ACTA © SOCIETATIS wi PRO FAUNA ET FLO L 4 Palmgren Rolf, ret? pe Maree we Se ee ieee 1918. Med 4 eston en karta te 31 textfigurer erersruiclin Gust., Om Chironomidernas aggl -HOGHOLMENS ZOOLOGISKA -TRADGARD AREN 1888—1918 Plansch I Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 1 L6éjtnant Aug. Fabritius Forord. Efterfoljande rader bilda en systematisk samme ning af uppgifter om inhemska daggdjur och faglar, som emottagits i den zoologiska tradgarden 4 Hégholmen, allt ‘ sedan dess grundande 1888—89. Helt visst hade den kun- wi nat erbjuda langt mer af intresse och varde, ifall veten- skapliga synpunkter beaktats i den bokfdring af djurbe- standen och deras vaxlingar som fran begynnelsen har agt rum. Denna var fordelad pa tvenne matriklar, en dagbok med anteckningarna i kronologisk féljd och en artvis ord- nad journal eller hufvudbok med register. Bokféringen var uppstalld rent affarsmassigt; uppgifterna inskranka sig med — fa undantag till forvarfs- och férlustdata, bada med tre underrubriker: 1) fodda 4 holmen, 2) képta, 3) skankta eller” : ifven da dessa varit latta att konstatera. och paren Sfven vistelseort, statar daremet | nant Fabritius forestod samlingarna. ELS, cee ka Max Tamelanders tid, blifva anteckningarna allt mer br ‘falliga och sterila. DA jag nyaret 1910 tilltradde intend : befattningen vid djurparken, fick jag epugseees gjord anhal < 2s >| 3 : ide ‘et och alldeles Sfverraskande af sterbhuset 4 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard 4ren 1888—1918. digra volymer. Det var mig numera alldeles for sent att om talrika intressanta forvarf, genom interpellation af mina E féretradare, erhalla kompletterande upplysningar, speciellt i afseende 4 ursprung, nagot som vid mitt tilltrade af tjan= sten, da afven léjtnant Fabritius annu var i lifvet, helt sakert lamnat goda resultat. Fér att om modjligt fa de ofta — i sig sjalfva fullkomligt ofruktbara forvarfsdata 1 mernamndt g afseende kompletterade och vetenskapligt tillgodosedda har jag sOkt satta mig i férbindelse med tidigare donatorer och afven i en mangd fall lyckats erhalla erforderliga upp lysningar Ofver forvantan. : Vid mitt omhandertagande af ledningen af och ansvaret for djurparken, var jag sjalffallet fullkomligt oerfaren 1 en. mangd praktiska ting, som stodo i samband med min an-— stallning, och saknade 4Afven, utan nagon mall att trygga mig till, nédig vetenskaplig orientering fOr min nya upp- mig aga nagot varde, djurférvarf och darmed sammanhan gande uppaitter, iakttagelser Ofver djurens lif i sue F Zeestte. sjukvard m. fl. nbheee antecknades af mig i en = dagbok och inférdes efter hand i en systematiskt ordnad _ journal. Genom brefvaxling med donatorer och férsaljare _ sékte jag vinna ingdende utredning icke blott om fyndort, Eo utan afven om de omstandigheter, hvilka stodo i samban aa med fangsten och kunde 4ga sitt intresse. Denna korres- pondens upptager 6fver 1,000 nummer. Emellertid forsummade jag de fdrsta aren att vidtaga Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 5 sig med latthet fran dem. Genom professor J. A. Palmén fick jag slutligen mottaga hallbara, andamAlsenliga och num- rerade ringar. Ifall djurgarden far fortbesta i framtiden kommer denna identifieringsmetod att konsekvent tillampas ut6fvas. Bokféringen som hittills kulminerat i en gruppe- ring med artrubriker enligt amerikanskt kortsystem, kom- mer harefter att som grundval bara en rent individuell pra- gel. Samtidigt skall jag pAbjuda skriftliga dagrapporter af hvarje vardare, pa det alla observationer ma bli antecknade och icke som nu genom glémska eller ren férsumlighet i stor omfattning ga forlorade. Nu da 30 ar gAtt till anda, sedan den blyga zoologiska tradgarden grundlades p& Hégholmen, har det synts mig Onskvardt och AndamAlsenligt att offentliggdra en kommen- terande sammanstallning af dess faunistiska observations- material, sé mycket hallre som djurgarden under krigsaren Praktiskt sedt dédt sotdéden och fragan om dess nyorga- nisation star pA dagordningen. For att bilden af landets enda zoologiska tradgard under dess tillvaro matte blifva lefvande och helgjuten, har jag inryckt i beskrifningen en kortfattad historik 6fver dess uppkomst och utveckling och | sd 1 en sfrskild afdelning agnat nagra rader at de pices oo i djurgarden. : : ag vagar hoppas att mina anteckningar, afven i et : Te skick de presentera sig, erbjuda ett och hvarje nd intresse samt material till kannedomen om var es — djurvarld. ; Hégholmen den 22 mars 1918. I. Anteckningar om inhemska daggdjur och faglar. Mullvad — Talpa europaea L. En mullvad erhdlls som present 1902.8. V. och holls _ vid lif 10 dagar. Noggrannare upplysningar harom saknas — _ tyvarr helt och hallet. igelkott — Erinaceus europaeus L. es _Under aren en mangd exemplar, de flesta fran Helsing- © narmaste omgifningar, men 4fven fran kustsocknarna ae Sibbo~ Shed Abo skargard och Willmanstrand. Anbud —kull om sex ungar erbjids djurgarden i juni 1 : Panes: Drums6, var fylld med barr och : pps af en. terrier, hvarvid modern, tydl | risa ey, fick sitta a vet till, och de Plansch II Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 1 I. Algparet ,,Ville“ och ,Maja“ (6A +4B) i sin nya inhagnad vintern 1915, Il. Fjallrafven ,Greta“ framkommer ur sin orafda lya 1914. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 7 l6sa ungarna, som férst senare upptacktes, lamnades ett helt dygn at sitt dde. I samband harmed kan omnamnas, att jag den 16 juni 1903 under golfplankorna i bossladan pa Drumsé — ett an- nex till rian — fann ett bo af igelkott med 6 ungar, knap- past langre 4n en tumanda. Modern var synnerligen orolig, da en af tiljorna upplyftes och legan blottades. Under fnys- ningar och nervésa ryckningar uttryckte hon sitt missndje, medan hon kurrade sig i f6rsvarsstallning 6fver de sma, som pepo under henne. For att obemarkt kunna iakttaga hennes férehafvanden, stallde jag den lésa plankan tillratta med en bred springa och lade mig ljudlést pa lur. DA fick jag se henne med nosen valtra om en unge, gripa denna ae det nakna réda bukskinnet, och med ungen skyndsamt fér- Svinna under sjalfva rian. Om en stund aterkom hon och upprepade samma manover med en annan unge och sa fort- Satte hon, tills hon fort hela kullen i sakerhet. Hade den gamla i reserv ett annat bo, eller var det hennes mening — att nu fdrst férfardiga sig en ny lega, kunde jag vid till- fallet inte utréna. = _Igelkottarna: har jag under sommaren hillit i en natbur med hég cementsockel och plattak. Inredningen utgéres on af sandbotten pa plat; afven sidorna rundtom har jag till _ 40 cm:s héjd latit beklada med plat fér att hindra kappars — Och kvistars instickande genom maskorna och harigenom djurens ofredande. Midt i buren skanka ett par stora iha- liga och lagom urgrépta rotstubbar, fyllda med boss och blar, ett skydd och en god sofplats pA dagen fér internerna. Under den kallare arstiden, oktober—april, har 5 = peraturen var for hég, dels pa stallvinden, ‘dair rikligt med ___ boss funnits till hands. 3 : De flesta individer ha dock inte éfvervintrat utan duka sig z Hmpliga kvarter for vinterdvalan. 8 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Till foda har jag givit dem finhackadt k6tt-eller dagg- mask, hvilka serverats dem i en liten lada med mull, afven- som mj6lk och nagongang sota frukter. : Lo — Felis lynx L. Fran ar 1897, da djurgarden fick emottaga sin forsta — lo, till 1905 ha inalles 18 individer forvarfvats till samlin- _ _garna. Med undantag fér ett fatal exemplar, daraf tvenne — ¢6+9 inképta af Ab. B. Arppes Arfv., W4rtsila, aren 1897 © —98 och en ¢ erhAllen sistnamnda ar genom lektor A. Ge- netz i Sordavala, finnas i matrikeln inga anteckningar eller — ens antydningar om harkomst. Dock férefaller det mycket — sannolikt att de flesta lodjur héra hemma i Karelen, hvarest _ Forst 1913.20.1. lyckades det mig efter talrika forsOk an- — skaffa at djurgarden ett par till sistnamnda hanne, en fjolars- — gammal hona, infangad i Granskarelen af yrkesjagaren Vasili — Faari i Rajaselka by. NAgra anbud ha senare inkommit fran samma person. Detta utvisar att lostammen 4afven har i dessa 6demarkstrakter starkt minskats.! : Den ursprungliga, usla loburen pA Hégholmen — trang, _ soléppen och uppférd pa en klippbrant — bar framst skulden till att de flesta interner inom kort dukade under. Endast _ hannen fran 1905 uthardade fangenskapen och erhdll ar 19 _ saval maka som ett nytt hem, en praktig hég och rym _ voliar, beskuggad fran sdder af parktrad, med en stor vaxande _ tall och en i berget inspringd lya. Marken i buren bestar_ he ‘Secuene och en | grasbevuxen skrefva. 3 * Anbud d pal lo srbolls be 19 of prepaid ©.-Sorsakoski, Suo- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 9 > Till fda har jag gifvit lodjuren farskt kétt med ben, samt sa ofta tillfallet medgifvit en nyss slaktad, varm kanin. q Denna kost ar isynnerhet nédvindig under den strangaste : arstiden, och da honan gar draktig och har spadungar. Jag ar Ofvertygad om, att jamte burférhallandena just ndmnda diet befordrat loparets trefnad och, som bevis harpa, ledt till afvel i fangenskap. Bild. 1. Den nya loburen; i berget mot bradvaggen ett insprangdt gryte. Af namnda loar var hannen mera domesticerad och till- e ganglig an honan. Han tog emot féda ur vardarens hand Och vistades ute afven vid dagsljus nagra timmar pa mor- gon och eftermiddag, medan honan lag i lyan och forst vid Skymningen kom fram for att motionera sig. For buller Och nojs reagerade de bada och hdllo sig darfor inomhus | _ Pa helgdagar eller annars, da en stérre menighet gastade _ holmen. Redan pa de morka héstkvallarna fick man hora _ deras skarpa klagande late, som i en hastig rytm upprepas— Och sm4ningom fértonar, men forst i de ljusa varnatterna - fran slutet af februari in i april fick det full klang och ~ _ Spinnande biljud, d& erotiska motiy spelade in. Ehuru jag _ ‘‘alrika ganger sékt bevittna parningsakten, har detta aldrig Ni ed to 10 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. lyckats mig, ty honan observerade standigt min ankomst i god tid, till och med under de 6mmaste situationer, och af- brét Sgonblickligen sitt smek. Den 6 mars 1915 tyckte jag mig pa afstand se i halfdunklet honan nedhukad pa a marken och hannen staende grinsle dfver henne, slickande -hennes 6ron och kinder, medan ett starkt spinnande hdérdes, men nar jag smég mig narmare, stod hannen morrande och frasande vid gallret. Samma var den 25 maj observerade vardaren, att ho- nan nedkommit med en unge, 2 — mahanda var den re- dan nagra dygn gammal, ehuru dess narvaro ej tidigare be- markts. Honan blef alltsa férstféderska vid tre ars Alder. Da nedkomsten fér mig var en fullkomlig 6fverraskning, hade jag ej enligt gangse bruk isolerat kénen, for att trygga ungen fdr event. angrepp fran faderns sida. Detta visade sig afven vara fullkomligt onéddigt. Ungen tillvaxte raskt och hdlls den fdrsta tiden i moderns narhet och under hennes stranga uppsikt. Men smaningom foretog den pa egen hand utflykter i buren och begynte dA ansiatta sin far och leka med hans svans och Gron, utan att denne pa min- sta vis illa upptog de sylhvassa smekningarna. Tvartom voro bada foraldrarna synnerligen 6mma f6r sin unge. Narmade sig nagon person buren, retirerade mor och dotter skynd- samt till lyan, medan far hotfullt narmade sig fridstéraren : -bakom gallret. Tyvarr insjuknade ungen de sista dagarna 4 _ af augusti och isolerades, men afled den 2 september. Ob- a duktionen gaf vid handen ett benbrott och smarre blessy- © rer. PA grund af hannens 6mhet fdr sin unge, kunde jag — icke misstanka honom. VaAardaren meddelade senare, att han 3 mot mitt uttryckliga férbud stadat i lyan, hvarvid den in-_ _ stangda ungen vettskramd hoppat omkring darinne med den pafdljd, att den tydligen slagit sig férdarfvad pa den fri- _ 3 es sthende jarnskena, som uppbar grytets betonhvalf. liten och klen och hll denna sig under tillvaxten ocks& hel: _ Foljande 4r gaf paret ingen afkomma, men den 23 4 E maj 1917 féddes tre ungar — eller observerades da férsta gangen. Tvenne af dem voro stora och kraftiga, den tredje Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 11 tiden pa efterkalken. Alla syntes dock vara pigga och lek- fulla. Det var en liten idyll att under augustikvallarna be- vittna loarnas familjelif. Ungarna tumlade om med hvar- andra eller ansatte sina foraldrar, tills far blef otalig och sokte sig ro i tallkronan. Men plagoandarna dntrade som sjOman efter honom, tills han med den breda tassen gaf dem en grundlig afbasning. Da lemnade de honom i fred och kastade sig Ofver sin beskedliga mor, som talmodigt uthar- dade alla deras handgripliga upptag. Vid utfodringen de- lade hannen med sig och gaf alltid de basta bitarna at un- garna och makan. Gaf man at lodjuren t.ex. samtidigt en kanin och hastkétt, ndjde sig far med det senare; och ut- gjordes kvallsransonen blott af en stérre kanin, knackte hannen alltid forst nacken pa sitt redan déda offer och uppslet bréstet, hvarefter ungarna fingo ata sig matta af de blodfyllda inalfvorna och slita at sig hvad dem behagade, forran far sjalf tog vid med anrattningen. Pa nyaret 1918, dA ungarna skulle flyttas till en skild bur, lyckades en af dem rymma. PA dagarna hdll den sig dold, antagligen i nagot trad, men vid mérkrets inbrott smog den sig till féraldrarnas bur. Har mottog den af var- daren mat, men lat sig icke 6fverrumplas — ehuru den likasom syskonen och foraldrarna tidigare vant sig vid att taga foda ur handen. Efter fem dagar infangades den dock © i férstugan till loburen, som gillrats med ett snére, medan vardaren inne hos gamlingarna serverade nyss dédad, varm — kanin. _ Tyvarr insjuknade den gamla hannen pa nyaret i ett ‘Slags skérbjugg, yttrande sig i variga svulster 4 kakar och ~ kinder, tydligen resultatet af den krigstidsdiet, — synbarligen _ infekterade rantor af slakthast — hvarmed karnivorerna pa _ holmen under hela senhésten fingo halla till godo, och som — _ bland rofdjuren kraft si manga offer. I bérjan af mars af- _ led en af de kraftigare ungarna i samma sjukdom och ill- ungen dukade under af allman svaghet. Numera, juni as. ae pees blott den souls honan i lifvet. - 12 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. ‘Katt — Felis domestica Keys. BI. Angaende djurgardens svanslésa kattor och korsnings- . forsék med dem hanvisas till min specialuppsats harom.' Skogsmard — Martes abietum (L.). Fran 1890 till 1905 inalles 14 exemplar, s& vidt uppgift om harkomst finnes, fran landets sédra delar fran Raumo ~~ till Antrea vid Vuoksen. Hiarefter blott tvenne mardar fér- varfvade, den ena, infangad i Sjundea, genom dr A. Lille ~ 1913. 1. XI., den andra harstammade fran Askola i Borga- — trakten, genom stud. Segerstrale 1917. 20.1. Sistnamnda mard — hade nagra dagar tidigare sparats af fangstmannnen med ~ hund till sin sofplats i en murken stam alldeles invid en hog © klippbrant. Fran dettas krén nadde foérféljaren val upp till | -halans mynning, som han, medan marden tydligen pA matt mage sof sin sdtaste sdmn, tilltappte med sin rock, hvar- — : efter mannen med en afhamtad sag fallde tradet och sedan — bar hem sitt 6fverlistade byte i den ihaliga stocken, f6r- kortad till Jdmpligt format. — Anbud 4 mard har afyen er- hallits af herr O. Sorsakoski, Suomussalmi, dar arten 4r sallsynt. Ofvanstaende siffror understryka vAltaligt, att marden _ atminstone i landets sdédra delar, blifvit allt sallsyntare. y Annu vid sekelskiftet antraffades den nagongang i Helsing- - fors omgifningar. SA skGts, enligt magister Bertel Geitlin, _ vintern 1904 pa Degeré en mard, som logerade i ett ekorrbo. : Nu torde de flesta jagare i kustsocknarna fafangt spana Sg ‘De usla buriérhillandena pa Hégholmen bara i frimsta rummet skulden till den stora mortaliteten bland mard os Palmgren: Acta Societ. pro F. & Fl. fennica 44, N:o 8. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 13 Ar 1910 héllos tvenne exemplar i en liten af-en gallervagg tudelad paviljongsartad bur, medan en tredje mard fatt sig anvisad en meter hdg och nagra meter lang natinhaignad. Till och med olikkénade individer mAste hallas strangt iso- lerade fr att undvika blodbad. Diet: litet kétt samt fagel- hufvuden — erhAllna efter slakten fran vardshus och restau- ranger — vid tillfalle ett marsvin, en sparf eller kaninunge; afven mjélk fértara mardarna garna. Fa de ett trad eller en stam i buren med en holk hégre upp, sofva de garna i denna. Utter — Lutra vuigaris L. Under aren 1889—1917 har djurgarden Agt icke mindre an 18 uttrar. De flesta torde harstamma fran Nyland; sakra _. uppgifter harom hanféra sig till Borga: Boe gard, Thusby, Esbo, Kotka, Mantsala och Mariehamn. Under 4ren har- efter har oaktadt annonsering och skriftvaxling endast en utter kunnat forvarfvas.1. Den 21 oktober 1911] inképtes af en gosse Uno Lindgren en halfvuxen individ Kalle“, som nagra dagar tidigare infangats af honom vid Patakoski nara Koski jarnvagsstation i Abo lan. S&som uttrar i all- genom sina upptag och konststycken i vatten. Den gamla _ utterburen med cementbassiang istandsattes, och ett konst- — _ gjordt stenkummel i tva vaningar uppfdrdes i anslutning dartill. Till leksak fick Kalle ett traklot, med hvilket den stromming. Efter en veckas sjukdom, varsvulst 4 ena kin- | den, afled uttern, sedan abscessen Gppnat sig, den 7 april ce 1914 i allman blodforgiftning. 8 __ Ofvan anférda siffror tala ett klart sprak om utterns ae ‘ous i landet, séframt inga atgandor mot. cp uemr mee i ee 0. Sorsakoski, Suomussalmi, upptager isin offert dtver aime pin orten, hvilka kunna erhallas, afven uttern eu ie manhet blef 4fven denna synnerligen tam och underhallande _ _tumlade om ji vattnet. Fédan bestod af fisk, merendels | = 14. Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. i tid blifva vidtagna. I en djurgard fr arten en af de mest omtyckta skadedjur, sAval genom sitt ovanliga lefnadssatt som sitt tillgangliga vasen. Smavessla — Mustela nivalis L. I djurgardens journal fore min tid finnas inga anteck- ningar om smavessla. Mahanda dock en del af det stora antal hermeliner, som bokférts egentligen tillhért denna art, ehuru de genom forvaxling fatt en oriktig rubrik. Vid mitt tilltrade som intendent fér samlingarna (1910) fanns en half- tam smavessla ,,Kirri“, som enligt uppgift af fodermastaren forvarfvats ar 1908. Hon bebodde en liten, knappt half-— annan meter lang och omkring en meter bred och hég nat- _ sakta hvisslade, stack Kirri ut sitt hufvud och kom sprin- gande till dérren, dar hon mottog sin féda, tva strémmingar omvaxlande med litet kétt eller en mus eller sparf, sa bur pa trafétter under plattak, i hvilken fanns ett sand- — betackt golf af plat samt ett litet stenrdse i midten som sofplats fér smavesslan. D&A man narmade sig buren och ofta sadana kunde anskaffas. Hon slapade alltid sitt byte — fran dérrposten ini réset for att dar i lugn och ro kunna ~ intaga sin maltid. Otroligt snabb och vig som Kirri var ut- — ten; 1911.5. VI. inképtes en unge, som dock lefde endast _ en vecka; kortlifvad var afven den andra, en vuxen indivi som erhdélls samma 4r den 25. VI. Af allt att déma synes : smavesslan, atminstone i Helsingfore-trakten vara en ratt : dreteelse. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 15 Hermelin — Mustela erminea L. En massa hermeliner (40 st.) fran olika delar af landet, mest dock Helsingfors omgifningar. Bland fjarmare fynd- orter ma namnas: Imatra, Viborg, Kuopio, S:t Michel, Karkku, Kuhmoniemi U. 1. och Vasa. Om Karkku-exemplaren (3 st.) meddelar stud. Ilmari Hildén, att han den 25 juni 1914 6fver- kom legan med sex ungar, hvaraf halften lyckades undkomma. I regeln fro hermelinerna tagna ute i markerna; ett exem- plar erhdlls fran Sérnas tukthus (1911.15. X.), och en annan individ infangades 1916. 23. VI. under simning mellan Folisén och Mejlans, omkring 100 m. fran stranden. Synnerligen mordlystna ock rofgiriga som hermeliner aro, kunna de icke samjas i samma bur. De raka icke endast genast i strid om fodan — farskt kétt och strémming har jag utfodrat dem med, férutom héns- och skogsfagelhufvuden, samt moss, sorkar, yngre rattor och grAspinkar efter rad och lagenhet — utan leverera daremellan bataljer med hvar- andra. Mina forsta hermeliner, ett syskonpar (1910. 11. VIII), afledo sélunda bada efter en veckas slagsmal. Vid obduktio- nen framgick att kroppen hos dem formligen var betackt af arr och sar. ae liler — Foetorius putorius (L.). Under aren 1893—1901 finnes flera mankar antecknade _ het gransande sannolikhet att har en forvaxling med iller — foreligger, icke minst di mink och iller ansetts som syno- _ fymer. Sasom bekant har illern sedan bérjan af 1880-talet -Varit stadd i tillvaxt och utbredning fran Karelska naset at ‘Rerr och vaster, medan mankens férekomst i v4rt land, for — = 16 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. a. Ofrigt synnerligen litet kand, i hufvudsak torde vara kon- centrerad kring vattendragen i Tavastland och Satakunda. — ldre anteckningarna om flodiller (1893—1901), som — salunda af allt att déma beréra illern, fortjana att i sam-_ band med farskare data atergifvas: a 1893.13. I. S:t Michel, Ingela » 11. XII. Obekant —95. 14. Ede —97.24. III. Karhula —98. 2. II. Jaaskis 1 ex. 1 2 1 1 27. Ill. Karhula 1 2 5 1 ‘ »mank* poe AX Viborg Ss 15 ge Sy age CF ge so Maree é é Gk pny seeweate et tees SL Eee Ra eee a eee —99.21. X: Kronoborg 1900. 12. VIII. Villmanstrand —01. 1. Jl. Kuusankoski —12.19. IV. Anjala (K. Tommola) 1 (N:o 1) a Ale ate Se 4. IX. Kouvola (A. Puukko) 1 Gog 2} —15. 30. VIII. Helsingfors,Hagalund1 , ( , 3) —16.22. XX. Helsingfors stad 1, (, 4) —17. 23. I. Helsinge, Malm ter fo 3B) Mellan aren 1901 och 1912 finnes som synes en stor lucka. I dagsjournalen, som afslutas med 4r 1907, finnes habituell likhet med iller. Vid mitt 6fvertagande af inten _ dentbefattningen (1910) fanns i djurgarden fyra illrar, on -hvilkas harkomst och Alder ingen ig -Ofvan anférda orts- och tidsuppgifter uppvisa en dig frontférskjutning med aren mot vaster. Ar 1915— me forposterna natt daberagen: ‘I afseende a foreactes # fe ee oe %t x % Pare EP mee fae tant x RE Veg Re ee EE ON ES Sere LS EOWA GTS Ie Pe th Re eee eee Sp ie oe, Soe ee |Z Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 17 dan 1912 ma namnas, att N:o 1 infangades med en briad- falla i en k6ttkallare, N:o 3 ater togs med blotta hin- derna i den afklaidda rocken af en arbetare, som pa mor- gonen namnda dag fann djuret i en sandgrop ringformigt hopkurrad och férsankt i djup sémn; N:o 4 hade, troligen pa rattjakt, trangt sig in 4 Sandvikens Angsdg i hufvud- staden. Glupska och rofgiriga, ata illrarna sig 6fvermatta, dar blott tillfalle erbjudes, och férsjunka sedan, sdsom fallet harofvan utvisar, i en djup sémn, da de latt kunna 6fver- rumplas, ifall de ej i tid sdkt sig en val dold liggplats — man jamfo6re harmed mAarden fran Askola. Som ett bely- © sande exempel pa artens om§attliga glupskhet kan namnas, att illern fran Anjala nagra dagar efter ankomsten lyckades bryta sig ut fran sin tillfalliga bur, men en vecka senare aterfanns i déende tillstand invid kéttkallaren. Buken var starkt uppdrifven af gaser, och det arma djuret omkom af kolik och férgiftning. Det hade formligen tit ihjal sig. Betraffande senare fynd af iller i hufvudstaden, hvar- vid en hel kull éfverkomms 4 en gard vid Svalbogatan i — _Sérnas sommaren 1919, hanvisas till min uppsats ,,Omitui- nen pesupy san Helsingissa* — Luonnon ystava des, N:o | 6, pag. 161.1 ae Af det férenamnda framgar, att illrar liksom mardar 3 och vesslor i allmanhet bora hallas strangt isolerade. ‘Och Ss _ d& parningstiden ar s& oberaknelig, riskerar man icke ens — _ att fér en kortare tid fora kénen tillsamman. De fyra exem- é _ Plaren, som &r 1910 bebodde samma bur med ett priktigt — = stenkummel, dukade ocksa den ena efter den andra under . ij fvertygad — om, pa grund af pip han en morgon ‘hort, : ) afven ungar framipate,, som i. ‘shfall Tikva omedelbart falli << I samband d harmed md omniimnas, at nk maine a bar . _ journalen finnes fran tidigare 4r anteckningar om forvar _ fran Sordavala-, Kuusankoski-, Tavastehus-, Laukko., T. 18 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. offer for moderns ock hennes likars glupskhet. Utfodrin- gen som hos hermelinen, blott stérre portioner. Mank — Vison lutreola (L.). Under hela sin tillvaro har djurgarden veterligen med — sakerhet fatt emottaga blott en enda mank — tidigare an- teckningar om arten har jag som sagdt hanfort till illern. Illern fran Tammerfors 1907.31. X. samt event. de tva ,,man- karna“ 1895.14.I. torde mahanda fa paforas artens konto, da manken hufvudsakligen just i dessa trakter forekommer, ehuru det synes f6ga troligt att illern under sin vandring mot vaster namnda Ar redan skulle uppnatt Tammerfors. I en forteckning 6fver djur fran Suomussalmi, hvilka kunna an- skaffas, omnamner O. Sorsakoski 1914 afven manken. Den 1 september 1914 inkdéptes genom férmedling af agronom | E. Pettersson i Karkku en flodiller 2, infangad den 28 au gusti vid Raskonjoki darstades. Beklagligtvis lyckades man- ken rymma 1916.7. VIII. till féljd af att burnatet vid beton-_ sockeln s6ndersparkats af nagon valdsverkare. Manken hade > redan hunnit blifva halftam, och skyndade fram ur sitt sten- | kummel, da man hvisslade pa den. Till foda gafs at den i hufvudsak fisk, men afven nagongang for omvaxlings skul kott. I buren fanns en cementbassang, dar manken kund taga sig ett bad. Grafling — Meles taxus L. Djurgarden har 4gt inalles ett trettiotal oriflingar! a 7 oe: Abo-trakterna, medan de 6friga fynden sakna hvarje som _ helst uppgift om harkomsten. Fran 4r 1910 hafva blott f exemplar erhillits, namligen en vuxen hona ,,Meles“ fran K = — 1910. 31. XIL, tva elie SQ fran Sjundea 1912. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 19 VI. samt en gammal individ (¢?), enligt uppgift infangad pa Sandhamn vid Sveaborg!? Ar 1913 erhdélls anbud fran Morskom. Bristen pa reservburar har vallat, att graflingarna hal- lits tillsammans, hvilket ur djurvardssynpunkt val gar for sig, da de, fransedt smarre gnabb och kif, utmarkt trifvas med hvarandra, men som diaremot omdjliggér all tanke pA afvel. Ty afven om parning Agt rum, hvilket manga ganger af mig iakttagits p& hdsten, och honorna blivit driktiga, blir afkomman i det gemensamma grytet snart uppslukad af de gamla graflingarna. Ett af de forsta exemplar djurgarden forvarfvade sig 1889.26.IX. en gravid hona, som for till- fallet var ensam i sin bur, nedkom den 3 mars med tre ungar. I tanke pa att afven forenamnda graflingshona fran Kauvatsa ett ar var draktig, isolerades hannen ,,Grimbart“ (Tyrvis 1909?) i piggsvinets sommarbur, men brét sig ut en varnatt. PA morgonsidan observerades den i staden 4 _C. F. Nybergs gard vid Alexandersgatan mitt emot stora Porten till Senatshuset, och sAgs sedermera af nattvandrare strofva omkring langs gatorna i detta kvarter, tills den af en djarf polisman infangades vid Senatstrappan samt Ater- bordades djurgarden. Pa Hégholmen hafva graflingarna inlogerats i en af galler omgifven sidoflygel af lilla bjérnborgen med cement- golf och en liten bassing, dar de renliga djuren i sommar- Varmen kunnat taga sig ett uppfriskande bad. Betecknande e for deras snygghet ar att de fdrratta sitt bestyr pA samma plats af buren, namligen just kring afloppsréret. Storsta delen af dagen tillbringa de sofvande i sitt praktiga gryte, _ men sticka sig girna ut redan pA eftermiddagen fér att _ bada, taga sig litet motion och inmundiga féda, kétt om- _Vaxlande med bréd eller grét samt vid tillfalle rofvor < eller morotter. Under dessa promenader gnabbas de garna ee under ett kirrande och kaltande med hvarandra och séka ae att hugga tag i strupen pa antagonisten, det enda stalle ; _utom buken, som ar sarbart och vanligen-ocksa prydes al falrika sma arr. Hela sommaren, ! men allmannare- mot ho- 20 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. sten, ser man graflingarna leka med hvarandra pa ett egen- A artat satt, mahinda med ett erotiskt motiv. De pressa och skubba bakdelarna mot hvarandra efter att icke sfllan tidi- gare likasom ha f6rsdkt sig pa en verklig parning. Redan i oktober bereda sig graflingarna pa vinterdv lan, de upphodra att ata och réra sig allt mindre ute. -b6érjan, men vanligen férst mot slutet af november krypa | att exakt fixera denna period, dA ju graflingarna mest natte © siateddvalenc birjan 1910.10.XI, senast Ater 1913. 12. Xl; om dess slut variera mina sg bgt mellan 1918.3. IIL. oc ee S90 1231. Meles“ giles parning i SGrigatisheg med 2 ungar. ,»Grimbart* hade under vinterdvalan forsjunkit i den sOmn, ur hvilken intet uppvaknande gifves. I tragiken lag doc han lefvat, vore ungarna sakerligen férpassade till salle jaktmarker (se Meddel. af Societ. pro F. & F. fennica, h. : Jari — Gulo borealis (L.). ‘Under aren 1891—1907 har djurgarden agt 11 jartva -Anteckningar om deras hiarkomst saknas merendels. Tve kullar (1 +3) fran aren 1891 och 1892 4ro inképta n are 1912, 22. W. forvarivades tvenne knapuast ere Bild. 2. Grimbart och Meles (t. v.) Bild. 3. Vilhelmina ar 1916. ar 1916. Bild. 4. Ungjarfvar fran Kuusamo N:o 5 & 6 sommaren 1914 22 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. ungar 6+ fran Muonio (N:o 1 & 2) genom férmedling af forstmastar J. Montell, 1912.2.V. en. arsunge ¢ ,,Paavo“ fran Sodankyla (N:o 3), dubbelt stérre och mer utvecklad — an de forenadmnda genom kronolansman K. Gummerus, 1914. 3 7.V. en Arsunge ¢ fran Kuolajarvi, infangad i medlet af april 4 Kaakkurivaara nara Naruskojoki (N:o 4) genom for- — -medling af kronolansman V. Vanhala, och 1914.10.V. en — kull om tre ungar +29 fran Kuusamo, af hvilka en hona ~ vid framkomsten befanns vara déd (N:o 5 & 6), genom fér- medling af herr R. A. Torckell. Ungarna voro tagna i nar- heten af lijarvi — ej att férvaxla med den lika benamnda — stora sjon, utan sydost harifran — pa gransen mellan Kuu- samo och Suomusjarvi. Nagon lya fanns icke, utan lago — ungarna pa drifvan under en siarkt lutande torr fura. Mo- | dern, som férféljde fangstmannen, som bar ungarna, nedskots — 7 vid samma tillfalle. * - Ungarna, isynnerhet om de dro mycket spada, da de — tagas (sasom N:o 1 & 2), krafva en standig omvardnad. — Sjalffallet maste de uppfédas med mjélk ur flaska, som i- sma portioner dagen lang gifves dem. De blifva da afven fullkomligt tama och tillgangliga, och deras vardare rér sig — bland dem lika tryggt som med sina hundar. ,,Panu“ t. ex. - lat sig obehindradt taga i famnen af fodermastaren. Sa- — lange hon var ensam, foretog hon sig nastan regelbundet | Re ae Sales Bais ood Nar hon fick en kamrat ,Paavo“ upphérde hon emellertid med detta frispektakel. Annars trifvas jarfvarna afven sol — st. jarfungar, som emellertid draptes. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 23 aldre utmarkt flera tillsammans. De leka med hvarandra och 4ro i standig rérelse, da de icke sofva i sin hydda. Endast vid utfodringen raka de stundom, men alldeles 6fver- gaende, i lufven pA hvarandra. Dock kan det handa att deras vilda instinkter toge ut sin ratt, ifall de skulle frigif- vas. Sa drapte en af holmens forsta jarfvar, som den 4 april 1892 lyckades rymma, inom nagra dgonblick ett par dyrbara axishjortar, hvilka djurgarden fatt emottaga som Bild 5. ,Panu“ i fodermiastarens famn ar 1911. Present fran kejserliga jaktpaviljongen i Gatschina, innan han blef infangad. Den gamla jarfburen ombyggdes fullstaindigt 1911 af jarn och pansarnat, golfvet cementerades och ett trad for klattring insattes i volidren jamte en gunga, som flitigt togs i ansprak, | isynnerhet af de yngre individerna. Till foda bestods dem kétt med ben. Flera exemplar blefvo forsAlda eller férarade till utlandska djurgardar. Dédsfallen bland jarfvarna hafva pa min tid vallats af urinsten med &tfoljande urinsyreforgift- _ Bing (1 fall) samt variga abscesser i kakmuskulaturen, fram- _ kallad af infekterad eller skimd féda (2 fall hosten 1917)... 24 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Varg — Canis lupus L. Af djurgardens samtliga vargar — ett fatal — torde — nappeligen en enda varit af inhemsk ras. Det férsta exem- plaret 1894. 29. IX., en hanne (N:o 1) harstammade fran Ostersjéprovinserna. At denna inképtes 1898, 7. VI. en hona, : som tydligen sett dagen i Rysslands vildmarker (N:o 2). 4 Senare, 1901.22. V. emottogs som g&fva en hanne (N:o 3), antagligen afven den infangad i trakterna s6der om Finska | viken, hvarest donator, grefve Sievers, om 4n vid tillfallet | bosatt 4 sin villa i Viborgs lan, hade sitt stamgods eller — atten i hvarje fall hor hemma. 3 -ryska vargar (N:o 4 & 5) och slutligen férarade baron 0. von Harten djurgarden 1911.9. VI. tvenne ettariga individer, © 6+9, af samma kull, tagna ur lya 4 ett stérre gods i _ Estland (N:o 6 & 7), Mina f6rsd6k att fran finska Lappmar- ken erhalla inhemska exemplar ha tills dato inte krénts med fram: gang. Ett anbud 1911.2.VI. 4 4 st. vargungar teras af brist pa medel.! Det stora antal vargar djurgarden likval under are haft att uppvisa beror pa en riklig afvel (A). En samman stillning hardfver kan aga mahanda sitt intresse, hvarvid dock bor ihagkommas, att identifieringen af foraldrarna fran _ 1902—1907 icke med visshet kunnat faststiallas. fs 1899.22.IV. Nio 13 XWN:0 29:—5 pe 1900. 25. III. ,, My gt ae SGEaliv. , fare se —03. 27. IV. ” oo ee erent ” « nO 21 EV gi Ee yi—3 ” —05. 8. V ” ” Xx» ” a ” —06. 5. V. ” ” x ” ” —3 ” —07. 29. IV. ” 2 XxX » ” aid ” 2. V Ad X » 5B, 1 Enligt O. Sorsakoski (1914) antraffas vargen tillfilligtvis mate ise i Suomussalmi. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 25 Fortplantningstiden synes af ofvanstaende fédelsedagar, fran 25. III. till 25. V., vara ratt fluktuerande, framst val beroende pa olika afvelsdjur med skilda rasegenskaper och individuella dispositioner, ehuru 4fven fér samma par en viss variabilitet g6r sig gallande. Under trienniet 1902—04 intraffade nedkomsten p& samma dag. I afseende 4 par- ningstiden finnes nagra anteckningar harom: 1903. 15. IL, 1907. 25. II. och 1910. 20. II. Draktigheten skulle salunda varat resp. 71, 63 och 65 dygn. I det férsta af naémnda fall ar graviditetstiden, sAframt inte en felobservation féreligger, ovanligt lang, icke minst i anseende till att har inte ar fraga om en férstf6derska, medan i de tvenne senare. fallen gravi- _ ditetens langd val sammangar med uppgifterna harom i lit- | teraturen. Varghonan ar 4fven i fangenskap synnerligen om for sin afkomma och man om dess sakerhet. Ar buren darfér liten och tillganglig fran alla sidor, sasom pa Hégholmen, vet hon ej hvad hon skall trygga sig till for att skydda Sina ungar nar de krypa omkring. Féljden blir vanligtvis den, att hon Angestfullt bar dem i gapet under planlést ir- rande i buren, dA de latt blesseras och aflida, for att sedan — af henne uppatas. En undandold lega ar alldeles ound- ganglig, om man ej vill riskera hela afveln. I hvarje fall — ___ bér man isolera ungarna fran modern, da de fa ,égon* och — _ Sjaliva krypa fram ur grytet, samt uppféda dem med mjolk. — _ Af den kull, som féddes i djurgarden under min tid, lyc- — kades jag inte radda en enda till lifvet; en del blesserades _ _ dédligt af modern, och de andra, som frantogos henne, = _ dukade afven under, sasom det efterat vid obduktionen vi- — Sade he till féljd af en massinfektion af spolmask. e : En viktig sak, om man vill erhalla afvel, ar att inte a a utfodra djuren fér kraftigt. Vargarna, hvilkas naturliga — behof af mycken motion ansenligt inskrankes i fangenskap, © -_Dlifva att for feta, som ar bade skadligt for halsan och _ -undertrycker parningsdriften. De maste darfor sarskildt _ ‘under den varmare arstiden vara magra, men icke ee | trifvas de eet — lefna sjukdoms- © 26 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. fdljder. Detta ville vardaren pa Hégholmen aldrig forsta: djuren maste fa ata sig miatta. Foljden blef att forst en praktig hanne afled af urinsyreférgiftning — obduktionen gaf vid handen att bade vesiculan och portio corpore-caver- nosi uretre voro fyllda af Anda till hasselnétstora kristaller — och darpa en hona till fdljd af variga abscesser i hela krop- pen. Det Aaterstaende paret (N:o 6 & 7), som de férsta aren trifdes utmarkt vid magert hull, insjuknade svart under 4ret We i HA LNA TGEEE er cir tte ea ea rahss 5 Se es J ed AE a as a ee Sa RM a Ne es Be a ee et me Bild 6. Ungvargarna ,,Piiri* och ,,Paari* ar 1911. 1917. Pa grund af gOdning utvecklade sig hos hannen en snabbt tillvaxande tumérartad struma jamte urinstensstrik- tur i uretern, en allman sjukdom for hela hundfamiljen - at ‘sa manga lif bland holmens Ofriga karnivorer. »Piiri* 2 och ,,Paari* 3, sistnamnda par fran Estland voro fullkomligt domesticerade. De hade under sitt férsta lefnadsar, d.a., anda tills djurgarden tog dem om hand, fatt hemma ‘hos 4garen fritt stréfva omkring, och darvid gjort inge _ f6rnar, utan som trogna och lydiga hundar foljt sin herre Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 27 pa hans stréftag i skog och mark. Till féda gafs dem till en bOrjan endast vegetabilisk kost, bréd och grét, utom mj6lk, senare s.k. hundbréd med inbakade kéttarningar i degen. Afven p& Hégholmen bibehdllo de under liknande diet sin tillganglighet och fridsamma natur. Den forsta ti- den var jag nastan dagligen pA besék hos dem inne i buren. Deras gladje var of6rstalld, dd de sago mig stilla kosan till vargburen; de hoppade och tjéto och rakade sAsom hundar af pur afund om min gunst i lufven pa hvarandra. Utom- staende fingo darfér den uppfattningen att de morrande och grinande vargarna voro sarskildt obandiga och vilda till lynnet, och fédljde darfér med beklamning min entré i buren under som det syntes fullt, men ej sa illa menadt slagsmal mellan bestarna. Med kéttdieten och det standiga ofredandet fran publikens sida férlorade de smaningom sitt fromma sinnelag och blefvo allt mera férvildade, utan att dock pa minsta vis gentemot vardaren g agressivt till vaga. Varghund — Canis domesticus L > lupus L. Da jag ar 1910 vidtog med min tjanstgéring 4 Hég- — holmen funnos darstades tvenne varghundar, ? + 4, af hvilka — den férra bade till kroppsform och farg fullstaéndigt pa- — minnte om en varg, medan den senare visserligen bar var- gens grasprackliga drakt, men genom sin satta figur och — sitt korta breda hufvud alldeles p&fallande skiljde sig fran — Sin vilda stamfader. Hannen vanstilldes darjamte ohyggligt # af en stor och besvarande struma, hvarfér jag afven ome- _ delbart lat afliva honom. Honan fick ett par ar senare pa — grund af enahanda akomma dela makens 6de. Ur tidigare journalanteckningar framg4r, att djurgirden den 29 maj 1902 f4tt emottaga som present fran Skansens zool. tradgard en — -Varghund, och den 23 september Ater-ett annat exemplar, — bada bastarder mellan en grénlandsk eskimahund och varg- _ tik. Samtidigt med den forstanlinda sandningen emottog — _ djurgarden som present afven en sddan eskimahund, tydli- gen for att gifva méjlighet att har upprepa bane pm Me 28 Palmgren, H6gholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. fors6k. Denna afled dock redan den 30 juni. Genom korsning af varghundarna erhélls 7 valpar 1903.20. VII, som dock alla under aret dukade under. Féljande ar framféddes ater den 18. VII. 7 bastardvalpar; en kull om 6 ungar erhdlls — slutligen annu 1905.30.I. Om deras éde liksom om event. faststiillas. Antingen fortlefde originalexemplaren, ty ifraga- varande varghundar voro namnda 4r fullt utvecklade, hvar- _ jamte deras utpraglade vargdrakt enligt Alarik Behm! just ar typisk for den forsta bastardgenerationen, eller ocksa ut- gjordes paret ifraga af f6r sin fall sarskildt utvalda exemplar — fran nAagon af kullarna 1904 eller 1905. Raf — Vulpes vulgaris (L.). Ett hundratal rafvar fran olika delar af landet. Bland ortsuppgifter mA namnas: Vartsila, Viborg, Willmanstrand, Kouvola, Fredrikshamn, Kotka, Borga, Hausjarvi, Mantsala, Sysma, Thusby, Sibbo, Helsinge, Esbo, Inga, Lojo, Pojo, Bromarf, Abo, Tavastehus, Tammerfors, Kuopio, Jyvaskyla, Kuhmoniemi och Sodankyla m. fl. Burforhallandena voro tidigare alldeles odragliga i djur- garden och dro afven for narvarande allt annat in tillfreds- staillande. Afven rafven behéfver ovillkorligen fér sin tref- nad en stor inhagnad med omvaxlande terrang samt dolda, valskyddade gryten. [ brist pA andamAlsenliga bostader i allmanhet och lampliga reservburar for draktiga honor ha _ darfor rafvarna pa Hégholmen endast ett fatal ganger fort- plantat sig, sdsom 1899.26.IV. (3 st.), 1902.27.IV. (4 st. 1911.21. V. (5 st.?) och 1912.3. VI. (5 st.?) — hvarvid dock i a dédats af modern, ofrivilligt genom kringbaran¢ ae Om bastarderingtrsken och resultaten lamnar intendenten - 1908, hft 5. ny = eee skildring i cameras» Sas Sy Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 29 i munnen eller afsiktligt, alltid dock sasom féljd af hotet fran Ofriga likar i samma bur och larmande Askadare utan- for. Sa kan anféras att fadern till kullen 1902 en dag, 26. V., hade dédat sin maka och tydligen uppatit en af ungarna, hvarfor de aterstaende skyndsamt mAste isoleras. Parning iakttog jag den 30. III. och 12. IV., och ledde de troligen just till de ofvannamnda kullarna dren 1911 och 1912. Drak- tighetstiden varade alltsAa 52—53 dygn. Rafvarna blifva, | tagna som ungar, synnerligen tama och tillgifna sin var- dare. Sarskildt var detta fallet med tvenne ,Repo“ ¢ och »Mikko“ 2 tagna ur grytet 1910.12. V. i Koski i Tavastehus lan, och af fangstmannen K. G. Makela, som uppfédt dem hemma hos sig i nastan fullkomlig frihet, donerade under sensommaren till samlingarna. Liksom fér de flesta djur aftrubbas dock mer eller mindre domestikationens yttringar afven hos tama rafvar, sA snart de sammanforas med vilda likar i samma bur eller lamnas utan personlig kontakt med vardaren. En annan fullkomligt tam raf, som likt en hund f6éljt sin herre i skog och mark, skanktes till djur- garden 1912.16.IX. af radman Saurén. I den tranga buren med flera likar under gnabb och kif samt utan umgange © med vardaren, férsléades den allt mera och forlorade i sam- band harmed bade sin sjalsliga och kroppsliga spanstighet, som tidigare gifvit prageln at hela dess vasen. : En praktig och typisk svartraf 4, omkring atta aes . der gammal, infangad af lappen Mikko Hetta i Enontekis — lappmark inképtes 1912.27. IJ. och en 9 ur samma kull for- varfvades af honom ytterligare den 21.1V. Denna hade dock Me ratt mycket rédt bade pa sidor och ben. Da ingen lJamplig och saker bur fanns till min disposition for detta vardefulla i rafpar, forsaldes de till innehafvaren af Salo raffarm, herr | _ W. Andtback mot forbindelse att djurgarden i framtiden — - erhélle typiska svartrafungar ur eventuella kullar. Enligt © uppgift har paret afven Atminstone en gang lamnat afkomma, a men af de tre valparna var blott i = (3), men come _ §gde i stallet en alldeles extra fin p | ee Den 11 mars 1915 gee sarrden till inkop 6 30 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. unga korsrafvar, tagna som ungar i Lappajarvi af J. Ammes- maki, men till sa hdgt pris, att 4 anbudet icke kunde{re- flekteras. Foéljande ar den 5. VII. mottog anstalten som gafva af froken Ida Laakkonen i Viborg en vacker korsraf. Fjallraf — Vulpes lagopus (L.). a ee zl ee ae ¥ Be I ET RR ee Sot ee ee ee Bild 7. Fjallrafvarna ,Ito“ och ,Rasso“ ar 1911. Den 28 augusti 1903 mottog djurgarden som gafva af Geologiska expeditionen till half6n Kanin genom professor W. Ramsay ett par fjallrafvar, 6 + 2 fran denna trakt (,,Rasso* och ,Greta“) och 1905.11. VIII. tillkom en ung hona (,,Ito“), © som kapten V. Norring medférde frin en turistfard med _ Oihonna till Spetsbergen och hade vianligheten forara Hog- holmen. Denna hade infangats vid Advent bay pa vast- : ur handen och genast kande sig hemmastadd i sin nya om- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 34 gifning i den nyss uppforda praktiga buren. Till vaxten var den alldeles pafallande mindre an Kaninexemplaren. Afven i afseende A tidpunkten for draktbytet skiljde den sig, i anslutning till Arstidsvaxlingarna 4 dess fédelseort, vasentligen fran kamraterna, sdlunda att den betydligt se- nare bade fallde haren och erh6ll vinterdrakten. For ar 1910 har jag harom antecknat: harfallningen hos Rasso 10 maj—10 juni, Greta 20 maj—20 juni, Ito 10 juni—10 juli; vinterdrakten fullt fardig: Rasso och Greta 5—10 oktober, © Ito forst o. 1 november. Féljande ar hade Rasso den 15 maj sommardrakten s& att saga halffardig, medan hos Greta harfallningen férst pabegynnt. Ito hade tyvarr da redan 4n- dat sina dagar. Den 4 mars pa natten afled hon till féljd af en varig lungkatarr. I september samma 4r (1911) in- kOptes af herr Petter Nordléf i Hernésand tre unga fjall- rafvar (24+ 9) af 4rets kull, enligt uppgift harstammande fran Torne lappmark. De befunno sig emellertid vid fram- komsten i ett miserabelt skick: samtliga starkt rachitiska och honan dessutom nastan fullstindigt blind. Denna afled Ocksa 1912.12. III., de tvenne hannarna stréko med 1913. 8. IX. och 1915.7. VII. af okind sjukdom, som tydligen grund- lagts genom deras af rachitis starkt deformerade kropps- byggnad. Ar 1917 i januari aflider Greta af maligna tu- morer i ryggen, och Rasso aflifvas medels ett skott den 8. VI, sedan en operation i mars for likartade svulster som hos makan, visat sig utan framgang och foljts af re- _ cidiv. Kaninexemplaren hade salunda_,,uthardat* fangen- Skapen i 14 ar pA en blandad kost af kétt och fisk, rattor och hdnshufvuden samt s.k. kilobréd i mjélkvatten. Samma 4r i februari forvarfvades en praktig hona fran hr _ Andtbacks raffarm i Salo, enligt uppgift harstammande sien ‘ Norska Lappmarken.* a Under varvintern fick man pa nitterna hora fjallrac- kornas galla glafs, som a fystnpdle férst, da man narmade sig ee 3 * Enligt anbud af preparator oO. Sorsakoski co) svt ‘ — tillfalligtvis i Suomussalmi. 32 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. buren. Likval bevittnade jag pa afstand 1910.8.IV. en par- ning mellan Rasso ochIto. Den 30. V., efter en draktighets- tid af 53 dygn, ifall ofvanberérda betackning varit effektiv, framfédde Ito i grytet under stenkumlet 5 ungar. Hon var synnerligen man om dem och bevakade troget ingangen till lyan, men da valparna fingo ,6gon“ och begynte krypa omkring ledde detta till samma bedrdfvelse, som jag anfort betraffande varg och raf. Ito sprang rastlést omkring 1 buren med rymlingen i munnen och drapte den; den 22. VI. afledo tvA ungar, den 24. VI. ytterligare tvenne och den sista som jag isolerade och sékte uppféda med flaska, dog den 28. VI. pi A a ne eee Pa yg SAE CG AL? A ae NG OSS OI SO TR Le eer te Bjorn — Ursus arctos L. Sina férsta bjérnar, tvA honor (B&C), fick djurgarden mottaga redan 1888. 24.IX. som present af arkitekt F. Mieritz. _ Angaende deras Alder och harkomst finnes intet antecknadt, _ men enligt uppgift af léjtnant Aug. Fabritius voro de ars- — ungar och hemma fran Karelen. Med dem grundlades djur- samlingarna pa Hégholmen. Tva 4r senare, 1890.9. V., in- képtes en ung praktig hanne, foédd 1888 i Ryska karelen, fran Zoologiska tradgarden i Petersburg (A). Denna ,,Krischka“ blef med sina tvA fruar fader 4t icke farre An 35 afkomlin- gar, af hvilka omkring 30 hade samma moder ,,Mischka*. Fran och med 1892 erhdlls 4rligen af detta par (A x B) ab Bild 8. ,,Krischka“ och ,,Mischka“ i férgrunden 1908. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 33 4 komma 4nda till 1908, da sterilitet intradde hos honan. , Salunda féddes: 1892. 9. I. AXB_ pip hordes, ungarna uppatna rig bom pas on 2 ungar ¢@ 1 kull (2 kullar?) —94. 5. I. AXB 3 —95. 6. I. B —95. 28, XII. AXB es ct 64 C+? —97.11. I AXxXC 2, (& Skansen, Stockholm) : we i oy CARE pip hordes; ungarna uppatna 2 —97. 31. XII. AXB a+ ' sce g : —98.25.X1, AXB 2 5, Bit —99.31.XI. AXB 3 , 1¢+429 10h. 2h AK ea, + ¢ oO01.31.XH, AXB 2. . 2649 02.31. XI. AXB 3, .8d¢ —04. 1. I. A XB pip hérdes; ungarna uppatna O86. (8. TRAXB 1.2 8 Det aldriga paret.lamnade hiarefter ingen afkomma. Mischka héll sig afvisande mot alla valmenta narmanden fran Krischkas sida, som annu 1911 ej blifvit impotent, a den 3. VI. skred hon till energiska kopulationsférsék, for — hyilka dock den olustiga makan ej alls reagerade. meals: larna férlorade allt flera tinder och digestionsstéringar in- tradde » beslét jag att lata aflifva dem 1911.21. XI. Hannen ee Saag ett praktexemplar af jattelika dimensioner och med en oa _ glansande svart fall — hade val annu eae - kunnat cae utan besvar, men ansag det riktigare att de aldriga jor- _ -Rarna, som i ig 20 ar funnit peerenaty i shi pehiane ee tillsammans skulle skiljas hadan. © Los Emellertid hade: djurgarden ej i tid ‘vari férutseende ; ‘Rog, att bland afkomman reservera at sig-ett afvelspar, som sepia -gamlas frinfalle kunde vidmakthalla stam el We : 34 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Féljden blef att ar 1910 fdrutom. det Aldriga paret blott tvenne yngre bjornar, bada dessutom hannar, den ena en- ligt vardarens uppgift af 1906 Ars kull, den andra fodd ar 1908, funnos i behall. Den senare férarades till Zool. Have i Képenhamn, medan anstrangningar gjordes att genom jakt- tidskrifterna och bref till personer i bjérntrakter forvariva bjérnhonor, till par at ,Putte“. Sa kallades den forre, en vardig afkomling af sin far, stor och kraftig och med samma glansande svarta fall. Under aren tillkommo bade genom k6p och som gafva flera arsungar, namligen: 1911.18. VV. Karelia onegensis ,Akulina‘ (don.) N:o 1 20. V. 2 Salmis , Vilhelmina“ n> Lindroos) N:o 2 BOTs. 8 TV JOS efna® 20. IV. 2 34 Pomoria talis (B. Adler, Kuhmoniemi) N:0 4&5 | | 10. V. & fjolarsg., Olonets-Karelen “Stina (Karl Moldenke) N:o 6 1913.11. IV. ¢+¢@ Ryska Karelen? N:o 7 1915.11. V. $+ Ostsibirien: Verschneidinsk (i pension af mag K. Ehrstrém) N:o 9 17. V.@ Grdanskarelen ,,Maja“ e F. Lohman) N:o 11 aes 3 +2 Wologda N:o 12 & 13 ‘ @ Granskarelen N:o 14 1916. ‘ a . Finska lappmarken (Ragnar Reinius) N:o 15 Utom dessa forvarf aro att anteckna flera anbud fran | skilda delar af landets granstrakter; isynnerhet varen 1912 erbjodos 4rsungar till inlésen fran Salmis, Korpiselka, Su0- mussalmi, anda upp till Lappmarken, hvilket tyder pa en tillfallig uppgang i den starkt decimerade bjérnstammen. Harutéfver ma féljande anbud narmare angifvas: i 1914, varen, anbud fran Suomussalmi, O. Sorsakoski. ne | » 23. IIL 1-arig g Nord-Ryssland, N. Matvejeff, Viborg. 4 » 5 V. 3+ juv., Ivalo, Santeri : oe oe WIE » Kuolajirvi? Spolander, Kajan 1915.17. IV. 9 » Ryska Karelen, Edv. Rorberg, , Petersburg. — y Al V.3 ex. ggg Kk, A. Kemppainen, Suomussalmi. og oe INS ae Granskarelen, W. Faari, Salmis. ‘Salunda_ ett rikligt afvelsmaterial, som djurgarden af + men framst a ekonomiska grunder, tyvae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 35 icke kunde varaktigt behalla. I regeln ha smanallarna, som genom sina tokroliga upptag och muntra lekar ofantligt roat den stora publiken, omedelbart efter sommarsdsongen fdér- salts eller slaktats. Foérst sedan de jamnariga Akulina, Vil- helmina och Stina, visserligen ett 4r for tidigt, just af brist pa bur for ungbjérnar, 1912. 10.IX. flyttats tillsammans med Putte i stora bjérnborgen, som denne redan i december efter gamlingarnas franfalle 1911 tagit i besittning, och den Bild. 9. Akulina och Wilhelmina motioneras 1911. mindre bjérnborgen harigenom blifvit disponibel, utvalde jag tvenne individer bland ungdomen N:o 7 & 8, bade som ett reservafvelspar och fér studium af olika typer eller ra- ser hos var bjérnstam. Helst hade jag dfven hallit en af de genom farg och hufvudets form m. m. mycket karak- taristiska makarna N:o 4 & 5 samt senare 4fven exemplaren fran Vologda och Sibirien, men dartill fanns hvarken rad eller lagenhet. Nu férefinnes det en uppenbar rasskillnad mellan exem- Plar fran Lappmarken och Karelen', hvilket jag ocksa tidi- PREF etn * Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica N:o 38, sid. 139. 36 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. ie A Sica ieee ee gare offentligt flyktigt berért. De typakta exemplaren fran Lappmarken, synbarligen renast i dess vastra delar, hafva — en moérkare, nastan svart farg, aro mindre till vaxten samt aga en kortare och finare, fran den breda pannan val afsatt nos, medan rasrena individer fran Ladoga-, Olonets- och Onegakarelen Aro mera bruna till fargen, uppna storre di- mensioner och hafva ett langre hufvud med ett kraftigt nosparti, som utan en skarpare afsats upptill 6fvergar i pannan. Ofvergangar mellan och blandningar af dessa ras- : karaktarer fro visserligen vanliga i bada dessa omraden, men finnas rikligast representerade i trakterna mellan dem. I samband harmed mA anforas att intendenten d:r A. Behm tidigare uppmarksamgjort faunisterna pa den olikhet som rader mellan de svenska och de finsk-ryska (karelska) exem- plaren i Skansens djurgard.! Det synes som om vara lappska _ bjérnar vore genetiskt mera befryndade med sina svenska — an karelska anférvandter. Som spada bara ungarna, isyn- nerhet de fran Lappland, mer eller mindre utpragladt en hvit halfmanformig flack pa bréstet och ljusa skulderflackar, som 4 snart forsvinna. e Betraffande bjérnarnas parningstid och den darmed sam- — manhangande fragan om driaktighetstiden — ett spdrsmal — Ea ewe an eee kannare och jaktzoologer — lamna mina fodretradare, Fa ‘ britius och Tamelander, ingen upplysning. Linné férlade Parninged ~ oktober Gen ee draktighetstidens langd — Bee, setae parser sig i bérjan eller under a af Bos: vas Frin Skansens rooogiska tridgied, soe et Flora“ 19 See 3 ? ee ee ee a ae ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 37 iakttagits redan den 14 maj — och att honan féder omkring den 1 februari, alltsa efter c. 8 manaders draktighet. I sitt intressanta och ingdende arbete om bjérnen: ,Ilo mexpbx- HHMMb Cibgamb“ lamnar den ryska bjérnjagaren, furst Andrej Schirinski-Schichmatov detaljerade upplysningar i denna fraga.' [ Novgorodska och Tverska guvernementen visa bjérnarna brunst mellan den.18 juni och 1 juli (gamla stilen) med hdjdpunkten omkring den 24 juni. Honan bar 196 dygn= Bild. 10. ,,Putte“ med sin enda van ar 1911. c. 6'/, manad eller 28 veckor och nedkommer alltsa 1—15 januari (g. st.), hvarvid i allmanhet yngre honor befruktas nagot senare fn dldre individer. I en djurgard giller for de flesta arter som regel, att periodiska féreteelser och lifsyttringar, s&asom parning, hornfallning m.m. i djurens lif till tidpunkten vasentligen forskjutas framat eller bakat, be- roende pa de af fangenskapen framkallade forandringarna i det naturliga lefnadssattet. Daremot kan sjalffallet ej sjalfva draktigheten namnvardt harigenom férandras. Sa- Som tidigare anférdes skred det gamla paret till ett resul- tatlést kopulationsférsék ar 1910.3. VI; var detta ett utslag af den aterkommande normala och alltsa afven med af- | * Referat i Tidskrift for Jagare och Fiskare 1901, IV, sid. 139. — e 38 Palmgren, Higholmens zoologiska tradgard dren 1888—1918. seende A tiden ndgot sa nar konstanta brunsten, skulle drak- tighetstiden varat, ifall man tager de tidigare kullarnas sa val med hvarandra sammanfallande fédelsedagar som ut- gangspunkt, icke fullt 7 manader. Unghonorna Stina och Mina beticktes férsta gangen af Putte 1913.7. resp. 10. VI. och pa nyaret den 4 januari framféddes ungar, hvilket afven tyder pA en graviditet af knappa 7 manader. Foljande ar parade sig Putte ater med sina bada honor i boérjan af (4 eller 5) juni utan resultat — ungar fOdda, men uppatna? — och 1915.16. VI. sags den ater med honorna in copula, afven nu resultatlést; slutligen ater 1916 vid medlet af samma ma- nad, hvilket den 15 jan. 1917 ledde till nedkomst. Draktighets- _ _tiden skulle af dessa fi och ofullstandiga data att ddma sa- lunda peka mot en lingd af inemot 7 manader. De bada fnnu alldeles outvecklade nallarna (fédda vid nyaret 1913) iakttogos redan Ar 1915 bade den 29. IV. och 10. V. samt dag- ligen under férra halften af maj 1916 sysselsatta med pal- ningsférsdk utan att detta kan tillmatas nagon betydelse fér ofvanberérda fragas besvarande, da det val hos de — knappast kénsmogna djuren val mera rérde sig om barnslig ysterhet 4n om en verklig brunst. Sasom ofvan framgar beticktes de unga, kroppsligen _ langt ifran fullt utvecklade honorna Stina, till fargen mork | sasom Putte, och Mina, ljusare, brunfargad, och bada fodda — nyaret 1911, redan i juni 1913, alltsA vid knappa 2'/, ams alder. Enligt Schichmatov féder bjérnhonan i naturen for — sta gangen vid 4 ars Alder, men kénsmognaden intrader redan tidigare. Onaturligt tidiga barnsingar aro dock val- — liga i fangenskap, dar kénen hallas tillsammans, och ho ~ norna icke hafva mdjlighet att genom flykt undga hannens famntag. SA kan man tryggt saga att ,Putte‘ vid ofvaD - berGrda tillfalle helt enkelt valdtog sina honor. De retire — rade vid hans karesser in i grytet, men 6fverrumplades ee Se ate vi Re kar under genom abort eller svaghet och mahanda afven anes fruktsamheten de narmaste 4ren ras ealaatae sa gick Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 39 det afven med honorna i fraga. Att ungar kommit till. varl- den kunde man sluta sig till af det for dem karaktaristiska pip, som vardaren hoérde fran grytet, men angdende deras antal samt hvilka som voro médrar kunde intet konstate- ras, d4 ungarna inne i grytet dédades och uppatos af de gamla. De narmast féljande aren kunde nagon férékning ej observeras, ehuru det icke dr osannolikt att missfallen upprepats. Pa nyaret 1917.15.I. hérdes ungarnas pip anyo; den 10. III. uttogs fran grytet fyra ungar 2¢+29, synbar- ligen tvenne kullar: 3 stora och kraftiga (tillhdrande Stina) och en liten svag (Wilhelmina). Mdédrarna hade i stérsta samja diat sina sm&ttingar i samma ide. Betraffande tiden fér vinterdvalan — hibernationen — foreter afven den stora olikheter och vaxlingar, beroende | val pa rent individuella dispositioner, sasom Alder och k6n, samt vaderleksférhallanden, naringsférhallanden m. fl. infly- tanden. Om det 4ldriga paret finnes Ar 1903 en uppgift, att de krépo i ide den 30 november. Mina anteckningar gifva vid handen, att gamlingarna 1910. 9. III. vaknade ur sin vintersémn och pa hésten definitivt lade sig till hvila den 25.XI. Fdéljande ar krépo de fram ur idet den 5.IIl. De- ras oafbrutna dvala fortgick salunda nagot mer 4n, eller omkring tre manader. Emellertid intrader och afslutas denna markliga period i bjérnarnas lif icke tvart. Redan omkring en manad f6re vinterdvalans definitiva intrade upph6ra bjor- narna att regelbundet intaga féda; maltiderna blifva allt gle- sare och portionerna allt mindre, samtidigt med att bjornen : under dygnet allt flera timmar och slutligen allt flera dagar ligger i idet. Pa varen upprepas samma langsamma Ofver- — gang till normal diet och utevistelse. Isynnerhet pa helgdagar, nallarnas sdtebrédsdagar, lockar den vandrande publiken dem ut fér nagon stund. Sa har det varit med alla bjornar Pa Hégholmen. Puttes dvala var kortare an féraldrarnas; den lade sig nagot senare och vaknade tidigare ur sin vinter- somn. Fér 1910—11 har jag antecknat om dvalan: 27.XI. _ ~—18. XIL. till 7. 11.—13. 111, hvilket kan gilla som ett medel- talsvarde fér vintersémnens langd (c. 1!/, m4nad) och tidpunk- 40 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. ten forden. Ar 1916.17. XII. krép Putte jamte makar i dvala Putte var forsta gangen ater pa benen 14.1.,.medan de se- nare fdrst 4 resp. 11:III. visade sig ute. .SmAnallarna ater vilja ofta icke alls sofva. Harom har jag antecknat for pa- ret N:o 7 och 8 foljande: i ide ur ide 1914. 27. XI. 1915. 24. I.—7. II. 1915, 25." XI. 1916.21. I.— 1916. 15. XII. 3 1917. 25. II. i © ror sig skofvis ute hela vintern VintersOmnen hos 4rsungarna fran januari 1917 vidtog ~ for dem alla omkring 25. XI. och fortgick anda till 1918. II : | Hogholmens bjornar, hvilka alla erhallits som ungar, ha samtliga varit synnerligen tama och beskedliga, ehuru publikens ofredande ofta satt deras sinneslugn pa hardt — : prof. ,Putte“ med sin imponerande majestatiska kropps- hydda var som vax i handerna pA sin vardare. Denne hade ~ skétt honom 4nda fran liten, dA han uppféddes med napp _ och flaska och fick sofva under tacket med-sin vardare. Ogeneradt gick denne in till Putte, gaf honom hafregrét och bréd, stadade och spolade burgolfvet och serverade med stra- len honom en uppfriskande dusch i sommarvarmen. Putte — stallde garna under de dagliga ronderna till allehanda ofog, _stjalpte omkull affallsladan och grep med sin -praktiga ram om kvastskaftet eller vardarens ben. Med vanligt tilltal fick _ denne dock honom att lyda order och eventuellt férsvinna — _ in i grytet da storstadning férrattades. Att Putte varmyc- _ ket férslagen Adagalade flera episoder; han lag t.ex. allde- les orérlig och skenbart blundande, dA nagon hénskyckling | eller dufva frestad af brédsmulorna i buren klef in mellan ae -gallren, for att sedan blixtsnabbt med ett slag af. ramen f0r | | Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 41 ofta pa ett satt som vittnar om lika stor slughet som raffi- nerad hamd. Han drog sig bort fran gallret och latsades vara likgiltig for alla frestelser och lockelser. Plétsligt, da nagon lutade sig 6fver rackverket for att nd honom med sin kapp, tog han ett sprang for att mellan jarntenarna med sin ram gripa en mossa eller hatt, och underbart var det att ej nagon darvid fick skallen sprackt. PA en enda sOndag hade han salunda infangat flere kappar och para- soll samt hufvudbonader, i regeln soldat- och matrosméssor, men en och annan gang afven eleganta damhattar med fagelprydnader och langa nalar. Det var vardaren som da fick ga in till Putte och aterkrafva det réfvade, hvaraf sedan resterna under publikens jubel tillstalldes a4garna, som sallan senterade omgifningens gladje. Ett annat trick af Putte ut- fordes, dd han med 6ppet gap snalades vid gallret utan att fa mottaga valuta; helt plétsligt slog han med flata ramen i sin delvis utanfér gallret belagna vattenho, sa att de nar- staende af publiken éfverskéljdes och ofta fingo sina ém- taliga toaletter nedflackade. Bjornarna trifvas utmarkt i fangenskap. Af djurgardens nallar har veterligen blott en hona aflifvats pa grund af sjukdom; tvenne pa grund af senilitet. De 6frigas déd ar — merendels dyrtiden och foderbristen ansvariga for eller rena — olycksfall. Till dessa senare ar att hanféra Puttes och Sti- nas sorgliga franfalle a4ret 1917. PA varen utbrét en strejk bland samtliga djurvardare, hvilka pA allt satt med pock — och hotelser sékte iérhindra nyantagna skétare i deras ar- | bete och gira lifvet sA surt som mdjligt for de studenter, hvilka — med fodermastaren Einar Nyberg i spetsen temporart sokte — uppratthalla djurvarden, tills de forra hunnit blifva hemma- stadda i sina géromal. Som ett utslag af deras anslag mAste— Med all sannolikhet anses den handelse, som har i korthet — Skall beréras. Den 7 juni observerades att bada honorna — Praktiserat sig ut ur stora borgen genom det i berget in- | Sprangda, under AskAdarplatformen belagna sip eaici ince e taklucka, som hillits stangd med en stark vriden jarnsprint, — medan: Biltsades fran borgen ow medels en eam 42 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. och tung gallerrida, som bjérnarna icke sjalfva forma rubba. Det blef en hetsjakt efter rymlingarna, af hvilka Stina luf- fade omkring, medan Mina praktiserat sig in i Asneinhagna- den och har som bast attackerade de inneboende, en asna och en mulasna, hvilka fértvifladt sparkade bakut, sa att det skrallde i bjOrnens bringa. Bada, men isynnerhet den se- nare, buro langs sidorna marken efter bjérnens klor, da den sdkte ramma sitt offer. Det var annars intressant att bevittna deras olika sjalstillstand, da bjérnen cernerats i ett horn och faran sdlunda var éfverstanden. Asnan betraktade lugn och intresserad den lurfviga besten bakom planket till kamelinhagnaden invid, dit de genast 6fverforts, medan mul- asnan fnysande och uppr6érd sprang fram och ater. Kame- len lag trygg och idisslade och bevardigade hela spektaklet knappast med en blick. — I enlighet med ett langt tidigare beslut fOrpassades Mina har nagot tidigare 4n 4amnadt var till de sallare jaktmarkerna. Foérsdéken att med snaror in- fanga Stina visade sig fruktlésa; man sAg pA hennes hela upptradande att hon var vettskramd i frihet. Da instang- des Putte i sitt gryte och yttre dérren till borgen lamnades éppen; och ganska riktigt, lamnad i fred och endast bevakad pa afstand, sdkte hon sig tillbaka till hemmets trygga vra, klattrade Ofver barridren och i pinkarridr in genom porten och blef sig sjalf igen. : Sa kom den 2 augusti, en sorglig dag i djurgardens annaler. Den fromma Putte 6fverfdll vid utfodringen helt oférmodadt och lémskt bakifran sin vardare — en nyanta- gen, som dock redan under en manad obehindrat rért sig inne i bjérnborgen — kanske var det ej heller sa illa ment, © _ ty Putte brukade ofta med ramen lagga krokben for var- daren. I hvarje fall f6ll denne omkull under bjérnen och slog sig illa och en utomstaende — jag har aldrig fatt klar- het i detaljerna — som Asig upptradet eller tillkallades af _ vardaren, aflossade ur sin revolver skott pA skott mot Putte, _ som harunder illa ref sitt offer, tills han sjalf af sina bles _ syrer utmattad retirerade i ett hérn, allt under det honan Ke ees sprang fram och iter’ i buren. Harunder lyckades ae iii Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 43 den sarade skétaren sjalf taga sig ut ur buren. Provisoriskt forbunden sandes han till sjukhus och tillfrisknade efter en tid. Men Putte befriades med en kula fran sina lidanden. Grasal — Halichoerus grypus (Fabr.). Allt sedan ar 1889 har djurgarden nastan 4rligen under rubriken Sal —.Phoca foetida agt en eller flera salar. I Bild 11. Ilo pa isen i sin bur. journalen fére min tid ha sammanforts bade grasalar och vikare, och i regeln utan nagon som helst art- eller ur- sprungsuppgift. Exemplaren harstamma fran olika delar af Finska och Bottniska vikarna. De flesta salar i allmanhet, och isynnerhet grasialar, hafva tagits och erhallits som kutar merendels af besattningen 4 vara isbrytarfartyg. Jag tror knappast nagon enda kut i ulldrakt blifvit vid lif mer 4n nagra dagar eller nagon vecka, medan af aldre kutar som redan afkastat ulldrakten en stor del synes rymt sin kos, — tack vare de primitiva burar som tidigare funnos till hands. — 44 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Fafangt har jag sjalf forsékt att uppfoda och halla vid lif flera kutar i ulldrakt, hvilka valvilligt erhallits genom kapten Rosqvist 4 Sampo aren 1913 och 1914. De vagra intaga foda och spotta, tvangsmatade, ut mjélken. Daremot har det lyckats mig battre med tvenne 4Aldre kutar, hos hvilka ullpalsen redan holl pa att fallas. Efter att under nagra dagar, sa lange ullpalsen delvis annu fanns i behall, enstan- digt vagrat intaga fast eller flytande féda, fértarde de med begarlighet farsk str6mming, sa snart de befriat sig fran y. barnkladerna, hvarpa de placerades i bassangen dir de med lif och lust tumlade om. Bild 12. Ilo solar sig pa hallen ar 1911. | Den 5 april 1907 inképtes en Aldre grdsal @ fran Vasa. Den kristnades till Ilo pA grund af sitt muntra och tillgang- — liga vasen. Den trifves 4annu da detta nedskrifves alldeles © utmarkt och har blifvit ett af publikens mest uppmarksam- — made djur pa Hégholmen.' I motsats till dfriga salar djur-_ _ garden agt har Ilo blifvit fullstandigt domestiserad och ex- _ ponerar sig garna for allmanheten. Den lystrar till sitt — _hamn, och nar den ser vardaren komma hdjer den sig hégt — _ ur vattnet och gumpar ifrigt emot honom till jarngrinden- — _ Trader han in i buren blir det genast en Suctaniteib flo _ lagger sig da garna pa rygg som en hund nar han skrapar — : Sad oe later sig — radsla rullas at isen, eller Jatsas _ iss: ee 1 ‘lo aflifvades hasten 1918 bk grund af ayrtiden ! Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. » 45 med morsk uppsyn bita i hans ben eller armar, medan den med sina framlabbar klanger sig fast i honom. Ett sarskildt noje for Ilo bestar i att under rasande fart dyka pa rygg fran ena sidan buren till den andra, eller om vintern gumpa fram langs isen, dyka ned i vakhalet och plétsligen som en skottspole ater kasta sig upp ur vattnet pA isen. nder min tid har Ilo bevisligen ej angripit sina min- dre likar; de déda bland dessa ha aldrig burit spar af bett. Ar 1908 lar det enligt fodermastarens utsago hafva handt, att en ungsal en vinterdag var férsvunnen, den hade pa ett eller annat satt omkommit och det var bara att vanta, ty. ofta dréjer det veckor forran kadavren flyta upp. En dag nagra veckor senare, di vardaren var inne-i buren, uppham- tade Ilo fran djupet den saknade silens pals, klanderfritt uppflakt langs buken. Ofriga delar voro daremot férsvunna (uppatna?). Vikare — Phoca foetida Miill. Hanvisande till hvad ofvan i samband med grasiélen inledningsvis sagts om de uppgifter angdende sal i allman- het som forefinnas i tidigare anteckningar, vill jag har blott tillagga att under min tid férutom flera kutar tvenne yngre | exemplar erhallits fran Kotka skargard och Pellinge. Daremot fortjanar det sitt speciella intresse, att afven — landets bada sétvattenformer af arten varit representerade i djurgarden. Enligt journalen inképtes namligen 1902.27. XI. _ en Ladoga sil, Phoca foetida var. ladogensis Nordgq., hvil- — ken emellertid afled redan samma 4r 18. XII. och 1913. 3. VIL ; forvarfvade jag till samlingarna en Saimasal — Phoca — foetida var. saimensis Nordq.,.som enligt uppgift af képets formedlare, handl. Olli Pitko i Joensuu, infangats den 25. V. med storryssja vid stranden af Pesolansaari 4 Pyhaselka. e _ Tyvarr fick jag behdlla den siillsynta salen blott nagra ma- _ 3 rc forran den ‘af okaind anledning. skattade at ‘orehts : f on. ; 46. Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Flygande ekorre — Pteromys volans (L.). Omkring 60 exemplar, daraf halften under aren 1889— 1909. For de flesta af dessa ar fodelsetrakten okand, for andra ater finnas om harkomsten antecknade i journalen foljande orter: Kuopio- (1890) och Helsingfors-trakten (1889 —1909), Kervo och Lojo (1891), Tammerfors: Heikkila (1901) och Bjérneborgs-trakten (1897). Foérvarfven efter ar 1909 aro fdljande: * N:o 1—2 1910. 4. VII. 2 ex. H:fors omgifningar fe 3—5 14. VII. 3, Nurmis st. (Viborg), E. A. Raloman ae 9. VIII. 1 , Karkku, Ilmari Hildén. » ‘8 1911.26. IV.2 , Borga: Boegard, Hj. Bym A i 11 19. VIL 3, S:t Michel, Sakkola gard, =. Spare. : 6 VES 4c Reted, (anbud) W. A. Alopzus. 4 em» 22.. IX. 1, Helsinge, Aggelby, O. Brandt. ‘ << 18”, 1912. 5 VHL 1..,.- Heafors-traiten; oo 34 1913. 3. XII. 1 , Helsinge, Kottby, » 15—17 1914.28. IV. 3 , Kovjoki, W. Hanelius. eo ga 4g Bove = » 20—23 4: Vi eS Minienby: ‘Ay Sissi: . eae 5. VII. 1, Hikid, : Suomussalmi, (anbud) Sorstkosk ae 1915.11. Il 1 , Jakobstad Carl Ostma oe 14. IV.1 , Helsinge, Domarby, S. x Heikkila. ae <3 IVT ” ” ” 1 Perna, (anbud) J. M. Grénholm. Om exemplaren 7+ 8 meddelar donatorn, att de logerat i parken uti en med laf till halften fylld stor holk. N:o 15 17 omfatta en mor med tva (3) ungar, infangade uti em fagelholk den 26 april; for att ej stéra familjen lat jag utan undersékning dem fortfarande halla hus i den medsanda _ holken inne i transportladan, men voro ungarna, da jag ett _ par veckor senare 6ppnade boet, sparlést forsvunna Hade _ modern uppatit de nyfédda eller huru forklara cérhAflandet® Betraffande N:o 20—23, likasA en gammal flygekorre med tre ungar, meddelar donator, att de sistramnda vid-infan- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 47 gandet den 21 maj i en starholk 4 Tuuliniemi villaparcell annu voro blinda och alldeles spada samt att ungarna se- nare likasom modern af honom uppféddes med mjélk och dadlar, unga asp- och alblad samt blabirsris. Med anled- ning af férvarfvet N:o 25 tillskrifver mig donatorn, dispo- nenten for Strengbergs tobaksfabrik i Jakobstad, att tvenne flygekorrar hallit till uti ett ihaligt trad 4 ett villaomrade utanfor staden. DA tradet falldes sprungo bada djuren ut ur sitt bo, hvarvid den ena infangades, medan den andra sa illa skadades, att den mAste aflifvas. Tillika meddelar ingeniér Ostman, att enligt uppgift af vid samma firma an- stallde kontorschefen Herman Lindholm, afven denne vid sin villa i narheten af staden sommaren 1914 iakttagit ett par flygekorrar. Angaende N:ris 15—19 meddelar dandtor att flygekor- rarna utrotat smafageln i hans park. Den 8 augusti 1912 konstateras att en af flygekorrarna har tvenne ungar i sin holk, hvilka redan dro s& férsig- komna att de lamna boet. Da tidigare under ret endast en flygekorre férvarfvats, namligen nagra dagar férran upptack- ten af ungarna gjordes, kan denna sjalffallet ej varit modern till desamma. AlltsA m&ste dessa framg&tt ur en parning i fangenskap, och sannolikheten talar fér att féraldrarna utgjorts af Borga-paret (N:o 7 & 8). Afven en annan ned- komst i djurgarden har har agt rum; 1915. 21.IV. konstate- rades att en flygekorre N:o 27, som fore infangandet blifvit betackt, antagligen af N:o 26, ty de erhdllos med nagra dagars mellanrum fran samma stialle, nedkommit med en unge, som vid tillfallet redan var val utvecklad och slu- tat dia. Mina fataliga uppgifter om flygekorrens fortplantning talar sélunda fér att arten hos oss eller 4tminstone vissa individer i likhet med den vanliga ekorren 4rligen skulle © foda tvenne ganger, fran medlet af april till slutet af maj samt Ater i juli. : | Den af radman Caselius fdljda utfodringslistan ar just _ den mest andamalsenliga. Dartill har jag gifvit Bs 48 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. | hasselnétter au naturelle, blandade med fardigt uttagna kar- nor. Nagon egentlig vinterdvala har jag ej iakttagit; dock ar det mycket vanligt att flygekorrarna flera dygn 4 rad under bistra vinterdagar tillbringa sin tid sofvande iden med lafvar och blar fyllda holk, hvarje individ disponerar _ Ofver for egen rakning. Ekorre — Sciurus vulgaris L. Under sin tillvaro har djurgarden Agt inalles ett 80-tal ekorrar. Afvel har pa senare tid erhallits nastan arligen. f mina anteckningar synes framga att: arten, om ej i re- geln, sa ratt ofta, skulle nedkomma tvenne ganger i 4ret. Vanligen konstateras en férékning forst nar ungarna sluta dia och sjalfva begynna sdka sig naring i buren. For att icke stéra djuren under graviditets- och laktationstiden har jag underlatit att granska holkarna pa deras event. inne- ~ hall. F6ljande uppgifter om artens férédkning pAé Hégholmen 7 | finnas annoterade: ls | Kull 1 1903. 26. V. 3 ex. antagligen redan sjalfforsdrjande. Vv < d:o d: 1911.25. IV.4., dldre diungar; fédda i slutet ir mars? & 6 1912.29. IV.7 , diungar. . 2 ° : 3 1910.20. VI. 4 , d:o visa sig ute i bur ee: 4 5 ( 7 1913.24. VI. 3 , antagligen redan sjilfforsérjande. : 8 ( ; 9 0 1914, 28. VII. 4?,, diungar. 1915.26. IV.3 ,, diungar. » 2 Vill '4 , wnyfddda. te eae a eS er ‘Betraffande kull 4 kan omnamnas, att den 31 mars en _ kullen omfattat 5 ungar. Enligt ofvanstiende sammanstill- _ ning har nedkomst i djurgarden agt rum mellan den 31 mars f ‘ 2 augusti med ett langre afbrott,, ‘Ofver en ~~ 24. ia OR rioder synes tamligen sikert. Férsta cullen ‘fodes Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 49 i april och maj med nagot tidigare eller senare undantag, den andra i juli eller bérjan af augusti. Som bekant blifva ekorrarna mycket latt fullkomligt tama och trifvas val i fangenskap, ifall man litet vardar sig om dem. Till féda har jag gifvit dem hela och kniackta hasselnétter, mjélk och bréd, -barrkottar och farska topp- skott af tall, lofknoppar, solrosfrén och vid tillgang finhac- kade, hardkokta agg. I samband harmed kan omnamnas, att vissa ar pa hés- ten ute pa holmen férekomma vilda ekorrar i mangd. Ar 1912 antraffades de sAlunda i hundratal i september och oktober. De lato darvid hastkastanjernas frukter sig val smaka. Har var tydligen fraga om en formlig invasion. Likval lyckades det mig aldrig att fa bevittna deras fard 6fver vattnen till holmen. Afven hésten 1915 samt 1916 till nyaret 1917 upptradde ater ekorrar i mangd pA holmen.! Af dem nedsk6tos flera tiotal, liksom vid féregaende tillfalle, bade fOr att skydda planteringarna och till utfodring at rofdagg- djur och -faglar. Af bekanta, bosatta i skargarden 4 6mse sidor af hufvudstaden, fick jag héra att afven de haft besdk af nargangna ekorrar, hvilka plundrat jordgubbslanden och -Stundom t.o.m. genom nagot dppet fénster trangt in i skaf- ferier och visthus. PA Fridhem i Esbo t.ex. kunde enligt _d:r A. y. Kremer knappast nagra jordgubbar alls skérdas, ehuru det fanns godt om dem, ty sa snart karterna nagot — mognat voro ekorrarna framme och afbeto det rodnande _ fruktkéttet. Pa Lilla Basté skéts p& en enda dag, enligt @r B. Sjéros, nagra tiotal ekorrar utan att en — bX. deras antal kunde miarkas. ee Svart ratta — Mus rattus L. EO Bah estat Catte: preanhepaaee: djurgarden 1902. 13. VIL é _ Och lefde dar anda till 1903. 24.1. Uppgift om harkomst sak- + Hésten 1919 fran augusti upptradde ater ekorrar pa holmen i ae 50 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. . nas i journalen. Under senaste 4r 1916.18. XII. och 1917. 13. Il]. erhdllos ater tvenne exemplar af arten, hvilka in- fangats i ett upplagsmagasin fOr bananer 4 Skatudden i Helsingfors, genom vanlig férmedling af handlanden R. Ge- sellius. Att det harvid galler en import och ej ‘exemplar af inhemsk ras, bara sarskilda omstandigheter vittne om, hvilka af mig tidigare blifvit berérda.! inet So We ares ae a es ea ape nee er ain eae ae? Fjall-lemmel — Myodes lemmus (L.) Ar 1903 erhdlls af forstmastar Elfving 6 exemplar den 4.X. och den 10.i samma manad ytterligare 11 stycken af A. Olsoni. De synas dock icke funnit betingelser for sin trefnad i fangenskap, utan afledo inom kort. oh Fae pape AE ei eee ie oe) ee ERS, SR pe ey Be ee De ie ae ae a Hare — Lepus timidus L. Mellan aren 1889 och 1918 ett drygt hundratal harar, ° daraf en betydande del erhallen genom afvel i djurgarden. _ Om tidpunkten fér denna finnas féljande anteckningar: Kull 1 1903.12. VI. 4 ex. I perioden 1:sta kullen. : : PUG SOG 9 hae te, a 3 3 See AS 2 eo ten ke. NGS 1 ne wie gree Ley I (II?) = » ” oy ORG Te VIS * ‘‘ » ae, Serre Vie, 44 21 * * ” ate eae Ve se » ” ae ee ; Wee By EP) ‘ nae i @ 1018 VES. ” : ge RRO VR : . " gohke gi te VA Bg OI ‘“ Ddra.: cof ” VII. 4 > Ill ” » ” o 12 I9IL. 18. IV. 3 | I - ata ee OI VE oa ae are? ye Weg 24 VIL Gt, fo 3:dje? .» sO. TV. Es ae i:eta.. » . 1 Meddel. af Societ. pro Fauna et Flora fennica, h. 43, sid. 140. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 51 De pa holmen fédda hararna ha sdlunda sett dagens ljus mellan den 11 april och 8 augusti. Afveln hade helt sakert varit langt rikare, ifall en lamplig inhagnad statt ha- rarna till buds. Sa har emellertid ej varit fallet. Terran- gen i deras bur var fuktig och blef sarskildt efter hdstregnen alldeles genombl6ét. Rattorna harja fruktansvardt, inte blott bland den spada afkomman, utan ga afven anfallsvis tillvaga gent emot de vuxna, men sa varnlésa individerna. Déarf6ér har i regeln en del af den nyssfédda afkomman redan upp- atits af rattor dd vardaren pA morgonen konstaterat fér- Okningen. Hégst sannolikt ha darfér manga kullar fran bér- jan varit rikligare, an hvad man af de forefintliga lefvande, samt kvarlefvorna af de dédade ungarna kunnat sluta sig till, da rattorna ofta bortslapa sitt byte. PA sé vis kan ma- handa 4fven en och annan kull helt och hallet sparlést hafva forsvunnit, utan att man afvetat dess forekomst. I hvarje fall har jag tyckt mig finna tre skilda brunst- resp. afvels- perioder, inom hvilka kullarna falla, om 4n de icke aro skarpt afgransade, utan genom mer eller mindre som undantagsfall gallande, tidiga och sena nedkomster 6fverga i hvarandra. Dessa motsvara afven férhallandet i naturen. Den férsta perioden, varen, omfattar april och maj, den andra, forsom- maren stracker sig fran juni till medlet af juli och den tredje, eftersommaren racker fran medlet af juli in i augusti. Pa Hogholmen har mahanda en hare under samma 4r nedkom- mit tre ganger, ndmligen 4r 1911, men jag férestaller mig, — att detta fér kraftiga individer icke alldeles sallan intraffar i naturen. Tvenne ganger samma 4r ha daremot bevisligen nagra harar har ynglat, ty ar 1903 fanns blott en hona, och ar 1910 tvenne. Kullar om sex ungar tyckes icke vara nagon . sallsynthet — Kivirikko fixerar i Vertebrata fennica antal i kullen till 3—5 ungar. Efter ett rikligt afvelsar hvila sig honorna ofta éfver nagot ar, forrin de ater nedkomma. For att undgA rattornas harjningar har jag omedelbart efter fédelsen isolerat ungarna och under en veckas tid eller nagot lingre, uppfédt dem med napp och flaska. Skerdetta Punktligt ar mortaliteten tamligen obetydlig, ifall ungarna 4 52 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. blifvit i tillfalle att ndgot dygn dia sin moder. Harefter fa ungdomarna 6fverga till sedvanlig har-diet: gréngras, kl6f-. verhé, léfkarfvar, vide- och aspkvistar, turnips och bladkal, hafre samt kilobréd i mjélkvatten allt efter arstid, alder, rad och lagenhet. Tysk hare — Lepus europaeus Pall. Ett exemplar af denna art, tagen som liten unge i Jorois, fick djurgarden 1902.21. X. emottaga som present af d:r Ha- rald Lindberg, men draptes den fullkomligt tama haren af rattor efter nagot mer 4n en manads vistelse pa Hégholmen. Senare 1911.16.1X. erhdlls ater som gafva en tysk-hare cc. — 5 man. gammal fran Raivola af d:r W. Wallman. Den ras —L.e. medius Nils. — vara exemplar tillhdra utmarka sig som bekant bl.a. genom en ljusare i gratt stétande farg- ‘drakt 4 kroppens ryggsida. Sistnamnda hare lefde till f6l- jande hdést, da den af okand anledning skattade at forgan- gelsen, utan att, som jag hoppats, lamna arfvingar efter sig. __ Equus caballus | ee Med anledning af en notis i tidningen Kaleva pa nyaret | : 1915 om en dvarghast i Nivala tillskref jag ortens lansman J. E. Pettersson fér att erhalla ing&ende uppgifter samt pris for event. inlésen af hasten till Hégholmens djur- — _ Samlingar. I sitt svar af den 25. II. upplyste denne, att _ dvarghasten ifraga agdes af en Herman Salander, som med- ee delat att den redan fran fédelsen varit liten, ehuru fallen _ efter. férdldrar af fullt normal vaxt. Histen, af omkring 4 igtvis djurgardens —_ medel inte forvictvat | ice . maton $a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 53 Ren — Rangifer tarandus (L.). Under arens lopp har djurgarden genom kép foérvarf- vat sig eller sasom gafva emottagit 15 renar, namligen: ! 1891.24. I. Ijo 6+2 (1A+1B) 1903.27. Ill. Yli-cSimo 6+9 (2A+2B) 1904. 1. IV. Kemi? oxe (1(C) 1907.14. III. Kittila, 2 oxar (2C+-3C) 1910. 1. If. Sodankyla? 1 oxe (4C) 1911.22. IV. Ofver-Torneo, 6 +2 (3A+3B) » 14. V. Kemijarvi? 1 oxe (5C) » 18. VIL. Enare 6 +9 (4A+4B) 1913.16. X. Ofver-Torneo? 2 (5B) eet a . ? oxe (6C) I afseende A dessa renars exteriér saknas hvarje upp- gift fore 1910. De af mig 4r 1911 importerade afvelsdjuren skiljde sig genom kroppsstorleken vasentligen fran hvar- andra; Ofver-Tornea renarna voro namligen, och synas af flera exemplar fran samma trakter jag sett, genomgaende vara ansenligt mindre till vaxten an Enare renarna. Ma- — handa star denna geografiska formolikhet i samband dar- med, att vara vastliga renar skulle 4ga mera blodférvandt- skap med den typiska vilda fjallrenen, medan de central- Och ostlappska hjordarna ledde sina anor fran, och under ae aren allt mera uppblandats med den af Lénnberg som en distinguerad ras sirskilda vilda skogsrenen R. t. fennicus. — sa ae Af holmens renar dukade fére 1910 de flesta redan tidigt — under. Orsaken hartill var uppenbart den sanka och all- ; deles olampliga terrangen i den pa en tillandning 4 stranden a belagna inhagnaden. caso cia ligrjade — journalen — = 1 Jag a for att latt kunna atskilia d A SE ne ea = sammanstallningar S weren arama ror (to Bike: och C=oxe). — Bild 13. Renhagen, inrattad sommaren 1912 med sitt fria perspektiv. hp a | Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 55 tid i renbestanden. Senare dédsfall hafva vallats af diges- tionsstéringar genom brédutfordring fran publikens sida eller fortaring af i jasning stadd och unken renlaf. Slutligen har ett exemplar, tjuren fran Ofver-Tornea, genom tetanus-in- fektion skattat at férgingelsen.! Afven nagra forrymda in- divider finnas antecknade. Sedan 4r 1912 aga renarna en ny och vid inhaégnad pa kuperad torr terrang, hvilken visat sig fylla alla ansprak. Pa grund af dyrtiden mAste hésten 1917 hela renbestandet nedslaktas. Renafveln pa Hégholmen framg§ar af faliande samman- stallning: 1AX1B 1891.12. V k6n (Q betackt fore ankomsten). * SUZ CER VE cs * 11893." 6.VE sy 2AX2B 1903.24. V 3 3AX3B 1911.27. V @ (1b) 4AX1b 1913.15. V ¢ afliden abcd ee par dagar. 4AX1b 1914.14. V ¢ (1a) 4AX5B , 20. V © abort, hvarefter kon afled. 4AX1b 1915. 9. V, @ (2b) 4AX1b 1916.11. V 3 (2a) LexX2b.1917, 2 Vii 2 3b) Hogholmens renkalfvar 4ro salunda fodda mellan den 8 maj och 11 juni. De flesta fédelsedagar falla dock inom maj manad och, kan man saga, fixera genomsnittstidpunkten _ till medlet af denna manad. Omedelbart sedan tjuren fejat | eller omkring bérjan af september intrader brunsten, som — vanligen nar sin héjdpunkt under férra halften af oktober. Sasom belysande fér huru upprérd och blind i sina utbrott en brunstig rentjur kan vara ma nadmnas, att da vardaren den 16 oktober 1913 tradde in i renhagen for att dar los- | slappa en inképt ko i och for betackning, medan en sam- tidigt anlind kérren hills tjudrad utanfér, tjuren helt ofér- modadt gick lés pA honom, hvarvid karlen fastkopplad i ' Fran kérrenen utpressades den 25 maj ec. 150 st. stora larver af — Oestrus taran tarandi, Senare importer ha lidit af samma par 7 56 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918, hornen slapades omkring. Tvenne vardare skyndade till undsattning bevapnade med kappar och lyckades afven for ett 6gonblick. fA tjurens raseri riktadt mot sig; féljande mo- ment sagos alla tre med rifna klader och blodiga skramor uppe i traden betrakta sin fruktansvarda antagonist, som bélande sprang omkring. Hornfallningen och nybildningen af hornen intraffar som bekant pa olika tider for de bada kénen och afven for kor- renarna, de kastrerade oxarna, hos hvilka foéreteelserna i ifraga helt naturligt bar en abnorm pragel. Men 4afven skilda Aldersklasser afvika ofta i detta afseende fran hvar- andra, d.4. kvigor och ungtjurar fran de gamla individerna. I fangenskap forskjutes i regeln 4fven nimnda perioder, icke sallan till och med ratt ansenligt, likasom i allmanhet en stor variabilitet i bade hornfallnings- och fejningstidpunkten ar radande. Mina anteckningar harom har jag for Ofversiktlig- hetens skull framlagt i tabellform A féljande sida.! Af ofvanstaende 6fversikt framgar att korna i djur- garden fejat nagot senare An tjurarna, hvilka omkring den 1:sta september hafva hornen fullt utbildade och befriade fran hud. Betraffande hornfallningen ater rader-som synes hos bada kénen en stor variabilitet. Under normala for- _ hallanden faller den gamla tjuren dock sina horn, och bada nagot sA nar samtidigt, samma hést de erhallits fran mediet af november under en manad fram&t, medan kon ae una sina horn en kort tid, ofta blott nagra dygn, efter kalfmin- — gen. Hos oxarna ar férhallandet alldeles oberdkneligt. ‘Man 2 kan tryggt saga att stérre afvikelser fran denna regel vare- . sig detta galler hornfallningen i allmanhet eller de bada — _ hornens i forhallande till hvarandra alltid utgor ett tecken — _ pA att med afseende A djurens sia aeebrteaclee * icke allt ar som sig bor. * +, 1 I tabelien betecknar ¥, vinster- och siiidepiieiacncaaiiagl : bérdes = Kgmemrinn sy vid fallningen; i-desttests ts fall all Be eee Meg Fs a tes Sa enh ak Gwe ee se a es Fo —— (9i| 22. vin. 11-16. I.| hv |. a cA “et 1 a ae Tjur K o . Oxe | , 3 | oS me Beer is) _ & |g] Hornens vikt | filler geal fejar |3) filler £62) .5 | tejar : filler |£'8.2 .£ | och ordning | : = 41 8 q te i S St cS “5 |4 A Sia & &: 1.8 | — . 3 | I-98 IV, | fh ee ee — | nt et uanmen 8—16. XII. vh 4A} — /|—(|27—30.V.) vhi3B/19. 1./4c 28. III. 4 h. 2,400 , | hee ated F KS gis? Bc ee ares ieee we /—|2)4Av.1,000 ,, | 6—10. II.| vhi4A} — |—|26. IV) — 11 bo} — - = h. 1,000 ,, 18 =-XIL | 1) vh 4A} — |~| — — |—} — |= ~ — |—|3)6Ch. 500 , 15—-16. XJ.| 2) vh |4A} 13. 1X.|1 bi26. =v.) — SR) — |— —~ — |/—|4)1bh. 85, — | = |—} — |—|20, | — |1b]28. x. |6 — ~ yo? SOs | 21—24. IV. vh |1 aj 22. IX. |1 b\16—19. V.| 4) hv|1-b} — |—|3.1I—11.1V.) — |6cl5)1bv. 200, — = |—]18.XL\2b) — — |p [S ~ 8) vhi'—|6)1lav. 300, jal 4—7. IV. | 6) vh |1 al 25. XI. 2 bi22—28. 11/5) hv |1 b| — | - ae ae h, 400 ,, | —| = oe ee ee le ee = | la ee ee ey Pa A es ‘TON “2p Bouuay e10[y ye vuney oid syeyePog voy an 58 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Alg — Alces palmatus Blas. Under sin tillvaro har den zoologiska tradgarden pa Hoégholmen erhallit genom kép eller som g&fva ett trettio- tal algar, de allra flesta erhallna som Arskalfvar, ett fatal som fjolarsgamla. Aren 1892—1900 fdrvarfvades 7 Algar. 1892 Morskom ¢ (ad?) och Sakkijarvi arskalf, fodd den 9 maj, 1896 Nyslott (kén, alder ?), 1897 Karttula vid Kuopio (ad?) och en kalf fran (Nyland?), 1898 Sveaborg d, syn barligen en 4ldre tjur infangad i omgifningarna (under en simtur?) samt 1900 Taipalsaari, en Arskalf 9. Under de nio fdljande fren erhdllos 8 Algar, alla som 4rskalfvar, men i journalen med undantag fér tvenne inférda utan uppgift och harkomstort, namligen 1901: 2 ex. 44, 1902: 4 ex., halften af bada kénen, daraf-en 9 fran Pitkaranta och en 6? fran Juva samt 1907: ett tvillingspar. Af namnda 4lgar funnos i lifvet 4r 1910, da jag vidtog med min tjanstgéring i djur- garden, blott en ¢+9, bada fédda Ar 1902 och upptagna i den kommenterade sammanstillning 6fver under min tid forvarfvade algar som 4 féljande sida Atergifves. Jag har i namnda 6fversikt afven Atergifvit dédsdata och orsak for att gifva lasaren en inblick i de olikartade sv4righeter, med _ hvilka man i en djurgard har att kampa fdr att halla inter- nerna krya, vid godt hull och full vigér. I tabellerna an- gifver pull Arskalf och juv ett-ariga individer; alla dfriga aro betecknade med ad. A=tjur och B=ko. Med afseende 4 de i tabellen upptagna notiserna och synpunkterna fortjanar mahinda en och annan darmed sam — _ manhangande upplysning sitt Atergifvande. Af de 1-ariga — * exemplaren infangades 2 A af ryska matroser 4 Norra ham- - __ nens vattenomrade i Helsingfors och hemtades sedan, sta- digt bunden till Hégholmen, dar jag efter en ringa dusOr at fangstmannen omhandertog tjuren, befriade den fran dess 'fjattrar och en tid isolerade den. Algen fran Sakyla (4 A) _hade, haltande pa ena bakbenet, infangats af nagra allmoge mein, som ville eons affar pa kraket. Daraf vardt dock intet, Forvirfs- datum. Hairstamning. Forlust. 1902. 4. VII. ” 5. a in 16. Vv. x; x X. 1911.19. V. rec th WO. eed 2 1912.28. IT. ” 2}, VI. ” | 1913. 10. ge as 2. VII. AR EL er oe SS 4% &% 4 CG 400) 0, 40 | tp 2 H:fors: Norra hamnen. Kauhajoki: H. Saltin. per kyroé: J. N. [lmari- en | Saikyli abt os Orismala: W. Za- Tenala: na Meg genom H. Win Wasa, Korsholm: A. H. San- delin (tvillingar). Tammerfors-trakten. Orihvesi (tvillingar), Fagervik Lojo: .G : ‘kniis. s o, Aminne: Oskar Nordell. Kolho: A. Koivula Nystadstrakten: q, Engdahl. 10.1. V. 1911... V1. 1910.— VII. 3. ae ” ” ” 1917.14. XI 1912. 8. VI. 1916. 10. VIII. 1912. 8 VI. Efter forlossning. Aftynande; skjutes. Till Hagenbeck. Kolik. Till Géteborgs djurpark. Aftynande. ta Hagenbeck. iT Angs 1912. —— 1914 14. "1X. V 1913. ll. 1916.26. vi \F Till 7 FO Ti ' agen V..; Akut iarminglammation 914.10. VII. XI Tetanus Kolik kronisk indigestion, ‘TON “2p ‘votmuag e4so,y je euney ord sye}aID0g RIDY 6S Bild 14. Djurgardens ungilgar sommaren 1912. Praktexemplar uppfodda fran spadkalvar. ee re Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 61 ty lagens arm i ortens lansman ingrep resolut, och tvungo dem att till landets enda zool. tradgard afsta sitt byte mot en ersattning motsvarande foérlorad arbetstid och djurets foda. Flertalet algkalfvar ha efter fangandet — det vanli- gaste uttrycket ar att modern Ofvergifvit dem! — insiandts till djurgarden; en del andra Ater ha en kortare eller langre tid uppfédts pa ort och stille och blifvit fullkomligt tama. Sa var fallet med 2B, 5B, 9A och 8B. Den foérstnamnda, infangad som alldeles spd af inhysingen Herman Saltin och af honom i fyra manader uppfédd med mjélk, bréd, 1éf, hafre tillsammans med korna i ladugarden och ute i hagen, sandes med dennes hustru till djurgarden och hamtades fran jarnvagsstationen i Helsingfors langs gatorna och se- dan med farja 6fver till Hégholmen utan nagon transport- lada eller annat emballage; den leddes helt enkelt med ett s.k. sockertoppssnére om halsen af sin matmor, som den foljde sasom en trogen hund. Om 10 A, en alldeles spad dikalf, tillskrifver mig fangstmannen, en skogvaktare, att modern, tydligen en férstféderska, lamnat kalfven i sticket, da han narmade sig legan. Af de fyra ar 1911 forvarfvade Aarskalfvarna skiljde sig Vasa-tvillingarna alldeles iégonenfallande fran bade Oris- mala- och Tenala- samt alla senare erhallna exemplar. — De férra Aagde bade en kraftigare och resligare gestalt samt | gula ben, i motsats till sina jamnariga likar med ljusgraa, nastan hvita ben och af en ansenligt mindre vaxt. Detta kan © ju bero pa gynnsamma niaringsforhallanden och yttre infly- _ telser samt rent individuella dispositioner. Utan att till- mata denna m&ahanda tillfalliga, men s4 expressiva olikhet _ nagon stérre barvidd har jag dock i férbifarten velat crit namna den. oe Algen ar i fangenskapen ett synnerligen oedtaiies djur. 4 Den ar icke endast i behof af en kuperad, halst tradbevuxen — terrang, dar den kan finna svalka i sommarvarmen, och rik- lig tillgang pa friskt vatten samt én ordentlig hydda att — skydda sig for regn och ovader, utan krafver afven utrymme _ | tor nodig motion samt en mate men naturenlig kost. Hufvud- a 62 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. fodan — strafodret — utgores af l6f, om vintern dartill unga tallskott, grutan af hafre i mindre och individuellt afpassade kvantiteter. Dessutom aspstammar och storre kvistar som algen garna gnager barken af. Vid minsta antydan till diarrhé eller motsatsen maste genast hafren eller dess sur- rogat, ragbréd, bortlamnas fran matsedeln. Fér hjortdjur i allmanhet ar dietetiska stéringar olycksbadande och kan, isynnerhet hos kalfvar, inom nagra dygn eller timmar leda till exitus. Algen ar harvid den kinkigaste af dem alla. Och da publiken icke kan lata bli att bona fide mata djuren med bréd — rysslimpa dr det varsta som finnes — oaktadt bade anslag och tillsagelser, ar ofta olyckan framme utan att mera kunna forhindras. Som exempel kan anféras att den alldeles tama Algen fran Kauhajoki (2 B) inom forlop- pet af ett enda dygn skattade At forgangelsen, tack vare de tragna omsorger i form af olika brédgafvor goda man- niskor agnade den af ledsnad 6fver skiljsmassan med mat- modern hégljudt klagande kalfven. Ett par dlgkalfvar (7A & 6 B) dukade under till féljd af en haftig forkylning med atfdljande inflammation i digestionsapparaten. Pa grund af den olidliga hettan i algstallet under dagarna for deras an- komst instangdes de icke fdr natten utan tillatos ligga ute 1 inhaégnaden. Den andra natten utbrét plotsligt ett vald- samt Askvader och kalfvarna férstodo ej af sig sjalfva att genom den vidéppna dérren séka sig skydd for skurarna. Féljande dag voro de redan i dédens garn. En marklig 4komma, och som det visade sig af smittosam art, led den i stadshamnen infangade ungtjuren (2 A) af. Kroppen, sar- _ Skildt hufvud och hals, var betackt med fran knappt skénj- bara 4nda till paironstora vartor pa en tunn stjalk. Hos en -amnan 4lg (3 A) visade sig samma exzem nagot senare, som bortopererades och aldrig sedermera aterkommo. Slut- - ligen kan i korthet beréras fallet 8 A. Den unga kalf- — wstenice toca sig kalfven ut och upprispade bukskinnet is é Besar et POG ee br en EROS Nt eRe gt ee ee ee : ven hills af lokalbrist instangd i en tom lada, hvars dubbel- | : _ dérr fér den tryckande varmens skull lamnats éppen, medan tilltridet i stillet afsparrats med meterhdgt natgarde. En tS ae e Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 63 och de ytligare musklerna pa nagon skarf a lindornas jarn- tradsstangsel. Saret tvattades, desinficierades och hopsyddes, men begynte under rétmanaden allt mer och mer ilskas. Suturerna skuro igenom, sarkanterna hopsyddes Aanyo flera ganger, medan en varig brand hdéll pa att utveckla sig i sarkanalen. Till slut fanns ingen annan rid att bortklippa de séndertrasade, gangranésa hudflikarna och anlagga ett bukbandage. Och riktigt, en sekundar hud bildade sig ef- ter hand och tackte slutligen hela sarytan. Men 4dlgen afstannade harefter i tillvaxten, hornkronan missbildades och hela dess upptradande bar prageln af nagot sjuk- ligt och senilt. Da inom tvenne ar ingen férbattring fér- marktes sattes dédsdomen i verkstillighet. En liten, full- komligt naturlig regel vid utfodringen ma annu omnamnas. Emedan artens stora hangande éfverlapp synbarligen sam- manhanger med dess satt att afbeta buskar och trad, ej orter och gras, bora karfvarna och tallriset bjudas algarna fran en hégre plats, t. ex. upptradda pa spett i traden. Algen har mycket obekvamt att uppfanga och afrifva barren och léfven fran kvistarna, ifall dessa ligga strédda pa marken, hyarjamte de naturliga digestionsrérelserna undertryckas. Det var komiskt att se en af dlgkalfvarna (8 B) praktiskt lésa detta problem. Den saftiga men korta mattan af gat- kamill (Matricaria discoidea) i alginhagnaden lockade kalf- ven, men den tréttande stallningen vid bete besvarade den. Da f6ll kalfven framéfver ,p4 kna“ och rérde sig pa detta satt lange och val omkring i det. gréna, mumsande och— idisslande af hjartans lust. ad Att jag har relaterat enskilda fall af Hégholms-algarnas sjukdomshistoria har sin grund i en énskan att skanka lasa- ren en inblick i de svarigheter, som m6ta vardaren vid vilda djurs domestikation och att pavisa den mangen gang 6m- taliga papasslighet som krafves for ett gynnsamt resultat. Sasom af tabellen framgar uppnadde Lisa och Onni (1 B& ~ 1 A) i djurgarden en Alder af resp. 8 och 9 Ar, Jussi (4 A) | 5 ar och vasaiterna Wille och Maja (6 A & 4 B) 6 4r. Be- _ ‘riffande det férstnimnda paret, som sdlunda af hela sin 64 Palmgren, H6gholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. rika stam lefvat langst p& Hégholmen, bor framhallas, att det afven i ett annat och unikt fall representerat hdjdpunkten af algkultur, lat vara forknippadt med en af djurgardens stérsta sorgedagar.~ PA sin lefnadshdst parade de sig och med resultat. Afven dsterbottningarna (6 A & 4 B) syntes en gang, 1912.29.X., sa hoppingifvande for mig, in kopula, men det var val mera en ungdomlig ouvertyr, 4n en all- varlig, malmedveten akt af brunst, af effekten att doma. _ Om gamlingarna daremot visste ingen, att de firat smek- manad, och till féljd af kons annars afven valmaende yttre Adrog hon sig, ehuru gravid ingen uppmarksamhet. Men den 11 maj 1910 vid middagstiden begynnte Algkon helt Ofverraskande nedkomma. Harom har jag antecknat i jour- nalen: ,ett par kléfvar trada redan fram ur blygden, men intet fortskridande af forlossningen kan skénjas pa en timme. Veterinar tillkallas, hela djurvardarpersonalen uppbadas att assistera. Inne i en vra af 4lgstallet bakom en léstagen dérr, som placerats liggande pA kant, tryckt mot kons sate f6r att undvika sparkar, skrider doktorn till manuell undersékning af fosterlaget. Kring framkléfvarna, som ord- nas pa hvar sin sida om hufvudet, fastsurras ett starkt rep i hvilket fyra starka karlar hala med hela sin kraft. Fa fangt, linan haller icke tag. DA veterindren férklarar, att fostervattnet fér lange sedan afgatt och kalfven darfor redan ar dod samt kons tillstand inger betankligheter. _ anbringas med en krok i fostrets kranium ett sakert fae ste. Nya forsék under stilla sténande och klagan fran a __kons sida. Slutligen glider kroppen ut, men icke en kali, on a Sagiiiote $+ 9. Framkléfvarna, som ordnats, och vid _ hvilka kraften applicerats tillhéra hvar sin af dem bada. i ee Naetiacs? och missgreppet konstaterades fér sent. Som _ regel giller ju, att férstféderskan bland algarna bar blott oot kalf, fOljande ganger tva. Lisa hade forbigatt den drak- -_kvigans stadium, utan att aga de naturliga reanreees : kalfvarna liflésa pa marken, es ee Fee ce Biv ibe aaa ere ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 65 medan kon befriad fran anstrangningarna och sin boérda slackte sin térst ur vattenhon, och tjuren dyster gick om- kring henne. Hvilken familjeidyll hade icke taflan erbjudit vid en annan utgang af forlossningen, och hvilken bravur for inrattningen, dA man betinker att af alla zoologiska trid- gardar endast tvenne, i Amsterdam och Goteborg, mig ve- terligen lyckats med Algafvel! PA natten aflider kon: akut peritonit med inre férblédning efter perforation af lifmodern. Féljande morgon efter kons franfalle vagrade tjuren att intaga féda, men At sedermera ehuru alldeles obetydligt at gangen. Han magrade dag for dag och tynade langsamt af. Bade aptit och lefnadsmod voro borta och en kronisk tarmkatarr bidrog att nedsatta krafterna. En valriktad kula andade nasta var hans dagar. Ofver hornfejningen och -fallningen har jag 4 féljande sida upprattat en 6fversiktlig sammanstillning. Af denna fram- gar, att en stor variabilitet harskar i afseende A saval tid- punkten fér hornfallning som nybildning af hornen. Inter- vallerna mellan de bada hornens fdrlust-, stundom 4fven forvarfsdata, dro ofta synnerligen pragnanta. Att dessa fére- teelser Aro patologiska och ha sin grund i franvaron af na- turliga yttre lifsvillkor och betingelser ligger for Oppen dag. Ett typiskt exempel pa denna sensibilitet erbjuder hornbildningen hos 8 A. D&remot ar en konstant férskjut- ning af hornbildning och -fallning ingalunda ett utslag af nagra abnorma dispositioner, utan star i samklang med in- dividens anpassning till de speciella djurgardsférhallandena, alldeles som ute i naturen naringstillgang och klimatets be- ‘ Skaffenhet under aret ager ett maktigt inflytande pa horn- bildning. Hornfallningen ater paskyndas val ofta af betack- — ning och parningskampen mellan tjurarna. (Fallet 1910 (1 A) — syftar ocksa darpa.) Som en normal hornyaxling i djur- garden ville jag anse: fejning fran slutet af augusti till sep- tember manads utgang samt fallning under senhésten i de- — cember eller pa ny4ret, i januari och februari (event. tidi- o digare efter féregaende Legare "3 Palmgren, Higholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. 66 » Ar. Fejar 5 3 Anmarkningar. Faller. Anmarkningar. | | met | | 1906 - — | . 28. III. | Pa — — Bada hornen 4 taggar. 21—27. Xil. vh; Le resp. ee ee: | 1907 jslutet af VIII} 1 A |v horn 4, h horn 3 taggar. tee | vhs is resp. iskg. 1910 |8—29. XI. | 1 A | Héger horn (h) ofullstandigt. 8—9. XI. hy; h, horntaggar med tor 1911 15, 4 A |Hornen vilfejade. | hudrester, 2,3 kg; v, se 3 24, 3A i gar, antydning till en s = vuiaiess 2,6 kg. ee 1912 aoe _ 26. II—6. III. | 4 A | hv. : ~~ — 21—81. IIL | 3 A | vh. “ 1918 Vee Pea Sy a 12.11—8.1V.| 6 A | hy. se é | 4. 1K, oA ‘ » 25.1—7.1V. | 4 A | vh. 1914 2. Vill. 1: 6A 7: . Sir3-—38: 11.5. 8A rhe he 1 ie Vv anlals . — = 5.1I—2. 1V.| 4 A | vh; v 14 kg, h pit : es peas 23. IV.| 8 A |Horn forkrympta, tunna sniickskal. ; 1915 | 1—3. IX. | 6 A | De kring hornen hingande, blo-|16—19. III. | 6 A | vh: 1 resp. 2 ke: , | 5-8 IX. | 4A | diga hudslimsorna (hos 6 A)}21—27. III} 4 A | vh: hs resp. 1 to : a = uppiitas af kon, trots tjurens,]17—19. XII. | 4 A | hy 1916 26. VII. | 6 A | ofta eftertryckliga protester. |25—26. II.| 6 A_ 1917, — — | Viilfejade horn som hos fél-|1 ee Il} 6 A | ashe — jande. 6A | aii ge ee ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 67 Granskar man hornvaxlingen inom djurgarden for hvarje individ sarskildt med beaktande af deras allmanna hialso- tillstand finner man att hornbildningen hos den Ar 1910 efter makans franfalle kroppsligen och andligen brutna tju- ren 1 A afslutades forst den 8—29. XI, och endast pA vanstra sidan, medan det hégra hornet lamnades delvis ofejadt; horn- fallningen férsiggick i férra halften af november. Tidigare hade tjuren enligt journalen fallt sina horn den 28. IIl., 21 —27. II]. och 21.XI. Af de 6friga fejar 3 A den 24.X. och faller hornen den 21—31.III.; hos 4 A Ager fejningen rum ovanligt tidigt: den 15. X., 1.1X. och 5.8.1X., fallningen ater den 26. II—6. III., 25. II—7.1V., 5. 1I—2.IV., 21—27.III och ar 1916, da tjuren férde en tynande tillvaro, redan den 17 —19. XII. Den praktiga tjuren 6 A fejade den 1.1X., 22. VIL, 1—3. IX. och 26. VIII, salunda tamligen konstant un- der de fyra aren, samt fallde hornen den 12. III—8.IV, 31. I—13. IL, 16—19. IIl., 25—26. II, 11—17. II. (eller ungefar samma tid som 4 A) samt under sitt sista lefnadsar, da den redan af sjukdom var alldeles nedbruten redan den 18. —27.X. Slutligen fallde 8 A, den férkrympta tjuren, sina missbildade horn den 23. IV. Betraffande hornens beskaf- fenhet ma namnas, att Arstillvaxten varit ofta oregelbunden och dessa mer eller mindre deformerade. Den cervala de- generationstypen med langa taggar gar merendels igen i ~ djurgarden, om fin afven hos en och annan 4rgang kronan visar benagenhet for skofvelbildning. Den typiska ooeri) typen har aldrig uppnatts af Hégholmens algar.* == —— Radjur — Capreolus vulgaris (L.). Den 15 juni 1912 inképtes fran Vuoksenniska en gam- 4 mal och utmarglad rabock — under uppett af formedlaren, — ' Som ett kuriosum mi i kapitlet om dlgen omnmnas att den i Sept. 1906 en s.k. bastard mellan alg och nét inképtes. Kalfven ut- — vecklade sig till en ordinar ee gra nottjur icing af Jets ae 68 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. ortens kronolansman, att vara algkalf — som infangats un- der simning pa Saimen vid Aitisaari i Ruokolahti socken. Hvarifran den kommit till denna trakt har icke kunnat ut- ronas. Var den en rymling fran n4gon djurpark — pa nara nejder finnes dock veterligen icke en sadan — eller en langvaga irrgast fran Ingermanland, en vild eller férvildad vilsekommen individ, som langs Karelska naset strofvat om- kring och hamnat har, hvilket dock synes mycket otroligt, ar omoOjligt att afgora. Enligt min férmodan harstammade exemplaret fran nagot i landet ambulerande menageri. I djurgarden lefde bocken till 1913. 23.1. Kraka — Corvus cornix L. Under 4ren inalles ett 40-tal krakor, de flesta tagna som ungar ur boet i omgifningarna till Helsingfors. Sju krakungar, erhallna 1915.10. VI., tillhérde enl. uppgift samma kull. I litteraturen uppges sex som maximum — en sadan kull fick djurgarden mottaga 1911.31. V. — jag sjalf har aldrig antraffat flere ian fem ungar i samma bo. Pa tal om -arten kan anféras, att den i frihet pa Hégholmen gjort sig dkind som stortjuf. Sdlunda brandskatta krakorna regel- bundet sjéfagelns matportioner i dess Gppna inhagnader — sarskildt aro de fértjusta i fisk — samt passa aven pa, lu- rande i de omgifvande altraden, att i obevakade égonblick, _ da ankmor 4r ute pa matbestyr, réfva agg eller en dun- - unge, hvilket jag sjalf flera ganger bevittnat. Likasa har | jag ertappat nagon hemmastadd kraka med att vittja star- _ holkarna pa nastan flygga ungar. gees Den 21 september 1904 emottog Sioratuden som pre- pee sent af agronom Uno Hernberg en hvit kraka, tagen 4 Palo- férararen funnits tva hvita ungar med réda 6gon (albinos) mig 1910. AR vi. alse elec af herr T. Lindberg i eh ertetciere. soa seat. ete re niemi mi egendom i Lojo. I nastet hade enligt meddelande af samt en poisoned penned. Den eceecien — dog redaa: ieee 2 ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 69 i Tammerfors, hade exemplaren jamte en ,,vanlig“ kraka tagits ur boet i Birkala socken af en arbetare, som uppfédde de hvita ungarna, medan den ordin4ra, sorgligt nog, blef drapt. I djurgarden lefde de fullkomligt tama krakorna, som vi- sade sig 6mtaligare 4n sina normalt tecknade likar och dar- for bland annat for vintern mAste tagas in under tak, Anda till 1913. 21. IV. och 12. V., da de antraffades déda i buren. I bref af 1916.10. VII. erbjdds djurgarden &ter en hvit kraka, tagen samma var jamte normala syskon ur boet i Lampis socken af herr E. H. Taivalsaari. Tyvarr blef denna indi- vid fOre afsandandet ihjalsparkad af en hast och den déda kroppen hamnade i obekanta 6dden. Korp — Corvus corax L. Sina forsta korpar fick djurgarden emottaga 1897. 26. Il. som present af forstmastar C. Brander i Parkano, dar fag- larna tydligen hérde hemma, da arten har 4r bofast eller atminstone tidigare forekom hackande.’ Par ar senare, 1899, 23. VI. inképtes tre korpar, antagligen Arsungar, fran Hangé trakten. Sedermera, Anda till ingangen af ar 1908, Saknas i journalen uppgifter om nya korpférvarf. Vintern 1910 agde djurgarden emellertid en alldeles tam korp ,,Kurre“, som enligt fodermastaren varsommaren 1908 inkommit som arsunge (fran Tavastland?). 7 Under min tid ha inalles 11 korpar forvarfvats, repre- - senterande tre skilda kullar: 1912.18. V. G:la Karleby omnejd, 3 nastan flygga ungar, tagna af herr bes hupieey rmansson, som 19. IV. fann proacests med nyssklackta _ 1913. 28. VI. pn Kuohatti revir, 3 eaten ungar genom forst- mastar E. K. Enckell. * Casimir Brander: Parkano sockens foglar. Meddel. af Sonic’ : pro F. et Fl. fenn. 1896, hft 15. Zoe * 70 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. 1914. 18. V. ws Karleby-trakten 5 vuxna ungar, genom herr G. Her- nsson. Hartill kan laggas 1915. 23. V. Rane anbud 4 4 ungar genom herr E. K. Enckell.' For identifiering ringmarktes ungarna i den sist er halina kullen (1914). En af dem lyckades rymma den 28 juni samma ar. En manad senare iakttog jag en korp, syn- barligen just denna individ bland krakor pa kolupplaget 4 Blekholmen. Den 17 november sk6éts en ringmarkt korp a : Drums6 och anmaldes harom at prof. J. A. Palmén. Iden- _ titeten med rymlingen kunde af mig fastslas. : »Kurre“ var en af de tamaste och intelligentaste djur jag stiftat bekantskap med. DA ingen sarskild bur for krak- faglar stod dessa till buds hdllos de inkvarterade i lediga afdelningar af den gamla, i alla afseenden olampliga roi- fagelburen. I en s&dan vistades Kurre aret om och njot obeskrifligt af kéld och sné, i hvilken han tumlade om som ~ en yster hast. Till féda erhdll korpen omvexlande brod, k6tt, isynnerhet fagelhufvuden och rattor, samt fisk. Det han inte férmadde dta pA stillet, gomdes omsorgsfullt un- dan i marken eller i springor uti bradvaggarna och under — ie - sockeln. Dagen lang satt korpen pa sittpinnen vid gallret och tiggde mat af férbipasserande samt lat sig garna sme- a ; 3 ) : kas pa nabben af dem. Men retade man honom, resteS — ae ‘fjadrarna plétsligt p& hufvudet, 6gonen skéto blixtar och a ett kraftigt nyp med huggaren i fingrarna fértog lusten att vidare fortsatta med ,leken“. Med sin vardare, liksom med — mig, stod Kurre pa god fot. Han roade oss och sig med — ie otaliga tokroliga upptag. Ogarna ville han ut ur buren; en gang hande det dock, men efter en utflykt dfver holmen hégt i det bl4 sinkte han sig ater ned och sdkte sig sjalf ‘mant in i sin bur. Har hade han inrattat riktigt bekvamt ‘sig i en lAda pa en hylla. Boet prydde och fyllde han med hvita ripfjidrar och allehanda bldnkande foremal, si- i ee ‘Ett exemplar ia at konservator Aug. ‘Eav. Fri i Nyslott . 10. bie Fageln hade fasttagits me med hinderna, da a eek sig: Sema med | en Jeol om — vid tillfalle sma utflykter for att emellertid snart aterkomm: ; 4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 71 som knappar, nycklar, en pennislant, bitar af konservburkar och spegelglas m. m., hvarmed publiken trakterade honom. En gang lyckades han tranga in till grannen, en ungorn och forpassade denna inom nagra dgonblick till de sallare jaktmarkerna. Fdérst hégg han ut dgonen pA motstandaren och klyfde sedan hjarnskalen pa drnen.! Kaja — Coloeus monedula L. Inalles har val under Arens lopp ett 20-tal kajor for- varfvats till samlingarna, ndstan alla férarade och, af do- nators boningsort att doéma, harstammande fran Nyland. Tvenne alldeles tama ungkajor, lystrande till namnet ,,Kjak“ erhdllos ar 1910 som gafva af herr M. Aschan, hvilken samma ar tagit dem ur boet i Sibbo kyrktorn. V4aren 1915 medforde davarande fodermastaren Einar Nyberg fran en exkursion till Helsinge fyra halfvuxna kajungar, harstam- mande fran ortens kyrktorn. Af alla dessa individer 4r det blott tvenne, som sarskildt fortjana omnamnas, en kaja, — Som 1901.11. XII. férarades djurgarden af arkitekt J. Sten- | back och en annan, ,,Cajus“, som 1904. 31. VIII. jamte en tam kraka ,Sara“ af herr M. Aschan 6fverlamnades till | samlingarna. Om bada har jag erhallit intressanta uppgifter _ af personer som statt dem nara i lifvet. Den férra féddes i maj 4r 1900 i tornet till Nousis’ " gamla kyrka i narheten af Abo. Kyrkan stod som bast — under reparation och arbetsledaren K. V. Angervuori beslot. 5 att ur nagon af de talrika bona p& kyrkvinden taga och 5 uppf6da at sig en unge till sallskap. Denna blef inom kort ‘| fullkomligt tam och honom varmt tillgifven. Under farderna_ : mellan bostaden ock arbetsplatsen féljde kajan med och satt — 1 1 darvid pa styrstangen till velocipeden; harifran féretog det a = am Fices lif har jag Seika: en mera ingaend ec skildring i ,Stim- a _ ningsbilder fran lifvet i naturen“, Se eatins 1913, till hvilken ae, a _ den petestersde: hainvisas. a 72 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. och med osviklig sakerhet atertaga sin plats pa styrstangen, afven da husbond gnodde pa med rasande fart langs lands- vagen. Motte cyklisten nagon akare, berérde han sakta med fingret kajans tar, hvarvid denna hogljudt slog alarm: kjak, kjak — — — och salunda fungerade som en lefvande ring- klocka. Da arbetet i kyrkan slutfoOrts skanktes kajan at byggherrn, arkitekt Stenback, som en tid hdll den hemma hos sig. Men da den i langden blef besvarlig, emedan den stokade bland hans ritningar och papper, och darvid ofta gjorde vasentliga, men féga angenama forandringar i ori- ginalens fargkompositioner, transporterades kajan ut till ma- laren Pekka Halonens villa i Kervo. Den blef har mycket uppburen af vardfolket genom sitt intelligenta och tok- roliga vasen, tills den en dag tog sig till att i ateljen fran staffliramen i grund féraéndra en landskapsmalning. Den sindes hem igen och 6Ofverférdes harifran till Hégholmen. Om dess 6den har kanner man intet. Den andra kajan hélls i frihet pA Hégholmen och blef en uppmarksammad giast vid alla parkbord kring vards- huset. Ett stort néje beredde den sig sjalf och publiken genom ett af sina vanligaste trics. Sa snart pafageltuppen skulle krama sig f6r sin héna eller en beundrande allman- het, vips slog sig Cajus ned pa hans rygg och nop ho- nom i stjarten, hvilket pa delikventen verkade som en kall dusch och omdjliggjorde alla poser. PA eftermiddagen sokte sig kajan in i buffeten och slog sig till hvila pA den pelar- fris som kantade pulpetskifvan. Da restauranten sedan stang- des till natten, flyttades hon genom en knapp pa benen Ofver pa vardens finger och bars in pa sanggafveln. I morgon- skymningen vaknade Cajus och nép nu foérsiktigt sin slum- rande husbonde i Grat, tills denne vaknade och 6ppnade fonstret fér singkamraten. Nar sedan vardshuset stangdes _ fér sasongen bortglémdes Cajus i bradskan. Foljande mor- — - gon fann man honom, till halften uppaten af Saal pa ytter- oo utanfér den lAsta dGrren. | IOS AS Ores) Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 73 Skata — Pica caudata L. Af det tiotal skator djurgarden 4gt under sin tillvaro, fortjanar sarskildt en att omnamnas. En fullkomligt tam individ donerades 1905. 29. VII. af herr E. Levon, Kuurila. Skatan fick fritt réra sig omkring i parken och uppehdll sig sommartid af naturliga skal framst vid borden kring restauranten. Har atndjdes hon-icke blott med de lacker- heter publiken matade i henne, utan snattade vid lagligt tillfalle bade smamynt och silfverskedar fran borden. Man sag henne darefter styra kosan till skogs, dar hon férsvann bakom bergknallarna, fér att en stund senare samma vag atervanda. Det Aatgick emellertid veckor, forran man kom underfund med hennes tillhall. Det visade sig att hon med afsikt vilseledt sina férféljare genom sin flygfard at Vrak- holmen till, ty tjufg6mman uppdagades pa vinden till vakt- ~ bostaden, belagen At motsatt vaderstreck och alldeles invid vardshuset. Genom utposter konstaterades, att skatan vis- serligen till en bérjan stallde kosan 4t sdder, men att hon, val kommen i skydd af det héga berget, sankte sig samt i en vid bage fortsatte till baksidan af holmvaktens byggnad och sedan snabbt stack sig in genom en fonsterglugg pa vinden. Har fann man i ett af fjadrar uppfordt bo bade glasbitar, konservburkar, nycklar m. fl. glansande foremal samt mer 4n ett dussin silfverskedar och en liten formdgen- © het i kontanter — servitérernas drickspengar, som ee ofta vid bortgaendet lamnat liggande pa borden. En annan skata fran Borga fick, antagligen genom misshandel fran publikens sida, narmare en cm af 6fre nab- bens spets afbruten. Inom en manad hade emellertid rege- nerationen framskridit sA langt att nabben erhallit normal langd och form, nybildningen agde blott en ljusare farg 4n nabben i 6frigt. : _ NO6tkraka — Nucifraga caryocatactes Mee : Mina anteckningar om arten i djurgarden inskranka sig till foljande uppgifter: 74 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. N:o 1.. 1911.14. XI. Abo férstad. + 1911.23. XI; infangad med snara gillrad kring ett pa otnisile nen liggande fisk- | hufvud, med hvars styckande fageln tidigare varit flitigt sysselsatt. » 2 1913.12.1X. Aetsi. + 1914.7.1; donerad af hr W. A. Alopaeus. ieee » 29.1IX. Esbo: Grankulla. 7+ 1915. 28. III; present af baron Einar Cronstedt. Pavey 2 » 17.X. Esbo: Tervo holme. 7 1915.29. XI; inkopt. , 5. , 4. XII. Helsingfors: Djurgarden. + 1914. 16. 14; inkOpt, rymmer Hogholmens mangariga van och leverantér, forstmastar E. K. Enckell meddelar i bref att tvenne nétkrakor 1911. 23. VIII. skjutits inom Nurmes képing och att samma tid exemplar af arten afven varit synlig i 6demarken. Notskrika — Garrulus glandarius (L.). au Arten har ratt sallan varit representerad i samlingarna. Tva exemplar inképtes 1902. 28. XI (fran Helsinge?), och 1911. 19. VII. fick djurgarden som gafva emottaga tre flygga ungar, tagna ur boet i en gran pa ett villaomrade 4 Tam- melund i Helsinge af lyceist M. Koroleff. Sturnus vulgaris Le Da staren i indi hackar pa holmen, har endast na- got par hillits i bur tillsammans med finkfaglarna och a BS ven utklackt agg 4 ee - Stérre korsnabb — ‘Loxia pityopsittacus Bechst. : é Bland det femtiotal korsnabbar som inalles forekom- mit pa Hégholmen 4r det méjligt, ja sannolikt, att en del filthort nehlesnenites ei art, ehuru me i Looeein fore min —o ee De ae ss sia ae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 75 aft okunnighet hanférts under den gemensamma rubriken: Korsndébb—Loxia curvirostra. Harfodr talar afven den omstin- digheten, att bevisligen flera bandelkorsnabbar pa samma satt blifvit falskt inmatrikulerade. Efter 1910 har intet exem- plar af arten forvarfvats. Mindre korsnabb — Loxia curvirostra L. Talrika exemplar, hvaraf alla till harkomsten kinda blifvit infangade i Helsingfors narmaste omgifningar under olika arstider. Senast erhdllos 5 exemplar 1916. 30. V. Bandelkorsnabb — Loxia bifasciata Brehm Atminstone under aren 1907—1909 var arten med flera exemplar representerad 4 djurgarden. Dessa torde enligt uppgift infangats vintertid i stadens omgifningar, dels. af djurvardaren K. Blomqvist, dels af en tidigare i djurgarden anstalld person A. W. Nyberg. Vid mitt 6fvertagande af intendentbefattningen 4A Hogholmen Ar 1910 fanns annu en individ i lifvet. Ett annat exemplar fran Helsinge inkoptes 1916. 30. V. ‘ Tallbit — Pinicola enucleator i Ett tjugutal tallbitar, infangade i amiss omgifningar under vissa ar med langre intervaller, afspegla periodici- — teten i artens upptradande. Salunda férvarfvades: ar 1893 — (genom ett kép) 9 individer, féljande ar (present) 2, ar 1902 _ ater 2 (infangade 4 holmen), ar 1906 1, och under nagot af — aren 1907—1909 Atminstone 5 exemplar, ty sa mange, pire nos j yet vid metoeee ‘till a 1910. 76 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Pyrrhula rubicilla Pall. Talrika exemplar fran Helsingfors narmaste omgifnin- gar. En som det vill synas ratt spridd och 6delaggande sjuk- dom af epidemisk natur har af mig konstaterats 4 saval vilda exemplar som fangna individer bade i djurgarden och hos privatpersoner. Den yttrar sig i grynliknande utslag kring nabbroten, hvilka smaningom sprida sig 6fver hela ansiktet och fullstandigt blanda de angripna. Friska individer bora darfor omedelbart isoleras fran de sjuka, hvilka aflifvas, hvarefter buren omsorgsfullt desinficeras. Grasiska — Acanthis linaria L. Flera exemplar, bade fran holmen och stadens om- gifningar. Gr6énsiska — Chrysomitris spinus L. Galler detsamma som f6regaende art. Steglits — Carduelis elegans Steph. Genom sin vackra fargdrakt ar arten en synnerligen efterfikad burfagel. Ehuru den 4r sdllsynt pa orten, an- traffas den dock regelbundet kring Helsingfors, isynnerhet ‘under hést och var, men 4fven vintertid och eftersattes nu af fangstmannen. Helt sakert skulle steglitsen blifva my¢- ket allmannare, ifall den blott finge vara i fred. Till djur- garden allena har under 4ren utbjudits sammanlagdt minst ett 60-tal exemplar, vissa Ar till och med i stérre mangd (1896 — 5 ex., 1897 — 4 ex., 1906 — 6 ex. och 1910 — 8 ex.). En af dessa yrkesfangstman har for mig uppgifvit Pe att han under en enda host tagit med slagnat 6fver tjugu — 2 is oo cafe eee eee ea eG ae er apne ee tiret re POR Fee De a ae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 77 Hampling. — Linota cannabina L. Flera exemplar under Arens lopp, sa vidt jag kunnat utrona alla fran Helsingfors omgifningar. Gulnabbad hampling — Linota flavirostris L. -En individ Q, tillhérande denna art och infangad i de- cember vid Helsingfors, forvarfvades 1915.5. II]. Foérsvann sparlést fran smafagelvolieren samma ar den 5 augusti.' Gronfink — Ligurinus chloris (L.). Arten har under de senaste decennierna raskt tilltagit i antal pa orten, sa att den numera har ar en synnerligen all- man hackfagel, som dessutom i mindre mangd nastan regel- bundet Gfvervintrar. Ar 1892 inkdéptes de forsta 2 exem- plaren, 1894 ett, 1895 tre, 1897 fem och 1898 ett dussin individer. Numera kan man fa huru manga exemplar man blott dénskar. Liksom gr6énfinken for naturvannen 4r en af de trog- | naste gasterna pa fagelbradet nastan aret om, tillhér han afven en av de tacksammaste burfaglar man garna kan 6nska > sig. I friluftsvoliaren pa Hégholmen hackar han regelbun- det, och som det synes Atminstone under vissa betingelser — tvenne ganger under sommaren. Ur boet just utflugna un- gar har jag observerat 1912.8. VIII. och 1913. 4. VIIL, hvilket tyder pa andra kull. Den: i4. VI. ar 1915 funnos Atminstone tre grénfinksnasten, daraf tvenne i granbuske med 4 resp. — 6 agg och ett bo uti ett af rummen i tornhusets 6fversta _ vaning med 6 agg. Samma datum féljande ar fanns ater ett bo i gran med 5 friska dgg. Med andra finkar ar gron- ss ") Se nirmare Meddel. af Societ. pro Fauna et Flora fennics, = hit 41, sid. 34—85, 20 78 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. finken! dock litet brakig, hvarf6r det ej ar radligt att i en mindre bur halla dem tillsammans. Bofink — Fringilla coelebs L. For fullstandighetens skull ha alltid nagot par hallits i smafagelvoliaren. Hannarne fro emellertid om varen syn- nerligen kamplystna, afven mot andra rumkamrater an egna likar, och leverera blodiga bataljer, som icke sfllan sluta med dédliga blessyrer for nagondera parten och som om6j- ligg6r parning och bos§attning. Bergiink — Fringilla montifringilla L. Anda till ar 1906 hade djurgarden agt sammanlagdt sex bergfinkar, som inkommit en och en under dren. Vid ingangen till 1910 funnos ett par af arten. En individ 6 © infangades 1913.1. X. p& holmen. Den 3 maj 1915 utbrot efter sommarvarma solskensdagar ett haftigt sn6fall. Flytt- faglar af olika slag samlade sig i mangd inne i burar och x inhagnader pa utfodringsplatserna och hafreborden for att inte svalta ihjal. Det var en latt sak for djurvardaren att komplettera bestanden. BI. a. erhdllos 7 bergfinkar. Fdl- jande nyar sagos mindre flockar af arten i januari anda till varen stryka omkring pa holmen och i stadens omgifningar. _ Nagra exemplar infangades fér samlingarna. Ett prydligt - naste af trassel, tradar och alghar upptacktes 1916.14. VL i en granbuske i finkarnas praktiga voliair. Vid ei oe inneholl det 4 agg, hvilka alla rufvades ut. Gulspart _ Emberiza citrinella L. e: _ Fér fullstandighetens skull har vid behof nagot par ‘nf angats vintertid pa holmen och No 1—3 1900. 1. VIII. 3 ex. juv. Helsingfors-trakten, Manner-. strom. ‘ad? <2 ee Kuopio, Aschan. + Ap © 1 5 1910.22. Vil... 3 6 1911. 3. VI. 1 7—8 26.Vi 2 4 » car Nurmes, — le Se. 3 3 3 $ & ” Bg Bey _ 3 3 ee a6 Tx. » 14—15 1913. 18. VI. 2, , Kyrkslatt ae * ora 1914. — — » » Suomussalmi, O. Sorsakoski, all- — mint anbud. : pone * Under rubriken: Ugeior, finnes i journalen fore min tid i inalles 9 exemplar fran aren 1891—1902, hvilkas art sdlunda varit ve- derbérande okind. Daraf 2 ex. inképta fran S:t Petersburg och en Som Minervas uggla angivem individ fran Tverska vis och Sind resten fran eget land, hvaraf tvenne LEA®. fran Lovisa och (Esbo?) fr + 1916. 17. IL began, ae 10 1916. 28. I. LS : H:fors, Hégholm ee eg tk WIR 2g H:fors, Munkholmen, + 1917. 96. 1V. der aren 1902—1907 finnas i journalen upptagna flera for- _hufvudstadens omgifningar och sédra Karelen, hvilket afven pro F. & Fl. fennica 38, N:o 2. Frans Lénnfors, Meddel. Societ. Pt 86 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. — N:o 6 hade infangats med 8 spidungar, som alla dock inom kort dogo. Af forestaende ortsuppgifter framgar att arten forekommer hackande, Aatminstone sporadiskt, har och : hvar i landets sédra och mellersta delar. a Kattuggla — Syrnium aluco L. Af denna i vart land synnerligen sillsynta uggla, har es djurgarden fatt emottaga flera exemplar, daraf 4tminstone en — annu icke fullt flygg unge, hvilket forutsattar hackning. Un- varf af inhemska kattugglor, men synes det mig icke all- deles uteslutet att i afseende a4 dem misstag foreligga, sa- _ = som en fdljd af den gangse benimningen kattuggla — kissa- pollé — for flertalet smarre ugglor, frimst parlugglan. Da emellertid sistnamnda art under riktig rubrik samtidigt ar : representerad i fOrteckningen, Ar jag dock bojd for attanms€ kattugglef6rvarfven motsvara verkligheten. Detta gafve vid is @ handen att S. aluco hos oss vore en permanent hackfagel! de fiarskaste Hégholmsférvarfven samt hackfynd bade vid — Helsingfors och Viborg understryker.! Hégholmens exem- plar aro féljande: N:o 1 1902.15, 1]. 1 ex. H:fors, Sornas. » = . 1908 5. Vi. 1, juve? §6H-fors-trakten? 3—5 1906.17. VI. 3. ,, juv. ? aera flygea 6 1907. 1.XL 1 3 ee 1912 4 RE Ee etonins A. Brehmer, t+ 1914. 19. 1V 8 1913. 7.VI. 1 , juv. Helsinge, Turholm, E. Siider', f 1913. ¥ a. Os 191 2 RE ‘H:fors, Télé Sockerbruk, Eklund, 1 Rolf Palmgren: Helsingfors-traktens ‘ucileasas Acta Soe F. & Fl. fennica hft 41, sid. 19. Ivar meres. ,Luonon Ystava* - ps . . 2 a i: fe : a lg Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 87 Betraffande N:o 8 hade den nagra dagar tidigare fast- tagits i Turviks park, medan moderugglan sékt skydda sin unge, som val i fodrtid ramlat ut ur boet uti nagon trad- stam i narheten. Om N:o 9 omnamner fangstmannen, att den i flera dygn uppehallit sig pA en vind och har lifnart sig af dufvor. N:o 10 ater upptacktes af artisten J. Snell- man pa Hogholmen. Den satt i flera timmar ororlig i en tall invid vardshuset och lat sig beskadas af skolungdom och andra personer, jag uppmarksamgjort pa den sillsynta gasten. Den sist erhallna individen hade 6fverrumplats un- der pagaende duffrukost 4 Munkholmens laderfabriks om- rade vid Sandviken. De finska exemplaren ha vid ytlig _ okular besiktning tyckts mig skilja sig fran svenska, jag erhallit fran Skansens- zool. triadgard i Stockholm, genom mindre storlek och afsaknaden af rostfarg i den grasprack- liga fjaderdrakten. Slaguggla — Syrnium uralense Pall. Endast ett fatal ganger har djurgarden lyckats erhalla exemplar af arten fran tvenne skilda omraden af vart land, Tavastland och Karelen, hvilka béra anses som saab tek fasta forekomstorter, namligen: é N:o 1—5 1891.10. VI. 5 er. juv_Jokkis. 6 1895.13. VIII. 1 , Abo-trakten, Emil Stenberg. » 79 1911.13. VII. 3, _ juv. es Kuohatti rev., — » 10—11 1912. 6. VIL 2 ie ig wi. 1914. 3.VIL 1, 9.ad Seesalsie Kelovaars, Oskar: ae Ovaskainen. Anbud Suomussalmi, 0. Sormakuel? ” Som synes harstamma de tidigare forvarfven fran vastra s de senare ater fran dstra delarna af vart land. Enligt frst: : mastar E. K. Enckell hackar slagugglan regelbundet i éstra_ Karelen, Kb, ja ar dar enligt meddelande till mig af forst- : radet K. Lindberg en ratt allman or Det senast io 88 Palmgren, H6gholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. tagna exemplaret hade, tillskrifver mig fangstmannen, be- rofvats sina tvenne ungar, som tyvarr omedelbart dogo. a Slagugglorna 4ro ypperliga rattfangare och ha darfor af mig f&tt tjdnstgdra som ambulatoriska rattpoliser, i det : jag for nagon vecka forflyttat dem fran bur till bur, tills dessa varit befriade fran sitt plagoris. Lappuggla — Syrnium lapponicum Thunb. Arten har under aren nagra ganger varit foretradd 1 djurgarden: N:o 1 1904.18. XI. 1 ex. Joensuu, Kontiolahti. cee 1905.:11. I. 1 , Sordavala ‘ ~~ ows 4 25.VH.. 2°. Rovanniemi? aot o 1910. 9.XI. 1 , Kiiminki, L. E. Reinili. ~ 6 1912. 20. I 1, Hogholmen, infangad. Ss ee aes EI 1 , Uleaborg, John Antell. a 1915.11.1X. 1, Kilpua, Korvenkyla, Antti Wiittala. » 9 1916.25.1. 1, Helsinge, Villinge, infangad av en rysk soldat. ag wf ae 1 , Tavastehus, E. B6Gdk. Arten upptages 1914 fran Suomussalmi som dar fore- kommande (OQ. Sorsakoski). Samtliga exemplar med undan- tag for N:ris 3—4, tydligen ungar, ha infangats under strac- ket pa senhdsten och vintern. Parluggla — Nyctala Tengmalmi (Gm.). po EL 40-tal exemplar, de flesta erhallna under de sena- ste aren. Sedan 1910 ha inkommit: No 13-19 1910.25.V. 7 ex. @-+ pull. S:t Michel. ” 22. IX. 1 wt. Helsingfors. ee ee 4Xi 2 » Haapajarvi. . » 23—27 1911. 2.VII. 5 , juv. Nurmes, Kuohatti revir, E. K. _ Enckell. . 98 ge ee 9. VIL. 1 » Pitkalahti, J. Filppu. , ae. 1912. 20.29. 3 ” me ad. Helsingfors. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 89 N:o 30 1912. 1.X. 1, Helsingfors. et | 1913. 4. VIII. 1 ,, ” 32 ee TS Meek: San é A. Melander. 33—38 1914. 4. VI. 6 @-+pull. Kuhmoniemi, U.1., B. Adler. Anbud , 12.VI. 5 , — pull. Nurmes, E. K. Enckell. » 1914, — Suomussalmi, O. Sorsakoski. # 3D 1915. 7.XII. 1 , H:fors, Hégholmen «a0 1916; 13. 1V.2 4: oc eae. 3 3 Flera af dessa parlugglor aro infangade i staden, dit faglarna tydligen stallt kosan pa naringsbestyr. Hokuggla — Surnia ulula L. Arten har endast ett fatal ganger varit representerad i samlingarna. N:o 1 1898. 28. IX. : ex. Helsingfors-trakten? ey ee SX wos 1911-16 X: ; » 4 1914.10.X. 1 é Anbar os 2 5! Suomussalmi, O. Sorsakoski. oh. Oe Wry » ad. Kristina, J. H. Filppula. . Laihia, x E. on iihi Sparfuggla — Glaucidium passerinum L. Afven af denna napna dvarguggla har djurgarden = blott ett fatal exemplar: Nio 1 1897. 10. XI. : ex. paras <2 1902. 11. I ord 1907. 4. XI. ; : = A. Luther. : Nurmes, Kuohatti revir, E. K. Enckell. » 4 1910.26.1X.1 . Anbud 1912. — XI. ungar. : . N:o 5 «TERE Lex: -Helsingtors » 6 A913. 93 2 ek Koiskala, Villahti, Const. Linder. » T—12 1914.27. VI. 6 , pull. Nurmes, Kuohatti, Enckell. » 13 «2X1 wb Leihtie oe feito n 14 eo ae ed Mivala? = Ss » 5. — VI. ungar. Nurmes, Enckell. N:o 15 ioe 12.XI. 1, Helsinge, A. V. Nyberg. _ innehaller uppgift dfver = ny kull 1916, Dari berérda ungar vo 90 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Ang&aende kullen fran Nurmes har jag tidigare utforligt redogjort for darmed sammanhangande omstandigheter.' Ehuru jag forsdkt pA allt vis stalla det sA val som moOjligt © for mina sparfugglor — t. ex. utfodrat dem endast med moss och graspinkar — och hallit dem hemma hos mig pa ve- randan, dar jag personligen 6fvervakat varden, ha mina an- strangningar att fa dessa sma roffagelkarrikatyrer hemma- stadda och tama misslyckats. De hafva aflidit inom en kort tid. Fjalluggla — Nyctea scandiaca L. Denna hégnordiska art 4r som bekant utpragladt pe- - riodisk i sitt upptridande under flyttningstiderna, hvilket — har satts i samband med tillgangen pa féda, framst lemlar, a hackorterna. Det ar ett statligt antal af denna Lapplands hvita uggla, icke farre an 35 exemplar som under arens — lopp frekventerat djurgardens samlingar. De flesta, som! journalen sakna uppgift om harkomst, torde enligt hvad mig inberattats hafva infangats med saxar af fyr- och lotsperso- nalen 4 Sdderskar och Porkala. Huru slagjarnen bekommit — offren, afven da ,fjadern varit slapp och byglarna bekladda®, — illustreras bjart daraf, att musklerna A den traffade foten eller bada fdtterna inom kort torkat bort, ja stundom ha tarserna t. 0. m. genom benrédta blifvit sjalfamputerade. Dessa nagra jagtvardsentusiasters infernaliska tortyrredskap borde ovillkorligen med det forsta fas aflagsnade ur bruket. Hoégholmens fjallugglor ha erhallits fran slutet af. ok: tober till bérjan af maj. Under min tid ha inkommit: _ N:o 23 1910. 8. XI. fot ” ” 5. RL Lim ae 1913. 23. Xi npn TAO U. L., B. Adler. hd Se Meddel. af Societ. pro F. & Fl. fennica, hft 42, som afven utflugna, dA de i bérjan af Oe: ee ae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 91 Anbud 1913.29. XI. fl. ex. Kuopio, M. Karppanen. N60: 20°. 4 1. XI. Oulainen, A. V. Aker erberg. er fee 2. XII. ad., Kuhmoniemi, U.1., B. Adler. nao: @ 2 40. Xe Rausala: » 29., 18. XII. Oulainen, A. V. Akerberg. » 980 1914. 3.II. Voltti, E. Riipinen. Anbud , 4. VI. Harjavalta, N. Virtanen ” 26.1V. 1 ex., Nyslott, aes Edv. Fri. N:o 31 1915. 26.11]. Jockis, K. Faze e Sa 26. V. Sibbo, V. ainaecavee en-oe 1917. 13. IV.’ Oulainen, V. Akerberg. Burférhallandena fdr fjallugglor pa Hégholmen ha inte motsvarat behofvet. SA saknas bl. a. en sval och skuggig plats, 4gnad att skinka internerna svalka i sommarhettan. Bargui — Strix bubo L. Arten har under 4ren varit statligt representerad i sam- lingarna med exemplar fran olika delar af landet. Forteck- ningen upptager icke farre an 79 exemplar, daraf under min tid inkomna omkring 20 individer, namligen: N:o 60 1910.14. VIII. juv. Karkku, Juho Vehmus yo 61 1911. 9.1X. ad. Laihia, K. E. Filppu aa » 62 » 4X. juv? Nurmes, Kuohatti, E. K. Enckell. » 63 oo Tammela, Talpia, K. Simola. St See » 64 ein ve Dees. Kaalamo st., H. Huttunen. - er » 65 » 5. XII. ad. Uleaborg, John Antell. : Anbud 1912. 26. IV. Turtola, M. Kanerva. » 66—67 1913.30. VI. juv. Kuhmoniemi, U.L., _ Adler. 68 » 4.VIIL , Lohiluoma =o 1914.3. Vio ee K. E. isok _Anbud , at » Suomussalmi, O. Sorsakoski. Suistamo, J. G. Kuljukka. Kuhmoniemi, U.1., E. V- Holmstrom. 3 ~] Oo — ve) —_ a ee roe % a > » 30. VII. juv. Salo, A. V. Andtback. . ae we Te oy 38 VEL ge Nyslott, © Groundstroem. Seas 73 » 15.X. ad. Forssa, K. Simola. 2 OS eee ee » @ 1916.12.V.. juv. — Korvenkyli, A. Wiittala. a. 76—77 1917.28. VIL. ,, Gamla Karleby, E. A. aa TRANS): oo SV oo. Littois, Sagi Aro. 92 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Som synes en praktig samling fran olika delar af lan- det. Haraf kunde man draga den slutsatsen, att var prak- tiga barguf annu finnes bofast litet hvar och att fara for dess utrotande salunda fér narvarande vore utesluten. En 7 sidan formodan stédes dock inte af verkligheten. Genom | sin storlek och maktiga uppenbarelse Ar arten mer 4n de 4 mindre roffaglarna utsatt for malmedveten forfdljelse. Saxarna skérda Arligen talrika offer; i all synnerhet uppletas och plundras de latt Atkomliga redena pA ungarna, som betinga sig ett hégt pris, dA bargufven i allt stérre omfattning be- gynt anvandas vid krakskytte, och uppstoppad ar en oum- barlig jagartrofé. Marklig ar dock artens smidiga anpass- ningsfOrmaga, beroende pa att dess hufvudnaring utgores © af krakor, ekorrar och rattor. S&lunda finner man barg- — ufven 4nnu hackande i tatt bebyggda trakter, dar storskogen redan afverkats. Sdsom exempel m4 namnas att N:ris78—79 tagits som halfvuxna den 14. VI. ur boet pa Hyypjé berg 4 | Hihnala gards mark, Ingois by i Littois socken, omkring 400 m fran den starkt trafikerade landsvagen Abo—Tava- — | stehus. Redet hade, sAsom ofta 4r fallet, fatt plats vid foten af en fallen fura pA sydéstra sluttningen, hvarest mosstacket afskrapats till en grund grop. Rundt om funnos rikliga ’ lAmningar efter mAltiderna, till alldeles 6fvervagande del harrorande af krakor. En miarklig boplats hade ungarna — N:ris 76—77 f&tt sig anvisade. Fangstmannen antraffade dem namligen 4 mellantaket i en gammal, obegagnad ria, ocksa en anpassning, som intimt sammanhanger med ortens utpraglade karaktaér af kulturbygd. a. ; Bargufven blir mycket latt burvan och hemmastadd - fangenskap. Sarskildt utmarkte sig en af djurgardens ufval N:o 60 genom sitt dppna, tillgangliga vasen. ,,Kaj* var full komligt tam, nar den kom till Hégholmen. Den hade fran lifligt igenkannande féda ur hans hand, promenerande om- __kring honom under tillgjorda bugningar och skutt. Eft en haftig sjukdom — influensa med .reumatism stallde Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 93 diagnosen — som jag sékte bota med salicylsyradt natron, afled ufven par ar senare, BAde i den flytande afforingen och tarmarna konstaterade jag post mortem massor af nema- toder, som mahanda bidragit till den sorgliga utgangen.! Pilgrimsfalk — Falco peregrinus Tunst. Denna statliga adelfalk har med inte farre an ett 50-tal individer varit representerad i djurgarden. Tyvarr saknas merendels alla anteckningar fran tidigare 4r om hirkomst m.m.; 1 en del fall har jag dock med ledning af donators namn kunnat spara mig till kallan och erhAlla komplette- rande uppgifter. De erhallna exemplaren sedan 1907 ma har atergifvas i kronologisk foljd: N:o 24—25 1907. 17. VII. Hiitis, A. “eile! nae eo, SVE Sibbo? » 29—32 1910. 5. VII. juv. Bind, K. H. Wrede. oe. See ES oO Ve Nurmes, Kuohatti, E. K. groires » 35 191153. Vi +2 déda). ames. ae a 5 Wi '2 : Hee isto skargard, y. Hellman. » 39—40 13.VIL yvinge, Kyttalankyla, O. Pero. » 41 1912.17. VIII. , Poth talampi, Palmroth. w. S243 1919.28. VE. 3, Nurmes, Kuohatti revir, E. K. Enckell. 44 » PPL ig Hyvinge, 0. Pero. 45—46 1914.31. VII. , Hyrynsalmi, P. Hirvela, » 47 1915.22.V. 1-arig. Aland, J. Snellman. » 4849 , 18. VII. juv. Ostermark, J. Seppa. » 50 as le VAL Sjundea, A. Lille. ” 1 Se a mina ,,Stamningsbilder fran lifvet i naturen“, Hel- eas ctpert 191 eae om hackplats och fangstman erhéll jag genom att per sacs ie reda pa den hr Mangstrom, som donerat fiskgjusar till djurgarden och darmed fa reda pa motsvarande hiackforhallanden. Det | des, hvarvid haradshéfding Alarik Mangstrém hade vanligheten e Papeka att han ifven fordrat a till — hvarom e utforligt meddelade drs ae ges, ee 94 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Betraffande namnda fynd, fortjanar omnamnas, att N:ris — 24—25 togos ur boet i en fura jamte en tredje unge, som emellertid snart afled, under en segeltur till namnda Ogrupp. — Honan anlande vid tillfallet med en orre i klorna och blef nedskjuten. Under nasttraden iakttogos liamningar efter bade skogsfagel och sjéfagel, i synnerhet fisktarnor och grisslor, samt fisk, antagligen sAdana som de senare burit i sin krafva. — is Ungarna N:ris 29—32 togos ur boet pa en brant klippafsats. _ Nastet som harbergerade N:ris 36—38 hade uppforts pa ate ladtak a Syokarin Isoniitty; vid upptackten den 22. VI. voro ungarna 4nnu till Ofvervagande del i dundrakt. Ostermarks- exemplaren ater (N:ris 48—49) hade utklackts i ett rede ae marken 4 en s.k. holme 4 en st6rre flackmosse.' Larkfalk —- Falco subbuteo L. I bredd med féregdende art har larkfalken under fren varit ratt sparsamt foretradd i samlingarna. Jag kanner mig icke fullt 6fvertygad om, att bland de fore min tid emottagna exemplaren icke afven skulle forekommit dvarg- falkar. Listan 6fver forvarfven sedan 1895 narslutes har: N:o 7—8 1895. 26. VIII. S:t Michel, W. Streng. » 8-10 1806. “EX. Vasa, Tandefelt. ss | 6 Be ~ Kyrkslatt, fr. Vickstrém. pa 1899. 4. VIII. Tavastehus, O. Collin. > 4S 1904, 20. VIII. Nykyrka, E. Lénnroth. » 1905. 26. IX. Sjundea, Pikkala. » 15 1910.16. 1X » 16—18 1912. 8. VIII. juv. Nurmes, Enckell. » 19 . 1914 8. VL. ad. Kuopio, fr. E. Weckman » 20—21 1915. 30. VI. juv. Thusby, Kervo, Theodor Granavit » 22-24. , 28. VII. » Kides, G. A. Brander - Om det senaste fyndet meddelar fangstmannen, att | ie “ie belaget i —— af en Swe =< Be akan oe Socata Ystiva“ N:o 4, 1915. eee! ee, ee BS gs Fee 2 an dies Pie ah " Te Waly ae ee ee ke es ee i ge aia tla ay ey ee si fom Pe yeRS Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 95 Dvargialk — Falco aesalon Tunst. Af denna mordlystna, lilla falk fick djurgarden 1911. 18. X. emottaga en 4 Helsinge, Grankulla, af skoleleven Jarl Carpelan nagra dagar tidigare infangad individ. Ett annat ” exemplar erh6éll samlingarna 1915. 8. VIII. Den hade infan- gats 4 Stengards sjukhus tomt, da den slagit ned pa en dufva. Den 14 augusti lyckades falken rymma. Angaende dess vidare 6den erhélls ovantadt upplysningar genom d:r E. Kivirikko. En skolgosse E. Pietilainen hade en s6ndag i augusti, som han antog den 8, men af ofvanstaende syn- barligen den 15 i manaden, p& Strandvagen vid Brunns- parken iakttagit tvenne roffaglar i luften, inbegripna i batalj, hvarvid de under tumultet hamnade pa marken, dar den Mindre draptes af den tillskyndande gossen. - Fageln bar en aluminiumring N:o 21 om tarsen. PA ett af Sallskapets Sammantraden, dar meddelandet gjordes, blef jag i tillfalle sprida ljus 6fver saken. Det ar andra gangen min ring- markning af faglarna i djurgarden fér den individuella iden- titetens bevarande, pa detta satt Adagalagt sin nytta (se rymlingen-korpen). Jaktfalk — Falco gyrialco L. Af denna lika st&tliga som sallsynta adelfalk fick dane se garden 1914. 12. I. emottaga en praktfull gammal individ (3?), genom stationsinspektor A. W. Akerberg. Fageln hade vid : _ Oulainen tagits med sax, hvars demolerande verkan tyvarr -krafde offrets lif redan efter Poole — Tornfalk — Cerchneis tinnunculus i Denna var allmannaste och nyttiga, men af den stora — : mg allminheten sa féga kinda roffagel, som vanligen far ga under re _-Tubriken sparfhok, har, som sig bor, varit rikligt — : _uppgifter och data afspegla Klarare An allmanna =e 96 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. © terad i samlingarna. Narmare hundra individer ha samman- lagdt under dren 1889—1917 har fOrekommit. Det dfver- vagande flertalet harstamma naturligtvis fran hufvudstadens omgifningar, men 4fven andra orter ha varit foretradda fran Terijoki till Aland anda upp till linjen Nurmes—Brahestad. Forvarfven sedan 1910 ma har atergifvas: N:o 56—57 1910.17. VII. juv. Nurmes, Kuohatti revir, E. K. Enckell. wo De » 13.VIUl. , Helsinge, Drumsé, Lindstrom? » »09—60 ,, 30. VIII. Esbo. » 61—66 1911.22. VI. , Sibbo, Heimbiirger. a he » 3 VII. ad. Helsinge. » 68—72 , 27. VII. juv. S:t Michel, Juva, Purhonen. a » td—74 , 2.VIHl. , Ilisvesi (Kuopio). » to—(6 , 29. VIII. , Helsinge? Y. Haapkyla. goed » 2.1X. adQ Helsinge, Drumsé, E. Lindstrom. a 1912 24. Ty, Inga: ; » 79—80 1913. 20. VIII. juv. Korkeakoski, M. Kuosmanen. - Z » 81—85 , 29..VII. , Aland. » 86—87 1914. 4.VIIl. , Pargas oe 1916. 24: Vil... Pert rijold, sf beste. Be ae 25. VII. ,, Helsingfors stad. q e 90—91 , 17. VIII. , Puumala, siasceke - nn 32 wey he Se Helsingfors stad. a oo we . Schantz. » 94 1916. 4: VUE. Kyrkslatt, rite her: Kungs6rn — Aquila chrysaétos L. Inalles ha c. 30 individer af arten férekommit i djur- garden under dess tillvaro. Ar det redan i allmanhet for studiet af de hégre djurens férekomst och utbredning hos : oss till stort forfang, att i djurgardens journal fran ti : g& sin undergang till méte i vart land. Sadana exakta 0 och erinringar vara vilda djurarters carmeacagias AL ded Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 97 derrattelser jag ur anteckningarna om Hoégholmens kungs- ornar lyckats vinna, synes arten vid sekelskiftet forekommit bofast i ett hastskoformigt bilte fran nordliga Tavastland genom Osterbotten upp till Norra Finland och Lappland samt ostvart ater sdderut langs riksgransen ned i Karelen. Féljande sammanstallning ger en uppfattning dirom: N:o % juv? = juv. ad. 1—2 1891.14, VIII. 3—4 . 1895. 7. VIII. 6 1897. 20. VIII. 8—9 1898. 20. VII. 10 Rye iP e 13—14 1904, 13. VII. 15°, po Die Vail: 16—17 1907. 15. VIL. 18 a Saw ik 19 1910. 30. VI. Anbud 1911. 12, VI. 20 E 9 : 21 4912-10) Vi. 3 Anbud 1913512: VE 22 Pas Ae Anbud 1914, — 23—24, 1915. 23. V. Anbud , 8. VIL 25 ~ OG VIL 26 sa 5 ee EE 27 pa ee Anbud LSEG oe. ; » ” ih srt 2 ad. 28 » 14. VIL juv. 29-1917. 20. XI. ad. _ Helsinge, Degers. Osterbotten, A. K. Lindeman, Kalajoki. Karelen, K. Nissinen, Sordavala. Osterbotten, Vasa. Karelen, N. L. Arppe, Vartsila. Nordtavastland, A. Heikell, Myl- ; 5 te Borga. Lappland, v. Wright, t, Sodankyla. Engstrém, Helsing- a ? ce. parm Kuohatti revir, E. K. Enckell, urmes. ar. Tavastland? D. J. Wadén, Tu- ren Kuohatti revir, Enckell, Nurmes. | Osterbotten, H. Roos, Kannus. Nordkarelen ? W. Linnoila, Nur- mes : Suomussalmi, O. Sorsakoski — Kuohatti revir, Enckell, Nurmes. Kuusamo, Y. Haavisto, Kuusamo. oe T. Haaranen, Tobyia- jarvi . Kajana-trakten. Ivar Mikkonen, L ieee E. Merikallio, Ol- hava. Nordsavolaks?A.E.Fri, Nyslott. : Kuhmoniemi, I. Arvela. ; Kuohattirevir, Enckell, Nurmes. Rannarevir, Simojarvi, A. Salko, “es Pudasjarvi. 98 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Betraffande 6rnarna fran Kuusamo i anbudet af 8. VII. 15. foreligga enligt tidningen Kaleva nagra intressanta upplysnin- gar. Ornungarna, tvenne till antalet, togos af forstmastar Y. Haavisto den 29 juni 4 Vasaravaara i Kuusamo. Orn- boet befann sig i en 7 m hég fura. Med langa st6érar pe- tades boet ner. Den ena ungen stannade i boet och blef oskadd, medan den andra f6ll ut och fick en lindrigare blod- stértning, fran hvilken den dock repade sig. Nar ungarna instuckits i en nafverkont, kom 6rnhonan flygande med en hare i klorna, men da hon sag hvad som handt, slappte hon : _ bytet och flég sin kos. Uti och omkring boet hittadesben af ett tjugutal harar, kalffétter och krakfétter, ett par af- gnagade ripskelett och rester af allehanda fagelungar, hvilket visar, att 6rnungarna ej lidit brist pa foda. I ett bref till mig redogér forstmastar A. Salko pA begaran ofver Ornen N:o 28 samt darmed i samband st&ende omstandigheter, med bifogande af en upplysande karta. Boet var belaget i top- pen af en 15 meter hog ,lakkapaa‘-fura méd litet skyddi sydostlig riktning af en uppatvuxen gren. I narhetenfanns Ornparets fjolarsgamla Ofvergifna bo i en 25 meter hog tall pa 17 m afstand fran marken. Detta naste matte inte min- dre 4n 2 m tjocklek och hade salunda varit bebodt i manga ar. Bada dessa 6rnbon hade bygts pa nordvastliga sidan af stammen samt pa vistlig sluttning. I boet som innehdll en unge och darunder pa marken antraffades lamningar af ren- _ kalfvar, far, harar, alla slags skogsfaglar samt ett par klor af en 6rnunge (syskonkannibalism?) eller annan stérre rof fagel afvensom en till halften uppaten ekorre. Fyndplatsen utgéres af Palovaara nara Simojarvi by af Pudasjarvi socken c:a */, km fran Paasonjoki séderut och 3 km fran gransen till Kuusamo. Redan 4ret forut hade det gamla ofvan- _ _ beskrifna jatteboet plundrats p& ungar och nasttradat fallts, _ hvilket foranledt Grnparet att bygga sig ett nytt bo j nar- _ heten af sitt forra hem. Tyvarr med samma resultat bade a for tridet och dess lefvande bérda. Nar bildade personer af tankléshet féregd med sAdant exempel, huru skall man a af alimogen, som mera sheerezen ser pa maori kunha, i Wrenn) She pote BI iat oR eae te : ee ee ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 99 krafva helgd fér naturens lefvande minnesmarken och skydd for en af dess Adlaste attlingar. En synnerligen intressant uppgift é6fver kungsérnen som hackfagel i Sédra Finland har delgifvits mig af d:r A. de la Chapelle, hos hvilken jag horde mig f6r angaende en hafsérn i djurgarden. Denne fann i juni 1912 4 Sand nara Hangé i €n sumpig, elandig trakt jamte flera gamla 6fvergifna kungs- Ornsnasten, tydligen i tiden bebodda af samma par, Afven ett farskt bo i en tall. Det innehdll en unge som fangades forvaxling med hafsdérn fr utesluten. Fallet skulle sélunda rora sig om en ovanligt sydlig hickort vid kusten, en mot- svarighet till Gotska sand6n i Sverige, dar nagra par kungs- Ornar dro bofasta, tack vare 6ns rikliga tillgang pa hare. Ornarna ha utmarkt val trifvats i sin rymliga voliar 4 Hégholmen. Dédsfall aro sillsyntheter. Just nu medan ar- ket gar till tryck (mars 1920) ha tvenne kungsérnar visat benagenhet for bosattning. Det begynte med att paret en dag eo i bérjan af mars afbrot grenar fran traden, af hvilka de sokte pa | stenkumlet hoptimra ett naste. Jag tog inte saken sd allvarligt, | : forran honan den 17 mars varpte ett 4gg pa snéskaren i buren = Reeth ea | och dagen darpa ett annat. Omedelbart installerades en rymlig — | rotkorg i volidren jamte lésa kvistar och annat bomaterial och a snart lag honan pa ett agg i nastet, placeradt i ett af traden. — ‘ Den 25 maj utklacktes en 6rnunge, som tyvarr efter ee 'e dagar sparlést fOrsvann. Fjallvrak — Archibuteo lagopus (Briinn.). | Endast ett fatal ganger har djurgarden fatt mottaga landets sédra delar: -Nco i 1899. 30. V. Helsingfors omgifningar » 2 1912.10. X. Turenki, J. Laine. > 3 1915. 15. X. Salo. ena sedan boet férstérts. D:r de la Chapelle férsakrar att en— % fjallvrakar, infangade under stricktiderna var och hést i ae | _ Darjamte erbjéd_ fopubnlains E. kK. Enkell i Nurmes, en 1 “ts djurgardens framsta raear: shine i bref: af den 19. VL oa _ dock icke férglémma, att de flesta af de senaste 4rens ung- 100 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. 1910 tvenne ungar af arten fran Kuohatti revir, men hade dessa sedermera redan flugit ur boet, da han skulle taga dem. Fyndet ar m§arkligt sa till vida som det ror sig om a en alldeles ovanligt sydlig hackort. Ormvrak — Buteo vulgaris (L.). Val ett drygt hundratal ormvrakar ha under 4ren 1889— 1917 frekventerat samlingarna pa Hégholmen. De héra hemma i olika delar af landet Anda upp till linjen Gamla Karleby— é Nurmes. De flesta dro tagna som ungar ur boet, ettringa fatal med sax. Under min tid ha inkommit: “No 79 1910. 30. VI. Sibbo. é 80—82 17. VII. juv. Nurmes, Kuohatti; E. K. Enckell q 83 nw 30. VE Saaksmiki, Th. Renvall. 84—85 » 26. VII. , Korkeakoski. se 86—87 1911.27. VII. ,, S:t Michel, Juva, Purhone 88—30 i a" a | Bears oe Kuohatti revir, eae, 91—92 gr 2a ye ee 93--85:- 1912.10. Vil. ~, Kuohatti, Enckell, 96—97 » 16. VII. ,° S:t Mickel, Purhonen. » 11. VII. , Kuohatti, Enckell. 99 f WE ay Srna — 100—101 1913. 5. VIII. Inker Pir. 102 ‘ce S:t wichal Purhonen. Viborg, Pero. Nurmes, Enckell. 107—108 1915. 27. VIL. S:t Michel, Juva, Purhonen. 109 1916.15. VI. ad. Laihia, J. H. Filppula. 110 » 13.1X. juv. Lapptrask. rae 111 » 20.1X. , Nurmes, Enckell. 112—113 1917. 2. VIII. ,, S:t Michel, Purhonen. oo 20 oe Oe Oe Bee eS ee a 103—104 , 13. VIII. , Nurmes, Kuohatti, Enckell. 3.3 06U3C~S Af den rika férteckningen vill det synas som om orm- vraken allt annu vore synnerligen allman i landet. Vi f kullar erbjudits af djurgardens s. a. s. ordinarie leverantorery _ hvilka operera i annu— af kulturen Atminstone delvis ~ Le eN “pee Z Oe stag Bett Ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 101 rorda 6demarker. I nylandska kustsocknarna t. ex. torde nog arten redan hora till sallsyntheterna, om 4n nagra par dar annu Arligen hacka. SAsom belysande for vederhiftig- heten hos roffagelkannare bland allmogen fortjanar har om- namnas, att en af Finska Jaktféreningens jaktvardsinstruk- torer, till hvars aligganden bl. a. hér att under resor i landet uppmuntra allmogen till anvandandet af saxar samt undervisa befolkningen i kannedomen om de skilda roffglarnas art- marken pa det inga forvaxlingar vid premiering af bytet ma ske, erbjudit mig en brun kdrrhdk, hvilken vid framkomsten befanns utgéra en mérkfargad ormvrdk N:o 109. HafsOrn — Haliaétus albicilla (L.). Om denna art galler detsamma jag betraffande kungs- Ornen inledningsvis yttrade, exakta uppgifter om ursprung, hackplats, hackdata m. m. for djurgardens exemplar, hvilka nu dels saknas, dels 4ro synnerligen njugga och bristfalliga, hade agt en utomordentlig betydelse fér studiet af hafs- Ornens utrotningshistoria. Ty att arten 4r déind till under- gang, dirom rAder intet tvifvel. Inalles har till djurgarden inkommit bortat 20 exemplar, alla fran kustlandet och skar- garden vid Bottenhafvet och Finska viken, inbegripet Ladoga. Dessa fakta bestyrka en af mig lange nird férmodan, att uppgifterna i litteraturen om hafsérnen sAésom hackande vid de stora sjéarna i det inre af landet icke finna stéd i verk- ligheten, utan tydligen réra sig om kringstrykande, hemlésa individer. F6ljande exemplar finnas antecknade: No 1 1889. 26. VII. juv. Nystad, Lyperté, O. de la Chapelle. » 2—3 1892.27. VI. Aland, hampst ?) V. Brander. » 4 1893.29.IX. > gore » 5—6 1899. 8. VII. juv. (Hitis, Bromarf?) — Hango. — » 78 1908. 39 ad. Aland _ - Ol) 1000... fue. Abo skargard _ n ie. 2010 60. Vi Aland. — + SAG VE Malaks, A. W. Malmberg. Anbud , 25, VIII. 2 ex. juv. Ladoga—Karelen, H. Raninen. » 16—171911.28.IV. 1-ariga Aland, Nystrém. » 18 1919.— 1X. juv.- — Féglé. 102 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. De tva ungarna fran Ladoga, utbjudna af herr Raninen i Sordavala, aro intressanta darigenom att deras harkomst i sin man bestyrker den historiska samhGrigheten melln La- doga och Finska viken. — Da jag varen och forsommaren 1900 vistades i Salmis fick jag nagra ganger ute pa Ladoga vid Lunkulansaari och Mantsinsaari se den majestatiska fa- geln kretsa pa spaning efter rof, och hackade arten med sikerhet inom omradet.! Malaks-fyndet Ar af relativt farskt datum, och har i Osterbotten finnes val arten annu_bofast, ehuru inga nya anbud inldpt, ej heller fangstmannen, oak- tadt flera paminnelser angdende anmalan om event. nya kullar, gifvit nagot lifstecken ifran sig. Lypert6-fyndet gjor- des under en seglats den 7 juli 1899; numera kan man sa- _kert pAst& att arten i Nystads-trakten, likasom i Nylandska skargarden och formodligen afven i hela Abo skargard ut- rotats genom boplundring och hansynslés férfdljelse. At- minstone foreligga Ofvertygande uppgifter harom af prepa- rator A. Eklund betraffande Korpo och Houtskar. Annu pa _. talet férekom hafsérnen hackande pa flera stillen i Vastra _ Nyland; sa hade haradshdfding Knut Sundman funnit boet _ saval pa Stréms6 mark som pa Algén, hvarest tvenne na- sten iakttagits, det ena i en asp vid stranden af ett trask. _ Blott pa Aland finnes arten annu hackande pa ett par stal- len, antalet minskas dock genom boplundring och skytte ar f6r ar enligt meddelande af artisten J. Snellman. 1910 funnos i djurgarden 5 hafsérnar, ett utfargadt par och tre mérktecknade ungfaglar. Enligt uppgift af davarande Aland medan juvenilerna tagits som arsungar dret forut af samma person i Abo skargard (Nagu?). __Det gamla paret i blekgul skrud med hvit stjart sig oF UPL eae ME, fe Da jag tilltradde intendentbefattningen pa Hogholmen : : ER acct eae see s gee ies. ca ee ROMS ee SE Ba cont a sR oe OE Re Se ee | a -fodermstaren hade det gamla paret inkommit fran Abo, dar — let flera ar hallits i fangenskap och som ungar tagits pa — forsta gangen i i mars 1911 — och detta upprepades se- — “Se” mins ‘uppsats: “Anteckningar gjorda under en ornitologisk — u och M Mantsinsaari-i Salmis socken. Metie Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, No 1. 103 dan de fdljande vararna — sluta sig samman under smek och lock, sittande sida vid sida i en af volidrens tallar. Snart ' begynte de bygga sig ett naste i tradet af grenar de sjalfva R med nabb och fétter afbréto eller upplockade fran marken och sedan sékte placera mellan tvenne kraftige grenar. De stordes emellertid i sitt hackbestyr af grannarna — i den stora voliaren héllos samtidigt 14 kungs- och hafsérnar — som passade pa att rifva ned hvad det karlekskranka paret : uppbyggt. Jag placerade nu en praktig rotkorg i tridet, q hvilket af paret till fullo senterades, men till foljd af de 6f- riga Ornarnas standiga ingrepp i hemfriden blef haraf intet. Till slut sékte sig den varpsjuka honan en undangoémd vra pa marken och krafsade sig en liten grop, dar hon lange och val dagen lang tillbringade sin tid, utan nagot synligt resultat.'_ Emellertid utvisade handelsen, att ifall nédig isola- tion af paren agde rum och burférhallandena i 6frigt, sir- skildt i afseende a rymlighet, vore tillfredsstallande, en afvel kunde paraknas af 6rn ,viddernas konung och frihetens symbol“ i fangenskap. Detta bestyrkes 4fven af kungs- 6rnarna varen 1920. Tyvarr afled 4fven den ena af gam- lingarna under krigsdren af en erhallen blessyr, forran jag blifvit i tillfalle att inskranka érnstammen och afskilja paren fran hvarandra. Riktigast hade varit att inte mottaga flere Pans i 5 paren Hoe eee by erbjudna érnarna dédats fér erhallande af skottpenningar, skyttar. Daremot har jag uppmanat leverantérer att skanka — de infangade érnarna friheten, en uppmaning som 4fven, -vittnar det sakférhdllande att trenne Ornar, som en vardag oe ly ckats rymma, ater vid ne ORS. sokte sig tillbaka ie ine sitt ecet: a Mes ‘Se niarmare ‘hirom i min bok -I naturens lusigird ing “tore 1916, ‘i uppsatsen os érnparet“ “ae : exemplar 4n burférhallandena medgifvit, men da hade de © a och att sjalf frigifva mina dfverlopps, mer eller mindre tama 6rnar, hade lett till deras fallande af kringstr6fvande gladjande att framhalla, foljts af forstmastar E. K. Enckell i oe Nurmes. Huru tama 6rnarna dro pa Hégholmen, darom "_ 104 Palmgren, Hogholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. Till féda har jag gifvit hafsérnarna i man af tillgang fisk som ombyte i kéttdieten. En gAng lat jag i bassangen placera lefvande fisk, som hafsérnarna med en beundrans- vard fardighet i blinken uppfangade ur vattnet och fértarde, medan kungsérnarna, oaktadt ifriga férsdk, inte lyckades fa tag i en enda. camer Pandion haliaétus (L.). Inalles har, som nedan framgar, ett 30-tal individer representerat arten i djurgarden. De hora hemma sava fran kusttrakterna som inlandet och synes med fa undantag tagits som ungar ur boet. En del forvarf fortjana atergifvas: N:o 3 1895. 3. VIII. Salo, Férby, Petter Forsstrom. » 6—7 1896. 1. VIIT. Pitkaranta, Robert Pelkonen. gy i 8-9 5 dee Jarvela, Georg Leander. \ ie 5 1900. 11. VIII. Kervo, Astrom. OES 1902. 13. VIII. ppo, dary ti) 1904. 22. VIII. juv. Sibbo, A. Mangstr6om. eas 1) 1905.1. LX. 19 20.1X. , Karkku, E. Pettersson. 21—22 1911. 20.VIl. ,, Pojo skargard, Arvid Rosenblad. 23 1912. 21. V. ad. Forssa, Talpia, K. Simola. « 3 8 3 & 25—26 1913. 4. VILL juv. Pojo ene! Backstrom. War 1915.30.V. ad. Jockis, K. Fazer. 28 » 90. VIII. juv. Perna, J. M. “Grinberg. Anbud 1914. . O. Sorsakoski, S: imi. bg i WiBes 1 _ E.K.Enckell, Nurmes.| Det enda bo han under sin tid fur nit ja Kuohatti revir. ay ~- Mo 15 och 18 aro tagna ur samma bo i-en hég talli sib» socken 4 Nevas gards marker, nara den s. k. Stads- viken, enligt benaget meddelande af Sclaeradshitdieg A. fangstrém, som i samband harmed omnamnde, att aiven pape par feck sitieag hackat i samma socken i en Aldrig pa en | liten holme invid Skyttenskar. Dessutom hade Mangstrém under ett whiner Hitis skit ie eae as oe ion ak ace a ete ater Be ete card sommared Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 105 1917, da pilgrimsfalkarna togos (se denna art), antraffat jam- val ett fiskgjusbo med 3 ungar i en fura. Vid tillfallet nedskots en af de gamla faglarna och nistet plundrades, ty, sade mig hr Mangstr6ém, sa var nu allmant jagarsed den tiden. Och 4r val i de flesta fall allt annu, ville jag tillagga. Un- der sadana forhallanden 4r det ej att undra 6fver, om den for jakt-, och praktiskt sedt, afven fdr fiskerihushallningen fullkomligt ofarliga gjusen, som bade genom sitt fangslande yttre och sitt lefnadssatt utgér en af var fagelvarlds intres- santaste former, snart skulle blifva utrotad. LikasA aro kul- larna 21—22 och 25—26 tagna ur samma ndste under olika ar. D:r A. de la Chapelle har meddelat mig att 4 Linnais mark i Tenala sedan 1840 férekommit ett bo af arten i en hég otillgainglig tall. Omkring Ar 1891 skét denne i juni 10 fiskgjusar vid boet, hvarest ungar funnos, pa en morgon tre, en annan tv stycken. Var detta bo ett gammalt till- hall fér de generationer har fostrats, sA att de besdkte barn- domshemmet och fédde de foraldralésa ungarna? Vid Skogby torde arten a4nnu hacka, men ar utrotad vid Linnais. Bivrak — Pernis apivorus (L.). Omkring 25 exemplar ha under aren erhallits till djur- garden, hvaraf en del ma Atergifvas: Nio 3—4 1904. 19. IX. Joensuu. wi ES RES, Hirsalé, Saurén. ae » 13 1910. 16. VIII. juv. Nurmes, Kuohatti, E. K. Enckell. °°" 22 » 14-15 , 21x. Sordavala. me » 17—19 1911.27. VII. S:t Michel, Jara, Purhonen. » 20 » 22 VIII Kuopio, lisvesi s Nurmes, E. K. Enckell. » 25 1915. 15. VIII. Oulainen st., L. W. Akerberg- » 26 1916. 31. VIII. Nurmes, E. K. Enckell. Anbud 1917. 2ex. Ostermark, Svante Suksi. Exemplaren under min tid ha ofantligt varierat till fire drakten. lisvesi-individen N:o 20 var mérkt ehokoladbran, 21—22 , 29.VIII. , Lieksa, J. Ahonen. 23—24 1912.11. VIII. , ” 106 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. medan i S:t Michel-kullen 16—19, marklig genom sin stor- lek 4 st., funnos de mest brokiga exemplar, hvaraf en syn- | nerligen ljus till fargen och s& godt som utan flackar, sa 4 att fageln pa afstand verkade nastan hvit. } Dufth6k — Astur palumbarius (L.). Af dufhéken, vildnadens svara buse, for hvars skull hela roffagelkriget med saxar i hufvudsak pabérjats, och som i jaktvardsdelegationens Arliga rapporter pA grundvalen it af insamladt statistiskt material upptages som synnerligen allman i hela landet, har djurgarden under sin 30-Aariga till- varo erhallit inalles blott nagra och trettio exemplar — i ce medeltal alltsd ett per ar — eller féga flera An kungsornar. De allra flesta hokar ha infangats som ungar — tack vare ; deras blinda oférvagenhet, da de t. ex. forfdljt ett byte in i byggnader — och blott ett fatal pA senare tid med saxar. _ Salunda har atminstone tre individer erhallits i skogsfagel- -volidren, dir de genom det fina taknitet slagit ned efter” _nagon af dess invanare, och minst lika manga ha vid chocker mot burgallret funnit sin bane. Endast fre kullar, fransedt nagra anbud 4 sAdana, ha under min tid inkommit och fran _ tiden dessférinnan beréra antagligen lika manga férvarf ur boet tagna ungar. Redan dessa fakta enbart tyda pa em Ofverdrift i férenamnda jagarstatistik om tusenden per nee fangade dufh6ékar, hvilket val finner sin forklaring i en all- man férvaxling med vrakar. Jag tror man tryggt kan sag@ att arten i stort ar en i landets sédra och mellersta delar tamligen jamnt utbredd, men sparsamt forekommande hack- i FG pecan, Giver. inkomna dufhékar sedan 1910 ~ See es i ae Pacenkt, y. Laine. 9 “10. VE luis Naraon, ba K. coneunee VEE” Le Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 107 N:o 26—27.1912. 3. VI. | ad. Uledborg, E. Skogstedt. Anbud ,, 13. VII. 2 juv. Vasa, O. A. Andersson. : reper 1913. 4. XI. Forssa, J. H. Filppula. 4 3, 3°29 oe DSRS: ammela, K. Simola. Ee a | » 2.XII. ad. Kyrkslatt, Bjérk. 3 sae 1914. 15. X. Laihia, J.-H. sadeivesh : oh 8G RE Nilvia 33 1915.22. VII. juv. Kymmene, J. lotrbaceis. 34 pj ote VE » suva, E. Purhonen. Dufhékungen fran Kymmene, N:o 33. uppgafs i anbu- det som skrikérn, ty modern var ,tavallisen lampaan kokoi- nen“ och meddelades tillika att tva mindre ungar i boet a uppatits af den till kroppsstorleken kraftigare utvecklade tredje ungen. Ett anbud 4915. 15. VII. af stationsinspektor M. W. Akerberg, Oulainen, rérande en kull om 3 dufhék- ungar, visade sig Asyfta bivrak. Man jamfére nu med forenamnda sparsamma dufhéks- forvarf det stora antalet ormvrakar, som erbjudits och in- kommit till djurgarden, och hvilka senare till alldeles 6fver- vagande del tagits ur boet som ungar. Ett motsatt resul- tat gifva jaktvardsdelegationens officiella statistiska enqueter, at enligt hvilka de dédade ormvrakarnas antal blott vore en vt brakdel af dufhékarnas — t.ex. ar 1913 dufhdkar 4,817 mot — iss ormvrakar 381. Att detta inte kan 6fverensstimma med — verkligheten — snarare ar forhallandet omvandt — ligger for 6ppen dag. I fangenskap dro hadcarnt, bade duf- och sparfhéken, svara att halla, ifall de inte tagits som spaidungar ur boet, Och &fven da erbjuder deras vard stora vanskligheter. De aro ytterst otillgiingliga, obandiga och skygga och rusadar- for som blinda mot takgallret, di nagon narmar sig deras r. Denna manéver upprepa de sa lange och grundligt att den kansliga vaxhuden vid nabbroten skadas, ja oftat.o.m. Pannhuden flickes upp, hvilket inom kort leder till deras fe _ Undergang. Taket pA hékarnas bur maste darfér i motsats till det allmangiltiga | krafvet vara tackt och mérkt, och _ Séliva voliaren sa rymlig och fér allmanheten litet tillganglig a ee Belt: annorlunda aro” vrikarna och och falkarna : So I eA we Se ae ee ea ne en ne Eee sei selena i * - > tid inkomna exemplaren ma &tergifvas: 108 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. och roffaglar i dfrigt; de vanja sig latt vid fangenskap och blifva tagna som ungar, tama och stillsamma samt reagera darfér fOga for manniskorna omkring dem. Rusa de nagon gang upp mot taknatet — sdsom vuxna infangade exem- plar — vdnda de sig och taga emot stéten med fotterna. Medfor man at hdken i buren en ddd fagel eller ratta, som bares synlig, forandras plotsligt hela dess upptradande. In- tresset fjaittras d& helt af bytet, pa hvilket hdken slar ned och ogeneradt t. 0. m. griper ur handen. Det 4r denna obandiga blinda djarfhet, for hvilken hékarna s4 ofta ute | naturen plikta med sitt lif. Sparfhok — Accipiter nisus (L.). I motsatsen till sin stérre slakting har sparfhoken rik- ligt frekventerat djurgarden. Af det val hundratal exem- plar djurgarden sammanlagdt emottagit, ha talrika individer aflifvats, emedan arten fdr tillfallet varit kvantitativt mer an tillfredsstallande representerad i samlingarna, och ha sa- dana individer ofta inte ens upptagits i journalen. Jamte ett betydande antal kullar fran olika delar af landet har djurgarden erhallit talrika vuxna individer, som infangats da de vid férféljande af sitt byte tringt in i bostader saval i staderna som pa landsbygden. En del af de under min _ No 37 =: 1910.31. VIL. ‘Helsinge. 38 » 29. VIII. | Tavastehus, Bédk. 40 1911. 5. ad. Helsinge, Hégholmen. 24.VII. , Nurmes, Kuohatti, E. K. Enckell. 27. VI. , S:t Mickel, Juva, E. Purhonen. 53 =1912.12.V. ad. Viborg, Olof Oborg. meh | AVE. fav ep sg E. Orsi corase 88 1912, OV. ad 3 Borga, Vikl — 57-60 1914.11. VIL juv. Gla Karleby, ce. ee 2.IX. — -Helsinge, Malm, Danielsson. 42, » 10.VII. juv. Kyrkslatt. ‘4 oe 8 a NE eee ESET ee aT Se ae. Rs Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 109 N:o 62 1915.27.IV. ad. H:fors, Hégholmen. 62—63 , 11. VII. juv. Sjundea, R. Granit. =; 68 1916.18. VIII. , _littala, B. Viklund. » 69—72 1917.24. VII. , S:t Mickel, Juva, Purhonen. Bla karrhdk — Circus cyaneus (L.). Ett 4 Jollas i Helsinge infangadt exemplar donerades at djurgarden 1891. 6.1X. af bankdirektér Laethen. Burférhallandena pA Hédgholmen for roffaglar har for de flesta arter laimnat mycket ofrigt att Gnska. Ornvoliaren ar visserligen bade hég och rymlig, men da de bada ar- terna, representerade af flera individer, har sammanforts utan mOjlighet till event. isolering har tillfalle till hackning for enskilda par omintetgjorts. Ugglorna, som i hufvudsak aro i rérelse pA natten och i skymningen, ha dock haft skaligen dragligt — med undantag fér fjallugglan, som for- drar alldeles sarskilda anordningar — medan vrakar, falkar och hékar med sitt stérre kraf p& rérelsefrihet och undan- skymda hviloplatser saknat betingelserna for trefnad i sina tranga afdelningar i den gamla af brader och nat uppforda buren. Grunden till en ny andamalsenlig voliarkomplex for roffaglar, lades redan sommaren 1914, men kriget bragte — tyvarr arbetet att afstanna. Alla roffaglar, afven de bort- lyttande bland dem kunna utan svarighet utharda var vinter i i det fria blott de férutom lamplig féda 4ga tillgang pa ie tackta och Ijusa afdelningar i sina volidrer, dir de vid stark kéld och speciellt under stormiga och regniga hostdagar kunna finna ett valbehGfligt skydd. P& Hogholmen var man 1914:10 , hvaraf 1 ex pa varen, 24.IV., resten under tiden 17. X. nee oles oe -—8. XI, bl.a. 4 pa samma dag. ae a : Den i4- mars (1916 inképtes af en yngling fran Raja- fe o maki 7 st. rapphéns. Genom forhér framprassades ur ho- 3 112 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. nom bekannelsen att han med ryssja infangat faglarna under en lada! Rapphoénsen aro synnerligen skygga i fangenskap. Oroade genom nargangenhet flyga de lodratt upp som vaktlarna och rusa besinningslést mot burtaket och sidorna, hvarvid manga svart blesseras. Isolering nddvandig. Fodan densamma som at fasaner. Adelfasan — Phasianus colchicus L. Af fabrikér Karl Fazer erhéll djurgarden redan ar 1904 sina forsta afvelsexemplar, hvilka sedermera lamnat riklig afkomma. Till bloduppfriskning af stammen anvandes indi- vider som ar 1912 utklackts ur agg tagna ur redet vid slater 4 Viks kungsgard invid Helsingfors. Omkring den 1 april vidtager parningen, och de fdrsta aggen fdr 4ret varpas _tvA veckor senare. Tidigast har klackningen verkstiillts den 15 juni (1911). Hjarpe — Tetrastes bonasia (L.). Ar 1912.6. VI. erhéll jag p& begaran 7 st. hjarpage : fran Nurmes-trakten genom forstmastar E. K. Enckell. Dess# placerades omedelbart under ligghéna, men utan resultat; Cie antagligen voro aggen d& de togos redan nagot legade. _ Senare, 1914. 26. VII, emottog jag fran samma hill en hjarp- a __unge, som dock redan vid ankomsten var déende. cat Tjader os Tetrao urogallus L. _ En af mina hogsta 6nskningar har varit att fa ade: pa holmen. Djurgardens tjaderbestand, likasom i domestikationsférséken med vara skogsfaglar, ha misslye- kats, frimst val beroende p& afsaknaden af lampliga 0° ‘at be ria voliarer. Fore ar 1910 hade ae posi: sam lvoliaren. afage Nya sma 5. Bild 1 E Nya skogsfagelvoliaren. Bild 16. 114 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. manlagdt omkring 60 individer fran Nyland, Tavastland, Sa- volaks, Karelen och Osterbotten forekommit pa holmen. Se- nare har jag mottagit inalles 10 exemplar. Af dessa for- tjanar ett sarskildt omnamnande. Ar 1910. 24. V. mottog djurgarden per jarnvag af okand gifvare en praktig tjader- tupp, ,speltjadern* kallad pa grund af sin mest karakteri- stiska egenskap. Han hade under hela farden fran norra Karelen spelat sA intensivt i transportladan, att stjartpen- norna nastan till midten voro afbrutna och afslitna. Pa den emballaget vidhangande adresslappens baksida stod skrif- vet, att denna tjader, som hallits tvenne Ar i fangenskap och uppfoédts med hafre, spelar a4ret om. Och han gjorde min-. sann skal for sin orlofsedel. Knappt utslappt i sin bur gick han rasande lés pa vardaren med nabb och klor, sa att “ denne fick séka sin raddning i en snabb retratt. Aldrig ° : har jag sett maken till underverk. Tuppen knappte och ; slog klunken och hvaste under himlastormande chocker, som bragte hararna i buren i flitig motion, och mot publi- _ ken, som samlades bakom natgallret for att ase spektaklet, for han fram trots hindret s& det gungade i hela buren. Nu hade jag samtidigt pA holmen i en annan bur ett tjader- par. Tuppen hade spelat och fjasat fér sin héna hela va Hela resultatet bestod dari, att hénan varpte ett skinnagg -— en sarskild kalkutfodring hade tyvarr icke kommit i pruk. Nu skiftade jag tupparna. Spelman skulle fa ett naturligt foremAl och utlopp for sina éfversvallande kanslor. Och _ Féljande morgon var hénan alldeles utmattad samt bar- _ plockad och blodig om hufvud och nacke, sa att hon sina blessyrer nagra veckor senare afled. Speltjadern skilj- des hadan om natten 1912. 20.1X., sedan han under 8—? ile pagar sporadin, och ont annu i maj. 1911. 14, Ue ren sa jag vantade en allvarlig p&féljd af deras moten-— (PLe Ss Sig sweet) tesa f eee Sg) PINES AP utc 8S” OOO ob p= Spee cy eee _ det blef verkligen ett spel, som om ,fan suttit vid straken*» af Arets manader flitigt spelat, sig sjalv till pina, men den | ; cl -ksamma publiken till obeskriflig glidje. Om spelet har a ig -antecknat: 1910. 25. II: bérjar; fran 3. Ill. till manadensS ut_intensivast, med férkirlek langs en kullfallen stam; — z Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 115 »speltjadern“ spelar ifrigt fran forsta bérjan med oférmin- skad styrka anda in i oktober, harefter lamare och med intervaller under en manad framat. 1912. 20. III: ,speltjadern“ begynner spela efter 4 manaders uppehall. Ar 1915.2. VI. erhéll jag pa bestillning 7 tjaderagg fran Korso. Under ligghéna utklacktes af dem 5 kycklingar. Af ovarsamhet trampade fostermodern genast ihjal tva af ungarna. Inom en vecka stréko de aterstaende med, alla anstrangningar att sdrja for deras valbefinnande till trots. Samma sorgliga utgang fick mina férsék med halfvuxna ungar, hvilka tagits som smA och pa fédelseorten en langre tid uppfédts af fangstmannen. Den nya skogsfagelburen borde erbjudit internerna 6nsk- vardt utrymme och med de planlagda snarplanteringarna, den upptill torra marken och de praktiga kojorna afven’i 6frigt betingelserna fdr trefnad. Afven dieten anpassades efter hvars och ens smak. Tjadrarna t. ex. fingo bade hafre, majs och hvetebréd, vintertid dessutom unga tallskott och lingon samt om sommaren litet finmalet kétt — konstgjord mask. Likval tycktes de inte riktigt trifvas. Hiartill bidrog sakert rattplagan i mycken hég grad. Orre — Lyrurus tetrix (L.). _ hufvudstadens omgifning, men talrika exemplar afven franan- dra delar bade i sédra och mellersta Finland anda till Nurmes, — Peg pew hy } on Bev is Pee: Kuhmoniemi och lisalmi inorr. Mina domes ochafvels- torsk med arten ha icke krénts med framgang. Deerhallna _ Och mAaste detta, da Sas _ Manga tider uppehaller sig i fuktiga blabarsskogar och padppna- io Djurgardens orrstam har under aren frekventerats af ett — é : 100-tal indivder, de flesta fran den nylandska landsbygdeni- individerna ha varit kortlifvade, isdllsyntafalllefvat ettparar, till anmirkningar, framst bero pa bristen pA andamélsenliga ph burar, d. 4. sadana med gynnsam terrang. Ty — och detta all r | Ss dtven for orrar och ripor — afven om arteninaturengarna 116 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. karr under naringsutflykterna, mAste den i fangenskap hafva tillgang pa torr mark, halst i samband med nagon snar- bevuxen sumpflack. Detta har inte varit fallet pA Hdghol- men, dar afven rattplagan kraft talrika offer. Nagra af de | erhallna individerna ha infangats i staden; sa emottogs t. ex. : 1911. 29.IV. en héna, som sdkt nattkvarter i Sdrnas polis- stations foérvaringsrum f6r druckna personer! 3 Fér att erhalla fullt domesticerade och till djurgards- forhallandena anpassade individer ha forsdk gjorts bade med klackning af orragg och uppfddning af ungar, som re- - dan dessférinnan pa fédelseorten en tid hallits i fangenskap. Ar 1910.6. VI. placerades 9 st. agg fran Korso under ligg- héna. Fyra af dem utklicktes; allt gick till en bérjan ut markt, ungarna uppvaxte under moderns ledning. Men helt oférmodadt strék alla med under senare hilften af august. Vid undersékning post mortem visade de sig vara synner- ligen magra, ehuru féda, sAval animalisk, ,myragg“ och daggmask m. m., som vegetabilisk, olika slag af ,frén", bjorkknoppar samt bar st&tt dem ad libitum till buds. Ar 1913.17. VII. emottog jag pA begiran tre nysstagna Or—- ungar fran Nurmes. De afledo redan efter nagra dagar. Detsamma blef fallet med tvenne halfvuxna kycklingar fran samma ort 1914. 26. VII; den ena anlande i déende tillstand, den andra piggade nagot upp sig, men antraffades 17. X- uppaten af rattor. Féljande ar 15. I. inképtes ett par d+? ungfaglar tagna under sommaren som alldeles smA vid Haa- ee jais by i lidensalmi socken och uppfodda af veterinér OS _ sian Ramberg. Praktiga exemplar, fullkomligt handtama och oo __ trefliga. Ehuru herr Rambergs utfodringslista féljdes, dukade bada under redan i slutet af maj. Om spelet har jag antecknat att det vidtog 1910. 24. Ill. Den 7. V. varpte en héna ett tydligen obefruktadt agg; som lamnades- af henne vind fér vag, och darefter jamte — en del andra agg caneme= under igghona,- men med r : eer seals, - oat Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 117 Sno6ripa — Lagopus albus (L.). , Af forstmastare E. K. Enckell erhdll jag 1912.1.IX. 3 } unga ripor af arets kull fran Nurmes trakten. De ato med 4 god aptit och tycktes férst trifvas, men magrade likval och ‘ afledo 5. IX—6. X Fjallpipare — Eudromias morinellus (L.). Ar 1890. 28. IX. presenterades af kapten Henell, Sérnis, en antagligen darstades infangad individ af arten. Ett ar senare, 10. 1X., dédades den enligt journalen af en roffagel. Tofsvipa — Vanellus cristatus (L.). En tidig férelépare infangades, synbarligen vid Hel- Singfors, 1895. 23. III. och inléstes till samlingarna, men afled redan efter nagra dagar. Storspof — Numenius arcuatus (L.). Denna art har under aren varit representerad af tre exemplar, som alla omkommit genom olycksfall: y N:o 1 1889, 28. VIL. Holeingtns: -trakten, Ahnger. » 2 1891.16. VII. . ee aoe 20. VIII. Botby,, Gis Be eae Dubbel beckasin — Telmatias major Gm. es 4 Ett exemplar frin Wichtis erhélls 1896. 1. Xe som pre- os | Plies af hr G. Sjéstedt. : 118 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Enkel beckasin — Telmatias gallinago (L.). Ar 1910. 12. VII. emottog djurgarden som gAfva af hr A. Dresin en med handerna pa-en gArd i Helsingfors infan- } gad beckasin. Fageln vingklipptes och placerades i den tropiska smafagelvolidren i ,Akvariet*. Under en gran 4 stilldes ett platfat med friskt vatten, omgivet af en bred marginal af fuktiga bergsmossor med torf. Bade i vattnet och rundt om stréddes myragg, som beckasinen lat sig val smaka. Den trifdes alldeles utmarkt och lefde 4nda till 1912. 12. III Morkulla — Scolopax rusticula L. ne Inalles har djurgarden agt tre morkullor, infangade ! staden eller dess narmaste omgifningar: N:o 1 1905. 29. IV. H:fors, E. Suonio 2 1910. 4, XI- é Brun paadensrken. Brandt. 3 1914.11. IV. » | Hégholmen, Y. Kajava. Det fdrsta och tredje exemplaret voro utmarglade exemplar, som redan fdljande dag stréko med af varflytt = ningens vedermédor. Daremot trifdes N:o 2 utmarkt till sammans med smafaglarna i deras inomhusvoliar. Ving- / klippt promenerade den omkring pa sin mossbadd kring | __-vattenfatet och plockade behindigt upp de kringstrédda — 4 , _myraggen. Synnerligen skygg, som kullan var, och da na- gon undanskymd plats i den tranga volidren icke fanns att tillg4, hoppade hon, sAsnart nAdgon narmade sig buren, UPP mot skadefénstret och sargade darvid illa sin kansliga nabb. Desa chocker ledde 15. XI. till exitus. Vattenrall — . Rallus aquaticus i: = dr 1915. 1. IV. erholls genom tormediing af ingenior Jaderholm en attenrall, som i medtaget tillstand mene =). ry 4 | | eee bi | ee x ae a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 119 gats pa en gard i Hang6é af skoleleven Ulf Erik Nordstrém. Fageln fick sig plats anvisad i inomhusvolidren for tropiska smafaglar och trifdes har utmarkt. Ett vattenfat af plat inbaddades med ymnig renlaf och bade i vattnet och lafven instr6ddes myragg och sma konstgjorda kéttmaskar, som rallen lat sig val smaka. Rallen rérde sig tack vare sina langa ben med ledighet i burgranen, dir han afven 6fver- nattade. Tyvarr ofredade han sina sm& grannar — en mas- fink och napoleonvafvare dédades bl. a. af honom. Den 10. X. afled rallen helt of6rmodadt.! Kornknarr — Crex pratensis Bechst. Djurgarden har fatt mottaga inalles 4 exemplar af arten, hvilka dock icke lefvat lange i fangenskap, ehuru buren — den rymliga fasanvoliiren — och kosten — mjélmask, myr- agg och diverse fron — borde erbjudit dem betingelser fér trefnad: N:o 1 1890. 27. VIII. Kausala, Gyllenberg. » 2 1911.10. VI. H:fors, Runebergsesplanaden. » 31915. 7.1X. Borga. » 4 1917.18. VI. H:fors 4 en gard. Sothéna — Fulica atra L. Ett fatal individer ha under frens lopp inkommit till Samlingarna: N:o 1 1899.28. XI. Fredrikshamn, Sundaqvist. 4 1915. 28. V. Pickewee S. J. Hallman. - iy, te bae, BORK 6 24.X. Lavia, Pisteves, J. Vartia. " Se Meddel. af Societ. pro Fauna et Flora fennica, hft 41,1915, 120 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. De flesta, om icke alla exemplar utgéra tidiga fore- lépare eller sena efterliggare eller annars vilsekomna’ och medtagna faglar, hvilka i djurgarden inom kort skattat at forgangelsen. N:o 4 fasttogs 12. IV. i utsvultet tillstand med handerna, N:o 6 ater infangades i en katscha i Karhijarvi. Trana — Grus cinerea Bechst. Ehuru tranan tillhdr en af vara mest karakteristiska och allmanna arter, ar det ytterst fa exemplar djurgarden under sin tillvaro fatt emottaga; detta val beroende pa ar- tens skygghet och otillganglighet. Fére min tid hade inal- les 14 exemplar inkommit bl. a. fran Jyvaskyla, Kuopio, Kau- hava, UleAborg. For flertalet saknas i journalen alla orts- och personuppgifter, som efterat kunnat leda till ursprungets uppdagande. De flesta torde inkommit som vuxna arsungar, tagna tidigare och en tid uppfédda hos donatorer och for- sailjare; 4r 1902.9. VIII. uppképtes tvenne ungar. Sedan. 1910 ha fdljande 8 exemplar f6rvarfvats: N:o 1 =: 1911.22. VI._‘ fjolarsgammal, Kauhava. y ge 21. VIII. juv. Vasa, M. Honkaniemi. aoe 11.1X. ,, Oulainen, M. v. Pfaler. ce » 4-5 1912 1.X. » Parola st. hindéndeke, E. Standertskéld. ae 1915. 2.XI. , Viborg, Sergejeff. 4 | » 7 1916.28.VIII. , Kajana, E. K. Enckell. ae i > Sues ie , Teerijarvi, U. Sandvik. age Sistnamnda individ hade jamte en miridre syster tagits - som alldeles liten A ett s.k. ,kyttland‘: mellan Feerijarvi och Ofver-Vetil. : ‘Tranorna favingklippta under den varmare arstiden, april _ —november, réra sig fritt pa holmen, dar de: sjalfva sdka sig mask och endast en gang om dagen utfodras med ,funta- ee _ Att de med férkarlek halla till vid parkborden kring — rdshuset, dar allehanda lackerheter vankas fran publikens — ie ar ju helt naturligt, ehuru varden icke med blida ogo" pa de» na —— Seeks som vid: ae tillfalle i ett Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 1 obevakadt dgonblick brandskatta kaffeborden och séndersl& serviserna. De hvila sig bade pa ett och tva ben med hufvudet under vingen eller stédjande sig pa hela tarsen. Humoristisk ar i sanning tranedansen med bade sirliga och fornama 4tbérder och tokroliga krumsprang under flaxande med vingarna. Parning har aldrig agt rum. Tvenne 4r lade dock en varpsjuk hona agg, synbarligen obefruktade. Vingklippningen omdjliggér val parning fér de langbenta faglarna. Natten tillbringa tranorna i strandvattnet. Af tranorna ha nagra individer aflidit i en mykotisk, bronchopneumonie — pneumomycosis aspergillina — som kraft offer afven bland svanorna. Tydligen harrér sjukdomsfallen af vistelsen i den fuktiga, svart ventilerade vinterbostaden for vadare och simfaglar pa Hégholmen. Katarr i luftvagarna predisponera for sjukdomen, som yttrar sig genom rosslande forsvarad andhamtning, upphord foderlust och stegrad térst. Faglarna réra sig ogarna, lata vingarna hanga och st lange med uppburrade fjadrar pA samma stille. PA nabben synas ibland en gulgrén skorpa. Djuren magra smaningom och Slutligen upptrader diarrhé. Efter 4—8 veckor intrader dé- den. Vanligen faster man sig vid sjukdomen férst da déds- kampen intrader eller de sista dygnen, di faglarna med uppsparrad nabb valdsamt flamta efter luft. Rordrom — Botaurus stellaris (L.). Ar 1892. 20. VII. erhdlls som present af hr V. Zilliacus a (journalen upptager med blyerts Friherrinnan Stackelberg, Estland?) tva ungar af denna i vart land synnerligen sall- Synta hager. Enligt benaget meddelande till mig, som af €n handelse fatt reda p& donator, togos tre ungar ur ett rede i vassen 4 Ayrapaanjarvi af hr Zilliacus; en af dem afled, de aterstaende sindes till Hégholmen. Vid denna _ Sj6 h&ckade p& den tiden flera par af rérdrommen regel- _ bundet. Aret darpa togs 4nyo en kull om tre ungar, som Presenterades ee zoologiska tradgarden r sandal % 122 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. djurgarden trifdes faglarna af allt att déma utmarkt; den ena lyckades dock rymma 1894. 10. VI., den andra aflifvades af en trana 1897. 10. XII. Storskraken — Mergus merganser L. Ar 1914. 12. VI. utklacktes med ligghéna ur 4gg, enligt uppgift tagna i Porkala, 10 st. ungar. Halften funno doden genom olycksfall, men de Aterstaende vaxte upp i ankdam- men. Den 5. IX. lyckades en af dem, en 9, gynnad af ra- dande hardt vader, svinga sig dfver inhagnaden. Hon vii stades i flera veckors tid utanfor, utan att lata sig infangas, och var en morgon i slutet af manaden forsvunnen. Fol- jande var 24.IV. observerade jag i strandvattnet vid Hog- i holmen en skrakhona, som obekymrad och alldeles oradd, liksom hemmastadd pa stillet, dykte efter foda mellan ste- narna. Fodermastaren skét fageln, som enligt min Ofver- tygelse var identisk med rymlingen i fraga. Da ringmark- ning beklagligtvis ej agt rum 4r det omdjligt att harutinnan - uppna full visshet. wf En annan vuxen skracka, som 1916. 28. VII. infangats vid Porkala pa krok, afled i djurgarden redan efter nagra Pracka — Mergus serrator L. ee Arten har tvenne ganger varit representerad i anit “a garna. Ar 1890.24. 1X. erhdlls ett exemplar, troligen fran — _ Helsingfors-traktens skargard, och 1896. 16. XI. ett annat — fran Vesijarvi. Ejder: - — Somateria mollissima (L.). : - Inalles har ett knappt 20-tal individer férekommit i | "¢ , de flesta harstammande med all sannolikhet fran Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 123 skargarden narmast Helsingfors — bland fyndorter finnas namnda Esbo (F. & G. Geitlin) samt Porkala (Dahlstrém). Sa lange pa Hégholmen icke foérefunnits en speciell inhag- nad f6r ejdrar och andra saltsj6faglar har jag ej velat lata var skargardsparla féretradas med ett stérre antal i sam- lingarna, s& garna jag 4n sett en domesticerad ejderkoloni darstades. Tre ungfaglar fran Porkala inképtes ar 1911 pa sensommaren. Vid ruggningen framgick det, att tvenne voro hannar och en hona. Fodljande var, da simfaglarna i slutet af april varaktigt utslapptes i det fria, begynnte gudingarna genast fjasa fOr Adan. De nickade och poade och gingo kring henne i allt tatare kretsar, hvaiste 4t hvarandra och sokte skjuta undan den andra. Nagon afvel blef det ej af, vare sig nu rivalerna omOjliggjorde parning, eller faglarna annars kande sig stérda af de larmande grannarna. Honan brét sitt ben 1913.27. VI. och maste aflifvas; af hannarne afled den ena af okind anledning den 30. VIII, den andra férst 1917. 15. V. 3 Det finnes f& vilda arter, hvilka sA 6fverraskande latt som ejdern blifva domesticerade. Ofvannamnda tre, vid in- fangandet vuxna individer, voro redan dagen efter sin an- komst fullkomligt hemmastadda och tama. Med ankorna _ och gissen sprungo de vaggande emot vardaren vid utfod- ringen och kande sig fullkomligt ogenerade for publiken, ur hvars hand de t. o. m. mottogo féda. Nagot sadant hade jag aldrig kunnat drémma om. Den tanken slog mig genast, hvad skulle icke skarkarlen redan ekonomiskt sedt kunna Vinna af sin ejderstam, om han late den vara i fred for aggplundring och nagot vardade sig om den. Brunand — Fuligula ferina (L.). Ar 1910 fanns i djurgarden en hanne, som enligt foder- oe uppgift 4ret férut inkommit och torde harstammat __ Gammelstadsviken. Han trifdes utmarkt om sommaren © e aden, men tynade alltid af om vintern. Ae i frih 124 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. 1915. 17. II. afled fageln. En hona fran Botbyviken erhdlls 1916. 9. V. och lefde till slutet af december. Vigg — Fuligula cristata Leach. En hanne, enligt uppgift fran Gammelstadsviken, er- hdlls 4r 1909, men afled redan 1910. 11.1V. En hona fran samma stille inképtes 1914.5.1X., men lyckades foljande dag genom inhagnadens glesa stensockel atervinna friheten. Bild 17. Simfagelhuset. Grasand — Anas boschas L. Af journalen framg4r att blott ett 10-tal grasinder fore min tid forvarfvats till H6gholmen. Sedan 1910 ha talrika exemplar inkommit, saval fran skargarden som Gammelstads- viken. Min plan gick namligen ut pa att skaffa at djurgar- den en praktig grasandstam, hvaraf individer for uppfriskan- det af det genom inafvel nagot degenererade ankbestandet kunde erhallas. Fdér detta syfte var djurgarden bist betjant af ungar, hvilka dar utklackts ur agg och sedan hilst af fea a f t t r “haten af rior Samma éde delade kullen IV, forrin den Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 125 mor eller fostermor — nagon anka — uppfddts i enlighet med sina naturliga betingelser. Spdadungar, som utan héna mottagits, darfoér att de i annat fall anda gatt forlorade, visade sig ej allena kunna klara lifvets vedermédor, medan aldre ungar, som tidigare redan redt sig p& egen hand, ut- markt bestodo. profvet. Férteckningen 6fver forvarf upp- tager fOljande individer af olika kén och Aldersklass: N:o 1 1910.27..X. juv. ¢. Ankbastard. Hirsala, Saurén. » 2—3 1911.19. VI. pull. Gammelstadsviken. ede Oop OO VES H:fors, Majstad, H. Liljeberg. » 20-24 , 18 VI. juv. Uleaborgs skargard, Y. Hellman. » 25 ad @ Gammelstade 2 ii. Se » 26--31 1912.12. VI. pull. H:fors, Sandhamn. - oe 1914.11.V. ad. ¢. Porkala, Jarvé, Dahlstrém. I: » 35—38 , 30. VII juv. H: hoa. Majetad, Lilje ates rg. » 39 4: OO RE aa. 2: ‘ Gumticktsviken, Liljeberg. Af dessa utgjorde N:o 1 en bastard mellan grasand-d Och ank-2. N:o 4—13 hérde till tvenne kullar, som med liggh6éna utklackts ur agg. N:o 20—24 harstammade fran Karlé: Helkunlampi Syékari. Boet med 7 a4gg upptacktes oe 30. V.; ur 5 af dessa klacktes ungar 13. VI. N:o 26—31 He hade likasA med liggh6na utklackts af en gumma, som i Slutet af maj antraffat redet invid ett batteri 4 Sandhamn Och ville radda aggen undan soldateskens matfriskhet. Ett. gi, par af de Uleaborgska exemplaren héllos utan att vingarna . ; klipptes j masvoliaren, de dfriga med ankorna. Detta pars: = har sedan 1913 regelbundet hackat. I nedanstéende sam- nicking angifvas data, nar " forsta sail mie soe os ackning os I. 1913.5. V.—13. VE: 9 agg. IL 1934.4, ¥.— rie Pas gee THI. 1915.9. V.—17. VL: 10. ‘och unger. bee CAN. ADEE Ve ee : Ve PR Vi ew ‘Kull I & III utklaektes, iia in sium ae 126 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. hann utklackas. Kull II ater 6fvergaf hénan — antagligen stord af rattor, som mahanda redan fortart en del af aggen — efter en tids rufning; aggen placerades under en kalkonhona, men utan resultat. Det visade sig att tre af dem varit be- fruktade. Af kull V klarade nagra ungar alla motigheter under uppvaxttiden. En af dem, en 4, lyckades pa hésten 4 rymma, men hill sig tills isliggningen i bérjan af december | i narmaste omgifningar samt halsade pa likarna inne i vo- lidren i obevakade égonblick. Fé6ljande var infann sig ett par grasander till holmen. Hannen var synnerligen tillgang- lig och slog sig regelbundet ned i sjalfva den inhagnade dammen bland dess 6friga invanare. Utan tvifvel var han 4 identisk med rymlingen. Paret hackade sedan vid en grund 4 bargputt pA Hégholmen; i bérjan af maj upptacktes har } redet med 4 4gg.! iy | Blasand — Mareca penelope (L.). a Ar 1916, 26. 1X. presenterades af herr Tammelin 4 half- tama blasdnder, foédda i frihet vid donators villa a Brando och smaningom af honom domesticerade sa att de med latt- het kunde infangas. De placerades tillsammans med gras- A ‘Ander, gass och masar i den stora friluftsvoliaren. Genom _ 6ppningen i sockeln fér vattenledningen trangde sig tre af dem ut 28. IX. och togo till vingarna da de ansattes. Jag gaf da friheten afven at den Aterstaende. Enligt uppgift at : herr Tammelin hade anderna sedermera iakttagits vid BrandO re A sina gamla uppehallsorter. ae ‘Sangsvan — Cygnus musicus Bechst. _ Sex individer férvarfvade fére ar 1901, utgoras antag- : ligen, atminstone delvis af knélsvanar, ehuru de bokforts - 3 : ae 2 seh narmare min bok K »Djur", Hifors 1919, ‘uppeateen ,osynliga Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 127 under benamningen Svan — C. musicus. Foljande sakra exemplar af sangsvanen har djurgarden fatt emottaga: N:io 1—4 1904. 3.X. juv. Nivala. » 9—7 1911. 9.IX. , Sodankyla, K. Fazer. » 8 1912. 23. XI. ad. Riihimaki, Paloheimo. » 9—11 1914. 3. III. juv. Kuolajairvi, Einok Sieviji. eo a ey SPOT. SOLE $a 14 1915, 27. XI" » E. Veikkola. » 15—16 1916. ad. Sodankyla, H. R. Sandberg. Sistnamnda ungar, tagna vid Nuortjoki i nordostra So- dankyla, uppfostrades af agaren jimte en mangd andra sim- Bild. 18. Svandammen. faglar vid Poyli6 sj6 nara Rovaniemi, hvarest herr Sandberg agde en stuga. Genom ryssarnas strategiska vagbyggnads- arbeten under de férsta krigsaren forstérdes idyllen och de tama faglarna hotades med férintelse. Herr Sandberg bjéd da svanorna at mig till inldsen, men tyvarr kunde pa grund af ekonomiska skal anbudet inte accepteras. I samband har- med ma tvenne andra anbud annoteras: 1913. 7. VI. utbjéds €n svan af H. Roos i Kannus och féljande ar upptager O. Sorsakoski i Suomussalmi arten bland faglar som event. kunna anskaffas at djurgarden. Af ofvanstaende forteckning Sfver férvarfven af sang- Svan framgar att tre kullar harstamma fran samma trakt, Sievi—Nivala, i mellersta Osterbotten. Denna markliga upp- 128 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. tackt, att vi sAlunda i denna af édemarker uppfyllda del af landet 4ga en bofast svanstam fjarran fran de lappska fore- komstorterna, har af mig ingdaende granskats i en sarskild uppsats.! Gragas a Anser cinereus M. & W. Om utbredningen af denna langs vara kuster hackande gas, som 4r fér ar genom manniskans fdrfdljelser tyckes blifva allt mera sillsynt, sarskildt vid Finska viken, lamnar nedanstaende férteckning dfver Hégholmens forvarf nagra intressanta upplysningar, ehuru tyvarr fér en del af fag- larna exakta ursprungsuppgifter saknas: N:o 1—2 1889.15.V. juv. Aland. ps alee 5 5, 19.V. >, ~—,,._ (Kékar, Klafskar?) Bruno Poscbner. sy 6-8 1894.14.VI. . Kemi, E. Hougberg. a “3 » 910 1898.12. VII. , Fredrikshamn, A. Nymalm. a pet » 11-12, 16.X. , Hangé, F. Aschan. | Bee 9944s 1909.16 VEL” y eo p16 1901. LS oni. E. Hougberg Oe » 17—18 1910.21.IX. ,, Kékar, Strémsé, eidund. mo » 49-21 1911.11. VII, Uleaborg, Y. Hellman. ne oe ig - Vu E. W. Suomalainen. se % Kasi: K. Fazer. ee Rie >: 28-29-1913. 4. IX. , — Limingo, Snellman. _ Anbud 1916.15. VII. , Haukipudas, Y. Simppula. ae Betriffande namnda fynd meddelar enkan till aflidne é herr Poschner, att hennes man fran Alandsskutor brukade ie sig gasslingar, som af igh uppfdddes se pa 3 ‘piston slaktades. Det synes hégst sannolikt, inte mi de tidiga data att déma, att saval N:ris 3—5 som 1—2 upp- e handlats_ af Kékarbor, som om varen med fisk och | guc ingar) brukade hie ‘in till hufvudstaden. mae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 129 pa Klafskar ar gragasen allt fortfarande en allmian hackfagel. Bland de 6sterbottniska fynden dro N:ris 19—21 tagna som storre dunungar 26. VI. 4 Sydkari-Isoniitty. De sydfinska exemplaren harstamma dels fran Fredrikshamns-trakten, en gammal hackort for gragas, dels fran Hangé-nejden; enl. upp- gift skulle N:ris 11—12 och férmodligen afven 13—14 vara tagna vid Tvarminne trask. En uppgift af f. d. fyrmastaren 4 Sdderskar, att han tidigare om Aren funnit »gageln“ hackande i arkipelagen kring fyren pA sAval Oxelhufvudet som Aspholmen (= Jussikari), och att han ett Ar levererat tvenne ungar till djurgarden, har jag inte pA forenamnda a fynd kunnat tillampa, mahanda N:o 1-—-2 héra hemma pa Séderskar. Hiarifran likasom fran 6friga tidigare sydfinska 2 férekomstorter torde arten numera vara utrotad. Ett fatal ganger har arten hackat pa Hégholmen; ar y 1905. 14. VI. féddes 4 och tre dagar senare utklacktes ur en annan kull 2 ungar. Ar 1911. 30. IV. begynte tvenne gragass virpa, den ena lade 2, den andra 3 agg; rufningen vidtog den 6 maj, utan resultat. Fjallgas — Anser erythropus (L.). Ar 1911. 16. X. fick djurgarden mottaga af baron Carl ‘ Munck en tam fjallgas, som Johannedagen 1910 infunnit sig . 2 hos tamgassen pa Erkkyla gard, Hyvinge, och sedermera_ , g fullkomligt domesticerats. Exemplaret, som ringmarktes (N:o- ; & : 3), afled utan yttre piedomas yn peoe 1919. 16. XI. Sadgas — Aniae fabalis Lath. I journalen fére min tid. forekommer endast en uppeift : Om sddgasférvarf: 1891. 20. 20. X. tvenne exe : «till -djurgarden af ingeniér_ G. Bergroth E | Sordavala. fe | _ 1910 fanns en enda individ pa holmen, om en af forenamnda 5 _ Sadgiiss eller senare tillkommen kan inte afgéras, ehuru som ae antec! ge vid leat att denna vore Aigeiises: 130 Palmgren, Hogholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. med nagot af Sordavala-exemplaren. Af det yttre att doma verkade fageln afven ytterst skréplig och alderdomlig. Ar 1911. 12.1. afled gAdsen, som, ifall féregdende haller streck, lefvat i djurgarden i 20 ar. Efter 1910 ha inkommit: N:o 1—4 =1910.14. VIII. juv. Kuhmoniemi, U.1., B. Adler. o—6 1911: 4. Vit, - ” 7—9 SiVil Nurmes, Kuohatti, E. K. Enckell. 10—11 1913.15. VIII. , Kuhmoniemi, U.1., B. Adler. 12 1915. 5.X. ad. Tammela, Talpia, V. Pousar. a | Med undantag for sistnamnda exemplar ha samtliga for- varf utgjorts af ungar i olika alder, harstammande fran tvenne omraden af norra granskarelen, Kuhmoniemi och Kuohatti revir vid Nurmes. Apotekar Adler, som férmedlat inkopen’ af exemplaren fran férstnamnda trakt, meddelar att sadgass- ungar regelbundet utbjudas af allmogemin. Angiende artens forekomst inom sistnamnda distrikt tillskrifver mig forst- * mastar Enckell, att arligen 3—4 par hacka inom reviret. 1916 fann meddelaren ett bo med 5 agg den 4. VI., tva dagar senare pepo ungarna i Aggen, Ofvertickta af dun, och sagos foraldrarna flyga omkring i narheten. Féljande dag funnos i redet tva ungar, en tredje hdll pA att klackas: pa aftonen var boet tomt, plundradt af dufhék, som hiackade i narheten. Afven i Suomussalmi forekommer arten hiackande enligt an- bud af O. Sorsakoski ar 1914. Betraffande forvarfvet af _ den gamla g&sen, N:o 12, har herr Pousar pa férfragan med- delat mig att den uppenbarligen sjuka fageln éfverrumplades pa en mosse, dar sadgiss i stora skaror under héststraicket rasta. Myren grinsar till den ena af tvenne narbelagna _ sjéar med ymnig bottenvegetation. Fangstmannen kastade en tom bfrkanna efter fageln, som darvid trasslade in sig i ett dvargbjérkssnar och togs med handerna. I samband harmed ma namnas att herr Pousar en ging erhillit pa orten en ung 6 af Branta bernicla. I afseende 4 andfaglarnas diet kan anforas att ander, gies och svanar i hufvudsak utfodrats med hafre och annan Bu SS aS ee z ‘ Ss si ie Si ES Spee So ET RT uh SR oR mh hy She — Ek as Se een , sasom korn och ieee Darjamte ke arse at a : Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 131 dem mindre helstrémming och bitar diraf. Sistnimnda kost bestas afven At skrakar och ejdrar samt andra dykander; stundom 4fven, da tillfalle yppar sig, blamusslor, som isyn- nerhet ejdrarna satta varde pa. Hvitkindad gas — Branta leucopsis (Bechst.). Af denna sallsynta gast i vart land har djurgarden fatt mottaga tvenne exemplar: N:o 1 1890.27.IX. Keuru, J. War » 2 1891.27.1X. Fredrikshamn, e E. Dahlgren. Storskarf — Phalacrocorax carbo (L.). Nagra ganger har 4fven denna st&tliga fagel varit re- presenterad i djurgarden: N:o 1 1901.15.IX. Punkalaidun, R. Rosenlind (g:m A. Mela). » 2 1911. 7.IX. Simo, K. Téyry. » 3 1915.22. III. Helsinge, Pig Erik Zetterstrom. » 4 1917. 1. X. Porkala, Dahlstr Angaende N:o 1 finnas inga narmare notiser; antagli- ae gen ror det sig dock om nagot vinddrifvet exemplar. Sa var atminstone fallet med N:o 3. Den 13-ariga fangstman- nen observerade kl. 7 e.m. en stor svart fagel, som satt — pa akern utanfér bostaden och ifrigt paskalldes af en hund. ae Efter en het batalj lyckades gossen 6fvermanna skarfven © : med blotta hainderna. Foregaende dag hade plotsligt ut- brutit en orkanlik snéstorm, som val drifvit den utmattade — fageln inat land. N:o 2 anlande tjudrad med ett sndre vi benet, i hvilket tillstand den hallits en tid fangen 4 hem- orten, férran den afsindes till djurgarden. Tyvarr bekom ~ e detta hafstjadern ratt illa. Ehuru han var kry och matfrisk Vid ankomsten till Hégholmen, sag man att han led af smarta —e i det tidigare fjittrade benet, réta intradde i tarsleden och “a 132 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. den 20 november hade foten af sig sjalf blifvit amputerad, hvarfor fageln aflifvades. N:o 4 hade fangats pA krok och lefver da detta skrifves kry och rask. Skrantarna — Sterna caspia Pall. S Arten har varit fataligt och sporadiskt representerad | 4 samlingarna: N:o 1 1896. 6. V. Helsingfors-trakten? ? we 1897. 20. VII. : , 38—4 1910. 9. VII. Sibbo, Yttre Tjarhillan, R. Palmgren. » 5 _, 11. IX. Uleaborgs skargard, Y. Hellman wi 6 1911.14. VII. Sibbo i R. Palmgren. ee: é a VIII. eo ides ; Y. Hellman. a8 7. IX. N:o 7 togs pA Raasukka benimnda skar den 14. VII, som dununge; i redet funnos dessutom 2 4gg. N:o 8 ater pa if en annan namnlods klippa i narheten. Afven N:ris 3—4 och 6 aro tagna som ungar. Fisktarna — Sterna hirundo L. _ I djurg&rdens journal finnes inalles ett drygt 70-tal -individer upptagna. De flesta torde dock fa hanféras till _ oe art, de yttre skarens tarna. Under min tid ha od 1910. 9. VII. pull. Sibbo- inre aking R. Palmgren. 2 31. VII. juv. Helsing: 1913. 8. VII. , Esbo setrgira ‘A. Palmén. gees omer § ‘Silivertérna — Sterna ‘macrura Naum. ie Arsungar fran: Uleaborgs. retetine skargard in- es 1911. 18. VIII. af stud. Y. ence och 1912. 11. VII. -dunungar fér djun : ees Pesta ne aaa ‘ ae ma 2 ex. os sas Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 133 Skrattmas — Larus ridibundus L. Foljande exemplar aro immatrikulerade i journalen: N:o 1 1913.21. VI. ad. Hégholmen. » 2-5 a 6. VII. pull. (olika kullar), H:fors, Vik, R. Palmgren. » 6 » 31. VIII. juv. -Helsingfors. 7—11 1914. 7. VI. ad. Hédgholmen. 12 1916. G30 Vi} Helsingfors, Gustafsson. Betraffande draktbytet hos N:o 7—11 finnes antecknat att en af dem begynte anlagga sommardrakten 1915. 10. IIL och hade den fardig den 25. IIL, da blott hos en af de 6friga faglarna vinterfargerna nagot grumlats pa hufvudet. Den 9.V. befunno sig tvenne af dem i full sommardrakt, medan de Aterstéende allt fortsattningsvis buro vinterskruden och forst i bérjan af juni voro utfargade. Att har foreldg olika aldersklasser synes mig hdégst antagligt. Féljande ar hade en af masarna, synbarligen den fdérstanférda af de ofvan- namnda antagit sommardrakten redan den 26.11. Ar 1917. 9. X. gafs friheten At tre skrattmasar, markta med Palméns ringar. Fiskmas — Larus canus L. Under aren 1889—1906 inkommo inalles 7 individer, alla fran Helsingfors-trakten, med undantag for en: Skuru_ 1900. 14. VIII. Senare har arten inte varit representerad i : djurgarden. Gratrut — Larus argentatus Brinn. Sa Fore min tid har djurgarden agt inalles - ett, : de flesta j journalen utan ursprungsuppgifter, me hee gen harstammande fran de nylandska skaren i > hilt? - dens omgifningar. Af ortsuppgifter fran denna tid ma nam- nas: Aland, Kafskir 1889. 13. VII 2 ex. (mag. Nyberg), — Abo skirgard 1893. 3. X. 1 ex. v. Brander) och Vasa 1 1898. 134 Palmgren, Hogholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. Bild. 19. Fran masvoliiren pa Hogholmen 1912. Genom stud. Y. Hellman erhdll jag 1911. 11. VII. tre arsungar, tagna som spada den 29. VI. i Uleaborgs-traktens skargard pa en liten klippa, Hietamatala, c:a 3 mil till hafs, och 25. VII. mottog jag af honom en redan flygg fagel fran samma trakt. Slutligen férarade byggm. O. Sanngren, Eke- nas, 1913. 1. VII. at djurgarden 2 unga gratrutar, tagna pa Segelskarsgaddarna utanfOr Hast6-Bus6. Varen 1915 da trutarna togos ut i sin rymliga frilufts- voliar, begynnte ett par af dem bygga sig ett rede. Den 17. V. hade honan varpt 1 agg och de féljande dagarna yt- terligare tvenne. Aggen forstérdes dock, om af rattor eller glupska grannar kunde ej utrénas, och fér en upprepa hackning visade faglarna ingen hag. Honan, som under slagsmal fdrlorat sitt ena éga, aflifvades 1916. 17.1. Om en forbindelse mellan sillmas 3 och gratrut 9 4f- _ -vensom angaende afvel efter korsning gratrut ¢ < hafstrut $ har jag offentliggjort ett detaljeradt meddelande.' Sist- namnda individer parade sig ater fdljande var (1918); den -7—9 maj varptes 2 agg, som dock sparlést férsvunno. AT _ 1 Meddel. af Societ. pro Fauna et Flora fennica, hft 44, 1918, Re Sa ce ST RES a en pn er ye Re NE ee eC ee ee Pies Pe Fen Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 135 1919 erhdlls ater 2 agg den 27—28. VI., denna ging efter gratrut 2 < hafstrut ¢. Aggen klacktes, men ena ungen do- dades pa okandt satt. En annan kull om 2 agg, varpta den 23 och 27.V. samma Ar af en sillmas 2 efter parning med gratrut ¢, gick om intet. Rufningen hade redan pagatt en tid, da redet den 6. VI. befanns utplundradt. Sillmas — Larus fuscus L. Arten har tidigare varit féretridd i djurgarden af 5 exemplar, daraf tvenne fran Suinula 1891. Sedan 1910 ha inkommit: No 1=2 1910. 2. VII. pull. Sibbo skargard, R. Palmgren. 3 » 981. VII. juv. Helsinge _, » . * » oll? 1X. * 5 3° Dledborgs ; Y. Hellman. » 5—7 1911.25. VII. pull. Haukipudas, » » 8-10 , 29, VIII. juv. i = » >» LI—12 1912.11. VIL pull. Sibbo, Pentarn, R. Palmgren. w 13—18 1913.14. VI :; Hangé, Vastanfjard, W. Sandgren. » 1 1915. 6. VIII. juv. Porkala, Dahlstrém. Sedan 1914 har afvel af sillmas erhallits i djurgarden: Kull 1 a 1914. 24-98. vy: 2 agg; 22. VI: ungar - 2a 1915,27—29-31.V: 3 agg; 3. VI: 1 fgg borta; 23—25. VI: ungar. edt: 1. VI: 1 agg, pa kvillen borta, varpningen afbrytes. | oe ee 1916. 11.V: - age; redet 6fvergifves pa grund af sndstorm, som klar marken i hvitt. Honan fortsat- ter likval att vid fdrsta tillfalle varpa i : — amma bo. » 15—17.V: 2 ee som rufvas. Genom vardarens for- sumlighet hamnar redet under vatten och aiggen fdrstéras 1. VI. Paret faller inte ” 5 a2 modet. eee > Ga* | §8—11—14.VI: 3 fgg, som emellertid ter gigi 3 - af rattor ?) Heke . b , %5—27—29.V: 3 agg; 23, VI: ungar. ae 8a 1917. 16. V: 2 age; 13. VI: ungar, den = VI. forsvunnen. ee eV 3 agg, 15. VI: ungar. © 136 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. F6r en férbindelse sillmas ¢ < gratrut Q har jag redo- gjort i en uppsats om Hégholmens mAasbastarder (se noten till f6regAende art). Betraffande ater afvel efter sillmas 2 X gratrut ¢ och sillmas 92 Xmplar harstammat fran de nylandska skaren 4 Omse sidor af — Helsingfors. Saval fran Séderskir som isynnerhet Porkala ar, y enligt senare inférskaffade uppgifter, grisselungar blifvit ld: eat Hégholmen. Under min tid ha inkommit féljande y B Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 139 exemplar, som har summariskt uppriknas, ehuru tillhérande olika kullar: N:o 1—3 1911. 9. VIII. juv. Uledborgs skirgard, Y. Hellman. 4 » ORs ap wD, Capes ® #8 10425-420 (N 1 cad. Pontath. Dahlstr » 6 » 24. VII. pull. Séderskir, Okethashidet R. P—n. pee od OO WEL Porkala, Dahlstrom » 15—19 1913. 2. VIII. rate P » » 20—25 1915. 6. VIII. , = » Af dessa togos N:o 1—3 4 Luijalatto skar 14. VII. De ofriga ungarna inkommo sasom olika gamla, fran spéda till flygvuxna, ehuru tagna samtidigt. Ar 1916. 23. II. begynte sommardrakten anlaggas hos en af grisslorna med brést- och bukfjadrar till férst. Ut- fodringen som hos féregaende. Afsaknaden af djupare dam- mar for dykning har verkat stérande pa grisslornas trefnad; de ha aldrig blifvit langlifvade, hégst 2 ar, Be Hogholmen. Storlom — Colymbus arcticus L. Tvenne exemplar, utan ursprungsuppgift, antecknade Sasom donerade 1899.6. V. och 1904. 19. VI., finnas upptagna i journalen. Smalom — Colymbus lumme Briinn. Under aren ha inkommit 6 exemplar: N:o 1 1890.11. XII. Helsingfors, Seidenschnur. » 2 1896.16. XI. Vesijarvi Leng R. Appelberg. ». + 100k, 19 XIE Turenki, ewer » 4 1910.25. VII. juv. Kangasala f » 9% 1912. 21, I. , Helsinge, und Alina Ahlfors. » 6 1913. 1. VII. ad. Esbo, Bodé, A. Palmén. i N:o 1. och 5, men ‘auhaonla: ahbees 3, aro vilse- ‘7 ie ‘flugna eee som i utmattadt tillstand omhindertagits utan % 140 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard dren 1880—1918. nagon sv&arighet. Det férstnamnda exemplaret infangades 4 donators hustak, N:o 5 ater hade likasa forst observerats pa folkskolans tak, men uppskramd af hundskall sedermera ramlat ned pa gardsplanen. Lommarna har jag hallit i sim- fageldammen, men da faglarna inte kunnat dyka, och ej heller fértart déd fisk, ha de aflidit efter nagon dag. Skaggdopping — Podiceps cristatus (L.). - Aren 1889—1906 inkommo 7 exemplar, tydligen fran Helsingfors omgifningar, ehuru uppgift harom saknas. De aro inférda under rubriken: Dopping — Podiceps auritus, som synbarligen beror pa férvaxling med skaggdopping. Se- dan 1910 ha 5 individer erhallits, daraf tre ungar fran Heb) singe samt tvenne, ad.+juv., fran Ekends: Gullé af stud. _ Aschan, som en tid uppfédt dem hemma hos sig. Till foljd _ af bristen pa 4ndamAlsenliga bassanger, och utfodringssvarig- __ heter ha doppingarna liksom lommarna icke blifvit langlifvade i djurgarden. | Plansch III Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 1 wtlo” 19812. sth | Gammeltrana 9 ,Kurki“ 1912. »Pelle* och ,Mascha* 1912. Il. Anteckningar om utlandska daggdjur och faglar samt akvarium- och terrariumdjur. Schimpans — Anthropopithecus troglodytes. Den 4 augusti 1913 erh6ll djurgarden mot erlaggandet af transport- och utfodringskostnaderna en ung schimpans- hanne, som en finlandare medfort fran mellersta Congo. »Zefu“, sAsom apan af sin agare kallades, blef inom kort en parla for samlingarna, icke enbart ur zoologisk-veten- Skaplig synpunkt, utan afven och framst sdsom publikens utvalda favorit. Hans bostad belagrades af allmanheten, — oe gester med deras sa pAatagligt manskliga pragel. Om denna — intelligenta och laraktiga schimpans har jag offentliggjort La ingdende skildring.! : Har ma blott tillaggas att Zefu trifdes utmarkt pa Hog- holmen. Fér bevarande af hans hilsa och trefnad upplai jag at honom ett eget rum med en praktig eldstad, bredv hvilken p& en hylla en sofplats med bolster och filt i ningstalldes. Ett méblemang, bestdende af bord med _ Stolar anskaffades, och likasA en emaljservis. Till bostadens _ Inredning hérde vidare takringar for motionering. Vid hég- ae iis ee st cdctasb ‘cca i klader: yer med lif vs Se nirmare Zeta af "Congo siirion Tonge ‘stim has 142 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. stycke och kort kavaj af gra ylleflanell. Under den varma tiden stod rummet genom ett dppet fonster i forbindelse med en tackt glasveranda, dar Zefu garna gaf gast- roller for publiken utanfor. Zefus matsedel upptog: risgrynsgrét med skorpor och mjélk samt allehanda frukter, framst bananer. Mordtter at han afven med fortjusning. © _ Efter att alldeles ypperligt ha éfvervintrat i sin anda- malsenliga bostad och en fdljande sommar Ater firat stora triumfer fér sin klokhet, omkom Zefu valdsamt den 13 ok- tober 1914 genom v&adeld — en oersittlig forlust for djurgarden. Af brandférsakringsbeloppet Fmk 2,200: —, som generost utbetalades, bildades en fond fér inkép af ochitne panser i oe sag alae Husarapa — Cercopithecus ruber. Denna stora, genom sin rédbruna farg och sina prak- tiga polisonger karakteristiska markatta ar allman i Vast- Afrikas ekvatoriala trakter. Ar 1910.11. V. erholl djurgar- den som present en prydlig hanne ,Sandberg“ jamte em groOnapa af samma kon ,,Josberg“, bada fran Senegambien. De trifdes alldeles utmarkt tillsammans och beredde publi- _ ken manga glada stunder. Till sallskap gaf jag aporna tva -unga kaniner, hvilka af dem anvandes sAsom bukvarmare, i det de hdllos i famnen, dA aporna i sittande stallning blundade in for natten eller a sig en npesuttt ‘Aporna kunde salunda efter eget godtfinnande rora sig ute . eller inne. Det var intressant att se, huru olika hardade, jicke_ blott skilda arter, men afven individer voro. En det rérde sig ute i timtal varje dag bade var och hést, 1 cko sig ut blott pA ett égonblick, men ofta under dagenS — P, och annu andra héllo- es konsekvent inne, eller eae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 143 tade frisk luft under nagra minuter, s4 framt det icke radde solsken och sommarvarme. Till apornas diet h6ra risgryns- eller hafregrét samt hvetebrod uppblétt i mjélk, bade saftiga frukter som Appel och bananer och torra majskorn och jordnétter (Arachis hypogaea) — hvilka i Afrika spela en stor roll som natur- lig apfoda — afvensom mordtter. Sandberg afled 1912. 20. VI. till féljd af en hjartchock, framkallad af vredesutbrott vid Asynen af den nyss anlanda stora Hamadryas babianen. Det var som om han anat, att hans med styrkans ratt erhallna ledarstillning bland aporna nu skulle glida honom ur handerna. Gronapa — Cercopithecus sabeus. Af denna VAst-Afrikas allmannaste markatta, positiv- apan par preference, emottog djurgarden 1910. 11. V., som ofvan nimndes, en ung hanne ,Josberg“ jamte en husar- apa fran Senegambien. Han lefde Anda till 1915. 14. IL Senare har sAsom gafva forvarfvats tre groénapor, af hvilka atminstone en hona, som Ar 1911. 18. VII. anlande fran Ha- genbeck, tillhérde den ostafrikanska formen C. griseoviridis. Hon var afsedd som par at Josberg, men denna férsmadde henne fullstindigt, och hdoll sig envist — och perverst — till sin barndomsvan Sandberg. Denna hona afled 1915. 11. XI. Djurgardens 6friga exemplar, som under vistelse om-— bord & fartygen, fatt sin hilsa undergrafd, dukade inom kort A e under, den ena af dem dock genom ett olycksfall. Diana — Cercopithecus diana. © . En praktig och fullkomligt tam representant for denna __ Prydliga markatta fick djurgarden mottaga som present 1917. 10. XI. och lefver apan Annu, da detta skrifves 1918, i hog- . 144 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Mangabe — Cercoccebus fuliginosus. Ett par af denna vistafrikanska art inképtes 1913. 22. VII. af Hagenbeck. Honan afled dock redan samma host den 7. XI. i lungkatarr. Hannen aflifvades, ehuru fullkomligt kry, 1917. 23.1X., d& hela apbestandet pa grund af dyrtid och lifsmedelsbrist maste nedlaggas. Ar 1914. 19.1. erhdlls som present en apa, hvilken mycket paminte om forenamnda exemplar, men dock i vissa hinseenden skiljde sig fran dem. Huruvida den tillhérde en annan art af slaktet och hvilken har jag ej kunnat utréna. Apan i fraga aflifvades 1917. 2a LX. Kronapa — Macacus sinicus. Hemma i engelska Indien. Latt igenkannlig genom sit : harrosett eller hvirfvel pa hjassan. En hanne donerades samlingarna 1913. 14.1IX. af kapten G. Burman. Han hade i mAnader tillbragt tiden i fullkomlig frihet pA fartyget och spisat med husbonden vid bordet, hvarvid han alltid ihag- kommits med maltidssupen och whiskygroggen. Da han sedan éfverlats till Hogholmen sutto de gamla vanornai. Fran att ha varit alldeles tam och tillganglig blef apan inom kort ee en lémsk och ilsken buse, som maste hallas strangt isle rad for att icke anfalla bade sina likar och sin vardare. — Hennes alkoholbehof kunde namligen i djurgarden icke per ie manent tillfredsstillas; endast undantagsvis — da storstid: : _ ning i buren skulle verkstillas — bjéds apan pa en pjolter, _ dA hon genast blef ytterst vanlig och timid. Hon afled 1917 2.V. i hjartslag, hvars primara orsak val bottnade i g4™ ‘mal alkoholism == i oe Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 145 hvarfo6r man ser dem allmant hallas ocksa af privata perso- ner. Arten ar hemma i syd6stra Asien. Tre exemplar fran S:t Petersburgs Zoologiska tradgard inképtes hésten 1909, men voro tuberkulésa och maste aflifvas féljande varsom- mar. Ett par ungdomar, ,Isac“ och ,Lisa“, inképtes i stal- let pa sommaren fran Hagenbeck. Pa hésten 1910 mottogs som present en gammal 9 ,Toffi*. Ar 1911 erhélls afven en yngre hona. Denna och Isac fortlefde i god kondition till 1917, d& hela apbestdndet aflifvades pA grund af de — tryckta tiderna. ; : Javamakak — Macacus cynomolgus. Af denna fér 6n Java s& karakteristiska apa erhdlls 1914. 10. VII. ett exemplar sasom present af kapten H. Holmberg. Hon lefde Anda till hdésten 1916. Magot — Macacus inuus. Hemma i Norra Afrika. En liten och pigg, beskedlig hanne, donerades samlingarna 1911. 28. X. af baron M. Gri- Penberg. ,,Jimy“ hade en egen sofsack, i hvilken han till- bringade natten. Laponderapa — Macacus nemestrinus. Ar 1914. 23. VI. inképtes af en sjdman en sjuklig lapon- derapa, enligt uppgif tfran Sundaéarna. Hon afled inom kort. Mohrapa — Macacus maurus? | _ En liten och treflig apa, mottogs som present 1914. 9. _ VL. af fabrikér Karl Fazer. Den tillbudsstdende litteraturen _ Pekade narmast p& ofvanstAende eller nagon narbesliktad art. aa 10 146 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Sfinxbabian — Papio sphinx. Vastafrika. Inalles ha under min tid 5 exemplar for- varfvats, de flesta som gafvor. De fdrsta ,Petrus“ och yoara“ anlande 1914. 18. & 30. VI. och voro synnerligen tref- liga och tillgdngliga djur. PA hdsten erhdllos de dfriga, alla hannar. Kappbabian — Papio hamadryas. En stor och praktig hanne af denna for de Abessiniska bargen typiska art inképtes af Hagenbeck sommaren 1912. Apan afled helt plotsligt i kramp 1913. 16. I. Maki — Lemur varius? Af detta fér Madagaskar sa typiska slakte inképtes ett par af Hagenbeck sommaren 1898. Den ena dog efter tvenne mAnader, den andra fortlefde Aatminstone annu Ar 1906. Sist- namnda 4r férvarfyades fran samma hall anyo tva makier. Hvilken art dessa individer tillhért framgar ej af journalen. _ Jag erinrar mig dock i bérjan af seklet hafva sett en Lemur “ ge pa Hégholmen, tydligen fran den forsta siindningen- : _art utmarker sig som bekant fdr sin langa sv@ och livitbendade svans. be r 1915 erhdélls en vacker och alldeles tam maki, do a : nerad af herr M. Olanne, som hésten 1910 erhallit den pao _ Madagaskar. Af okand anledning afled den dock redan pa = ies Antagligen tillhérde detta exemplar en annan art. Zibetkatt —_— Viverra civetta. Af kapten Cederstrém hemtades ar 1897 fran Afrika a 7: acer fran fre > Guinea eller fobgs: —en zibetlats Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 147 som den 11. VII. 6fverlamnades till samlingarna. Han lefde har dock ej lange, redan p& nyaret i februari skattade han at forgangelsen. Palmmard — Paradoxurus spec. ? Sommaren 1913. 23. VI. hade baron Carl Munck vanlig- heten att férara djurgarden tvenne ungar af nagon art till- horande viverridernas familj, hvilka han erhallit pa Ceylon 1. III. och sjailf medfért p& hemresan. Deras identifiering har med den mig tillgangliga litteraturen icke varit mdjlig, ehuru ett och annat pekat pa det ofvananforda sliktet. En- ligt donator bli de som fullvuxna 40—45 em langa, utom Svansen, som mater circa 37 cm. Till fargen 4ro de mork- bruna med gula strimmor langs kroppens sidor, samt till sin natur synnerligen argsinta. Tamilerna, infédingarna pa trakten, benimna dem »Kalevedda*. De uppféddes pa Hég- holmen med frukt samt hvetebréd i mjolk, men synbarligen var det nagot fel pa dieten eller lifsbetingelserna i allmanhet, ty de dukade bada under pA senhésten, 13. 1X. resp. 19. X. Afrikansk palmmard — Nandinia binotata. _ Pa hésten 1909 fick djurgarden emottaga en fullkom- ligt tam individ tillhdrande denna for Vastafrika karakte- ristiska art som present af herr W. Bergstrom, som pasom- Maren af en landsman i Congo fatt sig djuret tillsandt. Arten tillhér viverridernas stora grupp och intager Salunda en stillning mellan katt- och marddjur. I journa- — len har jag beskrifvit djurgardens exemplar ,Kitty“ pa fdl- es jande satt: Af en fullvuxen mards storlek eller nagot mer, med €n praktig svans, nastan langre an balen. Har fullstandigt — Indragbara klor och gar p& hela den nakna fotsulan. Fram- __ _ for genitalierna en vid och alldeles dppen kortelficka. Huf- = : genom det peas burnatet lockats till hennes matkopp, eller : 148 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. vudet med en spetsig nos, balen langstrackt pA laga ben. Pupillerna runda. Till fargen gulbrun, pa ryggsidan med sma svarta flackar, som saknas pa buk och lemmar. Svan- sen med svarta band. PA vardera skuldran en ljus flack. Fran nacken till trakten mellan skuldrorna ett svart band och likasa bakom Gronen ett kort mérkt streck. Hon ar syn- nerligen smidig och och vig och foretrader utmarkt Brehms benamning for familjen, ,smygkattor“. Bild 20. ,,Kitty*. Afrikansk palmmard — Nandinia binotata. 1912. I sitt hemland halles arten allmant af befolkningen, emedan den 4r en ypperlig rattfangare och blir mycket tam. Sa var ocksa fallet med Kitty. En typisk allatare for- 4 tarde hon saval bréd i mjélk som kétt. Isynnerhet lat hon ~ sig mdéss och sparfvar val smaka. Till sina vanor var Kitty ett nattdjur. Stdrre delen af dagen tillbragte hon sofvande i sin lada, men kom redan tidigt pa eftermiddagen fram, men 4fven daremellan, nar man gick in i buren. Man blef = da i tillfalle att beundra hennes smidiga, formfullandade rérelser; hon liknade en spracklig, ringlande orm, nar hon langs gallret eller en gren smég sig efter nagon spink, som Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 149. da hon som en lindansare antrade lings ett utspandt snore. Sin vardare var hon varmt tillgifven. Nar han besdékte henne, lat hon sig girna tagas i famnen och smekas, men gled i detsamma som en 4l ur greppet, krép in under roc- ken och trangde och pinade sig in i armen, hvarvid de hvassa klorna genom skjortan skuro in som nalar. Inklamd som i ett korfskinn ]4g hon sedan har och njét af sin till- varo, och det enda s&ttet att bli kvitt henne var att kla af sig rocken och draga armen afvig. Kitty var sA tam att vardaren utan risk kunde bara henne med sig pa prome- naderna i parken. Utan synlig orsak afled hon 1915. 3. XII. Frett — Foetorius furo. Djurgarden har tvenne ganger fatt emottaga individer af denna tama, som rattfangare hégt ansedda iller. Ar 1890 donerade kapten Lundqvist till samlingarna en frett, som han medfért fran England, och 1901 Sfverlamnade posses- sionaten I. Kavaleff i Domarby till djurgarden ett exemplar Som gafva. Intetdera af dessa djur blef dock langlifvadt pa Hégholmen. Isbj6rn — Ursus maritimus. Ar 1890. 13. XII. uppkoptes genom benagen formedling oe - af konsul Finkenhagen i Hammerfest en arsunge, hona, ore »Finke“. Tva unga isbjérnshonor férvarfvades 1901. 25. ViL= = fran Skansens zoologiska tradgard. Ar 1903. 20. VI. erhdlls genom byteskép, hvarvid en hona (Finke?) afstods, en hanne fran Hamburg. Emellertid afled en hona 1906. 8. IX. till foljd af blodférgiftning; hon hade skurit sig illa i foten pa €n i buren inkastad butelj, och en hanne dukade kort darpa = under 1907. 26.1. Obduktionen gaf vid handen, att han slu- tae kat ett hvasst ben som hamnat pa tvaren och skurit sig in — = ___ * farmen. At den aterstiende honan (fran 1901) anskaffades 150 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. en ung make 1907. 12. V. fran Skansens zoologiska tradgard. Detta par fortlefde sedan i djurgarden Anda till 1917. 9. XI, da dyrtid och lifsmedelsbrist krafde dess arkebusering. Ho- nan, sedan ett par 4r redan skréplig och alderstigen, var salunda vid sitt franfalle 17 ar, hannen, ett praktexemplar, blott 11—13 4r. Parning mellan isbjérnar har veterligen engang agt rum; 1906.16. IV. betacktes den mindre honan, som emel- lertid afled i bérjan af september. Jag var dock i tillfalle Bild 21. Isbjérnparet i gamla borgen 1908. att vintern 1910 i februari se den brunstiga hannen fafangt sdka betacka sin redan bedagade maka, som emellertid re- solut afspisade alla erotiska narmanden. M4&handa bidrog hartill afven den alldeles ee borgen, som var bade for trang och lag — bjérnarna rackte med ramarna utan svarighet upp till pollerinket till foljd hvaraf 1902.6.1X. en gosse dragits ini buren och dédats — och i hvilken terrangen dessutom utgjordes af en starkt sluttande glatt klipphall. Daremot erbjéd den i vattnet utbyggda pa bottnen liggande gallerburen internerna ett utmarkt tillfalle till uppfriskande _ bad, hvaraf de afven bade sommar och vinter med férkarlek _ begagnade sig. Emellertid visade sig med 4ren denna till ‘synes sA andamilsenliga konstruktion af bassingenagamanga at EEE Pe ee I Rr ay oe fn Ran Sey BS aes ‘ See Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 151 nackdelar. Den kunde salunda med svarighet befrias fran glasbitar och andra skarpa féremal, hvilka illgarningsman litet emellan nedkastade i buren, och sedan den ryska orlogs- flottan tagit hamnomradet i besittning férvandlades detta i afseende 4 vattnets beskaffenhet till en formlig kloak. En nybyggnad blef darfér af néden. Mitt forslag gick ut pa en rymlig borg af cement uppe pa bargkrénet, som delvis upptogs af en sumpig och till klippgrunden halfannan me- Bild 22. Nya isbjérnborgen, exteridr, vintern 1915. ter djup svacka — en praktig bassing med mojlighet att uppfora konstgjorda isblocksformationer, rutschbana m. m. Denna anordning hade medgifvit en standig tillforsel fran vattentornet invid af friskt och rent rinnande sétvatten och bassangen hade vid behof kunnat lansas pa nagra é6gonblick. Utifran hade borgen imponerat med sina krenelerade murar och sitt torn, inneslutande bjérnarnas lya, och det vatten- fall som med olika styrka efter Gnskan stértat genom af- loppskanalen utfér den branta granitklippan. Styrelsen hyste dock betinkligheter mot planens praktiska andamilsenlighet: fransedt det abnorma i att halla ett saltvattendjur i sdtt _ Vatten p& en af hafvet kringfluten holme, framhélls den 152 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. stora vattenatgangen och kostnaderna harfér, omdjligheten. att tillampa systemet om vintern, vattnets hastiga uppvar- mande under hégsommaren och svarigheten att forutse klipp- grundens porositet. Det besléts att ombygga borgen pa dess gamla plats enligt samma grundprinciper som tidigare, + men genom sarskilda atgarder upphafva eller i hvarje fall forminska de olagenheter som tidigare darmed varit for- enade. D.v.s. bassingen skulle ryckas inom borgmuren och med kanaler, férsedda med slidventiler, st i standig _férbindelse med vattnet utanfor. Nyaret 1914 slutfordes arbetena pa den nya borgen eniigt namnda projekt. Nu framsta bristerna tydligt, vattenomloppet genom de fem kanalerna 4r otillfredsstallande och vattnet blir stag- nerande. Under hégsommaren mAste bassangen tommas at- minstone hvar tredje dag, hvartill Atgar minst atta timmars intensivt arbete med sugpump. Att halla vatten i bassangen vintertid 4r oméjligt, ehuru visserligen icke heller af néden. Omandringar b6ra i hvarje fall vidtagas. Till utfodring af tva isbjérnar atga hvarje dag 20—30 kg k6tt och ben, hvartill framst slagsidor och rantor af slakthastar anvandts., Malajbj6rn — Ursus malayanus. ) En hona af denna prydliga och trefliga lilla bjérn fran Ostindien donerades af Zoologisk Have i Képenhamn. D& — ben anlande Ar 1908 fanns ingen lamplig bur for hennes _ rakning. Jag fann bjérnen 1910 installerad fér vintern i en afdelning af hénshuset, som forstarkts genom platbeslagning C | af vaggar ock tak, efter det han en dag atit sig ut genom _ mellantakets spontade braden och en annan gang rifvit son- _ der natbekladnaden 4 dorren. , »Nallus“ placerades nu pa férsdék i diverse for tillfallet Jediga utomhusburar, men vantrifdes i dem alla, emedan hon — till folid af det begransade utrymmet besvarades af publiken ch | under det nervésa Pibtendsh: fick sar a sina nakna fot Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 153 sulor. I maj 1911 flyttades bjérnen 6fver i den nybyggda stora reservburen med mjuk mark, och har kande han sig genast fullt hemmastadd. I denna fanns uppférdt ett rym- ligt stengryte, fullproppadt med boss, afvensom ett praktigt klattertrad. Bada uppskattades af bjérnen till fullo. Utan men uthardade Nallus nu var nordiska vinter. Hon lag inne i sin varma bostad storre delen af dygnet, da kvicksilfret sjonk under —10° och tog sig da motion blott under en half timme samtidigt med att fédan, bréd uppblétt i mjélk, morotter och rofvor, vid tillgang afven frukter, inmundiga- des samt naturbehofven forrattades. Hon klattrade garna i tradet, som hon skalat och illa tilltygat, och grafde i jorden. Hon letade val i tankarna efter saftiga rétter och séta ho- nungskakor i stammen, som sag ut som om den harjats af bafverbett. Bjérnens starka klatter- och grafklor pa de inat- vanda ramlabbarna kommo honom darvid val till pass. Nallus var en lika prydlig som beskedlig, treflig och tokrolig salle, som alskade sétsaker Ofver allting och vid gallret stod nickande med hufvudet och tiggde socker. Da hon fick en godbit sag man hur hon frossade, fradgan stod Om munnen, och gaf man henne en pumpernickel handte- rade hon brédet som ett barn, i det hon férst afslickade sockerlagret, férran hon lat det 6friga sig val smaka. _ Nasbjérn — Nasua rufa. Ar 1896, 12. VII. fick djurgarden af herr F.O. Akerman _ €mottaga som present en nasbjérn fran Central-Amerika. Till detta intressanta slakte inom halfbjérnarnas grupp han- _ foras tvenne arter med en trynlikt utdragen och uppatbdjd ae _ Ros, den ena hemma i hela Brasilien anda ned till Paraguai, den andra, till hvilken just férenamnda individ hérde, i Cen- se _ tralamerika. Hégholmens exemplar lefde mer an tio ari _ djurgarden; ndsbjérnen afled namligen 1906. 29. XII. 154 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. Tvattbj6rn — Procyon lotor. Af Carl Hagenbeck, Stellingen, inképtes 1906. 29. V. tvenne tvattbjdrnar, 6+9, hvilka dock ej blefvo langlifvade pa Hoégholmen, ehuru arten annars hor till de tacksammaste att halla i fangenskap. Af Zoologisk Have i Képenhamn mottog djurgarden 1911. 7. XI. ett ungt par, fédt darstades samma ar. Det placerades i en flygelbur af lilla bjornborgen och trifdes utmarkt afven under vintern. Honan lyckades den 27. XII. rymma under natten, men upptiacktes fdljande morgon, tack vare sparsn6n, och infangades anyo. Af okand anledning afled hannen 1914.17. IJ. Arten ar som bekant hemma i Nordamerika. Hdgholmens exemplar aro synner- ligen tama och taga med begirlighet socker och andra sot- saker som bjudas dem. De klattra alldeles utmarkt. Sa- lunda roa de sig ofta med att antra upp langs natet fran en sida och hangande under taket gekie ned tvars ofver buren. Dieten bestar af hafregrét, hvetebréd i mjélk, morot- ter och vid tillgang séta frukter. Kamschatkasal — Phoca spec. _ i Behringshaf, donerades samlingarna 1913. 8. XII. af kapte- _ nen 4 en for tillfallet i skeppsdockan i Helsingfors for under- - gdende af reparation liggande Angare, som i frysinrattnin- gar transporterade lax fran fiskerierna i Kamschatka. Salen hade- under hela farden hallits i en stor tina, som hvarje dag fylides med friskt hafsvatten, och uppfédts med lax. eG y | Hoégholmen trifdes salen utmarkt tillsammans med h och 15. oe picraie den déda se 3 arg ‘inlandska kolleger. Férsommaren 1916 var han forsvunnen, — En ung sal af en vikares exteriér, fangad som kuti . Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 155 Murmeldjur — Arctomys marmota. Af Zoologisk Have i Képenhamn forvarfvades 1895. 25. V. ett par murmeldjur, upptagna i journalen under benam- ningen Arctomys marmota. Djuren tillhérde salunda den _ pa de europeiska alpernas hégst belagna delar férekom- mande arten. Anfdrvandt till denna fro som bekant prarie- hunden i Nordamerika och den fran sydéstra Rysslands stepper utéfver hela Centralasien utbredda bobaken. Djur- gardens exemplar lefde nagra Ar, utan att efterlamna af- komma (f+ 1897. 15. VI. & 1898. 19. VI). Hoppratta — Jaculus sagitta. Ar 1899. 31. XII. fick djurgarden som present mottaga af herr Andersin tvenne exemplar af denna art, hérande till hopprattornas — Jaculide i afseende A kroppsbyggnad och lefnadssatt synnerligen egenartade familj. Dess medlemmar, som befolka gamla varldens stepper och sandéknar, hafva bakre lemmarna pa kangurumanér starkt férlangda och be- tjana sig uteslutande af dem vid stallférflyttning. Arten ifraga hor framst hemma pa de transkaspiska stepperna, men forekommer ifven i sydéstra Europa samt langt in i Mongoliet. Hégholmens exemplar afledo efter ett ar, pa - senhésten 1900. Marsvin — Cavia cobaya. I utfodringssyfte, d.a, fér att A4stadkomma farsk och ‘lamplig féda 4t talrika smarre rofdiggdjur och framférallt — roffaglar, har djurgarden idkat en omfattande marsvinsafvel. _ Sommaren 1914 erhélls som present ett par af en ras: = »Struppmeerschweinchen‘, utmarkt genom langre tofvig har- _ beklddnad i nyckfulla hvirflar. Z 156 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. Piggsvin — Hystrix cristata. Ar 1907. 10. XII. fick djurgarden mottaga som present af herr Cohné ett piggsvin tillhérande den i Medelhafslan- derna forekommande arten. ,Poku“ hélls om sommaren, 1 medeltal 1. V.—I. X., i en friluftsbur, om vintern inomhus. Han trifdes utmarkt pa Hégholmen och kinde igen sin var- dare. Dagen tillbringade han inne i sin hydda eller lya och . begynte fdérst vid skymningen réra p& sig. Nar vardaren narmade sig och kallade pA honom, infann sig afven Poku snaskande och grymtande, och tog féda ur handen. Men vid minsta ovanliga rorelse eller ljud svangde han genast forskrackt satet till och skakade haftigt rasslande sitt tag- giga pansar. Till foda fick Poku dels hvetebréd i mjélk eller hafregrét, dels allehanda rotfrukter, sasom turnips, mO-— rétter och kokt potatis, samt jordnétter, vid rad och lagen- het afven appel. Poku afled helt plétsligt utan synbar or- sak 1914.1. X. Sumpbaiver — Myopotamus coypu. Denna till lefnadssatt och exteridr sA intressanta gna-_ _ gare har sedan 1892 varit féretradd i djurgarden. Af Zoo- _ logisk Have i Képenhamn erhdlls 25. X. tvenne individer och 1895.25. V., da den ena af dem redan mer 4n ett 4r — _ varit déd, ytterligare ett par. Samma Ar 24. VII. fordékade _ sumpbafrarna sig med fem ungar. Foljande ar den 2. IV. _ och 21. VI. forstorades bestandet an mer genom afvel (3 & id ungar). Nagot afvelstillskott a4gde harefter icke mera rum. a En del af exemplaren afyttrades eller bortskanktes, andra afledo, sa att vid utgangen af 4r 1900 hela bestandet var utganget. Af C. Hagenbeck inképtes 1902. 25. VI. tva djur af hvilka det ena dog, hvarpa féljande ar den 19 maj tvenne ae Saye: fasOptes af samma firma. Nu erhdlls ater” eX eee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 157 1904, 5. III. 6 ungar; 29.1X. 4 ungar. 1905. si | ee 20. III. 7 1906.- 2. 16). 1907. 4, ViIE-&. 3 Angaende sumpbafrarnas vidare éden pa Hégholmen finnas inga upplysningar, da anteckningar saknas fér aren 1908 och 1909. Vid mitt tilltride af intendentbefattningen hade arten fullstandigt utgatt i djurgarden. Under aret 1905 var mortaliteten ovanligt stor bland dem; icke farre an 10 exemplar afledo. Sumpbafrarna héllos om sommaren i en en- om f6r andamalet uppford bur, bestaéende af en cemente- rad bargsvacka, 6fvertackt af natgaller och med tvenne murade lyor. Vintertid vistades de i simfagelhuset, dar en rymlig bassang bidrog till deras trefnad. Kronhjort — Cervus elaphus. Sedan 1892 ar arten representerad i samlingarna. Tack vare en riklig afvel ha under aren inalles ett trettiotal in- kronhjortar och den 30. VI. genom denna anstalts formed- ling en hind fran Dresdens zoologiska tradgard. Ar 1895, Bild 23. Kronhjorten (A) i sin inhagnad 1912. 158 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. 25. V. sedan den ena kon aflidit, erhélls ytterligare en hind fran Képenhamn. De bada hindarna skankte djurgarden af- komma 4ren 1894, 96 och 98, men 4 andra sidan undergick bestandet reduktioner genom slakt, forsaljning och dédsfall. Ar 1899. 13. VII. donerades ett par unga kronhjortar at ba- ron L. Standertskéld, Boe gard. Harigenom kom djurgar- den att behalla blott tva hindar. En af de bortskankta exemplaren, tjuren, hade lyckats rymma fran sin inhagnad i Boe gard och fasttogs i Hausjirvi samt éfverlamnades till samlingen 1901. 27. II. Nu erhdélls ater nastan Arligen afvel. Fédelsedagarna fren 1894—1907 framg& af nedanstaende. sammanstallning: 1894. 29. VIII. ¢ 1902.14. V. 3 Than rg 1 ae O85 VIS 1896. 25. V. ? 1903. 25. VII. ? yt aE 1905. 21. VII. 2 1898. 30. 1X. ¢ oe SNH S ‘i 4-X.-7 1906. 1. VI. © 1907. 21. VII. ¢ Ar 1910 raknade kronhjortbestandet p&a Hégholmen en kapitaltjur (A) och en 4ldre ko (a) samt en Arsgammal hind (AXa=b). Fran hvilket ar de férenamnda harstamma 4r omdjligt att med sakerhet faststilla, pA grund af de brist- -falliga stamboksuppgifterna. Dock synes det mig mycket sannolikt, att tjuren blifvit fédd 1898 och kon 1903. D tjuren emellertid begynte Aldras och for att motverka in- afvel inképtes 1912. 23. V. fran Géteborgs. Djurpark en prak- oat tig 3-arig hjort (B) af svensk stam, som uppfriskats med _ importerat skotskt blod. Efter fullgjord parning aflifvades : _ den gamla tjuren den 4. XII. och den -sclnes eae fick _ harefter trida i hans stile. ; ; . Ar: 1915. u. VII. fick djurgarden emottaga en tam tjur- 3 slagfiltet, efter en het drabbning i Karpaterna. For »Kar- Ue vidare lefnadséden har jag renocinst i min bok: Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 159 naturens lustgard“ (Helsingfors 1916). Har ma blott namnas att kalfven tyvarr afled redan den 10 november samma 4r. Om kronhjortstammens vaxlingar under min tid lamnar foljande tabell en god forestillning: oe LA 4 * vee Hogholmen, : 1912. 4. XII. tuberkulos. GPine aes * TOO y r 1914. 30. X. senilitet. ee SN SP il ae Goteborg. » 3. Aa Qb * 1909 Hégholmen, + 1917. 16. 1X. slakt. » 4 Aa Qe * 1910.6. VII. yi aca + 1917. 16. TX. slakt Se Bag * 1912 17. F 1913.16. V. olycksfall. + GADD * Ie VE. : Pigg PCM Si » 7&8 Ab @6 * 1913.16.V. , Fg BEY, abort » 9 Aa @ * 1913.22. VIII. Z tap 2 VE. p10 Be Oe IX, ‘. + 1915.1. XI. slakt. » 11 Be @ * 1914, 29. VIII. ‘ + 1914. 29, VIIL. abort. eee Be Se Se c + 1915.1. XI. slakt. + a te oe + 1914. 27. X. svaghet. #) OF * 4915 1. igcvisateict + 1915. 10. XI. -(orsak ?) » 15 Bb g * 1915.14. V. + 1915. 14. V. abort + ome 2%. 2 88 VEE i easier + 1916. 10. IL. kolik. » 17 Bb g * 1916.19. IV. + 1917. 16. 1X. slakt. e 16 Be OF Tae VIE 3 + , 16. XI. indigestion. » 19 Be g * 1917.17. VI. ‘ ity OL Af ofvanstaende sammanstillning framgdar att tidpunk- ten for nedkomsten ar ytterst variabel — i djurgarden 19. IV. Bild 24. Kronhindar i olika Alder (a, b, c) 1912. 160 Palmgren, Higholmens zoologiska tridgard dren 1888—1918. —25. X., utan att olikhet hos skilda aldersklasser i detta af seende lost konstateras. DA kon gar draktig 40—41 vec- kor, innebar detta att bet&ckningen verkstillts tidigast i forra halften af juli och senast i borjan af januari. Horn- fallningen och fejningen m.m. framgar af fdljande anteck- . ningar: ; Faller: Fejar: 1906. 8—9. III. A. 1907. 6.11. A. ee 1910. 12—14. III. A vh a 255 kg. 23. VII. “ 1911. 17—20. III. A hv A 1,7—1,85. kg. a 1912.17. III. A a 2,25 kg. 9. IX. B. a 1913. 14: 1V. B 1914. 13—14. IV. B vh 22, VIII. * 1915. 11—12.1V. B vh 1,s—1 kg. . 1916. 6—9.IV. B hv A 15 kg. ae 1917. 14—18. IV. B. 14. VIIL. ee (v-vansterhorn, h-hogerhorn). Haraf synes att hos tjuren A hornfallningen 4gt rum i forra halften eller vid medlet af mars, hos tjuren B ater ungefir en m4nad senare. Hornbildningen afslutas i regelm 7 i senare halften af augusti eller bérjan af september. “Af = _ 1910 fejades hornen abnormt tidigt. Brunsten bérjar visse- ligen omedelbart efter hornbildningen, men den nar sin hojd- punkt pa senhdsten i oktober—november, da tjuren oafbrutet brélar dagen igenom. Hjorten har sin egen inhagnad invid ; _ hindarnas, till hvilken tilltradet for dessa star Sppet genom en 6ppning, sA smal att tjuren med sin hornkrona icke kan komma igenom. Denna anordning Ar nédvandig for att hin- _ dra att hindarna under den brunstiga tjurens karesser i den _ tranga buren blesseras och ihjalstangas af honom. . _ Fédan bestaér af bjérk- och aspléf samt nagot hafre, ‘individuellt anpassad till ee som gruta. Det eae -_undvikas; vid minsta ‘forandring i i spillningens beskaffenhet maste e emellertid detta kraftfoder innehallas. Bréd, som ou Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 161 ken, oaktadt forbudsanslag, trakterar hjortarna med, ar annu } varre for dem; talrika dro de djur, som genom allmanhetens j valvilja dukat under i djurgarden. Antingen blir det kolik 4 eller mag- och tarminflammation, som i bada fallen med fa undantag leder till déden. Flera hjortar ha varit utsatta for olycksfall pa grund af det prydliga, men opraktiska giardet, i hvilket djuren hangt upp sig. Vid en sidan malér med en tjurkalf fick en draktig hind, som narvar vid dédskampen abort, tvenne kalfvar, den enda tvillingsbérd kronhjortarna pa Hégholmen haft att uppvisa. Axishjort — Cervus axis. Af denna utomordentligt prydliga indiska hjortart, den engelska parkhjorten par preference — fick djurgarden 1890. 20. X. emottaga en tjur och tvenne hindar som present af kejserliga jaktparken i Gatschina invid Petersburg. Den ena hinden, som var draktig, afled féljande ar den 28. III., antag- ligen i barnsing, ty obduktionen utvisade ett ,nastan full- arsgamla jarfven tranga sig ut ur sin bur. Han fick syn lésa djuren i deras inhagnad. En svar forlust i sanning, ty axishjortar aro ratt dyrbara klenoder. Sambar — Cervus aristoteles. : I likhet med féregdende art hér denna till en under- __ _ familj eller grupp inom hjortarna, som utmarka sig genom aro for Ofrigt klynnedelade } spetsen. Sambaren, som ar _ ligaste af alla inom sin grupp. 1907. 24. VI. fick djurgarden ganget foster“. Det Aterstaende paret slutade jamval paett tragiskt satt sina dagar. Ar 1892. 4. IV. lyckades den fjol- - pa hjortarna och de slumrande instinkterna togo ut sin ratt. — a _Inom nagra d6gonblick hade han dédligt blesserat de varn- — _hemma i Brittiska Indien, torde vara den stdrsta och stat- 14 = 162 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. en tjur som gafva af Zoologisk Have i Képenhamn. Han fick sig anvisad en afdelning af hjortinhagnaden och trifdes alldeles ypperligt; 4ret om rérde han sig ute ofta vadande till knana i sné och uthardande var vinter utan svarighet. Mot kéld och nordan sékte han skydd i sin hydda med dess varmande torfstré- och bosslager pa spillningsbadd. Han var dock mycket skygg och férsiktig och reagerade for minsta gest eller rérelse hos publiken. Det var en harlig Bild 25. Sambartjur i sin inhignad 1912. syn, att se honom med afmitta steg och hégt lyftade ben taga som en cirkushidst i paradmarsch kring inhagnaden. Till sallskap hade han fatt en jamn4rig svinhjorttjur, en pygmé i bredd med honom, och de trifdes godt tillsammans, ehuru de ofta med hornen préfvade sina krafter. Vid nyaret 1912 a sambaren visa tecken pa brunst, som tidigare icke ; its. Kamraten blef illa stangad och maste isoleras. I slutet af april nadde brunsten sin kulmen. Han valtrade sig ofta i en uppsparkad brélgrop, dar han kastade sitt _vatten, snyrpte lapparna, grinade och stegrade sig pa bak- benen. Jag tankte da genast inféra en kronhind till honom, SST ar is ne eT ae me o men riskerade ej férséket, da kon utan retrattplats att 4 OE Ee oe TO Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 163 blifvit ihjalstangad af honom. Féljande ar, medan sambaren annu hade hornen i vekbast, inslapptes en kronhind, som en langre tid varit granne till honom, men d& hon alldeles vettskramd flyktade omkring och rusade mot jarnstaketet, nddgades jag afbryta experimentet, hvaraf jag vantat mig ett trefligt resultat. Ar 1915 nadde sambaren sin fulla lifs- kraft; hornen vagde da tillsammans 2 kg. Foljande Ar blott halften daraf. Ar 1917. 22. XI. afled han, som sa manga andra hjortar till féljd af digestionsstéringar, framkallade af dyrtid och lifsmedelsbrist. Dietetiska rubbningar genom utfodringens omlaggning med tvifvelaktiga surrogat. Angaende sambarens hornbildning och -fallning har jag antecknat: Féller: Fejar: 1910. 30. VI. ps Ray | . 1911. 28. VIL 16. XII. ; 1912.15. VIL. vikt 1,70 kg. 1913. IoVHE 5 aed 1914. 28. VII. (FO.18 1915.17. VIIL, , 2 kg. 1916. 4. IX, , Ikg. Vee s eae 41, Svinhjort — Cervus porcinus. Af Zoologisk Have i Képenhamn fick djurgarden mot- taga som gafva 1907.8. VII. en praktig svinhjorttjur. Sdsom Ofvan namndes hélls han i manga 4r tillsammans med sam- baren, och trifdes utmarkt i vart luftstreck; fér en kortare sig under — 24° C., instiangdes han i en box af Asnestallet, _ €medan tecken tydde pa att kélden allvarsamt beredde ho- nom obehag. | ie Arten, som hér hemma i Indien, isynnerhet i Bengalen, tid i februari 1912, dA temperaturen varaktigt tycktes halla 164 Palmgren, Higholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. seein priset som den starkaste af dem alla. Han holl tappert stand under faktningarna med sambaren och gick darvid ofta oférvaget och anfallsvis tillvaga. En ung dofhjort, som 1910. 14. XII. aflyft haken i dérren mellan boxarna i hjort- stallet och praktiserat sig in till svinhjorten, blef af denna ~ pa ett dgonblick spetsad genom hjartat med en valriktad : stét af dgontaggen. Svinhjorten hdr i afseende 4 hornens — x beskaffenhet till samma grupp som sambaren. Inom paren-) tes ma namnas att Hogholmsexemplaret, som afled i mag- katarr 1916, uppstoppats for Zoologiska muséets rakning, men ar kopian en karrikatyr af originalet. Dieten ar likartad den fér 6friga hjortar, i hufvudsak 16f, om vintern darjamte nagot hafre med stor férsiktighet och papasslighet for att undga digestionsstéringar. Om horn- fallning och -bildning har jag antecknat fdljande: Féller: Fejar: 1910. 26, II. oa. V2 “a 1911. 22. II. a 1912.17. II. . 1913. 30. 1V—6. V. vh. a ~! 1914. 9: 1V. 18. VII. in o> aes PRN Ne She Ce ea Radjur — Cervus capreolus. ye Af denna prydliga, lilla hjortart har djurgarden under _— frens lopp agt mer 4n ett dussin exemplar, men alltid med féga framgang, d. 4. utan att afvel erhallits och djuren sjalfva - Dlifvit. alltfér langlifvade. Redan ar 1893. 4. VII. fick Hog-_ holmen emottaga som present af handlanden W. Wickel ett | par. Den ena afled inom en manad, och den défverlefvande, som tack vare samma gifmilda person, fatt sig en ny folje-_ cored dukade féljande ar under. Ar 1895. 25, V. inkOptes | radjur fran Zoologisk Have § Kopenhamn och den 28. x Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 165 Under min tid har djurgarden fatt emottaga: N:o 1. 1910. 31. V. 3 ad., fangad under simning utanfor estlindska kusten; afled pa grund af vanskétsel under transporten redan pa vagen till holmen. » 2—3. 1911.7. VIII. ¢Q juv., present af baron Maydell, Kriidnershof vid Dorpat, Liffland. Bocken afled i hjirtslag 13. VIIL under pagdende skarpt askvader. Geten aflider 1917. 8. VI. af indigestion. » 4 1912.15. VI. ¢ ad., senil och utmirglad, infangad under simning pa Pyhaselka, Ruokokoski. Erbjuden till inlésen under uppgift att vara algkalf. Faller hornen 9.1X. och afli- den utan synlig orsak 1913.23.1. (Se foreg. afdelning ofver inhemska djur). » 5. 1914. 5. VII. ° ad., fran Polen, donerad; + 1915. 30. X., rie Te » 6. 1916.14:1X. Q juv., fran Volhynien, donerad; lefver ann Doihjort — Dama vulgaris. Under Arens lopp ha inalles 15 dofhjortar forekommit pa Hégholmen och tidigare afven lamnat afvel: Nio 1—2. 1895.29. XI. $9, Skansen, Stockholm; + 1896. 29. X. resp. 9.1 n 3—4. 1898. 7..VI. 3, Hagenbeck, adorns f 1905. 23. V. isc 1899. 18. XI. 1899. 14. VII. 3, * Hégholmen; + 1903. 2. X. 1900. 13. VII. , * = * . Se oe ery abort. - %.- 1905. 13, VI. 3, * ‘ + 1907. 1. XI. » 10. 1906. 3. VIE. 3, * ’ + 1906.6. X. » 11. 1907.30. IX. 9, * ; , . » 12 198—~ —@* , bide 190 og + 1910. 14. XII. aS fe 1910. 87 OL 8, olive Zool. Bare; rapes be annu. o 16> 19M. 7. 2g + 1912. 27. XII. -Sasom af ofvanstiende fravagie, fanns da jag 1910 till- _tridde min tjanst p& Hégholmen, af det gamla bestandet ae _ Kvar blott en fjolarsgammal tjur, emi: (= hvita ae oo lee! eee som oe i de- 16 for) Palmgren, Hogholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. Bild 26. Ung dofhjort under hornbildningen 1912. cember af svinhjorten. At en ung, helhvit tjur, som samma ar forarades samlingarna af Zoologisk Have i Képenhamn, sandes f6ljande ar af samma, mot var djurgard s& valvilliga och generésa anstalt en lika fargad maka. Hon blef tyvarr, da ingen retrattplats fOr henne fanns anordnad i inhagna- den, blesserad till déds af den brunstiga tjuren- Angaende hornvaxlingen har jag fdljande uppgifter 1 ' journalen, hvarvid dock dr att marka, att tjuren 1 regeln under faktande mot jarngallret afbrutit 4tminstone det ena hornet: Faller: Fejar: 1911. 10—12. V. vh. 1912. 13. V. 4013: : 3.-V. 1914. 28. IV—6. V. hv. 28. Nil. 1915. 8—9. V. hv. 4. VIII. 1916. 26—27. IV. hy. 29. VII. PS ce Seen ape NIT a ae IIe RR TON eT CORE Sr GaN Co a ate Rao CET Tae EME EER NC mer Te Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 167 Gems — Capella rupicapra. En gemsbock erhdlls som present 1907. 24. VI. af Zoo- logisk Have i Képenhamn. Nagon lamplig terrangbur for denna utpriglade klippvandrare fanns dock icke till hands — med getterna kunde han icke placeras, ty bockarna hade stangat ihjal honom — utan fick han atndjas med en af- delning i hjortinhagnaden, dar marken ar mjuk och blét. Till sallskap gafs honom en from get och tycktes de komma utmarkt Gfverens. I hvarje fall forde den skygga gemsen nog en tynande tillvaro; kl6fvarna m&ste ideligen beskaras och indigestioner hdrde till vanligheten. Ar 1911.6. VIII. afled gemsen utan pavisad orsak. Enligt uppgift hade han _--€n gang fore min tid lyckats rymma, och da hade man fatt se honom i hans ratta element hoppa omkring pa klip- Porna i pinande karriir. Det hade varit ett besvar, utan like i Hégholmens annaler, att fa honom infangad. Gazell — Antilope dorcas. Ar 1899. 30. IV. erhélls som gafva en gazell, som dock afled redan 1900. 13. IL. | Zebu — Bos zebu. Ar 1889, 20, VIII. erhélls fran Zoologisk Have en zebu- tjur som present och 1892. 26. V. inképtes darifran en ko. | Detta par lamnade sedan afkomma en foljd af ar: . 1893.5. IIL. 3 1896.19. IL. 1894. 3. IV. Q 1897.20. III. 3 1895. 3. III. 17a + VS hvarjamte ‘atin anvandes till betickning af ndt, saval hol- : aflidit, fanns en bastardtjur, Bos zebu oe < Bos taurus Q, i mens egna kor, som andras. Ar 1916, di zebuparet redan 168 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. lifvet och gick han fritt med korna omkring pa bete. Han anvandes till betackning af korna — och lamnade talrik af- komma — men aflifvades 1912.26. VI. sasom oduglig till afvelsbruk. Arten harstammar, som bekant, fran Indien, dar den halles som husdjur for mjélkens och kéttets skull. Da mjol- kens fetthalt ar ovanligt hég har man sdkt i Europa att genom korsning af importerad zebu med hégmjélkande not- raser annu mer Oka afkastningen fran mejerierna. Bison — Bison americanus. Ar 1912. 15. X. férvarfvades genom byteskép af Car! Hagenbeck, Stellingen, en 3-arig importerad bisontjur af ovanligt kraftig och reslig vaxt. Samma 4r hade namligen Zoologisk Have i Képenhamn som gengafva for en af Hog- holmens djurgard donerad algko utlofvat denna en bison- kalf af honligt kén, fédd diarstades foregaende ar. Den ut- lofvade kon ankom. afven 1913. 26. V. — 1 bérjan af juni + ~ ar * st et pie = * er J At F 7 > ‘ iq ee r 3 € oe ue eg ee 2 — Jie ews oF Sal ge. Bild 27. Bisonparet i sin inhignad 1914. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 169 inslapptes paret i en rymlig inhagnad med en praktig hydda, 1 uppford enkom fér dessa djur. De trifdes har utmarkt Aret om och voro jamte kamelen de tacksammaste idisslarna pa holmen. H6, léf och hafreboss utgora deras hufvudféda, om sommaren utbytt mot gr6éngris, och litet hafre som gruta under den kallare arstiden. En morgon 1917. 2. VI. Ofverraskades allmanheten af en praktig kokalf, den fdrsta i aktenskapet. En pigg och oridd varelse, som’ girna kroép ut genom det glesa stanggardet for att under mors hég- : ljudda angslan foretaga sma stréftag p& egen hand i omgif- ) ningen. Under krigsfren 1917—18 dukade paret under till foljd af digestionsstéringar. 4 Tvapucklig kamel — Camelus bacthrianus. Genom professor Neovius fick djurgarden 1900. 21. VIII. mottaga som present af kejserliga hofleverantéren Fabergé i Petersburg en kamel. Honom anvisades plats i getinhag- naden, och har klef han ledigt omkring pa klipporna, tif- lande med de kringsvarmande getterna om publikens ynnest. Pa vintern hélls han i getstallet, hvars dérr férstorades. Kamelen lefde och trifdes val anda till 1907. 17. IV., da han plotsligen, af kolik som man trodde, afled. Obduktionen x visade dock, att en spik, som nedsviljts jamte fodret, per- forerat magen och framkallat katastrofen. mate Ar 1911.20. VI. donerades djurgarden af fabrikér A. g _ -meltjur. ,Volmar“, installerades med Asnorna i deras split- mest uppmarksammade skadedjuren pa holmen. Afven om a > han hade svaljt en Jerntradebit,. som perforerat apiahe® " Kanguruh — /“Macropus spec. (rufus?) — En blind kanguruh, inképt, enligt uppgift, af c. Hagen- us 3 k sésom en M. Pervideiah donerades oan af Fai Christides en i landet under tre ar redan aklimatiserad ka- ternya stall och blef genom sin groteska gestalt en af de> Vintern uppehéll sig kamelen stérre delen af dagen ute is . Sin inhagnad. Sommaren 1918 dukade Volmar under. Afven : 170 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. varande cirkus 1913. 14. X. Han hélls om vintern i en box inne i hénshuset och om sommaren ute i en voliar. Ehuru stackarn forlorat dgats ljus, rérde han sig dock ratt ledigt omkring och intog utan svarighet féda: gréngras, ho, turnips, hafre och bréd i mjélk, allt efter Arstid och lagen- het. Han afled 1916. 7.1IV. utan synlig orsak. Tropiska Passeres. Hégholmen zoologiska tradgard har under 4ren har- bergerat talrika exotiska finkfaglar och afven nagra andra tattingar, som genom gafvor kommit den till del. De ha under min tid hallits tillsammans i en stor inomhusvoliar i det s.k. akvariet. Fér sommaren ha de stora glasrutorna ersatts med finmaskiga natfOnster. I tvenne rymliga vatten- behallare spridde en bjérk och en gran grénska och svalka At faglarna. Cementgolfvet tacktes dels med fin sand, dels med mossa och halm. Friskt vatten i fat och badkar stod faglarna standigt till buds. Fér hackningsandamal utsattes Ade runda, konstgjorda bon af flatad jarntrad och holkar samt jarnnat lings taklisterna, afvensom rikligt byggnads- material, trassel, kokosfibrer och dylikt, motsvarande hvars och ens speciella kraf och énskningar. Afsikten med denna _kollektion har varit att for publiken uppvisa tropikernas arter, som funnits foretradda pa Hégholmen: Ll. Grdsvdafvare. _Blodathbvatvare — Hyphantica sanguinirostris. Vast uy Rodhutvudvatvare = ake nee erythrops. Ostafrika. Il. Buskvafvare. _ lefvande fargprakt. I det fdljande upptagas i korthet de — skar\ Vatvare — Calvahapiit madagascariensis: cua pais a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 171 Ill. Eldvdfvare. Napoleonvafvare — Euplectes melanogaster. Vastafrika. IV. Enkor. Paradisenka — Vidua paradisea. Véastafrika. Dominikanerenka — V. principalis. ‘o Atlasfink — Y. nitens. " V. Astrilder. Guldbrést — Habropyga subflava. Tropiska Afrika. Gra astrild — H. cinerea. Nordostafrika. Orangekindad astrild — H. melpoda. VéAstafrika. Fjarilstink — H. pheenicotis. Afrika. Tigerfink — H. amandava (Aegintha punicea). Indien. Diamantfink — H. guttata (Zonaeginthus guttatus). Syd- australien. Zebrafink — Taemiopygia castanotis. Australien. . _ VI. Amadiner. Bandfink — Amadina fasciata. Tropiska Afrika. ‘Svarthufvad nunna — Spermestes atricapilla. Ostindien. Trefargad nunna — Sp. malaccensis. Indien. Risfagel — Sp. oryzivora. Sundaéarna. Skatfink — Sp. cucullata. Tropiska Afrika. Silfverfasanfink — Sp. cantans. Tropiska Afrika. Vil. Adelsdngare. a Kanariefagel — Serinus canaria. Ursprungligen hema pa K Kanarieé Oarna. Be rs Mosambiksiska — S. hartlaubia. Afrika. VII. Sparfvar. Eldsparf — Sycalis lutea. Nordostafrika. Safranfink - a 5S. brasiliensis. Ostra Sydamerika. 172 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. IX. Kardinaler. R6éd kardinal — Cardinalis virginianus. Nordamerika. X. Trupialer. Orange trupial — Icterusjamaicensis. Tropiska Amerika. XI. Krakfdglar. Hvitnabbad fléjtfagel — Gymnorhina leuconota. Till sistnamnda slakte hor ett fatal arter, alla bemma i Australien. De dro af en kajas storlek, men robustare till vaxten och med kraftigare nabb. PA grund af sina barande 3 och vackra fldjttoner och sin férmaga att efterharma melo- : -_ dier, som pa nagot instrument spelas for dem, dro de i sitt | _. hemland Australien synnerligen efterfikade som burfaglar ae och massor af dem ha under dren exporterats till hoga pris. . ‘Da de till f6ljd haraf blifvit allt mer sallsynta och uppen- -__ barligen hotas med utrotning, ha myndigheterna utfardat ___ skarpa bestémmelser mot deras fangande eller dédande utan _____vederb6rligt tillstand. Ett sadant begifvande lyckades baron - €. Munck utverka af staten Victoria for Hoégholmens pee giska tradgard, berérande ett par af férenamnda art, ap fargen svart och hvitbrokig. Baronen hade vanligheten att 58 _ pa den langa, besvarliga hemresan medféra sina »magpies* _ — sa kallas faglarna i Australien. Tyvarr dog den ena under — farden, men den andra anlande 1913. 23. VI. val bibehallen till sin destinationsort. Har trifdes den alldeles utmarkt i sin egen bur bland papegojorna, som den vid soluppgangen : . Helt ovintadt afled Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 173 I. Kakaduer. Australien. Mer eller mindre hvita fag- lar med uppresbar fjadertofs: Nakenogat — Plictolophus gymnopis. Guldtofskakadu — PI. galeritus. Guldkindad kakadu — PI. sulphureus. Rosenkakadu — PI. roseicapillus. Inka kakadu — PI. leadbeateri. Molukker kakadu — Pl. moluccensis. Nymfkakadu — Calipsittacus novaehollandiae. II. Aras. Tropiska Amerika. Stora granna faglar ined nakna kinder, stark nabb och lang stjart: Hyacintara — S. hyacinthina. III. Amazoner. Sydamerika. Stora gréna papegojor med kort, tvarhuggen stjart: Amazon — Androglossa amazonica. IV. Viggstjdrtar. Sydameri rika: Guldpanna — Langs aureus (tiriacula?) V. Dvdrgpapegojor. Afrika: Grahufvudet — Agapornis cana. VI. Undulater. Australien: Undulat — og neritic undulatus. Adelpapegojor. Asien och ae bet — Palaeornis: eupatrius. Halsband — P. torquatus. _ Rosenbrést - — PL alexandri. vin. Smalnabbar, “Sydamerika: one ore Satptoente. sain ee 174 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. ake ee jet ott ae es a IX. Tjockndbbar. Sydamerika: Munk — Bolborhynchus monachus. X. Bredstjdrtar. Australien: Rosella — Platycercus eximius. XI. Ldngvingar. Afrika: Mohrhufvud — Pococephalus senegalus. XII. Grdpapegojor. Afrika: Jako — Psittacus erithacus. Bargslori — Trichoglossus novaehollandiae, Arkelori — Domicella atricapilla. Gam — Gyps fulvus? Af C. Hagenbeck inképtes 1903.19. V. en gam. Samn- nolikt tillhérde denna arten har ofvan — hemma i Syd europa och Nordafrika — hvilken merendels utbjudes af vildtdjurhandlandena. Djurgardens exemplar afled redan efter nagra veckor. Skrattdufva — Turtur risoreus. Af denna lilla och tama dufva, som mycket paminner om, och allmant férvaxlas med turturdufvan, har djurgar- o ae under Aren 4gt talrika exemplar. De ga utmarkt val a tillsammans med smafaglarna och bidraga | genom sitt smek. och kutter att fangsla all het vid vo- XIII. Penseltungor. Australien och Sundadarna: Karolinadutva —_ - Zenaidura caroiinensis?: os ae a: a — Ae Ar 1902. 19. xX. fo heats tvenne émerikanskil dutvor : jurgar res Journalen Jimnar inga upplysningar om ar Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 175 ten. Mahanda tillhérde faglarna den har ofvan upptagna, i Nord- och Centralamerika utbredda arten. Kinesisk dvargvaktel — Coturnix chinensis. Af denna napna lilleputan — en karrikatyr af héns- fagel — inképtes 1910 ett par och fédljande ar donerades ett exemplar till djurgarden. De trifdes utmarkt i sillskap med tropiska smafaglar och bidrogo verksamt till fagelvan- nens gladje och 6gonfagnad. Amerikansk vaktel — Ortyx virginianus, I likhet med féregdende halles denna art ofta med andra smarre burfaglar. Ar 1910 inképtes ett par och 1912 forarades en sAadan vaktel till samlingarna. Ringfasan — Phasianus torquatus. Sedan sekelskiftet har ringfasanen eller rattare sagdt en korsningsprodukt af denna art med Ph. colchicus L. varit rikligt féretradd i djurgarden. Herr Karl Fazer férarade — oe Samlingarna de férsta afvelsiggen. Nagra ginger har ge- nom inkép af vildt lefvande finska fasaner den langt gangna © : inafveln uppfriskats med frammande blod. Den tidiga varen 1910 varptes det férsta agget 13.IV., och 19. V. utklicktes 19 kycklingar af ligghéna. De fdérsta aggen aren 1911— 1913 varptes den 23, 18 resp. 12.1V. Riklig afvel. Silfverfasan — Gennaeus nycthemerus. Af Carl Hagenbeck inképtes 1910. 27. VI. ett par silfver- fasaner, som ldmnat talrik afkomma. Aren 1911—1913 varp- 176 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Ofriga fasaner vistas arten 4 holmen Aret om i sin frilufts- voliar. Vid ihallande strang kéld pA bar mark ha enskilda individer stundom tagit skada, hvarfér en del af bestandet under senare ar temporart hallits inomhus vid tempera- turer under — 20°C Guldiasan — Chrysolophus pictus. De férsta exemplaren harstamma fran Carl Hagenbeck under nagot af de forsta 4ren efter sekelskiftet. Sedermera har en héna inképts fran samma hall. De forsta aggen varptes Aren 1911—13 den 25, 21 resp. 15. IV. Afvel h erhallits for eget behof. Diamantiasan — Chrysolophus amherstiae, Ar 1911.8. VII. erhélls ett par af denna charmant far- gade fasan af Carl Hagenbeck. Ar 1912 varptes det i a den 21 IV. a Paiagel — Pavo cristatus. ss Ait sedan Ar 1889, da det fdrsta paret den 28. VIL ae presenterades djurgarden af en valvilligt stamd mecenat, gee har arten varit féretradd pa Hégholmen och utgjort ett at publikens mest favoriserade_ _skadeobjekt. Tidigare fing 2 nen pa ett bestamt klockslag sékte upp sin nattkvist, samma_ re grofva tallgren, dit den med sats fran en klippknall unde na Honan varpte emellertid sina agg i léndom ute iolmen, dar de i i regeln follo offer for rattornas glupsk- . For att sikerst talla afveln hdll jag darfor en del fag- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 177 Klackningen har verkstallts fran tidigt om varen 22. IV. (1898) till langt in pa hdsten 24. IX. (1911). Fér vintern har det gamla paret tagits in under tak, medan de flesta af de pa holmen fédda ungfaglarna tillbringat aret om i frilufts- voliar. Tupparna rugga i regeln fran medlet af juli. Parlh6na — Numida meleagris. Ar 1890 erhdll djurgarden sina forsta parlhéns och under de narmast fdljande dren ytterligare flera presenter, bl. a. af kapten Brunstrém ett fran Afrika direkt importeradt exemplar. Afvel erhdlls tidigare nastan regelbundet pa Hég- holmen; klackningen agde rum fran 25. VI. (1898) till 20. Vil. (890) och ungarnas antal i kullen har vaxlat mellan 4 och 8 Kalkon — Meleagris gallopavo. — Har funnits i djurgiarden sedan 1892. Stammen dkades under aren sAval genom inkép och donationer som afvel. Jamte bronskalkoner ha dfven hallits som varphons hégt Skattade rédgula ryska kalkoner. Ar 1916. 3. VII. erhdlls — af fru Paarmio en héna af svart och hvitspracklig farg; en tupp af samma ras anskaffades den 8. IX. Redan i slutet af mars begynna hénorna varpa (1911. 21. III; 1912. 28. Se klackningen ager rum fran medlet af maj. Ur 20 agg (tva kullar) klacktes 1910. 15. V. lika manga kycklingar. sree _ ferna aro synnerligen émtaliga och duka under for de minsta _-‘Strapatser eller olagenheter i vaderleken. Fukt kunna de _ framfér allt icke porcrage Sultanhéna — Porphyrio Smarageanotus. Ar 1910. 19. VII. inkdptes af C. Hagenbeck ett par sul- a tanhons, hvilka pa SEE dukade under till oe af : ee : AS Maes 178 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. olycksfall. Féljande sommar férvarfvades ater tvenne fag- lar, som dock, afven de, redan fdljande 4r dukade under. Hégholmens exemplar fro hemma i Ostafrika, men en nar- staende art forekommer i Sydeuropa. Till kroppsformen likna de sothéns, men benen pAminna genom tarsens och och tarnas langd narmast om rallens. De vistas vid grunda trask med riklig yesibehet och roéra sig har ledigt omkring pa de simmande vaxt na Under vintern hdllos djurgardens exemplar i en box i simfagelhuset, men fingo sina tar amputerade dA de klatt-_ rade omkring langs natgallret. Under sommaren vistades de i hagerburen — sedermera mAasvoliiren — och trifdes ut- markt. Finhackadt kétt och fisk, omvaxlande med litet hvete- bréd, uppblott i vatten, utgjorde deras féda. De hvilade ___kvistverk. Genom sin sként indigobl4a drakt och nakna _ blodréda pannsval erbjédo sultanhénsen en fangslande an- ___ blick, som 4n mer férhéjdes genom deras egenartade kropps- byggnad och lefnadssatt. Jassana — Parra jacana. resp. 13. V. _dassanen eller sporrfageln representerar den extremaste _ anpassningstypen for ett lif pA traskens och lagunernas hang- _ flyn och simmande bladmattor. Den ar af en ralls storlek och och langa tarna, utbildade i an hégre grad. Vingknogen ar full, en Aimee af as rédbrunt och gré so ea Bs ag ieee ? sig och tillbringade natten inne i de tata smabjorkarnas ~ os Af denna markvardiga sydamerikanska vadarfagel fick a: djurgirden 1899. 7. IX. ett par sasom present af kapten — Brunstrém (Brahestad), som medfért faglarna fran Mexikan-_ ska golfen. Tyvarr afledo faglarna féljande ar den 17. Il. form, men har dennes speciella sérmarken, de héga benen — é ar bevapnad med en sporre. Fargdrakten ar tropiskt prakt- — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 179 Jungfrutrana — Grus virgo. Arten har varit foretradd i djurgarden sedan dess farsta tider, inalles med 8 individ. Jungfrutranorna ha, behérigen : vingklippta, under den varmare Arstiden — fran slutet af re: mars eller medlet af april till bérjan eller medlet af okto- ber — f&tt réra sig fritt omkring p& holmen. Ett af hol- mens exemplar, en hona ,Pomo‘“, varpte ofta agg pA varen, tyvarr obefruktade. Hon var sin vardare mycket tillgifven och sprang flaxande efter honom som en trogen hund, samt Svarade hégljudt, da han lockade p& henne. Pelikan — Pelecanus onocrotalus. Ar 1904. 17. V. inképtes tvenne pelikaner af Carl Ha- genbeck. Da detta gar i tryck (1920) lefva de Annu i hég- Onskelig valm4ga och utgéra en af djurgardens férnamsta Sevardheter. Sarskildt fangslande ar deras utfodring. Med eller riktigare svalgsicken, som darvid halles utspind som €n tennisracket, strémmingar — 1 kg per dygn och in- Darvid svinga de pa halsen och snorfla hela tiden. — Nee »Pelle* ¢ och ,Mascha“ Q ha haft ett markligt afven- tyr. Enligt meddelande af fodermastaren, féretogo de sig €n tidig sommarmorgon att lamna simfagelinhagnaden — — — deras vingar voro icke eftersedda och klippta — och begafvo sig ut pA en forskningsfard. Som sagdt, de voro Pa morgonen kl. 7 sparlést férsvunna. Vid utfodringstiden — att intaga middag, da de infangades och vingklipptes. Hvar de hallit hus under sin franvaro, dérom fick man besked _ lrgast, tvenne pelikaner, som af seglare iakttagits hvilande Sig pa en klippa i hafsbandet utanfér staden, hvarvid med beundransvard sikerhet uppfanga de i luften med nabben, divid — som pa flera tiotals meters afstand tillkastas dem. 4 e.m. kommo de flygande fran Kronbargsfjarden for a 2 ur en notis i dagsprassen fdr fdljande dag om en sillsynt 180 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard dren 1888—1918. beklagande omnimndes att observatérerna tyvarr icke varit férsedda med gevar, som médjliggjort fallandet af de ras foga skygga faglarna. For vintern hallas pelikanerna i en box i ,,6fre vanin- gen“ af simfagelhusets varmare afdelning. Tvenne stubbar tjana dem till sittplats. Besoéker man dem, resa de hotfullt fjadrarna — isynnerhet ser hannen med sin fjaderkrona dar- vid ratt imponerande ut — och hugga ilsket och hotfullt i luften mot fridstéraren, sA att det smaller i nabbarna. Aillt efter vaderlekens beskaffenhet fA de fran slutet af april — = medlet af maj till slutet af september — medlet af oktober, 3 - vistas, till en bérjan blott pa dagen, sedermera dygnet om, - { det fria i simfagelbassangen. Grahager — Ardea cinerea. a Djurgardens férsta exemplar, inképt af ett ambulerande menageri 1892.7. III., lyckades rymma 1894. 2. X. och for- : svann p& den vagen. Féljande ar 25. V. férvarfvades ett Se par af Zoologisk Have i Képenhamn. Sa vidt jag af jour -nalen fére min tid kunnat finna, ha sedan dess inga gra- 7 hagrar erhallits, lika litet som senare. Detta vill saga, att namnda individer lefvat i djurgarden 21 resp. 23 4r. Den — ‘ ena af dem afled 1916. 18. IV, den andra 1918. 25. I. tydligem af alderdomssvaghet. : Nagon afkomma lamnade de aldrig, ehuru de hvarje var, utom pa de allra senaste dren, sedan de fran vinter- iia aes blef 1910. 4. VL + tillfalle att en : tidig morgon- — gn bevittna: akten. Hannen flég upp och slog sig ned ie Ba den ena af faglarna sparlést, medan den 6fverlefvande 1917. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 181 kopulationen kunde férm4rkas, placerades i deras naste tre befruktade ankagg. Dessa utklacktes afven, men ungarna ex- pedierades som ,,vanskapliga* pA ett dgonblick af fosterféral- drarna. Féljande ar lat jag vid voliirens barande jarnskena fasta en korg af jarntrad, i hopp att hagrarna i denna skulle bygga sitt bo. Déaraf vardt dock intet; ehuru faglarna flégo omkring med kvistar i nabben och intresseradt tycktes skar- skada tillrustningarna, stannade de vid att som férut bygga pa marken. Loémska och ondskefulla som de voro mot sina grannar, masarna, hdllos de under de sista 4ren isolerade i skild voliar. Stork — Ciconia alba. Denna fagel, hvilken man giarna haller i zoologiska tradgardar, har i djurgarden funnits representerad sedan 1895. 25. V., da ett par erhdlls fran Zoologisk Have i K6- Penhamn. Den ena afled efter ett par ar, hvarpa ater ett par inkdptes fran Carl Hagenbeck. Ett dédsfall vid sekel- skiftet ersattes af en present 4r 1902. Ar 1905 forarades af Zoologisk Have ater ett par, som jamte de tidigare er- hallna under aret utgingo. Tvenne exemplar inképtes dar- for f6ljande ar 7. VIII. Under den varma 4rstiden, fran unge- far medlet af april till bérjan eller midten af oktober, fingo ea de vingklippta storkarna fritt promenera omkring pa hol- oe men. Pa en 6ppen klippknall bakom roffagelburen byggde ag : de sig ett praktigt niste, men nAgon afkomma eller ens sal nagot agg blef det aldrig af, ehuru de turvis la4go och ruf- _ vade i det toma redet. Under sommaren 1913 férsvann es 30. VI. fick benet afbrutet genom nagon ra persons file: dan och darfér maste aflifvas. Skedstork — Platalea leucorodia. a Ar 1911. 18. VIL. fick djurgarden mottaga som ‘present * med. ae G. ‘y. soe bead par skein, bran =o sa heen ‘ eects 182 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. fran C. Hagenbeck. De héllos under den varma 4rstiden i en rymlig friluftsvoliar, forsedd med bassang, i sallskap med smarre masar och grisslor. Féljande ar flégo de, uppskramda af en kring buren snokande hund, mot jarnnitet, hvarvid bada fingo huden p& pannan uppflakt Anda till nasroten. Holmens veterinir rengjorde saren och sydde huden pa platsen, hvarefter faglarna inom nagra dagar tillfrisknade. Varre gick det 1915.5. VI. for den ena af dem, som af ena- handa orsak tumlade mot natet. Den kansliga nabben knack- tes och blessyren ledde till undergang. Den Aterstaende individen omkom sommaren 1918. Flamingo — Phoenicopterus roseus. Denna lika prydliga som till lefnadssattet egenartade fagel har jag sékt fa fOretradd i djurgarden. Ar 1910. 13. VII. erhdlls ett par fran Hagenbeck. Till féljd af dédsfall inképtes fOljande 4r Anyo ett exemplar, Ar 1912 ett par och 1913 icke farre an fyra individer. De dukade dock alla under, de flesta enligt min uppfattning pa grund af fukt och golfdrag i det med cementgolf, som blott otillrackligt pafyllts med torfstré, utrustade simfagelhuset.! En af dem draptes af en ilsken svan. Under den varmare 4rstiden trifdes de alldeles utmarkt i det fria i simfagelinhagnaden. a Man fick har beundra bade deras delikata gestalter och ; : _ praktfulla rosenfargade vingar samt ase deras egendomliga _ sétt att intaga féda. Med korta hastiga steg snurrade de omkring i det grunda vattnet, dar hvetekornen utstrotts 4 och krassade med ryggsidan af den Janga halsens krokta 2 nabb langs bottnen inat mot tarna. oe a Mandarin — Aex galericulata. Ar 1911.18, VIL. erhélls af med. kand. G. v. Gerdten ett ed mandarin: ander, inképta fran Hagenbeck. De fing = . AE allt att déma samma sjukdom, som af mig ‘utforligare skil- ats betraffande en trana, 2 —t™S “ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 183 sig plats anvisade bland grasanderna bade i simfagelhuset i och sommarvoliaren. Honan afled pa vintern 1913, medan den praktfullt fargade hannen som enkling hdll ut till 1917. 7. IL. Rostand — Vulpanser casarca. Ett par af denna fargskéna simfagel férvarfvades af Zoologisk Have 1890. 16. IX., men lyckades faglarna rymma foljande ar den 5. IX. Grafand — Vulpanser tadorna. Pa .senhésten 1910 inkdptes ett par af Zoologisk Have i Képenhamn. Bada voro vid sin ankomst sjukliga med starkt angripna 6gon och dukade inom kort under. Fél- jande 4r erhdlls fran Hagenbeck ater en hanne och hona den 21. VIII., som emellertid nagra veckor senare lyckades rymma ur den glesa inhignaden. Blasgas — Anser albifrons. Ett par inképtes 1911. 18. VII. af Hagenbeck. Da detta ! skrifves lefva de fortfarande i hogoénsklig valmaga. Svart svan — Chenopsis atrata. _ Ar 1911. 8. VII. fick djurgarden af fabrikér K.A.Wigg mottaga tvenne faglar, ¢ +9, fran Carl Hagenbeck. Aret G. Lindroos i Bjérneborg. 1 bérjan af maj 1915 afledo helt _Oformodadt med nagra dagars mellanrum tva af svanarna. Den Aterstéende dukade under ar 1918. i darp& erhdlls ytterligare ett exemplar som present af herr Sa a8 » 184 Palmgren, Hogholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Reptilia. I. Skéldpaddor. Landskéldpaddor. 1. Grekisk skéldpadda — Testudo race aa 2. Iberisk skéldpadda — T. ibera Pall. 3. Stralskéldpadda — T. radiata Shaw. Ma dagaskar. .En stor och praktfull skéldpadda med hoghvalfd — ryggsk6éld och stralformiga gula tecknin gar pa hvarje af de morkfargade plattorna. Sump- och flodskéldpaddor. 4. Karolina skéldpadda — Terrapene ca- rolinaL. Nordamerika. Bukskélden rorlig langs en tvarfara. 5. Vanlig sumpskéldpadda — Emys orbi- cularts L. = och Mellaneuropa. Hafsskéldpaddor. oe 6 Soppskéoldpadda — Chelone mydas L, : =o varldshafven. Il. Keikaghiel swt a Nilkrokodil—Crocodilus niloticus Laur : Aiea a. eae Alligator — Alligator missisippiensi aes a HL. Odior: a Murgecko — -Tarentola mauretanica are Fes : _ holmens zoologiska tradgard mottaga en del inhemska or-_ - ae och naar De et bila se i ‘creas karl och fi Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 185 14. Ormsla — Anguis fragilis L. 15. Glassnok — Pseudopus apus Pall. Nord- afrika, 16. Molok — Moloch horridus Gray. En forn- tidens drake i miniatyr fran de mexikanska hogstapperna. 17. Kamaleont — Chameleonvulgaris Daud. 18 Dvargkamaleont — Ch. pumilus Daud. IV. Ormar. 19. Snok — Tropidonotus natrix L. 20. Huggorm — Pelias berus L. 21. Skallerorm — Crotalus adamantinus Palis. Centralamerika. 22. Hieroglyform — Python sebae Gm. Afrika. Batrachia. Anura. 23. Vattenédla — Triton vulgaris L. 24. Eldsalamander — Salamandra macu- 25. Bargsalamander — S. atra Laur. ee 26. Axolotl — Amblystoma mexicanum Hope. ai. Olm «<< Proteus anguineus L. ‘ Urodela. Padda — Bufo vulgaris Laur. Groda — Rana temporaria L. Léfgroda — Hyla arborea L. S388 Pisces. 31; Guldfisk ae Carassius auratus L. Redan wie dee forsta iret: oc sin S eters fick Hég- ee 186 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—-1918. glasburkar, men afledo har inom kort. Ar 1903. 3. VI. in- képtes ett stérre akvarium f6r guldfiskar, inredt med en grotta tackt af sumpvdxtplanteringar, hvilket placerades i ett sarskildt rum af kokhuset, dar tropiska smafaglar for- varades. Redan 4r 1911 ombyggdes hela huset enkom for harbergerandet af papegojor, smafaglar samt akvarium och terrariumdjur. I mars 1912 inképtes ett akvaterrarium jamte en del ddlor och grodor, och pa sommaren kompletterades inrattningen med smirre terrarier och glasakvarier. Jamte ett stérre urval reptilier och batrachier fran Schultze & — Pétschke i Berlin bestallde djurgarden af denna varldsfirma — pa omradet ett for uppbevarandet af stérre ormar afsedt. terrarium. Skéldpaddorna och krokodilerna hdéllos under den hetaste tiden i en af nat omgardad friluftsvoliar med. . heta hufvudledningen i vaxthuset. Krigsutbrottet hindrade tyvarr realiserandet af min plan att genom nyanlaggningar : fa ett stérre antal akvarie- och terrariedjur representerade i samlingarna. Hittills har denna synnerligen larorika och — intressebindande sida af djurgardens program dgt en full’ stindigt underordnad stillning och tillfallig karakter. For : att anda i nagon man erbjuda allmanheten mojlighet att stifta bekantskap med nagra till kroppsbyggnad och lef _ - nadssatt mera egenartade grupper, inkdpte jag till det 53 _varma sasongen sadana djur i man af anslag for andamalet. _ Foregaende korta forteckning ger i all sin knapphet en — - uppfattning af det lefvande material, som en kortare eller lang re tid funnits till p&aseende och studium i djurgarden. — Plansch IV Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 1 Ungalgen ,,Jussi* 1912. Unga fiskgjusar i forsvarsstallning 1912. Uttern ,Kalle“ 1913. Ill. Nagra blad ur den zoologiska tradgardens historia. Med detta ar (1918) kan Hégholmens zoologiska trad- gard blicka tillbaka p& en mer 4n kvartsekel lang frukt- bringande verksamhet. Fér 30 ar sedan lades namligen den forsta oansenliga grunden till den skapelse, som oaktadt _ sitt ringa omfang och begransade utstillningsmaterial i bredd med utlandets rika djurgardar, likval fyllt en vacker upp- gift i vart folks och inte minst hufvudstadens kulturlif och sociala upplysningsarbete. Under sddana omstandigheter fortjanar mahanda lan- dets enda zoologiska tradgard i denna markesstund nagra So rader, fragment af en historik, af den, som under senaste _ decennium varit ombetrodd det krafvande, ansvarsdigra varf- _ vet att svara for de fangna djurens vard och som fatt 4gna _ Sina krafter At anstaltens vidare utveckling och forkofran. _ Den 1 april 1882 éfvertog Helsingfors Utskanknings- | aktiebolag af staden Hoégholmen pA arrende i afsikt att af_ denna skapa en verklig folkpark for hufvudstaden. Till sin naturbeskaffenhet agde Hégholmen visserligen inga sarskilda __ betingelser harfor. Redan arealen, 42 tunnland, var val obe- tydlig, inte minst med tanke pa framtiden och hufvudstadens Faskt- tillvaxande befolkning. Holmen upptogs till Sfver- -Vagande del af barg, och i svackorna mellan klippknallarna — os ktes grunden af sterilt grus med ett tunnt humuslager. Pa grund af den stenbundna, karga jordmanen inskrankte = _ Sig vaxtligheten till mer eller mindre nédvuxna tallar, na- : ae 188 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. gra enar och en liten svaltfodd grandunge i sydvast, samt — ” ett fatal bjdrkar och rénnar pA mera skyddade och narings- z rikare platser sdsom i siankan midt pA holmen. Stranderna garnerades af klibbal, som afven spridt sig inat holmen bland tallarna. ; Voro salunda de topografiska forhallandena féga till- fredsstillande fér att af holmen skapa en folkpark, agde den dock dfven foretraden i sAdant afseende. P& grund af sitt ringa afstand, c. 1 km fran stadens centrala delar, hade Hégholmen redan linge utgjort en allmiin tillflyktsort for mindre bemedlade ortsbor, som under sommarhelgdagarna, har tillbringade sina fristunder i naturens skéte. Emeller- _ ny tid blef holmen mycket illa beryktad for det vilda lif med : supgillen och knifhuggningar, som slédder och annat lost — : folk har tillstallde, och som snart hoérde till oordningen fore 23 dagen. Emedan holmen befann sig utan nagot slags tillsyn, kunde besdkare medf6ra och har fértara rusdrycker, hvar- jamte en krog férsag allmanheten med obegransade mang- der spirituosa. I samband med denna oinskrankta utskank- ningsrorelse hade af krégaren afven en danslafve uppforts med ett enkom for andamalet anstalldt musikkapell. Under sadana forhallanden Ar det klart att holmen undveks af alla _anstandiga mianniskor, d. 4. de flesta stadsbor. * _ Saklaget undergick en lika plétslig som grundlig for- vandling sedan Utskankningsbolaget éfvertagit varden af -Hégholmen. Bolaget inférde ordning och lugn i folklifvet _ darstides genom anstiillandet af vaktmanskap, som 4gae _ forhindra 6fverlastade personer att landstiga, konfiskera Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 189 ; Samtidigt nedlades stora summor pa holmens plane- ¥ rande och férskénande. I stallet for de upptrampade sti- . garna anlades ett nat af goda vagar, och i tusental kunna de lass mylla och gédsel riknas, som under 4ren forslats } till centrum af holmen, den breda sankan mellan angbats- 4 bron och simfagelinhignaden. Lummiga parktriid och bus- : ‘kar utplanterades och praktiga grasmattor upptogos, hvilket : inom kort férlanade den karga naturen prageln af en leende 4 och yppig grénska. Om planeringsarbetenas omfang kan - man gora sig ett begrepp, dia man erfar att bolaget under ; de férsta nio dren hiarfér utgifvit den for tiden betydande summan af Fmk 312,892: 48, hvartill annu bér laggas kost- naderna fdr uppforda byggnader: vardshuset, tradgards- mastarbostaden, vaktstugan m.m., slutande 4 Fmk 97,967: 82. Efter nagra ars forlopp, da Hégholmen vunnit stadgadt anseende som en natursk6én och fridfull vallfartsort fér stadsbefolkningen, upptogs en ny vidtsyftande plan, agnad att yttermera férhéja trefnaden och utbytet af vistelsen pa holmen. I november 1888 inlamnade en af bolagets styrelse- — ledambter, léjtnant Aug. Fabritius, till Styrelsen ett forslag Han redogér dari fér den erfarenhet man vunnit vid djur-— dana hardade arter, hvilka kunde trifvas i vart kalla klimat. : Undantag harifran borde endast en grupp apor bilda och _Skulle fér deras rakning ett skildt aphus uppféras. mitté, bestaende af forsl magister V. Ohberg, apotekar ‘Axel Ahnger, hofradet Ww. Ser f6r flera utlandska djurgardar samt den vardefulla lit- Zin shoes utkommande minadsskriften »Der ee ee : oe Om anlaggandet af en zoologisk tradgard pa Hégholmen. — fe garden i Képenhamn och stannar vid forslaget, att man till = . den blifvande djursamlingen harstides skulle anskaffa sk Med anledning af forenamnda forslag fillsattes en eas ie Dittmar 4fvensom professorn i zoologi J. A. Palmén. Denna _ : _kommitté utarbetade ett langre betankande pa grundvalen af — | _Fabritius’ ursprungliga forslag, kompletteradt | med upplys- ningar i 4mnet ur inférskaffade kataloger och arsredogérel- Z teratur som ingatt i en serie 4rgingar af den i Frankfurt 190 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. ten“. Till handledning hade kommittén vidare fatt mottaga en samling ritningar éfver byggnader, burar och inhagnader i Képenhamns zoologiska tradgard, hvars direktér, herr A. v. Klein, liksom férestandaren for S:t Petersburgs djurgard, herr E. Rost, beredvilligt statt till tjanst med rad och upp- lysningar.* Kommittén uttalar sig frst om nyttan 6fver hufvud af en zoologisk tradgard harstades och omfattar enhalligt den Asikt att en sadan inrattning bor kunna blifva af stor be- _____ tydelse for Finlands raskt uppgaende hufvudstad. Den halso- gamma och kraftiga inverkan dylika anstalter sjalffallet aro | fgnade att utéfva pa intresset for naturstudier och sarskildt for djurlifvets vaxlande foreteelser, borde redan tala tillrack- ligt for saken. Med den stegrade betydelse, som i var tid allt mera bérjat tillerkannas de naturalhistoriska veten- _skaperna vid undervisningen, har med allt stérre klarhet - framstatt nédvandigheten af att allmanheten och speciellt -ungdomen beredes tillfalle till iakttagelse af djurvarlden i lefvande tillstand i stallet fér att vara inskrankt till dess framstallning i ord och bild. Det bor icke foérbises, att dy- _lika inrattningar skanka afven den obildade betraktaren m6j- lighet till iakttagelse af djurens lefnadsvanor och ett rikt = material till eftertanke samt bereda darigenom arbetarbefolk- __-ningen f6rstréelse af vida Adlare art an beklagligtvis nog _ de flesta andra néjen, de under sin arbetsfria tid uppsoka. I afseende 4 programmet fér en zoologisk tradgard 1 ; Helsingfors bitrader kommittén, frimst af ekonomiska skal, _ férslagsstallarens Asikt, att detsamma i hufvudsak bor in- -skrankas till djur af var inhemska fauna, kanske med un- — dantag fér djur fran lander med ett liknande klimat samt _sadana utlandska djur, som fér inrattningen valvilligt stamda — personer skanka till densamma och hvilkas underhall icke -draga nagra stérre kostnader. Inriittandet af ett aphus af ty is 8, detta ‘saval ad grund af de héga kostnaderna som tankan abe - ign som cutkommit i tryck, ar dateradt se ; Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 191 svarigheten att i vart kalla klimat halla dessa ytterst 6m- taliga djur. I den viktiga fragan om den lampligaste férlaggnings- orten for den zoologiska tradgArden stilla sig kommitténs 6f- riga ledamG6ter pa en annan standpunkt 4n forslagsstillaren. De anse namligen en del af ,Djurgarden“ i Télé, d. a. ter- rangen Oster om jarnvagsbanken, mellan 6fvergangen och viadukten narmare Fredriksberg, sisom en synnerligen fér- manlig plats for en zoologisk tradgard, vida 6fverlagsen Hégholmen. Argumenten for och emot de bdda féreslagna platserna fértjana Atergifvas. Till f6rman f6r det ursprungliga H6gholmsférslaget anfordes: holmens nfrhet till staden; den billiga 6fverfarten fran staden om sommaren; den omstiandighet att Bolaget redan innehade holmen pa arrende, och att darfére forslaget om en zoologisk trad-— gards inrattande darstades, ifall det vinner bolagsstammans godkannande, omedelbart kunde bringas till verkstillighet, samt att foérlaggandet af en zoologisk tradgard till Hog- holmen redan genast i bérjan och innan antalet djur med de narmast till forfogande staende ressurser, hunnit blifva — Sa stort, att desamma bildade ett sjalfstandigt helt for sig, skulle utgéra ett tillskott till den dragningskraft Hégholmen Visat sig utdfva pa hufvudstadens invanare. Emot Hégholmsi6rslaget: ningstiderna nastan oatkomlig, | for valtning och Ofvervakande i betydlig man avavieas:: 3 att Hégholmen maste anses under en stor del af aret ee. s Vara ganska svArtillganglig och under senna och -loss- as, : att holmen lider brist pA sétt vatten och att stora = Svirigheter skulle uppsta att dir erhalla det ~— sig onli: eo 192 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. garna och isynnerhet fér sétvattenbassangerna erforderliga vattnet i tillracklig mangd; att forlaggandet af en zoologisk triadgard p& Héghol- men skulle utgéra en afvikelse, ett frang&ende af det syfte, for hvilket Bolaget arrenderat holmen, namligen att anordna den till en fridfull tillflyktsort for arbetaren under fristun- der och helgdagar; a att Hégholmen antagligen genom sitt for hafsvindarne alltfér utsatta lage blefve olamplig fdr det ifragasatta anda- __. miéalet, emedan de flesta djur vore ganska 6mtaliga for kallt Be luftdrag. & Till f6rman fdr T616- eller Djurgardsplatsen: og att densamma alla tider pA Aret vore latt tillganglig for hufvudstadens befolkning; a4 att den mark, som blifvit ifragasatt sasom plats for a inrattningen, vid den af kommittén tillsammans med Bolagets ; styrelse verkstallda besiktningen funnits vara for andamalet © synnerligen lamplig, genomskuren som den 4r af ett mindre~ a _vattendrag, hvilket redan i och for sig bildar lampliga bas sanger for faglar och fiskar, och erfordrar jamférelsevis blott : ringa grafningsarbete for erhallande af stérre sadana; 8 att platsens narhet till Helsingfors vattenborg tillférsak-— ne rar densamma en standig och riklig tillgang pa godt dricks- a vatten; samt a ee att omradet for den zoologiska tradgarden med thet ie = afstangas. ee - Emot TOldplatsen | ater anfordes af léjtnant Fabritius: : tt platsen oaktadt alla de uppoffringar, som f6r dess forskénande giorts, icke lyckats i hégre grad locka Ee si Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 193 att berattigad grund till farhagor férelage att djur- garden, om den forlades till T6l6, icke skulle lyckas utéfva nagon synnerlig dragningskraft, och dirigenom komme att mer eller mindre forfela sitt 4ndamal. Kommittén uppraknar darpa de djur, som i enlighet med forendmnda program till en bérjan borde anskaffas samt deras marknadsvirde. Betraffande ater de burar, byggna- der och inhagnader, som fér internernas harbergering vore af néden, framlagger kommittén af arkitekt Fr. Mieritz upp- gjorda ritningar till djurbostader med bifogande af ett de- taljeradt kostnadsférslag. Dessa af kommittén forordade for- Slag till nybyggnader och inkép af djur ma har anforas, da de bjiart illustrera sAval den ansprakslésa starten som for tiden gillande prislagen. Féljande djurférvarf anser kom- mittén salunda erforderliga: 1. En isbjérn (landtbjérnar behéfva icke uppk6épas, da sddana redan till ett antal af trenne blifvit skankta till in- rattningen) . . are ee 2 och 3. Vargar och chivar Mogens pitier ste 150: — Sy Edqur ... ., oe 5—9. Jarf, mard, aii. howiietics: oviifling cd 20 = 10—11. Uttrar (bafver) och sdilar . . . - » 350:— fe Alone 5 gk ee ee Oe 13. Renar . eae Siig ois St aes ee 14. Diverse smirre -diggdiur ee ee 15. Roffaglar . ae ee 16. Skogsfaglar . Rar re re Kt. . SimfSalar.; =... ..s oS aay = fi eee 4 18. Smafaglar A ee 19. Fill ofamutsadds pehiot: ery 500: — — aun Fmk 4,000: —_ Ndi aha byggnader och inhagnader borde for de | inkdpta djurens forvarande omedelbart komma till utforande: 13 194 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. I. Ett 6fvervintringshus, tillika innehal- lande boningsrum for tvenne var- dare . Fmk 8,000: — II. En storre fiveanad ra tine afaedd att inrymma bjornar, vargar, rafvar och lodjur . . » Oyoudeee Iii. Byggnad for jarf, weet hermelin oth vessla . 5 » 1,00GH=s IV. En siscem oi teria ae ciniectas 100 famnars langd for alg. . . ; » - 2,375: — V. En stoOrre inhagnad af c. 100 ana itd Tet reer ee ee se » 1, 000r VI. Bur for ekorrar . ” 300: — MIL: Ep bur af erasthdenit for Saar gat kaniner ee 5 720: — VIII. En inhagnad af eentchden’h. far sak. faglar. . . » 2,000: — XI. En inhagnad af iarntedidannt for skogs- och sangfaglar . . » 2,000: — X. Bassanger for southelar meh vadage:’ » 4,000: XI. Bur fér ugglor . a > Se XII. Hus jamte bamsaaoer f5c68l ook utter » 1, ODRES XIII. Hus for getter . ee ; » 800: — il Mudre akyaricbchiliere . . <. 2,205: — Sane Fmk 32,000: <= I enlighet med dessa kalkyler skulle det saledes ef fordras en summa af i rundt tal 36,000 mark for att Astad- komma en borjan till zoologisk tradgard, ,en borjan vis- serligen enkel och ansprakslés, men dock tillracklig for att betraktas sasom en god sAdan, hvilken redan allena for sig bér kunna vacka ett allmant intresse for inrattningen”. I afseende 4 underhAllskostnaderna beraknar kommittén, att djurens utfodring skulle stiga till 1,600 mark i aret. For ‘+. _ Iarling till fylles. Kommittén, som hért sig fér hos ledninge? i at eae wat eran f , : j a % Ff ere * epee ‘y eigen pace ae S455 ‘ Bs coc a as oe ee ee ee ee a _ djurens vard vore tvenne skétare och mdjligen dartill en yngT® e = Petersburgs ee tradgard, foreslar anstallandet af Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 195 . tatarer som djurvardare, emedan dessa visat sig utmarkt fylla de kraf, som fdr en sAdan funktionar béra uppstallas. Ett belopp af 2,400 mark om dret berdknas som fullt till- rackligt for personalens aflénande. Betraffande djurgardens ledning framhaller kommittén, att den inte anser sig kunna géra n4got positivt forslag i saken, emedan det vore bist att omsorgen hirom blefve anfortrodd at den bestyrelse, som i hvarje fall for andam4let kommer att valjas. Erfarenheten pa omr&det ar ju i vart land ytterst ringa och likasom annorstades bora hos oss nodiga insikter i djurvard och anstaltens administration pa basen af allmangiltiga erfarenhetsrén samt rad och anvis- ningar fran Aldre inrattningar afvinnas efter hand under inraéttningens verksamhet, med beaktande af de forefintliga forutsattningarna pa stillet fér hvarje speciellt fall samt re- surserna. Annu en fraga upptages af kommittén till dryftning: in- tradesafgiften. Harom framhalles att visserligen ar ett a hufvudmotiven fdr beviljandet af anslag fran utskanknings- bolaget det, att inrattningen i framsta rummet blefve af- sedd att skinka nytta och forstréelse at hufvudstadens ar- betarebefolkning och isynnerhet barnen fran de mindre be- medlade folkklasserna, men detta motiv borde icke utgéra en anledning till att lata beséken af tradgarden blifva full- komligt afgiftsfria fér alla lager af hufvudstadens befolk- ning. Riattvist synes vara att, medan intradet blir afgiftsfritt for de medelldsa, en mattlig afgift skulle uppbaras af de besékande, som icke kunna raknas till de férra. Fragan harom synes kunna lésas sa, att antingen afgiften bestam- mes till olika pa olika veckodagar och pA vissa dagar sa- som exempelvis lérdagen och sdéndagen till ingen, eller ocksa salunda att afgift icke uppbires af de personer, som sjalfva Onska rikna sig till arbetareklasserna. Men afven denna de- talj anser kommittén halst bora éfverlamnas till afgdrande af | den bestyrelse, som komme att omhindertaga anstalten; mojligen kunde det vara skal att bolagsstamman fattade 196 Palmgren, Hogholmens sin sia tridgard aren 1888—1918. beslut om faststallande af en viss maximiafgift, exempelvis af 50 penni. Med ledning af ofvanstaende sammanfattar kommittén sitt betinkande i en framstallning till utskankningsbolagets sty- relse; det ville styrelsen hos snart sammantradande bolags- stamma fororda: att af bolagets vinst fdr sistlidet ar ett belopp af 36,000 mark blefve beviljadt till inrattandet af en zoologisk tradgard i Helsingfors, anordnad enligt de ofvan utvecklade grunderna och hufvudsakligen afsedd att inrymma djur af i Finland eller narmast angransande nordiska lander lef- vande djurarter; att denna anstalt skulle savidt mdjligt férlaggas till T6l6 till den dster om jarnvagen och norr om Alppaviljon- gen belagna dalden och de pa dstra sidan denna begransande héjdsluttningarna, men att, darest nu icke forutsedda sva- righeter skulle méta i afseende 4 denna plats, den zoolo- giska tradgarden blefve forlagd till Hégholmen; - att bolagets styrelse blefve bemyndigad att omedelbart Ee vidtaga alla fér den zoologiska tradgardens inrattande er- : forderliga forberedande atgarder, pa det densamma sa suart som mdjligt ma kunna begynna sin verksamhet, och att afven tillsvidare draga férsorg om foretagets ledning och forvaltning med anlitande darvid, ifall af behof, af sakkun- niges bitrade, samt att bestimma de afgifter, som, ifall an- stalten forlagges till T616, borde uppbaras af den besdkande allminheten, dock icke till hégre belopp an 50 penni, hvar- emot, om inrattningen forlades till Hégholmen, blott. frivil- liga afgifter kunde ifragakomma. Sa tillvida var allt klappadt och klart fér en lyckad kunde anses fdr gifvet, och dA Tradgardsféreningen, som _ fér sina anlaggningar af staden arrenderat en del af det for den zoologiska tradgarden behéfliga omradet, férklarat sig _villig att utan ersittning afsta harifran till férman for e: _ Start. Att bolagsstamman skulle omfatta kommitténs forsiag - z — hoppades man att afven stadsmyndigheterna skulle ra detsamma. Detta skedde dock ej — att agitation tC Ree a fats Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 197 saken bedrifvits mot djursamlingarnas férlaggande till Djur- garden ar uppenbart — Stadsfullmaktige vagrade, om ocks& blott med obetydligt mertal, .afsta det begirda omradet. Det alternativa forslaget mAste tillgripas, ifall inte hela pla- nen skulle stranda. Den zoologiska tradgarden forlades till Hogholmen, som utskankningsbolaget tidigare innehade pa arrende. Att Hégholmen med sitt isolerade lage och sin be- gransade, karga terrang dock som zoologisk tradgard kunde utveckla sig till hvad den under sina valmaktsdagar blifvit, beror dels pa de omfattande planeringsarbeten, som pa holmen tidigare verkstalldes och de kostsamma anlaggningar, hvilka —-sasom t. ex. vattenledningskabel fran staden — har under dren kommit till utférande, dels darpa att djur- samlingarna aldrig natt det omfang, som ursprungligen med dem afsetts, hvarfér en stérre friktion med _,,folklifsintres- sena“ kunnat undvikas, emedan lamplig mark for ny- byggnader utan olidligt intrang p& publikens rérelsefrihet hittills statt djurgarden i de centrala delarna af holmen till buds. Redan tidigare (sid. 189) har salunda framhallits, att kostnaderna for djurparkens fo6rberedande planering samt diarmed sammanhangande nybyggnadsarbeten allena stigit till sammanlagdt Fmk 410,860: 30, i bredd med hvilket be- lopp den fdr anlaggningen af hela den zoologiska trad- garden anslagna summan af Fmk 36,000 verkar mera 4n ansprakslés. Betraffande ekonomien under djurgardens ut- | veckling hanvisas till ett sarskildt afsnitt harom langre fram, likasA rérande olagenheterna af friluftslifvets kraf pa fritt tilltrade och obegransadt utrymme. - : Till intendent fér Hégholmen med dess djurgard utsags den zoologiska tradgardens ,fader“ léjtnant Aug. Fabritius, som Anda till sin Aalders hést hangifvet agnade sig at upp- giften. Den narmaste varden af djuren och uppsikten dfver ae Samtliga anlaggningar anfdrtroddes tradgardsmastare John | Cedergren med bitride af tva manliga och en kvinnlig djur- skotare. Det ar ett aktningsvardt, ja storartadt arbete trad- : gardsmistare Cedergren utfért pa Hégholmen under de 18 ar 198 Palmgren, Hégholmens zoologiska tridgard aren 1888—1918. han fran 1889 ofértrutet verkade darstaides. Den lummiga parken i holmens midt med Ofver 50 arter adla l6ftrad, koni- ferer och buskar samt praktiga lindor dr till stor del hans handers verk, hvarjamte han pA vagnatets férbattring afven nedlagt mycket arbete. Och med sillsport intresse sdkte han satta sig in i djurvardens for honom ursprungligen sa fram- mande omrade. Brehms ,Ur djurens lif“ var den kalla, ur hvil- ken han flitigt 6ste for vin- nandet af klarhet angaende Le de mottagna djurens art, ~ lefnadssatt och utfodring. DA lojtnant Fabritius va- ren 1907 drog sig tillbaka fran ledningen af djurgar- den utnimndes kapten Max Tamelander, som sedan 1902 varit anstalld som dess fodermastare, till intendent for anstalten. Han agnade sina basta krafter at djur- samlingarnas _ forkofran. Darvid sékte han impul- ser och stéd framst fran Skansen i Stockholm, som Bild 28. Tradgardsmistare J.Cedergren. han ofta besdkte och af hvilken han helt entusias- merats. Darom bara bl. a. de under hans tid uppforda jarn- burarna, de detaljerade utfodringslistorna samt de af honom omhuldade folkdanserna i nationaldrakter, som af Fabritius inférts i djurparken, ett valtaligt vittne. Sedan John Ceder- gren af sjuklighet ansdkt om befrielse fran sin tjanst, ut- namndes Ar 1906 Walter Norén till tradgardsmastare pa Hog- holmen. Han har inlagt en stor fértjanst i parkens utveck- ling. Vagarna forbiattrades och nya anlades, och en del 16f- _ buskar och koniferer utplanterades kring burar och langs pro- _ menaderna framst pa kuperade sluttningar. Hans tid praglas _ dock framst af de praktiga blomsteranlaggningarna. a a Se ee ee ee eer a Gig We Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 199 Da kapten Tamelander Ar 1908 erhdll anstallning som kamrerare vid Utskankningsbolagets kontor i Helsingfors blef for honom féga tid 6frig for den omedelbara upp- sikten 6fver djurgarden pd Hégholmen. Hiarigenom kom fragan om intendentbefattningen ater pa dagordningen. Emellertid tillstétte omstandigheter, som féranledde bolagets styrelse att upptaga djurgardens omorganisation i hela dess vidd till dryftning. Djurskyddsféreningarna i hufvudstaden hade redan lange tagit sig anledning till upprepade klago- mal angdende djurvarden i den zoologiska tradgarden. An- skont en stor del af de pabérdade missférhallandena mera berodde pa okunnighet eller 6fverdrifvet kanslopjunk hos klagandeparten An faktiska férsyndelser, kvarstod anda for den vederhiftiga granskaren att allt ej var som sig borde inom anstalten. Slutligen fann sig professor ©. M. Reuter foranlaten att taga sig talan i saken. I en artilel i Hufvud- stadsbladet (1909. 3. IV) bemétte han krafven pa djurgardens slopande pa grund af yppade missférhallanden méd sentensen: inte férinta, men férbattra, och framhdéll han att den zoologiska tradgardens omorganisation framstod som en kulturuppgift. Pa hdsten samma 4r nedsatte utskankningsbolagets styrelse, som sOkt vinnlagga sig om att halla djurgarden pa monstergill fot, en kommitté for att inkomma med motiveradt betankande angaende djurgardens framtida program och or- ganisation m. fl. dirmed sammanhangande fragor. Kommittén, bestaende af styrelsemedlemmarna 6fverste A. Procopé och bankdirektér E. Indrenius samt kamrer M. Tamelander, in- kallade som sakkunnig zoolog dr Alex. Luther. I december — : inlamnade den sitt forslag i arendet till styrelsen. Angaende — omfattningen af djurgarden stallde kommittén sig pasamma standpunkt som tidigare, d. 4 att i hufvudsak blott arter, tillhdrande den nordiska och palearktiska faunan, skulle forvarfvas till djurgarden. Undantag harifran borde beredas blott for apor och en del faglar, som pa grund af granna farger eller egendomlig kroppsform tidigare hallits pa Hég- holmen och blifvit omtyckta af publiken, hvarjamte ett par 200 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. andra slakten sAsom pingviner och flamingos kunde vara representerade. Dessutom skulle, i likhet med hvad tidigare varit fallet, som gafvor mottagas allehanda tropiska djur, savida lampliga bostader utan sarskilda kostnader for dem kunde beredas pA holmen. Af hvarje art borde atminstone ett par anskaffas, men kunde dock af en del arter, hvilkas underhall icke A4samkade stérre kostnader och som toge sig battre ut i massa, ett stérre antal hallas. Bland sadana uppraknas kaniner och dufvor, som, ifall olika rastyper an- skaffades, vore agnade att klarlagga betydelsen af en mal- medveten djurafvel. Men inte nog harmed. Kommittén anser att anstalter afven borde traffas for att fa vara inhemska fagelarter 1 _stérre antal an férr i frihet bofasta pa Hégholmen. Anda- malet vunnes bast genom plantering af tata hackgrupper pa lampliga stillen och utsattning af en stérre mangd fagel- holkar, hvarjamte foda pA sm& foderbord i det fria borde sta faglarna till buds, om méjligt sd, att publiken utan att stéra pa nara hall kunde Ase utfodringen. Trad med bebodd holk och hack med fagelbo borde erhAlla anslagstafla med anvisning om fagelarten samt uppmaning att freda hack- platsen. : Sedan kommittén f6reslagit Atgarder for att, genom an- litandet af yrkesjagare och erfarna fangstmiin i olika delar af landet, i en nara framtid fa djurbestandet kompletteradt _ till afsedd omfattning, framlagger den tvenne férteckningar éfver djurarter, som borde finnas representerade i djur- _garden. Man faster sig sarskildt vid den mangd fiskar, 38 arter, som fdérteckningen upptager. For deras_hallande foreslas anskaffandet af nagra sét- och saltvattensakvarier- Kommittén granskar darpa kritiskt och ingaende de djurbo- stader, burar och inhagnader, som vid tillfallet funnos UPP~ forda 4 Hégholmen, och uttalar darvid en del énskningsmél _ betraiffande fdrandringar och utvidgningar, som den funnit _ af behofvet pakallade. Inte farre an 15 nybyggnader, utom : akvarierna, féreslas till utforande, daribland ett 6fvervintrings” hus med centralvarmeledning for apor, papegojor, tattingar AN ‘ ee ee ae y ies aR ee = St Pe ee eo Cee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 201 m. fl., i férening med siarskilda terrarier fér reptilier och amfibier. I afseende 4 djurens vard samt inrattningens fdrvalt- ning framlagger kommittén en del forslag af grundlaggande betydelse. Det for tillfallet forefintliga antalet, eller sex djurvardare, finner kommittén for narvarande tillrackligt och likasa i stort sedt den dittills féljda arbetsfordelningen an- damalsenlig, dock understrykes 6nskemalet att en af djur- vardarna, som tillika handhar fodermastarens goromal, be- friades fran att sjalf skéta djuren. Hans uppgift skulle in- skranka sig till foderuppképen, -kontrollen och -distributio- hen samt Ofvervakandet af att alla gifna order betraffande djurvarden noggrannt af personalen foljdes. En enhetlig kladedrakt fér djurvardarna, omfattande bl. a. en skarm- modssa med inskription: ,djurvardare“, rekommenderas; for dess genomforande skulle bekladnadshjalp tillerkannas per- sonalen. Holmens veterinaér borde Alaggas att, oafsedt om sjukdomsfall intraffa, regelbundet en gang i veckan besdka djurgarden och inspektera densamma. Fér att stafja ofog och djurens ofredande i burarna vore en extra vakt under sommarsasongen 1 maj—1 oktober synnerligen pakallad. Ledningen af djurgarden och uppsikten dfver samtliga anlaggningar pA Hégholmen bor, enligt kommittén, laggas i handerna pa en intendent, som vid behof fér styrelsen fére- — drager saval alla arenden, som rora djurgarden, bess ee alla med tradgarden och 6friga anla fragor. Intendenten, som aligges ‘att posiatta sig pa ‘Hg: holmen, borde vara en vetenskapligt utbildad och fér sin uppgift intresserad zoolog. Ytterligare betonar kommittén nddvandigheten af att en e se kompetent person matte vidtalas att utarbeta en god vag- ae visare med plankarta 6fver Hégholmen, som for att till- ~ godose den stora turiststrommens behof skulle tryckas for- utom pa de inhemska Afven pa engelska, tyska och ryska burar som ledning for allmanheten att igenkanna dem. 4 Tae ee ‘Spraken. Det vore afven dnskligt att farglagda afbildningar — : af de representerade fagelarterna anbringades vid resp. — 202 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard dren 1888—1918. Slutligen anser kommittén 6nskvardt, att da dédsfall inom djurgarden intraffa, de déda djuren ofverlamnas at Univer- sitetets Zool. museum, som i de flesta fall for konservering och praparat eller anatomiska undersdékningar har behof af desamma. Den 1 mars 1910 utsags forfattaren af denna minnes- skrift till intendent for djurparken. Ett krafvande, ansvars- fullt och omfattande arbete fodrestod, ifall den zoologiska tradgarden skulle kunna utvecklas och fylla sin uppgift 1 enlighet med forestaende program och tillgodose den ratio- nella djurvardens fordringar. I hvad man mina strafvanden burit frukt darom ar jag jafvig att uttala mig. Har ma blott i korthet berdras en del férhallanden fran denna tid, fran hvilken sAval tryckta redogérelser — Arsberattelser 1910—1917 — som personliga anteckningar aro bevarade. Styrelsen fér utskankningsbolaget, som hvars ordfo- rande och viceordférande under djurgardens hela senare skede kapten Oscar Wasastjerna och 6fverste A. Procopé verkat, blef fran bérjan ett fast stéd for intendentens re- formstrafvanden och stillde sig alltid sympatisk till initiativ och Atgirder afsedda att pA grundvalen af férefintliga re- surser utveckla den zoologiska tradgarden och férbattra djurvarden. At den nyutnimnde intendenten anslogs ome- delbart ett resestipendium for besédk i Képenhamns och Stockholms djurgardar. Resan foéretogs i april och utstrack- tes anda till Hamburg och Berlin, hvilkas storartade z00- logiska tradgardar ing&ende och ur alla synpunkter stude- rades. Samtidigt besédktes afven Hagenbecks i sitt slag enastaende djurpark i Stellingen. A alla dessa platser hade intendenten fGrmanen att under direkt6érernas personliga ledning pa ort och stalle inhamta den moderna djurvardens oe betingelser och resultat. Efter hemkomsten i maj inlamna- _ des af honom till styrelsen en reseberattelse med diversé _ Teda en intresserad allmanhet och isynnerhet fackkollegern? tillfille att satta sig in i djurgardsférhallanden offentliggjord® | _ férslag till férbattringar och nyanlaggningar. Fér att be-. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 203 intendenten ndgot senare denna berittelse i broschyrform 3), hvari afven pa uppmaning af universitetszoologer och med- lemmar af Helsingfors stadsfullmaktige fragan om en event. forflyttning af djursamlingarna till den ursprungligen harfér afsedda platsen i Djurgarden i korthet Aanyo berérdes — och af fackopinionen lifligt understéddes. Under forutsattning att denna forflyttning inte kunde realiseras uttalas som ett villkor fér den zoologiska trad- gardens framtid pA Hégholmen, att det typiska friluftslifvet, kannetecknadt af en obegransad rorelsefrihet, hangmattor mellan traden, rast och kurtis i gréngraset med kaffe- kokning o. d., helt och hallet bannlyses fran holmen, till en borjan fran den norra hialften, dar djurgardsanlaggningarna hittills finnas. I samband harmed yrkas pa slopande af skjutbanan och andra tingel-tangel-néjen — hvilka tidigare beredts plats pA holmen — s&som verkande stérande pa djurens trefnad bade direkt genom det oljud som féres och indirekt genom den for djurens ofredande och allehanda ofog upplagda lésa befolkningen, de locka till sig. En mindre intradesafgift, olika fér vuxna och barn samt for var- och helgdagar, rekommenderas i likhet med gil- lande praxis utomlands, och borde anstalten tillika beredas mOjlighet att sjalf i en framtid 6fvertaga de inbringande angbatskommunikationerna till holmen. For att 6ka allmanhetens trefnad och framst tillgodose turismens behof agde uppforandet i en framtid af en ny betydligt stérre och praktiskt inredd restaurang med rym- liga verandor pA en hdgre belagen plats med vid utsikt Ofver hafvet en helt sakert stor betydelse. Parkanlaggningarna 4 Hégholmen boéra framdeles be- drifvas sa, att i hufvudsak blott 4 centrala delar grasmattor samt hackar och ddlare léftrad, 4fvensom blomsterrabatter — bibehallas, kompletteras och utvecklas, medan 4 de magrare bargsluttningarna inhemska tradslag och buskar-samt vid ‘) Intryck och reflexioner under en studieresa till sarskilda ut- landska zoologiska tridgardar varen 1910, Helsingfors 1910. 204 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. behof darjamte for vart klimat lampliga utlandska koniferer afvensom perenna naturblomster utplanteras, for att dymedels fértaga det kala intrycket af terrangen och tillika lata denna framsta som en bit akta finsk natur. For planteringarnas bevattnande samt tillgodoseendet af djurvardens elementara kraf ar en riklig tillgang pa sdtt vatten oundgangligen af nodden. Emedan tillrackliga mangder daraf under heta som- mardagar inte kan erhallas pA holmen, aterstar blott att medels kabel taga vattenfOrradet fran staden. Vid burarnas anlaggning bdr beaktas, att dessa goras tillrackligt rymliga i alla dimensioner och att at den sa -vidt mOjligt naturtrogna inredningen Aignas nédig omtanke. Stérre vattenbassinger i burarna dro likasA ett oeftergifligt villkor for en framgangsrik djurvard. Afven de estetiska momenten béra, i den man de inte influera pa djurens trefnad, uppmarksammas. Burar och inhagnader anlaggas ga, att publiken blott fran eft eller tvd hall har tilltrade till desamma, hvilket kan uppnds genom att burarna forenas i runda eller polygonala komplexer med djurhusen i midten, eller medels tata hackplanteringar kring de sidor af inhag- naden, dit publiken ej har tilltrade. I manga fall borde afven héga ledstanger anbringas pA 2 meters afstand fran burarna. I allmanhet béra de egentliga och 6fvervintrings- bostaderna sta i férbindelse med de yttre friluftsvoliarerna och inhagnaderna, pA sA vis att djuren sjalfva efter eget skén och godtfinnande fA réra sig ute i frisk luft. Har genom befordras djurens valbefinnande och pAverkas deraS successiva acklimatisering. a Betraffande utfodringsmetoderna ar det af stérsta vikt att fédan i gorligaste man blir éfverensstammande med for- hallandet i naturtillstandet. R&ttor, kaniner, marsvin, duf vor m. m. boéra salunda bl. a. komma till anvandning som féda at allehanda rofdaggdjur och -faglar. Minst lika-viktigt ar, att djurvarden inriktas oa ett intimare umgange mellan a a sk6tare och intern. _._ Den pedagogiska sidan af saken bor sjalffallet vinn@ —— beaktande. Principiellt kan man vid djurburarnas Fi ae a re ae oe - o ik a agama Ni ae ar Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 205 inbérdes gruppering fdlja trenne riktningar, enligt zoosyste- matisk, zoogeografisk eller zootopografisk synpunkt. I prak- tiken stiller sig saken varre, emedan man dar har att framst tillgodose djurens behof af trefnad och rationell vard. En ensidig tillampning af namnda grunder kan hir inte komma i fraga, man mAste i de flesta fall taga sin tillflykt till en kompromiss, hvars utslag betingas af terrangférhallandena i djurgarden samt djurbestandens storlek och beskaffenhet. Som vagledning fér allmanheten ar en instruktiv och Ofverskadlig vagvisare af néden. Enligt ofvan anf6érda riktlinjer och principer vidtog reformeringsarbetet i djurgarden pa Hégholmen. Styrelsen fann namligen den af intendenten framkastade planen pa en forflyttning af anstalten bade fér sentida och alltfér kostsam och tog darfér intet initiativ i saken, hvarfér uppslaget i fraga fick férfalla. Hvilken stor betydelse djurgarden agt fdr hufvud- stadens befolkning och enkannerligen dess breda lager lika- som for turister fran eget och frammande land framgar af besékarfrekvensen. DA tilltridet till holmen 4nda till senaste tid varit fritt och denna tillganglig fran alla sidor, kan na- gon saker uppskattning af totalmangden inte framlaggas. Men den, som vallfardat till holmen en solig séndagsfor- middag p& vintern, da skarsn6n legat fast 6fver backar och fjardar, eller pA sommaren sOkt sig svalka ute pa den lum- miga holmen med friskt saltstank fran hafvet, glémmer inte det mylirande lifvet pA holmen. Sedan 1909 har en folkrak- ning verkstallts med tillhjalp af ordningsmannen vid de stora bryggorna for att bl. a. fA en siker exponent fér de trafike- rande Angsluparnas rantabilitet pA linjen, med tanke pa ett es framtida dfvertagande, resp. en beskattning af trafikmedlen. Denna folkrakning, som salunda berér blott Angfarjans och ‘ngsluparnas passagerare, gaf féljande resultat: 206 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. Ar 1909 c. 200,000 pers. Ar 1914 180,147 pers. a 1DIO 2as,o0t > » - 815 192,244 , go 1911 246,596 , oo aE 208,671.23 ae «| | 242,048 _ i, » 1917 135,795 -<% A 1918 286,162, ,» 1918 c. 120,000 , Alltsa en respektabel summa, som borde till6kas med det ansenliga antalet personer, hvilka med rodd-, segel- eller motorbat sdkt sig ut till holmen samt de skaror som vintertid vallfarda dit. Under det férsta kvinkvenniet upp- visar tabellen en jamnt stigande kurva. Det obetydliga fallet Ar 1912 har sin grund dari, att det fornamsta trafik- medlet, angfarjan, betydligt senare 4n vanligt sjésattes pa varen. Ar 1914 frantogs restaurangen sina utskanknings- rattigheter. Som en fdljd haraf samt det i augusti utbrutna varldskriget sjénk besdkarfrekvensen ansenligt. Men sedan till féljd af kriget forbudsrestriktioner allmant inférdes j ut- skinkningsrérelsen A stadens samtliga vardshus och allman- heten hunnit lugna sig infér varldskampens faktum, begynte antalet holmbesékare Ater stiga. Resultatet i besokarfrekven- sen af den ryska revolutionen och nédaren 1917—1918 med strejker och dyrtid kunna 4fven aflasas ur tabellen. Redan i bérjan af djurgardens tillvaro beraknades besokarnas antal manga sdndagar éfverstiga 15,000 personer; under senare ar har séndagsfrekvensen smaningom minskats, till foljd af bl. a. inskrankning i friluftslifvet, medan samtidigt Folison for arbetarbefolkningen blifvit vallfartsorten framom andra ). Tidigare har redan omnamnts de vidlyftiga planeringarm _ 4 Hégholmen fore djurgardens tillkomst samt de lummig@ parkplanteringarna under tridgardsmastare Cedergrens, lika 1) Ar 1919 uppbars fran 1 juni entré till holmen i form af en -beskattning af trafikmedlen. Vuxna personer erlade med 25 pennt _ férhdjdt biljettpris fér fird till holmen, medan barn reste utan till- _ skottsbetalning. Trafiken inbringade staden c. Fmk 18,000. Inneva- maj och junimanader har at staden influtit Fmk. 25,000. rande ar utgér férhéjningen for vuxna 50 p. och barn 20 p- Under e Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 207 som de praktfulla hortikulturerna under tridgardsmistare Noréns tid. I enlighet med det allmanna program inten- denten i férenamnda reseberattelse foreslagit for parkens utveckling begynnte man afven 4gna omsorg at bade den naturliga terrangvegetationens och de egentliga parkplante- ringarnas restaurering. Genom friluftslifvet p&a holmen hade marken under aren smaningom tilltrampats, hvarjimte ren- goringen af holmen omOjliggjorde all naturlig humusbildning genom vaxtaffallet. Da dessutom stenkolsréken fran den pa Kronbargsfjarden forankrade ryska érlogsflottan i allt stérre omfattning begynte angripa isynnerhet de darfor 6mtaliga tallarna, ledde detta till att under de senaste Aren martallar i hundratal torkade pA rot. Afven bland de lummiga ddlare loftraden i centrum af holmen skattade en mangd stammar till f6ljd af karnréta At fdrintelsen; jordmanen var utsugen, utan att ett nédigt tillskott af mylla och gédningsémnen i tid tillférts densamma. Parasitsvampar och skadeinsekter ha afven under 4ren bidragit till att nedsitta parktradens vaxtkraft. Bland de férra mA har namnas blott den skadliga parasitsvampen Nectria cinnabarina, som med sina cinnober- roda skorpor belade stammar och grenar, afven hos buskar sésom hagtorn. Af harjande insektlarver kunna anforas frostfjariln (Cheimatobia brumata), \indmataren (Hibernia defoliaria), syrenmalen (Gracilaria syringella) m. fl. Samma satt forhdll det sig med grasmattorna. Grenmossor, hattsvampar, maskros och flera ruderatvaxter begynte smaningom eréfra terrangen. Som exempel pa forddelsen ma namnas att under 1916 af vedartade vaxter fdljande an- tal utgingo: 9 Tilia europwa, 5 Ulmus campestris atropurpurea, 1 U. c. lutea, 2 Quercus pedunculata, 2 Aesculus hippo- castanum, 2 Juglans cinerea, 1 Populus alba, 1 Acer pseudo- Platanus, 1 A. canciniata och 6 Crataegus oxyacantha och coccinea. For att starka Atervaxten inkdptes flere tiotal vagnslaster mylla fran landsorten samt stora mangder gédsel af staden och forslades pa vintern med hast till holmen. Samtidigt tillvaratogs gédseln fran djurgardens hjortinhag- nader m. m. samt det rika l6faffallet fran parken och be- 208 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard dren 1888—1918. handlades enligt moderna metoder i stora upplag, dar for- multningsprocessen paskyndades. Sedan jordmanen salunda med tillhjalp af mylla och gédsel blifvit forbattrad utplante- rades trad och buskar sAval i de utgangnas stalle som for att ersatta utgallrade klibbalar och tvinande tallar. Lindorna vandes och besAaddes med hé- och kléfverfré. Kring en del burar och inhignader, sasom bjérnborgen, ekorrburen samt pafagel- och smafagelvolidrerna uppdrogos férséksvis plantor af barrtrad samt léfsnar, framst surtorn, try och snobars- buskar. Ar 1914 utplanterades t. ex. 20 trad och 50 buskar. Daremot har tyvarr af ekonomiska skal den naturliga terran- gen hittills limnats nastan lottlés. Planen att Arligen medels inhagnade planteringar smaningom ersiitta och férkofra den tynande vaxtligheten pa den karga klippgrunden maste tills- vidare forfalla. t den hortikulturella utvecklingen af blomsterplante- ringarna agnades under tradgardsmistare Noréns tid som namndes ett stort arbete. Om man franser smarre sommar- planteringar kring personalens bostader, férlades blomster- prakten till parterren framfér vardshuset och bankarna kring verandorna. Dekorativa fargmonster infordes. Ett prunkande varflor af lékar — tulpaner och hyacinter — omvaxlande under krigsfren med penséer, Myosotis, Arabis _ alpina, Rhododendron catawbiense, Azalea mollis, tidigt blom- mande polyanta rosor m. fl., ersattes midsommartiden bade af enhetliga rabatter och smakfulla mosaikgrupper med ett rikt urval fuchsior, pelargonier, begonior, Salvia, Canna, — Rudbeckia, stamchrysanthemer, Tagetes, Centaurea candidis- sima, hortensior och talrika andra inom smakfulla barder af Ageratum, Gnaphalium lanatum, Echeveria, Achyrantes, 4 Santolina tomentosa och Mesembryanthemum m. fl. perenna och ettariga arter. Som solitérer och paradérer funno olika — _ bladvaxter anvandning, sAsom palmer, Thuja, Yucca, Dracwna, — _ Agave och Phormium. PAsidorna tillkommo murgrénsspaliarer _ kring parkborden, medan fylliga rosarier flankerade blomstet” - oasen kring den af Pippingskéld donerade bronsgeten. Storre — FI Bild 29 Blomsterparterren utanfor restaurangen sommaren 1912. Lp ‘volULay BIO] 39 Bune O1d sEJaID0g LY O:N 606 210 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1919. delen af vaxtmaterialet utgjordes af skolade exemplar, upp- dragna i vaxthus och drifbankar. Att stora mangder vaxter Atgingo till en sadan anlagg- ning ligger i sakens natur. Som exempel ma anfoéras att ar 1910 inte farre 4n 13,500 plantor utsattes utanfor restau- rangen, hvartill 4annu kommer ett rikt ersattningsflor i trad- garden samt 2,500 modervaxter fér fdljande ar. For att harbergera och utveckla en s& omfattande blomsterprakt fordrades utvidgningar af bade vaxthus, kaster och drif- banksarealen. Detta agde afven rum. Hdésten 1913 upp- férdes ett nytt, ansenligt forstoradt vaxthus, med en sarskild afdelning for palmer och andra hogresta bladvaxter. Kost- naderna harfér uppgingo till Fmk 6,833: —. Drifbanksarealen i tradgarden* dkades efter hand upp till 300 m’*. Allt sedan Cedergrens #id hade tradgarden 4fven tagits 1 ansprak for odling af bar och allehanda kéksvaxter, sarskildt rofvor och morotter, som i stor omfattning anvandes till utfodring ! djurgarden. Da behofvet haraf under aren med det vaxande djurbestandet ansenligt stegrades, utvidgades afven k6ks- tradgarden. Harvid uppstod tanken att lata denna ekono- miskt viktiga sida af verksamheten taga formen af en sar- skild skoltradgard. Ar 1909 sattes planen i verkstillighet. Utanfér fagelhuset med akvarium upptogs och iordning- stalldes ett omrade af omkring 100 m? yta. I skoltradgarden, som erhdéll rektangular form med in- | gangen pa ena kortsidan och den motsatta sidan svagt bag- formig, ordnades materialet enligt vaxternas anvandningssatt. Fyra midtelfalt I—IV kring en rund cementerad bassang Vi och &tskilda af gangar upptogos af kAl och andra gron- saker, rotfrukter, balgvaxter och kryddvaxter. Till dessa rutor anslét sig en grupp i form af en bred bank V mot _den konvexa kortsidan, omfattande diverse kulturvaxter sa- som rabarber, kronartskocka, jordirtskocka, sparris och _ pepparrot. Kring dessa falt, men Atskild fran dem medels __ sandgAngar, lépte en praktig bank, hvarest, mellan frukttrad _ och barbuskar, fargvaxter, sidesslag och fodervaxter VII-IX, samt 4 6mse sidor ingangen gurk- och spanadsvaxter X—X1 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 211 hade sin plats. Tydliga etiketter angafvo de olika sorterna. For att skanka ett stérre utbyte at allmanheten af besdket i denna uppfostrande och undervisande afdelning utgaf in- tendenten 1912 pa de inhemska spraken en kort vagledare upptagande 87 vaxtnummer. Den under hégsommaren otill- rackliga tillgangen pA sdtt vatten, som vAllat stort forfang Bild 30. Fagelhuset med skoltradgarden i forgrunden sommaren 1912. bade fér djurgarden och planteringarna, afhjalptes lyckligt- vis pa hdsten 1913, da enligt stadsfullmaktiges beslut en kabel pa stadens bekostnad nedlades langs bottnen fran Sérnashamn 6fver Sumparn till Hégholmen. Utgifterna har- for stego till c. 35,000 mark. Tidigare hade vatten med en motor uppumpats vaxelvis fran en brunn pa stranden nara Stora batbryggan och en med den férra medels rorledning forbunden praktig kalla p& holmens sédra strand till en enkom uppférd vattenborg, hvarjamte tvenne andra brunnar, den ena invid vaktpaviljongen, den andra pa holmens Ostra 212 Palmgren, Hégholmens zoologiska traidgard aren 1888—1918. sida, erbjddo allmanheten dricksvatten och delvis afven fingo anvandning vid djurvarden. Under heta hégsommardagar stodo brunnarna utsinade, hvarfér vatten maste transporte- ras till holmen med angbat i dess tankar och harifran med handpump Ofverforas till forstndmnda brunn for att sedan med motorn drifvas upp i borgen pa bargkrénet. Kostna- derna hirfér stego till tusentals mark per Ar och vallade mycket olagenheter; bl. a. ségs saltvatten vid hégre vatten- stand in i de bada strandbrunnarna. Sedan en anhallan par ar tidigare om kabel fran Sérnias af stadsmyndigheterna af- béjts samt styrelsen for utskankningsbolaget latit en kand firma verkstalla profborrning, men utan resultat, oaktadt borrningen nadde ett djup af 80 m, fornyades tidigare an- hallan hos fullmaktige och bifélls denna gang. Harigenom tillférdes holmen sétt vatten i tillrackliga mangder och kunde nu 4fven anvandas till spolning af burar och andra djur- bostader, medan tidigare saltvatten i sAdant syfte med mo- torpumpen uppfordrats i ledningsnatet. Pa dettas reparation och utvidgning har djurgardén nedlagt betydande kapital, © stigande till flere tiotaltusen mark. Under senaste decen- nium utstracktes namligen sommarledningarna till alla plan- teringar samt burar och inhagnader, hvarjamte springbrunnar i simfagelbassangen, smafagel-, skogsfagel- och mAasvoliarerna inrattades.. Den sammanlagda langden hos rorledningarna stiger till flere kilometer, hvaraf Arligen stora partier till fdljd af lackage maste omlaggas. Tyvarr har tillsvidare ing@ vinterledningar pA grund af bristande tillgangar kommit til utforande. Vattnet maste darfor om vintern i tunna trans- porteras fran kabelposten pA norra stranden, hvars for- bindelse med borgen da hilles afstangd, tidigare fran brun- _ Utom vagarna samt parken och tradgarden sorterade z narmast under tradgardsmastaren och med gemensam budget _ bryggorna — 3 fér Angbitstrafiken och 6 fér angoring af nen vid stora bron. Simfagelhuset hamtar vintertid vattnet med tillhjalp af pump och djupledning fran den narbelagna brunnen. 3 ear ee ee Wn Segoe eS PREP hls cee oem Bee See o > segel- och motorbatar — afvensom restaurangbygo" ae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 213 naden med annex, tvanne simhus, flere kiosker och uthus, vakt- och tradgardsmastarbostaden m. fl. Vedanskaffningen samt isupptagningen fdr vardshusets och djurgardens behof horde likasa till tradgardsmastarens uppgifter. Till varden och underhallet af allt detta erfordrades en stor personal, som med Okade uppgifter stegrades. Ar 1911 voro sAlunda for renhallningen af holmen samt vagarnas och anlagg- ningarnas underhall anstallda: under maj 21 mén och 32 kvinnor, juni 17 man och 13 kvinnor, juli—september 12 man och 10 kvinnor samt oktober 10 man och 9 kvinnor. Den ordinarie personalen utgjordes da af tridgardsmistaren, ett bitrade, en timmerman, tv utarbetare och en holmvakt. Ar 1914 hade for den stora varstadningen inbegripet den fastanstallda personalen 50 personer uppbadats, medan for sommarsasongen fran 1 juni inalles 21 personer voro syssel- satta, namligen ett tridgardsmastarbitrade, en man for be- vattning af planteringar och hortikulturer, tva man for slatter med lie, en for grasklippningsmaskin, en korkarl, tva for mAalningsarbeten och. tvd som flygkolonn, samt sex. kvinnor fér renhallningen, tva fér grasplanernas ans, tva for uthusen och en fOr simhusen. Under krigsaéren minska- des successivt personalen i samband med de foérenklade — blomsteranlaggningarna samt inskrankningarna i underhéllet, oe da hela vaxthusdriften bl. a. nedlades. Granska vi sa till sist utgifterna for denna forvalt- ningsgren finna vi att de med fren smaningom tillvaxa. Féljande tabla gifver en 6fverskAdlig bild daraf: Ar 1911 Fmk 28,290:86 ar 1915 Fmk 25,877: 35 » 1912; 392504:79 — {1916 --, " 35,543:53 » 1919 4a sos bi St 4g 4G SIS OF » 1914, 33,646: 48 : En fristaende inrattning pA Hégholmen, — anes sorterat under sjalfva djurgarden, utgér museet ,,Mineralia*. "1905 férdrade bargsingenidr O. Triistedt 4t Hogholmen en 214 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. rikhaltig samling prof pa finlandska mineral- och bargarter, af honom insamlade och ordnade, pA villkor att bolaget for deras forvaring skulle upplata ett lampligt rum, tillgangligt for den stora allmanheten. Anbudet mottogs med tacksamhet och upplaits for harbergerande af den vardefulla kollektionen den stora laskdryckspaviljongen 4 den med en cementbarriar krenelerade bargsplatan till hoger om Angbatsbryggan. Museet har under sommarsidsongen afgiftsfritt statt 6ppet fér publi- ken, hvarjamte allmanheten blifvit i tillfalle att teckna sina namn i en har framlagd framlingsbok. EKmedan manga af stufferna genom langfingrade personers tillskyndan under aren forsvunno, anskaffades 1911 bordfasta och tillasta glas- vitriner i samband med en grundlig reparation af paviljongen. I narheten @f ,,Mineralia* dsterom vid bargets fot anvisades tillika platsvf6r diverse stenblock, af folkhumorn dopta till — »grafstenarna* — Hoglandskonglomerat, Pargas- och Lojo- kalksten, dioriter, diabaser, porfyrer, jattegrytor i rundsli- pade stenar fran forsen vid Tammerfors m. fl. — hvilka ti- digare varit placerade pa en linda invid restaurangen. Hari- genom vanns en stdrre enhetlighet och éfverskadlighet af de mineral-geologiska samlingarna. Efter den ansprakslésa begynnelsen utvecklade sig _raskt med 4ren fven den zoologiska tradgarden. De forsta burarna och inhagnaderna uppfoérdes af tra med 6fverspun- net lédt nat for fAgelvolidrer eller rundjarnsgaller i tra ramar. Bland sadana ma anforas t. ex. skogsfagelburem, som ursprungligen anlades midt emot restaurangen, dar Orn- buren nu star, men senare, allt under Fabritius tid, for- flyttades ratt afsides pA vastra sidan af holmen i narheten af Mineraliabarget, sAngfagelburen, en liten paviljong invid vardshuset med en holkpelare i midten och ett mantelfor- migt flygrum daromkring bakom nat, roffagelburen af nat _ fagelhuset med akvarium, jarfburen pa sin nuvarande plats, _ stranden, simfagelinhagnaden pa dstra stranden samt buret och korsvirke bredvid davarande arbetarbostaden, numera— 4 hjortgarden nedanfér kagelbanan och renhagen vid norra 204 tranor pa barget nara te tn dar hvarest nu — a “a a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 215 masvoliaren befinner sig. Den forsta bjérnborgen uppférdes af tegel, men ombyggdes senare af granit. Isbjérnen for- fogade Ofver en trang och lag granitborg med en i vattnet utbyggd jarnhack och salen hade sin plats dir invid i en natinhdgnad i vattnet. Listan pa djurbostader fran de férsta dren kan ytterligare kompletteras med griafling- och mardburarna, ungefar pA den plats, dar fasanvolidren nu finnes, burarna for hermelin, turturdufvor och pafaglar in- vid restaurangen, raf- och utterburen i narheten af simfagel- dammen 4fvensom marsvinsburen i grannskapet af trad- gardsmistarbostaden. NAgot senare tillkommo varg- samt den forsta loburen, 4fvensom ny eee, numera helt upplaten at intendenten. Efter hand som djurbestandet tillvaxte oii erfarenhe- terna fordjupades tillkommo nya burar samt vidtogos om- byggnader och forflyttningar af férefintliga djurbostader till andra lampligare platser. Samtidigt kommo jarnkonstruk- tioner, sasom bade hallbarare och smiackrare byggnads- material och 4éfven i langden billigare, samt galvaniseradt Pansarnat allt mer till anvandning. De flesta burar och in- hagnader af jarn dro uppférda af firman K. A. Wigg i Hel- Singfors. Ritningarna till djurbostaderna uppgjordes tidigare af arkitekt Fr. Mieritz, som afven tillkommer fértjansten af de , aldre ekonomiebyggnadernas — restaurangen, vaktstugan, tvattstugan, kagelbanan, vantpaviljongen och Mineralia — dekorativa linjer. Senare har i hufvudsak arkitekt E. Fabri- tius anlitats; det prydliga hjortstallet, den nya monumentala bjérnborgen och den med koppartorn férsedda laskdrycks- Paviljongen vid Aangbatsbryggan dro salunda hans skapelser. Sedan 1910 ha sa godt som alla nybyggnader inom djur- Parken uppférts enligt ritningar af entreprenOrerna pa basen af intendentens detaljerade informationer. Den nya djur- vardarbostaden och isbjrnborgen 4ro dock arkitektoniska verk af B. Nyman. Under Tamelanders tid fortsattes nybyggnaderna med bi. a. fdljande rymliga jarnburar och inhagnader enligt monster fran Skansen: den mindre landtbjérnborgen med 216 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. gallerflyglar for smarre karnivorer, salinhagnaden i sundet mot Blabarslandet, hagervoliaren (= masvoliaren), kaningar- den, fasanvoliaren, pafagelburen, hjortgarden (fdrstorades och ombyggdes af jarn), den mindre dlginhagnaden, fjall- rafsburen, getinhignaden, Asnestallet samt reservburen for stérre rofdjur. Efter ar 1910 tillkommo flera nybyggnader, daraf de viktigaste: smafagel- och skogsfagelvoliarerna samt ekorrburen, reservbur for smarre rofdjur, tillbyggnad af simfagelhuset (191 1),jarf- burens ombyggnad af jarn, reninhagnad med kata, ka- melinhagnad samt yttre ap- bur i tre afdelningar, chim- pansbur, ombyggnad af den gemensamma arbetarverk- staden och kokstugan till fagelhus med akvarium och tranornas forra éfvervint- ringsrum till kokstuga, till- byggnad af simfagelhuset med en stor flygel (1912), ny alginhagnad, lobur, bi- songard, iskallare, foder Bild 31. Kapten M. Tamelander. magasin med upplagsplats : for lof och renlaf (1913); isbjrnsborg samt ny bostad for djurvardare (1914). Grun- den till en rymlig och Andamalsenlig roffagelvoliarkomplex lades samma 4r (1914), men afbréts arbetet pa densamma genom krigsutbrottet. Af nya burar, som preliminart god- kants pa basen af uppgjorda ritningar och inforskaffade kostnadsférslag, men hvilkas uppférande varldskriget med dess tillstramning af de ekonomiska anslagen omintetgjorde, fértjina annu omnamnas: hodns- och fasanhus, aphus samt _ burar for raf, varg och smiarre daggdjur, ny inhagnad af s jarn kring simfageldammen samt ombyggnad af kagelbanan — 2 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 217 till ett sommarakvarium med bassanger fér bade sét- och saltvattenfiskar. For att gifva en bild af kostnaderna fér nybyggnader inom djurparken mA anforas, att enligt varderingsinstrument, upprattadt vid nyarsskiftet 1915, den fasta egendomen pa Hégholmen uppskattades pa fdljande satt, som sjalffallet motsvarar blott en ringa brakdel af anlaggningskostna- derna: ') M&anniskobostader med eldstad . . . . Fmk 118,000:— “hee Bede oan! utan eldstad. <<. ss > 3 3,500 Iskallare. . . BOS ener ALY Ee 8,000: — Angbatsbryovor . PR SEP hae ae 3,000: — WVattenledninpar 6 22 SoS as reg 5,000: — Vaxthuset ... Sie eg Uae Djurbostader bea eldstad Se Bree: Ss OOS Djurbostader af sten och jarn. . . . . 4 46,000:— Inhaégnader af sarily 5 3333 eet ly eke a 26,000: — Inhagnader af tra . . . Say Seer ss ch 1,000: — Tackta burar af jarn och nates Saad » 40,300: — Tackta burar af tra och ‘nat ..4 (4045-5, 575: = Hyddor af tra i burar . . . . 11,850: — Summa Fmk 363,225: — Ett mer patagligt uttryck for nybyggnadsverksamheten an inventeringsvardena utgora sjalffallet anlaggningskostna- derna. Foér att inte belasta utrymmet 6fverhéfvan med siffersammanstallningar mA har blott anféras, att de faktiska utgifterna for pentaden 1910—1914, da de flesta och dyr- baraste burarna och bostiderna i djurgarden tillkommo, stiga till Fmk 89,739. Hari inga da inte utgifterna fér smarre reparationer, inredningar och nyanlaggningar, som paférts” t) Som ae pa huru lagt dessa virden dro uppskattade fortjanar papekas att reparationen af den stérre Angbatsbryggan allena innevarande ar ae dragit kostnader for c. 30,000 mark. 218 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. de 4rliga underhallskostnaderna, belépande sig under samma femarsperiod till sammanlagdt Fmk 28,917. Samtidigt med denna raska och planmassiga nybygg- nadsverksamhet inom djurparken i syfte att ersatta aldre odugliga burar med nya, hvilka sAval i afseende 4 utrymme som hallfasthet och tilltalande yttre fyllde en modern och rationell djurvards fordringar, vidtogos Atgiarder for att be- gransa publikens tilltride till desamma till en eller hogst ett par sidor. Dels genom sammanbyggningar af burarna till komplexer, dels genom hiackplanteringar kring en del sidor af burarna eller de inhagnade grasmattornas omedel- bara anslutning till desamma, dels ater genom ledstanger pi behérigt afstand fran burarna har man sékt forhindra ett onddigt oroande eller ofredande af djuren utan att dar- med for allmanheten férminska utsikterna till studium af internerna. Salunda sammanbyggdes skogsfagelvoliaren, be- staende af tre afdelningar, med kamel- och Asneinhagna- derna, den nya Alginhagnaden anslots till den gamla och forenades samtidigt med bisonparken. SmAafagelvoliaren och ekorrburen omramades af lindor och busksnar, sa nar som pd en mindre stracka invid vagen, utvidgad till en plan. Kring en del af loburen uppférdes en vagg af braden till manshojd, och par meter utanfor raden af apburar anbragtes ett pansarnatgarde. : Afven at djurbostadernas inredning agnades nédig om- tanke. Stérre cementerade bassinger uppférdes efter 1910 i de flesta af dem, dar djuren kunde taga sig ett UPP> friskande bad. Sa i stdrre bjérnborgen, fjallraf- och jare burarna, i mindre bjérnborgens sidoflyglar, i Grn-, skOgS~ fagel- och smafagelvolidrerna m. fl., hvarjamte duschapparater eller springbrunnar i andra installerades, férutom i bjorn- borgarna, dar spolning med slang redan tidigare forekommit, i kamel- och Asneinhagnaderna samt isbjérnsborgen, i mas> -smafagel- och drnvoliarerna samt simfageldammen. _.. Afven sékte man vid nyanlaggning sa vidt méjligt ub _ nyttja den naturliga terrangen pA holmen i enlighet _ de skilda djurarternas lifsbetingelser. Dar lamplig ™ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 219 saknades ersattes bristerna genom konstgjorda anordningar sdsom kumlet med terasser i mAsvoliéren. Hyddor, lyor och gryten samt planteringar inne i burarna bidrogo Afven verksamt till de fangna djurens trefnad. Som exempel ma har blott anféras tvenne nybyggnader, belysande strafvan- dena i djurgarden att tillgodose internernas behof: sma- fagelvoliaren och loburen. I den forra planterades nagra mindre trad i midten, omgifna af busksnar, hvilka dock snart gingo ut, emedan faglarna om varen flitigt brand- skattade bladknopparna. De utgangna triden ersattes dar- for med afhuggna bjérkar och granar uti rymliga i jorden nedgrafda behallare med friskt vatten. Hvarje vecka agde ombyte af trad rum. Inalles bestalldes till djurgarden ett femtiotal sadana hinkar af galvaniserad plat med ett prak- tiskt stall fOr tradet samt 6fvertackta af finmaskigt nat. Redan kostnaderna for anskaffandet af triaden uppgingo 4r- ligen till flera hundra, ja 6fver ettusen mark. Inne i sma- fagelvoliaren placerades dessutom invid den kretsrunda bassangen med springbrunn ett prydligt fagelbord i tva va- Ningar, ett praktigt parasollformadt soltak med sittpinnar och bordsskifva samt ett torn med talrika rum for hackning. Dessutom upphangdes under burtaket tre langa lador med holkar for mesar och andra halbyggare. Resultat uteblef inte. Talrika smafaglar hackade Arligen bade i granarna, tornet och holkarna. Den nya loburen anlades pa en klipp- sluttning. Mellan tvenne sterila knallar stracker sig en grustackt, grasbevuxen svacka. En praktig vaxande tall inne i buren mOjliggjorde for internerna utflykter i kronan. © Utom en mindre hydda pa en af klipporna insprangdes i barget en yngellya med cementhvalf; hela denna del af buren afspirrades for allmanheten med tillhjalp af héga bradkulisser vid natet. Tack vare anordningarna erhéll lo- Paret afkomma och trifdes utmarkt. Pa liknande satt sokte man afven i 6friga burar goéra inredningar sa tilltalande som modjligt. I bjérnborgarna och malajbjérnsburen bidrogo salunda klatterstolpar, i jarfburen en gunga, i ekorrburen en karusell, i igelkottburen en praktig rotstubbe och i iller- 220 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. och flera ‘andra burar stenrésen verksamt till internernas trefnad. En svar fiende till djurvarden har rattplagan stadse : utgjort. Rattor upptrida i massor pa holmen och synas — omojliga att utrota. De harja fruktansvardt i burarna, an- gripande inte blott agg och de spada ungarna, utan afven de vuxna djuren. Medels djupa cementsocklar i jorden har man sokt for dem omdjliggéra hemsdkelse i de tackta vo- ~ lidrerna, hvarjamte en bred, sluttande platremsa, dragen som en gesims kring 6fre kanten af det finmaskiga grund- natet ndrmast sockeln, ar afsedd att hindra rattorna att med klattring n& det glesare natet hogre upp. Samtidigt har en ifrig rattfangst pagatt med fallor och ratin, som forsiktigt utlagts. Tidtals ha afven bargufvar och andra ugglor fatt tjinstgéra s&som ambulatoriska rattfangare i de mest in- fekterade burarna. Foédans beskaffenhet och utfodringens verkstallande — spela som kandt en viktig roll vid all rationell djurvard. Harutinnan har afven pa Hégholmen en mangd forbattringar med aren inférts, afseende dels punktlighet i maltiderna, sirskildt for arter, hvilka i frihet intaga féda pA bestamda tider af dygnet, dels att fA fodan s& vidt méjligt ofverens- stimmande med de niaringsbiologiska férhAllandena i natur- tillstandet. Fran att djuren utan Atskilnad utfodrades pa ae morgonen eller eftermiddagen inférdes efter hand meré ____ individuellt afpassade miAltider. SA t. ex. erhdllo lodjuren och nattroffaglarna m. fl. fda i kvallsskymningen. At smarre- rofdjur — fran smavessla upp till lo — samt roffaglar har : darvid gifvits, utom pA holmen fangade r&ttor, afven massor 2a af kaniner, marsvin samt dufvor, hvita rattor och moss - omedelbart efter slakten, afvensom for uf skjutna krakor, som sportjagare pA varen enligt anhallan benaget tillsant — _ djurgarden, och grasparfvar. Dessutom ha hufvuden och — _ halsar af héns och skogsfagel uppsamlats 4 stadens storre 4 _ restauranger fér djurgardens behof. Da tillfallig brist P2 — naturlig féda varit radande har hastkétt, som framst anvants — till. utfodring af stérre karnivorer, sAsom isbjérnar, varg@? — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 221 och jarfvar, inmangdt med ben och fjader kommit till an- vandning. Utom dessa trenne hufvudmal fér djurvarden, att an- anskaffa at djuren rymliga och betraffande terrangférhal- — landena lampliga burar, att inreda dem sa 6fverenstam- mande med forhAllandet i naturtillstandet som mdjligt och att afven halla foédan lik den i naturen, finnes Annu ett fjarde moment, som Agnats pAafallande uppmirksamhet pa Hogholmen under senaste decennium: att starka och ut- veckla det personliga umgdnget mellan vdrdare och intern i syfte att genom denna vaxelverkan vacka djurens fértro- ende och tillgifvenhet for manniskan och fa dem handtama, da afven hvarje spar af andligt lidande och behof af frihet forsvinner. Djurvarden inriktas harigenom s. a.s. pa en forkofran af sina kvalitativa varden. PA detta viktiga om- rade har mycket syndats och syndas 4nnu till féljd af obenagenheten hos de flesta djurskétare att lara sig férsta den ideella och praktiska innebérden af en sAdan intim vaxelverkan; det vanliga, férmanande och tillrattavisande tilltalets och smekningarnas afgérande betydelse for djurens uppfostran och trefnad i fangenskapen betyda fér dem ofta foga i bredd med riklig utfodring och renhallning af bu- rarna. Harmed sammanhinger ofta alldeles afgérande ett annat viktigt mal for djurvarden, internernas gradvisa acklimatise- ring. I detta afseende har Hégholmens djurgard under se- naste decennium kunnat fréjda sig at flera markliga resultat. - Salunda ha pafaglar och tropiska fasaner, malajbjornen, Svin- och sambarhjortarna fatt tillbringa vintern i sina fri-— luftsinhagnader, for att inte tala om mangden inhemska och <5 x andra fér vart klimat mindre émtAliga arter. Samtidigt har erhallits dugliga afvelsdjur, som férdkat sig i fangenskap. — Ett generaliserande af djuren eller ett opererande med arter kan aldrig gifva ett rikare resultat, endast det individuella urvalet enligt dispositioner leder till seger. Lekmannen 4r ofta benagen att tro, att de tama och tillgangliga djur han moter i en zoologisk tradgard eng4ng for alla tillhéra mindre 222 Palmgren, Hégholmens zoologiska tradgard aren 1888—1918. skygga arter, och likasA att i djurgardar fodda ungar ar en naturlig fdljd daraf, att hos sadana arter parningsdrifterna inte bli aftrubbade i fangenskap. Detta ar ett misstag. I de flesta fall maste sAdana fdreteelser tillskrifvas indivi- duella dispositioner, som af djurvardaren rationellt och pa- passligt utnyttjats. Silen Ilo pa Hédgholmen skilde sig i tillginglighet fran alla Gfriga salar djurgarden agt. Man kan fa leta bland hundrade, kanske tusen salar f6r att er- halla ett lika trifsamt, langlifvadt och tillgangligt skadedjur. Hogholmens gamla bjérnpar skankte under narmare tva decennier 4rligen lifskraftig afkomma. I Skansen, dar djur- afveln kan uppvisa s&A manga glansande resultat, har man hittills fafangt sékt erhalla ungar af bjérnarna i fangenskap. Under sin langa tillvaro har djurgarden p& Hégholmen att uppvisa en smaningom skeende tillvaxt af djurens antal. Sarskildt i dgonen fallande ter sig Skningen under aren narmast efter 1910, anda tills kriget framtvingade stagnation och nedgang genom en allt kraftigare Aderlatning af be- standen och desamma slutligen pA grund af dyrtid och lifs- medelsbrist praktiskt taget forintades. Som exempel pa tillvaxten m& anfdras, att djurgarden ar 1892 raknade 19 arter daggdjur och 18 faglar, ar 1906 28 arter daggdjur och 46 faglar samt ett akvarium med guldfiskar och 4r 1910 43 arter daggdjur, 70 faglar, 2 kraldjur och guldfiskar. | en zoologisk tradgard forekommer alltid afven under samma ar stora vaxlingar inom bestanden, beroende p& mangahanda orsaker — utom pa djurvardens art, burarnas beskaffenhet och djurens individuella anpassningsférmaga, pa vaderleks- forhallandena under 4ret, sjukdomar, olycksfall, afvel, gafvor, inkép, forsaljningar och byten m. m. Alldeles oférmodadt kan harvid stora ingrepp i férberérdt afseende aga rum. Sa t. ex. trangde sig senhésten 1911 en hermelin in i sma faglarnas vinterbostad och drapte har stérre delen af dem. Féljande sammanstillning ger en bild af djurbestandens stor” — a : lek vid Arsskiftet under perioden 1911—1918: ~ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 223 1911 | 1912 | 1913 | 1914 | 1915 1916 | 1917 | 1918 | ee Ba es Re a ae ee as Djurklass | 5/21 5/2) 5/2 s/E/S\ElS|E|s|El s/t Be go pay poms Be — S Los + | cess ~ — ee oe |*|8 2/e/<|8 4/2 <|8/< =/2(2/ gr lage und Betrieb unserer.Thiergirten und deren erziehliche, bele und wissenschaftliche Aufgaben. Leipzig 1914. - Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 1. 239 dieser eine Veredlung des Gemiites untrennbar verbun- lande wert zu halten. Zu solcher Erziehung sind Samm- lungen heimischer Tiere, die dem Beschauer in geschlossener Reihe entgegentreten, das beste Mittel.“ Innehallsforteckning. 6: rord , L ‘Anteclalingsr | om + inhémska digedjur och faglar aac II. i tinea om u roe oa daggdjur och faglar samt akva- rium- och terrariumdjur Re ee eo 2 pits Miers. blad ur seh zoologiska tri idgardens historia. . . - 187 4 férsiittsplanscher, 31 bilder i texten och en plankarta ‘iver anlaggningarna pa pein cots ar 1914. 1) Nya isbj ccnoge med bassang. 2) Stora seri gee 3) Inhagnad oc ia fee getter och far. 4) Ulerbur 5) Voliar fer masar (hager). 6) Rafbur (sumpbafver). Vattenbo: och rasdufvor. vid kee (slopad). a Soi Papegojor. akvarium & 16) acai. 17) Friluftsbur 46) Restaurant for friluftsservering. 47) Gamla pee (slopad). stérre rofdjur (malaj- Grn). 49) Inhagnad med stall fér 4snor och kas mel. 50) Nya skogsfagelvoliaren. $1—52) Bargarter och Mineraliapaviljong- 53) Utsiktspaviljon 54—55) Simhus for aoe & damer. Bostad for dju » int endenien. 6 ee tboda och 1éfmag. 70) Vede, akdons- & neta delice Honshus. 72) Fe de polisforvaringsrum. 73) Holada, 74) Kakstaes: ladugard, stall, ap- och inrum. ite Vaxthus. Bostad fer tradgardsmastaren. pt Ny man 78) Lekplan 79) —— obo (slopad)- 5) Reservbur fér smarre rofdjur- 86) Grotta. 87—88) Iskallare for vardshuset. 89) Djureardens iskillare. eo cm =<. = = ets : ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA 47, N:o 2 OM CHIRONOMIDERNAS AGG- LAGGNING OCH AGGRUPPER GUST. MUNSTERHJELM Med 12 textfigurer och 5 planscher. HELSINGFORS 1920. re a ee a eee ge ee een Inledning. Tanken pa en undersdkning av Chironomidernas agg- laggning och dggrupper eller -massor (rom) uppstod hos mig, di jag sommaren 1912 sysselsatte mig med studium av Chironomidernas biologi 4 Tvarminne Zoologiska Station i Nyland. Redan tidigare, sommaren 1907, hade jag under enahanda studium i Saaksmaki socken i Tavastland fast mig vid nagra Chironomid-arters aggrupper, och sommaren 1911, vilken jag tillbragte 4 Tvarminne Zoologiska Station, fick jag tillfalle att fdlja med nagra Chironomid-arters agg- laggening och undersékte nya a4aggrupper av dessa myggor. Mitt intresse drogs allt livligare till ifragavarande djurs i det nirmaste oundersdkta Agglaggningsférhallanden och igerupper, och under sommarna 1913, 1916 och 1917, da jag vistades i Inga socken i Nyland, sysselsatte jag mig — : _ hufvudsakligt med denna del av Chironomidernas biologi. Dock gjorde jag samtidigt anteckningar éver deras fore- komst samt svarmnings- och kopulationsférhallanden 1 den avsikten att foga dessa kapitel till foreliggande arbete. Je Emellertid hade arbetets omfang harigenom 6kats betydligt, och i hanseende till de radande svara tryckningsf6rhallan-— dena maste utgivningen av dessa kapitel, vilka nu i det narmaste fro uti tryckfardigt skick, uppskjutas. Av min tjinst och aven av andra géromal mycket ofta avbruten 1 detta mitt arbete, kunde jag endast under de ovannamnda Ssomrarna hangiva mig darat, och forst sommaren 1919 fick oe jag tillfalle att sammanfatta resultaten av mina undersok- _ *Ringar betraffande agglaggningen och aggrupperna. a A eee Ei eee kane IV. Mansterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och 4ggrupper. Vid bestimmandet av de av mig fangade myggorna till slakte och art har jag betjanat mig huvudsakligt av Met- gen’s, Steger’s, Zetterstedt’s, Winnertz, Wale 323 ker’s, Schiner’s, van der Wulp’s, Johannsens samt Kieffer’s systematiska arbeten Over fam. Chironomide. Vid detta arbete yppade sig dock ofta svarigheter i att sa- kert fastsld arternas identitet, emedan jag ej alltid hade till- gang pa hannar till de arter, av vilka jag erhallit aggrupper | och emedan jag ofta hade blott 1—2 honor och dessa ej sillan under fangenskapen blefvo mer eller mindre skadade, | t. o. m. delvis eller helt forstérda pa grund av den under : varmare perioder hastigt fortskridande upplésningen av vav- naderna, di myggorna efter aggliggningen dott och lago pa vattnet. En del arter, 12 till antalet, har jag darfér be- stimt endast till sliktet. Jag fOrmodar av flere skal, att en del av dessa arter iro nya. Att jag ej uppstallt dem som : sadana beror pa de fangade honornas ringa antal i varje | sirskilt fall eller darpa, att jag i de flesta av dessa fall ej fatt = hannar. Jag har darfor gifvit av dessa 12 honor en nog- grann beskrivning, som grundar sig p& granskning i mikro- : skop (svag férstoring och avblindning), och fogat den till resp. aggruppsbeskrivning. Dessa arter har jag betecknat med sliktnamn Atféljt.av forkortningen Spec. jamte en latinsk siffra som sarbeteckning. Fdér vingnervaturen har jag an- vant Comstock-Needham’s terminologi. Utom dessa 12 arters A4ggrupper har jag beskrivit sadana av Chironomus Spec. V, Cricotopus Spec. | och Bezzia Spec. I, emedan de _ representera var sitt sirdrag, som ej aterfinnes hos de 0V- riga narbesliktade arternas aggrupper. Till dessa okanda =~ ss carters agegrupper kan jag ej foga beskrivning av resp. ho- > nor. De tva férstnamnda arternas honor gingo forlorade _ genom ett beklagligt misséde, av den tredje har jag funnit _ &ggrupper blott i det fria. Utom i detta arbete beskrivna (72 arters aggrupper har jag funnit sadana av 3 okanda — _ Chironomus-arter och 4 okanda Tanypider. I den deskriptiva _delen av detta arbete har jag ordnat subfamiljer och genera — enligt Kieffer (1906. Wytsman: Genera Insectorum) och Nie: Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. y arterna i enlighet med den av Lundstrém (1910; 7—46 och 1916; 6—17) gjorda férteckningen dver i Finland funna Chironomider. Till varje slakte har jag fogat de av mig funna, for Finland nya arterna markta med stjarna (*) och till dessa de med latinsk siffra betecknade for mig okanda arterna. Den stérsta delen av Aggliggningsfall sedda pa nara hall har av mig iakttagits, dd honorna varit insparrade i akvarier, liksom jag fatt de flesta av de har nedan behand- lade aggrupperna av honor i fangenskap. Det har visat sig, att de arter, som jag sett lagga sina agg i det fria flygande Over vattnet, lattare ligga agg i fangenskap, in de, som lagga dem sittande pa agglaggningsplatsen (Ceratopogonider), — och detta, ehuru de forra, i hégre grad in de senare, ut- fora denna sin forrattning under omstandigheter, som av- vika fran vad de dro vana vid under aigglagening i det fria. Jag fick forst nyligen kannedom av Thienemann’s skrift ,,Pelopia und Tanypus* (1916; 555—65), dar han pa goda och hallbara grunder féreslar anvandandet av slakt- nhamnet Pelopia, Meigen 1800, i stillet for Ablabesmyjia, Jo- hannsen 1905. Jag har dock, visserligen blott av praktiska skal, bibehallit detta senare slaktnamn. = Den narmast férflutna och fran det normala avvikande- tiden har berett svarigheter eller gjort det omdjligt att folja_ med den under densamma event. utkomna utlindska littera- turen, som behandlar Chironomfderna. Det ar darfér mOoj-— ligt, att under denna tid utkomna arbeten undgatt mig. Aven nagra tidigare utkomna arbeten har jag ej varit i till-_ falle att se, : a Hanvisningarna till vetenskapliga arbeten, som jag ~— vant, dro angivna i texten med Artal och anvisning pa sida inom Parentes; hanvisningarna till sida i detta arbete med S. atfoljt av sidans ordningstal, aven inom parentes. = De i detta arbete fér beskrivning av aggrupperna an- _ Vanda termernas innebérd har jag férklarat 4 sid. 46—47 _ dag begagnar detta tillfille till att betyga min stora tack- ie eee fn Fate Fak 7 * a ee ; : stk Me “VO | Mansterhjetm, om Chironomidernas iggliggning och aggru _Larvens lage i i Agget Larvens klickning . ‘Heeckrivni ing av aiggrupperna ; Litteraturférteckning Figurfoérklaring . : Historik. Chironomidernas agglagening och aggrupper ha blivit uppmarksammade redan tidigare. Emellertid dro uppgifterna av detta slag, som férekomma i den Chironomidernas liv behandlande litteraturen, helt kortfattade, och endast undan- tagsvis finner man en fullstandigare och mera detaljerad framstallning av sAval aggrupper som deras avlaggande. Sa vitt mig ar bekant, ar Fries den férste, som be- Skrivit en Chironomids agglaggning. Han giver (1823; 3) - en kort skildring av agglaggningen av Tanypus varius och (1829; 185) av samma foreteelse hos Hydrobenus lugubris: Foljande uppgift av detta slag har jag funnit av Heeger (1853; 10), som kort omnamner agglaggningen av Diamesa culicoides. Det framgar dock ej sakert om forfattaren aven foljt_med sjalva fdreteelsen. Den férsta noggranna och detaljerade skildringen av Aggligeningsprocessen gives av Balbiani (1885; 541—42, fig. 1—2), som iakttog en Chir ronomus-art i fangenskap. Ur denna skildring framgar bl.a., att honan fére aggliggningen snuddade med spetsen av sin __ abdomen upprepade ganger vid vattenytan, att den faste : 4ggruppen vid féremalet, varpa den satt (har akvariets glas- e | vagg), och att aggruppen kom fram, utom till féljd av ab- domens kontraktioner, aven »par la viscosité de la masse adhérente au verre qui attire le boyau au dehors*. Aven Ritter (1890; 410), som i det fria iakttagit en Chironomus-art lagga sina agg, giver en noggrann beskrivning harom. Han ann, att honan forst efter slutad agglaggning faster 4ggrup- _ Pen och att vattnet genom att draga ga till sig den i vattnet fly- oe 1 2 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper- tande fardiga delen av aggruppen hjalpte till vid aggruppens utbefordrande. En god forestallning av den huvudsakliga gangen av Agglaggningen hos Clunio syzygialis far man ur Chevrel’s beskrivning (1894; 593). Hos Chironomus dor- salis ha Miall och Hammond (1900; 9) bl. a. iakttagit samma forfarande kort férran agglaggningen vidtar som Balbiani, men funnit, som Ritter, att A4ggruppen forst som fardig fastes av honan vid fasta foremal i vatten. Miall har redan tidigare (1895) upptecknat iakttagelser Over Chironomiders agglaggning. Johannsen giver tvanne upp- lysande skildringar (1905; 105, 107) av forfarandet vid agg- laggning av Ceratolophus sp. och Spheromyas (Palpomyia} argentatus. Hasper har iakttagit (1911; 546—47, fig. A fangade honor av Chironomus confinis? lagga agg och giver © eo en lang beskrivning harom. Han haller ock fore, att agg- gruppen. forst fastes av honan vid underlaget (ibland satt honan pA vattnet under agglaggningen). Han har iakttagit, att aggruppen stédes av tredje benparets tibier. Figuren, som visar honan i agglaggningsstallning, aterger, liksom Balbiani’s bagge figurer, oriktigt 4ggmassans uttradande mellan hypopygierna. Wesenberg-Lund beskriver (1913; ___- svarm flyga éver stillet for agglaggningen eller sitta dar i byggande sina aggruppskolonier. Senare (1915; 400—0I, oe féethrande att under flygning lagga sin strangformiga 4g2- _ grupp. Needham’s beskrivning 1906 dver ,The egg-laying _ of Chironomus annularis“ har jag ej haft tillfalle att se. __Uppgifterna om Chironomiders aggrupper 4ro talrikare, _men de inskranka sig oftast till blott korta omnamnanden- ‘Blott i 4 fall aro = Hepiaiesingnins mera fullstindiga. Det diicaiespiicicieaaae 270), huru honorna av Cricotopus silvestris i molnliknande — . 319—20) skildrar han en Ceratopogon-arts intressanta av Sith slag ratt sparsamma, och fran dldre fider saknas 3 de nastan helt och hallet eller dro de osakra, I sitt arbete acep gla rverna citerar Meinert (1886; 379) a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 3 Wagner, vilken 1684 om en Culex-arts aggrupp skrev foljande: ,Insectum hoc tempore autumnali sperma suum sive ovula minuta & flava, herbis palustribus & aquaticis uti Potamogeto, Nymphez & c. ordinata serie affigit*. Pa grund av denna korta beskrivning, liksom darav, att Wag- ner’s Culex-larv enligt Meinert sakert ar en Chironomus- larv, torde man kunna antaga, att Wagner haft en Chirono- mids, sannolikt Cricotopus silvestris’, aggrupp fér 6gonen. Geoffroy avbildar 4r 1764 enligt Meinert (I. c. 448) en Tanypids agg liggande i slemklumpar. Innan jag gar att omnamna de beskrivningar av aggrupper, vilka aro nog- grannare gjorda, skall jag upprakna de av mig i litteraturen funna uppgifterna av kortfattad art, emedan de i kronolo- giskt avseende lampligast ansluta sig? till det ovansagda. Dylika beskrivningar i fA ord eller korta uppgifter 4ro givna av Fries (1823; 3, fig. 5—6), Tanypus varius och (1829; 185, fig. 21—23), Hydrobenus lugubris; Heeger (1853; 10—11), Diamesa culicoides, hans Ceratopogon varius (1856; 339—42), skall enligt Thienemann (Rieth, 1915; 417) | alls icke vara nagon Chironomid; Weismann (1864; 3), Chironomus nigro-viridis; Kupffer (1866; 385), Chironomus sp; Theunert (1869; 52), Chironomus sp; van der Wulp (1877; 253) namner ljusgréna agg av Chironomus annularis; Gercke (1879; 223), Ceratopogon bicolor; Seligo (1890; 82), en Chironomus (Cricotopus) silvestris narstaende art, sannolikt just denna art; Carpenter (1894; 130), Clunio marinus; Chevrel (1894; 593), Clunio syzygialis; Aigner-Abafi (1903; 94), Thalassomyia congregata; Kieffer och Thienemann (1906; 147), Orthocladius Thienemanni och (1908; 186), Trissocladius heterocerus; Kieffer (1910; 38), Agg ur ovarierna av Cricotopus limn- anthemi; Blanchard (Wesenberg-Lund, 1913; 271), Tanypus;- Tilbur y (1913; 305—06, fig. e), Chironomus Cayuge; Wesenberg-Lund (1913; 270—72), Cricotopus ae 4gerupper av kulform fastade med en trad i undraden vid stenar (sannolikt Micropelopia enl. Thiene- Mann och Z av¥el, 1916; 624), sadana av cylinderform, 4 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. upprattstaende och styva och av kakform (Ceratopogon) och (1915; 400—01, fig. 319—20) Ceratopogon sp.; Rieth (1915; 394—95, fig. 25—26 a—b), Bezzia hydrophila, varjamte han omnamner en av Hentschel 1909 avbildad aggrupp av Ceratopogon och en kort uppgift av Lutz 1913 om Agget av Culicoides marium. En klarare uppfattning om Aggruppen 4n ur de ovan uppraknade publikationerna far man ur Balbiani’s be- skrivning och bild av a4ggruppen av Chironomus sp. (1885; 543 o. fig. 1—2), isynnerhet av aggets egenskaper. I fraga om agegruppens struktur hanvisar han blott till ett 1862 publi- cerat arbete av Robin, som enligt honom skall ha studerat aggens lage i slemmet och dettas struktur med ,,beaucoup e soin“. Detta Robin’s arbete har det icke lyckats mig att fA se. Den férsta, som sammanbragt en rikligare mangd uppgifter av ifragavarande art, ar Miall. Han avbildar (1895; 147, fig. 44) aggrupper av tre Chironomus-arter och beskri- ver en av dem, Chironomus dorsalis, och enligt Hammond (i. c. 155 o. fig. 45) en av en Tanypus-art samt giver en kort uppgift (I. c. 157) om en Ceratopogonids aggrupp. Beskriv- ningen av aggruppen av Ch. dorsalis ingar senare i full- standigare form i Miall’s och Hammond's arbete (1900; 153—54), dar aven Miall’s bilder aterfinnas. Aggruppens konstruktion av ett i sammanhingande bagar fran héger till vanster och tvartom lépande aggrér (egg-pipe), Som omger Aggraden, av ytslem (general investement) och stédje- tradar (interwoven cords) klargéres. Har ma Aven namnas, att utom slemmets struktur dven dess biologiska funktion _ grant (lc. 157—58). I samma arbete avbildas och. be- Weltner har iakttagit aggrupper av Chironomus (Crico- _topus) silvestris i akvarium (1896; 211) och talrika a4ggrupPs- * _ behandlas (1. c. 154—56), liksom att agget beskrives n0g- : kolonier i det fria (1898; 63—66 jamte fig.). Han beskriver aggruppen kort, men kolonierna mera ingaende; dessa voro — a _formen vanligen oregelbundna, men i tva fall jakttogs en ee testes av de Speeders aggrupperna ! dade pee. at Fe " ST a en a a elm -Skrives (I. c. 18 0. fig. 9) aggruppen av en Orthocladius-art- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 5 en Phragmites- och en Potamogeton-stjalk. I det senare fallet drager férfattaren av kolonins lage under vatten den slut- satsen, att honorna maste ha krupit i vattnet for agglagg- ningen. Den egendomligt byggda aggruppen av Chironomus calligraphus, dar aggraden beskriver en sammanpressad vag- linje i ett skivformigt slem, Aatergives i en god reproduktion efter fotografi av Goeldi (1905; pl. P, fig. 138). Fére- kommer denna 4ggrupp i samma form och byggnad Aven i det fria (avbildn. ar tagen av i fangenskap lagda Aggrupper), sa forefinnes har en intressant utgdangsform for bedémande av konstruktionen av de Aaggrupper, som ha en hastskofor- migt héger-vansterlépande aggrad. Aven Johannsen har samlat en mangd uppgifter rérande Chironomiders aggrup- i per. Han avbildar (1905; pl. 31, fig. 9, 10, 12 0. 15) en aggrupp av Chironomus sp., en detalj ur var sin 4ggrupp av tva andra Chironomus-arter och en del av 4ggruppen av Spheromyas (Palpomyia) argentatus. Om dessa 4ggrupper givas korta uppgifter (I. c. 107, 179—180), likas& om Agg- grupperna av Ceratolophus sp. (|. c. 105), nagra Tanypider (I. ¢. 122) och Scopelodromus (I. c. 308). Om aggruppen av Sph. argentatus (I. c. pl. 31, fig. 9) mA sarskilt namnas, att tyckes omgiva varje agg for sig. Aven har forfattaren lakttagit en i sicksacklinje lépande aggrad i aggruppen av aggrupperna av Chironomus riparius? och Ch. confinis? (1911; 547—48), varvid aggen och slemmet sarskilt beaktats; ut vid brottstillena. Samme férfattare omnamner aven (he 595) en Tanypus-arts aggrupp, som av honan fasts vid pa vattnet flytande foremal och dar aggraden léper i pa agg- Stuppens undersida Atervandande, efter varandra ordnade Pagar; aggen sagas vanda huvudpolen inat. Aggruppen av _Tanytarsus sp. avbildas, beskrives och jamféres med agg- Chironomus sp. (1. c. pl. 31, fig. 15). Hasper beskriver om den senares stédjetradar (Achsenfiaden) sages, att de i €n tydlig lumen ha en andra trad, som ar klar och trader azet i slemmet dr dver dggets huvudpol och att slemmet : * —8tuppen av Orthocladius sp., som anforts av Mi all och 8 Hammond (s. 4), av Bause (1913; 18 o. pl. 1, fig. 1). 6 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. Den tidigare namnda (s. 3), av Wesenberg-Lund funna kulformiga aggruppen beskrivas kort av Thienemann och Zavfel (1916; 624) och torde sannolikt vara av nagon | Micropelopia-art; vidare gives en kort beskrivning och en bild av Aggruppen av en Tanypid (Il. c. 625, fig. 50 B). Noggrant beskrives A4ggruppen av Psectrotanypus brevicalcar (1. c. 625, fig. 50 A); slemmets uppmjukning i 4ldre 4gg- grupper dr iakttagen, aggen sta i tvarrader och vanda i unga aggrupper sidan i varannan rad och polen i varannan mot Askadaren; Aven ha de upprepat om varandra sling- rande stédjetradarna varit synliga. Grimm beskriver och avbildar (1870; 4—-5, pl. 1, fig. 1) den pedogenetiska aggruppen av en Chironomus- (Tany- tarsus?)-art som tradformig med aggen inbaddade i homogen _ glasklar massa. Johannsen omnamner (1911; 3) den av honom iakttagna parthenogenetiska tradformiga aggruppen | av Tanytarsus dissimilis, och en del av en dylik 4ggrupp aV Tanyt. boiemicus, tecknad av Zav¥el, atergives av Bause (1913; pl. 1, fig. 2). Aven Thienemann har iakttagit (Bause. 1913; 19, noten) en parthenogenetisk AggrupP, som lades av Tanytarsus excisus. Uppgifter om, event. beskrivningar av Aggrupper aV Chironomider, till vilka jag sett hanvisningar i litteraturen, fimas av Westwood, 1840; Kélliker, 1842; Robin, 1862; Higginson, 1867 och Kofoid, 1908. Dessa ar _ beten- har jag tyvarr ej lyckats fA se. re Soepny Meee ow ee poke Deane ee Om agglaggningen. 1 regeln bereder det ej stora svarigheter att erhalla aggrupper av Chironomid-arter. Det giller blott att under svarmningstider pa lampliga lokaler hava i griset pa svarm- ningsstillena eller é6ver vattenytan, nar agglaggningsflykten begynt. Man innesluter dirp& de fangade honorna i tamligen vida, flatbottnade provror eller flaskor med vid mynning medels ett stycke gas och gummiring. Dessa karl bora innehalla nagot vatten, och det ar lampligt att sitta in i dem ett grasstra. En del sma, kvicka arter undga en latt vid infangandet, om man anvander glesare havar, vilka van- ligen nog aro de mest anvandbara. SA undgick mig den — lilla och kvicka Corynoneura scutellata lange fullkomligt trots sin allmanna férekomst, tills jag av en handelse kom att anvanda en tatare-hav. En del arter aro i fangenskap mycket tréga att lagga agg. Framst ma har namnas Ceratopogo- niderna. Av Ceratopogon rostratus fick jag tva aggrupper forst efter ett 20-tal fruktlésa férsék. Detsamma galler en del Tanypider. Procladius nervosus t. ex. sitter dygn efter dygn a ororlig, eller ock flyger den oavbrutet efter skymningens oe siee Ua inbrott til] langt in pA natten. Man kan av dessa arter ratt | * ofta f4 en skadad agerupp eller en abnormt lagd. Samma _ _ troghet har jag funnit hos Chironomus lugubris, Ch. prasi- natus och Tanytarsus flavipes, vilken lagger 4ggrupper egent- ligen blott om den blivit infangad under agglaggningsflykt. Nagra av de arter, som av mig fangats, ha ej alls lagt agg. > “Sadana aro Chironomus rufipes (?), Ch. Histrio, Ablabesmyia Ag varia och Abl. carnea samt Forcipomyia egens. Av dessa 8 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. arter har jag dock haft endast 1—3 honor av envar, och ingen av dem hade tidigare lagt sin 4ggrupp. Daremot fick jag ej trots ivriga bemédanden Aggrupp av en liten svart Tanytarsus-art, av vilken jag fran samma plats tre skilda ganger under 8 dagar tog 17 honor sammanlagt; alla dogo 2—5 dygn efter infangandet utan att ha lagt agg. Agglaggningsperioderna. De sparsamma observationer, som jag har om Chironomiders tidiga forekomst om varen, aro gjorda i Helsingfors i april: 3 sannolikt dvervintrande honor, i férra halften av maj, 3 svarmar samt 4 olika arters enstaka hannar eller honor. Pa grund av dessa spridda iakt- tagelser kan endast den férmodan uttalas, att a4gglaggningen i sédra Finland tyckes vidtaga i forra halften eller medlet av maj, d.v. s. nar vattnen blivit isfria eller kort dérpa. Fran denna tid till nasta aggliggningsperiods begynnelse i slutet av juni atga omkr. 6 veckor, vilket dr tillfyllest for meta- morfosens férverkligande. Tidig férekomst av aggrupper har antecknats av Theunert (1869; 52) Chironomus sp. i maj, Tyskland; av Weltner (1896; 185) Cricotopus silvestris _ islutet av mars, Berlin och (1898; 63) i maj och juni, Berlin; Fries (1829; 185) Hydrobenus lugubris, d. 19 mars, Lund och Gercke (1879; 223) Ceratopogon bicolor i slutet av maj- Sasom ett nemocerers aggliggning om varen i sédra Fin- _ land belysande drag ma namnas, att Anopheles claviger €n- _ ligt Levander (1904; 56) sannolikt lade sina agg 1902 . férsta veckan av juni och 1903 huvudsakligen i slutet av _ maj. I bérjan och medlet av juni har jag de olika aren ej _funnit nagra 4ggrupper av Chironomider i det fria, enstaka % fullvuxna djur och ytterst sparsam svarmning i siillsynta fall har i fter midsommar blir forhallandet plotsligt ett annat: under den stora svarmningsperioden, som vid- z ae den sista veckan i juni och racker till omkr. d. 15 juli, iggningen i full gang, och man finner aven rikligt av ags gatpbet i det fria. Ater intrader ett stillestand i svarm- ningen och man finner aggrupper ytterst sillan, tills plots-_ - ligt ee 15—20 augusti en annan stor sommarsvarm™ = ES ger. Om en ee forekomst av ore es Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 9 hésten saknar jag iakttagelser. En del av de av mig under- sékta arterna deltaga atminstone i de tvA stora sommar- svarmningarna, 3 dessutom i varsvarmningen, om de 6vrigas deltagande i flere 4n en svarmning kan jag tillsvidare ej giva sakra uppgifter. Narmare uppgifter om svarmningsperioderna och om de i svarmningen deltagande arterna kommer jag att giva i ett senare utkommande arbete. Tiden mellan parning och Agglaggning. Weyen- bergh, vars uppgifter dock huvudsakligen torde giilla Culicide, siger (1871; 1212), att d& djuren atervianda fran Svarmningstillfallena, ,sieht man viele dieser Thierchen ihre Eier in das Wasser hineinlegen“. Hos Chironomider sker detta i regeln icke, atminstone ej i fangenskap. Tva ganger har Chironomus plumosus, lika manga ganger Tanytarsus fenuis och en gang Chironomus prasinatus dock lagt agg 1'/,—omkr. 3 timmar efter infangandet in copula. Ur Welt- ner’s skrift (1896; 211) framgar, att Chironomus (Cricotopus) Silvestris, som klackts i akvarium, lade agg 1 till 2 dygn efter klackningen, och enligt Fries (1829; 185) skall agg- laggningen hos Hydrobenus lugubris ske ,3—4 dagar“ efter | befruktningen. Daremot sker den hos Psamathiomyia sakert kort efter befruktningen, vilket torde framga ur Johann- | Sen's uppgift (1905; 117). Detsamma gialler Clunio syzy- gialis, som enligt Chevrel (1894; 593) lagger aggen »quelques minutes“ efter parningen. Utom de harovan © namnda fallen av agglaggning kort efter parningen har jag foljande fall upptecknade: Chironomus plumosus, '/>—1 dygn; _ oS we Tanyt. Spec. II, */,—11/, dygn efter parningen. Mycket ofta a 46 de in copula fangade honorna utan att lagga agg. De ha Ee da levat vanligen 3—6 dygn, Tanypiderna aro mera seglivade. ee 10 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och iggrupper. Om Ceratopogoniderna saknar jag dylika iakttagelser, eme- dan jag endast fatt Ceratopogon rostratus in copula; en av dessa honor levde 8 dygn och dog utan att ha lagt agg. Enligt Wesenberg-Lund sker igglaggningen hos Tricho- ptera (1915; 197) och hos Ephemerid@ (1913; 169) omedelbart efter parningen, likas&a hos Acentropus niveus (1915; 214). Fangade efter det parningen redan tidigare agt rum visa Chironomid-honorna en lika stor oregelbundenhet i val av tidpunkten for aggens avlaggande. Corynoneura scutellata lagger Agg vanligen pA andra dygnet efter infangandet; ar- ter av slaktet Chironomus fran nagra timmar till 3 dygn (Ch. lugubris t. 0. m. 71/,, Ch. tendens 4 och Ch. pedellus 5) efter det de fangats; Cricotopus-arter nagra timmar till 2 dygn; Orthocladius-arter nagra timmar till 2 '/,, nagon gang 3—4 dygn; Tanytarsus-arter oftast genast eller 1—2, stun- dom 21/,~31/, dygn, Tanypus choreus nagra timmar till 2 "/2 dygn, Metriocnemus-arter '/,—2 dygn samt Ceratopogonider | nagra timmar till 3'/, dygn, Procladius nervosus 4 dygn och a. Ablabesmyia melanops, som varierar mycket i detta avseende, Z anda till 4'/, dygn efter infangandet. — Av de honor av olika Chironomid-arter, som infangats under sin agglaggnings- flykt, skulle man vanta, att de lagga sina resp. 4ggrupper kort efter infangandet. Sa sker ock i regeln. Men ocksé har visa en del avvikelser, att dessa djur kunna uppskjuta _ tidpunkten fér aggens avlaggande. SA har Chironomus Spec. I _ férskjutit den anda till 41/,, Ch. ferrugineo-vittatus 2 */s» Ch. biannulatus 2, Ch. flavus 2, Ch. dux 1'/,, Ch. nubeculosus 2, _ Tanytarsus flavipes 3'/,, Tanyt.stenuis '/,, Tanypus culicifor- mis 1/,, Bezzia leucogaster 2 och Palpomyia lineata 2 dye" _ efter agglaggningsflykten. : _ Férdréjande och paskyndande av tidpunkten {6 Man ser av de harovan uppraknade iakt = * oe _ atminstone i fangenskap, kunna avsevart uppskjuta tid- -tagelserna, att fam. Chironomide tillhdrande arters honor, _ punkten for aggens avlaggande. Denna egenskap 4r nae a ‘till stor nytta under stormiga eller annars ogynnsamma age” _Vaggningstider, om den, som sannolikt Ar, tillampas ave" ' ae é _ Meus (2) kl. 1.20 e, m. en varm, solig och lugn dag och Chiro- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. il frihet. Nagon skillnad i graden av denna egenskaps fére- fintlighet tyckes varken artvis eller gruppvis betraktat fére- komma inom denna familj. — A andra sidan kunna Chiro- nomiderna avsevart paskynda agglaggningens verkstallande. Detta framgar tydligast, har jag tyckt mig finna, om man pa formiddagen, da honorna ej lagga A4gg ens om det Ar full- komlig stiltje, gér en haftig inhAvning i graset pA svarm- ningsplatsen och sedan ovarsamt slungar fangsten i ett storre akvarium med vatten. En del honor flyga da i vag, én del bli, mer eller mindre skadade, pa vattenytan lig- gande, och en avsevard procent av dessa bérjar omedelbart eller inom kort med Aggliaggningsprocessen. Detta har jag funnit regelbundet ske hos Cricotopus silvestris. Agglaggningstiden under dygnet. Redan Weismann faster uppmarksamheten vid, att Chironomus \agger sina agg om natten, och samma uppfattning patraffar man ofta i lit- teraturen om Chironomider. Ritter fann (1890; 410) en Chironomus-art i agglageningsbestyr kl. 8 '/, e. m. i december, Wesenberg-Lund har fran bat iakttagit, huru dessa djur om sommarnatterna flyga 6fver vattenytan under Agglagg- ning, och Miall och Hammond anfora (1900; 9) ,,the late evening or early morning“ som den tid av dygnet, da agg- lageningen sker. I slutet av juni och borjan av juli borja — Chironomiderna i sédra Finland agglaggningen, om vader- leken ar gynnsam, redan kl. 8 e. m. De agglaggande ho- nornas antal vaxer stadigt mot solnedgangen och 4r sedan Stort till 6ver midnatt. Det forefaller mig som en minsk- ning skulle intrada mot den kyliga soluppgangstiden. En- Staka och, som jag tror, férsenade honor ser man lagga agg annu 5—6-tiden pafdljande morgon. I medlet av au- gusti vidtager agglaggningen 1—1'/, timme tidigare. Hos Anopheles claviger skall enligt Levander (1901—02; 1) _ lageningen fdretradesvis ske under morgontimmarne (kl. 5—6 f. m.). Enstaka gAnger har jag sett nagra arter lagga age redan tidigt pa dagen: Cricotopus silvestris och — Orthocladius variabilis kl. 12-tiden en mulen dag, Orth. icte- 12 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. nomus nubeculosus d. 3 juli kl. 3 tiden pa e. m. Alla dessa iakttagelser Aro gjorda pa samma stille, ett skar i Inga, Nyl. gglaggningsplatsen. Chironomiderna kunna lagga sina age dverallt, dar det finnes vatten, i grunda diken och sma puttar, i floder och fjardar, i rinnande och stillastaende vat- in De marvingade Ceratopogoniderna vialja dock till agg- for de stubbar, tradstammar, svampar, dynghégar m. fl. stallen, dir i upplésning stadda organiska amnen forekomma. Dar man i naturen patraffar larver av Chironomider, dar lagga, i stort sett, dessa myggor aven sina aggrupper. Nagon migration av deras larver har, sa vitt kant, icke iakttagits. Chironomus- och Tanytarsus-arter har jag oftast sett lagga sina agg i sjéar, dar, havsvikar och fjardar pa t. o. m. ganska stora avstand — '/,—1'/, km — fran narmaste strand. Sannolikt tillhérde de ,grosse, schwere Miicken“, vilka Wesenberg-Lund (1913; 268) obser- verade fran bat och vilka flégo éver vattenytan under 4gg- laggning, just sliktet Chironomus. Dar man i litteraturen finner 4gglaggningsplatsen angiven, ar denna vanligen en alvstrand, en back, en sten i vattnet, en vattengrop, en putt, en damm o. dyl. (Theunert, Kupffer, Ritter, Miall, Miall och Hammond, Aigner-Abafi, Johannsen, Hasper, Bause, Wesenberg-Lundm. fl.). | trakter, dar brist rader pA agglaggningsplatser med vida granser. -ovannamnd art sikert mera anlitade. Att man i sddra _ Finland uti en jamférelsevis liten utstrackning finner 42 sannolikt pa landets rikedom pa sjéar och den vidstrac ig a dock ck ofta. Chironomus aprilinus, Ch. Spec. I, Tanytarsus - ans, we om Ch. annularis, Ch. riparius, Ch. nubeculosus, Do rh = : see Tanyt. a vilkas Begrupper jag funnit ickar med ii - rinnande ch i strandputtar -s4som sjéar, havsvikar o. dyl., aro vattensamlingar av = 7 laggande honor och aggrupper pa s&dana platser, beror cies al ll Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 13 Fritt i vattnet under vattenytan simmande dggrupper har jag funnit endast en gang i en kalla, dar en aggrupp av Chironomus aprilinus h6éll sig omkr. 10 cm under ytan. Fritt pa vattenytan flytande 4ggrupper av Chironomus- och Tany- tarsus-arter har jag ej funnit i det fria, men stundom i akva- rium. Emellertid sager Weismann (1864; 3) om Ch. nigro- viridis, att dess aggrupper finnas under stérsta delen av sommaren i alla staende vatten ,frei auf der Oberflache schwimmend“ eller hangande vid vattenvaxter. Detsamma anfores av Mial] (1895; 146); enligt Burrill’s hanvisning (1912; 156) till Kofoid’s iakttagelse skall ,Chironomus larve and eggs“ férekommit i plankton i Illinois River. Den av Goeldi (1905; pl. P, fig. 138) avbildade aggruppen av Chironomus calligraphus flyter pa vattenytan. De sma 7any- tarsus-arternas Aggrupper Aro praktiskt omdjliga att finna vare sig i puttar, diken eller dyl., isynnerhet Tanyt. tenuis’, Vilken lagger aggen ett och ett, men Aven de arters, vilka lagga endast nagra fa agg i gangen. Dessa arter ser man dock sllan flyga dver ifragavarande platser. Corynoneura Scutellata lagger, liksom enl. Fries Hydrobenus lugubris (1829; 186), sina agg i dammar; jag har dessutom sett agg- Stinna honor ay arten krypa vid vattenbrynet i diken och > havsvikar. I strandputtar har jag funnit Aggrupper huvud- Sakligast av Cricotopus annulipes och Orthocladius variabilis samt, ehuru ej lika ofta, av Cr. bicinctus, Cr. silvestris och — a Orthocladius-arter. Men dessa sistnamnda arter, isynnerhet Cr. bicinetus och Cr. silvestris, lagga dessutom sina agg- erupper pa dylika stallen som Chironomus-‘och Tanytarsus- arterna. Cr. silvestris haftar sina 4ggrupper i enorma mas- Sor vid ur vattnet framstickande vaxter, stran, stenar o. dyl. Sadana massor ha observerats av Seligo (1890; 82), vilken’ formodar, att de laggas av nagon Cr. silvestris narstaende — art och ay Wesenberg-Lund (1915; 415). Weltner har funnit dem ocksa i dammar (1998; 63). Thienemann F onae (1906; 147) aggrupper av Orthocladius Thienemanni pa — ms _ {ill vattenputtar och stillastaende vatten i allminhet. Fries __ $n sten i en biick pa Riigen. Tanypid-arterna halla sig mest 14 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- har funnit en Tanypus-art lagga sina agg i staende vatten. Jag har funnit manga Tanypid-arters aggrupper i sma strand- puttar, diken och backar; en del av dem har genom slem- met haftats vid olika féremal. Ocks&é Miall (1895; 155) . och Hasper (1911; 594) ha funnit 4ggrupper och Tanypider haftade vid pd ytan simmande féremal. Tanypus choreus och Ablabesmyia monilis har jag sett ratt talrikt lagga sina agg under flykt 6ver vattenytan av havsvikar och fjardar. Det var Winnertz, vilken forst formodade (1852; 8), att de med bara vingar férsedda Ceratopogoniderna skulle som larver leva i vatten. Detta bestyrkes av Gercke (1879; 223). Av Ceratopogonider med hariga vingar har jag _funnit Ceratopogon rostratus (endast honans vingar delvis _ hariga) sannolikt och Culicoides versicolor sakert lagga sina @ aggrupper i vattenbrynet, den forra pA av vagorna Upp- __kastade och av vattnet staindigt fuktade sjévaxter, den se nare under vattenbrynet i strandputtar. Alla arter med bara vingar, som jag undersdkt eller funnit omnamnda ! litteraturen uti ifragavarande sammanhang, lagga sina 4gg- grupper i vatten eller Atminstone sa, att de kunna skoljas av vattnet. Sa hafta Bezzia- och Palpomyia-arterna sina _ figgrupper pA ur vattnet uppstickande stjalkar eller foremal, antingen alldeles vid vattenbrynet eller under vattnet, ofta sa, att detta haftande forutsatter honans krypande under vattnet. Johannsen iakttog (1905; 105) Ceratolophus lagg@ stank och anfér iakttagelsen. (I. c. 107), att Sphaeromyas _ argentatus under flykt faller sin Aaggrupp i sjén; en dylik iakttagelse om en Ceratopogon-art har gjorts av Wesen~ _berg-Lund (1915; 401). Forcipomyia picea har jag sett _ Svava éver dynghégar och av en fangad hona, vilken ofta slog sig ned, har jag fatt en aggrupp. har jag icke i deras lage varsnat ndgot, som skulle tyda ‘if pa en stravan hos djuren att foretradesvis placera dem pa ‘ i eee or ‘ Ree Ags tee . ioe eee ee ee, ae ae sina agg pA en klippvagg, som befuktades av en backs” DA jag funnit aggrupper i puttar, sjéar och havsvikar y solen varmda stiillen. Emellertid har Ritter tyekt Sif Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 15 arten tydligt gav f6retrade At. platser, som starkast upp- varmdes av solen. Héartill anmarker Hasper (1911; 546), att han ej kan avgéra, om vaderstreck och insolation vid val av agglaggningsplats spelar nagon roll, men tror, att den vid honans atervandande fran svarmningen fdérst funna platsen Aven tjanar till 4gglaggningsplats. En iakttagelse vill jag omnamna har. Aggruppskolonier av Culicoides versicolor har jag alltid funnit vid den mot sjén vettande sidan av put- ten, sa i Séaksm4ki, Tavastl., som i Inga och Tvarminne, Ny]. Genitaliernas funktion under 4gglaggningen. Under- soker man innehAllet uti abdomen av Chironomus-honor, vilka infangats under deras agglaggningsflykt, sa finner man dari, utom digestionskanalen med Malpighis rér och spermathe- cerna, den stora spolformiga slemkérteln och en brun resp. gron eller vitaktig massa, som bestar av agg och som i huvudsak fyller hela bukkaviteten. Hos Chironomus Spec. I har jag stadse funnit denna massa forskjuten distalt, sa att en tydlig grins mellan den slanka och nastan hoptryckta framre delen avy abdomen och den spolformigt uppsvallda bakre halften darav kunde ses. PA aggen synes vid star- kare forstoring ett tunt och starkt ljusbrytande skikt. Detta bestar tydligen ej] av nagot slem-aimne, ty infér man dessa agg i vatten, sd kan ingen uppsvallning av skiktet iakt- tagas. Miall och Hammond saga (1900; 115), som jag férmodar just om detta skikt: ,a clear, thin line surrounded each egg, which we took to be the last trace of the wall of the ovarian tube“. Ocks& detta giller en hona, som blivit tagen just fore agglaggningen. : Honans genitaléppning och slemkértelns mynning jamte dessas nirmaste omgivningar synas tydligast pA en efter a4gglageningen ddd hona, hos vilken muskelkontraktionen ar slappnad. Hos Chironomus aprilinus finner man genital- Oppningen (Fig. 1. g) som en medial springa i den djupa Incisuren mellan det 8:de och 9:de segmentet och den tu- delade 8:de sternitens distala andar. Tatt bakom och éver densamma Ser man den i tvarriktning gaende, nagot bojda, _™ynningen av slemkérteln (Fig. 1. s). Under sternitens 16 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och dggrupper. distala andar eller flikar utskjuter medialt och bakat ett tunt chitiniserat parti (Fig. 1. p), en pa var sin sida om genitaldppningen. Dessa partier dro tatt besatta med fina har och sa svangda, att de bilda liksom en port, som Opp- nar sig bakat och nedat. Mellan dessa partiers yttersta spetsar ligger vidare pa var sin sida en liten platta (Fig. 1. pl), som ar glesare besatt med fina har och ar riktad mot mitten Fig. 1—4. av den nara bakom befintliga mynningen av slemkorteln; mellan denna och plattorna ar epidermis ytterst tunn och finskrynklig och tillater darigenom en avsevard rérelse- frihet At plattorna; ytterst tunt chitiniserade aro ocks4 Ro petingets omgivningar. Failtet mellan valvlerna mae Hos levande djur t. ex. SS ee SN te ee? Se a ne Se ee ee SS ee a 3 mus plumosus aro de une : eae ‘Silelemes Fig. ie eacias nedat och framat mot a + eopnert och tryckta mot varandra som till ett kort Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 17 ror, vilket Oppnar sig bakat och nedat. Man ser ej stort annat ay ovanbeskrivna delar an den smala genitaléppningen i inskarningen mellan de nyssnamnda partierna och konturen av slemkortelmynningens nedre lapp (Fig. 5, 1), som vall- artad tacker sjalva mynningen. Da man klipper itu det 8:de segmentet, féljer ibland slemkérteln med, fastklibbad vid saxen. Lagger man da hela kérteln i vatten, far man se, huru ur dess avskurna ande slemmet langsamt bérjar uttrada, i den man det hin- ner suga i sig av vattnet. Ar kérteln avklippt nara dess mynning, trader t. ex. hos Chironomus aprilinus férst fram en slemstrang (Fig. 3; sid. 16), som bestér av ett mycket fint tvarstrimmigt ytskikt (y) och ett longitudinalt mycket finstrimmigt centralband (c). Detta ar Aggruppens fastestrang med sitt ytslem och centralband. Om nagra minuter bérja tva sidostillda, oregelbundet samt tatt buktande och skarpt \jusbrytande tradar trida fram (Fig. 2. t; sid. 16), mellan vilka en sig allt mera utbredande fint tviarveckad slemlamell (sl) ar utspind. Detta ar slembandet, vilket kommer att bilda stidjetradarna och slemskikten uti den fardiga agg- gruppen. Huru detta slemband av slemkérteln bygges ar annu ej klart. Miall och Hammond ha tecknat av (1900; 114, fig. 84) tvarsnittet av slemkérteln hos Chironomus dor- — _ Salis. Enligt teckningen och texten 4 samma sida bestar kérteln ay fyra longitudinala kamrar eller fack: ett ventralt, | stort, ett dorsalt, mindre, och tva laterala, sma. Man kan ~ fOrestilla sig, att en sammanhiaftning av de fyra fackerts — slem sker i kértelns distala del kort forran eller just nér den genom en dylik sammanhiftning nAgot tidigare fardig- bildade ‘fastestrangen tratt ut genom slemkértelmynningen _ Samt att slemmet dA trader ut i form av ett band, som kantas av de ur de bagge laterala facken harrorande fastare stodjetradarne. Bredden av detta slemband skulle da betingas _ av slemkérteléppningens vidd, och dess lamellartade del _ Skulle harréra ur de évriga samt delvis ur de laterala is Tacken. Hos arter med trad-, slang- eller sickformig agg- _ Strupp kommer. det dverhuvud icke till bildning av stodje 18 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper-. tradar uti den fardiga aggruppen. Hos t. ex. Chironomus viridis aro darfér slembandets tradlika kanter ganska svagt tecknade (Fig. 4; sid. 16), men de bilda dock senare en tydlig sém lings Aaggruppens sémsida. I de fall da aggen omgivas av vart sitt skilda slemhélje, avknipes fran slem- bandet den varje 4gg motsvarande biten, och sommen fram- trader da i form av ett ihopsnorpt arr, belaget Gver caudal- polen av agget. Hos Atminstone en del av de av mig un- dersékta Ceratopogoniderna befinner sig dock 4rret over huvudpolen av agget. Sa vitt man i mikroskop kan félja med aggets uttra- dande under pagiende agglaggning, framkommer aggets caudalpol fdrst. Detta ar aven naturligt, emedan aggen } moderdjuret ligga med caudalpolen riktad bakat. Redan Miall och Hammond (1900; 158) iakttogo, att aggets caudalpol ,is the first to pass into the oviduct“ hos Chiro- nomus dorsalis, och férmoda, att Hallez’ lag om forhal- 3 landet av aggets lage i moderdjuret till detta samma galler har som hos alla undersékta insekter. Caudalpolen riktas mot den 4nnu éppna sémmen, huvudpolen skjutes in i slembandet, och agget kommer att ligga tatt tryckt mot det nast féregdaende. Ceratopogonidernas Aagglaggning har jag ej fdljt med i mikroskop, men i en del aggrupper har jag sikert sett, att aggets lage i férhallande till slemhdljet ar ee eS + ae eee ee ee) ee ee ee ee ar under det s6mmen motsvarande 4drret. I aggrupper med pa olika sitt buktande aggrad ar sémmen alltid vand inat, _ och harav féljer, att aggens caudalpol ar riktad mot central- axeln eller centrum av dggruppen. Under agglaggninge™ ay folja aggen varandra i oavbruten racka och pressas till hes : ‘tat rad efter varandra. Hos Chironomus plumosus, Ch. aprilt- weer nus, Ch. Spec. I] m. fl. stora eller medelstora arter trada — 6—7 4gg i sekunden genom genitaléppningen. De skjutas djupt in i det samtidigt utpressade slembandet, vilket 52M” nolikt bildar en nedat och framat 6ppen ranna. Jag vet & hhuru denna ranna bringas att sluta sig kring aggraden, t¥ rakt motsatt det hos évriga Chironomider, vilka jag under- — ’ sokt: caudalpolen ar skjuten in i slemhéljet och huvudpolen 4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 19 i alla de fall, da jag i mikroskop fdljt med Agglaggningen, ar aggstrangen fardigbildad, dA man bérjar se den mellan den 8:de sternitens bakre och valvlernas framre kanter; saval genitaléppningen som slemkértelns mynning 4r osyn- lig. Jag férmodar dock, att de tatt pA varandra fdljande rytmiska kontraktionerna, som man iakttager under pagdende ; agglagening hos olika delar kring genitaléppningen och slem- 4 kértelns mynning, ocksa i detta fall ha stor betydelse. Man a kan forestalla sig, att genom dem kan Astadkommas en for : andamalet tjanlig stallning hos t. ex. slemkértelmynningens Ovre lapp och isynnerhet de laterala partierna av denna, sa att dessa genom en tillracklig lutning mot varandra ytterli- gare fortranga den av slembandet bildade rannan. Resten av . slembandets anslutning kring aggraden skulle 4stadkommas . genom slemmets egen elasticitet och béjlighet, slembandets kanter skulle falla emot varandra, sOmmen bildas och agg- strangen vara fardig. De fina haren pa valvlerna och pa andra stallen, som event. kunna komma i kontakt med slem- met, hindra detta att hafta vid de namnda stillena. Den férnamsta orsaken till A4ggens utstétande 4r att soka i bukmuskulaturens intensiva kontraktioner. I samma agglaggning, fylles den proximala delen av den (event. tar- men) med ett skum, bestaende av sma med gas fyllda bladd- ror. Detta skum presterar sikert genom sin spanstighet en effektiv motverkan mot bukpressen och hindrar darigenom abdomen. Palmén har papekat (1884; 61), att luftmassan Ovannaémnda energiska rytmiska ryckningarna. De ha till man som abdomen témmes pA 4ggmassa under pagaende aggen att tranga tillbaka mot den témda framre delen av — foljd, att 4ggen icke i stérre antal tranga sig mot genital- : : oppningen, utan komma dit ett och ett tatt efter varandra. | Ephemeridernas tarm tjanar till att influera pa kénsorga- — a nens forrattningar. Senare ha andra, som Drenkelfort, © . 2 ocks4 framhdllit en dylik luftmassas betydelse fér konspro- dukternas uttémning. En bukpressen understédande ver- ~ kan Astadkommes ocksA av kelkontraktionerna ide sista Segmenten och kommer i yttre matto till synes i form av de La 20 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aggliggning och Aggrupper. De tidigare ndmnda under den 8:de sterniten framskjutande partierna (Fig. 1. p; sid. 16) giva genom sin svangda form ratt riktning at 4gget och befordra tillika med sternitflikarna och de ocksa tidigare beskrivna plattorna (Fig. 1. pl; sid. 16) genom sin pressning inat bade aggets uttradande och slem- bandets béjning till rannform och dess frampressande. Den fina harigheten hindrar ater har en alltfér nara ber6dring mellan agget och de omnamnda stillena. Balbiani har jakttagit (1885; 542) en fangad Chironomid-honas agglagg- ning i ett glaskarl med vatten, och han har tecknat av den i agglaggningsstallning. Han tyckes mena, att den cy- linderformiga 4ggruppen, ,le boyau gélatineux“, som sadan smaningom uttrader, och denna uppfattning framgar ocksé av teckningen. Han sfger, att detta uttradande sker dels genom abdomens kontrationer, dels ,par la viscosité de la : masse adhérente au verre (vid vilket 4ggruppen av honan 1 borjan av Agglaggningen haftats) qui attire le boyeu au dehors“. En dylik yttre hjalp har jag icke iakttagit, over huvud icke ett dylikt haftande av aggruppen i bérjan av agglaggningen, och da bortfaller i sjalva verket grunden till denna yttre hjilp. Ritter framhaller (1890; 410), att agg- gruppen under 4gglaggningen smaningom narmar sig vatten- ytan och slutligen berér denna samt suger i sig vattem; _ harigenom skulle aggruppen allt mer dragas in i vattnet — _ och detta erbjuda en viktig hjalp vid aggens uttradande uw a ee Tear as anmarker hartill (1911; 546) alldeles rik- , tigt: , Die Capillarwirkung des Wassers leistet keine Geburts- hilfe, die Eier werden viel- © mehr allein, durch das ‘Spiel der Muskulatur nach ausseh Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 21 tradande sker en stark kontraktion i langdaxelns riktning av det 8:de och 9:de segmentet och genitaléppningens narmaste omgivning, vilka delar samtidigt pressas ut&t i radiar rikt- ning; partiet a (Fig. 6—7) drager sig nu inat, och detta At- féljes av en kontraktion av 8:de segmentet i radiir riktning, vilken rérelse snabbt fortléper distalt, sA att de bada seg- menten skjutas bakat. Detta parti (a), vilket ar den laterala sidan av partiet p (Fig. 1; sid. 16) framtrader tydligt omfat- tande aggstrangens sémsida. Efter fullbordandet av varje sadan rérelseserie trader ett agg ut. Valvlernas ventrala a spets omfattar 4ggstrangens 6vre kant och tyckes blott leda e eller stédja den. Flikarne b och b, (fig. 6—7) narma sig till ee och avlagsna sig fran varandra i takt med kontraktionerna. Rorelseserien upprepas hos déende eller utmattade djur sa Pass langsamt, en gang under 1—1'/, sekund, att man efter nagon 6vning hinner fOlja med den. Z Huvudsatten for aggens avlaggande. Aggen avliggas : av honorna pa tre huvudmodi: “ 1. Ett i sander, men anordnas till en stor grupp eller . fa mindre grupper. _- 2. Enstaka eller nagra fa hopgyttrade. 3. I en oavbruten rad omgiven av ett enhetligt aggror. Det férsta sdttet vid igglaggning, da aggen laggas ett : i sander, men av honan anordnas till grupp, anvandes ay de Ceratopogonider, som jag undersékt. Det fdrutsatter, att honan slar sig ned pa agglaggningsplatsen. Dessa Aggrupper aro ocksa i regeln fastade vid forem4l pa bottnen, i vatten- brynet eller pa det torra. Aggets caudalpol ar alltid vand - f é mot underlaget, och honan férser varje agg med sitt sar- skilda slemhdlje eller kittartade hdlje. Dar jag med saker-— icke. — Bland Dixide anvandes det ovannamnda sattet AY or : ea amphibia (?), i aggets slemhélje har jag dock ej kunnat finna arret Over huvudpolen; pa samma satt lagges aren het kunnat gira iakttagelse, har arret, d. v. s. det ssmmen otsvarande stillet, legat éver huvudpolen. Enligt AMES | ae (Rieth, 1915; 395) lagger Culicoides marium aggen ett i sander, men det framgar ej, om de fogas till grupper eller =e 22 Mansterhjelm, Om Chironomidernas Agglaggning och aggrupper. 7 av allt att dobma, den av Wesenberg-Lund avbildade (1915; 354) agggruppen av Dixa sp. Aven en del Culex- arter tillampa samma satt vid aggens avlaggande, utom att aggets huvudpol hos dem ar vand mot underlaget — vatten- ytan. Sadana arter aro, som kant, Culex pipiens och C. cantans, men Aven C. pungens (Wesenberg-Lund, 1919; fig. 178), C. territans (I. c. 267), C. fatigans och Teniorhynchus fasciolatus (Goeldi, 1905; Pl. A och G) tyckas bygga aggrupper av detta slag. Enligt det andra sattet aviaggas aggen enstaka eller hopgyttrade till sm& hopar. Detta satt anvandes av en del sma groéna Tanytarsus-arter. Dessa agg, resp. agghopar, avkastas av honan utan att fastas. Vart och ett av aggen omgives ay sitt skilda slemhdlje, aven da de bilda sma hopar. Arret ar ver caudalpolen. Enligt Johannsen (1905; 308) Z lagger Scopelodromus sina agg ,singly or in little groups” ---— och Heeger uppger (1853; 10), att Diamesa culicoides \ag- Pe ger 10—12 agg pa ett stille. Huruvida dessa bagge arter dock ansluta sig till de ovannamnda Tanytarsus-arterna, kan ej pa grund av det korta omnamnandet avgoras. Atminstone den senare av dem tyckes fasta sina agg vid stenar och dylikt. — Hos Culiciderna tyckes detta satt att avgiva agge” hora till regeln. Enligt Sack (1912; 10) lagga de flesta Culex-arterna sina agg enstaka, och dessa simma ock en- staka eller i oregelbundna hopar pA vattenytan. Det samma framgar aven ur Goeldi’s illustrationer och figurférklaringar (1905, Pl. E, H, I, K, N och 0). Kant 4r, att aven Anopheles eller i grupper p& 5—7 agg. Hos Tipulider har man aven : berg-Lund (1913; 257, 258) och Hyslop (1910; 126). on (1913; 285). = Det tredje sattet for aggens avlaggande ar, att de av" : : - ‘Jagger enstaka gg, enligt Grinberg (1910; 90) enstaka Fe ee es ee Ne Dar cre ee gn eg eee jagt marke till enahanda s&tt att avlagga aggen, Wese™” ‘Sparsamt tyckes s&ttet i fraga forekomma hos Trichoptera och Ephemeridew, Silfv enius (1906; 63, 69) och Bengts- givas i en tat, oavbruten rad, vilken samtidigt onigives ee | ett enhetligt, av slembandet bildat aggrér, m. a. 0- att de 5 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 23 jamte slembandet avgivas i form av en Aggstrang. Aggens caudalpol ar alltid vand mot shmmen och kommer da att vara riktad mot centralaxeln eller centrum av aggruppen. Bild- ningen av 4ggstring ar for Chironomiderna synnerligen karaktaristisk. I aggrupper av Trichoptera finnes en aggrad, men huruvida denna ar omgiven av ett Aggrér, har jag ej funnit uppgivet. I aggrupper av en del Odonata, som forse sina 4gg med slem, dro Aggen lagda i en viss ordning, att doma av avbildningarna, men jag har ej funnit ens en antyd- ning om nagot dylikt som aggstrangen hos Chironomida@. Av en sadan bildas de allra flesta av mig undersdékta Chironomi- ders 4ggrupper: trad-, slang-, sick- och alla typer av klump- formiga. Dessas tillkomst skall mera detaljerat behandlas i kapitlet om Aggruppernas konstruktion, dar aven évriga i féreliggande kapitel omnamnda Chironomiders aggrupper skola narmare beskrivas. En typ, den skivformiga, som en- ligt all sannolikhet bygges av adggstring, har jag ej haft tillfalle att undersdka. Den har funnits av Miall (1895; fig. 45) hos Tanypus maculatus och av Goeldi (1905; Pl. P., fig. 138) hos Chironomus calligraphus; mahanda hér den av Fries avbildade (1829; fig. 23) 4ggruppen av Hydro- Senus lugubris Aven till dessa, ehuru han ej iakttog (I. c. 185) nagon ordning vid aggens fastande. — Tvenne Ceratopogo- nider, Sph@romyas argentatus (Johannsen, 1905; 107, Pl. 31, fig. 9) samt Ceratopogon sp. (Wesenberg-Lund, 1915; 401, fig. 319, 320), lagga tradformiga aggrupper, men om aggraden ar omgiven av Aggrér eller om varje agg 4r forsett med sitt skilda hélje, vilket klibbar vid grannhdljet, framgar ej sikert. Huru sattet att avlagga dessa forhaller sig till de hdr upptagna huvudsatten for aggens avlaggande, _ kan ej klargéras pa grund av de knapphandiga uppgifterna om dem. fe Agglaggningens verkstallande. Honorna verkstilla agglaggningen under flykt, sittande pa agglageningsstallet Ovan vattnet eller nedkrupna i vattnet. ; _ dag kanner endast f4 tidigare uppgifter om att Chiro- _ Romider i det fria skulle lagga agg under flykt sth t. Oo. m. 24 Munsterhjelm, Om Chironomidernas 4gglaggning och aggrupper- avkasta den fardiga Aaggruppen flygande. Johannsen har antecknat ett sAdant fall (1905; 107) om Sph@romyas argen- tatus och likasa Wesenberg-Lund (1913; 268 0. 1915; 401, 408) om stora Chironomider och Ceratopogon sp. En — stor del av de arter, som jag undersokt, lagga sina agg i det fria, atminstone i fall tillfalle dartill fdrefinnes, pa detta primitiva satt och mer eller mindre pelagiskt. Detta sker da antingen genom att honan under flykten helt en- kelt later aggstrangen hanga ner som en trad (de nyss- namnda arterna Sph@romyas argentatus och Ceratopogon Spo eller samlar den till en klump. Det férra sattet har jag a ej iakttagit, men det senare diremot ofta. Att honan efter slutférd agglaggning under flykt skulle satta sig pa vatten- ytan och lata dgeruppen falla dar, har jag ej med sakerhet kunnat konstatera. Jag har sett honor av siarskilda me~ delstora arter pa nara hall sla ned pa vattenytan, men =. aldrig sett dem d& bara pA en aggrupp. Aven har jag oo sett Chironomus plumosus, Ch. aprilinus m. fl. arter efter att = under flykt hava avkastat sin aggrupp liksom utmattade sla | ner pa vattnet for en stund, varpa de flugit i vag. Agglagg- fa ningen har jag sett verkstillas under flykt av fOljande arter= Chironomus plumosus, Ch. ferrugineo-vittatus, Ch. ripartuS; Ch. aprilinus, Ch. Spec. V, Ch. tentans, Ch. Spec. Il, Ch. viridis, Ch. nigrimanus, Ch. biannulatus, Ch. brevitibialis, Ch. flavus, — Ch. albofasciatus, Ch. dux, Ch. Spec. VI, Ch. nubeculosus, Tany- _ tarsus flavipes, Tanyt. tenuis, Tanypus choreus, Ablabesmyia : _ monilis och Abl. phatta. De stora och de medelstora artern@ flyga 1—2 m Gver vattnet, de mindre lagre, Tanyt. tenuis — ‘fa em till nagra dm ofta snuddande vid ytan. ae bs ulatus, Ch. flavus och Ch. albofasciatus flyga ej sallan ees teeta: Den av Wesenberg-Lund (1913; 268) beskrivna flygstillningen hos ,grosse, schwere Miicken“; Ika senare kallas ,Chironomiden“, har jag ej jakttagit. Han sager nimligen ,Sie halten sich im Fluge alle ganz vertikal — a nam, ae sehr nahe*. Vid de av mig” iakt- sae aes Re ee RI IG Se 1s eT ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 25 krokbéjd, den ratas ut allt mer, ju langre agglageningen fortskrider for att slutligen vara svagt béjd éver den far- diga aggruppen. Omedelbart eller kort efter slutad ageg- laggning for honan de dggruppen barande bakre extremite- terna fran varandra, och denna faller i vattnet, eller, ifall den ej vilar pA bakbenen, bringas den att lossna fran borst- haren pa abdomen genom ett haftigt slag av denna nedat. — Jag har ej funnit angivet, att nAgon Culicid skulle lagga sina 4gg under flygning, och en del Tipuliders egendomliga agglageningsflykt, som redan iakttogs av Réaumur hos en art, ar frammande fér de av mig undersdkta Chirono- — miderna. Bland Trichoptera skola enligt Klap dalek (Silfve- nius. 1906; 37) Leptoceriderna, bland Odonata Libellulider — och bland Plecoptera manga Perlider enligt Wesenberg- Lund (1915; 502) lagga sina agg eller 4ggrupper flygande; hos Ephemerider ar detta satt enligt Bengtsson (1913; 278—79) typiskt. I dessa fall skall flykten féretagas tatt Over eller pa vattenytan. Bland Chironomiderna ar det Tanytarsus tenuis och en del andra lagt flygande arter, som Paminna om dessa vad agglagegningsflykten vidkommer. Uppgifter om, att Chironomiderna lagga sina 4ggrupper sittande vid vattenbrynet, pa vattnet eller pa flytande fore- za mal och avlamna, event. fasta den fardiga aggruppen dar, aro forhallandevis talrika. Uppgifter av denna art har jag. funnit av Fries (1823; 3, 1829; 185), Heeger (1853; 10), Kupffer (1866; 385), Balbiani (1885; 542), Seligo _ 1890; 82), Ritter (1890; 410), Chevrel (1894; 593), Weltner (1898; 63), Miall och Hammond (1900; 9), E Johannsen (1905; 105, 180), Hasper (1911; 545, 594) — och Wesenberg-Lund (1913; 268, 270, 1915; 145). Vidare m& har naimnas enligt Burrill (1912; 136) upp- gifter av denna art av Higginson, ar 1867, och Howard, _ 4r 1908. Kieffer och Thienemann (1906; 147) samt _ Bause (1913; 18) omnamna Aggrupper, som varit ,,befes- - _ ligt" och Theunert (1869; 52) samt Thienemann och © ZavFel (1916; 625) sddana, som varit ,yangeheftet*. I en — _ del av dessa fall maste uppgiften, att honan lagt aggen I 26 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- platsen for dessas férekomst, tydas blott som ett formodande. Andra uppgifter ater grunda sig pA iakttagelser, gjorda, da honorna varit insparrade i akvarier, och behdva saledes ej vara belysande for djurens forfaringssatt i det fria. En stor : del av de arter, som jag sett lagga sina agg i det fria un- der flykt (s. 24), har lagt sina agg i akvarium sittande pa vaggen, vattnet eller grisstran. Utom de har nedan f (s. 27) némnda arterna har jag sett endast Cricotopus sil- <3 vestris i regeln lagga sina agg sittande (pa aggruppskolonin, c dar dess 4ggrupp fastnar). Sannolikt ar ifragavarande for- farande allmannare anvant av arter, som lagga sina agg fOretradesvis i vattensamlingar med mera begransad yta. Vidare forefaller det antagligt, att om Agglaggningsplatser av endast nyssnamnt slag sta till buds, aven sadana arter, ; + som normalt lagga aggen under flykt éver vattnet, sanka sig ned fér att avlamna 4ggruppen eller t. 0. m. lagga aggen sittande for att ej riskera Aggruppens hamnande pa det torra eller dess fastnande vid stjalkar och blad ovanom vatten- ytan. — Flere av de har ovan namnda uppgifterna lamna en villradig, om Aggrupperna fasts av honan eller fastnat. Jag har vid mina undersékningar kommit till den uppfatt- ningen, att i de flesta fall, d& man finner aggrupper fast- klibbade vid féremAl eller vid bottnen, ha dessa fastnat date : _ Franraknat de fall, som jag har nedan skall anféra, har jag av de bortat ett tusen aggrupper, som jag fatt ‘av fangade a honor i akvarium, icke sett en enda verkligen fastas avo i _honan eller vara s& haftad, att detta skulle férutsatta en -Atgard fran honans sida. Da aggrupperna éver huvud varit — _fastklibbade, medels fastestrangen eller slemmet, ha de hangt _ vid vaggen av akvariet eller stjalkar, men under vatten- brynet eller ock vid bottnen, sillan vid vattenbrynet. Jag _ hanvisar til vad Weismann sagt om Aggrupperna ee Chironomus nigro-viridis (s. 18). Balbiani’s, Ritters, — _— och Hammond’s samt Hasper’s (se litt. a visn. s. 25) iakttagelser, att Chironomus-honan klibbar faste~_ stringen vid nAgot féremal eller nagon yta, vare sig forst 2 sist, kan jag icke med en enda apes! baer Be Be ee Sere 2 oe eg eee eae eka ree eos ae eee Cee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 27 Fastestrangen, i de fall jag iakttagit, kommer alltid ut forst, béjes darpa uppat och klibbar vid de ventrala haren pa abdomen och tryckes smaningom under Aggliggningens fortskridande utmed hela sin langd mot dem; stundom ser man, huru aggruppen, da honan avkastar den, en kortare tid blir hangande ratt nerat, fasthallen vid abdomens mitt endast av fastestrangen. Fall av den art, att honan verk- ligen faster sina agg pA det stille, dar den under Agglagg- ningen sitter, dro fdljande av mig upptecknade eller av mig i litteraturen funna: I underfamiljen Clunionin@w, sannolikt Clunio syzygialis, som enligt Chevrel (1894; 593) ,,fixe un boyau gélatineux, cylindrique — —“ vid alger eller stenar; mojligen- ar detta betecknande for denna underfamilj, till vars karaktérer hér vingléshet eller rudimentara vingar. I underfamiljen Chironomine, Hydrobeenus lugubris, vars agg enligt Fries (1829; 185) ,fastades av honan vid en liten stjalk“. I underfamiljen Tanypine, Diamesa culicoides, vars honor enligt Heeger (1853; 10) lagga 10—12 agg i gangen »auf einem Orte, an Steine oder andere feste Gegenstinde‘*; sakert ock den avy Hasper (1911; 594) namnda Tanypus sp.; aven har jag skal att antaga, att en Ablabesmyia nebulosa narstaende art (event. just den) i det fria faster sin 4gg- grupp, emedan jag funnit dess Aggrupper sa fasta, att man ej latt kan forestalla sig, att de fastnat; den av Wesenberg-Lund (1913; 270) omnamnda arten, som enligt Thienemann och ZavFel sannolikt ar en Micro- Pelopia-art (1616; 624). I underfamiljen Ceratopogonine har jag sett agegruppen fastas eller s& haftad vid underlaget, att den maste ha fasts av honan, hos Culicoides versicolor, — ; Forcipomyia picea, Bezzia- och Palpomyia-arter, sannolikt © hor Aven -Ceratopogon rostratus hit och sakert de i littera- — turen omnimnda fallen, som gialla Bezzia-arter (Gercke, | Rieth, se nedan), liksom ock Ceratopogoniderna med ha- _ Tiga vingar (vilkas larver leva pa torrt) enligt all sannolik- het hora hit; enligt Johannsen (1905; 105) lagger Cerato- - lophus Sp. nagra hundra agg ,up on end, side by side in a __ little clump*, — J} de narbeslaktade dipter-familjerna Culi- = 28 Munsterhjeim, Om Chironomidernas Agglaggning och 4ggrupper. cide och Tipulide tyckes forhallandet, att déma av uppgifter a i litteraturen, gestalta sig sa, att de senare foretradesvis flyga under avliggande av Aggen, men ofta mycket tatt Over platsen for a4ggens gGmmande. Phalacrocera replicata skall dock enligt Wesenberg-Lund (1913; 258) sitta pa blad pa vattenytan och sticka spetsen av sin abdomen un- der vattnet for avlaggande av Aggen, liksom en del Odonater m. fl. géra. Daremot har jag ej funnit en enda uppgift om, att Culiciderna skulle férratta aggliaggningen under flykt — Tvartom vet man, att Culex pipiens och C. cantans avlagga aggen sittande; sannolikt sker s& aven hos C. pungens och C. territans. Corethra plumicornis har jag funnit slutforande sin igglaggning pa vattenytan. Sannolikt sitter ocksa Dixa (Dixide) under agglaggningen, Blanchard (Wesenberg- Lund, 1913; 272). Vidare giva Goeldi’s planscher och figurforklaringar (1905; Pl. A, E, G, H, I, K och O) vid han- den, att manga, om ej alla, dir omnimnda arter lagga sina agg sittande. Brachycererna fasta sina agg ett och ett till — grupper av agg (stérre och mindre hopar, event. hela iggrup- os per) pa agglaggningsstillet, de ma sedan genomga sin meta? 7 _ morfos pA det torra, i fuktig omgivning eller i vattnet. _ Psychodide och Simulide fasta sina aggrupper pa stenar o. dyl. de férra enligt Dell (Wesenberg-Lund, 1913; _ 256) de senare enligt Needham (ce. |. 273). Bland Trichop- _ tera fastas enligt Silfvenius (1906; 66) a4ggen ver vatten- aay _ ytan av Limnophilider, Sericostomatider samt en del tro- _ piska arter, och Perla cephalotes lagger aggen enligt Neet- acher(Wesenberg-Lund, 1913; 167) sittande pavatten- ytan. Vatten-lepidopterer skola enl. Wesenberg-Lund@ (l. ce. 216—18) lagga aggen sittande pA vattenvaxters blad. - _ En intressant féreteelse hos en del av de ovannamnda — Chir momiderna 4 ar den, att honorna, ofta i hundra- ja tusental, _— sina ‘Aggrupper i kolonier pA samma stille. Detta har ofta iakttagits hos Cricotopus silvestris och samma sees e oes jag ofta lagt marke till hos Culicoides versicolor och ibland hos” Bezzia Spec. I I. Detta skall senare ‘ni ge > Ee al oe a ee a av de tva forge nde Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 29 arternas agglaggning. Bland dessa arter aro férmodligen att rakna Ceratopogon bicolor, vars agg Gercke fann (1879; 223) ,,in sternférmig geordneten Kliimpchen von 100 bis 150 Stiick“ och Ceratolophus sp., vars iggrupper Johannsen (1905; 105) fann ,upon a single suitable rock many clumps“ samt *Bezzia hydrophila Rieth (1915; 409). — Needham har sett (Wesenberg-Lund, 1913; 273) honor av Simu- lide ,flock and pile up great white masses of eggs“ vid a randen av ett litet vattenfall. Hos Odonata (Sympetrum) E ar av Wesenberg-Lund (1915; 56) siallskaplighet ofta iakttagen, i det 6—7 honor lagga sina agg p& samma stille. Om Atherix ibis anfor Griinber g (1910; 153), att honorna satta sig pA Over vattnet hangande grenar, lagga sina agg a ien stor koloni dar och dé fastklibbade vid dem. a Sa vitt jag kanner har ingen sett en Chironomid krypa under vatten fdr att lagga sina agg dar. Emellertid tyder mycket pa, att sA sker. Jag har sett tva honor av Bezzia flavipalpis krypa under vattenytan, dock utan att lagga agg. €n ena krép langs en stjalk anda till bottnen av akvariet och fortsatte pA denna sitt krypande i 2 minuter, da dess grepp lossnade och den steg till vattenytan buren av det luftlager, som fanns mellan de kupigt veckade vingarne och €ssa i spetsen veckades i Adrornas riktning och liksom _ Snorptes ihop dar, blivande kvar i denna kupiga stallningdver abdomen. Fére nedkrypandet vande djuret antennerna mot ____ Sternum och krép s& hastigt i vattnet langs en stjalk. = Den stannade dock omkr. 1/, cm under ytan och upprepa ade — | --‘Mandvern med det tredje benparet, vilket den daremellan So _ Strok mot det andra. PA samma stiille fanns den en timme _ Senare déd. Manga férehavanden av fangade Palpomyia- honor, som t. ex. att de ofta krypa tatt vid vattenbrynet, abdomen. Tre timmar efter detta fann jag honan dod pa : bottnen av akvariet. Den andra honan sag jag fére inkty? pandet stryka med det tredje benparet Over vingarna, tills _ Strécka sina framben och palper i vattnet 0. S. V., liksom ock _ “8eruppens lage under vattenytan, dar den ar fastklibbad med on Plana ytan vid stjalkar. eller vid glasvaggen i akvariet, har eae 30 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- jag uppfattat som indirekta bevis for att ocksa dessa krypa i vatten for avlaggande av aggen. Det bdr ock framhallas, att i en del fall, dA man finner A4ggrupper ute i det fria, aggruppernas lage och fasta anhaftning vid féremal under vattenytan svarligen kan férklaras pa annat s&tt, an att honan krupit i vattnet for 4aggens avlaggande. Denna sanno- likhet har papekats ocksA av Wesenberg-Lund (1913; 268). Dock ar pa langt nar icke varje fall av denna art att betrakta sésom ett dylikt indirekt bevis. Jag hanvisar till vad jag tidigare (s. 25—27) sagt om aggruppers fastnande och tillagger, att jag ej sallan funnit sarskilda arters agg- grupper bade i akvarium och ute i det fria i vattnet pa undre sidan av stjalkar, snett stallda palar, stérar, grenar, bradbitar 0. s. v., och dock ha dessa arter ej visat minsta ansats till att vilja krypa i vattnet vid de talrika tillfallen, da jag sett dem lagga agg. Ocksa om Cricotopus silvestris, om vilken art Weltner férmodar (1898; 65), att den kryper i vattnet for agglaggning, kan jag saga, pA grund av talrika att den ej gor det. Tillsvidare haller jag for sannolikt, att _ifragavarande satt for 4aggens avlaggande endast tillkommer Ceratopogoniderna och av denna underfamilj narmast Bezzia _ flavipalpis och Palpomyia flavipes samt miéjligen Bezzia _leucogaster, Palpomyia lineata och Culicoides versicolor. AV undre sidan av bradbitar och kvistar, som delvis stuckit Over vattenytan i en liten back. Bagge voro klumpformiga, av slaktet Ablabesmyia.— Jag har fér 6vrigt hos Tanypider cke funnit nagra tecken tyda pa, att de skulle krypa i ie 4 tillfallen, da jag iakttagit denna arts agglaggning i det fria, — tva Tanypid-arter har jag nagra ganger funnit A4ggrupper pa och de vackert radiart anordnade aggen voro i den ena artens — 4 aggrupper av ljusbrun, i den andras av mjolkvit farg; isy? _ nerhet dessa senare voro mycket stadigt fastade vid under- Poe sa att jag endast genom att skira en bit ur det kunde fa Aggrupperna oskadade. Vilka arter dessa aggrupper till- ce = horde vet jag ej, da larverna dogo nagra dygn gamla, men dessa larvers antenner hade den langa basalleden och voro a8 -retractila. De voro av samma typ som t. ex. hos unga. larver io alle Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 31 for aggens avlaggande, och dessa tva fall maste Atminstone tillsvidare férbli tvivelaktiga. — Sattet att krypa i vatten i och fér aggliggning 4r kant hos luftdjur ur ocksa andra insektgrupper. Enligt vad jag pa grund av aggruppens lage under foOremal i vattnet och dess stadiga anhaftning anser, - har Dixa amphibia? detta satt. Vidare skall enligt Wesen- berg-Lund (1913; 274) Hydromyza livens krypa i vattnet for avlaggande av Aggen, och enligt Silfvenius (1906; 66) forekommer detta satt hos talrika Trichopterer. Bland Ephemerider dr detta forfaringssatt sékert kant hos slaktet Baétis, Bengtsson (1913; 281), hos samma slikte och mOjligen 4ven hos Cloéon, Wesenberg-Lund (1913; 171). Avbrott i agglaggningen. Om en Agglaggande hona fangas, avbryter den ofta agglaggningen och fortsatter dar- med forst efter en kortare eller langre stund. Tager man den férsiktigare i haven, fortsatter och slutfér den ofta denna process dar. Chironomiderna ha, atminstone en del arter, férmagan att avbryta agglaggningen. Om detta ar nagot allmant forekommande eller sker till féljd av ovantade forandringar eller annars icke normala yttre forhallanden, kan jag ej med sakerhet avgéra. Jag anser det senare for- modandet foér sannolikt, om man franraknar de arter, vilka normalt lagga sina agg enstaka eller i sma hopar med korta regelbundna mellantider mellan varje agg, resp. 4gg-hop. Jag har namligen ritt sparsamt funnit delar av aggrupper ute i naturen av s&dana arter, som normalt lagga aggen i hela agegrupper, och vidare ha honor infangade i graset blott sillan i akvarium givit delar av 4ggrupper eller sma aggruppsrester, vilka mojligen Aven kunna uppfattas som bestéende av i sin utveckling forsenade agg: Chironomus @prilinus, omkr. 100 agg; Tanytarsus fatigans, 29 4gg; Tanypus choreus, 160 agg uti delen. Jamforelsevis sparsamt har jag — aven av honor, som normalt lagga hela aggrupper, fatt dessa — 1 delar: Chironomus plumosus, i 2 delar; Ch. annularis, i 3— delar; Ch. nigrimanus, i 4, i 2 ochi 3 delar; Cricotopus sil- _ vestris, i 2 och i 3 delar; Orthocladius Spec. Il, i 2 delar; triocnemus fuscipes, i 3 delar; Tanytarsus pusio, 3 ginger 32 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Agglaggning och aggrupper. i 2 delar; Tanyt. muticus, i 2 delar och Tanyt. fatigans, iz delar. Aven ma namnas, att jag funnit aggruppskolonier j av Culicoides versicolor, i vilka de olika aggrupperna delvis klibbats samman langs kanterna till ett oregelbundet band, men att ytterom detta band funnits i narheten sma agg- gruppsdelar pA nagra fa agg; dessa ha sannolikt tillkommit efter en kortare stunds avbrott i agglaggningen. : Agglaggningstiden. Tiden for aggens avliggande hos Chironomiderna dr kort. I de fall, som jag kunnat narmare eee iakttaga, kommer Aggstrangen fram mycket hastigt; kontrak- : tionerna av de yttersta abdominalsegmenten folja varandra ‘ ois i allmanhet flere i sekunden, och for varje kontraktion lag- ges ett agg. Salunda lagger Chironomus ferrugineo-vittatus 6—7 agg i sekunden; en aggrupp pa omkr. 1,600 agg lades av en hona pa 5 min., och kontraktionernas antal var 30 under en tid av 5 sek., vilket man latt kan rakna genom ' att for varje eiiitrakctinn draga ett streck pa ett papper: Mot slutet av agglageningen blev kontraktionsfrekvensen a nagot langsammare. Aggrupperna av Cricotopus silvestris innehalla 80—400 agg och laggas pA 1—5 min. Jag bat = iakttagit detta hos pA vattenytan haftigt slungade honor, och agglaggningen skedde under i manga avseenden abnorma _ férhallanden. Sannolikt blir kontraktionstiden en anna m6jl. kortare, dA djuren fro oskadade och vid normala krafter. I det fria atg& omkr. 4 min. till’ d4gglaggninge™ — men varken 4ggruppens langd eller aggens antal i den har, jag kunnat fastsla. Tanytarsus tenuis, vars agglaggning ob- -serverades av mig i akvarium, lade omkr. 100 4gg, ett i san : der, med i medeltal 11/, sekunds mellantid. Culicoides versi- _ color, som observerades agglaggande vid en putt, satte 63 ‘gg pa 2'/, min. och 6 agg pa jamnt 15 sek. Utom dessa _ har jag annu foljande aggliggningstider, upptecknade vid _ tillfallen, d& honorna 5 iakvarium och i ro: Chironomus plumosus, i regeln 6 min.; Ch. intermedius 6—7; Ch. ferrugine vittatus 5—6; Ch. aprilinus 6; Ch. riparius 4 */,—6, van. 55 Ae tentans 9, ibland 6; Ch. annularis 6; Ch. ble at is 25 Ch. seekgewiaar 1 ices digg, 5 st. under 1 sekund); Ch Ft POSE Nate eee oY ea oe OAS SF Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o . 33 culosus 4—5, oftast 5; Tanytarsus parilis 6; Tanyt. albipes drygt 1 och Ablabesmyia phatta 1'/, min. Jag har funnit foljande tidigare uppgifter rérande samma sak: Chirono- mus sp. 5 min., Ritter (1890; 410); Clunio syzygialis une dizaine de minutes au plus“, Chevrel (1894; 593); Aydro- benus lugubris 10 min., Fries (1829; 185); Spha@romyas argentatus 3—5 min., Johannsen (1905; 107) och Cerato- lophus sp. flere hundra agg, 2 agg under 1 sekund (lI. c. 105). — Aggliggningstiden hos Culex territans ar enligt Knab (Wesenberg-Lund, 1913; 267) mycket langre: den senare halften av aggruppen lades kl. 10.4s:—11.03 f. m., och da hela gruppen bestod av 132 agg, blir tiden for varje aggs avlaggande ganska lang i forhallande till vad hos Chironomider iakttagits. Psychoda humeralis (nagot skadad hona) har jag sett lagga ett 4gg pa 6 sekunder ‘och med 8 sekunders vila mellan varje aggs avlaggning, och Euthyneura nigra lagger 43 agg pa 6 min., i bérjan atgar 7, i slutet 15 sek. fér avlaggande av varje agg. Narmast till dessa an- sluta sig, vad agglaggningstidens langd vidkommer, Culicoides versicolor och Tanytarsus tenuis, pA grund av att de lagga vart agg for sig, den férra bredvid varandra, den senare varje agg skilt fér sig eller i sm& hopar. Sannolikt skall det visa sig, att Ceratopogoniderna for det mesta hava lang agglaggningstid. Intressant vore att erfara Agglaggnings- tidens langd hos andra insektgrupper tillhdrande arter, vilka forse sina A4ggrupper med slem. Mahinda visade det sig, att den, liksom hos Chironomider vore kort. Sjalvfallet ar ifraga- varande tid avsevart langre hos insekter, vilka lagga sina agg ett och ett eller i sma grupper pa fran varandra skilt liggande platser, som en del Tipulider m. fl., eller borra dem, som exempelvis en del Odonater, eller event. sticka dem i andra arters agg eller larver. Om Aggliggningstidens- langd hos Trichoptera sager Silfvenius (1906; 69), att den hos Rhyacophila nubila ar Sver en timme och hos” Holocentropus stagnalis éver tio minuter samt, enligt Kole- a hes hos Hydropsychider och Rhyacophilider ringa, och han 5 Miller: for sannolikt, att agglaggningstiden hos honor, som | 3 34 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- ha kittartade 4ggrupper och lagga aggen ett och ett, maste vara langre An hos honor, som férse 4ggrupperna med slem. Honornas livslangd efter 4gglaggningen. Efter slut- ford agglaggning flyga honorna bort, i fall de ej, som en del: honor av Cricotopus silvestris och enligt Chevrel (1894; 593) Clunio syzygialis, fastna i 4aggrupperna och do. De gémma sig i vegetationen kring agglaggningsplatserna. Pa sAdana stillen har jag infangat dylika honor ofta i hundratal efter gynnsamma Agglaggningsnatter. Forst fin- ner man ingen yttre skillnad mellan en sadan och en annu aggstinn hona. Abdomen ar fylld av ett skum eller en fradga, som giver den dess vanliga trinda utseende, men som latt kan pressas ut och hos arter med ljus eller genom- skinlig chitinhud latt kan iakttagas i mikroskop. Snart bor- jar dock abdomen att tillplattas och blir slutligen pappers- tunn samt tyckes vara torr; kort harpa dér honan. Hos talrika insekter betyder icke slutférd agglaggning tillika slutet pa livet. Men Chironomiderna, vilka icke upptag? ‘naring, utom en del Ceratopogonider, leva i regeln icke manga dygn efter aggliaggningen. Atminstone om sommarn témma honorna vid agglaggningen bagge sina ovarier, i vilka, sd vitt jag sett, blott ett agg nar mognad; enligt Miall och Hammond (1900; 115) leverera ocks& hos Chironomus dorsalis ovariets aggtuber blott ett agg envar. Om vintern tyckes férhallandet enlist Schneider, som gjort sina iakttagelser i Tyskland, vara sAdant, att ovarierna innebilla annu efter agglageningen ett stort antal till hilften utveck lade agg. Jag skall har anfora livslangden i dygn efter 4g8- laggningen hos féljande arters honor och forutskickar, att darest endast en siffra anger tiden, hanfér den sig till ett enda fall: Corynoneura scutellata 1/,; Chironomus plumosus 1 3/43; | Ch. ferrugineo-vittatus 3 '/,—5 1/4; Ch. Spec. 1 '/,—2; Ch. prase natus 2; Ch. modestus 2'/,; Ch. flavus 4; Ch. pedellus 6; | Ch. nigrimanus */,—3; Ch. biannulatus 1; Ch. flaveolus 1/25 Ch. viridulus */,; Ch. pullus 2—3; Ch. scalenus 2; Ch. nube- paages ‘le-2, oftast 1, engAng 6; Cricotopus ephippium 1- 1%h; Cr. silvestris dér vanligen kort efter aggliggninge™ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 35 men lever ibland Anda till ett dygn; Cr. Spec. Il dver 3, i 4 fall; Orthocladius Spec. III 11/,, i 2 fall; Tanytarsus flavipes 2'/.—8, en gang 5; Tanyt. muticus '/,—1; Tanyt albipes 2—3'/,, en gang 7/, och 1, tva ganger 67/,; Tanyt. tenuis ‘y—2"/,, oftast 1, en gang 4, 5 och 51/,; Tanypus choreus ‘/o—2, en gang 7; Ablabesmyia nebulosa 6 '/,—9; Abl. monilis 3—4; Abl. melanops 5—5'/, dygn och Ceratopogon rostratus omedelbart efter agglaggningen. Harav framgar, att livs- tiden efter agglaggningen kan variera betydligt hos en och samma arts honor. Mahanda beror detta darpa, att en del av dessa undersékta honor, pa grund av ogynnsam vaderlek, event. andra olagliga omstandigheter, varit tvungna att upp- skjuta sin 4gglagening, och nar sedan tillfalle till dess reali- serande yppat sig, uttémt sina krafter fullstandigt eller i det narmaste. Denna fraga kan jag dock ej avgéra, emedan mina anteckningar i denna punkt dro bristfalliga. Vidare framgar av forteckningen har ovan, att Tanypiderna tyckas aga en stérre livskraft an 6vriga Chironomider. Raknat fran kopulationen, men utan att lagga agg, dogo 3 honor av Ch. prasinatus efter 2'/, och Tanytarsus albipes efter 2 dygn. Hannarne av samma par dogo: Ch. prasinatus 1%/,, 31/, och 3°/, dygn och Tanyt. albipes 1 dygn efter kopulationen. Data av detta slag har jag vidare om féljande 3 hannar: Ch. nubeculosus dog 2, Cricotopus silvestris 2 och - Tanyt. tenuis 2"/,—41/, dygn efter kopulationen. Huru lang livstiden ar hos héstindivider av Chironomider kan jag ej saga. Howard kunde (Wesenberg-Lund, 1913; 261) halla Anopheles vid liv 8 dygn om sommaren och 50—60 dygn om hésten. Culiciderna skilja sig fran Chironomiderna genom en 6verraskande lang livstid. Wesenberg-Lund Sager hirom (1915; 367) ,For flere av disse Former er det — vist, at sely om Hannerne dar ret hurtigt (Levetid 2—3 Uger), Strekker Hunnernes Levetid sig over en meget lang Periode (3—4 Maaneder)“, Chironomiderna likna hari de lagtstaende Perliderna, vilka uppgivas: leva 4—6 dygn, honorna nagot langre (I. ¢. 16), och en del Trichopterer, om vilka man enligt Silfvenius vet (1906; 17 0. 70), att Phryganea striata 36 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Agglaggning och Aggrupper. lever efter Agglaggningen dver tva dygn, Silo pallipes 6 tim- mar och Rhyacophila nubila, som kvarblev under vatten efter slutad agglaggning, kvicknade vid, nar den fdljande morgon togs darur. Chironomidernas livstid som imago ar sannolikt mycket kort. Tanker man sig att en hona blir befruktad i gynnsam- maste fall omkr. 4—6 timmar efter klackningen och lagger sina igg redan samma natt samt lever darefter Annu omkr. 5 dygn (stérre arter) eller omkr. 2 dygn (mindre arter), sa kommer man till en livslangd av omkr. 5 '/,, resp. 2'/, dygn. Emellertid tyder den enorma férekomsten av befruktade honor pa svarmningsplatsen dagen efter svarmningen pa, att aggen icke laggas samma natt, som befruktningen skett. Jag har med ett par havtag fangat hundratal befruktade honor under sadana dagar (Ch. plumosus, Ch. ferrugineo- vittatus, Ch. nubeculosus, Cricotopus silvestris 0. a.). Han- narna tyckas leva en kortare tid. Tillstéta ogynnsamma omstandigheter (regn, storm o. dyl.), som férdréja parningen och agglaggningen, sa 6kas livslangden darav sannolikt be- tydligt. Grimm férmodar (1870; 5), att den av honom undersékta Chironomus-arten (Tanytarsus?) skulle leva blott 2 dygn som imago, kanske blott nagra fa timmmar. We sen- berg-Lund anser fér méjligt (1913; 270), att djups]o- ¥ Hi 4cageceas eee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 37 Chironomus plumosus sitter i akvarium pa en stjalk eller pa glasvaggen stédjande sig med fdrsta och andra benparet och hallande det tredje bakat riktat och sf, att femur och tibia bilda en ned&t Sppen trubbig vinkel och tarsen ar bakat riktad. I det fria flyger den omkr. 2 m Over vattenytan och rakt framat utan att sanka sig till vatt- net samt haller forsta benparet i bage dver antennen, lik- som hannen under svarmning; det andra benparet ar bakat riktat, likasa det tredje, vilket stéder aggruppen. Hos fangade honor kan man med lup iakttaga, att de sista segmentens kontrationer begynna omkr. 13/, minut forran aggstrangen boérjar uttrada, Agglaggningen vidtager med att fastestrangen kommer fram. Denna forblir férst fri, men kréker sig uppat. De férsta vindningarna av dggstrangen ser man i form av en liten moérkbrun kula, vilken snart av honan genom en rask rérelse av abdomen fastes i trakten av det hégra eller vanstra knaet. Abdomen 4r krokbéjd s& mycket, att faste- strangens konvexa sida redan vid detta stadium ber6ér un- gefar mitten av abdomens ventrala sida; det andra knaet narmar sig nu ocks& och stéder 4ggruppen fran sin sida. Detta sker inom den fdrsta minuten, sedan fastestrangen borjade visa sig. Nu ser man tydligt, huru det parti av aggstrangen, som motsvarar en bage i aggruppen kommer fram och huru spetsen av abdomen héjes fran aggruppen i motsvarande grad. Nar ifragavarande del av aggstrangen 4r fardig, falles den medels en hastig, av abdomens spets ut- ford bagrérelse ner pa den niast foregaende bagen och kom- mer att fullstandigt tacka den och félja med dess bdjningar. Honan fér spetsen av sin abdomen skickligt och snabbt 3 Omsom at héger och vinster, ledande sa aggstrangen. P& deita sitt bygges en aggrupp, i vilken aggraden loper nom — emmet i varandra tatt foljande och i med varandra sam- Manhangande hastskoformiga bagar, och honans forst krok- béjda abdomen ratas ut allt mer. I bérjan och i slutet tager laggandet av en bage 2—4 sek. i ansprak, i mitten av 4gg- ‘€Tuppen 7 sek., kontraktionerna ske 6—7 gangerisekunden, _ Och f6r varje av dem kommer ett gg ut. I den man age- ae *, 38 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. gruppen tillvaxer sjunker den nedat utan att fastestrangen- dock lossnar fran haren p& abdomens ventrala sida. Da ageruppen ar fardig fortfara muskelkontraktionerna annu en tid bortat, dock med avtagande hastighet och intensitet. Efter en eller ett par ansatser till flygning lossnar agg- gruppen och faller i vattnet uti akvariet. Agglaggningen tager i ansprak 5—6 minuter. — Pa i huvudsak samma satt avléper d4gglaggningen hos Ch. ferrugineo-vittatus, Ch. aprili- nus och Ch. riparius, hos vilken jag dock iakttog, att vin- keln mellan femur och tibia blev allt spetsigare och agg gruppen foérskéts framat i den man den tillvaxte, tydligen pa grund av den cylinderformiga aggruppens storre langd (Ch. plumosus har kortare cylinder- eller skovelformiga agerupper). Detta giiller annu mera Ch. tentans, med det till- lagg, att fastestrangen hos dess langa aggrupp, i den man denna forskjutes framat, lings hela sin langd héaftar vid abdomen. Annars férléper ocks& denna arts agglaggning pa samma satt som hos Ch. plumosus. Chironomus viridis flyger i det fria omkr. 1 m over vattenytan och rakt framat, i akvarium sitter den pa vatten- ytan eller vaggarna. Aggstringen kommer hastigt fram, 3—4 agg i sekunden. Genom en kvick rérelse av abdomen at endera sidan bringas den att hafta vid endera bakre & tibian under knaet och bygges mellan bagge tibierna till en __-—suppratt staende rulle av spiralvindningar. Som naturligt ar, ee vrider sig denna rulle kring sin axel i den man aggruppe? tillvaxer, och denna vridning sker icke med extremiteternas hjalp, utan genom att aggstringen naturligt intager en bojd form vid sitt uttrade; benen tyckas stéda aggruppen mycket _ gruppen 4r fardig, vilar den slutligen pA tarserna och stodes _ pa sidorna av tibierna. Honan avkastar den, sainkande sig eller (i akvarium) sittande i ro och genom att draga dé -Stodjande benen undan, varpd den flyger bort. Agglags- ningen varar i omkr. 2 min., da aggruppen ej ar storre an 300—400 4 ) 400 agg. ocks4 hos Ch. annularis och sannolikt aven hos Ch. mgr on -*‘(att, sa att dennas glidning mellan dem blir mdjlig. DA agg- — PA detta satt férsiggar aggliggninge? q ~ ; Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 39 manus, ehuru denna art, den enda gang jag iakttog dess agglaggning, lade sin aggrupp i 4 olika stora bitar, den stérsta oregelbundet buktande i 2 spiralvindningar. Chironomus albofasciatus fl6g Over vattenytan under agglaggning, da den fangades. Jag kunde félja med endast slutet av agglaggningen med tillhjalp av lup, men iakttog dock ett par séregna omstandigheter. Aggstringen lades i vandpunkten, innan en ny bage skulle begynnas, s&, att den drogs rakt bak&t ungefar '/, av bagens langd (bedémd upp- skattningsvis efter tiden), i vilken stallning denna del kvar- blev; nu férst sattes bagdelen, men sA, att den ej kunde ses fri och, som det féref6ll, direkt pa den tidigare bagen, i den man den kom fram. Dessutom stéddes Aaggruppen ej av de bakre extremiteterna, utan var langs hela sin langd haftad vid den ventrala sidan av abdomen. Chironomus nubeculosus flyger omkr. 1 m éver vatten- ytan, men sitter i fangenskap ofta pA denna under agglagg- ningen. Aggstrangen kommer fram forhallandevis langsamt, 1 agg i sekunden, den lagger sig i spiralvindningar liksom hos Chironomus viridis, men uppbares icke av tredje ben- paret, utan hanger ner fritt. Ibland ar den salunda bildade rullens langdaxel vertikal under hela agglaggningstiden, oftast i bérjan snett nedat och framat riktad, senare paral- lell med kroppens langdaxel och s4, att iggruppen kommer att befinna sig tatt under abdomen mellan de krékta sista Segmenten och thorax. I denna stallning kvarblir aggruppen annu lange, sedan agglageningen slutférts. Over huvud av- kastar honan den icke i fangenskap, forran den kolliderar haftigt_ med glasvaggarna; en hona bar den fardiga agg- gruppen i 16 min., innan den under de talrika och livliga ansatserna till flykt avkastade den, da den haftigt rakade tumla mot vaggen och féll ned. _ Cricotopus silvestris. Denna art kan man utan svarighet fa se agglaggande i det fria under senare halften av juni Och i juli, dar vattenvaxter, en sten eller dyl. nagot hoja Sig 6ver ytan. Har finner man aggruppskolonier bestaende av tusental tradformiga aggrupper sammanklibbade till tra- — 40 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. : siga oregelbundna gulgr6éna hopar, vilka senare-antaga en ~ brungra anstrykning. Den forsta uppgiften om dessa kolo- nier ar, enligt vad jag funnit, av Seligo (1890; 82l). Aven Weltner har funnit sadana kolonier (1896; 211 och 1898; 63—65) och givit en exakt och, som det synes, en riktig beskrivning av dem, dock har jag ej funnit den regel- bundenhet hos kolonin som Weltner; han formodar ock, att honan kryper i vattnet. Aggruppskolonier av denna art ha iakttagits aven av Wesenberg-Lund (1915; 415). Dessa kolonier uppsta pa fdljande satt. Redan tidigt pa e. m. ser man tiotal honor sviva over t. ex. ett Potamogeton perfoliatus-bestand, Varje individ flyger icke lange, och nya anlanda jamt. Nar en hona slagit sig ned, begynner genast agglagegningen, vilken ar slutférd efter omkr. 4 min. Agg- _. grupperna klibbas fast vid varandra i kors och i tvars utan nagon som helst ordning. En del honor trassla sig in i det mjuka slemmet, dar de snart dé. Jag har aldrig sett nagon hona krypa i vattnet, utan slA de sig ned pa sjalva kolonin. Den allra stérsta delen av honorna flyger bort efter slutford agglagening. Tanytarsus muticus. En hona av denna art satt pa vattenytan i ett akvarium. Jag rakade handelsevis se p@ den, da den raskt béjde sin abdomen i bage uppat, de tva tre sista segmenten voro dock krokbéjda nedat. Omedel- _ bart bérjade aggstrangen framkomma och béjde sig allt efter hand urfjaderartat mot abdomen. Efter uppskattningsvis e" halv minut slog honan haftigt spetsen av sin abdomen mot __.vattnet, och 4aggruppen lossnade samt tanjde sig égonblick- ligen till en flere ginger langre, fin och rak trad. Ofor- _tévat begynte honan lagga en annan dylik del (i regeln aro. aggrupperna hela), och nar denna var fardig efter omkr- ‘ao min., flog den upp. Delarna innehdllo-vardera omkr. 90 agg. — Om en Tanytarsus albipes ar att saga det samma, ‘minut. : _utom att aggruppen innehéll 36 agg och lades pa en dry : a A ataions oe Me Denna arts hona flyger i det fria~ : s under peter. nara veteran sinkande sig a : Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 41 ganger med 3—6 sek. mellantider tatt intill eller nara denna, sannolikt for att avkasta ett eller mOjl. nagra fa agg. I fangen- skap sitter honan pa vattnet i vanlig stillning, spetsen av abdomen ar dock nagot béjd nedat. Man ser med lup en starkt ljusbrytande droppe, ett agg med sitt slemhdélje fram- trada mellan hypopygierna, och da fér honan snabbt spet- sen av abdomen till vattenytan. Darpa intar den sin férra stallning, och man ser att 4agget ar borta. Sedan upprepas samma forfaringssatt med en hastighet av 10 ganger pa 15 sek., tills omkr. 100 agg aro lagda. I detta fall lago aggen skilt fran varandra pA bottnen. Honan satt kvar en stund pa ytan, varpa den flég bort. Ablabesmyia phatta. En hona av denna art flég ome- delbart, efter det den blivit insatt i ett akvarium, ner pa vattenytan och begynte agglaggningen. Aggstrangen hangde rakt ner och nadde snart vattnet, i vilket den sjénk, i den man den tradde ut. Pa en tid av 1'/, min. var aggligg- ningen slutférd, varunder 11 agg lades pa 2 sek. Culicoides versicolor. Denna art iakttogs agglaggande vid en putt. Honorna kommo en och en till putten, flégo ofta flere pA samma gang omkr. 3—4 cm Over vattnet ryek- vis och haftigt. En av de férsta satte sig efter 5 minuters flykt alldeles vid vattenbrynet och iakttogs sedan omedel- art av mig med lup. Halva abdomen nedstacks i vattnet, efter forloppet av '/, min. héjdes den upp dver vattnet och Slogs sedan mycket kraftigt ater ned i vattnet; denna ro- relse upprepades 2 ganger under 5 sekunder. Snart upp- tackte jag en rad vita agg pa bottnen, och for varje slag av abdomen kom ett nytt agg till. Efter 21/, min. voro 63 agg — lagda, och honan flog i vag. Alla honorna slogo ner pa samma plats. Av denna art har jag funnit stora 4ggrupps- kolonier (100—200 aggrupper), vilka bandartat lépte parallellt med vattenbrynet och tatt under det, i ett enstaka fall t.o.m. pa 3 cm djup, hvilket méjligen berodde pa, att vatten-nivan ' putten efter aggliggningen héjts av regn eller vagskvalp. Det ar kant, att parthenogenetisk fortplantning forekommer 42 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. hos insekter, t. ex. Hymenopterer och Phytophtirer, och att man ocksa hos Chironomider lagt marke till en dylik for- ékning. Hos Culicider har Kellogg iakttagit (1904; 59) ett fall. Jag kan icke Oka de hittills kanda fallens antal med nagra sakra uppgifter om denna livsfdreteelse hos Chironomider. Det ar Grimm, som foérst uppmarksam- gjorde (1870; 1—6) pa férekomst av parthenogenesis, ja t. o. m. pa padogenesis hos en art, som han hanfor till slaktet Chironomus och som tydligen (I. c. 2—3 och Pl. IL fig. 5) numera bor raknas till det av Van der Wulp se nare (1874) uppstallda slaktet Tanytarsus. Grimm sager sig ha iakttagit ifragavarande art lagga agg i puppstadium. Puppan lamnar larvréret och avger, efter att ha simmat omkring en stund, 4ggen genom tva 6ppningar i 8:de seg- mentet. Aggen bilda en regelbunden rad omgiven av slem. Harefter dér puppan, men fall férefunnos, da den, efter att ha lagt ett mindre antal agg, annu genomgick forvandlingen till imago. SA skedde hos var-individer. Helt annorlunda férhalla sig pupporna om hésten. Deras ovarier innehalla ett stérre antal agg, och de genomga forvandlingen till imago. Men tager man Aggen ur en fullt utvecklad individ, innan den hunnit lamna pupphuden, sA utveckla dessa sig vidare, ehuru pa langre tid an normalt och under ofta fore- kommande hamningar. Féljande uppgift av ovannamnt slag ar av Schneider (1885; 301—2), som funnit en Chiro- nomus-art fordéka sig parthenogenetiskt. Han bestyrker Grimm's iakttagelse av parthenogenesis, men sager, att aggen avlaggas genast efter klackningen av imago och icke, som Grimm antager, av puppan. Aven formodar han, att Grimm férvexlat de pariga éppningarna, genom vilka 4gge" skulle uttrada, med de genom huden synliga receptacule _ seminis. Schneider har iakttagit, att alltid endast jma- _ gines lagt agg och att ur ovarierna uttagna agg dels visset- _ ligen utveckla sig, om ock ojamnt, men till stérre delen 40. _ Generationerna félja varandra pA detta satt hela vintern _ igenom. Zavfel’s skrift om pxdogenesis och parthen” _ genesis hos Tanytarsus har jag ej sett, men Bause har! Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 43 en not (1913; 17) en kort av Zavfel sjalv férfattad resumé av sina resultat vunna genom undersOkningar 6ver detta fortplantningssétt hos Tanytarsus-arter, utgivna 1907 och 1908. Till en bérjan sager han, att den av Grimm under- sokta lilla Chironomus-arten sakert ar en Tanytarsus-art. Sa anfér han vidare, att han av i det fria samlade larver av Tanytarsus férst fick hannar och honor, men senare fléto pa vattenytan déda dggstinna puppor, vilkas agg hade natt en mer eller mindre framskriden embryonalutveckling. Lar- ver krépo ut ur de tomma pupphudarna. Puppan kan alltsa icke lagga igg. De av Grimm observerade pariga genital- Oppningarna hos puppan dro spermathecer. De ur pedo- genetiska Agg erhallna djuren 4ro alltid honor. En tva minuter gammal hona lade en tradformig 4ggrupp. Puppans pedogenesis ar endast en tidig parthenogenesis: Fem pedogenetiska generationer uppféddes efter varandra fran augusti 1905 till juli 1906 utan att generationsvexling iakt- togs. Arten fr senare bestimd till Tanytarsus boiemicus. Pedogenesis forekommer endast hos sadana Tanytarsus- arter, vilkas larver ha sessila eller kortskaftade Lauter- bornska organ. Enligt en mycket kort resumé av Roubal (1912; 391) av Zav¥el’s arbete 1907 skola 6vergangsformer mellan pzdo- och parthenogenesis férekomma hos Tany- tarsus. Miall och Hammond referera (1900; 117) till Grimm’s iakttagelse och saga ,,Confirmation of this obser- vation is much to be desired“ samt anmarka, att de icke lakttagit de tva av Grimm beskrivna dppningarna hos Puppan, men val spermathecerna pa motsvarande plats. — Johannsen sager i en skrift (1910; 768), att pedogenesis »seems to be of common occurrence“ hos Tanytarsus dis- similis, Han hade omsorgsfullt undersdkt samt isolerat en larv, och efter forloppet av 2 veckor fann han i den glas- — burk, dar denna larv levde, ett antal sma Tanytarsus-larv = (sina rér. Samtidigt yppade sig en ny generation ocksa i det akvarium, darifrin den férstnamnda larven togs; tidi- gare hade han sarskilda ganger av larver av samma art fatt — nya individer och fatt sig tillsinda imagines av denna art, 44 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aigglaggning och aggrupper. vilka utvecklat sig pedogenetiskt. Han sager vidare, att ehuru han uppfétt manga Chironomidarter, han icke funnit hos andra arter detta fortplantningssatt, men att Zavfrel funnit det forekomma hos en béhmisk Tanytarsus-art 1907 och att det ar mojligt, att Grimm’s Chironomus-art hor till samma slakte. Ett ar senare gér han (1911; 3) ett tillagg till ovanstéende iakttagelser. Ehuru manga imagines upp- féddes, ,this year no males were among them“, men att nyklackta honor befunnos lagga agg, alltsa férdka sig par- thenogenetiskt. Thienemann har (Bause, 1913; 19, no- ten) d. 21 febr. 1913 iakttagit, att en kort forut ur puppan krupen Tanytarsus excisus lagt en aggrupp parthenogenetiskt. : Ay det ovansagda framg4r, att parthenogenetisk fort- plantning férekommer hos sliktet Tanytarsus. Vad den av Schneider undersékta Chironomus-arten vidkommer, $4 kallar han sjalv den, efter att ha omnamnt Grimm’s Chiro- nomus-art och iakttagelser, ,eine solche Chironomuslarve’, och man forblir villradig om, i vilken grad artlikheten ar menad. Lika sakert ar icke, om ocksA pedogenetisk for- ___ dkning forekommer hos Chironomider, tvartom férefaller 2 detta underkastat starkt tvivel. Zaviéel, vars undersOk- ningar aro mest ing&ende, kommer till det resultatet, att puppans pedogenesis ar endast en tidig parthenogenesis. Om Grimm’s uppfattning (4r 1871), att djupsjéchironomr derna skulle férdkas genom pedogenesis, sager Wese?- berg-Lund (1913; 269—70), refererande till Zschokke, att detta sakert icke ar riktigt; han har sjalv sett sadana -Chironomider klackas. Vidare siger han (1915; 409—10): _»Det er riktigt nok, at Pupper, der holdes i Fangenskab, _ under unaturlige Vridninger kan bringes til at legge ©% _nympher, att de ha aggen fullt utvecklade, da de lamna _pupphuden; de kunde val lagga aggen, men dem fattas yttre ved i —_ deligt, udvikle sig parthenogenetisk“. _ men Fenomenet er vistnok kun pathologisk“, samt att det a ar med dessa puppor, som med Ephemerid- och Perlid-— rgan. ,De maatte, hvad der i evrigt hos Insekterna &F os ia Om aggrupperna. Hos primitiva insekter finner man Annu icke 4gg- gruppsbildningen stadgad. Aggen laggas ett och ett, eller ock aro ,aggrupperna“ ej formbestandiga. De stora Perli- dernas agghopar ldésas upp vid ber6éring med vatten till enskilda agg. Hos Ephemeriderna ar det typiskt, att honan later Aggen avg ett och ett ur bagge oviduktmynningarna; hos en del uppldsas »yaggrupperna® i vatten omedelbart till enskilda 4gg. Dock framhaller Bengtsson (1913; 280), att en riktig Aggruppsbildning forekommer Aven i denna insektgrupp, men icke genom formedling av slem, utan av fran chorion utgdende tradar av chitinnatur. Hos Odona- terna saknas i stor utstrickning aggens avlaggande i form av aggrupper, i det att en stor del av dem borra aiggen vart och ett fér sig i stjilkar och blad. Denna modus gar for Svrigt igen i manga andra insektgrupper: Rhynchota, Coleo- Plera. Men hos Odonaterna forekommer 4 andra sidan en riktig aggruppsbildning, och hos Trichoptererna ar den i det ‘narmaste allenarddande. De av mig undersékta Chironomid-arterna bygga i re- geln aggrupper. Haruti géra endast tva Tanytarsus-arter _ Och ej sillan Tanyt. tenuis undantag, i det att de lagga sina agg ett och ett och omgiva dem med vart sitt skilda slem- — holje. Enligt Johannsen (1905; 308) lagger Scopelodromus sina agg singly or in little groups“. Mahinda skall det — visa sig, att aven en del harvingade Ceratopogonider lagga Sina gg ett och ett eller i sma grupper. 46 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. : Anvanda termer. Delvis redan i de foregdende kapitlen, men huvudsakligast i detta och i de féljande till anvandning tagna samt aggruppernas konstruktion gillande termer for- klaras harnedan. Ytslem Ar det hos aggrupperna i regeln forekommande yttre, ut&t ej alltid valbegransade slemskiktet (Pl. I, fig. 20, 55 m. fl.). Aggrérsslemmet bildar i 1—3 skikt~ det aggraden omslutande dggréret (PI. IJ, fig. 23 och Pl. 4 fig. 20, 82 m. fl.), i vars inre Aaggen ofta ligga i ett sarskilt fylinadsslem. 1 en nyss lagd aggrupp bilda ytslemmet och ageroret jamte fyllnadsslemmet och Aggen en dggstrdng. I denna fro aggen i bdérjan tattstallda och plattryckta samt med caudalpolen riktad At samma hall, aggstrangens som- sida (Pl. Il, fig. 11), har synes ofta i den fardiga aggruppen sémmen (Pl. I, fig. 4; i mitten av slemhéljet, Pl. IV fig. 13; draget med tjockt, buktigt streck), d. v. s. hopfogningsstallet av det som ett slemband (Fig. 2, t—sl—t, sid. 16) genom slemkértelmynningen uttradande bandformiga slemmets fria kanter. Hos en del arters aggrupper 6ppnas denna som vid slemmets uppsvAllning i vatten till en 6ppen som (Pl. IH, a fig. 82 m. fl.), och slembandets kanter visa sig dd som fra bredvid varandra buktande eller ock omkring varandra tviN- nade stédjetrddar. 1 en del aggrupper bildar det forst ut tradande slemmet (som ej innesluter agg) fdstestrdngen (Pl. 1, fig. 5, 19, 38 m. fl.), bestaende av ett ytslemskikt och ett bandformigt centralband, fran vars mot Aaggmangden, agg komplexen, vanda Ande stéddjetradarna direkt utga (Pl. V, fig. 42 gr., at vinster). I de fall, da varje agg ar omgivet av ett eget slem, bildar den aggréret motsvarande delen darav ett vdggslem och den sémmen motsvarande ihop- -snérpningen ett drr (Pl. Ill, fig. 65). Aggraden ar hdstsko- formigt héger-vansterlépande, di den forst bildar en hastsko- eller nastan ringformig bage, vander darpé om och lope _ tillbaka jamnsides med denna bage till motsatta sidan, for 33 att dir ater vinda om och noga tfdlja denna andra bag® 0. 8. v. omvaxlande At héger och vanster; de spiraliga, raka, a och oregelbundet buktande dggraderna férklaras US" vidare av de resp. termerna. Aggfacken, d. v. s. varje 428° Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 47 ursprungliga omrade i aggr6ret, begransas av pa Aggrors- vaggens insida ofta tydligt synliga, tvargaéende och skarpa (event. avrundade) kammar °(PI. Ill, fig. 10, 27, 60 m. fl.). Jag har kallat skendggrér en bildning, da vaggslemmen kring aggen i en grupp av 4gg, genom de mot varandra stétande sidornas férsvinnande, bilda ett gemensamt hdlje kring dessa agg (Pl. Ill, fig. 73); skenvdggslem daremot forekommer i de fall, da aggrérsvaggen faller ihop, sa att agget tyckes om- givas av ett normalt vaggslem (PI. IV, fig. 6, stallvis 13 och 25). Om 4ggruppernas konstruktion. De av mig under- sokta a4aggrupperna av Chironomider férdela sig pa grund av sin konstruktion pA fdljande soabinrs tha och under- grupper: I. Aggrupper, i vilka de med var sitt skilda slemhdlje, event. slem- och kittartade hélje, omgivna aggen 4ro ordnade invid varandra; arret sannolikt allmant Over aggets huvudpol: ; A. Aggrupper utanfér vattnet. Aggen st& uppratt pa underlaget, sammanhallna av en slem- eller kitt- artad substans: Forcipomyia picea, (mahanda all- mant hos harvingade Ceratopogonider). B. Aggrupper i vattenbrynet eller tatt under detta. Skivformiga, férsedda med skiktat slem; A4ggen i uppratt eller liggande stallning: Culicoides versicolor, sannol. Ceratopogon rostratus. C. Halvovoida eller halvsfariska aggrupper i vatten eller vid vattenbrynet, férsedda med oskiktat slem; aggen i bérjan upprattstaende, senare stjarnformigt | a, anordnade: Bezzia leucogaster, B. solstitialis, Palpo- myia flavipes, P. lineata samt sannolikt Johann- sen’s tva Ceratolophus-arter. D. Trad- eller bandartade aggrupper i vatten, forsedda med slem: Johannsen’s Sph@romyas (Palpomyia) argentatus och den av Wesenberg-Lund iakt- tagna Ceratopogon sp. Hl. Enskilda da agg med vart sitt dhiictaile slemhdlje, arret Over 48 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. aggets caudalpol: Tanytarsus Spec. I, T. Spec. Il och T. tenuis (i bland). Il. Aggrupper, i vilka aggen annu dro omgivna av vart sitt skilda vaggslem, men dar man dock ser atminstone en borjan till radanordning; arret dver aggets caudalpol: Tanytarsus tenuis, T. dissimilis, Chironomus flavus. IV. Aggrupper, vilka uppbyggas av en enhetlig aggstrang, sOmmen atféljer raden av 4aggens caudalpoler: A. Aggrérsvaggen i regeln fast och valbegransad. Den 4 ursprungliga jamna Aggraden forstéres latt genom | férandringar i aggrérets vidd och lingd och till féljd av det vanligen mycket lésa fyllnadsslem- met. Fastestrang saknas vanligen, sommen 1 regel sluten: 1. Aggréret haller sig rérformigt: Ablabesmyia phatta, Metriocnemus flavifrons, M. fuscipes, M. nanus, Tanytarsus pusio, Orthocladius Spec. I, O. Spec. II, O. ictericus, O. thoracicus, O. baria- bilis, Cricotopus ephippium, Cr. bicinctus, Cr. Spec. I, Cr. Spec. Il, Cr. silvestris, Cr. annulipes, Chironomus prasinatus, Ch. annularis, Ch. viridis, Ch. nigrimanus, Ch. modestus, Ch. biannulatus, Ch. brevitibialis. q 2. Aggroéret antar slangform: Corynoneura scutel 4 lata, Tanytarsus muticus, T. albipes. : 3. Aggréret antar sickform: Chironomus pedellus, Ch. nubeculosus, Ch. pullus, Ch. scalenus. Aggrorsvaggen uppmjukas i regel, dess inre be- — : gransning stundom ej synlig. Aggen bibehalla i re- a gel val sina platser i raden, till féljd av att ag2° rérsvaggarna falla ihop eller att fylInadsslemmet # te stadigt. Fastestrang finnes vanligen, fria € deg eller 4tminstone vidéppen sém likasa. vat _ Aggstrangens lopp ar oregelbundet eller - - a skriver bukter av outredd art: Procladius ner a vosus, Tanypus choreus, T. culiciformis, + _ myta melanops. _ det i vattnet maktigt svallande slemmets narvar 0 bliva agg- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 49 2. Aggstrangens lopp 4r spiraligt: Ablabesmyia monilis, Chironomus tendens, undantagsvis Tany- tarsus flavipes. 3. Aggstrangens lopp ar hastskoformigt héger- vansterlopande: Ablabesmyia nebulosa, Tany- tarsus fatigans, T. parilis, T. flavipes, T. Spec. Ill, T. Spec. IV, Chironomus albofasciatus, Ch. viri- dulus, Ch. dux, Ch. tentans, Ch. lugubris, Ch. riparius, Ch. flaveolus, Ch. aprilinus, Ch. ferru- gineo-vittatus, Ch. plumosus, Ch. Spec. I, Ch. Spec. Il, Ch. Spec. Ill, Ch. Spec. IV, Ch. Spec. V, Ch. Spec. VI. For byggande av Aaggrupper av det under huvudgrupp I karaktariserade slaget, ar det i regel nddvandigt, att honan slar sig ned pa, eller kryper till sjalva stallet for 4ggruppens blivande lage. Spheromyas argentatus och Ceratopogon sp. lagga dock sina tradformiga aggrupper i flykt (se nedan I D). Till denna huvudgrupp héra aggrupperna av de Ceratopo- gonider, som jag undersdkt. Dessa ha fran évriga Chirono- miders aggrupper i manga avseenden avvikande karaktar. — Till undergrupp I A hoér aggruppen av Forcipomyia picea (Pl. IV, fig. 27--30). Dess omkrets ar oregelbunden, men aggen ro alla titt invid varandra och radade i uppratt stallning med caudalanden mot underlaget; de bilda sdlunda ett enkelt skikt av agg. Storleken ar 2.5 1s mm. Nagot Slags kittsubstans eller segt slem, som svaller nagot i vatten Och d& visar en granulerad struktur, omger skilt vart och — ett av de vita 4ggen och haftar dem vid varandra och vid underlaget. Over micropyle ar detta skikt ytterst tunt, stundom ej synligt (undersokt i vatten). Aggruppen liknar _ mycket till sin struktur aggruppen av t. ex. Culex pipiens. — utom i, att caudalinden av agget och darfor aven den konkava sidan av aggruppen ar vand mot underlaget. Ma- handa kommer det att visa sig, att de harvingade Cerato- Pogonidernas aggrupper i regel hora hit. — I B. Genom— 4 50 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. gruppernas form och struktur mera varierande och svar- tydda. Vart agg av Ceratopogon rostratus (P\. IV, fig. 31—35) ar ytterst omgivet av ett ojamnt tjockt, liksom fingranulerat ytslem och ett intimt, agget omslutande, tjockt och klart viggslem, som kring aggets caudalande 4r som maktigast, men 6ver micropyle bildar ett gropformigt arr; denna arr- sida motsvarar sémsidan i aggréret. Hos av mig undersokta aggrupper, vilka hora till de tre féljande huvudgrupperna, ar 4rret, resp. sémmen, alltid 6ver den motsatta polen av -Agget. Sannolikt anordnas aggen av Ceratopogon rostratus i det fria nara intill varandra i uppratt, event. liggande stall- ning. Aggen skulle da bilda en aggrupp, till sin struktur liknande aggruppen av Culicoides versicolor. 1 fangenskap ligga bagge dessa arter tunna, skivformiga pa ytan flytande och latt séndergdende aggrupper. Hos i frihet lagda agg- grupper av Culicoides versicolor (Pl. IV, fig. 36—40) ligg@ de egendomliga om avklippta ringar paminnande aggen an- tingen pA sida, pa kant eller i mer eller mindre lutande stall- ning uti det vart och ett av dem skilt omgivande slemhdljet. Detta bestar av yt-, vagg- och fyllnadsslem. I det tunna ytslemmet framtrader med stark férstoring ett ytterst tunt, fastare och starkt ljusbrytande inre skikt, vilket ar pa yttre sidan besatt med sma raka eller béjda vartlika taggar 4V enahanda slem; man far intryck av att detta slemskikt ar en skyddsanordning. Med detta skikt ar det avensa ytterst tunna vaggslemmet sammanvuxet. Detta antar under upP” svallandet i vatten, varvid det bibehaller sin anhaftningS- _yta pa underlaget till storleken outvidgad, en oregelbundet polygonal form mellan grannslemhéljena; det hela paminner _ Starkt om ett enkelt skikt av sapskum. I uti akvarium lagda och pa vattnet fritt simmande aggrupper av ifragavarande art aro dessa slemhéljen klotrunda, och mellan 3 granir héljen bildas da ett litet trekantigt tomrum. Pa sadana 482° _ grupper ser man ocksa klart, att ytslemmets inre skikt af _ avsett att tacka endast den fria ytan av varje ,slembubbla*. — _ PA det klotrunda vaggslemmet ser man namligen detta ye ‘slem som en ofta kretsrund skiva med en Oppning i mittet, EE Sn ey eee ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 51 medan det évriga av vaggslemmet ar bart. Oppningen fore- faller att finnas blott i ytslemmets inre fastare skikt (just pa det stalle, dar larven bryter sig vag genom slemmet) och antyder arrets plats. Hela 4ggruppens omkrets ar oregel- bunden. — IC. Aven hos Bezzia- och Palpomyia-arter fére- kommer ett varje agg siarskilt omgivande slemhélje. Detta ar tunnast nara Aggets anhaftningsstialle pa underlaget, men daremot mycket tjockt mot aggruppens fria yta, delvis, som det tyckes, dit pressat under slemmets uppsvallning fran mellanrummen mellan de tattstaende aggen. Slemmet visar ingen skiktning, utan dr alltigenom homogent; det ar stadigt, icke klibbande och klart. Man ser mellan de angransande aggytorna fint férgrenade, ofta anastomoserande och mot aggruppens fria yta avsmalnande kapillarrér (Pl. IV, fig. 43, 47, 51, 57 o. 63), vilka innehalla nagon gas och stillvis nagon vatska, sannolikt vatten. Fint skum synes stundom nara chorion (Pl. IV, fig. 47). Sedda fran aggruppens yta, bilda dessa fina rér ett fint natverk (Pl. IV, fig. 48, 58), som an- tyder slemhdljenas ibland vackert hexagonala omkrets. Dessa - kapillar-rér ha aven iakttagits av Wesenberg-Lund (1913; 272); han kallar dem ,radiar verlaufende Faden“. Slemmet kring tre pa vattnet fritt simmande agg av Bezzia solstitialis var i det narmaste jamntjockt, och 6ver aggets huvudpol, Som i Aggruppen 4r utatvand, syntes hos ett agg slem- bucklor (Pl. IV, fig. 52), vilka jag férmodar vara 4rrets mycket uppsvdllda kanter. Att detta arr ej synes pa agg- eruppen beror pa, att det gar fullstandigt igen vidden ovan- namnda utatpressningen av slemmet. Detta arrets lage ar €n anmarkningsvard omstindighet och visar sig mojligen vara allman hos Ceratopogonider, vilka da aven hari skulle _ adagaligea sin sarstillning bland évriga Chironomider. Dessa aggrupper (PI. IV, fig. 41, 45, 49, 55, 60, 62) ha formen av en halvellipsoid eller halvsfiroid, och de vanda den plana ytan mot underlaget. Storleken ar nagot varierande: bredden ar ‘ly Och héjden '/, av langden, som ar 3—5 mm; ibland dro bredd och langd nistan lika. Genom slemmets uppsvallning i vatten och dess stérre tjocklek i a4ggruppens periferi an- 52 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och Aggrupper. taga de ursprungligen upprattstaende aggen en allt mer fran vertikalen divergerande riktning, ju mer de 4ro rand- stallda i aggruppen, tills de yttersta A4ggen fro i det nar- maste parallella med underlaget. PA detta.satt uppstar den vackra stjirnformiga anordningen av aggen, som Gercke iakttagit (1879; 223) i Aggruppen av Ceratopogon (Bezzia) bicolor. Aggrupper av detta slag ha omndmnts eller kort beskrivits av Miall (1895; 157), Wesenberg-Lund (1913; 272) och Rieth (1915; 394—-95). Sannolikt hava de av Johannsen (1905; 105) omnaninda Aaggrupperna av tva Ceratolophus-arter en liknande struktur; de fastas av honan i uppratt stallning bredvid varandra pa en dverstankt klippa. — Samma konstruktion Aterfinnes i aggruppen av Dixa amphibia?. Det paronformiga slemhdljet tangerar s4 litet grannhéljena, att hela den halvovoida aggruppen pa minner om en haly druvklase. I den av Wesenberg- Lund (1915; fig. 287) tecknade aggruppen av Dixa Sp. tyckes slemmet vara mera sammanklibbat eller hoppressat, ‘ men aven denna aggrupp tyckes aga en struktur av oval- beskrivet slag. I Aggrupper av Culex pipiens, C. pungens m. fl. bibehalla aggen, tack vare bristen pA uppsviillande slem, sitt ursprungliga inbérdes lage och giva, fransett ag- gens stallning med caudalanden riktad fran underlaget samt det forhallandet, att aggrupperna dro fria, en god yttre bild av Bezzia- och Palpomyia-arters aggrupper, innan slemmet i dessa hunnit svalla upp. — I D. Intressant ar att hos dessa fastas icke av honan, utan avkastas under flykt Over vattnet. Johannsen har beskrivit och’tecknat av en S& dan av Spheromyas (Palpomyia) argentatus (1905; 107; Pl. 31, _ fig. 9). Den har formen ay ett 1.5 tum langt band (ribbon) _ och aggen ligga tvarstillda i detta. Av teckningen att doma Ageruppen hér alltsa till denna huvu ea Peeler _Ceratopogonider finna aggrupper av trad- eller bandform; — | omges aggraden icke av ett aggror, utan fro aggen vart : och ett fér sig omgivna av ett slemhdlje med ett tydligt &F i ggets huvudpol (som hos Ceratopogon rostratus s. 50). dgrupp av agerupper och ej till dem med aggror. Aven Resentare ee . Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 53 omnamner en tradartad flere centimeter lang aggrupp av, enligt honom, Ceratopogon sp. Aven denna lagges av honan under flykt. Att déma av teckningen av honan och en kort antydan om dess farger, ar det ej omdjligt, att har Aven foreligger en Palpomyia-art. Till huvudgrupp II har jag fért de fall, d& honan icke bygger nagon aggrupp, utan lagger Aggen enstaka eller i sma tillfalliga sammangyttringar. Detta sker hos Tanytarsus Spec. I (PI. Ill, fig. 51, 52), Tanyt. Spec. IJ (Pl. Ill, fig. 53) och ganska ofta hos Tanyt. tenuis (PI. Ill, fig. 65, 68, 78, 79). Ytslem finnes kring aggen av Tanyt. tenuis och ett vaggslem av varierande tjocklek och vidd. De bagge andra arternas agg daremot tyckas vara omslutna blott av ett dubbelt vagg- slem, vars inre skikt (draget tjockare svart i fig.) ar starkt ljusbrytande och oftast linjefint. Fyllnadsslem finnes sanno- likt icke, utan tyckes det ersattas av vatten. Arret r alltid Over caudalpolen av Agget, om ej Agget senare vant sig, och ofta vidéppet. I ett trangt akvarium kunna Aggen falla sa nara varandra, att slemmet klibbar samman; da bildas till- falliga skivformiga, vid bottnen haftade Aagghopar. Vanligen ligga 4ggen oregelbundet spridda dverallt pa bottnen (PI. Ill, fig. 66, 69, 72, 75). — Som jag tidigare namnt lagger Sco- pelodromus, enligt Johannsen (1905; 308), a4ggen enstaka eller i sma grupper. Detta satt att lagga aggen enstaka eller i lést sammangyttrade grupper pa fa agg forekommer ~ hos Chironomiderna ratt sparsamt. Hos Culiciderna dar- emot tyckes det héra till regeln. Enligt Sack (1912; 10) lagga de flesta Culex-arter sina agg enstaka, och dessa — a | simma ock enstaka eller i oregelbundna hopar pa vatten- ytan. Goeldi har illustrerat flere Culiciders agglaggning och Agg (1905, Pl. E, H, I, K, N och O), och ur dessa illustra- tioner liksom ur figurférklaringarna framgar, att enstaka — #gg och glesa smA& hopar av dem laggas av Stegomyia fasciata, Teniorynchus fulvus, Mansonia titillans, lanthino- Soma musica, Megarhinus separatus och Cellia argyrotarsis. Denna senares 4gg paminna mycket om Anopheles’, vilken =f ju ocksa, som kant, lagger enstaka agg. Ocksa hos slaktet 54 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. Aédes forekommer det enligt Griinberg (1910; 90), att honan lagger enstaka Aagg eller smA grupper av 5—7 4gg. Hos Tipulide har man Aven lagt marke till ett enahanda satt vid Aggens avliggande. SA anfor Wesenberg-Lund (1913; 257) en Tipula-art (arter?) och enligt Needham Dicranomyia simulans samt (1. c. 258) Phalacrocera replicata, som han sett lagga 4—6 4gg pA samma stille; Tipula in- fuscata lagger enligt Hyslop (1910; 126) 3—4 agg i sprickor i jorden. Sparsamt tyckes detta satt forekomma hos Tricho- = ptera och Ephemeride. Om de forra sager Silfvenius 7 (1906; 63), att Rhyacophila nubila ,,weicht in dieser Hinsicht, nach Mitteilung von Herrn Weurlander, von den anderen Trichopteren ab, indem die Eier einzeln entlassen werden* och (I. c. 69), att en del honor kunna avbryta agglaggningen pa en kort tid, for att fortsdtta den pa ett stille nara intill. Bengtsson har funnit (1913; 285) hos Leptophlebia mar- ginata bland Ephemeride, att aggen avlaggas ett och ett eller i grupper av nagra stycken, vilka genast kunna skilja sig at. , I 4ggrupperna av huvudgrupp III omgivas Annu aggen vart for sig av ett vaggslem, men det kommer redan till radanordning av dem, pA grund av det delvis eller helt och hallet sammanflytande ytslemmet. Arret Ar alltid over ag- gets caudalpol. Typisk for denna grupp ar a4ggruppen av Chironomus flavus (PI. Il, fig. 28, 29). Har tyckes till em bérjan en normal aggstrang forefinnas, men nar ytslemmet _ hunnit svalla upp i vattnet, ser man aggen i gles slingrande _ rad vart och ett omgivet av sitt tjocka, slutna vaggslem _ samt inbaddat i ett gemensamt ytslem. Bérjan till denna radanordning p4traffar man hos Tanytarsus tenuis (PI. Ml, fig. 67, 73, 76), vars Aaggrupper, resp. 4agganhopningar, visa _ enrik omv4xling, vad bygenadssattet vidkommer. Aggruppe® _ kan vara delad i smiarre eller stérre delar av hastskoy _ oregelbundet spiral- eller annars godtyckligt buktande form och de sirskilda vaggslemmen klibba antingen direkt vid varandra eller sammanhallas av ytslemmet. I aggrupper av Tanyt. dissimilis (Pl. I, fig. 54, 55) har det kommit till #* Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2, 55 storre formbestandighet. I de tva fall jag iakttagit ar agg- gruppen lagd i 6 delar med varierande antal agg i var och en. Aggraden beskriver 1—3'/, spiralvindningar; ocksé i ett fall, da vindningen icke var fullstandig, bildade raden ett spiraligt lopp. Det tydligen endast pa ytan fint korniga yttre och det tunna jamntjocka inre skiktet av vaggslemmet (Pl. Ill, fig. 56) bilda ett hélje kring vart och ett agg for sig. Detta hélje ar i arranden mycket tunt och endast dar haftande vid grannhéljena, men utat dr det fritt och myc- ket tjockt samt férsett med en kantigt hjartformig kontur. Ytslemmets fOrekomst kan man sluta sig till darav, att vid grasstran fastnade delar icke beréra straet med vagg- slemmets yta, utan med ett ytterom denna varande osynligt skikt. I ett fall har jag hos Tanyt. tenuis funnit en ovanlig bildning, ett skenaggrGr, i aggruppen (PI. III, fig. 73). Aggen aro i smagrupper pa 5 4gg, och i alla sadana grupper ha de mot varandra tryckta delarna av vaggslemmet férsvunnit eller halla pA att géra det, sA att dessa agg komma att ligga i ett och samma s. a. s. summerade vaggslem, dar man tyd- ligt ser de varje igg motsvarande utbuktningarna av vaggen. Man ser alla mdjliga stadier av mellanvaggarnas forsvinnande och blir évertygad om, att det gemensamma vaggslemmet i »fem-grupperna“ uppstatt senare, alltsa icke da aggen tradde ut under agglaggningen, sAsom fallet ar vid uppkomsten av det normala aggréret. — Enligt Heeger (1853; 10) lagger Diamesa culicoides 10—12 agg pa ett stalle i grupp. I brist pa beskrivning av slemmets struktur kan dessa 4gghopars — stallning till den har behandlade huvudgruppen ej avgoras. Aggrupperna. av huvudgrupp IV uppbyggas av en agg- — g string. Jag har tidigare (s. 18—19) forsdkt klargéra min — uppfattning om uppkomsten av denna strang. Genom tillam- Pande av denna s. a. s. aggstrangsidé vid agglaggningen , erna honorna, som ofta avgiva ett hapnadsvackande stort antal 4gg, det, att aggens framstétande tager den minsta mOjliga tid:i ansprak; liksom aggstrangens anvandande sa- Som byggnadsstoff 4 sin sida ger férklaringen till aggrupper- fas, i talrika fall, sinnrika’ och ofta Pui os konstruktion 56 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Agglaggning och aggrupper. och tillater en synnerligen stor variation i kompositionen av de sarskilda arternas aggrupper. Denna huvudgrupp delar sig naturligt i tva undergrupper: A. Aggrorsvaggen i regel fast och valbegransad. Den ursprungliga, jammna aggraden forstéres latt senom forandringar i aggrorets vidd och langd ock till féljd av det vanligen mycket l6sa fyll- nadsslemmet. Fastestrang saknas vanligen; sOmmen 4r i regel sluten. B. Aggrérsvaggen uppmjukas i regel, dess inre begransning stundom ej synlig. Aggen bibehalla i regel val sina platser i raden, till féljd av att 4ggroérsvaggarna falla ihop eller att fyllnadsslemmet ar stadigt. Fastestrang finnes vanligen, fria stédjetradar eller atminstone vidOppen _ sOm likasa, Undergruppen IV A upptager fodljande aggrupper 1. Aggréret haller sig rérformigt, 2. Aggréret antager slangform och 3. Aggréret antager saickform A 1. De enklaste aggrupperna av ‘det slag, dar aggréret hiller sig rérformigt, har jag funnit hos slaktena Cricotopus, Orthocladius och Metriocnemus (PI. Il, fig. 1—42) samt Ablabesmyia phatta (PI. IV, fig. 18—20). Dessa ag8- -grupper 4ro vanligen tradformiga, men kunna hos en del arter antaga klump- eller cylinderform. Ett tjockt och vanligen lést och klibbande samt tydligt ytslem omgiver ett skarpt _begransat och stadigt byggt (Metriocnemus, Cricotopus, A. Phatta) eller ett slappt, mycket tydligt och i undantagstall ___ tunt (Orthocladius) aggrér. Detta har en enkel vagg, utom i ggrupperna av Cr. ephippium (PI. Ill, fig. 3) och O. Spec. I sie Cis Ill, fig. 20, 21). I dessa ar Aaggrérsvaggen dubbel, det av det inre, fastare och ljusbrytande skiktet. Aggruppen 4V Tanytarsus pusio (P\. I, fig. 58—60) kan lampligast némnas mycket paminner i sin konstruktion. Daremot skiljer Sif och Metriocnemus-arter daruti, att aggréret 4r treskiktat NEES RT TA I Bee eR Ran a OS EN OEE Ge Eee es tee ee _ yttre skiktet har svaga konturer, men féljer noga buktern@ i sammanhang med Aggruppen av O. Spec. IJ, om vilken den 0. variabilis fran évriga Orthocladius-arter samt Cricotopus- _ (PL. V, fig. 25) och paminner i detta om Chironomus modestus 0. a, vilkas Dea diane harnedan narmare behandlas. J age- i i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 57 rorets vaggar hos Orthocladius, Cricotopus och Metriocnemus bibehalles i regel den mot rérets insida liggande Aggytans rundning sa, att aggrorets yta visar grunda tvarfaror och dess insida motsvarande tvargdende kammar, vilka saledes begransa de varje agg motsvarande delarna av Aggroret, aggfacken. Stundom bibehallas ej de skarpa farorna och de vassa kammarna, utan deras skiarpa och vasshet planas ut, tills 4ggrérsvaggen visar samma rundat vagiga yta som korrugerad plat. Ibland utg4r stallvis fran kammarna inat liksom rester av mellanvaggar. Dessa dro, enligt min upp- fattning, under agglaggningen fran slembandets insida mellan aggen inpressade slemrester. Dessa bildningar férsvinna ofta snart, men kunna Aven synas hela tiden (Cricotopus silvestris, Cr. Spec. II, Orthocladius variabilis, O. thoracicus, O. Spec. I, M. fuscipes). Sémmen ar stundom stallvis 6ppen. I bérjan aro aggen jamnt anordnade i en enkel och tat rad. De sta uppratt efter varandra med caudalpolen mot sommen. Denna ordning férstéres dock i regel.genom férandringar i agg- rorets vagg, da den suger i sig vatten. Aggrérets ursprung- liga fran sidorna hoptryckta form blir da trind, aggen falla snett Over varandra i lutande stillning, eller komma de att bilda en enkel eller tva- till tredubbel rad, liggande tatt efter varandra i aggrors-axelns riktning. Aggréret kan ock dila- teras, tills dess diametern ar omkr. 2 agglangder, eller kan €n uttanjning ay densamma ske i langdaxelns riktning; van- ligen ske dessa bigge férandringar samtidigt. I varje fall finner man knappast spar av aggens ursprungliga ordning. — Detta tyder pa ett synnerligen lést fylinadsslem. Bristen pa fastestring ersittes av det i allmanhet mycket klibbande slemmet. Langden av aggrupperna hos de slakten, som har avses, haller sig i allmanhet kring 10 mm, 4ggrGrets tjock- _ lek @r O.12—0.4s mm, men kan dven i samma aggrupp (Ortho- _ Cladius) variera hégst betydligt. Aggrupper av stérre langd laggas av Cr. silvestris i akvarium nda till 40 mm. Huru aor langden av i kolonier lagda aggrupper ar kan ej matas — - exakt, men torde den ej éverstiga nigra f4 centimeter. — “Srupper av tradform ha iakttagits redan tidigare, men ur 58 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. de korta beskrivningarna av dem framgar ej forefintligheten av agerér. Jag har antecknat fdljande korta uppgifter om tradformiga 4ggrupper ur litteraturen: En Chironomus (Crico- topus) silvestris mycket narstiende art, Seligo (1890; 82); Ch. (Cricotopus) silvestris, W eltner (1896; 211 0. 1898; 66) och Wesenberg-Lund (1913; 270), Thalassomyia congre- gata, Johannsen (1905; 183); Orthocladius Thienemanni, Thienemann (1906; 147); Clunio marinus ,,about seventy eggs, — — — — in a gelatinous tube‘, Carpenter (1894; 130) och Clunio syzygialis ,un boyau gélatineux, cylindrique", Chevrel (1894; 593). Huruvida de parthenogenetiska (event. pedogenetiska) 4ggrupperna ha skiktat eller homogent slem, har jag’ ej funnit angivet. Den av Grimm (1870; 4, Pi. J, fig. 1) omnamnda och avbildade, tidigare av mig namnda pedogenetiska Aggruppen 4r tradformig, och Aatminstone | figuren ar slemmet avbildat som homogent, och Johann- sen beskriver (1911; 3) den parthenogenetiska aggruppen av Tanytarsus dissimilis som en strang, i vilken aggen are ,»Obliquely in a single row“. Ageruppen av Cricotopus Spec. I (P\. V, fig. 28) ar plat Bo spolformig, aggen st& uppratt i 3—5-dubbel rad och aro till en _bérjan i god ordning. Aggrérets vidd ar omkr. 2% 3 Es agglangder, och dess vagg bestar av ett skikt. Denna age grupp hér till de tradformiga, hos den har dock en for dessa ovanligt stark uttanjning av aggroret i radiar riktning kommit till stand. — Aven hos Tanypiden Ablabesmyia phatta ar aggruppen trAdformig (PI. IV, fig. 18—20). Dess ytslem ar finkornigt eller skrovligt, aggrérsvaggen ar en halv age" _ langd tjock och en kontraktion i langdriktningen sker, tills . Aaggen 4ro i Anda till 4-dubbel rad. : En del ovannamnda slikten tillhdrande arters 4ggruPPe a det mjuka ytslemmet sammanflyter och bildar ett enhetligt Ps sare Sete ails _ skilja sig fran den nyssbeskrivna aggruppstypen daruti, att _ hélje kring hela 4ggkomplexen och aggruppen antar anes form. -Aggroret bibehaller dA fullstandigt sina ursprunglig? pee Pee a ne pee re ee NE a rn ate gins acre . vindningar, vilka ibland aro synnerligen regelbundna och a -vackra. En del évergangsformer finnas. Sa lagga Cricotopus Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 59 ephippium, Cr. bicinctus, Orthocladius Spec. I ibland tradfor- miga, ibland klumpformiga a4ggrupper. En del av aggruppen kan ocksa vara trad- en annan del klumpformig. Normalt klumpformiga har jag funnit hos Cr. Spec. Il, O. ictericus, vilkas 4ggstrang gor oregelbundna bukter och Cr. annulipes, vars aggstrang ibland ar jamnt spiralig, ibland hastskofor- migt héger-vansterlépande. En aggrupp av en Orthocladius- art namnes och avbildas av Miall och Hammond (1900; 18, fig 9). De hastskoformiga bagarna inneslutas i ett mjukt slem. Beskrivningen och teckningen paminner i allt om agg- gruppen av Cr. annulipes. Vidare namnes av Thienemann (1908; 186) Trissocladius heteroceros’ klotformiga, '/, cm stora aggrupp. Mera komplicerad ar byggnaden av Aggroret i de trad- formiga aggrupperna av Chironomus annularis, Ch. viridis, Ch. nigrimanus, Ch. modestus, Ch. biannulatus och Ch. bre- vitibialis (Pl. Il, fig. 10—27). De gemensamma dragen i dessa arters aggrupper dro: ett pa ytan finkornigt ytslem (hos Ch. modestus skrovligt), ett treskiktat 4aggrér och ett ytterst lost fyllnadsslem. Detta slem 4r stadigast hos Ch. modestus, vars agg, trots sin glesa stallning, val bibehalla sitt lage, och lésast hos Ch. annularis, dar alla 4ggen kunna rinna ut, om aggrorsanden blivit Sppen. Aggrupperna av Ch. viridis _ och Ch. annularis skilja sig fran de dvriga fyra daruti, att de ha tvaskiktat ytslem (det andra skiktet ar grovstrimmigt i langdriktningen) samt dari, att t. o. m. ytslemmet visar de aggen motsvarande tvarfarorna. Aggrupperna av Ch. annu- laris och Ch. biannulatus ha aggrérets yttre skikt slatt och tjockt, de évriga arterna i fraga tunt och mer eller mindre — skrovligt eller vagigt, Ch. brevitibialis har dock ett i borjan — ‘ nagot tjockare sedan linjefint yttre skikt (som stundom hos _ Ch. nigrimanus). Det mellersta lagret av Aggrérsvaggen . tyckes hos alla sex vara av samma art som ytslemmet, — event. dess yttersta skikt; det innersta anger i regel de — aggen motsvarande farorna och kammarna och 4r tunt, hos Ch. brevitibialis stundom egendomligt veckat inat, ifall icke aggrorets innersta skikt liksom det yttersta jamnats till 60 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. linjefint och det egendomligt veckade skiktet da tillhdr fyll- nadsslemmet. Att jag har raknat dessa 3 skikt till aggréret, beror pa, att jag tyckt mig finna, att de genetiskt hora samman. Hos Ch. annularis, Ch. viridis, Ch. nigrimanus och Ch. biannulatus har jag sett, att det mellersta skiktet blir tunnare mot somsidan, tills alla tre skikten slutligen flyta samman i den tjockare slembandskanten vid s6mmen; yt slemmet daremot 4r lika tjockt har som pA motsatta sidan. Den i 6 spolformiga delar lagda aggruppen av Ch. prasinatus bor Aven raknas hit (PI. Il, fig. 5—9). Det anmarknings- varda i dessa aggruppsdelars konstruktion ar, att aggréret under forsta dygnet bestar av ett enda tjockt skikt, pa den konvexa sidan en knapp dgglangd tjockt, pa den konkava halften darav. Under andra dygnet visar den konvexa sidan av aggroret ett yttre och ett inre tunt, ojamnt vagigt och starkt ljusbrytande skikt och mellan dem ett 1—2 agglangder tjockt skikt av samma art som ytslemmet; pa den konkava : sidan ar det som tidigare enskiktat. Detta stéder den nyss- * anforda uppfattningen, att de tre skikten héra till aggroret Det mA Annu ndmnas, att dggrérets yta ar pa tvaren fin- strimmigt, som hos Ch. pedellus och delvis hos Ch. nubecu- losus. Detta beror pa den starka kontraktionen av aggrup- _ fasthet och stadga. Aggruppens sammanlagda langd 4f 35 mm, Aggroérets tjocklek omkr. 1 mm, men varierar betyd- ligt ocks& i samma Aggruppsdel. De motsvarande talen hos _ de Svriga 6 arterna dro i allmanhet omkr. 20—30 mm, hos Ch. annularis och Ch. viridis 40—60 mm hos Ch. nigrimanus en gang t. o. m. 105 mm; tjockleken varierar kring 1 mm. — Teckningarna avy Miall (1895; fig. 44 D 0. E) och av Aggrupper av detta slag. : pen i langdaxelns riktning och tyder pa aggror sslemmets ee a3 coe ea ea r geet a a a a s Te ger ed gs ER a ee eh ig a Rae imate eral SO Ra ie Ae eee beer binant a a cS ipa oe ce eeh I he Johannsen (1905; Pl. 31, fig. 12) framstiilla sannolikt IV A 2. Skillnaden mellan aggrupper med rérformigt . och slangformigt aggrér ar icke stor. Den bestar huvud- sakligast daruti, att aggrérslumen i de férra ar omkr. '/-—% i de senare omkr. 2—4 agglingder, och dari, att ytslemmet av varierande tjocklek, ytterst list och sillan synligt hos — is ais Dace Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 61 av mig undersékta aggrupper av detta slag. Fastestrang fattas ocksa har, men slemmet 4r klibbande, isynnerhet i aggruppens bagge andar. I aggruppen av Corynoneura scu- tellata (Pl. I, fig. 2—4) ar det tunna Aggrérsslemmet tva- skiktat, det yttre skiktet ar nastan genomskuret av de 4g- gen motsvarande tvarfarorna och lossnar latt helt och hAllet. I 4ggrupperna av Tanyt. muticus (PI. V, fig. 8, 11) och Tanyft. albipes (PI. Ill, fig. 63 och Pl. V, fig. 12) ar det motsvarande skiktet finkornigt och den férras synnerligen tunt och liksom natskrynkligt; den senares 4ggrupp mister latt detta slem. Aggrorets inre skikt ar lAngsat finstrimmigt med tydlig sém (Corynoneura) eller slatt fransett de tydliga kammarna (Tanyft. albipes), eller ock ar Aggroérets yttre yta slat, men den inre finnaggad, vilket ar en foljd av de sma kammarnas tata lage (Tanyt. muticus). Fyllnadsslemmet ar mycket lést, endast i den bandartat fran sidorna tillplattade och i bukter pa kant staende aggruppen av Tanyt. albipes kan man i bérjan fa se aggen i regelbunden upprittstaende, men gles rad. Stor- leken av Aggrupperna ar omkr. 3 X 0.3 mm (Corynoneura), omkr. 10 x 0.s—0.s mm (de bagge andra). Att kontraktionen i langdaxelns riktning varit stark, marker man pa den tatt taggiga konturen av dggrérskammarna nara sémmen eller pa aggrérets inre yta (Corynoneura, Tanyt. muticus). Agg- roret av Tanyt. albipes har daremot varit underkastat en stark uttanjning i radiens och nagot i langdaxelns riktning. IV A 3. Till aggrupperna med sackformigt aggrér har jag hanfért aggrupperna av CA. pedellus, Ch. pullus, Ch. sca- — lenus och Ch. nubeculosus. I alla dessa ar fyllnadsslem- 7 met mycket stadigt. Aggruppen av den forstnamnda (PI. I, fig. 2, 3) skiljer sig fran de 6vriga i det, att den saknar fastestring. Ytslemmets konturer kunde jag i intet enda- fall se, men detta slem finnes méjligen andock. Den anda — till en igelangd tjocka agegrorsvaggen ar ytterst fint tvar- strimmig pA yttre och glatt pa inre sidan, sommens omgiv- ead ar finkornig; enligt en berakning motsvara strimmornas ntal aggens. En stark kontraktion av aggréret har gt rum. — Aggen 4 4ro i tvara bagformiga rader och detta tyder pa det 62 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. uppkomstsatt av aggruppen, som har nedan skall beskrivas. Aggruppen av Ch. scalenus (PI. Il, fig. 49) ar utdraget sack- formig. Ytslemmet Ar tunt ock fast samt finkornigt. Agg- rorsvaggen ar tunn och av kammarnas tata stallning framgar, att en stark kontraktion agt rum. I det narmaste samma byggnad har 4ggruppen av Ch. pullus (PI. Il, fig. 46), formen ar brett ovoid nagot tillplattad, ytslemmets yta skrovlig och aggrorets yta jamn. Att déma av Aggradens lopp och 4gg- gruppens tidigare spiralbdjda form (Pl. V, fig. 19) uppstar denna 4aggrupp sAsom hos Ch. nubeculosus. Den egendom- liga uppkomsten av denna sistnamnda arts aggrupp (PI. Il, fig. 52—55) har jag iakttagit fran begynnelsen. Den fram- kommande aggstrangen samlas till vanligen 7 spiralvind- ningar (i fig. 52 sex) sa, att den féregdende vindningens sémsida blir tackt av den nasta vindningens motsatta sida (fig. 53). Vid berdringen med vatten svaller slemmet haftigt upp, en stark kontraktion i aggrérets langdriktning vidtager omedelbart, liksom en stark utvidgning av detsamma. Men aggen raka ej i oordning. Om 3 minuter far man se dem i det till 2—4 breda spiralvindningar éppnade aggréret bilda en vacker och jaémn vaglinje (fig. 54). Inom loppet av 1—1 "2 timme ha forandringarna i aggrérsvaggen upphdrt, och 4gg- gruppen har natt sin slutliga mer eller mindre béjda sack- form, men av den vackra vagiga aggraden finnes ej annat kvar in en oordnad anhopning av agg (PI. Il, fig. 55). Det tjocka, synnerligen lésa ytslemmets konturer ser man blott i sallsynta fall, daremot ar den finkorniga tjocka aggrors- vaggen alltid tydlig. Den bildar en vid sack och ar pa den _ konvexa sidan av Aggréret fullkomligt jamn och slat, me? - faller pa den motsatta i kraftiga skarpa veck. Stundom aa sémmen 6ppen, likasA i a4ggruppen av Ch. pullus, oftast 4 _ intryck av tva stédjetradar, vilka aro sammansmultna, sa , _ den sluten och ligger dA antingen i aggrérscylinderns yt@ _ eller inatbéjd (PI. Il, fig. 55) mot centrum av aggruppe? Endast i detta sistnamnda fall ar den latt synlig och °F att endast stillvis en spjalkning antyder, att har forelig2? ee ss Bees e : tees ee ee ae Race Heo Sh Sa > ae ee es a aaa Sr Se ee Gee Ered Shae ON ie Ui as a rei eines ice be oss Cg RL ge ee Ata ss ee Ta a ge EN ee ge re eee? WARE 2 Soar SiS Ae cease eile Raced eae aries MET Py de apn ee eee es TN ee 4ggroérsmantelns bagge kanter; dessa ,stédjetradar* 470 : Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 63 alltsa icke verkliga fria sadana, utan blott den i mitten av aggruppen synliga sbmmen. Den konkava sidan av aggroret ar fint tvarstrimmig, pa den konvexa urskiljer man nastan alltid ett stycke mot centrum fran aggrérsvaggen en oregel- bundet vagig eller jamn, med Aggrérsvaggen parallell, starkt ljusbrytande linje, gransen av ett inre aggrérsskikt eller mOjligen ett yttre lager av fyllnadsslemmet (se Ch. breviti- bialis, s. 59). Fyllnadsslemmet ar sa stadigt, att aggen icke forandra sitt lage. Fastestrangen ar blott en fortrangning av aggrorets 6ppna ande. Hos Ch. pullus och Ch. scalenus bestar den av ytslem och centralband. Undergruppen B omfattar Aggrupper av tre slag: 1. Aggrupper, i vilka aggstrangens lopp ar oregelbundet eller gér bukter av outredd art. 2. Aggrupper, i vilka den ar spiralig. 3. Aggrupper, i vilka den ar hastskoformigt hdger-vansterlépande. Aggréret vidgas och uttanjes i langd- riktningen under uppsugning av vatten. I en del arters, nastan alla Tanypiders, aggrupper falla de ytterst tunna aggrérsvaggarna i hop eller uppmjukas sa att deras refrak- tionsstyrka blir lika med ytslemmets. Aggen tyckas da vara inbaddade utan ordning i ett homogent slem. Ibland synes dock av aggrérsvaggen en tunn, slat eller skarpt buktande Och starkt ljusbrytande linje (Pl. IV, fig. 6, 13, 25), som del- Vis eller helt omsluter varje agg eller fa agg i rad, inskju- tande da tvA varandra métande djupare bukter mellan tva agg. Detta ar det enda synliga som Aterstar av aggréret. Den ifragavarande linjen ger férst intryck av ett vaggslem, som i huvudgrupperna II, III 0. delvis I, men vid under- Sokning av ett antal aggrupper av samma art och i synner- _— het ofullstandiga agerupper, dar aggen 4ro glesare, ser man, — att dessa bildningar aro rester av ett ihopfallet eller upp- — mjukat aggrér, vars slem sammanflutit med det 6vriga slem- met.. Jag har kallat denna bildning skenvaggslem. Att det ar fraga om en aggstring och icke enskilda agg, vart och ett omgivet av sitt skilda slemhélje, sisom hos en del Tany- _ tarsus-arter och Ch. flavus, ser man darav, att 4ggen sth i — we rad och att stundom spar av —— eller 6ppen 64 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. s6m framtrida (Pl. IV, fig. 13, 24); vidare ser man stundom i delar av 4ggrupper av arter, vilkas A4ggrupper normalt icke visa spar ay aggrér, mer eller mindre tydligt ett sddant. Har ovan skildrade férhallande finner man hos Tanypider. Hos Chironomus- och en del Tanytarsus-arter ar detta for- hallande av fdéljande art. Aggrérets yttre kontur synes i regel tydligt, men 4r linjefin, den inre Ar osynlig (t. ex. Pl. I, fig. 16, 24) eller synes spar av den som en ljusbry- tande bage kring agget (t. ex. Pl. I, fig. 6, 20), aggrorets vagg 4r i dessa fall tjock, uppmjukad och mindre stadig. Men den kan vara valbegransad bade utat och inat och da tunn och fast (PI. I, fig. 35, 39; Pl. III, fig. 82). Fylinads- slem finnes och i regel ytslem, men detta ar ofta sa lost och perifert tunnflytande, att det icke ar mdjligt att upp- tacka det i ofixerat tillstand. Stédjetradarna ses i regel och ro antingen fria eller hanga dnnu tydligt samman med aggrorsvaggen. Fastestrangen, som vanligen aven finnes, ar forsedd med centralband. IV B 1. Aggrupper, dar aggstrangen léper oregelbun- det eller p& outrett satt laggas av Ablabesmyia melanops, Procladius nervosus, Tanypus choreus och T. culiciformis. Aggrupperna av Abl. melanops (Pl. IV, fig. 22—25) varier@ mycket till sin yttre form. De sakna fastestrang; hos de tre Ovriga arternas 4aggrupper finnes en mycket klibbande sadan, och den ar férsedd med centralband. Aggkomplexen af vanligen sammansatt av ett antal lober, av vilka var och en bildas av ett virrvarr av, som det tyckes, fullstandigt oregel- -bundna Aggrérsslingor. Mitt i loberna ses ett hoptrasslat system av stédjetradar, event. sémkanter, och kring aggen dgerérets utatvanda kontur (fig. 24). Honan bygger tyd _ ligen i aggruppen den ena loben efter den andra, latande = finnes lamplig plats for dem. I aggrupperna av Procladis a --nervosus (Pl. VI, fig. 2) och Tanypus choreus (PI. 1V, fig. 9.10) den senare bildade aggradens fria ande en tydlig dubbel_ - iggstr’ingen falla i godtyckliga bukter, dar det for tillfallet bilda aggen ett enkelt, i nagra fall stallvis ett dubbelt skikt tatt under den fria ytan av 4ggruppen. I en aggrupP 24 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 65 spiralvindning (fig. 10). Att dock aggruppen icke bygges av spiralvindningar framgar dirav, att uti dvriga fall, dar blott aggraden kunnat féljas nAgot stycke, den alltid gér Pe oregelbundna slingor. Dessa Aggrupper byggas av honan : sannolikt sa, att den later aggréret falla i godtyckliga slingor och bukter 6ver varandra, tills ett sfariskt skikt uppstar; nagra slingor kunna da falla innanfor de évriga. Harigenom skulle de dubbelskiktade partierna av aggkomplexen kunna fa sin forklaring. Dessa aggrupper har jag alltid funnit vara i det narmaste klotrunda samt mycket klart och skarpt begransade mot vattnet. I fardiga a4aggrupper ligga aggen i de mest varierande stallningar, kors och tvars, parallellt med ytan eller snett mot densamma, dock kunna de icke forskjutas ur detta sitt engang intagna lage, sisom fallet ar i aggrupper av undergruppen A. Endast stillvis ha aggen i nagot stycke av aggraden vid slemmets uppsvillande s. a. s. fallit At samma sida samt intagit samma lutning, och da ser man de ovannamnda Aggradsslingorna. 1 tva Tanypid-arters aggrupper, vilka jag funnit lagda i sakta rinnande vatten, voro aggen i det klotrunda slemhdljet i regelbunden ra- diar stallning med caudalinden mot centrum. De voro sa regelbtndet anordnade, att en spiralartad aggrad tycktes foreligga (deras farg var i den ena mjélkvit med brun skift- ning, i den andra klart ljusbrun). Aggruppen av Tanypus culiciformis (Pl. IV, fig. 4—6) ar klot- till péronformig och kunnat se en oregelbundet buktande Aggrad, och agg- komplexen_ bildas av ett enkelt skikt av agg tatt under anhopningar, och aggkomplexen 4r bag- eller spiral- _ €n nebulosa. Man far intryck ay, att honan av 4g; cho dla bygger en bred skiva med in&t vikta kanter, vid vilka n alltsa anhopas tatast. Denna skiva béjer sig naturligt andra, eller nagot forbi varandra (spiraligt), at den sida av bid ‘Skivan, dar aggens caudalpoler aro, alltsA sémsidan. I den— oie : an : yea ae : 5 har en vartartad fistestrang. I nagra fall har jag stillvis : : 4geruppens fria yta. Men stundom bilda aggen glesare och . . béjd, paminnande om en urgrépt hand, och giver bilden av — : ‘under pag&ende agglagening med bagge andarna mot var- 66 Mansterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. fardiga A4ggruppen ar slemmet mycket skarpt begransat mot vattnet och aggens lage mycket omvaxlande, sasom i agg- grupperna av de tva féregaende arterna. Storleken av alla dessa arters aggrupper, inkl. Abl. melanops’, varierar mellan 3—6 mm. — I litteraturen finner man en del Tanypiders agerupper omnamnda som klumpformiga. Mahanda avse dessa omnamnanden dggrupper just av ovanbeskriven art, vilket dock ej med sikerhet kan avgéras, emedan dessa uppgifter aro kortfattade. SA skall Geoffroy enligt Meinert (1886; 448) avbilda en Tanypus-arts (T. varius ?) agg ,som liggende i Slimpolser (dans une espéce de fray)". Fries sager (1823; 3), att en Tanypus-arts 4gg aro ,col- lecta in globulum gelatinosum et pellucidum“ och avbildar (l. c. fig. 5) en sAdan samt (I. c. fig. 6) en del av densamma, dar man ser en viss radanordning av aggen. En Tanypids agegrupper, enligt Thienemann och Zavfrel sannolikt en Micropelopia-arts, beskrivas av Wesenberg-Lund (1913; 270) fran Fureso i Danmark; de aro av klotform och sitta fast i stenar med en trad (Spinnfaden). Thienemann och Zav¥el ha beskrivit och avbildat (1916; 624, fig. 504 och 50 B; 625) tva aggrupper, i den ena, en Tanypids, aro de gréna aggen ,,Urspriinglich — — — wohl auch in regel- missigen Reihen“, ehuru vid granskningen aggens ordning var forstérd. Aggruppen av den andra arten, Psectrotanypus brevicalcar, hade ej nagon egentlig fastestrang; de nylagda ‘Aggrupperna voro av en avlang klotform (4—5 mm); de grona aggen bildade tvarrader och vande i varannan rad sin sida, i varannan sin pol mot iakttagaren. Denna goda ordning forstérdes senare genom slemmets uppmjukning. I _ mitten av 4aggruppen syntes tv fran fastestallet (Anheftungs- stelle) utg&ende ,vielfach umeinandergeschlungene“ stodje- tradar. Miall har tecknat (1895; fig. 44.c) en klumpformig aggrupp av Chironomus sp. och Johannsen (1905; Pl. ee _ fig. 1) en dylik, forsedd med fastestrang. ee Den egendomliga skivartade aggruppen av en Tangpus; som Hammond beskrivit (Miall, 1895; 155, fig. 45) kam jag ej jamféra med de former, som aro mig bekanta, pa Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 67 grund av den korta beskrivningen av dess byggnad, som gives av Miall och ordagrant lika av Johannsen (1905; 122), och pa grund ay, att jag aldrig sjalv funnit sAdana aggrupper. Aggen aro anordnade i ,circular gelatinous masses“ uti 8 dubbelrader, vilka lépa med varandra paral- lellt och tvars igenom det runda, som det tyckes, skivformiga slemmet. Av teckningen framgar, synes mig, med mycken sannolikhet, att aggstrang finnes och att en dubbelrad bildas av en av dess slingor; aggen falla pA dubbelradens ena sida at hoger, pA den andra at vianster. Langst at vanster i teck- ningen ses en rad pA 3 agg. Raden ar enkel, vilket ocksa ty- der pa, att en dubbelrad bér uppfattas som en hoptryckt rak slinga av aggstrangen. Wesenberg-Lund sager (1913; 271), att enligt Blanchard o. a. ,mehrere, z. B. Tanypus“, lagga aggen i skivor av det av Hammond an- forda slaget, men sager sig annu ej ha sett sadana. Huru- vida den av Fries (1829; fig. 23) avbildade aggruppen av Hydrobenus lugubris hor till dessa aggrupper, kan ej av- goras pa grund av denna avbildning, ej heller pA grund av texten (I. c. 185). Teckningen visar nog en skivformig 4gg- grupp, men ar for ofullstandig. B. 2. Aggrupper med spiralig aggrad har jag fun- nit normalt endast hos Ablabesmyia monilis (Pl. IV, fig. 16) och Chironomus tendens (PI. I, fig. 42, 43). Aggruppen av Abl. monilis ar oftast synnerligen vacker pA grund av den regelbundna spiraliga aggraden, men ibland kan denna rad — 3 delvis eller helt vara tilltrasslad; en gang fick jag aggrup- pen tradformig och liggande i oregelbundna slingor pa bott- nen. Det normala loppet av aggstrangen Ar dock spiraligt. De funna avvikelserna fran det normala 4ro en fdljd av en viss léshet mellan de ursprungliga spiralslingorna i den nylagda aggruppen. Jag framhaller detta, emedan jag hos Ablabesmyia-arter i allmanhet funnit en lésare hopfogning ~ aggstrangsslingorna ain hos de évriga Chironomiderna. Jag har bl. a. av en for mig okand Ablabesmyia-art fatt en tydligt abnormt formad aggrupp, dar aggraden delvis gar i Parallella fran héger till vanster lépande raka slingor, del- 68 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. vis bildar ett virrvarr 6ver och invid varandra liggande bukter och rader; aven Abl. nebulosa ma namnas har. AV aggrorsvaggen i Abl. monilis’ aggrupper ser man blott spar ytterom Aggraden, men den Ar tydligt enhetlig; stodjetradar ses icke, ej ens sOmmen. I den ena dnden av aggruppen ar slemmet mycket list, och med denna ande fastnar agg- | gruppen i det fria latt vid foremal i vatten. — Johann- | sen har sett (1905; 122) i fangenskap lagda agg av denna ) art. Aggruppen var ,a string of eggs“ av omkr. 1.5 tums langd. Denna var sakert icke en fardigbyggd A4aggrupp. Som : jag namnde, kanner jag ytterligare en art, vars aggrupp kan | raknas hit, naml. Ch. tendens. 1 denna Aggrupp ar sjalva , aggkomplexen lang och strangt cylinderformig, men bojd i tva bukter och omgiven av ett sammanflutet ytslem, sa att | det hela far formen av en klump. Aggstrangen léper full’ komligt regelbundet i tata spiralvindningar; stédjetradarna | aro tvinnade och delvis sammansmultna. Av aggrorsvaggen ser man blott 3 koncentriska konturer kring aggens huvud- ande och greniga alghornsartade partier, som utga fran stédjetradarna mot aggraden. Slutligen bér namnas, att jag av Tanytarsus flavipes fatt tvA aggrupper, i vilka aggraden varit tydligt spiralformig, men i de flesta aggrupper VY samma art ar den hastskoformigt hoger-vansterlépande. Weismann sager (1864; 3) om adggen i Aggruppen 2¥ ‘Chironomus nigro-viridis, Macq(?) ,Sie liegen, wie dies be _ reits von Killiker beschrieben wurde, in einfacher Reihe _ spiralig um einen Gallericytinder von etwa 1.s Cent. Lange _ herumgewunden — — —*. Ofta ger aggraden intryck av - ett spiraligt lopp, ehuru detta i sjalva verket ar hastsko- formigt héger-vansterlépande, vilket i sddana fall framgar av «Sg ad lara lage bredvid varandra (PI. V, fig. 3439); a vid spiraligt lopp av aggraden aro de tvinnadé omkring arandra (PI. V, fig. 40). _ oo IV B. 3. Agerupper, i vilka i citen gor hiistskofor- a Bt hOger-vansterlopande bagar, laggas av en Ablabesmyia- me Pe eee eG ‘Tanytarsus-arter och en stor del Chironomus- ater. | ‘Har fruntrider en 1 rikedom p& aggruppsformer oe Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 69 sma sardrag, vilka ett och ett eller i omvaxlande kombina- 4 tioner kunna giva en karaktiristisk yttre och inre byggnad ‘ at narapa ett obegransat antal aggrupper. Man blir mycket snart Overtygad om, att envar art ager sin aggruppsform med for densamma utmarkande speciella egenskaper. Har ma forst a4ggruppen av Ablabesmyia nebulosa nam- nas (Pl. IV, fig. 12, 18), emedan den i en del avseenden visar slaktskap med tidigare beskrivna aggrupper av andra Tanypider. Under férsta och delvis andra dygnet ser man i ett homogent ytslem ett ihopfallet, veckat aggrér, som bildar skenvaggslem kring aggen eller tyckes omgiva en kortare rad av dem. Den vidéppna sOmmen synes tydligt, och den féljer A4ggradens bukter ratt under denna, men sa nara, att det ej kommer till bildning av stédjetradar; faste- strang finnes icke. Det ar ej annat, som paminner om de aggrupper, som har nedan skola jamfoOras med varandra, an den hastskoformigt héger-vansterlépande aggraden, och aven denna ar avvikande dari, att dess 32 bagar successivt min- skas. Aggruppens ena ande innehaller 17--19 agg i bagen, den andra daremot blott 5—6 agg. Hela serien av dessa bagar ar skarpt U-bdjd. Pa tredje dygnet 4r aggréret, dar det alls kan ses, ganska slatt, sémmen synes icke, och av © aggradens regelbundna bukter synes endast en viss rad- — eller baganordning. En halfklotformig aggrupp av samma_— art paminde mycket om aggruppen av 7anypus culiciformis, Sa a a Se ay otydliga bagar. Ofta har jag fatt denna arts a4ggrupper i form av en fullkomligt tilltrasslad trad, som. ligger i lésa — och sammanklibbade slingor pa bottnen. — Hasper be-— de omkr. 400 aggen ,in ahnlicher, aber nicht so zierlicher — : Weise wie bei Chironomus in ungefahr 29 an der Unterseite ee. ; des Geleges u en hi g aa stodjetradar fattas. | 7 nyse av Chironomus s albofasciatus ee il, fig: a1 .c0y 3s ar, vad ré struktur av samma slag som agg- © so net p Mee RETR ERE utom dari, att aggraden lépte i varandra féljande om ock © : arises (1911; 595) den 32 mm stora aggruppen av en aa som enligt honom hir till slaktet Tanypus. I denna aro 70 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. gruppen av Ch. nigrimanus, Ch. brevitibialis, m. fl. (s. 59). Aggroret ar treskiktat, det yttre skiktets inre kontur ar svar att se och synes bast senare, da slemmet stadgat sig. Ytslemmet fr synnerligen klibbande och kan tanjas till tra- dar samt sammanflyter till ett tjockt skikt kring aggrors- komplexen. Aggroérets héger-vansterlépande bukter aro glesa, i en aggrupp av 20 mm langd 18 bukter. Fastestrang finnes icke. I tv& aggrupper syntes de bada med aggrérsvaggen sammanhangande stddjetradarna. Agegrupperna av Tanytarsus fatigans, Tanyt. Spec. Ill och Tanyt. Spec. IV hora nara ihop (PI. Ill, fig. 80, 81 0. PI. V, fig. 1, 2, 4, 5). Det karaktiristiska hos dem 4r en béjd, ofta till klump sammantryckt cylinderform; slappa, vida 1 hastskoform hdéger-vansterlépande aggrérsslingor; ett vitt agerér med ytterst tunna vaggar, vilka stracka sig anda till centrum av Aggruppen och dar forena sig med de endast svagt och utdraget vagbuktande sémkanterna. Fyllnads- slemmet 4r stadigt. Klibbande ytslem finnes, men fram- trader icke latt. Fastestring finnes icke. — Bause har beskrivit (1913; 18; Pl. I, fig. 1) en Tanytarsus-arts 4ggruPP av alldeles samma slag. Han jamfér den med den av Miall och Hammond beskrivna och avbildade aggruppen 4V -Orthocladius sp., vilken jag tidigare omnamnt (s. 59). Han har ej iakttagit ytslemmet, men val det fullstandigt genom skinliga Aggréret. Detta skall vara ,in unregelmassig®, spiralartige Windungen gelegt“, vilket intryck litt kan fs, om 4ggruppen icke ar regelbunden samt faller nagot ihop, ansluter sig narmast aggruppen av Tanyft. flavipes, som not _ malt lagger Aggréret i hastskoformiga héger-vansterlépande _ bagar. Aggréret ar synligt blott som 1—4 koncentriska ljus- brytande linjer kring aggen; stédjetradarna aro uttanjt va- giga. Ibland antyder en fran dem utgaende fin strimmighet, Med tydligt spiralformig aggrad, en annan gang en dylik, utom att i denna en vindning gjorde en aterlépande bukt varpa den av Bause gjorda figuren tyder. — Till desst | att de aro sammanhangande med aggrérsvaggen; fastestramg finnes icke. En gang har jag av denna art fatt en ageruPP ne a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 71 I bagge fallen voro stédjetradarna tydligt tvinnade kring varandra (Pl. Ill, fig. 44 0. Pl. V, fig. 40). Aggruppen av Tanytarsus parilis (Pl. Ill, fig. 48, 49) liknar 4ggruppen av t. ex. Chironomus plumosus daruti, att de hastskoformiga bAgarna dro tatt stallda, och uti stédje- tradarnas lopp och Aven diruti, att en lang fastestrang fin- nes. Aggraden dr nagot svar att folja, emedan aggréret ej synes tydligt och avstanden mellan aggen 4ro lika stora eller variera pa samma siatt, oberoende av, om Aggen sta i samma rad eller ej. Emellertid framgar aggradens i hast- skoform héger-vansterbuktande lopp diarav, att stédjetra- darna lépa jamsides och icke tvinnade omkring varandra. Dessa stédjetradar aro ofta grova, och man kan ibland se en slinga av en sAdan bilda en sluten 6ggla, genom att vid nagon beréringspunkt av tva knan av traden dessa smalt samman. Aven ytslemmet ar synnerligen klibbande. Agg- gruppen ar spolformig, halvman- eller S-formigt béjd, omkr. 6 x 3 mm stor. En egendomlig och svarforstadd aggrad patraffar man i 4ggruppen av Chironomus dux (Pl. Il, fig. 35, 36). 1 en fardig aggrupp ses knappt nagot, som skulle tyda pa rad- anordning av aggen. Dock ar Aggraden hastskoformigt héger-vansterlépande, och man ser den synnerligen tydlig Och vacker i en nylagd aggrupp. Bagarna dro éppna, och hela aggkomplexen dr skarpt U-formigt béjd. Sa snart vattenuppsugningen begynt, svaller slemmet starkt och aggraden forstéres. Endast ytslemmet visar Annu en tid bortat farorna mellan de olika bagarna. Ibland lyckas det Senare att fa se den en bage motsvarande aggradsdelen beskriva en ganska regelbunden sicksacklinje (fig. 36). Denna Aggradsdel har liksom pressats ihop fran sidorna, s 2 uppenbarligen en f6ljd av den ratt starka dilatationen av _ €ggréret och slemmets enorma uppsvallning. Slutligen ar agegruppen som en till formen varierande klump med myc-— ket tjockt ytslem och med en i stérre och mindre slingor 3 _ lOpande aggrad. Varken aggrorsvagg | Blige: ppt het _ : er eet alnens I g, 72 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aagglaggning och aggrupper- band. Dimensionerna variera kring 9 5 mm, och klumpen ar nagot plattryckt. — Ch. Spec. VI, som mycket paminner om denna art, lade en aggrupp av klump- eller rovform (Pl. Il, fig. 39). Aggrérskomplexen ar U-formigt b6jd och med 11 stringt i hastskoform héger-vansterlépande glest- stallda bagar. Vid de mittersta bagarnas Atervandnings- punkter synes tydligt aggrérsvaggen med sin yttre -och inre begransning. Ungefar s& skulle aggruppen av Ch. dux se ut, ifall det ej skulle komma till den ovanbeskrivna om- daningen av den jamna daggraden i var bage. Aggrupperna av Chironomus Spec. II (Pl. 1, fig. 34, 35), Ch. Spec. Ill (Pl. 1, fig. 38, 39) och Ch. Spec. IV (Pl. V, fig. 16, 17) hava en del egendomliga och gemensamma drag. Ytslemmet Ar tjockt, tydligt, pa ytan finskrovligt och mot mork bakgrund blaaktigt skimrande. Aggréret ar synner- ligen vitt, och dess svagt tvarveckade eller slata vagg visar tydligt en inre och en yttre begransning. Hos de bagge sistnamnda 4r vaggen mot aggruppens periferi fér ifraga- varande (undergrupp B) aggrupper ovanligt tjock, lika tjocka aggrérsviggar finner man blott i undergruppen A. Bagar- _ mas aggrad har ej ett jamnt lopp utan slingrar i svaga bukter -&t sidorna, men i alla bagar pa ungefar motsvarande satt; hela 4ggkomplexen ger, betraktad med blotta dgat, en bild, sp Gsewewy a E : q FS Ne ag rT eT ee ee ee ee eee villeen Wate duns jamfor den’ av eran iat _ sdkta Aggruppen, till aggrupper av ifragavarande | en Chi ee ae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 73 saga, var gransen mellan ytslem och Aggroér gar, ifall icke det vida slemlagret, som tydligt visar de i hastskoform hoger-vansterlépande bukterna 4dr att uppfatta som Aggror. Forhaller det sig s4, maste jag lamna fragan om ytslem- mets forekomst oavgjord, emedan jag i intet fall funnit ens nagot spar av slem ytterom det nyssnamnda vida slemlagret. Aggruppens form 4r ovoid, svagt plattryckt, den ar anda ‘till 10x 54.5 mm stor, 4ggrérsbagarnas antal varierar mellan 8—13 med 30—40 4gg i var och en; i en aggrupp kunde tydligt ses, att 4ggraderna i varje bage gjorde all- deles motsvarande sicksackbukter. Samma sicksackbuktande aggrad har iakttagits av Johannsen (1905; Pl. 31, fig. 15) i 4ggruppen av en Chironomus-art. Fastestrang finnes och grova, bandartade stédjetradar (Pl. V, fig. 38) av samma typ som i de tre ovanbeskrivna aggrupperna. Aggrupper av den har sist upptagna typen laggas av F Chironomus tentans, Ch. Spec. I, Ch. Spec. V, Ch. lugubris, Ch. riparius, Ch. flaveolus, Ch. aprilinus, Ch. ferrugineo- f vittatus och Ch. plumosus. Narmast till dessa ansluta sig Ch. Spec. Il, Ch. Spec. Ill och Ch. Spec. IV, vad formbestan- digheten, detaljernas sirlighet, exaktheten i byggnaden och precisionen av de olika delarnas inbérdes lage i A4ggruppen vidkommer. Denna typ har blivit tidigare uppmarksammad i vida hégre grad an de évriga. Det har ej lyckats mig att — fa se Robin’s beskrivning 1862 av en Chironomus-arts agg- me grupp. Enligt Balbiani (1885; 540) har denne férfattare _ studerat aggens lage i slemmet och Aggruppens struktur © yavec beaucoup de soin“. Som jag tidigare (s. 68) antytt, ‘ Ko ister (1866; ~~ om 1 Aggruppen av en 74 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. nolikt ar, att fdljande i litteraturen omnamnda Aggrupper aro av ifragavarande struktur: 4ggruppen av en Chironomus- art, Theunert (1869; 5); av Chironomus sp., Balbiani (1885; 542—43; fig. 1—2); av en Chironomus-art, Ritter (1890; 410); av en Chironomus-art, Johannsen (1905; Pl. 31, fig. 15) och av Chironomus cayuge, Tilbury (1913; fig. e). Miall giver (1895; 147—48, fig. 44 A) i huvudsak fdéljande beskrivning av aggruppen av Ch. dorsalis. Aggen aro ordnade i aggruppens perifera del i Atervandande bag- formiga bukter. Hela aggruppen 4r fastad vid stranden (bank) medels en trad, som gar genom Aggruppen i dess centrum i en serie bukter och Atervander i lika manga mot- svarande och 6ver varandra liggande bukter. Om dessa tradar tanjas ut éver sin dubbla langd, aterga de ej mera be till sin ursprungliga langd; de kunna till foljd av sin genom- ____ skinlighet ej ses utan fixering. I det ofta citerade arbetet : av honom och Hammond (1900; 153—56, fig. 116 A) ar beskrivningen 6ver denna aggrupp fullstandigare. Den 2 em langa Aggruppen Ar cylinderformad med rundade 4ndar. I denna slemcylinder ligga aggen icke pa mafa, utan i ett sarskilt buktande aggrér, vilket ligger nara ytan och dar gor de turvis fran hoger till vanster och fran vanster till héger gdende bukterna. Dessas antal ar anda till 19, och envar av dem innehaller omkr. 45 agg. Réret kan ses en dast om slemmet fixeras, t. ex. med kokande vatten. Det agg av sannolikt Ch. confinis och Ch. riparius (1911; baa _ Hans beskrivning av aggruppen (I. c. 547—48) giller nagon” dera artens, event. bigges. Den ar svagt bojd, cylinder formig, 0.s—1.s cm lang och innehaller 600—1,200 agg nafs 4 ytan och i aterlépande bagar (Umgiingen). Aggen liga * Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 75 ett sarskilt tunt slemhdlje, alla nastan taktegelartat efter varandra, ,mit dem Vorderende nach innen geneigt, die Langsachsen eines Umganges parallel gerichtet, die zweier benachbarter Umgange gekreuzt“. Slemcylinderns yta 4r fibrig och omspinnes samt insnores svagt av fina, latt vag- buktiga tradar, liksom av tunnband. Aggruppen skall i all- manhet d6verensstimma med Robin’s typ 1. samt Miall’s och Hammond’s beskrivning av A4ggruppen av CA. dorsalis, men skiljer sig dock genom de ofta pa det sirligaste satt buktande stddjetradarna (Achsenfaden) av starkt ljusbrytande substans. Dessa beskriva ,bei Ch. riparius? und Ch. con- finis?“ oregelbundna eller skruvlika vindningar och aro hos den férra fullkomligt homogena, men hos den senare finnes uti en tydlig lumen en klar andra trad, som i brottstyckena ofta sticker fram i dessas bagge Andar. Den av Goeldi undersékta iggruppen av Ch. calli- graphus (1905; 134; Pl. P, fig. 138 0. 139) hér till den ifraga- varande typen, ehuru den icke fdéreter de hastskoformiga bagarna, alltsA icke ar cylinderformig; detta emedan den flyter utbredd pA vattenytan. Den har tydligen lagts av honan sa, att denna med sin bakkropp leder aggstrangen turvis at héger och vinster, utan att lata den tillika be-. skriva de hastskoformiga baglinjerna snett bakat. Salunda uppstar denna aggrupp, dar aggraden gér sammantrangda parallella lopp turvis fran héger till vanster. Atervandnings- punkterna fro avrundade och hela aggraden buktar sig i ett jamnt plan. Nara till denna enkelt byggda aggrupp ansluter — sig av de d4ggrupper, som jag undersékt, aggruppen av Ch. Spec. I (Pl. 1, fig. 27, 28). Har ar histskobagen annu mycket svagt béjd, en gang omiarkligt, sa att jag vid forsta gransk- ningen med lup fick intrycket av en pa bottnen liggande relativt smal och tjock skiva. Aggrérskomplexen kommer cae care ee ae _ Salunda att vara mycket grunt rannformigt urgrépt, och vid dess kanter vander sig aggradens lopp om, turvis at hee 2 (Och vanstra sidan. Det kommer dnnu icke till bildning av _ ___ St6djetradar. I alla dvriga Aggrupper av denna typ beskriver _ 8ggraden den hastskoformiga bagen fullt ut; vanligen berora 76 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. de hégra och vanstra Atervandningspunkterna varandra sa, att den ena sidans Atervandningspunkt kommer att ligga mellan den motsatta sidans narmast féregaende och nast- féljande atervandningspunkter, men stundom blir dock mel- lan dem en smalare springa lings hela aggruppen; hastsko- bagen ar da narapa ringformig och nagot plattryckt. Harpa beror aggruppens mer eller mindre rena cylinderform. Ratt vackra cylinderformiga aggrupper har jag alltid sett hos Ch. tentans (Pl. I, fig. 31, 32), ofta hos Ch. aprilinus (PI. |, fig. 15, 16), stundom hos Ch. riparius (PI. I, fig. 19, 20) och enligt Miall och Hammond skall den forekomma hos Ch. dorsalis. Ch. lugubris (PI. I, fig. 23, 24) har en trind, mot spetsen avsmalnande aggrupp. Aggform har jag funnit = hos ur vattenputtar tagna aggrupper av ett par arter, en av dem ar Ch. Spec. V (PI. V, fig. 21). Aggruppen av Ch. : | | ferrugineo-vittatus, (PI. I, fig. 6, 8) ar tilltryckt cylinder-, bat- eller skovelformig, stundom oregelbundet koppformig; aven ageruppen av Ch. plumosus, (Pl. V, fig. 13) varierar till for- men och 4r stundom tjockt cylinderformig. Ch. flaveolus (PI. I, fig. 12) har en trubbigt spolformig, nastan cylinder- formig aggrupp.’ Alla dessa arters aggrupper kunna vara mer eller mindre bdjda, stundom skarpt béjda. Ytslemmet ar alltid svart att urskilja, utom i 4ggruppen av Ch. ripa- _ rius. Det utmarkes darav, att det bildar ett lést lager av _ ytterst tanjbar och lés substans, som ibland tranger in mel- lan de mot varandra liggande aggrérsvaggarna (Ch. tentans och enl. Miall’s och Hammond’s teckning 1900; fig- 116A — i : Ch. dorsalis). Da jag i de speciella beskrivningarna av agg grupperna anmarker, att ytslem icke kunde urskiljas, beTor det darpa, att jag, sedan jag hos senare funna och andra ar ter tillhdriga aggrupper pvisat dess forekomst, ej mera hade — a tillfalle att ytterligare granska dessa aggrupper (Ch. flaveolus, Ch. lugubris, Ch. Spec. V). Det ar alltsd méjligt att Aven dessa aggrupper hava ytslem. Av aggrupper av denna typ oo far 1 man forst intrycket, att de synnerligen skarpt oT ze Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 77 varierande satt ojaimn, men jamnar sig vanligen senare. Jag har tyckt mig finna, att dylika ojamnheters fortbestand ar beroende av vattnets temperatur, i vilket aggrupperna ligga; i varmare vatten férsvinna i allminhet alla smadrag i slemmets struktur. Aggrérsbagarnas mot varandra pres- sade ytor visa avensa olika grad av jamnhet och sluta full- komligt tatt till varandra, utom hos Ch. tentans och Ch. dorsalis (se harofvan). Under Aggroérets yttre grans Ar ett ganska tjockt skikt av uppmjukat aggrérsslem, vars inre begrinsning ofta synes kring iggen som en ljusbrytande | linje. Mellan denna inre grins och agget finnes det spar- — samma fyllnadsslemmet, vilket i storre mangder tyckes fylla aggruppscylinderns inre. Sémmen Gr alltid vidéppen, och det bildas ofta konstrikt och regelbundet buktande stédje- tradar. Fiastestrangen har alltid ett brett, stundom rann- formigt hoprullat centralband, vilket omgives av ett tjockt, senare voluminést, ytterst klibbande ytslem. Denna hastskoformigt héger-vansterlépande aggrad ater- finner man hos Trichoptera, t. ex. Agrypnia picta (Silfve- nius, 1906; Pl. I, fig. 2 g). Denna, liksom en del andra aggrupper (Phryganeiders och manga Leptoceriders, Limno- philiders samt Sericostomatiders), uppbygges av en aggs (,Strang“, ,Eischnur“) i honans genitalfack, och strangenléper _ da hos de olika arterna i olikartade bukter (Silfvenius, t. c. 30, 64). Huru aggraden, om en sadan finnes, léper i aggrupper av Odonata, Ephemerid@ och Plecoptera, kan Jag €] avgéra med tillhjalp av de tekningar och avbildningar jag — sett, ej heller har jag funnit nagon beskrivning dérom. Ur- fjaderformigt aggradslopp, sasom hos Corethra plumicornis — och Triwnodes bicolor, har jag ej iakttagit hos nagon Chiro- — 5 nomids aggrupp. : ane I Kieffer’s forteckning dver arter, tillhérande fam. a Chironomide, (W ytsman: Genera Insectorum, del 42, 1906) .8ro 58 genera uppraknade. De arter, vilkas aggrupper jag _undersékt, férdela sig p& endast 13 av dessa: i subfam. Il Ka _ Chironomine 6 gen., i subfam. Ill Tanypine 3 gen. och i sub- 1am. IV Ceratopogonine 4 gen. Da aven i litteraturen endast 78 Munsterhjelm, Om Chironomidernas A4ggliggning och aggrupper. j undantagsfall en mera ingdende beskrivning Over dar om- namnda aggrupper férekommer, 4r det fdr tidigt att for- sodka avgora, om och i vilken utstrackning de olika agg- gruppstypernas fordelning inom ifragavarande familj sam- manfaller med den systematiska piteraiiees i slakten och arter. Bland de av mig undersékta aggrupperna, som hora till arter av slaktet Chironomus, aro aggrupperna av Ch. tendens och Ch. flavus goda typer. Kring aggruppstypen Ch. plu- mosus gruppera sig nara flere aggrupper, andra ater visa slaktskap, om ock avlagsnare, med den. Till denna typ an- sluta sig, dock med distinkta s’regenskaper, A4ggruppen aV Ch. Spec. I] och de om varandra paminnande Aggrupperna av Ch. Spec. Ill och Ch. Spec. IV. Ch. viridulus har en tyd- lig sarstallning inom ifragavarande typ. Som foretradare for annu en typ framtrader aggruppen av Ch. viridis, och till denna ansluta sig ater flere aggrupper av Chironomus-arter. Till typen Ch. nubeculosus ansluter sig tydligen Ch. pullus, sannolikt aven Ch. scalenus och Ch. pedellus. Slaktena Metriocnemus’, Cricotopus’ och Orthocladius’ 4ggrupper skilja sig fran den tradformiga typen Ch. viridis genom ett enk- lare agerér, fran varandra ater genom de sistnamndas ve- kare byggnad och de férstnamndas aggtyp (Typ. IV, s. 80). Slaktet Tanytarsus ar det mest heterogena, vad a4ggruppern@ _vidkommer. Har varierar, utom konstruktionen (enskilda _ agg, sma sammangyttringar, klumpformiga aggrupper med a epiralig eller histskoformigt héger-vansterlépande aggrad | mt Aggrupper av trad- och slangform) Aven Aggtype? _-visentligt (Typ..1, och Typ. V, s. 80). I subfam. Ill Tanypine tyckes den mer eller mindre aV- _ rundade, klumpformiga aggruppstypen vara allman (Thiene- mann och Zav¥el, Hasper m. fl.). Aven jag har funnit den eT aati nervosus, Tanypus culiciformis och T. choreus riation rader i 4ggruppernas konstruktion hos slaktet Abla- mare undersdkt, alla i detta avseende aro olika. Alla dess@ hos nagra obestamda arter. En anmarkningsvard V@ _ 4 besmyia, i det att de fyra arternas aggrupper, vilka jag nar- ae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 79 Tanypider ha dock samma Aggtyp (Typ. VI, s. 80) och den avviker fran de 6vriga Chironomidernas. Alla av mig kanda aggrupper av subfam. IV Ceratopo- gonine lata sammanfoéra sig under huvudgrupp I (s. 47) och skilja sig skarpt fran évriga Chironomiders bade till kon- struktion och aggtyp, och Aven sinsemellan aro de, utom Bezzia- och Palpomyjia-arternas, mycket olika till byggnad och aggtyp. Chironomid-aggen ha i stor utstrackning uppmarksam- mats som forskningsmaterial vid embryologiska unders6k- ningar. Genom sin stora klarhet och genomskinlighet dro de sardeles lampade harfér. Men i det hela ar beskriv- ningen av aggen, sAval i arbeten av ovanantytt slag, som i skrifter, vilka mera direkt behandla Chironomiders aggrup- per, kortfattade, och man saknar nastan helt och hallet jam- forande data om ifragavarande insektfamiljs agg. Aggens lage. Dar aggens lage ar nagot sa nar fixerat av slemmet, och det kommer till bildning av formbestandiga aggrupper, ar aggets caudalpol alltid vand inat, mot centrum eller, om honan faster vart agg for sig, mot underlaget. Blir fyllnadsslemmet, event. det Ovriga slemmet, senare mycket lést (en del Chironomus-arter, Tanypider m. fl.), sa falla aggen at olika hall och kunna undantagsvis ligga med huvud- Polen vand mera mot centrum (Ablabesmyia, Tanypus). Pa — grund av den erfarenhet jag har, antar jag, att nagot sadant maste ha férelegat, da Hasper i en Aggrupp av Tanypus | (1911; 595) fann aggen ligga ,mit dem Kopfpol nach innen geneigt, den Schwanzpol nach aussen gekehrt“. For éfrigt beror aggradens mer eller mindre stora regelbundenhet ofta av yttre omstandigheter, sA t. ex. bibehalles anda till slutet _ 2 den ursprungliga jamnheten av aggraden, om aggruppen far _ a svalla upp i kyligare vatten och halles dar utan att rubbas. a. En del Tanypider bilda dock undantag. oe f ens form. Hos arter av underf. Chironomine aro “gen, som nylagda och sedda fran sidan, av ndstan ellip- tisk form, men sedda fran t. ex. dorsalsidan, platta; i en ny- lagd aggstring bilda de en tat rad, paminnande om i bagge 80 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. andarna trubbiga, korta stavar. Aggen av Bezzia- och Palpomyia-arter aro redan som nylagda stavformiga och av Culicoides versicolor ringformiga, men Aven dessa 4ro till en bérjan mera trubbiga och avrundade i polerna 4n senare. Alla Chironomid-agg erhalla sin slutliga form senast under det andra dygnet. Denna aggform behandlas narmare har nedan. Men Aven aggens storlek ar vasentligt olika beroende av dess Alder. Detta giller alla Chironomi- ders 4gg, som jag undersékt. Tva arters agg ma tjana som exempel: Chironomus nubeculosus 0.24 < 0.09 mm (nylagt) och 0.29 < 0.083 mm (pA andra dygnet), Tany- Dooolov'o Fig. 8. Agetyper: I Chironomus tentans. II Ch. brevitibialis. II Crico- 4 topus silvestris. IV Metriocnemus fuscipes. ¥ Tanytarsus tenuis. VE X Culicoides versicolor. X Ssipoucin lineata. X 75. - tarsus tenuis O15. < 0.075 mm (nylagt) och 0.20 < 0.105 mm (pa ‘ andra dygnet). I allmanhet minskas tjockleken, medan lang” den vaxer, och detta pa teh av att agget blir trindare. p ‘Men Tanytarsus-’gg av typ V. (se har ovan) 4ro minder _ _ platta som nylagda an de Berigke (mdjligen dock med 4 undantag av Bezzia-, Palpomyia- och Culicoides-arters, vilka ej heller pressas in i en aggstrang). Mot slutet av ae lingen dkas ‘Aggens dimensioner nagot. 1a e amnda arter varit av féljande typ eh Fig. 8, D. Langden: tjockleken ae oh rst ta tjockleken i i slutet ave seat er nee aches Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 81 caudalpolen nagot spetsigare, dorsalsidan svagt insvangd, ventralsidan jamnt konvex: Corynoneura scutellata, alla Chi- ronomus-arter, utom tva (typ II), Tanytarsus flavipes, Tanyt. parilis, Tanyt. pusio, Tanyt. dissimilis, Tanyt. muticus och Tanyt. albipes. Typ Il (Fig. 8, II). Langden: tjockleken = 3'/, — 4:1; agget jamntjockt fran huvudpolen till nagot éfver mitten, harifran nagot avsmalnande mot den spetsigare caudalpolen; dorsalsidan indt, ventralsidan utat kraftigt svangda: Chiro- nomus brevitibialis och Ch. albofasciatus. Typ Ill (Fig. 8, III). Langden: tjockleken = 2—3:1; storsta tjockleken kring slutet av férsta tredjedelen fran huvudpolen rakaat. Huvudpolen brett rundad, caudalpolen hastigt avsmalnande; dorsalsidan rak eller mycket svagt in- svangd, ventralsidan starkt konvex: Cricotopus- och Ortho- ¢cladius-arterna samt Tonytorsen fatigans, Tanyt. Spec. Ill och Tanyt. Spec. IV. Typ IV (fig. 8, IV). Langden: tjockleken = drygt 2— 2"/3:1; stérsta tjockleken i mitten. Huvudpolen trubbigare avrundad 4n den hastigt smalnande caudalpolen; dorsalsidan i mitten tydligt konvex, men hiarifran mot huvud- och mot. caudalpolen svagt konkav, ventralsidan kraftigt och jamnt ves konvex: Metriocnemus-arterna. 3 a Typ V (Fig. 8, V). Lingden: tjockleken — 1*/, —drygt 2:1; stérsta tjockleken omkr. mitten. Huvud- och caudal- Polen trubbigt avrundade eller ock caudalpolen stundom ~ hastigt avsmalnande; dorsalsidan helt och jamnt konvex, — ventralsidan kraftigt och jamnt konvex: Tanytarsus Spec. I, 4 iy : Tanyt. Spec. II och Ti anyt. tenuis. es Typ VI (Fig. 8, VI). Langden: tjockleken = 4 ae storsta tjockleken mot slutet av férsta tredjede fran huvudpolen raknat, huvudpolen trubbigt ae pare Bs Polen spetsigare; dorsalsidan langs forsta tredjedelen mark- bart konvex, sedan insvaingd (svagt S-béjd), ventralsidans -Motsvarande delar starkare och svagare konvexa’ (aggen oo Np Vu ig. § 8, vu). Laingden: Snekeken “8 fete 6 82 Munsterhjelm, Om Chironomidernas 4gglaggning och aggrupper- stérsta tjockleken inom andra tredjedelen. Huvudpolen spetsigt avrundad, caudalpolen nagot spetsigare; dorsalsidan. konvex, ventralsidan i mitten nagot starkare konvex: Forci- pomyia picea. Typ VIII (Fig. 8, VIII). Langden: tjockleken = 31/;— 37/.:1; stérsta tjockleken i mitten. Polerna avrundade, caudalpolen nagot spetsigare; dorsalsidan insvangd, den - férsta tredjedelen svagt konvex, ventralsidan starkt och jamnt konvex: Ceratopogon rostratus Typ IX (Fig. 8, IX). i iieden: tjockleken = 5:1; agget jamntjockt till mitten, sedan avsmalnande. Polerna avrun- dade, caudalpolen nagot spetsigare. Agget ringformigt, polerna tryckta mot eller nagot férbi varandra: Culicoides versicolor. | Typ X (Fig. 8, X). Langden: tjockleken = 7!/; — 97/4: 5 -. agget jamntjockt till mitten, sedan avsmalnande mot caudal- polen. Polerna avrundade, caudalpolen nagot spetsigare; dorsalsidan mellan huvudpolen och mitten latt konvex till rak, fér dvrigt svagt insvangd, ventralsidan jamnt och svagt konvex: Bezzia- och Palpomyia-arter. Av typ I ar det av Miall och Hammond tecknade (1900; fig. 16 F) agget av Ch. dorsalis. | det i utveckling _ langt framskridna agget har dess storsta tjocklek dock for- flyttat sig till ndgot nedanfor mitten av Agget, vilket i regel Sker. Till denna typ héra aven de Chironomus-aigg, som avbildats av Weismann (1864; Pl. I—IIJ), Kupffer _ (1866; Pl. XX), Balbiani (1885; Pl. XVI), Goeldi (1905; _ Pl. P, fig. 139) m. fl. Av typ Il] dro sannolikt aggen av _ Orth. Thienemanni (Thienemann, 1906; 147) och av Cric.. limnanthemi, ovarialagg, (Kieffer, 1910; 38); till denna -Bause omnimner (1913; 18; Pl. I, fig. 1), och de sta tydlige™ re es. gen av Tanytarsus-arterna. Till typ VI later det av Fries typ” hora sakert annu aggen av den Tanytarsus-art, som form och storlek nara de av mig till typ III hanforda 4g tecknade (1823; fig. 6 b) agget av Tynypus hanféra sig, vat storleksforhallandena vidkommer, men formen 4r tydligen- © aah pe maga tecknad. Til typ X kan utan svarighet han~ Ef a oe Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 83 foras agget av Bezzia hydrophila (Rieth, 1915; 394—95) och Spheromyas (Palpomyia) argentatus (Johannsen, 1905; Pl. 31, fig. 9); aven agget av Ceratopogon (Bezzia) bicolor hér tydligen dit (Gercke, 1879; 223). — Det av . Lutz omnamnda (Rieth, 1915; 395) agget av Culicoides marium ar av ,Bananenform“. Aggen av Diamesa culicoides aro enligt Heeger (1853; 11) ,fast walzig, gegen vorne etwas verschmilert, kaum '/,” lang, beinahe halb so dick“. Agg av den for Chironomiderna typiska formen har jag funnit hos Dixa amphibia? (agg av typ I) och hos Psychoda humeralis (agg av typ III). Wesenberg-Lund har teck- nat av en del agg av Dytiscide och Odonata (1915; fig. 378); av dessa aro aggen av Hydaticus, Acilius och Dyftiscus till formen av typ I och, fransett den vassa, spetsiga huvud- Polen, 4ven aggen av Erythromma och Lestes. I Goeldi’s avbildning av agget av Culex fatigans (1905; Pl. A, fig. 5) framtrader formen av ett Chironomus-agg, utom att caudal- polen ar mycket spetsig. Den spollika aggformen, som pa- traffas hos Tipulide och Culicide samt Brachycera har jag ej funnit hos nagon Chironomid. Att den dock forekommer i flere diptargrupper ar kant; jag har funnit den hos aggen av en Cecidomyid och Osborn har funnit den hos Ceci- domyia destructor (1898; 17); de Geer har tecknat agget (1776; Pl. 25, fig. 21) av ,petites Tipules“ (? Cecidomyide, se |. c. fig. 15) s&ésom nagot svangt spolformigt. Vackert Spollika agg med en tvart avtrubbad utdragen spets i huvud- Polen laggas ay Euthyneura nigra. Den sfariska och den rent ovoida aggformen, som kanneteckna aggen av Tricho- Ptera (hos Hydropsychide@ dock 3.2:1, enligt Silfvenius, 1906; 74), Ephemerid@ och en del Odonata, har jag ej hel- ler funnit hos de Chironomid-agg, som jag undersokt. Dar- ‘mot har jag traffat pa den ovoida formen hos 4ggen av en Mycetophilid. ae a _ Aggens storlek. Den absoluta storleken av aggen 4r hos olika slakten: a 84 Mansterhjelm, Om Chironomidernas Aggliggning och dggrupper. — ai Slakte. SUR Ot: Minst. Stérst. Corynoneura scutellata 0.20 0.07 mm_ 0.23 X 0.075 mm Chironomus scalenus 0.22 x Os ,, ‘. plumosus 0.45 XK 0.18% Cricotopus bicinctus O.as < Q.075 ,, % silvestris 0.29 X O12 -Orthocladius Spec. | 0.21 X 0.08, ie ‘3 variabilis 0.32 X O11 » ‘ eas typ 1 pusio 0.21 X 0.08, a “ parilis 0.30 X O11 on — : Eyes Ill fatigans O19 O08 , ‘e po Ager, TH 0.23 X 0.10» * , typ V Spec. I 0.145 0.09, my ges tenets 0.20 X 0.09 » Metriocnemus flavifrons 0.21 * 0.09 , AN fuscipes O.23 X 0.11» _Procladius nervosus — 0.42 X O12 » - Tanypus culiciformis 0.29 x 0.09 ,, ” choreus 0.29 X O11 » Ablabesmyia monilis 0.29 X 0.09, Hn a nebulosa 0.38 X 0.13. » _ Forcipomyia _picea Ze 0.29 X 0.08 » _Ceratopogon rostratus a 0.40 X 0.13 » curebvens versicolor. © — 0.50 X 0.10 » ia leucogaster 0.51 « 0.07 ,, ans Pes oy Lau Spec. I 0.70 X 0.08» ete flavipes 0.59 < 0.07 ,, Pc ause pec 0.74 < 0.08 poghinng ine mm itt a. maximum “ase mm (ie pec. I och Sheard Epintey Hos ae hing aro notearnie enligt Be Ons | mm. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 85 0.o7—0.09 mm, och det kortaste a4gget hdr till de tjockaste, det langsta till de smalaste. Maximilangden av de olika slaktenas 4gg varierar vanligen mellan 0.23 och 0.s2 mm och ar minst, 0.20 mm, hos TJanyt. tenuis och stérst, 0.74 mm, hos Palp. lineata; stora agg (ver 0.40 mm) finner man Aven hos slaktena Chironomus och Procladius. Tjockleken av dessa agg av maximilangd varierar mycket, fran 0.0o7s till 0.15 mm. Jamfér man aggens langd och tjocklek i underfam. Chirono- mine med motsvarande dimensioner i underfam. Ceratopo- gonine, sa forete dessa sistnamnda de intressantaste dragen. Gransvardena for aggens langd hos de férra aro 0.20—0.45 mm och for deras tjocklek 0.07s—0.15 mm. Tager man i be- — traktande, att artstorleken i den artrika underfam. Chirono- mine varierar starkt, sa finner man, att variationen av aggens dimensioner ar ganska blygsam. Da t. ex. honan av Ch. plumosus ar omkr, 4 ganger langre och abdomens tvar- snitt omkr. 8 ganger vidare an motsvarande dimensioner hos Ch. Spec. Ill, sa ar agget av den foérra arten blott 2 — ganger langre och dess tvarsnitt omkr. 2.3 ganger vidare an hos den senare. Fordenskull har aven Ch. plumosus 1500--2000 agg, medan Ch. Spec. III har blott 200—400 agg. Honorna av underfam. Ceratopogonine iro jamfoérelsevis sma, de av mig undersékta 2—4 mm. Gransvardena for agglang- den 4ro 0.29 och 0.71 mm och for tjockleken 0.07 och 0.13 mm, och den 4r hos de korta 4ggen stérst. Detta liksom Aven aggens mycket varierande form, vilken harovan behandlats, aro fakta, vilka i sin man, utom att de tyda pa intressanta biologiska férhdllanden i underfamiljen, Adagalagga sarstall- ot Ringen ay denna underfamilj bland de 6vriga i familjen eae Chironomide. — Culicidernas agg kunna vad storleken vid- | ommer narmast jamforas med Ceratopogonidernas. De av — ~ Goeldi (1905) nace aiggen av ani dro O42 e 1.029 X O.14 — 0.29 m i cs Aggens se ‘hiorinas ‘Chironomid-aggens farg i iarg _ ‘harleder sig av vitellus nutritivus eller av chorion. Det be _hylagda agget foreter firgen av vitellus jamnt fordelad (da : ee ar Pehomewsc cis men 3a snart Dippaernints eat ee 86 Munsterhjelm, Om Chironomidernas iggliggning och aggrupper. ning vidtagit, drager sig fargen med naringsgulan all tmera mot centrum ay agget for att slutligen samlas kring diges- tionskanalen. Vitellus formativus liksom embryonalvavna- derna aro farglésa; hos Ablabesmyia nebulosa har jag dock funnit en svag gul farg hos dem, och huvudkapseln hos Cricotopus-arters embryoner blir mera eller mindre tyd- ligt askgra. Hos en del arter antager chorion under ut- vecklingens fortskridande, ifran att i bérjan ha varit farg- lést eller vitt (Ceratopogonine), en mer eller mindre kraftig farg och bibehaller sin genomskinlighet eller bliver mer eller mindre opakt. Oftast ar chorion genomskinligt och anda till slutet fullkomligt farglést eller mycket svagt fargat. Foéljande uppgifter om aggens farg gilla agg under det forsta dygnet; chorions farg har daremot bestamts férst efter larvernas klickning. Aggen ha granskats i mikroskop vid svag férstoring (x 60) och vanlig belysning. Aggen av de morka Chironomus-arterna aro bruna, brungula eller kraftigt gula, medan Aggen av de gréna arterna aro av en grasgrén, svagt gul eller gulgrén farg eller farglésa. Den vackert grasgréna Ch. dux har guldgula 4gg, likasa den ljusbruna Ch. tendens. Aggen av Ch. prasinatus 4ro redan pa andra dygnet av en om fargen av olivolja paminnande starkt gul farg, med trakten av digestionskanalens mitt in- tensivt grisgrént lysande. Ch. brevitibialis och Ch. albo- fasciatus ha farglésa, glasklara agg. DA aggens farg om _ namnes av olika férfattare ar den vanligen brun eller brun- _ aktig hos slaktet Chironomus. Van der Wulp uppget _ dock (1877; 253) aggfargen hos Chironomus annularis som _ ‘jusgr6n. Hos denna art har jag alltid funnit klarbruna eller _ brungula agg. De morka arternas agg fa vanligen, sedda med blotta é gat och mot mérk bakgrund, en matt graktig : mer ‘Aarleder sig, som jag tyckt mig finna, av en ytt fin skro esovegh et av Bead oe emir med ago a _ skiftning, genom vilken naringsgulans farg lyser. De grom@ _ arternas agg Ater visa sig vid dylik granskning mjélkvita ‘med en svagare eller starkare skiftning av samma farg SOM -naringsgulan. Detta egendomliga gra- eller vitaktiga you 4 Ei Be Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 87 mattslipat glas, men mycket finare. Den tyckes vara allman hos Chironomidernas aggskal. Den bidrager sikert till att gora aggen svara att upptickas av fiender. I sjalva verket undga sddana agg mycket latt ens uppmiarksamhet i det grabruna eller gravita bottenslammet. — Chorion ar (som tomt) hos aggen av de morka Chironomus-arterna samt Ch. Srevitibialis och Ch. albofasciatus i allmanhet farglést eller ytterst svagt gul- och graaktigt. Hos Ch. Spec. IJ ar det askgratt med en lysande mork gulbrun flack kring det. svarta micropyle; hos Ch. Spec. I/I ar chorion gragulaktigt och hos Ch. tendens gratt. De gréna Chironomus-arterna ha svagt askgratt, event. litt rdékfargat chorion, men Ch. prasinatus har klart guldgult. Slaktet Cricotopus har svagare eller kraftigare gula agg, Cr. silvestris och Cr. Spec. Il gulgréna. Sedda med blotta Ogat och mot mérk- bakgrund dro de vita eller som hos slaktet Chironomus vita med en skiftning av naringsgulans farg. — Chorion ar rékfargat eller brungult, men hos Cric. bicinctus farglést eller ytterst svagt gult, hos Cric. ephippium Svartbrunt. Orthocladius-arternas agg hava i allmanhet mycket svag, men klar, gul- eller grénaktig farg; Orth. Spec. I och Orth. Spec. II klargrén; aggen av Orth. variabilis aro farglosa. Matt eller smutsigt gulbruna eller gula agg ha Orth. thora- ¢cicus samt Metriochnemus-arterna. Sedda med blotta édgat forete alla dessa agg samma egendomligheter som de ovan- anférda. — Chorion ar hos Orthocladius-arterna farglést eller har en ytterst svag skiftning i gult. Hos Orth. Spec. I] ar det ljusgult, hos Psectr. ictericus gult med skiftning i blekrott. © (En del Trichopterers chorion skall ocks& ha en rédaktig skiftning, i allmanhet ar det farglést): Hos Metriocnemus. : : fuscipes ar chorion gragult. " Aven Tanytarsus-arternas agg aro svagt gréna eller : Svagt gula till gulgréna. Olivgréna aro aggen av Tanyft. Parilis, citrongula av Tanyt. pusio, smaragdgréna av bia teh dissimilis. En egendomlig matt skiftning framtrader i de : citrongula aggen av Tanyt. fatigans, de farglosa aggen av 88 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aggliggning och aggrupper- Tanyt. Spec. IV, de gulbruna A4ggen av Tanyt. Spec. I] samt ibland hos de gulaktigt bruna Aggen av Tanyt. flavipes. Sedda med blotta égat férete aven dessa agg den vita eller graaktiga skiftningen, desto renare, ju svagare farg narings- gulan har. — Chorion 4r ofta guldgult, hos Tanyt. tenuis gult till starkt gult, hos Tanyt. fatigans med dess tva nar- besliktade arter samt Tanyt. pusio farglést, likas& hos Tanyt. parilis och Tanyt. flavipes, dock med en ytterst svag gra- aktig eller gulgraaktig skiftning. Tanypidernas agg visa en egendomlig matt graaktigt gul eller graaktigt brun till brungul skiftning, paminnande om den hos vissa har ovan namnda Tanytarsus-arters agg; den kan, atminstone hos Abl. melanops, liknas vid en matt, ljus laderfarg och harleder sig sakert fran chorion, men ar si utpraglad, att den kan ses t. o. m. i mikroskop. Abl. monilis har dock klargula agg. Aven Hasper har fast sig (1911; 595) vid denna grabruna farg hos aggen av en 7any- pus. Sedda med blotta dgat framtrader ocksa har ganska ~ _ stark den vita eller graaktiga skiftningen. For dvrigt aro - Aggen. bruna till brungula) Thienemann och Zavfel ha funnit (1916; 625) hos Psectrotanypus brevicalcar gron- c aktiga, hos en Tanypid gréna agg. — Chorion 4r i allman- het farglést, hos Abl. nebulosa dock guigratt och Abl. me- _lanops svagt gulaktigt. De nylagda aggen av Ceratopogoniderna visa en vit- _ graaktig, ogenomskinlig och matt farg. Den harleder sig _ fran chorion. Vitellus tyckes ej ha nagon farg, finnes den, ar den mycket svag. Sedda med blotta égat aro aggen vita — till gulvita. Under de narmast féljande dygnen bli aggem ~ allt morkare och kraftigare brungra eller mérkgra till foljd et ; preks: Rieth o. a. Aggskalet _ av Forcipomyia picea - naller dock sin ursprungliga. ee farg eller far — te Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 89 7 laggas i vatten (Trichoptera, de borrande Odonata, Psycho- ) dide, Dixide). Forcipomyia picea, Ceratopogon rostratus och Culicoides versicolor (fig. 12) bilda dock daruti undantag, att chorion ar nagot tjockare. Det rullar, liksom chorion ay 3 Corethra plumicornis, styvt upp kanterna av den Oppning, som larven sprackt sig vid utkrypandet. Dessa arter hora till de harvingade Ceratopogoniderna (hos C. rostratus har visserligen blott honan .delvis hariga vingar), vilka, s4 vitt man vet, i regel tillbringa sitt larvstadium pA det torra. Vanligen faller det tomma aggskalet i longitudinala veck, men 4 kan veckas och skrynklas pa det mest omvaxlande satt b. (fig. 9—11), vilket allt tyder pA en stor tunnhet och vekhet ; hos detsamma. Jag vill sarskilt framhalla, att 4ggskalen aven hos Bezzia- och Palpomyia-arterna skrynklas pa dylikt satt och allts&’ aro mjuka, i motsats till férhallandet hos deras Ovannamnda slaktingar. Som kant leva deras larveri vatten. — Hos Ch. Spec. I] och Tanyt. albipes ar aggskalet finskrynk- ligt och tyckes vara mycket tunt, liksom ibland hos slaktet Ablabesmyia, dar det tomma skalet kan vara hoptryckt till idel finare och erévre tvargaende veck. Pa ytan ay cho- rion hos Palpomyia lineata ser man med starkare forstoring fina tattstllda taggar, paminnande om gris-stubb. Denna stubb ar mycket finare an de synnerligen varierande for- tjockningarna pa Culicidernas chorion (Goeldi, 1905) el- — (Bengtsson, 1913). te Aggens antal. Man faster sig snart vid det synner-_ : ligen vaxlande antalet agg i aggrupperna av samma art. — Aven Miall och Hammond anfora (1900; 154) exempel — Pa Aggantalets variation hos Ch. dorsalis: i 7 aggrupper Varierade aggantalet fran 668 till 1102. Hasper fann (1911; rius?, variera mellan 600 och 1200. Férklaringen hartill _ Maste sikert sékas pa manga olika hall. Manga pa larver- Nas utveckling influerande omstindigheter, sisom mindre _ Tiklig tillgang pa foda eller till aventyrs andra ogynnsamma_ | vine: oe forklara_ ae denna” Aireteclee: sane ler de chitinartade tradarna pa Ephemaridernss chorion a 547) antalet agg hos Chironomus confinis?, event. Ch. ripa~ a 18 till eae ee 90 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. Schneider (1885; 282) aro vinterlarverna av en Chironomus- art dubbelt stérre 4n sommarlarverna pa grund av langre larvliv och oavbruten upptagning av naring. Sannolikt lagga _dylika vinterlarvers imagines ett st6rre antal agg an som- marlarvernas. Forhaller det sig pA detta satt, sa blir for- hallandet sannolikt detsamma om sommaren mellan imagines av larver, som levat pa sjé- eller havsbottnen, dar riklig foda finnes, samt imagines, vilka som larver i for stort antal : levat i dammar, puttar o. dyl. med knapp féda. Men det : ar ej till fyllest att foérklara 4ggantalets variation hos sam- ma art genom variationen av honornas storlek. Jag har av jamnstora individer ay samma art, fangade samtidigt och pa samma plats, fatt dggrupper med avsevart varierande agg- antal (Ch. plumosus, Ch. ferrugineo-vittatus, Ch. nubeculosus, Tanyt. tenuis m. fl.). I dessa och dylika fall ar orsaken till variationen ay antalet agg sannolikt att sdka i mer eller mindre genomgripande foérstéring av kénsorganen genom sjukdom. Schneider anfér (1885; 279), att larverna av Chironomus plumosus i trakten av Giessen och Breslau pa flere mils omkrets voro inficierade av Mermis sp. Knappt en enda individ var frisk. Antingen férpuppade sig larverna icke eller voro sAval deras som de fullvuxna myggornas fortplantningsorgan ofruktbara. Vad vidare de av mig UPP- tecknade talen vidkomma, vilka avse Chironomidernas 4g8- _ antal, sa kunna de i nagra fall representera blott en del (den sista) av de av honan lagda aggen, emedan honan vid infangandet event. avbrutit agglaggningen och avkastat den redan bildade delen av aggruppen. Detta ar dock ej alltid ‘Jatt att avgéra, och d& en sadan aggrupp med ett ovanligt litet antal agg, férutsatt att den icke tillkommit genom e? -valdsam stéring av agglaggningen av nyss namnd art, utan till fdljd av bristfalliga nutritionsférhallanden eller sjukdom ‘ eller dyl., ocksA den avspeglar férhallandena i naturen, ~har jag upptecknat aven dylika sma Aggantal i de speciella = on. seg aeaibaag tiny i detta arbete. — En dylik varia tion av 4ggantalet hos en och samma art Aterfinnes sven: i @ andra insektfamiljer och insektordningar, Culicide, = och enl. eaters (1913; eid Ephemeride. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 91 Det minsta antalet agg har jag funnit hos Corynoneura scutellata. Fyra honor, infangade ungefar samtidigt (tredje veckan i juli), gavo 20, 21, 23 och 34 agg. I tre tydligen fullstandiga 4ggrupper av Chironomus modestus fanns 60, 65 och 72 agg; Ch. flavus gav 87; Cricotopus Spec. Il 46—82; Orthocladius thoracicus 90; Metriocnemus nanus 77; Culicoi- des versicolor 25, 63, 63 och 67; Ceratopogon rostratus 60 och 134 och Ch. scalenus 127. Alla dessa aggrupper aro lagda i akvarium och dro, som jag tyckt mig finna, full- standiga. Av de sma Janytarsus-arterna har jag fatt mycket olika stora 4ggrupper av en och samma art, fran nagra tio- tal till ett par hundra 4gg i var och en. Med dem kan det latt handa, att en infangad hona redan lagt en del av aggen fore infangandet; en del av. dessa arter lagga, som tidigare anforts, sina agg ett och ett eller i sma hopar. Aggantalet i Cricotopus-, Orthocladius- och Metriocnemus-arternas 4gg- grupper varierar ganska mycket och 4r jamforelsevis litet. Endast hos Orth. ictericus har jag funnit 300; hos Cr. annulipes 370 och Cr. silvestris anda till 500 agg. Tanypi- derna liagga vid pass 200—500 agg. Ceratopogoniderna ha i allmanhet ett ansprakslést antal agg, 60—dver 200. De storre arterna: Bezzia leucogaster omkr. 400 och Palpomyia lineata 450—700. Av Chironomus-arterna lagga de med trad-, Slang- och sickformiga aggrupper i allmanhet ett mindre antal 4gg, omkr. 100—300; Ch. annularis dock 600—700, — Ch. viridis 850; och Ch. nigrimanus 500. Av Ch. nubeculosus har jag fatt anda till 450. Arterna med hastskoformigt héger- vansterlépande aggrad hava det stérsta antalet 4gg, vanligen 1000. Over 1000 agg ha: Ch. Spec. II, omkr. 1500; Ch. ferrugineo-vittatus, 1100—1600; Ch. tentans, 1900—2300; Ch. riparius, anda till 1400 och Ch. plumosus, 1500—2000. — | Aggrupper av Culex pipiens har jag funnit 150—200 agg, ay Corethra plumicornis omkr. 120 agg och av Dixa amphi- — < bia? 138—200. Culiciderna kunna lagga anda till 400 agg, €n del arter biott ett’ knappt hundratal agg eller farre. 3 Da sa sma insekter, som Chironomiderna (de stérsta nagot ___ Sver 1 em) kunna ligga ett s4 stort antal agg som hirovan 92 Munsterhjelm, Om Chironomidernas igglaggning och aggrupper. angivits, ar det ej sA férvanande att hos Odonata finna agg- grupper innehallande flere tusen agg. Aven hos Ephemeride ar aggantalet stort; Bengtsson anfor (1913; 278) nagra tal, som variera mellan 240 (Polymitarcys virgo) och 5000 (Ephemera vulgata). jm slemmet. Jag har indelat slemmet, som omgiver Chironomidernas agg och sammanhaller dem, i ytslem, agg- rérs- (resp. vaggslem) och fyllnadsslem, dels pa grund av dess olika fysikaliska egenskaper, dels pa grund av dess biolo- giska betydelse. Om och i vilken grad en skillnad av ke- misk natur ar férhanden hos dessa slemarter dr en fraga, vars besvarande fordrar speciella ingdende undersékningar. Aven tidigare férfattare ha papekat férekomsten av olika slem- arter i Chironomidernas Aggrupper (Miall och Ham- mond, Bause o. a.). Sannolikt secerneras ytslemmet av slemkértelns dorsalfack; likasd haller jag for sannolikt, att fylInadsslemmet fr en produkt av ventralfacket. I de fall, da detta slem férekommer sparsammare inne i aggréret, kan det eventuellt ha blivit inpressat i sémmen eller trangt __utanfér denna, i vilket fall det deltager i bildandet av yt __ Slemhéljet. Det ar svart att bilda sig en uppfattning om _ &ggrérets uppkomst. Miall och Hammond saga (1900; _ 154), att aggréret (egg-pipe, vilket uttryck tydligt inne- _ fattar endast den bildning, som jag kallat aggrérsvaggen) _ mahanda Ar secernerat av ovariet eller ovidukten; ko _ forut saga samma forfattare, att stédjetradarna (interwoven cords), liksom det dvriga slemmet, ,may be furnished by : the gluten—gland“. Jag ar ej bdjd att skilja at slemmet ! ‘Aggrérsvaggen och slemmet i stédjetradarna, vad uppkomst- stillet vidkommer, utan anser, att bagge dessa slemportioner per) nara gemenskap med varandra och avsbndras be samma stalle och genetiskt héra ihop. De visa fardiga agerv aven peas eeiiensoniend drag. S& kan aggrérsvaggens och stédjetradarnas slem tanjas ut till sin flerdubbla langd, — utan att dessa bada_ a inbérdes férhallande fore ndras; dessa bada bildningars slem fargas av slemfargande ) ~ roe starkare j an det ernge, slemmet; de —_ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 93 samtidigt och i samma grad uppmjukas genom vattenupp- Sugning, anda tills deras refraktionsstyrka ar lika med yt- slemmets. I trad-, slang- och sackformiga aggrupper 6ver- gar somkanternas (vilka motsvara stédjetradarna) slem omark- ligt i A4ggrérsvaggens slem, utom att sémkanten ibland ar nagot tjockare an Aggrérsvaggen; detsamma 4r férhallandet i vaggslemmet mellan slemmet i drrkanten och det évriga slemmet. Aven i klumpformiga aggrupper av alla slag fin- ner man vanligen atminstone spar av att aggrérsvaggen sammanhanger med stédjetradarna. I talrika fall ser man tydligt, att A4ggrérsvaggens slem direkt och brett samman- hanger med stédjetradarnas (resp. sémkanternas) slem, utan att nagonting tyder pa en sammanhiftning av tv bildningar, som tidigare varit atskilda. Jag vill ytterligare anfoéra min tanke om uppkomsten av fastestrangen, emedan den 4 sin sida st6der uppfattningen om det gemensamma ursprunget av aggrérsvaggens och stidjetradarnas slem. Det synes mig namligen, som om fastestringen vore den forsta, icke till vidare utveckling komna delen av slembandet (s. 17), och som om dess centralband likasd skulle vara den férsta delen av aggroret. Stddjetradarna sammanhanga alltid med de laterala delarna och aggrérsvaggen med den mellersta delen “av centralbandet. Jag har ej sallan uppmatt en sadan bredd hos detta centralband, att det med en ytterligare liten till- : Okning av bredden skulle racka till att omsluta ett nylagt. agg. Ett centralband av Chironomus ferrugineo-vittatus var on 0.co mm brett, ett nylagt agg av samma art ar 0.25 mm ‘langt. Da detta centralband ej sallan ar mer eller mindre- kluvet, i en aggrupp av den nyssnamnda arten pa fyra olika Stillen (PI. V, fig: 42), sa tyckes harav f framga dess upp- komst av tv& slemremsor. Dessa remsor avséndras tydligen s av de bada laterala facken i slemkérteln. Centralb: Overgar genom en knutartad ansvallning (gr) i Aggréret. Jag hanvisar Annu till det av Miall och Hammond av- os _ bildade tvarsnittet (1900; fig. 84) av slemkérteln hos Ch. dor- Salis; av alla fyra facken i figuren- ar ventralfacket stérst a . Och dorsalfacket minst, bagge ¢ aro. ences “ane dae mellan ‘ 94 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- dem intranga de sma laterala facken fran var sin sida kilartat nastan till mitten. Foér att fa klarhet dari, om aggen mOjligen redan i ovidukten skulle vara forsedda med slem, har jag tagit 4gg ur honor, som hallit pa med agg- lagening och infért dessa Agg i vatten. Jag har dock ej kunnat pavisa nagot slem kring dem. PA grund av det ovan anforda och pa grund av vad jag tidigare sagt (s. 17 och fig. 2—3) fodrestiller jag mig, att det férst ur de fyra facken in i slemkortelns distala del uttradande slemmet sammansitter fastestrangen, vars central- band sammanfogas av tva ur var sitt laterala fack harro- rande slemremsor. Den knutartade ansvillningen (gr) tyckes tyda pa, att fastestrangen en tid kvarblir fardig i slem- kértelns distala del, ty i motsatt fall skulle slemmet ej hinna anhopa sig till en dylik knut. Aven centralbandets grova byggnad tyder pA, att fastestringen ej kommer fram lika omedelbart efter sitt uttrade i slemkértelns distala del som det tunnare och finare byggda slembandet. Nar agglagg- ningen vidtager, uppbygges slembandet i den man som fastestrangen och sedan i den man som den fardiga 4gg- strangen uttrader ur djuret. Slembandets Ovre skikt av- séndras av dorsalfacket, det undre skiktet av ventralfacket- __ -Mellan dessa inskjutas de ur lateralfacken harrorande slem- ° __remsorna, vilka hafta samman med sina mot varandra vanda _ kanter; deras laterala kanter aro tjockare och giva senare -upphov at sémkanterna, resp. stédjetradarna. Jag har & _ Klart for mig, vad som 4r orsaken till det 2—3-skiktade _ Agegréret, men vill dock annu har framhalla vad jag tidigare (s. 60) sagt om Aggruppen av Ch. prasinatus, namligen att ggréret i bérjan ar enskiktat, men sedan foreter tre skikt i. Il, fig. 7, 8). _ Ytslemmet 4r vattenklart. Da jag hos i det fria funna aggrupper (Palpomyia lineata, tva icke bestimda Tanypider) sett en svag skiftning av gult eller gulbrunt, har den nastan oo eller fullstindigt forsvunnit i akvarierna, dar jag : klart kallvatten, och jag haller for sannolikt, att unde Fos haft som orsak i slemmet insugna ne Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 95 ningar av humusfarger, vilka i riklig mangd tycktes fore- finnas i den back, dar A4aggrupperna togos. Den vackra bla eller grabla skiftningen, som jag sett i slemmet av Chirono- mus Spec. II, Ch. Spec. Ill och Ch. Spec. IV, harleder sig san- nolikt fran ytslemmets yta. Refraktionsstyrkan av ytslemmet sammanfaller i det nérmaste med vattnets. I de A4ggrupper, som jag undersokt, ar ytslemmet vanligen homogent; den ofta namnda finkornigheten, fibrigheten och skrynkligheten har- stammar sannolikt fran ytan. Ar ytslemmet tvaskiktat (Ch. viridis, Ch. annularis, Culic. versicolor), kan ocks& det inre skiktets yta forete dessa egenheter, t. o. m. fibrighet eller egendomliga vartlika taggar (Culic. versicolor). Finnas sa- dana ojimnheter pA ytan av ytslemmet, dro dess konturer latta att se. Likas& ar ytslemmets begransning latt att se, da det ar fast och foga klibbande; ytslemmets begransning ar t. ex. i Aggrupper av Procladius nervosus, Tanypus cho- reus och T. culiciformis sa klart, fast och fullkomligt slatt, att det med skarpheten av en oljedroppe framtrader mot vattnet. I en del fall daremot dr det med stérsta méda man kan se ytslemmets yttre begransning, eller ock undgar denna en helt och hallet. Aggruppers behandling med ko- kande vatten kan ej komma ifraga annat an vid rikligare tillgang pa dem, och utspadd tusch eller farglésningar giva stundom blott till resultat, att man ser en ljusare smaningom > i OMmgivningen fdérsvinnande zon kring 4ggruppen. Ibland © flyter ett sddant mycket lést ytslem ner fran aggruppens Sidor mot underlaget och bildar dar liksom en tjock bred — Skiva. Nagon gang (Ch. aprilinus) har jag sett a4ggruppen hanga ner fran vattenytan och vid nérmare granskning fun- — nit, att det hos denna och beslaktade arter ofta synnerligen voluminésa ytslemmet i fastestringen varit utbrett till en eae Vid tjock platta, som haftat vid vattnets yta. Jag antar, att det ar en sadan bildning, som Miall och Hammond 8 (1900; 156) kalla en ,adhesive disk“. Ytslemmet av faste= strangen sviller ofta till en oformlig massa med osynliga — konturer - Ytslemmet fargas starkt och homogent av me- thy lenblatt och ay eosin, men svagt av dahlia, neutr. violett, — _ ‘Reutr. rétt och methylengront. : 96 Mansterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. Aggroérsslemmet forsvinner i en del 4ggrupper genom uppmjukning. Stundom synes det blott som en fin ljusbry- tande linje, ibland ar det tunnare eller tjockare, men be- gransat av en skarp inre och yttre kontur samt starkt ljus- brytande och fast. Av ytslemsnatur ar dock det mellersta skiktets slem i de treskiktade och ej sallan det yttre skiktets i de tvaskiktade aggrérsvaggarna. Methylenblatt och neutral- rott farga det och isynnerhet stédjetradarna starkt, likasa eosin. Detta slems kanter vid sémmen, eller da de mer eller mindre framtrada som fria stédjetradar, 4ro vanligen fastare an sjalva 4ggrérsvaggen. S6mmen Ar ofta en foga bestandig bildning; vid slemmets uppsvallning O6ppnar den sig (PLY; fig. 34—40, s). Bast bibehalles den i de trad- och slang- formiga a4ggrupperna (t. ex. i Pl. I, fig. 4), men kan hos en _ del arter vara stillvis 6ppen, hos Tanyt. albipes ibland langs hela sin utstrackning. 1 sackformiga A4ggrupper 4r den ibland vidéppen i hela sin langd (Ch. nubeculosus, formod- ligen Ch. pullus). 1 aggrupper med spiraligt lépande 4gg- rad aro sémkanterna icke mera parallellt lopande vid var- andra, utan tvinnade omkring varandra, mer eller mindre tatt (Ch. tendens) eller lésare (Tanyt. flavipes, P|. V, fig. 40), sa att det dock redan kommit till bildning av stédjetradar. _Dessa hanga samman med Aggrérsvaggen, vilken hos den _ férra arten utgar fran stédjetradarna, bildande alghornartade oh veck och bucklor (Pl. V, fig. 41), hos den senare, bildande _ fina tvargdende veck. Men i aggrupper med _ histskofor- ‘ OO. a wr utan att tvinna sig kring varandra, ibland ut ket sirliga och regelbundna slingor. Dessa slingor 40 sae Os Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 97 jamforelsevis grunda eller korta, om de ses fran sidan (Pl. V, fig. 30, 37) och djupare eller langre, om de ses fran som- eller den motsatta sidan (Pl. V, fig. 31, 34, 35). Harav kommer det sig, att man hos samma art kan se stodjetrads- slingor av sa olika langd. De kunna 4nnu. bilda bukter, vilka aro oregelbundna och skenbart godtyckliga; jamnt och grunt vagbuktande; oregelbundet smAbuktiga eller ,,skrynk- liga“ av sekundadra smAslingor; turvis utvidgade och hop- tryckta. Dessa sistnimnda slingor aro svarast att forsta (Pl. V, fig. 33, 36, 38, 39). De uppkomma, da den yttre sém- kantens Atervindningsbukt a (Pl. V, fig. 32) ratas ut och forlanges med den narmaste delen av den langa bagen b> och drager sig dA under den inre somkantens atervandnings- | bukt a, (Pl. V, fig. 33). Detsamma sker pa den motsatta Sidan av aggruppen, utom att har den stédjetrad, som nyss bildade den yttre Atervandningsbukten, nu kommer att ligga innerst och bibehdller ndgot s4 nar sitt ursprungliga lage, — medan den yttre bukten (i fig. vit) drager sig innanfér den. De langa bagarna b och b, (fig. 32) férkortas avseyart (b och b, i fig. 33) och sémmen s dppnas. Att stédjetra- darna i aggrupper med spiralig aggrad tvinna sig kring var- andra (Pl. V, fig. 40), men i a4ggrupper med histskoformigt héger-vansterlépande aggrad fortlopa jamsides, utan att tvin- nas omkring varandra, Adagalagges latt, om man tager tva bitar fin glédgad jarntrad och lindar dessa jamsides med Varandra t. ex. omkring ett provror i spiralvindningar eller Sy i hastskoformigt héger-vansterlépande vindningar och safat- tar tradparet i de bagge fria andarne samt tanjer ut det till- rackligt. Man bér blott se till, att tradarna icke tvinna sig redan, da de glida mellan fingrarne under lindning kring Provroret. Av sadana tradar kan man latt gra sig modeller av de olika slingrande stédjetradsparen. Dessa stodj 5) las av Miall och Hammond (1900; 154, 155) inter to Woven cords“, ,twisted cords“, de géra , intertwined loops, se SO as to give the appearance of a lock—stitch*, varav fram- i : gar, att forfattarena anse dessa tradar hoptvinnade med a ra; denna oe meres aven epee} . teck- ot Z 98 Muasterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- ningen, fig. B (l.c. 153). Allt detta galler stédjetradarna i . aggruppen av Ch. dorsalis, men denna aggrupp gor sakert 3 intet undantag uti ifragavarande avseende fran dvriga Chi- ronomiders aggrupper med samma Aaggradsforlopp. Fyllnadsslemmet liknar i allt ytslemmet, sa vitt jag kun- nat se. Det kan dock vara annu lésare (Ch. annularis 0. a.) och man far intryck av, att det i sddana fall alls icke finnes till, utan ersiittes av i aggréret intrangt vatten. Den mangd slem, som Atgar till att fylla aggrdéret ar tydligen sa liten, att slemkértelns ventralfack i manga fall secernerar en storre ‘mangd dn den som &tgar till fyllnadsslemmet. Det ar darfor mojligt, att ventralfackets slem antingen vid agglaggningen, eller senare, pressas ut i sémspringan, event. ytterom den- samma, och delvis ar orsak till att sémmen i en del arters aggrupper ej sluter tatt, utan ar viddppen i hela sin langd; _méjligen bidrager det ven till byggande av ytslemmet Pp aggruppens sOmsida. Da aggruppen faller i vatten, svaller slemmet haftigt och ~ pa skilda satt ojamnt upp. Inom '/, timme dr aggruppet _ fardig eller har Atminstone i det narmaste sitt slutliga ut- seende. En nagot kortare tid, 15—20 min., behéva de trad- formiga aggrupperna, men aggruppen av Ch. nubeculosus omkr. 1'/, timme. Lagger man en torr, nylagd aggrupp 2V Ch. plumosus i yatten, far man inom loppet av en minut se ytslemmet svilla upp till ett antal sma rundade utstjalp- _ ningar eller kndlar, vilka giva at a4ggruppens yta ett glas- > weet skumartat utseende. Att dessa slemknélar bildas obe- roende av aggens lage under dem ser man darav, att dylika - > att ind uppsta dven i fastestrangens ytslem, under vilket in agg finnas. I synnerhet just har far man intryck av, — ss att slemmet bestar av sm maskor eller skumnatverk. Snart — _ bérjar detta maskverk att flyta samman, och ett homogent — _ ytslem, vars yttre kontur tidigt forsvinner, uppstar. | agg- gruppen av Ch. nubeculosus skjuter ytslemmet under de forsta. : _ sekunderna (i vatten) snabbt talrika sma och vassa taggar — utat, slemmets kontur 4r liksom trasig, det tyckes vara full besatt med sm till formen om istappar Pini Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 99 slembildningar. Om nagra minuter bérja ytslemmets kontu- rer antaga en jamnare yttre begransning, vilken snart dar- efter forsvinner under fortsatt imbibition av vatten. I den tradformiga aggruppen av Cr. silvestris svialla alla slemskikt mycket regelbundet och vackert; de mellan aggen inpressade slempartierna, som likna ofullstandiga tunna slemvaggar mellan aggfacken, forsvinna vanligen smaningom, agerorets konturer aro mycket skarpa och regelbundna, och ytslemmet visar i bérjan utat rundade, tvargdende slemvalkar, vilka motsvara yar sitt 4gg och svalla mycket regelbundet. Inom en '/, timme har A4ggruppen, Atminstone i det narmaste, natt sin slutliga skapnad. Samma iakttagelser gjordes hos en agerupp av Orthocladius sp. Har visade ytslemmet tre- skiktade, runt 4ggruppen gaende och ett agg motsvarande regelbundna valkar, vilka snart smulto samman. I de trad- formiga 4ggrupperna utvecklas slemmet i allmanhet jamnt. I en aggrupp av Tanyt. albipes utvecklades slemmet pa ett satt, som mdjligen icke ar att anses som normalt. Pa sina stallen formligen slungades slemskiktet fran Aggraden till det avstand, som det slutligen kom att intaga, och de andra Partierna av slemskiktet fdljde smaningom efter tills det vida Slangformiga Aggréret var fardigt. Detta var forst skrynkligt och ojamnt, men jamnade sig senare, sa att en- dast de fér denna arts aggrupper karaktiristiska, mycket — Skarpa, aggen motsvarande kammarna och insnérningarna voro synliga. Later man nylagda A4ggrupper ligga nagon — = tid i luften, sker ofta en s& valdsam uppsugning av vatten, da en sadan aggrupp lagges i vatten, att icke allenast slem-_ met f6rstéres mer eller mindre, utan ock aggen sprangas. Slemmets betydelse. Slemmets allmanna biologiska — : es betydelse for aggen ar att skydda dem. Da chorion, som =~ _&r det ursprungliga skyddande hdljet, i regel hos Chironomid- agg ar mycket tunt, kan det ej giva ett tillrackligt effektivt. skydd mot mangahanda faror fran bade levande vasens och naturkrafters sida. Ett tjockt slemhélje ar bland skydds- . anordningar en mycket lamplig sadan, emedan det tillater ett ¥ 100 Munsterhjelm, Om Chironomidernas igglaggning och aggrupper. ‘ jamforelsevis fritt dmnesutbyte mellan vattnet och det i ut veckling stadda agget. Ett av slemmets fornamsta uppgifter ar, att det faster aggruppen vid foremal. Detta har ej heller fdrbisetts av nagon, som uppmarksammat slemmets biologiska betydelse. I litteraturen, dir Chironomidernas A4ggrupper uppmarksam- mas, ar den tanken genomgaende, att aggrupperna 4ro fas- tade vid féremal medels slemmet. I de fall, da aggrup- perna fro vid vattenytan eller nara den (de ma sedan vara fastade av honan eller sjalv fastnat) ernds for aggen en viktig fordel, som redan Miall framhallit (1895; 146) ,,they can get a fair supply of air“ och senare tillagger han, en rikligare tillgang pA solstralar. Vidare sages, att de ,run _ no risk of being smothered in silt or organic refuse“. Allt a detta maste anses for mycket viktiga fordelar vunna genom, att Aggrupperna fixeras av slemmet. Det heter vidare, att, om A4ggrupperna vore fria, stromningar ,would carry them to great distances, and perhaps lodge them in some very se unsuitable place, or even sweep them out to sea“ Aven denna féljd av slemmets férmaga att hafta maste anses sym __—neriigen viktig for ett mycket avsevart antal aggrupper- Har komma alla aggrupper i fraga, som laggas i rinnande : vatten, liksom de talrika arters aggrupper, som i andlos _ mangd avkastas pelagiskt och sjunka till bottnen. Har fixerar — _ slemmet dem, om ock endast vid sA osaker grund, som _ slammet, s& i varje fall med sa pass vid yta, att de ej ryckes _ med av strémningarna. De mera litoralt lagda aggrupperna _ ha stadigare pa bottnen liggande féremal att fasta sig vid, och det ar ock av néden, ty det ofta kraftiga vagsvallet skulle annars féra dem till vattenlinjen och sondersmula _ dem mot strandbadden eller kasta dem “pa det torra. I bar - Asyftade fall hindrar slemmet dessutom Aggruppen att ar- : Bete. ‘sig in i gyttjan eller vaxtdelslagret pA bottnen. ee c nar anmarkas, att slemmet i de aggrupper, som Ver” — igen: fistas av honan (Ceratopogoniderna) i allmé cha stadigt och i mindre grad klibbande. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 101 eller sasom medel att starka inverkan av gynnsamma, torde slemmet Aven hava sin betydelse. Uttorkning utharda dessa aggrupper icke i stérre grad. Jag har icke iakttagit hos slemmet i 4ggrupper av Chironomider, att endast de yttre skikten skulle torka och darigenom foérhindra fuktighetens avdunstande ur de inre skikten. Detta skall vara forhal- landet hos Trichopterer enligt Silfvenius (1906; 80). Om fardiguppsvallda Aggrupper av Chironomider utsattas fér torka, leder detta inom ganska kort tid till fullkomlig ut- torkning av slemmet. Tillsatter man da nagot vatten, finner man aggen d6dda, da slemmet Ater svallt upp. SA lange slemmet ej bérjat hardna och aggen skrumpna, hallas dessa vid liv. Slemmets betydelse, som skydd fér torka forefin- nes sa lange, som nagon mangd av vatten Ar att tillgd, t. ex. da en vattenputt annu haller sig fuktig. Aggrupper, som aro fastade av honan tatt éver vattenbrynet eller anda till nagra millimeter ovanfér det, torka icke sA lange vattnet annu kan ledas till dem genom andra, lagre belagna agg- grupper eller genom rérelser av vattenytan (Palpomyia, Culicoides). — Som skydd mot infrysning torde slemmet hava betydelse i anmarkningsvard grad i alpina och arktiska trakter. Pa grund av sin kolloidala natur motstar det in- — frysning bittre an vattnet. Det ar tvivel underkastat om aggrupperna av Chironomider i allmanhet dvervintra. — Bernard och Bratuschek (1891; 692—93) ha funnit, att slemmet kring grodaggen ékar varmemangden kring agget 2 genom att verka som en varme anhopande lins. Vidare papeka de betydelsen av grodaggets farg, vilken uppsuger solvirme. Denna fargens inverkan férstarkes av slemskiktet, — €medan detta genomslapper solstralarna, men hammar de— fran agget utatriktade varmestralarnas uttridande. De fér- likna slemskiktet vid en ruvningsapparat. Detta finner sit = tillimpning pa de halvklotformiga aggrupperna av Bezzia- _ och Palpomyia-arter; den svarta, ‘tatt a ‘igg- : 102 Mansterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. eller mindre grad kan val detta galla Chironomid-aggrupper i allmanhet, desto mindre ju mera ytstillda, glesare forde- lade och ljusare fargade aggen Aro, och ju avlagsnare de ligga fran den solvarmda vattenytan. De nyklackta larvarna halla sig under kalla vaderleksperioder Anda till 2 dygn i slemmet, vilket 4 sin sida tyder pa dalig varmeledningsfor- maga hos slemmet. Sasom dalig varmeledare skyddar slem- met bade agg och larver for hastiga omkastningar av tem- peraturen genom att formildra deras skarpa samt fordroja deras inverkan. Slemmet ar i hég grad egnat att genom sin elasticitet och slipprighet motverka stéringar av mekanisk art. Det ar oméjligt att. krossa en aggrupp eller att genom klamning _ skada aggen. Vid eller nara vattenbrynet befintliga eller i grunt vatten liggande aggruppers agg undgé genom slem- mets mjukhet och elasticitet att bliva sénderrivna eller sOn- dersmulade i vagsvall mot fasta f6remal. Vad slemmets betydelse, som hinder fdr diffusion av ! vatten ldsta skadliga eller giftiga 4mnen vidkommer, ar det sannolikt, att den inskranker sig blott till ett fordrdjande av en direkt beréring av dessa A4mnen och Agget. Slemmet _skyddar aggen alltsA endast, om ifragavarande A4mnens nar- varo ar av tillfallig och snart Svergaende natur. For att underséka slemmets férmaga att hindra upplésta amnens — _ genomtrangning, har jag hallit a4ggrupper av en del arter i svaga vattenlésningar av alkohol, formalin, attiksyra och . ‘sublimat (1/1999) och funnit, att slemmet fordrdjer dessa 10s- _ mingars intrangande uti aggen i avgérande skadlig mangd _ omkr. 1—3 timmar, ty efter denna tid utvecklas 4ggen Vr dare, om de Gverflyttas i rent vatten; nilbla-chloralhydrat — har samma verkan, eosin tranger om 2—3 timmar in | _ embryonerna, vilka draga ihop sig, men dé icke (Chironomus — _ nubeculosus, Ch. riparius, Ch. plumosus). Schroder anfor — (1908; 461) enligt undersékningar av Klebs, att slemmet, | som omgiver Zygnema, hindrade anorganiska amnen, vilka — & a for alger, att tranga till sjalva vaxten; dessa — m: nen ‘agrade | sig nog i slemmet. Sikert annu mines Bs ce oe Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 103 motstandskraftigt ar slemmet mot gaser, emedan dessa diffundera lattare. Enligt Silfvenius (1906; 85) sager Patten, att det ar mdOjligt, att slemmet har en olika ver- kan pa i vatten forefintliga gasers diffusion igenom det »excluding some and hastening the transmission of others“. 1 fysiologiskt-kemisk mening har slemmet stor betydelse for aggen, genom att det vid sin uppsvallning avlagsnar aggen fran varandra, ofta pa ett avstand av flere Aaggbredder, och befordrar darigenom syrsattningen samt minskar m6j- ligheten for de vid Amnesomsattningen uppkomna avfalls- amnenas anhopning mellan aggen. Mot fiender ur vattendjurvarlden giver slemmet ett gott skydd, om ock dAggen redan genom sin ringa storlek, sin farg och sitt glesa lage i A4ggruppen dro val skyddade for upptackt. Redan Miall (1895; 146) samt senare han och Hammond (1900; 155) anféra féljande synpunkter: slem- met gor aggrupperna sA hala, att faglar och fiskar icke kunna gripa dem; det avvarjer anfall av ,,water-moulds (Chytrideze and allied Oomycetes)“ och ,it may be that the mucilage of the egg-mass has some antiseptic property, for it remains unchanged by parasitic growth or putrefaction — long after the eggs have hatched out“. Ett ofelbart medel mot anfall av laigre st&ende djur och vaxter ar slemmet emellertid icke. Jag har sarskilda ganger sett i vattenputtar — a lagda Aggrupper av Chironomus riparius, Cricotopus annu- ieee lipes och en Tanypid-art vara helt och hallet zinnoberroda av i slemmet intringda individer av Philodina rotifer, dessa — tycktes icke angripa aggen, men det oaktat astadkommo de genom sin narvaro en fordrdéjning av aggens utveckling och . déden fér en avsevard procent av dem, mdjligen genom att beréva aggen det dem avsedda syret eller dessutom genom : : forgiftning av dem till foljd av sina i slemmet anhopade av- - S0ndringar. I en iggrupp av en Tanypid observerades, utom rikligt av Philodina aven Schizomyceter och Infusorier; aven — : i denna aggrupp dogo aggen slutligen. Men oftare 4n fall aS _ av denna art, far man bevittna, att Saprolegniaceer sinda 2 in sina hyfer genom slemmet finda in i aggen, dodande dem a rome i 104 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aggliggning och aggrupper- inom kort. En art kunde ej tranga igenom aggroret i en aggrupp av Cricotopus annulipes, aggen dogo likval; en an- nan art hade trangt genom slemmet anda till aggen av Chironomus sp. och sande sina hyfer in i dem nastan utan undantag genom micropyle. Samma art hade i en annan agerupp banat sig vag till aggen fdretradesvis genom agg- rérets sém. Det ar tydligt, att aggrérsvaggen, atminstone i aggrupper med en n&got tjockare sAdan, bittre an ytslem- met avvarjer dylika anfall; aven Philodina arbetade lange och vil utanfér aggréret i en aggrupp av Cr. annulipes, N= nan den kunde bana sig vag in i det. Aggrorets betydelse framom ytslemmet tyckes vara, att det genom sin fasthet och stoérre seghet giver ett effektivare skydd at aggen- — Sasom en skyddsatgard kunna kanske de egendomliga vart- lika utvaxterna i ytslemmets inre skikt hos aggrupper av Culicoides versicolor uppfattas. Aven larver kunna bana sig” vag genom slemmet till aggen. Jag har sett larver aV _ Orthocladius sp. arbeta sig in i slemmet i en 4ggrupp av — Ch. plumosus och fértaéra en del av aggen, och 3 larver av _ Ch. biannulatus gravde sig gangar i slemmet av en Tricho- pter-aggrupp samt fértarde alla aggen, innan dessa klacktes- -— Det ar sannolikt, att slemmet har antiseptiska egenskaper- _ Detta férmodas aven ay Patten (Silfvenius, 1906; 86), vad figgruppen av en Trichopter vidkommer. Liksom Miall och Silfvenius (lI. c.) har jag funnit, att slemmet efter _jarvernas utklackning lange kan bibehalla sig oférandrat- _ En Chironomid-hona hade détt utan att lagga agg. Dem _ lag pa vattnet, vilket, som jag sedan fann, var fullt av _ mikroorganisiner, dessa fortarde pA kort tid den déda myg- _ gan sa nar som pa chitinskelettet och slemmet, vilket svallde upp till en klubblik i tre spiralvindningar vriden massa och ‘lag dygn efter dygn i samma vatten glasklar och oférandrad -isitt ursprungliga skick. Men slemmet kan aven uppmj pe he, “under den embryonala utvecklingens fortskridande, 4ggTUP™ o Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 105 synnerligen lost, 4ggen falla ur raden At olika hall, och agg- gruppens volym kan férstoras anda till 8—10 ganger. Da detta sker Aven hos Aggrupper, som under normal varme bibehalla sitt slem oférandrat till ofta langt efter klack- ningen, och jag i det fria funnit sAdana uppmjukade och forindrade aggrupper foretradesvis under hégsommaren och i puttar pa strandklippor och i grunda vikar, anser jag, att slemmets uppmjukning Atminstone huvudsakligen beror pa for hég varme hos omgivningen. Thienemann och ’ Zavfel ha gjort (1916; 625) dylika iakttagelser angaende Eo aggrupper av Psectrotanypus brevicalcar, men saga ej nagot Om varmeforhallandena. Slem, som ej uppmjukas av var- men har jag funnit i 4ggrupper av Corynoneura scutellata, Bezzia- och Palpomyia-arter. Jag kan icke med siakerhet anféra nagon iakttagelse, som skulle tyda pa, att de nyklackta Chironomid-larverna Skulle anvanda slemmet eller chorion som sin férsta féda. Om nyklackta larver av Clunio syzygialis sager Chevrel (1894; 595), att de halla sig i slemmet nagra timmar ,et semble y puiser sa premiére nourriture“. Sannolikt ar, att larverna fortara mikroorganismer, som event. finnas i slem- met. Enligt Silfvenius (1906; 88) fortaéra unga Tricho- Pter-larver mikroorganismer i slemmet och aggskal samt anses 4 ena sidan, att grodlarver fértaéra slem som forsta foda, 4 den andra drages detta i tvivel. Om temperatur- — forhallandena aro normala dréja de nyklackta Chironomid- larverna i regel blott nagra fa timmar i slemmet, och ser_ att ha _gripit i slemmet med mundelarna, férsdka riva det isar. Ar temperaturen ogynnsam, stanna larverna t. o. m. 2 1—2 dygn i slemmet, men da aro de féga rérliga; de ligga _ &yttrade i hopar och réra ej heller pa sina mundelar. - Om den slem- eller kittartade substansens betydelse hos de Chironomider, som lagga sina agg pa det torra, enl. Mc. Lachlan huvudsakligt slem och aggskal. Aven man dem under denna tid réra pa mundelarna, si ar det, medan de bana sig vag i slemmet. Huvudets oupphérliga tryckning ner&t giver snarare intryck av, att Jarverna, efter — 106 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. saknar jag ndstan helt och hallet erfarenhet. Hos Forcipo- myia picea tyckes betydelsen av denna substans vara av féljande art. For det forsta, faster den aggen vid under- laget och vid varandra till en sammanhangande aggrupp. Aggen kunna dock jamforelsevis litt skiljas fran varandra. — Vidare kan den i nagon man skydda Aggen for torka, eme- dan den har férmagan att suga upp vatten och behalla det en tid, vilket experiment Adagalagt. Den kan sakert ocks@ genom sin seghet och fasthet till en del skydda aggen for angrepp av lagre organismer, Saprolegniaceer, Schizomyceter o. a. Det har pavisats, att agg (grodigg, Limnea-agg), om de ligga i vatten utan slemhdlje, snart férstéras av para- siter (Silfvenius, 1906; 87). andra sidan bortfalla en del av de férdelar, som slemmet skanker de évriga Chiro- — _ nomidernas agg. Framfér allt dro de tatt sammanpackade, ett elastiskt hdlje saknande och fixerade aggen mera under- kastade faran fér klamning och sdnderkrossning; de are aven mera, sdésom ock de nyklackta larverna, vilka kunna dréja nagon timme i sina aggskal, genom sin tata anhop- - ning och bleka farg synliga fér fiender. Vad en event. for- svarad syrsiattning till fOljd av aggens tata lage och faran Ma for en relativt stor koncentration av fran amnesomsiattningen e harrérande avfallsprodukter vidkommer, s4 dro dessa olagen- te. “heter sikert ej fér handen. Luftens syrehalt ar storre an __-vattnets och gasutvexlingen sker i luften snabbare 4 a _ vattnet. Hari kunna dessa aggrupper jamféras med Culex- _ arternas, vissa Brachycerers och Lepidopterers samt en del : _ andra migeleters, av avlanga agg bestaende aggrupper. _ cs férekomst som Agghélje. Siattet att badda- in “Aggen i slem och sdlunda bygga aggrupper 4r mycket -utbrett hos insekter, vilka genomga sin metamorfos i vatt- q et, men forekommer aven allmant eller mer eller coil slem sotipteat eaten av Blanchard, Wesenberg- ee h mig. Uppgifter av annan art har jag ej patraffat och ae —— allmant t férekommande hos denna familj « Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 107 Av Culiciderna férser Corethra plumicornis sina agg med slem, och enligt Goeldi (Wesenberg-Lund, 1913; 266) ar hela undersidan av aggruppen av Culex fatigans éver- dragen med ett skikt av slem. Miall sager (1895; 170) om Dicranota, att han ej sett agg av den ,but the structure of the glands of the femal fly leads me to suppose that they are enveloped in a slimy mass or egg-rope, and laid in water“. Aggen av en Psychodid iro enligt Dell (We- senberg-Lund, 1913; 256) ,,deposited in an elastic yelly like mass“. Jag kunde ej avgora, om aggen av Psychoda humeralis voro omgivna av slem, men da de hdllos ihop i _ sma grupper, ar det att férmoda, att detta skedde med till- . hjalp av slem. Hos Trichoptera aro aggrupper, forsedda med slem, allmant férekommande, utom hos arter, som forse dem med kittsubstans. Aven hos Odonater aro dy- lika 4ggrupper iakttagna (Cordulia, Tetragoneuria, Epitheca). Stérre Hemipterer lagga sina igg enligt Wesenberg- Lund (1913; 197) ,in oft ca. '/, dm langen Geleebandern ab“, sA vitt férfattaren tillsvidare har sig bekant. T. o. m. hos Coleoptera har iakttagits A4ggrupper av detta slag, enligt Silfvenius (1906; 79) hos Donacia palmata. Aven en del maskar lagga sina 4gg omgivna av slem, enligt Miall (1895; 149) Sagitta och enligt Silfvenius (1906; 79) t.o.m.. Sa lagt stdende former, som acoela Turbellarier. Hos Mol- luscer tyckes detta satt att bilda aggrupper vara — 3 allmant (Miall,-I. c., Silfvenius, I. c.). Bland v brater Aterfinnas med slem omgivna agg eller av pH a byggda aggrupper hos fiskar och groddjur. Vad jag ej fun- | nit uppgivet, ej heller sjalv sett, i slemmet av andra agg- a grupper fin Chironomiders ar den saregna och ofta inveck- lade lagringen av slemmet. Denna egenskap hos slemmet tyckes sdlunda vara en fér Chironomiderna ces och dem - araktariserande egenskap. pce Om Aggruppernas utveckling. | : Detta kapitel avser icke undersékning av de embryo nala vavnadernas och organens utveckling, varom Weis — mann, Grimm o. a. givit ingaende beskrivningar. Har avses endast nagra rén av de betingelser, vilka aro gyni” samma fér Aaggruppernas och Aggens utveckling efter agg- laggningen och en del iakttagelser av systematiskt intresse- betydelse. Om det ock finnes Chironomider, — _ vilka som larver leva uti syrefritt eller i det narmaste Syr& fritt vatten (Rhode, 1912; 31 0. 35, Tendipes (Chironomus) sg ace syrehalt 0.0 ccm och Tend. gregarius, sy rehalt 0.2 cem pro liter), sa ar en normal tillgang pa syre ett av —huvudvillkoren fér utvecklingens fortskridande. Atminstone — har jag funnit detta galla de arters aggrupper, Vilka jag __-undersdkt. Ett jamnt och tillrackligt tilltrade av syTe ar mycket viktigt for aggens jamna och normala utveckling- _ TvA agg av Cricotopus silvestris, vilka jag h6ll under ett = med So nagot fran objektglaset upphojt tack : ckningen sind: 1 aggruppen, ur vilken dessa agg t skedde Klackningen 2°/—3 dygn efter agglageningen. Ski len, i vilken denna aggrupp lag, och objektglaset med 4g vilka standigt férsagos med nytt vatten i stillet fér det “4 oe dunstade, héllos i rumtemperatur och bredvid varandra. & ‘n volyminés: aggrupp med tattstallda agg (Chironomus: ie we mosus, Tanytarsus parilis m. fl.), som ligger i en vra BY variet, _alltsa med tre glasytor mot sig, fordréjes de nir- < ' liggande aggens ——- markbart. En dy lik Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 109 forsening av 4ggens utveckling har jag ej iakttagit, da agg- gruppen ligger tryckt endast mot bottnen i akvariet. Sikert forefinnes den ej heller i naturen hos fritt pA bottnen lig- gande aggrupper, allra minst, da i sddana fall det lésa slam- met under 4ggrupperna ifraga tillater en cirkulation av vatt- net mellan slampartiklarne. Jag har tyckt mig finna, att aggen av de arter, vilkas A4ggrupper man ofta finner i sma vattenputtar, dar vattnet latt forskammes, aro mindre kans- liga for fororenat vatten, An sAddana arters agg, vilka for agglaggning uppsdka stérre vattensamlingar och isynnerhet Sadana arters, som jag sett lagga sina agg pelagiskt (Ch. plumosus, Ch. viridis, Ch. brevitibialis 0. a.). Denna formo- dan grundar sig pa den erfarenhet under skitseln ay akva- : rier, att dessa nyssnamnda arters aggrupper utvecklas ojamnt = eller t. 0. m. dé i mindre rent vatten, dar Aggen av t. ex. Cricotopus annulipes eller en del Tanypider Annu trivas ratt ; val och utvecklas ganska jamnt. _ Temperaturens betydelse. Det omgivande mediets temperatur har en i dgonen fallande inverkan pa aggens utveckling, i det att en hégre temperatur férkortar utveck- a lingstiden och gér utvecklingen jamn, en lagre daremot fér- dréjer den avsevart och gér den ofta ojamn. Jag saknar erfarenhet om event. under senhésten lagda aggs hardighet. _ Jag har gjort experiment, som avsago att belysa den laga e temperaturens inverkan p& aggen. Ett av dem gallde 4 agg- grupper av Chironomus plumosus och 3 av Ch. nubeculosus. Jag skall har gora nagra utdrag for att belysa den lang- Samma gangen och ojamnheten av aggens utveckling. Den 2s 1 juli kl. 9 fm, satte jag de nyssnamnda a4ggrupperna i var sin laga flaska, vars vida mynning tillsléts med gles gas. gh De valdes bland ett tjugotal aggrupper med hansyn till : deras Alder, och torde ingen av dem varit aldre an eg timme. Flaskorna sinktes omedelbart i en 2'/, m djup, Sverbyggd brunn, vars bottentemperatur var + 61/, C. Den 9 juli iakttogs hos embryonerna bérjan till mundelsloberna Och de férsta segmentens insnérningar; temperaturen pA o bottnen var + 7° C. Den 12 juli voro alla segmenten synliga 110 Maunsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. och bdjningen av de tre sista segmenten At dorsalsidan hade skett, men i en stor del av aggen hade utvecklingen avstannat och embryot hade dragit ihop sig till */; av sin langd; temperaturen var + 7.5°C. Den 19 juli hade de forsta larverna krupit ut och lago styva i slemmet, en stor del av embryonerna hade stannat i sin utveckling vid olika stadier, i tvA aiggrupper av Ch. plumosus alla; bottentemperaturen var +8°C. Den 28 juli hade ytterligare en del larver klackts; bottentemperaturen var -++ 8.5 C. Senare klacktes ej mer nagra larver och det framgick sedan, att de embryoner, vilkas utveckling avstannat ej utvecklades vidare ens i var- mare vatten. Under kallare perioder om sommaren, da aven rumtemperaturen 4r blott 10—15° C, har jag iakttagit, att tiden fér embryots utveckling ar avsevart langre an nor- malt. Agg av arter (Chironomus, Cricotopus, Tanytarsus, Tanypus o. a.), som vanligen behéva en tid av omkr. 3 dygn for sin utveckling, fordra da en tid av 4—5 dygn, t. 0. m. 6 dygn. Ar temperaturen dygnet igenom jamn och hog, fortskrider den embryonala utvecklingen mycket raskt; en sidan gynnsam temperatur tyckes vidtaga med omkr. +90 Ee : | En differens hos medeltemperaturerna (vid olika fall) pa 5 C avspeglar sig da ej mera s4 mycket i utvecklingstidens langd. _ Under en period av sallsynt jamna varmeférhallanden bade. ~ @ hos vattnet och luften, satte jag den ena av tva samtidigt — _ lagda aggrupper i ett akvarium i rumtemperatur och den — _ andra innesluten i en med gas ombunden vid flaska a _ omkr. 60 cm djup i havet. Dessa aggrupper lades av Val _ sin hona, Ch. plumosus, kl. 9 e. m. den 28 juni. T rummet — var temperaturen dessa dagar: 7 kl. 9 f. m. kl. 9 e. m. den 28 juni — 24° C : ee pp OOS. or? ¢ - as jal oe © a 9 f.m. den 1 juli hade ungefir 16 o/, av larverna klackts, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. lit de dvriga héllo pa att klackas. Vid flaskan i havet var tem- peraturen: A kl. 9 f. m. kl. 9 e. m. den 28 juni 20.5 C ay! SC SUee 4! yo 207 236 oO a Ae Ae St gah Soot ae Kl]. 11 f. m. den 1 juli klacktes de férsta larverna. Till bérjan av klackningen hade alltsé atgatt, raknat fran agglagoningstillfallet, i det forra fallet ej fullt 2 %/, dygn (sannolikt ej mindre fn 59 timmar), i det senare 62 t. Utvecklingstiden. Aggens utvecklingstid ar nagot olika lang hos Ceratopogonider och évriga Chironomider. Hos dessa senare, de arter namligen, som jag undersokt och som tillhéra slaktena Corynoneura, Chironomus, Tanytarsus, Crico- - topus, Orthocladius, Metriocnemus, Procladius, Tanypus och Ablabesmyia, varierar denna tid mellan 3—5 dygn sommar- tiden; jag anser, att denna variation beror pa temperaturens Olika héjd under utvecklingstiden. I en de] fall har denna tid varit blott 2 ‘/, dygn undantagsvis 6 dygn. Jag har har Omsorgsfullt fors6ékt undvika att rakna med fall, dar jag nnat misstanka narvaron ay nagon annan utvecklingen hammande faktor (syrebrist, férskimt vatten o. dyl.). Hos Ceratopogonider har jag funnit ifragavarande tid i regel vara nagot langre: 5—6 dygn, i nagra fall 7 eller 9 dygn, vilket méjligen har berott pa en lag varmegrad hos omgiv- | ningen. Dar man i litteraturen finner tiden for aggens ut- — Wohnlich sechs Tage“, hos en Chironomus-art enligt Grimm Suzugialis ,suivant le degré de la température, de cing & huit jours“ enligt Che vrel (1894; 595); enligt Miall och Hammond (1900; 175—76) kryper larven av Ch. dorsalis _ Ut pa sjatte dagen och av en Orthocladius (I. c. 18) ,about — i veckling hos Chironomider angiven, ar den i regel omkring 6 dygn. Den embryonala utvecklingen av Chironomus nigro- : eS viridis racker enligt Weismann (1864; 44) ,im Mai ge- . (1870; 21) ,im Frihjahr 80 bis 90 Stunden“ och hos Clunio 112 Munsterhjelm, Om Chironomidernas igglaggning och aiggrupper _ 3 five days“. Dessa uppgifter tyckas tyda pA en jamforelse- vis kylig temperatur under de olika fallen av 4ggutveckling. Detta formodande vinner stéd, utom pa grund av det ovan- sagda, ur Hasper’s uppgift om Ch. confinis? (1911; 548) »Als Dauer der Embryonalentwicklung fand ich — — — — normalerweise 5—6 Tage, in der heissen Jahreszeit sogar nur 3 Tage“. — Aggens utvecklingstid hos Culicider ar en- ligt Wesenberg-Lund (1915; 378) mycket varierande } »yhos nogle 10—11 Maaneder, hos andre vistnok kun nogle faa Dage“. Detta senare giller sikert under sommartiden — lagda agg; jag har sett agg av Culex pipiens utvecklas pa knappa 5 dygn. Agg av Dixa amphibia? klacktes pa femte dygnet och Corethra plumicornis’ larver krépo ut jamnt 5 dygn efter aggliggningen; enligt Weismann (1866; 3) klacktes 4ggen av samma_ art pA sjitte dygnet. Ur 4gg av _ Psychoda humeralis fick jag larver efter 2 '/, dygn s Larvens lage i 4gget. Mot slutet av ae embryonala utvecklingen blir chorion markbart stramt och hela dess inre upptages av den unga larven. Hos Ceratopogoniderna << ar denna larv i sin naturliga stallning, dock markbart hop- e __ pressad i langdriktningen, sA att segmenten fdrefalla korta, som exempel ma tjana agget av Ceratopogon rostratus (PI. IV, 4 2 fig. 68). Slutligen fyller larven agget helt och hallet eller i det allra narmaste. Hos underf. Tanypine tillhérande arter — _ 4r forhallandet enahanda, Ablabesmyia melanops (PL. FY _ fig. 67); larven fyller vanligen agget sa fullstandigt, att ma? _ @j mera ser segmentens konturer. Annorlunda férhalla sig : oe: av mig yes arternas av underf. Chironomine sc ss aie Ett 4 fie : fas marktes, att ryggen buktade sig inat fran chorion. Siu timmar darefter voro 2—5 segmentens rygesida ¥ ihop- veck djupare och de mellersta segmenten, borjande fran det — fjard an de 4 sista e s _voro vinda med ventralsidan at vinta 4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 113 tre timmars f6rlopp var larvens- bal vriden i nagot éver 1'/, spiralvindningar (Pl. V, fig. 66, Chironomus tentans). Weismann 4&tergiver (1864; Pl. III, fig. 39) hos larven av Ch. nigro-viridis det lage, som jag iakttog den 51:sta timmen _ hos Cr. silvestris och spiralbéjningen kort fore klackningen (l. c. Pl. IV; fig. 50). Grimm har tecknat (1870; Pl. Ill, fig. 41) samma lige hos larven. I bagge dessa fall har lar- ven dock vant sig med dorsalsidan mot chorions ventral- sida, vilket ofta sker under larvens vridningar. : Larvens klackning. Larvens roérelser i A4ggskalet bérja . redan tidigt under sista dygnet. De bli allt mer energiska. Larvens upprepade anfall mot aggskalet vinna 6kad effekti- vitet, hos Ceratopogonider och Tanypider genom balens nodtvungna, forkortade lage i det tranga aggskalet och hos Chironomine genom balens spiralbéjning, vilken gér, att larven verkar som en ihop- tryckt spiralfjader. Alltemel- lanat aro de skarpa kakarna i energisk rorelse under for- sok att rista skAaror i cho- rion; detta iakttogs redan av Fig. 9—12. Aggskal: 9. Chironomus tentans, 10. Tany-— ser man larven hoja pa hu- och 12. Culicoides versicolor. = vudet, isynnerhet dess bakre ae kant, under det den samtidigt ae trycker dggskalet med sina fotter nedat. Lpestaiet motstar ee en tid detta arbete fran larvens sida, men spricker slutligen. Den Astadkomna éppningens form och lage varierar mycket. och da far larven arbeta lange, innan den blir fri. Hos en till caudalpolen rackande spricka i chorion (Fig. 9). Tiden, — som Atgar till detta larvens klackningsarbete, varierar hogst a Saad beroende pa larvens: energi i ig crea G05 Weismann. Da och da tarsus albipes, 11. Ablabesmyia sp. — - Det ar naturligt, att den vanligen uppstar nfgonstidesi = huvudpolen, dar angripes ju aggskalet effektivast av larven — a (Fig. 10—12); men den finnes stundom i den motsatta polen, ie _ stor del arter uppstar vanligen en longitudinal fran huvud- 114 + Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och Aaggrupper. tréga), men mycket Aven pa radande temperaturférhallan-_ den. Beraknar man denna tid fran det larven mera be- ‘slutsamt och energiskt bérjar bearbeta chorion, och valjer man en varm dag for iakttagelsens goérande, sa finner man, att larven i gynnsamt fall ar ute efter 15-20 minuter. Wesenberg-Lund sager om en Aédes-arts agg (1915; 376), att da man satte dem i vatten, sA kommo larverna fram efter blott 3 minuters férlopp. Det tomma aggskalet visar olika grader och slag av skrynklighet. Hos de allra flesta av mig undersékta arter tyckes det vara jamforelse- vis stadigt, vecken fro langa och fataliga (fig. 9); detta ar forhallandet hos arter av Corynoneura, Chironomus, Cricoto- pus, Tanytarsus, Metriocnemus, Tanypus, Bezzia och Palpo- myia. Hos Ceratopogon rostratus och Culicoides versicolor ar aggskalet styvt, de fria kanterna av Gppningen rulla stelt | upp sig (fig. 12). Daremot ar aggskalet av Ablabesmyia- arter och Tanytarsus albipes mycket vekt och tunt samt visar finare eller grévre tvarskrynklor eller tvarveck (fig. 10—11); ytterst fina och tattstallda smAskrynklor framtrada aven pa det tomma Aggskalet av Chironomus Spee. Il. Aro varmeforhallandena gynnsamma, krypa larverna ur slemmet i vattnet efter férloppet av nagra fa timmar, rader det kyla, samla de sig i slemmet till sammangyttrade hopar och ligga orérliga. Nyklackta larver av Ch. tentans hillo sig _ i dylika hopar orérliga, tills temperaturen efter en kall natt _ stigit till + 145° C, d& de bérjade réra pA sig och hoparna 4 -smaningom skingrades. De bérjade omedelbart energiskt oo bana sig vag ur slemmet, och omkr. tva timmar darefter _ voro de forsta larverna i vattnet. f Pes eae ee ee Beskrivning av 4ggrupperna. I. Subfam. Chironomine, Kierrer. 1. Gen. Corynoneura, WINNERTZ. Corynoneura scutellata, Winn. (PI. I, fig. 1—4). Agg- gruppen 4r slangformig, trind, stundom plattryckt och bandartad; rak eller bojd; 3—3.4<03—0.%s mm. Ytslem- met kunde ej urskiljas. Aggrérsvaggen ar mycket tunn och bestar av tva skikt, det yttre ar av djupa tvarfaror genom- snort till tunnbandlika delar, vilkas antal motsvarar 4ggens. Dessa lossna mycket latt och blotta da det inre skiktet (fig. 4), som ar av samma tjocklek som det yttre och tydligt strim- met ar stadigt, faster endast i de bagge ihopsnérpta an- darna. Fylinadsslemmet tyckes vara lést, emedan aggen latt forindra lage. Aggens form 4r av typ I’); storlek mikrosk. gragrén, stundom gulaktig; antal 20—34. Utveck- lingstiden var 3—4 dygn i de fall, som jag narmare under- SOkte?). Aggskalen aro farglisa. as - Honorna fangades i graset vid vattenférande diken och - s havsstrander j juli—augusti. Inga, Nyl. Se ‘) Aggtyperna I—X finnas avbildade i fig. 8 (s. 80). os : digare ( om Galler alla har nedan anférda utvecklingstider. migt i longitudinal riktning. Sémmen 4r tydlig (fig. 4). Slem- 0.20 — 0.23 < 0.07 — 0.073 mm; farg mot morkt mjolkvit, 1 2 *) Tiden for iggens utveckling varierar betydligt beroende av 8 _ temperaturen, sisom jag tidigare (s, 84) omnimnt. Denna anmirkning _ 116 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aagglaggning och Agorupper. 8. Gen. Chironomus, MEIGEN. Chironomus plumosus, L. (Pl. V, fig. 13—14). Agg- gruppen ar av varierande form, vanligen cylindrisk, nagot plattryckt och mer eller mindre skarpt béjd; 20-—-36x5—_ 10 mm. Ytslemmet ar mycket lést och klibbande; aggrorets yttre sida synes skarpt och dr i det narmaste jamn. Stodje- tradarna lépa i glesa och oregelbundna slingor bredvid var- andra; fastestrangen ar lang och férsedd med ytslem och centralband. Spar av Aggrérets inre vaggar ro synliga. Detta rér buktar sig i hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, vilkas antal fr 45—60 med 45—50 4gg i ‘envar. Aggens form 4r av typ I; storlek 0.45 O.1s mm; farg” mot moérkt matt brun, i mikrosk. klart gulbrun; antal 1500—2000. Utvecklingstiden var 3—4 dygn. Aggskalet ar farglost. Honorna fangades under blad av trad och buskar i : grasvegetationen vid kusten, pA holmar och skar fran slutet a av juli till slutet av augusti. Tvarminne och Inga, Nyl. En mindre varietet av denna art, Ch. intermedius, STEG- (PI. I, fig. 10) lagger aggrupper, vilka skilja sig fran huvud- artens i féljande punkter: storleken 115 < 3 mm; aggrors- _ bagarnas antal ar 35—40 med 30—32 fgg i envar; aggens farg ar mot mérkt grénaktigt gul, i miskrosk. kraftigt gro _ gul, med gr&aktig skiftning; storlek 0.35 < 0.12 mm. — Nagra % honor fangades i strandalar under senare halften av augusti. sy, Inga, Nyl. pope i. _ Chironomus annularis, pe Grrr (PI. Il, fig- 10-12 4 Pears 4r tradformig, 50—620.0—1 mm. *” slemmets yta ar finkornig och foreter de aggen 1 2 oC od aende insnérningarna. Det bestar av ett bani _tjockt, hyalint och ett O15 mm tjockt inre SKI" ket ar grovfibrigt i langdriktningen. Agerérsvaggen be- r av 3 skikt: det innersta, vagiga ar ytterst tunt, 0.00 mm. indom — linjefint,, ‘men starkt ljusbrytande, det yttersta ar samma Fis men omkr. 0.06 mm BOckt mellan dessa i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. The: ett 0.1 mm tjockt skikt. Detta mellersta skikt blir tunnare mot sémsidan, for att slutligen flyta samman med de biagge andra. Slemmet 4r elastiskt och lést. Aggen sta i bérjan mycket regelbundet med caudalpolen mot sémmen och i dubbel rad. Sedan falla de At olika hall, vilket tyder pa lést fyllnadsslem; detta framgar ven dirav, att aggen myc- | ket latt glida ur a4ggréret i vattnet. Aggens form 4r av E typ I; storlek 0.39 — 0.40 < 0.12 mm; farg klarbrun eller starkt i gulbrun, enligt van der Wulp (1877; 253) ,lichtgroen*; antal 600—700. Utvecklingstiden var 3—4 dygn. Aggskalet ar brunaktigt. Honorna fangades pa skar och pa fastlandet i gles, bergig tallskog i slutet av juli och bérjan av augusti. Inga och Tvarminne, Nyl. — Jag har funnit 4ggrupper av denna 2 art i sdétvattensputtar pa berg. Nagra ha varit jamnt och : vackert spiraliga (8 vindningar) och vid bagge andarna fasta - i bottnen. De i fangenskap lagda aggrupperna 4ro vanligen : i 1'/,—8 spiralvindningar och lésa pA bottnen. Chironomus riparius, Mec. (PI. I, fig. 18—21). Agg- @ruppen ar spol- till cylinderformig, starkt bojd; 5 14 x3—4 mm. Den tinjbara fastestrangens tjocklek varierar, mot vattnet grinsande yta ar i borjan bucklig, men jamnar Sig sedan och antar ett vagigt och ojamnt utseende. Stodje- _ Aggraden beskriver mycket regelbundet i hastskoform héger- vansterlépande bagar, vilkas antal ar 27—63, med 21—30 agg i envar. Av dggréret urskiljas endast spar av den inre vaggen. Fastestrangens ytslem tjockt och mycket klibbande. _ Aggens form ar av typ 1; storlek 0.32 — 0.33 X 0.11 — 0.2mm; _ Stundom matt gul; antal 600—1400. Utvecklingstiden var— 3—4'), dygn. Aggskalet ar farglést. oe _._ Honorna fangades i grasvegetationen pa ett tradlost skar samt i strandvegetationen i slutet av juni. Ing& och — _‘Tvarminne, Nyl. : a oe langden ar vanligen omkr. 7 mm. Ytslem finnes, och dess tradarna aro tydliga och jamnt och regelbundet lépande. I den évriga aggruppen ar slemmet stadigt och glasklart. "arg mot mérkt kraftigt gulaktigt brun, i mikrosk. klart brun, 118 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. Chironomus lugubris, Zetv. (PI. I, fig. 22—25). Agg- gruppen 4r trind, avsmalnande mot den fria anden, trub- bigare i den Ande, dar fastestrangen ar; 4.51. mm. Den ar svagt béjd. Ytslem iakttogs icke; aggrorets mot vattnet vanda sida ar oregelbundet skrynklig. Aggen sta i mycket tata rader, och dessa lépa ratt hoptrangda. Aggrérets vag- gar aro tatt och oregelbundet veckade och tydligt synliga. f Agegraden gar i hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, vilkas antal ar 26 med 21 agg i envar. Stodjetradarna aro regelbundet lépande (Pl. V, fig. 37). Aggens form ar av @ typ I; storlek 0.220.100 mm; farg mot morkt rodbrun, 1 a mikrosk. kraftigt gulaktigt brun; antal omkr. 550. a Denna art forekommer sparsamt i de trakter, som jag undersékt. Fran Tvarminne, Nyl. har jag en hanne, fran Inga, Nyl. en hona; denna flég i bérjan av augusti. Utom dessa har jag fatt imagines av larver, som jag fann i en kall kalla uppe pa ett berg i Inga, Nyl. Chironomus tentans, Far. (Pl. I, fig. 30—33). Ages gruppen 4r cylinderformig, lang och med bdéjda andar; . 14— 25 1.7—3.65 mm. Ytslemmet ar mycket lést och svart att pavisa. Aggroérets yttre vagg ar slat; aggraden gar | hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, vilkas antal ar 60—77 med 25—35 i envar. Fastestrang finnes. Stodje- _ tradarna lépa oregelbundet buktande. Slemmet 4r fast och __klart. Aggens form ar av typ 1; storlek 0.30 — 0.36 x 0.10—0.12 mm; farg mot mérkt kraftigt brun, i mikrosk.— _ kraftigt brun ibland med en gul-grénaktig skiftning; antal - 1900—2300. Utvecklingstiden var 3 dygn. Aggskalet af _ Honorna fangades vid havsstrand och i gles barrskog 2 berg i juli och augusti. Inga, Nyl. E ae Chironomus ferrugineo-vittatus, Zett. (Pl. 1, fig- 5—9) Aggruppen liknar 4ggruppen av Ch. plumosus. Den V@ vierar dock mycket till formen: bat-, skovel-, kopp- eller ed och / brett - aeiert oem med _biigge indarna mer eller Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 119 mindre krokbéjda; 13 —15*4.5—5X1.—3 mm. Ytslem- met ar svart att urskilja och mycket lost; aggrorsytan ar jamn, fransett aggrérsbagarnas begransningsfaror. Aggen ligga en pie agglangd fran den, Fastestring finnes. Agg- raden gar i hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, vil- kas antal ar pHi en gang 56, samt av vilka var och en innehaller 27—36 4gg; dess inre yta synes i bérjan kring Och emellan aggen. Stédjetradarna gA i tattstallda langa slingor eller glesare bukter (PI. V, fig. 34—35). Slemmet ar klart. Aggens form 4r av typ I; storlek 0.36 — 0.44 « 9.12 — 0.14 mm; farg mot morkt gulbrun till gulgrén, i mikrosk. matt- eller smutsgul, stundom med gronaktig skiftning, men hos nylagda agg vackert ljusbrun till gibi St antal 1100— 1600. Utvecklingstiden var 2 '/,—3 1), dygn. Aggskalet ar farglost. Honorna fangades i gles barrskog pa berg och i gras- vegetationen p& skar och holmar i borjan av juli och med- let av augusti. Inga, Nyl. Chironomus aprilinus, Meic. (PI. I, fig. 14—17). Agg- gruppen ar trind, jamntjock, béjd och nagot plattare pa den konkava sidan, 4andarna aro jamnt avrundade; 10 — 15x 3—5X2s—4 mm. Ytslem finnes som ett tunt lést lager. Fastestrang finnes. Ytan av aggroret ar jamn till svagt buk- tig, dess utatvanda sida ar finskrynklig. Aggréret gar i hast- Skoformigt héger-vansterlépande bagar, vilkas antal ar 33— _ 48 med 20—23 agg i envar. Stédjetradarna lépa oregelbundet. Slemmet ar mycket tanjbart och mjukt. Aggens form ar av typ I; storlek 0.33 — 0.35 x 0.11 — 0.115 mm; farg mot mérkt . tydligt brun, i mikrosk. kraftigt gul till gulbrun; antal 730— 960. Utvecklingstiden var 3'/, dygn. Aggskalet ar farglost. i Honorna fangades i alvegetationen vid en Astrand och we I gies bergig Catt i slutet av juni och i medlet av au- gusti. Ing&, N Chironomus flaveolus, Meic. (PI. I, fig. 11-13). Agg- _ 8Tuppen 4r trubbigt spol- eller nastan cylinderformig, —" 120 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aagglaggning och aggrupper. bojd; 6— 123 mm. Ytslem kunde ej urskiljas. Aggrdrets yta buktar utat. Aggraden gar i hastskoformigt hoger- vansterlépande bagar, vilkas antal ar 24—28 med 15—18 agg i envar. Fastestrang finnes. Stodjetradarna lépa i glesa slingor. Slemmet ar klart och fast. Aggens form ar av typ I; storlek 0.31 — 0.32 X 0.11 mm; farg mot morkt brun med en olivgr6n skiftning, i mikrosk. kraftigt brun; antal . 360—470. Utvecklingstiden var 2'/,—3 dygn. Aggskalet ar farglost. ' Honorna fangades pa skar och i grasvegetationen vid _ diken i juli. Inga och Tvarminne, Nyl. Chironomus tendens, Fasr. (Pl. I, fig. 41—44). Ages- gruppen 4r klumpformig; 6 < 8 mm. Den jamnt cylinder- formiga aggkomplexen gér tva bukter i slemmet och 4r 145 mm tjock. De tvinnade stédjetradarna aro mer eller mindre sammanklibbade, och man ser av gren- eller alghornsartade konturer, som utga fran dem och hora till aggrorsvaggen, att de icke aro fria. Fér évrigt synas av aggrérsvagge? — _endast tre koncentriska, ljusbrytande linjer kring agge? (PI. V, fig. 41). Aggréret léper i 60 mycket regelbundna — ae _ spiralvindningar med 15—18 agg i envar. Ytslemmet om — _. giver aggkomplexen och ar 1.s—2 mm tjockt, mjukt, klibbigt och klart. Aggens form dr av typ I; storlek 0.32 X 0.12 | mm; farg mot mérkt gulaktigt brun, i mikrosk. klart guld- _ gul; antal omkr. 1000. Utvecklingstiden var 3 dygn. Pa andra dygnet blir chorion gratt, varfér aggen fa en morkt | ; askgra skiftning. “ _ Av denna art har j jag fatt blott en hona, och den fanga- 2 des — > grasvegetationen vid en astrand i slutet av —_ : = soi ee: a ae prasinatus, Srac. (Pl. Il, fig. 5—9). Ag g g ‘uppen var lagd i 6 delar, alla utdraget spolformige, fem bildade en, den sjitte tva spiralvindningar; 5.4 —8 X 08 m. _Ytslemmet ar i borjan 0.3 mm tjockt, cn ae gous) Pes dess ete ser man n tydligt de Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 121 begransande kammarna samt pa yttre sidan i trakten av sOmmen en begynnande fin tvarstrimmighet. PA andra dygnet ar ytslemmet mycket tjockt, 4ggrérsvaggen har delat sig i 3 skikt: ett tunt och vagbuktande inre, ett liknande, men mera oregelbundet buktande, yttre och mellan dem ett tjockt skikt av samma slag som ytslemmet; det yttre skiktet 4r fint tvarstrimmigt. Aggrérets lumen, som tidigare var 0.4—0.6 mm, ar senare 0.1 mm. Aggens form ar av typ I; storlek 0.26 < O.11 mm; farg mot mérkt vit med grénaktig skiftning, i mikrosk. keraftigt grasgr6n; senare blir gulan starkt oliv- gul med mellersta partiet av digestionskanalen mérkt gras- gront; 4ggens antal ar 69 i fyra och 83 i tvA av delarna = 442. Utvecklingstiden var 3 dygn. Aggskalet ar guldgult. Honorna fangades i lévtradsvegetationen vid 4- eller havsstrand, oftast dock i gles bergig tallskog i bérjan av juli. Saiksmaki, Tavastl., Inga och Tvarminne, Nyl. _ Chironomus nigrimanus, Stace. (P|. Il, fig. 16—18). Aggruppen ar tradformig; 40 —60*0.0.9—1.1 mm. Tre ganger har jag fatt aggruppen i delar av 14+ 15+20=49, 30-75 =105, 1+3+5+7=16 och en gang en Aggrupp av 18 mm langd; tjockleken har i dessa fall varierat omkr. 1 mm, i det andra av dem var den 2.7 mm. Ytslemmet ar <6 enkelt, pa ytan finkornigt, 0.15 —0.90 mm tjockt. Ageroret ee har ett inre vAgigt och ett yttre oregelbundet buktande, i _ ett fall skrovligt, skikt; dessa aro starkt ljusbrytande, och.< > mellan dem ligger ett omkr. 0.15 mm tjockt slemskikt av : samma slag som ytslemmet. Aggrérslumen 4r 0.2s—0.es mm, _ men ar ej sallan dilaterad till omkr. 1 mm vidd. Dessa tre os skikt férenas tydligt nara sO6mmen. Aggen ligga senare i an Oordning, i enkel rad eller fallna at samma halli tredubbel Tad. Slemmet dr lést och slappt, s att aggruppens slingor — vid beréring av densamma Jatt rubbas. Aggens form ar _ 4v typ I (fig. 18 Aterger ett ungt agg, varfér dorsalsidan ar oe: Konvex); Storlek 0.36 0.13 mm; farg mot morkt vit eller — _ Sronaktigt vit, i mikrosk. kraftigt grasgrén, pa andra dygnet oS a den gréna fargens intensitet och mma’ blir chorion 122 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och aggrupper. askgratt eller gulaktigt askgratt, i ett fall starkt gult med askgra skiftning; antal 300—500. Utvecklingstiden var omkr. 3'/, dygn. Det tomma aggskalet ar starkt askgratt eller svagt gulaktigt askgratt. Honorna fangades i strandvegetationen pa skar och holmar i slutet av juni och slutet av augusti. Inga, Nyl. Chironomas viridis, Meta. (PI. Ul, fig. 13—15). Agg- gruppen 4r tradformig; 34 —-55 <0. — 1.1 mm. Den lig- ger i oregelbundna slingor pa bottnen och 4r ibland lagd i ett par bitar. Ytslemmet 4r finkornigt pa ytan, och man ser pa bukternas insidor de aggen motsvarande insnorning- arna; det ar tvaskiktat: ett yttre hyalint 0.1.5 mm tjockt, ett inre grovt fibrigt och omkr. 0.0 mm tjockt. Aggréret be- star av 3 skikt: ett yttre och ett inre vagigt och tunt, se nare ofta linjefint, men alltid starkt ljusbrytande, mellan dessa ar ett 0.15—0.20 mm tjockt skikt av ytslemmets art. Dessa 3 skikt sammanflyta vid sémkanten (fig. 14 visar den mitt emot sOémmen belagna sidan av 4ggruppen). Aggrorets lumen ar 0.3 mm. Aggen dro i borjan i en regelbunden, dubbel rad; senare rubbas ordningen latt, men de fylla allt fortfarande aggréret. Slemmet 4r mjukt och klibbande. Aggens form ar av typ J; storlek 0.33 x 0.11 mm; farg mot __ morkt gronaktigt vit, i mikrosk. grasgrén till gulgron; antal _ 350—850. Utvecklingstiden var 3—5 dygn. Aggskalen ha ~ en grabrun skiftning, vilken borjar framtrada redan pa andra dygnet. é _ Honorna fangades i lévtran, i grias- och buskvegetationen _vid a- och havsstrander i juli. Inga och Tvarminne, Nyl. \ _ Chironomus pedelius, ve Grex. (Pl. Il, fig. 14) Agegruppen 4r sickformig, platt, sedd fran sémsidan mandelformig samt mer eller mindre béjd at denna sida; —10X3x14—2 mm. Ytslemmet synes icke, men finnes — sannolikt. Det tjocka och grova slemskiktet, som omger : zkomplexen, har bildats genom Aggrérets starka kontrak- i langdaxelns riktning. Det ar 0.1s—0.23 mm tjockt och © Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 123 ine ytterst fint tvarstrimmigt samt pa sémsidan finkornigt. Strim- mornas antal tyckes motsvara aggens antal. I fyllnadsslem- met, som ar mycket stadigt, ligga aggen i efter varandra tattstallda bagar och i tat rad med caudalpolen riktat inat. Aggens form ar av typ I; storlek 0.26 — 0.30 x 0.1 mm; farg mot morkt matt gulbrun, i mikrosk. kraftigt gulbrun; antal 300—350. Utvecklingstiden var 2 1/,—3 dygn. Honorna fangades i bergig och gles barrskog:eller nara vatten i bérjan av juli och bérjan av augusti. Inga, Kyrk- slatt och Tvirminne, Nyl. _ Chironomus brevitibialis, Zerr. (PI. II, fig. 25—-27). Aggruppen ar tradformig; 140.3 mm. Den ligger hop- gyttrad pa bottnen till ett 3 mm stort nystan. Ytslemmet ar av 1—2.5 agglangders tjocklek. Aggrdret bestar av tre skikt: ett -tunt yttre, vars inre kontur ar mycket otydlig; ett inre, vars mot aggen vanda yta ar tatt och oregelbundet veckad (mdjligen ar detta veckade, jamforelsevis tjocka slem- skikt att hanfora till fyllnadsslemmet, i vilket fall av agg- rorets inre skikt blott den ena konturen synes, i fig. 26 atergiven med ett enkelt, de aggen motsvarande utbukt- ningarna visande, streck; denna fraga kan jag dock Aannu icke avgora) och mellan dessa tva skikt ett skikt av en halv agglingds tjocklek. Slemmet ar svagt klibbande, s& att man kan rata ut dggruppens slingor. Aggen ligga senare i en enkel eller dubbel, oordnad rad. Aggens form ar av typ I; dro de firglésa; antal 109—160. Utvecklingstiden var 3dygn. Aggskalet ar farglést. at Honorna fangades i barrskog, i grasvegetationen vid strander och pa skar i juli och augusti. Inga, Nyl. Chironomus viridulus, L. (PI. Il, fig. 41-44). Agg-_ Sruppen ar ovoid, plattryckt; 5s—10X3—5xX2—45mm. _ _ dag har ej kunnat pavisa férekomsten av nagot ytslem, den _ Be yttre konturen (i fig. 42) betecknar, enligt min uppfattning, @ggrorets yttre grins. Aggréret ar, i enlighet harmed, storlek 0.30 <0.os mm; farg mot morkt mjélkvit, i mikrosk. _ 124 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. “| forsett med synnerligen tjocka vaggar. Aggraden ar hast- | skoformigt héger-vansterlépande, bagarnas antal ar 8—13 — med 25—35 agg uti envar. Fastestrangen dr klibbande och elastisk, utdragbar till en fin och lang trad. Stédjetradarna aro breda och grova samt lépa i glesa slingor (se aven Pl. V, fig. 38). Aggens form ar av typ J; storlek 0.30 x O11 mm; farg mot moérkt graaktig, i mikrosk. svagt gras gron; antal 250—400. Utvecklingstiden var 3—4 dygn. Honorna fangades i ljungvegetationen i barrskog och i graset vid diken i slutet av juli. Inga, Nyl. _ Chironomus albofasciatus, S1#«. (P|. Il, fig. 31—33). Aggruppen ar cylinderformig, stundom béjd eller buktig; 15—202--3.5 mm. Ytslemmets konturer aro mycket syara att urskilja och nagot ojamnt buktande i forhallande a till aggrérets vindningar. Aggréret gar i vida hiastskofor- -migt héger-vansterlépande bagar. Dess vagg bestar av ett a inre tunt skikt, ett tjockare mellanskikt samt ett yttre tunt skikt. Granserna av alla dessa, isynnerhet det yttre skik- tets inre grans, 4ro mycket otydligt och ofullstandigt fram- tradande. Aggen ligga i oordnad rad. Ytslemmet har klib- bats samman till ett klart och i hég grad elastiskt skikt. Endast i tva A4ggrupper kunde stédjetradar upptackas. Ag- _ gens form 4r av typ II; storlek 0.24 — 0.31 s< 0.07 — 0.09 mm, _ firg mot mérkt mjélkvit, i mikrosk. aro aggen farglésa till _ mycket svagt gulaktiga; antal 250—360. Utvecklingstiden — var 2'/,—3 dygn. Aggskalet ar gulaktigt. 2 _ Honorna fangades under deras aggliggningsflykt tatt éver vattnet '/, km fran stranden i slutet av juni och bor — jan av augusti. Inga, Nyl. _ Chironomus scaleenus, Scuranx. (PI. Il, fig. 48—50). \ggruppen, den enda jag erhallit, ar utdraget sackfor- : g, nastan slangformig; 5.41.1 mm. Ytterst finnes ett till tva-aggbredder tjockt ytslem, som 4r finkornigt pa ; under detta slem ligger ett mycket tunt skikt, 4&2" pa vars inre sida de aggen motsvarande kammarna Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 125 framtrada som tattstallda vassa bildningar. Det inre fylles av ett voluminést fyllnadsslem. Fastestrangen ar finkornig och forsedd med ett brett centralband. Aggen ligga oregel- bundet anhopade kring langdaxeln. Slemmet, dven fyllnads- ‘Slemmet, ar stadigt. Aggens form 4r av typ I; storlek 0.22 x 0.08 mm; farg mot mérkt brunaktigt gra, i mikrosk. graaktigt gul; antal 127. ‘ Honorna fangades i graset vid angsdiken i slutet av juli. is. Inga, Nyl. Chironomus nubeculosus, Meic. (Pl. Il, fig. 51—56). Ag gruppen uppstar av en Aggstrang, som lagges av ho- nan i 4—7'/, mycket regelbundna spiralvindningar. I vatt- net Oppna sig dessa, och aggstrangen sammandrager sig i léngdaxelns riktning och tjocknar samtidigt, tills den pa omkr. 1 '/, timme ar béjt sack- eller ringformig. Den ar da 6s—14¢ 1.4 —2.7 mm stor. Dess aggfria smalare ande 4r, som jag tyckt mig finna, den sist utkomna. Agegroret slutar mer eller mindre 6ppet, som ett avrivet rér med ojamna kanter, men fylles igen av ytslemmet, vilket har ersatter fastestriingen. S6émmen 4r ibland 6ppen, oftast dock sluten, i vilket fall den antingen befinner sig i 4aggrérets yta (den ar da svar att urskilja) eller ock forskjutes inat genom sOm- kanternas inrullning mot centrum av Aggruppen, dar den framtrider som ett endast stillvis spjalkt band (fig. 55). SA vitt jag funnit, ar denna bildning icke det samma som fria stodjetradar, emedan den tyckes sammanhianga utmed hela sin langd med aggrérsvaggen. Ytslemmet ar synligt i tam- — ligen f& fall. Det ar mycket tjockt, lost och tanjbart anda : «till 1 dm langa tradar. Aggrérsvaggen ar finkornig och | _ §Tov, pa den konvexa sidan ar den slat och 0.o—O.2s mm Lock, pa den konkava sidan faller den diremot oftast i kraf- tiga och skarpa veck; p& denna sida synes 4ven en fin tvar-— | _Strimmighet. Innanfér aiggrérsvaggen ses ett tjockt skikt, Som gransar mot aggkomplexen alldeles slatt och jamnt eller ock oregelbundet vagbuktigt. Jag kan annu ej avgora, — é ven ee sistndmnda skikt bor raknas till <, anne 126 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaiggning och aggrupper. eller om det ar att uppfatta som ett inre skikt av Aggrors- vaggen (skiktet ar tydligen en dylik bildning som i agg- gruppen av Ch. brevitibialis). Fyllnadsslemmet Ar stadigt, och aggen bibehalla val sitt slutliga lage i A4ggruppen. | bérjan sta de uppratt i sammanpackad rad efter varandra (fig. 53), om 3—4 minuter efter A4ggruppens hamnande i vat- ten beskriver aggraden en jimn vAglinje i 4ggrOret (fig. 54), som gér 2—4 spiralvindningar, slutligen blir raden forstord, och Aaggen ligga oregelbundet i fyllnadsslemmet i den far- diga aggruppen. Aggens form ar av typ 1; storlek 0.24 — 0.30 X 0.08 — 0.10 mm; farg mot mérkt matt brungul till roddbrun, i mikrosk. klargul till gra eller svagt brungul; an- tal 250—450. Utvecklingstiden var 21/,—4 dygn. Aggskalen aro farglésa eller svagt rékfargade. Honorna fangades i grasvegetationen vid diken och pa strinder samt under ageglaggningsflykten i juni—augusti. Inga och Tvarminne, Nyl. samt Saaksmaki, Tavastl. ao Chironomus biannulatus, Src. (Pl. ll, fig. 22—24). Aggruppen, den enda jag erhallit av denna art, hade pa grund av sin mjuka och klibbande beskaffenhet trasslat in © sig i alger och detritusimnen sa, att den endast stillvis kunde ses tydligare. Den dr tradformig, mycket mjuk och elastisk. Dess tjocklek ar omkr. 1.7.—2 mm. Alla konturer synas otydligt, ocksA dar aggruppen 4r fri fran frammande | amnen. Ytslemmet ar ojamnt pA ytan samt finkornigt och omkr. 05 mm tjockt. Aggrérsviggen bestar av tre skikt: ett tunt, vagigt, 0.2 mm tjockt inre; ett lika tjockt mellersta och ett omkr. 0.0: mm tjockt slatt yttre skikt. Aggen ligg4 i fullstandig oordning. Aggens form ar av typ I; storlek 0.35 — 0.38 X O13 —O14 mm; farg mot morkt vit, i mikrosk. | -svagt gul; antal omkr. 250. Utvecklingstiden var 3 dyg”- A — skalet ar ‘Svagt smutsgult. Honan Hates Memon 6ver vattnet i bérjan av ae = au i . ‘daz, Jou. PL fig. 34-37). ‘Age: . up pen ar As i Born starkt U-bijd, och a Aeesteere one Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 127 regelbundet i hastskoformiga bagar fran hdéger till vanster, bagarnas antal 4r 9—13 med 30—33 agg i envar. Den vackra regelbundenheten forstéres hastigt under vattenupp- sugningen: 4ggraden antar ett mer eller mindre tydligt sick- sacklopp, 4aggruppen blir klumpformig. Dess langd och bredd aro 4.5 —8 <4—7 mm, och tjockleken varierar fran 8 till 6mm. Ytslemmet ar tjockt och lést, spar av stédjetradar och Aggrérets inre sida ses ibland. Fastestringen ses Es bérjan, men sammanklibbas senare med ytslemmet. Ag- gens form 4r av typ I; storlek 0.30 — 0.32 x 0.09 — 0.11 mm; farg mot morkt vitgul till rent gul, i mikrosk. graaktigt gul, senare klargul till guidgul; antal 300—600. Utvecklingstiden var 4'/,-5 dygn. Aggskalet ar gulaktigt. Honorna fangades flygande éver vattnet i medlet av juli. Inga, Nyl. — Dessa honor voro sex till antalet, och var och en lade sin aggrupp. Den beskrivning, som Jo- hannsen giver pA Ch. dux n. sp. passar in pA alla dessa sex i annat, utom i féljande tva punkter; palpernas yttersta leder aro gula, ej ,slightly infuscated“ och Cu,—Cu, for- grenar sig icke hos mina exemplar under R,—M-tvaradern, utan 0.1 mm langre fram. Daremot passar Johannsen’s beskrivning pa hannen av Ch. dux n. sp. fullstandigt in pa en hanne, som av mig fangades samtidigt med de ovan- namnda 6 honorna. *Chironomus modestus, Say. Var. 1, Joh. (PI. Il, fig. 19—21). Aggruppen 4r_ tradformig; 22— 261 mm. Ytslemmet ar ojamnt pA ytan, 03s mm tjockt. Aggrorets Vagg ar omkr. 0.1 mm tjock och treskiktad: det inre skiktet _ ar starkt ljusbrytande och tunt samt visar de aggen mot- — Svarande kammarna och farorna, det yttre ar dylikt, men — ojamnt vagigt, det mellanliggande ar omkr. 0.07 mm tjockt — Och av samma slag som ytslemmet. Aggrérets lumen ar — 2—0.2 mm. Aggen ligga i det tydligen stadiga fylinads-— _ Slemmet efter varandra i enkel, mycket regelbunden rad. Slemmet klibbar ej mycket, ar klart, nagot styvt, men elas- tiskt. Aggens form ar av typ I; storlek 0.29 « O11 mm;_ — 128 Munsterhjelm, Om Chironomidernas igglaggning och Agorupper. ae farg mot mérkt mjolkvit, i mikrosk. mycket svagt gulaktig; antal 60—72. Utvecklingstiden var 3'/, dygn. Aggskalet ar svagt smutsgult. S Honorna fangades i lovtradsvegetationen pa stranden 1 borjan av juli. Inga, Nyl. *Chironomus pullus, Zert. (PI. Il, fig. 45—47; Pl V, fig. 19. Aggruppen 4r sackformig, ovoid, nagot platt- tryckt; 4X32s5 mm. Ytslemmet 4r tunt och stadigt, pa ytan skrovligt. Aggréret ir av samma tjocklek som yt- slemmet. Fyllnadsslemmet 4r fast. Fastestrang finnes. Age raden gar i hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, vil- kas antal ar 10, var och en innehallande 9—11 agg. Dessa a ligga i fyllnadsslemmets perifera skikt. Aggruppen tyckes uppsta p& samma satt som hos Ch. nubeculosus: den We sprungliga Aggrérsvaggen ar underkastad en stark samman- dragning i langdaxelns riktning, anda tills en spiraligt krokt sackformig aggrupp uppstar (Pl. V, fig. 19), vilken ytter- ligare vrider upp sig sa, att den slutliga formen uppnas. ‘Sémmen fr éppen. Aggens form 4r av typ I; storlek 0.25 — 0.27 0.09 — 0.10 mm; farg mot mérkt gra till svagt brunaktigt gra, i mikrosk. kraftigt gra- till gulbrun; antal - omkr. 100. Utvecklingstiden var 4 '/, dygn. eet ' Honorna fangades i graset vid ett dike nara havsstran-_ "den i mediet av juli. Inga, Nyl. ss *Chironoms flavus, Jou. (Pi. Il, fig. 23—30). ASS” _ gruppen Ar platt, oregelbunden; 7 x 10 mm. Aggraden _ gdér oregelbundna slingor och ar gles. Aggrér fattas, dar _ emot omgivas Aggen av ett tjockt vaggslem. Detta ar tjockast _kring rret. Ytslemmet ar stadigt och féga klibbande samt — svagt buckligt. Aggens form ar av typ I (fig. 30 atergiver ett ungt agg, varfér dorsalsidan av det ar svagt konvex); orlek 0.29 x 0.09 mm; farg mot mérkt svagt graaktig, | mikrosk. svagt men tydligt smaragdgrén; antal 87. Utveck- stiden var 31/, dygn. Aggskalet ar svagt smutsgult _ Honan fangades dver vattenytan i medlet av jul. -Synes med blotta égat som en ytterst fin svart prick; far- ee en svagt blavitaktig, grant iriscerande. Ben: coxe mork- ‘Morknande mot spetsen, sa att tarsens 3 yttersta leder s exemplar svartbrunt; mellersta och bakre parets femur — ‘ ~ aktigt gron, tibia olivgrén, mot spetsen brungul, tarser _ MOorkbrungula; alla tibiers spetsar aro férsedda ned en _ Smal svartbrun kant. Framre parets femur omkr. ‘/; langre meg — tibia, metatarsus omkr. 17/, ganger tibia, andra leden en Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 129 Chironomus Spec. I (PI. 1, fig. 26—29). Aggruppen ar mer eller mindre halvcylinderformig, i ett fall nastan platt, och mer eller mindre béjd; 9 — 14 1s5—2.5<1—2 mm, Aggkomplexen ar rannformig. Ett tunt, mycket lést lager av ytslem ses ibland. Aggrérsvaggen ar tvarfarad pa ba- garnas mot varandra vinda sidor. Aggraden gar i hastsko- formigt héger-vansterlépande bagar, vilkas antal ar 35—46 med 8—15 agg i var och en; dessa bagar fro grunda. Faste- Strang finnes. Stédjetradar kunna ej urskiljas, och s6mmen ar sannolikt blott litet 6ppen. Slemmet ar klart. Aggens form 4r av typ J; storlek 0.31 0.11—O.s2 mm; farg mot morkt graéaktigt brun, i mikrosk. kraftigt brun till rédbrun; antal 300—600. Utvecklingstiden var 2'/, dygn. Aggskalet ar farglést. Honorna fangades flygande déver vattnet eller i gris- vegetationen vid diken i juli och augusti. Inga, Nyl. Beskrivning av honan: Huvud, proboscis, palper och antenner bruna, anten- nernas tva forsta leder gula. Thorax gulbrun, grapudrad; bréstet, sidorna och ryggstrimmorna mérkbruna till mérkt rodbruna, att grapudrade, mittelstrimman kluven av ett smalt streck; scutellum gulbrun; metanotum svartbrun; hal-- terer ljusgréna, deras skaft brungula. Abdomen helt eg Och hallet mérkbrun till mérkt rédbrun, utom segmentens bakre "/,, som ar gulbrun, silverglansande; haren gula. Vingarnas bredd ar en knapp "/, av langden. C, R,, Ry; ks graaktigt gula, évriga Adror farglésa, tvaradern brunaktig, _ bruna till gulbruna, framre benparet brungult, smaningom aro Svartbruna, femur stundom gragr6én, knaet hos mérka | aS 130 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. knapp halft av metatarsus, andra leden omkr. 1.2 ganger tredje leden, vilken Ar nagot langre an den fjarde. Honans langd ar 5.2.—5.7 mm i torkat tillstand. Chironomus Spec. II (P\. 1, fig. 34—36). Aggruppen ar cylinderformig; 21— 307 mm. Ytslemmet 4r finskrov- ligt pA ytan samt 1.s mm tjockt. Fastestrangen dr lang och klibbande. Det mycket vida aggréret ar tvarskrynkligt och gar i svagt vagbuktande hastskoformigt héger-vansterlépande 4 bagar, till antalet 27 med 55—60 agg i var och en. Agg- raden 4r ojamnt tat. Stodjetrddarna dro fina och jamn- tiocka samt brista efter lindrig tainjning i sma bitar. Aven slemmet ar sk6rt och mjukt, det ar bla- eller grablaskim- rande sett mot mérkt. Aggens form 4r av typ ]; storlek 0.42 O.14 mm; farg mot morkt gulaktigt rédbrun, i mikrosk. kraftigt gragulaktigt brun, antal omkr. 1500. Utvecklings- tiden var 21'/, dygn. Aggskalen aro under andra dygnet mycket fint skrynkliga och likas& efter klackningen. Deras — a _ farg ar askgra, kring micropyle kraftigt brungul. : _ TvA honor fangades under aggliggningsflykt i borjan av juli; den ena i Tvarminne, den andra i Inga, Nyl. _ Beskrivning av honan: : oe -Huvud, proboscis, palper och antenner svartbruna, — oe graskimrande; antennernas andra (uppsvullna) led och tredje _ ledens distala samt fjarde ledens proximala del liksom nac- _ ken blekare, gulbrun; haren bruna till gulbruna. Thorax og helt och hallet graskimrande, brést och sidor gulbruna; _ framre och nedre delen av bréstet dock bruna, liksom — _ sidorna stillvis framtill och i trakten av tredje benparets — cox; ryggen gulbrun, strimmorna moérkare bruna, mittel- -strimman fortsatter till scutellum som ett fint svartbrunt — streck; -scutellum gulbrun; metanotum svartbrun; halter- noppen blek, skaftet gulbrunt. Abdomens framre del brun ‘till: gulbrun, bakre delen mérknar mot spetsen, S¢2” nentens bakre rand smalt ljusare; graskimrande. Ving ar 5.33 mm raknat fran rottvaradern, fran denna till tvar- R,—M 255 mm; 5 aren > mirkbart rékfingad, ees fe Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 131 skimrande, Sc, R,, R,_;, M och tvaradern R,—M svartbruna (med lup). Benen gulbruna, mérknande nagot mot spet- z sen, coxe bruna, spetsarna.av andra och tredje benparets tibie fro smalt svartbruna; haren gula; forsta benparets femur ar nagot kortare fn tibia och denna 0.70 av meta- tarsus, Honans langd ar 8.2 mm i torkat tillstand. . Chironomus Spec. Ill (P\.1, fig. 37—40). Aggruppen ar cylinderformig, béjd och med jamnt avrundade 4ndar; 104 mm. Ageroret gar i hastskoformigt hoger-vanster- lopande bagar, till antalet 15 och med 37—42 4gg i envar; dess yttre viagg dr omkring 3 ganger sa tjock som sido- __Yaggarna, och den dr tvarfarad pa inre sidan. Stédjetra- _ darna lépa i regelbundna slingor. Ytslemmet Ar klart och | blaskimrande sett med blotta dogat mot morkt; det tranger in mellan igerorsvaggarna. Aggens form 4r av typ I; Storlek 0.36011 mm; farg mot morkt kraftigt brun, i mikrosk. klart brun; antal omkr. 600. Utvecklingstiden var 2"/y dygn. Kegsicales fro gragulaktiga. Ese Jag har erhallit endast en aggrupp av denna art. Ho- fan fangades pa en stranding vid en 4 i slutet av augusti. Inga, Nyl. Beskrivning av honan: : 3 brungula, morkhariga. Mellersta delen av proboscis och an- _ tennernas évriga leder gula, ljushariga. Thorax gulaktig, . med: ett gratt skimmer, sA att ocksA det bruna verkar gra- a Star kannbart gulbruna, sedda ocksd med blotta dgat. e _ Huvudet, proboscis, palper och antennernas iets led => =: strimmorna, metanotum och brést bruna, det hela dverdraget tigt. Den mellersta strimman ar genom ett streck tu- 2 at och fortsatter som ett fint brunt streck till det eee ae orkbruna ro isynnerhet R, och R,, fran tvaradern bér-— : - pea: och C fran f6 —— av R, med reece! = 132 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aagglaggning och aggrupper- i Ovrigt fro dessa, liksom Sc och forsta halften av M, gula; évriga adror dro farglésa; tvaradern har en svartbrun skugg- ning. Storleken ar 1.28 4.59 mm. Benen 4ro ljust brun- gula, andra och tredje parets tibier 4ro i spetsen forsedda med en svartbrun rand. Framre femur 4r lika lang som tibia; tibia: metatarsus = 21:32, metatarsus ar 2 ganger sa lang som andra leden, tredje leden ar */, av den andra, 3 fjarde leden 3/, av den tredje. Honans langd ar i torkat tillstand 6.3 mm. Chironomus Spec. IV (PI. V, fig. 15—18 0. 36). ASS gruppen 4r cylinderformig, béjd och med avrundade an- dar; 124mm. Av fastestrangen synes endast det finkor- niga, langa, jamnt avsmalnande och, som det tyckes, trinda centralbandet. Stddjetradarna lépa synnerligen regelbundet. Ytslemmet 4r tjockt, mycket klibbande samt mot mérk bak- grund blaskimrande, det tranger sig mellan aggrorsbagarna. Aggraden gar i histskoformigt héger-viansterlépande bagar, 26 till antalet med 20—25 agg i var och en. Av aggrors- vaggarnas konturer synas den yttre svagt och den inre tyd- ligare sAsom fina, ljusbrytande, buktiga linjer kring 4ggens huvudpol, samt greniga, fina tradar som utga fran stodje- _tradarna. Aggraden fr gles och oregelbunden. Agg one form ar av typ I; storlek 0.20.» mm; farg mot morkt graaktigt brun, i mikrosk. brunaktigt guldgul; antal omkr. 600. Utvecklingstiden var 3 '/, dygn. me Den enda hona, som jag fatt, fangades pa ett skar! bérjan av juli. Kyrkslitt, Nyl. ae __Beskrivning av honan: Pe Huvudet svart, antenner och palper morkbruna, ‘aren bruna. Thorax svart, graskimrande, endast strim-— akre rand smalt gra, dverallt graskimrande; haren aati Vingarna los 3.75 mm, R,—M tv dradern; de aro (med lup) graaktigt rok- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 133 nen morka, coxe svarta, femur och tibia svartbruna, tar- serna bruna, de framre dock moérkbruna; haren ljusare, gulbruna. Femur nagot kortare an tibia och denna 0.78 av metatarsus. Honans laingd ar 5.3 mm i torkat tillstand. Chironomus Spec. V (P\. V, fig. 20—22). Aggruppen _ ar aggformig; 3.3 1.3 mm. Fastestrangen ar tjock och anda till den klibbande spetsen skarpt begransad. Ytslem kunde ej upptackas. Stédjetradarna dro jamfdrelsevis tjocka. Agg- roret ar vitt, och aggraden gar i hastskoformigt hdger- vansterlépande bagar, 12 till antalet, med 10—15 agg i var och en. Slemmet dr klart, t. o. m. efter klackningen syn- nerligen klart och skarpt begransat. Aggens form 4r av _ typ I; storlek 0.27 >< 0.11 mm, farg i mikrosk. ljusbrun; antal 151. Utvecklingstiden var 3 dygn. Aggskalen aro farglésa. Av denna art har jag erhallit endast en aggrupp. Honan, som sedan undkom, fangades under flykt i med- let av juli, just dA den holl pa att avsluta sin agglaggning. Tvarminne, Nyl. | Chironomus Spec. VI (PI. Il, fig. 38-40). Aggrup- pen ar klumpformig, nagot plattryckt; 84.5 mm. Agg- komplexen dr U-formigt béjd. Endast i mitten synas de tunna aggrorsvaggarna; stédjetradar kunde ej urskiljas. vansterlépande bagar, 12 till antalet. Slemmet ar fast och farg mot mérkt vitgul, senare gronaktig, i mikrosk. gragul- _ aktigt grén, senare gragrén; antal 141. Utvecklingstiden — Var 3 dygn. Aggskalet ir smutsigt grAtt. hye Honan, den enda jag erhallit, fangades samtidigt med ss de 6 Ovannamnda honorna av CA. dux och hdlls i borjan — -Yattnet och détt; vid granskningen befanns, att huvud och oh ter mellan denna hona och Ch. dux kunde med sakerhet md _ Aggraden gar j glesa, regelbundna histskoformigt héger- Klart’ Aggens form ar av typ I; storlek 0.36 x 0.12 mm; & : for en dylik. Denna hona hade efter agglaggningen feallit i : se tag voro i begynnande upplésning. Endast foljande olik- Be 134 Munsterhjelm, Om Chironomidernas aggliggning och Aggrupper. konstateras: alla tarser bérjande fran halva metatarsus svarta; vingarna klarare och med skarpare tecknade Adror, g yttersta halften av C, R, och R, . samt tvaradern morkt .°-4 brungula (med blotta dgat nastan svarta), R, tatt framfor tvaradern forsedd med ett svart streck. For 6évrigt lik- nade denna hona, dir den ej var forstérd, honan av Ch. dix. — Jag tillagger annu, att den nyklackta larvens antenn af dylik som hos Chironomus-arterna i allmanhet, de tre yt- 4s tersta lederna dro dock ytterst grova och de sessila kansel- organen stora. Hos den nyklackta larven av CA. dux aro antennernas tre yttersta leder smala och ovanligt langa, kanselorganen sma och smala, stundom natt och jamnt syh- liga. Bladribban (Blattborste) skjuter mycket Gver antem- nens yttersta led (hos Ch. Spec. VI till mitten av denna yttersta led). Jag hanvisar fér 6vrigt till olikheterna i dessa bagge arters Aaggrupper. 8. Gen. Cricotopus, vAN DER WULP. Cricotopus ephippium, Zerrv. (PI. Ill, fig. 1—4)- Age- gruppen 4r tradformig, oregelbundet buktande; 8—12% 0.3—0.4 mm. Ytslemmet ar i bérjan grovt farat och av- rundat buckligt, senare tjocknar det och dess konturer ut- ‘planas. Aggrérets vagg bestar av tvA tunna skikt, i vilka aggfackens kammar och insnérningar ses; det yttre skiktet blir senare otydligt. Aggen ligga i en tva- till tredubbel rad, tamligen jamnt férdelade. Aggens form ar av typ Hl; _— ___ storlek 0.24 0.02 —0.10 mm; farg mot mérkt vitaktigt svavel- _ gul, senare svartbrun, i mikrosk. mycket kraftigt gul, senare _ morkt brungul; antal 121340. Utvecklingstiden var 2'/2~_ 2 3" dygn. Aggskalet ar morkt, svartbrunt. = __ _Honorna fangades i graset vid diken i juli. Inga, Nyl. ___ Cricotopus bicinetus, Meic. (PI. Wl, fig. 5—8). Age gruppen 4r tradformig, men antar till féljd av det mycket mjuka slemmet latt klumpform; 4—70.2s— 0.27 mm. Yb lemmet ar av varierande tjocklek, stundom skrynkligt 0M Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 135 finkornigt pa ytan. I ett fall syntes s6mmen tydligt bade pa aggroret och pA ytslemmets yta. Aggroérsvaggen : ar enkel och tunn samt fGreter, mer eller mindre tydligt, de agg- facken motsvarande kammarna och insnorningarna. Aggen ligga i oordning. Aggens form ar av typ IJ; storlek 0.18 — 0.23 X O.os — 0.09 mm; farg mot mérkt gra- till mjélkvit, i mikrosk. svagare eller starkare gul; antal 50—180. Ut- vecklingstiden var 3 dygn. Aggskalen dro farglésa till mycket svagt gula. Honorna fangades i graset pa astrand och vid ikete i gles barrskog-och pa berg i juli—augusti. Inga, Nyl. Cricotopus annulipes, MeiG. (PI. Ill, fig. 12—14). Agg- gruppen ar ursprungligen tradformig, men antar en ore- gelbunden klumpform till féljd av det maktigt svallande och sammanflytande ytslemmet. Detta slem fr klibbande, klart och 0.4—0.s mm tjockt; storleken ar 1.5 —3.s x 2.3 —6 mm. tvadubbel rad, annars dro de oregelbundet och ojamnt for- delade, Agegroret har skarpa konturer och slata vaggar, samt ar 0.25 —0.3s mm tjockt.. Det ar spiraligt, hastskofor- migt h6ger-vinsterlépande eller oregelbundet buktande. Aggens form 4r av typ Il; storlek 0.2: —O.27 0.9 mm; dygn. Aggskalet ar rékfargat. agg, men funnit talrika aggrupper av denna art i s Inga och Tarminne, Nyl. Da aggen dro som mest regelbundet anordnade, bilda de en - farg mot morkt vit, senare askgra, i mikrosk. matt gul, se- ‘. | are gragul; antal 140—370. Utvecklingstiden var 2"/,—3 Jag har erhallit av endast en hona i fangenskap lagda a ee eee puttar pa skar och holmar i slutet av juni och slutet av juli yet Cricotopus silvestris, Fase. (Pl. Il, fig. 9-- ~A9}' Ree a gruppen ar tradformig, pA olika satt buktande. I naturen é forekomma sadana i tusental sammanklibbade vid varandra as Och fastade vid vattenvaxter; stundom enstaka. Deras langd _Varierar mycket, 7—40 mm, tjockleken ar 0.s—0.1 mm. Agg- : Poet ar enkelt och alltid fyaligt.s samt foreter de pater ten: & 136 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. motsvarande kammarna. Ytslemmet fr av varierande tjock- lek och mycket klibbande. Aggen dro oftast i oordning. Aggens form ar av typ III; storlek 0.21 — 0.29 x 0.09 — 0.12 mm; farg mot morkt vitaktig, senare brungra, 1 mikrosk. svagt gulgron, senare gragul; antal vanligen 300—400, ofta mindre, t. 0. m. 81, stundom 400—500. Utvecklingstiden var 21/,—4 dygn. Aggskalet ar nadstan farglést till svagt graaktigt guilt eller brunt, hos agg utvecklade i starkare jus gratt till grabrunt. Honorna fangades i strandvegetationen, isynnerhet i lov- trad, men ocksa i skogar pa berg, i ljung, pa barrtrad 0. s.V. 1 oerhérda mangder férekomma de under sarskilda ar i _ skaren under svarmningstiden. Inga, Tvarminne och Kyrk- slatt, Bt samt Saaksmaki, Tavastl. Ptetonas Spec. I (Pl. V, fig. 27—29). Aggruppen - ar platt spolformig; 8.321. mm. Aggrérets bredd och -tjocklek dro 0.80.5 mm, och dess vagg Ar tunn, enkel och ojimnt vagig. Ytslemmet ar klibbande och varierar till tjockleken mellan 0.2 och 0.5 mm. Aggen sta i en tre till _ fyradubbel rad tatt bredvid varandra och, sa lange som — _ aggruppen ar orubbad, i mycket regelbunden ordning. Ag- gens form 4r av typ III; storlek 0.29 0.12 mm; farg mot _ mé6rkt vitgul eller grénaktig, i mikrosk. gulaktig; antal — 230— Utvecklingstiden var 3'/, dygn. ae De ie: honor, av vilka jag erhéll iggrupper, gingo alla _ p& samma gang férlorade genom ett misséde, innan de — _ examinerats. De fangades i en albuske pa ett skar, i bor _ jan av augusti dar de férekommo enstaka bland ett enormt antal Ch. silvestris, som éverhéljde klipporna och den spar- _ samma vegetationen. Tvarminne, Nyl. - Cricotopus Spec. I el Ill, fig. 15—18), Aggrup- Sie ar ursprungligen tradformig, men klibbas thop » till a 4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 137 buktar sig spiraligt eller oregelbundet. Aggen ligga titt, ofta i en dubbel rad och dro upprattstallda. Slemmet ar synnerligen klibbande och klart. Aggens form dr av typ III; storlek 0:26 >< O.os mm; farg mot mérkt vit, i mikrosk. gronskiftande, gul; antal 46—82. Utvecklingstiden var 3 dygn. Aggskalet ar brungullt. Jag har fatt endast en hona, vilken fangades pa berg med gles tradvegetation i medlet av augusti. Inga, Nyl. Beskrivning av honan: Huvud, nacke och 6vre delen av pannan svart, nedre delen av pannan gulaktig; ansiktet guilt; proboscis, palper och antenner gulaktigt grdbruna med ljus harighet; anten- nernas 7:de led moérk. Thorax framtili och pa sidorna 4 gul, mellan de breda, glansande svarta strimmorna dunkelt * brungul; brést och metanotum glansande svarta, scutellum nagot mattare svart; haltererna citrongula; vingarna bla- aktigt vita, med gulaktiga adror. Abdomen pai rygg- sidan mattsvart, utom férsta segmentet, som ar gult; buk- Sidan ar gulaktig: det férsta segmentet rent gult, andra och tredje segmenten ha en brunaktig dunkel skuggning i _Vinkeln mellan abdomens sidolinje och segmentens framre kant, fjarde, femte och sjatte segmenten ha utmed fram- kanten en dylik skuggning, och denna ar bredast kring mit- ten, men smainar hastigt mot sidolinjen; de féljande seg- menten dro djupt svarta; valvlerna aro lysande gula. Be- nen: framre coxe gula, de fdljande svartbruna; alla fe- — mora vid roten gula, men bli mot spetsen allt tydligare — -Morkt gragula, alla tibier aro vid roten och spetsen mork- — gra, utom de mellersta, som 4ro i spetsen kraftigt gulbruna, — i mitten aro de brett vitaktiga till vita; framre metatarsus ar morkgra, de fdljande allt mera gulbruna, de mellersta -sernas 3 forsta leder aro vitaktiga, den - fjarde Ijust, den : 2 femte morkare = Metatarsus: tibia =10:19. | Honans si ar 1.4 mm i torkat tillstand. 138 Munsterhjelim, Om Chironomidernas Aggliggning och Aggrupper. 11. Gen. Orthocladius, VAN DER WULP. Orthocladius variabilis, Stsc. (Pl. V, fig. 23—26). Aggruppen 4r tradformig, men pa grund av det mycket lésa slemmet blir den senare platt, event. klumpformig; aggroret beskriver oregelbundna slingor. Agegrorets langd ar 9—13 mm. och vidd 0.223—0.9 mm. Det har tunna och elastiska vaggar och bestar av tre skikt: ett tunnare yttre, ett tjockare inre och mellan dessa ett skikt av samma slag som ytslemmet. PA det inre och yttre skiktet synas de aggen motsvarande utbuktningarna tydligt och skarpt och rester av mellan aggfacken pressat slem hanga in i lumen fran kammarna. Aggen sta tatt i enkel, regelbunden rad, men falla latt Sver varandra. Sémmen Ar stillvis synlig samt har och var éppen. Aggens form 4r av typ Il; storlek 0.30 —0.32 < 0.10 —O.11 mm; farg mot morkt vit, 1 mikrosk. aro 4ggen farglésa eller mycket svagt gula, senare helt farglosa (gulan matt); antal 60—100. Utvecklingstiden var omkr. 4 dygn. Aggskalet ar farglést. Honorna fangades i strandvegetationen vid kusten, Pa holmar och sk&r i slutet av juni och juli. Inga och Tvat 3 minne, Nyl. __ Orthocladius thoracicus, Wien. (PI. IU, fig- 25-28) . _ Aggruppen 4r tradformig; 11 x 0.; mm. Aggrérsvaggens — __ tjocklek varierar, den fr anda till halften av aggets tjocklek, s och foreter tydligt de aggfacken motsvarande kammarna 0¢ _ utbuktningarna. Det sega _ytslemmet ar 1—2.5 ganger Ho kare an 4ggrérsviggen. Aggen sta i bérjan i god ordning — i lutande stallning efter varandra. Aggens form ar av : typ TH; storlek 0.2;—0O.10 mm; farg mot mérkt smutsgul, “he mikrosk. smutsgulbrun; antal 90. Utvecklingstiden var ae { yen. Aggskalen aro farglésa me _Honorna > He hongeh vid att angsdike i -slutet av sl nga, Nyl. oe elie ’ oe (Pl. Ill, fig. 93-2) 3 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 139 Aggruppen ar ursprungligen tradformig, men blir genom ytslemmets sammanflytning klumpformig, den ar da 5—7 <15—3 mm. Agegraden gér 7—9 regelbundna spiralvrid- ningar eller ock godtyckliga bukter. Agegrérsvaggen ar yt- Be terst tanjbar och tunn och visar ofta de aggfacken motsva- ‘i rande kammarna. Ytslemmet Ar klart, mycket Idést och 4 klibbande. Aggen aro i oregelbunden rad, deras lage fér- andras latt. Aggens form dr av typ III; storlek 0.23—0.25 & < 0.0o—0.10 mm; farg mot morkt vit till svagt gronaktig. i ss mikrosk. svagt gul till gronaktig; antal 200—300. Utveck- lingstiden var 3—31/, dygn. Aggskalet ar gult med en svag blekréd skiftning. Honorna fangades i bergig, gles barrskog och i vegeta- _tionen pa Astrander i borjan av juni och slutet av augusti. Inga, Nyl. Orthocladius Spec. I. (Pl. Ill, fig. 29--31). Aggrup- _ Pen ar tradformig, men itopklibbas, atminstone delvis, till en klump; den ar omkr. 2.32 mm. Ageroret ar 5—7 X 0.25— 0.28 mm, och det har mycket tunna vaggar. Aggen ligga i en tat dubbelrad. Ytslemmet ar ojamnt tjockt, klart och ~ : Aggens form dr av typ III; storlek 0.21—0.23 0.0s—O.09_ . _ lm; farg mot morkt vitgul, i mikrosk. klart gronaktig; an- tal 130—180. Utvecklingstiden var omkr. 3 dygn. eicere’: as ar farglést eller svagt gulaktigt. oe Honorna fangades i bergig barrskog, dar denna art upp- on tradde i talrika stora svirmar i medlet av augusti. Ing, hbo _ Beskrivningen av hannen och honan: oe uvud, proboscis, palper och antenner pullireat an- —s Ste. forsta led svartbrun, plymen svartbrun, mot spet- framtill gulaktig; strimmorna, scutellum, metanotum, sidorna och bréstet svartbruna; halterernas skaft mOérkbrunt och 2 knopp vitaktig, Abdomen morkbrun, segmentens bakre Sao Tand smalt svart. Haren ljusa. Genitaltangerna av = = 25g at samt Heese och kraftiga. ee bruna aes nagot klibbande. Sdmmens kanter aro breda, bandartade. _ Sen Ijusare, égon kala. Thorax gulbrun mellan strimmorna, 140 =Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaiggning och aggrupper. endast i ett visst lage svagt bldaktigt vita, i mikrosk. gula, likasA Adrorna, utom vid framkanten, dar de aro nagot mor- kare, bredden 4r ‘/,, av langden; Cu forgrenar sig under tvaradern. Benen dro av abdomens farg, endast coxe och femora svartbruna, och ledg&angen mellan dem _ gulaktigt brun. Tibian ar 1.5 ganger langre an femur och 1.34 ganger langre 4n metatarsus. Empodier rudimentira, pulviller sak- nas. Hannens langd ar 3.s—3.s mm i torkat tillstand. : 2 Honan skiljer sig fran hannen i fdljande: Ansiktet, epistoma (utom nedre randen) och antennernas 2 férsta leder gula, antenner fdr évrigt ljusare an hos hannen. Thorax kraftigt gul, utom strimmorna, metanotum, brost och meso- pleura, vilka aro av samma farg som hos hannen. Abdomens farg ar smutsigt morkbrun, utom buksidans och det sista segmentets, vilka Aro gula, nastsista segmentet ar dock helt och hallet brunt. Harighet sparsam och moérk. Coxo-femo- -ralledgangen samt framre coxe gula. Tibian ar 1.1s—1.26 ganger langre an femur och 1.3s—1.44 ganger langre an meta- ; tarsus. Cu fdrgrenar sig omedelbart efter att ha passerat tvaradern. Honans fangd ar 1.s—2.2 mm i torkat tillstand. \ : - Orthocladius Spec. I. (P\. Ml, fig. 1922). AggruP- pen 4r tradformig och gor f& bukter; 7—19 x 0.9—1l2 mm (en aggrupp var 1.7 mm tjock). En gang var Aggruppen _ lagd i tva delar. Ytslemmet ar mjukt, men e¢j synnerligen _ klibbande och minst 0.1 mm tjockt. Aggréret bestar av tva _' skikt: ett mycket tunt inre, som ofta uppvisar mycket -regelbundna kammar, och ett 1—8 ganger tjockare yttre, Cae antingen noggrant atféljer det inre skiktet eller ock ar oregelbundet veckat. Aggen ligga senare tatt och oregel- bundet, ibland i tvadubbel rad. Aggens form 4r av typ Il; storlek 0.23—0.26 x 0.09 mm; farg mot mérkt vit eller svagt graaktig, i mikrosk. svagt till tydligt spats antal 0—150, i ett fall 240. Utvecklingstiden var 2!/.— 2 dygn o kalen aro vackert —_— Honorna fangades i grasvegetationen pa stran dangat ik : vasten. vid en. Amynning i i slutet av juli och ane : ti. _ ne Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 141 Beskrivning av honan: Huvud, proboscis och antennernas 2 férsta leder gula, antennernas 3—6 leder brunaktigt gula, den 7 leden, liksom palperna, mérkt grabruna. Haren gulaktiga till gula. Ogon, kala. Thorax gul, strimmorna blekt rostfargade, den sista halften av metanotum morkbrun, brostet brunaktigt gult; halterer blekgula, skaftet vid roten mérkbrunt. Abdomen graaktigt gul; modrka till svartbruna fro segmentens fram- rand pa dorsalsidan (bredast kring mediallinjen), ventral- sidan punkt- eller flackvis samt de 2 nistsista segmenten Overvagande. Haren gula. Vingar 2 0.78 mm, blaak- tigt mjélkvita, i mikrosk. gulaktiga; C, R, och Ry; (fran tvaradern bérjande) morkare, graaktigt gale. tvaradern och de Gvriga Adrorna farglésa eller gulaktiga. Benen: coxe och femora gula; de évriga lederna bérjande fran roten av tibian, pa framre benparet redan fran yttre sidan av femurs mitt, brungula; denna farg tilltager jamnt i styrka mot tar- ‘Sens spets. Tibian dr l1.22e—l.27 ganger langre an femur och 1.40—1.46 ganger langre in metatarsus. Pulviller och empodier valutvecklade. Honans langd fr 1.s—l.e mm i torkat tillstand. Hos en hona ar den gula fargen mycket kraftig. Halte- rernas skaft ar (utom den mérkbruna roten) vitt, knoppen kraftigt citrongul. Strimmorna morkbruna. Det bruna pa abdomens dorsala sida bildar en stor flack pa segmenten, de tvA nast sista segmenten dro helt och hallet mérkbruna. _Vingar jamte Adror fro nastan farglésa, endast we es tydligt gul. 13 Gen. Tanytarsus, VAN DER WuLr Tanytarsus flavipes. Meic. (PI. II, fig. 4347). re ge- ea = _STuppen 4r avlangt klump- eller aggformig, aggkomplexen od ar 4-69 9s min Ytslemmet ar tjockt och foga idib | bande. Ay agerdrets viggar synas endast ibland 1—4__ . oo a kring aggen, oftast ea ens dessa -_ 142 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. Ageraden gar antingen i hastskoformigt hdger-vansterlopande bagar eller i 4—8 spiralvindningar. Stédjetradar finnas, och de dro ibland sammanklibbade. | fig. 44 framtrada de tvin- nade kring varandra (aggraden 4r spiralig), i fig. 46 fram- trida de buktande bredvid varandra (aggraden 4r i hast- skoform héger-vansterlépande), utom i den éversta delen, dir de dro ett varv tvinnade, en fdljd av, att 4ggraden dar gér en spiralvindning. Fran dessa tradar utga stallvis fina veck, vilka antyda aggrorsvaggens sammanhang med stidje- tradarna. Aggens form ar av typ I; storlek 0.22—0.30 X _ 0.oo—0.11 mm; farg mot morkt vit eller gra till graaktigt brun, i mikrosk. gulaktigt brun till grabrunaktigt gul, antal 100—150. Utvecklingstiden var 21/,—3 dygn. Aggskalen 4ro svagt gula till gulgra eller farglésa. - Det visade sig svart att fa aggrupper av denna art. Av sammanlagt flere tiotal honor har jag fatt endast atta agerupper. Dessa honor fangades pa strandangar, i lovtrads- vegetationen vid en 4, i ljungen i glesa barrskogar och un- <2 der agglaggningsflykt Over en havsvik, fran boérjan av juni till medlet av augusti. Inga, Nyl. . Tanytarsus parilis, W.x. (PI. lll, fig. 48—50). AggruP- - pens form varierar betydligt. Den ar spol- eller cylinder- _ formig, men mer eller mindre bdéjd, anda till ring-, spiral- och S-form; 6—7 x 2s—3.5 mm. Det mycket mjuka _ och __ klibbande ytslemmet Ar '/, av 4ggkomplexens tjocklek. Age- — _ rérsvaggen kunde ej urskiljas i nagon enda av de nio under- ‘sékta Aggrupperna. Aggradsbagarna och aggen Aro vanligen 7 ‘tattstallda. Stédjetradarna (PI. V, fig. 39) lépa i ganska — -regelbundna slingor jamnsides, ej tvinnade kring varandra, © varav framgar, att aggraden dr hastskoformigt héger-vanster- lépande. Dar tva skarpare béjningar av samma stdjetrad | beréra varandra, klibbas de ofta samman, och en 6gla upP- tar. Da fastestringen kan urskiljas, framtrader blott det J -finkorniga centralbandet, som ar mycket tanjbart \ggens form | ar av typ” I; -storlek 0,300.32 X 0.11:—0. n; far ron, i mikrosk. kraftigt ped Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 143 antal 400—500. Utvecklingstiden var omkr. 4 dygn. Ageg- skalen aro farglésa eller svagt graaktiga. Honorna fangades i strandalar invid en & i medlet av augusti. Inga, Nyl. im a Tanytarsus pusio, Mric. (PI. Ill, fig. 58-61). Agg- ruppen ar tradformig, trind och nastan rak; 8—13 0.7 ~-0.9 mm, i ett fall 4.3 1.0 mm. Det tunna dggroret, vars sOm synes tydligt och ofta ar 6ppen, foreter mycket tydligt aggfackens grinser. Det best&r av tvA skikt: det inre ar skarpt begransat och starkt ljusbrytande samt 0.s—0.6 mm — tjockt, det yttre ar 2—8 ganger s& tjockt samt finkornigt och svagare ljusbrytande. Det ibland mycket mjuka och klibbande ytslemmets tjocklek ar ungefar sa stor som agg- rorets inre diameter, ibland mindre, dess yta 4r finkornig. Aggen ligga senare utan ordning. Aggens form dr av typ I; storlek 0.21--0.26 < 0.os—O.10 mm; farg mot morkt mjélkvit eller svagt graaktig, i mikrosk. svagt citrongul; antal 100—170. Utvecklingstiden var 2'/,--3 dygn. Age- Skalet ar farglést. Vid strinder och diken i slutet av juni och medlet av au- gusti. Inga och Tvarminne, Nyl. __ Tanytarsus albipes, Mric. (PI. Ill, fig. 62—-64; Pl. V, fig. 12). Aggruppen 4r balj- eller plattryckt slangfor- mig: 4—10.; < 0.4s—0.s mm. Ytslemmet, vars yttre kontur _ 8V varierande tjocklek, ibland mycket tjockt. Aggréret har : akg och slappa vaggar och intager darfér sin naturliga > isynnerhet vid sémmen, som ofta ar vidéppen langs — hela sin Tangd. Aerts vertikala vidd ar 2—4 Se Honorna fangades pa angar, i gles skog och i graset _ —€j alltid kan urskiljas, ar mycket lést och klibbande samt ‘orm, endast s& lange Aggruppen ar orubbad. Det star da aon Som ett brett band pa sin ena kant och i oregelbundna bukter, ibland i form av en ring. Det har ett yttre finkor- = nigt skikt, som lossnar latt (liksom ytslemmet) och ett inre- ons tunt Och ljusbrytande skikt. Aggfackens granser synas yee 144. Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. den transversala omkr. '/;, och aggen sta ursprungligen 1 en enkel och synnerligen jamn uppratt rad. Aggens form ar av typ I; storlek 0.22—0.25 < O.os—O.o9 mm; farg mot morkt vit eller graaktig, i mikrosk. svagt grasgrén eller gulgrén; antal 40—152. Utvecklingstiden var 2'/,—4'/, dygn. Aggskalet ar farglést. Honorna fangades i gris- och buskvegetationen pa stran- der, angar och holmar fran slutet av juni till borjan av augusti. Inga, Nyl. Tanytarsus tenuis, Mric. (Pl. Ill, fig. 65—79). Denna art visar en mycket stor omvdxling i sattet att avgiva aggen och i kompositionen av agghoparna eller aggrupperna. Det dr mOjligt, att en del av de honor, som jag har raknat till arten Tanyt. tenuis, aro varieteter av denna, event. nya arter. Pa samma grunder, som jag redan i inledningen framfort, kan jag dock annu icke avgéra denna fraga. | det féljande giver jag darfér blott en beskrivning av ifragavarande agg hopar och Aggrupper. Jag betecknar de olika slagen av — dessa bildningar med bokstaverna A—D och framhaller som gemensamma drag hos dem Aggens farg, dimensioner och form. A. Alla 4ggen ligga spridda p& bottnen och glida ytterst latt ur de vida slemhéljena. Dessa undga en helt och hal- let, om man ej insatter i provréret, dar honan 4r, t. ex. ett tickglas, pa vilket aggen under agglaggningen kunna falla och fastna, och sedan tager upp det forsiktigt. Man far da se aggen ligga i vida, klockformiga vaggslem (fig. 78, 79), _ vilkas arrkanter dro tjocka och vitt utsparrade (i den nedre _bilden i fig. 78 4r det vidéppna arret vant mot askadaren), och i vilka det évriga vaggslemmet ar tunt och mer eller mindre veckat. Ytslemmet syntes endast i en 4ggrupP® delar, vilka olika stora (2—55 agg) och skivformiga lago pa bottnen och tydligen hade uppstatt av en tillfallig aggen hade rakat falla sd nara varandra, att ytslemmt” flutit samman vid sitt uppsvallande (fig. 69, 70); arret V2 en har vidoppet (fig. 71). Detta ytslem var mycket Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 145 Fyllnadsslemmet ersattes mdjligen av vatten eller ock ar det ytterst lost. Aggens form 4r av typ V; storlek 0.20 —0.24 & O.10—0.11 mm; farg mot morkt vit, i mikrosk. dro aggen matta, farglosa, i ett fall syntes en ytterst svag gris- gron skiftning; antal 69—219, en gang 32. PA andra dygnet : bérjar aggskalet gulna och blir slutligen gult. ie B. Aggen avkastas av honan i sma hopar, nagon gang dock ett och ett. I de sm& hoparna iro aggen ofta anord- nade regelbundet efter varandra i en vanligen bodjd rad. [en grupp av sddana hopar (fig. 66, 67) voro de halvcirkel- formiga hoparna 19 till antalet, och de innehéllo 9—11 age envar, nagra dock blott 6—8 agg. Ett nylagt agg (fig. 65.) ; omgives av ett slemhdélje, dir frret synes tydligt; detta Slemskikt delar sig senare i ett tunnare inre och ett tjoc- kare yttre skikt, vars granser slutligen forsvinna, medan . det inre skiktet kvarblir och dr starkt ljusbrytande och mer - eller mindre utvidgat (fig. 68), PA grund av férefintligheten . av dessa tv skikt, samt Aven darav, att jag alltid sett ; Slemhéljet i fraga eller dess inre skikt omgiva agget lika ___ tjockt, vilket lage an aggen med sitt slemhdlje rakat intaga pa bottnen, anser jag, att detta slemhélje ar vaggslemmet Och icke endast drrets tjocka kanter. Vaggslemmet ar sa- ledes mycket tjockare an hos de under A beskrivna aggen. Ytslemmet ar mjukt och tjockt. Fyllnadsslemmet ar, om det _ alls finnes, ytterst lést. Aggens form 4r av typ V; storlek “ 0.1s—0.20 < 0.092—0.10 mm; farg mot mOrkt vit, i mikrosk, aro aggen farglésa, matta, en gang mycket svagt gulgrona; _ borjar Aggskalet bli gult och blir slutligen guldgult. _ nan har lagt aggen alltid fem i gangen. Dessa »fem-gruppers* ees antal ar 101, och de dro férdelade pa fem olika stora skiv- : Sidorna av vaggslemmen i ,,fem-grupperna“ ha uppmjuka aS. _ ah forsy inne eller halla pa att goéra. det (fig. 73), salun da . ‘Uppstatt eller hdller pA att uppstd. Ytslemmet ar mycket antal t00—182, nagon gang omkr. 50. Pa andra dygnet : y, C. Jag har fatt endast en Aggrupp av detta slag. Ho- _formiga hopar pa bottnen (fig. 72). ‘De mot varandra tryckta har ett de fem aggen gemensamt omgivande skenaggrér 146 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Aggliggning och aggrupper. tjockt och klibbande, sa att nara varandra belagna ,fem- grupper“ latt klibbas ihop. Fyllnadsslemmet forefaller att vara stadigt. Aggens form 4r av typ V; storlek 0.20 x 0.10 mm; farg mot morkt vit eller graaktig, i mikrosk. matt grén; antal 505. Pa andra dygnet borjar aggskalet bli guld- gult och ar slutligen kraftigt guldgult. D. Av detta slag har jag undersokt tva aggrupper. Dessa fro lagda i delar: den ena i 13 delar (fig. 75) med 19—23 i envar, i en del dock blott 8, den andra i tva storre - delar (100 och 25 4gg) och sex mindre delar, med nagra fa agg samt dessutom nagra enstaka agg. Jag vill har fram- halla, att aggen kunna bilda ganska langa rader. Dessa beskriva nagot ojamna spiralvindningar, den ovannamnda delen, som innehaller 100 agg, beskriver 3'/, olika vida ; spiralvindningar. De mot varandra tryckta sidorna av de 3 ; tiocka vaggslemmen halla pa att férsvinna och ett sken- agerér uppstaér. Ytslemmet ar mycket tjockt och klibbande, fylinadsslemmet dr stadigt. Aggens form ar av typ V (i den férstnimnda aggruppen ar dock agget ovanligt langt); storlek 0.22 < 0.09 mm i den forstnamnda aggruppen, 0.22 * 0.11 mm i den andra; farg mot mérkt vit, i mikrosk. aro aggen farglésa, matta; antal 263, i den andra aggruppen omkr. 150. Pa andra dygnet bli Aaggskalen starkt gula, se- nare aro de kraftigt guld- eller brungula. Honorna fangades i vegetationen pa angar, havs- och {strander, skar, i barrskog och i bergig barrskog samt Un- der deras agglaggningsflykt, fran slutet av juni till slutet : av augusti. Inga och Tvarminne, Nyl. y : s * Tanytarsus muticus, Jou. (Pl. V, fig. 7—11)- Age” -gruppen ar slangformig, i borjan jamn och slat, ringfor- _migt béjd, men saknar all stadga och forlorar darfér latt Sn form: den blir oregelbundet bucklig och buktande. Dess storlek ar 8—13 x Os—O.s mm. Aggréret ar mycket vitt, dess diameter fr omkr. 3 agglangder, det har tunna och slappa vaggar, i vilka ibland synas spar av aggfackens gra™ ser. Sémmen synes stundom, och den ar da tydlig. Slem Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 147 met ar finkornigt och pa ytan liksom retikulerat; ytslemmet har jag ej sett. Slemmet ar nagot klibbande. Aggens form ar av typ I; storlek 0.24 < 0.09 mm, en gAng 0.30 < 0.10 mm; farg mot moOrkt vit eller svagt graaktig, i mikrosk. Svagt gul eller gulgron; antal 100—180. Utvecklingstiden var 2'),—3 dygn. Aggskalet ar farglést. Honorna fangades i graset vid diken i slutet av juni a och i augusti. Inga, Nyl. . ._ * Tanytarsus dissimilis, Jou. (Pl. Ill, fig. 54—57). . Aggruppen lagges i delar, i vilka se beskriver 1—3"/, spiralvridningar. I vardera av de 4ggrupper, som jag fatt, 4r delarnas antal 6, och aggens antal i delen ar 7—18 i det ena fallet och 11-—29 i det andra. . Vart och ett agg omgives av ett dubbelskiktat vaggslem, det inre skiktet ar tunt och starkt ljusbrytande, det yttre, hjirtfor- miga, ar fingranulerat och mycket tunt vid arret, men ovan- ligt tjockt p& den motsatta sidan (fig. 56). I den andra 4ggruppen ar det Agget narmast omslutande skiktet (fig. 57) att uppfatta som fyllnadsslem, det mellersta 4r vaggslemmets inre skikt; alla skikten dro mycket uppsvallda, sannolikt en foljd darav, att A4ggruppen utvecklades i varmare vatten dn vanligt. Ytslemmets forekomst framgar darav, att vid stran fastnade delar icke beréra straet med vaggslemmet, utan med ett osynligt skikt. Fyllnadsslemmet giver intryck av att vara stadigt. Aggens form 4r av typ I (i fig. 56 ett ungt agg, i fig. 57 ett aldre); storlek 0.20—0.22 x 0.07—0.10 mikrosk, smaragd grén; senare blir aggskalet guldgult och ndringsgulan kraftigt grén, antal 55 och 115. Utvecklings- _ tiden var 3—31/, dygn. ae Honorna fangades i graset nara — vid en as havsvik j wciece av cea Inga, Nyl. cite Tuppen liknar mycket aggruppen av Tanyt. Spec. Ill, den 8 dock j allt klenare och vekare byged. Den dr acre mm; farg mot mérkt vit med kannbar grén skiftning, i ® Taiatans fatigans, Jou. (Pl. V, fig. 1—3). eee tae CPSs 148 Munsterhjeim, Om Chironomidernas aiggliggning och aggrupper. formig, starkt béjd eller hoptryckt till en klump; 3—4 0.7 mm. Ytslem finnes och det 4r tjockt, men dess konturer ses blott stallvis och otydligt. Det vida aggréret gor korta hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, vilkas atervand- ningsstallen 4ro ovanligt breda, omkr. '/, av bagens langd; bagarnas antal ar 10—12 med 15—18 agg i envar. Agg- rorsvaggen ar synnerligen tunn och 4r 6verallt tydligt sam- - manhangande med de svagt utvecklade sOmkanterna. Aggens jamna rad bibehalles och detta tyder pa ett stadigt fyllnads- slem. Aggens form dr av typ I; storlek 0.19—-0.20 x 0.08 mm; farg mot morkt vit med en laderbrun skiftning, ! ikeosic matt gul eller citrongul; antal 140-170. Utveck- lingstiden var 4 dygn. Aggskalet dr farglést, da flere agg ligga Over varandra, mycket svagt gult. Honorna fangades i vegetationen vid diken pa odlade falt i bérjan av augusti. Inga, Nyl. Johannsen’s beskrivning pa Tanyt. fatigans Nn. SP. ? - passar in p& mina exemplar i allt annat, utom vad langden vidkommer; de férra fro 2—3 mm |Anga, mina exemplar daremot 1.s—1.9 mm, i torkat tillstand. Tanytarsus Spec. I. (P\. Ill, fig. 51, 52). Aggenligea spridda; stundom hopeyttrade till sma hopar pa 2—4 age: _ De omgivas av ett i ena anden Oppet, dubbelt vaggslem.— : yttre ar. tjockare, i bérjan_ ojamnt buckligt, senare jamnare, - , Ytslemmet kan ej slemskikt ytterom. vaggslemmet), de évriga pa bottnen. ms , Men enda fii som jag erhéll av denna: art, “ig Pte ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 149 beskrivning ar gjord, innan den lades i sprit: Huvud, pro- boscis, palper, antenner, thorax, metanotum, halterskaft, extremiteter och hypopygier gula; férsta och tredje benpa- rets femur i spetsen (inre sidan) férsedd med tv svartbruna strack och tibia med en svartbrun smal kant, abdomen, scutellum och halterkroppen lysande groéna. Framre tibian 0.24, framre metatarsus 0.45 mm. Vingarna vita, svagt hariga, ; de starka framkantsnerverna gula. Antennernas andra och “4 tredje leder klotrunda, de fdljande allt mer avlanga — den sjunde omkr. 2'/, ganger sa lang som tjock. Den mikr. undersékningen av den i sprit konserverade honan gav vid handen, att honans langd ar 1.1. mm, femur 0.38, tibia 0.23 och metatarsus 0.4; mm samt vingen 1.1 mm, raknat fran rottvaradern, fran denna ar mitteltvaradern pA ett avstand av 0.35 mm. Vingen utmed bakranden och i spet- _ Sen sparsamt harig. Tanytarsus Spec. H. (Pi. Ill, fig. 53). Aggen ligga Spridda eller hopgyttrade utan ordning. Vaggslemmet 4r tjockt och finkornigt; i ett fall syntes i vaggslemmet kring Varje agg ett tunt, homogent och starkt ljusbrytande inre skikt (draget med tjockare streck i fig. 53); i tva fall syntes’ endast detta inre skikt. Vaggslemmet bestar av dylika © skikt som vaggslemmet hos Tanyt. dissimilis (PI. Ill, fig. 56) och som Aggréret hos Tanyt. pusio (PI. Ill, fig. 60). Aven de nyklackta larvernas antenner aro dylika hos dessa tre arter. Ytslem har jag ej med sakerhet kunnat iakttaga. Aggens form ar av typ V, men dorsalsidan av agget blir _ S€nare nastan rak; storlek 0.1s5—0.20 x 0.0s—O.10 mm; farg. _ Mot morkt mjélkvit med svag gronaktig skiftning, i mikrosk. a lysande grasgrén; antal 132—202, en gang 50. Utvecklings- tiden var 3—4 dygn. Aggskalet ar guldgult, ibland med er serie, skiftning. : : _Honorna fangades i gles” ‘barrskog och i ‘orisek vid bhevestrinder under frre halften” av Lah och august. bau : terns 4 av hannen och honan (tings i conn: 4 | % 150 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. 4 6. Huvud och epistoma gréna; labelli gula; antennernas basalled och plymen svartbruna, de 6vriga lederna jamte palperna ljusare bruna. Thorax gron, framfor scutellum gulaktig, scutellum grén; strimmor och en flack pa sidan svart bruna; metanotum och bréstet nastan svarta; halterer vitaa Abdomen kraftigt grén, haren svartbruna; hypo- pygier gulbrunaktiga. Benen gulbrunaktiga, m morknande mot spetsen, coxe brunaktiga, coxofemoralledgangen gul. Tibian */; av femurs och nagot mer 4n ‘/, av metatarsus langd. Vingarnas langd (fran rottvaradern) 2 mm och bredd 0.55 mm; mitteltvaradern 0.s mm. fran rottvaradern. Fargen 4r i mikrosk. gul, framkantsnerverna kraftigare gula, med blotta 6gat gulaktigt bruna. Harigheten sparsam: sam- maniagt endast ett 40-tal har i yttersta spetsen av vingen och i enkel rad utmed mitten av framre bakrandcellen. Langden 4r 2.25 mm. ; Antennernas tva forsta leder grongula, de 6vriga lederna jamte palperna mérkare, brunaktiga. Strimmorna, metanotum och bréstet gula till gulbruna; halterernas skaft gult och knopp grén. Spetsen av alla tibia smalt mork- 3 brunkantade; coxe gulgréna. Tibian omkr. °/, av femurs och drygt '/, av metatarsus’ langd. Vingen 1.65 x 0.55 mm, _. harigheten nt titare an hos hannen, har ocksa utmed _ bakkanten. Langden 4r 1.s—1.6 mm. _ _Tanytarsus Spec. Ill. (P\. Il, fig. 80—83). Aggrup- _ pen 4r cylindrisk, rak eller béjd; 4.:—8 1.s—2 mm. ¥t- -slemmet ar klart och stadigt, 0.s—0.6 mm. tjockt samt foljer a aggrorets bukter. Aggrérsvaggen ar mycket tydlig, stadig a samt nagot hoptryckt fran sidorna och svagt bucklig; 48° réret gar i hastskoformigt hdger-vansterlopande vindninga®, — till antalet 10—14 med 17—18, t. 0. m. 30—32 agg i envats dessa ligga i bérjan uti en synnerligen jamn och vacker ad. Sémkanterna lépa nara varandra och i mycket utdragna © gor (fig. 82); de bilda annu icke fria strdjetradar, utan invuxna med aggrérsvaggen. Aggens form e storlek ay sai tt neta mm; farg mot mor Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 151 graaktigt gul till vit med brun skiftning, i mikrosk. matt brungul, den ena eller den andra fargen évervigande; an- tal 200—400. Utvecklingstiden var 4'/, dygn. Slemhdljet ar klart, tydligt och valbibehallet gee: lange efter klack- ningen. Aggskalet ar farglést. - Honorna fangades pa odlade falt, pa bhi saeee: vid | _ diken i augusti. Inga, Ny). 2 Beskrivning av honorna: i Huvud och proboscis grasgroéna; antennernas tva forsta leder gulgréna, de évriga liksom palper och labeller brun- aktiga; harighet brunaktig. Thorax och scutellum grén- aktigt gula; strimmorna och bréstet rostbruna, metanotum utmed framkanten gul, forévrigt morkbrun; halterer gula. bdomens tva férsta segment morkt grisgréna, de tva foljande brunaktigt gréna och de fdljande mot spetsen av = abdomen allt mer mérkbruna, segmentens bakrand smalt . ljusare, valvler brungula; harighet gul. Vingarna starkt a hariga, 2.s—2.5 x O.s mm., svagt graaktiga, adrorna gragul- | aktiga. Benen: cox, coxofemoralledgangen och roten av femora gula, resten av benen morkbruna, sarskilt femora. ‘Tibian ar drygt 0.6 av metatarsus. Hos moérkare honor aro * thorax’ sidor grona, abdomens bakre halft svartbrun, liksom de framre femora, benens 6vriga leder mOrkare bruna 4n ovan - angivits, halterer ljusare. Honornas langd ar 2.s—2.9 mm. Tanytarsus Spec. IV. (P\. V, fig. 4-6). Aggruppen ytslemmet ‘/2—1 mm. Aggrérsvaggen framtrader som ett — : mycket tunt, stillvis ej synligt, ljusbrytande skikt, vilket ningar, vilkas antal ar 25 och vilka innehalla 20—23 agg ar cylinderformigt hoptryckt. Dess storlek ar (utratad) 7—9 © - *1'/,—2 mm. Aggkomplexen ar 1 mm tjock, det stadiga ar oregelbundet buckligt. Aggen ligga i en regelbunden — : rad med caudalanden vand mot centrum av 4ggruppen. pees | ‘aden gar i hastskoformigt héger-vansterlépande vind- 152 Munsterhjelm, Om Chtronomidernas agglaggning och aggrupper. av bagarnas gleshet); tradlika forgrenade veck antyda, att de Annu fro sammanvuxna med aggrérsvaggen. Aggens form ar av typ I; storlek 0.21><0.os—O.o9 mm; farg mot moérkt mjélkvit till svagt graaktig, i mikrosk. aro aggen farglésa, senare mycket svagt gulskiftande ; antal 400—600. Utvecklingstiden var 31), dygn. Aggskalet ar farglést. Slem- met bevarar efter Klacidingee lange sin form och aggror synes nu tydligare. Honorna fangades i grasvegetationen vid diken pa od- lade falt i augusti. Inga, Nyl. Beskrivning av honorna: Huvud, epistoma och antennernas 23 forsta leder blekt gulgréna, antennernas évriga leder och palper svagt, men tydligt, grabrunaktiga; labri och labelli gula; ‘beharing ljus, pa de morkare stallena nagot morkare. Thorax, scutellum och halterer blekt gulgréna; strimmor, brést och metanotums bakre del blekt rostfargade. Abdomen ljus och klargrén, distalt nagot gulaktigt grén; harighet blek- gul. Vingarna 4ro starkt hariga och sedda med blotta ogat gulbrunaktiga, i mikrosk. graskiftande, iriscerande, ad- . rorna svagt gragulaktiga; 2.60.0. mm. Benen aro gra- _aktigt blekgula till brunaktigt gula, endast cox# och coxo- femoralledgangen av thorax’ farg och alla tibia med en _ svart rand i spetsen, svagast hos de framre. Tibian ar 0.6 _ ay metatarsus. Honornas langd ar 2.e—2.7 mm. 15. Gen. Mertiocnemus, VAN DER WULP. -_ Metriocnemus nanus, Msic. (PI. ll, fig. 32—35)- Aggrup- pen: ar tradformig; 120.7 mm. Aggréret, i hvilket irs ag i gles, sti esr nga rr efter hvarandra, 3 ar Das : rg mot morkt Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 153 7 grabrun; antal 77. Utvecklingstiden var 3 dygn. Aggskalet ar svagt gulaktigt. Av denna art har jag fatt en 4aggrupp. Honan fanga- des i grasvegetationen vid ett angsdike i slutet av augusti. Inga, Nyl. Metriocnemus fuscipes, Meric. (PI. Ill, fig. 39—42). Aggruppen, som ar lagd i 3 delar, ar tradformig; sam- manlagt 9.2 mm lang och 0.5 mm tjock. En del ar béjd till ring, de tva évriga likna halva ringar. Ytslemmets kontu- rer synas endast pa yttre sidan, det ar klart, styft och icke klibbande., Aggréret ar vitt och fdrefaller att vara styft, sOmmen synes, de aggfacken motsvarande kammarna synas tydliga och regelbundna pa sémsidan. Aggen iro i enkel, jamntat och i bérjan regelbunden rad, staende efter hvar- andra. Aggens form 4r av typ IV; storlek 0.23 « 0.11 mm; farg mot méorkt mjélkvit, mérknande pa andra dygnet, i mikrosk. svagt mattgul; antal 106. Utvecklingstider var 3 '/, dygn. Aggskalet ar kannbart gragult, da tva skal ligga Svat varandra, forsvinner den gra skiftningen och en lysande hég- gul farg framtrader. Endast en Aggrupp har erhallits av denna art. Honan fangades p& en strandang i slutet av juli. Inga, Nyl. Denna hona har beckbruna ben och ej svarta som M. atratulus, Zett, vilken av Lundstr6ém (1910; 24) anses _ som synonym med M. fuscipes, Meig. Denna har enligt ie Meigen och Zetterstedt beckbruna ben. ae) har dar- for anvant detta artnamn. me : NaNO flavifrons (?), ids. (PI. II, | fig. 36-—38). Aggruppen ar tradformig; 90.1 mm. Ytslemmet ar av Varierande tjocklek, 1—2 gAnger tiockare an aggroret, och _Mycket klibbande. Aggrorets tjocklek varierar (0.1s—O.24 — ; mm) beroende av aggens lage i den dubbla aggraden; dess Vagg ar tunn, ojamnt buktande eller stiillvis foreteende de ‘eprane motsvarande ‘kammarna. by agen form ar grehe 154 Munsterhjelm, Om Chironomidernas A4gglaggning och aggrupper. typ IV; storlek 0.21:—0.09 mm; farg mot morkt vitgul, i mik- rosk. kraftigt gulbrun; antal 171. Honan fangades i bergig barrskog i bérjan av augusti. _ Inga, Nyl. Johannsen’s beskrivning av M. flavifrons n. sp. pas sar in pA denna hona, utom i att dennas scutellum ar gul- brunaktig och ej ,dark brown“ och i att dennas langd ar 2.1 mm (i torkat tillstand) och ej 3 mm. Johannsen’s beskrivning galler hannen, men han sager, att honan wlike the male, but has wider wings“. IIL Subfam. Tanypine, KIEFFER. 8. Gen. Procladius, SKUSE. Procladius nervosus, Mic, Zert. (PI. IV, fig. !—9): Aggruppen ar sfarisk; 6.2 mm. Slemmet ar klart och starkt \jusbrytande. Fastestrangen ar férsedd med central- band. Aggraden 4r endast stillvis nagot tydligare, agge? tyckas ligga utan ordning i enkelt lager under ytan. Ag- gens form 4r av typ VI; storlek 0.42 < 0.12 mm; farg mot _ morkt grabrun, i mikrosk. grdaktigt eller matt gul; antal ee: So egg Utvecklingstiden var 5 dygn. Aggskalen aro farglésa. Honan ee i bjérkar i medlet av juli. Inga, Nyl. 12. Gen. Tanypus, MEIGEN. cae culiciformis, L. (Pl. IV, fig. 4—7). AggruPp- Pp en ar ojamnt sfarisk eller paronformig med kort, kndl- artad och hopsnérpt fastestrang, ur vilken ofta ett svagt centralband framsticker; 2,;—5.5 < 1.s—3.s mm stor. ‘Slem- — et ar klart och gransar skarpt mot vattnet. Med blotta : 4 t och ~ ljust framtrader en svag rokfargad gra eller maktig skiftning hos det. Spar av aggrérets inre vage 7 ‘bland, omgivande sane: igs skilt liksom ett heed Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 155 slem och bilda sdlunda ett skenvaggslem. Aggkomplexen ar oordnad, men visar dock vanligen spar av aggradsslin- gor; den paminner ofta om en spiral-, band- eller S-formig nebulosa. Det Ar vanligen omdjligt att folja A4ggraden (i ager. fig. 5 har jag sett den tydligast). Aggstringens slingor fogas av honan sannolikt fullkomlikt godtyckligt till ett klot (sannol. sa aven i 4ggr. av Procl. nervosus) eller ibland till en skiva, som antar mer eller mindre formen av en gropt hand, kopp eller en spiralbukt, varfér aggkomplexen i den fardiga agg- gruppen giver det nyssnamnda intrycket av nebulosa. Un- der vattenuppsugningen falla aggen i det mjuka slemmet ur sin ursprungliga stallning At olika hall, ibland t. o. m. med huvudpolen riktad mera mot centrum av 4ggruppen. Salunda fdrstéres radanordningen. Aggens form 4r av typ VI; storlek 0.22—0.36 X 0.0s—O.11 mm; farg mot morkt vitgra med en svag brun eller gul skiftning, i mikrosk. matt gul till gulbrun; antal 220-350. Utvecklingstiden var 3—4 dygn. Aggskalet ar farglést, i skrynklor och veck (i de tomma skalen) svagt gulaktigt. Honorna fangades i busk- och angsvegetationen pa od- lade marker och pa skar och holmar i juli—augusti. Inga och Tvarminne, Nyl. samt Saaksmaki, Tavastl. Tanypus choreus, Mei. (PI. IV, fig. 8—11). Aggrup- Pen ar regelbundet sfarisk; 2..—4 mm, en gang 6 mm. Fastestringen ar kort, men ar forsedd med ett nagot langre py, Sgeroret i dess lingdriktning, di aggen komma i dub- Jn av Aggstrangen gér en spiralvridning, i vilken aggen del rad, som i aggruppen av Abl. phatta (Pl. IV, fig. 19). ae : Detta har tydligen skett i en aggrupp (fig. 10), dar bor- 156 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. 7 sta i dubbel rad. Vanligen ar aggraden omdjlig att félja, pa grund av att aggen falla i olika riktningar bredvid och over varandra i det mjuka slemmet. Aggens form ar av typ VI; storlek 0.33—-0.39 x 0.09 —O.11 mm; farg mot mérkt vitgra till“; era med gul- eller brunaktig skiftning, i mikrosk. gulaktig till starkt gul eller gulbrun; antal 210—450 (i tre fall 68, d 980.1 Utvecklingstiden var 3— Sal, dygn. Aggskalen aro farglésa. Honorna fangades pa Angar och sanka strander, i graset . vid utfallsdiken och pa skar och holmar i juli. Inga och Tvarminne, Nyl. 14. Gen. Ablabesmyia, JOHANNSEN. Ablabesmyia nebulosa, Mric. (PI. IV, fig. 12—!4)- Aggruppens form varierar mycket. Den 4r ibland halv- klotformig, ibland avlang med ena sidan nagot platt, ibland - Ater ar en s&dan avlang aggrupp skarpt U-formigt bdjd med den platta sidan inat. I det fria har jag funnit dessa 4ggruppe? starkt fastade (sannol. av honan) med den plana sidan vid _féremal. I akvarium kan man ibland fa tilltrasslade trad- formiga aggrupper. En halvklotformig aggrupps diameter var 5 mm, aggraden beskrev tattstallda, hastskoformigt ho- me utmed den plana sidans kanter; aggrorsvaggen VaF silat. Jag ‘skall beskriva noggrannare en Aggrupp med U- formigt béjd aggkomplex (fig. 12), emedan dess konstruk- tion var tydligast. Utom att aggkomplexen var bojd i U- - form, var 4ggruppen ytterligare svagt bojd; 75 x 3.5mm. Aggraden gar i hastskoformigt héger-vansterlépande bagar, tka & aro ratt éppna (fig. 13) och vanda den konkava sidan mot den motsvarande sidan av bagarna pa aggruppens mot- tta sida. Dessa bagar dro 32 till antalet, och de bli sue” si mindre fran bagseriens ena inde till den andra, de ngsta innehilla 17—19 agg, de kortaste blot 5—6 488 et ar siete 1 mm tiockt och Klibbande. A ag Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 157 till bildning av skenvaggslem. Sémmen 4r vidéppen och a atfoljer noggrant A4ggraden, dess kanter aro dnnu ej av rik- tig stédjetradsnatur, emedan de 4ro beligna jamforelsevis perifert.. Redan pa andra dygnet ar det oméjligt att ur- skilja aggraden, man ser blott en serie forstérda bagar, agg- rorsvaggen ar, dar den alls synes, slat, somkanterna ses icke och fggen ligga utan nagon ordning (som i de ovan beskrivna 4ggrupperna av Tanypus och Procladius) i ett ho- mogent, lést och mycket klibbande slem. Aggens form ar av typ VI; storlek 0.3s-—0.3s x 0.1:—0.13 mm; farg mot morkt vit med brun skiftning, i mikrosk. matt grabrun, pa tredje dygnet kraftigt guldgul; antal 170—320. Utvecklings- tiden var 3--3'/, dygn. Aggskalet ar graaktigt gult. a Honorna fangades i grasvegetationen vid vattenférande | angsdiken'i medlet av juli. Inga, Nyl. Ablabesmyia monilis, L. (PI. 1V, fig. 15—17). Ageg- fruppen ar ojamnt cylinder- eller klubbformig; 1.s—2 x 45—5 mm. Ytslemmet dr mjukt, men icke klibbande, och det bibehaller sig val. Man ser pA dess yta en spiralformigt gaende fara, som begrinsar de, varje 4ggradsvindning mot- ; ___- SVarande partierna av detsamma. AV aggrorets vagg sy- nes, ehuru otydligt, endast den utatvanda sidan. Stddje- tradarna (event. sémmen) 4ro osynliga. Aggraden oper 3 Oftast j synnerligen regelbundna spiralvindningar, men gor ibland i slutet 1—2 hastskoformigt hiiger vaisterion eae bukter eller f& alldeles oregelbundna slingor. Fastestran 5a gen 4r kort och utan centralband, eller ock fattas ace ee Aggens form &r av typ VI; storlek 0.22—0.31 X 0.09 mm; farg mot mérkt matt gul eller graaktigt gul, i mikrosk. sva- ts ES Nites ake oe eL Vv fig. 1821 : Ager u Jcdowa ar pace, eating sh hes * den har 158 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. formen av en avklippt ring; 16—24 1.5 mm. Ytslemmet ar 0.2.0.4 mm tjockt och finkornigt eller skrynkligt pa ytan. Aggroérsvaggen ar 0.12—O.1s mm tjock, kammarna och fré dem mellan aggen utgd4ende slempartier synas pa inre sidan, som ojamnt langa taggar, ibland jamnare (fig. 20). Den be- star av tvA skikt: ett yttre i langdriktningen grovfibrigt och nastan lika tjockt som ytslemmet samt ett inre tunt och _ homogent. Aggens form 4r av typ VI; storlek 0.s2—0.3 < 0.11—0.12 mm; farg mot morkt vit med gulbrunaktig eller -svavelgul skiftning, i mikrosk. gul till gulbrun; antal 416— 488. Utvecklingstiden var 4—41/, dygn. Aggskalen aro farglosa. | Honorna fangades i gles barrskog pa berg och i gras- vegetationen vid dngsdiken i slutet av juli. Inga och Tvar- minne, Nyl. _ Ablabesmyia melanops, Mric. (PI. 1V, fig. 22—26). Aggruppen 4dr oregelbundet klumpformig, platt pa undre sidah; 6—6.5 <4.s—5 <3. mm. Det stadiga, icke klibbande och klara ytslemmet dr dnda till 1.s mm tjockt och buktar sig efter den oregelbundet hopgyttrade aggkomplexen. Denna bestar av ett antal lober av varierande form och storlek, _ Honorna fangades i graset vid angsdiken i medlet av a inp Ny | Z Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 159 IV. Subfam. Ceratopogoninz, Kierer. 5. Gen. Ceratopogon, MEIGEN. Forcipomyia (Ceratopogon) picea, WINN. (PI. IV, fig. . 27—30). Aggruppen lagges i dynghdgar. Den bestar av 4 agg, som 4ro upprattstillda i tvarrader i ganska regelbun- den ordning. De dro fastade vid varandra och vid under- laget av ett slem- eller kittartat amne, som i vatten svaller upp till ett tunt, kornigt slemskikt. Detta ar (granskat i | vatten) vid micropyle knappt markbart, men for dvrigt 0.015 a mm tjockt, i den mot underlaget vanda caudalanden har det dock en tjocklek av 0.03 mm. Aggruppens storlek ar 2.5 < 1.3 mm. Aggens form ar av typ VII; storlek 0.29 < 0.085 mm, i vatten (samma agg) 0.23 < 0.09 mm; fargen mot morkt vit med en graaktig skiftning i mikrosk. glinsande mjélkvit, micropyle dr farglést, i skugga brunaktigt, modrkt; i vatten erhalla aggen en gra farg med en brunaktig skuggning; antal 257. Utvecklingstiden var 5 dygn. Honan fangades i slutet av augusti flygande tatt over en komposthog, dar ett stort antal honor flégo. Inga, Nyl. Ceratopogon rostratus, Winn. (Pl. IV, fig. 31—35). Efter omkr. ett tjugutal forsék lyckades det mig fa 2 honor att lagga agg. Det skedde i akvarium uti vatten. Férs6- ken att § honorna att lagga sina agg i fuktig multnande © pa stranden, dir jag sett honor flyga, voro fruktlésa. Den _ Aggets caudalande. Det omslutes av ett finkornigt ytslem, (Sot klibbande. Aggen ay den andra figgruppen lago spridda tang och andra multnande vaxtlamningar fran vattenbrynet _ Som ocks& ar tunnast éver micropyle. Detta ytslem arna- = 160 Munsterhjelm, Om Chironomidernas iggliggning och aggrupper. pa bottnen. Varje agg omgives av ett tunt lager slem, det 6vriga slemmet stiger uppat, som en oformlig, bucklig, homogen och tydligen degenererad massa (fig. 34). Ag- gens form 4r av typ VIII; storlek 0.40 0.12—O.13 mm; farg mot morkt vit, senare askgra, i mikrosk. matt vit med gra skiftning, senare svartgra; antal i den ena aggruppen 60, i den andra 134. Utvecklingstiden var 8 dygn. Det styva aggskalet ar kraftigt brungratt. Honorna fangades pA strandvegetationen i medlet av juli och augusti. Ing& och Tvarminne, Ny]. 6. Gen. Culicoides, LATREILLE. Culicoides versicolor, Winn. (Pl. IV, fig. 36—40.) Aggruppen ar skivformig, med mer eller mindre avrun- dad omkrets. Den fastes av honan vid foremAl och lagges i delar eller hel, i vilket fall den ar 24 mm. Varje 4g omgives av sitt slemhdlje, bestaende av fyllnadsslem, vagg- slem och ett tvaskiktat ytslem. Ytslemmets yttre skikt ar tunt och homogent, det inre ar annu mycket tunnare, och ar pa ytan férsett med raka eller svagt béjda vartlika tag- gar, som utga fran detsamma (fig. 39). Det yttre skiktet _ tacker huvudsakligen blott vaggslemmets utat vanda yta, men _synes i mindre mangder i triangeln mellan tre agg i 488° grupper, som flyta pa vattnet (lagda i akvarium). Det inre _ skiktet ar som en rund skiva pA vaggslemmet (fig. 37, 38), i mitten ar det taggfritt, mdjligen ar dar ett hal, som an” giver arrets plats. Vaggslemmet fr enkelt och ungefar aV_ -samma tjocklek som ytslemmets inre skikt (fig. 39), det bil- dar en bladdra kring varje agg. Genom slemmets upp -svallning i vatten komma dessa bladdror, utan att namn- fallet ar hos. i i fangenskap lagda aggrupper, si aro” blidd- na sfariska (fig. 38). I det stadiga fylinadsslemmet lige? pa sida eller i olika sneda stillningar. — I det fri# - bre ; . oe ae en : apenas av vattennivan. Aggrupperna funnos i ett Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 161 har jag alltid funnit Aaggrupperna lagda i kolonier, inne- hallande anda till ett par hundra aggrupper. De bilda da ett 3—10 mm brett band (fig. 36) utmed vattenbrynet eer tatt under vattenytan i puttar. En sadan koloni var 33 em lang. N&ara bandet finnas enstaka aggruppsdelar inne- hallande nagra agg. Aggens form dr av typ IX; storlek 0.50 0.10 mm (léngdaxel och diameter) 0.26 < 0.21 mm (den av agget bildade ringens diametrar); farg mot morkt vit, se- _ Mare brunsvart, i mikrosk. vit eller gulaktig, senare svart med kopparbrun glans; antal 50—70, av fangade honor har jag fatt 25, 63, 63 och 67 agg. Utvecklingstiden var 4—5 dygn. Aggskalet ar svartgra-brunt. Honorna fangades vid vattenputtar pa strandklippor, i vilkas narhet vattensjuka skogar vaxte. De flégo fran slutet av juni till medlet av juli och i medlet av augusti, under vilka tider 4ven aggrupper funnits i strandputtar eller i vattensamlingar i skogssnar. Saaksmaki, Tavastl., Ing4 och Tyarminne, Nyl. 11. Gen. Bezzia, KIEFFER. Bezzia leucogaster, Zett. (Pl. IV, fig. 41—44). Agg- gruppen har formen av en halv ellipsoid; 5 « 2 '/, 1'/, mm. Aggen, som ursprungligen aro vertikalt stillda tatt vid var- andra, fa senare, efter slemmets uppsvallning, en radiar anord- ning. Slemmet tacker som en narapa 1 mm tjock mantel agg- komplexen och 4r synnerligen stadigt samt ej klibbande; narmast den plana vidhaftningsytans rand 4r det tunt, knappt = av ett 4ggs tjocklek. Genom slemmet draga mellan aggen | till ytan fina, forgrenade och tatt anastomoserande ror, fyllda | med nagon gas. Dessa angiva de varje agg skilt omgivande : Slemhéljenas grins mot de angransande héljena. Aggrupper av denna art har jag funnit stadigt fastade vid ur vattnet _ Stickande vedbitars under vattnet liggande delar. Det ar es mojligt, att honan kryper i vattnet for avlaggande av aggen. Méjligt ar aven, att orsaken till aggens lage under ytan ar 4c 162 Mansterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper- angsdike. Aggens form 4r av typ X; storlek 0.51 x 0.07 mm; farg mot morkt blaaktigt gra, i mikrosk, mOrkt matt- gra svagt opalescerande; antal omkr. 400. Utvecklings- tiden var 5 dygn. Aggskalen fro mérkgra med brunaktig skiftning. Honan fangades under flykt 6ver vattenytan i ett angs- dike i medilet av juli. Inga, Nyl. Bezzia. solstitialis, Win. (Pl. IV, fig. 51—53). Den enda hona, som det lyckats mig f4 att lagga agg, gjorde detta under ogynnsamma fdrhallanden och forstorde sin agerupp under dgglaggningen. Man ser dock, att aggen — ordnas pafér Bezzia- 0. Palpomyia-arterna karaktaristiskt sat. Slemmet genomdrages av fina, anastromoserande, radiart anordnade och med nagon gas fyllda rér och 4r fast, men ej s& elastiskt, att det efter tryckning skulle Aterga till ber ursprungliga form. Bland isolerade, pa ytan simmande age fanns ett, vars slemhdlje (fig. 52) ratt Gver micropyle fore- tedde tre slembucklor, vilka jag uppfattade som rester av det igengrodda 4rret. Aggens form 4r av typ X; storlek 0.62 >< 0.07 mm; farg mot moérkt mjélkvit, i mikrosk. askgra, -senare morknade de; antal 133. Utvecklingstiden var 61/5 dygn. Aggskalet ar askgratt. fC Honan fangades under dess flykt dver vattnet uti ett Re: utfallsdike p& en ang i medlet av juli. ‘Inga, Nyl. ss *Bezzia flavipalpis, Ww. (Pi. IV, fig. 54). Av denna art har ej erhallits aggrupp. De honor jag haft i akvarium _ ha varit i agglaggningsstadium och tva av dem ha krupit! vattnet, men détt dir om nagon tid, utan att ha lagt 488 Ur en av dessa preparerade jag fram de fardiga aggen jim? == slemkérteln. Aggens form ar tydligt av typ X; storlek : 0.47-—0.53 X 0.08 mm; farg mot moérkt mjélkvit, i mikrosk. Ijust : askgra; antal 180. De angrepos snart av saprolegniaceer — ch gingo under. = | -Honorna fangades i angsvegetationen vid en sank strand, heten av ett utfallsdike och i buskar vid havsstranden medlet av juli. Inga, Nyl. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 163 Bezzia Spec. I. (P|. 1V, fig. 45—50.) Aggrupperna togos som fardiga i det fria, dir de voro fastade tatt under eller i vattenbrynet vid vattenvaxter (Carex, Potamogeton, Nuphar, Polygonum m. fl.) och vid bark och vedbitar, men aldrig under blad eller andra pa ytan liggande féremal. De bilda kolonier ay fran nagra 10-tal till ett par hundra styc- ken (fig. 49). Deras. form och storlek varierar nagot. For- men ar en halv ellipsoids eller en halv sfars, storleken ar 2—4<2>11/,--2 mm. De dro stadigt fastade med den plana sidan mot underlaget. Slemmet ar klart och nagot fastande samt omkr. 0.5 mm tjockt, utom narmast den plana anhift- ningsytan, dar det ar av omkr. ett aggs tjocklek eller min- re. De for aggrupper av denna typ karaktaristiska fina agg omgivande slemhéljena. Ty ser man pa 4ggruppen mot dess yta, sA bilda dessa rér ett ganska regelbundet, hexa- gonalt natvark, dar varje maska innesluter ett agg (fig. 48). Vid varje agg synes, atminstone efter svag pressning skum- ees 0.70—0.78 X 0.07—0.11 mm; farg mot morkt svart, i mikrosk. Aggskalet ar kraftigt askgratt. Nyl. och Saaksmaki, Tavastl. -§Tuppen har formen av en haly ellipsoid; 5X42 mm. roren forekomma rikligt; de aro belagna mellan de varje © artade blasor (fig. 47). Aggens form ar av typ X; storlek | Aggrupperna funnos under forra halften av juli. Inga, = # kraftigt askgra; antal 197—721. Utvecklingstiden var 7 dygn. — ee 14. Gen. Palpomyia, MEGERLE. : a Palpomya flavipes, Merc. (Pl. IV, fig. 55—59). Agg- = De, som jag undersékt, aro mycket regelbundna bade till ae ‘orm och storlek. Slemmet ar jamntjockt, en knapp milli- _ Meter, anda till den plana anhaftningsytans rand. De fina, ¢ | radiar riktning anordnade réren anostomosera sallan, men — nhs forgrenade och titast nara ytan, dar de utmynna. Ocksa : a har an man se, att deras lage ar mellan de aggen omslu- — ‘ande slemhéljena (fig. 58). De synas med blotta gat som — erglansande greniga tradar. — I det fria har jag funnit — 164 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. nylagda Aggrupper av denna art stadigt fastade under vat- tenytan vid f6remal, som sticka Over ytan, och jag anser for sannolikt, att honan kryper i vattnet for avlaggande av aggen. Aggens form 4r av typ X; storlek 0.57—0.59 X 0,06 —0.os mm; farg mot mérkt gra, i mikrosk. mjélkvit, opa- lescerande, senare grabrun;}antal 450—700. Utvecklings- tiden var 8—10 dygn. Aggskalen dro brungra. Honorna fangades i graset vid ett angsdike i slutet av juli. Inga, Nyl. Palpomyia lineata. Mric. (Pl. IV, fig. 60—65). Age gruppen har formen av en halv ellipsoid; 3x21 mm. Slemmet och de fina réren i slemmet dro dylika som hos P. flavipes, utom i att sjalva slemmet ar matt genomskinligt vitgraaktigt, i mikrosk. gulskiftande. Aggruppen var fastad i vattenbrynet vid ett stra i akvariet. Aggens form ar av typ X; storlek 0.71—0.0s mm; farg mot morkt svartgra, i mikrosk. kraftigt ask- eller brungra; antal omkr. 270. Ut- vecklingstiden var omkr. 5 dygn. Aggskalet ar brunaktigt morkgratt. Det ar pA ytan titt besatt med vertikalt stilld, fin stubb ay korta, ur chorion utgadende, borstartade bild- ningar. Honan fangades i narheten av ett angsdike i grasveg® tationen i medlet av juli. Inga, Nyl. Litteraturiérteckning. Aigner-Abafi, L. von Die Kolumbaczer Fliege. Allg. Zeit- schr. f. Entomol. VIII, n:o 5, —96. Balbiani, E. G. Contwibatton a l’étude de la formation des organes sexuelles chez les insectes. raciie zool. Suisse. I, nzo 4, pp. 527-588, pl. XVI—XVII, fig. 1— Bause, E. Die Metamorphose der Gattung “sii taaiete und einiger vebwahdten Tendipedidenarten. Arch. f. Hydrobiol. = Planktonk. Suppl.-Bd. II, pp. 1—126, pl. I—XII. Akad. disse Bengtsson, S. UndersOkningar Over A4ggen hos iat derna. Entomol. Tidskr., pp. 271—320, pl. I—III, fig. 14. Bernard, H. och Bratuschek, K. Der Nutzen der Schleimhiillen fiir die Froscheier. Biol. Centralbi. XI, pp. 691 —694. Burrill, A. C. Economic and biologic notes on the Giant Midge: Chironomus Beep plumosus, res Bull. Wisc. nat. hist. soc. X, 3—4, pp. 63, fig. 1 Carpenter, G. ” HL ate marinus, Haliday; a marine Chi- Arch, zool. expérimental. (Lacaze-Duthier.) II, n:o 4, pp. oo Fries, B. Fr. Monographia Tanypodum Svecie. Pp. 1417, : fig. 1—8. Lund, litet 8:v f. . —»—. Beskrivning 6ver ett abs slakte Hydrobenus hérande till Tipularie. K. sv. vet. akad. handl. XLIX, pp. 176—187. pl. I. Geer, Ch. de Mémoires pour servir 4 histoire des. insectes. VI. Stockholm, 4:t f. Gercke, G. Uber die Metamorphose nacktfligliger Conia pogon-Arten. Verh. d. Ver. f. naturwiss. Unterhalt. IV, pp. = =~ 228, pli. Sacl ei. E. A. Qs mosquitos no Para. Memor. do musew Goeldi. IV, pp. 1154, pl. A—P och I~V. : ae Grimm, O. von Die ungeschlechtliche Fortpflanzung einer ten Ei. Mem. de lacad. — o TH » 166 Munsterhjelm, Om Chironomidernas Agglaggning och aggrupper. 1910 Griinberg, K. Brauer: Die Siisswasserfauna Deutschlands: Diptera. 2 A, pp. 1—312, fig. 1—348. Jena, litet 8:v f. 1911 Hasper, M. Zur Entwicklung der Geschlechtsorgane von Chi- - ronomus. Zool. Jahrb. Abt. f. Anat. XXXI, pp. 5483—612, pl. XXVIII —XXX, fig. A—K. 1853 Heeger, E. Naturgeschichte der Diamesa culicoides, Heeg. — Sitzungsber. d. kais. Acad. d. Wissensch., Wien. Math.-naturwis- sensch. nisms &, pp- 7-26; pl. I—VI. 18 —»)—. ue Metamorphosen einiger Dipteren, Ceratopogon va- rius, Siteungs ber. d. kais. Acad. d. Wissensch., Wien. XX, pp- 335—50. 1910, Hyslop, J. A. The smoky Crane-Fly (Tipula infuscata, Loew.) U. S. depart. of. agricult., Bur. of Entom. VII, n:o 85, pp- 122— 128, fig. 62. 1905 Johannsen, O. A. Aquatic nematocerous Diptera Il. %- Y. State mus. bull. LXXXVI, pp. 76—327, pl. XVI-—XXXVIL. 1910 —,—. Pedogenese in Tanytarsus. Science N. S., XXXII, p. 768. Kellogg, V. L. Parthenogenese der Moskitos. Allgem. - schr. f. Entomol. 1X, n:o 3—4, pp. 59-60. Overs. av Chr ' Sehréd Kief Fen J. J. Synopse des représentants européens du groupe Ceratopogon avec déscription de quelques espéces nouvelles. Bull. soc. hist. nat. Metz. 1X, pp. 143—165. am. Chironomidz. Wytsman: Genera insectorum. XLII, ‘pp. 1—78, pl. I—IV. / —,—. Une forme nouvelle de Cricotopus. Bull. d. racad. royale * . Uber die Chironomidengattung — Orthocladius. Zeitschr. f. wiss. Insektenbiol. II, n:o 5—6, pp- 143 —156, fig. 1—13. ; _—,— och Thienemann, A. Neue und bekannte Chironomi- den skeen kd Metamorphosen. Zeitschr. f. wiss. Insektenbiol. IY, ie Kupffer, C. Cece den Faltenblatt an den Embryonen der — — nan 385—396, a mus. Arch. f. suet oe Anat. II, pp- ¢ Viavena es: K. M. Uber Massie claviger, Fabr. in Finland : in den Jahren 1902 und 1903. Medd. av soc. pro fauna et flora _ Fennica. N:0 30, pp. 52—60. Ss ee hy hig 5 iiber Anopheles hace Fabr. Acta 1916 ise: og Insecten, pp. 257—200, ph XXXII—XXXV. Zool. Beitr. 1. 3 Uber # genta Biol. Centralbl. ea n:o 13, pp. 45 M0 Seligo. ; __ der Lebensverhiltnisse in einigen Wes ten f. Gesellsch. in Danzig. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2. 167 —»—- Beitrage zur Kenntnis der Dipteren Finlands. X, re 4. Bibionide, Chironomide, Tipulide (posth., sammanst. av R. Frey). Acta soc. pro fauna et flora Fennica. XLIV, n:0 2 pp. 1—25, pl. I— Meigen, Klassifikazion und Beschreibung der euro- paischen zweifliigeligen Insekten. I, pp. 1—3814, pl. UP iabye : Braunschweig, 4:t f. Systematische Beschreibung der pend ee curophieelale Insekten, I, pp. 1—259, pl. I—XI._ Halle, 8:v f. Meinert, Fr. De eucephale AS agiat ter, K. danske vidensk. Selsk. skr., 6 roekke, naturvidensk. og mathem. afd. III, n:o 4, pp. 373—493, pl. I— Miathi;L. Cc. The natura] history of aquatic insects. Pp. 1— 395, fig. 1—116. London 8&:v f. A. R. The structure and asym! of the Harlequin-Fly (Chironomus). Pp. 1—196, fig. 1—129. Lon- es don, 8:v f. ss Palmén, J. A. Uber paarige Ausfiihrungsginge der Ge= schlechtsorgane bei Insecten. Pp. 1—108, pl. I—V. Akad. dis- sert. Helsingfors, stort 8:v Rhode, \C. r Téndipediden und deren Beziehungen zum Chemismus des Hie a Deutsche entom. Zeitschr. Pp. 1—48, pl. I—V. Akad. diss Rieth, J. Th. Die Hd tamorphose der Culicoidinen (Ceratopo- es Arch. f. Hydrobiol. u. Planktonk. Suppl.-Bd. i Pp- See 77—442, fig. 1—93. Akad. dissert. ace “ieee R. Die Entwicklung der Geschlechtsorgane und des — Darmes bal Chironomus. Zeitschr. fe wiss. Zool. L, pp. — 411, pl. XVI. Eke Roubal, J. Referat av Zaviel’s Dasdcgent ea partheno- genese u Tanytarsa i Zeitschr. f. wiss. Insektenbiol. VIII, n:0 Aus dem Leben unserer Steckmiicken. FP 1-20, pp. I—-XXXII o. 1—658. Wien, By fh ~ Schneider, A. vee Grimmi und seine Parthenoge- nesis. Pp. 301— — oder, B. den Schleim und seine biologische Be- 7—468. Hydrobiologische Unters | a ats Kenntais td. natu. coe is ee 168 Munsterhjelm, Om Chironomidernas agglaggning och aggrupper. 1906 Silfvenius, A. J. Uber den Laich der Trichopteren. Acta soc, pro fauna et flora Fennica. XXVIII, n:o 4, pp. 1—128, pl I—II. Akad. dissert. 1838—1839. Steger, C. Systematisk fortegnelse over de i Dan- mark hidtill fundne Diptera. cia t. hist. tidskrift, Henrik Kroyer: II, n:o 6, pp. 555—600 Avera 1900 Taylor, T.H. Se Miall- reaond Pp. 183—184. 1871 Theunert. Uber Giese Eier in einem Wassertroge. 3 Ber. d. naturw. Gesellsch. Chemnitz, pp. 52—53. 1916 Thienemann, A. Pelopia und Tanypus. Bemerkungen Zur Nomenklatur der eo Chironomidengattungen, pp. 555 —565. Sar ait honde v f. 1916 —,— och Za Cay ih Die Metamorphose der Tanypinen. Arch. f. Hydrobiol. u. Planktonk. Suppl.-Bd. I, pp. 565—654, fig. 1—55. 1918 Tilbury, Mary Ruth. Nootes on the feeding and rearing of the midge Chironomus wedi Johannsen. Journ. N. Y. entom soc. XXI, pp. 305—308, fig. a—h. 1856 Walker, F. Family VI Cknbicinies Insecta Britannica. III, pp. 149—242, pl. XXV, fig. 1—5. Lo 8:v 1864 Weissmann, A. Die Entwicklung der Dipteren Pp. 1—263, Bs I—XVI. Leipzig, 8:v f 1866 »— Die Metamorphose der Corethra plumicornis. Pp. 1-8 ae tae Leipzig, 8:v f. 1896 Weltner, W. Ueber den Laich einer Miicke. Chironomus stots F Blatt. f. Aquar.- u. Terrarienfr. VI1, p. 210—2 - 1898 —,—. Ueber den Laich von Carnie silvestris, F. Sitzungs- ber. d. Geselilsch. naturforsch. Fr. Pp. 63—68, fig. 1—3- 1913 Wesenberg-Lund, C. Fortpflanzungsverhiltnisse: Parung und Eiablage der Siisswasserinsekten. Pp. 161—286, fig. 91—195. gee, der Sree ence Forschung Emil Abderhal- den, Halle, stort 8.v f. 1915 —,—. inseivet : ferske vande. Pp. 1—524, fig. 1378. Kjo- _. benhavn, stort 8 Wien, XXI, ce gon (Meigen). Linnea entom. VI, pp. 1—80, pl. I-- VIII. 77 Wulp, F. M. van der. ‘Diptera Neerlandica. [, pp- 1 Ries: pl. I—XIV. s’Gravenhage, stort 8:v . Lund, L Weyenbergh, it Uber een Verh. d. zool. bot. 216. Winnertz, sé Beitrag zur a der Gattung Ceratopo- a ae Lesterstedt, . J. W. Diptera Scandinavie. IX, pp. 3367— Figurtérklaring. PLL Fig. 1-4 Corynoneura scutellata, Winn. 1 Aggrupp 1. — 2 Aggrupp x24. — 3 Agg X50. — 4 Del av en hopfallen aggrupp (sommen synlig) x 24. — Fig. 5—9 Chironomus ferrugineo-vittatus, Zett. 5 Ager. x1. — 6a Aggr. x4. — 6b Del av densamma med iggrérs- vaggens yttre grins och spar av den inre (kring a4ggen) x 121. — 7 Agg, nylagt, <50.— 8a En annan aggr. x2. — 8b Del av dens. X12. — 9 Agg, under andra dygnet, X50. — Fig. 10 Ch. intermedius, Steg. Agor. x2. — Fig. 11—13 Ch. flaveolus, Meig. 11 Aggr. x 1. — 12 Ager. x6. — 13 Age x50. — Fig. 14—17 Ch. aprilinus, Meig. 14 Aggr. x 1. ~ 15 Ager. x4. — 16 Del av dens. (aggrérets yta fint tvarskrynklig) X12.— 17 Age x50. — Fig. 18—21 Ch. riparius, Meig. 18 Ager. x 1. ~— 19 Ager. x4. — 20 Del av dens. X12. — 21 Agg, nylagt (dorsal- Sidan annu ej svagt konvex), X50. — Fig. 22—25 Ch. lugubris, Zett. — 22 Ager. x1. — 93 Aggr. x6. — 24 Del av dens. x 12. — 25 Agg x 50. Fig. 26—29 Ch. Spec. 1. 26 Aggr. x1. — 27 Ager. x4. — 28 Del av dens. x12. — 29 Age x50. — Fig. 30—33 Ch. tentans, Fabr. 30 Aggr. X1—31 Ager. x 4. — 32 Del av dens. 12. — 33 Agg x50. — Fig. 34 Ch. Spec. I. 34 Aggr. x1. — 35 Del av dens. x6. — 36 Agg X50. — Fig. 37-40 Ch. Spec. Ill. 37 Aggr. X1. — 38 Ager. x4. ~ 39 Del av dens. x6. — 40 Agg x50. — Fig. 41—44 Ch. tendens, — Fabr. 41 Ager. x1. — 42 Ager. x4. — 43 Del av dens. X12. ae 44 Age x50. ae ve IL Fig. 1—4 Chironomus pedellus, de Geer. 1 Aggrupp — Fig. 12 Tanyt. albipes. En typisk platt Kae ts pa tore staende aggr., so6mmen 4dr uppatvand x4. Fig. 13—14 Chiro- nomus plumosus, L. 13 Ager. Ky Se Agg 50. — Fig. 15—18 Ch. Spec. IV. 15 Aggr. X1.— 16 A ggr. <4. — 17 Del av dens. med de regelbundet lépande stédjetradarna och spar av aggrérsvaggen xX 12. — 18 Agg x50. — Fig. 19 Ch. pullus, Zett. En nylagd aggr. (spiral- formigt krokt) innan den nar sin slutliga sackform (PL-I5. fig. 46). — : Fig. 20—22 Ch. Spec. Vv. 20 Aggr. x1. — 21 Aggr. x10. — 22 Agg 50. — Fig. 23—26 Orthocladuis parabaee Steg. 23 Aggr. X1. — 24 Del av dens., nylagd, 12. — 25 En annan del (granskad senare), i vilken synes en tredubbel iggrérsvigg x 12. — 26 Age x50. — Fig. %—29 Cricotopus Spec. I. 27 Ager. X1. — 28 Aggr. X6. — 29 X50. — Fig. 30—33 Stédjetradarnas ~~ forhallande (schematise- rat): a och a, dtervandningspunkterna , b och b, de langa tvargaende bagarna och s sémmen. — Stédjetradarna i en fardig aggr., sedda ts = Bees — 31 Stédjetr. sedda snett fran seriens ena — de langa tvar- diends bagarna ndgot mera béjda 4n i fig 30, sbmmen 4r 6ppen. — — om Stodjetr. (har dro de innu sémkanter, sr ES blivande stédjetr.) i n Aggr., som Annu ej avkastats av honan, sémmen Ar sluten. — 33 ae stédjetr. i en firdig aggr. — Fig 34—41 Stédjetradar ur olika’ arters Aaggrupper (beteckningarna a, a;, b, b; och s betyda detsamma, Som i fig. 30—33). — 34 Chironomus ferrugineo-vitatus. — 35 Den samma artens, men mera hoptringda (jamfér med fig. 31). — 36 Ch. yet Iv. ae «Gf m. fig. SS). 37 Ci. inpebrin, tat sia is ee As ae r, som ute: fran AGdjetehdamna & amt spar av ‘tv. kor es C Pl. Il. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 2, — Munsterhjelm. 0 Seno. 31 ee aa et yok e Vj ) mecd? Pl. 1. , 47, N:o 2, — Munsterhjelm. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 47, Nzo 2, — Munsterhjelm. Sie RES ONS eB ass oo B ag) Sr Pa SOS oss “a bY L) yey ry yy Lo oe S555 : —s oe 5 SEG Te: SR SS i oem CMU ETS ° . oy ad . . Gr te ‘ « PS ° o*s og See of at a : 2 2 . o¢@ = s oe + . ve rp sag0 20 46 5g538> ‘f Le ig | (Sea Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 47, « wT a pe, Cee eee 0, “ay, _ ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA 47, Nio 3 ZUR KENNTNIS DER ODONATENFAUNA FINLANDS VON K. J. VALLE Mitr 5 Freuren m™ Text. HELSINGFORS 1920. Seitdem Hisinger 1861 seinen Aufsatz ,,Bidrag till kan- _ hedomen om Finlands Libellulider* herausgab, worin er aus! unserem Lande 35 Arten anfiihrt, ist keine die ganze Libel-— lenfauna Finlands behandelnde Untersuchung erschienen. ___ Ein beachtenswerter Aufsatz, der Licht auf die Verbreitung aus. Finland 37 Species angegeben sind. Einen wertvollen lokalfaunistischen Aufsatz iiber die Odonaten bei Tvarminne TOOs 1898 aus dem Nurmijarvi-See, Kesanie mi 1908 aus ¢em Kirchspiel Korpilahti und Siitoin aus dem Sarajarvi- See bei Sortavala herausgegeben. Alle iibrigen Angaben In der Literatur sind nur einzelne Mitteilungen '). dieren der Odonatensammlung der Universitat beauftragt, Wobei ich in dem Entomologischen Museum auch die indi- ) Vgl. das Literaturverzeichnis am Ende dieser Arbeit. Cee. : Im Friihjahr 1915 war ich mit dem Ordnen und Revi- Se Viduenreichen Sammlungen Hisingers und die leider beinahe oe 4 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. unbrauchbar gewordene Kollektion Nylanders und die von Weurlander auf Aland zusammengebrachten und in Papier- _ -tiiten verwahrten Sammlungen durchsah. Es ist mir eine » Prof. emer. Dr. J. Sahlberg fiir die Bereitwilligkeit, mit der er mir bei dieser Arbeit entgegengekommen ist, meinen herzlichen Dank auszusprechen. In den letzten Jahren habe ich wieder Gelegenheit gehabt die Sammlungen der Uni- versitat und des entomologischen Tauschvereins zu Helsinki revidieren. Ausserdem bin ich in der Lage gewesen, die Privatsammlungen folgender Personen durchzusehen: Dr. E. Fieandt, Kustos R. Frey, Amanuensis W. Hellén, Stud. L. Kari, Stud. V. Karvonen, Mag. J. Kivenheimo, Lektor J. S. W. Ko- __ ponen, Kustos Dr. H. Lindberg, Studd. Hakan und P. H. Lind- berg, Stud. J. Listo, Mag. Fr. Lénnfors, Lektor A. Nordstrom, Dr. A. Poppius, Mag. V. Reijonen, Mag. V. Rasanen, Mag. 0. Soini, Stud. E. Sucksdorff, Lektor E. W. Suomalainen, Stud. E. Thuneberg, Stud. A. Ulvinen und Kurator Y. Vuorentaus. Dazu habe ich zahlreiche Mitteilungen von folgenden Per- sonen empfangen: Dr. E. Fieandt, Disponent Th. Gronblom, Stud. L. Kari, Dr. V. M. Linnaniemi, Fabriksbesitzer V. Lénn, __ die ganze einheimische Literatur, soweit sie meines Wissens _ Verbreitungsangaben finlandischer Odonaten enthalt, durch- gesehen. Selbst habe ich die Odonatenfauna in einigen Teilen. _ der Provinzen Ka (besonders in den Jahren 1909, 1915 und fs 1917), St (im Jahre 1916, ein wenig auch 1915), Ki (im Jahre 1908) und Sé (im Jahre 1918) studiert. Ein wenig habe ich _ auch in den Provinzen Sa (1917) und Ok (1910) gesammelt. _ Ich danke aufs herzlichste meinem Freunde Herrn Kustos bps | R. Frey , der sich der Miihe unterzogen, mir Literatur anzU- schaffen und mir wertvolle Mitteilungen iiber die in den letzten Jahren an die Universitit geschenkten Exemplare ZU machen. — Die Ergebnisse aller obengenannten Forschungen sind im folgenden Aufsatz veréffentlicht.- ; Aus dem finnischen Faunengebiet kennt man heutzutage — : insgesamt 43 Libellenarten, denen ich zum Vergleich auch -angenehme Pflicht hierbei meinem verehrten Lehrer Herrn ae Dr. U. Saalas und Kustos I. Valikangas. Ferner habe ich — 2 z Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 5 ‘lie betreffenden Zahlen fiir Schweden '), Dinemark a Ost- seeprovinzen*) und Deutschland‘) auf die verschiedenen Familien verteilt beifiige. Finland Schweden Danemark Ostseeprovinzen Deutschland Caloptery. gidae ..- 2 2 2 2 2 -Agrionidae 12 15 12 12 23 Aeschnidae 11 11 tt 10 18 Libellulidae 18 20 18 20 26 Summa 43 48 43 44 69 . imaculata, Somatochlora Sahlbergi, Libellula depressa und Leucorrhinia pectoralis. Es ist kaum wahrscheinlich, dass die | eine siidliche Art in Siidfinland gefunden werden, oder “ie gn Se ) Y. Sjéstedt: Svensk insektfauna, Pseudoneuroptera, Odonata. Im 1902. *) E. Petersen: Odonata Daniae. Entomol. isdactsthes II R. I Bad. +1905 — Guldsmede, Dognfluer, Slorvinger og Copeognather (Pseu- doneuropterer), Danmarks Fauna. Kobenhavn 1910. *) J. H. Kawall: Die Orthopteren und Odonaten Kurlands. Corre- SPondenzblatt des Naturforschender Vereins zu Riga XIV Jahrg. Riga S 163—164. — A. Bruttan: Uber die Odonaten Liv- und Estlands © Sitzungsberichte der jaletina ci Gesellschaft zu Dorpat, IV Bd. Dor- t 1878. S§ 4 420—426 Bd. Dorpat 1879—81. S 114—115 u 379.— Leo > ue zur Mitthien: fae Soiz-See, seine Entstehung und heutige Aus- : Idung. Sitzungsberichte der Naturforscher-Gesellschaft zu Dorpat Bd XVIII. Abt. III. S 34—35. Dorpat 1910. — L. v. Mierzejewski: Die Libellen (Odonaten) der Insel Osel. Verhandlungen des kk. zool. bot. Gesellsch. in Wien, Bd LXIII 1913. bey E. Ris: Odonata. Siisswasserfauna Deutschlands. Heft 9. Jena 6 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. einige von den Arten des fernen Ostens, deren Verbreitungs- verhaltnisse mangelhaft erforscht sind, sich innerhalb un- seres Gebiets verirren. Wenn wir die Verbreitung unserer Libellenarten be- - trachten, kénnen wir sie am besten folgenderweise in Grup- pen einteilen: 1. Uber das ganze Gebiet, beinahe bis an die Ufer des Eismeeres (69°—70° nordl. Br.) sind verbreitet: Agrion concinnum, Enallagma cyathigerum, Aeschna coerulea, Ae. juncea, Somatochlora metallica, §. arctica, Leucorrhinia par- vula und L. rubicunda. 2. Eine nordliche, siidlich nur bis Mittelfinland (62° n. Br.) angetroffene Art ist Somatochlora alpestris. 3. Bis Siid-Lappland (c. 68° n. Br.) sind verbreitet: a) Aeschna grandis, Cordulia aenea und Libellula quadrima- culata; b) selten, nur hier und da angetroffen: Agrion vernale. 4. Am nordlichen Polarkreis sind angetroffen: Calopte- ryx virgo und Erythromma naias. — 5. In Nordfinland (c 65°—66° n. Br.) kommen noch Lestes dryas, L. sponsa, Agrion armatum, Sympetrum flaveo- lum und S. danae vor. 6. Bis zu den nérdlichen Teilen Mittelfinlands (¢ 64 _n. Br.) sind verbreitet: Calopteryx splendens, Platycnemis __-pennipes, Pyrrhosoma nymphula, siclitioe vulgatissimus und oe Cordulegaster annulatus. — 7. In den mittleren Teilen Mittcatutands kommen dazu Leucorrhinia triedra und L. albifrons. 8. “In den siidlichen Teilen Mittelfinlands (c 61°—62 _n. Br.) kommen vor: a) Onychogomphus forcipatus, Aeschna _ cyanea, Somatochlora flavomaculata und Sympetrum vulga- _ tum; b) tiberhaupt mit siidwestlicher Verbreitung: /schnura # eelapeg und Agrion pulchellum. 9. Nur in Siidfinland sind angetroffen: a) Aeschna Sonate maxima, die im Siidosten jedoch auch am nordlichen Ufer des Laatokka-Sees angetroffen ist; b) Orthetrum cancel- ee die ges der Kiiste Siidfinlands, aber im Siidwesten, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. t zum Teil auch an der Kiiste Westfinlands verbreitet ist; ; ¢)Brachytron pratense, Aeschna serrata, Epitheca bimaculata und Leucorrhinia pectoralis. ae 10. Noch sind getrennt zu erwahnen: a) Ophiogomphus a cecilia, die merkwiirdigerweise sehr lokal: im siidéstlichen j Finland, im Kirchspiel Virtasalmi (Savonia borealis) und in den Gegenden am Ende des Bottnischen Meerbusens gefun- den, b) Libellula depressa, die nur an der siidéstlichen Grenze- -Finlands; und c) Somatochlora Sahlbergi, die nur in einem Exemplar auf der Halbinsel Kola gefangen ist. ; Nach dieser Gruppierung sind in Lappland 14, in Nord- “finland 21, in Mittelfinland 33 und in Siidfinland 41 Arten angetroffen. ; = Im folgenden zihle ich die Personen auf, die am meisten zum Erforschen der Verbreitung unserer Odonaten in den __Verschiedenen Provinzen mitgewirkt haben. ‘Alandia: M. Weurlander, H., Hakan und P. H. Lindberg, 4. Nordstrém, K. W. Natunen und A. Moberg. _ Regio aboénsis: A. Poppius, E. Hisinger, O. A. Heikel, _ W. Hellén, G. Selin, H., Hakan und P. H. Lindberg, R. Frey, J. Sahlberg, A. Luther und U. Saalas. Nylandia: E. Hisinger, J. Kivenheimo, I. Valikangas, A. Nordstrém, J. A. Palmén, V. Karvonen, K. E. Stenroos (Kivirikko), K. Ekman, W. Nylander, W. Hellén, M. J. af ‘Tengstrém und A. Poppius. arelia australis: K. J. Valle, A. Ulvinen, A. Nordstrém, E. Fieandt, E. Sucksdorff, A. Pulkkinen, Fr. Lénnfors und E. Thuneberg. Isthmus karelicus: J. Sahlberg, A. Boman, V. Reijonen und A, Poppius. Satakunta: E. W. Suomalainen, K. J. Valle, Th. Gron- om, L. Kari, A. J. Malmgren, E. Bergroth und Th. Sim- ming. _ Tavastia australis: R. Frey, E. Fieandt, K. E. Inberg, AY Pc Oppius, L. von Essen und J. Listo. _ Savonia australis: A. Poppius, E. W. Suomalainen, A. esterlund, I. Valikangas, Fr. W. Maklin, und W. Pylkkanen. __ Inberg. ' Valle, A. Vesterlund und K. M. Levander. Boece = laufotja kemensis: U. Saalas, R. Frey, A. Sandman und ~~ G, Pfaler, 4 8 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. Karelia ladogensis:. J. S. V. Koponen, K. J. Valle, I. Valikangas, K. Siitoin, J. Sahlberg und E. Fieandt. Karelia olonetsensis: A. Giinther. Ostrobothnia australis: A. Ulvinen, O. Soini und K. E. Tavastia borealis: L. Kesaniemi (Kiljander), I. Valikan- gas, E. Sucksdorff, V. Lonn und F. W. Woldstedt. Savonia borealis: 1. Valikangas, E. W. Suomalainen, K. J; Karelia borealis: F. W. Woldstedt, E. Gronvik und V. M. Linnaniemi. Karelia onegensis: K. E. Inberg, G. Selin und J. Sahlberg. Ostrobothnia meridionalis: Fr. Hellstrom, H. Krank und b Kari. Ostrobothnia kajanensis: A. J. Malmgren und J. E. Aro. Karelia pomorica: K. E. Inberg, G. Selin und KI. Edgren. Ostrobothnia borealis: Y. Vuorentaus, V. Rasanen und - ae Karvonen. Kuusamo: J. Sahlberg und J. E. Aro. Karelia keretina: J. Sahlberg. ei enontekiensis: J. A. Palmén, J. Sahlberg, und U. Saala Lapponia imandrae: R. Frey, «J. ahiberg und R. En-- ey Lapponia varsugae: J. A. Palmén und K. M. Levander. Lapponia inarensis: J. Sahlberg, B. Poppius und U. Lapponia tulomensis: B. Poppius, J. A. Palmén und R. _ Lapponia murmannica: J. A. Palmén und J. Sahlberg. Hierzu fiige ich ein sorgfaltiges Verzeichnis iiber alle a eErenee die ich kenne. Die mit einem Stern aS Se Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 9 Zygoptera. Calopterygidae. Calopteryx Leach 1815. 1. C. virgo (L.) 1758. —1861 Hisinger Not. Sillsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 118. —1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. , -Hindhar (A. Poppius); Borg (Nordstrém, J. Anttila); Perna (Nordstrém); *Orimattila (Maklin). Ka. Sippola, Inkeroinen -(Ulvinen); Sakkijarvi (Nordstrém); Sakkijarvi, Tervajoki (Lénnfors); Jaaski (Valle, Sucksdorff). /k. Kivennapa (Bo- Man). St. Eurajoki, Hankkila (Valle); Eurajoki, Taipale (Valle); Pori (Enne); Mouhijarvi (Malmgren); Pirkkala (Grén- blom); Honkajoki (Kari). Ta. Loppi (Listo); Hattula (v. Es- sen); Kangasala (K. O. Elfving, Frey); Pirkkala (Grénblom, Frey); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt).. Sa. Mikkeli (A. Poppius); Ruokolahti (Sivén); Rantasalmi (Vesterlund, Pylkkanen). Kl. Uukuniemi (Valle); “Ruskeala (Valikangas) ; Jaakkima (A. Poppius); Sortavala (Siltala); Kirjavalahti (Ko- ‘Ponen); Impilahti (Vesterlund). Kol. Petroskoi (Giinther). | Oa. Nurmo (Ulvinen); Lapua (Ulvinen). 7b. *Korpilahti (Kesa-_ Riemi); Jyvaskyla (Sucksdorff, *Lénn); Saarijirvi (Wold- ‘Stedt); *Vesanto (Valikangas). Sb. Virtasalmi (Valle); Var- Kaus (Vesterlund); *Kuopio (Valikangas). Kb. Ilomantsi (Woldstedt); Juuka (Grénvik). Kon. Suondalo (Stenroos, fukett. Kar. ross.). Om. Kokkola (Hellstrém); Kalajoki (Krank); *Oulainen, Kilpua (Kari). Ok. Kajaani (Malmgren, Aro). Ob. Oulu (Coll. Nyl.); Pudasjarvi (Karvonen); Kemi ‘Rasanen). Ks. Kuusamo (Sahlberg, Aro). Kk. Kieretti (Selin). 2. C. splendens (Harris) 1782. —1861 Hisinger Not. Sallsk. 10 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 118.-—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Foérh. 1X. 167. —1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58.—1908 Kesaniemi L. Y. 19. —1919 V4likangas. Medd. - soc. F.. Fl. Fenn. 35. 82. Ab. Pojo (Coll. Hising.); Karjalohja (Saalas, Frey). N. *Tvarminne (Palmén, Dagmar Toivonen, Nyholm); Fagervik (Coll. Hising.); Esbo (Mansner); *Nurmijarvi (Stenroos); Borga, Hindhar (A. Poppius); Perna (Nordstrém). Ka. Ha- mina (?); Sakkijarvi (Nordstrém); Sakkijarvi, Tervajoki (Lénnfors); Viipuri (Fieandt); Jaaski (Valle, Sucksdorff). Jk. Rautu, Viisjoki (Sahlberg). St. Kankaanpaa (Malmgren); Honkajoki (Kari). Ta. Pirkkala (Grénblom); Ruovesi (In- berg); Sysma (A. Poppius); *Luhanka (Kesaniemi). Sa. Mik- - keli (A. Poppius). Ki. *Ruskeala (Valikangas); Kirjavalahti (Sahlberg, Koponen)- Oa. Nurmo (Ulvinen). 7b. *K orpilahti (Kesiniemi); *Jyvaskyla (Lénn). Sb. Virtasalmi (Valle); Var- kaus (?); *Joroinen (Valikangas). Kon. Tjudi (Inberg). Om. Kokkola (Hellstrém); Kalajoki (Krank); *Oulainen, Kilpua (Kari). Ok. Kajaani (Aro). 4 Agrionidae. Lestinae. Lestes Leach 1815. 1. L. dryas Kirby 1890 (= L. nympha Sélys 1840, L. _ forcipula Ramb. 1842). — 1861. Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. _ Fenn. Foérh. VI. 118.—1908. Kesiiniemi L. Y. 19.—1909 Vali- __ kangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 82. Al. Alandia (Natunen); Ecker6é (Lindberg); Finstrom _ (Weurlander, Lindberg); Féglé (Nordstrém). Ab. Naantali _ (A. Poppius); Naantali, Maanpaa (?); Pojo (Coll. Hising.); _ Lohja (Lindberg); *Sammatti (Selin); *‘Nummi (Heikel).. N. Hangé (Oblom); Tvarminne (Valikangas, Kivenheimo); Esbo . (Karvonen); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvi- nen); Jaaski (Valle). Jk. Rautu (Coll. Nyl.). St. Rauma, Sorkka_ (Valle); Pori (Mickelsson); Karkku (Suomalainen); Pirkkala a sc a ee Sa. Ruokolahti (Si Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47,-N:o 3. 11 __vén). Kl. Uukuniemi (Niklander); Sortavala, Makisalo (Ko- a ponen); Impilahti (Koponen). Oa. Nurmo (Ulvinen). 7b. _ *Korpilahti (Kesaniemi); Jyvaskyla (Sucksdorff, *Valikangas). _ $b. Virtasalmi (Valle); Varkaus (Vesterlund); Kuopio (Le- vander, *Valikangas); Nilsia (Levander). Ok. Kajaani (Malm- gren, Aro). Ob. Oulu (Vuorentaus). 2. L. sponsa (Hansem.) 1823 (= Agr. forcipula Charp. 1825, L. nympha Steph. 1836). — 1861. Hisinger Not. Sillsk. F. Fl, Fenn. Férh. VI. 118.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. _ Fenn. 17. 58.—1908 Kesdniemi L. Y. 19. — 1908 Siitoin Acta’ Soc. F. Fl. Fenn. 29 n:o 10. 41. —1909 Valikangas Helsinge, Dickursby (Koponen); *Nurmijarvi (Stenroos); Perna Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); *Hamina __ (Appelberg); Sakkijarvi (Nordstrém); *Viipuri (Miklin); Jaaski (Walle). Jk. Rautu (W. Nylander). St. Rauma, Sorkka (Valle); Eurajoki, Hankkila (Valle); K6éylié (Suomalainen); Karkku (Suomalainen); Pirkkala (Grénblom); Honkajoki (Kari). Ta. Loppi (Listo); Hattula (v. Essen); Kangasala (Frey); Padas- Joki (Fieandt); Sysma (A. Poppius). Sa. Puumala (Valle); Ranta- Salmi (Vesterlund). KI. Uukuniemi (Valle); Sortavala (*Sii- toin, v. Essen, Koponen); Kirjavalahti (Koponen); Impilahti (Koponen). Oa. Nurmo (Ulvinen); Laihia (Inberg). Tb. At- sari (Frey); Korpilahti (*Kesiniemi, Sucksdorff); “Jyvaskyla (Valikangas), Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Levander, Valikangas). Om. Kokkola (Hellstrom); *Oulainen, Kilpua, ri). Ok. *Kajaani (Malmgren). Ob. Oulu (Vuorentaus). 12 _ Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. Agrioninae. Platycnemis Charp. 1840. . PL. pennipes (Pall.) 1771 (= Agr. platypoda Lind. 1828). a ne Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. V. 119. —1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17.58.—1908 Kesi- niemi L. Y. 19. Ab. Turku (Frey); Uskela (Palmén); Pojo, Aminne (Coll. Hising.); *Pojo, Billnas (Coll. Hising.); *Nummi (Heikel). N. Tvarminne (Kivenheimo); *Fagervik (Hisinger); Inga (Coll. Hising.); Esbo (Cedercreutz); Helsinki (Coll. Nyl.); *Nurmi- jarvi (Stenroos); Borga, Hindhar (A. Poppius). Ka. Jaaski (Valle, Sucksdorff). St, Satakunta (Malmgren); Eurajoki Hankkila (Valle); Eurajoki, Taipale (Valle); Kéylid (Suoma- lainen; Honkajoki (Kari). Ta. Loppi (Listo); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius); *Luhanka (Kesaniemi). Oa. Nurmo _ (Ulvinen); Lapua (Ulvinen). 76. *Korpilahti (Kesiniemi). KO. = llomantsi (Woldstedt). Ap. Wig (Inberg). op ab. albidella Villers’ (= var. lactea Charp.). — 1861 __ Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 119.—1908 Kesa- ay niemi L. -Y¥. 20. ae _- Ab. Uskela (Palmén); Karjalohja (Galas); *Sammatti_ fae ‘(Selin); *“Nummi (Heikel); Pusula (Lindberg). N. Nurmijarvi | (Stenroos); Pornainen (Putkonen). Ka. Hamina (?); Jaaski (Sucksdorff, Valle). St. *Satakunta (Malmgren); *Rauma_ _ (Simming); Eurajoki, Hankkila (Valle); Eurajoki, Taipale — _ (Valle). *Tavastia (2). Ta. *Padasjoki (Fieandt); *Luhanka — _ (Kesaniemi). Sa. Kangasniemi (Sundman). se Ischnura Charp. 1840. 1. L elegans (Lind.) 1823. —1861 Hisinger Not. Siillsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 120, —1908 Kesaniemi L. Y. 20.— : 1909 Vialikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 82. : ‘Al. *Alandia (Moberg); Hammarland (Nordstrém); Fin-_ strém (Weurlander); Saltvik (Lindberg); Brandé (Wickstrom). — N ~~ (Valikangas, Kivenheimo); Fagervik (Coll. Hi- -sing.);_ Helsinia peg 1 siehe unter Agr. armatum | Ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 13 Helsinki (Kivenheimo); Helsinge (Palmén); Perna (Nordstrém, _ “Valikangas, Ekman, A. Bomansson). St. Rauma, Nurmes- os luoto (Valle). Ta. Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius). _ [Ki Valamo (Nordmann), siehe unter Agr. armatum!]. To. — *Korpilahti (Kesdniemi). [Om. Kokkola (Hellstrém), siehe i unter Agr. armatum!}. Enallagma Charp. 1840. 1. E. cyathigerum (Charp.) 1840. —1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 120—121.—1881 Bergroth En- tom. Nachr. VII. 88.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58.1908 Kesiniemi L. Y. 20. —1909 Valikangas Medd. _ Soc. F. FI. Fenn. 35. 84. Al. Alandia (*Moberg, Natunen); Ecker6 (v. Essen, Lind- erg); Finstrém (Weurlander, Lindberg); Saltvik (Weurlan- der); Féglé (Nordstrém). Ab. Taivassalo (A. Poppius); *Pojo (Hisinger); Karis (S. Holmberg); Lohja (Luther, Lindberg); Karjalohja (Hellén); “Sammatti (Selin); *Nummi (Heikel); Vihti { _v. Essen, Kivenheimo); Ekenas (A. Poppius); Fagervik (Coll. Hising.);\ Inga (Coll. Hising.); Helsinki (Tengstrém); Helsinge (Palmén, Hougberg, Ekman); Nurmijarvi (Sten- -Toos); Pern (Nordstrém, Ekman, A. Bomansson). Ka. Kotka Mussalo (Ulvinen); Viipuri, Murula, (Thuneberg); Viipuri, sommee (Thuneberg); Johannes, Pitkasaari (Lénnfors); ki (Valle); Antrea (Fieandt). Jk. Pyhajarvi (Sahlberg). ~ St Rauma, Nurmesluoto (Suoma Laitio); Rauma, Sorkka le); Eurajoki, Hankkila (Valle); Pori (Suomalainen); ori, Iso Katava (Suomalainen); Karkku (Suomalainen); kkala (Grénblom); Tampere (Lundahl); Honkajoki (Kari). avastia (Kekoni). Ta. (Loppi (Listo); Hollola (T. Kahelin); gasala (Frey); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt); ma (A, Poppius). Sa. Valkeala, Vuohijarvi (Suomalainen); uokolahti (Sivén); Kangasniemi (Sundman); Rantasalmi ‘yikkénen). Ki, Uukuniemi (Valle); *Ruskeala (Valikangas); la (Siltala, v. Essen); Sortavala, Karhula (Koponen). 2 rmo (Ulvinen). 7b. *Korpilahti (Kesaniemi); *Jyvas- = 2 14 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. kyla (Valikangas); Laukaa (Woldstedt); Saarijarvi (Woldstedt, Listo). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Levander, Suoma- lainen, *Valikangas); Kuopio, Haminalahti (Suomalainen). Om. Kalajoki (Krank’als Agr. charpentieri Sélys. bestimmt). Ok. Kajaani (*Malmgren, Aro). Ob. Oulu (Vuorentaus). Ks. Kuusamo (Sahlberg best. als Agr. elegantulum Zett., Aro). Lkem. Kittila, Aakenustunturi (Saalas). Lim. Hibina (Sahl , berg best. als Agr. elegantulum Zett). Li. Ivalo, Kyro (Sahlberg). Lt. Lac. Nuortti (Enwald). Lmur. Semostroff (Sahlberg). Agrion Fabr. 1775. 1. A, armatum Charp. 1840.—1881 Bergroth Entom. Nachr. VII. 87.—1908 Kesiniemi L. Y. 20.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 55. 88—84. Al. Alandia (Natunen); Finstrém (Frey); Geta (Weur- jander). Ab. Nagu (Frey); Lohja (Lindberg); Karjalohja (Saalas, Hellén). N. Tvarminne (Fieandt, Valikangas, Kiven- heimo); Esbo (Karvonen); Esbo, L6f6 (Briining); Helsinki (Coll. Nyl. als Agr. elegans best.); Helsinge (Palmén, v. Es- sen). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Jaaski (Valle). St Rauma, Sorkka (Valle); Pirkkala (Grénblom). Ta. Hattula (v. Essen); Padasjoki (Fieandt), Kl. Valamo (Nordmann als Agr. elegans best.); Sortavala (Koponen). Kol. Petroskoi (Giinther). 7b “Jyvaskyla (Valikangas). Sb *Kuopio (Vali- kangas). Om Kokkola (Hellstrém als Agr. elegans best.) Ob. Oulu (Sandman); Simo (Rasinen). ae Die altesten in unserem Lande gefundenen Exemplare dieser Art sind, wie es scheint, mit der Art Ischnura ele- _ gans verwechselt worden. Lind. 1826.—1861 Hisinger Not. Sallsk. oe -F. FL Souk. Foérh. VI. 120. —1908 Kesainiemi L. Y. 20.— = 1919 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 84. _ Al. Alandia (Natunen); Finstrém (Weurlander, Lind- “ berg); Finstrém, Godbytrask (Weurlander); Godby, Langsj® Psipenat Saltvik (Lindberg); Féglé (Nordstrém). Ad. a pews (Frey); Karjalohja (Lindberg). N. Pyar EEaTING (Vali- Px Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 15 _ kangias, Kivenheimo); Snappertuna (R. Elfving); Esbo (Kar- - vonen); Helsinki (Ekman); Helsinge (Hougberg); Borg&(Nord- | strom); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); _ Viipuri, Murula (Thuneberg); Jaiski (Valle). St. Rauma, _ Sorkka (Valle); Eurajoki, Hankkila (Valle); Pori, Iso Katava _ (Suomalainen). Ta. Sysma (A. Poppius). 7b. *Korpilahti _ (Kesiniemi). [Om. Kalajoki (Krank), siehe Agr. hastulatum!)]. __-—s 8. A. concinnum Johanss. 1859 (= Agr. Johanssoni Wal- ___ lengr. 1894). — 1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. __ -VI, 120.—1878 Bergroth Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 3. 187 (Agr. _ concinnatum Johanss.!). — 1881 Bergroth Entomol. Nachr. VII. 87—88.—1908 Kesiniemi L. Y. 20. _ ~Ab. Pojo (Hisinger); Karjalohja (Sahlberg); *Nummi _ (Heikel). N. *Tvarminne (Valikangas). Ka. Jaaiski (Valle). _ St, Ikaalinen (Bergroth). Ta. Hattula (v. Essen); Ruovesi __ (Inberg). Ki. Uukuniemi (Valle). 7b. *Korpilahti (Kesaniemi); Saarijarvi (Woldstedt, Nordstrém). Kon. Tjudi (Inberg). Ok. _ Kajaani (Malmgren). Kk. Soukelo (Sahlberg). Le. Enonte- _ki6 (2). Lkem. Muonionniska (Frey). Lim. Kantalahti (Frey); _ Bjdloguba (Frey). Li. Inari (B. Poppius). Lt. Kuola (Frey). ty A. hastulatum Charp. 1825.—1861 Hisinger Not. Sallsk. FP. FL Fenn. Férh. VI. 121.—1868 Sahlberg Not. Sillsk. F. Fl. Fenn. Foérh. IX. 167.—1881 Bergroth Entomol. Nachr. VII. 87.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58.—1908 _ Kesaniemi L. Y. 20. —1909 Vilikangas Medd. Soc. F. Fi. Fenn. 35. 84. AL Alandia (Natunen); Eckerd (Frey); Hammarland _ (Nordstrém); Finstrém (Weurlander); Godby, Langsjé (Weur- _ lander); Saltvik (Frey, Lindberg); Geta (Weurlander); Fogl6 — es (Nordstrém). Ab. Uusikaupunki (Malmio); Naantali (A. Pop- pius, Helge Grénblom); Uskela (Palmén); Pojo (Coll. Hising.); Lohja (Lindberg); Karjalohja (Sahlberg, Hellén); Sammatti (Frey); Vihti (A. Poppius). N. Tvarminne (Valikangas, Kiven- heimo); Fagervik (Coll. Hising.); Karis, Rejbéle (Coll. Hising.); Esbo (Karvonen); Helsinki (Coll. Nyl.); Helsinge (Palmén); Nurmijarvi (Stenroos); *Orimattila (Maklin); Perna (Nord- Strom). Ka. *Hamina (Mus. Fenn.); Jaaski (Valle, Sucks- 16 Valle, Zur. Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. . dorff); Antrea (Fieandt). /k. Kuolemajirvi (P. Ylénen); Muola (Sahlberg); Sakkola (A. Poppius); *Rautu (Coll. Nyl.). St. *Rauma (Simming); Rauma, Sorkka (Valle); Eurajoki, Hankkila (Valle); Eurajoki, Taipale (Valle); Kéylid (Suoma- lainen); Pori, Iso Katava (Suomalainen); Huittinen (Lonn- gren); Karkku (Hellén); Pirkkala (Grénblom, Hellén). Tavastia (*Hisinger, Hellstrém). Ta. Hattula (v. Essen); Saaksmaki, Monala (Frey); Lempaala (Frey); Kangasala (K. O. Elfving, Frey, A. Poppius); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius); Hartola (v. Essen). Sa. Valkeala, Vuo- -hijarvi (Suomalainen); *Lappeenranta (Coll. Nyl.); Ruoko- lahti (Sivén); Kangasniemi (Sundman); Rantasalmi (Vester- lund). Kl. Uukuniemi (Valle); *Ruskeala (Chydenius, Vali- kangas); Sortavala (Koponen). Kol. Petroskoi (Giinther). Oa. Nurmo (Ulvinen); Lapua (Ulvinen). 7b. Virrat (Inberg).- __ Atsari (Frey); Korpilahti (*Kesiniemi, Sucksdorff); Jyvas- kyla (Sahlberg, *Valikangas, *Lénn); Laukaa (Woldstedt); Saarijarvi (Woldstedt, Nordstrém). Sb. Virtasalmi (Valle); ~ Kuopio (Suomalainen, *Valikangas). Kb. Liperi (Woldstedt. _ Eno (Woldstedt, Grénvik); Ilomantsi (Woldstedt). Kon. Tjudi (Selin). Om. Kalajoki (Krank). Ok. Kajaani (Malmgren). Kp. _ Wig (Inberg). Ob. Oulu (Vuorentaus); Simo (Rasanen). Ks. Kuusamo (Sahlberg). Lkem. Kittilé (Sandman); Kittila, Kyro (Saalas); Kittila, Aakenustunturi (Saalas); Sodankyla (Eu- rén). Lim. Imandra (Inberg). Lt. Fl. Lutto (B. Poppius). A. vernale Hagen 1839 (= Agr. lunulatum Charp. iz, 1840). — 1881 Bergroth Entom. Nachr. VII. 87.—1915 Frey | ‘Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 41. 43. ce eS 2 Tvarminne (Lindqvist); Helsinge (Palmén als. Agr. _ cyathigerum best.); Perna (Nordstrém). Kb. Eno (Woldstedt). — _ Ob. Oulu (Vuorentaus). Lkem. Kittila, Kyré (Saalas). Lim. _ Bjaloguba (Frey). = Die Fundorte dieser Art sind vorlaufig zerstreut, aber — dass sie beinahe durch das ganze Gebiet verbrei-_ ~ i : uellz a) 1758.— —1881 Bergroth. Entom, iecbke: Vil. —1898 Stenroos, Acta Soe, Ff: Fi. Fenn. 17. 58. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 17 os N. Nurmijarvi (Stenroos) siehe unter Agr. hastulatum! eS Das einzige von mir gesehene finnische Exemplar stellte _ sich als Agr. hastulatum heraus. Demnach ist die Art nicht _ mit Sicherheit in unserem Gebiet gefunden]. _ fA. elegantulum Zett. 1840.—1868 Sahlberg Not. Sillsk. F, Fl. Fenn. Férh IX. 164 u 167.—1881 Bergroth Entom. Nachr. VII. 87 u. 88. Ik. Muola, Yskjarvi (Sahlberg) siehe unter Erythromma _ naias! Ks. Kuusamo (Sahlberg) siehe unter Enallagma _cyathigerum! Lim. Hibina (Sahliberg) siehe unter E. cyathi- gerum. _ Als diese Form bestimmte, in Finland gefundene Exem- Plare haben sich als Enallagma cyathigerum und Erythromma _ faias herausgestellt] '). dy . Erythromma Charp. 1840. 1. E. naias (Hansem.) 1823.—1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 119.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. IX. 167.—1881 Bergroth Entom. Nachr. VII. 87.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58.—1908 e Kesiniemi L. Y. 20.—1908 Siitoin Acta Soc. F. Fl. Fenn. — 29. n:o 10, 41.—1909 Vélikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 385. 83. __ Al. Hammarland (Nordstrém); Finstrém (Weurlander); Godbytrask (Weurlander); *Bollstadholm (Moberg); Geta . (Weurlander). Ab. Nagu (Frey); Pojo (Coll. Hising.); Lohja (Luther, Lindberg); Karjalohja (Saalas); *Sammatti (Selin); “Nummi (Heikel); Vihti (A. Poppius). N. Hangé (Oblom); Tvarminne (*Valikangas, Kivenheimo); Karis, Rejbéle (Coll. Hising.); *Fagervik (Hisinger); Esbo (Karvonen); Helsinge (Palmén); Tuusula (Hjelt); Nurmijarvi (Stenroos); Borga Bc 1) Nach Sjéstedt haben sich die zetterstedtschen Typen-Exem- Plare als E. cyathigerum und A. hastulatum herausgestellt. Die ubrigen us Schweden stammenden Exemplare sind A. Aastulatum, A. pulchel- A. vernale und A. puella gewesen. (Y. Sjdstedt: Granskning af Perna till Agrion elegantulum Zett., Entomologisk Tidskrift 1902 - \ 18 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. (Nordstrém); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (UlI- vinen); Viipuri, Murula (Thuneberg); Johannes, Pitkasaari (Lénnfors); Jaaski (Valle, Sucksdorff); Antrea, Liikola (Valle). Jk. Muola, Yskjarvi (Sahlberg als Agr. elegantulum best.). St. Kéylid (Suomalainen); Pori, Iso Katava (Suoma- lainen); Karkku (Suomalainen); Pirkkala (Grénblom); Ikaalinen — (Bergroth); Honkajoki (Kari). Ta. Kangasala (Frey); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius). Sa. Ristiina (A. Poppius). Kl. Sortavala (*Siitoin, Koponen); Valamo (*Nordmann, Sahlberg); *Ruskeala (Valikangas). Oa. Nurmo (Ulvinen); Laihia (Inberg). Tb. Korpilabti (*Kesaniemi, Sucks- dorff); *Jyvaskyla (Lénn, Valikangas); Laukaa (Woldstedt). _ Sb. Virtasalmi (Valle); *Kuopio (Valikangas). Kb. Kontiolahti _ {Linnaniemi). Om. *Oulainen, Kilpua (Kari). Ok. Kajaani (Malmgren). Kp. Wig (Selin). Kk. Kouta (Sahlberg). ee Pyrrhosoma Charp. 1840. - 1. P. nymphula (Sulz.) 1776 (= Lib. minius Harr. 1782). 1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 119—120. - —1881 Bergroth Entom. Nachr. VII. 87.—1908 Kesaniemi ey LY. 20; Lee _-N. Borga (Nordstrém). Ka. *Hamina (Appelberg); _ J&aski (Valle); Antrea, Liikola (Valle). St. *Rauma (Sim- ees ming); Honkajoki (Kari). Ta. Saaiksmaki (Frey); Ruovesi _ (Inberg). Sa. Ruokolahti (Sivén). KI. Uukuniemi (Valle); ae Jaakkima (A. Poppius); Sortavala, Sarajarvi (Siitoin); Kir- __ javalahti (Sahlberg); *Ruskeala (Valikangas). Oa. Nurmo _(Ulvinen). 7b. *Korpilahti (Kesaniemi); Jyvaskyla (*Lonn, ‘Sucksdorff); Saarijarvi (Woldstedt). Sb. *lisalmi (E. Nylan- der). at, Eno (Grénvik). Ok, Kajaani (Malmgren). ces Anisoptera. ae Aeschnidae. Gomphinae. Gomphus Leach 1815. vulgalissinas (L.) 1758 (= G. forcipatus Sélys 1840, Ram, 1842).—1861 Hisinger Not. Silisk. F. Fl. Fenn. Forh. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, n:o 3. 19. _ Vi. 115.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. IX. _ 167.1881 Bergroth Entomol. Nachr. VII. 87.—1898 Sten- _toos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58. Ab. Merimasku (A. Poppius); Pernid (Hellén); Karja- lohja (Sahlberg, K. O. Elfving, Saalas, Frey); *Sammatti Selin); Lohja (K. O. Elfving, Luther, Lindberg); *Nummi (Heikel). N. *Fagervik (Hisinger); Esbo (Frey); Helsinki (Coll. Nyl. als G. forcipatus best., Hellén); Helsinge, Vanda (Ki- venheimo); Tuusula (Hjelt, Lofqvist); Nurmijarvi (Stenroos). _Ka.. Sakkijarvi (Nordstrém); Viipuri (Kauranen, Grénblom, _ Lindberg); Viipuri, Alasommee (Thuneberg); Nuijamaa, Raiha (C. Nyberg); Jaaski (Valle, Sucksdorff). Jk. Sakkola (Fe- - derley); Rautu (Sahlberg). St. Eurajoki, Taipale (Valle); Kéylié (Suomalainen); Pori (Riippa); Huittinen (Lénngren); Mouhijarvi (Malmgren); Honkajoki (Kari). Ta. Hameenlinna (Nordstrém); Padasjoki (Fieandt). Sa. *Taipalsaari (Maklin); *Savonlinna (Valikangas). Kl. Sortavala (Fieandt); Kirjava- lahti (Sahlberg). Kol. Salmi (Vesterlund). Oa. Nurmo (UI- vinen); Lapua (Ulvinen). 7b. *Jyvaskyla (Valikangas). Sb. Joroinen (Valikangas). Kon. bas (Inberg), Om. oles Hellstrom); Kalajoki (Krank). _~ Ophiogomphus Sélys 1854. 1. 0. cecilia (Fourcr.) 1785 (= — Aeschna serpentina Charp. _ 1825 et auct. plur.). — 1861 Hisinger Not. Sillsk. F. Fl. Fenn. rh. VI. 115,.—1881 Rape Entom. Nachr. VII. 87. Ka. Jaaski cop. 4 —2 17 (Valle). Jk. Valkjarvi (Boman). KI. rtavala (Fieandt). Sb. Virtasalmi (Valle). Ob. Oulu (Coll. ing., Vuorentaus); Simo (Rasanen); Pudasjarvi (Karvonen). _ Die eigentiimliche lokale Verbreitung-dieser éstlichen tt entbehrt noch einer genaueren Erklarung. In Schwe- n kommt sie nur am Torne-alf vor '), was wahrscheinlich t den Funden bei Oulu, in Simo und in Pudasjarvi in Zu- sammenhang steht. _ Shae ‘) Yngve Sjéstedt: Svensk ieee eitenas. 3. Slandor. Pseudoneurop- a Odonata. Stockholm 1902. Seite 17. 20 ‘Valle, Zur Kenntnis. der Odonatenfauna Finlands. Onychogomphus Sélys 1854. 1. 0. forcipatus (L.) 1758 (= Aeschna hamata Charp. 1825, Burm. 1839, Gomphus unguiculatus Ramb. part.). — 1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 115. Ab. *Sammatti (Selin); *Nummi (Heikel). N. Strémfors (Nordstrém). “Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Sakkijarvi (Nord- -strém); Viipuri (Y. Karvinen, Thuneberg); Johannes (Pulk- kinen); Johannes, Pitkasaari (L6énnfors); Jaaski (Valle); Antrea, Liikola (Valle). St. Rauma, Sorkka (Valle); Eura- joki, Taipale cop. 2316 (Valle). Ta. Renko (J. Talpila). Sa. Taipalsaari (M&4klin); Ruokolahti (Sivén). Kl. Sortavala | (Fieandt) ; Kirjavalahti (Sahlberg). Sb. Virtasalmi cop. ';'—*? 18 * (Valle). : Cordulegasterinae. Cordulegaster Leach 1815. 1. C. annulatus (Latr.) 1815. —1861 Hisinger Not. Sallsk. = F. Fl. Fenn. Férh. VI. 115—116.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. » ~ F. Fl. Fenn. Farh. FX. 167:—1908 Kesaniemi L. Y. 19. Tse Ab. Pojo, Brédtorp (Coll. Hising.); *Nummi (Heikel). N. Esbo (Cedercreutz, H. Mansner). Ka. Sakkijarvi (Nordstrom); Viipuri (Fieandt); Jaaiski (Valle); Kirvu, Mertjarvi (Valle). dk. Rautu (Sahlberg). Ss Pirkkala (Grénblom); Honkajoki (Kari). Sa. Taipalsaari (Maklin). Kl. Uukuniemi (Valle); Sortavala (Fieandt); Impilahti (Sahlberg). Oa. Nurmo (Ul _vinen). 7b. *Korpilahti (Kesiniemi); Jyvaskyla (*Kesaniemi, ‘*Lonn, Sucksdorff); Petajavesi (Viitanen). Sb. Virtasalmi (Valle); *Kuopio (Valikangas); *Maaninka, Tuovilanlahti (Frey). ae Kb. Korpiselké (G. Salovaara). Om. Kokkola (Hellstrém); _ Kalajoki sear Ok. Kajaani (Malmgren). Aeschninae. -Brachytron Evans 1845. 1764 = 9. Aeschna vernalis Lind. Sages 1886 Poppius Med- 1. Me. aaliaas (Miill.) 1764 (= 6, Libellula hafniensis Mill. — & oe . } Ge ae 4 del. Soc. F. Fl. Fenn. XIII. 240.—1890 Reuter Entom. tidskr. # Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 21 ig ae tage = v 4 Jeg ‘1. ..130. Be meek Ab. Merimasku (A. Poppius); Pargas (A. Nordman). _ N. Helsinge, Brandé (Ekman); Perna (Nordstrém, *Valikan- gas). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen). Aeschna (Fabr.) 1775. =a 1. Ae. coerulea (Strém) 1784 (= Ae. borealis Zett. 1840). — 1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 117.—1881 _ Bergroth Entom. Nachr. 88.—1908 Kesaniemi L. Y. 19. — _ 1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 81. . P-. AL Fogls (Nordstrém). Ab. Merimasku (A. Poppius); Karjalohja (Hellén). N. Tvarminne (Valikangas, Kivenheimo); _ Fagervik (Coll. Hising.); *Helsinki (Gadd); Borga (Nordstrém); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Jaaski (Valle). St. Rauma, Sorkka (Valle); Eura (Tollet); Pori, Iso Katava (Suomalainen); Tampere (Lundahl); Honkajoki (Kari). Sa, Valkeala, Vuohijarvi (Suomalainen). Ta. Kan- 2. Ae. juncea (L.) 1758 (= Ae picta Charp. 1840).—1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 116.—1868 Sahl- 22 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. berg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. IX. 167.-1881 Berg- roth Entom. Nachr. 86.—1908 Kesiniemi L. Y. 19.—1908 Siitoin Acta Soc. F. Fl. Fenn. 29 n:o 10. 41.—1909 VAlikan- gas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 81. Al. Saltvik (Weurlander); Brandd (Wickstrém). Ab. - Merimasku (A. Poppius); Kemiéd (A. Poppius); *Pojo (Hisin- ger); Karis (Holmberg); Lohja (K. O. Elfving, Luther, Lind- berg); Karjalohja (K. O. Elfving); *Sammatti (Selin); *Nummi 3 (Heikel). N. Hango (Hellén); Tvarminne (Valikangas, Hellén, _ Kivenheimo); Fagervik (Coll. Hising.); Inga (Coll. Hising.); Z Esbo (Hellén, Karvonen); Helsinki (Hisinger, Nylander, Teng- e strém); Helsinge (Palmén); Helsinge, Kottby (Kivenheimo); _ Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Sakkijarvi ____ (Nordstrém); Johannes, Pitkasaari (Linnfors); Jaaski (Valle); Jk. Kivennapa (E. Sillman); Valkjarvi (Reijonen); Pyhajarvi _ (Sahlberg); Kakisalmi (Grénblom). Sf. Rauma Sorkka (Valle); -__ Eurajoki, Hankkila (Valle); Kdyliéd (Suomalainen); Pori(Suoma- _ lainen, A. Helle); Karkku (Suomalainen); Pirkkala (Grénblom); Tampere (Lundah!); Honkajoki (Kari). Ta. Messukyla (Frey); _ Kangasala (A. Poppius, Frey); Padasjoki (Fieandt), Sa. Val- _ keala, Vuohijarvi (Suomalainen); Puumala (Valle); Ranta- _ *Sortavala (Siitoin); Sortavala, Heinjoki (Koponen); Sorta- _ vala, Karhula (Koponen); *Ruskeala (Valikangas). Oa. Nurmo _ (Ulvinen); Lapua (Soini, Ulvinen). Tb. *Korpilahti (Kesaniemi); _ Jyvaskyla (*Lénn, *Valikangas, Sucksdorff); Virrat, Toriseva _ (Inberg). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Aro, Vesterlund, _ *Valikangas); Kuopio, Haminalahti (Suomalainen). Kb. Nur- _ mes (*J. Moilanen, Malmgren). Ok. Kajaani (Malmgren, Aro). Vuorentaus); Simo (Rdsanen). Ks. *Kuusamo (Coll. Nyl.). Kk. Kouta (Sahlberg). Le. Enontekié (Sahlberg). Lkem. _ _Muonionniska (M&klin, Pfaler). Lim. Kantalahti'(Sahlberg); ‘Umba (Selin). Lv. Lujaururt (Palmén); Fl. Ponoj sup. (Pal mén). Li. Ivalo, Kyré (Sahlberg). Lmur. Marjok (Palmén). [Kp. Solovetsk (Selin)]. Ob. Oulu (*Coll. NylL., K. O. Elfving,., ~salmi (Vesterlund, Pylkkanen). Kl. Uukuniemi (Valle); oa is ads o a pope se pete eee BOF Ik ; Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, No 3. . 28 8. Ae. serrata Hagen 1856.—1915 Valle Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 41. 130. : Ab. Merimasku (A. Poppius). N. Snappertuna (Ohman); _ Esbo (Karvonen); Helsinge, Vanda (Kivenheimo). % Die Art ist friiher in Sibirien und auf der Kirgisen- _ Steppe angetroffen'). Aus Finland kennt man nur vier _miannliche Exemplare. An den in folgender Tabelle auf- : oe Merkmalen ist die Art leicht kenntlich. : Ae. crenata maxima (Heikel) 1861.—1861 Hisinger Not. Pea. F, F], Fenn. Férh. VI. 117—116.—1881 Bergroth En- _ tom. Nachr. VII 86—87.—1915 Valle Medd. Soc. F. Fl. Fenn. ~ 41. 8 u 130. «Ab, *Nummi 3d¢ u 9Q (Heikel, als Ae. maxima n. sp. ai beschrieben). N. Hangé 2 Ex. 46 (Oblom); Esbo 2 Ex. 99. _ (Cedercreutz). Ka. Jaiski ¢ (Valle). /k. Kivennapa ¢ (Sill- man). Kl. Jaakkima ¢ (Lyyli Miettinen). ey Nach 1860 sind erst in den letzten Jahren Exemplare dieser prachtigen Aeschna-Form wieder gefunden worden. _ Bergroths Annahme *), dass sie mit Ae. crenata Hag.’) identisch Sel, kann ich nicht vollkommen beistimmen, weil die Masse der letzteren erheblich kleiner sind und die beiden Formen sehr weit getrennte Verbreitungsgebiete haben *). Ich fasse Ae. maxima als eine besondere Lokalrasse von Ae. crenata _ auf. Meine frithere Ansicht, dass Ae. maxima mit der ame- ' “5 geome Ae. clepsydra Say identisch sei*), hat sich als “ieee ) Hagen: Odonatenfauna des russischen Reiches. Stett. En- : tomol. Zeit. Stettin 1856 S, 369. René Martin: Odonata, Fam. Aeschni- iuehaa Aeschninae. Genera Insectorum. Fasc. 115, Bruxelles ‘1911 s. 1 4 4 Bergroth- Zur oe cee arTiaais Verbreitung einiger Odona- ten. Entomol. Nachr. 1881. S. _ *) H. Hagen: die oben ‘zitierte Arbei - 4) Sélys-Longchamps et Mac leone “Materiaux pour une Faune “< Se eieapey de Asie septentrionale, Bruxelles 1872. S. 35—36. MKo6co 6 & Bianxu: Mpamoxpbitbla H AOKHOCHTYATOKpbIAbIA Pocciii- “exo unepin, C.-Metep6yprs 1902 S. ; _Siehe auch die Tabelle! Sas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 41. 8. 24. Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. falsch erwiesen '). — In einem spateren Aufsatz werde ich naher auf diese Fragen zuriickkommen. Ich fiige Figuren (Fig. 1—3) von den mannlichen Anal- anhangen unserer drei nachst verwandten Aeschna-Arten und eine Tabelle bei, die die Gréssenverhaltnisse und die markantesten Unterschiede der Mannchen klar machen. Die Masse von Ae. juncea stammen von sieben Exemplaren aus ver- schiedenen Teilen des Gebietes, die der Ae. serrata von den obengenannten vier mannlichen Exemplaren und die der Ae. crenata maxima von den fini in Finland gefangenen Mannchen, die mir zuganglich gewesen sind. In der Tabelle gebe ich auch die Masse dreier sibirischer are Figg. 1—3. und zwei aus Jeniseisk stam- f Die mannlichen Analanhange von men und die dem Museum der der Seite gesehen. 1. Aeschna Universitit gehdren. a bs serrata. — 8. Ae. Die zwei mir zuginglichen eet ater ect Weibchen von Ae. crenata ma-— fea xima erkennt man am leichtesten an folgenden unterschei- e denden Merkmalen: der Strich des T-Flecks auf der Stirn _breit, die Lateralstreifen breit, das dritte Segment des - Hinterleibs kaum eingeschniirt, Appendices anales superio- res sehr schmal und spitz, die Costalader braun und die Masse erheblich grésser als bei juncea (Hinterleib 54—56 mm., a 1) Walker, E. M., The North American dragonflies of the genus _ Aeschna. University of Toronto Studies; biological series, 1912. Nach Martin (die oben zitierte Arbeit) sind Ae. clepsydra Say und Ae. crenata Hag. auch ae Bergroths Vermutung, da crenata Hag. u. Ae. eremita Scudd. oc seien, ist nach eatuaaet S sO eit ebenso falsch. , Ae. juncea ¢ Ae. serrata 3 Ae. crenata maxima 3 (u. Ae. crenata <) Die Linge des Hinterleibes (— a anal Die Linge des Hinterfliigels . Die Breite des Hinterfliigels . Pterostigma . App. anal. super. Der T-Fleck auf der Stirn . Die Lateralstreifen des Thorax . Die Costalader der Fligel . Die Spitze der App. anal. super. ant! der Oberseite . App. anal. inferior. . | 46,5—53 mm 41—47,3 mm 13,5—15,65 mm 4—5 mm 4,5—5,35 mm mit massig breitem Strich ce 0,s—lo, mm breit gelb glatt .| mehr als '/, von der Lange | der oberen. 52-56 mm 49,,—51 mm 15,25— 16,65 mm 3,5—4,25 mm Ou. —6 mm -mit schmalem Strich c 1,s—2,0 mm breit gelb mit 3—5 unansehnlichen Hockern und Zahnchen kaum !/) so lang wie app. an. super. mm (5,5—6 mit breitem Strich mm) c¢ 1,—2,0 mm breit dunnkelbraun | |mit 5--7 kleinen Zahnchen | und Hockern mehr als !/, so lang wie die oberen. -¢ O:IN ‘2p BoIUUay BIOL Jo BUNeY OId sHR}BTIDOS BOY 26 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. Hinterfliigellange 49—52 mm, Hinterfliigelbreite, 16,s—17,5_ mm., Pterostigma 5—5'/, mm und obere Analhange 6—6 '/, mm). Die zwei finnischen Weibchen haben den Spitzenteil der Fliigel zwischen dem Nodus und dem dusseren Ende des Pterostigma gelbbraunrauchig. 5. Ae. cyanea (Miill.) 1764.—1861 Hisinger Not. Sallsk. _F. Fl. Fenn. Forh. VI. 116. . Al. *Alandia (Moberg). Ab. Merimasku (A. Poppius);_ Raisio (A. Poppius); Turku (Lindberg); Kemio (A. Poppius); Lohja (Lindberg); Karjalohja (Nordstrom); *Sammatti (Selin); *Nummi (Heikel). N. Fagervik (Coll. Hising.); Helsinki (?). Ka. Sakkijarvi (Nordstrém); Jaiaski (Valle). Jk. Terijoki (P. Ylénen). St. Kéylié (Suomalainen): Ta. Hattula (Frey); F Messukyla (Frey). Kl. Jaakkima (A. Poppius); Sortavala (Fieandt); Sortavala, Kissapuro (Koponen); Sortavala, Maki- salo (Koponen). a 6. Ae. grandis (L.) 1758.—1861 Hisinger Not. Sillsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 117.—1881 Bergroth Entom. Nachr. 88. : —1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17.-58.—1908 Kesa- ~niemi L. Y. 19.—1908 Siitoin Acta Soc. F. Fl. Fenn. 29:0 _ 10. 41.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 81. | Al. Finstrém (Weurlander); Godby (Weurlander). Ab. Merimasku (A. Poppius); Pernié (Hellén); Kemio (A. Pop- ee pius); Finnby (? und Nyberg); Pojo (Coll. Hising.); Lohja (Luther, Lindberg). N. *Tvarminne (Valikangas); Inga (Coll. % _Hising.); Esbo (Hellén, H. Mansner); Esbo, L6fé (Vester- lund); Helsinki (Tengstrém, Hellén); Helsinge (Palmén); Helsinge, Pasila (Kivenheimo); Helsinge, Vanda (Kivenheimo);_ Tuusula (Karvonen); *Nurmijarvi (Stenroos); Perna (Nord- __ strém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Viipuri, Murula _ (Thuneberg); Johannes, Pitkasaari (Lénnfors); Johannes _ (Pulkkinen); Antrea, Karilahti (Aro, etikett. Vuoksi, Kari- lahti); Jaéaski (Valle). Jk. Valkjarvi (Reijonen); Sakkola (A. | Poppius); Kakisalmi (Grénblom). St. Rauma, Sorkka (Valle); Eurajoki, Hankkila (Valle); Kéylié (Suomalainen); Pori (Sue -malainen); Karkku (Suomalainen); *Pirkkala (Gr énblom); -Honkajoki (Kari). Ta. Lempiala (Frey); Kangasala (Frey); Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 27 Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt). Sa.*Taipalsaari (Mak- lin); Mikkeli (A. Poppius); Puumala (Valle); *Savonlinna _ Valikangas; Rantasalmi (Vesterlund, Suomalainen). Al. Uuku- _niemi (Valle); Sortavala (*Siitoin, Koponen); Sortavala, Hein- joki (Koponen); Sortavala, Karhula (Koponen); *Ruskeala (Va- _likangas). Kol. Petroskoi (Giinther). Oa. Nurmo. (Ulvinen); La- pua (Soini, Ulvinen). 7b. Korpilahti(*#Kesaniemi, Sucksdorff); *Jyvaskyla (Valikangas, Lonn); Saarijarvi (Woldstedt). Sb. Virtasalmi (Valle); Suonenjoki (Warén); Kuopio (Vesterlund, Aro, *Valikangas); Kuopio, Haminanlahti (Suomalainen); Nil- sia (Levander). Kb. Kontiolahti (Linnaniemi). Om. Kokkola _ (Hellstr6m); *Oulainen, Kilpua (Kari). Ok. Kajaani (Malm- gren). [Kp. Salovetsk (Selin)]. Ob. Oulu (Coll. Nyl., Vuo- rentaus); Simo (Rasanen); Pudasjarvi (Karvonen). Ks. Kuu- _ samo (Sahlberg). Lkem. Kittila (Sandman). _ Libellulidae. Corduliinae. Epitheca Burm. 1839. ~ 1. E. bimaculata (Charp.) 1825.—1886 Poppius Medd. F. _ Fl. Fenn. VIII 240.—1890 Reuter Ent. tidskr. 11. 130.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58. Al. Finstrém (Lindberg). Ab. Merimasku (A. Poppius); Lohja cop. 1917 (Lindberg); Karjalohja (K. O. Elfving). N. _Nurmijarvi (Stenroos). Ka. Viipuri (Fieandt); Jaaski (Taimi Ikonen). Jk. Valkjarvi (Reijonen). St. Kéylié (Suomalainen). Somatochlora Sélys 1871. 1. S. metallica (Lind.) 1825. —1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fi. Fenn. Férh. VI. 114. —1881 Bergroth Entom. Nachr. - 88.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58.+1908 _ Sesiniemi L. Y. 19.--1908 Siitoin Acta Soc. F. Fl. Fenn. 29 n:o 10. 41.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 80. __ Ab. Merimasku (A. Poppius); Pojo (Coll. Hising.); Lohja oo. | SS Sane <7 oe Fenn. 41, 42. 28 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. (Lindberg); Karjalohja (Sahlberg, K. O. Elfving); *Sammatti (Selin); *Nummi (Heikel). N. Tvarminne (Valikangas); Hel- © singe, Vanda (Kivenheimo); Nurmijarvi (Stenroos); Borga (Wahlbeck); Perna (Nordstrém); *Orimattila (Maklin). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Johannes (Pulkkinen); Jaaski (Valle). St. Rauma, Sorkka (Valle); Eurajoki, Hankkila (Valle); ~ Eurajoki, Taipale (Valle); Eura (Tollet); Koylio (Suomalainen); Pirkkala (Groénblom); Kuru (Sahlberg); Ikaa- linen (Bergroth). Ta. Lempdala (Frey); Kangasala (Frey); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt). Sa. Valkeala, Vuohi- jarvi (Suomalainen); Mikkeli (A. Poppius); *“Savonlinna (Vali- _kangas); Rantasalmi (Pylkkanen), Kl. Uukuniemi (? und — Valle); Sortavala, Kissapuro (Koponen); Kirjavalahti (Kopo- nen). Oa. Nurmo (Ulvinen); Lapua (Soini, Ulvinen). 76. *Korpilahti (Kesaniemi); Jyvaskyla (*Lénn, Sucksdorff); At- sari (Frey); Saarijarvi (Woldstedt). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Natunen, *Valikangas); Nilsia (Kiljander). Kb. Ilo- mantsi (Woldstedt). Om. Kokkola (Hellstrém); *Oulainen, Kilpua (Kari); Ok. Kajaani (Malmgren). [Kp. Solovetsk (In- berg)]. Ob. Oulu (Vuorentaus); Pudasjairvi (Karvonen). Ks. Kuusamo (Sahlberg). Le. Enontekiéd (Palmén). Lkem. Muo- nionniska (Pfaler, Frey). Lim. Kantalahti (Sahlberg). Lv. Kusraka (Levander). Li. Inari, Kyr6 etikett. Ivalo (Sahlberg);, Inari (B. Poppius). 2. §. alpestris (Sélys) 1840. —1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Forh. VI. 114.—1881 Bergroth Entom. Nachr. 86. Tb. Jyvaskyla (Woldstedt). Sb. *Kuopio (Valikangas). Ok. Kajaani (Malmgren); Kuhmoniemi (Valle). Ks. Kuusamo ae _(Sahlberg). Kk. Kouta (Sahlberg). Le. Enontekié (Sahlberg). _ Lem. Muonionniska (Pfaler, Frey); Salla (Nordstrém). Lim. __ Kantalahti (Frey, Hellén); Umba (Edgren); Imandra, Jekostroff, Hibina (Enwald). Li. Inari, Inarijoki (Saalas); Inari, Ranttila amg Utsjoki (Sahiberg). Lt. Kouta (Enwald). Trybom 1889. —1915 Valle Medd. Soc. Lim. Imandra, Jekostroff, Dschyin ',! 83 ¢ (Enwald). _ Diese Art ist friiher am Jenisej an wi pasiesereiad 4, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 29 _ gefunden und Trybom hat sie in seinem kleinen Aufsatz beschrieben '). Das Exemplar des finnischen Faunengebiets war als S. alpestris bestimmt.’ Ich fiige ein Bild von den leicht erkennbaren Analanhangen des Mannchens (Fig. 5) nebst denjenigen von S. alpestris (Fig. 4) bei. Ubrige wichtigere Kennzeichen sind: Thorax fast ausnahmslos ohne _gelben Makeln; Hinterleib griinschwarz metallisch, ausser der ae Fig. 4. ; Fig. 5. ’ Fig. 4. Somatochiora alpestris. Fig. 5. Somatochlora Sahlbergi. Die mannlichen Analanhinge, a von der Seite, b von oben gesehen. “Sutur zwischen 2, und 3. Segment und dee Uchorseite des letzt- genannten, die gelb sind, ganz triib; die Zelle zwischen dem ‘Fligeldreieck und der Fliigelbasis an den Vorderfliigeln | ZWeigeteilt (bei S. alpestris in drei Zellen geteilt). | - §. arctica (Zett.) 1840. —1861 Hisinger Not. Sallsk. OF. Fl. Fenn. Férh. V. 114.—1918 Kesaniemi L. Y. 19.—1909 _ Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. Ab. Lohja (Lindberg); Vihti (A. Parades: *Nummi (Hei- kel). N. Tvarminne (Valikangas, Kivenheimo); Helsinki (W. Nylander, *Hisinger); Perna (Nordstrém); Orimattila (Maklin). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Jaaski (Valle). Ladoga b _ (Nordqvist). S¢. Ylane (Sahlberg); Rauma, Sorkka (Valle); Reese ‘) Trybom, F. Trollsliindor (Odonater) insamlade under svenska -expeditionen till Jenisei 1876. Bihang K. Sv. Vet.-Akad. handl. Bd. 15. Afd, IV. Nio 4. Stockholm 1889. aN 30 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. Karkku (Suomalainen); Honkajoki (Kari). Ta. Ruovesi (In- berg). Kil. Uukuniemi (Valle). 7b. Korpilahti (*Kesaniemi, Sucksdorff). Sb. Virtasalmi (Valle); *lisalmi (E. Nylander). Ok. Kajaani (Malmgren). Kp. Wig (Inberg); [Solovetsk (Se- lin)]. Ob. Oulu (Vuorentaus); Pudasjarvi (Karvonen). Le. Enontekié (Palmén). Lkem. Muonionniska (Pfaler); Salla (Nordstrém). Lim. Kantalahti (Sahlberg); Imandra (Enwald). Lv. Lujaur (Palmén); Lujaur urt, Lovosero (Palmén). Li. Inari, Inarijoki (Saalas); *Peise (Gadd und E. Nylander). Lt. Fl. Lutto (B. Poppius). Zmur. Gavrilovo (Frey, Hellén). 5. §. flavomaculata (Lind.) 1825.—1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 114.—1881 Bergroth Entom. Nachr. 86.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. Fenn. 17. 58.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 80. Al. Ecker6é (Lindberg); Lemland (v. Essen). Ab. Karja- lohja (Hellén); *Nummi (Heikel). N. Tvarminne (VAlikan- -. gas); Nurmijarvi (Stenroos); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, _ Mussalo (Ulvinen); Jaaski (Valle); Antrea, Liikola (Valle). _ Ik. Pyhajarvi (Sahlberg). St. Rauma, Sorkka (Valle). At. - Uukuniemi (Valle). Sat ie ons Cordulia Leach (1815. 1. C. aenea (L.) 1758.—1861 bidik ge Not. Sallsk. F. Fl. | Fenn. Férh. VI. 114—115—1868 Sahlberg Not. Siilsk. F. Fl. Fenn. Forh. IX. 167.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fl. 2 Fenn. 17. 58.—1908 Kesaniemi L. Y. 19. — 1908 Siitoin Acta _ Soc. F. Fl. Fern. 29 n:o 10, 41, — 1909 Valikangas Medd. ae es. sey SAE ae 4 Soc. F. Fl. Fenn. 35. 80. Al. Finstrém (Lindberg); Geta (Weurlander); Saltvik Lindberg). Ab. Nagu (Frey); Merimasku (A. Poppius); Naantali A. Poppius); Pernié (Hellén); Pojo (Coll. Hising.); Lohja Lindberg, Luther); Karjalohja (Sahlberg, Hellén); Sammatti _ Sahlberg). N. Tvarminne (Valikangas, Kivenheimo); Fager- _ vik (Coll. Hising.); Esbo (Karvonen); Esbo, Léfé (Aro); Hel- Sim (Coll. Nyl., Tengstrém); Helsinge, Kottby (Kivenheimo); meter vi (Stenroos); Perna eipaaniiome Ka. Kotka, Mussalo Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 31 : berg); Feld iath’ (Valle); Ser tawalit (Siitoin); *Valamo. (Nordmann); *Ruskeala (Valikangas). Kol. Aunus (Selin). Oa, Nurmo (Ulvinen); Lapua (Soini). 7b. Korpilahti (*Kesa- -niemi, Sucksdorff); *Jyvaskyla (Lénn, Valikangas). Sb. Virta- Salmi (Valle); Kuopio (Suomalainen, *Valikangas); Nilsia _Kiljander, *Valikangas). Kb. Kontiolahti (Linnaniemi); Eno (Woldstedt). Kon. Tjudi (Selin). Ok. Kajaani (Malmgren); ‘Sotkamo (Valikangas). Ob. Simo (Ras&nen). Lkem. Kit- oe alae ; Libellulinae. Orthetrum Newm. 1833. ; 1. 0. cancellatum (L.) 1758. —1861 Hisinger Not. Sallsk. ‘A ‘Fi. Fenn. VI. 112.1881 Bergroth Entom. Nachr. 88. Al. Alandia (Natunen); Finstrém (Lindberg); Fégl6 (Nord- “strim), Ab. Nagu (Frey); Merimasku (A. Poppius); Naan- tali (Helge Grénblom); Pargas (A. Nordman); Pernié (Hel- én); Karis (Holmberg). N. Tvarminne (Valikangas, Kiven- teimo); Ekenas (Wahlbeck); Fagervik (Coll. Hising.); Inga, Bard (Coll.. Hising.); Inga, Stora Ramsj6 (Coll. Hising.); Sbo (Karvonen); Esbo, Lofé (Aro); Helsinki (W. Nylander, -Tengstrém, *Nordmann, Coll. Hising.); Helsinge (Marke- clin, Ekman); Perna (Nordstrém, *Valil ). Ka. Kotka, Mus ussalo (Ulvinen); Sakkijarvi (Nordstr6m); “‘Viipuri (Fieandt); puri, Rauhalahti (M. Kauranen); Johannes (Pulkkinen); Ohannes, Pitkisaari (Lénnfors). Sf. Rauma, Nurmesluoto i 32 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. (Valle); Rauma, Sorkka (Valle); KGylié (Suomalainen); Pori, Iso Katava (Suomalainen). Diese Art scheint bei uns merkwiirdigerweise nur der Siid- und Siidwestkiiste entlang vorkommen. Libellula (L.) 1758. 1. L. quadrimaculata L. 1758.—1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Foérh. VI. 112.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. IX. 167.—1898 Stenroos Acta Soc. F. Fi. Fenn. 17. 58.—1908 Kesaniemi L. Y. 19.—1908 Siitoin Acta Soc. F. Fl. Fenn. 29 n:o 10. 41. -- 1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 77. Al. Alandia (Natunen); Finstr6ém (Weurlander, Lind- berg); Godby, Langsjé (Weurlander); Geta (Weurlander). Ab. Uusikaupunki (B. Malmio); Nagu (Frey): Merimasku (A. Poppius); Naantali (A. Poppius, Helge Grénblom); Turku (A. Poppius); Karjalohja (Frey); Lohja (Luther). N. Tvar- minne (Valikangas, v. Essen, Kivenheimo, Hellén); Ekenas (G. Fabritius); Fagervik (Coll. Hising.); Inga (Coll. Hising.); Esbo (Karvonen); Esbo, Léfé (Aro); Helsinki (Tengstrom, Hellén); Helsinge (Palmén, Ekman); Helsinge, Kottby (Ki- venheimo); Nurmijarvi (Stenroos); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Johannes (Pulkkinen); Johannes, Pitkasaari (Lénnfors); Jaaski (Valle, Sucksdorff); Antrea ____ (Fieandt); Heinjoki (Lindberg) Jk. Muola (Sahlberg); Kiven- p2. . Rapa (Boman); Sakkola, Noisniemi (A. Poppius). St. Rauma, -Sorkka (Valle). Kéyliéd (Suomalainen); Karkku (Suomalai- nen). Tavastia (Coll. Hising.) Ta. Loppi (Listo); litti . Warén); Kangasala (Frey); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius). ‘Sa. Valkeala, Vuohijarvi (Suomalainen); *Savonlinna (Valikangas); Rantasalmi (Pylk- kanen, *Valikangas). Kl. Uukuniemi (Valle); *Valamo (Nord- mann). Qa. Nurmo (Ulvinen); Lapua (Soini, Ulvinen). 70. _ Korpilahti (*Kesaniemi, Sucksdorff); *Jyvaskyla (Lonn, VAli- _ kangas); Laukaa (Woldstedt). Sb. Virtasalmi (Valle); *“Kuo- pio (Valikangas). Kb. *Tohmajarvi (Nordmann). Kon. Tjudi (Inberg). Ok.Kajaani (Malmgren). Ob. Oulu (Vuorentaus); _ Simo (Rasanen). Lkem. Kittila, Kirkonkyla (Saalas). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 33 var. praenubila (Newm.) 1833.—1878 Reuter Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 3. 193. Al. Alandia (Natunen); Ab. Pargas (Reuter). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen). St. Rauma, Sorkka (ad. var., Valle); ‘Pirkkala (ad. var., Grénblom). 2. L. depressa ‘ 1758. Ik. Terijoki Sg u QQ 1916 (M. Salokas). Sympetram Newm. 1833. 1S. Aoapealer: ee 1758.—- 1861 Hisinger Not. Sallsk. F. “FL Penh. 35. 79, Al. *Alandia (Moberg); Eckeré (Lindberg); Finstrém (Weurlander); Saltvik (Weurlander); Fégl6 (Nordstrém). Ab. Naantali (A. Poppius); Turku (A. Poppius); Turku, Ruissalo gervik (Coll Hising.); Kyrkslatt (Reuter): Esbo (ellén,. ‘Kae need Helsinki (Coll. Nyl., aa gi Helsinge (Pal- heimo); Helsinge, pickursby (Kiverticimo). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Bh has gral Kirjola isganed Viipuri, Ala- Saari (Lénnfors); Jatiskd (Valle). Jk. Muola, Avrapaanjarvi . _ (Fieandt); Sakkola (A. Poppius). St. Rauma, Nurmesluoto (Suoma Laitio); Rauma, Sorkka (Valle); Pori (Malmgren); , Pirkkala (Grénblom). Sa. Valkeala, Vuohijirvi (Suomalai- se nen); *Taipalsaari (Maklin); Ruokolahti (Sivén). Al. Uuku- mMemi (Niklander); Impilahti? (Koponen). 2. §. flaveolum (L.) 1758.—1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn, VI. 112.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Orh. IX. 167.—1908 Kesaniemi L. Y. 19.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 79. Al. Alandia (Tengstrém, *Moberg); Féglé (Nordstrom). : Ab. Naantali (A. Poppius); Lohja (Lindberg); Vihti (A. Pop- Pius). NV. Tvarminne (Valikangas, Kivenheimo); Fagervik (Coll. Hising.); Esbo (Hellén, Karvonen); Esbo, Léfo (Vester- a 34 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. lund); Helsinge (Palmén, A. Bomansson); Helsinge, Vanda (Kivenheimo); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvi- nen); Sakkijarvi (Nordstrém); *Viipuri (Maklin); Jaaski (Valle, Sucksdorff). Jk. Valkjarvi (Boman, Reijonen); Metsa- pirtti, etikett. Sakkola (Sahlberg); Sakkola (A. Poppius). St. Rauma (Simming); Rauma, Nurmesluoto (Suoma Laitio, Valle); Rauma, Sorkka (Valle); Kéylié (Suomalainen); Pirk- kala (Grénblom); Merikarvia (Tommila); Honkajoki (Kari). Ta. Loppi (Listo); Hattula (v. Essen); Lempaala (Frey); Kangas- ala (Frey); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius). Sa. *Taipalsaari (Maklin); Ruokolahti (Sivén); Rantasalmi (Vester- lund, Suomalainen). Ki. Uukuniemi (Niklander, Appelberg, Valle); *Ruskeala (Valikangas); Sortavala (v. Essen); Sorta- vala, Tamhanka (Koponen); Sortavala, Karhula (Koponen); Kirjavalahti (Koponen); Impilahti (Koponen); Valamo (Sahl- berg). Oa. Nurmo (Ulvinen); Lapua (Soini, Ulvinen); Laihia (Inberg); Vaasa (Inberg). 7b. *Korpilahti (Kesaniemi); *Jy- vaskyla (Lénn, Valikangas). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Levander, *Valikangas). Kb. Juuka (Woldstedt). Ok. Ka- jaani (Malmgren). Ob. Pudasjarvi (Karvonen). 3. §S. danae (Sulz.) 1776 (= Lib. scotica Donov. 1811). — 1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 112. — 1881 Bergroth Entom. Nachr. 85.—1898 Stenroos Acta Soc. -F, Fl. Fenn. 17. 58.—1908 Kesaniemi L. Y. 19.—1909 Vali- kangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 79—80. Al. *Alandia (Moberg); Ecker6é (Lindberg); Finstrom (Weurlander); Féglé (Nordstrém). Ab. Turku, Ruissalo (Lindberg); Karis (Holmberg); Lohja (Luther, Lindberg); Karjalohja (Lindberg); Vihti (A. Poppius). N. Hango (Oblom); _*Tvarminne (Valikangas); Fagervik (Coll. Hising.); Inga (Coll. Hising.); Esbo (Hellén, Karvonen); Esbo, Léfé (Vester- lund, Briining); Helsinki (Coll. Nyl., Coll. Hising., A. Pop- pius, Kivenheimo, Ekman); Helsinge (Palmén, R. Elfving); Helsinge, Kottby (Kivenheimo); Helsinge, Hoplax (Kiven- heimo); Nurmijarvi (Stenroos); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Sakkijarvi (Nordstrém); Viiputi, _ Alasommee (Thuneberg); Johannes, Pitkasaari (Lénnfors); Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 35 __ daaski (Valle). Jk. Valkjarvi (Boman, Reijonen). St. Rauma, _ Nurmesluoto (Suoma Laitio); Rauma, Sorkka (Valle); Pori (Malmgren, Suomalainen); Karkku (Suomalainen); Pirkkala _ (Grénblom); Tampere (Lundahl); Honkajoki (Kari). Ta. Loppi (Listo); Hattula (v. Essen); Lempaala (Frey); Kangas- ala (K. O. Elfving, A. Poppius, Frey); Padasjoki (Fieandt); aes Sysma (A. Poppius). Sa. Valkeala, Vuohijarvi (Suomalai- ae nen); Ruokolahti (Sivén); Puumala (Valle); *Savonlinna _ (Valikangas); Kerimaki, Punkaharju (?); Rantasalmi (Vester- lund, Suomalainen). Ki. Uukuniemi (*?, Valle); Sortavala, __ Tarposiinniemi (Koponen); Sortavala, Makisalo (Koponen); — Impilahti (Koponen). Oa. Vaasa (Inberg). 7b. Korpilahti & _(*Kesaniemi, Sucksdorff); Jyvaskyla (*Lénn, *Valikangas, __-Sucksdorff). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Aro, Vester- lund, *Valikangas). Kb. Polvijarvi (Woldstedt und Gronvik); _ Kontiolahti (Linnaniemi). Om. Kokkola (Hellstrém). Ok. $e ee Leucorrhinia Britt. 1850. ; 1. L triedra (Miill.) 1763 }) (= Lib. caudalis Charp. 1840). 1861 Hisinger Not. Siallsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. 114.— _ 1881 Bergroth Entom. Nachr. 85.—1886 Poppius Medd. F. FL Fenn. 13. 240.—1898 Kesiniemi L. Y. 19.—1909 Valikan- gas Medd. F. FI. Fenn. 35. 79. = Ab. *Pojo, Brédtorp (Hisinger); Karjalohja (Sahlberg); — “Nummi (Heikel); Pusula (Lindberg); Pusula, Karkela (Selin). WN. Tvarminne (Valikangas, Kivenheimo); Esbo (Cedercreutz). _ Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Viipuri (Fieandt); Jaaski Walle). Ta. Kangasala (Frey); Ruovesi (Inberg); Sysma (A. Poppius); *Luhanka (Kesaniemi). Sa. Rantasalmi (Pylk- _ kanen). K/. Uukuniemi (Valle). 7b. *Korpilahti (Kesaniemi); Jyvaskyla, Kuohu (Zaida Buur). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (Aro, *Valikangas). Berra ae - ) Esben Petersén: Some remarks on Otto Frederik Miller’s de- _ Scriptions of the danish Odonata, with certain corrections as to syno- nymy. The entomologist’s monthly magazine, second series, vol. XVII. Ondon 1906. S. 251—254. 36 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. 2. L, albifrons (Burm.) 1839.—1861 Hisinger Not. Sillsk, F. Fl. Fenn. Férh. VI. 113.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh IX. 167.—1878 Bergroth Medd. Soe. F. Fl. Fenn. 3. 187.—1881 Bergroth Entom. Nachr. 85.—1908 Kesa- niemi L. Y. 19.— 1908. Siitoin Acta Soc. F. Fl. Fenn. 29 n:o 10. 41.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 78—79. Al. Finstrém (Lindberg). Ab. Pernid (Hellén); *Pojo, Brédtorp (Hisinger); Karjalohja (Sahlberg); *Sammatti (Se- lin); *Nummi (Heikel); *Pusula, Karkela (Selin). N. Tvar- minne (Valikangas, Frey, Kivenheimo); Fagervik, Skogbole und: Falkgélen (Coll. Hising.); Esbo (Coll. Hising., Ceder- creutz). Ka. Jaaski (Valle). Jk. Valkjarvi, Pasuri (Sahlberg). St. Pirkkala (Grénblom); Ikaalinen (Bergroth). Ta. Kangas- ala (Frey); Sysma (A. Poppius). Sa. Mikkeli (A. Poppius). Kl. Uukuniemi (Valle); *Sortavala, Sarajarvi (Siitoin). Kol. Petroskoi (Giinther). 7b. *Korpilahti (Kesaniemi). Sb. *Kuo-. pio (Valikangas). 3. L. parvula (Miill.) 1776 1) (= Lib. dubia Lind. 1825). —1861- Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Foérh. VI. 113. _—1881. Bergroth Entom. Nachr. 85.—1909 Valikangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 78. Ab. Merimasku (A. Poppius); Pernid (Hellén); *Pojo (Hisinger); Lohja (Lindberg); Karjalohja (Saalas); *Sammatti (Selin); *Nummi (Heikel); Vihti (A. Poppius). N. Tvarminne (*Valikangas, Kivenheimo); Fagervik (Coll. Hising.); Kyrk- slatt (Karvonen); Helsinki (Coll. Nyl.); Helsinge, Kottby _ (Kivenheimo); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (UI- _ vinen); Johannes, Pitkisaari (Lénnfors); Jaiski (Valle). JR. ~ Kivennapa (Boman); Sakkola (Federley, A. Poppius). St. Rauma, Sorkka (Valle); Pori, Iso Katava (Suomalainen); Karkku (Hellén); Pirkkala (Grénblom); Ikaalinen, (Bergroth). Ta. Renko (J. Talpila); Lempaala (Frey); Kangasala (Frey); __Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius). fs 9 viens. Vuohijarvi (Suomalainen). Ki. Uukuniemi ') Siehe die Note auf der vorhergehende Seite! Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 37 : . Tb, *Jyvaskyla (Valikangas); Laukaa (Woldstedt); _ Saarijarvi (Woldstedt). Sb. Virtasalmi (Valle); Kuopio (*Vali-. kangas, Suomalainen). Kb. Kontiolahti (Linnaniemi); Eno (Grénvik). Kon. Tjudi (Selin). Ok. Kajaani (Malmgren); “Kuhmoniemi (E. Nylander). Kp. Fl. Wig (Inberg); [Solo- _ vetsk (Edgren)]. Ob. Oulu (Vuorentaus); Simo (Rasinen). _ Ks. Kuusamo (Sahlberg). Kk. Kuntijarvi (Enwald); Soukelo (Sahlberg). Lapponia (Blank). Le. Enontekié (Palmén); Enontekié, Ounastunturi (Saalas). Lkem. Muonionniska (Pfa- © ler, Maklin, Sahlberg etikett. Lapponia, Frey); Kittila (Sand- Man, Frey); Kittila, Kyr6é (Saalas). Lim. Kantalahti (Sahlberg, Frey); Bjaloguba (Frey, Hellén); Hibina (Frey). Li. Inari, Kyré \Sahlberg, etikett. Ivalo). Lt. Fl. Lutto (B. Poppius); Kuola (Palmén). Lmur. Pg. Voronje (Palmén). 4, L. rubicunda (L.) 1758.—1861 Hisinger Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh.. VI. 113.—1868 Sahlberg Not. Sallsk. F. Fi. Fenn. Férh. IX. 167.—1898 Stenroos Acta Soc. F. FI. Fenn. 17. 58.—1908 Kesiniemi L. Y. 19.—1908 Siitoin Acta _ Soc. F. Fl. Fenn. 29 n:o 10. 41. —1909 Valikangas Medd. “Soc. F. Fl. Fenn. 35. 78. Al. Alandia (Natunen); Ab. Uusikaupunki (B. Malmio); _ Karjalohja (Frey); Lohja (Lindberg). N. Tvarminne (Valikan- . gas); Fagervik (Coll. Hising.); Esbo (Karvonen); Helsinki (Tengstrém); Helsinge (Palmén); Helsinge, Fredriksberg (Kivenheimo); Nurmijirvi (Stenroos); Perna (Nordstrém). Ka. Kotka, Mussalo (Ulvinen); Jadski (Valle); Antrea (Fieandt). Tk. Muola (Sahlberg); Valkjarvi (Reijonen); Kivennapa (Bo- ™man, Sillman); Sakkola (Federley). St. *Rauma (Simming); Eurajoki, Hankkila (Valle); Kéylié (Suomalainen); Pori (Suo- Malainen); Pori, Iso Katava (Suomalainen); Pirkkala (Hellén, Grénbiom); *Mouhijirvi (Malmgren); Ikaalinen (Bergroth). Ta. Hattula (vy. Essen); *Saiksmaki (Hisinger); Lempaala (Frey); Kangasala (Frey); Ruovesi (Inberg); Padasjoki (Fieandt); Sysma (A. Poppius, Hellén). Sa. Ruokolahti (Si- Vén); Mikkeli (Ehnberg). Kl. Uukuniemi (Valle); Sortavala (Koponen); Sortavala, Sarajarvi (Siitoin). Kol. Petroskoi = 38 Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands. (Giinther). Oa. Nurmo (Ulvinen); Lapua (Soini). 7b. *Korpi- lahti (Kesaniemi); Jyvaskyla (*Valikangas, Sucksdorff). Sb. Kuopio (Suomalainen, *V&alikangas). Kb. Liperi (Woldstedt); Eno (Woldstedt); Ilomantsi (Woldstedt). Kon. Tjudi (Selin). Ok. Kajaani (Malmgren, Aro). [Kp. Solovetsk (Inberg)]. O06. Oulu (Vuorentaus); Simo (Rasainen). Ks. Kuusamo (Sahlberg). Le. Enontekid (Palmén). Lkem. Muonionniska (Sahlberg, Frey); Kittila (Sandman, Frey); Kittila, Aakenustunturi (Saa- las). Li. Ivalo (Thuneberg); Inari (Gadd, Coll. Hising.). Lt. Fl. Lutto (B. Poppius); Kuola (Nyberg, Palmén). 5. L. pectoralis (Charp.) 1825. —1909 V&likangas Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 35. 78. —1917 Valle Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 43. 31. N. *Tvarminne = — Anf. Juli 07 (Valikangas). Ka. Kotka, Mussalo 3—25 16, 4—15 17 (Ulvinen). Die von mir gesehenen Exemplare. aus Tvarminne wa- ren junge L. rubicunda-Stiicke. Auf der Insel Mussalo bei Kotka scheint sie haufig zu sein. Ich fiige eine Tabelle bei, aus der zu ersehen ist, wie die Arten in den verschiedenen Provinzen verbrei- tet sind. Es geht aus derselben hervor, dass die Odonatenfauna des’ finnischen Faunengebiets noch unvollstandig bekannt ist. Gut untersucht sind von den siidlichen Provinzen Ab, N und Ka, weniger Al und Jk. Von den Provinzen Mittel- Finlands sind genau untersucht St, Ta, Kl, Tb, Sb und zum Teil auch Ok, weniger Oa, Sa, Kb und Om und ganz man- -gelhaft Kol, Kon und Kp. Von den nordfinnischen Provin- zen ist die Odonatenfauna von Ob genauer bekannt, aber nur auf einem begrenzten Gebiet, wahrend Ks und Kk un- _vollstandig untersucht sind. Von den Provinzen Lapplands sind Lkem und Lim ziemlich sorgfaltig untersucht, ganz gut auch Le, Li, Lt und Lmur, wenig Lv. In den Provinzen __Kton und Lp ist nichts gesammelt worden, ebenso nichts < ‘ ee Rie Sabb by. AF ee 3 pore Cie i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 47, N:o 3. 39 _ im dem 6stlichen Teil der Provinz Kp (Kpor). Viel ist also noch zu tun, ehe die Verbreitung der Libellen des finnischen Faunengebiets befriedigend untersucht ist. Literaturverzeichnis. Hier erw&hne ich alle die Aufsatze, die, so viel ich weiss, Angaben iiber die Verbreitung finnischer Libellen enthalten. Von dem Verzeichnis sind alle alteren Aufsitze Weggelassen, deren Mitteilungen schwer zu kontrollieren Sind, sowie Schriften die morphologische und biologische Fragen behandeln. _ Bergroth, E., [Tvanne sallsynta Libellulider oe rigs Medd. F. Fl. Reiss Ill. Helsingfors 1878. S. — Zur geographischen Verbreitung einiger ies En- tom. Nachr. VII. Jahrg. Stettin 1881. S. 85—88. Frey, Richard, Entomologiska meddelanden. Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 41. Helsingfors 1915. S. 43. Hisinger, Edvard, Bidrag till kannedomen om Finlands Li- bellulider. Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. Férh. VI. Hel- singfors 1861. 8. 109—121. _ Reséniemi, Ludv., Vahan tietoja Korpilahden ja sen lahim- man ymparistén odonateista. Luonnon Ystava. Hel- sinki 1908. S. 18—20. Poppius K. A., [For Finland nya Libellulider]. Medd. F. Fl. Fenn. XIII. Helsingfors 1886. S. 240. Reuter, E. R., Entomologiska meddelanden fran Societas pro Fauna et Flora Fennica sammantraden aren 1884—89. Entom. Tidskr. 11. Stockholm 1890. S. 113—130. Reuter, 0. M., [Varietat af Libellula quadrimaculata fran Is- pois]. Medd. F. Fl. Fenn. IJ. Helsingfors 1878. S. 193. . -Sahiberg, John, Entomologiska anteckningar fran en resa i sydéstra Karelen sommaren 1866. Not. Siallsk. F. FI. Fenn. Férh. IX. Helsingfors 1868. S. 161—197. Siitoin, K., Sarajarven eldimist6. Acta Soc. F. Fl. Fenn. 29. ae No 10. Helsinki 1908. 3 eae dale Valle, Zur Kenntnis der Odonatenfauna cane virgo (L.) 3 splendens vat a Lestes — Kirby : : sponsa (Hansem.) Ptatyenemis PAE AS (Pall.) . ; albidella Villers eases see (Lind.) . Enallagma cyathigerum (Chap. ppeen armatum pulchellum Lind. eoncinnum Johanss. hastulatum Charp.. Hagen . : eestor naias (Hansem.) Pyrrhosoma nymphula (Sulz.). Gomphus vulgatissimus (L.) . Ophiogomphus cecilia (Fourcr.) Onychogomphus forcipatus (L) Cordulegaster annulatus (Latr.) Brachytron pratense (Mill.) . Aeschna coerulea (Strém.). — juncea (L.) . serrata Hag. crenata maxima a (Heik.) cyanea Pe 1 grandis (L.). . . Epitheca ignite (Charp.) Somatochlora metallica ape : alpestris (Sélys) . Sahlbergi Trybom arctica (Zett. flavomaculata (Lind) ) Cordulia aenea (L.) : Orthetrum satiestiat uct (L.) Libellula quadrimaculata var. praenubila (Neu) ; - depressa L. Sympetrum vulgatum (L. flav dan Leucorrhinia triedra (Miull.) albifrons (Burm.) parvula (Miill.) feasaae ed ; pectorali (Charp.) . er A oe ce A es A A I Fea a Be A ee ee ZZAAZAAAZA: Finlands. St Ta St-Ta Sa KolOa Tb Sb Kb KonOmOk . Ob Ks Kk . Oa Tb Sb ; Kon Om Ok . Ean a Kol Oa Tb Sb Kb Kon . OR Ob 7S) ere ) 9 © & XX. Sinu Jason eats nicht | MPS Oo Mittelparte deutlich dif- suworrhent oh ret Pe 4 ferenziert ed ‘Stacheln unver- SB &€ GB! @' @ Stacheln unverzweigt aweigt i (selten gezweigt) | stchetn ete: an X}| xX /O]] X | X-| Stacheln meistens paa dianebene}® |. .{§_-/|,. Paes ee, symmetrisch zu den esate betestigt. 'g2\53| 58 23 LS | den Seiten der Me- -_S Kose bet | ge ee | a Se | Fo dianebene geordnet. Lab} ao Sipe eo eS) ‘32 25 ge 26 /e-| 18 | 38) 85 eels: i$" 421 Ss) e> 18s Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 7 ~ Die in diesem speziellen Falle gemeinten Uebergangs- -formen werden einerseits von solchen A-Formen reprasen- tiert, die in der Mitte der Zellenhalften die fiir die X-Formen _charakteristische Membranverdickung haben, z. B. A. con- _vergens var. xanthidioides, nova var. (vergl. Tab. 4 Fig. 34 _ —35), welche ja in allen iibrigen Hinsichten eine typische A. convergens ist, und mit vollem Recht dieser Art zugezahlt werden muss. — Auch bei einigen anderen A-Arten sind analoge Formen bekannt. Andererseits giebt es typische X- Arten (z. B. X. antilopaeum var. laeve Schmidle; X. contro- versum West), bei welchen eine Membranverdickung oder eine differenzierte Partie in der Mitte der Zellenhialften Volistandig f fehlt. Einerseits hat A. tenuissimus paarige Stacheln — andererseits hat X. controversum unpaare an der Medianebene befestigte Stacheln; beide genannten Cha- Yaktere gehéren dem zweiten Genus an __ Willkiirlich zusammengestellte ,Serien“ wie bei KLEBS i Ost-Preuss.) und PLAYFAIR (Polymorph., Sydney _#esm., etc.; vergl. das Litteraturverzeichn.!) haben ja keine wWirkliche Bedeutung. Ich kann auch nichts anderes an- -Tehmen als dass z. B. PLAYFAIR die Ergebnisse seiner Beobachtungen in hohem Grade iibertreibt und iibereilte ten zu ein nti derselben het zu vereinigen. Ich vermute, dass auch hier eine Uebertreibung der Bedeutung der beo- E (Contrib. polymorph. Desm. 1915) als Varietaten dieser betrachtet, und zwar u. A.: Eu. affine, Eu. hume- , Eu. ampullaceum. — Ich kann nicht annehmen, dass > . ware alle diese Arten zu einer einzigen zu . _Gerade diese Euastr. -Formen besitzen jedoch 8 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. einen grossen Formenreichtum innerhalb ein und derselben Art. Die individuelle Variation ist hier so haufig und ausgepragt, dass man in irgendeiner Probe kaum zwei ihrer Form nach mit einander iibereinstimmende Individuen finden kann. Weil alle diese polymorphen Arten mit einander nahe verwandt sind und weil diese Arten eine ausgepragte Disposition zur Bildung von Monstrosita- -ten besitzen'), weswegen oft solche Formen vorkommen bei welchen die eine Zellenhalfte beinahe uneingeschrankt variieren kann, darf es uns nicht wundern, dass die monstrése*) Zellenhalfte zuweilen ein Aussehen bekommt, das wenigstens nach dem Ausseren und mit dem Auge wahrnehmbaren zu urteilen, einer von diesen nah ver- wandten Arten 4hnlich sieht. Gerade aus diesem Grunde und weil besagte Falle im Vergleich mit den normalen Zel- len bloss einen verschwindend unbedeutenden Teil aus- machen’), kann ich eine Zusammenfiigung der bis jetzt von einander getrennten und besonders charakterisierten Arten auf Grund dieser ,,Monstrositatsvariation® weder berechtigt _ noch nutzbringend finden. Giebt man einmal der Versu- chung nach eine solche Zusammenfiigung zuzulassen -— welche sehr nahe liegt — so giebt es kein Ende bis dass ganze Artengruppen zu einer einzigen Art vereinigt sind. Wenn auch einerseits eine gewisse Verwandschaft und Zusammengehorigkeit zwischen diesen Arten und Formen nicht bestritten werden kann, ist es doch andererseits nicht notig sich so auszudriicken, dass diese Formen zu ein un _derselben Art gehéren, sondern man kénnte sich ja denken, dass es sich um Entstehung einer Art aus einer anderen __ durch Mutation handelt, wobei die verschiedenen Arten Pa ti eres ') Auch physikalische und chemische Bedingungen kénnen wahr- scheinlich auf die Weise einwirken, dass unter gewissen Verhiltnissen -Monstrosititen massenweise auftreten. __#) Ich rechne auch die sog. formae mixtae, immaturae ete. hierher- ausmachen oder vielleicht ganz fehlen. ___ §) Obwohl in irgendeiner Probe die typischen Zellen die Minoritat Le te Op let ~ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. Mdesten ungeachtet doch das volle Recht haben als eigene _Spezies betrachtet zu werden.') Kiinftige Untersuchungen werden zweilfellos zu einer _ DUCELLIER spiter auf einen abwartenden Standpunkt gestellt zu haben. _. Ich kann mich auch einer Zustimmung seitens dreier hervorragendster Autoritaten unserer Zeit auf dem Gebiete der Desmidiologie erfreuen, namlich Prof. Dr. West in seiner Kritik iiber PLAYFAiRS Polymorphismus-Hypothesen (West: Alg. Yan-Yean, 1909) sowie Dr. BorcE und Prof. Dr. -Norpstept, die sich in Briefen an mich in derselben Richtung ausgesprochen haben. i as andere ebenso verwerfliche Extrem besteht darin, dass von einander unbedeutend abweichende Formen, un- geachtet vorhandener Uebereinstimmung in Bezug auf wich- ‘ispiel fiir genannten letzteren Fall ist ja CH. BERNARD Protococe. et Desm. Java).”) »-.° Die Bezeichnung ,Unterart* (subspecies) habe ich als -Meiner Ansicht unnétig iiberhaupt nicht zur Anwen- diesen kleinen und einfach gebauten Organismen, und diese beziehen sich ausschliesslich auf das Aussere, so dass es 4 Vergl Archer in Journ. Micr. Se. pag. 256 sind folg.! oe G. S. West, in Journ. of Botany. Vol. 47 (1909)! _ gebracht. — Es giebt ja so wenig Merkmale bei : vies unmoglich ist eine detailierte systematische Scala _ a iia ee 10 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. durchzufihren. Bei héheren Pflanzen und insbesondere bei Tieren kann ja eine Menge verschiedener Eigenschaften beobachtet und studiert werden, weswegen auch die syste- matische Scala mehr gegliedert werden kann und muss. In seiner grossen Monographie I—IV hat West (ohne es besonders zu erwahnen) die Unterarten auch weggelassen; diese kénnen ja als Varietiten der resp. Arten, oder, wenn sie mehr abweichen, als eigene Arten_betrachtet werden. Solche Veranderungen habe ich auch hier durch- gefiirt: Staur. natator subsp. *dimazum LwtKem. ~ S. dimazum (LUTKEM.) nob.; Clost. attenuatum *sculptum Norpst. + Cl. Braunii forma sculpta (NorDsT.) nob.; Micrast. denticulata “*quadridentata Norpst. —- M. siete © (NorpstT.) nob. Zum Schluss gestatte ich mir noch meinen besten Dank an die beiden erfahrenen Gelehrten zum Ausdruck zu brin- gen, die mir wahrend meiner Beschaftigung mit der Algologie stets mit unzahligen Ratschlagen und Anweisungen zur Seite gestanden haben, namlich Prof. Dr. F. ELFvinc (Helsingfors) und Dr, O. BorGE (Stockholm). Herr Dr. BorcE hat u. A. meine -gesamten Artbestimmungen gepriift auf Grund von sowohl hier publizierten wie auch unpublizierten Figuren, sowie diese mit wertvollen Anmerkungen versehen. Ausserdem _ bin ich Herrn Prof. Dr. O. Norpstepr (Lund) vielen Dank _ schuldig, da ich die Ehre gehabt habe mich auch seines ‘sehr wertvollen Rates zu erfreuen. Helsingfors 22. III. 1920 R. G. I. SACCODERMAE (Lorkem. 1902). Genus Gonatozygon De Bary. E l. G. aculeatum Hast.; West, Furth. Contr.Scott. Plankt. t. 6 f. 2.; West, North Amer. Desm. t. 12 f. 1—2, pag. 230. var. gracile, nova var. Elegantior; cellulis angustiori- medio cellularum sparsioribus et brevioribus; inflatione ( pai sub apicibus truncatis. Long. 274—160 wu (in eo- _ dem filo), lat. sine spin. 11,5 ~ (medio) et 14 wu (ad infla- _ tiones apicales), long. spinae (max.) ad 11 mw (semel spinas 0 longas vidi!). — Cfr. etiam. G. pilosum WoLLE apud © TURNER oo auct. alios!), quae forma suadente WEsSTIO N.-Amer. 1. c.) ad G. aculeatum transferenda sit. Quae quidem forma plurimum ad nostram accedit sed inflationibus ‘ubapicalibus facile discernitur. (TURNER, East-Ind. pag. 25 G. Brebissonii De Bary; West, Mngr. I t. 1 f. 8—11. Long. 125, lat. 5,8 uw. (N:o 423). rot G. Kinahani (ArcH.) RABENH.; WEST, Mngr. t. 2 f. 1—3. - Membrana glabra. Massa chlorophyllacea in laminis ~ axilibus sita est (una lamina in utraque semicellula). Laminae saepe partim spiraliter tortae ut in figura ostra. Long. 562-38: lat. ‘medio 21, lat. apice 23 uw. Monotaenium DE. Bary. gamed Norpst.; WEsT, Mngr. 1 pag. 31. siete 12 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. Genus Genicularia Dre Bary. 1. G. spirotaenia De Bary; West, Mngr. t. 2 f. 4—6, t. 5 f. 3—4. Long. 342, lat. medio 19, lat. apice 23 wu. Membrana granulis acutis obsessa. (N:o 547). Genus Spirotaenia Brés. 1. S. condensata Brés.; West, Mngr. t. 2 f. 7—10. S. obscura RALFs, Brit. Desm. t. 34 f. 2. (N:o 541). S. spirogyroides, nova spec. Cellulae magnae lateribus parallelis ad apices versus non attenuatis; apicibus di- latatis subtruncatis. Cellulae extenso-rectangulares. Membrana achroa glabra. Massa chlorophyllacea ex laminis tribus parietalibus leniter spiraliformibus con- stat. Long. 156, lat. 20 uw. (N:o 512). Nescio num haec species huc pertineat; an melius ad genus Genicularia sit transferenda? Quod duas tantum cellulas vidi, vivas quidem, rem diiudicare non audeo. Tab. *4 fig. 23. * ens Genus Cylindrocystis Menecu. Me 1. C. Brebissonii Menecu.; West, Mngr. t. 4 f. 23—29- ae Long. 49—68—84—87, lat. 17—17—19—19 mu. (N:o 812). Genus Netrium Nac. — (LotKem. 1902). 1. N. digitus (Enr.) Irz. & RrH; West, Mngr. t. 6 f. 14-15 lulas immaturas, paulo ante divisas, fieri videtur; qua re cellulae copulatae semper eandem formam habent quam cellulae a nobis delineatae (cfr. fig. nostr.). Long- cell. ad. 200 4; diam. zygosp. 86 w. (N:0 646, 348 a). a re We ie et (non 16!). Zygosporae sphaericae. Copulatio inter cel- C. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 13 Tab. 1 fig. 33. (cum zygosp!). var. lamellosum (BreEsB.) nob. — Synon. = Penium la- _ mellosum BRrés., Liste, t. 2 f. 34.; Netrium lamellosum (BREB.) _ Lorkem., Netrium digitus Itz. & Rru. ex parte apud WEsT, _ Mngr. t. 6 f. 16; N. digitus var. constrictum West, ibid. t. 6 f. 17. cfr. etiam pag. 65; N. digitus f. recta TurN., East- _ Ind. t. 1 f. 27. — Long. 287—327—384 wu, lat. 53—49—49 yp, apex 22—15—w. (N:o 394). a sae Non possum WEsT’io assentiri, cum hanc formam (spe- ciem Pen. lamell. Brés.) et formam typicam synonymas _ habeat. Auctorem illum sibi non consentire puto, cum no- _ vam varietatem ,var. constrictum WEsT‘ describet, quamvis _ simul speciem N. lamellosum ad N. digitus conferat! Quae €sset differentia inter var. lamellosum et var. constrictum? _ Quae esset differentia inter figuras Westu |. c. tab. 6 fig. - 15—et fig. 17? oe var. rhomboideum, nova var. Cellulae rhomboideae a apices versus valde attenuatae lateribus medio alte (angu- Long. 167, lat. 57, apex 19 uw. — Cfr. @tiam Penium navigium TurNER, East-Ind. t. 1 f. 9; a quo forma nostra cellulis pro latitudine brevioribus, lateribus Medio non tam late rotundatis, e contrario angulatis fere, -differt. (N:o 570). . (2 Tab. 4 fig. 38. : 2N, interruptum (Brés.) LUTKEM.; WEST. Mngr. t. 7 f. - 1—2. Long. 205—418(!), lat. 38—46 ww. (N:o 283). 3. N. Negelii (Briés.) West, Mngr. t. 7 f. 4—5. (N:o 284). 4. N Oblongum (DE Bary) LoTKEM.; West, Monogr. t. 8 f. _ 1—8. Long. 95—99—124, lat. 25——-27—27 w. (N:o 802). var. cylindricum West & G. S. West, Mngr. t. 5 f. 7. Long. 61, lat. 27 w. Forma nostra pro longitudine latior. _ NO 922), 14 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. I. PLACODERMAE (Lorsem. 1902). _ Genus Penium (Brés.) LUTKEM. pe 2a, 7 1. P. cylindrus (Enr.) Brés.; West, Mngr. t. 6 f. 1—8. (N:o 186). : 2. P. margaritaceum RaLrs; West, Mngr. t. 8 f. 32-35. (N:o 181). : 3. P. spirostriolatum Bark.; LoTKem., Zellmembr. t. 19 f. 15. (N:o 508) Genus Closterium Nirzscu.— (LoTKEM. 1902). 1. C. abruptum West, Mngr. t. 20 f. 6—10. Zygosporis paullum ellipsoideis, non exacte sphaericis. (N:o 287, 510). - 2. ~‘C. angustatum Kotz.; West, Mngr. t. 12 f. 11—13. ite Species apud nos valde varians. Costae haud raro spiraliformes; apex saepe dilatatus; interdum prope = apices costae accessoriae interpositae sunt. (N:o 2355 ig 237, 398, 475, 555). | 3 Tab. 4 fig. 41. _ ~~ forma Bérgesenii Gutw., De alg. novis t. 5 f. 5. (N:0 574). _ 3. C. Archerianum CLeve; West, Mngr. t. 11 f. 8. (N:0 236, 208). 4. C. Baillyanum Brés., GRonBLAD, Obs. crit. p. 10 t. 1 f 6—10. var. alpinum (VirET) GronsL., ibid. t. 1 f. 11—13. eae var. parvulum GROnBL., ibid. t. 1 f. 14—15. ne 5. C. Braunii Retscu, Algenflor. Mittl. Frank. t. 12 f. 5 et Spec. Gen. Alg. Fung. tab. 1 C fig. J, 1—5.; WITTR- et Norpst. Alg. exsicc. N:o 352 (sub nomine C. atte _ ' nuatum Eur. subsp. sculptum Norpst.); Josuua, New 4. rare Desm. t. 3 f. 9.; West. North Amer. t. 13 f. 1G-= = 17 et pag. 236); Borcg, S.-Paolo, t. 1 f. 16 (sub nom. ora ‘Gases ‘Wesr’io I. ¢. synonymum etiam sit: C. maculatum Ha- aie; et hane irene referenda C. areolatum f. simplicior GuEns Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 15 C. attenuat. subsp. sculpt.); WoLLE, Desm. U. S. tab. 7 ig. 3—4. (sub nom. C. areolatum Woop). Membrana huius speciei granulis delicatissimis in ordines per lon- gitudinem dispositis ornata est; granula omnia oblonga non autem simplicia, sed e granulis binis semper com- posita sunt. Specimina fennica, si minus amplificata inspiciuntur, quasi ,,costis* 4—6 ornata esse videntur, sin plus amplificata, eodem loco, quo ,costae“ fuerunt, binae series granulorum maiorum maxime conspicuo- rum area latiore glabra inter se distinctae cernuntur; inter duas ,costas“ circiter 7—10 striae delicatissimae sitae sunt. Quae res _ nisi irr Cee opticis optimis videri non possunt. (Leitz, obj. '/,, homog. imm. X oc. IlI—V). Forma fennica modo granulis vix conspicuis, minutissimis a forma brasiliana differt. Quae duae for- mae, ut melius comparari possint, in tabula nostra con- spiciuntur. Forma brasiliana granulis maioribus, ,,costis* autem minus conspicuis 4—5 differt. Ceterum forma fennica perbene cum figuris a cl:o REINSCHIO datis con- _ gruit, vix autem minus bene cum speciminibus exsicca- tis a cl:o NorpstTeptio distributis, ut forma brasiliana _ sub nomine ,,f. sculpta (NoRDST.) nob.“ huc transferenda _ sit. Mensurae speciminum fennicorum: long. 582—588 _ -—-597, lat. 58—42—38,5, apex 11 — — — 9 wp; inter duas ,costas“ circiter 6—10 mw. Specimina brasiliana (ex Wirtr.-Npt. exsicc.) long. 798, lat. 36, apex. 11, Inter duas costas c:r 6—8 uw. (N:0 571 a—e). A a 2 fig. 10—18. ty 45 , 14—16,18. ,C. attenuatum *sculptum Nor“ ex Wirtr. et NorpsT. exsice. N:o 352. C. Brebissonii Dep. ere est atque apud ,Cl. Delpontii WoOLLE var. elongatum, EST, forma“, PLayrair (Sydney Desm. t. 11 f. 4.), sed ert membrana delicatissime striata, cellulis plus elongatis. riae difficillime conspicuae e punctis (granulis) in ordines rar. substriatum, nova var. Forma cellularum eadem a ee 16 R. Gronblad, Finnlandische Desmidiaceen. per longitudinem dispositis compositae sunt. Long 444, lat. 15, apex 4,6 uw. (N:o 632). Forma supra memorata apud PLAYFAIR (I. c.) ceterum mea opinione melius ad hanc speciem adnumeranda sit. — Ut DELPONTE (Desm. subalp. pag. 207 t. 18 f. 20—21) hane speciem (C. Brebissonii Delp.) descripsit, membrana glabra sit, itaque a Cl. praelongo (membrana striata) distingui pos- sit; at e contrario West (Mngr. I pag. 164) Cl. praier gum descripsit verbis ,cell-wall smooth and colourless*! Tab. 4 fig. 2. 7. C. costatum Corpa; West, Mngr. I t. 13 f. 2. Formae variae. (N:o 374). var. Westii Cusum., Borcr, N.Amer. t. 1 f. 3 (N:o 691 b, 691 c). Tab. 5 fig. 39. — forma. Dubito num haec forma huc pertineat, cum admodum differre videatur; forsitan melius species separata habenda sit. Long. 274—293, lat. 23—25, apex 8—8 M. Membrana an minus fuscolutea. (N:o 625 a, 625 b). Tab. 5 fig. 40—41. forma Klebsi nob. (Synon. = C. striolatum v. costatum apud K ess, Desm. Ostpreuss. t. 2 f. 2). Forma ab latere ventrali conspicue inflata. Long. 304, lat. 44, apex 11 U. +e 691 a). Tab. 5 fig. 38. 8. C. Cynthia DE Nor; West Mngr. t. 11. f. 1—2. Etiam formas ad var. curvatissimum West accedentes vidi. _(N:o 393, 620). as C. Delpontii (KLEBs) WoLLE (synon. = C. crassum, DEL- PONTE, [nec RABENHORST!] = Cl. Ralfsii a Delpontii Klebs, Desm. Ostpreuss. pag. 17). Mea opinione haec species ey nullo modo cum Cl. decoro Br&B. coniungi potest, ut factum _ est a WEsTIO (Mngr. I p. 184). Cl. decorum Brés. (Liste no pag. 151 t. 2 f. 39) membranam subtiliter striatam — _ Cl. crassum DELPoNTE (non RABENH.) autem membranam See Sn en eee ees _ ostis valde conspicuis instructam habet. At e con- _ trario Cl. lineatum 2 sandvicense Norpst. membrana — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 17 subtiliter striata melius ad Cl. Ralfsii (cfr. West Mngr. I pag. 184), quam ad Cl. Delpontii (Cfr. PLAYFAIR Syd- ney Desm. pag. 606) adnumerandum sit. — Puto Cl. Delpontii f. sculptam Gutw. (Alg. Java. t. 36 f. 9a—a’ et pag. 582) ,striis transverse lineis tenuibus interrup- tis“ eandem esse atque formam nostram membrana inter e costis conspicue porosa, quarum quidem utriusque syno- & -nyma forma DELPONTEI habenda sit. — De Cl. crasso a, DELP. et Cl. decoro BréB. auctores scripserunt: : 7 . decorum Bré&B. — — — — Membran sehr fein gestreift.“ (HaNscirG, Prodr. Flor. Béhm. pag. 181); ,,Cl. decorum = BrEB. — — —— _ subtiliter striatum“ (De Toni, Sylloge a pag; 835); ,Cl. decorum BrEB. — — — plus finement strié, que le C. regulare“ (DE BrREBISSON, Liste pag. 151). »Cl. crassum DELP. — — —Parete crassa, coriacea, fortemente striata a striscie fatte di linee ravvicinate due per due disguente da un solco.“ (DELPONTE. Desm. subalp. pag. 217); ,,Cl. Delpontii (KLEBS) WOLLE — — — — membrana -crasse valde striata‘ (DE Toni, Sylloge pag. 832). Mensurae nostrae: Long 513—566, lat. 46—37, apex = 8 10. C. Dianae Eunr.; West, Mngr. t. 15 f. 1—6. (N:o 239). Etiam zygosporas vidi. (N:r 536 b). C. didymotocum RALFs; GRONBLAD, Obs. crit. p. 7. a Sh ae Come F forma crassa GRONBL., ibid. t. 1. f. 5. ; f. maxima GRronsL., ibid. t. 1 f. 17—18. C. didymoto- cum Corba, ,eine von Typus abweichende Form“, Dick, Desm. Siidbayern 1919 p. 236 t. 11 f. 1, nihil aliud est, quam forma typica huius speciei, forsitan ad f. maximam Gp. pertinens. 12. C. Ehrenbergii MeNecH.; West, Mngr. t. 17 f. 1. (Nir 703 b). forma percrassa, nob., latere ventrali ut in BorGe, Siissw. Chor, Archang. t. 1 f. 11. (N:o 703 a). Tab. 5 fig. 43. y — be . 18 _ R. Grénblad, Finnlaindische Desmidiaceen. 13. C. gracile Brés.; West, Mngr. t. 21 f. 8. (N:0 233). var. elongatum West, ibid. t. 21 f. 14—16. (N:o 446). 14. C. incurvum Brés.; West, Mngr. t. 15 f. 28—30. (N:o 385, 462). 15. C. intermedium Ratrs; West, Mngr. t. 14 f. 4. For- mae etiam ad C. subjuncidum Dre Nor. accedentes (cfr. De Noraris, Elementi t. 7 f. 68). a) (fig. 6—7) long- 287, lat. 15, apex 8 uw (striae tenuissimae 15 visibiles); b) (fig. 8—9) long. 380 lat. 25 apex 9 uw (striae firmae 14). (N:o 709, 710). Tab. 4 fig. 6—9. wa var. erectum, nova var. Media pars cellularum semper rectissima, partes tantum apicales incurvae; membrana luteola striis 16 subtilissimis; apex quasi dilatatus et truncatus membrana incrassata. Long. 232, lat. 15, apex 8. (N:o 704). Tab. 4 fig. 39. 16. C. juncidum Ratrs; West, Mngr. t. 14 f. 10—11. In- terdum striis firmissimis (= costis) ornata apicibusque haud multum incurvis. (N:o 649). 17. C, Kiitzingii Brés.; West, Mngr. t. 25 f. 6—11. For- mae fennicae saepe partem mediam fusiformem plus elongatam, sed angustiorem habent. Long. 688, lat. 18,4 apex 2,5 w. pen saepe rufescenti, striis 23—25 conspicuis. (N:o 4 var. vittatum ans New-Zealand t. 3 f. 21; WEST, — - Mngr. t. 25 f. 12—13. Inter alia unam cellulam vidi, cuius altera semicellula costis 8 conspicuis, altera striis 16 sub- __tilibus conspicuis ornata erat! Long. 590, lat. 18, apex 3,4 _ #. Membrana fuscescenti costis 5 ornata. (N:o 551). —— aoe var. vittatum f. dimidio-minor') West, Ceylon t.18f.2!- E - Haud multum maior, quam forma West. Membrana vix fu- 3 _ scolutea costis 4 conspicuis ornata. Long. 334, lat. 11, apex ty, = H. (N:o 542). : Tab. 5 fig. 44, I ll SNE se ‘)'Hoc nomen falso ab auctore compositum est! Lingua latina — non Se ee, sed ,,dimidio-minor“ dicitur. . Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 19 var. pseudopronum, nova var. Cellulae angustiores parte fusiformi attenuata usque ad cornua curvata pertinenti, membrana fuscescenti subtilissime striata, striis 12—15 con- _ spicuis. Long. 471, lat. 9,5, apex’ 2,3 «. — Forma cellularum plurimum ad C. pronum Brés. apud Bre&pisson (Liste t. 2 f. _ 42) et apud CLEvE (Bidr. t. 4 f. 8) [sed non apud auctores _recentes] accedit. Etiam West (Mngr. I pag. 174) scrip- a sit C. pronum auctorum recentium non eandem speciem esse, -S atque species BREBISSONII; haec quidem cellulis medio con- ___ Spicue fusiformibus, apicibus valde incurvatis membrana striata * ab illa differt; sed forma nostra etiam angustior est, quam BRE- ___BISSONI. ga etiam Playfair, Frw. alg. Lismore p. 321. (N:0 698). Te Tab. 5 fig. 35. a fe ia. FockEe; WEST, Mngr. t. 7 f. 6—7 [sub. nom. Penium libellula (FockE) Npvt.]; Printz, Beitr Norweg. - t. 1 f. 1; Synonyma: Penium closterioides RALFs; Pen. : libellula (FockE) Norpst.; Closter. rectum Gutw.; cfr etiam: LUTKEMULLER, Zellmembr. pag. 392 et 405. Long. 296—304—315, lat. 39—40—49 uw. (N:o 204, 206, 713). var. intermedium Roy & Biss.; West, Mngr. t. 7 f. 11 (sub. nom. Pen. libellula var. mye a et Frw.alg. Co- oO “aed o.- 18. zygosporis daplicitvas semisporis non sphaericis, sed an- gulis seu cornubus binis ornatis; utraque semispora 57x61 “. Cellulae long. 551, lat. 21, apex 8 w. (N:0 539 a, 539 aa, 539 b). — Cellulae apice truncatae; membrana in ipso apice in cellulam versus turget. Tab. 4 fig. 10—11 et 40. var. perporosum, nova var. Membrana striis circiter 30 Ornata, inter eas poris dense perforata. Ad apices ver- ‘Sus nullae striae conspiciuntur membranaque irregulariter et dense porosa est; colore rubro-fusco-lutea. Apex rotunda- tus non incrassatus. Long. 405—570, lat. 21—23 «. os ‘0 518). Tab. 4 fig. 3—4. ©. unula (Mot.) Nirzscu; West, Mngr. t. 18 f. 8—9. Se 684, lat. 87, apex 15 w. Membrana hyalina, non 20 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. colorata neque striata, sed subtilissime porosa (Gentiana- violett!). (N:o 696 b, 696 bb). Tab. 4 fig. 16—17. Forma ab latere ventrali paullum sed conspicue con- cava, apicibus oblique truncatis. Membrana ut in typo. _ Long. 598, lat. 88, apex 15 uw. (N:o 805). Tab. 2 fig. 19’—19”. ? var. intermedium Gutw., De nonn. alg. nov. t. 6 f. 7. Membrana subtilissime, vix conspicue, sed distincte striata (Obj. 1/,, homog. imm.), iunior achroa, senior luteola. Cir- citer 17 striae in 10 w. Cellulae dorso alte convexo quasi angulato, latere ventrali vix (sed conspicue) convexo apice reflecto. Massa chlorophyllacea ut in typo. Long. 528— 551, lat. 91—84, apex 12—13 wu. (N:o 696, a. 755). Tab. 4 fig. 14—15. ? forma Levanderi, nob. Cellulae minores latere ven- trali subrecto apud apices vix reflecto, dorso alte convex0, membrana glabra, seniore luteola. Nucleis amylaceis in utraque semicellula 6—7 (?). Long. 346, lat. 46, apex 9M. Cfr. LEvANDER in ,Festschrift fiir Palmén“ tab. 1 fig. 3 (N:o 757). Tab. 4 fig. 22. 21. C. Malinvernianum Dr Not.; West, Mngr. t. 17 f. 5—6. Formae variae: a) forma percrassa, membrana valde colorata rubrolutea (orangerotgelb!) striis subtilissimis . 120—ad 200 conspicuis. Long. 456—-498, lat. 95—118 uv. (N:o 209). b) forma typica (N:o 694 a). c) forma ad C. cordanum Gutw., De nonn. alg. nov. t. 6 f. 19 (sua dente Westio, Mngr. I pag. 145 = synon. C. Malin- vernianum!) accedens latere ventrali non tumido, sed differt ab illo apicibus tenuioribus. Long. 480—494, lat. 68—73, apex 7—8 uw. (N:0 694 b, 732). Tab. 5 fig. 42. (Forma ,a‘“) C. malinvernianiforme, nova sp. Cellulae valde ar- cuatae dorso alte convexo, ventre profunde concav®, medio tamen semper tumido; eaedem ad apices versus _ paullatim attenuatae; apicibus rotundatis;. membrana ~ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 21 fuscolutea valde colorata, subtilissime (ut Cl. Malin- vernianum) striata. Massa chlorophyllacea axilis pyre- noidibus in unam seriem dispositis. Long. 380—361— 194, lat. 68—64—42 uw. (N:o 815, 758). Forma cellularum et membrana plurimum ad Cl. Malin- __vernianum accedens; a quo quidem massa chlorophyllacea valde differt. 4 Tab. 4 fig. 18—21. 23. C. navicula (Bres.) LoTKem. var. Crassum West, forma Printz, Beitr. Norweg. t. 1 f. 2 (sub. nom. Penium navicula var. crassum West). — (N:o 220.) _ 24. C. nematodes Josu. var. proboscideum Turn., East-Ind. t. 22 f. 13; BorGE, Beitr. Schwed. I t. 1 f. 11. Forma cellularum varians, mem- brana semper costata (costae 11--13). Long. 308—251— _ $12, lat. 30—20—30, apex 8—8—8 mw. (N:0 516 a, 516 b, - 516 ¢). _ forma latere ventrali tumido, membrana costis 15 or- _ hata. (Cfr. var. tumidum West, II] Tanganyika exp. t. 6 f. 2). Long. 270, lat. 30, apex, 8 uw. (N:o 516 d). — 25. C. parvulum Nac. a var. angustum West, Mner. t. 15 f..13—14. mone 99, lat. 3,6 4. (N:o 422), Forma membrana sub apice conspicue incrassata, cete- - Tum glabra vix fuscescenti. Long. 384—437, lat. 11—13. Nuclei amylacei 9--9; corpuscula oscillantia singula. (N:o 578). 21. C. Pritchardianum Arcu.; WEST, Mngr. t. 22 f. 6—14; sed cfr. etiam t. 22 f. 1—8. Margo ventralis ad apices valde reflexa, apices valde attenuati. Membrana fusco- lutea striis 50—60 ornata. Striae ad apices versus in _ puncta irregulariter disposita diffringuntur. Long. 397 _ —475—589, lat. 38—49—46, apex 6,.—6,.»—8 wu. (N:o 635, 654 a, 654 b). var. subpraelongum, nova var. Forma inter C. Prit- chardianum et C. praelongum medium tenens. Illo angustior, 22 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. hoc crassior. Membrana ut in typo striata, colore rubes- cens-fuscescens. Apices attenuati et conspicue reflexi. Long. 540, lat. 24, apex 6,5 uw. (N:o 631). — Auctore WESTIO (Mngr. I pag. 164 et 172) C. praelongum glabrum esse de- bet: ,cell-wall smooth and colourless‘; e contrario DEL- PONTE (Desm. subalp. p. 216—217) membranam striatam con- tendit! — Cfr. etiam C. praelongum f. Gutw., De nonn. alg. nov. t. 5 Tab. 4 fig. 1. 28. C. pronum Brés.; West, Mner. t. 23 f. 1—3. (N:o 396, 311). * 99. C. pseudanastomosum, nova spec. Mediocre, lateribus parallelis ad apices vix convergentibus, apicibus abrupte truncatis; membrana glabra subtilissime tantum porosa, plus minus fuscolutea. Cellulae medio rectae, ad apices versus leviter incurvatae. Long. 293, lat. 11,5, apex 8 —9 uw. (N:0 684). Forma cellularum admodum ad has species accedit: C. anastomosum West, Ceylon t. 18 f. 24 (quod membrana striata differt); C. toxon West, Mngr. t. 20 f. 13—14; C. cornu Esr., ibid. t. 20 f. 1—5; C. juncidum Ratrs, ibid. t. 14 f. 10—14. Tab. 4 fig. 13. _ * 30. C. pseudopenium, nova spec. Cellulae mediocres, lon- 2 ’ gae et angustae, medio subrectae, ad apices versus in- flexae (ut in Cl. lineato, non regulariter curvatae), aPi- cibus subtruncatis; membrana iunior hyalina achroa, senior fuscolutea striis subtilissimis vix conspicuis 30 ornata (23 striae in 10 w ; obj. '/,. homog. imm.). Ip- terdum membrana sub apicibus incrassata est. Massa chlorophyllacea axilis laminis 6 radiatis nucleis amyla- ceis parvis 12+12. — Insignis est autem species nostra divisione cellularum, quae, ut videtur, qualibet loco fierl potest; qua re ,suturae transversae“ non locis praesti- tutis dispositae sunt, ut in aliis €losteriis (exceptis: C: striolatum, C. costatum? — Cfr. LOTKEMOLLER, Zell- membr. v. Closter. 1917). Ceterum membrana cellulae Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 23 interna eo loco, ubi divisio facta est, non fracta esse videtur (cfr. van WIsSELINGH, On the growth in the _Desmid.). Aliis locis autem membrana et interna et ex- terna fracta esse videtur et pars iunior sub parte seniore defixa. Itaque suturarum transversarum duo genera sint; ubi membrana externa fracta et membrana interna nuda videtur, ibi quoque striae longitudinales ~ conspiciuntur. Quae res melius figuris, quam verbis describuntur et figuris nostris illustrantur. — Long. 395, lat. 18 uw. (N:o 749 a, 749 b Kar.). Tab. 2 fig. 5—9. C. Ralisii Brés,; West, Mngr. I t. 24 f. 6; KLeps, Desm. Ost-Preuss. t. 2 f. 6 c. Membrana, senior luteola, striis circiter 87 conspicuis. Long. 608, lat. 53, apex 9 wu. (N:o 689). tab: 5 fig. 37. : ? var. hybridum Rasenu.; West, Mnegr. t. 24 f. 9 ; Norpstept, Alg. Sandvic. t. 1 f. 10—12 (sub. nom. ,C. li- -Neatum var. sandvicense Not.“). Nescio num forma nostra ad hance speciem referenda sit. In West, Monogr. I pag. 184 leguntur: »Zygospore double, each part ovoid-globose, _ Smooth and thick-walled.“ At e contrario forma nostra zy- gosporis simplicibus valde differt. Zygosporarum membrana duplex est: externa glabra achroa, interna tumulis late _Coniformibus instructa, dense punctata, colore fuscescens. ce 437—399—513, lat. 32—32—42 uw. Zygosp. diam- t brana formae pastean semper senior fuscescens- De scric est. Quo loco copulatio facta est, ibi foramen Magnum irregulariter in pariete sectum conspicitur. Qua ere copulatio in hac forma non ex more, suturis transversis Scissis, fieri videtur. (Cfr. GRONBLAD, Obs. crit. t. 1 f. 6 et ‘Pag. 19.). — Fortasse melius alia species habenda sit! = tab. 5 fig.-31—32. : forma. Nescio an huc etiam alia forma pertineat, ae forma cellularum prope ad C. lateralem NorpsT. ac- edit. Quod autem nec speciem illam umquam apud nos 24 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. inveni nec cellulos vivos huius umquam vidi, potius hue hanc formam refero. — Membrana luteola striis 39 in 49 wu. Long. 466, lat. 49, apex 8 uw. (N:o 668). Tal. 5 tig. 33. 32. C. rostratum Eur; West, Mngr. I t. 26 f. 5. Haud raro in diversis partibus Fenniae zygosporas huius speciei copiose inveni. (N:o 281, 282), 33. C.setaceum Eur.; WEsT, Mner. I t. 26 f.9—12. (N:o 218). 34, C. striolatum Eur.; West, Mngr. I t. 13 f. 7—16. (N:o 234). var. erectum Kiess, Desm. Ost-Preuss. t. 2 f. 4 b. et 3. Duas formas vidi: 1:0 Forma striis tenuibus 10—8 visibili- bus, membrana inter eas subtiliter porosa. (N:o 347). Long. - 480—395, lat. 52—47 w (striae 10 in 52 uw). — 2:0 Forma striis tenuioribus densius dispositis, prope apices autem paucioribus plus marcatis; apice saepe incrassato, magis fusco. (N:o 621). Long. 448, lat. 38; apex lat. 14 u (striae 30 in 38 w). 35. C. subjuncidiforme, nova spec. Cellulae magnae, te- retes, ad apices versus sensim attenuatae, leniter ar- cuatae apicibus subtruncatis. Membrana iunior luteola, senior fuscolutea striis firmis (= costis) 9 conspicuis; Suturis transversis locis 3 paribus ferme intervallis distantibus. Long. 327—433, lat. 25—27, apex 15 mM; costae 9 in 25 uw. — (N:o 711). Forma cellularum eadem est atque C. subjuncidi DE Nor. (Elementi t. 7 f. 68), a quo quidem haud, nisi costis be _ distinguitur; C. subjuncidum membranam subtiliter striatam -(6—7 striae in 10 w) habet. Cfr. etiam C. angustatum. poe "Tab. 4 fig. 42. bar 36. C. subscoticiforme, nova spec. Cellulae longae et an- ----- gustae, ad apices versus vix ut cerni possit attenua- _ tae, lateribus parallelis, apicibus truncatis lenissime _dilatatis; leniter arcuatae. Membrana achroa striis sub- tilissimis 12 spiraliformibus; suturis transversis 2 locis Ast see Long. 285, lat. 14, apex 10,3 uw. (N:o 650). op tae te ere Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 25 Forma cellularum proxime ad C. subscoticum Gutw. _ (Alg. Java t. 36 f. 15) accedit; membrana tamen glabra hoc ab illo discernitur. Cfr. etiam C. juncidum f. recta Gutw. (ibid. t. 36 f. 5); ,C. Pritchardianum var. minus West“ (Als. _ W--Ireland), quae quidem forma ab auctore ipso postea (Mngr. I. pag. 173) alio translata est; C. anastomosum _ West, (Ceylon t. 18 f. 24). C. tumidum Jouns.; West, Mngr. 1 t. 19 f. 15—18. _(N:o 591 a, 591 b). C. turgidum Enr.; West, Mngr. t. 22 f. 4—5; DELPONTE, Desm. subalp. t. 16 f. 24—30. (N:o 670, 730). C. Ulna Focke; West, Mngr. t. 14 f. 8. (synon. = C. directum ArcH.) (N:0 228). & Ss © Genus Docidium Brés. D. baculum Brés.; West, Mngr. t. 27 f. 1—6 (egr. fig. 2!) (N:o 554). D. undulatum Baw.; West, Mngr. I pag. 195 t. 27 f. 7—10. (Synon. = D. dilatatum apud LUNDELL; cfr. WEST l. c. pag. 195). (N:o 321). Genus Pleurotaenium Nac. P. baculiforme, nova spec. Cellulae longissimae an- gustae lateribus rectis subparallelis, ad apices versus Vix conspicue attenuatae; apicibus truncatis; utrimque ad basim inflationibus magnis singulis et supra eas in- flationibus parvis singulis ornatae. Membrana et apice et basi ceterumque glabra achroa subtiliter porosa. Massa chlorophyllacea ex filis parietalibus constat. Long. 646—654—684, lat. 17— ~ —15, lat. ad inflat. basal. 23—23—21, lat. apice 15—15—15 w. (N:0 557 a, 557 b). __ Forma cellularum prope ad Deca pacnteses BOF & + T, Jap. Desm., accedit, quae specie minor est. 26 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. Tab. 4 fig. 25—26. *.2. P. basiannulatum, nova spec. Cellulae perlongae ex basi dilatata (non inflata!) sensim ad apices versus at- tenuatae; lateribus ad basim apices versus sensim con- vergentibus, at ex medio semicellularum subparallelis, vix conspicue undulatis. Membrana subtiliter porosa, ad basim annulis conspicuis densius porosis colore subfu- scescentibus ornata; apex corona verrucarum parvarum instructus. Long. 790—866—868 wu, lat. (medio semi- cellularum) 34—30—30, lat. apice 25—27—30, lat. ad basin ~ — 38 uw — . (Nio 604, 645). Videntur annuli basales in cellulis senioribus numero- siores esse, quam in iunioribus et annuli iuniores semper _ apices versus siti; annuli distincta fragmenta membranae esse. Quare annulos hos non solum in hac specie, sed etiam in aliis Pleurotaeniis esse putaverim; qui etiam in DeELponte, Spec. t. 19 f. 2 (P. nodulosumy et t. 19 f. 16 (P. Candianum) conspiciuntur; cfr. etiam P. phaeodermum SCHAARSCHM. var. triannulatum ScHAARSCHM., Magyar. Desm. es: f. 23! Forma inflatione basali distinctiore. (N:o 609). — Mul- - tum ad formam ScHAARSCHMIDTH (I. c.) accedens. Tab. 2 fig. 1 3. P. coronatum n (BREE) RABENH.; West, Mngr. t. 37 f. 17 —18. Membrana percrassa in cellulis vivis saepe quasi granulata; quae autem ,granula“ nihil aliud sunt, nisi organa pororum (LUTKEMULLER: scigpeldeete Long. 627, lat. 53 uw. (N:o 250). : var. robustum West, Mngr. t. 28 f. 4. Long. 592, lat. “max. 66, lat. apice 47 w. (N:o 482). var. fluctuatum West, Mngr. t. 28 f. 1—2. Cellulae _-erassiores inflatione basali maiore. Long. 654, lat. medio _ semicell. 62, lat. apice 57, lat. inflat. basal. 73, lat. isthmi 62 uw. — Membrana poris magnis perforata. (N:o 451). forma apice granulis destituto, supra isthmum margi- = -nibus ter undulatis in tabula nostra conspicitur. Long. 891, lat. 24 w. (Nio 737; — N:o 546). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 27 Tab. 4 fig. 27. ; 5. P. nodosum (BaiL.) LuNDELL; WEst, Mngr. t. 31 f. 3—4. (N:o 257). _ — forma Borgei nob. ; synon. = P. nodosum (BAIL.) Lun. apud BorGeE, Austral. t. 4 f. 49—51. Forma nodulis valde prominentibus. Long. 350, lat. 46, isthm. 27, lat. P. simplicissimum, nova spec. Cellulae longissimae la- teribus rectissimis parallelis, utrimque ad isthmum haud vel vix conspicue dilatatae et lenissime (modo in cellu- lis siccis conspicue!) undulatae, sed apices versus non attenuatae; membrana subtiliter porosa, apice corona verrucarum minimarum ornato. Long. 760, lat. 34 w. =< {N:o 573). Tab. 4 fig. 24. P. trabecula (ExrR.) NAG. var. rectum (DELP.) WEsT, Mngr. pag. 212. t. 30 f. 9— «= -{N:o 337). P. truncatum (Brés.) NAG.; West, Mngr. t. 29 f. 3; RALFs, Brit. Desm. t. 26 f. 2. Membrana apice verrucis plane destituto. (N:o 676). forma curta EIcuL.? Cellulae percrassae sine inflatione basali, apices versus valde attenuatae, apice truncatae ver- Tucis 1—2 (raro 3) conspicuis aut saepe nullis. Long. 399 456—410, lat. max. 87—80—80, isthm. 60 — / —64 uw. Isthmus annulo brunneo non prosiliente succinctus. (N:o 300 a, 300 b, 300 c.) _ Proximae formae sunt: P. truncatum var. crassum — . Fortasse hae formae, aut nonnullae earum rectius spe- lei_a P. truncato separatae iniungendae sint! (Cfr. WEsrT. Mngr. I pag. 204). ‘es 1 Fig. 1. 28 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. Genus Triploceras Bat. 1. T. gracile Bam.; Raurs, Brit. Desm. t. 35 f. 9 ¢ (sub. nom. = Docidium verticillatum Batu.); Long. 400—502, lat. 30—34 u. — Formam monstruosam huius speciel inveni, cuius una semicellula, quasi ex semicellulis dua- bus coalita, corpus bipartitum effinxit. (Cfr. NORDST. N. - Zeal. tab. VII fig. 8—11!) (N:o 174, 302). Haec species in lacubus vulgo invenitur, numquam au- tem in stagnis aut aquis parvis! Genus Tetmemorus RaALFs. 1. T. Brebissonii (MENEGH.) RALFs; West, Mngr. t. 32 f. 1—2. var. minor DE Bary; WEsT, Mngr. t. 32 f. 4—95. 2. T. granulatus (BréB.) RALFs; West, Mngr. t. 32 f. 7—8. . (N:o 117, 351). Genus Euastrum Expr. 1. E. aboense Exrv., Anteckn. Finska Desm. t.1f.2.; WEST; -Mngr. Il t. 36 f. 5—6. (N:0 498). " 2. E. ampullaceum Ratrs; West, Mngr. Il t. 35 f. 8—10. ‘ (N:0 525). 2 3. E. ansatum RaLrs; formae variae. Membrana subtilis- ae sime porosa; pori non in series longitudinales dispositae (Cir. West, Mngr. Il pag. 30; sub. Eu. obesum dicit: —-— ,the longitudinal lines of punctulations which are such a characteristic feature of E. ansatum“!); (N:0 799). pe forma ad var. simplex DuceL., Etude crit. 1918. fig- a8 Kecaipasi (N:o 666 mA r. quinquegemmatum, nova var. Lobo polari brevi; - feces concavis-subrectis non undulatis; angulis inferio- ribus valde rotundatis; semicellulae a fronte visae protu- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 29 _berantiis 5 ornatae: una medio supra isthmum, duae supra eam, utroque paullo inferius singulae; praeterea anguli po- lares et inferiores protuberantes sunt. Membrana _ subti- _lissime porosa. Long. 86, lat. 47, isthm. 15, lat. lob. pol. 23, long. lob. pol. 11 uw. — (N:o 686). . Proximae sunt E. ansatum f., BORGESEN, Ost-Grénland tt. 2 f. 32; forma biscrobiculatum Senguce Austral. t. 9 f. 15; _ forma intermedia ScuMmIDLE, Weit. Beitr. t. 1 f. 18; E. campa- _-nulatum PLayram, Desm. N.S.W. t. 3 f. 14. is Tab. 6 fig. 28. 4, E. bidentatum NAc. _var, pseudopictum, nova var. Cellulae magnitudine ad _ E. bidentatum, ornamentatione propius ad E. pictum BorGEs. _ accedentes. Eodem fere iure ad utramque speciem adiun- _ genda. sit. (Cfr. West, Mngr. II pag. 42!). Long. 51, lat. 34,5, crass. 23, isthm. 7 ‘uw. (N:o 605). — Cfr. etiam E. _ pictum BorGes. var. subrectangulare West, Desm. U. S. p. (291 fig. xylogr. 1 f. ‘Tab. 6 fig, 42—43. 5. E. binale (Turp.) Ene. -_- var. Turnerii, nob. Synon. = E. binale apud TurNER in ~ Desm. not. fig. 3. Long. 18,s lat. 11,5, isthm. 2,3 u. (N:o 612). — Cfr. etiam E. perpusillum E1cut.—Gutw., Nonn. Spec. alg. nov. t. 5 f. 38 p. 173.; quae species forsitan etiam huc per- tineat., Tab. 6 fig. 45—46. E. bipapillatum, nova spec. Cellulae parvae medio in- cisura lineari profunde constrictae. Semicellulae sub- Pyramidales; apice truncato medio lenissime icto seu impresso angulis acutis, sed non spinigeris; lobo polari brevi recto lateribus parallelis verticalibus; lobis late- ralibus margine utrimque undulationibus singulis in- Structis, angulis inferioribus rotundatis; in utraque Semicellula supra isthmum papillae singulae superius- que in medio papillae{singulae conspiciuntur. Cellulaea _ Vertice visae oblongae polis subacutis, medio utrimque 6. a0 R. Gronblad, Finnlandische Desmidiaceen. papilla instructae. Long. 28—30, lat. 21, crass. 13—15 ft. (N:o 598). Cfr. etiam E. pyramidatum var. incrassatum West, Ma- 0 7. E. crassum (Brés.) Kotz.; West, Mngr. t. 33 f. 4—6. Formae variae; haud raro etiam ,f. appendiculata*. (N:o 229). var. scrobiculatum Lunp.; West, Mngr. Il t. 33 f. 7—8. Formae fennicae saepissime singulis ea scrobiculis in medio semicellularum ornatae sunt. (N:o Semel formam monstruosam vidi, cuius una semicellula supra isthmum protuberantiis binis ornata fuit. (N:o 651). Tab. 6 fig. 37. 8. E. denticulatum (Kircun.) Gay; RALFs, Brit. Desm. t. 14 fig. 8 f. (sub. nom. E. binale var. 8). — (N:o 371). GE: res (Ture.) Rates; West, Mngr. II t. 35 f. 3 (N:o 352 a, 352 b). 10. E. divaricatum Lunp.; West, Mngr. Il t. 38 f 3 (N:o 356). 11. E. dubium Nac. var. pseudocambrense, nova var. Cellulae parvae me- dio sinu lineari profunde constrictae. Semicellulae bilobae; lobo polari apice incisura profunda aperta bisecto (bilobu- lato), sectionibus quadratis angulis superioribus lateralibus ‘spinis singulis instructis, margine apicali lateres versus hianti; lobis lateralibus emarginatis, quasi bilobulatis, lobulo superiore maiore plus prominenti, inferiore minore vix pro- - minenti. Membrana intra margines in unoquoque lobulo | granulis binis ornata: in lobulis superioribus granulo supe- ae _ riore minore, inferiore maiore, sed in lobulis infimis gr@- __ nulis binis minimis aequalibus; medio semicellularum emi- is a circulo granulorum 4 ornata est. Long. 34, lat. 24; m. 4,6 4“. (N:o 360). : "Forma nostra. a fronte visa insignis est lobulis supe ‘rioribus lobi lateralis prominentibus. Cfr. etiam var. cam- _brense (Turn.) West, Mngr. II t. 38 f. 10, et E. lapponicum Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 31 _ ScHMIDLE, Pite Lappm. t. 2 f. 9 (Syn. = E. binale f. Hirn, Desm. Finnl. t. 1 f. 17). = Tab. 6 fig. 32—33. 12, E. elegans (Brés.) Kutz.; West, Mngr. Il t. 38 f. 16; ee BorGEsen, Ost-Grénland t. 2 f. 33. Prominentia cen- trali semicellularum saepe glabra. Zygosporis globosis margine quasi angulosis aculeis minus dense obsessis, quam in figg. Westin (Mngr. II t. 38 f. 18—19) et _ Ratrsn (Brit. Desm. t. 14 f. 7 d, 7 1). (N:o 361, 427). me lab. 6 fig. 34. 3. E. gemmatum Brés.; Ralfs, Brit. Desm. t. 14 f. 4. Membrana in prominentiis omnibus granulata, praeterea circulus simplex granulorum prominentiam mediam cir- cumdat; ceterum membrana plane glabra, ut descripsit RAtrs (Brit. Desm. pag. 87—88), neque granulata ut descripsit West (Mngr. II pag. 63). (N:o 502). — Forma. Lobo laterali superiore minore. Membrana in tumoribus tantum et in parte apicali lobulorum granu- lata, ceterum glabra. Long. 57, lat. 41, crass. 25, isthm. Il uw. (N:o 814). flab. 1 fig. 14—15: _ 14. E.humerosum Ra.rs; WEst, Mngr. II t. 34 f. 1. (N:o 376). __ f. scrobiculata Norpst.; ibid. pag. 10. (N:0 355). _E. insigne Hass.; West, Mngr. t. 37 f. 2—4. Formae povariae (N:o 319). _E. intermedium CLEveE; West, Mngr. t. 37 f. 6. (N:o 329). _ tumores tres centrales scrobicula una magna conspici- _ tur (f. scrobiculata). (N:o 313). _— Forma. Lobi laterales a latere et a vertice visae tri- Plices, lobi basales profundius impressae, lobi omnes atque Pro uberantiae a vertice visae plus prominentes. Long. 160, lat. 84, crass. 53, isthm. 21 4. (N:o 538). : Tab. 6 fig. 38—39. -E. rostratum Ratrs; Wittr. & Norpst. Alg. exsicc. n:0 1109 ¢. icone. (N:o 359). a2 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 20. E. sinuosum Lenorm.; WEsT, Mngr: t. 36 f. 1. (N:o 497). forma od eckalie NORDST.; SOE Pite Lappm. t. 2 f. 26. (N:o 528). forma elongata, nova forma. Lobo polari elongato apice vix quidem sed conspicue dilatato, lobis basalibus et lateralibus magis reductis; membrana in tumoribus omnibus (etiam in lobis lateralibus et basalibus) et inter eas scrobi- culis perforata. Long. 76, lat. 44, crass. 30, isthm. 11, lob. polar. 20 uw. (N:o 746). — Forma haec tumoribus scrobicu- latis ad E. Jenneri ArcH. (WEsT, Mngr. t. 36 f. 4), accedit. Cfr. etiam E. sin. var. falesiensis f. scrobiculata NORDST. (LOTKEM., Millstatt. t. 1 f. 40 Tab. 6 fig. 26—27. 21. E. sublobatum Brés.; West, Mngr. t. 40 f. 19. (N:o 611). 22. E. Turnerii West. : forma fennica, nova f. Proxime ad f. bohemicam LUTKEM. (Desm. Bohm. t. 2 f. 2) accedens, sed paullo minor et scro- biculis supra tumorem centralem destituta et angulis lobi polaris aculeis longioribus ornatis. Long. 37, lat. 27,5 isthm. 7 wu. as Pita? ; Tab. 6 fig. a3. E. se ay Wie Mngr. t. 40 f. 21—22. (N:o 599). 24. E. verrucosum Eur., West, Mngr. t. 40 f. 1. (N:o 197). var. alatum WoLLe; West, Mngr. t. 40 f. 6 ; CEDER- GREN in Arkiv f. Botan. Bd. 13 pag. 15 fig. 2 a! (N:o 153 b). # *% var. reductum Norpst., fo rma. Lobi laterales inferiores — e - magnae, lobi laterales superiores reducti parvi coniformes, _ sinus apertus. Long. 106, lat. 87, isthm. 20 wu. > var. perforatum, nova var. Semicellulae subtrapezifor- | mes lobo polari non dilatata sed e contrario attenuata apice -leviter retuso; lobis lateralibus superioribus reductis parvis coniformibus; lobis lateralibus inferioribus magnis triangu- -laribus; sinu introrsum clausa lineari, extrorsum aperto; _tumore centrali magna, sed non multum prominenti, inter granula conspicue scrobiculis perforata; tumores laterales — ad aie versus magis disiectae. Membrana granulis acU- a 7 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 33 s tis obsessa. Long. 228, lat. 114, isthm. 30, crass. 57 wu. — Cfr. etiam var. rhomboideum Lunn. forma LARSEN, East Green. fig. 3; E. verrucos. f., SAUNDERS Pap. Harrim. exp. forma LEVANDER in Festschr. f. Palmén f. 8. aa > > oo eh To) Tab. 6 fig. 40—41. — E. sp. Cellulae magnae duplo fere longiores, quam latiores, medio incisura lineari angusta profunde constrictae. Semicellulae trilobae; a fronte visae lobo polari valde dilatato, _ apice vix convexo medio incisura angusta insecto, a lobis a lateralibus sinu magno profundo et lato seiuncto; lobis _ lateralibus triangularibus coniformibus ab apice rotundatis; __ lobis basalibus late triangularibus ab apice rotundatis, a_ lobis lateralibus impressione non profunda seiunctis; medio __Semicellularum supra isthmum prominentia magna abhorret; oe a latere visae triangulares, apicem truncatam versus atte- -_-Muatae, lobis lateralibus binis conspicuis, lobo autem basali singulo; a vertice visae rhomboidiformes utrimque ‘Medio prominentiis conspicuis. Membrana crassa poris per- ©onspicuis sparse perforata. Long. 152, lat. 95, crass. 61, lob. pol. lat. 53, isthm. 23 w. (N:o 593). o Unam tantum semicellulam vidi; qua re fieri potest, ut Species nostra nihil aliud, quam forma monstrosa E. crassi "sit, Etsi_tamen haud paullum ab illo differt, speciem no- vam non descripsi. Tab. 6 fig. 23—25. Genus Micrasterias Ag. 1. M. americana (Eur.) RALFs; WEST, Mngr. t. 54 f. 1. _ _(N:o 294). 2 Mi. angulosa Hantzscu, in RABENH. Alg. exsicc. N:o 1407; _ Wirrr. et Norpst. exsice. N:o 1454. In Monographia _ Desmid. Brit. auctores WEsT hance speciem cum M. den- _ ticulatam coniunxerunt, quod satis ab illa non differret. ig At e contrario mea sententia M. angulosa species bene pinta est, quae a M. denticulata praecipue a vertice 34 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. visa facile distinguitur: M. denticulata semper medio utrimque ad basin semicellularum prominentiis ternis. — M. angulosa marginibus alte convexis (— ut in M. rotata —) numquam autem 3-undulatis, praeterea a fronte visa lobulis minus divisis, lobo polari multo breviore, membrana saepe subtiliter granuloso-punc- tulata agnoscitur. (N:o 241, 660, 795 d, 795). — Cfr. ARCHER in Journ. Micr. Sc. vol. 2, 1862. t. 12 f. 6—8 et 9—10. Formae nostrae long. 323—296—238—320—288—255 lat. 262—236—186—255-224— 198 crass. — GE De: See eee pol. lob. long. — 58— 48— 62— 49— 72 pol. lob. lat. max. (apice) — 57— 59— 69— 70— 59 Synonymae: M. denticulata var. angulosa (HANTZSCH) West, Mner. Il p. 107 t. 50 f. 3—4; M. denticulata var. an- gustosinuata Gay, Essai Mngr. loc. Conjug. t. 1 f. 4; WEST, lc. t. 50 f. 5; Printz, Beitr. Chlor. Norweg.’) t. 1 f. 135 quae varietas forma solius speciei M. angulosae est, ut pu- tant etiam auctores West (lI. ¢. pag. 108). Etiam M. Jenneri var. subdenticulatum NorpDsTEDT, N.- Zeal. t. 2 f. 15 melius ad hanc speciem transferendum essé putaverim, Tab. 6 fig. 4—5. _ 3. M. apiculata (Eur.) Menecu.; West, Mngr. t. 47 f. 1—25 Ractworski, Desm. noy. Polon. t. 5 f. 1 (sub. nom. »M. Halis“.). Formae variae. (N:o 519). var. fimbriata (RALFs) Norpst.; West, Mngr. t. 47 f. 4 (N:o 270). a ~—- — forma spinosa Biss.; West, Mngr. t. 47 f. 5: (N:o 270 b). var. brachyptera (Lunp.); West, Mngr. II t. 47 £.6. For- ‘) Amplificatio figurarum falso ab auctore Printz indicata est! _ Cfr. fig. 13: semicellula 15 mm longa est, itaque tota cellula 30 mm; _ Amplifieatio ™/, ; long. cellulae (pag. 17) 245 mw indicata est; sed ‘ Ons 481 !; qua re amplificatio 48"/, sit. je be isi ae ae asset ei s. vs Se a a aa a a Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 35 mae variae. (N:o 228 a, 228 b, 299 b); forma STANGE, Mi- __erast. t. IV fig. VI,2 (N:o 299 a). g M. conferta Lunp.; West, Mngr. t. 43 f. 5—8. (N:o 328). 5. M. crux melitensis (Eur.) HAss.; West, Mngr. t. 53 f. --- 1+8. Haee species apud nos pervarias formas praebet. Cellulas duas monstruosas delineavi. (N:o 664 a, 664 b). Tab. 6 fig. 15—16. : var. protuberans, nova var. Lobo polari alto, supra lobos laterales prominenti; lobi laterales superiores abbre- viati, basales autem quasi elongati; cellulae a vertice visae ___fusiformes, angustae, utrimque medio protuberantia instruc- tae; (quae protuberantia a fronte visa vix conspicua est!) Long. 137, lat. 129, crass. 30, isthm. 20 mw. (N:o 708). Tab. 6 fig. 19—20. var. janeira (RaciB.) nob. (Synon. = M. janeira RActB., _ Desm. nov. Polon. t. 5. f. 4 et M. crux melitensis apud _ DELPonTE, Specim. Desm. subalp. t. 4 f. 10 (non aliae!)) —. _ A forma typica differt lobo polari breviore et latiore apice _ Tectissimo, lobulis lateralibus brevioribus et latioribus, in- _ ¢isuris brevioribus, lobulis abrupte truncatis. Forma cellu- _ larum accedit ad M. abrupta West, North. Amer. t. 14 f. 14—16; Borce, Regnell. exp. t. 5 f. 20.; M. crux melit. var. subab- _ Tupta Boras, ibid. t. 5 f. 19, quae forma mea quidem sen- _ tentia potius ad M. abruptam transferenda sit! M. crux _Melitensis semper a M. abrupta distinguitur lobo polari, qui Primum (ad basim) marginibus parallelis non dilatatus est, 3 tum marginibus divergentibus dilatatur. (Apice recto vel _'mpresso hae duae species non distinguuntur!). _ Mensurae formae nostrae: long. 114, lat. 103, crass. 36, —Isthm. 21, long. lob. polar. 27, lat. lob. pol. apice 45, ad _basim 27 uw. (N-o 712). Tab. 6 fig. 17—18. __ forma punctulata West, Mngr. pag. 117. vol. II. (N:o 561). 6. M. denticulata Brés.; West, Mngr. t. 49 f. 1 et 4. (N:o 641). Hoe loco pauca de M. denticulata subsp. quadridentata : Norps7. in Wirtr. & Norpst. exsicc. N:o 371, et BORGE, Sao Paolo t. 5 f. 33, dicenda sunt. Quae subspecies nulla ex 36 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. parte M. denticulatae similis est: neque forma loborum, neque margine, neque a vertice visa protuberantiis basa- libus tribus plane destituta. E contrario proxime eta fronte et a vertice visa ad M. rotatam accedit; tam insignis tamen esse videtur marginibus loborum, ut non sine causa species * separata habenda sit: M. quadridentata (NorpstT.) nob. 7. M. mahabuleshwarensis Hogs.; LUNDELL, Desm. Suec. t. 1 f. 6. Long. 179—190—201, lat. 150—160—175, crass. 53, isthm. 25 w.. (N:o 550 a—c). var. Wallichii (GruN.) West, Mngr. t. 54 f. 7—8. Formam vidi etiam lobo basali duplici (ut lobus lateralis superior in t. 55 f. 2 apud West 1. c.). Long. 209, lat. 194 uw. (N:o 582). 8. .M. papillifera Brés.; West, Mngr. t. 44 f. 1—2. (N:o 201, 227). Forma lobo polari breviore et latiore angulis non eXx- tensis; ad M. confertam accedens. Long. 107, lat. 97, crass. 25, isthm. 19, long. lob. polar. 30, lat. lob. pol. apice 38 — i ad basin 19 w. a Tab. 6 fig. 21—22. 9, -M. pinnatifida (KoTz.) Ratrs; West, Mngr. t. 41 f. 7—11. Long. 68—61, lat. 72—72, crass. 18, isthm. 11 w. (N:0 301, 725 b). Tab. 6 fig. 9—10. var. pseudoscitans, nova var. Lobi basales biconvexi, quasi inflati, ut in M. oscitanti; cellulae a vertice visae crassiores. (cfr. RALFs, Br. Desm. t. 10 f. 3 b!). Long. 64, lat. 68, crass. 25, isthm. 13 uw. (N:o 725 a). — Quae forma -cellulis multo minoribus, lobo polari semper a M. oscitanti Tab. 6 fig. 7—8. 10. M. radiata Hass.; West, Mngr. t. 52 f. 1—5. Formae ! Aas Crass. 38—40, long. 209, lat. 171 w. (N:o 203, Se aichotoman WOLLE (Desm. U. S. t. 52 f. 2) accedit; quae ae tamen formis intermediis inseparabiliter inter S¢ var. dichotoma (WoLLE) nob. Forma nostra proxime ad aap sunt. Qua re Fi tpn WoLLer cnet non ha- — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 37 ___benda sit. Forma fennica sub apice lobi polaris urnifor- miter dilatata est; praeterea pediculus lobi polaris longior _ gracilior, omnes lobuli graciliores profundius divisi sunt; quibus rebus satis a forma typica differt. Long. 209, lat. 194, isthm. 21, apex (cum proc.) 125 mw. (N:o 680 a). — Cir. etiam West, Mngr. t. 52 f. 7; LAGERHEIM, Desm. Amer. f. 4, Tab. 6 fig. 11. var. pseudocrux, nova var. Cellulae minores minus pro- _ funde insectae, lobo polari (exclus. process.) haud minus | lato, quam longo; a vertice visae crassiores. Long. 142— : 137, lat. 125—124, crass. 42, apex 57—61, isthm. 21 wu. (N:o = 679 a, 679 b). Cfr. etiam M. crux melitensis ,Ubergangs- form z. M. furcata“ BuLNueIm in Hedwigia 1862 t. 10:1 f. - 1»; M. crux-m. f. minor Turn., East-Ind. t. 5 f. 4 ¢, et __ Scumipie, Ost-Afr. t. 3 f. 14. Ha Tab. 6 fig. 12—14. — Si forma nostra cum M. radiata coniungenda est, quae erit dissimilitudo inter eam et M. crucem melitensem? In West, Mngr. II p. 117 et p. 115 dicunt auctores: ,,M. crux melitensis is ~ —, easily distinguished from M. radiata _ by its smaller size and the much shorter and stouter lobu- _ les, which are never deeply furcate.“ At formae nostrae -finem magnitudinis frangunt! Tamen his in rebus discrepant: 1) M. radiata, angulis lobi polaris attenuatis in proces- Sus plus minus elongatos productis; lobis lateralibus profundius insectis in processus atte- _huatos productis; a vertice visa polis attenuatis; _ Cellulae saepe (sed non semper) maiores. ie M. crux melitensis, angulis lobi polaris in processus breves nec attenuatos nec elongatos productis; _ lobis lateralibus non profunde insectis, numquam in Processus attenuatos elongatos productis; a vertice visa po- lis non attenuatis; _ cellulae _minores. it. me rotata (GreEv.) RALFs; STANGE, Micrast.-Formen fig. IX: 1-12, Formae valde variae. ([Cellulam inveni oe altera semicellula M. cornutae similis fuit. Cfr. West Mree: p. 124 et t. 51f. 1] (N:o 199, 271, 507 etc.) 38 R. Grénblad, Finnlindische Desmidiaceen. forma evoluta TurN.; West, Mngr. II p. 104; TURNER, E.-Ind. t. 23 f. 1; LEMMERMANN in Forschungsber. Plon. 4. fig. 7. (N:o 242 a—b). 12. M. Sol (Enr.) Korz.; West, Mngr. t. 46 f. 1—2. (N:o ~» 202 B, 243): var. ornata Norpst.; West, Mngr. t. 46 f. 3—4 (N:o 433). — — ,forma elegantior“ West, Frw. alg. Columbia t. 22 f. 44. (N:o 673). Forma fennica cellulis multo maiori- bus, exacte circularibus, lobo polari non spinigero, lobulis omnibus magis regulariter insectis. Long. 228, lat. 228, isthm. 20, lob. polar. long. 95, 1. p. lat. bas. 20, 1. p. lat. apic. 39 uu. (N:o 673). _ Haec forma Desmidiacearum omnium a me visarum ele- gantissima et pulcherrima est! 13. M. thomasiana Arcu.; West, Mngr. t. 51 f. 3—5. Pro- tuberantiae omnes valde variabiles sunt. (N:o 312 a—c). : var. pulcherrima G. S. West, Alg. Yan Yean t. 4 f. 1. Forma fennica bene cum forma Westi congruit. Long. 250, lat. 219, long. lob. polar. 84 wu. (N:o0 1105 c). var. notata (NorpsT.) nob. Haec varietas ad M. tho- masianam — (non ad M. denticulatam) — proxime accedit et formis intermediis coniuncta est: forma cellularum eadem est, iidem lobi polares et margines loborum, ut _ cellulae vivae haud, nisi protuberantiis, conspicue diffe- _ runt. E contrario M. denticulata ab iis facillime lobo polari _ marginibusque omnibus distinguitur. Qua re var. notatam potius cum M. thomasianam coniunxerim. (N:0 230). — _ Formam intermediam ad formam typicam accedentem vidi. _ (N:o 672). i, M. truncata (Corpa) Brés.; West, Mngr. t. 42 f. 1—8; _ STANGE, Micrast.-Formen fig. XVI: 1—s (et XV sub. nom __ M. crenata.); DeLponre, Desm. subalp. t. 5 f. 6—10 (et t. 5 f. 17—18 sub. nom. ,,M. crenata Brés..? “). Spe cies apud nos fones valde yenanitee praebens. (N:o 189 web; ete.) bre tr, Chlor. QT Nowe. f, 1 i. fin Wo 615). Shands, Desm. £. ya PRINTZ, Fer os Eee cn peace, eee Be. ' Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 39 Tab. 6 Fig. 6. _-»_-yar. crenata (BRéB.) RaBENH., Flor. Eur. Alg. III; West, _ Mngr. t. 42 f. 11—12. Duas tantum cellulas vidi; an sint _ formae immaturae M. truncatae ? (N:o 648). 15. M. verrucosa BIssEt; WEstT, Mngr. t. 51 f. 2. Forma fennica bene cum figura BISSETI congruit a fronte visa ; sed a vertice visae cellulae medio crassiores, fusiformes 3 sunt; praeterea his rebus differt: forma cellularum plus a _ rotundata, cellulae maiores, protuberantiae maximae ter- nae utrimque supra isthmum aliter dispositae sunt, ut media inferius sita sit. — Granula omnia difficillime tantum conspiciuntur; in aqua sub vitro tectorio per- difficiliter granula maxima sola supra isthmum conspi- ciuntur (melius cum Leitz obj. '/,, homog. imm.); contra structura membranae cum granulis et protuberantiis ‘Omnibus optime conspicitur sine vitro tectorio in aqua paene nulla ita, ut membrana superior cellulae vix ex aqua exstet. Granula ipsa non forma vulgari, sed trian- gula sunt. Haec species fortasse non sine causa cum M. denticulata “coniungenda sit; utraque lobum polarem, margines, protu- €rantias ternas supra isthmum similes habet; praeterea formae intermediae protuberantiis ut in M. verrucosa dispo- ‘Sitis, sed non granulosis eas coniungunt. Re vera formae -huius generis sunt: M. denticulata forma, HIRN (Desm. Finnl. 1 f. 22.) et M. denticulata v. intermedia Norpst. (WitTR. & “aah exsicc. N:o 370). Attamen granula illa apud M. ver- a hum hae formae iure in unam speciem confusae sint. Qua de causa id hoc loco facere nolui! — Pots 75). hs ak 6 fig. 1—3. Genus Cosmarium om c. amoenum mak: wan, Mngr. IV t. 102 f. 1—3. ee 395). 40 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. c. angulosum Brés.; West, Mngr. Ill t. 72 f. 35. (N:o 616). 3. C. bipunctatum Borces.; West, Mngr. Ill t. 85 f. 6. (N:o 331). 4. C. bisphaericum Printz, Beitr. Chlor. Norweg. 1915. (N:o 340). var. densegranulatum, nova var. Differt a forma typi granulis densius dispositis, apice levi, isthmo recto neque concavo. A vertice visum circulare. Formas duas magni- tudine sola inter se differentes inveni. Long. 50, lat. = crass. 32, isthm. 20 uw; forma minor: long. 40, lat. = crass. 25, isthm. 13 w. (N:o 823). Tab. 5 fig. 27. 5. C. Blyttii WiiLe. var. Novae Sylvae West, Mngr. III t. 86 f. 6. Long. 19,6, lat. 16,1, isthm. 5,7 w. (N:o 637). 6. C. Boeckii Witz, Norg. Ferskv. alg. I t. 1 f. 10; WEST, Mnegr. Ill t. 86 f. 26—32. (N:o 342). 7. C. botrytis Menecu.; Rars, Brit. Desm. t. 16 f. 1. (N:0 391). 8. C. calcareum Wirtr., Gottl. 0. Ol. p. 58—59 t. 4 f. 13. Forma nostra semicellulis a fronte visis in media parte singulis tantum granulis conspicuis sed circa ea circulo granulorum minimorum (a fronte invisibilium, a vertice vero conspicuorum) ad formam minorem a cl:o WITT- ROCKIO (I. c.) descriptam accedit. Long. 18,4, lat. 16,1 isthm. 4,6 uw. (N:o 565). 9. C. clepsydra Norpst., Symb. flor. Brasil. t. 3 fF, 29. Forma nostra differt semicellulis a fronte visis subre- niformibus lateribus vix angulatis, a latere visis Pro- minentiis acutioribus. Long 25,3, lat. 23, isthm. 5,7 4 — Cfr. etiam. C. phaseolus Brés. (N. o 603). Tab. 5 fig. 9—11. C. Clevei (Lunp.) Lorkem., Zellmembr. p. 407; WEST “Mngr. I t. 8 £. 36—37 (sub. nom. Penium Clevei). Forma Rostra lateribus plus parallelis differt. Massa chloro- oe semicellula e nucleis singulis amy- s en ee radiatis senis (6) constat; : : ot at _ ~ + 9—10, ist. 45 nu. + C. formosulum Horr; » 6-7... (N:o 333 P—y). a. geometricum WEST, Madagase. t. 6 f. 32. (N:o 474). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 41 membrana apud apices conspicue granulata est. Long. 103, lat. 35 uw. (N:o 576). dab. 5 fig. 23. C. connatum Brés.; West, Mngr. Ill t. 67 f. 15—17. (N:o 315). C. conspersum RALFs. var. latum (BrEB.) West, Mngr. IV t. 99 f. 5—6. (N:o 330, 890). €. contractum Kircun.; WILLE, Norg. Ferskv. aly. I ~ t. 1 f. 19. (N:o 215). : C. controversum West, Mngr. IV t. 97 f. 7—8. (N:0 318, 499). C. cucumis (CorpA) RALFS; West, Mngr. II t. 59 f. 18— 20. (N:o 726). (N:o f. rotundata Jacosps., Desm. Danem. t. 8 f. 22 a. 266 C. curtum (Br&és.) RALFSs; West, Mngr. I t. 10 f. 21—22 (= sub. nom. Penium curtum Brés.). Long. 16,:—17, lat. 10,3—9,5 (= crass) w. (N:o 718). C. cylindricum Rawrs, Brit. Desm. t. 17 f. 4. (N:o 343). : C. Debaryi Arcu.; West, Mngr. III t. 70 f. 14—16.. (N:o 367). C. depressum (NaG.) Lunp.; West, Mngr. Il t. 62 f. 2 ra Synon.: Euastrum (Tetracanthium) depressum NAGELI, Gatt. einz. Alg. t. 7 C f. 2. Long. = lat. 46, isthm. 10 w. (N:o 531). C. difficile Lorem. var. sublaeve LuTKem., Desm. Attersees t. 8 f. 4. In ordine infima pororum supra sinum tantum 4 pori a fronte videntur, ut in forma typica (sed in ordine me- dio 7, in supremo 3 pori), forma autem cellularum eadem est, quae in var. sublaeve. Long. 27,s, lat. 18, crass. (N:o 717). NORDST., Bornh, Desm. t. 6 f. 42 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 23. C. granulatum Brés.; West, Mngr. t. 63 f. 1—4. (N:o 579). 24. ? C. hibernicum West, Mngr. Ill t. 74 f. 21. Forma nostra multo minor; massa chlorophyllacea incerta, quod cellulas vivas non vidi. Cfr. etiam Colpopelta virt- dis Corps, Alm. de Carlsbad 1835 t. 2 f. 28 (= syn. Cosm. Cordanum Brés.) et Cosm. pseudohibernicum LutTKeM., Desm. Bohm. t. 2 f. 27, postea = syn. Cosma- rium diplosporum (Lunp.) Lotx., Gatt. Cylindrocyst. pag. 227. (N:o 567) Tab. 5 fig. 21—22. C. humile (Gay) Norpst. var. danicum (BorGes.) ScHMIDLE; West, Mngr. t. 85 f. 16—19. Forma cellularum ad f, typicam accedit. Alte- ram formam inveni ad var. striatum SCHMIDLE acceden- 25. Ol - * 26. C. indentatum, nova spec. Cellulae parvae medio sinu frags profundo valde aperto constrictae; semicellulis a fronte visis subrectangularibus angulis omnibus valde rotun- datis, dorso recto, lateribus sinuum divergenti- bus: non paulatim, sed primum magnopere, deinde minus divergentibus, ut angulum obtusum efficiant (unde nomen specificum); a latere visis subcircularibus apicibus rectis truncatis; a vertice ellipticis. Membrana in area centrali elliptico-circulari incrassata et fusces- cens, sed non scrobiculata. Long. 50, lat. 30, crass. 27, isthm. 8 w. (N:o 633). Species nostra speciei C. americanum LAGERH., Bidr. _ Amer. Desm. t. 27 f. 14, proxima esse videtur, sed illa a _ fronte visa semicellulis latioribus rectangularibus nec _ rotundato-quadratis, sinu insigni, intumescentia non — LD serobiculata, a B yeetne visa cellulis paras valde di- Inte _-DELP., Sank chin: t 8 f. 2-18 e ipue £ 7 Le Membrana aaieas parvis depressis. et : co bo _C. margaritiferum MENEGH.; Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 43 inter ea poris regulariter dispositis instructa. Neque a vertice, neque a latere cellulas vidi! Long. 95, lat. 72, isthm. 28 uw. (N:o 345). C. isthmium West, Mngr. III t. 77 f. 7—10 et t. 94 f. 2. Cellulae formae fennicae maiores sunt. Semicellulae granulis in series 6 transversas et 7 longitudinales ordinatis, apice levi lateribus utrimque granulis 8 in- structis; ceterum subsphaericae praeter sinum quasi excavatum; a vertice visae circulares. Long. 53, lat. = crass. 30, isthm. 19 uw. (N:o 370). Tab. 5 fig. 25—26. C. isthmochondrum Norpst.; (N:o 326). C. Kjellmani WILLE, Nov. Semlj. t. 12 f. 31. C. laeve RABENH. var. septentrionale WILLE, Nov. Sem]j. t. 12 f. 34. (N:o0 246). C. lagenarioides (Roy) LuTKEM., Zellmembr. p. 407; WEsT, Mngr. I t. 9 f. 12 (sub. nom. = Penium lagen. Roy). Mem- brana subtiliter sed non dense porosa utrimque apud isthmum poris in series singulas denseordinatis instructa est (inter has duas series poris plane destituta). Massa chlorophyllacea in utraque semicellulae nucleis amylaceis | permagnis axilibus singulis et laminis radiatim exeuntibus composita. Long. 157, lat. max. 57, apex 23, isthm. 51 uw. Cfr. etiam Penium lanceolatum Turn. E.-Ind. t. 1 f. 7. Cosm. turgidum. Brés. var. ovatum NO Alg. smasak Pp. 163. (N:o 661 b). Tab. 5 fig. 24. C. margaritatum (LuNnD.) Roy & Biss.; West, Mngr. IV t. 99 f. 8. (N:o 426). WEsT, Mngr. III t. 81 f. 7. (N:o 333 a). West, Mngr. II t. 83 f. 4—11. Formae variae (N:0 425). 25. C. minutum 1) (RALFS) LoTKEM., Zellmembr. p. 407 —; of Haec species, ut postea percepi, Cosmarium docidioides Lorx. 3 Cfr. West, Columb./1914 pag. 1037. Est enim Cosmarii caltera nomine ,minutum“ iam descripta. Cfr. Norpst., Index. 44 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. West, Mner. I t. 10 f. 1—2 (sub. nom. = Penium minu- tum [RALFS] CLEVE). (N:o0 322). var. angustissimum, nova var. Cellulae angustissi- mae, ad apices versus non angustatae, lateribus exacte : parallelis, apicibus truncatis; medio incisura vix con- , spicua constrictae. Long. 304, lat. 5 uw. — Forsitan varietas nostra proxima species habenda sit? Omnes enim formae, quae ad C. docidioides adnumerantur in apices versus distincte angustatae sunt; var. elongatum West, Mngr. I p. 104 t. 10 f. 8 proxima esse videtur cellulis tamen duplo latioribus. (N:o 617). Tab. 5 fig. 30. } var. gracile (WILLE) LouTkem.; West, Mngr. I t. 10 ‘ f. 6. Long. 224, lat. max. 9,5, apex 7,9 uw. (N:o 485). ’ C. moniliforme (Turp.) RaLFs; West, Mngr. III t. 67 f 1—3. (N:o 739). 37. C. Nymannianum Grun.; West, Mngr. Il t. 62 f 26—27. Long. 46, lat. 34, crass. 23, isthm. 9 wu. (N:0 ae 563). 88. C. Nagelianum Brés.; West, Mngr. Il t. 66 f. 12 25 oa NAGELI, Gatt. einz. Alg. t. VII A, f. 8 a. (sub. nom. = = Euastr. [Cosmar.] crenatum Naa.). (N:o 608). _. 39. C. ocellatum Eicui. & Gutw. a var. incrassatum West, Mngr. II t. 58 f. 7, et | Freshw. alg. S.-Engl. t. 6 f. 12. Forma nostra differt sinu non aperto scrobiculis in area incrassata singulis | tantum; praeterea incrassatio membranae, ut e figura a latere delineata apparet, non circularis est, sed usque ad isthmum pertinet. Long. 30, lat. 25, isthm. 6 /- (N:o 622). Tab. 5 fig. 1. 40. C. ochtodes Norpst.; West, Mngr. IV t. 98 f. 1. _ Forma cellularum propius ad yar. amoebum WEST, _ ibid. t. 98 f, 4—6 accedit; quae varietas opinione . _ LOTKEMOLLERH, Desm. Millst&tters. p. 68, non distincta ; e ‘vVarietas habenda est. Cfr. etiam West, in Journ. of 36. o> Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 45 Bot. 1895 p. 67. — Long. 76, lat. 57, crass. 35, isthm. 19 wu. (N:o 699). Forma altera angulis apicalibus non rotundatis, apice truncato, lateribus magis convergentibus rectioribusque. Membrana supra isthmum in utraque semicellula ordini- bus singulis granulorum (= punctorum) et superius or- dinibus binis verrucarum majorum ornata media vero parte glabra est. Long. 61, lat. 49, crass. 30, isthm. 15 uw. (N:o 700). C. ordinatum (BorGEs.) WEST; LUTKEM., Desm. Bohm. a 2 1, 26, Forma semicellulis a vertice visis angustioribus; ceterum ut in LUTKEM. loc. cit.; aliae autem verruca- rum tridentatae, aliae bidentatae, omnes in series 4 transversas et 8 longitudinales ordinatae sunt. Long. 23, lat. 22, ist. 7 uw. (N:0 429). C. ornatum Ratrs, Brit. Desm. t. 16 f. 7. (N:o 332). C. orthostichum Lunp.; West, Desm. variat. t. 11 f. 1—4, (N:o 566, 627). C. ovale Ratrs; West, Mngr. III t. 92 f. 1 et t. 93 f. 1. (N:o 304). C; pachydermum Lunp., Desm, Suec. t. 2 f. 16. (N:o —). var. heptagonum, nova var. Cellulae magnae medio sinu profundo anguste lineari constrictae; semicellulae a fronte visae septem-angulatae, dorso alte convexo, non truncato, angulis superioribus obtusis, infimis rectis vix rotundatis; membrana crassa poris maioribus sparsis, sed inter eos poris minimis densissime perforata. Long. 114, lat. 87, isthm. 384. — Var. nostra proxime ad var. hexagonum Gutw., Flor. Glon. Lwowa t. 1 f. 31 accedit; Membrana autem similis est var. aethiopico WEsT, Mngr. Il p. 141. (N:o0 626). a ag perforatum LUND., Desm. Suec. t. 2 f. 16. (N:o 740). Rie es var. porosum GutTw., Flor. alg. Lwow. t.1f. 32. | (io 348). 46 47. ach ie R. Grénblad, Finnlindische Desmidiaceen. C. polonicum Racis.; DucELLIER, Contrib. Desm. Suiss. I pag. 65 fig. 48. (N:o 267). Tabs: 3: fig: 5. C. Portianum Arcu.; West, Mngr. III t. 80 f. 4—7. (N:o 341). C. pseudobinerve, nova sp. (Syn. = ,C. binerve var.“ J. Dick, Desmid. Siidbayern 1919 p. 242 t. 12 f. 5). Cellulae parvae medio incisura profunda anguste lineari, . sed extremo ampliato constrictae. Semicellulae a fronte visae subrectangulares, angulis inferioribus rotundatis, superioribus oblique truncatis; lateribus excavatis, apice vix convexa vel subrecta; a vertice visae rhomboideo- sexangulares; a latere visae rhomboideo-sexangulares, angulis rotundatis obtusisque, membrana apice sulcis binis impressa. Ceterum membrana glabra poris tan- tum in zonis 3 ordinatis instructa. (Quo modo sint por! dispositae non videri potuit, verisimiliter autem in ordines, ut in fig. Dicxm 1.-c.). Long. 53, lat. 30, crass. 20, isthm. 13 wu. (N:o 682). Species nostra C. difficili Liitk. (Desm. Attersees P. 551 t. 8 f. 3) proxime affinis est forma cellularum (et poris membranae) non solum a fronte sed etiam a ver- tice visa, Minus autem affinis C. binervi Lunp. (Desm. Suec. p. 49—50 t: 3 f. 19) sit, quod verbis ,a vertice ipso visae perfecte circulares, jugis vel costis binis dis- tinctis, per medium ductis, paullum divergentibus orna- tae“ a Lundellio descripta est. Quamdiu C. binerve LUND. a C. zonato Lunp. (I. c. t. 3 f. 18) distinguitur, tam diu ex analogia C. pseudobinerve a C. difficili distinguendum est, cuius speciei forsitan varietas vel forma sit. Tab. 5 fig. 14—15. C. pseudopyramidatum Lunp.; West, Mngr. II t. 64 f 9—12. (N:o 344). var. maxima Borces., Bot. Faerdes t. 7 f. 8. Mem- brana dense et conspicue porosa. Long. 91, lat. 59, isthm. 19 «. (N:o 564). 1. C. punctulatum Brés.; West, ei Ill t. 84 f. 13—14. aie 27). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 47 ; var. subpunctulatum (NorpsT.) BorGEs.; West, Mngr. Ill t. 84 f. 15—20. (N:o 421, 568). 52. C. pygmaeum Arcu.; WEstT, Mngr. III t. 71 f. 22—31. | Massa chlorophyllacea in utraque semicellula pyrenoi- dibus singulis instructa est. (N:o 407). C. pyramidatum Brés. var. angustatum West, Mngr. II t. 64 f. 8. Massa chlorophyllacea partim lateralis, partim axilis in utraque semicellula pyrenoidibus ternis instructa. Long. 79, lat. 49, crass. 34, apex 19, isthm. 15.u. (N:o 721). Tab. 6 fig. 47—48. | 54. C. quadratum Ra rs. a f. Willei ScumipLE; WILLE, Nov. Semlj. t. 12 f. 20. * (N:o 349). 55. C. quadrifarium Lunp. forma hexasticha (LUND.) NorpsT.; West, Mngr. III 2 t. 77 f-4, ‘e(Nte 326; 492), 56. C. quinarium Lunp., Desm. Suec. t. 2 f. 14. Cellulae a fronte visae lateribus in ipso margine granulis 6, in- fra margines utrimque 3 parvis et acutis ornatae; infra margines sub apice serie granulorum 6 maiorum, in area centrali semicellularum granulis 5 in seriebus duabus (3+ 2) ordinatis, praeterea inter has scrobiculis 5 in- Structis. Quae forma eadem est atque forma typica LUNDELLU. Etiam C. polymorphum* Paulense BORGESEN apud BorceE in Beitr. Schwed. t. 2 f. 16 — (non Desm. Regnell. Exp. t. 2 f. 17!) — nihil aliud est, quam C. quinarium LUND. suadente BorGEo ipso in litt. (N:o 447). C. Raciborskii LaGrru.; LUTKEM., Desm. Atters. t. 8 f. 10. Massa chlorophyllacea in utraque semicellula pyre- noidibus binis instructa. Long. 49, lat. 53, crass. 27, _ isthm. 19 uw. (N:o 634). . C. retusum (Perty) Rapu.; DuceLL., Contrib. Desm. Suiss. II pag. 97 f. 71. (N:o 602). Bor Tab. 5 fig. 6—8. 59. C. sexangulare Lunp. on od & R. Grénblad, Finnlindische Desmidiaceen. f. minima Norpst.; West, Mngr. t. 77 f. 5. Forma nostra cellulis minimis, lateribus vix retusis differt. Massa chlorophyllacea in utraque semicellula pyrenoi- dibus ce instructa. Long. 12,6, lat. 10,3, isthm. 3,44. (N:o Ai. Se cout nova spec. Cellulae parvae medio incisura anguste lineari profunde constrictae; semicellu- lae a fronte visae e basi lata in dorsum obtusum atte- nuatae, angulis inferioribus truncato-obtusis, marginibus 7-angulatis (quorum unus in ipso apice situs); a ver- tice visae rhomboideae angulis subtruncatis incrassatis; membrana scrobiculis in utraque semicellula senis (6) conspicuis ornata, quarum quaternae (i. e. binae ab utraque fronte) in area centrali a fronte, binae in ipso apice a vertice conspiciuntur; ceterum membrana dense et subtiliter porosa. Long. 38, lat. 30, isthm. 8. (N:o 484 Species nostra Cosmario clepsydra Norpst. proxima est; a quo quidem scrobiculis conspicuis differt; quod forma cellularum eadem fere est apud utramque speciem, forsitan melius in unam speciem coniungi possint. Tab. 5 fig. 2—4. C. speciosum Lunp. var. simplex Norpst., Desm. Spetsb. t. 6 f. 12. (N:o 369). oe Striolatum (NAG.) ARCH.; NAGELI, Gatt. einz. Alg. G f. 1 (sub. nom. = Dysphinctium striolatum). oi etiam KAISER, Beitr. Alg. Traunstein IV pag. 141, cui assentior, quod duas species (vel varietates) secre- vit; sed speciei primae nomen Cosm. striolatum (NAG.) ARCH. dandum est, non C. Cohnii, quod nomen illud -prius quam hoc publicatum est. Membrana granulis non _ hemisphaericis sed magis depressis in ordines obliquos ao transversos nag Dea obsessa, apud isthmum glabra. Less 144—152, lat, 82—80, isthm. 42—61 (N:o i eng a dale * 68. C. subcoliferum, nova spec. a Mecrassatum, -prominenti neque truncato, sinu dilatato plane diversa est. 3 Etiam C. coliferum LAGERH., Desm. Bengal. t. 1 f. 5 affine esse videtur; Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 49 Cellulae parvae medio sinu profundo primum lineari, mox autem aperto et valde dilatato constrictae; semicellulae a fronte visae subellipticae, dorso alte convexo, angulis inferioribus mucronatis truncatis incrassatis; membrana in area centrali incrassata fuscescens scrobiculis sparsis perfo- rata; a vertice et a latere visae ellipticae. Long. 34, lat. 27, crass. ‘15, isthm. 8 w. (N:o 562). | 3 Species nostra in memoriam revocat C. ocellatum v. WEsT, Mngr. II t. 58 f. 7, sed dorso minus ab hoc autem cum forma cellularum tum sinu * valde differt. i Forma ad var. validius NORDST., ‘N.-Zeal. . C. sulcatum Norpst., Alg. Sandvic. t. 1 f. 18. 638). Tab. 5 fig. 16—18. C. subspeciosum Norpst., Desm. Arct. t. 6 f. 13. tS: -f.3¢ accedens; tumore basali magna, crenis pluribus. Long. 98, lat. 74, crass. 49, ist. 21 w. Cfr. etiam C. balteum West, N.-Amer. t. 15 f. 1. (N:o 668). Tab. 6 fig. 49—50. C. subundulatum Witte; West, Mngr. II t. 59 f. 13—15. - Membrana infra margines glabra, neque undulata neque scrobiculata, subtiliter et dense porosa (Gentianaviolett + CH, COOK). Long. 58, lat. 44, crass. 27, ist. 17 mu. (N:o 535, 716). Tab. 5 fig. 19—20. (N:o C. taxichondrum Lunp., Dein’ Suec. t. 2 f. 13. (N:o 309, 618 b). C. tenue ARcH.; West, Mngr. II t. 61 f. 12—15. Vidi unam cellulam, in qua massa chlorophyllacea insignis fuit, cum in tota cellula unus tantum nucleus amylaceus -isque in ipso isthmo situs esset. —srass. 6,9, ist. 5,7 u. (N:o 606). Long. 11,5, lat. 10,4, f 50 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 69. C. tetrachondrum Lunp., Desm. Suec. t. 3 f. 2 et Borce, Beitr. Schwed. t. 2 f. 25. Cellulae lateribus a fronte visis in apice lenissime et minutissime undulatis ut in forma Borgei |. c. Long. 22,5, lat. 24, crass. 12, isthm. 6,9 w.. (N:o 756). : 70. C, tetraophthalmum Brés.; West, Mngr. Ill t. 95 5, 4—7, (N:o 317) 71. +C. trachypleurum Lunp., Desm. Suec. t. 2 f. 12. (N:o aeee 431). 72. C. trinodulum Norpst., De Alg. et Char. 1 tab. 1 fig. 4 * var. insigne, nova var. Differt a forma typica angulis _. inferioribus magis rotundatis, granulis in lateribus superius -dispositis; scrobiculis triangulis in area centrali conspicuis: et regulariter ordinatis. Long. 41,4, lat. 34,5, crass. 23, ist. 103 vw. — Cfr. etiam C. trachypleurum v. fallax LOTKEM., __-Desm. Bohm. t. 3 f. 1—4 et C. nodosum f. stellata E1cuL. & Racrs., Nov. gat. Ziel. t. 3 f. 1 a—c [= synon. C. Ungeria- num (NAG.) De Bary var. Stellatum (E1CHL. & RaciB.) LUTKEM., -Desm. Bohm. p. 496.] (N:o 471). Tab. 6 fig. 51—53. , 73. C. tumidum Lunp., Desm. Suec. t. 3 f. 16 et WEST; Mngr. II t. 60 f. 18. Long. 38, lat. 30 #. (N:o 683). C. undulatum Corpa; West, Mngr. Il t. 59 f. 1—3 et 5. : (N:o 380). 75, C. venustum (Brés.) ARcH.; West, Mngr. Ill t. 66 f. 18. (Nio 354): var. excavatum (EIcHL. & Gutw.) West, Journ. of. Bot. vol. 33, pag. 68. Synon. = C. trilobulatum ReINSCH var. eee EICHL. et GuTw., _Nonn. spec. adie t.4 1.84 Le 4 7 pee %. 3 zonatum LunD., Desm. Suec. t. 3 f. 18; WEST: _ -Mngr. Il t. 77 f. 20. Forma cellularum et structura - membranae eadem est, atque in figuris supra enumera- tis. At massa chlorophyllacea, quantum in cellulis vivis semper conspicue observare potui, a descriptione WEST! } Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 51 l. c. vol. II] pag. 123 differre videtur. West autem »Chloroplasts* inquit ,axile, one in each semicell, with acentral pyrenoid“. Structura massae chlorophyllaceae ” ; haec est: in utraque semicellula nuclei singuli amylacei a ‘magni in centro positi sunt, ab iis radiatim lamellae = vel foliola numerosa in omnes partes exeunt, ut in | eg Spondylosio moniliformi Lunp. De structura massae > __ chlorophyllaceae LunpELL 1. c. nihil dicit. Forsitan ee haec species cum genere Spondylosio coniungenda sit? In figura nostra cellulae tres in fili modum inter se coniunctae, saepissime vero cellulae disiunctae sin- gulae inveniuntur. (N:o 534). Tab. 5 fig. 45 Genus Xanthidium Expr. ack ae ae” 2 Ke — > a : = i eee : t ’ . X. acanthophorum Norpst., De Alg. et Char. t. 1 f. 1 20 a—c. In formis fennicis ornamentatio membranae magis conspicua et constantior est. Long. cum spin. 61, lat. 53, long. sine sp. 48, lat. s. sp. 41, crass. 29 wu. (N:o 548, 735, 988). Tab. 2 fig. 29—30. X. antilopaeum (Brés.) Kutz.; West, Mngr. t. 108 f. 7— ite 17. Haec species apud nos formas valde variantes _ praebet. var. triquetrum Lunp.; WesT, Mngr. t. 109 f. 1. _ var. polymazum Norpst.; West, Mngr. t. 108 f. 19. var. Oligacanthum ScuMIDLE; WEST, Mngr. t. 109 f. 5. var. hebridarum West, Mngr. t. 109 f. 7 et t. 110 f. _ Var. depauperatum WEST, Mngr. t. 110 f. 4. Var. minneapoliense Wo LE, in Bull. Torr. B. Cl. 1884 Pag. 16; et Desm. U.S. t. 52.16. Cfr. etiam WEsT, North. er. pag. 253! Var. dimazum Norpst., Sydl. Norg. Desm. t. 1 f. 19. 52. R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. var. basiornatum EIcui. & RAciB., Now. gat. ziel. t 3 f,. 31, Praeter has varietates apud nos multitudinem forma- rum inveni de quibus postea, si fieri poterit, explicaturus | sum. - 3. X. armatum (Brés.) RABENH.; WEST, Mngr. t. 104 f. 1—4. (N:o 819). 4. X. Brebissonii RAtrs. var. basidentatum Borces., Bidr. Bornh. Desm. t.6f. 11. Formae fennicae, ut forma BorGESENI, aculeos plus minus regulariter et symmetrice dispositos habet, qua re transla- tio a Westio facta (Mngr. IV pag. 80) ad X. aculeatum vix necessaria esse videtur, ut contendit etiam Borce (in litt.). 5. X. cristatum Brés.; West, Mngr. t. 11 f. 8—9. var. uncinatum Brés.; West, Mngr. t. 111 f. 2—4. forma polonica Gutw., De Nonn. Alg. Nov. t. 7 f. 67. Etiam haec species apud nos multitudinem formarum praebet; eas quoque aliquando describam. Ex novis formis una ,var. dimazum“ nova var. protuberantiis binis ornata est sicut varietas eiusdem nominis X. antilopaet. 6. X. fasciculatum Exnr.; West, Mngr. t. 111 f. 6—7. (N:0 3 ~ = forma cellulis typicis, sed ad basim semicellularum (apud sinum) granulis utrimque 1—2 ornata. Proxime ‘ad f. __ lapponicum Scum ie (Pite Lappm. t. 1 f. 15) accedens, sed f : : ab ea spinis longioribus differens. (N:o 443). Genus Arthrodesmus Enur. 1. A. Bulnheimii Racts.; West, Mngr. t. 116 f. 2. (N:0 2. A. convergens Eur.; West, Mngr. t. 116 f. 4—5; RALFS, _ Brit. Desm. t. 20 f. 3b. (N:0 245). _ forma Boree, Beitr. Schwed. t. 3 f. 42. (N:o 198). ‘ a oe er o- a. ee ee eee ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 53 eS var. xanthidioides, nova var. Cellulae ut in forma typica, fortasse paullo magis rotundato-ellipticae; polis semicellularum spinis singulis, ut in forma typica, graciliter curvatis instructis; membrana semicellularum (a fronte vis.) — a in area centrali incrassata fuscescentique, ut in speciebus = generis Xanthidii. Long. 57 u, lat. sine spin. 46, lat. c. sp. 68, long. spin. circ. 15 uw. (N:o 445 a). — Quae var., ut etiam __-var. incrassatus Gutw. Flor. alg. Lwowa t. 3 f. 5 et WEST, | North. Amer. t. 16 f. 4, pag. 254), A. incrassatus LAGERH. Amer. Desm. t. 27 f. 18, etc., formae transeuntes sunt inter . Bk genera Xanthidium et Arthrodesmum. Forma nostra, nisi area ‘centrali, non a forma typica differt, qua re ad hanc speciem pertinet. Quod formae eius generis in genus Arthrodesmum _._inclusae sunt, mihi videtur. diagnosis huius generis corrigen- da esse eo animo, ut etiam formas et species in area cen- trali semicellularum incrassatas includet: (Cfr. West, Mngr. ee IV pag. 88] — — — —; centre of semicell quite plane and a undifferentiated or sometimes with a thickened (smooth or scrobiculated) more or less prominent. central area; vertical : view elliptic, with no median protuberans, but sometime with @ median thickening. cOommemoravit, quae fortasse synonyma varietatis nostrae __habenda sit. ,Die Zelltraut“, inquit, ,im Mittelfelde deutlich _verdickt und daselbst haufig gelblich gefarbt. Scheitel con- Vex, nicht wie bei var. incrassatus Gutw.“ Tab. 4 fig. 34—35. var xanthidioides nob. forma depressa, nova f. Differt semicellulis magis depressis; spinis magis convergentibus; area ‘centrali incrassata multo minore minusque colorata. Long. 38 uw, lat. sine spin. 42 wu, lat. c. sp. 68, long. spin. 15, _ isthm. 114. (N:o 445 b). — Fortasse hae quoque formae hue adnumerandae sint: _DELPONTE, Spec. Desm. subalp. ot 14 f. 13,15, 17, 20-21; EHRENBERG, Infus. t. 10 f. 18; RABENHORsT, Bacill. Sachs. fasc. 6. N:o 51 et t. 6; RALFs, Brit. Desm. t. 20 f. 3d (synon. =f. attenuata JacopsEn, Desm. Danem. pag. 203). ae In Desm. Millstatt. pag. 70 LUTKEMOLLER formam— to R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. Tab. 4 fig. 36. 3. A. incus (BréB.) Hass.; West, Mngr. t. 113 f. 18—15. (N:o 418). var. intermedius Wirrr. apud Ercui. et Racis., Now. oat: Ziel. t. 3 f. 18. Lateribus sinuum rectis, non’ an- gulatis, ut in figura Wirtrocku, Skand. Desm. t. 1 {. & N:o 408). “ var. extensus ANDERSS.; BorGE, Torne-Trask t. 2 f. 29. 69 ). Tab. 4 fig. 37. _ var. Ralfsii West, Mngr. t. 114 f. 4. (N:o 600). --—s-var, indentatus West, Mngr. t. 113 f. 20—23. (N:0 244). _ 4, A. tenuissimus Arcu.; West, Mngr. t. 117 f. 18—19. a Forma spinis inferioribus divergentibus, apice retuso, lateribus convexis. Sine spin. long. 11,5 mw, lat. 11,5 4 isthm. 5 wu. Tab. 5 fig. 54. ‘ Genus i phic MEYEN. ii. beeteGahetna West, Ceylon t. 22 f. 3. var. glabrius, nova var. Differt a forma typica cellulis | a tutis, Be sveins a vertice visis spinis binis intra margines es’ rts lateribus paulum _tumidis; radiis trinodulis in ; g. 30, lat, 34, aethia: Bu. ab. S: fig. 58 — i) eee ar. . subgenuinum, nova var. Synon. = S. polymorphum gracile Wirt. apud J. Dick, Desm. Siidbayern 1919, - ‘Ppart.: t. 16 f. 12 e—f. Differt a forma typica su ra isthmum, spinis destituta; a vertice undi- : aed be binae, latera recta, radii bino- m TES lope: 32,2, lat. 34, isthm. ‘(Wo 409). oe ee f r tik is Sa a ee Meee, Lan ee ee ee ’ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 55 694. — Cfr. etiam S. diacanthum LEMAIRE, Bull. Soc. se. Nancy Il, 10,23, pag. 37 f. 2: (N:o 644) ie pS Haec varietas propius, quam prior ad formam typicam _-accedit. Fortasse etiam S. diacanthum cum hac specie coniungendum sit; illud autem non bene delineatum vi- detur. Tab. 3 fig. 60—61. o 2. §. adornatum, nova spec. Cellulae parvae medio pro- . funde constrictae sinu acuto extrorsum dilatato. Semi- g cellulae a fronte visae trapeziformes, angulis inferioribus obtusis valde rotundatis, superioribus in processus bre- é ves bicuspidatos productis, dorso convexo processubus duobus minoribus bi- vel tricuspidatis instructo, lateri- : bus divergentibus bigranulatis; a vertice visae triangulae ce. lateribus retusis, angulis bicuspidatis, membrana in medio Ae intra margines processubus 6 parvis tricuspidatis instructa é (granulis autem nullis); a ventre visae sub angulis gra- nulis quinis in series binas transversas dispositis orna- tae, ceterum membrana glabra. Cum proc. long. 46, lat. 42, isthm. — mw. (N:o 416). Species nostra S. arcuatum v. aciculiferum WEsT, N.- .. _ Amer. t. 16 f. 34 in memoriam revocat. Cfr. etiam formas ; : S. monticulosi. Tab. 3 fig. 89— S. aculeatum pte MENGH. ; RALFS, Br. Desm. t. 23 f. 2. (N:o 289 3 eS. affiniforme, nova spec. Cellulae parvae medio sinu — ~- acuto aperto extrorsum valde dilatato constrictae. Semicellulae trapeziformes dorso tumido, lateribus — subrectis — parum convexis, angulis superioribus in processus breves valde divergentes apice quinqueden- ticulatos attenuatae, membrana seriebus granulorum - acutorum, utrimque circa isthmum seriebus simplicibus é ornata; a vertice visae quadratae lateribus concavis, -angulis in processus ad basin latos in apices versus - angustatos productis, marginibus undique crenulatis- - granulatis, membrana intra margines subtiliter et regu- eae 56 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. lariter granulosa, area centrali tamen quadrata glabra. Cum proce. long. 30, lat. 32, isthm. 9,2 . (N:o 753). Species nostra a fronte visum S. affine West, Freshw. alg. Orkn.-Shetl. t. 2 f. 27 in memoriam revocat; quod quidem structura membranae et a vertice visum valde dif- ferre videtur. Tab. 3 fig. 135—136. 5. S. anatinum Cooke et Witts; West, N.-Irel. t. 1 f. 24—25. (N:o 581). 6. S. Arachne Ra.rs., Br. Desm. t. 23 f. 6. a) forma typica (N:o 467) b) forma ad S. subgracillimum West, N.-Amer. t. 17 f. 38—4 a fronte visum accedens, radiis non incurvatis, sed rectis Vaperaaaents Cum. proc. long. 26, lat. 72, isthm. 10 u. (N:o Tab. 3 na 66—67. | » acci: Se arctiscon (Eur.) LUNDELL, Desm. Suec. t. 4 f. 8. (N:0 226, 8. S. sfeastiin NORDST. f. aciculifera West, N.-Amer. t. 16 f. 34. (N:o 468). : * 9. S. asperatum, nova spec. Cellulae mediocres medio sinu parvo acutangulo aperto constrictae. Semicellulae a fronte visae urnaeformes, angulis inferioribus rotun- datis granulis parvis ornatis et supra has parum cons- trictis, angulis superioribus in processus longos diver- gentes apice bicuspidatos margine ventrali spinis acutis simplicibus, margine dorsali spinis maioribus ad basin _verrucis bicuspidatis ornato productis, dorso verrucis - binis magnis multidenticulatis instructo; ceterum mem _ brana glabra; a vertice visae triangulae angulis in radios longos productis marginibus radiorum glabris __ levissime undulatis, marginibus corporis centralis sub- _ rectis glabrisque, membrana intra margines in area __-media verrucis 6 geminis 4-dentatis, ad basin radiorum verrucis bis binis transverse dispositis ceterumque serie ent spinarum ornata. Long. 49, lat. cum. proc. 91, hm. 11 cc (Nio 586). es ‘ Fe ie ee en AS ee a ee Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 57 Species nostra proxime ad S. submanfeldtii WEstT (+ var. elegans West), Ceylon t. 22 f. 16—17 accedens tamen mem- brana aliter ornata satis abhorret. Tab. 3 fig. 121—122. 10. S. asterioideum West, N.-Amer. t. 17 f. 5. ey var, Ornatum, nova var. Differt a forma typica pro- _ cessubus_ binodulosis, nodulis aculeis minimis instructis, ss membrana a vertice visa intra margines ad basin radiorum | (vel potius inter radios) aculeis minimis singulis numero 5 instructa. Cum proc. long. 20,7, lat. 23, isthm. 6,9, long. radii 6,94. (N:0 754). . Tab. 3 fig. 79— 80. fl. §. aversum LuNDELL, Desm. Suec. t. 3 f. 27. (N:o 362). _ 12. S. avicula Brés.; RALFs, Br. Desm. t. 23 f. 11. Tres - formas structura membranae inter se diversas deli- o neavi. a a) forma granulis et verrucis a vertice visis ad S. sub- _ denticulatum Noropst., N.-Zeal. t. 4 £. 14 accedens. Long. 30, lat. 46, isthm. 11 uw. Cfr. etiam S. avicula in ScHMIDLE, Pite Lappm. t.2 £. 38, quae non accurate delineata est; S. denti- _culatum in ELFvinc, Finska Desm. t. 1 f. 5, quae forma iam ad hance speciem translata est [WesT, New Brit. alg. p. 10 S. avicula var. subarcuatum (WoLLE), West]. (N:o 592). Tab. 3 fig. 3638. b) forma glabrior granulis paucioribus, verrucis nullis. Long. 22, lat. sine spin. 22, isthm. 8, spinae 4,6 u. (N:o 460). c) forma typica granulis omnibus in series transversales dispositis, verrucis nullis, a vertice visa area centrali glabra Dulla; optime forma haec cum figuris in RALFs, |. c. datis -congruit. Long. sine spin. 25, lat. s. sp. 27,6, lat. cum sp. var. obesum ves Desm. Suec. t. 3 f. 24. (N:o 455). 4. S. bifidum (EHR.) Brés.; LUNDELL, Desm. Suec. t. 4 f. 2. — (No ned 58 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. var. tortum TurNn.. East-Ind. t. 15 f. 8. Cum spin. long. 46, lat. 61, isthm. 15 uw. (N:o 459). 15. ?S. Borgeanum ScuMipLe, Pite Lappm. p. 60 t. 3 f. 16 (,forma’ minor“). —- Long. 49, lat. 46 ist. 15. Radii apice 7-denticulatae. (N:o 390). Cfr. etiam S. polymorphum; S. basidentatum BorcE, Norsk. Finmark. t.°1 f. 5. Tab. 3 fig. 22—25. 16. S. botrophilum WoLLe; West, Mngr. IV t. 126, f. 4. Forma nostra angulis inferioribus magis convergenti- bus differt. Long. 48, lat. 41, isthm. 13 4. (N:o 702, 982). ; Tab. 2 fig. 34—35. 17. S. brachiatum Ratrs, Brit. Desm. t. 23 f. 9. Diam. sae zygosp. cum acul. 34. (N:o 211, 291, 441). 18. S. brasiliense Norpst. var. Lundellii West, N.-Amer. p. 259; Lotkem., Desm. _ Bohm. p. 497, t. 3 f. 10--11. (N:o 303 a—b). 19. S. brevispinum Brés., forma West, Frw. alg. Orkn. ___ Shetl. t. 2 f. 32a’. Forma nostra a vertice visa lateribus - profundius retusis. Long. 46, lat. 44, isthm. 16 u. (N:0 cra SAS). 7 __ 20. S. cerastes LunpELL, Desm. Suec. t. 4 f. 6. Forma : granulis supra isthmum nullis, processubus valde incu- bitis. Cum proc. long. 46, lat. 64, isthm. 15 “. (N:0 494). S. clepsydra’ Norpst., Symb. Flor. Brasil. t. 4 f 47. — _ Forma nostra dorso altiore, a vertice visa lateribus © > plus retusis a forma typica differt. A vertice in area _ eentrali tumor perparvus vix conspicuus videri potest _ (ut in fig. Nos). Long. 42 m, lat. 49, isthm. 11 mw var. sibericum (Borce) West, forma trigona WEST, oa Ww a 122, if 9—10. Forma nostra differt a vertice al : 1s igo retusis. — sented: minimo instructi Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 59 a “2p, S. Clevei (Wirrr.) Roy; Wirtr. et Norpst. exsicc. N:o -—«i1464 ¢c. icone. Synon. S. Kitchellii Wotte. Cum proc. long. 57, lat. 57, isthm. 15. (N:o 489) * 23. S. coniforme, nova spec. Cellulae mediocres medio sinu clauso introrsum acuto, extrorsum angulis rotun- datis parum dilatato profunde constrictae. Semicellulae _subreniformes - coniformes dorso altissime convexo, angulis inferioribus rotundatis et spinis parvis valde convergentibus instructis; a vertice visae triangulae lateribus paullum sed conspicue convexis, angulis acutis spinis parvis singulis instructis, membrana _ subtiliter irregulariter porosa. Massa chlorophyllacea pyrenoidi- bus in utraque semicellula ternis instructa. Cum spin. long. 46, lat. 42, isthm. 11 u. (N:o 520). Species nostra proxime ad S. conicum TuRNER, East- Ind. t. 16 f. 38 accedit, sed a fronte visa semicellulis minus Ite convexis, a vertice visa Jateribus convexis ab hoc ffert. Tab. 3 fig. 11—13. S. connatum (Lunp.) Roy et Biss.; LUNDELL, Desm. Suec. t. 3 f. 28 (sub. nom. S. dejectum var. connat.). a vertice visis graciliter curvatis. Cfr. S. dejectum, _ Ratrs, Br. Desm. t. 20 f. 5 a, a quo a fronte visum non nisi isthmo non elongato differt. (N:o 383). 0 instructis (illud angulos breviter obtusos spina longa -instructos habet!). Cellulae medio sinu minimo acuto aper 0 constrictae; semicellulae semilunatae. Cum acul. 42, lat. 27, isthm. 11 uw. (N:o 491). ab. 3 fig. 74. var. Spencerianum (MASK.) NorpstT., N.-Zeal. t. 4 f. 18, te. as F142 Membrana poris symmetrice in ordines Forma nostra differt aculeis brevioribus robustioribus, var. pseudoamericanum, nova var. Proxime ad var. ericanum West, N.-Amer. t. 16 f. 7 accedens ab illa ta- | differt angulis longius et acute productis apice aculeo_ 40; Synon. = S. clepsydra SPENCER apud MASKELL, ca Pea ee Tee ons iia dette thes 60 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. dispositis ornata. Long. 32, lat. 27,5, isthm. 11, spinulae ad 2u. (N:o 722). Tab. 3 fig. 8—10. 25. §S. controversum Brés.; Ra.rs, Brit. Desm. t. 23 f. 3. Formae 3—4-angulatae. (N:o 400, 440). 26. §S. cornutum Arcu. (non Wotte!), Ann. Mag. Nat. Hist. Ser. 5 vol. 8 pag. 232; Roy et BissET, Scott. Desm. t. 3 f. 5. Cellulis a vertice visis triangulis, lateribus rectis vel paullum convexis, angulis spinis eodem tortis instructis, verrucis omnibus inter margines in series. duplices ordinatis, quarum exteriores extrorsum con- vexae, interiores introrsum convexae sunt. Long. 42, lat. 53, isthm. 15. (N:o 448, 981). Haec species proxime ad S. forficulatum Lunp., Desm. Suec. t. 4 f. 5 accedit. Cfr. S. forficulatum var. americanum West, Freshw. alg. Maine t. 315 f. 14. Tab. 2 fig. 27—28 et tab. 3 fig. 54—55. 27. S. crenulatum (Nac.) Devp.; NAGEL, Gatt. einz. Alg. ¢ 8B f. 1n—p (non a—m!); [DELPONTE, Desm. subalp. t. 12 f..1—11]; West, Desm. variat. t. 2 f. 21. - Forma nostra proxime ad formam West! accedit; @- fronte utrimque supra isthmum spinulae senae (6), a vertice _ in parte centrali undique infra margines verrucae binae _ -parvae bidenticulatae (= aculeis minimis geminatis instructae) & <: anange owe radii apice aculeolis quinis. ceterumque mem- _ brana granulis parvis in series dispositis ornata est. Cum % ‘proc. long. 27, lat. 38, isthm. 9,5 uw. (N:o 610). At dubitandum est, sitne species WesTu eadem atque bus et membrana [a) glabra, b) spinuloso-glanulosa] et forma cellularum [a) depresse-ellipticae, b) fusiformes inflatione ventrali magna] inter se diversis compositam esse. Ad :@) chad ones (l. c.) 1 a—m, ad b) fig. 1 n—p per Nacein et observandum speciem NAGEL ex duabus specie-— oe saree or Ries [eet [2 pee ea Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 61- _ 29. S. cuspidatum Brés;:' RA.rs, Br. D. t. 21 f. 1. 30. S$. cyathodes JosH., Burm. Desm. t. 23 f. 22—23. var. keuruense, nova var. Differt a forma JOSHUAE sinu minus late dilatato lateribus non S-curvatis, isthmo - minus profunde constricto. Membrana granulis parvis acutis punctiformibus in series transversas dispositis, praeterea supra isthmum granulis 3—4 in seriem transversalem dis- positis; a vertice visa membrana in area centrali glabra _ itemque partibus apicalibus radiorum glabris, apicibus aculeis longis tribus instructis insignis est. Cum proc. long. 61, lat. 62, isthm. 9,2, spinae 9,2 4. (N:o 668). Tab. 3 fig. 132—134. 31. S. cyrtocerum Brés.; Wittr. et Not. exsicc. N:o 819. (N:o 292) 32. S. dejectum Brés.; Raxrs, Brit. Desm. t. 20 f. 5a. (N:o 293). var. patens Norpst., Freshw. N.-Zeal. t. 4 f. 16, sed Cellulae a vertice visae lateribus rectis. Cum acul. long. 19, ge iat. 19, isthm. 6,9 u. (N:o0 278). var. subglabrum, nova var. Cellulae a fronte visae ut in S. deject. var. Debaryano (JAcoss.) NorpstT., [syn. = S. deject. apud DE Bary, Unters. iib. Conj. t. 6 f. 25—32], sed @ vertice visae ut in S. glabro (EHR.) RALFS [apud WEsT, N.-Amer. t. 16 f. 8]. Cfr. etiam S. deject. v. Debaryanum forma Borce, Vestergotl. t. 3 f. 86, quae forma a WESTIO % uy Postea (s. BorGE in litt.) ad S. glabrum translata est. Semi- -gentes excurrentibus, lateribus (inferioribus) convexis, dorso quasi concavo sed medio conspicue etsi levissime tumido _-velut triundulato - a vertice visae triangulae lateribus rectis -angulis spinis longis rectis instructis. Cum spin. long. 21,5, lat. 41,4, isthm. 7,5, sine spin. lat. 16,1, long. spinae max. 13,8 4. Tab. 3 fig. 105— 106. $3. S. dilatatum Exr.; West, Mngr. IV t. 126 f. 12 et 14. Long. 30, lat. 28,5, isthm. 8,1 «. (N:o 414). 62 _ R. Grénblad, Finnlindische Desmidiaceen. * 34. S. dimazum (LUTKEM.) nob. — Synon. = S. natator West subsp. dimazum LwtTKeM., Desm. Béam. t. 3-f. 16—18. Cum proc. long. 59—61, lat. 59—68, isthm. 11—9,5 uw. (N:0 466, 741). 3 : Quae species mea opinione iniuria cum S. natatore con- iuncta est. Perpaulum enim hae inter se congruunt. Tab. 3 fig. 187—139 et Tab. 1 fig. 30. var. elegantius, nova var. Radiis cellularum longioribus _ elegantioribusque, membrana minus armata. Cum. proc. long. 76, lat. 87, isthm. 11 w. (N:o 740 a). ~ Tab. 3 fig. 140—144 et Tab. 1 fig. 19. S. disputatum West var. extensum (BoRGE) West, Mner. IV t. 126 f. 17; Borcr, Desm. Regnell. exp. (sub. = S. dilatatum v. extensum) t. 3 f. 37. Long. 26, Jat. 25, isthm. 7,1 4. (N:o 687). 36. ?S. echinatum Brés.; Rars, Br. D. t. 35 f. 24 (fig. Bigs -mala!); TurNER, East-Ind. t. 16 f. 48; West, Koh-Chang pices tea ¥: 21. 2 Forma nostra hatid: parum differt: a fronte visa sinu aa acuto, dorso rectiore; a vertice visa angulis brevioribus - latioribus, lateribus rectis vel subconvexis; a ventre visa e ks marginibus tantum aculeatis, ceterum membrana glabra. _ Fortasse forma nostra non huc pertineat itaque aliorsum transferenda sit. Cum spin. long. 42, lat. 38, isthm. 11, long. . spinae 8. Zygosp. diam. cum proc. 57 mw, sina proc. 28 4, ng. proc. 15 w. Cfr. etiam BorGE, Torne-Trask pag. 49. 481). 35. ol ee Tab. 1 fig. 38—40, BI 2 'S. erasum Brés.; Bore, Torne-Trask t. 3 f. 35. a) forma nostra differt semicellulis a vertice visis in area centrali circulari membrana glabra; a fronte visis 10n be -trapezicis, dorso convexo, angulis quasi divergen- is spinas evidenter, ania gerentibus. Long. 57, lat. thm. 13 u. (N:o 661 a). b) forma dimidio minor ‘eeielicolieitis extense ellipticis, 0 subrecto, angulis parallelis; a vertice visis in area eireulari mendthns a a. vente. visis iat Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 63 isthmum unumquemque angulum versus membrana _poris minimis quaternis in series transversas ordinatis perforata. zone. 30, lat. 42, isthm. 11 uw. (N:o 453). me Tab..3 fig. 92—94. 38. S. fennicum, nova spec. Cellulae mediocres, medio sinu parvo acuto valde aperto constrictae. Semicellulae a fronte visae subquadratae angulis inferioribus aculeis perioribus in processus longos divergentes apice 4-cus- pidatos marginibus granulatis productis, lateribus infra processus aculeis singulis ornatis, dorso recto verrucis parvis senis tridentatis instructo; a vertice visae tri- angulae lateribus evidenter convexis, angulis in radios longos graciliter levissimeque curvatos productis, mem- brana in marginibus undique glabra, sed infra margines radiorum seriebus binis longitudinalibus granulorum punctiformium et in corpore centrali infra margines undique serie verrucarum senarum tridentatarum orna- - to; a ventre visae medio cumulo seu inflatione tri- -angulata angulis acutis (vel mucronatis) instructae, ad nali granulorum secundum radios ornatae. Cum proc. long. 54, lat. 76, isthm. 10. (N:o 495 b). . Tab. 3 fig. 123—126. Forma membrana verrucis granulisque acutis plane R. var. perfissum West, Madagasc. t. 8 f. 22—23. Cum Proc. long. 38, lat. 38, isthm. 9,5. (N:0 479). singulis instructis (vel mucronatis tantum), angulis su-_ basin radiorum aculeis parvis binis (= granulis acutis) transverse dispositis, praeterea serie simplici longitudi- = # > hae ee pe 1 3 a PR NR eee ptt Gee ae < bd oe eg 64 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 40. §S. forficulatum LuNDELL, Desm. Suec. t. 4 f. 5. a) forma typica. (N:o 363 a—b, 437). * b) var. verrucosum, nova var. Semicellulis a vertice _visis triangulis, lateribus vix concavis vel rectis in ipso margine verrucis 6, quarum unaquaque denticulis parvis numero 5—6 instructa est, membrana intra margines verru- cis similibus 6 omnibusque magnitudine aequalibus, angulis ipsis spinis duabus (saepe 4, quarum 2 longiores et 2 inter eas minimae vix conspicuae = granula acuta), infra angulos _ granulis bis quaternis (= verrucis binis 4-granulatis) armata; a ventre infra angulos granula 6 in duos ordines disposita (2 + 4) conspiciuntur. Long. 53, lat. 46, isthm. 11, long. spin. max. 4. (N:o 781). Tab. 3 fig. 47, 50—51. - c) var. subspongiosum, nova var. Semicellulis a vertice -__visis triangulis, lateribus vix concavis in ipso margine verru- cis 12 (in unoquo que latere 2 maiores in medio, 2 minores prope angulos), quarum unaquaque 2—3-aculeata, infra margines verrucis totidem similibus (verrucae minores saepé -4—5 granulatae) similiterque dispositis, praeterea infra an- gulos verrucis binis parvis bigranulatis instructis; a a ventre infra angulos verrucae parvae bigranulatae numero 5 in _ binas ordines dispositae (2 + 3) conspiciuntur. Long. 46, _ lat. 46, isthm. 11 w. (N:o 619). — Haec forma haud parum _ formas S. spongiosi in memoriam revocat; unde nomen. _ Mihi videtur forma haec nostra eadem esse atque forma 4 _ SCHMIDLEO (Pite Lappm. pag. 55 tab. II fig. 44) sub nomine _ yS. aculeatum var. bifidum Scummie“ descripta; quae forma nulla re ad S. aculeatum pertinet. 7 Tab. 3 fig. 45—46, 48—49. d) var. heteracanthum, nova var. Semicellulis a vertice isis quadrangulis, lateribus valde concavis, marginibus spi- *& ston oat serene Rikon «i superiores simplices nulatae, inferiores os se ogame armatis; a ventre Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 65 spiciuntur. Forsitan forma a SCHMIDLEO (loc. c. pag. 55 tab. Il fig. 42—43) sub nomine ,S. longicorne ScHMIDLE“ des- Tab. 1 fig. 27—28. e) var. subheteroplophorum, nova var. Cellulae medio- owe infra has lateribus scclerisuivan verrucis tab. II fig. 39) cpudkoin est ataue forma sont hie ahi quidem potius ad S. forficulatum referenda esse videtur. Cfr. etiam S. forficulatum Lunp. var. enoplon West, Frw. sch. Afr. alg. t. 369 f. 8. _Nonne S. furcatum var. subsenarium West, New. Brit. v. alg. t. 2 f. 53 melius ad hance speciem transferri >. | _ Tab. 3 fig. 52—53. auervis singulis: se vertice binae conspiciuntur!), angulis in- . Maine t. 315 f. 15 et S. heteroplophorum West, Wel- — 66 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 41. §. furcigerum Brés.; West, Desmid. variat. pag. 396— 397. Radii in circulo exteriore 3 et in interiore 3. (N:o 389). . var. armigerum Norpst.; West, |. c. Radii in circulo— exteriore 3, in interiore 6. (N:o 589). 42. ? S. gladiosum TurRN. var. longispinum Turner, E.-Ind. t. 17 f. 2. Unam tantum semicellulam vidi, nullam a fronte! Cum spin. diam. a vertice (= lat.) 84, long. spinae ad 19. (N:o 377). 43. §. gracile RALFs, Brit. Desm. t. 22 f.12. Forma nostra non eadem est atque RALFsiI a qua et forma cellularum et structura membranae et dorso verrucis instructo differre videtur. Cum proc. long. 50, lat. 57, isthm. das (N:o 470). Tab. 3 fig. 114—117. ; Forma altera et. structura membranae et forma cellula- — rum differre videtur. Cum proc. long. 43 lat. 97, isthm. 13/4. (N:o 705). Tab. 3 fig. 98—99. 44. S. fends BuLNH.; West, Mngr. IV t. 119 f. 11—18. (N:o var. eis nova var. Cellulae minores, quam 10 forma typica, medio sinu introrsum acuto, primum lineari, ‘tum extrorsum aperto, denique valde dilatato profunde con — __ Strictae. Semicellulae a fronte visae oblique sexangulo- __trapeziformes, dorso, recto vel vix convexo, angulis superio- _ ribus obtusis rotundatis, inferioribus acutius rotundatis, membrana angulorum conspicue incrassata; a vertice visae — _ triangulae lateribus parum retusis (ut in forma typica). _ Membrana sparsim conspicue ‘porosa (fere ut in S. conspicu0 West, Mngr. IV t. 121 f. 2, a quo quidem angulis non ma , - millatis differt). Long. 61, lat. 57, isthm. 15“. — Cfr. etiam __S. orbiculare Exr., Wittr.-Norpst. exsicc. N:o 1472 cum ‘icone (fig. 1—6), a quo sinu prius ampliato forma nostra --differt. (N:o 569). a. 3 fig. 107—108. 45. §. hystrix RALrs. “~ + ON r 1 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47,N:o4. —-67 : var. pannonicum LvuTKEM., Desm. Millstatter. t. 1 f. 52— _ 53 et pag. 80. (Synon. = S. geminatum Norpbsv. var. super- _ fmumeraria IsTVANFFI, Jel. Magyar. alg. t. 2 f. 29). Forma os _ nostra Spinis brevioribus ceterum bene cum forma LUTKE- 2 -MOLLERI congruit. Cum spin. long. 32,2, lat. 27,6, isthm. 10,3, _ Spinae long. 4,7 uw. (N:o 357 a—b) Tab. 3 fig. 64—65. S. iaculiferum West, Scott. Plankt. I t. 17 f. 1—4. Cum spin. long. 57, lat. 73, isthm. 10,3, sine spin. long. 28,4, lat. 20,7, long. spinae 34,5. (N:o 419). . §.inconspicuum Norpst.; DELPONTE, Desm. subalp. t. 11 _ Faerées I, t. 8 f. 4. (N:o 501) es S. informe, nova spec. Cellulae mediocres medio sinu acuto extrorsum valde dilatato profunde constrictae. Semicellulae a fronte visae ,corpore* nullo fere, dorso recto, in processus longos crassos divergentes irre- culariter aculeatos apice tricuspidatos productae; a vertice visae triradiatae, in parte media (= ad basin radiorum) intra margines aculeis minimis binis, in parte apicali radiorum irregulariter aculeis (interdum verru- cis irregularibus) parvis armatae; ceterum membrana glabra. Cum proc. long. 46, lat. 46, isthm. 8 wu. (N:o 665). Species nostra in memoriam revocat S. paucidentatum Reais Bull. Soc. sc. Nancy Ser. Il, Tom. X fase. 23 pag. 383 fig. 3 a—d, quod tamen inaccurate delineatum est. nae conspiciuntur. Cum proc. long. 34,5, lat. 36,8, isthm. 9M. (N:o 645). . me 6f 79 (= sub. S. refractum DELP.) BORGESEN, Bot. — a vertice sub basim radiorum undique spinulae | 4 * 7 : a _ spines“ et radiis longioribus acute trinodulosis valde a forma * ee i. 46 lat. 76, isthm. 9-10. (N:o 4 68 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. trorsum (= sursum) curvati, nodulosi nodulis (circiter 7) _ 53. a saa WEstT, N.-Amer. t. 17 f. 23. 54. §S. longirostratum, nova spec. Cellulae mediocres medio Cfr. etiam S. barbatum West, N.-Amer. t. 17, f. 11, quod quidem ,not furnished with irregular perpendicular nostra abhorrere videtur. ab. 3 fig. 72—73. 50. §S. Johnsonii West, North.-Amer. t. 17 f. 16. var. perpendiculatum, nova var. Radii graciliter ex- rotundatis omnibus spinulis singulis rectis perpendiculatis instruetis; dorso recto vel vix convexo; isthmo extenso utrimque ad incisuram conglobato. Cum. proc. long. 91—80, _ lat. 110—-114, isthm. 13 w, crass. 16 wu. (N:o 402 a—b). Tab. 2 fig. 33. | 51. §S. leptacanthum Norpst., Brasil. Desm. t. 4 f. 46; WEsT, Ceylon t. 21 f. 29—30. (N:o 381). 2. <8. tata LUNDELL, Desm. Suec. t. 3 f. 26. (N:o 5 var. breviradiatum, nova var. Radiis brevioribus mem- brana undique supra isthmum granulis ornata. Cum proc. long. Tab. 3 fig. 145—147. sinu acuto extrorsum aperto regulariter ampliato pro- — _ funde constrictae. Semicellulae a fronte visae depresse ellipticae, dorso convexo late arcuato, angulis rotundatis; a vertice visae triangulae lateribus medio leviter Te tusis, angulis rotundatis vel subtruncatis; membrana spinis longis in series regulariter dispositis armata, 2 _ vertice visa in area centrali triangula glabra, sed cete rum spinis in series tres cum marginibus parallelas dispositis (quarum una series in ipso margine, reliqui ‘intra hos) instructa; a fronte in unoquoque angulo — spinae singulae longiores et robustiores oblique (sub _angulis in dorso) defixae conspiciuntur. Cum spin. long- 60, lat. 68, sine spin. long. 46, lat. 49, isthm. 18, spinae _ longiss. 15, spin. breviss. 8 u. (N:o 714). ¥ Tab. z fig. 20—21. i te aay Es was ee 6. S. longispinum (BarL.) ARcH.; LUNDELL, Desm. Suec. ‘ 2:9 2.1, (N:o- 353). 539). 3 : “56. S. lunatum RALFs; Printz, Beitr. Norweg. t. 3 f. 74—75; a ScHMIDLE, Beitr. alp. alg. t. 16 f. 27 sub ,forma alpes- — agg tris ScHM.“; Formae fennicae bene cum forma PRINTZII a congruunt. Structura membranae ceterum haud paulum variare videtur. Duas formas hic delineavi. Long. 33, lat. 33, isthm. 15 uw. (N:o 465). Cfr. etiam S. paxilliferum WEsT, Mngr. IV t. 128 f. 15, a quo quidem forma cellularum valde abhorret. | Tab. 3 fig. 33—35. 7. S. maamense ARCH.; syn. =S. pseudocrenatum LUNDELL, - Desm. Suec. t. 4 f. 4. (N:o 249). 58. S. margaritacum (EuR.) MENEGH.; Rates. Brit. Desm. et. 24 £.-9. (N20 279). var. hirtum Norpst., Alg. Mus. Lugd.-Bat. t. 1 f. 18. ‘minoribus parum differt. Cum proc. long. 34,6, lat. 39, isthm. (12,5. (N:o 526). Lab. 3 fig. 56—57:'™. var. coronulatum West; DUCELLIER, Contrib. Desm. Suiss. S. megacanthum LuNDELL, Desm. Suec. t. 4 f. 1. Cel- lulae a vertice visae triangulae vel quadrangulae. Cum _ Formam monstruosam huius speciei delineavi. (N:o0 636 b). Tab. 1 fig. 41. S. monticulosum Brés. in RALFs Brit. Desm. t. 34 £.9. Post opus finitum in collectione exsiccata RABENHORSTH ) ipso BréBIssonro collecta, quae quidem ullo sine dubio m clariss. Prof. NORDSTEDT in litt. scripsit ,,sdledes Tepresenterar N:o 1590 BREBISSONS uppfattning av S. mon- sum“. Cum res ita se habeant, mea. plane opinio nune iversa est priori, cum hoc opus scribebatur. Quare in Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 69° 11(1918) p. 107 fig. 82. Long. 40, lat. 38, isthm. 15. (N:0 335a—b). | 59 sub N:o 1590 casu inveni specimina Staurastri monticulosi— cies BREBISSONII originalis sunt; quibus de speciminibus © he i lea. spin. long. 49, lat. 87, isthm. 17 uw. (N:o 639 a). — . 70 R. Grénblad, Finnlindische Desmidiaceen. ,addendis“ rem explicare conabor. — Quod descriptio BRE- BISSONIANA mala iconesque prius publicatae pessimae sunt, descriptionem accuratam figurasque ad specimina BREBISSO- Ni in RABENHORST. exsicc. N:o 1590 depictas iam divulgo. — Benevolus lector sub ,Addendis“ pag. 87 videat! Formam typicam numquam in Fennia inveni; formae quidem nostrae sunt: var. groenlandicum, nov. nom. (Cfr. pag. 88). Tab. 1 fig. 17—18. a Tg var. groenlandicum f. hastata (LuTKEM.) nob. (Cfr. pag. 88). .* Fab. 1 fig; 22—-23. 61. S. mucronatum RaALFs. var. subtriangulare West; Borce, Torne-trisk. t. 2 f. 27. (Nio 219). , 62. S. muticum Brés.; West, Mngr. IV t. 118 f. 16-19. os (N:o 277, 297). 63. S. natator West, Frw. W.-Irel. t. 23 f. 14. Seg var. Boldtii, nob. Synon.-=S. paradoxum 8 fusiforme Bo.pT, Sibir. Chlor. t. 6 f. 37. Differt a forma typica gra- __ -nulis parvis punctiformibus utrimque supra isthmum in series _ duas transversas dispositis.— Forma nostra a forma BOLDTIl . ].c. non nisi verruca (= eminentia) centrali plus prominenti __ et granulata differre videtur. [Observandum: A Boxptio lL.¢. _ pag. 118 mensurae huius varietatis falso indicatae sunt; long. 33,6y, lat. Z 4! ut latitudo longitudine plus quam duplo : cae = 2,2, sed in figura ears ione = 1,3 _ Nonne songillate Get cetiaian pro longitudine totius cellu- _ lae ab auctore indicata sit?] Mensurae nostrae: cum proc. long. 63—74, lat. 68—72, isthm. 9,,5—10 u. (N:o 378). fy Tab. 1 fig, 16, var. triquetrum, nova var. Semicellulae a vertice visae _ triradiatae (non fusiformes) lateribus rectis undique verruca parva ornatis, intra margines undique verrucis ternis in- structae; a fronte visae subquadratae, angulis superioribus in processus longos divergentes transverse granulatos pro- et S, te recto verrucis tribus ornato, membrana jn area maior esset! } Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 71 _ eentrali verrucis singulis, praeterea utrimque supra isthmum seriebus binis transversis granulorum punctiformium ornata (ut in var. Botptu nob.). Cum proc. long. 61, lat. 76, isthm. a ae 4 ne 4 95m. (N:o 558). — Forsitan haec varietas proxima species _ habenda sit. 4 Be Tab. 3 fig. 109—110. S. navigiolum, nova spec. Cellulae mediocres medio ~sinu parvo acutangulo vix aperto non profunde con- strictae; semicellulae a fronte visae trapeziformes late- ribus valde divergentibus, apice late convexo, angulis inferioribus obtusis rotundatis, superioribus spinis par- vis binis instructis; a vertice visae triangulae lateribus parum concavis triundulatis, angulis bicuspidatis et quasi dilatatis, membrana infra angulos granulis punctiformi- medio cumulo centrali minimo vix conspicuo instructa; a ventre visae granulis in series 4—5 transversales ordinatis ornatae, quarum serierum infimae (a fronte centi. sitae quasi zonas granulosas efficiunt. Long. 54, lat. 64, isthm. 28,5. (N:o 553). " Speties cs proximum ad S. pseudobiretum PLAYFAIR, Desm. N.S. W. t. 4 f. 15, accedens granulis aliter dispositis ab hoe differt. ice S. papillosum Kircun., Boldt, Sibir. ) chlor.. t. 5 f. 23 et TuRNER, E.-Ind. t. 13 f. 18 comparanda Sunt; quae tamen species cellulis dimidio minoribus (cfr. Boutpt |. c. pag. 114), membrana spinulosa, spinis (= gra- nulis acutis) aliter dispositis plane diversa est. . Tab. 3. fig. 95—97. 65. S. oligacanthum Brés. var. podlachicum (E1cui. et Gutw.) WEsT, Some rec. publ. Desm. p. 70. Synon.=S. podlachicum EIcu. et Gutw., spec. alg. nov. t. 5 f. 49. Formae variae spinulis varie dis- - Positis, a) forma membrana subtilissime porosa (382 a—b, 909). culosum Roy et Biss., Japan. Desm. t. 268 f. bus in zonas numero 3 vel 4 transversales ordinatis, visae supra angulos inferiores sitae) in area turges-. Long. 39, lat. 39, isthm. 18,4. — Cfr. etiam S. submonti- 7. io R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. b) forma membrana conspicue porosa et spinulis plu- ribus ornata; a vertice visa lateribus plus retusis. (N:o 410). : In omnibus formis spinulae semper subtilissimae, in forma b) punctiformes fere (= granulae acutae) sunt. — Cfr. etiam S. orbiculare var. granulosum PLayrair, Polymorph. wt, 12° f.-16. . a) Tab. 1 fig. 29 ; b) Tab. 3 fig. 26—28. 3, -29--82. 66. S. ophiura LuNDELL, Desm. Suec. t. 4 f. 7. Formaea vertice visae 7-radiatae, rarissime 6- vel 8-radiatae; * papillae 7 circa isthmum interdum desunt. Papillae -_ dorsales (apicales) 4-furcatae duos circulos efficiunt ae (1447). A vertice diam. cum proc. 150—180. (N:0 290, 420). Altera forma glabrior cellulis a vertice visis 7-radiatis be radios glabriores, in area centrali membranam glabram (cir- culus interior verrucarum deest), sed ad basim radiorum papillas ubique binas habet. A vertice diam. cum. proc. I 137 wu. - — Cfr. S. sagittarium Norpst., N.-Zeal. t. 4 f. 6—7. (N:0 658). _ 67. S. oxyacantha Arcn. 1859 t. 1 £. 2. Forma gracilior; __ cellulae a fronte visae dorso multo minus conveXx0; -processubus horizontalibus gracilioribus; a vertice visae spinis brevissimis in parte centrali plus introrsum dis- — -positis; ceterum cellulis dimidio fere minoribus. Cum _ proc. long. 18 lat. 27, isthm. 5,5. (N:o0 692). var. sibiricum Botpt, Sibir. Chlor. t. 6 f. 40. Forma ‘nostra »radiis semicellularum inflexis‘ eadem est atque forma BorcE! in Beitr. Schwed. t. 3 f. 40. Cum proc. long. 36 us, lat. 42 w, isthm. 11 4. (N:o 392). 68. S. paradoxum Meyen.; RaLrs, Brit. Desm. t. 23 f. 8¢ ss A vertice visae 4-radiatae. Long. 46, lat. 49, isthm- eo 124. (N:o 695). forma ‘parva West, W.-Irel. t. 23 f. 12. Forma nostra oe Cum proc. long. 25, lat. 25, isthm. 5,8 #. (NO i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. Rie var. longipes Norpst.; West, Furth. contr. Scott. Plankt. a af. 13—14. Cum proc. long. 84, lat. 84, isthm. 11 «. (Nico 594), forma ahine nova f. Apicibus radiorum 4-aculeatis, bs ceterum membrana glabra, radiis ,nodulosis*. Cum proc. ~ long. 53, lat. 44, isthm. 11 uw. (N:o 659 69. S. perundulatum, nova spec. Cellulae parvae medio sinu parvo aperto late rotundato non profunde con- © strictae. Semicellulae a fronte visae corpore basali par- vo triangulo, angulis in radios longissimos divergentes — apice 3-spinulatos ceterum glabros marginibus undique _ undulatos productis; membrana in area centrali verruca subtiliter denticulata vel granulata ornata,ceterum glabra; a vertice visae biradiatae fusiformes medio utrimque verruca instructae. Cum proc. long. 27,6, lat. 27,6, isthm. ‘Apu. (N:o 488). re oy (at. etiam: S. irregulare Wrst, New Brit. Frw. alg. t. 2° i fies a quo radiis longioribus non spinulosis species wen es hr PBA Ee Fe th Tab. 3 fig. 68 —69. Je 70. S. pinnatum Turn. | ie Var. subpinnatum WEST, Ceylon t. 21 A 33. Bhes ic ESigustioribus, quasi magis fusiformibus, dorso minus con- ae Yexo, spinulis supra isthmum destitutis. A vertice visae il Cum proc. long. 34, lat. 53, isthm. 13 uw. _ Tab. 3 fig. 14—18. mas _ ? S. polymorphum Brés. Nescio, an forma samt bine ce pertinent. Long. 18,4, lat. 23, isthm, 23 w. (N:o 526, 401 >). & Tab. 3 fig. 81—83. od 2. ?S. polythricum (PERTy) Rapenu.; West, W.-Irel. t. ae f. 18. Semicellulis a fronte visis “ovato-ellipticis, sinu ae acutangulo parum profunde constrictis; a vertice visis ‘haat lateribus rectis vel ial ye medio glabris, 74 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. angulis late rotundatis; membrana aculeis longis curva- tis regulariter in series dispositis ornata, a vertice visa in area centrali et in medio marginum glabra. Cum spin. long. 91, lat. Bh, isthm. 23, long. spin. max. 11,54. (N:o 263 gipy 73. §S. proboscideum (Brés.) ARCH. : var. altum Bo.xpt, Sibir. chlor. t. 6 f. 34; TURNER, East-Ind. t. 16 f. 46 et t. 21 f.6. A vertice visum 4-radiatum lateribus parum concavis. Long, 84, lat. 68, isthm. 23 u. _~ (N:o 280). * 74, S. pseudonanum, nova spec. Cellulae parvae medio sinu acuto extrorsum valde dilatato ee es constrictae. Semicellulae a fronte visae subtriangulares vel oblique oblongae lateribus inferioribus convexis medio aculeo mi- nimo (a ventre aculei 4 ibidem conspiciuntur) instructis, dorso parum convexo utrimque infra margines aculeis _ parvis instructo, angulis in processus breves apice bispina- Ge tos productis; a vertice visae triangulae lateribus retu- sis, angulis in processus parvos productis, membrana sub angulis spinis parvis binis, a ventre ibidem aculeolis minimis quaternis in seriem transversam dispositis in- structae; ceterum membrana plane glabra. Cum proc. long. 30, lat. 38, isthm. 8 wu. (N:0 662). Cfr. etiam S. contectum Turn., E.-Ind. t. 15 f. 20; S. " monticulosum v. pulchrum West, N.-Irel. t. 2 f. 28; S. sub- nanum 6. s. kendo piacHorné E1cuL. et Gutw., Nonn. spec. alg: nov. t. 5 f. 50. forma dimidio-minor, nova var. Forma cellularum et uctura membranae eadem est atque in forma typica. vertice ‘sub angulis” una series transversa granulorum rocessus tres angulorum tricuspidati, processus minores 6 intra margines eat sunt. Cum proc. ae 42, lat, 1; — IL mw area, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 75 4 Species EIHLERI et GuTwinski! a WeEsTio in Journ. of Bot. 33 pag. 69 cum S. arcuato Norpst. sub nomine ,,var. - sensit et in ,Indice“ p. 209 dicit: ,sed non ita, ut mihi _ videtur“. Mea quoque ratione translatio Westi iniuria facta est. Cfr. etiam S. arcuatum Norpst., Norges Desm. _ aliter dispositis differt. A S. pisciformi Turn., E.-Ind. t. 14 ee differre videtur. s Tab. 1 fig. 24—26. * 76. S. pseudosebaldi WiLLE; BorGESEN, Bot. Faerées t. 7 ~ ! catae. — Nonne S. coralloideum Puayrair, Desm. N. S. W. t. 5 f. 4 cum hac specie coniungendum sit? (N:o 386). 77. §. pterosporum LuNpDELL, Desm. Suec. t. 3 £. 29. Long. 413, 532 a, 728). 8. S. punctulatum Brés. . 1-3, (N:o 334 a--b). Long. 34, lat. 32, isthm. 17 uw. - Forma ad var. Kjellmani (WILLE) WEst, (synon. = St. 0 701). Tab. 3 fig. 19—21. var. muricatiforme ScHMIDLE, Pite Lappm. p. 57 et Alp. lis plus depressis, a vertice visa lateribus plus retusis, an- lis angustioribus differt. Long. 37, lat. 37, isthm. 11,5, 20 457). 79. S. pungens Brés.; West, N.-Irel. t. 2 f. 29; Forma - nostra membrana sub angulis granulis minimis in series _transversas 3—4 dispositis differt. Cum spin. long. 34, lat. 42, isthm. 15. — Cfr. etiam S. lunatum f. luxurians - LorKen., Desm. Bohm. t. 3 f. 12—15, quae forma for- sitan rectius ad S. pungentem rs sit. (N:o 81 ¥ pseudopisciforme* coniuncta est. Aliter autem NORDSTEDT este 1 f. 18,a quo forma nostra angulis attenuatis granulisque eae f. 17. Apices radiorum 4-cuspidati, spinae omnes trun-— Kjellmani Witte) accedens. Long. 32, lat. 25, isthm. 10 uw. — (N: ‘ g. t. 16 f. 14—15. Forma nostra a fronte visa semicellu- se mil ae a Fee - # hs _ f. 7 praecipue processubus supra isthmum dispositis destituta a a a 19, lat. 23, isthm. 8 uw; diam. zygosp. 27 « 34 uw. (N:o . var. pygmaeum (Brés.) West, Mngr. IV p. 184 t. 128 76 _R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 80. S. quadrangulare Brés.; West, N.-Amer. t. 16 f. 16—_ 17. Cum spin. long. 23, lat. 19, isthm. 11,5 u. (N:0_ 4 454), S. Renardii Retnscu, Spec. gen. alg. nov. t.1f Al os . Rg ,forma A“ et Alg. Flor. Frank. t. 7 f. 9 (non ,forma B“ loc. prior., cui synonymes sint S. Renardii apud Norpst., N.-Zeal. t. 4 f. 2 et S. truncatulum REINSCH, © : Contrib. Alg. Fung. t. 9 f. 3). (N:o 411, 463) t 2. S. scabrum Brés.; Rawrs, Brit. Desm. t. 35 f. 205 G82. guris a WesTIo delineatis congruit. Long. 34,5, lat. 32, isthm. 11,5. (N:o 540 S. Sebaldi ReinscH. Formae variae. (N:o 432 b, 623). var. ornatum Norpst. f. novizelandica Norpst., N.-Zeal. t. 4 f. 3. (N:o 432 a). var. one WEST, Furth. contr. Scott. bus t. 7 f. 24. riusque serie simplici granulorum ornatae sunt. Cum proc. at long. 72, lat. 106, isthm. 19 u. (N:o 490). : - Cfr. etiam S. Traunsteineri Husrevt, Desm. Tirol. p. 340 _ £. 85, quae species nihil aliud est, quam forma proxime. ad _ var. productum accedens, itaque_,f. Traunsteineri Hust.“ = senarium (Eur. ) RALFs, Brit. pias p. 216; TURNER, Ss a-Ind. p. 119 t 15 - 13. Formae a vertice ete Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. Tab. 5 fig. 47—48 et 49—50. var. pseudowallichii, nova var. -gulatae processubus 6 superioribus longis et magnis 4 ribus 9 partim longis magnis: singulis in unoquoque angulo, _.. — partim brevissimis: binis in unoquoque latere in ipso margine defixis. Ceterum membrana glabra. Long. 74, lat. 68, isthm. 16. (N:o 307 a—c). — Quae varietas processubus _ partim longis partim brevibus insignis est; forsitan species _ separata habenda sit. Processus eiusdem generis in S. A vertice visae 3-an- - ; inferio- £8: ‘Ctr. etiam S. sinitiat tate teats Nonn. alg. aq. dule: : - Brasil. t. 2 f. 9 et pag. 25. ‘Tab. 2 fig. 20—23 et Tab. 5 fig. 51—53 85, S. setigerum CLEVE; Roy et Biss., Scott. Desm. t. 8 : f. 9. (N:o 298). : 86. S. sexangulare (BULNH.) LUNDELL, Desm. Suec. t. 4 f. 9. Formae fennicae bene cum figuris a LUNDELLIO datis saepissime a vertice visae 5-angulatae. sine proc. long. 57, lat. — We te Le Fee ‘congruunt; Cum proc. long. 95, lat. 106; 49; isthm. 19 uw. (N:o 549). (?) var. crassum Turn., E.-Ind. t. 15 f. 1. radiis brevioribus; cellulis a vertice visis 6-angulatis radiis circuli exterioris -insuper circulo interiore tectis. Cum proc. long. 84, lat. 95, isthm. 23 uw. (N:o 618) Tab. 3 fig. 119-120. (?) Forma. Diam. (a vertice) cum proc. 59 u, sine proc. a Forma nostra _ | 4 e. 78 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. - pidatis; membrana sub angulis annuld aculeorum parvorum (= granula acuta), in parte centrali spinis maioribus 6 re- gulariter in circulum dispositis ornata. Long. 23, lat. 28, isthm. 7 w. (N:o0 405). Varietas nostra proxime ad var. gracile LUTKEM., Desm. Attersees t. 9 f. 14 accedens forma cellularum tamen diversa est. Cfr. etiam S. Reinschii Roy apud Westrum, Desm. Variat. t. 11 f. 16—20, quae forma suadente LUTKEMULLERIO in Desm. /-Millstatt. p. 81 ad S. Simonyi transferenda sit. Tab. 3 fig. 39—40. 88. S. spinosum RA.rs, Brit. Desm. t. 22 £.8 a—b; WITTR. et NorpstT. exsicc. N:o 165 sub. nom. = ,,S. furcatum f. spinosa“. (Figura nostra ad specimen ex WirTr. et NORDST. l. c. N:o 165 delineata est!). (N:o 478 a). Tab. 1 fig. 31—32, 37. * S. spongiosum BrEB. . sa Forma ad var. Griffithsianum (NaG.) LAGERH. [NAGELI, - Gatt. einz. Alg. t. 8C f.2] accedens; ab illa autem varietate _differt sinu valde dilatato, lateribus inferioribus convexis; ow Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 85 ' + 2. D. asymmetricum, nova spec. Cellulae inter se in fila- gy menta longa spiraliformiter torta cum vagina mucosa q coniunctae. Cellulae medio profunde constrictae, con- ‘= strictione introrsum acuta, extrorsum dilatata lateribus 4 subrotundatis; semicellulis trapezo-rectangularibus la- x teribus angulato-rotundatis valde convexis, apicibus abrupte truncatis rectissimis, processubus connexis bre- Vissimis; a vertice visae triangulatae asymmetricae, angulis quasi eodem tortis, re vera autem altero latere Ya? sub angulis magis excavato, quam altero, lateribus asymmetrice -formibus, polis processuum connexorum non in ipsum angulum sed in excavationem sub eum versis. Membrana subtilissime porosa(Fuchsin + cH, CcooK!). Long. 21,5, lat. 34,5 uw. (N:o 487 a, 487 b, 837). Species nostra proxime ad D. occidentale WEsT, Furth. Contr. Scott. loch. t. 6 f. 3—4 accedens, tamen semper a Sto visa forma sua insigni cognoscitur. Po Tab. 1 fig. 5—7. e, 3.. D. Baileyi (RaLrs) De Bary. ae var. caelatum (KircHN.) Norpst., N.-Zeal. p. 27 t. 2 f. - 6—7. (N:o 560). D. coarctatum Norpst., N.-Zeal. t. 2 f. 3. (N:o 486). D. cylindricum GRrev.; RaLrs, Brit. Desm. t. 2 fig. 74). D. pseudostreptonema West, Ceylon t. 22 f. 35. Long 17, lat. 34 uw. Contributions a l'étude de la flore Desmidiologique — de la Suisse I. — (Bullet. de la Société botanique We - Genéve, vol. 7, 1916). Etude critique sur Euastrum ansatum Ralfs et quelques-_ -. unes de ses variététes gee inte me — gies Il:me série, vol. 9, 1918.) : 4 - Contributions a l'étude de ial flore Desmidiologique ad la Suisse II. (ibid. vol. 10, 1918). ad: Sener eaerics criticae, aps ad aeons en? 92 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. posuit. — (Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica vol. 46. Helsingforsiae 1919). Hustedt: Desmidiaceae et Bacillariaceae aus Tirol. 1 Folge, Desmidiaceae. — (Archiv fiir Hydrobiologie und Plank- 4 tonkunde Bd. VI Heft 3. Stuttgart 1911.) Kaiser: Beitrige zur Kenntnis der Algenflora von Traunstein und dem Chiemgau IV. — (Kryptogamische Forschungen, herausgeg. von d. Bayer. Botan. Gesellschaft, Miinchen. 0 3, 1918 Levander: Lisitietoja Kallaveden Planktonista. Helsinki 1915. — (Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fen- nica vol. 41, 1914—1915.) , Zur Kenntnis} der Bodenfauna und des Planktons der Pojowiek. — (Fennia vol. 35, n:o 2. Helsingfors 1915). » Zur Kenntnis des Kiistenplanktons im Weissen Meere- — (Meddel. af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. vol. 42. Helsingfors 1916). Levander & Vuorentaus: in ,Blomqvist, Levander och Witting- Redogérelse afgifven af Arbetsutskottet for undersdk- ning af de finska insjéarnas vatten och plankton.“ HL Planktonsammansiattningen i Kemi, Ulei och Kumo alf samt Kymmene och Saima system pa grund af fran juni 1913 till juni 1914 manatligen utférda hafningar. — — (Fennia vol. 39, n:o 2. Helsingfors 1915.) » — IV. Planktonsammansittningen i finska insjéar och floder pa grund av h&fningar utforda sommaren 1913. ra — (ibid. vol. 40, n:o 6, Helsingfors 1918). a Re Liitkematler: Die Desmidiaceen Béhmens. — (Verhandlungend- Zool.-botan. Gesellsch. in Wien Bd. 60, 1910.). . _» Die Gattung Cylindrocystis. — (ibid. vol. 63, 1913). _ Die Zellmembran und die Zellteilung von Closterium : __ Nitzsch. — (Berichte d. Deutsch. Botan. Gesellsch., — _— Jahrg. 1917 Heft 3., Berlin 1917). ~ ir: Some Sydney Desmids. — (Proceedings of the Linnean ‘Society of New South Wales, vol. 33. Sydney 1908). - _ Polymorphism and Life-history in the Desmidiaceae- ar , - (ibid. vol. * 1910). as Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. 93 Playfair: Growth, development and life-history in the Desmidia- ceae. — (Australasian Association for the Advancement : of Science vol. XIII. Sydney 1912. — Proceedings of the 7 Section D.) . & : ‘ Contributions to a knowledge of the biology of the * - Richmond River. — (Proceed. Linn. Soc. N.S.W. vol. 39, 1914) ip Freshwater Algae of the Lismore District; with an ap- — _ pendix on the Algal, Fungi and Schizomycetes. — (ibid. — vol. 40, 1915.). ; Printz: Beitrage zur Kenntnis der Chlorophyceen in Norwegen. (K. Norske Videnskabers selsk. Skrifter. 1915, heft. 1.) _ . Stange: Micrasterias-formen. — (Archiv fiir Hydrobiologie und — Planktonkunde Bd. Ill. Heft 4. ea 1908.) ti Teiling: Schwedische Planktonalgen II. — (Svensk Botanisk ; i Tidskrift. Bd. 10, 1916). = _ Wahiberg: Bidrag till kinnedom om Littois trask. — (Acta So- a y cietatis pro Fauna et Flora Fennica vol. 35, 1913.) . ‘ vest, G. S.: A contribution to our knowledge of the Freshwa-_ ter Algae of Columbia. — (Mémoires de la Société des scienc. naturelles de Neuchatel. Tome V. 1914.). » The Algae of the Yan Yean reservoir, Victoria : a Bio- logical and Qecological Study. — (Journ. of Linnean Soc., Botany. vol. 39, 1909.) a » Botanical synonyms in the Desmidiaceae and Proto- coccoideae. — (Journ. of Botany vol. 47, 1909). m van Wisselingh: On the cell-wall of Closterium together with a consideration of the growth of the cell-wall in general. — (Proceedings of the ,K. Akademie van Wetenschap- | pen te Amsterdam“. 1912.) NG Explicatio iconum. Nomina nova litteris cursivis agnoscuntur! Tabula IL. theta truneatum f. curta. c:a 4° peer osoeme chau eephons vac iiiieeswiihé. (2--3 x) 1950/5 ; (4X) 85/5, ium asymmetricam *°°), euostreptonema (8—9 x). 359/,; (10 x) ®™%/, m (11 x) *), (12-13 x) 0), e hy ‘-megalonotum var. groenlandicum *°°), antius *°°), i re megalonotum ae fight iit f. hastata pe -pseudopisciforme *°/, forficulatum var. heteradanthnra:** etnnan. var. podlachioum 2" 890 toopeatgense var. caeseinat tr 7h fat 2yg tea Re zy gosp. ca "meget, vepiens onstrosa. (6 x) 9"), 9 ea %) #89); 5 (12-18, 17 1" ex Wittr. et Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 47, N:o 4. W19" Closterium lunula. (19% x) '4/, ; (197 x) 539, Staurastrum senarium var. pseudomallichit aed iy tohopekaligense °°), corn med a | Sienthidiuni acanthophorum *° , Staurastrum Sebaldi var. ‘rebates 300/', . Johnsoni var. perpendiculatum *°°), ; botrophilum *°), Tabula Ill. Staurastrum Wildemani **°), & Can eat scant « cleps - ciated var. i Gpesiosviailie sagt cainae ls pinnatum var subpinnatum *°/, ; 559, punctulatum var. Seas f. Pl, polymorphum f.? oligaca cane og var. Bae: Sa based lunatum ty avicula suet > war: ae vad spongiosu torficalatiion fia. - subspongiosum coin f ” verrucosu var. : subhéteroplophirain asa | orintoie may margaritaceum var. hirtum *°/, acestrophorum var. glabrius **°/, ms r. subgenuinum **°), crenulatum °°), hystrix var. pannonicum *), Arachne *°/, perundulatum *°°), fissum var. perfissum *°), iotanum var. perpendiculatum **°/, eeariaat var. pseudoamericanum 550), informe °°), ° sub / asterioideum var. ornatum **°/, polymorphum f. ? 5°), pseudonanum *° Rte 96 R. Grénblad, Finnlandische Desmidiaceen. 87—88 Staurastrum Wolleanum ear: kissimense *°/, ‘4 s9—¢ = adornatum 92—94 S erasum f. abi 95—97 * navigiolum 35°), ri gracile f. 35/, j a vestitum var. splendidum *°°), ‘ subosceolense *°°, e dejectum var. subglabrum 550), ‘ grande var. angulosum *°°/, > natator var. triquetrum *°°/, a vl i zoniferum °°), : 114—117 gracile 350/, : 118 Ps sexangulare f. 359/, ] a var. crassum **°), bipapi x crassum gi oeae erie monstrosa y) i, 2 pinnatum t. Cs: 1 . verrucosum var. perforatum 350), , (ddentatum var. pseudopictum °°, i tle tA. Pupneri ft fennita ae ; binale var. Tarnerii **°), - Cosmarium pyramidatum var. eqn $50/, subspeciosum * at 3 “Ss ie trinodulum ne insigne 350), » . indentatum *°°), : pachydermum var. heptagonum ** , Tafel | 47, N:o 4. pro F et FI. Fenn. * Acta Soc. cage tity! indi jt \ Wh Hitt bali i Tyas itteesy OS Pay 11 hema: til, ats ite cd, kalis Hilal Tafel II. Acta Soc. pro F et FI. Fenn. 47, N:o 4. . a} te ot 6 m9 beep 03 Geese : : ge * cfs re] te 3 53 : ga 3 3 a8 3 8 $ : 8 : $8 : 32 os 89.90% 33 Be 8085 g | 92 P2969 «HULA ARE ll PERTTI * i He | Ate : Mn j ila 2 OMe co Qew woo if ae } Hts it } hth ry eg! iti vel Abe ta qty Mer wues 3 Btve,,, . Acta Soc. pro F et FI. Fenn. 47, N-o 4. Z Tafel Hl, gee: bed ae 4 sree é xOod! ae 4a aO 2s : Son Xe oe ue Aue Mtg Tony wy ~~ Tafel IV. _ Acta Soc. pro F et Fi. Fenn. 47, N:o 4. . Acta Soc. pro F et Fl. Fenn. 47, W:o 4. Taf afel V. \ hs ne canine! ity Acta Soc. pro F et Fi. Fenn. 47, N:o0-4.