna icke blott viktiga, utan äfven, såsom framgår af flere ar- beten, af hvilka en del äro nämnda i bifogade litteraturför- teckning, mycket lämpliga undersökningsområden. I likhet med förhållandena på sterila hedar, sandfält och dyner ge- stalta sig nämligen de yttre, fysiska lefnadsvillkoren på en 108 Levander, Undersökning af ett torfmarksomräde. 7. II. 1914. mosse, på ett skoglöst kärr eller annan torfmark i typisk utbildning, ofta på en mycket vidsträckt areal, jämförelsevis ensartade eller monotona och egendomliga. De utöfva så att säga en stark selektiv verkan; endast vissa slag af högre och lägre organismer kunna öfver hufvud taget trifvas där eller lefva företrädesvis där. Faunan, såväl den akvatila som den terrikola eller landfaunan, hvilken sistnämnda när- mast här åsyftas, får till följd häraf en karaktäristisk sam- mansättning. Det vore därför både önskligt och lämpligt, att man underkastade dessa och andra i naturtillstånd be- fintliga, ensartade områden utredningar från faunistisk- topografisk synpunkt. Detta borde emellertid nödvändigt eller helst ske i kombination med ekologiska undersöknin- gar, d. v. s. med det slag af forskning, hvilken fäster af- seende vid djurens förhållande till deras naturliga omgif- ning och de anpassningar till de yttre fysiska och biologiska villkor, hvilka de under sitt lif äro underkastade. De meto- der och betraktelsesätt, som härigenom skulle vinna insteg hos yngre entomologer m. fl. vid deras exkursionsverksam- het, vid anställande af iakttagelser samt vid bearbetning af det insamlade materialet, skulle då säkert visa sig frukt- bringande i vetenskapligt hänseende. Jag ber att få erinra om, att en typisk torfmark, som i afseende å underlagets beskaffenhet, fuktighet, växttäcke m. m. är väl definierbar, i allmänhet lämpligare än många andra terränger kan uppfattas såsom en enhetlig, naturlig och karaktäriserbar djurståndort, ett afgränsadt lefnadsom- råde (biosynoeci), utmärkt genom att de djur, som bebo detsamma, äro underkastade likartade existensbetingelser. De allmänna djurformerna äro, relativt taget, icke många, men uppträda ofta i stor individrikedom, och just detta kan — såsom erfarenheten redan visat — vid behandling af sär- skilda ekologiska frågor utgöra en fördel. Detta är t. ex. fallet vid undersökningar af på och i marken lefvande ar- ters afhängighet af markens beskaffenhet eller s. k. edafiska faktorer. Utredningen af djurlifvet på ett bestämdt torf- marksomräde skulle därjämte gifva intressanta jämförelser 7. II. 1914. Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 109 med faunan å motsvarande lokaler i andra trakter och länder. Likaså erbjuda myrar, m'ossar o. a. dylika slag af mar- ker på grund af sina karaktäristiska v^äxtformationer, hvilka tillika utgöra lokala ståndorter för allehanda insekter, aca- rider, spindlar m. m., ett lämpligt fält för hos oss knappt ännu upptagna undersökningar rörande smärre lokala djur- samfund (s. k. djurassociationer eller biocoenoser) och deras betingelser. Högeligen värd att undersökas hos oss är t. ex. mossfaunan, bestående mest af rhizopoder, rotatorier, tar- digrader och acarider, såsom en enhet betraktad, dess art- sammansättning på olika lokaliteter och de bryophila dju- rens lefnadsvillkor och särskilda anpassningar till dessa. Äfven följande sida af ämnet må här påpekas. De från botaniskt håll utförda undersökningarna af mossar och kärr gå till stor del ut på att fastställa växtsamhällenas succes- siva ordningsföljd och betingelserna för densamma, t. ex. vid igenväxandet af en sjö, ifrån bildningen af gungfly till uppstående af mosse och skogsväxt, eller regressivt, vid en skogsmarks småningom skeende försumpning. Ett liknande betraktelsesätt, ekologisk succession enligt Shelfords terminologi, kan äfven tillämpas och är, såsom denna ame- rikanska forskare genom några intressanta studier påvisat, värdt att beaktas vid faunistiska undersökningar: man vill utreda successionen af djursamfund (djurformationer) i deras stränga afhängighet af förändringarna i omgifningsbetingel- serna, ja t. o. m. vill man (Shelf ord) sikta på att upp- bygga ett ekologiskt (fysiologiskt) djursystem, liknande det Warming, Schimper o. a. uppställt för växtvärlden. Såsom en vidare synpunkt må slutligen här påpekas markens mikrobiologi och „edaphon", hvarmed Fr an c é i ett nyligen utkommet arbete betecknar den mikroskopiska jordfaunan och -floran såsom en helhet betraktad. Hithö- rande undersökningar bilda ett skildt kapitel för sig, som näppeligen ännu torde kunna i vår undersökningsplan upp- tagas, ehuru de må antydningsvis här omnämnas. 110 Levander, Undersökning af ett torfmarksomräde. 7. II. 1914. I fall intresse finnes för att få till stånd undersökningar i antydd forskningsriktning, borde ett typiskt torfmarks- område utses, helst ett sådant, som på grund af redan ut- förda undersökningar är i detalj kartlagdt. Vidare borde dess vegetation vara skildrad och dess uppkomsthistoria utredd, åtminstone i form af en arbetshypotes, och slutligen vore det af vikt att en lämplig arbetsstation kunde i när- maste närhet erhållas. Ibland större mossar kunde måhända Leteensuo i södra Tavastland, Pelso vid Uleåträsk eller Korpi- kylä kronopark i Kivinebb socken för ändamålet komma i fråga, men redan på närmare håll torde man nog finna passligt undersökningsområde, där arbetet kunde fortsättas under en följd af år. Sålunda torde vi redan ganska nära hufvudstaden finna dylika gebit, likaså vid Tvärminne zoo- logiska station, andra orter att förtiga. För att få till stånd en sådan undersökning borde en- ligt min mening ett par för frågan intresserade entomologer tillsammans med någon botanist, kanske äfven någon fågel- kännare, försedda med nödig litteratur (växttopografi, meto- dik, examinationsböcker m. m.) och öfrig utrustning, på ort och ställe uppgöra ett gemensamt arbetsprogram. Detta skulle i allmänna drag gestalta sig ungefär på följande sätt: 1. Allmänna insamlingar af insekter, arachnider, aca- rider, myriopoder m. m. enligt principerna i D a h 1 s hos oss allt för litet beaktade „Anleitung" (1908), i afsikt att utreda den för ståndortens fysiognomi karaktäristiska faunans sam- mansättning. Härvid borde bl. a. förekomsten af högnor- diska arter, hvilka kanske i flera fall kunna uppfattas som relikter från en tidigare kallare period, uppmärksammas. 2. Fenologiska iakttagelser, helst i förening med me- teorologiska observationer, angående de vanliga och mass- viss uppträdande arternas framträdande och aftagande under sommarens lopp, t. ex. rörande blodsugande culicider, ta- banider o. a. dipterer, libellulider, orthopterer m. m., och hvad för öfrigt härmed kan stå i samband, t. ex. vissa fåglars förhållande till särskilda insekters massuppträdande. 7. II. 1914. Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 111 3. Jämförande studium af djuriifvet på olika slags ty- piska lokaler inom undersökningsområdet för karaktäristik af lokalernas djursamfund, med beaktande naturligtvis af lokalernas säregenheter, såsom markens beskaffenhet, fuk- tighet, växttäcke, insolation, beskuggning m. m. dylikt. I antydda afseende borde vid insamlingar i möjlig mån kvan- titativa eller statistiska metoder användas för taxering af de till undersökning valda arternas frekvens på samma ytenhet pa olika slags ståndorter. 4. En systematisk grupp eller vissa arter af olika syste- matiska grupper utväljas för jämförande studier i afseende å deras förhållande till beskaffenheten af marken, omgif- ning, vegetation m. fl. yttre lefnadsbetingelser. Bl, a. skulle särskilda arters s. k.' ekologiska optimum förtjäna att med tillämpning af den kvantitativa metoden utredas. 5. Speciella undersökningar af sådana arters utveck- ling och biologi, hvilka anträffas blott på ifrågavarande ståndort eller ståndortskomplex, t. ex. eventuellt förekom- mande högnordiska relikter. 6. Undersökningar af allehanda torfvatten i deras egen- skap af utkläckningsplatser för särskilda på sumpmarkerna allmänna insekter, culicider, chironomider, trichopterer m. m. Ifall ståndortsforskning skulle upptagas efter här i grofva drag antydda riktlinjer, såsom topografisk faunistik i förening med ekologisk forskning, så skulle detta säkert bidraga till att gifva det zoologiska fältarbetet och det zoo- geografiska studiet en tidsenlig fördjupning och göra det- samma för deltagarena vetenskapligt uppfostrande. Vi skulle kunna vänta oss resultat af allmännare betydelse än de, som utgå från en verksamhet ur den alltför vanliga rena sam- laresynpunkten. Till någon vägledning för nybegynnaren, som önskar orientera sig i ofvan berörda ämnen, topografisk faunistik och djurekologisk forskning, hithörande metodik samt torf- marklitteratur, har jag här till slut sammanställt följande litteraturförteckning. 112 Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 7. II. 1914. Andersson, G. Studier öfver Finlands torfmossar och fossila kvartärflora. Fennia. Bd, 15. N:o 3. 1898. B ä b 1 e r, E. Die wirbellose, terrestrische Fauna der nivalen Region. (Ein Beitra^ zur Zoogeographie der Wirbello- sen.) Dissert. Geneve 1910. Aftryck ur Revue Suisse de Zoologie. T. 18. 1910, p. 761—916. Taf. 6. Caj änder, A. K. Studien iiber die Moore Finnlands. Acta föreställa fennica. Bd. 2. N:o 3. Helsingfors 1913. Dahl, Fr. Vergleichende Untersuchungen iiber die Lebensweise wirbelloser Aasfresser. Sitz. Ber. K. preuss. Akad. der Wiss. Berlin 1896. II. — „ — iiber Stufenfänge echter Spinnen am Riesengebirge (eine vergleichende ethologische Studie). Sitz. -Ber. naturf. Freunde. Berlin 1902, p. 185—203. 1903, p. 183— 184. — „ — Kurze Anleitung- zum wissenschaftlichen Sammeln und zum Conservieren von Tieren. 2. Aufl. Jena 1908. — „ — Grundsätze und Grundbegriffe der biocoenotischen For- schung. Zool. Anz. Bd. XXXIII. 1908. — „ — Anleitung- zu zoologischen Beobachtungen. Wissenschaft und Bildung. Bd. 61. Leipzig 1910. D i e m, K. Untersuchungen iiber die Bodenfauna der Alpen. Diss. St. Gallen 1903. E n d e r 1 e i n, G. Biologisch-faunistische Moor- und Diinenstudien. Ein Beitrag zur Kenntnis biosynösischer Regionen in Westpreussen. Danzig 1908. Finska Mosskulturföreningens årsbok, 1898 och följande. F o r b e s, S. A. An ornithological Cross-section of Illinois in Autumn. Bull. 111. Stat. Lab. of Nat. Hist. Urbana. Vol. VII. Art. VIII. 1907. — „ — The Midsummer bird life of Illinois: a statistical study. Ibid. Vol. IX. Art. VI. 1913. Francé, R. H. Das Edaphon. Untersuchungen zur Oekologie der bodenbewohnenden Mikroorganismen. Miinchen 1913. H e i n i s, ¥ w Systematik und Biologie der moosbewohnenden Rhizopoden, Rotatorien und Tardigraden der Umgebung von Basel mit Beriicksichtigung der iibrigen Schweiz. Diss. Stuttcrart 1910. 7. II. 1914. Levander, Undersökning af ett torfmarksområde. 113 Hart, Ch. A. and Glean, H. A. On the Biology of the Sand areas of Illinois. Bull. 111. Stat. Lab. of Nat. Hist. Urbana. Vol. VII. Art. VII. 1907. Holdhaus, K. Uber die Abhängigkeit der Fauna vom Ge- stein. Verh. 8. Intern. Zool. Kongr. Graz 1912, p. 726—745. — „ — iJber die Oekologie der im Erdboden lebenden Tierwelt. Wien, Mitt. Sekt. Naturkunde. Bd. 23. 1911. J o h a n s e n, A. C. Bidrag til vore Ferskvandsmolluskers bio- logi. Vidensk. Meddel. fra den naturh. Foren. KJ0- benhavn 1899. Kuhlgatz, T h. Vorstudien Uber die Fauna des Betula nana Hochmoores im Culmer Kreise in Westpreussen. Na- turwiss. Wochenschr. 1902, p. 613—619. K 1 e i b e r, O. Die Tierwelt des Moorgebietes von Jungholz im sudlichen Schwarzwald. Beitrag zur Kenntnis der Hoch- moorfauna. Arch. f. Naturg. 1911. Levander, K. M. Zur Kenntnis des Lebens in den stehenden Kleingewässern auf den Skäreninseln. Acta F. & Fl. F. Bd. XVIII. N:o 6. 1900. Lindberg, H. Botanisk undersökning af Isosuo mosse i Sak- kola socken o. a. botaniska resp. fytopaleontologiska af- handlingar i Finska Mosskulturföreningens årsböcker. L i n n a n i e m i, W. M. (Axelson). Die Apterygotenfauna Finlands. I. AUgemeiner Teil. Ak. Afh. Helsingfors 1907. Luther, A. Bidrag till kännedomen om land- och sötvatten- gastropodernas utbredning i Finland. Acta F. & Fl. F. Bd. XX. N:o 3. 1901. M j ö b e r g, E. Biologiska och morfologiska studier öfver Fåröns insektfauna. Ark. f. Zoologi. Bd. 2. N:o 17. Upp- sala 1905. Palmen, J. A. Plan för undersökning af fogelfaunan ur topo- grafisk synpunkt. Helsingfors 1908. P o p p i u s, B. Beiträge zur postglacialen Einwanderung der Kä- fer-Fauna Finlands. Acta F. & Fl. F. Bd. 34. N:o 9. 1911. R a m a n n, E, Regenwiirmer und Kleintiere im deutschen Waldbo- den. Intern. Mitt. Bodenkunde 1. Berlin 1911, p. 138— 164. 8 114 Levandet. — Hintikka. • 7. II. 1914. S c h 1 e n k e r, G. Lebensbiider aus deutschen Mooren. Ein- fuhrung in das Studium der heimischen Tier- und Pflan- zenwelt. Leipzig 1912. S a h 1 b e r g, J. Uber Fång der Wasserkäfer und Verbreitung der Dytisciden in Finland. Förhandlingar vid nordiska naturforskare- och läkaremötet i Helsingfors 1902. VI. Sektionen för zoologi, p. 26 — 32. Shelf ord, V. E. Preliminary note on the distribution of the Tiger Beetles (Cicindela) and its relation to plant suc- cession. Biological Bulletin. Vol. XIV. 1907, p. 9—14. — „ — Ecological succession. IV. Vegetation and the control of land animal Communities. Ibid. Vol. XXIII. N:o 2. 1912, p. 59—99. — „ — ■ Ecological succession. V. Aspects of physiological classi- fication. Ibid. Vol. XXIII. N:o 6. 1912, p. 331 — 370. Ve st al, A. G. Local distribution of Grasshoppers in relation to plant associations. Biol. Bull. Vol. XXV. N:o 3. 1913, p. 141. W e s e n b e r g-L u n d, C. Odonaten-Studien. Internat. Revue d. ges. Hydrobiol. u. Hydrogr. Bd. VI. H. 2 3. 1913, p. 154—228. H. 4/5. 1914, p. 373—422. Sällskapet beslöt befordra såväl det af Bestyreisen upp- gjorda programmet som professor Levande rs föredrag till tryck, på det att Sällskapets medlemmar skulle blifva i tillfälle att taga kännedom om desamma. För detta ända- mål skulle exemplar tillhandahållas intresserade å Universi- tetets zoologiska och botaniska inrättningar samt vid Säll- skapets möte den 7 mars. Maisteri T. J. Hintikka oli Seurallc lähettänyt seu- raavan ilmoituksen: Omituisia pahkoja Pinus silvestris'enä. Erään Kuopion pitäjän Säyneensalon saaressa kasvavaii petäjän rungoUa oli havaittavissa noin 2 ^2 ^ korkeudelia 7. II. 1914. Hintikka, Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ellä. 115 maasta kaksi yhtäsuurta, vaakasuoraan kasvavaa, omituisen muotoista pahkaa. Kuuromykkäkoulunopettaja hra J. G. O k- sasen kautta tulin jo elokuussa v. 1910 kiinnittäneeksi huo- miota näihin muodostumiin, jolloin niistä tässä kuvattu (vrt. kuv.) irroitettiin. Toinen, kierteisesti hiukan ylempänä n. 8 cm päässä edellisestä löyt3^vä sai kasvaa aina elokuun loppuun asti v. 1913, jolloin se irroitettiin huolellisemmin kuin tähän kuvattu, mutta valitettavasti tuli ennen tarkem- paa tutkimista väärinkäsityksestä tuhotuksi. Kuva 1. Pinus silvestris. Kuopio, Säyneensalo, v. 1910. Koska käsillä olevassa kasvipatologisessa ja -teratologi- sessa kirjallisuudessa en ole kyseenalaista pahkamuotoa löy- tänyt mainituksi, katson lyhyen ilmoituksen ja selonteon siitä olevan paikallaan herättämään mielenkiintoa tällaisiin muodostumiin. Pahkat eivät ole pyöreitä, enemmän tal vähemmän puoli- pallon m.uotoisia, kuten tavalliset petäjän pahkat, jotka toi- sinaan kauttaaltaan peittävät petäjän rungon. Ulkomuodol- taan muistuttavat kyseissä olevat pahkat hiukan vanhaa oksan tynkeä, ollen litistyneen kartion muotoisia ja selvästi muodostuneet päällekkäisistä, limittäisistä kaarnakerroksista. Havupuiden oksille ominainen hyponastia oli niissä ulkonai- 116 Hintikka, Omituisia pahkoja Pinus silvestris'ellä. 7. II. 1914. sesti jonkinverran huomattavissa. Litistyminen oli vertikalis- radiärisessä suunnassa. Kaarna muutoin sileässä petäjän rungossa oli muodostuman ympärillä paksuntunut ja työn- tynyt sivuille. Muodostuman ulospistävä osa oli v. 1910 6.5 cm pitkä. Kahden vuoden kuluessa toisessa kappaleessa havaittavasta lisäkasvusta ei ole mittauksia. Pitempi, pää- rangan suuntainen läpileikkaus mainitun pahkan tyveltä on 5 cm, kun tåas lyhempi on 3 ^/g cm. Jo pahkojen ulkopuolisesta asennosta rungolla ja irrot- tamiskohdan puuosasta kävi selville, ettei muodostuma ollut oksan kohdalla. Rungon puuosa oli kyseessäolevilla kohdilla rakenteeltaan normalinen ja sen ulkopinnassa voi olla kor- keintaan puolen sentimetrin korkuinen, pihkainen kohoama. Muodostuman pituusleikkauksessa huomattiin sen sisus- tan olevan kauttaaltaan kaarnoittuneen. Ulko-osassa oli kaarna normalisen petäjän kaarnan tavoin kerroksikasta, tyven keskusosassa oli soluryhmiä, joissa pihkapitoisuus oli sangen huomattava. Sikäli kuin tuon yhden kappaleen paikottai- sesta mikroskopisesta tarkastelusta selveni, ei loisaiheuttajia ollut huomattavissa. Kuitenkin täytyi tarkastelun materialin laatuun nähden jäädä vaillinaiseksi. Liioin ei sitä voi pitää lentisellipullistumasta, eikä ydin- sädepaisumasta, eikä haavoittumista peittävän ylipeittymän kautta syntyneenä. Vertailukohtia tarjoovat tällaisia muodos- tumia koskettelevassa kirjallisuudessa jossain määrin Krick'in selittämät silmuttomat pahkat punapyökillä '). Hanen kuvaa- miensa — ulkomuodoltaan kyllä toisenlaisten ja kooltaan pienempien — kuoripahkojen sisusta oli korkkiutunut. Näi- denkin pahkojen syntytapa ja kehitys on myös jäänyt selit- tämättä, Kyseissä oleva petäjän pahka säilytetään Helsingin yli- opiston kasvipatologisen laitoksen kokoelmissa. M Fr. Krick. Uber die Rindenknollen der Rotbuche. Bibliotheca botanica. 1891. H. 25. 7. II. 1914. Frey, Cephenomyia ulrichi. 117 Amanuens Richard Frey inlämnade följande medde- lande: Cephenomyia ulrichi Brauer, en på älg lefvande, för landet ny oestrid. Familjen Oestridae, hvars släkten för öfrigt numera van- ligen hänföras till flera särskilda familjer, har hittills inom vår fauna räknat fem, af Bonsdorff redan år 1866 för- tecknade arter (Finlands tvåvingade insekter, II, sid. 29—31), nämligen följande: 1. Cephenomyia trompe Modeer. — Lefver såsom larv i näshålan hos renen. Förekommer i Lappland, på Kola-halfön samt i östra Finland längs ryska gränsen. Här har den sydligast blifvit funnen å Valamo af professor J. S a h I b e r g. Är sällsyntare än följande art. 2. Oedemagena tarandi L. — Lefver å huden hos re- nen. Är synnerligen allmän i närheten af renhjordar, å landsvägar o. s. v. öfver hela Lappmarken och på Kola- halfön. 3. Hypoderma bovis L. — Lefver i huden hos nötkrea- tur. Bonsdorff anför den från provinserna Ab, N, Ka, Ta och Sb. Senare har imago blifvit funnen endast i Saa- rijärvi (Tb) af Woldstedt. Larven finner man däremot mångenstädes rätt allmänt. 4. Gastrophilus equi Clark. — Lefver i tarmkanalen hos hästen. Anföres af Bonsdorff från provinserna Ab, N, Ka, Ik och Sb. På senare tid funnen af W. Hellen i Karislojo. 5. G. haemorrhoidalis L. — Lefver i tarmkanalen hos hästen. Imago är endast en gång anträffad i landet, näm- ligen i Mörskom af Mäklin. Till dessa fem arter kan på grund af tvenne på senaste tid gjorda, intressanta fynd ytterligare fogas en art: 6. Cephenomyia ulrichi Brauer. — Arten beskrefs år 1862 af Brauer (Verh. d. zool.-bot. Ges. in Wien, XII, sid. 973 — 976) efter några exemplar, som blifvit fångade af preus- 118 Frey, Cephenomyia ulrichi. 7. II. 1914. a) b) siska öfverjägmästaren U 1 r i c h i Ibenhorst under en af prins Friedrich Karl af Preussen hållen älgjakt. Larven före- kom i näshålan hos älg, alltid endast ett exemplar hos hvarje individ. Imago infångades på nyss dödade älgar. Cephenomyia ulrichi liknar mycket C. trompe, men är större och bredare än denna, har öfvervägande svart be- håring å benen och röd- bruna tarser samt sak- nar ögonvinkel mot pan- nan. Kroppen är svart- hårig, hufvudet, thorax framtill, scutellen och basen af bakkroppen äro gulhåriga, bakkroppens spets är smutsigt hvit- hårig. Kroppens längd cirka 17 mm, bakkrop- pens bredd cirka 8 mm, vingens längd cirka 14 mm. Af vidstående figur framgår skillnaden i habitus mellan C. trompe och C. ulrichi. Efter det C. ulrichi blef beskrifven af B r a u e r, har arten, såvidt jag vet, blifvit omnämnd i litteraturen endast en gång, nämligen år 1876 afPortschinsky (Trudy Rusk. entom. ob. St. Petersburg, X, 195) såsom förekom- mande i norra Ryssland. Ett exemplar af denna intressanta art infångades af student W. Hellen i Esbo den 20 augusti 1910. — Ett annat exemplar togs flygande midt på dagen i solgasset i en fuktig löfskog i närheten af Tvärminne by den 8 juli 1913 af student E. Lindqvist. En älg iakttogs samtidigt i trakten. — Ytterligare har doktor G. Ekman till zoolo- giska museet inlämnat tvenne oestridlarver, hvilka med all sannolikhet tillhöra Cephenomyia ulrichi. De anträffades Fig. 1. — a. Cephenomyia trompe Mo- deer. — b. C. ulrichi Brauer. — Na- turlig storlek. Foto af dr H. L i n d- b e r g. 7. II. 1914. Frey. ~ Backman. 119 nämligen i näshålan hos tvenne älgar, hvilka i Rantasalmi (Sa) under våren drunknat på svag is. Slutligen kan omnämnas, att larven till en annan, äf- venledes pä älg lefvande art är beskrifven under namnet Hypoderma alcis Hildb., ehuru imago till densamma icke ännu är känd. Denna art lefver i huden hos älgen, på samma sätt som de på ren och nötkreatur parasiterande Oedemagena tarandi och Hypoderma bovis. Möjligt är, att äfven denna art kunde anträffas hos oss. Jag vågar därför rikta en uppmaning till herrar älgjägare att uppmärksamma dylika, i hudsvulster eller i näshålan hos älgen förekommande oestrid- larver och om möjligt tillvarataga desamma. Forstmästaren, magister A. L. Backman lämnade föl- jande Floristiska meddelanden. 1. Under en vistelse på Evois (Ta) sommaren 1909 iakt- tog jag följande växter, som torde förtjäna omnämnande, om ock flertalet tidigare är kändt från trakten, Rhynchospora fiisca uppträder mycket ymnigt å en sank mosse vid stranden af Rautjärvi sjö (nedanför skjutbanan). Mosstäcket är här sammansatt af Sphagmim pulchrum, Sph. subnitens, Sph. propinquum och Sph. papillosiim. — Sph. subnitms insamlades dessutom å sandstrand vid Ylimmäinen- Rautjärvi, där den uppträdde ymnigt, samt Sph. pulchrum på strandmosse vid Mustajärvi. Lycopodium inundatum iakttogs endast på en mosse ej långt från institutet. Af sällsyntare kärlväxter inom Evois kronopark anteck- nades för öfrigt Pulsatilla vernalis på tvenne ställen, Viola mirabilis, Galium triflorum och Ästragalus alpinus; Goodyera repens uppträder med en ovanligt hög frekvens i granskogar. Om fynden af en del sällsyntare mossor och lafvar skall senare meddelas. 120 Bockman, Floristiska meddelanden. 7. II. 1914. 2. Under en längre vistelse sommaren 1910 i krono- skogarna i Valtimo socken (Kb) iakttogos och insamlades: Liizula multiflora \ Sudetica (det. H. L i n d b e rg) jämte stamarterna på en torr äng vid Halmejärvi skogvaktartorp, beläget på en holme i den likabenämnda sjön. Rammculus Lapponicus i grankärr en km S3^dväst om Halmejärvi. Euphrasia Reuterii. Af ståndortsanteckningar, uppgjorda af mig öfver torra tallmoar i trakten kring Halmejärvi, fram- går, att enbart denna Eiiphrasia-avt där uppträder. Den antecknades å fyra af tolf undersökta moar. — För floran på traktens torra moar skall jag i annat sammanhang redo- göra. Taraxacu/n-floran på ängar och backar invid Halmejärvi torp representerades af T. guttiilatiim, T. mucronatiim och T. penicilliforme (bestämda af H. L i n d b e r g). Följande mossor torde vara nya för provinsen Kb: Buxbaumia aphylla, Grimmia heterosticha, Jungermannia lon- gidens och Lepidozia reptans. 3. I juli 1911 deltog jag i de torfmarksundersökningar, som statens kärruttorkningsforstmästare, magister A. Tanttu, jämte professor A. K. Caj an der utförde i Korpikylä-Lin- tulaks kronopark invid ryska gränsen i Kivinebb (Ik). Där- vid konstaterades, att traktens flora är synnerligen fattig. Af mer anmärkningsvärda arter antecknades endast Aspidium cristatum, Ä. thelypteris, Carex laevirostris, C. teretiuscula, Euphorbia virgata (vid gamla sågen tämligen ymnigt), Scor- zonera fiumilis (på Ijungmo vid Systerbäck). Samma sommar iakttog professor A. K. Caj änder i Pällilä kronopark: Bromus inennis på Vierustenkangas på järnvägsvall, Pulsatilla pratensis på tallmo vid vägen från Perkjärvi till Muolajärvi, Pyrus malus, en liten buske invid källa i lund på sluttningen af Vierustenkangas. 4. För studium af torfmarker gjorde jag i juli senaste år jämte statens öfriga kärruttorkningsforstmästare och pro- fessor A. K. Caj an der en två veckors exkursion i östra 7. II. 1914. Backman. — M. Brenner. 121 Finland, hvarvid följande orter besöktes: Sordavala, Koirin- oja, Uomais forstmästarboställe, Leppälä torp (vid Hiisijärvi), Suojärvi, Tolvajärvi, Remsinkorpi, Värtsilä, Sulkava. Under denna resa gjordes följande floristiska iakttagelser. I trakten af Leppälä skogvaktartorp nära Hiisijärvi och ryska gränsen (01) antecknades: Äthyrium crenatum, Erio- phoriim Callitrix, Polygomim Bistorta (ny för politiska Fin- land), Ulmus montana (ett c. 8 m högt träd i örtrikt gran- kärr, torfvens mäktighet c. 2 m), Viola mirabilis, Galium triflomm, Saussiirea alpina. Vid Haukkavaara by i Suojärvi socken (On) anteckna- des: Selaginella, Carex heleonastes, C. livida, C. capillaris, C. flava X Oederi, Junciis stygiiis, Saiissurea alpina (en mängd former) samt på Pöpönsaari i Suojärvi sjö Polygala ama- rella och Gentiana amarella. Dessutom insamlades Riimex auriculatus vid Suojoki samt Lonicera coemlea såväl vid Suojoki som vid Haukka- vaara och på Pöpönsaari. Epipactis palustris anträffade jag tämligen ymnigt växande å en liten, Metsäsuo benämnd, gungflyartad mosse, belägen nära intill Soanlahti sockengräns och Juuanlampi (Kb). 5. Myrica gale iakttogs ymnigt på låg strand vid Siika- järvi sjö i Lohikoski kronopark. Sa (Sääminki socken). Enligt meddelande af professor Caj änder förekommer Myrica allmänt invid Heinola; vid Rievilänjärvi i Mäntyharju socken har han äfven sett några buskar. Rektor M. Brenner föredrog och inlämnade till publi- kation: Picea excelsa f. oligoclada Brenn. och dess afkomlingar. Kottebärande tolfårsgranar. Uti sin inbjudningsskrift i anledning af professor J. E. Rosbergs installation den 12 februari 1913 har professor Fr. Elf v ing som kändt redogjort för och afbildat ett antal 122 M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 7. II. 1914. granplantor, uppdragna af ormgransfrö från Talsola i Jo- kioinen socken af södra Tavastland. Då jag på hösten 1911 hade IjTkan att af Botaniska trädgårdens öfverflöd af plantor af samma ursprung få emot- taga och i Ingå socken utplantera ett större antal däraf och därtill haft nöjet att få se några af dessa exemplar un- der sistlidna sommar 1913 utbilda kottar, af hvilka ett par med frön, som nu nyli- gen grott, har jag trott att ett litet meddelande angående dessa exemplar icke skulle sakna intresse. Af de 24 granar, som den 31 augusti 1911 planterades på en mot sydost starkt slut- tande, stenig mo-backe vid stranden af Ingå kyrkfjärd, hade våren 1913 4 st., hvari- bland en ormgran, utgått, en följd sannolikt af den stora olikheten emellan denna ståndort och den tidigare, våt mulljord på lera, i Botaniska trädgården. Af de ännu lef- vande synas flere tills vidare föra en ganska tynande till- varo med slaka eller hos en del delvis förtorkade grenar. Af de 20 som kvarstå äro 5 st. normala granar, 4 st. typiska ormgranar (f. virgata Jacq.), 1 en intermediär form emellan f. virgata Jacq. och f. oligoclada Brenn. samt 10 st. f. oligoclada Brenn., mer eller mindre närmande sig den normala granformen. Bland dessa sistnämnda, nu 12-åriga exemplar hade i juni 1913, något senare än de pa platsen vildt växande Fig. 1. Tolfårig gran med tolf st. tiimslänga, sterila kottar. 7. II. 1914. M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 123 granarna, 3 exemplar honblommor, 1 ex. i 12 hängen, 1 i 4 hängen och 1 i 2 hängen. Hanblommor förefunnos däremot ej.^) Hos den först nämnda granen utbildades under somma- rens lopp alla 12 hängena till kottar, ännu i november en- dast tumslånga, till formen äggrunda, rödbruna, med bredt äggrunda, i toppen rundade och helbräddade eller tvära, Det sist nämnda exemplaret urnupna eller naggade fjäll, fick äfven sina 2 hängen ut- bildade på samma sätt, men af det mellersta exemplarets 4 hängen utvecklades endast ett till kotte, till formen af- lång, men eljes som de före- gående. Alla dessa kottar äro sterila. Äfven den ofvan nämnda mellanformen emellan f. vir- gata och f. oligoclada hade 3 honhängen, af hvilka 2 ut- bildades till fertila, 2 ^/o tum långa, aflånga, gröna kottar med bredt äggrunda, i top- pen tvära och naggade fjäll, men saknade hanblommor. Tvifvelsutan hade detta exem- plar från grannskapet erhål- lit främmande pollen, ty de frön, som af dess 2 kottar erhållits, äro fullt grobara. Återstår att se i hvilken riktning dess groddplantor komma att utveckla sig. Sannolikt förestår en återgång till den normala grantypen, så mycket sannolikare som endast pollen från vanliga granar med dominerande egenskaper varit att tillgå, såvida ej den sterila jordmånen genom sin brist på tillräcklig näring eller annan ogynnsam omständig- het utgör ett hinder för denna forms normala utveckling. O Tilläggas kan, att två af dessa exemplar i början af juni 1914 hade fullt utvecklade hanhängen, hvaremot honhängen nu saknades såväl hos dessa som hos de öfriga exemplaren. Fig. 2. Tolfårig gran med två fer- tila kottar i toppen. 124 M. Brenner, Picea excelsa f. oligoclada. 7. II. 1914. Slutligen några ord om moderträdet till dessa unga granar, den s. k. ormgranen från Talsola. I ofvan nämnda inbjudningsskrift vitsordadt såsom „ett ståtligt exemplar af virgata-f ormen'', afviker det dock från denna genom sina sekundära grenar, hvilka äro korta och delvis knippevisa, liksom hos den af mig i Sällskapets Meddelanden haft. 21 (1895) sid. 7 beskrifna f. oligoclada, hvaremot dessa hos f. virgata äro mycket fåtaligare samt långa, orm- eller vidjelika och vanligen rätt utstående eller svagt nedböjda. Detta träd måste därför betraktas såsom tillhörande f. oligoclada Brenn. Vi finna sålunda af detta fall huru denna, en central intermediär ställning emellan den normala grantypen med sina starkt förgrenade grenar och f. virgata med nästan eller fullkomligt ogrenade, men starkt förlängda grenar, in- tagande f. oligoclada, med bibehållande i en del afkomlingar af sin intermediära sammansatta natur, i andra åter angif- ver de former, den normala typen å ena sidan och f. virgata å den andra, hvarur den uppstått. I öfverensstämmelse med hvad af mig tidigare angående ormgranens natur och uppkomst uttalats, vore alltså till- gången vid uppkomsten af ifrågavarande granform följande. Ett frö af normal gran har i följd af otjänliga yttre för- hållanden gifvit upphof åt en ormgran (f, virgata). Såsom produkt, F2, af försiggången befruktning emellan denna och en normal gran och därpå följande befruktning inom den första bastardgenerationen Fj hafva uppstått exemplar af såväl de båda föräldratyperna normalgran och ormgran, som olika slag af mellanformer, bland hvilka äfven den f. oligo- clada, h varom här nu är fråga och hvars afkomlingar förete alla de olikheter som förut omtalats. I kampen för tillvaron duka de sämst utrustade, d. v. s. de abnormt utvecklade, under, och följden blir, att i jäm- förelse med de normala exemplaren de afvikande blifva ytterst sällsynta och det i desto högre grad ju mera afvi- kande de äro, alltså den fullkomligt ogrenade f. monstrosa Loud., hvaraf, förutom det i Botaniska trädgården uppdragna exemplaret, tills vidare endast ett enda vildt växande hos oss anträffats, sällsyntast. 7. II. 1914. Elfving. — Scelan. — M. Brenner. 125 Under den i anledning häraf uppkomna diskussionen, hvarvid professor Elfving uttalade tvifvel angående yttre förhållandens inflytande såsom orsak till uppkomsten af f. virgata, professor S se 1 a n åter framhöll ormgranens före- komst på samma lokaler och i sällskap med vanlig gran såsom ett bevis emot antagandet af jordmånens inverkan i detta hänseende, hänvisade rektor Brenner till det som af honom i frågan tidigare publicerats, särskildt påpekande att utom jordmånens olämplighet äfven andra yttre omstän- digheter kunna inverka. Sålunda hade en af de mest typiska ormgranar han påträffat befunnits växande på en mossbelupen jordfast sten, där den ursprungligen grott och där den omgifves af van- liga granar, ett annat resligt exemplar åter hade med sina två stammar uppvuxit från den kvarstående stubben af en afhuggen vanlig gran, hvarpå de förtorkade grenarne af den normala typen ännu kvarsutto jämte en från en af dessa grenar uppvuxen, men snart borttorkad tredje obetydlig stam, denna af vanlig granform och förgrening. Båda dessa ormgranar hade alltså råkat ut för andra förhållanden än de öfriga granarna på samma plats och så- lunda förhindrats i sin normala utveckling. Ett liknande förhållande hade observerats äfven beträf- fande f. oligoclada. Att också andra ogynnsamma förhål- landen kunde medföra samma resultat var ej uteslutet. Komma liknande, af en eller annan anledning från den normala typen afvikande, exemplar till blomning och en i det vilda tillståndet oundviklig ömsesidig befruktning med de normala granarna i omgifningen, blefve åter, såsom af det nu relaterade fallet framgår, i sinom tid i senare generatio- ner följden häraf ett antal plantor af olika slag och af dessa med tiden sig utvecklande granar: normala, en eller annan, sällan flere, ormgranar samt mellanformer, mer eller mindre olika hvarandra, ehuru växande i hvarandras sällskap och i åtnjutande af samma lifsvillkor. Också för uppkomsten af dessa ormgranar och andra afvikande exemplar hade sålunda de yttre förhållandena, 126 M. Brenner. — Ekman. 7. II. 1914. om ock endast medelbart genom deras föräldrar, varit verk- samma, .j Doktor Gunnar Ekman anmälde till publikation: ' Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter, Pelias berus L., 1758. \ 1 Die Farbe der gewöhnlichen Kreuzotter wechselt be- ] kanntlich sehr stark. Die verschiedensten Farbenvarietä- i ten kommen vor. Unter allén diesen ist aber die schwarze i besonders auffallend und sehr verbreitet. Schon Linné ! (1761, p. 104) hat dieselbe beobachtet und sie sogar als eine besondere Art, Coluber prester, beschrieben. Uber die wirk- liche Natur der schwarzen Otter scheint aber in der späte- ren Literatur noch keine Klarheit zu walten. Von D ii r i n g e n (1897, p. 341) wird sie in seiner grossen Monographie iiber Deutschlands Amphibien und Reptilien als Vipera berus var. prester bezeichnet. Er berichtet iiber dieselbe folgendes: „Von der Ansicht Linnés und anderer Autoren, welche die Höllennatter, Coluber prester, als eine besondere Art betrachten, musste man zuriickkommen, nachdem man beob- achtet hatte, dass kohlschwarze Weibchen zwar schwarze, ausserdem aber auch ganz in der Weise der gewöhnlichen Kreuzottern gefärbte und gezeichnete Junge zur Welt brach- ten. Ebenso ist die weitere Anschauung, die schwarze Otter sei eine Hochgebirgs-Varietät der Vipera berus, hinfällig ge- worden, denn die schwarze Otter hat eine viel grössere Ausbreitung. Die weitaus grösste Zahl aller schwarzen Ottern ist weiblichen Geschlechts." Nähere Angaben iiber die Natur der schwarzen Otter gibt Diiringen nicht. In seinem umfassenden Werke, British Serpents, disku- tiert Leighton (1901, p. 112 — 125) eingehend die F^arben- variationen bei der Kreuzotter, ohne doch die direkten Ur- sachen dafiir finden zu könncn. Vom Lokale hängt nach seinen Erfahrungen die Farbe nicht direkt ab. Ob die vcr- schiedenen Farben direkt vererbt werden (p. 112), scheint 7. II. 1914. Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 127 ihm unsicher. Uber die schwarze Otter erwähnt er beson- ders, dass ihm ein Fall bekannt ist (nach Zoologist, März 1892), in dem ein schwarzes Weibchen 17 Junge gebar, von denen 16 grau waren und nur eins schwarz. Dieses war ein Männchen. ijber die schwarze Otter berichtet wiederum Schreiber (1912, p. 620) in seinem grossen Werke, Herpetologia eu- ropaea, 2. Auflage, folgendes: „Die mitunter gehegte Mei- nung, dass die schwarzen Ottern sämtlich Weibchen seien, ist entschieden unrichtig, und kommt diese Färbung bei beiden Geschlechtern vor, wohl aber sind die aus trächtigen Tieren herausgeschnittenen Embryonen, sowie auch die neu- geborenen Jiingen immer typisch gefärbt und werden letz- tere erst im zweiten Jahre öder auch später schwarz", — Aus diesen kurzen Angaben Schreibers geht nicht deut- lich hervor, welche Jungen später schwarz werden können, ob nur solche von schwarzen Miittern öder auch von grauen. Auch fehlen Angaben iiber die Ursache des späteren Schwarz- werdens der anfangs grauen Jungen. Ich habe im Ganzen 15 erwachsene schwarze Ottern aus Finland untersucht, teils frisch gefangene auf der Zoo- logischen Station Tvärminne, teils Spiritusexemplare im zoo- logischen Museum.^) Bei 11 von diesen wurde das Ge- schlecht untersucht, 4 waren Weibchen und 7 Männchen. Nach meiner Erfahrung unterscheidet sich die schwarze Kreuzotter besonders deutlich von allén anderen Farben- varietäten derselben Art. Unter den c. 150 von mir unter- suchten „normalen" finnischen Kreuzottern gibt es wohl eine ganze Reihe Ubergänge von ganz hellgrauen bis zu sehr dunklen Exemplaren. Bei allén diesen ist das schwarze Band auf dem Riicken sehr deutlich. Die von mir unter- M Die schwarze Otter scheint iiber ganz Siid-Finland verbreitet zu sein, wenn sie auch iiberall ziemlich selten ist. Auch im Binnen- lande ist sie beobachtet worden, wenn mir auch von dort kein Material zur Verfiigung stånd. Nach persönlichen Mitteilungen von Mag. phil. K. A i r a k s i n e n soll sie dort stellenweise, z. B. im Kirchspiel Jorois, sogar häufiger sein als die graue. 128 Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 7. II. 1914. suchten schwarzen Ottern haben dagegen nicht nur eine äusserst dunkle Farbe, sondern ihnen fehlt auch das schwarze Band auf dem Riicken. Nur bei einigen Spiritusexemplaren tritt es ganz undeutlich hervor. Wenn es also, wie auch in der Literatur angegeben wird, eine deutlich erkennbare schwarze Kreuzotter gibt, so ist ihre Natur noch nicht ganz aufgeklärt. Durch einige eigene Befunde bin ich in der Lage, hieriiber etwas ge- nauere Auskunft geben zu können. Während einer Exkursion IG^^/glS nach einer zur Zoo- logischen Station Tvärminne (Prof. J. A. Palmen) gehö- rigen Insel, namens Långskär, wurde ein gravides, normal grau gefärbtes Kreuzotter-Weibchen getötet. Erst einige Stunden später wurden bei der Dissektion des Tieres die 10 vollständig entwickelten Jungen aus den Uteri befreit. ^) Sie waren anfangs alle anscheinend leblos, doch fingen nach einer Zeit 8 von ihnen an sich zu bewegen, während 2 dagegen wirklich tot waren. Sofort nach der Geburt häuteten sich die Jungen; der ganze Prozess war in einigen Stunden abgelaufen. Nach Schreiber (p. 622) findet die erste Häutung immer regelmässig kurz nach der Geburt statt. Von den 10 Jungen waren 8 normal gefärbt, d. h. grau mit schwarzem Bände auf dem Riicken, Dagegen waren 2 schwarz, das eine tiefschwarz, das andere etwas heller. Die Farbe veränderte sich nicht nach der ersten Häutung. Die 8 lebenden Jungen, darunter die zwei schwarzen, wurden dem Zoologischen Garten Högholmen, Helsingfors, iiberwie- sen und dort dank der Zuvorkommenheit des Direktors, Herrn Mag. phil. Rolf Palmgren, gepflegt. 5 Monate später waren noch 5 von den Tieren am Leben, darunter M In diesem Zusammenhange mag erwähnt werden, dass die Zahl der Jungen bei den hritischen Kreuzottern nach L e i g h t o n durch- schnittlich etwa 13 ist. Bei 14 von mir untersuchten finnischen Exem- plaren war sie dagegen durchschnittlich nur 9, die grösste Zahl war 11, die kleinste 6. Die in M e 1 a-K i v i r i k k o, Vertebrata Fennica, p. 385, angegebene Zahl der Jungen, 12 20, ist also fiir die finnische Art entschieden zu hoch. i,i 7. II. 1914. Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 129 eins der beiden schwarzen. Die Farbe hatte sich in der Gefangenschaft nicht verändert. In der hiesigen Universi- tätssammlung habe ich noch ein schwarzes Weibchen mit Jungen gefunden. Das Exemplar ist von Herrn J. S n e 1 1- man 19^/8 13 auf Jomala, Åland, gefangen. Die 7 Jungen sind fast voll entwickelt, nur ein kleiner Dottersack ist vor- handen. Farbe und Zeichnung treten schon sehr deutlich hervor. Alle 7 Jungen sind grau mit scharf gezeichnetem, schwarzem Bände auf dem Riicken. ijber die Farbe der neugeborenen Jungen der Kreuzotter ist also folgendes bekannt: 1) schwarze Weibchen gebären schwarze und graue Junge (Dij ringen, Leighton), 2) schwarze Weibchen gebären nur graue Junge, 3) graue Weibchen gebären graue und schwarze Junge und 4) graue Weibchen gebären graue Junge. Wenn wir hier von allén anderen Farben absehen und nur „grau" und „schwarz" als Eigenschaftspaar einander gegeniiber stellen, so lassen sich die obigen Fälle teilweise durch das M e n d e Tsche Vererbungsgesetz erklären ^). Wir miissen dann annehmen, dass „grau" iiber „schwarz" domi- niert. Paaren sich eine graue und eine schwarze Otter, die beide homozygotisch sind, so entsteht ein Bastard, der also heterozygotisch ist. Er enthält die Anlagen fiir schwarz und grau, ist aber selbst grau, weil diese Farbe dominant ist. Die grauen Ottern sind also teils homozygotisch, teils heterozygotisch, die schwarzen immer homozygotisch. Paaren sich eine homozygotische schwarze und eine heterozygotische graue Otter miteinander, dann soll nach dem M e n d e Tschen Gesetze die Hälfte der Jungen schwarz sein; zwei heterozy- gotische graue wieder geben bei Kreuzung ^,'4 schwarze Junge und ^j^ graue. In den von Diiringen und Leighton erwähnten M Absolut konstant sind diese Eigenschaften wahrscheinlich nicht immer, dafiir spricht schon die grosse Variabilität der Farbe. Diese wird anscheinend durch mehrere Faktoren bedingt. Doch scheint wenigstens die schwarze Farbe sehr konstant zu sein und liefert mit grau gekreuzt keine typischen intermediären Bastarde. 9 130 Ekman, Die schwarze Varietät der Kreuzotter. 7. II. 1914. Fallen war das Weibchen homozygotisch schwarz, das Männ- chen folglich heterozygotisch grau. Die Jungen sollten also zur Hälfte schwarz sein. Dii ringen gibt leider keine Zahlen an; bei L e i g h t o n ist das Verhältnis zwischen schwarz und grau 1 : 16. Die Zahlen stimmen also hier nicht mit den berechneten 4,25:12.75 uberein. Doch känn aus die- sem einzigen Falle nichts mit Sicherheit geschlossen werden. In dem von mir beobachteten Falle, in dem eine graue Mutter 8 graue und 2 schwarze Junge gebar, waren die Eltern wahrscheinlich beide heterozygotisch. Unter dieser Voraus- setzung wären die berechneten Zahlen 2.5 : 7.5 gewesen, was mit den beobachteten vollständig iibereinstimmend ist. ') In dem Falle wieder, wo die schwarze Mutter 7 graue Junge gebar, war der Väter anscheinend homoz3'gotisch und grau. Um die Giiltigkeit des M e n d e Tschen Gesetzes hier sicher- stellen zu können, wäre es noch nötig Fälle zu beobachten, in denen schwarze Mutter lauter schwarze Junge gebären. Solche Fälle sind jedoch aller Wahrscheinlichkeit nach sehr selten zu erwarten, weil sie voraussetzen, dass beide Eltern schwarz wären, was bei der relativen Seltenheit der schwarzen Form nicht oft eintreffen diirfte. Doch glaube ich, dass bei eingehender Untersuchung eines grösseren Materials auch dieser Fall gefunden werden känn. Um die Frage nach der Konstanz der schwarzen Kreuz- otter einwandfrei lösen zu können, miisste man notwendig Bastardierungsversuche anstellen. Diese sind aber sicher ausserordentlich miihsam und langwierig, weil die Tiere spät geschlechtsreif werden und nur einmal jährlich gebären. Unsicher ist auch, ob sie sich iiberhaupt in der Gefangen- schaft fortpflanzen. Deshalb bleibt wohl nichts anderes iibrig, als durch Sammeln von mehr Material, statistisch die Giiltigkeit des fl MendeTschen Gesetzes hier weitor zu priifen. ') Auf derselben Insel Långskär, wo die graue Mutter gefangen wurde, sind friiher schwarze Ottern beobachtet worden. Dadurch wäre das Vorkommen von heterozygotischen grauen Formen dort erklärlich. 7. II. 1914. Ekman. — Linkola. 131 Literatur: 1) Diiringen, Bruno. Deutschlands Amphibien und Reptilien. Magdeburg 1897. 2) L e i g h t o n, G. R. The life-history of British Serpents and their local distribution in the British isles. Edinburgh and London 1901. 3) Linné, C. Fauna Suecica, 1761. 4) M e 1 a-K i v i r i k k o. Vertebrata Fennica, Helsingfors, 1909. 5) S c h r e i b e r, E. Herpetologia europaea, zweite Auflage, Jena. 1912. Maisteri K. Lin kola ilmoitti painettavaksi: Notiz iiber die Verbreitung der Hypogymnia-Parmelien in Finland. Im Jahre 1901 veröffentlichte Dr. G. Bitter eine ver- dienstvolle morphologisch-systematische Arbeit iiber die Untergattung Hypogymnia der grossen Flechtengattung Par- melia ^). Diese seine Publikation, deren sich auch eine wert- volle biologische Untersuchung^) anschliesst, hat eine un- erwartet grosse Klarheit iiber die vielförmige Artgruppe der P. physodes gebracht. Die Lichenologen haben in den letzten Jahren mit Eifer die von Bitter als neu beschriebenen öder genauer be- grenzten Arten gesammelt. Doch ist die geographische Ver- breitung einiger Arten selbst in Europa sehr mangelhaft bekannt. Man känn deshalb wohl annehmen, dass die Zu- sammenstellung eines Verzeichnisses iiber die in dem fin- nischen Florengebiete vorkommenden Arten nebst deren bisherigen Fundorten am Platze ist. M B i 1 1 e r, G. Zur Morphologie und Systematik von Parmelia, Untergattung Hypogymnia. Hedwigia Bd. XL, 1901, p. 171—274. 2) B i 1 1 e r, G. Ueber die Variabilität einiger Laubflechten u. s. w. Jahrb. f. wissensch. Bot. Bd. XXXVI, 1901, p. 418-492. 132 Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 7. II. 1914. Die Lokalangaben im folgenden Verzeichnisse beziehen sich, falls nichts anderes vermerkt ist, auf die Exemplare im Herbarium Musei Fennici. Das Herbarium von W. Ny- länder („herb. W. Nyl.") und die grosse Flechtensammlung des unlängst verstorbenen Lichenologen Mag. phil. G. L å n g („herb. G. L.") habe ich ebenfalls durchgesehen, Die von mir selbst gemachten, mit „K. L." bezeichneten Funde be- finden sich zum grössten Teile in meiner privaten Samm- lung. Auch ist die betreffende Literatur, insofern sie etwas zur Aufklärung beitragen konnte und soweit ich die An- gaben sicher zii identifizieren vermochte, bcriicksichtigt worden. Die Namen der botanischen Provinzen sind nach der in der finnischen floristischen Literatur iiblichen Weise verkiirzt (siehe auch die diesem Heft beigefiigte Karte). Parmelia iarinacca Bitter, Zur Morph. u. Sy st. Hypog. p. 174 et 199, — Ab: Parga§, auf mehreren Stellen: vereinzelt an Kiefern bei Kvidja und Lemlaks und besonders häufig auf der Insel Brinkholm, wo die Art auch auf Felsen auf- tritt, Muddais, an einer Fichte, und Kassor, an alten Zäu- nen 1913 (K. L.). N: Kyrkslätt, Gesterby, in saepimentis, und Öfverkurk, ad corticem pini in turfosis Stormossen dictis 1908 (G. Lång); Esbo, Södrik und Kasaberg, an Kiefern, und bei Grankulla an einer Birke 1913 (K. L.); Helsingfors, Degerö, bei Stansvik und Turholm an Kiefern, Hertonäs, an einer Schwarzerle, 1913 (K. L.); Orimattila, Niemenkylä, Anttila, an einer grossen Birke und bei Päärnilä, Maijanoja, an einer Kiefer, 1913 (K. L.). Ta: Evo, Vappula, ad cort. pini 1909 (G. Lång); Padasjoki (E. Wainio nach Bitter, Syst. Hypog. p. 200); Luhanka, Judinsalo, supra saxum, 1873 (E. A. Lang = Wai n i o). Tb: Jyväskylä, Nisula, ein kleines Exemplar an einer Kiefer, an Kiefern in der Nähe des Volk- schullehrerseminars, 1913 (K. L.). Die Art ist in Siid-Finland wahrscheinlich fast allgemein, doch meistenteils sehr spärlich auftretend. Nördlichcr wird sie sicherlich seltener. Der bisherige nördlichste Fundort I i 7. II. 1914. Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 133 liegt bei Jyväskylä (62 27' nördl. Br.). Die Art kommt ge- wöhnlich an Kiefern in ganz lichten Wäldern, jedoch auch an anderen Bäunien, an Zäunen und Felsenwänden vor. Nur steril gesehen worden. P, tubulosa (Schaer.) Bitter, Zur Morph. u. Syst. Hypog. p. 179 et 206. — Ab: Pargas, sehr allgemein an Rinde und Holz, 1913 (K. L.); Turku (Åbo), Pahaniemi 1909 und Askainen, Pukkila 1912 (K. L.); Mustio (Svarta), an Kieferzweigen, 1913 (M. E. Huumonen in herb. K. L.). N: Helsingfors 1861 (N, I. Fel 1 man) und 1897 (G. Lång); Kyrkslätt, Musta- järvi und Gesterby, 1908 (G. Lång); Nurmijärvi 1912 (K. L.); sehr allgemein in Esbo, Helsingfors und Orimattila, zuwei- len auch auf Steinen, 1913 (K. L.); Högland (M. B r e n n e r, Hogl. lafv. p. 43: „P. physodes var. labrosa Ach. ytterst all- män; äfven förekommande under formen tubulosa Schaer., apicibus laciniarum obtusis subcylindricis"). Ka: Viipuri, Monrepos et Papula et Uuras ad saepimenta, Vanha-Viipuri et Pikiruukki ad saxa et cortices arborum (E. Wainio, Lich, in vic. Viburgi obs. p. 48, sub n. P. physodes var. tubulosa (Schaer.): „apicibus laciniarum integris, turgescen- tibus, extus sorediosis"). 7a;Evo, an mehreren Stellen 1909 (G. Lång); Lahti 1913 (K. L.). Tb: Jyväskylä, häufig, 1912, 1913 (K. L.). Sb: Kuopio, ad cort. betulae (G. Lång, Lich. Sav. bor. p. 19). Kb: Lieksa 1871 (E. Wainio); in Karel. bor. passim (E. W a i n i o, Adjum. lich. Lapp. I, p. 126). Ok: Kajaani 1859 (K. P. Malmgren); Sotkamo, Vuokatti, an Fichtenzweigen 1904 (K. L.); ad templum et Lapinsalmi atque Kylmälä in par. Kuhmo (E. Wainio, Adjum. I p. 126). Ob: Kemi, Laurila, an Fichten 1913 (V e 1 i Räsänen). Ks: ad Paanajärvi in par. Kuusamo (E. Wainio, Adjum. I p. 126). Lkem: Kittilä, ad templum supra lignum und in monte Aakennustunturi in ultimis betulis 1908 (G. Lång). Li: in monte Ruoptuinvaara prope lacum Inarijärvi (E. Wainio, Adjum. I p. 126). Ist wenigstens im siidlichen und mittleren Finland ganz allgemein auf Rinde und nacktem Holz und zuweilen auch 134 Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 7. II. 1914 an Steinen zu beobachten. Die Art ist vielleicht auch in Lappland ebenso verbreitet und häufig. Immer steril. P. obscurata (Ach.) Bitter, Zur Morph. u. Syst. H3^pog. p. 182 et 214. — Ks: Kuusamo, Mäntytunturi, ad cort. betulae 1877 (E. Wainio). Lkem: Kittilä, Välivaara, saxicola, 1867 (J. P. Norrlin); Kittilä, ad cort. betulae prope Venejoki, ad templum supra lignum, Rietsamankorpi ad cort. abietis 1908 (G. Lång in herb. G. L.) Lt: Kitscha, ad lignum et cortic. pini, 1863 (N. 1. Fe 11 man). f. glauca Bitter. — Lkem: Kittilä, ad cort. betulae ve- tustae prope Venejoki 1908 (G. Lång). Nur in Lappland. Die Frequenz noch mangelhaft be- kannt. Steril. Die Exemplare aus Kuusamo und Kitscha könnten zu der P. subobscura Wainio, Lich. exp, Vegae pr. Pitlekai coll. p. 33, gehören. Die P. aiisterodes (Nyl.) Elenkin in Nouv. espéc. de lich. de TExped. polaire Russe 1900 — 1903 p. 127 (BoTaHHMecKJH >KypHa.n'b, Journal botanique, 1907) und Les Lichens des cotes polaires de la Sibérie p. 22 — 25 (Résult. scientif. d. TExpéd. polaire Russe en 1900 — 1903, Section D: Botanique, Livr. 1, St, Pétersbourg 1909) ist in den finnischen Exempla- ren nicht vertreten. P, physodes (L.) Ach., Meth. p. 250. — Exemplare liegen aus folgenden Provinzen vor: Äl — Kol, Tb, Sb, Kon, Ok. Ob, Kk, Lkem, Lim, Le — Lt. Ist im ganzen Gebiete eine der meist verbreiteten Flechten auf Rinde und Holz, sehr allgemein auch auf Stein. Tritt oft fruchtifizierend auf. Exemplare mit Apothecien habe ich aus den Provinzen Al — Ik, St. Ta, Tb, Sb, Kon, Ob und Lkem gesehen. Ganz allgemein tritt die Art in exponierter Lage mit stärker Runzelbildung und mit isidienähnlichen Sprossungen versehen auf. Dass diese Individuen, die von mehreren Autoren als „forma" beschrieben werden (f. granulosa Har- mand Catal. Lich. Lorr. p. 207, f. gramilata Boistel Nouv. Fl. II p. 69, f. compacta Mereschkowsky, Beitr. z. Kenntn. d. Flecht. aus den Umgeb. von Reval, Kasan 1909, p. 14, Originalexemplare von Mereschkowsky habe ich im 7. II. 1914. Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 135 herb. G. L. gesehen), nur Standortsmodifikationen der P. physodes darstellen, hat schon Bitter (Variabil.-Arbeit p. 461) hervorgehoben. Diese Beobachtung habe ich ebenfalls mehrmals festgestellt. Dass diese runzelig-isidiöse Form Acharius zu seiner var. platyphylla teilweise zur Grund- lage diente, weisen die Originalexemplare im Herb. Arh. auf. Das lässt auch Acharius' Diagnose (Meth. p. 251 und Lich. Univ. p. 493) erkennen. In neuerer Zeit hat Vereitinoff (H-fecKOJibKO cjiobtj o 4)opMax'b Parmelia physodes (L.) Ach., mit franz. Res. p. 127—132, Bulletin du Jardin Impérial Botanique T. VI, 1906) eine Teilung der P. physodes in diverse Formen nach der Form der Soredienbrutstätte versucht. Meine Beobachtungen reichen nicht hin, um den Wert dieser Formen sicher zu beurteilen. Exemplare, die Merkmale der f. cassidiformis Vereit. trägen, sind nicht selten. P. vittata (Ach.) Bitter, Zur Morph. u. Syst. Hypog. p. 223. — Äb: Karuna, Maalo 1874 (Fr. Elfving); Pargas, Gammelgård 1911 (K. L.); Wiliti (W. Nyländer). AT.- Kyrk- slätt, Öfverby 1908 (G. Lång); Kirkkonummi, Humaljärvi 1913 (K. L.); Esbo, Kasaberg 1909 (K. L.); Helsingfors, De- gerö, Turholm 1913 (K. L.); Orimattila, Sommarnäs, Kallio- järvi 1913 (K. L.). Ka: Viipuri, in Vanha-Viipuri et prope Huusniemi ad rupes et saxa (E, Wainio, Lich. in vic. Vi- burgi obs. p. 48). Ta: Tammela, Letku 1869 (A. Kull hem); Lempäälä 1860 (P. A. Karsten); Evo 1874 (J. P. N o r r 1 i n) et 1909 (G. Lång); Hollola, Enonsaari 1872 (J. P. Norr- lin); Hollola, 1874 (E. Lang in herb. W. Nyl.); Evo et Padasjoki (J. P. Norrlin in Norrlin-Nylander, Herb. Lich. Fenniae, n:o 32, 33); Padasjoki 1872 (E. L a n g in herb. W. Nyl.); Korpilahti 1875 (J. P. N o rr 1 i n); Luhangossa Kei- häsniemellä kalliolla, Korpilahdella Pyhävuorella sekä Hauk- kavuorella (E. Wainio, Florula Tavast. orient. p. 98). Sa: Mäntyharju 1852 (E. Nyländer); Lappvesi, Kiiala, Risti- kivenvuori et Suovuori 1906 (H. Buch in herb. G. L.). Kl: Valamo (W. N y 1 a n d e r) ; Kirjavalahti 1 874 (J. P. N o r r 1 i n) ; ad Kirjavalaks pluribi (J. P. N o r r 1 i n, Symb. ad Flor. Lad.- 136 Linkola. Hypogymnia-Parmelien in Finland. 7. II. 1914. Karel. p. 25). Tb: Pihlajavesi 1871 (J. P. N o r r 1 i n); Jyväs- kylä, Vuoritsalo, Laajavuori und Ylistö 1912 — 13 (K. L.). Sb: Kuopio, 1852 (E. Nyländer); Kuopio, auf mehreren Stellen 1909 (K. L.); Nilsiä, Pisanvuori \909 [K. L.). Kb: Nur- mes, Konnanlampi 1875 (E. Wainio); Lieksa ad Kalliovaara et Vanhala, Nurmes ad Lipinlahti et Louhivaara et Ylikylä, Tscholkka et Koroppi in Karel. Ross. (E. Wainio, Adjum. I p. 126). Kon: Suojärvi et Schungu 1870 (J. P. Norrlin); Pertnawalok 1863 (Th. Simming); Tiudie et Jalguba 1863 (A. Kullhem). Ok: Suomussalmi 1867 (F. S i 1 én); Kuhmo, Kylmälä (E. Wainio, Adjum. I, p. 126). Ks: Kuusamo, Nä- ränkävaara 1877 (E. Wainio); Kuusamo, multis locis (E, Wainio, Adjum. p. 126). Malbinsel Kola: „Sehr verbrei- tet auf Holz und Borke iiber das ganze Gebiet; Orlow auf Felsen und Torferde zerstreut" (A. O. Kihlman, Zur Flechten-Fl. der Halbinsel Kola p. 52). Die Ki h 1 m an'schen, von Nyländer bestimmten Exemplare (aus den Provinzen Lp, Lt und Lmur) känn ich jedoch kaum als P. vittata identi- fizieren; mir erscheinen sie vielmehr als P. physodes (L.) Ach. Wie aus den zahlreichen Fundorten zu ersehen, ist die Art sehr verbreitet, jedoch nicht allgemein, auch im siid- lichsten Finland. Die Frequenz im nördlichsten und russi- schen Lappland bedarf noch einer Untersuchung. Wächst am liebsten auf moosigen, halbbeschatteten grossen Steinen und Felsen, seltener auf Rinde. Fruchtifizierende Exemplare liegen aus Ab (Wihti), N (Orimattila), Ta (Evo), Sa (Lapp- vesi) und Sb (Kuopio, zwei Stellen) vor; Wainio (Adjum. I p. 126) fand sie fertil auch in Kb (Lieksa). Mehrere ältere, meistenteils kleine und bräunliche Exem- plare, besonders aus nördlicheren Provinzen, sind mit den Namen P. duplicata (Sm.) Ach. v. hypotrypanea Nyl., P. phy- sodes v. obscurata Schaer. u. a. versehen. Die Identität der P. vittata (Ach.) und P. physodes var. duplicata Ach., Meth. p. 251 , die B i 1 1 e r (Zur Syst. u. Morph. Hypog. p. 233) bezweifelt, bleibt unsicher. Das Original- exemplar in Herb. Acharii besteht aus einem einzigen, c. 5 cm langen und 1 mm breiten, mit vier kurzen Asten (ebenso 7. II. 1914. Linkola, Hypogymnia-Parmelien in Finland. 137 breit wie der Hauptlappen) versehenen Lappen, der der Soredien und unterseitigen Löcher entbehrt und bei dem die der P. vittata charakteristischen schwarzen Ränder sehr wenig-, ziim Teil gar nicht hervortreten. Das Exemplar ist doch so kläglich und mangelhaft, dass es, wie mir scheint, ohne genaue anatomische Untersuchung unmöglich ist zu entscheiden, ob es zu der P. vittata öder zu einer anderen Art gehört. — P. vittata (Ach.) ist in Herb. Ach. durch sehr schöne Exemplare vertreten. P. encausta Ach., Meth. p. 202. — Äl: Nyhamn 1853 (E. Nyländer); „temligen sällsynt, förekommer förnämligast uti skärgården, t. ex. i — — — Nyhamn, Dånö, Signilskär" (E. Nyländer, Ålands Lafveget. p. 85). Äb: Korpo 1853 (E. Nyländer); Pargas, Gunnarsnäs 1873 (Fr. Elfving); Turku (Åbo), Viinapränninmäki 1910 (K. L.). A'; Högland, Purjekallio 1868 (M. Brenner) et 1872 (E. Ju si in); Hel- singfors, Alphyddan 1880 (J. P. Norrlin); Helsingfors in rupe 1896 (G. Lång in herb. Q. L.); Hyvinkää, in Stein- briichen 1913 (V. Seppälä). Sa (und Sb): Här och der, men synnerligen ymnigt på Pisanvuori uti Nilsiä (Sb) (E. Nyländer, Lafveg. uti Savolaks p. 70). Oa: In Bötom observata (A. J. Malmgren, Fört. öfv. Lafv. saml. i Sata- kunta p. 75, Th. M. Fries, Lich. Scand. p. 119). Sfe; Nilsiä, Pisanvuori 1852 (E. Nyländer) et 1909 (K. L.); siehe auch unter Sa. Ok: Sotkamo, Vuokatti (A. Chydenius). Ob: Kemi, Kallinkangas 1913 (V e 1 i Räsänen). Ks: Kuusamo, Nuorunen 1878 (E. W a i n i o). L/eem ; Kemijärvi, Pyhätunturi 1878 (E. Wainio) und 1912 (M. E. Huumonen, Medde- landen 39, p. 154); Kittilä, in saxis in alpe Aakennustunturi, reg. alp. 1908 (G. Lång); Ounastunturi und Muonioniska, Olostunturi 1867 (J. P. Norrlin); J. P. Norrlin (Öfvers. af Torneå etc. p. 324) gibt iiber die Frequenz in Lkem und Le folgendes an : „I fjällreg. flerst. och vid Kilpisjärvi äfven i björkreg". Le: Kilpisjärvi 1867 (J. P. N o rrli n); siehe auch unter Lkem. Die Art kommt zerstreut an Felsen in Kiistengegen- den und Lappland vor. Im Inneren Finlands ist sie selten 138 Linkola. — A. ja K. Hildén. 7. II. 1914. und fehlt auf ausgedehnten Arealen wahrscheinlich gänzlich. Oft fertil angetroffen. P. alpicola Th. Fr., Lich. Aret. p. 57. — Ks: Kuusamo, Ruhavaara 1867 (F. Silén); in reg. subalpina montis Nuo- runen (E. Wainio, Adjum. I p. 127). Lkem: In reg. sub- alp. montis Pyhätunturi in par. Kemijärvi (E. Wainio, Adjum. I p. 127); Saariselkä fjällregion, Vuomapääs topp 1890 (R. Hult); Kittilä, in summa alpe Aakennustunturi, 500 m, 1908 (G. Lång). Lp: Ad ostium flum. Ponoi 1863 (N. I. Fe 1 1 m an); ad promontorium Orlow, ad saxa 1889 (A. O. Kihlman). Le: Naimakka-Enontekis 1867 (J. P. N o r r 1 i n); anträffad vid Naimakka och på Olostunturi (J. P. Norrlin, Öfvers. af Torneå etc. p. 325). L/; Polkuoivi, reg. alp. inf. 1877 (F. Silén in herb. G. L.); in reg. subalp. montium Hammastunturit, in reg. betulina et subalpina ad Köngäs prope Mare glaciale (E. Wainio, Adjum. I p. 127). Lt: Kitofka 1861 (N. I. F e 1 1 m a n); ad sinum Kolaénsem 1861 (N. I. Fe lim an). Die Art ist nur in Lappland angetroffen worden. Auf Felsen. Oft fertil. Lääket. ylioppilas Armas Hildén jätti omasta ja vel- jensä, ylioppilas Kaarlo Hildé n'in puolesta julkaistavaksi : Ornitologisia havaintoja Karkun seudulta. Seuraava esitys perustuu ennen kaikkea omiin useina kesinä tehtyihin muistiinpanoihin; pääasiallisesti övat ne pe- räisin kesiltä 1910, 1911 ja 1913, jonkun verran kesiltä 1908 ja 1912. Näiden lisäksi olemme oUeet tilaisuudessa vastaan- ottamaan joukon ornitologisia tiedonantoja Karkun kirkko- herralta, rovasti Emil B e rgr o t h'ilta, jonka muistiinpa- noista varsinkin mainittakoon 12 vuoden aikana tehdyt feno- logiset havainnot. Mikäli esityksessä muuten on perustuttu toisten havaintoihin, sikäli on tiedonantojen kohdalla asian- omaisten nimet. 7. II. 1914. A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 139 Mitä kysymyksessä olevan alueen rajoihin tulee, övat ne sangen vaikeasti tarkoin määriteltävissä. Ylimalkaista sanontatapaa käyttäen, kuuluu alueeseemme varsin suuri osa Kokemäenjoki-systeemin keski-osaa, n. s. Rautavesi siinä olevine lukuisine saarineen ynnä tämän vesireitin kummal- lakin puolella oleva maa-alue. Eteläpuoli on kumminkin tut- kittu perusteellisemmin kuin pohjoispuoli. Karkun seutu on pinnanmuodostukseltaan verrattain vaih- televaa, enimmäkseen kuitenkin alavaa maata, jos kohta se ei kuulii Satakunnan rannikko-osan loivaan ja lakeaan tyyp- piin. Karkussakin ilmenee maamme keskiosille ominainen pienmäkinen liionne, vaikka korkeusvaihtelut eivät olekaan erikoisen tuntuvat. Yleensä vaihtelee korkeus merenpinnan yläpuolella 50 ja 100 m välillä; korkeimmat paikat övat Pirunvuori (93.? m) ja Ellivuori (jonkun verran matalampi). Ainoastaan kukkuloiden korkeimmilla paikoilla pistää kallioperusta näkyviin, muuten on maa pitkin matkaa ir- tainten maalajien (saven, moreenin) peitossa. — Metsät, jotka anastavat varsin laajoja aloja, oval etupäässä puhtaita kuusi- metsiä, harvemmin lehti- tai sekametsiä, ja silloinkin vain rajoitetuilla aloilla. Viljelysmaat, pellot ja niityt övat jokseenkin runsaasti edustettuina, vaikk'ei suinkaan tasasuhtaisesti yli alueen le- vinneet. Enimmäkseen övat ne keskitetyt Rautavettä lähinnä ympäröiviin seutuihin, sillä kuta etäämmälle veden lähetty- viltä tullaan, sitä harvinaisemmiksi ne tulevat, Itse Rautavesi ei muodosta suurempia aavoja selkiä, vaan on sille päinvastoin ominaista suuri saaririkkaus (suurimmat saaret övat Salonsaari ja Papinsaari), jotapaitsi niemet ja lahdelmat ylenpalttisesti vaihtelevat keskenään. Erityisesti ehkäonmainittava monessa kohdin tavattavat laajat kaislistot, jotka monelle vesilinnulle tarjoavat oivallisia pesäpaikkoja. Rautavettä lukuunottamatta tavataan alueella vielä useita pienempiä järviä, joista huomattavimmat kenties övat n. 2 km pituinen, miltei kokonaan viljelysmaiden reunaama Riipilän- järvi sekä yksinäinen, metsien ympäröimä muutaman km pitui- nen, mutta vain parin sådan metrin levyinen Heinijärvi. — 140 A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914. Rahkasoita umpcenkasvavine lampineen sensijaan on tuskin nimeksikään ja silloinkin vain varsin vähäpätöisiä. Turdiis musicLis L. Ei esiinny runsaslukuisena paikka- kunnalla. Rauhallisemmissa kuusimetsiköissä säännöllisesti parisen pariskuntaa. Lukuunottamatta muutamia tyhjiä pesiä, löysimme (Piispanniemellä) 14. VI. 13 4 tuoretta munaa si- sältävän pesän. — Ensi kerran huomattu keväällä 1909: 13. V. Turdus iliacus L. Yleinen havu- ja sekametsissä, jossa se pesii sekä puissa, etta pensaissa lähellä maata. Saapu- misaikoja keväällä: 27. IV. 07 17. IV. 10 21. IV. 13 27. IV. 09 25. IV. 12 Turdus pilaris L. Erittäin yleinen, varsinkin aurinkoi- silla metsänrinteillä, lähellä ihmisasumuksia. Pesii miltei säännöllisesti enemmän kuin kerran samana kesänä. Erithacus rubecula (L.). Pesii harvalukuisena synkem- missä sekametsissä, Ruticilla phoenicurus (L.). Yleinen metsiköissä ja puis- tikoissa ihmisasuntojen läheisyydessä. Pesä yleisimmin pön- töissä. Saapuu keväällä: 1. V. 06 7. V. 10 16. V. 12 20. V. 09 6. V. 11 Saxicola oenanthe L. Pesii yleisesti kiviröykkiöissä ja -aitauksissa. Myöhäisenä pesälöytönä mainittakoon 12. VII. 11 (pienet poik.). Saapuu tavallisesti huhtikuun loppupuolella: 28. IV. 07 27. IV. 09 29. IV. 12 9. V. 08 26. IV. 11 28. IV. 13 Pratincola rubetra (L.). Jokseenkin yleinen pensaisilla mailla. 18, VI. 11 löydettiin mäenrinteellä ruokokasvien seassa pesä, jossa oli 6 hiukan haudottua munaa. Sylvia salicaria L. On useana vuonna pesinyt pappilan puistossa. Tavataan muuten lehdoissa ja pensaisilla mailla. Saapui keväällä: 31. V. 09 ja 18. V. 10. Sylvia cinerea Lath. ja Sylvia curruca (L.) esiintyvät samoilla paikoilla, kuin edellinen laji, mutta runsaammin. 7. II. 1914. A. ja K. liildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 141 Phylloscopus sibilator (Bechst.) on vuosi vuodelta käy- nyt yleisemmäksi, jos kohta se vieläkin pesii vain yksityi- sina pariskuntina siellä täällä (vrt. Medd. 1912 — 13, siv. 12). Phylloscopus trochilus (L.). Yleisimpiä pikkulintuja. Lu- kuisista pesälöydöistä mainittakoon 8. VI. 11 löydetty, joka poikkesi tavallisesta pesätyypistä siinä, etta pesäaukko oli suoraan ylöspäin (vrt. Luonn. Yst. N:o 3, 1912). Myöhäisin pesälöytö: 6. VII. 11 (5 mun.). Saapuu tavallisesti touko- kuun alkupuoliskolla: 10. V. 05 18. V. 08 16. V. 12 4. V. 06 6. V. 10 1. V. 13 9. V. 07 9. V. 11 Phylloscopus rufus (Bechst). Esiintyy havumetsissä, vaikk'ei missään aivan yleisenä. Calamodus schoenobaenus (L.). Harvinainen. Kuultu ja nähty muutamia kertoja pappilan lahdessa 1900-Iuvun alku- puoliskolla (asemapääll. A. Bergroth). Regulus cristatus Koch. Yleinen havumetsissä. Äegithalus caudatus (L.). Nähty silloin tällöin syyspuo- lella paikkakunnalla (A. Bergroth). Parus major L. Yleisin tiaislaji. Tavataan kaikkialla, missa sille tarjoutuu sopivia pesäpaikkoja. Samaa pesäkoloa käytetään usein monta vuotta perätysten. Lukuisista pesä- löydöistä mainittakoon: 5. VI. 08 (11 tuor. mun.); 2. VI. 10 (6 poik.); 16. VI. 13 (6 suur. poik.); 28. VI. 13 (mun.), kaikki samassa pihlajankolossa; 6. VII. 10 (poik.) venttiilissä; 9. VI. 10 (5 poik.); 7. VI. 11 (10 poik.); kaksi viimeksi mainit- tua samassa koivun kolossa. Parus borealis Selys. Yleinen havu- ja sekametsissä. Lukuisia pesiä tavattu lepän, koivun ja haavan kannoissa sekä kasvavissa puissa. Pesimisaika suuresti vaihteleva; niinpä 9. VI. 13 löysimme 2 pesää; toisessa oli 8 suurta poikaa, jotka pesäpuuta kosketeltaessa lensivät ulos, toisessa 10 västa munittua munaa (toinen pesue?). Parus cristatus L. Synkkien havumetsien tyypillinen asukas. Älauda arvensis L. Yleinen aukeilla mailla. Saapumis- aikoja keväällä: 142 .4. ja A'. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914. 5. IV. 02 3. IV. 06 21. III. 10 21. III. 03 30. III. 07 21. III. 11 9. IV. 04 7. III. 08 (2. IV. seur.) 26. III. 12 27. III. 05 8. IV. 09 27. III. 13 Motacilla alba L. Erittäin 3'leinen pelloilla ihmisasun- tojen läheisyydessä, vesien rantamilla ja saarilla Rautave- dessä. Pesiä mitä erilaatuisimmissa paikoissa, kuten vene- huoneissa, halkopinoissa, kivikoissa j. n. e. Saapuu tavalli- sesti huhtikuun jälkipuoliskolla: 16. IV. 02 14. IV. 06 14. IV. 10 14. IV. 03 22. IV. 07 20. IV. 11 15. IV. 04 25. IV. 08 19. IV. 12 18. IV. 05 25. IV. 09 19. IV. 13 Budytes flavus (L.). Esiint3'y jokseenkin yleisenä ala- vammilla, eritoten kosteahkoilla mailla. Saapui: 13. V. 09. Anthus trivialis L. Yleinen varsinkin sekametsiköissä, missa lehtipuut övat vallitsevina. 7. VI. 13 löysimme pesän sammalpeitteisen kiven alla (5 vahv. haud. munaa). Emberiza citrinella L. Kaikkialla viljeltyjen maitten lä- histöllä. Pesälöydöistä mainittakoon: 9. VI. 10 (2 isoa poik.), 11. VII. 10 (4 vähän haud. mun.) ja 8. VI. 13 (5 vähän haud. mun.). Emberiza hortiilana L. Edellistä lajia melkoista harvuiai- sempi. Heinoon lähistöllä suhde kuitenkin näytti (1913) ole- van päinvastainen. Loxia curvirostra L. Esiintyy kesäisin ainoastaan pe- riodisesti. Viimeinen suuri „käpylintuvuosi" oli 1910. — Todennäköisesti löytyi parvissa myös joitakin eksemplareja isompaa käpylintua Loxia pityopsittacus Bechst. Pyrrhiila riibicilla Pall. Kesällä harvinainen. Nähty 14. VI. 13 cS ja $ (Piispanniemellä) ja 23. VI. 13 lähellä maan- tietä kylan laidassa. ICarpodacus erythrinus (Pall.). 8. VII. 06 kuuHmme Pyy- nikillä punavarpusen tyypillisen äänen.] Passer domesticus (L.). Erittäin yleinen kaikkialla ih- olemm. poik.). — - Saapumis- 06 3. IV. 10 07 16. IV. 11 08 6. IV. 12 09 29. III. 13 7. II. 1914. .4. ja K. liildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 143 misasuntojen läheisyydessä (suhteesta räystäspääskysiin ks. Luonn. Yst. N:o 4, 1913). Fringilla coelebs L. Paikkakunnan jieisimpiä laululin- tuja. Lukuisista pesälöydöistä mainittakoon seuraavat myö- häiset: 20. VII. 11, 25. VII. 11 (n aikoja keväällä: 15. IV. 02 6. IV. 28. III. 03 10. IV. 11. IV. 04 7. IV. 7. IV. 05 16. IV. Fringilla montifringilla L. Ei ole aivan harvinainen paik- kakunnalla, sekametsissä. V. 1909 pesi pariskunta pienessä kuusessa pappilan puutarhassa (E. Bergroth). Saapuu huhtikuun puolivälissä: 16. IV. 09; 16. IV. 12. Ligurinus chloris (L.). Jokseenkin yleinen, varsinkin metsänrinteillä. Pesälöytöjä: 21. VII. 11 (verrattain suuret poik., vrt. Medd. 1912—13, siv. 12) ja 19. VI. 13 (5 haud. mun.) pienessä kuusessa. Saapui keväällä: 17. IV. 12 ja 6. IV. 13. Chrysomitris spinns (L.). Yleinen havumetsissä. Pesi- nyt useana vuonna perätysten pappilan puistossa (E. B e rg- r o t h). Acanthis cannabina (L.). Pesii varsinkin aurinkoisilla mäenrinteillä. Heinä — elokuun aikana kiertelevät hemppo- set usein suurissa parvissa. Sturnns vulgaris L. Pesii runsaasti pöntöissä ja ontoissa puissa ihmisasuntojen läheisyydessä. — Saapuu tavallisesti maalis- ja huhtikuun vaihteessa: 10. IV. 02 29. III. 6. IV. 04 30. III. 26. III. 05 29. III. 3. IV. 06 19. III. Oriolns galbula L. Kesällä 1906 nähtiin yksinäinen lau- lava å Tullun kartanon puistossa (?) (A. Gyl lenberg). Corvus cornix L. Yleinen. Corvus monedula L. Miltei vuosittain tulee Tyrväältä joukko naakkoja Karkun kirkolle, missa ne koettavat val- 07 27. III. 11 08 26. III. 12 09 27. III. 13 10 144 A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914. mistaa pesiään; tämä ei kuitenkaan ole onnistunut, syystä etta pesärakenteet systemaattisesti on hävitetty. Corvus corax L. Erittäin harvinainen. Kesällä 1909 nähtiin yksinäinen lintu kahden peltovariksen seurassa len- tämässä lähellä Pirunvuorta (J. G y 1 1 e n b e r g). Yksityisiä lintuja silloin tällöin nähty. Kesällä 1907 (?) pesi pariskunta Viitamäen torpan luona Heinoon kylässä (E. Bergroth). Corvus frugilegusL. Hyvin harvinainen. Ks. edellistä. 16. IV. 02 nähtiin kaksi lintua Karkun pappilan luona ja pysyt- täytyivät ne koko kevään samoilla tienoilla (E. B e r g r o t h). Pica pica (L.). Yleinen. Nucifraga caryocatactes (L.). Syyskesällä 1913 tapahtu- neen suuren kiertovaelluksen aikana huomattiin lintu myös Karkussa, missa m. m. 1 eks. ampui 5. IX. J. Gy 1 1 e n b e rg. Garnilus glandarius (L.). Kesällä jokseenkin harvinai- nen. Syksympänä lähestyy ihmisasuntoja, Perisoreus infaiistus (L.). Kesällä harvinainen. Syys- myöhällä kuten edell. jos kohta ehkä jonkun verran ylei- sempänä (E. Bergroth). Laniiis colliirio L. Esiintyy jokseenkin harvalukuisena, mutta näyttää olevan epätasaisesti levinnyt alueella. Pappi- lan puistossa on 1 pariskunta säännöllisesti pitänyt asuntoa; v. 1912 pesä karviaismarjapensaassa (E. Bergroth). Miiscicapa grisola L. Hyvin yleinen ihmisasuntojen lä- heisyydessä, kesällä 1913 kuitenkin jonkun verran harvi- naisempi. Erittäin lukuisia pesälöytöjä mitä erilaatuisim- missa paikoissa, kuten pöntöissä, kannoissa, puunhaarukassa, rakennusten seinämissä, aidanseipäiden välissä, akkunan ylä- laudalla j. n. e. Muscicapa atricapilla L. Käynyt vuosi vuodelta yhä yleisemmäksi ja oli kesällä 1913 paikkakunnan kaikkein ylei- simpiä pikkulintuja. Useita pesiä löydetty puunkoloissa, kan- noissa ja pöntöissä. Saapumisaikoja keväällä: 16. V. 04 18. V. 07 11. V. 11 3. V. 05 18. V. 08 23. V. 13 4. V. 06 31. V. 09 7. II. 1914. .4. ja K. tiildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 145 Minmdo riistica (L.). Yleinen kaikkialla ihmisasuntojen lähettyvillä, ulkorakennuksissa, ladoissa, riihissä y. m. Saa- puu toukokuun aikana: 12. V, 02 10. V. 07 6. V. 11 3. V. 04 13. V. 08 18. V. 12 10. V. 05 18. V. 09 5. V. 13 4. V. 06 10. V. 10 Clivicola riparia (L.). Pesii parissa paikassa yhteiskun- nittain rantakivien alla (ks. tarkemmin esitystä Kojolan ky- lan luona tavattavasta yhteiskunnasta, Luonn. Yst. N:o 4, 1913). Chelidonaria iirbica (L.). Yleinen ihmisrakennuksissa. Caprimulgus eiiropaeus L. Iltahämärän tullen kuulee usein kehrääjän tutunomaista ääntä, varsinkin aukeammilla metsämailla. Kesällä 1894 löydettiin pesä Pirunvuorella ka- nervikossa (E. Bergroth). Cypsehis apus (L.). Pesii erittäin yleisesti Karkun kir- kossa ja kellotapulissa, sekä sitäpaitsi usein kottaraisille varatuissa pöntöissä, sittenkun nämä övat jättäneet ne, Myö- häisimpiä muuttolintuja: 19. V. 06 29. V. 10 23. V. 12 28. V. 09 28. V. 11 23. V. 13 Dryocopus martius L. Verrattain yleinen suurissa havu- metsissä etäämmällä ihmisasunnoista. Piciis caniis (Gmel.). Harvinainen. Vain muutamia ker- toja nähty (1893 pesä ontossa haavassa Suoniemellä, E. B e r g- r o t h). Dendrocopus major (L.). Omituista kyllä ei iso tikka näy olevan yleinen. Synkemmissä havumetsissä. Dendrocopus minor (L.). Edellistä lajia yleisempi, jos kohta sekin sangen harvinainen. 10. VI. 13 löysimme on- tossa koivussa lähellä maantietä pesän, jossa oli pienet poi- kaset. lynx torquilla L. Hyvin yleinen. Lukuisia pesiä löy- detty kuusen, koivun ja salavan koloissa. Saapuu touko- kuun alkupuolella: 10 146 A. ja K. Hildén. Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914. 4. V. 06 6. V. 09 10. V. 12 10. V. 07 3. V. 10 5. V. 13 8. V. 08 1. V. 11 Cuculus canorus L. Yleinen. Saapumisaikoja keväällä: 14. V. 02 15. V. 09 13. V. 12 14. V. 04 20. V. 10 9. V. 13 18. V. 07 2. V. 11 Falco subbiiteo L. Esiintyy verrattain niukasti, miitta pesinee jokunen pariskunta alueella, koskapa yksinäisiä lin- tuja ja pareja silloin tällöin kesä-heinäkuun aikana näyttäytyy. Fako aesalon Tunst. Ei pesine alueella. Huomattu elo- kuun aikana muuttoretkillä. Tinnunculus tinnunculus (L.). Tavataan jokseenkin ylei- sesti viljelysmailla sekä suuremmilla saarilla Rautavedessä (pesii m. m. Papinsaarella). Äccipiter nisus (L.). Paikkakunnan yleisin petolintu. Ästur palumbarius (L.). Harvinainen synkemmissä, ti- heissä metsissä. Buteo buteo (L.). Jokseenkin harvinainen viljelysniaihin rajoittuvilla metsänlaiteilla. Pandion haliaetus (L.). Useana vuonna (aina vuoteen 1910 saakka) on yksi pariskunta säännöllisesti oleillut Rauta- vedellä, jolloin pesä tavallisesli on löydetty Järventa'an met- sässä. V. 1909 sai yksi linnuista surmansa; se oli hyökän- nyt suuren lahnan kimppuun, mutta ei jaksanut kantaa sitä mukanaan, vaan toi sen rannalle, missa siltä ammuttiin toi- nen siipi poikki (E. Bergroth). Asio otus (L.). Kesäisin vain harvoin nähty (tri H. S t å h 1- b 8 r g). Äsio accipitrinus (Fall.). S:n kuin edell. laji. Suomailla. Bilbo bilbo (L.). Ei ole aivan harvinainen kallioisilla metsämailla. Siirnia iilula (L.). Esiintyy vaikka harvinaisena paikka- kunnalla (A. Bergroth). Glaiicidiiim passeriniim (L.). Harvinainen. Kerran, v, 1908, huomattu pappilan puistossa (E. Bergroth). 7. II. 1914. A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 147 Nyctala tengmalmi (Gm.). Alueen yleisin pöllölintu. Seka- ja havumetsissä. Columba palumbus L. Hyvin yleinen. Pesii ihmisasun- tojen lähetty villa kuusikoissa; syyskesällä parvissa viljelys- mallia. — 17. VI. 13 löytämämme pesä oli tehty vanhaan harakanpesään; miiuten pesä säännöllisesti vapaasti kuu- sen oksalla. — Koska munamitat eri pesissä näyttävät vaih- televan, mainittakoon ne tässä kahdesta pesästä: 44.2:31.9; 43.2:34.0 mm ja 38.3:30.6; 40.o : 30.7 mm. fVertailun vuoksi mainittakoon mitat Suomen Luurankoisten mukaan 40 — 42:29—30 mm.) Columba oenas L. Edellistä paljon harvinaisempi. Nä- kyy suosivan sekametsiä etäämpänä ihmisasumuksista. 14. VI. 13 löysimme (Piispanniemellä) ontossa haavassa pesän, jossa 5 hautoi. Bonasa bonasia (L.). Verrattain yleinen sekametsissä. Tetrao iirogallus L. Synkemmissä havumetsissä varsin yleinen. Tetrao tetrix L. Alueen yleisin kanalintu. Lagopus lagopus (L.). Harvoin nähty kesällä. On käy- nyt viime vuosikymmenen kuluessa tuntuvasti harvinaisem- maksi. Perdix perdix (L.). Yleinen viljelysmailla. Useita pesä- löytöjä. [Coturnix coturnix (L.). Nähty Tyrväällä miltei vuosit- tain muutamia eks. (H. S t å h 1 b e r g).] Grus grus (L.). Ei pesi varmuudella alueella. Muuan torppari tosin väittää löytäneensä eräällä suurella suolla Rautaveden pohjoispuolella parisen vuotta sitten kurjen pe- sän, mutta tietoon ei ole ehdottomasti luottamista. Yleinen muuttoretkillä. Saapumisaikoja keväällä: 26. IV. 09 18. IV. 10 20. IV. 11 Fulica atra L. Pappilan lahdessa löydettiin 1896 pesä sekä nähtiin lintu 1898 pesimisaikaan. Kesällä 1903 huo- mattiin lintu Heinoon aseman luona eräässä purossa (E. Bergroth). (Vrt. myös Suomen Luurankoiset siv. 259.) 148 A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 7. II. 1914. Crex crex (L.). On esiintymiseltään sangen periodinen, mutta pesii alueella vuosittain. Saapuu myöhään keväällä: 2. VI. 09 18. V. 11 20. V. 13 Tringoides hypoleiiciis (L.). Erittäin yleinen sekä Rauta- vedellä etta alueen useimmissapikkujärvissä. Saapumisaikoja: 10. V. 05 18. V. 08 19. V. 11 3. V. 06 15. V. 09 21. V. 12 7. V. 07 12. V. 10 1. V. 13 Numeniiis arcuatus (L.). Verrattain yleinen loivilla, vesi- peräisillä niityillä. Saapuu huhtikuun loppupuolella: 26. IV. 09 17. IV. 12 17. IV. 13 Scolopax rusticola L. Muutamia pareja pesii vuosittain Rautaveden suuremmilla saarilla. Syksyisin usein nähty poikueita. GaUinago gallinago (L.). Melkein vuosittain pesii lintu eräällä kostealla niityllä lähellä pappilaa (E. Bergroth). Spatula clypeata (L.). Ei varmuudella pesi alueella. Huomattu muutamia kertoja syyspuolella (A. Bergroth). Mareca penelope (L.). Jokseenkin yleinen ainakin Rauta- vedellä. Anas boschas L. Yleinen sekä Rautavedellä etta useissa pikkujärvissä, vieläpä pienissä metsälammissakin. Saapuu säännöllisesti huhtikuun kuluessa: 23. IV. 04 16. IV. 08 18. IV. 11 10. IV. 06 19. IV. 09 22. IV. 12 21. IV. 07 4. IV. 10 6. IV. 13 Anas crecca L. Yleinen alueen vesistöissä. Pesii myös suuremmilla soilla. Clangula glaiicion (L.). Hyvin yleinen Rautavedellä sekä suuremmissa metsäjärvissä. Pesinyt säännöllisesti pappilan luona sille varattuihin pönttöihin. Purettaessa v. 1910 vanhaa riihtä Kosken kartanolla, löydettiin ullakolla kolme pesää. Mergus merganser L. Ei olc yleinen, jos kohta vuosit- tain pesinee Rautavedellä muutama pariskunta (E. Berg- roth). 7. II. 1914. A. ja K. Hildén, Ornitologisia havaintoja Karkusta. 149 Mergus senator L. Edellistä yleisempi, Poikueita usein nähty elokuussa. Sterna hinindo L. Pesii vuosittain, jos kohta ei erityi- sen lukuisasti luodoilla ja kivisillä saarilla Rautavedessä. Lams canus L. Paikkakunnan yleisin lokki-laji. Lams argentatus Briinn, Harvinainen. Vain kaksi ker- taa olemme sen nähneet, nim, elokuussa 1911 ja 1913. Kum- mallakin kertaa 2 kppl. Lams fusciis L. Vuosittain muutama pariskunta Rauta- vedellä pesivänä. Podiceps cristatus (L.). Yleinen matalissa kaislaisissa lahdelmissa, joissa saattaa löytää useita pesiä vieretysten. Gavia arctica (L.). Verrattain yleinen Rautavedellä. Gavia lumme Gunn. Edellistä yleisempi. Tavataan myös pienempien järvien rannoilla pesivänä. Lisäys. Hajatietoja muutamien seudun ohi kulkevien muuttolintujen esiintymisestä Karkussa. Vanellus vanellus (L.). 13. VIII. 10 ammuttiin yksinäi- nen å Rautavedellä (J. Gyl lenberg). Totanus glareola (L.) ja Totaniis littoreus (L.); lajit olemme säännöllisesti huomanneet syysmuuton aikana. Machetes pugnax (L.). 13. VIII. 10 ammuttiin $ samalla laukauksella kuin töyhtöhyyppä (J. Gyllenberg). Cygniis cygnus (L.). Säännöllisesti muuttoretkillä. 29. IV. 07 alkaen pysyttäytyi 16 joutsenta kahden viikon aikana pappilan lahdessa. Ensi kerran nähty keväällä: 3. IV. 05 18. IV. 09 16. IV. 11 20. IV. 07 [Dafila acuta (L.). On ainakin kerran varmuudella am- muttu syksyllä Vammalan luona (H. S t åh 1 b e rg).] Anas querquedula L. Jokunen eks. säännöllisesti ammuttu syysmuuton aikana (A. Bergroth). Phalacrocorax carbo (L.). Syyskuun puolivälissä 1908 ammuttiin Rautavedellä 2 merimetsoa. (Huomattu Tyrväällä milfei joka syksy yksi tai pari eks. Vammaskosken luona, H. Ståhlberg.) 150 Mötet den 7 mars 1914. Mötet den 7 mars 1914. Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes stats- geologen fil. mag. V. T a n n e r (föreslagen af professor J. A. Palmen) och student E. E. E. Lindqvist (föreslagen af amanuens R. Frey). Anhållan om skriftutbyte hade gjorts af Ge se 11- schaft der Naturfreunde in Stuttgart, Wiirttem- berg, som tillställt Sällskapet sin tidskrift Kosmos, och be- slöt Sällskapet bifalla denna anhållan samt i utbyte gifva sina Acta och Meddelanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 931:78. Framlades 37:de tomen af Sällskapets Acta. Priset fastställdes till 12 mark. Intendenten för de zoologiska samlingarna, doktor B. P o p p i u s, anmälde sig förhindrad att under återstoden af terminen och en del af instundande hösttermin handhafva vården af samlingarna, och utsåg Sällskapet till vikarie un- der denna tid amanuens K. E. E h r s t r ö m. Doktor Harald Lindberg förevisade och öfverläm- nade till Sällskapets zoologiska samlingar rester af bäfver- skallar, bl. a. hela vänstra hälften af en skalle. Resterna hade af student M. A s c h a n och föredragaren senaste som- mar anträffats i Kuolajärvi socken på den plats invid kyrko- byn, där tidigare upprepade gånger liknande fynd gjorts. Framlagda fotografier gåfvo en bild af fyndorten. Enligt sägen skulle på platsen för cirka 200 år sedan funnits ett lappläger, och hade vid gräfningar anträffats ett år 1719 7. III. 1914. Lindberg. — Merikallio. — Montell. 151 prägladt svenskt mynt, hvilket måhända kan anses gifva ett stöd åt denna förmodan. Maisteri E. Merikallio esitti seuraavat uudet tiedot Emberiza rustican levenemisestä: 1) 27. V. 1903 6 ja ^ (am- muin c:n), Oulu, Mela-Kivirikossa on aika väärin; 2) 22. V. 1908 6 (ammuin), Kiiminki; 3) 13. VI. 1912 kolme laulavaa 66, Ranua; 4) 1. VI. 1913 laulava o, Puolanka; 5) 2. VI. 1913 laiflava 6, Suomussalmi; 6) 22. V. 1913 ö (am- muin), Haukipudas. Forstmästare Justus Montell hade insändt följande Floristiska meddelanden. 1. Elymiis arenarius L. återfunnen i Muonio. — För några år sedan anmodades jag af dr H. Lindberg att eftersöka Elymiis arenarius vid Ylimuonio by, där den i ti- den tagits af prof. Mäklin. Då nämnda by ligger invid Muonio älf, anställde jag helt naturligt mina efterforsknin- gar på stränderna af älfven och på de talrika sandholmarna i densamma, dock utan resultat. Jag antog därför, att före- komsten af Elymus vid Ylimuonio varit blott tillfällig, så mycket mer som arten finnes uppe vid Kummaeno, en bi- flod till Muonio älf, nära dess utflöde ur Kilpisjaur sjö, där- ifrån den lätt kunnat komma till Ylimuonio med vårflo- den (se Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 37, s. 95). Jag blef därför gladt öfverraskad, då jag senaste som- mar fann Elymus arenarius vid Utkujärvi sjö, där den växer i stort antal och i frodiga exemplar på en sandstrand vid sjöns nordöstra ända. Detta är utan tvifvel samma lokal, där Mäklin tagit arten, ty några gårdar i Ylimuonio by ligga verkligen vid denna sjö, dock flera km från platsen där Elymus växer. Däraf M ä k 1 i n s uppgift om fyndorten. 152 Montell. — Lindberg. 7. III. 1914. 2. Antennaria alpina (L.) R. Br. ^ funnen vid Muonio kyrkoby. — Senaste sommar fann jag denna, hos oss tidi- gare blott från trakten af Kilpisjaur sjö i Lapponia enonte- kiensis kända art vid Muonio kyrkoby på Yliniemi gårds mark nära stranden af Muonio älf. Endast en liten matta med tre blommande stånd observerades. Att arten inkom- mit från nordligare trakter och icke är att betrakta som relikt är ju uppenbart, men då den här kommit till blom- ning och sålunda under en följd af år måste hafva funnits på platsen och då den, tack vare sitt växtsätt och sin stora förmåga att utbreda sig, sannolikt kommer att fortlefva och förökas, torde den, med samma rätt som många andra fjäll- växter, kunna räknas till traktens flora. På samma ställe finnas äfven Salix lanata L. och S. hastata X lanata, hvilka ej torde hafva iakttagits annorstädes inom Lapponia kemensis. För att förekomma eventuella missförstånd i framtiden vill jag nämna, att jag infört Antennaria alpina jämte en hel del andra fjällväxter från Kilpisjaurtrakten till min ej långt från det nya fyndstället belägna trädgård, där den senaste sommar blommade och satte frö, men då dessa väx- ter införts först hösten 1912, är det utan vidare klart, att de ifrågavarande vilda exemplaren intet ha att göra med de af mig införda. Närmaste fyndort för Antennaria alpina är Kuttanen by i Karesuando socken (Sverige), där den förekommer rätt ymnigt på en backe. Äfven vid Karesuando kyrkoby finnes den, men på finska sidan af älfven har jag ej funnit den förrän i närheten af Kilpisjaur. I anledning af meddelandet anförde doktor Harald Lindberg, att han sommaren 1913 iakttagit Elymiis are- narius på stränderna af Kemijärvi, där den förekom i stora mängder. 7. III. 1914. Hult, Bidrag till mossfloran på Pallastunturit. 153 Inlämnades följande, af aflidne docent Ragnar Hult författade uppsats, som blifvit funnen i Geografiska förenin- gens i Finland växtsamling: Bidrag till mossfloran på Pallastunturit. Under en exkursion år 1877 till Pallastunturit, hvarvid vi dröjde på fjällen den 21, 22 och 23 juli, insamlade lektor Hj. Hjelt och jag några mossor, som icke förut voro kän- da från fjällen invid Muonioniska. En och annan var äfven ny för Finlands flora eller för vetenskapen. Såsom ett till- lägg till professor N o r r 1 i n s förteckning i Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fenn. förh. meddelar jag därför nedan- stående lilla förteckning. Bestämningarna äro gjorda af professor S. O. Lindberg. Chomiocarpon qiiadratus (Scop.). — På fuktiga bergväg- gar i Rihmakurus granregion med frukt. Radiila complanata (L.) Dum. — På klippor i Pyhäku- rus öfre björkregion. Chandonanthus setiformis (Ehrh.). — Allmän på stenrö- sen i alla regioner. Martinellia subalpina (Nees.). — I öfre björkregionen i Laukkukuru. M. Lindulata (L.) B. Gr. — I granregionen i Rihmakuru. Jungermania infläta Huds, — I björkregionen i Pyhä- kuru o och ^, J. ventricosa Dicks. — På våta bergafsatser i Rihma- kurus granregion. J. Kunzei Hiiben. f. major. — Tillsammans med före- gående. Nardia intricata Lindb. — På våta klippor i öfversta delen af björkregionen i Pyhäkuru £ och med frukt. o Cesia condensata (Angstr.). — Pyhäkuru, björkregionen, sparsamt inblandad bland Jungermania infläta. C. concinnata (Lightf.) B. Gr. — På klippor i Rihma- kurus granregion. 154 Hult, Bidrag till mossfloran på Pallastunturit. 7. III. 1914. Oligotrichiim incurvum (Huds.). — I öfre björkregionen i Pyhäkuru fruktbärande ined kvarsittande mössor. Schistophylliim osmundioides (Sw.) La P}'!. — I berg- springor i Rihmakurus granregion med gamla frukter. Ästrophyllum piinctatum (L.). — I Rihmakurus granre- gion med c-blommor. A. pseiidopiinctatum (B. S.). — I Rihmakurus granregion med lockbärande och öppna frukter. A. ciispidafum (L., Neck.). — På jordbetäckta klippaf- satser i Rihmakurus granregion med ^-blommor. A. hymenophylloides (Hiiben.). — Bergspringor i Rihma- kurus granregion. Meesea trichoides (L.) Spruce var. minor Schimp. — På våta klippor i Rihmakurus granregion med mössbärande frukter. Conostomum tetragonum (Vill.). — I öfre björkregionen på Pyhäkero med mössbärande frukter, Pohlia commutata (Schimp.). — På fuktiga klippor i Pyhäkurus björkregion fruktbärande med lock och mössor. P. annotina (L.). — I Laukkukurus björkregion c och med unga, knappt fullvuxna frukter. P. cucullata Schwaegr. — På våta klippor i Pyhäkurus björkregion med unga frukter. P. cnida (L.). — I bergspringor i Rihmakurus gran- region. Leersia procera (Bruch). — På klippor i Pyhäkurus björk- region med outvecklade och fjolårsfrukter. L. brevicollis (Bruch). — På klippor i Pyhäkurus björk- region med mössbärande och fjolårsfrukter. Dicranum congestum Brid. — I öfversta björkregionen på Laukkukero. En afvikande form i Rihmakurus gran- region. D. spurium Hedw. — På tallmo nedanför Laukkukero. D. angustum Lindb. — Nedanför Keimiötunturi med unga frukter den 2 juli 1867 (N o r r 1 i n), i Universitetets her- barium under namnet D. pahistre Brid. 7. III. 1914. Hult, Bidrag till inossfloran på Pallastunturit. 155 D. Starkei W. M. — I bergskrefvor i Rihmakurus gran- region fruktbärande med lock och mössor. D. fulvelhim (Dicks.) Sm. — På bart grus på toppen af Taivalkero i fjällregionen med unga frukter. Dicranoweissia crispula (Hedw.). — I bergskrefvor i Rih- makurus granregion med öppen frukt; äfven en liten, lysan- de gul form. Blindia aciita (Huds.) Br. eur. — 1 bergskrefvor i Rih- makurus granregion med mössbärande och öppna frukter. Grimmia hypnoides (L.). — Allmän på stenrösen i björk- och fjällregionerna. Ändreosa obovata Thed. — På klippor i öfversta björk- regionen på Pyhäkero med frukter i alla utvecklingsstadier. Amblysteghim exannidatum (Br. eur.) De N. — Flerstä- des i bäckarna inom skogsregionerna. I Pyhäkurus björk- region anträffades i en bäck en utdragen, långgrenig form med nedtill nakna grenar och mycket smala, raka blad samt långa, flagellartade nyskott (var. flagellare m.). A. badium (Hartm.). — På våta klippor i Rihmakurus granregion riklig och ovanligt vacker. A. cochlearifolium (Vent.) Lindb. var. planiuscuhim Lindb. — På stenar i bäcken i öfversta delen af Laukkukurus björk- region. A. ochraceum (Turn.). — I bäckarne allmän och af be- tydligt växlande habitus. A. Richardsoni Mitt. — I Rihmakuru fruktbärande med mössor, växande tillsammans med A. badium. Lesquereuxia filamentosa (Dicks.). — På klippor i Pyhä- kurus björkregion med c-blommor. Hylocomium triquetrum (L.) Br. eur. — I granskog i Rihmakuru. Isopterygium nitidiim (Wahlenb.). — I bergspringor i Rihmakurus granregion fruktbärande med mössor. 156 Räsänen, Keräilymatkasta Pohjois-Pohjanmaalla. 7. III. 1914. Esitettiin maisteri Veli Räsäsen Seuralle jättämä Kertomus keräilymatkasta Pohjois-Pohjanmaalla kesällä 1912, josta annetaan seuraavat tiedot: Keväällä 1912 sain Seuralta sata Smk stipendiksi tar- koituksella kerätä Simosta ja sen lähipitäjistä samana ke- sänä hyönteisiä, etupäässä muurahaisia, sekä kasveja. Ke- räilyjäni ölen pääasiallisesti tehnyt Simojokisuulla, mutta kesällä 1912 retkeilin pitkin Simojokivartta ylös Pudasjär- velle, josta tåas laskeusin lijokivartta takaisin lähtöpaik- kaani. Tuolla sisämaaretkelläni tein havaintoja, etupäässä suomuurahaisista. Ennen parista paikasta Simosta löytä- määni muurahaista Formica uralensis^ta. Russky tapasin mat- kani varrella olevilta soilta 6 eri pesää, joista 4 oli Simon, 2 Pudasjärven pitäjässä. Parveilu oli retkeni kestäessä (hei- näkuun puolivälissä) paraillaan, joten sain myös sukumuu- rahaisia talteen otetuksi. Näinkin useista pesälöydöistä voi jo päättää tämän muurahaisen kuuluvan varsinaisiin eläi- miimme, eikä satunnaisiin käypäläisiin. Jos kohta se Rus- skyn mukaan elääkin erilaisilla olinpaikoilla Itä-Venäjällä ja Aasiassa (M. PyccKiH, MypaBbH PoccIh 1906), niin kuu- luu se meillä tyypillisiin rahkasuomuurahaisiin. Paitsi täta sain varsinaisiksi suomuurahaisiksi Pohjois-Pohjanmaalla to- distetuksi Formica pressilabris'en ja F. gagates'en. Nämä kolme muurahaista eivät pesi Pohjois-Pohjanmaalla muualla kuin rahkasoilla, ja molemmat viimemainitut övat meillä aika yleisiä. Eräältä pieneltä suolta Simojokivarrelta Pekkalan talon luota löysin pienen Leptothorax aceruorum v. obscura'n Emery pesän, jonka muurahaisen pitäisi olla uusi maallemme. Pro- fessori J. R. Sahlberg-'in toimesta kävi tämä, samoinkuin F. uralensiskin, tutkija Emery'n nähtävillä. — Kolme kilo- metriä Simojokisuulta, Kunnurainen nimisestä saaresta löy- sin kannosta Formica suecica'n Adlerz pesän. Tämä on myös uusi maallemme. Nämä sekä muut, yhteensä 21 eri muura- 7. III. 1914. Räsänen. Häyrén. 157 haista Pohjois-Pohjanmaalta, ölen jättänyt Seuran kokoel- miin. Paitsi muurahaisia ölen näihin kokoelmiin jättänyt ret- kieni saaliista västa Callichroma moschatan Simosta, Taba- niis lapponiciis'en ja T. tarandfn Pudasjärveltä. Kokoelmis- tani voin vielä luovuttaa hyvän joukon hyönteisiä samoilta seuduin. Iscnodaemus sabuletin löytö Kemin Ajossaaresta lienee tämän hyönteisen pohjoisin löytö. Joka kahdeskym- menes löytämistäni useista sadoista kappaleista oli macro- ptera-muoto. Från magister Ernst Häyrén inlämnades följande meddelande: Einige Flechtenfunde aus Finland. 1. Äspicilia leprosescens Sandst. Riigens Flechtenflora p. 131 (Verh. d. Bot. Ver. d. Provinz Brandenburg 45, 1904). — Diese Art ist auf den baumlosen Meeresfelsen bei Tvär- minne, Kirchspiel Ekenäs, im westlichen Nyland, ziemlich häufig. Sie tritt bisweilen in recht grossen Kolonien auf, hat aber ziemlich selten Apothezien. Noch seltener sind die Sporen; Pyknokonidien sind noch nicht in der Gegend gefunden worden. Sechs Sporen: Länge 17 — 24 /n, Breite 9 — 20 /<• Der Thallus ist sehr charakteristisch. — Diese Art wurde friiher auf drei Fundstätten auf Riigen und auf der Insel Sylt an der Nordsee-Kiiste Schleswigs gefunden. Ferner auch in Norwegen, N-Bergenhus Amt, Lekanger auf der Insel Statlandet, an Steinen im Flutgebiete (norwegisch „Fjaeren"), leg. J. J. Ha va as am 7. August 1904, Lich. exs. Norv. N:o 418, sub Äspicilia gibbosa (Ach.) Kbr. var. maritima, im Jahre 1911 verteilt. Sandstede, der meine Vermutung iiber die Identität dieser Form bestätigt hat, schreibt betreffs der Tvärminne- Exemplare u. a.: „Die Flechte von Riigen ist zwar mehr 158 Häyrén, Einige Flechtenfunde aus Finland. 7. III. 1914. leprös, die von der Insel Sylt ist Ihrer Flechte ähnlicher, aber alle sicher ein und dasselbe". 2. Caloplaca cerindla (Nyl.) Malme. — Diese Art wur- de von Herrn Doktor G u s t. O. Malme in einer Probe von Rinodina pyrina (Ach.) Arn. entdeckt, die ich ihm zur Bestimmung zugesandt hatte. Sie war auf Populus tremula mit der erwähnten Rinodina-kvi vergesellschaftet und in Åggelby im Kirchspiel Helsinge in Nylandia, Siid-Finland, im Oktober 1912 eingesammelt worden. 3. Caloplaca subgranulosa (Wain.). Placodiiim subgra- nulosum Wain. Lich. Sib. mer. p. 13, Wain. Lich. Cauc. p. 295. — Diese Flechte ist am Meeressaume in Tvärminne ziemlich häufig. Sie kommt hier auf den höchsten Partien der baumlosen Felsen vor und ist immer an die Sitzplätze der Vögel gebunden; je unzugänglicher und daher lebhaf- ter von Vögeln besucht der Felsen ist, desto schöner ist gewöhnlich die Flechte ausgebildet. Stellenweise dominiert sie auf grösseren Flecken, bleibt aber immer steril. De- term. W a i n i o. In den Sammlungen der Universität zu Helsingfors liegt von dieser Art ein Exemplar aus Finland vor, das von E. Nyländer auf der Insel Högland, Nylandia, gesammelt worden ist. Es kommt mit C. murorum auf demselben Stein- stiick vor. 4. Parmelia farinacea Bitter, in Hedwigia 1901. — Als der erste in Finland hat G. Lång im Herbarium der Uni- versität zu Helsingfors einige der Bitte r'schen Hypogym- nia-Arten erkannt und die hierher gehörenden Exemplare geordnet. Diese Exx. sind neulich von L i n k o 1 a aufgezählt worden, der ausserdem eigene Beobachtungen und Fundorte mitteilt (diese Meddelanden, p. 131 u. folg.). Hierzu möchte ich noch folgende Fundorte fiir P. farinacea fiigen: Nylandia: Tenala, in der Nähe der Eisenbahnstation Lappvik, st cp auf Pimis silvestris, 1912 und 1913; Ekenäs, Tvärminne Syndalen und Björkskär, auf Pinus siluestris, 1912; Karis, unweit der Eisenbahnstation, auf Pm»s s/Zi^^s^ns, 1914; Helsinge Åggelby, auf Juniperus communis im Fichtenwalde, 7. III. 1914. Höyrén. — Backman. 159 auf freistehender Betala vermcosa, auf dem Zaune eines of- fenen Feldes, 1912 und 1913; Nurmijärvi, Nummela Sana- torium, auf Piniis silvestris und alter Betala verrucosa (selten auch fertil), 1914. — Ostrobothnia borealis: Eisenbahnstation Kempele, auf Pinas silvestris, 1912. 5. Ramalina capitata (Ach.) Nyl. Pyr.-Or. p. 5. — Kommt in Satakunta, Luvia Säbbskär, in der Nähe des Mee- res vor. Sie wächst hier auf dem Winde ausgesetzten Stei- nen und ist stellenweise ziemlich reichlich und bisweilen mit R. polymorpha Ach, u. a. vergesellschaftet. Die Vege- tation ist näher beschrieben in Acta Soc, pro F. et Fl. Fenn. 32, N:o 1, p. 121. Nach Nyländer, Rec. Ram. p. 51, ist diese Form u. a. auch in Schweden und Norwegen gefunden worden. 6. Rinodina demissa (Flörke) Arn. — Diese Art ist auf den Meeresfelsen bei Tvärminne ziemlich häufig und wurde auch am Salzwasserufer des Festlandes bei Skogby in den inneren Schären derselben Gegend gefunden. Sie kommt vorzugsweise, mit anderen Arten vergesellschaftet, auf den Sitzplätzen der Vögel vor. Sie wurde giitigst von Herrn Doktor Gust. O. Malme bestimmt. Forstmästaren, magister A. L. Backman lämnade föl- jande Floristiska meddelanden från Kuusamo. På Sällskapets aprilmöte 1909 redogjorde jag för den botaniska resa jag sommaren förut gjort i Kuusamo. All- denstund jag hade för afsikt att under en ny resa förfull- ständiga mina floristiska anteckningar, lämnades vid detta tillfälle ej något meddelande om de af mig gjorda växtfyn- den. Då jag dock numera knappast blir i tillfälle att göra en ny botanisk resa till trakten, lämnas här i korthet upp- gift öfver de mest anmärkningsvärda fynden. Framdeles har jag för afsikt att mera ingående redogöra för resulta- ten af mina undersökningar rörande floran i Kuusamo. 160 Backman, Floristiska meddelanden från Kuusamo. 7. III. 1914. Efterföljande uppgifter gälla hufvudsakligen Oulankajoki- dalen. Cystopteris fragilis (L.) *Baenitzii Dörfler. Denna art anträffades af mig första gången 1902 i en klippdal vid Juu- ma. För vinnande af kännedom om dess utbredning in- samlade jag C. fragilis coll. från de flesta lokaler där jag iakttog densamma. Det visade sig nämligen i naturen omöj- ligt att åtskilja de tvenne formerna från hvarandra. Led- samt nog ägde endast hälften af det insamlade materialet mogna sporer, hvadan sålunda endast för denna del en sä- ker mikroskopisk bestämning var möjlig. Denna gaf vid handen, att C. eii-fragilis och C. Baenitzii uppträda ungefär lika allmänt. Den senare insamlades, förutom på berg nedan- för Ahvenperä vid Kitkajoki, på fyra särskilda ställen vid Ou- lanka från Savilampi uppåt. På ett ställe förekom den till- sammans med C. eu-fragilis. C. Baenitzii har jag äfven in- samlat i Kirjavalaks i Kl. Äspidium Robertiamim antecknades för särskilda berg vid Oulanka nära Kuolajärvi sockengräns. Woodsia glabella är t. a. på berg från Kiutaköngäs till Sarvisuvanto. Anträffades äfven på Ahvenperänkallio vid Kitkajoki samt vid Savina ett par km från utloppet i Sa- vilampi. Pteris aquilina ymnig i skogskanten nära stranden af udden strax nedanför Taivalkoski i Oulanka. Potamogeton lucens anträffades i Porolampi. en utvidg- ning af Savina. Carex rostrata X vesicaria. Denna säkert mycket säll- synta bastard växte sparsamt jämte föräldrarna på en våt äng vid Alaisetlammit, en utvidgning af Kitkajoki. Calypso bulbosa. Oulanka, bergafsats vid Aventojokis utlopp samt Ahvenperänkallio vid Kitkajoki. Epipactis rubiginosa anträffade jag i knopp i början af juli i en dalgång strax ofvanför Kiutaköngäs. Den 19 au- gusti insamlade fil. mag. W i d a r Brenner exemplar af samma art i Hautaniitynvuoma vid Juuma. Arten torde ti- digare från Finland vara känd endast från 01 och On. 7. III. 1914. Backman. — Sahlberg. 161 Salix aiirita. En mängd små buskar växte vid en liten bäck i granskog på östra sluttningen af Palotunturi vid Niemelä (Savina) i Kuolajärvi. — För de talrika insamlade Sa/ix-bastarderna skall jag i annat sammanhang redogöra. Silene Tatarica är allmän på sandfälten vid Oulanka från Paanajärvi 30 km uppför älfven. Arenaria ciliata. Oulanka, berg V2 km nedanför Sarvi- suvanto; Savina, grusbackar två och tre km från utloppet. Draba hirta. Flerstädes vid Kitkajoki; flerstädes vid Oulanka mellan Kiutaköngäs och Sarvisuvanto; Savina, berg ett par km från utloppet. Ribes rubriim och Primus padus äro allmänna utmed Oulanka från Paana- järvi till Ahola; ej heller annorstädes i norra Kuusamo säll- synta. — Ribes nigrum har jag ej anträffat. Dryas octopetala. Oulanka, berg vid Kiutaköngäs, Tai- valkoski samt nedanom och ofvanom Savilampi; Savina, berg halfvägs till Viksijärvi från utloppet. Fragaria vesca. Oulanka, vid Kiutaköngäs, Taivalkoski samt c. 3 km uppåt från Savilampi. Potentilla niuea. Oulanka, Taivalkoski; berg nedanom Savilampi samt vid Sarvisuvanto. Är bland de sällsyntaste af Kuusamo-rariteterna. Viola rupestris anträffades sparsamt jämte var. glaber- rima vid Taivalkoski. Tidigare ej känd från Kuusamo. Ärnica alpina. Kitkajoki, Ahvenperänkallio; berg vid Taivalkoski, nedanom och ofvanom Savilampi samt vid Sarvi- suvanto. Professor J. Sahlberg föredrog: Microlepidopterologiska forskningar och studier i Finland. De s. k. småfjärilarna, Microlepidoptera, hafva i den skandinaviska Norden jämförelsevis sent ådragit sig särskild 11 162 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914. uppmärksamhet. Under det flere faunistiska arbeten kort efter Linnés tid utgåfvos öfver Nordens Coleoptera, He- miptera, Orthoptera, Diptera och vissa familjer af Hymeno- ptera, förblef lepidopterfaunan under flera decennier obear- betad. Endast Lapplands hithörande former upptogos och beskrefvos i Zetterstedts år 1840 utkomna arbete „In- secta lapponica". I andra europeiska länder, t. ex. i Tysk- land och England, hade fjärilarna redan i början af 1800- talet med ifver blifvit studerade. Härom bära viktiga och omfattande arbeten öfver såväl Macro- som Microlepidoptera tydligt vittne, bl. a. Hiibners och H e r r i ch-S c häf f e r s utmärkta planschverk. Dessa arbeten väckte intresse för ifrågavarande insekter öfverallt i Europa, äfven hos oss i Finland. Den för sina storartade donationer äfven till vårt universitet kända mecenaten, packhusinspektor LarsCa- 1 o an der i Åbo, grundlade sålunda i början af 1800-talet en vacker fjärilsamling, äfven innehållande Microlepidoptera, o hvilken han dels genom insamlingar i Abo-trakten, dels ge- nom köp och byte förökade. Hans systerson, Martin af Tengström, besökte ofta såsom späd gosse sin morbror „Lasse" och fick beskåda och beundra hans samling samt fattade redan då lifligt intresse för dessa luftens bevingade innevånare, åt hvilkas studium han med så stor framgång senare ägnade sina krafter. Af professor C. R. S ah Ib e rgs elever och yngre medhjälpare under den tid, universitetet fanns i Åbo, ägnade sig Alexander von N o r d m a n n särskildt åt Lepidoptera och skall hafva skaffat sig en sär- deles vacker fjärilsamling, hvilken dock vid Åbo brand blef lågornas rof. År 1838 blef M. af Tengström student, och sedan han flyttat till Helsingfors, började han med ifver ägna sig åt naturalhistoriska studier samt valde till specialitet små- fjärilarna. Härvid fick han en synnerligen begåfvad och if- rig studiekamrat, William Nyländer, född likasom han själf år 1821, det år då Societas pro Fauna et Flora Fen- nica stiftades. Dessa tvenne unga män intresserade sig sär- skildt för de allra minsta fjärilar, hvilka då ännu här i Nor- 7. III. 1914. Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 163 den voro alldeles försummade. De gjorde i början gemen- samma exkursioner i trakten af Helsingfors, där Teng- ströms fader blifvit professor i naturalhistoria, men ut- sträckte sedan sina forskningar till andra delar af landet. Uppmuntrade och understödda af Soc. pro F. et Fl. Fennica, genomströfvade de, enhvar på sitt håll, olika områden af fosterlandet: Åland, Karelen, Tavastland och Österbotten, och återvände alltid med rikt byte särskildt af Microlepi- doptera. År 1843 blef Tengström af redan nämnda säll- skap utsedd till dess intendent för Lepidoptera, och såsom sådan började han med stor ifver bestämma det finska ma- terialet af småfjärilar, hvilket blifvit hopbragdt, utom af ho- nom själf och Nyländer, af L. C a 1 o a n d e r, C. R. S a h 1- berg, A. Pippingsköld, Fr. Hellström, O. Hjelt m. fl. uti flera provinser, från Åland ända upp till Lapp- markerna. De intressanta upptäckter, som därvid gjordes, gåfvo Tengström anledning att träda i skriftlig förbin- delse med tyska lepidopterologer, särskildt tidens främsta kännare af småfjärilarna, professor P. C. Z e 1 1 e r. Redan år 1847 skref denne till Tengström: „Es freut mich, dass in fernem Norden zwei Entomologen auftreten, von denen sich etwas wesentliches fiir die Förderung der Lepido- pterologie erwarten lässt. Darum will ich nach Kraften thun, was Sie in Ihren Leistungen fördern känn, und es wird mich freuen, wenn ich recht oft von Ihnen in Anspruch ge- nommen werde, da ich darin die sicherste Biirgschaft fiir die Fortschritte zu dem bezeichneten Ziele zu erkennen glaube". Tengström var ock ej trög att begagna sig af denna så vänligt erbjudna hjälp. Kort härefter började Tengström sin publicistiska verksamhet och utarbetade med biträde af W. Nyländer sitt för kännedomen om Nordens Microlepidoptera så vik- tiga arbete: „Bidrag till kännedom om Finlands fjärilfauna", hvilket tillsammans med några faunistiska uppsatser af W. Nyländer, M. von Wright och C. Lundahl gaf So- cietas pro F. et. Fl. Fenn. anledning att påbörja utgifvan- det af skriftserien Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora ! 164 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914. fennica förhandlingar, hvars första häften offentliggjordes af Finska Vetenskaps-Societeten såsom bihang till dess Acta. Arbetet, som utan något företal eller någon inledning går rakt på saken, börjande med Halias prasinana, innehål- ler en uppräkning af alla inom Finland då funna Microlepi- doptera jämte lokaluppgifter samt beskrifningar på 40 nya arter, hvaraf några uppgjorda af W. N y 1 a n d e r. Det väckte mycken uppmärksamhet inom den lepidopterologiska världen och blef emottaget med stort bifall. Emellertid blef Tengström för en tid afbruten i sin vetenskapliga verksamhet. Af ekonomiska skäl tvangs han att söka sig lefvebröd, studerade medicin och sökte prak- tisk läkarebefattning, sedan han dock först gjort en sjöresa kring jorden, hvarvid Nord-Amerika och Java besöktes. På denna resa var Tengström i tillfälle att sammanträffa med sin vän och lärare Z e 1 1 e r i Glogau och kunde äfven tillsammans med honom göra några exkursioner, hvilka voro synnerligen lärorika. Vid beskrifning af dessa kunde Teng- ström råka i verklig extas, och ofta hördes han försäkra, att han då på några timmar i Zellers sällskap lärde sig mera än på egen hand under flera år. Emellertid lämnade Tengströms läkarebefattning honom under flera år ej ro att på allvar sysselsätta sig med sina fjärilar. Han kom därvid naturligtvis äfven att för- summa all korrespondens med sina entomologiska vänner, hvilka till slut började frukta, att han nu vore helt och hållet förlorad för vetenskapen. Sålunda skref t. ex. Z e 1- ler till Nyländer: „Wird der arme Freund doch nicht einen Riickfall zu erleiden gehabt haben, der ihn an ento- mologischer Beschäftigung hindert. Ich zerbrach mir ueber die Ursache vielfach den Kopf", o. s. v., orolig öfver att icke få svar på sina bref. Äfven skall Nyländer hafva yttrat till den nya professorn i naturalhistoria A. von N o r d m a n n : „Ni skall få se, att om Tengström en gång börjar sin bana såsom praktisk läkare, så skall han kasta all naturalhistoria i skräpkammaren". 7. III. 1914. Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 165 Men den, som dock icke misströstade om Tengströms framtida entomologiska verksamhet, var just nyssnämnde Nordman n. Under sin långa vistelse i utlandet och på sina talrika resor hade han bibehållit intresset för sitt ung- domsstudium och började efter återkomsten till fädernes- landet med ifver insamla fjärilar vid Helsingfors, tillsam- mans med sin son Artur, Hans önskan var att åstadkom- ma en faunistisk förteckning öfver alla Finlands fjärilar. Han insåg väl ock, att den ende, som kunde hjälpa honom häri, var just Tengström. Från år 1852, dåTengström vistades såsom läkare i Kexholm, började Nordmann be- storma honom med bref rörande denna sak, och det dröjde ej länge, innan Tengström med ny hänförelse upptog sina lepidopterologiska forskningar. Hans ekonomiska ställ- ning hade ock förbättrats, bl. a. genom giftermål, så att han kunde offra något på vinnande af ett nödvändigt bibliotek och förökning af sin privata fjärilsamling samt företaga längre forskningsresor. Han började ock, upplifvad af min- net af sitt sammanträffande med Z e 1 1 e r, att uppföda Micro- lepidoptera från 'ågg och larver och blef snart åter veten- skapsmannen, som följde med sin tid. Nu erbjöd han sig äfven att bestämma de fjärilar, som af särskilda exkurren- ter samlades i Finland, och snart gick den ena remissen efter den andra från Helsingfors till honom i Kexholm. Sålunda var han, ehuru frånvarande, åter i verkligheten in- tendent för den finska fjärilsamlingen. Då svårigheter mötte vid bestämningen af några arter, t. ex. till följd af att be- höflig litteratur saknades, sändes sådana till specialister i ut- landet, bl. a. till Z e 1 1 e r i Glogau, Staudingeri Dresden, Erschoff i Petersburg och v. N oleken i Östersjöpro- vinserna. Därigenom fick såväl vår finska samling vid Uni- versitetet som Tengströms egen ett högt vetenskap- ligt värde. Sin publicistiska verksamhet på entomologins fält åter- upptog Tengström år 1859, då han i 4:de häftet af Not. F. et Fl. Fennica, utan tvifvel på uppmaning af sin vän Wil- 166 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914. liam Nyländer^), utgaf tvenne till omfånget små, men innehållsrika af handlingar: Geometridce, Crambidce et Pyralidce Faiinae fennicae samt »Anmärkningar och tillägg till Fin- lands småfjärilfauna". Sina exkursionsresor utsträckte Tengström till Olo- netska guvernementet ända förbi Petrosavodsk. Här i ryska Karelens vidsträckta ödemarker, på myrar, i skogar och yppiga lundar, där vegetationen på milslånga sträckor fått stå oberörd af odlarens ingrepp, fann Tengström en syn- nerligen rik och intressant fjärilfauna, en blandning af Nor- dens och Söderns former tillsammans med ett östeuropeiskt element. Med ett mycket rikt byte och nyväckt intresse för sin vetenskap återkom han städse från sina resor, hvilka väsentligen förkofrade hans samling och förökade hans by- tesmaterial. Här fick Tengström äfven en mycket ifrig medarbetare, apotekaren, sedermera forstmästaren och stats- rådet Alexander Giinther, hvilken såsom bekant un- der en lång följd af år lämnat rika och mångsidiga bidrag till kännedomen om Olonets-Karelens fauna och flora. Det lifliga intresse Tengström visade för hvarje fö- retag, som afsåg utredandet af vår insektfauna, har lämnat angenäma minnen hos mången yngre naturforskare, hvilken likasom undertecknad haft lyckan sammanträffa med ho- nom. Då fråga var om någon exkursionsresa inom vårt ') I bref från Paris skrifver denne bl. a.: „I alla fall är jag dig oändligt förbunden, om du torkat bort onödigt klassiskt smink. Att dra fram något för att sätta ett ämne i rörelse, voilå tout. Ske miss- tag och fel, rättar jag dem så godt jag kan vid första tillfälle utan att för mycket skämmas öfver att ha misstagit mig, det är ju mensk- ligt. Så med Additamentum till myrorna och Apes. Enligt min åsigt går uppriktighet och noggrannhet i det faktiska framför allt. Men stan- nar man och petar man vid hvarje småsak i alla dessa oändliga små- heter, kommer man aldrig framåt. Jag tänker således allt såsom förr: bättre något än intet, hellre detta än att uppskjuta för en möjlig full- ändning till en oviss framtid, en fulländning, som alltid är relativ, oftast omöjlig. Därför tänker jag, att du broder Möns också gör illa däri, om du ej rycker fram med hvad du nu har att tillägga och rätta till dina Fjärilar". 7. III. 1914. Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 167 område, höll sig Tengström alltid framme med sina upp- muntringsbref samt maningar att icke glömma fjärilarna, och man försökte alltid att äfven ägna uppmärksamhet åt dem vid sidan af sina specialforskningar samt därvid föl- ja de råd och anvisningar, som man fått af denna erfarna lepidopterolog. Efter professor Nordmanns död började T e n g- ström fullfölja den af Nordmann framkastade planen att utarbeta en fullständig förteckning öfver Finlands fjäri- lar. Härvid hade han ett synnerligen nitiskt och omsorgs- fullt biträde af zoologiska museets nya amanuens, J. A. Palmen, som samtidigt började uppställa den finska fjä- rilsamlingen, och såsom resultat af arbetet utkom år 1869 i 10:de häftet af Not. F. et Fl. Fenn. förh. Catalogus Lepi- dopterorum faiinae fennicae praecursorius. En följd af denna publikation var, att många unga samlare började ägna upp- märksamhet åt fjärilarna, och från skilda delar af vårt na- turhistoriska område medfördes äfven en mängd Microlepi- doptera, hvilka Tengström fortfarande alltid hade god- heten att bestämma. I 14:de häftet af Sällskapets Notiser kunde han ock publicera en uppsats, "Nykomlingar för finska fjärilfaunan", där icke få Microlepidoptera anföras såsom för faunan nya. Af de personer, som under närmaste tid därefter rik- tade den finska småfjärilfaunan och den inhemska samlingen, vill jag nämna endast K. Ehnberg, numera forstmästare, hvilken under sin studietid gjorde exkursionsresor med un- derstöd af S. pro F. et Fl. Fenn., hufvudsakligast i lepido- pterologiskt syfte, samt äfven uppställde den finska samlin- gen af Microlepidoptera. Under de sista åren af sitt lif förlorade Tengström sina ögons skärpa, hvarför han såg sig tvungen att lämna sitt älsklingsstudium. För att likväl kunna bestämma de hos oss insamlade småfjärilarna var det min åstundan, sedan jag blifvit an- ställd såsom e. o. professor och fått mig anförtrodd när- maste omsorgen om Universitetets entomologiska museum, 168 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914 att till museum förskaffa en rik samling säkert bestämda palearktiska småfjärilar. Med prefektens bifall inköptes där- för under en längre tid nästan årligen från specialister i ut- landet, särskildt dr Staudinger, exemplar af fjärilarter, hufvudsakligast af sådana, som förmodades kunna förekomma hos oss, och medels jämförelse med dessa kunde flera ny- komlingar till faunan identifieras, ehuru på en lång tid ingen hade inträngt i ett djupare studium af dessa insek- ter. Detta förhållande fortfor till slutet af 1880-talet, då Enzio Reuter började sina grundliga, med så stor ifver och framgång bedrifna studier af microlepidopterfaunan i sydvästra Finland. Under några somrars exkursioner i Par- gas och närgränsande socknar samt på Åland lyckades han finna ett oväntadt stort antal Microlepidoptera samt rikta vår fauna med flera tiotal nya arter. Särdeles rikt utbyte lämnade honom ekskogarna, där i synnerhet talrika arter NepticLila, Lithocolletis, Elachista och andra fjärilvärldens pygméer anträffades. E. Reuter fick snart medhjälpare vid insamlandet af Lepidoptera, och delvis med understöd af S. F. et Fl. Fenn. företogo bl. a. dåvarande studenter J. Montell, J. E. Aro och K. Ehnberg resor i skilda delar af landet hufvudsak- ligast för insamling af fjärilar, hvarjämte flera andra sam- lare, bl. a. mag. H. Fe de r 1 ey, dr R. Fab r i ti u s och hans son G. Fabritius samt apotekar J. Sucksdorff, till granskning insände flera intressanta småfjärilar, som de fun- nit dels i södra, dels i mellersta Finland. Äfven från den högre Norden medfördes t. ex. af Kola-expeditionen ett värde- fullt bidrag till samlingarnas förökning. Under ett par vintrar, då herr Reuter såsom docent förordnades att under mina utrikesresor handhafva förestån- daretjänsten vid entomologiska museum, företog han sig att ånyo kritiskt granska den finska samlingen af Microlepido- ptera, rättade felaktigheter i bestämningarna och förökade betydligt samlingen med egna fynd. En synnerligen värde- full tillväxt vann museum genom Tengströms samling, hvilken af Universitetet blef inlöst efter ägarens död. 7. III. 1914. Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 169 Under mer än ett årtionde hade således herr R e u t e r vetenskaphg- vård om den finska samlingen. För att vinna säkerhet vid bestämmandet af kritiska former sände han ofta sådana för granskning till tidens främsta specialister, såsom dr R e b e 1 i Wien, dr S t a i n t o n och sir H a m p s o n i London samt lord Walsingham i Thetford, England, hvilket naturligtvis i hög grad förökade samlingens värde i vetenskapligt afseende. I 29:de häftet af Meddelanden af Soc. Faun. et Fl. Fenn. började Re ut er publicera resultatet af sina forskningar angående våra Microlepidoptera. Under titeln „Fur die finlän- dische Fauna neue Schmetterlinge" redogör han på ett ut- förligt och kritiskt sätt för de nya fynd af till en början Pyralidce och Tortricidce, som på senare tid blifvit gjorda i Finland. Bland dessa finnas några, hvilka, såsom i upp- satsen visas, i djurgeografiskt afseende äro af stor vikt. Angående det största flertalet af de nyupptäckta småfjäri- larna, hvilka höra till den omfångsrika familjen Tineidce, hafva närmare uppgifter ännu ej blifvit publicerade, men de äro helt säkert af icke mindre intresse. År 1891 utkom i Sverige den för kännedomen om Skan- dinaviens och Finlands macrolepidopterfauna så viktiga hand- boken „Nordens fjärilar" af C h r. A u r i v i 1 1 i u s. Såsom na- turligt var, väckte denna i hög grad intresse för studiet äfven af Finlands fjärilfauna, hvilket ännu mera förökades, sedan J. E. Aro på finska språket sammanskrifvit en be- arbetning af densamma, särskildt behandlande Finlands fau- na, hvilken utkom under titeln „Suomen Perhoset" år 1900. Vi hade nu en lämplig handbok öfver våra storfjärilar, och sedan denna tid hafva talrika unga män, äfven bland skol- ungdomen, slagit sig på insamling och studium af våra fjä- rilar samt anlagt privatsamlingar, hvilka i väsentlig mån bidragit till en fullständigare kännedom om vår fauna. Sär- skildt förtjänar nämnas stud. Thorwald Grönblom, som förvärfvat sig en grundlig kännedom om våra Macro- lepidoptera och riktat faunan med flera nya arter. Såsom bevis på det intresse Aros arbete tillvann sig kan äfven 170 Sahlberg, Microlepidopterologiska forskningar. 7. III. 1914. nämnas, att 2 upplagor redan äro i det närmaste utsålda i bokhandeln, och den tredje upplagan förberedes. För den möda, som herr Ar o nedlagt på att åstadkomma denna handbok, måste hvarje vän af naturforskning! vårt land känna stor tacksamhet. Men sämre är förhållandet med studiet af våra små- fjärilar, för hvilka dock enskilda samlare hj^sa stort intresse. Ingen handbok öfver de nordiska småfjärilarna finnes att tillgå. Heinemanns utmärkta lepidopterfauna, "Die Schmet- terlinge Deutschlands und der Schweiz, II, Die Kleinschmet- terlinge", som utkom 1877, och hvari de flesta åtminstone i södra och mellersta Finland förekommande småfjärilarna finnas beskrifna, har under decennier varit nästan den enda användbara handbok vid bestämmandet äfven af våra små- fjärilar. Detta arbete är dock numera ytterst svåråtkom- ligt och synnerligen dyrt. Rörande de skandinaviska for- merna hafva vi att tillgå endast Zetterstedts förut- nämnda, redan föråldrade, „Insecta lapponica", som upptager blott i Lappmarkerna funna arter, äfvensom några af W al- len gren publicerade öfversikter af smärre grupper bland Microlepidoptera. Behofvet af en tidsenlig handbok öfver fäderneslandets Microlepidoptera har därför under en följd af år varit all- mänt kändt, såväl här som i Sverige. „0m vi dock öfver Nordens fjärilar hade en handbok dylik som Heinemann s", yttrade redan Tengström. Utsikten att få bristen fylld har emellertid varit ganska ringa, alltsedan E. Reuters vetenskapliga studier tagit en annan riktning; ingen spe- cialist finnes heller för närvarande i Sverige. Likväl höra småfjärilarna till de insekter, hvilka ofta spela en stor roll i naturens hushållning och genom sitt lefnadssätt och sina angrepp på lefvande växter väcka uppmärksamhet, ja stund- om uppträda som verkliga skadedjur. Om sådant inträf- far hos oss och angriparen kommer i en naturforskares hand, har denne stor svårighet att få reda uppå, hvilken fjäril här uppträdt, dä ingen handbok står till buds. Det återstår oftast intet annat än att sända exemplaret till en- Mötet den 4 april 1914. 171 tomologiska museum för att genom jämförelse med sam- lingen eller uppexaminering med där förefintliga, sällsynta deskriptiva arbeten bestämmas. Det var därför med stor fröjd jag erfor, att en af Säll- skapets medlemmar, doktor Alfred Poppius, föresatt sig att utarbeta en faunistisk handbok öfver våra Microlepi- doptera. Redan tidigare har denne gjort sig känd genom tvenne afhandlingar öfver Finlands mätarefjärilar: „Finlands Dendrometrider", införd i Acta Soc. F. et Fl. Fenn. III, och »Finlands Phytometrider", Acta VII, af hvilka den förra ut- gifvits och godkänts såsom disputation för licentiatgrad. Likaså har han utgifvit skolfaunor öfver fåglar samt öfver våra dag- och svärmarefjärilar. Sedan han tagit afsked från o sin sko 1 lärartjänst i Abo, flyttade han till Helsingfors och har här under flera års tid med rastlös ifver fullföljt sin plan. Han har satt sig in i den nyare litteraturen och med tillhjälp af de finska och palearktiska, väl ordnade och säkert be- stämda samlingarna å vårt museum, hvilka med nöje ställts till hans förfogande, sammanskrifvit ett kortfattadt arbete öfver alla våra småfjärilar. Detta arbete, hvars första del förelegat i manuskript redan för ett par år sedan, synes mig genom sin anslutning till Heinemanns förutnämnda och Spulers nyss utkomna handböcker samt sin praktiska anordning fylla ett af Finlands lepidopterologer djupt kändt behof; och det skall säkert blifva till stor nytta äfven för fjärilforskare i andra nordiska länder. Jag är öfvertygad om, att denna handbok skall väcka till nytt lif studiet af de intres- santa insekter den behandlar, och hoppas, att arbetet så snart som möjligt skall blifva tryckt och kunna sättas i den kunskapstörstande ungdomens hand. Mötet den 4 april 1914. Till inhemska medlemmar i Sällskapet invaldes studen ter V. A. P e s o 1 a (föreslagen af professor F. Elfving) och J. Wahlberg (föreslagen af professor E. E. Sundvik). 172 Mötet den 4 april 1914. Anhållan om skriftutbyte hade inkommit från H m- nep. PyccKoe OömecTBO AKK.THMaTHsauiH >Kh- BOTHbix-b H PacTCHiH, Moskva, och beslöt Sällskapet bi- falla denna anhållan samt i utbyte jjifva sina Acta och Med- delanden. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fmk 602:91. Till publikation anmäldes: Ernst Häyrén, Uber die Landvegetation und Flora der Meeresfelsen von Tvärminne. Ein Beitrag zur Erfor- schung der Bedeutung des Meeres fiir die Landpflanzen. K. L i n k o 1 a, Lisätietoja Kuopion pitäjän kasvistosta, I Putkilokasvit, II Sammalet. Föredrogs en af forstmästaren, magister A. L. Back- man inlämnad berättelse öfver af honom sommaren 1913 med understöd af Sällskapet utförda torfmarksundersöknin- gar i Aure revier, hufvudsakligen i nordvästra delen af Kuru socken. Esitettiin maisteri K. J. Valle'n kertomus hyönteistie- teellisestä stipendimatkasta kesällä 1910 Kuhmoniemen pitä- jässä ja läheisillä seuduilla. Ensi sijassa tutkittiin perhosia. Muutamia merkittäviä löytöjä tehtiin. Uusia alueelle Ob (Aron „Suomen perhosien" ja Yliopiston kokoelmain mu- kaan) olivat seuraavat eteläiset perhoset: Agroiis obscura, A. nibi, Mamestra tincta, Cidaria tnmcata ab. perfiiscata ja C. lugubrata. Maakunnalle uusi pohjoinen muoto oli Anaitis paludata ab. sororiata. Museon kokoelmissa ei myöskään ollut Kajaanin seudusta seuraavia perhosia: Agrotis c-nignim, Charaeas graminis var. briinnea, Hadena adiista, M. adiista var. septentrionalis ja H. basilinea. Mikrolepidoptereista oli- vat Kajaanin seudullo uusia: Myelois teiricella, Torfrix gro- iana, Concliylis flammeolana ja C. dubitana. Muista hyön- Mötet den 4 april 1914. 173 teisistä mainittakoot elateridi Corymbites aeruginosus, jota ei sitä ennen tunnettu Suomen valtiolliselta alueelta, sekä seudulle uusi trichopteri Molanna angustata var. albicans. Kaikista kokoamistani lajeista on jätetty Seuran kokoelmiin kappaleita. Lisäksi kerättiin joukko kasveja, joista myös merkittävimmät on jätetty kokoelmiin. Sitäpaitsi tehtiin Kuhmoniemellä kasvifenologisia havaintoja, jotka liitettiin apteekkari A dl er in samanlaisiin tiedonantoihin. Efter ansökan och på förslag af Bestyreisen beslöt Säll- skapet tilldela nedannämnda personer följande reseun- derstöd för sommaren 1914: magister A. L. Backman 300 mark för anställande af ett biträde och bestridandet af andra direkta kostnader vid torfmosseundersökningar i mellersta Österbotten; student C. F i n n i 1 ä 200 mark för studium af fågelfau- nan i Kuolajärvi; student Th. Grönblom 300 mark för en undersök- ning af insektlifvet på sandstränderna på Karelska näset; magister M. E. Huumonen 400 mark för studium af lundvegetationen i södra Tavastland; magister Rolf Palmgren 300 mark för iakttagelser rörande det högre djur- och växtlifvet å de i Finska vikens östra del belägna öarna. student V. A. P e s o 1 a 300 mark för en undersökning rörande kalkens betydelse för vegetationen i trakterna norr om Ladoga. Anslogs en summa af ända till 250 mark för komplet- tering af sådana Sällskapet tillhöriga tidskriftsserier, hvilka icke finnas i andra bibliotek i hufvudstaden. Framlades 38:de tomen af Sällskapets A c t a. Priset fastställdes till 10 mark. Uti en till Sällskapet riktad skrifvelse anmälde profes- sor J. Sahlberg, att han på grund af en inom Bestyrei- sen uppkommen meningsskiljaktighet angående tryckning af 174 Ehrström. — Lindberg. 4. IV. 1914. en af annan person till publikation inlämnad afhandling an- sett sig böra ur Sällskapet utträda. I anledning af denna professor Sahlbergs åtgärd delgafs mötet de vid Besty- reisens sammanträden förda protokollen och de i ärendet tillkomna handlingarna. Amanuens K, E. Ehrström förevisade en brun färg- varietet af Picus martius, af herr S n e 1 1 m a n tillvaratagen på Åland. Doktor Harald Lindberg lämnade följande med- delande: „Elynms arenarius anträffades senaste sommar af mig under en ångbåtsfärd på Kemijärvi sjö. Den växte i stor ymnighet på en längre sträcka på östra stranden af Luuk- sinsalmi sund i södra delen af sjön, hvars yta är belägen 147 m ö. h. Inom vårt område växer Elymus allmänt längs alla hafskuster, vid Ladoga och Suvanto sjöar i östra Fin- land, vid Pyhäjärvi i Satakunta samt vid Kilpisjärvi och Muonio i västligaste Lappmarken. Fyndet vid Kemijärvi är sålunda af ett stort växtgeografiskt intresse. De platser, till hvilka arten tidigast invandrat, äro tydligen de, hvilka äro belägna innerst i landet. Från dessa har den sedan vandrat ned mot kusterna allteftersom landet höjt sig. På samma ställe vid Kemijärvi som Elymus växte Silene Tatarica, hvilken tidigare är känd från Oulanka i Kuusamo, från Sodankylä och Pelkosenniemi i Sodankylä socken samt från Kemi, Fyndorten vid Kemijärvi förbinder de nordliga och ostliga fyndplatserna med den vid Kemi. Arten är som kändt utprägladt ostlig och hör till den grupp af ostliga in- vandrare, som redan under ett mycket tidigt skede af vårt lands utveckling nått våra trakter." 4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 175 Forstmästare Justus Montell hade insändt följande Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Då Sällskapet torde upptagit på sitt program äfven frå- gan om naturskydd, vill jag fästa Sällskapets uppmärksam- het på en trakt, som kanske mer än andra vore i behof af skydd, mot vidare åverkan från människans sida, nämligen trakten kring Kilpisjaur. Det förefaller ju nära nog otroligt, att „kulturen" redan hunnit sträcka sitt fördärfbringande inflytande ända upp till dessa aflägsna trakter, men, såsom i det följande skall visas, är detta verkligen fallet och dess värre i så hög grad, att traktens egenartade flora är på väg att helt och hållet för- störas. Då detta förstörelseverk under nu rådande förhål- landen därtill går så snabbt, att flera intressanta växtsam- hällen hunnit ödeläggas redan under den korta tid af blott tre år, under hvilken jag varit i tillfälle att följa med ut- vecklingens gång, vore det utan tvifvel skäl, att vissa delar af denna intressanta trakt med dess i vårt land enastående rika fjällflora skulle skyddas för vidare sköfling. För ett antal år tillbaka byggdes på kronans bekostnad en ödestuga invid vägen mellan Kilpisjaur och Skibotten i Norge. Stugan, som ursprungligen uppfördes invid Siilas- vuoma mosse ett par kilometer från Kilpisjaur, flyttades för några år sedan till sjöns nordvästra strand, nedanför fjället Saana, hvarjämte den från ödestuga förvandlades till året om bebodd fjällstuga. Ett försök att på stället grundlägga ett kronoskogstorp lyckades jag i tid afvärja. Under den korta tid stugan varit bebodd har den när- maste omgifningen, tidigare ett af de yppigaste ställena vid sjön, redan hunnit så totalt förändra karaktär, att det nu- mera knappast är möjligt att ens ana sig till, huru rik och yppig vegetationen tidigare varit. Stugan, som består af tvenne rum, bebos af en gammal gumma, till hvars åliggande I 176 Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 4. IV. 1914. hör att hålla rummen varma för de resande, mest frakt- karlar — och smugglare — , som färdas till och från Skibot- j ten. Här förbrukas därför årligen stora mängder ved, hvil- f ken naturligtvis tages så nära stugan som möjligt, med den påföljd att den ena björkdungen efter den andra nedhugges. Redan äro stora sträckor kalhuggna. Till det snabba förö- dandet af björkskogen ha några ripfångare, enligt hvad det j| påstås norrmän från Lyngen-trakten, hvilka af ställets inne- hafvarinna under flera vintrar olofligen hysts, dessutom verksamt bidragit. De ha vid utgillrandet af sina snaror nedhuggit hundratals björkar, hvilka sedan fått ligga kvar och ruttna. Vid mitt första besök här uppe, sommaren 1910, frap- perades jag af den frodiga vegetationen vid en fjällbäck helt nära fjällstugan. Höga, vackra björkar och i deras skugga en busk- och örtvegetation, som i yppighet och art- rikedom kunde täfla med den bördigaste åländska löfäng. Nu är denna härlighet ett minne blott. Björkarna ha ned- huggits, och den yppiga flora, som för sin trefnad behöfde björkarnas skugga, har tvinat bort. Sommaren 1912 kommo endast några få arter till blomning, och om några år har den yppiga björkfloran helt och hållet gifvit vika för en torftig risvegetation. Och så kommer det att gå i dalgång efter dalgång, till dess Saanas hela västsluttning förvandlats till den ödsliga, fjällhedliknande rismark, som så mången- städes i fjällen vittnar om människans framfart. Och när det en gång kommit därhän, finnes föga hopp att den sköf- lade björkskogen skall ersättas af en ny, ty fjällbjörken tyckes nästan helt och hållet sakna förmågan att efter ned- huggning föryngra sig genom rot- och stubbskott, och de genom frö tilläfventyrs uppkommande plantorna ha ringa utsikt att stå sig i kampen med Empetrum och andra här- diga risväxter på de för den starka insolationen blottställda sluttningarna. Men icke endast Saanas sluttningar hotas af fjällstugans inbyggare. Redan kastas lystna blickar öfver till fjället Malla, som reser sig på andra sidan af Siilaslahti, Kilpis- 4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 177 jaurs nordvästra vik, och endast den omständigheten, att stugans innehafvare sakna dragrenar, har tills vidare räddat den vackra björkskogen vid foten af detta fjäll och den synnerligen artrika floran därstädes. Länge torde det dock ej dröja, innan denna björkskog får dela Saanaskogens öde, ifall ej tillräckligt effektivt hinder ställes i vägen för sköf- lingen. Det hör visserligen till saken, att länsmannen årligen af forstmästaren i revieret skall anhålla om anvisning, hvar ved får huggas till de under länsmannens uppsikt stående öde- och fjällstugorna, men erfarenheten har visat, att den möjlighet till kontroll öfver huggningen, som sålunda är forstmästaren gifven, endast är illusorisk, ity att hans före- skrifter fullständigt negligeras af vederbörande. Då de skyl- diga, ifall rättegång väcktes, i bästa fall blefve dömda till några marks böter, men i de flesta fall helt säkert blefve frikända, står forstmästaren faktiskt maktlös mot detta ofog, äfven om han verkligen intresserar sig för saken, hvilket långtifrån alltid torde kunna förutsättas vara fallet. Den åverkan, till hvilken fjällstugans inbyggare göra sig skyldiga, är emellertid ej den enda fara, som hotar flo- ran här uppe. Äfven lapparna och deras renhjordar åstad- komma årligen stor förödelse. Öfverallt i fjällen kring Kilpis- jaur skönjas spåren af deras framfart. Stora sträckor, som tidigare varit beväxta med björkskog, äro nu fullkomligt kalhuggna och förvandlade till fjällhed; och den rika örtve- getationen är i mången dalgång ohjälpligen förstörd eller i bästa fall ersatt genom från fjällen nedvandrade arter. Så- som ett synnerligen typiskt exempel må nämnas högplatån mellan fjällen Saana och Jehkatsch, hvilken tidigare, åt- minstone till stor del, varit beväxt med björk, men numera är alldeles kalhuggen. Floran på högplatån är nu öfver- vägande hedartad; blott på stränderna af de bäckar, som genomkorsa densamma, frodas här och där en tämligen yppig örtvegetation, till alldeles öfvervägande del bestående af arter, som tillhöra den alpina regionen. Blott på några få ställen kvarlefva spår af den forna subalpina floran. 12 178 Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 4. IV. 1914. Af det ofvan anförda torde med all önskvärd tydlighet framgå, att den nuvarande floran i fjällen kring Kilpisjaur helt och hållet kommer att förändra karaktär, ifall den läm- nas åt sitt öde. Då denna trakt emellertid är den enda i vårt land, där en rikligare fjällflora existerar, och då genom en lycklig slump ett litet område, och därtill ett synnerligan vackert sådant, nämligen fjället Mallas ost- och sydsluttningar, und- gått förödelsen, får jag föreslå att Sällskapet, ju förr dess bättre, ville utverka fullständig fridlysning för fjället Malla i dess helhet eller åtminstone för dess öst- och sydslutt- ningar med nedanför liggande lågland. För att ge ytterligare stöd för mitt förslag vill jag i korthet beskrifva trakten i fråga och dess flora. Fjället Malla sträcker sig längs norra stranden af Kilpis- jaur från Siilaslahti i öster till Koltalahti i väster. Det be- står af flera skilda toppar: Kittimalla, med ett om Staubbach i Berner Oberland påminnande vattenfall, Pikkumalla, Siilas- malla o. s. v., af hvilka Siilasmalla, som är den högsta, når 745 m öfver hafvet. Sistnämnda topp, den intressantaste af fjällets toppar, stupar brant ned i Siilaslahti. Denna brant, som består af flera afsatser ofvanför hvarandra, är s}^- nerligen rik på sällsynta växter; likaså den dalgång, som skiljer toppen från Pikkumalla, På detta, endast några få hektar mätande område finnes största delen af Kilpis- jaurtraktens flora sammanträngd som i en botanisk trädgård. Jordmånen och läget äro här de bästa möjliga. Berggrun- den består till öfvervägande del af lätt förvittrande skiffrar och dolomit, af hvilka bergartade block och flisor finnas kringspridda öfverallt i dalen, bildande vid fjällets fot mäk- tiga gruslager. Tack vare den ostliga expositionen kvar- ligger snön i bergskrefvorna på denna sida af fjället långt in på eller stundom hela sommaren. Marken håller sig däri- genom fuktig, hvilket naturligtvis äfven bidrager till vege- tationens frodighet. Då det ej är min afsikt att här lämna en fullständig förteckning öfver traktens växter, inskränker jag mig till att 4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 179 uppräkna de mest typiska arterna på de skilda ståndorterna och de största sällsyntheterna. I den ofvan nämnda dalgången, som genomflytes af en liten bäck, hvars vatten kommer från snödrifvorna uppe på fjällets högsta afsats, finnas alla olika typer af fjällfloran representerade, från björkregionen med dess buskar och höga örter ända till Rammciilus glacialis-regionen högst uppe vid snödrifvorna. I dalens björkregion förekomma Kilpisjaurtraktens alla 5a//A'-arter jämte ett flertal hybrider. De små fjällvidena gå här nästan ända ned till sjöstranden. Ortvegetationen utmärker sig genom stor yppighet och rike- dom på arter: Melandrium lapponiciim, Rumex arifoliiis, Myo- sotis siluatica, Draba hirta, Saxifraga aizoides och cernua, Tha- lictrum alpinum, Epilobiiim lactiflorum m. fl. Epilobium-arter, flera Hieracia och ett otal andra växter förekomma här i stor ymnighet. Högre upp i dalen vidtar en typisk Dryas- vegetation med en massa hos oss sällsynta arter, såsom Cam- panula uniflora, Pedicularis hirsuta, Wahlbergella apetala, Alsine strida, Rhododendron lapponicum, Carex rupestris och misandra m. fl, och högst uppe på af smältvatten genom- dränkta ställen Rammculiis glacialis, nivalis och pygmaeiis, Cardamine bellidifolia, Saxifraga rivularis och nivalis var. tennis, flera delvis rätt egendomliga Cerastia, några Ta- raxaca etc. På fjällbranten går den alpina floran, med Dryas i spet- sen, ända ned till stranden. Här finnas i massa Antennaria alpina, Campanula rotundifolia var. lapponica, Trisetum sub- spicatum, Poa caesia, Silene acaulis, Saxifraga oppositifolia, Erigeron iiniflorus, åtskilliga Hieracia o. s. v. Bland rarite- ter på branten må nämnas Ärnica alpina (några få exemplar), Gentiana tenella, Erigeron unalaschkensis, Alsine rubella, Cam- panula uniflora, Draba fladnizensis, Woodsia glabella. Uppe på brantens öfversta afsats, som är rätt bred och delvis försumpad, finnas bl. a. Äira alpina, Luzula Wahlen- bergii, Saxifraga stellaris och dess var. comosa, S, cernua var. ramosa, Cassiope tetragona. 180 Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 4. IV. 1914. Öfverst på fjällets topp är veg-etationen hedartad och består af de för denna ståndort karaktäristiska arterna. Fjällets sj^dsluttning, som, i motsats till den ofvan be- skrifna ostsluttningen, är ganska vidsträckt, kan visserligen ej mäta sig med denna, hvarken hvad florans rikedom på arter eller dess yppighet beträffar, men äfven här finnas synnerligen vackra växtsamhällen af olika typ och många vid Kilpisjaur sällsynta arter, ja till och med sådana, som åt- minstone jag ej funnit annorstädes i trakten. Bland säll- synta arter på fjällsluttningarna må här nämnas Crypto- gramme crispa, Äspidium Lonchitis, Alchimilla alpina, Miilge- dium alpimim, Veronica saxatilis och några ej annorstädes funna Hieraciiim-9.rtev. Om själfva fjället på denna sida sålunda erbjuder jäm- förelsevis litet af intresse, är låglandet nedanför detsamma i stället så mycket mera anmärkningsvärdt. Terrängen här är mycket omväxlande: myrmarker, mossar, kärr, små sjöar, fjällbäckar, dels med, dels utan buskvegetation på stränderna, källdrag, klippartier och björkskog. Tack vare denna rike- dom på olika ståndorter är floran mycket varierande. Många arter, som annorstädes i trakten äro sällsynta eller helt och hållet saknas, förekomma här rätt ymnigt, däribland många sydligare arter, som jag ej funnit annorstädes här uppe. Nämnas må blott Carex ustulata, C. parallela, Gymnadenia albida, Saxifraga aizoides var. piirpurea, Ribes glabellum, samt bland sydligare arter Geiim rivale, Valeriana officinalis, An- gelica silvestris {hufvudformenl), Orchis maculata, Carex flava och Primus padus. Inalles har jag inom hela det föreslagna området funnit 21 kärlkryptogamer och 217 fanerogamer, förutom en stor mängd Hieracia, bland hvilka åtskilliga förut obeskrifna ar- ter, några Taraxaciim-ioTmeT och något tiotal andra ännu ej närmare granskade kritiska arter. Dessutom torde ännu, åtminstone på låglandet nedanför Malla, där jag exkurrerat jämförelsevis litet, finnas åtskilliga arter, som jag ej ännu lyckats upptäcka. Såvidt jag kunnat finna är fjället Malla med omgifning det växtrikaste af fjällen kring Kilpisjaur och 4. IV. 1914. Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur. 181 sålunda antagligen äfven i hela Finland, hvarför det, i synner- het då man tar i betraktande att en stor del af de sällsynta arterna här förekomma ymnigt, utan tvifvel vore väl värdt att bevaras för framtiden. Hvad sedan ägande- resp. nyttjanderätt en till området beträffar, så tillhör den obestridligen helt och hållet kronan. Lapparna ha visserligen här, liksom öfverallt på kronans fjäll, tillstånd att beta sina renar, men då detta tillstånd tid efter annan skall förnyas, finnes ingenting som hindrar att ett eller annat område, då så synes nödigt, helt och hållet fridlyses. Och hvad nu ifrågavarande område beträffar, så är detta alls icke behöfligt för de i trakten nomadiserande fåtaliga lapparna. Att dessa icke förty, ifall de uppagiteras, komme att göra invändningar mot fridlysningen, och att de till en början, trots förbudet, skulle släppa sina renar in på det skyddade området, är högst sannolikt, men någon större förödelse från deras sida torde knappast vara att befara. I ingen händelse behöfver frågan om ett skyddadt område här uppe förfalla på grund af lapparnas eventuella motstånd. Frågan om bevakningen kunde lämpligast ordnas så- lunda, att vakten samtidigt vore vakt i fjällstugan och skötte de åligganden, som tillkomma denne. Härigenom blefve be- vakningskostnaderna reducerade till ett minimum och skulle på samma gång en viss garanti ernås för att husbehofsaf- verkningen för framtiden kunde ordnas på ett tillfredsstäl- lande sätt. Naturligtvis borde vakten, liksom öfriga skogs- vakter, underlyda forststyrelsen. Till sist vill jag ännu påpeka, att ett i många afseenden likartadt skyddsområde, som det nu ifrågavarande, för några år sedan afskilts i Sverige, nämligen en del af fjället Nuolja vid Abiskojokk turiststation invid Torne träsk. Dock tyckas skyddsåtgärderna på Nuolja endast vara riktade mot herrar botanister och turister, då däremot lapparna med sina renar och getter (!) få fritt tillträde. Muonio den 20 mars 1914. Förslaget hänsköts till Bestyreisen i och för förbere- dande behandling. 182 Linkola, Kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä. 4. IV. 1914. Maisteri K. L i n k o 1 a esitti seuraavan Kertomuksen kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä kesällä v. 1909. Saavuin Kuopioon kesäkuun 4 p:nä yhdessä ylioppilas, nyk, maisteri Matti E. Huumosen kanssa, joka sittem- min oli toverinani useimmilla retkillä kesä- ja lieinäkuussa. Aluksi retkeilimme kaupungin läliimmässä ympäristössä, ke- räillen etupäässä sammalia ja jäkäliä. Kesän edistyessä ulot- tuivat retket kauvemmaksi ja tulivat lopulta laajan pitäjän enimmät kylät käydyiksi. Alueita, jotka valitettavasti jäivät näkemättä, olivat Sotkanniemen, Ritisenlaliden, Ritoniemen, Roikansaaren, Litmaniemen, Riistaveden (suureksi osaksi), Kasurilan ja Hirvilaliden tienoot. Kaliden viimeksi mainitun kylan alueilla övat kuitenkin muut kasvikeräilijät ahkerasti liikkuneet. — Kuopiosta matkustin 21 p:nä elokuuta. Niin tarkoin tutkitulla alueella, kuin Kuopion pitäjä on, olivat maakunnalle uudet putkilokasvilöydöt verrattain har- vat. Näitä olivat Carex capillaris (jonka maisteri O. A. F. Lönnbohm jo v. 1906 on löytänyt, vaikkei löytö ole tul- lut tunnetuksi), C. flaua X Oederi, C. Buxbaumii, Salix an- rita X phylicifolia, S. cinerea X nigricans ja S. nigricans X phylicifolia sekä suurempi määrä ruderateja ja puolirudera- teja, joista mainittakoon Rumex stenophyllos (löydetty jo kesällä 1906), Delphiniiim consolida, Thalictrum angustifo- lium, Nasturtium silvestre, Ändrosaces septentrionale, Cuscuta europa^a (v. 1906), Veronica opaca y. m. Lisäksi eräitä Ta- raxacLim- ja /y/erflc/wm-lajeja. Kasveja, jotka eivät ole uusia Sb:lle, mutta joita tie- tääkseni ei varemmin ole Kuopion pitäjässä tavattu, olivat (osa jo v. 1905 ja 1906 löytämiäni): Polgstichiim thelgpteris Carex tenuiflora Lycopodium inundatuni Junciis conglomeratiis Selaginella selaginoides Betula nana X verrucosa Cinna pendula „ „ X odorata Rhynchospora alba Arenaria serpyllifolia 4. IV. 1914. Linkola, Kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä. 183 Drosera longifolia X rotundi- Lycopus europceus folia Mulgedium sibiricum näiden lisäksi useita ruderateja ja muutamia Hieracium- lajeja. Jätän nyt samalla painettavaksi luettelon retkeilyilläni saaduista huomattavammista lisistä Kuopion putkilokasvis- ton tuntemiseen: „Lisätietoja Kuopion pitäjän kasvistosta, I Putkilokasvit (Plantce vasculares)". Sammalia oli Kuopiosta varemmin vain mitättömässä määrässä keräilty. Niille omistin siitä syystä melkoista huo- miota. Kerätty aineisto, josta maksasammalet on määrän- nyt toht. H. Buch, rahkasammalet toht. H. Lindberg ja lehtisammalet toht. V. F. Brotherus ja maist. H. R a n c- ken, sisältää noin 250 lajia, niistä maakunnalle uusia 75:n paikkeilla. Luettelon löydöistäni jätän painettavaksi: „Lisä- tietoja Kuopion pitäjän kasvistosta, II Sammalet (Bryo- phyta)\ Jäkäliä oli keräyksistäni ainakin toinen puoli. Suurin osa kokoelmista on vielä määräämättä. Aikoinaan toivon saavani julkisuuteen luettelon löytämistäni lisistä G. Lång'in „Lichenes Savoniae borealis"-julkaisuun. Seuran kokoelmiin ölen jättänyt kesän 1909 keräyk- sistä: putkilokasveja noin 600 arkkia, sammalia yli 450 näy- tettä, jäkäliä toistaiseksi vain pienen määrän. Varsinaisen retkeilyalueeni ulkopuolelle tein kerran ret- ken, käyden yhdessä opettaja J. Pekkarisen ja ylioppi- las M. E. Huumosen kanssa 6 ja 7 pmä heinäk. Nilsiässä Pisanvuorella. Retken löydöistä ansainnevat mainitsemista Onoclea struthopteris Viola umbrosa Milium effusum V. mirabilis Äctaea spicata Circaea alpina Vicia silvatica Galiiim trifloriim Tilia cordata (pieniä puita) Viburnum opulus, kaikki kivikkoisesta purovarsilehdosta Pisanvuoren juuritse juoksevan Pisanpuron varreita, ja Phleum alpinum Leontodon hispidus (1 eks.) 184 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914. mainitun lehdon läheiseltä niityltä. Tien varressa Lastukos- kelle palattaessa kasvoi Äegopodiiim podagraria erään mö- kin luona puoliruderatina ja Galium boreale muutamalla aholla; samoin aholla Lastukoskella Filago montana. Sammalista mainitsen Sphagnum quinqiiefarium'in ja Bar- tramia norvegica'n Pisanvuorelta. Maisteri K. Linkola ilmoitti edelleen painettavaksi: Kasvitietoja Jyväskylästä. Jyväskylän kaupungin ja sitä ympäröivän maaseurakun- nan putkilokasvistosta övat tietoja julaisseet toht. V. F. Brotherus (Anteckningar till Norra Tavastlands Flora, Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica förhandlin- gar, ny serie 10 häftet, 1871 — 74) retkeilyiltään v. 1869 ja toht. E. A. Wainio (Havainnoita Itä-Hämeen kasvistosta, Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 3 häftet, 1878) retkiltään eteläosissa pitäjää v. 1874. Molemmat omis- tivat Jyväskylän kasviston tutkimiselle vain lyhemmän ajan. Myöhemmin on A. W. Gadolin (Reminiscenser från Ta- vastland, Strödda uppsatser utgifna af bot.-zool. föreningen „Primula", p. 45 — 60, Åbo 1887) julaissut yksityisiä kasvi- löytöjään Jokelan pappilan luota, Lohikoskelta, Kanavuo- relta, Jääskilästä ja Vuoritsalosta („Vuorisalo"). Muutamia yksityisiä tietoja kasvilajien esiintymisestä seudulla on edel- leen saatavissa joistakuista kasvinäytteistä, joita muutamilta keräilijöiltä on saatu Yliopiston kokoelmiin. Osa näistä on jo ilmoitettuna Hj. Hjelfin Conspectus Florae Fennicae- teoksen eri osissa. Kasvistoa Jyväskylässä, samoinkuin koko siinä kasvitie- teellisessä maakunnassa, Tbrssa, jonka eteläisimpiä osia Jy- väskylä on, voi vielä pitää hyvin vaillinaisesti tunnettuna. Otaksuen sentähden pienempiäkin lisätietoja tälta alueelta tervetulleiksi, ölen laatinut luettelon edellisessä mainittuja kirjallisia lähteitä täydentävistä lisistä, joita kesinä 1912 ja 4. IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 185 1913 Jyväskylän Kesäyliopiston palveluksessa seudulla oles- kellessani olin tilaisuudessa lyhyillä retkillä etupäässä kau- pungin lähimmässä ympäristössä (vain Haapakoskella ja Vuo- ritsalossa etempänä) huomaamaan. Useat löydöistä övat teh- tyjä yhteisillä retkillä toht. J. I. L i r o n ja leht. K. H. H ä 1 1- s t r ö m'in kanssa. Heidän ornat 3^ksityiset löytönsä, joista ölen saanut tiedon, mainitaan seuraavassa erikoisesti heidän nimellään. Muutamia muiltakin henkilöiltä saamiani lisätie- toja ölen liittänyt luetteloon. Uusia lajeja Tb-alueelle on luettelossa mainittujen kas- vien joukossa kirjallisuustietojen mukaan 24 (muutamia niistä lienee viime vuosina annettu Tb:stä Yliopiston kokoelmiin): Ävena elatior Euphorbia esula Bromus inermis Äegopodium podagraria Poa compressa Heracleiim sphondylium *sibi- Carex vulpina ricum Silene dichotoma Convolvulus sepiiim Cerastium arvense Nepeta glechoma Ärenaria serpyllifolia Dracocephalus thymiflonis Sinapis arvensis Plantago media Thlaspi alpestre Galium mollugo Potentilla intermedia Carduus crispiis „ Goldbachii Centaiirea scabiosa Melilotiis officinalis Picris hieracioides, Vicia sativa '■angiistifolia sitäpaitsi suuri määrä Hieracium-laieia. Luetelluista lajeista övat todennäköisesti kaikki muut, paitsi Poa compressa (Tourujoella) ja Äegopodium ja mahdol- lisesti Ärenaria serpyllifolia, Vicia sativa *angustifolia ja Cen- taurea scabiosa ilmestyneet seudulle Brotheruksen ja W a i n i o n retkeilyjen jälkeen. Mitä kolmeen viimeksi mai- nittuun tulee, kasvaa Ärenaria serpyllifolia siksi kultivoidulla paikalla (kylvöniittytörmällä yhdessä Lychnis alba'n, Berteroa incanan, Myosotis arenaria'n, Dracocephalus thymiflorus'en y. m. kanssa), etta otaksun kernaimmin sen aivan verekseksi tulokkaaksi; Centaurea scabiosa'ka.a.n ei ainakaan nykyisillä paikoillaan ole kaukaa aikaa kasvanut. 186 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914 Muita kasveja, jotka alussa mainituista kirjallisuustie- doista päättäen övat seudulle ilmestyneet tai käyneet ilmei- sesti paljoa yleisemmiksi 1870-luvun jälkeen, övat ainakin: Melodea canadensis Trifolium hybridiim Älopecurus pratensis Centaurea jacea Bromus secalinus „ phrygia Dactylis glomerata Tanacetum vulgäre Barbarea strida Ächillea ptarmica Turritis glabra Matricaria discoidea Ansainnee mainita, etta edellisessä lueteltujen lähteiden Jyväskylän Tourujoelta (= Lohikoski) ilmoittamista seudun harvinaisuuksista siellä nykyisinkin kasvaa: Poa sudeticay Triticum caninum, Stellaria nemorum, Ranunculus lingua, Im- patiens noli tangere, Viola umbrosa, Circaea alpina ja Stachys silvaticus. Seuraavia en ole sieltä löytänyt: Butomus um- bellatus, Malaxis monophyllos, Viola mirabilis (G a d o 1 i n, p. 51) ja Solamim dulcamara. Viola mirabilis-löytöä pidän suuresti epäiltävänä; samoin tuntuu Butomus-löytö epävar- malta tai satunnaiselta. Parilta retkeltä, joilla olin Jyväskylän pitäjän rajojen ulkopuolella, ansainnevat huomiota löydöt: Polygonatum offi- cinale, Silene rupestris ja Galium triflorum Korpilahden Muu- ratsalon eteläpäästä, 23. VI. 1912 (saari kuuluu karttain mu- kaan Tb-alueeseen) ja Glyceria remota (pensaikossa puron varressa), Scirpus mamillatus (ojassa suoniityllä), Carex aqua- tilis (runsaasti rantaniityllä lähellä vesirajaa), C. flava, C. Oederi, Luzula sudetica, Salix myrtilloides, S. repens, S. au- rita X myrtilloides (kaikki jälkimäiset suoperäiseltä niityltä kartanon luota) Laukaan pitäjän Karlvikistä 1913. 5 — 6. VII. Järjestelmä ja nomenklaturi on luettelossani M e 1 a-C a- janderin „Suomen Kasvion" mukainen. Polystichum filix mas (L.) Roth. Ylistö; Nisula, Kypärä- mäen rinne. Kivisillä sekametsärinteillä. Botrychium lanceolatum (Gmel.) Ångstr. Hirvenpelto, aholla muutamia harvoja kppi, B. ternatum (Thunb.) Sw. Kiiton ed., vain 2 kppl. 4. IV. 1914. Linkola. Kasvitietoja Jyväskylästä. 187 Eqiiisetiim pratense Ehrh. Useilla paikoin niittyreunoilla ja lehtomaisilla rinteillä kaupungin lähistöllä. E. hiemale L. Hiekkaperäisellä lehtimetsärinteellä Tou- rujoella; lepikkoisella vanhan hiekkahaudaa rinteellä Kor- keakoskella; Hirvenpelto, aholla. Sparganium glomeratum Laest. Ristikivenlaakso, suo- haudassa. Potamogeton obtiisifoliiis Mert. et Koch. Jyväsjärvessä: seminaarin uimahuoneen luona ja Korkeakoskenlahdessa. P. piisillus L. Vuoritsalo, niittypurossa; Haapakoski, mutahaudassa. Helodea canadensis Rich. Runsaasti Jyväsjärven ran- nalla seminaarin uimahuoneen luona; Päijänteessä Pohjan- lahdessa ja Haapakosken sahalla. Alopecunis geniculatus L. Monin paikoin rannoilla, teillä^ pihoilla, kuten Ä. fulvus'k[n. Milium effusiim L. Tourujoki; Mattilanniemi; Ristikiven- laakso; Vuoritsalo. Lehdoissa ja niittyjen laidoilla. Calamagrostis lanceolata Roth. Kostealla niityllä semi- naarin rannassa ja Mattilanniemessä; C. phragmitoides Hn. on paljoa tavallisempi ja valtavampi. Ävena elatior L. Satunnaisena niityllä seminaarin ja vaivaistalon välillä. Fluminia arundinacea (Liljbl.) Fr. Kasvaa edelleen run- saasti Jyväsjärvessä. Bromas inermis Leyss. Kuokkala, tien varressa. (K. H. Häll strö m). B. secalinus L. Useissa ruispelloissa. Poa compressa L. Tourujoki, kuivalla niittymäisellä joki- pengermällä; kuivalla heinikkorinteellä seminaarin alueella. Dactylis glomerata L. Viljellyillä niityillä monin paikoin. Eriophonim gracile Koch. Nevavyöllä Köyhälammin ran- nalla. Scirpus mamillatiis Lindb. fil. Haapakoski, suohaudan partaalla. Carex Oederi Ehrh. Nisula, niittymäisellä suolla ja van- hoissa savihaudoissa Tuomiojärven rannalla. 188 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914. C. Personii Lang. Useissa paikoin kosteilla niityillä, teillä j. n. e. C. vulpina L. 1 kpl. satunnaisena nurminiityllä kaupun- gin laidassa Tourujoella 1912. VII (yliopp. K. K. Kari). Lemna minor L. Vesihaudoissa useissa paikoin kaupun- gin ympäristössä. Jimcus conglomeratus L. Rantaniityllä seminaarin uima- huoneen luona; niityn ojassa Ristikivenlaaksossa. J. alpinus Vill. Fq; J. lamprocarpus'ta Ehrh. en ole ta- vannut. Luzula sudetica Willd. Tourujoki, märällä niityllä hau- tausmaan alapuolella; Vuoritsalo, kostealla mättäisellä metsä- niityllä. Polygonatum officinale All. Haapakoski, Kanavuori, kal- liolla; Vuoritsalo, suurella metsäkivellä; V:salosta mainitsee lajin jo G a d o I i n p. 53. Betula nana X odorata. Haapakoski, rämeellä suolammen rannalla, pari pensasta. Ätriplex patidum L. Ristikiventalo, seinvierillä. SUene dichotoma Ehrh. Lempipuron rinteellä entisellä kylvönurmella 1913. VII (K. H. Hällström). S. rupestris L. Haapakoski, Kanavuori, kalHoilla. Lychnis alba Mill. Lempipuron rinteellä. L. flos cuculi L. Useissa paikoin kosteilla niityillä, oja- varsilla j. n. e. Stellaria longifolia Muehl. Useissa paikoin lehti- ja seka- metsissä. Cerastium arvense L. Tourujoki, nurminiittyrinteellä; Mattilanniemen luona ratavallilla. Ärenaria trinervia L. Ristikivenlaakso; Korkeakoski; Nisula; Vuoritsalo; lehtomaisissa metsissä, suurilla varjoi- silla metsäkivillä j. n. e. Ä. serpyllifolia L. Lempipuro, kuivalla törmällä kylve- tyllä niityllä. Spergularia campestris (L.) Asch. Kaupungissa useilla kaduilla, pihoilla j. n. e. Ranuncuhis lingua L. Haapakoski, suohaudassa. 4. IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 189 R. sceleratus L. Kaupungissa vesiperäisillä paikoilla. Barbarea strida Andrz. Kosteaperäisillä viljellyillä nii- tyillä ja ojavarsilla, ei harvinainen. Turritis glabra L. Tourujoki; Nisula, Takalan luona; Korkeakoski; Ristikiventalo. Kuivilla niittymäisillä tai aho- maisilla rinteillä. Sinapis arvensis L. Rakennusmaalla seminaarin ja Lempi- puron välillä. Thlaspi alpestre L. Taulumäki, erään ruispellon laiteella ja 1 kpl. metsässä samalta pellolta vievän tien varrella. Berteroa incana (L.) DC. Lempipuro, kuivalia rinteellä. Drosera longifolia X rotimdifolia. Haapakoski, runsaan- laisesti erään suolammen rannalla. Sedlim annuum L. Haapakoski, Kanavuori. Täältä on sen jo varemmin löytänyt J. I. Liro (Meddelanden 22, p. 52). Potentilla intermedia L. Harjun rinteellä kaupungin lai- dassa v. 1912 (K. H. Hällström); seminaarin rantatien varressa v. 1913 (K. H. Hällström). P. Goldbachii Rupr. Tienvarrella seminaarin uimahuo- neen luona, kesällä v. 1913 huomattavasti enemmän kuin v. 1912; kentällä seminaarin alueella pari yksilöä v. 1912. P. verna L. Harjun takana Tuomiojärveen viettävän törmän äyräällä 1913 (K. H. Hällström); „Jyväskylässä nurmikolla" mainitsee jo Wainio p. 61. Alchimilla pastoralis Schmidt. Fqq, kuivilla niityillä, penkereillä, tievarsilla j. n. e. Ä. micans Bus. St fq, kuten edellinen. Ä. siibcrenata Bus. Fq, kuten edelliset, mutta usein hike- villäkin paikoin, joskus kosteilla. Ä. acutangula Bus. Fq, rehevimpänä kosteahkoilla nii- tyillä, ojavarsilla j. n. e. Kasvaa myös kuivalia. Ä. filicaiilis Bus. Hirvenpelto, aholla. Ä. alpestris Schmidt. Korkeakoski, lehtoisan paikan ääressä maantieojan varrella (K. H. Hällström); Taulu- mäki, maantieojassa Tourujoen sillan luona; Tourujoki, run- saasti kostealla, reheväkasvuisella niityllä joen rannalla. 190 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914. Melilotus ofjicinalis (L.) Willd. Hirvenpelto, rakennus- maalla v. 1913. Trifolium hybridum L. Useissa paikoin kylvetyillä nur- milla. Tr. medium L. Vuoritsalo, Muuttokanta, nurminiit3ilä ahomaisella paikalla tiheäkasvuinen täplä. Vicia sativa L. *angustifolia (L.) All. v. segetalis (Thuill.) Koch. Nisula; Ristikiventalo. Kesantopelloilla. Euphorbia esula L. Hirvenpelto, rakennusmaalla 2 kppl. v. 1913 (fil. kand. J. M. Saastam oin e n). Tilia cordata Mill. Vuoritsalo, muutamia pieniä puita lehdon laidassa Muuttokannan puoleisessa päässä; V:salosta mainitsee sen jo Gadolin p. 53. Elatine hydropiper L. Jyväsjärvessä Mattilanniemessä. E. triandra Schkuhr. Yhdessä edellisen kanssa. Epilobium collinum Gmel. St fq. Kuivilla törmillä, ahoilla j. n. e. Äegopodium podagraria L. Puistoissa kaupungissa, nii- tyillä kaupungin ympäristössä. Heracleiim sphondylium L. *sibiricum (L.). Rautatiease- man alueella 1 kpl. v. 1912. Pirola media S\v. Tourujoki, lehtimetsäisellä rinteellä; Köyhälampi, niityllä metsän reunassa. P. chlorantha Sw. Vuoritsalo, sekametsäisellä rinteellä. Andromeda calyculata (L.) Don. Haapakoski, rämeellä. Convolvulus sepium L. Seminaarin rannassa oluttehtaan vieressä täytemaalla. Nepeta glechoma Benth. Kaupungin lähistöllä pelloilla. Dracocephaliis thymiflonis L. Lempipuron luona kui- valla törmärinteellä. Galeopsis ladamim L. *intermedia (Vill.). Kadulla lyseon luona (K. H. Hällström). G. tetraliit L. *tetrahit (L.). Tourujoki, tien varrella; Ristikiventalo, navetan seinvierellä; seminaarin luona pel- lolla. Stachys paluster L. Tourujoki, pellolla. 4. IV. 1914. Linkola. Kasvitietoja Jyväskylästä. 191 Veronica arvensis L. Haapakoski, kallioisella aholla kos- ken äärellä; Nisula, Auvila, ruispellossa. Plantago media L. Erään talon pihassa Harjukadun koillispäässä (K. K. Kari); nurmella seminaarialueella. Galium boreale L. Mattilanniemi, metsän laidassa nii- lyllä. G. trifidum L. Köyhälammen nevaisilla rannoilla; Haapa- koski, suohautain luona. G. triflorum Michx. Ristikivenlaakso, kallion alla kivi- sessä pensaikossa (J. I. Liro). G. mollugo L. Monin paikoin kylvetyillä nurmilla, rata- valleilla ja jo muuannekin kuiville rinteille levinneenä. G. mollugo X verum. Useilla paikoin edellisen kanssa. Toht. H. Lindberg'in mukaan on epävarmaa ovatko hä- nelle näyttämäni näytteet sekamuotoa vai jotain keltakuk- kaisia G. mollugo'n muotoja. G. verum'i3. en ole J:kylässä nähnyt. Campanula persicifolia L. Nisula, ahomaisella pienta- rella; Vuoritsalo, ahoniityllä. Cirsium heterophyllum X palustre. Korkeakoski, kostealla niityllä radan varrella (J. I. L i r o). Carduus crispus L. Tourujoki, tien varressa Lohikos- ken tehtaan läheisyydessä; Lempipuron luona niittyrinteellä. Centaurea jacea L. Tourujoki, niityillä useissa paikoin. C. phrygia L. St fq — p rinneniityillä. C. scabiosa L. Hirvenpelto, aholla; Tourujoki, rinne- niityllä. Filago montana L. Hiekkakuopassa harjun leikkauk- sessa Mäkimatinmäen alla, v. 1913 paljoa runsaammin kuin edellisenä kesänä. Tanacetum vulgäre L. Rautatieaseman alueella; Hirven- pellolla; esiintyy ruderatina. Ächillea ptarmica L. Kosteilla paikoilla niityillä, kau- pungin rannassa j. n. e. Anthemis arvensis L. Seminaarin uimahuoneen luona tien varressa; rautatieaseman alueella. 192 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914. Bidens radiatus Thuill. Rannalla seminaarin uimahuo- neen luona. Hypochaeris maculata L. Vuoritsalo, Muuttokanta, metsä- niityllä, vain pari kppl. Picris hieracioides L. Kylvetyllä niityllä Lempipuron luona. Taraxaciim. Kokoelma kaupungissa kerättyjä lajeja on jätetty toht. H. L i n d b e r g'in määrättäväksi, Sonchus asper L. Seminaarialueella multaläjällä. Hieraciiim. Kaikki seuraavassa mainitut lajit övat prof. J. P. Norrlin'in hyväntahtoisesti määräämät. Rigida-ryh- mä ja 3—4 mahdollisesti uutta lajia övat vielä nimiä vailla. — Kaikkia lajeja on annettu Yliopiston kokoelmiin. H. pilosella L. coll. Fq. Ahoilla, kuivilla mäenrinteillä. Tarkemmin on määrätty vain: H. coalescens Norrl. Kuivalla rinneniityllä Lempipuron luona. H. auricula L. Köyhälammin luona; Hirvenpelto. Kui- vahkoilla, harvaheinäisillä niityillä. H. siiecicLim Fr. coll. Fq. Hikevillä niityillä; Nisulan luona „f. glabriceps". H subfloribundum N. et P. Ainakin st fq. Reheväkas- vuisilla, tavallisesti viljellyillä niityillä. H. brachycephaliim Norrl. Tourujoki, heinäisellä nurmi- niityllä; Nisula, kylvöniityllä. H. subpratense Norrl. Niityllä kaupungin laidassa; Vuo- ritsalo, hikevällä harvaheinäisellä niityllä. H. pseudo-Blyttii Norrl. Tourujoki; Nisula. Hikevillä tai kosteilla niityillä. H. fulvoliiteum Norrl. („videtur"). Nisula, hikevällä niityllä. H. pratense Tausch. Tourujoki; Lempipuro; Köyhälampi. Rehevillä viljelysniityillä. H. tubulascens Norrl. Nisula, hy vin runsaasti; Hirven- pelto. Nurminiityillä. H. dimorphoides Norrl. Nisula, kylvöniityllä ojapenke- reellä. 4. IV. 1914. Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 193 H. septentrionale Norrl. Ainakin st fq. Hikevillä nii- tyillä, joskiis kuivahkoillakin penkereillä. H. assimilatum Norrl. Eräällä niityllä kaupiingin lai- dassa. H. pilipes Saelan. Nisula, kuivalla niityllä. H. incrassatiforme Norrl. Tourujoki, kuivalla, ahomai- sella paikalla maantien varressa. H. detonsiim Norrl. Ainakin st fq. Tuoreilla, etupäässä viljelysniityillä. H. luteoglandulosum Saelan. Vuoritsalo, pensakkoisella nurminiityllä; Köyhälampi, kylvöheinäpellolla, H. neglectiim Norrl. Ainakin st fq. Kuivilla ja tuoreilla niityillä. M. sphacellatiim Norrl. Haapakoski, kuivalla pientarella maantien varressa 1 kpl. H. suomense Norrl. St fq, Kuivilla niityillä. ,,/f. suomense vel subsuomense" . Niityllä Köyhälammin luona. H. denticuliferum Norrl. Fq useimmilla tuoreilla, tavalli- sesti kylvetyillä niityillä; Nisulan niityillä hy vin runsaasti; kasvaa Haapakoskellakin. H. spectabile Norrl. Kylvöniityllä Köyhälammin luona. H. binatum Norrl. Kuivalla nurminiityllä Köyhälammin luona. H. melanolepis Almqu. Tourujoki, heinäisellä, lehtomai- sella rinteellä runs.; Vuoritsalo, kuivassa sekametsässä. H. parceciliatum Norrl. Nisula, Takala, aholla metsä- reunassa. H. lepistoides K. Johanss. Vuoritsalo, lehtomaisessa metsässä. H. lyratum Norrl. „var. vel*", Vuoritsalo, metsäniityllä lehdon laidassa. H. sagittatum (Lindeb.). Vuoritsalo, Muuttokanta, run- saasti lehtomaisessa metsässä ja sen vieressä metsäniityn laidassa. H. Hjeltii Norrl. Vuoritsalo, kuivassa kivisessä met- sässä; nurminiityllä Köyhälammin luona. 13 194 Linkola, Kasvitietoja Jyväskylästä. 4. IV. 1914. H. caesiiflorum Almqu. Vuoritsalo, kuivassa kivisessä metsässä. M. multifrons Brenn. Tourujoki, heinäisellä metsärin- teellä, vain 1 yksilö. H. caesitium Norii. Nisula, kuivalla niityllä; Vuoritsalo, sekametsässä; Haapakoski. M. diaphanoides Lindebg. Ainakin st fq. Rinne- ja metsä- niityillä; useilla kylvetyilläkin niityillä. H. tenebrosLim Norrl. Vuoritsalo, metsäniityllä. H. snbpellucidum Norrl. Nisula; Ristikivenlaakso; Vuo- ritsalo. Hikevillä tai kosteilla metsäisillä niityillä. H. Sileni Norrl. Ainakin st fq. Niittyisillä mailla, metsä- reunoilla j. n. e. H. caesiomuronim (Lindebg.). Ainakin st fq. Rehevillä rinneniityillä, heinäisillä metsärinteillä j. n. e. M. incurrens Sael. Metsäniityllä Ristikivenlaaksossa ja Vuoritsalossa; Tourujoki, heinikkoisellä metsärinteellä. H. adunans Norrl. Nisula; Vuoritsalo; Köyhälampi; nii- tyillä. — Haapakoski, Kanavuori, kalliolla. H. triviale Norrl. Ainakin st fq. Kuivissa metsissä ja kuivilla niityillä. H. viilgatiforme Dahlst. Nisula, heinäisellä vesijohto- vallilla. H. lucens Norrl. Niityllä metsän laidassa Köyhälammin luona; Tourujoki, heinäisellä metsärinteellä. M. sordidescens Norrl. Nisula; Ristikivenlaakso; Vuo- ritsalo. Tuoreilla niityillä metsäreunalla. H. galbaniim Dahlst. Harjun rinne kaupungin laidassa; Vuoritsalo. Kuivissa metsissä. H. prolixiforme Norrl. Ainakin st fq. Rinneniityillä, niittyjen metsäreunalla j. n. e. H. basifolium Almqu., Dahlst. Ainakin st fq aukeissa metsissä ja niityillä. H. caespiticola Norrl. Aukealla heinäisellä paikalla met- sässä Nisulan riihen luona. H. rigidiim Hn. (coll.). Muutamia muotoja on vielä mää- räämättä. — Rigidoja on seudulla hyvin niukasti. Mötet den 2 maj 1914. 195 H. *cruentiferum Norii. et Lindb. fil. Ristikivenlaakso, kivisellä ja pensaisella niitt3'rinteellä. H. Limbellatum L. Fq. Kuivilla törmillä, ahoilla, aukeissa metsissä j. n. e. Mötet den 2 maj 1914. Enligt af skattmästaren afgifven kassarapport ut- visade Sällskapets rörliga kapital en behållning af Fnik 538: 04. Till publikation anmäldes : E. M e r i k a 1 1 i o, Pienen kiljuhanhen (Anser erythropus L.) muuttoteistä Suomessa ja Skandinaviassa. Holger Rancken, Uber die Starke der Bryophyten. Bestyreisen, som behandlat forstmästare J. M o n t e 1 1 s på senaste möte framlagda förslag om fullständigt fredande af naturen å Malla fjäll vid Kilpisjaur, hade känt sig lifligt tilltalad af detsamma och förordade dess realiserande, och beslöt Sällskapet, jämväl på förslag af Bestyreisen, att ge- nom sin ordförande och professor F. E 1 f v i n g hos Forst- styrelsen göra sig underkunnigt om möjligheterna för den föreslagna åtgärdens bringande till verkställighet och att sedermera, om så befanns lämpligt, ingå med nödig hem- ställan till vederbörlig ort. — I anledning af förslaget hade intendenten för de botaniska samlingarna anordnat en ut- ställning af karaktärsväxter från trakterna af Kilpisjaur, hvilka växter af forstmästare M o n t e 1 1 insamlats och för- ärats till Sällskapet. Docent E. Nordenskiöld öfverlämnade till Sällskapet ett gammalt herbarium, som i medlet af 1700-talet samman- 196 Nordenskiöld. — Levander. — Frey. — M. Brenner. 2. V. 1914. * bragts af öfverste Carl Fredrik Nordenskiöld (1 702 — 1779) och hans son Adolf Gustaf Nordenskiöld (1745 — 1821), båda ingeniörsofficerare och naturforskare i 1700 talets ekonomiska riktning. Ekonomiska intressen torde äfven förhärskat vid insamlandet af herbariet, som omfattar både in- och utländska växter. Några prof af dessa före- visades vid mötet. Professor K. M. Levander redogjorde i korthet för uppställningen och innehållet i en af honom utarbetad mindre handbok, afsedd att användas af de studerande vid Tvär- minne zoologiska station vid deras arbeten. Amanuens R. Frey meddelade, att i Helsingfors bildats en entom ologisk bytesförening, och framlade dess stadgar samt byteskatalog öfver skalbaggar och fjärilar. Rektor M. Brenner hade insändt följande meddelande om skrattmåsens (Lams ridibiindiis L.) uppträdande i Helsing- fors under vintern och våren 1914: „Som bekant torde vara, uppträdde skrattmåsen första gången denna vår i större mängd i våra hamnar den 7 april, efter att redan någon dag tidigare i enstaka exemplar hafva observerats i Södra hamnen. Hamnisarna voro visserligen då sönderbråkade af isbrytande ångbåtar, och i en del sund syntes öppet vatten, men för öfrigt låg isen fast ända ut till hafs och befors med häst ännu den ll:te i samma månad. Först den 13:de skingrades isen i Södra hamnen och den 15:de försvann den helt och hållet därifrån, jämte det hafs- isen utanför staden af nordvästlig storm bortfördes. Näst efter åren 1903, 1912 och 1913, då de tidigaste ankomsttiderna redan i mars antecknades, följer alltså detta år med ankomsttid för skrattmåsen de första dagarna af april, samt liksom 1908, 1911 och 1912 tidigare än den egent- liga islossningen. Men det, som särskildt gör detta år anmärkningsvärdt, är skrattmåsens förekomst här vid Helsingfors redan under vintern. 2. V. 1914. M. Brenner. — Montell. 197 Efter att i början af januari hafva isbelagts, frigjordes hafvet här utanför åter i slutet af månaden samt trängde under februari allt längre inåt land ända till Sandviksham- nen och inloppet till Södra hamnen. Den 16 februari visade sig sex skrattmåsar vid Ulrikasborgs badhus och den 17:de ännu två, icke ihållande skränande som på våren, men ge- nom enstaka kännspaka ljud dock gifvande sig till känna. Den 6 och 13 februari observerades sillmåsar. Den 20:de frös hafvet på nytt för att först den 15 april åter gå upp, och den 12:te i samma månad visade sig sillmåsarna ånyo. Såsom kändt är det ej något ovanligt att under mildare vintrar få se här vid iskanten eller öppna råkar ett eller annat exemplar af dessa måsar, skrattmåsen däremot torde icke förut under vintern hafva observerats så långt nordligt." Från forstmästare J. Montell anmäldes till publikation : Salix-hybrider från Muonio och Enontekis. För några år sedan vände jag mig till rektor Axel Arrhenius och bad honom bestämma några af mig tagna kritiska Salices. Tillmötesgående som alltid samtyckte han härtill och lofvade dessutom granska äfven de Salices jag framdeles komme att insamla. Uppmuntrad af hans löfte, har jag under mina exkursioner de senaste somrarna med stigande intresse omfattat detta släkte och i synnerhet i fjäl- len kring Kilpisjaur insamlat massor af Salices. Här ha naturligtvis de intressantaste fynden gjorts, men äfven i Muonio och södra Enontekis ha rätt anmärkningsvärda for- mer hittats. Då hela det insamlade materialet, med undan- tag af några särskildt svårtydda former, nu föreligger ve- derbörligen granskadt och bestämdt, har jag tänkt, att en förteckning öfver de urskilda hybriderna kunde vara af intresse, i synnerhet som flere af dem torde vara nya för det finska floraområdet och de allra flesta nya för någon- dera af provinserna Lkem och Le. För att undvika upp- 198 Montell, Salix-hybrider från Muonio och Enontekis. 2. V. 1914. repningar har jag med * betecknat de hybrider, hvilka mig veterhgen ej tidigare äro kända från det finska floraområdet, samt med ^ och O de former, som äro nya för resp. Lkem och Le. + Salix caprea X cinerascens. Lkem: Muonio mellan Yli- kylä och Kätkäsuvanto byar, en något öfver 2 meter hög buske nära landsvägen. O -S- caprea X lapponum f. intermedia. Lkem: Södra Enon- tekis, Pallastunturi, ett d- och tvenne ^-träd i björkregio- nen på fjällets västsida. — f. perlappomim. Lkem: Muonio kyrkoby, flodstrand vid Yliniemi gård, en buske. Le: Tar- vantojoki, tvenne rätt stora, omkring 1 ^ ^ "^ höga bestånd på låg flodstrand. O -S. glauca X myrsinites. Lkem: Muonio, mosse 9 km söder om kyrkobyn. Le: Maunu samt vid Kilpisjaur. * S. glauca X myrsinites > nigricans. Le: Kilpisjaur, käll- bäck på fjället Saanas västsluttning ^ samt nära vägen till Skibotten 6. * S. glauca X myrsinites X nigricans X phylicifolia. Le: Kilpisjaur, mosse nedanför fjället Saanas västsluttning. ^S". glauca X nigricans f. medians Enander. Lkem: Muo- nio, kyrkobyn, Liepimäjärvi; södra Enontekis i björkregio- nen på fjället Pallastunturis östra sida ett flere meter högt träd. Le: flerstädes; vid Kilpisjaur allmän. — i. pernigricans {S. nigricans var. borealis Fr. p. p.). Flerstädes såväl i Lkem som Le, ända upp till Kilpisjaur. * S. glauca X nigricans X phylicifolia. Lkem : Muonio kyrkoby, tvenne buskar på stranden vid Yliniemi gård, den ena representerande en synnerligen vacker och karaktäristisk form. Le: Kilpisjaur, flere olika former. På fjället Mallas östra brant ett stort bestånd af sinsemellan alldeles likadana buskar. + O S. glauca X phylicifolia f. perglauca. Lkem: Muonio flerstädes (former af varierande värde). Le: flerstädes. — f. intermedia. Lkem: södra Enontekis nära Palojoensuu by. Le: Kilpisjaur. — f. perphylicifolia. Lkem: Muonio, Liepimä- järvi. Le: Kilpisjaur, nära vägen till Skibotten. 2. V. 1914. Moiitell, Salix-hybrider från Muonio och Enontekis. 199 O S. hastata X herbacea. Le: Kilpisjaur, funnen på två ställen på fjället Saana samt på fjället Malla (en vacker och ovanlig form). + O -S- hastata X lanata. Lkem: Muonio kyrkoby, en liten buske på stranden vid Yliniemi g^ård. Le: Kilpisjaur, fjället Malla. O 5- herbacea X lanata. Le: på stranden af Könkämä- eno älf vid Peurakoski samt på fjället Saana vid Kilpisjaur. OS. herbacea < lappomim. Le: Kilpisjaur, funnen på 4 olika ställen. En stor matta {å) vid Koltalahti, ett stort an- tal buskar vid en liten bäck på fjället Mallas östra sida ((5, ^), på låglandet nedanför Mallas södra sida ^ och i dalen mel- lan Malla och Jehkatsch 5 (en form med mycket svagt så- gade blad). C S. herbacea > polaris f. nothiila And., med ludna kaps- lar och sågade blad, förekommer i mer eller mindre ut- präglade former öfverallt i fjällen kring öfra Kilpisjaur, Le. — f. herbaceoides And., med glatta eller nästan glatta kapslar och svagt sågade blad. Le: Kilpisjaur, Jehkatschjokk och fjället Mallas ostsluttning. *S. herbacea X polaris X phylicifolia. Le: Af denna syn- nerligen sällsynta bastard har jag funnit några små buskar på fjället Saanas nord- och västsluttningar. 5. lappomim X myrtilloides. Lkem: Muonio, vägkant nära kyrkobyn, d:o nära Liepimäjärvi, myrlagg nära Kätkäsu- vanto by. + O 5'. myrsinites X nigricans. Lkem: Muonio, mosse vid Nulusjärvi (flera buskar). Le: Kilpisjaur, fjället Saana, vid en liten bäck; fjället Mallas ostsluttning ett större, rent bestånd. -i- OS. nigricans X phylicifolia. Lkem: Muonio kyrkoby. Le: Kilpisjaur; på stranden vid Siilasstugan en större buske med glatta, rödbruna kapslar. Som tillägg må ännu nämnas, att jag på Muoniovaara på svenska sidan af gränsälfven (lat. bor. c. 68°) funnit 5. aurita / vagans, hvilket fynd är rätt märkligt, då ju S. aiirita icke är iakttagen norr om polcirkeln. 200 Lindberg. — Backman. ~ Palmen. 2. V. 1914. Med anledning af ofvanstående anförde doktor H.Lind- berg, att han funnit Salix aurita vid Kandalakscha, och forst- mästare A. L. Backman meddelade, att han anträffat samma art å Palotunturi i Kuolajärvi. Professor J. A. Palmen lämnade följande meddelande: Beringte Vögel aus Finland. Obgleich beringte Vögel in den vergangenen Jahren mehrmals in P^inland gefunden, resp. angekiindigt worden sind, hat man hier zunächst nur ganz vereinzelte Markie- rungen angeordnet, z. B. an der Zoologischen Station Tvär- minne sowie im Kirchspiel Lojo im siidlichsten Finland. Zahlreicher wurden solche im Anschluss an Vogelfang ausgef uhrt, vor allem von Herrn Herm ann Grote in Kellomäki (unweit der Grenze Finlands gegen das Gouver- nement S:t Petersburg), wo im J. 1912 von 15 Arten 80 Stuck beringt wurden (Zeitschr. „Falco", Halle 1912, S. 81 — 83), nämlich folgende: 23 Parus borealis. 1 Sylvia carruca. 11 P. cristatus. 3 Eritliacus plioenicurus 4 P. major. 10 E. rubecula. 1 P. äter. 1 E. cyanecula. 10 Muscicapa grisola. 3 Fringilla spinus. 4 M. atricapilla. 1 Fr. coelebs. 5 Hippolais hippolais. 1 Motacilla alba. 2 Phylloscopus trochilus. Im J. 1913 setzte Hr H, Grote die Markierung daselbst noch fort. Spezielle Notizen iiber die am Platze wiederge- fangenen wurden später veröffentlicht (Journ. f. Orn. 1914, S. 480—484, im XIII. Jahresber. der Vogelwarte Rossitten). Weil seine Beobachtungen hier in F^inland gemacht sind, erlaube ich mir einen Auszug derselben wiederzugeben; dass etwaige der markierten Exemplare anderswo wieder- gefunden worden wären, ist mir nicht bekannt. 2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 201 N:o: 4013. P. major S Gezeichnet: Wiedergefangen: 4053. 7015. 7018. 7039. 7041. 10807. 4037. P. 4038. 4042. 4044. 4048. 4049. 4050. 4051. 6302. 6303. 6305. 6311. ') 6312. 7016. 7017. 7030. 7033. 10801. ^9 13. borealis ^"/V 12. ^"/s 12. "/s 12. "/s 12. 14, JUV. 6291. P. cristatus 6292. 6301. 6304. 6306. 23- 1912. 2 6 12; '^, 13; 2» ^ 13. /5 juv. i« 8 12. 8/, 13. ^1 13. 29/3 13. /3 3»/~ 13. 8 12. .'8 12. 17 Is 12. ^9 12. 5/9 12. ^/9 12. ^9 12. 'Is 12. »/i 13. «/i 13. ''Il 13. 2^'i 13. /8 13. \9 12. ^9 12. '9 12. S 12. ',9 12. 15 1 13. 26/i 13; 29/, 13. »2/9 13. »/4 13. 31/3 13. "/9 13. "/8 12. ^1 13. "/8 12. ^^/8 12; 1M2. ^i; ''n-, '°/3l3. '% 12; 3 9 12. " 1 13. "/s; %;'''/9l2; M3. V9 12. ^/9 12. '9 12. 9 „ 19. 28; . 31 .9; 10 9 i-^, /l, 3, Ii i 7745. „ 5 30/^ 13 9 ^ 13. 1 M. 10 T. 4022. Muscic. atric. S ^"/s 12. ^7 13. 13 M. 4 T. 7742. Hippol. hippol. 29/5 13. ^o . 13. 1 j. Die von Hrn H. C h r. H. Mörten sen (Wiborg-Däne- mark) und J. Thienemann (an der Vogelwarte Rossitten) erlangten vorziiglichen Resultate bezuglich der Erforschung der Ziige durch Beringungen mahnten auch bei uns zur Teilnahme an der Arbeit. Im Herbste d. J. 1912 besorgte ich mir Ringe von der Rossitten-Form und zwar mit der Adresse: J. A. PALMEN PALMEN (und lauf. HELSINGFORS °^^^ HELSINGFORS N:r) FINLAND Etwa 2300 derselben, von vier verschiedenen Grössen, wurden unter Vogelfreunde in verschiedenen Gegenden des Ländes verteilt. Im Sommer 1913 wurden durch folgende Personen die angegebene Anzahl Ringe angebracht: 6 von Förster A. L. Backman, in Kuru und Kärsämäki. 81 „ Stud. C. Finnilä, in Sodankylä, Lappland. 27 „ „ E i 1 e r F o r s i u s, Karislojo (SW. Finl.). 18 „ „ I r m e r Fo rs i u s, Sodankylä, Lappland. 21 „ Dr R un a r Fo r s i u s, bei Tavastehus. 3 „ Stud. Y. H e 1 1 m a n, nördl. Österbotten. 14 „ Studd. A. & K. Hildén, Karkku. 5 „ Artist Karppanen, Haminanlahti bei Kuopio. 2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 203 84 von Mag-, phil. E. Merikallio im nördl. Österbotten. 17 „ Förster J. Montell in Muonio, Lappland. 22 „ Dr Hj. Schulman, Lojo (S. Finl.). 378 „ Artist J. Snellman auf Åland (SW. Finl.). 12 „ Lektor E. W. S u o m al ai n e n, Björneborg. 68 „ Stud. A. Wasenius, bei Helsingfors, 20 „ Zool. Station Tvärminne (S. Finl.). Absichtlich wurden auch ganz allgemeine Arten und sogar Standvögel beringt. Auch iiber diese sind ja wichtige Fragen zu erledigen, z. B. uber ihr Lebensalter, ihr Streichgebiet, eventuelle Anschliisse an Zugvögel, u, s. w. Die Mehrzahl der beringten war junge Vögel, ebenfalls absichtlich; solche sind nicht nur am leichtesten zu bekom- men — zufälligerweise, ohne Umstände und Zeitaufwand, auf Exkursionen, die andere Zwecke verfolgen, — sondern sie trä- gen dann auch ihr ganzes Leben hindurch ihren Ursprungs- und Altersschein bei sich. Letzteres ist nicht zu unterschätzen, denn hierdurch wird bezeugt, wie Geburtsort und Winteraufenthalt sich gegenseitig entsprechen; auch mogen etwaige Diffe- renzen zwischen Geschwistern, Nachbarn und im Lebensalter mahnen, nicht allzuweite Schliisse aus individuellen Fallen zu ziehen. Die beringten 776 Vögel verteilen sich auf 58 Arten folgenderweise: 1 Erithacus suecica. 1 Parus borealis. 6 E. phoenicurus. 25 Motacilla alba. 19 Saxicola oenanthe. 8 M. flava. 19 Pratincola riibetra. 2 Anthus obscurus. 5 Turdus musicus. 25 Corvus cornix. 30 T. iliacus. 12 Cleptes pica. 90 T. pilaris. 103 Sturnus vulgaris. 4 Sylvia hortensis. 17 Fringilla coelebs. 1 S. cinerea. 5 Fr. linaria. 14 Phylloscopus trochilus. 6 Emberiza citrinella 18 Muscicapa grisola. 1 E. hortulana. 4 M. atricapilla. 5 E. schoeniclus. 11 Lanius collurio. 44 Hirundo rustica. 12 Parus major. 6 H. urbica. 204 Palmen. Beringte Vögel aus Finland. 2. V. 1914. 8 Ampelis garrulus. 2 Totanus calidris. 7 Picus minor. 1 Scolopax rusticola. 4 lynx torquilla. 19 Anas boschas. 7 Tetrao urogallus. 2 A. crecca. 2 T. tetrix. 12 Glaucion clangula. 1 Bonasa bonasia. 1 Fuligula cristata. 9 Phasianus. 4 Somateria mollissima 3 Lagopus albus. 1 Mergus merganser. 4 Starna perdix. 2 Sterna caspia. 4 Vanellus cristatus. 11 St. hirundo. 2 Charadrius curonicus. 36 St. paradisea. 1 Hcematopus ostrolegus. 64 Larus ridibundus. 2 Strepsilas interpres. 22 L. canus. 3 Numenius arcuata. 35 L. fuscus. 4 Totanus fiiscus. 9 Uria grylle. Es folgen hier zunächst die Notizen iiber die im J. 1913 in Finland beringten Vögel, welche bis Ende Mai 1914 zu- ziickgemeldet worden sind. Turdus iliacus. Ring 72; angebracht (Finnilä) am -'^ ^ 1913 in Lappland, Sodankylä, am Riestajoki-Fluss. — Getötet im November 1913 in der Gegend von Brescia, Norditalien. — Nachricht von der Administration der Zeitschrift „Diana", le „Field" Italien, in Florence, durch Ver- mitteliing der Herrn H. F. Witherby Esq., London, und J. Thienemann, Rossitten. — Zeit: etwa 5 Monate. Entfernung etwa 2700 km. Turdus pilaris. Ring 386; gezeichnet am ■^/g 1913 (J. Snell- man) auf Åland, Jomala-Pfarrhof. - Geschossen am ', 1914 in SW. Frankreich, Dép. Gers (W von Toulouse). — Nachricht von M. Gourdon Auguste in Monguillem (Gers). — Zeit: 7 Monate, 3 Tage. Entfernung etwa 2220 km. Änthus obscurus. Ring 561; gezeichnet am ^^/^ 1913 (J. Snellman) auf Åland, Jomala, Ytternäs, Lågskär. — Ge- schossen am '^/g 1913 in NE. Frankreich, zwischen Calais und Dieppe, an der Miindung des Flusses Authie in die gleichnamige Meeresbucht. — Nachricht von M. E. Lecat an die Zeitschrift S:t Hubert Illustre, Oct. 1913, Paris, durch freundliche Vermittelung von Herrn Prof. J. Thienemann, Rossitten. — Zeit: 1 Monat, 1 Tag. Entfernung etwa 1560 km. 2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 205 Paras major. Ring 76. Beringt am ^^'5 1913 (Finnilä) im Kirchspiel Ätsäri, Villa Salmela. — Tot in einer Rat- tenfalle Anfang Nov, 1913, '/g km davon. — Zeit: 5 ^1^ Monate. Parus major. Ring 89. Beringt am ^^ g 1913 (Finnilä) in Ätsäri, Salmela. — Tot im Januar 1914 in einer Falle, Ätsäri, Kauppala, in einer Entfernung von 5.5 km. Parus major. Ring 79. Beringt am -^/g 1913 (Unnilä) in Ätsäri, Salmela. — Tot in einer Falle nach 5^4 Mona- ten, kurz vor Weihnachten 1913, in Ä t s äri, Ritokangas, in einer Entfernung von 3 km. Corvus cornix. Ring 322, angebracht (J. Snellman) am ^^6 1913 auf Åland, Kirchspiel Jomala, im Dorfe Ulfsby (4 Junge). — Geschossen am ^^/u 1913 in Belgien, Flandre orientale, Waes, Dorf Petit-Sinay, wo Nebelkrähen zu Tau- senden iiberwintern. — Nachricht von Herrn Lehrer Flori- mond Heye (Haesdonck, Waes, Belgique). — Zeit: 4 Monate, 9 Tage. Entfernung 1400 km. Corvus cornix. Ring 324. Wurde auf Åland beringt (J. Snellman) aus demselben Neste wie N:o 322, Dieses Exemplar zog indessen im Winter gar nicht fort, sondern wurde Anfang Januar 1914 im selben Kirchspiel, Jomala, im Dorfe Möckelby, unweit vom Nistplatze geschossen. — Nach- richt von Herrn J. Snellman. — Zeit: 5 ^'2 Monat. Entfer- nung ganz gering. Sturmis vulgaris. Ring 349, angebracht am ^/g 1913 (J. o Snellman) auf Åland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen im mittleren Schweden, Wadstena, Hof Ullevi am ^7? 1913; gemeldet durch Stud. med. Robert Ohlsson. — Zeit: 1 Mo- nat, 18 Tage. Entfernung etwa 350 km. Sturmis vulgaris. Ring 342, angebracht am ^/g 1913 (J. Snellman) auf Åland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen auf Helgoland am -^/ig 1913, nach Mitteilung von Dr Hugo Weigold. — Zeit: 4 Monate, 22 Tage. Entfernung etwa 985 km. Cleptes pica. Ring 18, angebracht am ^ g 1913 im Bezirk Karkku (A. & K. Hildén). — Geschossen Anfang Januar 1914 im Nachbarbezirke Tyr vis (Zeitungsnotiz). — Zeit: kaum 7 Monate. Entfernung: 10 km. 206 Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 2. V. 1914. Cleptes pica. Ring 19, ebenfalls am ^/g 1913 in K ark ku (Hildén). — Geschossen am 14. Januar 1914 im Nachbarbe- zirk Mo uh ij är vi, Perttula (Zeitungsnotiz). — Zeit: 7 Mo- nate, 6 Tage. Entfernung: 15 km. Tetrao tetrix. Ring 74. Beringt am ^/^ 1913 (A. L. Back- man) im mittl. Österbotten, Bez. Kärsämäki, Haapala; geschossen daselbst in der Nähe am ^\g 1913 vom Arbeiter Lahja Nurminen. — Zeit: 1 Monat, 29 Tage. Entfernung unbedeutend. Lagopus albus, mit Ring 411 gezeichnet am - ^ 1913 im Russischen Lappland, W vom Gebirge Nuortitunturi (Irmer Forsius). — Getötet zu unbekannter Zeit im Winter beim Dorfe Alakitka im Bezirk K u u s a m o, Nord-Finland, nach Mitteilung der Zeitung Liitto und des Herrn Försters H, R. Sandberg. — Entfernung etwa 240 km. Numenius arcuata. Ring 304, angebracht am ^^' g 1913 (J. Snellman) auf Åland, Jomala-Pfarrhof. — Geschossen am '-^12 1913, .in Dänemark, an Jyllands Westkiiste, 4 km von der Stadt Esbjerg von Herrn P. Berg; Nachricht durch Herrn C. G. Jenzen, Red. der „ Dansk Jagttidende" in Ko- penhagen. — Zeit: 6 Monate, 18 Tage. Entfernung etwa 850 km. Anas boschas. Ring 397, angebracht am ^ ^ 1913 (J. Snell- man) auf Åland, bei Mariehamn, Kobbaklintar. — Geschos- sen, ^, am ^^/, 1914 in Holstein, Kreis Oldenburg, Revier Lensahn. Nachricht vom grossherz. Förster I. Freund da- selbst. — Zeit: 6 Monate, 10 Tage. Entfernung etwa 850 km. Anas boschas. Ring 22. Beringt als Daunenjunge am ^^/e 1913 (Merikallio) im nördlichen Österbotten, Kirchspiel Haukipudas, am See Isolahti, vormals ein Meer- busen. — „The Duck was shot on 10:th December 1913 by H. M. Lean, Head Game Keeper to Sir John R. G. Sinclair Bart., Barrock House, Wick. The place being the Wester Burn, Quintfall Mains, three miles from the Sea on the North East coast of Caithness, North Scotland. This burn runs into Wester Loch, a favourite resort for wild Ducks. The Loch is about one mile from the Sea at Sinclair Bav. The 2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 207 Duck at the time of being shot was along with other four." Nachricht von D. G. Cormack, Esq. — Zeit: 6 Monate, 3 Tage. Entfernung etwa 1700 km. Anas crecca. Ring 410, angebracht (I. Forsius) am ^^/g 1913 am Loitsomajärvi, E von Nuortti, im russ. Lapp land. — Erlegt in Vallazza bei B o lögn a (Rivista Ital. di Orn., III, 1914, N:o 1, 2). — Entf. ca 2900 km. Fuligiila cristata. Ring 358, angebracht (J. Snellman) am ^-^7 1913 auf Åland, bei Mariehamn, Kobbaklintar. — Geschossen am ^^12 ^913, c5, im nördlichen Irland, auf dem See Lough Neagh, von Mr Ernest Green. — Zeit: 5 Monate, 18 Tage. Entfernung etwa 1630 km. Glaucion clangiila. Ring 402. Am ^\e 1913 angebracht (Irmer Forsius) im finländischen Lappland, Sodan- kylä, unmittelbar an der russischen Grenze, am Flusse Nuorti- joki. — Geschossen am ^° § 1913 am Flusse Riestajoki bei Kuukkeli im östlichen Teile von Sodankylä, vom Bauer Alex. Yliriesta, der den Fund meldete. — Zeit: 1 Monat, 19 Tage. Entfernung etwa 40 km. Lams fuscus. Ring 363, angebracht (J. Snellman) auf Åland, Kirchspiel Saltvik, Saggö am ^° 7 1913. — In dem- selben Kirchspiel auf Bockholmen tot angetroffen am ^^/g 1913 (Zeitungsnotiz). — Zeit: 2 Monate, 5 Tage. Entfernung we- nige Kilometer. Lams fuscus. Ring 361, am ^^/g 1913 angebracht (J. Snell- man) auf Åland, Jomala, Ytternäs, Lågskär. — Geschossen um 1, März 1914 im nördlichen D än em ark, bei der Stadt Nyköbing am Limfjorden, und gemeldet von Herrn Anders Jakobsen daselbst. — Zeit: 8 Monate, 7 Tage. Ent- fernung: 740 km. Lams canus. Ring 379, angebracht (J. Snellman) auf Åland, Jomala, Ytternäs, Lågskär am ^^g 1913. — Ge- schossen am ^^ 8 1913 im siidl. Schweden bei Helsingborg und gemeldet von Herrn Konservator Harald Muchardt. — Zeit: 2 Monate, 1 Tag. Entfernung etwa 615 km. Lams canus. Ring 369, am ^,7 1913 (J. Snellman) ange- bracht auf Åland, Mariehamn, Kobbaklintar. — Geschossen in Dänemark, Jj^Iland, am Randersfjord, den -'- ^ 1914, wie 208 Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 2. V. 1914. auch gemeldet von Herrn Wilhelm Pedersen. — Zeit: 6 Mo- nate, 19 Tage. Entfernung etwa 700 km. Lams ridibundus. Von den 64 jungen Lachmöven, die am 17. und 21. Juni 1913 an der Meeresbucht Ladugårdsvik im Hofe Vik bei Helsingfors (A. Wasenius) beringt wurden, sind bis Friihjahr 1914 folgende Exemplare notiert und gemeldet: L ridibundus. N:o 263 wurde am ^^7 1913 unweit SW von Helsingfors vom Arbeiter J. Mäki geschossen; gemeldet vom Disponenten W. Nordström. — Zeit 26 Tage, Entfer- nung wenige km. L. ridibundus. N:o 234 wurde am ^^/g 1913 in der Haff- miindung bei Memel von einem Schulknaben lebendig ein- gefangen und wieder losgelassen; gemeldet von den Herren Marquardt und Kurzinna an die Vogelwarte Rossitten, — Zeit: 2 Monate, 2 Tage, Entfernung etwa 560 km, L. ridibundus. N:o 245, am ^'7 1913 abends in Gr, Holl- stein (Ost-Preussen) an der Pregelmiindung vom Ober- stabsarzt Dr Scherliess-Lyck geschossen und durch die Vo- gelwarte Rossitten gemeldet. — Zeit: 1 Monat, 10 Tage. Entfernung etwa 680 km, L. ridibundus. N:o 265, geschossen am ^^9 1913 auf dem kleinen Wietziger See, Kgl. Preuss. Oberförsterei Misdroy, Regier.-Bezirk Stettin, Provinz Pommern; gemeldet vom Kgl. Forstassessor Schwarz in Misdroy an die Vogelwarte Rossitten. - Zeit: 2 Monate, 25 Tage. Entfernung etwa 955 km. L. ridibundus. N:o 210, am ^^'j., 1913 in einer am See aufgestellten Iltisfalle bei Born, Regierungsbezirk Stral- sund, lebendig gefangen und gemeldet vom Fischer Carl Becker, — Zeit: 5 Monate, 23 Tage, Entfernung etwa 980 km. L. ridibundus. N:o 205, am ^"^ ,0 1913 nahe W i e n erlegt, nach Meldung von Dr W, Riegler, Red. der Mitteilungen des Nied.-Österr. Jagdschutz-Vereins. — Zeit: 5 Monate, 27 Tage. Entfernung etwa 1360 km. L. ridibundus. N:o 248 wurde am ''' , 1914 von Herrn Nicoletto Caluzzi in Parenzo, Istrien, geschossen; am 13, 2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 201 und 14. Januar wiitete ein fiirchterlicher Schneesturm, der in Triest eine Geschwindigkeit von 114 km in der Stunde hatte und dessen Temperatur — 7 C" betrug. An der Adria hatte in mehr als 30 Jahren — so wird von älteren Leuten erzählt — kein solches Unwetter gewiitet. Nach dem Sturme wurden verschiedene fiir die Gegend ungewöhn- hche Vogelarten beobachtet. Mitgeteilt vom Herrn Landes- tierzucht-Inspektor, Tierarzt Johann Comandich inParenzo. — Zeit: 6 Monate, 25 Tage. Entfernung etwa 1800 km. L. ridibiindus. N:o 235 wurde, nach Meldung des Herrn I. Rievers-Holtenau pr. Kiel, am "'^/, 1914 tot gefunden im Kaiser-Wilhelm-Kanal, W vom Kiel er Meerbusen. — Zeit: etwa 7 Monate. Entfernung: etwa 1100 km. L. ridibundiis. Anfang Mai 1914 wurde ein beringtes Exem- plar von Hrn C. Finnilä am Hafen bei Helsingfors beobachtet, also wahrscheinlich ein Ex. vom J. 1913, das zum Ursprungs- ort zurijckgekommen war. Oben wurde schon angegeben, dass Vögel, die in an- deren Ländern beringt wurden, hier in Finland mehrmals angetroffen resp. gemeldet worden sind. So weit diese Fälle mir bekannt sind, werden sie hier zusammengestellt. Corviis cornix. Am zahlreichsten sind die bei R o s s i t- ten eingefangenen und beringten Nebelkrähen: Vogel erlegt in Finland: Zeit: Sibbo, 13. Mai 1904. — 7 M. 3 T. Tusby, 26. April 1908 — 6 „ 15 „ Ingå, 20. Mai 1906. 1 J. 7 „ — Jaala, 16. Juni 1907. 1 „ 8 „ 4 „ Rantasalmi, Wiisala, 20. April 1907. 1 „ 7 „ 8 „ litti, 2. April 1912. 6 „ 5 „ 20 „ Kangasniemi, Briitezeit 1911. 5 „ 7 „ — Mörskom, Pakila, 24. Nov. 1913. 8 „ 1 „ 3 „ Sjundeå, 12. Mai 1907. 1 „ 6 „ 10 „ Hangöby, 22. Okt. 1912. 1 „ — 11 „ Die Fundorte in Finland liegen also sämtlich im siid- lichen Teile des Ländes, und zwar von der Hangö-Landspitze bis zum Ladoga, etwa 540 — 750 km von Rossitten, aber nicht 14 Beringt bei N:o: Rossitten 28. 10. Okt . 1903. 80. 11. »» » 383. 20. »> 1904. 626. 12. n 1905. 635. 12. 1) »» 645. 12. »» )» 702. 20. " »» 778. 21. n »1 690. 22. »» )» 5948. 11. Tt 1911. 210 Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 2. V. 1914. weiter gegen Norden. Die Nebelkrähen Ost-Finlands ziehen also, wie aus den kartographischen Darstellungen von Prof. Thienemann (Illustr. Zeitiing) hervorgeht, iiber die balti- schen Kiistengegenden. Hingegen ziehen diejenigen von West- o Finland (siehe oben) iiber Åland und Schweden, also nördlicher als die erstgenannten, nach West-Europa hin. In den nächsten Jahren sind hoffentlich genauere Angaben zu verzeichnen. Stiirnus vulgaris. Ring 16018, Witherby London, ange- bracht am ^^/i 1912 in Berkshire, 60 km W von Lon- don. — Tot gefunden, ^^/4 1912, im Schnee im Bezirk Ky rk- slätt, bei der Eisenbahnstation Masaby, 30 km W von Hel- singfors. Gemeldet durch Stationsinsp. M. Martin. — Zeit: 2 Monate, 17 Tage. Entfernung etwa 1825 km. Fringilla coelebs. Ring Mus. Leiden, 9796. Erwachsenes 6 beringt am -^Jiq19\2 in Holland, N. Brabant, Boxtel. — Ende August 1913 am S äl gr u n d Feuerturm bei Kaskö von einer Katze getötet; gemeldet von Hrn Ivar Nyman. — Zeit: etwa 10 Monate. Entfernung: etwa 1500 km. (Einige Tauben, teils Brieftauben, teils „herrenlose", sind angetroffen worden, werden aber als zahme hier nicht be- riicksichtigt.) Archibiiteo lagopus. Ring: Göteborgs Museum, 274. Ge- zeichnet 1912 bei Kiruna im schwedischen Lapp- land. — Geschossen im nördl. Österbotten, Siikajoki, Frantsila, vom Bauer Matti Lehto am ^''/g 1912. — Zeit: etwa zwei Monate. Entfernung ungefähr 330 km. Archibiiteo lagopus. Ring: Göteb. Mus. 228. Gezeichnet im J. 1912 bei Kiruna im s c h w. L a p p 1 a n d. — Erlegt am ^"/g 1912 im nördl. Österbotten, Haukipudas, von Her- manni Juvani. — Zeit: etwa zwei Monate. Entfernung unge- fähr 310 km. Anas boschas. Ring: Museum nat. hist. Leiden, Holland, 10025. Anfang April 1912 beringt in Ellemet, Prov. Zeeland, Holland. — Geschossen in Siid-Österbotten, am A 1 a- vieska-See am ^g ^913 vom Bauer Lennart Järvelä; ge- meldet vom Mag. E. Merikallio. — Zeit: 4 Monate. Entfer- nung etwa 1825 km. 2. V. 1914. Palmen, Beringte Vögel aus Finland. 211 Anas penelope. Rossitten-Ring, 4925, angebracht am ^^/y 1910 (an einem halbzahmen Lockvogel) in Westpoldern, Ulrum, Prov. Groningen, Holland. — Geschossen im Herbst 191 1 im nördlichen Österbotten, Kirchspiel K u u s a m o, Suo- lijärvi, Murtosalmi, vom Bauer Antti Oiva; gemeldet durch die Zeitung Perä-Pohjalainen ('^/g 13). — Zeit etwa 1 Jahr, 3 Monate. Entfernung ungefähr 1950 km. Anas acuta. Ring 230 von H. Chr. C. Mortensen (62) auf der Insel Fanö an der Westkuste Dänemarks am ^Vg 1908. — Geschossen im finländ. Lappland, beim Kirchdorfe Kemijärvi am % 1909, begleitet von zwei noch nicht flug- fertigen Jungen; gemeldet von Hrn Kalle Kerkelä. — Zeit: 10 Monate, 14 Tage. Entfernung etwa 1610 km. Anas acuta. Ring 271, angebracht am Vio 190^ auf Fanö, Dänemark, von Mortensen (66). — Geschossen im finländ. Lappland, Bez. Enontekis, Dorf Vuontisjärvi, laut Angabe im September 1912; gemeldet vom Forstmeister J. Montell. — Zeit: etwa 1 1 Monate. Entfernung etwa 1640 km. Anas acuta. Mortensens (49) Ring 519, angebracht auf Fanö, Dänemark, am ^^/jq 1909, altes d. — Geschossen vom Fischer K. Emil Boström in Siid-Finland, Kyrkslätt, Pikkala, Kalfö, am ^^4 1910. Gemeldet vom Prof. J. E. Rosberg. — Zeit: 5 Monate, 5 Tage. Entfernung etwa 1060 km. Anas acuta. Mortensens Ring N:o 253, angebracht auf Fanö, Dänemark, Ende Sept. (?) 1908. — Im finländ. Lappland, Kirchspiel M u o n i o im See Nulusjärvi, an den letzten Ta- gen von Mai 1914 tot im Fischnetze gefunden. Meldung in der Zeitung „Kaleva" (^/g 1914). — Zeit: 5 Jahre, 8 Monate. Entfernung etwa 1620 km. Lams canus. Mit Ring N:o 198 gezeichnet bei R o s- sitten (J. f. O. 1914, S. 460) am 2. Oktober 1905. — Tot im Fischnetze in den Schären vor Wasa; gemeldet am ^^/g 1912 an die Vogelwarte Rossitten (von Redaktör Ludw, Unggern, Wasa). — Zeit: 6 Jahre, 8 Monate. Entfernung 870 km. Lams canus. Ring 797, bei Rossitten angebracht am ^/9 1907, Geschossen Anfang Juni 1909 an der Siidspitze Fin- 212 Årsmötet den 13 maj 1914. lands bei H a n g ö, Båklandet; gemeldet vom Stadtarzt dr Aug. Silén, — Zeit: 1 Jahr, 9 Monate. Entfernung etwa 540 km. Die Beringung wird in Finland im Jahre 1914 fortge- setzt. Mit dem ergebensten Danke fiir die bisherigen Mel- dungen, die oben verzeichnet sind, wage ich die Hoffnung auszusprechen, dass auch kiinftig angetroffene finländische Ringvögel mir pr Adresse Helsingfors Finland giitigst ange- kiindigt werden. o Årsmötet den 13 maj 1914. Ordföranden, professor J. A. P a 1 m é n, föredrog följande Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1913 — 1914. Kort före senaste årsmöte bragte Societas pro Fauna et Flora Fennica en vördnadsfull hyllning åt landets äldste na- turhistoriker, 90-åringen, arkiater Otto Edvard August Hjelt, vårt samfunds hedersledamot. Icke långt efteråt skat- tade den åldrige åt förgängelsen, varande den ende, som kunde anses representera hela det tidsskede, under hvilket vårt Sällskap existerat. Vi äro honom tack skyldiga främst för hans teckningar af naturalhistoriens utveckling i vårt land under svunna tider, och detta hans inlägg skola vi städse vördsamt bevara i minnesgod hågkomst. Tung kännes oss förlusten, när en forskare stupar under fullt arbete. Så var det, när Odo Morann al Re u ter under ifrig och framgångsfull verksamhet rycktes ur vår krets den 2 september 1913. Visserligen hade hans ohälsa länge förberedt oss på förlusten, men denna kom likväl nu plötsligt. Afsikten har varit, att den bortgångnes betydelse särskildt för utforskandet af vårt eget lands fauna i dag skulle på ett ingående sätt tolkas af en mera sakkunnig, men en oförutsedd omständighet vållar, att planen icke blir i denna form förverkligad. För ögonblicket måste jag in- skränka mig till en kortare erinran om den bortgångne. 13. V. 1914. Ordförandens årsberättelse. 213 I vårt samfund inträdde år 1866 Odo Reuter redan som gymnasist. Sin tidigaste forskning ägnade han Finlands och Skandinaviens hemipterfauna. Området utvidgades snart till den palearktiska regionens arter, och omsider behand- lade han monografiskt vissa släkten från alla jordens länder eller från förut föga undersökta exotiska regioner. Ingen annan finsk man har utgifvit ett så stort antal skrifter som han, och hans namn är därför mera bekant än något annat Otto Edvard August Hjelt. af vara naturhistorikers. Visserligen äro de flesta af skrif- terna små, men antalet af de verkligen omfattande är dock synnerligen stort. Väl sant, att O, Reuter icke i yngre år särskildt vinnlagt sig om grunderna för systematik enligt nutida uppfattning, men han hade i stället en medfödd blick för förvantskap; och inom den insektgrupp, som han huf- vudsakligen bearbetade, blefvo hans systematiska grupperin- gar snart allmänt antagna. Under senare årtionden tillägnade han sig emellertid allt mera den utvecklingshistoriska uppfatt- ning, som genomgår nutidens naturalhistoriska forskning, 214 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1914. och de sista åren, då han ej mer kunde begagna sig af synens gåfva, fick han sin inre blick allt mera skärpt för huru den genetiska behandlingen kunde genomföras med hänsj^n till insekternas systematik, deras biologi och frågor om de- ras själslif. Det var under arbete på detta håll och under villkor, som skulle bragt hvarje annan af oss till förtviflan — kroppsligt bruten och beröfvad naturforskarens dyrbaraste sinne — det var i sådant skick han utvecklade en koncentrerad arbetskraft, hvilken satte i förvåning enhvar, som fick be- vittna densamma. Under en paus i detta arbete, och medan han sommartid förberedde dess fortsättning, rycktes han bort, efter en kort akut sjukdom; och hvad då ogjordt var, det förblef af honom ogjordt. Redan tidigare hade hithörande forskningsfrågor syssel- satt honom, men icke närmelsevis till det omfång och med den planläggning som under hans senaste period. Redan i yngre år hade han nämligen upptagit frågor om mimikry bland insekter, om deras di- och polymorfism, om hos.dem förekommande stridulation och om drag ur en del lägre djurs själslif, särskildt deras med bobyggnad förbundna omsorg om afkomman. Vid behandlingen af alla dylika spörsmål om- fattade han sitt ämne och det, som andra skrifvit därom, med anmärkningsvärd snabbhet och klarhet. Genom sina skrifter på dessa områden har Odo Reuter verksamt bi- dragit att hos oss höja den allmänna naturvetenskapliga nivån. Men såsom zoolog har han ingalunda arbetat uteslu- tande med hemiptererna eller ens insekterna. Likasom han med hänsyn till sin fackgrupp begynt sin forskning med hemlandets former, så upptog han på samma sätt äfven andra grupper. Det var han, som hos oss först begynte studera collemboler, psylloder, thysanopterer och en del andra mindre insektgrupper, och talrika bidrag har han läm- nat beträffande de af ålder hos oss studerade Coleoptera, Lepidoptera, myrorna m. m. äfvensom våra fiskar. Alldeles särskildt böra Finlands zoologer, och med dem också utlandets, med tacksamhet erinra sig OdoReuters energiska arbete på åstadkommandet af Bibliotheca Zoologica fennica, som underlättar arbetet för oss 13. V. 1914. Ordförandens årsberättelse. 215 alla och lägger i dagen, hvad finska forskare kunnat få ut- rättadt. Och med värme påminna vi oss, huru här i vår krets den blinde ledamoten genom särskilda initiativ och uppma- ningar eggade oss seende att under exkursioner söka upp eventuellt i landet förekommande djurarter eller manade oss att öppna blicken för nya frågor, som borde utforskas. Om ock med skarpt markerade, tragiska drag, skall Odo Reuters personlighet, på grund af hans energiska arbetskraft och ohejdade arbetslust, hos oss verka väckande och manande äfven under kommande tider. Från vår krets har oväntadt ryckts en med- lem, som länge vis- tats i landsorten. Den 7 februari 1914 af led i Heinola seminariidirek- tor Frans John Her- man Linden vid en- dast 47 års ålder. Under en tidigare period var han verksam vid lyceet i Sordavala (1893—97), sedermera som lektor i naturvetenskap och ma- tematik vid Raumo se- minarium (1897—99) och slutligen såsom direktor för Heinola seminarium. Med honom »bortgick en af den finska folk- skolans skickligaste ar- betare och varmaste vänner. Som lärare ägde han en ovanlig förmåga att hos sina elever väcka kärlek och intresse för naturen och lust att iakttaga dess väx- lande företeelser. Ett ännu vidsträcktare inflytande än ge- nom sin undervisning utöfvade han emellertid som läroboks- Frans John Herman Linden. 216 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1914. författare och utgifvare af undervisningsmaterial." Såsom botanisk forskare liar han gjort sig känd genom sina resor till Enontekis och Nuortijärvi samt sin skrift om floran i östra delen af södra Karelen. Äfven zoologerna ha af ho- nom fått upplysningar af lokalt intresse. Hans tilldragande personlighet hade förskaffat honom en mycket talrik vänkrets. Ännu fyra landsmän ha under året med dö- den afgått. Alldeles nyss, den 10 maj 1914, afled konsul Gustaf Röt t- ger Sundman. Hans inlägg i vår naturalhisto- ria har varit artistens, hvars för natur och färg öppna öga tillät honom att på ett synnerligen förtjänstfullt sätt afbilda våra fågelarters ågg, våra roffåglar och fiskar. Tvenne medicinedokto- rer, GustafEmil To- bias Sandell och Odo Sundvik, som båda med intresse om- fattat vår flora, hafva aflidit, den förre såsom läkare i Bromarf den 7 april 1914, den senare den 13 augusti 1913 under en utrikesresa. Slutligen bör näm- nas fil. kand. Konstantin Siitoin, hvilken aflidit den 18 december 1913 och med framgång bedrifvit studier af plankton samt i tryck utgifvit resultaten af egna undersökningar härom, anställda i Sarajärvi träsk nära Sordavala. I stället för de bortgångna ha unga personer trädt i ledet, detta år till ett antal af sju, nämligen herrar K. K. Kari, H. A. Järnefelt, K. H. Kekoni, V. Tanner, E. E. E. Lindqvist, J. Wahlberg och V. A. Pesola. (iustaf Röttffer Sundman. 13. V. 1914. Ordförandens årsberättelse. 217 1 anledning af årets personalförändring bör ännu näm- nas en, som Sällskapet lifligt beklagar: prof. J. Sahlberg har ansett sig, på grund af en speciell meningsolikhet, icke vidare böra kvarstå inom Sällskapet, utan har från detsamma afgått. Kasta vi blicken tillbaka på årets verksamhet, så tyckes mig denna ge anledning till tillfredsställelse och fortfarande båda godt för framtiden. Mötena ha fortgått såsom vanligt, och med verklig förnöjelse ha vi kunnat konstatera ett allt mera stegradt antal närvarande: i år har uppnåtts ett maximi- tal af 57, vida större än någonsin. Af de c. 60 andragan- dena ha ^/g varit af zoologisk, '/a ^f botanisk art. De förra äro framförda af herrar M. Brenner, K. E. Ehrström, G. Ekman, R. Fabritius, C. Finnilä, R. Frey, Th. Grönblom, V. Hellen, A. och K. Hildén, K. M. Levander, H. Lindberg, C. Lundström, Fr. Lönnfors, E. Merikallio, L. Munck, J. A. Palmen, R. Palmgren, fru E. Pontån-Munsterhjelm, hrr A. Poppius, B. Poppius, J. Sahlberg, U. Saalas och K. Walle. De botaniska meddelandena ha gjorts af herrar A. Backman, M. Brenner, W. Brenner, E, Ehrman, E. af Hällström, E. Häyrén, H. Lind- berg, K. Linkola, J. Montell, H. Rancken och Th. Seelan. Till stor del ha dessa meddelanden varit kortare noti- ser eller artiklar afsedda för Sällskapets Meddelanden, nämligen följande: H. Lindberg, Anmärkningsvärda växtfynd gjorda un- der en resa sommaren 1913 genom Kuolajärvi, vid Hvita hafvet och vid Kandalakscha. V. Hellen, Zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig. M. Brenner, Nötkråkan i Ingå 1913. J. Sahlberg, Ptinus tectus Boield. K. E. Ehrström, Eine abweichende Form von Äpode- mus (Mus) agrarius Pallas aus Finland. Th. Grönblom, För Finland nya Macrolepidoptera. E. Merikallio, Pähkinähakkisen vaelluksesta Suo- meen 19n. J. S a h 1 b e r g, Haltica engströmi och Scymnus triangiilaris. 218 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1914. R. F a b r i t i u s, Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, biand dessa den för Europa nya Callimorpha menetriesii Ev. K. M. L e v a n d e r, Om Alderia modesta i Finska vilken. K. M. L e v a n d e r, Planktonter i Tusby träsk. C. Finnilä, Ornitologiska iakttagelser från Ätsäri. U. S a a 1 a s, Suomen kaarnakuoriaiset. Scolytida' eli TomicidcB. Tutkimuskaavoja kaarnakuoriaisten sekä niiden syömäkuvioiden määräämistä varten. K. M. Le v an der, Om undersökning af ett torfmarks- område ur topografisk-faunistisk och ekologisk synpunkt. Bestyreisen, Om principerna för utdelandet af Säll- skapets stipendier. T. J. H i n t i k k a, Omituisia pahkoja Pinus silvestris'e\\a. R. Fre y, Cephenomyia ulrichi Brauer. A. L. Backman, Floristiska meddelanden från Evois, Valtimo, Kivinebb m. fl. trakter. M. B r e n n e r, Picea excelsa f. oligoclada Brenn. A. & K. H i 1 d é n, Ornitologisia havaintoja Karkun seu- dulta. G. Ekman, Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter. K. Lin kola, Mypogymnia-ParmeUen in Finland. J. Sahlberg, Studier och forskningar om Finlands microlepidopterfauna. E. Häyrén, Einige Flechtenfunde aus Finland. R. Hult, Bidrag till mossfloran på Pallastunturit. J. M o n t e 1 1, Elymiis arenarius återfunnen i Muonio. A. L. Backman, Floristiska meddelanden från Kuu- samo. K. L i n k o 1 a, Kasvitietoja Jyväskylästä. J. Montell, Förslag till naturskyddsområde vid Kil- pisjaur. J. Montell, Sfl//A:-hybrider från Muonio och Enontekis. För att införas i Acta hafva inlämnats: H. R an eken, Bryologiska meddelanden I, IL C. Lundström och R. Frey, Beitrag zur Kenntnis der Dipterenfauna des nördlichen europäischen Russlands. 13. V. 1914. Ordförandens årsberättelse. 219 E. Häyrén, Uber die Landvegetation und Flora der Meeresfelsen von Tvärminne. Ein Beitrag zur Erforschung der Bedeutung des Meeres fur die Landpflanzen. K. L i n k o 1 a, Lisätietoja Kuopion pitäjän kasvistosta, I. putkilokasvit, II. sammalet. H. Rancken, Uber die Starke der Bryophyten. A. Poppius, Finlands Microlepidoptera I, II. Af dessa afhandlingar äro de flesta redan tryckta i Acta 39 eller blifva färdiga inom denna månad; till dem skola ännu fogas ett par andra. Ehuru detta band först under sommaren kommer att bli färdigt, har dock en vä- sentlig del däraf kommit till stånd under detta verksam- hetsår. Acta n:o 38 åter faller helt och hållet inom det gångna året. Detta band innehåller afhandlingar af herrar A. Wah 1- berg, R. Palmgren, C. Finnilä och H. Rancken. Under året har, genom försorg af hr E. Häyrén, af Meddelanden utkommit häftet 39, omfattande förhandlin- garna från nästföregående år. Reseberättelser hafva under året afgifvits rörande de exkursioner, som med understöd af Sällskapet företagits af herrar R. Palmgren i ornitologiskt syfte till Hvittis och Kumo, A. L. Backman till norra Tavastland, J. Valle till Kuhmoniemi och V. Räsänen till Österbotten. Reseunderstöd åter har Sällskapet kunnat utdela för nästkommande sommar åt herrar: R. Palmgren . . . 300: — - C. Finnilä .... 200: — Th. Grönblom. . . 300: — således det icke obetydliga beloppet af 1,800 mk. Det förtjänar i sammanhang härmed annoteras, att under året ett icke oviktigt steg tagits i riktning att ge ett större djup åt de forskningar, som resenärerna åsyfta. Samlandet kommer väl att i alla tider förbli ett af vårt samfunds mål, likasom det utgjort ett första lärospån för enhvar af oss. Men då ju icke ens samlingarnas bestämmande ännu inne- bär en definitiv bearbetning af de inhöstade skördarna, har A. L. Backman . . 300 V. A. Pesola . . . 300 M. E. Huumonen . 400 220 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1914. Sällskapet velat bringa målet för sina sträfvanden till ett högre plan därigenom, att redan vid uppgörandet af rese- planer och utgifvandet af stipendier ett efter möjligheten genomtänkt syftemål, ett program för insamlandet af ma- terial och iakttagelser i naturen borde föreligga. Härmed har vårt samfund i den vetenskapliga forskningens intresse tagit ett afsevärdt steg framåt. När erfarenheten härom hunnit mogna, skola allt flere medlemmar klarare inse vik- ten af målmedvetet arbete. Framtiden skall då kunna in- registrera allt mera omfattande och mognade slutresultat, i det att icke uteslutande material hopas, utan också en del på dettas studium grundade problem vinna sin lösning. Sällskapet har haft nöjet att emottaga såsom gåfvor dels af hr E. Nordenskiöld ett inom hans släkt sedan fem gene- rationer uppbevaradt herbarium af historiskt intresse, dels manuskript af aflidne mag. E. W. Niklander (genom prof. Saelan), af framlidne dr R. Hult (genom Geografiska före- ningen) och af framlidne dr Enwald (genom hr Hildén), samt af herrar lektor Buddén och mag. K. Linkola. Jag tviflar icke, att mången kan t3^cka det varit till öfverflöd, som under de nästföregående åren af mig uttalats några tankar, som trängt sig på mig Floradagen. Men enär jag numera ej har daglig beröring med vår naturalhistoria studerande ungdom, kan jag ej heller nu uraktlåta att be- gagna mig af tillfället. Det återkommer kanske icke. Det är med tillfredsställelse jag uttalar, att äfven detta år inom Sällskapet förflutit under lugn utveckling. Öf- verallt i världen bryta sig ju meningar mot hvarandra, och ett ordstäf säger, att „strid är lif". Men strid kan ock leda till fördärf. I vår tid har tanken om „kampen för tillvaron" blifvit ett allmängods, men det är en tanke som ofta missbrukas. I naturen försiggår visserligen en allas kamp mot alla, och obestridligt har detta gett an- ledning till urval af de för striden bäst utrustade. Men i grund och botten är detta slag af utveckling icke det enda. Vore det så, så vore naturliga arter äfvensom mänsklig kul- 13. V. 1914. Ordförandens årsberättelse. 221 tur snart nog bragta om intet. Ty näfrätt och förtryck för- störa, vare sig de i naturen eller människolifvet bli enarå- dande. Och om alla inbördes stjälpa hvarandra, så upp- står kaos. Annat är fallet, om möjligast många lära sig att hjälpa hvarandra. Detta sker redan i naturen. Märkligt nog är det den kända anarkisten Krapotkin, som särskildt fram- hållit hurusom »inbördes hjälp" inom djurriket spelar en vida större roll än man vanligen antager. Djurföräldrar hjälpa sina ungar, och djursamhällen, sådana som uppstått hos de socialt lefvande, hjälpa sina enskilda individer, ty en- samma skulle dessa i regeln icke kunna lefva med samma slags lifsvanor. Växtassociationerna äro dylika samman- slutningar till de enskilda individernas, resp. arternas fort- bestånd. Själfva våra mänskliga samhällen af olika grader äro dylika för inbördes hjälp utbildade institutioner. Och inom kultursamhällena äro de vetenskapliga samfunden dy- lika allmännyttiga inrättningar. Ju mera de enskilda med- lemmarna i samfundet hjälpa hvarandra, desto gynnsammare blir totalresultatet. Egennytta sönderrifver, men dess mot- sats uppbygger. Vårt fosterland befinner sig nu i det läge, att a 1 1 a våra samhällsinstitutioner behöfvas för att uppehålla det hela. Också de vetenskapliga äro medel för detta helas bestånd. Split inom dem är därför nu än mera fördärfligt än eljes. Att detta icke innebär, att inbördes kritik bör uteslutas, är klart af sig själft. Ty också kritiken är ett medel att hjälpa, t. o. m. ett viktigt medel. Det är därför med glädje jag iakttagit, att inom vårt samfund icke rådt split, utan tvärtom benägenhet att ut- veckla sig efter omständigheterna. Det är glädjande, att den gamla och fruktbara samhörigheten emellan faunan och flo- ran fortfarande upprätthålles, att språken ej vålla någon schism, att unga och gamla samarbeta och att alla flitigt täfla i arbetet. Detta bådar godt för framtiden. Måtte allt framgent hos oss ingen behöfva mana: ceterum censeo, discordiam esse delendam. 222 Skattmästarens årsräkning. 13. V. 1914. Skattmästaren, doktor V. F. B r o t h e r u s, framlade Säll- skapets Årsräkning för år 1913, hvarur meddelas följande utdrag: Debet: Behållning från år 1912, Stående fonden 28,000 Senator J. Ph. Palmens fond .... 13,244 Sanmarkska fonden 5,368 Siltala-fonden 441 Årskassan 1,333 i_4 48,386:44 Inkomster under året. Statsanslag 8,000 Längmanska fonden 2,000 Räntor 2,360 195 78 67 83 Ledamotsafgifter Tryckningsbidrag af Herr Hirschmann A. B. Helsingfors Bokhandel . . . . Försåld litteratur Andra dividenden i Edlundska Bokhan- delns konkursmassa R. Friedländer & Sohn Af mag. A. Palmgren 2 "/q af Werner & Winters räkning 89 52 41 3:36 1:58 10:_— 12,799:76 Summa 61,186:20 Kredit: Utgifter under året. Arvoden 925 Reseunderstöd 3,350 Transport 4,275 13. V. 1914. Botanices-intendentens årsredogörelse. 223 Transport 4,275: — Tryckningskostnader 6,897: 31 För inköp af djur 300: — Ränta vid inköp af 2 obligationer . . 22:38 Frakt, annonser m. m 320: 25 Förskott af skattmästaren under före- gående år 53:95 11,868:89 Behållning till år 1914. Stående fonden 28,000 Senator J. Ph. Palmens fond .... 13,244 Sanmarkska fonden 5,368 Siltala-fonden 463 — 47,075: — Arskassan 2,242:31 Summa 61,186:20 På tillstyrkan af revisorerna, herrar F. Elfving och A. P o p p i u s, beviljade Sällskapet härpå skattmästaren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gångna året. Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af- gaf följande Årsredogörelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Sällan har tillväxten af Sällskapets samlingar varit så omfattande som under det sistförflutna verksamhetsåret. Aldrig tillförene torde antalet af de personer, som vänligen bidragit till Sällskapets samlingars förkofran, varit så stort som under senaste år. Det värdefullaste bidraget har lämnats af aflidne doktor Odo Sund viks föräldrar, som velat hugfästa sin sons minne genom att till Sällskapet förära den vackra och rik- haltiga mossamling, som af den aflidne hopbragts. Denna samling omfattar 2,385 nummer, förutom ett stort antal 224 Botanices-intendentens årsredoCTÖrelse. 13. V. 1914. ö^ dubletter. En annan mycket anmärkningsvärd föräring för- tjänar äfven särskildt framhållas. Doktor Erik Norden- skiöld har nämligen haft vänligheten till samlingarna öf- verlämna ett från senare hälften af 1700-talet härstammande herbarium. Detta hade sammanbragts af hans farfarsfarfar, öfversten vid fortifikationen Karl Fredrik Norden- skiöld (1702—1779) och farfarsfar, öfversten vid fortifika- tionen AdolfGustafNordenskiöld (1745—1821), och, förvaradt i ett enkom för detsamma förfärdigadt skåp, se- dan slutet af nämnda sekel funnits uppbevaradt å Frugård i Mäntsälä socken. Samlingen omfattar ett rätt stort antal arter, dels vanliga, vilda, dels en mängd odlade, hvilka sist- nämnda härstamma från de botaniska trädgårdarna i Upp- sala och Åbo, att döma af att efter växtnamnen ofta finnas initialerna H. U. och H. A. (Hortus Upsaliensis, Hortus Abo- énsis). Då å härvarande museum finnas ytterst få gamla samlingar, har den nu öfverlämnade sitt stora historiska intresse, såsom illustrerande det sätt, på hvilket samlingar under och strax efter den Linneanska tiden anlades. De för öfrigt mest omfattande samlingarna ha inlämnats af mag. T. J. H i n t i k k a, mag. K. L i n k o 1 a, stud. V, K r o h n, forstm. J. Montell och dr Harald Lindberg. På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inlämnade gåfvorna på följande sätt. I summan för lafvarna ingå äf- ven tidigare inlämnade gåfvor, hvilka dock först nu inför- lifvats med samlingarna. Kärlväxter 1,742 exx. Mossor 2,272 „ Lafvar 807 „ Svampar 87 „ Alger 34 „ Summa 4,942 exx. Nedannämnda personer ha inlämnat gåfvor af större eller mindre omfattning till Sällskapets fanerogam- och kryptogam-samlingar: 13. V. 1914. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 225 Fil. mag. Greta Andersin, fil. kand. Maja Arvo- n e n, stud. Eli i Björkman, stud. Margit Böld t, ele\^ T. B o 1 d t, stationsinspektor O. Brände r, rektor M. B r e n- n e r, mag. W. B r e n n e r, dr V. F. B r o t h e r u s, dr H. Buch, Biologiska stationen i Alexandroffsk vid Kolafjorden, rektor E. J. B udden, herr R. Cederhvarf, stud. R. Coll änder, prof. Fr. Elfving, stud. Th. Grönblom, mag. L. Hannikainen, mag. T. J. Hintikka, järnvägs- bokhållare L. Holmberg, stud. V. Hornborg, mag. M. E. Huumonen, stud. E. Häg-gman. forstm. Ed v. af Hällström, mag. E. Häyrén, stud. K. K. Kari, prof. P. A. Karsten, herr C h. E. K e c k m a n, mag. C. A. K n a b e, stud. V. K r o h n, stud. E. K ä r k i, mag. V. Korvenkontio, stud. A. Leskinen, dr Harald Lindberg, elev P. H. Lindberg, trafikinspektör A. Lindfors, mag. K. Lin- kola, forstm. J. Montell, mag. J. G. Nordling, dr E. Nordenskiöld, prof. J. P. Norrlin, prosten A. Ny- ström, stud. L. Oesch, stud. A. Oks an en, folkskollä- rare J. Pekkarinen, stud. V. P e s o 1 a, mag. H. R a n c k e n, stud. V. Räsänen, prof. Th. S se 1 a n, stud. S. Salmen- 1 i n n a, stud. M. S a u r a m o, provisor U. Segerman, med. kand. Eva Segerstråhle, fröken E 1 s a S i 1 1 m an, dr O. Sundviks sterbhus, herr J. S n e 1 1 m a n, mag. K. J. Valle, trädgårdsmästare H. Wasastjerna, mag. J. A. W e c k s e 1 1, mag. Laura Wecksell och provisor U. V i d- 1 u n d. I detalj gestaltar sig samlingarnas tillväxt påföljande sätt: Kärlväxtsam lingens tillväxt har varit följande : Ruppia spiralis och 12 andra hafsväxter samt Sium latifolium, ny för provinsen, från N, Kyrkslätt, Greta Andersin och E. H ä g g m a n. — 8 ar- ter Taraxaca från Om, Jakobstad, Maja A r v o n e n. — Pteris från Kuusamo, Luzula multiflora < Sudetica från Kb, Eriophorum callithrix från 01 och Epipactis palustris från Kb, nya för resp. provinser, samt 40 exx. andra kärlväxter från olika delar af landet, A. L. Back- man. Ficaria, Gagea luteo, Solanum nigrum och Rubus arcticus f. leucitica från Oa, Öfvermark, Elli Björkman. Hypericum mon- tanum från Ab, Lojo, Margit Böld t. — 2 arter Toraxacum från N, Helsingfors, O. Bränder. — 22 exx. från N, Ingå, M. B r e n n e r. — 27 exx. från N, Ingå och Snappertuna, W. B r e n n e r. — 30 exx. (del- 15 226 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914. vis skolexemplar) från Sa, E. J. B u d d é n. 15 exx. Taraxaca från N, R. C e d e r h v a r f. — Carex Goodenoughii forma från N, Ekenäs, Fr. E 1 f v i n g. — 6 exx. från St, Birkkala, T h. G r ö n b 1 o m. — Rhodiola och Viola biflora från LI, Utsjoki, L. H a n n i k a i n e n. — 17 arter Taraxaca i 45 exx. från Sb, Jorois, T. J. H i n t i k k a. — Caucalis daacoides, ny för adventivfloran, frän Ka, Viborg, L. H o 1 m- b e r g. — 11 exx. från Sb, Pielavesi, V. Hornborg. — 2 exx. från N, 24 exx. från Ta och 28 från Ob, M. E. H u u m o n e n. — 26 arter i rikliga, vackra exemplar (däribland Urtica urens, Nepeta glechoma, Li- naria, Matricaria discoidea nya för provinsen) från Kuusamo samt Scirpus mamillatus från Ob, Ylikiiminki, ny för prov., E. af Häll- ström. — 4 exx. Taraxaca från LKem, Kemijärvi, E. H ä y r é n. — Thalictrum minus från N, Lappvik, Botrychium matricariifolium från N, Tvärminne, Lolium perenne från Ta, Kangasala, samt 4 andra kärlv. från Tvärminne, K. K. Ka r i. — Epipogon från Ob, Simo, C h. E. K e c k m a n. — Carex vesicaria från Al, Jomala, C. A. K n a b e. — 318 exx. från Ka, V. K r o h n. — 67 exx. vattenväxter från Åland, V. K o r v e n k o n t i o. — 16 exx. från Tb, A. L e s k i n e n. — 106 exx. från LKem, Kemijärvi och östra Kuolajärvi, därbland Pliegopteris Ro- bertiana, Lappula deflexa, Melandryum angustiflorum, Aster Sibiricus, Carex laevirostris, Saxifraga cernua, Carex paradoxa och Calypso nya för provinsen; 91 exx. från Karelia Keretina, däribland Luzula Sude- tica, Alopecurus pratensis, Lemna trisulca, Atropis maritima, Carex tenni- flora, C. heleonastes, Cerastium vulgatum 'glandulosum, Myriophyllum spicatum, Rumex auriculatus, R. Fennicus, Stellaria humifusa, Potentilla *Egedi, Animodenia, Cochlearia *arctica, Draba incana, Dr. hirta, Ålche- milla acutidens, A. subcrenata nya för provinsen samt 10 arter, upp- gifna för provinsen, men af hvilka exemplar saknats i samlingen ; 129 exx. från Lim, Kandalakscha, däribland Atropis maritima, A. distans, Schoenus ferrugineus, Carex Oederi, Eriophorum latifolium, Bromus inermis, Potamogeton filiformis, Rumex auriculatus, Cerast. alpinum X C. vulgatum, Salix aurita, Pyrola chlorantha, Potentilla "Egedi, Conioselinum cenolophioi- des nya för provinsen; 160 exx. frän LI och LKem samt Aspidium cristatum X A. spinulosum från N, Kyrkslätt, HaraldLindberg. — Picea excelsa 1. aurea från N, Kyrkslätt, P. H. Lindberg. — 2 exx. från Oa, Korsnäs, af trafikinspektör A. Lindfors. - 117 exx. från Tb, Jyväskylä, 17 exx. från N och Ab, 3 Hieracia från Ab, 17 från Tb, K. L i n k o 1 a. — 140 exx. frän LKem och LE, däribland Matricaria discoidea, Carex microstachya och Botrychium lanceolatum nya för LKem och Botrycli. boreale, Carex flava, Geum rivale, Prunus padus, Viola bi- flora, V. montana, V. arenaria, Angelica silvestris. Anthriscus silvestris. Batrachium eradicaium, Veronica scutcllata, Geranium silvaticum, Pota- mogeton pusillus, Rhododendron Lapponicum, Rumex arifolius och Gen- tiana tenella nya för LE, J. M o n t e 1 1. — Helminthia och Sonchus 13. V. 1914. Botanices-intendentens årsredogörelse. 227 osper forma samt 3 Alcliemillae från Om, Lappajärvi, däribland A. al- pestris ny för provinsen, A. Nyström. — 3 exx. från Kb, Tohma- järvi, Selaginella från OK, Suomussalmi, L. O e s c h. — Monotropa från Tb, Saarijärvi, ny för provinsen, A. O k s a n e n. — 20 exx. Tavaxaca från Sb, Kuopio, J. Pekkarinen. — 94 exx. från Ab, Pargas, samt Litorella från Ab, Littois, V. P e s o 1 a. — 34 exx. Salices från LI och 6 frän Oa, H. R a n c k e n. — Zannichellia polycarpa från Ob, Simo, V. Räsänen. — 5 exx. från N, Kyrkslätt, T h. S ae 1 a n. — 12 exx. från St, Loimaa, M. Sauramo. — 3 exx. frän LKem, Muonio, U. Seger- man. — Ononis hircina från N, Kyrkslätt, Eva Segerstråhle. — 10 exx. från IK och KL, Elsa S i 1 1 m a n. — 12 exx. från Ka, Jääskis, däribland Lamium purpureum f. albiflora och Ålchemilla minor, K. J. Valle. — Chenopod. glaucum, Ch. polijspermum , Galinsoga parviflora och Polygonum minus från N, Kyrkslätt, H. Wasas tj erna. — 10 exx. frän Ta, Tyrväntö, Laura Wecksell. — Juncus compressus från Ab, Vichtis, J. A. Wecksell. — Taxus c. fr. från Al, Lemland, U. Vidlund. M o s s a m 1 i n g e n har ökats genom följande : 2 exx., A. L. Backman. — Brachythecium glareosum från N, Helsinge, V. F. Brotherus. — 3 exx. från N, Ekenäs, Fr. Elfving. — 4 exx. från Ta, M. E. H u u m o n e n. — 4 exx. från Kuusamo, däribland Hepatica ny för provinsen. Ed v. af Hällström. — 1 ex. från Tb, A. L e s k i n e n. 99 exx. från Ab, N, Tb och Sb, K. L i n k o 1 a. — Splachnum lateum från OK, Suomussalmi, L. O e s c h. — 3 exx. från Ab, Pargas, V. P e s o 1 a. — 44 exx. från Oa, däribland Sphagnum molle, ny för floran, H. R a n c k e n. — 29 exx. från Ta, Jokkis, S. S a 1- m e n 1 i n n a. — 2,385 exx. ur O. Sundviks efterlämnade herbarium, skänkt af hans föräldrar. Lafsamlingens tillväxt har varit följande : 1 ex., A. L. B a c k- m an. — 2 exx. från N, Ekenäs, Fr. Elfving. — 6 exx. från Ta, M. E. H u u rii o n e n. — 6 exx. från N och St, däribland Caloplaca cerinella, C. subgranulosa, Ramalina capitata, Aspicilia leprosescens och Rinodina demissa nya för floran, E. H ä y r é n. 147 exx. från Ab, N, Tb, Sb, K. Linkola. — 98 exx. från Ob, LKem, LE, J. P. Norr- lin. — 1 ex. från Ab, Pargas, V. P e s o 1 a. — 1 ex. från Oa, H. Rancken. — 31 exx. från Ta, Jokkis, S. Salmenlinna. — Dess- utom ha särskilda gamla samlingar ordnats af mag. K. L i n k o 1 a, hvarigenom tillkommit 77 exx. från Lim, LT, KK, leg. G. S e 1 i n 1863, 19 exx. frän Lim, LT, LP, leg. N. I. F e 1 1 m a n 1863, 4 exx. från LT, leg. P. A. Karsten 1863, 58 exx. från Sa, leg. O. A. Carlenius 1865—70, 22 exx. från N, leg. M. Brenner 1863, 300 exx. från N och Ta, leg. A. Sola. Svampsamlingen har förökats på följande sätt: 1 ex. från N, H. Buch. — Cudoniella acicularis från N, Esbo, ny för floran, R. 228 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914. C o 11 a n d e r och A. L e s k i n e n. — 4 exx. frän N, Ekenäs, F r. E 1 f- V i n g. — 3 exx. från KOI (leg. G ii n t h e r). — 56 exx. parasitsvampar från Sb, Ta, Al, T. J. H i n t i k k a. — 4 basidsvampar från Ta, Forssa, P. A. Karsten. — 2 exx. från St, Tyrvis, J. G. N o r d 1 i n g. — 9 exx., J. P. N o r r 1 i n. — 5 exx. från Ab, Pargas, V. P e s o 1 a. — 2 exx. från Helsingfors, H. R a n c k e n. — Phallus i sprit från Al, Jomala, J. S n e 1 1 m a n. Algsamlingen slutligen har förstorats genom följande gåf- vor: 19 exx. hafsalger från Ishafvet, Biologiska stationen i Alexandroffsk, Kola. — 1 ex. från N, Ekenäs, Fr. E 1 f v i n g. — 9 exx. hafsalger från Hvita hafvet (KK, Lim), Harald Lindberg. — 3 exx. från KOI (leg. Giinther). — 1 ex., J. P. N o r r 1 i n. — Nostoc pruniforme från KL, Sortavala, L. O e s c h. — 19 exx. från Ab, Pargas, V. P e s o 1 a. Dessutom äro följande gåfvor att anteckna: frön af Taxus från Al, Geta, T. J. H i n t i k k a. — Frön af Butomus från Kemi och Simo, E. Kärki. — 4-talig Tulipa, T. B o 1 d t. - 3 fotografier (Pulsatilla paténs) från Stjernsund i Tyrväntö, Ta, J. A. W e c k s e 1 1. — Vindbo på tall från Tb, Laukaa (leg. A. W e s s m a n), A. L e s k i n e n. — Sotkamossa (Ok) kesällä v. 1904 keräämäni Hieraciumit (manuskript), K. L i n k o 1 a. — Hajanaisia muistiinpanoja Savon kasvullisuudesta. Dicotyledonece: Synipetalce och Choripetalce (Papilionacece och Rosacece), manuskript, E. J. B u d d é n. T. f. zoologie-intendenten, amanuens K. E. E h r s t rö m, afgaf följande Årsredogörelse öfver de zoologiska samlingarnas tillväxt. Under det förgångna verksamhetsåret hafva däggdjurs- samlingarna ökats ansenligt. Af utdöende eller sällsyntare arter ha förvärfvats bl. a. en vildren, två björnar och tre loar. Ett jämförelsevis mycket rikligt material af mikro- mammalier har museet erhållit från olika delar af landet genom att till intresserade personers förfogande ställa uten- silier för deras insamling och konservering. Antalet ny- tillkomna nummer af inalles 37 arter har varit följande: Skinn 289 exx. Skelett 6 „ Skallar 149 „ Horn 1 par Djur i sprit 431 exx. Summa 876 nummer. 13. V. 1914. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 229 Då hela djur stått museet till buds, ha icke endast skin- nen, utan äfven skelettet eller delar däraf tagits till vara. Af sällsyntare former ha kropparna konserverats i sprit eller formol för anatomiska undersökningar. I förtecknin- gen ha i dessa fall dock endast skinnen upptagits. Ökningen af fåge 1 samlingarna har varit rikligare än förut. Cirka 120 arter och varieteter ha inlämnats, näm- ligen: Skinn 449 exx. Fåglar i sprit 16 „ Skelett 7 „ Ägg . . 10 kullar Summa 482 nummer. Af reptilier ha inlämnats 13 nummer i 2 arter, af a m f i b i e r omkr. 20 nummer i 4 arter och af f i s k a r cirka 30 nummer i 13 arter. De e n t om o 1 o g i s k a samlingarnas ökning har varit föl- jande: Orthoptera 2 exx. Mallophaga 71 prof. Coleoptera 1,576 exx. Hymenoptera 1,581 exx. Odonata 1 ex. Lepidoptera 419 exx. Diptera 133 exx. eller prof. Aphaniptera 7 prof. Memiptera 118 exx. eller prof. Diverse insekter .... 31 exx. eller prof. Summa cirka 3,939 exx. eller prof. Af arachnoideer ha lämnats 4 prof, af crusta- c e e r 1 exemplar, af mollusker 2 exemplar. Till alla de personer, som bidragit till ökandet af sam- lingarna, frambäres härmed Sällskapets tack. 1 detalj har samlingarnas tillväxt varit följande: Mammalia. Plecotus auritus, 1 ex. fr. Esbo af dr B. P o p p i ii s. — Vesperugo borealis, 2 exx. fr. Viborg af amanuens K. E. E h r s t r ö m; 230 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914. 5 exx. fr. Atsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Nykyrka V. 1. af elev E. K. Kr au se; 10 exx. fr. Jomala af artist J. Snellman; 1 ex.fr. Grankulla af elev Jarl Carpelan. — Vespertilio nattereri, 5 exx. adult., 1 ex. juv. fr. St. Johannes af stud. F. Lönnfors. — Sorex pygmaeus, 2 exx. fr. Tusby af mag. V. Korvenkontio; 3 exx. fr. Tvärminne af stud. J. Kivenheimo; 2 exx. fr. Viborg af elev E. Thuneberg; 2 exx. fr. Storkyro af stud. P. N e d e r s t r ö m; 1 ex. fr. Nedertorneå af herr A. Björkman; 2 exx. fr. Brahestad af stud. Y. Vuorentaus; 5 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 1 ex. fr. Nykyrka V. 1. af elev E. Krause; 2 exx. fr. Birkkala af stud. T h. Grön blom; 3 exx. fr. Kangasala af herr J. Jaatinen; 1 ex. fr. Padasjoki af stud. K. H. K e k o n i ; 1 ex. fr. Porkala af herr B. Lindberg; 1 ex. fr. Kärsämäki af forstm. P. V e g e 1 i u s; 2 exx. fr. Teuvo af herr J. Seppä; 12 exx. fr. Kangasala af mag. V. Kor- venkontio; 2 exx. fr. lisalmi af herr L. Niskanen; 3 exx. fr. lisalmi af fröken Eva Svanberg; 11 exx. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 2 exx. fr. Birkkala af herr S. L i 1 j a; 1 ex. fr. Grankulla af elev Jarl Carpelan. — Sorex araneiis, 2 exx. fr. Tusby af mag. V. Korvenkontio; 1 ex., albinistiskt, fr. Karkku af stud. K. H i 1 d é n; 2 exx. fr. Tammerfors af herr E. Andersson; 5 exx. juv. fr. Viborg af amanuens K. E. Ehr ström; 2 exx. fr. Vi- borg af elev E. Thuneberg; 1 ex. fr. Antrea af dr:innan D. L u- nelund; 7 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 1 ex. fr. Simsalö af dr H. Federley; 1 ex. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Kervo af stud. F. Remmler; 6 exx. från Lieksa af forstm. G. E. R. Wa- sastjerna; 7 exx. fr. Birkkala af stud. T h. G r ö n b 1 o m; 4 exx. fr. Tusby af mag. H. Järnefel t; 1 ex. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 4 exx. fr. Grankulla af elev Jarl Carpelan. — Talpa europaea, 5 exx. fr. Viborg af elev E. Thuneberg; 1 ex. fr. Antrea af dr:innan D. Lunelund; 1 ex. fr. Nykyrka V. 1. af elev E. Krause; 1 ex. fr. Gumtäckt ink. — Crossopiis fodiens, 1 ex. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; 1 ex. fr. Storkyro af stud. P. N e- derström; 2 exx. fr. Antrea af dr:innan D. Lunelund; 1 ex. fr. Joutsa af herr T. Hos sola; 2 exx. fr. Birkkala af stud. T h. Grön- blom; 1 ex. fr. Kuru af herr S. Lilja. — Erinaceus europaeus. 3 exx. fr. Jomala af artist J. Snellman. — Vulpes vulpes, 2 skallar fr. Kö- kar ink. Ursiis arcfos. 2 exx. fr. Suojärvi ink.; 1 skalle c? fr. Uomais, Pitkäranta, ink. - Lynx lynx, 1 skinn juv. ^ fr. Suojärvi ink.; 2 skinn fr. Uomais ink. — Miistela erminea, 1 ex. fr. lisalmi af herr L. Nis- kanen; 1 skalle fr. Sodankylä ink.; 1 ex. fr. Sodankylä ink. — Mustela martes, 1 ex. fr. Uleåborg (?) af Högholmens djurgård genom mag. R. Palmgren. Foetorius piitorins, utan närmare angifven lo- kal af Högholmens djurgård gen. mag. R. P a 1 m gren. Lutra liitra, 1 ^ fr. Suojärvi inköpt; 1 cJ utan närmare angifven lokal af Höghol- 13. V. 1914. Zoolo^ie-intendentens årsredogörelse. 231 t^^ mens djurgärd genom mag. R. Palmgren. — Gulo gulo, fr. Kuusamo af Högholmens djurgård genom mag. R. Palmgren. — Phoca foe- tida. 13 skinn o. 17 skallar fr. Vasa ink.; 21 skallar fr. Kökar ink.; subfossila skelettdelar fr. Tervola af stud. Y. Vuorentaus. — Phoca foetida saimensis, 3 skinn fr. Enonkoski ink. ; 1 skinn fr. Nyslott ink.; 1 skinn fr. St. Michel af Högholmens djurgård genom mag. R. Palmgren. — Phoca foetida ladogensis, 84 skallar fr. Sordavala ink. Halichoerus grypus, 1 skinn fr. Vasa ink.; 1 skinn o. 7 skallar fr. Kökar ink. ; 1 skinn fr. Porkala af Högholmens djurgård genom mag. R. Palmgren. — Castor fiber, delar af skalle o. käkar fr. Kuo- lajärvi kökkenmödding af dr H. L i n d b e r g och stud. M. A s c h a n. — Sciurus vulgaris, 23 skinn fr. Sodankylä ink.; 1 fr. Bodö, Helsinge, af stud. I. Forsius; 1 skinn fr. Esbo af herr H. Myhrberg;18 exx. fr. Esbo ink.; 2 skinn fr. Kantalaks af aman. R. Frey o. stud. W. Hellen; 9 exx. fr. Suojärvi ink., 7 skinn fr. Suomussalmi af herr O. Sorsakoski; 80 exx. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Sockenbacka af dr E. Groundstroem. — Pteromys volans, 2 exx. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Nummis af herr N. Karen; 2 exx. juv. fr. Ätsän'af stud. C. F i n- n i I ä. — Lepus borealis, 1 skinn fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; 1 ex. juv. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. Turenki ink.; 1 skalle fr. Borgå af herr V. Nordström; 1 skinn fr. Sibbo af prof. E. Reuter;! ex. fr. Ingå af herr J. W. Holmberg; 2 skallar fr. Trångsund af dr E. Zilliacus; 1 ex. fr. Kides af kapten J. B e r g; 1 skalle fr. Jo- mala af artist J. Snellman; 3 embr. fr. Valkeala af ing. G. Som- mar. — Lepus europaeus, skalle fr. Trångsund af dr E. Z il 1 i a c u s. — Mus musculus, 4 exx. fr. Kyrkslätt af prof. K. M. L e v a n d e r; 2 exx. fr. Tammerfors, 2 exx. fr. Teisko af herr E. Andersson;2 exx. fr. Esbo af dr B. P o p p i u s ; 7 exx. fr. Joensuu af stud. Helmi Bast- man; 9 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 10 exx. fr. Antrea af dninnan D. Lunelund; 2 exx. fr. Nykyrka V. 1. af elev E. K. Krause; 1 ex. fr. Padasjoki af stud. K. H. K ekon i; 4 exx. fr. Vehkalahti af herr A. Uski; flere exempl. fr. Porkala af herr Bj. Lindberg; 5 embr. fr. H:fors af prep. G. W. Forsell; 1 ex. fr. Kärsämäki af forstm. P. Vegelius; 3 exx. fr. Piikkis af herr Y. Vihantola; 2 exx. fr. Joutsa af herr T. Hos sol a; 6 exx. fr. St. Michel af herr G. Carlson; 3 exx. fr. Kangasala af mag. V. K o r- venkontio; 3 exx. fr. Ylivieska af herr V. R au t i o; 9 exx. fr. o ' Aggelby af aman. E. Häyrén; 5 exx. fr. Tusby af mag. H. J ä r n e- f e 1 1 ; 2 exx. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a s a s t j e r n a; 2 exx. fr. Antrea af dr:innan D. L u n e 1 u n d. — Mus sylvaticus, 6 exx. fr. Nykyrka V. 1. af elev E. K. Krause; 1 ex. fr. Kyrkslätt af herr J. Ryysyläinen; 2 exx. fr. Kyrkslätt af herr Hj. Edlund; 3 exx. fr. St. Michel af herr G. Carlson; 1 ex. fr. lisalmi af fröken E. M. Svanberg; 3 exx. fr. Tusby af stud. H. Järn ef el t; 1 ex. fr. 232 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914. Jomala af artist J. Snellman; 2 exx. fr. Grankulla af elev Jarl Carpelan. — Mus minutus, 1 ex. fr. Hoplax af herr E. Anders- son; 1 ex. fr. Boxbacka af herr R. Mäntynen; 1 ex. fr. Kärsämäki af forstm. P. Vegelius; 1 ex. fr. Joutsa af herr T. Hossola; 1 ex. fr. Teuvo af herr J. Seppä; 1 ex. fr. Turenki ink.; 1 ex. fr. li- salmi af herr L. N is kan en; 1 ex. fr. lisalmi af fr. E. M. Svan- berg. — Apodemus agrarius, 1 ex. fr. Viborg, Ala-Sommes, af aman. K. E. Ehr ström. — Mus rattus, 2 exx. från Turenki ink. — Mus decumanus, fr. H:fors af herr K. Rindell; 5 exx. juv. fr. Storkyro af herr P. Nederström; 1 ex. juv. fr. Lundo af herr P. J a n s e n ; 2 exx. fr. Nedertorneä af herr A. Björkman; 1 ex. fr. Runsala af herr F. W. Tuominen; 1 ex. fr. Joutsa af herr T. Hossola. — Årvicola agrestis, 1 ex. fr. Tammerfors af herr E. Andersson;l ex. fr. Tvärminne af stud. J. Kivenheimo; 8 exx. (5 juv.) fr. Viborg, Ala-Sommes, af aman. K. E. Ehrström; 3 exx. fr. Viborg, Ala- Sommes, af elev E. Thuneberg; 1 ex. fr. Joensuu af mag. Helmi Bastman; 3 exx. fr. Storkyro af herr P. Nederström ;2 exx. fr. Lundo af herr Peter Jensen; 3 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. V u o- rentaus; 2 exx. fr. Esse af herr John Finnäs; 4 exx. fr. Ny- kyrka V. 1. af elev E. K. Krause; 2 exx. fr. Birkkala af herr Nils Sandman; 2 exx. fr. Vederlaks af herr A. Uski; 11 exx. fr. Kär- sämäki af forstm. P. Vegelius; 2 exx. fr. Runsala af herr F. M. Tuominen; 1 ex. fr. Piikkis af herr Y. Vihantola; 2 exx. fr. Teuva af herr J. Seppä; 1 ex. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. \V a s a- stjerna; 1 ex. fr. Kuru af herr S. Lilja; 7 exx. fr. Järvenpää af mag. H. Järnefel t. — Hypudaeus glareolus, 1 ex. fr. Tvärminne af stud. F. E. S i 1 1 a n p ä ä; 1 ex. fr. Tvärminne af stud. E. L i n d q v i s t; 8 exx. fr. Storkyro af herr P. Nederström; 1 ex. fr. Nedertorneä af herr A. Björkman; 12 exx. fr. Brahestad och 6 exx. fr. Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 4 exx. fr. Antrea af dr:innan D. L u n e- lund; 8 exx. fr. Esse af herr John Finnäs; 1 ex. fr. Nykyrka V. 1. af elev E. K. Krause; 1 ex. fr. Kärsämäki af forstm. P. Ve- gelius; 7 exx. fr. Runsala af herr F. M. Tuominen; 1 ex. fr. Teuvo af herr J. Seppä; 5 exx. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a- sastjerna; 4 exx. juv. fr. Tvärminne af stud. Y. Vuorentaus; 4 exx. fr. Birkkala af stud. T h. G rön blom; 5 exx. fr. Kuru af herr S. Lilja; 1 ex. fr. Grankulla af elev J. Carpelan; 1 ex. fr. Antrea af dr:innan D. L u n e 1 u n d. Hypudaeus rutilus, 1 ex. fr. Sodankylä af stud. L F o r s i u s. — Hypudaeus rufocanus, 2 exx. fr. Sodankylä af stud. I. Forsius. — Microtus ratticeps, 2 exx. fr. Sodankylä af stud. L Forsius. — Arv. amphibius, 2 exx. fr. Storkyro af stud. Paavo Nederström; 3 exx. fr. Esse af herr John F i n n ä s; 1 ex. fr. Vederlaks af herr A. Uski; 1 ex. fr. St. Michel :if herr G. Carlson; 2 exx. fr. Kangasala af mag. V. K o r v e n k o n t i o. — Cervus tarandus 13. V. 1914. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 233 fennicus. skinn och skelett fr. Suojärvi ink. — Alces alces, embryo fr. Nurmo, Lonkko, af godsägare A. Wasastjerna. — Ovis aries, monströst exemplar (7-bent) frän Saari st. af okänd gifvare. Aves. Turdus musicus, fr. Ätsäri af stud. C. F i n n i 1 ä. — Turdus iliacus, 3 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; fr. Sa ink. - Turdus pilaris. 7 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 3 exx., däraf 2 juv., fr. Boxbacka af herr R. M ä n t y n e n. — Turdus torquatus, fr. Björneborg, Räfsö, af mag. Häggström. — Lusciola rubecula, fr. H:fors, Humle- vik, af dr. H. F e d e r 1 e y; 9 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä.— Luscinia suecica, 3 exx. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä.- Luscinia phoenicurus, 8 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Sylvia curruca, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Phylloscopus trochilus, fr. Birkkala af stud. T h. Grönblom; fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Phyl- loscopus collybita, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Hydrobata cinclus, fr. Suojärvi ink. — Regulus regulus, 2 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Fin- nilä. — Parus major, 2 exx. fr. Haminanlaks af herr M. K a r p p a- nen; 5 exx. fr. Ätsäri och 1 fr. Vasa af stud. C. Finnilä; 5 exx. i sprit fr. Tusby af stud. H. Järnefel t. — Parus coeruleus, fr. Tusby af stud. H. J ä r n e f e 1 1. — Parus cinctus, juv. i sprit fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Parus borealis, 8 exx. fr. Ätsäri o. 2 fr. Vasa af stud. C. Finnilä. — Parus cristatus, 2 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Certhia familiaris, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Alauda arvensis, fr. Vasa af stud. C. F i n n i 1 ä. — Motacilla alba, 5 exx, fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Motacilla flava, 1 ex. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Motacilla flava borealis, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Anthus pratensis, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; 2 exx. fr. Kervo af stud. F. W. R e m m 1 e r. — Loxia curvirostra, juv. fr. Boxbacka af herr R. M ä n t y n e n; fr. Kervo af stud. F. R e m m 1 e r; 2 exx. fr. Helsinge, Gumtäckt, ink. — Pinicola enucleator, fr. Helsinge, Gumtäckt, ink.; fr. Harju af okänd gifvare. Emberiza citrinella, fr. Gumtäckt, Helsinge, ink.; 5 exx. fr. Vasa o. 11 fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Emberiza hortulana, fr. Karkku, Heinoo, af stud. A. H i 1- d é n. — Emberiza rustica, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a s a- stjerna. — Passer domesticus, 5 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Fin- nilä. — Coccotraustes vulgaris, fr. Hvittis af kronof. R. L y d é ii. — Fringilla coelebs, fr. Kervo af stud. F. Remmler; 2 exx. fr. Vasa af stud. C. Finnilä; 10 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. Fringilla montifringilla, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 5 exx. fr. Ätsäri och 1 ex. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Chloris chloris, fr. Helsinge, Gumtäckt, ink. — Carduelis carduelis, fr. icke när- mare ang. lokal af stud. A. Lindroos. — Acanthis spinus, fr. Hel- singe ink.; 4 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. — Acanthis linaria, 2 exx. utan närmare angifven lokal af herr O. Collin; fr. Parola af stud. A. He Urnan. — Sturnus vulgaris, juv. fr. Boxbacka af herr R. 234 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914. M ä n t y n e n; fr. Vasa och Atsäri af stud. C. F i n n i 1 ä. — Corvus cornix, fr. Atsäri af stud. C. F i n n i 1 ä. — Corvus corax, fr. Nurmes af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Corvus mone- dula, 3 exx. fr. Jomala af artist J. S n e 1 1 m a n. - Pica pica. juv. fr. Hindhår af statsrådet L. Mun ek; fr. Turenki ink. ; fr. Suojärvi ink.; fr. Borgå, Borgnäs, af dr R. Forsius; färgvarietet fr. Juva ink.; fr. Esbo ink.; fr. Mouhijärvi af herr J. Perttula; 3 exx. fr. Jomala af artist J. S n e 1 1 m a n; fr. Atsäri af stud. C. F i n n i 1 ä. - Nucifraga caryocatactes macrorrhynchus, fr. Kyrkslätt af herrar Dammert & l^yysyläinen; 3 exx. af jur. dr. A. F r e y. — Nucifr. caryocatactes, fr. Drumsö af herr I. Wallgren; fr. Ekenäs af mag. C. W. F o n- tell; 2 exx. fr. Esbo ink.; 2 exx. fr. Turenki; fr. Tusby, Klemetskog, af herr E. Stenberg; fr. Esbo, Sommaröarna, af herr G. Pacius; fr. Borgå af herr F. Kullman; 3 exx. fr. Björneborg, Enskär; 2 exx. fr. Tvärminne af aman. K. E. Ehr ström; fr. Tvärminne af herr O. G r i p e n b e r g; fr. Ingå, Bastö, af herr E. G r a n r o t h; fr. Pälkjärvi af herr E. R. S t å 1 h a m m a r; fr. Malm af herr N. S u o m i; fr. Bjernå af herr C. G. B j ö r k e n h e i m ; fr. H:fors, Tölö, af herr E. A n d e r s- son; fr. Sibbo, Löparö, af herr H. Tallgren; 3 exx. fr. Helsinge af stud. P. Haglund; 5 exx. fr. Kottby af herr Joh. Väisänen; fr. Fredriksberg af herr B. Suomela; 2 exx. fr. Kyrkslätt af herr E. Johanson; fr. Pargas af herr R. C 1 a y h i 1 s ; fr. Hvittis af herr Y. Hollola; fr. Hirvensalo af herr T. Suora; fr. Tali st. af herr Rajakorpi; fr. Alahärmä af herr A. Jokilehto; fr. Karkku af herr T. Tuiskunen; 2 exx. fr. Somero af herr U. J. Vuorio; 2 exx. fr. Kimito, Östermark, af herr P. H e 1 1 m a n; fr. Nurmijärvi, Raja- mäki, af herr A. L u m m e; fr. Wakjärvi, Borgå, af herr A. H e 1 1 m a n; fr. Viborg, Tikkala gård, af herr G. Seseman; fr. Kyrkslätt, Ing- valdsby, af herr H. Linden; 12 exx. fr. Jomala af artist J. S u e 1 1- man; fr. Oulunsalo af herr N. Peltari; 2 exx. fr. Tavastila af stud. F. M. S o i n i; fr. Jokioinen af herr K. J. S k u t n a b b; fr. Lavansaari af herr N. J. V i i v e 1 ä; fr. Sagu af herr T. W. Dammert; fr. Borgå af herr A. Annela; fr. Jämsä af herr O. Frantzi; fr. Waarja af herr O. Collin; fr. Äyätsä st. af Högholmens djurg. gen. mag. K. Palmgren; fr. Parikkala af herr K. K i v i a 1 h o. — Garrulus glan- darius, 2 exx. fr. Suojärvi ink. Garrulus infaustus, fr. Suojärvi ink; 2 exx. fr. Sodankylä, Kitinen, ink.; fr. Nivala af herr J. V. V a n a m o. — Lanius excubitor, fr. Helsinge, Kårböle, ink. — Muscicapa grisola. fr. Atsäri af stud. C. !•' i n n i 1 ä. - Muscicapa atricapilla, fr. Atsäri af stud. C. Finnilä. — Ampelis garrulus, 3 exx. fr. Turenki ink.; 2 exx. fr. Gumtäckt ink.; fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; 5 exx. fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a s a s t j e r n a; fr. H:fors af stud. Helmi B a s t- m a n. - Cypselus opus, fr. H:fors af vaktm. K. R i n d e 1 1. - Picus martius, 4 exx. fr. Esbo ink.; fr. Tusby ink.; fr. Sjundeä ink.; 5 exx. 13. V. 1914. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 235 fr. Suojärvi ink.; fr. Jomala af artist J. S n e 11 m a n. — Picus canus, fr. Hauho af herr O. Collin; fr. Suojärvi ink. — Picus tridactylus, 4 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finn i lä; 2 exx. fr. Suojärvi ink. — Falco pereqrinus, fr. Inkeroinen af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren; fr. Jomala ink. — Falco gyrfalco, fr. Oulainen af dens. — Falco aesalon, fr. Kervo af stud. F. R e m m 1 e r. — Tinnunculus vesperti- nus, fr. Suomussalmi af herr O. Sorsakoski. - Tinnunculus tin- nunculus. 1 ex. fr. Åland och 1 ex. utan närmare angifven lokal af Hög- holmens djurgård gen. mag. R. Palmgren; fr. Sockenbacka ink.; fr. Turenki ink.; 3 exx. juv. fr. Hattula af herr O. Collin. — Astur nisus, fr. Märaholmen ink.; fr. Sjundeå ink. — Astur palumbarius, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a s a s t j e r n a; 1 ex. fr. Forssa; 1 ex. utan angifven lokal af Högholmens djurgård genom mag. R. Palm- gren; fr. Turenki ink. — Pernis apivorus, 1 ex. fr. Tvärminne af prof. J. A. Palmen; 1 ex. fr. Esbo af dr B. P o p p i u s; 1 ex. fr. Inke- roinen af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Buteo bateo, fr. Nurmes af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Pandion haliaetus, 3 exx. fr. Sa ink. — Nyctea scandiaca, 5 exx. fr. Barösund ink.; 3 exx. fr. Porkala ink.; fr. Kausala och Kexholm af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren; fr. Borgå ink.; 1 ex. fr. H:fors skärgård ink. — Surnia ulula, fr. H:fors skärgård, Torr-Löfö, af stud. 1. F o r s i u s. — Syrnium funereum, fr. Sa ink.; fr. Suojärvi ink. — Syrnium uralense, fr. Hattula ink.; fr. Nurmes af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Syrnium aluco, utan närmare lokalupp- gift af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Asio otus, fr. Kajana ink.; 2 juv. fr. Karstula af herr O. Collin. — Asio acci- pitrinus, fr. Kumo af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Bubo bubo, fr. Paltamo ink.; 3 exx. utan närmare ang. lokal af Hög- holmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Columba palumbus, fr. Hattula af herr O. Collin. — Tetrastes bonasia, 2 exx. fr. Suojärvi ink.; 2 exx. fr. Sodankylä ink. — Tetrao urogallus, 2 exx. fr. Sa ink.; fr. Hauho af herr O. Collin; fr. Suojärvi ink.; steril ^ fr. Uleåborg ink. ; d:o fr. Rovaniemi ink. — Tetrao tetrix, steril 5 fr. Rovaniemi af vaktm. K. M e r i 1 ä i n e n; steril $ fr. Narvik nära Tavastehus af di- rekt. Ferd. v. Wrigth; 2 exx. fr. Vanaja o. 1 ex. fr. Janakkala af herr O. Collin; 1 ex. fr. Suojärvi ink.; 1 ex. steril $ fr. Sibbo ink. ; steril ^ fr. Padasjoki ink.; färgvarietet fr. Österbotten ink. på torget i H:fors; fr. Kuhmoniemi af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palm- gren; fr. Stor-Mjölö ink. — Lagopus lagopus, 4 exx. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä; 5 exx. fr. Suojärvi ink.; fr. Sodankylä, Kitinen, ink.; fr. Janakkala af herr O. Collin. — Lagopus mutus, 2 exx. fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Gallus bankiva, monströs 9 (3-bent) af stud. W. M a n d e 1 i n. — Phasianus colchicus, fr. Yläne af herr O. Collin. — Grus communis, juv. fr. Helsinge, Mellungby, ink.; 1 ex. 236 Zoologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1914. fr. Porkala ink.; fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a s a s t j e r n a. — Fulica atra, 2 exx. fr. Vanaja af herr O. C o 11 i n. — Vanellus cristatus, fr. Munksnäs, Helsinge, ink. — Charadrius opricarius, fr. Sodankylä af stud. C. F i n n i 1 ä; fr. Lieksa af forstm. G. E. R. W a s a s t j e r n a. — Haematopus ostralegus, fr. Pörtö ink.; fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna. — Totanus fuscus, 7 exx. fr. Sodankylä, däraf 4 juv. i sprit, af stud. C. F i n n i 1 ä; fr. Esse af herr J. F i n n ä s. — Totanus glareola, 9 exx. fr. Sodankylä o. 1 fr. Atsäri af stud. C. F i n n i 1 ä. Actitis hypoleucus, fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna; 2 exx. fr. Sodankylä af stud. C. F i n n i 1 ä. — Totanus glottis. 2 exx. fr. Sodankylä af stud. C. F i n n i 1 ä. — Machetes pugnax, 13 exx. fr. Sodankylä af stud. C. Finn i lä; fr. Pörtö ink.; fr. Porkala ink. — Numenius arcuatus, fr. Lieksa af G. E. R. W a s a s t j e r n a. — Scolopax rusticula, fr. Renko, Ta, af herr O. Collin; af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Ciconia nigra, fr. Kemi af mag. K. H ä n- n i n e n. — Cygnus musicus, fr. Rovaniemi af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Anser cinereus, utan närmare ang. lokal af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Anas penelope, fr. Suojärvi ink.; 7 exx. fr. Tuulois kapell o. Tavastehus af herr O. Collin. — Anas boschas, 2 exx. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä; 1 ex. utan närmare ang. lokal af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Anas crecca, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Fuligula fuligula, 2 exx. fr. Vanaja af herr O. Collin. — Fuligula fe- rina, fr. Hattula af herr O. Collin. — Oidemia fusca, fr. Vasa af stud. C. Finnilä. — Oidemia nigra, fr. Vanaja af herr O. Collin; fr. Lieksa af forstm. G. E. R. Wasastjerna. — Clangula glaucion, 7 exx., däraf 6 juv., i sprit fr. Sodankylä af stud. C. P' i n n i 1 ä; fr. Ja- nakkala af herr O. Collin. — Hareida hiemalis, fr. Ingå af herr B. Lindberg; 2 exx. fr. Vanaja af herr O. Collin; fr. Ingå ink. -- Somateria mollissima, fr. Pörtö ink. - Mergus serrator, 2 exx. fr. Hat- tula af herr O. Collin; 4 exx. fr. Sodankylä o. 1 ex. fr. Ätsäri af stud. C. Finnilä. - Mergus albellus, 2 exx. fr. Esbo ink. — Phala- crocorax carbo, fr. Ingå af herr B. L i n d b e r g; fr. Esbo ink. — Sterna caspia, fr. Uleäborg af Högholmens djurgård gen. mag. R. P a 1 m- g 1- e n. - Sterna macrura, fr. Sodankylä af stud. C. Finnilä. — Larus marinus, fr. Vasa af stud. C. Finnilä. — Larus ridibundus, fr. Uleä- borg af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren.— Larus canus, fr. Kökar ink. Larus glaucus, fr. Suomussalmi af herr O. S o r- sakoski. — Larus fuscus, iv. Sodankylä af stud. C. F i n n i 1 ä ; 3 exx. fr. Sa ink.; fr. Kökar ink.; af Högholmens djurgård gen. mag. R. Palmgren. — Podiceps auritus, 2 exx. fr. Esbo af dr B. P o p p i u s ; juv. fr. Mjölö ink. - Gavia arctica, 2 exx. fr. Sa ink. — Uria grylle, fr. Hangö ink. ; juv. af Högholmens djurgård gen. mag. R. P a 1 m g r e n. — Alen torda, fr. Porkala ink.; fi-. Helsinge, Knapperskär, ink. 13. V. 1914. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 237 Reptilia. Pelias berus, 5 exx. fr. Jomala af artist J. S n e 1 1 m a n; färgvarietet fr. Hoplax af stud. P. Haglund; 3 exx. fr. Fredriksberg af aman. K. E. E h r s t r ö m. — Tropidonotus natrix, 7 exx. fr. Jomala af artist J. S n e 1 1 m a n. Amphibia. Råna temporario, 6 exx. fr. Jomala af artist J. S n e 1 1- m a n. — Bufo bufo. 2 exx. fr. Jomala af dens. — Triton cristatus, fr. Jomala af dens. — Triton vulgaris, fr. Jomala af dens. - Insecta. Orthoptera. 1 ex. Oedipoda cyanoptera fr. Hangö af stud. E. Lindqvist. — Periplaneta orientalis, importerad till H.fors, af provisor A n d s t e n. Ma Hop ha g a. 70 prof tillvaratagna å zool. museet af prep. G. \V. Forssell. — 1 preparat Trichodectes latas fr. hund fr. Repola af stud. H. B a s t m a n . Coleoptera. Larven af Haltica engströmi J. Sahlb. fr. Helsing- fors, Gammelstaden, samt larver af 6 andra arter fr. Karislojo af prof. J. S a h 1 b e r g. — Scotodes annulatus och Brachyta interrogationis var. fr. Valkjärvi samt Poecilonota conspersa fr. Tvärminne af aman. R. F r e y. — Ptinus rufipes, Epuraea x-rubrum och Cassida sanguinosa fr. Tvärminne af stud. E. Lindqvist. — 3 exx. Ptinus tectus fr. Hrfors och 8 exx. Ceutorhynchus sahlbergi fr. Birkkala af stud. T h. Grön- blom. — Poophagus sisymbrii, ny för finska samlingen, fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Corymbites cupreus var. aeruginosus fr. Kuhmoniemi af mag. K. Valle. — Heterocerus fenestratus fr. Birkkala och Dorytomus majalis var. paykulli fr. Åbo, båda för landet nya, af stud. Th. Grönblom. — Meligethes coracinus, ny för finska samlin- gen, samt Cistela ceramboides, C. marinas och Rhinomacer attelaboides fr. Tvärminne af stud. E. Lindqvist. — Ett antal sällsyntare Co- leoptera, däribland Choleva elongata, fr. olika delar af landet af dr W. Linnaniemi. ~ Heterocerus fuscalus och H. obsoletus fr. Finström samt Poophagus sisymbrii fr. Messuby af aman. R. F r e y. — 3 spp. sällsynta Coleoptera af elev Rabbe Elfving. — Cirka 700 arter i 1,500 exx. bestämda Coleoptera fr. olika delar af landet af H:fors entomologiska bytesförening. — 12 arter i 15 exx. fr. ryska lappmarken af stud. W. Hellen. — Blaps mortisaga fr. Hartola af mag. S. S a h 1 b e r g. Hymenoptera. Ephialtes manifestator fr. St. Johannes af stud. Fr. Lönnfors. — Vespa crabro fr. Räisälä af lektor J. E. A r o. — Egendomligt Vespa-ho fr. Laukas af prof. K. M. Le vänder. — Xylo- nomus rufipes och Polysphincta boops, nya för landet, fr. Birkkala af stud. Th. Grönblom. — Mesoclistus rufipes, ny för samlingen, af stud. W. Hellen. — Ichneumonidae: 24 exx. fr. Birkkala af stud. T h. Grönblom; 3 exx. fr. Hattula af mag. A. Wegelius; 10 exx. fr. Wichtis af fru S. Laurent; cirka 400 exx. fr. Sordavala af mag. S. Sahlberg. — 19 arter i 1,139 exx. tenthridinid-larver fr. Tvärminne af stud. E. L i n d q v i s t. 238 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1914. O d o n a t a. Libellulo caudato fr. Jyväskylä af fr. Z a i cl a B e u r. Lepidoptera. Sesia spheciformis, 3 exx. S. culiciformis, Zygaena filipendulae o. Hemaris fuciformis fr. södra Finland af aman. R. F r e y. — Calamia lutosa, ny för finska samlingen, o. Tapinosfola fulva var. trans- versa fr. H:fors af stud. I. F o r s i u s. — Boarmia ribeata, ny för lan- det, fr. Hirvensalo af elev Håkan Lindberg. — Atolmis quodra, 1 (J, ny för landet, fr. Tvärminne af mag. E. Pontän-Munster- h j e 1 m. — Lycaena semiargus var. caeca, ny för samlingen, fr. Birk- kala af stud. Th. Grönblom. — Anarta richardsoni, 1 ^, ny för finska samlingen, fr. Kantalaks af stud. W. Helle n. — Stenoptilia nivea J. Sahlb. fr. Tvärminne zool. station af aman. R. F r e y. 16 arter i 20 exx. fr. Kola-halfön af aman. R. F r e y. — Zygaena filipendulae fr. Nagu af elev E. Erkko. — 13 arter i 13 exx. fr. Kontiolaks o. 1 art i 2 exx. fr. Tvärminne zool. station af fr. H. B a s t m a n. — 25 spp. i 36 exx. fr. Birkkala af stud. T h. G r ö n b 1 o m. — Catocala adultera fr. Sordavala af lyceist O. W i n t e r. — Cirka 230 exx. fr. Ka och Ik af lektor J. E. A ro och elev V. T e i 1 1 i n e n. — Callimorpha me- netriesii fr. Kuopio och Acidalia virgularia fr. Bromarf, båda för Finland nya, samt vidare 24 arter i 80 exx. Macrolepidoptera fr. Al, N, Ka och S af dr R. F a b r i t i u s. — 2 exx. noctuider fr. Jyväskylä af stud. Hakalehto. — Dichrorhampha heegeriana, Acrolepia assectella, bada för landet nya, samt abnormt ex. af Tachyptilia populella fr. Bromarf af dr R. F a b r i t i u s. — Selenia lunaria fr. Nagu och Hydrilla pa- lustris, Caradrina grisea, Bembecia hylaeiformis fr. Tvärminne af stud. E. Lindqvist. — Agrotis tecta, A. sincera och A. speciosa var. arctica samt Cidaria dilutata ab. nov. fr. Nuorti af stud. I. F o r s i u s. — Lycaena arion och L. minima fr. Kangasala af stud. L. Heinänen. — 1 kollektion preparerade fjärillarver af dr A. P o p p i u s. — Eriogaster lanestris fr. Kyrkslätt af elev Håkan Lindberg. — Chilo demotellus fr. Jyväs- kylä af prof. J. S a h 1 b e r g. — Smerintfius tiliae fr. Borgå och Boarmia ribeata fr. Pargas af hr A. Magnusson. — 12 spp. i 12 exx. macro- lep., däribland Agrotis castanea, för faunan ny, fr. Al och N af hr. W. Wahlbeck. — 90 prof i 82 spp. lepidopterlarver fr. Birkkala af stud. T h. G r ö n b 1 o m. D i p t e r a. Oncodes gibbosiis, Exoprosopa capucina, Argyramoeba anthrax, Dasyphora sp. och Phaeomyia nigripennis i sammanlagdt 6 exx. fr. St. Johannes af stud. Fr. Lönnfors. — Miisca corvina, fr. Hat- tula af senator O. K a i r a m o. — Tabanus lapponicus, T. conformis, T. cordiger, Leptis maculata och Neoitamus cyanurus fr. H:fors och Loppis af dr W. L i n n a n i e m i. — Ceria conopsoides, Spliecomyia vittata, Doros conopeus, Temnostoma apiformis, Helophihis hybridus, Pyrophaena ocymi och Chrysops divaricatus fr. Räisälä af lektor J. E. A r o. — Biscliofia simplex fr. H:fors af dr W. L i n n a n i e m i. — 2 exx. Teta- nöps myopina fr. Hailuoto, Ceroxys crassipennis fr. Siikajoki och Tachista 13. y. 1914. Zoologie-intendentens årsredogörelse. 239 sabulosa fr. Kokkola af stud. Y. V u o r e n t a u s. -- Ceroplatus sesioides och Eriozona syrplioides fr. Tvärminne zool. stat. af stud. E. Lind- qvist. — Chrysops maiirus, Chr. divoricatus, Sargus rufipes, Rhampho- rnyia tipularia, Rh. niveipennis och Phaeomyia nigripennis fr. Jääskis af mag. K. Valle. — Cephenomyia ulriclii, ny för finska faunan, fr. Tvärminne zool. station af stud. E. Lindqvist; larver af d:o från näshålan hos älgen fr. Rantasalmi af dr G. Ekman. — Chilosiae: 4 arter i 4 exx., däribl. Chilosia gracilis o. semifosciata nya för landet, fr. N af dr W. L i n n a n i e m i; 1 ex. Ch. orgentifrons, ny för landet, o fr. Pärnå af mag. A. Nordström; 4 spp. i 5 exx., bl. a. Ch. lati- facies för landet ny, fr. Ik af lekt. J. E. A ro; 14 arter i 37 exx., där- ibland Ch. melanura för landet ny, fr. N, Ta och Lr af stud. W. Hel- len; 16 spp. i 41 exx., däribl. Ch. gracilis, ruficollis, latifacies och me- lanura nya för landet, fr. Ta, Ka, Ik och Lr af aman. R. Frey; 2 spp. i 5 exx. fr. Ik och Ob af stud. L. Johansson. — 1 ex. Odontomyia microleon fr. Valkjärvi af stud. L.Johansson. — 2 prof hippoboscider, tillvaratagna å zool. museet af prep. G. W. Forssell. Aphaniptera. 12 pulicidprof fr. gnagare fr. Brahestad och Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus; 6 prof, tillvaratagna å zool. mu- seet af prep. G. W. Forssell. H e mip t e r a. Jalla duniosa fr. Pielisjärvi af dr W. L i n n a- n i e m i. — Strachia festiva fr. Sakkola af aman. R. Frey. — 1 art fr. Tvärminne af stud. K. Kari. — Pycnopterna striata fr. Tvärminne af stud. E. Lindqvist. — 2 exx. Calocoris striatellus fr. Karislojo af aman. R. Frey. — Psyllidae: 15 spp. i 45 exx. fr. olika delar af lan- det af prof. J. Sahlberg; 14 spp. i 35 exx. fr. Norra Österbotten af stud. Y. Vuorentaus; 10 spp. i 17 exx. fr. Al, Ab och Kl af dr R. Forsius; 3 spp. i 11 exx. fr. Dickursby af dr B. Poppius; 2 spp. i 3 exx. fr. Kb af dr W. L i n n a n i e m i. — Haematopinus suis fr. Esbo af dr W. Linnaniemi. Apterygogenea. Campodea sp. fr. Birkkala af stud. T h. Grönblom. — Lepisma sp. fr. H:fors, boningsrum, af stud. T h. G r ö n b 1 o m. Diverse insekter: 24 exx. sällsyntare insekter fr. Nuorti (Lkem) af stud. I. Forsius. — På snö under vintern insamlade in- sekter fr. Ab och N af med. kand. R. Forsius samt fr. Tb och Oa af stud. C. F i n n i 1 ä. — 5 prof snöinsekter fr. Uleåborg af stud. Y. Vuorentaus. Arachnoidea. 1 prof acarider fr. Arvicola agrestis af stud. H. Järnefelt; 2 prof tillvaratagna af preparator G. W. Forssell. — Cheliferid fr. boningsrum i H:fors af dr B. Poppius. Myriopoda. Polyxemus lagurus 1 prof fr. Kangasala. — Pachyme- rium ferrugineiim ca 20 prof. — Geophilus proximus ca 10 prof. — Schendyla nemorensis 2 prof. — Lithobius sp. ca 50 prof. — Därjämte 240 Bibliotekariens årsberättelse. 13. V. 1914. ett större antal obestämda myriopoder. — Alla från Tvärminne af stud. K. K. Kari. Crustacea. En albin Potamobius astacus fr. Abo af prof. E n z i o R e u t e r. Mollusca. Umax cinereus fr. Ruissalo af stud. V. P e s o 1 a. — Margoritana margaritifera fr. Kantalaks af aman. R. F r e y och stud. W. Hellen. Vermes. Nematoda: ett prof ur intest. af Esox fr. Tusby af stud. H. Järnefel t; 4 prof, tillvaratagna af prep. G. W. Forssell. Cestoda : Taenia sp. ur Rhombus af aman. E. H ä y r é n. Under årets lopp har katalogiseringen och ordnandet af de inhemska vertebratsamlingarna fortsatts af kustos, dr B. P opp i US, och amanuens K. E. Ehr ström. Professor C. Lundström har bearbetat det från Kola-halfön af aman. Richard Frey och stud. W. Hellen hemförda myceto- philid-materialet. Stud. W. Hellen har granskat och upp- ställt de finska pimpliderna. Museets obestämda material af Hymenoptera aculeata har genomgåtts och bestämts af mag. Å. Nordström. Vårt material af familjen Psyllidae har till stor del blifvit ånyo revideradt af den kände specialisten på området K. S u 1 c i Mähren. Vidare hafva våra Plecoptera blifvit studerade af lärarekand. J. S. W. K o p o n e n och våra Psocidae af stud. fröken H. B as t man. Ett stort arbete på bearbetningen och ordnandet af museets samlingar af på gran lefvande coleopterlarver har fortfarande nedlagts af mag. U. S a a 1 a s. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1913 — 1914. Under senaste verksamhetsår har Sällskapets bibliotek rii tillvuxit med inalles 1,136 nummer, med hänsyn till inne- ' | hållet fördelade på följande .sätt: Naturvetenskaper i allmänhet 518 • Zoologi 264 13. V. 1914. Bibliotekariens årsberättelse. 241 Botanik 134 Landt- och skogshushållning, fiskeriväsende . 67 Geografi, hydrografi 30 Geologi, mineralogi, paleontologi 16 Antropologi, etnografi 1 Fysik, kemi, farmaci, medicin 46 Matematik, astronomi, meteorologi .... 34 Diverse 26 Summa 1,136 Det antal lärda samfund, vetenskapliga institutioner och tidskriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet underhåller re- gelbundet skriftutbyte, uppgår till 335, af hvilka följande fem under året tillkommit: Naturwissenschaftliches Museum der Stadt Crefeld; Die Gesellschaft der Naturfreunde, Stuttgart; Die Gesellschaft zur Erforschung des Gouvernement Olo- nez, Petrosawodsk; Société ornithologique de Kief du nom de K. Th. Kess- ler, Kiew; HMnep. PyccKoe 06m,ecTB0 AKKJinMaTHsauin >KHBOTHbix'b H PacTeniH, MocKBa. För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet dessutom i tack- samhetsskuld till Bestyreisen för Köpenhamns zoologiska museum; Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut, Utrecht; The John Crerar Library, Chicago; Maine Agricul- tural Experiment Station, Orono, Maine; Louisiana Agricul- tural Experiment Station, Baton Rouge, Louisiana; Bestyrei- sen för Rumjantsoffska museet i Moskva; Finska Landtbruks- styrelsen; äfvensom till Herrar G. R. A g a s s i z, K. N. D a v i- doff, Ch. Janet, C. Lundström, S. M u r b e c k, B. O s- hanin, O. M. Reuter, Gu i do Schneider, E. W a r- ming, C. Wesenberg-Lund och R. T. Y o u n g. Vid härpå statutenligt förrättadt val af funktionä- rer återvaldes till 16 242 Val m. m. 13. V. 1914. • ordförande professor J. A. Palmen, viceordförande professor K. M. Le vand er, sekreterare docent Harry Federley, skattmästare doktor V. F. Brotherus, bibliotekarie för treårsperioden 1914 — 1917 professor E. R e u t e r, revisorer professor F, E 1 f v i n g och doktor A. P o p p i u s, revisorssuppleant lektor E. Malmberg. Till medlem i Bestyreisen återvaldes professor E. Reu- ter, som var i tur att afgå, och i stället för professor J. \ Sahlberg, som utträdt ur Sällskapet, invaldes suppleanten j docent H. Federley. Till suppleant i Bestyreisen utsågs ] adjunkt W. M. Lin n an i emi. j Till Sällskapets årshögtid hade anländt hälsnings- \ telegram från rektor Axel Arrhenius i Lundsberg, Sverige, från doktorer G. Ekman och B. Poppius i | Lyngseidet, Norge, och från student C. F i n n i I ä å Inha bruk. Till publikation anmäldes: H. Federley, Uber das vermutete Vorkommen von Hybriden zwischen Lepus europaeus Pall. und L. timidus L. in Finland. Bruno Florström, Studier öfver Taraxacum-floran i Satakunta. T. H. Järvi, Die Araneenfauna in der Umgebung von Tvärminne. Bibliotekarien vid de vetenskapliga samfundens bibliotek hade väckt förslag om att våra lärda sällskaps skrifter ge- nom annonsering skulle göras mera kända i utlandet. Sällskapet biföll för sin del förslaget och uppdrog åt förslag- ställaren att vidtaga de för dess realiserande nödiga åtgär- derna. Ordföranden meddelade, att han jämte professor F. E I f- V i n g, jämlikt Sällskapets beslut, besökt öfverdirektören för 13. V. 1914. Grönblom. — Bastman. — Finnilä. 243 Forststyrelsen för att erfara om möjligheterna att realisera det af forstmästare J, M o n t e 1 1 väckta förslaget om n a- turskyddsområde vid Kilpisjaur. Forstchefen hade förhållit sig sympatiskt till förslaget och ställt i ut- sikt, att redan under instundande sommar de nödiga åtgär- derna kunde vidtagas. Sällskapet beslöt med anledning häraf till Forststyrelsen ingå med en framställning i ofvan- nämndt syfte. Student Th. Grönblom demonstrerade den i Finland förut icke anträffade fjärilen Ägrotis castanea Esp., funnen af döfstumskolelärare W. Wahlbeck i Ekenäs, Neiti Helmi Bastman näytti uuden tulokkaan Suo- men Copeognatha-f aunaWe sekä lausui: „Elokuun 15 päivänä 1912 löysin mina männyltä Björk- skärissä lähellä Tvärminneä erään maallemme uuden psocidin, Caecilius atricornis Mc Lachlan. Laji löydettiin ensi kerran v. 1868 Englannissa, jossa Mac Lachlan sen selitti aika- kausteoksessa Entomologisfs Monthly Magazine, Vol. V, 1869. Sittemmin se on tunnettu myöskin Saksasta ja Hollannista (O. M. Reuter: Corrodentia fennica, 1893, pag. 35). Lajin tuntee helposti tuntosarvista, jotka övat kellertävillä suo- nilla varustettuja siipiä paljon pitemmät, ja punertavan rus- keahkosta ruumiistaan. Lajin on määrännyt Copeognatha-spesialisti tohtori G. Enderlein Stettinissä, jolle mina lähetin joukon epävar- moja psocidilajeja tarkistettavaksi." Student Carl Finnilä hade insändt följande uppsats: Om förekomsten av Corvus monedula i Vasa-trakten. På sid. 163 uti M e 1 a-Ki v i r ik k o s arbete „Suomen luurankoiset" omnämnes, att kajan häckat uti Iso-Kyrö gamla kyrka åren 1878—1882. Under de därpå följande åren torde 244 Finnilä, Corvus monedula i Vasa-trakten. 13. V. 1914. arten icke hava anträffats därstädes. Åtminstone föreligga mig veterligen inga uppgifter om dess förekomst på platsen efter år 1882, och själv har jag aldrig observerat arten där- städes. Då arten sålunda är en synnerligen sällsynt häck- fågel inom Oa, är det så mycket mera glädjande, att den under de senaste åren inom ofvannämnda område funnit nya häckplatser, vilka dels äro belägna i Vasa stad, dels i dess närhet. Ar 1907 kom det första kajparet till Vasa, varest det häckade i ett slangtorkningstorn i en av stadens utkanter; år 1908 återkommo fåglarna (antagligen desamma) och häcka- de på samma ställe. Av okänd anledning försvunno kajorna därpå från orten och hava sedan dess icke anträffats där- städes. Fyra år efter artens försvinnande från Vasa, nämligen våren 1912 (närmare 8. IV), visade sig kajorna åter i trak- ten, denna gång i Gamla Vasa. ^) De voro nu fyra stycken. Till vistelseort valde de Eliselunds vackra allé, varest fin- nas talrika aspar, i vilka spillkråkorna (Picus martius) en gång i tiden uthackat sina bohålor. Dessa togo kajorna snart i besittning, och häckningen vidtog. Den 7. V inne- höll det ena boet 5 friska ägg, det andra 6. Nästena voro konstlöst hopfogade av blår, ulltappar, fjolårigt gräs och några granna tygbitar. År 1913 häckade åter tvenne kajpar i Gamla Vasa. Det ena paret hade av allt att döma tagit ett f. d. Stiirniis v 111 g aris -näste i besittning, ty en närmare undersökning gav vid handen, att kajorna utkastat alla utom ett av staräggen, vilket ännu låg kvar i redet tillsammans med kajäggen. Det andra paret häckade ävenledes i Eliselund. Våren 1914 visade sig kajan åter på samma plats och häckar nu som bäst (maj månad) därstädes, och det är att hoppas, att kajan även följande år skall återkomma till trakten. ') Jämf. Ornitologiska iakttagelser, gjorda i Vasa-trakten våren 1912. Finsk Jakttidning N:o 6, arg. 1912. 13. V. 1914. Finnilä. — Levander. 245 Om kajans ankomsttid till Vasa-trakten har jag gjort följande anteckningar: 8. IV. 1912; 4 exx. • 21. III. 1913; 4 exx. 13. IV. 1914; 2 exx. Följande data belysa häckningen: 1. Vasa stad; bo med 5 friska ägg, 10. V. 1907. 2. Eliselund; » )) 5 „ „ 7. V. 1912. 3. » . » )) 6 „ „ 7. V. 1912. 4. 7» » H 4 något leg. „ + ett Sturmis-ägg, 5. V. 1913. 5. n »1 » 6 „ „ „ 8. V. 1913. 6. n )) ») 6 friska „ 5. V. 1914. Som synes inträffar häckningstiden mycket konstant. Äggen i kullarna variera rätt mycket i storlek, varför några äggmått kunna försvara sin plats. Kull 2. 38.9 35.3 35.1 33.7 33.i 20.5 23.2 24.8 24.1 24. mm. 4. 36.0 35.4 33.7 32.9 ^, .. ^ 29.i wr- w^^ 7^^ 7^ Sturniis-SLgget --_ mm. 24.7 24.4 25.1 23.0 ^^ 22.i 5. 39.7 39.5 38.4 37.8 36.3 36.i 24.5 24.5 23.9 24.3 23.2 23.3 mm. Professor K. M. Levander anmälde till publikation: Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydrobiologischer Hinsicht. Inhalt: Einleitung. — Plankton. — Planktonprotokoll. — Allge- meines iiber das Plankton. — Die Ufer- und Grundfauna. — Die Fische. — Zusammenfassunsf. — Karte. '&■ Einleitung. Das Material, das dieser Mitteilung zu Grunde liegt, wurde während meines Aufenthalts im Sommer 1913 bei 246 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. der Tavastfjärd genannten Meeresbucht im Kirchspiele Kyrk- slätt gesammelt. Der Tavastfjärd liegt etvva 30 km WSW von Helsingfors, auf der Westseite der Landzunge Porkala, Wie die.se Land- zunge, erstreckt sich auch die Bucht in der Richtung NNE — SSW. Sie ist etwa 15 km läng. Die Tiefe wechselt und nimmt von der äusseren Miindung gegen das innere Ende allmählich ab; die äussere Abteilung (Porkalafjärd) soll 20 bis 30 m tief sein; in der mittleren Abteilung (Hylkiöfjärd) hat man eine grösste Tiefe von 14.4 m gefunden; die innere Abteilung öder der eigentliche Tavastfjärd ist nach Ros- berg^) höchstens 4.8 m tief. Durch Verlandung ist die innere Fortsetzung der Bucht zu einem ausgedehnten Sumpfe ver- wandelt worden, dem s. g. Saltfjärd, welcher mit dem Tavast- fjärd, wie die beigefiigte Kartenskizze zeigt, durch eine kanal- artige Wasserstrasse (Vårnäs-sund) kommuniziert. Im Gegensatze zu vielen anderen, tief in die Kiiste einschneidenden Buchten empfängt der Tavastfjärd keine an- deren Siisswasserzufliisse vom Lande aus als höchstens einige kleine Rinnsale. In Ubereinstimmung hiermit zeigt auch das Wasser einen ziemlich hohen Salzgehalt (Mittel 5.38 ^ q^), und gewisse euryhaline Meerestiere, wie z. B. Tellina bal- tica, gedeihen noch in der inneren Abteilung der Bucht. Während der Beobachtungsperiode (12. Juni — 25. Au- gust) wechselte (Tabelle II, p. 258) der Salzgehalt an der Beobachtungsstelle zwischen Junkars und Rilaks zwischen 5.03 und 5.82 %o, die Temperatur des Wassers zwischen 10.4 und 25.5 C . Der mittlere Salzgehalt, der bei Porkala etwa 5.50 °/oo ausmacht, betrug 5.38 %o, die mittlere Temperatur 16.7 C° (Mittel von 11 Observationen). Die Beobachtungs- stelle liegt auf 60" 3' 35" n. Br., 24" 29' 20" östl. von Green- wich. Uberhaupt werden grosse Schwankungen in Salzge- halt und Temperatur des Wassers durch andauernde Land- M Rosberg. J. E. Fysisk-geografisk beskrifning öfver Kyrk- slätt socken. In: Meddelanden af Geografiska föreningen i Finland. Bd. VI. 1901-1903. Helsingfors 1903. 13. V. 1914. Levandcr. Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 247 winde und andauernde Seewinde bedingt, welche kraftige Strömungen im Wasser hervorrufen. Plankton. Das untersuchte Planktonmaterial besteht aus 1 1 Proben, die zwischen 12. Juni und 25. August in der Mitte des eigentlichen Tavastfjärd, zwischen Junkars und Rilaks, gefischt wurden ( Tabelle I, p. 254). Die Proben wurden alle horizontal von der Oberfläche mit dem Apsteinschen qualitativen Netze (Miillergaze N:o 20) genommen. ^) An der Fangstelle beträgt die Tiefe 3 — 4 m. Der Grund ist hier von grauem Schlamm bedeckt und stellenweise mit Chara, Myriophyllum und Potamogeton perfoUatus bewachsen. Myxophyceae. Lyngbya sp. Arten der Gattung Lyngbya sind aus dem Plankton des Finnischen Meerbusens nicht friiher angezeigt worden. Im Tavastfjärd fanden sich zuweilen einzelne Fäden einer nicht näher bestimmten Art vor. Nodularia spumigena Mertens. Selten im Juni, häufiger im Juli und August. Anabaena flos aquae (Lyngb.). Diese Art trät vorzugs- weise in der späteren Hälfte des Sommers im Plankton auf. Trichome mit ausgebildeten Sporen wurden zum ersten Male am 25. Aug. (Temp. 17.8 C ) gesehen. Aphanizomenon flos aquae Ralfs. Ist die häufigste von den im Tavastfjärd gefundenen pelagischen Myxophyceen, besonders häufig zeitweise im Juli und August. Sie war ') Gleichzeitig als die Planktonfänge geschahen, wurde die Tem- peratur das Wassers gemessen und Wasserproben genommen. Der Chlorgehalt der letzteren wurde später im Laboratorium der Hydro- graphisch-Biologischen Meeresuntersuchungen mittelst der Titrier- methode bestimmt und der Salzgehalt nach den Knudsenschen Tabel- len berechnet. 248 Levander. Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. selten im Juni, und erst die am 10. Juli gefischte Plankton- probe hatte den schwach griinlichen Anstrich einer auf- bliihenden i4p/7an/zom^non-Veg-etation; am 17. Juli war diese schon so reichlich, dass die Planktonprobe griingefärbt erschien. Massenhaft, wie oft im Finnischen Meerbusen, trät die Art während der Beobachtungsperiode im Tavastfjärd nie auf, und in einigen Planktonfängen wurde sie gänzHch vermisst. Chlorophyceae. Botryococcus braiinii Kiitz. Von Protococcoideen war diese Art die einzige, die zur Beobachtung kam. Selten am 25. VIII. Spirogyra sp. Littoral. Einzelne Fäden selten im Plankton. Cystae. Sternhaarstatoblasten (Hensen), sehr selten am 12. und 17. VI. Flagellata. Colacium vesiculosum Ehrbg. Auf Amiraea cochlearis festsitzend. Ende Juli und im August wahrgenommen. Peridiniales. Dinophysis ovum Schtitt var. baltica Paulsen. Sehr sel- ten am 25. VI. Peridinium finlandicum Paulsen. Sehr selten am 25. VI. Diese beide Peridinialen scheinen vorzugsweise mit Chaetoceras ivighamii zusammen aufzutreten. Peridinium achromaticum Lev. Sehr selten am 2. VII. Nach Lemmermann (Kryptogamenflora der Mark-Brandenburg, p. 666) kommt diese Art nicht nur im Brackvvasser, sondern auch im siissen Wasser, in Siimpfen, vor. Diatomaceae. Melosira (iirgensii Ag. Littorale Brackwasser-Art, selten ( im Plankton. il I 13. V. 1913. Levandet, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 249 Chaetoceras wighamii Brightw. (^ Chaetoceras bottniciim Cleve). Findet sich in allén Planktonproben vor; vom Juni bis Mitte Juli und wieder Ende August zahlreich. Sceletonema costattim (Grev.). Selten öder vereinzelt in zwei Planktonproben am 12. VI und 2. VII. Thalassiosira baltica (Grun.). Diese im Finnischen Meer- busen so häufige Art trät nur gleichzeitig mit der vorher- gehenden marinen Form im Juni und Anfang Juli auf. Diatoma elongatum Ag. var. tenuis Ag. Siisswasserform, vereinzelt im Juniplankton und wieder im August auftretend. Länge der Frusteln 84 — 90 fc. Bacillaria paradoxa Gmel. Littorale Brackwasserart, selten im Plankton am 23. VII und 25. VIII. Protoz o a. Cothurnia maritima Ehrbg. Auf Chaetoceras festsitzend erscheint diese Art, wie die Wirtpflanze selbst, zahlreich im Plankton. Tintinnopsis sp. (als Codonella ventricosa Clap. & Lachm, aufgefiihrt in meinen Materialien zur Kenntnis der Wasser- fauna etc, 1. Protozoa, 1894, p. 91, Taf. III, Fig. 9). Ähn- lich wie in anderen ruhigen Buchten an der Kiiste des west- lichen Nylands tritt diese Form auch im Tavastfjärd auf. Zahlreich am 12. Juni, selten öder vereinzelt in einigen anderen Planktonfängen, die im Juni, Juli öder August ge- fischt wurden. T. beroidea Stein. Sehr selten am 12. und 25. VI. T. bottnica (Nordqvist). Vereinzelt am 12. VI, in anderen Planktonproben selten. T. brandti (Nordqvist). Zahlreich im Juni, nicht aber in der späteren Hälfte des Sommers vorkommend. T. tubulosa Lev. Diese Art wurde ausschliesslich im Juni, als selten öder vereinzelt, beobachtet. Vorticella sp. Auf Anabaena festsitzend im August no- tiert. 250 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. Ro f at O ri a. Asplanchna brightwelli Gosse (A. girodi de Guerne). Dieser Siisswasserplanktont wurde in vereinzelten Individuen am 5. und 14. VIII gefunden. Synchaeta baltica Ehrbg, Wegen ihrer Häufigkeit ist diese eine der wichtigsten Rotatorien im Tavastfjärd. Sie trät vom 12. Juni bis zum 2. Juli massenhaft auf, später wurde sie vermisst, erschien aber wieder spärlich im August. Exemplare, die am 2. Juli gefischt waren, trugen z w e i Ar- ten Eier, entweder 1 grosses Ei von 108 /< Länge und 94 iå Breite öder 1 — 2 kleine, kugelrunde (männliche?) Eier von 36 — 43 ,a im Durchmesser. Männchen von Synchaeta baltica habe ich doch nie gesehen. S. monopus Plate. Auch diese Art war sehr allgemein. Sie trät gewöhnlich mit S. baltica zusammen auf, indessen erschien sie zahlreich in den Planktonfängen vom 14. und 25. VIII, als 5. baltica nur spärlich vorhanden war. Maxi- mum von Individuen wurde am 2. VII notiert. (Die dritte in unserem Brackwasser nicht seltene Syn- chaeta-Avt, S. fennica Rouss., sah ich nicht in den Plankton- proben aus dem Tavastfjärd.) Cathypna liina Ehrbg. Littorale Siisswasserart, ein Ex. im Plankton am 14. VIII. Amiraea aculeata Ehrbg. In fast allén Planktonproben zahlreich öder massenhaft vorhanden. Die im Tavastfjärd j lebende Form gehört dem Formenkreis Platei Jägerskiöld j zu, typisch (extrem) ausgebildete Individuen dieser Varietät jq erschienen jedoch selten. In der Probe vom 12. VI wurden i zahlreich ein grosses Ei öder zwei etwas kleinere Eier tra- i gende Individuen vorgefunden. Männchen wurden indessen ; nicht beobachtet. Bei Tvärminne traten solche im Jahr 1908 i Anfang August auf. I , Amiraea cochlearis Gosse. Auch diese Art trät in der 1 1 Mehrzahl der F^änge zahlreich öder massenhaft auf. Nur in ; i der ersten Hälfte vom Juli war sie spärlich vorhanden. In- | dividuen von typisch ausgebildeter var. recurvispina Jäger- . i 13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 251 skiöld kamen mir nicht zu Gesicht, jedoch scheint eine ge- wisse Cyclomorphose stattzufinden, indem bei den Exempla- ren, die im August gefangen waren, der länge Hinterdorn des Panzers nicht, wie im Friihsommer, gerade gestreckt, sondern sehr oft stark ventralwärts gebogen war. In der reichen Probe vom 12. Juni befanden sich grosse und kleine Weibchen, die je ein grosses Ei trugen. Ä. eichwaldi Lev. Diese Art spielt in unserem Plankton eine viel geringere Rolle als die zwei anderen Anuraea- Formen. Sie kam allgemein, aber meistens spärlich vor. In den Juli-Proben war sie deutlich weniger zahlreich vor- handen als in gewissen Juni- und August-Proben. Notholca aciiminata Ehrbg. Lebt hauptsächlich im Ufer- wasser. Selten am 12. VI und am 25. VIII. Po I y c h a e t a. Trochophora, wahrscheinlich eine soeben ausgeschliipfte monotroche Larve von Nereis diversicolor O. F. Miill., wurde im Plankton am 12. VI gefunden. B ry o z o a. Cyphonautes, die Larve von Membranipora pilosa var. membranacea, die im Tavastfjärd, wie iiberall in der ny- ländischen Schärenzone, besonders auf Fucus vesiculosus und an Steinen allgemein ist, erschien als ein häufiger Planktont am 12. VI und 2. VII, spärlich am 25. VIII. Copepoda. Acartia bifilosa Giesbr. Im inneren Teile des Tavast- fjärds stets selten im Juni, Juli und August; nicht in allén Proben gesehen. Eurytemora hirundoides (Nordqvist). Unter den Cope- poden ist diese die Hauptart, aber wie Acartia bifilosa lebt I 252 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. sie vorzugsweise in dem äusseren, salzreicheren Teile der Bucht. So fand ich bei einigen Sprotten (Cliipea sprattus), die am 25. Juni bei der Insel Jersö gefischt waren, den Darmkanal voll von Eiern und Spermatophoren von Eiiry- temora hinmdoides, wanrena aie an demselben Tage zwischen Junkars und Rilaks genommene Planktonprobe nur Nauplien und Junge enthielt. Am 17. Juli trät sie massenhaft auf, den iiberwiegenden Hauptteil des Planktonfanges ausmachend. Sonst fanden sich geschlechtsreife Tiere im inneren Teile des Tavastfjärds nur spärlich vor. g; Cyclops leuckarti Claus. Siisswasserform, selten im Juli ; und August. i Cl ado c e ra. Sida crystallina (O. F. M.). Siisswasserform, littoral; häu- i fig zwischen Potamogeton perfoliatus u. a. Wasserpflanzen, i zutallig einzelne Individuen im Plankton im Juli und August. Daphnia cucullata G. O. Särs. Dieser Siisswasserplank- I tönt kam in vier Planktonfängen von Juni bis August vor, stets aber sehr selten. [! Ceriodaphnia pulchella G. O. Särs. Eine littorale Siiss- i wasserart, die in Hinsicht auf den Grad der Anpassung > an eine pelagische Lebensweise zwischen Sida crystallina ) und Daphnia cucullata steht. Sie wurde öfters im Plankton gefunden, meistens jedoch in einzelnen Individuen. Bosmina obtusirostris G. O. Särs var. maritima P. E. Miill. Diese ist die wichtigste unter den pelagischen Clado- ceren und war in allén Planktonfängen vorhanden. Schon Anfang Juni mit jugendlichen Exemplaren auftretend, wurde sie Mitte Juli häufig. In der letzten Hälfte desselben Monats wurde sie immer zahlreicher. Massenhaft im August. Die Sexualperiode begann in der zweiten Hälfte des Juli (Temp. 20 C); die ersten Männchen und Ephippial" weibchen, beide selten, wurden in der Planktonprobe vom 23. VII bemerkt, während die Hauptmasse der Bosminen sich noch parthenogenotisch fortpflanzten. Aurh die reichlichen 13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 253 Fänge vom 14. und 25, VIII enthielten Männchen und Ephip- pialweibchen in geringer Zahl, Älona guttata G. O. Särs. Littorale Susswasserform, selten am 25. VIII. A. rectangiila G. O. Särs. Ebenso am 12. VI. Podon polyphemoides (Leuck.). Zahlreich vom Juni bis Mitte Juli, massenhaft in der Planktonprobe vom 17. VII. Sexualperiode: Weibchen mit Dauerei wurden vom 25. VI bis 10. VII gefunden. Einige Sprotten, die seziert wur- den (25. VI), enthielten im Darmkanal reichlich Podon poly- phemoides und dessen Dauereier. P. intermedius Lillj. Selten am 23. VII. Evadne nordmanni Loven. Diese euryhaline Art kam im inneren Teile des Tavastfjärds im Juni und in der ersten Hälfte vom Juli spärlich vor. M o 1 1 Li s c a. Larven. Die im Plankton des Tavastfjärds beobachteten Muschellarven sind ohne Zweifel Larven von Tellina baltica L., denn diese Art stellt die einzige marine Muschelart dar, die hier in grosser Menge vorkommt. Die 7>//ma-Larven wur- den in allén Planktonproben vom 12. VI bis zum 14. VIII, jedoch in sehr wechselnder Menge, vorgefunden; die reichlichsten Fänge sind vom Juni und Juli; zahlreich am 10. VII (Temp. 17.2 C , Salzgehalt 5.72 °'oo)- Mit Membranipora-Laryen (Cypho- nautes) zusammen bilden Tellina -Lavw en fast allein den mero- plaktonischen Bestandteil des Planktons unseres Brackwas- sers. 254 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1913. Tabelle I. Protokoll iiber die im Tavastfjärd im Sommer 1913 ausgetuhrten Planktonfänge. Frequenzzeichen: ccc massenhait, cc zahlreich, c häufig, + vereinzelt, r selten, rr sehr selten. Monat t Jun Tag 12 17 25 Temperatur in C° 00 1— 1 Cl T— 1 o Salzgehalt in "/ 00 m \o \n Juli 2 10 17 23 31 1— t 5 ö IM m 1-1 1— • kO m m in in August 5 14 25 05 CD lo in Myxophyceae. Lyngbya sp Nodularia spumigena. . . Anabaena flos aquae . . . Aphonizomenon flos aquae Chlorophyceae. Botryococcus braunii . . . Spirogyra sp Cystae. Sternhaarstatoblast .... Flagellata. Colacium vesiculosum . . . Peridiniales. Dinophysis ovuni v. baltica . Peridinium flnlandicuni . . . « achromaticum . Diatomaceae. Melosira jurgensii Chaetoceras wighamii . . . Sceletonema costatum . . . Thalassiosira baltica .... Diatoina elongatum v. tenuis Bacillaria paradoxa .... Protozoa. Cothu rn ia m a ritim a . Tintinnopsis sp. . . « beroidea « bottnica « brandti « tubulosa rr rr rr rr r c c r r + rr r r rr c cc c + rr rr r r rr rr rr rr rr r r r rr rr cc cc cc cc cc c r i-r rr -t- rr + r + + I' r i-r rr cc cc cc cc cc c ir cc rr rr + rr rr -t- r r v cc c cc c r + r rr rr rr rr + r c + r c c c r 1' 13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 255 Monat Tag Temperatur in C° Salzgehalt in o/ 00 Juni 12 17 25 ca m lO lO Juli 2 10 17 23 31 o O 05 lO lo lO mm August 5 14 25 05 I CD lO lO I lO Vorticella sp. Rotatoria. Asplanchna brigtwelli Synchaeta baltica . « monopus Cathypna luna . . . Anuraea aculeata « cochlearis . « eichwaldi . Notholca acuminata Polychaeta. Trochophora .... Bryozoa. Cyphonautes . . . Copepoda. Acartia bifilosa . . . . Eurytemora hirundoides Cyclops leuckarti .... Cop^porfa-larvae . . . . -juvenes Cladocera. Sida crystallina Daphnia cucullata Ceriodaphnia pulchella . . . Bosmina obtusirostris v. ma- ritima Ålona guttata « rectangula Podon polyphemoides . . . « intermedius Evadne nordmanni Mollusca. Tellina baltica: larvae cccjccc ccc cc cc c ccc ccc ccc cc c cc + 'l c I c r rr i rr rr c + cc c ccc ccc + cc cc rr + + r rr cc + rr rr j rr 1 I r I + 1 rr rr cc cc c + rr rr c rr r cc c rr r cc rr + ccc + rr cc ccc rr cc + rr rr cc ccc cc ccc + r + r cc rr c ccc ccc + cc cc ccc ccc r + c rr rr + r c ccc + rr c rr cc cc rr cc + + + rr ccc + rr ! rr r r cc c + rr c ccc rr rr r cc r 256 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. Allgemeioes tiber das Plankton. 1. Die pelagische Flora und Fauna ist, wie iiberhaupt in den Brackwasserbuchten, arm an verschiedenen Arten. Im Ganzen wurden in den vorliegenden Planktonproben 47 Formen von Pflanzen und Tieren incl. erratische Uferbe- wohner unterschieden, die sich folgendermassen auf die ver- schiedenen systematischen Hauptgruppen verteilen: Phytoplankton: Myxophyceae 4, Chiorophyceae 2, „Cysten» 1, Flagellata 1, Dinoflagellata 3, Diatomaceae 6 Arten; Zooplankton: Protozoa 7, Rotatoria 8, Annelida-\ar- vae 1, 5rz/ozoa-larvae 1, Laniellibranchiata-\arvae 1, Cope- poda 3, Cladocera 9 Arten. 2. Als dominierende Formen treten die folgenden auf, die auch in den benachbarten Teilen des Finnischen Meerbusens im Sommerplankton allgemein verbreitet und häufig sind: Myxophyceae: Nodularia spumigena, Anabaena flos aqnae, Aphanizomenon flos aqiiae; Diatomaceae: Chaetoceras wighamii; Protozoa: Cothurnia maritima, Tintinnopsis sp., T.brandti; Rotatoria: Synchaeta baltica, S. monopiis, Amiraea acu- leata, A. cochlearis, A. eichwaldi; Copepoda: Eurytemora hirimdoides; Cladocera: Bosmina obtusirostris v. maritima, Podon poly- phemoides; Larven von Membranipora und Tellina. Im Sommer-Phytoplankton wird somit bemerkt, dass einige Nostocaceen und Diatomaceen wegen ihrer Häufigkeit die Hauptrolle spielen, während Chroococcaceen, Chloro- phyceen und Dinoflagellaten fehlen öder stark zuriicktreten. Das Zooplankton ist beträchtlich artreicher als das Phyto- plankton, auch vvenn von den zufälligen littoralen Formen (Cathypna luna, Sida crystallina u. a.) abgesehen wird. Die wichtigstenPlanktonten stellen einigcTintinniden,i4n//ra^a-und Synchaeta- Arten sowie einige Cladoceren und Copepoden dar. 13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavasttjärd. 257 3. Hinsichtlich der qualitativen Zusammensetzung sei bemerkt, dass nebst dem Vorkommen einiger reinen Siiss- wasserplanktonten (z. B. Daphnia cuciillata) eine Reihe an- derer vermisst wurden, welche anderswo in unseren Brack- wasserbuchten (Helsingfors-Nordhafen, Esbowik, Pojowik u. a.) vorkommen und häufig sind. Von mehr auffallenden solchen Formen können hier genannt werden: Ceratium hinindinella O. F. M., Polyarthra platyptera Ehrbg, Triarthra longiseta Ehrbg, Brachionus angiilaris Gosse, Br. påla Ehrbg, Leptodora kindti (Focke) und Cyclops oithonoides G. O. Särs. Die Abwesenheit dieser Hmnetischen Formen wird vielleicht betreffs einiger Arten durch den relativ hohen Salzgehalt des Wassers verursacht; mit Hinsicht auf andere Arten (z. B. Polyarthra platyptera) diirfte wieder in erster Linie entschei- dend sein, dass in den Tavastfjärd kein Fluss ausmiindet, der einen Import von Siisswasserorganismen vermitteln könnte. 4. In der Regel herrschte, was fiir die Brackwasser- buchten im allgemeinen charakteristisch zu sein scheint, ausgeprägt monotones (prävalentes resp. uniformes) Plank- ton. Zu verschiedenen Zeiten war jedoch die im Plankton dominierende Gruppe von Organismen — Rotatorien, Clado- ceren, Copepoden — eine andere, sodass die Zusammen- setzung des Planktons im Laufe des Sommers öder vom 12. Juni bis 25. August auffallenden Wechselungen unterlag. Es konnten folgende fiinf, gut definierbare, monotone Planktonformationen unterschieden werden : Rotatorienplankton, Hauptmasse aus Synchaeta- und Änuraea- Arten bestehend; Anuraeaplankton, H = Änuraea acnleata und cochlearis; Bosminaplankton, H = Bosmina obtiisirostris v. maritima; Podonplankton, U = Podon polyphemoides; Copepodenplankton, H = Eurytemora hinmdoides. Diese ausgeprägten Planktonformationen waren meistens von sehr kurzer Dauer (Tabelle II). Vom 12. Juni bis 4. Juli waren Synchaeta- und Änuraea- Arten sowie Podon poly- phemoides vorherrschend, in dem am 10. Juli gefischten Plankton dominierte die letztgenannte Cladocere und bildete 17 258 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. allein die Hauptmasse des Planktonvolumens. Eine Woche später bestand das Plankton fast ausschliesslich aus Euryte- mora hinmdoides und Jugendstadien von Copepoden. Die Periode der Copepoden dauerte, wie die vorhergehende Podonformation, nur eine kurze Zeit, denn schon am 31. Juli war der Platz bei stark abnehmendem Salzgehalt des Wassers von sehr reinem Anuraeaplankton eingenommen; diese Formation dauerte nur einige Tage, wie auch die nachfolgende 5osmma-Formation. In der letzten Hälfte des Monats August nahmen die Åmiraea-krien wieder iiberhand. Tabelle II. Allg. Beschaffenheit des Planktons VI. VII. 12. llh 50' a. m. 17. llh a. m. 25. Ih 30' p. m. 2. 3h 25' p. m. „ 10. 5h 15' p. m. „ 17. 2h 30' p. m. „ 23. lOh a. in. „ 31. llh 50 a. m. VIII. 5. 2h 30' p. m. „ 14. 51' 20' p. m. „ 25. 9h a. m. 14.8 5.05 12.2 5.n 15.0 5.77 10.4 5.82 17.2 5.72 20.5 5. 66 20.3 5.50 1 19.1 5.08 19.6 5.03 16.6 5.08 17.8 5.32 Rotatorienplankton. Podonplankton. Copepodenplankton. Gemischtes Plankton. Anuraeaplankton. Bosminaplankton. Gemischtes Bosmina- Rotatorienplankton. Anuraeaplankton. und 5. Diese Veränderungen des Planktonbildes werden wohl teilweise direkt durch die Stromverhältnisse verursacht. Wie z. B. in der Esbowik nach den Beobachtungen Sjöströms'), haben wir es im Tavastfjärd ohne Zweifel hauptsächlich mit durch die Winde bedingten Strömen und deren Reak- tionsströmen zu tun. Vorherrschender Landwind erzeugt in den unteren Wasserschichten Hcaktionsströme, die käl- '1 S j ö s t r ö m, W. Hydrografiska observationer gjorda somrarna 1902, 1903 och 1904 ä Stor Aisar fjärden, i mynningen af Esbo viken. Fennia, 32, N:o 9, pag. 19. 13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 259 teres Wasser mit höherem Salzgehalt in die Bucht herein- bringen. Nach Seewind fliesst das eingepresste Wasser wie- der zuriick, und das Oberflächenwasser scheint somit nach diesem Winde angewärmt zu werden. Mit dem Wasser ver- schiebt sich aber, wie man annehmen muss, auch das Plank- ton, das in dem äusseren und inneren Teile der Bucht ver- schiedene Bedingungen fiir seine Entwicklung findet. Die in den Tabellen gegebenen hydrographischen Da- ten weisen auch deutlich darauf hin, dass ein griindlicher Austausch von Wassermassen während der Beobachtungs- periode stattfand. Das Wasser, das am Fangplatze am 12. Juni und in der Zeit vom 31. Juli bis 14. August vor- gefunden wurde, war normales Buchtwasser von niedrigem Salzgehalt, 5.05 — 5.08 %o. Nach nördlichen Winden, Land- winden, in der zweiten Hälfte des Juni, wurde die Bucht mit Meereswasser gefiillt, dessen Salzgehalt iiber 5. 50 ° qq betrug. Bei dem höchsten Salzgehalt von 5.82 ^/qq wurde die niedrigste Temperatur IO.4 C° am 2. Juli beobachtet. Die Periode dieses salzreichen Wassers, in der die Podon- und Copepodformationen auftraten, dauerte einen ganzen Mo- nat, öder vom 25. Juni bis 23. Juli. Die Wasserart, die am 17. Juni und am 25. Augusti beobachtet wurde, und deren Salzgehalt 5. 17 resp. 5.32 °/oo betrug, möchte ich nach dieser Auffassung als Mischwasser bezeichnen. Die Uier- und Grundiauna. Die folgenden Aufzeichnungen iiber die niedere Ufer- und Grundfauna beziehen sich auf die nächste Gegend von Junkars sowie den Boden der Seemitte zwischen Junkars und Rilaks, Pro t o z o a. Äctinophrys sol Ehrbg. Am Ufer am 5. VIII. Rotator ia. Rotifer trisecatus Web. Am Ufer zwischen Chara am 5. VIII. Euchlanis dilatata Ehrbg. Am 11. VIII am Ufer. 260 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. Cathypna luna (O. F. Miill.). Am U. VIII am Ufer. Notholca acuminata Ehrbg. Häufig. Nemertinea. Tetrastemma obsciirum M. Sch. Ein Ex. wurde mit Dredge aus 4 m Tiefe am 25. VIII gefangen." Polych aet a. Wahrscheinlich ist Nereis diuersicolor O. F. Miill. ver- treten (p. 251). B ry o z o a. Membranipora pilosa L. v. membranacea Sm. Häufig auf Fucus vesiculosus. Copepoda. Caligiis lacustris Stp. und Ltk. Auf Leiicisciis idus pa- rasitierend am 18. VIII gefunden. Cladocera. Sida crystallina (O. F. Miill.). Häufig zwischen Pota- mogeton, Chara und Myriophyllnm. Scapholeberis mucronata (O. F. Miill.). Häufig dicht am Ufer am 17. VIII. Ceriodaphnia pulchella G. O. Särs. Häufig. Eiirycercus lamellatus (O. F". Miill.). Häufig zwischen Chara am 5. VIII. Älona guttata G. O. Särs. A. rectangula G. O. Särs. Chydoriis sphaericus O. V. Miill. Häufig. Polyphemus pediculiis (L.). Zahlreich am Ufer im August. Isopoda. Äsellus aqiiaticiis L. Einige Individuen wurden aus 4 m Tiefe mit Dredge am 25. VIII erhalten. 13. V. 1914. Levandcr, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 261 Idothea entomon L. Häufig am Grunde in 4 m Tiefe. Biidet eine Hauptnahrung der in der Bucht lebenden Gelbaale. Ämphipoda. Gammarus locusta L. Häufig. Pontopereia affinis Lindstr. Am 25. VIII aus 4 m Tiefe gefangen. Corophium grossipes (L.). Am 5. und 25. VIII sehr zahl- reich am Grunde in 3—4 m Tiefe. Inse c t a. Grosse, rote Chironomus-Ld.ryen sind zahlreich in 3 — 4 m Tiefe. Leere Puppenhäute fanden sich häufig an der Ober- fläche des Wassers am 17. VI. Auch verschiedene Tricho- pterlarven kommen in unserer Bucht vor. Mollusc a. Bythinia tentaculata (L.). Selten am 25. VIII. Limnaea stagnalis (L.). Nicht selten. L. ovata Dräp. Einige Exx. sind mit Dredge aus 3 — 4 m Tiefe gefangen worden. Physa fontinalis (L.). Ein Ex. mit Dredge erhalten, 25. VIII. Alderia modesta (Loven). Diese seltene Nudibranchiaten- art, deren Vorkommen im Finnischen Meerbusen bisher nur bei Helsingfors und bei Tvärminne konstatiert worden ist, wurde gedregt aus 3—4 m Tiefe am 25. VIII. Tellina baltica L. Lebt sehr zahlreich in 3 — 4 m Tiefe. Die Fische. Der Tavastfjärd wird als ein fischreiches Wasser ange- sehen (Rosberg, 1. c. p. 116), und wohl mit Recht. Be- sonders lobt man den Saltfjärd wegen seiner Quappen. Nach dem, was ich erfahren konnte, kommen etwa 20 Arten mehr öder minder regelmässig vor. Dorsch und Flunder schei- nen im eigentlichen Tavastfjärd gänzlich zu fehlen, dagegen 262 Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 13. V. 1914. wird Strömling (bei Grefudd) und ein wenig Sprotten gefischt, Gegenstand der Fischerei bilden im Sommer hauptsächlich einige Siisswasserarten, namentlich Hecht, Barsch, Plötze und Åland. Uberhaupt ist die Fischfauna die in der inneren Schärenzone des westlichen Nylands gewöhnliche, wie die folgende Aufzählung der Arten des näheren zeigt. Nerophis ophidion (L.). Ein ausgewachsenes Individuum wurde am 14. VIII gesehen und ein 74 mm långes, junges Tier am 25. VIII gefischt. Siphonostoma fyphle (L.). Zwei Exx. am 16. und 30. VI erhalteti. Ängiiilla anguilla L. Der Aal ist häufig, biidet aber nicht Gegenstand einer gewerbmässigen Fischerei. Ein grosses Ex., gefischt am 22. Juli, betrug 95 cm in der Länge und hatte im Magen zahlreiche Reste von Idothea entomon. Esox lucius L. Sehr häufig, wird mit Reusen, Zugnetzen und Ängeln gefischt. Clupea harengus L. v. membras. Häufig. Noch in der Nähe von Junkars bei Grefudd wird „Strömming" gefischt. Cl. sprättas L. In der Nähe von Junkars seltener als die vorhergehende Art. Während meines Aufenthaltes am Tavastfjärd wurde am 25. Juni eine geringe Menge von Sprotten bei Jersö erhalten. Die Nahrung der Fische bestand hauptsächlich aus Bosmina maritima, Podon polyphemoides und Eurytemora hirundoides. Coregonus lavaretus L. Kommt im Sommer spärlich vor. Wird mit Sik-Reuse gefischt. Osmenis eperlamis L. Die Stinte, „Nors", wird nach Angabe eines Fischers in geringer Menge im Friihling er- halten. - Salrno sp. Lachse öder Meerforellen sollen nach Angabe eines Plschers zuweilen im Winter erhalten werden. Leuciscus idiis (L.). Sehr häufig, wird hauptsächlich im Friihling gefischt. L. rutihis (L.). Sehr zahlreich. L. erythrophthalmiis (L.). Häufig. Älburniis alburmis (L.). Häufig. 13. V. 1914. Levander, Hydrobiologie der Bucht Tavastfjärd. 263 MJ * '^■^.^ ..'-;;•*■ ? f.' t ^ '' ' f M^ •^ &' Karte iiber die Bucht Tavastfjärd. Massstab 1 : 150,000; 2 cm = 3 km. 264 Levander. — Federley. 13. V. 1914. Abramis bräma (L.). Soll im Friihling häufig sein. Lotta lota L. Die Quapppe soll während der Laichzeit im Winter im Saltfjärd in Menge gefischt werden. Gobius niger L. Drei Junge von 20 mm Länge erhielt ich bei Junkars mit Dredge aus 1 — 3 m Tiefe am 25. Aug. Gasterosteus piingitiiis L. Häufig. Liicioperca lucioperca (L.), Soll nur als seltener Gast zuweilen erscheinen. Äcerina cernua (L.). Sehr häufig. Perca fliwiatilis L. Sehr häufig und wie der Hecht ei- ner der wichtigsten Nutzfische im Tavastfjärd. Zusammeniassung. Der Tavastfjärd empfängt keinen nennenswerten Siiss- wasserzufluss, und infolge dessen ist der Salzgehalt ziem- lich hoch (5.03 — 5.82 %o)- Im Laufe des Sommers wurden mehrmals in der Plank- tonkomposition scharfe Veränderungen bemerkt, die wenig- stens zum Teil, infolge andauernder Land- und Seewinde, durch Strömungen des Wassers bedingt werden. Die niedere Ufer- und Grundfauna ist die normale der inneren Schärenzone. Der interessanteste Fund in faunisti- scher Hinsicht war das Vorkommen von Alderia modesta. Die Bucht ist reich an Fischen. Als Gegenstand der Fischerei kommen besonders die Siisswasserarten und auch der Strömling in Betracht. Docent Harry Federley lämnade följande medde- lande: Eine im Freien entstandene Aberration von Vanessa iirticae L. In eincm Aufsatze ') habc ich vor ungefähr zehn Jahren liber das Auftreten im Freien von zwei Temperaturaberra- ') Federley: Uber zwei in Finland g^efanoene TemptM-aturaberra- tionen von Khopaloceren. Meddel. Soc. pro Fauna et P^lora Fenn. Bd. 30. S. 75-81. 1904. 13. V. 1913. Federley, Aberration von Vanessa urticae. 265 tionen von Rhopaloceren berichtet. Es handelte sich uni eine Wärmeform ab. lintneri Fitch von Vanessa antiopa L., die ihre Entstehung mit grösster Wahrscheinlichkeit dem sehr warmen Sommer 1901 zu verdanken hatte, und eine Kälteform von Parnassius apollo L., die der ab. brittingeri Rbl & Rghfr. am nächsten kommt und vermutlich eine in der Natur erzeugte Kälteform darstellt. Sie wurde nämlich an der Zoologischen Station Tvärminne so spät wie am 8. September 1902 gefangen nach einem Sommer, der ausser- ordentlich kalt und regnerisch gewesen war. Der Sommer 1912 war wieder ungewöhnlich warm und trocken, so dass die Verhältnisse fiir die Entstehung von Wärmeaberrationen die giinstigsten waren. Ich hatte des- halb meine Aufmerksamkeit ganz besonders auf die Vanessa- Falter gerichtet, die bekanntlich auf Temperaturreize relativ leicht reagieren. Es gelang mir auch an meinem derzei- tigen Sommeraufenthaltsort, dem Gute Baggby an der Bucht Pojo, unweit der Stadt Ekenäs, einige Individuen von Va- nessa urticae L. zu fangen, die sichtbar von den normalen in Siidfinland vorkommenden abweichen. Das extremste Stiick dieser aberrierenden Falter zeigt kaum eine Andeutung der beiden Discalflecke am Vorder- fliigel, und der Hinterrandfleck ist erheblich verkleinert. Es nähert sich hierdurch sehr der auf Corsica und Sardi- nien fliegenden var. ichmisa Bon., die auch kiinstlich dadurch erzeugt werden känn, dass die soeben verwandelte Puppe einer Temperatur von 35 — 37 Q ausgesetzt wird. Ausser dem oben erwähnten Stiicke wurden noch mehrere Falter gefangen und beobachtet, die weniger extrem ver- ändert waren. Sie besassen deutliche Discalflecke, die aber bedeutend kleiner als bei den typischen finländischen Indi- viduen waren. Hierdurch erhielten sie eine gewisse Ähn- lichkeit mit der von Staudinger benannten Form tur- cica, die in Siidost-Europa, auf der Balkan-Halbinsel, in Klein-Asien und auch in Zentral-Asien fliegen soll. Obgleich die Formen ichnusa und turcica in Ländern vorkommen, die ein sehr viel wärmeres Klima als Finland 266 Federley, Aberration von Vanessa urticae. 13. V. 1914. besitzen, scheint es mir dennoch nicht unmöglich, dass diese sudeuropäischen Varietäten ausnahmsweise als ganz zutallige Aberrationen unter ganz speziell giinstigen Verhältnissen sogar so hoch im Norden wie am 60. Breitengrade auftreten könnten. Ein zufälliges Auftreten solcher siidlichen For- men miisste aber gerade unter Temperaturbedingungen zu erwarten sein, die den in Siideuropa waltenden am nächsten kämen. Um meine Hypothese von der Entstehung dieser Formen zu stärken, wandte ich mich an die Meteorologische Zentral- anstalt in Helsingfors und erhielt von Herrn Docent Dr. Os c. V. Johansson mit gewohnter Zuvorkommenheit die gewiinschten Niederschlags- und Temperaturangaben fiir die Stadt Hangö und das Kirchspiel Lojo und ausserdem noch Angaben iiber den Niederschlag in Pojo, Billnäs, die ich hier fiir die in Betracht kommenden Monate Juni, Juli und Au- gust tabellarisch wiedergebe. Auch möchte ich hier Herrn Johansson meinen aufrichtigen Dank fiir seine mir er- wiesene Freundlichkeit aussprechen. Durchschnittstemperaturen in Celsius fiir: Juni Juli Aug. Lojo 1912 14.8 18.7 17.1 Hangö 1912 13.4 18.4 17.6 Mittlere Zahl 1 ,„ , , der vorigen f (Baggby) 14.1 18.6 17.4 Helsingfors 1886 1900 14.8 17.1 15.5 Totaler Niederschlag in mm fiir: Juni Juli Aug. Billnäs 1912 127.8 (16)0 9.9 (3) ') 104.9 (20) >) Lojo „ 105.:j 11.5 95.7 1 Hangö „ 47. G 28.3 172.7 Helsingfors 1886 — 1900 42.9 64.3 79.5 ') Die Ziffern in Klaminern geben die .\nzahl der Regentage an. 13. V. 1914. Federley, Aberration von Vanessa urticae. 267 Was die obigen Zahlen betrifft, so durften die mittle- ren Temperaturen zwischen Lojo und Hangö denjenigen in Baggby am nächsten kommen und der beobachtete Nieder- schlag in Billnäs, unweit des Beobachtungsortes, dem Nieder- schlag in Baggby ungefähr entsprechen. Selbstverständlich geben die Zahlen bei weitem nicht die Verhältnisse in Baggby exakt wieder, da besonders im Juli zahlreiche, ganz lokale Gewitterregen vorkommen, welche die betref- fenden Zahlen erheblich verändern können. Zum' Vergleich werden noch die Durchschnittstemperaturen und mittleren totalen Niederschlagsmengen in mm fiir die Periode 1886 — 1900 hier mitgeteilt. Wie aus der Tabelle hervorgeht, ist die Durchschnitts- temperatur fiir Juli 1912 l.s'' und fiir August 1912 l.g" höher als die mittlere Temperatur fiir die Periode 1886 — 1900. Dieser Unterschied ist kein sehr erheblicher. Wenn aber dazu noch der geringe Niederschlag im Juli, 9.9 mm während des ganzen Juli, mit in Betracht gezogen wird, so ist es durchaus nicht unwahrscheinlich, dass diese beiden Fakto- ren, Wärme und Trockenheit, zusammen geniigend kraftig waren, um einen Teil der Vanessa urticae-Fuppen zu verändern. Zwar war der Niederschlag im August 1912 ein grösserer als der normale, aber im Anfang herrschte noch Trockenheit, und erst die spätere Hälfte des Monats känn als regnerisch bezeichnet werden. Diese Periode spielt aber fiir die uns interessierenden Falter keine Rolle mehr, da diese alle im Juli und der ersten Hälfte des August gefangen wurden. Selbstverständlich werden nicht alle Individuen durch die extremen Witterungsverhältnisse umgeprägt, sondern nur diejenigen, deren Puppen während des sensiblen Stadiums, kurz nach der Abstreifung der Raupenhaut, den Sonnen- strahlen direkt exponiert waren. Dies trifft nun gerade bei urticae öfter ein, denn die Futterpflanzen der Raupen, die Brennesseln, wachsen bekanntlich in der nächsten Nähe von Häusern, besonders von Stallgebäuden, wo der Mist den Boden fruchtbar macht. Die Raupen suchen nämlich mit Vorliebe die Hauswände auf, um sich dort zu befestigen 268 Federley, Aberration von Vanessa urticae. 13. V. 1914. lind zu verpuppen. Hier sind sie der Wirkung der direk- ten Sonnenstrahlen mehr öder weniger ausgesetzt, und gerade in dieser Tatsache scheint es mir, dass wir die Erklärung zu der Entstehung der urticae- Aberrsitionen zu erblicken haben. Gleichzeitig als ich die aberrativen urticae-Stiicke fing, hatte ich auch Gelegenheit zahh^eiche an/Zopa-lndividuen zu beobachten, die jedoch alle normal waren, ja nicht einmal die geringsten Spuren aberrativer Abweichungen zeigten. Die- sen Umstand, dass die antiopa-Fa\ter unverändert waren, möchte ich in der Lebensweise dieser Art suchen, die eine ganz andere als diejenige von urticae ist. Die Raupen von antiopa leben nämlich an Laubbäumen, in Finland in erster Linie auf Birken, und es ist deshalb selbstverständlich, dass sie weit seltener als die urticae-Raupen Gebäude finden werden, wo sie sich verpuppen könnten. Eine Folge hiervon ist wieder, dass die Bestrahlung der in Sträuchern und Bäu-, men befestigten Puppen niemals eine so intensive sein wird, wie dies bei den urticae-Fuppen öfter der Fall ist. Dass sich aber auch die anf/opa-Raupen ausnahmsweise an einer Haus- wand verpuppen, beweist der im Jahre 1901 von mir be- schriebene Fall, in dem eine aberrative Veränderung auch die Folge war. Seitdem habe ich auch noch andere Pup- pen von antiopa an Hauswänden gefunden, aber immer nur vor den Sonnenstrahlen mehr öder weniger gut geschiitzt. Ausserdem ist es nicht ausgeschlossen, dass antiopa eine weniger sensible Art als urticae ist, weshalb man seltener abweichende Stiicke findet. Bulletin Bibliographique. Ouvrages regus par la Société du 13 mai 1913 au 13 mai 1914. Tous les livrés indiqués sont des in 8;o, sauf indication contraire. I. Publications des Sociétés correspondantes. Algérie. Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelles et Clima- tologiques. Bulletin: — Société d'Histoire naturelle de TAfrique du Nord. Bulletin: V, 5—9. 1913; VI, 1—4. 1914. Böne: Académie d'Hippone. Bulletin: Comptes rendus: Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein fiir Schwaben und Neu- burg (a. V.). Bericht: XLI. 1913. Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis". Bericht und Abhandlungen; 1910—1912. Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1913. 4:o. — Gesellschaft Naturforschender Freunde. Sitzungsberichte: 1912. — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: LIV. 1912; LV. 1913. — Zoologisches Museum. Mitteilungen: VI, 3. 1913; VII, 1. 1913. Bericht: 1912. 270 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Berlin: Verein zur Förderung des Deutschen Entomologi- schen Museums. Entomologische Mitteilungen: II, 5— 12. 1913; III, 1—2, 4— 5. 1914. — Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeitschrift: 1913, 3 — 6 nebst Bei- heft; 1914, 1-2. Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen: 69, 2. 1912; 70, 1. 1913. Sitzungsberichte: 1912, 2; 1913, 1. — Niederrheinische Gesellschaft fur Natur und Heilkunde. Sitzungsberichte: — Poppeldorf. Deutsche Dendrologische Gesellschaft. Mitteilungen: Braunschweig: Verein fiir Naturwissenschaft. Jahresbericht: Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: XXI, 2. 1913; XXII, 1. 1913. Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur. Jahresbericht: 90, 1—2. 1912. — Verein fiir Schlesische Insektenkunde. Jahresheft, Neue Folge: H. 6. 1913. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Colmar: Société d'Histoire Naturelle. ' Bulletin (Mittheilungen), Nouv. Sér.: XII. 1913. Crefeld: Naturwissenschaftliches Museum. Mitteilungen: 1913. Danzig: Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge: XIII, 2. 1912. Katalog der Bibliothek. H. 2. 1908. Bericht d. Westpreuss. Botanisch-Zoolog. Vereins: 34. 1912. Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis". Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1912, 2; 1913, 1. Eriangen: Physikalisch-Medicinische Societät. Sitzungsberichte: 44. 1912. Frankfurt a. IVI.: Senckenbergische Naturforschende Gesell- schaft. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 271 Abhandlungen: XXXI, 4. 1913; XXXIV, 4. 1913; XXXV, 1. 1914. 4:o. Bericht: 44, 1—4. 1913. Frankfurt a. M.: (Schwanheim): Deutsche Malakozoologische Gesellschaft. Nachrichtsblatt: XLV, 2—4. 1913. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: 27. 1913. Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: XX, 1. 1913 nebst Anhang 13. Gera (Reuss): Deiitscher Verein zum Schutze der Vogelwelt. Ornithologische Monatsschrift: XXXVIII, 4—12. 1913; XXXIX. 1—5. 1914. Versuchs- und Musterstation fiir Vogelschutz. Jahresb. 5. 1912—1913. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heil- kunde. Bericht, Neue Folge, Medizinische Abteilung: 7-8.1912-1913 Naturw. Abteilung: 5. 1912. Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen: Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg- August Universität. Nachrichten, Matematisch-physikalische Klasse: 1913, 1 — 4. 4:0. Nachrichten, Geschäftige Mitteilungen : 1913, 1. 4:o. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht: XIII. 1911-1912. — Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpommern und Riigen. Mittheilungen: XLIV. 1912. Guben: Internationaler Entomologen-Bund. Internat. Entomologische Zeitschrift: Giistrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck- lenburg. Archiv: 66, 1-2. 1912. Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Nova Acta: XCVI. 1912; XCVII. 1912; XCVIII. 1913; LC. 1913. 4:o. 272 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Repertorium: Katalog der Bibliotek: Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen: Verhandlungen, 3:e Folge: — Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. Jahrbuch: — Verein ftir Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Verhandlungen: Hanau: Wetterauische Gesellschaft fiir die gesammte Natur- kunde. Bericht: Hannover: Naturhistorische Gesellschaft. Jahresbericht: 60—61. 1909-1910, 1910—1911. Helgoland: K. Biologische Anstalt. Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Hel- goland, Neue Folge: X, 2. 1913. 4:o. Hirschberg in Schles.: Riesengebirgsverein. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen; 25. 1911—1912. Kassel: Verein fiir Naturkunde. Abhandlungen und Bericht: LIII. 1909—1912. Kiel: Kommission zu Wissenschaftlichen Untersuchungen der Deutschen Meere (voy. Helgoland). Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen. Abteilung Kiel, Neue Folge: XV. 1913; XVI. 1914. 4:o. — Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schlesvig-Holstein. Schriften: XV, 2. 1913. Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften: LIII. 1912. Landshut: Naturwissenschaftlicher Verein (vorm. Botan. Verein), Bericht: Leipzig: Die Redaktion der „Internationalen Revue der ge- saniten Hydrobiologie und Hydrographic". — Gesellschaft fiir Erdkunde. Mitteilungen: 1912. Wissenschaftliche Veröffentlichungen : LiJbeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 273 Mittheilungen, Zweite Reihe: H. 26. 1913. Bericht des Historischen Museums fiir 1912. Magdeburg: Museum fiir Natur- und Heimatkunde und Na- turwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen und Berichte: Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Na- turwissenschaften. Sitzungsberichte: 1912. Metz: Société d'Histoire Naturelie. Bulletin: Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathema- tisch-physikalische (II:e) Classe. Abhandlungen: XXVI, 2 6. 1912. 4:o. II. Suppl. Bd. Abh. 9. 1912. 4:o. Sitzungsberichte: 1912, 3; 1913, 1—2. Register zu den ersten 50 Jahrgängen der Sitz. Ber. 1860 —1910. Munchen 1913. Almanach: Linde, C. v. Festrede. Munchen. 1912. 4:o. — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte: XIV. 1914. Mitteilungen: III, 2—5. 1913-1914. — Ornithologische Gesellschaft. Verhandlungen: Miinster: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: XLI. 1912—1913. Nurnberg: Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: XX: 1913, nebst Beilage. Jahresbericht: Mitteilungen : Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: Passau: Naturhistorischer Verein. Bericht: Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. Bericht: XIV. 1912. Correspondenz-Blatt : Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: 74, 1—2. 1913. 18 274 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Festschrift zur Eröffnung des Städtischen Museums zu Stettin am 23. Juni 1913. Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes-Bibliotek. Deutsches Meteorologisches Jahrbuch f. 1911. Elsass- Lothringen, Strassburg i. E. 1913. 4:o. — Theses par; J. Agatz, H. Bassermann, E. Beniers, L. Bog ner, F. Bulle, A. Burr, R. Camus, H. Gachot. E. Hahn, K. Heitz, W. H. v. Hörbach, P. Kaltenbach, H. Klähri, G. Krafft, B. Krier, C. Leidhold, K. Merck, B. Messow (4:o), P. Murrlc, H. Rotzoll, J. Schatunovsky, ti. Schlusser, L. Schmitt, R. Stusser, H. Wacker (4:o), J. Wellstein, A. Zeime. Stuttgart: Verein fur Vaterländische Naturkunde in Wiirt- temberg. Jahreshefte: 69. 1913. — Gesellschaft der Naturfreunde. Kosmos: 1914, 1. Wiesbaden: Nassauischer Verein fiir Naturkunde. Jahrbucher: 66. 1913. Zwickau: Verein fiir Naturkunde. Jahresbericht: Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: Annual Report: Melbourne: Public Library, Museums and National Gallery of Victoria. Memoirs of the National Museum, Melbourne: Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, 2:e Ser.: 1912, 3-4 (Nr. 147-148); 1913, 1 3 (Nr. 149 151). — The Australian Museum. Records: VIII, 4. 1913; IX, 3—4. 1913; X, 3-7. 1913. Report: 1913. 4:o. — Departement of Fisheries of New South Wales. Annual Roport of tiie Board of Fisheries: Autriche-Hongrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: XXXVII. 1912. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 275 Brunn: Naturforschender Verein. Verhandlungen: L. 1911; LI. 1912. Bericht der Meteorologischen Commission: XXVII. 1912. Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akadémia (Ungarische Aka- demie der Naturwissenschaften). Mathematikai és természettudomänyi közlemények: XXXI, 12. 1911. Értekezések a természettudom. köreböl: Értekezések a mathemat. tudomän. köreböl: Nyelvtudomänyi közlemények: Mathemat. és természettudom. ertesitö: XXIX, 3 — 5. 1911; XXX. 1—2. 1912. Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte- aus Ungarn: AUattani Közlemények: Botanikai Közlemények: Almanach: 1912. Rapport: — Magyar Nemzeti Miizeum (Ungarisches National-Mu- seum). Annales historico-naturales: XI, 1 — 2. 1913. Természetrajzi Fiizetek: Aquila. Journal pour rOrnithologie: — La Rédaction de „Rovartani Lapok". Rovartani Lapok: — La Rédaction de »Bulletin botanique hongrois". Ungarische Botanische Blätter: XII, 1—12. 1913. Cracovie: Académie des Sciences (Akademija Umiejetnossci). Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : XL V; 1911; XL VI. 1912; XLVn. 1913. kRozpravy wydzialu matem. przyrod, 3:e Ser.: 11 A, 11 B. 1911; 12 A, 12 B. 1912. Bulletin International: Catalogue of Polish Scientific literature: Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittheilungen: 49. 1912. Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fur Naturvissen- schaften. Verhandlungen und Mitteilungen: LXIII, 1—6. 1913. Iglö: Ungarischer Karpathen- Verein (Magyarorszägi Kärpä- tegyesiilet). Jahrbuch: XL. 1913. 276 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein. Berichte: XXXIV. 1910^1911, 1911 — 1912. Kolozvår (Klausenburg): Rédaction de „Magyar Növenytani Lapok". Evlolyam: — Erdélyi Miiseum-Egylet. Orvos Természettudomånyi Szakosztälyåbol. (Siebenbiirgischer Museum- Verein. Medicinisch-Naturwissenschaftliche Sec- tion.) II. Természettudomånyi szak (Naturwissensch. Abth.): Értesitö (Sitzungsberichte): Medizinische Sektion. Értesitö (Sitzungsberichte): Naturwissenschaftliche Museumshefte : Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Ma- thematisch-Naturwissenschaftliche Classe. Abhandlungen: Sitzungsberichte: 1911; 1912. Jahresbericht: 1912. Verzeichniss der Mitglieder: Laube, G. E. Der geologische Aufbau von Böhmen. Prag. 1912. Vejdovsky, F. Zum Problem der Vererbungsträger. Prag 1911 -"^1912. l:o. — Deutscher naturwissenschaftlich-medicinischer Verein fiir Böhmen „Lotos". Lotos: 60. 1912; 61, 1—10. 1913. — Societas Entomologica Bohemiae. Aeta: X, 2—4. 1913. — Böhmischer Klub fiir die Naturwissenschaften. Sbornik: Trencsén Ung.: Trencsén Wärmegyei Természettudomånyi Egylet (Naturwissenschaftlicher Verein der Trencsener Comitates). Évkönyre (Jahresheft): Triest: Museo Civico di Storia Naturale. Atti, Ser. Nuova: Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-Na- turwissenschaftliche Classe. I Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 277 Sitzungsberichte, Abth. I: CXXI, 9—10. 1912; CXXII, 1-5. 1913. Anzeiger: L. 1913. Mittheilungen der Erdbeben-Commission, Neue Folge : XLV-XLVI. 1913. Wien: K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen: XXVIII, 1—3. 1913. — K, k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen: LXIII: 1913. — K. k. Geographische Gesellschaft. Mittheilungen: Abhandlungen : — Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt- nisse. Schriften: LIII. 1912—1913; LV. 12. 1912 nebst Titelbl. u. Index. — Dr. R. v, Wettstein, Professeur. Oesterreichische Botanische Zeitschrift: LXIII, 4— 12. 1913» LXIV, 1-2. 1914. — Wiener Botanische Tauschanstalt. Zagreb: Societas Scientiarum naturalium Croatica. Glasnik: XXV, 2 4. 1913; XXVI, 1. 1914. Belgique. Bruxelles: Académie Royale de Belgique. Classe des Sciences. Bulletin, 3:me Sér.: 1912, 12; 1913, 1—11. Annuaire: — Société Royale de Botanique. Bulletin: XLIX, 1—4. 1912; LI. 1912. — Société Entomologique de Belgique. Annales: LVI. 1912. Table générale des Annales: Memoires: XXI. 1912. — Société Royale Zoologique et Malacologique de Bel- gique. Annales: XLVII. 1912. Procés-Verbaux: Bulletin: — Société Royal Linnéenne. Bulletin: 278 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Brésil. Rio de Janeiro: Muceu Nacional. Archivos: Canada. Halifax N. S.: Nova Scotian Institute of Sience. Proceedings and Transactions: XII, 4. 1909 — 1910. Chili. Santiago: Société Scientifique du Chili. Actes: Costa Rica. San José: Museo National. Republica de Costa Rica. Annales; Danemarc. Aarhus: Redaktionen for Flora og Fauna, Dlsl(0: (Grönland): Den danske arktiske station Disko. Arbejder: Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoires), 7:de Raekke, naturvidensskab. og mathem Afdeln.: IX, 2. 1913; X, 2, 4. 1913. 4:o. Oversigt: 1913, 2—6; 1914, 1. — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 65. 1913. — Botanisk Förening. Botanisk Tidsskrift: XXXIII, 2 4. 1913. Dansk Botanisk Arkiv: I, 1-4. 1913. Meddelelser: Medlemsliste: -| — Entomologisk Förening. Kntomologiske Meddelelser. X, 1 2. 1913. Anden Rirkko: IV, 7. 1913. — Bureau du Conseil permanent international pour Texploration de la mer. Bulletin trimestriel. P. III. 1913. 4:o. Enzio Reater, Bulletin Bibliographique. 279 Dreschel, C. F. Mémoire sur les travaux pendant les années 1902 1912. Copenhague 1913. 4:o. Bulletin hydrographique pour Tannée juillet 1911 — juin 1912. Copenh. 1913. 4:o. Publications des circonstance: 64—66. 1913. Rapports et Procés-verbaux des Réunions: XV. 1911 1912; XVII A. 1913. 4:o. XVI. Rapports. 1913; XIX. Procés- verbaux 1912—1913; XVIII. Rapports. 1914. Kjöbenhavn: Kommissionen for Havundersögelser. Meddelelser, Serie Plankton: Skrifter: fiansen-Ostenfeld, C. De Danske Farvandes Plankton i aarene 1898—1901. Phytoplankton og Protozoer. 1. Kö- benhavn 1913. Johansen, A. C. Om forandringer i Ringköbing Fjords Fauna. Köbenhavn 1913. 4:o. Espagne. Madrid: R. Academica de Ciencias. Memorias: XV. 1913. Revista: XI, 5—12. 1912—1913; XII, 1—6. 1913. Zaragoza: Sociedad Aragonesa de Ciencias naturales. Boletin: XII, 4-10. 1913; XIII, 1—1914. États-Unis. Ann Arbor Mich.: Miciiigan Academy of Science. Annual Report: XIV. 1912. Austin, Texas: University of Texas: Bulletin, Scientific Series: Official Series: Baltimore, IVId.: Johns Hopkins University. Circular: 1912, 8—10; 1913, 1—6. Memoirs from the Biologicol Laboratory: Berl(eley, Ca!.: University of California. Publications, Zoology: VIII, 3 + title p. & index, 1911; IX, 6—8. 1912; X, 9—10. 1913, XI, 1—8. 1912—1913. Publications, Botany: IV, 15—19. 1912—1913; V, 1-3. 1912 —1913. Memoirs: I, 2. Part II. 1912. 4:o. Bulletin, Third Ser.: 280 Enzio Reiiter, Bulletin Bibliographique. University Press Exchanges: Library, Contents-Index. Vol. I. Berkeley, Cal. 1889-90. Boston Mass: American Academy of Arts and Sciences. Proceedings: XL VIII, 14 21. 1913; XLIX, 1—10. 1913. — Boston Society of Naturel History. Memoirs: Proceedings: Occasional Papers: Brigdeport, Conn.: Brigdeport Scientific Society. List of Birds: Brooklyn, N. Y.: Museum of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences. Memoirs of Natural Sciences: Science Bulletin: II, 1—2. 1913. Cold Spring Harbor Monographs: Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoology. Memoirs: XXXVI, Texta. Plates. 1913; XL, 6— 7. 1913. 4:o. Bulletin: LIII, 2-6, 10. 1913-1914; LIV, 17—21. 1913; LVI, 2. 1914, LVn, 2. 1913; LVIII, 1. 1913. Annual Report: 1912 1913. Chapell Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: XXIX, 1—3. 1913 1914. Chicago III.: Academy of Sciences. Bulletin: Bulletin of the Geological and Natural History Survey: Bulletin of the Natural History Survey: Special Publication: Annual Report: — Field Museum of Natural History. Publication: 164. 1912; 165. 1913. Cincinnati, Ohio: Society of Natural History. Journal: — Lloyd Library of Botany, Pharmacy and Materia medica. Bulletin: Mycological Notes: 38. 1912. Bibliographical Contributions: 9 13. 1913 1914. Llojfd, C. G., Synopsis of the Genus Cladoderris. 1913. Claremont, Calif.: Pomona College. Journal of Entomology and Zoology: V, 1-2. 1913; VI, 1. 1914. Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences. Proceedings: Enzio Router, Bulletin Hibliographique. 281 Honolulu, Hawaii, College of Hawaii. Bulletin: Lawrence, Kans.: Kansas University. Quarterly: Ser. A. Science and Mathematics: Science Bulletin: XIV, 16. 1913. Annual Report of the Experiment Station: The University Geological Survey of Kansas: Mineral Resources of Kansas : Lincoln, Nebr.: The University of Nebraska. University Studies: XII, 1—4. 1912; XIII, 14. 1913; XIV, 1. 1914. Zoological Laboratory, Studies: Calendar: Bulletin: Madison, Wisc: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres. Transactions: — Geological and Natural History Survey. Bulletin: XXVI (Educ. Ser. N:o 3). 1913. l/leriden, Conn.: Scientific Association. Transactions: Proceedings: Annual Address: Milwaukee, Wisc: Wisconsin Natural History Society. Bulletin: IX, title page a. index. 1911; X, 3—4. 1912; XI, 1—3. 1913. Bulletin of the Public Museum of the City of Milwaukee; Minneapolis, Minn.: Geological und Natural History Survey of Minnesota. Reports, Zoological Series: Minnesota Plant Studies: Newark, Oelaw: Delaware College Agricultural Experiment Station, Entomological Departement. Annual Report: Bulletin: New-Brigton, N. Y.: Staten Island Association of Arts and Sciences, Proceedings: IV, 1—2. 1911-1912. Special: Museum Bulletin: 57-59, 63—65. 1913. 282 Enzio Reuter. Bulletin Bibliographique. New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions: XVIII, p. 1 137, 209-224. 1913; p. 291— 345. 1914. New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences. Memoirs: Annals: Transactions: Index: — New-York Botanical Garden. Bulletin: VIII, 30. 1914. — New-York Entomological Society. Journal: XXI, 2—4. 1913; XXII, 1. 1914. — New-York Zoological Society. Zoologica: I, 12-14. 1914. Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences. Proceedings: LXIV, 3. 1912; LXV, 1—2. 1913. — American Philosophical wSociety. Proceedings: Report: Subject Register: Supplement Register: — Wagner Free Institut of Science. Transactions: — University of Pennsylvania. Contributions from the Botanical laboratory : — Free Museum of Science and Art, Departement of Archaelogy, University Pennsylvania. Bulletin: Portland, Maine: Society of Natural History. Proceedings: V, p. 39—58. 1912. Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences. Memoirs: Proceedings, 4 Ser.: 1, p. 431 446. 1912; II, Pt. i, p. 1 — 202. 1913; III, p. 187-4.=i4. 1912—1913. 4:o. Botany : Zoology : Geology . Math. Phys..- Occasional Papers: Enzio Reiiter, Bulletin Bibliographique. 283 San Francisco, Cal.: The Hopkins Seaside Laboratory of The Leland Stanford Jr. University. Leland Standford Junior University Publications. Univer- sity Series: Annual Register: Dudley Memorial Volume. Stanf. Univ. Calif. 1913. Starks, E. C. The Fishes of the Stanford Expedition to Brazil. 1913. Springfield, III.: The State Entomologist of the State of Illinois: Report: S:t Louis, Mo.: Academy of Science. Transactions: XIX, 11. 1911; XX, 1-7. 1911—1912; XXI, 1—4. 1912—1913. XXII, 1—3. 1913. — Missouri Botanical Garden. Annual Report: XXIII. 1912. Annals: I, 1. 1914. Topeka, Kans. : Kansas Academy of Science. Transactions: Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly The Ttrenton Natural History Society). Journal: Tufts College, Mass.: Tufts College. studies: Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: IX, 6-12. 1913; X, 1—3. 1913—1914. Artide: Bienniel Report: Washington, D. C: Departement of Interiör (U. S. Geological Survey). Monographs : Bulletin: Annual Report: Mineral Resources: Water-Supply and Irrigation Papers: Professional Papers: — Departement of Agriculture. Report: Yearbook: 1912. — Division of Biological Survey. 284 Enzio Router. Bulletin Bibliographique. Bulletin: North American Fauna: Washington, D. C: Smithsonian Institution (U. S. National Museum). Annual Report: Report of the U. S. National Museum: From the Smithsonian Report for 1911: Fublication: 2109, 2111—2120, 2132, 2206, 2208, 2210^2213. 1912. Bulletin of the U. S. National Museum. Report on the progress and condition of the U. S. Natio- nal Museum for the year ending June 30, 1912. Washing- ton 1913. — Entomological Society. Proceedings: — Carnegie Institution of Washington. Departement of Experimental Evolution. Publications: Price-List 1913. Annual Report of the Director: 1913. Finlande. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Scien- ces de Finlande). Acta: XXXVIII, 2. 1913, Minnestal (Donner) 1913; XLII, 3. 1913; XLIII, 2. 1913; XLIV, 1, 2, 4 6. 1913—1914; XLV, 1. 1913. 4:o. Bidrag: 71, 3. 1913; 72, 1. 1913; 76, 2 5. 1914. Öfversigt: LV. A— C. 1912—1913. Observations météorologiques: Finländische Hydrographisch-Biologische Untersuchungen: — Geografiska Föreningen. Meddelanden: Terra: XXV. 1913; XXVI. 1914. — Sällskapet för F^inlands Geografi (Société de Géo- graphie de Finlande. Fennia: 34. 1913—1914. — Finska Forstföreningen. Meddelanden: XXX, 5—12. 1913. Forstlig Tidskrift: XXXI, 13. 1914. Metsätaloudollinen Aikakauskirja: Näytevihko. 1913. Erikoistutkimuksia: I. 1914. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 285 Ströskrifter: Metsän y stäva: Helsingfors: Landtbruksvetenskapliga Samfundet i Finland. Abhandlungen: 5-6. 1913. Meddelanden: — Fiskeriföreningen i Finland. Fiskeritidskrift för Finland: 1914, 1—3. Suomen Kalastuslehti: 1914, 13. Suomen Kalatalous: II. 1913. Fiskaren: Kalastaja: 1913, 5—12. — La Rédaction de »Tidskrift för jägare och fiskare". Tidskrift: France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Mémoirs: Bulletin: XX, 394—404. 1910—1911. Ångers: Société d'Etudes des Sciences Naturelles, Bulletin, Nouv. Sér.: XLI. 1911. Béziers: Société d'Etudes des Sciences Naturelies. Bulletin: XXXIII. 1911. Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: Caen: Société Linnéenne de Normandie. Bulletin, 6:e Sér.: IV, 1910-1911; V. 1912; VI. 1913. Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelies et Mathématiques. Mémoires: Långres: Société de Sciences Naturelies de la Haute-Marne. Bulletin: La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles. Annales: Rouy, G. Flore de France: XIV. 1913. Lyon: Société Linnéenne. Annales, N. Sér.: LIX. 1912; LX. 1913. — Museum d'Histoire Naturelie. Archives: XI. 1912. 4:o. — Société Botanique de Lyon. Annales: XXXVII. 1912. Nouveau Bulletin: I, 1-4. 1913. 286 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Lyon: Académie des sciences, belles-lettres et arts. Sciences et lettres. Mémoires, 3:e Sér.: XIII. 1913. — Société d'Agriculture, sciences et industrie. Annales, 7:e Sér.: 1912. Marseille: Musée d'Histoire Naturelle. Annales, Zoologier Annales: XIV. 1912. 4:o. Bulletin, 2:e Sér.: Montpellier: Académie des Sciences et Lettres. Mémoires de la section de medicine, 2:e Sér.: Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.: IV, 4. 1912. Bulletin mensuel: 1913, 4—12; 1914, 1—3. Nancy: Société des Sciences. Bulletin, 3:e Sér.: XIII, 3. 1912; XIV, 1. 1913. Bulletin de séances, Sér. 3: XIII, 2. 1912; XIV, 2. 1913. Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France. Bulletin, 3:e Sér.: II, 3—4. 1912; III, 1—2. 1913. — Société Académique de Nantes et de la Loire Infé- rieure. Annales, 9:e Sér.: III, 1—2. 1912; IV, 1. 1913. Nimes: Société d'Etude des Sciences Naturelies. Bulletin: XXXIX. 1911. Supplement: Paris: Société Entomologique de France. Annales: LXXXI, 3—4. 1912; LXXXII, 1-4. 1913 1914. Bulletin: 1913, 7—21. — Société Zoologique de France. Mémoires: XXV. 1912. Bulletin: XXXVII. 1912. — Société de Géographie. La Géographie: XXVI, 5—6. 1912; XXVII, 1-6. 1913; XXVIII, 1-6. 1913; XXIX, 1. 1914. — Rédaction de „La Feuille des jeunes naturalistes". Feuille, 5 Sér.: XLIIl, 509 516. 1913; XLIV, 517—521. 1914. Reims: Société d'Etude des Sciences Naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: Comptes rendus: Travaux: Procés verbaux : Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 287 Rennes: L'Université. Travaux scientifiques; — La station entomologique. Insecta: III, 28-36. 1913; IV, 37—39. 1914. Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles. Bulletin, 5:e Sér.: XLVII. 1911. Toulouse: Société d'Historie Naturelle. Bulletin: XLV, 3—4. 1912; XLVI, 2. 1913. — Société des Sciences Physiques et Naturelles. Bulletin: — Société Franpaise Botanique. Revue de Botanique. Grande-Bretagne et Irlande. Cambridge: Cambridge Philosophical Society. Proceedings: XVII, 3—5. 1913—1914. List: Edinburgh: Royal Society. Transactions: XLVIII, 3—4. 1912—1913; XLIX, 1—2. 1912 —1913. 4:o. Proceedings: XXXIII, 2-4. 1912 1913; XXXIV, 1. 1913— 1914. — Botanical Society. Transactions: Proceedings: Transactions and Proceedings: XXVI, 1—2. 1911—1913. Annual Report: Notes from the Royal Botanical Garden, Edinburgh : — La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural History". Annals: Glasgow: Natural History Society. Transactions and Proceedings, N. S.: The Glasgow Naturalist: V, 3-4. 1913. London: Royal Society. Proceedings: Ser. A. Vol.: 88, N:o A. 603—606. 1913; Vol. 89, N:o A. 607—608, 610—614. 1913—1914; Vol. 90, N:o A. 615—617. 1914. -- Ser. B. Vol. 86, N:o B. 588—590. 1913; Vol. 87 B. N:o 592—596. 1913—1914. 288 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Reports to the Evolution Committee: Obituary Notices: London: Linnean Society. Journal, Botany: XLI, 282—284. 1913; XLII, 285. 1914. Journal, Zoology: XXXII, 215—216. 1913. Proceedings: 1912-1913. List: 1913—1914. Catalogue of the papers in the Transactions from 1791 1905. London 1911. — Royal Gardens, Kew. Bulletin: 1913. — Distant, W. L. The Zoologist, 4 Ser.: Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northuni- berland, Durham and Newcastle-upon-Tyne. Transactions: XV, 2. 1913. Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: X, 1. 1913. Italie. Bologna: R. Accademia delle Scienze dell' Istituto di Bo- logna. Memoire, Classe di Scienze fisiche, Ser. 6: IX, 1 — 4. 1912. 4:o. Indici generali: Rendiconti, N. Ser.: XVI, 1911—1912. Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali. Atti, Ser. 5: V. 1912. 4:o. Bulletino mensile. Ser. 2: 25—28. 1913. — Direzione del Giornale „Malpighia". Malpighia: XXV, 3—6. 1912 1913; XXVI, 1 8. 1913. Firenze: Societå Entomologica Italiana. Bulletino: XLIV, 1-4. 1912. — Redazione della „Redia", Giornale di Entomologia. Redia: IX, 1. 1913. Genova: Museo Civico di Storia Naturale. Annali, Ser. 3:a: V. 1911—1913. Milano: Societå Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico di Storia Naturale. Atti: LII, 11. 1913 1914. Memorie: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 289 Modena: R, Accademia Scienze, Lettere ed Arti. Memorie, Ser. 3: — Societå dei Naturalisti e Matematici, Atti, Ser. 4: — Redactore della „La Nouva Notarisia". L. N. Notarisia: XXIV, 2—4. 1913; XXV, 1. 1914. Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche. Atti, Ser. 2: Rendiconto, Ser. 3: XIX, 1—5. 1913. — Societå Africana d'Italia. Bolletino: XXXII, 3 6, 8—11. 1913. — Societå di Naturalisti. Bolletino, Ser.: XXV (Ser. 2, Vol. V). 1911 — 1912; XXVI (Ser. 2. Vol. VI). 1913. — Museo Zoologico della R. Universitå. Annuario (N. Ser.): Padova: Accademia scientifica Veneto-Trentino-Istriana (ci- devant Societå Veneto-Trentina di Scienze Na- turali). Atti, Ser. 3: VI. 1913. Bolletino: Palermo: Redazione della „Naturalista Siciliano". II Natur. Sicil., N. Ser.: — R. Orto Botanico di Palermo. Bulletino: — R. Istituto Botanico di Palermo. Contribuzioni alla Biologia vegetale: Pisa: Societå Toscana di Scienze Naturali. Memorie: XXVIII. 1912. Processi verbali: XXII, 1, 3—4. 1913. Portici: Laboratorio di zoologia generale e agraria. R. Scuola superiore di Agricoltura. Bulletino: VII. 1913. Roma: R. Istituto Botanico. Annuario. Annali di Botanica: XI, 2—3. 1913; XII, 1. 1913. — Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Eraanuele. Bolletino: Indice: 19 290 Enzio Reuter. Bulletin Bibliographique. Roma: Societå Zoologica Italiana. (Ci-devant Societå Romana per gli Studi Zoologici). Bolletino, Ser. 3: I, 11—12. 1912; II, 16. 1913. — R. Accademia dei Lincei. Rendiconti, Ser. 5: XXII, 7—12 (l:o Sem.). 1913; XXII, 1 -12 (2:o Sem.). 1913; XXIII. 1—7 (l:o Sem.). 1914. Rendiconto delFadunanza solenne del l:o Giugno 1913. Vol. II. Roma 1913. Venezia: Redazione della „Notarisia". Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: Sommario: Verona: Museo Civico. Madonna Verona: VII, 26—28. 1913. Japon. Formosa: Bureau of the Productive Industries, Government of Formosa. Hayata. B., Icones Plantarum Formosanarun. Vol. III. 1913. 4:o. Kyöto: College of Science and Engineering, Kyöto Imperial University. Memoirs: IV, 1—2. 1912; V, 1—9. 1912—1913; VI, 1. 1913. Sendai: Töhoku Imperial University. The Science Reports: Ser. 2: I, 2—5. 1913 1914; IV, 1—5. 1913—1914; III, 1. 1914. 4:o. Tökyö: College of Science, Imperial University. Journal: XXXII, 8—12. 1913; XXXIII, 1. 1913; XXXV, 1,4. 1913; XXXVI, 12. 1913. 4:o. General Index to Vol. I XXV. 1887—1908. Tokyo 1913. Les Indes occidentales. Kingston: The Institute of Jamaica. Journal: Annual Report: Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal. P. I : Enzio Reiiter, Bulletin Bibliographique. 291 Journal, P. 11 : Journal, P. Ill: Proceedings: Journal & Proceedings: Index; Annual Address: Luxembourg. Luxembourg: Gesellschaft LuxembergerNaturfreunde (Friihere grossh. botanische Gesellsch. u. fruhere „Fauna" vereinigt). Bulletins mensuels (Monats-Berichte): N. Ser. Mexico. Mexico: Instituto medico nacional. Anales: XII, 3—5. 1913—1914. Norvége. Bergen: Bergens Museum. Aarbok: 1913, 1—2. Aarsberetning: Skrifter, ny Raekke: Särs, G. O., An account of the Crustacea of Norway: Vol. VI, 1—4. 1913. Meeresfauna von Bergen: — Norges Fiskeristyrelse (Direction de péches de la Norvége). Aarberetning: 1913, 2—4. Christianla: Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandlingar: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: Stavanger: Stavanger Museum. Aarshefte: 1912. Tromsö: Museum. Aarshefter: Aarsberetning: 292 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: 1912. Pays Pas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: XVII, 2—6. 1912—1913. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurkunde, 3:e Reeks: Register of de Verslagen and Mededeelingen: Verslag van de Gewone Vergaderingen der Wis- en Na- tuurkundige Afdeeling: XXI, 1 2. 1912—1913. Proceedings of the Section of Sciences: XV, 1—2. 1912—1913. Jaarboek: 1912. — Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees- en Heelkunde. Sectio voor Naturwetenschappen. Maandblad: Werken, Tweede Serie: VII, 3. 1914. Groningen: Natuurkundig Genootschap. Verslag: 1912. Bijdragen tot de kennis van de Provincie Groningen en omgelegen streken: Harlem: La Société Hollandaise des Sciences. Archives néerlandaises, Ser. III A (Sciences exactes: — Ser. Ill B (Sci. naturelies): II, 1. 1914. Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging. Tijdschrift. 2:e Sér.: XII, 4. 1913; XIII, 1 -2. 1913. Catalogus d. Bibliothek: Aanwinsten der Bibliothek: 1913. — Rijks-Herbarium (Herbier de (rÉtat). Mededeelingen: Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging. N. Kruidkundig Archief, Verslagen en Mededeelingen: 1913. Recueil des Travaux Botaniques Néerlandais: X, 1—4. 1913. Prodromus Florae Batavae: s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift: LVI, 1-4. 1913, nebst Supplement. 1914; LVIl, 1. 1914. Entomologische Berichten, III. 67 72. 1912—1913. Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences. Verslag: Aanteekeningen: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 293 Portugal. Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem., physic. e. natur. Memorias, Nova Ser.: Journal: — Société Portugaise de Sciences Naturelies. Bulletin: V, 3. 1911; VI, 2. 1913. Memorias: I, 2. 1913. République Argentine. Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina. Anales: LXXIV, 4-6. 1912; LXXV, 1-6. 1913; LXXVI, 1—5. 1913. — La Rédaction de „Revista Argentina de Historia Na- tural". Revista: — Museo de Productos Argentinos. Boletin: — Museo Nacional de Historia natural de Buenos Aires. (Ci-devant Museo Publico). Anales: XXIII. 1912; XXIV. 1913. Communicaciones : Cérdoba: Academia National de Ciéncias. Actas: Boletin: XIX, 1. 1911. La Platå: Museo de la Platå. Universidad nacional de la Platå: Anales, Ser. 2: „ Seccion botanica: Anales, Seccion paleontolögica: Revista: XVIII. 1911—1912. — Universidad de la Platå. Facultad de Ciéncias Fisico- Matematicas. Publicaciones: Roumanie. Bucarest: L'Herbier de Tlnstitut botanique. Bulletin: 294 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Russie. Archangelsk: Archangeler Gesellschaft zur Erforschung des russischen Nordens. M3B-fecTifl: 1913, 9—24; 1914, 1—7. OmeiTj: Astrachan: Ichthyologisches Laboratorium der Kaspi-Wolga- schen Fischerei-Verwaltung. Arbeiten: II, 2—3, 6. 1913; III, 3. 1914. Orqefb: Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft. Schriften: XXI. 1913. 4:o. Archiv, 2:te Ser.: Sitzungsberichte: XXI, 1—4. 1912; XXII, 1—2. 1913. Katalog der Bibliothek: Irkutsk: La Direction du Musée. HsB^bCTiH: TpyÄbi : Jakutsk: La Direction du Musée. Jaroslaw: Société des Naturalistes. Mémoires: Kasan: Société des Naturalistes å TUniversité Impérialc de Kasan. Travaux (Trudi) : Comptes rendues: Kharkow: Société des Naturalistes å TUniversité Impériale de Kharkow. Travaux (Trudi): Kiew: Société des Naturalistes de Kiew. Mémoires: XXIII, 1—4. 1913 1914. Procés Verbal: 1913. — Société ornithologique de Kief du nom de K. Th. Kessler. Travaux: I, 1. 1913. Kischineff: Société des Naturalistes et des Amateurs des Sciences naturelles de Bessarabie. Travaux : Minusinsk: Museum. Otmcti.: 1912. BamuHb, B. A., MHHycHHCKJii Kpaii uh XVIII BtKt. 1913. Ensio Reuter. Bulletin Bibliographique. 295 Moscou: Société Impériale des Amis des Sciences Naturelies, d'Anthropologie et d'Ethnog-raphie. Nouveaux Mémoires: Bulletin: 1911, 1—4; 1912. Journal de la Section Zoologique : 1913, 1. Meteorologische Beobachtungen: Maiepnajibi ki> nosHaniio 4)ayHbi ii 4)jiopbi pocciiiCKoH iiMiiepiii- Orjiii-T öoxaHimecKJii: — Directorium der K. Universitäts-Bibliothek. Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth. ): — Hivinep. PyccKoe 06m,ecTB0 aKKJiHMaTHsauiH jKHBOTHbix-b H pacTeHiH. MaiepHaJibi ktj HOSHaHiio pyccKaro puöojiOBCTBa : I, 1 — 3. 1912; II, 1—12. 1913. Tpynbi BcepoccJHCKaro loöiuieHHaro aKKjiiiMaTHsauioHHaro cij-fesjia 1908 r. Bt MocKBt. I— V. MocKBa 1909—1911. Nikolsk: Hydrobiologisches Laboratorium der Fischzucht- anstalt Nikolsk. Aus der Fischzuchtanstalt Nikolsk: nr 13. 1911. Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Mémoires : Petrosawodsk: Die Gesellschaft zur Erforschung des Gouver- nement Olonez. Nachrichten: 1913, 1—8. Riga: Naturforschender Verein. Korrespondenzblatt: LVI. 1913. Arbeiten, Neue Folge: Katalog der Bibliothek: Saratow: Station biologique du Wolga. Arbeiten: IV, 4-5. 1913. Travaux: Compte-rendu: Bericht: Jahrbuch: Simféropol: Société des Naturalistes et des amis de la Na- ture en Crimée. Bulletin: II. 1912; III. 1913. Tpyflbi : S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences. Mémoires: 7:e Sér.: 296 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Mémoires: 8:e Sér.: XXV, 9. 1910; XXIX, 4, 6. 1912—1913; XXX, 5, 10. 1911 1912; XXXI, 4, 6, 9. 1913; XXXII, l! 1913. Mélanges biologiques: Bulletin, Nouv. Sér.: Bulletin, V:e Sér.: Bulletin, VI:e Sér.; 1913, 8—18; 1914, 1-6. Annuaire du Musée zoologique: XVII, 3—4. 1912; XVIII, 1—3. 1913. Flora Sibiriae et Orientis extremi: I. 1913. Revue Russe d'Entomologie: XII, 4. 1913; XIII, 1—2. 1913. Travaux du Musée botanique: X. 1913; XI. 1913. Schedae ad Herbarium Florae Rossicae: Faune de la Russie. Insectes Hémipteres. Vol. III, 1. (Oshanin). 1913; VI, 1. (Kiritshenko). 1913. — Oiseaux (Aves). Vol. I. Demi-volume deuxiéme (Bianchi). 1913. S:t Pétersbourg: Hortus Botanicus (Jardin Impérial botaniqe). Acta: XXXI, 2. 1913. Bulletin: OmexTj. Scripta botanica: XXVIII. 1910—1912. — Societas Entomologica Rossica. Horae: XL, 4—8. 1913. — La Société Impériale des Naturalistes de S:t Péters- bourg. Section de Botanique: Travaux: Journal botanique: Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux: XLII, 2, 2:e partie. 1912; XLIII, 2. 1913. Section de Géologie et Minéralogie. Travaux: Comptes rendus: XLIV, 1—3. 1913. Tiflls: Kaukasisches Museum. Mitteilungen: VI, 1. 1912; VII, 2. 1913. Museum Caucasicum: MsBiiCTifl : Nikolski, A. M. Herpatologia caucasica. Tiflis 1913. Suéde. Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar, 4:e Följden: Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 297 Lund: Universitetet: Acta, Ny följd. Afd. II. Medicin samt matematiska och Naturvetenskapliga ämnen: VIII. 1912. 4:o. — La Rédaction de „Botaniska notiser". Botaniska notiser: 1913, 3^6; 1914, 1—3. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademin. Handlingar, Ny följd: 50, 2 9. 1913. 4:o. Arkiv för Botanik: XII, 3—4. 1913; XIII, 1. 1913. Arkiv för Zoologi: VIII, 1. 1913. Öfversigt: Årsbok: 1913 + bihang. Lefnadsteckningar: Stockholm: (Experimenfältet): Centralanstalten för försöks- väsendet på jordbrukets område. — Entomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: 34. 1913. — Svenska Botaniska Föreningen. Svensk Botanisk Tidskrift: VII, 1—4. 1913. — Bergianska Stiftelsen, Acta Horti Bergiani: — Statens skogsförsöksanstalt. Meddelanden: — Föreningen för Skogsvård, — La**Rédaction de „Fauna och Flora", Fauna och Flora: 1913, 2 6; 1914, 1—2. Uppsala: R. Societas Scientiarum. Nova Acta, Ser. 4: 111, 1. 1911-1913; III, 7. 1913. 4:o. — Kongl. Universitetet, o Uppsala Universitetets Årsskrift: Redogörelse: 1912—1913. Zoologiska Bidrag från Uppsala: I. 1911—1912; II. 1913. Bulletin of the Geological Institution of the University of Uppsala: Suisse, Basel: Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen: XXIV. 1913. Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 298 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Bern: La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische Gesellschaft. Bulletin (Berichte): XXII. 1913. Chambésy prés Geneve: LHerbier Boissier. Bulletin, 2:e Sér: Mémoires: Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge: LIV. 1912—1913. Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle. Mémoires: Compte rendu: — La Direction du Conservatoire et du Jardin botanlques. Annuaire: XV— XVI. 1911 — 1912. — Société Zoologique. Bulletin: Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelies. Bulletin, 5:me Sér.: XLIX, 179 181. 1913. Neuchåtel: Société Neuchateloise des Sciences Naturelies. Bulletin: XXXIX. 1911 — 1912; XL. 1912 1913. Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (Société Entomologique Suisse). Mittheilungen (Bulletin): XII, 4. 1913. St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht: Jahrbuch: Winterthur: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Mitteilungen: Ziirlch: Naturforschende Gesellschaft. Uruguay. Montevideo: Museo Nacional. Anales: Anales, Secciön historico-filosofica: Arechavalefa, ./., Flora Uruguaya: 2. Dons. Bcstyrelscn för Köpenhamns Zool. Museum. The Danish Ingolf-Expedition: V, P. 4. 1913. 4:0. Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. 299 Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Institiiut, Utrecht. Mededeelingen en Verhandelingen. 15. 1913; 16. 1913; 17. 1914. Annuaire: 1911, A. Météorologie, B. Magnetisme terrestre. 1912. 4:o. Finska Landtbruksstyr elsen (Suom. MaonviljelyshallitusJ. Meddelanden (Tiedonantoja); LXXXV. 1911 (id. en finnois); LXXXVII. 1914 (id. en finn.); LXXXX. 1912 (id. en finn.); LXXXXI. 1913 (id. en finn.). Bidrag till Finlands officiella statistik: III. Landthushåll- ning. 6. Jordbruk och boskapsskötsel i Finland år 1911. Helsingfors 1913 (id. en finnois). Årsberättelse till Finska mejerisamfundet från dess om- bud i Storbritannien. 1911 (id. en finn.). — D:o. 1912 (id. en finn.). Centralutskottet för hembygdsforskning. En blick på hembygdsforskningen i Finland år 1913. Hel- singfors 1914. Katsaus Suomen kotiseutututkimukseen v. 1913. Hels. 1914. Jahrbuch der Abteilungen der Kais. Russ. Gesellschaft fiir Fischzucht und Fischfang in Est-, Liv- un Kurland. Bd. V. 1912 (par M. Guido Schneider). HsBtcTiH oömecTBa äjih nscntmBamn npHpoÄW OpjiOBCKoii ryöepHin. 3. KicB 1913. naTHaecHTH-itTie PyMHHUOBCKaro Myaen Bb MocKBt 1862 — 1912. McTopH- qecKiH owepKb. The John Crerar Library, Chicago. Annual Report: 18. 1912. Louisiana Agricultural Experiment Station, Baton Rouge, La. Bulletin: 142. 1913. Maine Agricultural Experiment Station, Orono, Maine. Bulletin: 207, 210, 211, 213. 1912—1913. The Regents of the University of Michigan. Michigan Trees. A Handbook of the native and most im- portant introduced species. Ann Arbor 1913. Agassiz, G. R., Letters and Recollections of Alexander Agassiz with a sketch of his life and work. London 1913. Jlaebidoeb, K. H., PecTHTyuia y HcMepTiiH-b b-b cbhsh cb BonpocoM-b o npo- TCKTHBHoii noTeHUJH 3apo6biujcBbixTj nJiacTOBTj. C. OeTepöypr-b 1910. 4:o. Janet, Ch., Organes sensitifs de la mandibule de TAbeille (Apis melli- fica L. $). Sep. 1910. 4:o. — Sur Texistence d'un organe chordotonal et d'une vesicule pulsa- tile antennaires chez TAbeille et sur la morphologie de la tete de cette espéce. Paris 1911. 4:o. 300 Enzio Reuter, Bulletin Bibliographique. Janet, Ch., Constitution morphologique de la Bouche de Tlnsecte. Limoges 1912. — Le sporophyte et le gamctophyte du végétal ; le soma et le ger- men de Tlnsecte. Limoges 1912. Lundström, Carl, Neue öder wenig bekannte paläarktische Bibioniden. Sep. Budapest 1913. Murbeck, Sv.. Phellodendron amurense Rupr. X japonicum Maxim, (nova hybr.) Murbeck. Sep. Bonn (Poppelsdorf ) 1912. — Zur Kenntnis der Gattung Rumex. Sep. Lund 1913. 20 VIII Oshanin, B., Odo Morannal Reuter f ^Tix" 1913- Sep. St. Petersburg 1913. Reuter, O. M., Die Familie der Bett- öder Hauswanzen (Cimicidae), ihre Phylogenie, Systematik, Oekologie und Verbreitung. Sep. Berlin-Schöneberg 1913. Warming. E., Observations sur la valeur systématique de Tovule. Sep. Köbenh. 1913. 4:o. Wesenberg-Lund, C, Fortpflanzungsverhältnisse: Paarung und Eiablage der Siisswasserinsekten. Sep. Berlin u. Wien 1913. — Wohnungen und Gehäusebau der Siisswasserinsekten. Sep. Ibid. 1913. — Odonatenstudien. Sep. Leipzig 1913. — Bidrag till nogle myggeslaegters biologi, saerlig Mochlonyx cg Corethras. Sep. Köbenh. 1914. 4:o. Young, R. T., The histogenesis of the reproductive organs of Taonia pisiformis. Sep. Jena 1913. Helsingfors le 13 mai 1914. Enzio Reuter, Bibliothécaire. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1913 1914. I.Zoologie. Allgemeines. Uber die Untersuchiing eines Moorgebietes in topographisch- faunistischer iind oekologischer Beziehung spricht Herr Prof. Dr. K. M. Levander und entwirft einen Plan fur ein derartiges Unternehmen. S. 107 — 114. Natiirschutzgebiet am See Kilpisjaur in Lapponia enonteki- ensis ; vgl. unten bei Botanik, S. 310. Justus Montell. S. 175—181. Zur Kenntnis der Biicht Tavastfjärd in hydrobiologischer Hin- sicht. K. M. Levander. S. 245—264. Mammalia. Sorex vulgaris L. Ein ganz weisses Ex. wurde am 30. Juni 1913 im Kirchspiel Karkku, Satakunta, gefangen. Länge 72 + 36 mm. K. H i 1 d é n. S. 8. Sciiirus vulgaris L. Verf. teilt mit, dass er ein Eichhörnchen- Nest in der alten Nisthöhle einer Picus-Art gefunden hat. Das $ enthielt in der Gebärmutter 6 Embryonen, während 3—4 als normale Zahl angegeben werden. A. und K. Hildén. S. 9^10. 302 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Eine abiveichende Form von Apodemus [Mus) agrariiis Pallas aiis Finland. K, E. E hr ström. S. 16 — 18. Vespertilio nattereri Kuhl. Fiinf. Exx. wurden in der Nähe von Viborg, Karelia australis, am 10. Juli 1913 gefan- gen. F. Lönnfors. S. 37. Castor fiber L. Subfossile Schädelreste, u. a. die ganze linke Hälfte eines Schädels, aus Kuolajärvi in Lapponia ke- mensis werden vorgelegt. M. A s c h a n, H. Lindberg. S. 150. Inbezug auf Fundorte von Vertebraten wird auch auf den von Herrn Aman, K. E. E h r s t r ö m erstatteten Bericht iiber den Zuwachs der zoologischen Sammlungen hin- gewiesen. S. 229—237. Aves. Verinischte Notizen. Eier von Passer domesticiis in Cypselus-Nestern. Verf. be- richtet iiber zwei Fälle, in denen er ein Ei von Passer domesticiis im Nest von Cypselus apas antraf. Die Eier wurden vom Cypselus-Faav gebriitet. Dabei wurde die Beobachtung gemacht, dass 6 und $ gleichzeitig und nebeneinander briiten. Das eine Passer-Ei enthielt ei- nen lebendigen Embryo. K. Hildén. S. 8 — 9. Nucifraga caryocatactes. Verf. gibt eine Zusammmenstellung der Fundorte und der P^undzeit während der Wanderun- gen des Vogels im Jahre 1911. Die Vermutung wird aus- gesprochen, dass er vom Norden aus ins Land wanderte, denn er wurde zuerst in den nördlichen Gegenden beobachtet und kam dort in viel grösseren Scharen als im Siiden vor. (Vgl. S u o m a 1 a i n e n, Meddel. Bd 39, S. 121 — 128, 243.) E. M e r i k a 11 i o. S. 28—36. Uber Invasion in Finland im Jahre 1913 wird aus verschiedenen Orten berichtet: etwa 20 Ind. am 31. August im Kirchspiel Haapavesi, Ostrobothnia media; 1 Ind. am 6. Sept. in Riihimäki, Tavastia australis; eine Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 303 Mehrzahl am 7. und 21. Sept. in der Nähe von Helsing- fors. E, Me r ikal 1 i o. S. 4. — Nylandia, Ingå, zahl- reiche Exx. im August und September. M. Brenner. S. 6 — 7. — Nylandia, Ekenäs, an der Zoologischen Sta- tion Tvärminne im Spätsommer und im Herbste. J. A. Palmen. S. 7. — Tavastia borealis, Kirchspiel Ätsäri, Anfang September und Mitte November. C. F i n n i 1 ä. S. 54. -- Vgl. ferner S. 234. Ornithologische Notizen aus dem Kirchspiel Ätsäri, Tavastia borealis. 20 Arten. C. F i n n i 1 ä. S. 53— 56. Ornithologische Beobachtiingen aus der Gegend von Karkku, Satakunta. 98 Arten wurden beobachtet. Die Ankunft- zeit im Fruhjahr wird fiir viele Arten angegeberi. A. & K. Hildén. S. 138—149. Lams ridibundus L. Uber das Auftreten dieser Art in den Häfen von Helsingfors im Februar 1914 und die Ankunft- zeit im Fruhjahr desselben Jahres berichtet Herr Rek- tor M. Brenner. S. 196—197. Beringte Vögel aus Finland. J. A. Palmen. S. 200^212. Corvus monedula L. Uber das Vorkommen in der Gegend von Vasa, Ostrobothnia australis, berichtet C. F i n n i 1 ä. S. 243—245. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Äccentor modularis (L.) Bechst. In der Nähe von Helsing- fors, Nylandia, wurde am 14. Juni 1899 (E. Wase- nius) und am 14. Mai 1911 (E. Nyberg) je ein Nest gefunden. R. Palmgren. S. 37. Ciconia nigra L. Ein Ex. wurde in Ostrobothnia borealis unweit der Stadt Kemi, am See Kivijärvi, am 27. Mai 1913 von Herrn Mag. K, Hänninen gefangen. B. P o p- pius. S. 4. Emberiza rustica Pallas. Am 2. Juni 1912 nistend im Kirch- spiel Ätsäri, Tavastia borealis. C. Finn i lä. S. 54. — Am 27. Mai 1903 £ und $ in Oulu (Uleåborg), Ostro- bothnia borealis, geschossen; am 22. Mai 1908 c in 304 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Kiiminki, Ostrob, borealis, geschossen; am 13. Juni 1912 drei 6g in Ranua beobachtet; am 1. Juni 1913 £ in Puolanka, Ostrob. kajanensis, beobachtet; am 2. Juni 1913 6 in Suomussalmi, Ostrob. kajanensis, beobachtet; am 22. Mai 1913 6 in Haukipudas, Ostrob. borealis, ge- schossen. E. Merikallio. S. 151. Eniconetta stelleri (Pallas) Gray. Ein Ex. wurde am 22. Mai 1913 in den Schären von Simo, Ostrobothnia borealis, im Fischnetze gefangen. E. Me r i kal 1 i o. S. 5. Miiscicapa parva Bechst. Ein Ex. wurde am 21. Juli 1910 in Nurmes, Karelia borealis, geschossen. B. P o p p i u s. S. 104. Picus martius L. Eine braune Farbenvarietät aus Alandia (leg. S n e 1 1 m a n) wird von Herrn Aman. K. E. E h r- ström vorgelegt. S. 174. Tetrao urogalhis L. Albinos am 23. August 1913 in Muhos, Ostrobothnia borealis, von Herrn Stud. F. Nyländer geschossen. E. Me r i kal Ii o. S. 5. Reptilia. Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter, Pelias berus L., 1758. Gunnar Ekman. S. 126—131. Pisces. Esox liicius L. Ein xanthoristisches Ex. aus Hangöby, Ny- landia, wird vorgelegt. K. M. L e v a n d e r, S. 37. Fischfaima der Bucht Tavastfjärd. Aus dem brackischen Wasser der in Nylandia, Kirchspiel Kyrkslätt, gelege- nen Bucht werden 20 Fischarten erwähnt. K. M. L e- v an der. 8. 261—264. Coleoptera. Vermischte Notizen. Dermestes vulpimis Fabr. Wurde an einem Löwenhaupt im Zoologischen Museum der Universität in Helsingfors Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 305 beobachtet; vermutlich aus Deutsch Ost- Afrika einge- schleppt. J. Sa h Ibe rg, B. Poppius. S. 3— 4. Ptimis tectiis Boield. Mehrere Exx. wurden in getrockneten Krabben (Platyoniciis) gefunden, die vom Fräulein Stud, Greta H j e 1 1 aus Zoppot in der Nähe von Danzig nach Finland gebracht worden waren. Die Determination wurde von Herrn Maurice Pic in Digoin gemacht. Ausfiihrliche lateinische Diagnose gibt Herr Prof. J. Sahlberg. S. 12—15. Maltica engströmi J. Sahlb. Wurde im Friihling 1911 in der Nähe von Helsingfors auf Spiraea ulmaria gefunden (M. A. Sal o k as, R. Frey). Unter 50 9$ wurden nur 2 66 beobachtet. Im Sommer 1913 wurde auf dem- selben Lokal auch die Larve angetroffen. Vgi. Medde- landen Soc. Fauna et Flora Fenn. XIX, S. 19. J. Sahl- berg. S. 37—38. Ceiitorhynchus sahlbergi Schönh. Massenhaftes Auftreten (etwa 150 Exx.) Anfang Juni 1913, nach sturmischem Wetter am Ufer des Sees Pyhäjärvi im Kirchspiel Birkkala, Satakunta. Th. Grönblom. S. 46—47. Scolytidae aus Finland. Bestimmungstabellen der Arten und ihrer Frasse. U. Saalas. S. 64 — 102. Crypturgus hispidulus Thoms. Nach der Bestimmung von Herrn Prof. H. Eggers sind die bisher als Cr. pusillus Gyll. aufgefassten Exx. als hispidulus zu betrachten. Cr. pusillus ist also bis jetzt im Gebiete nicht angetroffen worden. U. S a a 1 a s. S. 82. Neu fur das Gebiet. Heterocerus fenestratus Thunb. Regio aboénsis, Karislojo Karkali (J. Sahlberg); Satakunta, Birkkala. Th. Grön bl om. S. 104. Pityogenes Saalasi Eggers. Lapponia kemensis, Kittilä, 2 66 und 1 $. U. Saalas. S. 87. Pityophthorus fennicus Eggers. Die als micrographus L. be- stimmten Individuen aus P^inland gehören dieser Art an. U. Saalas. S. 86. 20 306 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Scymniis triangularis J. Sahlb. n. sp. An der Meereskiiste in der Nähe von Brahestad in Ostrobothnia media unter Ärctostaphylos officinalis auf Sandboden gefunden. (Y. W u o r e n t a u s). Lateinische Diagnose. J, Sahlb er g. S. 39—41. Trypophloeus gramdatus Ratzeb. Regio aboénsis, Karjalohja (Karislojo); Satakunta, Yläne; leg. J. Sahlberg. U. Saalas. S. 83. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Callichroma moschata. Ostrobothnia borealis, Simo. V. R ä- sänen. S. 157. Corymbites cupreus var. aeriiginosus F. Ostrobothnia kaja- nensis, Kuhmoniemi. K. J. V a 1 1 e. S. 45—46. Poophagus sisymbrii Fabr. Satakunta, Birkkala. T h. Grö n- b 1 o m. S. 46. Hymenoptera. Neu fur das Gebiet. Formica suecica Adlerz. Ostrobothnia borealis, Kirchspiel Simo. V. Räsänen. S. 156. Leptothorax acervorum var. obscura Emery. Ostrobothnia borealis, am Simojoki-Fluss. V. Räsänen. S. 156. Menisciis impressor Grav. Lapponia inarensis, Patsjoki, leg. B. Po pp i US. W. Hellen. S. 5. Mesoclistus rufipes Grav. Lapponia ponojensis, Ponoj. W. Hellen. S. 5. Polyspliincta boops Tschek. Satakunta, Birkkala, leg. Th. Grönblom. W. H e 1 1 é n. S. 5. Rhyssa approximator Fabr. var. ruficoxis Kriechb. Karelia ladogensis, Kirjavalaks, leg. B. P o p p i u s. W. H e 1- 1 é n. S. 5. Xylonomus rufipes Grav. Satakunta, Birkkala, leg. T h. G rön- blom. W. Hellen. S. 5. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 307 Diptera. Vermischte Notizen. Beiträge zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig. Wolter Hellen. S. 56—64. Neu fiir das Gebiet. Cephenomyia ulrichi Brauer. Nylandia, Ekenäs Tvärminne (E. Lindqvist) und Esbo (W. Hellen); Savonia au- stralis, Rantasalmi (G. Ekman). Mit Eig. Richard Frey. S. 117—119. Chilosia argentifrons Hellen n. sp. Nylandia, Pärnå, leg. Nordström. W. H e 1 1 é n. S. 62—63. Ch. gracilis Hellen n. sp. Nylandia, Helsingfors (L i n n a- niemi); Tavastia australis, Kangasala (Fr ey). W. H e 1- lén. S. 61—62. Ch. latifacies Loew. Isthmus karelicus, Räisälä (A ro); Ta- vastia australis, Tammerfors (Frey). W. H e 1 1 é n. S. 60. Ch. melamira Beck. Lapponia Varsugae, Kusomen. Frey, Hellen. S. 62. Ch. punctigenis Hellen n. sp. Nylandia, Helsingfors (W e 1- 1 e n i u s) ; Savonia australis, Hirvensalmi (Palmen, Lundström). W. Hellen. S. 63—64. Ch. rotandicornis Hellen n. sp. Karelia ladogensis, Hiitola (L. v. Essen). W. Hellen. S. 60. Ch. semifasciata Beck. Nylandia, Esbo (B. P o p p i u s), Hel- singfors (Li nn ani e mi). W. H e 1 1 é n. S. 62. Ch. sparsa Loew. Ostrob. borealis, Haukipudas (Johans- son); Lapp. kemensis, Pallastunturi (Frey); Lapp. Imandrae, Kantalaks; Lapp. murmanica, Gavrilova; Lapp. tulomensis, Kola (Frey, Hellen). W. Hellen. S. 58 —59. Ch. tropica Meig. var. minuta Hellen n. var. Tavastia au- stralis, Messuby (Fre y), Akkas (W o 1 d s t e d t). W. H e 1- lén. S. 58. 308 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Lepidoptera. Vermischte Notizen. Microlepidopterologische Forschiingen imd Studien in Finland. Verf. gibt eine Darstellung der historischen Entwicklung dieses Forschungszweiges in Finland und bespricht die wichtigste Literatur. J. Sahlberg. S. 161 — 171. Eine im Freien entstandene Aberration von Vanessa urticae L. Harry Federley. S. 264—268. Neu fur das Gebiet. Äcidalia virgiilaria Hb. Regio aboénsis,' Bromarf. R. Fa fa- rit ius. S. 49. Äcrolepia assectella Zett. Regio aboénsis, Bromarf. R. Fabri- tius. S. 49. Äcronycta fridens Schiff. Regio aboénsis, Bromarf. R. F a b r i- tius. S. 49. Ägrotis castanea Esp. In Nylandia, Ekenäs, von Herrn Lehrer W. Wahlbeck gefunden. Th. Grönblom. S. 243. Änarta richardsoni Curtis. Lapponia Imandrae, Kantalaks, 1 $ am 7. Juli 1913, leg. W. H e 1 1 é n. T h. Grön- blom. S. 11. Atolmis qiiadra L. Nylandia, Ekenäs, Zoologische Station Tvärminne, Juli 1912. Ebba P o n t å n-M u n s t e r- h j e 1 m. S. 4. Boarmia ribeata Clerck. (= abietaria Hiibn.). Regio aboén- r, sis, Abo Hirvensalo, 1 c am 25. Juli 1913 vom Schiiler Håkan Lindberg gefangen. T h. G r ö n b 1 o m. S. 12. Calamia Intosa Hiibn. Nylandia, Helsingfors, 2 66 am 10. Okt. 1909, leg. I. Fors i US. T h. Grönblom. S. 11. Callimorpha menetriesii Ev. Am 8. Juli 1913 wurde ein $ dieser in Europa friiher nicht beobachteten Art in Kuopio, Savonia borealis, gefunden. Mit Fig. R. Fabri- tius. S. 47—49. Dichrorhampha heegeriana H. S. Regio aboénsis, Nagu (E. R e u t e r) und Bromarf. R. F a b r i t i u s. S. 49. iJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 309 Grapholitha corniicopiae Tgstr. Savonia borealis, Kuopio Haminanlahti. R. Fabritius. S. 49. Lycaena semiargus Rott. ab. caeca Fuchs. Satakunta, Birk- kala, 1 ? am 10. Juli 1913. Th. Grönblom. S. 10. Copeognatha. Caecilius atricornis Mc Lachlan. In Nylandia, Kirchspiel Eke- näs, Dorf Tvärminne, gefunden; neu fiir das Gebiet. Wurde von Herrn Dr. G. Enderlein determiniert. Helmi Bast man. S. 243. MoUusca. Alderia modesta (Loven). Im Finnischen Meerbusen sind zur Zeit vier Fundorte bekannt: 1) Helsingfors Fölisön (Luther, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 28, S. 41 — 44); 2) Kirchspiel Kyrkslätt in Nylandia (L e v a n d e r), wo die Art in der Brackwasserbucht Tavastfjärd in einer Tiefe von 3.5 — 4 m lebt; 3) und 4) zwei Fundorte in der Gegend der Zoologischen Station Tvärminne, Kirchspiel Ekenäs, Nylandia (Luther). K. M. L e v an d e r. S. 51 -53 und S. 261. Plankton, Verzeichnis von Planktonten aiis dem Tusbyträsk, Nylandia. Herbstplankton am 28. Sept. 1913; Phytoplankton quali- tativ und quantitativ iiberwiegend; vor allem trät Äste- rionella formosa Hass. var. gracillima (Hantz.) Heib. dominierend auf. K. M. L e v a n d e r. S. 49 — 51. Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydrobiologischer Hin- sicht. K. M. Le v and er. S. 245—264. 310 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. II. Botanik. AUgemeines. Reiseberichte. Natur schiiizgebiet am Kilpisjaur. Verf. schlägt vor, dass die Malla-Fjelde am See Kilpisjaur in Lapponia enontekien- sis von der Regierung geschiitzt werden möchten. Die- ses Gebiet besitzt nämlich eine ungewöhnlich reiche lappländische Vegetation und Flora, die in grossen Zii- gen vom Verf. geschildert wird. J. Montell. S. 175 — 181. Herr Mag. Phil. K. L i n k o 1 a erstattet Bericht iiber eine Exkursion in das Kirchspiel Kuopio, Savonia borealis, im Sommer 1909. S. 182—184. Plantae vasculares. Systematische Notizen. i4^rop/5-Formen. — A. maritima (Huds.) ist von A. distans hauptsächlich durch das Vorkomnien von Stolonen und durch wenigstens zweimal längere Antheren verschie- den, während die Rispenform und die Grösse der Ährchen nur Charaktere von geringerem systematischem Werte darbieten. — Glyceria reptans (Laest.) Krok (= Gl. vil- foidea (Ands.) Th. Fr.) diirfte nur eine biologische Form der A. maritima mit langen Stolonen und selten ent- wickelten Ähren sein. — Auch Gl. baltica Lindeb. und Gl. Dusenii Lindeb. (= Gl. baltica v distans nach N e u- man) wären zu A. maritima zu rechnen. — A. suecica Holmb. wäre von A. distans nicht spezifisch verschie- den, und Gl. distans v maritima f. expansa Holmb. und f. kattegatensis Neum. scheinen grossgewachsene, in fetter Erde am Meere auftretende Formen von A. distans zu sein. Ha ral d Li n d b e rg. S. 22—24. Carex aciita L. (C. gracilis Curt.). Am See Humaljärvi i ni Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, sind zvvei deutlich ver- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 311 schiedene und konstante Formen eingesammelt worden, Die eine Form wird durch schwarze, schmale, länge und sich neigende Ährchen sowie aufrechte Tragblätter ge- kennzeichnet, die andere hat griine, kurzere, aufrechte Ährchen und gebogene Tragblätter. Harald Lind- berg. S. 43. Carex miiricata. Mit diesem Namen sind unter den Bota- nisten Finlands zwei gut zu unterscheidende Arten be- legt: C. Pairaei F. Sch. und C. contigua Hoppe. H a- ral d Li n d b e rg. S. 43. Carex viilpina L. Umfasst zwei gut charakterisierte Arten. Die eine hat breite, rein griine Blätter, grosse, braune, dichte Ährchensammlung mit sehr kurzen Tragblättern und nur an der äusseren Seite nervige Schläuche, die im oberen Teile sehr dicht und scharf, oft doppelt ge- zähnt sind und einen an der Aussenseite tief einge- schnittenen Schnabel besitzen. Diese Form wird im Norden mit C. vulpina L. bezeichnet. Die andere Art hat etwas schmälere, blaugriine Blätter, schmälere, un- dichtere und hellere Ährchensammlung mit öfters recht langen Tragblättern und auf beiden Seiten deutlich ner- vige Schläuche, die im oberen Teile bedeutend undichter gezähnt sind und einen an beiden Seiten gleich wenig eingeschnittenen Schnabel aufweisen. Schattenformen dieser Art sind im Norden sowie in Deutschland C. vul- pina f. nemorosa (Rebent.), Sonnenformen derselben C. vulpina genannt worden. Harald Lindberg. S. 42. Conioselinum cenolophioides Turcz. ist nach Harald Lind- berg nur eine schmalblättrige Form von Conioselinum tataricum Fischer. Analoge Formen findet man bei anderen Umbellaten, wie heracleum sibiricum und Pim- pinella saxifraga. S. 28. Rumex haematinus Kihlm. ist nach H. Lindberg nur als eine rötere och kompaktere Meeresuferform von R. au- riculatus Wallr. anzusehen. S. 24 — 25. 312 iJbersicht der wichtigeren Mitteilungen. Neu fur das Gebiet. Cerastiiun alpimim X viilgare-typicum. Lapponia Imandrae, Kandalakscha, ein einziger, steriler Rasen. Harald Lindberg. S. 27. Gladiohis imbricatus. Regio aboénsis, Pojo Fiskars, leg. L. A spel in im J. 1865 und G. I. Roth ström im J. 1885. Harald Lindberg. S. 105. Sa//x-Hybriden : 5. glaiica X myrsinites : nigricans. Lapponia enontekiensis, Kilpisjaur. — 5. glauca v myrsinites X nigricans X phylicifolia. Lapp. enontek., Kilpisjaur. — S. glauca X nigricans phylicifolia. Lapp. kemensis, Muo- nio ; Lapp. enontek., Kilpisjaur. — 5. herbacea x polaris X phylicifolia. Lapp. enontek., einige kleine Sträucher auf dem Saana-Fjelde. — J. Montell. S. 198—199. Seltenheiten, — Wichtigere neue Fuiidorte. Älchemilla alpestris. Ostrobothnia media, Lappajärvi. A. Nyström. S. 227. Älchemilla alpina. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. M o n t e 1 1. S. 180. Älchemilla minor. Karelia australis, Jääskl. K. J. Valle. S. 227. Alopecunis pratensis. Karelia keretina, Knjäsha, auf natiir- licher Wiese. H a r a 1 d L i n db e r g. S. 24. Älsine strida und Ä. riibella. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. Montell. S. 179. Angelica silvestris. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. Montell. S. 180. Antennaria alpina 9- Lapponia kemensis, Muonio Yliniemi. J. Montell. S. 152. Arnica alpina. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpis- jaur. J. Montell. S. 179. Aspidium cristatum X spinulosum. Nylandia, Kyrkslätt. H a- rald Lindberg. S. 226. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 313 Aster Sibiriens. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Kutsanjoki. Harald Lindberg. S. 20. Atropis maritima. Karelia keretina, Knjäsha giiba. Lapponia Imandrae, zwischen Kandalakscha und Kolvitsa. H a- r al d Lindberg. S. 22 und 27. Botrychium lanceolatum. Lapponia kemensis. J. Montell. S. 226. Botrychium matricariifolium. Nylandia, Ekenäs Tvärminne. K. K. Kari. S. 226. Campamila imiflora. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. M o n t e 1 1. S. 179. Carex canescens X dioica. Lapponia kemensis. J. Montell. S. 226. Carex capillaris. Savonia borealis, Kuopio. O. A. F. L ö n n- bohm, K. Linkola. S. 182. Carex paradoxa. Lapponia kemensis, Kirchspiel Kuolajärvi, Pyhäkuru am See Vuorijärvi. Harald Lindberg. s! 19. Carex parallela. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kil- pisjaur. J. Montell. S. 180. Carex rostrata X vesicaria. Kuusamo, Alaisetlammit am Kitka- joki-Fiuss. A. L. Backman. S. 160. Carex vulpina. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. K. Kari. S. 188. Centaurea scabiosa. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. Lin- kola. S. 191. Cerastium alpimim X *alpestre. Lapponia kemensis und Lap- ponia inarensis. Harald Lindberg. S. 28. Conioselinum tataricum var. cenolophioides. Lapponia Iman- drae, zwischen Kandalakscha und Kolvitsa an mehreren Plätzen. Harald Lindberg. S. 28. Crambe maritima. Nylandia, Kirchspiel Ingå, Insel Storö in den Schären von Barösund, und Kirchspiel Snappertuna, Hummelskär. Widar Brenner, S. 6. Cryptogramme crispa. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. Montell. S. 180. 314 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Elymus arenarius. In Ylimuonio in Lapponia kemensis wie- dergefunden (vgl. Medd. Soc. Fauna et Flora P>nn. 37, S. 244); die Art kommt hier reichlich am Sandiifer des Sees Utkujärvi vor. Justus Montell. S. 151. — Kommt am siidlichen Teile des Sees Kemijärvi, Lapp. kemensis, sehr reichlich vor. H. Lindberg. S. 174. Epipactis palustris. Kareha borealis, Metsäsuo. A. L. B a c k- m a n. S. 121. Epipactis rubiginosa. Kuusamo, Juuma Hautaniitynvuoma (Widar Brenner) und Kiutaköngäs. A. L. B a c k m a n. S. 160. Eriophorum callithrix. Karelia olonetsensis, Salmi Hiisijärvi, A. L. Backman. S. 121. Ficaria verna. Ostrobothnia australis, Öfvermark. E 1 1 i Björkman. S. 225. Gagea lutea. Ostrobothnia australis, Öfvermark. E 11 i Björk- man. S. 225. Gentiana tenella. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. M o n t e 1 1. S. 179. Hieracium cruentiferum, H. lucens, ti. parceciliatiim. Ta vastia borealis, Jyväskylä. K. Lin ko la. S. 193 — 195. Lamiiim purpureiim i. albiflora. Karelia australis, Jääski. K. J. Valle. S. 227. Lappiila deflexa. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhäkuru. Ed v. af Hällström, Harald Lindberg. S. 20. Lemna trisulca. Karelia keretina, See Tuntsanjärvi. Auch in einer abgesperrten Lagune an der Miindung des Dvina-F^lusses in der Nähe von Archangel beobachtet. Harald Lindberg. S. 21. Matricaria discoidea. Kuusamo. E. a f H ä 1 1 s t r ö m. S. 226. — Lapponia kemensis. J. M o n t e 1 1. S. 226. Melandrifum afflne. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhä- kuru. Harald Lindberg. S. 19. Mentha Arrhenii. Nylandia, Kyrkslätt. Th. ISaelan. S. 45. Monotropa hgpopitys. Tavastia borealis, Saarijärvi (A. J. Oks an en); Ostrobothnia borealis, Kemi. K. Lin- kola. S. 104. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 315 Myriophyllnm spicaturn. Karelia keretina, ausgeworfen am Ufer des Sees Tuntsanjärvi. Nicht aber an der Kiiste des Weissen Meeres beobachtet. Harald Lindberg. S. 26. Phegopteris Robertiana. Lapponia kemensis, Kuolajärvi, Pyhä- kuru am See Vuorijärvi, H a r a 1 d Li n db e r g. S. 19. Picea excelsa lus. aiirea. Nylandia, Kyrkslätt. P. H. L i n d- berg. S. 226. Poa compressa. Tavastia borealis, Jyväskylä. K, L i n k o 1 a. S. 187. Pteris aqiiilina. Kuusamo, Oulanka Taivalkoski. A. L. B a c k- m a n. S. 160. Ribes glabellum. Lapponia enontekiensis. Malla am See Kil- pisjaur. J. MonteU. S. 180. Riimex arifolius. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. Montell. S. 179. Rumex auriculatus. Karelia keretina und Lapponia Imandrae, sehr häufig und reichlich an den Ufern des Weissen Meeres. Auch aus Alandia (Geta), aus Karelia olonetsen- sis und Kar. ladogensis bekannt. Harald Lindberg. S. 24 und 27. — Karelia onegensis, Suojoki. A. L. Back- man. S. 121. Salix aurita. Lapponia Imandrae, zwischen Kandalakscha und Kolvitsa. Harald Lindberg. S. 27. — Kuu- samo, Kirchspiel Kuolajärvi, Palotunturi. A. L. Back- man. S. 161. Sa//x-Hybriden: Salix aurita X phylicifolia, S. cinerea X nigricans und 5. nigricans > phylicifolia. Savonia borealis, Kuopio. K. Lin ko la. S. 182. S. caprea X cinerascens. Lapponia kemensis, Muo- nio. — S. caprea X lapponnm. Lapp. enontekiensis, Tar- vantojoki. — S. glauca X myrsinites. Lapp. enontekien- sis, Maunu und Kilpisjaur. — S. glauca X phylicifolia. Mehrere Fundorte und Formen in Lapp. kemensis und enontekiensis. — 5. hastata X herbacea. Lapp. enon- tekiensis, Kilpisjaur. — S. hastata X lanata. Lapp. ke- 316 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. mensis, Muonio; Lapp. enontek., Kilpisjaur. — S. her- bacea X lanaia. Lapp. enont., zwei Fundorte. ^ S. her- bacea X lapponum. Lapp. enontek., vier Fundorte in der Gegend vom Kilpisjaur. — 5. herbacea X polaris. Lapp. enontek., Kilpisjaur. — 5. myrsinites X nigricans. Lapp. kemensis, Muonio; Lapp. enontek., Kilpisjaur-Gegend. — S. nigricans > phylicifolia. Lapp. kemensis, Muonio; Lapp. enontek., am See Kilpisjaur. — J. Montell. S. 198—199. Saxifraga cernua. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhäkuru. E d v. af Hällström, Harald Lindberg. S. 20. Schoemis fernigineus. Lapponia Imandrae, zwischen Kanda- lakscha und Kolvitsa (67' nördl. Breite). Harald Lind- berg. S. 26. Siiim latifoliiim. Nylandia, Kyrkslätt. Greta Andersin, E. H ägg man. S. 225. Subularia aquatica f. elongata. Lapponia kemensis, Kuola- järvi, leg. E d v. af Hällström. Harald Lind- berg. S. 105. Ulmus montana. Karelia olonetsensis, Salmi Hiisijärvi, ein etwa 8 m hoher Baum in an Kräutern reichem Fichten- sumpfe. A. L. Backman. S. i2\. Veronica scutellata. Lapponia enontekiensis. J. Montell. S. 226. Viola rupestris. Kuusamo, Taivalkoski. A. L. Backman. S. 161. — Lapponia enontekiensis. J. M o n t e 1 1. S. 226. Woodsia glabella. Lapponia enontekiensis, Malla am See Kilpisjaur. J. Montell. S. 179. Verwildert öder eingeschleppt. Caucalis daucoides. Karelia australis, Viborg. L. H o 1 m- berg. S. 226. Dracocephaliis ihgmiflorus. Tavastia bo realis, Jyväskylä. K. Lin ko la. S. 190. Euphorbia virgata. Isthmus karelicus, Kivinebb. A. L. B a c k- man. S. 120. Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 317 Helminthia ecfiioides. Ostrobothnia media, Lappajärvi. A. Nyström. S. 226. Linaria genistifolia. Satakunta, Björneborg Räfsö, am 19, August 1913. Ingrid Englund. S. 103. Picris hieracioides. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. L i n- kola. S. 192. Potentilla Goldbachii. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. Lin- kola. S. 189. Riimex stenophyllos. Savonia borealis, Kuopio. K. Lin- kola. S. 182. Thalictriim angustifolium. Savonia borealis, Kuopio. K. L i n- kola. S. 182. Thlaspi alpestre. Tavastia borealis, Jyväskylä. K. L i n k o 1 a. S. 189. Veronica opaca. Savonia borealis, Kuopio. K. L i n k o 1 a. S. 182. Monstrositäten. Eigentumliche Knollenbildiing bei Pinas silvestris. Im Kirch- spiel Kuopio, Savonia borealis, wurden am Stamme ei- ner Kiefer, in einer Höhe von etwa 2.5 m zwei gleich- grosse, horizontal stehende Knollen beobachtet (Fig. in natiirlicher Grösse). Sie waren von konischer Form, in vertikal-radiärer Richtung abgeplattet (Durchmesser an der Basis 5 cm resp. 3.5 cm) und wurden von ein- ander dachziegelartig deckenden Borkenlagern gebildet. Auch das Innere bestand aus Borkengewebe; mitten im Basalteile wurden Zellgruppen beobachtet, die reichlich Harz fiihrten. Die Ursache des Entstehens der Knollen war nicht zu ermitteln. T. J. H i n t i kka. S. 114 — 116. Vermischte Notizen. Bemerkenswerte Pflanzenfimde während einer Reise im Som- mer 1913 durch das Kirchspiel Kuolajärvi in Lapponia kemensis nach Knjäsha am Weissen Meere und in der Ge- gend von Kandalakscha. HaraldLindberg. S. 18-28. •! 318 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Picea excelsa f. oligoclada Brenn. iind ihre Abkömmlinge. Anlässlich einer 12-jährigen Kultur von 20 Fichten, die, aus demselben Mutterbaume (f. oligoclada Brenn.) stam- mend, sowohl normale Exx. als Exx. der Formen virgata Jacq. und oligoclada Brenn. aufwiesen, spricht Herr Rek- tor M. B r e n n e r als seine Ansicht betreffs der Ent- stehung dieser Formen aus, dass die f. virgata ungiins- tigen äusseren Verhältnissen zufolge aus Samen der Hauptform entstehen känn, und dass durch Befruchtung zwischen dieser extremen Form und der normalen Fichte, sowie die darnach folgende Befruchtung in der ersten Bastardgeneration sowohl normale Fichten als f. virgata als auch f. oligoclada und andere Zwischenformen entste- hen. S. 121 — 124. Floristische Notizen aus der Gegend von Jyväskylä, Tavastia borealis. K. L i n k o 1 a. S. 184—195. 5a//x-Hybriden aus Muonio und Enontekis in Finnisch-Lapp- land, von Herrn Rektor Axel Arrhenius determi- niert. J. Montell. S. 197—199. Musci. Philonotis-Fovmen. Ph. capillaris Lindb. und Ph. tomentdla Mol. werden vorgelegt; die Verbreitung der Philonotis- Arten in Finland wird besprochen (vgl. Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 38, N:o 4). H. Rancken. S. 44. Sphagnum molle. Neu fiir das Gebiet; in Ostrobothnia au- stralis auf vier Stellen gefunden. H. Rancken. S. 44. Sphagnum pulchrum. Tavastia australis, Evois Rautjärvi und Mustajärvi. A. L. Backman. S. 119. Sphagnum propinquum. Tavastia australis, Evois. A. L. Backman. S. 119. Beiträge zur Moosflora der Pallastunturit, Lapponia kemensis. Ein posthumes Verzeichnis nebst Standortsangaben von 42 im J. 1877 gesammelten Arten, darunter yVar(i/fl intri- cata, Leersia procera, Andreaea obovata und Ämblyste- Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 319 gium cochlearifoliiim var. planiiisciilum. Ragnar Hult. S. 153—155. Fegatella conica. Kuusamo. Ed v. af Hällström. S. 227. Lichenes. Notiz iiber die Verbreitiing der Hypogymnia-Parmelien in Fin- land. K. Linkola. S. 131—138. Einige Flechtenfimde aus Finland. Ernst Häyrén. S. 157 — 159. Neu fiir das Gebiet. Äspicilia leprosescens. Nylandia, Ekenäs Tvärminne. E. Häy- rén. S. 157. Caloplaca cerinella (det. G. O. Mal m e). Nylandia, Helsinge o Aggelby. E. Häyrén. S. 158. C. siibgranulosa (det. E. Wainio). Nylandia, Högland (E. Nyländer) und Ekenäs Tvärminne. E. Häyrén. S. 158. Parmelia farinacea. Mehrere Fundorte in Regio aboénsis (Lin ko la), Nylandia (Lång, L i n k o 1 a, Häyrén), Tavastia australis (Lång, W a i n i o), Tavastia borealis (Linkola) und Ostrobothnia borealis (Häyrén). K. Linkola, S. 132; E. Häyrén, S. 158. Parmelia obscurata. Kuusamo (W a i n i o). Lapponia kemen- sis vier Fundorte (Norrlin, Lång), Lapponia tulo- mensis (Fe lim an). — f. glauca. Lapponia kemensis, Kittilä (Lång). — K. Linkola. S. 134. Ramalina capitata. Satakunta, Björneborg Säbbskär. E. Häy- rén. S. 159. Rinodina demissa (det. G. O. Malm e). Nylandia, Schären von Ekenäs. E. Häyrén. S. 159. Fungi. Cudoniella acicularis. Neu fiir das Gebiet. Nylandia, Esbo. R. Colla.nder, A. Le skin en. S. 227. 320 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Algae. Herbstplankton aus dem Tusbyträsk, Nylandia. Siehe oben unter Zoologie, S. 309. K. M. Le vande r. S. 49—51. Planktonalgen aus der Brackwasserbiicht Tavastfjärd im Kirch- spiel Kyrkslätt, Nylandia. K. M. L e v a n d e r. S. 247 —249, 254. Nostoc pnmiforme. Karelia ladogensis, Sortavala. L. O e s c h. S. 228. Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 4 oktober 1913. Sid Sahlberg, J. Dermestes vulpinus Fabr. iakttagen på Zoologiska museum 3 P o p p i u s, B. Dermestes vulpinus Fabr. importerad från tyska Ost-Afrika 4 Pontän-Munsterhjelm, Ebba. Atolmis quadra L. från Finland 4 Palmgren, Rolf. Kattuggla från Degerö i närheten af Hel- singfors 4 P o p p i u s, B. Ciconia nigro från Kemitrakten 4 M e r i k a 11 i o, E. Ornitologisia ilmoituksia 4 Hellen, Wolter. För området nya ichneumonider 5 Brenner, Widar. Crambe maritima i Barösunds skärgård . . 6 B r e n n e r, M. Nötkräkan (Caryocatactes guttatus) i Ingå som- maren 1913 6 Palmen, J. A. Nötkråkan i Tvärminne är 1913 7 L e v a n d e r, K. M. Karta öfver fynden af nötkråkan under dess invasion år 1913 7 Hildén, Kaarlo. Kaksi eläintieteellistä tiedonantoa 8 Hildén, Armas ja Kaarlo. Lisiä oravan biologiaan .... 9 G r ö n b 1 o m, T h. För Finlands fauna nya Macrolepidoptera . . 10 Sahlberg, J. Ptinus tectus Boield., en till Finland importerad coleopter 12 E h r s t r ö m, K. E. Eine abweichende Form von Apodemus (Mus) agrarius Pallas aus Finland 16 Lindberg, Harald. Anmärkningsvärda växtfynd gjorda un- der v3n resa sommaren 1913 genom Kuolajärvi till Knjäbha vid Hvita hafvet samt vid Kandalakscha. . . 18 322 Sid. M e r i k a 1 1 i O, E. Kapeanokkaisen pähkinähakkisen (Nucifraga caryocatactes macrorhynchos Brehm) vaelluksesta Suo- meen v. 1911 28 Mötet den 1 november 1913. Palmgren, Rolf. Två bon af Accentor modularis i Helsing- forstrakten 37 L e v a n d e r, K. M. Gul gädda från Hangöby 37 Lönnfors, Frans. Vespertilio nattereri från Pitkasaari invid Viborg 37 Sahlberg, J. Om Ilaltica engströmi J. Sahlb 37 — Scymnus triangularis, en ny finsk coleopter-art 39 Lindberg, Harald. Om några Car^x-former . ....... 41 Mötet den 6 december 1913. Rancken, H. Sphagnuin molle, ny för Finland; Philonotis-arter 44 S ae 1 a n, T h. Anmärkningsvärda växter från Kyrkslätt 45 Valle, K a a r 1 o J. Corymbites cupreus var. aeruginosus .... 45 Grönblom, T h. Poophagus sisymbrii Fabr. och Ceiitorhynchus sahlbergi Schönh 46 M e r i k a 1 1 i o, E. Arnpelis garrulus kesällä 1913 47 Fabritius, Reinh. Anmärkningsvärda fynd af fjärilar, bland dessa den för Europa nya Callimorpha meiietriesii Ev. 47 L e v a n d e r, K. M. Förteckning öfver planktonter i Tusbyträsk 49 — Om förekomsten af Alderia modesta (Loven) i Finska viken 51 F i n n i 1 ä, Carl. Några ornitologiska iakttagelser från Atsäri socken (Tav. bor.) 53 Hellen, W o 1 1 e r. Beiträge zur Kenntnis der Gattung Chilosia Meig 56 S a a 1 a s, U u n i o. Suomen kaarnakuoriaiset (Scolytidae eli To- micidae) 64 Mötet den 7 februari 1914. E h r m a n, E. Linaria genistifolia från Räfsö 103 M u n c k, L. Haematopinus suis 103 M e r i k a 1 1 i o, E. Arnpelis garrulus ja Loxia bifasciata 104 P o p p i u s, B. Muscicapa parva från Nurmes 104 Linkola, K. Monotropa hypopitys 104 G r ö n b 1 o m, T h. Heterocerus fenestratus Thunbg. från Finland 104 323 Sid. Lindberg, Harald. Gladiolus imbricatus, ny för Finland . . 105 — Subalaria aquatica i. elongata 105 Principerna för utdelning af Sällskapets stipendier 105 L e v a n d e r, K. M. Om undersökning af ett torfmarksområde ur topografisk-faunistisk och ekologisk synpunkt . . 107 H i n t i k k a, T. J. Omituisia pahkoja Pinus silvestris'e\Vå .... 114 Frey, Richard. Cephenomyia ulricfii Brauer, en på älg lef- vande, för landet ny oestrid 117 Backman, A. L. Floristiska meddelanden 119 B r e n n e r, M. Picea excelsa f. oUgoclada Brenn. och dess af- komlingar 121 E 1 f v i n g, F., S 86 1 a n, T h. och B r e n n e r, M. Diskussion rö- rande Picea excelsa f. virgata och f. oUgoclada ... 125 Ekman, Gunnar. Uber die schwarze Varietät der Kreuzotter, Pelias beriis L., 1758 126 L i n k o 1 a, K. Notiz iiber die Verbreitung der Hypogymnia- Parmelien in Finland 131 H i 1 d é n. Armas ja K a a r 1 o. Ornitologisia havaintoja Karkun seudulta 138 Mötet den 7 mars 1914. Lindberg, Harald. Rester af bäfverskallar från Kuolajärvi 150 M e r i k a 1 1 i o, E. Emberiza rustican levenemisestä 151 Montell, Justus. Floristiska meddelanden 151 Lindberg, Harald. Elymus arenarius vid Kemijärvi .... 152 Hult, Ragnar. Bidrag till mossfloran pä Pallastunturit . . . 153 R ä s ä n e n, V e 1 i. Kertomus keräilymatkasta Pohjois-Pohjan- maalla kesällä 1912 156 Häyrén, Ernst. Einige Flechtenfunde aus Finland 157 Backman, A. L. Floristiska meddelanden från Kuusamo . . . 159 S a h 1 b e r g, J. Microlepidopterologiska forskningar och studier i Finland 161 Mötet den 4 april 1914. Backman, A. L. Berättelse öfver torfmarksundersökningar sommaren 1913 i Aure revier 172 Valle, K. J. Kertomus hyönteistieteellisestä stipendimatkasta kesällä 1910 Kuhmoniemen pitäjässä 172 E h r s t r ö m, K. E. Färgvarietet af Picus martius 174 Lindberg, Harald. Elymus arenarius och Silene tatarica vid Kemijärvi 174 324 Sid. Montel I, Justus. Förslag till naturskyddsområde vid Kilpisjaur 175 L i n k o 1 a, K. Kertomus kasvikeräysretkistä Kuopion pitäjässä kesällä v. 1909 182 — Kasvitietoja Jyväskylästä 184 Mötet den 2 maj 1914. Nordenskiöld, E. Herbarium från medlet af 1700-talet . . 195 B r e n n e r, M. Skrattmasens uppträdande i Helsingfors under vintern och våren 1914 196 Montell, J. S(7//x-hybrider från Muonio och Enontekis .... 197 Lindberg, H. Salix aurita från Kandalakscha 200 Backman, A. L. Salix aurita från Palotunturi i Kuolajärvi . . 200 Palmen, J. A. Beringte Vögel aus Finland 200 Årsmötet den 13 maj 1914. Grönblom, Th. Agrotis castanea Esp. från Ekenäs 243 Bastman, Helmi. Caecilius atricornis Mc Lachlan Suomesta 243 F i n n i 1 ä, Carl. Om förekomsten af Corvus ruonedula i Vasa- trakten 243 L e v a n d e r, K. M. Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydrobiologischer Hinsicht 245 Federley, Harry. Eine im Freien entstandene Aberration von Vanessa urticae L 264 Tjänstemännens årsredogörelser. Ordförandens årsberättelse 212 Skattmästarens årsräkning 222 Botanices-intendentens ärsredogörelse 223 Zoologie-intendentens ärsredogörelse 228 Bibliotekariens årsberättelse 240 Bulletin bibliographique 269 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 1913 1914 301 Ab =Regio aboSnsis Al = Alandia Ik =lsthmus karelicus Ka =Karelia australis Kb =Karelia borealis Kk =Karelia keretina Kl =Karelia ladogensis Kol ^Karelia olonetsensis Kon =KareIia onegensis Kpoc=Karelia pomorica occidentalis Kpor=::Karelia pomorica orientalis Kton =^ Kareli a transonegensis N" Ks = Kuusamo Oa Ksv =Karelia svirensis Ob Le = Lapponia enontekiensis Ok lii = Lapponia inarensis Om Lim = Lapponia Imandrae Sa Lkem ^=^ Lapponia kemensis Sb Lmur = Lapponia murmanica St Lp = Lapponia ponojensis Ta Lt = Lapponia tulomensis Tb Lv = Lapponia Varsugae :NyIandia = Ostrobothnia australis ] = Ostrobothnia borealis \ = Ostrobothnia kajanensis i :Ostrobothnia media = Savonia australis -Savonia borealis =Satakunta = Tavastia australis = Tavastia borealis MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, FYRATIONDE HÄFTET 1913—1914. MED EN KARTA OCH FYRATIOSJU FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN CBERSICHT. -*«*♦ HELSINGFORS 1914. Publications de la Societas pro Fauna et Flora Fennica en vente chez tous les libraires å Helsingfors. Notiser ur Sällsk:s pro Fauna et| Meddelanden af Societas pro Fauna Flora Fennica förhandlingar: 8:de häftet (1864^69, 1882) å Fmk 9:de „ (1868) . . . . „ „ 4:- 10:de „ (1869). ...» „ 5:- ll:te „ (1871) . . . . „ „ 6:- 12:te „ (1874) . . . . „ „ 6:- 13:de „ (1871—74) . . „ „ 6:- 14:de „ (1875). . . . „ „ 4:- Acta Societatis pro Fauna e t Flora Fe nnica: Vol. I (1875—77). . . äFi nk 10: — Vol. II (1881 85). . . „ „ 8: 50 Vol. 111 (1886—88). . . „ , 10: — Vol. IV (1887) . . . . „ , 10: — Vol. V1,I— 111(1888— 95),, , 6:50 Vol. VI (1889—90). . . „ , 15: — Vol. VII (1890) . . . . „ , 10: — Vol. VIII (1890 93). . . „ , 10: — Vol. IX (1893 94). . . „ , 12: — Vol. X (1894) , , 10: — Vol. XI (1895) . . . . „ , , 12: — Vol. XII (1894—95). . . „ , , 8: — Vol. XIII (1897) . . . . „ , 8: ^ol. XIV (1897-98). . . „ , 8: — ^ol. XV (1898—99). . . „ , 10: — Vol. XVI (1897—1900) . . „ , , 8: — /ol. XVII (1898—99). . . „ , , 9: — ^ol. XVIII (1899—1900) . . „ , , 7: — /ol. XIX (1900) . . . . „ , 9: — /ol. XX (1900—1901) . . „ , 7: — /o\. 21 (1901—1902) . . „ , 8: /o\. 22 (1901—1902) . . „ , 7: — /ol. . 23 (1901—1902) . . „ , 13: — /o\. 24 ( 1909) . . . . „ , 6: — r^Ol. 25 (1903—1904) . . „ , 10: — lo\. 26 (1903—1904) . . „ „ 12: — Aol. 27 (1905—1906) . . „ „ 12: — Aol. 28 (1905—1906) . . „ „ 10: — ^ol. 29 (1906—1908) . . „ „ 8: — ^ol. 30 (1904—1906) . . „ „ 6:- ^ol. 31 (1908—1909) . . „ „ 9: ^ol. 32 (1909) . . . . „ „ 10:- ^ol. 33 (1910 1911) . . „ „ 8:- ^ol. 34 (1910—1911) . . „ „ 12: — ^ol. 35 (1909—1911) . . „ „ 6:- ^ol. 36 (1911—1912) . . „ „ 14: ^ ^ol. 37 (1912—1913) . . „ „ 12: — ^ol. 38 (1913-1914) . . „ „ 10: — 1 et Flora Fennica: l:sta häftet 2:dra 3:dje 4:de 5:te 6:te 7:de 8:de 9:de 10:de ll:te 12:te 13:de 14:de 15:de 16:de 17:de 18:de 19:de 20:de 21:sta 22:dra 23:dje 24:de 25:te 26:te 27:de 28:de 29:de 30:de 31:sta 32:dra 33:dje 34:de 35:te 36:te 37:de 38:de 39:de 40:de (1876) . (1878) . (1878) . (1878) . (1880) . (1881) . (1881) . (1881) . (1883) . (1883) . (1885) . (1885) . (1886) . (1888) . (1889) . (1891) . (1892) . (1892) . (1893) . (1894) . (1895) . (1896) . (1898) . (1897-98) (1898—99) (1899—1900 (1900—1901 (1901—1902 (1902—1903 (1903—1904 (1904—1905 (1905—1906 (1906—1907 (1907—1908 (1908—1909 (1909-1910 (1910—1911) (1911—1912) (1912—19131 (1913—1914) å Fmk 1 2: 2: Herbarium Musei Fennici: I. Plantae vasculares (1889) å Fmk II. Musci (1894) .... 50 50 50 50 50 25 75 50 50 50 75 50 50 3: — 1:50 Festschrift fur Palmen. (1905—1907) . . . I II. . å Fmk 40: — Pris 3: — Fmk. \Jt te IICIII. Divide here for érl See loader or manager w/ any questions. öv^/s ft^ éd Pris 2:— Fmk. ^' MKI, WHDI l.UiKAKV UH niö H |!!ifi;!f!|!!liiii!!!il!!i]iljfiiiHiiiiiiliip^ Aé11a»iå\J