Genmäle 


med anledning af 


Sällskapets Pro Fauna et Flora Fennica 


Notiser 


Häft. V och VI 


af 
TH. M. FRIES, 
Quid est ipsa wveritas nisi demolitio 


continua errorum? i 
W. NYLANDER. 


I 
i 
| 
| 
i 
å 
| 
; 


RO | UPSALA 


EDQUIST & BERGLUND. 1862 


MISSOURI BOTANICAI 
GARDEN LIBRARY 


EK 2 EAA rr one ERS Ti Bi Miten 


Till Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica! 


I de tvenne sednast utkomna häftena af Sällskapets Notiser 
har jag och mina arbeten af Prof. Nylander blifvit gjorda 
till föremål för kritiker, som, om de vore sanna, utan tvifvel 
skulle komma mig att framstå inför nämnda tidskrifts läsare 
ej blott såsom en oduglig författare utan äfven rent af såsom 
en föraktlig och ohederlig menniska. Ehuru jag ingalunda är 
ovan att på dylikt sätt blifva från nämnda håll anfallen, så 
måste jag dock tillstå, att denna gång beskyllningarne öfver- 
träffat allt, hvarför jag hittills varit utsatt, och då detta skett 
inför en publik, hvaraf största delen utan tvifvel ej kan taga 


kännedom om mina klandrade skrifter, så har jag ansett mig 
nödsakad 


att närmare belysa dessa tillvitelser. Att detta ej 
sker förr än nu, efter någon tids förlopp, är förklarligt der- 
igenom, att jag först nyligen, hemkommen från en utländsk 
resa, haft tillfälle "att taga dessa Prof. N:s opera i skärskå- 
dande. 

I främsta rummet bland dessa angrepp måste jag sätta 
det anförande af Prof. Edv. Walmstedt till Filosofiska Fa- 
kultetens i Upsala protokoll af den 15 Maj 1861, hvilket ”huf- 
vudsakligen och på ett högst ovanligt sätt sysselsätter sig med 
Professorn i Botanik vid Helsingfors Universitet”, såsom Prof. 
N. mycket riktigt förklarar, Sannt är det väl, att Professor 
Walmstedt — och ej Prof. Nylander — här uppträder 
såsom författare , men å andra sidan har Prof. N. helt och 
hållet iklädt sig den moraliska ansvarigheten, i det han fram- 
dragit detta anförande ur Filosofiska Fakultetens protokoller, 
der det väl annars kommit att, glömdt eller okändt, blifva 


begrafvet , samt genom trycket befordrat det till en större publiks 


, utan att med ett enda ord reservera sig mot de rent 
1 


2 


af oriktiga uppgifter och falska beskyllningar, hvaraf det är upp- 
 fylldt, — uppgifter och beskyllningar, som hos en Mineralogie 
Professor, som, mig veterligen, aldrig sysselsatt sig med hithö- 
rande ämnen, kunna finna en förklaring, om ock ej fullt ur- 
säktas , men som deremot med Prof. N:s sak-kännedom måste 
antagas vara af honom fullt gillade och adopterade. I denna 
min - uppfattning styrkes jag än mer genom ens. k. ”Mot- 
reservation” af Prof. N. i Helsingfors Litteraturblad 1861 
Ni 12, der han med anledning af detta anförande försäkrar 

Prof. W. ”vara till opartiskhet , moderation och sakkunnighet 
öfverlägsen Professorn i Botaniken”, ett yttrande, som onek- 
ligen förefaller något egendomligt, då nämnda anförande egent- 
ligen blott behandlar ”Mag. Fries” förhållande till Professor 
Nylander”, hvilken sistnämnde således upphäfver sig till 
domare 1 egen sak. 

En närmare granskning af Prof. W:s anförande bevisar 
dessutom en högst ovanlig öfverensstämmelse, äfven i flera små 
enskildheter, mellan detsamma och Prof. N:s kritiker af mina 
arbeten i sjette häftet af Sällskapets Notiser och Tidskriften Flora 
1861 NE I, så att det ena ofta tyckes vara blott ett echo af 
det andra. Och då man väl ej kan antaga, att Prof. N. är 
den, som låtit sig af Prof. W. inspireras, så ligger . den för- 
modan nära till hands, att denne sednare till en e& fra 
del från nämnda ställen hemtat skälen för sina oblida omdö- 
men, hvarigenom han blifvit förledd till en orättvis dom. Äf- 
ven ur den synpunkten anser jag Prof. N. — åtminstone till 
en stor del — vara skyldig att bära ansvaret för ARNE 
yttrande. 

Utom detta nu anförda angrepp mot mig och mina skrif- 


ter finnas andra, dels i sjette häftet i form af en recension af 


min disputation: Genera Heterolichenum Europ&ea recognita, 
dels såsom ett bihang till den i femte häftet införda Prodro- 
mus Lichenographi&e Scandinavie, hvilken dessutom på många 
ställen innehåller anmärkningar och beskyllningar, rigtade mot 

. Som emellertid Prof. N. ansett dessa vara af den vigt 
och betydelse, att han i tyska tidskriften Flora låtit aftrycka 
största delen deraf, och då en fortsatt skriftvezling derstädes 


3 


under förra årets lopp mellan oss egt rum, så tager jag mig 
friheten att blott dit hänvisa dem, som derom önska taga när- 
mare kännedom. Som dock 1 Sällskapets Notiser finnas några 
Hera anmärkningar mot mina skrifter, så anser jag mig här 
i korthet böra bemöta dessa. 

Enligt en allmänt antagen regel skulle jag visserligen anse 
mig af Sällskapet ega rätt att fordra, att dessa mina svar på 
angrepp, som blifvit i Sällskapets Notiser införda, äfven er- 
hölle plats på samma ställe, men då jag fullt gillar Prof. N:s 
flera gånger upprepade ord: ”nil est stupidius quam res per- 
sonales ambitiosasve scientige immiscere velle”, och då jag mer 
än väl vet, att Sällskapets tillgångar bättre kunna användas, 
har jag låtit särskildt trycka detta bihang till Sällskapets Noti- 
ser, blott anhållande , att detsamma måtte utdelas till dem, som 
erhållit ifrågavarande häften af Sällskapets Notiser, på det att 
kommande häften måtte, fria från alla personligheter, kunna 
innehålla = Fortet de af blott rent vetenskapligt värde och 
inn 

Stälkorn får jag blott tillägga, att, alldenstund jag ej an- 
ser sanningen deraf bero eller bevisas, att man sist yttrar sig i 
frågan, det ingalunda är min afsigt att förlänga denna 
strid genom några genmälen på svar, som från Prof. Ny- 
landers sida väl ej komma att uteblifva, utan jag öfverlem- 
nar domen i tvisten oss emellan till sak-kunniges opartiska af- 
görande. 

Upsala den 15 Mars 1862. 


TH. M. FRIES, 


Nos 


SITE ERA 


IL 


D: Filosofiska Fakulteten i Upsala den 15 sistl. Maj skulle 
till bedömande upptaga de tvenne afhandlingar, som jag och 
en af mina medsökande till den lediga adjunkturen i Botanik 
såsom specimina för erhållande af nämnda plats utgifvit, 
uppträdde äfven Professorn i Mineralogie och Geologie Fil. 
D:r Edv. Walmstedt med ett längre anförande, som väl 
är egnadt att i mer än ett afseende väcka förvåning. Dess 
rätta halt och värde:hoppas jag skall för hvarje opartisk per- 
son lätt framstå genom den närmare belysning deraf, som jag 
nu går att lemna. 

Herr Professor W:s anförande till Fakultetens protokoll 
öfverraskade mig, då jag först erhöll detsamma, genom den 
fullkomliga motsats i tonen, som genomgår dess begge hälfter: 
under det att den förra, afhandlande Docenten Zetterstedts 
disputation, endast andas välvilja och belåtenhet, så är den 
sednare, som har min disputation till föremål, så fullkomligt 
motsatsen dertill, att man lätt skulle kunna vara frestad att 
antaga, det dessa tvenne delar ej kunna vara af samma per- 
son författade. Denna skärpa och bitterhet i omdömet om 
min afhandling gifver åt hela anförandet karakteren af en 
stridskrift; huruvida en sådan är på sin plats i Filosofiska 
Fakultetens protokoller, tillhör ej mig att afgöra, men dölja 
vill jag dock ej, att det förefaller mig hafva varit ridderligare 
handladt, om dessa svåra beskyllningar af Prof. W. blifvit 
framställda under disputations-akten, hvilken (om jag ej allt- 


' för mycket missminner mig) han hel och hållen, äfven då 


extra-opponenter inbjödos, bevistade. Enligt min uppfattning 
af saken, hade det varit rigtigare handladt att på denna plats 
angripa ett arbete, om hvilket, såsom Prof. W. sjelf förklarar, 


6 


han genast vid dess erhållande fattade ett omdöme, än att 


anfalla dess författare, under det att denne vistas i främmande . 


land, skild från sina böcker, samlingar och anteckningar, och 
då han måhända kunnat vara urståndsatt att om det förkle- 
nande omdömet erhålla någon fullständig underrättelse, förrän 
den fråga, vid hvilkens bedömande hans yttranden naturligtvis 
borde tagas i öfvervägande, redan blifvit afgjord. Att resul- 
tatet ej blef öfverensstämmande med hans aåsigter, utan att 
hvarken Consistorium Academicum (med undantag af en dess 
medlem, Professor i /Esthetik) eller Universitetets Canceller 
visat sig gilla Prof. W:s uppfattningssätt, är en annan sak, 
för hvilken jag är nämnda auktoriteter, men ej Prof. W., tack 
skyldig. 

Att punkt för punkt genomgå Prof. W:s ej utan en viss 
talent skrifna anförande och visa de gjorda uppgifternas och 
beskyllningarnes origtighet och haltlöshet vore lika lätt, som 
det utan tvifvel skulle blifva vidlyftigt och tröttande. Jag skall 
derföre söka så kort som möjligt sammanfatta mitt svar, der- 
vid fästande mig vid det hufvudsakliga och väsendtliga och 
lemnande det öfriga å sido. På förhand kan jag dock ej un- 
derlåta att anmärka det egendomliga förhållandet, att Prof. 
W. alldeles icke söker vederlägga några af mig yttrade åsigter 
och anförda facta !), utan blott fäster sig vid uttryck och vid 
”tonen”, hvilken han rent ut förklarar vara ”det, som på hans 
omdöme mera inverkar”, än huruvida mina uppgifter äro sanna 
och grundade. Enligt min uppfattning är väl dock ”tonen” i ett 
vetenskapligt arbete bisak, då deremot de i detsamma anförda 
observationerna, åsigterna och facta äro det hufvudsakliga — 

och det är väl hufvudsaken, som i främsta rummet bör be- 
dömas. Och är hufvudsaken god, så eger den väl sitt värde, 
äfvenom ”tonen” ej skulle vara så alldeles ”angenäm”, under det 

att, om ett motsatt förhållande eger rum, ”tonen” förgäfves 
har den mest intagande klang. 


1 Blott en enda gång försöker han, om man så vill, detta, 
vad 


men på h sätt och med hvilken framgång, skola vi längre 
fram visa. 


PREEPRSESSISIESS ERNIE SS EES RESER INSER nr FN 


"YR VESESEE VISION: PP SS EUR TEST ET FIRAS SETS IE SR SS EV REEVES OSP EP FEET prev 


TATFNSIRESPEE SITE SSE 


SYCTFESEURERPECE ERE SERESENF ISA 
< 


FISEN FET Sn 


SITTER == SSSEY TLA 


VS Sr SFSR ERE TS ATERN PES JÄRN DIR Sa Ur GA 0 SYEED 


: 
Den jemförelsevis största delen af Prof. W:s anförande an- 
går, såsom han sjelf benämner det, ”Mag. Fries” förhållande 
till Professor Nylander”. — Jag anser mig ej begå någon 
oartighet, då jag vågar framkasta den förmodan, att för fler- 
talet af Filosofiska Fakultetens ledamöter detta namn hittills 
varit obekant, hvarföre utan tvifvel mer än en kunnat fråga: 
”hvem är Professor Nylander?” Svaret lemnas af Prof. W., 
i det han förklarar honom vara ”en af de största nu lefvande 
lichenologerna, Professor i Botanik vid Universitetet i Hel- 

singfors”, ”en författare, som står så högt öfver Mag. Fries”, 
att han ”kan anses upphöjd öfver dennes såväl beröm som ta- 
del”. — Och på grund häraf anmärkes genast i början såsom ett 
af mig begånget fel, att jag mot honom tillåtit mig ”anmärk- 
ningar, att icke säga klander”, och på ett annat ställe förkla- 
rar Prof. W., att jag borde mot Prof. N. gått till väga med 
”undfallenhet”, hvarmed väl menas, att jag borde utan oppo- 
sition hafva antagit dennes yttrade satser. Allt detta vittnar 
naturligtvis om N:s upphöjda KR stor var Linné, 


-stor Berzelius, men aldrig har jag dock hört påstås, att 


niska, så till vida äro höjda öfver enhvars beröm eller tadel, 
som hvarje persons egentliga värde beror ej på andras onidö- 
men, utan på det, som han velat, tänkt och uträttat, — men 
detta hindrar dock ej, att man eger rättighet att berömande 
eller ogillande yttra sin subjektiva åsigt om andra, och i denna 
mening är väl ingen dödlig så hög, att han är ”höjd öfver 
andras beröm och tadel”. Så har utan tvifvel äfven Prof. 
W. tänkt, då han med så stort beröm talar om Prof. N. (ty 
med all aktning för Prof. W:s väl bekanta lärdom för öfrigt, 
tror jag mig ej fela, då jag anser honom i liehenologiska kun- - 
skaper vara Prof. N. betydligt underlägsen); så tänker han väl 
äfven, då han såsom en förtjenst för Doc. Zetterstedts 
AE omtalar dess ”angenäma ton”, hvarmed utan t 

I afses de ofta upprepade loforden öfver den utmärkte 


Jeger Schimper, hvilken Prof. W. vu ej vill eller vågar 


påstå inom sin vetenskapsgren intaga en mindre upphöjd stånd- 
punkt än den, han tilldelar Prof. N. inom lichenologien. 

' Jag återvänder dock till det opassande, som Prof. W. fin- 
ner deri, att jag tillåtit mig ”anmärkningar, att icke säga ta- 
del” mot ej blott Prof. N. utan i allmänhet mot ”de män, 
hvilka inom den del af botaniken, inom hvilken den ifrågava- 
rande afhandlingen faller, under sista tiden, framstått såsom de 
utmärktaste”. Enhvar, som, om ock blott obetydligt, känner 
denna gren af botaniken, vet mer än väl, att inom densamma 
nu de mest olikartade åsigter söka göra sig gällande, och detta 
gäller allra mest om de tvenne, som Prof. W. anför såsom 
exempel på ”de utmärktaste”: Massalongo och Nylander. 
Häraf följer ju tydligt, att äfven om jag slafviskt omfattat 
den enas åsigter, och sökt bevisa dessas rigtighet, så hade 
jag begått brottet att tillåta mig ”anmärkningar” mot den an- 
dre, och tvärtom. Då det nu deremot är så, att jag ej velat 
in verba jurare magistri, utan sökt genom kritisk granskning 
finna sanningen, dervid försökande, efter bästa förmåga, att 
bevisa mina åsigters rigtighet, så råkar jag ännu värre ut, t 
då förbryter jag mig mot tvenne i st. f. mot en. Korteligen, 
för att undgå denna Prof. W:s beskyllning, för opassande upp- 
förande, så finner jag ingen annan utväg hafva stått mig öp- 
pen, än den att alldeles icke skrifva något, ty hvarje arbete 
måste väl nu innehålla en kritik af föregångarnes åsigter, hvil- 
ket Prof. W. finner ”mindre lämpligt”, eller ock att vara ett 
tomt echo af någon författare, hvilkens arbete af ingen blifvit 
angripet, men detta finner jag å min sida.vara lika litet lämp- 
ligt. För öfrigt kan jag till försvar för mitt handlingssätt 
åberopa Prof. N:s ord (och att han på dem lägger största vigt, 
visar sig deraf, att de nästan ordagrannt på åtminstone tvenne 
ställen 1) i hans arbeten förekomma), sålunda lydande: ”Ani- 


h Det är neml en egendomlighet med Prof. N:s skrifter, att 
man ej sällan påträffar stycken afskrifna ur hans föregående ar- 
beten, och detta med en sådan trohet, att de uppenbaraste gram- 
matikaliska fel ej sällan medfölja från bok i bok. Jfr t. ex. 
Prodr. Lich. Gall. p. 18 och Syn. p. 118, Prodr. Lich. Gall. p- 


TR åra a ARN > Väte ir OA SAN ran a VÄN AL TE KA Rb Anp ARNE EA 


Ra a TR a Va ne NA AA RS Eee ng IG Na gtr NE 6 
ESPN YOSIKST 


FRRURNESESEEKAKNESEIRESSIISE FRIES NIIORSSNESE 
. 


RET STR RETRE DEPT ke on Lt IEEE SO AEANSEIEN TE 
FETA 


9 


madversionibus aliorum ad observationes iteratas, attentiores, 
accuratiores instigantur auctores, quod non impedit ut!) in 
omni habeantur honore utiliusque videtur, quam laudes eorum 
recantare perennes. Åtque quo eminentior sit fons, unde ori- 
tur error, eo magis interest, ut hic (decenter) animadvertatur” 
(Prodr. Lich. Gall. p. 56; Flora 1859 p. 216). — Hvilken be- 
tydelse Prof. N. tillägger ordet decenter, skall i det följande visas. 

i hafva nu sett, hvilken hög plats inom lichenologien 
Mineralogie Prof. W. tilldelar N. — men att han är en kom- 
petent domare i denna sak, torde ej vara bevisadt. Det torde 


vara skäl att höra några lichenologiska författares omdömen 


om Prof. N., och till detta ändamål behöfver man nästan 
blott uppslå hvilken under de sednare åren utkommen liche- 
nologisk skrift som helst, för att finna sådana yttranden som 
följande: 

”Es ist öbrigens bemerkenswerth, dass Hrn. Körbers 
Flechtensystem, namentlich seine neue Gattungen und Arten, 
noch bevor ersteres vollständig bekannt war, von Manchen, 
die offenbar die Principen, die den Verf. bei seiner Arbeit lei- 
teten, gar nicht haben kennen gelernt, daher auf Gerathewohl 
angegriffen und missbilligt wurden, ja dass ihm und dem Hrn. 
Prof. Massalongo von dem Hrn. Doctor Nylander sogar 
der Vorwurf gemacht wird, ihre Auffassung der Lichenen, 
nämlich in Bezug auf die Aufstellung neuer Gattungen und 
Arten, beruhe weder auf genauen Untersuchungen, noch auf 
einer aufmerksamen Beobachtung der Natur, fähre daher zu 
einer unendlichen Verwirrung. 

Nun sind wir aber der Meinung, dass Herr N., als er die- 
ses schrieb, kaum den kleinsten Theil der von Körber und 
Massalongo aufgestellten neuen Arten kennen gelernt, noch 
viel weniger aber dieselben untersucht hatte; denn wäre diess 
der Fall gewesen, so glauben wir es seinem Scharfblicke zu- 
trauen zu mössen, dass dann sein Urtheil öber die Arbeiten 
der obengenannten beiden Herrn, die grösstentheils auf jahre- 
8 et Prodr. Lich. Scand. p. 8, Prodr. Lich, Gall, p. 163 och 
Prodr. Lich. Scand. p. 257 0. s. y, 

HH Läs: quominus, 


10 


langen Beobachtungen in der Natur und auf den feissigsten 
und mihsamsten mikroskopischen Untersuchungen beruhen, ganz 
anders ausgefallen sein wiärde. Und was die von Hrn. Kör- 
ber aufgestellten neuen Gattungen betrifft, so wird Jeder, der 
sich mit denselben näher bekannt gemacht hat, die Ueber- 
zeugung gewinnen, das der ihm von Hrn. N. gemachte Vor- 
wurf, leichtsinnig bei deren Aufstellung verfahren zu sein, 
mindestens als sehr ungerecht zu bezeichnen ist. 

Fast scheint es, als ob Herr N., der in seinem neuen 
Flechtensysteme die meisten neuen Entdeckungen von Hepp, 
Körber und Massalongo gänzlich ignorirt, sowie selbst 
manche der schon längst bekannten und von allen Lichenolo- 
gen bisher als unzweifelhaft anerkannten Species als Varietä- 
ten behandelt oder ganz äbergeht, dagegen seine eigenen neuen 
Entdeckungen iberall fleissig eingeschaltet hat, allein die 
Befähigung zu besitzen glaubt, neue Arten entdecken und be- 
stimmen zu können. 

Was wiärde derselbe Ängel. weénn man die zahlreichen, 
von ihm jängst aufgestellten neuen Flechtenspecies, ohne nä- 
here Untersuchung, ja ohne sie nur gesehen zu haben, ver- 
werfen oder ignoriren und ihm die Beschuldigung, dass er bei 
deren Auffassung sowie bei seinen lichenologischen Arbeiten 
iberhaupt leichtsinnig und ohne sich die Natur selbst als 
Fihrerin zu wählen verfahren sei, so ohneweiters an den Kopf 
schleudern wärde”. (Flora 1856 p: 293): 

”Con queste parole non so se piu avventate, che inurbane 
e piene di millanteria, il sig. Nylander intende di abbattere 
tutto il mio operato, e del Dott. Körber, e sulle ceneri dei 
lavori nostri, innalzare il suo seggio di riformatore della Li- 
chenologia. 1o non mi sono mai vantato riformatore di questa 
scienza, e se allo scopo di riformare questa parte della critto- 
gamia hanno inteso tutti i miei scritti, era ben Iungi dall 
aspirare a tanta gloria. Fui condotto dal solo amore del vero, 
e per questo ho intrapresa I' analisi di tutte le specie di li- 
cheni che potei avere, per coreggere o confermare le altrui 
scoperte. Se poi il sig. Nylander trova le mie analisi gros- 
solane non mi sdegnerd con lui, perché certo non puö giudi- 


Å 
| 
| 


11 


care che come vede, confortandomi del suffragio degli stessi 
avversi al mio metodo e dei medesimi miei eritici quali p. e. 
" il Ch. Duby che trovö esatte e delicate le mie indagini, 0 de” 
celebri Fée, Montagne ed E. Fries che le trovarono delica- 
tissime ed acute. Montagne, Fée ed E. Fries sono certo in 
lichenologia cotali nomi, ai quali vorrå lo stesso sig. Nylan- 
der piegare il capo riverente. Che io poi studii le mie specie 
attentamente sulla faccia del luogo, in natura, abbastanza ap- 
arisce da” miei scritti, come apparisce dalle publicazioni del 
sig. Nylander, il contrario. Chi p. e. ardirå asserire che il 
suo N. 41 Herb. lich. Paris. sia figlio della Lecanora glauco- 
ma? Quelli solo che alla foggia del sig. Nylander studia i li- 
cheni in natura!! Quel lichene, che io ho pubblicato col nome 
di Lecan. pallida v. trachytica ed & la Patellaria Massalon- 
giana Trevis. non &, n& fu, né sara mai figlio della Lecanora 
rimosa, e non & nemmeno la Lecanora rimosa Vv. subcarnea 
di Acharius, e€ questo lo posso asserire, perche appunto non 
studio nell” erbario solo, i licheni. — Cosl chi pud asserire il 
suo N. 44 Lich. Par. varietå del suo N. 83 Arthonia prui- 
nosa? Egli solo: nessuno perö di quelli che ne Fars aRe 
I' anatomia. Ecco a che conducono le massime e leggi del 
sig. Nylander! Molti esseri a' nostri occhi sono pure ba 
sembrano fare passaggio in altri, ma a qualunque giudizio deve 
precedere I' esame microscopico, e da esso devono prender 
norma e lume i nostri occhi: e I' aspetto esterno deve piegarsi 
all” interna anatomia. Se con eguale misura e metodo giudi- 
cassero i medici dai sintomi esterni il carattere delle malattie, 
la vera loro natura, come osserva benissimo il Chiaris. Van 
der Bosch, misera umanitå! Molte altre ed importanti osser- 
vazioni potrei fare alle dottrine del Sig. Nylander, cosa che il 
tempo per ora non mi permette, ed avrei tralasciate anche 
queste poche, se I' inurbano modo col quale scrive quel si- 
gnore, non mi vi avesse costretto. Dej Svhla I' avvenire sara 
giudice chi di noi abbia colto nel segno” 
(Massal. Sched: ent. p. 112): 
”Veritas numquam latet (Seneca in Troad.) — Il chiar. 
signor Nylander, non sapendo in quale maniera abbattere il 


mio metodo lichenologico, dopo averlo in varie epoche con 
molti opuscoli attaccato piu con morsi che con ragioni, final- 


mente di fresco in un articoletto di poche righe pubblicato ' 


nel numero 37 della Flora !), dopo essersi sfogato con poca 
cortesia sopra il signore Krempelhuber, e piu contro il sig. 
Koerber seguace del mio metodo, stimo rivolgere contro a” miei 
scritti un colpo mortale, sentenziando che alla fin fine le mie 
novita non erano quali io bonariamente le ER perché 
certo Norman svedese aveami preceduto nell” arri 

Sono queste le sue parole: Quo nisu ko0d | genera , jam 
eos praegressus est D. Norman, qui tamen ab 2is (Körber, e 
Massalongo) ommnino tacetur. Genera sua haud pauca, D. 
Massalongo jam in opere D. Norman nominibus prioribus 


designata reperiat (sic.) — Da queste parole del signor Ny- 


lander sembrerebbe adunque, che molti dei miei nuovi generi 
di licheni fossero posteriori a quelli del Norman, e che io avessi 
in bello studio e maliziosamente cercato di tacere (cono- 
scendolo) il libro dello Svedese, per farmi bello delle costui 
scoperte. 

Questa taccia, anzi calunnia del sig. Nylander, non dovea 
io certo inghiottire, ne passarla sotto silenzio, perche altri- 
menti mi sarei da me stesso condannato; ma pure, sebbene 
P articolo critico uscisse nell” ottobre dell” anno teste passato, 
non potei prima d ora purgarmi da queste macchie, perche 
dovetti innanzi procacciarmi il libro che erami Ne 

(Massal. ?) Desecriz. di alc. Lich. nuovi p. 1— 


h 7 Ottobre 1856. 

?) I det följande (t. o. m. p. 14) visar Massalongo grund- 
lösheten af N:s insinuation; hvilket är så mycket lättare, som 
Massalongos hufvudverk, Re sull autonomia dei Licheni 
erostosi (207 pagg. 4:o med ab), utkom i Maj 1852 och 
Normans (d. v. UniversietsStipondiat i Christiania) Conatus 
proemissus redactionis nove generum nonnullorum lichenum (40 
pagg. 8:o med 2 tab.) på hösten samma år. Set svar af N. 
på denna Massalongos skrift har ej blifvit lemnadt. — Erinras 


må här blott, att Massalongo, såsom Prof. W. öde rigtigt 
hör 


angifver, till ”de män, hvilka inom denna del af botaniken, 
under sista tiden, framstått såsom de utmärktaste”, 


EEE FEET EEE 


13 


Med anledning af tvenne af Prof. N. i tidskriften Flora 
införda kritiker öfver Hepps Die Flechten Europas, innehålla 
N:o 25 och 27 för 1858 en antikritik, hvilkens motstycke 
inom den lichenologiska litteraturen knappast kan uppvisas, 
bestyrkande, huru ytliga och förhastade en stor mängd af N:s 
omdömen äro. För att begagna Prof. W:s uttryck, har N. 
på denna kritik ”blifvit svaret skyldig”. Att aftrycka den- 
samma i sin helhet blefve för vidlyftigt, hvarföre jag inskrän- 
mig till några få yttranden, t. ex.: 

”Einen um so beträberenden Eindruck haben daher auf 
den Ref. jene beiden Recensionen iäber diese Sammlung ge- 
macht, die sich in den Nummern 34 Jahrg. 1857 und 19 
Jahrg. 1855 dieser Zeitschrift abgedruckt finden, und Herrn 
Doctor Nylander in Paris zum Verfasser haben. Denn diese 
Recensionen scheinen einerseits darauf hinzuzielen, lediglich 
die Irrthäömer, welche nach der Meinung des Verf. in der 
Hepp'schen Sammlung enthalten sind, ans Licht zu ziehen, 
anderseits enthalten sie nicht wenige unrichtige Beurtheilungen 
der in dieser Sammlung enthaltenen Lichenen”. 

(Flora 1858 p. 403). 

”21. Biatora cinerea (Sch&er.) Neg. — Herr N. ist der 
Ansicht, dass diese Flechte sowie n. 23 Biat. atrosanguinea 
p. Hegetschweieri Hepp, n. 24 Biat. efusa Hepp, n. 25 
Biat. pezizoidea Neg., n. 26 Biat. atrogrisea Hepp, sämmt- 
lich zu B. luteola Fr. (B. rubella Rbnh., Hepp's 141) ge- 
hören. Allein die bezeichneten Flechten haben mit letzterer 
keine Aehnlichkeit, ausser in Bezug auf die Form der Sporen, 
und namentlich sind n. 21, 24 und 26 durch die Form und 
Farbe des Thallus wie der Apothecien so total von Biat. ru- 
bella verschieden, dass an eine Vereinigung mit dieser nicht 
gedacht werden kann, wenn man sich nicht dem gegrändeten 
Vorwurf der Willkär und Oberflächlichkeit aussetzen will”. 

(1. ce. p. 404). 

”62. Lecanora cenisea Ach. — Herr N. ist in einem 
grossen Irrthum gefallen, dass er diese Flechte fär gleichbedeu- 
tend mit Lecanora subfusca hält. Kein Lichenologe, der er- 
SR, BOvE AANDSORON IN RR EEG Fels- 


14 


wände iberzieht, beobachtet hat, wird ihm beistimmen , viel- 
mehr iber die Selbstständigkeit dieser Species ausser allem 
Zweifel sein. Aber aus Bichern und Sammnilungen allein kann 
man freilich die Lichenen nicht gut kennen lernen”. 


1. c. p. 405). 
”In äbrigen ist die Biat. vernalis Nyl. (Prodr. p. 107) 
ein buntes Gemisch von verschiedenen Arten; denn Herr N. 
bringt Alles zu dieser Flechte, was auch entfernt einige Aehn- 
lichkeit damit hat; das ist freilich ein beqvemes, aber kein 
Wwissenschaftliches Verfahren”. (1. v. p. 406). 
”Es geniägte ein sehr wenig geäbter Blick, um zu sehen, 
dass 'beide Flechten n. 202 und 203 nicht zusammengehören, 
und höchstens ein Anfänger in der Flechtenkunde wird beide 
för ein und dasselbe Gewächs halten”. (L c ” 
F201.: (Biab alba (Schleich.) Hepp. — Nach unseren 
vieljährigen Beobachtungen eine gute Species, und keine Va- 
vietät der hLecanora varia, noch viel weniger der Lecidea 
turgidula Fr., wie Herr N. meint; mit letzterer besteht nicht 
einmal eine entfernte Aehnlichkeit. Noch sonderbarer und un- 
begreiflicher ist, dass Herr N. die nächstfolgende, steinbewoh- 
nende Flechte n. 252 Biat. goniophila B. atrosanguinea (Hoffm.) 
Hepp — eine sehr bekannte Art — auch als eine Form der 
Lecidea turgidula bezeichnet. Wer möchte da nicht die Ge- 
duld verlieren, wenn er solche abgeschmackte Behauptungen 
liest?” (1. ce. p. 427). 
”Diese Ansicht därfte aber weder als eine Hoklige. noch 
die von Herrn N. bei n. 462 beigefäugte Bemerkung !) als eine 
höfliche zu bezeichnen sein”. (1. ce. p. 434). 
”Das Flechtensystem der HH. N&geli und Hepp .- 
möchte jedenfalls dem von Herrn N. vorgeschlagenen Systeme 
vorzuziehen sein, indem wir in der in letzterem Systeme fär 
die Krusten-Flechten getroffenen Anordnung der Gattungen, 
wie auch in der darin geschehenen ungerechtfertigten Unter- 
dröckung vieler, von den bewährtesten Lichenologen bisher als 
a ”Cl. Hepp ita pycnides cum apotheciis confundens non mi- 
errat quam si ranas pro testudinibus sumpserit”. (Nyl in 
Flora 1857 p. 543). 


: 
i 
| 
3 
- 
: 
k 
3 
2 
; 
É 


4 


15 


unzWweifelhaft selbstständig anerkannten Species eher die Ten- 
denz zu einem Räckschritt, als zu einem Fortschritt in der 
Wissenschaft zu erkennen vermögen”. (ep. 438). 
”Dass ich die vorliegende Flechte fräher fälschlich als B-. 
arceutina beschrieb, datirt aus einer Zeit, als ich noch dem 
Urtheile eines Mannes vertrauen zu därfen glaubte, der später 
leider nur mit finnischer 1) Grobheit und Unverschämtheit die 
Erfolge meiner redlichen und uneigenniätzigen Studien zu pa-. 
ralysiren bestrebt gewesen ist”. 
(Körber, Parerga Lich. p. 142). 
”Dieses Verfahren — von Herrn Nylander nicht allein 
bezäglich der in Rede stehenden, sondern auch noch bei manch 
anderer neuen Art angewendet — deutet offen auf das, gewiss 
schon von allen Lichenologen missfällig bemerkte Bestreben 
des genannten Gelehrten hin, alle von ihm nicht selbst ent- 
deckten neuen Arten möglichst zu unterdräcken, ein Verfahren, 
das die Wissenschaft gewiss nicht fördert”. 
(Krempelh., Die Lichen-Flora Hä p- 188). 
> ”Veranlasst durch die allzuscharfe Recension des Herrn Ny- 


lander contra Herrn Dr. Körber (Flora n. 3. 1860) mögen 


diese Zeilen ihren Platz finden, denn es scheint mir beinahe, 

dass mancher Vorwurf auf Herrn Nylander zuriäckfällt und 

derselbe die Lichenen auch nicht hinlänglich untersucht hat”. 
(Bayrh., Entw. der Clad. p. 23). 

Sådana äro några af de omdömen, som träffat Prof. N. 


och hans skrifter; för enhvar, som har sig den nyare licheno- 


j ka litteraturen någorlunda bekant, är det lätt att fram- 
lägga ett mångdubbelt antal af likartade yttranden. Skulle 
jag anse det tillständigt att offentliggöra alla de yttranden, 
som största delen af nutidens äldre och yngre lichenologer i 


') Det torde vara öfyerflödigt att påminna derom, att det ingar 
lunda är min afsigt att instämma i eller försvara detta (liksom ej 


att visa, det nutidens lichenologer i allmänhet ej om Prof. N. fälla 
samma dns omdömen som Prof. W., äfvensom att visa den 


ER ton, som N. mot sig 


16 


bref till mig fällt om densamme, så skulle man lätteligen 
häpna öfver all den bitterhet, hvarom dessa bära vittnesbörd !). 
Och hvad är väl orsaken till alla dessa ofördelaktiga om- 
dömen och skarpa förebråelser, som Prof. N. från så olika 
håll fått uppbära, oaktadt alla erkänna, att han genom sitt 
uppoffrande nit och ovanliga verksamhet, genom åtskilliga goda 
observationer och theorier (blandade, liksom i hvarje annat 


1 För att jäfva dessa omdömen använder N. en mycket beqväm 
method, i det han antingen förnekar eller betviflar deras rkjer 
(”ubinam gentium he sententie ita asperrime adverse infestze i 
legend&e exstant?” frågar han i Flora 1861 p. 529) eller förl ; 
Rb dem fällda af ”ett kotteri skriftställare”, som ”icke åtnjuter ve- 
nskapligt anseende” (Helsingf. Litteraturblad 1861 p. 572). Mot 
KAT yttrande anmärka vi blot , att han härvid uppträder 
på en gång såsom part och domare, — Deremot anför han (Flora 
1861 >, 530) åtskilliga utmärkta botanici, hvilka säges hylla 
hans åsigter. Häremot vill jag blott anmärka, att jag alldeles 
icke kunnat finna några omdömen om N:s skrifter af största delen 
bland dessa, att flera bland dem knappt kunna fälla något omdöme, f ” 
då de alldeles icke med mikroskopets tillhjelp studerat lafvarne, samt 
att några af dem, som N. anför, väl endast derigenom af N. erhållit 
vitsord om skicklighet och utmärkthet, emedan de på ett eller annat 
sätt anslutit sig till honom, ty det är bland lichenologerne all- 
mänt bekant, att detta är enda medlet att förvärfva hans bevå- | 
genhet. — Det skulle vara rätt intressant, om N. ville i anbkän- 
gare och motståndare till sina åsigter indela SN som genom | 
egna, fortsatta mikroskopiska undersökningar af lafvarn 


sak äro kompetenta domare (ty lika litet som en skicklig ornith d 
log nödvändigt är en utmärkt entomolog, lika litet äro alla a 3 
märkta botanister äfven sa ön domare i lichenologiska strids- = 
frågor). Han skall utan tvifrvel dervid ce , att ”det kotteri”, som 
ej hyllar hans läror, utgöres af de par jag vågar nästan sägils 
alla) dem, som i Tyskland, Schw ökas och Skandinavien 
(med REA af Finland) nu för a sig med dessa växters 
studium. Inom Frankrike tillstår jag mig blott känna tvenne ut- 
märktare skriftställare, som sysselsatt sig med den systematiska och 
deseriptiva lichenologien, Montagne och Fée, och äfven dessa 
kunna ingalunda af N. räknas till hans beundrare. Korteligen, jag 
Sö att SN REN KOTSsinga SA + 


17 


menskligt arbete, med mindre goda och felaktiga), genom vid- 
sträckt beläsenhet och mångårig erfarenhet intager en ej ovig- 
tig plats bland nutidens lichenologer? Svaret på denna fråga 
är ej svårt att finna; det är redan uttaladt i flera ofvan an- 
förda yttranden, och speciellt är det hans benägenhet att 
upphäfva sig till dictator i sin vetenskap och hans bemödan- 
den "att på hvarje upptänkligt sätt nedgöra den, som ej obe- 
tingadt vill underkasta sig hans jernspira. Det oftast använda 
medlet är ett häftigt, bittert och högljudt språk, hvarmed 
han söker öfverrösta eller nedgöra sina vetenskapliga motstån- 
dare; ett förfarande, som föga harmonierar med hans egna 
flera gånger upprepade yttrande: ”monui, decenter et equo 
animo faciendas observationes criticas nihilque esse stupidius 
quam res personales ambitiosasve scientie immiscere velle”. 
Jag tager mig friheten att här anföra några af de tillmälen, 
hvarmed han direkt eller mera indirekt sökt att tillintetgöra 
mig och mina skrifter; vi finna deribland t. ex. följande: ”sermo 


”euique sara mente predito fr ”pro pe re virium ng 
clamare tentat Magister Upsaliensis”, ”doctrina talis ad nihil 
aliud spectat quam ad tyrannidem auctoritatis arbitrarie coe- 
c&que in scientia”, ”ire nove et vox alta”, ”interpretatio 
omnino manca vel erronea”, ”eonstat nullos esse surdiores 
quam qui audire nolunt”, vannreet ma juvenilis”, ”ob- 
servationes, que precipue contumeliis vel irarum sestu vel ex- 
clamationibus vacuis constant et que ler tantum sen- 
tentiis puerilibus”, ”vanitas maxima auctoris errantis”, ”subti- 
litates van& et judicia subjectiva”, ”verba aut inania aut pro 
alia parte erroribus pregnantia”, ”impudentia qualis nonnisi in 


18 


utan svårighet kunna mångdubblas, men för att bespara både 
mig och läsaren besväret, så må detta vara nog; skulle der- 
emot någon finna behag i dessa kryddor, med hvilka Prof. 
N. gifver sina litterära anrättningar deras välbekanta pikanta 
smak, så kan han i tidskriften flora för 1861 pag. 435, 
456, 636 och 637 finna sammanställda förråder af andra 
dylika, som hvarken till qvantiteten eller intensiteten äro de 
nu anförda underlägsna. — Lyckligtvis befinner jag mig i godt 
sällskap, ty ehuruväl ”superbus Magister Upsaliensis” oftast 
och häftigast blifvit utsatt för ett dylikt bombardement, så 
vittna dock hans skrifter derom, att likartade vapen ej heller 
försmåtts mot Montagne, E. Fries, Massalongo, Hepp, 
Körber, Krempelhuber m. fl. — Det är ett sådant för= 
faringssätt, hvarmed Prof. N. de facto ansett sig böra fint å 
klara betydelsen af ordet ”decenter” på 

Å 


Jag har måhända i det föregående varit alltför utförlig, 
men jag har ansett det vara nödvändigt att visa, att ej alla 
lichenologer tilldela Prof. N. ett så stort anseende om Prof. 
W., hvilken — enligt hvad jag trott mig finna — anser sig —— 
kunna nedgöra min disputation blott och bart genom åbero- 
pande af Prof. N:s namn och auktoritet. Jag har äfven trott 
dessa förutskickade anmärkningar ej vara utan en viss vigt 
vid bedömandet af de beskyllningar, som Prof. W. mot min 
afhandling framkastat, beskyllningar för opassande skrifsätt == 
mot Prof: N., för ”advokatoriska förvrängningar” af Prof. N:s — 
yttranden, för falskeligt förtigande af Prof. N:s observationer 
och slutligen rent af för ”plagiat” från samme Prof. N. i | 

j 
; 


> Hvad först det opassande skrifsättet, ”hätskheten:i tonen” f | 
0.8. Vv., beträffar, så torde det -— om eller till den: grad det 
förefinnes — i det redan anförda finna sin förklaring och, åt= 
minstone till någon del, sin ursägt. Att det dock ej torde 
vara af en så graverande beskaffenhet, som Prof. W. antager, 
kan inses af en granskning af de exempel härpå, som ur min 
disputation framletats, ty utan tvifvel har Prof. W. utvalt 
dem; som tydligast och klarast skulle bevisa RN af-hanb 
ide. . Och dessa äro följande fyra: | ; 


MIRA 


2 SR 


19 


”Mag. Fries, utgående från en mera artificiell syn- 
punkt vid bestämmandet af genera, tadlar pag. 42 Prof. N. 
för ett motsatt förfarande och detta i ordalag, som en förfat- 
tare ej bör tillåta sig mot en annan, i det han säger: ”Erra- 
tum (Nylandri) in eo querendum est, quod tres dividendi 
rationes una vice vult adhibere, quod vetat logices preceptum, 
ad unum modo idemque principium unamquamque jubens di- 
visionem esse referendam”.” — Häremot är mycket att an- 
märka. Först måste jag påpeka, att prof. W. här gör sig 
skyldig till samma fel, som han på ett annat ställe tillvitar 
mig, i det han tillägger mina ord en annan betydelse, än den, 
i hvilken de blifvit använda och ”skapar sig således sjelf en 
anfallspunkt, till hvilken jag på intet sätt gifvit anledning”. 
Enhvar, som -genomläser det klandrade stället, finner neml. 
lätt, att der ingalunda talas om ”synpunkt för bestämmandet 
af genera”, utan tvärtom om redan bestämda generas anordning 
till ett system, och att det är Prof. N:s åsigter i detta sed- 
nare afseende, som på det anförda stället ”klandras” eller 
granskas. — Vidare måste jag protestera mot påståendet, att 
jag Tutgår: från en mera artificiell synpunkt vid bestämmandet 
af genera”, under det att Prof. N:s förfaringssätt härvid är 
”motsatt”, och får till enhvar sakkunnig hemställa, huruvida 
ej t. ex. sådana satser, som af N. i Syn. p. 118, Prodr. Lich. 
Gall. p. 18 etc. framställas, vittna om en fullt artificiell syn- 
punkt, hvarom äfven de af honom bildade eller antagna ge- 
nera JNNeuropogon, Chlorea, Platysma, Ricasolia , Amphiloma, 
Placodium , Squamaria, Glypholecia , Peltula , Gyrothecium m. 
fl. bära tydligt vittnesbörd. — Och Jen slutligen sjelfva det 
klandrade uttrycket beträffar, så medgifver jag villigt, att det 
är stötande, såvida det bevisas, att det är falskt, ty på san- 
ningen eller grundlösheten deraf beror det passande eller otill- 
RER Oeh för att bevisa dess falskhet, återstår att 
» att santingen Prof.” MN: ej ”tres dividendi rationes una 
vice SER adhibere” (och detta bestyrkes af hans egna ord), 
eller att logikens lagar ej förbjuda ett dylikt förfaringssätt, 
eller ock att man vid en systematisk uppställning ej behöfver 
bekymra sig om logik. Jag vågar förmoda, att alla dessa tre 
alternativer äro lika svåra att bevisa. 


20 

2. På ett ställe har jag användt ordet hallueinatio,' och 
detta anser Prof. W. vara till den grad opassande och stö- 
tande, att han tror dess blotta anförande jemte ett utrops- 
tecken vara tillräckligt att nedgöra mig. Huruvida latinska 
auktorer tillägga det en så förfärlig betydelse, vågar jag dock 
betvifla. Man behöfver ej gå längre än till Håkan Sjögrens 
välbekanta skol-lexicon för att finna under hallucinor bety- 
delserna: ”fara vill, fela, irra sig, säga orätt” och under hal- 
lueinatio: ”förseelse, misstag, irring” (och andra betydelser fin- 
nas ej anförda); Cicero begagnar äfven detta uttryck om filo- 
sofer, hvilkas läror han ej gillar, ja t. 0. m. om sina egna 


skrifter. Mitt fel består således deruti, att jag i en latinsk 


afhandling begagnat ett latinskt ord i den betydelse, hvari deti 
latinska språket förekommer; Prof. W. har utan tvifvel tillagt 
det den betydelse af sjuklig sinnesförvirring, som det i medi- 


cinska terminologien sednare erhållit, men härtill finnes väl 


intet tvingande skäl, då hvarken jag sjelf är läkare, ej Mölle 
min disputation af medicinskt innehåll. 
3. ”Efter en sålunda genomförd kritik”, fortfar Prof. W3 


”säger Mag. Fries mot slutet af densamma: ”totam Nyland - 


dri pyramidem systematicam ad irritum cadere num quem fu- = 


git?” , ord, innebärande ett hån, som synes mig mindre pas- 


sande”. — I förbigående vill jag blott först anmärka det egen- 


domliga deri, att Prof. W., med, tystnad förbigående alla de - 


faeta och andra bevis, som jag anfört, och sedan han blott 
framdragit tvenne enligt hans åsigt mindre ”modesta ordalag”, 
kan säga: ”efter en sålunda genomförd kritik”. — Hvad sjelfva 


det anförda yttrandet beträffar, så är det väl i ordet ” Pyra- 


midem”, som Prof. W. spårat ett gäckeri, men, utom af flera 


andra grunder, torde detta bildlika talesätt ganska väl låta | 
försvara sig, då det ligger helt nära till hands att under bilden 


af en pyramid uppfatta Prof. N:s systematiska uppställning; 


enligt hvilken två serier sammanträffa i en högsta punkt, der 
ktas — : 


de förenas o. s. v. Mot att Öka. PNErA DER ORSEE VoRre 
såsom ”ett hån”, Sn jag derföre protasligt 1), 


MR MER dere "mb skall beteckna. eb sådaot yttrande, 


å 
i 
;d 


SR r 


21 


4; Hvad den af Nyl lemnade beskrifningen af fruktens 
byggnad hos slägtet Belonia beträffar, har jag yttrat, att den är 
”prorsus falsa et sane paradoxa”, och att så är förhållandet, 
är för hvarje sakkunnig person lätt att inse. ”Efter ett citat 
för att bestyrka detta”, säger Prof. W. (och han hade gerna 
kunnat säga: ”som till fullo bestyrker detta”), ”vidfogas icke 
mindre än tre utropstecken” — och det är väl dessa !), som er- 
mosse namn, heder och värdighet af ”ett nytt utfall”. Jag 

måste bekänna, att jag härvid står svarslös, ty jag har, be- 
klagligtvis, aldrig funnit någon regel, som bestämmer, huru 
många usa man eger rättighet att använda utan att 
anses ”öfvermodig” 

Jag öfvergår nu till den andra, vida mer graverande be- 
skyllningen, den för ”förvrängning” af Prof. N:s ord, hvarpå 
följande exempel ?) anföres, såsom till fullo bevisande: ”I sin 
Prodr. Lichenogr. Gallie et Algerie, p. 4, säger Prof. Ny- 
länder: ”Meta idealis systematis cujusvis veri esse debeat, 
ut id necessitatem suam in se habeat, ut aliter esse nequeat”. 
Med förtigande af att detta uttryck gäller ett systems meta 
idealis hänför Mag. Fries de med citationstecken försedda 
orden ”necessitatem suam in se habeat, ut aliter esse nequeat 
i sin afhandling pag. 41 till det af Prof. N. uppställda syste- 
met och skapar sig sjelf en anfallspunkt mot honom, till hvil- 
ken han på intet sätt gifvit anledning. Försigtigtvis citerar 
icke Mag. Fries det ställe i Prof. N:s skrifter, der dessa ord 
i en helt annan mening finnas än den, i hvilken Mag. Fries 


som det, att ”Mag. Fries” öfvertygelse om ohållbarheten af Prof. 
Nylanders system, om han eger en sådan, tyckes mig hafva af en 
ung författare kunnat och bort uttryckas i mer modesta ordalag” 
— öfverlemnar jag åt den att afgöra, som visat sig ega en så 
stor förmåga att belägga andras yttranden med mer eller mindre 
passande epitheter. 

1) Som Prof. N. äfven fäst sig vid dessa utropstecken, åter- 
kommer jag framdeles till samma sak. 

2) På ett annat ställe talas om ”de många, såsom mig synes, 
obefogade och till en del advokatoriska utfall, hvilka Mag. Fries 


tillåtit sig”. Beklagligtvis finnes icke något annat än det här an- 
förda angifv 


et, hvadan ytterligare svar å min sida är omöjligt. 


användt dem. Detta sätt att gå till väga mot en person, mot 
hvilken man uppträder eriticerande, kan jag ej annat än på 
det högsta ogilla”. 

Det är verkligen egendomligt att se, huru Prof. W. fäller 
sin egen dom; alldeles detsamma, som han tillvitar mig, kan 
neml. med ännu större skäl lämpas på hans eget, här anförda 
yttrande. Prof. W. har i det föregående ordagrannt afskrifvit 
början af den ifrågavarande meningen, utan att han deruti 
finner något anstötligt, men afbryter sig sjelf, af mig obekant 
orsak, helt tvärt, just då han kommer till de för honom an- 
stötliga orden. Det må tillåtas mig att här komplettera me- 
ningen: ”tum . ..,tum quia videtur hoc systema sibi deposcere, 
ut solum verum censeatur atque ”necessitatem suam in se ha- 
beat, ut aliter esse nequeat”, quum de aliis systematibus predi- 


catur: ”elles reposent toutes sur des principes artificiels et ar- 


bitraires”.” — Det är just detta (af mig här kursiverade) vi- 
detur, som Prof. W. förbisett (ty jag vill ej tillåta mig att 


beteckna detta med orden ”förtiga” eller ”försigtigtvis ej ci- 


tera”), och derigenom har han kommit att ”skapa sig sjelf en 


anfallspunkt” mot mig; detta enda ord borttager emellertid 
hela ”förvrängningen” och allt det förhatliga, som Prof. W.. 


trott sig i mina ord finna. Jag har blott sagt, att Prof. N. 


tyckes anse, att hans system är det enda rigtiga och att det i; 


uppnått meta idealis för hvarje system. Och frågas, på hvil- 


ken grund jag kan framträda med en sådan förmodan (ej på 
stående), så hemställer jag till enhvar, huruvida den ej är be- 


fogad om en författare, som t. ex. yttrar om andra systemer: 


”Il suffit de remarquer qwelles reposent toutes sur des prin- 
cipes artificiels et arbitraires, et qwelles manquent d'une base 


anatomique puissée dans F'étude attentive de tous les appareils - 


organiques; quelques-uns des auteurs cités se sont attachés 3 
de préférence aux formes du thalle, dautres å celle des fruits, 


dautres encore å celle des spores. Dans le systeme que nous 
avons adopté, toutes les parties des Lichens ont été egaleme 
prises en consideration” (Syn. p. 59); som på ett annat ställe 
säger: ”Methodo peculiari, cui nos addiximus, arbitrium alia- 
rum evitare studiumque organorum simul omnium applicare, 


GAR FÖRE ERE 


23 


nec singula 'tantum respicere, conati sumus, progressus ita 
scienti& recentissimos in usum disciplin&e systematicer verten- 
tes” (Calie. p. 2); som på ett tredje yttrar: ”Cognitio horum 
vegetabilium 'accuratior hodie apud botanicos valde est rara, 
quod "a defectu librorum bonorum et ab opinione prejudicata 
multum - pendet difficultatum 'lichenographie. Revera autem, 
ut jam diximus, 'ea disciplina non magis difficultatibus est 
obnoxia quam plurime alie, immo satis facilem illam crede- 
remus, si rite percipiatur; quam sententiam libellus hicce pro- 
bare : studebit” (Prodr. Lich. Gall. p. 15); som på ett fjerde 
helt nyligen förklarat: ”Nec magis est mirum, scholam con- 
fusionibus maximis laborantem arbitrium declarare, me in li- 
chenibus concipiendis &qualem habere respectum omnibus eo- 
rum ' vegetabilium partibus et rem minime arbitrariam censere, 
si uni parti pondus summum tribuitur (sicut fit in schola Mas- 
salongiana) 1). -Characteres, differentias expono, ubi prodeunt, 
quales sunt, studio ommni (quantum valeo) occupatus, ut nihil 
pretervideatur, nihil negligatur, atque ut evadat Lichenogra- 
phia imago fida naturalisque cognitionis classis Lichenum, 


non  solum 'superficialis, sed etiam internam exprimens fabri- 


cam”  (Sällsk. pr. F. et Fl. Fenn. Not. VI. p. 204). Denna 

samling af N:s smickrande omdömen om sina egna skrifter 2) 
skulle kunna förökas med ett ej obetydligt antal andra, såsom 
t. ex. ”confusiones dein Nylander studiis suis haud parum 
extricavit , affinitates et distinctiones veras notis analyticis de- 
monstrans”, ”dispositioni (systematic&e) loco arbitrii normam et 


basin 'anatomicam dederim”, ”neque egeam serio me defendere 
contra sententiam que vellet, ut irrita essent studia mea, si 


cum aliorum 'comparantur” 0. s. v. Den, som önskar läsa 
flera dylika naiva utgjutelser, finner ett litet florilegium deraf 
i Flora 1861 p. 636. 

Efter den nu granskade beskyllningen för ”förvrängning” 
framkastar Prof. W. en annan, bestående deri att ”icke nog 


1 Detta är en af N. ofta upprepad beskyllning mot Massa- 
longo och hans skola, hvilken det blott återstår att bevisa. Detta 
torde deremot blifva betydligt svårare. 

?) Samtidigt yttras dock: ”Sane nihil mihi saltem magis tzedio- 
sum quam de me loqui” (L c. p.- 198). 


24 


med att Mag. Fries sökt genom allehanda medel nedsätta 


Prof. Nylanders förtjenster, har han dessutom genom för- 
tigande af sådana af annan person redan erkända, sökt åstad- 
komma detsamma”. Detta skall bevisas derigenom, att jag 
blott citerar Tulasne, hvilken hos en stor mängd Spherie och 
andra svampar funnit samma förhållande ega rum, som Nyk 
förut blott hos tvenne arter. 
som Prof. N. redan förut mot mig framställt såväl i ”Flora” 
som i Sällsk. pro F. et FL Fenn. Notiser, hvarföre jag blott 
hänvisar till mitt svar härpå i Flora 1861 p. 434. — Här vill 
jag blott tillägga, att ”förtjensten” af denna N:s ”upptäckt” 
väl ej kan anses synnerligen stor, då H. von Mohl redan 
förut hos en annan svamp observerat detsamma och då detta 
förhållande ingalunda tillhör sällsyntheterna, samt att ”förti- 
gande” till förminskande at Prof. N:s ”ära” så mycket min- 
dre här 


anses varit afsedt, som Prof. N. på samma sida 


'är tvenne gånger af mig anförd för likartade observationer. 


Jag öfvergår nu till den sista och svåraste beskyllningen, 


den för ”plagiat”, lika oväntad, som lätt att vederlägga. Dels 


utan att direkt uttala detta ord, dels med dess öppna använ- 


dande, har Prof. W. ansett sig ega befogenhet att mot mig 


framställa en dylik insinuation; bevisen derför skola vi nu taga 


i närmare skärskådande. 

Redan i början erhåller jag det vitsordet, att jag, ”såsom 
en uppmärksam läsning af Mag. Fries” disputation visar, icke 
försmått att begagna mig af mina föregångares arbeten”. Obe- 
begripligt synes mig det i sanning vara, såväl huru jag skulle 


kunnat undgå att begagna de föregångares arbeten, öfver hvil- 
kas slägtbegränsningar mitt arbete borde blifva en kritisk öf 
versigt , som ock huru detta kan, då frågan gäller mig, an- 
föres såsom minst sagdt ett fel, af samme person, som nyss förut 


såsom en förtjenst för min medsökandes afhandling anfört så- 
väl en i densamma förekommande ”historik öfver den bryolo- 
giska litteraturen, såvidt den angår dessa (Grimmiec), hvils 


Detta är samma anmärkning, 


sla rn AEA 


bönen ITNE RN 


ken historik synes mig (W.) vara noggrann och fullständig”, 
som att ”han för anordningen följt den nuvarande hufvudför- 


fattaren inom Bryologien, i stället för att försöka någon ny 


a 
systematisk uppställning af arterna”; i dessa båda yttranden 
ligger väl en ganska tydlig uppgift, att äfven min nämnde med- 
sökande ”begagnat sig af sina föregångares skrifter” 

Hvarje sak kan, såsom bekant, ses från tvenne sidor, och 
det, som för min medsökande är förtjenst, stämplas af Prof. 
W. hos mig såsom ett stort fel. Han sekunderas häruti tro- 
get af Prof. N., som förklarar: ”Cuique in re lichenologica 
perito . . . . manifestum erit, auctorem . . .. ex auctoribus 
haurire quod affert, meis hic sedulo utens scriptis”. Emeller- 
tid letar man förgäfves hos begge efter något bevis för att jag 
från någon annan än Prof. N. skulle hafva oärligt tillegnat mig 
deras uppgifter. I detta afseende försökes ej ens ett bevis; 
att jag deremot prålar med från N. falskeligen lånta 
söker Prof. W. genom följande trenne påståenden bestyrkas 

1. ”Det hufvudsakliga”, säger Prof. W., ”som om liche- 
nernas och svamparnas skillnad sins emellan säges af Mag. 
Fries, återfinnes i Prof. Nylanders Synopsis omntum l- 
chenum hucusque cognitorum pag. 2—6, och den resumé af de 
skiljande karaktererna, som Prof. Nylander anf. st. p. 6 
gifver, har äfven af Mag. Fries blifvit hufvudsakligen lagd 
till grund för uppställningen af de momenter, hvilka han anför 
vid redogörandet för skilnaden mellan nämnda växtgrupper”. 

Nu är emellertid verkliga förhållandet helt enkelt det, som 
äfven vid en blott flyktig genomläsning af min disputation 
borde hafva fallit granskaren i ögonen, att visserligen såväl 
Nylander som jag behandlat samma ämne, men att min be- 
handling af detsamma hufvudsakligen och i de flesta fall går 
ut på att vederlägga Prof. N:s yttrade åsigter. Det resultat, 
till hvilket jag vid granskningen af de sex olika ”momenterna” 


, 


kommer, är intet annat än det, att jag, angående fyra, hvilka 


tillika vidlyftigast afhandlas, kommer till diametralt motsatta 
åsigter mot dem Prof. N. hyllar. — Men detta är — besyn- 
nerligt nog! — ett bevis för det att ”det hufvudsakliga”, som 
jag härom anför, ”återfinnes” i Prof. N:s arbete, hvarur jag 
”tillgodogjort” mig detsamma. Vore beskyllningen ej så gra- 


" verande och ärekränkande, skulle den utan tvifvel hafva samma 


verkan, som det löjliga alltid åstadkommer, 


26 | 


krävs: För:sidorna 25-367: förfan sPröfss Wi, har 


Mag. 
Fries haft ett godt stöd i Prof. Nylanders arbete sid..T - 


—49”. — Må det tillåtas mig att fråga: hvarföre mera i Prof. 
N:s arbete än i andra lichenologers, hvilka jag, såsom jag 
hoppas det af hela disputationen framgår, visat mig hafva stu- 


derat, ofta åberopat och kritiskt granskat? Om jag dervid 


hade åsidosatt Prof. N., skulle Prof. W. säkerligen ej försum- 
mat att mot mig rikta en förebråelse derför, att jag betraktat 
nämnde förf. såsom en ”obetydlighet” inom vetenskapen; att 
jag deremot begagnat äfven Prof. N:s skrifter, ofta med 


allvarlig kritik, blir nu åter en anledning att mot mig fram- 


kasta vrånga beskyllningar. Hvad som i min afhandling Pp. 
25—36 granskas, neml. värdet af de kännetecken, som från 
lafvarnes olika delar kunna hemtas för grundläggandet af ge- 
nera, har visserligen, om man så vill !), blifvit af Prof. N. 
på anf. st. behandladt, liksom äfven af åtskilliga andra liche- 
nologer, men det återstår för den, som framkastat ofvan an- 
förda beskyllning, att bevisa, att den af mig gjorda framställ- 


ningen icke är min egen, icke ett resultat af egna studier och 


undersökningar, utan ett lån från andra. Hvad det särskilda 


”stöd” beträffar, som jag dervid lärer haft af Prof. N., är det - 
nog att anmärka (och enhvar kan lätt öfvertyga sig om an- 


i 


af Prof. N. omfattas. Detta gäller isynnerhet om de tvenne - 


märkningens giltighet), att de resultater, till hvilka jag äfven 
i detta afseende kommit, ej sällan äro motsatta dem, hvilka 


delar (spore pag. 30—34 och spermogonia pag. 34—36), hvilka 
utförligast behandlas. Och härmed förmodar jag äfven, att 
enhvar inser, att stödet för denna Prof. W:s insinuation ramlar: 

3. Jag kommer nu till det, som väl skall utgöra sjelfva 


kärn-punokten i Prof. W:s anförande och som till den kom- - 
plettaste evidens skall » att jag gjort mig skyldig 


bestyrka 
till ett SSR plagiat från den af mig på ett lömskt 


och föraktligt sätt anfallne Nylander. Detta skall bevisas 


3) Egentligen behandlar Prof. N. lafvarnes olika delar a och 


st. från morphologisk och anatomisk synpukt, och ej meg 4 
på deras vigt för genus-begränsningen, 


27 


deraf, att a) i både N:s Synopsis och min disputation tvenne 
af H. von Mohl och H. Hoffmann gjorda observationer 
(ehuru ej med fullkomligt samma ord) i samma ordning finnas 
anförda, och att b) i den ena af dessa samma tryck- eller 
skrif-tel (Peziza vesicularis i st. f. P. vesiculosa) förefinnes. 

Det förra finner lätt sin förklaring i den enkla omständig- 
heten, att sedan de vigtigaste och mest omfattande observa- 
tionerna af Tulasne rörande ifrågavarande ämne blifvit an- 

» de öfriga, rörande blott enstaka arter, af v. Mohl, 
Hoffmann, Currey och Schacht (de tvenne sistnämnda 
ej af Prof. N. åberopade), i kronologisk ordning citeras... Man 
måste verkligen hafva föresatt sig att öfverallt finna bevis för 

”plagiat” för att i denna omständighet finna ett sådant. Och om 

Prof. W. ej vill tro min försäkran, att jag sjelf rådfrågat de 
af mig citerade ställena i Bot. Zeitung, så torde han kunna 
öfvertygas derom af Upsala Bibliotheks Utlånings-journal för 
är 1860. 

Hvad åter den andra KR RNE beträffar, så är den 
lika lätt förklarad, ty att jag sjelf anlitat den af mig åbero- 
pade källan och ej, såsom Prof. W. påstår, på god tro och 
utan citation afskrifvit N:s Synopsis p. 4, bevisas mer än till- 
räckligt af mina egna ord i disputationen p. 4, om dessa stäl- 
len med hvarandra jemföras. Det förra lyder neml., såsom 
Prof. W. rigtigt och fullständigt anfört: ”Enfin M. Herm. 
Hoffmann a vu dans le Peziza vesicularis ”la partie supé- 
rieure des theques” prendre une couleur d'un bleu vif dans la 
méme circonstance (Bot. Zeit. 1856 p.' 158)”; det sednare 
deremot: ”Cel. Herm. Hoffmann, (Bot. Zeit. 1856 p. 157 
—8) commemoravit se observasse apices ascorum Pezizeée ve- 
sicularis colorem lete coeruleum obtinere, ”eundem omnino ac 
apud varios Lichenes v. c. Hagentiam ciliarem” —”, hvilka sed- 
nare inom citationstecken af mig anförda ord. Prot. WW. — på 
samma sätt, som jag redan ofvan en gång i ett annat fall 
visat vara händelsen — förbisett och ej anfört, oaktadt (jag 
vill ej säga: emedan) de komplett vederlägga hans påstående. 
Ty hvarifrån äro väl dessa ord hemtade? Ingalunda från Prof. 
N:s arbete, der de ej finnas, utan just från den af Prof. W. 


och mig åberopade Hoffmann; de vittna således tydligen om 


den källa, hvarifrån jag vid sammanställningen af dessa facta 


tagit mina uppgifter och hvilken källa jag samvetsgrannt ci- 
terat !). — Att jag eger samma skrif-fel som Nylander, 
bevisar således ingenting; måhända (jag vill ej bestämdt för- 
neka det) härleder det sig från en reminiscens af ifrågavarande 
ställe i inledningen till N:s Synopsis, lätt förklarlig genom de 
många gånger jag genomstuderat densamma, men lika möjligt 
är det äfven, att det uppstått derigenom, att namnet vesicu- 
laris onekligen är mera korrekt än vesiculosa, ty den ifråga- 
varande svamper, hvilken jag sjelf många gånger samlat och 
äfven mikroskopiskt undersökt, liknar en blåsa och är inga- 
lunda full af blåsor ?). — Vare härmed huru som helst — 


hade Prof. W. fästat uppmärksamheten vid de ställen i Bot. 


Zeitung, Nylanders Synopsis och min disputation, hvilka 
han sjelf citerar, skulle han undgått detta bevis på förhastadt 
omdöme och ej utan skäl mot mig hafva slungat en ärekrän- 
kande beskyllning; han tyckes mig hafva, äfven mot en ”ung 
författare”, kunnat och bort uttrycka sig i mindre sårande 
ordalag. 


skyllningen, att jag ”med denne (Nyl) befunnit mig i 


sing i hvilken han (jag) efter flera vexlade svar och gensvar, 


Is i tidskriften Botaniska Notiser, dels i tidskriften Flora, 


vi skyldig det sista svaret”. Sannt är visserligen, att 
Prof. N. var den, som sist yttrade sig, men enhvar, som ta- 


Vä Redan i vår olika len af samma källa kunde Prof. W.-. 


funnit ett, om ock ringa, bevis för att jag verkligen sjelf begag- 
ensamma. 


nat di 


2) Då Prof. N. på mer än ett ställe visat sig hylla denna - 
läm 


sen, att mindre namn böra mot andra, mera pliga, 
utbytas, och då ett godt tillfälle härtill onekligen härvid erbjuder 


sig, så torde det ej kunna anses opassande att fråga Prof. Ne ”å 


NR han i sitt anförande kunnat försäkra, att Prof. N. ”genom 
niss-skrifning” am ej med fullt uppsåt har användt BINER 


Ännu ett par ord om mitt s. k. ”förhållande” till Prof. N.! id 
Prof. W. framkastar redan i början af sitt anförande den a å 


STERNER 


SE 


29 


git. kännedom om de vexlade skrifterna, kan afgöra, huruvida 
detta kan anses liktydigt med att jag ”blifvit skyldig det sista 
svaret” i den bemärkelse, som detta uttryck vanligen tages; 
han vet äfven, att Prof. N. var den, som hade sista ordet 
derigenom, att jag (Flora 1858 n. 32), efter besvarande af 
alla hans anmärkningar, med anledning af hätskheten och per- 
sonligheten i hans angrepp förklarade mig ej vidare vilja in- 
låta mig i skriftvexling med honom. Att jag nu ansett mig 
nödsakad att frångå denna föresats, härleder sig från råd af 
flera personer, hvilkas omdöme jag sätter högre än mitt eget. 
— Det torde emellertid böra påpekas, att då Prof. W. för- 
klarat, ”att Mag. Fries måhända med minne af en förgån- 
gen vetenskaplig strid sökt sak med Prof. Nylander”, så 
erkänner han sjelf, om jag ej misstager mig, att jag ingalunda 
fruktar att ”blifva svaret skyldig”. 

Vidare yttrar Prof. W. på mer än ett ställe, ”att Mag. 
Fries icke sätter Prof. Nylander så lågt, som han vill låta 
påskina”, att ”Mag. Fries synes mig, om ock indirecte, hafva 
medgifvit dess Olet; braendereka systemets) vigt och betydelse 
inom vetenskapen s. Vv. Det torde måhända vara öfver- 
flödigt att påminna Bo jag ingalunda, såsom Prof. W. vill 
framställa saken, förnekat Prof. N:s förtjenster och att äfven 
han spelat och spelar en ej origtig rol inom lichenologiens ut- 
vecklings-historia. Flera af hans observationer kan jag ej an- 
nat än gilla, och min disputation visar på mer än ett ställe, 

jag med beröm anför hans observationer, dels att jag, 
fullt förlitande mig på rigtigheten af desamma, deraf dragit 
konklusioner och begagnat dem vid genus- diagnoserna, dervid 
alltid samvetsgrannt angifvande källan. Detta hindrar dock 
ej, att han kan hafva begått fel, och en del deraf (ty jag 
skulle ännu kunna anföra åtminstone lika många) har jag un- 

t närmare granskning, emedan de stodo i samman- 
hang med mitt föresatta ämne, på samma sätt, som förhål- 
landet varit med åtskilliga andra författares åsigter och upp- 
gifter. I ett arbete af så kritisk syftning, som min disputa- 
tion, och skrifvet under en tid, då de mest olikartade menin- 
gar kämpa mot hvarandra, är det ej möjligt att undgå att 


30 


göra anmärkningar mot den enes eller andres åsigter. Att Prof; 
N: måhända mer än andra författare varit i min disputation 
föremål för dylika anmärkningar, kan af hvarje lichenolog lätt - 
förklaras. Han är neml. ej blott den mest produktive bland 
Hatkdvn lichenologer, utan hans åsigter äro äfven de från det 
na föreställnings-sättet mest afvikande. Det är derföre 
jag varit något utförligare i granskningen af hans system, och | 
det så mycket heldre, som en vidlyftigare sådan hittills ej 
blifvit lemnad. Huruvida den är sann eller ej, skola andra 
afgöra, ty vi äro båda jäfviga; det torde emellertid ej vara 3 
mig förmenadt att, såsom en motsats till de ofördelaktiga om- 
dömena af Professorerna N. & W-., få fästa uppmärksamheten - 
på följande tvenne yttranden 1) i tidskriften Flora för förflutna 
året: ”Der ibrige Theil dieses Abschnittes ist grösstentheils 
einer Beurtheilung der von Massalongo und Nylander - 
SR Flechtensysteme gewidmet, und wird insbeson- i 
etztere einer sehr eingehenden Kritik unterzogen, 
en die 'Unstichhaltigkeit dieses Systems in iberzeugender 
Weise nachgewiesen, wobei der Verfasser mit Recht die In= - 
consequenz der 'Methode, die demselben zu Grunde liegt, her- 
vorhebt, indem bald der ”Thallus, bald die Apothecien, bald Fd 
die Spermatien zur Begrenzung der Tribus etc. auf ganz will- 
kärliche Weise in diesem Systeme beniätzt werden” grn 118) I 
— och: ”Es scheint uns der Verfasser bei dessen Aufstellung 
mit Gläck einen Mittelweg zwischen den jetzt in der syste- 
matischen  Lichenologie herrschenden Extremen eingeschlagen 
zu haben, dem zu öd sich ohne Zweifel Viele bereit finden — 
werden”  (p. 252). SE 
Och öbölligetv har Prof. W. sökt föröka det, enl. hans upp = 
pas RNA i mitt uppförande genom att på ett pr | 


!y Prof. 'N., som eger PorMakgan att tilldela sina vetenskapligt. 


omdömen allt värde blott derigenom, att han kallar deras a 
”panegyrista Friesianus”. Bland de: många hederstitlar, som jag | 
af honom erhållit, vill jag här blott anföra en af den 

den af ”Hercules novus”, under det att Massalongo och Kör: 
ber få åtnöja sig med att heta helt simpelt och enkelt se 


å 


ställen framhålla, att jag mot Prof. N. uppträdt ”på ett fält, 
disputations-litteraturen vid Upsala Universitet, der denne icke 
är i tillfälle att försvara sig”, hvilket Prof: W. ”ej kan annat 
än » beklaga”. — Att angripa en värnlös är alltid föraktligt, 
men detta kan ej här ega sin tillämpning, ty disputations= 
litteraturen är ingalunda något inom Upsala område inneslutet, 
utan SEE sig snart äfven utom detsamma. Jag för min 
del måste bekänna, att jag vid författandet af min disputa- 
tion afsåg, att densamma skulle sprida sig äfven till utlan- 
dets botanister och af dem erhålla sin dom, och 'att jag i 
detta afseende ej misstagit mig, visar sig deraf, att jag redan 
sett den citerad och omnämnd: i tyska, franska, schweitziska 
och italienska skrifter. Och inför denna domstol; Europas 
botanister, står det Prof. N. lika fritt som mig att försvara 
sina läror mot de gjorda inkasten, och att han äfven är af 
denna öfvertygelse vittnar den kritik, som han: öfver min 
disputation i Flora meddelat. — Enligt de åsigter, som Prof. 
W. hyllar, "måste det anses opassande att i en akademisk dis- 
putation behandla en till universitetet ej börende eller en af- 
liden persons skrifter, alldenstund denne ”ej är i tillfälle att 
försvara sig”; en kritik af t. ex. Schellings eller Hegels 
läror måste derföre alltid på nämnda plats anses ”mindre lämp- 
lig” eller t. o. m. ”beklagas”, och likartadt blir förhållandet 
med hvarje vetenskaplig kritik. — Huru för öfrigt ”Mag. Fries 
i ett berömande omdöme om hans disputation, uttaladt af den 
Filosofiska Fakulteten härstädes, kan sökå ett stöd mot denne 
sin motståndare” (Pro rof. N.), kan jag ej fatta. Prof. W. vet 
mer än vel, att någon blind auktoritets-tro inom naturveten- 
skaperna ej finnes, utan att det enda gällande är bevis, grun- 
dade på rigtiga observationer och på rigtig tolkning af de- 
samma. Det berömande omdöme, som jag af Fakulteten er- 
hållit och för hvilket jag är högst tacksam, kan derföre lika 
litet för mig vara ett vapen mot Prof. N., som Prof. W:s 
smickrande utlåtanden kunna tjena Prof. N. till ett bevis på 
felaktigheten af min kritik af hans system och öfriga åsigter. 

Sedan jag nu genomgått och, såsom jag hoppas, till fullo 


bevisat haltlösheten af Prof. W:s beskyllningar mot mitt ”för- 


hållande” till Prof. N., torde det tillåtas mig att tillbakavisa 
en dylik beskyllning rörande mina yttranden om Prof. Mas- 
salongo i Verona. Det heter neml. i Prof. W:s anförande: - 
”Massalongo, numera afliden !), hvilken först anslog den - 
rigtning inom lichenologien, som Mag. Fries till en icke ovä= 
sendtlig del följt, beskylles af denne sin efterföljare s. 40 för - 
”nimiam segregandi ac divellendi cupidinem”, med hvad rätt - 
synes vid en blick på Mag. Fries” uppställning af genera 
och de många sådana, vid hvilka den nya signaturen Th. Fr. 
finnes vidfogad, antydande äfven hos denne författare en ”se- 
gregandi ac divellendi cupidinem”, för hvilken han således minst 
är befogad att tadia en föregångare”. | 
I förbigående blott anmärkande det origtiga i uppgiften, att 
Massalongo ”först anslog den rigtning inom lichenologien”, - 
som ej blott jag, utan största delen af nutidens lichenologer - | 
följt ?), nödgas jag ännu en gång väcka uppmä i 
derpå, att Prof. W. äfven här genom origtig tolkning af mina 
ord ”sjelf skapar sig en anfalls-punkt”. Hade neml. hela det 
citerade stället anförts, så hade Prof. W. och enhvar annan = 
lätteligen insett, att jag der ingalunda talar om någon alltför 
långt drifven sönderdelning af genera, utan blott om en för - 
långt drifven delning af de ”ordines RR , till hvilka de 
redan bildade genera hänföras. i 
Men äfven om man antager, att jag om Missloigd 
yttrat, att han leddes af ”nimia segregandi ac divellendi cu- 
pidine” i den mening, som Prof. W. inlagt i mina ord, så 
!') Om, såsom man lätt kan förmoda, Prof. W. med orden ”nu- 
mera afliden” åsyftar en insinvation, att jag först sedan Massa- - 
longo är död vågat framkomma med åsigter, som strida mot de 
af honom framställda, så torde det vara nog att påpeka, att samma 
åsigter till största delen redan finnas uttalade i min afhandling: 
date ÅArctoi Europe Gro oenlandieque hactenus cogniti , hvilken 
till Kgl. Fek bAgeBRSetoln i Upsala inlemnades i början af 
April 1860 och hvilkens tryckning redan var påbörjad, innan 
Massalongo den 25 Maj s. å. i Verona afled. ; 
2 gle år sjelf tillägger Fée, Prof. i Strasbourg, denna - 
ära, och såvida den ej tillhör honom, måste utan tvifvel De Ne 3 
taris, Prof. i Genua, komma i åtnjutande deraf 3 


33 


vore det ej svårt att försvara ett sådant yttrande. Af min 
disputation visar det sig neml, lätt, att omkring 50 af Mas- 
salongo uppställda eller antagna genera af mig blifvit med 
andra förenade, och då Prof. W. på ett par ställen klandrar 
mig för de ”många nya genera”, så måste väl detta i ännu 
högre grad gälla om Massalongo, Huruvida för öfrigt nå- 
got opassande eller hånande ligger i mitt ofvan anförda ut- 
tryck, må andra bedöma; mig synes det vara t. o. m. mildt, 
om det jemföras med andra af Prof. N., hvilken rentaf påstår, 
att Massalongo och hans efterföljare Körber äro angripna 
af ”rabres” (Flora 1861 p. 134). 

Sådant är det hufvudsakliga af Prof. W:s yttrande till Fil. 
Fakultetens protokoll, och detta har Prof. N. ansett sig böra 
i en vetenskaplig tidskrift införa. — Till dessa nu granskade 
beskyllningar och insinuationer fogar Prof. W. några korta 
reflexioner öfver mitt arbetes uppgift och sättet för dennas 
lösning, som jag anser mig ej böra med tystnad förbigå, eme- 
dan äfven dessa, så sväfvande och lösliga de än äro, dock 
innehålla ett ej obetydligt antal origtiga uppgifter och obefo- 


insinuationer. : 

”Hvad åter Mag. Fries” egen (quid?) af handling beträffar”, 
börjar Prof. W.,” är den ett försök till ett nytt system öfver 
de högre lafvarne i afseende på deras i Europa förekommande 
slägten, eller rättare ett inpassande af Massalongos och 
hans efterföljares Körbers åsigter på det redan i Licheno- 
graphia Europea af Professoren och Commendeuren Fries 
uppställda systemet”. 

Det synes mig nästan obegripligt, att en person, som sät- 
ter sig till doms öfver ett arbete, så litet gör sig reda för dess 
uppgift, ehuruväl densamma på ett ganska tydligt och klart 
sätt finnes anförd. Ett nytt system har jag aldrig försökt 
eller ens vågat försöka att uppställa, då jag väl vet, att jag 
dertill ingalunda är vuxen; detta vet äfven Prof. W. alltför 
väl, ty litet längre ned i sitt anförande förklarar han: ”Ett 
nytt system har Mag. Fries sjelf pag. 36 förklarat sig icke 
vilja gifva”. — Lika litet har min afsigt varit ”att på ett för- 
utvarande system inpassa nya åsigter”. Detta framgår redan 

3 


PE 


34 | 
af mitt arbetes titel, Genera Heterolichenum Europea reco- 
gnita, som för enhvar med latinska språket något förtrogen 
ej bör vara tvetydig. Det begrepp, som med recognoscere ut- 
tryckes, innebär nemligen blott en granskning , och hufvud- 
ämnet för min afhandling är äfven, såsom dess titel utsäger, 
en kritik öfver de af äldre och nyare lichenologer föreslagna 
genera bland: de högre lafvarne. Något inpassunde af nya åsig- 
ter på det Friesiska laf-systemet har varit fjerran från mitt 
arbetes ändamål, ty tvärtom står det hufvudsakligen i ett in- 
different förhållande till hvarje s. k. lichenologiskt system. Eger 
neml. den i detsamma försökta begränsningen af genera något 
värde, så kan hvarje system begagna sig af de resultater angående | 
denna begränsning, till hvilka jag kommit. Detta min afhand- | 
lings indifferenta förhållande till det ena eller andra systemet 
har jag jemväl (p. 36) tydligen tillkännagifvit, der det yttras, | 
att systemet, vid framställningen af arbetets verkliga ämne, | 
endast derföre kommit i fråga, emedan vid anförandet af ge- 
nera något system måste följas. Och hvarföre jag dervid före- 
drog det Friesiska framför andra, härleder sig af min öfver- j 
tygelse, att detsamma i många fall eger företräde framför alla 
andra och isynnerhet fönienför. det Nylanderska, med huru stora | 
anspråk det än framträder. 3 

”Det mest originella dervid”,; fortfar Prof. W., ”är den j 
mängd af nya slägtnamn, med hvilka Mag. Fries ansett sig 
böra rikta vetenskapen”. För enhvar, som sjelf granskat min i 
disputation, måste detta påstående i sanning synas obegripligt! 
Sannt är det visserligen, att derstädes anföras 125 slägten, . 


af disputationen. Ty hvilka äro de nya namn, som rg > bil 
rr 
SR Si t. ex. under slägtena n. 7,61, 63. TI;CTA, ock vi, OR 
det heter: ” 'num satis naturale genus?”, ”a subsequente forte reg | 
satis distinetum”, ”genus, ut videtur, | Mb rr tikelelr ÄR de 


35 
dat och med hvilka jag således ”riktat; vetenskapen”? För det 
första treune (Caloplaca, Arthr orhaplus , Chenotheca), bvil- 
kas af andra förf. antagna namn jag på uppgifna grunder nöd- 
gats förkasta; för det andra fyra !) (Dimerospora, Helocar- 
pon, Bhexophiale, Placographa), hvilka genera jag sjelf bil- 
dat och benämnt. Och för dessa ”många nya slägtnamn”, 
sju till antalet, yttras bäfvan och fasa, under det att Prof. 
W:s ideal, Prof. N., utan anmärkning tillåtits bilda åtmin- 
stone ett fem gånger så stort antal nya slägtnamn. Man ser, 
att ännu är ej konsten utdöd ”att sila myggor och svälja ka- 
meler 


Me torde någon invända, hvad betyder väl det ej sällan 
återkommande tecknet Th. Fr., som är bifogadt flera andra 
genus-namn? Förklaringen häraf är ganska lätt att finna, isyn- 
nerhet för den, som med Prof. W:s bestämdhet och beläsen- 
het uppträder såsom domare i denna sak. Denna signatur 
betyder ingalunda, att jag skapat dessa slägten och benämnin- 
gar, utan blott att jag på annat sätt begränsat de förr använda 
och antagna genera, eller att jag såsom genus-namn begagnat 
en benämning, som föregående författare användt för att be- 
teckna ett sub-genus (t. ex. Xanthoria , Pilophorus). Och då 
jag så gått till väga, har det ingalunda varit min afsigt att 

”frappera genom de många nya namnen”, utan jag har blott 
följt ett ganska allmänt vedertaget bruk. 

Hörom emellertid, hvad Prof. W. ytterligare anför! — ”Se- 
dan han (Mag. Fries) pag. 40 tadlat Massalongo för hans 
alltför stora söndringsbegär och pag. 23 sagt om Prof. Ny- 
lander: ”ex novissimis (vide in Flora hujus anni) si conclu- 
damus, abundante generum propositorum numero cum Mas- 
salongo brevi poterit certare”, faller han sjelf i samma fel, 
hvilket han tillvitat andra och detta i en förundransvärdt hög 
grad”. Detta bevisas sålunda: I Fries” Lichenographia Eu- 
ropea voro för de år 1831 kända 407 europeiska arterna af 
Heterolichenes ”32 slägten tillräckliga”, och Prof. N. upptager 

ER Utom dessa sjok europeiska genera har jag bildat tvenne 
exotiska: h Årgopsis, äfvensom bars till Homolichenes 


hörand de Å Åretomia. 


36 


1858 ”97 slägten för hela jordens 1249 arter”; under det att 
”Mag. Fries har nu i Genera Heterolichenum Europea re- 
cognita icke mindre än 125 slägten för den enda verldsdelen 
Europas arter, hvilka, såvidt de hittills äro kända, icke uppgå 
till '600”. ”Häraf följer ort att rg Fries begått 
ett ”förundransvärdt” stort ia 

Jag anser mig härvid ar FR göra par smärre an- 
märkningar, för att belysa ett par af Prof. W:s här anförda 
uppgifter. I första rummet sväfvar han neml. i en icke obe- 
tydlig villfarelse, då han, fullt förlitande sig på Prof. N:s 
uppgift i Syn. Lich., förklarar Europas lafarter, ”såvidt de 
hittills äro kända, fas uppgå till 600”. Mer än väl bekant 
är det dock för hvarje lichenolog, huru Prof. N. under en enda 
art ej sällan förenar tjogtal af arter, som alla andra funnit 
väl och säkert åtskilda, och lika kändt är det, att Prof. N. 
(huruvida med rätt eller orätt, må andra afgöra) helt och 
hållet med tystnad förbigår största delen af nyare författares 
nybeskrifna arter !), eller, utan att hafva ,sett dem, förnekar 
deras arträtt. Hade han haft tillfälle att undersöka dem, ; 
skulle han utan tvifvel nödgats antaga ett ej ringa antal deraf; 
nu deremot hyllar han, åtminstone in praxi, den satsen, att i 
hvad han ej sjelf sett, är af intet värde och ingen betydelse. 
Att de af honom uppgifna siffrorna sålunda måste blifva mindre 
tillförlitliga, är ganska naturligt; detta visar sig äfven af an- - 
dras lichenologiska arbeten t. ex. af den nyligen utkomna 
Krempelhubers Die Lichen-Flora Bayerns (diesseits des 
Rheins), i hvilken 681 arter?) finnas upptagna, Anzi's Ca- 
talogus Lichenum provincie Sondriensis, der från detta obe- 
tydliga område 539 arter uppräknas, ja t. o. m. af Nylan- ; 
ders Prodromus Lichenographie Scandinavice, der 494 3) a 


. 1) Sjelf säger han: ”omnes vero auctorum Fort Deakin, 
Massalongo etc. non vidimus” (Pyren. pet | 

2) Äfven med en enl. min åsigt i några su nödig reduktion af 3 
arterna qvarstår ett tillräckligt antal för att visa sanningen af mina ; 


fdi ie latte el madre kn då dar a. nära 10 proc. wp d 
der sjelfva tryckningen blifvit för N. bekanta, såsom tillhörande 
det ifrågavarande området. Jfr. pag. 7 och 294, 


3 
E 
3 
3 
| 
EE 
3 
- 
NN 
d 
: 


37 


ter angifvas — och det ehuruväl många af hans arter utan 
tvifvel äro kollektiva och ehuru ett ej obetydligt från detta 
område redan kända arter ej äro författaren bekanta. Korte- 
ligen, utan att angifva någon bestämd siffra, vågar jag med 
bestämdhet påstå, att hela Europas kända art-antal af lafvar 
betydligt öfverstiger 600. 

Vidare anser jag mig ytterligare böra fästa uppmärksamheten 
på, att jag ingalunda obetingadt godkänt alla de 125 slägten, 
som jag anfört, utan att jag om flera bland dem tvärtom ut- 
tryckt min förmodan, att de måste indragas, ehuruväl jag tills 
vidare ansett mig böra i dessa fall låta andras auktoritet gälla 
mer än mina egna gissningar. 

Sannt är emellertid, att jag antager flera genera än Prof. 
N., men den frågan må tillåtas: på hvilka grunder kan Prof. 
W. bestämma, huruvida det eller det antalet är för stort eller 
för litet? Det enda rigtiga medlet härtill synes mig vara, att 
antingen underkasta de af mig i afhandlingens tredje afdelning 
(pag. 25—36) angifna grunder för slägtenas begränsning en 
kritik och visa, att jag dervid begått felaktigheter och miss- 


tag, — eller ock att, rp erkännande af de EE mig anförda 


grundernas rigtighet och giltighet, framvisa att jag sjelf vid 
tillämpningen (pag. 47—112) gjort mig sekrgg till fel och 
inkonsequenser mot dessa mina principer. Utan att gå tillväga 
på detta sätt synes det mig vara uppenbart för enhvar, att 
klandret och ropet på ”för många genera” blott äro toma ord, 
som ej ega något annat stöd än enhvars subjektiva öfver- 


Prof. W. har emellertid helt apodiktiskt förklarat, att talet 
125 är för stort, under det han å ena sidan klandrar mig för 
att hafva gjort anmärkningar mot Massalongo, som anta- 
git ungef. 50 flera, och å den andra utan klander anför, att 
Prof. Nylk inrymt alla af honom kända arter i 114 genera. 
Men må det tillåtas att blott för jemförelsens skull fråga: hvil- 
ken dom skulle väl Prof. W. fälla öfver nutidens botanister i 
allmänhet, om han jemförde deras skrifter med t.ex. Linnés 
Systema Nature eller Flora Suecica, blott räknande antalet af 


genera men ej fästande sig vid grunderna, på hvilka de hvila? 


38 


Månne han ej, för att vara konsequent, måste uttala en för- 
kaästelse-dom öfver alla botanikens idkare utan undantag? Helt 
visst, ty han tänker blott på siffertalet och ej på hvad som 
bestämmer detsamma. Och dock låter saken lätt förklara och 
försvara sig. 'Gemus-begreppet har neml inom botaniken fått 
en skarpare begränsning; detta har varit en nödvändig följd 
af den stora mängd natur-föremål, som tid efter annan blifvit 
upptäckta: vetenskapens utveckling har fordrat, att slägtenas 
antal skulle ökas, på det att öfverskadandet af naturens mång- 
fald och 'rikedom skullé derigenom underlättas. År häruti nå- 
got feladt, måste klandret utgå från en kritik af nutidens upp- 
fattning af sjelfva genus-begreppet, ej från ropet om ”det stora 
antalet”. En revolution har redan längesedan försiggått inom 
de flesta den speciella botanikens delar; ordningen har nu kom- 
mit till lichenologien, och det är lika fruktlöst, som det skulle 
värit inom andra naturvetenskapernas delar, att genom makt- 
språk vilja föreskrifva, huru stort antal genera bör tillåtas, och 
att förklåra åfvikelsen för vetenskapligt kätteri. — Vill man 
dessutom anställa én jemförelse mellan antalet af genera hos 
särskilda författare, såsom Prot. W. gjort, så bör man väl äf- 
ven taga i betraktande de olika hjelpmedel för undersökningen, 
som stått dessa författare till buds (och i detta afseendet äro 
vi utam gensägelse bättre lottade än våra föregångare), äfven- 
som en annänh omständighet, hvilken måste iakttagas för att 
ej denna jeimförelse blott skall blifva ett förvillande sken. En 
författare kän sammanställa flera genom naturliga kaärakterer 


begränsade, med eller utan egna namn utmärkta grupper eller ; 
under ett gemensamt slägtnamn; en annan framstäl- 
lér grupperna! ned egna namn såsom särskilda slägten. I sjelfva 


många genera; att disputera om hvilken handlat rättast, re 
ducerar sig i sjelfva verket till tvist i en smakfråga. Hvad 
man deremot med skäl tordé fordra är, att harmoni och kon- 
sequen& vid ämnets behandling iakttages, och det är just denna, 
hvilkens frånvaro jag sökt visa i Prof. N:s genus-begränsnin- 


SRA FORGENNGR rp rape hon, Girkloken ng farkran på logi- 


SE PORER PN AS NN 
FESVIHESPER SEAN RER 


FETARE Sr 


39 


kens användande vara ”observatiuncule scholastice”, ”nuge 
scholastice”, ”ambages scholastice” o. s. v., men jag tvekar 
ej, att ju ej t. o. m. han sjelf skall erkänna, att, om han 
tillämpade samma grunder vid bearbetningen af de lägre som 
af de högre lafvarne, så skulle hans genus-antal betydligt till- 
växa. — Att nu jemföra genus-antalet hos Prof. N. och mig 
eller hvilken annan författare som helst synes mig hardt när 
omöjligt - man kan ej jemföra så till sjelfva deras grund 


ting. 

En följd af det af Prof. W. klandrade ”stora antalet” af 
genera blir, att ”flera naturligtvis finnas, hvilka grunda sig 
på minutiösa karakterer”. Enda beviset härför är följande: ”De 
med signaturen Th. Fr. försedda nya !) slägtena Physecta och 
Xanthoria skilja sig t. ex., såvidt de af Mag. Fries gifna 
diagnoserna upptaga deras skiljande characterer, nästan endast 
genom sporernas färg”. Jag rekommenderas till Prof W. och 
hvarje annan en ytterligare jemförelse af dessa diagnoser, och 
det skall lätt visa sig att i det lilla, försigtiga ordet ”nästan” 
gömma sig flera vigtiga skiljemärken. 

Hvad slutligen Prof. W:s yttrande beträffar, att FER 
ningen af ett nytt system varit svårare, än det ämne, som 
han ansett vara min afhaudlings hufvudsak, så medgifver jag 
villigt detta, — men att jag ej företagit mig en sådan upp- 
gift, torde ej böra läggas ”en ung författare”, ”i sjelfva verket 
ännu åtminstone sjelf utan alltför (sic!) stor förmåga att åstad- 
komma något af större betydenhet”, till last. — Deremot har det 
ej lyckats mig att utfundera de grunder, hvarpå Prof. W. stö- 
der sitt yttrande, att lösningen af min disputations uppgift ”i 
sjelfva verket måhända icke varit alltför svår”. Har jag neml. 


Att dessa äro försedda med signaturen Th. Fr. är endast till 
hälften sannt, ithy att jag (pag. 59 och 60) skrifvit TAynea (ET.) 
Th. Fr. och Xanthoria (Fr) Th. Fr.; att de deremot äro nya, 
af mig skapade, är komplett falskt, hvilket af enhvar lätt kan 
inses, or läst disputationen, Orsaken, hvarför jag tillfogat ”Th. 
AR att jag annorlunda begränsat dessa redan förut antagna 
AR i det att jag sammanslagit 2 a 3 af nutidens flesta för- 
— fattare antagna skilda slägten, 


40 


PRESS ös 


lyckats i mitt försök till denna lösning, visar det sig natur- 
ligtvis, att densamma ej varit mig alltför svår; har jag åter 
misslyckats — och detta synes vara Prof. W:s åsigt —, så 
följer deraf motsatsen. Menas åter med ordet svår detsamma 
som mödosam, besvärlig, så tviflar jag, att Prof. W. eger 
några grunder, efter hvilka han ens gissningsvis kan fälla ett 
omdöme. — Deremot vågar jag påstå, att det ”bellum omnium 
omnes”, hvarför han yttrar en sådan fruktan, väl lättast 
källa uppstå, om alla följde Prof W:s sätt att gå till väga 
vid vetenskapliga kritikers författande. | 
[0] ärmed slutar jag denna granskning, som, mot min 
vilja, vuxit till ett ej obetydligt omfång. Till min ursägt torde 
få tjena min önskan att fullkomligt rentvå mig från de be- 
skyllningar, som blifvit mot mig utan grund framkastade, ty 
om än det står enhvar fritt att om min förmåga och skick- 
lighet såsom författare och lärare hysa hvilka tankar han be- 
hagar, kan jag ej annat än på det bestämdaste afvisa hver 
försök att fästa en flick på min heder och ära. 


lar, 


I". 


I såväl femte som sjette häftena af Sällskapets Notiser 
finnas åtskilliga angrepp mot mig och mina skrifter, hvilka ega 
Prof. N. till författare. Då dessa äro på latinska språket för- 
fattade, kunde man visserligen vänta, att de af mig skulle på 
samma språk besvaras, men då jag funnit, att Prof. N. mäån- 
gen gång ej förstått hvad jag på nämnda språk skrifvit, och 
då det äfven, upprigtigt taladt, ej sällan varit mig omöjli ES 
att fullt fatta hvad han menat !), så torde det ursägtas mig; 
att jag här begagnar vårt gemensamma modersmål. 


1) Hit måste jag räkna sådana mike: som t. ex. ”Elementum 
nebulosum  principiorum modo Friesiano verba prolixe diffundenti 
maxime indubitanter est commodum, at parum practicum” (Flora 
1861 p. 530); ”oui effato (urbanitate schol& Friesian:e —— | 


er 


41 


I det femte häftet finnes (pag. 285—288) en lång not, 
innefattande en quasi-kritik af mina Lichenes Arctoi Furope 
Groenlandieque; att jag emellertid här med tystnad förbigår 

densamma, torde kunna ursägtas deraf, att densamma af Prof. 
N. blifvit äfven i Flora införd och der af mig besvarad. — 
Likaledes anser jag det vara en lönlös möda att genomgå det 
arbete: Lichenes dne sive Prodromus Lichenographie 
Scandinavie, upptager nämnda häfte, för att derur ut- 
plocka de utfall mia ej blott mig !), utan Sveriges botanister 
öfverhufvud 2), hvaraf det är späckadt, isynnerhet som mån- 
gen måhända i de mindre smickrande yttranden, som jag väl 
knappt kunde undgå att fälla, skulle kunna skåda en jalousie 
de métier, då jag redan förut (Liet. Aret. p. 5) förklarat det 
vara min afsigt att engång utgifva ett likartadt arbete. Jag 
hoppas äfven att, om ej tid och krafter svika, kunna fullfölja 


signa!!! Fågripeö acuente adjungit” (Sällsk. pr. F. & Fl. Fenn. 
Ne p. 201); ”Nescio adhuc minus, sin multi methodum meam 
sequentur” (Ann. Se. Nat. 4, XM p. 264) m 
!) Jag anser dock böra påpeka en äl p. 43, i hvilken 
ärkniog. frotåll es, som Prof. N. redan förut i Flora 
(1859 p. 45) yttrat, att jag i Bot. Not. 1857 p. 211 vid an- 
förandet af N:s diagnos på slägtet Coniocybe olyckligtvis af bri- 
stande beg msn RN kommit att skrifva ”interdum” i st. f. ”num- 
quam”. Villigt erkännande det felaktiga häruti och beklagande 
er måste dög dock protestera mot Prof. N:s påstående att 


detta ”pro peculiari factum” (d. v. s. uppkommet genom 
uppsåtlig förtalskning) ett beteende, kom af N. förklaras vara ”suo 

m, at minus Sr ra sea le vara nog att 
Mere att äfren om ”interdum så 


tbytes mquam”, så 
anser jag mitt på Fämnde ställe fällda fåstålsidå sägkstolda ap 
utan vara lika berättigadt. 

?) Lichenologiens usla tillstånd i Sverige söker Prof. N. t. ex. 
bevisa, och detta på följande egendomliga sätt: ”ut exemplo osten- 
dam, quousque tamen tunc (quum lichenes explorare incepi) adhuc 
neglecta fuerint h:ec vegetabilia, afferre liceat, anno 1852 vulga- 
tissimam Lecanoram cervinam in Flora Upsaliensi nondum adnota- 
tam fuisse”. Exemplet är beklagligtvis mycket illa valdt, ty en- 


; hvar kan lätt finna den anförd redan i Wahlenbergs Flora 


€; 


42 


denna. min. plan, men jag inser dock mer än väl, att såvida - 
detta arbete skall kunna någorlunda uppfylla sitt ändamål, for- 


dras ännu åtskilliga års fortsatta forskningar, ej blott i våra 
fjälltrakter, utan äfven i flera andra delar at landet — ock 


derföre kan måhända på detta mitt tilltänkta arbete, till hvil= 
ket jag under mera än ett decennium samlat materialier, läm= 


pas uttrycket: ”nonum prematur in annum”, 
Jag lemnar derföre' det femte häftet, blott tillåtande mig 


en enda liten anmärkning. Såsom princip för artbestämman- 
det har Prof. N. förklarat sig hylla följande: ”Animadvertam, 
me numquam jungere nisi transitus adsunt manifosti, nec di- 
videre, separare, nisi. ubi transitus nulli visi” (Flora 1859 p: 
44). Häremot har jag intet att anmärka, men frågas: tilläm- 
par han alltid denna princip? Jag vågar med bestämdhet på- 
stå motsatsen, då frågan är om ej få af mig uppställda arter 


(t. ex. Placodium inamoenum, Placographa nivalis, Endo- 


carpon pulvinatum m. fl.), ty dessa har han bestämdt al- 


drig sett. 


Jag öfvergår nu till sjette häftet, i hvilket finnes införd ; 
samma föga smickrande anmälan af min sednaste akademiska 
disputation, som han låtit i Flora 1861 n. 9 intaga och om 
hvilken han sjelf yttrar: ”Exempla allata sufficiant, ut per- 
spiciatur, cujus indolis sint vitia, qu&e mihi objicere et pro - 


virium buccinare tentat magister Upsaliensis. Contu- 


meliis ejus respondere sane non meum est, talia me haud tan- 
gunt”. Förmodligen inseende, att nämnda exempel ej voro 
tillräckliga eller ock att mina s. k. ”contumelie” dock röra ho- 


nom, har han i Sällskapers Notiser tillagt en nära 2 sid 
lång not och dessutom ett bihang, hufvudsakligen rigtadt m 
en ”panegyrista Friesianus”, hvilken haft den djerfheten att 
Flora n. 8 fördelaktigt omnämna min afhandling. Hänvisand 
till mitt svar i Flora, vill jag här blott tillägga följande: 


1. Prof. N. har tydligen missförstått mina i Lich. Aret. 
p. 10 om spermogonierna yttrade ord; hade han fullständigt 
anfört dem, hade enhvar lätt kunnat inse, att de af N. klan- 
drade orden blott afse spermatiernas användande för genus- 
bestämningen , ej deras studium i allmänhet, Det oaktadt tror 


43 


jag mig ej hafva felat, då jag (Gen. Heterol. p. 34) förklarat: 
”in generibus a nobis receptis crediderimus tamen, omnes spe- 
cies 'siimilia possidere sterigmata” (och detta är mer än hvad 
man kan säga om Prof. N:s genera, ehuru han påstår sig 
härpå lägga större vigt än ”superbus magister Upsaliensis”), 
samt (1. ce. p. 36): ”non omnino igitur hec organa (spermatia) 
infra omisimus nec tamen magni ea duximus — quod facien- 
tes non admodum a factis Nylandri declinavimus, iteratis ejus 
de magna spermatiis vi adtribuenda affirmationibus minime 
congruis”. Bevis härför äro äfven på anf. st. lemnade. 

2. Prof. N. synes vilja förneka, att spermatierna ”multo 
quam sporarum paucioribus compotes sunt differentiis”; det är 
dock mer än väl bekant, att hos sporerna visa sig betydande 
olikheter i afseende på form, sammansättning, färg, antal och 
storlek, under det att spermatierna blott afvika från hvaran- 
dra hvad form och storlek beträffar. 

I: Att jag ingalunda anser spermogonierna ”fere pro på- 
rasitis alienis”, framstår så tydligt af alla de ställen, der jag 
om dessa organer yttrat mig, att ett svar på denna insinua- 
tion är öfverflödigt, såvida det ej här låge så nära till hands 
att påminna; att det hvarken visar mod eller ridderlighet att 
göra angrepp på fiender, som blott finnas till i ens egen in- 
billniog. — Till de ”dubia de vera eorum natura”, om hvilka 
jag talat, kan ännu räknas deras bestämmelse (hittills blott 
gissningsvis och per analogiam känd), deras utvecklings-histo- 
ria; hurovida eller till hvilken grad de äro förändringar un- 

0. 8. Vv. — Ått jag från andra förf. stundom hem- 
tat mina uppgifter rörande spermatierna, har jag sjelf (Gen. 
Heterol. 'p. H) tillkännagifvit, och detta synes äfven af cita- 
terna. Att jag emellertid äfven sjelf sysselsatt mig med dessa 
organers undersökning, vittna såväl mina uppgifter om derås 
beskaffenhet hos åtskilliga slägten, om hvilka (enl. hvad jag vet) 
dylika hos andra förf. saknas; som äfven t. ex. den rättelse 
af Prof. N:s uppgifter i detta afseende, som jag pag. 65 med- 
delat. 

4. I Lich. Aret. p. 9—10 har jag anfört Prof. N:s regel 
för genns-bestämningen, bestående deruti, att man bör så 


44 


mycket som möjligt oförändrade bibehålla gamla och und- - 
vika nya namn, ”que fere semper memorie scientieque sint - 
molesta”. Då han på grund häraf (med undantag af ett eller 
två) förkastat alla de talrika genera, som i nyare tider af an- 
dra blifvit bildade, men sjelf riktat vetenskapen med åtmin- i 
stone 35 nya genus-nawn, så har jag vågat påstå, att han 
väl stiftat denna regel för andra, men anser sig sjelf ej böra 
lyda densamma. Såsom vanligt talande om ”impudentia” och 
”quid argumenta vel honestatis praecepta simplicissima curat 
calumniator, qui sibi omnia impunite licita credit”, fordrar han 
ytterligare bevis för sanningen af mitt påstående — och allt- — 
för gerna! Må det då blott tillåtas mig att fråga: hvaruti be- 
står den ”jubens necessitas” (Syn. p. 118), som tvingat Prof. - 
N. till skiljandet af genera Chlorea, Everniopsis, Platysma, 
Ricasolia , Squamaria, Amphiloma, Glypholecia, Peltula, Gy- 
rothecium m. fl.; hvarföre förkastar Prof. N. de äldre namnen - 
Thermutis F'r., SSE RR EL Fw. et Körb., Krempelhube- 
ria Mass. för att få nöjet att skrifva Gonionema Nyl., Pla- 
tygrapha Nyl. och Pseudographis Nyl.; afviker ej det af 
Prof. N. undertryckta slägtet Desmazieria till thalli structur 
lika mycket från Ramalina som Chlorea Nyl. och Everniop- 
sis Nyl. från Evernia; afviker ej Caloplaca Th. Fr. (= Cal- 
lopisma DNtrs.) från de öfriga Lecanore (sensu NyL), utom 
genom andra karakterer, endast genom spermogonierna lika 
mycket, som de af Prof. N. återupplifvande och nybegränsade ; 
genera Squamaria och Placodium från hvarandra; finnas ej 
under hans Lecanora, Lecidea och Verrucaria, af alla andra 
nyare förf. delade i flera slägten, åtskilliga arter, som med be- 
Ane af sporerna och spermatierna lika säkert och lika 
kunna skiljas, som flera af hans genera bland 
bättre utvecklade; fordrar ej konsequensen, då Prof. N. blött 
ä grund af sporernas olikhet hänför sin Lithographa petråt 
ej blott till ett från Opegrapha skildt slägte utan äfven till i 
en annan tribus, att han äfven skall erkänna slägtena Acaro- | 
spora Mass. och Biatorella DNtrs., hvilka på mös ER 
sätt afvika från hans Lecanora och Lecidea; finnes någon | 
annan skillnad mellan Thelenella Nyl. och de öfriga der: | 


45 


cariee än mellan Lopadium Körb. och de öfriga Biatoree, 
ehuruväl N:s slägte antages men Körbers förkastas 0. s. Vv. 
— nästan in infinitum. 

5. Prof. N. har i Prodr. Lich. Gall. p. 100 yttrat: ”Be- 
lonia russula Körb. Lich. sel. 79 genus sistit hic disponen- 
dum optimum et distinetum ab omnibus ceteris Lecanoretis 
defectu paraphysium, quarum loco spor&e e thecis discrete diu 
in thalamio remanent erecte (paraphyses forma elongata gra- 
cili mentientes). Ob epithecium Spirmgns superis sporarum 
conglutinatum) dilatatum non est ”affinis Segestrelle” , ut er- 
ronee autumat cl. Körber. Ta Gyalectas autem nonnihil 
vergit haec species singularis saxicola parva” — och härom 
jag (Gen. Heterol. p. 105) vågat yttra: ”Descriptio !) Ny- 
landri prorsus est falsa et sane paradoxa”. — En mikrosko- 
pisk undersökning af denna intressanta laf visar äfven lätt, 
att det falska ligger deruti, att a) paraphyser finnas och 
ingalunda saknas, 5) att sporerna icke hafva spetsarne ”con- 
glutinate” och ec) att något ”epithecium apicibus superis spo- 
rarum conglutinatum”, sålunda ej finnes. Lika falsk blir der- 
igenom äfven den plats, som Prof. N. vill gifva denna växt 
i systemet. Det paradoxa ligger deremot deruti, att man 
kan antaga något så underligt, som att ”spor&e ex ascis dis- 
crete” skola sedan kunna sammanväxa till ett ”epithecium”, 
samt framför allt att man kan gifva en sålunda uppkommen 
del (nb. om den funnes) detta namn. Sannt är väl, att Prof. 
N. redan förut i sina skrifter begagnar termen epithecium för 
att beteckna tvenne helt olika föremål ?), men här skulle nu 


!) Prof. N. protesterar i häftiga ordalag mot ordet ”descriptio”, 
gående så långt att han utropar: ”quid vero veritatem curat Fries”, 
Jag för min del kan i dessa ord ej finna en sådan döds-synd, utan 
vågar fortfarande påstå, att N. descripsit apotheciernas inre bygg- 
nad och sålunda lemnat en deseriptio , om ock ej generis (hvar- 
sg han så ifrigt fäktar, os jag aldrig bygsgant detta uttryck), 

apotheciorum — que ”prorsus est falsa et sane paradoxa”. 

i. Att Prof. N. med pe hos de gymnocarpiska lafvarne 
förstår något helt annat än hos de angiocarpiska, är genom en 
comparativ analys af dessa begge frukt-slag lätt att finna, 


46 


en tredje bemärkelse antagas, som saknar alla stöd. — Emel- 

lertid anser sig Prof. N. nu oförhindrad att förklara: ”n 20 
falsi adest in verbis paucis, que 1. c. (Prodr. Lich. Gall 

100) attuli de Belonia (cf. N yl Lich. Scand. p. 183)”. Mar 
måste verkligen intagas af förvåning öfver ett sådant yttrande, 
och denna minskas ej, om man upplår det af Prof. N. an- 
förda stället i Lich. Scand. Der talas ej blott icke ett ord 
om några till ett ”epithecium” upptill hopvuxna sporer, som 
bevisa att denna växt hör till Lecanoree, utan tvärtom sär 
ges: ”margine apotheceiorum thallino Lecanoream se sistens”; 
dertill förekommer i rak motsats till ”defectu paraphysium” 
(Prodr. Lich. Gall.) orden: ”paraphyses graciles !), ut in 
Thelotremets”. Och frågas nu: om: hvilken af oss kan man 
med större skäl frågas: "quid veritatem curat? 

6. Att i Fries" Dianome Lichenum för första gången 
Sphaerophorei och Caliciei hänföras till samma ”ordo 2)”, kan 
väl KO nekas. Prof. N., som förenar dem under samma ”se- 
ries”, förnekar sig hafva följt detta arbete, som får namn, 
heder och värdighet af ”nuge pulveree”. Må så vara! Jag 

rmodade dock, att det ej kunde vara honom obekant, då i 
detsamma lemnas ett försök till ett system, och jag antog, 
att den, som fäller ett så kategoriskt omdöme om alla äl- 
dre systemer (Syn. p- 59), åtminstone måste hafva studerat 
dem alla. 


"47. Hade Prof. N. nogare genomläst mitt yttrande i Gen. 
Heterol. 'p. 23, hade han kunnat bespara sig sin vrede, sitt 


utrop (noch ein mal!): ”quid veritatem curat Fries!” och sin 
”ubi invenitur ”abundans generum propositorum nume- = 
rus”, qui mihi adtribuitur et in ”Flora huj. annt” adesse in- rå 


o 


1) För att på något sätt dölja sitt misstag tillägger Prof. NR 
cylindraceo” 


”demum in apotheciis vetustis totum hymenium sporis 
fusiformibus occupatum conspicitur”; detta är sannt, såvida han ef- 
ter ordet hymenium tillägger paraphysibus atque, ty dessa för- 
svinna ingalunda i de äldre PRoRNORN 

2) Att orden ”ordo”, ”tribus”, ”familia”, ”series” o. s. v. af olika 


för att jag skulle behöfva mer än påminna derom. 


F 


a 


fs : 


I 
förf. begagnas för att utmärka samma sak, vet Prof. N. alltför väl, 


Le 


dieatur”. Då neml. det i mitt yttrande förekommande ordet 
”poterit” är futurum, häntyder detta naturligtvis på något, 
som ännu ej skett, och denna ” ”abundans generum numerus” 
finnes ej ännu, — men ”si concludamus” d. v. s. om Prof. 
N. komme att vara konsequent, så maste han äfven komma 
att antaga en stor mängd genera. Jag vill dock gerna med- 
gifva, att detta väl ej kommer att inträffa. — Prof. N. säger 
visserligen: ”Ibi (flora 1860) non exposita fuerunt a me plura 
quam duo genera (Stictina et Gymnoderma Nyl), sed quid 
'veritatem curat Fries”; till dessa kan dock läggas Everniop- 
sis (Flora 1860 pag. 42), ett på högst svagå karakterer stödt 
slägte. 

8. Prof. N. förklarar, att ”tantum 114 genera admitto”; 
härom vill jag ej tvista, utan blott anmärka följande: I Syn. 
p. 65—67 uppräknas 113 genera, af hvilka N. väl sedermera 
uteslutit Pseudographis , såsom af honom  origtigt bänfördt till 
lafvarne i st. f. till svamparne, såsom de allra flesta förf. förut 
gjort: I Prodr. Lich. Scand. p. 19—21 uppräknas hela verl- 
dens lafgenera och befinnas der vara 115, hvadan ett (men 
hvilket?) väl sedan ' blifvit indraget, såvida ej ”114” är — så- 
som troligt synes — ett skrif- eller räkne-fel. Och till dessa 
böra väl dessutom tvenne genera: Combea och Ozoclådium 
läggas, hvilka visserligen saknas i båda de anförda genus- 
teg men deremot finnas beskrifna i Syn. p. 254 

256 och hvilka väl ej kunna med andra förenas. Deaf 
N. antagna genera äro således (116 eller) 117. — Om art- 
antalet har jag redan ofvan rytttat mig. 

9. Prof. N. försäkrar: ”manifestum maneat, lichenibus at- 
mospheram vel aquam pluvialem alimentum prebere” — och 
detta har jag ej förnekat, men väl att ”la plupart se nouris- 
sent exclusivement aux deépens de Tatmosphere” (Syn. p. 1), 
emedan jag anser och sökt bevisa, att de äfven från det före- 
mål, på hvilket de växa (d. v. s. matriz), i likhet med öfriga 
"växter, upptaga näringsämnen. Detta synes Prof. N. fortfa- 

rande vilja förneka, såsom motbevis anförande: ”Dominum 
Fries credere videri, aquam pluvialem aqua destillata con- 
stitui”. Väl vetande, att regnvattnet innehåller endast en obe- 


1 


oj 
- 


tydlighet af föroreningar !), anhåller jag att af Prof. N. erhålla - 
en analys på dylikt vatten, som innehåller Kiselsyra, Svaf- = 
velsyra, Phosphorsyra, Lerjord, Kalk, Talk, Jern, Mangan, 
Kali m. m. — och detta i tillräcklig myckenhet för att gifva 
lafvarne alla deras oorganiska beståndsdelar. 

Prof. N. anför tillvaron af kristaller af oxalsyrad kalk i 
såsom ett medel att skilja lafvarne från svamparne; Observa- 
tionernas otillräcklighet har jag sökt visa. Här må tilläggas 
en anhållan, att Prof. N. måtte bevisa deras tillvaro hos våra 
allra Synne lafvar t. ex. Sticte, Peltigere, Parmelie, 
Collemacee m. fl. — Hvad svamparne angår, har jag ej på- 
stått, att dylika kristaller blifvit funna, men väl anfört flera — 
bevis för möjligheten deraf. — Att Rochleder anför Bra- 
connets uppgift, att Hematomma ventosum innehåller ”grosse = 

n oxalsauren Kalkes”, vet jag mer än väl, men då de af 

Prof. N. tillfogade orden, ”efr. contrarium in Gen. Heterol. p. 
9”, af mången lätt kan tolkas så, som att jag förfalskat detta 
ställe i Rochleder”s Chem. d. Pflanz., så hade det varit R 
tare af Prof. N. att skrifva: ”cefr. analysin Cli G ämbel, j 
Th. Fr. allatam, contrarium omnino demonstrantem”. 

10. Prof. N. förklarar min uppgift, att några lafvar cd : 
ex. Cetraria nivalis, cucullata m. fl.) hafva ”apothecia sat ca- 
duca (annua)” vara alltför djerf; jag stöder mig på direkt ob- 
servation, och N. anför inga facta, blott sin auktoritet, såsom 
motbevis. Här må tilläggas, att jag ej, såsom jag trott, är 
den förste, hvilken, hvad de anförda tvenne arterna beträffar, 
gjort denna observation, ty Mosig har redan förut funnit det- 3 
samma (jfr. Flot. Lich. Sils 2. p. 6—7). Den skarpsynte 
lichenologen von Zwackh har äfven, enl. mundtligt medde- 
lande, funnit samma förhållande ega rum med flera andra arter. 

11. Då Prof. N. säger: ”minime est miram, Dominum ” 
qui ambagibus scholasticis fascinari videtur, judicio Friesiano 
de systemate meo fidelissime assentiri et id judicium verissi- 
mum (”ganz wahr”) invenire; quod non impedit, ut ?) magis 

1 Se Berzelius, Lehrb. d. Chemie Fiänfte Aufl. Band. I. P 
413; Graham-Otto, Lehrb. d. Anorg. Chem. Dritte Auf. 
L p:75 

2) Läs äfven här: quominus, 


FRETSISNESSARNEREEPSRA EET SSE FAN FED 


49 


experti (ex. gr. Tuckerman) omnino aliter judicent”, så lig- 
ger det af ordställningen nära till hands att antaga, att Tuc- 
kerman och ”magis experti” förklarat sitt ogillande af mitt 
omdöme. Mig veterligen har detta dock ej skett, och jag 
tviflar t. o. m. derpå, att Amerikanaren Tuckerman ännu 
sett mitt opusculum. Måhända menar dock Prof. N. ej, hvad 
man af hans ord kan antaga. 

Hvad slutligen beträffar alla de drastiska uttryck , 
späckade med de välbekanta stereotypiska fraserna om ”im- 
RE ”ecalumniator”, ”schola confusionibus maximis labo- 
FÖRS 0. SVS hvarliöt Prof. N. prydt äfven älvs upp- 
BAS, törd det förlåtas mig, att jag med tystnad förbigår de- 
samma. Anmärkas må blott, att det är förmodligen dessa 
eller dylika, som han afser, då han säger: ”Inde ire& misere 
eorum, qui haud intelligunt animadversiones criticas aliud esse 
poesk Gu adgressiones personales” — eller då han utropar: 

”Scientie nomine talia seribuntur !” 


J 
J