Uv 

^J 


/ 


^^    1      L^  L^ 


FOK  EDVCATION 
FOR  SCIENCE 


LIBRARY 

OF 

THE  AMERICAN  MUSEUM 

OF 

NATURAL  HISTORY 


B e ngt  B e rg 

M^EB   TRANORNA 
TILL  AFRIKA 


Sto  C  kh  O  I  Tfi 


P.    yl .   I\f  o  r  s  i  e  d  i     dX.     S  6  n  e  r  s    F  o  r  I  a 


£ 


BENGT   BERG 


MED     TRANORNA 
TILL    AFRIKA 


-^mewgifimmmr-^^ 


BENGT   BERG 


MED    TRANORNA 
TILL    AFRIKA 


STOCKHOL  M 


P.    A.    NORSTEDT    &    SON  ERS    FÖRLAG 


AV      DETTA      ARBETE      UTGIVES      SAMTIDIGT     EN 
NUMRERAD   BI  B  LI  O  F  ILU  PPL  A  G  A  I  8o  EXEMPLAR. 


COPYRIGHT    BY    BENGT    BERG.    STOCKHOLM    1922 

ALLT      SLAGS      ÅTERGIVANDE     AV      BILDERNA      I 

DETTA    ARBETE    FÖRBJUDES. 


Stockholm 

K  u  n  g  1.     H  o  f  b  o  k  t  T.    I  d  u  n  s    T  r  )  c  k  e  r  i  -  A.  -  B. 

1922 


«■ 


Har  du  känt  denna  lust  att  bryta  upp  och  följa  med,  när 
fågelskaran  drar  förbi  om  hösten,  att  lyfta  från  den  trånga 
biten  jord  mellan  åkrar  och  hus,  där  trötta  människor  ha  tram- 
pat sina  vägar,  och  följa  den  sti glosa  leden  över  hav  och  län- 
der mot  den  synrand  där  solen  vandrar!^  Har  du  känt  detta 
envisa  betryck  av  fångenskap  inom  de  evigt  enformiga  gran- 
skogarnas spetsgårdar,  i  dalarnas  trång  mellan  fjällen  eller  på 
kusten  vid  ett  hav,  vars  andra  strand  du  aldrig  sågr  Har  du 
närt  denna  svidande  längtan  efter  ljus  och  sol  och  liv,  som 
vaknar,  när  höstdagen  skymmer  och  den  sista  blomman  frusit? 
Ty  vi  ha  det  därinne  allesamman  —  vi  barn  av  de  kalla  län- 
derna —  vi  alla  varelser  som  släktled  efter  släktled  trängde 
fram  över  den  jord,  där  isen  vek  tillbaka  långt  före  tider  som 
sägen  känner.  Vi  glömma  det  när  solen  skrider  mot  vår 
vändkrets,  men  det  glöder  i  våra  hjärtans  lönliga  vrår,  bland 
så  många  namnlösa  känslor,  en  gnista  av  samma  längtans 
brand,    som   driver  flyttfågeln  fram  över  världsdelar.     Och  vi 

i-f— 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika.  5 


ha    alla    något    minne  från  en  stund  i  vår  barndom,  när  det 
första  gången  ryckte  i  våra  vingar. 

En  minns  storken,  när  han  kretsade  med  sina  ungar  över 
slätten,  allt  högre  och  högre,  tills  de  försvunno  i  själva  det 
blå,  som  bleve  de  upptagna  till  himmelen.  En  annan  tänker 
på  staren,  som  kom  tillbaka  och  sjöng  avsked  vid  sin  holk  en 
sista  solig  morgon  mot  hösten.  En  glömmer  aldrig,  hur  sva- 
lorna kvittrade  kring  hemmets  takås  den  dag  de  samlades  till 
den  långa  resan.  En  kan  höra  ännu,  var  stund  han  vill,  de 
vilda  gässens  kackel,  där  de  färdades  fram  som  Odins  jakt  en 
kväll  under  stormslitna  skyar.  Från  min  barndoms  välsignade 
kust,  där  flyttfågelströmmen  mot  hösten  rann  förbi  under  måna- 
der från  Lappland  och  Finland  och  Ryssland  och  från  ishavs- 
landen  upp  emot  Sibirien  längre  än  vår  världsdel  '"räcker  och 
där  det  gavs  dagar  i  gynnsam  vind,  när  fågelhärarnas  linjer 
gledo  över  himlarunden  från  arla  morgon  tills  stjärnorna  tän- 
des och  stundom  hela  nätter  igenom,  står  minnet  av  tranornas 
tåg  som  inbegreppet  av  flyttfåglarnas  lockelse  för  människo- 
hjärtat. 

Deras  färd  gick  alltid  så  oåtkomligt  högt,  jag  tyckte  i 
jämnhöjd  med  solen.  Deras  vingar  hade  en  helt  annan  bredd 
än  andra  fäg^lars.  För  min  inbillning  voro  de  stora  som  män- 
niskor  och  kunde  fara  över  hela  världen  vart  de  ville.  De 
stannade  aldrig  på  kusten  där  och  de  flögo  inte  alls  samma 
väg  genom  sundet  som  de  oräkneliga  vattenfåglarna.  Tra- 
nornal  kommo  alltid  sträckande  inifrån  landet,  från  skogarna, 
om  från  Lappland  eller  närmare  visste  ingen,  och  vi  brukade 
varsna  dem  däruppe  endast  därför  att  de  ropade,  när  de 
hunno  ut  över  kusten.  Det  måste  ha  kommit  över  dem 
någon  tvekan  eller  oro  just  då.  Kanske  var  det  ungarna 
som  första  eåneen  såeo  havet  och  bävade  för  att  landet  too- 

6 


»-       v    v. 


-"  ; 

\ 

v^ 

^^ 

.^-^ 

Fl) 

'ttfågelskaran. 

slut  under  dem.  Flockens  linje  förlorade  sin  form,  några 
blevo  efter,  och  på  stela  vingar  gledo  de  stora  fåglarna  i 
kretsar  om  varandra,  medan  starka  och  spädare  röster  frågade 
och  svarade  från  spejande  sträckta  halsar.  Men  det  var  bara 
en  flyktig  minut.  Ledet  däruppe  slöts  igen  som  på  en  be- 
fallning, och  det  levande  pärlbandet  gled  bort  under  fästet 
eller  doldes  rentav  i  molnen,  som  den  årstiden  brukade  dröja 
i  vita  flockar  över  havet  kring  Öland.  Men  långt  sedan  de 
försvunnit    för    mina    ögon    brukade    jag  stå  som  fastbunden 

7 


därnere  och  lyssna.  Ty  det  var  i  deras  rop  det  låg.  Det 
var  en  röst  av  frihet  och  längtan,  som  inga  ord  nådde.  Och 
den  skar  genom  rymden  och  låste  upp  ett  rum  i  mitt  innersta, 
som  jag  själv  inte  hade  någon  nyckel  till. 

Att  deras  tåg  däruppe  var  ett  led  i  tranornas  färd  från  allt 
Sveriges  land  till  den  stora  samlingsplatsen  på  flyttfåglarnas 
ö  fanns  där  ingen  som  berättade,  och  där  gingo  år,  när  deras 
regelbundna  kommande  och  farande  över  himmelen  för  mig 
blott  var  en  syn  och  en  gåta.  IJet  inträffade  alltid  kring  den 
tiden,  då  jägarna  i  den  lilla  staden  på  kusten  brukade  bege 
sig  över  till  Öland  för  att  jaga  rapphöns  och  brockfågel.  Då 
hände  det  också  en  gång  i  det  soliga  september,  att  en  pojk- 
byting  fick  följa  med,  och  från  den  resan  står  mötet  med  tran- 
hären  på  Ölands  älvar  som  min  levnads  första  underbara  äventyr. 

Han  handlade  med  russin  och  socker  och  krut,  den  m)n- 
dige  småstadspatronen.  Han  hade  bössor  i  rader  på  väggarna 
i  sitt  kontor.  Han  kunde  svära  och  dundra  som  ett  åsk- 
väder, men  i  hans  krusiga  skägg  bodde  också  ett  tordöns- 
skratt,  som  kom  hästar  att  skygga  och  den  trumpnaste  män- 
niska att  le.  Kring  magen  hade  han  på  jakt  ett  bälte  som 
rymde  femtio  skott  och  i  bröstet  ett  hjärta  av  guld  för 
pojkar.  Han  var  även  den  avundade  ägaren  till  en  rödbrun 
hund,  som  hette  Pang  och  vars  främsta  passioner  det  var  att 
äta  russin  och  jaga  stadens  kattor  upp  på  taken.  Det  var 
på  den  jakten  vi  hade  funnit  varandra.  Och  det  var  som 
Pangs  utkorade  vän  pojken  fick  lov  att  följa  med  och  bära 
väskan,  som  det  hette.  Där  vi  sutto  bakom  patronens  väldiga 
rygg  i  den  skramlande  Ölandskareten,  var  han  för  oss  en  gud, 
som  rådde  över  jaktmarker  utan  ända  och  godsaker  utan  tal 
instuvade  i  vagnslådan. 

8 


^ 


A 


"> 


Def  levande  bandet. 


Det  var  mänga  mil  att  köra.  Dagen  var  het,  slätten  en- 
formig. Vägen  slingrade  dammig  och  vit  som  en  läng  tråd 
längs  en  rad  vita  sma  kyrkor,  av  vilka  det  ständigt  dök  upp 
ännu  en  i  söder,  sa  snart  vi  nådde  den  närmaste.  Varken 
Pang  eller  jag  hade  kunnat  sova  för  jaktiver  natten  förut. 
Solen  stack  i  ögonen  från  söder.  Kareten  gungade.  Och 
så  somnade  vi  båda.  Vi  drömde  väl  om  jakt  och  knallar. 
Vi  vaknade  vid  dundret  av  patronens  röst. 

Han  hade  stannat  kareten. 

»Si!  Si!»  ropade  han.  -Si  på  tranorna!  Si  på  tusan  så 
många  de  är!» 

Och  jag  minns  det  som  i  dag.  Vi  hade  hunnit  långt  ned 
på  östra  sidan  av  ön.  Framför  oss  ledde  vägen  in  bland  en 
handfull  små  o-rå  hus.  Därutanför  och  runtomkrino^  bredde 
sig  den  ödsliga  öländska  heden,  begränsad  blott  i  fjärran 
av  Östersjöns  smala  band  och  delad  av  magra  åkertegar  i 
flockar  mellan  fallfärdiga  låga  stengärdsel.  En  ensam  väder- 
kvarn reste  sig  vid  vägen  mot  byn  som  fyren  över  ett  hav. 
Det  syntes  inte  ett  liv  på  all  denna  mark,  förutom  de  häg- 
rande gestalterna  av  några  hästar,  vilka  t)^cktes  simma  i 
böljorna  av  solhettan  borta  på  heden.  Men  över  dem,  som 
stigande  ned  ur  skyn,   kom  tranhären. 

De  kommo  från  norr  med  samma  riktning  som  vi.  När 
jag  spärrade  upp  ögonen,  var  den  närmaste  skaran  inte  längre 
ifrån  oss  än  att  färgerna  kunde  urskiljas.  Helt  visst  voro  de 
väldiga  fåglarna  ännu  långt  borta,  när  de  för  mig  t)'cktes  så 
nära,  att  man  kunnat  nå  dem  med  en  kastad  sten.  Var  när- 
varo måtte  inte  ha  bekymrat  dem  mycket.  De  höllo  sin 
kosa  oförändrat.  Efter  dem  kom  ännu  en  flock  samma 
väg.  Och  bakom  och  över  dem  igen  följde  nu  linje  efter 
linje,    högre    och    högre,    så  långt  jag  minns  att  alvaren  och 

lO 


^v^ 


^  ^  J  J 


'*/     i 


^  . 


f* 


'^    r  -       - 


'?- 


T  raiihä  re  II. 

himmelen  räckte.  De  kommo  seglande  ned  rätt  emot  oss 
och  gledo  förbi  och  bort  över  hedarna  i  falanger,  som  slötos 
och  tänjdes,  som  sänkte  och  höjde  sig,  som  till  synes  för- 
svunno  under  synranden  och  stego  och  skönjdes  igen  likt 
sällsamma  levande  pärlband. 

De  voro  väl  blott  hundratal,  men  för  mina  ögon  var  det 
ett  skådespel,  som  vida  överglänste  sagans  bilder  av  fågel 
Rocks  flykt  i  Tusen  och  en  natt  eller  persernas  tåg  över 
Hellesponten. 

Men  patronen  slog  klatsch  med  piskan  och  satte  kareten 
i  gång.  Och  när  vi  stannade  mellan  längorna  på  en  kring- 
byggd gård  och  folk  kom  ut  och  välkomnade,  drogo  allt- 
jämt nya  linjer  a\'  den  flygande  hären  fram  över  hustaken. 
De  ropade  gällt  och  det  svarade  utifrån  markerna.    Varifrån: 

1 1 


Det  var  samma  förhäxande  rop,  som  trängt  ned  ur  skyn, 
när  tranorna  sträckte  ut  över  kusten  därhemma,  liar  fyllde 
det  allt  rum  mellan  himmel  och  jord.  Människornas  röster 
blevo  så  pladdrande  löjliga,  deras  rörelser  så  otympliga 
under  de  susande  vingslagen  däruppe.  I  detta  landet  bodde 
två  slags  folk  —  människor  och  tranor.  Människorna  voro 
bundna  vid  sina  magra  tegar,  som  de  hägnat,  och  vid  byarnas 
små  hus.  Tranorna  åter  hade  hela  heden  till  hem  och  luften 
att  färdas  genom  vart  det  lyste  dem.  Att  de  voro  flera  fanns 
för  min  inbillning-  ingen  tvekan  om.  Överallt  ifrån  trängde 
deras  rop  in.  Det  lät  ibland  som  vore  de  strax  utanför 
husen  bara.  Stenarna  i  gården  brände  som  glöder  under 
skorna,  där  jag  stod  glömd  bland  dessa  främmande  männi- 
skor. När  patronens  rygg  försvann  inom  helgdagsrummets 
dörr,  kröp  en  hund  och  en  pojke  oförmärkt  under  staketet 
mellan  två  husknutar. 

Därute  syntes  inga  tranor,  utom  den  flock  som  just  flugit 
över.  Tegarnas  stenmurar,  som  frän  karetens  höjd  förefallit 
så  låga,  stängde  blicken  åt  alla  håll.  Tranflocken  sänkte  sig 
och  försvann  bortom  dem.  Men  däråt  den  tog  kosan  hördes 
alltjämt  detta  egendomliga  sorl. 

Det  måste  vara  tranorna.  —  De  måste  ha  stannat  här  — 
därute  på  heden  —  bakom  närmaste  stenmur! 

Den  rödbruna  hunden,  som  var  van  att  söka  rapphöns  på 
tegarna,  sköt  just  som  en  räv  över  muren.  Därmed  var  gär- 
det uppgivet  och  kapplöpningen  i  gång.  Ty  bakom  närmaste 
gärdsel  fanns  visst  inga  tranor  och  inte  bortom  nästa  heller. 
Men  Pang,  som  uppfattade  att  det  var  frågan  om  nå'nting,  for 
före  som  ett  torrt  skinn. 

Där  hände  så  mycket  då,  som  jag  inte  minns  hälften 
utav.     Där   skenade    vettskrämda    får,    där   dök  upp  en  tjur, 

12 


som  bölade  och  sparkade  jord  och  jagade  oss  utom  syn-  och 
hörhåll  Och  där  var  en  sekund,  när  Pang  plötsHgt  stod  som 
förstenad  och  jag  kom  rusande  förbi  honom  och  en  svärm 
rapphöns  surrade  som  bin  kring  vara  öron,  medan  vi  löpte 
vidare,  tills  stenmurarna  pa  en  gång  togo  slut  och  heden  låg 
öppen  och  tranorna  som  vuxna  ur  jorden  stodo  framför  oss  i 
långa  led  som  soldater.  Jag  tyckte,  att  de  voro  mycket  större 
än  jag  själv.  Och  Pang  såg  dem  strax  och  rusade  i  väg, 
medan  tranorna  gol  och  skreko  och  lyfte  mot  solen  med  vingar 
som  stora  mörka  segel  och  flögo  omkring  den  tokiga  röda 
hunden.  Och  jag  sprang  som  för  livet  för  att  få  honom  fast, 
uppfylld  av  en  plötslig  förskräckelsens  tanke  —  att  de  kanske 
kunde  döda  honom. 

Och  solen  sjönk  och  det  skymde  över  heden,  medan  vi 
letade  oss  tillbaka  på  en  omväg  för  tjurens  skull,  som  ingen 
visste  var  han  fanns  i  mörkret.  Och  jag  snubblade  på  stenar 
och  fastnade  i  törne  och  ramlade  i  diken.  Och  tårarna  rann 
och  hjärtat  dunkade.  Men  Pang  gick  så  troget  bredvid.  Och 
mitt  i  natten  hittade  jag  hem,  trasig  och  utan  mössa,  och 
hck  ovett  och  somnade  utan  mat  och  drömde  om  tranor,  som 
anföllo  byn  och  kommo  med  ljus  i  sängen. 

Och  patronen  stod  på  trappan  i  skjortan  och  dundrade 
och  svor: 

»Du  är  väl  trangalen,  pojksate^  Och  gör  du  om'et,  får 
du  stut!> 


13 


s 


en  den  dao-en  flöcro  tranorna  för  mina  otron  beständigt.  —  De 
>reser  till  Afrika,  svarade  man  mig.  —  De  bor  i  Lappland. 

—  Afrika  —  reste  de  till  Afrika:  Detta  egendomliga 
ord,  som  har  lockat  så  många  millioner,  fyllde  mitt  torftiga 
vetandes  fantasi  med  bilder,  där  tranorna  slogo  ned  på  pyra- 
midernas tinnar  eller  stoltserade  omkring  bland  niggrer  och 
krokodiler  vid  Nilen,  Moses  i  sin  korg  och  prinsessan  som 
var  så  dum  och  tog  upp  honom  voro  också  med.  Och  jag 
läste  allt  som  fanns  därhemma  om  Afrika  —  Livingstone, 
Baker,  Stanley,  lejonjägaren  Jules  Gerard,  Anderson  —  sjön 
Ngami  och  floden  Okavango,  vilka  underbara  gamla  böcker 
—  och  du  Chaillus  storartade  lögnhistorier  om  gorillans  far- 
lighet. Allt  det  där  handlade  mest  om  kinin,  törst,  över- 
hängande livsfara  och  lyckligt  ihjälskjutna  djur  och  infödingar. 
Inte  stod  där  nå'nting  om  tranor  inte.  Men  de  skulle  ju 
också  bo  i  Lappland.  Så  gick  tiden  och  jag  kom  till  Lapp- 
land och  väntade  att  se  tranor  överallt. 

14 


Första  sommaren  syntes  där  inte  en  enda.  Det  var  långt 
inne  i  högfjällen.  Andra  våren,  när  isen  bröt  på  älven,  såg 
jag  ensamma  par  komma  sträckande  upp  genom  Kalixdalen. 
De  färdades  tyst  och  snabbt  och  försvunno  inåt  fjällen,  som 
höjde  sina  vita  huvor  i  fjärran.  Folket  påstod,  att  de  bodde 
på  de  milslånga  myrarna,  där  en  människa  inte  kunde  ta  sig 
fram  annat  än  om  vintern.  Alla  hade  sett  dem  flyga,  men 
ingen  där  hade  någonsin  sett  ett  tranbo.  Jag  sökte  kring 
gungflyet,  där  svartsnäppan  höll  till,  och  på  myren  under 
fjällen,  där  småspoven  hade  sitt  rede.  Men  där  fanns  inga 
tranor.  Det  gick  en  tredje  vår  och  jag  hörde  deras  rop  om 
nätterna  —  de  voro  alltid  två  —  från  det  otillgängliga  myr- 
landet kring  Sjaunjaälven.  Därute  hade  de  sina  ungar.  Fin- 
narna hade  sett  dem  vid  slåttern  på  hängdyn,  där  det  varken 
bar  eller  brast.  Så  hände  det  en  dag  på  fjärde  året  mot 
midsommar,  att  en  lapp,  som  sökte  vilsekomna  renar  på 
Sjaunjaape,  kom  till  oss  och  berättade,  att  han  hade  hittat 
äggen  av  kuorga  —  fågeln  som  är  stor  som  en  miänniska  — 
vid  ett  träsk,  där  sångsvanen  bor  vid  sjön  Avakajo. 

Det  var  hast.  Lappen  berättade  att  den  ena  av  ungarna 
redan  fått  hål  på  skalet  och  ville  ut.  Han  lotsade  oss  dit  om 
kvällen  och  natten  över  sjöar  och  mo  och  myrar,  varest  inte  en 
renstig  fanns  och  vi  måste  söka  oss  fram  på  känn,  där 
marken  gungade  så  lite  som  möjligt.  Mellan  glesa  band  av 
träskpinade  och  döende  träd  sträckte  myrarna  allt  bredare 
flak  bortåt  fjällen,  och  för  varje  gungfly  vi  nådde  ut  till 
spejade  vi  efter  tranorna.  —  Så  måste  de  bo.  Så  måste  deras 
rede  ligga,  hopsläpat  av  ris  och  mossa  som  ett  bortrövat 
örnnäste  långt  ute  på  myrens  havsyta,  där  de  stora  skarp- 
synta  fåglarna  redan  på  kilometers  avstånd  kunde  varsna,  om 
någon    fara  nalkades.      Men  inga  tranor  syntes  till.     Brokiga 

15 


brushanar  slogos  i  kärren.  Beckasinerna  susade  kring-  rym- 
den. Jordug-glans  blåsande  hördes  överallt,  utan  att  någon 
rätt  kunde  bestämma  var  det  kom  ifrån.  Framför  våra 
fötter  lyfte  små  snäppor,  inte  större  än  sparvar.  Där  fanns 
så  m\xket  att  stanna  för  och  se  efter.  En  sällsynt  blahök 
flög  upp  framför  oss  gång  på  gång,  som  ville  han  visa 
oss  vägen.  Men  lappen  vaggade  outtröttlig  åstad,  och  på 
alla  fråoor  svarade  han  oföränderlig-t  att  —  »det  är  bara  lite 
mil  till».  Han  visste  alltför  väl,  att  ju  högre  solen  steg  efter 
midnatt,  desto  omöjligare  tungt  blev  det  att  orka  fram  över 
den  tuviga,  lösa  marken.  Mot  morgonen  förde  han  oss  in  i 
en  trakt  av  träsk,  där  det  bar  ner  under  stegen  överallt,  och 
bälten  av  videskogar,  där  vi  måste  tränga  oss  igenom  snåren. 
Han  började  leda  oss  fram  och  tillbaka  och  slutligen  stannade 
han.     Han  hittade  inte  längre. 

Ingen  var  förv^ånad  över  det.  Det  hade  varit  mera  egen- 
domligt om  han  hittat.  Vi  stodo  där  vilse  på  ljusa  dagen  i  ett 
igenvuxet  moras.  Videpiskorna  slogo  över  huvudet  och  i  an- 
siktet, när  man  steg  på  en  rot  för  att  akta  sig  för  dystråket 
bredvid.  Och  i  denna  djungel  skulle  finnas  tranor.  Det  syn- 
tes naturligtvis  inte  en  fjäder,  och  jag  begagnade  min  enkla 
blandning  av  de  tre  gångbara  språken  däruppe  för  att  för- 
klara för  lotsen  att  —  det  här  trodde  jag  just  vad  som  helst 
om.  Flera  ha  nog  varit  ute  för  den  sorten  —  i  Lappland 
eller  Palestina,  det  är  detsamma  —  som  med  målande  beskriv- 
ningar lockar  en  att  traska  ett  halvt  dygn  eller  mer  efter  någon 
märkvärdighet  som  de  sett,  och  när  det  så  kommer  till  kritan 
finns  där  ingenting  utom  att  —   nu  vill  de  ha  betalt. 

Men  lappen  upprepade  bara  det  enda  svenska  svar  han 
visste  —  du  skall  se,  du  skall  se  —  och  när  vi  kravlat  och 
vadat    åt    olika    håll    och    fram    och  tillbaka  hela  morgonen, 

l6 


Alyrcu    under  fjällen   där  sm  asp  öven   bodde. 


2—2T2723.     Berg,  Af  ed  tranorna  till  Afrika. 


ropade  han  plötsligt  som  en  besatt.  Det  lät  inte  långt  borta, 
men  det  tog  en  evig  tid  att  ta  sig  dit,  några  hundra  meter. 
Och  där  stod  lappen  vid  redet  av  kuorga  —  fågeln  som  är 
stor  som  en  människa. 

— ■  Du  skall  se  —  upprepade  han,  och  han  sade  det  inte 
förgäves.  Hur  där  såg  ut  etsade  sig  på  min  näthinna  som 
en  av  bilderna  här,  den  enda  jag  äger  därifrån,  ty  att  hantera 
en  kamera  i  en  sådan  belägenhet  hade  jag  den  tiden  ingen 
kunskap  om.  Det  var  alltsamman  sa  annorlunda  än  min  före- 
ställning, att  tranan  måste  bo  mitt  ute  på  en  milslång  flat 
mosse.  Det  är  ofta  så  med  ting  som  man  väntat  sig  mycket 
av.     De  te  sigf  så  annorlunda  i  verklig-heten. 

En  hals  av  myrarna  omkring,  ett  band  av  öppet  gungfly 
böjde  sig  genom  djungeln,  med  flikar  av  stilla,  blankt  vatten, 
där  dyn  stod  lös  och  becksvart  ut  under  stränder  av  simmande 
vissna  gräsflak.  Enstaka  skelett  av  döda  fjällbjörkar  visade 
att  det  ändå  fanns  botten.  På  ett  ställe  sköt  videskoQ^en  fram 
bedrägliga  landfästen  till  en  brygga,  som  bara  blivit  en  liten 
holme  ute  i  det  värsta.  Vad  lappen  haft  för  infall,  när  han 
första  gången  tog  sig  dit,  är  en  gåta.  Finnen,  som  var  med 
oss,  menade  fundersamt  att  —  hit  kommer  nog  aldrig  var- 
gen.    Det    var    noof    den    alldeles    riktiga  tanke  som  kuorga 

o  o  ö  o 

själv  hade  haft,  när  hon  sökte  sin  boplats  där.  Ty  vargen 
var  väl  det  enda  djur  utom  människan,  som  kunde  hota 
henne  därute.  Kungsörnen  rör  henne  knappast,  och  räven 
aktar  sie  noof  att  eå,  där  hennes  långfa  hals  skulle  kunna  bli 
synlig  bland  buskarna. 

Och  boet  —  örnnästet  på  marken  som  jag  föreställt  mig 
det  var  knappast  något  bo.  Där  fanns  en  enda  tuva,  stor 
som  ett  bord,  mellan  två  av  de  yttersta  videsnåren.  På  den 
var    en    platt    bale    av    gammalt    gräs    och    där  lågo  de  två. 

l8 


Kuorga  —  '»fågehi   so/n   är  stor  som   en   människa^''. 


De    två    väldiga    äggen. 


väldio-a  äofpfen,  underfulla  i  sin  fläckninof  av  brunt  och  rött  och 
grått.  Det  såg  så  främmande  ut.  De  lågo  väl  en  hands- 
bredd ifrån  varandra,  inte  tillsammans  i  balens  mitt  som  andra 
ägg-     Ur  ett  hål  i  det  ena  grova    skalet  pep  kuorgas  unge. 

Och  kuorga  själv?  —  Nej  —  hon  syntes  inte,  hördes  inte. 
Där  lågf  boet  med  äg-s^en.     Och  det  var  alltsamman. 

Hade  lappen  sett  kuorga'  —  Nej! 

Hade  någon  sett  kuorga  eller  hört  henne  kanske '  —  Nej ! 

Men  hon  hade  väl  varit  här  första  gången,  när  lappen 
kom  dit,  och  flugit  upp  från  boet  då:  —  Nej!  Hon  hade 
inte  flugit  opp,  inte  alls.  Där  hade  inte  varit  någon  fågel, 
ingen  alls. 

Lappen  blev  ivrig.  Rösten  blev  gäll  och  han  började 
gestikulera  och  visa  med  händerna.  Han  hade  sökt  efter 
renkalvar  i  skogsbanden  och   kommit  gående  över  myrhalsen 


långt    därborta. 


Då    hade    han    sett    nåoot   röra  sig  i  videt 


20 


^^  ^^  rf 


Ett    tranbo   på    Sj au nj aape. 

och  försvinna  igen  och  hade  tänkt,  att  det  kunde  vara  ren- 
kah%  men  när  han  kom  dit,  fanns  där  »mycket  djupa  träsket 
och  ändå  inga  spar  och  bara  kuorgas  ''Si^^'^- 

—  xÅih,  du  kloka  fågel  —  klok  nog  att  tiga,  du  som  an- 
nars överröstar  alla  andra  och  själv  tycker  det  är  så  roligt 
att  ropa  —  klok  nog  att  inte  flyga,  du  som  simmar  bort  så 
lätt  över  marken  på  dina  väldiga  vingar  —  klok  nog  att 
huka  dig  som  en  renkalv,  när  du  springer  från  boet  i  m)Tens 
fördolda,  du  som  har  stoltare  hållning  än  alla  I  Hur  har  jag- 
inte  sen  dess  stått  nästan  rådlös  inför  ditt  överlägsna  förstånd: 

Med  vilken  beräkning  var  inte  detta  bo  lagt,  så  att  hon 
långt  ut  över  myrhalsen  åt  båda  sidor  kunde  se,  vilka  varel- 
ser som  rörde  sig  i  nejden,  utan  att  varsnas  själv,  med 
sin  smala  hals  spejande  bland  videts  förvillande  lika  grenar. 
Hur  lätt  för  henne  att  osedd  försvinna  i  djungeln  åt  en- 
dera   sidan,  om   nåeon  nalkades  från  andra  hållet.     Som  nu. 


i\— 222-23.     Berg,   Med  tratiorna  till  Afrika. 


21 


Ingen  hade  en  aning  om  var  hon  fanns.  Men  när  vi  sett  oss 
mätta  och  jag  undergivet  avstått  frän  den  första  förmätna 
tanken  att  ge  mig  på  sådana  fåglar  med  den  tidens  kamera, 
hon  skulle  ju  dessutom  kläcka  strax  och  vara  försvunnen 
i  Sjaunjaapes  vildmark  —  när  vi  då  arbetat  oss  ut  ur  träsket 
och  hiet  där,  och  skulle  begynna  vår  mödosamma  vandring 
tillbaka,  då  hejdade  hnnen  oss  och  pekade  åt  ett  håll,  där 
myren  lag  öppen  som  en  vidsträckt  sank  äng  söderut.  Och 
där,  lånort  borta,  stod  kuorcra  —  »fåg-eln  som  var  stor  som 
en  människa». 

Hon  såg  verkligen  ut  så  det  ögonblick  hon  stod  där  hög- 
rest och  spejade  åt  vårt  håll.  Men  det  var  helt  kort.  Hon 
böjde  sig  ned,  hon  gick  några  långsamma  steg,  hon  reste 
sig  inte  igen,  hon  åt. 

—  Ah,  du  kloka  fågel  — -! 

Sen  vandrade  jag  kring  Lapplands  milsmyrar  ännu  fyra  år 
och  sökte  med  lappar  och  finnar,  som  kände  landet  ut  och 
in,  men  aldrig  fann  vi  något  mera  bo  av  kuorga.  Först  efter 
ytterligare  år  bland  andra  land  och  fåglar,  när  minnet  av 
kuorga  hade  bleknat  till  bilden  av  en  stjärna  som  jag  vågat 
sträcka  ut  handen  efter,  berättade  händelsevis  en  man  att  i 
en  ödslipf  skogstrakt  inne  i  det  småländska  höjandet  fanns 
en  egendomlig  sjö,  ett  slags  översvämmat  land,  och  där  »visste 
han  om  ett  tranbo  .     Det  skulle  ligga  på  en  holme. 

Det  lät  så  tokigt,  och  jag  tänkte  stilla,  att  kuorgas  bo 
kan  ju  hända  att  man  hittar  en  gång  eller  två  i  livet,  om 
man  har  tur,  men  man  vet  inte  om  det  pa  förhand.  På 
:  en  holme  var  det  också.  Men  det  var  Eugen  Hemberg 
som  berättade,  och  jag  reste  dit  på  kvällen.  Det  var  i 
början    av    maj.      Tranorna  borde  haft   ägg  ett   par  veckor. 

22 


»Du  kloka  fågel l-^' 


Och  det  hade  de  nog.  Men  var:  Ty  sjön  fanns,  och  hol- 
men fanns,  men  där  syntes  inga  tranor  pa  den.  Men  jäg- 
mästaren, som  höll  sin  hand  över  nejdens  vildnad,  hade  sett 
en  trana  flyga  mellan  sjön  och  skogen  i  vår.  Hon  var  tyst, 
hon  var  ensam;  alltså  låg  här  väl  ändå  en  trana  på  ägg  i 
trakten. 

Sjön  var  ett  nät  av  holmar  med  lite  vatten  emellan,  ett 
översvämmat  ödsligt  myrlandskap,  där  gungflyet  försvunnit  ned 
på  botten  och  böljorna  kluckade  mellan  holmarnas  träd.  Min- 
net från  videdjungeln  på  Sjaunjaape  lekte  i  hågen.  Var  fanns 
här  försumpad  lövskog,  helst  videsnår  med  smala  fjällbjörkar, 
om  man  fick  be  om  det,  med  utsikt  åt  två  håll  och  möjlighet 
att  osedd  fly  åt  två  håll.  Så  rodde  jag  och  drev  med  båten 
från  land  till  land  och  hittade  den  döende  skogen. 

Det  var  ett  bälte  av  kringflutet  land,  där  barrskogen  ännu 
stod  torr  och  tät  högre  upp,  men  där  vattnet  långsamt  tog 
livet  av  det  smal  vuxna  björket  i  sänkorna.  Och  i  en  av  dem, 
när  jag  kom  vadande  där  i  den  ena  stranden,  skymtade  rörel- 
sen av  ett  par  stora  vingar  genom  de  döda  trädens  galleri 
vid  den  andra. 

Tranan!  —  Hon  måste  ha  sprungit  ut  till  stranden  och 
flugit  bort  i  skydd  av  barrskogens  vsigg.  Varifrån  alltså? 
Jag  försökte  räkna  ut,  vid  vilken  punkt  hon  kunde  ha  varsnat 
mig  komma  ur  närmaste  bryn  av  barrskog,  och  tog  linjen 
därifrån  till  den  plats  där  hon  först  syntes.  Numret  föll  ut. 
Inte  hundra  steg  in  i  träskskogen  låg  boet.  Och  det  var 
precis  samma  bo  som  på  Sjaunjamyren,  det  vill  säga  egent- 
ligen inget  bo  alls  utan  bara  två  härligt  vackra  ägg  som 
lågo  en  handsbredd  ifrån  varandra  på  en  tuva,  bred  och  flat 
som  ett  altare,  och  med  någon  handfull  gräs  didagt  under 
dem  som    enda  spår  av  den  stora  fågelns  omsorg.     Och  jag 

24 


De    lågo    en  handsbredd    ifrån    varandra   pa    en    tura^    bred  ocli 
flat    som    ett    altare. 


stod  där  trött  men  andäktig  med  mössan  i  hand,  helt  visst 
hka  andäktig  som  inför  något  av  gudsnådHga  snickare  hop- 
spikat   åkare,    med    tanken   på  att  detta  hände  väl  knappast 


mer  än  tva  gånger  i  livet. 


Det  var  sent  på  dagen.  Här  gällde  bara  att  komma  fort 
undan,  så  att  äeeen  inte  finsko  fem  minuters  köld  mot  kval- 
len,  och  att  samtidigt  klargöra  för  tranorna,  att  här  hade  ingen 
sett  något  bo  och  den  här  båten  var  bara  en  enfaldig  fiska- 
res båt,  som  råkat  driva  upp  på  deras  strand  utan  all  avsikt. 
Där  spejade  nog  som  bäst  från  någon  säker  utkik  fyra  tele- 
skopögon på  mina  förehavanden.  Och  så  stöttes  båten  ut 
och  drev  sakta  nedåt  sjön,  medan  jag  låtsade  syssla  med 
nät    över  relingen  och  tittade  förstulet  med  en  kikare.     Men 

o 

ingenting  syntes  där  och  ingenting  hördes,  förrän  det  just 
skymde.  Då  kommo  de  båda  väldiga  fåglarna  seglande 
tysta  som  andar  ut  över  vattnet  och  försvunno  bakom  den 
döende  skogens  silhuett  —  de  syntes  inte  till  mera  —  och 
jag  rodde  hem  med  hjärnan  full  av  gåtor  och  funderade  en 
vaken  natt  på  hur  i  all  världen  detta  skulle  gå  till.  Bara 
möjligheten  att  fa  se  en  gammal  svensk  trana  i  vitögat^  med 
en    kamera    var   ju  tillräckligt  att  hålla  en  vaken  i  veckotal. 

Men  —  tänker  någon  —  det  är  väl  en  enkel  sak  att  göra 
sig  en  riskoja  där  det  passar  och  lägga  sig  där  med  en  appa- 
rat. —  Ja  då!  Det  är  en  mycken  enkel  sak  och  osvikligt. 
En  mycket  erfarnare  man  med  kamera  än  jag  blev  en  gång 
äntligen  visad  till  ett  tranbo  och  gjorde  sig  en  sådan  där 
riskoja,  helt  säkert  m)Tket  skickligt.  Och  tranan  kom  och 
såg  och  övergav  alltihop. 

Det  sättet  var  alltså  beprövat,  och  fyra,  fem  lika  bra  kände 
jag  till.  Om  tiden  bara  tillåtit  mig  att  ligga  gömd  på  av- 
stånd   först    och  se  eller  att  pröva  mig  fram  försiktigt  under 

26 


ett  par  veckor.  Men  så  lång  tid  stod  inte  till  buds.  Det 
var  redan  några  dagar  in  i  maj.  Tranan  kunde  ha  kläckt 
om  en  vecka  en  morofon  när  som  helst  och  vara  borta  med 
ungarna,  kanske  flyga  till  närmaste  land  med  dem.  Med 
hennes  goda  huvud  var  ingenting  riktigt  omöjligt,  utom  att 
bygga  riskojor  som  hon  inte  genomskådade.  Det  var  en  vecka 
att  vinka  på.  En  vecka  med  regn,  det  behövdes  inte  mer 
för  att  göra  det  hopplöst.  Men  följande  morgon  var  det  en 
första  solklar  sommardag  och  i  båtstäven  hade  jag  samlat 
ett  förråd  av  en  läng  kökskniv,  en  sticksåg,  en  trädgårdssax, 
en  yxa,  ett  spett,  två  spadar  och  några  tomma  säckar. 

Drängen,  som  följt  med  på  gott  och  ont  och  inte  riktigt 
visste  vad  det  gällde,  bligade  fundersamt. 

—  Det  är  värre  än  vi  skulle  ut  och  gräva  efter  en  skatt, 
utlät  han  sig. 

—  Vi  ska  det,  Johanson,  lovade  jag,  och  han  skall  få  sig 
en  hederlig  andel,  bara  han  kan  hålla  tyst  om'et. 

Jo,  det  kunde  han,  och  så  rodde  vi  genom  sund  och  vikar, 
tills  den  döda  skoo^en  låg:  rätt  under  oss  i  vind.  Då  fick 
båten  driva,  och  jag  berättade  oskyldiga  historier,  medan 
Johanson  skrattade  så  att  det  hördes  över  halva  sjön,  och 
när  stäven  sköt  upp  i  träsket  där  tranan  bodde,  hade  hon 
själv  flugit  bort  för  länge  sen,  efter  att  först  ha  kunnat  gran- 
ska oss  i  lugn  och  övertygat  sig  om,  att  vi  voro  då  bara  en- 
faldiga fiskare  som  allraminst  ville  smyga  oss  på  henne.  Var 
hon  fanns  var  alltjämt  förborgat.  Stränderna  voro  ett  virr- 
varr  av  skog  och  sänka  myrar.  Men  när  vi  burit  upp  våra 
redskap  bland  träden  och  jag  stod  i  vatten  över  knäna  och 
skar  upp  träsktuvorna  med  den  långa  kökskniven,  släpptes 
plötsligt  det  växelvisa  ropet  av  de  båda  tranorna  löst  borta 
på    myrarna,    så    gällt   och  genomträngande  att  göken  teg  i 

27 


björket,  där  han  giljade  nyss.  Solen  stod  högt  på  himmehi 
och  med  äggens  värme  var  där  ingen  fara,  sen  jag  försiktigt 
lagt  en  yllehalsduk  över  dem.  Vi  hade  ett  par  timmar  för 
oss.  Och  så  grävde  vi  och  skar  opp  av  träskets  innandömen 
allt  vad  tygena  höll,  tills  det  blev  en  brunn  eller  ett  stycke 
skyttegrav,  inte  tjugo  steg  frän  tranboet.  Solen  stekte  och 
svett  och  ävja  runno.  Hur  vi  sågo  ut  är  bäst  att  inte  tala  om. 
Men  när  vi  burit  bort  alla  rötter  och  torv  i  säckarna  och 
byggt  över  brunnen  med  vidjor  och  oljad  duk,  planterade  vi 
träskets  vackraste  blomster  på  den  nya  tuvan  och  drogo  våra 
färde  under  högljutt  samspråk.  Men  först  hämtade  jag  min 
ullhalsduk  från  äggen  och  kände  att  de  alltjämt  voro  varma. 

Jag  är  viss  om  att  allt  flera  människor  i  vår  lid  skola 
känna  och  vilja  förstå  detta,  vilken  charm  det  kan  ligga  uti 
att  med  små  medel,  tålamod  och  gärna  lite  list,  bereda  sig 
hemligt  tillträde  till  de  slutna  familjekretsar  i  naturen,  från 
vilka  vi  människor  genom  mänga  släktleds  ogärningar  blivit 
utstötta,  att  »draga  sina  skor  av  sina  fötter»  och  smyga  sig 
in  i  det  heliga  rum,  där  naturens  förnämligaste  varelser  ■ — 
näst  människan  —  äro  hemma  hos  sig,  inte  för  att  döda 
och  släpa  med  sig  liken  utan  för  att  sitta  ganska  andäktig  i  ett 
hörn  och  lyssna  och  se  och  kanske  stundom  få  känna  denna 
underfulla  och  kostbara  rörelse  i  hjärtats  närhet,  som  plötsligt 
är  där,  när  en  liten  fågelmor  häns}'nslöst  försvarar  sin  kull 
mot  en  mångdubbelt  starkare  fiende. 

Den  dag  jag  satt  gömd  där  i  träsket  i  ävja  och  vatten, 
törstig  och  trött,  och  såg  den  stora  kloka  fågeln  med  en 
omsorg  som  inte  kan  beskrivas  hjälpa  fram  sin  unge  ur  ägg- 
skalets fängelse,  är  en  av  de  dyrbaraste  dagarna  i  mitt  li\'. 
Ord  bli  så  hjälplösa,  när  man  vill  beskriva  sådant.  Bilderna 
få    säga    så    mycket    mer.      De    inbragte    mig    ett    hederligt 

28 


/  //('//    döende  skogen. 


ryggskott,  två  fördärvade  stativ  och  en  kamera  som  sjönk 
utan  möjlighet  att  räddas.  Hade  jag  rört  ett  finger  just  då, 
hade  den  tranan  väl  stannat  i  Afrika  för  all  framtid.  Det 
var  när  hon  misstänkte  att  något  obehörigt  fanns  under  tu- 
vorna där  och  kom  bort  för  att  undersöka.  Om  hennes  väsen 
visste  jag  just  då  ingenting.  Skymten  av  ett  par  vingar 
och  vissheten  att  hon  var  en  trana  upplyste  naturligtvis  inte 
mer  om  hennes  personlighet,  än  skymten  av  en  människa  i 
ytterkläder  säger  om  hennes.  Med  full  avsikt  brukar  jag 
ordet  personlighet,  ty  en  sådan  gammal,  kanske  trettio-,  fyrtio- 
årig, överlägset  klok  fågel,  erfaren  av  ständiga  resor  över 
halva  världen,  har  sett  mycket  mer  och  handlar  mycket  mera 
efter  egna  slutsatser,  än  vad  människan,  som  sitter  stilla  i 
sin  inbilskhet,  kan  få  i  sitt  huvud.  Och  är  det  inför  de  flesta 
skygga  djur  riktigt  att  begagna  sig  av  bristerna  i  deras  upp- 
fattning för  att  komma  dem  inpå  livet,  så  är  det  med  de 
skarpare  hjärnorna  mera  skäl  att  söka  taga  deras  klokhet  till 
hjälp.  Mitt  försök  att  utan  »mellanlandningar»  komma  tätt 
inpå  tranan  med  en  kamera  var  uteslutande  byggt  på  stödet 
av  hennes  eg^en  reflexion,  att  här  kunde  helt  enkelt  inte  en 
människa  vara  dold.  Att  hon  hade  observerat  varje  för- 
ändring: i  marken  femton  stecr  från  hennes  bo  är  intet 
tvivel  om. 

Det  var  fjärde  dagen  sen  jag  skurit  ner  mitt  gömställe 
i  träsket.  Tiden  emellan  fick  båten  blott  driva  förbi  ute  på 
vattnet  en  gång  var  dag  för  att  visa  tranorna,  att  ingen  brukade 
gå  i  land  bara  därför  att  det  kom  en  båt.  Det  var  tidigt 
om  morgonen  och  skymten  av  de  stora  ^'ingarna  bakom  de 
döda  trädens  galleri,  när  vi  landade,  sade  att  allt  var  väl. 
Hur  jag  fick  plats  med  mina  redskap  under  tuvorna  vore  blott 
omständligt    att   berätta.     Båten  försvann  bort  över  sjön  med 

30 


Ho)i   följde    uppiiiäi  ksamt    mitt  förcJiavande. 


två  man  som  den  kommit.  Att  den  ena  ;  gubben>^  var  konst- 
gjord kan  ingen  begära  att  tranorna  skulle  se,  om  de  också 
ha  ögon,  så  att  de  kunna  se  en  trast  på  en  kilometer.  Det  blev 
stilla  i  denna  sällsamma  skog,  där  unga  smäckra  träd  stodo 
döda,  som  om  någon  skurit  av  deras  rötter.  Men  göken,  som 
måste  älskat  stället  för  solens  skull,  kom  inflygande  efter  en 
rödskimrande  hona.  I  min  kameraspegel  hade  jag  en  bred 
vinkel  av  träsket  och  kunde  följa  hans  giljarefärd,  där  han  gol 
sig  fram  från  träd  till  träd  efter  den  sköna,  som  alltid  pas- 
sade på  att  smita  undan,  just  som  han  var  mest  i  extas  att 
gala.  En  timma  hade  jag  tänkt  att  det  skulle  dröja  för 
tranan  att  se  båten  försvinna,  kanske  finna  sin  make  och  i 
varje  fall  stilla  sin  hunger,  vilket  hon  ju  ändå  måste  lämna 
äggen  någon  tid  av  dagen  för  att  göra.  Jag  väntade  mig, 
att  hon  skulle  komma  smygande  bland  snår  och  träd  borta 
på  andra  sidan  boet,  försiktigt  granskande  denna  tuva  som 
inte  funnits  förut.  Min  förskräckelse  vid  hennes  uppenbarelse 
var  plötslig  och  stor.  Åt  ena  sidan,  åt  motsatt  håll  mot  vilket 
fågeln  brukade  flyga  bort,  hade  jag  skurit  några  springor 
genom  tuvtaket  för  att  kunna  se;  jag  höll  just  på  att  ut- 
vidga dem  med  kniven;  det  hade  inte  gått  en  kvart  och  det 
var  alltså  god  tid,  och  så  —  där  stod  tranan  livslevande 
inte  tio  meter  ifrån  mig  och  följde  uppmärksamt  mitt  före- 
havande. Åtminstone  föreföll  det  mig  så  de  sekunder  jag 
sakta  som  en  förlamad,  millimeter  för  millimeter,  drog  till- 
baka kniven  ur  ena  springan,  medan  blicken  var  fastnitad  vid 
tranan  genom  den  andra. 

Hur  mycket  hon  verkligen  sett  eller  uppfattat  hade  jag 
ineen  anine  om.  Det  förefaller  som  om  hon  måste  ha  sett 
knivens  blanka  rörelse  i  gräset.  Men  hon  stod  alltjämt  kvar 
och    det   var  då  jag  inför  detta  aldrig  återkommande  tillfälle 

32 


—  hon  var  ju  mycket  närmare  mig-  än  boet  —  försökte  att 
omärkligt  lossa  kameran  från  stativet  för  att  vritla  den  över, 
så  att  jag  kunde  nå  till  fågeln  med  bilden.  Och  kameran 
lossnade  mycket  villigt  —  det  måste  ha  varit  något  fel  vid 
fastskruvandet  —  och  gled  med  en  snabbhet,  som  jag  inte  kan 
fatta,  ned  i  d}n  och  vattnet  och  försvann.  Hon  var  som  ett 
levande  väsen  i  mörkret  därinne.  Och  i  väggen  under  taket, 
i  tuvans  framsida,  gapade  det  runda  hål  i  mossan,  i  vilket 
jag  med  sådan  omsorg  nyss  förut  monterat  in  kameraögat. 
Genom  dess  fönster  såg  jag  hur  tranan  reste  på  halsen  och 
fixerade  förändringen.  Hon  måste  ha  hört  plaskandet  och 
hon  måste,  föreföll  det  mig,  kunna  se  varje  detalj  inom  ramen 
för  den  ljusstråle,  som  trängde  in,  alltså  även  mitt  ena  gröna  öga. 
Och  där  satt  jag  utan  möjlighet  att  röra  mig,  utan  möjlighet 
att  fotografera  mera  och  med  kameran  tillspillogiven  i  vatt- 
net, vilket  ju  visserligen  alltsammans  betydde  noll  och  intet 
inför  tanken  att  nu  hade  tranan  förstås  avslöjat  mig  och  så 
var  hela  saken  förlorad.  —  I  sanning  en  Tycho  Brahedag 
såg  det  ut  att  bli! 

Då  inträffade  detta,  som  är  bland  de  egendomligaste  tec- 
ken till  överläggning  och  reflexion  jag  mött  hos  ett  djur, 
och  som  ytterligare  st)'rkt  mig  i  tron,  att  tranan  bland  fåg- 
larna vad  huvudet  beträffar  står  i  en  klass  för  sig.  I  stället 
för  att  skrika  och  fly  hals  över  huvud  som  en  snäppa 
eller  en  vildand  skulle  ha  gjort,  i  stället  för  att  misstänksamt 
gå  undan  och  inte  väga  komma  igen,  såsom  en  vildgås 
eller    spov    skulle    handlat,    dröjde   tranan  måhända  en  minut 

—  jag  är  övertygad  om  att  hennes  hjärna  i  den  minuten 
\'ägde  begreppen  för  och  emot  —  och  så  kom  hon  med 
värdigt  lugn,  om  också  försiktigt,  gående  genom  träskvattnet 
för    att    undersöka  vad  detta  var.     Min  belägenhet  där,  utan 

3—222  72,?.     Berg,  Med  tranorna  Ull  Afrika.  33 


kamera  och  med  den  åtrådda  stora  fågeln  nalkande  sakta, 
låter  sig  lättare  tänkas  än  beskrivas.  Vilka  bilder  det  kunde 
ha  vankats,  där  hon  kom,  med  solljuset  flödande  över  dräk- 
tens blekgrå  siden.  Det  var  ju  bara  att  vänta,  att  hon  vart 
ögonblick  skulle  se  mig  genom  den  öppna  gluggen  efter 
kameran.  Hon  kom  på,  jag  skulle  tro,  tre  meters  avstånd. 
Hopsjunken  så  långt  in  mot  väggen  jag  förmådde  och  med 
vattnet  långt  över  gummistövlarna,  kunde  jag  till  slut  bara 
se  hennes  långa  ben.  Så  försvunno  även  de,  och  jag  vå- 
gade ju  inte  röra  en  fena  för  att  inte  förråda  mig.  Det 
gick  en  e\'ighet.  När  jag  såg  på  klockan  sen,  hade  det  varat 
nära  tre  kvarts  timma,  innan  jag  fick  se  henne  igen.  Hon 
måste  ha  stått  nästan  över  mitt  tak  och  sedan  gått  runtom- 
kring och  stannat  pa  flera  ställen  för  att  granska,  ty  när 
hon  åter  trädde  inom  det  lilla  synfält  gluggen  beredde  mig, 
orick  hon  med  låno-a  stea-  rätt  ifrån  m\Q-  bort  till  boet,  där 
hon  vände  och  flyttade  äggen  flera  gånger,  innan  hon  lugnt 
lade  sig  att  ruva. 

Då  vågade  jag  anse  situationen  tills  vidare  räddad  och 
sköt  med  en  kvist  upp  den  ena  mosstappen  efter  den  andra 
i  den  farliga  ghiggen,  noggrant  passande  de  sekunder  då 
det  skarpa  bruna  ögat  därframme  var  riktat  på  något 
annat.  Först  sedan  blev  det  möjligt  att  kavla  upp  ärmen 
och  fiska  efter  kameran  —  jo,  hon  fanns  där  ■ —  hur  hon 
såg  ut  kunde  jag  bara  ana  i  mörkret  därinne.  Och  ändå 
måtte  tranan  ha  märkt  någon  rörelse.  Hon  reste  sig,  stod  där 
med  sträckt  hals  —  sannerligen  var  hon  inte  snart  sagt  hög 
som  en  människa  —  och  nu  kom  hon  igen,  gående  pä  samma 
säkra  sätt  med  blicken  spänd  i  denna  misstänkta  tuva.  Detta 
hände  gång  på  gång  den  dagen.  Hon  ruvade  en  halvtimma, 
en    timma    och    mera    och    tittade   långa  stunder  inte  alls  åt 

34 


'^'Hoti   skred  med  sirlig  värdighet.'» 

mitt  håll.  Men  sä  vaknade  plötsligt  misstanken,  utan  att  jag- 
gjort  den  ringaste  rörelse.  Med  ögon  som  en  preussisk  polis- 
kommissarie kom  hon  bort  för  att  se  efter,  stannade  ibland 
och  såg  åt  alla  håll,  som  om  hon  sökte  något  sammanhang, 
försvann  bakom  mig,  \'art  kunde  jag  inte  se,  och  dök  i  nästa 
minut  kanske  åter  fram  för  att  becje  sigf  tillbaka  till  boet.  Vid 
ett  sådant  tillfälle  trodde  jag  ett  ögonblick,  att  jag  såg  dubbelt 
mellan  stråna  i  min  Sfluoro-  men  det  var  verkhVen  två  tranor, 
det  var  hannen  som  följde  henne.  Han  hade  naturligtvis 
statt  bakom  min  rygg  hela  tiden  —  efteråt  fick  jag  klarhet 
om  hur  han  gick  till  väga  vid  sin  vakttjänst  —  och  hennes 
turer  Iram  och  äter  hade  skett  i  något  slags  samförstånd  med 
honom.     Och    där    skredo  de  nu  med  sirlio;  \'ärdiorhet  i  solen 


zs 


tillsammans  och  så  hade  jag  ingen  kamera.  Det  var  en 
lång  dag,  innan  solen  gick  ner  och  båten  på  order  fick 
lov  att  landa  med  sin  gubbe,  men  ingen  logeplats  på  värl- 
dens förnämsta  teater  skulle  jag  velat  byta  mig  till  mot 
gropen  i  träsket  och  det  stilla  skådespel,  som  gavs  i  den 
döda  skocren  där. 

o 

Hannen  stannade  till  hälften  dold  bland  några  träd,  medan 
honan  åter  gick  till  boet,  och  jag  hade  äntligen  möjlighet  att 
utan  risk  maka  mig  lite  till  rätta  och  börja  samla  rönen  om 
dessa  ganska  märkliga  personligheter.  Han  gjorde  sedan 
alltid  på  samma  sätt.  Han  gick  aldrig  fram  och  jag  såg 
honom  aldrig  ruva  eller  befatta  sig  med  äggen.  Försåvitt 
»han  var  hannen-.  Något  bevis  för  det  äger  jag  inte  men 
antager,  att  det  var  honan  som  skötte  boet.  De  voro  lika 
som  två  bär,  han  föreföll  obetydligt  mindre.  Vad  jag  dessa 
få  dagar  lärde  att  skilja  makarna  på  var  att  hannen  förde 
sin  hals  rakare  och  att  grränsen  mellan  den  svarta  och  vita 
färgen  på  halsen  var  något  olika  i  formen.  På  det  rödbruna 
fältet  på  deras  ryggar  syntes  ingen  märkbar  skillnad. 

Hos  nästan  varje  namnkunnig  djurart  finnes  någon  liten 
egendomlighet,  med  vilken  de  lärde  brytt  sina  huvuden.  Hos 
tranan  var  det  alltid  de  bruna  fjädrarna.  Man  upptäckte  en  gång- 
för  länge  sedan,  att  gamla  tranor  på  sommaren  hade  rostbruna 
fjädrar  över  hela  ryggen.  Hur  kom  detta  sig?  En  österri- 
kisk lärd  påstod  sig  då  ha  iakttagit,  att  honan  smetade  ryg- 
gen full  av  myrjord  i  avsikt  att  ej  så  lätt  vara  synlig  för 
fiender,  där  hon  låg  ruvande.  När  vår  berömde  Sven  Nils- 
son i  sin  fauna  skall  yttra  sig  över  detta,  skriver  han:  »Men 
då  H:r  v.  Homeyer  förmenar,  att  tranan  själv  besmörjer  sig 
med  denna  färg  för  att  likna  mossen,  där  hon  häckar,  torde 
få  ornitologer  dela  hans  mening.» 

36 


De  omstridda  rostfä rgade  fjiid ra rii a. 


•yr— 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


österrikaren  hade  inte  sett  fel.  En  annan  svensk,  Meves, 
kom  senare  på  idén  att  analysera  några  av  de  roströda  fjäd- 
rarna och  si  —  de  innehöllo  samma  järnhaltiga  beståndsdelar 
som  den  röda  ävjan  i  våra  träsk  och  de  »rostiga»  stenarna  i 
våra  vatten,  där  myrmalmen  finnes.  Men  å  andra  sidan  före- 
föll Sven  Nilssons  reflexion  alldeles  riktig  angående  motivet. 
Det  var  svårt  att  förstå,  varför  tranan  skulle  skaffa  sig 
en  extra  skyddsfärg  just  på  ryggen.  Vem  skulle  hon  skydda 
sig  emot?  Ingen  fågel,  inte  ens  kungsörnen,  lär  ge  sig  i 
kast  med  hennes  vassa  näbb,  och  människan  hade  ju  inte 
lärt  sig  flyga  på  den  tiden.  Att  fåglar  äro  rostfärgade  av 
järnhaltigt  vatten  är  ingenting  sällsynt.  Den  vackra  roströda 
ytfärgen  på  den  gamla  lammgamen,  vilken  färg  han  förlorar  i 
fångenskapen,  anses  vara  en  frukt  av  hans  bad  i  bergsbäc- 
karna. De  gamla  vita  svanarna  från  tundrasjöarna  ha  rost- 
gula fläckar  på  sin  skrud  efter  vattnet,  och  mängder  av  and- 
fåglar ha  detsamma,  utan  att  det  förefaller  som  skyddsfärg. 
Men  återigen  —  att  tranan  verkligen  bestryker  sin  rygg  med 
myrvatten  och  ävja  såg  jag  under  dessa  dagar  flera  gånger. 
Det  kan  inte  förnekas,  att  de  roströda  fjädrar  hon  på  det 
sättet  skaffar  sig  äga  precis  samma  färg,  som  hennes  sma 
ungar  fått  att  skydda  sig  med  under  hela  uppväxten.  Och 
skyddsfärg  hos  en  ruvande  fågel  kan  mycket  väl  vara  riktad 
även  mot  hot  från  sådana  fåglar,  vilka  ej  äro  starka  nog  att 
anfalla  den  ruvande  själv,  men  vilka  det  gäller  att  hålla  i 
okunnighet  om  boets  plats,  för  att  de  ej,  när  fågeln  lämnar 
detta  och  söker  föda,  på  förhand  skola  veta  var  de  ha  att 
söka  de  skyddsfärgade  äggen  eller,  om  dessa  äro  täckta  av 
skyddsfärgat  dun,   den  plats  där  äggen  äro   dolda. 

Att  tranorna  beaktade  och  fruktade  de  fiender,  vilka  kunde 
hota    deras    ägg    och    ungar,   fick  jag  flera  gånger  bevis  på. 

38 


Drills)iäppaii   stod  kvai   tills  den  Jiiindra  X'^''.s('''  större  f randen 
var  alldeles  över  henne. 


Hannen,  som  långa  timmar  kunde  stå  på  vakt  i  boets  om- 
givning, hade  här  ett  särskih  språk  av  svaga  knorrande  ljud 
i  olika  tonarter,  med  vilka  han  uttryckte  sina  meningar. 
Honan  svarade  sällan  förrän  ungarna  en  dag  blivit  kläckta. 
Då  »talade»  de  båda  ivriort. 

Kom  nu  en  vrak  seglande,  vilket  dagligen  hände  flera 
gånger,  följde  båda  fåglarna  honom  noga  med  blicken,  och 
hannen  lät  höra  ett  upprepat  varningsläte.  Likaså  var  gång 
en  kråka  visade  sig  i  träden.  Då  hände  också,  att  han  satte 
ned  det  upplyfta  benet  och  tog  några  steg  för  att  se  bättre  om 
den  misstänkta  möjligen  satt  sig  där  hon  inte  så  noga  kunde 
observeras.  Kom  återigen  en  oomtvistat  oskyldig  fågel,  gjorde 
ineen  av  fågflarna  min  av  att  intressera  siof.  Gökhannen, 
som  säkert  alltså  ansåg  denna  träskskog  vara  lika  mycket 
hans  som  tranornas,  fladdrade  dagen  i  ända  från  träd  till 
träd  och  lået  mellan  buskarna,  outtröttlicr  med  sitt  oralande. 
Jag  betraktade  honom  som  en  bundsförvant,  ty  så  länge  han 
satt  i  en  buske  ovanför  mitt  huvud  och  gol,  måste  tranorna 
ha  ansett  min  tuva  fri  från  misstankar.  Det  kunde  falla 
honom  in  att  slå  sig  ned  på  en  kvist  rätt  ovanför  tranan  i 
björkslyorna  och  gala,  som  om  han  hölle  serenad  för  henne, 
och  hon  såg  knappt  åt  honom. 

Här  tog  nu  olycksdagen  slut,  och  efter  ett  par  dagar 
var  jag  åter  gömd  under  tuvan  med  en  annan  kamera  och 
bättre  beredd  på  vad  som  kunde  inträffa.  Den  första 
som  kom  till  tranboet  då,  när  allt  blivit  lugnt,  var  en  drill- 
snäppa. Hon  bodde  inunder  en  enbuske  pä  närmaste  torra 
backe  och  hade  träskets  tuvor  och  polar  till  jaktmark.  Hon 
hittade  något  att  äta  vid  boet  och  stod  uppe  i  balen  bredvid 
äggen,  när  tranan  kom  skridande  genom  björket.  Hon  stod  kvar 
tills  den  hundra  oån^er  större  fr  änden  var  alldeles  över  henne. 

40 


Hon  reste  sig  hastigt  och  gick  sin  vä;. 


Då  o-ick  hon  sakta  ned  från  boet  som  för  att  lämna 
plats.  Och  tranan,  fastän  hennes  ena  ägg  just  skulle  kläckas, 
hade  uppenbart  ingen  tanke  på  att  hugga  den  lilla  inkräk- 
taren utan  började  blott  pyssla  med  det  kläckfärdiga  ägget, 
innan  hon,  alltid  lika  \-arsamt,  med  sakta  krökning  av  de 
långa  benen  sjönk  framstupa  ned  över  sin  skatt  på  tuvan. 
Hon  låg  stilla  där  länge,  men  hon  hck  en  plötslig  ingivelse 
av  oro;  jag  trodde  först,  att  hon  varsnat  något  hos  mig.  Hon 
reste  sig  hastigt  och  gick  sin  väg,  framåtlutad  med  indragen 
hals,  pä  samma  sätt  som  hon  smugit  sig  bort  från  boet,  när 
båten  kom  för  att  hämta  mig  den  olyckliga  dagen.  Vad 
kom  för  henne  då?  Hon  kom  strax  tillbaka  och  visade 
ingen  oro.  Men  det  har  ofta  hänt  mig,  att  de  allra  klo- 
kaste fåglar,  just  när  de  i  timmar  synts  fullkomligt  obe- 
rörda, plötsligt  få  en  känsla  av  oro  eller  skräck,  alldeles 
som  vi  människor.  Då  rusa  de  i  väg  hals  över  huvud, 
men  lugna  sig  efter  en  stund  och  komma  tillbaka  som  om 
ingenting  hänt.  Yttre  tecken  till  fara  ha  inte  synts.  Vad 
är    det    då    som    kommer   för  dem?     Så   måno^a   o-ånorer   har 

O  O  c> 

iasf  iakttaofit  detta  och  finner  in^en  närmare  förklarinof  än 
det  mänskliga  begreppet  att  —  de  tillåta  sig  att  ha  nerver. 
De  minnas  något  som  har  hotat  dem,  de  tro  sig  se,  de  in- 
billa sig  och  handla  därefter,  alldeles  som  vi.  Inte  ens  i 
våra  svaga  sidor  lyckas  vi  alltså  helt  och  hållet  skilja  oss 
från  djuren. 

Tranan  kläckte  sin  första  unee  den  daeen.  Förvisso  var 
jag  ute  i  grevens  tid,  men  det  var  också  en  stor  lycka  att 
få  se  detta  fortskrida  framför  kameran  i  grannaste  sol  hela 
dagen.  På  morgonen  såg  jag  att  näbbet  av  en  unge  tittade 
ut  genom  det  ena  grova  skalet.  Med  vilken  varsamhet  skötte 
nu    inte    den    stora    fågeln    denna    tillblivelse.       Förut    under 

42 


''Hon  tiädJe  försiktigt  på  balens  kanter     .  .  .» 


^Hon  lossade  skärv  o  7'  av  skalets 

ruvningen  hade  hon  rest  sig  några  gånger  varje  dag  för  att 
vända  äo-£ren  i  ett  annat  läcre.  Alla  fåo-lar  o  öra  så.  Nu 
gick  all  hennes  omsorg  ut  på  att  övervaka,  om  den  lille  i 
gluggen  låg  riktigt,  så  att  han  till  äventyrs  inte  stod  på  hu- 
vudet i  balen  eller  skadades  av  inträngande  strån.  Äter  och 
åter  hela  förmiddag-en  reste  hon  si  tr  för  att  o-ranska  hur  det 
stod  till,  trädde  försiktigt  runt,  runt  på  balens  kanter,  för  att 
inte  någon  av  de  stora  fötterna  skulle  göra  illa  åt  den  lilla 
världsmedborgaren,  som  pep  så  att  det  hördes  ända  bort  till 
mig,  femton  hela  steg,  och  in  genom  springan  i  tuvan.    Därvid 


44 


Trana II  hjälper  fram  sin  unge  nr  ägget. 

blev  hon  stående  långa  minuter  med  huvudet  sänkt  och 
blicken  fäst  på  det  viktiga  föremålet,  som  om  hon  l)'ssnade  på 
den  nya  kära  rösten  och  funderade  över  hur  hon  väl  skulle 
bära  si  or  åt.  Ibland  vände  hon  äesfet  i  en  krets,  men  så  att 
den  lille  hade  huvudet  opp.  Det  syns  på  bilderna  här.  Över- 
allt är  gluggen  opp.  Jag  tänkte  på  att  det  måste  vara 
omöjligt  för  en  fågel  mor,  som  hade  många  '2igg,  att  visa  sådan 
omsorg,  men  det  är  väl  inte  så  noga  då.  När  hon  på  det 
sättet  stått  flera  sfånsfer  i  fundering-ar,  toe  hon  helt  varliQt 
med  näbbet  i  gluggens  kant  och  lossade  eller  bröt  undan,  vilket 


45 


förmådde  jag  inte  urskilja,  skärvor  av  skalet.  För  varje  gång 
det  hände,  såg  jag  mera  av  ungen,  för  varje  gång  sysslade 
hon  längre  med  honom.  Vid  middagstiden,  när  hon  för  väl 
tjugonde  gången  reste  sig  för  att  undersöka,  hade  en  stor 
förändring  inträtt.  Skalet  hade  spruckit  i  tvä  delar,  och 
emellan  dem  syntes  halva  den  röda  ungen.  Hon  blev  så 
ivrig  då.  Hon  visste  rakt  inte,  på  vilken  fot  hon  skulle  stå. 
Från  den  annars  så  omutligt  tysta  stora  fågelns  strupe  trängde 
små  egendomliga,  till  hälften  undertryckta  ljud  av  iver  och 
oro  och  deltagande  för  detta  märkvärdiga  barn,  som  var 
så  mycket  mindre  än  hon  själv.  Med  den  ömmaste  om- 
sore  skilde  hon  skalen  från  hans  våta  dun  och  makade  dem 
åt  sidan,  så  att  de  för  all  del  inte  skulle  kunna  skada  honom 
—  det  såg  så  egendomligt  ut  med  den  lille  röde  kyckhngen 
till  den  högresta  tunga  fågeln  —  och  med  ett  obeskrivligt 
stilla  kurrande  av  tillfredsställelse  såg  hon  till,  att  han  kom  in 
under  hennes  bröstfjädrar  för  att  torka,  när  hon  ånyo  bredde 
ut  sin  moderlighet  över  underverket. 

Det  gick  en  stilla  timma,  det  gick  två  och  tre.  Då  var 
där  något  som  rörde  sig  i  de  mjuka  fjädrarna  under  bröstet. 
Den  stora  vingen  lyftes  försiktigt  och  ut  i  solen  kravlade  en 
liten  nyfiken  byting,  som  redan  ville  se  världen  och  torka 
sina  kläder  på  egen  hand.  Under  tuvan  tog  jag  mina  sista 
plåtar,  med  vissheten  att  detta  fick  jag  aldrig  se  mer.  Och 
när  båten  sakta  drev  i  land  och  tranan  smugit  sig  bort,  skyn- 
dade jag  därifrån  så  fort  som  möjligt,  för  att  ungen  inte 
skulle  vara  utan  skydd  sen  solen  gått  ner.  Men  när  vi  hastigt 
rodde  våra  färde,  stodo  tranorna  tillsammans  på  en  öppen  strand 
långt  borta  och  ropade  ut  i  den  stilla  kvällen,  så  att  ekot 
från  fjärran  skogsbryn  svarade  långt  sen  de  sista  ropen 
tystnat. 

46 


'>~>Det  såg  sä  egendomligt  ut  ined  den  lille  röde  kycklingen  till 
den  högresta  tunga  fågeln? 


Nästa    dag    regnade    det  och  jag  vågade  inte  störa   dem, 
och  nästa  dae  iQfen  såo-  jao-  dem  för  sista  orånoren,  åtminstone 
här  i  deras  skoe,  i  vår  Qremensamma  torftioa  hemtrakt.    När 
vi  smögo  oss  fram  i  träsket  om  morgonen,  sprang  tranan  ned- 
hukad  bort  från  boet  i  vår  åsyn.     Det  var  enda  gången  det 
hände.     Men    så    hade    också    den    andre    ungen  kommit  till 
världen  nu,    och   den  förste  satt  upprätt  i  balen  med  en  min, 
som  undrade  han  vad  det  var  för  slao-s  fåg^el  som  kom.     Det 
var    lätt    att    förstå,  att    de    skulle    vara  försvunna  i  träskets 
gömslen    om    några    timmar    bara,    och  jag  gömde  ännu  en 
gång   min  kamera  under  tuvan  för  att  kanske  äntligen  få  en 
bild  av  båda  tranorna.     Men  det  var  en  fåfäng  förhoppning. 
Det  hade  inträtt  en  förändring  i  mödornas  fördelning.     Båda 
ungarna    voro    färdiga    att   gå  ut  i  världen,  honan  hade  fyllt 
sitt    tåliga  värv,  och  hannen  trädde  in  i  hennes  ställe.     Med 
förvånine    sågf    jae    honom    komma  crenom  snåren.     Det  var 
alltså  här  som  bland  så  många  mindre  vadarfäglar,  att  hannen 
övertog    vården    av    de    späda    ungarna.     Honan    kom  strax 
efter,    men    det  var  han  som  gick  fram  till  boet  och  lockade 
på  ungarna,  medan  hon  stannade  i  snåren  och  lugnt  putsade 
sina  fjädrar.     Men  han  var  inte  lugn.    Om  han  möjligen  hela 
tiden    misstänkt    min    närvaro  eller  om  han  blott  denna  sista 
dagen  fått  klart  för  sig,  att  inte  allt  stod  rätt  till  här  i  träsk- 
skogen, det  förstod  jag  inte.     Säkert  är  att  han  inte  på  vill- 
kor ville  visa  sig  öppet  vid  boet.     Han  stannade  bara  någon 
meter  på  sidan,   men  så  skickligt  dold  bakom  björkstammarna 
och  i  snåren,  att  jag  omöjligt  kunde  få  honom  in  i  kameran. 
Att    det    lyckades    ändå,  var    bara   en  slump  och  en  ovanlig 
händelse  orsak  till.     Därom  sedan.    Han  lockade  på  ungarna 
och    den    största    ungen    svarade.      Den    var    hungrig,    och 
hannen    hade     något    i    näbbet    till    honom,  en  larv  eller  ett 

48 


4—222723.     B  ej- er,  Med  tranorna  till  Afrika 


grodyngel,  vad  det  var  kunde  jag  ej  se.  Honan  svarade  ibland 
och  lockade  hon  också,  och  slutHeen  gfick  den  stora  ung-en 
med  stadioa  stecr  ned  över  bokanten  och  försvann  bakom 
björkarna.  Han  hade  varit  där  förut.  Det  gick  en  rundlig 
tid.  Den  andra  ungen  var  också  hungrig.  Han  stukade 
omkring  i  boet  och  pep.  De  gamla  svarade.  Det  var  deras 
sätt  att  locka  ungarna  med  sig  från  boet,  så  snart  de  voro 
färdiea  att  o^å.  De  fin^o  helt  enkelt  inoen  mat  förut.  Under 
min  tuva  hade  jag  redan  uppgivit  hoppet  att  ia  en  bild  av 
hannen.  Det  skulle  inte  dröja  länge,  förrän  hela  familjen  var 
försvunnen  bakom  träden  och  bara  äggskalen  kvar  i  boet. 
Då  inträffade  det,  att  en  kråka  kom  flygande  och  satte  sig  i 
en  björk  rätt  ovanför  boet.  Hon  hade  detta  korta  kraxande, 
som  säeer  att  hon  sett  nå^ot,  som  intresserar  henne.  Tra- 
nornas  långa  halsar  blevo  i  ett  nu  synliga  över  snåren.  Han- 
nen gav  till  ett  skarpt,  skorrande  varningsläte.  Men  kråkan 
lät  sig  intet  bekomma.  Hon  fortsatte  att  kraxa  nyfiket  och 
for  utan  vidare  ned  på  en  gren  lagt  över  tranboet,  bara  ett 
par  meter  ifrån  ungen.  Det  var  inget  tvivel  om  hennes  av- 
sikter, och  det  är  målande  för  hennes  oförsynthet. 

Det  var  mer  än  tranfar  kunde  tåla.  Sina  misstankar  mot 
mig  lät  han  fara  vart  de  gitte  just  då.  Som  en  retad  tjur 
kom  han  in  på  arenan.  Han  skrek  av  upphetsning  och  ply- 
merna vajade.  Kråkan  for  naturligtvis  sin  kos  under  åtbörder 
av  högsta  förskräckelse.  Tyvärr  vände  han  ryggen  åt  mig 
och  kom  i  skugga  pa  bilden,  men  när  han  mera  värdigt  be- 
ofav  sie  ut  ur  fältet  och  åter  kom  ihåtr  sin  försiktio^het,  fick 
jag  honom,  just  som  han  gav  min  tuva  en  lång  blick  över 
snåret.  Då  var  boet  tomt  så  när  som  på  skalen.  Den  andra 
ungen  hade  passat  på  att  smita  och  skådespelet  var  slut. 

Det    var    så    frestande    att    få    krypa    ut  då  och  gå  efter 

50 


''^  Han  stod  som  en  båt  sm  an  pä  benen. 


med  kameran,  men  tanken  att  avslöja  alltsamman  för  de 
kloka  fåglarna  och  vålla  dem  plötslig  förskräckelse  föreföll 
mio;  sä  otacksam.  Det  fick  vara,  tills  båten  kom  tillbaka  mot 
kvällen.  Det  var  lite  sol  ännu  da.  Men  den  stora  ungen  var 
redan  försvunnen  i  träskets  lab\Tint,  \'ar  de  cramla  nu  hade 
gjort  av  honom.  Bara  den  lilla  satt  ännu  bortom  bokanten 
och  tittade  snusförnuftigt  ut  i  denna  värld,  som  var  så  ofatt- 
bart stor.  Men  det  var  gry  i  honom.  Han  stod  som  en  båtsman 
på  benen,  fastän  bara  dygnsgammal.  Xär  jag  skulle  ta  honom, 
bet  han  mig  i  fingret  med  ett  litet  vasst  näbb.  Och  jag  höll 
honom  till  beskådande  med  samma  vördnad,  som  man  en  gång  i 
livet  rör  vid  en  sällsynt  blomma.  Ty  detta  var  alltså  ungen 
av  lappens  kuorga  —  fågeln  som  är  stor  som  en  människa». 
—  Du  lille  stackare,  skall  du  bli  så  stor  som  de  gamla 
på  ett  par  månader  bara  och  kunna  ta  dig  ner  till  Afrika 
och  se  allt  märkvärdigt  där.  Det  vore  väl  konstigt,  om  man 
inte  kunde  få  följa  med  och  se,  hur  du  har  det  och  hur  du 
tar  dig  ut  därnere  bland  niggrer  och  krokodiler  och  fåglar, 
som   äro  större  än  du  nan"sin  kan  bli  I 


^^M^r-^' 


•4-.- 


*-^  .«■  'Sr*C-i«Wl:.A>B*>«. '44^ 


52 


^^ 


v 


M 


en  vart  too;o  tranorna  väoen,  när  de  droofo  söderut  om 
hösten:  —  Sä  länge  det  funnits  vetenskap,  ha  de  lärde 
tvistat  om  undret  med  flyttfåglarna.  Det  var  sä  påtagligt,  att  en 
mängd  av  de  fåglar,  soni  fostrade  sina  ungar  i  kulturländernas 
ängder,  kommo  dit  om  våren  och  försvunne  med  sina  ungar 
när  vintern  stundade.  Det  var  sä  fängslande  för  ögat  deras 
tag  under  himmelen,  när  de  drogo  åstad,  och  anblicken  av  de 
otaliga  skaror,  som  från  de  okända  länderna  i  norr  färdades 
förbi.  Och  flyttfåglarna  voro  icke  minst  för  mänga  länders 
befolkninof  ett  slaggs  vaktlar  i  öknen,  vilkas  kommande  och 
farande  rörde  vid  välståndets  urverk  och  alltså  var  värt  för 
människorna  att  begrunda. 

Om  detta  problem  har  det  funnits  flera  olika  meningar 
än  det  finns  olika  flyttfåglar.  Först  sent  uppstod  frågan  om 
fägelflyttningens  orsak  och  tanken,  att  de  under  tertiärtidens 
jämna  tropiska  klimat  i  vår  del  av  världen  boende  fåglarna 
av    den    långsamt    inträdande  klimatförsämringen   mot  istiden 

47—222725.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika.  53 


nödgades  att  fly  undan  för  allt  strängare  vintrar,  varvid  först 
uppstodo  strykfåglar,  vilka  under  köldtiden  ströko  omkring 
allt  längre  bort  från  boplatsen  för  att  finna  föda,  och  senare 
flyttfåglar,  vilka  med  förökad  kraft  att  flyga  förvärvade  en 
ärftlig  drift  att,  redan  innan  vintern  stod  för  dörren,  fly  bort 
till  länder,  där  de  hade  föda  och  värme  tillräckligt,  till  dess 
årstiden  och  parningslusten  åter  drev  dem  att  uppsöka  den 
trakt,  där  de  bäst  kunde  fostra  sina  ungar. 

Redan  Aristoteles  iakttog,  att  vissa  slag  av  fåglar  flyttade 
undan  för  vintern  och  kommo  igen  med  varmare  vindar. 
Och  ändå  påstod  han,  att  storken,  lärkan  och  svalan  höllo 
vintersömn  likt  grodor  och  ormar.  Sen  dess  ha  ganska 
säkert  de  flyttande  fågelhärarna  i  tusentals  år  färdats  efter  i 
stort  sett  samma  linjer,  men  först  på  sista  årtiondena  ha 
människorna  listat  ut  ett  sätt  att  kunna  rita  ut  en  del  av 
dessa  linjer  till  ett  slags  mycket  breda  flyttningsvägar  på 
sina  kartor  över  haven  och  världsdelarna.  De  började  näm- 
ligen fästa  ringar  om  benen  på  tusentals  fågelungar  och  in- 
fångade fåglar.  På  ringarna  fanns  ett  löpande  nummer  och 
en  adress.  Och  när  ett  antal  fåglar  från  samma  hemland 
under  årens  lopp  förolyckats  eller  råkat  i  händerna  på  män- 
niskor under  sina  färder,  blev  det  möjligt  att  efter  fynden  se, 
hur  en  linje  av  punkter  på  kartan  visade  den  allmänna  kosa, 
som  flertalet  av  dessa  fåglar  brukade  taga.  Det  visade  sig 
då,  att  den  stora  mängden  av  ringmärkta  fåglar  icke  anträdde 
sin  höstfärd  rätt  söderut  utan  rörde  sig  i  sydvästlig  riktning 
över  vår  världsdel,  vilket  föreföll  alldeles  naturligt,  då  man 
insåg  att  detta  var  den  närmaste  vägen  för  dem  att  uppnå 
ett  mildare  luftstreck.  Särskilt  vadare  och  simfåglar  följde 
så  regelbundet  Östersjöns,  Nordsjöns  och  Atlantens  kuster 
mot  sydväst,  att  man  undrade  vart  de  väl  ämnade  taga  vägen, 

54 


de  som  inte  kunde  övervintra  pä  Irland  eller  i  de  spanska 
marismerna.  Om  de  möjligen  ämnade  fortsätta  över  Atlanten 
som  två  ringmärkta  vanliga  måsar  från  Östersjön,  vilka  blevo 
ertappade,  en  på  Barbados  och  en  i  Mexico,  utan  att  man 
kan  se  någon  rimlig  anledning  för  dem  att  flyga  dit.  Det 
uppstod  en  allmän  uppfattning,  att  våra  fåglars  höstflyttning 
i  stort  sett  gick  mot  sydväst.  Blott  en  liten  del  av  ringfåg- 
larna slogo  från  början  in  på  en  sydlig  eller  sydostlig  kosa. 
Bland  dem  voro  fåglar  från  våra  fjälltrakter,  vilka  ansågos 
efter  istiden  ha  invandrat  österifrån.  Men  de  vita  storkarna, 
av  vilka  man  kunnat  ringmärka  tusentals  ungar,  voro  delade. 
De  som  voro  hemma  i  västra  Europa,  noga  räknat  väster 
om  floden  Wesers  linje,  kunde  följas  med  säkerhet  över  Pyre- 
neiska  halvön  och  med  sannolikhet  in  i  Nordafrika.  Den 
stora  skaran  åter,  från  övriga  europeiska  länder,  tog  vägen 
över  Balkan,  Syrien,  Palestina,  Egypten  och  befanns  till  all- 
män häpnad  hava  sitt  regelbundna  vinterkvarter  i  sydligaste 
Afrika.  Där  fann  man  också  några  svalor,  vilka  blivit  märkta 
som  unear  i  England,  medan  av  flera  tusen  svalor,  vilka  ringf- 
märkts  i  Ungern,  ännu  veterligen  inte  en  enda  blivit  ertappad. 

Men  bland  alla  dessa,  vilken  väg  reste  min  barndoms 
stolta  tranhärar  från  den  öländska  heden  om  hösten?  Att  de 
korsade  Östersjön  och  Mellaneuropas  lågländer  på  sin  färd  till 
södern  var  inofet  tvivel  om,  men  vilken  kosa  toofo  de  sedan? 

Bland   de  hundratusentals  rino-märkta  fåorlarna  visste  man 

o  o 

litet  eller  intet  om  tranor.  Det  var  rätt  naturligt.  Vuxna 
eller  halvvuxna  tranor  föllo  sällan  i  människors  händer,  och  om 
nåofon  skulle  hittat  en  tranuno^e  vid  boet  och  velat  fästa  en  rinpf 
över  dess  späda  fot,  skulle  den  ringen  antingen  brustit  inom 
kort  eller  gjort  fågeln  till  krympling  för  livet,  när  de  långa 
benen  började  växa.     Men  när  en  vuxen  trana  en  gång  blev 

55 


skickad  ut  i  världen  med  en  ring  om  halsen,  blev  hon  också 
historiskt  r^^ktbar.  Det  fanns  en  rysk  magnat,  som  på  sitt  gods 
i  Sydryssland  omgav  sig  med  tusentals  levande  fåglar  i  fri- 
het. Han  lät  en  trana  flyga,  det  var  hösten  1892,  med  en 
medaljong  om  halsen,  och  i  medaljongen  låg  innesluten  en 
skrift  på  ryska,  franska  och  engelska  med  vädjan,  att  den 
som  finee  fågeln  i  händerna  skulle  sända  bud  tillbaka,  var 
hans  trana  hade  blivit  funnen.  Och  svaret  kom  —  i  Slatin 
Paschas  världsbekanta  bok  »Eld  och  s\'ärd  i  Sudan».  Ty  när 
han  blev  fången  under  kriget  mot  mahdisterna,  visade  kalifen 
Abdullah  honom  medaljongen  och  skriften.  Tranan  hade 
blivit  fångad  eller  skjuten  i  Dongola  om  vintern  samma  år, 
som  hon  flugit  bort  från  Ryssland. 

Att  det  om  vintern  fanns  skaror  av  tranor  i  det  inre  av 
östra  Afrika  visste  man  sedan  längre.  Till  vilken  trakt  av  den 
hemlighetsfulla  världsdelen  Buffon  lät  sina  tranor  styra  kosan, 
när  han  berättar,  att  de  uttröttade  efter  färden  anföllos  av 
gorillor,  är  väl  ovisst,  men  redan  Brehm  såg  tranor  i  tusen- 
tal vid  stränderna  av  Vita  Nilen  i  Kordofan  innanför  Abes- 
sinien. Över  Egypten  sågos  de  tåga  höst  och  vår  och  rasta 
på  Nilbankarna.  Men  kunde  detta  vara  våra  tranor-  Det 
hade  blivit  en  trossats,  att  våra  långväga  flyttfåglar  drogo 
mot  sydväst,  över  Spanien  till  nordvästra  Afrika,  där  vetska- 
pen om  deras  vidare  öden  tycktes  rinna  ut  i  ökensanden. 
Över  Belgien  och  Frankrike  hade  man  sett  tranor  flyga.  I 
södra  Spanien  visste  man  om  några  ställen,  där  tranor  häckat. 
I  kustländerna  vid  Gibraltar  sund  skulle  det  finnas  tranor  om 
vintern.  För  att  få  någon  idé  om  detta  och  om  hur  landet 
såg  ut  för  fåglarna  därnere,  tog  jag  en  kikare  i  fickan 
och  en  Ostindiefarare  i  Toulon  och  följde  med  till  Gibraltar 
sund.     Det  var  i  mitten  av  mars  och  de  borde  vara  där  då. 

56 


c 


>.' 


i. 


v 

v        ,^ 


•.^^ 


,«5 


Vid  Vita  Nilen  såg  jag  tranor  vid  samma  tid  året  efter  i 
tusental.  Jag  sökte  förgäves  efter  dem  på  marockanska 
kusten  och  kring  den  flacka  bukten  utanför  Algeciras,  for 
upp  genom  Andalusiens  paradis  för  fåglar  till  Sierra  Nevada 
för  att  se  efter  lammgamen  och  tillbaka  över  slätterna  till  Se- 
villa och  därifrån  längs  Guadalquivir  ned  till  marismerna.  Där 
äntligen  syntes  två  tranflockar  sträcka  över  det  oöverskåd- 
liga lagunlandet.  Här  funnos  oräkneliga  vattenfåglar,  än- 
der, tärnor,  måsar,  grå  och  vita  hägrar  och  små  vadare  i 
skaror  på  stränderna.  Vita  storkar  syntes  också,  men  blott 
några  få.  Det  ville  inte  gå  i  mitt  huvud,  att  detta  var  det 
land  våra  tranor  sökte  upp  för  hela  vintern.  Uppgiften  att 
»tranorna»  övervintrade  i  Medelhavsländerna  föreföll  migr  allt- 
mera  oviss.  Det  måste  då  vara  ett  mindre  antal.  Varför 
stannade  annars  inte  de  tranhärar,  vilka  höstetid  och  särskilt 
mot  våren  sågos  draga  fram  över  Egypten,  vid  deltats  och 
Nildalens  dukade  bord,  utan  färdades  vidare  bort  över  Nu- 
biens  ökenländer  tjugo  hela  breddgrader  längre  mot  söder 
in  i  det  tropiska  Sudan,  där  tranor  från  både  Asien  och 
Europa  tycktes  samlas  för  att  frossa  på  durrahfälten  ?  Alla 
av  vetenskapen  kända  fyndorter  för  vår  trana  i  det  tropiska 
Afrika  lågo  samlade  där  mot  Öster,  ^  i  Nubien,  Dongola, 
Kordofan,  Sobatlandet  och  Abessinien.^  Från  västra  Afrika 
söder  om  Sahara  syntes  de  lärda  verken  ingenting  ha  att 
berätta  om  våra  stora  flyttfåglar,  och  i  Centralafrikas  vid- 
sträckta urskoorsbälte  hade  tranorna  troligen  increntino-  att 
beställa.  Men  den  berömde  forskaren  Hartert  hade  i  slutet 
av  februari  månad  i  det  inre  av  Algeriet  sett  tranor  högljutt 
ropande  komma  sträckande  söderifrån  över  öknen,  och  baron 


^  Reichenow,  Die  Vögel  Afrikas. 

^  I  Sydafrika  lära  tranor  även  enstaka  gånger  ha  träffats. 


58 


r 


/ 


A 


/ 


/ 


:■« 


^ 


■-^ 


•-N 


Å 


> 


Ä\*? 


von  Geyr  skildrar  från  sin  resa  till  tuaregernas  land  vintern 
191 3— 14,  hur  han  till  sin  överraskning  mitt  i  Saharas  öknar 
överallt  mötte  våra  vanliga  flyttfåglar,  visst  icke  endast  sådana 
starka  flygare  som  svalorna,  utan  också  sådana  små  stackare 
soni  sävsångaren,  som  annars  helst  finnes  vid  vatten,  och  den 
lille  spenslige  lövsångaren.  Och  när  han  nådde  den  punkt 
inne  i  Hoggars  sagoomspunna  högland,  där  expeditionen  måste 
vända  om,  såg  han  där,  förutom  en  mängd  av  våra  mest  be- 
kanta småfåglar  —  ärlor,  skvättor,  näktergal,  rödstjärt,  blå- 
hakesångare  —  även  den  vita  storken  och  sådana  fåglar  som 
skogssnäppan  och  drillsnäppan,  vilka  äro  hemma  vid  sjöar 
och  bäckar  överallt  i  våra  landskap  och  bruka  flytta  utmed 
kuster  eller  vattendrag. 

Att  alla  dessa  inte  hade  övervintrat  ute  i  de  torra  öken- 
bereen  är  mer  än  sannolikt.  MånQ^a  utav  de  små  fåglarna 
syntes  uttröttade  av  en  lång  resa.  Varifrån  kommo  de  då 
och  vart  gick  deras  väg?  Följde  de  inte  den  linje  av  berg- 
massiv och  oaser,  som  från  Afrikas  nordvästra  hörn  snett 
över  Saharas  bäcken  sträcker  sig  mot  Tsadsjön  och  Vita  Nilens 
västliga  flodområde  och  som,  må  vara  före  tertiärtiden,  dock 
en  gång  låg  mycket  nära  Medelhavets  sydkust?  Var  det  möj- 
ligt, att  en  del  av  den  stora  flyttfågelström,  som  från  Europas 
nordliga  länder  flöt  mot  sydväst  så  långt  vi  visste,  där  världs- 
delen toe  slut  sökte  siof  en  helt  annan  kosa  och  måhända  strä- 
vade  fram  efter  linjer,  som  deras  släkten  följt  för  tiotusentals 
år  sedan,  när  haven  och  öknarna  lågo  annorlunda?  Och  om 
våra  tranor  icke  följde  storkarnas  väg  längs  Nilen,  utan  styrde 
med  strömmen  mot  sydväst,  var  det  väl  möjligt  att  de  på  denna 
stråt  ändå  nådde  den  stora  tropiska  samlingsplatsen  i  Sudan? 
Kunde  en  näktergal  och  en  liten  lövsångare  taga  sig  fram 
över    Sahara,    så   föreföll  det  inte  vara  någon  omöjlighet  för 

60 


Royal  Air  Force  Official  Crown   Copyright. 

Hur  fåx^^la r/ia  se  Sahara  från  Ef:;ypten. 

tranorna.  Öknar  och  alper  borde  bjuda  dem  lika  lite  svårighet. 
Forskaren  Rådde  såg  dem  regelbundet  sträcka  fram  över  de 
mer  än  4,000  meter  höga  alptinnarna  i  Kaukasus,  och  från 
Asien  berättar  Przevalskij,  att  han  i  ett  landskap  på  4,500 
meters  höjd  såg  tranor  sträcka  fram  så  högt  över  sig,  att 
fåglarna  knappt  kunde  urskiljas. 

Det  var  alltsamman  frågor,  vilkas  besvarande  är  kommande 
tider  förbehållet.  Däremot  var  det  säkert,  att  tranornas  stora 
vinterland  i  Afrika  låo-  omkrincr  Vita  Nilen.  Vilken  trana  som 
var  från  Ryssland  och  vilken  som  var  den  lille  röde  kyckling 
jag  hållit  i  handen  i  den  småländska  skogen  kunde  ändå  inte 
synas  vid  ett  återseende.  Men  när  allt  kom  omkring  var 
det  lika  troligt,  att  våra  tranor  reste  till  Sudan,  som  att  våra 

61 


storkar  övervintrade  i  sydöstra  Afrika.  Så  uppgav  jag  att 
söka  i  Spanien  och  tog  nägra  kameror  och  for  till  Xilen  för 
att  se,  vart  tranorna  too^o  västen. 

En  engelsk  vän,  som  kände  halva  jorden,  följde  med  mig. 
—  Tack,  Hitching!  Om  jag  varit  hälften  så  skicklig  att  få 
fåglar  i  kameran,  som  Du  var  att  öppna  dörren  till  alla  över- 
heters goda  minne,  så  skulle  här  varit  mycket  bättre  bilder 
i  boken. 


62 


Det  första  flyttfåglarna  se  av  Egypten,  när  de  komma 
sträckande  norrifrån,  är  ett  land  av  blygrå  jord  och  gröna 
fält,  som  i  en  allt  smalare  vinkel  mot  söder  skjuter  in  mellan 
gulröda  ökenberg.  Knappt  en  gång  om  året  står  ett  regnmoln 
över  detta  land,  men  därnere  på  jorden  ligger  ett  blänkande 
nät  av  vattenlinjer.  Otaliga,  smala,  raka  äro  de  av  människorna 
grävda  kanalerna.  Glesa,  breda,  ringlande  äro  Nilens  armar 
ut  genom  deltat.  Där  de  na  kusten,  flyta  de  ut  i  stora  grunda 
laguner,  skilda  från  havet  av  buktande  landtungor. 

Skogar  finns  inte,  där  en  fågel  kan  söka  vila  och  skugga 
för  den  brännande  solen;  blott  lunder  av  dadelpalmer  med 
glesa  kala  stammar  och  evigt  gröna  trädgårdar,  där  manda- 
riner och  apelsiner  vintern  igenom  lysa  som  gyllene  äpplen. 
Snår  är  det  ont  om,  där  en  liten  sångare  kan  söka  skydd. 
Men  på  fälten  växa  sockerrören  under  vintern  till  täta  djung- 
ler, och  vid  lagunernas  sumpiga  stränder  står  vassen  högre 
och    tätare    än    nåo^onsin  i  Takern.     Och  fåglarna  söka  med 


63 


skarpa  ögon  däruppifrån,  de  som  komma  om  dagen,  för  att 
finna  den  plats  som  passar  just  dem.  Där  gamla  äro  med  i 
flocken,  veta  de  kosan.  Ungfåglar,  som  fått  taga  sig  Iram  på 
egen  hand,  speja  efter  sådant  land  som  de  äro  vana  vid  och 
efter  anförvanter  där  att  sälla  sig  till.  Vitfåglarna  sänka  sig 
till  skarorna  på  lagunernas  låga  öar  bland  pelikaner  och 
rosenfärgade  flamingos.  Brushanar  och  snäppor  lockas  av  den 
feta  gyttjan  vid  kanalerna.  Ärlor  och  andra  småfåglar  samlas 
där  det  odlade  landet  möter  öknen.  Viporna  flockas  på  de 
bördiga  åkrarna,  där  vita  hägrar  vandra  tryggt  bland  tunga 
betande  bufflar.  Storkarna,  som  färdats  en  dagsresa  från 
Jordan  och  Jeriko,  vila  på  gyttjebankarna  i  Nilen,  där  tra- 
norna rasta  ibland.  Men  alla  de  som  komma  om  natten 
styra  efter  sin  inre  känsel  och  lyssna  i  mörkret  efter  frän- 
dernas  välkända  röster  därnere,  där  de  kivas  om  platser 
eller  söka  sin  föda  efter  den  långa  resan,  de  som  kommo 
nätterna  förut.  Sumphöns  och  sothöns  finna  de  sina  i  strän- 
dernas vassruggar.  Beckasinerna  falla  som  stenar  ur  rymden 
mot  de  fläckar  där  marken  är  sank.  De  små  vaktlarna,  som 
flugit  i  mörkret  över  Sinai  öken,  skynda  att  gömma  sina  trötta 
vingar  i  fältens  grönska  innan  dagen  gryr.  Men  vildänderna, 
som  skönja  vattnet,  susa  ned  överallt,  där  speglarna  glimma  i 
den  mörka  jorden. 

De  flesta  stanna  blott  en  natt,  ett  dygn,  kanske  en  vecka 
för  att  vila  ut.  För  dem  är  detta  landet  inte  varmt  nog. 
För  många  är  färden  bara  börjad.  I  deras  bröst  bränner  en 
längtan  efter  den  tropiska  jorden  bortom  Nubiens  öknar  och 
de  nakna  mörka  bergen,  efter  floden  som  liknar  ett  rinnande 
hav  nu  när  regntiden  är  förbi  därnere,  efter  slammiga  strän- 
der, där  krokodilerna  sova  i  frid  bland  fåglar  som  vaka  över 
dem,    där    flodhästarna  bana  vägar  genom  papyrusfälten  och 

64 


"^ 


^ 


■>3 


^ 


e^ 


5—22271',?.     Berg,  Med  trmiorna  till  Afrika. 


där  de  svarta  människorna  lämna  så  mycket  durrah  kvar  ute 
på    marken,  att  tranorna  kunna  äta  vintern  igenom,  utan  att 
det   tar  skit.     Flock  efter  flock  bryter  upp,  i  skymningen  de 
som    flyga    om    natten,    i    gryningen   de  andra,  och  flyga  så 
långt  de  hinna,  tills  det  skymmer  igen  eller  nästa  dag  stundar. 
Många    av    de    minsta    flyga   blott  ett  stycke  i  sänder,  finna 
nåeot    att  äta,   vila  en  stund  och  fara  så  vidare.     Skaror  av 
vattenfåglar  följa  Nilen,  som  delar  landet  mot  söder  i  två  allt 
smalare   strimmor   av  odlad  jord  mellan  steniga  öknar.     Men 
storkar    och    tranor  och  de  flesta  med  dem  svinga  sig  upp  i 
den  svala  rymden  till  den  breda  stråt,  där  det  rastlösa  tåget 
går  fram  mot  tropikerna.    Därnere  ligger  Nilen  som  ett  smalt 
blankt    band    och    i    öster  bortom  de  kala  ökenbergen  Röda 
havet  som  ett  bredare.     Och  de  stiga  och  försvinna  för  män- 
niskors ögon  och  färdas  blott  efter  en  riktning  som  de  veta. 
Men  samma  dag-  och  natten  efter  och  veckor  och  månader 
som    följa    komma    nya    skaror    ned    ur  rymden  till  den  oas 
mellan  öknar  och  hav,  som  heter  landet  Gösen.    De  vila,  fara 
vidare  och  ersättas  av  nya.     Ty  Egypten  är  egentligen  mest 
en    oas    på    flyttfåglarnas    breda  karavanväg    från  Asien  och 
Europa,   en   stor  hållplats  vid  infarten  till  Afrika  från  Medel- 
havet och  Mindre  Asien,  där  hösten  igenom  ständigt  nya  tåg 
rusa    in,   och   där  de  färdande  ha  en  kort  frist  att  dröja  och 
stilla  sin  hunger,  innan  tåget  rusar  vidare  för  att  lämna  plats 
för    nästa    och    nästa  igen,  tills  verkligen  millioner  rest  förbi 
och    strömmen    stannar    av,    medan    Nilen  sakta  sjunker  och 
det    blir    trängre    för    de  tätnande  skaror,  som  ämna  stanna 
vintern   över.     Vattnet  i  de  tusen  kanalerna  sinar.     Den  feta 
gyttjan,  där  snäpporna  sökte  föda  i  går,  är  för  torr  i  morgon. 
De  måste  flacka  omkring  och  söka  nya  ställen.     De  oräkne- 
liga   vildänderna    få   mindre  och  mindre  rum  i  träsken,  färre 

66 


^ 

■^ 


s 


Ci 


^  ^  -v 


/»r 


^ 


V 


/^  7  /i/t/  //  äe  rn  a   k  o  in  Jii  a. 


"V 


platser  att  vara  på.  De  samlas  där  det  ännu  finns  vatten 
nog,  i  deltalandets  laguner  och  på  de  sista  grunda  vatten- 
stråken ute  vid  öknen,  där  inga  felucker  färdas  och  inga 
hjulångare  föra  väsen.  Det  är  ett  sorl  av  stämmor  från  andra 
land  och  världsdelar  därute;  sma  vadare  från  Ishavskusten, 
vipor  frän  kulturlandens  slätter,  hägrar  från  skogarna,  måsar 
från  Östersjön  och  Svarta  havet,  det  gälla  lätet  av  en  svart- 
snäppa, måhända  kommen  från  de  svenska  fjällen.  Men  först 
och  sist  är  det  änder,  flyttande  vildänder  av  alla  slag,  från 
Mellaneuropas  flodbäddar,  från  Lappmarkens  sjöar  och  Ryss- 
lands moras.  Det  är  egentligen  bara  araben  och  åsnan,  vilken 
bär  mina  kameror  i  morgonväkten  över  ökensanden,  som  äro 
afrikaner  bland  de  andra. 

68 


Ett  följe  av  små  vita  häg- 
rar kommer  sträckande  över 
fälten.  De  höra  också  landet 
till.  Deras  ägrettbehängda 
skuldror  skimra  i  skenet  av 
solen,  som  stiger  över  Cairos 
töcken  och  förgyller  pyrami- 
dernas tinnar.  Men  förbi  dem 
susar  som  på  lek  en  flock 
långhalsade  snabba  änder. 
Deras  bröst  glänsa  lika  vitt 
som  hägrarnas  skrudar.  Rö- 
relsen i  deras  spetsiga  vingar 
minner  om  slagfalken,  som 
bor  borta  i  Chefrenpyrami- 
dens  vägg.  De  svinga  ut  över 
de  stilla  vattnen  och  komma 
åter  susande  förbi  vassen,  där 
jag  krupit  ned.  De  vända, 
sänka  sig  och  stiga,  alla  på 
en  gång,  som  lydde  de  en 
befallande  röst. 

Så  brukade  de  också  komma  på  sträcket  vid  den  öländska 
kusten  om  hösten  och  vårtid,  när  isen  lossade  på  Lapplands 
älvar.  Bland  skarorna  därute  äga  de  något  i  sin  skapnad 
som  binder  ögat  vid  dem.  Det  lyser  av  dem,  där  de  fara 
fram,  att  de  äro  danade  att  sträcka  ut  över  länder  och  hav 
den  dag  och  så  långt  det  lyster  dem. 

De  gamla  egyptierna  sågo  det.  Deras  tankar  måste  ofta 
ha  lekt  med  bilden.  Ty  —  det  är  en  sällsam  verklighet  — 
av    alla  sändebud,  som   för  tusentals  år  sedan  kommo  till  de 

Sf— 222723.     Berg,  Med  tratuvna  till  Afrika.  69 


De  kasta  sig  ti  ed  ur  skyn. 


Den  nordiska  stjärtaudeii,  Jiicro}:;lyf ens  förebild. 

tidiga  dynastiernas  hov  i  Egypti  land,  har  ingen  mäktat  få 
sin  bild  så  mångfaldigt  ristad  i  de  talande  stenarnas  berät- 
telser som  den  oansenliga  vildanden  från  de  den  gåntjen 
okända    länderna    i    norr  —  Ryssland,    Finland  och  Sverige. 

I  pyramidernas  gravgångar,  på  templens  pelare,  i  obeli- 
skernas granit  och  bland  papyrusmanuskriptens  hemliga  skrift- 
tecken —  överallt  är  hon  med,  finlemmad,  omisskännelig  med 
sitt  mörka  huvud,  sin  smala  vita  hals  och  de  spetsiga  snabba 
vino-arna.  Det  finns  inomen  tvekan  om  att  hon  är  förebilden 
till  tecknet  son  av  solen»  i  de  mäktiga  faraonernas  cartou- 
cher,  och  där  hon  befunnits  värdig  att  vara  hieroglyf  för  be- 
greppet »flyga»,  äro  de  karakteristiska  spetsiga  stjärtpennorna 
utbredda  i  solfjäder  och  så  skickligt  vända,  att  den  som  en 
gång  sett  henne  strax  kan  se,  att  detta  är  en  nordisk  stjärt- 
and  och  ingenting  annat. 

Hur  kom  det  då  till  att  denna  vildfåo^el  i  sin  enkla  dräkt 
av  vitt  och  grått  och  brunt  kunde  vinna  ett  sådant  intresse 
framför    större    och  vackrare  färgade  fränder  i  ett  land,  där 


70 


Skeda  /I dl'/ . 

hon  blott  var  en  gäst,  som  drog  förbi  om  höst  och  vårr 
Uppe  i  hemlandet  Sverige  är  det  blott  en  liten  del  av  män- 
niskorna, som  någonsin  se  henne  eller  veta  om,  att  hon  under 
den  ljusa  sommaren  har  sitt  hemvist  vid  Lapplands  ensliga 
vattendrag.  På  de  egyptiska  gravarnas  mästerliga  väggmål- 
ningar, där  konungar  och  höga  herrar  ses  jaga  bland  Nilens 
papyrusfält,  var  hon  favoritfågeln.  Den  tidens  hovmålare, 
som  o-anska  visst  blandade  sina  färofer  efter  höofstnådicr  in- 
struktion,  glömde  inte  att  låta  de  slavar,  vilka  uppsamlade 
bytet,  ständigt  ha  dessa  nordiska  vildänder  i  händerna,  lika 
omisskänneligt  återgivna  som  lotusblommorna,  vilka  de  höga 
'>fruntimbren»  buro  med  ena  handen,  medan  de  »höllo  i»  den 
tydligen  alltför  djärve  jägaren  eller  fiskaren  med  den  andra. 
På  tempelväggen  i  Abydos,  där  sällsamma  djurhövdade  gudar 
idka  fågel fänge  i  papyrusdjungeln  över  Nilens  alltid  böl- 
jande vatten,  äro  de  flaxande  vildänderna  ingenting  annat  än 
våra  stjärtänder,  den  ena  vid  den  andra,  lätt  igenkännliga 
på  de  spetsiga  prydnadsfjädrarna  och  med  vingarna  utbredda, 

71 


en  upp-  och  en  nedåt,  liksom  i  hieroglyfen.  Överallt  är  det 
dessa  vildänder,  i  övervägande  mängd  bland  skaror  av  andra 
vattenfåglar,  andra  änder,  vildgäss  och  vadare,  svårare  att 
identifiera  stundom,  men  de  allra  flesta  helt  visst  tillhörande 
de  skaror,  som  undan  nordanlandens  kalla  vinter,  den  tiden 
som  i  dag,  i  tusenden,  måhända  millioner  söka  sin  väg  till 
Nilens  vattudalar.  Och  det  blir  lätt  förståeligt,  att  dessa 
tusenden  skulle  fånga  intresset  hos  folket  i  Egypti  land  i 
samma  mån  som  de  blevo  fångade  själva,  när  man  tänker  på  att 


De  flaxande  fåglarna  äro  våra  stj ärtände r. 


72 


And  flocken  sträcker  över. 

Egypten  förutan  flyttfåglarna  egentligen  är  och  säkert  även 
var  ett  o-anska  få^elfattia-t  land.  Det  är  nämlio^en  bara  en 
ringa  del  av  Egyptens  otaliga  fåglar,  som  egentligen  höra 
hemma  i  Afrika,  som  stanna  kvar  och  fostra  sina  ungar  där, 
när  den  heta  sommarn  rycker  an  från  Etiopien.  Det  är  bely- 
sande nog,  att  av  fjorton  slags  vilda  änder,  som  om  hösten 
svärma  in  över  Nildalens  vatten,  är  det  blott  ett  fåtal  av  en 
enda  art,  som  stannar  kvar  och  häckar  i  landet  när  våren 
kommer  åter.     Några  sporrvipor  på  Xilstranden,  små  flockar 


73 


av  vita  hägrar  på  de  bördiga  fälten,  småfåglar  bland  socker- 
rören, enstaka  härfåglar  och  vitbrokiga  kungsiiskare,  palm- 
duvor, vanliga  tornfalkar,  egyptiska  glador  i  mängd  och  någon 
vithövdad  gam  uppe  i  ökenbergen,  det  är  vad  som  mest  syns 
av  Egyptens  egna  fåglar.  Det  var  troligen  rätt  enahanda 
när  pyramiderna  byggdes  och  det  var  just  ingenting  för  lan- 
dets mäktige  att  jaga  efter.  Men  när  Nilvattnet  sjönk  om 
hösten  och  Asiens  och  Europas  vingade  härskaror  drogo  in 
över  de  gyttjiga  stränderna,  då  blev  Egypten  på  några  veckor 
detta  sagolikt  fågelrika  land  som  än  i  dag,  där  faraonerna 
drogo  ut  på  jakt  i  praktfullt  sirade  båtar,  med  slavar  som 
hämtade  bytet  ur  papyrusfälten,  medan  prinsessorna  plockade 
lotusblommor  att  vifta  bort  flugorna  med.  Det  var  då  de 
kunofliaa  hovmålarna  fångade  dessa  underbara  bilder  av  vild- 
änderna  från  Thule,  vilkas  färder  den  daof  som  är  sta  lika 
klara  på  väggarna  i  Sakkåras  gravvalv,  som  de  lysa  från 
de  levande  fåglarna  själva  därute  nu,  där  de  flyga  över  vat- 
tenstråken vid  gränsen  mot  öknen  eller  simma  över  spegel- 
bilden av  pyramiderna. 

I  flockar  av  hundratal  ligga  de  där.  Små  följen  av  dem 
komma  sträckande  oenom  den  stilla  morpfonens  töcken  över 
palmskogarna  neremot  Nilen,  skedänder,  krickänder,  bläsänder. 
På  samma  sätt  som  de  en  gång  genom  sin  mängd  förmådde 
giva  prägel  åt  gravarnas  och  templens  bildfält,  likaså  för- 
vandlar deras  närvaro,  deras  läten,  deras  rörelser  och  suset 
ur  deras  vingar  det  afrikanska  vattnet  här  till  ett  stycke  av 
en  annan  världsdel,  av  ett  annat  och  fjärran  land. 

De  sänka  markerna,  där  svämvattnet  från  Nilen  nu  sjunker 
varje  dag,  äro  inte  mycket  olika  en  översvämmad  äng  vid 
Själlands  kust  eller  en  myr  på  Gotland.  Starren  och  gräset 
se    rätt    likadana    ut.     Borta    på    klarvattnen    lysa  viggarnas 

74 


De  la iigväga  gästerna  vila  iit  efter  färden. 


vita  sidor  och  de  rödhalsade  dykändernas  granna  huvuden. 
En  vipa  springer  i  gyttjan  och  plockar.  Var  gång  hon  hittat 
nåtjot  stannar  hon  ett  tao-  och  tittar  misstrogfet.  Hon  är 
bestämt  frän  Europa  och  har  sett  tvivelaktigt  folk  förut.  Men 
några  grönbenta  snäppor,  som  komma  fladdrande  över  ängen, 
ha  tydligen  ett  mindre  civiliserat  hemland.  De  slå  ned  på 
slambädden  bara  några  steg  ifrån  mig  och  börja  äta,  utan  att 
det  ringaste  bry  sig  om  den  av  vipan  misstänkta  människan. 
I  ett  öo-onblick  ha  de  skrikande  taeit  till  vino-arna  och  med 
dem  en  hop  förskräckta  änder.  En  skugga  glider  över  vatt- 
net och  en  stor  fag^el  kretsar  över  min  vassruofo-e  —  kärr- 
höken  I  Honom  kände  de. 

Han  står  kolsvart  mot  solen,  och  det  är  lönlöst  att  höja 
kameran,  fastän  han  är  så  nära,  att  jag  kan  urskilja  det  stic- 
kande blanka  ö^at.  Med  nåofra  häfti^ra  vineslacr  tar  han 
höjden,  och  i  vida  ringar  seglar  han  bort  mot  ökenstranden, 
där  de  stora  andflockarna  svärma  och  vila. 


75 


Det  är  flyttfåglar  överallt,  bara  flytttaglar,  för  många  att 
räkna  och  för  många  att  räkna  upp.  men  nästan  vem  som 
helst  av  dem  kan  ha  sitt  hem  därborta,  där  det  är  köld  och 
vinter  nu. 

Dagen  skrider.  Solen  är  brännande  het.  Där  jag  ligger 
hopkrupen  i  vassen  och  lyssnar  på  deras  kända  röster  och 
ser  dem  i  kamerans  sökare  är  det  bara  öknens  gula  sluttning 
och  pyramidernas  spegelbilder  i  vattnet,  som  hamra  in  i 
tanken,  att  detta  är  vinter  och  Afrika  och  inte  vad  det  mest 
påminner  om  —  en  solig  vårdag  ute  på  Tåkern. 

Förändringen  från  Europa  är  mycket  liten.  Det  är  bara 
tröskeln  till  flyttfåglarnas  väldiga  vinterland,  där  de  ha  sitt 
nät  av  vägar,  om  vilka  vi  veta  stort  ingenting.  Men  de  små 
snäpporna,  som  springa  på  slammet  här  och  kanske  kläcktes 
i  sommar  pa  en  tundra  i  Sibirien,  de  äga  detta  sällsamma 
sinne,  som  vårt  förstånd  aldrig  kan  fä  ett  grepp  om.  I  deras 
späda  huvuden  flnns  ingen  t^-ekan  om  vägarna  från  deras 
hemland  till  tropiken. 


76 


Den,  som  bei^^er  sig-  till  Afrika  för  att  slakta  elefanter, 
skall  knappast  bevärdiga  de  små  nordiska  svalorna 
med  en  blick,  där  de  svinga  kring  hans  lägerplats  och 
jaga  bort  moskiterna  från  hans  för  kulturen  så  dyrbara 
huvud,  och  av  de  tusentals 
européer,  som  vallfärdat  att 
beskåda  det  en  gång  hundra- 
portade  Thebens  pelartempel, 
skall  bara  några  få  ha  sett 
en  skymt  av  den  heliga  sjöns 
beckasiner. 

Måhända  hade  kung  Tot- 
mes  den  tredje  på  dess  vatten 
till   sin  öofonfäQfnad   en  del  av 

o  o 

de  sällsynta  fåglar,  vilka  han 
hemförde  från  sina  härnads- 
tåg i  Asien  och  som  den  dag  i 
dag  äro  bevarade  i  den  sann- 
skyldiga    zoologiska    trädgård     Den    />cro//iJa    ,^^ra/ntscarabéen. 


11 


han  lät  hugga  in  och  måla  på  tempelväggarna  ovanför  stran- 
den. Måhända  simmade  fångna  praktänder  kring  farkosten 
de  dagar  den  fågelhiivade  gudens  bild  högtidligt  fördes  ut 
på  det  heliga  vattnet,  och  kanske  vågade  sothönsen  inte  visa 
sina  enkla  kläder  där  den  tiden.  I  dag  äro  de  stamgästerna. 
Men  helt  visst  varsnade  beckasinerna  den  blänkande  spegelns 
rund,  när  de  kommo  susande  från  norr  genom  höstnatten 
och  sökte  gömsle  vid  den  stilla  stranden  som  de  göra  än 
i  daof. 

Det    är    en    fridens  än  o-d  för  dem.     Mellan  rasade  murar 

o 

och  igenfallna  valv  står  vattnet  mörkt  och  klart  som  i  en 
väldig  brunn.  Inte  ett  träd  finns  där  till  skydd  för  solen. 
Den,  som  ledes  genom  templen  en  brännhet  dag  av  någon 
av  de  sju  och  sjuttio  dragomanerna,  skall  hastigt  gå  förbi  på 
vägen  däruppe  och  kasta  en  flyktig  blick  över  sjön  vid  den 
fallna  obelisken  för  att  strax  söka  skydd  i  svalkan  under 
hippostylens  takhällar.  Och  den,  som  följer  stigen  ned  till 
stranden  för  att  se  den  berömda  jättescarabéen  av  granit, 
skall  sist  av  allt  tänka  på  beckasiner,  men  träda  försiktigt 
bland  stenarna,  där  skorpionerna  kräla  och  kanske  en  av 
Cleopatras  ormar  kan  resa  sig  och  hugga  efter  foten. 

En  liten  flock  vildänder  simmar  ut  och  flyger  bort.  Några 
sothöns  plaska  och  strida,  som  bodde  de  där.  Det  är  allt. 
När  solen  sjunker  mot  kvällen  lyser  det  av  smaragdfärgade 
biätare,  som  fladdra  kring  ruinernas  tinnar. 

Men  gå  åstad  en  tidig  morgon,  innan  det  gula  ljuset 
ännu  hunnit  bergen  på  andra  sidan  Nilen,  där  konungarna 
sova  under  klippan  och  gamarna  i  stupet  ovanför.  Vandra 
vägen  mellan  palmer  och  sfinxer  genom  det  sovande  Karnak, 
där  härfågeln  just  är  vaken  och  härmar  de  skällande  hun- 
darna.    Vildänderna,    som    komma   sträckande  från  Nilen  för 

78 


^ö» 


".'^ 


«3 


att  vila  pa  den  heliga 
sjön,  visa  kosan.  Där 
står  en  krans  av  snår 
i  dyn  kring  stranden. 
Kryp  ned  i  gräset  där 
och  var  stilla  en  stund. 
Där  är  svårt  för  en 
människa.  Två  dagar 
har  jag  bidat  så,  och 
den  fåeelhuvade  cru- 
dens  fränder  ha  lönat 
micr  rikt  för  rino-a 
möda.  Vem  ville  tro,  att  så  många  små  bevingade  gäster 
från  nordliga  länder  hade  samlats  till  denna  tysta  vrå  vid 
den  tystnade  stadens  murar. 

Morgonen  är  så  stilla,  att  det  hörs  eko  över  sjön,  när 
korpen  ropar  till  sina  ungar  borta  i  templets  pelarvalv.  Ute 
på  vattenspegeln,  där  obeliskernas  dubbelbilder  tyckas  pejla 
djupet,    äro    sothönsen    redan    i    farten    att    dyka  efter  mat. 

Några  små  vadare, 
som  sovit  på  stranden 
över  natten,  flydde  i 
moreonens  crrå  till 
andra  sidan,  innan  jag 
kände  iQ-tn  dem,  men 
en  visa  som  spelas 
med  två  stämmor  där- 
borta säger,  att  här 
finns  ett  par  drillsnäp- 
por, som  minnas  som- 
Sothonseii.  maren    och  häcktiden 


80 


därhemma  vid  en  kargare  strand.  Och  så  komma  de  tih- 
baka  längs  stranden  en  och  två,  alltefter  som  tiden  glider 
och  min  arah  l)lir  stilla  på  strandvallen  uppe  vid  ruin- 
staden. 

Sädesärlorna  komma  först.     De  fl}-dde  inte,   utan  komma 
ändå,    som    det    syns,   på  ett  slags  morgonrond  efter  flygfän 


"^Hoii  siiiiiiiadc  som  c ii   and,   den   hxtingen  .  .  .  .-■ 

vid  vattenbrädden.  Det  är  en  svartbrokig  hanne  och  en 
blekare  gråklädd  mö.  Kanske  de  skola  bli  makar.  De 
följas  så  troget.  Efter  dem  komma  drillsnäpporna.  De  hörde 
till  här  och  vilja  tillbaka  till  sin  strand.  Den  ena  försvann 
iofen,  men  den  andra  sfår  ut  i  vattnet  och  tar  sitt  moroon- 
bad,  medan  en  liten  strandpipare  kommer  fram  och  håller 
vakt.  Hon  simmar  som  en  and,  den  bytingen.  Så  far  hon 
upp  på  en  stor  sten  för  att  putsa  sina  fjädrar.  Där  hon  då 
sitter  och  speglar  sig,  kommer  tanken  för  mig  att  kanske  det 
är    hon,    som  sprang    efter    yrfän  i   tranans  bo  därborta,  när 


6 — 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


8i 


den  röcle  ungen  just  ^'ar  kläckt  och  tranan  kom  i  snåret  och 
tittade  ner  på  henne.  Men  det  är  naturligtvis  bara  fantasi. 
Vetenskapens  flyttfåglar  äro  förständigade  att  flyga  mot  s)tI- 
väst  i  alla  fall,  utom  då  de  inte  göra  det,  och  hon  är  alltså 


D rills nappan   ocli   hennes   spegelbild. 


kläckt  i  Kaschmir  och  förstår  inte  svenska,  om  man  skulle 
vissla  åt  henne.  Men  det  var  märkvärdigt,  vad  hon  var  lik 
den  som  stod  i  tranredet. 

Nu  kommer  en  annan  strandpipare  ned  och  badar,  medan 
den  förste  alltjämt  håller  vakt.  Det  ser  ut  som  det  vore 
hans  syssla,  men  det  är  hans  nyfikenhet.  Han  är  så  vaken 
och  tittar  efter  allt  som  sker.  När  det  surrar  i  min  kamera 
bland  snåren,  kommer  han  nystande  upp  så  nära,  att  jag 
knappt  kan  få  en  bild  av  honom,  där  han  står  framåtlutad 
med  örat  åt  mig  och  lyssnar. 

82 


Stiut  iidpiparcii  plaskade  som   t')i  si  in  fa^^el. 

Men  beckasinerna  — ?  De  kommo  inte  förrän  det  varit 
t)'st  länge. 

Först  kom  där  en  liten  fägel,  som  var  mindre  än  själva 
strandpiparen.     Alldeles    häpen    vred    jag  kameran  mot  den 


^^Han  stod  framåtlutad  iiw d  örat  al  mix'  ^'^'^i   lyssnades 


83 


D  vä  r:^s  a  ä  pp  a  n  p  u  Is  h  a  7' sk  ii  st  c  n. 

fläck,  där  hon  slog-  till  på  stranden.  l''anns  hon  här  — 
dvärgsnäppan  från  Ishavskustens  tundra,  för  vars  dyrbara  äggs 
skull  en  engelsk  samlare  en  gäng  utrustat  en  hel  expedition ? 
Över  vilka  avstånd  måste  inte  hennes  sma  spetsiga  vingar  ha 
ilat:  Men  hon  var  inte  trött.  Hon  var  bara  ivrig  att  finna  föda. 
Och  hon  var  a\'  ett  helt  annat  k)-nne  än  den  nyfikne  strand- 
piparen. På  Sibiriens  kust  finns 
det  väl  inte  sa  mycket  som  gör 
sinnet  livligt.  Hon  trippade  be- 
tänksamt i  vattenkanten.  Där 
sag  hon  något.  Hon  klev  ut 
pa  sina  tändstickshöga  ben 
och  mattade  med  leksaksnäb- 
bet. Och  så  borrade  hon  i 
ä\jan  efter  det  mikroskopiska 
l))tet,  så  att  vattnet  ringlade 
som  krino"  en  riktio-,  stor  faoel. 


'^Hoii   borrade  i  ävjan 


84 


"> 


'^'Hon   niiittade  med  I cksak s lui bhet 


Då  klatschade  det  över  oss  av  vingslag-.  En  palmduva 
från  dadelskogen  kring  Karnak  kom  ned  för  att  dricka.  En 
mera  harmlös  varelse  kan  inte  tänkas,  men  den  lilla  blev 
förskräckt.  Med  ett  fint  surrande  pip  var  hon  på  vingarna 
och  försvann  som  en  fjäril. 

Då  törst  fick  jag  öga  pä 
en  av  beckasinerna.  Det  var 
något  som  rörde  sig  på  dyn 
vid  roten  av  ett  snår.  En 
spräcklig  fågel  I  Han  borrade 
i  ävjan  som  den  lilla  nyss.  Men 
han  hade  en  låno-  näbb.  Det 
var  enkelbeckasinen,  Takerns 
horseök. 

Han  kom  fram,  han  titta- 
de försiktigrt   omkring-  med  sitt 


"Den  oskyldiga  pal nid iiva n ? 


6f — 'J22T2o.     Berg.  Med  tranorna  till  Afrika. 


85 


"'Han  fördjupade   sig  i  sitt  /ta /-i /igsfa /ig  .  .  .  .» 

Stora,  mörka  öga.  Sa  gick  han  iit  på  så  djupt  vatten  under 
snåret,  att  just  hans  långa  näbb  nådde  botten,  och  där 
fördjupade  han  sig  i  sitt  näringsfång  så  grundHgt,  att  stundtals 
bara  ryggen  och  ett  öga  syntes. 

Strax  var  där  en  till  under  snåret;  jag  tänkte,  kanske  det 
är  maken.     Men  det  var  märkvärdieare  än  så.    Det  var  den 


>^Strax   7'ar   dar  c ii   till   i/iutcr  snåret 


86 


lille  Ijeckasinen,  den  som  bor  i  Lappland  och  österut  över 
Ryssland  och  Asien  och  som  aldrig-  hinner  till  Sverioe  pa 
höstfl)'ttninoen,  förrän  andra  vadare  längesen  försvunnit  till 
varmare  länder. 


Han  var  här  nu.  De  två  måtte  ha  träffats  på  resan  och 
gjort  bekantskap,  ty  de  sökte  mat  tillsammans  troget  som 
två  makar.  Den  lille  var  inte  så  vaken,  inte  så  erfaren  av 
land  där  människor  bo.  Det  syntes,  när  de  kommo  mitttör 
mitt  snår.  Den  store  varsnade  något  misstänkt.  Han  gran- 
skade kamerans  öga,  lika  blankt  och  runt  som  hans  eget.  Så 
förstod  han,   att   något  \-ar  pa  tok  där,   och  gick  betänksamt 

87 


''^SiidfSi! r/a /i  kom   och   i^räladc  pä  hoi!0)ii.'» 

sin  väQf-  Han  ökade  snart  farten  och  försvann  under  när- 
måste  buske.  Men  den  lille  begrep  ingenting  utan  fortsatte 
bara  att  borra  i  dyn,  ända  till  dess  sädesärlan  kom  och  grä- 
lade på  honom  —  jag  begriper  inte  varför.  Hon  kvittrade 
som  mot  en  rovfågel.    Då  såg  han  skamsen  ut,  tycktes  märka 


^^ '"" ■ ' "" "1 


^^Han  travade  ut  det  hållet,   dar  kin/ipa/ien  skulle  finnas. 


88 


att  han  var  allena  bland  det  främmande  landets  faror  och  tra- 
vade med  ett  raskt  beslut  at  det  hållet,  där  kumpanen  skulle 
finnas.  —  Det  förgick  en  läng  stund  och  det  var  tomt  pä  stran- 
den.    Frän    tempel  valven  däruppe  liördes  den  aldrig  sinande 


'»Det  var  bla Iiakcsa ni:;a rcii  —  de    lappländska  fjä Ilens  näktergal.' 

svadan  av  en  dracroman,  som  närmade  si^-  med  sin  ameri- 
kanska  fårahjord.  Då  for  där  en  liten  fågel  snabbt  likt  en 
ratta  över  stranden,  och  i  ett  ögonblick  stod  det  klart  för 
mig,  vad  det  var  för  en  känd  ton,  som  tvungit  mig  att  lystra 
gång  på  gång  i  de  tidiga  timmarna.  Det  var  någon  som 
prövade  ett  strängaspel,  för  fint  och  sprött  för  människohän- 
der.    Hela  morgonen  hade  han  sjungit  i  snåren  där  och  jag 

89 


hade  inte  känt  igen  honom.   Och  nu  satt  han  en  blink  pa  stran- 
den, sä  nära  att  jag  kunde  se  den  röda  fläcken  i   det  bla  pa 

hans  bröst  —  blåhakesänga- 
ren  ■ —  de  lappländska  fjäl- 
lens näktergal,  som  Linné 
gav  namnet  suecicai).  1  lan 
hade  inte  så  granna  färger  nu 
som  om  våren,  när  han  spe- 
lade för  sin  maka  bland  de 
sista  drivorna.  Hans  ton  \ar 
inte  så  sprudlande  full  av 
klang.  Men  där  han  kvick 
som  en  råtta  for  bland  grä- 
set och  övade  sin  visa  vid 
stranden  av  den  heliga  sjön, 
\  ar  han  ändå  just  den  lille 
fågeln  med  det  stora  hjärtat, 
som  brukade  sjunga  natten 
igenom  vid  lägerelden  i  det 
/  videt  i  Lapf^laiid.  kalla  landet  däruppe. 


90 


Detta  var  alltså  Egypten.  Dess  fågelrikedom  var  inte  sa 
överväldigande,  bortsett  frän  lagunerna  vid  kusten,  där  det 
for  upprorets  skull  l)lev  mig  förbjudet  att  stanna  med  en 
kamera.  Men  hela  Nildalen  uppåt  —  där  s\ntes  inga  fågel- 
skaror. Av  landets  egna  fåglar  var  det  de  små  vita  hägrarna, 
som  mest  föllo  i  ögonen,  där  de  lyste  i  fältens  grönska  eller 
sutto  på  trädens  toppar  i  parken  vid  Giza,  samt  först  och 
sist  de  egyptiska  gladorna,  vilka  svävade  i  glesa  följen  över 
alla  städer  och  byar,  sutto  skrikande  på  taken  och  byggde 
bon  i  träden  mellan  husen.  Förresten  fladdrade  ett  par  vit- 
brokiga kungsfiskare  över  kanalernas  vatten,  rödskimrande 
palmduvor  kuttrade  i  trädgårdarna,  och  härfao-lar  med  höea 
fjäderkammar  hoppade  vid  vägarna  tillsammans  med  en  kråka, 
som  var  likadan  som  vår.  På  Nilstranden  vilade  i  middags- 
hettan någon  enstaka  gam  bland  gladorna.  Det  var  egent- 
ligen allt. 

\'ar  fanns  nilgasen  och  den  heliga  ibisfågeln-  På  de 
mangtusenariga  målningarna  i  varje  fall  talrikare  än  i  vara 
dagars  Egypten.  Såvida  ibisen  någonsin  funnits  vild  i  det 
land,  där  han  var  helig.  De  lärda  tvivla.  Pressa  underbara 
målningar  av  djur  och  allrahelst  av  praktfulla  fåglar  skulle 
helt    visst  för  den,    som    äger  kunskaper  nog,  kunna  berätta 


91 


mycket  om  fl\ttfagiarna  i  Egypti  land  för  tusentals  är  sedan. 
Egyptierna  ägde  ju  ett  intresse  för  fåglar,  som  väl  aldrig 
något  annat  folk. 

På  en  målning  från  pyramiden  i  Meidoum  stå  sex  vilda 
gäss.  Denna  tavla,  som  i  konstnärlig  uppfattning  är  bilderna 
i  många  av  vår  tids  vetenskapliga  verk  fullt  vuxen,  lämnar 
intet  tvivel  om  att  paret  till  vänster  är  bläsgås,  en  fågel 
som  är  hemma  i  Nordryssland  och  Sibirien  och  som  flytt- 
fågel än  i  dag  den  talrikaste  av  de  vilda  gåsarterna  i  Egyp- 
ten. Det  är  helt  naturligt,  att  denna  fågel  lätt  föll  i  konst- 
närens hand.  Men  paret  till  höger,  med  de  skarpt  tecknade 
fläckarna  och  banden,  är  den  rödhalsade  gåsen,  som  häckar 
vid  de  sibiriska  flodernas  utlopp  i  Ishavet  och  av  vilken 
blott  en  enda  gång,  vad  man  vet,  år  1874  en  fågel  är 
funnen  i  Egypten  vid  Alexandria.  De  båda  enstaka  större 
gässen  slutligen,  som  synas  äta  på  bilden,  kunna  knappast 
vara  något  annat  än  vår  vanliga  sädgås,  om  vilken  veten- 
skapen egendomligt  nog  icke  synes  känna  något  fynd  inom 
Egyptens  gränser. 

Voro  nu  dessa  så  mästerligt  återgivna  fåglar  verkligen 
flyttfåglar,  vilka  bragts  till  Earaos  eller  prästernas  palats 
bland  bytet  från  jakt  och  fångst,  eller  voro  de  likt  kung 
Totmes'  fåglar  på  Thebens  tempelväggar  medförda  i  triumf- 
tåeet  hem  från  underkuvade  länder,  eller  fanns  det  möjligen 
ännu  flera  vägar  för  dem  att  komma  inför  de  egyptiska  konst- 
närernas ögon?  Det  kan  tänkas,  att  de,  likt  en  gång  vild- 
djuren till  Roms  kejsare,  blivit  förda  till  Farao  som  skänker 
av  vasaller  och  furstar  i  de  länder  där  de  förekommo.  Men 
bläsgässens  när\-aro  t)'der  å  andra  sidan  på  att  de  voro  vin- 
tergäster i  Cleopatras  rike.  Vilketdera  förblir  väl  obesvarat, 
men    redan    en    fl)'ktig    blick    på    de    eg}'ptiska    valven    och 

92 


^ 


Den  lic  Ii  ga   ibisfagcln. 

väggarnas  målningar  säger,  att  här  måste  finnas  en  rikedom 
av  urkunder  om  flyttfåglar  i  det  forna  Egypten.  Denna 
fåeelvärld  i  de  döda  människornas  och  de  överdrivna  oudar- 
nas  boningar  är  onekligen  m)'cket  rikare  och  mycket  intres- 
santare än  den  därute  vid  våra  dagars  Nilen,  där  rader  av 
turistångare  ha  ersatt  faraonernas  jaktbåtar  och  där  det  s)-ns 
flera  ägretter  på  hattar  än  på  hägervingar. 

Man  föreställde  sig  gärna  från  sagan  den  egyptiska  Nilen 
som  en  bred,  mäktig  flod,  där  andra  stranden  syntes  långt 
borta,  där  pelikaner  fiskade  bland  skära  lotusblommor  och 
där  vita  storkar  betänksamt  klevo  omkring  i  gyttjan  tör  att 
fånofa  ofrodor,  medan  vördiea  ibisfåsflar  befolkade  öar,  där 
det  växte  papyrus. 

Men  där  var  intet  av  allt  detta.  Fanns  här  då  inte  en 
stork  om  vintern?  Och  var  fanns  tranorna?  Förgäves  lät 
jag    kikaren  söka  över  Nilens  kala  stränder,  över  de  grunda 


94 


Nilirä  se  n. 


sänkonias  vatten,  där  det  säkert  fanns  föda  för  storkar,  över 
de  bördiga  fälten,  där  det  ständigt  mognade  nya  skördar 
och  där  det  förvisso  fanns  mer  att  äta  för  en  trana,  än  på 
de  öländska  tegarna,  för  att  inte  tala  om  de  lappländska 
myrarnas  armod.  Att  de  ringmärkta  storkarna  visat  släktets 
väg  till  Sydafrika  var  nu  intet  tvivel  om,  men  sagan  om  att 
storkarna  voro  i  Egypti  land  om  vintern  var  ändå  så  levande 
i  mitt  minne,  att  jag  väntade  få  se  någon.  Där  stod  en  vit 
fågel.  Den  såg  så  stor  ut.  Nej,  det  var  bara  en  kohäger. 
Där  kretsade  en  annan.  Han  hade  svart  i  vingarna  och  flög 
som  en  stork.  Visst  inte!  Det  var  återigen  bara  en  av  de 
vitbrokiea  eamarna.  Aldrio-  nåofon  stork.  Av  tranor  inte 
en  skymt. 

Var  fanns  de  då  allesamman-  —  Vid  Vita  Nilen.  Det 
var  vinter  nu  i  Egypti  land  och  de  flottade  bara  hastigt 
io-enom  här  vår  och  höst. 


95 


Men  var  fanns  tigyptiernas  heliga  ibis  och  skarorna  av 
nilgäss,  helgade  åt  Isis,  och  \-ar  växte  clenna  berömda  pap}'- 
rus,  på  vilken  urkundernas  hieroglyfer  om  detta  bli\-it  be- 
varade?  —  Vid  Vita  Nilen,  var  det  oföränderliga  svaret. 

Så  fanns  här  då  inte  flera  flyttfåglar  att  locka  in  i  kame- 
ran och  sa  packade  vi  vårt  dussin  apparater  och  sex  tusen 
meter  film  och  for  till  Vita  Nilen  —  en  dag  till  Assuan,  tre 
dagar  Nilbåt  till  Wadi  Halfa  och  ett  dygn  ett  vitt  tåg  med 
mörka  solfönster  tvärs  genom  öknarna  till  Khartoum,  där 
Vita  Nilen  blandar  sitt  vatten  med  den  Blå. 

Det  var  ett  fattigt  land  för  fåglar,  detta  sista  stycke  av 
Egypten  upp  mot  katarakten,  fattigare  ju  längre  det  bar 
mot  söder.  Allt  tränore  blir  det  crröna  bältet  omkrino"  floden, 
allt  närmare  hotar  ökensanden  den  lilla  raden  bevattnade 
fält.  Allt  närmare  hän  era  berofens  branter  över  dalen,  tills 
de  tränga  sig  samman  vid  Assuan  och  vilja  hindra  själva 
Nilen  att  komma  fram  i  katarakten,  där  vattnet  forsar  och 
slingrar  mellan  sällsamt  slipade  granitblock,  som  likna  för- 
stenade vidunder. 

Här  tar  egentligen  Egypten  slut.  Det  är  redan  de 
nubiska  bergen,  som  ringa  in  den  uppdämda  Nilen  i  sin  liv- 
lösa dystra  ram.  Blott  kronorna  av  enstaka  dadelpalmer 
visa,  var  det  en  gäng  fanns  en  bevuxen  strand,  och  tinnarna 
av  Philass  hippost)'ler  förtälja  om  tempelstaden  som  försvann, 
när  människorna  b)ggde  den  gigantiska  Nildammen  och  satte 
stränderna  ett  par  dagsresor  upp  under  vatten. 

Första  blicken  på  detta  stela,  döda  landskap  säger,  att 
det  är  inget  land  för  fåglar.  Små  blekgrå  klippsvalor,  några 
glador  och  gamar  över  bergen  och  spår  efter  schakaler  och 
hyenor  i  ökensanden  är  egentligen  vad  som  syns  a\^  djur- 
liv.    Resan    uppför    denna     trånga   flod   bekräftar   den  första 

96 


Agr  ett  hägern  går  pä  fiske. 

tanken,  att  denna  flod  har  ingen  större  betydelse  för  flytt- 
fåglarna. Här  finns  ingen  flyttfågelväg,  så  som  vi  gärna 
tänka  den  med  fågelskaror  utan  tal,  som  följa  Nilens  vatten 
genom  ökenlandet  mot  de  rika  tropikerna.  Två  gånger 
färdades  jag  dessa  tre  dagar  på  floden,  en  gång  på  efter- 
vintern  när  de  första  änderna  redan  sträcka  tillbaka  norrut 
genom  Egypten.  Fyra  andflockar,  sammanlagt  inte  hundra 
stycken,  och  några  gråhägrar  vid  stränderna  var  allt  jag  såg 
som  kunde  kallas  flyttfåglar.  Andra  gången  var  om  våren, 
när  storkarna  drogo  norrut  över  all  himmel,  över  Vita  Nilen 
dagarna  förut,  över  Egypti  land  och  Palestinas  dalar  dagarna 
efter.      Gråhägrarna    voro  kvar  några  stycken  ännu.     Några 


■]— 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


97 


småflockar  årtänder  flögo  norrut  längs  vattnet.  De  flytta 
senast.  Men  storkarna  —  inte  en  fågel  varsnade  jag.  Vilken 
väg  togo  de?  Jag  vet  det  inte.  Men  min  tro  är,  att  flytt- 
fågelhären går  rätt  över  öknarna,  där  Nilen  krökes,  i  Berber- 
landet  som  i  Nubien;  från  Vita  Nilen  över  öknen  till  Dongola. 
om  de  ha  behov  att  rasta,  och  därifrån  över  land  igen  till 
nedre  Egypten  —  de  som  alls  passera  Egypten.  Ty  sanno- 
likt orår  det  ännu  större  tåo^et  från  Blå  och  Vita  Nilen  och 
hela  landet  omkring  dem  på  bred  front  ut  till  Röda  havet 
och  följer  det  uppåt  eller  tar  sin  kosa  rätt  ut  över  land  lika 
obehindrat  som  de  millioner  flyttfåglar,  vilka,  trots  tidigare 
mänsklig  tro,  på  västligare  vägar  utan  vidare  korsa  Sahara 
på  sin  färd  mot  europeiska  hemland.  Men  detta  är  endast 
min  tro,  som  vunnit  i  styrka,  sedan  mina  försök  att  flyga 
efter  fåglar  lärt  mig  inse,  hur  de  däruppifrån  se  hav  och 
länder  utbredda  nere  pä  jorden. 


98 


Innerafrikanska  gamar  seglande  under  en  molnlös  himmel 
över  ett  ökenland  så  brännande  soligt,  att  ögat  inte  vill  ut- 
härda. Snabba  gaseller  i  karriär,  där  tåget  rusar  fram  ge- 
nom solförbrända  stäpper.  Äntligen  en  skymt  av  en  flock 
flyttande  vadare,  där  bron  går  över  Blå  Nilen  in  till  Khartoum, 
Kitcheners  och  madhikrigets  stad  mellan  t\4  floder  och  tre 
öknar.  Ty  det  är  alltjämt  öken  och  åter  öken,  här  och  var 
en  sänka  med  stäppgräs  och  taggiga  snår  och  törstande 
förkr)'mpta  träd,  men  ändå  egentligen  öken  med  sanden 
ständigt  beredd  att  virvla  upp,  när  stormarna  komma  i  april 
och  maj  bebådande  de  våldsamma  regnen.  Genom  detta  land 
kommer  Blå  Nilen  störtande  ned  ur  Abessiniens  alper,  stiger 
ända  till  åtta  meter  under  regntiden  och  sjunker  om  hösten 
igen  till  en  smal  ådra  av  klart,  mörkt  vatten,  som  möter  Vita 
Nilen  vid  Omdurmans  strand,  där  den  kommer  mäktig  och 
lugn  med  de  väldiga  afrikanska  sjöarnas  vatten,  bärande  det 
bleka  slammet  från  tropikens  jord  genom  öknarna  mot  det 
fjärran  Egypti  land  och  det  blåa  havet  mellan  tre  världsdelar. 

99 


En  gäng  var  detta  en  punkt  av  Afrika,  pä  vilken  millioner 
människors  blickar  vilade  från  hela  världen.  Säkert  är  det 
en  punkt,  över  vilken  milliarder  flyttfåglars  ögon  ha  sökt  det 
paradis  för  dem,  som  heter  Vita  Nilen.  Pä  Afrikas  jord 
finns  knappast  nägot,  som  övergär  detta.  Det  är  som  att 
gå  genom  en  dörr  frän  ett  tyst  tomt  rum  in  i  ett  sorlande 
fyllt,  när  fart}'get  rundat  landtungan  mittför  Omdurman  och 
seglar  uppför  det  vita  vattnets  flod.  Åtminstone  var  det  sä 
den    daof    vi    sedade  åstad   med  den  stolta  dahabian  Amira. 

Hur  det  lyckades  mig  att  fä  denna  sköna  väninna  skall 
fattas  kort.  Vedermödorna  äga  föga  intresse.  Hade  inte 
min  engelske  vän,  dagarna  innan  hans  malaria  dessvärre 
tvang  honom  att  återvända  till  Europa  och  lämna  mig  i 
de  svartes  våld,  kunnat  trolla  med  myndigheterna,  sä  hade 
jag  väl  fått  stuva  mina  kameror  i  en  negerkanot.  Ty  en 
jaktångare  kostade  tjugo  till  trettio  pund  om  dagen  utan 
vidare  spisning,  och  de  fä  som  funnos  voro  ute  på  expeditio- 
ner i  det  stora  okända.  Så  fanns  det  dahabian.  En  seglare. 
Det  gick  upp  ett  ljus  för  mig,  som  sedan  pojkåren  »seglat 
på  fågel».  Om  man  seglade  uppför  Nilen,  skulle  man  kunna 
få  fåglar  inpå  näsan  mycket  bättre  än  pä  en  ångbåt.  Det 
var  bara  att  fara  över  floden  och  se  på  galeasen.  Hon 
överträffade  varje  förväntan,  en  lyxbåt  från  kalifens  dagar 
med  spiror  som  en  Shamrock  och  akterhus  som  en  spansk 
gallion.  Bara  sex  och  ett  halvt  pund  om  dagen  med  kock 
och  skaffning  och  sju  mans  besättning  och  Mohammed.  Han 
återkommer  i  historien.  Jag  betvivlar,  att  någon  människa  i 
Europa  skulle  velat  ge  tjugo  pund  för  hela  skutan.  Men  i  ele- 
fantjägarnas land  hade  en  pråm  med  ett  badhus  på  ett  obegrip- 
ligt värde,  bara  man  kunde  komma  uppför  floden  med  den. 
Och  det  fanns  verkligen  ett  badrum  pä  dahabian,  vilket  har  sitt 

lOO 


'>'>Deii  stolta   Amiray 


■jj— 222723.     Berg,  Med  /ranorna  till  Afrika. 


Foiui  ac  k. 

särskilda  behag,  där  vattnet  är  så  grumligt  att  man  inte  kan 
se  krokodilerna,  förrän  de  äro  bra  nära. 

Sådan  var  Amira.  Mohammed,  som  färdats  över  fjärran 
hav  och  floder  och  lotsat  hertigar  och  bomullskungar  bland 
elefanter  och  vita  rinoceros,  försäkrade,  att  hon  var  Vita  Nil- 
flottans  styvaste  fartyg,  och  det  skulle  vem  som  helst  förstått, 
som  såg  henne  segla  nästan  i  sidvind  utan  att  driva  mer  än 
ett  par  kabellängder  på  en  sjömil.  Min  kamerajakts  erfaren- 
het av  hennes  seglationer  vore  värda  ett  kapitel.  Moham- 
meds  av  denne  tokige  vite  man  förmodligen  likaså.  Det 
började  med  att  han  lastade  ombord  —  det  vill  säga  han 
kommenderade    de    andra   att  lasta  —  mina  femton  kamera- 


I02 


Pä    Vita  Nilen. 


Alohaiuiiicd  föder  sina  /a/in/i. 

lådor  och  tropikkistorna  med  film,  vilka  haa  ansåg  innehålla 
kulor  och  krut.  När  allt  var  fullbordat,  kom  han  till  mig 
och  frågade,  var  jag  hade  gevären.  Det  där  hade  jag  för- 
sökt förklara  för  honom  ett  par  gånger  förut.  —  »Här  finns 
inofa  eevär,  Mohammed.  Vi  ska  bara  fara  efter  fåo-lar  och 
fotografera.» 

Fotografera  visste  han  mycket  väl  vad  det  var.  Han 
hade  redan  visat  mig  sina  reliker  med  konterfej  av  någon 
välbevåeen  hertie  och  världens  rikaste  >american  lord». 
Men  det  ville  inte  riktigt  gå  i  honom  ändå.  Han  gick 
en  vändning  och  stuvade  flera  grejor  och  kommenderade 
besättningen  som  en  fanjunkare  och  så  kom  han  tillbaka  och 
sporde  allvarligt  detsamma,  som  om  frågan  aldrig  varit  före. 


104 


Då  tog  jag  opp  en  coltbrowning  ur  bakfickan,  en  grov 
fyrtiofemma,  och  förklarade  för  honom,  att  detta  var  det 
enda  vapen  jag  ansåg  mig  behöva  utom  fingrarna. 

Mohammed  såg  medlidsamt  på  dessa  förs\'arsmedel  och 
försökte  med  förnuftsskäl.  —  Many  leopards  on  the  White 
Nile,  sir,  and  many  buftaloes.  /\nd  buffalo  think  you  look  for 
him  vvith  the  little  case  and  buffalo  become  very  angry. 

Förgäves  svarade  jag  honom,  att  där  gick  många  tusen 
svarta  män  omkring  utan  bössor  i  landet  utan  att  »buffalo 
became  very  angry».     Han  bara  skakade  på  huvudet. 

—    But  you    are   white  man,  sir.     Buffalo  don't  like  you. 

Då  var  det  mig  omöjligt  att  inte  dra  på  mun,  vilket 
Mohammed  missuppfattade.  Han  tittade  forskande.  —  Var 
denne  vite  man  så  enfaldig  eller  var  han  kanske  rent  av 
tokier  —  Med  värdio-t  allvar  svarade  han  sitt  hundraorån  o-er- 
daoliea  —  all  nVht,  sir!  —  och 
vände  mig  ryggen.  Hur  han 
utlade  saken  för  de  andra  se- 
dan, skulle  jag  velat  ge  några 
plaster  för  att  ha  på  ett  pap- 
per. —  Så  fick  vi  en  bogser- 
båt  runt  strömhörnet  vid  Om- 
durman,  där  de  vita  och  mörka 
vattenmassorna  mötas  och  gå 
till  bredds  mot  norr  med  en 
skarp  gräns  som  två  skilda 
floder.  Och  dahabians  segel- 
vingar breddes  ut  och  nor- 
danvinden svepte  oss  i  väg  mot 
nya  land  och  fåglar. 


^i^H 


105 


Tranorna!  Äntligen  tranorna!  Våra  egna  stolta,  skygga 
tranor  från  Europa,  vitvingade  krontranor  från  Afrika  och 
pärlgrå,  bildsköna  jungfrutranor  från  Asiens  stäpper  —  tranor 
i  flockar  spridda  över  de  ökentorra  durrahfälten,  tranor  i  fl)- 
gande  falanger  under  tropikens  molnlösa  himmel,  och  tranor  i 
härar  utan  tal  vid  den  Vita  Nilens  strand. 

De  samlas  där  när  dagen  är  förbi  och  solen  tänder  synran- 
dens töcken  en  brinnande  minut,  innan  hon  stupar  borta  i  öknens 
ucrn.  Susandet  ur  deras  vinofar  nalkas  och  drar  bort  som  vind- 
kårerna  över  floden.  Ropen  ur  deras  höjda  halsar  skälla  som 
härskrin  av  främmande  länders  horder.  Och  de  äro  horder 
från  främmande  land,  stammar  från  fjärran  världsdelar,  vilka 
samla  sina  skaror  vart  år,  när  den  torra  tiden  stundar,  och  falla 
in  över  Nilens  vattudal  för  att  tära  dess  mognade  rikedomar. 

De  timmar  från  kväll  till  morgon,  när  jag  första  gången 
vakade  ibland  dem,  skola  aldrigf  bli  migf  förofätna.  Den  säll- 
samma  afrikanska  natten,  larmet  av  de  många  tusen  fåglarna 
och  deras  gestalter  omkring  mig  i  den  gryende  dagens  ljus. 


Vi    hade    seo^lat  hela  daoen. 


Den  starka  nordliga  brisen 


1 06 


bedarrade  mot  solnedgången.  Dahabian  gled  stilla  uppåt 
floden,  som  bredde  ut  sig  och  försvann  som  ett  hav  under 
synranden  i  söder.  Från  fördäck,  där  besättningen  stekte 
sin  killing  på  rosten,  steg  rökelsen  av  brända  främmande 
träslag.  Uppe  på  moskitohusets  tak  hade  jag  gjort  mig  ett 
fågelbo  med  ett  par  kikare  och  några  böcker.  Men  det  blev 
inte  mycket  läst.  Det  svärmade  fåglar  överallt.  Enstaka,  i 
små  följen  och  i  samlade  skaror  drogo  de  fram  på  långfärd 
under  himmelen  eller  korsade  flodens  bredd  för  att  söka  sio- 
över  till  andra  stranden.  Deras  antal  ökades  timma  för 
timma.  Frän  att  synas  i  hundratal  blevo  de  mot  kvällen 
tusenden  och  tiotusenden.  Från  att  rymden  tycktes  fylld  av 
enstaka  fågelstämmor  blev  det  ett  jämnt  sorl.  Uppe  under 
västra  landet  kunde  jag  med  blotta  ögat  se  stränder  och 
gyttjebankar  övertäckta  med  fågelskaror.  På  lagunerna  emel- 
lan dem  lågo  vattenfåglar  simmande  tätt  som  flytande  öar. 
Vi  hade  kommit  in  i  ett  av  dessa  bälten,  som  givit  Vita  Nilen 
r)'ktet  att  vara  världens  fågelrikaste  vattendrag. 

Så  sjönk  solen  och  vinden  dog  plötsligt  ut.  Det  blev  så 
stilla,  att  man  kunde  höra  den  egendomliga  takten  av  trum- 
morna till  fest  långt  borta  i  sudanesernas  byar.  Då  skar  ett 
nytt,  helt  annat  läte  av  fåglar  genom  sorlet  av  de  närmaste 
legionerna.  Det  var  ett  avlägset  gällt  larm.  Kikaren  kunde 
inte  hjälpa  mig.  Det  var  redan  för  skumt  att  se.  Men 
stämmorna  i  larmet  därborta  voro  ej  att  taga  miste  på.  Det 
var  ropen  från  våra  stolta  tranor,  som  nådde  fram  genom 
den  stilla  natten  under  den  främmande   världsdelens  stjärnor. 

De  färgade  människornas  tungomål  vid  elden  därnere 
ägde  just  då  all  det  okändas  fientlighet.  Men  bland  afrikaner 
och  asiater  borta  på  Nilstranden  lockade  en  liten  rödbena 
med  en  röst,   som  var  så  välbekant.    Kanske  var  det  hon  som 

107 


bodde  i  en  grästuva  och  lockade  sin  make  så  troget  var 
sommar    vid    mitt  badställe  därhemma  på  den  soliga  kusten. 

Och  nu  tranorna  här.  Böcker  och  kikare  åkte  ner  på  däck 
och  så  kallade  jag  på  den  nilerfarne  dragomanen  och  begärde 
feluckan  och  två  man  för  att  ro  i  land,  där  bortåt  —  jag 
pekade  efter  larmet  från  fåglarna. 

Mohammed  såg  bekymrat  på  mig.  Detta  blev  en  ny  erfa- 
renhet av  denne  konstige  vite  jägare  utan  bössa. 

—  Ro  i  land  där,  han  visade  de  flata  händerna.  Det  är 
alltså  ingen  originalitet  det  där  med  judarnas  händer.  Och 
han  skakade  på  huvudet. 

—  's  impossible,  sirI  Is  lotter  (a  lot  of)  mud  there.  's  im- 
possible  to  come  on  the  shore,  sir! 

Jag  tittade  uppåt  riggen.  De  väldiga  seglen  spändes  ännu 
av  en  vind,  som  då  inte  kunde  kännas,  och  dahabian  flöt 
alltjämt  uppåt  den  till  synes  strömlösa  floden.  Så  resignerade 
jag,  fick  mitt  te  och  försvann  under  däck.  Kättingen  rass- 
lade, när  ankaret  fälldes,  och  det  blev  tyst  med  det  främ- 
mande tungomålet  därute.  Larmet  från  stranden  saktades 
något,  men  upphörde  aldrig  en  minut.  Jag  försökte  läsa  om 
alla  de  farliga  djur  mr  Roosevelt  måst  skjuta  till  självförsvar 
i  Afrika,  men  tranorna  därute  överröstade  till  och  med  ho- 
nom. På  sömn  var  inte  att  tänka.  Då  fick  jag  på  mig  ett 
par  mjuka  skor  och  smög  ut  på  däck.  De  jämna  ande- 
drasien  berättade,  att  här  sovo  nio  rättfärdio^a  museimän.  När 
jag  fått  loss  feluckans  tross  och  lindat  årtullarna  med  ett  par 
trasor,  äro  andedragen  alltjämt  lika  jämna.  Och  så  försvinner 
dahabian  i  mörkret,  medan  fåglarnas  stämmor  sakta  komma 
närmare  borta  på  Kordofans  strand. 

Kursen  är  ingen  tvekan  om.  Tranropen  överrösta  alla 
andra    läten    ju    närmare  båten  glider.      De  måste  vara  flera 

1 08 


gfmmm,  W| 


I-Ty  »-T  .  -w'  ■'ilHr 

"^kf  I      "MlMMIIIIII I    UlM  \''4ät>tå 


^^  r 


'X 


-x/ 


^^;€;.V 


I 


y  II  lig  fr  II  tranorna   frän   Asii'ii. 

hundra  där.  Jag  lyfter  arbladen  långsamt,  som  när  man  ror 
på  säl  och  är  rädd  att  höras.  Men  fågelflockarna  lyfta  ju 
ändå,  när  båten  kommer  mitt  upp  ibland  dem.  De  asiatiska 
roständernas  klagande  rop  ljuda  som  jägarhorn  i  stillheten. 
Nilgässen  kackla  hest.  Vattenfåglar,  vars  läten  jag  inte  känner, 
lyfta  och  komma  farande  så  nära  att  luftdraget  sveper.  Vingsu- 
set och  plaskandet  säga  var  de  slå  ned  igen.  Det  är  ljud  av 
främmande  vingar,  röster  ur  främmande  strupar.  Det  sjuder  som 
i  en  kittel,  sjuder  av  liv,  som  jag  inte  vet  namn  på.  Och  ständigt 
bli  mina  händer  stilla  vid  årorna.  Lyssna!  Vad  var  det  för  ett  läte 
där?  Vems  var  den  väldiga  skuggan,  som  skymde  stjärnorna: 
En  mörk  massa  dyker  fram  över  vattenytan.  Sorlet  och 
rörelsen  säger  att  där  är  trängsel  av  fåglar.  Jag  tror,  att  det 
är  en  av  de  låga  slamöarna,  och  vill  söka  mig  närmare.  Men 
hela  ön  lyfter  och  rusar  fram  över  mitt  huvud  så  våldsamt, 
att  jag  omedvetet  håller  händerna  för  ansiktet.  Sannerligen, 
där  kommo  stora  tunga  gäss  så  nära,  att  jag  kunnat  nå  dem 
med  en  uppsträckt  hand. 


1 10 


Vä r  sfo//a   trana. 

Vattnet  har  blivit  grunt  de  sista  minuterna.  Ärorna  taga 
ständigt  botten  och  den  sega  gyttjan  hotar  att  suga  fast 
kölen.  De  flesta  simfåglarna  börja  höras  utanför  mig.  Nu 
höras  också  tranorna  på  båda  sidor.  Båten  måste  ha  kom- 
mit in  i  en  grundare  arm  av  floden.  Det  tycks  vara  omöjligt 
att  komma  fram  åt  mer  än  ett  håll,  söderut,  efter  vad  jag 
kan  se  av  ett  par  stjärnbilder. 

Allt  närmare  skär  tranropet  i  mina  öron.  De  närmaste 
äro  då  inga  hundra  steg  borta.  Förgäves  söker  jag  att  skönja 
dem  i  mörkret.  De  äro  tydligen  inte  av  våra  gråtranor. 
Vad  är  det  för  djur?  Jag  kan  höra  rörelsen,  när  de  skaka 
på  sig  eller  slå  med  vingarna. 

En  grundbank  stänger  vägen  dit,  och  jag  försöker  i  stäl- 
let ro  längre  in  mot  vad  jag  tror  är  fasta  stranden.  Jag 
hänger  över  på  ena  relingen  för  att  inte  kölen  skall  hindra 
mot  botten.  Det  går  bättre  så.  När  det  är  omöjligt  att 
glida  längre  —  staka  går  inte  i  den  bottenlösa  ävjan  —  har 
jag    säkert    tranor    på    mindre    håll    än   ett  stenkast.     Några 


I  I  I 


märka  mig.  Deras  läten  bli  oroliga,  men  åter  lugnare,  när 
båten  blir  stilla  och  de  mindre  fås^larna  sluta  med  sina  larmsio- 
naler.  Det  är  intet  annat  att  göra  än  att  krypa  ned  i  stäven 
och  vänta  in  dagern.  Pipan  törs  jag  inte  tända.  Eldsljuset  skulle 
skrämma.  Det  är  annars  sådana  nätter  man  undfår  sin  ma- 
laria. Allt  levande  här  tycks  vara  fåglar,  fåglar  av  kända  och 
främmande  slag  hopade  från  tre  världsdelar.  Det  är  tydligen 
alla  de,  vilka  inte  behövde  följa  med  i  Noaks  ark,  som 
samlas    här. 

Aldrig  ha  väl  fågelläten  ringt  sig  in  i  mina  öron  som  den 
natten.  De  flesta  vadare  och  vattenfåglar  sova  inte  hela 
nätterna.  Helst  säkert  inte  i  tropiken,  där  natten  är  så  lång 
och  hettan  driver  dem  att  ändå  söka  vila  om  dagen.  De 
samlas  på  andra  ställen  vid  stranden,  där  de  tro  sig  säkra 
för  nattligfa  fiender.  Måno^a  av  dem  söka  föda  även  i  mörk- 
ret,  och  de,  som  stå  stilla  för  att  vänta  dagen,  väckas  stän- 
digt av  andras  rörelser,  av  ett  enda  ängsligt  gällt  läte. 

Vem  är  nu  den  lilla  vadaren,  som  lockar  oupphörligt  på 
stranden  helt  nära  där  om  natten;  måhända  någon  fjällpipare, 
från  Mongoliets  hög-länder.  Den  ivrioa  rösten  bredvid  är 
väl  känd  —  strandpiparen.  Han  är  då  alltid  vaken.  En  annan 
stämma  därborta  i  mörkret  —  ack,  vem  är  hon  nu  igen  — 
jo,  det  är  ju  hon,  som  blev  utrotad  av  människorna  i  Sverige, 
skärfläckan  som  bor  kvar  på  Själlands  kust.  Och  de  andra 
fåglarna  därute  —  jag  börjar  skönja  deras  linjer  mot  vattnet, 
dagen  gryr  väl  snart  —  nu  minns  jag  dem,  det  är  ju  de 
eleganta  styltlöparna,  som  mötte  mig  ute  i  marismans  laguner 
de  soliga  dagarna  en  vår  i  södra  Spanien.  Men  det  skarpa 
lätet  bakom  mig  nu.  Det  är  inte  långnäbbarna,  nej,  dem 
hörde  jag  också  nyss.  Det  är  något  annat.  Frågetecken! 
Så    är    det    med    det  mesta.   —  Vet  inte!      Men  dagen  skall 

I  12 


De  SDia  nordiska  snäpporna  ocJi  j ung friitran oriia. 

väl  gry  en  gång,  så  att  man  får  veta.     Och  så  kommer  rod- 
naden plötsligt  och  snabbt  i  öster. 

Fåo^larnas  läten  ha  blivit  tätare  och  ivricrare.  Det  är  rö- 
relse  i  flockarna.  Dagens  stora  timma  för  dem  nalkas.  Tra- 
nornas larm  växer  och  blir  rent  av  bedövande.  Med  min 
spräckliga  jacka  över  huvudet  har  jag  krupit  under  relingen 
för  att  synas  så  lite  som  möjligt.  Det  är  så  roligt  att  se 
tranorna,  när  ljuset  hastigt  ökas  och  flockarna  stå  där  med 
båten  mitt  ibland  sig.  De  närmaste  äro  en  hop  jungfru- 
tranor. Det  var  deras  läten  jag  inte  blev  klok  på.  Ett  hesare, 
finare  skrik  än  vår  tranas  och  inte  alls  så  gällt  som  kron- 
tranornas  hornlåt.  Deras  ögon  plira  framför  den  vita  paradis- 
plymen. De  titta  på  båten  och  titta  på  varandra.  När  den  ena 
står  kvar,  så  står  den  andra  kvar.  På  deras  stäpper  i  Transkas- 
pien  finns  det  naturligtvis   inte  sådana  båtar  som  äro  farliga. 


8—222725.      Berg,   Mea   tranat-na  till  A/rika. 


113 


Men  bakom  deni  står  den  väldiga  skaran  av  stora  euro- 
peiska tranor.  Hundratal  drömde  jag  om.  Säkert  äro  de 
över  tvåtusen.  De  stå  där  som  en  fältgrå  här  om  morgonen 
före  uppbrottet.  Den  tunga  massan  är  samlad  uppe  på  slam- 
bädden    mot    land.     Den    fasta    stranden  var  det  ännu  lånot 

o 

igen  till.  Som  förtrupp  och  spets  hålla  mindre  flockar  vakt 
ute  på  bankarna  i  vattnet.  Och  där  det  är  grunt  nog,  stå 
tusen  och  tiotusen  små  vadarfåglar  av  alla  upptänkliga  slag 
mitt  ibland  dem,  springa  omkring  deras  långa  ben  och  rent 
av  in  under  taket  av  deras  täta  led,  som  små  människor 
under  valven  av  Nildalens  höga  pelartempel.  Små  änder 
gunga  och  spegla  sig  i  de  sällsamma  levande  salarna,  blott 
kärrhökarna  sitta  ensamma,  tio,  tjugo  strödda  utomkring, 
och  alltsamman  säger,  att  alla  dessa  små  måste  ha  sökt  sk)dd 
i  skuggan  under  de  storas  vingar.  Smäckra  långa  halsar  kråma 
och  räckas,  morgonvinden  leker  med  stolt  vajande  plymer 
och  ropen  skälla  över  det  vaknande  vida  afrikanska  landet. 
Men  det  är  bara  en  kort  oförgätlig  syn.  Det  är  den 
stora  uppbrottstimman.  Solen  far  inte  finna  dem  där,  och 
rodnaden    stio-er    som    en  vådeld  över  landet  bortom  floden. 

O 

Stämmornas  tal  och  styrkan  i  ropen  ökas  med  varje  minut. 
De  små  fåglarnas  röster  tystas  ned  till  ingenting.  Krontranor, 
som  stå  i  ett  led  längst  ute  på  banken,  börja  vandra  ivrigt 
fram  och  åter  och  skära  in  i  kören  med  gälla  tvåtoniga  horn- 
stötar. Det  är  som  om  alla  bara  väntat  på  detta.  Som  på 
en  larmsignal  lystrar  hela  hären.  Det  blir  vimmel  och  gång 
i  skarorna.  Ropen  mana  och  fråga.  Leden  ordna  sig  efter 
någon  mening,  som  jag  blott  ej  känner.  Och  med  ett  brus 
av  vingarna,  som  härmar  katarakten,  och  larmet  stegrat  till 
våldsamt  crescendo  svingar  falang  efter  falang  upp  att  klyva 
morgonvindens  böljor. 

114 


^ 


'I 


X 


^ 


^1 


> 
V 


» 


i^O 


"3 


Sen  dess  har  jag  mött  dem  igen  —  skrikande  genom 
stormen  om  natten,  när  Nilen  vräkte  som  ett  hav  utanför 
öknarna  vid  Gjebel  AuH  —  sträckande  tysta  och  mätta  ge- 
nom stilla  aftnar  från  de  rika  fälten  kring  durrahstaden  El 
Dueim  —  vilande  i  heta  middagstimmar  och  drickande  med 
marabuterna,  där  flodhästarna  tumla  vid  Abu  Zeid  —  tågande 
slutligen  mot  hemlandet  i  smala,  knappt  skönjbara  linjer,  fjär- 
ran under  himmelen  över  Palestinas  dalar.  Och  jag  minns 
dem,  när  isen  lossade  på  Sjaunjaape  myrar  under  Lapplands 
fjäll  mellan  Kaitum  och  Lule  älvar,  och  smygande  tysta  det 
ensamma  paret  med  små  rödduniga  ungar  bland  blommande 
skvattram  en  daeeisf  sommarmorcjon  i  det  enslio;a  kärret  i 
den  småländska  skogens  innersta.  Men  starkast  står  synen 
av  stolt  vajande  plymer  och  brusande  vingar  mot  morgonens 
rodnad  över  den  mäktiga  afrikanska  floden,  och  oförgätligt 
ringer  ropet  än  —  hur  det  skar  genom  kvällens  stillhet  där- 
borta i  den  främmande  världsdelen. 

Det  kändes  så  underligt  varmt  någonstans  i  bröstet  just 
då  däruppe  på  dahabians  tak. 


^mm^ 

■■■       '  VI 

Nr  v     - 

^^^^^^^^^J||M^ 

1*, 

i 

1 
1 
1 

ii6 


De  dagarna,  som  följde  där,  r)'mde  flera  fåglar  än  hela 
färden  genom  Egypti  land. 
Vita  Nilen  — !  Detta  var  alltså  fåglarnas  flod  och  himmel- 
riket för  de  bevino^ade  legioner,  som  flydde  för  höststormen 
över  Asiens  stäpper  och  vinterns  isar  vid  Europas  kust.  Ty  det 
är  floden  här  de  fly  till.  Landet  omkring  är  för  dem  bara  en 
gränslös  öken  med  törstande  växter  och  med  djur  och  män- 
niskor, vilka  söka  flodens  närhet,  som  för  dem  är  livet  — 
detta  sällsamma  vatten  som  envisas  att  taga  sig  väg  mot 
norr,  eenom  oräknade  hinder  ständigrt  mot  norr,  från  innan- 
haven  vid  Afrikas  hjärta,  från  tropikens  regndränkta  skogar 
och  snöfälten  på  Abessiniens  alper. 

Man  får  tänka  sig  ett  nästan  oöverskådligt  slättland,  en 
sammangjutning  av  öken  och  stäpp  så  långt  ögat  kan  skönja, 
med  något  ensamt  knotigt  träd  som  ett  sjömärke  och  enstaka 
fantastiskt  röda  bergskupoler  stigande  ur  fjärran  solrök,  delat 
från  synrand  till  s\nrand  av  detta  bleka  rinnande  hav,  som 
för  månader  sedan  svämmat  upp  över  vida  sträckor  och  läm- 


Sf— 222723.     Berg.,  Med  tranorna  till  Afrika. 


117 


'>'>Ett  /iiisfaii   oöc't' rskädlii:'t  slättland. 


nat  sitt  blyfärgade  slam  mellan  de  g^ula  öknarna,  likt  den 
nakna  huden  av  ett  vidunder.  Över  denna  slambädd,  över 
öarna  av  slam,  med  lysande  gröna  bälten,  över  bankarna 
ute  i  floden,  där  krabba  vågor  skumma,  vimlar,  vandrar,  vadar, 
simmar,  flyger  en  värld  av  fåglar  av  alla  upptänkliga  slag 
och  skepnader,  ständigt  nya,  ständigt  flera,  för  varje  ny  ho- 
risont som  öppnar  sig  bortom  en  krök  av  floden,  för  varje 
dacr  och  natt  vi  seo-ja  fram  under  denna  ständiga  nordan- 
vind,  medan  landskapet  långsamt  förändras,  flodbädden 
blir  djupare,  öknarna  bli  stäpper  och  förbrända  savanner, 
stränderna  täckas  av  manshöet  eras  och  de  enstaka  trä- 
den  samlas  till  band  och  bälten  och  sammanvuxna  tropi- 
ska skogar. 

Tranor  utan  tal,  flamingos,  pelikaner,  svarta  och  heliga 
vita  ibisfåglar,  hägrar  —  jättehägrar,  purpurhägrar,  silver- 
hägrar, våra  gråhägrar,  ägretthägrar,  kohägrar,  rallhägrar,  natt- 
hägrar, afrikanska  blåhägrar  —  och  storkar  —  marabutstorkar, 

ii8 


£//  avbränd  strand. 


våra  små  storkar,  skedstorkar,  skogsstorkar,  kolsvarta  mussel- 
storkar,  ullhalsstorkar,  tantakisstorkar,  praktfulla  sadelstor- 
kar —  • —  det  vore  bara  en  namnförteckning  till  ett  veten- 
skapligt verk  att  försöka  räkna  opp  dem  alla. 

Aldricr  har  väl  min  slitnaste  kamera  sett  tiondelen.  När 
skarorna  lyfte,  förmörkade  de  bokstavligen  solen.  Bilderna 
här  få  hjälpa  mig  att  skildra  något  av  hur  där  såg  ut.  Mina 
ögon  voro  till  slut  så  trötta,  att  de  inte  orkade  se  genom  de 
starka  kikarna.  Det  sfick  an  att  vi  seglade.  Från  de  ska- 
kände  jaktångarna,  som  jag  försökte  sedan,  var  det  svårare 
att  se  med  hög  förstoring.  För  övrigt  var  det  en  försynens 
skickelse  med  dahabian.  Redan  första  dagen  stod  det  klart 
för  mig,  att  här  skulle  vi  utan  vidare  segla  på  tranorna  med 
kinokameran.  Det  kan  låta  fantastiskt  —  fåglarna  stodo  ju 
på  land  —  men  en  enda  blick  på  mina  kinofilm  med  de 
tusentals  tranorna  illustrerar  strax,  vad  som  kanske  inte  kan 
synas  av  en  stilla  bild  här.     De  första  försöken  strandade  på 

119 


att  vi  helt  enkelt  strandade  själva.  Nå,  det  skall  berättas  i 
sammanhang. 

Bland  de  tiotusentals  mindre  fåglar,  som  vimlade  på  de 
flacka  stränderna,  hade  tranorna  sökt  ut  sina  tillhåll  på  för 
dem  kära  ställen,  på  de  vidsträcktaste  slambäddarna,  på  någon 
låg  landtunga,  som  sköt  ut  i  floden,  eller  helst  på  smala 
grundbankar,  som  lågo  parallellt  med  stranden  och  hade 
ett  bra  stycke  fritt  vatten  innanför  som  skydd  mot  nattliga 
besök  av  rovdjur,  särskilt  längre  uppåt  floden  mot  leoparder, 
som,  efter  vad  spåren  visade,  inte  tycktes  försmå  att  hugga 
en  fåeel  vid  sina  nattliora  besök  bland  skarorna.  Där  stod 
nu  på  många  ställen  bara  mindre  flockar  bland  myllrande 
hopar  av  brushanar,  snäppor  och  änder,  men,  där  det  var 
bäst,  upp  till  ett  par  tusen  jungfrutranor  och  våra  stora  tra- 
nor samlade,  när  morgonen  bröt  in.  Då  lyfte  allesamman 
och  försvunno  i  larmande  långa  linjer  in  över  landet  för  att 
äta  spillsäd  på  de  nu  ökentorra  fälten,  där  infödingarna  under 
regntiden  odlade  durrah.  Men  redan  klockan  tio  och  elva, 
när  det  började  bli  olidligt  hett  kanske  även  för  dem  och 
de  i  varje  fall  inte  ville  äta  mer,  kommo  de  i  små  flockar, 
i  stiltje  högt  på  himmelen,  i  hård  motvind  lågt,  sträckande 
tillbaka  till  sin  kära  gyttjebank  eller  strand,  först  och  främst 
för  att  dricka,  men  också  för  att  sedan  stå  där  den  tid  solen 
brann  i  zenit  och  putsa  sina  fjädrar,  sova,  kivas  något  och 
förresten  göra  det  som  människor  och  djur  bäst  av  allt  för- 
stå njutningen  utav  —  ingenting. 

När  nu  dessa  tusentals  tranor  sträckte  fram  och  åter,  lågt 
eller  högt,  jungfrutranor  eller  våra  tranor,  såg  jag  dem  blott 
sällan  bilda  denna  vinkel  i  luften  eller  regelbundna  ploglinje,  för 
vilken  tranornas  flykt  är  så  omtalad.  De  kommo  i  ganska  lösa 
sällskap,    gärna    på    sneda    linjer    —  Epaminondas  måtte  ha 

I  20 


^     4^'-^  ^ 


0-^  v 


Den  berömda  vinkel/ ly  k  t  en. 

sett  dem,  när  han  bildade  sin  stridsfalang  —  gärna  på  ett 
långt  led  med  jämna  avstånd  mellan  flera  fåglar  och  flyg- 
larna sackande  bakåt,  men  inte  i  den  regelbundna  vinkel 
som  tranor  stundom,  visst  icke  alltid,  ses  bilda,  när  de  högt 
i  skyn  sträcka  mot  avlägsna  mål.  Att  denna  berömda  vin- 
kelflykt enligt  fysiska  lagar  innebär  en  lättnad  vid  övervin- 
nandet av  luftens  motstånd  anses  bevisat,  men  det  gäller  den 
buktiga  och  den  sneda  linjen  också.  Att  tranorna  inte  be- 
gagna plogen  »i  vardagslag»  är  säkert,  och  troligen  beror  det 
på  att  det  kräves  en  längre  färd,  för  att  dessa  starka 
flygare  skola  pressas  in  på  en  linje,  som  kanske  ger  den 
yttersta  fördelen. 

Där  stodo  nu  fåglarna  på  sina  viloställen,  tills  hettan  bör- 
jade ge  med  sig  mot  klockan  tre  och  f)Ta.  Då  lyfte  stundom 
hela  menigheten  i  flockar  om  tjugo,  trettio  st)'cken  och  flög 
ännu  en  orånof  utåt  fälten  för  att  äta,  stundom  blevo  också 
många  kvar,    men  i  varje  fall  voro  de  äter  till  sin  samlings- 

121 


plats  vid  Xilen  före  solnedgången.  Jungfrutranor  och  våra 
tranor  stodo  i  fullständig  sämja  om  varandra,  tätt  tillsammans, 
men  ändå  i  små  sällskap  vart  för  sig,  sa  att  man  kunde 
se  ett  bälte  av  ett  par  hundra  jungfrutranor,  därefter  ett 
bälte  a\'  de  stora,  kanske  hälften  så  många,  och  så  åter  några 
hundra  jungfrutranor  med  insprängda  flockar  av  de  stora. 
Krontranorna  höllo  sig  gärna  på  samma  ställen,  men  ändå 
mera  förnämt  för  sig  själva  än  främlingarna. 

Sådana  tranläger  mötte  vid  stränderna  med  en  kvarts  och 
en  halv  svensk  mils  mellanrum  eller  mera  uppefter  Mta  Nilen 
hela  sträckan  från  ökenlandet  söder  om  Omdurman  eenom 
kordofanska  stäpperna  upp  till  Abu  Zeid,  där  floden  tränges 
samman  av  klippor  och  skogarna  rycka  ned  till  stranden. 
Men  där  voro  våra  tranor  redan  ett  tåtal  i  skarorna.  Deras 
bästa  vinterland  var  synbart  den  obrutna  slätten  upp  till 
trettonde  breddgraden,  till  den  trakt  där  skogiga  öar  börja 
dela  floden.  Där  ovanför  blevo  jungfrutranorna  alltmer  här- 
skande och  slutligen  ensamma  i  skarorna  med  en  allt  star- 
kare tillslutning  av  krontranor. 

Detta  att  de  nordiska  flyttfåglarna  och  nu  särskilt  tra- 
norna hade  sina  vinterområden,  vilkas  sydgräns  jag  inte  kände, 
var  från  första  dagen  på  floden  ett  brännande  problem.  \'ar 
fanns  denna  gräns?  Överallt  döko  tranhärar  upp,  medan 
dahabian  länsade,  så  att  det  fräste  om  bogen  för  denna 
ständiga,  underbara  nordliga  vinterbris,  som  gör  landet 
hjälpligt  att  leva  i,  det  får  vara  hur  hett  som  helst.  Jag 
frågade  mitt  orakel  Mohammed  —  var  finns  det  mest  utav 
de  här  fao^larna  —  är  det  ännu  flera  länore  fram  eller  blir 
det  färre  —  finns  de  bara  på  de  här  flacka  stränderna  eller 
också  där  det  växer  gräs  —  hur  långt  söderut  har  du  sett 
dem?    Och  Mohammed,  som  inte  var  van  att  se  efter  mindre 

122 


T 


1^ 


^    1 


é 


f 


Tra norna  sträcka  uppåt  fälten. 


vilt  än  lejon  och  buffel  och  ansåg  det  föga  värdigt  för  en 
man  att  syssla  med  sådant  där  småkrafs,  svarade  oföränder- 
ligt —  Oh,  sir,  it's  lotter  birds  nw  the  front»!  Det  trodde 
jag  rasande  väl,  men  det  var  nu  just  de  här  tranorna  det 
brändes  vid  för  varenda  timma  vi  seglade.  Ty  att  komma 
framåt,  det  gick  som  ett  jehu  med  brisen,  men  tillbaka  — 
inga  böner  till  Allah  kunde  övervinna  Amiras  motvilja  mot 
att   kryssa. 

—  Men  är  du  säker,  Mohammed  —  sporde  jag  om  och 
om  i^en  —  att  det  verkligen  finns  mera  tranor  »in  the 
front»'  Och  Mohammed  slog  ifrån  sig  med  utsträckta  armar, 
vilket  betecknade  övernog  och  tvivelsutan.  —  Many  thou- 
sands,  sir.  Many  —  millions!  Och  han  lossade  detta  sista 
kraftord  som  ett  skott.  Då  ansåg  jag  emellertid,  att  siffrorna 
började  smaka  Chicago,  och  gick  bort  och  visade  den  svarte 


12 


o 


skepparn  en  tiopiaster  och  pekade  pä  nästa  transkaror, 
som  hägrade  som  en  hop  folk  ute  på  en  landtunga,  där  flo- 
den gick  om  hörn.  Mohammed,  som  tolkade,  skakade  på 
huvudet  —  to  shallow,  sirI  —  men  myntet  försvann  villigt 
i  skepparns  toga,  och  jag  fick  rent  för  folk  på  fördäck  och 
kinokameran  klar  på  en  lämplig  punkt  i  lä. 

Naturligtvis  gick  det  på  en  nådig  försyn.  Ty  skepparn 
kände  av  gammalt  till  en  viss  djupfåra,  som  han  följde,  an- 
tino-en  det  var  höet  eller  lå^t  vatten.  Vad  däromkrincr  fanns 
av  djup  och  grundbankar  kunde  han  inte  hålla  i  huvudet 
uppför  denna  evigt  långa  flod,  och  Nilens  botten  har  dess- 
utom en  obehaglig  böjelse  att  förändra  sig  från  år  till  år, 
så  att  n)'a  farleder  måste  sökas.  Och  så  ser  man  ingen- 
ting genom  det  slammiga  vattnet.  Men  skepparn  styrde 
redan  efter  mina  handrörelser,  och  när  vi  närmade  oss  den 
åtrådda  stranden,  höll  han  ner  på  tranorna  med  en  gir,  som 
om  han  tänkte  segla  opp  i  öknen.  Det  gjorde  han  också 
nästan.  Just  som  jag  fått  ögat  i  sökaren  och  började  sikta 
efter  tranhopen  därframme,  kom  det  en  törn,  så  att  hela 
kinomaskinen  höll  på  att  gå  över  bord.  Seglen  slog.  Där 
satt  vi.  Men  tranorna,  som  kommit  in  på  nära  hundra 
meter,  gjorde  inga  anstalter  att  resa.  De  hade  sett  daha- 
bior  på  grund  förut,  och  de  gamla  bland  dem,  som  brukade 
ge  signalerna,  hade  lärt,  att  det  inte  var  från  båtar  med  vita 
segel  och  svarta  män,  som  den  plötsliga  döden  kom  ibland, 
utan  från  båtar  med  vita  män  och  svarta  rökar.  Först  när  alla 
de  svarta  männen  nu  började  staka  med  stänger  i  lä  och 
ropade  i  takt  och  till  slut  sprungo  i  vattnet,  blev  det 
ändå  för  m)'cket,  och  hela  hopen  drog  sina  färde  under 
stor  palaver. 

Vi    hade    henne     flott    på  mindre  än  en  halvtimma.     När 

124 


^^Där  satt  vij> 

det  inte  gick  att  staka,  hoppade  bara  hela  flocken  i  sjön 
och  satte  skuklrorna  under  stäven,  alla  utom  Mohammed, 
som  inte  nedlät  sig,  och  kocken  Emin,  som  ofelbart  vid  dy- 
lika tillfällen  kom  ut  ur  sin  kabyss  och  ställde  sig  att  se  på 
med  händerna  på  höften  som  en  fet  köksa. 

Det  smackade  till  i  ävjan,  när  hon  tog  loss,  stäven  sta- 
kades opp  i  vind,  och  så  var  vi  på  väg  igen,  som  om  ingen- 
ting passerat.  Det  gick  en  stund.  Konsekvenserna  av  att 
efter  Ostersjömönster  »segla  på  ejder»  med  gouvernementets 
dahabia  föreföll  mior  litet  ovissa.  laof  crick  ner  och  orran- 
skade  kontraktet.  Det  hade  uppenbart  inte  förutsett  något 
sådant  fall.  När  nästa  tranhär  skönjdes  på  en  grundbank 
föröver,  gick  jag  stilla  bort  och  visade  den  kulörte  amiralen 
nästa  zekin. 

Hur  måno-a  trånofer  vi  se^rlade   på  o-rund  den  dagen,  blev 


125 


aldrig  antecknat.  Där  det  stod  tranor,  var  det  långgrunt,  och  där 
det  inte  var  lånoforrunt,  stod  inofa  tranor.  Det  var  en  väl- 
oärnino-,  att  vinden  inte  var  så  hård  just  då  och  att  det  aldrio; 
fanns  en  sten  i  botten.  En  gång  stod  där  säkert  tusen  jung- 
frutranor och  ett  par  hundra  av  våra  långt  ute  i  vattnet 
på  en  grundbank.  Det  såg  ut  som  om  där  kunde  vara  djupt 
nog  att  stryka  förbi  dem  på  ett  drygt  hagelhåll,  femtio, 
sextio  meters  avstånd.  Det  gick  —  närmare  och  närmare. 
Floden  sträckte  sig  mot  sydost  ett  stycke  där,  så  att  vinden 
kom  bra  på  babords  låring.  De  stora  fåglarna  stodo  lugnt 
och  läto  oss  komma  in  på  nära  hundra  meter,  den  närmaste 
spetsen  av  skaran,  Dahabian  lovade  försiktigt  för  att  stryka 
förbi  hela  hären.  En  sådan  bild!  Kinokameran  började  surra. 
Och  så,  just  som  leden  tätnade  i  sökaren  och  de  närmaste 
lyfte    och     stävade    snett    emot    oss,    som    de    ju   måste  mot 


""De  stodo  ute  på  grii ?iiU>ai!kar/ia,  där  ingen  kunde  komina  tit  dem.'» 


126 


1  ^    . 


1 


p^ 


\^:^-^.^ 


A 


»De  ko})i)iio  tågande  stolt  förbi.» 

vinden  ett  stycke,  tog  stäven  botten  med  en  sättning,  så  att 
både  kameran  och  jag  åkte  föröver,  och  objektivet  pekade 
ner  i  däck,  medan  de  hädiga  fåglarna  med  vingsus  och  rop 
kommo  tågande  stolt  förbi  vårt  elände.  Det  var  som  förgjort. 
Nu  tänker  nåoon  —  men  varför  inte  grå  i  land  då  och 
pyrscha  med  kameran?  ■ —  Jo,  var  så  god  —  jag  försökte 
det  första  darren  och  flera  gånsi^er.  Och  det  skulle  ha  grått 
utmärkt,  om  bara  inte  tranorna  haft  denna  egendomliga  be- 
nägenhet att  ställa  sig  ute  på  grundbankarna  och  på  den 
milslångt  fullständigt  släta  stranden,  där  man  gick  som  på 
ett  söndersprucket  lergolv,  så  långt  ytan  var  hårdtorkad  av 
solen,  till  dess  det  oväntat  inte  bar  längre  och  benen  sakta 
sjönko  i  denna  kostliga,  fruktbara  gyttja,  som  täckte  nio  tion- 
delar av  alla  stränder.  Om  där  bara  funnits  lite  gräs  eller 
en    buske  att  dölja  sig  bakom  eller  den  ringaste  upphöjning 


127 


/- 


4 
1 


"^'Soleti  sken  pu  deras  pärlgrå  siden  .  .  .  .« 

med  lite  fast  mark  inom  rimligt  håll  för  deras  platser!  I  en 
vid  bukt,  där  ett  par  tusen  tranor  höllo  till,  hade  de  svarta 
av  gammalt  ett  ställe  att  hämta  vatten  ur  floden.  Allt  vatten 
vid  Vita  Nilen  hämtas  ur  floden,  pä  samma  ställen  där  tra- 
sorna och  möjligen  något  mera  tvättas.  Där  hade  blivit  som 
en  grund  kanalbädd  ut  genom  ävjan,  så  att  det  bar  stegen 
ut  till  vattnet,  och  där  gjorde  jag  om  morgonen,  när  tranorna 
voro  borta,  som  en  huv  av  blygrå  målad  duk  just  nära 
där  skaran  brukade  slå  ned,  när  de  kommo  från  fälten  för 
att  dricka.  Men  det  eick  inte  alls.  De  första  som  kommo 
tyckte  det  såg  märkvärdigt  ut  och  satte  sig  därför  bara  ett 
par  hundra  meter  längre  bort.  Och  de,  som  kommo 
efter,  satte  sig  naturligtvis  på  samma  ställe.  Det  var  lika 
bra  där. 

Det    föll    mig    in,    att  tranorna  lugnt   stodo  kvar,  när  de 


T28 


svartas  boskap  i  hjordar  kom  till  Nilen  för  att  dricka.  Mo- 
hammed  hck  värva  några  negerpojkar  att  driva  en  kreaturs- 
hop långsamt  förbi  tranhären.  Men  stutarna  gingo  naturligtvis 
\'arje  gäng  rätt  på  tranorna,  och  de  sluga  fåglarna  sågo  strax, 
att  det  fanns  en  misstänkt  figur  där  bland  djuren,  och  lyfte  på 
mycket  längre  håll  än  de  gjorde  för  dahabian  under  segel. 
Så  var  det  då  bara  att  seo;la  ig^en. 

Det  var  fjärde  dagen.  Ännu  inte  en  tranflock  ordentligt 
i  kameran.  Vinden  var  frisk.  Det  knakade  i  dahabians 
tackel.  Landskapet  drog  förbi  som  ett  panorama.  Det  var 
riktig  seglats.  Vid  tiotiden  kom  Mohammed  och  tolkade 
skepparns  bekymmer.  Det  blåste  för  hårt.  Han  ville  lägga 
bi  i  lä  för  land.  Just  då  började  tranflockarna  komma  seg- 
lande ned  till  floden.  Hjordar  av  vildgäss  betade  på  de  allt 
grönare,  smala  holmarna.  —  Lägga  bi!  Det  var  ju  inget 
oväder.  Inte  en  molntapp  på  himmelen.  God  jämn  bris  bara. 
Om    kanske    —    —    jag    gick    långsamt  akteröver  och  bjöd 


De  rusade  fram   led  efter  led. 
c)~222'r>3.     Berg,  Med  tranorna  Ull  Afrika. 


129 


]'iiii^a r iia  piskade  vinande  brisen. 

skepparn  på  tobak.  Det  var  som  jag  tänkte  —  han  ville 
se  om  jag"  hade  någon  mer  tiopiaster. 

Den  dagen  fick  jag  dem  —  lovad  vare  Allah!  Han 
hade  ordnat  så,  att  det  var  lite  djupare  vatten  intill  stränderna, 
där  tranorna  samlats,  och  när  vi  kommo  fräsande  med  brisen, 
erfarna  nu  av  oräknade  haverier,  kom  ineen  av  dem  i  eåncr 
med  att  flyga,  förrän  dahabian  sköt  förbi  dem  på  sextio, 
femtio,  fyrtio  meter.  Då  rusade  de  fram,  led  efter  led.  Vi 
hade  dem  på  västra  stranden.  Vinden  låg  lite  från  nordost. 
Emot  måste  de.  Solen  sken  på  deras  pärlgrå  siden  och  på 
jungfrutranornas  vitlysande  paradisplymer.  Ropen  skållade. 
Vingarna  piskade  vinande  brisen.  Sen  svanorna  brusade 
över  min  kanot  i  Tåkern,  har  jag  inte  sett  maken. 

Mohammed  visade  alla  sina  vita  tänder.  Han  hade  varit 
på  biograf,  när  han  var  med  sin  »master»  i  Europa,  och  han 


130 


började  förstå,  att  det  här  kanske  i  alla  fall  var  ett  slags 
jakt,  även  om  det  inte  gick  löst  pa  elefanter.  Han  slog 
ivrigt  med  handen  mot  söder.  —  »Lotter»  birds  in  the  front, 
sir!     Many  thousands! 

Och  så  seglade  vi  på  vildgäss  och  på  tranor  och  tranor 
igen.  De  flög  så  villigt  in  i  kameran,  bara  det  var  tillräck- 
ligt djupt  vatten.  Och  det  var  det  överallt  den  dagen,  så  när 
som  på  ett  enda  ställe.  Men  det  var  nog.  Amira  satt  där 
fram  på  eftermiddagen.  Brisen  var  lite  hård  och  det  hördes, 
att  hon  menade  allvar,  när  hon  tog  botten.  Vi  stakade  alle 
man,  till  och  med  Mohammed,  men  inte  Emin,  kocken.  De 
svarta  och  bruna  karlarna  voro  i  vattnet  och  bände  med 
seniga  skuldror  under  stäven.  Vi  höll  på  i  timmar.  Vi  tog 
ner  seglen  och  stack  ut  ett  varpankare  och  halade  för  livet. 
Det  var  inte  roligt  längre.  Men  vi  satt  där  vi  satt  och 
kunde  fått  sitta  där  på  obestämd  tid,  om  inte  Allah  låtit  en 
av    gouvernementets    boskapsångare    komma    uppför    floden 


Den  kulörte  amiralen  i  sitt  anletes  svett. 


131 


Il  It  al  ad  c  för  livet. 


just  den  dacren.  En  dahabia 
på  grund  var  en  alldaglig  sak 
på  Nilen.  Vi  fingo  ombord 
en  tross  och  gjorde  fast.  Skov- 
larna  arbetade  och  det  kna- 
kade i  det  ärevördiga  skrovet. 
Loss  kom  vi.  Men  jag  tyckte 
det  började  bli  betänkligt. 
Nästa  gång  kunde  vi  få  sitta 
där  en  vecka,  innan  någon  av 
skovelbåtarna  behagade  gå 
förbi  ute  på  floden,  såvida  det 
inte  hände  på  en  flodarm,  där 
inea  båtar  brukade   grå. 


Det  gick  ett  par  dagar.  Där  dök  opp  nya  möjligheter 
och  nya  problem.  Av  lyftande  tranflockar  hade  jag  film  till- 
räckligt. Då  kom  Mohammed  med  en  fundersam  fråga. 
Den  kulörte  amiralen  undrade,  om  vi  inte  skulle  segla  på 
någon  mera  fågel. 


132 


En  gång  vid  Tåkern,  när  Fredrik  på  Mossen  hade  hjälpt 
mig  att  få  alla  fåglarna  i  kameran,  när  vi  då  skildes 
åt,  så  bad  jag  honom  att  inte  berätta  hur  vi  gick  till  väga. 
Skyttar  kunde  lära  sig  för  mycket  och  bruka  det  till  fåglar- 
nas fördärv.  En  tid  efter  sporde  någon  Fredrik,  hur  jag 
bar  mig  åt.  —  »Jo»,  hade  Fredrik  svarat,  »det  är  ingen  konst. 
Han  kröp  ner  i  ävja  så  bara  huve'  syntes  och  så  satte  han 
opp  kamera  när  fågla'  kom!»  De  dagarna  på  Nilen,  när 
tranorna  stodo  skara  efter  skara  på  dessa  oåtkomligt  flacka 
stränder,  där  det  var  ä\ga  allting,  önskade  jag  många  gånger, 
att  Fredriks  historia  hade  haft  litet  fastare  grund,  ävenså 
ävjan.  Ty  efter  tio  spadtag,  där  tranorna  stodo,  rann  gropen 
igen.  En  stund  tänkte  jag  gräva  ner  dahabians  badkar. 
Men  dels  var  det  så  bittert  att  ofTra  daeens  förnämaste 
njutning,  dels  var  det  tvivelaktigt  vad  »Soudan  Govern- 
ment for  Steamers  and  Railways»  skulle  tänka  om  det.  Dess- 
bättre kom  suddgräset  och  räddade  mig. 

Suddgräset  är  en  av  Vita  Nilens  egendomligheter.    Sanno- 
likt   finns    det  mer  än  nog  suddgräs  i  andra  tropiska  floder, 


97—222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


133 


men  begreppet  är  känt  från  Vita  Nilen.  Det  är  tuvor  och 
rötter  och  flak  av  träsk-  och  vattenväxter,  dem  Nilen  och  dess 
oräknade  tillflöden  slita  loss  under  den  årliga  översvämnineen 
i  regntiden  och  föra  med  sig.  En  del  stannar  och  fyller  hela 
floden  i  de  så  kallade  »suddområdena»,  så  att  expeditioner 
måst  skära  sio;-  io-enom  för  att  komma  fram  med  ånofbåtar, 
en  del  får  följa  med  strömmen  som  simmande  öar  och  tuvor. 
Och  en  av  dem,  med  någon  underlig  tropisk  buske  på,  hade 
strandat  på  södra  ändan  av  en  gyttjebank,  där  ett  par  tusen 
tranor  tronade  i  förnäm  oåtkomlighet  mitt  ute  i  floden. 

Det  var  söder  om  Kawa,  där  det  nakna  flacklandet  änt- 
ligen är  slut  och  de  skogiga  öarna  börja.  Tropiska  duvor  svär- 
made från  skoofarna  ned  till  vattnet  för  att  dricka.  Det  var 
fåglar  överallt.  Ett  par  vithövdade  örnar  svarade  varandra 
eällt  från  strand  till  strand.  Men  min  kikare  var  fastbunden 
vid    problemet    på    flodbanken.       Det    var    inte    bara    tranor 


S  udd  gräset. 


134 


r     I 


'^Det  var  våra  vita  storkarl' 

•därborta,  våra  tranor  och  jungfrutranor,  de  senare  ungefär 
•dubbelt  flera.  Där  lyste  några  vita  fåglar  i  skarorna.  Daha- 
bian  närmade  sig  hastigt.  Det  var  våra  vita  storkar,  som 
stod  där  mitt  ibland  tranorna.  Då  var  väl  storken  från  Trolle- 
näs på  återfärd  från  Sydafrika  nu.  Allah  var  sannerligen 
nådiof.  Att  få  tre  man  i  rieeen  och  bärcra  seg^len  var  ett 
ögonblicks  verk. 

Nu  låg  landet  så,  att  tranorna  stodo  på  en  kilometerlång 
bank  med  fotsdjupt  vatten  och  knappt  det.  Mot  söder  höjde 
:sia-  denna  bank  till  en  låo-,  smal  ö  med  lite  fastare  mark  och 
»några  träd  söderut,  och  på  norra  sidan  av  ön,  där  slam- 
bädden  just  täcktes  av  vattnet,  låg  suddflaket  ilanddrivet 
från  översvämningstiden.  Dahabian  fick  gå  upp  bakom 
träden,  där  hon  inte  kunde  ses  av  tranorna,  och  så  tog  jag  den 
läng-sta  kikaren  och  smösf  över  ön  för  att  försöka  ut- 
röna,    vad    sällskapet    hade    för    vanor  därute.     Grundet  där 

135 


tranorna  stodo  var  som  en  smal  landtunoa  under  vattnet,  ty 
skarorna  voro  fylkade  efter  en  jämn  linje  soni  en  uppställd 
brigad.  Omkring-  dem  ute  i  det  djupare  vattnet  vadade  snövita 
skedstorkar  med  de  flata  näbbarna  sökande  efter  smådjur  I 
ävjan.  Kolsvarta  musselstorkar  gingo  betänksamt  en  och  en, 
och  en  enda  jättehäger,  stor  som  någon  av  tranorna,  tittade 
med  sträckt  hals  efter  min  ringhet.  Han  var  skyggare  än  de 
andra.  De  närmaste  tranorna  voro  inte  femtio  meter  från 
suddflaket,  och  ännu  närmare  myllrade  det  av  brushanar  och 
snäppor,  men  jag  visste  mer  än  väl,  att  den  ringaste  miss- 
tanke skulle  förflytta  hela  menigheten  ett  par  hundra  meter 
längre  ut  på  grundet.  Det  var  mitt  på  dagen  nu  och  det 
skulle  varit  dumhet  att  skrämma  bort  dem  från  detta  natur- 
liea  camoufla^e.  Men  nästa  morgonväkt,  sedan  tranorna 
under  öronbedövande  larm  rest  uppåt  fälten  till  sin  durrah, 
voro  vi  därute  med  lämpliga  grejor  för  att  förbättra  profe- 
tens gåva.  Jag  sporde  Mohammed  om  han  inte  trodde  som 
jag,  att  hans  namne  profeten  lagt  dit  »sudden>>  åt  mig  som 
belöning  för  att  jag  inte  dödade  några  fåglar,  och  Moham- 
med, som  med  välbehag  förnummit  denne  kristne  hunds  in- 
tresse för  den  enda  saliggörande  läran,  upptog  tanken  med 
allvarligt  gillande  och  uttalade,  att  det  tvivelsutan  även  varit 
en  skickelse  den  dagen  »el  vabur»,  ångbåten,  kom  och  hjälpte 
oss  ur  nöden  och  ävjan. 

Det  fanns  inte  en  trana  ute  i  vattnet,  när  vi  kom  efter 
soluppgången.  De  vita  skedstorkarna,  som  stannat  kvar, 
brydde  sig  inte  om  att  lyfta,  utan  sprungo  i  ett  led  några 
hundra  meter  längre  norrut,  och  snäppor  och  små  strandpipare 
lyfte  framför  fötterna  och  gjorde  en  sväng  ut  över  vattnet  för 
att  strax  komma  tillbaka.  Bara  jättehägern,  som  stod  för  sig 
själv    på    sitt    strandsjöfiske,   fick  längre  och  längre  hals  ocli 

136 


flöe  slutliofen  bort  till  andra  stranden  sä  tuncrt  och  läno-samt, 
att  man  vart  ögonblick  ville  tro,  att  han  inte  skulle  orka  längre. 
Ingen,  som  seglat  förbi  på  Nilen,  skulle  kommit  att  tänka  på 
att  detta  var  en  samlingsplats  för  tranor,  och  troligen  hade 
vi  om  morgnarna  seglat  förbi  det  ena  trantorget  efter  det 
andra  utan   att  veta,   att  dar  skulle  sta   hundra  eller  tusen  av 


Brushaiiar  vid   Vita  Nilen. 

de  åtrådda  fåglarna  någon  timma  efteråt.  Förliden  natt,  när 
vi  velat  begagna  vinden  och  seglat  på  Allahs  försyn,  hade 
också  sorlet  av  fågelstämmor  någonstädes  i  mörket  åt  stran- 
den till  förrått,  att  där  fanns  stora  samlingsplatser,  som  vi 
aldrig  hunno  se.  Det  blev  mig  alltmer  uppenbart,  att  i  denna 
landsända  övervintrade  inte  tiotusen,  som  jag  tänkt,  utan 
hundratusental  av  de  stora  fåglarna. 

Det  var  den  enklaste  sak  att  skära  sönder  den  tropiska 
busken  och  göra  ett  camouflage,  som  inte  småvadarna 
omkring  oss  begrep.    Hur  tranorna  skulle  ställa  sig,  blev  en 

137 


senare  fråga.  Suddgräset  var  blott  en  bitter  bekantskap,  ty 
det  hade  ett  slags  hårighet,  som  man  kan  föreställa  sig  på 
en  jättebrännässla.  Hela  eftermiddagen,  sedan  bygget  var 
färdigt  därute  på  dyn,  var  jag  sysselsatt  med  att  ordna 
apparater  och  dessemellan  med  en  pincett  försöka  plocka  ut 
nässeltaggarna,  det  var  det  minsta  de  kunde  kallas.  Men 
dagen  efter  igen,  efter  ett  par  timmar,  sedan  tranorna  farit 
sin  vanliga  väg  bort  över  skogbandet  till  fälten,  hade  jag 
fått  mina  kameraögon  dolda  bland  nässelgräset  och  Mo- 
hammed  och  de  svarta  ur  synhåll  med  order  att  skicka 
feluckan,  den  lilla  släpbåten,  med  två  man  ner  till  grund- 
bankens norra  ände  halvannan  kilometer  bort  för  att  hålla 
fåglarna  därifrån. 

De  hade  inte  väl  försvunnit,  förrän  mängder  av  små  vadare 
började  svärma  omkring  mitt  tabernakel.  Märkvärdiga  kärr- 
hökar i  de  finaste  blå  och  bruna  färger  kommo  och  satte 
sig  några  meter  bort  på  dyn  och  lustigt  nog  ute  i  vattnet 
som  vadare.  Vilka  asiatiska  arter  det  kunde  vara  i  deras 
växlande  dräkter  hade  jag  ingen  möjlighet  att  veta.  Och 
så  kom  tranorna.  Men  det  gick  inte  alls.  Det  visade  sig  — 
vad  jag  ofta  senare  såg  och  lärde  begagna  mig  utav  —  fåg- 
larna voro  inte  »tillräckligt  rädda»  för  de  svarta.  Jättehägern 
och  skedstorkarna  och  några  andra  stamgäster  med  dem 
hade  nämligen  begivit  sig  några  hundra  meter  bort,  när  vi 
kommo,  och  där  stannade  de.  När  de  första  tranorna  an- 
lände, sågo  de  dessa  dagliga  bekantskaper  och  styrde  kosan 
till  dem.  Tranflock  efter  tranflock  gjorde  sammaledes.  Och 
hur  många  de  än  voro  —  jag  tror  mera  tre-  än  tvåtusen  — 
räckte  de  inte  närmare  åt  mitt  håll  än  intill  ett  par  hundra 
meter.  De  kommo  med  andra  ord  inte  alls  »i  håll  för»  kame- 
ran.   Men  neremot  de  svarta  i  båten  vimlade  det  av  tranor. 

138 


J ranparet  sträcker   ut. 


Kunde  de  ha  märkt  någon  förändring'?  Säkert  inte!  Det 
var  bara  den  vanliga  felräkning,  som  innebär  en  väsentlig 
del  av  kamerajaktens  stora  spänning  och  som  en  gång  kommer 
att  fjöra  denna  oblodio^a  form  av  intelliofensmätning;  mellan 
djur  och  människor  till  de  obanade  vägarnas  intressantaste 
sport.  Men  dagen  var  återigen  tillspillogiven  för  kameran. 
Nu  hade  Mohammed  och  jag  ett  par  skarpa  signalpipor  oss 
emellan.  De  hade  ungefär  samma  ljud  som  ett  utdraget 
transkrik  för  att  inte  skrämma  fåglarna  och  hördes  en  kilo- 
meter eller  mera  i  god  vind,  och  det  var  överenskommet,  att  Mo- 
hammed skulle  smyga  sig  upp  på  säkert  avstånd  i  lä  på  vissa 
timslag  för  att  lyssna  om  jag  kallade  på  honom.  Det  var  två 
timmar  till  nästa  gång,  och  i  väntan  stack  jag  opp  den  längsta 
kikaren  eenom  sudderäset  för  att  försöka  räkna  fågrlarna. 
Det  var  naturligtvis  bara  möjligt  på  ett  ungefär,  men  när 
alla  kommit  ned  till  floden  vid  middagstiden,  stod  där  fram- 
för mig  på  banken  uppåt  tvåtusen  jungfrutranor,  fem-  till 
sexhundra  av  våra  tranor,  ett  tjugotal  skedstorkar,  endast 
två  krontranor,  ett  trettiotal  musselstorkar,  elva  vita  storkar 
som  jag  kunde  se,  en  jättehäger  och  ett  dussin  vanliga 
gråhägrar.  Hägrarna  gingo  enstaka  på  fiske  runt  själva 
grundbanken  och  ville  inte  alls  komma  i  närheten.  Sked- 
storkarna och  musselstorkarna  sökte  sin  föda  på  något 
grundare  vatten.  Tranorna  voro  alltså  samlade  som  ett  folk 
i  mitten  längs  banken,  och  de  vita  storkarna  stodo  mitt  ibland 
dem  åt  min  sida.  Men  hitom  dem  och  inne  bland  de  stora 
fåglarna  rörde  sig  åter  detta  myller  av  brushanar  i  vinter- 
dräkt, en  och  annan  hanne  redan  med  vita  eller  mörka  ut- 
växande praktfjädrar.  Ibland  dem,  utanför  tranhären,  slogo 
andra  mindre  fåglar  ned,  enstaka  eller  några  stycken  till- 
sammans,   gluttsnäppor,    den   syd-    och   östeuropeiska   damm- 

140 


Sk  ra  II  td  ri!  a  11   lios  tranorna. 

snäppan,  g-rönbenta  snäppor,  stora  långnäbbor  styltlöpare  och 
till  min  häpnad  ständigt  enstaka  skräntärnor.  Uppe  pä  ävjan, 
där  den  ännu  stod  blank  av  vatten  omkring  mitt  gömsle. 
sprungo  vitbröstade  strandpipare  och  dvärgsnäppor.  Långt 
ute  i  böljorna  simmade  några  flockar  änder,  vilka  kunde  jag- 
inte känna  igen,  och  de  tropiska  duvorna  svärmade  över  stran- 
dens skogar  utan  uppehåll. 

Så  mycket  var  uppenbart,  att  de  tre  starka  flyttfågel- 
folken vid  Vita  Nilen  denna  tiden  voro  tranorna,  brushanarna 
och  alla  de  olika  slag  av  ärlor,  vitbrokiga  och  gula,  som 
fladdrade  kring  varie  strand.  När  de  vita  storkarna  de  dagar 
som  följde  passerade  söderifrån,  voro  de  visserligen  tusental  i 
rymden,  men  deras  inslag  i  de  här  övervintrande  tranhärarna 
blev  alltid  obetydligt.  Gråhägrarna  voro  enstaka  eller  små  glesa 
sällskap.     Sak    samma   var  det  med   alla  mindre  vadarfaglar 


141 


utom  brushanarna.  De  voro  tio-  och  över  större  områden 
säkert  hundratusental.  Varifrån  dessa  väldiga  svärmar  av 
brushanar  härstammade,  är  ju  omöjligt  att  bestämma,  men 
det  är  troligt,  att  de  voro  från  de  ryska  och  västasiatiska 
lågländerna.  De  sökte  ivrigt  efter  smådjur  på  grundbankar 
och  stränder,  men  deras  bästa  bord  här  var  uppe  på  torra 
land,  där  de  tycktes  äta  durrah  och  vad  frön  de  kunde  finna. 
De  foro  fram  och  åter  mellan  floden  och  fälten  likt  tranorna. 
Vid  stationen  Kosti  i  Kordofan  sprungo  mängder  av  brushanar 
mellan  järnvägens  spår  i  den  torra  sanden  och  inne  på  arabkvar- 
terens sandiga  gator  för  att  söka  frön.  Det  var  mycket  egen- 
domligt att  se  dem  så.  Hos  oss  ser  man  dem  ju  nästan  uteslu- 
tande på  sank  mark  under  häcktiden  och  någon  gång,  som 
på  Oland,  uppe  på  åkrarna  för  att  plocka  insekter  eller 
kanske  mot  förmodan  söka  efter  frön  där  också. 

higen  av  våra  övriga  små  vadare  såg  jag  söka  sin  föda 
uppe  på  de  afrikanska  torra  fälten.  Alla  snäppor  och  pipare 
höllo  sig  i  flodens  närhet,  helst  på  dess  strand.  Men  de 
vita  storkarna,  de  flockar  som  rastade  här,  sökte  sig  två 
gånger  om  dagen  uppåt  det  torra  landet,  alldeles  säkert  för 
att  söka  föda,  vad  kunde  jag  ej  fa  klarhet  om.  Gräshoppor, 
vilka  annars  äro  storkarnas  älsklingsspis,  syntes  inga  till, 
och  något  ur  växtriket  togo  de  knappast.  Timma  efter 
timma  vandrade  jag  dagarna  sedan  över  dessa  nakna  stycken 
stäpp  med  bälten  av  törstande  skog  och  snår,  där  det  säkert 
fanns  liv  och  grönska  på  marken  under  regntiden,  men  där  det 
nu  var  brännande  torrt.  Två  ormar  och  några  små  kvicka  ödlor 
voro  de  kräldjur  som  syntes.  Det  enda  starka  djurliv  jag 
såg,  som  skulle  kunnat  tjäna  storkarna  till  näring  på  strän- 
derna, var  mängden  av  syrsor,  vilka  började  sin  egendomliga 
musik,  så  snart  det  skymde,  och  om  dagen  höllo  sig  gömda 

142 


i  de  djupa  sprickor,  med  vilka  Nilstrandens  soltorkade  ler- 
bäddar  äro  genomdragna  likt  ett  fint  nät.  Sådana  spörsmål 
låta  sig  knappast  besvaras  utan  att  ett  antal  fåglar  dödas 
och  undersökas.  Men  ett  skott  i  detta  paradis  skulle  varit 
nätt  opp  det  värsta  som  kunnat  hända.  Hur  nära  en  sådan 
olycka  var  just  då,  hade  jag  ingen  aning  om.  Det  tillhör 
vad  som  hände  dagen  efter. 

Mot  eftermiddagen,  när  den  värsta  hettan  var  över  — 
dess  olidliorhet  de  timmar  solen  stod  rätt  över  mitt  eömsle 
under  grästaket  är  inte  värt  att  beskriva  —  och  tranorna,  de 
flesta  av  dem,  flögo  uppåt  fälten,  blåste  jag  i  min  tranpipa 
efter  de  svarta  och  kom  kvickt  ombord  på  dahabian  för  att 
få  en  av  de  tvähundrafyrtio  flaskorna  vatten  att  späda  ut 
vätskan  i  ådrorna  med,  varefter  Mohammed  interpellerades, 
om  det  fanns  fisknät  ombord.  Jo,  en  av  de  svarta  hade  två. 
De  kostade  ett  och  ett  halvt  pund.  En  kyckling  hos  negrerna 
kostade  bara  trettio  öre.  Nog  av  —  när  affären  var  gjord, 
kallade  jag  Mohammed  och  de  fyra  skarpaste  karlarna  ut 
på  stranden,  där  ävjan  var  lagom  torkad  för  att  bära  oss, 
och    använde  den  som  svart  tavla  för  att  åskådlioro-öra  mor- 

o  o 

gondagens  strategi. 

—  Här,  Mohammed  —  jag  ritade  med  käppen  en  karta  i 
ävjan  —  stå  tranorna  på  banken,  därifrån  komma  de  flygande, 
här,  är  suddgräset,  så  ligger  vinden.  Nu  skall  du  sätta  en 
man  på  östra  stranden  mittför  banken.  Gå  tranorna  åt  hans 
hall  skall  han  röra  sig  sakta  emot  dem.  Vända  de,  skall 
han  stanna.  Båten  skall  ligga  utanför  norra  spetsen  av  grun- 
det,  när  de  första  fåglarna  komma.  Sätter  nästa  flock  sig 
norr  om  dem,  skall  den  sakta,  mycket  sakta,  driva  närmare, 
ända  till  dess  alla  flockar,  som  komma,  undan  för  undan  slå 
ned  söder  om  dem  som  äro  där  förut.    Men  du  själv  och  en 

143 


till  skall  ta  näten  och  crå  framåt  banken  från  norr  just  när  de 
första  flockarna  kommit,  och  där  skall  ni  röra  er  fram  och 
tillbaka  på  grundvattnet  och  se  till  att  ingen  trana  tar  ett  steg 
norrut.  Men  ni  får  inte  skrika  till  de  andra  och  ni  får  inte 
gå  upprätt  och  titta.  När  ni  närmar  er  tranorna,  skall  ni 
helst  gå  baklänges  och  släpa  näten  efter.  Och  ni  får  aldrig 
gå  rätt  emot  fåglarna. 

Det  där  begrep  Mohammed.  Det  var  alldeles  som  att 
mota  elefanter  till  en  »american  lord».  Men  han  närde  någon 
betänkliohet  ändå. 

o 

—  Many   crocodiles  in  the  Nile,  sir! 

Tanken  var  sannolikt  nonsens.  Om  där  också  leeat  nåera 
krokodiler  utanför  mig  på  dyn  i  dag,  så  var  det  föga  antagligt  att 
någon  av  dem  skulle  angripa  uppe  på  denna  breda  kilometer- 
låno;a  orundbank  med  nåofra  tums  vatten.  Men  var  och  en 
vill  gärna  ha  något  att  spekulera  i,  och  Mohammed  valde 
krokodilerna.  Så  tog  jag  opp  en  handfull  zekiner  och  vå- 
gade dem,  ifall  de  kunde  skaffa  mig  tranorna  så  nära,  utan 
att  någon  flög,  att  jag  räckte  att  kasta  en  sten  på  dem,  vil- 
ket var  omöjligt,  ty  det  fanns  inte  en  sten  i  landskapet. 
Men  Mohammed  antog  vadet.  Och  hela  tiden,  medan  jag 
metade  opp  min  fisk  till  kvällsmat,  och  medan  Emin  kokte 
den,  ty  det  indiska  steksmöret  var  alltid  härsket,  hörde  jag 
honom  predika  på  okända  tungomål  för  sina  hejdukar  på 
fördäck,  hur  de  skulle  ijöra  och  inte  g;öra  för  att  mota  fåo^- 
larna  till  den  tokige  vite  mannens  buske. 

Naturligtvis  förlorade  jag  vadet.  Redan  när  båten  satte 
»i  land»  de  båda  fiskarena  >i  vattnet»  en  kilometer  nere  på 
banken,  tyckte  hägrar  och  skedstorkar  att  det  blev  för  mycket 
intrång  på  deras  fiskevatten  och  togo  kosan  rätt  åt  mig.  De 
slogo    ned    på     ett    par    hundra    meters    avstånd    från     mitt 

144 


En  av  de  fruktade  k rokodile nia. 

»suddgräs»,  och  bredvid  dem  landade  den  första  tranflock  som 
kom  åter  från  fälten.  På  några  minuter  var  där  ett  hundra- 
tal. Mina  hskare  nere  på  grundvattnet  rörde  sig  tydligen 
efter  beräkning,  ty  ingen  av  de  par  tusen  tranor,  som  nu 
strömmade  från  himmelen,  gick  ned  bakom  de  föregående. 
De  svarta  karlarna  därborta  voro  snart  dolda  för  mina  ögon 
bakom  de  högresta  fåglarnas  halsar. 

Hela  luften  var  fylld  av  rop  och  ett  vimmel  av  väldiga 
vingar.  De  som  kommo  långt  borta  kallade  överljutt,  och  sva- 
ret ljöd  oavbrutet  tusenfald igt  tillbaka.  Flock  efter  flock  efter 
flock  seglade  de  in  i  bilden,  tio,  tjugo,  trettio  i  följe.  Massan 
kom  från  landet  väster  om  Nilen,  styrde  upp  snett  bakom  och 
förbi  mig  och  sänkte  sig  i  glesa  förband  till  dem,  som  just  fällt 
samman  sina  vingar.  Från  en  hop  på  hundra  blevo  de  ett  par 
tusen,  och  varje  skara  som  kom  slog  ned  närmare  mitt  gömsle. 

Brisen  friskade  med  dagen.  Motvinden  pressade  de  stora 
fåglarna  ned   mot  xattnet.    Enstaka  flockar  kommo  strykande 


I  o — 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


145 


bakifrån  över  mitt  huvud  så  nära,  att  jag  kunnat  nå  en  fågel 
med  handen,  om  jag  rest  mig.  Bruset  av  de  tunga  ving- 
slagen formlioren  kändes  orenom  crrästaket.  Se  dem  kunde 
jag  inte  då,  ty  ögat  var  fastlåst  vid  filmkamerans  sökare, 
men  efter  vingsuset  kunde  jag  höra,  var  nästa  flock  kom, 
och  ^'ara  tillreds  att  möta  deras  sträckta  halsar  med  det 
stumma  skjutvapnet.  Filmen  bokstavligen  rann  mellan  hän- 
derna. Välsignade  land,  där  solen  inte  kan  gömma  sig  bakom 
ett  moln  just  som  det  sker  någonting  framför  kameran. 

Jag  tror  det  varade  en  timma,  innan  strömmen  började 
sina.  Klockan  hann  jag  inte  tänka  på.  —  Om  man  bara 
hade  fyra  händer  ibland  i  stället  för  de  fumliga  tvål  Där 
stod  nu  min  lilla  jaktkamera  inskjuten  mellan  grenverket 
ovanför  kinokameran,  med  sin  alltid  behändiga  reflexspegel 
nedåt  för  att  göra  det  möjligt  att  sköta  henne  med  vänster 
hand  och  se  henne  underifrån  —  det  här  är  detsamma  som 
när  en  jägare  berättar  om  möjligheten  att  begagna  två  gevär 
- — ■  och  så  hade  jag  inte  hunnit  med  att  i  dessa  strömmar  av 
fåglar  ta  mer  än  två  plåtar  på  hela  tiden.  Nu  —  ja,  nu 
flögo  de  inte.  Att  fotografera  flygande  fåglar  i  stället  för 
sittande  är  lika  mycket  intressantare,  som  det  är  mera  sport 
att  skjuta  en  orre  i  flykten  än  på  marken.  A  andra  sidan 
—  de  två  händerna  hade  räckt  till  att  göra  slut  på  nästan 
hela  kinohlmen.  Det  går  på  minuter  med  en  rulle.  Få  ting 
i  världen  äro  så  odryga  som  kinofilm. 

Och  där  stod  nu  äntligen  tranhären  samlad,  så  som  jag 
alltid  önskat,  de  närmaste  inte  mer  än  ett  stenkast  ifrån  mig. 
Mohammed  hade  redligen  förtjänat  sina  plåstrar.  Stod,  säger 
jag.  De  rörde  sig  med  långsamma  lugna,  men  ändå  dan- 
sande sirliga  steg  som  i  en  gammaldags  kadrilj.  Trane- 
dansen   kunde    börja    när   som  helst.     Brushanarna,  som  likt 

146 


'r 


*-    -t»  -»^  *>  ■♦  • 


■<« 


E/i  av  de  två  plåtarna. 

oskiljaktiga  drabanter  infunnit  sig-  i  tusental  även  de,  utan 
att  jag  dittills  blott  haft  öga  för  dem  bland  de  stora,  kunde 
mycket  väl  uppträda  som  sparvarna. 

Tranedansen  är  ett  av  de  bevingade  begrepp  om  den 
stora  stolta  fågeln,  som  de  flesta  människor  hos  oss  ha  i 
minnet  utan  att  kanske  någonsin  ha  sett  en  trana.  Pa  samma 
sätt  som  det  om  berömda  män  berättas  karakteristiska  hän- 
delser, vilka  aldrig  hänt,  så  har  vår  sägen  ofta  givit  djuren 
egendomligheter,  vilka  utformats  efter  vårt  kära  beläte.  Så 
framställes  tranan  av  ålder  inom  heraldiken  såsom  vaksam- 
hetens sinnebild,  stående  på  ett  ben  med  en  sten  i  den  upp- 
lyfta foten.  Och  sinnebildens  tanke  är  fullkomligt  riktig. 
Någon  vaksammare  fågel  än  tranan  lever  inte  i  vår  världsdel; 
stortrappen  då  möjligen.  Men  den  heraldiska  tranan  är 
säkert  den  enda  av  sitt  släkte,  som  står  med  en  sten  i  foten 


147 


De  ij  f  ri  ka  //ska  k  /■  c  // 1 /-a  //(>/■//  a. 

för  att  inte  somna.  Det  är  allmänt  känt,  att  tranorna  ställa 
ut  vaktposter,  vilka  skola  varna  flocken  för  fara.  Det  är  så 
känt,  att  jag  aldrig  hört  någon  betvivla  det,  men  bland  de 
tusentals  tranor,  som  stått  för  mina  ögon,  har  jag  aldrig  heller 
kunnat  upptäcka  någon  vaktpost.  Där  en  flock  så  vaksamma 
fåglar  vila  eller  äta,  är  det  alltid  någon,  som  är  vaken  eller 
spejar  omkring  sig,  och  den  tjänstgör  då  alldeles  automatiskt 
som  vaktpost,  tilldess  en  annan  intager  samma  ställning  för 
nåera  minuter.  Nära  nocr  så  är  det  också  med  tranornas  »dans». 
Fångna  tranor  visa  stort  intresse  for  musik  och  göra  gärna 
några  krumsprång,  när  sådan  bjudes,  men  det  kan  ju  icke 
bliva  ofta  i  deras  fria  liv.  Att  tranorna  under  parningstiden 
kråma  för  varandra  med  resta  plymer  och  springa  med  utbredda 
vingar  är  blott  vad  många  andra  fåglar  göra.  Om  jungfru- 
tranorna berättas,  att  de  »anställa  danslekar»,  och  de  afrikanska 


148 


krontranorna  ojorde  verklio-en  ibland  några  hopp  i  livligt  lynne, 
som  kanske  kunde  kallas  dans,  om  de  blivit  nianga  nog.  Men 
bland  de  oräknade  flockar  av  vara  tranor  och  jungfrutranor, 
vilka  vandrade  genom  min  kikare  .därnere  på  sådana  avstånd, 
att  de  ej  av  min  närhet  kunde  avhållas  från  sina  nöjen,  dan- 
sades det  mindre.  De  gingo,  de  till  och  med  sprungo  om 
varandra  med  kråmande  hållning  och  sirliga  steg,  såsom  nu 
framför  mig-.  Mera  kom  åtminstone  inte  för  mina  öcron.  Det 
kunde  ju  kallas  dans,  om  man  särskilt  önskade  se  det  så.  Jag 
försökte  att  fasthålla  denna  »dans»  på  bilderna,  när  hela  tran- 
hären  nu  rörde  sig  framför  mig,  speglande  i  det  grunda 
vattnet,  där  vinden  ingenting  mäktade.  Det  finns  i  filmen 
om  tranorna.  Men  ingen  gång  sedan  såg  jag  dem  livligare 
än  just  då,  och  det  berodde  nog  till  stor  del  på  att  de  svarta 
karlarna  närmade  sig  ute  på  banken  bortom  dem.  Det  var 
förvånande    hur    lite    rädsla    tranorna  visade  för  dessa  nakna 


T  ra  n  k  a  drilj  e  n. 
I  of— 222725.      Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


149 


im^m 


f 


Tranorna^   de  svarta  och  ^'ilä/iga re/i. 

infödingar.  Så  snart  någon  hade  kläder  på  sig,  var  han 
mera  misstänkt,  och  för  mig  flydde  de  på  dubbla  avståndet. 
Många  gånger  funderade  jag  på  möjligheten  att  antaga  en 
av  mina  nubiska  tjänares  skepelse  och  byta  ut  khakin  mot 
något  slags  nubiansvärta  på  skinnet  för  att  dölja  mitt  av- 
skräckande yttre  för  de  sluga  fåglarna,  men  uppgav  det  vid 
tanken  på  van  Zantens  olyckliga  erfarenhet  av  den  tropiska 
solen,  när  han  smorde  in  sig  med  röd  jord  för  att  göra  ett 
fördelaktigt  intryck  på  den  polynesiske  konungens  dotter. 

Det  var  särskilt  de  små  jungfrutranorna,  som  tycktes  sakna 
begreppet  farhåga  inför  de  svarta  fiskarena.  Vid  Abu  Zeid, 
längre  uppåt  Vita  Nilen,  där  våra  tranor  voro  försvunna 
men  jungfrutranorna  vimlade  på  grundbankarna,  värvade  jag 
ett  helt  lag  infödda  fiskare  att  fara  med  båt  i  vattnet  utan- 
för dem  och  under  notdragning  på  ett  långt  led  driva  fåg- 
larna   emot   mitt  gömställe.     Det  syns  på  bilden  här  och  på 


150 


T  ra  u  un  gen    i    sällskap    med  far    och   mor  på   sitt  första   besök   i 

tropiken. 

den  rörliga  filmen,  hur  dessa  tranor  rent  av  motvilligt  gingo 
undan  för  de  svarta.  Att  en  boskapsbåt  just  den  dagen 
råkade  gå  förbi  ute  på  floden  och  komma  med  i  kameran, 
gjorde  inte  situationen  sämre. 

Kunde  nu  denna  trygghet  bero  på  att  tranorna  här  kommo 
från  ödsliga  delar  av  Ryssland  och  Asien,  där  aldrig  någon 
förföljde  dem,  eller  förhöll  sig  även  en  av  våra  skygga  tranor 
så,  när  hon  kom  ned  till  det  tropiska  paradiset?  En  ung- 
trana med  samma  rödbruna  färg  på  halsen,  som  ungarna 
hade  i  dunet,  följde  just  då  sä  troget  två  stolta  gamla  bland  de 
närmaste  jungfrutranorna.  Kunde  det  nu  inte  vara  just  »mina 
tranor»  och  deras  röde  kyckling  för  året-  Kunde  deras  god- 
trogenhet inför  människorna  bero  på  den  förvärvade  erfa- 
renheten, att  de  svarta  härnere  inte  ville  dem  något  illa?  Det 
kunde  någon  ha  försökt  att  »mota»  fram  en  skara  tranor  på 
detta    sätt    om    hösten    på    den    skånska    slätten  eller  på  de 


öländska  hedarna,  där  de  vislio'en  aktade  sig  att  låta  en  så 
farlig  varelse  som  människan  komma  för  nära?  Att  män- 
niskorna vid  Nilen  inte  alltid  voro  ofarliga,  kunde  de  den 
dagen  ha  fått  ett  blodigt  bevis  på,  om  inte  Mohammed  vakat. 
Jag  undrade  just  då,  varför  det  blev  så  oroligt  i  skarorna. 
Tranorna  skreko  ivrigare  och  sträckte  sina  halsar.  Enstaka 
flockar  lyfte  långt  borta  och  kommo  farande  ned  bland  de 
hundratal,  som  voro  mig  närmast.  Då  hörde  jag  på  avstånd 
Mohammeds  röst.  Han  ropade  något  som  jag  inte  förstod. 
Och  han  var  förbjuden  att  säga  ett  ljud.  Först  tänkte  jag 
på  krokodilerna.  Det  hade  väl  för  Guds  skull  inte  hänt 
dem  något  därute.  Orolig  kröp  jag  upp  från  kameran  och 
försökte  se  genom  kikaren,  som  hängde  under  grästaket  med 
öofonen  utanför.  Där  stod  Mohammed  bortom  skogen  av 
tranor,  mycket  närmare  än  jag  trott.  Förvånande  bara  att 
inte  allihop  lyfte  framför  honom.  Han  var  knappt  ett  par 
hundra  meter  ifrån  dem.  —  Om  han  kunde  vilja  mig  något. 
Han  slocr  med  händerna  och  skrek  allt  vad  luneorna  orkade. 
För  att  få  något  begrepp  om  vad  det  gällde  försökte  jag  se 
genom  en  springa  åt  östra  landet.  Det  kom  fåglar  flygande 
därifrån.  Varför?  —  Där  aick  två  svarta  karlar,  som  inte 
hörde  till  oss.  Den  ene  bar  nåeot.  Sannerligen,  det  var 
ett  gevär.  Det  växte  några  buskar  där  och  de  smögo  bakom 
dem.  De  närmade  sig  en  hop  fåglar,  som  stodo  uppåt  stranden. 
I  det  ögonblicket  uppträdde  oväntat  några  vita  storkar 
bland  tranorna  framför  mig,  var  de  nu  kommo  ifrån,  och  jag 
tog  fatt  i  kameran  med  klarhet  om  att  det  kunde  vara  för 
sent  om  en  minut.  En  av  dem  fick  jag  pä  filmen,  där  han 
står  drickande,  verkligen  som  en  sparv  i  tranedansen;  men 
just  dä  började  också  tranorna  längre  bort  att  lyfta  i  hundra- 
tal.    Där  de  varit,  kom  Mohammed  springande  längs  banken 


=0 


^ 


alltjämt  ropande  med  tordönsröst  och  viftande  med  armarna. 
Hela  tranhären  lyfte  och  alla  andra  fåglar  med  dem.  De 
kommo  rätt  emot  och  över  mio;-.  Det  brusade  som  ett  vat- 
tenfall av  vingslagen,  och  Mohammeds  röst  drunknade  i  skri- 
ken från  dessa  tusentals  strupar.  Under  mitt  grästak  nystade 
jag  nied  kasetter  och  kameror  för  att  få  med  så  mycket  som 
möjligt  av  skådespelet  dessa  brännande  sekunder,  när  kanske 
allt  om  en  stund  skulle  vara  ohjälpligt  förlorat.  Först  när 
jag  inte  hade  en  centimeter  film  till,  hördes  Mohammed  ånyo 
utanför  min  gräsvägg,  och  blinkande  mot  solljuset  trängde 
jag  mig  ut,  nässlad  och  ursinnig  över  det  bortflugna  para- 
diset, men  ändå  rätt  så  nöjd  med  det  som  vankats.  Och  där 
stod  Mohammed,  ivrig  och  uppretad  ännu,  som  en  tupp  efter  en 
fäktning.    Han  gestikulerade  uppåt  land  och  höll  stor  palaver. 

■ —  »These  clamned  people  ■  hade  kommit  för  att  skjuta  på 
hans  tranor.  Skulle  väl  fördärva  alltsammans  fÖr  honom. 
Du  vara  nöjd,  sir?  De  kommo  ju  alldeles  hem  till  Dig  I  Och 
så  många!  Har  jag  inte  förtjänat  mitt  halva  pund,  sir?  Men 
»these  damned  people>,  som  komma  för  att  skjuta.  Och  jag 
jagade  bort  dem!  De  äro  långt  borta  nu.  Jag  lovade  dem  tre 
års  straffarbete  —  »three  years  prisoner!»  Han  upprepade  det 
sista  med  klämmen  på  -^three",  som  om  han  kungjort  en  jurydom. 

Han  var  storartad!  Sammanhanget  med  att  han  skrämt 
tranorna  också  för  fan  i  våld,  tänkte  han  inte  alls  på.  Men 
det  var  inte  så  farligt.  De  voro  där  igen,  innan  solen  gick 
ned,  fastän  långt  ute  på  bankarna,  och  dagarna  efter  fick 
jag  mer  film  av  dem,  än  jag  någonsin  kan  göra  bruk  av. 
Och  så  sesrlade  vi  vidare  till  krokodilerna.  Men  flera  daggar 
följde  mig  frågan,  hur  han  kom  på  idén  att  lova  de  stac- 
karna just  tre  års  straffarbete,  ty  »prisoner»  vid  Vita  Nilen 
är  nog  ganska   liktydigt  med  det. 


s 


^ 


^ 


Ett  nytt  land  och  nya  fåglar! 
Tigerbandade  ormörnar  över  skogarna.  Vithövdade  skrik- 
örnar över  floden.  Bagvingade  gycklarörnar  i  underbar  flykt 
över  djungelmarkerna.  Gamar,  den  ena  väldigare  än  den 
andra,  seglande,  spejande  efter  rov  från  himmelens  höjder. 
Marabuter,  vandrande  som  jättar  bland  strändernas  brokiga 
fågelfolk. 

Det  var  ju  allenast  min  tanke  att  söka  reda  på  flyttfåg- 
larna i  deras  vinterland,  att  hinna  fa  ett  stycke  film  av  dem 
dessa  brinnande  korta  veckor  och  någon  uppfattning  om  hur 
de  levde.  Tiden  räckte  knappt  till  det.  Men  det  var  en 
frestelse  över  evne»  att  vända  kameran  från  tranorna  och 
offra  en  dag  och  en  handfull  plåtar  på  dessa  ständigt  upp- 
dykande nya  gestalter  av  afrikanska  fåglar.  De  andra  djuren 
fanns  det  också  fullt  upp  av.  Apor  gungade  i  de  höga  träden, 
antiloper  sprungo  ett  stycke  från  stranden,  när  dahabian  kom 
seglande,  och  vände  sig  strax  om  för  att  nyfiket  titta,  flod- 
hästar   höjde    överallt   sina    oformliga    huvuden    och  frustade 

156 


"^'Herr  Marabtit?'> 


nätterna  ieenom  krino-  båten,  krokodiler,  sannskyldia-a  avbil- 
der  av  Leviatan,  dåsade  pa  g\-ttjebankarna.  Men  fåglarna 
inneburo  den  svåra  frestelsen.  De  voro  ju  inte  tillnärmelsevis 
så  skygga  eller  svåråtkomliga  för  en  kamera  härnere,  som  en 
örn  eller  en  vildgås  är  hos  oss.  Det  skulle  då  vara  nåeon 
enda  av  de  afrikanska  jättefåglarna,  visst  inte  marabuten  eller 
den  stora  hägern,  men  sekreterarefågeln,  kanske  den  säll- 
synta skonäbben  och  sadelstorken,  som  väl  näst  strutsen  är 
det  tropiska  Afrikas  skyggaste  fågel.  vStrutsen  själv  faller 
utom  jämförelsens  ram.  Han  är  kanske  det  skarpsyntaste 
djur  på  jorden  och  i  vaksamhet  för  oss  bäst  jämförd  med  en 
norsk  vildren  eller  en  svensk  fjällvarg.  Men  alla  de  afrikan- 
ska fåglar,  med  vilka  mitt  sökande  denna  vinter  kom  i  möte, 
överraskade  mig  med  sin  ringa  skygghet  eller,  måhända  rik- 
tieare,  med  sin  rörande  o-odtroLrenhet  inför  människan.  Att 
komma  även  de  större  in  på  livet  med  en  kamera  var  egent- 
ligen bara  en  fråga  om  tid  och  möjlighet  att  finna  någon 
täckning,  där  landskapet  var  öppet.  Det  behövdes  så  lite. 
I  början  överskattade  jag  dem  alldeles.  Även  om  alla  dessa 
låno^benta  storkar  och  storvino-ade  o-amar  och  örnar  visade 
försiktighet  vid  ett  öppet  nalkande,  tycktes  de  å  andra 
sidan  fullständiot  sakna  den  överlä  crsnincr  och  förmåga  att 
genomskåda,  som  en  klok  och  skarpsynt  fågel  i  våra 
ständigt  bejagade  länder  visar  inför  människans  försök  att 
komma  den  nära.  Och  denna  överraskande  erfarenhet 
gällde  inte  allenast  fåglarna.  Den  gällde  i  lika  mån  kroko- 
dilerna. 

En  enda  dag  hade  jag  tid  att  offra  pa  marabuter  och  gamar 
och  fyra  dagar  pä  krokodilerna.  Att  allesamman  hamnade 
mitt  i  gapet  på  kameran  är  ingenting  märkvärdigt.  Mara- 
buterna  och  gamarna  kommo  så  nära,   där  jag  »stämt  möte» 

158 


■<^ 


^ 


med  dem,  att  det  flera  oåno-er  var  mio-  omöiliot  att  fotoera- 
fera.  De  ställde  sig  helt  enkelt  ett  par  meter  framför  mitt 
grässkjul,  och  den  spegelkamera  jag  hade  till  hands  var  inte 
beräknad  för  så  korta  avstånd,  utan  nekade  flera  gånger  att 
tjänstgöra.  Och  krokodilerna  sedan  —  både  resebeskrivnin- 
gar och  bålde  jägares  berättelser  hade  ingivit  mig  föreställ- 
nineen,  att  de  berömda  stora  krokodilerna  i  Vita  Nilen  voro 
mycket  skygga  djur,  vilka  man  måste  skjuta  med  rasanta 
kulgevär  över  stora  avstånd.  De  snälla  vidunder,  som  röra 
sig  på  mina  film,  måste  då  ha  varit  av  helt  annat  slag,  ty 
de  kravlade  utan  vidare  så  opp  i  kameran,  att  de  många 
o-åno-er  inte  fineo  rum  på  bilden.  Flodhästarna  hade  väl 
gjort  detsamma,  om  jag  bara  haft  lite  tid  till  och  om  inte 
detta  inträffat,  som  jag  skall  berätta  så  småningom. 

Vi  seglade  uppåt  floden  dag  efter  dag  för  att  finna  flera 
tranor.      Men    det    blev    mindre    och    mindre    flyttfåglar    på 


'^■De  kravlade  sa  opp   i  kameran^   att  de   uite  fiiigo  nun  pa  bilden?- 
I  60 


Där  rörde  sl^i^  fii se /ita Is  afrikanska   fax^i^'- 

stränderna.  Det  var  redan  i  slutet  a\^  mars.  De  drogo  norröver. 
Smala  band  av  änder,  skedänder  och  årtänder,  ilade  mot 
norr  längs  floden,  och  glesa  följen  av  storkar  kunde  mitt  på 
dagen  ses  glida  fram  pa  omätlig  höjd.  hite  en  trana  syntes. 
De,  som  möjligen  övervintrat  ännu  mer  mot  söder,  hade  an- 
tingen redan  flyttat  tillbaka  eller  togo  de  en  annan  väg. 
Och  här  var  inget  land  för  dem.  Ju  längre  söderut  vi  kommo, 
ju  mera  skoo-arna  tätnade  krintr  stränderna,  desto  mänofal- 
digare  blev  den  innerafrikanska  djurvärlden.  För  att  få  bättre 
uppfattning  om,  ifall  det  egentliga  flyttfågellandet  slutade  här 
eller  om  alla  verkligen  redan  sträckt  tillbaka,  tog  jag  land 
nåoron  oråno-  om  dao^en  och  strövade  med  kikaren  in  aenom 
de  nu  uttorkade  träskmarkerna.  På  något  enda  ställe  stod 
vatten  kvar  mellan  solförbrända  gräsdjungler,  och  där  rörde 
sig  tiotusentals  afrikanska  änder,  små  sumphöns,  ibisfåglar, 
pelikaner  och  skedstorkar.  Mattan  av  spår  kring  vattnet  vi- 
sade också,  att  antiloper  och  hyenor  och  leoparder  nattetid 
hellre  gingo  hit  för  att  dricka  än  till  floden,  där  krokodilerna 


11—222723.     Be 7- g.  Med  tranorna  till  Afrika. 


i6i 


lurade  överallt.  I  småskogen  vimlade  det  av  bjärta  glän- 
sande tropiska  fåglar,  som  inga  namn  ha  på  vårt  fattiga 
språk,  och  där  gräset  var  bränt  vid  Nilen,  ilade  praktfullt 
rosafärgade  etiopiska  biätare  fram  och  åter  på  jakt  efter 
insekter.  Men  av  våra  flyttfåglar  syntes  just  ingenting  där 
heller.  Förgäves  följde  jag  med  kikaren  varje  liten  oansen- 
lig fågel  i  snåren,  higen  sångare  av  våra,  ingen  flugsnap- 
pare.  Blott  ärlor  av  skilda  slag  trippande  kring  de  uttorkade 
flodarmarna.  De  voro  i  så  många  dräkter  av  gult  och  grått, 
att  jag  uppgav  tanken  att  på  avstånd  kunna  skilja  på  asiater 
och  européer.  Där  det  ännu  stod  vatten,  sprungo  sydeuro- 
peiska styltlöpare,  ett  par  skärfläckor  simmade  bland  träd- 
änderna, egendomligt  nog,  och  de  vita  storkarna  blevo  allt 
talrikare,  men  voro  till  min  häpnad  skyggare  än  någon  av 
de  afrikanska  fåglarna  omkring  dem.  De  lyfte  på  långt  håll, 
skruvade  upp  sig  till  flera  hundra  meters  höjd  och  försvunno 
alltid  norrut.  Det  var  säkra  tecken  till  att  tiden  led.  Då 
varsnade  jag  en  morgon,  där  vi  kom  seglande,  ett  par  van- 
liga grähägrar  stående  som  vaktposter  på  spetsen  av  en  smal 
ö  mitt  i  en  hop  av  stora  krokodiler.  Dessa,  de  allra  van- 
ligaste flyttfåglar  ifrån  Egypten  hela  vägen  uppåt  Nilen, 
hade  det  varit  mig  stört  omöjligt  att  få  fast  med  kameran, 
medan  kilometer  av  tranfilm  vandrade  in  i  de  hermetiska 
skattofömmorna  under  däck.  De  slumra,  fåglarna  voro  med 
Överallt,  men  de  aktade  sig,  de  kände  människan,  medan  de 
afrikanska  ägretthägrarna  tilläto  mig  att  gå  rätt  på  dem  med 
kameran,  där  de  sutto  i  träden  eller  fiskade  i  vågorna  vid 
Nilstranden. 

Nu  växte  det  en  djungel  av  nässelgräs  från  söder  uppåt 
den  låga  gyttjebanken,  där  krokodilerna  lågo,  och  det  frestade 
mig  genast  att  kanske  kunna  få  två  flugor  i  en  smäll  där  ■ — ■ 

162 


^ 


hägern  och  krokocHlerna,  för  sa  vitt  de  senares  omtalade 
skygghet  var  överkomHg.  Därom  hade  jag  ännu  inget  be- 
grepp. Hur  var  det  —  hade  de  kanske  rent  av  väderkorn? 
Man  är  ju  sa  okunnig.  Med  den  tväraste  gir  hon  var  mäk- 
tig tick  dahabian  ga  upp  under  land,  och  så  hck  jag  ut  liv- 
båten, med  Mohammed  och  ett  par  svarta  ombord,  och  st)Tde 
med  en  åra  så  att  den  dre\'  med  vinden  mot  norr  neremot 
udden  och  krokodilerna.  Ett  par  bålstora  flodhästar  döko 
oj)p  efter  båten  gång  på  gång.  De  frustade  och  reste  sig 
över  vågorna  som  något  slags  gigantiska  salar.  Alldeles 
säkert  var  det  bara  n}hkenhet,  de  undrade  förstås  vad  det 
var  för  slags  leksaksbåt,  men  det  var  verkligen  omöjligt  att 
låta  bli  att  tänka  pa,  hur  det  skulle  tagit  sig  ut,  om  någon 
av  dem  på  lek  behagat  sätta  näsan  under  köleti. 

Båten  drev  hastigt  med  vinden  närmare  udden.  Egen- 
domligt att  strömmen  i  denna  väldiga  flod  gjorde  sig  så  lite 
gällande.  Det  var  verkligen  ett  snyggt  sällskap,  som  lag 
därnere  på  gyttjebanken.  Med  blotta  ögat  kunde  jag  räkna 
nio  krokodiler,  den  ena  större  än  den  andra,  men  en  av  dem, 
jag  kunde  ännu  bara  se  ryggen,  den  låg  där  som  en  kring- 
stjälpt  båt,  tycktes  kunna  vara  pappa  för  hela  familjen. 

De  voro  inte  så  skygga  som  jag  fruktat.  Eörst  på  gott 
kulhåll,  knappt  ett  par  hundra  meter,  reste  hägrarna  på  hal- 
sen och  lyfte.  Därmed  var  signalen  given  och  hela  den  be- 
pansrade truppen  rusade  i  floden,  så  att  vattnet  stänkte  i 
kaskader  om  dem.  Det  var  m}'cket  egendomligt  att  se  dem, 
som  lågo  ett  stycke  upp  på  fastare  mark.  De  släpade  sig 
inte,  utan  höjde  sig  på  alla  fyra  benen  med  den  långa  stjär- 
ten l}-ftad  och  sprungo  som  vanliga  kvicka  ödlor  för  att  slut- 
ligen med  en  enda  sats  kasta  sig  ut  och  försvinna  i  det 
säkrare  elementet.  Minuten  efter  lyfte  sig  det  ena  huvudet  efter 

164 


"^ 


f^ 


li-f— 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


det  andra  över  ytan,  inte  nosen,  den  kom  inte  opp,  bara 
de  pansarklädda  pannorna  med  kirande  gröna  ögon.  Det  såg 
ut  som  om  mörka  skrovliga  barkbitar  hade  drivit  på  vågorna. 
Hur  det  här  skulle  gå,  fanns  ingen  möjlighet  att  beräkna. 
Men  tiden  var  bråd.  Att  flyttfåglarna  gingo  norrut  nu  var 
inget  tvivel  om,  och  den  enda  ångare  på  två  veckor,  som 
kunde  ta  oss  utför  floden,  skulle  passera  vilken  dag  som  helst. 
Annars  var  naturligtvis  det  enda  riktiga  att  iakttaga  djurens 
vanor  ett  par  dagar,  innan  man  försökte  lura  dem  med  kame- 
ran. Nu  var  det  bara  att  komma  i  land  på  ön  genast,  ävjan 
på  udden  var  bottenlös  for  åran,  så  att  vi  fingo  ro  nedåt 
sidan  på  ön  och  därifrån  arbeta  oss  upp  genom  gräset. 
Purpurhägrar  lyfte  framför  oss  överallt,  och  små  praktfullt 
färgade  kungsfiskare  surrade  som  flygande  smycken  utefter 
stranden.  Slambädden  ute  på  udden  var  formligen  plöjd  av 
krokodilerna.  Solen  stod  ännu  i  öster.  Det  måtte  bära  eller 
brista.  På  nå^ra  minuter  hade  vi  ett  crömställe  färdio-t  i  kan- 
ten  av  gräsdjungeln.  Det  gick  ut  en  flodhäststig,  där  de 
tunga  kolosserna  haft  sin  väg  upp  och  ned  för  att  beta  om 
nätterna.  Över  den  band  jag  helt  enkelt  ihop  gräset  och 
gjorde  en  gräsvägg  bakom  och  framför,  kröp  in  med  ett 
par  kameror  och  lät  de  svarta  fara  tillbaka  för  —  jag  drog 
till  med  åtta  timmar.  I  sista  ögonblicket  fick  Mohammed 
order  att  på  en  omväg  fara  i  land  på  andra  Nilstranden,  dit 
hägrarna  försvunnit  över  orrässkocrarna,  och  se  till  att  få  dem 
därifrån,  ifall  de  höllo  till  vid  något  vatten  där.  Min  browning 
fick  han  låna  för  att  skjuta  signalskott,  om  ångaren  skulle 
synas  och  förresten,  som  jag  sade,  för  att  försvara  sin  dyrbara 
lekamen  mot  de  där  pantrarna,  som  han  serverade  mig  vid  alla 
måltider.  Så  blev  det  tyst  därute.  Blott  flodhästarna  frustade 
alltjämt,  där  de  döko  upp  för  att  se  vart  båten  tagit  vägen. 

1 66 


Om  det  någonsin  förunnas  mig  att  komma  tillbaka  till 
Vita  Nilen,  skall  jag  alldeles  säkert  uppsöka  det  stället.  Efter 
ett  par  timmar  bara  var  det  som  en  plats  på  mellandäck  i 
Noaks  ark,  försåvitt  krokodilerna  fingo  vara  med  där.  Det 
började  med  att  ett  par  av  de  mindre  krokodilerna  döko 
opp    och    "simmade    barkbit»    utanför    östra    stranden.     b>ån 


En  av  dem  Jiävdc  sig  över  vattnet  som  för  att  speja. 

mitt  gömställe  hade  jag  bara  några  meter  till  denna  strand 
och  framför  mio-  hela  dess  sträckning-  utåt  udden.  Om  de 
misstänkte  något,  kunde  jag  ännu  inte  veta.  De  voro  strax 
tre  och  fyra  och  fem.  Utanför  uddens  västra  sida  kom  också 
en.  De  till  synes  fullständigt  livlösa  föremålen  i  vattnet 
sköto  långsamt,  nästan  omärkligt,  närmare  och  växte  ur  vatt- 
net, millimeter  för  millimeter.  Man  kunde  så  väl  förstå,  att 
det  var  på  detta  sättet  de  sakta  närmade  sig  de  vrickande 
djuren  och  kvinnorna,  som  hämtade  vatten  i  fioden,  för  att 
plötsligt    med    en   rusning   skjuta  fram  och  opp  på  land  och 

167 


hugga  det  utsedda  offret.  Sedan,  den  dagen  jag  äntligen 
fick  hägern  i  kameran,  var  där  ett  vidunder  som  smög  sig 
fram  och  gjorde  en  sådan  rusning.  Jag  fick  den  på  filmen. 
Men  dessa  framför  mig  nu  tycktes  endast  vara  misstänk- 
samma. De  lågo  där  som  om  de  väntat,  att  någon  av 
de  stora  skulle  komma  och  våga  sig  i  land  förut.  Na- 
turlio-tvis  var  det  inte  så.  Av  alla  sådana  stora  vatten- 
djur, salar  och  krokodiler  enahanda,  är  det  alltid  de  mindre, 
som  gå  upp  först.  De  stora  och  erfarna  dröja  till  sist. 
De  känna  farorna  och  de  ha  mera  tålamod.  Då  skymtade 
något  mörkt  förbi.  En  svart  fågel  med  lång  gul  hals 
slog  till  uppe  på  stranden.  En  ormhalsfågel.  Den  flaxade 
med  vingarna  för  att  torka  sig  efter  sitt  fiske.  Minuten  efter 
kom   en  till  och  en  dvärgskarv  och  i  sällskap  med  dem  voro 

plötsligt  ett  par  sporr- 

vipor,  var  de  nu  kom- 

[  mo    ifrån.      Det   var 

som  om  krododilerna 
bara  väntat  på  detta. 
En  av  dem  —  åh, 
han  var  bra  stor,  när 
han  kom  opp  —  häv- 
de siof  över  vattnet 
som  för  att  speja, 
medan  ett  par  andra 
bara  »flöto»  långsamt 
in  på  grundvattnet 
och  »ålade  sig»  upp 
genom  ävjan  med 
rörelser  så  krälan- 
Onnhalsfdgeln.  de,    att    en    ömtålig 


1 68 


^^, 

--- 

/?<'  krälade  opp  so/n  en  d  ra  k  familj . 

människa  skulle  känt  kalla  kårar  utefter  ryggen  av  att  se  det. 
För  mig  och  mina  kameror  bakom  gräset  var  det  ju  bara 
en  beviljad  nåd  av  Allah  för  varje  fot  de  kommo  närmare. 
Och  nu  vältrade  de  sig  upp,  det  ena  vidundret  efter  det 
andra.  Den  som  kommit  först  stannade  länge  ensam  när- 
mast gräset,  han  var  inte  mer  än  tjugo  steg  ifrån  mig,  men 
längre  ut  på  udden,  där  ävjan  var  sönderplöjd  av  de  väldiga 
kropparnas  tyngd,  krälade  de  opp  om  varandra  som  en 
drakfamilj. 

Några  natthägrar  kommo  flygande  tysta  och  satte  sig  på 
stranden;  vad  de  skulle  härute  att  göra.  De  brukade  annars 
sitta  sovande  i  träden  dao-en  igenom.  Troliortvis  hade  Moham- 
med  satt  dem  på  vingarna  vid  sin  panterjakt  däroppe.  Det 
där  var  vårt  dagliga  gyckel.  Men  mina  åtrådda  gråhägrar 
syntes  inte  till.  Däremot  kom  en  av  natthägrarna  och  satte 
sig  bokstavligen  framför  näsan  på  den  närmaste  krododilen 
- —  grannskapet  tycktes  inte  bekymra  honom  det  bittersta  — 

169 


'  Eji  sannskyldig  Leviata  n? 

och  jag  fick  dem  med  en  försiktig  rörelse  in  i  kameran, 
medan  mitt  andra  öga  hela  tiden  inte  ville  lämna  en  bestämd 
punkt  lite  i  floden.  Det  kom  ett  huvud  opp  där  av  en  helt 
annan  skapnad  än  de  andras.  Det  var  jätten  som  ville  över- 
tyga sig  om,  ifall  terrängen  var  tillräckligt  säker  även  för  honom. 
Han  var  en  mera  försiktiaf  creneral.  Åtminstone  en  halv 
timma  låo-  han  alldeles  orörlig  som  om  han  sov.  Men  det 
gjorde  han  säkert  inte.  En  flock  trädänder  kommo  susande 
och  flaxade  ned  ute  på  udden.  Det  tycktes  öka  jättens  trygg- 
het. Ett  smalt  band  av  ryggen  blev  synligt  ovanför  vågorna, 
så  den  väldiga  stjärtens  taggar,  och  nu  gled  han  in  mot  de 
andra  med  samma  långsamhet  som  ett  ångfartyg  mot  en  kaj. 
När  han  sköt  upp  i  ävjan,  och  kroppen  började  synas  hel 
över  de  kravlande  tjocka  armarna  ■ — •  ty  de  liknade  mera 
armar  än  begreppet  ben  —  hade  jag  klart  för  mig,  att  detta 
var    en    av    de    berömda   femmeterskrokodilerna,  som  någon 


170 


gång  brukade  stå  avbildade  skjutna  på  en  expedition.  Sedan 
mätte  jag  avståndet  mellan  några  grässtrån,  där  han  haft 
näsan,  och  en  d)'klump,  där  stjärtspetsen  legat.  Det  var 
nära  aderton  enoelska  fot.  Och  ändå  var  det  inte  oenom 
längden  han  imponerade  utan  genom  denna  bålstora  kropp, 
som  närmast  påminde  om  en  kringstjälpt  båt.  Jona  hade  så 
ledigt  fått  rum  därinne.  Där  han  vältrade  opp  bland  de  andra, 
vilka  var  för  sia-  o-ott  kunnat  bli  färdiga  med  en  människa, 
var  han  lika  stor  som  tre,  fyra  av  dem  tillsammans,  en  sann- 
skyldig Leviatan. 

Synen  av  dessa  bepansrade  och  ändå  så  mjuka  vidunder 
saknade  jämförelse  med  något  annat  nu  levande  djur.  De 
voro  ett  slags  varelser  alldeles  för  sig  själva.  De  sågo  så 
sävlio-t  slöa  ut.  De  rörde  sia  lånasamt  och  tunat.  ]\Ien 
de  kunde  göra  ett  kast  mot  varandra  med  en  fisks  snabbhet, 
och  ve  den  stackars  kalv  eller  människa  om  vilken  en  gång 
dessa  omåttligt  starka  käftar  klippt  ihop.  Där  jätten  sköt  upp 


»Di'/i    bålstora    kroppen  påminde  om   en  kringstjälpt  båty 


171 


på  stranden,  gledo  de  svagare  motvilligt  undan.  Någon  endräkt 
rådde  där  uppenbarligen  inte,  fastän  de  kunde  ligga  sida  vid  sida. 
Egendomlig  var  skillnaden  i  deras  skapnad.  De  mindre 
liknade  varandra  så  att  de  kunde  förväxlas,  men  åtminstone 
fyra  av  de  större  voro  lika  olika  varandra  även  för  mina 
ögon,  som  människor  kunna  vara  det.  Att  djuren  se  »per- 
sonliga'>  skillnader  på  sina  likar,  vilka  vi  inte  alls  kunna 
skilja  från  varandra,  är  säkert.  Det  faller  inte  oss  in  att 
förväxla  människor,  som  vi  väl  känna  och  dag-liaen  ha  om- 
krinsf  oss.  Komma  vi  in  i  en  främmande  folksamling,  se  vi 
också  strax  de  olika  ansiktena.  Men  en  flock  svanar  på  en 
damm  eller  några  starar  som  plocka  i  gräsmattan  äro  för  oss 
alldeles  lika  varandra.  Det  äro  de  naturligtvis  inte  i  verk- 
licjheten  eller  för  sina  likar.  En  stork  känner  o-enast  sin 
maka  i  en  skara  och  en  måse  sin  i  det  flygande  molnet  över 
häckplatsen.  Hur  långt  detta  igenkännande  sträcker  sig  är 
ett  spörsmål  värt  att  undersöka,  men  säkert  hade  dessa 
krokodiler  icke  blott  för  varandra  utan  även  för  människo- 
ögat lika  stora  yttre  skillnader,  som  människor  kunna  ha  det. 
Den  som  om  dagen  där  låg  mig  närmast,  han  syns  på 
bilden  med  hägern,  var  en  krokodil  av  genomsnitt,  sådan 
man  föreställde  sig  djuret,  med  en  för  ett  fördomsfritt  öga  rent 
av  vacker  proportion  mellan  ett  långt  kraftigt  huvud  och  en 
välvuxen  kropp.  En  av  de  andra  stora,  den  som  ligger  till 
höger  några  meter  från  jätten,  där  de  äro  två,  hade  ett  all- 
deles oproportionerligt  litet,  spetsigt  huvud  till  en  bred 
oppblåst  bål  under  påfallande  klena  lemmar.  Jätten  själv  till 
sist  hade  ju  ett  huvud  och  en  bål,  som  de  sista  årtiondena  — 
jag  vågar  tro,  att  ett  sådant  djur  är  femtio,  ja  kanske  bortåt 
hundra  år  gammalt  —  tycktes  ha  vuxit  bara  på  bredd  och 
höjd,  grovt  tillyxad  som  kroppen   på   en  yrkesbrottare.     Och 

172 


Tvä  av  de  värsta. 

det  var  helt  säkert  inte  endast  det  yttre  som  var  olika,  utan 
också  kynnet.  En  fången  krokodil  kan  måhända  bli  rentav 
tilloiven  för  matens  skull.  Men  dessa  större  gåvo  verkligen 
ett  intensivt  intryck  av  feg  ondskefullhet.  Bland  all  å<i\\ 
övriga  tvivelaktiga  sporten  att  döda  dessa  godtrogna  djur, 
av  vilka  landet  härnere  vimlade,  förstår  jag,  att  det  kan  vara 
lockande  att  noggrant  slunga  in  en  liten  stålmantlad  blybit  i 
den  där  enda  riktigt  ömtåliga  fläcken  bakom  det  lurande 
gröna  ögat  på  ett  sådant  vidunder. 

Nu  efteråt,  när  jag  har  dem  på  bilder  och  pa  filmen, 
där  de  kräla  som  i  verkligheten,  är  det  >  fornöjeligt»  att  se 
hur  människor  kategorisera  sig  själva  vid  anblicken  av  dessa 
djur,  vilka  väl  på  grund  av  någon  urskyddsinstinkt  måste 
framstå  för  den  enklare  hjärnan  såsom  avskräckande,  alltså  i 
vår  tids  mun  >fula  ,  ehuru  många  människor  ibland  oss  ganska 
visst  äro  mera  vederstyggliga. 


17: 


f: 


i 


Skedstorkar  och  tantaliisstork  bland  skaror  av   niiiiiieänder. 


En  jägare  och  sportsman  utbrister:  »De  äro  storartade!» 
Och  skåningen  tillägger:  »Det  är  ju  ena  jäkla  djur!» 

Förnämt  lugna  människor  säga  begrundande:  »Så  egen- 
domligt och   intressant  att  se  dem.» 

Mycket  unga  kvinnor  säga  bara:  »Hu  då!»  Men  en 
hederlig  svensk  torpare  är  genast  färdig  med  domslutet:  »Tvi, 
det  var  lett!» 

Och  det  får  ju  medgivas,  att  bredvid  fåglarnas  smäckra 
form  och  mjuka  rörelser  voro  de  stora  kräldjuren  mindre  till 
sin  fördel.  Där  kommo  i  en  hast  så  mycket  fåglar  farande, 
att  jag  bara  inte  visste,  hur  jag  skulle  vända  kameran.  Mörka 
bruna  trädänder  susade  i  långa  band  över  floden  och  lan- 
dade uppe  på  den  soltorkade  ävjan,  där  de  trippade  på 
sina    eeendomlioft    höofa    ben.     Deras    bleka    ansikten    inom 


174 


De  siitto  som   bilJstodcrfraiitJvr  k  ro  kod  i  le  nias  tänder. 

nackens  mörka  dok  gav  intrycket  av  nunnor.  Natthägrar, 
den  ena  efter  den  andra,  svepte  ned  på  runda  mjuka  vingar 
och  sutto  som  bildstoder  framför  krokodihiäsorna.  Vita  sked- 
storkar med  näbbar  som  länga  tårtspadar  och  musselstorkar 
med  näbbar  som  en  tång,  alltid  öppen  på  mitten.  Ett  par 
stora  tantalusstorkar  med  skära  nakna  ansikten  ställde 
sig  mitt  ibland  de  andra  och  började  putsa  näbbarna  med 
foten.  Nu  blev  det  mera  liv  i  krokodilerna.  Det  är  ingen 
tvekan  om  att  fåglarna  för  dem  voro  ett  bevis  på  trygghet, 
som  de  rättade  sie  efter.  Nåo^ra  av  de  mindre  sköto  längre 
upp  på  land.  Jätten  gled  plötsligt  ut  i  floden  igen.  Han 
for  åstad  som  ett  skepp  från  stapelbädden.  Ett  ögonblick 
tänkte  jag,  att  det  var  något  på  tok.  Men  han  hade 
en    annan    avsikt.     Han    hade    en    favoritplats    just    där   den 


175 


närmaste  låg  emot  mig.  Den  hade  ändrat  läge  ute  i  ävjan  just 
då  och  vred  sig  alhmera,  när  den  store  kom.  Det  oerhörda 
huvudet  sköt  långsamt  fram  över  ytan.  Sannerligen  kom 
inte  besten  rätt  emot  mig.  Försiktigare  än  jag  väl  nå- 
gonsin hållit  i  en  kamera,  vred  jag  de  små  kinoobjektiven 
efter  hans  rörelser.  —  Vad  det  är  lätt  att  hlma  mot  att  jaga 
sig  till  en  god  plåt  av  ett  djur!  Alltjämt  kom  han  närmare. 
Nu  förstod  jag  avsikten.  Han  ville  ha  den  andras  plats. 
Han  höjde  det  oformliga  huvudet  med  en  tvär  krök  på 
nacken,  så  att  han  verkade  häst.  Den  väldiga  taggiga  stjärten 
restes  över  vattnet  i  båge.  Ögonen  glittrade  kinesiskt  smala. 
Och  så  klippte  han  med  käftarna  i  vattenytan,  så  att  det 
stänkte  omkrincr,  en  £:åncr,  två  gråna-er.  Han  var  den  tull- 
ständigaste  bild  av  ondskefullhet  som  kan  tänkas.  Den  mindre 
geliken    strök    också    på    foten.     Men    jätten    gjorde    en    gir 


'■■Ha)t   reste  s/_^  uied  gapet  öppet  som   en   tjutande  Jnt nd? 


176 


'-^"f^BWi  imwwim iipjimBp.-  - 


■JJti/i    skild    hclalct    upp  pii   strdz/i/,//   //nu'  /uimi//    i /i   bla/id 

och  gick  upp  innanför.  Han  ville  alldeles  köra  av  antagonisten. 
De  voro  så  mänskliga  de  båda,  som  inte  unnade  varandra 
ävjan  att  ligga  på.  Då  reste  sig  till  min  häpnad  den  svagare 
ur  vattnet  med  gapet  öppet  som  en  tjutande  hund,  och  ur 
detta  gulgröna  gap  pressades  fram  ett  fullkomligt  avgrunds- 
läte, ett  vrenskande  vrål,  som  trotsar  beskrivning'.  Men  Levia- 
tan  skred  bara  belåtet  upp  på  stranden  med  näsan  in  bland 
sällskapet  av  natthägrar,  vilka  inte  bekymrade  sig  mer  om 
hans  fruktansvärda  vapen  än  om  där  kommit  en  mask  kry- 
pande. Och  ett  par  mindre  krokodiler  sköto  upp  i  stranden 
tätt  bredvid  honom,  som  om  de  sökt  hans  skydd.  Det  var 
en  syn  så  full  av  gåtor  att  lösa  och  det  var  den  mest  inten- 
siva tavla  av  tropikens  Afrika,  med  den  bleka  väldiga  flodens 
hav  som  bakgrund  ut  till  synranden  i  norr. 


12.-222123.      Berg,   Med  tranorna  till  Afrika. 


177 


»De  voro  så  mänskliga  de  båda,  som  i/ite  i//i/iade  varandi  a  ävjaii.^ 

En  helig  ibis,  bländvit  med  sitt  nakna  svarta  huvud,  kom 
gående  in  bland  de  andra.  Tantalusstorken  kom  fram  och 
ställde  sig  som  en  skiltvakt.  Ute  på  udden  sprungo  de  båda 
sporrviporna  omkring,  vaksamma  och  beskäftiga  bland  den 
övriga  fågelmenigheten.  De  sprungo  alldeles  in  bland  kro- 
kodilernas näsor,  plockade  efter  smådjur  i  ävjan  och  voro 
aldrig  riktigt  stilla.  Oansenliga  voro  de  också,  så  att  jag 
kunde  inte  få  dem  nära  nog  i  kameran.  Just  då  inträffade  nå- 
got, som  fördärvade  återstoden  av  dagen.  Det  var  väl  knappt 
fyra  timmar  skådespelet  varat.  Då  hördes  till  min  förskräc- 
kelse människoröster  väster  om  mig  ute  på  floden,  de  kommo 
närmare,  och  där,  bakom  gräsdjungelns  utlöpare  på  udden, 
kom  nu  en  av  dessa  flottar  av  trädstammar  gungande,  med 
vilka  de  svarta  driva  utför  floden  för  att  sälja  både  virket 
och  sina  övriga  alster  till  folket  nere  i  de  trädfattiga  land- 
sträckorna   och  sedan  taga  apostlahästarna  hem   till  sitt  land 

178 


'^Ta ntaliissto rkcii  s o i/i   ski I fi'a kf.'> 

igen.  De  fyra  karlarna  höllo  någon  högljudd  palaver.  Det 
hade  blast  upp,  och  det  var  ett  öppet  gått  av  floden  fram- 
för, där  våoforna  motade  dem.  Och  sä  stakade  de  låno-samt 
men  säkert  hela  härligheten  pä  grund  utanför  min  och  kro- 
kodilernas udde  och  lade  sig  ned  pä  sina  pinnar  att  sova. 
Fåoflarna  och  krokodilerna  ägnade  de  naturlio^tvis  varken  en 
blick  eller  en  tanke.  Men  de  olika  storkarna  reste  pä  halsen 
och  —  nu  föll  det  mig  in  vad  de  smä  fåglarna  hade  för  upp- 
gift • —  sporrviporna  började  springa  oroligt  fram  och  åter 
med  gälla  skrik,  ju  närmare  flotten  kom.  Slutligen  lyfte  de, 
innan  de  andra  stora  fåo-larna  ecrentlio-en  visade  nåoron  äno^slan, 
och  i  samma  ögonblick  sköt  jättekrokodilen  ut  i  floden  och 
försvann  som  en  torped.  De  andra  större  följde  efter.  Alla 
de  olika  storkarna  tittade  sig  omkring,  förstodo  att  detta  var 
en  siofnal  och  flöeo  bort.  Med  dem  surrade  »nunneänderna» 
åstad.     De  mindre  krokodilerna,  som  läeo  närmast  mio^   reste 


179 


på  huvudena  för  att  se  vad  det  var.  De  sägo  ut  som  stora 
grodor.  Så  döko  de  också,  och  av  hela  »paradiset»  återstod 
bara  några  tröga  natthägrar  på  dyn  och  »de  simmande  bark- 
bitarna», vilka  nu  döko  upp  den  ena  efter  den  andra  långt 
ute  i  vågorna,  där  de  knappt  syntes,  men  där  deras  peri- 
skop noggrant  följde  vad  som  skedde  på  land  just  då. 

Ut  ur  ofräset  våo^ade  iae  miof  naturlio-tvis  inte.  Det  skulle 
varit  mycket  farligare  för  en  nästa  dags  möjligheter  än  om 
hela  dahabian  kommit  seglande  upp.  Vilda  djur  kunna  ut- 
härda att  se  en  fara  nalkas.  När  den  är  borta  igen,  äro  de 
lugna.  Men  det  väcker  deras  förskräckelse  om  man  ur  ett 
försåt  plötsligt  dyker  upp  mitt  ibland  dem.  Här  var  bara 
att  vänta  och  se.  Förresten  voro  mina  plåtar  och  film  nästan 
slut  igen.  Men  det  där  med  sporrvipornas  flykt,  när  flotten 
kom  drivande,  var  ett  problem.  De  hade  givit  verkliga  sig- 
naler. Redan  i  Egypten  såg  jag,  att  sporrvipan  var  en  av 
de  få  vaksamma  fåglarna,  och  nu  rann  det  mig  i  minnet,  att 
någon  forskningsresande  skrivit,  att  hon  var  den  verkliga  kro- 
kodilväktaren. Alla  veta,  att  det  av  gammalt  finns  en  fågel 
som  heter  så.  Det  är  en  liten  vacker  strandlöpare,  svart 
och  vit  och  laxfärgad,  om  vilken  det  berättas,  att  den  är 
krokodilens  väktare  för  fara  och  att  krokodilen  på  stran- 
den öppnar  sitt  väldiga  gap  för  att  de  små  orädda  fåglarna 
skola  plocka  bort  matresterna  mellan  hans  tänder.  Det  är 
väl  möjligt  att  det  är  så.  Någon  lyckas  väl  en  gång  i  tiden 
fånga  en  fotografi  därav  som  bevis.  Men  vid  Vita  Nilen,  där 
båda  fåglarna  funnos,  fastän  sporrvipan  var  långt  vanligare, 
såg  jag  aldrig  krokodilväktaren  hos  krokodilerna.  Han  bru- 
kade gå  ensam  vid  de  svartas  båt-  och  fiskeplatser  och  söka 
föda  på  stranden.  Men  var  det  fanns  några  krokodiler,  där 
tycktes    däremot    sporrvipan  vara  allestädes  närvarande.     Av 

l8o 


f^ 


12-f— 222723.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika. 


afrikanerna  var  hon  den  vaksammaste  fågeln  på  platsen. 
Även  om  hon  inte  alltid  flög  först,  visade  hon  före  de  andra, 
att  hon  såg  något  nalkas,  och  hennes  skarpa  kvittrande  skrik 
skar  igenom  alla  andra  fåglars  läten  som  en  omisskännelig 
signal.  Som  naturlig  tandläkare  på  krokodiler  lyckades  jag 
aldrig  få  se  henne  uppträda,  men  vi  råkas  kanske  igen.  Man 
får  tålmodigt  bida  och  vakta  i  veckor  för  att  se  sådant 
hända  framför  kameran.  Däremot  behövde  jag  den  dagen  inte 
vänta  så  länge  som  jag  fruktat  pa  mina  svarta.  Mohammed, 
som  hade  en  syn  utan  like,  kom  som  en  hök  över  de 
stackars  karlarna  ute  på  flotten.  De  sovo  tydligen  de  rätt- 
färdiges sömn,  när  han  kom  roende  upp  med  sin  nakna 
trupp.  Jag  kunde  se  honom  stiga  i  land  på  träbitarna  i  sin 
fotsida  mantel  och  väcka  dem.  Han  kommenderade  och 
skrek  som  en  amiral  på  ett  äntrat  fartyg.  Krokodilpannorna 
försvunne  i  flodens  djup.  Alle  man  därute  fingo  stakar  i 
händerna,  och  flotten  gled  bort  mot  okända  öden,  medan  Mo- 
hammed kom  roende  upp  och  hämtade  mina  krokodilftlm 
med  en  min,  som  om  han  besegrat  en  fientlig  negerstam. 
Men  tanken  på,  hur  flotten  skrämt  de  åtrådda  djuren  i  »sjön, 
gjorde,  att  vi  genast  stack  segel  på  dahabian,  hon  låg  väl 
synlig  tvärs  över  floden,  och  seglade  upp  henne  under  stran- 
den söderut  och  läto  henne  gå  till  ankars  där  för  natten. 
Där  stod  tät  »thorn-bush»  ända  ned  till  vattnet,  och  gräs- 
djungeln borta  pä  ön   skymde  henne  för  udden. 

Det  blev  en  orolig  natt.  Troligtvis  hade  en  panter  slagit 
något  djur  uppe  i  skogen  och  en  hop  hungriga  hyenor  in- 
funnit sig  för  att  få  en  bit  med,  ty  där  var  ett  kattrakande 
och  morrande  och  ylande  kring  midnatt,  så  att  ingen  män- 
niska skulle  haft  lust  att  gå  dit.  Genom  den  stilla  natten 
hördes  till  och  med   trampet  av  bestarnas  fötter  på  den  hårda 

182 


»Z>£'  sågo   ut  som   stora  grodor.^' 

marken,  och  långt  borta  pä  andra  sidan  Nilen  ylade  andra 
h)'enor,  som  hörde  kalaset,  men  inte  kunde  komma  dit  för 
krokodilerna.  Men  inte  nog  med  det.  Efter  midnatt  började 
några  flodhästar  dyka  opp  omkring  båten  oupphörligt  med 
ständigt  frustande  och  med  ett  vräl,  som  sade  att  de  voro 
uppretade.  Det  var  oförståeligt.  Vi  hade  ju  flodhästar  i 
närheten  jämt.  De,  så  långt  jag  sett,  harmlösa  och  nyfikna 
väldiga  djuren  brukade  gärna  på  avstånd  dyka  upp  efter 
roddbåten  och  frusta  och  grymta  som  åt  något  misshagligt. 
Men  här  hördes  det  så  tydligt,  att  de  voro  ursinniga.  Mo- 
hammed  kom  också  och  menade  detsamma.  I  mörkret  kunde 
vi  inte  se  dem.  De  voro  än  här,  än  där  omkring  oss,  efter 
ljudet  att  döma  ibland  inte  ett  stenkast  från  båten.  Jag  hade 
min  bädd  under  moskitonätet  på  däck  för  att  uthärda  värmen, 
och  när  det  tycktes  omöjligt  att  få  sova,  var  jag  ute  i  mörkret 

183 


och  letade  reda  på  några  tomflaskor  och  kastade  efter  ljudet, 
där  kolosserna  döko  opp.  Men  det  märkte  de  inte  ens.  Till 
slut  ledsnade  jag  och  gick  ut  igen  och  sköt  ett  par  brow- 
ningskott  för  att  få  nattro.  Det  hjälpte  för  en  kvart.  Sen 
var  det  samma  visa.  Blandat  med  hyenornas  ylande  långt 
borta  och  de  millioner  syrsornas  sång  från  alla  stränder  var 
det  en   fantastisk  afrikansk  konsert  i  den  lugna,  heta  natten. 

Först  när  det  dagades  fingo  vi  lösning  på  gåtan.  Där 
låg  en  harpunerad  flodhäst  och  dök  omkring  oss.  Den  släpade 
i  en  lina  ett  grovt  träblock,  som  alltså  var  harpunens  flöte. 
Och  omkring  den,  på  avstånd,  reste  sig  ständigt  igen  en 
mycket  större  flodhäst,  en  gammal  hanne,  med  hela  det  oer- 
hörda huvudet  ovanför  vattnet,  som  för  att  se  detta  fruktans- 
värda, och  utstötte  ett  vrål,  som  var  det  mest  intensiva  ut- 
tryck för  harm  och  ängslan. 

Det  var  lätt  att  fatta  vad  detta  innebar.  Shilliiknegrerna 
hade  harpunerat  honan  om  kvällen,  när  hon  gick  upp  att 
beta,  och,  som  de  bruka,  låtit  henne  gå  med  harpunen  och 
flötet  för  att  trötta  sig  till  döds.  Det  är  bara  att  följa  efter 
och  vänta,  tills  krafterna  svika  om  ett  dygn  eller  två.  Och 
hannen,  ursinnig  inför  honans  ångestläten,  men  ändå  förskräckt 
inför  detta  övermäktiga  och  oförståeliga,  följde  henne  över- 
allt för  att  se  vad  detta  var  och  om  hon  inte  kunde  bli  fri. 
De  hade  simmat  omkring  så  hela  natten.  Där  måste  ha 
varit  flera,  av  lätena  att  döma,  fastän  de  inte  syntes  nu. 
Att  det  arma  harpunerade  djuret  stannat  just  i  vår  närhet 
är  mig  oförklarligt,  ty  det  var  större  bredd  på  floden  strax 
åt  norr.  De  svartas  mening,  att  flodhästarna  dykt  omkring 
dahabian  med  någon  avsikt  att  anfalla  och  hämnas,  tror  jag 
då  inte  riktigt  på.  Kanske  var  det  djupare  vatten,  där  vi 
gått    till   ankars.     Gång   på  gång  dök  huvudet  upp  med  ett 

184 


plågat  frustande  läte,  så  nära  att  jag  genast  kunnat  göra  slut 
på  eländet,  om  jag  bara  haft  en  studsare  och  —  naturligtvis 
en  jaktlicens.  Nu  kunde  jag  inte  göra  någonting  annat  än 
att  taga  filmkameran  och  söka  fasthålla  några  scener  av 
detta  slags  djurplågeri,  som  ännu  många  år  kommer  att 
ostört  bedrivas  i  denna  del  av  världen,  liksom  valslakten  i 
Ishavet,  medan  det  i  andra  delar  är  dryga  böter  på  att  aga 
en  olydig  hund  eller  att  prygla  en  tjuvskytt,  som  skjuter 
fågelhonan  från  de  späda  ungarna.  Den  framtida  djurskydds- 
rörelse, som  inte  försvagar  sin  goda  sak  med  sentimentala 
adjektiv,  kan  begagna  den  filmen  som  avskräckande  exempel. 
Men  det  skall  även  berättas  hur  det  hände. 

En  rad  shilluknegrer  kommo  springande  på  stranden,  när 
de  sågo  dahabian.  De  trodde,  att  det  var  en  av  jaktexpedi- 
tionerna, och  skreko  till  oss  att  inte  skjuta  på  deras  byte, 
som  i  så  fall  kunde  sjunka  och  gä  förlorat.  Emellertid  för- 
svunne djuren  utåt  gattet  i  norr.  Negrerna  följde  efter.  De 
rodde  i  en  smal  ökstock  tätt  längs  stranden,  där  inte  flod- 
hästarna kunde  komma  åt  dem.  Det  händer  ibland,  att  de 
lyckas  vända  opp  och  ned  på  hela  sällskapet,  och  när  vi 
efter  en  stund  fått  kamerorna  i  lillbåten  för  att  ro  bort  till 
krokodilerna  igen,  styrde  de  svarta  roddarna  först  tvärs  över 
till  ön  och  ströko  sedan  noggrant  ned  utefter  dess  strand, 
medan  de  oupphörligt  vände  på  huvudet  för  att  se  efter  flod- 
hästarna, som  nu  hördes  frusta  långt  borta. 

Det  var  tomt  på  udden,  när  vi  kommo  dit.  hite  en  fågel 
syntes  utom  sporrviporna,  som  skrikande  flögo  därifrån.  Men 
ute  på  flodens  yta  flöto  ett  par  av  de  simmande  barkbitarna. 
Ingen  människa,  som  ej  vetat  om  »underredet»,  skulle  miss- 
tänka dem  för  att  vara  nåofot  annat.  Min  åtrå  stod  allt- 
jämt  till    gråhägrarna,   vilka   dagen    förut    bara  lyst  med  sin 

185 


frånvaro,  och  så  snart  mina  kameror  kommit  i  ordning  under 
o-räset  —  o-ode  Mohammed  vad  det  nässlades  pä  händerna! 
—  fino-0  de  svarta  draga  sina  färde.  Blott  en  fick  order  att 
gömma  sig  i  gräset  söderut  på  ön  och  komma  på  signal 
Mohammed  med  sin  trupp  stack  ånyo  ut  i  östra  strandens 
djungehnarker  för  att  se  efter  hägrarna,  om  de  nu  inte  redan 
hade  rest  till  Trolleholm.  Men  den  dagen  var  det  ännu 
omöjligare.  Knappt  hade  sporrviporna  kommit  tillbaka  och 
de  första  fågelflockarna  slagit  ned  på  udden,  någon  kro- 
kodil hade  ännu  inte  hunnit  opp  i  land,  så  hördes  det  skrik 
och  hojtande  norrut  på  floden,  och  sannerligen,  när  jag  kikade 
ut  genom  en  springa,  där  kom  shillukkanoten  tvärs  över  Nilen, 
bogserad  av  den  harpunerade  flodhästen.  Man  måtte  tänka 
vad  man  ville  om  jaktsättet.  Rädda  voro  de  inte  därute. 
De  hade  kommit  åt  att  paddla  fram  och  fästa  en  lina  i  har- 
punflötet.  Den  linan  hade  de,  som  jag  sedan  hörde,  dess- 
utom varit  uppe  och  lånat  av  amiralen  på  dahabian.  Flod- 
hästen, ursinnig  och  förskräckt  över  denna  nya  tyngd,  släpade 
kanoten  över  floden,  så  att  vattnet  forsade  om  stäven.  Gång 
på  gång  kom  djuret  upp,  frustande  av  smärta  och  ångest, 
och  gick  i  djupet  igen  för  att  befria  sig  från  plågoandarna. 
En  av  de  svarta  styrde  med  en  åra.  Den  andre  stod  upp- 
rätt i  stäven,  balanserande  som  en  skidlöpare  på  den  smala 
farkosten,  och  höll  ett  harpunspjut  berett  att  kasta,  när  flod- 
hästen dök  upp.  Slutligen  nådde  han,  först  med  ett,  så  med 
ännu  ett  spjut.  Det  var  tydligt,  att  djuret  var  utmattat,  de 
båda  karlarna  höllo  emot  med  årorna,  de  voro  just  över  det 
grund,  som  gick  ut  från  udden  framför  mig,  och  i  ett  nu 
blev  det  fullt  av  springande  negrer  i  min  kamera.  De  kommo 
rusande  genom  gräset,  ut  på  udden,  ut  i  vattnet,  utan  hän- 
syn   till    alla    krokodiler.     De    kastade    en    lång    lina    ut  till 

1 86 


SpJ  II  t  k  as  ta  rf  /I. 


karlarna  i  båten,  vilka  kvickt  gjorde  fast  den  om  ett  av  flötena, 
och  nu  var  bytets  öde  beseglat.  Alle  man  kom  till  linan, 
pojkar  och  länga  karlar  om  varandra.  Med  kniven  skar  jag 
mig  ut  och  kröp  upp  med  min  kamera.  De  sv^arta  trodde 
väl,  att  det  var  en  ande  från  en  annan  värld.  Men  de  voro 
så  »uppe  i  det»  med  sin  fångst,  att  de  bara  tittade  ett  ögon- 
blick. Så  fortsatte  denna  dragkamp  på  liv  och  död.  Att 
skildra  den  är  bara  vedervärdigt.  Det  dödsplågade  djuret 
halades  in  steg  för  steg,  fick  nya  harpuner  i  den  sargade 
kroppen,  tills  det  var  nog  nära  för  att  en  av  karlarna  kunde 
smyga  sig  försiktigt  ut  i  svallet  och  hugga  ett  spjut  i  den 
blottade  nacken.  Gång  på  gång  högg  han.  En  annan  lopp 
till  och  försökte.  Blodet  vällde  ut  i  det  o-fumlio^a  vattnet  och 
svallade  upp,  så  att  stranden  blev  röd  omkring.  Men  det 
stora  djuret  kunde  inte  dö  av  det.  Det  bara  vältrade  sig  i 
sina    plågor    och    bet    ursinnigt    om  trädstyckena,  medan  de 

187 


De  II   döda  flodhästen  halas  i  la/id. 

svarta  satarna  hoppade  omkring  på  stranden  som  avgrunds- 
andar, tills  det  tunga  huvudet  med  de  förskrämda  oförstående 
ögonen  äntligen  kom  opp  så  nära,  att  en  grov  kula  ur  min 
browning  kunde  göra  slut  på  eländet.  Men  länge  ännu  fort- 
satte de  svarta  karlarna  att  hugga  sina  spjut  i  det  skälvande 
köttet,  och  pojkarna  vågade  sig  fram  för  att  pröva,  om  de 
mäktade  sticka  en  harpunspets  genom  huden. 

Nu  vare  det  långt  ifrån  mig  att  vilja  framhålla  dessa 
vildars  harpunjakt  som  mera  avskyvärd  än  en  stor  del  av 
den  meningslösa  slakt  på  utdöende  högdjur,  som  vita  män 
bedriva  för  vinnings  skull  eller  för  sitt  höga  nöje,  under 
täckmantel  av  att  tjäna  vetenskapen.  Tvärtom  är  det  säkert 
en  manligare  idrott,  när  en  naken  vilde  i  skymningen  smyger 
sig  inpå  en  betande  flodhäst  och  hugger  ett  stycke  järn  i 
honom  —  och  han  gör  det  dessutom  för  nödvändig  födas  skull 
—  än  när  en  vit  afrikan  går  ut  för  att  skjuta  två  licenselefan- 
ter om  året  och  sälja  elfenbenet.  Men  så  som  ihjälplågandet 
av  det  harmlösa  djuret  skedde  för  mina  ögon  där,  var  det  en 

1 88 


människogärning  på  den  blodröda  stranden  i  Afrika  nästan 
lika  vämjelig  som  gärningarna  vid  de  gröna  borden  i  Europa. 

Dao-en  förut  hade  solen  lyst  därute  över  en  paradisets 
tavla  av  de  vackra  tropiska  fåglarna,  vilande  tryggt  bland 
krokodilernas  pansarjättar.  Och  nu  — !  Borta  alltsammans! 
Bara  det  sargade  döda  djuret  i  strandens  blodiga  ävja.  Män- 
niskan hade  uppträtt  på  arenan. 

Försvunna  i  det  blå  rnina  åtrådda  hägrar.  När  kroko- 
dilerna skulle  våoa  sie  dit  i^en,  visste  allenast  Allah.  Helst 
hade  jag  den  kvällen  stuckit  segel  och  farit  från  alltihop,  så 
mycket  mer  som  storkarna  tågade  norrut  i  allt  tätare  för- 
band under  himmelen,  men  när  vi  skulle  ro  bort  svävade 
redan  nåera  mörka  tramar  över  ön  och  floden.  De  väntade 
byte.  Där  låg  nu  hela  shilluklägret  på  stranden  mitt  emot 
ön.  De  hade  släpat  upp  flodhästen,  och  dit  skulle  alla  kring- 
boende svarta  samlas  som  flucror  daoen  efter  för  att  hålla 
köttfest.  Då  skickade  jag  Mohammed  dit  att  förhandla  med 
lämpliga  medel,  och  morgonen  efter,  när  vi  kommo,  drog 
den  samlade  menigheten  till  sitt  land  io^en,  sedan  överlevorna 
av  flodhästen  släpats  upp  på  udden  på  samma  fläck,  där 
den    stupat    dagen    förut   inte  tjugo  steg  från   mitt  grässkjul. 

Det  toof  inte  tio  minuter  från  det  öofonblick  mina  svarta 
försvunnit,  förrän  den  förste  gamen  susade  ned.  Ett  par  vit- 
halsade  kråkor  och  en  snyltglada  kommo  på  samma  gång, 
och  efter  ytterligare  tio  minuter  —  jag  såg  noga  på  kloc- 
kan —  var  hela  fläcken  så  full  av  gamar  framför  mig,  att 
jag  inte  rätt  visste,  vart  jag  skulle  vända  kameran.  Så  gick  det 
alltså  till  i  Afrika.  Med  ett  stilla  löje  mindes  jag  alla  mina  för- 
gävesförsök  att  kornma  åt  havsörnarna  därhemma.  På  sen- 
hösten, när  det  var  kallt  i  skären  och  tomt  efter  fågel  och  jag 
visste,  att  de  voro  hungriga,  de  fyra  gamla  Björksundsörnarna, 

189 


som  inte  ens  för  isen  vilja  lämna  sin  hemtrakt,  hade  jag  lagt 
ut  en  hel  älg  at  dem  på  en  öde  klippa  i  deras  hav,  där  de 
sällan  sågo  till  en  människa.  Och  vad  gjorde  de?  De  kret- 
sade över  den  dag  efter  dag.  De  sutto  varje  morgon  på 
sina  utsiktsträd  och  spanade.  De  ville  så  gärna.  En  stry- 
kande kungsörn  for  dit  och  åt  efter  en  snöstorm,  och  korpen 
bosatte  sig  på  skäret  och  kraxade  ut  oss,  när  båten  kom 
förbi.  Men  de  gamla  havsörnarna  fick  jag  allt  vänta  för- 
gäves på  i  tre  veckor.  Och  här  —  dessa  väldiga  rovfåglar, 
som  voro  större  än  någon  örn  och  troligen  lika  skarpsynta 
—  man  lät  de  svarta  kasta  ut  några  köttslamsor,  och  inom 
en  kvart  susade  de  ned  från  alla  håll  och  klevo  omkring  en 
som  tamhöns.  Det  var  bara  att  välja  med  kameran,  vilken 
man  ville  ha  en  bild  av,  och  slutligen  måste  jag  höja  till 
bestarna  bakom  min  gräsvägg,  ofta  utan  önskad  påföljd,  för 
att  inte  en  av  de  stora  enfaldiga  fåglarna  skulle  dölja  de 
andra  med  sina  vingar  eller  för  att  någon  skulle  ;  se  upp  med 
en  glad  min».  De  bilder,  som  falla  mellan  bladen  här,  äro 
inte  tjugondelen  av  skörden  den  dagen.  Det  uppenbarade  sig 
nämligen  sedan,  att  min  kära  jaktkamera  under  den  tropiska 
hettan  »slagit  sig>,  så  att  den  viserade  falskt,  och  flera  hundra 
negativ  måste  kastas  såsom  •  oskarpa»,  just  där  skärpan  skulle 
lecrat.  Nåofra  av  dem  äoa  kanske  nås^ot  av  denna  »konstnärliora 
oskärpa»,  som  den  nutida  fotografien  strävar  efter.  Men  ett 
olycksöde  måste  ju  någon  gång  korsa  vägen,  och  skrapbil- 
derna>  här  få  ge  vad  de  kunna  av  de  intressanta  djuren.  Ty  in- 
tressanta voro  de  att  se,  dessa  utpräglade  tropikens  livsformer. 
Den  första  som  kom  var  en  vithuvad  gam.  Efter  honom 
brusade  luften  under  de  väldiga  vingarna  av  en  rad  örongamar, 
med  skalliga  rynkiga  huvuden.  De  äro  de  största  och  starkaste, 
som  en  efter  en,  där  de  susa  ned  hungriga  och  vresiga,  jaga 

190 


i^Lj0~' 


»öw    Hiu/es    liaft    en    bevingad    Ce rlwri/s,  skulle    det  varit  denna 

a  vgru  n  dsfåge  1. » 


lindan  de  föregående  från  b}-tet.  Ingen  befjädrad  varelse  i  värl- 
den har  iae  sett  med  ett  så  verkligen  avskvvärt  utseende.  Om 
Hades  haft  en  bevingad  Cerberus,  skulle  det  varit  denna  sann- 
sk\'ldiga  avgrundsfågel.  De  sotbruna  enfärgade  vingarna  svepte 
in  gestalten  som  i  en  mörkrets  mantel  omkring  det  nakna  kött- 
färgade  huvudet,  där  rodnaden  steg  till  blåhet  i  huden,  när 
fågeln  blev  uppretad.  Och  retade  blevo  de,  när  marabuterna 
kommo.  Men  först  infunno  sig  ännu  flera  slags  gamar.  Ett  par 
gåsgamar,  smalare  och  sv^agare  i  kroppen,  fast  större  än  en 
kungsörn  redan  de.  Med  sina  vitulliga  langa  halsar  i  de  blek- 
bruna kråsen  hade  de  något  ormlikt  över  rörelserna.  Likaså 
deras  närmaste  anförvanter,  de  innerafrikanska  gåsgamarna 
eller  Rlippellsgamarna  —  vad  det  är  löjligt  att  behänga  djur 
med  mänskliga  privatnamn  — ,  vilka  kommo  flera  stycken  och 
lyste  bland  de  andra  med  sina  ljusfläckiga  vingar.  Sist  bland 
alla  kom  en  bjässe,  som  jag  trodde,  var  en  örongam,  störtande 
ned  bland  det  frossande  följet,  körde  undan  flera  stycken  och 
satte  sig  att  äta  i  sällskap  med  en  örongam  och  en  vithuvad. 
Det  mörka  dunet  på  hans  huvud  tvang  mig  att  rikta  kameran 
dit  och  få  de  tre  på  en  bild.  Ty  om  jag  såg  rätt,  var  det  den 
väldige  kapuschonggamen,  som  \etenskapen  icke  kände  till  från 
denna  del  av  Afrika.  Det  visade  sig  sedan,  att  det  verkligen 
var  han.  De  runda  näsborrarna  äro  hans  kännetecken  till 
skillnad  från  örongamen,  som  har  vertikala.  Hade  jag  nu 
skjutit  en  sådan  fågel  och  införpassat  skinnet  till  ett  museum, 
kunde  man  om  femtio  år,  eller  för  all  del  tidigare,  ha  be- 
tvivlat att  han  var  funnen  just  här.  Det  står  många  till 
fyndorten  falska  fåglar  både  i  museerna  och  i  de  veten- 
skapliga verken.  Men  bilden  tillsammans  med  de  båda  inner- 
afrikanerna  och  på  samma  lätt  igenkännliga  strand,  där  förut 
de    stora    krokodilerna    och    de  egenartade  tropiska  fåglarna 

192 


3^ 


■^•^i*?5i: 


Det  var  verkligen  kaptisc ho uggui 


och  senare  marabuterna  äro  närvarande,  torde  utgöra  ett 
ganska  oantastligt  bevis  för  att  denna  gam  är  funnen  under 
en  så  sydlig  breddgrad,  vilket  är  intressant,  ty  han  är  annars 
en  sydeuropeisk  och  nordafrikansk  fågel,  som  knappast  flyttar, 
och  detta  var  vid  Vita  Nilen,  rakt  innanför  Abessinien.  Jag 
berättar  detta  endast  som  stöd  för  tanken,  att  det  i  enstaka 
fall  kan  vara  väl  så  klokt  att  använda  kameran  »i  veten- 
skapens tjänst»  som  dumdumkulan. 

Varifrån  kommo  nu  alla  dessa  gamar?  Dagen  innan  flod- 
hästen blev  dödad,  syntes  det  inte  en  enda.  Dessa  benådade 
flygare  måste  simma  hart  när  osynliga  i  rymdens  höjder,  och 
när  så  en  över  en  plats  ses  draga  samman  sina  vingar  och 
rusa  ned,  varsnar  närmaste  gam  den  välbekanta  störtflykten  och 
skyndar  samma  väg  för  att  se  vad  det  gäller,  varefter  nästa 
varsnar  hans  brådska  och  så  vidare,  till  dess  alla  gamar  inom 
kvadratmilen    på    en    stund   äro  där.     De  som  råka  vara  på 


13—222723.     Berg,  Med  tratioma  tiJl  Afrika. 


193 


marken  eller  sitta  i  träden  långt  borta  se  naturligtvis  också 
»rusningen»  och  följa  efter. 

Vår  obenägenhet  att  fatta,  att  det  finns  de  som  se  längre 
än  vi  själva,  må  väl  vara  orsak  till  att  man  förr  i  tiden 
trodde,  att  gamarna  från  dessa  himmelens  höjder,  där  våra 
öo-on  många  gånger  ej  kunna  urskilja  dem,  funno  ned  till 
bytet  med  hjälp  av  ett  fint  väderkorn.  Det  ar  uteslutet. 
Att  de  kunna  ha  ett  luktsinne  vågar  jag  ej  förneka,  men  det 
är  deras  underbara  synskärpa,  vilken  de  ha  gemensam  med 
många  andra  fåglar,  som  tillåter  dem  att  urskilja  föremål 
över  avstånd,  som  synas  oss  orimliga.  Att  flertalet  därvid 
inte  se  till  själva  bytet,  utan  blott  följa  »rusningen'>,  blir  ännu 
troHgare,  därför  att  det  kan  dröja  något,  innan  de  första  infinna 
sig,    men    äro   de   bara   där,  så  komma  de  andra  som  skott. 

Senaste  vetenskapliga  undersökningar^  ha  visat,  att  det 
gula  och  gulröda  i  många  fåglars  näthinna  ger  dem  en  skar- 
pare fjärrsyn  än  flertalet  andra  varelser,  därigenom  att  de 
under  rött  och  rödgult  framkallade  strålarnas  långa  ljus  vågor 
bättre  genomtränga  det  dis,  solrök  eller  över  huvud  den 
oklarhet  i  de  jorden  närmaste  luftlagren,  som  den  som  flugit 
på  större  höjder  så  väl  vet  är  till  hinders  både  för  männi- 
skans och  kamerans  öga,  när  det  t.  ex.  gäller  att  urskilja 
eller  fasthålla  en  trupp  soldater  på  ett  fält  eller  en  fågel  som 
flyger  under  aeroplanet.  »Dessa  färgfilter»,  säger  den  tyske 
vetenskapsmannen,  »ha  flyttfåglarna  att  tacka  för,  att  de  även 
vid  oklart  väder  kunna  se  den  afrikanska  kusten,  redan  när 
de  befinna  sig  över  Italien.»  Det  var  denna  avundsvärda 
synförmåga  de  ägde,  både  gamarna,  som  på  några  minuter 
samlats    kringf    mitt    crömsle,    och   de  vita  storkarna,  som  de 

'  Dr  Hans  Henning:  Optische  Versuche  an  Vögeln  und  Schildkröten  uber  die  Be- 
deutung  der  roten  Oelkugeln  im  Auge.  Pfliigers  Archiv  fiir  die  gesamte  Physiologie  des 
Menschen   und    der  Tiere,  Band   178.     Berlin,    Springer,   1920. 


dagarna  seglade  norrut  i  skyn  så  högt,  att  de  just  kunde 
skönjas.  Marabutstorkarna,  som  ramlade  ned  bland  gamarna 
just  då,  hade  förvisso  också  denna  fjärrsyn.  Ty  om 
deras  närvaro  i  landskapet  hade  jag  sen  flera  dagar  inte 
haft  nåeon  aninor.  Den  första  kom  inte,  förrän  det  var 
minst  trettio  gamar  på  stranden,  men  efter  en  kort  stund 
voro  de  åtta  stycken  där  och  blandade  sig  hastigt  i  leken. 
Vinden  var  som  vanligt  nordliof  och  de  bålstora  fåglarna 
måste  stryka  tätt  över  mitt  huvud,  när  de  skulle  landa. 
Det  prasslade  i  mitt  tunna  grästak  av  trycket,  när  de 
brusade  förbi.  När  man  såg  deras  tunga  kroppar  och 
hörde  tyngden  i  vingslaget,  var  det  svårt  att  tro  att  det 
verkligren  var  samma  fåglar,  vars  vita  undersidor  kunde  tindra 
som  stjärnor  i  solen  mot  det  blå,  när  de  simmade  på  omätlig 
höjd  utan  ett  vingslag.  Där  de  stodo  på  stranden,  voro  de 
verkligen  nästan,  som  lappen  sade  om  tranan,  »stora  som  en 
människa»,  och  kostliga  sågo  de  ut  i  sina  vita  västar,  med 
blågrå  frack  och  ett  ansikte  som  en  gammal  skallig  sprätt. 
Marabuten  vore  ett  ämne  för  en  hel  bok  för  den  som  kände 
honom.  Alla  som  befarit  det  inre  Afrika  ha  sett  honom,  men 
blott  två  vita  män  känner  jag,  som  stått  under  hans  bo  i  de 
ödsligaste  vildmarkernas  jätteträd.  Han  är,  som  det  brukar 
stå  om  män  i  »framskjuten  ställning»  —  en  personlighet  av 
stora  mått».  Det  fanns  särskilt  en  som  jag  fäste  mig  vid  och  följde 
med  kameran.  Han  var  påtagligen  en  äldre  erfaren  herre  och 
stamgäst  på  slika  kalas.  Han  kom  först,  och  han  lämnade  sist 
lokalen.  I  sin  min  och  hela  sitt  utseende  var  han  en  avbild 
av  dessa  viktiga  folkvälgörare,  som  i  sin  egen  självbelåtenhet 
stå  över  partierna.  Men  där  han  övervakade  och  lämpligt 
tuktade  gamarna,  var  han  storartad.  Han  hade  också  makt- 
medel   i    ett    näbb    som  en  plogbill.     Den  ena  minuten  stod 

195 


'^^Den  ena  minuten  stod  han  mitt  uppe  i  gain /löj^en.'» 
han  mitt  uppe  i  gamhögen  som  för  att  se,  att  allt  gick  rik- 
tigt till.  I  nästa  gick  han  omkring  med  omåttligt  långa  steg 
och  inspekterade.  Utan  brådska  men  också  utan  tvekan 
klev  han  fram  och  tog  »brödet  ur  munnen»  på  gamarna. 
Någon  av  de  största  bredde  väl  ut  vingarna  över  sin  köttbit 
och  höesf  omkrine  sie  och  reste  fjäder.  Då  ställde  mara- 
buten  sig  bara  över  honom  och  tittade  lugnt  på  med  sina 
plirande  bruna  ögon,  och  han  såg  inte  ut  att  ha  något  i  sin- 
net, förrän  det  oerhörda  näbbet  med  en  oråne  slo""  ned  som 
en  åskvicrcr  mellan  Qramens  klor  och  högfo-  biten,  som  nu 
slungades  i  luften  med  ett  kast  av  nacken  och  försvann  in- 
nanför den  nakna  krävans  påse  med  ett  enda  slukande. 

Där  utspelades  så  mycket  som  inte  får  rum  att  berättas 
här.  Han  var  så  slug,  den  gamle  herrn.  Där  fanns  en  öron- 
gam,  som  i  storlek  »gick  utanpå»  de  andra.  Marabuten  och 
han  voro  som  två  stormakter.  De  cjino-o  helst  ur  väo:en  för 
varandra    med    väpnad  neutralitet.     Så  lyckades  gamen  slita 

196 


till  sig  en  floclhästtarm  ur  det  allmänna  tumultet.  Han  stre- 
tade och  drog'  baklänges  med  fyndet.  De  andra  gamarna 
omkring  höllo  sig  på  respektfullt  avstånd.  Ingen  av  dem 
vågade  sig  på  honom.  Men  marabuten  kom  tyst  skridande 
bakom  och  ställde  sig  att  se  på.  Jag  väntade,  att  han  skulle 
ingripa,  men  han  putsade  sina  fjädrar,  och  dessemellan  tittade 
han  intresserat.  Gamen  slet  allt  vad  tygena  höll,  och  det 
var  starka  tyg.  Han  hoppade  och  arbetade.  Ibland  stannade 
han  till.  Han  orkade  inte.  Det  var  en  förfärlig  hetta.  Det 
vaknade  en  misstanke.  Marabuten  bidade  sin  tid.  Han  lät 
gamen  förrätta  slavgörat  att  hala  ut  härligheten,  han  som 
hade  tång  i  näbbet  och  kunde  haka  fast.  Men  när  det 
äntligen  \'ar  färdigt,  och  gamen  gapande  av  ansträngning 
beredde  sig  att  begå  sin  måltid,  kom  det  långa  näbb- 
spjutet som  ett  jehu  från  ovan  i  hans  r}-gg,  det  gick  så 
kvickt  så  det  blev  bara  sudd  på  min  plåt,  och  när  den  för- 
skräckte  då  hunnit  oöra  sin  kovändnino-  för  att  hue*'"a  ieen, 


^>De  giiigo    helst  ur  vägen  för  varandra  med  väpnad  neutralitet? 
I3t— 22272a.     Berg,  Med  tranorna  till  Afrika.  197 


^  ".r.*       ■"-•       -iHV    —' 


hade  herr  Marabut  re- 
dan tagit  saken  om  hand 
och  släpade  det  åtrådda 
föremålet  ut  i  vattnet 
för  att  tvättas,  ty  det 
var  sä  hans  sed. 

Men  Nemesis  vakade. 
Ty  när  han  slugt  lagt 
båda  ändarna  ihop  och 
med  en  ofattbar  snabb- 
het lät  den  låno-a  slincjan 
försvinna  i  sin  påses 
djup,  råkade  han  få  det 
sista  stycket  som  en 
snara  kring  undernäbbet. 
Och  där  stod  han.  Han 
var  mig  så  nära,  att  jag 
tänkte  öppna  en  glugg  och  fråga  om  han  behövde  hjälp.  Hur 
han  klarade  härvan,  såg  jag  aldrig.  Där  skedde  viktigare 
ting  just  då,  och  jag  hann  inte  följa  hans  vidare  öden.  I  vatt- 
net vid  stranden,  helt  nära  mig,  kom  en  av  mina  efterlängtade 
hägrar  makligt  skridande.  Och  när  jag  nu  kikade  utåt  udden 
genom  en  springa,  det  hade  alldeles  undgått  mig  i  brådskan, 
hade  en  hel  rad  krokodiler  oförmärkt  glidit  upp  på  stranden, 
och  ett  stycke  närmare  mig  igen  —  där  stod  den  åtrådda 
hägern.  Sakta  vred  jag  över  en  kamera  däråt.  Bland  alla 
dessa  lätthanterliga  tropiska  fåglar,  hur  vaksamma  voro  inte 
de  båda  främlingarna.  Den  närmaste  måtte  ha  märkt  mig, 
ty  han  försvann,  men  hägern  därute  stod  kvar.  Det  var  en 
vit  och  pärlgrå  gammal  fågel.  Till  höger  hade  han  en  orm- 
halsfåeel  och  en  marabut  och  —  vad  var  det  för  mörkt  som 


>^Han  lät  gamen  förrätta   slavgörat. 


198 


flöt  i  vattnet  bakom  marabutens  ben?  —  Det  var  han,  det 
var  den  stora  krokodilen.  Då  hade  allt  detta  oväsen  ändå 
inte  skrämt  dessa  »skygga  djur»  på  flykten.  De  många  fåg- 
larnas närvaro  hade  kanske  rent  av  varit  ett  tecken,  att  ineen 
fara  var  på  färde.  Lika  omärkligt  sakta  som  gången  förut 
gled  jätten  mot  land.  Marabuten  gick  och  det  blev  fritt  att 
se.  Alltjämt  flöt  det  mörka  huvudet  närmare.  Ryggen  höj- 
des ur  vattnet.  Vart  ville  han  hän?  Så  som  han  kom  där, 
hade  han  ju  kosan  rätt  på  hägern.  Han  tänkte  väl  inte 
försöka  svälja  rfiin  fågel?  Det  var  ju  orimligt,  men  det  var 
inte  fritt  att  jag  kände  oro  för  denne  ende  närvarande,  som 
ju  kunde  vara  min  landsman.  Krokodilen  gled  stadigt  när- 
mare. Tanken  att  han  hade  en  ond  avsikt,  fastän  han  gled 
så    sakta    fram,    tvang  mig  att  gripa  efter  kinokameran  och 


Han  råkade  fa  det  sista  stycket  som  en  snara  k ri ng  u )id ernäbbet? 


199 


sätta  den  i  gång.  Och  det  var  i  grevens  tid.  Ty  med  en 
snabbhet,  som  ingen  kunde  ana,  sköt  han  plötsHgt  fram 
som  en  torped.  \"attnet  forsade  om  den  mörka  pansar- 
kroppen. De  meterlånga  käftarna  öppnades  över  oräknade 
vassa  tänder  till  ett  djävulsgrin,  som  ofelbart  skulle  skrämt 
ett  lejon  på  flykten.  Men  den  lille  hägern  stod  kvar  lika 
oberörd  som  om  där  kommit  en  ko  en  solig  morgon  vid 
Ringsjöstranden.  Han  rörde  inte  en  fena,  medan  vidundret 
sköt  förbi  honom,  så  att  vattnet  sprutade.  Ty  han  begrep, 
att  det  var  de  andra  krokodilerna  bakom  honom  som  an- 
fallet gällde. 

Hur  kunde  han  nu  veta  det?  Var  det  hans  instinkt  som 
talade  eller  hade  han  i  så  många  år  —  det  syntes  på  dräk- 
ten   att    han    var    en  erfaren  gammal  fågel  ■ —  styrt  samma 


'Vad   var  det  för  niöj-kt,  soi/i   flöt  i  7'attiict  Inikojii   Dia >-ahutc iis 

/>  t'  Il .- » 


200 


^  -ive^^  ^^m^^^-mtcn^^' 


tmmtgft 


i^aaiMMMlpMMH 


Ék 


^:'^^ 


$. 


'^]'attuet  forsade  ovi  dcii  tunga  paiisarkroppen:'' 

kosa  från  sitt  hemland  till  tropiken,  att  han  kände  alla  dessa 
väldiga  djur,  som  hata  och  döda  människan,  men  aldrig 
eöra  de  smä  lör  när? 

För  min  del  tror  jag  bådadera  krävdes  till  en  sådan 
sinnesro.  Ingen  människa  i  världen  skulle  stått  där  han  stod 
utan  att  rygga.  Det  finns  på  film,  där  var  och  en  kan  gran- 
ska det.  Men  krokodilen,  som  tömt  sin  vrede,  gled  sakta 
tillbaka  ut  i  floden.  Hägern  stod  där  ensam  en  stund.  De 
andra  faolarna  hade  flu^rit  bort  en  och  en.  Så  flöcr  han 
också,  och  jag  tyckte  att  det  på  en  gång  blev  så  ensamt  bland 
afrikanerna,  som  voro  kvar.  En  gam,  som  inte  orkade  mer, 
kom  och  satte  sig  framför  en  krokodil  och  —  där  var  änt- 
ligen krokodilväktaren,  sporrvipan,  under  den  fläktande  gam- 
vingen.   —    Det    var  en  lycklig  dag  I     Så  bredde  gamen  ut 


20I 


i^im»stmm«fz- 


Ganieii  fläktade  med  vingen  över  '^■'kroJzodiiväktareW'. 

sin  mantel  till  tork  i  solen  och  somnade  med  nedböjt  huvud. 
De  andra  fåglarna  hade  försvunnit  till  vila  eller  nya  även- 
tyr. Bara  en  av  de  små  krokodilerna,  han  var  inte  större 
än  jag  själv,  kröp  upp  på  stranden  tätt  inpå  mig  och  som- 
nade, han  också,  med  öppet  gap.  Solen  stekte.  Mina  film 
voro  slut,  och  jag  hade  ingenting  annat  att  göra  än  att  tända 
en  pipa  till  och  tänka  på  hägern  och  storkarna,  som  reste  till 
ett  land  just  nu,  där  det  inte  var  så  fördärvat  varmt.  Hur 
stod  det  i  den  eamla  svenska  dikten  —  »så  hett  skiner  solen 
på  Nilvågen  ner,  och  palmerna  ge  ingen  skugga  mer  .  .  .» 

Då  small  där  ett  skott  någonstans  långt  borta.  Förskräckt 
tänkte  jag  på  Mohammed  och  hans  pantrar.  Men  strax 
efter  hördes  årslag  i  stillheten.  Gamen  flög,  sporrvipan  slog 
alarm  och  krokodilerna  rusade  i  floden.  De  svarta  karlarna 
kommo  springande  genom  gräset.  Röken  av  en  ångare  hade 
blivit  synlig  söderut. 


202 


Den  kvällen  stod  jag-  i  min  kajuta  på  dahabian  och  fram- 
kallade några  plåtar  på  försök.  Det  var  inte  boskapsångaren, 
som  siktats,  utan  en  engelsk  sportsman  Sir  George  Aber- 
cromby,  som  kom  från  Lake  Noo  med  en  jaktångare  och  var 
nog  älskvärd  att  taga  dahabian  på  släp  ett  stycke  utför  llo- 
den.  Därute  hördes  ångarens  jämna  dunkande  och  porlan- 
det av  vatten  vid  stäven.  Nilvattnet  var  riskabelt  varmt  för 
plåtarna,  men  det  var  nu  omöjligt  att  inte  vara  nyfiken  på 
vad  dagen  givit.  Där  kom  en  och  annan  god  bild;  det 
mesta  kunde  jag  som  vanligt  kasta  genast.  Så  hittade  jao- 
en  plåt,  som  verkligen  var  rolig.  Det  var  tre  marabuter,  som 
togos  om  en  bit  av  flodhästen,  medan  »den  gamle  herrn»  stod 
bredvid  och  tittade  på  kameraögat,  naturligtvis  utan  att  be- 
gripa ett  dugg.  De  hade  fått  tag  med  näbbspetsen  alla  tre 
och  höllo  en  regelrätt  dragkamp.     Hur  de  arbetade  i  hettan 


tar    . 

Han  kröp  tätt  in  pä  mig  och  somnade  med  öppet  gap. 


203 


för  denna  enda  köttslamsa!  Där  jag  stod  och  såg  dem  mot 
det  röda  ljuset  och  tänkte  på  den  goda  middag,  som  om  en 
stund  skulle  bjudas  i  ångarens  moskitohus,  kom  jag  ihåg  en 
måltid  vid  ett  annat  engelskt  bord  och  hur  marabuten  hade 
det  där.  Det  var  en  dag  i  Cairo  vid  lunch  hos  lord  Allenby, 
som  intresserar  sig  för  fåglar  nästan  lika  mycket  som  för 
arméer.  Värden  berättade  händelsen  med  tranan  från  Ryss- 
land, som  fallit  i  dervischernas  händer  i  Dongola  och  vars 
halsband  kalifen  sedan  visade  för  den  fångne  Emin  Pascha. 
Enlioft  den  afrikanska  versionen  av  historien  skulle  den  fånofna 
fågeln  på  grund  av  den  inskrift  hon  bar  blivit  ställd  inför 
regelrätt  domstol  som  spion  samt  dömd  till  döden.  Har  en 
flyttfågel  någonsin  vederfarits  ett  sällsammare  öde?  Helt 
visst  åtminstone  aldrig  en  trana  i  Afrika!  Just  då  syntes 
den  för  mig  omisskänneliga  skuggan  av  en  stor,  långbent 
fågel  på  den  soliga  terrassen  utanför  en  av  salens  öppna 
dörrar,  och  jag  vände  mig  nyfiken  till  värdinnan  med  en 
fråga,  vad  det  kunde  vara  för  en  paradisfågel  som  fick  vistas 
här.  Lady  Allenby  såg  leende  åt  dörren  och  visade  mig 
på  ett  par  stolar,  som  ställts  fram  för  att  stänga  ingången. 
—  »Det  är  min  mans  gode  vän»,  sade  hon.  »Han  väntar  på 
sin  lunch  därute.  »Den  gode  vännen»  var  en  tam  marabut, 
och  han  väntade  inte  förgäves.  När  vi  kommo  ut  på  terrassen 
mot  Nilen,  var  herr  IMarabut  där.  Bredvid  honom  stod  en 
nubisk  lakej  med  en  tallrik  skuret  kött  och  en  silvergaffel. 
Och  fältmarskalken  tog  emot  tallriken  och  gav  sin  kära  fågel 
egenhändigt  med  gaffeln  bit  för  bit. 

Med  bilden  i  handen  kunde  jag  inte  låta  bli  att  jämföra 
hur  de  hade  det,  de  olika  fåglarna,  marabuterna  här  i  Vita 
Nilens  vildmark,  vilka  höllo  dragkamp  om  en  köttslamsa,  som 
de    svarta    försmått,    och   marabuten  i  residensets  underbara 

204 


''*'.'■;■■     * 

'  f 


X 


C^: 


a 


'^Han  fick  sin  liiiicli   med  silve rgaffel  7urr  dag  av  den  mäktigaste 

mannen  i  Afrika? 

trädgård    borta    i    Egypti    land,  som  var  dag  fick  sin  goda 
lunch   serverad  med  silvero-affel  av  den  mäktioraste  mannen  i 

o  o 

Afrika. 


En  vecka  senare  kom  jag  till  Khartoum  och  några  dagar 
efter  till  Egypten.  De  tusentals  flyttfåglar,  som  fyllt  alla 
stränder  Vita  Nilen  uppför,  voro  som  bortblåsta.  När  ström- 
men bryter  lös  tillbaka,  går  allt  med  en  brinnande  hast. 
Blott  skaror  av  tranor  stodo  ännu  på  bankarna,  där  det 
stått  härar  några  veckor  förut.  I  skyn  gick  dagen  igenom 
storkarnas  tåg  från  Afrikas  jord  och  Nilens  vattudalar. 
De  gledo  fram  i  glesa  sällskap,  tio,  femton  fåglar  i  bredd, 
och  bandet  från  söder  till  norr  kunde  långa  stunder  synas 
utan     början    eller  slut.     Där  döko  ständigt  upp  nya  bakom 

206 


dem,  som  just  kunde  skönjas.  Små  sällskap  hade  sänkt 
sig-  att  rasta  på  stränderna.  Men  i  Nubien  voro  de  som 
försvunna  och  i  Egypten  bara  små  enstaka  flockar.  Var 
fanns  de  då?  —  Om  skarorna  väl  too-o  en  annan  väo--  Min 
fågelkamera  var  oregerlig,  men  det  var  så  lockande  att  följa 
med  dem,  och  så  for  jag  över  till  Palestina  för  att  se. 

Det  var  ökenstorm  den  daoren.  Över  Cairo  virvlade 
sanden  i  moln,  och  vid  Suezkanalen  hade  bryggan  rasat. 
Och  inte  nog  med  det.  När  vi  väl  kommit  över,  svarta  och 
vita  blandade  som  boskap  på  en  båt,  gick  tåget  sönder  om 
natten  ute  i  Sinai  öken.  Och  där  stod  vi.  Men  om  morgo- 
nen hade  stormen  bedarrat.  Det  drog  en  stilla  västanvind, 
himmelen  lyste  blå  som  av  Medelhavets  närhet,  och  bergen^ 
där  de  besvärliga  tio  buden  kommo  till  världen,  hägrade  i 
fjärran    söder.     Och    över    hela    landet    från  öknen  upp  mot 


De  stodo  sovande  med  näbben  gömd  i  krävans  fjädrar. 


207 


Jerusalem  fanns  det  storkar.  De  stodo  trötta  på  stranden, 
där  Medelhavets  vågor  ännu  vräkte  efter  ovädret,  och  på 
fälten  i  Sarons  dal,  där  liljorna  spirade  ur  den  vårliga  jor- 
den. De  voro  inte  rädda  längre,  som  de  varit  därnere  i 
tropiken.  Uttröttade  av  stormen,  stodo  de  på  fälten,  i  träd- 
gårdarna, utanför  byarnas  hus,  sovande  med  näbben  gömd 
i  krävans  fjädrar.  Först  i  Gaza,  där  hela  nejden  doftade  av 
blommande  orange,  varsnade  jag  åter  en  skara  i  sk^-n.  J\len 
de  flögo  i  linjer.  Det  hade  de  inte  gjort  förut.  Med  kika- 
ren sökte  jag  på  himlavalvet.  Där  voro  de.  De  voro 
för  hö2:t  för  att  kännas  i^en  med  blotta  öoat.  Men  det  var 
ju  en  ploglinje  däruppe;  det  var  två,  i  vinkel  efter  varandra. 
Det  var  ingenting  att  taga  fel  på.  Det  var  inte  storkarna. 
Det  var  »Kuorg-a»  —  det  var  tranorna  som  tåo-ade  mot 
fjärran  hemland. 

Dem  hade  stormen  alltså  ingen  makt  med,  de  stora 
starka  fåglarna  från  landen  i  norr.  De  strävade  utan  rast 
sin  väg  fram.  När  ledaren  tröttnade,  lämnade  han  bara  sin 
plats  och  nästa  vingpar  sköt  förbi  att  klyva  det  genom- 
skinlig-a  havet  i  hans  ställe.  Och  så  försvunno  de  i  molnen 
över  de  blånande  bergen  mot  Jerusalem.  Då  tog  jag  det 
efter  landets  sed  som  ett  tecken  från  himmelen  och  vände 
om,  ty  det  hade  ju  bara  varit  mitt  mål  att  fara  med  tranorna 
till  Afrika. 


208 


r 


'\ 


Böcker    av 

BENGT    BERG 


Tåkern i8:e  tusendet 

Stora  Karlso  .    .    .    ij.r  » 

Min  vän  fjällpiparen    g:e  »   * 

Måseskär    ....      J.v  » 

Sällsynta  fåglar  I      4:e  » 

Sällsynta  fåglar  II    6:e  » 

Sjöfallsboken  .    .    .     I4:e  » 

Genezaret    ....       8:e  » 

En  german     .    .    .    2g:e  » 

Där  kriget  rasar  .    32:a  » 

De  rikas  hunger  .    I4.:e  » 

Hägrar  o.  Storkar.      ^:e  » 


Pris:  haft.  9  kr.  73  öre;  i  pappb.  12  kr.;  i  klotb.  12  kr.  'js  öre. 
Bibliofilupplaga  haft.  jj  kr. 


Norstedt,  Sthm  1922 
322723 


<5c- 


OD 


ca 

0 

< 

,      0^ 

^      tS3 

1       *• 
1 

CD  a 

c-  ::i 

:        5S 

CO 

AMNH   LIBRARY 


IUU1II2I2