JA AS 794 WmIrNAt? FERTTA TY KIIOK - idr att TARO AAA TA vr MV UDE 9 se uret da RK Få wet ät tvi 199 PR YE KURSTID FORE TEJER Få ad NYTENYNGEEELA KA LENRN stt RR vt ARK 4 Cd / sara s NA (nt OR KE . 4 7 d a ar . . fa MM p 10 08 4 - syr ev ASA YES ue tet 4 4 NWILEA N 4 ven ö | + åre Re « ( | 4 FAL i 4 ROR HAE , ven C rå trängd åh, SV RR TEE EEIEIC TIC III RINNA bu OKC EE ER EV TEKYRLE v st atv jr NN dvs tt ARA RAR KN NYE NA AN ÖRE AY ETTUÉRE KARA N PSV TYT I SORAN I RT IGT JE FET YVTIKIE UCKNT I NAK AN RASET TTT ICEA FE ER SL ERE SR ER RET NN KAR AKAN CIRA RKS Vang FER LES ST GR 4 h NNE 4 + 4 NS AD RY r VA "9 Nolato vr än rat RAR Rå YTYNEER KAT KR AN a vet Ut TK ANSI ANA SÅ PYRY TREES KERAN TRENTER R MU LIKE AR Å er bett RA rr As PR WAR DN "öv ver. pers rara | » Avd Vv Age JA JAR VÄ ng vw Fetter rev rese NR TYSISENE OM OA JE ETTER ARE € LER UTE ROR KISSA «0 We KV HR dr 4 8 RR små br wskagt WAY & wå BAR de N WE, ber såg Åykere re FIRE OK IRA OK RA fos ac 9 4 1 NON RAN RR tuva LR AVR NS FEVER IE SO SE LE NA AR By ny Ä Ger B0050; FRE Br SA rg Aa tlych nå skrptarkg bong 8 4 41 LLA a rrvin eR a art ln 4 AAA & . j , M p 4 ) SYV PEN ret NR Kb NM Aegle Aer NÅ or , , , trå Qtdkgd ÅT Agt ; | i v br MÖSS "Ale Harevdn Av RO ur å va FT Ana RN ör BRASAN Br 4 å Cd I vd my RR END NR -v LJ Md ” LÄ KAN , d Å , « Vd ROW OT RÅ I UC JE EL LJ ft KOEOOTTE RET Å 4 « N ad NIST ITE TV OP OT DIE KODE Ke , C e tre 4 d 4 1 Nk önAbeR 4 NA ta mA a SUNE VALA fo AVR Wespe 4. 0. NA Br dk 0 KM AMG dv k Å RN WSA FRI b APA ( Fa lt a RER PU NR el BAER ONE VOR VAR MOON BONE BEE SAK SE TE UR ven ns Då . nå A PRE RA Br fr BT LS AL JU MOE OK DA NI DNE NIKE SER Jå SA SA JU TAR Nr at KOJA SE SLR Ax be fat 0 ÖR «4 a & TTT AA bords NR AK IST WG 0 RR ATI Bg 0 värt TR åå twrå igt LE Å 4 RAN KY ROG a bade 4 oh dl FIER RI RN RBK VE ; , LJ | re oe | . ” 4 t SABRINA AN RO a set Or VAR LR BV RA ärr 0 RN 1 Iya Mr I By RE kel ed; D fel j 9 + j . Ae tet ten eå fås ke Ma ARLA MENN ala be TIL Bg RN SNR IR NAT (KREON är 4 - . | 4 Nr bosse gr nn PRIV My FULL LV fe sa NÄ er dok RR RB NG RY RR ” KRIGA » -.” bm 0 Bye MA hatt mt AR (9 at EA SE YR KTAN IVA tva fr rs KI (CK SRIAFNNY AT Ä LA Å j Ston asåsk, sö igt byt ÅA 48 4 4 4 ' ww ÖVA KEN RN : -. Å (SR År grete bfånk år 4 CI trä vå wie br RETA OPKO RET ERPRE I VE VR FUN NYC RE FLIKAR TR ER RESAN SSE OS EE RE KR RS RR BE ar 4 YTTRAR RT SRS EA NAN EE ÖNERO NR RE VAT a RON RS od jå eh Fv DANN NA savi ltr tå LFN GLEN y WELCOT FIPRYRTES I NOR SERIER Lä dun FEAT VY RAR AT AA - inv ds tf ONA re VALT VN ARG GK FICK PETA NE TE SE ROR pa a AA SR By är ee dr RN SM NTE AR Bl IE 0 OA n p HO CJ sTRÄNEN KELI | 4 a; d i q ! | FÖRRE Utv td y / PR SV ja KÖKET SÅ br kel / j l Ö GA ; v gå Lol -” + M « + pd WRP rr JÖRSRSR KOL JE MSI EN AN Nb FASO RSC HEN . so ven Ve dan mk MRS ROR Ao orden : a j rö Url obobdkyrs BE ORO RE IE RET IE 4 EE SOK NAR KRAARA KT j OL j gr RR « y År i j SR geo Flört a i PRCC VC OO SE CSS SU ES FITUTEE IEI TRIE RE TA SEAT LE. 4 CE a än PU vadå Ci - = +ir o- 2-2 te Rx AA ae 25 fö > Ad Lä - 2 2 Fie a = 23 S. 4 Avd RNA LA FY OLA 9 NART BEE TEN EEE KORT RES TR VE EE CS Cr at "Ad vn SYKE bd ent fr rar RT NRA VI (Aa Få a KA dille Ca RM ER RA få Så NER Arr VR KCR CK PI EE åe We / FA VR SL SKR VE REV EK GA VR SE BU EL | Mm 4 CRT pla et 944 AA SR de BR Da Md fd HANE ME RA ORK RUE. BT - $ W " i FÖR YA N ör MANA SRA NS NA ÄT Så j $ 4 tukl 4 v h KOR MA hå . M MA År LIC td add 1449 CL E ID LELICSCIE Sö å (3 3 . As AR | p A 3 på p SIREN AR RT AE RE VEG SL IR NR Jerk le Hö Re kg 4 . | , Sr s Kn ; vensmnesre ACK 2 dr Rs rg Ri BLA GR IRS APA YA 9 nrg KET tr IA SSE ; ; hs bar ka « arvvee fl VG ja er ae FREE talen d ett TLL UCHLAEL LIKA FEN KEAN ty er tURA LL v b Fer va KE SLOREER bd mana RR NLA RAR Ar RAN IAN RKA JE VINTS OR OR Ja MLA dh Nl aka) UY a kg BEROR BEMER Ra ; J | M (kol La jute ok RE mbyss tre NEN RA NES RTR IE SEE SG MORAL SLOG KRESDM M GR TX ANG NS Urva) JG CM CN ( , ped ering C ; pr ER AM ORHAN PB | ÄRA RES BE ETRE ME IE CON 4 ja GM NR RR ED ARE ÖR RR Gr ä Jr 35 j - , i or 0 Vsed4e byka ör Vr Å KÖRER BER VLC IE EA Got SEM ERS (Call 6 SA RJ GE ROS EE , Tang opera åå YFYRT fö Vw Oo doch ba FREE NE NORR KO TR LE UN) LU Y NTE RE SE SEE SCORE LO INST ÖR RA SKOR OR VI ta) EVE SR BONE REON 2 LAR i BEE RI RIE RE RO RT 0 «vd FRV SER OMP EE ER RK TRI 0N är vs ar ICC KUR PA ROM ir: PERU YTTRE ISKLIRKONR Bard Valelgt a i 068) VAA Vr ERE TT SUITE NE KA DE 4 i per Marn K än PRE SE ICE fe KOOKS OK FA ES SAN ä dd 4 65 Ua? KITTS FRKYNNER ARD | TY) a PEMA fe q ' j SA ' ut nå Sö NR jr KON f v J | T å ” a Host åt 00 M | Å 4 CA RE RE ICKE WJ wall CH ww 4 JA på pf h 14 dj Tyg a M sc jpg TERROR] KURSEN MA KÖRA - : ” JA å ; å ; j Ä MARE JAG å VYXKKTT | 74 y 4 AN J J j NGAN Md & Aden rd EN É 40 flaska BARS MA Ok £ N tr eg TA El MA Å dä vp dtg be OK | j ( ny 4 OM , 13 q " V N / Ny ' Säk S Hyr and ÅÅ M ONT vå UV LR vel dra f "ng CI LLA JUR I + EL RE NESS Cu y d ue i 1 I Få dv I FREE BO KE (COA SE MSE TE RE JIE FÖR EV K 3 pd PIL ä& dr rn KAN VI NRRG FARGO VE It FR DE SER ERA EA VEN OK VE JR TRE RR ATA -&y 4. fer 4 fl r LIC SS bj ER SOCER ål ”ä 4 LU d ' i rt IE L 6 RON MORE EL TS EL SE HEK LMG SL ME Ae JL 1 ER borr dr rå Ri SNR Cå AIN i + = såå Fa Pott ok j| (j d JL tr NNE SE a ST ELI JR STR JR TALK KR So JSM AE OR CL GL NNE RA LEE Te ME NL EL TID BU IRAS. ILJA JA JR du j (SE i Fara dd Vä sd KSV SO känt är fdr a OR , id ROR ENDE VERS SR ” rp be KITE Ju rr 18 ven LET ARLA Sr SA Uf 4 IPSUM äv Kl ON TR ER SS CR CEN FIRE RES BTP kant MM FEN DR kol NOEN EN IE RE TE 107 a NG é RENT SE NCM Y JUL OR SIORER RR ML ra i SKE KUK ML I vv ivd & SN NA 4 4 4 4 TIRE vu. Ra AG SJ MK KR RON AR TIER ER LR fi | KE F Ja i + EISETIU EA DE ONE tad ar RER RESNRNVE ferksk / OR ERE SS BG SIE ICO a OM KE JUN Får = > + - Se SEE sa Hö LÅ (5 2 FREASRA ww "a v ' JK Å SOCKET a MA 4 breed el RR «ella RNA 4 add KN ONE NG din tr ud RR RV RR RT ARN Ser sd 0 AVI FE WNOE VS RO OD al 2 FICK ENESPI ERE KU SK GR 3 v Yr AO ARN HR BN. BR JR AE BI a Jå) oh ALE EE IR OL GR GR GR GR DAG JAA ra en vrå B-4.R JEN ATERN 8 ARN IR 470 JACK STR IVR ICKE 4 FW be vi ble Er ba NE RNA ARP IE VER ER LAT BON OR CER SUK RR OC + fe KRT FEI TAND AVR 4 88 GR Ne fel lys Kr WE SES ud Lid FN et Fö sd är Nf RAT i HEN in 2 ä 2 23e - RJ At (a veg dd 4 AM SS RE el 6 DN ketter IE NERE I MOR IRK JIE JG 26 4 EE AIGA SA a SJ TAR CE RCD ELSE 6 SR NL SEE URA V Vv å SN ERE RARING RA BA DN SO ER AKI Fä be Av KASTA å FREM IEA IE Er ER Er EVA RR BL RR & || Wo bete lE ud RR om a RM RES ÖN AOI DIE RE RER OR SUR ER ROSA JR SUR il + Å Y OR BROR BEER ENE ROJAS RSA SL KR AR JR AT SL KÄRL AL sådan så CET IG FE SA pd N UNTER EN FÖL SLL EK LE EE NEN EE EE RR RK EE Å KILVPS SA JES Ib vr 9 + är NG NPA WERE LIT, CNE RA ERE BE ATI EA IG Br SIR BURRE AR Ra ven väl 2 dl 4-4 ed RN PITE VER IEEE NOEL EE ON JESU TR DEL OR ÖR EL Ra ' ” KO RO «rd UR 9 TNG kl RR dor få rdr KM 0 TR BE CER JANE d hl RER ST ESR SIE ET RE NO EE GK a SURA ANN FRE SE EE RP OSCE KE SE SEE KSU tg LINA - - ARE SE NONE 1 EE ME DE 0 JE ERE OR BER LLA FEI RESER OK MA UCKRE PETA 4 kd VÄ LTS NTE ERUF NEN rv LR ROOT FRA BO IEREE SRSEEE E RESR TE EE RESOR SL TOR EEG KRA Å ” tv äda REN EI SO RE EE SAK RO JE RCA EGR LR IA EES SA ARA MUTE AR SLE få (LS Å / IVA SVA NR VE RR ML EL IG LT SIUKLKC SA JE EU ARR aa | ra RM / ont fue RR PRO d q 4 ne är är KR NE ME LE PULSE BONO ERNIE OR, SL JK SRS GS STR SGU SSR al Ae 4 A WT FE SEE SE RE EE SE SES NE UR NV RER EN OCK MINI J 4 fel RR fi UR RR RES a sd 2 mög NE st: äre 3 3 VA + Ra Fig Få HM HOEL 4 RR LR ön wti RN Van VR WT LT € £ö = +£ - + > vå £ CS ä : + 2 - & - Ry >, Ci kö 3 Fe TIIEKOCIKOKTIE EE: Kg ( kö FA OR AAC te Ta RN -> | FRAN RON AL KE ML EL IE JL EU 2 TRA SR TR ARA JE VAA AW (114-44 1 TRA BN dB EON MU RE SR BET RAA KE + d i 4 bred KN (4 rf LJ , j SV 00 RR I AS NE RR okt 8 RS RN Db TAPE EA re ACE SA ELLA i NEN Dr Be BE ME RLJ Jä JR ELO AN [ RESOR EN Cl ISTER EL LA Jr oc bv 4 är 0 obe NR å dd gren RR Brr RR år REIN NU j LLA HR de i Mr 0 RR 1 OD BN fi TA UNO LG NG 4 ti ge to RNA ET 4 ER I OR ål = 4 KE 0 RR JOER VRAK CT är da sl rd kr ik ke se ve går HA Rei OSAR Man 00 10 RE LR RES RER Å bär fl rn RR ROSE för Vd RR AN dra VIRA GI 4 WrR RRNR tu VR RA ORTER er 4 Hl dl RR FART SA EV ME, MTI, BTR ROR SR ERE SK RSA JR BAR RE EUS JA, AN FÅ SA AN AL i Å Få FARA Ve ET EL BLS EV KCR SE HG TE SURA, SER SIR RS LÄS FÅR REAR RR NR SR RR 4088 ärvt EE AR Care F SMA då NR RR VN GM IM får 40 RR sö Vs NR | | | É | i : I | | | | | y | | AGELSER?, FVETS E IAKTT KAPLIGA HA I un Zz | ID jan ; 2 H ARE, ILE HÅRET F. R. KJELLMAN. ; (HÄRTILL 31 TARLOR) ER KS Inledning. Den framställning af Ishafvets algflora, som härmed lem- nas åt offentligheten, grundar sig hufvudsakligen på den er- farenhet jag vunnit och de samlingar jag hopbragt under fär- der i de arktiska farvattnen. Sedan jag för omkring ett decen- nium sedan inträdde i de svenska polarfararnes led såsom del- tagare i 1872—73 års Spetsbergs-expedition, har hufvudmannen för denna liksom alla senare tiders större svenska polarexpe- ditioner, A. E. Nordenskiöld, välvilligt antagit mig till följes- lagare på alla sina derefter företagna forskningsresor i den höga norden: 1875 och 1876 års expeditioner till Novaja Semlja och Jenisejs mynning och Vega-färden 1878—80. Härigenom har jag blifvit i tillfälle att genom studier i naturen göra mig förtrogen med hafsfloran vid Norges nordkust, der jag dref algologiska undersökningar större delen af sommaren 1876, vid Spetsbergens, Novaja Semljas och norra Sibiriens kuster, alltså inom en betydande del af det arktiska området. Om det öfriga Ishafvets algväxtlighet har jag vunnit kännedom dels genom granskning af derifrån hemförda samlingar, bland bvilka särskildt må framhållas de Köpenhamns botaniska mu- seum tillhöriga algsamlingarna från Grönlands vestkust, som Senom professor J. Langes och herr Hj. Kigerskous god- hetsfulla bemedling stälts till mitt förfogande, dels genom den litteratur, som berör ämnet. Inom denna framstå särskildt såsom vigtiga Dickies och Gobis arbeten samt framför allt åtskilliga afhandlingar af J. G. Agardh, de senare af mycket högt värde RR | ” je gam ISIlSg 4 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLÖOR A. genom den utredning denne algolog med vanlig skarpsynthet och sakkännedom företagit af åtskilliga den arktiska florans mest invecklade och mest svårtydda alggrupper. Rörande dessa och andra arbeten, af hvilka jag begagnat mig, hänvisar jag föröfrigt till den i det följande intagna litteraturförteck- ningen. Norra Ishafvets begränsning och indelning. Vid begränsningen af Norra Ishafvet göra sig vanligen tvänne uppfattningar gällande, den ena en rent geografisk, i hvil- ket fall Ishafvet blir hafvet norr om norra polcirkeln, den andra en mera hydrografisk, då Ishafvet kommer att utgöra det kalla, isfylda hafvet omkring nordpolen. Den förra uppfattningen utesluter från Ishafvet hafssträckor, som äro på norra half- klotet måhända de mest isrika och som äga med hänsyn till isdrift och temperatur starkt utpräglad ishafsnatur, nämligen norra Atlanten vid Grönlands södra del, men inbegriper deri hafvet vid Norges nordkust, der vattnets temperatur i följd af varma hafsströmmar är vida högre än i öfriga delar af polarbassinen och der i följd häraf hvarken sommar eller vin- ter is 1 någon nämnvärd mängd bildas eller nedtränger från hö- gre latituder. Den senare åskådningen låter hafvet vid Grön- land söder om polcirkeln ingå såsom del i Ishafvet, men ute- sluter derifrån hafvet utmed Norges nordkust. I den senare omfattningen kan, såsom i det följande skall visas, Ishafvet betraktas såsom ett växtgeografiskt helt, i den förra deremot icke. Inom växtgeografien är det derför nödvändigt att en gång för alla gifva åt Ishafvet såsom växtgeografiskt område en fast gräns och göra en bestämd skilnad mellan Ishafvet såsom ett allmänt geografiskt och ett rent växtgeografiskt helt samt belägga hvardera af dessa områden med olika namn. Jag vill derför föreslå att inom växtgeografien låta Norra Is- hafvet inbegripa den del af nordliga verldshafvet, som sträc- ker sig utmed eller norr om det arktiska landtforområdets kuster, och att såsom benämning för hafvet norr om norra poleirkeln användes det inom kartografien ej ovanliga nam- net Norra polarhafvet. Då den följande undersökningen skall lemna bevis för att en distinktion af detta slag är af vegeta- tionsförhållandena fordrad, kommer detta arbete att behandla algfloran icke blott i polarhafvet, utan äfven i den del af Is- 6 KJELLMAN, NORRA DSH AP VETSAAINIG RER ORAS hafvet, som sträcker sig utmed Grönlands kust söder om pol- cirkeln. Vid indelningen af detta område och benämningen af de olika delarna har jag så mycket som möjligt sökt följa senare tiders kartverk. Då emellertid olika geografer, kartografer och polarfarare ofta med skilda namn belagt samma del af polarhafvet eller gifvit olika begränsning åt med lika namn betecknade sträckor, hvilket särskildt är fallet med polarhafvet norr om Atlantiska oceanen, anser jag mig böra särskildt an- oifva, hvilka namn jag bestämt mig för att upptaga och hvil- ken begränsning jag trott mig böra gifva åt de med dem be- tecknade hafsområdena. De äro följande: Norska polarhafvet. Med detta namn föreslår jag att beteckna den del af polarhafvet som sträcker sig utmed Norges nord- vestra och norra kust från polcirkeln i söder till ungefär 72:dra breddgraden i norr och till Vardö longitud i öster. En del af (hela?) denna hafssträcka är på Kieperts karta öfver Polar- länderna! benämnd Nordhafvet — Nordmeer, — men då här- under dessutom inbegripes äfven en del af Atlanten och nam- net möjligen skulle ge anledning till förvexling med Nordsjön, har jag icke ansett mig böra upptaga detsamma. Grönlands-hafvet. Hafvet mellan Grönland och Spetsbergen norr om Island och Norska polarhafvet. Det sträcker sig utmed Grönlands ostkust, Spetsbergens vest- och nordkust. Beeren Eiland anser jag ligga i detta haf. Murmamnska hafvet. I norr begränsadt af en linie, som man tänker sig dragen från Varangerfjordens mynning till Matotsch- kin Schar på Novaja Semlja.? Kariska hafvet. Hafvet mellan Novaja Semlja och Tajmyr- halfön; i öster alltså sträckande sig till kap Tscheljuskins längdgrad. ? Spetsbergs-hafvet. Hafssträckan norr om Murmanska och Kariska hafven, öster om Grönlands-hafvet. Sibiriska Ishafvet. Hafvet öster om föregående till Berings- sundets longitud. Amerikanska Ishafvet.. Norr om Nordamerika. Baffinsbay. Området mellan Amerika och Grönland. I söder låter jag det begränsas af kap Farewells breddgrad. t Kiepert, Uebersichts-Karte der Nordpolar-Länder. Neue berichtigte Ausgabe. Berlin 1874. ; 2? Jfr Nordenskiöld, Karta öfver Prövens färd till Jenisej och åter 1875. 3 Jfr Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 150. JT VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Vegetationens allmänna skaplynne. Individmängd. Den individrikaste algvegetationen finner man i Ishafvet vid: Norges kuster. Här äro alla för algers uppkomst tjenliga delar af åtminstone den litorala och sub- litorala bottenregionen klädda med täta algmassor. Det kan såsom allmänt gällande utsägas, att i Norska polarhafvet jäm- förelsevis lika stora sträckor äro algbevuxna som i norra At- lanten vid Norges och Storbritanniens kuster och att vegeta- tionens täthet i det stora hela är densamma. Om man från- ser Murmanska hafvet längst i vester och Hvita hafvet, som med hänsyn till vegetationsförhållanden lämpligast torde vara att betrakta såsom öfvergångsområden mellan Norska polarhafvet och Ishafvet i sträng växtgeografisk mening,! är sannolikt södra delen af Baffinsbay utmed Grönlands vestkust den del af Is- hafvet, som med hänsyn till vegetationens individrikedom kommer Norska polarhafvet närmast. Vegetationen här känner jag icke genom egna iakttagelser, men stödjande mig på de samlingar härifrån, jag genomgått, och på upplysningar af for- skare, som besökt dessa nejder, måste jag antaga, att vid Grön- lands vestkust åtminstone upp mot Disko-ön eller till omkring T1:sta breddgraden finnes en algväxtlighet, som 1 utsträckning och individmängd väl står efter, men dock kommer närmast den i Norska polarhafvet och betydligt öfverträffar den i andra större ishafsområden. Rink, den störste kännaren och ut- förligaste skildraren af Grönlands natur, säger i sitt arbete: Grönland geographisk og statistisk beskrevet: »Et ikke mindre overraskende Syn frembyder Havet, hvor det er klart, umid- delbart langs Kysterne af Grönland: Bunden er bevoxet med en Skov af kjempemeessige Tangarter med Blade paa 6 a 8 Alens Lengde och !'4 Alens Brede, der i Forbindelse med den Dyreverden, som beveger sig derimellem, erindrer om Koral- revene i de tropiske Have; desuden beklede koralagtige Skorper? overalt Stenene, som ligge paa Bunden, og deres Hul- ninger, saavelsom Leret, man skraber op fra Dybden, Alt vrim- ler af Dyr». ? Det omdöme, jag fält -om algvegetationen i Murmanska hafvet vid vestkusten af södra Novaja Semlja och Wajgatsch, hafva senare iakttagelser ej jäfvat. Det lyder: Alg- 1 Jfr Gobi, Algenfl. weiss. Meer och Cienkowsky, Bericht. 2 Lithothamnier. > Rink, Grönland I, sid. 84. 8 KJELLMAN; NORRA ISHAFVETSALGFELORA. vegetationen här jämförd med den vid Skandinaviens kuster är individfattig. Stora sträckor af hafsbottnen, äfven då de äro af sådan beskaffenhet att de i andra haf skulle vara algbe- vuxna, sakna alger fullständigt eller äga en ytterst torftig, gles vegetation. Största delen af de i andra haf med alger Bevuxna bottenområdena äro utan vegetation, och på de delar af bottnen, der växtligheten är tätast, understiger denna betydligt 1 individmassa algrika delar af Atlanten.! Detta omdöme anser jag äfven kunna utsträckas till Grönlands- och Spets- bergs-hafvet utmed Grönlands ostkust, Spetsbergens, Beeren Eilands och norra Novaja Semljas kuster. Antagligen gäller det också om det i algologiskt hänseende ännu mycket ofull- ständigt kända Amerikanska Ishafvet. I Kariska hafvet är enligt hvad de hittills sparsamma iakttagelserna gifva vid han- den vegetationens skaplynne ett annat vid Novaja Semlja än vid BSibiriens kust. Om vegetationen utmed den öfriga delen af Novaja Semljas ostkust till sina allmänna drag liknar den vid Uddebay, den enda punkt af denna kuststräcka der den hittills varit föremål för närmare undersökning, så sluter sig algväxtligheten i vestra delen af Kariska hafvet i individrike- dom närmast till vegetationen i östra delen af Murmanska hafvet. Den individfattigaste vegetationen i hela polarhafvet har hafssträckan utmed Sibiriens nordkust, alltså östra delen af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet. Den måste med stöd af de hittills gjorda iakttagelserna betraktas såsom ytter- ligt fattig. Knappast torde det finnas något hafsororåde med samma utsträckning som detta, hvars vegetation har en så- dan karakter af armod och torftighet. Såsom den tabell och karta utvisar, hvilka Stuxberg offentliggjort öfver de un- der de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878 utförda draggningarna i Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet,? hafva undersökningar med nutidens bästa draggredskap anstälts på ett betydligt antal ställen utefter hela norra Sibiriens kuststräcka och i allmänhet på sådant djup och sådant afstånd från land, att i andra haf och äfven i andra delar af polarhafvet algrik botten helt säkert mycket ofta skulle hafva anträffats. Det framgår emellertid af de lemnade uppgifterna, som stödja sig på mina anteckningar, att i östra delen af Kariska hafvet och i Sibiriska Ishafvet alger upphämtats på endast 10 ställen. Endast på fyra af dessa, nämligen vid kap Palander och i Aktinia-viken inom Kariska hafvet och vid Irkajpi och trakten omkring Kol- 1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meeres, sid. 57—59. 2 Vega-exp. I, sid. 682. VEGA=BXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 9 jutschin-fjordens mynning inom Sibiriska Ishafvet, funnos al- ger 1 någon nämnvärd mängd. På den sistnämnda fyndorten torde algvegetationen i individmängd möjligen kunna anses jämnlik växtligheten i mindre algrika delar af Murmanska och Grönlands-hafvet, på de tre öfriga åter voro de algbe- vuxna områdena af ringa omfång och individmängden ringa. Rörande vegetationen på de återstående sex fyndorterna har Jag antecknat följande, som synes mig förtjent att särskildt anföras. 1. Lat. N. 74” 52' Long. O. 85” 8. Kjellmans öar. Botten: granit- och gneishällar och block. Mee Torftig Iitoral vegetation af Urospora pemcilliformis. 2arhat. Ne I(9.& Long: O. 00 25. Djup: 15 fmnr. Botten: sten och. grus. Veg.: Lithothamnion fecundum, sparsam. Phyllophora inter- rupta, ytterst liten och sparsam. Lithoderma fatiscens, temligen ymnig. E 3. Dat. N. 76” 18' Long. O. 92” 20". Djup: 40 fmnr. Botten: sten och lera. Veg.: Phyllophora interrupta, åtskilliga exemplar. Polysi- phonia arctica, ett litet exemplar, fäst på föregående. 4. Lat. N. 77” 386' Long. O. 103” 25. Kap Tscheljuskin. Djup: 3--10 fmnr. Botten: lera med skifferstycken och gqvartsstenar. Veg.: nästan ingen; endast på tvänne ställen spår af sådan. Laminaria Agardh, ett helt och några i upplösning stadda exemplar. : Sphacelaria arctica, ett exemplar. Pylaiella litoralis, ytterst sparsam och torftig. Till litoral vegetation fans .ej antydan. TIsfot låg qvar nästan öfverallt. 5. Lat. N. 73 40' Long. O. 140” 16'. Blischni-ön. Djup: 4 fmnr. Botten: hård lera. Veg.: Inbäddade i den med skraporna upphämtade leran funnos några exemplar af Phyllophora interrupta. Deras basal- delar voro afslitna, men 1 öfrigt hade de ett friskt utseende. De hade antagligen legat lösa på bottnen, men sannolikt ej drifvit långa sträckor. 6. Lat. N. 69” 27' Long. O. 177” 14" Djup: 4—3 fmnr. Botten: sand och rullstenar. Veg.: Delesseria sinuosa, ett exemplar sittande på en art Hydromedusa. 10 KJELLMAN, NORRA ISHAFV.ETS ALG FLORA. Totalomdömet om Ishafvets algvegetation med hänsyn till individmängd anser jag mig på grund af hvad i det före- gående anförts kunna gifva följande form. I omkring en tredjedel af detta haf d. v. s. större delen af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet är vegetationen myc- ket individfattig, i Norska polarhafvet i rikedom jämförlig med den i norra Atlanten, i den återstående delen betydligt fatti- gare, 1 det en jämförelsevis mindre yta af bottnen bär vegetation och växtligheten på de bevuxna delarne är mindre tät än i Atlanten. Vegetationen vid Grönlands vestkust (i vestra delen af Murmanska hafvet och i Hvita hafvet) kommer Norska polarhafs-vegetationen i individmängd närmast. Vegetationens fördelming på de olika bottenregionerna, den Ulito- rala, sub- och elitorala. Gränserna för dessa regioner anser jag kunna beträffande Ishafvet fastställas såsom jag gjort i min redogörelse för Murmanska hafvets algvegetation. Den litorala regionen skulle alltså omfatta den del af bottnen, som ligger emellan öfversta flod- och nedersta ebbgränsen. Den sublitorala sträcker sig från den förras nedre gräns till ett djup af 20 famnar. Djupare delar af den algbevuxna bottnen bilda den elitorala regionen.! Dess nedre gräns är säkerligen olika i olika delar af Ishafvet. I Grönlands-hafvet vid Spets- bergens kust bär den alger ännu på ett djup af 150 famnar. Äfven med hänsyn till vegetationens fördelning på de olika bottenregionerna visa sig olika delar af Ishafvet väsent- ligen olika. Inom Norska polarhafvet är den litorala regionen bevuxen med en rik, yppig och till sin sammansättning Vvex- lande vegetation. Bland de härifrån kända arterna uppträda mer än hälften antingen uteslutande eller åtminstone stundom på denna afdelning af bottnen. Några af dem t. ex Rhodo- mela lycopodioides, Gigartina mamillosa, Chondrus crispus nå Vis- serligen icke den yppiga utveckling som längre söderut vid Norges kust, men det stora flertalet äro här lika frodiga och bilda lika tätt slutna massor som vid norra Atlantiska ocea- nens kuster. Vid sydliga Grönlands vestkust finnes också en ganska individrik, om ock mera enformig litoral vegetation. Professor Th. M. Fries har meddelat mig, att strandbältet är bevuxet med Fucaceer och att det är dessa som förläna litoral- vegetationen dess prägel.. Att dock jämte dessa åtskilliga an- dra arter förekomma, framgår af de här gjorda algsamlingarna, hvilka innehålla åtskilliga rena litoralalger. Om åtskilliga af dessa har derjämte J. Vahl uttryckligen på etiketterna an- 1 Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 57. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, fl gifvit, att de växa inom litoralregionen. Bland sådana vill jag här nämna: Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia urceolata, Halosaccion ramentaceum, Ilea fascia, Pylaiella litoralis, Entero- morpha intestinalis, compressa och micrococca, Monostroma Blyttit, Diplonema percursum, Spongomorpha arcta, Cladophora rupestris, Rhizgoelonium rigidum och riparium, Chetomorpha Wormskioldii, Urospora penicilliformis, Rivularia atra. Inom den ojämförligt största delen af Ishafvet har den litorala regionen ingen eller en ytterst torftig vegetation. Vid Spetsbergens kuster har jag på det litorala bältet funnit följande arter: Rhodochorton Rothii och intermedium, Fucus evanescens f. bursigera och nana, Chetop- teris plumosa, Pylaiella lVitoralis, Chetophora maritima, Enteromor- pha compressa, Spongomorpha arcta, Rlizgoclonium riparvwum, Ulo- thriz discifera, Urospora penicilliformis, Codiolum Nordenskiöldia- num, Calothrix scopulorum. Artantalet är visserligen rätt be- tydligt, men det bör märkas, att flertalet äro antingen i all- mänhet mycket sällsynta eller åtminstone mycket sällsynta inom litoralregionen. Fucus evanescens, 1 sina större former allmänt utbredd vid Spetsbergens kuster, går sällan upp i lito- ralregionen. Under formen bursigera är den anträffad på två, under formen nana på ett ställe, alltid på områden af ringa omfång. Chetopteris plumosa, en af Spetsbergens vanligaste alger, har jag endast en gång funnit litoral och endasti några få exemplar. Pylatiella litoralis och Spongomorpha arcta, som båda äro rätt vanliga i sublitoralregionen, äro inom strand- bältet mycket sällsynta. De båda Rodochorta, Ulothrix discifera och Codiolum Nordenskiöldianum äro funna hvardera endast på ett ställe inom den spetsbergska litoralregionen. Mera allmänt och i något större individmängd förekomma på bottnens öf- versta del vid Spetsbergen endast Enteromorpha compressa, Rh- 2oclonium ripariwm, Urospora penicilliformis och Calothrix scopu- dorum. På ojämförligt största delen af detta område saknas all vegetation. Samma armod visar äfven litoralregionen inom östra delen af Murmanska hafvet, i den vestra torde likasom i Hvita hafvet den litorala växtligheten hålla medelvägen mellan Norska polarhafvets rikedom och Grönlandshafvets fattigdom.! Vid framställningen af vegetationsförhållandena vid vestkusten af Novaja Semlja och Wajgatsch har jag angifvit, att den betydli- gaste delen af det litorala bottenområdet här saknar all vegeta- tion, att den litorala algvegetation, som här och der förekom- mer, är ytterst individfattig och består af uteslutande småväxta alger. FElfva arter äro här anträffade litorala: Rhodochorton t Jfr Cienkowsky, Bericht. 12 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Rothiu, Fucus evanescens, Phloeospora pumila, Pylatiella litoralis, Chetophora maritima, Enteromorpha compressa och minina f. gla- cialis, Rhizoclonium riparium och pachydermum, Urospora penicilli- formis, Calothrix scopuwlorum. De vanligaste af dessa voro: Rho- dochorton Rothit, Pylaiella UWVitoralis Enteromorpha compressa, och RBligoclonium riparium. Fucus evanescens är sällsyntare, Phelo- spora pumila, Urospora pemicilliformis, Chetophora maritima och Calothrix scopuwlorum äro anträffade endast på tvänne, Emntero- morpha minima f. glacialis och Rhigoclonium pachydermum hvar- dera på ett ställe. Här liksom vid Spetsbergens kuster äro de litorala algerna småväxta. De särskilda individerna af Ohetophora maritima kunna svårligen urskiljas med obeväp- nadt öga. OCalothrix scopulorum och Urospora penicilliformis be- kläda i ett tunt lager de under ebben blottade stenarne. Rodochorton Rothu och RmMeoclomum riparium äro sammanfil- tade till mattor af några millimeters tjocklek, Rhodochorton intermedium, Phleospora pumila, Enteromorpha compressa och den litorala formen af Pylaiella litoralis äro äfven de lågväxta, några centimeter höga, och de former af Fucus evanescens, som vanligast anträffas inom litoralregionen, nå sällan mer än omkring 6 centimeters höjd.! I Kariska hafvet är en- dast på tvänne ställen antydan till en litoralvegetation iakt- tagen, nämligen vid Kjellmans öar, der, såsom förut angifvits, på strandklipporna växte små tofsar af Urospora penicilliformis, och i Aktiniaviken, hvarest det litorala bottenområdet flere- städes, men sparsamt var bevuxet med småväxt FEnteromorpha compressa. Från BSibiriska och Amerikanska Ishafvet äro inga litorala alger kända. I Ishafvet är vegetationens bef utbredd öfver den sublitorala regionen. Detta påstående har en något olika betydelse beträffande olika delar af Ishafvet. Allestädes är det visserligen detta bottenområde, som bär den kraftigaste, tätaste, till: mängden största vegetationen, men i Norska polar- hafvet är den sublitorala vegetationen artfattigare, i öfriga de- lar af Ishafvet åter artrikare än växtligheten på någon af de öfriga bottenregionerna. Med nutidens metoder för hafsvegetationens undersökning möter det oöfverstigliga svårigheter att erhålla någon Dbe- stämd och säker insigt om vegetationens boskaffeninet på den elitorala regionen. De få algindivid, som då och då med bot- tenskraporna upphämtats från öfver 20 famnars djup, räcka enligt min erfarenhet endast till att visa, att större alger verk- ! Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 58—59. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 13 ligen förekomma på denna del af bottnen. Om vegetationens individmängd och allmänna skaplynne i öfrigt gifva de ingen upplysning. Af de undersökningar, som utförts i Ishafvet, synes mig framgå, att öfver den allra största delen af den elitorala regionen algvegetation saknas, och att den vegetation, som här och der anträffas, är såväl art- som individfattig. Jag har mig icke bekant, att i Norska polarhafvet med sä- kerhet någon algart blifvit funnen på det elitorala botten- området. Vid Spetsbergens kust har jag påträffat en och an- nan, nämligen Delesseria sinuosa, af hvilken under 1872.—73 års svenska expedition några få, men fullt friska individ upp- hämtades norr om Spetsbergen från 85 famnars djup, Ptilota pactinaata, 1 Smeerenberg bay vid Spetsbergens nordvestkust fun- nen på 150, norr om Spetsbergen på 30—100 famnars djup. Till samma betydliga djup nedgår här också Dichloria viridis. Vid Novaja Semljas vestkust äro följande arter kända från den elito- rala regionen: Polysiphonia arctica, Delesseria sinuosa, Euthora cri- stata och Dichloria viridis.! Såsom jag redan förut anfört, anträf- fades under Vega-färden på ett ställe i Kariska hafvet Phyllophora interrupta och Polysiphomia arctica på ett djup af 40 famnar. I Bämnsbay skall: enligt uppgift af Dickie ett rätt stort an- tal arter hafva upphämtats från betydliga djup under en af de engelska Franklin-expeditionerna, nämligen: Polysiphonia nigrescens, 40—50 fmnr; Ptilota pectinata 30--40; Dictyota fasciola(?) 20—50; Agarum Turneri, 10—100; Laminaria saccharina (antag- ligen L. cuneifolia), 530—100; Laminaria (Ilea) fascia, 40—50; Chordaria flagelliformis, 40—100; Dictyosiphon foeniculaceus, 50—70 ; Desmarestia aculeata, 30—100; Desmarestia (Dichloria) viridis, 50—100; Chetopteris plumosa, 25—530; Ectocarpus (Pylatiella) lito- ralis, 50—100; Ectocarpus Landsburgtii (Pylaiella varia ?),50—100; Ectocarpus Durkeei? 10—80; Conferva spec. Youngeana? d. v. s. Urospora pemicilliformis, 25—30 famnar.?> Tillförlitligheten af dessa uppgifter synes mig kunna på goda grunder sättas i tvifvel. | Ofvan litoralregionens öfre gräns finnes här och der på ishafskusten laguner, hvilka stå i förbindelse med hafvet och hvilkas vatten derför äger en saltmängd, som gör det möjligt för hafsalger att trifvas. Den vegetation de hysa är ofta myc- "ket individrik, men alltid mycket enformig, bildad af en, stun- dom 2—3 arter Chlorophyllophyceer. ! Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 67. ? Jfr Dickie, Alge Sutherl. I, sid. 140 —143. 14 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. De allmänna dragen af wvegetationens sammansättning. Alg- formationer. Det kan sägas vara tre familjer, som beherska vegetationen i Ishafvet: Lammariacee, Fucacee och Coralli- nacee. De bekläda de största ytorna af bottnen, uppträda. 1 täta, individrika massor och nå en betydlig grad af yppig- het. I följd häraf låta de vegetationens öfriga element föga. göra sig gällande i det totalintryck, vegetationen framkallar. Mäktigast verka Laminarieerna. De äro i Norra Ishafvet till hela dess utsträckning de mest storväxta, de i största mas- sorna och på de vidsträcktaste ytorna uppträdande algformerna. Strängt taget kan derför Ishafvet kallas Laminarieernas haf. Fucaceerna gifva prägel åt vegetationen på större områden en- dast 1 de icke eller mindre arktiska delarne af Ishafvet: vid Grönlands vestkust, i Hvita hafvet, 1 vestligaste delen af Mur- manska hafvet och framförallt Norska polarhafvet. Inom öfriga. delar af Ishafvet, der de icke förmå tillegna sig litoralregionen,. saknas de antingen helt och hållet såsom t. ex. fallet är i stör- sta delen af Kariska och Sibiriska Ishafvet eller förekomma i så ringa individmängd och så spridda, att deras betydelse så- som vegetationskarakteren bestämmande är ingen eller mycket. obetydlig. Högst vida delar af den sublitorala regionen in- tagas i Ishafvet af Corallineer. Kleen anger en art Lithotham- mon jämte Chorda filum vara de allmännaste arterna 1 deinre- sunden och på grundt vatten i södra delen af Norska polarhafvet. vid Nordlandskusten.! Längre mot norr i Tromsö amt och vid Finmarken har jag funnit vidsträckta delar af nedre sub- litoralregionen betäckta med arter af slägtet Lithothamnion. Flerestädes vid Spetsbergens kust är Lithothamnion glaciale ym- - nig; vid mynningen af den i Spetsbergens nordkust ingående viken Mosselbay täckte den i form af bollar, som ofta voro 15—20 ctmr i diameter, bottnen på en yta af 4—5 engelska. qvadratmil.? Äfven vid Novaja Semljas vestkust har jag fun- nit en individrik vegetation af Lithothamnion glaciale på om- råden af betydlig utsträckning.? I Kariska hafvet vid Uddebay gaf likaledes en Coralliné, Lithophyllum arcticum, åt vegetationen på en större rymd dess prägel.? Att också i Baffinsbay vid Grönlands vestkust Co- rallineer uppträda massvis framgår af Rinks ofvan anförda. 1 Kleen, Nordl. Alg., sid. 9. 2 Jfr Kjellman, Spetsberg. Thall. I, sid. 4. 3 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer, sid. 66. 2? Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 10-11. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 15 skildring af lifvet i hafvet vid. denna kust. Jämförelsevis få och enligt regeln småväxta algarter, mestadels Florideer, trif- vas jämte Corallineerna, och äfven om de, såsom stundom händer, uppträda i större individmassor, är det dock Coralli- neerna som bestämma vegetationens allmänna drag. Äro dessa busklika Lithothammier, så är den individmängd, i hvilken de förekomma, mycket stor. Vid draggning med bottenskrapor komma dessa ofta upp öfverfulla. Om också, såsom ofvan anförts, den litorala algvegeta- tionen i Norska polarhafvet kan karakteriseras såsom en vege- tation af Fucaceer, så bör dock märkas, att denna icke är till sin sammansättning likformig utefter hela kuststräckan. Dels äro nämligen de element, af hvilka den sammansättes, ej öfver- allt de samma, dels ingå samma arter i större mängd på som- liga trakter än på andra, och dels samt framförallt är den massa, i hvilken Fucaceer uppträda i förhållande till andra arter, i väsentlig grad olika på olika delar af det ifrågavarande området. I södra delen af detta haf tar, utom arter af släg- tena Fucus, Pelvetia, Ozgothallia, äfven Himanthalia lorea del i Fucacéformationens bildning, 1 norra delen, vid Finmarks- kusten saknas den; Fucus edentatus uppträder vid Nordlanden i mindre individmängd än vid Finmarkskusten, der den öfver vida sträckor är den allmännaste af alla Fucaceerna. På vissa områden af litoralregionen är vegetation bestämdt präglad af Fucaceer, på andra åter hafva dessa så starkt trädt tillbaka för andra algarter, att fråga kan uppstå, om dessa vegetations- afdelningar skola kunna inbegripas under Fucacéformationen. Ingenstädes, åtminstone öfver någon större rymd, förekomma Fucaceerna fullkomligt -oblandade. På dem eller på klipporna och stenarne jämte dem finnas åtskilliga andra arter, af hvilka till och med somliga förekomma i stor individmängd, ehuru de dock aldrig kunna utöfva något väsentligt inflytande på vegetationens allmänna utseende. Bland dessa synas mig föl- jande förtjenta att framhållas: Rhodomela lWycopodioides, Poly- siphomia fastigiata, Rhodymenia palmata, Delesseria alata, Ptilota elegans, Elachista fucicola, Spongomorpha arcta och Cladophora rupestris. De delar af litoralregionen, der Fucaceerna mera trädt tillbaka, äro bevuxna med en mycket brokig vegeta- tion. . I allmänhet är blandningen af arter sådan, att det näppeligen låter säga sig, om någon eller några vissa ar- ter äro de förherskande. Förnekas kan det dock icke, att en antydan till differientiering här och der gör sig gällande, i det på somliga ställen Florideer, på andra åter gröna alger > 16 KJELLMAN; NORRA DSHAEVPLIISVATGEE LO RA. jämte Fucaceer förekomma i största mängden. I Finmarken och, enligt hvad jag af Kleens uppgifter trott mig finna, äfven i Nordlanden på öppna delar af kusten, der bottnen inom lito- ralregionen bildas af långsamt sluttande berghällar, finnas ofta Florideer i större mängd: Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia urceolata, Bhodymenia palmata, Halosaccion ramentaceum, Gigar- tina mamillosa, Cystostoclonium purpurascens och Porphyra laci- mata. Dock växa här äfven i myckenhet åtskilliga icke Flo- rideer såsom Chordaria flagelliformis, Monostroma arcticum, Spon- gomorpha spinescens m. fl. Rikedom på gröna alger, ehuru i mycket brokig blandning med såväl Florideer som isynnerhet Fucoideer, hysa sådana områden af litoralregionen, hvilka äro rika på fördjupningar, som under ebb hålla sig fylda med vat- ten. Detta gäller såväl om Finmarken, som enligt Kleen om Nordlanden. Han säger!: »Af de observerade arterna (i Nordlanden) förekommer allra största delen i den s. k. fjeren, eller området mellan högsta och lägsta vattenståndet, dels och företrädesvis i de vattensamlingar, som hafvet vid ebbtid qvar- lemnar uti de öfverallt förekommande håligheterna, dels på den tidtals blottade klippan.» För dessa delar af litoralregio- nen i Finmarken synas mig följande arter kunna uppgifvas såsom -isynnerhet karakteristiska: Corallina officinalis, (på hvil- ken sitta fästade Myriotrichia filiformis, Chantransia Daviesii och secundata), LTithothamnion polymorphum, Hildbrandtia rosea, Chondrus crispus, Ceramium rubrum, Punctaria plantaginea, Ilea fascia, Dictyosiphon foemiculaceus, Enteromorpha intestinalis, Mo- nostroma Blyttii (med Ectocarpus confervoides och Myrionema stran- gulans), Spongomorpha arcta och uncialis, Cladophora glaucescens och gracilis (med Myrionema strangulans, små Ectocarpus- och Py- larella-arter). Stundom uppträda jämte dessa mindre Fucus- arter: F. distichus, F. Unearis, F. filiformis, F. miclonensis, 1 hvilket fall dessa ofta äro de förherskande; i andra fall är det Enteromorphor, Cladophoreer och Monostroma Blyttii, som genom sin större individmängd göra sig mest gällande. Om alltså vid Norges Ishafskust litoralvegetationen å ena sidan icke kan sägas vara likformig, så är dock dess differen- tiering icke så långt gången, att den kan anses tillhöra mera än en mera skarpt utpräglad algformation — Fucacéformationen. I de öfriga delarne af Ishafvet, der en mera rik och isyn- nerhet på Fucaceer rik litoralvegetation finnes, är säkerligen föRKTeen,- Nord; Ale: sid. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. NN likformigheten större, differentieringen ännu mindre än i Nor- ska polarhafvet.! Det har redan ofvan blifvit antydt, att arter, som i Nor- ska polarhafvet äro litorala eller äro närmast förvandta med lito- rala arter, i andra delar af Ishafvet vanligast uppträda inom sublitoralregionen. Så är t. ex. fallet med Rhodymenia palmata, Rhodomela lycopodioides, vanligast under formen tenmuissima, Ha- losaccion ramentaceum, Fucus evanescens, Monostroma Blyttii, Spongomorpha arcta m. ff. Ofta växa de spridda i ringa in- dividmängd och ingå såsom element i Laminariéformatio- nen, stundom bilda de dock tätare slutna, individrika massor öfver betydligare områden och framstå såsom ett från öfriga formationer afgränsadt helt. I min redogörelse för Murman- ska hafvets algvegetation har jag beskrifvit tvänne dylika vegetationsafdelningar, som jag benämnt Rhodymenia- och Dicty- osiphon-formationen (regionen). Den förra har jag angifvit så- som förekommande så väl vid Spetsbergen som vid Novaja Semlja på omkring 3 famnars djup och såsom karakteriserad af yppig Rhodymenia palmata. Jämte den förekommo vid Spetsbergen Ceramium rubrum, vid Novaja Semlja Polyides ro- tundus och Sarcophyllis arctica mera ymnigt. ? Dictyosiphon-for- mationen, som är känd från Murmanska hafvet i Pilzbay vid Novaja Semljas vestkust, förekom inom öfre delen af den sub- litorala regionen på botten bildad af mindre rullstenar. Den förherskande arten var en Dictyosiphon-form, som jag med tve- kan hänförde till Dictyosiphon hMippuroides, men i det följande beskrifvit under ett särskildt namn: D. corymbosus. Dessutom ingingo Rhodomela lycopodioides, Chetopteris plumosa, Punctaria : plantaginea, Monostroma Blyttii, Spongomorpha arcta såsom be- ståndsdelar i denna vegetation. På åtskilliga ställen vid Spets- bergens kuster äfvensom på ett ställe i östra delen af det Sibi- riska Ishafvet har jag träffat en vegetationsafdelning, som kan sägas vara karakteriserad af Fucus evanescens och Rhodomela lycopodioides f. tenwissima. Vid Spetsbergen åtföljdes dessa oftast af Polysiphonia arctica, Rhodymenia palmata, Halosaccion ramen- taceum (med Elachista lubrica), Chordaria flagelliformis, Sphace- laria arctica, Pylaiella litoralis, Phloeospora tortilis samt ett och annat mera lågväxt exemplar af Laminaria Agardh och L. solidungula. I närheten af Vegas vinterqvarter vid Sibiriens nordostkust, på 2—3 famnars grus- och stenbotten, var vege- tationen på en större yta sammansatt af följande arter: FRho- ! Jfr ofvan sid. 10—11 och Cienkowsky, Bericht. 2 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., 'sid. 67. Ba LL 18 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALC FLORA. domela lycopodioides, f. temuwissima, den järate Fucus evanescens allmännaste arten, Alhnfeltia plicata, temligen ymnig, Sarco- phyllis arctica, näst Rhodomela lycopodioides den vanligaste Flo- rideen, Antithamnion boreale, Alaria ovata, Laminaria cuneifolia, Chordaria flagelliformis, Elachista fucicola, Chetopteris plumosa, alla sparsamma, Sphacelaria arctica, temligen allmän, Pylaiella litoralis, allmän. Af dessa uppgifter framgår, att vegetationen inom dessa vegetationsafdelningar utgöres till största delen af arter, hvilka vid Norges kust nu för tiden äro litorala eller bland de här litorala arterna hafva sina närmaste slägtingar. Utgår man, såsom mig synes nödvändigt, och hvartill jag fram- deles skall återkomma, från den förutsättningen, att under glacialperiodens tidigare skede hafsvegetationen vid Norges kust haft ett utseende och en sammansättning öfverensstäm- mande med den nutida spetsbergska, så har vid denna tid ej heller här en utpräglad Fucacé-formation förekommit. I den mån de fysiska förhållandena ändrade sig, kunde Fucaceer, Rhodymenia palmata, Rhodomela lycopodioides och andra nutida litoralformer gå upp på mindre djup, tilltaga i individrikedom, upptaga bland sig söderifrån kommande former och bilda mera tätt slutna afgränsade växtmassor, i få ord sluta sig tillsam- mans till den nutida Fucacé-formationen. Under denna förut- sättning skulle man sålunda kunna uppfatta dessa af Fucus, Rhodymenia, Dictyosiphon och Rhodomela jämte deras följeslagare bildade vegetationsafdelningar i Ishafvets rent arktiska delar såsom ett slags litoral algformation under bildning, föregån- gare till den nutida Fucacé-formationen vid Norges kust. Den skulle "kunna kallas en prelitoral-formation. Såsom redan anförts är Lamtnarié-formationen den vege- tationsafdelning, som i hela Ishafvet är den mest utpräglade, den vidsträcktast utbredda och största rymden upptagande. I olika delar är dess sammansättning olika såväl hvad angår de "förherskande arterna som de arter, hvilka bilda underyve- getationen 1i.dessa Ishafvets algskogar. Men ehuru Lamina- rieerna utgöra ett ganska betydligt antal arter, större än man hittills varit böjd att antaga, äro de dock hänförbara till samma växtform, hvarför det intryck, som denna vegetationsafdelning ger, allestädes blir i det stora hela det samma. Då skiftnin- gen 1 Laminarie-formationens sammansättning lemnar de bästa hållpunkterna vid urskiljandet och begränsningen af olika trän- gre florområden i Ishafvet, skall jag vid redogörelsen för dessa närmare ingå härpå. Kraftigast är denna formation utvecklad. på fast berg- och grof stenbotten. I Norska polarhafvet och i FEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 19 Baffinsbay vid Grönlands vestkust sammanfaller dess öfre gräns med ebbgränsen och den går härifrån nedåt i all sin rikedom till 2 å 5 famnars djup. Djupare ned aftar den i individmängd, men vinner ofta i yppighet. Inom öfriga delar af Ishafvet håller den sig enligt regeln till djupare delar af den sublito- rala regionen, på omkring 3—10 famnars djup. Vid Norska kusten, der bottnen är af lösare bygnad, består af sand, grus och mindre stenar inom sublitoralbältets öfre del, antager Laminarie-formationen ett från det typiska mycket afvikande utseende. De vanliga Laminaria- och Alaria-arterna träda till- baka, förekomma i mindre individantal och äro mindre frodiga. I stället blir en annan Laminarié, Phyllaria dermatodea, talrik och bildar i förening med Chorda filum, Chordaria flagelliformäs, Dictyosiphon lippuroides, Monostroma fuscum, Spongomorpha arcta och Diploderma amplissimum m. fl. vegetationens hufvudmassa. Coralliné-formationen är artfattig och af olika samman sätt- ning i olika delar af Ishafvet. Vid Norges nordkust är Li- thothamnion soriferum den förherskande arten. Fästade på den i ringa mängd har jag funnit Chantransia efflorescens, Delesseria swmuosa, Rhodophyllis dichotoma, Kallymenia septemtrio- nalis, ÅAntithamnion Pylaiseri och boreale, Derbesia marina jämte några få andra. Vid Spetsbergens kuster och Novaja Seml- jas vestkust utgör Lithothamnion glaciale hufvudarten. Jämte den växa 1 större mängd Ptiilota pectinata och mindre ym- nigt Delesseria sinuosa, Rhodophyllis dichotoma, Euthora cristata och Anthithamnion boreale.! En likartad bygnad torde denna formation hafva 1 Baffinsbay vid Grönlands vestkust. Den i vestra delen af Kariska hafvet funna, af Lithophyllum arcticum karakteriserade Coralliné-formationen utmärkte sig genom en ovanlig rikedom på Euthora eristata. En och annan Laminaria och Antithamnion boreale i ringa mängd förekom derjämte.? På den sublitorala regionens djupaste del, nära dess nedre gräns har jag vid Norges ishafskust funnit en vegetations- afdelning, hvilken synes mig kunna uppfattas såsom en qvar- lefva från den tid, då ett isfyldt haf omslöt äfven Norges kust. Den sammansättes nämligen nästan uteslutande af arter, hvilka hafva en vidsträckt utbredning inom det nutida Ishafvet och antagligen, hvarom mera framdeles, hafva sitt utvecklings- centrum i den höga norden. Vid Gjesver och Maasö i Fin- marken iakttog jag den flerestädes. Den höll sig på ett djup 1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 66. 2 Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 10—11. 20 KJELLMAN; NORRA ISHAPVEIDSCATE DORA. af 10—20 famnar på grus- och småstensbotten. På förra stäl- let bildades den af följande arter: Odonthalia dentata, Polysi- phonia arctica, Delesseria sinuosa, Rhodophyllis dichotoma, Euthora cristata, Ptilota pectinata och Pt. plumosa, Porphyra abyssicola. Fler- talet af dessa arter voro också vanliga vid Maasö, men här hade sällat sig till dem en mycket storväxt, bredbladig Lami-' naria, mycket erinrande om den i Grönlandshafvet och Mur- manska hafvet allmänna L. Agardhu. Samma växt har Kleen funnit vid Nordlanden — af honom identifierad med L. Agardhii — och angifvit, att den förekommer på mycket djupt vatten. Denna omständighet i förening med denne algologs skildring af djupvattensvegetationen i södra delen af Norska polarhafvet ger mig anledning att antaga, att denna vegetationsafdelning, som jag skulle vilja benämna den arktiska algformationen, före- kommer äfven här, om ock till sin sammansättning något för- ändrad. ! En vegetationsafdelning, som synes stå temligen fristående och bilda ett väl sammanslutet helt, är den flerestädes i Is- hafvet funna formation, som jag efter den förherskande arten kallat Lithoderma-formationen.? Den uppträder på grus- och småstensbotten på 5—15 famnars djup. Lithoderma fatiscens bekläder med en tunn krusta hvarje sten. Karakteristiska arter äro dessutom: Phyllophora interrupta, Rhodochorton Roth, Laminaria solidungula, Spongomorpha arcta och Chetomorpha me- lagonmium. Rikast utvecklad är den känd från Spetsbergens nord- och nordvest-kust i Smeerenbergbay, vid Fairhaven, i Treurenbergbay, och från Novaja Semljas vestkust i vestra mynningen af Matotschkin Schar. På alla dessa ställen ut- gjorde den arktiska Laminaria solidungula dess största pryd- nad. Antydan till samma formation träffades också under Vega-färden i östra delen af Kariska hafvet, Lat. N. 76? 8' Long. 07: 9025". Djupet var: här 15 famnar. Bottnen bildades ar större och smärre stenar, öfverklädda med Lithoderma och en eller annan krusta af Lithothamnion foecundum. Phyllophora in- terrupta var torftig och sparsam. Möjligen gifves det i Ishafvet ännu en eller annan vege- tationsafdelning förtjent att särskildt framhållas. Derpå hän- tyda de stora massor af alger tillhörande en eller några få arter, som här och der funnits betäcka betydliga delar af den sublitorala regionen. På de ställen, der de anträffats, hafva 1 Jfr Kleen, Nordl. Alg., sid. 9. 2? Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 66. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 21 . de med säkerhet icke ursprungligen vuxit, utan förts dit från andra håll. Möjligt är, att dessa arter förekomma äfven vid- vuxna i stor myckenhet på ett eller annat håll; att så är kän- ner man dock icke. Hittills hafva de alltid funnits spridt vä- xande, i ringa mängd individ på samma trakt. Bland dem bör särskildt framhållas Phyllophora interrupta, hvilken man vanligen möter inom Laminarié-formationen och i något större mängd, ehuru dock äfven här temligen fåtalig, inom Lithoderma- formationen. I mycket stora, löst på bottnen liggande massor är den deremot funnen på åtskilliga ställen vid Spetsbergens kust och på ett ställe i östra delen af. Kariska hafvet, i Akti- ma-viken. I Spetsb. Thall. I sid. 22 har jag meddelat föl- jande härom: »I allmänhet förekommer den sparsamt längs Spetsbergens hela vestra och norra kust vidvuxen snäckskal och smärre stenar, på 5—15 famnars djup. På vissa ställen åter träffas den i stora massor liggande lös på bottnen. På södra sidan af Fairhaven utmynnade en liten glacier, utanför hvilken bottnen bildades af lera. Djupet uppgick till 12—15 famnar. Här förekom denna art i så stor mängd, att på en kort stund flere tunnor af den upphämtades med bottenskra- pan. Hundratals af de här tagna exemplaren undersöktes; hos intet observerades något vidfästningsorgan. Hos alla visade sig bålens nedre del stadd i upplösningstillstånd. De öfre de larne voro deremot fullt friska och några individ voro t. o. m. försedda med nemathecier. Till färg och konsistens afveko dock dessa exemplar från dem, hvilka såväl omkring Fairhaven som annorstädes träffades vidvuxna. Bålen var tunnare, ur- blekt, starkt stötande i grönt.> J. G. Agardh säger om samma växt: »Denna art, af hvilken under föregående expeditioner endast några få exemplar blifvit funna, har under den sista blifvit påträffad dels i »Green Harbour», dels i »Liefdebay»>» och här i stor mängd förekommande på 5—10 famnars djup tillhopa med Delesseria sinuosa och Halymenia rosacea. Många af de hemförda exemplaren syntes med sin nedre del vara i ett upplösningstillstånd, under det den öfre var fullkomligt frisk. Endast några få funnos med rot, fastsittande vid min- dre stenar. Dessa förhållanden torde antyda, att exemplaren legat lösa och småningom blifvit förda till den lokal der de i stor mängd funnits samlade; att de här fortlefva, småningom ruttnande bort med sin nedre del, under det den öfre genom nya prolifikationer alltjämt tillväxer. Man känner, att äfven andra alger (Sargassum bacciferum) kunna under längre tid ut- 22 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. veckla sig på analogt sätt.»>! Den af J. G. Agardh nämnda Halymemia (Kallymenia) rosacea synes också vara en dylik art. Sjelf har jag i Ishafvet sett den i endast mycket ringa mängd och endast ett par gånger funnit några vidvuxna exemplar. Under 18638 års svenska expedition erhölls den, att döma af den stora mängden af hemförda exemplar och af J.G. Agardhs uppgifter, vid Spetsbergen i högst betydlig myckenhet. J. G. Agardhs meddelande lyder: »Den upptogs i stor mängd på 5—10 famnars djup jämte andra alger (Delesseria sinuosa, Con- ferva melagonium och Phyllophora interrupta). Med säkerhet kan jag icke uppgifva, att något enda exemplar bland de många hemförda var fästadt vid någon annan alg; den tycktes under form af något flattryckta bollar hafva legat lös på bottnen, eller kanske snarast hafva först suttit fast vid bitar af en äldre, kanske fjorårig frons, ifrån hvars kant den prolificerat»? Med ännu en annan art synes förhållandet vara nästan likartadt: Desmarestia aculeata. Arten är visserligen allmän flerestädes i Ishafvet, men dock icke känd att någonstädes växa i betyd- ligare mängd. Löst liggande på bottnen i stora massor och rikt öfvervuxen med den eljest sparsamma Antithamnion boreale fans den i Mosselbay vid Spetsbergens nordkust. Ishafsvegetationens enformighet. Det torde af den föregående framställningen redan tydligt framgå, att i åtminstone större delen af Ishafvet vegetationen har en mycket enformig prä- gel. Dess hufvudmassa är utbredd öfver den sublitorala regio- nen; på de öfriga regionerna har den trädt nästan fullständigt tillbaka eller gör sig åtminstone i följd af sitt armod ej i nämn- värd grad gällande invid sublitoralregionens. Denna sublito- rala växlighet är visserligen differentierad i till sammansättning och utseende olika afdelningar, men dels äro dessa få, dels är det en af dem, Laminartieé-formationen, hvilken intar den stör- sta ytan och såväl härigenom som genom sin rikedom och yppighet fördunklar de öfriga. Inom Laminariée-formationen "är det åter de storväxta Laminarieerna som framkalla totalin- trycket. Det stora flertalet af-de andra elementen äro i för- hållande till dessa alltför små och obetydliga och alltför få- taliga för att kunna framträda kraftigare. Laminarieerna till- höra "visserligen rätt många arter, men dock så få och såsom arkitektoniska element så föga olikartade typer, att någon mera SJ J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Till. sid. 47. G. Agardh, anf. st. sid. 46. (We VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 2. rik och utpräglad skiftning i denna. formations karakter icke framkallas. Icke blott i form, utan äfven i färg är Ishafsvegetationen i saknad af omvexling. Färgtonen är dyster, Laminarieernas mörkbruna färg är den bestämmande. De ljusare bruna ny- ancerna saknas nästan alldeles. De röda algerna göra sig föga gällande och deras röda går oftast i de allvarliga, mörka skift- ningarna. Chlorophyllophyceerna äro nästan fullständigt under- tryckta. De många variationer af grönt, från det saftigaste gräsgröna till det lättaste hvit- eller gulgröna, som ge åt be- tydliga delar af vegetationen i Atlanten så stor färgfikedom och lif, saknas hos Ishafsvegetationen. Denna bild gäller största delen af Ishafvet. I Norska polar- hafvet är vegetationens fysionomi mera vexlande till form och mera färgrik, hufvudsakligen i följd af dess kraftigt utbildade af Fucaceer, mera framträdande Florideer och gröna alger sam- mansatta litorala afdelning. Detsamma, fast i mindre grad, gäller vegetationen vid Grönlands vestkust, i Hvita hafvet och Murmanska hafvets vestligaste del. Vegetationens yppighet. Bland Ishafvets algarter är det ett ej obetydligt antal, som äro i hög grad yppigt utvecklade. Med hänvisande i öfrigt till den speciella delen, vill jag bland dessa här nämna följande: Lithothamnion soriferum, L. glaciale och L. po- lymorphum, Odonthaliad entata, Polysiphomia arctica, Delesseria sinu- osa, Rhodymenia palmata, Hydrolapathum sanguineum, Sarcoplvyllis arctica, Halosaccion ramentaceum, Phyllophora interrupta, Kally- menia rosacea, Ptilota plumosa och Pt. pectinata, Rhodochorton Rothii, Porphyra laciniata, Diploderma amplissimum, åtskilliga Fucus-arter, Ilea fascia, Scytosiphon lomentarius, Desmarestia aculeata, Dichlo- ria viridis, Phloeospora tortilis, Dictyosiphon corymbosus, Cheto- pteris plumosa, Sphacelaria arctica, Enteromorpha intestinalis, Diplo- nema percursum, Monostroma angicava, M. cylidraceum, M. fuscum och M. Blyttii, Spongomorpha spinescens och S. arcta, Cladophora gracilis, Ruizoclonium rigidum, Chetomorpha melagonium och Ch. Wormski- oldit. Om alla dessa tror jag mig kunna påstå, att de i Is- hafvet uppnå en åtminstone lika stor yppighet som i Atlanten, då de här äro som frodigast, eller som deras närmaste slägtingar derstädes. Lithothamnion glaciale t. ex. bildar, såsom sagdt, vid 'Spetsbergens ' kuster klotformiga massor af 15—20 ctmrs dia- meter ; Odonthalia är i Murmanska hafvet större än vid Bohus- länska kusten; Delesseria sinuosa når i Grönlandshafvet ej säl- lan en längd af 30 och en bredd af 7 ctmr; Sarcophyllis arctica i Murmanska hafvet en längd af öfver en tredjedels meter och 24 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFELORA. en bredd af 20—25 ctmr. Af Halosaccion ramentaceum har jag vid Spetsbergens nordkust sett exemplar öfver en fjerdedels meter långa. Diploderma amplissimum är vid Norges nordkust stundom nära en meter lång med betydlig bredd ; en half meter långa, yfviga exemplar af Dichloria viridis äro vid Spetsber- gens kust ej sällsynta. Monostroma fuscum har vid Norges norå- kust, Monostroma Blyttii vid Grönlands vestkust ej sällan om- kring en half qvadratmeters yta. Chetomorpha melagomum får i Amerikanska - Ishafvet stundom en längd af 5 fot o. s. v. Då härtill kommer, att de arter, som hufvudsakligen bestämma vegetationens skaplynne, Laminarieerna, i Ishafvet nå en sådan storlek och frodighet, att de äro att räkna bland verldshafvets största och yppigaste algformer, kommer Ishafvets algvegeta- tion att få en prägel af ovanlig storhet, yppighet och lifskraft. Individfattigdom, enformighet och yppighet äro, såsom jag sålunda sökt visa, de mest framträdande dragen i Ishafsvege- tationens allmänna skaplynne. Antagliga orsaker till egendomligheterna i Ishafs- vegetationens allmänna skaplynne. Af den föregående framställningen visar sig, att algvege- tationen till sitt allmänna skaplynne är olika i olika delar af Ishafvet och att Ishafsvegetationen i sin helhet visar åtskil- liga anmärkningsvärda egendomligheter i fysionomi jämförd med vegetationen i andra delar af verldshafvet. Att dessa i väsentlig grad om också ej uteslutande betingas af vissa för Ishafvet egendomliga sins emellan samverkande fysiska för- hållanden anser jag alldeles otvifvelaktigt, om det också för närvarande med den ringa kännedom man äger 1 hafsalgernas biologi är omöjligt att med bestämdhet säga, hvilka dessa äro, 1 hvilken riktning och med hvilken kraft de verka. Det har dock synts mig, som skulle orsakerna hufvudsakligen vara att söka i isförhållandena, kustens skapnad, ebb och flod, bott- nens beskaffenhet, hafsvattnets salthalt, hafvets temperatur, luftens temperatur och brist på ljus. Isförhållandena. Isens inverkan på algvegetationen i Is- hafvet är afgjordt ofördelaktig, i det den antingen 1:0) gör uppkomsten af alger omöjlig, eller 2:0) gör vegetationsperioden för kort för att alger skola kunna nå sin fulla utveckling, eller 3:0) lössliter i utveckling varande alger, eller 4:0) gör bottnen bo Yt VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ogynsam för algers trefnad. De båda. förstnämnda verknin- garna framkallar den landfasta, obrutna isen, de båda senare åstadkommas af de brutna utefter stränderna i följd af vågor och strömmar drifvande ismassor. I största delen af Ishafvet bildar sig under vintern en gördel af tjock, grof is, närmast stränderna tryckt tätt intill bottnen. På vissa ställen qvar- ligger denna året om, på andra förstöres den visserligen, men enligt regeln först sent på året. Jag har redan nämnt, huru som vid kap Tscheljuskin vid vårt uppehåll der i slutet af augusti månad isfoten öfverallt fans qvar efter stränderna, och jag kan här tillägga, att denna is var så grof och mäktig, att antagligen icke under den sommaren stranden kunde bli isertUnder; år 1875 var ännw de sista dagarne i juni det inre af Karmalkulbay på södra Novaja Semlja och ännu vid midten af juli det mellan norra och södra Novaja Semlja gå- ende sundet till stor del täckt af obrutna ismassor.! Det är gifvet, att så länge denna landfasta is ligger qvar, några alger icke kunna utveckla sig, och det synes mig i hög grad an- tagligt att, då denna, såsom fallet ofta är, ej smälter eller för- störes förrän sent på sommaren, sålunda blott kort innan ny is åter bildas, den tid, under hvilken en algväxtlighet inom detta område kan uppspira, är otillräcklig för én del algarter att nå sin fulla utveckling och för andra att utveckla sig i den grad, som de skulle göra under andra förhållanden. Tillika blir det genom detta långa afbrott i vegetationsperioden omöjligt för alla andra alger att uppkomma på denna del af bottnen än sådana arter, hvilka äga reproduktionsorganer af den art, att de utan att taga skada kunna hvila under en län- gore del af året, utsatta för en låg temperatur. På samma om- råde af bottnen, men tillika på dess djupare liggande delar, framförallt den öfre delen af sublitoralregionen inverkar drif- isen, då den ligger utefter kusterna eller mera lugnt och stilla går. fram utefter dessa eller af det stormupprörda hafvet fram- vältras med rasande våldsamhet, hvarvid väldiga block upp- slungas eller uppskrufvas högt på stränderna, lemnande bott- nen, der de framgått, kal och öde. En oupphörlig nötning, än svagare än kraftigare, utöfvar alltid denna is på bottnen när- mast stränderna, hvarigenom algvegetationen decimeras och massor af slam och fint grus bildas, fasta klipphällar och stenar glättas och liksom poleras. Det vill synas mig som skulle fattigdomen på alger inom den litorala regionen och öfre 1 Jfr Nordenskiöld, Pröven sid. 14 och 22 samt Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 59. 26 KJELLMAN, NORRA ISHAF.VETS ARG ELOR A. delen af den sublitorala 1 större delen af Ishafvet till väsent- lig del betingås af denna isens förderfliga inverkan. A priori har den kände algologen Dickie kommit till samma åsigt. Han säger i redogörelsen för en samling alger, hopbragti Ame- rikanska Ishafvet under en af de engelska polarexpeditionerna: »The number: of litoral species in such regions must be few or in many places altogether absent; the continual abrading influence of bergs and pack-ice would effectually prevent their growth.1 Den olikhet i vegetationens fördelning på de olika bottenområdena, Hvilken framträder i olika delar af Ishafvet, skulle alltså till väsentlig grad stå i samband med en olik- het i isförhållandena, så att under föröfrigt lika förhållanden en jämnare fördelning af vegetationen på den sublitorala och litorala regionen skulle råda, ju gynsammare isförhållandena äro. Med hänsyn till isbildning och isdrift ställer sig af Is- hafvets delar det Norska polarhafvet gynsammast. Is istörre mängd bildas här aldrig, och polarisen nedtränger icke i det- samma. I Hvita hafvet bildas under vintern is, under som- maren är dock vattnet isfritt. Inom öfriga delar af Ishafvet torde isförhållandena kunna anses i det stora hela något så när lika. I östra delen af Grönlandshafvet utmed Spetsbergens vest- kust, i östra delen af Murmanska hafvet samtöstra delen af Baft- finsbay "äro 1isförhållandena sommartiden relativt gynsammea, i de båda förstnämnda hafssträckorna i följd af golfströmmen, vid Grönlands vestkust, i det s. k. Nordgrönland, i följd af den afilänkning mot vester isströmmen får sedan den böjt om Kap Fa- rewell. Dock torde väl äfven här knappast något år hafvet ens under sommartiden vara fritt från is, om också icke denna är så tät och i så stora massor sluten intill kusterna, att dessa icke hvarje år äro tillgängliga. De senare årens polarfärder hafva visat, att hafvet längs Novaja Semljas ostkust och BSibi- riens nordkust är rikt på is, om ock denna längs kusterna är mindre grof och mera fördelad, detta särskildt utanför myn- ningen af de stora sibiriska floderna, der under sommarmå- naderna polarisens hufvudmassa genom mot öster gående ström- sättningar hålles från land och kustisen fördelas eller smältes.” Svårare äro isförhållandena norr och öster om Spetsbergen och i Amerikanska Ishafvet, der engelska polarfarare endast bit för bit under en oaflåtlig, hårdnackad strid mot isen kun- nat utföra sitt storartade upptäcktsverk. Den i följd afis mest 1 Dickie, Alg. Sutherl. IT, sid. CC. ? Jfr Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 23, 154, 155. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 27 otillgängliga delen af EN är Grönlands ost- och syd- kust, mot hvilken den från nordost och öster kommande mäk- tiga polarströmmen hårdt pressar sina väldiga ismassor. I öfverensstämmelse och såsom jag tror i kausalt sammanhang härmed finna vi algvegetationen på den öfre delen af bottnen 1 Grönlandshafvet, östra Murmanska hafvet, i Kariska och Si- biriska hafvet samt Amerikanska Ishafvet ytterst torftig, i syd- vestra delen af Baffinsbay och Hvita hafvet rikare, yppigare oni ock enformig, i Norska polarhafvet yppig, individ- och artrik. Kustens skapnad. Det är bekant, att vissa alger uteslu- tande hålla sig till eller åtminstone föredraga sådana delar af kusten, som äro utsatta för öppna hafvet, och att deremot andra nå sin kraftigaste utveckling och förekomma i största ymnighet på skyddade delar af kusten. Företrädesvis gäller väl detta litorala alger; men äfven bland de sublitorala gifves det pelagi- ska och icke pelagiska former. Algvegetationens sammansätt- ning och allmänna skaplynne kan sålunda komma att i viss grad betingas af kustens konfiguration. Under föröfrigt lika för- hållanden bör en kust bli gynsammare för algväxtligheten, junstorre och rikare: skärgård: den: äger och-ir den mån den genomskäres af talrika och djupa fjordar. Från denna syn- punkt har säkerligen kustens skapnad föga betydelse för Ishafvets algvegetation, men väl från en annan, den nämligen att vara mer eller mindre egnad att lemna vegetationen skydd mot drifisens förödande inverkan. En rik skärgård bildar ett stängsel mot drifisen, innanför hvilket alger kunna uppspira och fredade fullända sin utveckling, och i trånga, djupa fjor- dar har isen svårt att i större mängd intränga. Mig synes det antagligt, att den rikedom och frodighet, som präglar alg- vegetationen i skärgården vid Spetsbergens nordvestra del, till icke ringa grad betingas af det skydd öarna lemna mot här kringdrifvande, stora djupgående drifisfält och drifisblock. Jag vill också anmärka, att jag aldrig på öppen kust funnit inom det isfylda Ishafvets område någon nämnvärd litoral vegetation, utan endast på skyddade ställen i skärgården t. ex. vid Fairhaven på Spetsbergen eller i djupare fjordar t. ex. i det inre af Isfjorden vid Gåsöarne på Spetsbergen, i den djupt ingående Besimennajabay, den grunda, men af en mängd skär och holmar uppfylda Karmakulbay på Novaja Semljas vest- kust, den från alla håll skyddade bugten Aktiniaviken, utanför hvilken också ligger den näst ögruppen vid Jenisejs myn- ning största skärgården i hela hafvet utmed Sibiriens nord- kust. Såsom förut angifvits var detta en af de på alger rikaste 28 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. trakter, jag under Vegas färd norr om Asien anträffade. Med hänsyn till kustens. fördelaktiga skepnad stå Norges och srönlands kuster mycket framför de öfriga kuststräckorna vid Ishafvet. Här finnes det en rik skärgård och kusten är sön- derskuren af en talrik mängd större och mindre i olika rikt- ningar ingående fjordar. Vid Spetsbergen är skärgården ringa, fjordarne jämförelsevis få och alltför vida för att lemna något. större skydd mot is. Ännu sämre ställer sig kusten af Södra Novaja Semlja och Wajgatsch, och utefter hela den långa Sibi- riska kuststräckan finnes att sluta af den under Vega-expe- ditionen vunna erfarenheten knappast något ställe med undantag af Dicksons hamn och Aktiniaviken, der ett större fartyg vid pålandsvind kan ligga tryggadt för sjögång och drifis. Ungefär hälften af den Amerikanska Ishafskusten synes vara mycket öppen. Att vid Grönlands vestkust en kraftigare och rikare algvegetation finnes på den litorala regionen och den sublito- rala regionens öfre del.synes mig kunna och böra sättas i sam- band dermed, att kusten genom sin rikedom på öar och fjor- dar lemnar alger nödigt skydd mot påträngande ismassor. Ebb och flod. ”Tidvattensströmningarna kunna anses me- delbart bidraga till att algvegetationen på bottnens öfre del i större delen af Ishafvet är än fattig, än ingen, i det till följd af dem isen oupphörligt fullföljer sitt förstöringsarbete, hålles i beständig rörelse och derigenom att större delar af bottnen under vissa tider kunna nås och afnötas äfven af mera grund- gående is. Härtill kommer, att, då vid ebb den litorala reg10- nen blottas, den algväxtlighet, som möjligen kan på detta om- råde finnas, blir åtminstone under vissa delar af året utsatt för förhållanden, som måste anses ogynsamma. Detta senare skall framdeles tagas i betraktande. Icke ens under vintern är den vid kusterna liggande isen i stillhet, ismassornas stor- lek må vara hurudan som helst. Under svenska öfvervin- trings-expeditionen vid Spetsbergens nordkust var hafvet utan- för Mosselbay täckt af flere mil breda såsom det tycktes hårdt sammanfrusna ismassor. Ett oupphörligt gnisslande ljud hördes från dessa, uppkommet genom den gnidning isblocken och isfla- ken under ständig höjning och sänkning och ringa fram och tillbaka skridande rörelse utöfvade på hvarandra. Men under dessa, låt också vara obetydliga, af ebb- och flodströmningarna framkallade rörelser utöfva ismassorna äfven på bottnen en beständig nötning. Under sommaren är den rörelse ebb och flod gifva åt isen stundom och särskildt i trånga sund och fjordar mycket häftig. Jag vill härvid bland en mängd bevis VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 29 välja ett från Novaja Semlja. I vestra delen af det sund, som åtskiljer dess begge hufvudöar, Matotschkin Schar går en under ebben mycket häftig ström från öster mot vester. Under 1875 års svenska expeditions uppehåll här var isen i sundets inre stadd i uppbrott och den drifis som härvid bildades rusade under ebbtiden med så stor häftighet mot vester, att expedi- tionens lilla fartyg löpte stor fara och för att skyddas mot isen oupphörligen måste förflyttas från den ena ankarplatsen till den andra. >»En gång», säger Nordenskiöld i berättelsen härom, »var det till och med hardt när, att de i sundet våld- samt framströmmande ismassorna hade ryckt vår lilla skuta lös från en något oförsigtigt vald ankargrund och antingen pressat den upp på land eller fört den ut till sjös.»! Anlop- pet af en sådan ismassa kunna helt säkert alger ej motstå. Anmärkningsvärdt synes det mig härvid vara, att vid den obetydliga ögrupp, som finnes i detta sunds vestra myn- ning, öarnes östra kuster helt och hållet saknade litorala alger, under det deremot sådana, om ock 1 ringa mängd, före- kommo på de vestra, som helt visst voro mindre utsatta för drifis. Tidvattnets höjd är i Ishafvet jämförelsevis ringa och i allmänhet så lika stor i olika delar af Ishafvet, att äfven om inverkan af tidvattensströmningarna på algvegetationen vore en annan och kraftigare än jag ofvan sökt göra antagligt, den skilnad i höjd som förefinnes knappast skulle kunna anses i mera väsentlig grad hafva bidragit till den olikhet i fysio- nomi vegetationen visar inom olika större områden af det egentliga, d. v. s. det på drifis under sommaren rika Ishafvet. I östra delen af Sibiriska Ishafvet och vestra delen af Ameri- kanska Ishafvet är ebb och flod knappast märkbar, Enligt undersökningar under Vega-färden är floden på öfvervintrings- platsen Pitlekaj? endast 18 ctmr. Vid Point Barrow uppgår den enligt Markham? till endast 7 tum. Något större är dess höjd i östra delen af Amerikanska Ishafvet: på sydkusten af Melville-ön i Winterharbour i medeltal under maj månad 2 IrenG AE stum, toy: juni 2 fot .tityra,; under juli2 fot 8!/$ tur.” Vid Grönlands ostkust vid Sabine-ön är enligt iakttagelser af' 2:dra tyska polarexpeditionen springflodens höjd i medeltal 4,21 engelska fot, nippflodens 1,sc,? vid Spetsbergen enligt Du- 1 Nordenskiöld, Pröven, sid. 22. 2 Se Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 76. 3 Markham, Threshold, sid. 221—222. + Se Parry, Zweite Reise, sid. 375. 5 Se Koldewey, Zweite deutsche Polarf. II, sid. 658. 30 KJELLMAN, NORRA ISHAPVETS ALGRLORA. nér och Nordenskiöld, den förra 5—96, den senare omkring 3 fot.! Spörer uppger floden vid Novaja Semljas vestkust stiga till 2 å 3 fot, vid ostkusten till omkring 1 fot 4 tum? I sydvestra delen af Baffinsbay skall deremot flodens höjd vara mycket betydlig, 30 fot,? om de uppgifter som lemnats Dickie verkligen äro tillförlitliga. Är så fallet, borde detta i rnärkbar grad inverka på vegetationens allmänna .skaplynne. Bottnens beskaffenhet. Om bottnens kemiska beskaffenhet i någon grad inverkar på algvegetationen eller icke anser jag vara en ännu obesvarad och med det undersökningsmaterial som föreligger för tillfället obesvarbar fråga. Visst och obe- stridligt är det deremot, att algväxtligheten i hafvet, dess ut- sträckning, rikedom, omvexling och yppighet stå i väsent- ligt sammanhang med och beroende af bottnens fysiska be- skaffenhet. Det gifves som bekant bottensträckor, hvilkas byg- nad är sådan, att, förhållandena för öfrigt må vara huru gyn- - samma som helst, alger dock icke växa och icke kunna växa, och åter andra, hvilka äro klädda af en rik och yppig vege- tation, oaktadt de fysiska förhållandena i öfrigt äro så oför- delaktiga för uppkomsten af en rikare växtlighet de möjligen kunna vara. Öfverallt der bottnen är mycket lös, d. v. s. bil- das af slam, fin sand och lera, der saknas alger, emedan här icke finnas några större fastare föremål, som lemna algerna det fäste, de åtminstone under någon del af sin tillvaro be- höfva, för att nå sin fulla och normala utveckling. All bot- ten deremot, som består af gröfre grus, molluskskal, större och mindre stenar och hårda, helst gropiga klipphällar o. s. v., saknar under eljest gynsamma omständigheter aldrig alger. Äro förhållandena för öfrigt lika, har algvegetationen i hafvet större utsträckning, ju mindre till omfånget de af slam, sten och lera bildade bottensträckorna äro, individrikare och yppi- gare i den mån bottnen är gröfre och fastare, men möjligen mera omvexlande, ju mer skiftande den fastare bottnens sam- mansättning är. Det synes nämligen åtminstone i Kattegat vara fallet, att vissa alger uteslutande eller företrädesvis hålla sig till ett visst slags botten. Särskildt framstår s. k. snäck- botten såsom rik på egendomliga arter. Jag måste lemna oaf- gjordt, om det är till följd af bristen på sådan eller af andra anledningar, som en del arter, hvilka mestadels och i största 1 Dunér, Nordenskiöld, Spetsb. geogr., sid. 11. 2 Spörer, Nov. Semlä, sid. 57—58. 3 Dickie, Alg. Cumberl., sid. 236. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 31 mängden finnas på sådana lokaler vid Bohuslänska kusten, uppträda i Ishafvet mycket sparsamt. Omöjligt eller oantag- ligt är det icke. Ishafsalgerna ställa större fordran än andra på fasthet hos bottnen. De hafva behof af säkrare fäste för att på den i allmänhet jämförelsevis öppna kusten kunna stå emot förutom vågsvall och häftiga strömmar äfven drifisen och ej i förtid lösryckas och förstöras. Emellertid är i högst betydliga sträckor af Ishafvet bottnen af ofördelaktig beskaf- fenhet. Endast vid Skandinaviens nordkust och vid Grön- lands vestkust,! der berggrunden utgöres af hårda azoiska bergarter, kan den sägas vara öfvervägande god. På jämfö- relsevis stora sträckor af Spetsbergens nordvest- och nordkust äro visserligen också dylika bergarter förherskande t. ex. i ögruppen kring Fairhaven och bottnen derför också gynsam, men utefter mycket stora sträckor af Spetsbergskusten gå skik- tade bergarter af lösare bygnad: lösa skiffrar och sandstenar ned till hafvet, och der är alltid bottnen till sin största yta bildad af lera och .sand. Så är också fallet med de delar af vestkusten af Novaja Semlja och Wajgatsch, som hittills varit föremål för undersökning i algologiskt hänseende. Sannolikt gäller detta också om ostkusten. Vid norra Novaja Semljas ostkust har en liten sträcka blifvit undersökt vid Uddebay. En stor del af kuststräckan norr härom intages af glacierer,? och erfarenheten från andra polarländer har visat, att utan- för och i närheten af dylika bottnen är af lös bygnad. Södra och sydöstra delen af Kariska hafvet utefter halfön Jalmal Har säkerligen en -1 högsta grad otjenlig botten. Norden- skiöld, som på ett ställe landstigit vid Jalmals vestkust Lat. N. 722 18' säger: »>Någon fast klyft finnes här ej. Marken ut- göres öfverallt af sand och sandblandad lera, i hvilken jag icke kunde finna en sten så stor som en bösskula eller ens så stor som en ärta, oaktadt jag letade på en sträcka af flere kilometer längs med strandvallen. Äfven från hafvets botten utanför kusten upphämtade skrapan aldrig några klappurstyc- ken>. > Af den under Vegårfärden förda, af Stuxberg pu- blicerade draggningsjournalen framgår, att i östra delen af Kariska hafvet och BSibiriska Ishafvet bottnen till den allra största delen af sin yta bildas af sand och lera.? Endast på några få ställen i trakten vester om Tajmyr-ön, vid Irkajpi stR Kornerup, Grön! Meddel. I) sid 226" ? Se Kjellman, Pröven, sid. 49. 3 Nordenskiöld, Pröven. sid. 40. 4 Stuxberg, Vega-Exp. I, sid. 684—687. Jfr sid. 690. 32 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGT EORA. och i Koljutschin-fjordens mynning var bottnen god, på ett, nämligen Aktinia-viken temligen god. 'I Amerikanska Ishaf- vet, åtminstone den del af detta, i hvilket arkipelagen ligger, torde bottnen närmast likna den vid Spetsbérgens kuster. Ur- berg finnas, men af jämförelsevis ringa utsträckning. Berg- grunden utgöres dock öfvervägande af lagrade bergarter, kalk och sandsten, tillhörande silur- och kolperioden.! Att så stora sträckor af Ishafvet sakna algväxtlighet, att isynnerhet i östra Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet alger blifvit funna på så obetydliga områden, och att öfver hufvud vegetationen i större delen af Ishafvet är individfattig anser jag bero till väsentlig del på bottnens ofördelaktiga bygnad. Hafvets salthalt. En annan omständighet, som också säker- ligen bidrager till den utomordentliga algfattigdomen i östra delen af Kariska och större delen af Sibiriska Ishafvet, är vatt- nets ringa salthalt i följd af den mängd sött vatten, som nedföres af de stora sibiriska floderna och drifves i ostlig riktning längs efter kusterna. Beträffande de hydrografiska förhållandena i dessa haf tillåter jag mig att anföra hvad Nordenskiöld, som gjort detta ämne till föremål för särskilda studier, härom meddelar. Om hafvet mellan Jenisej-flodens mynning och Ny-Sibiriska öarna säger han: >»Om djupet uppgår till minst 30 meter, vexlar temperaturen på bottnen mellan — 1”,o0 och 17,4 C. Vattnets tyngd uppgår derstädes till 1,o26 å 1,027, mot- svarande en salthalt föga mindre än vattnets i den Atlantiska oceanen. Vid ytan deremot har temperaturen varit ytterst vex- lande. Så t. ex. + 10 i Dicksons hamn, + 5,4 något söder om Tajmyrsundet, + 09,8 inne bland drifis strax utanför samma sund; + 3,0" utanför ”Tajmyrviken; + 0 vid kap Tsehelju- skin; + 4,0 utanför ”Chatangabay, FI till 5 508 menmen Chatanga och Lena. Ytvattnets tyngd har under denna tid 1:en bred ränna utefter kusten aldrig öfverstigit 1,023, oftast endast uppgått till 1,01 eller derunder. Det sistnämnda talet motsvarar en blandning af ungefär en del hafsvatten med två delar flodvatten. Dessa tal bevisa ovedersägligen, att en varm och föga salt ytström från Obs och Jenisejs mynningar fram- går först längs med kusten mot nordost och sedermera under inflytande af jordens rotation vidare mot öster. Andra lik- artade strömmar åstadkommas genom Chatanga, Anabar, Ole- nek; Lena, Jana, Indigirka och Koölyma» .—... Om hatveröosten om Ny-Sibiriska öarne yttras: »Härifrån var hafvet längre : Haugthton, Fox-Exp. App. 4. 2 Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 23. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 30 mot öster isfritt närmast kusten. Vattnet var föga salt och visade en temperatur af ända till +42C:..'I ett afséeénde äger en stor olikhet rum i fråga om det sibiriska kust- hafvets beskaffenhet vester och öster om kap Baranow. Me- dan på den vestra sidan en mängd störa floder, Ob, Jenisej, Pjasina, Tajmyr, Chatanga, Anabar, Olenek, böka, Janå, Indi- girka, Alasej och Kolyma mynna ut i Ishafvet och under som- maren åstadkomma jämförelsevis varma vattenströmmar längs kusten, faller deremot på den östra sidan ingen stor flod uti hafvet. Några betydande, för bildande af ett isfritt haf gyn- samma kustströmmar förekomma derför icke här, såsom fallet är längs hela kusten från Hvita hafvet till Kolyma.» 1! När- mare uppgifter om sibiriska ishafsvattnets salthalt kommer bearbetningen af de under Vega-expeditionen regelbundet gjorda Hd tanka observationerna att lemna. Till hvad här an- förts må endast läggas, att enligt dessa iakttagelser hafsvatt- nets tyngd vid ytan på draggningsställena från kap Tschel- Juskin till kap Baranow aldrig öfverstigit 1,023, oftast hållit sig omkring 1,01 eller icke ens nått den tyngd, som motsvarar en blandning af ungefär en del hafsvatten på två delar flod- vatten. Utanför Lena-floden t. ex. uppgick tyngden till endast 1,ooa20 å I,oo46, sålunda till ungefär detsamma som vattnet i södra delen af Bottniska viken.? Det är visserligen fullt riktigt såsom både Nordenskiöld och Stuxberg i sina anförda arbeten uppgifvit, att i östra delen af Kariska hafvet och i vestra delen af Sibiriska Ishafvet vattnets salthalt tilltar mot djupet. Fullt bevisande iakttagelser äro gjorda under Vega-expeditionen; några af dessa har Stu x- berg meddelat. Men granskar man de siffror, som Vega-ex- peditionens desodniksspuren innehåller, skall man tydligen finna, att på många ställen från ytan ända ned till det djup, på hvilket alger förekomma i största mängd inom det isfylda Ishafvet, vattnets saltmängd är jämförelsevis ringa, väsentligt mindre än 1 många andra haf och i större delen af Ishafvet. Till bevis härför må följande ur nämnda journal anföras :? Lat. Long. Djup i fmnr. Vattnets spec. vigt vid bottnen. FEBR2 No 2858 0: 6 1,0133. förl > > 14258 > 6 1,0151. TCO 13020 >» 15 inte 10050. (å 1 Nordenskiöld, Vega-exp., sid. 29 och 154—155. 2 Jfr Stuxberg, Vega-exp., sid. 684—687 och 694. 3 Jfr Stuxberg, anf. st., sid. 684—687. BA IL An ww 34 KJELLMAN, NORRA I[SHAFPVETS ALG FLORA. 4 filat. Long. Djup i fmnr. Vattnets spec. vigt vid bottnen pf ER på I a ala OS 16 1,0128. (3 OR fran 12 1,0165. 15 40.2. ock 40 LON 4 1,0120. 132 av JADOLS 2) 1,0145. SEN a SE i EL 8 1,0144. 122 20»; 158030 12 10 1,0202. Tä ISTER SKER LOVA a MG 10 » 1.0198. Dessa siffror innebära, att såväl 1 östra delen af Kariska hafvet som isynnerhet i vestra delen af det Sibiriska hafvet nämligen den vida sträcka af detta, som ligger mellan Cha- tanga och Kolyma-flodens mynningar, hafsvattnet utmed ku- sten på ett djup af omkring 5—15 fmnr har en högst betyd- ligt mindre tyngd, resp. salthalt än vanligt hafsvatten. An- tagas kan det visserligen icke, att denna salthalt är så obe- tydlig, att hafsalger i allmänhet icke kunna lefva, men den är med säkerhet för ringa för att rent pelagiska algformer, och sådana äro flertalet af Ishafvets alger, här skulle finna för sig drägliga eller lämpliga lifsvilkor. Anmärkningsvärdt är, att de enda rikare algplatser, som funnits i dessa haf, äro belägna i de delar, der inflytandet af de stora sibiriska floderna minst gör sig gällande, nämligen i östligaste delarne af Kariska haf- vet omkring Tajmyr-ön och i Sibiriska Ishafvet öster om kap Baranow. I öfriga delar af Ishafvet är hafsvattnets saltmängd i det närmaste lika stor som vanligt hafsvattens, såsom följande ta- bell anger. | Plats. Uppgiftens källa. NOLUISJÖnIF IE OLER RASER SITE RR | — FIYItA SRA VCb ms tern öre vis MAN Enn. SO — 3.22 |Stuxb. Vega-exp. sid. 694. sParry Zweite Reise, sid. Amerikanska Ishafvet, Lancaster- : 3,32 || 126. [SO CLTA CL SN a SSSA SMR Rride SEDE sån de RA 0 3,28 |Cool. Phys. Geogr. sid. 269—270. Atlantiska hafvet mellan Skottland : och New-Foundland ............w........ — 3,59 D:o D:0. Nordkap och Spetsbergen ............... = 3,53 D:o D:0. Norska polarhafvet, Fuglesund ......... 0 3,34 |Nordensk.-Pröven, s. 110. Murmanska hafvet, Besimennajabay| 0 | 3,27 D:o D:o. D:0o D:o 50 SL D:0o D:0. D:0o Matotschkin Schars vestra | TENN Sosse 0 3,03 | D:o D:o. D:o D:o 20 3,38 I D:o D:o. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA A RBETEN. 35 SA —— — LL X XA 2=X 2 -—G (((01 0 HÖG NN AAA Djup i ng 2 Plats. + p nets Uppgiftens källa. mnr, RR — — Jsalthalt. Baffinsbay Simiutat vid Grönlands | EEE es er ERS SRANKA SA CR 0 3,41 D:o INSOSUECOR 0 css geter or SSSK ER 0 3,50 | ; D:o PROC nt MDS BASe RE Grönl. Medd. TI, Std: 200-207 D:o IDO) CN fr AoarRd SS AR 10 3,35 | D:o DO filur srereertorr 20 3,36 Grönlands-hafvet vid Grönlands ost- Börgen, Zweite deutsche TSE SER TSE BOÅ Or äng SPA BREES SINNE 0 3,326 Polarf. sid. 680. Hafvets temperatur. Ett tillfyllestgörande material för att bestämma, om Ishafvets temperaturförhållanden kunna anses 1 någon mån betinga egendomligheterna i algvegetationens all- männa skaplynne, synas mig följande uppgifter lemna. I Norska polarhafvet nära Nordkap är enligt Mohn hafvets temperatur 1 medium: under december--februari ...... SRA SRS CN föl 4 01 RI ARN EN a Sia SN AR AR AA Pa >» — september—november =—+ 69,3 21 ITakttagelser under 1872—73 års svenska expedition norr och vester om Spetsbergen i juli månad (1—18) lemnade föl- jande resultat: Medium. Maximum. Minimum. Vattnets temperatur vid ytan + 3,3 OR El vid 16—280 fmnrs djup — 0,9 Fl — 3,2.? - Enligt iakttagelser af samma expedition i Mosselbay vid Spetsbergens nordkust var hafvets temperatur under slutet af september och hela oktober månad ungefär — 1”,o, under no- vember — 07,5 å 1”,0 och vexlade under månaderna december— april mellan —1”,; och — 1”,s, med obetydlig höjning de få dagar, då hafvet var isfritt. Aldrig uppgick den under nämnda Hort mer änn ck 0 C. 3 I östra delen af Murmanska hafvet utefter vestkusten af södra Novaja Semlja och Wajgatsch fann svenska expeditio- nen 1875 temperaturen vid hafsytan: Medium. Maximum. Minimum. Under juni månad (22—30) + 1,31 AA 0:05 ad JE > See an 33 ärad + 0,6.? 1 Mohn, Temp. Verhältn., sid. 429. 2 Nordenskiöld, Pröven, sid. 109. 3 Se Kjellman, Vinteralgveg., sid. 62—63. 2 Jfr Nordenskiöld, Pröven, sid. 92—98. 36 KJELLMAN. NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Med tilltagande djup minskas värmegraden, såsom t. ex. visas af följande undersökning utanför Novaja Semljas vest- kust Lat; 72248 NN: Long: 0220-00; Temperaturen vid 0 fmnr -+ 0,6 C. » SG Lb RE Sp a RE » ER EA DR ler SE LAS » TO RR ran SATT Den svenska expeditionen 1875 fann vattnets medeltempe- ratur i ytan i vestra delen af Kariska hafvet under 2—3, 24 —31 augusti och 1—2 september uppgå till + 3,17.? Att vattnets värmegrad äfven här aftar mot djupet fram- oår af följande iakttagelser från olika delar af hafvet mellan Novaja Semlja och Jenisej-flodens mynning. 1: Vester. «om Jäalmal Lat. 219 N.- och Long, 18 40005 den 8 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr —+ 52,2 C. > » SKER EE NE STING » SR » SR 2 > » ED » ar TR > > FÖRSE ar DS (nära bottnen.) 2. Vid Lat. 73230' N. Long. 69? O. den 9 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr + 7,8 C. » » NED ar (0 » > » SR I » + 0,6 » > > » 8 >» -—TX)0 » (nära bottnen.) 3. Utanför raynningen af Jenisej Lat. 73255' N. Long. 60240' O. den 15 augusti. "Vattnets temperatur vid 0 fmnr + Ta C. > > » 15 >» —T1 » (nära bottnen.) 4. Utanför norra Novaja Semljas ostkust vid Lat. 75? 40' N. Long. 65 0. den 25 augusti. ; Vattnets temperatur vid 0 fmnr + 12, C. » » » 60 > —T1”,8 » (nära bottnen.) 5. Utanför östra mynningen af Matotschkin Schar Lat. 132 34' N. Long. 58? O. den 31 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr —+ 32,9 C. > » SI SE + CA » > » » 3 » o—1,7 »(nära bottnen.)? 1 Nordenskiöld, Pröven, sid. 106. 2 Jfr Nordenskiöld, anf. st., sid. 99—103. 3 Se Nordenskiöld, anf. st., sid. 107—108. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 37 I östra delen af Kariska hafvet och i vestra delen af det Sibiriska Ishafvet är, såsom redan antydts, vattnets tempera- tur beroende af granskapet till de stora flodmynningarna. På ett djup af öfver 5 famnar är temperaturen enligt regeln under 0”, utom i närheten af floderna. Vid Dicksons hamn har vattnet ännu på. 5 famnars djup under början af au- gusti månad en temperatur + 9”,o och utanför Lenas mynning på 15 famnar något senare på året ända till + 3,8. Denna flods inflytande sträcker sig hän mot Ny-Sibiriska öarna. Vester om en af dessa, Blischni-ön, är temperaturen på 4 famnars djup densamma som vid ytan + 2”,e. På alla de ställen öster om Ny- Sibiriska öarna, der draggningar gjordes under Vega-färden, höll sig temperaturen på 3—10 famnars djup vid 0? eller der- under. ! En god ledning för bedömandet af temperaturförhållan- dena 1 norra delen af Amerikanska Ishafvet lemna de iakt- tagelser, som gjordes under Belchers expedition. Enligt dessa”? är i Northumberland-sundet vattnets temperatur i medium: 1 ytan vid bottnen. under september......... = ER ONA REA = 1528 NR OKTODEE ra tsar RR GäO Åkte — 1”)50. > HOOVER DOP Aa SEE EE SEA — 1” 50 > dECEM He få EN EG AR RSRARA = 1 EERGTON 31 (0NR GE VR FEAR FREE — 1,67 > FER GATTA sno ENE EL RER Sr fue kngr brer — 1”,56 > 2 aj val ÖS SA FIRAR —- 1”,39 > Sn sk 0 EN RR Se SN — 1,39 > Öv 294 ORT UNGERN Sat FRAN — 0,22 > ört LI lr RR ET ORT 3 SK AS USUN oocsssoret — 0,83 > Ur >»Meddelelser om Grönland» lånar jag följande upp- gifter, som visa, att i fjordar vid Grönlands vestra kust vatt- nets temperatur i ytan är betydligt lägre i mynningen än 1 fjordens inre och på samma gång att i det inre af djupa fjor- dar temperaturen aftar starkt och hastigt mot djupet. Vattnets temperatur nära mynningen af fjorden Nagsugtok BRG 32, Ny bong. par, 281 ,V sil juli, vid 0 franr 2?:0,82”,2;) 1 det inre af samma: fjord Lat. N. 67 47' Long. 52222 W. juli: 1 Se Stuxberg, Vega-exp. I, sid. 686—0687. 2 Jfr Contrib. arct. Meteor. II, sid. 172. 38 EJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vid; 0 fänr S3,sX0. > D » ar 28 Då 2 10 RI Frälst > 20 » + 02,9 » > rak TÄHORSR Enligt den 2:dra tyska polarexpeditionens iakttagelser varierar under augusti månad hafvets temperatur i ytan vid Grönlands ostkust längs Shannon, Pendulum och Sabine-öarna (Lat. 742 30'—752 30' N.) mellan + 2,0 och —1?,6 C. Vid un- dersökning af vattnets temperatur under vinterisen befans den vara 1860 voktober. SLIDE 20 Ci » 5 CLIO: ROLLE = 1,0 > (på r2T:i famnars djup) SET OMehTb ers SE = 00 18rOrjanverp 200 (304AG STOL T6 HIP rtRATST BE — 2,5 >» sl erginaj EO SIR [PSOE Dessa nu meddelade sakförhållanden anser jag mig kunna sammanfatta på följande sätt: i det egentliga Ishafvet d. v. s. Grönlandshafvet, östra Murmanska, Sibiriska och Amerikan- ska Ishafvet samt Baffinsbay är vattnets medeltemperatur un- der högsommaren vid ytan ungefär lika hög eller lägre än i Norska polarhafvet under vintern (dec.—febr.), och på det djup, vid hvilket den rikaste algvegetationen finnes, uppgår den en- ligt regeln ingen tid på året öfver 0? C. Denna olikhet i tem- peraturförhållanden mellan Norska polarhafvet och de andra nämnda delarne af Ishafvet är om också icke den -enda, dock säkerligen den vigtigaste orsaken till den väsentliga olikhet Norska polarhafvets vegetation till sitt allmänna skaplynne visar, jämförd med det öfriga Ishafvets. Luftens temperatur är antagligen också en faktor, som bör tagas i betraktande vid förklaringen af egendomligheterna i den arktiska algvegetationens fysionomi. Naturligtvis kan luftens temperatur endast utöfva något inflytande på de delar af vegetationen, hvilka kunna komma att beröras af luften, d. v. s. vegetationen på det litorala bot- tenområdet. Möjligt är, att dess stora armod och torftighet till någon del betingas deraf, att alltför starkt afkylda luft- lager vissa tider draga hän öfver den blottade litoralregionen och förstörande inverka på den växtlighet, som börjat upp- 1 Jfr Jensen, Grönl. Medd. II, sid. 207. 2? Jfr Koldewey, Zweite deutsche Polarf., sid. 618—620. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 29 träda. Detta kan inträffa om våren på de delar af Ishafsku- sten t. ex. vid Spetsbergens vestkust, der vinterisen bryter tidigt upp, och på hösten, innan ny is bildat sig utmed stran- den och t. o. m. på högvintern, om, såsom det sannolikt ej sällan tid efter annan händer, ismassorna plötsligt draga sig från stränderna. Skildringen af svenska öfvervintrings-expe- ditionen på Spetsbergen 1872—73 visar, att vid Spetsbergens nordkust hafvet under vintern flere gånger var öppet intill kusten.! Under öfvervintringen med Vega bildade sig en och annan gång vida öppningar i hafvet, som möjligen i närheten af vår öfvervintringsplats sträckte sig till land. Af de der bosatta infödingarnas utsago syntes framgå, att hafvet någon gång under vintern öppnar sig för att åter tillfrysa. Den in- vändningen kan göras, att då hafvet vid kusten är öppet, luf- tens temperatur ej bör vara så låg, att den kan vara förderflig för alger. Detta är visserligen i allmänhet sant, men det bör märkas, att ingenstädes förekomma så tvära och starka tem- peraturkastningar, som i de arktiska trakterna. Bland många bevis härpå vill jag välja ett från Vega-färden. Under fe- bruari månad 1879 var luftens temperatur vid middagen den 6:te — 40”,4 C., vid samma tid på dagen två dagar senare + 0,1, den 12t:e —2”,0, men den 13:de — 24,9 och den 15:de — 29,0 C. I Mosselbay tillfrös hafvet en gång under vintern vid en lufttemperatur af — 2T7”,6,? till hvilket låga gradtal den sänkt sig under loppet af några timmar. Det behöfver icke förut- sättas, synes mig, att verkan af en lägre temperaturgrad måste vara långvarig för att vara menlig. Liksom en skarp frost- natt är tillräcklig för att skada vegetationen på land, lika väl böra de extrema temperaturgraderna i polartrakterna kunna verka förödande, om deras verkan utsträckes under ett eller annat tidvattensskifte. Om luftens temperatur vid olika delar af Ishafskusten lemnar följande tabell upplysning. Ur denna kunna åtskilliga slutsatser rörande Ishafsalgernas biologiska förhållanden dra- gas, för hvilka jag framdeles skall redogöra. 1 Se Nordenskiöld, Spetsb -Exp., 55—58. 2 Nordenskiöld, anf. st. sid. 58 och Wijkander, Obs. Météor., sid. 20—21. 40 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALCFLORA. Tabell,! visande luftens medeltemperatur i olika delar af polarregionen. i = 3 Ä 3 PA = 2 > 2 = 2 g 3 = = 5 av) 3 o Sr LS D = 2 =S c& cr = 2 do Oo: He SS: i [g) co [ve] = = 3 a 2 = [20 [ar 2 = = jer SD » å 3 5 = = = = =S AS XV = (CE ta fa (=) > en fa] = un [010] S OST 2 = I cr S I ST Fd BST 3 Jan. ...|-— 4,20] — 6,00 |— 9,89|— 13,72 — 25,06|— 28,20/— 39,22/— da 24.15 Febr. |— 4,0 | — 6,40 |— 22,69/— 18,49/— 25,09|— 30,42 — 83,44/— 17,30|/— 23,81: Mars..|=— 3,80| — 5,10 |— 17,63|— 15,43|— 21,65 — 26,02|— 27,50j— 16,70|— 23,32 April..|-= 0,10] — 1;70 i— 18,12)/— 18,94/— 18,93/— 15,72/- 22,89) 105401 1631 Maj ... + 3,20] — 1,80 8.26/— 8,79— 6,79 — 6,61/— 9,44/— 0,10/— 5,42] Juni... + 8,70] ++ 5.90 + 1,11/-+ 2,41/— 0,60/-+ 0,13— 0,06/+ 4,40/+ 2.26] Juli....|+ 11,50] + 8,80 | + 4,55|+ 4,89+ 2,68)-+F 2,67/+ 2,611+ 7,70/+ 3,80 Aug. ..|+ 10,40] + 9,80 + 2.87/-+ 4,66 + 7,30/-+ I1,22/-+- 6,20/+ 0,67 Sept. ..|-F 7,00) ++ 6,40 |-+ 3,86|— 0,28 — 83,22/— 7,50|+ 1,10/— 4,32 Okt. ... + 2,00) + 1,30 = 12,69/— 1,88 — 5,20|— 16,89|—18,50|— 4,80|— 13,82/ Nov. ..= 1,70] — 2,10 /— 8,13/— 15,67|/— 16,58|— 22,47/— 20,33/— 7,50|/— 18,32 Dec, ... =S 304 00: 1424] 6,6 22,80) 2516) 9450) LS RNE Brist på lus. Jag har förut framhållit såsom ett ut- märkande drag hos algvegetationen inom det egentliga Ishaf- vet fattigdomen på gröna alger. De arter som finnas upp- träda i mycket ringa individmängd och äro enligt regeln mycket för att ej säga ytterst torftigt utbildade, stundom nä- stan till oigenkännelighet förkrympta. Det ligger nära till hands att bland orsakerna härtill tänka sig brist på ljus, då såsom bekant det stora flertalet af de gröna algerna äro ljus- älskande och derför enligt regeln hålla sig på sådana ställen, der de komma i åtnjutande af detta i största mängd. Öfver det litorala området kunna vid det isfylda polarhafvets kust till följd af flere samverkande omständigheter många. af dem icke utbreda sig, utan måste hålla sig inom sublitoralregionen. Den ljusmängd, som här tillströmmar dem, är säkerligen inom Ishafvets nordligare delar mycket ringa i jämförelse med den, hvilken de erhålla t. ex. vid Skandinaviens kust inom litoral- zonen. Vid Spetsbergens nordkust är solen flere månader un- der horisonten och i följd häraf mörkret under lång tid t. o. m. ofvan hafvets yta så djupt, att en menniska icke ens vid middagstiden kan vägleda sig utan artificielt ljus. Ännu mör- kare måste det då vara på hafvets botten, dit den sparsamma ljusmängd, som finnes, skulle hafva att bana sig väg genom flere fots mäktiga ismassor, belagda med famnsdjup snö och 1 Hämtad ur Hildebrandsson, Obs. Météor., sid. 578—579 och Koldewey, Zweite deutsche Polarf., sid. 586. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA A RBETEN. 41 dessutom genom det vattenlager, som täcker bottnen. Dessa snö- och ismassor genomsläppa ljus endast i obetydlig mängd och det kommer, så länge dessa ligga qvar äfven under de tider, då solen längre eller kortare tid af dygnet är ofvan horisonten, endast en obetydlig mängd ljus till hafvets bot- ten. Men att den tid är kort inom betydande delar af Is hafvet, under hvilken hafvet icke är i större eller mindre grad täckt af is, derom vittna de talrika polarfärder, som inom detta århundrade företagits. Vid Norges nordkust finnes Spon- gomorpha arcta mycket ymnig och mycket yppig, vid Spets- bergens kust liksom också i Murmanska hafvet och i Sibiri- ska Ishafvet sparsam och mycket torftig. Detsamma gäller andra gröna alger t. ex. Spongomorpha lanosa, Monostroma Blyttii. Andra orsaker såsom vattnets lägre temperatur, bristen på tjenliga växtplatser o. s. v. kunna hafva och hafva säkert också bidragit att framkalla denna olikhet, men en otillräcklig tillgång på ljus har medverkat och medverkar också efter all sannolikhet. Ljusmängden kan t. ex. vid Spetsbergskusten vara nog stor:för dem att lefva, men ej nog stor för att de skola kunna nå någon yppigare växt och förmå bilda en så stor mängd reproduktiva organ, att deras individmassa blir af någon mera betydande storlek. Öfversigt af Ishafsflorans sammansättning. För att åskådliggöra florans sammansättning i Ishafvet i dess helhet och i olika delar af detsamma har jag med stöd af de uppgifter, som särskildt lemnas 1 den speciella delen af detta arbete, uppgjort följande tabeller. I den första af dessa, som lemnar en förteckning öfver Ishafvets hittills kända algarter och anger grunddragen af deras utbredning inom Is- hafvet taget i den vidsträckta och från växtgeografisk syn- punkt oegentliga bemärkelse, som förut angifvits, har jag til- lika utmärkt, om en art är känd eller icke från norra delen af Atlantiska och norra delen af Stilla oceanen, ett material, som jag framdeles kommer att begagna vid undersökningen af Ishafsflorans ursprung och utvecklingshistoria. En gransk- ning af dessa tabeller visar, att vegetationens sammansättning i skilda delar af det ifrågavarande hafsområdet är alltför olika för att man skulle kunna anse det utgöra ett florområde. Det synes mig derför olämpligt och ändamålslöst att söka upp- draga någon jämförelse mellan dess flora, fattad såsom ett 42 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELOR A. helt, och floran i andra haf. En dylik jämförelse beträffande Ishafsfloran såsom växtgeografisk enhet skall längre fram före- tagas. Rörande uppställningen af tabellerna må anmärkas, att jag sammanfört vestra delen af Murmanska hafvet med Hvita hafvet, emedan, såsom af Gobis! framställning visar sig, dessa områdens vegetation företer stor öfverensstämmelse. "Tabell 1. Förteckning? öfver Ishafvets algarter och grunddragen af deras utbredning i olika delar af Ishafvet, i norra Atlanten och norra Stilla oceanen. jan > 2 to 4 : = 25 E AH = : ZE A Sö = RS SE 3) 5 FT EL (BEA SENS 3 = AN ÖS RN SR EO ES ak fll e ö) & = ESA TISEN Tj TE = Ör | = (2) [SN Fe l45 pr B DA — 5 n ORSA KOTE = H S 2 ES > 2 3 SAS SS = H 3 S [=] [2] | = SE 3 = DD [27] ta ste [€] BEAR I RT : a | 3 4 =& AGS BR Ol (C) 3 FSE EN 2 SE) 2 FÅ sl Corallihacee. ; 5 & : | Corallina officinalis ............ SES i | FAR | FAL | STEG | I, | LE LE pe I Lithothamnion soriferum ...| t lossmmmn lossas] sense |erers]0rrner] sa AR a lo » Ungeri ....... RE a [BN Kärra FA REA bred AA » ACICOLME: gina | FEN) SRRSESA EES SNARARE SE SER FR SAR oskar » NOrvVesicum | SF | 39NsA Re SNES EI SOL SEE 5 SR KRA SR » glaciale cc. see ASS fosoboloossa a AE ED ASSA NS » IN termediunm | Po seses lssns es See] seiens Insee a EE SS ESSER EEE » fMaVMeESCelsk ss ses LENE. RS IR FEN SEN EA | ras » [0 CGL CV |A SE SE ENER ie RES Ene > GON IEREINI sag) Saobad bsr HN ade RA ÄRE RSNSSN fabgatal Sass » polymor- | plium. = SPE sö SR RE | ot Fl) + + | + AGitho py ll um are tietm. 4... ses = Ä OLSSR RA SP (P) LAR | » Lenormandi | Elen få sa ASA (SKR EE (AREA | RR Ar AR RA FEED | Melobesia membranacea..... | EN SENSE) FINT) KAN GER SE | > macrocarpa ........ | mA RAA MKT R DA LUP SI BEE OR SER bada m- | » Iejolisi in. ssh [SSE få a GO NRA SS LEA SEI + I Flo 1 Algenfl. Weiss. Meer. 2 I denna förteckning har jag icke upptagit några arter, hvilka upp- gifvits för Ishafvet, men som synts mig ofullständigt kända eller efter all sannolikhet oriktigt bestämda. Hvilka de äro, skall framdeles angifvas. 3 Beteckningen — (2?) betyder, att inom området finnes en algart, för- modligen identisk med den, för hvilken beteckningen gäller, och med säker- het icke identisk med någon annan för samma Ishafsafdelning angifven art; tecknet ? betyder, att växtens förekomst inom det betecknade området är osäker. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 43 | 2 lE Rise fl la IE Jere Torr AR) 5 | ST ler | P Rhodomelacez2. EE 00 Br a SAR VT äl Hl Wdonthalia dentata...........s. ER Ri bi oblat + | Rhodomela lycopodioides...| Hl tl Fl Fl Fl tt... + ll +) +) » NERE SN dana one endera nd vag naden ne nro ÄN Blivit. ss + | | Polysiphonia parasitica...... [EB] SR KIL |FS RE | SARA SNR ARNE AA, » urceolata ....... TN AE AR sr | ES-B8 fe Rdr FNS RER » IBEOCHISG sr 2 g | |öp, a] ER (RA [ET Re RAR OVE EE [DNR TA Br » STIFTS ES (RE a (SM Ge (RA RE (Er AR OR JA EN Er » SS TAI AS LET så tet BR fo feg (BENA RE IA (ER fr REG HERRE nen AS den je » elongata ........ = LR, 1 | EVS) (la RO] RASAR bt a OR RANG inn fer » fastigiata....... ms [ägt oe Ts Bg ALE [BE | RS AL me RS SA eg » AF CICA ss. dec sse sr) Flat) Fl Flera ml] RE 2 [RA » AFEORUHesCenA |, As FP, | insert orskbblbe i) ita dneelling +)? » byssoides ...... TI nedest ln a] anrane | SDR Nl sb. » Nigrescens..... SET FRA SKA PISA RADE äl ESE Spongiocarpe2. iFölvides. rotundus:......«..s«. AS Jontes a NE a SE UR SR RR TE ERE Wrangeliacez2. | SHennorhamnion I Urneri...| — |.:.s|.evons| sossar s0v0sa]sovsrs]rrsnre|snnsnr EES | Chantransia efflorescens..... SS a Bä nd FR REA REN SR | | » PJävVles. vv. ov FEN 2 te BUT DA RET FANER SA EO SER MECEA » VISAT ss ers FÅ od EAA SA SE SA RS RN Ae TS » secundata ....... Eg (AN EE FER ERS OA I a Sköles Delesseriace&. 2 SERVE YA LÄSA fr OR SRA a LTT eo AE ATEN ESA SEAN KeA SA SAR Er AG » 13220 öl bg ae SARS SEE LE [a = (a rd SSE AG [ERA FOS ELA or Rere == » CORYIIDOSAT bedre | bönde bese löne re | mognar] 05 rs Janeeds Nr RR RER » SIONS SENIAE I oss | utig esk otakt a | ed ec a eeenå | enn be | Sör Sn | nana SER AE » FMTM sr AEG ål ora ss RA ERT (EEE, SARA As RES 2 > EGEN SONET Ve dobder def era soker sj koheR |e obest | donesin]| in relensens Fl) Flen | » SINUOSI Is denn Fl Fl Fl +) ti FF) FI FIEF) T LINTON Mums punetabun sc. |... -öbesslseo äre SUSAN lg a så a re EEE 44 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. [Sn] SR Sale AA SITS 2 å 5 SNR = EST SER fr SMS 35 SS (a [= = 2 2 FS as 21 fa SR RT SE Ge Ef >) Sd TRE SS Hildbrandtiace2. E Hood = 7 Hildbrandtia rosea ............. a Rn SE a SE än RASER SSA åsar SRA EE Squamarie2e. ; Peyssonnelia Dubyi RR felen ara] Nr bås öra [rad AN SS RS nee NW Petrocelis cruenta ......... ss»: ESR RN EE SS RR GR ena tes set EB. 2 os ser | » Mi ddendorti :sg). al bss oe RA EE | SN I (ÖrUOTIa | Pellta os buskksdk orsa Sd MN AN a EA ere + LFN | Famescharia: polyCYHär. Ess RS ESR BAN a | Rhodymeniacez2. Hydrolapathum sangulneum| —F l|....s.|...seo|seossolsneoan|sorree] ace EE ag feat Sason R hodophyllis diehotoma ....| Fu ge | otöl örjefdaeliskslsen or + Fl ti Futhora €ristabta oc -ccecsc I (TER (RT [rar ER AE skal AN Plocamium coccineum ........ LEN NEED SERGE EEG SNS ASKR SES ösgsnb + Fi Rhodymenia palmata ......... RR RE SEEN + | +) + ; > PenbisA smo sed... SNEdNLSN a ös kega SRS RS RE + | Champiace2. | Chylocladia clavellosa........ 2 2) KAR UREA (ER KE NR Ne er Ma IFÖ | » ARLA Ass TS EE SN Se SR GS SesedA | Söke Plosene | Dumontiacee&e. Sarcophyllis edulis ............ FIER EE ER RS RR AR TS TS EO 2 facgoo > ATLEHICA tsk ordalag of del ES öocoor = + Halosaccion ramentaceum ..| HI + + Fl tl Fl Fl Fl Fl + > SA CCS TUMATT ETEN FE mm OR BEE KN sö len Go e [SBEA RA Sö bok bdåndallsborse Dumontia filiformis............ SEREET SN BA RA Sa sena BIN SET Furcellariace2&e. Furcellaria fastigiata ......... SES RES RE TS RSS SA AES EEE SER ESR RE i Gigartinacee&e. Cystoclonium purpurascens | + l...... 0 BS KE TC ONS IE + | tl | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 45 28 ÉS ER lå SER EO AR es la 2003 fa Eee a | -S > 5 CT IS rr EE 5 AR Sr AR (EE AL FO SUDAN FORSA KIEL ER silk lat Kallymenia rosaced.......:sse]-sses a SALG SAR SN RAR TS 1 dd år SRA REN SA » septemtrionalis| + | + |-..... = |odesseleskastlet äldst bs ? ACT Esser ctr kanssa pris | ers som r pj nnne |A Ad LEE säs Phyllophora Brodieei.......... an | net JF Reda: Tissiin » TINKeREU Pt: ss snss|or ske SE AR FROST AR Isooetalkosser » TITGNNVRATTLOMA keel esk SS Kern ene ins] ns snel SS Ahn feltia plicata...:..s.....«ds- EN i SR EE SN ERA GORA Fl tl Fl tl +) Gigartina mamillosa ......... SR DA [SS SEN CE SEE AS a FEN STEN NOHondrus CrispUuS........:..e.. Teen ESS AE RSS KORAS [BOSSON RA ER + Ceramiace2. | Microcladia glandulosa ...... ER äre Re I AA ARR SSE EEE | ferm en: Deslongchampii|. + |..:s4-s. sier os runnnn rr re NGT ISA ar ; » EIEEINA UM. oa. cnsa Sp 1 ER AE EA ål rasar roa | se SA 2 ocacor » RUUD UI lasso TES [SRS a RE SAN SSE EEE REL ES fe > ACA TTGRON OG se Ste öra Re see forening OR RE Floa H Ptilota elegans :...........« ( TÅ RR (SS BE IRS EET [ENA ne Al oe obe fa focsoos TREE PEDRO SA ses tsarens rna Fl Fl Fl tJoooooloooo öst SEN | SE ; UEAA FPeetinata «..sssnnessn nen Fl Fl Fl Fl ot ltIessss Fl Fl Fl + Hö litkamnion. polyspermum| -K |...isy.s..a|erssnnfonson|ornres]mdked [ars ent + | + » IFIOOkKerE Ses ser landen lane Rö sarkois + |..... > arbuscula...... SE dl RSS SNR ee ASEA DNE + | + » FOSCUM >se: seas Sa ös derelbis sena leader arsa RR Nn AA OSA » CORY OSTI gled SS öde | e ole [as slets förunnat faen ss CS Antithamnion floccosum ..... AR fees NS SS EA a lose oe » Pylaisel ...... Hull orssel FR ENA RN NR ES | NE FE BRN » HORSALe Eros ar ol AF a se fat | SP soopoaleorsnalsooses ar » AMN etiCAaN UN, Lossa kodade oa sasson sl nns ss sas SF Rhodochorton intermediuml..... 3 TOAST EAA ISS SRS Se SE STOR » SPENDIG SUN, |ssyas Seek kn db as lusern over rklgnns Arad ASA AE » BOthild sas FE ETS RR AE tr ae BS re oa rage » Sparsum «...... ÅS RNE SE r (AEG BS RAN REA SAS ana ses » mMmesocaARpumI IFE rat Fl erg AR 9 |evcoos » spetsbergensel...... TEN ön TN BE SES ES SLS Sr er Sa HH [Or Porphyracee&e. Diploderma amplissimum... » miniatum ....... I Porphyra laciniata abyssicola Bangia fuseopurpurea . Erythrotrichia ceramicola... . » secs 0. Fucacez?. | Himanthalia lorea ............. Halidrys siliquosa ............ Ozothallia nodosa............... INNENS KOCEAIS dosocposansvgne.rr EE MESIG MOSS: «scen skeese » — ceranoides ...... ASKR | 3 OSPIEAlS ara ernesssrknn enn 21 TEVA esCeNI ue 2 GOLenMtaVUST setieikernbnlit ET MiCloReNSIS + .ssonnwcks 318 LING ARIS ss dag ösenferetulss 1 SF fLITORTIIS asker sket > CA SHI CAUSE ene brer spin Pelvetia canaliculata.......... Tilopterideee. Scaphospora arctica........... Haplospora globosa............ Laminariace&e. | Alaria esculenta :........=.-.<- [ön ve lpfrensni MieE spa bis NRK EA |» membranacea .......... i oo Srandifollar:::s.ss« >» + dolichorhacehig .:.....- Sj ELIIP LIGA oseetssroken enn KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. I > Nea. ER 6 ER AS 2 S 2 BS NS Sö AE SAT ee ee (=) 2 SaeRgg = = = ej SÅ RE EN a RR SÄS fäese STEN BN Sa IS SR 2 RR a SR RE Zz oc | 48 2 l & 3 2 | 8 oh SKANE Sd ä Få RN ” > SS : EE - sara ätal tion skydd a fansen dansens: tar fresken ENE OT AEND SOLAR ES SE a OA Eter + bor + leon a TS SA [9 | oc rens rna SR CE a BS GRE ARG PORNO E EE RSS RR SE ES SÅRAT 2 lad I | | RE RS SS + enn FF älarkes dash ilr la | EE SR SE RA AN | Sa ag at lol Rn + | Fl. | j Fl se IP ak PRB UA en TE | dr a RN SR ) FI EVE) 2 RARE IE SR SET AS LSE RR LA SN FAT ds 1 le ne ne fä [ERE 2 RE ER AE i AES [AS a LR OA RA FNS AES RE oNoev RAS [EA ee hl RE RSA RR RS TE FOS 2 EE ee EN Er AR SSA rr SE loss q las RE SA [RESA An SP | Söleenfrnr |öreeenföreereförenre|orenne een nn för enn je ml E AREA 3 EL RE En RA Ser es I RT | | Fa SR ES USA VERSA RER FE SR SRA KE] ande nan Sr SE |ardedn) SIS |A, Sö ee de ät se | | RS FSA EE RR SR RER Tea 1 ef TES ARS SAL ARN fan Ae Cat + free) oför bovd oss förda AR RLGRE +) + 2 dd AN SES IE Pen LOL Prshe dot ki. ANTRSA GAS ran | ra srslöstö [RET Ne NT BRA a nd a as RA ES dens FPS TER O BeARpd Rand VEGA-EXPEDITIONENS Alaria oblonga Agarum Turneri Phyllaria dermatodea » socrore rr PPP Pocsebo8 00 Ps ecsvoe | ecco scr Pp | Laminaria solidungula ...... | cuneifolia saccharina longicruris Agardhii atrofulva fissilis nigripes Clustonii digitata stenophylla ' Chorda filum 2 tomentosa SERGE SN Possooose sososserne soosreser bossar | Poserebrenrrr sr forsen 0n | oo0er 0 RDR ooo ors orre rer bes oso rrrPRRRs Encoelie&, Stilophora Lyngbyel ......... Asperococcus echinatus bullosus Ralfsia deusta 2 verrucosa senstes 2 08008 Peecsoooo8o0o8»8 rk Chordariacez&. Chordaria flagelliformis Castagnea divaricata Eudesme virescens Mesogloia vermicularis sor 2e0so8 0. oso RRD 08000 Myrionematee2. Teathesia difformis VETENSKAPLIGA ARBETEN. Elachista fucicola CRC RE OR fon > i RE EEE : Rd fr kod äl EA NEAR DR förses örnen) ET FRA + FFl + TD | (öre SVAN ENS stel ller + | + + i AES + TS REFER SÖKS AN RETA | ERE + OOG005 ER ms ER AS ER [ST än rat CE RE fä AA AES EE EA ESR 2 fenan SERA RENA Spoon Sr een TE ARTS rer SAGA 8 BR NN RAR 1 EN KD Ren ee SA IA ANSE TYPE STEVE ER FI ET Fassrmertribot ? nn KE oa bea AA [ER a AR ror rören SRA FIL Be | VB — SÄ NS ge TEE SANN SL RR EE ola a AR LR FR FE) ERNA | fp ROOT SET [SA bår SSA SR rst re Re Nr DER =E |ösosoc Fan) sr SER 3 foooopsöcseso EE SET [EEE SR EA TS an ae ETT a RA a a AA s SSH ER SARI Sa Seen STERN ANS BENGA SE | SEEN OT NEN TIN SEIN FORN ROS AO snart | ET RES? BOREN EE AD ed EN 2 SP Sr kala le Ales SR skas SN alot töcksd id RA SFöle = enkel EL] St Find öster ee =P föcoves föresen farenn [örnen faner förnnnn fnnnnn of ösdocol | + | Fl Fl + oo SR er [EE Ve RE I EG NON BS DM ENDIRR Ae ON ma mes SÄS alm SRA lösare ess Ra ER SEiCasase I Nobogts Tr Aa [sera leser fear |A =F lösen! | LE JEN a loss ES RN SS RN SE Sd Sf fos EA NA AENpepele | I i| i I I I | j | | Myrionema strangulans 'Tlea fascia I Scytosiphon lomentarius | Desmarestia aculeata | Lithosiphon Laminariee Elachista lubrica ec 000800 Ks seose Lithodermateze. TLithoderma fastiscers 2 INERONGOlEN 050 50000 Scytosiphone2. Peo roerRr POP POR PPC GR » attenuatus vec 0o00 Punctariacee2e. Punctaria plantaginea Ser os Desmarestiaceze. oro rk IDG rKa VINOS. ssvossssssssss Phloeospora subarticulata -.. » OTIS Bakke Ren > FÖLL BE kr rn fefenntr Coilonema Ekman ............ » (ÖRORA AT «ocker | Dictyosiphon corymbosus... > hippuroides... » foeniculaceus » HisSpidus i Coks soc208 Aglaozoniacez2. Aglaozonia parvula KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. = > FÅ 3 e 3 SS | SS Zl & > 3 HH —& Få. la (] HR Fool BEA OA le ER Fo ES 5 fr LENE ER ES an a 2 AN 2 s Zola ES 5 > = = 2 V ER HERE ee = 2) or = = 2 3 is - A 5 TE 2 I SEESSSN RS = ETS SN ES AS a EES 2 < Eh AG 20 =S 2 SANN Ja < SEA ol ö > | pr | 5 SE SRA SS JES SRS | : å : I Blind Fa mt ie SERA DD se SNR + |..soes + SSG BAN loser Spa låte Bs a fler RES md a ar AF NU ar ARLA Aero + Fl) + FS RR I KS Ob OSSE SAD | ARD | SN RR ASS Akon] BAB + |oocss > 1-0 [ESR (RAS SA ASA sa | SP olsssrs SEN rserenr arena FS SR ST ar ol Sr SSR a SAN SSR oron janenelenenee förrens fören ne [onnnen | e + | too. ESS SRA + | Flon Pla af a IF olsoossolesonns +) Flo+ Fl Fl Fl PT lboosseleresselenerra + ll Fl + åf Ear Gc ME ft fana mn SSA | Söt SARS SRS AEA ar ESS Oe sd Go fm tr ÄG a SRS SB SR SE SORTS b peka ae EE fn pr KR DS EE 04 ta a be sb all dana al SPE ord ärar) | 05 fs pe SSE Rad sk SE SES ER SE + |oöeesn les aln an öne nens NEN ERE IS ES AE lör AS ADN ER S5A SALT FS ARENA SAS SR OBE föngf säll dos rm a oc är far (a la BA SRS SANS Ra BIN Fd nat rg ie soo rs AN ES BUGGE = SRA [aln dl SSA SR SR ön Sas AO SAA ESAs Less sr sl SR (EA SR oG SE as AA SSRS SE ork = Slas fekss tel ketnk Ars lj stek EL [EG dra kl 3 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARNBETEN. 9 HH > | | FÅR RE SEEN Sia CS fa RS la Sphacelariace2. El 2 TRA ENE ARNE HjCladostephus sponglösus :..| — lri.sis|-s.ssslsösidefsdaron Mn. AE Sar | + | Läs | Stupocaulon scoparium ...... [Sod alperna fos FAS (CE SE OR ERN | Chetopteris plumosa ......... TEN ar EN ör SN AS EN Va In ' Sphacelaria CIFTIIOSA, ccs EE [ER elle CRECER Ren ee | + |..sos. | | » ATGUICA seder dee de | dh de ERE | an forne | » olivacea ......... ES ER (ERS SE Fv LEN RN. fe nd fe i OR | Ectocarpace&. | ; | | | | | Isthmoplea spherophora ...| + |...... för fa RS a ER AS ER RR | ' Ectocarpus confervoide ......| mA EE | 51 a) SN LED AE + | + | + | | » PYSMEUST deres nns SEE LA Er a (FS RR GE | | > traparnaldioldes! —-- |..s.|.sn]ssevss anno | AE ROR + | RS | » fasciculatus ...... (SR FOR (FR ER ee » tomentosus ...... Fide SE RARE SAO EN SR alot | » ÖVA TIS ass annes eng EERO jöbab aa oss PE EE ER el | » Tebell "kassen SE OR br RA I RR SAR EN AE » ferm IS... ss. cc TEN ras a a AA BES ee SG. örelen AE | > FePlallS- svsssors ser ET SR a ef ORSA ER Weylarella littoralis -..m....+ Fl tl bl tl ER Fl +) + RE 1IENTGN RN [TSK NR | SMER ÄRE (RR RR MER ses | » SF RES ANREP ad CE ER LSE NR Rd | Flens RE. Myriotrichia filiformis ....... SEN Re bördan. (Er lg 2 ocg Gleothamnion palmelloides ......|.e. Hae SLE RE KE RS | Chzetophoracee. | | a | | | | | | | Chetophora INA LIMA: sco ssclng + leser mi RA SRA FO | SEE AR Ba | > pellicula ..::.:....| ER | RS EE ES ke rg | Re SLE |Jernnn] | | | | | | Ulvacee2. | | | | 'Enteromorpha clathrata ..... Se or sörcelis vn sr TR RAR OR SJR (FER LR | | » intestinalis.. dö | en EE ET NE tal SA SS na > compressa...| + + | Al SNES Ear ae | > complanata..| + |.-....- Saleen (Eg ee | Hö TER | » IMa vs EEE FS öga EE ER Le fö Bd III. 4 50 JELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGC-ELORA. RT HH > | 1 2 SS Kr ER | Al SN = = SUIS NR RAA A = 2 3 | | [ER Ö 3 Fa LED =D =. 2 | C (NR SSE Sr 2 So SIA | oe SS LENE z 2 Ö 23 ee vh | rg 3 AEA USS a 5 3 =) Q br SR (FEST ES RN | SN RS 25 => R = > 05 | i Is = söl al > 3 a ls NS | | 5 VN SK Bl 3 = = 5 =) 8 & SR a SE | SON RES SSR ae sn Sie I s DREEA (9) |] | | äl & 5 L A |ENteromor pla tu bulosA: 4. udd ss Hudene EE TED RA dara | | » TIELOGOLCEA ms ENE ETSEE SEA EE SNS nr | | | ] | d [Ullya sCKkASSA sosse (| HE) 25 lösoco ee ER AE förfan fr SAN Ra GUN CAN TE öslocasds Pl srednsocsl | ARK ES + | SS AR Monostroma latissimum ETS MERA SR (EN BSR AES IE äga Tal | > Undulatönr.. sa. SE öd g | FRA ev AR SRA AN TS ENN > I[GNDOGINT borsoos]bntno SNS ERE ESA RA RS PES [RAA SL EEE sj ena AS > cylindraceum | + J|...... (ERS [SEE SA ESA [SETS SSE a ata) anno, ; > SACCGA SUM es ket der es RS AE (SA ee ses | > AN OMCA VA see SE re AE EE PESO NR Sa [ae TEEN / Ä I | > Grevillei......... ENE 0 Pa PN |A ESR nus) 2 areticum eree8e oc 0 + oecococ..cls000f(200 0000 08vo08lo0c00co0ocleccnnol? ÅJK EJ BJJ 3 > eposen US RN DNS NR RAG eo SS be | i | » faSsGum im St SE fä SSBR SA RR ? crispatum ...... RE ör BUSA RAN I RA ERAN Pa abs 5 abacn [öra] EE | > BV ök ( SE forne SSE SE ISSN ME = | mA KEN Diplonema percursum ...... | Flon HS DEN ESA Fk färg Slo I | . Se | | Prasiola stipitata ............. RE ES AR RA 2 Sa AN bg abe TA | | | : Confervacee. | ISpongomorpha, spinescenS-..t = |-..sdkssdedr| beer Benere [0 IRS kg) TT EE | > ARENA Tekla ES Tä oo FL TF | » laN0SAL-sresnns se serb Målkalas sn SE Cladophora rupestris ......... FE boss | RA BRA FR sr tl Plaseen | » GINISA Ne RT RNA Sk a | > glaucescens......| + |...... [öser SS STA SER (TA ul FI + I eqe | | > StaciisS TEE löda [ERE BAS CAS SIS SES + | + t...... | » GrISPA bärs L der Ne | AE aina ses fn SSE False Rhizoclonium rigidum ...... AR FR ee SER EE > pachydermum l......|...... BRORS ova läste TN | > riparium ...... | EN SS boss RT ESR Ean SSA RN | Chetomorpha melagonium aa an a en +) ++ + I . se | > RE 2 tg rel a ss hd | SK BÄ aderer | TES DSS FRA ERA ARE | > INFaNEN bss ssN00n Ng ÄRA EE RER le mt NAS SEE ANA lön SSESe SER a | » tortuosa ....... | + ooo. löv risnletise bete NE Lö mt RR VEGAS XPED IT LONENS VEN BANDS URKVANP) EET GOA VAMG BID EB N. an — Chzetomorpha discifera zrsoss sr sr es Urospora penicilliformis Bulbocoleon piliferum. Derbesiace2. Derbesia marina eoc8ces oo 00 Ps | Bryopside2e. | orter ss | Bryopsis plumosa Characiaceze. | Characium marinum Codiolum longipes pusillum Nordenskiöldia- num Chlorochytrium inclusum... ses sres sor rv ör sn | » » ersosesr 00 RR Palmellacez2. Chlorangium marinum Rivulariacee2e. Rivularia hemispherica "microscopica Calothrix Harveyi scopulorum oo0ck » -eresser nr b) eo8r 280 8v » ortodo8ee "9AFBUIBIOd BVYSION 'J9AJEU BYSUBUIINN BIISO "JJAJBU BYSIILM '29AJBUST BASTIIAIS 'J9AJLUS] BASUTJIIOUIY "LBeqQSUgJLg "U9UBIJO BASIJULIIY BIION '"Uu9UuB320 BIIIIS BATON 08.08 o08r0 8 confervicola jar (G= RE (>) js 200: le = BA Ao TE BA o SRS 32! SN SSL Så RH [SS SANS + SR = föasoos SKEN + AP lsosora SA Ae SEE AS + AF focsede SÖKES + soco0 ers. | sov. | soc. cr. re des vera sor. »seo8e08 soo.) s-o0v00 ses sea ser 0 rotera os 00. eo. 8 sera oc. sons 00c vores” leo 0 EE SO socsosles.socv seorporn ENN sosse coslock oe Perros Rs OR RI OR KO cc. ococ 8: soc loco0 soccos jer 00 ers 02 soc 08 sosse ror 00 servo82s | eosotor orre. eco lee8s08 sso8-8 ecco DE seoce9e soce0 sec: oocc00/ ror: soc 00 soc 08n ocvr.e! seonro. > eo00 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ÄLG FLORA. | Norra Stilla oceanen. Norra Atlantiska oceanen. Baffinsbay. Amerikanska Ishafvet. Sibiriska Ishafvet. Kariska hafvet. Östra Murmanska hafvet. Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvet. Grönlandshafvet. FE | Norska polarhafvet. | Oscillariacez2e. | Lyngbya semiplena ............ Oscillaria subsalsa Chroococcacece. Spirulina tenuissima............ | (TED GA PSA SPEET dessas ere sel Algseriernas artantal i Ishafsfloran. Tab. 2. 5 FS LR NS | OD Oo xH cf Uma! Nyast, Npagt Baffinsbay. | = | rr N SI >< SY sl N — i — rr = EN Amerikanska | => - Ishafvet. AA 00 SIS = ER | Um a Al Sibiriska Is- ri (AC) r- hafvet. br) ya a = —— ST =S =H < > O 3 (a) — Kollo 2 SIS AA då Familjernas antal slägten i Ishafsfloran. Tab. 3. Baffinsbay. | Amerikanska Ishafvet. ed mm NN rm mm mm Sibiriska Is- hafvet. Kariska hafvet. Östra Murman- a AV 10 Fr AM mm ska hafvet. << Hvita hafvet c TA = SS och vestra Mur- POSER ELER manska hafvet. Grönlands- GOTT SHINSH IE SONREN hafvet. Norska polar- hafvet. Ishafvet 1 dess helhet. RES gg ROLS GRS : ORK RE = (NES OK SATAN IE Ga Of = 3 I RE RR S SÅSEN SfE RE rd” ÖL OO ERS BTODOAMM | | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. on [SA gp] — "=== == "==——=—— = —— = =. | HH (>) 2 - E = : = 3 cg 5 j j = 3 2 3 Zz Se | IE Nås) FE => CN SS & EL SE za 5 SR FR s ; RA Taminarliaceg ............. 5 4 4 4 1 2 4 5 EetocarpaceR ............ SR 2 2 2 1 Lösa 2 [UNGE edbenssdoesesr beror. 5 2 Z 4 ÄN ASK 4 Corallinace&............... 4 4 2 3 i 2 1 1 3 Squamariace?............ AE ORO Nas Era [raoan5 oaser 18 NR 2 PorphyraceR ............ 4 4 1 NE BRN Are EE 213) Chordariace&R ............ 4 4 1 3 TEE Tass 1 Sphacelariace&R ......... 400-03 3 z 2 2 2 1 3 Rhodomelace ......... 3 3 3 3 3 ? 3 92 3 I DumontiaceR ............ 3 2 2 SK 2 2 2 1 3 IÖRNEGO SET sys nsdes sker 3 SME I | 18 EESDEEM Ad SSI NEVS SCR 2 Myrionemate&............ 3 5 Ed 1 JES 2 Characiacede ............... 3 il SNES | 1 AFTER sel SGI NEN ST SEE 3 TEE SS IS SE 2 Wrangeliacer .......... 2 2 1 I 1 IRA ON | Delesseriace? ............| 2 1 1 1 1 1 | 1 2 Tilopterideze...............] FE sa 1 Zn EE ENA lp flis fots | Scytosiphone& ........ 2 Zilips EN RR 1 2 | IRIVUlarla Ce secs. der vn 2 20 LR ES AE 1 i Spongiocarpe&............ RR a 15 TEE OA AEA OT a | Hildbrandtiace2& ......... IE 1 il 1 Te et Ad ka tt NSL | Champiacer: .«..c.>«”>> fan SIG 4 Br ke re Sör Er stl ere rd at BRO SS AE | Furcellariacee ......... NR a Ed | HÖR NE KF Lithodermater ......... DT RE i 1 VE ve (RE IB PunctariaceR ............ (FER Ju d SR BR 1 | Anglaozoniace? ......... FER SR Rae AE re AR AR RR RSA a | Cheetophorace&e ......... TT Le TRA son tie IAEA | IDEnhesiaCed..i..s.s.desnn SE | IN öra de SEN ERE | REN EES TESE FETT ES RA | Tr VOPSideR sossserr rena AR SREE [ERE dad eten | BEST OR I | iBalmellace?t u.c.s...ss»+-. RT | NE RR ET EEE ERS AT rs ler bs | Chroococcace&............ ft ERE (SEE EEE EA RR Ra ÄLL Ei — TE 97 AT | BNVNDADBN ATDT ANNO 54 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Tab. 4. Familjernas artantal i Ishafsfloran. || I X Ulvaceze Fucacezxe lEncoelieze Myrionematez Scytosiphoneze 'Oscillariaceze Tilopterid (Confervacese Corallinaceze Ectocarpacer Rhodomelaceze Desmarestiacee .... Gigartinacee 'Delesseriacez Rhodyraeniaceze Porphyraceze Sphacelariaceze 'Wrangeliaceze | Squamariacese Dumontiaceze Characiacezxe Rivulariaceze Chordariaceze Champiacez ILithodermateze ICeramiaCcCe?............ Laminariacer Perros Poocoe8os rok orre 00 Pesoo8s 000 oeser one evooce Peo PO 0k "000 re. Socorro 00. seoc0c 0) ecss cl oce8 oo. e sor eo 0e0 Poooc” RR RAR Poorseses soocer 080 rerna ce. ocest0n Posters one so 0 00000 ee Poc08.0 00.0 | Cheetophoracer ...... | Spongiocarpeze Hildbrandtiacere ... | Furcellariace2e | 'Punctariace2x Aglaozoni Derbesiac I Bryopsidezxe I | [Palmellacezxe | Chroococcacee ...... | ZCBEN shctns | ex seros eo) secret rk) serocee dad SSR see = I 230 TS 81 4 | MEG NS SE 33 110:(11)) 11-607) 0 406 DTE 2300 7) 15-184(9) |A IE AA AN ATS ES SE 16-04 422 EG 2 5 180 dä rok PR en NE 3 14018 16) RS NR 6 14008 AGT SO 1 9 RE GON TE re 1 5 11 7 FER CS EST RR 7 8 3 2 SE RE Ska 6 5 4 eds rs 1 5 6 5 TES REN Sa oa ast | eGo an; odepoo. JIE) ER RA ä 5 5 RE EE as 5 ASIERe US Le Lo aee 2 5 3 30 | 186 ite lg AR 3 SJ IEEE (RSS 2 5 3 3 [banana fl | i bölanemla 5 3 Need ENA Keso il 1 4 4 il | SE Ls liser 0 4 RS SE 3 3 2 12] do 1 2 | 2 RO BE I (ER SA Br SN Ne ÄRA RA ol anta 2 2 AR RR RE sb lan a Idol 2 an rr AA 2 ed IT 1 2 1 LER I ökord nb RR 1 le 1 fe Lies l lönnar HESSE RN NE EN FO OT SRA SR | Lales 1 oh RE ung NR RE EO I IE (EST NEG ERE MENAS [GE SE Fan lö Ae Bdggnd | S0nsas nos | l Ir a BOR RE TSE RE ARE | ALE a RE RE [ÖR rue se KRIS 1 | SOON BA ESS SRS Lr Sr ON SE (RE | NES ESS SSORER ASSR INNER [2 EEE RS SS SE E Sh VEGA-EXPEDITIONENS VEMENSKAPRPLIGA ARBETEN. DD Tab. 5. Slägtenas artantal i Ishafsfloran. er PR RA Monostroma Polysiphonia Laminaria Tithothamnion Fucus | Ectocarpus | Delesseria I Alaria I Enteromorpha | Rhodochorton | Callithamnion | Cladophora | Ohetomorpha........... Sd I Chantransia | Ceramium | Antithamnion.....e-e-e | | Dictyosiphon I Melobesia.......sssseeses0n | | Kallymenia .......eee0 | | Phyllophora FRESSULO HA oe: ssd ses or svar rr | Phloeospora Sphacelaria | Pylaiella ..sssessensnssnnnnn | | Spongomorpha IERdHaro elonlUM ss. erssesss ned Ulothrix | Codiolum | Calothrix ETthophyllun. ss sewvesese Rhodomela I Petrocelis......sssssssees00]| | Rhodymenia WOlslockadia. vs. re | | Sarcophyllis | Halosaccion | Diploderma CRED ER EE Porra PP PA rr PKR secs P PR Pesos PPP GA eoc8r 200 GK Seb oss er PPP PPP PR Rs oso 0000 eosoe8r os PP RA 080004 RP RP PR ers 0 | oo0o8r Pr PP RR DRESS EE Er JE soc. OPP ss ec BR set ss RP RR rer Pr OK AK roses Bs] HH EO 2 2 ES Te I ä LE md 3 Je 12 ROSE SA Se rede lr 4 EA (EN 1 RA AE 4 TS (OS IKON ID SER ae (Sr (Ar = Er 1 rr (a a a 10 FSA NES EA) ET I OM ROR 2 EBES IR sasse laga IT 1 Ta AS RA unge At TAN TNE 1 DES 3 1 Zz EIS ge 3 1 1 1 5 FRA RR SR 6 PIN kn fre 4 5 (FIA | SRSRES | Gee ka NS BS vSbEnen eds Mods sol RS SATA Fb SN a ars er AR 2 TE fe oa SS EE 2 lf IEA SR ANSER ] FT EE Sr 1 a AST LÄ re 4 4 1 1 15 rn REAR IR a 1 SE SES a ee a GR a AR EUs 4 2 3 2 ER RNE ES RT SE FE RON ST TA KE rost (Stala ARN BANG 1 3 1 Zn USA TöbllsasdaANES fees 1 2 STEN DA EON RT AS AE Lå a Hd SSA 2 | bv Jamal a ER 20 ING SKE AI EN on AT IS nan na RER 1 AS SG I db er ble 3 3 3 Z 108 SR NR I GR Ge SLA 2 Ål HO oo ALA 0 rg Ke rar RA 2å| SVE SKA RR NT ANDA rr FÖRS 2 SAN ER EL HR annie söner en RO ORD SING 3 3 RN FÖRRE RAF eo (Ra fa St 3 Z 1 i Tr Gas Crane | ASA KRT AR EG ENS äg soda 1 Sa FE SE TEE 1 AIRES 8 a pe ee vis ED 2 DT EAA ES ol | son 40 a We trests sn BARA EA ed ab 2 jl 2 1 | TEA VERKAN SRS EKS 2 FREE Manda | ASSA [ARR AR SE la Sea RE ff Se AE (AR CT TE 1 EE AT fe Sr SSR SA EG a Ae OM INR IRA ne [lr te fll sk gde RELÄ l IR SJ ERAN sr NIO RR AES CA BUVIEXTSS ERRIN GERE QPR A: Zz STR RA DM i = BASE ed RA SA er TE RR ba EE 20 hs Sr a oe a EA AES ET EE | | | POP pliyd är ANAR ET SAR ERE 2 os SA REN oket 2 Piiy Harads bnstetee ne 2 2 SEN RSS ROSE Pe 1 | Ohordlagsb sö 2 RE NET dne adl APeropOCCHST sebbe ZEN Aa RA fet AN rn LE VALE StAN tr Er -boonsk ds DE EE (Soo 1 SE RR SE REG 1 Filachista...tocninsd RT SE RR fre 2 at hodermar. sier 2 SA SE a RR RR sea 1 Seytösiphön f--: skiss sssa-t 2 | 1 LE en före. 1 | (ÖOMNNEE > sosodssgnsbagansns 26 RT AR [Ear [oh RAR | (ÖIS OP ONA. rese DE Lå NE FSS SES EE | deg se | (ÖN ARENA CE RN (2) EN hed Ri vuelarlas bart noden JR esi SR ar os SS BSARA ans Ira dd REN Öorallima bros oc fr REN AE AR läcden SE | Öd oMthallg tresteg 1 is 1 RR i 1 1 i IPOLyddeS, ers inst 1 1 ANA (NS 6 Ki RR SA RE RN us ' Spermothamnion ......... 18 KET FR EG En SSE BE AR ST or anna | | Nithophyllum «-............ 1 | RT (SSA tea RER AES nn. ll LM | JE CU UÖTTENaO REN. oc0vcvsoossbunr 1 | 1 1 1 IS ESR FEL förenas | oosst | PeySsSoOnnella m..sans sans ne Iof förses | ere förren förnenn fond f nn ITA (ÖEMOTIO oslo rskr AS 12 DE Sr Hee bn FER äl bre RN ROTAR FN Heemescharia ...........+.-.- | SR SN Rs |A | anskat SAN SE NN Hydrolapathum............ 1 UREA SE ONE SEE Tösrbo ] | Ribodopbhyllisma icke 1 1 1 1 LE] om ani vs ARN 1 Fjuthora groteskt seek rst FOSIE RS ag IE a (EE BIOGAS i 118 NE USE (OR E E EEA dA an | ooacse | IDNGNIOONNAEIBssosrossssssyLntbgs 1 IE Pra 1 ER RON SS Säg blo 1 | IFE ella TA So be oec seems Late il 1 1 il 18 SR ERE SOT be 08 CYStoclomian: secs NI I AA 158 FA dee SS GR oc 1 | Clallöphydlig/tn.sresnusss 1 ARE Ra a 1 Alinföltia assets NE dT NR 1] Rd Gia FINA AE 1 ÅL oo låsss era linda ENE REN Sivert KRT I ÖGhonUnus]ksbsesokesiued 1 18 RR RSS naduan [ages | ören ERE RER | INierö CIA Od sov bocbrbeo Er 1 1 RE AN SA [oden öda ad | SAONde löpa ANSTA betad sea I 1055 NES aa gt än Pe gas eta lei LST Hirytlitoterehia .-.sm40..-=: 1 I UR ERE BAL ee fel EA J Fle SAR [JAS Län | dansa då | | Himanthaltal smcm«t.cssn: 1 13 | gr no SL Og a sr RN ERE lGssgs EIOMCTYS döresköskossdkvsssaned i 05 [RR LR gt, AN fe SR ERA | FÄRNA Rn 38 sco | [Öputulka fö SAS TERS ET EE fa SÄ a FE Ch PEGCASEX PE DR POMNMENSAVEKT ENSKCAP DIGGA ARDET EN: ot 27/55 få fin oll (BT FRE SS ra ESA ENS Se SE ENS SA NSI an ARE SS fä Ser es nt RS äre Sö IBCIVetlA visssgroslerarivsvrns 1 GR TSAREN RR RAG RE il SCAPNOSPOrA :.sessorsrsrr id SR Ra RN ONE SR NS Re ee | HIPIOSPOrA «..---s. even INRESA NNE IR GREEN [RRRA RE SR AGA | NOU oocssvedserssetrnk ses 1 RAD OR EG rf YLE ] SENOphOrå |s.sscscsrdersea 1 lön Så ds FI EES RR St SRS FR RO RAA TA scsc sees seder nr rr ER 1 1 Dr RS IRAS 1 PMASta0NeA sees vasseress ras Nad eäd btss ARSR SE EEE IS RE IHE SMC ooccd dere reser sderrr ES SEN SÅ fast 0 [TS RÅ SRS [RIU NE SR INIEEOOlOTA rss or scen rae iran det 1 PES ILE SSE DR OR | Benny | Gorm ING ALMS SIA sr sseeereroksnn non nr 1 To äss SN AES AA Lst oss SANN RES INST OMeMA:scdea oc ere sose arr LR VIL fa böRR | oso Br AS ES GA I UNGEN cr ocg ESA LR RR SÄ RER ad KE AA EN SR I 12 0haG TEN sil ksgn bene SSA AAA 1 1 IR TN Sea Ar RN 1 NESmareStld; ....ccccsa0cs0r) I ] Ar SA AR RR hå AEA 6 HERO orereesdsssäsnsn sons 1 1 1 1 TE Ka ce 1 KEGTROSIPRON sosssesesesrrsse il RR 0 är EA Sn BA SNR |s50as NS OAONIA, sv. sspessrronr ess i DR SR de | öser sr RS RR sr RS Cladostephus ............... EEE IEEE Ta ne RASAR ER a enn en il | StIpGcauloN soe.eosrrsserss PER TI AREA as | KÖRSStOpteris ce... IR ee 1 1 I il 1 1 1 TStAmOpled ...s.s.ssrsvsere re 1 | kd ISS RE bona ed Käse RSA SE LA ; [yTiotriela o.cesss.s TR PR ORU MIA (ed fre frn SRA | Gleothamnion............... i KR se NE | MÖSPlOReSMNA vesessversorr rensa EE ] TOJEE TOT PSUR 1 ERGSIOlA. o:detoseronntsnr es nice 1 EE RR SF ARR ARA UR SA AE RE ERS | rara | [NOS PORA scsroes a: ocrs ses rare 1 i FADER 1 AR RR 17] BEIboCKleOn ssstesssesss LE TSE Ile ustfsoni sn KNM CK fer AE ES | | Derbesia ....seemcmumma RR len SA AN ho brtst sota ue sn NS NESS | KETVOPSIS oenees resa sor bdesn rör TA | [AR EAS ERA fe AR SA SS ar ie fÖHArACIUM ...ocecrssers ros nr äre RENT ORO SNES | | Chlorochytrium............ ESR ad IR eid RA RA NR | NÖRIDran glam ..csssiseseresn (PTE T fars RES [ENN EEE RAN RENA GA I ENA ledas een | FESC DVG sevsessirgursersrrsrs hö I done ro Ar RA kat TA RE FÖSCIlAETOL oceeesoreressnernres I RAS Sd bör noen Sr ES SAR ORSERAS EAA Lö SR RU G ers dos osanas ers tnn nar SR SEE ar bs bone. FORA EERO E GERNINIER Ten 1 [GTE0CAPSA vissssseiosreisnrnas EG SR RA ecbta Ia as A leta KRA RR | 58 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGEFL ÖRA. Ishafsflorans utvecklingshistoria. "Af den förut meddelade tabellen 1 framgår, att af de i Ishafvet kända algarterna följande icke äro kända söder om Ishafvet, såsom det här blifvit begränsadt: Lithothamnion soriferum, > alcicorne, > glaciale, intermedium, » flavescens, foecundum, compactum, bithopbylign arceticum, Polysiphonia Schäbelerii, Delesseria rostrata, corymbosa, Hemescharia polygyna, Halosaccion saccatum, Kallymenia septemtrionalis, > Penny > rosacea, Phyllophora interrupta, Rhodochorton intermedium, > spinulosum, » spetsbergense, Diploderma amplissimum, > miniatum, Porphyra abyssicola, Scaphospora arctica, | Alaria membranacea, > grandifolia, dolichorhachis, elliptica, >» — oblonga, Laminaria atrofulva, nigripes, Lithoderma lignicola, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 39 Dictyosiphon hispidus, Sphacelaria arctica, Ectocarpus Lebelii, Pylaiella nana, > varia, Gleothamnion palmelloides, Chetophora maritima, > pellicula, Ulva crassa, Monostroma undulatum, » iubricum, > cylindraceum, saccodeum, » angicava, ATCLICUMN; EVS leptodermum, > crispatum. Rhizoclonium pachydermum, Chzeetomorpha Wormskioldii, » septemtrionalis, Ulothrix Sphacelarize, > discifera, : Characium marinum, Codiolum Nordenskiöldianum, Chlorochytrium inclusum, Chlorangium marinum, Rivularia microscopica, Gleocapsa spec. Alltså ej mindre än 63 arter, representerande 22 familjer och 34 slägten. Ett betydligt antal af dessa beskrifvas visser- ligen nu för första gången eller hafva först på senare tiden urskilts såsom arter, hvarför det väl är möjligt, att, sedan uppmärksamheten blifvit väckt på dem, en eller annan kan komma att visa sig gå söder om den dragna ishafsgränsen. Men å andra sidan är det stora flertalet af dem genom stor- lek och specifika karakterer så utmärkta arter, att det före- faller föga antagligt, att, om de förekomma längre söderut, de icke skulle hafva anmärkts vid de jämförelsevis så noggrant och länge undersökta kusterna af norra Atlanten, der mäng- den af dem under sådana förutsättningar borde vara att vänta. Ungefär en tredjedel af dem tillhöra uteslutande den icke isfylda delen af Ishafvet: Norska polarhafvet, vestra Murman- ska och Hvita hafvet, nämligen: 60 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Lithothamnion soriferum, > alcicorne, > intermedium, Polysiphonia Schäbelerii, Halosacceion saccatum, ; Diploderma amplissimum, Lithoderma lignicola, Ectocarpus Lebelii, Pylaiella nana, Gleothamnion palmelloides, Chetophora pellicula, Monostroma undulatum, > cylindraceum, > saccodeum, angicava, > arcticum, > crispatum, Ulothrix Sphacelariee, Chetomorpha septemtrionalis, Chlorangium marinum, Gleocapsa spec. Sålunda 21 arter, representanter för 11 familjer och 14 slägten. De öfriga 42 arterna gå alla in i det egentliga isom- rådet. Endast 11 eller 10 af dem äro hittills anmärkta äfven 1 Norska polarhafvet, i vestra Murmanska hafvet och Hvita hafvet. Sådana äro: Lithothamnion glaciale, 5 flavescens, Kallymenia septemtrionalis, Porphyra abyssicola, Alaria membranacea, > « grandifolia? Sphaåcelaria arctica, Pylaiella varia,: Ulva crassa, Monostroma lubricum, Codiolum Nordenskiöldianum. Det återstår alltså ej mindre än 31 eller 32 i det egent- liga Ishafvet endemiska arter, nämligen följande: Lithothamnion foecundum, > compactum, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 61 Lithophyllum arcticum, Delesseria rostrata, > corymbosa, Heemescharia polygyna, Kallymenia Pennyi, > rosacea, Phyllophora interrupta, Rhodochorton spinulosum, » intermedium, spetsbergense Diploderma miniatum, Scaphospora arctica, Alaria grandifolia? > dolichorhachig, » elliptiea, » oblonga, Laminaria atrofulva, » Nigripes, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, » hispidus, Cheetophora maritima, Monostroma leptodermum, Rhizoclonium pachydermum, Ulothrix discifera, Cheetomorpha Wormskioldii, Characium marinum, Chlorochytrium inclusum, Rivularia microscopica, Dessa tillhöra 15 olika familjer och 22 olika slägten. Redan denna starka endemism häntyder på, att den rent arktiska hafsalgfloran 1 motsats till den arktiska fanerogam- floran icke är en invandrad flora, utan att dess utvecklings- centrum måste förläggas till sjelfva det isrika Ishafvet. Andra omständigheter framtvinga samma slutsats, på samma gång de ange, att den nutida rent glaciala hafsfloran måste hafva haft en vidsträcktare utbredning mot söder förr än nu. Hit leder, såsom mig synes, en jämförelse mellan Ishafsfloran och floran 1 norra Atlanten och norra Stilla oceanen. ; Ishafvet, taget i vidsträckt bemärkelse, äger såsom tabel- len 1 utvisar ett betydligt antal arter gemensamma med norra Atlantiska oceanen. pj 62 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. De uppgå till 184 (185). Af dessa finnes det stora flertalet vid Europas atlantiska kust, endast 11 äro uteslutande ameri- kanska. Af dessa äro följande 4 ej kända söder om New-Found- land: i Delesseria Montagnei, Fucus miclonensis, Laminaria Agardhii, Phyllaria lorea. Tvifvelaktigt synes det mig för öfrigt vara, om den växt från New-Foundland, som blifvit kallad Laminaria caperata, verkligen är identisk med Ishafvets Laminaria Agardhii. Är ej så fallet, är Laminaria Agardhir att räkna bland Ishafvets endemiska arter. De öfriga 7 arterna: Ptilota pectinata, Antithamnion Pylaiseei, Fucus edentatus, >» evanescens, Laminaria longicruris, Agarum Turneri, Phyllaria dermatodea äro antingen icke kända söder om kap Cod eller hafva åtmin- stone sitt egentliga utbredningsområde norr om denna udde! och förekomma här 1 största ymnighet samt rikast utveck- lade. Bekant är redan genom Harveys undersökningar, hvilka bekräftats tillfullo genom senare iakttagelser, att nämnda udde vid Amerikas ostkust bildar gränsen mellan en sydligare flora. och en hvad amerikanska algologer uttryckligen benämna arktisk flora.? Att dessa arters egentliga ursprung är att förlägga till Ishåfvet kan väl icke betviflas. En påtaglig för- klaring till deras uppträdande vid Amerikas kust söder om Ishafvet lemnar den efter kusten från norr framstrykande Labrador-strömmen, med hvilken de kunnat föras nedåt och hvilken gör de yttre förhållandena likartade med dem, under hvilka de lefva i Ishafvet. Några af dessa arter, Piilota pec- tinata, Fucus evanescens, Lamuinaria longicruris, Agarum Turnert och Phyllaria dermatodea höra bland Ishafvets allmännast ut- bredda eller i största massan uppträdande arter. De före- komma alla i Baffinsbay till och med vid höga breddgrader. Delesseria Montagner synes också vara en i Baffinsbay ymnig art. Atminstone förekommer den i rätt ansenlig mängd i de 1 Jfr Farlow, New. Engl. Alg. 2 Farlow, anf. st., sid. 4. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 63 samlingar från Grönland, hvilka jag haft tillfälle att granska. Fucus edentatus och Antithamnion Pylaisei äro äfven kända från samma del af Ishafvet. I hvilken grad af ymnighet de här förekomma, är icke ännu kändt. Aterstå alltså endast tvänne arter, som hittills icke med säkerhet anträffats i Ishafvet norr om deras uppgifna amerikanska fyndort: Fucus mielonensis och Phyllaria lorea, den förra sådan jag uppfattar arten, ej någon egentlig ishafsalg, den senare deremot känd från andra af polarhafvets mest arktiska delar. Möjligt är, att Fucus mi- clonensis, så väl den som af mig upptages under detta namn från Norska polarhafvet, som den, hvilken J. G. Agardh uppger finnas vid New-Foundland, Spetsbergen och Grönland, icke är något annat än en bland de många former, under hvilka Fucus evanescens uppträder eller att Fucus miclonensis från New- Foundland, såsom J. G. Agardh anser, är identisk med den från Grönland och Spetsbergen hemförda Fucusform, hvilken jast mott mig. böra betrakta såsom en varietet af den i Is- hafvet allmänt utbredda Fucus evanescens. Hvad Phyllaria lorea angår, så gifves, så vidt jag kan finna, ingen rimlig anledning antaga, att den haft sitt utvecklingscentrum vid New-Found- land eller att den kommit dit söderifrån, utan kan man säker- ligen med ganska stor bestämdhet antaga att den liksom de öfriga här ifrågavarande arterna har sitt ursprung och ut- vecklingscentrum 1 Ishafvet. Med undantag af dessa arter äro de öfriga, som Ishafvet har gemensamma med norra Atlanten, kända antingen ute- slutande från Atlantiska oceanens europeiska kust eller såväl härifrån som ifrån Amerikas nordostkust. Bland dessa finnes ett ej obetydligt antal inom Ishafvets rent arktiska delar och nå här mycket höga breddgrader, hafva en vidsträckt utbredning, uppträda ofta i stora individmassor, med få ord äro att räkna bland det arktiska Ishafvets mest karakteristiska algformer. Följer man dessas utbredning mot söder finner man, att nå- gra bland dem upphöra strax söder om Ishafvets gräns, eller gå endast några få latitudgrader söder om polcirkeln och is- gränsen eller åtminstone, ehuru allmänna och yppiga i Is- hafvet, söderut blifva allt sällsyntare och allt mindre stor- växta och frodiga. Dessa omständigheter synas mig tyda derpå, att dessa arter haft sitt ursprung i Ishafvet och här- ifrån utbredt sig till Atlantiska hafvets nordligare delar. Så- som goda exempel på dylika arter kunna följande anföras: Halosaccion ramentaceum, känd från alla Ishafvets delar, myc- ket ymnig i vissa, t. ex. i östra delen af Grönlands-hafvet. 04 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGELORA. Den går mot norr åtminstone till 80:de graden och upp- når ännu mellan 79:de och 80:de breddgraden en hög grad af yppighet. Detsamma gäller Polysiphonia arctica. I Atlantiska hafvets europeiska del äro de icke kända söder om Island, vid Amerikas kust är den förra ett af den | s. k. arktiska florans mera framstående element, som upp- träder i stor mängd vid Eastport och endast tillfälligtvis anträffas så långt söderut som vid Massachusetts kust.! Ralfsia deusta mindre allmän i Ishafvet, dock temligen vanlig i nordligaste delen af Murmanska Ishafvet, har i Atlanten ungefär samma sydgräns som föregående. Den är känd från Island, men vid Amerikas kust ej söder om FEast- port (Maine). Monostroma Blyttii går i Ishafvet vid Spetsbergen upp till 79:de latituden, har dock maximum af förekomst vid Norges nordkust och Grönlands sydvestkust. Ej heller denna är känd söder om Island. Vid Amerikas nordvestkust före- kommer den i största mängden och rikast utvecklad om- kring HEastport och går mot söder ned till omkring Bo- ston.” Rhodophyllis dichotoma, också en karakteristisk arktisk alg, som är funnen vid Spetsbergens kust omkring 79? N. Lat., är temligen allmän i nordöstra delen af Murmanska hafvet och ymnig vid Norges nordkust. Den är känd från Fär- öarna och trakten af Bergen vid Norges vestkust, men på europeiska sidan ej söder härom. Vid Amerikas vest- kust har den sin sydgräns vid Cape Ann. Följande arter: Odonthalia dentata, Rhodomela lycopodioides, Euthora cristata, Ptilota plumosa, > pectinata, Phloeospora tortilis, Chetopteris plumosa kunna utan tvifvel sägas vara bland Ishafsflorans mest ut- märkande arter. I den europeiska delen af Atlantiska hafvet går ingen af dem söder om England, de flesta äro inskränkta till Skandinaviens vestkust och Storbritanniens nordligaste delar. De af dem, som finnas vid Amerikas ostkust, hafva ! Jfr J. G. Agardh, Spec. Alg. II., sid. 359 och Farlow, New Engl. Alg., sid. 5 och 143. SJfrAKSellman CISKRATeT sid "79 0ckHarlow. kuntssty SO. SOC VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 65 här en nordlig utbredning och tillhöra uteslutande eller före- trädesvis områdets arktiska del. De äfven i Ishafvets nordligaste delar allmänna arterna Delesseria sinuosa, Dichloria viridis, Desmarestia acwleata, Cheto- morpha melagonium finnas visserligen ännu söder om England, men synas här vara sällsynta eller mycket sällsynta. Så-är åtminstone enligt Le Jolis' uppgifter fallet med dem vid Cher- bourg. 1! Möjligen är förhållandet detsamma med ännu åt- skilliga arter, men någon högre grad af visshet kan för när- varande ej vinnas härom, emedan de uppgifter som föreligga om algernas utbredning söder om kanalen äro sparsamma och sväfvande. Ett annat skäl, som synes mig tala för uppfattningen af Ishafvet såsom ett sjelfständigt utvecklingscentrum, lemnar det faktum, att i Ishafvet och t. o. m. i de delar häraf, som ligga norr om Atlanten, en del arter finnas, hvilka saknas i Atlantiska oceanen, men deremot förekomma 1 norra delen af Stilla oceanen. MNSådana äro: Delesseria Beerii, Petrocelis Middenderté: Rhodymenia pertusa, Sarcophyllis arctica, Antithamnion boreale, ; Laminaria cuneifolia? > fissilis, > solidungula, Elachista lubrica. Den förstnämnda af dessa är, såsom af den förut lemnade tabellen öfver arternas utbredning framgår, känd från Grönlands- hafvet, från Hvita och Murmanska hafven. I Grönlandshafvet går den upp till Spetsbergens nordkust, ? ehuru den här synes vara sällsynt, i östra Murmanska hafvet är den allmännare och yppigt utvecklad, 3 i Hvita hafvet och den tillgränsande delen af vestra Murmanska hafvet en bland de allmännaste algerna. + Utom Ishafvets gräns är den endast med säkerhet känd från Ochotska hafvet. En uppgifven fyndort är också Kamtschatka. > Antager man Stilla oceanen såsom artens ut- vecklingscentrum, blir dess förekomst norr om Atlantens myn- 1 Jfr Le Jolis, Liste Alg. Cherb. 2 Kjellman, Spetsb. Thall. I, sid. 12. 3 Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 13. £ Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11. 5 Jfr Ruprecht, Alg. Ochot. sid. 239 och följ. BA Th SE > 66 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ning i Ishafvet mycket svår, för att icke säga omöjlig att för- klara. Efter stränderna kan den icke gerna tänkas hafva vandrat, och med strömmar kan den icke' heller förmodas hafva blifvit förd. Längs Sibiriens kust går, såsom Vega- expeditionens undersökningar visat, strömmen från vester mot öster. Till Amerikanska Ishafvet skulle den möjligen kunna hafva blifvit förd genom den hit i en åtminstone svag gren utgående Kurosivo-strömmen, men det finnes icke någon ström, som från Amerikanska Ishafvet leder öfver till Spetsbergshafvet. Deremot gifves det en antaglig och temligen lätt förklaring, såsom jag framdeles skall angifva, till dess uppträdande i Ochotska hafvet under förutsättning att den haft sitt ursprung i Ishafvet. Det kan visserligen anmärkas häremot, att arten ej är känd hvarken från Sibiriska eller Amerikanska Ishafvet, men det kan också å andra sidan invändas, att Amerikanska Is- hafvet och äfven det Sibiriska äro föga kända i algologiskt hän- seende och att det derför är lätt möjligt, att arten verkligen finnes 1 dessa haf. WSärskildt är detta sannolikt beträffande det Amerikanska Ishafvet, emedan 1 Baffinsbay finnes en med D. Beru mycket nära förvandt och från den mycket svagt differentierad art, D. corymbosa, som möjligen utgått ur D. Berit eller ur någon för dem båda gemensam stamform. För öfrigt finnes intet, som hindrar, att detsamma gäller om Ishafvets alger, som på goda grunder kan antagas vara fallet med många af den arktiska florans fanerogamer, nämligen att de fordom haft en vidsträcktare utbredning i polartrakterna än nu. Hvad nu anförts om Delesseria Beru har äfven, om också med en eller annan modifikation, sin tillämpning på de öfriga nämnda arterna, hvilka finnas i Ishafvet och söder om detta endast 1 norra delen af Stilla oceanen. Med ledning af tabel- len öfver Ishafsalgernas utbredning och de mera enskilda upp- gifter, som lemnas i den speciella delen, är det lätt för hvar och en att öfvertyga sig härom. Jag torde derför ej behöfva eller böra ingå närmare på hvarje art. En af dem vill jag dock särskildt påpeka, nämligen . Laminaria solidungula, en af Ishafvets mest egendomliga och mest karakteristiska algformer. Den är i Ishafvet känd nästan polen rundt: från Grönlands- hafvet, der den är allmänt utbredd längs hela vestra och norra BSpetsbergskusten, och ej sällan har en så betydande storlek, att den är att räkna bland hafvets stoltaste arter; vidare från Murmanska hafvet, Kariska hafvet, Sibiriska Is- hafvet ej långt från Beringssundets mynning, samt från Baf- finsbay vid Grönlands vestkust. Antagligen finnes den också VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 67 "i Amerikanska Ishafvet. Söder om Ishafvet åter är den känd endast från ett ställe, nämligen Ochotska hafvet, derifrån Ruprecht omnämner ett ungt »abnormt exemplar af Lami- naria saccharina med odeladt, sköldformigt vidfästningsorgan»>, efter all sannolikhet sålunda en ung Laminaria solidungula. Den nutida algfloran i norra delen af Stilla oceanen är till sin sammansättning så väsentligen olik den nordatlan- tiska, d. v. s. bildas af så många arter, som äro så skarpt skilda ifrån eller t. o. m. tillhöra så helt andra typer än de atlantiska, att man ovilkorligen måste för att få något slags förklaring häraf förutsätta, att dessa båda delar af verldshafvet : tillhöra olika utvecklingsområden, inom hvilka en bildning af skilda former under mycket lång tid fortgått. Det är emeller- tid å andra sidan ett väl kändt sakförhållande, att norra At- lanten har ett ej ringa antal arter gemensamt med norra Stilla oceanen. Om också det är i hög grad sannolikt, att, såsom J. G. Agardh med rätta påpekat, »en stor del af upp- gifterna om algers förekomst i vidt skilda haf grunda sig på ofullständig kännedom och deraf beroende oriktiga bestäm- ningar och att, ju mera de vetenskapliga bestämningarna vinna 1 noggranhet, antalet skall inskränkas af sådana arter, som antagas förekomma i vidt från hvarandra aflägsna haf»>, samt att detta allmänna omdöme äfven har sin giltighet be- träffande det uppgifna antalet af de för norra Atlanten och norra Stilla oceanen gemensamma arterna, så finnas dock, så- som ock samme algolog uttryckligen framhållit, i dessa vidt skilda hafssträckor flere bevisligen identiska algformer.? Att dessa arter skulle hafva utbildat sig såväl 1 norra Atlanten som i norra Stilla oceanen, sedan dessa haf erhållit sin nutida begränsning och nutida fysiska beskaffenhet, kan svårligen antagas, då de hydrografiska förhållandena äro i så väsentlig grad olika.? J. G. Agardh synes vara benägen att anse, att dessa för de ifrågavarande områdena gemensamma arter haft sitt ursprung 1 ett af dem och från detta förts till det andra af en genom Ishafvet fortsatt ström. Hans uttalande härom lyder: »Synes det i allmänhet gälla hos algerna, att artens utbredning är begränsad inom området af samma hafsström, så kunde möjligen den för många större alger gemensamma 1 Jfr Ruprecht, Alg. Ochot., sid. 351 och J. G. Agardh, Lamin., sid. 8 och Grönl. Lamin. och Fuc., sid. 11. 2 Jfr J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Progr., sid. 1. Spetsb. Alg. Bidr., sid. 10. Grönl. Lamin. och Fuc., sid. 8—9, 11 o. s. v. 3 Jfr Engler, Pflanzenw., sid. IX—X. 68 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. förekomsten i den Atlantiska och Stilla oceanen tyda på en genom Ishafvet fortsatt ström, som förde alger från New- foundland och Spetsbergen till Kamtschatka och vestra Ame- rikas nordligaste öar.» ! De hydrografiska undersökningar, som under senare tiders polarexpeditioner anstälts i Ishafvet, hafva emellertid icke påvisat förekomsten af en dylik genom Ishafvet fortsatt ström, utan snarare ådagalagt, att i Ishafvet finnes ett helt nät af strömmar. Endast genom att antaga, att en algart förflyttats från den ena strömmen till den andra, synes man mig kunna få en förklaring af artens förekomst i såväl Stilla som Atlantiska oceanen, för så vidt denna skulle betingas af hafsströmmars inflytande, och en sådan kombina- tion skulle för åtskilliga arter blifva så invecklad, att den svårligen är antaglig. Det kunde emellertid förutsättas, att en dylik fortsatt ström under tidigare perioder funnits; jag känner dock icke några skäl, som tala för en sådan förutsätt- ning. Utan att nu närmare vilja inlåta mig på denna fråga i dess allmänhet, vill jag dock nämna, att det synes mig sanno- likt, att man i den forna fördelningen af vatten och land och i hafvens olika fysiska beskaffenhet förr mot nu skall kunna finna grunder, som gifva en antaglig förklaring af åt- skilliga algers förekomst i norra Atlanten och samtidigt i Stilla oceanen. Till en sådan slutsats leder, såsom mig synes, studiet af Ishafsalgernas nutida utbredning. Af dessa skola enligt mera tillförlitliga uppgifter följande finnas såväl i norra Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. Corallina officinalis ? "Lithothamnion polymorphum, Odontalia dentata, Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia parasitica? > urceolata ? » fastigiata ? > atrorubescens”? >, nNigrescens, Delesseria alata ? FAN Sinuosa, +Hildbrantia rosea, Peyssonelia Dubyi, "Rhodophyllis dichotoma, Euthora cristata, 1 J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Bidr., sid: 10. VIElGSAT EXP EDI NP TOSNSEINISE VRT BE NSKAPLIIGA ARB TT EN. Plocamium coccineum, "Rhodymenia palmata, "Halosaceion ramentaceum, Dumontia filiformis, Callophyllis laciniata ? "Ahnfeltia plicata, Gigartina mamillosa ? Chondrus crispus ? "Ceramium rubrum, Ptilota plumosa, SLR pectinata, Callithamnion polyspermum, > arbuscula, Antithamnion floccosum ? ig > americanum, "Rhodochorton Rothii, Porphyra laciniata, "Fucus vesiculosus, ITS ceranoides, 5 spiralis ? SN evanescens, » — miclonensis ? "Alaria Pylaii? "Agarum ”Turneri, Phyllaria dermatodea, Laminaria saccharina ? i > longieruris, > digitata ? > stenophylla, Chorda filum, +Ralfsia deusta, "Chordaria flagelliformis, +Elachista fucicola, +Lithoderma fatiscens, "Tlea fascia, "Scytosiphon lomentarius, +Desmarestia aculeata, Dichloria viridis, "Phloeospora tortilis, tDictyosiphon foeniculaceus, "Chetopteris plumosa, "Ectocarpus confervoides, Pylaiella litoralis, 69 70 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Enteromorpha clathrata, > intestinalis, S > COmMPressa, Ulva lactuca, Monostroma fuscum, "Spongomorpha arcta, Cladophora glaucescens ? "Rhizoclonium riparium, "Chetomorpha melagonium, » tortuosa, "Urospora penicilliformis, Bryopsis plumosa. Bland dessa 70 arter äro icke mindre än 41 arter, de med en = betecknade, alltså 58!» 4, för närvarande säkert kända från de arktiska delarne af Ishafvet, och bland dessa 41 arter äro flere af det isrika Ishafvets allmännast ut- bredda och mest utmärkta former. Då tillika, såsom i det föregående är visadt, många af dem åtminstone i Atlantiska oceanen — för Stilla oceanen saknas närmare uppgifter — hafva en öfvervägande nordlig utbredning, synes man vara berättigad att förlägga deras ursprung till ett isrikt haf och antaga, att de från detta öfvergått till norra Atlanten och norra delen af Stilla oceanen. Procenten af Ishafsformer bland de arter, som uppgifvas såsom gemensamma för Ishafvet och de ifrågavarande sydligare hafssträckorna, är efter all sanno- likhet större än de anförda siffrorna antyda. Ty det finnes nämligen skäl att antaga, att ett störr antal arter från norra delen af Stilla oceanen, som hållits för identiska med Atlan- tiska former, vid en närmare granskning skola visa sig vara specifikt skilda från dem eller felaktigt bestämda. Så synes mig vara fallet med de i ofvan meddelade förteckning med ett frågetecken utmärkta. ! Deras antal uppgår till 16. Om de frånräknas, skulle alltså Ishafsformerna utgöra omkring 759 af hela det antal arter, som Ishafvet har gemensamma med norra delen af Atlantiska och norra Stilla oceanen. Af de då återstående 13 arterna äro Porphyra lacimiata, Enteromorpha intestinalis auct., E. clathrata auct. och Ulva lactuca, som dock finnas vid Grönlands vestkust, i den omfattning de vanligen tagas af algologerna, kosmopoliter, hvarför någon ledning vid 1 Pill stöd för detta antagande åberopar jag de uppgifter om dessa arter, som meddelas af J. G. Agardh, i Spec. Alg., Epicr. och hans afhand- lingar om Ishafsfloran, af Ruprecht, i Alg. Oct., af Farlow i New Engl. Alg., af Harvey, i Ner. Am. och Alg. Vanc., af Postels & Ruprecht, i «ll. alg. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. T1 utrönandet af deras ursprung ej gifves. En art, Antithamnion floccosum, hvars atlantiska form är skild från Stillahafs-formen, skulle möjligen kunna anses utgången från den i Ishafvet all- mänt utbredda A. boreale. ! Några arter, Polysiphomia parasitica, P. nigrescens och Plocamium coccineum, som äfven uppgifvas före- komma på södra halfklotet, hafva möjligen söder om Amerika öfvergått från det ena hafvet till det andra. Callithamnion ar- buscula, som för öfrigt i Stilla oceanen uppträder under en annan form än i Atlanten, har för närvarande en så inskränkt utbredning, att på grund af den ingenting kan sägas om dess ursprungliga hemland. Beträffande de få öfriga arterna anser jag mig icke för närvarande böra uttala någon förmodan. Det har sålunda visats, att Ishafsfloran är rik på endemiska arter, att flere arter, som i Ishafvet gå högt mot norden och här äro vidsträckt utbredda, hafva en ringa utbredning mot söder i Atlanten; att i norra delen af Stilla oceanen finnas en del arter, hvilka väl förekomma 1 Ishafvet och t. o. m. i dess norr om Atlanten liggande delar, men saknas 1 Atlantiska oceanen, och att bland det jämförelsevis mycket betydliga an- tal arter, Ishafsfloran har gemensamt med såväl norra At- lanten som norra delen af Stilla oceanen, en mycket stor pro- cent utgöres af arter, som förekomma i Ishafvet vid höga latituder, bland dem åtskilliga af Ishafvets mest karakteristiska former. Ur dessa sakförhållanden anser jag mig befogad att draga den slutsatsen, att floran i Ishafvets arktiska del är en gammal flora och att den haft sin utveckling i sjelfva Ishafvet. Men om så är, måste en förklaring sökas deraf, att flere Ishafsformer för närvarande finnas söder om Ishafvets gräns såväl i Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. Att vid Amerikas nordostkust åtskilliga Ishafsalger förekomma finner en lätt förklaring deri, att dessa nedförts af den kalla Labra- "dor-strömmen, hvilken tillika gör de yttre förhållandena i myc- ket lika dem, under hvilken de lefva i Ishafvet. Men vid Euro- pas atlantiska kust går ingen ström ned från Ishafvet, utan i stället en ström upp 1 Ishafvet från Atlanten. Om också åt- skilliga Ishafsalgers förekomst vid denna kust skulle kunna förklaras dermed, att de vandrat söder ut efter kusten från Spetsbergshafvet och Murmanska hafvet utefter cisuralska Samojedlandet 0. s. v., kan dock denna förklaring icke lämpas på de arter, hvilka förekomma vid Island, vid Storbritanniens och norra Frankrikes kuster. Mellan norra Stilla oceanen 1 Jfr denna art i den speciella delen. 172 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. och Ishafvet äro strömsättningarna gynnsamma för att tillföra Ishafvet arter, men ej för att föra arter från Ishafvet till Stilla oceanen. Grunden till algernas nutida fördelning i verldshafven behöfver och bör lika litet som grunden till landtväxternas utbredning sökas uteslutande i de förhållan- den, som för närvarande råda på jorden. Lika väl, som den nordiska fanerogamfloran innehåller åtskilliga element, hvilka äro lemningar från den tid, glacialformationen hade en större utsträckning mot söder än i våra dagar, lika väl kunna dessa i norra Atlanten och norra Stilla oceanen förekommande ark- tiska alger qvarhållit sig från de tider, då ett isfyldt haf om- gaf norra Europa och sträckte sig ned mot det nutida norra Frankrikes kust. Det finnes ingenting som hindrar att antaga, att detta ishaf hade en flora lik det nutida Ishafvets arktiska del. Då glacialformationen aftog i söder, invandrade i hafvet liksom på land sydliga växtformer och förträngde hufvud- massan af de glaciala. Några af dem förmådde dock att bestå 1 striden mot de nyinkomna och qvarhöllo sig och hafva sedan dess qvarhållit sig i sitt ursprungliga hemvist. Om, såsom jag förut sökt göra antagligt, fattigdomen för närvarande . af alger i östra delen af det Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet beror till väsentlig del på bottnens ogynsamma be- skaffenhet och vattnets ringa salthalt, så är det dock sanno- likt, att under den äldsta glacialtiden, då dessa haf sträckte sig längre mot söder än nu, kustens bygnad och vattnets beskaffenhet var fördelaktigare för alger och att derför dessa delar af Ishafvet icke voro så fattiga på dylika växter. 1 Att åtskilliga arter såsom t. ex. Delesseria Berii, Rhodophyllis dicho- toma, Petrocelis Middendorffii, Ptilota pectinata äro gemensamma för Ochotska hafvet, Murmanska hafvet och Spetsbergshafvet, men saknas i hela den mellanliggande delen af Ishafvet, kan förklaras dermed, att dessa arter fordom funnos i denna hafs- del, men att de dukade under, då kusten framflyttades mot norr dels genom deltabildningar, dels derigenom att en land- höjning inträdde, hvarvid den af sandbäddar bildade hafs- bottnen höjdes, och då stora floder började aflemna allt större och större massor af sött vatten till hafvet. Om den växt, Halosaccion saccatum, som uppgifves förekomma 1 Hvita hafvet, verkligen är funnen derstädes, så torde äfven den vara att räkna bland de arter, som fordom haft en större utbredning längs BSibiriens kust, ty om den icke är identisk med någon 1 Jfr Nordenskiöld, Pröven, sid. 70—71. VRECAMNEXPIDIP lONENSUPETPENSKAPDIGAM ARBETEN. 173 af Stillahafs-arterna H. fucicola, H. hydrophora eller H. firmum, så har den dock i dessa sina närmaste slägtingar. Den förändring, som floran, i den mån glacialformationen drog sig tillbaka, undergick i norra Atlanten och norra delen af Stilla oceanen, inträdde äfven i den del af Ishafvet, som omger Norges kust. Genom invandring af sydliga former för- trängdes glaciala arter eller mistade sitt dominerande infly- tande. Florans element ökades betydligt, och dess prägel gafs ej längre af glacialformer, utan af atlantiska former. Men icke blott till denna del af Ishafvet, som hydrografiskt när- mast öfverensstämmer med den nutida norra Atlanten, utan äfven till det egentliga Ishafvet hafva antagligen på senare tider sydliga arter invandrat och qvarhållit sig eller äro stadda 1 invandring. Ett öfverförande till vissa delar af detta Ishaf är mycket gynnadt genom dit gående strömmar. Så t. ex. till östra delen af Grönlandshafvet till Spetsbergens kust genom golfströmmen och till östra delen af Murmanska hafvet till Novaja Semljas vestkust, dels genom samma ström, dels ut- efter den nästan sammanhängande kusten från norska Ishafvet och vestra Murmanska hafvet. Mellan Spetsbergen och Norge har jag på olika latituder sett drifvande Ozgothallia nodosa och Fucus vesiculosus, och på Spetsbergens sydkust har jag funnit uppkastad Ozgothallia nodosa, bevuxen med Polysiphonia fastigiata. Sjelf har jag icke på någon af de ganska många delar af Spets- bergens kust, jag varit i tillfälle att undersöka, funnit någon af dessa alger växande. Uppgifter saknas dock icke, att de växa här. Är detta verkligen fallet, torde man kunna antaga, att de på senare tider invandrat dit, öfverförda af golfström- men. Huruvida några arter begagnat sig af den beqväma vandringsvägen längs kusten till Wajgatsch och Novaja Semlja kan visserligen ej med säkerhet afgöras. Möjligt är dock, att detta är händelsen med den vid sydvestra spetsen af Wajgatsch funna Cladophora rupestris och den vid södra Novaja Semlja anträffade Spongomorpha lanosa. Ett öfverförande af alger till dessa delar af Ishafvet äfven- som till Baffinsbay söder ifrån har möjligen skett eller sker måhända ännu genom de skaror af fångstfartyg, som hvarje sommar år efter år från nordliga Norge fara öfver till Spets- bergen och Novaja Semlja och uppehålla sig i det omgifvande hafvet, äfvensom genom de fartyg, som regelbundet sedan lång tid tillbaka från sydligare nejder gå upp i Baffinsbay. Att ett sådant öfverförande sker, derpå har jag bevis, men huruvida de sålunda till Ishafvet komna algerna verkligen också 74 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. förinått eller förmå att qvarhålla sig på dessa ställen, känner jag icke. Ett af de fartyg, som öfverförde den svenska expedi- tionen 1872 till Spetsbergen, var någon tid efter expeditionens ankomst dit i och under vattengången rikt bevuxet med en småväxt Enteromorpha compressa. Antagligen hade denna upp- kommit ur sporer, hvilka fäst sig vid fartyget i sydligare trakter vid Sveriges eller Norges kust och sedan under resans lopp utbildat sig. Möjligt är också, att vattenfåglar, särskildt sådana, som uppehålla sig i laguner på kusten, taga med sig en och annan alg söder ifrån. Kanske har på detta sätt den 1 lagunerna vid Adventbay på Spetsbergen ymnigt förekom- mande Fhigoclomum rigidum kommit till den höga norden från söder. I floran vid Grönlands kuster ingår ett temligen betydligt antal arter, hvilka antagligen hafva sydligt, atlantiskt ur- sprung. Antalet är så betydligt och arterna till sitt lefnads- sätt sådana, att deras öfverförande till dessa trakter kan för- modas hafva skett hvarken genom menniskors eller djurs åt- görande. Genom hafsströmmar rent söder ifrån, d. v. s. från Amerikas ostkust, kunna ej heller dessa arter hafva inkommit till de delar af Ishafvet, som omgifva Grönland, ty dels går strömmen här från norr mot söder, dels saknas vid amerikan- ska kusten åtskilliga arter, hvilka uppgifvas vara tagna vid Grönland. Så är fallet med Hydrolapathum sanguineum, Pelvetia camaliculata, Nitophyllum punctatum, Furcellaria fastigiata, Callo- phyllis laciniata, Asperococcus bullosus, Stupocaulon scoparium, En- teromorpha tubulosa. Jag är visserligen icke fullt öfvertygad, att alla dessa arter förekomma vid Grönlandskusten. Då jag emellertid af några arter sett exemplar, som enligt uppgift varit tagna vid Grönland, och då erfarna algologer säga sig hafva sett exemplar af andra från dessa trakter, så har jag för närvarande måst upptaga dem bland de Grönländska ar- terna. Deras förekomst vid Grönland kan jag icke förklara på annat sätt än att de kommit dit öster ifrån, och närmast från Island, der åtminstone några af dem hittills anträffats. Någon ström leder visserligen icke från Island direkt till Grönland, men de kunna möjligen af den ström med riktning mot nordvest, som stryker förbi Islandskusten, hafva blifvit förda inom området för den stora polarströmmen eller Grön- landsströmmen och sedan af denna till Grönlands kuster. Men kan detta hafva skett med dessa arter, så bör det också kunnat ske med andra sydliga former som finnas vid Grön- landskusten. | VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. T5 Invandringen till Grönland skulle alltså hafva försiggått icke ifrån söder utan öster från Atlantiska oceanens europeiska del öfver Island. En närmare undersökning af Islands alg- flora skulle helt säkert lemna flere, i detta afseende vigtiga resultat. Afven ifrån norra delen af Stilla oceanen hafva säkerligen också alger under senare tider invandrat. Jag kan dock knap- past anföra mera än ett tillförlitligt bevis härpå. I Sibiriska Ishafvet är ingen algart med säkerhet känd, som behöfver an- tagas hafva inkommit från Stilla oceanen, om man nämligen icke antar, såsom säkert eller sannolikt, att de arter: Ptilota asplenoides och den med Laminaria longipes nära beslägtade art, hvilka skola vara funna i Sibiriska Ishafvet vid Lenas myn- ning, växa 1 den trakt, der de uppgifvas vara funna. + Tillhöra de Sibiriska Ishafvet, hvilket jag för min del anser mig böra betvifla, måste man antaga, att de kommit dit från Stilla ocea- nen, der åtminstone Ptilota asplenoides har en vidsträckt ut- bredning och flerstädes uppträder i stor ymnighet. Riktnin- gen af de strömmar, som gå mellan dessa haf, är icke fördel- aktig vid algernas införande 1 Sibiriska Ishafvet, mera gynsam deremot för en invandring 1 vestra delen af amerikanska Is- hafvet. Detta senare är dock ännu mycket litet kändt i algo- logiskt hänseende. Bland de arter, som uppgifvas förekomma här, finnes dock en, som man på goda grunder kan anse hafva inkommit söder ifrån, nämligen den i Stilla oceanen vidsträckt utbredda och ännu i norra delen af Beringshafvet allmänna Rhodomela larix. Den som besöker Spetsbergens kuster kan ej gerna undgå att fästa sin uppmärksamhet vid de på stranden uppkagtade föremål af olika slag, af hvilka en stor del synbarligen blifvit förda hit från söder, från Norges kust. På somliga delar af ku- sten äro de mera sällsynta, på andra åter finnas de i mycket stor mängd. Nordenskiöld berättar t. ex., att på ett ställe vid Spetsbergskusten pimpstensstycken förekommo i så stor mängd, att en mindre säck kunde fyllas med sådana. Många af dessa föremål, flöten af trä, glas och kork, pimpsten m. m., äro af den beskaffenhet, att alger, åtminstone smärre, kunna gro på dem och i sina tidigare utvecklingsstadier genom dem föras från Norges kuster mot norden. ? Flytande på vattnet kunna dessutom större alger öfverföras af golfströmmen. Det synes derför, som skulle man kunna vänta sig, att den Spetsbergska 1 Jfr J. G. Agardh, Grönl. Lamin. och Fuc., sid. 7. 2 Jfr Nordenskiöld, Spetsb.-exp., sid. 39—41. 176 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. algfloran innefattade ett betydligare antal sydligare algarter, hvilka under senare tid invandrat från Norges nordvest- och nordkust. Detta är dock icke fallet. Florans allra flesta be- ståndsdelar hafva för närvarande en sådan utbredning, att man måste anse dem hafva sitt egentliga hem 1 Ishafvet. Jag har ansett mig böra väcka uppmärksamheten härpå, emedan det visar, att hafssträckor, som tillhöra samma hafsströms område, icke alltid äga en till sina väsentliga drag öfverens- stämmande vegetation, och att alltså, om man söker fördela algfloran i skilda geografiska områden, man icke i alla haf får låta gränserna för dessa till öfvervägande del bestämmas af hafsströmmarna.! Det kan finnas yttre förhållanden, som sätta ett oemotståndligt hinder. mot det nivelleringsarbete, dessa söka utföra, och hålla områden isolerade från hvarandra, hvil- kas växtlighet hafsströmmar sträfva att utjämna och göra likartad. De omständigheter, som ställa sig emot och upp- häfva golfströmmens verksamhet och derigenom förmått hålla Spetsbergens algflora i så hög grad olik floran i Norska Is- hafvet, anser jag hufvudsakligen vara den Spetsbergska litoral- regionens otjenlighet för en rikare algväxtlighet, hafsvattnets låga temperatur och ljusmängdens otillräcklighet. Hufvud- massan af algarterna vid Norges Ishafskust tillhöra såsom sagdt litoralregionen, och det är väl hufvudsakligen sådana, som skulle öfverföras till Spetsbergen af golfströmmen och de föremål, som af denna drifvas mot norden. På sin vanliga växtlokal kunna de, komna till Spetsbergen, ej trifvas eller sprida sig. Bottnen är otjenlig, isen förstör dem, och vatt- nets temperatur är alltför låg för dem, och de luftlager, med hvilka de under ebbtid komma i beröring, äro ofta så starkt afkylda, att de verka skadligt på dem, hämma deras utveck- ling och minska deras motståndskraft. På det sublitorala området är vattnets temperatur året om vid eller under 0?, sålunda betydligt lägre än den, för hvilken de äro utsatta vid Norges kust äfven under årets kallaste tid, och här skulle dessa ljusälskande och vid ljus vanda arter under en stor del af året lefva i mörker eller dunkel och under den åter- stående delen i följd af den olika växtplatsen komma i åt- njutande af en mindre ljusmängd än på de trakter, derifrån de kommit. Hvad här sagts om Spetsbergens flora gäller också till väsentlig grad om floran i östra Murmanska hafvet. Enligt resultaten af föregående undersökning skulle alltså 1 Jfr J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Progr., sid. 1. VEG A-EXPEDITTIONIENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. grunddragen af Ishafsflorans utvecklingshistoria vara följande. Floran har haft sitt utvecklingscentrum i Ishafvet. Den hade under den tidigare glacialperioden ett större område än nu. Under senare tider har den rekryterats af sydligare arter. In- vandringen har i vissa delar af Ishafvet varit större än 1 andra, i en del, det norska polarhafvet, så stor, att floran här förlorat sin arktiska karakter, i andra delar åter betydligt mindre än man skulle kunnat vänta sig på grund af rådande, för en in- vandring från sydligare haf mycket gynsamma strömförhål- landen. Florområden i Ishafvet. I det föregående har jag sökt gifva stöd åt den åsigten, att vid Norges Ishafskust en stark förändring af floran ägt rum, och att den här antagit en karakter olik den, som den fordom haft, och olik algflorans i det nutida glacialhafvet. Jag skall nu närmare ingå på detta ämne och med ledning af de undersökningar, som hittills skett, angifva, i hvilken grad flo- rans karakter vid Norges kust skiljer sig från florans i andra delar af Ishafvet. Familjetyperna äro i det allra närmaste desamma. Endast tre familjer äro representerade vid Norges kust, som sakna representanter i andra delar af Ishafvet, nämligen Champiacee Aglaogoniacee och Derbesiacee. Antalet för den norska Ishafs- floran egendomliga slägten är större, nämligen 21 (19). Dessa äro följande: Spermothamnion, Petrocelis, Plocamium, . Chylocladia, Chondrus, Microcladia, Callithamnion, Bangia? Erythrotrichia, Himanthalia, Halidrys, Stilophora, Castagnea, Leathesia, Coilonema, Lithosiphon? 78 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Aglaozonia, Myriotrichia, Prasiola, Derbesia, Lyngbya. Af dei Norska polarhafvet hittills kända arterna äro följande med säkerhet icke kända från någon annan del af Ishafvet: LTithothamnion soriferum, > Ungeri, > alcicorne, > norvegicum, > intermedium, Molobesia membranacea, > macrocarpa, Polysiphonia parasitica, > Brodieei, » fibrillosa, > Schubelerii, > byssoides, Spermothamnion Turneri, Chantransia Daviesii, > virgatula, Delesseria angustissima, > alata, Petrocelis cruenta, > Middendorffii, Plocamium coccineum, Chylocladia clavellosa, > articulata, Phyllophora membranifolia, Chondrus crispus, Microcladia glandulosa, Ceramium Deslongchampii, > circinatum, » acanthonotum, Ptilota elegans, Callithamnion polyspermum, X > Hookeri, > arbuscula, > roseum, > corymbosum, Diploderma amplissimum, é Erythrotrichia ceramicola, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Himanthalia lorea, Halidrys siliquosa, Fucus spiralis, > miclonensis, > distichus, Laminaria Clustonii, > stenophylla, Chorda tomentosa, Stilophora Lyngbyeli, " Åsperococcus echinatus,. Ralfsia verrucosa, Castagnea divaricata, Leathesia difformis, Lithoderma lignicola, Coilonema Ekmani, > Chordaria, Aglaozonia parvula, Ectocarpus pygmeeus, > draparnaldioides, > fasciculatus, > tomentosus, > Lebelii, > terminalis, > reptans, Pylaiella nana, Myriotrichia filiformis, Chzeetophora pellicula, Enteromorpha complanata, Monostroma latissimum, > undulatum, » cylindraceum, > saccodeum, > angicava, > arcticum, > crispatum, Prasiola stipitata, Spongomorpha spinescens, Cladophora glaucescens, Chzatomorpha septemtrionalis, Ulothrix Sphacelariee, Derbesia marina, Codiolum longipes, > pusillum, 09 Calothrix Harveyi, Lyngbya semiplena. 30 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGPLORA. Sålunda: II NOTE Iobossanssvusodsornssnynt 36 arter representerande 10 familjer, 17 slägten, FUCOLACE Cb sgstg esse 26: > 9 > 16 » Chlorophyllophyce& ......... 17 öd ? 10 NOS to Che ge ere RER ZEN , 2 > 2 » Summa 81 arter representerande 26 familjer, 45 slägten. De områden af Ishafvet, hvilka på grund af sitt läge borde förete den största öfverensstämmelsen med Norska polarhafvet i afseende på florans sammansättning, skulle, om jag frånser Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvet, vara östra Grön- landshafvet och östra Murmanska hafvet. I dessa hafssträc- kor finnas följande arter, som icke äro kända från Norska po- larhafvet: Lithothamnion compactum, Delesseria Beerii, Rhodymenia pertusa, Sarcophyllis arctica, Kallymenia rosacea, Phyllophora interrupta, Rhodochorton intermedium, > spetsbergense, Diploderma miniatum, Fucus evanescens, Scaphospora arctica, Haplospora globosa, Phyllaria lorea, Laminaria solidungula, ? Agardhii, > fissilis, > nigripes, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, » hispidus, Cheetophora maritima, Enteromorpha minima, Monostroma lubricum, Ah > leptodermum, Rhizoclonium pachydermum, Ulothrix discifera, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 81 fee Characium marinum, Chlorochytrium inclusum. HaOrIdeE vosessncors VERSER 9 arter representerande 7 familjer, 8 slägten, RE OM Ce Ior drf Kr ak oL IA RRA 12 > 5 > 8 > Chlorophyllophyce&e ......... STAN > 4 > 7 > Summa 29 arter representerande 16 familjer, 23 slägten. En familj, Tilopteridee, fyra slägten, Scaphospora, Haplo- spora, Characium och Chlorochytrium, sakna representanter vid Norges ishafskust. | Om man antager, att floran vid Norges kust en gång haft samma sammansättning som den nutida i hafvet vid Spets- bergens och Novaja Semljas kuster, men sedermera i följd af förändrade, yttre förhållanden antagit sin nuvarande karakter, skulle, efter de meddelade siffrorna att döma, den förändring, den undergått, bestå deri, att den förlorat 1 familj, 4 slägten, 29 arter, men i stället erhållit såsom nytillkomna element 3 familjer, 19 å 21 slägten, 81 arter. Det vore dock helt säkert förhastadt att draga en sådan slutsats. Man har å ena sidan ingen rättighet att antaga, att floran vid Norges kust skulle hafva varit så i detalj lik den i Grönlandshafvet och Mur- manska hafvet, att icke en eller annan art kunde hafva fun- nits inom de senare områdena, men ej inom det förra. Vidare är det väl möjligt, att vid Norges kust finnes någon eller några arter af dem, som tillhöra floran vid Spetsbergen och Novaja Semlja, ehuru de ännu icke blifvit anmärkta. Det är också högst antagligt, att bland de arter, hvilkai Ishafvet äro kända endast från Norges nord- och nordvestkust, gamla gla- cialarter finnas. En sådan är efter all sannolikhet Petrocelis Middendorffii. Men framför allt har tillökningen af nya arter helt visst varit vida större än talet 81 anger. Ty i detta tal ingå blott de arter, som skulle hafva invandrat endast till Norska polarhafvet, och icke de, hvilka antagligen invandrat icke blott hit, utan till andra delar af Ishafvet. Bland dessa äro säkerligen flere att räkna, hvilka utom i Norska polarhaf- vet finnas i vestra delen af Murmanska hafvet och Hvita haf- vet, hvilka områdens flora, såsom Gobi genom sin utförliga och noggranna utredning visat, utgör en blandningsflora af atlantiska och arktiska element. Till dessas antal höra, såsom mig synes, antagligen följande: ; Corallina officinalis, Lithophyllum Lenormandi, Laminaria saccharina, Eudesme virescens, 6 BA ILL. 32 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ATG ELORA: Mesogloia vermicularis, Isthmaplea spherophora, Bulbocoleon piliferum. Till samma kategori torde också skiilisa arter höra, hvilka utom från Norska polarhafvet äro kända från Baffinsbay vid Grönlands vestkust eller såväl härifrån som från Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvet. Sådana äro: Feer urceolata, > nigrescens, Peyssonelia Dubyi, Cruoria pellita, Hydrolapathum sanguineum, Dumontia filiformis? Cystoelonium purpurascens Gigartina mamillosa, Rhodochorton sparsum, Porphyra laciniata, Pelvetia canaliculata, Myrionema straångulans, Scytosiphon lomentarius, Cladostephus spongiosus, Sphacelaria cirrhosa, > olivacea, Enteromorpha clathrata, > intestinalis, Monostroma Grevillei, Cladophora gracilis, Chetomorpha tortuosa? Bryopsis plumosa, Rivularia hemispherica. Det synes mig dessutom sannolikt, att några vid Norges kust förekommande arter med vidsträcktare eller annan ut- bredning i Ishafvet också böra anses såsom invandrade söder- ifrån, nämligen: Polysiphonia fastigiata, > atrorubescens, Sarcophyllis edulis, Ozothallia nodosa, Fucus vesiculosus? > serratus, Spongomorpha lanosa, Cladophora rupestris. Härtill komma dessutom åtskilliga arter, hvilka i likhet VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 83 med några bland de för Norska polarhafvet egendomliga ar- terna antagligen hvarken invandrat i Ishafvet, emedan de an- tingen icke förekomma söderut eller hafva en mycket ringa sydlig utbredning, ej heller på grund af deras utbredning nu för tiden i föhalvet kunna anses vara gamla glacialarter. Så- som sådana torde följande kunna betraktas: Phyllophora Brodieei, Antithamnion floccosum, » Pylaiseel, Fucus edentatus, > miclonensis, > linearis, >» > filiformis, nn distiehus, Alaria Pylai. Hela den tillökning floran vid Norges Ishafskust vunnit under slutet af och efter glacialtiden skulle alltså utgöras af omkring 128 arter d. v. s. ungefär 66 procent af dess för när- varande kända artantal. Hufvudmassan af dessa hafva säkerligen invandrat söder- ifrån, men om alla kan ett sådant antagande ej göras. Så är fallet med de senast uppräknade 9 arterna och derjämte med följande arter, som, så vidt hittills är kändt, äro egendomliga för Norska polarhafvet, nämligen: Lithothamnion soriferum, > | alcicorne, > intermedium, Polysiphonia Schäbelerii, Diploderma amplissimunm, Lithoderma lignicola, Pylaiella nana, Cheetophora pellicula, Monostroma undulatum, > cylindraceum, saccodeum, > angicava, > arceticum, > crispatum, Chetomorpha septemtrionalis, Ulothrix Sphacelarize. Tillsvidare finnes ingen annan utväg än att antaga, att dessa sist anförda utbildat sig i Norska polarhafvet. Dålagen vid nya formers bildning är den, att ursprungligen en typ 84 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGCFLORA: varieras, ej nya typer bildas, så torde den omständigheten, att så många af dessa arter utgöra modifikationer af tvänne slägt- typer, som dessutom äro rika på andra former i det Norska polarhafvet, tala för det antagandet, att många, om ej alla af dessa arter haft sitt utvecklingscentrum der de nu förekomma. Det bör också märkas, att Polysiphonia Schitbelerii och Litho- derma lignicola äro nära beslägtade med andra i Norska polar- hafvet förekommande arter, den förra med Polysiphomnia fibri- losa, den senare med Lithoderma fatiscens. Detta gäller också om många bland de 9 förstnämnde. Phyllophora Brodicei är knappast annat än en sydlig form af den arktiska Phyllophora interrupta, Alaria Pylaii är mycket nära förvandt med Alaria membranacea, och, såsom jag framdeles skall närmare utveckla och redan förut antydt, torde Antithamnion floccosum och A. Pylaisei kunna anses vara arter, utbildade ur den i Ishafvet allmänt utbredda Antithamnion boreale. De nämnda Fucus-ar- terna bilda en ganska tätt sluten serie, och det finnas skäl, som tala för, att denna möjligen är utgången ur den arktiska Fucus evanescens. Men förändringen af Norska polarhafsfloran har icke stan- nat allenast dervid, att gamla arter förträngts, nya invandrat och nya former bildat sig; vegetationens allmänna skaplynne har i väsentlig grad förändrats. I arternas fördelning skiljer, såsom redan förut angifvits, denna flora sig från floran i andra delar af Ishafvet; de dominerande arterna äro andra. Redan i det föregående har jag angifvit, hvilka arter, som äro att betrakta såsom den - Norska polarhafsflorans karaktersarter, d. v. s. de, som äro allmännast utbredda, förekomma i största individmängden eller mest bidraga att gifva vegetationen dess prägel !. Här anser jag mig endast böra tillägga, att af Fuca- ceerna och Laminarieerna följande äro att anse för denna flora karakteristiska: Himanthalia lorea ?, Halidrys siliquosa ?, Ozothallia nodosa, Fucus serratus, » vesiculosus, 5 SPILANES. » edentatus, > filiformis, Pelvetia canaliculata, iJfr sid: 14 och följ! ? I områdets södra del. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 35 Alaria esculenta !, > membranacea, Phyllaria dermatodea, Laminaria saccharina, > Clustonii, > digitata, Chorda filum. Den nutida Norska polarhafsflorans förvandtskap med floran 1 andra delar af Ishafvet, i norra Atlanten och norra Stilla oceanen framgår af följande sammanställning. | &) Zz 3 feg] ic) = ? 5 a = = (EIS & 2) 25 3 3 SR S = 258 2 Oo AS Oo 3 BIS 2 = Dao) Bi = 2 2 SS &Ö 5 B Ö = = = = cc 2 2 (CRS => = 2 (4) 20 IG SE [a] (0) 1 Fb 7 5 Norskapolarhafvet bar gemensamma med Grönlandshafvet..| 23(25)| 25(27) 13 | D:o med Hvita hafvet o. vestra Murmanska hafvet...... 28 31 9 1 0 68 35 | D:o med östra Murmanska sä VG (AR AN Sr ROR LEE 23 | 21(24) 13(14)| 11 58(62)) 30(32Y > D:o med Kariska hafvet ...... 11 9(10) 41 0) 24(25) 25 D:o med Sibiriska Ishafvet ... 8 6 EO 15 (CORE D:o med Amerikanska Ishaf- STRAM spe AEA FREE 9 4 | 20 TA ö Nrgrtimned BAS AY «s.. cc sc den S2(33))| 34(35) 18 | 11 85 87)|43,5(44,5) D:o med Norra Atlanten ...... 69 62 29 | 164 84 3 D:o med norra Stilla oceanen! 23(32)| 21(24) 12 | 01 56(68))| 29(35) | Ur dessa siffror framgår påtagligt, att den Norska Ishafs- floran har den största förvandtskapen med norra Atlanten. Den undersökning af denna flora, som nu företagits, visar alltså, att den sedan forna tider äger ett antal polara eller arktiska element, att andra element tillkommit genom nybildning och invandring från söder, och att dessa senare äro de andra be- tydligt öfvervägande samt att det är företrädesvis dessa, som bestämma florans allmänna karakter. I följd häraf bör ej Norska polarhafvet räknas till den arktiska algflorans område, utan, då florans element till öfvervägande antal finnas i norra At- lanten och kommit derifrån till. Norges Ishafskust, hänföras under det atlantiska algflorområdet. De öfriga delarne af Ishafvet hafva visserligen icke en 1 TI områdets södra del. 86 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALC FLORA. fullt likartad flora, men deri öfverensstämmer dock algvege- tationen i alla dessa områden, att ett betydligt antal element äro öfverallt återkommande, att hufvudmassan af arter är, så vidt bestämmas kan, af arktiskt ursprung eller åtminstone att det är arktiska element, som gifva vegetationen dess prä- gel. Detta gäller redan, såsom Go bi visat,! om floran i Hvita hafvet och de närmast tillgränsande hafsdelarne, och det gäller ännu mer om de norr och öster härom belägna Ishafsdelarnes flora. I Baffinsbay vid Grönlands vestkust har visserligen såsom det synes en mera betydande invandring af sydliga former ägt rum, men äfven här äro dessa, jämförda med de arktiska, såväl till antal som till individmängd och inflytande på vegetationskarakteren betydligt underlägsna. Dessa delar af polarhafvet och af norra Atlanten böra alltså anses bilda ett algflorområde, hvilket torde kunna kallas det arktiska algflor- området. Det skulle alltså komma att omfatta de delar af verldshafvet, hvilka sträcka sig utefter det arktiska landt- florområdets kuster, eller med andra ord hela polarhafvet, med undantag af Norska polarhafvet, och dessutom norra At- lanten vid Grönlands kust och södra delen af Baffinsbay. "Måhända bör också till detta område räknas hafvet vid Ame- rikas nordostkust utefter Labrador, New-Foundland och ku- sten söder härom till Bostons breddgrad. Kanske är det dock riktigare att betrakta detta såsom ett öfvergångsområde mel- lan det nordatlantiska och arktiska florområdet. Att afgöra detta är förbehållet åt framtida undersökningar. Tillsvidare må det arktiska områdets sydgräns i Atlantens vestra del anses bildad af kap Farewells breddgrad. | Det arktiska området har alltså en mycket stor utsträckning, utbredande sig polen rundt och isöder nående ned åtminstone till 60:de nordliga breddgraden. Det tyckes, som om man skulle kunnat vänta sig att i ett område af sådan omfattning, på grund af olikheter i de hydrografiska och rent geografiska och utvecklingshistoriska förhållandena, olikheter i vegetatio- nen skulle hafva utpräglats och ett betydligare antal trängre områden med skiljaktig flora under tidernas lopp utbildat sig. Sådana urskiljbara trängre områden finnas, men de äro färre än man a priori kunde förmoda. I min framställning af alg- vegetationen i Murmanska hafvet har jag visat, att detta hafs flora så väsentligt öfverensstämmer med floran i Grönlands- hafvets vid Spetsbergens kuster, att dessa delar af Ishafyvet 2? Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 13 och följ. VEGA-EBXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ST måste anses tillhöra samma provins i det arktiska florområdet. ! Gobi har sedermera ådagalagt, att floran i Hvita hafvet och till- stötande delar af Murmanska hafvet är mycket nära förvandt med den vid Spetsbergens och Novaja Semljas kuster.? Från Kariska hafvet äro endast tvänne arter kända, hvilka hittills icke anmärkts i något af de nämnda hafven, hvilka det med hän- syn till florans allmänna skaplynne och karaktersarter i öfrigt liknar.” De sparsamma uppgifter, som finnas om algväxt- ligheten vid Grönlands ostkust, häntyda på, att denna är lik den Spetsbergska. Från Spetsbergshafvet äro ännu icke några alger mig veterligen kända, men det är att förmoda, att dess vegetation öfverensstämmer med Grönlandshafvets och Kariska hafvets. Hela det betydliga område af Ishafvet, som bildas af Grönlandshafvet,, Murmanska hafvet, Hvita, Kariska och för- modligen Spetsbergshafvet, skulle alltså utgöra en till sina flo- ristiska hufvudkarakterer öfverensstämmande afdelning af det arktiska algflorområdet. Då Spetsbergen ligger ungefär i dess centrum, torde denna provins inom det arktiska florområdet kunna benämnas den Spetsbergska, dess algflora den Spets- bergska algfloran. Floran 1 BSibiriska Ishafvet är i mycket lik föregående. Flertalet beståndsdelar äro de samma, men största antalet af de arter, som äro de dominerande, d. v. s. Laminarieerna, äro till arten skilda från Spetsbergsflorans och den återstående "delens af det arktiska området. Jag anser derför, att det Sibiriska Ishafvet bör betraktas som en särskild provins inom det arktiska algflorområdet, för hvilken jag föreslår benämnin- gen den Sibiriska. Ännu mera fristående är algvegetationen i Baffinsbay, till hvilken växtligheten i det Amerikanska Ishafvet synes nära an- sluta sig. Den äger ett betydligt antal.”element, som den öfriga arktiska algfloran saknar, karaktersarterna äro till dels andra, och en af dessa tillhör en inom de andra provin- sernas floror icke representerad slägttyp. Denna provins torde lämpligen kunna benämnas den Amerikanska. En öfversigt af algvegetationens sammansättning inom det arktiska florområdet i dess helhet och inom dessa tre pro- vinser lemna följande tabeller: 1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 72 och följ. 2 Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 13 och följ. 3 Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 9—10. 38 KJELLMAN, NORRA ISHAFPVETS/ALGELORA, "Tab. I. Det arktiska florområdets arter och grunddragen af deras | | I utbredning. ; ÅA . 32 2 a 23 SS » | 2 3 | s TÖS SA Se ERSTA CE SRA SES | Corallinace2. BR AT TE ER I LR | (brällina officinalis ön. en nå ISTER nrg FER TITO CR ERT N TOT OGIER AES a dr FE RE TA + | RA Bede | » AVE SCENS 500 ue seas SURT HI PT ocean dd löne parse] NES RE | > fOSGUM UPN AA ERE | SES IE SNEReS == | ARA föras | » COM PaC EUT CSE sre SAR | ST NERE |öede saras na bås EEE | > POLYIAOE PIL 2. Sosse Ares la + + I Ti Höply lund aretie Wass msk NA ER BET KR Rn el oas | > Ten Or mand ses AA 2 TEPE RUE SAS RAA IMBYODESTAa 1UC]OLbSTENSN on sed st Väs oa äss on | LATIN SM hör Dn | | | | Rhodomelacee&. | | Ödonthalianrdentata.f.rv cc bomb. fån sr elle a + | Rhodomela lycopodioides .....s..ss.-:sirisses + - + | + IR Ma LATINA ee Here FOOTER RA ae Pölysiphonia jurceolabtajs.sverttucknsssdas SFR nE- EA ST + å > EION SALA dre trstetrR NE TEE RES SE RE AA AN | > IE TST DREGEN CNE ARR AJA EAST ST far lir RAS RE + + ? > ANG VIGA Pdf ove ENAS IA pA SET Lo LES do | » A LOLUHESCEN SN sd | DS VS SIG SE + 5 > TOPO SCEN SSE Ag og Np | Ii Alesse 9 | i Ta i I | | | Spongiocarpee2e. | | | BOLyIdes Ota NS ET at ATI SEAN [SOA pA Bosch | | | | | | Wrangeliacee2. | | | Chantransiar eihloresCCNS LL = | FR LERA Ean SN EVR, | » SE CUM GAA NA LSE fre | 2 | SSR ER Ar 22 HSAN | | | | Delesseriace2e. | | | | MSPSSELIA FOS LIAGA ee ma ee ra AN ER BRA or a REA Re > BIRTE Klaes sco ÄTS | oe fere S » GOT MIRDDS VGA peer ba eva sets SNR Se SV RARE od » NIO TITA OMC Is ver or des nl har SRS NN | NS + a SER cl [0.9] |PECUSE) age skoot yes ses RöN [EE Se ERT SSBR = | i : | | | | . Dumontiaceee. | | | i | | | KSareopiyllis edulis omoissssstssvenesrarrrstannsn (dä SA RR JAR ERA I : | | i | » NG GIG A NA EES ene sj se sb NEg AS er [ECE | Halosaccion ramentaceum .....eeeseeee TSAR PE be SEN | > SA CE AG UPS ass gr fö ee lör ken [ls dsEn Dumontia HURKO TTT IS snask agn EN SAR + Ad | | | | Furcellariace2. | | | | REreCl lara fastloldbta ss ssssssceu sa sinlenemans (EEE SET ER | Gigartinace&. Rn | | | kösstoclkenimm purpurastens ...-ssssss-c RE fs ASS ge SS AT | aa yliSs la ciHa ta. soccccteo: skoter Höepatrss | brsenkr sa ennen ng ÄRR SON SRA 2 | | | | ESSIN TCA LOSACCA bossc sne net des evon seen ner SN Jorsese ss ER RE | | ? septemtrionalis ......... RR obban | ER LON - | » [AE DS SA ont eng ski jur ee ad a | on SER nd St SA an i sc | | | | | IE bndlophora. BroCig -..:5-2256s.ssssus väns [SFS AE ädel UE fn rå ASEAS 90 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. | [op SEE Pe ENE SID SS ( epr S RE ne 35 SATA = [7 SL Sr RS 5 = S BEE ER Su el OM = = BE ken = STR os TE S & | 5 7 & Phyllophoras iEterbu ata ttNessdssamwsIsg | + + ST SS ja A hin feltia. pPlicabla mee Nassa AE do = SS | 2 Gioantina Mam S. festar spelt [NS EE Fl) FF) 7 | | | | | Ceramiacee2e. | | . I I (FER AMT VS DIRUNAS dose | EES + I EEE IP: tilO fa SJ LUNA OSA a SRA RR os kate är sa I Se SARS Seg Je | de | == (FE PD OTILIIA LA UR NAR Spelt a gials Betan SEE | EE SSNASSE TG do | + | | | I i FA bib amn a 070 €E0 SUIS ease hasse sa ER SEE | » IP YlLST sa Kos föras bast ans So sade > BOT a LOTSA ASS SA fr + ferene N | AR » NONE GER e LIRAT Oounps Reg Lse oss FRE Se = | = . . I I JSNUNGGlOG NOVA HASTIG ovsgryssssnvssbor IR SR öar SSE RESURS | RNE - i i | » SPIMULO SUM 2 sins [Fab od |0a9005050 SAST | NS Se | | å Fock es Ren RR sen Jaga SN | | > SPAESUPM bose ssp sate scars |öS RA SASDE TEN FE RR SE uf ho | > IMESOCALPUI —. ssd sas srn ters sk je ASSA o+ RR RAS | » sSpetsbergense ......msee..... 5 LE [RA AG RNE SSH eg [bokar sad | | . Porphyracees2e. | ; o Di plodermat mnTabttm 4 tster ss sion asttr FORT SA RANE | POrphyra Sia CIO IA bd ys srocctossg sta Ness Ng JE forna | a RE | den I . I I | » DY SSTGOLA oe: grbesen una ne ads ss | SEN (ds [ass ska | | | | | Bangia fa SC OPP UREA sorger rr sheet SS KO ANA gg ? Er |A | ge | I I | Fucaceee, | | : | | | (ÖZOCNA ITA NO GO SKE eden se ss SEE EE SA ESA | JEN TGUG. INR EHNUS bsrosspssgN ARENA Ans ESO [FER [ES | + fen | SMG SG 0 SUS rr ER Eda sta a SER SN RS er + SL IG ERAN OTUC SP sen RR fasa (EET födas Sea te i | | | SEA GVANESCENS EE: fager de se ers el ir ie.e sne SE SEA Raa + + | | > Nifredenita buske. ör de Na DA va sno str RR NAN EE == | TS ksssss | pla TING ALIS SN Raa a a as 1 EE ER AE AR baser sne KR FILT EOT AS AS La ea ed FA BRN S bä S ÄRE RA Bg | | IRelvetta Can aleWWaia FER ses SST REN TS I I | | Tilopterideze. | | | | | | | | BEAPIOS POLA ATG (ICA sso400 sn cr ont sovr vöKENR ER rRAR ET EES e. ER ER Sa | | Flaplöspora »Glab0SA.. tom dvs bruset JES SE (SE ere ER EE ST LOS | . VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, ARA RET ra ; EE Th | > | la rn RET Laminariacez2. | JA LANDEN, SSGDIS NS NERE EE AE [3 SET [ESR SÖN SE 30015 STADS DEE REG SSA NER KRA MSE RANE | 000s EN od + ? KE Hem branatens.sed sosse ssenso sinade rens SON SR SR (RN | KE Gran fölla, ..-n..iossspssnetresskerenisnns EN Ho [ER RE INSR ble | EN Ed ölichorhaclis..............s.sousis000 Nr ökes | Be SINE EGR ee Sr SS NE Se RE [DTE | 20 13 BMG a ASEAS RS Nr | | BESPARA | MEDA: | SER UT JACTT oc. sno sese rd one ns ed tt on nte nr nar rasen nån rår ras o+ Fr i | Phyllaria dermatodea ..................w.00 80 Si BENT | » MORSE: säd ser NN KE AN + | SSE | FS är nd | Laminaria SOT UA fr ser grne sd sar err Sk + | sr a SR SN | » GIReOMA sover ss ras era EN Ao ae + | | > STONE TIO Ses Sr NA EE | SST fate: SR ? » ENA Sy RUT SKL en edges sne | nns Äas IG | + 5 Sr | > BAND TURN sele dont sd da sen Ar + | ERRIN ke INR dest | : ? FHITRO UU SEN SAS BE fl ee ÄR LR NE JAGAS oe RA AG [ER SES ISS | | > FS SATS ES me RA I SSR SE | Sören BRIS era Sense ER | | > [LET DERE AR EE PS SAR Sj OG [SR SR RER Fn | » HONA las nen BIS SE ARN Fer EA Clygmåle Ta SA BA IIS ERS Sa RR — är 3 | Encoelie2. | | | | Asperococcus [öLLO SU Sk sk orerar or | SEAN A= LPA | INTET LG CUSbA ovocergos nere issn ons EE SAO SAR Ua dos == TÅ TR Chordariacez2. | | | | | Ehordaria fagelliförmis'....t.w. ss ot I + | FE OF iHildesme. ViresCellSi ..s vvs sissi: Ean + AE lillesosloia vermicularis ...........ssswssss0. == | INA | ANA ASE ål AR Myrionemate&. | | | | Iällehista fUCICGOlA. ss nys runs ske | + + o+ | » TUR DET GA LS körs ao arb elsloTSA + | ANSER ljötskvnlsssnvs + Wiyfionema, Strangulans ..=...+€11-sss3-tssss | SE lan | ST Ro ken | Lithodermatee2. | | Msthodsktna SVT SOS ASEA SARAS NE östessibetsalsTt Dr a 92 KJELLMAN, NORBA ISHBAFVETS ALG ELOR A:s = EEE 20 (EE 2 Te V 2 E SS l | TE | iq Scytosiphoneg&. . [AD [25 HAE 12 YE K GR a ln SR RR dr oe Nl SBA a sä ses en ER BR 2 a + | Deytosiphon; LOmentarlusS:...:.-.ssi--c...c0s Am SK (RSA ad + | > ÖS NEHNIS ”ssadgbasssbssnnrs nns 2 EG mo AA orsa låongedesd | Ses | | | i Punctariaceez. | | | | | Punctaria, plattagihed... vm EE ad ER kofta RER | Desmarestiacezx. | | Desnrarestia. aCnlealan doses ER OSA 22 | se 5 UD iehloria WISE a EE Sken Aa | Phloeospora subarticulata ..................... Il o+ | RR | sa lösare | » COTLIII SSE bakas SED NAR Aa RE KR EE » PUmIäSsA Eos ATA SE dd | SR (SR ER bög ooana | | Dietyosiphon CorymbosUSi.....cms..css.sss. + CN FREGE lagga nos | > hippuEOTdeSius ss oe bögar EL a | SSE i > fören iCUlaCEUS.-... oss es RR EE + + == | » HS PIC USER dor skr dns SFTAI SN Rss | TÄrhoSiphon Mann AE. scars 2 | SINE ga | RR AA | | | | | Sphacelariace2. | | (ladöstepbus SPponstiosUs isvatten FaR RR RR Aa dara | OT POca WlON- "SEO PATIENT 4... ccs ock Sar et rn f [dög fasa 49 MER. | HÖRS tOp ters Plum OSA-2- soc senere sönebe nine AG | do of + | (IS Phacelamanemthosan. ls. sist RE (er 2 AR RR > STGOVGA NES Se SALTA ASOS i AR | NS | » OLIN Dre ns sd Sh rk ra AA NES ER EAS OR a | | Eiectocarpace&. ; | Tsthmoplea.:spliserophORAS- ...s.vsucsa bero Sk ass ÄLORE 1 ll | HCtocarpus .COMfervoOldes.-.=-....ssmes.sssursss Ad llgdaccndos neta + | | » (ORYAS HEL INST Bord Ae ASEAS SE DLR re + fre | SIG Er | la | Plan el MIptOLA Ses S er öde a öekaen SUN RER SL Ed GE SG ES + | | > SVEN DNs an ör Ar SA ge ASSA VAR SE ar + | SEE Ae POLE Nor le | | Gleothamnion 'palmelloides' mn .......=-.=+--- = UN RR RER | sur SÄTE | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 93 HUM . ct AR SEE SEG SV ER SR OR EE & B ' 5 | Chaeetophoracee. | | ChAtophora maritima .o++sssisisiemesssämesis AT Fe Fo Rs | Ulvacee&. | | Maöretomorpia Clathrätä ..:..csgqssccsdsoassren|önernr nes |irnss uran | = 2 ac | » TING SVIS ss fester RESA fr ST ESKS NARE oe 2 a | » COMPLESSA scars denn ses 20 AROR En IL + | » 10040 OND TE ge Se SA ASLAN SLR VERSA ER ÖRE DARE | » FUND UL G SAN Sr sr Ass ör sa sa NAR SORIN + EE ÄR » ITNE OC OG CH Ares slekese elen adn de skratt alernlolsaleke TISTE. (GISSSN nro ASe AS SETS SEE ERRE AE RR RARE NYSS | RN G1G GUT GORT Sas oljorna ste la Na SKR el er FISEN SEE es + + SSE Mongqstroma. IabricUm: ..........ss.seosssåBosoton EN aEriR (RE COR ee | | » (EPBÖMILIGIE ogs rn tdeselusd egen SLE RR ra föhale ölen | » lö pLO Ceru 3. des sas snrnensnnr RR KARNA SAR ESORAR | > HULS (GUNT sr gra ödla JNA SARI Ne Sä STA SON or + + i | » TBlse ig JO ER NEN SR nens SEGE SUM sc: OHL TO SAG do ras RSS BEE sö | faddrar | SSA TE lllothrit svbmariNA ..... socooccserevessne sv dest SLR SR VER oda Ern SR » CSE EN NAGER SALE, (RE 2 Ge Sr RE MR 'Urospora--penreilliformis-+.--:-stevssevsswve SG RNE ae tes St O COLCOTL PILLIeTUNA Isis e se sksss strids sann rd ES SN RN | 94 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGEFEL ORA. i FR ad I = DG a SKA =2 =E = = o 3 | [SL Oo 5 S CD oe kh Q RH IA AR ALE dr AS SE FIS Ro OR AS a er ds o br dB 2 & DG 3 9 3 5 2000 BB 5 = EA . UN 0 5 — I > BD 1 Dr NM Bryopsideg2&. | | BLYOR SIS NPNUMRO ST uppror bkenn Akibe erinrar i rss LR + + RÖ Characiacee&. | | | | I (Ölnensexenubin. 10dENENONNIN ocsernondsdNs gaser sLrLoBnNLco SRV URL EEE [9 A Sense lousger de | | | Codiolum Nordenskiöldianum ............... | ROR NAN N Se (KOR orochytrum Mest gosse da SER ARNE RR ao oos | Palmellacee&. FÖhlsrantiom marnun.... burk FSE BRT HE Rae a a e . | | Rivulariacee&e. (EV LVR La Tia Re NS OR SE NICE ee skar vs else fa ALAIN RAN + PTT | » TENTGTOS CO PLC) sila skida bj ASSR STADEN rr RE örn sco SÅ GEA lorhris) SCO pu lONENS. so 21 EN STAS EE NA REN sea | SN GO TIL ET VÄG Ol Anordnare ENE RO NES odansrar mr | I | Oscillariace&e. ; I (ÖRenllerde, SWISUSI Tssgovovssobusningstonsssssssn Gee SSA le RE Rs är I . . . . ESPIILN a bes STA frost dess ke SE = 2f=N NN Å | Chroococcaceg2. | | GEO GASA SPEC oso ons bonne vals SR FT 0 Mörsern sn dönslrke str RR Tabell II. Algseriernas artantal. = — | I 64 1 AS Amerikan- Hela flor- | Spetsbergs-| Sibiriska Skarnios | området. | provinsen. | provinsen. ) P | Vinsen. JE HILONGNG LEG SNR And do SNS AN 65 (GSE 48 (49) TELE NE SN NA SR a Re r RAAA SO 65 (CÖERS 43 (44) CilorophyllophytCete Otesesssmssspise Sy 20-(30) 3 25 [ÖNSPOSEONG ER SAS sr Aa AS 7 3 = 4 Summa arter|/174(178)130(135)1- 27.--tLTIETON AE VEGA-EXPEDIVIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 95 Tabell III. Familjernas artantal. (EEE SS SE = ä HÖEPIII AGT BCE dosa s brsalejr sl don Dee sr SANNA BRA a KANN KS | 2057-1203) 6 PE) MW RSIEEVACER sissors ibenenensersvbenersosbsbbr Find Rse nig (TT 14 1 10 TO INTEGER ers SRA Ps RER A AAA A TA [öre OCT 1. LJ. TVI NIT EYED RE AL EAA RE AA ER ES 8 1 10 SSANG gera EEE RR AE | 9 8 1 E | ENA CE öpsesdkarnad aska vie njnsinsah hen A DAR a be | 9 6 2 T TITGAGERS nsstör ess AASE SE SS ARKEN 0 S 1 9 MÖSS Ae SIA CCT. «sc srn ar ovan oe sne sd sl es 9610) | 9(10) SK 5 RYROdOnelACEE ter desennsnessen sn rss dböntssr asian] ST (9) 6(8) 3 7 HÖRIESSETIACGT > vosdöionsnrsersönesnne st äba ATA ENA bh vå 6 2 i 5 FÖRLGE EIA TAGE os sansssnsn ss san van h ann SRA 06 3 2 5 BE IE RE CE a ola ya ola s Avgas en ASSA Mann Akt | 6 6 il 2 Or NONekACER ocsesernrederrned esk sr sA ERA rg 4 (ER 5 BAS a RA Deere drar SLÄSÄ RENA SS AAA | 5 ä 2 3 | TEE TEGS ges AA RA TA LER ETT 4 2 2 2 | BTR RE RT AA AS ös erlade aa dl de ora se lela ol 3 2 1 2 BSR RO EE osar kass kont snö nagon nah RN Ve 3(4) 5 Me 3(4) (ÖR OR ELENEL GC reses elara sla slåss ad MA AAA SARA 3 3 1 il INTO Rem Ales secs espare sn onenenn asker rr 3 2 i 3 BIRD Sp HOMCT v.rsesretensn ocean asks nNRk rar bkh nr 3 3 — 2 UI(Ö AE OL GEO SA base se oa tna rst sl bible SSR ANS 3 3 i den KRETA El dee oo sassne stans nar aren sek re seen 2 2 FS — MG RTETdE ocssneraetrnsrrsnrker a ne ense ee 2 2 — — I TION ST TS SARA AA MR RATE RR ANA AAA 2 1 AD 2 IKGÖ) SEIN GCS0) busa benen ae es se dear le Ke 2 3e TV 2 | Spongiocarpege :..scssssseserssnesesneoreran ner nnn nn Il 1 — — iFlötbrandbNHaCes ec.crnrsese ber ce rk 1 il FS == NING TEOlARIdCe os cckesree rs sno bsn nn eken Re I 1 AD I [ENE GO CIeTINA be osten valven bad ale e tvn SRA kala le i 1 1 i Ja äNe here SE AR RR MR VAA 1 1 — 1 (ÖF ODIIO GA CE os stas saa same banne sober askan 1 1 — — HEIN R SÄL Ret ala aa efele.sj bajen elen KN Se SÄ Ses RE il = = 1 1 TEsNen SEK Re RAA R ES £ UNEAR EE SA 1 1 -— = KÖRER RER CCA Ce sodbolsssarsrer rien re ARA fe FR SR 26 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALC FLORA. Tabell IV. Familjernas antal slägten. "uasuTA Odd BISTIIATS "u9sutA od | BYSULYIIIVIY | 2 3 | En = e t | 2 | I ÖOnfer Va ED are eden Ros 7 SE (GISArtiNaCes vises seden AES SE SL AN SA ERNA Rs AR 6 40 AMI FLACC IS SA AL SA ST SU AA 5 2 (OO SNUS YES Sr era SR rr SA NE 4 A | FR HOCy Men IACET eekdgsruses sken sviss Susa öra sa ANS 2 | (ÖTET TEN 00 IG KEIEA SSE SENS SAS SRS OSS DUN SSSASD 7 ENL fs IS RR Desmarestiacesre sorsesesrearnesesrerrres ere r ennen 45). | 45) Sphacelarlaced, Jg-c.pie kb pölen sara SR RR | GEO CAT AC SO Ser e rd bl SSR Sas sd sas ges Al 4 ÖP DNE NOES Sbrsssnn Se SG ren ERS SS Sa dE NE 4 4 | Rhodomelaceze Fire SEA KOR SE SSA ASSA STEN FSK TUNER Sk st Ao og (a SN IB TN OT LAG Orr år ANNE Sr na a ERAN NA 3 SR ING VC EO FANA ARN a eta SA rs DSS SA A KA ÖhROKd aa Ces As Are BES SER MAR Se a Än 3 | (HAR CIA GEES ae AA UR ARR SAN | TD SlEFSELINCSR Försedd ee se Te AES SE SN SM | ör |- BOT PRyYyTa Ge kart dr ER nn dderoree nr 2(3) SISNUO jöt GCI 20 sd safe Sö ass EL fe bo OA ENS 2 FN 1 DIBK SOS IER SNRA seS DS OSAR AAA EA NASA SSA NERE GÖR ÄoE | 2 1 IVIYIELOT CIN ALCESL «> spel sets eka dk bg barr ce le | ER 1 GyLO STP OT or ra ngr Sr feta SS 2 SE FU Lala CO SO Sk SG Sessan AA IE RENT 2 1 ÖSEI ATT AGE or sorae oe sfär Tage ER RI (ERE SP OMOTG GAP ECE NASN or en snhan bena nir Orea |A EN Re DMTA 1 SC lIAGER Nehe sb dn osar olen | id 1 Eld brantdtdCe. SAN il 1 INREGGNENTENGEES sös aga dos bugg SANS ARTE 1 i TNC OG EKMm AGGE AEA 1 i BUN GbRTNG EAA re me ra as il i (Ce top rOgaCEE SENSE Sea esvesb solros rs I 1 IBEYO PSIEETO arr Sr bros rens roder SAS 1 — Palmellacee ...... a a resäde a Sol 1 1 (ÖNLOOCOCCACET serna ease ste rr sens | TN 1 an ( SÖS STA a W = ND vo [0] (SC) — UD EES EEE SEE NE EA SSE EST EAA 2 SE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Tabell IV. Slägtenas artantal. Bu TLE ae FR a 5 | | [RTR Saeed areinlia sd leser def 9 FENA 5(6) 217 INTE penga ost ASA AR ENA SN i 6 1 T | 2 LATE lock 365 SANTE JERSEY Sr SSR ENAS 7 3 | 3 3 PRIO dÖGhortön.-...ssorsersersnsrrssens arrende 6 4 — 4 RE TON OR RA fenan ee sannr dnr sork A ER | 6 SLE 1 5 ME Ob BARTON oss los söder drar sen SARAS AL sg 4 1 3 KR RREIESSera re IEEE | 5 2 1 4 KÖVIS NOS BETA + sons soTsnns susade os kent lasa | 5 5 2 Ada RDS ONA, snor kan sn danne änelnn nn a ERSTEUPSEEE (46) 4(6) 1 Ao | ANGE ND LÖD «sed or ns nens ndur nd ones åren | 4 IR il SÄE | HINES Sö OM. cec ekarna an sog NA RA | 4 4 e SAL 1 (OM0a VET TITO TE re en A SAK RNNSE UNE NIST KAR | 4 3 — FT ESO SNOK PIA: su psns sens nånn nns tners ÖRA RN 4 20 -- 3 [EAT PTL (Lar As NE ER RE SONEN 3 2 SA HERR CO SPOÖRAS ons dssnsertnnsad a derna nor nd SÅRA DA INA 3 SR 1 | Sphacelaria.......eessumäävvvävävvvna | 3 1 | Lon 3 TEE SOLO Teo N ASA ST 4 SET ESA (rr: RE 2 | TUR LEG LENA VR a oi SE ASSR NAN SANNA EEE Er | Z 39 | — Ek) : lagd DaEler ST NIE NEN läro I | 1 2 ÖRE GE ha ere SEE ER IKT NSA NERNNEEARER ne Se = [ESS TES RA aan ankan tgb nian 2 2 — 2 ERS OS LL ISA Ses sa ads säes rad nn sadel HEARLA | 2 3 il 1 få BEINGS GELONE = ses oso ore rs torn rserss nuts viska o nl 2 2 1 1 TES IL OTO SA NASSA ER RAR | 2 2 1 1 TEEN rr Re oe RE RS ETEN AE kons 2 | — 2 | ECT ISTEE dens rr CAS RAT RR | 2 2 Va 2 12" LIENre reg ons SERNER TR ÄR DE te be | 2 2 = | 1 [EG GITSjG AS seek oa 0 ses ar de sale ole Sirenen | 2 2 1 2 Ta SI LOT AL ÖNS el lyset se va ta SARA Ä RA (UTSE 3 = 1 TE HOSET US se SEA SER ES RAA BEA ENT rr 2 2 = 1 170 Tael) sno ro SO re EE SR I RO nen Z SANN 1 2 | TÖLYEN förs ben NAR IAS SARS RENEE AROR ET Ra nano (CS 1 STON FONLOP PA I sas ev nr srene sis ess ra S SANNA Z ES ee 2 [LG NE Rn a Ne da ur anor än DUSAN 2 2 = = VIRAL ENE NEN seger ARS BEAR BO ARS AO | 2 RR 2 TUSEN OTHER Rs sr RANE NAT ERE AE SE & 2 | — — (OR LUTAR sasse AA ESSER ARE OAK AIR | i FER NCR Se i 98 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. > FR IE mi 2 3 3 5 | RT d D MieLOD CST ESA OR En NR Ae ad | i SS Od onthallanss 0 sees SN RAS a 1 1 1 1 PB OLVLAES H0 rea sn ART Ae RR EL ae RE 1 = | a IN TERO p By len 8 Mana eer RES | RE = 1 FH dbrandtia, loose | EN 1 — = IRCYSSONE läses boss sbtgsn bakre nea | RA — 1 (CETD VON EE NA SDR Ar 6r ÄN ÄG SE ET GA RR SG 1 SR — 1 IFO mTeS CIA TT An sr EAS RAR | i — il —- Eero la path Sa OR SE = nodes Ro hodo play lliS=octosfp ense Sö or | 1 1 POS 1 1 DU 010 re NE As rr RE AT ARR EE KE NE 1 il — i BG 100 (00 di ee NM RA AS AR RR AR ER il i| — 1 UR C EN ÄK TA orre AR oe LA SR 1 1 — 1 (ÖMStO COR SP Rene 1 i — 1 (ML OT IL SK br odds eniefss so RR RER — = 1 VANaNa Te OLA rn ons nn NE l 1 dd 1 1 ÖRE GIT Ne ne åse SR NS Er 1 — | — 1 | (CHEN hä 00 LD Nai SN a AR SR ANS ESV ÄSh nde 1 1 | — 1 DD) uplö derma. soc ie Kanske fer re | BM OMAR dans börs Sera BAS VASA or FREE SEE RE 1? Özothallia fö ok AR BE 1 — 1 RÖIVG Cia En Bs SG SNR SA, | 1 1 EE 1 SCA PO SPORA eder ANA ANNES ARE bed eng | 1 1 === — EIS DO SPOTTA Blo one sb s natern ERAN DN il 1 — — JD END DNE SKE sine (Re boer ARE OR EE 1 — -— ! (ÖTEYONHOIEN Ho6ssån vg dare böra LER RS SEPA. SK | 1 il — 1 Asperococcus PA ES NAS BS BO Da SATSEN Ls DA | 1 = 0 = Os] JES NUTS So SN Se 08 9 så on ESA RE AR SR SE | il RE 1 (ÖTTOP EG ERE sö AS Ad east NR REN NRRANN | 1 1 | 1 1 SET GG STYFG de AE RA RA RR uk endl äl 1 EE för MESOSIOTA gene RA ROR ne 1 1 = — TVI SET ÖRE TING de REL RA AA aska nie | I — — i ETENO CGI Aer RA eo dar da | 1 1 | 1 1 TE BASE ROR AE 0 15 35 Ja NR FÖRE Fe TES NER 1 IRAN GATA: see oa Ne sr RA AE ÄN 0 arsle a an RAA | 1 1 - 1 ID ÖSM AKS SIA seen gen ease kross | ] 1 — 1 | EG ÖR a bs SR ASSR a SR BEN LE | 1 1 — 1 I DTE OSA DON nn a RA SAS RR ARSA IV 1? — — VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 929 a a CA (S) Oo Oo (43 | Sv 5 er 33 FÅ MOTA (OS fe PIUS des ersssn rens edr undre re hrs öda rdr | 1] SA 2 1 KOTA OGAlON > socessrr sven dakosr stenas änns än soker enn | il 1 SAN RIE OLE ISA ondare esse sed an rs dan sne ARA | 1 1 ] 1 ISTER OD IC Ti bes arr safsjnia sn esinag no slö Ng SEN a a de Mee 1 I är Sr ERE Gb ATKHANON:. csn issss ons sur ARB 1 NE RER 2 MÖR SfOpOrA-bussrssnesissresnnar ss nen ES i FA EN fl EIN [OT GHIA ses eo esse se äts enäärnn a ären DR SRA il TR 1 ' Urospora PRE FORE FEAR vr a Rd | 1 RR | il BETNNdERlEOM syr syr san sta drdennder ör AJ (TG den rrr BET SSR sr bontisa der boine den ALA i = — VR OLE EIA SoS rnp snara ALTARE. 1 1 Cl = (ÖREROLIER or EE FRE EN OR KJ ÄR SNEAE IE 1 SA UNO MEG LU. cap ss op ö vkoo vieiee bis na Mike Ko HAE il | — MELON SD 4. veg åsarna oden del sn rn no el 1 EPS IRARALE — (SOLNATIE v6c ade NS AAEEA VORASENA CSN G i -— | — Toni TEE Rn da ar ra aidels vand ae Ean ng RA | il Ka | ag löd FEET Sr a ala 5 a sjösjaljalö an öre bög ggr vise RAN IN IFA KAS R en a Af dessa uppgifter framgår, att den arktiska algfloran icke äger någon för den egendomlig familj, men ett slägte Haeme- scharia och ett betydligt antal arter. Dessa äro: Lithothamnion fecundum, > compactum, Lithophyllum arcticum, Delesseria rostrata, > corymbosa, Hemescharia polygyna, Halosaccion saccatum, Kallymenia rosacea, > Pennyi, Phyllophora interrupta, Rhodochorton intermedium, > spinulosum, > spetsbergense, Diploderma miniatum, Scaphospora arctica, 100 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Alaria grandifolia? > dolichorhachis, » — elliptica, » — oblonga, Laminaria Agardhii? > atrofulva, > nigripes, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, > hispidus, Gleothamnion palmelloides, Cheetophora maritima, Monostroma lubricum, Vs leptodermum, Rhizoclonium pachydermum, Cheetomorpha Wormskioldii, Ulothrix discifera, Characium marinum, -Chlorochytrium inclusum, Chlorangium marinum, Rivularia microscopica, Gleocapsa spec? Sålunda: IRLOTIGETO IN Se 14 arter representerande 7 familjer, 9 slägten. INU GOLM Se AR HST2EE ? 5 > I > Chlorophyllophycexe 9 > > 5 ) Sn INOSKOENUINEES 05ooco0005 2 > > 2 20 ) Summa 88 (87) >» > 19 > 26 > Antalet endemiska arter 38 eller möjligen endast 37 utgör af hela florans artantal omkring 22 4. Grunddragen af den arktiska florans utbredning visar föl- jande tabell. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Ars SS Hd FE EET RR BI SöR SG B ee Sar [=>] SENS SSE Sör SR o | Sal Sie: SKR -a 2 | 2005 Por RS & oo a ooR 43 SORT 3 = 5 2 2 5 do | = got SoS 5 MONS Ho oo | ARTE sa Aa 3 a BR e G= ES 5 3 2 Zsistiiokestss 20 SR z SE RN > 2 Se SSE Boc & =S RE . a Sd 2 LOUNGE IE ANA BEN AR 4 (26) TT: (FS) EAT NA 2 ETERNAL SSE SKARA JECOR 206 (RS (4 Ia SE CI Chlorophyllophyceg ................ Z 15 SA VA | FNOSTOCH NET. vestocenercrrs ers rs denn — — 5 = | Summall10 (11)151 (60) 60 (62) Y 138 (37) Antager man, att Ishafvet utgjort utvecklingscentrum för icke blott de endemiska arterna, utan också för de arter, hvilka det arktiska florområdet har: gemensamma med både norra Atlanten och norra Stilla oceanen, samt dessutom för de arter, hvilka utom från det arktiska florområdet äro kända från Is- hafvet vid Norges kust, så skulle alltså antalet af de arktiska arter, hvilka på goda grunder kunna anses hafva utbildat sig inom glacialhafvet efter lägsta beräkning uppgå till 98. Till dessa kommer dock utan tvifvel ännu en art, Antithamnion boreale, känd från Norges Ishafskust och norra delen af Stilla oceanen. Dessutom synes det mig knappast kunna dragas i tvifvel, att af de 7 arter, hvilka det arktiska florområdet har gemensamma med norra delen af Stilla oceanen, alla utom en hafva sitt ursprungliga hem i Ishafvet. Hvad de arter angår, som utom i det nutida glacialområdet finnas i norra delen af Atlantiska oceanen, så är det svårt att draga några bestäm- dare slutsatser. Det tyckes mig dock troligt, att äfven ett be- tydligt antal af dessa måste eller kunna antagas hafva ut- vecklat sig i Ishafvet och derifrån kommit söderut. Emellertid till mindre än omkring 100 arter kan man icke skatta antalet af det nutida arktiska florområdets arter, hvilkas ursprung måste förläggas till Ishafvet, d. v. s. ungefär 60 4 af florans hela artantal. Den arktiska floran är i förhållande till andra nordliga floror jämförelsevis fattig på Florideer, rik på Chlorophyllo- phyceer och isynnerhet Fucoideer. Följande sammanställning ådagalägger detta: 102 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. | ATENSRa IN Orka SS Fa New-Eng- SKO Floran vid forans thafsflötan. naviens lands tanniens Cher- | flora. flora.? flora. 3 bourg. +? Floride2 utgöra af hela | Ssantan taleb srmsbosdst IT TATA. | AR NAR dn AON RONA FUCOIdER sr EEE 308 | 35 6 25 70 25-170 2 | Chloxophyllophyces + 21 "dk 21 26: TO) 18-60) 17 SIA På Notschineerna vill jag för tillfället ej ingå närmare. Hafsarterna äro ännu alltför litet studerade, och inom ingen grupp är artuppfattningen så sväfvande som inom denna. Nära en tredjedel af Fucoideerna tillhöra samma familj, Laminariacee, som är den artrikaste af alla den arktiska flo- rans familjer, 20 arter, deraf 1 art Chorda. I den Skandinavi- ska floran äger den med säkerhet icke mer än 10 arter, af dessa 3 arter Chorda, vid Englands kuster endast 7, vid Cher- bourg 5, på bägge de senare områdena en art Chorda deri in- begripen. Vid Amerikas nordostkust äro Laminarieerna tal- rikare. Huru stort deras artantal här är, kan dock för till- fället ej med säkerhet afgöras. De torde dock ej uppgå till mer än hälften af de arktiska. Familjernas artantal i medium är inom den arktiska flo- ran något mindre än inom den skandinaviska. I den förra kommer ungefär 51 art på hvarje familj, inom den. senare 6,1. Dock äger den skandinaviska floran jämförelsevis flere (38 2) familjer med endast en art än den arktiska, (omkring 26 24). Af den arktiska florans 34 familjer äro 2 monotypiska, af den skandinaviska florans 47 familjer endast 3: De öfriga 1 Skandinaviens flora af endast en art representerade famil- jerna äro längre söderut artrikare och kunna derför antagas som söderifrån inkomna inom det skandinaviska florområdet. Tabellen IV utvisar, att flertalet (54) af den arktiska Jfr Enum. Plant. Scand. Jfr Farlow, New-Engl. Alg., sid. 184. Jfr Harvey, Phyc. Brit. 3 Jfr Le Jolis, List. Alg. Cherb. Dessa tal kunna naturligtvis endast tillmätas ett relativt värde, då jag här hållit mig till uppgifterna i de nämnda arbetena utan att taga hän- syn hvarken till olikheter i artbegränsningen eller till den förändring de- anförda talen undergått genom arter, som tillkommit sedan de citerade ar- betena offentliggjordes. Dock är helt visst, detta oafsedt, förhållandet mellan de ifrågavarande algserierna inom de olika områdena i hufvudsak riktigt uttryckt genom de anförda siffrorna, då en reduktion eller tillökning bör kunna antagas träffa dem 1i relativt lika hög grad. An + vv No - VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 103 florans 90 (92?) slägten äro representerade af endast en art; det största artantal, som något slägte äger, är 9 (Lanunaria), och det är endast få slägten, som hafva något större antal arter. Antalet arter 1 medium på hvarje slägte blir derför ringa, näm- ligen 1,9. Detta är mindre än i den skandinaviska floran (2,3), i New-Englands (2,1), i Storbritanniens 3,5, i florans vid Cher- bourg 2,4 och t. o. m. mindre än i den norska polarhafsfloran (omkring 2,0). Monotypiska äro bland den arktiska florans slägten följande: Polyides, Hemescharia, Hydrolapathum, Dumon- tia, Furcellaria, Haplospora, Dichloria, Isthmoplea, Gleothamnion, Diplonema och Bulbocoleon, af hvilka tvänne icke äro kända utom det arktiska området. Dessa omständigheter: slägtenas ringa artantal och rikedomen på monotypiska slägten, häntyda på, att det arktiska florområdet äger en. hög ålder. Af den arktiska florans arter äro följande gemensamma för alla områdets trenne provinser: Odonthalia dentata, Rhodomela lycopodioides, Polysiphomia arctica, Delesseria simuosa, Sarcophyllis arctica, Halosaccion ramentaceum, Phyllophora interrupta, Ahnfeltia plicata, Fucus evanescens, Laminaria solidungula, Laminaria cuneifolia (?) » nigripes, Chordaria flagelliformis, Elachista fucicola, Lithoderma fatiscens, Chetopteris plumosa, Sphacelaria arctica, Pylaiella litoralis, Enteromorpha micrococca, Rhizoclonium pachydermum, Alltså 19 eller möjligen 20 arter d. v. s. af områdets hela artantal omkring 10 4, af Spetsbergsprovinsens omkring 15 4, af sibiriska provinsens nära 70 4 och af den amerikanska provinsens omkring 16 4. Öfversigt öfver provinsernas för- hållande till hvarandra i artantal visar följande tabell. 104 KIEL LM AN NORRA I SEI ANVETSALGEIOR A. | 5 SSA br Amerikanska pro- Spetsbergs-provinsen. |Sibiriska provinsen. ide = vinsen. 99 af provin- 9/9 af pro- 19/9 af provin- Antal. sens art- Antal. vinsens Antal. sens art- antal. artantal. antal. ; jEgendomliga arter ...|. 51 | 29 4 | 43) [15137 (38) 32 VÄ Med — plumosa, Rhodochorton Rothii, Alaria grandifolia, Laminaria Agardhii, > digitata, > Nigripes, Desmarestia aculeata, Dichloria viridis, Phloeospora tortilis, Pylaiella litoralis, Enteromorpha compressa, Rhizoclonium Tiparium, Chetomorpha melagonium, Urospora penicilliformis. På inskränktare områden inom samma provins ymniga anser jag följande kunna anses: i Hvita hafvet :" Lithophyllum Lenormandi, Polysiphonia nigrescens, Chantransia efflorescens, 1 Se Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11: VEGA-EXPEDITIONENS! VETENSKAPLIGA ARBETEN, 105 Ahnfeltia plicata, Ozothallia nodosa, Fucus serratus, Alaria membranacea; Hvita hafvet och östra Murmanska hafvet :! Delesseria Beerii och Rhodophyllis dichotoma; i östra Murmanska hafvet: Phyllophora Brodiei och Dictyosiphon corymbosus ; Grömnlands-hafvet : Elachista lubrica och Rhizoclonium rigidum. För den sibiriska provinsen äro särskildt följande arter karakteristiska: Alaria dolichorhachis, an elliptica, > ovata, Laminaria cuneifolia. Inom den amerikanska provinsen särskildt torde följande arter få kunna anses såsom de ymnigast förekommande: Lithothamnion glaciale, > polymorphum, Polysiphonia urceolata, Rhodophyllis dichotoma, Rhodymenia pertusa, > palmata, Ptilota pectinata, Sr plamösd, Diploderma miniatum, Fucus vesiculosus, > fliformis, Agarum Turneri, Laminaria longicruris, ; atrofulva, > cuneifolia, Chorda filum, Desmarestia aculeata, Dichloria viridis, Dictyosiphon foeniculaceus, Enteromorpha compressa, Monostroma fuscum, "1 Se Gobi, Algend. Weiss. Meer., sid. 11. 106 RKTJELLMAN) NORRA LSE AFVETSVARGRLORA. Monostroma Blyttii, Diplonema percursum, Spongomorpha arcta, Cladophora rupestris, Rhizoclonium pachydermunm, | Chaetomorpha Wormskioldii, > melagonium, Urospora penicilliformis, Rivularia hemispheerica. Vegetationens prägel bestämmes till hufvudsakligaste delen "i Spetsbergsprovinsen af: | Alaria grandifolia, > - membranacea, Laminaria Agardhäi, > digitata, » nigripes, > solidungula ; i sibiriska provinsen af: ÅAlaria dolichorhachis, > — elliptica, > > Ovata, / Laminaria solidungula, » cunerfolia ; 1 amerikanska provinsen af: Fucus vesiculosus, Agarum Turnerti, Laminaria longicruris, » atrofulva, » cunerfolia, Alaria spec.? (membranacea ?) Denna Laminarié-vegetationens olikhet inom de olika pro- vinserna kan knappast uppfattas på annat sätt, än att inom det stora arktiska utvecklingscentrum underordnade utveck- lingscentra utbildat sig. Att särskildt inom den del af Ishaf- vet, hvilken betecknats såsom den amerikanska provinsen, ut- vecklingen gått i en i visst afseende sjelfständig riktning, derpå häntyda dessutom åtskilliga egendomligheter i dess vege- tation, såsom förekomsten här af sådana arter som Kallymenia Pennyi, Antithamnion americanum, Rhodochorton spinulosum och Chetomorpha Wormskioldii, men framförallt områdets Delesseria- arter, bland hvilka icke mindre än tre tillhöra endast denna provins. Af dessa är en, D. corymbosa, nära beslägtad med den i Spetsbergs-provinsen temligen allmänna D. Berii och möj- FEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 107 ligen att anse såsom en från denna utgrenad art, en annan, D. Montagnei, närmast förvandt med och svagt skild från den atlantiska D. alata, hvars stamform den möjligen är, och den tredje D. rostrata, habituelt mest lik Delesseria Berii, men till sin anatomiska bygnad mera öfverensstämmande med D. alata eller D. Montagnei, från hvilken senare den skulle kunna tän- kas hafva utgått. Den allmänna slutsats, till hvilken min undersökning af algfloran i Norra Ishafvet, fattadt i vidsträckt bemärkelse, ledt. skulle alltså 1 korthet innebära, att denna del af verldshafvet omfattar tvänne utvecklingshistoriskt skilda florområden, ett atlantiskt vid Norges ishafskust och ett arktiskt, intagande det öfriga Ishafvet, och att i olika delar af det arktiska om- rådet en i viss grad sjelfständig utveckling ägt rum, som sär- skildt fått sitt uttryck i Laminarieernas fördelning, i följd hvaraf florområdet kan indelas i trenne provinser: Spetsbergs- provinsen, den sibiriska och den amerikanska provinsen. De arktiska hafsalgernas lefnadsförhållanden. Vid Sveriges vestra kust är algvegetationens sammansätt- ning i anmärkningsvärd grad vexlande under olika årstider. Jämte en mängd arter, som finnas och äro stadda i utveckling året om, såväl sommar som vinter, gifves det ett ej obetydligt antal arter, som konstant förekomma under en bestämd period, men hvilka man under öfriga delar af året saknar. Å andra sidan gif- ves det arter, hvilka visserligen finnas under hela året, men blott under en del häraf äro stadda i utveckling. Somliga arter, tillhörande dessa båda kategorier, förekomma eller äro stadda i utveckling under: den varmare delen af året, våren och som- maren, andra under den kallare, senhösten och vintern, som- ligå Hilköra litoralregionen, andra deremot de djupare delarne af hafvet. : Till dessa förhållanden, som jag här endast kan antyda, hoppas jag kunna inom kort återkomma och närmare få redogöra för i en särskild uppsats. Dessa förhållanden ange emellertid, att land de skandi- naviska arterna finnas sådana, som under de yttre förhållan- den, hvilka råda i hafvet vid svenska vestra kusten, icke be- höfva ens ett helt år för att fullända sin utveckling från spor till spor eller, om de äro fleråriga, för att utföra de lifsfunk- tioner, hvilka hafva individens och artens bibehållande till mål. De yttre förhållandena äro alltså här sådana, att ett- 108 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELOR A. åriga arters förekomst är möjlig. Så långt den erfarenheten sträcker sig, som jag kunnat förvärfva genom undersökning af algvegetation i olika delar af det arktiska området och vid två olika tillfällen hvardera gången nästan ett helt år igenom, finnes det bland den arktiska florans sublitorala och elito- "rala alger inga arter, hvilkas hela utveckling är inskränkt till mindre än ett år. Men inom områdets sydligare delar, i Sibi- riska Ishafvet nära Berings sund, alltså nära polcirkeln, före- kom en art, Rhodomela lycopodioides, hvars utveckling under en del af året nämligen vintern afstannade, för att sedan åter- upptagas, det vill med andra ord säga, en flerårig art, för hvilken hela året icke var behöfligt för att utveckla den be- höfliga mängden af vegetativa och den nödiga mängden af reproduktiva organ. Samma art förekommer också vid Spets- bergens nordkust, sålunda ungefär tretton breddgrader nord- ligare. Här är dess utveckling utsträckt till hela året. Här bär den en rikedom af propagativa organ vid samma tid, som den vid Sibiriens nordostkust hvilar. De litorala arktiska al- gerna har jag icke kunnat undersöka under vintern. Det är väl möjligt, att några af dessa t. ex. Urospora penicilliformis, Codio- lum Nordenskiöldianum, Enteromorpha compressa, E. minima 0. a. endast finnas under den tid den litorala regionen är fri från fast is under sommaren och att sålunda dessa äro ettåriga arter, som t. o. m. i dessa trakter kunna afsluta sin utveck- ling under en kort del af året. Alla äro det säkerligen icke. Bland sådana, om hvilka detta synes mig oantagligt, äro t. ex. Rhodochorton Rothii, Rhigoclonium riparium, Fucus evanescens. Vid Novaja Semljas kust har jag nämligen sett alla dessa tidigt på året, innan eller just som den landfasta isen bröt upp, fullt utvecklade. Jag måste antaga, att dessa arter legat innefrusna och täckta af is under vintertiden och återtagit sin vid isbild- ningen afbrutna utveckling, då de slutligen befriades från sitt kalla hölje. Att alger kunna frysa inne och sedan de blifvit frigjorda fortsätta sin utveckling har jag sett mycket tydliga bevis på i det arktiska området. I en lagun vid Pitlekaj, som under vintern bottenfrös, fans i ymnighet en FEnteromorpha, hvilken jag i det följande kallar E. micrococca f. subsalsa. Då isen i lagunen smälte under slutet af juni månad låg denna växt i stora, såsom det tycktes liflösa massor på lagunens botten. Efter en kort tids förlopp började den emellertid ut- veckla sig kraftigt genom nya skotts bildning från de delar, som öfvervintrat. Då så är, kan det ju tänkas, att alla inom det arktiska området litorala arterna finnas året om och icke VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 109 fullända sin utveckling under ett år, utan under två eller flere år med längre eller kortare afbrott. Något säkert bevis på, att det bland de arktiska algerna gifves ettåriga arter, före- ligger sålunda ännu icke. Att sådana gifvas vid Grönlands vestkust tror jag mig dock kunna antaga, på samma gång det synes mig sannolikt, att de först anförda Chlorophyllophyceerna också äro sådana. Såsom gällande i allmänhet om det ark- tiska florområdet torde i alla händelser kunna sägas, att inom detta algernas lifsvilkor äro sådana, att ettåriga alger icke kunna uthärda eller åtminstone icke kunna förekomma till större vare sig art- eller individmängd och att de fleråriga-ar- terna 1 de allra flesta fall behöfva hela året för att medhinna sin för hvarje vegetationsperiod bestämda utveckling. Om också sålunda hos de arktiska algerna utvecklingen är utsträckt öfver hela året, så visar sig dock hos åtminstone vissa arter en viss periodicitet i lifsverksamheten. Det kan nämligen anses såsom mera allmänt gällande, att den mera rent vegetativa utbildningen är lifligare och mera energisk under den gynsamma årstiden, utvecklingen af propagativa organ deremot starkare och rikligare under senhösten, vin- tern och den första delen af våren. Jag måste dock vidhålla det påstående, jag en gång förut framstält, det nämligen att vid Spetsbergens kust under midvintern, då solen var lägst under horisonten och mörkret i följd häraf intensivt, en ut- bildning af vegetativa delar ägde rum i ganska stor måttstock. Sporer grodde och blefvo rätt långt utbildade oroddplantor. Af åtskilliga arter t. ex. Delesseria sinuosa voro mot den mörka tidens slut unga plantor vanliga. Det kunde ej gerna betviflas. att dessa nått sin utveckling under vintermånaderna. Äldre plantor af samma art, liksom också af Halosaccion ramentacewm, Rhodymenia palmata, Phyllophora interrupta, Bhodomela lycopodiot- des, Sphacelaria arctica, Phloeospora tortilis sköto under vintern nya skott, hvilka voro stadda i tillväxt och vid' den ljusa tidens inträde mer eller mindre långt utvecklade. Likvisst måste det inrymmas, att det var först med maj månads in- gång, som utbildningen af dylika organ med större kraft och större resultat vidtog. Deremot äro vintermånaderna den tid, då hos de arktiska algerna den reproduktiva funktionen når maximum af energi. Så var åtminstone fallet vid Spetsbergens nordkust, och jag tänker mig, att detta gäller äfven för andra delar af det ark- tiska området. Det må till en början anmärkas, att växtligheten i hafvet Pp 110 KJELLMAN, NORRA ISHAEVETS ALG FLORA. med afseende på denna gren af lifsverksamheten skarpt skiljer sig från den arktiska landtfloran, isynnerhet den kryptogama. Det har blifvit påstådt, att inom de arktiska trakterna fanero- samerna sällan, ja rent af undantagsvis komma till frukt- mognad. Detta påstående är visserligen mycket ogrundadt, men det är sant, att här fröbildningen är mindre rik än längre söder ut, och att de arktiska fanerogamerna äga en för dem egendomlig daning, för att under den korta vegetations- perioden kunna medhinna bildningen af reproduktiva organ. Mossor ! och lichener ? komma sällan till fruktbildning, utan förökas på vegetativ väg. Det måste derför antagas, att väx- terna i det arktiska hafvet äga för sig mera tillfredsställande lifsvilkor än' landtväxterna i polarländernas bistra luftstreck. Vid Spetsbergens nordkust var jag i tillfälle att under vintern 1872—73 så godt som dag för dag följa 27 arter i deras utveckling. Såsom jag i redogörelsen för dessa undersöknin- gar? angifvit, voro 22 arter af dessa, tillhörande olika klasser och olika familjer, under hela eller någon del af vintern för- sedda med propagationsorgan. Karposporer, tetrasporer, ägg- celler, bruna och gröna zoosporer anlades och mognade. Som- liga arter, t. ex. Rhodomela lycopodioides, Laminaria. solidungula, Elachista lWubrica och Chetopteris plumosa bildade reproduktiva organ 1 påfallande stor mängd, åtminstone lika stor som samma eller närbeslägtade arter söder ut. Det nu sagda får icke fattas så, som skulle för alla ark- tiska alger utvecklingen af reproduktiva organ vara förlagd till vintermånaderna. I detta afseende råder mycket stor vex- ling. Det finnes arter, hvilka såsom Rhodomela lycopodioides f. temwissima, Delesseria smuosa, Rhodymenia palmata, Phyllophora interrupta, Piilota pectinata, Fucus evanescens, Laminaria Agardh, Laminaria migripes, Chordaria flagelliformis, Elachista lubrica, Py- laiella litoralis bära dylika organ af ett eller annat slag under alla delar af året, om ock för många af dem denna funktion är mest energisk under vintern. Andra arters utbildning af reproduktionsorgan är bestämdt inskränkt till eller försiggår företrädesvis senhösten och vintern, t. ex. Lithoderma fatiscens, Chetopteris plumosa, Sphacelaria arctica, Laminaria solidungula, Alaria grandifolia o. 8. V., åter andra äro hittills anträffade med förökningsorgan endast under sommarmånaderna, såsom Odonthalia dentata, Chantransia efflorescens, Ceramium rubrum, 1! Jfr Berggren, Musci Spetsb., sid. 19. 2 Jifrö Mk: Fries, ich) Spetsb., sid. 5. > Kjellman, Vinteralgveg. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 111 Antithamnion boreale, Dictyosiphon foemiculaceus, Ectocarpus con- fervoides, Monostroma fuscum, M. Blyttii o. s. v. Det är förut visadt, att arktiska arter också förekomma i norra Atlanten. Det är påfallande, att mängden af dem, vuxna inom det arktiska området, visa sig habituelt fullkomligt lika sådana, som vuxit längre söder ut, der de dock varit utsatta för väsentligt olika yttre förhållanden än i de arktiska trak- terna. Rhodymema palmata eller Rhodomela lycopodioides f. typica, som lefvat vid Spetsbergens eller Novaja Semljas kuster på djupt vatten, visa sig till yttre och inre, anatomiska karakterer så fullständigt öfverensstämma med exemplar af samma arter, hvilka växa inom litoralregionen vid Norges vestkust, att äfven det mest skärpta öga icke kan iakttaga andra än rent individuella olikheter dem emellan. Det samma gäller flere andra arter, och häraf framgår alltså, att algerna och särskildt de former, hvilka tillhöra Ishafvet, äga en stor förmåga att böja sig för yttre förhållanden, utan att i märkbar grad på- verkas af dessa. Det tryck, för hvilket en Rhodymenia palmata 1 Grönlandshafvet är utsatt, den temperatur, under hvilken den här lefver, och den ljusmängd, af hvilken den här kom- mer i åtnjutande, äro i så väsentlig grad skilda från dem vid Norges kust, och lika fullt kan en förändring 1 växtens yttre form icke spåras. Med andra arter är förhållandet ett annat. Spongomorpha arcta och gröna alger i allmänhet m. fl. öfver- ensstämma visserligen i sina morfologiska karakterer med sina sydliga samarter, men de nå dock aldrig den yppighet och frodighet och rikedom, som längre söder ut. Andra arter åter öfverensstämma väl med sina samarter i söder till orga- nernas form och utbildning, men äro till sin biologi olika dessa, eller också hafva olikheterna i lefnadsvilkor äfven fört med sig morfologiska olikheter. Odonthalia dentata t. ex. från Spetsbergens kuster liknar till alla yttre delar samma art från bohuslänska kusten, men då den på det förra stället utbildar sina tetrasporangier under högsommaren, i slutet af juli, träffas den med dylika organ vid Bohuslän under vintermånaderna: Ett snarlikt exempel lemnar Polyides rotundus. Vid Bohuslän är denna arts fruktbildningstid säkert hufvudsakligen vintern, vid Novaja Semljas kust, der den uppträder under en mindre yppig form, deremot sommaren. Rhodomela lWlycopodioides f. tenu- issima behöfver vid Spetsbergens nordkust fortfara 1 sin ut- veckling under hela året, i Ochotschka hafvet liksom också vid Sibiriens nordostkust är en del af året tillräcklig för den, hvarför den här efter att hafva vid vegetationsperiodens slut 112 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. afkastat en del af de sidorgan, som utbildats, hvilar under någon tid, för att sedan ånyo utveckla nya delar från de öfver- lefvande stam- och grenresterna. Denna olikhet i lefnadssätt medför en så betydande olikhet i den yttre formen, att man icke skulle tveka att betrakta Spetsbergsformen såsom artskild från den BSibiriska, om man icke genom att följa växten från breddgrad till breddgrad mot norden öfvertygat sig om orik- tigheten af en sådan uppfattning. Samma är förhållandet med den inom det arktiska området så vanliga Chetopteris plumosa. Vid Spetsbergens kuster lika väl som vid Sveriges vestra kust har den sin zoospor(gamet)bildningsperiod under vintern. Under denna tid är växtens utseende på de båda ställena mycket olika. Vid Spetsbergen har den alla sina assimilerande yttre organ i behåll, d. v. s. liknar den bohuslänska sommar- formen, vid Bohuslän åter föregås utbildningen af de sidodelar, hvilka uppbära och närmast utveckla zoosporangierna (game- tangierna), af en långt drifven dekomposition af alla under vegetationsperioden utvecklade för assimilationsverksamhet mera särskildt afsedda organ, de kunna ju kallas blad. Detta kan och bör väl också fattas så, att denna växt i sitt ursprung- liga hemvist, Ishafvet, har behof af hela året och under denna tid af alla sina assimilerande organ för att fullända sin ut- veckling, under det den vid bohuslänska kusten, der den kom- mit under gynsammare förhållanden, genom assimilations- arbete under endast en del af samma tid kan bilda den mängd af näringsämnen, som fordras icke blott för reproduktions- organens utveckling, utan också för att ersätta de assimilerande organ, den fälde, sedan de funktionerat den behöfliga tiden. De arktiska algerna äro från rent näringsfysiologisk syn- punkt 1 åtskilliga afseenden mycket lärorika. Vi äga 1 dem växter, hvilka under mycket långa tider kunna inneslutas i is och utsättas för höga köldgrader, utan att de derigenom dödas eller mista sin förmåga att med kraft återtaga sin ut- veckling, då de hämmande banden brustit. Men än mer, de visa, att växter kunna gro vid en temperatur af — 1? ä —2? C. och, under det att temperaturen knappast någonsin höjer sig till fryspunkten, utan att de härigenom hämmas i sina lifs- yttringar, utveckla sig till storartade former och utbilda under hela året eller större delen af detta oändliga massor af repro- duktiva celler. Vi hafva sålunda i dessa alger växtformer, hvilkas optimum af temperatur kan sägas ligga omkring eller under 0? C. Den assimilationsenergi, som för denna kraftiga och rika utbildning erfordras, synes dessutom stå mycket illa VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 113 tillsamman med det ringa mått af ljus, dessa växter komma i åtnjutande af. Så vidt jag kan finna, kan denna omstän- dighet icke förklaras på annat sätt än genom att antaga, att de arktiska algerna i allmänhet äga lika obetydliga fordringar på ljus som på värme. Det faller sig visserligen, med nutida teorier om assimila- tionsprocessens väsen, svårt att antaga, att algerna vid 80:de breddgraden under vintertiden, då för det menskliga ögat nä- stan absolut mörker råder, skulle utan afbrott fortsätta sitt assimilationsarbete, men den kraftiga och rikliga utbildning af nya delar, som här bevisligen ägde rum under vintertiden, gör ett sådant antagande nästan nödvändigt. Man skulle i 1 annat fall förutsätta, att den betydliga mängd bildningsbar substans, som algerna förbrukade vid den storartade nybild- ningen af organ under den mörka tiden, vore reservnärings- ämnen samlade under den föregående ljusperioden. Att så icke var händelsen, kan jag icke med bestämdhet påstå. På det undersökningsmaterial, jag har tillgång till, kan ett så- dant påstående icke grundas. Åtskilliga Florideer ägde vis- serligen i sina celler vintertiden anmärkningsvärd stor mängd af fasta ämnen samlad. Hvarken hos Fucoideer och icke heller hos Chlorozoosporaceer iakttog jag sådana. Hos dem kunde dock reservnäring i löst form hafva förekommit. För att utröna detta saknade jag. tjenliga hjelpmedel.! Anta- ger man, att råmaterialet var samladt under den ljusa tiden, så innebär åter detta, att under denna tid beredningen af näringsämnen måste äga en utomordentlig omfattning, då icke blott allt det material, som omedelbart förbrukas, bildas, utan också ett så stort förråd samlas, som för nybildningen un- der vintern erfordras. Härvid måste det tagas i betrak- tande, att äfven under en betydlig del af den tid, som kallas för den ljusa, i följd af is och snömassor endast en ringa ljusmängd tillströmmar de på större djup växande arktiska algerna. Mig synes alltså, att man kan fastställa, att de arktiska hafsalgerna hafva, för att vara sjelfständigt assimilerande växter, ett ovanligt ringa behof af värme och ljus. ! Det torde härvid böra anmärkas, att det var under en ofrivillig och oförutsedd öfvervintring vid Spetsbergens nordkust, jag gjorde de iaktta- gelser, till hvilka jag här hufvudsakligen refererar. Bd III. : 3 114 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Ishafsflorans arter och former. Serien Floride&e (Lamour.) Berth.! Bangiaceen. Lamour. Essai p. 115; lim. mut. Fam. Corallinace&e (Lamour.) Hauck. Meeresalg. p. 19; Lamour. Hist. Polyp. p. 244. Gen. Corallina (Tourn.) Lamour. Hist. Polyp. p. 275; Tourn. Inst. Herb. p. 570; char. mut. CORALLINA ÖFFICINALIS LÅ. Fauna Suec. p. 539. f. typica. Descr. Corallina officinalis Aresch. in J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 562. Fig. > > Harv. Phyc! Britt 222. Hxsicc. > »> Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:r 8. —£. ilewilis! nob. f. dense ceespitosa, 10 cm. alta; fronde quam in forma typica graciliore et flexiliore. ramosissima, ramis ramulisque plus minus fasciculato-congestis, ramulis oppositis, alternis, subsecundis, ultimorum ordinum 2qualibus, elon- gatis, Mexilibus, sepe in callo reniformi desinentibus; articulis, summis ex- ceptis, plus minus compressis, diametro 2:plo—3:plo longioribus; conceptaculis tetrasporangiferis ramulos vulgo brevissimos, articulo singulo compositos, interdum longiores, articulatos terminantibus; tetrasporangiis, divisione per acta, obovato-oblongis vel oblongis, 185—190 uu. longis, 60—65 u. crassis. f. robusta nob. f. quam OC. officinalis typica major et fere duplo crassior, ponderosa, late rosea; fronde parce et irregulariter ramosa, ramis ultimi ordinis elongatis, strictis, alternis vel subsecundis, vix oppositis; articulis teretibus, subeylin- dricis, raro subcompressis, obeonicis, diametro sesqui- ad 2:plo longioribus. Syn. Corallina officinalis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 21. > > K Teen NeNord EAT Sp > > Nyl. et Sell Herb) Benn: p. (4. Anmärkning vid formbegränsningen. Jag har mig väl be- kant, att hos exem plar af C. oficinalis vid Sveriges vestra kust 1 Jag citerar Berthold såsom den der gifvit Florideerna den här an- tagna begränsningen på den grund, att han är den förste, som bestämdt på- stått, att Porphyraceerna (Bangiaceerna) tillhöra denna serie. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 115 åtskilliga af sista ordningens grenar i vissa fall förlängas och antaga en cylindrisk form. Om dylika exemplar påminner visserligen den form, som jag ofvan karakteriserat under namnet Alexilis. Från denna skilja de sig dock genom större groflek, i allmänhet mycket sparsam och särskildt mera regelbundet fjäderlik förgrening och derigenom, att de flesta smågrenarna hafva det för den typiska C. officinalis utmärkande utseendet. Från denna afviker f£. flexilis genom alla delars större spädhet och böjlighet, genom oregelbunden, mycket riklig förgrening, hvilket har till följd, att de öfre grenarna bilda täta knippen. Atminstone upptill, till sin öfre del, äro grenarna cylindriska och sluta ej sällan 1 en njurlik, på öfre sidan konvex, på den undre plan fästskifva, hvars öfre' kortikalceller äro isodiametriska, de undre åter parallelipipediska, anordnade 1 solfjäderlikt ut- gående rader. I bohuslänska skärgården har jag icke sett någon med denna identisk form, ehuru växten här är myc- ket varierande. Här uppträder den ofta på sådana lokaler som dem, på hvilka jag funnit f. flexilis vid Norges nordkust. I så fall antager den ofta ett från det typiska afvikande utseende. Den blir förkrympt, oregelbundet, men också tillika sparsamt förgrenad. Med C. elongata Ellis öfyerensstämmer den genom sin finlek, men afviker från den genom förgrening och öfver- vägande trinda ledstycken. Deremot synes den vara identisk med den form af C. officinalis, hvilken Ruprecht i Alg. Och. sid. 345 omnämner såsom funnen vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska Samojedlandets kuster, möjligen ock med den för- krympta, rik- och fingreniga form, hvilken Magnus iakttog vid Glesver nära Bergen (Magnus, Nordseef., sid. 70.) Den formy för hvilken jag föreslagit namnet robusta, är i de flesta afseende den föregåendes motsats. Från denna lik- som från den typiska formen skiljer den sig genom betydli- gare storlek och i synnerhet större groflek och genom sin mera oregelbundna och sparsamma förgrening. bLederna äro trinda, cylindriska eller svagt tunne-lika. Hufvudaxlarna och första ordningens biaxlar, såväl de grenbärande som de grenlösa, hafva sin största tjocklek vid midten och afsmalna så väl mot spetsen som mot basen, men starkare mot basen. Gre- narna af sista ordningen äro deremot jemntjocka, icke såsom hos typisk C. officinalis starkt afsmalnande mot basen. Till färgen är den mera starkt rosenröd än hufvudformen och denna färg bibehåller den vid konservering längre än denna. Några reproduktionsorgan har jag ej funnit. Möjligen är denna växt rätteligen att betrakta såsom en 116 KJELLMAN, NORRA ISHAFVEPSALG FLORA. nordlig art af slägtet. Då jag emellertid känner den endast ofullständigt och stora auktoriteter som Areschoug (J. G. Ag., Spec. .Alg. 2, sid: 565) och Ear vey (Phye. Brit; tadj2se) uppgifva, att C. officinalis uppträder under en mängd olika former, är måhända den, som jag kallat f£. robusta och icke funnit igenkänneligt beskrifven i literaturen, endast en form af den vanliga, nordiska Corallina-arten. Vid Sveriges kuster har jag icke sett den. | Lefnadsförhållanden. Fäst på sten, klippor eller mera säl- lan på aiger t. ex. Laminaria-arter förekommer arten mest i klipphålor inom litoralregionen eller vid nedre vattenmärket, stundom på 1—32, sällan flere, famnars djup. Den växer i ali- mänhet spridd eller i små slutna grupper och föredrar skyd- dade ställen. Af formen gracilis har jag funnit exemplar med tetrasporangier i slutet af augusti. Utbredning. Den tillhör egentligen Ishafvets atlantiska florområde, men är också känd från Hvita hafvet och vestra delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste förekomstort är "Gjesver nära Nordkap bat; N. ungefär 71. Sitt mar ximum af individmängd når den i södra delen af Norska polar- hafvet. I Ill. Alg., sid. II; uppgifves arten såsom funnen vid Novaja Semlja af K. v. Baer. Sjelf såg jag den icke derstädes och då växten redan är sällsynt i Hvita hafvet och Gobi, som granskat de ryska arktiska algsamlingarna, icke omnämner "den från ifrågavarande trakt, torde man kunna antaga, att denna uppgift tillkommit genom något misstag. Areschoug anger; (J: G. Ag, Spec. Alg. 2, sid. .505) helt allniäntfanten såsom förekommande »ad oras maris glacialis cum lapponicas tum sibiricas.> Det sistnämnda området bör helt visst ute- slutas. Efter Sibiriens kust såg jag ej ett spår af den. Några säkra uppgifter om artens förekomst annorstädes i Ishafvet föreligga icke. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, f.typica, allmän och ymnig; Finmarken lokal och sparsam vid Öxfjord (f: robu- sta), Maasö och Gjesveer (f. flexilis), Mageröns sydkust (f. typica). Hvita hafvet antagligen sällsynt och sparsam. Murmanska hafvet vid Cisuralska Samojedlandets kust (f. flexilis 2)! Gen. Lithothamnion Phil. Wiegm. Arch. 1, p. 387. 1 För närmare kännedom om utbredningen hänvisas här liksom i det följande till de i synonymlistan under arten anförda författarnes arbeten. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. E17 LITHOTHAMNION SORIFERUM noob. L. fronde pilam in fundo liberam jacentem, sphericam vel subspheeri- cam, diametro usque 8 cm., colore roseo-purpuream formante, decomposito- subdichotome ramosissima; ramis e centro solido, exiguo, undique egredien- tibus, vel omnino liberis vel in planta adulta inferne plus minus coalitis, teretibus vel subcompressis, levibus, extremis elongatis, equalibus vel api- cem versus subattenuatis, apicibus rotundatis; conceptaculis sporangiferis superficialibus, numquam innatis, minutis, convexiusculis at parum promi- nentibus, infra apices ramulorum regiones fere definitas occupantibus, per- paucis vel numerosis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 95 wu. longis, 20 u. erassis. Tab. 1. i Syn. Lithothamnion fasciculatum Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Artbeskrifning. Yttre form. Växten bildar temligen regel- bundet klotformiga bollar, som nå en diameter af ända till 8 cm. och hafva en stark, mellan purpur- och 'rosenrödt stående färg. Jag har undersökt en stor mängd exemplar, men icke funnit något, som utbildat sig på eller omkring en sten eller något annat hårdt föremål. Den fasta centrala delen är såväl hos unga (tafl. 1, fig. 1, 2, 3, 5) som hos äldre, fullvuxna (fig. 4) individ obetydlig, visande, att en förgrening strax 1 växtens tidigaste utvecklingsskede inträder. Bålen är upprepadt sub- dichotomt grenig, med axlar af åtminstone tre ordningar. De från bålens centrum åt alla håll utgående grensystemen kunna till hela sin längd följas, ehuru de dock inåt äro mer eller mindre sammansmälta, hvilken sammansmältning upp- kommit under tillväxten. Grensystemen, af hvilka fig. 6—10 visa några olika slag, äro än plattade med nästan handlikt utgående smågrenar, än omvändt pyramidformiga, hos större exemplar omkring 2—3 cm. långa. Hos typiskt utvecklade exemplar äro grenarna uppräta, jemntoppade, raka, hos andra utspärrade, mer eller mindre krökta, de af sista ordningen 3—10 mm. långa, trinda elier något sammantryckta, antin- gen jemntjocka, afsmalnande eller svagt förtjockade mot spet- sen, med ändarna afrundade, 1,;—2,; mm. 1 diameter. Bålens bygnad. På brottytan af en gren visar sig alltid ett fastare centralt parti af större eller mindre omkrets. På ett genom slipning vunnet genomsigtigt tvärsnitt visar sig detta centralparti utgöras af en mycket tät väfnad af kan- tiga, 1isodiametriska celler med mycket små cellrum och myc- ket tjocka, dubbelkonturerade väggar; (fig. 12 och 15). Detta omgifves af talrika, temligen regelbundet koncentriska, mot hvarandra tydligt begränsade lager, liknande årsringarna i en dikotyledonstam, hvilka på tvärsnittet visa sig hvardera bil- dade af jemförelsevis storrummiga, i temligen regelbundna kon- 1138 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. centriska och radiära rader anordnade celler, af hvilka de inre ' synas längre, rektangulära, de yttre kortare, nästan qva- dratiska. I lagret närmast centralkärnan äro de mindre regel- bundna och i de yttersta lagren är skilnaden i längd föga märkbar. Ett slipsnitt parallelt med en grens längdaxel (fig. 13 och 16) anger, att grenarna bildas af öfver hvarandra, i all- mänhet tydligt från hvarandra begränsade, ganska regelbundna skålformiga väfnadslager, hvilkas celler visa en anordning i solfjäderformigt förlöpande rader. De nedre, inre cellerna i hvarje af dessa lager äro 1 optiskt längdsnitt rektangulära, på sin höjd 20 pu. långa, de öfre qvadratiska, stundom mer tjock- väggiga än de andra, liksom dessa 5—38 pm. 1 diameter. Fortplantningsorgan. Sporocarpier okända. Sporangiecon- ceptaklerna intaga en oftast temligen skarpt begränsad zon nedanför grenspetsarna och förekomma enligt regeln i stor mängd, bildande hvad man skulle kunna kalla en sorus (fig. 11). Derför växtens artnamn. De äro alltid ytliga, inväxa eller öfverväxas icke, så att spår af gamla dylika organ aldrig synas i det inre af bålen, (jfr fig. 12—13), hvilket synbarligen hos denna art, liksom hos åtskilliga andra, med hvilka den synes bilda en väl begränsad grupp, beror derpå, att bålens för- tjockningsmeristem ligger under konceptaklernas basalyta. De äro till omkretsen cirkelrunda, alltid mycket obetydligt utstående, små, knappt synbara med obeväpnadt öga. Taket är svagt konvext, genomdraget af talrika, i genomskärning 5—6 kantiga, slemfylda kanaler, hvilkas mynningsceller äro till for- men något olika takets öfriga kortikalceller (fig. 18). Sporan- gierna äro 4-sporiga, aflånga eller klubblika, till storleken nå- . got vexlande, men i allmänhet, sedan sporbildningen inledts, omkring 95 p. långa och 20 u tjocka (fig. 19). Anmärkning om artens förhållande till andra beskrifna arter. Den här såsom ny beskrifna L. soriferum är bland förut kända ar- ter närmast beslägtad med L. fasciculatum Tam. Med denna, som i dess nutida tolkning antagligen omfattar flere specifikt skilda former, anser jag mig dock icke kunna identifiera den. Lamark's beskrifning af L. fasciculatum (Hist. Anim., 2, sid. 203) är mycket knapphändig. I den ingår dock en karakter, som icke passar in på min art nämligen: »ramis ...apice incrassatis, obtusis». Den växt, hvilken Harvey (Phyc. Brit. tafl. 74) afbildar och beskrif- ver under namn Melobesia fasciculata, citerande såsom syno- nym Lamark's Millepora fasciculata, är synbarligen skild från den här ifrågavarande, såsom en jemförelse mellan Harvey's och mina figurer lätt visar. Melobesia fasciculata Harvey skiljer VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 119 sig från L. soriferum milt genom sin starkt utbildade »solid, central stony mass», genom sina korta grenar, hvilka äro >re- markably truncated at the tips, which are moreover depres- fenan the centre». I. fasciculatum Areschoug (J. G. Ag. Spec. Alg., sid. 522), med hvilken Harvey's M. fasciculata ci- teras synonym, har visserligen åtskilligt, som påminner om min art, men skiljer sig från denna derigenom, att dess frons är »circa lapillum plerumque undique effusa» och grenarna äro än enkla än grenade, mot spetsen förtjockade med tvärhuggna ändar. Hos L. soriferum äro äfven hos mycket unga exemplar de från centrum utgående axlarna grenade. L. fasciculatum färre selhous (Obs. Phyc. 3, sid. 5) har en utveckling och en grenbildning, som högst väsentligt afviker från den hos L. so- riferum och, så vidt jag kan finna, omfattar den såväl M. fasci- culata Harvey som den art, hvilken jag i det följande beskrif- ver under namn L. glaciale. &L. fasciculatum Solms-Laubach (Corall. Monogr.), med hvilket namn författaren mycket tveksam betecknar en i Medelhafvet vid Neapel förekommande art, torde svårligen vara identisk med Harvey's M. fasciculata. I gren- bildning och sporangie-konceptaklernas form och anordning sluter. den. sig i sin högst utvecklade form till L. soriferum, men afviker från denna genom sin krustformigt på stenar ut- bredda underbål. Möjligt och antagligt synes det mig deremot vara, att det fragment från Island, som denne författare om- nämner, tillhör L. soriferum. Den i Bohuslän förekommande arten, som kallats L. fa- sciculatum, öfverensstämmer med M. fasciculata Harvey och L. fasciculatum Areschoug (J. G. Ag. Spec. Alg.) och är genom gre- narnas form tydligt skild från den här beskrifna växten. Pro- fessor J. E. Areschoug, Corallineernas kände monograf, har välvilligt låtit mig genomgå sina samlingar af dylika växter. I dessa har jag icke funnit någon art, hvilken L. soriferum kunde anses tillhöra. Det stod mig derför ingen annan ut- väg öppen än att beskrifva denna 1 södra delen af polarhafvet mycket ymniga art och gifva den ett särskildt namn. Lefnadsförhållanden. Enligt min egen erfarenhet växer arten på sand- och grusbotten i skyddade vikar eller inomskärs, vanli- gen på 10—15 famnars djup. Död träffas den på större djup och det är förmodligen sådana exemplar, som Kleen upphemtat från den elitorala regionen. (Jfr Kleen, Nordl. Alg., sid. 11.) Den är sällskaplig, i stora massor betäckande bottnen öfver stora ytor och tjenar till fäste åt åtskilliga smärre alger så- som Antithamnier, Rhodophyllis dichotoma, Derbesia marina m. fl. 120 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Exemplar med mogna sporangier har jag funnit under juli och slutet af september månad. Utbredming. "Tillhör, så vidt hittills är kändt, endast polar- . hafvets atlantiska florområde. Dess nordligaste fyndort är Maasö ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden allmän och ym- nig; Tromsö amt t. ex. vid Tromsö och Karlsö, på senare stället ymnig; Finmarken flerestädes ymnig såsom vid Maasö och Mageröns sydkust. M. Foslie har meddelat mig exem- plar tagna vid Honningsvaag och Lebesby. LITHOTHAMNION UNGERI novum nomen. Descr: et Fig. Lithothamnion byssoides Unger, Leithakalk, p. 19—20, tab. 5, fig. 1—38. ; Anmärkning vid artbestämmingen. Unger har efter exem- plar från Norges kust, förvarade i Bergens Museum, under namn Lithothammion byssoides (Lam.) Phil. beskrifvit och af- bildat en Lithothamnion, som af M. Foslie är funnen i Ishaf- vet och mig benäget tillsänd. Öfverensstämmelsen mellan de exemplar, jag har till mitt förfogande, och Ungers beskrif- ning och figurer är påtaglig. Men tydligt är också, att denna växt alldeles icke kan vara identisk med den, som nu van- ligen går under namn af Lithothanmion byssorides (Lam.) Phil. Jag föreslår derför, att denna norska art får bära namnet L. Ungeri efter den, af hvilken den först igenkänneligt beskrefs och afbildades. Till Unger's beskrifning har jag intet vä- sentligt att lägga. De exemplar, jag haft tillfälle att gran- ska, äro sterila. Artens slägtskap med andra arter. Med hänsyn till sin struk- tur kommer L. Ungeri nära föregående art. Liksom denna har den aldrig inväxta sporangiekonceptakler och cellanord- ningen är densamma. Från den afviker den bestämdt genom en starkt utbildad, krustlik underbål, genom tätare grenbild- ning med kortare, mycket finare och mindre greniga axlar. Med någon känd art af slägtet kan den svårligen förvexlas. Lefnadsförhållanden. Härom känner jag intet. De i sep- tember tagna exemplaren äro sterila. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska område. Fyndort: Norska polarhafvet: Tromsö amt nära staden Tromsö (Foslie). VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 121 LITHOTHAMNION ÅLCICORNE nob. L. fronde initio affixa, demum libera in fundo jacente, flavescente, api- cibus pulchre roseis, 4—5 cm. alta, decomposito-subpalmatim-ramosa; ramis ex axl primario brevissimo fabellatim egredientibus, vel omnino liberis vel in planta provectiore 2tate plus minus coalitis, subecompressis, levibus, ex- tremis brevioribus, cylindricis vel compressis, apicibus rotundatis; concep- taculis sporangiferis superficialibus, numquam innatis, planato-hemispheericis, sat magnis, infra apices ramulorum sparsis, conceptaculis sporocarpiferis, elevatis, conicis, acutis, apice perforatis intermixtis. Sporangiis quaternas sporas foventibus, 250 u. longis, 100 uu. crassis. Tab. 5, fig. 1—8. ÅArtbeskrifning. Växtens yttre form. Vidvuxna exemplar af arten har jag ej sett, men de, hvilka jag äger till mitt för- fogande och för hvilka jag har herr M. Foslie's tillmötes- gående att tacka, visa tydligen, att växten till en början sitter vidvuxen något hårdare föremål, ehuru den sedan, åtminstone 1 vissa fall, löser sig från detta och ligger lös på bottnen. I bålen finnes en kort, antingen plattad och upptill utbredd eller ytterst kort, nästan trind hufvudstam, från hvilken utgå upp- repadt handlikt greniga, nästan 1 ett plan solfj jäderformigt ut- bredda grensystem. Afven dessa å sin sida ligga i samma hufvudplan, 1 följd hvaraf växten får utseendet af en låg, platt buske. Grensystemen innefatta axlar af åtminstone 4 ordnin- gar, hvilka alla utom de yttersta nedtill äro nästan trinda, upptill åter vid förgreningspunkten starkt triangelformigt ut- bredda (fig. 1). Förgreningssystemen äro än, såsom den cite- rade figuren anger, sinsemellan nästan fria än hos äldre exem- plar mer eller mindre sammansmälta med hvarandra. Det händer också, att grensystem tillhörande olika bredvid hvar- andra växande individ sammansmälta med hvarandra. Gren- spetsarna äro, så framt de icke förbereda sig till delning, knap- past förtjockade, afrundade, eller nästan tvärhuggna. Bålens bygnad. Häri öfverensstämmer denna växt så nära med L. soriferum, att jag icke behöfver ingå på någon utförligare beskrifning. De lemnade figurerna (3, 4, 5, 6, 7) angifva strukturförhållandena bättre än ord och jemföras de med motsvarande figurer af L. soriferum, framgår öfverens- stämmelsen lätt olan dessa båda arter härutinnan. Öfver- ensstämmelsen sträcker sig äfven till cellernas storlek. I de skålformiga väfnadslagren på ett mediant slipsnitt äro cellerna 6—10 u. tjocka och på sin höjd 20 u. långa. Fortplantningsorgan. Sporocarpie- och sporangie-konceptak- ler finnas på samma individ och på samma gren. De upp- träda glest spridda i och under grenspetsarna (fig. 2). Till 122 FU CKJELEMAN, NORRA LSHARVETS, påtagligen är sant och då de norska exemplaren också afvika från de sinsemellan mycket olika och möjligen olika arter be- tecknande figurer af Nullipora calcarea, som Johnston lem- nar, så anser jag mig kunna tillsvidare betrakta den vid Nor- ges kust funna växten såsom en från Melobesia calcarea Har- vey och Nullipora calearea Johnston skild art. Lefnadsförhållanden. Växer stratformigt utbredd på 10—15 famnars djup. Jfr Areschoug anf. st. Endast sterila exem- plar kända. Utbredning. Arten tillhör endast polarhafvets atlantiska område och såsom det vill synas endast dess sydligaste del. Norr om Nordlanden är den icke känd. Fyndort. Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lödingen (Foslie). LITHOTHAMNION GLACIALE nob. L. fronde demum crustam formante validam circum lapides vel conchas effusam e roseo flavescentem, plus minus lobatam, ramos simplices, Conicos, obtusos vel subeylindricos, usque 7—8 mm. altos, inferne diametro usque 5 mm., scabriusculos undigue emittentem; conceptaculis sporangiferis demum innatis, minutis. convexiusculis at parum prominentibus, creberrimis, nullo ordine in crusta ramisque dispositis; sporangiis binas sporas foventibus, 80—1335 su. longis, 40—60 wu. crassis; Tab. 2 et 3. Syn. Lithothamnion caleareum Kjellm. Vinteralg. p. 64. » > Kleen, Nordl. Als: p. 11: fasciculatum Aresch. Obs. Phyec. 38, p. 5 (saltem ex parte). > > Pite kte AS) Sucher ob p or42() > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 22. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 3, Algenv. j- Murm. Meer. p. 7 et alibi. Artbeskrifming. Yttre form. Såsom ung bildar växten en nästan cirkelformig, tunn krusta på hårda, löst på bottnen liggande föremål särskildt skal af Balanider, snäckor, muss- lor och stenar. I detta stadium liknar den en Lithothamnion polymorphum. Krustan är svagt rosafärgad, i kanten försedd med svagt utmärkta, afrundade flikar. Den är i början slät, men erhåller snart, särskildt mot kanten, svaga, koncentriskt 124 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLOR A. förlöpande åsar. Den är tätt sluten till sitt underlag. Den förstorar sin yta genom marginal tillväxt och tilltar på samma gång betydligt i tjocklek från centrum utåt. Aro de föremål, på hvilka växten grott, af mindre storlek — till ungefär 10 cm. i diameter — omslutas de fullständigt af krustan, äro de större endast delvis. Redan då krustan uppnått en ringa tjocklek, 2—3 mm., utvecklar den mer eller mindre tätt stå- ende korta, koniska eller vårtlika, enkla utskott, på hvilka liksom på basallagret sporangiekonceptakler i stor mängd upp- komma (tafl. 3, fig. 1 och 2). Gamla exemplar äro till formen olika allt efter formen på det föremål, de omsluta. Oftast. närma de sig dock klotformen (tafl. 2, fig. 1 och 2) eller half- klotformen och hafva betydlig storlek och tyngd. Ofta håller en dylik boll 15—20 cm. 1 diameter. På sin undre mot bott- nen vända sida äro dylika individ ofta försedda med en större öppning, genom hvilken det ursprungligen omslutna före- målet utfallit (tafl. 2, fig. 2). Den krustlika basaldelens tjock- lek är i olika delar af samma utvuxna exemplar mycket olika, än blott 0,5 än 1—2 cm. (tafl. 3, fig. 3). Basalkrustan utgår ofta i grofva, till omkrets, tjocklek och höjd vexlande utskott eller lober, hvilka liksom krustan för- öfrigt bära glesa, regelbundna, raka, enkla, kägelformiga, trub- biga eller cylindriskt kägelformiga utskott eller grenar, än mycket låga, vårtlika, än högre, 7—8 mm. långa, vid basen ända till 5 mm. i diameter. Äldre exemplar hafva en grå- aktig färg med svag dragning åt rosenrödt. Ytan är aldrig slät utan fint skroflig. Äldre exemplars krustlika del är ge- nomdragen af talrika gröfre och finare gångar, bildade af ma- skar och rik på håligheter, bildade af borrmusslor. Bålens bygnad. I brottet är växten hvit med insprängda gulbrunaktiga små fläckar. På slipsnitt visa sig dessa senare utgöras af invuxna sporangiekonceptakler. Dylika finnas hela bålen igenom, såväl i grenarna som i basalkrustan, på vissa ställen mycket tätt sittande. Dessa förhållanden tyda derpå, att bålens förtjockningsmeristen är ytligt, sträckande sig öfver konceptaklernas tak. Med hänsyn till bygnaden öfverens- stämmer denna art i hufvuddragen med L. soriferum. Dock äro på ett snitt, parallelt med en grens längdaxel, de skålfor- miga väfnadslagren mindre skarpt utpräglade, Detta kommer sig dels deraf, att lagringen störes af de invuxna konceptak- lerna, dels deraf, att de inre cellerna 1 hvarje dylikt lager äro mindre olika de yttre till storlek, än fallet hos denna art (fig. 6, 9, tafl. 3). Cellrummens hörn äro afrundade, deras väg- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. | 125 gar tjockare än hos nyssnämnda art. Cellernas tjocklek i me- diansnittet vexlar mellan 6 och 10 »., deras längd mellan 10 ock 22 . Ett tvärsnitt af en gren intages 1 centrum af ett lager af 5—06 kantiga celler med tjock, dubbelkonturerad mem- bran (fig. 5, 8, tafl. 3). Detta öfvergår utåt utan gräns i ett mer eller mindre mäktigt väfnadslager, hvars celler mer och mer i radiens riktning ordna sig i rader och under bibehållande ;af sin mångkantiga omkrets sträcka sig radiärt och få tunnare väggar." Utanför detta lager vidtager ett större eller mindre antal från hvarandra mindre starkt begränsade lager, bildade af i tvärsnitt qvadratiska eller rektangulära celler ordnade i temligen regelbundna såväl radiära som koncentriska rader. Då cellerna äro rektangulära, hafva de ofta sin längdaxel vin- kelrätt mot radien (fig. 7, tafl. 3). Ytcellerna äro itangential riktning isodiametriska med afrundade cellrum, 5—7 ut. i dia- meter. Väggens tjocklek uppgår till 2—4 ». (fig. 10, tafl. 3). Fortplantningsorgan. "Hos denna art känner jag endast sporangie-konceptakler. Dessa äro mycket talrika, strödda såväl öfver utskotten till hela deras längd som på krustan mellan dessa utan synbar ordning. De äro små, 250—300 no. i diameter, svagt upphöjda öfver bålens yta, med konvext tak fig. 4, tafl. 3. ”Takets slemkanaler äro i genomskärning 5—06- kantiga, 7—10 pu. i diameter. Deras mynningsceller ej eller knappt märkbart olika de tillgränsande ytcellerna (fig. 11, bad 3). Sporangierna äro bisporiska. Denna uppgift stöder jag på undersökning af exemplar från vidt skilda delar af Ishafvet. Jag har aldrig bland de icke få sporangier, jag varit i tillfälle att se, funnit något, som innehållit mer än 2 sporer. Till form och storlek vexla de inom vida gränser. Ofta hafva de en päronlik eller utdraget päronlik, stundom en smal spol- likt cylindrisk, stundom nästan rent cylindrisk form. Bland dem jag mätt hafva somliga varit 80—90 p. långa, 60 pu. tjocka, andra omkring 120 u. långa, 40 u. tjocka, åter andra 135—140 p. långa; 50—60 pu. tjocka o. s. v. (fig. 12, 13, 14, tafl. 3) Anmärkning vid synonymiken. Då jag första gången om- nämnde denna art från Ishafvet, gaf jag den namn L. calca- reum dertill förledd af Harvey's beskrifning på Melobesia cal- carea i Phyc. Brit., hvilken i vissa afseende träffade in på åt- skilliga exemplar af dem, jag hemförde från Spetsbergen. Kleen, som sett dessa och funnit en i Nordlanden förekommande Lithothamnion-form identisk med Spetsbergs-formen, följde mitt exempel och angaf denna växt under namn L. calcareum. Vid 126 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. närmare undersökning fann jag dock, att Spetsbergs-formen icke kunde vara den engelska Melobesia calcarea, och då jag i följd häraf såg 'mig om efter någon känd art, med hvilken Ishafs-formen kunde anses öfverensstämma, trodde jag, att den kunde räknas till L. fasciculatum, under hvilket namn jag upp- tog den i Spetsb. Thall. 1. Jag hade då haft föga tillfälle att sysselsätta mig med det vid denna tid ofullständigt kända Lithothamnion-slägtet, hvilket i samlingar är mycket svagt. representeradt.. Framförallt visste jag icke, i hvilken grad dessa former variera och hvilken betydelse kunde fästas vid olikheter i yttre form. Detta allt gjorde mig obenägen att. uppställa Spetsbergs-växten såsom en särskild art. I en kort derpå offentliggjord afhandling upptog också Corallineernas monograf J. E. Areschoug växten under detta namn och detta förmådde mig att i mitt följande arbete öfver Mur- manska hafvets algvegetation icke frångå min förra upp- fattning. Sedan dess har jag haft tillfälle att mera och närmare studera såväl de arktiska som nordiska formerna af detta slägte och särskildt egnat den här ifrågavarande min uppmärksamhet. Jag har dervid funnit, att den öfverallt i polarhafvet blir sig lik och alldeles icke visar någon variation 1 riktning åt L. fasciculatum, från hvilken den vid första ögon- kastet är lätt att skilja redan på den yttre formen och med hvilken den dessutom i struktur visar genomgående och vä- sentliga olikheter. Den enda för mig kända art, till hvilken den visar större frändskap, är den i det följande beskrifna L. intermedium, som dock afviker rätt betydligt till yttre karak- terer och dessutom regelbundet bär fyrsporiga sporangier. Mig synes alltså denna växt vara en god art och jag har der- för ej tvekat att gifva den ett särskildt namn. Slägtet Litho- thammion har hittills helst skjutits åt sidan i följd af de svå- righeter, som äro förknippade med formernas närmare under- sökning och karakterisering, hvarför helt säkert af dess tal- rika former endast några. af de mest utmärkta hittills blifvit beskrifna och nöjaktigt utredda... Sedan Solms-Laubach's förträffliga arbete (Corall. Monogr.) utkom och efter Hauck's omfattande undersökningar kunna Medelhafvets former anses till hufvudsaklig del utredda. Vid de nordiska arterna står ännu, derpå äger jag tydliga bevis, mycket åter att göra. Lefnadsförhållanden. Växten är en djupvattensform. Of- tast och i största mängden träffas den på 10—20 famnars djup. Bäst trifves den på botten bildad af småsten, grus och snäckskal och finnes såväl på öppen kust, som i skyddade vikar. Den VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 127 är sällskaplig. Vid Spetsbergen och Novaja Semljas kuster betäcker den öfver milsvida sträckor bottnen i djupa lager och betingar, der den uppträder, helt och hållet vegetationens all- männa utseende och bör blifva af väsentlig betydelse vid bild- ningen af framtida lager af jordskorpan i dessa trakter. Vid Norges kust har jag endast funnit den mera tillfälligtvis bland andra Lithothamnier. Vid Spetsbergen bär den mogna spo- rangier såväl sommartid, juli, som midvinter, november och december månad. Vid Norges kust och Novaja NSemljas vestkust äro exemplar med dylika organ tagna under som- maren, juli och augusti. Carposporbärande exemplar har jag aldrig sett. | Utbredning. Arten är utbredd öfver större delen af Ishaf- vet. Endast från Kariska och Sibiriska hafven är den icke känd. Sin kraftigaste utveckling når den, så vidt jag känner, vid Spetsbergen och vid Novaja Semljas vestkust, der den också förekommer i de största individmassorna. Dess nord- ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Pata N 19956". | Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden ferestädes på djupare vatten; Finmarken temligen sparsam och lokal såsom vid Maasö, Gjesver och i Magerö-sundet. Grönlandshafvet, allmän och ymnig vid Spetsbergens vest- och nordkust. Murmanska hafvet: Ryska lappmarkskusten och vid Novaja Semljas vestkust, på senare stället allmän och ymnig. Amerikanska Ishafvet: Förmodligen är den växt härifrån, hvilken Dickie (Alg. Sutherl. 1, sid. 142) kallar L. fasciculatum, denna art. Baffinsbay: Från Grönlands vestkust har jag sett exem- plar, tagna der af prof. Th. M. Fries. LITHOTHAMNION INTERMEDIUM nob. L. fronde subglobosa, dilute rosea, scabriuscula, diametro circa 7 cm., parte centrali solida, plus minus distincte lobata, ramos vel breves, verru- ceformes vel longiores usque 4—535 mm. altos, basi 2 mm. crassos vel sim- plices, conico-cylindricos, apicibus obtusis, vel infra apicem uno alterove ra- mulo brevissimo, verruceformi preditos undique emittenti; conceptaculis sporangiferis demum innatis, minutis, convexiusculis at parum prominen- tibus, creberrimis, nullo ordine in tota fronde sparsis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 130—150 . longis, circa 40 u. crassis; Tab. 4. Artbeskrifning. Yttre form. Växten bildar klotrunda eller nästan klotrunda bollar, hvilka äldre äro omkring 7 cm. i 128 KJELLMAN, NOBRA ISHAFVETS ALG FLORA. diameter (fig. 1). I åtskilliga af de exemplar, jag fått under- söka, fans i dessa klotformiga massors inre intet omslutet förernål, andra omslöto smärre stenar. Bålen utgöres af ett tjockt, af håligheter och kanaler genomdraget midtelparti, hvilket utgår i mer eller mindre tydliga, enkla eller flikiga, grofva, tjocka lober. Dessa bära dels enkla, korta, vårtlika, dels längre, grenlika utskott. De senare nå en längd af 4—5 mm. med omkring 2 mm. diameter vid basen. De äro än enkla, kägelformigt cylindriska, trubbiga, än under spetsen försedda med en eller annan, vanligen kort, vårtlik sidogren. Till fär- gen är växten mer eller mindre starkt rosenröd. Dess yta är ojemn, hvilken ojemnhet framkallas af lokala, fjällika ytför- tjockningar. Liksom hos föregående är den centrala massan rik på håligheter efter borrmusslor och på gångar, bildade af maskar. Bålens bygnad. Brottet är hvitt eller svagt rosenrödt med fåtaliga, små, gulbruna punkter — de invuxna sporangie-kon- ceptaklerna. Utskotten visa i längdsnitt tydliga, skålformiga lager, ehuru ej så regelbundna som hos t. ex. L. soriferum (fig. 5). Dessa lagers inre celler äro 1 längdsnitt rektangulära, med temligen tunna väggar, de yttre hafva cellrummen mera rundade och väggarna något tjockare. De förras diameter upp- sår till 7 u., deras största längd till omkring 15 p. fig. 8. Ett tvärsnitt ar ett utskott har i hufvudsak samma bygnad som hos föregående art, med den skilnad blott, att i de yttre kon- centriska lagren cellerna i allmänhet äro mera tunnväggiga och hafva större utsträckning i radiens riktning (fig. 4, 6, 7). Bålens ytceller äro i tangentialsnitt isodiametriska, 4—6-kan- tiga, omkring 10 pu. i diameter med 2,5 u. tjocka väggar (fig. 9). Fortplantningsorgan. Sporangie-konceptaklerna äro spridda öfver hela bålen och öfverväxas hos denna art liksom hos föregående. Äldre, invuxna dylika organ finnas väl också närmare utskottens centrum, men de flesta dock periferiskt. De ytliga framträda föga öfver bålens yta, äro små, med svagt konvext tak (fig. 3). Detta är genomdraget af talrika slem- fylda kanaler. Hos intet af de undersökta exemplaren har jag sett dessa sträcka sig till takets yta och vet derför icke, hurudana dessa mynningsceller äro. Sporangierna äro 4-spo- riga, spolformigt-cylindriska eller klubblika, 130—150 p. långa, omkring 40 u. tjocka (fig. 10). Artens förhållande till andra arter. Arten är antagligen när- mast beslägtad med L. glaciale. Om denna påminner den mest till sin yttre form och genom sina invuxna sporangier. I VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 129 struktur föröfrigt kommer den dock närmare L. soriferum och de denna liknande arterna. Från L. glaciale skiljer den sig utom i struktur genom utskottens mindre tjocklek och mera cylindriska form samt genom sina 4-sporiga sporangier. Med L. soriferum eller L. Ungeri kan den icke förblandas. Yttre formen är olika och sporangierna öfverväxas. Namnet skall uttrycka, att den i karakterer står emellan L. glaciale och L. soriferum samt de med denna närmast beslägtade arterna. Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag sjelf insamlat, äro tagna på 5—10 famnars djup stenbotten, på en plats med tem- ligen skyddadt läge. Här uppträdde den i spridda individ. I juni månad bär den vid Norges kust mogna tetrasporangier. Utbredning. Hittills endast känd från polarhafvets atlan- tiska område. Dess nordligaste fyndort är Karlsö under 70:de breddgraden. Fyndorter. Norska polarhafvet : Tromsö amt t. ex. vid Tromsö (Foslie) och Karlsö; Finmarken, vid Vadsö (Foslie). LITHOTHAMNION FLAVESCENS noob. L. fronde crustacea, arcte adnata; crusta tenuiore, vix 1 mm. crassa, e roseo flavescente, scabriuscula, limbo lavi, subnitido, obsolete concentrice striato, margine subundulato, e cellulis majoribus formata; conceptaculis sporocarpiferis et sporangiferis in eodem specimine sparsis, illis depresso- conicis, apice perforatis, his demum innatis, cereberrimis, magnis, diametro 700 e., hemispheericis, prominentibus; sporangiis qguaternas sporas foventibus, sporis maturis, 190—220 u. longis, 50—100 u. crassis. Tab. 6, fig. 1—7. Artbeskrifning. Yttre form. Växten utbreder sig krustfor- migt på andra Lithothamnier t. ex. L. glaciale, L. compactum och på skal af Balanider. Krustan är hårdt tryckt till under- laget och lossnar icke från detta, tunn, knappt I mm. tjock, äldre alltid till största delen af sin yta ojemn, småknottrig och småfjällig. Ytans större eller mindre ojemnhet är för- öfrigt beroende af underlaget, efter hvilket den tätt smyger sig. Brämet är emellertid slätt, svagt glänsande, med få otyd- liga, koncentriska strimmor; kanten ojemn, grundt vågig. Så- som yngre har krustan en svag rosenröd färg, hvilken seder- mera öfvergår i blekt brungult, hvilken färg tilltar, då växten dör, och i synnerhet starkt framträder 1 brottet (fig. 1). Bålens bygnad. Bålens undre koaxila system är svagt ut- veckladt, dess antikliner långsamt konvergerande mot matrix. På bålstycken, som äga en tjocklek af 0,3 mm., utgör detta omkring 25 u. Cellerna äro långsträckta, omkring dubbelt så långa som breda, i radialsnitt rektangulära eller romboidiska 9 Bd III. 130 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. (fig. 3--4). I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna i radial- snitt fyrkantiga, qvadratiska eller rektangulära och då med längdaxeln än i radiens än i tangentens riktning. Det senare gäller isynnerhet de yttersta cellerna. Deras tjocklek uppgår till 10—13 pu. ; längden öfverstiger icke 15 u. Cellrummen äro afrundade, väggarna omkring 2,5 u. tjocka. Ytcellerna äro i tangential riktning nära isodiametriska med rundade eller rundadt kantiga cellrum med en diameter af 5—38 pu. ; mellan- väggens tjocklek uppgår till 4—5 u. (fig. 5). Fortplantningsorgan. Sporocarpie- och sporangiekonceptak- ler finnas på samma individ. De förra äro kägelformiga, låga, i spetsen med en kanal, vid basen nästan lika vida som spor- angiekonceptaklerna. Deras öfver bålens yta upphöjda del löser sig lätt och affaller slutligen, hvarefter ett skålformigt ärr med något upphöjda kanter visar sig på bålens yta. Så småningom fylles fördjupningen med nybildad väfnad och ärret utplånas. Dessa lokala nybildningar bidraga till bålens ojemnhet. Sporocarpiekonceptakler har jag aldrig sett med tydliga sporer. Sporocarpiebädden är plan och periferiskt på denna utvecklas de sporigena cellraderna. Sporangiekonceptaklerna blifva slutligen insänkta. De äro talrika, strödda, stora, omkring 700 pu. i diameter, starkt halfklotformigt upphöjda. Taket, hvars tjocklek vid sporan- giernas mognad uppgår till 125 u., är genomdraget af talrika, 30—90, i genomskärning sexkantiga kanaler, hvilkas mynning är omgifven af en krans af celler, som äro till form och stor- lek olika de öfriga ytceellerna (fig. 2, 3, 6). Sporangierna äro 4-sporiga, cylindriska, cylindriskt spolformiga eller svagt klubb- lika, stora, 190—220 u. långa, 50—100 p. tjocka (fig. 7). Artens förhållande till andra arter. I sterilt tillstånd och ytligt betraktad kan denna art lätt förvexlas med andra krust- formiga Lithothamnier. Den är dock skarpt skild från dessa genom sina stora, starkt utstående sporangiekonceptakler och sin grofva struktur. Lefnadsförhållanden. Växer tillsammans med andra Litho- thamnier på 5—195 famnars sten- och grusbotten så väl på öp- pen kust som på skyddade ställen. Den lefver spridd. I Juni månad bär den mogna sporangier såväl vid Norges kust, vid månadens början, som vid Novaja Semljas vest- kust, i slutet af månaden. Carposporbildningen synes inträda tidigare. Utbredning. Växten tillhör polarhafvets både atlantiska och arktiska område. Dess nordligaste förekomstort är Kar- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 131 makulbay vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72? 30' N. Lat. PFyndorter: Norska polarhafvet: Tromsö amt vid Karlsö; Fin- marken vid Mageröns sydkust, öfverallt lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Karmakulbay, sparsam och lokal. LITHOTHAMNION FOECUNDUM noob. L. fronde crustacea, initio arcte adnata, demum soluta, circa 2 mm. crassa, in statu juvenili lzevissima, nitida, setate provectiore conceptaculis spo- rangiferis inzequali, dilute rosea, limbo albido, margine undulato-lobato, e cellulis majoribus constructa; conceptaculis sporangiferis immefsis, tecto mar- gine elevato cireumdato, demum innatis, depresso-globosis, numerosissimis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 120—185 se. longis, 45—65 uu: crassis. Tab. 5, fig: 11—19. Syn. Tithothamnion polymorphum Kjellm. Kariska hafvets Algv. p. 15. Artbeskrifning. Yttre form. Växten omsluter krustformigt stenar och andra hårda föremål och är i början tätt och fast tryckt till underlaget, men lossnar såsom äldre lätt från detta. Krustans form rättar sig efter underlagets och synes icke hafva som hos föregående art benägenhet att antaga cirkelform. De centrala delarna tilltaga hastigare och mera i tjocklek än de periferiska. Vid centrum blir krustan ända till omkring 2 mm. tjock. Nya krustor kunna utveckla sig ofvanpå andra, hvar- igenom krustkomplexer af flere mm. tjocklek bildas. I kanten Fat stan orundt flikig med rundade lober. Ytans beskar- fenhet bestämmes af underlagets; är detta jemnt, är också krustan såsom yngre slät och då också glänsande. Äldre kru- stor blifva alltid ojemna på ytan, småknottriga, hvilket dels beror på små främmande föremål, som öfverväxas, men 1 för- sta hand på konceptaklernas egendomliga form. Friska brott at äldre krustor äro rent hvita, af yngre hvita med en svag dragning åt rosenrödt, åtminstone utåt. Ytan är blekt rosen- Född, brämet hvyitaktigt (fig: 11). Bålens bygnad. Ett basalt, koaxilt lager är nästan alltid tydligt och kraftigt utveckladt, med temligen starkt bågböjdå antiklina cellrader, hvilkas celler äro omkring dubbelt så långa som tjocka (fig. 13, 14). Det öfre förtjockningslagrets celler, som på ett radialt snitt äro ordnade i tydliga, endast närmast medianen svagt böjda, i öfrigt räta rader, äro till formen qva- dratiska eller rektangulära med höjden störst, 7—9 pu. tjocka och ända will 15 vu. långa, med tjocka väggar och cellrum- mens hörn afrundade (fig. 15). Ytcellerna äro kantiga, 7—10 pu. i diameter, med mellanväggarna omkring 3 py. tjocka (fig. 16). 132 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALC FLORA. Fortplantningsorgan. Sporangiekonceptaklerna äro mycket talrika, tätt gyttrade såväl i bålens inre som ytliga delar. Häraf växtens artnamn. De höja sig icke eller nästan icke öfver bålens yta, men äro skarpt markerade på denna deri- genom, att deras till omkretsen cirkelrunda eller aflånga tak omgifves af en starkt upphöjd ringformig kant (fig. 12,17). Ta- ket är nästan plant eller svagt konkavt, genomdraget af jem- förelsevis få — jag har räknat omkring 40 — i genomskärning sexsidiga slemkanaler, hvilkas mynning omgifves af en krans med celler, som äro olika takets öfriga kortikalceller (fig. 18). Sporangierna äro 4-sporiga, svagt klubblika eller cylin- driskt spolformiga, 120—185, ligen omkring 150, 0 langd och 45 pu. tjocka (fig. 19). "Sporocarpier ökanda. Lefnadsförhållanden. Förekommer på mera öppen kust inom den sublitorala regionen på 5—15 famnars djup. Den synes växa spridd i ringa individmängd. TI slutet af augusti : månad tagna exemplar hade flertalet sporangier tomma. Dess sporutveckling infaller antagligen före denna tid. Utbredning. "Tillhör polarhafvets arktiska florområde. Här har den, efter hvad det vill synas, en temligen vidsträckt ut- bredning. Dess nordligaste säkra fyndort är Aktiniaviken, vid ungefär 76” n. bredd. | Fyndorter: Kariska hafvet: lokal och sparsam på åtskilliga ställen såsom vid Uddebay vid 768 N. Lat., 90925. O. Long. Aktiniaviken. Baffinsbay. En från Grönlands SN stlust af Th. M. Fries hemförd Lithothamnion synes mig tillhöra denna art. LITHOTHAMNION COMPACTUM nob. L. fronde crustacea, initio arcte adnata, demum crustis numerosis super- impositis formatis usque 2 cm. crassa, e matrice soluta; crusta primaria va- lida, circa 5 mm. crassa, subnitida, in statu juvenili striis brevioribus, densis, radiatim et concentrice dispositis, nudo oculo inconspicuis, in statu sporan- gifero foveolis, minutissimis, creberrimis inzequali, dilute vinoso-purpurea, flavescente vel albescente, e cellulis minutis constructa; conceptaculis sSpo- rangiferis immersis, demum innatis, numerosis, circumscriptione globosis vel depresso-2lobosis; sporangiis? Tab. 6, fig. 8—12. Syn. TLithothamnion polymorphum Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 8. Artbeskrifning.. . Yltre form. Om växten får fritt utbilda sig på en plan yta, bildar den en nästan cirkelrund krusta, hvars omfång rättar sig efter underlagets och hvars tjocklek är jemförelsevis betydlig, understundom uppgående till 5 mm: 1 genomskärning. Den tilltar temligen likformigt i tjocklek ERNA "SPEED INO FET älg SKEN TREE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 33 och de periferiska delarna äro derför föga tunnare än de cen- trala. Såsom ung och steril synes krustan för det obeväpnade ögat fullkomligt slät, liksom slipad. Vid förstoring visar sig dock ytan ojemn genom mycket fina dels radiära dels koncentriska strimmor. Äldre exemplar med sporangiekonceptakler hafva ytan tätt beströdd med mycket små punktformiga, för det obe- väpnade ögat omärkbara fördjupningar, hvilkas botten koncep- taklernas tak bilda. På äldre, döda krustor äro dessa tak upp- lösta och i följd häraf blir ytan tydligt smågropig. Till färgen är den, såsom ung och lefvande, svagt vinröd och denna färg har också ytan af äldre, lefvande exemplar. I brottet äro dock dessa kalkhvita med svag dragning åt gult. Den unga väx- ten är tätt och fast tryckt till underlaget. Ofvanpå den unga, primära krustan bilda sig nya krustor, den ena ofvanpå den andra, så tätt slutande sig till hvarandra, att på ett snitt grän- sen dem emellan är mycket svår att upptäcka. Dessa krust- komplexer nå ofta en tjocklek af 2 cm. och lösa sig såsom : äldre lätt från det föremål, andra Lithothamnier och stenar, öfver hvilket de utbredt sig (fig. 8). Bålens bygnad. Bålens undre, koaxila system är på ett radialsnitt knappt märkbart. Liksom det öfres gränslager har det en annan, svagt åt gult gående, färgton än den öfriga de- len : af bålen. Det bildas af temligen långsträckta celler (fig. 10). I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna på radial- snittet anordnade i räta, mycket tydliga rader, qvadratiska eller rektangulära med största utsträckningen i bålens höjd- riktning, ej öfver 10 pu. långa och endast omkring 5 ps. tjocka. Cellrummens hörn äro knappt afrundade (fig. 10, 11). Ytcel- lerna äro i tangential riktning 1sodiametriska med nästan cir- kelrunda cellrum. Deras diameter uppgår till 5/., mellan väg- garnas tjocklek till knappt 2 pu. (fig. 12). Fortplantningsorgan. Sporangiekonceptaklerna äro alltid in- sänkta, aldrig framträdande öfver ytan. Utvändigt äro de endast att upptäcka på de små fördjupningar i krustans yta, som finnas öfver dem. De inväxa sedermera (fig. 9). De äro talrika, temligen små, af klotrund eller nedtryckt klotrund form. Takets väfnad synes lätt kunna upplösas; på döda individ är den förstörd, hvilket har till följd, att hos dessa bålen är beströdd med en mängd små, för blotta ögat synbara hålor. Exemplar med sporocarpier har jag icke sett, ej heller något med mogna sporangier. Jag, känner derför intet om dessas form och storlek. Förhållande till andra arter. Bland de Lithothamnion-arter, 134 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. som jag känner, visar denna den största öfverensstämmelsen med Lithophyllum incrustans Phil. Aresch. Jfr Solms-Lau- bach, Corall. Monogr. sid. 16. Från denna är den dock vä- sentligen skild genom sin struktur. Lefnadsförhållanden. Den bekläder till stor utsträckta klipphällar i öfre delen af den sublitorala regionen och stenar samt Lithothamnier på denna regions nedre del. Jag har fun- nit den t. o. m. på ett djup af 15 famnar på stenbotten. Den synes föredraga skyddade ställen. Hvilken tid, den har mogna sporer, känner jag icke. De exemplar, jag undersökt, voro in- samlade i slutet af juni och under slutet af juli månad. Utbredning. Hittills känd endast från polarhafvets ark- tiska florområde. Dess nordligaste fyndort är Karmakulbay vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72? 30' N. Lat. Fyndorter: Murmanska hafvet: i Karmakulbay och Kostin Shar vid vestkusten af Novaja Semlja, på begge ställen rätt ymnig, om också lokal. LITHOTHAMNION POLYMORPHUM (L.) Aresch. in J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 524; Millepora polymorpha L. Syst. Nat. p. 1285; ex parte. Descr. Siphocharinicn polymorphum Solms- LÖS Corall. Monoegr. p. 16—17, sub Lilhophy lo incrustante. Fig. ? > Hauck, Meeresalg. t.: 1, fig: 4: EFxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 302. Syn. Lithothamnion polymorphum Kleen, Nordl. Alg. p. 11, non Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 5. quoad plantam Spetsbergensem, nec Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 8, Kariska hafvets algv. p. 15. >» Melobesia polymorpha Croall, F1. Disc. p. 459. > » > Diekie. Alg. Sutherl. TI pÅ 142525 L02EG) Anmärkning vid synonymiken. Det har i allmänhet varit vanligt att låta all eller nästan all krustlik Lithothamnion bilda en enda art, L. polymorplum. Jag har också gjort mig skyldig till detta fel. Sedan jag nu kunnat mera genomgående undersöka en större mängd exemplar från olika haf, är jag dock fullkomligt öfvertygad om, att detta förfaringssätt är oriktigt och att det bland sådan Lithothamnion finnes flere, väl skilda och lätt karakteriserade arter. Jag har förut redo- gjort för några från Ishafvet och hoppas snart kunna bli i tillfälle att lemna meddelanden om de tre eller fyra arter, som förekomma vid Sveriges vestkust, men som af alla sven- ska algologer hänförts till samma art, L. polymorphum. TI följd af det behandlingssätt, dessa växter undergått, är det utan | ; ; ; ants SÅ JE NE FSS TE oe WIS PRE TI PST VERS EATN 3 i i Å : : É / VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1335 tillgång till originalexemplar omöjligt att afgöra, hvad en författare menat med en växt, som han kallat L. polymorphum. Exemplar af den för Amerikanska Ishafvet uppgifna så be- nämnda växten hafva icke stått mig till buds och det är der för med tvekan jag hänför den till den art, som jag här upp- fattar såsom L. polymorplum. Samma gäller också i viss mån om den af Croall i Florula Discoana under naron Melobesia polymorpha omnämnda Corallineen. Men då jag genom under- sökning af de från Grönlands vestkust af Th. M. Fries hem- bragta samlingarna af Corallineer kunnat öfvertyga mig om, att L. polymorphwm verkligen finnes i Baffinsbay, är det väl möjligt, att Croalls bestämning är fullt riktig. Areschoug, anf. st., uppger, ehuru med reservation, L. polymorphum från Spetsbergen. Det kan visserligen hända, att den också före- kommer här. Då jag emellertid ej sjelf sett den här och den icke fans bland de stora samlingar af Lithothamnier, jag en gång hopbragte derstädes, och då dessutom L. glaciale i vissa utvecklingsstadier kan hafva mycken yttre likhet med L. poly- morphum, anser jag mig tillsvidare berättigad att utesluta den från Spetsbergens flora. Den Lithothamnion polymorphum, som jag sjelf uppgifvit för Murmanska och Kariska hafven, tillhör, såsom jag redan förut angifvit, andra arter. Lefnadsförhållanden. Växten är egentligen en litoralalg, som mest håller sig i klipphålor i litoralregionens nedre del. Den går dock äfven ned 1 sublitoralregionen och träffas t. o. m. på så betydligt djup som 10—15 famnar. Den trifves så väl på öppen som skyddad kust och är sällskaplig, ehuru den i norden ej förekommer i några synnerligen stora individmas- sor på samma ställe. Jag känner från polarhafvet endast ste- rila exemplar. Utbredning. Arten förekommer med säkerhet i polarhaf- vets såväl atlantiska som arktiska område, ehuru det är vida sträckor af detta senare, der den synes ersättas af andra arter. Sitt maximum af individmängd har den antagligen inom det atlantiska området. Hur långt mot norr den går i Baffinsbay är icke utredt. Dess hittills med säkerhet kända nordligaste fyndort är derför Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och temligen ymnig såväl i söder vid Nordlanden som i norr inom Tromsö och Finmarkens amt såsom vid staden Tromsö, vid Karlsö, Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust (ipse), Ingö Honningsvaag och Berlevaag (F oslie). Sibiriska Ishafvet: Pitlekaj, sparsam, lokal. 136 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Amerikanska Ishafvet: Erebus och Terror bay, Unionbay, Beachey Island, Cape Spencer/(?). ; Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt exemplar, samlade af Th. M. Fries; Disco-ön (?) i Gen. Lithophyllum (Phil.) Rosan. Melob. p. 79; Phil. Wiegm. Areh. 1, p. 385; lim. mut. LITHOPHYLLUM Lenormandi (Aresch) Rosan. 1. ce. p. 85; Melobesia Lenormandi Aresch. in J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 514. Descr. Lithophyllum Lenormandi Rosan. 1. ce. p. 85. Fig. > > > a 5 HOT 1O et (OS NRIN 3 et 5. Fxsiwicce. Melobesia > > Hohenack. Alg. Mar. N:o 296. Syn. Tithophyllum Lenormandi Gobi, Algenfi. Weiss. Meer. p. 21 » Melobesia Lenormandi Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig träffat denna växt 1 polarhafvet. Enligt de uppgifter, som föreligga, skall den här förekomma fäst på sten och musselskal såväl inom den litorala som den sublitorala regionen, i senare fallet på 5—6 famnars djup. Kleen har funnit den med »sporfrukter»> (spo- rangiekonceptakler?) i juli och augusti månad. Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska och den till detta gränsande delen af det arktiska området. Vid Ryska lappmarkskusten har den sin hittills kända nordgräns. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig. Vestra Murmanska och Hvita hafvet, allmän och ymnig. LITHOPHYLLUM ÅRrRCTICUM Kjellm. Kariska hafvets algv. p. 16. Descr. TLithophyllum arcticum Kjellm. 1. ce. p. 16. Fig. > > > » ot. 1, fig. 1—13. Syn. Melobesia lichenoides Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142 (2). Lefnadsförhållanden. Växer sällskaplig på 5—10 famnars djup stenbotten, på temligen öppen kust, vidfäst sten och Lithothamnier. Exemplar med mogna tetrasporangier äro tagna i Kariska hafvet mot slutet af augusti. Utbredning. Med säkerhet endast känd från Kariska haf- vet vid 743 N. Lat. Dock synes det mig antagligt, att Dickie's Melobesia lWichenoides från Baffinsbay är identisk med denna art. Fyndorter: Kariska hafvet: Uddebay, ymnig. Baffinsbay: Fiskernes, Hunde Islands och Cape Adair(?). VEEEST IST TERO CESAOKE UP UV SP RESA VEGA-EBXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. IKT Gen. Melobesia (Lamour.) Rosan. Melob. p. 53; Lamour. Bull. soc. Phil. 1812, sec. Rosan. 1. ce. p. 60. MELOBESIA MEMBRANACEA Lamour. Hist. Polyp. p. 515. Deser. Melobesia membranacea Rosan. Melob. p. 66. Fig. > > > > t. 2, fig. 13—16 och t. 3, fig. 1. Syn. Melobesia membranacea Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet är denna art träffad på öfre delen af den sublitorala regionen, fäst på Fucus vesiculosus f. vadorum, och här i augusti funnen med reproduktionsorgan. Utbredning. Känd endast från polarhafvets södra del, vid Norges kust. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinveer. MELOBESIA MACROCARPA Rosan. Melob. p. 74. Deser. Melobesia macrocarpa Rosan. 1. c. Fig. > > > > ot. 4, fig. 2—8 et 11—20. Syn. -Melobesia macrocarpa Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen växande på Laminaria digitata inom öfre delen af den sublitorala regionen. I juli och augusti bär den här mogna sporangier. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska om- råde vid Norges kust. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden. MELOBESIA LEJoOLISII Rosan. Melop. p. 62. Deser. Melobesia Lejolisii Rosan. 1. c. Fig. > ? > >» tab. 1, fig. 1—12. Syn. Melobesia spec. Kjellm. Spetsb. Thall. I, p. 4.(2) Lefnadsförhållanden. Förekommer fäst på Piiota plumosa (och P. pectinata?) och tillhör alltså den sublitorala regionen, Grönländska exemplar med sporangiekonceptakler har jag sett, men saknar alla uppgifter om, när de äro tagna. Utbredning. Med säkerhet känd från polarhafvets arktiska område och kan med temligen stor säkerhet antagas före- komma äfven inom det atlantiska. Om dess utbredning för öfrigt är jag osäker. Från Grönlandskusten har jag sett 138 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. exemplar, som med säkerhet tillhöra denna art och möjligen är så också fallet med de sterila exemplar, jag en gång fann vid Spetsbergens nordkust. Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens nordkust.(?) Baffinsbay: vid Grönlands vestkust. Fam. Rhodomelacee&e J. G. Ag. SynIbEp. 23 SPEL ATS RIP MSI Gen. Odonthalia Lyngb. Flydr: Dan po ODONTHALIA DENTATA (L.) Lyngb. 1. ce. Fucus dentatus L. Mant. p. 35. Deser. Odonthalia dentata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 899. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 34. Exsicc. > > Aresch Alg. Scand. exsicc. N:o 56. Syn. Atomaria dentata Rupr. Alg. Och. p. 209. >» Fucus dentatus Gunn. F1. Norv. 2, p. 91. > Odonthalia dentata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3, Bidr. p. 11; ANN ör AS > > > Aresch. Phyc. Scand. p. 261. > > > Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. SE > > Eaton, List. p. 44. > » > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 23. > » > Harv. F1l. West-Eskim. p. 49. > > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 5; Algenv. Murm. Meer. p. 9 Kariska hafvets Algv. p. 19. > > > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. > > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. > > > Post et Rupr. IFA Sto >» — Rhodomela dentata Lindbl. Bot. Not. p. 157. » > » Schrenk. Ural. Reise 2, p. 547. Anmärkning om artens former. ”Tvänne former, en med bredare, en med smalare bål, den senare af Harv. (FI. West- Eskim.) kallad f£. angusta, hafva blifvit urskilda. De öfvergå dock så gradvis i hvarandra, att någon gräns icke kan dragas emellan dem. Lefnadsförhållanden. Växer alltid inom den sublitorala regionen. I norska polarhafvet är den af Kleen funnen på djup sten- och skalbotten. Sjelf har jag här tagit den dels yppigt utvecklad på 10—15 famnars grusbotten, dels torftigt utvecklad på 5—6 famnars s. k. dödbotten, 1 förra fallet tillsamman med flere högarktiska alger inom den formation, som jag i det föregående kallat den arktiska. Inom polarhafvets arktiska VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 139 område tillhör den företrädesvis Laminarie-formationen. Den : är egentligen en pelagisk art, men träffas dock äfven, ehuru mera sällsynt och mindre rikt utvecklad, i det inre af djupa fjordar. Den växer nästan utan undantag spridd. Vid Sveriges vestra kust och vid Storbritanniens kuster bär den sporer under vintern. I polarhafvet har jag icke under denna tid träffat några exemplar med reproduktionsorgan, men väl under sommaren, i augusti, funnit tetraspor-individ. Dylika omnämner Ruprecht att han insamlat i juni månad vid ifriostrowa (Rupr: Alg. Och. sid. 212). På några i Finmarken i det inre af Altenfjord i slutet af augusti tagna exemplar finnas unga sporocarpie-anlag. Det vill häraf synas, som skulle denna art utbilda sina fortplantningsorgan på andra tider i polarhafvet än längre söderut. Utbredning. Växten är cirkumpolär. Allmännast och yp- pigast har jag funnit den vid Gjesver i Norska polarhafvet och i östra delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust 79256 N. Lat. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam, lokal; Finmarken flerestädes, men lokal och föga ymnig såsom vid Måsö, Gjesver, Talvik; Vardö (Gunnerus). Grönlandshafvet, sparsam och lokal längs Spetsbergens vest- och nordkust; Beeren Eiland. Murmanska hafvet, allmänt utbredd såsom vid Murmanska kusten, Cisuralska Samojedlandet, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja, här temligen ymnig, fastlandet vid Jugor schar. Hvita hafvet, allmän och ymnig enligt Gobi. Kariska hafvet, sparsam i Uddebay vid norra Novaja Semljas ostkust. Sibiriska Ishafvet, sparsam vid Irkajpi. Amerikanska Ishafvet: VWVest-Eskimåernas land; Hudson Strait. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen sällsynt. Gen. Rhodomela (Ag.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 874; Ag. Spec. Alg. 1, p. 368; ex parte. RHODOMELA LYCOPODIOIDES (L.) Ag. INGE p rst Fucus lycopodioidest EX Syst. Nat. 2, p: 717. f. typica. a. compacta nob. Descer. Rhodomela lycopodioides J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 885. Fig. » > Harv Elhyc. Brit tb. 00: Exsicc. > > Aresch Alg. Scand. exsicc. N:o 3. 140 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. NS ra Sr na 8." laxza nob. f. fronde quam in priore laxius ramosa, axi principali et inferne et superne ramos longiores emittente, ramulis laxius dispositis. Tab. 9, fig. 1. 7. tenera nob. f. fronde 25—30 cm. alta, tenera et flaccida, axi primario 5--6 cm. "longo, residuis ramorum dejectorum et ramis brevibus, rigidis, cylindricis, basi plus minus attenuatis, adpressis, densissime vestito, ramosque emittente nonnullos longiores, flaccidos, systemata ramorum breviora, oblongo-lanceolata, laxe disposita et ramulos simplices pauciores apice et basi attenuatos ge- rentes. Tab. 9, fig. 2. : Beskrifning. Formen Yr tenera blir nära fotslång, är slak och spenslig. Bålen äger en kort, vanligen 5—6 cm. lång hufvud- axel, som är tätt besatt med korta, 4—5 mm. långa, styfva, tilltryckta sidoaxlar, af hvilka några tydligen äro grenrester, andra deremot i sin tillväxt afstannade sidoaxlar eller blad. De senare hafva vanligen en cylindrisk eller nästan spollik form, enligt regeln afsmalnande något mot basen. Från gren- resterna kunna nya sidoaxlar utvecklas. Från den korta hufvudaxeln, hvars längdtillväxt upphört, utgå dessutom en eller flere, men vanligen ett fåtal, långa, slaka, späda, till om- kretsen jemnbredt lancettlika, upprepadt racemösa grensystem, med tydlig hufvudaxel och korta knappt 2 cm. långa, glest sittande, till omkretsen aflångt lancettlika grensystem af an- dra ordningen, samt spridda, fåtaliga, enkla, ofta skärformigt böjda, mot basen och spetsen afsmalnande grenar. Hos andra exemplar utgå från bålens hufvudstam några få i spetsen upplösta grenar, liknande hufvudstammen. Det är 1 så fall dessa, som utsända de långa, slaka grensystemen. f. cladostephus J. G. Ag. (Kjellm.) Spetsb. Thall. 1, p. 8; Rhodomela cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. MICp: 18: a. densa nob. Deser. Aphanarthron cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 8—9. Pig. > > ; - > PALT PAN BP. distans nob. f. quam prior laxius ramosa, ramulis longioribus, magis distantibus. f. setacea nob. f. fronde usque 15 cm. alta, fusco-purpurea, siccata subfusca; axi pri- mario plus minus distincto, setaceo, ramos breves nonnullos, basi subattenu- atos, subfaleatos et longiores vel simplices vel apice parce vel decomposito subeorymbo-ramulosos ramulis longioribus emittente. Tab. 9, fig. 3. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. en Beskrifning. Så vidt denna växt är mig bekant, blir den icke öfver 15 cm. hög, oftast mindre, med en knappt mer än borsttjock hufvudaxel, till färgen mörkt rödbrun, vid torkning brunaktig med dragning åt svart, spröd, med de yngre gre- narna vid torkning plattade. Till omkretsen är den nära qvastlik. Hufvudaxeln, som utgår från en callus radicalis, är följbar än hela bålen igenom, än endast ett stycke uppåt, det senare i följd deraf, att något eller några grensystem ut- vecklas lika starkt som hufvudaxeln ofvan deras utgångs- punkt. Förgreningselementen äro 1:0) korta, mer eller min- dre skärformigt böjda, mot basen och spetsen afsmalnande gre- nar; dessa äro fåtaliga; 2:0) enkla, ända till tumslånga, smalt spolformigt cylindriska grenar; 3:0) långa grensystem, hvilkas hufvudaxel oftast till större delen af sin längd är ogrenad och endast mot spetsen bär några korta, racemöst anordnade, enkla eller sparsamt greniga biaxlar och 4:0) långa rikgreniga, fastigiöst utbildade grensystem, sammansatta af elementen 2 och 3. Dessa element äro mer eller mindre kombinerade till tätare eller glesare, fastigiöst utvecklade grensystem af högre ordning. Reproduktionsorgan äro okända, men det vill synas, som skulle axlarna af sista och näst sista ordningen nära sin spets bilda tetrasporangier. I struktur afviker denna form, åtminstone såsom äldre, föga från typisk Rh. lycopodioides. f. Alagellaris nob. f. quam prior parcius ramosa, ramis longioribus. Tab. 10, fig. 1—2. Beskrifning. Växten påminner mycket om föregående och står denna utan tvifvel nära. Den går mindre åt brunt än denna och bibehåller vid torkning sin röda färg. Förgrenings- typen är densamma som hos föregående, olikheten mellan dem framträder deri, att förgreningen hos f£. flagellaris är mindre långt drifven än hos f£. setacea. Hvad, som mest bidrager till denna forms egendomliga utseende, är de långa grenarna af sista ordningen. TI struktur sluter den sig nära andra former, särskildt dessa i yngre stadium (fig. 1—2). f. tenwissima Rupr. (nob). Fuscaria tenuissima Rupr. Alg. Och. p. 221. u. prolifera nob. f. fronde prioris anni a ramis persistentibus prolifera. Descr. Fuscaria tenuissima Rupr. 1. c. Fig. > > > tab. 10. 142 KJELL MANS NOB BA ISA HVEDRSPA TG RIIOR As B. glacialis nob. Descr. Rhodomela tenuissima Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 6. Fig. > > > > > tab..1, fig le. HFxsice. > > > in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 402. Syn. Aphanarthron cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 9. Fucus lycopodioides Gunn. F1. Norv. 2, p. 80. i 5 > Weg. F1. Lapp. p. 505. > subfuscus > ATK >»: > Ofr. Aresch. Obs. Phyc. SDI Fuscaria tenuissima Rupr. Alg. Och. p. 221. Rhodomela ecladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48. > lycopodioides J. G. Ag. Grönl. Alg: p. 111. > > Aresch. Phyc. Scand. p. 262. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 8; Algenv. Murm. Meer. p. 10. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > subfusca (var?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidikp. > > Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 24. > > Kjellm. Spetsb. PThall. 1, p. 5. > > Kileen NOrdATSN pe > > Post. et Rupr. Il. Alg. p. IL > tenuissima Kjellm. Vinteralg. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 6; Algenv. Murm. Meer. p. 10 et Kariska hafvets Algv. p. 19. Anmärkning vid artuppfattningen. I sin framställning af Hvita hafvets algflora har Gobi förfäktat den äfven af andra algologer! hysta åsigten, att Rhodomela lycopodioides icke vore till arten skild från Rh. subfusca (Woodw.) Ag. Såsom stöd för denna åsigt angifver han, att dessa för olika arter tagna Rhodomela-former fullkomligt öfverensstämma till sin anato- miska bygnad och endast skiljas genom habituella karak- terer, bland dessa en något olika färgnyans, att öfvergångar, såsom redan Harvey påpekat, gifvas dem emellan och att den till sin utbredning sydligare Rh. subfusca, då den fram- tränger mot norden, småningom förändrar sin habitus och öfvergår 1 den för högre breddgrader karakteristiska Rh. lyco- podioides. Bland öfvergångsformerna mellan dessa begge måste enligt Gobi den Rhodomela räknas, hvilken Ruprecht kallat Fuscaria tenuissima och hvars arträtt jag förut sökt häfda. I denna uppfattning måste jag å ena sidan så tillvida för närvarande instämma, att jag låter Rh. tenwissima' s berättigande såsom särskild art falla. De former af denna växt, hvilka jag 1 sydöstra delen af Sibiriska Ishafvet sett och studerat, tvinga. till den åsigten, att denna i sin rena arktiska form från Eh. 1 Jfr t. ex. Kleen, Nordl. Alg. sid. 12. SRA MEESE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 143 lycopodioides så skarpt skilda växt dock är så nära beslägtad med denna; att några bestämda gränser icke kunna dragas mellan dem. Dessutom måste jag å andra sidan inrymma, att, så onaturlig den af Gobi fordrade föreningen af Rh. lyco- podioides och Rh. subfusca 1 början kan förefalla, den dock har mycket stor sannolikhet för sig, om man tar 1 betraktande den mängd olikartade former, under hvilka Rh. lycopodioides uppträder, bland hvilka åtskilliga komma ytterligt nära Rh. subfuscea (Woodw.) Ag. Härvid måste jag dock göra en be- stämd inskränkning. Det är genom J. E. Areschougs ut- märkta arbeten väl bekant för svenska algologer, att vid Sveriges vestra kust trenne Rhodomela-former finnas, den ena af nämnde algolog karakteriserad såsom forma extrateniensis et normalis, den andra forma intrateniensis, precedentis magnitu- dinis et erassitier, den tredje forma gracilis. Alla tre betraktar Areschoug såsom former af Rhodomela subfusca (Woodw.) (Ber Aresch.; Obs: Phyc,s 3; p. 6); Alla ärö utdelade i präktiga exemplar i Alg. Scand. exsice. under N:o 57, 58, 303 Ser. 2 och N:o 54 Ser. 1. Lefvande exemplar af de två första af dessa har jag haft tillfälle att noggrannare undersöka i olika utveck- lingsstadier och under olika tider på året och funnit dem af- vika från hvarandra så väsentligt till habitus, morfologisk utbildning, anatomisk bygnad och med hänsyn till biologiska förhållanden, att jag måste hålla dem för skilda arter, om öfverhufvud några Rhodomela-arter skola urskiljas. Af dessa kan endast den ena anses vara närmare beslägtad med Rh. lycopodioides ; den andra är helt säkert skarpt skild från denna. För att närmare kunna ingå härpå, anser jag mig redan här böra lemna en karakteristik af dessa båda svenska Rhodomela- arter, ehuru detta strängt taget icke tillhör det ämne, som det närmast gäller att här behandla. Jag vill göra början med den nämnda forma intratenmensis. Så vidt jag kunnat finna, är den icke igenkänneligt beskrifven eller afbildad under något särskildt namn. Jag föreslår derför att kalla den KFh. virgata. RHODOMELA VIRGATA novum nomen. bk Tab. nostra. 7. Exsicc. Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 803. Beskrifning. Första årets vårplanta enligt exemplar från Bohuslän taget i midten af maj (fig. 1). Omkring 20 cm. hög, vid torkning med platt hufvud- stam och platta hufvudgrenar, ej svartnande, till färgen röd- brun. Vidfästningsorganet en callus radicalis. Bålen tydligt upprepadt racemöst förgrenad. En hufvudaxel är hela bålen 144 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLOR A. igenom urskiljbar; den uppnår sin största tjocklek vid mid- ten, afsmalnar temligen hastigt mot spetsen, långsamt mot basen, starkt endast i närheten af vidfästningsorganet. Den bär efter hela sin längd grensystem, hvilka uppåt aftaga i längd och styrka. De nedre hafva en lancettlik, de öfre en äggrundt triangulär omkrets. De nedre större grensystemens hufvudaxlar äro tjockast vid midten och aftaga starkt såväl mot spetsen, som mot basen. Vid utgångspunkten från huf- vudstammen är deras tjocklek betydligt mindre än dennas. De nedre sidoaxlarna af första ordningen uppbära få och mycket fingreniga, till omkretsen äggrunda eller äggrundt tri- angulära, temligen jemnstora, korta grensystem af andra ord- ningen, hvilka vid sidoaxelns nedre del äro mycket glesa, upp- åt något tätare, ehuru äfven här glesa. Med dessa grensystem af andra ordningen öfverensstämma de närmare hufvudstam- mens spets utgående grensystemen af 1:sta ordningen. Grenar af högre ordning än 3:dje äro sällsynta. Grenarna af sista ordningen äro hårfina och mellan grenar af 1:sta och 2:dra ordningen är stor skilnad i tjocklek. Första årets sommar- och höstplanta har det utseende som fig. 2 anger. Deita framkallas deraf, att de öfre grensystemen och alla nedre grenar af högre ordning än första hos vår- plantan affallit antingen fullständigt eller qvarlemnande de nedersta basaldelarna. Bålen består alltså i detta fall af bålens hufvudaxel och de nedre biaxlarna af 1:sta ordningen, som alla tilltagit i fasthet och tjocklek. Äldre sterila individ om våren. Växten blir af betydlig stor- lek, åtminstone 1—2 fot hög, mycket yfvig. I förgreningen öfverensstämma äldre individ med 1:sta årets planta, skilda från denna endast derigenom, att förgreningen är längre drif- ven. Vid den nya vegetationsperiodens början, sedan repro- duktionsorganen utbildats, utväxa från de öfvervintrande de- larna nya grensystem, hvilka likna än den unga växtens gren- system af 1:sta ordningen, än hela första årets planta, än t. o. m. äro mera upprepadt greniga än denna. Äldre individ om hösten likna yngre individ under samma tid, blott med den skilnad, att de äro större, gröfre och mera upprepadt greniga. Individ med antheridier, sporocarpier och tetrasporangier. Dy- lika har jag funnit endast under vintern, december och janu- ari månader. De likna höstplantor på det när, att de öfverlef- vande delarna äro mer eller mindre tätt beklädda med korta, än ensamma, än i glesa knippen sittande, utan synbar ord- Ar AN nn 7 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 145 ning utgående, till omkretsen äggformiga, upprepadt grenig: grensystem med knappt urskiljbar hufvudaxel; (fig. 3). Redan då dessa nått en längd af 2—3 mm., bära de mogna antheri- dier eller sporocarpier i olika utvecklingsstadier, från nyss anlagda till nästan mogna; (fig. 4—5). Vissa tetrasporangiebä- rande grensystem eller tetrasporangieställningar likna anthe- ridie- och sporocarpieställningarna och bära mogna tetraspo- rangier, redan då de nått en längd af omkring 2 mm.; (fig .6). Andra äro längre, mindre metamorfoserade med vissa axlar sterila, stadda i tillväxt och vidare förgrenande sig, under det de öfriga biaxlarna bära fåtaliga tetrasporangier. Dessa metamorfoserade, för reproduktionsorganens utbild- ning från höstplantan utvecklade grensystems slutliga öde känner jag icke bestämdt, men har anledning att antaga, att de, sedan de funktionerat, upplösas eller affalla. Emellertid träffar man då och då, ehuru sällsynt, under slutet af våren och försommaren exemplar, hvilka habituelt afvika från de vanliga vårplantorna deri, att de delar, som öfvervintrat, bära yvfviga, lång- och rikgreniga, ej tydligt racemösa grensystem, hvilkas axlar efter hela längden äro besatta med glesa, mycket korta, trubbiga, stundom svagt klubblika utskott. Dessa synas mig tyda derpå, att dessa grensystem äro utväxta sporocarpie- ställningar, möjligen sådana, hvilkas carpogon af en eller annan orsak ej kommit till normal utveckling. Möjligt är också, att i vissa fall de för tetrasporangiernas bildning afsedda grensy- stemen kunna, sedan ett fåtal reproduktiva celler utvecklats, utbilda sig för vegetativt ändamål. Bålens bygnad. Fig. 7 utgör en del af ett tvärsnitt, fig. 8 del af ett längdsnitt af bålens hufvudaxel nära basen hos ett äldre exemplar. Dessa visa, att bålens hufvudmassa ut- göres af en parenkymtös väfnad, hvars endokromlösa eller mycket endokromfattiga celler gradvis aftaga i storlek inifrån och utåt, der de omgifvas af ett från den innanför liggande väfnadsmassan skarpt afsatt kortikallager af små endokromrika celler. De pericentrala sifonerna äro liksom centralsifonen af obetydlig tjocklek. Fortplantningsorganen. Sporocarpierna äro ägglikt-urnefor- misa med kort hals. Sporerna hafva en päronlik form oeh äro omkring 100 pu. långa och 50 u. tjocka. Tetrasporangierna äro stora. Antheridierna äro smalt: cylindriskt kägellika af mycket vexlande storlek, men i allmänhet nära basen omkring 100 4. i diameter. k Den andra bohuslänska Rhodomela-arten, J.E. Areschougs BA III 10 146 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLOR A. Fh. subfusca f. extrateniensis vel normalis är tydligen identisk med Fucus subfuscus Woodw. Turn. Stackh. och Fl. Dan. och bör alltså heta Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. Den är vise- serligen en allmänt känd art, men för att dock påpeka de af- vikelser, den visar från föregående, lemnar jag på taflan 8 figurer, som hänföra sig till den, och en beskrifning af bohus- länska exemplar. Första årets planta steril, enligt exemplar från Bohuslän, taget i december månad; (fig. 1). | Växten svartnar helt och hållet vid torkning och fäster vid konservering hårdt vid papper. . Axlarna bibehålla sin trinda form eller sammanfalla åtminstone knappt märkbart. Vid- fästningsorganet en callus, från hvilken utgå ofta flere vanligen olika starkt utvecklade axelsystem. Min beskrifning gäller ett enstammigt, glesgrenigt exemplar. En hufvudaxel är följbar endast ett stycke uppåt i bålen. Såsom förgreningselement synas mig kunna anges: 1:o korta, ungefär 5—6 mm. långa, cylindriskt syllika grenar; 2:o fastigiösa grensystem af samma längd som: föregående, hvilkas hufvudaxel endast upptill bär några få sidoaxlar; 3:0 5—8 cm. långa, vanligen smalt lancett- lika grensystem, hvars hufvudaxel uppbär sidoaxlar af de båda förra typerna. Dessa element äro kombinerade på ett mer eller mindre tydligt racemöst sätt. Den racemösa anordnin- gen blir dock ofta svår att följa, emedan såväl hufvudstammen som hufvudaxlarna i första ordningens grensystem förr eller senare blir ourskiljbar, emedan ett grensystem af närmast högre ordning utbildar sig lika starkt som den relativa huf- vudaxeln ofvan grensystemets utgångspunkt. Skilnaden i tjocklek mellan axlar af närmast olika ordning är icke betyd- lig. De vexlingar i dessa angifna förgreningsförhållanden, jag iakttagit hos bohuslänska exemplar, inskränka sig dertill, att elementen 1 än äro talrikare, än mindre talrika än elementen 2 och att elementen 3 stundom äro kortare än ofvan angifvits. Ett utseende liknande detta har växten alltid under som- maren. J.E. Ameschoug har utdelat dylikast AlosjoSscamd! exsicc. Ser. 2, N:o 57, insamlade under augusti. Det är en- dast undantagsvis, man träffar ett eller annat dylikt individ under vintern. Växten i vinterdrägt. Under vintern och den tidigare delen af våren har växten det utseende, som fig. 2 anger, hvilket uppkommit derigenom, att alla föreningselementen till större eller mindre del upplösts. Starkast resorberas elementen 1 och 2. Dylika exemplar äro mycket vanliga vid bohuslänska kusten under vintern, december och januari månader. VPS SE ESSEN VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 147 Växten i vårdrägt. Fig. 3. Jtir Aresch. Alg. Scand. exsicc. Ser. I, N:o 54. Från de öfvervintrade delarna utbildas under våren än spridda än något gyttrade grensystem, hvilka ut- bilda sporocarpier och tetrasporangier. Dessa äro upprepadt greniga med corymbös utveckling och nå en betydligare stor- lek hos denna art än hos föregående, innan spormognaden inträder. Antheridier känner jag icke hos denna art. Exem- plar med mogna sporocarpier har jag tagit i maj, med mogna tetrasporer i april. Bålens bygnad. Figurerna 4 och 5, båda afbildande snitt af bålens nedre del, visa, att utanför sifonerna vidtar ett mäk- tigt lager storcelligt parenkym, uttill skarpt afsatt mot ett småcelligt också mäktigt väfnadslager, hvilket utan gräns öf- vergår 1 kortikallagret. Alla cellväggar äro tjocka. Det stor- celliga parenkymet är endokromlöst eller endokromfattigt, det småcelliga endokromrikt. | Det är tydligt, att af dessa båda arter Rh. virgata icke har något att göra med Fh. lycopodioides. Deremot visar FRh. sub- fusca så stor likhet med vissa former af denna art, särskildt f. typica 8 laxa, att det kan ifrågasättas, om de i sjelfva ver- ket äro specifikt skilda. Båda hafva mycket ofta blifvit för- blandade. All den s. k. Rh. subfusca, Kleen hemförde från Nord- landen och jag varit i tillfälle att se, tillhör otvifvelaktigt for- mer af Rh. lycopodioides och den växt från Spetsbergens kuster, som jag anfört under namn Rh. subfusca, måste jag nu er- känna vara en form af Eh. lycopodioides. Dylika exempel skulle kunna anföras många. Man kunde derför vara benägen att, såsom Gobi gjort, sammanföra dessa båda Rhodomelor och antaga Rh. subfusca såsom en sydlig form af den andra. An- märkningsvärdt är emellertid, att båda formerna fullt karak- teristiska förekomma vid Englands kuster och att Rhodomela subfusca Vid Sveriges kust, den må växa på hvilka lokaler som helst, nära vattenytan eller på djupt vatten, är sig konstant lik och framför allt aldrig någonsin här uppträder under nå- gon tätgrenig compacta- eller densa-form, under det deremot Rh. lycopodioides vid Norges kust, då den växer så att den blottas vid ebb, regelbundet visar sig under formen typica a compacta, der- emot i andra fall gerna antar utseendet af f. typica 8 laxa, hvil- ket sålunda visar, att dessa båda arter eller former variera på olika sätt. Vidare anser jag mig böra framhålla en olikhet emellan dem, som, så vidt mina undersökningar räcka, visat sig genomgående och konstant, den, nämligen, att Rh. lycopode- oides, den må förekomma under hvilken af sina många, hvar- 148 KJELLMAN, NORRA ISHARVETS ADGCEL ÖRA. andra stundom så ytterst olika former som helst, dock alltid på sina gröfre axlar bär korta, svagt båg- eller skärformigt böjda, tilltryckta grenar, som äro tjockast något nedom mid- ten och afsmalna mot basen. De förekomma utan synbar ord- ning, stundom mycket talrikt, stundom mycket få och äro, så «som jag trott mig finna, ett slags adventiva grenar. En god af- bildning finner mani J. G.: Ag. Spetsb: vAlg: bidr. tatt 2jHe 2. Hos RFhodomela subfusca finnes det visserligen grenar, som erinra om dessa, de såsom förgreningselement 1 ofvan angifna, men dessa äro syllika eller cylindriskt syllika, utgående med bred bas och alltid utvecklade i sträng akropetal följd. Någrs bildningar lika med dem hos Fh. lycopodiordes förekommande har jag aldrig sett på den betydliga mängd KFh. subfusca från Bohuslän, jag undersökt. Dessa omständigheter synas mig innebära, att Rh. lycopodioides och Rh. subfusca äro tvänne skilda, om också svagt differentierade arter, som möjligen en gång utgått från samma typ, men sedermera utbildat sig olika. Gobis fordran, att arter måste vara i märkbar grad ana- tomiskt olika, lär svårligen kunna anses hållbar. Skulle en sådan fordran genomföras inom algologien, måste en betydlig mängd såsom goda ansedda, lätt igenkända, konstanta arter indragas och i långa serier subsumeras under andra. En yttre morfologisk olikhet bör väl äfven den kunna anses giltig så- som artkarakter. Smärre olikheter i anatomiskt hänseende finnas visserligen mellan Rh. lycopodioides och Rh. subfusca. men, då den anatomiska bygnaden hos båda arterna är väsentligen olika i äldre och yngre delar af bålen och då derjemte de olika formerna af otvätydig Eh. lycopodioides ock- så 1 detta hänseende äro i någon mån olika hvarandra, for- dras det för att här inse hvad, som är väsentligt och ovä- sentligt, en undersökning af en stor mängd exemplar i olika åldrar och från olika växtplatser. En sådan har jag icke kun- nat företaga och måste derför inskränka mig till att säga, att med hänsyn till struktur Fh. subfusca och Rh. lycopodioides stå hvarandra mycket nära, men afvika väsentligt från Rh. vir- gata. Anmärkning vid formuppfattningen. Jag har, såsom af syno- nymlistan framgår, till en art sammanfört all den Rhodomela, hvilken uppgifvits förekomma i Ishafvet. Jag har derigenom kommit att betrakta såsom variationer af samma typ en be- tydlig mängd former, hvilka vid första påseendet och i sina extremer högst betydligt afvika från den typiska formen. Efter hvad jag kan finna, gifves för närvarande ingen annan utväg. FEGCGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 149 De hufvudformer, jag sökt urskilja, äro icke fristående utan sammanbindas genom mer eller mindre talrika mellanformer med hvarandra. Mest afvika från den typiska formen de båda, hvilka jag benämnt f. flagellaris och f. tenuissima 2 glacialis. Den förra af dessa har jag icke förut kunnat inrangera utan i min framställning af Spetsbergens hafsalger upptagit den såsom en alg incerte sedis; Jfr Kjellm. Spetsb. Thall. 1, sid. 33. Sedan jag efter denna tid lärt känna den form, hvilken jag ofvan kallat f. setacea och hvilken, såsom de meddelade figurerna ange, ft. flagellaris utan tvifvel står nära, tvekar jag ej att anse den för en egendomligt utvecklad Rh. lycopodioides. Ty att f. setacea tillhör Rh. lycopodioides” formserie, det visar en jemförelse mel- lan figurerna 1 och 3 på taflan 9. Rh. lycopodioides f. tenuissima 3 glacialis har jag förut hållit för en god art, men, sedan jag funnit dess underform prolifera, som går samman med RFh. lycopodioides f. typica BP laxa, kan jag icke längre vidhålla denna åsigt. Det är en högarktisk form, af- passad för Ishafvets egendomliga fysiska förhållanden. Om f. eladostephus a densa har jag redan förut, Spetsb. Thall. 1, sid. 3, uttalat min mening. Denna har jag icke fått skäl att från- gå. Men senare iakttagelser hafva öfvertygat mig, att den växt från Spetsbergen, hvilken jag en gång bestämde till Rh. Subfusca, måste anses vara en form af Eh. lycopodioides och att den ansluter sig till dess f. cladostephus & densa, som « laxa af artens typiska form till underformen £ compacta. Att dessa senare äro mycket nära beslägtade, lär ingen be- tvifla, som varit i tillfälle att se en större mängd exemplar af dem båda. Talrika mellanformer sammanbinda dem. En va- rietet af samma värde som dessa är säkerligen den prydliga :underformen y tenera. Det är en RFh. lycopodioides f. typica, som vuxit i bräckt eller nästan sött vatten. Lefnadsförhållanden. Att en växt, som uppträder under så många skepnader, också 1 sitt lefnadssätt skall visa många olikheter är att a priori antaga. Så är också fallet, men märk- ligt är, att åtminstone en form, ehuru utsatt för mycket olikartade yttre förhållanden, dock i märkvärdig grad bibehål- ler sitt karakteristiska utseende. Jag har redan angifvit, att detta gäller om f. typica a congesta. Det gifves exemplar af denna vuxna inom den sublitorala regionen vid Novaja Seml- jas vestkust, som icke kunna skiljas från exemplar vuxna på de under ebb blottade klipporna vid Norges kust. Anmärk- ningsvärdt är också, att denna form och den denna myc- ket nära stående Fh. lycopodioides f. cladostephus a densa ofta 150 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vid Novaja Semlja äro yppigare utbildade än compacta-formen vid norra Norges kust. Denna är temligen reducerad och håller sig vanligen vid 5—10 cm. längd och når nästan aldrig en längd af 15 cm. Vid Norges vestra kust blir den åtmin- stone 25 cm. lång, vid Storbritanniens kuster ännu större, ända till 2 fot, enligt Harvey. För att kunna lemna någon klar föreställning om denna växts lefnadssätt, torde det vara lämp- ligast att behandla hvarje form särskildt. Rh. lWycopodioides Tf. typica. Inom Norska polarhafvet, der denna är den vanligaste formen, förekommer den nästan all- tid inom den litorala regionen och då dels på klippor, som blottas vid ebb, dels i håligheter, hvilka under ebben äro fylda med vatten. I förra fallet uppträder den enligt regeln såsom a compacta, i senare fallet äfvensom då den någon gång går ned 1 den sublitorala regionens öfre del stundom, ehuru långt ifrån alltid, såsom 2 laxa. Då den växer på ställen, der vattnets salthalt är ringa, ikläder den sig den egendomliga drägten 7 tenera. Vid Grönlands vestkust är den än litoral än subli- toral. Inom polarhafvets egentliga arktiska område är växten alltid sublitoral och tillhör här Laminarie-formationen. Den är egentligen en pelagisk form, som dock äfven går ini djupa fjordar, ehuru den här, enligt min erfarenhet, är vida sällsyn- tare än i yttre hafsbandet. Inom Norska polarhafvet är den sällskaplig, men så icke i det egentliga Ishafvet. Exemplar med sporocarpier känner jag icke från Ishafvet. ”Tetrasporbä- rande individ äro funna vid Norges kust 1 juni, juli och augu- sti månader; vid Novaja Semljas vestkust har jag funnit sådana under juli månad. Eh. lycopodioides f. eladostephus liknar med hänsyn till lef- nadssätt föregående, då den uppträder inom Ishafvets arktiska : område. Fh. lycopodioides f. setacea har jag funnit endast på ett ställe. Den växte i det inre af den djupt ingående Altenfjor- den inom det litorala området vid mynningen af en flod, fäst på sten. Då den i slutet af sommaren insamlades, var den steril. Rh. lWcopodioides f. flagellaris är tagen under senare delen af juli månad inom den sublitorala regionen på grusbotten vid Spetsbergens nordkust i det inre af en fjord. Den var då steril. Fh. lycopodioides f. tenuwissima. Denna det egentliga Ishaf- vets allmännaste Rhodomela-form förekommer alltid på den sublitorala regionen, från nära dess öfre gräns till omkring VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 151 6—8 famnar, vidfäst mindre stenar, snäckskal eller större alger. Den är ej sällan sällskaplig och uppträder på mindre områden i mycket stora individmassor. Den trifves så väl på öppen som skyddad kust. Vid Spetsbergens nordkust träffas den hela vintern om och är under hela året stadd i utveck-: ling, ehuru dock först i mars månad en kraftigare och lifli- gare bildning af nya vegetativa delar inträder. Vid Sibiriens nordostkust genomgår den en hviloperiod under någon del af året. Mot slutet af juni synes denna afbrytas här, hvilket jag sluter deraf, att en stor mängd exemplar, jag hade till- fälle att dagligen under tiden från 7—14 juli undersöka, alla hade de äldre öfvervintrande delarna klädda med nya i sin första utveckling varande grensystem. Vid hvilken tid hviloperioden börjar, känner jag icke. Vid midten af september tagna exemplar hade redan antagit vinterdrägt. Reproduktionsorgan, sporocarpier och tetrasporangier bär väx- ten vid Spetsbergen antagligen hela året. Jag har tagit exemplar med endera af dessa organ under alla årets må- nader med undantag af maj. Rikligast utbildas dylika under senare delen af juli, under augusti, november och början af december månader, ehuru äfven under januari månad ofta funnos exemplar med en riklig mängd sporocarpier eller tetra- sporangier. Vid Novaja Semljas vest- och ostkust har jag "samlat exemplar med sporocarpier i slutet af juni och midten af augusti, rikligt tetrasporangiebärande exemplar i midten af juli. Några i östra delen af Sibiriska Ishafvet under förra hälften af juli månad tagna exemplar buro unga tetrasporan- gier på de från vinterplantans delar utskjutande nya gren- systemen. Utbredning. I den omfattning, arten här tagits, är den an- tagligen cirecumpolär. Från Amerikanska Ishafvet är den dock ännu icke känd. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, 79? 56' N. Lat. Inom polarhaf- vets atlantiska område är den typiska formen den förher- skande, inom det arktiska området f. tenuissima, hvilken är att anse för en af detta områdes mest karakteristiska alger. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig (f. typica), Finmarken, allmän, men ofta mera sparsam såsom vid Maasö, Öxfjord, Talvik, på sina ställen ymnigt. ex. vid Gjesver och Mageröns sydkust (f. typica); vid Talvik före- kom också f. setacea. Grönlandshafvet : f. cladostephus, sparsam och lokal, f. tenu: issima, allmän och ymnig vid Spetsbergens nord- och vestkust, f. fAlagellaris, vid Treurenbergbay. 152 EJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALG FLORA. Mwurmanska hafvet : £. typica, vid Ryska Lappmarkens kust och vestkusten af Novaja Semlja, på senare stället lokal och spar- sam, f. clodostephus, Novaja Semljas vestkust, allmännare och ymnigare än föregående, f. temwissima, Cisuralska Samojed- landets kust, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, här allmän och ymnig. Kariska hafvet: f. tenwissima, Novaja Semljas ostkust vid Uddebay, Sibiriens nordkust vid Kap Palander och i Aktinia viken, öfverallt sparsam. Sibiriska Ishafvet: f. tenwissima, Irkaipi, sparsam, Pitlekaj och trakten deromkring, allmän och ymnig. Baffinsbay: f. typica, Cumberland Sound, allmän, Grön- lands vestkust flerestädes såsom vid Lichtenau, Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen, Holstenborg, Godhavn och Ritten- benk. RHODOMELA LaARIX (Turn) Ag. Spec: Ake fl priest; tEuens lars: mkurn. EiStRneNAN pyr2s. Deser. Rhodomela larix J; G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 886. I200R IGN lekeb:s INNAN, IG (6 o DV Syn. Rhodomela larix Harv. FI. West.-Esk. p. 49. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt 1 Ishafvet är ingenting kändt. Utbredning. Jag har sjelf ej varit i tillfälle att se denna :' art i Ishafvet. Den synes här vara af mycket lokal utbred- ning och endast tillhöra den del deraf, som ligger nordost om Beringssund, sannolikt dit invandrad från Beringshafvet, der den äfven långt mot norr förekommer ymnigt. Fyndort. Enligt uppgift af Seemann (anf. st.) funnen i den del af Amerikanska Ishafvet, som sträcker sig utmed nordkusten af Vest-Eskimåernas land. Gen. Polysiphonia Grev. EL Bdinb:p.; 308) Sec JG Ag. Spect Ale 20p-19005 PoLYsSIPHONIA PArRAsSITICA (Huds.) Grev. F1. Edinb. p. 309; Conferva parasitica Huds. Fl. Angl. p. 604. f. typica. Descer. Polysiphonia parasitica J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 930. Fig. > > Flary; CPhyc: Brit. tf oc. Hoxsicc. > > Crouan, Alg. Finist. N:o 315. Syn. Polysiphonia parasitica Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Lefnadsförhållanden. Växer på flere famnars djup tillsam- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 153 man med Plocamium coccineum, fäst på snäckskal. I polarhaf- vet funnen endast steril. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. Fyndort. Arten är tagen af Kleen i Norska polarhafvets södra del vid ögruppen Giver i Nordlanden. 6 POLYSIPHONIA URCEOLATA (Lightf.) Grev. FI. Edinb. p. 309. Conferva urceolata Lightf. in Dillw. Intr. p. 82.” f. typica. Descr. Polysiphonia urceolata « urceolata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 970. Fig. > > 15E40v. Jane. IB LÖN FHxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 68. rgosedla” AS. (J..G. Ag) 1. ce. p. 971; Hutchinsia roseola Ag. Spec. Alg. 2, p. 92. Descr. Polysiphonia urceolata £ roseola J. G. Ag. 1. c. Pig. » formosa Harv. Phyc. Brit. t. 168. EHxsicc. > roseola Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 69. Syn. Conferva stricta Wg. Fl. Lapp. p. 512. Polysiphonia pulvinata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 25, excl. syn. ? roseola Post. et Rupr. III. Alg. p. II, sec. GoPpi, IC > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. urceolata Croall, FI. Disc. p. 459; ex parte. > > iPiekie'sAlgi Sutherl 32) up. 1915 > D Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 26. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Anmärkning vid formbegränsningen. Enligt hvad jag sett, finnes det i polarhafvet endast tvänne former af denna art, af hvilka en är identisk med den, hvilken Areschoug utdelat 1 Alg. Scand. exsiecce. N:o 68 under namn P. urceolata, den andra åter med den växt, som blifvit kallad P. roseola. Kleen uppger visserligen, att i Norska polarhafvet ett par andra for- mer, f. patens och f. formosa, skulle förekomma, men i de sam- lingar, han härifrån hembragt, som äro rika på exemplar af P. urceolata, finnes det icke några exemplar, som jag anser kunna hänföras till de så benämnda varieteterna. Visserligen visa somliga exemplar afvikelser sins emellan, men utan att dock afvikelserna från den typiska formen äro så utpräglade, att det är möjligt att draga någon gräns. Några i mycket från typisk P. urceolata afvikande exemplar finnas, men den egendomliga utbildning, dessa hafva, torde snarare böra be- traktas såsom en bildningsafvikelse än en formskilnad. Dessa äro tätt tofslika, gröfre än typiska exemplar; de öfre hufvud- grenarna bära täta, qvastlika grenknippen, hvilkas smågrenar äro korta, grofva, tillbaka- eller vinkelböjda, tätt sammanslutna och sammanbundna med hvarandra genom egendomliga fäst- 154 KJELLMAN, NORRA ISHARVETS ALGCRLOR A. organ. Dessa äro än längre än kortare, hyalina, encelliga, myc- ket tjockväggiga, slutande med en i kanten flikig fästskifva. Anmärkning Vid synonymiken. Jag har till P. urceolata hän- fört den växt, hvilken Gobi i sin »Algenflora des Weissen Mee- res» upptar under namn P. pulvinata J. G. Ag. Spec. Alg. sid. 957 och Aresch. Alg. Seand. exsice. N:o 67. J. G. Agardh Har redan på anfördt ställe identifierat den växt, hvilken han be- nämner P. pulvinata A g., med den, hvilken Areschougi Phyc. Scand. sid. 279—280 anför under namn P. pulvinata Roth och det är väl med anledning häraf, som denna växt uppgifves före- komma i Sinus Codanus. Gobi följer härutinnan J. G. Agardhs föredöme. Identifieringen af dessa båda växter kan dock icke vara möjlig, då de med hänsyn till sin struktur afvika från hvarandra i väsentlig grad. Polysiphonia pulvinata J. G. Ag. och Gobi har, såsom begge författarne uppgifva, artiklarna 4-sifoniga, under det deremot Areschougs P. pulvinata i Phyc. Scand. är 6-sifonig. Han säger uttryckligen »Interstia sub microscopio visa tristriata> och de af honom 1 Alg. Scand. exsicc. Ser. I, N:o 60 utdelade exem- plaren, till hvilka han hänvisar, äga också 6-sifoniga artiklar. Samma växt har af honom sedan utdelats under samma namn i den 2:dra serien af hans exsiccat-verk N:o 67. Denna cite- rar Gobi såsom indentisk med sin P. pulvinata från Hvita hafvet. Alla de exemplar af denna Areschougs P. pulvinata, som jag haft tillfälle att undersöka, hafva haft 6 pericentrala sifoner och afvika således från den i Hvita hafvet funna P. pulvinata Gobi. Att denna bygnad är en väsentlig karakter för P. pulvinata Aresch. framgår tydligen af denne författares utförliga beskrifning af densamma i Obs. Phyc. 3, sid. 7—8, der den går under namn PP. hemispherica Aresch. syn. P. pulvinata Aresch. Phyc. Scand. p. 57 (279), Alg. Scand. exsicc. Ed. I, N:o 60 och Ed. II, N:o 67. Jag vågar visserligen icke påstå, att P. pulvinata J. G. Ag. icke förekommer vid Skandinaviens kust. Areschoug uppger den hvarken i Phyc. Scand. eller upptog den så- som skandinavisk i sina för några år sedan hållna offent- liga föreläsningar öfver Skandinaviens alger. Sjelf har jag aldrig hvarken vid Bohusläns eller Norges kust sett någon växt, som skulle kunna identifieras med P. pulvinata J. G. Ag. Deremot har jag vid flere tillfällen vid Skandinaviens vest- kust funnit en Polysiphonia, hvilket habituelt mycket påminner om P. pulvinata, det är P. hemispherica Aresch. Den bildar liksom denna mycket täta, nästan halfklotformiga tofsar, som VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 155 vid torkning antaga en åt brunt gående färg. Den äger lik- som denna en tät plexus radicalis, bildad af de nedliggande, om hvarandra snodda nedre delarna af bålaxlarna, hvilka utsända korta, nästan hyalina, i spetsen med en flikig, sköldformig vid- fästningsskifva försedda rhiziner. Den är dock alltid 4-sifonig och öfvergår genom tydliga mellanformer i typisk P. urceolata. Jag har trott, att det är en dylik P. urceolata, G obi sett från Ishafvet och bestämt till P. pulvinata J. G. Ag. Härför talar, utom Gobis bestämda uppgift, att den har'4 pericentrala sifo- ner, det att den bildar »zgiemlich dichte Biischel> — P. pulvinata J. G. Ag. är tätt tufvig, »cespites densissimi> — och att den af eaoNsa van algolog. som Ruprecht- kunnat, benämnas +P: Hos]ale As.. Jfr. Gobi, anf. st. sid. 26, not. Om P. urceolata Croall se under P. arctica. Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet egentligen och vanligen litoral, men förekommer också på den sublito- rala regionen och går till och med ned till dess undre gräns. I Finmarken har jag tagit den på 15—20 famnars djup, men allmännast fans den i nedre delen af den litorala regionen. Den sitter fäst än på andra alger än på sten och synes före- draga öppen kust, ehuru den äfven går in i det inre af djupa fjordar, der den dock icke enligt min erfarenhet når den fro- dighet, som på öppna ställen. Den växer spridd, ehuru stun- dom 1 rätt stora individmassor. Enligt Kleen bär den i södra delen af Norska polarhafvet sporocarpier och tetraspo- rangier hela sommaren. Vid Finmarkskusten har jag funnit exemplar med dylika organ under slutet af juli och början af augusti. Utbredning. Arten tillhör polarhafvets båda florområden, men har en inskränkt utbredning inom det arktiska. Den går långt mot norr i Baffinsbay, der den skall vara funnen vid N. Lat. 73? 20' Sitt maximum af freqvens når den i Norska polarhafvet. Den vanligaste formen är f. typica; f. roseola kän- ner jag endast från Norska polarhafvets södra del. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, allmän och ymnig i yttre hafsbandet, vid Maasö, Gjesver, Öxfjord samt vid Talvik och i Magerösundet. Murmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska Samojedlandets kust. Hvita hafvet: spårsam (?) Baffinsbay: antagligen temligen ymnig vid Grönlands vestkust, såsom vid Julianeshaab, Ameralik, Godthaab och vid Lat. N. 732 20' Long. W. 37? 20', Egedesminde (?). 156 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLOR A. POoLYsSIPHONIA BrRODLIAI (Dillw.) Grev. in Hook. Brit. F1. 2, p. 328; Conferva Brodizi Dillw. Brit. Conf. t. 107. f. Kitzingir nob. f. parvula, circa 6 cm. alta, cespitosa, densa. Fig. Polysiphonia Brodiei Kätz. Tab. Phyc. 14, t. 1. | f. Agardhit nob. Descr. Hutchinsia Brodizgi « Ag. Spec. Alg. 2, p. 63. Ezxsice. Polysiphonia penicillata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 64. f. Lyngbyei nob. Descr. Hutchinsia Brodiei Lyngb. Hydr. Dan. p. 109. Fig. > > > > > 0 DN. a. laxa nob. forma sequente robustior, penicillis ramulorum paucioribus, permag- nis, distantibus. Bb. confluens nob. forma penicillis ramulorum creberrimis, apicem axis primarii versus. valde approximatis, confluentibus. Syn. Polysiphonia Brodizei Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Anmärkning vid formbegränsmingen. I Kleens på exemplar af denna art rika samlingar från Norska polarhafvet finnas tre utmärkta former och dessutom åtskilliga mellanformer mellan dem. Tyvärr har denna algolog icke lemnat några upplys- : ningar om deras förekomst och lefnadssätt. Den form, hvilken jag benämnt f. Kitzingii, liknar habituelt mycket en lågväxt Rhodomela lycopodioides f. typica 8 laxa. Den öfverensstämmer i förgrening med den växt, hvilken Kuätzing på anfördt ställe afbildat under namn P. Brodiei, på hvilken dock den diagnos, han i Spec. Alg. lemnar af en lika benämnd alg, föga träffar in. På detta ställe menas synbarligen samma form, som Agardh i Spec. Alg. beskrifver vid namn Hutclhinsia penicillata. Forma Kiiteingii synes hafva växt i trånga, tätt bevuxna klipp- hålor inom litoral regionen, rika på Mytilus edulis och snäckor. Om Agardh med sin Hutchinsia Brodiei typica verkligen menat den vackra alg, som Areschoug i sitt exsiccatverk (N:o 64) utdelat under namn Polysiphonia pemicillata, måste jag för tillfället lemna oafgjordt. Dock stämmer diagnosen väl in på denna. Åtskilliga exemplar från polarhafvet tillhöra tyd- ligen P. pemnicillata Aresch. Att denna svårligen kan uppfat- tas såsom en ungform till någon af de öfriga formerna, synes mig framgå deraf, att den är rikt fruktbärande. Den form, som jag benämnt f. Lyngbyei &« laxa och som väl är att anse såsom typisk P. Brodicei, återgifves väl af den citerade figuren hos Lyngbye. Nära den står en gröfre form, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 157 med mera tätt sittande, upptill sammanflytande grenknippen. En sådan har jag ofta funnit vid Sveriges vestra kust på öppna, för starkt vågsvall utsatta ställen. Lefnadsförhållanden. Enligt Kleen förekom växten i södra delen af polarhafvet på öppen kust, i klipphålor inom den litorala regionen, men saknades i det inre af den större fjord, Saltenfjorden, som af honom undersöktes. Den synes alltså vara en pelagisk form. Möjligen växer den här, liksom längre söder ut, temligen sällskaplig i större individmassor. Härom nämner den anförda auktorn intet. I juli och augusti bär den sporangier vid Nordlandens kust. Utbredning. Känd endast från det atlantiska florområdet och uteslutande från dess södra del. Fyndort : Norska polarhafvet : Nordlanden, temligen allmän. POLYSIPHONIA FIBRILLOSA (Dillw.) Grev. in Hook. Brit. F1. 2, p. 334; Conferva fibrillosa Dillw. Brit. Conf. p. 86. Deser. Polysiphonia fibrillosa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 991. Fig. » lasiotricha Kätz. Phyc. gener. t. 49. Syn. Polysiphonia violacea Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Anmärkning vid artbestämningen. Den växt, hvilken Kleen 1 sitt arbete öfver Nordlandens alger upptar under namn P. violacea, är, att döma af exemplar i hans herbarium, icke denna art utan P. fibrillosa. Den afviker visserligen genom rikare grenbildning, mindre mäktigt utbildadt kortikallager och större slankighet något från engelska exemplar af denna växt, men öfverensstämmer i hufvudsak med dessa. Närmast kommer den intill den af Kätzing, anf. st., afbildade P. lasio- tricha, som enligt J. G. Agardh bör identifieras med P. fibril- losa. Den olikhet, exemplaren från Nordlanden visa med en- selska,' torde bero derpå, att de förra vuxit på djupt vatten, under det deremot växten vid Englands kuster är litoral. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen på flere famnars djup, fäst på skal eller döda Fucus-delar eller på Desmarestia aculeata. Den bär här tetrasporer 1 augusti månad. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område och från dess södra del. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden. Antagligen äro alla de af Kleen för P. violacea uppgifna fyndorterna: Röst, Giver och Fleinver att hänföra till denna art. Någon P. vio- Jacea innehålla hans samlingar åtminstone icke. 158 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. POLYSIPHONIA SCHUBELERII Foslie. Arcetl. Havalg. p. 3. Descr. Polysiphonia Schäbelerii Foslie, 1. c. Fig. > > AE ILS Tegs IG) Anmärkning vid arten. Arten, af hvilken jag genom Fos- "lies välvilja varit i tillfälle att se åtskilliga exemplar, står, såsom dess auktor sjelf anmärker, mycket nära P. fibrillosa och torde svårligen kunna till arten skiljas från denna. Ha- bituelt afvika de exemplar, jag sett, ganska mycket från denna, särskildt genom sina mycket grofva hufvudstammar och biax- lar af första ordningen, hvilket dock delvis torde härröra från stark pressning vid konserveringen. Till dess växten blifvit närmare studerad 1 lefvande tillstånd, anser jag mig dock böra bibehålla den såsom en särskild art. Lefnadsförhållanden. Växer på stenblandad sandbotten på 2—4 famnars djup, vidfäst småsten och snäckskal, tillsam- man med Ceramium och Punctaria. Den bär under sommaren tetrasporangier. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken i Porsangerfjorden. PoLYsSIPHONIA ELONGATA (Huds.) Harv. in Hook. Brit. Fl..p 333; Conferva elongata Huds. F1. Angl. p. 599. f. Lyngbyev J..G.IA gg. Spec FATS 2 p- LO04 Descer. Polysiphonia elongata I. Lyngbyei J. G. Ag. 1. c. Fig. - Ceramium brachygonium Lyngb. Hydr. Dan. t. 36. FHoxsice. Polysiphonia elongata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 60. Syn. Polysiphonia elongata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet förekommer väx- ten på skal- och dödbotten inom den sublitorala regionen på. 3—15 famnars djup och bär här sporocarpier och tetrasporan- gier i juli och augusti månader. Samtidigt, men äfven tidigare i maj och juni, har jag funnit den med dylika organ vid Sveri- ges vestra kust. Enligt exemplaren i Kleens herbarium öf- vergår växten vid Nordlandens kust i sitt hvilostadium mot. slutet af augusti månad. Utbredning. Det föreligger en uppgift af J. G. Agardh, att ar- ten skulle hafva blifvit hemförd från Spetsbergen under den Torellska expeditionen 1861. Sjelf såg jag den hvarken här VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 159 eller annorstädes i Ishafvet. I södra delen af Norska polar- hafvet är den funnen af Kleen. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid ögrupperna Giver och Fleinveer. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust utan närmare angifven lokal. POLYSIPHONIA FaAsTIGIATA (Roth) Grev. Fl. Edinb. p. 308; Ceramium fastigiatum Roth. FI. Germ. 3, p. 463. Descr. Polysiphonia fastigiata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1029. Pig, > > Harv: Ehyce! Brit. it. 2995 Hxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 4. Syn. Conferva polymorpha Gunn. FI. Norv. 2, p. 92; fide. syn. > > IVO EVE ap per ps Sd Hutchinsia fastigiata Lyngb. Hydr. Dan. p. 108. Polysiphonia > JG Ag Spetsp. Alg. Bidr: ps 11. > D AAresen PR hyck Scand) ps 208: > ? Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 9. Lefnadsförhållanden. Växten tillhör det litorala området och synes nästan uteslutande hålla sig till Oegothallia nodosa såsom det föremål, på hvilket den är fäst. Då den, såsom stundom händer, växer på lösryckta bitar af denna art, förda till djupt (10—15 famnars) vatten, blir den mindre tätgrenig, finare, längre och mindre qvastlik, hvarjemte axlarna afsmalna starkare mot spetsen. Dylika med den typiska formen habi- tuelt ganska olika exemplar har jag funnit vid Maasö i Fin- marken. Den är en pelagisk form, skyr åtminstone djupa fjor- dar och är något sällskaplig. Enligt Kleen bär den i södra delen af Norska polarhafvet sporocarpier och tetrasporangier under hela sommaren. Vid Finmarkskusten förekom den med sporocarpier under augusti, september och oktober månader, med tetrasporangier under augusti. Utbredning. Maximum af freqvens har arten i Norska po- larhafvet. Från Baffinsbay är den uppgifven af Lyngbye. Huruvida den verkligen växer annorstädes i Ishafvet, synes mig ännu osäkert. Den anses visserligen förekomma i Grönlands- hafvet vid Spetsbergens kust. Sjelf har jag också träffat den här, men aldrig vidvuxen utan blott uppkastad på stranden och antagligen drifven dit söderifrån. Möjligen är också detta fallet med de exemplar af arten, hvilka hemfördes från samma trakt af Torellska expeditionen 1861. Den är icke ens anmärkt i Hvita hafvet. Dess nordligaste säkra fyndort måste tills- vidare Gjesver strax norr om 71? N. Lat. anses vara. 160 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlanden, Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö, Finnmarken vid Maasö, Gjesver, Öxfjord och Mageröns sydkust, allestädes allmän och ymnig. Grönlandshafvet : Spetsbergens kust (?). Baffinsbay: Grönlands vestkust. POLYSIPHONIA ÅRCTICA J. G. Ag. Spec. Al 2.0. 1084: Descr. Polysiphonia arctica J. G. Ag. 1. ce. et Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 26. Hxsicc. > » - Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 403. Syn. Conferva nigra R. Br. in Scoresby, Account. 1, App. 5(?) Hutchinsia badia Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. Cfr. Gobi, 1. ce. p. 27. » striceta Lindbl. Bot. Not. p. 158. Polysiphonia arctica J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr, p. 3; Bidr. p. 11. > » Diekie, Alg. Cumberl. p. 288. > » — Eaten, List. p. 44. > 2 KGO0L I Cr 19: AG > » - Kjellm.. Winteralgv. p. 64. Spetsb. Thall. 1, p- 9; Algenv. Murm. Meer. p. 11; Kariska hafvets Algv. p. 19. > stricta Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85; fide spec. > urceolata Croall, FI. Disc. p. 459 saltem ex parte. > > Wittr. in Heugl. Reise 3, p. 284; fide spec. Anmärkning vid synonymtiken. Att för närvarande bestämdt afgöra, hvad R. Brown menade med sin i bihanget 5 till Scoresbys resa omnämnda Conferva nigra, torde icke-vara möj- ligt. Emellertid synes det mig högst antagligt, att det är den vid Spetsbergens kust allmänna, vid torkning starkt svart- nantle P.arctica. Af P. stricta Cr oall torde en: del tillhöra: arctica, den med 5 sifoner, en del, särskildt exemplaren från Egedesminde, åter P. wurceolata. Mellan några andra arter än dessa har man högst sannolikt icke att välja. Jfr Kjellm. Spetsb. Thall. 1, sid 9 och Gobi; Algenfl. Weiss. Meer. sid 2T: Lefnadsförhållanden. Förekommer så väl på öppen som skyddad kust, fäst dels på andra alger dels på sten inom den sublitorala regionen, merendels på dess öfre del, på 1—10 famnars djup, stundom jemte åtskilliga djupvattens-former på dess undre del eller till och med öfverst i den elitorala regionen. Vid Norges Ishafskust har jag träffat den endast på den sub- litorala regionens nedre del, på 10—20 famnars djup tillsam- man med åtskilliga andra i Ishafvet allmänna och vidsträckt utbredda arter. Äfven i Hvita hafvet synes den oftast före- komma på djupare vatten, 10—12 famnar, stundom på mindre djup, 3—8 famnar, men äfven då tillsammans med åtskilliga VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 161 rena ishafsformer, sådana som Odonthalia dentata, Delesseria sinuosa, Ptilota pectinata och Phyllophora interrupta. Den tillhör företrädesvis Laminarie-formationen och växer här spridd, al- drig sällskaplig i större individmassor. Vid Spetsbergens nordkust lefver den öfver vintern och utvecklar sig under hela den mörka och kalla tiden, ehuru långsamt. Alltjemt träffar man dock exemplar med unga, i utbildning stadda vegetativa organ. I april blir utvecklingen af dylika starkare, når sin fulla kraft vid midten af maj och fortgår sedan under som- marmånaderna. Ehuru jag varit i tillfälle att under alla årstider under- söka en stor mängd exemplar, har jag endast högst sällan sett växten med propagationsorgan. Endast en gång, nämligen i augusti månad 1872, har jag funnit ett exemplar med unga sporocarpier och under juli månad samma år likaledes ett exemplar med unga bildningar, som antagligen voro anlag till antheridier. Exemplar med tetrasporangier fann jag 8:de och 21:sta november 1872, 19:de och 20:de december samt 18:de ja- nuari 1873. Att arten vid Spetsbergen utbildar tetrasporangier äfven under sommaren, framgår deraf, att J.G. Agardh beskrif- ver dessa organ på exemplar, hemförda härifrån af Vahloch af den Torellska expeditionen, hvilka uppeböllo sig vid Spetsbergens kuster endast under sommartid. Utbredning. Maximum af freqvens har arten i det Grön- ländska Ishafvet vid Spetsbergens kuster. Sin största yppig- het når den vid Norges nordkust, der den bildar rika, täta tofsar, mer än 20 em. långa. . Den är anmärkt från. alla delar af Ishafvet med undantag af det Amerikanska Ishafvet. An- tagligen finnes den dock äfven här och man torde derför kunna räkna arten bland de cirecumpolära. Den säkert kända nord- ligaste fyndorten är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80? 31" Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och Gjesver, sparsam och lokal. + Grönlandshafvet: allmän och mycket ymnig vid Spetsber- gens nord- och vestkust, känd äfven från Storfjorden, öster om Vest-Spetsbergen och från Sabineön vid Grönlands ostkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, ön Kolgujew vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, på senare stället allmän, men mindre ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Uddebay, vid Novaja Semljas ostkust, Maren t6LLS Long, 0 921205 Kap Palander och Aktinia- Bd III. 11 a 162 KJELLMAN, NOBRA ISHARVETS ALGELORA. viken, öfverallt sparsam, ehuru flerestädes temligen allmänt utbredd. Sibiriska Ishafvet: ”Tschuktschlandets nordkust, sparsam och lokal. | Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, fere- städes vid Grönlands syd- och vestkust, såsom Nenese, fjor- den Tessarmiut, Godhavn, Jakobshavn (?), Disco ön. POLYSIPHONIA ÅTRORUBESCENS (Dillw.) Grev. Fl. Edinb. p. 308. Conferva atrorubescens Dillw. Brit. Conf. t. 70 Syn. Polysiphonia atrorubescens J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48. Lefnadsförhållanden. Artens lefnadssätt i Ishafvet är mig obekant. Utbredning och fyndorter. Jfr J. G. Ag. anf. st. POLYSIPHONIA ByssoipEs (Good. et Woodw.) Grev. F1. Edinb. p. 309. Fucus byssoides Good. et Woodw. Linn. Trans. 3, Descr. Polysiphonia byssoides J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1042. JPG > > Ha Phyc. Brit. t. 284. Hoxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 66. Syn. Polysiphonia byssoides Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Lefnadsförhållanden. Växer enligt Kleen i Nordlanden på skalbotten på djupt vatten och har här träffats med IDDE pier i juli och augusti. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: vid ögrupperna Fleinver och Giver i Nordklanden, hvilka alltså äro artens nordligaste hit- tills kända förekomstorter. POLYSIPHONIA NIGRESCENS (Huds.) Harv. Brit. FI. 2, p. 332. Conferva nigrescens FHFuds. Engl. Bot. t. 1717. f. pectinata Ag. Hutchinsia nigrescens £ pectinata Ag. Syst. Alg. p. 151. Descr. Polysiphonia nigrescens « pectinata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1058. öga Conferva nierescens En ol Bort Exsice. Polysiphonia Brodizei Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 68 et 152. > Nigrescens > > » » N:o 62 et 304. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 163 f. protensa J. G. Ag. Spec Als TP Tp 1058 B gracilis nob. f. setacea, circa 10 cm. alta, fragilis, dilute violacea, fastigiato- ramosa. Syn. Conferva atrorubens Weg. Fl. Lapp. p. 511; fide herb. Polysiphonia nigrescens Aresch. Phyc. Scand. p. 271. > > Dickie, Alg. Sutherl. JG Pp: 1492. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 29. > ? Nylferiseh Herb: Benn pu > > Kleen, Noradli Ale pi st Rhodomela gracilis > » TAR OD Anmärkning vid synonymiken. Kleen upptar i sitt arbete om Nordlandens alger Rhodomela gracilis, funnen i en liten insjö med nästan sött vatten, kallad Kosmovandet. I hans samlingar finnes också en på denna lokal tagen växt, hvilken habituelt står Rhodomela gracilis Kätz mycket nära, och någon annan alg, som möjligen skulle kunna kallas Rh. gracilis, fin- nes icke. Denna växt, hvilken sålunda, efter allt hvad jag kan se, är just den, som Kleen menat med sin Bh. gracilis, är dock icke någon Rhodomela, utan en egendomlig form af Polysiphomia migrescens, hvilken står närmast J. G. Agardhs f. protensa, ehuru den rätt betydligt afviker från den. Jag har ofvan kallat den Rh. nigrescens f. protensa B gracilis. Lefnadsförhållanden. Artens vanliga form, f. pectinata, före- kommer vid Norges kust i klipphålor inom den litorala regi- onen, 1 Hvita hafvet på det sublitorala området ända ned till lör faranars djup, vanligen på sten- och grusbotten. Enligt Dickie skall växten i Baffinsbay vara upphemtad på 40—50 famnars djup. Jfr ofvan sid 13. Den trifves såväl på öppen som skyddad kust och växer spridd. Vid Norges kust är den fun- nen med tetrasporangier i juli och augusti, i Hvita hafvet i midten af juli. Formen protensa B gracilis är, såsom ofvan nämndes, en brackvattensform. Den är känd endast 1 sterilt tillstånd. | Utbredming. Arten tillhör visserligen polarhafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men har sitt maximum af freqvens inom det förra och ringa utbredning inom det senare. Den är säkerligen en söderifrån i det egentliga Ishafvet in- kommen alg. Dess nordligaste säkra förekomstort är Ryska Lappmarkskusten. Enligt Dickie är den i Baffinsbay funnen mycket högre mot norr, nämligen i Whale Sound under 77? N. Lat., men här uppkastad på stranden. Den andra fynd- 164 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. orten i Baffinsbay, Hunde Islands, ligger på ungefär samma bredd som Ryska Lappmarken och är för öfrigt ej fullt säker. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmänt spridd, men sparsam, Finmarken, »freqventer» enligt Wahlenberg; sjelf har jag icke lyckats träffa den vid denna kuststräcka. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestra delen af Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kolgujew. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Hunde Islands(?2), Whale Sound, uppkastad på stranden. I Köpenhamns musei samlin- gar har jag sett ett litet fragment af arten »e Groenlandia» utan närmare angifven lokal. Fam. Spongiocarpe2&e Grev. sec. J. G. Ag. Epicr. Alg. p. 628. Gen. Polyides Ag. SPECIFASIEIpPITS00: PoryipEs Rotunpuvs (Gmel.) Grev. Algi Brit. po 207 sec. JG) Ao Spec. Alg:p. 2 CEbnmcas mördas Gmel. Hist. Fuc. p. 110. ; | typica. Descr. Polyides lumbriealis J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. T21. Fig. > rotundus Harv. Phyc. Brit. t. 95. FHxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 252. Syn. Polyides lumbricalis Kleen, Nordl. Alg. p. 15. > rotundus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 32. Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. 2 fastögiatlar Turn: INSE TTG NH j0: Descr. Fucus rotundus y fastigiatus Turn. I. ce. Syn. Polyides rotundus Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 14. Anmärkning vid artbestämmingen. I den anförda afhandlin- gen om Murmanska hafvets alger hänförde jag till Polyides rotundus en vid Matotschkin Schar och Besimennajabay på Novaja Semljas vestkust tagen alg. Jag har underkastat denna en förnyad granskning och hos några af de exemplar, hvilka habituelt mest slöto sig till Furcellaria fastigiata, lyckats finna tetrasporangier. Dessa ange tydligen växten vara en Polyides. Lefnadsförhållanden. Vid Norska polarhafskusten är växten litoral, förekommande på öppen kust och företrädesvis i klipp- VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 165 hålor, som under ebb äro fylda med hafsvatten. Vid Novaja Semljas vestkust är den sublitoral, här liksom annorstädes växande spridd. Kleen har funnit den med sporocarpier i Nordlanden under slutet af juli månad. Vid Novaja Semlja samlade jag exemplar med unga sporocarpier och mogna te- trasporangier under samma tid. Vid Sveriges vestkust synes den egentliga tiden för propagationsorganens utbildning vara fntern; december och januari månader, dock uppger Are- schoug, att han här funnit sporocarpiebärande individ äfven 1 augusti och september. Jfr. Aresch. Phyc. Scand. sid. 309. Utbredning. Arten är känd från polarhafvets såväl atlan- tiska som arktiska område. Inom det senare har den ringa utbredning och är antagligen en söder ifrån invandrad art. Dess nordligaste fyndort är Matotschkin Schar vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 73? 13, der den förekommer under den förkrympta formen f. fastigiata. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, f. typica, allmän, ymnig, Finmarken, f. fastigata, sparsam, lokal vid Maasö, Gjes- ver och Öxfjord. | Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch, temligen allmän och ymnig. Hvita hafvet: sparsam (?). Fam. Wrangeliacee&e (J. G. Ag.) Hauck. INfeeresalsk p. 145 JT Gi Ao Spec. Alg 20 Pp. 01; lim. mut. Gen. Spermothamnion Areschb. Phyc. Scand. p. 334. SPERMOTHAMNION TURNERI (Mert.) Aresch. resp Se]. Ceramum Turner Vert imöiNoth, Cato Bot 3, po f27. Descr. Spermothamnion Turneri Aresch. 1. c. Fig. > roseolum Pringsh. Morph. Meeresalg. t. 4-—6. Hoxsicc. » « Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 83. v DLefnadsförhållanden: Förekommer mestadels inom den lito- ralia regionen, fäst på andra alger. I Nordlanden är den dock funnen äfven på sten. I polarhafvet växer den spridd, mest på öppen kust samt bär här tetrasporangier och sporocarpier om sommaren. Vid Sveriges vestkust har jag funnit den rik- ligt tetrasporangiebärande äfven under vintern, 1 slutet af december månad. 166 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Utbredning: Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken vid Altenfjordens mynning, ungefär Lat. N. 70. Maximum af freqvens har den i Norska polarhafvets södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finnmarken, Öxfjord, lokal, sällsynt. Gen. Chantransia (DC.) Fries. Syst Vce Pp. 338: DG IRL ET. (2500-0405 uma ma CHANTRANSIA EFFLORESCENS (J. G. Ag.) Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 4. Callithamnion efflorescens J. G. Ag. Spec. Alg. 2p. 15. f. tenuris nob. f. laxe cespitosa, qvam forma typica in Sinu Codano proveniente multo tenuior et flaccidior; articulis axis principalis 5 u. diametro non attingentibus, (in f. typica 6—38 uu.) Fig. OChantransia efflorescens f. tenuis tab. nostra 12, fig. 1—2. Exsice. Ofr. Trentepohlia Daviesii var. « Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 16. Syn. OChantransia Daviesiil Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 50. » efflorescens Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 14; Algenv. Murm. Meer. p. 14; Kariska hafvets Algev. p. 20. Anmärkning vid artbestämmingen. Den Chantransia efflore- scens, hvilken jag träffat flerestädes i polarhafvet, afviker från den vid Bohusläns kust förekommande, af Areschoug på anf. st, utdelade, genom nästan dubbelt större finlek, slankigare växt och derigenom, att den bildar glesare tofsar än denna. Jag har antagit, att det är samma form, som at Gobimpp: oifves för Hvita hafvet. Jag föreslår för den namnet tenutis. Lefnadsförhållanden. Växten är öfverallt 1 polarhafvet sub- litoral. Den sitter fäst på olika algarter, såsom Lithothamnion soriferum, Odonthalia dentata, Polysiphonia arctica, Delesseria Berit, Chetomorpha melagonmium och andra. I det inre af djupa fjor- dar är den ej funnen. Den uppträder spridt växande. Den är träffad med reproduktionsorgan vid Spetsbergen under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli, vid denna ögrupps ostkust i slutet af augusti. Vid Sveriges vestra kust har jag sett sporbärande exemplar i augusti. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område och har en temligen vidsträckt utbredning inom det senare. Hjelf har jag allestädes funnit den sparsam. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 167 Maximum af freqvens synes den hafva i Hvita hafvet. Jfr. rolbi vant. st. Fyndorter : Norska polarhafvet: Finmarken, vid Maasö, spar- sam och lokal. Grömandshafvet : Spetsbergens nord- och nordvestkust, spar- sam och lokal. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, sparsam och lokal. Hvita hafvet : allmän och ymnig. Kariska hafvet: Uddebay vid Novaja BSemljas ostkust, sparsam. CHANTRANSIA Daviesi (Dillw.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Conferva Daviesii Dillw. Brit. Conf. Hinite. Pp. (3. Descr. Callithamnion Daviesii J. G. Ag. Epicr. p. 8. Fig. > > Harv CehycB rt. tr old Syn. Chantransia Daviesii Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden: Arten växer spridd, fäst på litorala alger, såsom Corallina och Cladophora-arter m. fl. I Ishafvet bär den sporer åtminstone under juli, augusti och september. Utbredning. Hittills känd endast från polarhafvets atlan- tiska område, 1 hvars södra del den har sitt maximum af fre- qvens. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken vid Altensfjordens mynning, ungefär Lat. N. 70”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, vid Öxfjord, lokal, sparsam. CHANTRANSIA VIRGATULA (Harv.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Callithamnion virgatulum Harv. in iElook. Brit. F1. 2, p. 349. f. Farlowitr nob. Descr. Trentepohlia virgatula Farl. New. Engl. Alg. p. 109. Fig. > > > 1 0 NG, Anmärkming vid artbestämningen. I framställningen af släg- tet Chantransias hafsarter råder mycken förvirring. Nästan hvarje författare afviker från de öfriga i uppfattningen af de särskilda arterna och synonymiken är derför i högsta grad intrasslad. I Norska polarhafvet finnes det utom de båda förut- nämnda två andra Chantransia-arter, af hvilka den ena utan tvifvel är identisk med den, hvilken Farlow på angifvet ställe afbildat och benämnt Tr. virgatula Harv., den andra 168 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. åter med den, hvilken Areschoug i sitt exsiccatverk utde- lat under namn Trentepohlia secundata Lyngb. Hvad den första af dessa angår, så citerar Farlow Trentepohlia virgatula Harv. Phyce. Brit. tafl. 313 såsom identisk med. sim art) CN detta sker med full befogenhet, måste jag anse tvifvelaktigt, för så vidt man får antaga, att såväl Harveys som Farlows figurer äro naturtrogna. De båda bilderna äro hvarandra myc- ket olika och ge gerna det intryck, att de båda författarne un- der samma namn förstå två till arten skilda alger. Möjligt är emellertid, att Ch. virgatula varierar mycket och att den växt, Farlow afbildat, genom mellanformer sammanhänger med den af Harvey under namn Callithammion virgatulum ursprungligen beskrifna arten. Tillsvidare nödgas jag antaga detta och betecknar derför den växt, jag åsyftar, med den angifna namnkombinationen. E Lefnadsförhållanden. Af denna växt har jag endast lyckats erhålla ett mycket ringa antal exemplar. De växte på skyddad kust 1 klipphålor inom litoral-regionen, fästa på Cladophora gracilis. De af dem, som insamlades i september månad, voro sporbärande. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område. Den nordligaste fyndorten är för denna anvmden. samma som för föregående, d. v. s. Oxfjord. Fyndorter : Norska polarhafvet: Tromsö och Öxfjord, på båda ställena mycket sällsynt. ÖHANTRANSIA SECUNDATA (Lyngb.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Callithamnion Daviesii £ secundatum Lynep. Elydr: Dan. p. 129. E2xswcce. Trentepohlia secundata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 84. Syn. Chantransia secundata Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 15. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Anmärkning vid arten. Den växt, jag här åsyftar, är iden- tisk med den af Areschoug anf. st. utdelade. Hvarken Lyngbyes ej heller J. G. Agardhs ej ens Areschougs beskrifningar och diagnoser af Chantransia (Callithamnion) secundata träffa synnerligen väl in på denna och det synes mig tvifvelaktigt, om den verkligen är identisk med Lyng- byes Callithammon Daviesu 8 secundatum. Denna uppfattas af olika författare olika och Lyngbyes korta beskrifning och VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 169 ofullständiga figur kan också ge anledning till olika tolk- ningar !. Jag skall framdeles, då jag är i tillfälle att undersöka lef- vande exemplar, lemna en beskrifning af den skandinaviska Chantransia secundata. "Torkade exemplar egna sig icke väl till närmare undersökning. Lefnadssätt. Vid Norges kust är växten litoral, växande företrädesvis på Porphyra lacimata. Vid Novaja Semljas vest- kust har jag funnit den inom den sublitorala regionen, fäst på Odonthalia dentata. Under juli och augusti är den i polar-. hafvet anträffad med sporer. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område, men har ringa utbredning inom det senare. Icke heller inom det förra synes den förekomma allmännare spridd eller vara synnerligen ymnig. Dess. nordligaste förekomstort är Rogatschewbay vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 71? 23. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän. Murmanska hafvet: Rogatschewbay, sällsynt. Fam. Delesseriace&e J. G. Ag. iPpier) p- 42 TG Ale medi ps Gen. Delesseria (Lamour.) J. G. Ag. Epier. p. 477; Lamour. Ess. p. 122; ex parte. DELESSERIA RostTRATA (Lyngb.) J: G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. Gigartina purpurascens 7 rostrata Lyngb. Hydr. Dan. p. 46. Deser. Delesseria rostrata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. Fig. Gigartina purpurascens y rostrata Lyngb. 1. c. t. 12 B. Syn. Gigartina Fabriciana Lyngb. 1. ce. p. 48, t. 11 D. Cfr. J. GG. Aorlke I HN Lefnadsförhållanden. I den Köpenhamns museum tillhöriga samlingen af alger från Grönland finnas några exemplar, hvilka bära sporocarpier och tetrasporangier. Enligt uppgift af J. 1 Farlows Trentepohlia virgatula var. secundata, New. Engl. Alg, sid. 109, är antagligen icke Callithamnion Daviesii Pp secundatum Lyn gb. utan C. luxurians J. G. Ag, Kiitz., Trentepohlia virgatula Aresch. Il) KEJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Vahl på den vidfogade etiketten äro de insamlade i mars månad och funna fästa »ad saxa maritima». Om artens lef- nadssätt 1 öfrigt har jag mig ingenting bekant. Utbredning. Känd endast från Baffinsbay, utefter Grön- lands syd- och vestkust. Fyndorter: Baffinsbay: Julianeshaab, Lat. N. 60? 35, ar- "tens enda säkert uppgifna fyndort. I den nämnda Grönländ- ska samlingen finnes ett exemplar af den växt, Lyng bye kal- lar Gigartina Fabricriana och hvilken jag trott mig kunna iden- tifiera med D. rostrata. Enligt den vidfogade etiketten är den tagen af J. Vahl vid Nenese på Grönland. I en samling alger, hopbragt af den Herrnhutska missio-- . nen, hvilka jag genom prof. Th. M. Fries godhetsfulla bemed- ling fått tillfälle att se, funnos några mdivid af. D. rostrata. Någon bestämd fyndort. fans ej för dem angifven. Emeller- tid är det antagligast, att de insamlats vid Grönlands vestkust. Möjligt är dock, att de förskrifva sig från Labrador. DELESSERIA Baru Rupr. Alg. Och. p. 289. Descr. Delesseria Beeri J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. » a FueKjellm CSpetsb i mia ep 2 Syn. Delesseria Beerii J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Till. p. 11. > » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 31. IE Kgjellm re Algsenv. Mu rna Eve erp als > ör IRY0NOrE IB Fucus clavellosus Scoresby, Account 1, p. 132 (?) > — forsan nova spec. prope alatum? R. Br. in Scoresby, 1. ec. 1, JANJDIDS Do Rhodymenia Beerii Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. > » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Anmärkning vid synonymiken. Om de båda synonymerna från algförteckningarna i Scoresby (Account) verkligen gälla den ifrågavarande växten, kan nu mera icke med säkerhet af- göras. Omöjligt synes det mig icke!. Anmärkning vid arten. Gruppen CÖryptoneura inom slägtet Delesseria omfattar utom den säkert fristående D. Jirgensi fyra arter, som så nära likna hvarandra, att helt visst många 1 Jag vill härvid anmärka, att utgifvaren af R. Browns Vermischte Schrif- ten, D. E. Meyer begår en orättvisa mot Scoresby, då han påstår, att denna icke angifvit, att det är R. Brown, som lemnat den algförteckning, hvilken är intagen 1 Appendix 5. till Scoresbys reseverk. Scoresby säger detta ut- tryckligen i texten Vol. 1, p. 148. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. IR algologer skulle känna sig benägna att frångå J. G. Agardhs uppfattning och bestrida deras arträtt. De äro D. Beri, D. angustissima, den förut nämnda D. rostrata och D. corymbosa. Efter den granskning af dessa i samlingar mycket sparsamma arter, som jag kunnat företaga, måste jag visserligen inrymma, att de stå hvarandra nära och dessutom sluta sig till D. alata, men emellan dem finnas dock såväl med hänsyn till struktur som bålens förgrening och platsen för de reproduktiva orga- nens utbildning olikheter, hvilka synas vara konstanta. Jag anser mig derför böra omfatta J. G. Agardhs åsigt, att de nämnda växterna äro så starkt differentierade från hvar- andra, att de böra uppfattas såsom skilda arter, hvilka antag- ligen för ej lång tid tillbaka utgått från en eller tvänne grund- former. Lefnadsförhållanden. D. Berti är 1 Ishafvet en sublitoral, inom Laminarie-formationen förekommande alg, hvilken synes föredraga öppen -kust framför det inre af djupa fjordar och andra skyddade ställen. Den är mestadels fäst på andra alger, särskildt Laminarieernas rhiziner. Vid Spetsbergens nord- kust har jag funnit den i full utveckling under midten af fe- bruari månad. Exemplar med sporocarpier funnos vid Novaja Semljas vestkust under juni och juli, vid Spetsbergen under augusti, exemplar med tetrasporangier på båda ställena under juli månad. Efter sporutvecklingen, hvilken står tillsamman med upplösning af en del af grenarna, inträder en kraftig ve- getativ nybildning, hvarvid en mängd af de nya grensystemen utvecklas i grenvecken. Utbredning. Arten är känd endast från polarhafvets arktiska florområde, inom hvilket den har en temligen inskränkt ut- bredning. Den är nämligen funnen endast i östra delen af Grönlandshafvet, i Murmanska och Hvita hafvet. Maximum af freqvens synes den hafva i Hvita hafvet och östra delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, N. Lat. 79? 53". Fyndorter : Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- kust, temligen allmän, men ej ymnig. Murmanska hafvet: flerestädes vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja från Matotschkin Schar till N. Gusinnoi Kap, vid senare kuststräckan ymnigare och yppigare än vid Spets- Bergen: Hvita hafvet: temligen allmän och ymnig. NE KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. DELESSERIA CORYMBOSA J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 684. Descr. Delesseria corymbosa J. G. Ag. I. c. Fig. > > tab. nostra 10, fig. 3. Syn. Delesseria angustissima Croall, FI Disc. p. 459 (?) " Lefnadsförhållanden. Synes tillhöra den sublitorala regio- nen och Lammarte-formationen. Såsom stöd härför kan jag åberopa en påskrift på en etikett af J. Vahl: »In stipitibus Laminarie saccharine>. Utbredning. "Känd endast från Baffinsbay. Endast en Fyndort är fullt säker, nämligen Godthaab vid Grönlands vestkust. Om dock, såsom synes mig antagligast, Croalls D. angustissima är denna art, är den också uppgifven för Jakobs- havn, hvilken senare fyndort då är artens hittills kända nord- ligaste förekomstort, ungefär 69? 15' N. Lat: DELESSERIA ÅNGUSTISSIMA (Turn.) Griff. in Harv. Phyc. Brit. t. 838. Fucus alatus y angustissimus Turn. Hist. Hue) SP TOO: Descr. Delesseria angustissima J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 686. Fig. > » IEfarve EhyeT Bat Ne Syn. Delesseria alata var. angustissima Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Anmärkning vid artbestämmingen. Några från polarhafvet stammande exemplar af denna art har jag ej sett. »Sjelf har jag aldrig träffat den der och det är på Kleens uppgift, att den förekommer i Nordlanden, som den här upptages. Kleens samlingar innehålla ej några exemplar af arten, men i sin för- teckning öfver Nordlandens alger säger han bestämdt, att D. angustissima Harv. Phyc. Brit. tafl. 83 der fans allmän. Jag har intet skäl att förmoda, att Kleens uppgift icke skulle grunda sig på noggranna jemförelser och då arten förekommer vid Skottland och Orkneyöarna, är dess förekomst vid Nordlan- den högst antaglig. Lefnadsförhållanden. Litoral, fäst på stenar under Fucaceer. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område, 1 hvars södra del den, enligt Kleens uppgifter, är allmänt spridd. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. DELESSERIA AÅLATA (Huds.) Lam our. Ess: p. 124. Fucus alatus Huds. EL Angl p. Ste. SN Kar gr PR EST NE MEESE ORTEN EPI OSTI VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. NE Descr. Delesseria Mata J.. GI ASEPIEn py 488: Fig. > 5 FIälEnev Plone, Brat Uh AN EHzxsicc. » 2 0 JAUKSSCa JAS Sternö CesSnaeL NIO fö Syn. Delesseria alata Aresch. Phyc. Scand. p. 292. » äv IGEN, Nord Ale; Dn. NER IATGLS- SVENS (Cnonaag Dk NOR 0. SI > > NOTER Bapp= p- 492 Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvets södra del vid Nordlanden växer den dels i klipphålor inom tidvattensom- rådet, dels inom öfre delen af den sublitorala regionen, vid- fäst sten eller vanligast Laminarieer. Längre mot norr, vid Finmarkens kust, håller den sig, enligt min erfarenhet, alltid till litoralregionen på öppen kust och bildar här jemte Ptilota elegans en tät matta på de branta, plana eller något urhålkade yttersidorna af stenar eller klipphällar, täckt af massor af Ozgothallia och andra Fucaceer. Här är den förkrympt, når säl- lan eller aldrig mer än 3—5 cm. 1 höjd, med en bredd af 1—2 mm., under det den ännu i Nordlanden blir mer än 8 cm. hög och omkring 4 mm. bred. De exemplar från Nordlanden, som finnas i Kleens samlingar, äro alla sterila och han nämner icke i sin afhandling om Nordlandens algflora, att han sett exemplar med något slags propagationsorgan. Sjelf fann jag 1 Finmarken endast sterila exemplar. Vid Sveriges vestra kust bär växten tetrasporangier under vintermånaderna, decem- ber och januari, och Areschoug uppger om den »mensibus Martii atque Aprilis in mari Bahusiensi fructificans», så att det alltså är under vintern och våren, som arten här utvecklar sina propagationsorgan. Förmodligen är förhållandet detsamma längre i norr. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område, der den når sitt freqvensmaximum vid Nordlanden. Dess nordligaste fyndort är Gjesver ungefär Lat. N. 71”. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, sparsam och lokal. DELESSERIA MONTAGNEI Novum nomen. Delesseria denticulata Mont. Syll. p. 408. Cfr. Ann. d. Sc. 9, p. 62, Descer. Hypoglossum denticulatum Kätz. Tab. Phyc. 16, p. 6. Fig. » » > » > rs IG Syn. Delesseria alata £ angustifolia Lyngb. Hydr. Dan. p. 8. Anmärkning vid arten. I de grönländska algsamlingarna, tillhöriga Köpenhamns museum, finnes en temligen stor myc- TER KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. kenhet, synbarligen vid olika tillfällen och af olika personer samlade exemplar af en Delesseria, hvilken fått namnet D.-. alata. Somliga af dessa öfverensstämma mycket väl med den citerade figuren hos Kutzing, andra närma sie mer av alata. Från denna senare afvika dock alla genom mera uts spärrade grenar, hvilka vid basen aldrig äro så snedt urrin- gade som hos nämnda art och i följd deraf äro mera regel- bundet jemnbreda eller utdraget viggelika än hos denna. Dess- utom- äro grenarna alltid och framförallt de af sista ordningen tydligt, stundom tätt sågade. Det synes mig derför vara utan allt tvifvel, att de grönländska exemplaren icke äro att hän- föra till D. alata, utan tillhöra D. denticulata Mont., hvilken måste uppfattas såsom en från D. alata skild art och som har sin närmaste "samslägting i den från Stilla oceanen kända D. spi- nulosa Rupr. J. G. Ag., om den icke rent af är identisk med denna. Att draga några gränser mellan dem är svårt. Mon- tagne har sjelf förklarat sin art identisk med D. spinulosa. Ruprecht anger D. spimulosa stå nära D. alata f. denticulata, men afvika genom dei kanten krusiga bålgrenarnas ringa bredd, genom mera frånstående, nästan rätvinkligt utgående nedre biaxlar, genom någon olikhet med hänsyn till sidonerverna, som jag ej rätt fattar, och genom något längre nedåt från axel- spetsarna gående tetrasporutveckling. Hvad bålens bredd be- träffar, så vexla de grönländska exemplaren mycket, från 4 mm. till 1,5 äå I mm. och än mindre, om, såsom synes mig an- tagligast, D. alata £ angustifolia Lyngb. är en smal form af denna art. Bredare exemplar från Grönland hafva ofta tydligt krusig kant. Grenarna äro i allmänhet starkt frånstående och på åtskilliga exemplar af D. denticulata bilda de nedre en rät eller nästan rät vinkel mot hufvudaxeln. ”Tetrasporutvecklin- gen börjar och sträcker sig hos D. denticulata längre ned än HoskDE aldia AT JITERG pr. Alsröcktistdtpdd J. G. Agardh hyser vissa betänkligheter att identifiera D. spinulosa och D. denticulata, hufvudsakligen på den grund att den senare, såsom den blifvit afbildad af Kätzing, saknar de mikroskopiska sidonerver, hvilka finnas hos D. spinulosa. Det må dock märkas, dels att i den diagnos på arten, som :'hos Kätzing åtföljer figuren — anf. st. sid. 6 — uttryckligen säges: »segmentis.... a costa ad margines venis obliquis percursis»> och att sidonerverna hos grönländska exemplar af D. denticu- lata alltid och särskildt hos bredare, sterila exemplar äro tyd- liga vid mikroskopisk undersökning, stundom t. o. m. synliga för obeväpnadt öga. Jag anser derför, att så vidt dessa begge UID VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 175 växter hittills äro kända, svårligen någon gräns kan dragas dem emellan. Beträffande D. alata f. angustifolia Lyngb. in- ser jag tillfullo det vanskliga i att efter några få torkade exem- plar afgöra, hvart en så reducerad form, som denna är, rätteligen bör föras. Det synes mig dock antagligare, att den tillhör D. denticulata än D. alata, emedan den, såsom redan Lyngbye riktigt angifvit, har de öfre axlarna tandade och grenarna ut- spärrade, lineära, vid basen icke eller mycket obetydligt snedt urringade. För att skilja den här ifrågavarande växten, D. denticulata Mont., från D. denticulata Harv. har jag utbytt namnet den- ticulata mot Montagnet. Lefnadsförhållanden. Härom känner jag föga. Enligt på- skriften på etiketter vidfogade en del af de exemplar, jag un- dersökt, växer arten inom sublitoralregionen, fäst på Lamina- rier. Åtskilliga exemplar bära reproduktionsorgan. Vid hvil- ken tid dessa insamlats, känner jag icke. Utbredning. Tillhör Baffinsbay, der den synes vara rätt allmän. Dess nordligaste säkert kända förekomstort är God- havn, 692 15' Lat. N. Fyndorter: Baffinsbay: Grönlands vestkust, såsom vid fjor- den Tessarmiut, vid Godthaab och Godhavn. DELESSERIA SINVOSA (Good. et Woodw.) Lamour. Ess. p. 124. Fucus sinuosus Good. et Woodw. Linn. Trans 3, p. 111. f. typica. Descr. Delesseria sinuosa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 691. Fig. > > Harv. Phye. Brit. t 250. fo guercifolia Turn. j Hist Fuel; pp. 14. Descr. Fucus sinuosus y. quercifolius Turn 1, ec. Fxsice. Delesseria sinuosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 74. f. Ungulata Ag. Specs Aloe. Lp. 175. Deser. Delesseria sinuosa y. lingulata Ag. 1. c. Fig. Phycodrys sinuosa Kätz., Tab: Phyc. 16, t. 20, fig. e—f. Syn. Delesseria sinuosa Aresch. Phyc. Scand. p. 291. > > Var. J. GE. AS: Spetsb. Alg. Progr. ps, bidr: p; fi. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. > > Eaton, List, p. 44. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 30. > > Harv. F1l. West-Esk. p. 49. 176 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Syn. Delesseria sinuosa Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 10; Algenv. Murm. Meer. p. 12; Kariska haf- vets algv. p. 20. > Kleen, Nordl. Alg. p. 14. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > » IBöst. ev Rupr. TIEEATSps > > Schrenk, Ural. Reise 2, p. 5417. ö » Wittr. in Heuegl. Reise 3, p. 284. Fucus Quercus Pall. Sib. Reise 3, p. 34.02) >» Co rubens Ciouaas JU NON 23 0 GD >» — Sinuatus RIBI IN SCOoresbyg Atceomwnt ib APPS >» > SiNUosSus Scoresby, Account 2, p. 131. > 5 7. Wg. Fl. Lapp. p. 491. Phycodrys sinuosa Zeller, Zweite d. Polarf. 2, p. 86. Anmärkning: rörande artens polarhafsformer. Delesserid sinuosa är en af polarhafvets vanligaste alger och uppträder under rätt många variationer, hvilka jag dock anser kunna ordnas under de tre ofvan anförda, sedan gammalt urskilda formerna. Jag har nämligen blifvit öfvertygad om, att den form, hvilken jag förr kallat f. angusta, är att hänföra till f. lingulata Ag. Den vanligaste af dessa former är de äldre författarnes D. sinuosa. Den når i vissa delar af Ishafvet en betydlig storlek och är utan tvifvel att räkna bland detta hafs praktfullaste alger. Jag har sett exemplar, som voro mer än 30 cm. långa, med bladlika grenar af ända till 18 cm. i längd och 3—4 cm. i bredd. Mindre vanlig är en form, som står närmast, ehuru den aldrig fullt öfverensstämmer med den i Skagerack vanliga f. quercti- folia. Vanligare är deremot f£. lingulata, hvilken, då den är som skarpast utpräglad, högst betydligt afviker från de öfriga for- merna, med hvilka den dock genom mellanformer är förbun- den. En sådan synnerligen vacker och karakteristisk öfver- gångsform till f. typica är den varietet, hvilken Kleen om- nämner från Nordlanden. Andra dylika mellanformer, som jag tagit annorstädes 1 Ishafvet, likna så nära den figur Kätzing 1 Tab. Phyc. 16. tafl. 14 lemnar af D. Lyallzi, att man habituelt icke skulle kunna skilja dem från denna art. "'Temligen ofta har jag träffat exemplar af f£. lingulata med några, de flesta eller alla grenarna af sista eller näst sista ordningen tråd- smala, ända till 3—4 cm. långa. Än äro dessa grenar trinda efter hela sin längd, än i spetsen plattade. BSärdeles utmärkta i detta afseende äro några exemplar, samlade på Spetsbergen, liggande lösa på lerbotten. Dylika exemplar omtalar Harvey från Storbritanniens kuster; jfr anf. st. Äfven den typiska formen har stundom dylika, ehuru kortare grenar af sista ord- ningen. PRE ISS VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. TT Lefnadsförhållanden. Växten är öfverallt i polarhafvet sub- Iitoral eller elitoral. Vanligast förekommer den på 10—20 fam- nars djup, stundom dock på grundare vatten, 1!/.—2 famnar, eller på mycket stort djup. Vid Spetsbergen har den upphemtats med bottenskrapor fullt frisk från 85 famnars djup. Då den växer på grundare vatten tillhör den Laminarie-formationen, på djupare ställen förekommer den mest i sällskap med Odon- thalia dentata, Polysiphonia arctica, Phyllophora interrupta, Ptilota pectinata jämte några andra. Den föredrar öppen kust och fast bergbotten, men anträffas också i det inre af djupa fjor- dar och på grus-, skal- och Lithothammnion-botten. Under förra delen af vintern fans det vid Spetsbergens nordkust uteslutande äldre exemplar, men från början af ja- var och sedan allt framgent voro unga individ: vanliga. De förra hade bålens lösare delar mer eller mindre starkt an- gripna och förstörda, antagligen af djur, men voro dock allt- jemt stadda i utveckling af nya, genom sin större spädhet, sin ljusare och klarare färg lätt urskilda delar. Äldre exem- plar buro tetrasporangier vintern om, under hela november, december, januari, februari och mars månader. De unga indi- viden utbildade redan mycket tidigt, då de nått en längd af 6—10 cm., sporocarpier. Rikligast förekommo sporocarpie- exemplar under februari, mars, april och maj. Äldre individ medteporecarpier har jag funnit i riklig mängd vid Spets- bergens kust i augusti. Tetrasporutvecklingen synes här nå sitt maximum under november och december och antagligen var det ur tetrasporer från denna tid, som de unga under senare delen af vintern förekommande individen hade sitt upp- hof. Tetrasporindivid träffas här dock äfven under somma- ren : juni, augusti och september. Vid Nordlanden synes Kleen funnit endast sterila exemplar. Vid Finmarkskusten har jag samlat tetrasporexemplar i september, i Sibiriska Is- hafvet under augusti, i östra delen af Murmanska hafvet tetra- sporansie- "och sporocarpieexemplar under juni och juli må- nader. Det vill häraf synas, som skulle denna växt bära pro- pagationsorgan af något slag året om. Om artens förhållande vid Skandinaviens kust uppger Areschoug, anf. st., .>Martii et Aprilis mensibus fructificans», hvartill kan läggas, att jag rid bohuslänska kusten funnit individ med sporocarpier och tetrasporangier i slutet af december och groddplantor i början af januari månad. Utbredning. Arten förekommer i polarhafvets både atlan- tiska och arktiska florområde. Den har en vidsträckt utbred- Bd III. 12 178 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ning inom båda. BSitt freqvensmaximum synes den äga i de delar af Ishafvet, som utbreda sig nordost om Atlanten. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80? 31". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordälanden, mycket allmän och ymnig, Finmarken, allmän, men icke synnerligen ymnig såsom vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord och = Talvik: Grönlandshafvet : Spetsbergens norra och vestra kust, all- män och ymnig, Grönlands ostkust på åtskilliga ställen. Murmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens, Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, från Matotschkin Schar till Jugor Schar, allmän och ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Uddebay, Aktiniaviken, sparsam, Kara- bugten. ; Sibiriska Ishafvet: Kap Jakan och Koljutschinfjordens myn- ning, temligen allmän, men ej ymnig. Amerikanska Ishafvet: nordkusten af Vest-Eskimåernas land. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn och Dark Head. Här synes arten vara sparsam. Af de anförda formerna är f£. typica den allmännaste och mynigaste. I Sibiriska Ishafvet förekommer den dock icke, så, vidt jag känner, utan ersättes här af f. lingulata, hvilken dess- utom är känd från Grönlands ostkust, Spetsbergens nord- och vestkust, från vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch och från Norska polarhafvet. Former, som sluta sig närmast /f. quer- cifolia, har jag sett vid Spetsbergens och Novaja Semljas vest- kust. Wahlenberg omnämner denna form från Nordlanden. Gen. Nitophyllum (Grev.) J. G. Ag. INGER 10 öT (CIRA JE BN 0 i LINNE NITOPHYLLUM PUNCTATUM (Stackh.) Grev. AlS BRT p. vo Ulvapunetata Stack Emma Pranstföp 2530 Descr. Nitophyllum punctatum J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 659. Anmärkning vid artbestämningen. I den Köpenhamns mu- seum tillhöriga algsamlingen från Grönland finnas ett par sterila, fragmentariska exemplar af en Nitophyllum, som enligt den vidfogade etiketten skola vara tågna af Wormskiold vid Grönlands kust. Att till arten säkert bestämma dem för- mår jag icke, men då de med hänsyn till struktur likna N. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 179 punctatum och habituelt öfverensstämma med den växt, hvil ken Kätzing (Tab. Phyc. 16 tafl. 35) afbildar under namn Åg- laophyllum delicatulum, som åter af J.G. Agardh (Epicr. sid. 448) drages under N. punctatum a ocellatum, har Jag ansett mig kunna och böra benämna dem N. punctatums Lefnadsförhållanden okända. Utbredning och fyndorter. Härom är endast kändt, hvad jag förut meddelat. | Fam. Hildbrandtiace&e Hauck. Meeresalg. p. 13. Gen. Hildbrandtia Nardo. Isis 1834, p. 675. HILDBRANDTIA RoOsEa Kuätz. Phyc. gener. p. 384. : Descr. Hildbrandtia rosea J. G. Ag. Epicr. p. 379. Fig. > 0 IXUS INO Ve. NÖT Me EHxsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 159. Syn. Hildbrandtia rosea Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 23. » >» — Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 4; Algenv. Murm. Meet. 0. > >» Kleen, Nordl. Alg. p. 12. Lefnadsförhållanden. Bekläder smärre stenar än ensam än tillsammans med andra alger, bland dessa ofta Lithoderma fatiscens. Vid Norges kust förekommer den inom litoralregio- nen, 1 andra delar af polarhafvet har jag träffat den inom det sublitorala området på 5—10 famnars djup, oftast tillhö- rande Lithoderma-formationen. Den uppträder såväl på öppen som skyddad kust. Exemplar med sporer äro tagna i polar- hafvet i slutet af juni, vid Novaja Semljas vestkust, och i mid- ten af augusti, vid Finmarken. Utbredning. Finnes i polarhafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men har ringa utbredning inom det se- nare. Maximum af freqvens når den i Norska polarhafvets södra del. Dess nordligaste fyndort är nordvestkusten af Spets- bergen omkring Lat. N. 79? 45" Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken vid Maasö, Gjesver och Talvik, temligen lokal och sparsam. Grönlandshafvet : Spetsbergens vestkust, lokal och sparsam. Hvita hafvet: sällsynt.(?) Murmanska hafvet: lokal och sparsam. 180 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Fam. Squamariace&e (Zanard.) Hauck. Meeresalg. p. 13; Zanard. Synops. p. 133, sec; J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 485; lim. mut. Gen. Peyssonnelia Desne. PlfATaD. Pp. L685 Classtm. NA PEYSSONNELIA DUBYI Crouan. JAN, GG NG 10, BAN Descr. Peyssonnelia Dubyi J. G. Ag. Epicr. p. 384. Fig. > ST IölBkeys PING Brit b fi Syn. Peyssonnelia Dubyi Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. > Kleen Nord Asp ans: Lefnadsförhållanden. Vid Norges polarhafskust funnen på mycket djupt vatten utomskärs. Under senare delen af som- maren är den här steril. Vid bohuslänska kusten utbildar den reproduktionsorgan i riklig mängd under vintern. I Baf- finsbay är den enligt Dickie tagen på 12—15 famnars djup, vidfäst sten. i Utbredning. Växten är känd från södra delen af Norska polarhafvet och från Baffinsbay. Dess nordligaste fyndort är Kap Adair vid ostkusten af Baffins land, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, spridd och tem- ligen sparsam. Baffinsbay: Kap Adair. Gen. Petrocelis J. G. Ag. SPecI ALS 2130 PETROCELIS MIDDENDORFFI (Rupr.) nob. Cruoria Middendorffi Rupr. Alg. Och. p. 329. Descr. Cruoria Middendorffi Rupr. 1. e. sub Cruoria pellita. Hig. > pellita > >» ot. 18, fig. a—b. Anmärkning vid arten. Vid Finmarkens kust har jag fun- nit en Petrocelis-art, som mycket väl öfverensstämmer med den från Ochotska hafvet, hvilken Ruprecht på anf. st. be- skrifver och afbildar. Han jemför den och detta fullt befo- gadt med Cruoria pellita Harv. Phye. Brit. tafl. 117, men anger, att den ochotska växten i åtskilligt afviker från den engel- ska. Detta stämmer väl med mina iakttagelser. De olik- heter, som finnas mellan den engelskt-franska Petrocelis cruenta och Ruprechts Cruoria Middendorffi, äro enligt mitt förme- VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 181 nande så betydliga, att dessa växter böra anses såsom skilda arter. Liksom den ochotska växten skiljer sig den af mig vid Finmarkskusten funna från den sydligare Petrocelis cruenta ge- nom ett kraftigare utbildadt basalt lager, genom ofta greniga vertikala cellrader och framför allt genom tetrasporangiernas olika form och plats. Hos P. cruenta utbildas dessa ofvan de vertikala cellradernas midt. Jfr Le Jol. Liste Alg. Cherb. taf. 3 och Ruprecht anf. st. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen växande på klip- por och stenar inom tidvattensområdet på öppen kust. I sep- tember bär den här unga, i utveckling stadda tetrasporangier. Utbredning. I polarhafvet känd endast från Norges nord- kust. Dess enda säkra Fyndort är Öxfjord vid Altenfjordens mynning. PETROCELIS ÖRUENTA J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 490. Descr. Petrocelis cruenta J. G. Ag. 1. c. Fig. > 2 Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. t. 3, fig. 3 4. Syn. Petrocelis eruenta Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Anmärkning vid artbestämningen. I Kleens samlingar från Nordlanden finnas några mikroskopiska preparat af den växt WStert tillstånd, hvilken denne algolog 1 sin förteckning öt- ver Nordlandens alger benämner Petrocelis cruenta. Af dessa synes mig framgå, att detta verkligen är en annan Petrocelis- art än den vid Finmarkskusten förekommande P. Middendorffi, men deremot kan jag på grund af dem ej med bestämdhet afgöra, om den Nordlandska växten är identisk med den vid Englands och Frankrikes kuster förekommande P. cruenta eller med den vid Sveriges vestra kust vanliga P. Ruprechtii. På sterila exemplar kan detta icke afgöras. Jag anser mig derför . böra hålla fast vid Kleens bestämning. Lefnadsförhållanden. Enligt Kleen växer den här ifråga- varande algen på klipphällar inom tidvattensområdet såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Från Ishafvet äro en- dast sterila exemplar kända; den samlades här under som- maren. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska for- område och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. 182 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Gen. Cruoria (Fr.) J. G. Ag. Spec: Als R2 pp 4005 TRTN Sean op. SGF art Crvoria PEruita (Lyngb.) Fr: 1. c. p. 317. Cheetophora pellita Lyngb. Hydr. Dan. p. 193. Descer. Cruoria pellita J. G. Ag. I. ce. p. 491. Fig. > >» — Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. t. 4. FILSCET 2 » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 309. Lefnadsförhållanden. Är liksom föregående åtminstone i Norska polarhafvet en litoral alg, växande på sten. Endast sterila exemplar äro kända. Dessa insamlades under somma- ren. Antagligen utbildar växten här liksom vid Sveriges vestra kust reproduktionsorgan under vintern. Om växtens lefnads- sätt 1 Baffinsbay känner jag intet. Utbredning. "Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska florområde, men har ringa utbredning inom båda. Huru långt mot norr den går, kan af föreliggande uppgifter ej af- gÖras. | Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmänt spridd, men sparsam. Baffinsbay: vid Grönlands vestkust enligt exemplar i Svenska Riksmuseum hemförda af prof. Th. M. Fries. Gen. H&emescharia nob. Frondes depresso-hemispheerice in crustam mucosam confluentes, duo- bus stratis contextae, inferiore tenui filis' decumbentibus, superiore filis verti- calibus muco uberiore laxius conjunctis constante. Fila verticalia triplicis generis: 1:0 longioria et tenuiora vegetativa, 2:0 longiora et tenuiora tricho- gynas vulgo plures portantia, 3:0 breviura et crassiora partes definitas fron- dis formantia, quorum articuli, foecundatione peracta, singuli sporam singu- lam generant. Fl AMESCHARIA POLYGYNA nob. H. frondibus minutis, purpureo-sanguinels. led. II Beskrifning. Växten bildar små, nedtryckt halfklotformiga slemmiga massor, hvilka sammanflyta med hvarandra till en krusta, omkring 1 cm. i diameter. Den består af ett basalt horisontalt, svagt utveckladt lager, sammansatt af bredvid hvarandra utbredda, af slem sammanhållna celltrådar och ett från detta utgående förtjockningslager af vertikala, genom VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 183 ymnigt slem sammanhållna, men lätt från hvarandra vid press- ning skiljbara cellrader. Dessa äro oftast enkla och i olika delar af bålen olika. Somliga äro jemförelsevis långa (omkr. 250 uy) och smala (6—38 pu.) bildade af talrika, 15—20, cylin- driska celler, hvilka äro ända till dubbelt så långa som tjocka. Dessa håller jag för att vara vegetativa cellrader (fig. 1,3). I andra delar af bålen har jag funnit flere af de vertikala cell- raderna hafva det utseende, som fig. 7 och 8 angifva. Från toppceellen eller från ledcellerna utgår en, stundom till och med från samma ledceell två hårlika bildningar. Dessa bildningar likna så mycket trichogyner, att jag ansett mig böra fatta dem såsom sådana. Åter andra delar af bålen, som kunna äga ett jemförelsevis ej ringa omfång, bildas uteslutande af vida kor- tare, tjockare och mera intensivt färgade vertikala cellrader (fig. 2). Dessa cellrader äro enligt regeln icke ens hälften så långa, som de vegetativa. Vanligen äro de omkring 100 g. långa. Afven de horisontela cellrader, som uppbära dem, äro något olika dem, från hvilka de vegetativa cellraderna utgå. Deras celler äro längre och mera starkt endokromhaltiga. Atti dessa cellrader sporer alstras, kan ej gerna betviflas. Fig. 4—6 ange detta bestämdt. De äro sålunda enligt mitt förmenande cysti- dier. Huru de uppkommit, kan jag ej afgöra. Två fall synas mig möjliga: det ena, att de anläggas oberoende af en befrukt- ningsakt och att de efter öfverförandet af det befruktande ämnet från trichogynerna utveckla sig till cystidier, eller ock- så, att genom trichogynernas befruktning från de cellrader, af hvilka dessa uppbäras, horisontela, långcelliga, endokromrika cellrader utveckias,' som å- sin sida utbilda cystidieraderna. Något organ, som skulle kunna anses afsedt att öfverföra det befruktande ämnet från trichogynerna till carpogonen, har jag icke sett. Möjligt är dock, att de horisontela cellraderna kunna utföra denna funktion. Mogna sporer äro omkring 10 pg. i diameter. Utom dessa organ har jag funnit bildningar, sådan som fig. 9 anger. Af hvad art dessa äro, kan jag ej afgöra. Möj- ligen kunna de vara unga tetrasporangier, som ännu ej under- gått delning. Jag har tillfälligtvis anträffat denna lilla växt i mycket ringa mängd på stenar, öfvervuxna med Lithoderma fatiscens. Det material, öfver hvilket jag förfogar, är ringa och, alldenstund det är torkadt, föga lämpligt för en närmare undersökning. Är den tolkning, jag gjort af de särskildta delarna, riktig, så kan växten icke föras till något mig bekant Squamariace-slägte. 1384 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Lefnadsförhållanden. Jag har funnit denna växt fäst på Lithoderma. fatiscens och på sten inom den sublitorala regionen på öppen kust. Då den i midten af september insamlades, hade den mogna sporer. Utbredning. För närvarande känd från ett ställe i det Siv riska Ishafvet. Fyndort: Sibiriska Ishafvet: Irkaipi, sparsam. Fam. Rhodymeniace&e (Harv.) J. G. Ag. Epier. p. 307; Harv. Phyce. Brit. Syn. p. VIL; lim. mut. Gen. Hydrolapathum (Stackh.) J. G. Ag. Epier. p. 369; Stackh. Tentamen. sec. Rupr. Alg: Och. p. 247; char mu FI YDROLAPATHUM SANGUINEUM (L.) Stackh. ]. ce. Fucus sanguineus L. Mant. p. 136. . Descr. Hydrolapathum sanguineum J. G. Ag. 1. c. p. 370. Fig. - Delesseria sanguinea Harv. Phyc. Brit. t. 151. Hxsiec. > » Aresch: Alg. Scand. exsicc. N:o 13. Syn. Fucus sanguineus Gunn. FL Norv. 2, p. 91. ; > > Weg. El. Lapp. p. 491. Delesseria sanguinea Aresch. Phyc. Scand. p. 290. Wormskioldia sanguinea Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden. I Nordlanden förekommer växten på öppen kust inom. iden suwblitorala restomen, fast delsmpa Laminaria-arter, dels på sten eller musselskal. Härifrån är den känd endast steril, hvilket antagligen beror derpå, att den iakttagits endast under sommartiden. Förmodligen utvecklar den sina proepagationsorgan på vintern och tidigt på våren här likaväl som längre söderut. Växer spridd, ej i större individ- massor på samma ställe. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay-. Då några bestämda fyndorter ej äro uppgifna och jag sjelf aldrig anträffat den inom polarhafvet, kan jag ej ange dess nordgräns. Vid Finmarkens kust fann jag den ingenstädes. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, mera sällsynt enligt Wahlenberg (anf. st.), allmän enligt Kleen. Baffinsbay: enligt ett litet exemplar i Köpenhamns Bota- niska Musei samlingar, utan närmare uppgifven fyndort. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. KS Gen. Rhodophyllis K itz. IBOCKZAeE Irsta Ep ses RHODOPHYLLIS DiIcHOTOMA (Lepech.) Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 35. Fucus dichotomus Lepech. Commen. Pe- LOPP: 479, tf: 22 ; Descr. Rhodophyllis veprecula J. G. Ag. Epicr. p. 362. Fig. > > Ing Ile ING 0) För (Ör, KENO, NOSKE ND fig. 3. Hxsicc. > > Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 404. Syn. Calliblepharis ciliata Dickie, Alg. Sutherl. I, p. 142. » > Kleen, Nord =Alor p. 14: Chondrus crispus e pumilus Lyngb. Hydr. Dan. p. 16. Ciliaria fusca Rupr. Alg. Och. p. 251. Fucus pumilus FI. Dan. t. 1066. Rhodophyllis dichotoma Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 35. 2 veprecula J. 'G.- Ag:uSpetsb. Alg. Bidr. p. 10! > > ErdallkiaEDise pp 459 > > KjellmsäSpetsborbialkpE rp TIGFEASeny Murm. Meer. p. 16. Rhodymenia ciliata Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. > jubata Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Spherococcus ciliatus £ fuscus Lyngb. Hydr. Dan. p. 13. Lefnadsförhållanden. Arten är en på djupare delar af den sublitorala regionen (5—20 famnars djup) förekommande alg. Den trifves bäst på grus- och sten- samt skalbotten, men sitter företrädesvis fäst på de alger, i hvilkas sällskap den växer, så- som Lamvinarier, Delesseria sinuosa, Ptiota pectinata o. a. Den är kraftigast och mest typiskt utvecklad på öppen kust, men går äfven in i djupa fjordar, hvarest den dock ej sällan antar ett från den pelagiska formen mycket afvikande utseende. På taflan 12 har jag låtit afbilda ett dylikt exemplar från det inre af Altenfjorden vid Finmarkens kust. Understundom växer " den sällskaplig i rätt stora individmassor, vanligen dock spridd såsom en underordnad beståndsdel i vissa algformationer, så- som Laminarte- och Coralline-formationen. Vid Nordlanden bär den sporocarpier i juli och augusti, vid Novaja Semljas vest- kust i slutet af juni och under juli, vid Spetsbergen under augusti. Exemplar med tetrasporangier har jag tagit vid No- vaja Semlja under juli. Utbredning. "Tillhör polarhafvets såväl atlantiska som ark- tiska florområde. Inom det senare har den en vidsträckt ut- bredning. Maximum af freqvens når den dock 1 nordliga de- len af Norska polarhafvet och i Hvita hafvet. Dess nordligaste 186 —.. KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. säkert kända fyndort är ögruppen vid Spetsbergens nordvest- lsöSt. Lat. (VY DOOCCN: Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän och ymnig, Finmarken, temligen allmän,. ymnig vid Maasö, Gjesver och i Magerösundet, sparsam vid Talvik. Grönlandshafvet : lokal och sparsam vid Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarken och Cisuralska Samo- jedlandets kust, Novaja Semljas vestkust, på senare stället lokal, temligen ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Baffinsbay: flerstädes utefter Grönlands vestra kust såsom vid Tessarmiut, Lichtenau, Julianeshaab, Frederikshaab, Godt- haab, Egedesminde, Whale Islands; öfverallt antagligen tem- ligen ymnig. Gen. Euthora J. G. Avg. ATSkuie bm po IISPpecAlome pss EuTHORA CrIstATA (L.) J. G. Ag. Fe FucES eristatus: Min. in marna ENS mac HD T4S f. typica. Descr. Euthora cristata J. G. Ag. Epicr. p. 360. Fig... Rhodymenia cristata Harv. Phyc. Brit. t. 307. Fxsicce. Euthora cristata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 308. f. angustata Lyngb. Hydr. Dan. p. 13. Descer. Spherococcus cristatus £ angustatus. Lyngb. 1. c. Syn. Euthora cristata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 111. - > > Croall, F1. Disc. p. 459. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 1425 Als: Comberlk Pp. 288. > > Eaton, List, p. 44. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 33.. > > Farv. Ner. Am. 2, p. 150: > > Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 16; Algenv. Murm. Meer. p. 16; Kariska hafvets Algv. p. 20. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Fucus coccineus £ pusillus Wg. FI. Lapp. p. 500. » cristatus Sommerf. Suppl. p. 184. > > gigartinus Gunn. F1. Norv. 2. p. 106; fide syn. Nereidea cristata Rupr. Alg. Och. p. 255 sub Nereidea fruticulosa. Rhodymenia cristata Aresch. Phyc. Scand. p. 299. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > » Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 187 Lefnadsförhållanden: Växten är 1 polarhafvet vanligast en sublitoral eller elitoral alg. Enligt Kleen skall den vid Nord- landen stundom förekomma i klipphålor inom litoralregionen. Den föredrar öppen kust, ehuru den äfven går in i djupa fjor- dar. Mera sällan är den fäst på sten eller musselskal, van- ligen på större alger t. ex. Laminaria digitata, Ptilota pectinata, Delesseria sinuosa och Lithothamnier. På de flesta ställen växer den spridd i enstaka exemplar. I vestra delen af Kariska haf- vet uppträdde f. angustata sällskaplig 1 större individmassor. Vid Spetsbergen är den i utveckling året om. I Mosselbay har jag funnit den stadd i tillväxt och sporocarpiebärande äfven under vintern, ehuru den dock här når sin högsta ut- bildning under sommaren och hösten. Den är funnen med sporocarpier vid Nordlanden under hela sommaren, vid Fin- marken i augusti och september, vid Spetsbergen under juli och januari månader, vid Novaja Semljas vestkust under juli; med tetrasporangier vid Nordlanden under hela sommaren, vid Finmarken i september, vid Spetsbergen 1i juli, 1 Hvita hafvet under slutet af juni eller början af juli. Det vill häraf synas, som skulle arten i Ishafvet kunna utveckla sporocarpier hela året om, tetrasporangier företrädesvis under sommaren. Utbredning. "Tillhör både det atlantiska och arktiska flor- området. Inom det senare har den en vidsträckt utbredning. Ännu är den dock icke känd från Sibiriska Ishafvet. Ymnigast har jag funnit den 1 östra delen af Kariska hafvet. Dess nord- ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, ia. NT02r56' oN. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän ehuru icke ymnig, Finmarken spridd, men temligen ymnig vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik. Grönlands hafvet: flerstädes vid Spetsbergens nord- och vestkust, men allestädes sparsam. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 'mojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, på senare ställena spridd och sällsynt. Hvita hafvet: temligen allmän. Kariska hafvet: ymnig i Uddebay vid Novaja Semljas ost- kust. Amerikanska Ishafvet: enligt Harv. Ner. Am. anf. st. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid Godthaab, Holstenborg, Hunde Islands, Jakobshavn och Disco-ön (?). akad Oo 00 KJ BID MAN NORRA TSAR ERIS SANINGSHUIKO MR YA Af de båda formerna är enligt min erfarenhet f. angusta den vanligare. Gen. Plocamium (Lamour.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 39; Lamour. Ess. p. 187; lim. mut. PLOCAMIUM CoCCINEUM (Huds.) Lyngb. ]. ce. Fucus coceineus Huds. FI. Angl. p. 586. f. typica. Deser. Plocamium coccineum J. G. Ag. Epicr. p. 339. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 44, fig. 1—38. FHxsicc. > > Aresch. Alg. Scand exsicc. N:o 203. f. uneinata Åg. Delesseria Plocamium J uncinata Ag. Spec. Alg. 1, p. 181. Descr. Plocamium coccineum var. uncinatum J. G. Ag. Epicr. p. 339. Fig. > » fö rnoinetneler J9EIas JNA Bölln bo st NE Syn. Plocamium coceineum Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Lefnadsförhållanden. Förekommer enligt Kleen på djup sten- och skalbotten och bär vid Nordlanden sporocarpier och tetrasporangier under juli och augusti. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, växtens nord- ligaste förekomstort. Här är den i allmänhet temligen spar- sam, endast vid ett ställe, Röst, anger Kleen den såsom all- män. I Kleens samlingar finnes både den typiska formen och f. uncinata. Gen. Rhodymenia (Grev.) J. G. Ag. Alg. Liebm. p. 15; Grev. Alg. Brit. p. 84; char. mut. RHODYMENIA PALMATA (L.) Grev. I e& 10 VN JFTGLSDUIRAS IF Hee PL 2 0 NG tf. typica. a. mida nob. f. fronde a stipite cuneatim dilatata, diehotoma, subpalmata, margine nudo. iDeser. Hucus palmatus klura) Ehist. Puc2p IA Fig. > > > > 2 TR IUIlG, IMG pb. marginifera Harv. Rhodymenia palmata £ marginifera Harv. Phyc. Brit. t. 217. f. antecedenti similis, at fronde e margine parce prolificante, prolifica- tionibus oblongis. | VEG A-EBXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 189 Cfr. Rhodymenia palmata Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 154, que est forma inter hanc et f. proliferam intermedia. f. sarmensis Mert. (Grev.) INST 3 rEtucnsksarmiensstYlert: in Roth Cat Bot Sv pu i03 au. latiusceula nob. Descr. Rhodymenia palmata £ sarniensis J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 377. Hig. — Spherococcus sarniensis Kätz. Tab. Phye. 18, t. 88. B. tenwissima Turn. Descr. Fucus sarniensis £ tenuissimus Turn. Hist. Fuc. 1, p. 96. FHzxsicce. Rhodymenia palmata var. sobolifera Aresch. Alg. Scand. exsicc. NEO SN f. prolifera Kätz. Descr. Spheerococcus palmatus 7 prolifer Kätz. Spec. Alg. p. 781. a. purpurea nob. f. fronde intense purpurea, prolificationibus vulgo oblongis, latitudine 2 —3 cm. et ultra metientibus, raro iterum prolificantibus. B. pallida nob. f. antecedenti similis at tota planta colore pallido, prolificationibus in lilacinum vergentibus. j Descr. Rhodymenia palmata Aresch. Phyc. Scand. p. 298. Eoxsicc. » » Alg. Scand. exsiecc. N:o 9. f. angustifolia nob. f. fronde intense purpurea, prolificationibus oblongo-lanceolatis, angustis centimetrum latitudine vix excedentibus, vulgo iterum prolificantibus. "Syn. Fucus caprinus Fl. Dan. t. 1128. 2 OVAbLaNS (Cauhira, ING NOG Ay INN >» — palmatus Wg. F1. Lapp. p. 497. Halymenia palmata Lindbl. Bot. Not. p. 157. » > I2OAR GE voor ING TA > > Schrenk, Ural. Reise, p. 547. Rhodymenia palmata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. Is 0 jos 23 Giron AUTO II > > Aresceh. Phye. Scand. p. 298. > > Croall, FI. Disc. p. 460. > » Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. » > Eaton, List, p. 44. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 33. > 3 Kjellm. Vinteralev. p. 64; Spetsb. Thall. 1, puulSt FASenyv. Muöärm. Mee ps 3. > > KileemanNordl Alosm. 16: > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn, p. 74. Vllvakleaprina Gunn. FP NORv2p RT » — delicatula >» > > > Pp. 134. > > IE Debat IIS: » palmata Sommerf. Spitsb. FI. p. 282. 190 KJELLMAN, NORRA ISHAFPVETS ALC FLORA. Anmärkning vid formbegränsningen och synonymiken. I det försök till gruppering af denna månggestaltade arts polar- hafsformer, som ofvan framstälts; bilda formerna. tvänne serier. Den ena af dessa, omfattande f. typica och sarmensis, utmärkes derigenom, att hufvudmassan af bålens biaxlar till- kommit genom upprepad subdichotomisk förgrening, den andra, inbegripande f. prolifera och f. angustifolia, deraf att alla. eller hufvudmassan af biaxlarna äro s. k. prolifikationer. Den typiska formen är den, som i polarhafvets arktiska delar är den vanligaste. Den uppträder i synnerligen praktfulla, stora och högfärgade individ. Den är tvifvelsutan detta områdes största Floride. Mera sällan antar denna form det utseende, som taflan: 217 1 Harv. Phye: Brit. anger, en form, mymlsem Harvey benämner margimfera. Den diagnos, Harvey låter åtfölja denna figur och som är lånad från Stackh. Ner. Brit. (sid. 54) träffar, såsom lätt inses, ingalunda in på den afbil- dade växten. Formerna sarnmensis och prolifera äro stundom rätt svåra att skilja från hvarandra. Mig synes, att den form, hvilken Areschoug i sitt Skandinaviska exsiccatverk utdelat. under namn f. sobolifera, står närmast f. sarmensis och särskildt P temwissima af denna. Jag har antagit, att Kätzing med sin Spherococcus palmatus Yr prolifer menat den högnordiska, bred- båliga, högfärgade förmen (a purpurea nob.). Något säkert stöd härför har jag dock icke. Nära denna står den växt, hvilken jag benämnt f. prolifera £ pallida, som är allmän i Kattegatt och Skagerack och möjligen också finnes i södra delen af Norska polarhafvet. Genom sin färgteckning är den dock så pass olika. denna, att den förtjenar att uppmärksammas. En synnerligen vacker form, hvilken sammanbinder de båda formserierna med hvarandra, men dock sluter sig närmast f. prolifera, är f. angu- strfolia, en smalbålig, prolificerande form, som stundom når en half fots längd och genom upprepade prolifikationer ej sällan blir mycket grenig. Stundom är den mycket liten, 1—2 tum lång, med mycket små prolifikationer. Det är antagligen en dverg- form af denna eller af f. prolifera, som J.G. Agardh benämnt f. microphylla i förteckningen »på de algarter, som hemfördes af 1868 års svenska expedition från Spetsbergen och af honom distribuerades. Lefnadsförhållanden. I Grönlandshafvet och östra Mur- manska hafvet är arten liksom vid Sveriges vestra kust subli- toral, i Norska polarhafvet litoral. Huru den härutinnan för- håller sig i andra delar af Ishafvet, känner jag icke. I de först- nämnda ishafsdelarna växer den på stenbotten på ett djup VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. IE. vexlande mellan 3, sällan mindre, och 15 famnar, än sällskap- lig 1 stora individmassor, än mera spridd jemte Fucoideer. Vid Norges kust håller den sig företrädesvis till nedre delen af Fucace-bältet, oftast i stora, täta massor beklädande stenar och klipphällar jemte Fucaceerna. På friare ställen, der den mindre -täckes och tryckes af andra alger, uppträder den här i sin typiska form eller under form af storvuxen f. prolifera a pur- purea. Då den deremot växer ibland täta Fucace-massor, af hvilka den under ebben täckes, antar den det utseende, som karakteriserar formerna sarmensis, angustifolia eller blir för- krympt f. prolifera. Företrädesvis lefver den på öppen kust, men går också in i djupa fjordar, och t. o. m. på sådana stäl- len, der vattnet under vissa tider af dygnet har en jemförelse- meansarsalthalt. - Jfr Kleen Nordl. Alg: sid. 17.1: Vid Spets- bergens nordkust är växten stadd i utveckling året om, äfven under vintern. Under tiden från början af november till maj, sålunda hela den mörka och kalla tiden, har jag här träffat dels unga plantor från groddplantor till ungefär tumslånga individ dels äldre, af hvilka somliga voro fullt lifskraftiga och utbildade nya skott, dels urblekta, mer eller mindre sönder- frätta och upplösta. Från början af december till medlet af maj voro unga individ vanliga. Flertalet af dem voro sterila; andra stadda i tetrasporangieutbildning. De äldre exemplaren voro nästan alltid under denna tid tetrasporangie-bärande. Så vidt jag kunde finna, blir växten här endast ettårig, men un- der denna tid utvecklar den tetrasporangier åtminstone tvänne gånger, ena gången såsom ung, andra gången strax innan den dör bort. Möjligt är dock, att den utbildar dylika organ flere gånger, ty äfven under sommaren och den tidiga hösten, då den når sin högsta vegetativa utbildning, i juli och oktober och i synnerhet under juli, bär den mogna tetrasporer vid Spetsbergens nord- och nordvestkust. Vid Finmarkskusten har jag funnit endast sterila exem- plar. Äfven vid Nordlanden synes den vara steril under som- maren. Kleen nämner icke, att han under sina sommarbesök der funnit några exemplar med reproduktionsorgan. Hans samlingar innehålla inga. Antagligen har den här liksom längre söderut sin tetrasporbildningsperiod under vintern. Vid Novaja Semljas vestkust har jag samlat rikligt tetraspo- rangiebärande individ under juni och juli. Utbredning. Arten synes vara inskränkt till de delar af polarhafvet, som ligga norr om Atlanten. Maximum af fre- qvens når den i Norska polarhafvet, ehuru den äfven i de 102 KJELLMAN; NOTIIRA TSHAPVETSATERLOR Ar arktiska delarna af Ishafvet är allmänt utbredd och ofta myc- ket individrik. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. 79? 53". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver, Ma- geröns sydkust, Oxfjord, Talvik. Grönlandshafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af No- vaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Jugor Schar, åtminstone på senare stället allmän och ymnig. Hvita hafvet: sällsynt enligt Gobi anf. st. ; Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust fler- städes såsom Tessarmiut, Nanortalik, Kakortok, Sukkertoppen, och Jakobshavn. Artens alla former finnas i Norska polarhafvet, f. typica dessutom i Grönlandshafvet och östra Murmanska hafvet och Baffinsbay, f. sarmiensis eller en denna närmast stående form i vestra Murmanska hafvet. RHODYMENIA PERrRTUSA (Post. et Rupr.) J. G. Ag. Spec. Al 20 Pp. Stöt; Porphyra pertusa BOSt et kup: FIKA 0 Descr. Rhodymenia pertusa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 376 et Epiecr. p. 329. Hags EBorphlytatpertusa most et NuprlL4ceIt 36: Syn. Rhodymenia pertusa Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 15. Lefnadsförhållanden. Växer inom den sublitorala regio- nen såsom beståndsdel i Laminarie-formationen på öppen kust 1 spridda exemplar. I augusti har jag funnit tetrasporangie- exemplar vid Spetsbergens nordkust. Utbredning. Känd endast från polarhafvets arktiska flor- område, der den har en ringa utbredning. Maximum af fre- qvens når den antagligen i Baffinsbay. Dess nordligaste fynd- ort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter: - Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvestkust, spridd och sparsam. Baffinsbay: Vid Grönlands vestkust. Här synes den vara temligen allmän. Jag känner emellertid med säkerhet endast en fyndort nämligen Godthaab. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 193 Fam. Champiacee J. G. Ag. Epier. pt 290. Gen. Chylocladia (Grev.) J. G. Ag. REPEAT Grevd inplleok) Brit, Bl 204. 207 CHYLOCLADIA ÖCLAVELLOSA (Turn.) Grev. Le: Fucus clavellosus Turn. Linn. Trans. 6, p. 183. Descr. Chylocladia clavellosa J. G. Ag. Epicr. p. 297. Fig. Chrysymenia clavellosa Harv. Phyc. Brit. t. 114. Ezxsice. Chylocladia clavellosa Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 72. Syn. Lomentaria clavellosa Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden. Växer enligt Kleen på djupt vatten på stenbotten och bär vid Nordlanden sporocarpier och tetra- sporangier under juli och augusti månader. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska om- råde och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, vanligen spar- sam. CHYLOCLADIA ÅRTICULATA (Huds.) Grev. in Hook. Brit. F1. 298. Ulva articulata Huds. F1. Angl. p. 569. Peser. Chyloeladia articulata J. G. Ag. Epier. p. 301. Fig. » > 1Glekevs ING. ISP t Ao Fxsice. Lomentaria articulata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 7. Syn. Lomentaria articulata Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden. På det ställe, der den 1 polarhafvet anträffats, växte den enligt Kleen litoral under Fucus och Ozgothallia. Känd från polarhafvet endast 1 små, sterila ex- emplar. Utbredning. Hittills anmärkt endast i södra delen af Norska polarhafvet och endast på ett ställe. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinveer- öarna. Bå III. 13 194 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fam. Dumontiacee J. G. Ag. Epicr. p. 249. Spec. Alg. p. 346; char. mut. Gen. Sarcophyllis (Kätz.) J. G. Ag. Epier. p. 263; Kätz. Phyc. gener. p. 401; char. emend. SARCOPHYLLIS EpUuLIS (Stackh.) J. G. Ag. 1. ce. p. 265. Fucus edulis Stackh. Ner. Brit. p. 57. Descer. Sarcophyllis edulis J. G. Ag. 1. c. Fig. - Iridea edulis Harv. Phyc. Brit. t. 97. Hoxsice. > > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 78. Syn. Iridea edulis Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. Sarcophyllis edulis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39. Schizymenia edulis Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 23. » » Kleen, Nordl. Alg. p. 19. Lefnadsförhållanden. Växer inom sublitoralregionens djupa- re delar på stenbotten, spridd på för öppna hafvet utsatta stäl- len. Vid Nordlanden är den funnen med tetrasporangier under juli månad.. Utbredning. Arten är känd från polarhafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men är öfverallt sällsynt och utan- för sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste fyndort är Gåsöarna 1 Isfjorden vid Spets- bergens vestkust, ungefär Lat. N. 78” 30. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Giveer. Grönlandshafvet: på angifvet ställe vid Spetsbergens vest- kust. Ett exemplar funnet. Hvita hafvet: Tri-Ostrowa. Ett exemplar. SARCOPHYLLIS ARCTICA Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 17. Descr. Sarcophyllis arctica Kjellm. 1. c. > — Kallymenia? integra »> Spetsb. Thall. 1, p. 19. Pig. » > > > > dl fig. 8—9 > Sarcophyllis arctica tab. nostra 14, fig. 1—3. Syn. Sarcophyllis arctica Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39, sub. S. eduli sec. spec. benevole communic. Kallymenia? integra Kjellm. Kariska hafvets Algv. p. 21. > Pennyi Dickie, Alg. Cumberl. p. 2388; saltem ex parte. Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, oftast växande i j i | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 195 spridd inom olika algformationer. Talrikast och yppigast har Jag funnit den tillsammans med Laminarier i östligaste delen. af Sibiriska Ishafvet. Den föredrar öppen kust, men går ock- så in i djupa fjordar. Vid Spetsbergens nordkust har jag un- der vintern funnit endast unga exemplar. Vid Spetsbergens kuster liksom också i andra delar af Ishafvet når den sin högsta utveckling under sommaren och tidigt på hösten. Vid denna tid äger den i riklig mängd de organ, hvilka J. G. Agardh tolkar såsom procarpier, hvaraf man kan sluta, att det är un- der senhösten, den har sin egentliga carposporbildningsperiod. Under denna tid har jag aldrig haft tillfälle att undersöka den. I mina samlingar från Novaja Semljas vestkust finnes ett under juli månad taget exemplar med nästan mogna sporo- carpier. På den citerade taflan lemnas en afbildning af dessa. Tetrasporangier äro okända. Utbredning. Arten är en ren arktisk alg med mycket vid- sträckt utbredning inom det arktiska florområdet. Från norra Atlanten är den icke känd, men i norra delen af Stilla ocea- nen har jag tagit exemplar af den. Med undantag af Ameri- kanska Ishafvet känner jag den från alla undersökta större sträckor af Ishafvet. Maximum af freqvens når den i östra delen af Sibiriska Ishafvet. Dess nordligaste fyndort är Mos- selbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 179? 53". Fyndorter : Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- kust, lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Kap Kanin enligt exemplar i Ruprechts herbarium !, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin till Jugor Schar, allmän och temligen ymnig. Kariska hafvet: sparsam vid Uddebay vid Novaja Semljas ostkust. Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, Koljutschin-ön, Pitlekaj, Tjakpa; vid Pitlekaj ymnig. Baffinsbay : Cumberland Sound. Jag har antagit, att den växt, Dickie beskrifver härifrån under namn K. Pennyt, är åt- minstone delvis S. arctica. På denna träffar beskrifningen fullständigt in. Den är dock alltför ofullständig för att gifva full säkerhet. I den förut omnämnda af Herrnhutska missionärer gjorda algsamlingen funnos också ett par exemplar af Sarcoplyllis arc- ica. Dessa förskrefvo sig antingen från Grönlands vestkust ' eller från Labrador. 1 För tillfället att undersöka detta står jag i stor förbindelse till dr. Chr. Gobi. 196 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Halosaccion (Kiätz.) Rupr. Ale OCK Ip 2025 Kättz. Tr Bye gener pr 439 reda mm HALOSACCION RAMENTACEUM (L.) J. G. Ag. ; Spec. Alg. 2, Pp. 358. Fucus ramentaceus. IL. Syst. Nat. 2, p. 118, sec. Turn. Hist. Fuc. 3, p. 338. f. robusta nob. Planta annotina solitaria, thalli parte cauloidea simplici, prolificationes simplices, raro furcatas, distantes, apicem versus crebriores, usque pedales, dia- metro 0,5—2 mm., tetrasporangiis evolutis dejiciendas emittente. Fig. Halosaccion ramentaceum f. robusta tab. nostra 12, fig. 4 et tab. 13, fig. ; 1—-2. Syn. Fucus graminifolius Lepech. Commen. Petrop. p. 481. f. ramosa nob. Planta annotina solitaria, thalli parte cauloidea parce vage ramosa, axi primario ramisque prolificationes simplices, raro furcatas, distantes usque digitales et ultra, diametro 0,;—2 mm., tetrasporangiis maturis dejiciendas emittentibus. ö Fig. Halosaccion ramentaceum f. ramosa tab. nostra 13, fig. 4. a. major nob. Prolificationes digitales et ultra, diametro circa 2 mm. Syn. Fucus tubulosus Lepech. Comment. Petrop. p. 476. B. minor nob. Prolificeationes pollicares, diametro 0,5—1 mm. f. subsimplex Rupr. ATS OCKSIP 270) Descr. Halosacceion soboliferum var. subsimplex Rupr. 1. c. Fig. > ramentaceum f. subsimplex tab. nostra 13, fig. 3. f. densa nob. Descr. Scytosiphon ramentaceus Lyngb. Hydr. Dan. p. 61. Fig. Fucus ramentaceus Turn. Hist. Fuc. t. 149. Exsice. Halosaccion ramentaceum Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 205. Syn. Dumontia Lepechini Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. > ramentacea Aresch. Phyc. Scand. p. 313. > > Nyl. et Sel. Herb. Fenn. p. 74. » sobolifera Dickie, Alg. Sutherl. 2, p. 191. Fucus barbatus Gunn. FL Norv. 2. p. 129. >» framentaceus Gunn. El: Nors 2, ps no; > > Wog. FI. Lapp. p. 504. C Gracilaria confervoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11, sec. spec. > > £ procerrima Post. et Rupr. Ill.-Alg. p. IT—TITI sec. Rupr. Alg. Och. p. 274. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 197 Syn. Halosaccion fistulosum Rupr. Alg. Och. p. 273. » ramentaceum J, G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. jo. TIL 3 (Che ANS: fö. TIL » » Croall, F1. Disc. p. 460. > > Dickie, Alg. Cumberl. p. 239; Alg. Sut- IG I, 10. MEN > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 38. > > J5lehev. INGE AMG Zy j0, OA > » Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 113100. 175 ANSSv. ibn MOS OD. li. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 18. > soboliferum Rupr. Alg. Och. p. 268. Halymenia ramentacea Lindbl. Bot. Not. p. 157. Scytosiphon ramentaceus Lyngb. Hydr. Dan. p. 61. Soliera chordalis Ashm. Alg. Hayes, p. 96(2) Cfr. Farl. New Engl. ALE, 10. NAS Anmärkning vid formbegränsningen. Halosaccion ramentaceum är en i Ishafvet mycket mångformig art. De former, jag i det föregående anfört och sökt karakterisera, äro långt ifrån de enda som förekomma, men omkring dem kunna de öfriga grup- peras. Det kan visserligen tyckas, som skulle den form, hvilken jag kallat f. robusta, och den mest kända, f. densa, vara i så väsentlig grad olika hvarandra, att de borde kunna betrak-' tas såsom skilda arter, men de äro dock sammanbundna g2e- nom talrika mellanformer. Vid formbegränsningen har jag lagt första årets växt till grund, emedan det är under första året, d. v. s. då de första gången bära de tetrasporangiealstrande prolifikationerna eller bladen, som olikheten dem emellan skarpast framträder. 9Se- dan dessa till största delen bortfallit och från de qvarblifna resterna nya, kortare prolifikationer utbildats, komma särskildt formerna robusta och ramosa att habituelt mycket likna f. densa. Utom med hänsyn till förgrening, prolifikationernas stor- lek och form gifves det också olikheter mellan dessa former i färg och konsistens, hvilka karakterer dock visa sig vexlande hos samma individ under olika utvecklingsstadier. Såsom re- gel kan anges, att f. densa är mera cartilaginös än de öfriga och att hos f. robusta prolifikationerna äro nästan membran- ösa, derför också vid torkning sammanfallande, platta. Yngre individ äro mera intensivt färgade än äldre och pelagiska for- mer mera än inomskärsformer. Formerna robusta och ramosa äro efter all sannolikhet lika litet som f. subsimplex och f. densa förut okända former. Det 198 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. synes mig nämligen icke att betvifla, att f. robusta är Lepe- chins i Comment. Petrop., tafl. 23, afbildade Fucus gramini- folius och f. ramosa samme auktors på taflan 20 återgifna Fu- cus tubulosus. Gobi är visserligen af den mening, att F. gra- minifolius är en H. ramentaceum, men antar deremot Fucus tu- bulosus, "hvilken af J. G. Agardh och Ruprecht äfven han: föres till denna art, att vara Dumontia filiformis. Detta antagan- de stöder Gobi på den likhet, som finnes emellan Lepechins figur af Fucus tubulosus och Harveys figur af Dumontia filifor- mis i Phyc. Brit. Att detta stöd betydligt försvagas genom den figur, återgifvande ett säkert exemplar af Halosaccion ramentace- um från Spetsbergen, som jag lemnar på tafl. 13, fig. 4, hvilken figur nästan skulle kunna anses vara en kopia af den ifrågava- . rande Lepechins, är lätt att inse. Då emellertid ännu någon osäkerhet kan anses råda om Lepechins båda Fucus-arter och då dessutom Lepechins benämningar, om dessa s. k. Fucus-arter äro identiska med de ifrågavarande Halosaccion- formerna, äro olämpliga och vilseledande, emedan hos ingen af dem bladen äro platta, gräsbladlika, utan hos båda tubulösa, ehuru väggen har en fastare bygnad hos den ena än hos den andra, så har jag ansett mig böra välja nya namn för de urskilda formerna, dock med uttryckligt angifvande, att det synes mig högst sannolikt, att Halosaccion ramentaceum f. ro- busta mihi är identisk med Fucus graminifolius Lepech. och f. ramosa mihi densamma som Fucus tubulosus Lepech. Lefnadsförhållanden. Formen densa är 1 Norska polarhafvet litoral, inom öfriga delar af Ishafvet liksom artens öfriga for- mer, såvidt min erfarenhet sträcker sig, sublitoral; f. robusta och f. ramosa a major och antagligen äfven f. subsimplex kunna anses företrädesvis pelagiska; f. densa är äfven den rikast ut- vecklad på öppen kust, men går dock äfven in i djupa fjor- dar; f. ramosa 32 minor är deremot en inomskärsform, mest typiskt utvecklad i fjordar med lös grus- och småstensbotten. Den håller sig vanligen på föga djup, 1—4 famnar, under det de större kraftigare pelagiska formerna ofta träffas på ett djup af 6—10 famnar. Den litorala formen, f. densa, förekommer sällskaplig, de öfriga växa 1 spridda exemplar, ofta utgörande element i Laminarie-formationen. Vid BSpetsbergens nordkust finnes växten hela vintern igenom, än och ofta med affallna prolifikationer, än med pro- lifikationer under utveckling från de qvarvarande delarna, detta särskildt under mars månad, än med qvarsittande äldre, tetrasporangiebärande prolifikationer. Sin högsta utveckling 4 i M j É ka pe , VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 199 når den här dock under juli och augusti, och under denna tid är den rikast försedd med mogna tetrasporangier. Vid Spetsbergen äro tetrasporexemplar samlade under april, juli, augusti, oktober, november och december, vid Novaja Semljas vestkust under juli, vid Norges nordkust under juli och au- gusti, 1 Sibiriska Ishafvet under september, vid Grönlands vestkust i februari månad. Rörande de egendomliga nematheciilika utväxter, som stundom finnas hos denna växt, om hvilkas natur jag ännu icke kan meddela närmare upplysningar, hänvisar jag till min uppsats om Spetsbergens Florideer (Spetsb. Thall. 1, sid. 18). Utbredning. Arten är circumpolär. Maximum af freqvens når den i norra delen af Norska polarhafvet, i östra delen af Grönlands-hafvet och i östra delen af Murmanska hafvet. Alg- samlingarna från Grönland innehålla en betydlig mängd ex- emplar af arten, hvaraf det är att förmoda, att den äfven här är ymnig och allmän. Redan i södra delen af Norska polar- hafvet är den sparsam. Nordligaste fyndorten är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80” 20" Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, lokal och spar- sam, Tromsö amt vid Renö, Finmarken vid Maasö, Gjesveer, Mageröns sydkust, Öxfjord, Talvik, allmän och ymnig, vid Vardö och Vadsö enligt Gunnerus anf. st. Grönlandshafvet: allmän och vymnig längs Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Ju- gor Schar, allmän och temligen ymnig. Hvita hafvet: temligen lokal och sällsynt. Kariska hafvet: Kap Palander och Aktinia-viken, lokal och temligen sparsam. Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, Koljutschinön och Pitlekaj, spar- sam, men temligen allmän. Amerikanska Ishafvet. Jfr Harvey anf. st. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen ymnig, Grön- lands vestkust: Nanortalik, Smallesund, Neuherrnhut, Godt- haab, Sukkertoppen, Holstenborg, Disco-ön, Jakobshavn, Sakak, Rittenbenk, Whale Island (uppkastad på stranden), Lat. N. 73” 26' och (?y i Smiths Sound mellan Lat. N. 78 och 82, om, såsom jag förmodar, den växt, hvilken Ashmead upp- XV 200 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ger härifrån under namn Soliera chordalis, är någon form af Halosaccion ramentaceum. HALOSACCION SACCATUM (Lepech.). Fucus saccatus Lepech. Comment. Petrop. p. 478. Descr. Fucus saccatus Lepech. 1. c, Fig. > » > EO Die Anmärkning vid arten. Det synes mig ingalunda tvifvel- aktigt, att Lepechins Fucus saccatus är en art Halosaccion, på- minnande om de arter af detta slägte, hvilka finnas 1 norra delen af Stilla oceanen. Det är icke omöjligt, att en sådan art förekommer vid Ishafskusten och några skäl att antaga, att den blifvit uppgifven för Ishafvet genom något slags lokal- förvexling, hafva, så vidt jag känner, icke blifvit förebragta. Tills vidare anser jag derför denna art böra upptagas såsorn tillhörande Ishafvets flora. Lefnadsförhållanden. Derom säger Lepechin: »ad instar glomerum integros investit lapides». Utbredning och fyndort. Uppgifven af bepechin såsom funnen vid Tri-Ostrowa-öarna i Hvita hafvet. Gen. Dumontia (Lamour.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 348; Lamour. Ess. p. 183; char. mut. DUMONTIA FiLIFoRMIS (Fl. Dan.) Grev. Alg. Brit. p. 165. Ulyva filiformis El Dan. t. 1480. Descr. Dumontia filiformis J. G. Ag. Epicr. p. 257. Pig. > RE 10. MAD PING, 18, f. Il Hosicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 79 et 157. Syn. Dumontia contorta Rupr. Alg. Och. p. 295. 4 > filiformis Aresch. Phye. Scand. p. 312. > Croall, F1. Disc. p. 459. > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 31. > Nyl. et Seel. Herb. Mus. Fenn. p. 74. Ulva filiformis Sommerf. Suppl. p. 187. > » Wg. FI. Lapp. p. 508. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, som mest förekom- mer i klipphålor, hvilka under ebb äro fylda med vatten. Den föredrar skyddade ställen och växer merendels något sällskap- lig. . Kleen har funnit den i södra delen af Norska polar- SV NS ST js ME SE TT TT RR a en TR VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 201 hafvet med sporocarpier och tetrasporangier under juni månad. | Utbredning. Tillhör Ishafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men har en ringa utbredning inom det senare. Sitt freqvens-maximum har den 1 Ishafvets sydligaste delar. I Finnmarken såg jag den ingenstädes, hvilket möjligen beror derpå, att mina undersökningar gjordes för sent på året, då det väl är möjligt, att växten här liksom längre söderut är en alg, hvars utveckling afslutas under förra hälften af året. Här är den funnen af Wahlenberg 1 Altenfjord, som är artens nord- ligaste fyndort. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö fött vid staden Tromsö, temligen allmän och ymnig, Fin- marken i Altenfjord. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Jakobshavn och Rit- tenbenk. Fam. HFurcellarimacese JG. AS. Epier. p. 240. ; Gen. Furcellaria Lamour. Ess. p. 45. PIDRCELEARIA FASTIGIATA (14) Lam our. Gekpa46T kucus fastigratus, 1: Spec: PI 20 mp 62. i ypica. Deser. Furecellaria fastigiata J. G. Ag. Epier. p. 241. Fig. > > J2lRuev. JEInyG. JSF Fo VEN GG SI JAN Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 256. f. temuor Aresch. NOS cand Nexsice. N:0. 200- Syn. Fastigiaria furcellata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 43. ” Fucus caprinus Gunn. FL. Norv. 1, p. 96. » — furcellatus > > EDDAN Or Som bricals p Wes Eapps p. o03: Furcellaria fastigiata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. > > KIeSHENOrd EFATSnp I 19 > > Nylstet Seel FHerb. Henn, po 4. » D BostsetiRkupr.. MN Ales jos Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig lyckats finna denna art i Ishafvet. Enligt Kleen och Wahlenberg är 2 202 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. den i södra delen af Norska polarhafvet litoral eller sublitoral. I öfriga delar af Ishafvet håller den sig antagligen till den sublitorala regionen. Kleen har vid Nordlanden träffat den med sporocarpier under juni, hvilket är anmärkningsvärdt, emedan växten längre söderut synes hafva vintern till frukt- biläningstid. Utbredning. Uppgifven för Ishafvets både atlantiska och arktiska florområde; inom södra delen af det senare har den sitt maximum af freqvens; inom det arktiska är den säker- ligen sällsynt. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Norges nordkust, Berggren, enligt exemplar i Svenska Riksmusei herbarium. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust, utan angifven lokal. Murmanska hafvet: Ön Kolgujew och Novaja Semljas kust. Hvita hafvet: Jfr Gobi anf. st. sid. 12 och 43. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Neuherrnhut. Vid Nordlanden förekommer arten under sin hufvudform, på öfriga ställen, så vidt jag kunnat finna, under en finare, spädare form, öfverensstämmande med den, som Areschoug, anf. st., utdelat såsom F. fastigiata i. tenuior. Fam. Gigartinace&e (Kätz.) J. G. Ag. Epicr. p. 173; Kuätz. Phyc. gener. 389; char. mut. Gen. Cystoclonium Kitz. Phyc. gener. p. 404. CYSTOCLONIUM PURPURASCENS (Huds.) Kätz. I. ce. Fucus purpurascens Huds FI. Angl. p. 589. f. typica. : Descr. Cystoclonium purpurascens J. G. Ag. Epicr. p. 239. Fig. Hypnea purpurascens Harv. Phyc. Brit. tab. 116. > Cystoclonium purpurascens Kätz. Tab. Phyc. 18, tab. 15. EHxsiwcc. > » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 76. f. dendroidea nob. f. pumila, 7—10 cm. alta, thalli axi primario crassiusculo, inferne sub- nudo, supra medium decomposito-ramoso, ramis fasciculum densum, circum- scriptione semicircularem vel subtriangularem formantibus. Polysiphoniam elongatam var microdendron habitu revocat. In formam typicam aperte abiens. vr s ; ? - SIERRA "5 TE NIE ST VT Sy NA ET NATTEN FÅ a Ta NN nr on Or NR 3 3 Vv VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 203 Syn. Cystoclonium purpurascens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p..40. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 18. > « Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Fucus confervoides Wg. FI. Lapp. p. 504. Gigartina purpurascens Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Hypnea purpurascens Croall, F1. Disc. p. 459. Soliera chordalis Ashm. Alg. Hayes p. 64? Cfr. Farl. New. Engl. Alg. p. 148. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt inom polarhaf- vets arktiska område känner jag intet. I Norska polarhafvet är den litoral. Den typiska formen håller sig mest på litoral- regionens nedersta del, fäst på andra alger eller på branta klippväggar. I regionens öfre del träffas den företrädesvis i djupa klipphålor, som under ebben äro fylda med hafsvatten. Formen dendroidea har jag träffat endast i litoralregionens öfre del. Här når den sitt mest egendomliga utseende, då den växer på väggarna af grunda klipphålor, der Mytilus edulis 1 större mängd uppehåller sig. Arten trifves såväl på öppen som skyd- dad kust. I Nordlanden är den funnen med tetrasporer under sommaren, med sporocarpier under augusti månad. Utbredning. Arten förekommer inom Ishafvets båda flor- områden, men har ringa utbredning inom det arktiska. Maxi- mum ar fregvens når den i södra delen af Norska polarhaftvet. Dess nordligaste säkra fyndort är Nordkap vid Norges nord- kust. Om Farlows förmodan är riktig, att Aschmeads Soirera chordalis är denna art, skulle den vid Grönlands vestkust gå in 1 Smiths Sound till 78—82” Lat. N. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken: Öxfjord, Gjesver och Altenfjorden. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew. Hvita hafvet: temligen allmän, men antagligen sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust, vid Neuherrnhut, Julianes- haab och Egedesminde, Smiths Sound (?). Formen dendroidea är funnen i Norska polarhafvet vid Gjes- Vveer. Gen. Callophyllis Kitz. Phyc. gener. p. 400. CALLOPHYLLIS LACINIATA (Huds.) Kutz. 1. ce. p. 401. Fucus laciniatus Huds. FL Angl. p. 579. 204 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fyndort: Dickie uppgeri Alg. Sutherl. 1, sid. 143 C. laciniata Kiätz. vara funnen flytande i hafvet och uppkastad på stran- den 1 Baffinsbay vid Whale Islands. Gen. Kallymenia J. G. Ac. ; ATS IMed: p. 955 iIbpirer Sp y2 dor RAT ENSIRNIA RN ÖSACEA Jo GEA: Epier, p. 220. Halymenia rosacea Spetsb. Alg. Till. p. 45. ? Descer. Halymenia rosacea J. G.: Ag. Epier. 1. ec. Syn. Halymenia rosacea Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 24; ex. parte. Lefnadsförhållanden. Jag har på anfördt ställe uppgifvit, att jag funnit några unga vidvuxna exemplar af denna art. Jag måste nu återtaga denna uppgift, ty. sedan jag lärt känna en 1 Norska polarhafvet förekommande Kallymenia-art, tvingas jag att hänföra dessa exemplar till den norska arten. XKally- menia rosacea är alltså hittills anträffad' liggande lös på bott- nen inom den sublitorala regionen på 3—10 famnars djup, stun- dom i stora individmassor tillsammans med andra alger : Deles- seria simuosa och Phyllophora interrupta o. s. v. Den är funnen såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Sporocarpie- bärande exemplar äro insamlade under sommaren. Utbredning. Känd endast från östra delen af Grönlands- hafvet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spets- bergens nordkust, Lat N. 19? 50". Fyndorter: Grönlandshafvet: på ett par ställen vid Spets- bergens nord- och vestkust. KALLYMENIA SEPTEMTRIONALIS nob. Fronde callo radicali minuto affixa, stipite brevissimo, eramoso, lamina vulgo usque a primo initio orbiculari vel late reniformi, longitudine circa 6 cm. attingente, subcarnosce-membranacea, crassitudine 100 «, in statu adul- tiore parce vage lobata, lobis vari& form&e at semper basi latis, numqvam foliola propria stipite suffulta constituentibus, margine integerrimo vel leviter crenulato; colore planta Sarcophyllidi eduli simillima, sanguineo-purpurea. Tab. 14, fig. 4—6. Syn. Halymenia rosacea Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 24; ex parte. Kallymenia reniformis Croall, F1. Disc. p. 459 Q2). > > Kjellm. Algenv.: Murm. Meer. p. 20. > Kleen, Nordl. Alg. p. 18. é Anmärkning vid arten. Det synes mig högst sannolikt, att VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 205 den i Ishafvet förekommande Kallymema-art, hvilken Kleen och äfven jag sjelf tidigare kallat K. reniformis, icke är identisk med den längre söderut förekommande art, hvilken bär detta namn, utan snarare en nordligare art, skild från den sydliga genom annan bålform, annan färg och annan konsistens. Ishafsväxten synes icke uppnå någon betydligare storlek. Det största exemplar, jag sett, är ett taget af Kleen vid Nord- landen, och som jag låtit afbilda på taflän 14, fig. 5. Det hål- fertörem. i längd och 7 em. 1 bredd. Nästan lika. stor individ har jag samlat vid Novaja Sercljas vestkust och vid Spetsber- sen. De senare synas vara fullvuxna. Stipes är alltid mycket kort, stundom omärklig. Laminan är såsom mycket ung d. v. sg. redan då den har en längd af 1—2 mm. cirkelrund eller njur- lik, sällan bredt omvändt äggformig (fig. 4). Först då den nått en betydligare storlek flikas den. Flikarna äro af olika form och storlek, men hafva alltid bred bas och äro aldrig skarpt afsatta från hufvudlaminan, såsom fallet är hos Kallymenia rem- formis. Från K. remiformis skiljes den vid första ögonkastet på färgen. Denna är densamma som hos Sarcophyllis edulis, hos unga exemplar möjligen något mera mättad än hos denna. Denna färgton anges vanligen genom uttrycket »sanguineo- purpureus». Enligt J. G. Agardh är thallus hos K. remformis »pulehre coccineus», en färg, som också figuren af arten i Har- veys Phyc. Brit. synes mig hafva, ehuru växten i beskrifningen anges vara af samma färg som Sarcophyllis edulis nämligen blod- röd. Med hänsyn till konsistens synes också den nordiska ar- ten afvika från den sydligare. Den förre är membranös, svagt köttig. K. remformis anges vara »gelatinoso-carnosa» (J. G. Ag. Spec. Alg.) »gelatinoso-membranacea», (J. G. Ag. Epicr.) »thickish membranaceos» (Harv. Phyc. Brit.) o. s. v.; alltså är K. remifor- mis 1 allmänhet tjockare och köttigare än K. septemtrionalis. Denna har bålens centrallager svagt utveckladt. Cellerna äro få, slemmassan betydlig, mellanlagret är distinkt, starkare ut- veckladt hos yngre än hos äldre exemplar. Kortikallagret är bildadt af små celler, med största utsträckningen vinkelrätt mot bålens yta (fig. 6). Reproduktionsorgan okända. Jag har förmodat, att Croalls K. reniformis är denna art. Exemplar har jag icke sett. Lefnadsförhållanden. Växten är sublitoral, fäst på andra alger såsom Ptilota pectinata, Lithothammier eller på småsten och gamla musselskal. Den växer spridd på öppen kust. Antag- ligen utbildar arten först senare på året, än det hittills iakt- 206 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. tagits, sina reproduktiva celler. Flertalet af de exemplar, Kleen fann vid Nordlanden under juli månad, voro unga. I Finmarken träffade jag under början af augusti idel mycket små och unga exemplar. Inom det arktiska området har jag dock insamlat några äldre och såsom jag antar fullvuxna ex- emplar i juli. Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, östra Grönlandshafvet och östra Murmanska hafvet. Allmän- nast är den funnen vid Norges nordkust. Dess nordligast säkra fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Hat, NI T9-50. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Fin- marken, ganska ymnig, men lokal vid Maasö. Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust vid Sydkap, upp- kastad på stranden, nordkusten i Mosselbay och Treurenberg bay, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: Rogatschew bay vid Novaja Semljas. vestkust, lokal, sparsam. Baffinsbay: utan närmare uppgifven lokal, om Croalls K. remiformis tillhör denna art. Jfr Croall anf. st. KALLYMENIA PENNYI Harv. INGE, AD Zy 106. LIL Descr. Kallymenia Pennyi J. G. Ag. Epicr. p. 228. Syn. Kallymenia Pennyi Dickie, Alg. Walker, p. 86; Alg. Sutherl. 2, p- 192; Alg. Cumberl. p. 2388 (2) > » Jälgnays Ib & Anmärkning vid artbestämmingen. Jag har till denna art hän- fört tvänne Kallymenia-exemplar från Grönland, förvarade i Köpenhamns musei herbarium, tagna af Wormskiold och af Mertens bestämda till Fucus palmatus. Harveys beskrifning af den ifrågavarande arten stämmer väl in på dem. De på- minna mycket om K. remformis, men äro tunnare än exemplar af denna art och hafva de inre centrala celltrådarna glesare. Till färgen äro de blekt rödbruna. Det ena exemplaret är till omkretsen utdraget, det andra bredt njurlikt, det förra djupt nästan handlikt klufvet, det senare oregelbundet flikigt med smalt eller bredt omvändt äggrunda eller jembreda, enkla eller upprepadt klufna flikar. Kanten har några få triangulära tän- der. Sporocarpier finnas, hvilka äro insänkta i öfre delen af flikarna nära deras yta, men ej framträdande öfver denna, tal- rika, små, innehållande få rundadt kantiga sporer. Är min | : j j 1 i in VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 20 bestämning af dessa exemplar riktig, så är K. Pennyi nära be- slägtad å ena sidan med K. remiformis å andra med K. ornata Post. et Rupr. Från den förra skiljes den genom större tunn- het, glesare centrallager, mäktigare kortikallager och mera yt- liga sporocarpier. Den senare afviker genom sin rika prolifi- cering och annorlunda beskaffade sporocarpier. Lefnadsförhållanden. Härom är endast kändt, att växten är tagen på 15—20 famnars djup på grusbotten. Utbredning. Arten är känd från det arktiska florområdets Amerikanska provins. Dess nordligaste fyndort är Assistance bay i arktiska Amerika Lat. N. 74? 40. Fyndorter: Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy och Assi- stance bay. Baffinsbay: Cumberland Sound (?); Grönlands vestkust. Gen. Phyllophora (Grev.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 93; Grev. Alg. Brit. p. 185; lim. mut. Kör LOPHORA DBRODIAI (Turn) J..G. Ag. INGctRucuSs Brodiet Turn. Hist. Eue: 2, ps Weser kbylophora Broder J. G. A& Epicr. p. 216. Fig. > > ElarvifEhyGk Bert GA bv20 SI Hoxsicc. > > Aresch. Alg. Scand exsicc. N:o 207. Syn. Chondrus membranifolius Post. et Rupr. Il. Alg. p. II, sec. Gobi Al- genfl. Weiss. Meer. p. 42—243. > trunecatus rost. et kupr. I Algipre Coccotylus Brodizei Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Fucus truncatus Pall. Reise 3, p. 34. COfr. Gobi Algenfl. Weiss. Meer. p. 43. et Ack Spec. Aloe Ii pa 230. Mn IBrodret (CL Jr GE CAS TIISpPetlsb. tr Aloe iErog pa og bidr 105. ILL > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer.; p. 42. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 23; Algenv. Murm. Meer.: p; al; Kariska hafvets Alov. p. 22 > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Spherococcus Brodizxi Schuäbeler, in Heugl. Reise p. 317. Anmärkmng vid arsen. Redan i min redogörelse för Spets- bergens algvegetation har jag påpekat, att jag träffat Phyllo- phora-former, som med lika stort skäl skulle kunna hänföras till Ph. interrupta som till Ph. Brodiei. Dylika har jag också funnit vid vestkusten af Novaja Semlja. Gobi har äfven träffat sådana bland de algsamlingar från Hvita hafvet och vestra Mur- manska hafvet, som han granskat. Äfven vid Norges vestkust 208 KJELLMAN, NORRA ISHAEVETS ALG FLORA. har jag sett en Phylophora, denna dock sällsynt, som till största mängden individ anslöt sig till Ph. Brodiei, sådan denna upp- träder i Kattegatt, men stundom genom formen på några af orenarna erinrade om den arktiska Ph. interrupta. Att dessa båda arter äro mycket närbeslägtade torde ej kunna betviflas och förmodligen är den ena — enligt mitt förmenande Ph. Bro- diei — utgången ur den andra. Då de emellertid i allmänhet uppträda utprägladt olika hvarandra, synes det mig riktigare att behandla dem såsom olika arter än såsom former af sam- ma art. Lefnadsförhållanden. Växten är i Ishafvet sublitoral, stun- dom elitoral och förekommer mestadels såsom beståndsdel i Laminartie- formationen. Den växer merendels spridd, stundom något sällskaplig, vidfäst småsten och snäckskal. Den före- drar öppen kust, men håller sig icke uteslutande till sådan. Vid Finnmarken har jag funnit den med unga nemathecier i augusti, vid vestkusten af Waigatsch i slutet af juli. Utbredning. Maximum af freqvens har enligt min erfaren- het arten i sydostligaste delen af Murmanska hafvet... Inom Ishafvets atlantiska florområde är den sällsynt. Dess nord- ligaste fyndort är nordvestkusten af Spetsbergen, Lat. N. 79? 45. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken: Gjesveer, Öxfjord, Talvik, Iokal och sparsam. Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust sällsynt, Grön- lands ostkust. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kol- gujew, vestkusten af Novaja Semlja från S. Gusinnoi Kap och vestkusten af Waigatsch, på senare stället allmän och ymnig, Jugor Schar. Hvita hafvet: flerstädes. Kariska hafvet: Uddebay vid norra Novaja Semljas ostkust, Karobuzgten. PHYLLOPHORA INTERRUPTA (Grev.) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Spheerococcus interruptus Grev. Act. Leop. 142, p. 423. Descr. Phyllophora interrupta J. G. Ag. Epier. p. 217. > » Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 21. Pig. Spheerococcus interruptus Kätz. Tab. Phyc. 19, t. 20. Exsice. Phyllophora interrupta Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 405. Syn. Phyllophora Brodiei Harv. Fl. West-Esk. p. 49.(?) > > Wittr. in Feugl. Reise p. 284; sec. spec. > interrupta. J. GEEASMSPetsbyrAlo Prod pls, Ber > > Eaton, List, p. 44. > ) Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 41. I i 4 i KSO SEE SEKT FEET TA SU SE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 209 Syn. Phyllophora interrupta Kjellm. Vinteralgv. p. 64. Spetsb. Thall. I, p. 20; Algenv. Murm. Meer. p. 20; Kariska hafvets algv. 21. Rhodymenia interrupta Ashm. Alg. Hayes, p. 96. > > Pickie, Als: Walker, Pp. 86. > » ET arvs Ner rAmE 2 psp 40 Lefnadsförhållanden. En sub- eller elitoral art, växande spridd inom Coralline-, Lithoderma- och ej sällan äfven inom Laminarie-formationen, mest på öppen kust, men äfven inom- skärs. Att den stundom träffas i stora massor liggande fösk på bottnen, . är. förut angifvet; jfr sid. 21. Vid Spetsber- gens nordkust är den stadd i utveckling året om. Vid mid- ten af januari månad fann jag groddplantor af den och under « hela vintern voro exemplar med unga prolifikationer vanliga. Nemathecie-bärande exemplar erhöllos under november, decem- ber, januari och mars. Äfven under andra tider förekommer här växten med dylika organ, så att jag anser, att man kan antaga, att den i denna del af Ishafvet utvecklar reproduk- tiva organ året om. I östra Murmanska hafvet, Kariska haf- vet och Sibiriska Ishafvet har jag sett individ med nemathecier under juli, augusti och september månad. Utbredning. En af Ishafvets vanligaste och vidsträcktast utbredda alger. Inom det atlantiska florområdet är den icke funnen, men för öfrigt cireumpolärt. I största individmängden är den anträffad vid Spetsbergen och-1i östra delen af Kariska hafvet. Dess nordligaste med säkerhet kända fyndort är Treu- Femberanvay, Lat. N. 792365. Möjligen går den ännu högre mot morr vid Grönlands vestkust. Det uppgifves nämligen, att den här är tagen i Smiths Sound mellan 78:de och 82:dra breddgraden. Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens kuster, allmän, stundom ymnig. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, Kolgujew, vestkusten af Novaja RA och Waigatsch, allmän, men ej ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig enligt Go bi. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust, Lat. N. 76? 8, Höonanr0: 90225, Hat. N; 767187 Long. O0:-922 20, Kap; Palan- der, Aktinia-viken; på de båda sista lokalerna allmän och ymnig. Ö Sibiriska Ishafvet: vester om Blischni-ön, Lat. N. 7340 Long. O. 140? 16', lös på bottnen ; Irkajpi allmän, men ej ymnig. Amerikanska Ishafvet: anmärkt på åtskilliga ställen. Baffinsbay: norr om 78:de breddgraden i Smiths Sound. 14 210 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALG FLORA. PHYLLOPHORA MEMBRANIFOLIA (Good. et Woodw.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 93. Fucus membranifolius Good. et Woodw. Linn. Trans. 3, p. 120. Descr. Phyllophora membranifolia J. G. Ag. Epicr. p. 218. Fig. > > Flary. Phyc, Brit. tab. 163. FHxsicc. ,) > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 206. Syn. Phyllophora membranifolia Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet litoral eller sublitoral i det inre af djupa fjordar, fäst på sten, mussel- eller snäck- skal. Härifrån känd endast steril. Antagligen bär den repro- duktionsorgan här liksom längre söderut under vintern. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område och från dess södra del. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden i Skjerstafjorden. Gen. Ahnfeltia (Fr.) J. G. Ag. Alg. Liebm. p. 12; Fr. Fl. Scan. p. 809; spec. excl. AHNFELTIA FPLrICATA (Huds.) Fr. 1. ec. p. 310. Fucus plicatus Huds. FI. Angl. p. 589. Descr. Abnfeltia plicata J. G. Ag. Epiecr. p. 206. Fig. Gymnogongrus plicatus Harv. Phyc. Brit. t. 288. Exswcec. Ahnfeltia plicata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 77. Syn. Ahnfeltia plicata Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. > >» — Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39. > re öFlarv) EN West: "Eskip: 50! > >» — Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 20. > Su FURdeen Nord fAleN pi I: .Fucus albus Gunn. F1. Norv. 2, p. 92. » oplicatus Wg. FI. Lapp. p. 504. Gigartina plicata Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > > Bostret kup IE ATS Gymnogongrus plicatus Dickie, Alg. Walker, p. 86. » > Rupr. Alg. Och. p. 326. Spherococcus plicatus Schrenk, Ural. Reise. p. 547. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, växande spridd i klipphålor, som under ebb äro fylda med vatten, i öfriga delar af polarhafvet sublitoral, vanligen förekommande på 1—53 famnars djup, på sten- eller grof grusbotten tillsam- mans med Laminarie-formationens allmänna beståndsdelar. Den träffas såväl på öppen kust som på skyddade ställen. Känd endast steril. Utbredning. Växten är säkerligen circumpolär, men upp- träder ingenstädes 1 polarhafvet i någon större individmängd-. Så RA rd Nan SC Sd FASS 1 SECRETS Sa TS FR EEE EIS RETA SI 8 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 211 Sitt maximum af freqvens har den i Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Skansbay, Lat. N. 78? 30". Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän, Finmar- ken: Altenfjord och annorstädes enligt Wahlenberg. Grönlands-hafvet : Spetsbergens vestkust, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew, Jugor Schar. Hvita hafvet :”en bland de vanligaste algerna. Swbiriska Ishafvet: Koljutsechinfjordens mynning, lokal, men temligen ymnig. Tschuktschbyn Tjapka. Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas land och Port Kennedy i arktiska Amerikanska arkipelagen. Baffinsbay: Cumberland Sound, ymnig. Gen. Gigartina (Lamour.) J. G. Ag. Epier. p. 189; Lamour. Ess. p. 134; char. mut. GIGARTINA MAMILLOSA (Good. et Woodw.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 104. Fucus mamillosus Good. et Woodw. Linn. Trans. 3, pa l:T4A, Deser. Gigartina mamillosa J. G. Ag. Epier. p. 199. Fig. > > Flary CE lyc: Brit tå 99 Hxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 10. Syn. Fucus mamillosus Sommerf: Suppl. p. 182. > > Weg EL. Lapp. ps. 496. Gigartina mamillosa Kleen, Nordl. Alg. p. 18. Rhodymenia mamillosa Aresch. Phyc. Scand. p. 296. Lefnadsförhållanden. Vid Norges kust är växten litoral, fästöpa klipphällar och stenar, som blottas vid ebb; eller växande i klipphålor, som under ebbtiden hålla sig fylda med vatten. Den tillhör mest nedre delen af den sublitorala regio- nen och är nästan uteslutande pelagisk. Oftast uppträder den sällskaplig i större individmassor. I södra delen af Norska polarhafvet är den funnen med sporocarpier i juli och augusti, i norra delen med unga sådana organ under senare delen af augusti. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Inom det förra området har den antagligen sitt freqvensma- "ximum. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesver nära Nord- sp mn velar. Lat. N:.T1. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken vid Öxfjord, Maasö, Gjesver och Mageröns sydkust, temligen allmän och ymnig. AM KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFELORA. ? Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt exemplar i Köpen- hamns musei herbarium. Gen. Chondrus (Stackh.) J. G. Az. Spec. Alo:v2 Pp, 244;NStackh Ner Brit sec: JG: Nol iICS char) mt: CHonprus Crispus (L.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 15. Fucus ecrispus L. Mant. p. 134. Descr. Ohondrus cerispus J. G. Ag. Epicr. p. 178. Fig. > ST Elary ER yGHBrIttt 09. EHxsicc. NT » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 156. Syn. Chondrus crispus Aresch. Phyc. Scand. p. 308. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 18. Fucus erispus Gunn. FI. Norv. 2, p. 91. > > NYSLIRISaEapp. P3 LI: 5 Lefnadsförhållanden. På öppen kust är växten litoral, vä- xande spridd på klipphällar och stenar, som blottas under ebben, eller oftare i klipphålor, hvilka under ebben äro vat- tenfylda. I det inre af Altenfjorden fans den på öfre delen af den sublitorala regionen på ungefär en meters djup. Den är vid norska polarhafskusten funnen med tetrasporangier under juni och augusti. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område, i hvars södra del den är allmänt utbredd. Dess nord-' ligaste fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. ING | Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, temligen allmän, men ej ymnig vid Maasö, Gjesver, Oxfjord och Talvik. Fam. Ceramiace&e (Ag.) Hauck. Meeresalg. p. 15. Ag. Syst. Alg. p. XXVIII; char. mut. Gen. Microcladia Grev. NIST Ito 105 DÖ MICROCLADIA GLANDULOSA (Soland.) Grev. I. c. Fucus glandulosus Soland. in Turn. Hist. Fue. 1, p. 81. Descr. Microcladia glandulosa J. G. Ag. Epicr. p. 109. Fig. » > Flarv Phyckb mutat: 29. Tillägg till artbeskrifningen. De figurer, som Harvey (anf. st.) lemnar af växtens struktur, äro mycket otillfredsställande. pe Fä SE RR MN TIERRA fl on a I de "Ta, PR Å 19 V. h H I; VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 213 Bättre är motsvarande figur i Kätzings Tab. Phyc. 13 tafl. 21. Denna synes framställa ett tvärsnitt af en yngre del af väx- ten. På tvärsnitt af äldre delar har jag funnit såväl cen- tralcellen som de stora parenkymcellerna mycket mer tjock- väggiga och de senare derjemte omgifna af ett större eller mindre antal små endokromrika celler. Det skandinaviska exemplar af arten, jag sett, var tetrasporangiebärande. Tetras- porangierna voro korsdelade och lågo, såsom J. G. Ag. (anf. st.) uppger, utan ordning, talrika i de yttersta eller näst yttersta segmenten. De första tetrasporangier anläggas vid segmen- tens yttre kant, men sedermera uppkomma nya innanför dessa till dess de upptaga hela segmentets yta. Lefnadsförhållanden. Jag har sett ett enda exemplar af denna för Skandinaviens flora nya art, hemfördt af Kleen från Nord- landen, men af honom förbisedt. Det fans bland en större mängd Plocamium coccineum. Möjligen har det vuxit Jämte den och skulle då förekomma på djup sten- och skalbotten a yttre hafsbandet. Exemplaret är taget under sommaren. . Fyndort : Norska polar hafvet: Nordlanden, utan närmare an- gifven lokal. Gen. Ceramium (Lyngb.) Harv. Manp 985 Bynob. skHlydr. Dan. p- fly spec. exck CERAMIUM DESLONGCHAMPII Chauv. Alg. Norm. N:o 85. Deser. Ceramium Deslongchampii J. G. Ag. Epicr. p. 97. Fig. > » Harv. Phyc) Brit. t. 219. Hxsicc. > » (Ölngjvny. Ia GC Syn. Ceramium diaphanum Kleen, Nordl. Alg. p. 20; ex parte. Lefnadsförhållanden. Växer spridd inom nedre delen af litoralregionen, fäst på andra alger, såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Under augusti bär den rikligt tetraspo- rangier vid Norges nordkust. Utbredning. Tillhör uteslutande polarhafvets atlantiska florområde, men är här föga vanlig. Dess nordligaste fynd- ort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 707. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i Kleens herbarium, Finmarken vid Öxfjord och Talvik, lokal och sparsam. 214 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ÖERAMIUM CIRCINATUM K Ut /z. Hormoceras circinatum Kätz. Linnea p. 733. Descr. Ceramium circinatum J. G. Ag. Epicr. p. 99. Pig. > > Kötzg Tap ENyek Pt n0 » decurrens: >» » » 5 Syn. Ceramium diaphanum Kleen, Nordl. Alg. p. 20; ex. parte. Anmärkning vid artbestämmningen. Af denna växt har jag sett endast ett par fragmentariska exemplar från polarhafvet. De fin- nas 1 Kleens samlingar af alger från Nordlanden under namn C. diaphanum. Habituelt påminna de ovedersägligen om denna art, men, då de hafva ett tydligt nedlöpande kortikallager, anser jag mig icke kunna föra dem till denna. Deras habitus och de öfre grenarnas form stämmer väl med fig. a och d på den "citerade taflan (1 i Kätzgings Tab Plyc 12 De medre ledernas form och kortikering återger fig. d tafl. 70i samma ar- bete.r Då dessa båda taftor enhigt JOG. AA Sato rcferesatotg till C. circinatum, har jag ansett mig kunnat benämna den nord- ländska växten så. Lefnadsförhållanden. Derom känner jag intet. Utbredning. Enligt exemplar i Kleens herbarium före- kommer arten i södra delen af Norska polarhafvet vid Nord- landen. CERAMIUM RUBRUM (Huds.) Ag. Disp. Alg. p. 16. Conferva rubra Huds, FI. Angl. p. 600. i. decurrens J. G. Ag. SPec ANos2 pa Lod Descr. Ceramium rubrum « decurrens J. G. Ag. Epicr. p. 100. EHxsicc. > decurrens Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 208. tf. genuina. f. interstitiis et juvenilibus et adultis densius corticatis; ramis latera- libus paucis, conformibus, dichotomis. f. prolifera J. G. Ag. NYSE, JANET LD NAT Descr. Ceramium rubrum £ proliferum J. G. Ag. Epicr. p. 100. Fig. PE secundatum Lyngb. Hydr. Dan. t. 37 A. > Potryocarpum Earv. BhyckBriut. tr25. f. pedicellata Duby. SCC IK GERA ST Specs los 2 pRk20, Descr. Ceramium rubrum e& pedicellatum J. G. Ag. Epicr. p. 101. Fig. > > Körs PATTERN oARSr VEGCA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 215 f. squarrosa Harv. INGE Am, 2, p. 214. Descr. Ceramium rubrum e. squarrosum Harv. 1. c. Fig. > > f. squarrosa tab. nostra 15, fig. 7. SyksCeranmTun tbrum! JG. ASKSpetsp> AlstrEroonr) po 2; bidrap: pv > > Croall, FI. Disc. p. 460. > » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 46. pf > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 25; Algenv. Murm Nieer. p. 28. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 20. » » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74; > > Vär oatumROSt-ret upr: TIS SATSS pA ME Conferva diaphana Weg. Fl. Lapp. p. 511. Anmärkmng vid formbegränsmingen. Ceramium rubrum är i Ishafvet liksom annorstädes mångformig. De temligen få exemplar från denna trakt, som jag haft tillfälle att granska, synas mig hänförbara till ofvan angifna former. De exem- plar, hvilka jag bestämt såsom f. decurrens, äro 1 allt väsent- ligt lika sådana från norra delen af Atlanten. Denna form är lätt igenkänd på de till en början okortikerade ledcel- lerna, på frånvaron af prolifikationer, genom fattigdomen på laterala grenar, hvilka, då de finnas, förgrena sig som hufvud- axeln. Bålen afsmalnar dessutom starkare uppåt än hos nå- gon af de andra formerna, Denna lik till habitus, förgrening 0. S. v. men olik genom mörkare färg och genom starkt kor- tikerade ledeeller är den form, hvilken jag betecknat såsom f. genuina. Närmast denna kommer en grof och storväxt form, hvilken väl återges af fig. a taflan 4 i Kätzings Tab. Phyc. 13 och som säkerligen tillhör samma formserie af Ceramium rubrum som den växt, hvilken är afbildad på tafl. 181 i Harv. Piyc. Brit. Detta skall vara den form, hvilken J. G. Ag. an- för under namn-kombinationen C. rubrum n pedicellatum. Den sy- nes mig lätt igenkänd derpå, att den har talrika, men korta, ej dikotomiskt greniga sidogrenar. Denna form för öfver i f. prolifera med sin mer eller mindre rikt prolificerande bål. Af de exemplar från Ishafvet, jag sett, sluta sig somliga när- mast den af Lyngbye afbildade Ceranuium secundatum, andra åter närmare Harveys C. botrycarpum. Den måhända mest egendornliga af alla Ishäfvets former är den, hvilken jag låtit afbilda på tafl. 15 fig. 7, i hvilken jag trott mig igenkänna en af Harvey under namn f. squarrosa beskrifven form af C.ru- brum. Det är en småväxt, temligen fin form, som lättast kän- nes derpå, att de öfre segmenten äro starkt utspärrade från z- 216 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGHELORA. hvarandra, de af sista ordningen, som bära tetrasporangier, tillbakaböjda. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är växten me- rendels litoral, 1 öfriga delar af Ishafvet, som jag sjelf under- sökt, sublitoral. Här tillhör den Laminarie-formationen. Den är vanligen fäst på andra alger och förekommer spridt vä- xande såväl på öppen, ehuru yrmnigast på skyddad kust: Vid Nordlanden är den funnen med sporocarpier och tetraspo- rangier under hela sommaren, vid Spetsbergen med tetraspo- rangier i slutet af juli och början af augusti. Mid Novaja Semlja och Waigatsch, juni och juli, och vid Finmarken, jult) augusti och september, har jag endast funnit sterila exem- plar. Vid Ryska Lappmarken, Cisuralska Samojedlandets kust och i Hvita hafvet synes den bära, ofta rikligt, tetrasporan- oier under sommaren. Utbredning. "Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska florområde, når maximum af freqvens inom södra delen af det förra och har icke vidsträckt utbredning inom det se- nare. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens vestkust vid un setar Hat. NN. TS S0n Fyndorter : Norska polarhafvet: Nörd allmän och ym- nig, Finmarken, temligen lokal och sparsam vid Gjesver och Talvik. Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, i allmänhet lokal och sparsam, på ett ställe ymnig. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew; vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från M. Karmakulbay till Jugor Schar, vid se- nare kuststräckan lokal och sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Neuherrnhut, Öndh aa Vid Nordlanden förekomma alla de angifna formerna. Norr härom endast f. decurrens och f. gemuwina, vanligast den förra eller mellanformer mellan den och hufvudformen. CERAMIUM ÅCANTHONOTUM Carm. in J. G. Ag. Advers. p. 26. tf. typica. Descr. Ceramium acanthonotum J. G. Ag. Epicr., p. 103. Pig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 140. EHxswcc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 12. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ZT f. coronata Kleen. Nordl. Alg. p. 19. Descer. Ceramium acanthonotum var. coronata Kleen 1. c. Fig. » » YT SES 0 NG Da Anmärkning vid formen coronata. I Kleens samlingar fin- nes af Ceramium acanthonotum uteslutande den typiska formen, . men några exemplar hafva i vissa delar af bålen taggarna så anordnade som hos den af Kleen urskilda varieteten. Då denna 1i allt öfrigt: förgrening; färg, kortikallagrets bygnad, tetrasporangiernas form och anordning m. m. liknar den .ty- piska formen, torde man kunna anse f. coronata såsom föga sjelfständig, om ock förtjent att särskildt framhållas. Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet litoral, pela- gisk och något sällskaplig. Den håller sig företrädesvis till sådana ställen, som torrläggas vid ebb, men förekommer också Tr klipphålor, som vid ebbtid äro vattenfylda. Under juli och augusti bär den ytterst rikligt tetrasporer på de ställen, der den hittills blifvit anmärkt. Utbredning. Känd endast från södra delen af polarhafvets atlantiska florområde. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig. Detta är artens nordligast kända förekomstort. Formen coronata är anträffad jämte hufvudformen. Gen. Ptilota (Ag.) J. G. Ag. Spec. Allo 200. d25 Ae Syn. Al. p. XIXNGex parte. PTILOoOTA ELEGANS Bonnem. Fd flocCkp. 22, sec: J; GG. Ag, Spec: Alesi2, p. 94. HDescrumRtflota elegans J. GG. Ag. Epier., p. 14.5 Pig. > > Series IHE. Move, JB ti. IV Hoxsicc. » — elegans Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 11. Syn. Ptilota elegans Kleen, Nordl. Alg. p. 20; excel. syn. Lefnadsförhållanden. Litoral, pelagisk och något sällskap- lig, oftast växande på branta, vid ebb torrlagda hällar under Fucus- och Ozgothallia-bäddar eller på väggarna af grottlika för- djupningar, hvilka den i förening med Delesseria alata bekläder med en tät matta. Ännu vid Finmarkskusten uppnår den en betydlig storlek. Nära Nordkap har jag sett mycket yppiga, mer än 10 cm. höga exemplar. I Norska polarhafvet bär den tetra- sporer under sommaren, sporocarpier under augusti månad. 218 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. Utbredning. En polarhafvets atlantiska florområde tillhörig art. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. Ni Ti Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam. Fin- marken: Maasö, Gjesver, Öxfjord, lokal, men temligen ymnig. . PTILOTA PLUMOSA (L.) Ag. Syn. Alg. p. 39, excl. £. Fucus plumosus L. Mant. p. 134. Descr. Ptilota plumosa J..G. Ag. Epicr. p. 75. Fig. > » Harv. Phyc Brit. t. 80. EFHxsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 160. "Syn. Fucus plumosus R. Br. in Scoresby, Account., 1, p. 132 et append V? | Nonne Pt. pectinata. > > (Eiblaja. 18; INGENS 2 10 De > > «a et 6 We FI. Lapp. p. 501. 2 TNG (Eibran, Nl NO 210 NBD Plumaria pectinata var. tenerrima Rupr. Alg. Och. p. 336. Ptilota plumosa J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11. » > Aresch. Phyce. Scand. p. 319. > > a typiea Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 44. > > 1 Blav, INGE, ANT, 2 0, DD > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 26; Algenv. Murm. Meer. p 22. | Kleen, Nordl. Alg. p. 20. > > TLyngb. Hydr. Dan. p. 38. > » var. tenuissima Schäbeler in Heugl. Reise, p. 317. > > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. Lefnadsförhållanden. Arten är vanligen sublitoral, före- kommande på 5—20 famnars djup, på sten- och grusbotten. Stundom uppträder den på grundare vatten, understundom t. 0. m. inom litoralregionen 1 klipphålor, som under ebb äro vattenfylda. Den sitter fäst stundom på andra alger vanligen på sten och uppträder såväl på öppen kust som i det inre af fjordar och på andra skyddade ställen. Jag har aldrig funnit den sällskaplig. Vid kusten af Spetsbergen och Novaja Semlja utgör den oftast en beståndsdel i Laminarie- formationen; vid Norges vestkust har jag merendels träffat den tillsammans med högarktiska alger. Här uppnår den en hög grad af yppighet. De största exemplar, jag någonsin sett, voro sådana från det inre af Altenfjorden. Dessa hade en längd af 20—25 cm. Under vintern har växten i Ishafvet ej varit. föremål för undersökning. Exemplar med sporocarpier äro funna vid Nordlanden under juli och augusti, vid Fin- marken i slutet af augusti och förra hälften af september, vid Spetsbergen i juli, vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- ' gatsch under augusti och slutet af juni. I flertalet af dessa AA VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 219 delar af Ishafvet äro tetrasporangieexemplar samlade under juli och augusti. | Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område. Inom det förra har den sitt freqvensmaximum. Dess nordligaste fyndort är yttre Norskön vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 50". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig. Finmarken: Maasö, Gjesver, Magerösundet, Öxfjord och Talvik, ymnig, men lokal. Grönlandshafvet: enligt min erfarenhet lokal och sparsam vid Spetsbergens kuster. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Jugor Schar, temligen allmän och ymnig. Hvita hafvet: antagligen sparsam. Amerikanska Ishafvet.” Se Harvey anf. st. Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt Lyngbye och exem- plar i Köpenhamns. musei samlingar utan närmare angifven lokal. frnoTA PROTINATA (Gunn) hob: Hucts pectinatus Gunn. El Norv. 2; p. 122. f. typica. HWesceramnEktilota, serrata J. G. Ag. Epicr. p. 76. Fig. Np Ta 6 SA tvar. serrata Krutz. Lab. PhyCi 2, JD, Hoxsicc. > — serrata Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 406. f. integerrima Rupr. ATS ROÖCNPp: BJ Descr. Plumaria pectinata var. integerrima Rupr. l. c Pig. Ptilota pectinata f. integerrima tab. nostra 15, fig. 1. f. litoralis nob. f. laxe cespitosa, minuta, 3—4 cm. alta, inferne diametro maximo 300— 380 u.; ramis confertis, alteris lanceolato-falciformibus, parce serratis vel integris, alteris multo brevioribus, linearibus, simplicibus vel infra apicem parce et irregulariter pinnulato-ramulosis. Tab. 15, fig. 2—5. Syn. Fucus plumosus 7. tenerrimus Wg. FL. Lapp. p. 501. Ptilota plumosa £. asplenioides Lyngb. Hydr. Dan. p. 38. | »> » Post. 'et' Rupr, Il Alg. p. II, sec: -Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 44. > serrata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 111. > »> Croall, Fi. Dise. p. 460. > >». Dickie, Als. Sutherl, 1, p. 148; Alg: Cumberl. p. 289. SÅ 220 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. Syn. Ptilota serrata Eaton, List. p. 44. ) > pPrarGCHEA GOD TTG > » Harv. Ner. Nio 2, Pp. 222 > 2 EI TKTellm Vinteralevi pod ESpetsb. hals Algenv. Murm. Meer. p. 22; Kariska hafvets algv.: p- 22. > > iKAeen Nords fe0 > > eller vayerte di Bolarfppitss! Anmärkmng rörande artens namn och dess former. Det synes mig stäldt utom allt tvifvel, att den växt, Gunnerus beskref och afbildade under namn af Fucus pectinatus anf. st. och tafl. 2 fig. 8, är samma växt, som numera allmänt går under namn Pt. serrata Kätz. Jag har derför upptagit denna benämning. Dess arträtt är bestridd af Gobi, och jag måste medge, att bland de helt säkert flere tusen exemplar, som gått mellan mina händer, ett och annat funnits, som hade karakter både af Pt. plumosa och Pt. pectinata, ehuru det knappast någonsin var förenadt med svårighet att afgöra, om det med större skäl borde hänföras till den ena eller den andra arten. I allmän- het har jag funnit Pt. pectinata fristående och tvekar derför ej att låta den qvarstå såsom sjelfständig art. Af formen imnte- gerrima har jag sett endast ett par exemplar. Jag har ingen anledning att antaga, att den är någon synnerligen beständig eller sjelfständig form, men jag har velat väcka uppmärk- samheten på den, emedan den, såsom redan Ruprecht på- pekat, visar en infarkt 0 svärd dragning åt Pt. asplemioides och derför möjligen skulle an anses såsom bevis för den- nas phylogenetiska samband med Pt. pectinata. Från typisk Pt. pectinata afviker den genom nästan fullständig frånvaro af s. k. ranu compositi och mera aflägsnade, oftast fullkomligt hel- bräddade rami foliiformes, hvarigenom den habituelt blir myc- ket olik den typiska Pt. pectinata. Sporocarpierna utgå, att döma af ett fåtal observerade fall, vanligen från yttre sidan af de bladlika grenarna och sitta på tydliga, oledade skaft, stundorn från midten af sjelfva rhachis. Den nätta formen litoralis har jag funnit vid Norges nord- kust bland Pt. elegans, om hvilken den vid flygtig undersök- ning ej litet påminner. Såsom den meddelade figuren anger, afviker den högst betydligt från typisk Pit. pectinata, men till bygnad och förgrening öfverensstämmer den i väsentlig grad med denna, hvarför jag antar, att den är en 1 följd af olika lef- nadsförhållanden framkallad varietet af Pt. pectinata. Från denna skiljer den sig genom något, om ock ringa, tufvigt växtsätt, ringa storlek, sin -spädhet och vida större tätgrenighet. Huru VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. RAN betydlig skilnaden i tjocklek är mellan f. litoralis och den ty- piska formen visar en jemförelse mellan figurerna 4 och 6 på taflan 15, som återge tvärsnitt af motsvarande båldelar hos dessa båda former. Dessa figurer visa också, att någon olik- het i bygnad förefinnes mellan dessa former. Hos den ty- piska Pit. pectinata är 1 de utvuxna grenarna af näst sista ordningen tvärsnittets centrala cell omgifven af en fullständig krets stora, endokromfattiga celler, mellan hvilka och de endo- kromrika, små kortikalcellerna ligga andra endokromfattiga cel- ler af mindre storlek. Hos f. litoralis åter är bygnaden så till- vida afvikande, att den centrala cellen endast i riktning af tvärsnittets längsta axel gränsar till stora endokromfattiga celler, deremot efter kortaxeln omedelbart till små, endokrom- rika celler. Detta har till följd, att på en utvuxen axel af näst sista ordningen hos en Pt. pectinata f. litoralis vid genomfal- lande ljus den axelns midt genomgående axila cellraden skim- rar igenom, hvilket deremot icke är fallet hos typisk Pt. serrata. Att strukturen i äldre och yngre delar af bålen hos den först- nämnda är rätt olika, visar en jemförelse mellan fig 4 och 5. Den senare figuren anger tillika, att icke heller i äldre delar den axila cellraden omgifves af en fullständig krets stora endo- kromfattiga celler. Endast sterila exemplar äro kända. —Lefnadsförhållanden. Hufvudformen och f. integerrima äro af- gjordt sublitorala eller elitorala. Den förra har jag inom det arktiska florområdet oftast träffat på 10—20 famnars djup, men den hör bland de Florideer, hvilka gå ned till de största dju- pen. Vid BSpetsbergens kust har jag upphemtat exemplar på ett ställe från 150, på ett par andra ställen från 80—100 fam- nars djup. Enligt Kleen är den i Nordlanden en djupvattens- form. Vid Finmarken har jag 1 ytterskären funnit den på 15—20 famnars djup, i det inre af Altenfjorden på 5—6 fam- nar. I Hvita hafvet uppträder den på temligen vexlande djup, från 115 till 10 famnar. I östra delen af Murmanska hafvet träffas den enligt regeln på 10—20 famnar. Den trifves på olika slags botten, men synes föredraga fast bergbotten och småstensbotten. I Norska polarhafvet tillhör den den s. k: arktiska formationen, 1 det arktiska florområdet utgör den en vanlig beståndsdel i Coralline-formationen, ehuru den inga- lunda saknas inom andra formationer och uppträder här stun- dom sällskaplig i stora individmassor. Den föredrar öppen kust och synes i den glaciala delen af polarhafvet icke gå in i det inre af de djupa fjordarna. Vid Norges nordkust har jag dock funnit den 1 det inre af Altenfjorden. 222 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Vid Spetsbergens nordkust förekommer den året om fullt lifskraftig och utvecklar under vintern propagationsorgan i riklig mängd. Under denna tid har jag funnit tetrasporangie- exemplar i november, december, januari, februari och mars, exemplar med sporocarpier i november (rikligt) och december, Vid Spetsbergens kuster äro tetrasporangieexemplar dess- utom anmärkta i juni, juli, augusti och oktober månader. Vid Nordlanden hafva tetrasporangie- och sporocarpieindivid an- träffats under juli och augusti, vid Finmarkskusten under au- gusti, vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch exem- plar med sporocarpier under juli, med tetrasporangier under Joha oxe eu Formen litoralis tillhör, såsom namnet skall ange, litoral- regionen. Den växte tillsammans med Piilota elegans på si- dorna af en grund, grottlik urhålkning i en klippvägg. Utbredming. Arten synes ha sitt freqvensmaximum i Grön- landshafvet. Här förekommer den öfverallt på lämplig lokal 1 stora massor och i stora yppiga individ. Vid Novaja Semljas kuster är den också vanlig, ehuru ej som i Grönlandshafvet och ersättes här af Pt. plumosa. Vid Finmarkskusten och vid Nordlanden är den afgjordt sparsammare än Pt. plumosa, men 1 Hvita hafvet synes förhållandet vara motsatt. Dess nord- ligaste fyndort är 'Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Hat oN 799560 Från Sibiriska Ishafvet: ar den ej känd: | Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt Kleen, Finmarken vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Talvik, lokal, men temligen ymnig. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust, allmän och ymnig vid Spetsbergens kuster. | Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten; allmän, men mindre ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsceh från Matotschkin Schar till Jugor Schar. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust, sparsam. Amerikanska Ishafvet: tagen af Richardson enligt Har- Vey. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, Grön- lands vestkust vid Tessarmiut, Neuherrnhut, Godthaab, Suk- kertoppen, Holstenborg, Claushavn, Jakobshavn, Godhavn, Rittenbenk. Köpenhamns musei herbarium innehåller flere exemplar af denna art utan närmare angifven lokal. Formen integerrima känner jag endast från yttre Norskön FATT FNS SITS EINES RES FARS SOT SOCP 8 JA BSET SYVSES a nen . v L fe VEGA-EBXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 223 vid Spetsbergens nordvestkust, f. litoralis från Norska polar- hafvet vid Maasö. Gen. Callithamnion (Lyngb.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 17; Lyngb. Hydr. Dan. p. 123; lim. mut. CALLITHAMNION POLYSPERMUM Bonnem. NAS ISpee Ales Rp. 169. Descr. Callithamnion polyspermum J. G. Ag. Epier. p. 32. Pig. Phlebothamnion polyspermum Kätz. Tab. Phyc. 11, t. 97. Syn. Callithamnion polyspermum Kleen, Nord. Alg. p. 22. Anmärkmng vid artbestämningen. De polarhafs-exemplar af denna art, jag sett, öfverensstämma mer med den citerade figuren hos, Kö tzing, än med figuren på taflan 231 1 Hary. Phyc. Brit. De afvika från engelska exemplar af arten genom mindre långt drifven förgrening, så att de grensystem, som 1 artbeskrifningarna kallas plumule, äro jJemförelsevis sällsynta och "ersättas af enkla grenar. Härigenom får dessa individ ett från typisk C. polyspermum afvikande utseende, men torde dock, såsom Kleen ansett, böra hänföras till denna art. Lefnadssätt. Pelagisk, spridt växande, fäst på litorala al- ger såsom Polysiphomia fastigiata, Furcellaria fastigiata och Rho- dymema palmata. Under augusti månad är den funnen spar- samt tetrasporangiebärande vid Nordlanden. Utbredning. Funnen endast inom polarhafvets atlantiska florområde. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden på åtskilliga stäl- ien, artens nordligaste kända förekomstort. CALLITHAMNION HOooKERI (Dillw.) Ag. Spec. Alg. 2 p. 190. Conferva Hookeri Dillw. Brit. Conf. t. 106 sec. Ag.l. c. Deser. OCallithamnion Hookeri J. G. Ag. Epicr. p. 33. Fig. Phlebothamnion Hookeri Kätz. Tab. Phyc. 11, t. 94. Fzxsice. Callithamnion Hookeri Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 311. Syn. Callithamnion Hookeri Kleen, Nordl. Alg. p. 21. Lefnadsförhållanden. Växten är 1 den del af polarhafvet, der den hittills är anmärkt, litoral, växande fäst på Polysipho- mia fastigiata och här funnen med tetrasporangier i juni, med sporocarpier i juli. Utbredning. Känd endast från polarhafvets sydgräns. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö. < 204: KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. CALLITHAMNION ÅRBUSCULA (Dillw.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 123. Conferva arbuscula Dillw. Brit. Conf. t. 85. Descr. OCallithamnion arbuscula J. G. Ag. Epicr. p. 87. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 274. E'xsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 14. Syn. Callithamnion arbuscula Kleen, Nordl. Alg. p. 21. Lefnadsförhållanden. Uppträder litoralt på öppen kust, dels på den under ebb blottade klippan, dels i vattenfylda klipp- hålor. Ofta förekommer den massvis och bidrar väsentligt till vegetationsprägeln. Enligt Kleen skall den vid Nord- landens kust börja visa sig 1 begynnelsen af juli, redan i samma månad utveckla tetrasporer och i augusti carpo- sporer. Det synes af dessa uppgifter framgå, att arten här är ettårig. Vid Storbritanniens kuster är den enligt Harvey flerårig, och når sin högsta utveckling under sommaren och hösten. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Fyndort : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. CALLITHAMNION RosEUuM (Roth) Harv. in: Hook. Brit. El 2, Pp. 341. Conferva. rosea Rom CatrB oi Rep teg Descr. 'Callithamnion roseum J, G. Ag. Epicr. p. 39. Fig. > » Elarv. Phye. Brit. t. 230. Syn. Callithamnion roseum Kleen, Nordl. Alg. p. 22. Lefnadsförhållanden. Af Kleen funnen i klipphålor inom tidvattensområdet. TI augusti tagen med tetrasporangier. Utbredning. Liksom föregående endast känd från polar- hafvets atlantiska florområde. Fyndort: Norska polarhafvet: vid Giver i Nordlanden, ar- tens nordligaste förekomstort. CALLITHAMNION CORYMBOSUM (Sm.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 125. Conferva corymbosa Sm. Engl. Bot. t. 2352. Descr. Callithamnion corymbosum J. G. Ag. Epicr. p. 40. Fig. > > Harv Bbyce) Brit oj 2 de E'xsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 15. Syn. Callithamnion corymbosum Kleen, Nordl. Alg. p. 21. Lefnadsförhållanden. Förekommer spridt växande på öp- pen kust sublitoralt, fäst på gamla musselskal och djup- vattensalger, såsom Desmarestia aculeata, Piilota pectinata 0. a. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 225 Äfven i polarhafvet når den en betydlig storlek. Kleens samlingar innehålla exemplar, som äro mycket yppiga och ända till 6 cm. höga. I polarhafvet hittills funnen endast steril. Utbredning. Endast anträffad i polarhafvets södra del vid Norges nordvestkust. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam. Gen. Antithamnion (Näg.) Thur. in Le Jol. Tiste Alg. Cherb. p. 111. N&eg. N. Algensyst. p. 200; char. mut. ÅNTITHAMNION FLoccosum (Mäll.) Kleen. NOS 2 Gonferva foccosa MU HÄ Dan, SS ie iWdtantken J. G. Ag. Deser. Callithamnion floccosum var. « atlanticum J. G. Ag. Epicr. p. 22. Fig. > > IE IOG. Br ts Si Hixsicc. > > Hohenack, Alg. Mar. N:o 325. Syn. Antithamnion floccosum Kleen, 1. ec. Lefnadsförhållanden. Växten är 1 polarhafvet träffad såväl litoral, växande i vattenfylda klipphålor, som på den sublito- rala regionens nedersta del, här fäst på Lithothamnier. Nid Europas kust alltid funnen endast i ett fåtal sterila exemplar. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och enligt J. G. Agardh från hafvet vid Grönland. Artens nordligaste kända fyndort är Maasö vid Norges nordkust. ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, lokal, mycket sparsam, Finmarken ytterst sällsynt vid Maasö. agnvrsbay: Jfr J. GC. Ag. Epier. sid. 2271 noten under den ifrågavarande arten. ANTITHAMNION PYLAISEI (Mont) Callithamnion Pylaisei Mont. Pl. Cell. N:o 11, sec. J. G. Ag. Epicr. p. 22. iPescr. Callithamnion Pylaisei Harv. Ner. Am. 2, p. 289. Fig. > > > > SOL > » > IGN. INA. IPlaye I KV f. norvegica nob. Planta minuta, vix semipollicaris, articulis mediis axis primarii et ramorum quam in forma typica brevioribus, diametro vix 4-plo longioribus. PIG Ho Anmärkning vid formen norvegica. Jemföras de citerade figu- rerna hos Harvey och Kätzing med figuren 1 på taflan 16 Bå III. 15 226 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. i detta arbete, hvilken senare återger en växt från Norges nordkust, så torde det icke kunna betviflas, att den växt, som benämnts C. Pylaisei, finnes vid Skandinavien, ehuru under en något annan form. Densamma har jag också sett i sam- lingar från Grönland. Den högnordiska formen afviker från den amerikanska genom mindre storlek, derigenom att den växer 1 enstaka exemplar och framförallt derigenom, att huf- vudaxelns och långgrenarnes mellersta celler äro nästan dub- belt kortare än hos denna. Artskild torde den knappast vara. Cell-längden är underkastad vexling. Tills vidare anser jag mig dock böra upptaga den såsom en benämnd form. Lefnadsförhållanden.. De få exemplar af arten, som jag sjelf samlat, växte på 10—15 famnars djup, fästa på Lithothanmion soriferum. Vid Grönlandskusten synes den vara litoral. På en den tillhörande etikett har J. Vahl nämligen anemvat »Inter cespites Gigartinge subfusce.> Från polarhafvet är den känd endast steril. Utbredning. Anträffad i Norska polarhafvet och Baffins- bay. Dess nordligaste fyndort är Gjesver vid Norges nord- kust, ungefar Lat. Nic. : Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesver. PBaffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- havn enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. ÅNTITHAMNION BOREALE Gobi (nob.) Antithamnion plumula var. boreale Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 47. f. typica nob. t Fig. ? boreale f. typiea tab. nostra 16, fig. 2, 3. f. lapponica Rupr. (nob.) Descr. QCallithamnion lapponicum Rupr. Alg. Och. p. 343. Ofr. Gobi, Algenf. Weiss. Meer. p. 48—49 sub A. plumula var. boreali. f. corallma Rupr. (nob.) Descr. Callithamnion corallina Rupr. Alg. Och. p. 340—341. Antithamnion corallina Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 24. Fig. Antithamnion boreale f. corallina. Tab. nostra 16, fig. 4, 5. Syn. Antithamnion corallina Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 24. > plumula Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 26; Algenv. Murm. Meer. p. 24; Kariska hafvets algv. p. 28. ? Kleen, Nordl. Alg. p. 21. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 227 Syn. Callithamnion corallina Rupr. 1. c. > lapponicum Rupr. 1. c. 2 plumula J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. jös, Ii Anmärkning vid art- och formuppfattningen. Redan i min uppsats om BSpetsbergens Florideer har jag angifvit, att den växt från denna ögrupp, hvilken jag efter J. G. Agardhs föredöme benämnde Antithammion plumula, i vissa afseenden afvek från den sydliga så benämnda arten. En form, liknande den Spetsbergska, fann jag sedermera i östra Murmanska haf- vet och i Kariska hafvet och på förra stället dessutom en annan, hvilken jag ansåg och fortfarande anser identisk med Ruprechts Callithamnion corallina. Sedermera har Gobi i sin framställning af Hvita hafvets algflora ingått på en när- mare, mycket förtjenstfull utredning af de i Ishafvet funna med Antithamnion plumula närmast beslägtade algformerna. Han ådagalägger, att den i Hvita hafvet anträffade Antitham- mon-formen i åtskilligt afviker från typisk A. plumula och låter den derför bilda en varietet af denna, som han benämner var. boreale. Han belyser vidare den af Ruprecht först, men näppeligen igenkänneligt beskrifna Callithamnion lapponicum, hvilken han anser vara en mellanform mellan A. plumula f. typica och f. boreale. Han påpekar tillika, att A. plumaula är nära beslägtad med A. (Callithamnion) americanum och uttalar den förmodan, att denna senare endast är att anse för:en form af ÅA. plumula. Sin undersökning afslutar Gobi med följande anförande: »Es ist bekannt, dass Å. plumula eigentlich dem Gebiete des Atlantischen Oceans und des Mittelmeeres angehört; im nördlichen Ocean kommt diese Form schon viel seltener vor und zwar vereinzelt in sehr dännen Bäscheln von unbedeutender Grösse ... Folglich erscheint sie fär den nördlichen Öcean nicht als eine aborigene Stammform, son- dern vielmehr als eine dahin eingewanderte und dabei sehr stark veränderte.» Att A. americanum är nära beslägtad med A. plhumula sär- skildt A. plumula var. boreale Gobi, deri måste jag instämma fullkomligt med Gobi. Men skulle man anse denna icke dif- ferentierad till art, så torde också en hel del andra såsom sjelfständiga arter beskrifna Antithamnier måhända med lika stort skäl subsumeras såsom former under samma art. Mellan A. americanum och A. Pylaisei gifves det enligt Farlow (New Engl. Alg. p. 123) mellanformer och A. plumaula var. boreale visar ej sällan en stark tendens åt denna art. Callithammion corallina . 228 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ATC FLOOR A. Rupr., som sammanbindes genom mellanformer med A. phlumula var. boreale, är tydligen mycket nära beslägtad med A. crucia- tum, så att man skulle med nästan lika stort skäl anse den för en form af denna som af A. plumula eller A. americanum. Härtill kan läggas, att afståndet mellan A. Pylaisei, särskildt den vid Norges kust förekommande formen, och A. floccosum icke är stort. På exemplar från Finmarken af A. Pylaiset har jag sett grensystem af sista ordningen här och der 1 bålen ersatta af enkla sylformiga grenar af det slag, som äro karak- teristiska för A. foccosum, hvilket låter mig ana, att dessa begge såsom arter betraktade växter äro förbundna genom mellanformer. Reduceras sålunda AA. americanum, så torde reduktionen böra utsträckas till flere arter. För mig ställer sig slägtet Antithamnion såsom ett ungt slägte, stadt i art- bildning, inom hvilket en utpräglad artdifferentiering ännu icke kommit till stånd och mellanformerna ännu icke gått under. Vidhåller man den praxis, som beträffande dylika slägten, Salix, Rubus o. s. v., blifvit följd, den nämligen att såsom art betrakta hvarje form, som anträffats i större myc- kenhet på skilda ställen och är igenkännelig, så bör så väl den i polarhafvet allmänt utbredda Antithamnion phunula var. boreale Gobi, som också A. phumula, A. americanum, A. Pylaiset, ÅA. floccosum och ÅA. cruciatum betraktas såsom skilda arter. Det är denna uppfattning, som ledt mig, då jag ofvan fram- ställt polarhafsformen såsom en sjelfständig art: A. boreale Gobi. Deremot måste jag dels med Gobi betrakta Callitham- mon lapponicum Rupr., dels också C. corallina Rupr. såsom former af denna art, ty dessa äro säkerligen ieke så långt skilda från ÅA. boreale, som denna från A. plumila och andra Antithamnier. A. boreale är skild från A. phumula genom olika förgrening, längre celler 1 bålens hufvudaxel och långgrenarne och genom oskaftade tetrasporangier. Af dess former sluter sig f. lapponica närmast denna art, derigenom att den har grenarne af sista och näst sista ordningen mera allmänt en- sidiga och. kortgrensystemen utspärrade eller tillbakaböjda och sista ordningens grenar gröfre och styfvare. Artens huf- vudform enligt min mening har grenarne af sista och näst sista ordningen längre, smalare, sällan ensidiga, utan än mot- satta, än skiftevisa, eller somliga motsatta eller skiftevisa, andra ensidiga. Då de någon gång äro ensidiga, förekomma de såväl på sin resp. hufvudaxels in- som utsida... Denna form står mycket nära ÅA. americanum, såsom Gobi riktigt angifvit. De förnämsta olikheterna dem emellan äro följande: ÅA. amert- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 229 canum är större, mera tufvig, med en mera åt violett dragande färgton, har längre celler — ända till 10 gånger så långa som tjocka — och sista ordningens grensystem färre, längre, flacci- dare, med längre och finare sidogrenar. Formen corallina skiljer sig från bhufvudformen derigenom, att i hufvudaxelns och långgrenarnes toppar grenar och grensystem äro tätt ho- pade i täta, knopplika gyttringar, och derigenom, att från fler- talet af hufvudaxelns och långgrenarnes ledceller utgå fyra grensystem. Härigenom sluter den sig till A. cruciatum, från hvilken den är skild genom längre celler, finare, mera för- längda, slakare grenar af sista ordningen och derigenom, att tetrasporangierna icke sitta vid basen af kortgrensystemen er- sättande dessas grenar af första ordningen, utan på dessa grensystems biaxlar af första ordningen representerande axlar af andra ordningen. Från den förutsättningen, att A. phumula egentligen tillhör Atlantiska oceanen och Medelhafvet och att den i Ishafvet skulle förekomma mera sällsynt och mindre yppig, sluter Gobi, att arten invandrat till Ishafvet och starkt förändrats. Huru härmed förhåller sig är naturligtvis omöjligt att med bestämdhet afgöra, men för min del skulle jag vara benägen att omfatta en alldeles motsatt åsigt, att nämligen A. boreale är en i Ishafvet uppkommen form och 4A. plumula m. fl. ur denna utgångna arter, som utbildat sig söderut. A. boreale har en så vidsträckt utbredning i polarhafvet, att den svårligen kan antagas vara invandrad. TI alla de delar af polarhafvet, som jag undersökt, har jag funnit den allmänt spridd. Sant är, att den ofta är föga yppig och sällan uppträder i större indi- vidmängd.. Att dock detta icke alltid är fallet, har jag ofvan paäpekat och redan: angifvit i Spetsb. Thall: 1, p. 27: Hvad beträffar A. plumula, så må till en början 'anmärkas, att det är svårt att ur de gängse beteckningssätten få någon bestämd kunskap om en arts freqvens, hvarjämte jag tillika må be- känna, att jag om särskildt denna arts förekomst känner föga. Areschoug säger den vid Skandinaviens kust vara »minime infrequens», hvilket jag, om jag finge stödja mig på min egen erfarenhet, skulle vilja öfversätta så, att den liksom A. boreale är allmänt spridd, men sällan eller aldrig uppträder i större individmassor och sällan i yppighet går öfver denna art, då den är som yppigast utvecklad. Vid Storbritanniens kust är arten »not uncoramon»> enligt Harvey och detta behöfver ej tolkas på annat sätt än att arten är mera allmänt spridd. Vid Frankrikes nordvestkust, vid Cherbourg, är den enligt 230 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Le Jolis sällsynt, så ock vid Amerikas nordostkust enligt Farlow. Jag skulle häraf vilja sluta, att ÅA. plumula i norra Atlanten hvarken är mera allmänt spridd eller förekommer ymnigare än ÅA. boreale i polarhafvet och att den senare åt- minstone kan vara nästan lika yppigt utvecklad som den förra. Lefnadsförhållanden. Inom polarhafvets arktiska florområde är arten sublitoral och går ned till denna regions nedre gräns. Äfven i Norska polarhafvet är den vanligast sublitoral, men har också träffats inom den litorala regionen. I Coralline- formationen är den en vanlig beståndsdel, ehuru af föga be- tydelse för karakteriseringen af denna vegetationsafdelning. Ymnigast har jäg funnit den på halfdöd botten, fäst på Desmarestia aculeata, som låg lös på bottnen. Rätt ymnig har jag också en gång träffat den bland Phyllophora interrupta. Den föredrar öppen kust, men går dock äfven in 1 djupa fjor- dar. I allmänhet växer den 1 spridda exemplar; i Aktinia- viken har jag funnit den i temligen stor och i Mosselbay i mycket stor individmängd. Vid Spetsbergens nordkust finnes den hela vintern, bibehåller under denna tid sitt vanliga ut- seende och är stadd i utveckling, som dock icke når någon högre grad af styrka förrän 1 mars månad. Den är vid denna tid alltid steril. Med tetrasporangier är den funnen vid Nord- landen i juli och augusti, vid Finmarken under augusti och september, vid Spetsbergen i juli och augusti, i östra delen af Murmanska hafvet i juni, juli och september. Sporocarpie- exemplar känner jag icke från polarhafvet. Utbredning. "Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område. Inom det senare har den en vidsträckt utbred- ning och säkert också sitt freqvens-maximum. Möjligen är en del af den Antithamnion, som under namn A. americanum uppgifves från Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay, att hän- föra till denna art. Är detta fallet är arten circumpolär. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nord- kärst, kate NI 05065 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i Kleens herbarium, Finmarken vid Maasö och Gjesver, tem- "ligen allmän, men sparsam, Öxfjord och "Talvik, lokal och sparsam. Grönlandshafvet: Allmänt spridd, men i allmänhet sparsam vid Spetsbergens vest- och nordkust, ymnig i Mosselbay. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Jugor Schar, allmänt utbredd, men sparsam. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 231 Hvita hafvet: sällsynt. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay i rätt stor individmängd; Aktiniaviken, temligen ymnig, men lokal. Sibiriska Ishafvet: Koljutschin-ön, Pitlekaj och Tjapka, tem- ligen allmän, men sparsam. Wlfrde: anförda formernar är, £.. typieer, känd från ; Grön- landshafvet, östra Murmanska hafvet och Sibiriska Ishafvet; f. lappomica från Grönlandshafvet och vestra Murmanska hafvet; f. corallina från N. Gusinnoi Cap vid Novaja Semljas vestkust. Den i Kariska hafvet anmärkta formen står närmast den sist- nämnda, men är ej fullt identisk med den, utan en mellanform mellan den och f. typica. ANTITHAMNION ÅMERICANUM (Harv.) Farl. New Engl. Alg. p. 123; Callithamnion americanum Harv. Ner. Am. 2, p. 238. Descr. et Fig. Callithamnion americanum Harv. 1. c. et t. 36 A. Syn. Callithamnion americanum Dickie, Alg. Walker p. 86; Alg. Cum- berl: pi 289. > > Croall, F1. Dise. p. 460. Lefnadssätt. Enligt föreliggande uppgifter synes den på de ställen, der den hittills anmärkts i polarhafvet, förekomma så- väl litoral som sublitoral, i förra fallet fäst på sten, i senare på alger: Chetomorpha melagonium. Utbredning. Uppgifven för Amerikanska Ishafvet och Baf- finsbay. Fyndorter: Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy. Baffinsbay: Cumberland Sound, ymnig, Grönlands vestkust vid eller omkring Disco-ön. Gen. Rhodochorton Näsg. Ceram. p. 355. Subgen 1. Thamnidium Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 110. RHODOCHORTON INTERMEDIUM Kjellm. Spetsp: Tha. po 28. Descr. Thamnidium intermedium Kjellm. I. c. Fig. > | > » 5 io IL SöS I Rhodochorton intermedium tab. nostra 15, fig. 8. Lefnadsförhållanden. Litoral, växande sällskapligt på för vågsvall utsatta klipphällar. I juli månad samlade exemplar bära fåtaliga tetrasporangier. 202 KJELLMAN, NORRA ISHAFPVETS ALGELORA. Fyndort: Hittills endast anträffad i Grönlandshafvet via Spetsbergens vestkust i det inre af Isfjorden. RHODOCHORTON SPINULOSUM (Suhr) nob. Callithamnion spinulosum Suhr. Flora 1840, p. 292. Descr. Callithamnion spinrulosum J. G. Ag. Epier. p. 12. Anmärkning vid arten. Habituelt liknar denna art Rh. Rothi, från hvilken den skiljer sig genom de tetrasporangiebärande grensystemens bygnad och anordning. Med hänsyn till dessa kommer den nära Eh. floridwlum, så som denna uppfattas af Thuret och afbildas i Le Jol Liste Alg. Cherb. tabi6C i: mm den afviker den genom storlek, växtsätt och förgrening m. m. Lefnadsförhållanden. Enligt Suhr skall växten lefva epi- fytisk på andra alger. J. G. Agardh betviflar denna uppgift och efter undersökning af exemplar i Köpenhamns musei her- barium måste jag omfatta denne algologs förmodan, att växten sitter fäst på sten... Antagligen är den litoral. Fyndort: Grönland. RHODOCHORTON RorTHII (Turt.) Näg. Ceram. p. 355. Conferva Rothiil Turt. Syst. 6, p. 1806; sec. Dillw. Brit. Conf. t. 13. f. typica. Descr. Callithamnion Rothii J. G. Ag. Epier, p. 13. Hög. TRA mnidiunm Roth Plur: nn Fe Jo Piste Allo Oherbatn xSUCC. > > — Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 259. f. globosa nob. Planta globosa, densissime intertexta, diametro vix 2 mm., plexu basali e filis repentibus ramosis, confertis constante, systemata ramorum, creberri- ma, fastigiata, dense radiatim disposita emittente; axi primario ramorum systematum paullo supra basim in fasciculo ramorum soluto, ramis raro simplicibus, vulgo presertim supra medium ramulis plus minus crebris, elongatis, adpressis, approximatis, secundis, vel alternis obsessis; articulis in- ferioribus ramorum diametro fere 2equilongis, circa 14 u. crassis, summis ramulorum diametro saltem 3-plo longioribus, vix 5 u. crassis; ramis tetra- sporangiferis subapicalibus. Tab. 15, fig. 9—13. Syn. Callithamnion floridulum Lyngb. Hydr. Dan. p. 180, tab. 41 D. > > Sommerf. Suppl. p. 193. > Rothii Croall, FI. Dise. p. 460. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumberl. Pp. 2839. > » Sommerf. Suppl. p. 193. Thamnidium > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 27; Algenv. Murrr. Meer. p. 25. > 5 Kleen, NordLE Alg: p. 22. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 233 Beskrifning af f. globosa. Växten bildar nästan klotfor- miga, täta, fasta knippen, hvilka äro omkring 2 mm. i diame- ter och hafva en åt violett gående färg (fig. 9). Dess basal- del utgöres af tätt sammanfiltade, krypande, greniga celltrådar (fig. 10). Från dessa utgå radiärt jemntoppade, täta, mycket tätt sammanträngda grensystem (fig. 11). Dessa hafva en kort, mer eller mindre böjd hufvudaxel, vid basen omkring 14 gp. tjock, hvilken bildas af svagt tunnformiga celler, som äro unge- fär lika långa som tjocka. Denna upplöser sig i ett mer eller mindre tätt knippe af grenar, hvilka vid sin utgångspunkt äga ungefär samma tjocklek som hufvudaxeln eller de biaxlar, från hvilka de utgå, men afsmalna jemnt och starkt mot spetsen, så att de här äro knapt hälften så tjocka som nedtill. "Upp- åt förlängas också cellerna, så att de från att nedtill i dessa axlar vara svagt tunnformiga och ungefär lika långa som tjocka, blifva rent cylindriska och 3 gånger längre än tjocka (fig. 12, 13). Sällan äro dessa grenar enkla, oftast utsända de närmare basen en eller två och ofvan midten två eller flere upprätta, tilltryckta, af cylindriska celler bildade sidoaxlar, hvilka nå samma höjd som deras resp. hufvudaxel och afsmalna liksom denna, ehuru svagt, uppåt. De tetrasporangiebärande grenarne synas anläggas subapikalt såsom hos den typiska formen. Från denna skiljer den sig genom sitt växtsätt, sin rikligare förgre- ning och genom cellernas olikhet till form, längd och tjocklek i bålens öfre och nedre del. Lefnadsförhållanden. Hufvudformen är litoral eller subli- toral. I förra fallet bildar den en mer eller mindre tät matta af stundom ganska stort omfång på klipphällar blottade vid ebb, 1 senare fallet lefver den på 3—4, stundom på 5—15 fam- nars djup, än mattformigt utbredd på stenar, än 1 små tofsar fäst på alger. Den uppträder så väl på öppen kust, som i det inre af djupare fjordar, stundom sällskaplig i stora massor, på rätt betydliga sträckor bestämmande vegetationskarakteren. I full tetrasporutveckling har jag aldrig funnit den i polarhafvet. Förmodligen bär den sådana organ under de tider, då jag icke haft tillfälle att här undersöka den, vintern, våren eller hösten. Att döma af det fåtal abnormt utbildade, såsom det tyckes efter den egentliga tetrasporbildningstiden framkomna tetra- sporangier, som jag sett hos exemplar från Spetsbergen, skulle här tiden för tetrasporbildningen försiggå under våren d. v. s. maj eller juni. "Formen globosa har jag funnit på öfre delen af den lito- rala regionen på för starkt vågsvall utsatta ställen. 234 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALG FLORA. Utbredning. Känd från polarhafvets atlantiska florområde och de norr om detta liggande delarne af det arktiska: Maxi- mum af freqvens äger den enligt min erfarenhet i östra delen af Spetsbergsprovinsen. Dess nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, enligt Kleen, Finmarken: Maasö, Gjesver, Öxfjord och Talvik, lokal och temligen sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens vest- och nordvestkust, lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, temligen all- män, på sina ställen ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound, vanlig, Kap Adair, Grön-. lands vestkust vid Neuherrnhut och Hunde Islands. Af Lyng- bye och Croall uppgifves den också för Grönland utan när- - mare angifven lokal och i Köpenhamns musei herbarium fin- nas exemplar derifrån. Formen globosa känner jag endast från Norska polarhafvet från Gjesveer. RHODOCHORTON (7?) SPARSUM (Carm.) nob. Callithamnion sparsum Carm. in Hook. Brit. FI p. 348. Descr. Callithamnion sparsum J. G. Ag. Epicr. p. 14. ” Fig. > > Flarv) ENyejiBrit Co Syn. Callithamnion sparsum Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. Thamnidium sparsum Kleen, Nordl. Alg. p. 23; Cfr Kjellm. Algenv. Murm. Meer. sub. Th. Rothii p. 25. Lefnadsförhållanden. Denna högeligen osäkra och föga kända art är i polarhafvet anträffad steril, fäst på Laminaria- stammar och Sphacelaria arctica. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden. Baffinsbay: Cumberland Sound. Subg. 2. Thamniscus Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 29. RHODOCHORTON MESOCARPUM (Carm.) nob. Callithamnion mesocarpum Carm. in Hook. Brit. FI. 2, p. 348. f. rupicola nob. Descr. Thamnidium mesocarpum Kleen, Nordl. Alg. p. 22. Fig. Callithamnion » 186 JOG BN I DAD VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 230 f. pemicilliformis Kjellm. Spetsb. Ihall: 1) p. 30. Descr. Thamnidium mesocarpum f. penicilliformis Kjellm. 1. c. Fig. > > > » tab. nostra 16, fig. 6—7. Syn. Thamnidium mesocarpum Kleen, Nordl. Alg. p. 22. > > f. penicilliformis Kjellm. 1. c.; Algenv. Murm. Meer. p. 25; Kariska hafvets Algv. p. 23. Tillägg till beskrifmingen af f. penicilliformis. Vanligen har växten det utseende, som fig. 6 återger. Sådan har jag alltid funnit den inom glacialhafvet. Vid Finmarkskusten har jag jämte och växande bland dylika exemplar sett sådana, hvilkas långgrenar buro ett större antal ensidiga eller alternerande, tilltryckta grenar af högre ordning. Lefnadsförhållanden. Formen rupicola är litoral eller sub- litoral, fäst på sten, djurhus, musselskal o. s. v. Formen pe- meilliformis är sublitoral och epifytisk på åtskilliga algarter, företrädesvis Odonthalia, Delesseria- och Ptilota-arter och Che- tomorpha melagonium. Den är hittills endast funnen på öppen kust, alltid växande i fåtaliga exemplar på samma ställe. Båda formerna äro funna med tetrasporangier i juli och augusti, f. pemicilliformis vid Grönland dessutom under mars. Utbredning. Hufvudformen är känd endast från polarhaf- vets atlantiska område, f. pemicilliformis äfven från det arktiska, inom hvilket den har en vidsträckt utbredning. Dess nord- ligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Har IN I799 49" Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, (f. rupicola) 10- kal, sparsam, Finmarken vid Gjesveer (f. penicilliformis), lokal, sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvestkust vid Fairhaven, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: flerestädes och temligen ymnig vid Novaja Semljas vestkust. Kariska hafvet: Uddebay, vid Novaja Semljas ostkust. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab. RHODOCHORTON SPETSBERGENSE Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 31. Descr. Thamnidium spetsbergense Kjellm. 1. c. Fig. > > 0 EL TES eo I MAR IP 230 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGCELORA. Lefnadsförhållanden. Funnen i ett fåtal individ inom den sublitorala regionen, fäst på Chetomorpha melagonium i augu- sti månad. Den bar då rikligt tetrasporer. Fyndort: Känd endast från Grönlandshafvet från Fairhaven på nordvestkusten af Spetsbergen. Fam. Porphyracee&e (Kuätz.) Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 16; Kätz. Phyc. gener. p. 382; char. mut. Gen. Diploderma nob. Thallus membranaceus duobus cellularum stratis constructus. DIPLODERMA AMPLISSIMUM nOb. Planta initio aliis algis adnata, demum soluta in mari libera circum- natans; fronde usque 90 cm. longa, 30 cm. lata, ovata, ovato-cordata, oblongo- obovata, oblongo-lanceolata, crebre et profunde undulato-plicata, non laci- niata, juvenili intense violaceo-purpurpea, state provectiore plus minus di- lute violaceo-carnea, lubrica, chart&e arctissime adherente; cellulis medii thalli plant&e adulte sectione transversali quadratis vel verticaliter rectangu- laribus; organis reproductionis zonam marginalem subfiavam occupantibus. IEYO, 7, Me 33 tan. NA Me 3 Syn Porphyra laciniata f. linearis et vulgaris Kleen, Nordl. Alg. p. 23. > coccinea Kleen, Nordl. Alg. p. 24. Ulva umbilicalis £ purpurea Wg. FL Lapp. p. 506. Artbeskrifming. Växten är i början genom ett svagt vidfäst- ningsorgan fäst på andra alger. Under denna tid har den en stark, mättadt purpur-violett färg. Den löses sedermera, då den har nått betydligare storlek och drifver omkring på hafs- ytan. I den mån den blir större och äldre blekesrfarsenmmet och mer och öfvergår slutligen till blek köttfärg med dragning åt wviolett. "Det största vidfästa exemplar, jag funnit, var 25 cm. långt, 12 cm. bredt på det bredaste stället. Kringdrifvan- de exemplar nå en betydlig storlek. Jag har mätt ett lefvande exemplar, som höll 90 cm. i längd med 30 cm. i bredd. Bålens form är underkastad stor vexling, men vanligen är den aflång med dragning åt hjertlik eller äggrund. Genom starkare ut- veckling af den ena sidan böjer den sig stundom kring vid- fästningspunkten och får, då denna böjning är som starkast, ett om Porphyra laciniata f. umbilicalis påminnande utseende. Den är tätt veckad, ofta så djupt att vecken nå ull bålens midtellinie. Kanten är jemn eller oregelbundet sargad, stun- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 20 dom ehuru mera sällan vackert crenulerad. Flikiga exemplar har jag ej sett (tafl. 17, fig. 1—3). Bålens stipitaldel bildas af klubblika celler med skaften riktade nedåt och mer eller mindre snedt utåt, skjutande för- bi hvarandra (tafl. 18. fig. 1, 2). På fullt utbildade exemplar äro cellerna vid bålens midt i tvär genomskärning vanligen qvadratiska stundom rektangulära, betydligt högre än långa (fig. 4, 5). Om denna olikhet anger ålders- eller formskilnad, kan jag för tillfället ej afgöra. Cellernas form och anordning, sedda från ytan, anger fig. 3. Märkas må dock, att denna, lik- som de öfriga, äro tecknade efter torkade och sedermera upp- blötta exemplar. Antheridier och sporocarpier utbildas stundom, men, som det vill synas, icke alltid på samma exemplar. . Utbildnin- sen börjar vid kanten och fortskrider inåt. Härvid kan af de två cellerna på samma tvärsnitt antingen båda utbildas till antheridier, båda till sporocarpier eller en till ett antheridium, den andra till ett sporocarpium (fig. 7—98). Sporocarpierna äro fåsporiga. Lefnadsförhållanden. Växer, då den är vidfäst, sublitoralt, vanligen på 2—3 famnars djup 1 spridda exemplar. Jag har endast träffat den på öppen kust. Sporocarpieexemplar äro tagna 1 slutet af juli och början af augusti månad. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Maasö i Finmarken, ungefär Lat. N. 71”. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar mNleens: och Wahlenbergs herbarier, Tromsö amt, nära staden Tromsö, Finmarken vid Maasö, der den var lokal, men ymnig. DIPLODERMA MINIATUM (Åg.) nob. Ulva purpurea £ miniata Ag. Syn. Alg. p. 42. Deser. Ulva miniata Lyngb. Hydr. Dan. p. 29. Fig. » » » » » Ea 6, 105 Porphyra miniata FI. Dan. t. 2394. > > KSO NaN Eyre ONE TS Diploderma miniatum Tab. nostra 18, fig. 9. Syn. Porphyra miniata Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 32. » vulgaris Croall, Fl. Dise. p. 461 (2) > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 144 (?) Anmärkning vid arten. Under namn Porphyra (Ulva) mini- ata finnes i Köpenhamns musei herbarium en betydlig mängd exemplar i olika utvecklingsstadier af ifrågavarande växt. På dem träffar den beskrifning väl in, hvilken Lyngbye anf. st. 238 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. -gifvit af den växt, hvilken han benämner Ulva miniata. Det synes mig derför kunna trygt antagas, att det är en del af dessa exemplar, hvilka legat till grund för hans beskrifning liksom också för C. A. Agardhs beskrifning af Ulva purpurea 8 minmiata. Sistnämnda auktor anger uttryckligen, att den växt, han åsyftar, var från Grönland, meddelad af Wormskiöld; Jfr Spec. Alg. 1, p. 407. Denna grönländska art är dock icke en Porphyra, utan en Diploderma, närmast beslägtad med föregående, ehuru helt visst specifikt skild från denna. Den är till färgen olik den, har åtminstone såsom äldre större fasthet och är nästan icke veckad. Den är dessutom, så vidt jag kunnat finna, alltid dioik. Lefnadsförhållanden. Vid Spetsbergen har jag funnit arten på nedre delen af den sublitorala regionen på 10—195 famnars djup, vidfäst sten. Om dess förekomst vid Grönland kan jag icke med bestämdhet säga något. På vidfogade etiketter i Köpenhamns musei herbarium finnes angifvet: »in mari ad saxa; ad stipites L. saccharine&e (caule fistulosa); ad stipites L. saccharina>», hvaraf man torde kunna sluta, att växten äfven här är sublitoral och egentligen har sitt tillhåll inom Lami- narie-formationen. HFlertalet af de grönländska exemplaren äro samlade i mars och april, några 1 juli, några 1 oktober, så att det vill synas, som skulle växten här finnas året om. Repro- duktionsorgan bär den också vid olika tider enligt dessa exemplar. Utbredning. Den når säkerligen maximum af freqvens i Baffinsbay. Utom här är den anmärkt 1 östra delen af Grön- landshafvet. Dess nordligaste hittills kända fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49" Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, säll- synt. PBaffinsbay: Grönlands vestkust: Kakertok, fjorden Tessar- miut, Kangek (nära samma fjord), Julianeshaab, Egedesminde, Godthaab. Om, såsom jag förmodar, Croalls och Dickies P. vulgaris är denna art, är den också känd från Discobugten och Whale Sound. Gen. Porphyra Ao. Syst. Alg. p. XXXII. PORPHYRA LACINIATA (Light.) Ag. 1. ec. p. 190. Ulva laciniata Light. FI. Scot. p. 974. i; : A j | | | | VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 239 f. typica. Descr. Porphyra laciniata Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 100—101. Fig. > > Hatvi Ehyct Brit ut so2 Hosicc. > >» > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 116. f. umbilicalis LD. (Kleen.) Nordl. Alg. p. 238. Ulva umbilicalis L. Spec. Pl. 2, p. 1163. Descer. Ulva umbilicalis Lyngb. Hydr. Dan. p. 28. Hoxsice. Porphyra laciniata f. b. Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 260. Syn. Porphyra laciniata Aresch. Phyc. Scand. p. 404. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 50. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 23; exel. var, lineari et vulgari. > umbilicata Rupr. Alg. Och. p. 393. > vulgaris Nyl. et Sel. Herb. Fenn. p. 75. Ulva umbilicalis Gunn. F1. Norv. 2, p. 121. > » Wg. Fl. Lapp. p. 506; excl. var. Anmärkning vid formuppfattningen. Thuret har framhållit, att hvad som af algologiska författare framställes under namn P. linearis, P. vulgaris eller P. purpurea och P. laciniata än så- som skilda arter än såsom former af samma art i sjelfva ver- ket är samma växt i olika utvecklingsstadier; Jfr Thur. anf. st. Då så är, böra namnen P. linearis, vulgaris och purpurea alldeles utgå. Såsom en särskild form af P. laciniata bör en- ligt min mening den under namn Ulva umbilicalis eller U. um- bilicata beskrifna växten uppfattas. Den är biologiskt och mor- fologiskt olik typisk P. laciniata. För nordiska algologer är den väl känd och har af Lyngbye anf. st. blifvit fullt igen- känneligt beskrifven. Lefnadsförhållanden. Arten växer inom tidvattensområdet, f. umbilicalis i dess öfversta del, alltid fäst på klippor och ste- nar, f. typica längre ned, ofta fäst på sten, men också ofta på alger. De förekomma båda på så väl öppen som skyddad kust, f. umbilicalis dock helst på öppna ställen. Den är något sällskaplig och förekommer stundom 1 så stora massor, att den bidrager till vegetationskarakteren. Båda formerna bära pro- pagationsorgan vid Norges polarhafskust under juli och augu- sti månader. Utbredning. Arten tillhör säkert egentligen polarhafvets atlantiska florområde, der den har sitt maximum af freqvens, men är också anmärkt i de tillgränsande delarne af det arkti- ska florområdet. Dess nordligaste säkert kända fyndort är Gjes- ver vid Norges: nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 240 KJELLMAN, NORRA IT SILATSVAIELRS. AT CPI ORA. nig, Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust, Oxfjord och Talvik. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, antagligen tem- ligen allmän och ymnig. ; Baffinsbay: Grönlandskusten, enligt exemplar i Köpen- hamns musei herbarium. Vid Norges kust förekomma båda formerna; vid Ryska Lappmarkskusten är f. umbilicalis anmärkt, vid Grönlandskusten hufvudformen. PORPHYRA ÅBYSSICOLA noob. P. fronde elongato-obovata, late oblonga vel ovato-cordata, integra, parce at profunde undulata vel subplana, lubrica, chart&e arctissime adhe- rente, coccineo-violacea, dioica; organis fructificeationis zonam marginalem occupantibus. Tab. 17. fig. 4; tab: 18, fig. 10—11. Syn. Porphyra miniata J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 111; fide spec. » > Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 51; fide syn. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 23; fide spec. 5 » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 75. Artbeskrifning. Af denna art har jag sett endast ett fåtal exemplar, och endast två fullständiga. Den är vidfäst med en liten callus radicalis. Stipes saknas. De båda fullständiga exemplaren äro utdraget omvändt äggformiga, något sneda. Så vidt jag af de fragmentariska exemplaren kunnat se, är dock formen ofta en annan. Några af dessa synas hafva varit bredt aflånga, andra äggrunda med hjertlik bas. Det största exem- plar, jag granskat, var 157 em: långt: och! 5 em. bredtipa teet bredaste stället. Fragmenten synas också antyda en liten växt. Än är den nästan slät än sparsamt, men djupt veckad, Den är slemmigare än någon af slägtets öfriga arter och fäster vid konservering hårdt vid papper samt sammandrar sig vid tork- ning föga. Yngre exemplar hafva en temligen stark karrin- röd färg, med dragning åt violett. Vid tilltagande ålder blek- nar växten och antar en blek köttfärg med dragning åt gult (tafl. 17, fig. 4). Bålens nedre del bildas af klubblika celler. Dessas spet- sar inbäddade i slem bilda callus radicalis. I öfrigt samman- sättes bålen af celler, som i tvärsnitt äro rektangulära med cellrummens hörn temligen starkt afrundade. Sporocarpier och antheridier utbildas på olika exemplar och intaga vid bå- lens skant' en oregelbunden zon, som har större bredd än hos P.: lacinioata. Sporocarpierna äro: fåspornioa (talk ile, io 0 och 11). VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 241 Lefnadsförhållanden. Enligt min erfarenhet tillhör denna art de djupare delarne at den sublitorala regionen på öppen kust, der den växer i spridda exemplar, fäst på andra alger eller på Hydromedusor. Kleen har också funnit den på djupt vatten. Antheridieexemplar äro tagna vid Nordlanden i juli, exemplar med sporocarpier under utveckling vid Finmarken 1 början af augusti. Exemplar från Grönland, samlade i slutet af september eller början af oktober, hafva antheridier och spo- rocarpier. Utbredning. Hvar denna art har sitt centrum, kan jag icke afgöra. Någon allmän utbredning i polarhafvet har den icke. I största individmängden synes den vara tagen vid Ryska Lapp- markskusten. Dess nordligaste fyndort är Gjesver vid Nor- foöcsktöordkust, ungefär Lat. N. TE”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sällsynt, Fin- marken, sällsynt vid Maasö och Gjesveer. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, samlad i stort antal exemplar. Hvita hafvet: antagligen sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. Gen. Bangia (Lyngb.) Kätz. PING. GES |A, JöS IEIEN. IGKAVOIR NEN JA, Ck Jb, ORD: BANGIA FUsCOoPURPUREA (Dillw.) Lyngb. Jirexp. 88. Conferva fusceopurpurea Dillw. Brit. Conf. p. 92. Descer. Bangia fuscopurpurea Hauck, Meeresalg. p. 22. Fig. » > Ifö Ne INRE 3 te Hxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 118. Syn. Bangia arctica Foslie, Arct. Havalg. p. 5. Ofr. Hauck,l. c. et Berth. Bangiaceen, p. 23. > fusceopurpurea Kleen, Nordl. Alg. p. 24. > > (OO INIDISE 105 G Conferva atropurpurea Wg. FI. Lapp. p. 915. Lefnadsförhållanden. Växten är litoral, växande antingen i klipphålor, som under ebb äro vattenfylda, eller på sten, som blottas vid ebb. Under hvilken tid den i Ishafvet. bär propa- gationsorgan, känner jag icke. Utbredning. Arten är med säkerhet känd från Norska polarhafvet. Den är också anträffad 1 Baffinsbay, men ej vid- fäst frivartör. dess förekomst hän ar osäker. Dess nordli- gaste fyndort är Nordkap vid Norges nordkust. B. II. 16 242 KJELLMAN, NORRBA ISHAFVETS ALG FLORA. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö, Fin- marken vid Nordkap, på senare stället temligen ymnig. Baffinsbay: funnen drifvande i Davis Strait; närmare lokal ej angifven. Gen. Erythrotrichia Aresch. Phyc. Scand. p. 435. ERYTHROTRICHIA CERAMICOLA (Lyngb:) Aresch. 1. ce. p. 4386. Conterva ceramicola Lyngb. Hydr. Dan. p. 144. Descr. Erythrotrichia ceramicola Aresch. 1. c. Fig. Bangia ceramicola Harv. Phyc. Brit. t. 317. Syn. Erythrotrichia ceramicola Kleen, Nordl. Alg. p. 24. + Lefnadsförhållanden. Kleen har funnit arten växande på litorala alger. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän. Serien Fucoidee (Ag.) J. G. Ag. Valle MIGGL 05 Let AG SVSö Ule JD SOKOV 3 Ibn Bab Fam. Fucaceze (Ag.) J. G. Ag. SNÖSE AG I 0 INS AG IG 1 SOOKOVIDR INTA HL Gen. Himanthalia Lyngob. alveol; IDEN ja Bö HIMANTHALIA LOREA (L.) Lyng)b. I -e, INNCELS körens IK ESR Ner JNOk. 2, 23 jös JG. HDescr. Himanvhala lorea J. G. Ag. Spec. Alg. 1 op. 196: Fig. > 5 IBERAN JElAvG. IBN, to fo Hoxsticc. > 2 RUKSTGN ASL SOEHaCL EPT, NSD BD 6 DD. Sod INGRNY NUÖTSOI Endbaokr INS NO, Ag 106 HAD » > Wg. FI. Lapp. p. 499. Himanthalia lorea J. G. Ag. Enum. > SE TATE Sch FREY GES Tcan dy 230 > 2 TES NOG Alle. 0. Di Ulva pruniformis Gunn. Fl. Norv. 2, p. 89; ex parte. Lefnadsförhållanden. En inom nedre delen af litoralregionen enligt regeln sällskapligt växande alg. Vid Nordlanden är VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 243 den i maj steril; vid juni månads ingång börja receptaklerna utveckla sig och nå inom få veckor mer än en fots längd. Ijuli torde här växtens egentliga fruktifikationstid infalla. Om vin- tern saknas den enligt Wahlenberg. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska florområde och endast dess södra del. Så högt mot norr som till Finmarken går den icke. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, »Nor- vegia arctica> (Berggren), enligt J. G. Ag. Enum. Gen. Halidrys (Lyngb.) Grev. AE IS 106 SOON IDNroSla. Ja biehi Deng 05 SS LINS VI FÄLIDRYS SILIQUOSA (L.) Lyngb. 1. c. Fucus siliquosus L. Spec. Plant. 2, p. 1160. HöcserElalidryst siligquosa, J. GG. Ag, Spec. Alg. 1) pi 230. Fig. > > larv cEhyc Bitt 00: Hosice. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 151. Syn. Fucus siliquosus Gunn. FI. Norv. 1, p. 83. »> > Ne TE TIRappi P3 4085 Halidrys siliquosa FT G. Ag. Enum, > > Aresch. Phyc. Scand. p. 2 > Kleen, Nordl. Alg. p. sl. Lefnadsförhållanden. "Tillhör öfre delen af det sublitorala området, växande på 1—--3 famnars djup, på sten- och grus- botten. Om dess lefnadssätt 1 polarhafvet känner jag föröfrigt intet. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område. Om den tillhör detta i dess helhet, kan jag ej med bestämdhet afsöra. Enligt Areschoug och Wabhlenberg finnes den äfven 1 dess norra och östra delar, vid Finmarken. Sjelf har jag visserligen funnit den här, men aldrig vidvuxen, endast uppkastad på stranden. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, »Nor- vegia aretica> (Berggren), Finmarken enligt Areschoug och Wahlenberg. Vid Maasö fann jag en del kraftiga, grofva exemplar, uppkastade på stranden. Gen. Ozothallia Desne et Thur. Rechauespanlsr OZOTHALLIA NoposaA (L.) Desne et Thur. CE icuSstnod]sus, LE; Spec. Elant 2 Tp. KH59 244 KJEELMAN, NOBRA ISH AR VE T.SALRERLORA Descr. Fucodium nodosum J. G. Ag. Spec. Alg. 1. p. 206: Fig. Fucus: nodosms, Elarv. Phyc Brit. ty 38: Fxsice. Halicoccus nodosus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 51. Syn. Ascophyllum nodosum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52. Eucodirum. modosumn JFG No Spetsb ASS TIN 23 (Giro ALS 0. 0. Fucus nodosus Croall, FI. Disc. p. 457. : > > Diekie, Allo: Sutherk 1, p. 1405 Ale Cumpetl pest! » » (Gröwoua, tetl, INGE. Iy JD SB. > > FOS Gt NUINr II Alls) 0. HI > » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. » > WE FI app. p. 499: Halicoccus nodosus Aresch. Phyc. Scand. p. 254. > > IKASSHN NO ROEsA TOS TS Halidrys nodosa Lyngb. Hydr. Dan. p. 37. Ozothallia nodosa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 3. Lefnadsförhållanden. Vid Norges polarhafskust är arten litoral, intagande ungefär mellersta delen af den litorala regio- nen. Den finnes såväl på öppen kust som i det inre af djupa fjordar, men synes föredraga sådana ställen, som äro skyd- dade för starkt vågsvall. Den är sällskaplig och uppträder på sina ställen i betydligare massor än andra Fucaceer. Med sådana växer den oftast blandad. I juli och förra hälften af augusti har jag vid Finmarkskusten funnit rikligt receptakel- bärande exemplar. Under slutet af augusti var den här all: tid steril, men i början af oktober började åter nya recep- takler att anläggas. Den synes alltså här fruktificera åtmin- stone två eller antagligen flere gånger om året. Vid Frank- rikes kust skall den enligt Le Jolis bära receptakler under vintern. Vid bohuslänska kusten börjar den utveckla dylika organ 1 mars och april, i juni är fruktifikationstiden slut. Jfr Aresch. anf. st. Utbredning. Bestämda gränser för artens utbredning i polarhafvet kan jag för närvarande ej angifva. Den växer med säkerhet i Norska polarhafvet, vestra Murmanska hafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay. Den uppgifves också för östra Grönlandshafvet, men dess förekomst här synes mig 1 någon mån osäker. Den är hemförd härifrån af 1868 års svenska expedition och enligt uppgift tagen ferestädes, såsom i Is- fjorden, Smeerenbergbay, Kobbebay och nordkustens fjordar. De tre första ställena har jag varit i tillfälle att undersöka, men lyckades ej finna spår af denna växt. Deremot träffades den uppkastad på stranden vid Sydkap, dit den dock antag- ligen förts söderifrån. Mellan Norge och Spetsbergen såg jag den flerestädes flytande på hafsytan. Att den icke växer vid Mr ET RN a na KTRS 65 2 TEJP PEPS sine fn VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 245 Spetsbergens kuster, finner stöd deri, att den ej är anmärkt vid Novaja Semljas vestkust, der algfloran är så lik den spets- bergska. I Hvita hafvet är växten redan sällsyntare än vid Norges nordkust och öster om detta haf, vid Cisuralska Sa- mojedlandets kust, är den icke iakttagen. Maximum af fre- qvens når den helt säkert vid Norges kust. Dess nordligaste uppgifna fyndort är Spetsbergens nordkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- mar Tromsö amt, allmän och ymnig vid staden Tromsö, vid Renö och Karlsö, Finmarken: Maasö, Gjesver, Mageröns syd- kust, Öxfjord, öfverallt temligen allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Beeren Eiland, Spetsbergens vest- och nordkust. Jfr ofvan. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet : temligen allmän. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid Smallesund, Fiskernes, Sukkertoppen, Godhavn, Whale Islands, samt flytande på hafvet utanför Dichtenau och vid Lat. N. 200 50. Gen. Fucus (Tourn.) Desne et Thur. ie hannesp-3 Tour, Insk! Elerbit3N: 5657 char mut FUCUS SERRATUS L. Spec. Plant. 2, p. 1158. Descr. Fucus serratus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 101. f. grandifrons nob. f. robusta, thalli segmentis plurimis ad costas reductis, summis mem- branaceo-coriaceis, 2 cm. latitudine excedentibus, argute et profunde ser- ratis, recaptaculigeris presertim abbreviatis, apicibus rotundato-truncatis; eryptostomatibus sat numerosis. f. abbreviata nob. f. parvula, 15—20 cm. alta, thalli segmentis plurimis ad costas reductis, summis membranaceo-coriaceis circa 1 cm. latis, parce obsoletiusque serratis, abbreviatis, apicibus rotundato-truncatis; ceryptostomatibus numerosis. ERdkelcor JG. AD: Fucus serratus var. arcticus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 9. f. thalli segmentis complurium ordinum alatis, summis coriaceo-mem- branaceis, circa 1 cm. latis, parce obsoletiusque serratis, apicibus subrotun- datis; cryptostomatibus fere nullis. 246 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. f. typica nob. f. elongata, thalli segmentis complurium ordinum alatis, summis sub- coriaceis vel coriaceis, 1,5—2,5 cm. latis, plus minus cerebre et argute ser- ratis, elongatis, apicibus truncatis; cryptostomatibus numerosioribus. Fig. Fucus serratus Harv. Phyc. Brit. t. 47. IPREN > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 59. f. angusta nob. f. elongata, thalli segmentis complurium ordinum alatis, summis sub- coriaceis, circa 1 cm. latis profunde, plus minus crebre et argute serratis, elongatis, apicibus truncatis; cryptostomatibus sat numerosis. Syn. Fucus serratus J. G. Ag. Enum.; Spetsb. Alg. Bidr. p. 9, 11. > > Aresch. Phye. Seand. p. 258. fd I > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 57. > » Erotovar, ING INO Ly 1 2 > > Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 28. ve > Kleen, NordloAlstpios > > Lyngb. Hydr. Dan. p. 9. > > Nyl. et Seel. Herb. Eenn. p. 73. > » Post. et Ruppr. LUFT SS PI » > Wg. El. Lapp. p. 489. Anmärkning vid formbegränsningen. Utgående från den åsig- ten, att variationsriktningarna och variationsgränserna hos en mycket vexlande art framhållas mindre skarpt och tydligt, om en alla formerna omfattande beskrifning lemnas, än om vissa grundformer, kring hvilka de öfriga kunna grupperas, uppställas och karakteriseras, har jag ansett mig böra väcka uppmärksamheten på de i det föregående beskrifna typerna af Fucus serratus. Kring dessa tror jag, att alla de former, hvilka samlingarna af Fucus serratus från polarhafvet inne- hålla, temligen lätt och naturligt kunna ordnas. Såsom ty- pisk Fucus serratus har jag- antagit den at Harvey tmehvyct Brit. på taflan 47 afbildade formen, hvilken förekommer all- mänt vid Sveriges vestra kust och äfven är vanlig vid Norges polarhafskust. Nära denna står en form, hvilken är funnen inom polarhafvets arktiska florområde, i östra delen af Murmanska hafvet, den som jag kallat f. angusta. Den afviker från den ty- piska genom betydligt smalare bål och mindre tätt sågade öfre segment. Båda hafva en vid torkning läderartad bål med seg- ment af 5 eller flera ordningar vingade och segmenten, såväl de sterila som fertila, jemnbreda eller viggelika med nästan rät kontur och tvärhuggna spetsar. Cryptostomata äro tem- ligen talrika och skarpt framträdande. Till f. angusta sluter sig den form, som torde få anses såsom den egentliga glacial- formen, f. arctica J. G. Ag. Denna har något kortare segment, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 247 som äro af mindre fast konsistens, segmentspetsarne mera af- rundade och få eller inga cryptostomata. Till den närmar sig åter en egendomlig form, hvilken Kleen funnit växa i klipphålor i Nordlanden, f. abbreviata. Den har alla segment utom de yttersta reducerade till costor, segmenten korta, spar- samt och grundt sågade, med bugtiga kantlinier och talrika cryptostomata. Den är den minsta af alla formerna; blir an- tagligen endast 15—20 cm. hög. Största dimensionerna af alla når vid polarhafvets kuster den, som jag benämnt f. grandi- frons. I likhet med f. abbreviata har den endast segmenten af sista ordningarna vingade, dessas kantlinier bugtiga, seg- mentspetsarna afrundadt tvärhuggna och alla segmenten, sär- skildt de öfre, receptakelbärande, korta, men den är skild ge- nom betydligare storlek och isynnerhet bredd samt derigenom att de öfre segmenten äro skarpt och djupt sågade. Lefnadsförhållanden. Arten är i Norska polarhafvet van- ligen litoral, förekommande (f. typica och f. angusta) i denna regions nedre del, eller (f. abbreviata) i klipphålor, som under ebb äro fylda med vatten. Stundom (f. grandifrons) går den ned till den sublitorala regionens öfre del. Vid Novaja Seml- jas kust och antagligen vid Spetsbergen (f. angusta och f. arc- ica) uppträder den på den sublitorala regionen såsom element i Laminarie-formationen. Den trifves både på öppen och skyd- dad kust; f. grandifrons föredrar skyddade lugnare ställen. Den typiska formen är sällskaplig, de öfriga växa spridt 1 få- taliga individ på samma ställe. Den typiska formen och f. grandifrons bära vid Norges nordkust receptakler från juli till början af oktober; f. angusta är funnen med dylika organ vid Nordlanden och Finmarken under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli och en form, som står f. arctica närmast, vid Novaja Semlja i slutet af juli. Af f. abbreviata har jag sett endast sterila exemplar. Utbredning. Känd från polarhafvets både atlantiska och arktiska område. Inom det senare har den en inskränkt ut- bredning och är antagligen en dit invandrad form. Från Ka- riska hafvet, Sibiriska och Amerikanska Ishafvet är den icke känd. Om den förekommer i Baffinsbay, måste den här vara mycket lokal och sällsynt. Den enda uppgift om att den skuile växa här är lemnad af Lyngbye, som säger sig hafva sett exemplar härifrån i Fabricii och Giesekes herbarier. Under senare tiders talrika färder i dessa farvatten har den, så vidt jag kunnat finna, icke blifvit anträffad. Sitt freqvensmaximum 248 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALC ELOR A. har den vid Norges :nordvéstkust. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kuster. ; | Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden (f. abbreviata, typiea, angusta), allmän och ymnig, Tromsö amt (f. grandifrons och typica), den senare ymnig och allmän, Finmarken, föNNe pica allmän och ymnig, vid Maasö, Gjesver, Mageröns syd- kust och Öxfjord, f. grandifrons lokal och mera sparsam vid Maasö och Gjesveer. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust (f. arctica) lokal och antagligen sparsam. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust; lokal och sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch; antagligen öfverallt former, som stå närmast f. angusta och f. aretiea. Jfr Gobi och Kjellm aniist Hvita hafvet: allmän och ymnig; förmodligen f. angusta och [arctica. Baffinsbay: Grönlands kuster enligt Lyngby e. Fuvcus VEsicuLosvs L. Specs Plant. 2, p. (158: Descr. EFucus vesieulosus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 102. f. vadorum A resch. IG Descer: Fucus vesiculosus £. vadorum Aresch. 1. c. > » f. vadorum Kleen, Nordl. Alg. p. 26. f. typica. Descer. Fucus vesiculosus a. rupincola Aresch. 1. c. > > sens. strict. Kleen, 1. c. Mig. > ? Färv. Ehyc: Brit: t. 204 JDTESUES RR > Aresch. Alg. Scand: exsicc. N:o 353. f. angustifrons Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 33. Descr. Fucus vesiculosus f. pseudoceranoides Kleen, 1. c. p. 27. . Tr f. turgida nob. f. vesiculifera; segmentis summis tantum alatis, linearibus angustis, vix ultra 5 mm. latis; systematibus segmentorum fertilium quam steriles pa- rum brevioribus; receptaculis globosis vel ellipsoideo-globosis, 1 em. crassi- tudine :superantibus, valde turgidis. f. spherocarpa J. G. Ag. i (Grönt Lam. och Fucktp: 29! Descr. Fucus vesiculosus f. spherocarpus Kleen, I. c. SNR "og D FOOT RA VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 249 HyYBR. FF. SERRATUS + VESICULOSUS. IDESOR Et ng KANE, NOR AG jr VAT i OL Syn. Fucus vesiculosus J. G. Ag. Enum; Grönl. Lam och Fuc. p. 30; Grönl. Alg. p. 110 —111. Syn Fucus vesiculosus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 102. > > Ashm. Alg. Hayes. (2) p. 96. » > (Orton, Ia IDE AN > > Dickie, Alg. Sutherl; 1, p. 140; Alg. Cum berl. jö, 230; GX NERD (PF) > ? Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 53. ? > Gunn ER Norv: bl pi ds! > > IMeen, Nr ANG) 105 20 » > JUSnaelö. lag IDE 0. 3 GE NEG > » I7ORL Oc Nujdr, JUN, ANS, fö. UNS SE DENS > » NWesEl Lapp. p. 4905 exe var. Anmärkning vid artens former. De två första af de angifna for- merna äro väl bekanta. Den i södra delen af polarhafvet van- liga smalbåliga formen med äggrunda eller aflångt lancettlika receptakler, hvilken Kleen upptagit under namn f. pseudoce- ranoides Aresch., har jag föredragit att kalla f. angustifrons Gobi. Kleens beskrifning af denna form afviker betydligt från Areschougs af subspec. pseudoceranoides och de exemplar från Nordlanden, hvilka finnas i Kleens herbarium med namn f. pseudoceranoides, äro olika så väl den af Areschoug för den så benämnda underarten citerade figuren som också den i i Bohuslän förekommande form, på hvilken Areschougs be- skrifning träffar in. Jag anser derför, att de former, hvilka af Kleen och Areschoug belagts med ofvan angifna namn, icke äro identiska. Kleens f. pseudoceranoides är deremot lik den, hvilken samlats af Berggren 1 nordliga Norge och af J. G. Agardh utdelats under namn f. vesiculosus. Den- samma finnes enligt Gobi i Hvita hafvet och Gobi har för den föreslagit det namn, jag ofvan begagnat. Den form, hvil- ken jag kallat turgida och hvars diagnos jag lemnat, sluter sig nära intill såväl föregående, som f. spherocarpa. Den är dock skild från båda genom sina stora, starkt svälda receptakler och synes mig förtjent att uppmärksammas, emedan den vid vissa sträckor af Norska Finmarkskusten tar en väsentlig del i Fucace-vegetationens sammansättning. Den synnerligen nätta form från Grönland, hvilken! J.; GG. Agardh utdelat under namn f. spherocarpa, har Kleen funnit i Nordlanden och Gobi i samlingar hemförda från vestra Murmanska hafvet och Hvita hafvet. Vid Finmarkskusten har jag i bäckmyn- ningar funnit en form, som 1 sina gröfre exemplar fullstän- 250 EJELLMAN, NORRA ISH ATV EICOSATGRLOR AA. digt öfverensstämmer med Grönlandsformen. . Längre upp i bäckarna, der vattnet är föga bräckt, antar den ett afvikande utseende. Den blir förkrympt, 2—3 tum hög, med endast de nedre segmenten förlängda, de öfre deremot mycket korta, tätt gyttrade. Nästan hvarje segment af sista ordningen bär ett klotrundt receptakel, 2—3 mm. i diameter. Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet litoral, åtminstone 1 Norska polarhafvet och de till detta närmast gränsande de- larna af Ishafvet. Formen vadorum är dock en sublitoral växt, som föredrar skyddade ställen. De öfriga formerna finnas såväl på öppen som skyddad kust. Såsom redan angifvits, har jag funnit f. spherocarpa vid Finmarkskusten i bäckmyn- ningar. Åtskilliga af artens former växa sällskapligt i stora individmassor, kraftigt bidragande till vegetationens prägel på betydliga sträckor. Så är i synnerhet fallet med f. typica och f. turgida vid Norges nordkust. Alla de anförda formerna äro 1 Norska polarhafvet tagna med receptakler under sommaren, juni—augusti. Från Grönland har jag sett receptakelbärande exemplar, insamlade under juli månad. Gobi omnämner f. angustifrons från Hvita hafvet med receptakler. Förmodligen har den tagits under sommaren. Utbredning. I följd af förvexling af denna art och FF. evanescens är det omöjligt att med ledning af den tillgängliga literaturen utreda artens utbredningsområde. Jag tror, att den icke växer i andra delar af polarbafvet än Norska polar- hafvet, vestra Murmanska hafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay, och att all den F". vesiculosus, som uppgifvits från andra delar, antingen är F. evanescens eller möjligen några exemplar af F. vesiculosus, som drifvit dit från sydligare trakter. Det senare torde vara fallet med de fragment af F. vesiculosus, om hvilka J. G. Agardh erhållit uppgift, att de samlats vid Spetsbergen. Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 30. Sitt freqvensmaximum har arten säkert i Norska polarhafvet. Redan i Hvita hafvet är F. vesiculosus mindre ymnig än PF. evanescens; se Gobi ani. st. sid. 54. Huru långt arten går mot norden är ovisst. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, f. vadorum all- män, f. typica allmän, f. angustifrons sparsam, f. sperocarpa sparsam, Tromsö amt, f. typica allmän och ymnig vid Tromsö, Karlsö och Renö, Fininmarken, f. typica allmän och ymmnig vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik, f. an- gustifrons lokal och sparsam vid Gjesveer, f. turgida lokal, men ymnig vid Maasö och Gjesver, f. spherocarpa sparsam vid Gjesveer. VEGA-EXPEDITTIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 251 Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten (f. spherocarpa). Hvita hafvet: (f. angustifrons och spherocarpa) mindre ymnig. Baffinsbay: 1. spherocarpa med säkerhet vid Grönlands vestkust såsom vid Julianeshaab, Sukkertoppen, Godhavn, Rittenbenk, antagligen också vid Egedesminde och i Cumber- land Sound. OÖfriga uppgifna fyndorter osäkra. Hybriden F-. serratus + vesiculosus är funnen af Kleen i Norska polarhafvet vid Nordlanden. Fuvcus CERANO0OIDES ÅL. SpecWklant 2 pp. 58: fi typieg nob. Descr. Fucus ceranoides Harv. Phyc. Brit. t. 271. Fig. > > IB. Ik c& Gi KNCeEn, Nörg AS 0 Ne, f. Harveyana Desne nob. Voyage Venus t. 4. MöesarstkucasT Harveyanus J. 6. Ae. Spetsb. Ale, Bidr. p. £0 et Till. p. 43. Fig. 2 ceranoides Kleen, Nordl. Alg. t. 10, fig. 2. f. divergens J. G. Ag. nob. Fucus divergens J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 28. Descr. Fucus divergens J. G. Ag. 1. c. Fig. ai ceranordes Kleen, Nord Ale ot. 105 for Syn. Fucus ceranoides Lyngb. Hydr. Dan. p. 5; fide syn. quoad spec. Groenl. (?) > > Sommerf. Suppl. p. 182; fide syn. Anmärkning vid artens former. ” Sedan jag sett de utmärkta, synnerligen lärorika Tformserier af Fucus ceranoides, hvilka föleent hNemfört” från Nordlanden, och varit i tillfälle att an- ställa jemförelse mellan dessa former och de båda i det egent- liga Ishafvet anträffade Fucus-formerna F. Harveyanus och F. divergens, kan jag ej annat än omfatta Kleens åsigt, att dessa båda icke kunna anses vara sjelfständiga arter, utan äro for- mer af F. ceranoides. Då emellertid dessa båda former upp- träda såsom sjelfständiga i vidt olika delar af Ishafvet, har jag trott mig böra upptaga dem särskildt under de namn, de en gane erhållit. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten en li- toral alg, förekommande på sådana ställen, der en blandning af sött och salt vatten äger rum. I nästan sött vatten upp- träder I. divergens. Om dess förekomst 1 Ishafvet känner jag endast hvad J. G. Agardh efter Berggren meddelar, nämli- 252 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. gen att f. divergens vid Grönlands vestkust växer »in scrobi- culis». Kleens samlingar innehålla talrika receptakelbärande irdivid. De äro insamlade under juli och augusti. Aff. Har- veyana har jag sett exemplar med receptakler från Spetsbergen och af f. divergens från Grönland. Äfven dessa hafva insamlats under sommaren, juli och augusti. Utbredning. Växten är känd från spridda delar af polar- hafvets såväl atlantiska som arktiska florområde. Någon vid- sträckt utbredning har den icke inom något af dem. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica, Har- veyana och divergens), flerestädes. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust utan närmare angifven lokal (f. Harveyana). Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Rittenbenk (f. diver- gens). Att Lyngbyes Fucus ceranoides från Grönland är denna art, synes mig tvifvelaktigt. I Köpenhamns musei herbarium finnes ingen till F. ceranoides hänförbar form. FUCUS SPIRALIS LÅ. Spec. Plant. 2, p. 1159, sec. Aresch. Fuc. et. Pycnoph. p. 106. Descr. Fucus Sherardi a« spiralis Aresch. 1. c. Fig. >» — spiralis FI. Dan. t. 286; non bona. Exsice. >» — platycarpus Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 54. f. borealis nob. f. parvula, vix ultra 15 cm. alta, vulgo minor; segmentis plurimis ad costas reductis, supremis abbreviatis, plus minus crispis vel spiraliter tortis. Syn. Fucus Sherardi Kleen, Nordl. Alg. p. 29. . 2 SJDLRINS. (Eiororans Ja NOPY. 2 106 Oh » — vesicolosus ry. spiralis Wg. FI. Lapp. p. 490. Lefnadsförhållanden. I Ishafvet förekommer arten, der den hittills är anträffad, alltid i litoralregionen och oftast vid dess öfre gräns, intagande ett smalt bälte nedanför Pelvetia canali- culata. Liksom flere andra Fucus-arter växer den visserligen sällskaplig, men uppträder dock aldrig, åtminstone vid Nor- ges nordkust, 1 så stora individmassor som fere af dessa. Jag har endast anträffat den på öppen kust. Under somma- ren och ända in i oktober månad bär den receptakler i Nor- ska polarhafvet. Utbredmng. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Sitt maximum af freqvens når den i dess södra del. Dess nordligaste fyndort är Gjesver i Finmarken ungefär Hat: ON: > VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPEIGA ARBETEN. 253 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö amt, flerestädes i närheten af staden Tromsö temligen ymnig, Finmarken, Gjesver och Mageröns sydkust, mera lokal och sparsam. Fvcus EVANESCENS Åg. SPEC ATS 2. ff. pergrandis Kjellm. JDescr. Eucus evanescens f. pergrandis Kjellm. Spetsb Thall. 27 p. 3. Syn. Fucus evanescens, grandifrons J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. f. typica Kjellm. Descr. Fucus evanescens f. typica Kjellm. 1. c. p. 3—4. > > dj (Ci JAG AG; SPSS LIT NU D, A0-—AN Syn. Fucus evanescens normalis J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. rangusta Kjellm. Descer. Fucus evanescens f. angusta Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 27. Syn. Fucus evanescens f. elongata, angusta et f. minor, angusta J. G. Ag. Grön! Alsp. 110: f. nana Kjellm. Deser. Fucus evanescens f. nana Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 4. NödNrsigera J. G. Ag. (Kjellm.). Spetsb. Thall. 2, p. 4. Fucus bursigerus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 41. Descer. et Fig. Fucus bursigerus J. G. Ag. I. ce. et t. 3. Adnot. 1. F. evanscentis f. angoust&e proxime accedit Fucus miclonensis J. EIA GIESpPetsby sr Alosunmpi85) soret: Grön! Y Fam. ret Hue. py 25. saltem quoad specimina Spetsbergensia et Groenlandica. Adnot. 2. In grege formarum inter f. bursigeram et f. typicam intermedia- rum J. G. Agardhii Fucus evanescens, minor receptaculis infatis ad F. bursigerum tendens, me judice est adnumerandus. Syn. Fucus ceranoides Pall. Reise 3, p. 34. > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II; Cfr. Gobi, Algenf. Weiss. Meer. p. 55, > > Schrenk, Ural Reise p. 546. FEN GVvanescens JL G. AorSpetsby Ale Till pl 275 35, A05 Grön Alle pLOSEOfr Supra. > > Gobi 1. c. Kjellm. WVinteralov. pc. 64; Spetsb. Thall. 2, p. 3; Algenv. Murm. Meer..p. 26; Kariska hafvets UlOV, Pa Or » > Quercus Pall. Reise 3, p. 34. Cfr. sub Delesseria Sinuosa. 204 KJELLMAN, NORRA ISHAFPVETS ALG FLORA. Syn. Fucus, vesiculosus J. G.sAg: Spetsb. Alg.. Progr/ p. 2; Bidr. p. 11. > > Ashm. Alg. Hayes, p. 962) Cfr. p. 249 sub. E. ve- siculoso. » > Croall, Fl. Disc. p. 457; ex parte. > > Dickie, Alg. Sutherl; 1, p: 140; ex parte P2); CA Cumberl. p. 236; ex parte. | > > Eaton, List. p. 44. > > Lindbl. Bot. Not. p. 157. > ; > Martin, Met. Observ. p. 313. > ? Post. et Rupr. Tll. Alg. p. II; saltem ex parte. , > Schäbeler, in Heuglin Reise p. 3817. > > Scoresby, Aceount 1, p. 132. > > Sommerf. Spitsb. F1. 283. SE > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Cfr. Martens Voyage Spitsb. p. 77, t. F, fig. b. Anmärkning vid formbegränsningen. Fucus evanescens har under senare tid blifvit allt bättre känd och de algologer, hvilka varit 1 tillfälle avt studera den, hafva one tamt Agardhs åsigt, att den är att anse såsom en sjelfständig art. Den har förr varit sammanblandad med pF. vesiculosus, ehuru den antagligen icke är närmast beslägtad med denna utan med F. edentatus. Från den förra skiljer den sig genom förgrening, segmentens form, genom färg, konsistens och fram- förallt genom seaphidiernas olika bygnad. AT E. edentatus har jag deremot sett former, som komma FE. evanescens mycket nära och å andra sidan äfven träffat former af E. evanescens, som genom receptaklernas form och storlek mycket påminna om F. edentatus. Dock har jag trott mig kunna skilja dessa arter på vissa olikheter i bålens förgrening, i konsistens och costans beskaffenhet. Jag här här upptagit samma former ar arten, som jag förut urskiljt och sökt begränsa. De äro miss serligen sammanbundna genom täta mellanformer, men torde dock förtjena att särskildt framhållas, emedan de visa artens variationsgränser och variationsriktningar och förhålla sig nå- got olika i biologiskt och växtgeografiskt hänseende. Under dem har jag grupperat de. former, hyilka J GA at Aho: nämnt i sina arbeten öfver Ishafvets algflora. Fucus mäclonensis J. G. Ag. från Spetsbergen och Grön- land, af hvilken jag sett exemplar, bestämda af J. G. Agardh, kan jag omöjligen skilja från lågväxt F. evanescens f. angusta och från mellanformer mellan denna och f. nana. Om f. mi- clonensis De la Pyl. uttalar Farlow följande omdöme: »F. mi- elonensis of De la Pylaie is probably a small forma of the present. (.£".. evanescens); Farl. New Engl. Alg. sid: 102:0 Dock synes mig denna och Fucus distichus var. miclonensis Kleen VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. BIND. (Nordl. Alg. sid. 30) kunna anses såsom en särskild art; härom mera längre fram. Lefnadsförhållanden. Artens jemförelsevis sällsynta former, f. nana och f. bursigera, äro litorala, de öfriga, så långt min er- farenhet sträcker sig, alltid sublitorala. Djupast ned går f. pergrandis. Formen nana har jag vanligen funnit på sådana ställen, der en blandning af sött och salt vatten äger rum. Arten är föga sällskaplig och finnes så väl på öppen som skyd- dad kust. Af f. nana har jag samlat exemplar med receptak- ler vid Spetsbergen och Novaja Semlja under juli månad, af f. bursigera vid Spetsbergen i juli, af f. angusta i östra delen af Murmanska hafvet under juli, i Kariska hafvet under slutet af augusti, i Sibiriska Ishafvet (sparsamt) under förra hälften af juli månad, af f. pergrandis vid Spetsbergen under juli, au- gusti och september, vid Novaja Semlja under juli. Den typi- ska formen bär receptakler året om. Vid Spetsbergens kust har jag sett receptakelbärande exemplar under november (rik- ligt), december (rikligt), januari, februari och mars. Groende sporer af arten iakttog jag här den 30 december, 2 och 10 (rik- list) januari, 3, 17, 20 (rikligt) februari och 29 mars. Vid vyest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch har jag funnit samma form fruktificerande under juni och juli. Exemplar af den, in- samlade vid Grönlands vestkust under juli och augusti, hafva receptakler. | Utbredming. Arten är circumpolär, men går ej in i Norska polarhafvet. Här ersättes den af F. edentatus. Sitt freqvens- maximum har den 1 Grönlandshafvet, ehuru den äfven är ym- mer andra delar af Ishafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 53". Fyndorter: Grönlandshafvet: alla de anförda formerna, utom f. angusta, allmänna och ymniga vid Spetsbergens kuster, Grön- lands ostkust. Murmanska hafvet: (f. grandifrons, typica, angusta och nana) allmän och ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- satsch från Matotschkin Schar till Jugor Schar. Hvita hafvet: allmännare och ymnigare än FF. vesiculosus. Kariska hafvet: (f. typica och företrädesvis f. angusta) Udde- bay, ymnig, Kara bugten. Sibiriska TIshafvet: (f. angusta och former, som stå denna närmast) Koljutschinfjorden ymnig. Afven anmärkt vid ku- sten öster härom. | Amerikanska Ishafvet: jag har trott mig kunna hänföra till 256 JET MAN, NMORBRA TSH ABNE TS AT CRT ORA denna art den Fucus-art, som under namn F. vesiculosus upp- gives härifrån. SER PBaffinsbay: (f. pergrandis, typica, angusta, nana och öfver- gångsformer till f. bursigera) med säkerhet vid Smallesund, Claushavn, Godhavn och Rittenbenk vid Grönlands vestkust. Antagligen också vid Hunde Islands, i Whale Sound och Cum- berland Sound o. s. Vv. | Fucus EDENTATUS De la Pyl. Fl. Terre neuve p. 84. Descr. Fucus. fureatus Kleen, Nordl. Alg. p. 29. i. typicad NOD: Descr. Fucus furcatus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 107. IS0BSGE LD > Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 401. f. contraecta nob. f. parvula, thallo circa 10 cm. alto, coriaceo. dense dichotomo; segmen- tis inferioribus ad costas validas, firmas reductis. superioribus alatis, costa distinceta vel subdistinctla, 3—4 mm. latis; receptaculis cylindrico-fusiformi- bus, simplicibus vel rarius furcatis 1,5—2 cm. longis, diametro 3 mm.; scaphi- diis ereberrimis, minutis. Syn. Fucus furcatus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 107, quoad spec. Nor- vegica et Groenlandica. | Anmärkning vid arten. I Spec. Alg. identifierar J. G. Agardh Fucus furcatus Ag. med Fucus edentiatus Demarkylr JI EB Aresechoug sluter sig till denna upprattmim osa flarvey erhållet exemplar gat honom skal NartillFscmhhueter Pycnoph. sid. 109. Ruprecht åter uppträder emot denna identifie- ring; och framhåller, att F. furcatus Ag. och den ar JE AsEtom under detta namn beskrifna växten äro två ganska långt skilda former, till'och med så langt, att de borde hänföras tbtrsknda slägten; Als: Och.” sid. 346: På grund Häraf mannens es Agardh i sin öfversigt af Fucus-arterna sin förra uppfattning och upptar Fucus edentatus De la Pyl. såsom artskild från F. furcatus Ag.; Spetsb. Alg. Till. p. 40 Att den vid Norges nord- kust förekommande Fucus-arten, som här är 1 fråga, är iden- tisk med Fucus edentatus De la Pyl. synes mig otvifvelaktigt. Då jag icke bland den mängd exemplar från Norge och Nord- amerikas nordostkust, jag undersökt, funnit något, som fullt öfverensstämmer med Agardhs F. furcatus, så anser jag mig böra följa J. G. Agardhs senare framställning och betrakta F". edentatus såsom till arten skild från F. furcatus Ag. Hvad beträffar den form, hvilken jag ofvan beskrifvit un- RES PI RSS. fr SORAN VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 20 der namn f. contracta, så är det obestridligt, att den genom mellanformer är förbunden med den typiska, d. v. s. den, hvil- ken jag lemnat till utdelning i Areschougs Alg. Scand. ex- sice. Då den emellertid är ganska olik denna och derjämte i mycket påminner om andra Fucus-arter: F. Fueci, F. miclonen- sis J. G. Ag. och F. distichus, har jag ansett, att den borde sär- skildt framhållas, på det den icke framdeles må af någon, som ej varit 1 tillfälle att se mellanformerna mellan den och F. edentatus f. typica, antingen beskrifvas såsom särskild art eller föranleda någon till en helt visst onaturlig sammanslagning af Fucus edentatus med någon af de nämnda arterna. Utom dessa former, f. typica och f. contracta, finnes det vid Norges nordkust ännu en form, som måhända borde beaktas, analog med f. grandifrons af F. serratus, f. vadorum af F-. vest- culosus och f. pergrandis af F. evamescens. De exemplar, på hvilka jag grundar detta uttalande, äro dock alla sterila, hvarför jag ej velat för tillfället närmare ingå härpå utan endast påpeka förhållandet till kommande forskares uppmärk- samhet. Lefnadsförhållanden. Arten är uteslutande litoral. Den Håller sig till denna regions nedre del, d. v. s. intar ett bälte mellan Fucus serratus å ena sidan och F". vesiculosus och F. spiralis å den andra; detta har Kleen redan påpekat. Den synes föredraga öppen kust och uppträder vid Norges Fin- markskust öfver betydliga rymder sällskapligt i mycket stora individmassor. Detta skall dock icke vara fallet längre söder- ut i Norska polarhafvet enligt Kleen. Vid Finrharkskusten bär den ytterst rikligt receptakler under juli månad. I augu- sti och början af september såg jag endast sterila exemplar. Utbredning. Arten är känd endast från Norska polarhaf- vet och Baffinsbay. Witt freqvensmaximum har den säkerli- gen vid Norges nordkust. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- män och ymnig, Tromsö amt vid Tromsö och Renö, allmän och ymnig, Finmarken, allmän och mycket ymnig vid Maasö, Gjesver och Öxfjord. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God havn enligt exemplar i Köpenharans musei herbarium !. 1 I följd af något misstag uppger Farlow, att arten varit tagen vid Spets- bergen; (New Engl. Alg. sid. 102.) Bå III. 17 - 208 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. Fuvcuvs MIicLonensis De la Pyl. Fl. Terre neuve p. 90. Descr. Fucus miclonensis J. G. Ag. Spot ANSER SO >» — distichus var. miclonensis Kleen, Nordl. Alg. p. 30. Fig. >» — miclonensis tab. nostra 19, fig. 1, 2. Anmärknming vid arten. I mina samlingar från Finmarken finnes en del exemplar af en Fucus-form, på hvilka Jae Agardhs ofvan citerade beskrifning af F. miclonensis träffar så fullständigt in, att de ovilkorligen måste hänföras till denna art. På tafl. 19, fig. 1, har jag låtit afbilda ett dylikt exemplar. Med dessa exemplar öfverensstämmer mycket väl den växt, hvilken Kleen i en betydlig mängd exemplar hemfört från Nordlanden och i sin redogörelse för denna trakts algvege- tation kallat F. distichus var. miclonensis. Fig. 2 på tafl. 19 återger ett af dessa. Enligt min mening är den att anse för en särskild art, som visserligen kommer nära F. fillformis, men skiljes från denna genom frånstående eller t. o. m. ut- spärrade segment, genom betydligt bredare — ända till 3 mm. breda — öfre segment, fastare bygnad, kortare, gröfre, mindre starkt svälda receptakler, af hvilka 2 och 2 ofta vid basen sammanhänga och 1i så fall äro starkt utspärrade från hvar-' andra, samt genom stora, starkt utstående scaphidier. Den Fucus från Spetsbergen och Grönland, som J. G. Agardh utdelat under namn F. miclonensis, tillhör, så vidt jag kan finna, icke denna art, sådan den af honom blifvit be- skrifven, utan är att anse såsom en form af F. evanescens, stående närmast dennes f. angusta. Från F. miclonensis, så- som den af mig fattas, skiljes denna Fucus-form genom be- tydligt fastare konsistens, mindre tydlig kosta i de öfre seg- menten, talrikare och tydligare kryptostomata och framför allt genom mindre, föga svälda receptakler, hvilka till form afvika mindre från de sterila segmentens och nå samma höjd som dessa. NScaphidierna äro små och talrika. Den svartnar starkt vid torkning, under det f. miclonensis, om den skötes väl vid konserveringen, bibehåller åtminstone i de öfre segmenten sin mörkbruna färg. Närmare kommer FF. miclonensis intill pF. linearis, från hvilka den knappast kan åtskiljas på annat än de öfre segmentens olika form. Den närmar sig också, så- som Kleen riktigt anger, F. edentatus f. contracta, från hvil- ken den dock låter skilja sig genom de karakterer, som Kleen anoafvits Nord PAToe sid. 229 not) Lefnadsförhållanden. Den växer spridd i klipphålor inom den litorala regionen. Jag har funnit den endast på öppen VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 259 kust. Dess egentliga fruktifikationstid infaller vid Norges nordkust under slutet af juli och början af augusti, men den träffas dock med mogna receptakler ända in i september. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, der den är lokal och föga ymnig. Dess nordligaste fyndort är Maasö, fösta Lat! No 1? Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam, Fin- marken, lokal och sparsam vid Maasö. ; EFTvceus LInNEARIS Fl. Dan. ESA Deser. Fucus linearis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 39. Fig. a VIE BI DAR IG Syn. Fucus distichus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52; ex parte. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 30; ex parte? >» — linearis J. G. Ag. Enum.; Grönl. Alg. p. 110; Grönl. Lam. och CRP 20 Anmärkning vid arten. Utan tvifvel är den i FI. Dan. anf. st. under namn F. lWinearis afbildade växten en så pass ut- präglad form, att den förtjenar att upptagas såsom sär- skild art. Genom den betydliga skilnaden i bredd mellan seg- menten af sista ordningen och dem, som bilda bålens mel- lersta del, genom receptaklernas form och anordning låter den i allmänhet utan svårighet skilja sig från de den närstå- ende arterna F. filiformis och F. miclonensis. En del af de exemplar, jag insamlat i Finmarken, öfverensstämma väl med figuren 1 FI. Dan., andra gå mera åt F. filiformis, af hvilken art jag i början ansåg dessa utgöra en bredare, kraftigare förm. J. G. Agardh, som godhetsfullt granskat några af dem, har dock uttalat den åsigten, att de snarare borde, äfven de, hänföras till F. linearis, till hvilken uppfattning jag efter sorgfälligare jemförelse mellan' dem och en större mängd exem- "plar af F. filtformis från olika lokaler måste sluta mig. Andra exemplar påminna genom formen på sina receptakler om F. miclonensis, men från denna art äro de lätta att skilja genom segmentens egendomliga form. Något skäl att sammanföra denna art med någon af dessa, som stå den närmast, finnes derför icke, så vidt jag kunnat finna. Lefnadsförhållanden. Jag har endast en gång träffat denna art växande. Den fans i klipphålor inom litoralregionen i temligen ringa individmängd. I slutet af augusti hade den vid Finmarken i upplösning stadda receptakler. Dess frukti- 260 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. fikationstid infaller sålunda här antagligen i juli och början af augusti. Utbredning. Växten är uppgifven för Norska polarhafvet, vestra Murmanska hafvet och Baffinsbay. Kleen anför den från Nordlandens kust. I hans rika samlingar af Fuci här- ifrån har jag icke funnit den. Hvar den har sitt anaxtmmm af freqvens kan jag ej afgöra. I Finmarken är den sällsynt enligt min erfarenhet. Dess nordligaste fyndort är Gjesveer vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlanden (?), Finmarken vid Gjesver, lokal och sparsam; Norvegia arctica Berggren en- lat IG TA Sar Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn a och Sulk- kertoppen. Jfr rörande fyndorten Godhavn J. G. Ag. Grönl. Alg. sid. 110 med Grönl. Lam och Fuec. sid. 29. Fuvcus FILIFORMIS Gmel. IBäStR INNG 10 fL f. Gmelinmi J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 38. Descr. Fucus filiformis a. Gmelini J. G. Ag. I c. Fig. > > GanelLCAET > » f. Gmelini tab. nostra 19, fig. 3 EK Pylaiserd.NEEEAO [.5e: Descer. Fucus filiformis b. Pylaisei J. G. Ag. 1 c. Fig. > linearis Kätz. Tab. Phyc. 10, t. 15. Fxsice. » distichus Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 201. Syn. Fucus ceranoides Wg. Fl. Lapp. p. 490; ex parte. >» — distichus Aresch. Phyc. Scand. p. 257. | > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52; ex parte. > » Gunn. Fl. Norv. 2, p. 125; ex parte (2). > > Kleen, Nordl. Alg. p. 30; ex parte. > » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73; ex parte.(?) > Post. ev Rupr, TE TATS mp rex parte (CE) > been J. G. Ag. Enum.; Grönl. Ala p. 110; Grönl. Lam. och Fuc. p. 28. Anmärkning vid arten. Hvarje algolog, som ägnat sig eller vill ägna sig åt studiet af de nordiska Fucus-formerna, skall utan tvifvel tacksamt erkänna den stora: förtjenst, J. G. Agardh inlagt om deras utredning i sin framställning af VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 261 dem :i -Spetsb. Alg. Till. Så vidt jag kunnat finna, har han, hvad man ju också kunde vänta af en så förfaren och en med så skarpt öga utrustad algolog och en så stor formkännare, nä- stan öfverallt träffat det rätta, bragt reda i den trassliga härfva, som dessa växter förut bildade, i hög grad befordrat en klar insigt i formserierna och lagt en säker grund för framtida arbete med dessa formserier. Bland de svåraste Fucus-for- mer äro de att räkna, som tillhöra de af :J.. G. Agardh karakteriserade arterna F. filiformis, F. Unearis och F. mi- elonensis. De stå temligen långt skilda från vissa arter, visa åter 1 vissa afseenden anslutning till andra och likna i några af sina former så mycket hvarandra, att det stundom kan synas tvifvelaktigt, till hvilken af dem en gifven form med största skäl bör föras. Men deraf, att vissa Fucus-former likna hvarandra, följer icke enligt min tanke med nödvändighet, att de äro phyllogenetiskt förbundna. Dvergformer af F. vesi- culosus, F. evanescens, F. ceranoides t. ex. äro hvarandra under- stundom så lika, att det näppeligen är möjligt att draga nå- gra gränser mellan dem, och dock låta dessa genom mellan- former leda sig upp 1 former sådana som F. vesiculosus, f. va- dorum, F. evanescens, f. pergrandis och F-. ceramoides, f. typica, hvilka helt visst icke någon lär kunna anse naturligt att be- trakta såsom former af samma art. Jag föreställer mig, att de ofvannämnda Fucus-arterna, som hittills varit föremål för ringa uppmärksamhet, antingen äro länkar 1 olika formserier eller i samma formserie — möjligen en, som har sin höjd- punkt i F. edentatus, f. typica — eller också verkligen äro skilda arter. Huru härmed förhåller sig, är ännw ej utredt och det kan ej vara välbetänkt att, innan en sådan utredning skett, sammanföra dem. Sker ett sådant sammanförande, så måste till denna kollektivart läggas mycket annat och konseqvent måste nästan alla de nordiska Fucus-formerna kastas tillsam- mans i ett kaotiskt helt — ett visserligen vid systematisk be- handling af en formrik grupp mycket beqvämt, men svårligen tillfredsställande tillvägagående. Ehuru jag uppriktigt erkänner, att den växt, jag kallat F. filiformis och hvilken enligt benäget meddelande af:J. G. Agardh är den samme, som denne algolog förstår med den af honom så benämnda växten, är svår att skarpt begränsa från andra arter, anser jag mig dock icke berättigad hvarken genom den erfarenhet, jag vunnit genom undersökning af en större mängd lefvande och konserverade exemplar, eller genom af andra anförda skäl att hänföra den såsom form till någon 262 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. annan art. Tillsvidare upptar jag den derför såsom en sär- skild art. Lefnadsförhållanden. Växten bildar tillsammans med F. distichus den hufvudsakliga vegetationen i en del klipphålor inom öfre delen af den litorala regionen. Jag har träffat den både på öppen och skyddad kust. Artens egentliga fruktifi- kationstid vid Norges nordkust synes vara juni och juli må- nad. I augusti och oktober månad var den vid Finmarkens kust steril. Utbredning. Känd från södra delen af polarhafvet norr om Atlanten. Sitt maximum af freqvens når den vid Norges kust. Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. N: T1?. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö amt, ymnig fHerestädes omkring staden Tromsö, Finmarken: Maasö, Gjesver och Mageröns sydkust, temligen allmän och ymnig. Dessutom hemförd af Berggren från Krogönäs enligt JEAGHEA SAT Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Fredrikshaab och Rit- tenbenk. Af de båda formerna är f. Gmelim enligt min erfarenhet den allmännare. FTvceuvus DisticHuvs L. SSR INel Idö dy 2 0 fil f. robustior J.G. Ag. SPetsb. AoT Deser. Fucus distichus a. robustior J. G. Ag. IL ec. Fig. » » Kätz Ra ERGO SS Fi enuwion J: (On, AD, ING Descr. Fucus distichus b. tenuior J. G. Ag. 1. c. Fig. » > Tarn. Eist, Due: t) 4: Syn. Fucus ceranoides Wg. F1. Lapp. p. 490; ex parte, fide syn. > Ti distiehus J., GG. Ae be: non Kleen; NoradlfAlompes0mer: Gobi,. Algenfl. Weiss. Meer. p. 52. Anmärkning vid arten. Den granskning, jag kunnat göra af nordliga Norges Fucus-arter, berättigar mig att sluta mig till J. G. Agardhs uppfattning rörande den växts arträtt, som han benämner F. distichus. Kleen har bestridt dess åt- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 263 skilnad från F. filtformis och F-. linearis, men, så vidt jag kan fnna,. har denne 'algolog aldrig känt den art, som J: G. Agardh förstår under namnet F. distichus. I hans samlingar finnes den åtminstone icke. Der gå fina former af F-. filifor- mis under detta.namn. Gobi synes ej heller hafva funnit den bland de samlingar från Hvita hafvet och vestra Mur- manska hafvet, hvilka han granskat. Vid Norges kust är den enligt min erfarenhet mycket sällsyntare än F. filiformas, från hvilken den vid noggrann undersökning utan synnerlig stor svårighet låter skilja sig. Lefnadsförhållanden. Häri liknar den föregående. I slutet af juli bär den vid Norges nordkust ännu receptakler, dock temligen sparsamt. Under augusti fans den endast steril. Juni och början af juli synes vara dess egentliga fruktifikationstid här. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö (f. ro- bustior) sparsam, Finmarken (f. tenwior): Maasö och Gjesveer, på begge ställena temligen lokal och föga ymnig. Gen. Pelvetia Desne et Thur. Rech. Fuc. p. 12. ; PELVETIA CANALICULATA (L.) Desne et Thur. l. ce. Fucus canaliculatus L. Syst. Nat. Ed. 12, 2, p. 716: Deser. Fucodium canaliculatum J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 204. Fig. - Fucus canaliculatus Harv. Phyc. Brit. t. 229. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 202. Syn. Fucodium canaliculatum Kleen, Nordl. Alg. p. 31. Fucus canaliculatus Aresch. Phyc. Scand. p. 258. > > FO. Sh utan IN AL D. Ik > > Wyg. Fl. Lapp. p. 495. Pelvetia canaliculata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. äl. Lefnadsförhållanden. Bildar ett smalt bälte i litoralregio- nens öfversta del och sträcker sig i spridda exemplar äfven ofvanför öfre vattenmärket. Den föredrar öppen kust, men finnes också på skyddade ställen t. o. m. i det inre af djupa fjordar. Den är sällskaplig, men uppträder dock icke i några betydligare individmassor. Vid Norges nordkust bär den receptakler hela sommaren. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay. För den senare uppgiften kan jag dock en- 264 KJELLMAN, NORRA ISHAEVETS ALG FLORA. dast åberopa ett exemplar i Köpenhamns musei herbarium, som, -uppgifves: vara taget vidi Grönland ar MW ormskiold Sitt maximum af freqvens. har den antagligen vid Norges nordkust. Nordligaste fyndorten är Gjesveer vid Norges nord- kust, marefar hat ANT Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Tromsö amt, allmän och ymnig vid staden Tromsö och vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust och Öxfjord, sparsam vid Talvik. Hvita hafvet: Jfr Gobi anf. st. Baffinsbay: Grönlands kust enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium, utan uppgifven lokal. Fam. Tilopteride&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 16. Gen. Scaphospora Kjellm. Algenv;: Murm. Meer. p. 29. SCAPHOSPORA ARrRCTICA Kjellm. IG 105 Ah Å Descr. et Fig. Scaphospora arctica Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 1—15. Lefnadsförhållanden. Endast en gång funnen och då i ringa mängd inom sublitoralregionen på grusbotten på 5—10 fam- nars djup i ett sund, der stark ström gick. I början af au- gusti bar den rikligt reproduktionsorgan. Utbredming. Känd endast från östra Murmanska hafvet. Fyndort: Vestra mynningen af Jugor Schar. Gen. Haplospora Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 3. HAPLOSPORA GLOBOSA Kjellm. IG 10 Descr. et Fig. Haplospora globosa Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 1. Syn. Haplospora globosa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 9; Algenv. Murm. iMieer mp. 2 Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 5—10 famnars djup grusbotten på öppen eller skyddad kust i spridda individ. I polarhafvet bär den sporer under juli och början af augusti. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 203 Utbredning. Funnen i Grönlandshafvet och östra Mur- manska hafvet. Den är här yppigare än i Atlanten. Dess nordligaste fyndort är Smeerenbergbay vid Spetsbergens nord- vestkust, Lat. N. 792 45". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: Vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch, lokal och sparsam. Fam. Laminariace&e (Ag.) Rostaf. in Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74; Ag. Syst. Alg. p. XXXVI; lim. mut. Gen. Alaria Grev. ATS SEB EITE PORNO XSKGENE ÅLARIA ESCULENTA (L.) Grev. 1. e. p. 25. Fucus esculentus L. Mant. 1, p. 185. 1. australis nob. Descr. Alaria esculenta J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 22. Fig. Fucus esculentus Turn. Hist. Fuc. t. 117. F2xswcce. Alaria esculenta Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 19. ft. musefolia De la Pyl. (nob.) TLaminaria musefolia De la Pyl. Fl. Terre neuve, p. 31. Descer. Alaria musefolia J. G. Ag. I. e. p. 23; excel. syn. Fig. Laminaria esculenta var. platyphylla De la Pyl. Prod. Terre neuve, Oh NE ID Syn. Alaria esculenta Aresch. Phyc. Scand. p. 342. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 32; ex parte. Fucus esculentus Weg. FI. Lapp. p. 494. Anmärkning vid arten. Jag har för närvarande tillgång till jemförelsevis mycket rika samlingar af Alaria från nordliga Norge. I dessa finnas dels exemplar, på hvilka J. G. Agardhs förträffliga beskrifning af A. esculenta till alla delar träffar in och som öfverensstämma med den af Turner lemnade figu- ren af Fucus esculentus. Andra exemplar åter, dessa från nordligare fyndorter, hafva de karakterer tydligt ”utpräg- lade, hvilka J. G. Agardh anger för AA. musefolia. Bland dem finnas några individ, hvilka mycket väl skulle kunna hafva tjenat såsom original för De la Pylaies bild af La- minaria esculenta var. platyphylla. Denna anser J. G. Agardh 266 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. vara typisk A. musefolia. Mellan dessa båda växter, A. escu- lenta och A. musefolia, tagna i denna bemärkelse, kunna inga i någon mån fasta gränser dragas. Den ena, 4. musefolia, är en nordlig, den Da Å. esculenta, en sydlig form af samma art, mellan hvilka jag kunnat soda 'ga en fullständig serie af öfvergångar. För att visa, hvilka dimensioner denna vackra art antar WEheeh Dehn skal jag angifva måttet på det största exemplar, till hyvilket jag har tillgång. Stipes är 15.cm. lång, nedan cm. i diameter; rhachis har en längd af 5, den nakna kostan ofvan rhachis af 2 cm.;; laminan är. t,5: meter -lång och 12 ce bred på det bredaste stället, hvilket ligger 35 cm. ofvan lami- nans bas. Bladen hafva en längd af 12 och en bredd af 1 cm. Ått Fucus pinnatus Gunn. tillhör denna art, synes mig i hög grad tvifvelaktigt. Enligt min tanke är den att identifiera med Alaria Pylaii J. G. Ag. Härtill återkommer jag vid redo- görelsen för denna art. Lefnadsförhållanden. Arten växer sällskaplig vid ebbgrän- sen eller något nedom denna på den sublitorala regionens öfversta del hufvudsakligen på fasta klipphällar, der hafvet ligger på. Ännu i slutet af augusti är den i fullt flor, men synes nå sin högsta utveckling under den tidigare delen af sommaren. Vid Norges polarhafskust har jag funnit exemplar med mogna zoosporangier i juli månad. Utbredning. Sitt maximum af freqvens i polarhafvet har den utan tvifvel i södra delen af Norska polarhafvet; vid Fin- marken är den sparsam och ersättes här af A. membranacea. Den är också uppgifven för Grönlandshafvet af J. G. Agardh. Här har jag sjelf aldrig lyckats finna den. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Fin- marken: Maasö, lokal och sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust enligt J. G. Agardh. IANBARIA SPYTA RN (Denla Py) iIrG AS. Grönl. Lam. och Fuce. p. 24. Laminaria Pylai De la Pyl EL Terre neuve p. 29 IDescr. Allarniarbylam JErGT AStL ec: Syn. Alaria Despreauxil J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 4 ) esculenta Kleen, Nordl. Alg. p. 32; ex parte, fide syn. Pylaii Croall. FI. Disc. p. 457. Fucus pmnatus Gunn. BÄ NOrvarit Dp 962). Aeta Nrdioskrnst HON (PL) Anmärkning vid arten. Utom Alaria esculenta 1 den omfatt- ning, den ofvan tagits, finnes vid Norges nord- och vestkust, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 267 åtminstone från Aalesund norrut, en annan Alaria, som med säkerhet är till arten skild från denna. Jag har en betydlig mängd exemplar af den, så väl unga, hvilka bära sina första sporophylla, som äldre med ärr efter affallna blad. De skiljas - med lätthet från exemplar af ÅA. esculenta genom sin uppåt mot rhachis i tjocklek tilltagande stipes, hvars öfre del likaväl som rhachis är något plattad, i genomskärning bredt elliptisk, genom bredare och längre sporofyller, hvilka äro tydligt skaf- tade och oftast hafva de nedtill något förtjockade basaldelarna förenade af en tunn kant, vidare genom sin tydligt vågiga, äggrundt lancettlika lamina, hvars bas i synnerhet hos äldre exemplar är vida mera afrundad, stundom nästan hjertlik och alltid mindre nedlöpande än någonsin hos ÅA. esculenta, genom sin kosta, som är lägre än hos Å. esculenta och mindre skarpt afsatt mot laminan. Vid torkning antar växten en mörkare färg än den nämnda. Denna art anser jag vara identisk med A. Pylaii J. G. Ag. J. G. Agardhs beskrifning stämmer väl i allt väsentligt och jemförda med grönländska exemplar af A. Pylati visa exemplar af den ifrågavarande växten från Norges kust inga genomgående, väsentliga olikheter. Ofta äro emellertid de norska exemplaren smalare och hafva mindre breda sporofyller än de grönländska. Emellertid finnes det vid Norges kust en litoral form af växten, som med hänsyn till laminans bredd i förhållande till längden liknar exemplar från Grönland - och med hänsyn till sporofyllernas bredd öfverträffar dessa. Tillika bör det märkas, att äfven bland de exemplar från Grönland, hvilka J. G. Agardh utdelat under namn af A. Pylaii, åtskilliga hafva mera långsträckt lamina och smalare sporofyller och mellan dessa och den sublitorala formen från Norges nordvestkust kan jag ej finna några olik- heter. Hos alla unga exemplar af arten från norska kusten, som jag sett, är stipes mycket kort, på sin höjd 5 em. lång. Några hafva den del af bålen, som ligger nedanför sporo- fyllerna, ända till 20 cm. lång, men det är alldeles tydligt, att detta icke är stipes 1 egentlig mening, utan stipes jämte rhachis, hvilken vid växtens tilltagande ålder förlänger sig, utvecklande nya sporofyller ofvan de gamla, hvilka affalla sedan de funktionerat. På ett af dessa äldre exemplar, hvars 'axeldel nedanför sporofyllsamlingen är 15 cm. lång, fin- nes på hvarje sida af axeldelen en kant, hvilken nedåt blir allt otydligare, men med säkerhet kan följas till 5 cm. från rhizinerna. Att dessa kanter beteckna den del, som en gång burit sporofyller, är påtagligt. Hela detta stycke af 268 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFELORA. cauloiddelen, på hvilket dessa båda kanter finnas, är sålunda strängt taget att räkna till rhachis, icke till stipes, så att äfven hos dessa gamla exemplar med lång cauloiddel stipes i sjelfva verket är kort. Rhachisdelen är deremot lång, längre än hos ÅA. esculenta, till och med längre än hos f. musefolia, hos hvilken jag aldrig funnit någon taggig kant utan endast en kort rad i en fåra insänkta ärr efter affallna sporofyller. Till denna art snarare än till ÅA. esculenta f. musefolia synes mig Gunneri Fucus pimatus vara att hänföra. År på den cite- rade figuren proportionerna mellan laminans längd och bredd något så när riktigt iakttagna, så tror jag icke, att det är möjligt att hänföra en sådan Alaria till A. musefolia. Med hän- syn till laminans form öfverensstämmer också den afbildade växten mer med: AA. Pylar än all A.esculenta, jag varit 1 tills fälle att se. Härtill kommer ännu en omständighet, som synes mig tala mycket starkt för identifieringen af Fucus pinnatus med A. Pylaii och icke med -ÅA. esculenta f. musefolia, nämligen formen på rhachis. Under antagande, att figuren är ritad efter ett torkadt exemplar, återger den ganska noga i denna del A. Pylaii, hos hvilken, såsom J. G. Agardh riktigt anger, »bases pinnarum quasi margine tenuiore conjungunturt>, men alldeles icke ÅA. esculenta f. musefola, hos hvilken jag liksom J. G. Agardh alltid funnit sporofyllerna »quasi e canaliculo impresso egredientes (Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 25). Lefnadsförhållanden. Arten förekommer stundom i klipp- hålor inom litoralregionen och är då mer eller mindre för- krympt med: mycket breda sporofyller. Vanligen uppträder den vid Norges kust på eller något nedanför ebbgränsen, mellan den litorala och sublitorala regionen. Den växer säll- skaplig liksom föregående, dock icke i synnerligen stora indi- vidmassor. Exemplar från Norges kust, tagna i juli och au- gusti, hafva mogna zoosporangier. De från Grönland af sven- ska expeditioner hemförda exemplaren, af hvilka flertalet, som jag sett, voro zoosporangiebärande, synas hafva varit insam- lade 1 juli, augusti och september månader. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Hvar den når sitt maximum af freqvens, kan jag ej afgöra. Dess nordligaste, säkert kända fyndort är Maasö vid Norges nordkust) ungefar nat: NOTfsr Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt Kleen, Tromsö amt nära staden Tromsö, lokal, sparsam, Finmarken vid Maasö, lokal, men temligen ymnig. : Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab, Sukker- RE FE REAKESTES VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 269 toppen, Jakobshavn, Claushavn, antagligen temligen ymnig. (Jfr J. G. Ag., anf. st. sid. 20—21.) ALARIA MEMBRANACEA J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 26. Descr. Alaria membranacea J. G. Ag. 1. c. Syn. Alaria esculenta Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140 Q2). > » Kleen, Nordl. Alg. p. 32; ex parte, fide syn. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 7302). » > Bösti ev) Rupert AS Sp PINE COfr GOPIEEGp as » musefolia Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 35. Ry latt JE CGT Aon Spetsb.Alosvpiulsp: 28 et 305 Grönt Alert jos LI: (Ör (CHHÖS Ibgkarans OG ING, jo ZAO AG Orgyia pinnata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 77. Anmärkning vid arten. Bland de samlingar af Alarior, som jag hemfört från Norges Finmarkskust, finnas åtskilliga unga exemplar, som mycket nära öfverensstämma med den växt från Grönland, hvilken J. G. Agardh utdelat under namn A. membranacea. De tillhöra utan allt tvifvel en annan form- serie än ÅA. esculenta. Deremot stå de nära å ena sidan 4A. Pylair, å andra A. grandifolia. De skulle kunna anses bilda en mellanform mellan dessa begge arter eller utgöra en syd-. ligare. form af A. grandifolia. Då emellertid växten i fråga uppträder nästan identiskt likadan på två så skilda ställen som Norges Finmarkskust och Grönlands vestkust, torde detta kunna anses utgöra ett skäl att betrakta den-såsom en fixerad form och att upptaga den såsom sådan under ett särskildt namn. Från södra delen af Norska polarhafvet har M. Foslie på min begäran gjort en större samling af Alarior. Han här god- hetsfullt tillsändt mig denna. Den innehöll utom en mängd A. esculenta f. musefolia också ett betydligt antal individ af en annan Ålaria, som, efter hvad jag kan finna, bör bestämmas till Å. membranacea. Den går dock mycket åt A. Pylavi, men har längre och gröfre stipes än denna och i förhållande till bredden längre samt mycket tunnare lamina. En betydlig del undere tum, af cauloiddelen är trind. eller nästan trind. Denna del har likväl, att döma efter tydliga ärr, burit sporo- fyller, hvilka dock varit mycket få och suttit mycket glest. Den egentliga rachisdelen är sammantryckt, bär upptill sporo- fyller och nedåt tätt sittande ärr efter affallande dylika organ. Redan. i Nordlanden är arten stor, ehuru den dock icke på. långt när når Å. grandifolias dimensioner. I Finmarken kunde jag endast erhålla yngre exemplar, men dessa ge an- 270 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. ledning att antaga, att arten här blir mycket stor. Ettsådant exemplar har laminan 20 cm. bred. Förmodligen var det ett snår af denna art, jag en gång såg vid Finmarkskusten, men förgäfves i följd af storm och otjenliga verktyg sökte komma åt. Jag skattar de individ, som bildade snåret, till åtminstone 5—6 fots längd. Det synes mig sannolikt, att Dickies A. esculenta från "Whale Sound är denna art. Möjligen hör också hit A. escu- lenta Ashm. från Smiths Sound. Lefnadsförhållanden. "Tillhör det sublitorala området. Vid Norges kust växer den på dess öfre del på 1—2 famnars djup, i andra delar af polarhafvet går den ned till större djup. Den föredrar öppen kust och växer stundom sällskaplig, stundom 1 spridda individ. Exemplar från Nordlanden tagna i april bära zoosporangier. s Utbredning. Arten synes tillhöra de norr om Atlanten liggande delarna af polarhafvet. Här är den iakttagen på flere olika ställen. Hvar den har sitt maximum af freqvens kan ännu ej uppgifvas. Dess nordligaste säkra fyndort är Spets- bergens Nordkap, Lat. N. 80? 31". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar af Foslie och enligt Kleen, Finmarken, lokal och temligen sparsam vid Maasö och Gjesveer. | Grönlandshafvet : Beeren Eiland, Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal, sparsam. Hvita hafvet: allmän och ymnig enligt Gobi, anf. st. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Claushavn och Jakobs- havn, Whale Sound (2). I Köpenhamns musei herbarium fin- nas exemplar af arten, tagna af olika personer; fyndorten ej närmare angifven. ALARIA GRANDIFOLIA J. G. Ag. GTtönKELam. (ock Hue Ip; 26. Descr. Alaria grandifolia J. G. Ag. 1. ec. > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 10. Syn. Alaria esculenta Eaton, List, p. 44 (2?) > > Kleen, Nordl. Alg. p. 32 (2); fide syn. > — grandifolia Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 35. Laminaria esculenta Lindbl. Bot. Not. p. 157 (2); Ofr. J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 30. Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, vanligen växande på 2—15 famnars djup. Den anträffas så väl i det inre af djupa fjordar som på öppen kust och då än nära stranden, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Z än, då bottnen är gynsam, flere mil till sjös. I hela sin stor- het utvecklar den sig endast på fast bergsbotten. Den växer än ensam i temligen stora individmassor, än tillsammans med andra Laminarieer och utgör en väsentlig beståndsdel i Lami- narte-formationen vid Spetsbergens kuster och vid Novaja Semljas vestkust. Under vintertiden vid Spetsbergens nord- kust såg jag ofta unga, stundom mycket unga exemplar af arten. Endast ett par gånger, under december och januari månader, lyckades jag erhålla ett par äldre exemplar. Dessa hade då fullt utvecklade zoosporangier. Zoosporangiebärande individ har jag dessutom samlat vid Spetsbergen under juli, augusti och september månader, vid Novaja Semljas vestkust under juli. Utbredning. Sitt maximum af freqvens har arten vid Spets- bergens kuster. Den förekommer med säkerhet också 1 östra delen af Murmanska hafvet. Deremot synes mig uppgiften om dess förekomst vid Norges nordvestkust vara tvifvelaktig. Det är möjligen en stor A. membranacea, som Kleen identi- fierat med J. G. Agardhs A. grandifolia. Artens nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. TIPNAO | Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden (?). Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vestkust, allmän och ymnig. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal och an- tagligen temligen sparsam. AÅLARIA DOLICHORHACHIS nob. ÅA. stipite brevi, vix ultra pollicari sxepe breviore, terete; rhachide elon- gata, in planta senili fere pedali, apicem versus incrassata, supra Sporo- phylla denuo contracta, in costam abrupte abeunte, compressa, in sectione tranversali elliptica, usque ad basim cicatricibus sporophyllorum abjectorum elevatis, superne in marginem muriculatum confluentibus insigni; costa pro- minula, in sectione transversali elliptica; lamina angusta, lanceolato-lineari, in costam breviter decurrente, rigidiuscula, undulato-plicata; sporophyllis pri- mariis distantibus, ceteris approximatis, in planta adulta numerosis, fascicu- latis, elongatis, pluripollicaribus, angustis, lineari-spathulatis, vulgo crispis, undulatis vel spiraliter contortis; soro sporophyllorum apicem longe margi- nemque anguste sterilem relinquente. ”'Tab. 20, 21 et 25, fig. 11—18. Syn. Alaria esculenta Harv. Fl. West. Esk. p. 49 (2). Artbeskrifning. Rhmeinerna utgå temligen regelbundet och bilda hos äldre exemplar två, stundom tre, alternerande kran- sar. Deras längd är beroende af underlagets fasthet; ju fastare 272 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. detta är, ju mindre längd hafva rhizinerna. Ofta har jag fun- nit dessa subdichotomt eller subtrichotomt förgrenade. Stipes, d. v. s. den icke sporofyllbildande cauloiddelen, är alltid kort, oftast 1—4, sällan ända till 6 cm. lång, trind eller upptill mycket svagt sammantryckt, hos gamla exemplar ända tillv mnrTdiameter (tat. 25, fo l2): Rhachis, eller den sporofyllalstrande cauloiddelen, är längre, "ju äldre växten är. Hos vissa af de exemplar, jag undersökt, har den en längd af ända till 15 cm. Den är efter hela sin längd mer eller mindre sammantryckt, mest i den för tillfället sporofyllbärande delen, der tvärsnittet bildar den smalaste el- lipsen med längsta långaxeln. Ofvan sporofyllerna afsmalnar den hastigt och öfvergår tvärt i kostan. Jfr tafl. 25, fig. 13—15. Äfven på gamla exemplar är rhachisdelen lätt att skilja från stipes. Den bär nämligen efter hela sin längd ärr efter affallna sporofyller, hvilka ärr nedtill sitta glest, uppåt mycket tätt, bildande små upphöjningar på en längs hvardera sidan af rha- chis löpande kant. Laminan är jembredt lancettlik. Med hänsyn till basens form liknar laminan den hos A. esculenta f. musefolia. Exem- plar med längre lamina än omkring 1 meter har jag icke funnit. Hos äldre individ är laminans bredd på det bredaste stället vanligen 4—3 cm.; jag har dock sett exemplar med 11—12 cm. bred lamina. Hos yngre exemplar är laminan rikt veckad och vågig, hos äldre mera slät. och då tillika af fastare konsi- stens. bLaminan är tunnare än hos ÅA. esculenta f. typica, mera lik den hos A. membranacea (tall. 20 och 21). Kostan är bred, starkt upphöjd, än lika mycket på båda sidor, än öfvervägande på den ena, utan gräns utlöpande i lamimnman (tadk20, 10-10). a Sporofyllerna äro utdraget jembredt tunglika, hos yngre exemplar kortare, hos äldre ända till 20 cm. långa med en bredd, som under spetsen vanligen uppgår till 1,5 stundom till 2,5 cm. De afsmalna starkt, men jemnt mot basen och öfvergå nästan omärkligt i ett 2—4 mm. långt skaft. Såsom ste- rila äro de till större delen af sin längd membranösa och äf- ven då zoosporangierna nått sin utveckling, vida mindre tjocka och fasta än hos ÅA. esculenta. De äro alltid rikt vågiga och nästan alltid nedtill spiralvridna i flere hvarf. De först ut- vecklade sitta glest, tydligt åtskilda, de följande äro tätt sam- manträngda. Hos äldre individ äro de mycket talrika, tätt knippade, stundom 60 eller flere hos samma individ. Sorus sträcker sig från basen af sporofyllerna till ungefär två tredje- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. DUS delar af deras längd och omgifves på sidorna af en smal, fint vågig kant. Den zoosporangiebärande delen af en sporofyll är membranöst läderartad, den öfriga delen membranös (tafl. 21). Zoosporangierna äro cylindriskt spolformiga med trubbiga ändar, omkring 40 pu. långa och 10—12 pu. i diameter. Beträffan- de de angifna måtten må dock märkas, att jag haft tillgång till endast ett ringa antal exemplar med fullt utvecklade zoo- sporangier (tafl. 25, fig. 17). Parafyserna äro 1 optiskt längdsnitt utdraget viggelika, vid spetsen omkring 10 gp. i diameter. Den utåtvettande delen af membranen är tjock, starkt gelinerad (tafl. 25, fig. 18). Bålens struktur. Till sin anatomiska bygnad visar denna art åtskilliga olikheter med ÅA. esculenta. I en tvär genom- skärning af stipes och nedre delen af rhachis är det centrala, fibrösa lagret hos A. esculenta lancettlikt eller skärformigt, deremot hos A. dolichorhachis mera tydligt jembredt. Det cell- lager, som omgifver detta, en med kollenkymet närmast be- slägtad väfnad, som i förening med det centrala lagret bildar det mekaniska systemet, har längre och vidare element hos A. dolichorhachis än hos ÅA. esculenta. Den utanför liggande väfnaden visar hos den förra, men icke, så vidt jag kunnat finna, hos den senare, ett större eller mindre antal koncen- triska zoner. "Den är derjemte af en lösare bygnad hos 4. dolichorhachis än hos ÅA. esculenta och haren stor benägenhet att vid växtens torkning spricka i radial riktning. Ytterst bildas cauloiddelen hos AA. dolichorhachis af en väfnad, hvars celler äro i tvärsnitt rektangulära eller qvadratiska, ligga ord- nade i temligen regelbundna radiära rader och hafva tunna, bruna väggar. Denna väfnad, som jag aldrig funnit hos 4. esculenta, står säkerligen korkväfnaden närmast. Hos äldre exemplar uppnår detta väfnadslager en betydlig mäktighet, blir 150 u. tjockt och derutöfver. I detta uppkomma här och der håligheter, hvilka vidga sig såväl i longitudinal som sär- skildt i radial riktning och öppna sig slutligen utåt. Under- stundom påminna de mycket om de hos arter af slägtet Lanu- - naria förekommande slemlakunerna. Ytan af cauloiddelen ända upp till rhachis är derför hos äldre exemplar af denna art enligt regeln sprickig och ojemn. Vid olika temligen långt åtskilda delar af Tschuktschlan- dets nordkust har jag samlat en talrik mängd exemplar i olika åldrar af den Alaria, som jag nu beskrifvit. Den är utan tvifvel artskild från de i Atlantiska hafvet och i polarhafvet norr om Atlanten förekommande Alaria-arterna. Vid första på- Bd III. 18 274 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA.. seende kunde den tagas för en A. esculenta f. typica; denna lik- nar den mest med hänsyn till laminans form. Genom flere skarpt utpräglade karakterer, såsom formen på rhachis och kostan m. m., skiljer den sig dock bestämdt från denna. Med hänsyn till formen på rhachis närmar den sig artgruppen AA. Pylairv, A. membranacea, A. grandifolia, från hvilka alla åter den är skild genom så väl laminans form som formen på kostan. Att den genom kostans form är olik såväl dessa arter som A. esculenta, visar en jemförelse mellan fig. 16, 19 och 20 på talg. Äldre: exemplar af arten hafva ett mycket karakteristiskt utseende, framkalladt af den i förhållande till laminan stora och grofva cauloiddelen, den upptill tjocka rhachis, de mycket talrika, knippade, ofta spiralvridna, långa och tunna sporofyl-. lerna. Med någon för mig bekant art kan den svårligen för- vexlas. Arten förekommer också i Beringshafvet och förmod- ligen är det denna, som enligt J. G. Agardh af Ruprecht blifvit utdelad under namn af Phasganon alatum. Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 23. Möjligen är det samma växt, som af Seeman blifvit hemförd från nordkusten af Vest-Eski- måernas land och af Harvey i förteckning öfver de af See-' man samlade algerna blifvit kallad A. esculenta. Lefnadsförhållanden. Växer inom den sublitorala regionen på 2—3 famnars djup. Den föredrar fast bergbotten, men fin- nes också på grof grusbotten, ehuru här mindre rikt utveck- lad. Den lefver sällskapligt och bildar med andra Lamtinarieer: Laminaria cuneifolia och LL. solidungula en utpräglad Laminarie- formation. Jag har sett exemplar tagna i Ishafvet under april, maj och juni. Alla hade laminan i behåll och buro en riklig mängd sporofyller. I slutet af april erhöll jag några individ med utvecklad sorus. Dock synes artens egentliga zoospor- bildningstid infalla senare, antagligen i juli månad. Utbredning. Hittills med säkerhet känd inom polarhafvet endast från östra delen af det Sibiriska Ishafvet. Här var den på alla ställen ymnig. Fyndorter: Sibiriska Ishafvet: Koljutschin-ön och på två ställen, liggande öster om Koljutschinfjordens mynning, ymnig. Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas land (2). ÅTLARIA ÖBLONGA nob. ÅA. stipite perbrevi, vix ultra pollicari, terete; rhachide demum pluri- pollicari, apicem versus incrassata, compressa, in sectione transversali ellip- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 275 tica, residuis sporophyllorum abjectorum in plantis senilibus longe deorsum plus minus distincte muriculata, abrupte in costam abeunte; lamina elon- gata, lineari-oblonga, basi ovata, vix decurrente vel ovato-cordata, usque 25 em. lata, tenue membranacea, undulata; costa prominula, in sectione trans- versali elliptica; sporophyllis numerosis, subdistantibus, petiolatis, lanceo- lato-spathulatis, angustis 1,5—2 cm. latis, sterilibus tenue membranaceis, parte fertili subpergameis, margine undulato-crispatis, longe infra apicem Sorumfformantibus. . ab. 22 et 25 fig. 21—24. Artbeskrifming. RMeinerna utgå i alternerande kransar. De förgrena sig subdichotomt. Grenarnas längd är som hos andra Laminarieer kortare och gröfre ju fastare underlaget är. Stipes är mycket kort, stundom nästan omärklig, emedan cauloiddelen omedelbart ofvanför rhiziherna bär eller, såsom ärren utvisa, en gång har burit sporofyller. Hos äldre exem- plar vexlar dess längd oftast mellan 0,5 och 2 cm. Hos myc- ket unga exemplar kan stipitaldelen skiljas från rhachis derpå, att den senare har större tjocklek. Hos mycket gamla exem- plar är gränsen mellan dessa båda afdelningar af cauloiddelen otydlig, emedan ärren efter de affallna första sporofyllerna utplånats. Till omkretsen är stipes nedtill trind, upptill, der den öfvergår i rhachis, något, men svagt plattad. Hos det äldsta exemplar, jag träffat, var stipes 5 mm. i diameter. Rhachis tilltar i längd i den mån växten blir äldre och uppnår en längd af åtminstone 14 cm. Nederst är den nästan trind, men tillplattas uppåt och tilltar i tjocklek. Ofvanför de öfversta sporofyllerna afsmalnar den hastigt och öfvergår snart 1 kostan. Den sporofyllbärande delen är i genomskär- ning plattadt elliptisk åtminstone ända till 3 mm. efter den längsta diametern. Olikheten i form och tjocklek mellan sti- pes och rhachis hos samma exemplar visa fig. 21 och 22 på tall. .25. : lamiman år, såsom figurerna på tall: 22 utvisa, såväl hos mycket unga som hos äldre individ, af i det allra när- maste samma form, utdraget jembredt aflång eller med andra ord jembredt lancettlik, med afrundad icke eller nästan omärk- ligt nedlöpande bas, Stundom afsmalnar den något hastigare och starkare mot spetsen än på de afbildade exemplaren och understundom är basen hos mycket gamla exemplar nästan hjertlik. Laminan uppnår en betydlig storlek, men sällan er- hålles något individ med hela laminan i behåll. I mina sam- lingar finnes ett äldre exemplar med nästan fullständig lamina. Denna är — mätt torkad — 90 cm. lång och 20 cm. bred. På några fragmentariska exemplar uppgår bredden till nära 25 cm. Äfven hos äldre exemplar med mogna zoosporangier 276 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLOR A. är laminan tunt membranös, tätt vågig, torkad temligen spröd. Vid torkning antar den en mörkbrun, åt sotbrunt gående färg. Kostan är upphöjd, stundom nästan plankonvex, oftast bikonvex, 1 genomskärning elliptisk, hos äldre exemplar om- kring 7 mm. bred, 3 mm. tjock (tafl. 25, fig. 25) 24). Sporofyllerna äro jembredt spadlika, kortskaftade, såsom sterila tunt membranösa, omkring 10—20 cm. långa och nära "den afrundade spetsen knapt 2 cm. breda. Sorus intar halfva eller två tredjedelar af längden och är upptill omgifven af en smal kant. Den sorusbärande delen är jemförelsevis tunn, membranöst pergamentartad. Sporofyllerna äro temligen få (20—30) utvecklade på samma gång på samma exemplar, och sitta något glest, de hvarje gång först utvecklade glesare, än de sedan utbildade (tafl. 22). Zoosporangierna äro cylindriskt klubblika, 35—60 pu. långa, 10—12 pu. tjocka. Parafyserna äro klubblika med ett tydligt, nedtill något utvidgadt skaft. Den utåtvettande delen af mem- branen är starkt förtjockad. Skaftets längd uppgår vanligen till 45 pu, klubbhufvudets till 60 pu., det senares tjocklek till omkring 10 pu. Med hänsyn till sin anatomiska bygnad kommer arten närmast föregående. Med denna öfverensstämmer den också beträffande cauloiddelens, sporofyllernas och kostans form, men : afviker bestämdt och, såviät jag kunnat finna, konstant med hänsyn till laminans form. Redan hos unga, exemplar finner man den för arten karakteristiska formen på laminan utpräglad och den blir densamma genom alla åldersstadier. Den enda olikhet i detta afseende, jag kunnat finna mellan unga och äldre exemplar, är att basen med tilltagande ålder närmar sig åt hjertlik. Denna Alaria synes sålunda lemna en antydan om, att man åtminstone inom vissa grupper af detta slägte vid urskil- jandet af arter kan fästa större vigt vid laminans form än jag sjelf och flere algologer varit benägna att antaga. Lefnadsförhållanden. På det ställe, der arten hittills träf- fats, växte den på öppen kust inom den sublitorala regionen på 4--5 famnars djup, på berg- och grusbotten. I förening med andra Laminarieer bildade den här en Laminartie-formation af bvetydlig utsträckning och individrikedom. Då växten i medlet af september insamlades, var den sparsamt zoosporangie- bärande. Utbredning. Känd endast från Sibiriska Ishafvet. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 20 Fyndort: Irkajpi vid Tschuktschlandets nordkust. ALARIA ELLIPTICA nob. Å. stipite brevissimo, tereti; rhachide compressa, apicem versus incras- sata; lamina elliptica, basi distincte decurrente, usque 40 cm. lata, fere pa- pyracea, undulata; costa elevata, in sectione transversali elliptica; sporo- phyllis lanceolato-spathulatis, infra apicem rotundatum 2—3,5 cm. latis, pa- pyraceis, parte sorifera submembranaceis, margine crispatis; soro dimidiam, partem occupante; Tab. 23 et 25 fig. 25, 26. Anmärkning vid arten. Från tvänne ställen vid Sibiriens nordkust har jag ett rätt betydligt antal så väl yngre som äldre, ehuru icke några mycket gamla, exemplar af den Alaria, hvars diagnos jag ofvan gifvit. Den liknar de båda föregående med hänsyn till cauloiddelen och kostan, men afviker från dem båda genom laminans form. Då samma form konstant åter- kommer hos äldre och yngre exemplar, har jag ansett mig böra uppfatta växten såsom en från dessa skild art. Laminan är betydligt bredare i förhållande till längden än hos någon af de föregående arterna och är, som det vill synas, alltid myc- ket tunn. Redan hos exemplar, hvilka icke äro mer än 30 cm. långa, är bredden på det bredaste stället, strax under la- fmmnmans midt, 10 cm. Ett ofullständigt individ i mina. sam- lingar har en papperstunn, vid basen tydligt vinklig, 40 cm. bred lamina. Ungefärliga maximum af längden hos rhachis känner jag icke, emedan jag icke påträffat något äldre individ med cauloiddelen hel. Kostan är något mindre upphöjd än hos föregående, men för öfrigt af samma form, ehuru oftare plankonvex. Sporofyllerna äro temligen talrika; jag har funnit ända till 20 stycken hos samma exemplar på en gång utvecklade. De sitta tätt, dock ej så knippade som hos ÅA. dolichorhachis, och äro bredare än hos denna art och hos 4. oblonga. Flertalet af de insamlade exemplaren var sterilt. Hos några buro sporofyllerna utvecklade sori, hvilka intogo knapt mer än nedre hälften af sporofyllerna. Deras sterila del är mycket tunn, vågig; den zoosporangiebärande delen är äfven den jemförelsevis tunn, nästan membranös. Zoosporan- gier och parafyser hafva samma form och storlek som hos de båda föregående arterna. Zoosporangiernas längd är 50—75 p., deras tjocklek 10—55 u. Lefnadssätt. Arten är sublitoral, växande sällskaplig på 2—3 famnars djup på stenbotten på öppen kust. I juli månad bär den sparsamt zoosporangier vid Tschuktschlandets nord- kust. [NS] 1 Oo KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Utbredning. Endast känd från Sibiriska Ishafvet. Fyndorter: Tschuktschlandets nordkust vid Koljutschin-ön och Pitlekaj, Vega-expeditionens öfvervintringsort. Gen. Agarum (Bory.) Post. et Rupr. Ill. Alg. p. 11; Bory. Diet. Class 9; p. 198; spec. excel. AGARUM TURNERI Post. et Rupr. TUNA TSE 2: Descr. Agarum Turneri J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 18. Fig. > > IBOStireceRuprsL Ne St) 22! MI00STGG: > > Farl. Ands. and Eat. Alg. Amer. N:o 12. (SP JAGENAOhTnN Nobbar Ja Ch AS IG Crrön AG. ID. > » Croall, F1. Disc. p. 457. > > Dickie Alg: Sutherkomp a LA ANlS sas miner p. 191; Alg. Walker p. 86; Alg. Cumberl. p. 2537. Laminaria Agarum Lyngb. Hydr. Dan. p. 24. Lefnadsförhållanden. Förekommer i största individmassan och rikast utvecklad på fast bergbotten inom den sublitorala regionen på 3—15 famnars djup. Den finnes såväl på öppen som skyddad kust. Exemplar tagna vid Grönlands vestkust under sensommaren har jag funnit bära zoosporangier. - Utbredming. "Tillhör Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay. Dess nordligaste fyndort är Whale Island vid Grönlands vest- kust, ungefär Lat. N: 777305 Ilyar den: har, sittAnmoaxammommneat freqvens, kan jag ej afgöra. Fyndorter : Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Unionbay, Assistancebay och Hudsonsbay. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust flere- städes såsom vid Lichtenau, Julianeshaab, Sukkertoppen, Hol- stenborg, -. Egedesminde, Hunde Island, Godhavn, Claushavn, Jakobshavn, Rittenbenk, Melvillebay och Whale Island. Gen. Phyllaria (Le Jol). IBxam PLO; ISPeck excel PHYLLARIA DERMATODEA (De la Pyl) Le Jol. 1]. c. Laminaria dermatodea De la Pyl. Prod. Terre neuve, p. 180. Ph. stipitis tela centrali mere parenchymatica a cellulis membrana valde incrassata eminentibus, longissimis, plus minus ramosis circumdata; lamina obscure olivaceo-fusca, demum coriacea vel coriaceo-membranacea; crypto- stomatibus in planta juvenili paucis; Tab. 25 fig. 1—4. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 279 f. typica nob. f. cryptostomatibus in planta adulta numerosioribus, foveas profundiores, margine elevato circumdatas constituentibus. Descr. Saccorhiza dermatodea Farl. New Engl. Alg. p. 95. Fig. Laminaria dermatodea De la Pyl..1. c. t. 9, fig. G. FHxsicc. Laminaria lorea Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 213. f. arctica nob. f. eryptostomatibus in planta adulta &2eque ac in planta juvenili perpau- cis vel fere nullis, parum immersis, margine nullo circumdatis. Syn. Laminaria Berii Nyl. et Sell. Herb. Fenn. p. 73. > >» — Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II, sec. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. > dermatodea J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 28. Phyllaria dermatodea Gobi, 1. c. Saccorhiza dermatodea Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 11. > » J. G. Ag. Enum.; Spetsb. Alg. Till. p. 31; ex parte; Grönl. Alg. p. 110. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 19; ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 36; ex parte. Anmärkning vid arten. J.G. Agardh hari Spec. Alg. upprätt- hållit och karakteriserat såsom skilda arter tvänne förut kända Phyllarior, Ph. lorea och Ph. dermatodea. I Symbole ad Lami- narieas framhåller samme algolog, att bestämda olikheter före- finnas mellan dessa växter, men lemnar i viss mån oafgjordt, huruvida dessa olikheter äro artskilnader eller åldersolikheter. I Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger, Tillägg, synes han emellertid hafva uppgifvit sin förra ståndpunkt och be- traktar de ifrågavarande växterna såsom olika former af samma art och lemnar af denna en beskrifning, som träffar in på båda. I mina arbeten öfver algvegetationen vid Spetsbergen och i östra Murmanska hafvet har jag följt J. G. Agardhs senaste uppfattning och fört all den i dessa trakter förekom- mande Phyllarian till samraa art, Saccorhea dermatodea. Denna uppfattning anser jag mig nu mera böra frångå. Sedan jag vid Finmarkens kust sett en stor mängd Phyllaria i olika ut- vecklingsstadier och med anledning af mina härvid gjorda iakttagelser ytterligare sorgfälligt undersökt mina samlingar från andra delar af polarhafvet, har jag kommit till den slut- sats, att det i polarhafvet gifves tvänne arter Phyllaria, den ena identisk med den växt, som af. J. G. Agardh (Spec. Alg.) J. E. Areschoug och Farlow upptagits som Laminaria (Sac- corlmga) dermatodea, den andra åter med Laminaria lorea J. G. Ago. Hvad som i första hand drifvit mig till denna åsigt är, att det äfven bland mycket unga plantor — nästan grodd- 280 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. plantor att kalla — gifves tvänne skarpt skilda slag. De ena hafva längre stipes, som är mer eller mindre tydligt afsatt från lami- nan, och laminan aflång, äggrundt aflång eller bredt lancettlik, till färgen mörkbrun, föga genomskinlig, med mycket få, korthå- riga eryptostomata. Detta är unga plantor af Phyllaria dermatodea. Det andra slaget unga plantor — jag äger sådana i betydlig mängd såväl från Spetsbergen som från Novaja Semljas vest- kust — har mycket kort stipes, hvilken utan gräns öfver- går i en smal, stundom nästan trådsmal, jemnbred eller oftare lancettlik lamina. Laminan är hos dem tunn, mycket ljust brun, nästan gulbrun, fullt genomskinlig, med talrika lång- håriga cryptostomata. Dessa tillhöra den växt, som J. G. Agardh beskrifvit under namn af Laminaria lorea, hvilken så- som äldre har samma form och färg på laminan som de unga plantorna, och laminan genomskinlig med talrika cryptostomata. Äldre exemplar af dessa begge arter äro genom flere goda kännetecken lätta att skilja från hvarandra. Hos Ph. lorea sammanfaller stipes vid torkning, blir platt, tunn, nästan mem- branös, bräcklig och, äfven hos mycket stora exemplar, af nä- stan samma färg som laminan och liksom denna genomskinlig. Hos äldre Ph. dermatodea är stipes af vida fastare bygnad, mörkbrun, ogenomskinlig, upptill platt, men nedtill nästan trind. Med denna yttre olikhet hos stipes mellan de båda arterna sammanhänger en, så vidt jag kunnat finna, väsentlig och under hela växtens tillvaro fortfarande olikhet i stipes” bygnad hos de båda arterna. Ph. dermatodea har stipes bil- dad af 1:o ett kortikallager af i tvärgenomskärning qvadra- tiska eller tangentielt rektangulära, starkt endokromhaltiga celler, med kutikulariserad yttervägg; 2:o innanför detta ett mäktigt lager af tunnväggiga, stora celler, hvilka tilltaga i längd och äfven i vidd inåt och innerst äro flere gånger län- gre än vida; 3:0 ett centralt lager, bildadt af nästan isodia- metriska celler af sinsemellan olika storlek och mera tunn- väggiga än mellanlagrets celler; 4:o mycket långa, än enkla än greniga, mycket tjockväggiga, rörformiga celler, hvilka på tvärsnittet äro. kretsformigt anordnade på gränsen mellan mel- lanlagret och centrallagret. De förekomma redan hos mycket unga individ, äro hos dessa fåtaliga, men blifva senare tal- rikare, stundom så talrika, att de utgöra hufvudmassan af stipes” centrala del. Genom sina starkt förtjockade väggar afsticka de starkt från de tillstötande cellerna; (tafl. 25, fig. 1—4). Till sina allmänna drag är stipes' bygnad densamma äfven hos Ph. lorea, men på tvärsnitt af stipes, hos vare sig VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 281 yngre eller äldre exemplar, kunna de nämnda rörformiga cel- lerna ej upptäckas. Närmare undersökning visar visserligen, att de finnas och hafva samma plats som hos föregående art, men de äro alltid tunnväggiga. I väggarnas tjocklek skilja de sig icke från de parenkymeeller, som gränsa till dem (tafl. 25, fig. 5). Med hänsyn till cryptostomata visar arten Ph. dermatodea betydande olikheter. De äro än temligen talrika hos äldre, fåtaliga hos yngre exemplar, än såväl hos yngre som äldre individ mycket sällsynta eller nästan inga. Det förra har jag funnit såsom regel hos exemplar från Norges nordkust, det senare hos exemplar från andra delar af polar- hafvet. Deras form och bygnad är noggrant angifven af J. HärAese mo us, Obs. Phyc. 3, sid. 12! Lefnadsförhållanden. Inom det egentliga Ishafvet uppträder denna art tillsamman med andra Laminarieer och anträffas här oftast på 2—10 famnars djup på berg- och stenbotten. Vid Norges kust tillhör den icke den egentliga Laminarie-formatio- nen, utan går djupare ned än denna, ända till 20 famnars djup. Vanligast. är den här emellertid i grunda, temligen öppna vikar på grusbotten på 4—5 famnars djup. Vid Spetsbergens nordkust voro unga exemplar vanliga under vintern, dock saknades icke heller under denna tid äldre individ. Deremot är af den andra arten, Ph. lorea, unga exemplar vanligast under sommaren. Vid Norges kust äro äldre och yngre individ ungefär lika talrika under sommaren, juli och augusti. Vid Spetsbergen har jag träffat exemplar med zoosporangier under juli och augusti, vid Novaja Semlja under juli, vid Norges nordkust under senare delen af augusti och början af septem- ber. Dock synes den egentliga zoosporbildningstiden vid den senare kuststräckan infalla något senare, mot slutet af sep- tember eller början af oktober. Utbredning. Arten är känd från de delar af polarhafvet, som utbreda sig norr om Atlanten. Sitt maximum af freqvens synes den hafva vid Norges nordkust, ehuru den icke ens här uppträder i individmassor, som på något sätt äro jemförliga med andra Laminarteers. Fyndorter : Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik, vanligen lokal och temligen sparsam; vid Maasö temligen ymnig. Grönlandshafvet: Beeren BEiland, lokal och sparsam vid Spetsbergens nord- och vestkust. Hvita hafvet: Enligt Gobi är det antagligen denna art, som af K. v. Baer tagits vid Tri-Ostrowa. 282 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Claushavn. Om de båda formernas utbredning kan jag endast anföra, att den Phyllaria dermatodea, jag fann vid Norges nordkust, tillhör f. typica, men f. arctica deremot den från Grönlands- hafvet och Murmanska hafvet. PHYLLARIA LorEA (Bory.) nob. TLaminaria lorea Bory in J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 130. X Ph. stipite breviore vel longiore, complanato, toto e cellulis membrana tenui contexto, in laminam lanceolato-ellipticam, basi cuneatam, usque 30 cm. latam vel lanceolatam, angustam circa 5—7 cm. latam, tenue membranaceam, e fusco lutescentem sensim abeunte; eryptostomatibus et in planta adulta et juvenili numerosis, parum immersis, nullo margine elevato circumdatis; pilis numerosioribus, longe persistentibus. Tab. 24 et 25 fig. 5—6. Syn. Saecorhiza dermatodea J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 31; ex parte. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 14; ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 36; ex parte. Beskrifning af arten. Figuren 1 på taflan 24 återger i natur- lig storlek ett ungt exemplar af vanligaste slag. Vidfästnings- organet utgöres af en nedtryckt konisk callus radicalis, utan spår till rhiziner. Stipes är platt, gulbrun, genomskinlig, 6 mm. lång, utan gräns öfvergående i laminan. Denna är jembredt lancettlik, 3 mm. bred på midten, slät, i toppen bärande ett stycke af en äldre i upplösning stadd lamina. Dess nedre del har samma färg som stipes, den öfriga delen är ljusare gulbrun. Cryptostomata äro talrika, ungefär 15 på en yta af 20 gvadratmillimeter. På toppstycket saknas dylika organ. Ännu yngre exemplar än det afbildade hafva samma form som detta, men något färre cryptostomata. Jag har dock äfven sett exemplar, som hade större längd, men voro mycket smalare, nästan liniära, 1,;—2 mm. breda. Dessa hafva få eller inga ceryptostomata. Figuren 2 föreställer ett äldre exemplar i naturlig storlek. Fästskifvan har hos detta några grofva rhiziner. För öfrigt är, såsom af figuren framgår, detta individ större, men i öfrigt likt det genom figuren 1 afbildade. Andra exemplar med samma utbildning och af samma storlek som detta hafva stipes "mycket längre, ända till 25 cm. lång, men smal; åter andra stipes endast ungefär dubbelt längre, men bredare, upp- till 0,5 cm. eller derutöfver 1 bredd. Det största med säkerhet till denna art hänförbara exemplar, jag sett, är i 1/3 af natur- liga storleken afbildadt genom figuren 3 på tafl. 24. Det har stipes 40 cm. lång, efter nästan hela sin längd platt, torkad [0.0] (SE) VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 2 membranös, genomskinlig, upptill, der den öfvergår i laminan, nära 2 cm. bred. Laminan (fragmentarisk) har varit mer än '80 cm. lång, på det bredaste stället 30 cm. bred. Den är genomskinlig, ljusbrun, torkad nästan papperstunn, rikt för- sedd med långhåriga cryptostomata. Alla exemplar, jag sett, voro sterila. På ett var dock sorus under utveckling. Äfven detta har laminan närmast lancettlik, ungefär 10 cm. bred på midten. Stipes är 20 cm. lång, upptill nära 1 cm. bred. Sorus har samma läge som hos Ph. dermatodea. För stipes' anatomiska bygnad har jag redogjort under föregående art. De långa rörformiga cellerna hafva aldrig, icke ens på de allra största exemplar, jag sett, väggarna tjockare än de tillgränsande cellerna, i följd hvaraf de aldrig framträda tydliga på ett tvärsnitt. Hos alla individ, som nått åtminstone den storlek som det genom figuren 1 återgifna, äro ecryptostomata talrika. De bilda grunda gropar, som aldrig äro omgifna af någon upp- stående kant. Håren äro talrika och sitta länge qvar. De afsmalna starkt mot basen och hafva, såsom vanligt är med håren hos Fucoideerna, de nedre cellerna korta, starkt endo- kromhaltiga. Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, växande i ringa individantal på berg- och stenbotten på 3—10 famnars djup. Den är endast funnen på öppen kust. Unga exemplar af den har jag funnit i rätt stor mängd vid Spetsbergen under augusti och vid Novaja Semlja under senare delen af juli. Under samma tid finnas dock äfven äldre exemplar. Ett exemplar, på hvilket zoosporangier voro under utbildning, har jag tagit i slutet af juli månad vid Spetsbergens kust. Utbredning. Känd endast från östra delen af Grönlands- hafvet och östra delen af Murmanska hafvet. Ingenstädes här uppträder den 1 någon större grad af ymnighet. Dess nord- ligaste fyndort är Fairhaven vid BSpetsbergens nordvestkust, Nar NET 940 | Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens vest- och nord- vestkust vid Belsound, Smeerenbergbay och Fairhaven, lokal och temligen sparsam. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust vid 5. Gusin- noikap, lokal, men temligen ymnig, Rogatschewbay, lokal och sparsam. 284 -— KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Laminaria (Lamour.) J. G. Ag. Lam. p. 7; Lamour. Ess p. 40; char. mut. . LAMINARIA SOLIDUNGULA J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 3. Descr. Laminaria solidungula J. G. Ag. Lam. p. 8. ? » > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 15. Fig. » > J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. t. 1. » > IS NG It Mö Syn. Laminaria solidungula J. G. Ag. I; e.; Grönl. Alg. p. 110; Grönt. Lam. och He 108 Ike, ? > Kjelim. 1. c.; Vinteralgv. p. 64; Algenv. Murm. en p. 36; Kariska hafvets algv. p. 24. Lefnadsförhållanden. En sublitoral alg, som synes föredraga småstensbotten, men dock äfven uppträder på bergbotten. Mera sällan förekommer den med andra Laminarieer och då merendels i ringa mängd. Oftare och ymnigare är den inom Lithoderma-formationen. I stora individmassor finnes den dock aldrig. Den trifves såväl på öppen som skyddad kust, så väl på ställen, der strömsättningen är stark, som der den är svag. Vid Sibiriens kust börjar den utvecklingen af en ny lamina i slutet af mars eller början af april. Redan i slutet af april har den nya laminan nått en betydlig storlek. Vid Spetsbergens nordkust infaller artens rikligaste zoo- sporbildning under januari månad. Redan i november träffar man dock zoosporangiebärande exemplar och ännu i februari månad fortgår zoosporbildningen lifligt. Under senare delen af vintern bildas sorus af parafyser och tomma eller abnormt utvecklade zoosporangier. Under sommaren har jag funnit endast sterila exemplar så väl vid Spetsbergens kuster som vid Novaja Semljas vestkust. I Kariska hafvet träffade jag individ med unga zoosporangier i slutet af augusti och i Si- biriska Ishafvet i midten af september. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär inom det egentliga Ishafvet. Från Amerikanska Ishafvet är den dock ännu icke känd. I största mängd har jag funnit den vid Spets- bergens nordvestra kust. Här uppnår den också en hög grad af yppighet. I södra delen af Sibiriska Ishafvet är den små- växt. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust; Lat. NwdDar Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- kust, lokal, men ganska ymnig. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 285 Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust från Matotsch- kin Schar till Karmakulbay, lokal och temligen sparsam. Kariska hafvet: Uddebay och Aktiniaviken, på båda ställena sparsam. : Sibiriska Ishafvet: TIrkaipi och Koljutschinön, temligen ymnig. PBaffinsbay: Grönlands vestkust: Jakobshavn och Ritten- benk, sparsam. | LAMINARIA CUNEIFOLIA J. G. Ag. Lam. p. 10. Descr. Laminaria cuneifolia J. G. Ag. 1. c. et Grönl. Lam. och Fuc. p. 14. Syn. Laminaria caperata Dickie, Alg. Nares, p. 6 (2) > cuneifolia J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 75 (2). > saccharina (?) Ashm. Alg. Hayes, p. 96 (?). > > (Orden ANT IDG. 10. HN (GR (Or dt Co AT Grönl. Lam. och Fuc. p. 14. ? > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140 (2). Alg. Cum- [oSL fa VAR (OR de Cr AG IG Anmärkning vid artbestämningen. I östra delen af Sibiriska Ishafvet fans ymnigt en Laminaria, som jag anser tillhöra L. cuneifolia J. G. Ag. Till laminans form, färg, konsistens och anatomiska bygnad, sori form och läge liknar den grönländska exemplar, bestämda af J. G. Agardh. Från dessa afviker den genom, såsom det synes, mindre storlek och något längre stipes. Dennes längd vexlar mellan 4 och 15 cm., men öfver- Stiger 1 de flesta fall ej 10 em. På det aldra största antalet af de sibiriska exemplar, jag lyckades erhålla, var laminan under ombyte, hvilket gör, att jag ej rätt känner, hvilken stor- lek den når i Sibiriska Ishafvet. Att döma efter qvarvarande rester af gamla laminan och de få exemplar med utbildad la- mina, jag sett, blir den dock icke här så stor som vid Grön- lands kuster. Då den nya laminan vuxit ut något, har växten med hänsyn till laminan en förvillande likhet med L. solidun- gula. Från andra Laminaria-arter synes mig L. cwneifolia vara en väl differentierad art. Från den vanliga Ishafsarten, L. Agardhir, är den skild derigenom, att den i laminan har slem- lakuner, hvilka saknas hos L. Agardhi. Med L. saccharina kan den svårligen förvexlas. Dess utseende är ett helt annat. Att utreda dess synonymi är för tillfället omöjligt. Dock synes man mig kunna antaga, att den L. saccharina och L. ca- perata, hvilken uppgifves för Baffinsbay, är denna art och icke L. saccharina eller L. caperata, så som dessa numera måste be- 286 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. gränsas. Deremot torde den från Hvita hafvet uppgifna L. cuneifolia snarare vara att hänföra till L. Agardh än till den så af J. G. Agardh benämnda arten, ! och den för Amerikan- ska Ishafvet uppgifna L. saccharina kunna. anses vara L. longi- CrurisS. Lefnadsförhållanden. Vid HBibiriens nordkust växte denna art vid öppen kust inom det sublitorala området på 2—5 fam- nars djup på sten- och grusbotten. Den var här sällskaplig. Alla från i slutet af april till början af juli erhållna exemplar voro stadda i ombyte af lamina. Den nya laminans utveck- ling synes inträda i början af april. På den qvarsittande: delen af den gamla laminan fans hos några i slutet af april samlade exemplar en sorus med zoosporförande sporangier. Exemplar från Grönland, som antagligen samlats 1 augusti, äro rikt zoosporangiebärande. Utbredning. I Ishafvet är växten känd från Baffinsbay och östra delen af Sibiriska Ishafvet. Gobi uppger den också för Hvita hafvet. Dess nordligaste säkra fyndort är Jakobshavn vid Grönlands vestkust, Lat. N. 69215". Fyndorter: Hvita hafvet (2). Jfr Gobi Algenfl. Weiss. Meer. och hvåd ofvan sagts. Sibiriska Ishafvet: Irkaipi, Koljutschinön, Pitlekaj och kusten öster härom, allmän och ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound (?), Grönlands vestkust vid Jakobshavn. Skulle den växt, hvilken Croall, Diekie och Ashmead benämna L. saccharina, tillhöra denna art, är den antagligen allmän och ymnig längs hela Grönlands vestkust upp i Smiths Sound. LAMINARIA SACCHARINA (L.) Lamour. HSSstpir 42 iEueus saceharmustkbk Spec CElantik2: prtiel FE TNearTsT Je AO: IDEN, 105 LA Descr. Laminaria saccharina a linearis J. G. Ag. 1. c. > > > fö prima JL GL ASTISpee. Ali pi IS f. oblonga J. G. Ag. ÄAmESp EL Descr. Laminaria saccharina b oblonga J. G. Ag. I. c. 1 Gobi har godhetsfullt sändt mig till undersökning ett fragmentariskt exemplar af den växt från Hvita hafvet, hvilken han benämnt L. cuneifolia.' Detta synes mig kunna hänföras till L. Agardhu, ehuru det är ytterligt. svårt att fälla ett bestämdt utslag. Jag har emellertid förgäfves sökt laku- ner i laminan. "VEG A-BXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 25 f. grandifolia nob. f. plante adulte stipite elongato, 15—70 cm. longo, digiti minoris cras- situdine; lamina obscure olivacea, subopaca, lineari-lanceolata. basi late cuneata, 125—280 cm. longa, 25—70 cm. lata, media parte zoosporangifera circa 1 mm. crassa, dense bullata, at non rugosa, disco lineari sublsevi, mar- gine angustiore, undulato; lacunis muciferis in stipite nullis in lamina magnis, distinctis, at parcis; soro vittam elongatam, circa 10 cm. latam in parte media et superiore lamin&e formante. f. latissima nob. f. stipite prelongo usque tripedali, digiti crassitudinem attingente; la- mina piant2e junioris sublineari, basi ovata, plante adulte late elliptica, basi ovato-cordata, 75 cm. lata, coriaceo-membranacea, olivacea, subpellucida, parte media 1—2 mm, crassa, scrobiculata vel rugoso-bullata, margine amplo tenui undulato; lacunis muciferis in stipite nullis, in lamina magnis, distinctis at parcis; soro vittam elongatam in parte media et superiore lamin& formante. Syn. Fucecus saccharinus Gunn. FI. Noryv. 1, p. 52. > > Wyg. FIL. Lapp. p. 493; excl. syn. see. Sommerf. Suppl. p. 183. Laminaria caperata Kleen, Nordl. Alg. p. 32. > saccharina J. G. Ag. Enum. p > Aresch. Phyc. Scand. p. 343. » > Kleen, Nordl. Alg. p. 32. D > var. septemtrionalis Rostaf. in Gobi, Algenfl. ö Weiss. Meer. p. 78. lUNbve, Önskas (Cura I & 2 JA NA bo ön fr HöOGANney(E) TD SL RR RS [NOMTEADN Anmärkning vid formbegränsningen. Den växt, hvilken jag hänfört till f. linearis J. G. Ag., har stipes längre i förhållande till laminans bredd, än 1. formens diagnos uppgifves. Hos somliga exemplar är stipes ända till 45 cm. lång och ända till 5 gånger längre än laminans största bredd. Laminan är också hos exemplar från Finmarkskusten ofta mera lancettlik, än den synes hafva varit på de exemplar, som legat till grund för J. G. Agardhs beskrifning. Formen är lätt igenkänd på den smala, tjocka, läderartade, rugösa, föga eller icke alls vågiga laminan och den jemförelsevis långa stipes. I laminan finnas tydliga, stora, ehuru glesa lacunee mucifere. Från syd- liga Norge har jag sett individ, på hvilka J. G. Agardhs be- skrifning af f. linearis bättre passar in. Dock finnas äfven här individ, som stå nära eller äro identiska med polarformen. L. saccharina f. oblonga har jag sällan funnit i polarhafvet. Den är här mindre och har i allmänhet längre stipes än söder ut. Ruge äro talrika, tydliga, omslutande rundade fält. Äfven denna form har stora, tydliga och temligen talrika lakuner i laminan. 288 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. L. saccharina f. grandifolia påminner mycket om den hög- arktiska L. Agardh. I storlek och de särskilda delarnas di- mensioner kommer den nära denna. Från den skiljer den sig genom mörkare färg, laminans mindre genomskinlighet, mindre starka vågighet, större tjocklek särskildt i midtelfältet och mellanfältets tydliga gropighet. Dessutom är den skarpt skild från denna genom i laminan förekommande tydliga, stora lacun& mucifere. Från andra former af L. saccharina afviker den genom sina betydligt större dimensioner, i synner- het stipes” stora längd, genom frånvaron åf rugse, som ersättas af djupa, stora gropar, genom mindre fasthet och klarare färg- ton. Följande mått ange dess storleksförhållanden: Växtens totallängd. Stipes” längd. Laminans längd. Största bredd. SLÖ FET GU ve 200 50 SURTE ET UARRREESTONeA 2001 66 FRODE Re ARA FÖNEE NEAE 200552 EO 56 TLS SÅ Jia AR 21000 50 290 de 2025: MR TGN SUOKESARS TAG 51 22 ORSA SSE 2 SA cl NIRSR SAFE D2 2108 INNAN 200 TRA 48 183 DD 128 28 eecc-e”2rrrZrVZrZrVu JA RR AN ARP RR KVA Äfven i struktur skiljer sig denna form från de förut om- nämnda formerna genom mycket vidare och tunnväggigare element. WNärskildt gäller detta kollenkymet och det närmast utanför detta liggande parenkymet i stipes och parenkymet i laminan. Stipes” centrallager är -bildadt af glesare liggande celler med mera svälda membraner. Groparna på laminan äro än mycket talrika än fåtaliga. På ett exemplar har jag funnit några få rug&e på laminans midteldel. | På laminan äro tre fält urskiljbara: ett midtelfält, som är slätt eller nästan slätt, ett mellanfält, starkt gropigt och ett kantfält, som är tunt, vågigt, föga gropigt. L. saccharina f. latissima. Denna form är icke, såsom man torde vara böjd att antaga, ett åldersstadium af föregående. Af båda har jag sett unga exemplar, hvilka hafva de äldre exemplarens laminaform tydligt utpräglad. Några tydliga öfver- gångsformer mellan dem har jag icke sett, men de likna hvar- andra i så många afseenden, att de antagligen äro mindre starkt differentierade former af samma art. Om nu denna verkligen är L. saccharina eller en från denna skild art vill jag tills- vidare lemna oafgjordt. Liksom f. grandifolia motsvarar och i VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 289 norden ersätter den sydliga L. saccharina f. membranacea, så synes mig f. latissimå kunna betraktas såsom en nordlig korre- sponderande form till en i Bohuslän förekommande L. saccha- ma, utmärkt genom kort stipes, tunn, nästan membrånös la- mina, som är jembred, med rundad bas och saknar ruge. Från f. grandifolia är den skild nästan uteslutande genom laminans form. Hos yngre exemplar är laminan nästan jem- bred, med äggrund bas eller utdraget jembredt äggformig. Med åldern tilltar den betydligt i bredd, blir bredt elliptisk, med äggrundt hjertlik eller rent hjertlik bas. Ytan är än nästan slät, än mer eller mindre tätt gropig. Ett exemplar har jag sett, som hade låga ruge. Till struktur öfverensstämmer den mycket : nära med föregående och visar samma afvikelser som denna från f. linearis och f. oblonga. I laminan äro lacun&e mucifere stundom sparsamma, stundom talrika, alltid stora och till större eller mindre del af sin omkrets begränsade af celler, som äro mindre och af annan form än de öfriga parenkym- collerna. Den påminner ännu mer än ff grandifola om LL. Agardhir. Från denna är den emellertid skild genom samma karakterer som f. grandifolia. Det är denna form, som Kleen identifierat med L. Agardhi (L. caperata) och möjligen är det densamma, som Gunnerus kallat Ulva maxima. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet är L. saccharina än lito- ral, än sublitoral. Vid ebbgränsen tillsammans med L. digitata växer f. linearis. Formen oblonga förekommer än längre ned, än högre upp än denna. De båda andra formerna har jag träffat endast på den sublitorala regionens nedre del, på 15— 20 famnars djup. Arten föredrar bergbotten, men förekommer också rikt utvecklad på småstensbotten. Den finnes såväl i yttre hafsbandet och föröfrigt på öppen kust som på skyddade ställen och i det inre af djupa fjordar. Den växer sällskaplig. Jag har endast varit i tillfälle att vid polarhafvets kust under- söka arten under juli, augusti och början af september månad. Under denna tid voro f. linearis och f. oblonga sterila, de båda andra deremot försedda med zoosporangier. Utbredning. I polarhafvet har jag sjelf träffat denna art endast vid Norges kust och håller före, att med undantag af L. saccharina var. septemtrionalis, som Rostafinski uppger sig hafva sett från Hvita hafvet, all den L. saccharina, som upp- gifvits för Ishafvet, är att hänföra till andra arter än denna. Sitt maximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och Båd III. 19 X 290 KJELLMAN, NORRA PESHIA VET SMDRERLORA ymnig, Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö, allmän och ymnig, Finmarken vid Maasö, Gjesveer, Mågerösundet, Öxfjord och Talvik. Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. Af de anförda formerna synes f. oblonga vara allmännast söder om Tromsö; f. linearis växte ymnigt vid Gjesver; f. grandifolia var ymnig vid Maasö och Gjesveer; f. latissima ym- nig vid Talvik i Altenfjord, mera sparsam vid Maasö och. 1 sundet söder om Magerön. LAMINARIA LONGICRURIS De la Pyl. Prod flerrerneuyenp flm Descr. Laminaria longicruris J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p: 135. Fig. > > IDG ee de tå. Mg AA GG SA > > Harv: Phyc)h Brits ct. sod: Hoxsicc. > D Farl. Eat. and Ands. Alg. Amer. N:o 117. Sida ICenesibaekaten IORSMOEKRIIS Ja CR AG Crn ILE, OLn INTO, DM lös Grönl. Alg. p. 110. > > Ashm. Alg. Hayes, p. 96.1 > > [2IROV, AR JÖNSG: 190 LI > > Dickie, Alg. Cumberi. p. 237; Alg. Sutherl. 1, Pp. TADAATSIINAakesip. ör Laminaria saccharina Dickie, Alg. Walker, p. 86; Alg. Sutherl. 2, 10: IOGT Anmärkming vid arten. Jag kan ingalunda dela Gobis öfvertygelse, att »die Art Lam. longicruris ganz zu streichen ist, und die unter diesem Namen verstandenen Formen zu der Laminaria caperata J. Ag. zugezählt werden -muässen»>... bill en sådan öfvertygelse säger sig denne algolog hafva blifvit bragt deraf, att i petersburgska universitetets botaniska musei herbarium finnas tvänne i norden af Postels samlade Alaria- exemplar (båda benämnda 4. esculenta), hvilka, 1 öfrigt lika, skilja sig derigenom, att på det ena kostan är uppblåst, ledad. Dessa båda exemplar betraktar nu Gobi såsom tillhörande samma art och ser här! ett bevis för att kostans eller, hvad som är det samma, stipes” ihålighet ej kan tillmätas något som helst värde såsom specifik karakter, och drar häraf den ofvan anförda slutsatsen, att L. longicruris måste strykas »weil man im entgegensetzten Falle die erwähnte Orgyia mit einer ton- nenartig-gegliederten Rippe dann ebenfalls als eine besondere Art ansehen mösste». Det är, så vidt jag kan finna, ett exem- 1 Antagligen är den LL. phyllitis, som af Ashmead uppgifves före- komma i Smith Sound, unga exemplar af denna art. Jfr Ashm. Alg. Hayes, NOR | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 291 plar af den af alla algologer såsom art erkända A. fistulosa, som 1 det nämnda herbariet kommit att få bära namnet A. esculenta. Jag har sjelf i Beringshafvet sett en stor mängd exemplar i olika åldrar af A. fistulosa och härvid bibragts den bestämda öfvertygelsen, att, vill man icke erkänna den såsom en från A. esculenta och andra Alarior skild art, då måste allt tal om arter bland Laminarieer och alger öfver hufvud tystna. Jag är dock fullkomligt förvissad om, att, om Gobi finge göra noggrannare bekantskap med A. fistulosa, som är en af hafvets största, praktfullaste växtformer, skulle hans omdöme blifva ett helt annat. Det synes vara ett litet, illg konser- veradt herbarie-exemplar, som vilseledt hans eljest så klara och säkra uppfattning (Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. (6 och 78). Från L. caperata (L: Agardhi) är L. longicruris skild utom genom stipes” ihålighet och många andra karakterer också der- igenom, att stipes hos den förra saknar lacuns&e mucifere, under det en tät krets sådana finnes hos L. longicruris. Le Jolis synes eget nog icke hafva observerat detta. Han för åtmin- stone LL. longicruris till den grupp af Laminarier, som karak- teriseras »canales muciferi in stipite nulli, sub epidermide autem frondis numerogsi, parvi>» (Le Jol. Exam. p. 339—590). Lefnadsförhållanden. Några bestämda meddelanden om ar- tens lefnadssätt 1 polarhafvet äger jag icke att tillgå. Antag- ligen växer den liksom andra Laminarieer sällskaplig inom den sublitorala regionen på berg- och stenbotten. Utbredning. Växten finnes med säkerhet i Baffinsbay och går här högt mot norden. Enligt Ashmead skall den före- komma ännuwv i Smith Sound mellan Lat. N. 78? och 82”. Afven af expeditionen under Nares anträffades den här norr om 78”. Antagligen finnes den också i Amerikanska Ishafvet. Vid Grönlands vestkust synes den vara mycket ymnig. Fyndorter: Amerikanska Ishafvet. Jag har antagit, att det är denna växt, som under namn L. saccharina uppgifves vara tagen vid Port Kennedy och i Assistancebay. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust, all- män (enligt J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110), Godhavn, Melville- bay, Whale Sound, Kap Saumarez, Smith Sound norr om 78:de breddgraden. DLAMINARIA ÅGARDHII Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 18. Descr. Laminaria caperata J. G. Ag. Lam, p. 13. > Agardhii Kjellm. 1. c. 292 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fig. Laminaria Agardhii Kjellm. 1. c. t. 1, fig. 2—3. Syn. Fucus saccharinus Pall. Reise, 3, p. 34. > > Scoresby, Accoupt 1, p. 132. Laminaria Agardhii Kjellm. Spetsb. Thall. 2,p. 18; Algenv. Murm. Meer. p. 37; Kariska hafvets algv. p. 24. > Caperata JL. "G. AN ISpetsp. Allo Blad. DI omen INTERS Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 76. » > Kjellm. Vinteralgv. p. 64. > longicruris J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; > ohhiura Lindbl. Bot. Not. p. 157. > ARS INL ec Seal Je Nena DF > > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II (2). > > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84 (2). > saccharina (?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. PER > > Eaton, List. p. 44. > » Pöst. et Rupr. ENATS. KC) ? > Schrenk, Ural. Reise, p. 546. > > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. Ulva latissima Martin, Met. Observ. p. 313.! Anmärkning vid arten. "Till den beskrifning, J. G. Agardh och jag sjelf lemnat af denna art, anser jag mig nu böra till- lägga, att den med hänsyn till laminans bygnad afviker från L. saccharina, från hvilken den i vissa former är mycket svår att på yttre karakterer skilja. Jag har undersökt en mängd exemplar från olika lokaler, från olika årstider och i olika utvecklingsstadier, men har icke kunnat finna några slem- lakuner 1 laminan. Jag anser mig derför kunna påstå, att hos den växt, hvilken J. G. Agardh kallat L. caperata, hvilket namn jag på uppgifna grunder trott mig böra ersätta med L. Agardh, laminan antingen saknar slemlakuner eller att, om sådana finnas, de äro mycket svåra att upptäcka och åtmin- stone till läge, form och storlek afvika från de så benämnda organen hos nordisk L. saccharina. Dock torde jag härvid böra påpeka, att Le Jolis, som gjort Laminarieernas struktur till föremål för grundliga undersökningar, uppger, att lacunee mucifere (»canales muciferi>) 1 laminan hos L. saccharina äro mycket små — »treés petits» —, att »leur extréme petitesse par rapport aux énormes cellules irrégulieres qui constituent le tissu de la fronde, les rend tres difficiles a apercevoir> (Le Jol. Exam., sid. 548), hvilket ingalunda stämmer med resul- taten af mina undersökningar af nordisk L. saccharina. Hos all den L. saccharina från våra kuster, som jag undersökt, 1 Arten är dessutom omnämnd från Spetsbergen af Martens, som be- skrifver och afbildar den. Se Martens, Voyage Spitzb. p. 79, tafl. J, fig. C. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 293 har jag funnit dessa håligheter stora, mycket tydliga och ofta till större eller mindre del af sin omkrets begränsade af celler, hvilka till form och storlek äro olika de öfriga parenkymoeel- fetma, 1 laminan, (tall. 25, fo. 0. Detta synes antyda, act saccharima vid våra kuster icke är densamma som den så be- nämnda från norra Frankrikes kust. I afseende på den med- delade synonymilistan må anmärkas, att den i vissa fall grun- dar stopa blott och bart förmodanden. Utan tillgång till originalexemplar är det omöjligt att fastställa, hvad de olika auktorerna förstå med sina olika Laminarior. Jag hoppas dock, Htrrjas i allmänhet träffat det rätta. År så fallet, växer é. saccharina 1 dess nutida begränsning icke i det egentliga Is- hafvet. | Lefnadsförhållanden. Är sublitoral, växande på 2—10 fam- nars djup. Liksom flertalet andra Laminarior föredrar den bergbotten och lefver sällskaplig. Den uppträder såväl på öppen som skyddad kust. I Mosselbay vid Spetsbergens nord- kust funnos under vintern såväl unga som äldre exemplar, från mikroskopiskt små till fullt utvecklade. I synnerhet under december månad voro groddplantor talrika. Vid Spetsbergens kust bär arten mogna zoosporangier så väl under vintern, no- vember, december, januari, februari och mars som under som- maren. Rikligast är dock zoosporbildningen under juli och augusti. Äfven vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- SarschHA har jag funnit den med zoosporangier under juli och augusti. Vid Spetsbergens kuster synes lamina-ombytet för- siggå under maj och juni. Utbredning. Arten är med säkerhet känd endast från spets- bergsprovinsen i det arktiska florområdet. I den sibiriska provinsen ersättes den af L. cunerfolia, i den amerikanska af L. longicruris och 1 det atlantiska området af L. saccharina. I största individmängden och yppigast utvecklad är den funnen vid Spetsbergens kuster. Dess nordligaste fyndort är Spetsber- : gens Nordkap, Lat. N. 80? 31. Fyndorter : Grönlandshafvet : Grönlands ostkust vid Sabine- ön (2), Spetsbergens kuster, allmän och ymnig, Beeren Eiland. Murmanska hafvet: vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch, allmän och ymnig. Hvita hafvet: antagligen ymnig. Kariska hafvet: Uddebay vid Novaja Semljas ostkust, Kap Palander och Aktiniaviken, temligen ymnig, Kap Tscheljuskin, sparsam. 294 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. LAMINARIA ÅTROFULVA J. G. Ag. Grönl. Lam. och Hue, mm. 16: Descr. Laminaria atrofulva J. G. Ag. I. c. Syn. Laminaria atrofulva J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. Tillägg till artbeskrifningen. Jag håller denna af J. G. Agardh, anf. st., utförligt beskrifna växt för att vara en af polar- hafvets mest utmärkta Laminaria-arter. Till auktors beskrifning anser jag mig böra lägga, att denna art ilikhet med de närmast följande har laminans midtellager kompakt, skarpt begränsadt från mellanlagret. Detta senare är bildadt af medelstora — större än hos L. digitata, något mindre än hos L. Clustom — kantiga eller rundadt kantiga, tunnväggiga celler. Hos ingen Laminaria från Ishafvet har jag funnit laminan så rik på slem- lakuner som hos denna och hos ingen äro de så små och ligga så, nära under, ytan. J. G. Agardh nämner, intet om dessa organs förekomst i stipes. På de exemplar, jag undersökt, fin- nas sådana dock äfven i stipes, äro här liksom i laminan små och belägna strax under kortikallagret. ; Lefnadsförhållanden. Härom är intet närmare kändt. En- ligt J. G. Agardh voro exemplar, som Berggren insamlade vid Sukkertoppen på Grönlands vestkust, zoosporangiebärande. Den expedition, i hvilken Berggren tog del, uppehöll sig vid Sukkertoppen under tiden från 21 september till 21 oktober. Alltså under början af hösten har arten utvecklade zoospo- rangier vid Grönlands vestkust. Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. Fyndort: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. LAMINARIA FISSILIS J. G. Ag. ICgnan, JO, Ile Descr. TLaminaria fissilis J. G. Ag. I. c. > > » Spetsb. AlSj Til p28! Syn. Laminaria fissilis Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 40 Anmärkning vid arten. Så vidt jag kunnat finna efter un- dersökning af ett fåtal exemplar, af hvilka alla voro unga, är denna växt att anse såsom en sjelfständig art. Från Lami- naria digitata skiljer den sig derigenom, att laminans mellan- lager är bildadt af stora, rundadt kantiga, tunnväggiga celler och skarpt afsatt från det täta midtellagret. Häri sluter den sig till L. nigripes, men från denna visar den sig skild derpå, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 295 att stipes saknar slemlakuner. I laminan äro dessa organ mindre och otydligare än hos L. nigripes. Lefnadsförhållanden. De få exemplar, jag sjelf funnit af denna art, växte i det inre af grunda fjordar på grusbotten, tillsammans med andra Laminartieer. I de algsamlingar, som af 18638 års svenska sommarexpedition gjordes vid Spetsber- gen, funnos enligt J. G. Agardh zoosporangiebärande exem- plar af arten. Utbredning. Känd från östra delen af Grönlandshafvet och Murmanska hafvet. Nordligaste fyndorten är Spetsber- gens kust. Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: sällsynt vid Karmakulbay och vid N. Gusinnoi Kap på Novaja Sermljas vestkust. LAMINARIA NIGRIPES J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 29. Descr. Laminaria nigripes J. G. Ag. 1. c. » > > Grönt Kamsöck bee p ol Fig. > > Tab. nostra 25, fig. 8—10. ; f. remiformis nob. f. lamina reniformi, in lacinias numerosas usque ad basim digitato- fissa; lacunis muciferis stipitis numerosissimis in orbem regularem infra stra- tum corticale dispositis. a. longipes nob. f. stipite longiore usque 1!/,.—2 pedali. infra apicem complanato; laci- niis lamin&e numerosis, sat latis. Forma a J. G. Agardhio descripta. 8. brevipes nob. f. stipite brevi, 2—6 pollicari; laciniis numerosissimis, angustis. | f. oblonga nob. f. lamina late oblonga, basi sepe obliqua, integra vel in lacinias latas, pauciores plus minus profunde fissa. a. compressa nob. f. stipite longiore usque tripedali, superne compresso, sepe infra apicem valde complanato; lacunis muciferis stipitis irregulariter infra stratum cor- ticale dispositis, paucioribus, magnis. B. subteres nob. f. stipite breviore, subterete; lacunis stipitis minoribus, numerosis infra stratum corticale in orbem fere regularem dispositis. 200 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Syn. Laminaria digitata f. latifolia Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 26. > > forma Kjellm. 1. ce. p. 26-27. » > f. typiea (vera) Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 38 et Kariska hafvets algv. p. 25; ex parte.'! Kjellm. Vinteralgv. p. 64; ex parte. Anmärkning vid arten. I de samlingar af Ishafsalger, som Jag haft tillfälle att genomgå, finnes från olika delar af Ishaf- vet en Laminaria at digitata-gruppen, hvilken jag förut för- blandat med LL. flexicaulis Le Jol. och upptagit under namn LL. idigitata.. -J.,G. Agardh har skilt den från. £. digugiarocn beskrifvit den såsom £L. mygripes. Genom en mera ingående anatomisk undersökning af en större mängd Lanunarior från olika trakter har jag på senare tid vunnit den öfvertygelsen, att inom denna alggrupp laminans struktur och när- eller frånvaron af slemlakuner i bålens olika delar bör tillmätas större betydelse, än jag förut antog, stödjande mig på J. G. Agardhs auktoritet. I följd häraf måste jag också erkänna L. mygripes såsom en väl differentierad art. Habituelt liknar den nära L. digitata (L. fexicaulis Le Jol.) och äger en lik- artad serie af former som denna, men med hänsyn till struk- tur ; sluter. den. sig. mera. ull £' Clustomi: er Jose denna har den slemlakuner i stipes, laminans midtellager myc- ket tätt, skarpt afsatt från mellanlagret och detta senare bil- dadt af stora, tunnväggiga celler. Häri visar den sig tydligt skild från LIL. digitata. Från L. Clustom Le Jol. åter afviker den bestämdt deri, att i stipes icke något barklager utbildas, hvilket har till följd, att stipes har samma jemna, glatta yta som hos L. digitata, och deri, att slemlakunerna i laminan äro glest spridda i ytterdelen af mellanlagret, små och icke, såsom de stora nära midtellagret liggande lakunerna hos L. Clustomi, omgifna af egendomligt formade små celler. Med hänsyn till lakunernas form, storlek och läge liknar alltså L. mgripes mera L. digitata än L. Clustomi. Såsom af den ofvan gifna formförteckningen framgår, är växten med hänsyn till yttre habituela karakterer ganska vexlande. Olikheten häri är hos olika exemplar så stor, act det kan ifrågasättas, om icke under L. migripes, såsom jag här uppfattat den, fiera arter inbegripas. Då jag emellertid icke funnit någon konstant olikhet i anatomiskt hänseende, har jag 1 Till denna art eller till L. atrofulva är enligt J. G. Agardhs förmo- dan den af Brown i Fl. Disc. under namn L. digitata omnämnda, vid Grön- lands vestkust funna Laminarian att hänföra. Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 18. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 297 ansett riktigast att betrakta de förekommande olikheterna så- som form- och ej såsom artskilnader. Ett närmare angifvande af dessa olikheter torde här vara på sin plats. Rluzinerna utgå i basifugala, alternerande, temligen regel- bundna kransar. De äro än långa och fina, än korta och grofva. Stipes är alltid slät, böjlig. torkad svart eller svartbrun, aldrig märkbart tjockare vid basen än vid spetsen. Än är den nästan jemntjock och i så fall nästan trind, än tjockare vid spetsen och då upptill mer eller mindre starkt samman- tryckt, efter sin längsta diameter ända till 2,5 cm. i genom- skärning. Den är än kort, omkring tumslång, än längre, hos större exemplar uppnående en längd af 2—53 fot. Laminan är af två skilda formtyper. Antingen är den till omkretsen njurlik, klufven ända till basen i starkt från- stående flikar, som stundom äro mycket talrika, upprepadt flikiga och 1—2 cm. breda, stundom färre, 3-—4 cm. breda; eller ock är den bredt aflång och i detta fall än odelad, lik- nande laminan hos L. digitata ft. integrifolia, än klufven i ett mindre antal breda, samstående flikar, hvilka äro åtskilda ända till laminans bas. Begge dessa lamina-former kunna vara kom- binerade med kort, nästan trind, eller lång, mer eller mindre plattad stipes. Med hänsyn till struktur visar laminan nä- stan ingen, stipes något större vexling, särskildt beträffande slemlakunerna. Dessa äro nämligen hos vissa exemplar myc- ket talrika, på tvärsnittet bildande en tät, regelbunden krets strax under kortikallagret, hos andra individ åter färre och på samma gång större, mindre regelbundet anordnade och be- lägna något djupare in i stipes' mellanlager. Sorus utbildas vid laminans bas, der den utgör ett samman- hängande bälte, som sträcker sig fullständigt eller i det allra närmaste ned till laminans nedre kant. Hos exemplar, stadda i lamina-skifte, har jag sett sorus utbredd bandlikt i öfver- gångszonen mellan den gamla och den nya laminan. Lefnadsförhållanden. "Förekommer sublitoralt, tillsammans med andra Laminarieer på berg- och stenbotten, på 5—15 fam- nars djup. Den växer både på öppen oeh skyddad kust. Exem- plar stadda i lamina-skifte har jag samlat vid Spetsbergen i juli och september, exemplar med zoosporangier i juli f(f. remiformis) och slutet af augusti samt under september och december månader (f. oblonga). Under vintern fann jag vid Spetsbergens nordkust en Laminaria af digitata-gruppen för- A 298 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. sedd med zoosporangier den 9:de och 16:de januari (rikligt), 2:dra, 8:de, 14:de februari samt 5:te mars... Då jag I mna an- teckningar kallat denna växt L. digitata, vet jag ej med sä- kerhet, hvilken art den då zoosporbärande växten tillhörde, men förmodar, att det var L. migripes, af hvilken jag äger i mina samlingar flera exemplar, tagna i Mosselbay. Dessa till- "höra alla f. oblonga. Möjligt är derför, att de olika formernas zoosporbildning infaller på olika tider vid Spetsbergens kust, för f. remiformis under våren och försommaren, för f. oblonga under hösten och vintern. Från Tschuktschlandets nordkust äger jag ett exemplar, taget i maj månad, tillhörande f. remi- formis, som är rikt zoosporangiebärande och från Novaja Seml- jas vestkust ett exemplar af f. oblonga, med mogna zoospo- rangier, taget i juli månad. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär inom det egent- liga Ishafvet. I största individmängden och yppigast har jag funnit den vid Spetsbergens nordkust. Dess nordligaste fyndort är "Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust Lat. N. 79? 56". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens vest- och nord- kust i Smeerenbergbay, Fairhaven, Mosselbay och Treuren- bergbay (f. remformis och f. oblonga). Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkusti Karmakulbay (f. remiformis). Kariska hafvet: Uddebay (f. renifornvis). Sibiriska Ishafvet: Tschuktschlandets nordkust, några mil öster om Vegas öfvervintringsplats (f. reniformis). Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt J.G. Agardh (Crönl Lam. och Fuc. sid. 18, under L. atrofulva). LAMINARIA CLUSTON FE dm. EI. Shetl. p. 54, sec. Le Jol. Exam. p. oxt. f. typica Foslie. Laminaria digitata f. typica Foslie, Digitata-Lam. p. 15. Descr. Laminaria Clustoni Le Jol. 1. c. Fig. Taminaria digitata Harv. Phyc. Brit. t: 223. f. longifolia F oslie. IG ja. NG Descr. Laminaria digitata f. longifolia Foslie. 1. c. Syn. Fucus digitatus Wg. Fl. Lapp. p. 492; ex parte. >» hyperboreus Gunn. Fl. Norv. 1, p. 34, t. 3; saltem ex parte sec. Roses repet: ; Laminaria digitata Foslie, 1. c. p. 14. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. DE Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig träffat denna art i polarhafvet. Enligt Foslie, som ägnat sig åt utredningen af de nordiska Laminaria-formerna af digitata-gruppen, växer den undantagsvis inom litoralregionen, enligt regeln sällskaplig på den sublitorala regionen, på de ställen, som äro utsatta för hafvet, eller på sådana mera skyddade delar af kusten, der Sm] istrom "går I det inre” af fjördar och instängda vikar saknas den. Kraftigast utvecklad är den på sådana trakter, der vågsvallet är starkt. Den har sitt tillhåll på 2—38 fam- nars djup, på jemn, ej starkt sluttande bergbotten eller sand- botten med större klippblock. När den 1 polarhafvet bär re- produktionsorgan, är ej kändt. Utbredning. I polarhafvet endast känd från Norges nordkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och ymnig i Nord- landen och Finmarken på öppen kust. Af de båda formerna är f. typica den vanligaste; f. longifolia är endast funnen upp- kastad på stranden vid Berlevaag i Ostfinmarken. Jfr för öf- Horn Mose, anf. st. DLAMINARIA DiGITATA (L.) Lamour. Ess. p. 42. Fucus digitatus L. Mant. p. 134. f. genuina Le Jol. Laminaria flexicaulis o genuina Le Jol. Exam. p. 580. Descr. Laminaria flexicaulis f. genuina Foslie, Digitata-Lam. p. 20; excel. syn. f. valida F oslie. Descer. Laminaria flexicaulis f. valida Foslie, 1. c. f. latilaciniata F oslie. Descr. Laminaria flexicaulis f. latilaciniata Foslie, 1. c. f. ensifolia Le Jol. Laminaria flexicaulis d. ensifolia Le Jol. 1. c. Descr. Laminaria flexicaulis f. ensifolia Foslie, 1. c. p. 22. f. cucullata Le Jol. Laminaria flexicaulis y cucullata Le Jol, 1. c. Deser. Laminaria cucullata f. typiea Foslie, 1. ec. p. 24. f. ovata Le Jol. Descer. Laminaria flexicaulis £ ovata Le Jol. I. c. FExsice. Laminaria digitata b. Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 167. f. complanata Kjellm. Kariska hafvets algv. p. 26. 300 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Descr. et Fig. Laminaria digitata f. complanata Kjellm. 1. c. et t. 1 et Al- genv. Murm. Meer, p. 38. Syn. Fucus digitatus Wg. FI. Lapp. p. 492; ex parte. Laminaria cucullata Foslie, Digitata-Lam. p. 24. > digitata Aresch. Phyc. Scand. p. 344. > > » » » J. G. Ag. Spetsb. Ale: Progr: p. 25 Brdrifpauus Pilläp Rs Dickie, Alg. Sutherl 1yp: 14102) Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 76. Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall: 2) Pp: 25; Algenv. Murm. Meer. p. 38; Kariska haf- vets algv. p. 25; ubique ex parte. Kleen, Nordl. Alg. p. 33; ex parte; excl f. ste- nophylla. indblTIBot NOG TP: SF esEPantene BRÖSTET ER PEST eps 2) Schrenk, Ural. Reise, p. 546; ex parte.(?) Schubeler, in Heugl. Reise, p. 317. Sommerf. Spitsb. FI: p. 282. (2) Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85.(?2) flexicaulis Foslie, 1. e. p. 19; excel. L. digitata var. ste- 2 nophylla Harv. Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 78. Anmärkning vid arten. Sedan jag under sista tiden haft tillfälle att undersöka.-en betydligare mängd Laminaria digitata auct. från olika delar af Skandinaviens kust, måste jag obetin- gadt erkänna, att här finnas åtminstone tvänne väl och lätt skilda arter, nämligen dels den, hvilken skandinaviska algologer varit vana att kalla L. digitata, som är den allmännaste, lät- tast åtkomliga, och dels den, hvilken Le Jolis beskrifvit un- der namn L. Clustoni. Den förra är delvis identisk med den, hvilken nämnde författare benämnt L. fAlexicaulis, hvilken dock äfven innefattar Harveys L. digitata var. stenophylla, hvilken jag på skäl, som sedermera skola anföras, anser mig tillsvidare böra anse såsom en skild art. LL. Clustomi har först på sista tiden genom J. E. Areschougs omfattande undersökningar blifvit med säkerhet känd såsom en skandinavisk art. Sedan han genom enskilda meddelanden väckt uppmärksamheten på den, har den blifvit funnen vid flera olika delar af Skan- dinaviens kust, på åtskilliga ställen t. 0. m. ymnigt öyId Sveriges vestra kust är den dock vida sällsyntare än den art, som hittills gått under namnet L. digitata, ett namn, som jag anser mig kunna för denna art bibehålla, men åt den an- dra arten gifva det namn, den fick, då den först såsom särskild art bestämdt urskildes, L. Clustoni. Att, såsom Foslie före- slagit, ersätta namnet L. Clustom med L. digitata och omdöpa den växt, som af skandinaviska senare algologer — J. G. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 301 Agardh, J. E. Areschoug o. a. — kallats L. digitata, till L. Hlexicaulis, kan knappast anses berättigadt dermed, att tidigare författare under L. digitata beskrifvit och anfört L. Clustomi Le Jol. Det är väl temligen antagligt, att dessa kallat eller åtminstone skulle hafva kallat äfven L. fAlexicaulis för L. digitata, och att med bestämdhet för närvarande afgöra, om Linné med sitt namn Fucus digitatus förstått båda de ifrågavarande algerna eller blott endera och i så fall hvilkendera, torde knappast nu vara möjligt. Det af Foslie föreslagna namn- bytet skulle knappast leda till något annat än till större oreda i nomenklaturen och denna är redan nog intrasslad. Le Jolis' förfarande att införa namnet flexicaulis kan näppe- ligen anses berättigadt. Att helt och hållet förkasta Linnés namn L. digitata är enligt de faststälda lagarna för namngif- ningen icke tillåtet och hade härvid så mycket mindre bort göras, som Edmonston bibehöll detta namn för den växt, hvilken Le Jolis anser identisk med sin L. flexicaulis, under det han för den ur den gamla L. digitata utbrutna arten an- vände det af Le Jolis upptagna namnet L. Clustoni. Enligt min uppfattning har Edmonston förfarit fullkom- ligt lagenligt och följdriktigt, äfven om det koramer att visa sig, att den växt, han benämnde PL. digitata, också måste ut- brytas. såsom särskild art från kollektivarten L. digitata auct. Att jag till &L. digitata fört både L. flexicaulis och L. cu- cullata Foslie, har sin grund deri, att jag i förra delen af detta arbete, som redan var tryckt, då F oslies uppsats blef moatälsinsis, på Le Jolis och J: EE: Areschougs aukto- ritet antagit de med detta namn åsyftade Laminariorna såsom former af L. digitata. Mitt åtgörande innebär sålunda alldeles icke, att jag anser den af Foslie företagna uppdelningen af IL. digitata (CL. flexicaulis) i två skilda arter såsom oberättigad. De af Foslie urskilda formerna har jag ansett mig böra upp- taga. Dock synes det mig kunna ifrågasättas, om f. valida verkli- gen är en särskild form och icke endast ett åldersstadium af f. genuina. Möjligt är dock, att så ej är fallet. Den form af L. digi- tata, som jag beskars under namn f. complanata, synes mig lika väl förtjena att särskildt framhållas som de öfriga. Äldre större exemplar få genom sin upptill starkt plattade, mycket breda stipes ett från öfriga former mycket afvikande utseende.! 1 Att jag dock aldrig velat tillmäta denna form någon högre grad af sjelfständighet, såsom Gobi synes antaga, framgår af min beskrifning af for- men. Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 39 och Kjellm. Kariska hafvets algv. sid. 27, Algenv. Murm. Meer. sid. 77 302 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGPELORA. Arten är, såsom redan nämnts, skarpt skild från L. COlustoni och öfriga förut anförda Laminaria-arter af digitata-gruppen. I afseende på slemlakunerna må anmärkas, att dessas mängd och storlek är underkastad rätt betydlig vexling. I allmänhet äro de mindre och fåtaligare på exemplar från högre än från lägre breddgrader. På exemplar från Spetsbergen äro de stun- "dom ytterst få och mycket svåra att skilja från de tillgrän- sande cellerna, på exemplar från Norges nordkust åter ej säl- lan mycket talrika och stundom mycket stora i förhållande till storleken af mellanlagrets celler. I så fall ligga de än när- mare kortikallagret, än längre in i mellanlagret och äro i senare fallet ofta till stor del af sin omkrets omgifna af celler, hvilka till storlek och form afvika från de öfriga cellerna ila- minans mellanlager. i Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet i polarhafvet sublitoral, men stiger i Norska polarhafvet äfven upp i den litorala regionen, då växande i klipphålor. I större ymnighet och fullt utvecklad träffas den dock först vid eller strax un- der ebblinien och går härifrån ned till omkring 10 famnars djup. I största och tätast slutna individmassan finnes den dock på den sublitorala regionens öfre del. I det egentliga Ishafvet tillhör den det sublitorala områdets mellersta och nedre del och går aldrig upp till ebbgränsen. Sin kraftigaste utbildning når den på fast bergbotten, men förekommer också på småstensbotten. Enligt Foslie trifves den på botten med stark lutning och der kolonier af Mytilus edulis finnas. Arten är sällskaplig och träffas såväl på öppen som skyddad . kust, t. 0. m. i det inre af djupa fjordar... Vid Spetsbergen bär den zoosporangier med säkerhet under som- marmånaderna (Jfr J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. sid. 30, under L. mgripes). Huruvida den utbildar dylika organ äfven under vintertiden, kan jag ej afgöra, emedan jag i mina antecknin- gar sammanblandat denna art med L. migripes. Vid Finmar- ken och Novaja Semlja har jag funnit endast sterila exem- plar. | . Utbredming. I polarhafvet synes arten vara inskränkt till den atlantiska provinsen och spetsbergsprovinsen. I östra delen af Kariska hafvet och i Sibiriska Ishafvet såg jag den ingenstädes. Från Amerikanska Ishafvet är den icke uppgif- ven och uppgifterna om dess förekomst i Baffinsbay äro osäkra; (Jfr JG. ASIGrönl, Lam. och Huc” sidfllock 18): Stim an mum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nord- ligaste fyndort är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80? 31". VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 303 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö amt t.ex. vid Tromsö och Karlsö; Finmarken: Maasö, Gjesveer, Öxfjord, Talvik o. s. v. allestädes allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust vid Sabine-ön /(?), Bee- ren Eiland, Spetsbergens kuster, på senare stället allmän och flerestädes ymnig. Murmanska hafvet: allmän och flerestädes ymnig vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch; Jugor Schar. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn och Whale Sound (?). Af de anförda formerna är f. complanata känd från No- vaja Semljas kuster. Här liksom vid Spetsbergens kuster förekom dels en form, som synes mig stå närmast f. valida, dels f. ensifolia och f. ovata. Om formernas utbredning vid Norges nordkust hänvisas till Foslies ofvan citerade arbete. > LAMINARIA STENOPHYLLA Harv. (J. G. Ag.) Lam. p. 18... Laminaria digitata var. stenophylla Harv. Phyc. Brit. t. 388. Descer. Laminaria stenophylla J. G. Ag. 1. c. Fig. Laminaria digitata var. stenophylla Harv. 1. c. Syn. Laminaria digitata var. stenophylla Kleen, Nordl. Alg. p. 33. Anmärkning vid arten. På anfördt ställe har J.G. Agardh kraftigt framhållit denna Laminarias arträtt och angifvit dess olikhet med den vid Sveriges och sydvestra Norges kust före- kommande L. digitata. De af honom anförda skälen synas mig, redan de, väl berättiga en sådan uppfattning. Emellertid har genom undersökningarna på sista tiden ett förhållande blifvit lagdt i dagen, som synes mig häntyda på, att den vid Skotland och Irland växande Lanunaria, hvars artskilnad från L. Clustoni redan Cluston framhållit och hvilken Harvey upptagit såsom en f. stenophylla af L. digitata, icke är identisk med hvarken L. Clustomi eller den art, som i senare svenska algologiska arbeten gått under namn L. digitata. Cluston har nämligen angifvit, att denna Laminaria icke i likhet med L. Clustom regelbundet byter lamina »but the great distinction in this part..... 1S, that the Cuvy» (= LIL. Clustom) »annually throws off the old leaf and acquires a new one, while this has never been ob- served in the Tangle> (L. stenophylla). Att denna Clustons uppgift stöder sig på genomförda, under hela året igenom full- följda undersökningar, har man, så vidt jag kan finna, ingen 304 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. rättighet" att dragari tvitvel AfiJ)E. AA resechomosmnader- sökningar har. dock visat sig —- enligt mig gifna muntliga meddelanden — att den skandinaviska L. digitata skiftar lamina periodiskt på samma sätt som LL. Clustom och att vid lamina- fällningen gränsen mellan den unga och den gamla laminan är lika skarpt utmärkt som hos denna art. Samma iakttagelse har också Foslie gjort och meddelat i sitt arbete, Digitata-Lam. sid. 6. Han anger också, att hos £L. digitata finnas fullt så tyd- liga s. k. årsringar som hos L. Clustomi, hvilket bekräftar mina iakttagelser rörande L. digitata f. complanata. Jfr Kjellm. Ka- riska hafvets Algv. tafl. 1, fig. 14. Enligt Le Jolis skola så- dana icke finnas hos L. fexicaulis, som skulle vara identisk med L. digitata var. stenophylla Harv. — Det vill häraf synas mig, som skulle af den gamla kollektivarten L. digitata, sådan den uppträder vid norra Europas, d. v. s. Frankrikes, Eng- lands och Skandinaviens kuster, återstå, sedan &L. Clustomi blifvit frånskild, icke en utan tvänne arter, den ena flerårig, regel- bundet årligen fällande sin lamina på samma sätt som L. Clustom och med koncentriska förtjockningslager i stipes lik- som denna, och den andra, möjligen såsom Le Jolis förmodar, tvåårig, hastigt tillväxande, hvars stipes »ne présente pas d'anneaux concentriques»> och hvars lamina »se développe d'une maniere continue et indéfinie, et pour ce motif peut atteindre de grandes dimensions»; den förra = den art, som J. G. Agardh och J. E. Areschoug kallat L. digitata, den senare = L. digitata Ed m., L. digitata var. stenophylla Harv., L. stenophylla J. G. Ag. Det är möjligen den förra af dessa arter, L. digitata JG. Ag., Aresch. på hvilken "Le" Jolis anf öst sdjben syftar, då han säger: »Cependant on trouve quelquefois dans le Lam. fezxicaulis un état de végétation qui le rapproche du Lam. Clustomi. Alors un certain arrét a eu lieu dans la croissance de la plante et un léger rétrécissement s'est manifesté dans une partie de la fronde ....cest dans ce cas encore que l'on remarque dans le stipe du Lam. flexicaulis des traces d'anneaux colorés ....» I så fall skulle alltså L. flexicaulis Le Jol. in- begripa icke blott £L. stenophylla J. G. Ag. utan äfven L. digi- täta JIE AST Areseh. En annan fråga att besvara blir den, om denna L. steno- phylla verkligen finnes i polarhafvet. Jag har sjelf icke sett något exemplar af den härifrån, utan stöder dess upptagande bland polarhafvets alger på Kleens uppgift, att han funnit den 1 Nordlanden. Jag hade så mycket mindre skäl att betvifla, att den verkligen förekommer här, som arten synbarligen är VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 305 nordlig och J. G. Agardh uppger, att han samlat den vid Trondhjem. Huruvida dock icke Kleen under L. digitata var. stenophylla äfven förstått unga, i klipphålor växande exem- plar af L. digitata med kilformig bas, måste jag lemna oaf- gjordt. BSjelf har jag i Nordlanden tagit exemplar, som med hänsyn till laminans form påminna om Harveys figur af L. stenophylla, men otvifvelaktigt äro unga exemplar af L. digitata. Lefnadsförhållanden. Skall enligt Kleen förekomma så väl. i lägsta vattenmärket som i klipphålor inom litoralregionen. Utbredning. Uppgifven för Norska polarhafvet. Fyndort: Nordianden, allmän och ymnig enligt Kleen. Gen. Chorda (Stackh.) Lamour. Ess. p. 46; Stackh. Ner. Brit. p. XVI; ex parte. CHorbDA Finum (L.) Stackh. rekköcus filum. 1: Spec. Plp. tL62. typica. Descer. OChorda filum Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 13. Fig. > Elav Py ct Brit. td Exsicc. > >» — Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 92. f. subtomentosa Aresch. ÖOPSKRIYGC) 3, Pp. 13. Descer. Chorda filum £ subtomentosa Aresch. 1. c. E'xsicc. » >» var. tomentosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 168. f. crassipes nob. f. thallo 20—40 cm. alto, diametro 1—2 mm., flavescenti-olivaceo, apicem versus valde, at basim versus obsolete attenuato, parte basali partem apica- lem crassitudine multo superante. Tab. 26, fig. 16. Syn. Chorda filum Aresch. Phyc. Scand. p. 365 et I. c. » PS G AS Spetsbar Alsen pr285 Grönlk; Alerpati0:. » >» FOroally Bl DisespsAoT. » » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74. > » Harv. FI. West. Esk. p. 49. » » » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 27; Algenv. Murm. Meer. p. 41. > » — Kleen, Nordl. Alg. p. 34. > 2, UU PösSt et Rupee tl Alsi p. IE Fucus filum Gunn. FI. Norv. 2, p. 10. > >» Scoresby, Account. 1, p. 132. > SW BE Pappa pss Scytosiphon filum J. G: Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. Rd DE : 5; 20 306. KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Anmärkning vid f. cerassipes. Från typisk Chorda filum skiljer sig denna form habituelt ganska mycket. Den afsmalnar nämligen föga märkbart mot callus. och är derför strax ofvan denna högst betydligt tjockare än vid spetsen och nästan lika tjock som vid midten, under det thallus hos den typiska for- men afsmalnar nästan lika starkt mot basen som mot spetsen. . Den är mindre och dess färg är ljusare och klarare än hos vanlig Ch. filum. Med hänsyn till den inre bygnaden sluter den sig dock mycket nära denna. Några hårbildningar har jag icke hos den iakttagit. -Den är en djupvattensform, hvil- ket torde förklara dels dess ljusare färg dels frånvaron af hår. Lefnadsförhållanden. I det egentliga Ishafvet är arten all- tid sublitoral, inom Norska polarhafvet vanligen sublitoral, ehuru den här äfven finnes i klipphålor inom litoralregionen. Vanligen uppträder den på ringa djup på grusbotten, helst då gruset utgöres af söndersmulade Lithothammier, 1—3 famnar under ebbmärket. Formen crassipes har jag upphemtat från den sublitorala regionens nedre del, från 15—20 famnars djup. Växten är sällskaplig och trifves både på öppen och skyddad kust. I klipphålor har den visserligen det typiska utseendet, men är på sådana ställen alltid lågväxt, 1—2 fot lång. På djupare vatten uppnår hufvudformen ännu i Finmarken en betydlig längd, ända till 2!/5 meter. Vid Norges nordkust bär hufvudformen zoosporangier i augusti månad. Vid Spetsber- gens nordkust har jag af f. subtomentosa samlat exemplar med zoosporangier under utveckling under augusti månad och vid Novaja Semljas vestkust exemplar med mogna zoosporangier under september. Utbredning. Arten synes hafva en vidsträckt utbredning i polarhafvet, men uppträder endast vid Norges kust i större individmängd. Dess freqvensmaximum faller söder om polar- hafvet. Från Kariska hafvet och BSibiriska Ishafvet är den icke känd. Dess nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spets- bergens nordvestkust, Lat. N. 79” 49". Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ymnig, Tromsö amt, allmän och ymnig kring staden Tromsö, Finmarken vid Maasö, Gjesver, Öxfjord, Talvik, temligen all- män och ymnig. Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal, sällsynt. Murmanska hafvet : Ryska Lappmarkskusten, Novaja Semljas vestkust, lokal, sällsynt. i Hvita hafvet: -temligen sällsynt. Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas land. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 307 Baffinsbay: Grönlands vestkust: Tessarmiut, Unartok, Neu- herrnhut, Godthaab, Kapiselik, Godhavn, Sakkak och Wai- gatsch Strait. - Hufvudformen är känd från Norges nordkust och Grön- lands vestkust, f. crassipes från Norges nordkust (Maasö). Vid Spetsbergen och Novaja Semlja har jag funnit en form, som står närmast f. sublomentosa. CHORDA TOMENTOSA Lyngb. Hydr. Dan. p. 74. " Descr. OChorda tomentosa Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 14. Fag. > > Tyng byte star rn sa Hostiwcc. > D Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 93. Lefnadsförhållanden. Beträffande dessa hänvisas till Aresch. ÖPFsktrhyc:. anf. st. Fyndort. Skall enligt Areschoug vara funnen 1 Norska polarhafvet i Östfinmarken i Engelsvigen. Fam. Emncoelie&e (Kuätz.) Phyc. gener. p. 336; lim. mut. Gen. Stilophora J. G. Ag. NOV, 196 10. STILOPHORA LYNGBYEL J. G. Ag. SvanlO. I 10 GD Descer. Stilophora Lyngbyei J. G. Ag. Spec. Alig. 1, p. 84. Fig. > > Harv. Phye. Brit. t. 287. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 91. Syn. Stilophora Lyngbyei Kleen, Nordl. Alg. p. 33. Lefnadsförhållanden. Anträffad inom den sublitorala regio- nen på ett par famnars djup på sandbotten. I augusti månad hade den zoosporangier. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, der den är sällsynt. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinver, artens nordligaste förekomstort. Gen. Asperococcus Lamour. Ess. Pp. 277. 308 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. AsPErRococcous EcHINATUS (Mert.) Grev. Alg. Brit. p. 50. Conferva echinata Mert. in Roth, Cat. Bot. 3, p. 170. - Deser. Asperococcus echinatus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. Fig. > > Flarys Rye bt te 194. Eoxsicc. ” > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 267. Syn. Asperococcus echinatus Kieen, Nordl. Alg. p. 338. Lefnadsförhållanden. Växer spridd i klipphålor inom litoralregionen både på öppen och skyddad kust, vidfäst andra alger såsom Corallina officinalis, Furcellaria fastigiata m. fl. I juli, augusti och början af september är den funnen med zoosporangier vid Norges nordkust. Utbredning: Endast känd från Norska polarhafvet, der den är utanför sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste fyndort är Öxfjorå i Norska Finmarken, ungefär Lat. N. 702. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen säll- synt, Finmarken, förkrympt och sällsynt vid Öxfjord. ASPEROCOCCUS BULLOSUS Lam our. IESSKDE 2 Descr. Asperococcus bullosus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 77. Fig. » Mörner! larv. Pliyck Brat. t.om Exsicc. > bullosus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 89. Syn. Asperococcus Turneri Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt 1 Ishafvet är ingenting kändt. Fyndort. Uppgifves af Dickie på anf. st. vara funnen i Baffinsbay vid Fiskernes på Grönlands vestkust. Gen. Ralfsia Berk. Engl. Bot. Suppl. t. 2866. RALFsSIA DEUSTA (Ag.) J. G. Ag. Ralfsia (?) deusta J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 68. Zonaria deusta Ag. Syn. Alg. p. 40. Descr. Ralfsia (2) deusta J. G. Ag. 1. c. Fig. Fucus fungularis Fl. Dan. t. 420. Syn. Padina deusta Post. et Rupr. Tll. Alg. p. IL. Ralfsia deusta Aresch. Phyc. Scand. p. 861. > > Dickie, Alig. Cumberl. p. 237; ex parte. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 73. ; 2 Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 40. » > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 309 Lefnadsförhållanden. Enligt min erfarenhet är växten i polarhafvet sublitoral, växande spridd på 2—5 famnars djup, på öppen kust, vidfäst sten, musselskal och grofva Laminaria- stammar. Jag har funnit endast sterila exemplar. Utbredning. Arten är träffad på flere, vidt skilda ställen i polarhafvet, hvarest den dock ingenstädes synes förekomma i synnerligt stor individmassa. Dess nordligaste säkra fyndort är Matotschkin Schar vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 73215". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar 1 Kleens herbarium. Kleen anför ej arten härifrån. De exemplar, som innehållas i hans samlingar, äro unga eller litet utvecklade och hafva af honom antagligen ansetts till- höra Ralfsia verrucosa. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, der arten synes vara temligen ymnig, vestkusten af Novaja Semlja från Matotschkin Schar till Rogatschewbay, temligen allmän och ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust: Nenese och Nanortalik. I Köpenhamns musei herbarium finnas dess- utom exemplar af arten från Grönland utan närmare angifven lokal. RALFSIA VERRUCOSA (Aresch.) J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 62. Cruoria verrucosa Aresch. Linnea 1843, Alg. Pugill. p. 264. Deser. Ralfsia verrucosa J. G. Ag. 1. e. Fig. > > IS NED, ING, Ul Syn. RBalfsia verrucosa Kleen, Nordl. Alg. p. 33; ex parte. Lefnadsförhållanden.. Litoral, fäst på sten eller snäckskal. Den föredrar skyddade vikar, men finnes dock äfven på öppen kust. I polarhafvet växer den spridd i ringa individmängd och har här endast anträffats steril. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Mageröns sydkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt Kleen, Finmarken sparsam vid Mageröns sydkust. Fam. Chordariace&e (Ag) Farl. New. Engl. Alg. p. 88; Ag. Syst. Alg. p. XXXVI; lim. mut. Gen. Chordaria (Ag.) J. G. Ag. Alg. Syst. 2, p. 62; Ag. Syn. Alg. p. XII; lim. mut. 310 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. CHORDARIA EFLAGELLIFORMIS Mull. HI Dan. tt. 650; f. typica. Descr. OUhordaria flagelliformis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 66; excel. var. Fig. > > Flary: Phyc: Britt: EHxsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 97. f. chordeformis Kjellm. Spetsb. ”PThall. 2, p. 28. Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. chordgeformis Kjellm. 1. c. et t. 1, | ar NG. f. ramusculifera Kjellm. IG TÖS 2 Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. ramusculifera Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 10—12. Syn. Chordaria divaricata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 70 huic forms proxima. f. subsimplex Kjellm. I (GO; SÖ Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. subsimplex Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 16—18. Syn. Chordaria divaricata Gobi, Algend. Weiss. Meer. p. 69; sec. spec. > flagelliformis Aresch. Phyc. Scand. p. 366. > > J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. js 3 (efaönl, AR 0 II0V, sh > Croall, F1. Disc, p. 458. > > Dickie, Alg. Cumberl. p. 237; Alg. Sutherl. 10105 TREA SN SS INERSS 105 de > 2 (Gro Ike ja 0 » > Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 2, Pp. 287 Alsenv. vurpa. Meerpsradt > > Kleen, Nordl. Alg. p. 834. > > TindbETIBOE Not Pad > > Nyl. et Sell. Herb. Fenn. p. 73. > > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. > > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. Fucus fagelliformis Wg. Fl. Lapp. p. 505. Anmärkmng vid synonymiken. Den växt, hvilken Gobi anf. st. upptagit under namn Ch. divaricata, är, att döma af det exemplar, Gobi godhetsfullt meddelat mig, icke denna art utan en Ch. flagelliformis. Den kommer närmast den form af denna art, som jag benämnt f. ramusculifera, ehuru den genom sin spädhet och lösa konsistens också visar en anslutning till f. subsimplex. En form, som står mycket nära den af Gobi VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 311 anträffade, har jag funnit 1 östra delen af Murmanska hafvet och i redogörelsen för denna hafsträckas algväxtlighet anfört såsom en mellanform mellan de båda nämnda formerna. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet, derifrån endast artens hufvudform är känd, förekommer den än såsom lito- ral än sublitoral, fäst dels på andra alger t. ex. Halosaccion ramentaceum, Fucus serratus dels på sten. I andra delar af polarhafvet har jag alltid funnit den inom den sublitorala regionen, men på dess öfre del. Den förekommer såväl på öppen som skyddad kust och uppträder i Norska polarhafvet någon gång sällskaplig. Hufvudformen har vid Norges nord- kust zoosporangier under hela sommaren till åtminstone midten af september. Vid Spetsbergen har jag funnit denna form med dylika organ under augusti månad och vid Novaja Semljas vestkust i slutet af juni och början af juli månad. Formen chordeformis är funnen med zoosporangier vid Spetsbergen under januari, februari, maj, juli, augusti och december, vid Novaja Semljas vestkust under början af juli; f. ramusculifera vid Spetsbergens nordkust under juli och augusti, f. subsumplex vid Spetsbergen under slutet af augusti och början af september. Utbredning. I det egentliga Ishafvet är arten funnen flere- städes på mycket olika longituder, ehuru ingenstädes i större individmängd. Dess maximum af freqvens infaller söder här- om. Dess nordligaste fyndort är Discoverybay vid Grönlands vestkust, Lat. N. 81241". Fyndorter: Norska polarhafvet: (£. typica) Nordlanden, all- män och ymnig, Finmarken, allmän och temligen ymnig såsom vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust och Talvik. Grönlandshafvet : Grönlands ostkust: Sabineön (?), Spets- bergens vest- och nordkust, lokal och sparsam. Vid Spets- bergen äro alla de anförda formerna anträffade. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, (f. typica) an- tagligen allmän, vestkusten af Novaja Semlja (f. typica, f. chor- deformis och en mellan f. ramusculifera och f. subsimplex stående form) temligen allmänt utbredd, men sparsam. Hvita hafvet: f$. ramusculifera. Sibiriska Ishafvet: (f. typica och f. ramusculifera) sällsynt och nästan till oigenkännelighet förkrympt vid Irkaipi och Pitlekaj. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust an- tagligen allmän; känd från Nanortalik, Fiskernes, Sukker- toppen, Hunde Islands, Godhavn, Egedesminde, Rittenbenk, Melvillebay, Whale Islands, Discoverybay. | 312 EJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Gen. Castagnea (Derb. et Sol.) J. G. Ag. Alo. Syst. 2, p. 3838; Derb. et Sol. Mem. phys. Alg. p. 56, sec. J. G. Ag. LI. c. 8. Sy » P 8 CASTAGNEA DIVARICATA (ÅA g.) J. G. Ag. 1. ec. p. 37. Chordaria divaricata Ag. Syn. Ag. p. 12. Descrs Castagnea divaricata J. G. Ag. I. c. Fig. Mesogloia divaricata Kutz. Tab. Phyc. 8, t. 8. F2xsiec. Chordaria divaricata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 98. Syn. CÖChordaria divaricata Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Fyndort. Det är osäkert, om denna art verkligen växer i polarhafvet. Ett med sporangier försedt exemplar är funnet 1 augusti uppkastadt på stranden vid Bodö i Nordlanden, alltså vid polarhafvets sydgräns. Antagligast är, att detta vuxit i närheten och att sålunda arten kan anses tillhöra Norra Ishafvets algflora. Gen. Eudesme J. G. Ag. AJG OS 2 10: 20 EUDESME VIRESCENS (Carm.) J. G. Ag. 1. ce. p. 31. Mesogloia virescens Carm. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 387. Descr. Eudesme virescens J. G. Ag. 1. c. Mesogloia virescens > Spec. Alg. 1, p. 56. Fig. > > Harv. Ner. Am. 1 t. 10, fig. b. Exsicc. Castagnea virescens Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 315. - Syn, Castagnea virescens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 39. » ; Zostersae » » >» På D Lefnadsförhållanden. Växer stundom på den sublitorala regionens öfre del, oftast inom litoralregionen, dels på sten eller alger, som blottas vid ebb, dels i klipphålor, som äro vattenfylda under ebbtiden. Den uppträder spridd såväl på öppen som skyddad kust. I Norska polarhafvet är den funnen med zoosporangier under hela sommaren ända till midten af september månad. Utbredming. Känd endast från Norska polarhafvet, vest- ligaste delen af Murmanska hafvet och Hvita hafvet. Redan i nordligaste delen af Norska polarhafvet är den sällsynt. Dess nordligaste fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71. Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän, enligt VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 313 Kleen, Finmarken, lokal och mycket sparsam vid Gjesver och Oxfjord. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: vid Solwetzki-öarna. Gen. Mesogloia (Ag.) J. G. Ag. ANSESyst 2, pe 20 Nod Syns Ales pt SXeKINXE VI MESOGLOIA VERMICULARIS Åg. Ierpi26 Descr. Mesogloia vermicularis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 58. Fig. > > Harv. Phye. Brit. t. 31. Hoxsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 99. Syn. Mesogloia vermicularis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. > > Aleem, Nörd AG. Dö. Sh Lefnadsförhållanden. Växer spridd på 4—35 famnars djup på sten- och skalbotten. I Nordlanden är den funnen med zoosporangier under augusti. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet och vest- ligaste delen af Murmanska hafvet. Nordligaste fyndorten är Murmanska kusten vid Tri-Ostrowa, ungefär Lat. N. 68”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, funnen endast på ett ställe, nämligen vid Fleinveer. Murmanska hafvet : Ryska Lappmarkskusten vid Tri- ÖS Fam. Myrionemate&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 15 et p. 23. Gen. Leathesia (Gray.) J. G. Ag. AUT Svt 24 10 «05 Era. Jörn lei. I; ja. SNI Cnc va Sö dr Co ANG SPecAlSsEp: 50. LEATEESIA DiFFoRMIS (L.) Aresch. Phye. Scand. p. 376. Tremella difformis L. Fl. Suee. p. 429, sec. Fr. Fl. Scand. Pp. St6. Deser. -Eeathesia marina J: G. Ag. Spec. Alg. 1, p: 52. Fig. > tuberiformis Harv. Phyc.: Brit. t. 324. EHoxsicc. > difformis Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 101. Syn. Leathesia difformis Kleen, Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. Växer något sällskaplig i klipphålor inom litoralregionen både på öppen och skyddad kust, sällan På 314 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. fäst på sten, vanligen på litorala alger såsom Corallina offici- nalis, Polysiphomia migrescens, Ahnfeltia plicata, Cladophora ru- pestris. Vid Norges nordkust har den zoosporangier under senare delen af sommaren, augusti och september. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 702. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt Kleen allmän, Finmarken, lokal och sparsam vid Oxfjord. Gen. Elachista Duby. Mem., 'Cers lp, 19 sec. JET ASSpec. Ale pd ELACHISTA FUucICOLA (Vell.) Aresch. Alg. Pugill. p. 285. Conferva fucicola Vell. Mar. Plant. N:o 4, sec. Aresch. 1. c. Descr. Elachista fucicola Aresch. Phyc. Scand. p. 377. Fig. »> > MANS > > 6 Öv MT be FHxsicc. > > > Alg. Scand. exsicc. N:o 102. Syn. Conferva fucicola Weg. Fl. Lapp. p. 514. Post. et Rupr. III. Alg. p. II (2). Elachista fucicola Aresch. Phyc. Scand. p. 377. > Croall, F1. Disc. p. 458. » > Dickie, Alg. Cumberl. p. 2387; Alg. Sutherl. 1, p. 141. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. » > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 31; Algenv. Murm. Meer. p. 42; Kariska hafvets algv. p. 27. > Kleen, Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten litoral; i andra delar af Ishafvet har jag alltid funnit den sublitoral. Den är alltid fäst på andra alger, vanligast Fucus-arter, men äfven ofta andra, såsom Rhodomela lycopodioides, Halosaccion ramentaceum, Rhodymemia palmata, Chondrus cerispus, Gigartina mamillosa, Porphyra laciniata, Chetomorpha melagonium. Den trif- ves både på öppen kust och på skyddade ställen t. ex. i det inre af djupa fjordar. Vid Norges nordkust uppträder den stundom sällskaplig och bidrar i temligen väsentlig grad till vegetationsprägeln på jemförelsevis stora sträckor. Vid Spets- bergens kust har jag funnit arten 1 den utvecklingsform, som blifvit kallad f. globosa. Vid Norges kust bär den sporangier hela sommaren. Vid Spetsbergen är den funnen med sådana organ under februari, mars, juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli månad. Utbredning. Med undantag af Amerikanska Ishafvet är arten VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 315 känd från alla delar af polarhafvet. Maximum af freqvens har den vid Norges kust. Dess nordligaste fyndort är Mossel- bay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79253". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, allmän och temligen ymnig såsom vid Maasö, Gjesveer, Öxfjord och Balvic Grönlandshafvet: Lokal och sparsam vid Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten; lokal och sparsam vid Novaja Semljas vestkust. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay, sparsam. äl Sibiriska Ishafvet: sparsam vid Pitlekaj. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid Fiskernes, Jakobshavn, Whale Islands. Från Grönlands vest- kust äro också exemplar hemförda af Berggren. ELACHISTA LUBRICA Rupr. ANS. (GNT ja SL Descr. Elachista lubrica Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 18. Hxsicc. > » » Alg. Scand. exsice. N:o 217. Syn. Elachista flaccida Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 14112). bi dnGe J. CT AT Eon, AS a. INO > Areseh. lie: > FER Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 73. > > Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 31; AAllsenv. Murm) Meerip. 42! » > RuprEkred pr Lefnadsförhållanden. Häri öfverensstämmer denna art med föregående. Den är dock vanligast fäst på Halosaccion ramen- taceum, ehuru den också förekommer epifytisk på andra arter såsom Rhodomela lycopodioides, Polysiphomia arctica, Rhodymenia palmata, Fucus edentatus, Desmarestia aculeata, Chaetopteris plumosa. Vid Norge har jag funnit den endast på öppen kust, vid Spets- bergen går den äfven in 1 det inre af djupare fjordar. En f. globosa af den har jag vid Spetsbergen träffat under maj och juni. Den synes bära zoosporangier året om. Vid Spets- bergen har jag sett exemplar med dylika organ under alla årets månader med undantag af juni och september och då hade jag icke tillfälle att undersöka växted. I januari, mars, april och december var den mycket rik på zoosporangier. Vid Norges kust är den funnen med dylika organ under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juni och juli. . Utbredning. Arten är hittills anträffad i de norr om ÅAt- 316 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. lanten belägna delarna af polarhafvet. Sitt maximum af fre- qvens når den vid Norges nordkust, ehuru den äfven är gan- ska ymnig 1 östra delen af Grönlandshafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 792 53". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Röst, Fin- marken, allmän och ymnig vid Maasö och Gjesveer. Grömnlandshafvet : Spetsbergens nord- och vestkust, temli- gen allmän och ymnig. Muwurmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, lokal och sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja. Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. " Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. Gen. Myrionema Grev. Crypt. EL. N:o 3800, see. J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 47. MYRIONEMA STRANGULANS Grey. Il & Descr. et Fig. Myrlonema strangulans Harv. Phyc. Brit. t. 280. Hxsicc. > vulgare Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 415. Syn. Myrionema strangulans Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141. : > vulgare Kleen, Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. Fäst på litorala alger, företrädesvis Ulvaceer, men äfven andra t. ex. Polysiphonia wrceolata, Dumon- tia filiformis och Cladophoror. Den uppträder såväl på öppen som skyddad kust och är sällskaplig, ehuru den i följd af sin litenhet föga bidrager till vegetationsprägeln. Vid Norges kust är den funnen rikligt zoosporangiebärande under juli och augusti. Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, men synes också förekomma i Baffinsbay. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, lokal, men ymnig vid Gjesveer. Fam. Lithodermategs nob. | Gen. Lithoderma Aresch. OHIIET IDG By 10 LA LITHODERMA FATISCENS Åresch. Il (05-100 2 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. SI Descr. Lithoderma fatiscens Aresch. l. c. Fig. > > tab. nostra 26, fig. 6—7. Syn. Lithoderma fatiscens Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 43; Algenv. Murm. Meer, p. 49; Kariska hafvets MOV IPS Ralfsia fatiscens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74. > spec. Kjellm. Vinteralgv. p. 64. i Anmärkning. Att Gobi icke ansett sig kunna erkänna Areschougs slägte Lithoderma såsom berättigadt, beror, så vidt jag kan finna, derpå, att han ej rätt fattat Areschougs beskrifning af de s. k. uniloculära sporangiernas utveckling (Jfr Bot. Zeit. 1877, sid. 532). Såsom fig. 6 på tafl. 26 utvisar äro dessa hos slägtet Lithoderma till utseende, anordning och uppkomst högst väsentligt olika samrna organ hos arterna af slägtet Ralfsia. Olikheten är så väsentlig, att 1 enlighet med grunderna för Pheogoosporaceernas nutida systematiska anord- ning den ifrågavarande växten icke ens kan föras till samma familj som Ralfsiorna. Den öfverensstämmer 1 afseende på dessa organ icke med FEncoeliee, till hvilken familj Ralfsia måste föras, utan mera med Punctariacee. Från dessa afviker den åter med hänsyn till bålens morfologiska och anatomiska karakterer så betydligt, att den icke heller bör föras till denna familj. Genom de s. k. multiloculära sporangierna (gametangierna), hvilka äro anordnade i specifika, från bålens ytceeller utgående sporangie-(gametangie-)ställningar, afviker slägtet Lithoderma från alla mig bekanta egentliga Phceozoo- sporaceer, hvarför "jag ansett det riktigast att tillsvidare låta den bilda en särskild familj; (tafl. 26, fig. 7). Bålens bygnad och utveckling är också olika hos Lithoderma och Ralfsia. Den förra är 1 detta afseende analog med Melobesia, den senare med Lithophyllum bland Corallineerna. Lefnadsförhållanden. Sublitoral på 5—15 famnars grus- botten, beklädande mindre stenar. Den uppträder oftast säll- skaplig och karakteriserar vegetationen på betydliga sträckor. Mestadels finnes den på öppen kust. I polarhafvet har jag funnit den med sporangia multilocularia (gametangier) under senare delen af september och under december. Utbredning. Antagligen cirkumpolär, ehuru ännu ej känd från Amerikanska Ishafvet. I största ymnigheten har jag fun- nit den i östra delen af Grönlandshafvet och Murmanska haf- vet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spets- bergens nordkust, Lat. N. 79256. 318 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, lokal och spar- sam vid Maasö och Gjesveer. Grönlandshafvet: allmän och temligen ymnig vid Spets- bergens kuster. Murmanska hafvet: allmän och ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. ; Kariska hafvet: temligen ymnig i Uddebay. Sfoiriska. Ishajfoet: Lat. N. 7678) Long. OO. 908255 HiEkarpn Pitlekaj och ”Tschuktschbyarna öster härom, ingenstädes all- män eller ymnig. | Baffinsbay: Grönlands vestkust, enligt exemplar hemförda Apr ERS ML SENT Test LITHODERMA LIGNICOLA noob. L. thallo crustas elongatas, plus minus confluentes formante; filis verti- calibus ex articulis 20 vel pluribus crassitudine longioribus vel xequilongis contextis. Tab. 26, fig. 8—11. Artbeskrifning. Växten bildar tunna, ojemna, vid torkning svartbruna, långsträckta, nästan jembreda, mer eller mindre sammanflytande krustor på gammalt, i vatten nedsänkt trä (fig. 8). Dessas basallager består af fastförenade, greniga cell- rader, som äro temligen tydligt parallela sinsemellan, aldrig utgå solfjäderformigt som hos L. fatiscens. Dessa bildas af tjockväggiga celler, som 1 optiskt längdsnitt äro. qvadratiska, rektangulära, elliptiska eller oregelbundet 4—6-kantiga (fig. 9). Förtjockningslagret sammansättes af vertikala, från basallagret utgående, till omkretsen trindt sexkantiga, enkla eller spar- samt greniga cellrader, hvilka upptill äro temligen löst för- enade, så att de vid kraftigare tryck skiljas från hvarandra. De nå en längd af åtminstone 250 u. och sammansättas hos utvuxna individ af åtminstone 20 celler, som 1 optiskt längd- snitt äro. qvadratiska eller rektangulära, med höjden större än tjockleken. Deras längd är 10—215, tjockleken 8—10 pu. (fig. 10—11). Hos L. fatiscens äro dessa cellers höjd mindre än tjockleken. Reproduktionsorgan hos arten ännu icke kända. Genom krustans form, de horisontala cellradernas förlopp, de verticala cellradernas längd och deras cellers form afviker denna art från den förut kända £L. fatiscens. Lefnadsförhållanden. Funnen litoral, växande inomskärs på gammalt trävirke tillsammans med Chetophora pellicula och Calothrizx Harveyi. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 319 Fyndort: Norska polarhafvet: Talvik i det inre af Alten- fjord i Finmarken. Tagen i midten af september. Fam. Scytosiphone&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14 et 20. Gen. Ilea (Fr.) Aresch. Phyc. Scand. p. 353; Fr. FI. Scan. p. 319; ex parte. IEA Fascia (Mull) Fr. 1. ce. p. 321. Fucus fascia Mull. Fl. Dan. t. 768. f. lypica. HDesentaminaria faseia J. G. Ag. Spec. Alg. I, p. 129. Fig. Fucus fascia Mull. 1. c. Exsicc. Ilea fascia Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 96; spec. thallo angusto. fölerspiuosa (JG. Ar) Fart New Engl. Alg. p. 62. Laminaria cespitosa J. G. Ag. Nov. p. 14. Descr. Taminaria cespitosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 180. Fig. Phyllitis cespitosa Born. et Thur. Etud. Phycol. t. 4. Exsice. Tlea fascia Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 96; spec. thallo latiore. Syn. TITlea fascia Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Taminaria fascia J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. > »> Ashm. Alg. Hayes, p. 96. | > Si Diekie CATS Cum berksp 2506, AS Sutherk HD: 140; 2, Pp. 191. Phyllitis fascia Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 69. Anmärkning vid formbegränsmingen. De alger, hvilka af J. G. Agardh blifvit kallade Laminaria fascia och L. cespitosa, äro visserligen i sina typiska former mycket olika, men de sammanflyta dock genom mellanformer med hvarandra så, att några gränser icke kunna dragas. I polarhafvet är f. cespi- tosa den förherskande. Den blir på vissa ställen, t. ex. i Fin- marken, 1 yttre hafsbandet mycket storväxt. Vid Gjesver voro exemplar vanliga, som hade 0,5 meters längd och en bredd af 3—4,; cm. I det inre af Altenfjorden var växten mindre och smalare. Den hade ungefär samma utseende som den bredare af de båda former, hvilka utdelats i Alg. Scand. exsicc. under N:o 96. Samma form finnes vid Grönland. Längre. söderut vid Norges kust vid Nordlanden blir den ännu smalare och antar den typiska formens utseende, ehuru den uppträder här 3220) KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. äfven under former, som stå på gränsen mellan den .typiska och f. ccespuosa. .JIH körokmiet! Nar Nantist Lefnadsförhållanden. Växten tillhör litoralregionens nedre del. Den är vanligen fäst på smärre stenar och förekommer såväl i yttre skären som i det inre af djupa fjordar och upp: träder vanligen massvis, så att den betydligt bidrar till vege- " tationsprägeln. I Finmarken har jag funnit zoosporangiebä- rande exemplar i början af augusti och sett dylika exemplar från Grönland, hvilka antagligen voro samlade i slutet af sep- tember eller. början af oktober. Utbredming. Vid Grönlands vestkust går denna art norr om 78:de breddgraden, om den växt Ashmead bestämt till Laminaria fascia är den här ifrågavarande algen. På östra halfklotet går den knappast in i det egentliga Ishafvet. Den är nämligen icke känd hvarken från Grönlandshafvet, östra Murmanska hafvet eller Sibiriska Ishafvet. Här når den sin nordpunkt vid Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. I Finmarken förekom den på vissa ställen ymnig. Fyndorter: Norska polarhafvet: N ordlamden, (f. typica och öfvergångsformer till f. cespitosa) allmän och ymnig, Finmarken, (f. cespitosa) Gjesver, lokal men ymnig, Talvik, lokal, temligen sparsam. Mwuwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. Amerikanska Ishafvet: Unionbay. Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönland. vestkust vid Julianeshaab, Godthaab, Sukkersioppsa Hunde Islands och mellan 78:de och 82:dra breddgraden. Gen. Scytosiphon (Ag.) Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 20; Ag. Spec. Alg. 1, p. 160; char. mut. SOYTOSIPHON LOMENTARIUS (Lyngb.) J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 126. Chorda lomentaria Lyngb. Hydr. Dan. p. 74 Descr. Scytosiphon lomentarius J. G. Ag. I. c. Fig. Chorda lomentaria Harv. Phyc. Brit. t. 285. Fzsice. Chorda lomentaria Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 94. Syn. Chorda lomentaria Aresch. Phyc. Scand. p. 365. > > Dickie, Alg. Cumberl, p. 287. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. Fucus lomentaria Sommerf. Suppl. p. 184, Scytosiphon lomentarius Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 68. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 39, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 321 Lefnadsförhållanden. Växer spridd både på öppen och skyddad kust, vidfäst klipphällar inom litoralregionen, dels i dess nedersta del, dels högre upp och i senare fallet vanligen i klipphålor. I Nordlanden är den fullt utvecklad redan i juni och bär vid denna tid s. k. zoosporangier.' Längre mot norr har jag funnit exemplar med PECRASAG REON ET först något senare på året, i slutet af juli. Utbredning. "Tillhör endast polarhafvets sydligaste delar. Maximum af freqvens har den i södra delen af Norska polar- hafvet. Dess nordligaste fyndort är Maasö vid Norges nord- kust, ungefär Lat. N. 71. Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, lokal och mycket sparsam (i juli och augusti) vid Maasö. Murmanska hafvet : Ryska Lappmarkskusten vid Sviatoi-Noss. Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust vid Godthaab. I Köpenhamns musei herbarium finnas exemplar af arten, hemförda af Wormskiold från Grönland, utan när- mare angifven lokal. | SCYTOSIPHON ÅTTENUATUS nob. Sc. laxe cespitans, thallo cylindraceo vel cylindraceo-claviformi, basim versus valde et longe attenuato, 5—8 cm. alto, diametro usque 1,5 mm., fusco-olivaceo, opaco, pilis parce vestito; zoosporangiis multiloculariis (game- tangiis) conicis, 30—40-u. longis, 15—20 u. crassis, superne liberis cum cel- lulis obovoideis vel breviter claviformibus subhyalinis, magnis, usgque 120 u. longis, 55 u. crassis stratum subcontiguum formantibus. Tab. 26 fig. 1—5. Syn. Coilonema chordaria f. simpliciuscula Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40. Artbeskrifming. Växten bildar glesa knippen. Vidfästnings- organet en callus radicalis. De kraftigast utvecklade exem- plar, jag sett, hafva bålen cylindriskt klubblik, jemnt och starkt afsmalnande mot basen. Deras längd är 5—8 cm. Upptill är diametern 1,5; mm. Andra individ äro betydligt smalare, nä- stan cylindriska med smalare bas (fig. 1—2). Växten är ljus- brun med dragning åt olivbrunt. Den saknar glans. Nederst vid basen är bålen solid, men till största delen af sin längd ihålig. Såväl den sterila som zoosporangie-(gametangie-) bärande delen är beklädd med glesa, men temligen långa hår, hvilka hafva den hos Phoeogoosporaceerna vanliga bygnaden (fig. 5). Bålväggens yttersta lager utgöres af 1 längdsnitt fyrkantiga, qvadratiska eller rektangulära celler med rikligt endokrom. Den inre de- len af väggen sammansättes af endokromfattiga eller nästan Bå III. 21 J2A KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGEFELORA. endokromlösa celler, som uttill äro smärre, rundade, de inre allt vidare och längre (fig. 3—4). Kortikalcellerna utbilda zoospo- rangier (gametangier) och s. k. parafyser. De förra äro smalt eller tjockt koniska, trubbiga, utgående med bred bas och hafva fria spetsar. Oftast äro de enkla, stundom greniga. Nedtill . bildas de af 2—fera, upptill af en rad celler. I förening med de talrika parafyserna bilda de ett nästan sammanhängande lager, som dock icke är så tätt som hos Sc. lomentarius och icke, såsom hos denna art, omgifves af en gemensam struktur- lös hinna, en s. k. cuticula, hvilken vid zoospor-(gamet-)utveck- lingen upplöses. Parafyserna äro stora celler, flera gånger större än zoosporangierna (gametangierna), af ungefär omvändt. ägglik, stundom nästan klubblik form. De äro alltid endo- kromfattiga, stundom, såsom det synes, endokromlösa. Deras fördelning och antal är hos denna art, liksom hos föregående, olika på olika exemplar och 1 olika delar af samma exemplar. Än äro de mycket fåtaliga än mycket talrika. Genom bålens form och framförallt genom zoosporangier- nas (gametangiernas) form, storlek och anordning är denna art väsentligt olik och lätt att skilja från föregående. I min uppsats om Spetsbergens hafsalger har jag bestämt denna växt till Coilonema chordaria f. simpliciuscula. Exem- plaren, som stodo mig till buds, voro så illa konserverade, att jag ej lyckades få en säker inblick i strukturen. Sedd från ytan liknar den zoosporangie-bärande delen mycket en Coilonema. Parafyserna te sig såsom tomma zoosporangier och zoosporangiernas spetsar såsom rundade kortikalceller. En sådan tolkning gaf jag af mina preparat. Genom ändamåls- enlig behandling af några bland de minst skadade exemplaren har jag sedermera funnit, att denna tolkning var oriktig och att växten är en tydlig Scytosiphon, ehuru en annan art än den vanliga Sc. lomentarius. Lefnadsförhållanden. Växer på den sublitorala regionens öfre del, på 3—4 famnars djup, vidfäst andra alger, både på öppen och skyddad kust. Exemplar tagna vid Spetsber- gens ostkust i juli äro försedda med reproduktionsorgan. Fyndort: Grönlandshafvet: 1 Isfjorden vid Gåsöarna och i Smeerenbergbay. Punctariace&e (Thur.) Kjellm. Pl. Scand. p. 9; Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14; lim. mut. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 323 Gen. Punctaria Grev. JANET IB, 10. SLIDE : PUNCTARIA PLANTAGINEA (Roth) Grev. INfestparss I Ulvarplantagmea Roth Cat Bot 2 por 245. f. typica. Descr. Punctaria plantaginea J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 73. Fig. > > 1EErae JElOye, IS, to LAG Hosicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 170. f. linearis Foslie. KARO Ela vals. på. 9. Descr. Punctaria plantaginea f£. linearis Foslie, 1. c. Syn. Punctaria plantaginea Dickie, Alg. Cumberl. p. 287. 3 » > Kjellm. Spetsb.-Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. Meer. p. 48. > Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer hufvud- formen af denna art än i den sublitorala regionens öfre del på 2—5 famnars djup, än 1 klipphålor inom litoralregionen. I . andra delar af polarhafvet har jag alltid funnit den sublitoral inom Laminarie-formationen. Den är vanligen fäst på små- stenar eller snäckskal. Den synes föredraga skyddade ställen och uppträder alltid spridd i ringa individantal på samma ställe. Vid Spetsbergen och Novaja Semlja är den funnen med Aoosporansier i juli, vid Nordlanden i juni. Vid FEinmarken var den stadd i upplösning i midten af september. Formen linearis växer enligt Foslie på 2—4 famnars djup, fäst på småsten och snäckskal. Exemplar tagna i augusti voro fullt utvecklade och försedda med zoosporangier. Utbredning. Känd endast från de norr om Atlanten be- lägna delarna af polarhafvet. Hufvudformen är ingenstädes här träffad i större mängd. Deremot var f. linearis ymnig på det ställe, der den anträffades. Artens nordligaste fyndort är Skansbay på Spetsbergen, Lat. N. 78? 31". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica), tem- ligen allmänt utbredd, men sparsam. Finmarken; f. typica, lo- kal och sparsam vid Öxfjord, f. linearis ymnig vid Russemark i Porsangerfjord. | Grönlandshafvet : Spetsbergens vestkust, sällsynt och myc- » ket sparsam. Murmanska hafvet: sällsynt och mycket sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja. 324 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Baffinsbay: Cumberland Sound, antagligen sällsynt, enligt Dickierant St Fam. Desmarestiace&e (Thur.) Kjellm. "Pl. Scand. p. 10; Thur: in Le Jol. Liste Alg! Cherp: p. 107et 2150mömun Gen. Desmarestia (Lamour.) Grev. Alg. Brit. p. XNXXIX; Lamour. Ess. p. 48; spec. excl. DESMARESTIA AÅCULEATA (L.) Lamour. 1. ce. p. 45. Fucus aculeatus L. Spee. Pl. Ed. 2, p. 1632: Descr. Desmarestia aculeata J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 167. Fig. > 3 TSE, Have, IB 20. <- Hxstiwcc. > ; Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 87. Syn. Desmarestia aculeata J. G. Ag. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. p. 28; Grönl. Alg. p. 110. > > Aresch. Phyc. Scand. p. 347. > > Ashm. Alg. Hayes, p. 96. > > Croall, F1. Disc. p. 457. > > iDiCckie, ATS ISutheclt Top 40 > > Alg. Nares, p. 6; Alg Cumberl. p. 236. > KO öRat on, LISE pA Ad > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 67. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 39. ; >» — Kjellm. Vinteralgv. p: 65. Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. Meer. p. 48; Ka- riska hafvets algv. p. 29. , > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. > > IPoOSstT et. Rupr. MIAS ; > Schäbeler, in Heugl. Reise, p. 817. ) > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. > > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. > inanis Post. et. Rupr. 1. c. Desmia aculeata Lyngb. Hydr. Dan. p. 34. Fucus aculeatus Pall. Reise 3, p. 34. > > fp. Wg. EI. Lapp. p. 502. » — muscoides Gunn. F1. Norv. 2, p. 189; Cfr. Act. Nidros. p. 88, t. 7.. rv ViroatuskttEuan. HENOrvane mp. 45 Sporochnus aculeatus Lindbl. Bot. Not. p. 157. > > Schrenk, Ural. Reise, p. 547. Cfr. Martens, Voyage Spitzb. p. 79—380. Lefnadsförhållanden. Vid Norges kuster är växten både litoral och sublitoral. I andra delar af polarhafvet har jag - funnit den endast sublitoral, oftast på 2—15 famnars djup på sten- eller bergbotten såsom en beståndsdel i Lamtinarie-for- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 325 Se mationen. Den är merendels fäst vid sten. : Trifves bäst på öppen kust, men saknas ej på skyddade ställen. Stundom förekommer den sällskaplig. Ej funnen med de organ. Utbredning. Ej känd från BSibiriska Ishafvet, men eljest från öfriga delar af polarhafvet. Maximum af freqvens når den inom BSpetsbergsprovinsen. Dess nordligaste fyndort är Discoverybay i Smiths Sound, Lat. N. 81241". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö amt omkring staden Tromsö och vid Karlsö, Finmarken: vid Maasö, Gjesveer och Talvik, allestädes lokal, men temligen ymnig. Grönlandshafvet : Sabine-ön vid Grönlands ostkust; näst Chetopteris plumosa Spetsbergens allmännaste och ymnigaste Phoeozoosporacé. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten och Samojed- landets kust, ön Kolgujew, allmän och ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, fastlandet vid Jugor Schar. Hvita hafvet: en af detta hafs allmännaste alger. Kariska hafvet: Karabugten, Uddebay. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust, all- män enligt J. G. Ag. Kända fyndorter äro: Nanortalik, Smal- lesund, Fiskernes, Neuherrnhut, Hunde Islands, Jakobshavn, Godhavn, Lat. N. 73” 20', Whale Island, Besselsbay, Discovery- bay, Smiths Sound mellan 78:de och 82:dra breddgraden. Gen. Dichloria Grev. ASS IB RIGA NI: DicHLoriaA Viriois (Mull) Grev. JG: p. 39. Fucus viridis Mull. FIL Dan. t: 886. Deser. Dichloria viridis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 164. Fig. Desmarestia viridis Harv. Phyc. Brit. t. 312. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 88. ; Syn. Desmarestia viridis Aresch. Phyc. Scand. p. 348. > 2 Dickie AlemSutherl: 1; p- 140. > » — Kjellm. Vinteralgv. p. 65. > sk BOst.etöRupr. IL. Alg. pc t Dichloria viridis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 27; Grönl. Alg. p. 110. > > — Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 67. > > Kjellm: Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. Meer. p. 48. > >» Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Dictyosiphon foeniculaceus Zeller, Zweite d. Polarf. p. 86; sec spec. Fucus viridis Wg. FI. Lapp. p. 503. 320 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALC FLORA. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer arten både inom den litorala och den sublitorala regionen, i senare fallet oftast inom Laminarie-formationen, ehuru den dock går djupare ned än denna. I det egentliga Ishafvet är den aldrig litoral, men deremot ofta elitoral, växande på större djup än nästan alla andra alger. Vid Spetsbergen förekommer den på 5—150 famnars djup. Oftast är den fäst på sten, stundom på större alger och trifves bäst på öppna ställen, såväl nära ku- sten som långt ut till sjös. Den uppträder spridd. Vid Spets- bergens kust når den en hög grad af yppighet. Här träffas ej sällan rikgreniga, yfviga exemplar, som är 0,5; meter långa. Endast sterila exemplar funna. Utbredning. Endast känd från polarhafvet norr om ÅAtlan- ten. Maximum af freqvens når den vid Spetsbergens kuster. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79256". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ferestädes, men temligen sparsam, Tromsö amt omkring staden Tromsö, Finmarken: Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord, Tal- vik, temligen allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust, allmän och ymnig längs Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, all- män och ymnig vid Novaja Semljas vestkust. Hvita hafvet: sällsynt. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Hunde Islands, Godhavn, Jakobshavn. Gen. Phloeospora Aresch. Bot: NOt LSS, pars PHLOEOSPORA SUBARTICULATA ÅA resch. ING ör INGA Descr. Phloeospora subarticuliata Aresch. Bot. Not. 1876, p. 33. Exsicce. Diectyosiphon foeniculaceus var. subarticulatus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 104. Syn. Phloeospora subarticulata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 64. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40; Algenv. Murm. Meer. p. 45. Lefnadsförhållanden. Växer inom Spetsbergsprovinsen sub- litoralt spridd, vidfäst sten såväl på öppen kust som på skyddade ställen. Vid Spetsbergen har jag i juli funnit några rikt zoosporangiebärande exemplar. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 3217 Utbredning. En i polarhafvet sällsynt alg, som hittills en- dast är anträffad i östra delen af det norr om Atlanten lig- gande polarhafvet. Här är den öfverallt sparsam. Dess nord- ligaste fyndort är Fairhaven vid nordvestkusten af Spetsber- scnhatts Ni 19949" Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i Kleens herbarium; ej omnämnd härifrån 1 Nordl. Alg. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvest- och vestkust på tvänne ställen, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: sällsynt vid N. Gusinnoi Kap på No- vaja Semljas vestkust. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna, antagligen sällsynt. PEHLOoEosPORA 'Tortius (Rupr.) Aresch. Bot. Not. 1876, p. 34. Scytosiphon tortilis Rupr. Alg. Och. p. 373. Descer. Phloeospora tortilis Aresch. 1. c. Fig. Dictyosiphon tortilis Gobi, Brauntange t. 2, fig. 12—16. Phloeospora tortilis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, t. 1, fig. 21. EHxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. Exsicc. N:o 413. Syn. Dictyosiphon spec. Kjellm. Vinteralgv. p. 65. Phloeospora Lofotensis Foslie, Arct. Havalg. p. 8. > tortilis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 64. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40; Algenv. Murm. Meer. p. 45; Kariska hafvets algv. p. 29. Lefnadsförhållanden. Växer 1 salt eller bräckt, stundom mycket svagt salthaltigt vatten inom litoral- och sublitoral- regionen, alltid på ringa (2—5 famnars) djup. Den trifves såväl utom- som inomskärs. Såsom ung är den vidfäst sten, men slutligen uppträder den i större eller mindre, löst på bott- nen liggande massor af obestämd form. Växten är något säll- skaplig och förekommer stundom t. o. m. i så stor mängd på samma ställe, att den väsentligen bidrager till vegetations- prägeln. I Ishafvet förökar sig arten kraftigt på vegetativ väg, genom grenars och grensystems aflösning och derpå in- trädande individualisering. Vid Spetsbergens nordkust försig- gick förökningen på denna väg särskildt lifligt under vintern. Vid samma tid utvecklade den här äfven zoosporer; dock är den egentliga zoosporbildningsperioden sensommaren, augusti, och september. Foslie har funnit exemplar med zoosporan- gier i Nordlanden i slutet af september. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Annu är den dock icke känd från Sibiriska och Amerikanska Ishafven. Maximum af freqvens har den vid Spetsbergens kuster. Dess 328 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, at. (Nerd Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden: Lofoten ymnig, Finmarken' vid Talvik, lokal, sparsam. Grönlandshafvet: allmän och ymnig vid Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, Jugor Schar, lokal och sparsam. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. Kariska hafvet: Uddebay, sparsam, Kap Palander, temligen ymnig, Aktiniaviken, sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust: Neuherrnhut. PHLOEOSPORA PumMiza Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 45. Descr. Phloeospora pumila Kjellm. 1. c. Fig. » > » t. 1, fig. 16—22. Anmärkning vid arten. Vid beskrifningen af denna art har jag uttryckligen angifvit, att jag icke med säkerhet kunde be- stämma graden af dess förvandtskap med Phil. tortilis, om den vore att anse såsom en från denna skild art, eller en af lef- nadsförhållandena framkallad dvergform af den. Något nytt inlägg till afgörande häraf har jag sedan dess ej vunnit. Gobi har emellertid framstält en åsigt om denna växt, som förtjenar att uppmärksammas. Han anser sig hafva funnit den vara »nichts weiter als vegetative Sprosse der Phl. tortilis> (Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 65). Då jag beskref Phl. pumila, hade jag nogsam kännedom om det egendomliga vegetativa förök- ningssättet hos Pihl. tortilis och hade utförligt redogjort härför i Spetsb. Thall. 2, sid. 41. Jag medger gerna, att de från äldre Phl. tortilis aflösta, sig sjelfständigt utvecklande axlarna och axelsystemen mycket påminna om Phl. pumila. Då Gobi identifierat dessa bildningar med Phl. pumila, har han förbisett, att jag uttryckligen angifvit, att Phi. pumila bildar rediga tofsar eller små mattor och att dessa äro fästa vid ett under- lag genom tydliga rhizoider. Sådana bildningar, som de af Gobi omtalade, har jag sett i stor mängd, men alltid funnit dem mer eller mindre fast förenade eller hoptrasslade till massor af obestämd form, liggande lösa på bottnen, aldrig bildande rediga tofsar eller mattor, beklädande och fästa vid ett underlag, såsom fallet är med Phl. pumila. Hos denna utgår från bålens nedre del en större mängd, till en dynformig VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 329 plexus förenade rhizoider. Det är en sådan plexus, som af- bildats på tafl. 1, fig. 16 i Algenv. Murm. Meer. Rhizoiderna äro vanligen ogrenade, cylindriska, mer eller mindre krökta, monosifoniska, stundom polysifoniska och då klubblika, med de öfre lederna nästan klotformiga (tafl. 26, fig. 17). Tillsvidare har jag icke något bestämdt skäl att frångå min uppfattning af Phl. pumila såsom en, om ock svagt, från Phl. tortilis skild art. Att jag icke funnit den med zoosporan- gier är utan betydelse i fråga om afgörandet af dess arträtt, ty dels kunna ju dylika organ utvecklas under en annan tid på året, än då jag träffade växten, dels är det möjligt, att för- ökningen genom zoosporer är ersatt genom den hos arten iakttagna förökningen genom individualisering af aflösta axlar och axelsystem. Hårbildningar har jag efter förnyad under- sökning af de en gång samlade exemplaren ej funnit. Lefnadsförhållanden. Växten hör bland de få arter, hvilka inom det egentliga Ishafvet äro litorala. Den är funnen växande på skyddad kust i vattenfylda klipphålor med sandig botten, bildande än spridda tofsar än mattor af temligen be- tydligt omfång. Zoosporangieexemplar ännu okända. Utbredning. Hittills endast känd från östra delen af Mur- manska hafvet. Fyndorter: Murmanska hafvet: Matotschkin Schar och Be- simennajabay vid Novaja Semljas vestkust. Gen. Coilonema Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 323. COILONEMA EKMANI Åresch. ÖPS TPENRyYC. Sd, Pp. 33. Descr. Dicetyosiphon (Coilonema) Ekmani.l. c. Syn. Lithosiphon Lomentari&e Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Lefnadsförhållanden. En litoral, på Scytosiphon lomentarius fäst alg. Exemplar tagna i slutet af juni vid Norges nord- vestkust bära rikligt mogna zoosporangier. Utbredning. Endast känd från polarhafvets sydligaste del vid Norges kust. Fyndort: Norska polarhafvet: Bodö i Nordlanden. COILONEMA CHORDARIA Åresch. f. bahusiensis Aresch. BO: NOb boo, p- 170: 330 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Descr. Dictyosiphon (Coilonema) chordaria Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 32. Fig. > chordaria Aresch. Phye. Scand. t. 8, B. Syn. Dictyosiphon (Coilonema) Finmarkicum Foslie, Arct. Havalg. p. 6. Lefnadsförhållanden. Titoral, mestadels förekommande i klipphålor, vidfäst sten. Den förekommer såväl på öppen som skyddad kust. På öppen kust blir den större och yppi- gare. Vid Gjesver i Finmarken har jag samlat exemplar, som hafva en längd af 30 cm. I det inre af Altenfjorden var den i allmänhet lågväxt, men yfvig. Den är ofta temligen säll- skaplig, men intar dock endast obetydliga områden. I augusti och september bär den rikligt zoosporangier vid Norges nordkust. | Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område, der den ännu på vissa ställen är ymnig.. Dess nord- ligaste fyndort är 'Gjesveer, ungefär Lat. NI 11”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesveer, Talvik och Sveertholt, på de båda första ställena temligen ymnig, men lokal. Gen. Dictyosiphon (Grev.) Aresch. Bot. Not. 1873, p. 164; Grey. Alg. Brit. p. 55; char. mut. DICTYOSIPHON CORYMBOSUS nob. L. fronde fusco-flavescente, solido; axi primario distincto, ramis sub- corymbosis, elongatis, simplicibus vel parce ramulosis; zoosporangiis s&epe confertis, a superficie thalli visis vulgo ellipsoideis. f. abbreviata nob. f. ramis vix semipedalibus, crassitudinem sete excedentibus. Tab. 26, fig. 12—15. f. elongata nob. f. ramis usque ultra pedalibus quam in precedente tenuioribus. Syn. Dictyosiphon hippuroides Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 46; ex parte. Beskrifning. Vidfästningsorganet är en callus. Bålen blir en half (f. abbreviata) till mer än en fot (f. elongata) lång. "Till färgen liknar växten D. foemiculaceus. Förgreningen påminner 1 mycket om den hos Coilonema chordaria f. bahusiensis. Den tydliga hufvudaxeln är efter hela sin längd besatt med tem- ligen talrika, !1,—1 fot långa biaxlar af första ordningen, hvilka oftast äro ogrenade, stundom bära en eller annan gren VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 331 af 2:dra ordningen. Grenar af högre ordning än 2:dra äro sällsynta. Biaxlarna af första ordningen äro nästan qvastlikt anordnade. Hufvudaxeln afsmalnar märkbart mot basen, bi- axlarna icke eller ytterst obetydligt, hvarpå arten äfven habi- tuelt låter skilja sig från Coilonema-arter. Mot spetsen afsmalna grenarna märkbart, mer hos f. elongata, mindre hos f. abbreviata. Med hänsyn till strukturen sluter arten sig närmast D. Mppu- roides. Kortikallagret bildas af små kantiga, 1 optiskt längd- snitt qvadratiska eller oregelbundet fyrsidiga, eller i bålens nedre del rektangulära celler. De senare äro ordnade i tem- ligen regelbundna longitudinela rader. Kortikalcellerna äro mindre rika på och hafva ett ljusare endokrom än hos D. lMippuroides. Det mäktiga centrallagret utgöres af långsträckta jemförelsevis tunnväggiga celler af olika vidd. I bålens cen- trum finnes hos utvuxna exemplar nedtill ett mindre antal fina cellrader, liknande dem, som förekomma hos D. lMppuroides ; (fig. 13). Hårbildningar äro sparsamma. Zoosporangierna an- läggas såsom hos andra Dictyosiphon-arter under kortikallagret och äro i början täckta af detta. Från ytan, sedda hafva de en ellipsoidisk eller rundadt ellipsoidisk form, oftast med längdaxeln i bålens längdriktning. Stundom äro de klot- formiga. Hos f. abbreviata uppträda de i täta massor, hos f. elongata mindre talrikt. Då de äro fullt utvecklade, uppgår deras längdaxel (i bålens längdriktning) till 60 pu. (fig. 14—15). Det har synts mig, att det skulle göra arten D. hippuroides alltför sväfvande, om man, såsom jag förut anf. st. gjort, sökte inrymma under den en så mycket från dess typiska form afvikande växt, som den nu beskrifna. Jag har derför trott mig böra anföra den under ett eget namn. Lefnadsförhållanden. Förekommer inom öfre delen af den sublitorala regionen, vidfäst stenar på 2—5 famnars djup, f: abbreviata på öppen, f. elongata på skyddad kust. Den förra växte sällskaplig i betydliga individmasser. Zoosporangie- bärande exemplar af f. abbreviata samlade jag vid Novaja Semljas vestkust under juli, af f. (ägata vid Norges nordkust under september. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är Gribowabay vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 73”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik (ff. elongata), lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Gribowabay (f. abbreviata). Ö 332 KJELLMAN, NORRA ISHAPVETS ALGELORA. DictrosirHon HiPPurRoIDES (Lyngb.) Kätz. Tab. Phyc. 6, p. 19. Scytosiphon hippuroides Lyngb. Hydr. Dan. p. 63. f. typiea. Descr. Dictyosiphon hippuroides Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 26. Fig. > > bur HG Es DA Hosicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 105, 320, 321. (3 finagilist Flarv (noob). Dictyosiphon fragilis Harv. in Kätz. Spec. Alg. p. 485. Descer. Dictyosiphon' fragilis Kätz. 1. c. Fig. > > >> MAD IÖvG Ör RR DA Syn. Dictyosiphon foeniculaceus « Aresch. Phyc. Scand. p. 369. » hippuroides Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 66. ) > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 38; Algenv. Murm. Meer. p. 46; ex parte. » ? Kleen, Nordl. Alg. p. 34. Anmärkning vid formerna. Denna art är i polarhafvet mindre månggestaltad än följande, men uppträder dock äfven den under åtskilliga utmärkta former, af hvilka utom den typiska en särskildt synes mig vara karakteristisk och böra framhållas. Den typiska formen, för hvilken jag håller den, som af Areschoug utdelats under N:o 105 i Alg. Scand exsicc., är den allmännaste. I Norska polarhafvet förekommer derjämte en annan, 1 hvilken jag trott mig igenkänna den af Kätzing diagnosticerade och afbildade D. fragilis. Genom sin lösare konsistens, sina tätt sittande, grofva, från smal bas uppåt i tjocklek tilltagande grenar afviker den betydligt från f. typica och påminner ej obetydligt om en Coilonema. Fri- stående är denna form icke. Stundom närmar den sig så myc- ket den typiska, att en gräns är svår att draga. Den i det egentliga Ishafvet vanligaste formen är den, som är utdelad i Aresch. Alg. Scand. exsice. under N:o 321. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten före- trädesvis litoral, stundom, liksom i andra delar af polarhafvet, sublitoral. Den går icke ned till något betydligare djup. Den växer epifytisk på andra alger, mest Chordaria, men träffas ej sällan fäst på sten. Vid Norges kust förekommer den i ganska betydliga individmassor. Den trifves både på öppna och skyd- dade delar af kusten. Vid Norges kust bär den zoosporangier hela sommaren, åtminstone till midten af september. Vid Spetsbergens kust har jag funnit den med dylika organ både sommar (augusti) och vinter (december). Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om Atlan- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 233 ten. Den är ymnigast och rikligast utvecklad i Norska polar- hafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens morgkkust, Lat. N. 799.553. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, Gjesveer (f. fragilis), ymnig, Magerösundet och Öxfjord (f. typica), allmän och ymnig. Grönlandshafvet : lokal och sparsam vid Spetsbergens nord- vest- och nordkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Samojedlan- dets kust, temligen allmän, men ej ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja. Hvita hafvet: antagligen allmän och ymnig (Jfr Gobi ani. Site std. 11). Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Lichtenau. DICTYOSIPHON FOENICULACEUS (Huds.) Grev. Alg. Brit. p. 56. Conferva foeniculacea Huds. F1. Angl. p. 164. f. typica. Descr. NRA foeniculaceus Aresch.: Obs. Phyc. 3, 2 30. Fig. > > Phyec. Scand. t. ; Exsicc. » > > Alg. Scand. exsicc. N:o 103 et 319. fijlaceida. Ar esch. Subspec. Dictyosiphon flaccidus Aresch. Bot. Not. 1873, p. 169. Descr. Dietyosiphon foeniculaceus var. flaceidus Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 31. Syn. Chordaria flagelliformis var. J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. Dictyosiphon foeniculaceus 8 Aresch. Phyc. Scand. p. 370. > > Croall, F1. Disc. p. 458. > Pickierr Als Suther Isa TATA TS Cumberbipa2SE AlSENare spad > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 66. » > Harv. F1l. West-Esk. p. 49. > » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 388, excel. subspec. 2; Algenv. Murm. Meer. p.47. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 34. Scytosiphon foeniculaceus Lyngb. Hydr. Dan. p. 638; ex parte. > Nyl. et Seel. p. 73. > > Postsetrkupr. Hl Alerp. tr: Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, vanligen epifyt på Fucaceer, i andra delar af polarhafvet sublitoral, fäst företrädesvis på Chordaria flagelliformis eller på stenar. Den förekommer temligen spridd både på öppen och skyddad kust. Vid Spetsbergens nordkust fans en mellanform mellan den typiska formen och f. flaccida under hela vintern. Den ä/ SOL KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. bibehöll sitt karakteristiska utseende och var hela tiden stadd i tillväxt. Vid Nordlanden bär den zoosporangier under som- maren, vid Finmarken under augusti och september, vid Spets- bergen under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Ma- ximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nord- ligaste fyndort är Rawlingsbay 1 Smiths Sound, 80? 20 N. Lat. EFyndorter: Norska ' polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesveer, Magerösundet, Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet : temligen allmän, men ej ymnig vid Spets- bergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, lokal, men temligen ymnig vid Novaja Semljas vestkust. Hvita hafvet: antagligen allmän och ymnig (Jfr GobT LIC Par 1 Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands vestkust vid Tessarmiut, Lichtenau, Neuherrnhut, Godthaab, Holstenborg, Egedesminde, Hunde Islands, Jakobshavn, Claus- havn, Discoön, Rittenbenk, Sakkak, Rawlingsbay; sålunda an- tagligen allmänt utbredd längs hela kusten (Jfr Croall anf. st.). De båda anförda formerna hafva samma utbredning, dock är enligt min erfarenhet f. flaccida och former, som stå denna närmast, de i norden vanligaste. DictYosiPHON Hispipus Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 47. Descr. et Fig. Dictyosiphon foeniculaceus subspec. hispidus Kjellm. Spetsb. SNASNL 2 106 HI Cb Vs 2 De I Syn. Enteromorpha ramulosa Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84; sec. spec. Anmärkning vid arten. 'Gobi förmodar denna växt vara en något rikare förgrenad D. foemiculaceus f. fAlaccida. Genom sin mjuka, böjliga, starkt tubulösa bål påminner den visser- ligen om f. flaccerda, men afviker dock från denna dels genom mindre zoosporangier dels genom sin egendomliga förgrening. Emellertid måste det inom ett slägte med så svagt utpräglade former, som Dictyosiphon är, i viss mån bero på godtycke om en gifven form skall betraktas såsom varietet eller såsom art. Hvad, som mest synes mig tala för att den är mera differen- tierad än t. ex. f. flaccida och andra Dictyosiphon-former, är det, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 330 att den är funnen med sitt karakteristiska utseende 1 vidt skilda delar af polarhafvet. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 2—5 famnars djup, vidfäst sten på både öppen och skyddad kust, spridd. I början af augusti bar den zoosporangier i Jugor Schar. Utbredning. Känd från Spetsbergsprovinsen. Den är ingen- städes funnen i.större individmassor. Dess nordligaste fynd- ort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 56. Fyndorter : Grönlandshafvet : Grönlands ostkust, Sabineön (?) (Jr Zeller anf. st. sid. 37), Spetsbergens nord- och vestkust, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: vestra mynningen af Jugor Schar, sparsam, | Gen. Lithosiphon Harv. IWlana. INO 2 10. 3 LITHOSIPHON LAMINARIE (Lyngb.) Harv. 1. ce. Bangia Laminarie Lyngb. Hydr. Dan. p. 84. Descr. et Fig. Lithosiphon Laminarige Harv. Phyc. Brit. t. 295. EHoxsicc. > ? Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 21. Syn. Bangia Laminarige Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. Lithosiphon » Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig anträffat denna art i polarhafvet och känner derför af egen erfarenhet intet om . dess lefnadssätt derstädes. Enligt Kleen förekommer den i Nordlanden under senare delen af sommaren epifytisk på Ålaria esculenta. Utbredning. Med säkerhet känd endast från Norska polar- hafvet. Den är dock äfven uppgifven för östra Murmanska hafvet. Fyndorter: Norska polarhafvet : Norälanden enligt Kleen. Murmanska hafvet: Novaja Semljas kust enligt Post. et Rupr. (Jfr Kjellm. Algenv. Murm. Meer, sid. 49). Fam. Aglaozoniace&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. Gen. Aglaozonia Zanard. | Sagg. p. 838. 3236 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. AGLAOZONIA PARVULA (Grev.) Zanard. 1. ce. p. 388. Zonaria parvula Gia Cryptia HINTES60: Descr. Zonaria parvula J. G. Ag. Spee. Alg. 1, p. 107. Fig. > > Flarvcn Bhycitbrit. torsd FEzxsice. Padinella parvula Aresch. Alg. Scand. exsice. N:r 22. Syn. Padinella parvula Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. Tefver på flera famnars djup, fäst på musselskal. | Utbredning. Endast anträffad inom Norska polarhafvet. Fyndort. Nordlanden vid Fleinveer. Fam. Sphacelariace&e J. G. Ag. ANTSSEMIS dä 2 Gen. Cladostephus (Ag.) J. G. Ag. Spec; Ale Ip. fl; ASUSyn Als pi XOCV HESpect exem CÖLADOSTEPHUS SPONGIOSUS (Lightf.) Ag. 1. ec. p XXVI. Conferva spongiosa Lightf. Fl. Scot. p. 983. Descr. OCladostephus spongiosus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 43. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. 1388. EHxsicce. >, > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 172. Syn. RN spongiosus Åresch. Phyc. Scand. p. 388. > Kleen. Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. En i vattenfylda klipphålor inom litoralregionen förekommande alg. Den håller sig mest till öppen kust och är vanligen något sällskaplig, vidfäst sten. Vid hvilken tid den i polarhafvet utvecklar reproduktionsorgan, känner jag icke. I Köpenhamns musei herbarium finnas exem- plar från Grönland, försedda med gametangier (zoosporangia multilocularia), men uppgift saknas, vid hvilken tid de äro tagna. Från Norska polarhafvet, der växten är samlad under sommartiden, äro endast sterila exemplar kända. Utbredning. Södra delen af Norska polarhafvet och Baf- finsbay. Säkerligen är den i polarhafvet utom sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste förekomstort är Vest- fjorden 1 Nordlanden. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam vid Vestfjordens stränder. Baffinsbay: Grönlands kust, utan närmare ängifven lokal. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 337 Gen. Stupocaulon Kitz. BEhyc: gener. p. 298. STUPOCAULON SCOPARIUM (L.) Kätz. 1. c. Conferva scoparia L. Spec. Pl. Ed. 2, p. 1635. Descr. Stupocaulon scoparium Kiätz. Spec. Alg. p. 466. Fia. > > NEN: 1PNYeG, Ön Sö Syn. Stupocaulon scoparium Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. illnaortt Skall enligt Zeller, ant st, vara hemförd från Grönland, antagligen från Sabine-ön vid Grönlands ostkust af 2:dra tyska polarexpeditionen. Exemplar har jag icke sett. Gen. Cheetopteris Kätz. Phyc: gener. pu 200. CHETOPTERIS PLUMOSA (Lyngb.) Kätz. 1. c. Sphbacelaria plumosa Lyngb. Hydr. Dan. p. 103. Descr. Cheetopteris plumosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 41. ng Sphacelaria plumosa. Harv; Phyc: Brit. to St Cheetopteris plumosa Aresch. Obs. Phyc. 3, t. 2, fig. 4. > > Kjellm. Spetsb. Thall 2, ti2; fig: 2-9 E2xsicce. Sphacelaria plumosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 107. Cheetopteris plumosa Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 408. SÖ. Ohetopteris plumosa J. G. Ag. Grönt. Alg: p. (10: , » IDNGkae, ANS SounaGR I, 195 LAS fö. NON: Alg. Cumberl. p. 238; Alg. Nares, p. 7. » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 638. , > Harv. F1l. West-Esk. p. 49. » > Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 32, Aloenv. Murm. Meer. p. 42; Kariska hafvets alov. p. 2. > Kleen, Nordl. Alg. p. 35. » IRUpr ASO CkI, Sms Bllodja pennata Weg. FI. Lapp. p. 912; ex parte. rn plumösar JG FA SESpets]. AlskRrogr. Pp. 25 bidr po > Croall, F1. Dise. p. 458. , > Eaton, List, p. 44. >) > IDE IG » > IBROSNettNnpr LU CATS PI Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer arten van- ligen i klipphålor inom litoralregionen, stundom fäst vid snäckskal inom den sublitorala regionen. I öfriga delar af polarhafvet är den nästan utan undantag sublitoral, men hål- Ba III. 22 33 KJELLMAN, NORBATISHABVETS ALGELOR ÅA. ler sig dock mest på denna regions öfre del. Vanligtvis före- kommer den på 2-0: famnars mnjup: Den är en allmän be ståndsdel inom Laminarie-formationen, men uppträder äfven inom andra formationer. Mest håller den sig på grussoch stenbotten. Vid Spetsbergen är den ej sällan sällskaplig, upp- trädande i rätt betydliga individmassor. Den trifves båderpu skyddad och öppen kust och träffas äfven långt ut till sjös. Kleen har i Nordlanden funnit exemplar med gametangier i augusti. Vid Spetsbergen: bär den reproduktionsorgan, zo00o- sporangier och gametangier, från november till maj, rikligast fran midten ar moyember till början ar mars. Biter mar smaEE nads slut voro exemplar med dylika organ ovanliga. Exem- plar från andra delar af polarhafvet har jag endast Vart tillfälle att undersöka under sommaren och höstmånaderna och då alltid funnit växten steril. Utbredming. En cirkumpolär och i polarhafvet allmän och på sina ställen mycket ymnig alg. Enligt min erfarenhet når den. sitt maximum al fregyens och ypploeher I östra delen Grönlandshafvet, vid Spetsbergens kuster. Nordligaste fynd- SPIS ht. SKA SÖvImek vred Ike AN SA Al. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Finmar- ken, lokal och temligen sparsam vid Gjesver, Mageröns syd- kust, Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet: allmän och ymnig vid Spetsbergens ku- ster. Murmanska hafvet: Samojedlandets kust, ön Kolgujew, tem- ligen allmän, men icke ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet : temligen sällsynt. Kariska hafvet; Uddebay, temligen ymnig, Kap Palander och Aktiniaviken sparsam. Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, temligen ymnig och yppig, Kol- jutsehin-ön, Pitlekaj och kusten öster härom, temligen allmän OCh ej. sparsam Amerikanska Ishafvet: Vest-Eskimåernas land. Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust an- märkt vid Nanortalik, Lichtenau, Kakortok, Smallesund, Hol- stenborg, Hunde Islands, Godhavn, Lat. N. 73” 20'; Whale Is- land, Floeberg Beach. VEGA-EXPPDITTIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 339 i ö Gen. Sphacelaria (Lyngb.) J. G. Ag. NN. LANG I 0 20 ING JaNghe INA 1 UT FOT GS SPHACELARIA CIRRHOSA (Roth.) Ag. Syst. Alg. p. 164. Conferva cirrhosa Roth. Cat. Bot. 2, p. 214. Descr. Sphacelaria cirrhosa J. G. Ag. Spec. Alg. p. 1, 34. Pig. > > Elarys Ehyck Brit. MS: Hosicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. 108—109. Syn. Conferva pennata Wzg. Fl. Lapp. p. 512; ex parte sec. herb. Sphacelaria cirrhata Croall, Fl. Disc. p. 458(2?). D cirrhosa Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. » » Kleen, Nordl. Alg. Pp- 36. » pennata Lyngb. Hydr. Dan. p. 105 (2). Lefnadsförhållanden. Antingen litoral eller sublitoral, fäst panamedra alser eller på sten. Växer spridd såväl på öppen som skyddad kust. I augusti är den i Nordlanden funnen af Kleen med zoosporangier (och gametangier(?). Utbredning. Växten är känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Dock torde det vara ovisst, om den Sphacelaria cirrhosa, som uppgifves för Grönlands vestkust, verkligen är denna vart och icke dSph. arctica. Maximum af freqvens når den vid Nordlanden, som också är dess nordligaste före. komstort. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän. Paffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands kust enligt fiöal och Lyngbye, anf.” st. SPHACELARIA ARrRCTICA Harv. sec, JL. Ch AA Grön, Asks, 19, 0: Orm NOG ls ÖRING JA Mie Descr. et Hig. Sphacelaria aretica Kjellm.: Spetsb. 'Thall. 2, p. 34 et t. 2, fig. 4—6. Syn. Conferva pennata Wg. FI. Lapp. p. 512; ex parte sec. herb. Sphacelaria aretica J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. g > Dickie, Alg. Cumberl. p.: 288. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 62. > >» — Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 34; Algenv. Murm. Meer. p. 43. Kariska haf- VEtsT MCVINp2S: k > » Kleen, Nordl. Alg. p. 36: ? GCIrrHOSALBOSt Et LR PEEL SA TSIpI EE sviiheteronema, :Bosttietkbtpr. Le Ci. Gobi ep 02 in adnot. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, i andra delar af polarhafvet förekommande på den sublitorala regio- (Då 340 KJELLMAN; NORBBRAICKSIKA EV ETSARERIOR Ar nens öfre del, vanligast inom Laminårte-formationen, på 2—5 famnars djup. Den är fäst på andra alger eller på sten, växer spridd och synes föredraga mera öppen kust. Vid Spets- bergen har jag funnit den med zoosporangier under december, januari och april och med gametangier under februari, mars och april. I öfriga delar af polarhafvet har jag träffat endast sterila exemplar. Utbredning. En i polarhafvet vidsträckt utbredd, antag- ligen cirkumpolär alg. Dess nordligaste förekomstort är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80720. Maximum af freqvens når den inom spetsbergsprovinsen. I största ym- nigheten är den anträffad 1 Kariska hafvet. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Fin- marken, lokal och sparsam vid Gjesver, Mageröns sydkust och Öxfjord. Grönlandshafvet : allmän och temligen ymnig vid Spets- bergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kol- gujew; temligen allmän, på vissa ställen ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. | Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. Kariska hafvet: Uddebay, temligen ymnig och mycket yp- pig, Kap Palander sparsam, Aktiniaviken temligen ymnig, Kap Tscheljuskin, sällsynt. Swbiriska Ishafvet: Koljutschin-ön, Pitlekaj och kusten öster härom, temligen allmän och ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands vestkust vid Neuherrnhut och Godhavn. OPHACELARIA ÖLIVACEA (Dillw.) Ag. Spec. Alorgimp. 30. Conferva olivacea Dillw. Brit. Conf ps om Descr. Sphacelaria olivacea J. G. Ag. Spec. Ale. 1, p. 30. Fig. | kadiTcanSs Elarv RbyckBriTtts so Fxsicc. > olivacea Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 410. Syn. Sphacelaria olivacea Kleen, Nordl. Alg. p. 36. Lefnadsförhållanden. Litoral, växande sällskaplig på stenar eller pålar, vanligen på skyddad kust. Från polarhafvet, der den hittills endast anträffats under sommaren, har jag sett endast sterila exemplar. Antagligen har den här, liksom längre söderut t. ex. vid Sveriges kust, reproduktionsorgan under vintern. Utbredning. "Tillhör endast polarhafvets sydligaste del. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 341 Vid Finmarkens kust är den ännu på vissa ställen ymnig. Dess nordligaste fyndort är Talvik i Finmarken, ungefär Lat. INS00?. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö och på ömse sidor om Vestfjorden, temligen allmän, Finnmarken, ymnig vid Talvik. Baffinsbay: Grönlands kust enligt J. G. Ag. Spec. Alg. 1, sid. 31 och exemplar i Köpenhamns musei herbarium utan : närmare angifven lokal. Fam. Eictocarpace&e (Ag.) Thur inter Jol Erste Alg: Cherb. p. 14 et 21; Ag. Syst. Ale. p. NXNX; lim. mut. Gen. Isthmoplea Kjellm. Algeny. Murm. Meer. p. 30. ISTHMOPLEA SPHAEROPHORA (Harv.) Kjellm. I. e. Ecetocarpus spherophorus Harv. Engl. F1. 5, p. 326. Descr. orre sphaerophora ENE Skand. Ect. och Tilopt. p. 20. Fig. / > > > (bo 1 GV EHxsicc. > > Ng Ale Scand. exsice. N:o 414. Syn. Capsicarpella spherophora Kleen, Nordl. Alg. p. 36. Isthmoplea sphaerophora Gobi, Mocn Weiss. Meer. p. 58. Lefnadsförhållanden. Litoral, fäst på andra: alger, såsom Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia fastigiata, Gigartina ma- millosa, Ptiilota plumosa och Pit. elegans. I polarhafyet uppträ- der den icke i några större individmassor på samma ställe. Den synes föredraga öppen kust; åtminstone har hvarken jag eller Kleen funnit den 1 det inre af djupa fjordar. , Vid Norges kust bär den reproduktionsorgan under juli och au- gusti. Utbredning. Funnen i Norska polarhafvet och Hvita haf- vet. Någon egentlig ishafsalg är den icke. Mot norr aftar den i freqvens och frodighet. Dess nordligaste fyndort är Gjesver i Finmarken, ungefär Lat. N. 71?. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Tromsö amt vid staden "Tromsö, Finmarken, lokal och temligen sparsam vid Maasö och Gjesveer. Hona, kajoct:, Jfr Gobi ant ista sid. 12. 342 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Gen. Eictocarpus (Lyngb.) Kjellm. Skand. Bet. och Tilopt: p. 34; Lyngb. EHydr: Dan. p. 1805 ehar. mt ECTOCARPUS CONFERVOIDES (Roth) Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 75. Ceramium confervoides Roth, Cat. Bot. 1, p. 151. Sf Uareta Kobe (Ke mm): Ectocarpus aretus Kätz. Phyc. gener. p. 289. Descer. Ectocarpus confervoides f. arcta Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 71. Eg: CorteTlara areta Kutzg. ab RYCK Nt ESO Exxsice. Ectocarpus pseudosiliculosus Crouan, Exsicc. N:o 27. f. Suliculosa DILILN. (Kjellm) Conferva siliculosa Dillw. Conf. p. 69. Descr. Ectocarpus confervoides f. siliculosa Kjellm. 1. c. p. 73. Fig. ; siliceulosus Lyngb. Hydr. Dan. t. 438, fig. e. Exsicc. > > Aresch. Als. Scand. exstce. N:o, kö. 1. Spalatina Krö tr N(RO STD): Ectocarpus spalatinus Kuätz. Phyc. gener. p. 288. Descr. Ectocarpus confervoides f. spalatina Kjellm. 1. ce. p. 76. Fig. > Spalatinust KutzekapERYyCKSTCI6S: f. typica nob. IDESE. Ectocarpus confervoides s. s. Kjellm. 1. c. p. T7. Fig. » patens Kätz. Tab. Phyc. 5, t. 67. Hxsicc. > litoralis var. Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 111. f. pemnicillata Ag. Syst. Alg. p. 162. Descr. Ectocarpus confervoides f. penicillata Kjellm. 1. c. p. 80. Fig. Corticularia Neegeliana Kätz. Tab. Phyc. 5, t. 81. Hxsice. Ectocarpus siliculosus Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 112, f. Memalis Crouan (Kjellm.) Ectocarpus hiemalis Crouan, Alg. Finist. N:o 26; saltem ex parte. Descr. Ectocarpus confervoides f. hiemalis Kjellm. 1. c. p. 83. Syn. Conferva htoralis Wg. F1l. Lapp. p. 513; ex parte. ER siliculosa Sommerf. Suppl. p. 193. Ectocarpus confervoides Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p.-385; Algenv. Murm.; Meer. p. 44: ; Kleen, Nordl. Alg. pi 31. ) Neegelianus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 61. siliculosus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. , > Croall, FI. Disc. p. 458. Dickie FAS NAare Söp Anmärkning vid synonymiken. Gobi har anmärkt mot mig, att jag identifierat Corticularia Negeliana Kätz. med den Ecto- 249 VE GASBENSP EPI FE RONEN OS VE TEN SKAP RIGA AREBETIN, 343 carpus-form, hvilken af Areschoug utdelats under namnet fktösilioutlosusi Alg. Scand. exsiec. N:o 112: (fr G obiAlgend. Weiss. Meer. sid. 61, not. 3.) Såvidt jag kan döma af torkade exemplar, finnes intet, som hindrar en sådan identifiering. Med hänsyn till förgrening och gametangiernas form liknar den Areschougska växten så nära den af Ktätzing afbildade, att de måste anses tillhöra samma typ. Formen går å ena sidan öfver till Corticulario, arcta eller CC. fuscata Kuätz., å andra Sidan mu Ht. siliceulosus K uätz. och de former, hyilka utdelats i lot Scand.: exsice. N:o 176 ochtlltt. ; Till samma förmgrupp som Corticularia Negeliana hör också utan allt tvifvel E. silicu- losus f. penicillata Ag. Lefnadsförhållanden. I den omfattning, arten här tagits, är den i Norska polarhafvet merendels litoral, i andra delar af polarhafvet alltid efter min erfarenhet sublitoral. Den före- kommer fäst än på andra alger än på sten. Stundom, vid Norges kust, uppträda vissa former sällskapligt i stora in- dividmassor. Den finnes både på öppen och skyddad kust. Den bär reproduktionsorgan, oftast gametangier, under som- maren. Utbredning. "Tillhör egentligen polarhafvets atlantiska flor- område. Här har den maximum af freqvens och uppträder under flera former. Inom det arktiska området har jag alltid fommt den mycket sparsam, vanligen förkrympt, och alltid under artens typiska form eller former, som sluta sig när- mast till denna. Dess nordligaste fyndort är Besselsbay i Smitt vound, Lat. N; 8197". Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlanden, alla de anförda formerna; allmännast äro f. typica, penicillata och Memalis; Tromsö. amt nära staden Tromsö (f. typica), Finmarken : Maasö, Gjesver, Öxfjord, Talvik, under formerna arcta, typica och pentcillata, de båda sistnämnda de allmännaste och ymnigaste. Grönlandshafvet : (f. typica) sällsynt i Skansbay vid Spets- bergen. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust och Cisural- ska Samojedlandet (f. penicillata eller denna närmast stående former), vestkusten af Novaja Semlja (f. typica). sällsynt. onda hajre Jfr GODT, AMLSt Baffinsbay: Tagen flytande utanför Holstenborg. Uppgif- ves vara samlad af den engelska expeditionen under Nares i Besselsbay. 344 KJELLMAN NORR ATS ARV: BIS CAM 6 BLOM A. EctocARPUS PyGMAUS Åresch. in Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 85. Deser. Eectocarpus pygmeus Kjellm. 1. c. Syn. Eetocarpus pygmeus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. Funnen växande på skalbotten, på några famnars djup. Den har gametangier vid Norges kust i juli och augusti. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Fyndort: Nordlanden vid Fleinver och ett par ställen vid Körotem Jfr KAle en ant st ECTOCARPUS DRAPARNALDIOIDES Crouan. Alg. Finist. N:o 24. Descr. Ectocarpus draparnaldioides Kjellm Skand. Eet. och FPilopt p. 37. Exsicc. > > CÖrouan I. ec. Syn. Eetocarpus draparnaldioides Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. Sublitoral, fäst på Lamimnaria digitata. Bär gametangier vid Nordlanden i juli och augusti. Fyndort : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lofoten. ECTOoOCARPUS FASCICULATUS Harv Man. p. 40; ex parte. Descr. Ectoearpus fasciculatus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 89. Fig. > » Elarvå PllyefiSrt tv 2 Hxsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 114. Syn. Ecetocarpus fasciculatus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. Växer inom ' litoralregionen, spridd på öppen kust, vanligen fäst på andra alger t. ex. Monostroma- arter, stundom på sten. I juli och augusti gametangiebärande 1 Norska polarhafvet. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. I dess norra del är den sällsynt, i dess södra allmän. Dess nordligaste fyndort är Gjesver 1 Finmarken, ungefär Lat. NEG: | Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, lokal och sparsam vid Maasö och Gjesver. ECTOCARPUS 'TOMENTOSUS (Huds.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 132. Conferva tomentosa Huds. Fl. Angl. p. 594. : Descr. Ectocarpus tomentosus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 63. Fig. > > Harv. Phyet Brit ters Hxsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 110. Syn. Ectocarpus tomentosus Kleen, Nordi. Alg. p. 37. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 345 Lefnadsförhållanden. Litoral, fäst på andra alger, mesta- dels Fucaceer, ofta sällskaplig. Växer helst på öppna, för starkt vågsvall utsatta ställen. Funnen med gametangier un- der jul och augusti. Utbredning. Endast känd från södra delen af polarhafvets atlantiska florområde. Fyndort : Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ymnig. EctocARPUS ÖvaTUS Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 35. Descr. et Fig. Ectocarpus polycarpus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 93, Ob Ho. Iy NG ON Syn. Eetocarpus ovatus Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 35. » polycarpus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. I norska polarhafvet litoral, fäst på Corallina officinalis, i Grönlandshafvet sublitoral, fäst på andra Den växer spridd. . Vid Spetsbergen ar den funnen med gametangier i juli, vid Finmarken i september, vid Nord- landen i augusti. Utbredning. Ingenstädes allmän i polarhafvet och med inskränkt utbredning. Dess nordligaste fyndort är Skansbay vid Spetsbergens vestkust, Lat. N. 78? 31". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinveer; Finmarken, sällsynt vid Öxfjord. Grönlandshafvet : Spetsbergens vestkust vid Skansbay, lokal, sparsam. EeTOCARPUS LEBELI Åresch. käkboreallstKjelln Skandic och NOPE ps od. Descer. Ecetocarpus Lebeli (?) f. borealis Kjellm. I. c. Syn Ectocarpus Lebeli (2) f borealis, Kleen, Nordl. Ala, p. st. Lefnadsförhållanden. Endast en gång funnen. Den växte på Scytosiphon lomentarius och var, då den i juli anträffades, gametangiebärande. Fyndort: Norska polarhafvet : Giver i Nordlanden. ECTOCARPUS TERMINALIS KUtz. IEhycsenerp 236. Descr. et Fig. Ectocarpus terminalis Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 54 SLET 2 SN Syn. Ectocarpus terminalis Kleen, Nordl. Alg. p. 37. 346 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, epifytisk på Callitham- ner och Cladophorer, växande spridd, ehuru ej sällan i temli- oen betydliga individmassor, både på öppen och skyddad kust. Vid Norges polarhafskust funnen med gametangier under juli, augusti och september. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Här är den ternaligen allmän och ymnig. Dess nord- ligaste: fyndort är Gjesver 1 Finnmarken, ungefar Karo NIE Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Gjesver och Öx- fjord. X ECTOCARPUS REPTANS Crouan. IHlOR pe Descr. et Fig. Ectocarpus reptans Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 52 et 0 2 NG Syn. Ectocarpus reptans Kleen, Nordl. Alg. p. 36. Lefnadsförhållanden. Häri liknar den föregående, med hvil- ken den ofta växer tillsammans. Funnen med gametangier i juli och august: Utbredning. Känd endast från Norges polarhafskust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän, Finmarken, lokal och sparsam vid Gjesveer. Gen. Pylaiella Bory. Dict. Class. 4, p. 393. PYLAIELLA LiTORALIS (L.) Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 99. Conferva litoralis L. Spec. Plant. p. 1165; ex parte. ; Descr. Pylaiella litoralis Kjellm. 1. e. Mig. Ectocarpus litoralis Harv. Phyc. Brit. t. 197. > > Il MENN, ING. Ö t TÖ compactus <>» » > 209 EFxsicc. >» firmus Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 24. , >» of. vernalis - Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 173. » » — Var. rupincola > » > > SRS Syn. Conferva litoralis Gunn. FI. Norv. 2, p. 106 (2). > > Wog. FI. Lapp. p. 5138; ex parte. Ectocarpus crinitus Croall, F1. Disc. p. 458 (2). > firmus Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. > litoralis J. GG ASSpersby Ale Erogr pre; Bidripot ANVUL 10, SL VÖR/GSACSEENER I OCT BENOS) VOEMIVERNSS( KVAR DIT GRANNAR OBE! TT EN: 347 Syn. Ectocarpus litoralis Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141; Alg. Cumberl. Pp. 288, > Nyl et Seel Herb. Fenn. p. (5. > FORSK INN LINE AST fö IG » ochraceus Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. Eylantellar dessas Rupr Aloe: Och po ss5 > litoralis Gobi, Algenfi. Weiss. Meer. p. 59. » Kjellm. Vinteralgy. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 36; ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 44; Kariska hafvets algv. p. 28. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 38. > Nordlandica Rupr. I. e. p. 386. pyrrhogon ; SGT > saxatilis > 5 IN BIN Anmärkning vid arten. I polarhafvet liksom 1 Atlanten uppträder denna art under en mängd till storlek, växtsätt, färg och förgrening sinsemellan olika former. Det har icke Imckats miss att draga några gränser emellan dem och jag måste derför föra dem alla under ett namn. De citerade figu- fernar och de anförda, i Areschougs exsiccatverk utdelade algerna angifva några af de former, jag under detta namn förstår. ) Lefnadsförhållanden. Inom Norska polarhafvet är växten vanligen Iitoral, stundom sublitoral, 1 öfriga delar af polar- hafvet nästan alltid sublitoral. Den går ned till flera fäamnars djup. Den växer antingen epifytisk på andra alger eller är fäst på sten, uppträder ofta sällskaplig i betydliga individ- massor och förekommer både på öppen och skyddad kust. Vid Norges nordkust är den funnen med zoosporangier och gametangier från juli till september. Vid Spetsbergens kust har jag sett exemplar med reproduktionsorgan under alla årets månader med undantag af maj och oktober. Under vintern voro dock sådana sällsynta. Individ med dylika organ fann jag vid Novaja Semljas vestkust under juli, i Kariska hafvet tWwnder jutoch augusti Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Från Ameri- kanska Ishafvet är den dock ännu icke känd. Maximum af freqvens når den 1 Norska polarhafvet. Nordligaste fyndorten är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80? 20. Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- nig; Tromsö amt, allmän och ymnig omkring staden Tromsö, vid Renö och Karlsö; Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord, Talvik. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust vid Sabine-ön, allmän, men ej ymnig vid Spetsbergens kuster, Beeren Eiland. 348 KJELLMAN, NORRBA'TISHAFVETS ALGRLORA Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, temligen allmän, men ej ymnig vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: UVddebay, temligen ymnig, Aktiniaviken och Kap Tscheljuskin sparsam. Swbiriska Ishafvet: temligen ymnig vid Pitlekaj. Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Grönlands vest- kust vid Tessarmiut, Nanortalik, Lichtenav, Kakortok, Fisker- nes, Hunde Islands, Lat. N. 73” (flytande). PYLAIELLA VARIA NOD. P. thallo racemose-ramoso; ramis sub angulo fere recto egredientibus duplicis generis, longioribus et brevissimis; his e singula bis denis cellulis contructis, omnibus vel saltem nonnullis, vulgo divisione vario modo peracta, in zoosporangia vario modo disposita mutatis. Tab. 27, fig. 1—12. Syn. Ectocarpus Landsburgii Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142: > Vidovichii Wittr. in Heugl. Reise, 8, p. 284. Pylaiella litoralis Kjelim. Spetsb. Thall. 2, p. 36; ex parte. Beskrifmng. I de af Heuglin från Spetsbergenstknst hemförda algsamlingarna fans en egendomlig Ectocarpe, hvil- ken bestämdes till E. VWVidovichu. Densamma träffade äfven jag vid Spetsbergens kust och fann, att den tillhörde slägtet Pylaiella.. "Jag höll den för en abnormt utvecklad forn amten månggestaltade P. litoralis. Både de af Heuglin och de af mig samlade exemplaren voro i det utvecklingsstadium, att de icke med säkerhet kunde bestämmas. Jag har sedermera vid Nor- ges nordkust funnit samma växt, här 1 talrika, fullt utvecklade exemplar.” Den visar sig så arvikandet 1 måna fatscenden från de vanliga Pylatella-formerna, att jag måste anse den till- höra en annan art än dessa. För den föreslär jag Nat map net varia, hvilket skall ange den stora vexling med hänsyn till zoosporangiernas utveckling, som arten wvisar. Växten bildar mörkt olivbruna, löst invecklade mattor, hvilka ligga fria på bottnen eller hänga på större alger. Vidfästa exemplar har jag ej funnit. Bålen är upprepadt racemöst grenig, med tydlig” höufvudaxel! och grenar ar åtminstone flyga! ordmnunisan Grenarna äro af två slag: långa flercelliga och korta 1—10- celliga. Perförra äro fåtaliga, utgå än ensamna, an tyd och två motsatta. Kortgrenarna, på hvilka denna art lätt kan skiljas från P. litoralis, äro talrika. På långa sträckor af bålen utgår en sådan från hvarje cell. De äro alltid ensamma och utgå under en rät eller nästan rät vinkel. Långgrenarna af- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 349 smalna något mot spetsen och sluta vanligen med några långa hårceller. Kortgrenarna äro cylindriska eller svagt klubblika, med endokromrik toppeell, hvilken nästan alltid slutligen om- danas till ett zoosporangium. Bålens celler äro i allmänhet korta, cylindriska eller svagt tunnelika, lika långa som eller ända till dubbelt längre än tjocka. "Vanligen äro de celler, från hvilka långgrenar utgå, lör Om, såsom ofta är fallet, en. kortgren utgår från en cell, som är längre än tjock, står grenen nästan alltid på längd- väggens midt. Hufvudaxelns tjocklek uppgår till ungefär 50 pu. Cellerna äro med undantag af hårcellerna rika på kornigt, jemnt fördeladt endokrom (fig. 1). Med hänsyn till zoosporangiernas utveckling och deraf följande "anordning råder mycket stor -vexling. Genom fig. 2—12 har jag afbildat de vanligaste af dessa olika utvecklings- modi. Stundom äro dessa organ så anordnade som hos P. litoralis (fig. 2—3). En modifikation häraf anger fig. 4, som visar, alt i en gren icke blott de öfversta, utan alla cellerna slutligen omdanas till zoosporangier. Understundom är det blott toppeellen af en gren, denna må vara en- eller fjercellig, som blir ett zoosporangium (fig. 9). Ofta inträffar det, att ett större eller mindre antal celler undergår en delning genom longitudi- nela eller sneda väggar och att det är de genom denna del- ning uppkomna dottercellerna, som blifva till zoosporangier orre LO, 12): Understundom , är härvid delningen; och zoosporangieutvecklingen sådan, att zoosporangierna komma att bilda kransar (fig. 11). Zoosporernas utträngande har jag Tekesett. | Lefnadsförhållanden. Anträffad sublitoral på 2—3 famnars djup på öppen kust. Vid Norges kust uppträder den stundom 1 betydliga individmassor. Här är den funnen med nästan mogna zoosporangier under början af augusti. Utbredning. "Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område och synes hafva vidsträckt utbredning inom det senare. Ymnigast är den dock i Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, BAtuNIT0259. : Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Maasö. Grönlandshafvet: Dunö och Mosselbay vid Spetsbergens kust. Sibiriska Ishafvet: temligen ymnig i Aktiniaviken. Baffinsbay: Hunde Island vid Grönlands vestkust, om, så- som jag anser sannolikast, Ectocarpus Landsburgii är denna art. [BS] (Cb >) EE JFR MERA ONS VAN OVE A SETS Or EA ERIS PROER IS VA NIGERIA (0 02 AS PYLAIELLA NANA noob. P. thallo maculam minutam, diametro 1 mm. in alliis algis formante, e filis repentibus, in membranam fere confertis, fila verticalia, cylindrica emit- tentibus contexto; zoosporangiis seriatis, gametangiisque sepe ramosis, cylin- dricis vel elongato-conicis fila verticalia terminantibus. Tab. 27, fig. 18—17. XV Beskrifning. -TillN det vegetativa systemet liknar denna växt mycket en Ectocdrpus termiralis eller E. reptans. Liksom hos dessa är bålen bildad af på andra alger krypande, tätt sammanträngda, greniga: cellrader, hvilka under en rät vinkel utsända ogrenade eller mycket sparsamt greniga cellrader. Dessa vertikala cellrader äro af tre slag. Somliga äro nästan rent cylindriska, bildade nedtill af endokromirika, upptill ar endokromfattiga eller endokromlösa celler. Andra sluta med organ, som likna Ectocarpernas gametangier och utan tvifvel äro sådana. Det tredje slaget äro i allmänhet svagt klubblika och slutas med en enkel eller grenig rad klotformiga eller kort tunnelika celler, som hafva ett tätt, mycket rikligt endo- krom. Med dessa cellraders natur är jag icke fullt på det klara, men de likna så mycket unga zoosporangierader hos en Pylatella, att jag tillsvidare måste hålla dem för sådana. De nedliggande celltrådarna bildas af i längdsnitt rek- tangulära, qvadratiska, 5—mångkantiga celler, hvilka äro rika på endokrom och liksom bålens öfriga celler hafva temligen tjocka väggar. Från den inre delen af den cellskifva, som dessa tätt sammanträngda celltrådar bilda, utgå de vertikala cellraderna. De sterila af dessa äro omkring 750 u. långa och 15 pu. tjocka, vanligen ogrenade, bildade af cylindriska cellet som äro lika till 1!/- gång så långa som tjocka. Gametangierna äro nästan alltid greniga, ehuru svagt, oftast utdraget koniska, 80 u. långa, 20—25 u. tjocka. Gameterna ut- tränga genom ett i hvarje af gametangiernas spetsar uppkom- met hål (fig. 14). Zoosporangiekedjorna äro merendels ogre- nade, bildade af 3—flere zoosporangier, stundom temligen starkt oreniga. Hvarje gren bildas af 1—flere zoosporangier. Z00- sporangierna äro till formen temligen olika, vanligen nästan klotrunda eller tunnelika. Deras väggar äro tjockare än de vegetativa cellernas. Zoosporangier med utbildade zoosporer har jag icke sett (fig. 15—17). Ar denna växt verkligen en Pylatella, så är den genom sin litenhet, genom det vegetativa systemets bygnad och genom gametangiernas form skarpt skild från alla hittills bekanta arter af detta slägte. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Jol Lefnadsförhållanden. Växer spridd inom litoralregionen på öppen kust, epifytisk på Cladophorer. IT augusti är den funnen med gametangier och zoosporangier. : Fyndort: Norska polarhafvet: vid Gjesver i Finmarken. Gen. Myriotrichia Harv. ita, ISO JÖRN, SOKR Ja SIN MYRIOTRICHIA FILIFORMIS Harv. Man. p. 44. Descer. Myriotrichia filiformis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 14. Fig. > > Jäla. Jae, IB ts LÄG Syn. Myriotrichia filiformis Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsforhållanden. Epifytisk på litorala alger såsom Co- rallina officinalis, Asperococcus echinatus, Scytosiphon lomentarius, Dictyosiphon hippuroides o. a., hvilka den stundom nästan full- ständigt betäcker. Jag har endast funnit den på öppen kust. Vid Norges polarhafskust bär den zoosporangier i juli och augusti. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Fat NN 10, Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Giver, Fin- marken, lokal, men temligen ymnig vid Öxfjord. (2) Gen. Gleothamnion Cienk.! Bericht. p. 25. GLEOTHAMNION PALMELLOIDES Cienk. Ne: Descr. et Fig. Gleothamnion palmelloides Cienk. ll. c. p. 25 et t. 1, fig. 12—16, OL i Lefnadsförhållanden. Jfr Cienk. anf. st. Fyndort: Hvita hafvet. 1 Med frågetecknet har jag velat ange, att jag är osäker, om detta slägte tillhör familjen Ectocarpacece. 352 KJELLMAN; NORRA ISHAFEVETS ALG FLORA. Serien Chlorophyllophyce&e (Rabenh.) Wittr. Pitnoph. p. 42; Habenmme Rae ANS IRS ps Senna Fam. Chetophorace&e (Harv.) Wittr. Pl. Scand. p. 15. Ohetophoroidex Harv. Man. p. 10; ex parte. Gen. Cheetophora Schrank. Bar. Pl Of Wittr i Gotl. och Öl Ale pr25 CHETOPHORA Maritima Kjellm. Spetsba rna SE Descr. et Fig. Uheetophora maritima Kjellm. 1. e. et t. 5, fig. 15—16. Syn. COheetophora maritima Kjellm. 1. ce. et Algenuv. Murm. Meer. p. 53. Lefnadsförhållanden. Litoral på öppen kust, i förening med Calothrix scopulorum bildande ett tunt lager på stenar och klipphällar, som blottas vid ebb. Den är sällskaplig och uppträder stundom i betydliga individmassor. Hittills endast funnen steril. S Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om Atlan- ten. Nordligaste fyndorten är Fairhavn vid Spetsbergens NORMVeSstkiust, Lato NE (AGE Fyndorter: Grömandshafvet: Spetsbergens mnordvest- och vestkust, lokal, men på vissa ställen ymnig. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust; lokal och sparsam. CHATOPHORA PELLICULA nob. Ch. crustam membranaceam, 200—300 u. crassam, e viride flavescentem formans, crusta e filis repentibus dense confertis, fila adscendentia plus minus ramosa, pilifera, muco uberiore cohibita emittentibus; cellulis vegeta- tivis forma varia, 10—20 wu. longis, 5—10 u. crassis, membrana crassa; cellulis zoosporigenis subeylindricis, 15—20 u. longis, 8—12 u. crassis. Tab. 31, fig. 4—7. Beskrifning. Växten bildar en tunn, 200—300 nu. tjock, slem- mig hinna, aren ljusgrön eller gulgrön, färs. Dennaransam mansatt af i slem inbäddade greniga cellrader, hvilkas hufvud- axlar och somliga biaxlar äro tätt sammantryckta och ligga horisontelt utbredda på underlaget; andra biaxlar höja sig uppåt, utgående under en större eller mindre vinkel. -Cell- radernas förgrening är mycket olikartad, än mycket sparsam, - VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 333 än så riklig, att nästan hvarje cell utskickar en. gren. På de nedliggande cellraderna utgå grenarna ensidigt, på de upp- stigande fersidigt (fig. 4—5). Håren äro långa och temligen talrika. De vegetativa cellerna äro af mycket vexlande form, än nästan klotrunda, än i optiskt längdsnitt qvadratiska, rek- tangulära, elliptiska, oregelbundet tre-, fyr- eller femkantiga, 3—10 pu. tjocka, 10—20 wu. långa. Deras membran är tjock, endokromet rikligt. De zoosporalstrande cellerna äro cylin- friska, något: bukiga, 15—20-u. långa, 8—12 u tjocka: > Öpp- ningen ligger ungefär vid midten af långväggen (fig. 7). Utom genom zoosporer förökar sig arten genom hvilceller, uppkomna genom omdaning af vegetativa celler. Dessa hvila antingen i moderväxten eller 1 andra växter, med hvilka den förekommer tillsammans. Så voro dylika celler mycket talrika 1 bålen af Lithoderma lUgmicola, hvilken växte på Ch. pellicula. Sedan de blifvit fria från moderväxten, tilltaga de betydligt i storlek, föröka sitt innehåll och förtjocka sina membraner. Om deras vidare utveckling känner jag intet. Arten är nära beslägtad med Ch. maritima, men skiljer sig från denna i väsentlig grad genom förgrening och bålens krustlika form. Lefnadsförhållanden. Funnen på skyddad kust inom litoral- regionen, på gammalt, murket trä, växande tillsammans med Lithoderma ligmicola och Calothrix Harveyi. Exemplar, tagna i början af september månad, voro sparsamt zoosporförande. Fyndort: Norska polarhafvet: Finnmarken vid Talvik. Fam. Ulvace&e (Ag.) Wittr. 171 SCEnaCL 106 TYS NESS AB Id KO INNAN NAND Gen. Enteromorpha (Link) Harv. Nan. ps kor Link. Tpistöipro; ex Parte. ENTEROMORPHA CLATHRATA (Roth) Grev. Aloe Brit. p. 181. Conferva elathrava Roth, Cat. Bot: 3, Pp. 175. Descr. Enteromorpha clathrata Ahln. Enterom. p. 43. f. Agardhiana Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 49. Descr. Ulva clathrata « Agardhiana Le Jol. 1. c. Syn. Enteromorpha clathrata Dickie, Alg. Cumberl. p. 28902); Alg. INaresp. (2) > > Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Bå III. 23 354 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGELORA. Lefnadsförhållanden. Vanligen litoral, stundom, enligt Kleen, sublitoral, vidfäst stenar. Växer merendels sällskaplig, men ej 1 större individmassor. Jag har funnit den endast på skyddad kust. Af Kleens framställning vill dock synas, som skulle den i Nordlanden äfven förekomma på öppet belägna "ställen. Från polarhafvet äro endast sterila exemplar kända. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och uppgifven för Baffinsbay. I andra delar af polarhafvet ej anträffad. Mig synes det antagligt, att Dickies uppgift om artens förekomst i Baffinsbay högt mot norden beror på någon förvexling af fina, rikgreniga former af den arktiska E. compressa med E. clathrata. Då jag emellertid icke sett de af Dickie be- stämda exemplaren, kan jag icke bestämdt bestrida denne algo- logs uppgifter. I Norska polarhafvet är den temligen ymnig, men ej allmän. Dess nordligaste fyndort skulle vara Port Sheridan Smith! SoWLd I RAt. IN. IS2 PI Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, temligen ymnig vid Öxfjord och Talvik. An- norstädes såg jag den icke. Baffinsbay: Cumberland Sound, Hayes Sound, Buchanan Strait och Port Sheridan enligt Dickie. ENTEROMORPHA INTESTINALIS (L.) Link. Epist. p. 5. Ulva intestinalis L. Spec. PI p. 1163. f. gemuna Ahln. Enterom. p. 18. Descer. Enteromorpha intestinalis a genuina Ahln. 1 c. ; Fig. > > IGN NED INRE Ör bo Bi. FHoxsice. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 122. f. attenuata AA hln. IG 00 AM Descr. Enteromorpha intestinalis b attenuata Ahln. 1. c. EXxSiCC. > > Vb: Se Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 136. » > > f. longissima Aresch. Akg. Scand. exsicc. N:o 327. f. cornucopie Lyngb. Scytosiphon intestinalis y cornucopi&e Lyngb. Hydr. Dan. p. 67. Descr. Enteromorpha intestinalis c cornucopi&e Ahbln. I. c. p. 21. Exsicc. > » var. > Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 137. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 305 Syn. Enteromorpha intestinalis Aresch. Phyc. Scand. p. 415. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 148; ex parte; Alg. Cumberl. p. 289. > > IKileen Nord ATS pA Ulva compressa Wg. FI. Lapp. p. 508; ex parte. » intestinalis Gunn. El: Norv: 2) p. 120. > > Sommerf. Suppl. p. 185. Anmärkning rörande artens former. Arten är i polarhafvet ganska formrik, dock synas mig de här förekommande for- merna kunna grupperas omkring de trenne af Ahlner ur- skilda typerna. AT f. genwina har jag sett två variationer, den ena mest öfverensstämmande med N:o 122 i Aresch. Alg. Scand. exsicc., ehuru bredare än denna och mera tvärt hop- dragen vid basen, den andra säkert identisk med .E. intestinalis, e. mesenteriformis Kätz. (Spec. Alg. sid. 478), en storväxt form, mer än en half meter lång och ända till 3 cm. i diameter. Den afsmalnar långsamt, men temligen starkt mot basen och har en temligen mörkt gräsgrön färg. Mera skiftande än huf- vädformen år I. attenuata.. Den mest utmärkta form, som finnes i mina samlingar från Finmarken, är en lång, blekt gulgrön form, hvilken liknar N:o 136 a i Wittr. et Nordst. Alg. exsice. Till formkretsen attenuata har jag också hänfört en mer än fotslång, tumsbred, mörkgrön form, hvilken enligt Ahlner, som godhetsfullt granskat mina samlingar af Entero- morphor från polarhafvet, afviker ej obetydligt från f. attenuata, men dock står denna form närmast. Exemplar aff. cornucopice från polarhafvet likna N:o 137 a i Wittr. et Nordst. Alg. exsicc., men äro betydligt större och gröfre än den. Upptill hafva "många af dem en diameter af 4—35 cm. Lefnadsförhållanden. Litoral, växande sällskaplig dels på ställen, som blottas vid ebb, dels och företrädesvis i klipp- hålor, som under ebb äro fylda med vatten. Den är fäst än på andra alger, än på sten, förekommer såväl på öppen som skyddad kust och går in i flodmynningar, der vattnet är föga salt. Under juli, augusti och september utvecklar den repro- duktionsorgan vid Finmarkens kust. Utbredning. Med säkerhet finnes arten 1 Norska polar- hafvet. Från Baffinsbay har jag också sett en Enteromorpha, som jag trott mig böra hänföra till denra art. I Hvita hafvet finnes enligt Gobi typisk E. mtestinalis icke. Möjligt är dock, att f. attenuata finnes här, hvilket jag dock icke utan till- gång till en större mängd exemplar vågar afgöra. Den från andra delar af polarhafvet uppgifna E. intestinalis synes mig 3256 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. tillhöra andra arter, särskildt FE. compressa. Sitt fregvens- maximum har den emellertid säkert i Norska polarhafvet. Dess hittills kända nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Tant. INS Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Tromsö amt, allmän och ymnig, här liksom i Nordlanden under alla tre de anförda formerna, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö (f. gemwina och f. attenuata), Öxfjord (f. atte- nuata), "Talvik (f. attenuata). | Baffinsbay: Cumberland Sound enligt Dickie, Grönlands vestkust vid Frideriksdal, Tessarmiut och Nanortalik. Upp- oifves. af Dickie vara funnen vid Hunde Islands ochykap Bowen. ENTEROMORPHA COMPRESSA (L.) Link. Epist. p. 5. L. Ulva eompressa L. Spec. Pl. p. 1168; char. emend. GCfr. Ahln. Enterom. p. 31. typica. Descr. Enteromorpha compressa Ahln. Enterom. p. 31. Fig. » > Il Me0 Ser Ogre EFHxsicc. > > Hohenack. Alg. Mar. N:o 259. f. capillacea Kätz. Enteromorpha compressa £ capillacea Kätz. Spec. Alg. p. 480. Descr. Enteromorpha compressa b capillacea Ahln. 1. c. p. 82. EHxsicc. » intestinalis a capillacea Hohenack. 1. c. N:o 258. f. racemosa A hln. Ia Gn 0 SL a. Ahlnerii nob. Descr. Enteromorpha compressa c racemosa Ahln. 1. c. Hoxsicc. > ramulosa Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 226. B. abbreviata nob. f. frondis axi primario vix unciali, ramis confertis. ry. elongata nob. f. frondis axi primario pedali et ultra, capillaceo, ramis distantibus. f. prolifera Ag. Ulva compressa £ prolifera Ag. Spec. Alg. 1, p. 421. Descr. Enteromorpha compressa d prolifera Ahln. I. ce. p. 35. Fig. » percursa Harv. Phyc. Brit. t. 352. HxSicc. ; complanata var. crinita Rabenh. Alg. Eur. N:o 911. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 337 Syn. Enteromorpha elathrata J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. > compressa Ashm. Alg. Haves, p. 96. > > Oroalkfit Dise pa to > > Dickie, Alg. Cumpberl. p. 239; Alg. Wal- ' ketups S05 AN NSutherk 2, parts > / Kleen, Nordl. Alg. p. 40. / > Poste RuprrlA step, Hö saltemiex parte. > intestinalis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. jös INST fö. MR f. compressa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 43; Algenv. Murm. Meer. p. 49. Scytosiphon compressus £ crispatus Lyngb. Hydr. Dan. p. 64. Ulvatcompressa Gunn. Ek Noryv. 2, pc L20:(2). > > Schrenk, Ural. Reise, p. 547. > > Sommerf. Suppl. p. 186. > > NVSEREea ppi pir S08Hexpante. >» Enteromorpha Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 80; saltem ex parte. Lefnadsförhållanden. En af de få arter, som öfverallt i polarhafvet växa litoralt. Den är fäst på sten eller på alger, förekommer både på öppen och skyddad kust och uppträder stundom «sällskaplig i betydliga individmassor. Vid Spets- bergen har jag funnit den med reproduktionsorgan i slutet af juli, vid Norges kust under augusti och september. | Utbredning. Under en eller annan form .är arten funnen cirkumpolärt. Dess säkert kända nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 792 49". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica och f. capillacea) allmän och ymnig, Tromsö amt omkring staden Tromsö (f. typica och f. prolifera), Finmarken vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust, Talvik, f: typica och f. prolifera spar- samma, f. capillacea och f. racemosa temligen ymniga. Grönlandshafvet: (f. typiea och en mellanform mellan den och f. racemosa) temligen allmän, men ej ymnig vid Spetsber- gens nordvest- och vestkust. Murmanska hafvet: temligen lokal och sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja under en form, som står f. racemosa närmast, Kolgujew och Cisuralska Samojedlandets kust (?). Hvita hafvet: ferestädes enligt Go bi. Sibiriska Ishafvet: Aktiniaviker under en lågväxt, nästan typisk form. | Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Beechey Island, As- sistancebay, Baringbay. Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands 308 RJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. vestkust: Nennese vid:'Frideriksdal, Nanortalik, Lichtenau, Julianeshaab, Smallesund, Ameralik, Jakobshavn, Sakkak, Rit- tenbenk (f. capillacea, prolifera och racemosa) Smith Sound, mellan 78:de och 82:dra breddgraden. XV ENTEROMORPHA COMPLANATA KUtz. Spec. Alg. p. 480; Cfr.- Ahln. Enterom. p. 25. 1 prolifera nob. f. thalli axi primario elongato, complanato, apicem versus dilatato, secundum totam longitudinem ramos crebros, elongatos, axem primarium 2emulantes emittente. Beskrifning. I bålen är en hufvudaxel tydligt urskiljbar. Den når en längd ar ända till 30 em.; är nedtill smal nastan trind, men vidgas och tillplattas uppåt och når upptill en bredd af "omkring 1 em. Efter hela sin längd bär den ett större antal enkla grenar af samma form som hufvudaxeln: Habituelt liknar denna form mycket Phycoceris racemosa Kötz. (Tab, Phye. 6, tall. 20)... Till struktur. öfyerensstannen den i det närmaste med E. complanata var. subsimplex Aresch. (Ahln. Enterom. sid. 29), men har något smalare, mindre regel- bundna celler med något rikare endokrom. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, vidfäst sten, växande spridd på både öppen och skyddad kust. Vid Norges nord- kust utvecklar den zoosporer (gameter?) i augusti och sep- tember. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område. Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och Talvik, lokal och sparsam. ENTEROMORPHA MInIMA Näg. ia Kör Spec rATop 482; Of: Ahn Bnteron pp. te . glaciars NRK fi in Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 43. Descr. Enteromorpha minima f. glacialis Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 50. Hxsicc. > » » > > in Wittr. et Nordst. 1. c. Lefnadsförhållanden. Bildade, der den hittills anträffats, täta, temligen vida mattor på litorala, mot hafvet sluttande, flata klipphällar, hvilka under lågt vatten fuktades af ned- droppande snö- och isvatten. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 359 Fyndort: Murmanska hafvet: Besimennajabay vid Novaja Demljas vestkust. ENTEROMORPHA TuUBULOSA Kätz. Tab. Phyc. 6, p. 11. E. intestinalis y tubulosa Kätz. Spec. Alg. p. 478; Ofr. Ahln. Enterom, p. 49. Eiöpagera "Kutz. (ANR..): I. ec. p. 50; Enteromorpha pilifera Kätz. Tab. Phyc. 6, p. 11. Descr. Enteromorpha tubulosa b pilifera Ahln. 1. c. Fig. » JOSE MA do BO tr DI Fyndort: E mari groenlandico enligt Wormskiold i Kö- penhamns musei herbarium. ENTEROMORPHA MicrococcaA Kutz. RlaRyeT 6, Pp. dl f. typica nob. Descr. Enteromorpha micrococca Ahln. Enterom. p. 46. Fig. > > KrötZ etan SO > > AUDIO Lo (Bu boil SR Ir f. subsalsa nob. f. strata valde intricata, forma indefinita, e viride flavescentia vel fere albida, in fundo libera expansa formans; thalli axi primario distincto, latiu- sculo, compresso secundum totam longitudinem ramos longiores et breviores, simplices vel ramulosos, patentes, uncinatos, curvatos, axi primario graciliores emittente; structura forms typice persimilis. Tab. 31, fig. 1—3. F2xsice. Enteromorpha clathrata var. uncinata Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 131. Syn. Enteromorpha clathrata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. Pa KC) > » f. uncinata Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 44; Algenv. Murm. Meer. p. 50. Ulva microcoeca Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 81. Anmärkning rörande f. subsalsa. I min afhandling öfver Murmanska hafvets algvegetation har jag redan angifvit, att den växt, jag här upptog under namn FE. clathrata, med hän- syn till struktur mindre öfverensstämde med den så benämnda arten än med FE. micrococea Kätz. Jag stödde mig vid be- nämningen af växten på Le Jolis' åsigt, att vid artuppfatt- ningen inom slägtet Enteromorpha större vigt borde fästas vid morfologiska än anatomiska karakterer. Denna åsigt anser 260 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG PP LORA. jag mig numera böra frångå på grund af de resultat, som senare tiders undersökningar lemnat. Den ifrågavarande växten öfverensstämmer i struktur nära med E. micrococca. Habituelt är den visserligen genom bålens förgrening olik denna, men, då grenighetsgraden är under- kastad stor vexling och då äfven typisk FE. micerococca stun: dom är grenig, har jag ansett riktigast att betrakta den ark- tiska växten såsom en form af denma art. - Från dessttypiska form är den skild derigenom, att den alltid är rikare förgre- nad och att den bildar stora, oregelbundet formade, löst på bottnen liggande sammanfiltade massor. Lefnadsförhållanden. Artens hufvudform växer spridd inom litoralregionen på skyddade ställen, vidfäst stenar. Formen subsalsa är endast känd från laguner med bräckt vatten. Den uppträder ofta i stora individmassor och ger åt vegetationen dess prägel. Den öfvervintrar innesluten i is och återtar sin utveckling, sedan isen smält. Af den typiska formen har jag sett zoosporbärande exemplar 1 september. : Utbredning. Känd både från polarhafvets atlantiska och arktiska område. Inom det senare synes den hafva en ganska vidsträckt utbredning Joch har här maximum at fregmvemner Nordligaste fyndorten är Treurenbergbay vid Spetsbergens HOTdsNSk Lat NI (08506 ; Fyndorter: Norska polarhafvet: (f. typica) sparsam och lokal vid Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet : (f. subsalsa) ymnig i laguner vid Mossel- bay och Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust. Mwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, (f. typica); Novaja Semljas vestkust, (f. subsalsa) temligen ymnig i laguner vid Besimennajabay och Karmakulbay på Novaja DSemljas vestkust. Sibiriska Ishafvet: (f. subsalsa) ymnig vid Pitlekaj. Baffinsbay: (f. subsalsa) Grönlands vestkust vid Tessarmiut. Gen. Ulva (L.) Wittr. Monostr. p. 9; L. Syst. Nat. Ed. 10, p. 1346. Urva Crassa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 44. Descr. et Fig. Ulva crassa Kjellm. 1. c. et t. 3. Syn. Ulva crassa Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 51. > latissima Kjellm, Vinteralgv. p. 65. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 361 föölntsetsessr=—=—=— Anmärkning vid arten. Sedan jag varit i tillfälle att under- söka en större mängd Ulva-former från olika delar af Skandi- naviens kust och särskildt från Norges nordkust, har jag fan, att» Uscverassa icke är en” sår fristående att, som jag trodde, då jag beskref den. Den är nära beslägtad med U. lactuca. Från den skiljer den sig emellertid genom större tjocklek, cellernas större höjd, cellrummens mindre tvärdia- meter och rikligare endokrom. Till dess det har visat sig, att dessa karakterer icke äro användbara för artåtskilnad inom Ulva-slägtet, anser jag, att U. crassa bör bibehållas såsom sär- skild art. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 3—5 famnars djup på skyddad kust, fäst på andra alger och på sten, all- tid i spridda exemplar. Vid Spetsbergens kust finnes den ock- så under vintern. Vid Mosselbay fann jag unga individ af den i november, januari och april och den 23 december ett äldre zoosporförande exemplar. Vid Spetsbergens kust har jag dessutom tagit zoosporförande exemplar under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli. Utbredming. "Tillhör polarhafvets arktiska florområde, men synes, att döma af ett mycket fragmentariskt exemplar, äfven finnas vid Norges nordkust. Den är ingenstädes funnen i större individmängd. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 792 53" Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Öxfjord; endast ett ofullständigt exemplar funnet. Grönlandshafvet: temligen allmänt spridd, men alltid spar- sam vid Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: lokal och mycket sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja. KTVAS TAC EU OA IL: Specs Bl V2. pp. 1165: Deser. et Fig. Ulva laetuca Born. et Thur. Etud. Phycol. p. 5 et t. 2—3. Syn. Ulva latissima Kleen, Nordl. Alg. p. 40. > > Schäbeler, in Heugl. Reise, p. 317 (2). >» linza Aresch. Phyc. Scand. p. 410 (2). > 3 ISEN IG (EG). Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten litoral, fäst på sten, växande i spridda individ på skyddad kust. Vid Finmarkens kust har jag funnit zoospor-(gamet-)förande exem- plar i september. Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, 362 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. vid hvars snorra del den sär: sparsam; och från: Bafunsbay. Huruvida U. latissima Schäbeler, anf. st., är att hänföra till denna art, känner jag icke. Det är derför oafgjordt, om arten förekommer i Murmanska hafvet. Sjelf såg jag den icke der. Dess hittills säkert kända nordligaste fyndort är Öxfjord vid Finmarkens kust, ungefär Lat. N. 70”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, antagligen all- män och temligen ymnig, Finmarken, lokal och sparsam vid Öxfjord och Talvik. Murmanska hafvet: (2) Baffinsbay: Grönlands vestkust nära Godhavn enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. Gen. Monostroma (Thur.) Wittr. MoOnostr. ps hor. taurs NOtecsi Uli p320TISeC WVTtte Re enat MONOSTROMA LaATISSIMUM (KUtz.) Wittr. Monostr. p. 33. Ulva latissima Kätz. Phyc. gener. p. 296. Descr. Monostroma latisssimum Wittr. 1. c. Fig. > > > Alls il ME Ak E'xsicc. > > Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 145. Syn. Monostroma arcticum Kleen, Nordl. Alg. p. 41; sec. spec.; ex parte. (?) > latissimum Kleen, Nordl. Alg. p. 41 (2); ex parte (2). Anmärkning vid synonymiken. I Nordl. Alg. upptar Kleen M. latisssmum. De exemplar i hans samlingar, som bära detta namn, tillhöra dock icke :denna art utan M. saccodeum. Till M. latisssimum är deremot den växt att hänföra, som i samlin- garna kallas M. arcticum, af hvilken senare art deremot icke finnas några exemplar. Det är alltså säkert, att M. latisstmum verkligen finnes i Nordlanden, men deremot är det osäkert, om den inbegripes under detta namn i Nordl. Alg. och tillika . är det ovisst, om Kleen verkligen funnit M. arcticuam. Hans uppgift, att den skulle växa 1 bräckt vatten, hvilket fullkom- ligt strider emot mina iakttagelser, synes mig tala för, att Kleen sammanblandat M. arcticum och M. latissimum. Möjligt är det dock alltid, att den i Finnmarken på sina ställen ganska ymniga M. arcticuam finnes 1 Nordlanden och att Kleens be- stämning är riktig, ehuru sedermera en förvexling af de in- samlade exemplaren ägt rum. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt i polarhafvet är intet med säkerhet kändt. Är M. arcticum Kleen, Nordl. Alg., uteslutande denna art, så skulle den 1 Nordlanden liksom VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 363 ofta annorstädes vara en brackvattensart, växande i nedre delen af den sublitorala regionen, fäst på andra alger. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Fyndort: Nordlanden: Sjelf har jag tagit den vid Bodö. Möjligen förskrifva sig Kleens exemplar från samma plats. MONOSTROMA UNDULATUM Wittr. Monostr. p. 46. Descr. et Fig. Monostroma undulatum Wittr. 1. c. et t. 3, fig. 9. Syn. Monostroma undulatum Kleen, Nordl. Alg. p. 41. Ulva lactuca Sommerf. Suppl. p. 185; sec. syn. > > Weg. FI. Lapp. p. 507; sec. spec. Lefnadsförhållanden. Funnen på sublitoralregionens öfre del, fäst på Corallina officinalis. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Fyndort: Nordlanden vid Kjerring-ön enligt exemplar i Wahlenbergs herbarium. MONOSTROMA LUBRICUM Kjellm. Spetsb: tal 20: AS Descr. et Fig. Monostroma lubricum Kjellm. 1. ce. et t. 4, fig. 8—9. Syn. Monostroma lubricum Gobi, Algenf. Weiss. Meer. p. 79. Lefnadsförhållanden okända. Jfr Kjellm. anf. st. Utbredning. "Tillhör polarhafvets arktiska florområde, inom hvilket den är funnen på åtskilliga ställen. Dess nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. (CK SS | Fyndorter: Grömandshafvet: Fairhaven. Murmanska hafvet: Sviatoi-Noss vid Ryska Lappmarkens kust. Baffinsbay: Grönlands vestkust i Kakortok-fjorden enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. NONOSTROMA CYLINDRACEUM noob. M. thallo initio sacceulum subeylindraceum, tenuem, flaccidum, flavescen- tem, bullosum, usque 10 cm. longum. diametro 3—4 cm. formante, demum libero, rima longiore vel breviore exorta plus minus expanso, vix laciniato ; parte monostromatica vegetativa 40—45 u. crassa; corpore chlorophylloso lumen cellulare in sectione thalli transversa qvadratum vel rectangulare, 10—15 u. altum non vel fere explente; parte zoosporifera e cellulis lumine cellulari in sectione transversa thalli elliptico vel circulari constructa. Tab. 30. Beskrifming. Växten är vidfäst medelst en ecallus radi- calis. I början har bålen form af en nästan cylindrisk, på 304 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA ytan ojemn, bläddrig säck, hvilken når en längd af 10 cm., med en diameter af 3—4 cm. Den har en mycket blekt grön eller gröngul färg, svag eller ingen glans, är af lös konsistens och slipprig, så att den vid konservering fäster hårdt vid papper. .Omsider uppkommer vid toppen en spricka, hvilken sträcker sig mer eller mindre långt ned, stundom nära till basen, hvar- vid bålen utbreder sig, men flikas icke eller obetydligt. Då den är zZoosporförande når den en längd af 15 om. med en nästan lika stor bredd i sin öfre utbredda del (fig. 1). Dess nedersta del bildas af klubblika celler med starkt gelinerade membraner. Dessas skaftändar bilda vidfästnings- organet. Klubbhufvudena äro spolformiga, spolformigt cylin- driska, nästan cylindriska, utdraget äggformiga, deras cell- rum, der de äro som tjockast, 5—10 pu. i genomskärning. På . ett tvärsnitt intaga klubbhufvudena mestadels bålens ena, skaf- ten den andra kanten. Denna del af bålen är 30—40 u. tjock; (fig. 2—3). På ett par millimeters afstånd från fästorganet blir bålen monostromatisk och bildas här liksom högre upp, så länge den är steril, af celler, hvilka i tvärgenomskärning hafva fyr- kantiga cellrum med än skarpvinkliga, än något afrundade hörn. De äro än qvadratiska, än rektangulära och i senare fallet med största längden oftast parallelt med bålens yta. Den monostromatiska delen är 40—45 mu. tjock, cellrummen 10—15 pu. höga, väggen alltså af betydlig tjocklek. Klorofyllkrop- pen fyller än hela, än endast en del af cellrummet. Vid bålens midt äro de vegetativa cellerna, sedda från ytan, 4—5- kantiga, med mer eller mindre rundade cellrum och med tjocka väggar. Deras längsta diameter uppgår till omkring 20—25 pu. (fig. 4—5). Den zoosporförande delen af bålen är bildad af celler, som, från ytan sedda, hafva cirkelrunda cellrum, 10—17 up. i dia- meter, med mycket tjocka cellväggar. I en tvär genomskärning äro cellrummen antingen cirkelrunda eller cirkelrundt elliptiska, med längdaxeln 17—22 u., vinkelrät mot bålens yta (fig. 6—7). Lefnadsförhållanden. Växten är litoral, vidfäst andra alger, mest Halosaccion ramentaceum. Den växer spridd på öppen kust. Zoosporförande exemplar äro tagna i slutet af juli och början af augusti. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Här är den sparsam. Dess nordligaste fyndort är Gjesveer, ungefär at. oN TES Fyndorter. Finmarken vid Maasö och Gjesver, på båda ställena lokal och sparsam. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 365 MONOSTROMA SACCODEUM noob. M. thallo callo radicali adnato, initio saceato, deinde membranaceo, in lacinias oblongas, lanceoiatas vel ovatas, margine plano vel crispo plus minus decomposito-fisso; parte monostromatica inferne 30—40, superne 25—30 wu. crassa, e cellulis constructa a fronte visis lumina rotundata, semicircularia vel 3—5 angulata inter se membrana crassiuscula seperata, in sectione trans versa thalli visis lumina cellularia verticaliter elliptica, 15—17 su. alta, 8—10 lata prebentibus; corpore chlorophylloso lumen cellulare fere omnino explente. Tab. 28, fig. 1—10. Syn. Monostroma latissimum Kleen. Nordl. Alg. p. 41; saltem ex parte fide herb. Beskrifning. "Till sin utveckling liknar denna art M. Gre- villev och äfven till yttre formen har den mycket gemensamt med denna. Genom sin struktur är den skarpt skild från den. Såsom ung har bålen formen af en ända till 4 cm. lång, med en callus radicalis vidfäst, ellipsoidisk eller päron- formigt cylindrisk säck eller blåsa af ljust gräsgrön färg, nä- stan glanslös, med slät vägg (fig... 1—2). Dessa blåsor brista snart i toppen, breda ut sig och uppflikas oftast efter hela Jängden. Fullt utväxta nå flikarna en längd af ända till 10 em., äro än fåtaliga och hafva i så fall en äggrund eller ellip- tisk form, än talrika och då vanligen lancettlika eller aflånga, 1 båda fallen ofta mer eller mindre djupt upprepadt delade. Flikarnas kant är oftast vågig elier krusig (fig. 3—4). Då den blir äldre, löser den sig antingen helt och hållet från sin fästyta eller också lossna en del flikar, som sedermera drifva lösa omkring på vattenytan eller ligga lösa på bottnen. Sedan de blifvit fria, tilltaga de ofta betydligt i storlek. Man träffar dylika stycken, som hafva en längd af 15—20 och en bredd af omkring 10 cm. Vid tilltagande ålder antar växten en blek, åt gulgrönt gående färg. Till konsistensen är den lös och slemmig och fäster i följd häraf vid konservering hårdt vid papper. Bålens nedersta del närmast vidfästningsorganet bildas af klubblika celler med starkt gelinerade väggar, lika dem hos flera andra Monostroma-arter t. ex. M. arcticum och M. Grevillet. Deras cellrum äro efter sin största tvärdiameter 6—10 pu. tjocka. Klubbhufvudena intaga bålens midt, skaften de ytliga delarna (fig. 5—6). Bålens öfriga del är bildad af celler med ellipsoi- diska eller äggformiga cellrum, hvilkas längdaxel är vinkelrät mot bålens yta. Klorofyllkroppen täcker hela cellens vägg (fig. 8). Nedtill är denna del af bålen 30—40 mu. tjock, cellrummen 15—17 mu. höga och 8—10 p. i tvärdiameter Vid bålens öfre 306 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. kant är tjockleken något mindre, 23—530 mu., cellrummen något lägre och bredare, nästan runda. De zoosporförande cellerna hafva något tunnare väggar än de vegetativa, mera lika tjocka mellanväggar och något större cellrum (fig. 9—10). Lefnadsförhållanden. Växer inom litoralregionen på öppen kust något sällskaplig, ehuru icke i större individmängd, fäst på litorala alger såsom Corallina, Rhodomela lycopodioides, Halo- saccion, Fucaceer eller på maskhus och på sten. I början af augusti har jag. vid Finmarkens kust funnit såväl fullt ut- vuxna, zoosporförande som mycket unga, knapt en millimeter höga exemplar. Utbredning. Hittills endast känd från Norges nordkust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter. Nordlanden, enligt exemplar i Kleens herba- rium, Finmarken: Maasö, lokal, men temligen ymnig, Gjesver, lokal och sparsam. MONOSTROMA ÅNGICAVA NOD. M. thallo callo radicali adnato, initio vesicam pyriformem constituente, deinde expanso, membranaceo, flaccido, lubrico, fusco-viride, demum palle- scente, parce laciniato, margine plano, lacerato; parte monostromatica 45—60 uw. crassa, cellulis in sectione transversa thalli lumina cellularia verticaliter [| rectangularia, angulis rotundatis, 25—28 wu. alta, 8—10 u. lata prebentibus, corpore chlorophylloso cellulas vegetativas non explente. Tab. 29. Beskrifming. Vidfästningsorganet en callus radicalis. Såsom ung har växten formen af en päronformig blåsa, hvilken når en längd af 5 och en tvärdiameter upptill af 4 em: Denna brister i toppen och remnar ända till basen, hvarvid bålen breder ut sig och uppflikas under sin vidare tillväxt oregel- bundet. Ett fullt utväxt, zoosporförande exemplar i mina sam- lingar har en nästan njurformig omkrets, kanten flikig och sargad, men ej krusig. Till färgen är växten i yngre stadium mörkgrön, med dragning åt brunt, vid tilltagande ålder bleknar den. Den är utan glans, slemmig och af lös konsistens (fig. 1). Bålens. nedre del bildas af klubblika celler, hvilka från bålens ena yta sträcka sig i sned riktning nedåt mot den andra. Klubbhufvudena äro långsträckta, utdraget omvändt äggformiga, cylindriska eller spolformiga, ofta krökta (fig. 2—3). Den sterila monostromatiska delen af bålen är 45—50 u. tjock, bildad af smala och höga celler. I bålens tvärgenomskärning visa sig cellrummen vertikalt rektangulära, med starkt afrun- dade hörn. Deras höjd är omkring 25; deras bredd 8—10 pu. Endokromet fyller icke cellrummet (fig. 4—5). VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 367 Bålens zoosporförande del har jag funnit 55—60 pu. tjock, med cellrummen 25—28 wu. höga och vanligen 10 u. breda (fig. 6—7). " För öfrigt hänvisas till de citerade figurerna. Arten hör till samma grupp af slägtet Monostroma som de båda föregående, M. arcticum och M. Grevilleti m. 1. Med ingen af de hittills beskrifna arterna kan den förvexlas. Genom sina trånga och höga cellrum och tjocka cellväggar är den lätt att skilja från dem alla. Lefnadsförhållanden. Växte, der den af mig anträffades, inom litoralregionen på öppen kust på litorala alger. I början af augusti var den zoosporförande. Fyndort. Hittills endast känd från Norska polarhafvet, der jag funnit ett fåtal exemplar vid Maasö i Finmarken. MONOSTROMA GREVILLEI (Thur.) Wittr. Monostr. p. 57. Enteromorpha Grevillei Thur. Note s. Ulv. p. 25. Deser. Monostroma Grevillei Wittr. 1. c. Fig. > , ad AL IMG MA | EHxsticc. > » Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 434. Syn. Monostroma Grevillei Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 41. Lefnadsförhållanden. Förekommer temligen sällskaplig, fäst på sten inom litoralregionen på skyddad kust eller träffas liggande lös på bottnen inom sublitoralregionens öfre del. Exemplar tagna i Nordlanden af Kleen under juni och bör- jan af juli äro zoosporförande. Utbredning. "Tillhör endast den närmast norr om Atlanten liggande delen af polarhafvet. Sitt freqvensmaximum når den vid Norges nordvestkust. Dess nordligaste fyndort är Ham- merfest; Lat. N. 70940. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö amt vid staden Tromsö, Finmarken vid Hammerfest. Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab. MONOSTROMA ARCTICUM Wittr. Monostr. p. 44. Deser. Monostroma arcticum Wittr. 1. ec. Fig. > > Bors br ROS. EHoxsicc. > > Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 144. Syn. Monostroma arcticum Kleen, Nordl. Alg. p. 41. (2?) Tillägg till artbeskrifmingen. Med hänsyn till utvecklingen öfverensstämmer arten med de fyra närmast föregående ar- 368 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. terna. Såsom mycket ung har bålen form af en nästan klot- formig, päronformig eller cylindrisk blåsa, hvilken omsider brister och remmnar ända till basen. Bålen utbreder sig här- efter och uppflikas. Fullt utvecklad har den en något åt brunt- gående färgton. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, fäst på Balaner eller strandalger, såsom Rhodomela lycopodioides, Halosaccion, Gigar- tina, RBhodymenia, garala Fucus-stammar. Den håller sig till öppen kust och uppträder på sådana ställen, der hafvet ligger hårdt på, ofta sällskaplig, i betydlig individmängd. Zoospor- förande exemplar voro vanliga vid Finmarkens kust i slutet af augusti. Utbredning. Känd från Norges nordkust. Vid Finmarks- kusten är den ymnig. Nordligaste fyndorten är Gjesveer, un- gefär Lat... N.: 71? Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö (?) (Jfr under M. latisssmum), Finmarken: Maasö och Gjesveer, på båda ställena ymnig. MONOSTROMA LEPTODERMUM Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 52. Descr. et Fig. Monostroma leptodermum Kjellm. I. c. et t. 1, p. 23—24. Lefnadsförhållanden. Endast en gång anträffad och då funnen uppkastad på stranden. Känd endast steril. Fyndort: Murmanska hafvet: Matotsehkin Schar vid No- vaja Semlja. MoNnostRoMA FuscuUM (Post. et Rupr.) Wittr. INOnOSHS |A DI. VIK NNSCA INO Gö Hör JU Als jö. Di Descr. Monostroma fuscum Wittr. 1. c. Fig. > > 2 Et VAS ONES Exsicc. Ulva sordida Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 120. Monostroma fuscum Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsiec. N:o 143. Syn. Monostroma fuscum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. » > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 49; Algenv. Murm. Meer. p. 52. » > Kleen, Nordl. Alg. p. 41. ; > » MV Eee, do Bh Ulva sordida Aresch. Phyc. Scand. p. 413. Lefnadsförhållanden. Inom Ishafvet alltid sublitoral, växan- de spridd på öppen kust på 4—5 famnars djup, vidfäst andra alger eller sten. Vid Norges polarhafskust har jag VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 369 träffat den dels på den sublitorala regionens öfre del nära ebbranden, dels på betydligt (10—15 famnars) djup, fäst på stenar, på snäck- eller musselskal, både på öppen och skyddad kust. Ofta finner man den här drifvande lös på vattenytan i stora massor eller uppkastad på stranden. Vid Spetsbergens kust äro zoosporförande exemplar samlade i augusti. — Utbredning. Arten har sitt freqvensmaximum i Norska polarhafvet. I öfriga delar af polarhafvet är den sparsam och har här ringa utbredning. Dess nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49" Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ymnig, Fin- marken vid Maasö, Gjesver och Talvik, allestädes ymnig: och temligen allmän. Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, sällsynt. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, Novaja Semljas vestkust, här endast ett par fragmentariska exemplar funna uppkastade på stranden. Hvita hafvet: antagligen allmän. Baffinsbay: Grönlands kust enligt semper 1 Köpenhamns musei herbarium utan närmare angifven lokal. MONOSTROMA CRISPATUM noob. M. fronde callo radicali adnato, membranacea, obovata, obscure viridi nigrescente, margine lacerato et crispo, inferne 170, superne 50 u. Crassa; parte monostromatica e cellulis in sectione frondis transversa lumina qva- drangularia 35 u. alta, 15—33 wu. lata prebentibus contexta. Tab. 28, fig. 11—13. Beskrifning. Arten hör till samma sektion af slägtet Mo- nostroma som M. fuscum och M. Blyttu. Jag har endast funnit tre exemplar, hvilka alla öfverensstämma på det närmaste. Det största af dem är afbildadt i naturlig storlek (tafl. 28, fig. 11). Det är 4 cm. långt och. upptill, der dess bredd är störst, 1,5 em. bredt. - Till omkretsen är det liksom de öfriga om- vändt äggrundt. Kanten är sargad och starkt krusig, färgen mörkgrön, nästan svartgrön, svartnande vid växtens torkning. Vidfästningsorganet utgöres af en, 1 förhållande till växten, Skor callmsk radicalis. Stipes” är mt, menmrdistinkt (fegt Större delen af bålen är bildad af klubbformiga celler med i genomskärning nästan fyrkantiga klubbhufvuden. Dessa in- taga bålens ena, skaften den andra ytan (fig. 13). Upptill är bålen monostromatisk, bildad af i genomskärning fyrsidiga celler, hvilkas bredd är lika stor som, eller mindre än höjden. Cellrummens hörn äro svagt afrundade. Endokromet täcker icke hela väggen. Ytterväggen är jemförelsevis tunn. Vid Bå III. 24 0) KJELLMAN, NOBRA ISHAFVETS ALG FLORA. öfre kanten är bålen 50 pu. tjock; cellrummens höjd uppgår här till 35 u., deras bredd till 15—35 u. Ännu vid midten är bålens tjocklek öfver 150 u. Från ytan sedda äro cellerna 4—6-kantiga, med tunna mellanväggar. Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag äger, upphemtades med bottenskrapa från den sublitorala regionens nedersta del, från ungefär 20 famnars djup. De voro fästa vid stenar. Alla voro sterila. De togos i midten af augusti. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö. MONOsSTROMA BLYTTII (Aresch.) Wittr. Monostr. p. 49. Ulva Blyttii Aresch. in Fr. Sum. Veg. p. 129. Descr. Monostroma Blyttii Wittr. 1. c. > Kleen, Nordl. Alg. p. 42. Pig. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, t. 4, fig. 1—7. Hosicc. > > Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 423 et Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 44. Syn. Monostroma Blyttii Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 49; Algenv. Murm. Mieer. p. 52. > >» Kleen, Nordl. Alg. p. 42; exel. syn. Ulva Blyttii Aresch. Phye. Scand. p. 412. 5 iNNSG > Jo (Ch AR (CrON ANG. 0. LIND HOS SE >» - laetuea PC) J. GC. Ag. Spets. Als! Progr. pp. 25 Bidripsrits(p) >» (2?) Lindbl. Bot. Not. p. 158 (2). » latissima (2?) Ashm. Alg. Hayes, p. 96 (2). > > » Croall, F1. Disc. p. 461 (2). > > >» Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 144; Alg. Cumberl. p- 239; Alg. Nares, p. 702). > rigida Sommerf. Suppl. p. 185. Anmärkning vid synonynviken. Jag har antagit, att den för Baffinsbay uppgifna Ulva latissima är denna art, emedan U. latissima, ehuru angifven af Croall och Dickie såsom allmän vid Baffinsbay's kuster, fullständigt saknas i Köpenhamns musei samlingar från Grönland, 1 hvilka deremot Monostroma' Blytti, som hvarken Dickie eller Croall anger från Baffinsbay, fin- nes 1 en stor massa synnerligen yppiga, om U. latissima er- inrande exemplar. Lefnadsförhållanden. I det egentliga Ishafvet vid Spets- bergens och Novaja Semljas kuster är arten alltid sublitoral, växande spridd på 3—3 famnars djup, såväl på öppen som skyddad kust, oftast fäst på småsten, stundom på alger. Vid Norges nordkust är den deremot enligt regeln litoral, mestadels uppträdande inom denna regions öfre del och med förkärlek i klipphålor, i hvilka Mytilus edulis i större mängd VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 371 uppehåller sig, såväl på öppen som skyddad kust, i salt eller något bräckt vatten, fäst på sten eller alger. Stundom träffas den dock äfven här inom sublitoralregionen, men ligger då lös på bottnen. Dylika exemplar hafva stundom en betydlig storlek. Mina samlingar innehålla ett sådant, som är 30 cm. långt och 40 cm. bredt. Då den förekommer på sådana ställen, "bäck- och elfmynningar, der vattnet är något bräckt, får växten en gulgrön färg och lösare konsistens. Vid Skandinaviens kust lefver den mestadels sällskaplig och bidrar i väsentlig grad till vegetationsprägeln inom litoralregionen. Vid Spets- bergens kust har jag funnit zoosporförande exemplar i juli, vid Finmarkskusten i augusti. Utbredning. "Tillhör de norr om Atlanten liggande delarna af polarhafvet. Vid Norges kust uppträder den i stor ymnig- het och så synes äfven vara fallet i Baffinsbay. Dess säkert kända nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nord- mestkust, Lat. N: 79249" | Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- män, Tromsö amt vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver och Mageröns sydkust, mera sparsam vid Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet: Längs Spetsbergens vest- och nordvest- kust, temligen allmän, men icke ymnig; den allmännaste af Spetsbergens Ulvaceer. Murmanska hafvet: vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch, temligen allmän, men ej ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound (?), allmän; antagligen all- män och ymnig vid Grönlands vestkust, högt mot norr. Om den växt, som Ashmead kallat Ulva latissima (?), såsom jag antar, är denna art, så skulle den vara anträffad ända till norr om 78:de breddgraden. Jag har sett exemplar från. Tes- sarmiut, Nanortalik, Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen och Holstenborg. - Gen. Diplonema novum nomen. Typ. Ulva percursa Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 55. DIPLONEMA PERCURSUM (Åg.) Conferva percursa Ag. Syn. Alg. p. 87. f. typica nob. f. thalli diametro longiore 20—25 wu. crasso; cellulis in sectione longi- tudinali rectangularibus, membranis tenuioribus. ST KJELL MAN, NORRA I SEAT VE TISLA TC TRIOR-As Vd Exsice. Tetranema percursum Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 125. Enteromorpha percursa Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 140. f. crassiuscula nob. f. thallo .diametro longiore 30—35 mu. crasso; cellulis in sectione longi- tudinali subquadratis, membranis crassioribus. Syn. Enteromorpha confervoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. > percursa Croall, FI. Dise. p. 463. » > Dickie ATSNSaiNen ApS > > Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 51. Scytosiphon compressus 7 Lindbl. Bot. Not. p. 157. > > 7 confervoides Sommerf. Spitsb. FI. p. 232. Ulva percursa Sommerf. Suppl. p. 187. ; Anmärkmng. Jag är fullt ense med Areschouzg, att Agardhs dConferva percursa bör anses såsom typ för ett sär- skildt slägte, då Ulva, Monostroma och Enteromorpha uppfattas såsom slägten. Då emellertid Areschougs namn på detta slägte utsäger om den dit hörande växten en karakter, som den icke äger, nämligen att den skulle vara fyrsidig, bildad af i genomskärning fyra celler, föreslår jag, att detta olämpliga namn utbytes mot Diplonema. Jag har redan (i Algenv. Murm. Meer. sid. 51) angifvit, att alla de undersökningar, jag företagit af exemplar från skilda håll, äfven af dem, som Areschoug 1 sitt exsiccatverk utdelat under namn Tetranema percursum, bekräfta Le Jolis” och Kätzings uppgifter, att växten ar bandformig, 1 tvärsnitt elliptisk, bildad af tvänne celler (Jfr Kjellm; anf. st. tafl. 1, fig.: 20). Bory har redan för (COonena percursa bildat ett eget slägte Percursaria (Jfr Le Jolis, Liste Alg. Cherb. sid. 55). Upptagandet af denna benämning skulle tvinga till förändring af växtens äldre artnamn, då namn- kombinationen Percursaria percursa är omöjlig. Mid närmare jemförelse. mellan svenska och arktiska exemplar af arten visar sig en rätt märkbar olikhet emellan dem. De förra äro smalare, med i förhållande till bredden längre celler, hvilkas väggar, då cellerna äro 1 vegetativt sta- dium, äro mycket tunna. De arktiska äro omkring en tredje- del tjockare än de andra, ofta greniga, bygda af tjockväggiga, korta celler, i längdgenomskärning qvadratiska eller stundom t. o. m. rektangulära, med längdaxeln i bålens tvärriktning. För denna form föreslår jag benämningen crassiuscula. Lefnadsförhållanden. Växer i laguner och samlingar af bräckt vatten i mer eller mindre betydliga individmassor, både på öppen och skyddad kust. Vid Novaja Semlja har Jag funnit den zoosporförande i slutet af juni månad. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA AVE BED EN: 373 Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Dess nordligaste fyndort är Stans Foreland 1 den Spetsbergska ögruppen, ungefär Lat. N. 78”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt Sommer- felt och exemplar 1 Kleens herbarium (f. typica). Grönlandshafvet: Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: temligen ymnig i Karmakulbay vid Novaja Semljas vestkust (f. crassiuscula). Baffinsbay: Grönlands vestkust: Jakobshavn, Disco-ön, Whale Islands. I Köpenhamns musei herbarium finnas exem- plar af arten från Grönland, utan närmare angifven lokal. 7: Gen. Prasiola (Ag.) Lagerst. Mono gr Pp I9E AS Spec: AS ET ol AI6 char: mut. PRASIOLA STIPITATA Suhr. in Jess. Monogr. p. 16, sec. Lagerst. 1. ce. p. 36. Descr. Prasiola stipitata Lagerst. 1. c. Hixsicc. > ) Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 485. Lefnadsförhållanden. Växer på klippor vid hafsstranden. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lödingen, en- ligt "exemplar utdelade af Foslie 1 Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. under ofvan angifvet nummer. Fam. Confervacee&e (Ag.) Wittr. Pl. Scand. p. 16. Conferve genuine Ag. Syst. Alg. p. XXV; gen. excl. Gen. Spongomorpha Kitz. PEhyc: gener. P.r2s. SPONGOMORPHA NSPINESCENS KuUtz. Spec. Alg. p. 418. Descr. Spongomorpha spinescens Kätz. I. c. ag. » » Slap: Ehyc: 40075: Hoxsicc. > > Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 115. Tillägg till artbeskrifningen. Till Kätzings beskrifning af arten kan jag lägga, att växten bildar mycket täta, vanligen alldeles klotformiga eller nedtryckt klotformiga, till färgen ljus- gröna bollar, sammansatta af omvändt pyramidlika, i spetsen [SO — = KJELLMAN, NOR RBA ISHA EVE SVA TEE TKOTA: tvärhuggna knippen. HKarakteristiska för arten äro de tal- rika böjda eller spiralformiga, tornlika grenarna, som jämte rhizoiderna sammanfästa de särskilda grensystemen och bål- knippena till täta massor. "— Lefnadsförhållanden. En litoral alg, växande sällskaplig i större individmassor på öppen kust, vidfäst andra alger, of- tast Gigartina mamillosa, stundom Halosaccion rameiaceum. I juli har jag träffat zoosporförande exemplar vid Finmarks- kusten. Utbredning. Endast känd från Nora polarhafvet, der den på ett ställe var mycket ymnig och förekom allmänt på för den tjenliga lokaler. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, unge- Ene. UUEN NG. 01 Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, tem- ligen lokal och sparsam, Gjesveer, allmän och ymnig. SPONGOMORPHA ARCTA (Dillw.) Kätz. Spec. Alg. p. 417. Conferva arcta Dillw. Brit. Conf. Suppl. p. 67. Descr. Conferva arcta Aresch. Phyc. Scand. p. 426. Fig. Cladophora arcta Harv. Phyc. Brit. t. 135. Spongomorpha arcta Kära, BAD Rye Ave > centralis = >» » 4080. » cymosa > » >» 4 Db, 14 Cladophora comosa > . SE FS ENN: > sacculifera > » IB Vb Slo stricta > > HBA Fo ON » vaucherigeformis > ASA Ua Me FHxsice. Cladophora (Conf.) arcta Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 129, 334, 335. Spongomorpha arcta Wittr. et Nordst. Alg. exsiec. N:o 114, 3816, 413. Syn. Cladophora areta Croall, Fl. Dise. p. 461. » » Dickie! Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumpberl. = Ds 2D , >» — Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 85. > >» > Kjellm. Vinteralev. p. 65; Spetsb. Phall 2) p1555 Algenv. Murm. Meer. p. 54. > EEK Teen. Nord ATS p 45 > >» Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. » > polaris Harv. New. Alg. p. 334. Conferva areta Jie. Ac Spetsb. ATej Pro om presrbidr pa Pp. 38. > centralis J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. > glomerata marina J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. > > fas Lindbl. Bot. Not. p. 158. Anmärkning rörande artuppfattningen. Arten tages här i den vidsträckta omfattning, som Areschouzg, anf. st., ger den. Den inbegriper då åtskilliga former, hvilka väl kunna synas tem- dr VINGE ESP EXIRIE ID TRIO EN CE NOS PE VSB UIENOS TERS P TT GRAM ARKAPB ERA RING 310 ligen olika och äfven blifvit beskrifna såsom olika arter. Så höra under arten i denna uppfattning Conferva arcta Harv., C. centralis Lyngb. och kanske alla af den Cladophora-grupp. hvilken Käötzing (i Spec. Alg.) kallar Comose, men åtmin- stone Cl. stricta, Cl. comosa, Ol. vaucherieformis och Cl. saccu- lfera. Enligt Areschoug och Harvey äro de dock att anse för samma art i olika utvecklingsstadier och under olika for- mer. Under dessa två stora auktoriteters mening måste jag för tillfället underordna min egen. Lefnadsförhållanden. Inom Norska polarhafvet är arten litoral, i öfriga delar af polarhafvet, så vidt jag känner, van- ligen sublitoral, växande på 2—10 famnars djup, 1 hvardera fallet än epifytisk på andra alger, än och oftast fäst på sten, pålar o. d. Den trifves både på öppen och skyddad kust, Savalli follt salt som i något bräckt vatten. Vid Norges nordkust växer den mestadels sällskaplig i större individmas- sor, 1 det egentliga Ishafvet har jag alltid funnit den växa i enstaka exemplar. Vid ett tillfälle har jag träffat en med Con- ferva centralis närmast öfverensstämmande form ligga lös på bottnen inom sublitoralregionen. Vid Spetsbergens nordkust förekommer växten året om, äfven under vintern. Under denna tid fann jag aldrig några yppiga individ af den, men dock fullt lifskraftiga och stadda i utveckling. Kraftigast ut- vecklar den sig här dock under sommarmånaderna. Zoospor- förande exemplar har jag funnit i augusti vid Spetsbergens och Finmarkens kust. Utbredning. En i polarhafvet vidsträckt utbredd art. Sitt freqvensmaximum har den vid Norges nordkust. Dess nord- ligaste säkra fyndort är Low Island vid Spetsbergens nordkust, TarrN 8020" Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden; Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö; Finmarken: Maasö, Gjesveer, Mageröns sydkust, Talvik, öfverallt allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Beeren HFEiland, Spetsbergens nord- och vestkust, allmänt utbredd, men mycket sparsam. Murmanska hafvet: ferestädes, men mycket sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. Kariska hafvet: sparsam i Aktinia-viken. Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Grönlands vest-: kust, antagligen allmänt utbredd. Känd från Tessarmiut, Na- nortalik, Kakortok, Julianeshaab, Ameralik, Neuherrnhut, Godt- 2 O KJELLMAN, NORRA ISHBAFVETS ALGFELORA. haab, Holstenborg, Egedesminde, Godhavn, Claushavn, Sakkak, Rittenbenk, Whale Islands. SPONGOMORPHA LANOSA (Roth) Kätz. Spec. Alg. p. 420. Conferva lanosa Roth, Cat. Bot. 3, p. 291. f. typica. Descr. Conferva uncialis c Aresch. Phyc. Scand. p. 428. Pig. Spongomorpha lanosa Kätz. Tab. Phyc. 4, t. 83. Hxsicc. Conferva lanosa Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 181 et 228. f. uneialis F1. Dan. (Thur.). in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 63. Conferva unceialis El. Damn. t. 771. Descr. Conferva uncialis a et b Aresch. Phyc. Scand. p. 427 et 428. Fig. Spongomorpha uncialis Kuta; Phyc lt 50: Exsicc. Conferva uncialis Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 130. Syn. OÖladophora lanosa Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 54. > » > Dickie, Alg. Sutherl. 2, p. 192; AlgstOunmibers pi 230. > uncialis Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Conferva > Sommerf. Suppl. p. 196. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet merendels lito- ral, stundom (f. typica) sublitoral. De få exemplar af artens hufvudform, som jag funnit inom det egentliga TIshafvet, växte på sublitoralregionens djupare delar. Den typiska for- men är epifytisk på andra alger, f. uncialis är fäst på sten eller på pålar, i förra fallet än på ställen, som blottas vid ebb, än 1 klipphålor, som under ebben äro vattenfylda. Båda for- merna förekomma både på öppen och skyddad kust, mesta- dels sällskapliga, ehuru i polarhafvet icke 1 någon större in- dividmängd. Zoosporförande exemplar äro funna vid Norges kust under augusti och september, vid Novaja Semljas vest- kust vid midten af juli. : Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Maximum af freqvens når den vid Norges nordvestkust. Nordligaste fyndorten är Lat. N. 73” 20' vid Grönlands vestkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: båda formerna allmänna vid Nordlanden, Finmarken: Gjesver (f. uncialis) ymnig, Tal- vik, fi typica ymnig, f. uncialis sparsam. Mwurmanska hafvet: (f. typica) sällsynt vid Novaja Semljas ostkust. Baffinsbay: Cumberland Sound (f. typica) ymnig, Grön- VEGA-EXPEDIPTIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 377 lands vestkust, f. uncialis vid Omenak och i Whale Sound, picarvid Lat: N. 73920 Gen. Cladophora Kiätz. Phyc. gener, p. 202. CLADOPHORA RUPESTRIS (L.) Kätz. IEnyvensener. Pp. 210. -Conterva rupestrist Ib. Spec. Pl po lö Descr. et Fig. Cladophora rupestris Harv. Phyc. Brit. t. 180. Hxsicc. Conferva rupestris Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 126. Syn. OCladophora rupestris Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. > ? Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 84. > > Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 53. Conferva > ds. (Eb v. (CneÖa ANG, 10 ID » > Aresch. Phyc. Scand. p. 420, > ) Nyliet Sell Herb benn pu (5. ? > OY Cb lNNNOr, JUN, Als jo. I > > Ive eb Papp pro Lefnadsförhållanden. Vanligen litoral, växande inom Fucace- formationen, stundom sublitoral, fäst på sten, mera sällan epifytisk på alger. Den förekommer både på öppen och skyd- dad kust, men blir yppigare och mera typiskt utvecklad på ställen utsatta för öppna hafvet. Den är sällskaplig, men förekommer icke i synnerligen stora individmassor. Z0oospor- förande exemplar äro funna vid Finmarkskusten i slutet af augusti. tlöredning: Känd: från? polarhafvet norr om Atlanten. Maximum af freqvens har den i Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Novaja Semljas vestkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Tromsö amt vid Tromsö och Renö, Finmarken, tem- ligen allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver, Öxfjord och Talvik. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska 5a- mojedlandets kust, vestkusten af Novaja Semlja enligt Gobi, vestkusten af Waigatsch, från senare stället endast ett exem- plar kändt. Hvita hafvet: temligen allmän och vmnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Fiskernäs, Sukker- toppen, Claushavn och Godhavn. CLADOPHORA DiFfFUsA (Roth) Härv. Phyc. Brit. t. 130. Conferva diffusa Roth, Cat. Bot. 3, p. 207. -= IG KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Descr. et Fig. Cladophora diffusa Harv. 1. e. Syn. Cladophora diffusa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 54; Algenv. Murm. Mieerpa od. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 2—5 famnars djup, på grus- och sandbotten, spridd på öppen kust. Alla exemplar från polarhafvet, jag sett, hafva varit sterila. De äro samlade under juli, augusti och september. Utbredning. Förekommer ingenstädes i polarhafvet i större mängd. Ymnigast har jag funnit den vid Finmarkskusten, men äfven här. är den sällsynt. Utom polarhafvet Hörruom Atlanten är den icke känd. Dess nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49" Fyndorter: Norska polarhafvet: Finnmarken, lokal och spar- sam vid Maasö. Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, sällsynt. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, uppkastad på stranden vid Matotschkin Schar. (d CLADOPHORA GLAUCESCENS (Griff.) Harv. Phyc. Brit. t. 196. Conferva glaucescens Griff. in Harv. Man. p. 139. Descr. Uladophora glaucescens Harv. Phyc. Brit. 1. c. Fig. ES > Kärtz, Tab, Phyc) dt. 24 Syn. Cladophora sericea Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Conferva glomerata £ marina Wg. Fl. Lapp. p. 513. Anmärkning vid arten. "Habituelt är denna art temligen olika under olika utvecklingsstadier och på olika växtlokaler. Genom sin betydliga groflek, sina jemförelsevis korta celler, hvilka bibehålla ungefär samma längd i förhållande till tjock- leken i olika delar af bålen, genom sina raka, under en spetsig vinkel utgående, mot spetsen starkt afsmalnande grenar och sina långa, ur starkt metamorfoserade grenar utgångna zoospo- rangie-(gametangie-)kedjor kan den dock alltid igenkännas och skiljas från närstående arter. Lefnadsförhållanden. Arten är litoral, växande dels på sådana ställen, som blottas vid ebb, dels i klipphålor och andra fördjupningar, som under ebben äro fylda med hafs- vatten. I början är den alltid fäst vid något föremål, helst mindre stenar, och Hörblifver Vvidfäst hela stt if rdarden växer på ställen - utsatta för häftigt vågsvall. "Om den der emot förekommer på lugna, skyddade ställen, i synnerhet i vattengropar med grusbotten — der den ofta har en längd af en fot och derutöfver — löser den sig slutligen från sitt fäste VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 319 och bildar sedermera löst på bottnen liggande eller på vatten- ytan flytande massor, som ej sällan äga högst betydlig storlek. Den är anträffad både på öppen och skyddad kust. I juli och augusti är den vid Norges nordkust zoosporförande. Utbredning. Känd endast från Norges nordvest- och nord- kust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : " Norska polarhafvet: Nordlanden enligt talrika exemplar i Kleens herbarium, Finmarken, ymnig vid Gjes- meoch Talvik. CLADOPHORA GRACILIS (Griff.) Harv. Phyc. Brit. t. 18. Conferva gracilis Griff. sec. Harv. 1. c. Descr. Cladophora gracilis Farl. New Engl. Alg. p. 55. Flarva Ice Hig. > > Körz. Tab, Phyck 4: ti 23: » vadorum » > » 0 4, t. 20: Syn. Cladophora gracilis Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Anmärkning vid artbestämmningen. Jag anser det utom allt tvifvel, att den växt, jag här åsyftar, är identisk med den, hvilken under namn C. gracilis och C. vadorum beskrifvits och afbildats af de citerade ”författarne. Den kommer nära C. glaucescens, men är genom väsentliga karakterer skild från den. Huru den förhåller sig till den växt, hvilken af skandi- naviska algologer vanligen benämnts C. gracilis och som jag under detta namn utdelat under N:o 119 i Wittr. et Nordst. Alg. exsicc., måste jag för tillfället lemna oafgjordt. I lefnads- sätt afviker denna mycket från den C. gracilis, som här är i fråga. Lefnadsförhållanden. Vid polarhafskusten har jag alltid funnit växten i vattenfylda fördjupningar på grusstränder. I början är den vidfäst och har då sitt typiska utseende. Äldre bildar den lösa, orediga massor och liknar då, såsom Farlow (anf. st.) riktigt angifvit, föga en C. gracilis. Mera öfverensstämmer den då med en C. crispata, sådan denna af- mtdats afeRktö ting, Tab Phiyc dfutad. 40, fig: VAC KTeen anger om den, att han funnit den fäst på andra alger i öfre delen af den sublitorala regionen. Så synes den också växa vid Englands kuster (Jfr Harv. Phyc. Brit. tafl. 18). Vid Frank- rikes och New Englands kust uppträder dock arten på samma sätt som vid Finmarkskusten och det synes också vara det vanliga. »In stagnis marinis et submarinis> säger Kätzing helt allmänt om den (Jfr Spec. Alg. sid. 403). Växten är säll- 380 KJELLMAN, NORRA ISHAFEVETS ALGFELORA. skaplig. Zoosporförande exemplar har jag funnit vid Fin- markskusten i början af september. v Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Dess nordligaste, säkert kända fyndort är Gjesveer, ungefär That NET Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- män, Finmarken, lokal och ej ymnig vid Gjesver och Talvik. Baffinsbay: Grönland, enligt exemplar i Köpenhamns mu- sei herbarium. ; | CLADOPHORA CrISPATA (Roth) Rabenh. Fl. Eur. Alg. p. 3383 et 336. Conferva crispata Roth. Om denna art, som. är funnen 1 Hyvita hafvet ar sem om Baer, hänvisas till Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 85. Gen. Rhizoclonium K itz. Phyc. gener. p. 261. RHIZOCLONIUM RIGIDUM Go bi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 85. IOESER NÄK nota Co, I 6 NL ös E2xsiec. Conferva fracta f. longissima subsimplex Aresch, Alg. Scand. exsicc. INO HB å Syn. Cladophora fracta Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Lefnadsförhållanden. Växer i laguner eller i fördjupningar inom litoralregionen, 1 början vidfäst, sedan löst flytande i massor af obestämd form på vattenytan. Den lefver sällskap- ligt. Om dess förökning känner jag intet. Utbredning. Anmärkt i polarhafvet norr om Atlanten. Ännu på. Spetsbergen förekommer den i stor individmängd och yppigt utvecklad. Dess nordligaste fyndort är Adventbay vid Spetsbergens vestkust, Lat. N. 78” 15". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt Kleen, Finmarken vid Mageröns sydkust, ymnig. Grönmnlandshafvet: ymnig i lagunerna 1 Adventbay på Spets- bergens vestra kust. Hvita hafvet: ön Golaja—Koschka. RHIZOCLONIUM PACHYDERMUM Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 55. f. typica. Descr. et Fig. Rhizoclonium pachydermum Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 26—28. k VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 351 f. tenuwis nob. f. quam f. typica tenuior et ramosior; ramis cauloideis 30—40 uu. crassis, €e cellulis membrana tenuiore contextis, rhizoideis crebris. Anmärkning rörande artens former. I Köpenhamns musei herbarium finnes i betydlig mängd en RBhigoclomum från Grön- land, hvilken så nära öfverensstämmer med den af mig be- skrifna Rh. pachydermum från Novaja Semlja, att den svårligen mvanses artskild från denna. Den är mycket grenig, t. o. m. mer än typisk Rh. pachydermum, med två slags grenar, talrika rhizoidgrenar, vanligen bildade af flera än tre celler, och temligen sparsamma cauloidgrenar, som utsända rhizoid- grenar och till och med en eller annan cauloidgren af högre ordning. Den sympodiala hufvudaxeln är betydligt gröfre än biaxlarna och afslutas nedåt med en omvändt konisk, i spetsen skifformigt utbredd cell. Hufvudaxelns celler hafva mycket tjocka, tydligt skiktade väggar. Från hufvudformen skiljer den sig hufvudsakligen genom sina smalare cauloidgrenar, som vanligen endast äro 30—40 pu. i diameter. Deras cellväggar äro något tunnare än hos f. typica, ehuru de dock äfven hos f. temwis, särskildt i cauloidgrenarnas nedre delar, äro mycket tjockare än hos det största antalet kända Rhzgoclomier. Lefnadsförhållanden. "Tillhör litoralregionen. Vid Novaja Semlja fann jag den bilda ett glest lager på klipphällar i öfre vattenmärket. Sedermera har jag vid Sibiriens nordkust träffat den i laguner med något bräckt vatten, bildande löst på bott- nen liggande mattor. Endast sterila exemplar kända. Utbredning. Arten synes hafva en vidsträckt utbredning inom det arktiska området. Är antagligen cirkumpolär. Dess nordligaste fyndort är Karmakulbay vid Novaja Semljas vest- kust, ungefar Lat. N. 72230" Fyndorter: Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, sparsam vid Karmakulbay. Sibiriska Ishafvet: Pitlekaj. Baffinsbay: Grönlands vestkust utan närmare angifven lokal. RHIZOCLONIUM RiPARIUM (Roth) Harv. Phyce. Brit. t. 238. Conferva riparia Hon, Cat. Bot. 3, p. 216. Descer. Conferva implexa Aresch. Phyc. Scand. p. 434. Fig. Rhizoclonium riparium Harv. 1. c. Exsicce. Conferva implexa Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 136. Syn. Conferva arenosa Croall, FI. Dise. p. 46 (2). > obtusangula Sommerf. Suppl. p. 1935. 2 382 KJELLMAN, NORRA ISHAKVETS ALGELOR ÅA. Syn. Rhizoclonium litoreum Zeller, Zweite d. Polarf. p. 82 (2). > riparium Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. > > Kleen, Nordl. Alg, p. 46. Anmärkning vid arten. Den växt, jag här kallat Rh. ripa- rum, synes mig närmast öfverensstämma med den, hvilken Areschoug, anf. st., beskrifvit under namn Conferva implexa. Den boreala och arktiska formen är något gröfre och har något tjockare cellväggar än den af Areschoug i Alg. Scand. exsicc. utdelade och är något mindre böjd och har vanligen färre: rhizoidgrenar, än den citerade figuren i Harv. Phyc. Brit. an- ger. Dessa karakterer vexla dock mycket äfven hos samma. exemplar. Lefnadsförhållanden. Växer på litoralregionens öfversta del eller t. o. m. något ofvan denna regions öfre gräns, strat- formigt utbredd öfver klipphällar, som blottas vid ebb, än ensam, än tillsammans med åtskilliga andra algarter, mestadels: Rhodochorton "RBothiä. Den är sällskaplig och trifves såväl på öppen som skyddad kust. Vid Finmarkens kust har jag fun- nit zoosporförande exemplar under senare delen af augusti månad. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Maximum af freqvens når den vid Norges kust. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. NI FOT dOR Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden på sina ställen omkring BSaltenfjorden, ymnig enligt Sommerfelt, Tromsö amt, temligen ymnig vid Tromsö, Finmarken, lokal men ym- : nig vid Maasö, Gjesver och Oxfjord. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvest- och vestkust, lo- kal men temligen ymnig, Grönlands ostkust (?). Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal, temligen ymnig. ; Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, Grön- lands vestkust vid Frideriksdal och Tessarmiut. Afven vid Jakobshavn, om Conferva arenosa Croall är denna art. Gen. Chzetomorpha K itz. Phyc. Germ. p. 203. CHETOMORPHA MELAGONIUM (Web. et Mohr.) Kätz. 1. ce. p. 204. Conferva melagonium Web. et Mohr. Reise, p. 194. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 383 i: typica. Descer. Conferva melagonium Web. et Mohr. 1. c. Hig. Chaetomorpha Picquotiana Kutz. Tab. Phyc. 3, t. 58. ; Hosicc. > melagonium Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 415. f. rupincola Åresch. Conferva melagonium var. rupincola Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 275,a. Deser. Conferva melagonium Harv. Phyc. Brit. t. 99, A. Fig. Chatomorpha melagonium Kätz. Tab. Phyc. 3, t. 61. EHzxsicc. Conferva melagonium var. rupincola Aresch. 1. c. Syn. Chetomorpha melagonium Dickie, Alg. Cumberl. p. 2839. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 87. ; Kjellm. Algenv. Murm Meer. p. 56. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 45. > > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 83. Conferva linum Post. et Rupr. Ill. A!g. p. II, Cfr.. Gobi, 1. e. > aSAEOVRIua do Ch, AG JNKOLIL JA, 2 JEKGbN 10 IIS (CEO Alm: 0: » > (ören In ING 10 <ö : > > Pickte lr Ale Sutherbttpandssren Pp; 92: Alg. Walker, p. 86. > . Eaton, Liste, p. 44. > > Kjellm. Vinteralgv. Pp. 65; Spetsb. Thall: 2) p. 56; Kariska hafvets Algv. p. 29. > > Tindb) Bot. Not. p. 158 > ; Lyngb. Hydr. Dan. p. 148. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 13. > » Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. Lefnadsförhållanden. Formen rupincola är litoral, växande i klipphålor eller på sandbetäckta klipphällar. Hufvudformen är deremot alltid sublitoral, förekommande på 2—15 famnars ujup. helst på grusbotten. "Den växer än på öppen, än på skyddad kust, fäst på sten eller (mera sällan) på alger. Jag har alltid träffat den spridd, men de större massor af den, som hemförts från Grönland, synas ange, att den här åtmin- stone stundom uppträder sällskaplig. Vid Spetsbergens nord- kust är den stadd i utveckling under hela vintern. Vid Fin- marken har jag sett zoosporförande exemplar i juli. Utbredming. Cirkumpolär. Maximum af freqvens synes den hafva i Baffinsbay. Dess nordligaste fyndort är Discovery- Hay I Smith! Sound, hat. N. SP AT. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica och f. rupincola) lokal och sparsam, Finmarken .vid Maasö, f. rupin- cola temligen allmän och ymnig, f. typica lokal och sparsam. Grönlandshafvet : (f. typica) allmänt utbredd men ej ymnig vid Spetsbergens kust, Sabine-ön vid Grönlands ostkust. 384 OJ EET MCA NG CN OMR RCA STOSVER AUF VGRRSISK ANG SENT OMR EAS Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, allmänt utbredd men sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch (f. typica). Kariska hafvet: Uddebay, Kap Palander och Aktiniaviken (f. typica). | Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Assistancebay, Beechey Island. ; : Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Kap Boven, Grön- lands vestkust, antagligen allmänt utbredd och ymnig. Jag har sett f. typica från 'Tessarmiut, Friderikshaab, Neuherrn- hut och Godhavn. Dessutom uppgifves den för Jakobshavn, Rittenbenk, Whale Sound och Discoverybay. CHATOMORPHA WORMSKIOLDIU (Fl. Dan.) nob. Conferva Wormskioldii Fl. Dan. t. 1547. Descr. et Fig. Conferva Wormskioldii Lyngb. Hydr. Dan. p. 158; t. 55. Lefnadsförhållanden. Växer enligt påskrift på etiketter af J. Vahl »ad saxa et rupes in summo refluxu maris»>. Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. : Fyndort: I Köpenhamns musei herbarium finnas exemplar tagna vid Godthaab. Enligt Fabricius skall den förekomma »sat vulgaris ad litora maris Groenlandici (Jfr Lyngb. anf. st). ÖHAETOMORPHA LINUM (ROTH) Ku Phyc. Germ, p. 204. Conferva linum Roth, Cat. Bot. 3, p. 257. Descr. Ohatomorpha linum Kätz. Spec. Alg. p. 378. Fig. > är lAö MOYe, I Syn. Chetomorpha linum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 87. Lefnadsförhållanden. Härom är intet kändt. Fyndort: Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna enligt Gopbi, anf. st. id CHATOMORPHA 'TorTVosA (Dillw.) Kleen. Nordl. Alg. p. 45. Conferva tortuosa Dillw. Brit. Conf. Syn. p. 46. Descn. et Hig. Conterva ,tortuosa, Aresch. Phyc Scandmp: 483 ene mrac Exswcc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 29. Syn. Cheetomorpha tortuosa Dickie, Alg. Cumberl. p. 240 (2) Nonne Rhizoclonii spec. » | > Kleen, Nordl. Alg. p. 45; fide spec. Conferva > Sommerf. Suppl. p. 196 (?) Nonne Rhizo- clonil spec. Lefnadsförhållanden. Jag har funnit denna art endast i laguner på skyddad kust, bildande täta, löst på bottnen lig- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 385 gande eller på vattenytan flytande massor af betydlig storlek. Det förefaller mig derför osannolikt, att Sommerfelts Con- ferva tortuosa, som skall växa »supra arenam in rimis rupium>»>, är denna art. Möjligen är den liksom Chetomorpha tortuosa Dickie (anf. st.) en art Rhigoclomum. Exemplaren i Kleens samlingar af Chetomorpha tortuosa, sådan jag uppfattar den, hafva växt på lokaler lika dem, på hvilka jag funnit växten. Endast sterila exemplar kända från polarhafvet. Utbredning. Finnes i Norska polarhafvet och i Baffinsbay. Dess nordligaste hittills med säkerhet kända förekomstort är Talvik i Altenfjorden, ungefär Lat. N. 702. | Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordianden i Lofoten, Fin- marken, lokal, men ymnig vid Talvik. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- havn; Kikerton Islands (?). CÖHATOMORPHA SEPTEMTRIONALIS Foslie. Arct. Havalg. p. 10. Descr. et Fig. Chaetomorpha septemtrionalis Foslie 1. c. et t. 2, fig. 13. HxSsicc. > » Foslie in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 416. Lefnadsförhållanden. Förekommer, enligt Foslie, inom sub- litoralregionen, på död botten, på 3—12 famnars djup. Fyndort: Norska polarhafvet : Finmarken vid Gjesveer. Gen. Ulothriz Kitz. Alg. Dec. N:o 144; sec. Spec. Alg. p. 345. ULOTHRIX (?) SPHACELARIE (Foslie) nob. Cheetomorpha Sphacelarie Foslie, Arct. Havalg. p. 11. Lefnadsförhållanden. Växer epifytisk på Sphacelaria arctica. Fyndort: Norska polarhafvet: Finnmarken vid Honingsvaag. ULOTHRIX SUBMARINA Kuätz. Spec. Alg. p. 349. Syn. Ulothrix submarina Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 88. Fyndort: Hvita hafvet vid Golaja—Koschka. (Jfr Gobi, an. St.) ” ULOTHRIX DisciFERaA Kjellm. Spetsb. IRap2 p, 52. Descr. et Fig. Ulothrix discifera Kjellm. 1. ce. et t. 5, fig. 10—14. Ba III. | 25 XY 386 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. NANNE Litoral, fäst på hddämnne växande tillsammans med Enteromorpha compressa, Calothrix scopulorum och Chetophora maritima; hittills anträffad i ringa mängd och steril. Utbredning. Endast känd från östra delen af Grönlands- hafvet. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49" Fyndorter: Grönlandshafvet: Fairhaven och Duympoint vid Spetsbergens kust, lokal, mycket sparsam. Gen. Urospora Aresch. ÖPSEERRYGEL IPA LO: UgrosPorRaA PENICILLIFoRMIS (Roth) Aresch. Obs. Phyc. 2, p. 4. OConferva penicilliformis Roth, Cat. Bot. 8, Pp: 271: Deser. Urospora penicilliformis Aresch. l. c. Fig. Lyngbya Carmicheli Harv. Phyc. Brit. t. 186,4. > Cutlerix » > SL ARENSS 0: > speciosa » > SAGT NINO UD Conferva Youngeana +» ) Ren Exsicce. Conferva speciosa Aresch. Alg. Scand, exsice. N:o 182, 185. > hormoides »> > > » > IS8, ISO Hormiscia flacca > > > » > 842, Urospora mirabilis > > > > > 840, > penicilliformis Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 417, 418. Syn. Conferva hormoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. > > Lindbl. Bot. Not. p. 1858. > > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. > Youngeana Croall, Fl. Dise. p. 461. Lyngbya Carmicheelii Croall, 1. ce. p. 461. > flacca > > 1»: 462. » speciosa » SALES DS Urospora mirabilis Kleen, Nordl. Alg. p. 46. » penicilliformis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 55; Algenv. Murm. Meer. p. 56. Lefnadsförhållanden. Ditoral, vanligen växande på stenar och klippor, hvilka blottas under ebben, stundom i klipphålor, hvilka ligga "inom eller något ofvan litoralregionen. Den växer sällskaplig, 1 betydliga individmassor och trifves både på öppen och skyddad kust, men föredrar den förra. Vid Spetsbergen har jag funnit zoosporförande exemplar i midten af juli, vid Novaja Semlja i slutet af juli, vid Norges polar- hafskust under augusti månad. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Annu är den dock icke känd från Sibiriska och Amerikanska Ishafven. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 387 Maximum af freqvens har den vid Norges nordkust. Dess nordligaste fyndort är ”Treurenbergbay vid Spetsbergens nord- kust, Lat: NI 79236" Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Fin- marken, lokal men ymnig vid Maasö. Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och sydostkust, lokal och sparsam. Kariska hafvet: Kjellmans öar, sparsam. PBaffinsbay: Grönlands kust vid Frideriksdal, Nanortalik, Sermilik, Julianeshaab, Godthaab. Dessutom funnen flytande 1 hafvet på åtskilliga ställen utanför kusten. (Jfr Croall, ant. st. och Dickie, Alg. Sutherl. 1, sid. 143. (?) Gen. Bulbocoleon Pringsh. Morph. Meeresalg. p. 8. BULBOCOLEON PiuiFERUM Pringsh. EE e Descr. et Fig. Bulbocoleon piliferum 1. c. et t. 1. Syn. Bulbocoleon piliferum Cienk. Bericht. p. 24. Lefnadsförhållanden. Tefver endofytisk i andra alger. Jag har funnit den i Dumontia filiformis och Myrionema strangulans. Endast sterila exemplar har jag sett. Utbredming. Funnen inom polarhafvet i Nordlanden vid Norges kust och i Hvita hafvet. Några bestämda fyndorter kan jag ej ange. Fam. Derbesiace&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. Gen. Derbesia Solier. Ann, d. Sc. p. 188. DeErBESIA MARINA (Lyngb.) Solier. Il. ce. Vaucheria marina Lyngb. Hydr. Dan. p. 79. Degcr. et Fig. Derbesia marina VSolier, 1. ce. et t. 9, fig. 1—17. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet växande på den sub- litorala regionens djupare delar, på 10—20 famnars djup, fäst på Lithothamnion soriferum och koraller. Jag har funnit den 388 EJELL MAN, NORRA ISHAEVETSATGC BILORA endast på öppen kust och i ringa individmängd. TI slutet af augusti hade den nästan mogna zoosporangier. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Fyndort: Finmarken vid Gjesveer. Fam. Bryopside&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. Gen. Bryopsis Lamour. Ess. p. 281. Bryorsis PLumosa (Huds.) Ag. Spec. Alg. 1, p. 448. Ulva plumosa Huds. Fl. Angl. p. 571. Descr. et Fig. Bryopsis plumosa Harv. Phyc. Brit. t. 3. Hxsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 422. Syn. Bryopsis plumosa Ashm. Alg. Hayes, p. 96. > > Croall, F1. Disc. p. 460. > > Kleen, Nordl. Alg.-p. 40. Lefnadsförhållanden. Vid Norges polarhafskust växer den i klipphålor inom litoralregionen, spridd, fäst på sten eller Lithothamnion polymorphum. De norska exemplaren, som sam- lats i juli och augusti, äro sterila, mycket svagt utvecklade. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. I den senare hafssträckan går den högt mot norden. Enligt Ashmead skall den vara funnen i Smith Sound mellan 178—82” nordlig bredd. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen säll- synt vid Fleinver och Röst. Baffinsbay: Grönlands vestkust utan närmare angifven lokal; Smith Sound. Fam. Characiace&e (Näg.) Wittr. Gotl. och Öl. Alg. p. 32; Neeg. Gatt. einz. Alg. p. 64; excl. gen. Gen. Characium Al. Braun. in Käutz. Spec. Alg. p. 208. CHARACIUM MARINUM nOb. Descr. et Fig. Characium spec. Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 57 et t. 4, fig. 10. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 389 Lefnadsförhållanden. Af denna växt, för hvilken jag nu anser mig böra föreslå ett namn, har jag funnit endast ett exemplar. Det var fäst på Pylaiella litoralis och hade, då det i oktober månad togs, mogna zoosporer. Fyndort: Grönlandshafvet : Mosselbay vid Spetsbergens nordkust. ; Gen. Codiolum A1I. Braun. Alorunie” po 9: CopioLuM LonGieEs Foslie. fet Elavalg. ps I. Descr. et Fig. Codiolum longipes Foslie 1. c. et t. 2, fig. 4. EHxsicc. > > » in Wittr. et Nordst. Alg.exsicc. N:0458. | Tillägg till artibeskrifningen. Skaftet öfvergår icke alltid så utan gräns i klubbhufvudet, som Foslies figurer utvisa. Bland de exemplar, som Foslie godhetsfullt lemnat mig, finnas flera, som med hänsyn till klubbhufvudets form sluta sig nära wll:C. gregarium Al. Braun. Jag har ansett mig böra påpeka detta, emedan det visar, att C. longipes är en från C. gregarium mycket ringa differentierad art. Lefnadsförhållanden. Funnen fäst på en för vågsvall ut- satt jernpelare, »investiens columnam 'ferream maris undis expositam», Foslie. Zoosporförande individ har jag ej sett, men de exemplar, hvilka Foslie utdelat i anförda exsiccat- verk, äro nära zoosporbildningsstadiet. Då dessa insamlats i början af september, torde man kunna antaga växtens zoospor- bildningstid vara senare delen af denna månad. Fyndorter : Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesver. CopioLuMm Pusinrum (Lyngb.) Kjellm. in Foslie, Arct. Havalg. p. 12. Vaucheria pusilla Lyngb. Hydr. Dan. PA rROd Descr. Codiolum pusillum Foslie 1. c. Tög: > > > AEA EE LIG Vaucheria pusilla Lyngb. I. ce. t. 22, fs Fö Hxsucce. Codiolum pusillum Foslie in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc., N:o 457. Anmärkning vid arten. De norska exemplaren afvika i någon mån från dem, hvilka förvaras i Köpenhamns musei herbarium, af Lyngbye bestämda till Vaucheria pusilla. På de förra är klubbhufvudet längre i förhållande till skaftet än hos de senare. Dessa hafva visserligen ofta klubbhufvudet längre, dock aldrig, såsom Foslie uppger för norska exemplar, 390 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. 11/,.—3 gånger längre än skaftet, men också ofta ungefär lika långt eller till och med kortare än skaftet. Arten är genom sin betydliga längd, genom klubbhufvudets form och ringa tjocklek i förhållande till längden igenkännelig från slägtets öfriga arter. Lefnadsförhållanden. Bekläder såsom ett tunt öfverdrag för vågsvall utsatta klippor inom litoralregionens nedre del. Den växer liksom öfriga arter af slägtet sällskaplig i stora individmassor. Jag känner endast sterila, i slutet af augusti samlade exemplar. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesver. CODIOLUM NORDENSKIÖLDIANUM Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 56. Descr. et Fig. Codiolum Nordenskiöldianum Kjellm. 1. c. et t. 5, fig. 1—9. Hoxsicc. > > > in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 425 et Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 51. Anmärkmng vid arten. Då jag beskref denna växt efter exemplar från Spetsbergen, var med säkerhet endast en art af slägtet känd, den af slägtets grundläggare, Al. Braun, sjelf beskrifna C. gregarium. Från denna art var den spetsbergska skild i så väsentlig grad, att den måste betraktas såsom en egen art. En annan art af samma slägttyp var emellertid redan långt förut beskrifven och afbildad, ehuru detta undgått både Al. Braun och mig. Efter offentliggörandet af min uppsats om Spetsbergens alger började jag förmoda, att Lyng- byes Vaucheria pusilla var en Codiolum, och denna förmodan fick jag bekräftad, då jag för några år sedan hade tillfälle att genomgå Lyngbyes i Köpenhamns museum förvarade alg- samlingar. Denna Codiolum sluter sig närmare till C. Norden- skiöldianum än till C. gregarium. Samma växt träffade seder- mera Foslie i Finmarken. Denne algolog upptäckte här der- jämte en annan Codiolum, som han beskref under namn C. longipes, hvilken står emellan C. gregarium och C. Norden- skiöldianum. Den förra liknar den med hänsyn till storlek och förhållandet mellan längden på klubbhufvudet och stipes, den senare åter med hänsyn till klubbhufvudets form. Äfven jag har, efter det jag beskref C. Nordenskiöldianum, funnit en Codiolum vid Finmarkskusten, hvilken jag utdelat under detta namn i ofvan citerade exsiccatverk. Fullt lik den spetsbergska är denna växt icke. Den är större än denna och har icke alltid förhållandet mellan klubbhufvudéts och skaftets längd sådant, | A VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 391 som de spetsbergska exemplaren. Den torde vara att be- trakta såsom en mellanform mellan den spetsbergska C. Norden- skiöldianum och C. longipes från Norges nordkust. På sista tiden har ännu en form af slägtet blifvit iakttagen. Den är funnen vid Nord-Amerikas nordostkust. Enligt hvad Foslie 1 bref meddelat mig, kan den identifieras med C. longipes, ehuru den afviker något från denna. Mig synes den sluta sig närmare än C. longipes till C. gregarium. Häraf framgår alltså, att det under senare tid visat sig, att slägtet Codiolum i de nordiska hafven äger ett betydligt antal former, hvilka äro endast svagt differentierade och möjligen rättast att betrakta såsom former af samma art. Det är synbarligen ett slägte stadt i artbildning. Ännu torde emellertid de urskilda arterna böra bibehållas, till dess flera former blifvit upptäckta på andra håll, hvilket säkerligen skall inträffa, sedan en gång uppmärk- samheten blifvit skarpare riktad på dessa små, lätt förbisedda alger. De sista fynden gifva vid handen, att de ej äro några sällsyntheter och att de äga en vidsträckt utbredning såväl vid gamla, som nya verldens kust. Jag fattar här C. Norden- skiöldianum så, att den inbegriper såväl spetsbergsformen som finmarksformen. Den når en längd, som vanligen ej öfver- stiger 600 u. HKlubbhufvudets tjocklek uppgår vanligen till 20—50 u., stundom, på exemplar från Finmarken, till 70 u. Klubbhufvudet är i de flesta fall längre, stundom lika långt som eller något kortare än skaftet och har en utdraget om- vändt äggrund form. Lefnadsförhållanden. Bildar jämte Urospora pemicilliformis ett tunt öfverdrag på stenar inom litoralregionen, på öppen kust. Den växer sällskaplig, i betydliga individmassor. Vid Spetsbergens nordkust har jag funnit zoosporförande exemplar 1 juli, vid Norges Finmarkskust mot slutet af augusti. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och östra Grön- landshafvet. Dess nordligaste fyndort är Duympoint vid Spets- bergens nordkust, Lat. N. 79? 30. Fyndorter: Norska polarhafvet:" Finmarken vid Maasö, lokal men ymnig. ; Grönlandshafvet : Spetsbergens nordkust, Duympoint, lokal, föga ymnig.! 1 Genom misstag har uppgifvits, att den under N:o 425 i Alg. Scand. exsicc. utdelade C. Nordenskiöldianum skulle förskrifva sig från Insulce Spets- bergenses. Så är icke fallet. Växten är tagen vid Norges nordkust vid Maasö i Finmarken på samma ställe och vid samma tid, som de i Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 51 utdelade exemplaren. 392 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Chlorochytrium Cohn. Biol; Pflanz. 1,2, Pp. 102. AT CET. (2)ANCEHSUMTROD: Chl. in statu vegetativo sphericum vel subsphericum in planta gesta- trice oMmnino inclusum, evolutione zoosporarum instånte paullulo prolonga-- tum, depresso-conicum, ampullzeforme, ovoideum vel ellipsoideum, demum vertice apiculato telam corticalem plant&e gestatricis penetrante nudum,. ostiolo formato zoosporas emittens. Tab. 31, fig. 3—17. Beskrifning. Växten lefver endofytisk.i Sarcophyllis arctica och ligger i de flesta fall nära värdplantans yta, stundom i dess midt (fig. 8). Såsom vegetativ är den fullständigt inne- sluten i värdplantan, täckt åtminstone utaf dess kortikallager, stundom omgifven af dess af greniga celltrådar bildade midt- lager (fig. 9). Den har då en spheerisk eller nästan spheerisk form och håller 380—100 pu. i diameter. "Till färgen är den: gulgrön. Den tunna cellväggen är jemntjock. Kromatoforen är tunn, utbredd utefter hela väggen. Vid tiden för zoospor- bildningen förlänges cellen 1 riktning mot värdplantans när- maste yta och antar en ägglik, ellipsoidisk, kort kägellik eller flasklik form (fig. 12—15). Membranen förtjockas i synnerhet på den utåt vettande sidan och här bildar sig: ett kort, kägel- likt cellulosutskott, hvilket antagligen medverkar vid kortikal- lagrets genombrytande. Växten antar en mera mättad gul- grön färg, den färgade plasmamassan ökas och afdelas slut- ligen i ett stort antal) tätt packade zoosporer. Innesluten i värdplantan har växten såväl i vegeterande som zoospor- förande stadium ett större eller mindre antal olikartade ut- bugtningar, synbarligen uppkomna 1 följd af det hinder, som den omgifvande väfnaden ställer mot dess likformiga utsträckning (fig. 9, 11, 16). Zoosporerna utkomma genom en i cellens öfver näringsplantan utskjutande spets genom cellväggens upplös- ning bildad öppning (fig. 16). Om zoosporernas -bygnad, gro- ning och vidare utveckling känner jag intet, emedan jag haft tillfälle att undersöka endast torkade exemplar. De individ, som ligga i värdplantans centrala del, nå enligt regeln en vida betydligare storlek än de öfriga. Deras längsta diameter kan uppgå till 275 u. Deras membran är starkt likformigt för- tjockad.: Möjligen är detta ett hvilstadium, som afbrytes, då dessa individ vid värdplantans upplösning frigöras. Jag har med tvekan hänfört denna växt till slägtet Chlorochytrium, med hvars andra arter den har mycket gemensamt. Att säkert VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 393 . bestämma, till hvilket slägte den rätteligen hör, kan först ske, då dess utvecklingshistoria blir känd. Lefnadsförhållanden. Alla exemplar af Sarcophyllis arctica, jag undersökt, på hvilka longituds- och latitudsgrader och på hvilka tider af året de varit tagna, hafva innehållit denna endofyt i större eller mindre mängd. Ymnigast och kraftigast utvecklad fans den i exemplar af Sarcophyllis arctica, tagna under vintermånaderna, särskildt i december. Den var då så talrik, att den kunde räknas i hundratal på ett par qvadrat- millimeters yta af värdplantan. Vid denna tid är den rikligt zoosporförande. Dock tror jag mig ha funnit zoosporförande exemplar äfven under sommaren. Fyndorter: Växten har samma utbredning som Sarcophyllis arctica. . På alla de ställen, der jag funnit denna, har jag också träffat Chl. inclusum. Fam. Palmellace&e (Näg.). Wittr. BRlErScand pol Naos Gattö emz tt Alospa 6 am omut. Gen. Chlorangium Cienk. Berieht. p. 23. CHLORANGIUM MARINUM Cienk. Nee ti fgrt9. Denna art uppgifves för -Hvita hafvet af Cienkowsky. (TAR St) Serien Nostochine&e (Ag.) Näg. sub. nom. Nostocaceze Algensyst. p. 132; Ag. Syst. Alg. p. XV; lim. mut. Fam. Rivulariace&e Harv. ; Völkl DOS IRI De Ior ÖA R Syn. Calotriche& Thur. Nostoch. p. 10. Gen. Rivularia (Roth) Thur. INGStock pr ost Roth Cat, Bor SIP. SJ24 char, emend: RIVULARIA HEMISPHAERICA (L.) Aresch. Alg. Scand. exsicc. Ser. 1, N:o 47. Tremella hemispheerica L. Spec. Pl. 2, p; 1158; sec. Aresch, Phyc. Scand. p. 48. 394 " KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Descr. et Fig. Rivularia atra Harv. Phyc. Brit. t. 239. Exsicc. > hemispherica Aresch. 1. c. Syn. Rivularia hemispherica Foslie, Arct. Havalg. p. 9. Linkia atra Sommerf. Suppl. p. 201. Lefnadsförhållanden. Växer i öfre delen af litoralregionen på skyddad kust, sällskaplig, men i ringa individmängd. I hormogoniebildning stadda exemplar bar jag tagit i Finmar- ken i början af september. Utbredning. Känd från Norges nordkust och Grönlands vestkust. Nordligaste fyndorten är Talvik i Finmarken, unge- för rat: NY c0P Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar 1 Kleens herbarium, Finmarken vid Talvik, lokal men tem- ligen ymnig. . Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Tessarmiut, Ameralik och Pikitsok, enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. RIVULARIA MICROSCOPICA Dickie. Alg. Sutherl. 2, p. 193. Descr. Rivularia microscopica Dickie, l. c. Lefnadsförhållanden. Funnen växande på Enteromorpha compressa. | Fyndort: Amerikanska Ishafvet: Assistancebay, >and other localities», enligt Dickie anf. st. | Gen. Calothriz (Azg.) Thur. Nostoch. p. 5; Ag. Syst. Alg. p. XXIV; char. mut. CALOTHRIX HARVEYI nob. Descr. et Fig. Calothrix fasciculatus Harv. Phyc. Brit. t. 58. A. Anmärkning vid arten. Jag delar den mening, Areschoug uttalat i Phyc. Scand. (sid. 439), att Agardhs C. scopulorum och C. fasciculata äro former (eller utvecklingsstadier) af samma art, C. scopulorum Web. et Mohr. Från denna växt är utan tvifvel C. fasciculata Harv. artskild. Denna har jag funnit i Finmarken och föreslår här för den namnet C. Harveyi. Har- veys beskrifning af växten är tillfredsställande. Endast det bör iakttagas, att liksom det af C. scopulorum Web. et Mohr gifves en yppig, mycket grenig och en mindre yppig, föga gre- nig form, så är också C. Harveyi stundom nästan enkel, stun- dom rikgrenig. Lefnadsförhållanden. Växten bildar täta mattor af flera. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 395 fots omkrets på multnande trävirke i öfre vattenmärket. I polarhafvet känd endast från skyddad kust. Då jag i början af september samlade den, var den stadd i hormogoniebildning. Fyndort: Norska polarhafvet: Finnmarken vid Talvik, lokal men ymnig. CALOTHRIX NCOPULORUM (Web. et Mohr) Ag. Syst. Alg. p. 70. Conferva scopulorum Web. et Mohr, Reise, p. 195. . Descr. Calothrix scopulorum Aresch. Phyc. Scand. p. 438. > > > Alg. Scand. exsicc. N:o 139. Syn. Schizosiphon scopulorum Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 58. Algenv. Murm. Meer. p. 57. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet bildar arten i förening med åtskilliga andra alger, Rhodochorton Rothii, Chetophora maritima, Urospora penmicilliformis och Codiolum-arter m. 1. ett tunt stratum öfver stenar inom litoralregionens öfre del. Den är visserligen här icke sparsam, men förekommer aldrig 1 större individmassor. Den är funnen både på öppen och skyddad kust. Exemplar stadda i hormogoniebildning har jag samlat vid Spetsbergens kust i juli månad. Utbredning. Känd från polarhafvet norr och nordost om Atlanten. Sitt freqvensmaximum når den vid Norges kust. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nord- vestkust, Lat. N. 79249". å Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och Gjesver, temligen allmän och ymnig. Grönlandshafvet : temligen allmän men sparsam vid Spets- bergens vestkust. Murmanska hafvet: lokal och sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. | CALOTHRIX CONFERVICOLA Å$g. Syst. Alg. p. 70. Descr. et Fig. Calothrizx confervicola Born. et Thur. Not. algol. 1, p. 8 et t. 3. Syn. Calothrix confervicola Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 88. Lefnadsförhållanden. Funnen fäst på Phloeospora tortilis. Fyndort: Hvita hafvet: Solowetzki-öarna (Jfr Gobi, anf. st.) Fam. Oscillariace&e (Ag.) Wittr. Pl. Scand. p. 53. Oscillatorin&e Ag. Syst. Alg. p. XXIV; lim. mut. Gen. Lyngbya (Ag.) Thur. Nostoch. p. 4; Ag..Syst. Alg. p. XXV; char. emend. / 396 EJE To MANN NOM EA SVEA MOMV RS TS (MALTE) GFU OMR AS LYNnGBYA SEMIPLENA (Harv.) nob. Descr. et Fig. Calothrix semiplena Harv. Phyc. Brit. t. 309. Cfr. Symploca Harveyi Thur. Nostoch. p. 8. | Lefnadsförhållanden. Funnen växande på pålvirke inom litoralregionen, på skyddad kust, i ringa individmängd. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik, lokal, sparsam. Gen. Oscillaria (Bosc.) Thur. Nostoch. pet; Bosersec. nur Ne ÖSCILLARIA SUBSALSA ÅG. Oscillatoria subsalsa Ag. Syst. Alg. p. 66. Descr. Oscillaria subsalsa Kutz. Spec. Alg. p. 246. Fig. > > Ar MEN IMG Ir NE DO Lefnadsförhållanden. Växer, enligt påskrift på en etikett, »in fossis submarinis»>. | Fyndort: Baffinsbay: Tessarmiut vid Grönlands kust, enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. Gen. Spirulina Turp. sec. "Thur. Nostoch. p. 7. SPIRULINA TENUISSIMA KUtz. Phyc. gener. p. 183. Descr. Spirulina tenuissima Farl. New Engl. Alg. p. 31. Mig. > > BENA, JAG. JB vå NV Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag haft till undersök- ning, hafva växt tillsammans med föregående i gropar med bräckt vatten, bland multnande alger. Fyndort: Baffinsbay: Tessarmiut vid Grönlands kust, enligt exemplar tagna af Wormskiold. Osäkra arter. Halosaccion dumontioides Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. Ceramium tenuissimum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. Ectocarpus Durkeei (?) Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. Cladophora Inglefieldii > > > 1y 105 NAT Conferva &rea > > 2 Gleocapsa spec. Cienk. Bericht. 0. Literaturförteckning. Agardh, C. A. Dispositio Algarum BSuecie. Lunde 1810—1812. — »” (Ag. Disp. Alg.) 3 Synopsis Algarum Scandinavige. Lunde 1817. — (Ag. Syn. Alg.) e Systema Algarum. Lunde 1824. — (Ag. Syst. Alg.) Species Algarum. Gryphiswaldige 1821—1828. — (Ag. Spec. Alg.) : -G. Novitie Flore Suecie ex Algarum familige. Lunde 1836. — (J. G. Ag. Nov.) In historiam Algarum symbolg. — Linnea von Schlechten- alt Nols 15 Halle 841-00 GAS Symb.) Alg&e maris Mediterranei et Adriatici. Parisiis 1842. — (J. G. Ag. Alg. Med.) In systemata Algarum hodierna adversaria. Lunde 1844. — (J. G. Ag. Advers.) Nya alger från Mexico. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1847. Stockholm 1848. — (J. G. Ag. Alg. Liebm.) Species, genera et ordines Algarum. Lunde 1848—1863. — (J. G. Ag. Spec. Alg.) Om Spetsbergens Alger. Akademiskt program. Lund 1862. — (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr.) De Laminarieis symbolas offert. — Lunds Universitets Års- skrift. Tome 4. Lund 18675— (J. GI Ag. Dam.) Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 7, N:o 8. Stockholm 1868. — (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr:) Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger. "Tillägg till föregående afhandling. — Anf. st. — (J. G. Ag. Spetsb. AVSERNUT.) Alg&e Spetsbergenses. —' (J. G. Ag. Enum.) Alger insamlade på Grönland 1870 af dr Sv. Berggren och P. Öberg, bestämda af prof. J. G. Agardh. — Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870 af A. E. Norden- EJELLMAN, NORRA I'SH AF VETSADG HORA: skiöld i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens För- håndlingar 1870. Stockholm 1871. — (J. G. Ag. Grönl. Alg.) Agardh, J. G. Bidrag till kännedomen af Grönlands Laminarieer och Fucaceer. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar. + Band j10; N:o, 8; Stockholm 18727 (JGA: Grönl. Lam. och Fuc.) Epicrisis systematis Floridearum. Lipsig 1876. — (J. G- Ag. Epicr.) : Till Algernes Systematik. Nya Bidrag. — Lunds Universi- tets' Årsskrift: Tome 17. Lund 1880—1881. — (JAG Ag. Allo Syst. 2.) Ahlner, K. Bidrag till kännedomen om de Svenska formerna af Alg- slägtet Enteromorpha. Akademisk afhandling. Stockholm 1877. — (Ahln. Enterom.) Areschoug, J. E. Alg&e Scandinavice exsiceate. Fasc. 1—3. Goto- burgi 1840—1841. — (Aresch. Alg. Scand. exsicc. ser. 1.) Algarum (Phycearum) minus rite cognitarum pugillus secun- dus. — Linnegka, von Schlechtendal. Tome 17. Halle 1843. — (Aresch. Pugill.) Phycearum, que in maribus Scandinavie crescunt, enume- ratio. — Nova Acta regige BSocietatis scientiarum Upsali- engis. Vol. 13 och 14. Upsalie 12847; 18500 - (Artesch Phyc. Scand.) Alg&e Scandinavice exsiccate. Ser. nova. Fasc. 1—9. Up- salig 1861—1879. — (Aresch. Alg. Scand. exsicc.) Observationes Phycologieg 1—3. — Acta regig&e BSocietatis seientiarum Upsaliensis. Ser: 3; "Volks6j 195 105 Upsalte 1866, 1874, 1875. — (Aresch. Obs. Phyc.) Slägtena Fucus (L.) Decaisne et Thuret och Pycnophycus Käitz. jemte tillhörande arter. — Botaniska Notiser 1868. — (Aresch. Fuc. et Pycnoph.) Om de skandinaviska algformer, som äro närmast beslägtade med Dictyosiphon foeniculaceus, eller kunna med denna lättast förblandas. — Botaniska Notiser 1873. — (Aresch. Bot.. Not. 1873.) De Algis nonnullis maris Baltici et Bahusiensis. — Bota- niska Notiser 1876. — (Aresch. Bot. Not. 1876.) Ashmead, S. Alg&e. — Enumeration of Arctic Plants collected by dr J. J. Hayes in his exploration of Smith's Sound between parallels 78” and 82" during the months of July, August and beginning of September 1861. — Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia 1863. Phila- delphia 1864. — (Ashm. Alg. Hayes.) VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 399 - Berggren, S. Musci et Hepaticege Spetsbergenses. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 13, N:o 7. Stock- holm 1875. (Berggren, Musci Spetsb.) Berthold, G. Die Bangiaceen des Golfes von Neapel und der angren- zenden Meeres-Abschnitte. — Fauna und Flora des Golfes von Neapel und der angrenzenden Meeres-Abschnitte herausgeben von der zoologischen Station zu Neapel. Leip- zig 1882. — (Berth. Bangiaceen.) Bornet, Ed. et Thuret, G. Notes Algologiques. Fasc. 1, 2. Paris 1876, 1880. — (Born. et Thur. Not. Algol.) > > Etudes Phycologiques. Paris 1878. — (Born. et Thur. Etud. Phycol.) Bory de Saint Vincent. Dictionnaire classique dHistoire naturelle. 7 Paris 1822—1831. — (Bory, Diet. Class.) Braun, Al. Algarum unicellularium genera nova et minus cognita. Lipsie 1855. — (Al. Braun. Alg. unic.) Brown, BR. Catalogue of Plants found in Spitzbergen. — An Account of the arctic Regions with a History and description of the Nothern Whale-Fishery by W. Scoresby. Appendix 5. Vol. 1. Edinburgh 1820. — (R. Br. in Scoresby, Account.) Börgen, C. Aräometer-Beobachtungen. — Die Zweite Deutsche Nord- polarfahrt in den Jahren 1869 und 1870 unter Fäöbrung des Kapitain Karl Koldeway. Herausgegeben von dem Verein fär die Deutsche Nordpolarfahrt in Bremen. Band 2. s Leipzig 1874. — (Börgen, Zweite d. Polarf.) Chauvin, J. et Roberge, M. Algues de la Normandie. Caen 1826— 1831. — (Chauv. Alg. Norm.) Cienkowsky, LD. Bericht äber die Excursion zum Weissen Meer 1880. Rysk text. — (Cienk. Bericht.) ) Contributions to our knowledge of the Meteorology of the arctic regions. Published by the Authority of the meteorological council. Part. II. London 1880. — (Contrib. Arct. Meteor.) Cooley, W. D. Physical Geography. London 1876. — (Cool. Phyc. Geogr.) Cohn, F. Beiträge zur Biologie der Pflanzen. — Band. 1, Del: 2. Breslau 1872. — (Cohn, Biol. Pflanz.) Croall, 4. Marine Alge. — The Florula Discoana. - Contributions to the Phyto-Geography of Greenland within the parallels of 68 and 70 North Latitud by R. Brown. — Transactions of the Botanical Society. Vol. 9. Edinburgh 1868. — (Croall, F1. Disc.) Crouan, P.L. et H. M. Algues marines du Finistére classées. Brest 1852. —N(Cietan, "Als UF mist) 400 KJELLMAN, NORRA I SHARVETS ALGFLÖRA Crouan, P. L. et H. M. Florule du Finistére. Paris 1867. — (Crouan, Flor.) j » » Observations sur le genre Peyssonelia. — Annales des Sciences naturelles. Ser. 3, Tome 2. Paris V844:.-—-H(Crovuan, Ann. di Sc Decaisne, J. Essai sur une classification des Algues et des Polypiers calciferes de Lamouroux. — Annales des Sciences naturelles. Ser. 2. Tome Ir Paris 18424 — (Desne Class.) ? Plantes de TArabie heureuse receuillies par P. E. Botta. Paris 1841. — (Desne Pl. Arab.) > et Thuret, G. Recherches sur les anthéridies et les spores de quelques Fucus. — Annales des Sciences naturelles. Ser. 3, Tome 3. Paris 1845. — (Desne et Thur. Rech. Fuc.) De Candolle, A. P. et de Lamark, J. B. Flore Francaise. EOS Tome :2..-Paris 1815.:— (DO: FL: Er) : De la Pylaie, M. Quelques observations sur les productions de TI'ile de Terre Neuve et sur quelques Algues de la cöte de France, appartenant au genre Laminaire. — Annales des Sciences Naturelles Ser. 1, Tome 4. Paris 1824. — (De la Pyl: Prod. -Terre meuyve)-— >» Flore de I'ile de Terre nevve et des iles S:t Pierre et Niclon. Paris (1829.5- (De la Pyl FliTerre neuve. Dickie, G. Notes on the Alg&e. — Journal of a Voyage in Baffin's bay and Barrow Straits, nn thes Years] h850--1851, by PIrt Sutherland. Vol. 2. London 1852. — (Dickie, Alg. Sutherl. 2.) > Notes on Flowering plants and Alge&e collected during the Voyage of the »Isabel». — A Summer Search for Sir John Franklin with a Peep into the Polar Basin by Inglefield. London 1853. — (Dickie, Alg. Sutherl. 2.) > Alge. — An Account of the Plants collected by dr Walker in Greenland and arctic America during the Expedition of Sir Francis M'Clintock in the Yacht »Fox». — Journal of the Proceedings of the Linnean Society. Botany. Vol. 5. London 1861. — (Dickie, Alg. Walker.) » Notes on a Collection of Alg&e procured in Cumberland Sound by Mr James Taylor and Remarks on arctic species in general. — The Journal of the Linnean Society. Botany. Vol. 9. London 1867. — (Dickie, Alg. Cumberl.) » On the Alg&e found during the arctic Expedition (under the command of Nares). — Separataftryck från Journal of the LinneanHöociety. Botany. Volfi7ts— (Dickie; MIG | Nares.) Dillwyn, TD. Wi+ British äConferye.- THondon 1809. — VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 401 Dunér, N. och Nordenskiöld, A. E. Anteckningar till Spetsbergens Geografi. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar. Band 6, N:o 5. Stockholm 1865. — (Dunér, Nor- denskiöld, Spetsb. Geogr.) Eaton, A. E. A List of Plants collected in Spitzbergen in the Sum- mer of 1873 with their localities. — The Journal of Bo- tany british and foreign. New BSeries. Vol. 5. . London 1876. — (Eaton, List.) Engler, A. Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflanzenwelt insbesondere der Florengebiete seit der Tertiärperiode. Del. 1. Leipzig 1879. — (Engler, Pflanzenw-.) English Botany. London 1790—1814; Supplement. London 1831. (Engl. Bot.; Engl. Bot. Suppl.) ; Farlow, "W. G. Marie Alge of New-England and adjacent Coast. Washington 1881. — (Farl. New Engl. Alg.) » Andersson, C. IL. and Eaton, D. C. Alge exsiccate Ame- rice borealis. Fasc. 3. Bostonie 1878. — (Farl. Eat. et Ands. Alg. Amer.) INrrNamaea. > Lome 1— 16. Hafniee 1766. 1877. : Foslie, M. - Om nogle nye arctiske havalger. — Aftryck ur Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1881. N:o 14. — (Foslie, Arcet. Havalg.) > Bidrag til kundskab om de til gruppen Digitate hörende Laminarier. — Aftryck ur Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1883. N:o 2. — (Foslie, Digitata-Lam.) Fries, E. Systema orbis vegetabilis. Lunde 1825. — (Fries Syst. Veg.) » Corpus Florarum provincialium Suecie. Flora Scanica. Up: salie 1835. — (Fr. Fl. Scan.) > Summa vegetabilium Scandinavie. Upsalie 1845. — (Fr. Sum. Veg.) Fries, Th. M. Lichenes BSpitsbergenses. — Kongl. Svenska Veten- skaps-Akademiens Handlingar. Band 7, N:o 2. Stockholm sor (TI Fries, Lich. Spetsby Gmelin, S. G. Historia Fucorum. Petropoli 1768. — (Gmel. Hist. Fuc.) Gobi, Chr. Die Brauntange des Finnischen Meerbusens. — Mémoires de FPAcadémie impériale des Sciences de St.-Pétersbourg. Ser. 7. Tome 21, N:o 9. St.-Petersbourg 1874. — (Gobi, Brauntange.) Gobi, Chr. Die Algenflora des Weissen Meeres und der demselben zunächstliegenden Theile des nördlichen Eismeeres — MÉé- moires de P'Académie impériale des Sciences de St.-Péters- Bå III. : 26 402 KJELLMAN. NORRA ISHAFVETS ALGHLOR A. bourg. "Ser. 7. Tome 26, N:o I: — (GoPi, Alsen” Weiss. Meer.) : Goodenough, S. and Woodward, T. J. Observations on the British Fuci with particular Descriptions of each Species. — Transac- tions of the Linnean Society. Vol. 3. London 1797: — (Good. et Wood. Linn. Trans.) Gray, J. E. AA natural arrangement of British Plants. London 1821. — "(Gray Brit. P1.) Greville, R. K. Descriptiones novarum specierum ex algarum ordine. — Nova acta Physico-medica Academie Cesaree Leopoldino- Caroline nature curiosorum. Tome 14, Pars posterior. Bonne 1829. — (Grev. Act. Leop.) > Alge Britannice. HEdinburgh 1830. — (Grev. Alg. Brit.) Gunnerus, J.E. IUElora. norvegiea. Nidrosie. 1766-1772: 5 (emen; F1. Norv.) > Om nogle norske Planter. — Det Kongelige Norske Viden- skabers' Selskabs skrifter. Del. 4. HKjöbenhavn 1768. — (Gunn. Act. Nidros.) Harvey, W. H. Algological illustrations N:o 1. — The Journal of Botany by W. J. Hooker. : Vol: 1: London 1834 fee | ((Elarv. 19 CElo0kA Jonna Bob) > A Manual of the British Alge Ed. 1. London 1841; Ed. 2... London 1849. — (Harv. Man.; Harv, Man. Ed. 2.) > Alge. — Flora of Western Eskimaux-Land. The Botany . of the Voyage of H. M. S. Herald by B. Seeman. London 1852—1857. — (Harv. Fl. West-Esk.) > Nereis Boreali-Americana. 1—2. — Smithsonian Contribu- tions to knowledge. Vol. 3, 5. Washington 1852, 1853. — (Harv. Ner. Am.) i » Charactes of New Alge, chiefly from Japan and adjacent Regions, collected by Charles Wright in the North Pacific Exploring Expedition under Captain John Rodgers. — 9Se- parat från Proceedings of the American Academy Vol. 4. Oktober 1859. — (Harv. New Alg.) > Notice of a Collection of Alg&e made on North-West Coast of North America, chiefly at Vancouver's Island, by David "Lyall. — Journal of the Proceedings of the Linnean So- : ciety. Botany. Vol. 6. London 1862.— (Harv: Alg. Vanc.) > Phycologia Britannica or a History of British Sea-Weeds. New Edition. London 1871. — (Harv. Phyc. Brit.) Hauck, T. Die Meeresalgen. — Dr L. Rabenhorst's Kryptogamen- Flora von Deutschland, Oesterreich und der Schweiz. Band 2. Leipzig 1883. — (Hauck, Meeresalg.) VEG A-=EXPEDTITTKONENSVERENSKAPLIGA ARBETEN. 403 Haughton, S. Geological account of the arctic archipelago, drawn up principally from the specimens collected by Captain F. L. M'Clintock from 1849 to 1859. — The Voyage of the »Fox» in the Arctic Seas by Captain M'Clintock. Appen- dix 4. London 1860 — (Haughton, Fox-Exped.). Hohenacker, R. F. Alge marine siccate. Esslingen, Kirchheim 1852 —1862, (Hohenack. Alg. Mar.) ' Hildebrandsson, H. H. Observations météorologiques faites par V'Ex- pedition de la Vega du Cap Nord a Yokohama par le dé- troit de Behring. — Vega-Expeditionens Vetenskapliga Iakt- tagelser bearbetade af deltagare i resan och andra forskare. Band. 1. Stockholm 1882. — (Hildebrandsson, Obs. Météor.) rooker VT TJ Phe: British! Flora; "Vol t2: I London 1853. (Hook. Brit. F1.) Hudson, G. Flora Anglica. Ed, 2. Londini 1778, (Huds. F1. Angl.) Jensen, J. A. D. Astronomiske Observationer foretagne i en Del af Holstenborgs og Egedesmindes Distrikter og Undersögelser over Vandets BSaltholdighed. — — Meddelelser om Grön- land udgivne af Commissionen for Ledelsen af de geolo- & giske og geographiske Undersögelser i Grönland. Hefte 2. Kjöbenhayn 1881. — (Jensen, Grönl. Meddel.). Johnston, G. AA. History of British Sponges and Lithophytes. HEdin- burgh 1842. (Johnston, Brit. Spong. Lith.). Kiepert, H. Uebersichts-Karte der Nordpolar-Länder. Neue berichtigte Ausgabe. Berlin 1874. Kjellman, F. R. Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ectocar- peer och Tilopterider. Stockholm 1872. (Kjellm. Skand. Bet. och Tilopt.) i » Förberedande Anmärkningar om algvegetationen i Mossel- bay enligt iakttagelser under vinterdraggningar, anstälda af Svenska polarexpeditionen 1872—1873. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1875, N:o 3. Stockholm. (Kjellm. Vinteralgv.) > Om Spetsbergens marina klorofyllförande Thallophyter 1, 2. Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- linear Band, Nos, Bandjag N:o 6, Stockholm” 1875, 1877. (Kjellm. Spetsb. Thall.) > Ueber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der Westkäste von Nowaja Semlja und Wajgatsceh. — Nova acta regise Societatis scientiarum Upsaliensis. Ser. 3. — Up- salie 1877. — (Kjellm. Algenv. Murm. Meer.) > Redogörelse för Prövens färd från Dicksons hamn till Norge samt för Kariska hafvets växt- och djurverld. — Redo- 404 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. görelse för en Expedition till mynningen af Jenissej och Si- birien år 1875 af A. E. Nordenskiöld. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 4, N:o 1. Stockholm 1877. — (Kjellman, Pröven.) " Kjellman, F. R. Bidrag till kännedomen af Kariska hafvets Alg- vegetation. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1877, N:o 2. Stockholm. — (Kjellm. Ka- riska hafvets Algv.). » Bidrag till kännedomen om Islands hafsalgflora. — Bota- nisk tidskrift. Ser. 3. Band 3. Köpenhamn 1879. (Kjellm. Isl. Alg. |: » Rhodospermee et Fucoidee—Enumerantur Plante Scandi- navie. 4. Lund 1880. — (Kjellm. Pl. Scand.) Kleen, E. Om Nordlandens högre Hafsalger. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1874, N:o 9. Stock- holm. — (Kleen, Nordl. Alg.) Koldewey, K. Meerestemperaturen und Strömungen; Ebb- und Flut- beobachtungen. — Die Zweite Deutsche Polarfahrt o. s. v. (se under Börgen.) -— (Koldewey, Zweite deutsche Polarf.) Kornerup, A. Notices générales sur la nature du Grönland. — Med- i delelser om Grönland o0o. s. v. (Se under Jensen. Hefte 3. Kjöbenhavn 1880. — (Kornerup, Grönl. Meddel. I.) Kitzing, F. T. Ueber Ceramium Ag. — Linnea von Schlechtendal ; Vol. 5. Halle 1841. — (Kätz. Linnea.) » Phycologia generalis. Leipzig 1843. — (Kätz. Phyc. gener.) > Tabule Phycologice 1—19. Nordhausen 1845—1869. — (Kätz. Fab! Phyc) » Diagnosen und Bemerkungen zu neuen oder kritischen Al- gen. — Botanische Zeitung 1847. — (Kätz. Bot. Zeit. 1847.) » Species Algarum. HLipsie 1849. — (Kätz. Spec. Alg.) Lagerstedt, N.: G. W. Om algslägtet Prasiola. Försök till en Mono- graphi. Upsala 1869. — (Lagerst. Monogr.) Lamark. Histoire naturelle des animaux sans verteébres. Tome 2. Paris 1816. — (Lam. Hist. Anim.) Lamouroux, J. V. F. Essai sur les genres de la famille des Thalas- siophytes non articulées. — Annales du Muséum d Histoire naturelle. Tome 20. Paris 1813. — (Lamour. Ess.) » Histoire des Polypiers coralligénes flexibles, vulgairement nommés Zoophytes. Caen 1816. — (Lamour. Hist. Polyp.) Lepechuin, J. Quattuor Fucorum species descripte. — Novi Commen- tarii Academie Scientiarum imperialis Petropolitange. Tome 19. Petropoli 1775. — (Lepech. Comment. Petrop.) VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 495 Le Jolis, A. Examen des espåces confondues sous le nom de Lami- naria digitata auct., suivi de quelques observations sur le genre Laminaria. — Nova acta Academize Cesare&e Leo- poldino-Carolinze nature curiosorum Vol. 26. Pars poste- rior. Vratislavige et Bonne 1856. — (Le Jol. Exam.) > Liste des Algues marines de Cherbourg. Cherbourg 1863. — (Le Jol. Liste Alg. Cherb.) Lightfoot, J. Flora Scotica. London 1777. — (Lightf. F1. Scot.) Lindblom, A. E. Förteckning öfver de på Spetsbergen och Beeren Eiland anmärkta växter. — Botaniska notiser 1840. — (Lindbl. Bot. Not.) ; : Link, H. F. Epistola de Algis aquaticis in genera disponendiss — C. G. Nees ab Esenbeck. Horge phycice berolinenses. Bonne 1820. — (Link, Epist.) Linné, C. von. Species Plantarum. Ed. 1, 2. Holmige 1753, 1763. — (L. Spec. P1.) > Systema nature. Ed. 10. Holmie 1758 (L. Syst. Nat.); BJ te öRblae, 17603: Fri(5- Systa Nat. sidml2.) > Fauna Svecica. Ed. 2. Stockholmige 1761. — (L. Fauna Svec.) Mantissa Plantarum. Holmie 1767. — (L. Mant.) Lyngbye, H. G. Tentamen Hydrophytologie Daniee. Hafnige 1819. Fi (Lyngb. Hydr:s Dans) Magnus, P. Die Botanischen Ergebnisse der Nordseefahrt von 21. juli bis 9. september 1872. — Jahresbericht der Kommission zur Untersuchung der deutschen Meere in Kiel, II. Berlin 1874. — (Magnus, Nordseef.) Markham, OC. R. On the Threshold of the Unknown Region. Ed. 2. London 1873. — (Markham, Threshold.) Martin, A. R. Meteorologiska observationer gjorde på en resa till Spitsbärgen. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1758. — (Martin, Met. Observ.) Martens, F. Journal d'un Voyage au Spitsbergen et av Groenlandt. — Recueil de Voyages au Nord. Tome 2. Amsterdam 1715. — (Martens, Voyage Spitsb.)' Mohn, H. von. Die Temperatur Verhältnisse im Meere zwischen Norwegen, Schottland, Island und Spitsbergen. — Peter- mann's Mittheilungen äber wichtige neue Erforschungen auf dem Gesammtgebiete der Geographie. Band. 22. Gotha 1876. — (Mohn Temp. Verhältn.) Montagne, J. F. CO. Sixieme centurie de plantes cellulaires nouvelles, tant indigénes qu'exotiques. — Annales de Sciences naturelles. Ser: 3. Tom. 11. Paris 1849. — (Mont: Ann. d.- Sc. 9.) 406 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Montagne, J. F. OC. Sylloge generum specierumque cryptogamarum quas in varlis operibus descriptas iconibusque illustratas nunc ad diagnosim reductas multasque novas interjectas or- dine systematico disposuits Parisiis 1856. Nardes. De novo genere Algarum cui nomen est Hildbrandtia pro- typus. — Isis von Öken. Leipzig 1843. — (Nardo. Tsis.) Nordenskiöld, A. E. Redogörelse för den Svenska Polarexpeditionen år 1872—1873. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band. 2, N:o 18. Stockholm 1875. — (Nordenskiöld, Spetsb.-Exp.) : > — Karta öfver Prövens färd till Jenisej och åter 1875. SR Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenissej och Sibirien år 1875. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band. 4, N:o 1. Stockholm 1877. — (Nordenskiöld, Pröven.) > Rapporter skrifna under loppet af Vegas expedition till D:r Oscar Dickson. — Vega-expeditionens Vetenskapliga Iaktta- gelser o. s. v. Band. 1. — (Nordenskiöld, Vega-exp.) ? Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. — | Anf. st. — (Nordenskiöld, Vega-exp.) Nylander, W. och Sclan, Th. Herbarium Musei Fennici. Helsingfors 1859. — (Nyl. et Seel. Herb. Fenn.) Nägeli, CO. Die neuern Algensysteme und Versuch zur Begrändung eines eigenen Systems der Algen und Florideen. Neuen- burg 1847. — (Näg. Algensyst.) > Gattungen einzelliger Algen. Zärich 1849. — (Näg., Gatt. einz. Alg.) > Morphbologie und Systematik der Ceramiaceen. BSitzungs- berichte königl. bayer. Akademie der Wissenschaften zu Män- chen 1861: Band '2. :Mänehen 186141 (Nag Ceramoy Pallas, P. S. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs. Del. 3. S:t Petersburg 1776. — (Pall. Sib. Reise.) Parry, W. E. Zweite Reise zur Entdeckung einer nordwestlichen Durchfahrt aus dem atlantischen in das stillen Meer. Ham- burg 1822. — (Parry, Zweite Reise.) Philippi. Beweis dass die Nulliporen Pflanzen sind. — Archiv fär Naturgeschichte von A.F. A. Wiegman. Jahrg. 3. Band. l1. Berlin 1837. — (Phil., Wiegm., Arch.) Postels, A. et Ruprecht, F. Tllustrationes Algarum Oceani Pacifici im- primis septemtrionalis. Petropoli 1840. — Post. et Rupr. TILLSATS) Pringsheim, N. Beiträge zur Morphologie der Meeres-Algen. BSeparat- aftryck ur Abhandlungen der königl. Akademie der Wis- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 407 senschaften zu Berlin 1861. Berlin 1862. (Pringsh. Morph. 5 Meeresalg.) Rabenhorst, LE. Flora Europea Algarum aque dulcis et submarine. Sectio 3. Lipsie 1868. — Rabenh. F1. Eur. Alg.) » Die Algen Sachsens respective Mittel-Europas. — (Rabenh. Alg. Eur.) Rink, H. Grönland geographisk og statistisk beskrevet. Kjöbenhavn 1857. — (Rink, Grönland.) Rosanoff, S. Recherches anatomiques sur les Melobéesiées. — Mémoires de la société. impériale des Sciences naturelles de Cherbourg. Tome 12. Cherbourg 1866. — (Rosan. Melob.) Roth, A. W. Tentamen. Flore germanice. Lipsie 1788—1800. — (CRlOch, El Germ.) ; > Catalecta Botanica 1—3. Lipsie 1797—1806. — (Roth, Cat. Bot.) Ruprecht, F. Tange des Ochotischen Meeres. — Reise in den äusser- sten Norden und Östen Sibiriens von A. Th. v. Midden- dorttsnband: ki bheilv2r S:; Petersbure 1848. 5 (Rupr: Alg. Och.) Schiibeler, Alg&e (Novaja-Semljas.) — Reisen nach dem Nordpolarmeer in den Jahren 1870 und 1871 von M. Th. von Heuglin. Theil 3. Braunschweig 1874. — (Schäbeler in Heugl. Reise.) Schrenk, A. G. Reise durch die Tundren der Samojeden. Theil 2. Dorpat 1854. — (Schrenk, Ural. Reise. Scoresby, W. An Account o. s. v. (Se under Brown.) Solier, A. J. J. Meéemoire sur deux Algues zoosporées devant former un genre distinct, le genre Derbesia. — Extrait des An- nales des Sciences naturelles, Tome 7. 1847. — (Solier, ADD dt CT) Solms-Laubach, Graf 2u. Die Corallinenalgen des Golfes von Neapel und der angrenzenden Meeres-Abschnitte. — Fauna und Flo- ren des Golfes von Neapel o. s. v. Se under Berthold. = IDG IS | Sommerfelt, Chr. Supplementum Ftore lapponice guam edidit D:r G. | Wahlenberg. Christianie 1826. — (Sommerf. Suppl.) » Bidrag til Spitsbergens og Beeren-Eilands Flora efter Her- barier, medbragte af M. Keilhau. — Magazin for Natur- videnskaberne. 2 Rekkes 1 Bind. Christiania 1832. — (Sommerf. Spitsb. F1) Spörer, J-. Novaja Semlä in geographischer, naturhistorischer und Volk- wirthschaftlicher Beziehung, Ergänzungsheft N:o 21 zu Pe- 408 KJELLMAN, NORRA ISHAFPVETS ALC FLORA: termann's Geographische Mittheilungen. Gotha 1867. — (Spörer, Nov. Semlä.) Stackhouse, J. Description of Ulva punctata. — Transactions of the Linnean Society. Vol. 3. London 1797. — (Stackh. Linn. Trans.) > Nereis Britannica. Ed. 2. Oxonii 1816. — (Stackh. Ner. Brit.) Stuxberg, A. Evertebratfaunan 1 Sibiriens Ishaf. Förelöpande Medde- lande. — Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser o. 8. v. (Se under Hildebrandsson.) — (Stuxberg, Vega-exp-) Suhr, J. N. von. Beiträge zur Algenkunde. — Flora. Jahrg. 23. Band I, N:o 19. — (Suhr, Flora, 1840). Thuret, G. Essai de Classification des Nostochinées. — Extrait des Annales des Sciences naturelles. Ser. 6, Tome 1. — (Thur. Nostoch.) Tournefort, J. P. Institutiones rei Herbarie. Tome 3. Paris 1719. — Tourn. Inst. Herb.) Turner, D. Description of four new Species of Fucus. — Transactions of the Linnean Society. Vol. 6. London 1802. > Fuci, sive plantarum Fucorum generis a botanicis ascrip- tarum icones, descriptiones et historia. Vol. 1—4. Londini Is kol Unger, F. Beiträge zur näheren Kenntniss des Leithakalkes nament- lich der vegetabilischen HEinschlässe und der Bildungsge- schichte desselben. — Denkschriften der kaiserlichen Aka- demie der Wissenschaften. Band. 14. Wien 1858. — (Unger, Leitha-Kalk.) Wahlenberg, G. Flora lapponica. Berolini 1812. — (Wg. Fl. Lapp.) Weber, F. und Mohr, D. M. H. Naturhistoriscehe Reise durch eimen Theil Schwedens. Göttingen 1804. — (Web. et Mohr, Reise.) Wijkander, A. Observations météorologiques de T'Expédition arctique Suédoise 1872—1873. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Aka- demiens Handlingar Band 12, N:o 7. Stockholm 1875. — (Wijkander, Obs. Météor.) - Wittrock, V. B. Försök till en Monographi öfver Algslägtet Mono- stroma. Stockholm 1866. — (Wittr. Monostr.) ; > Om Gotlands och Ölands sötvattensalger. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 1, N:o 1. Stockholm 1872. — (Wittr. Gotl. och Öl. Alg.) » Alg&e (Spetsbergens.) — Reisen o. s. v. von Heuglin. (Se under Schäbeler.) — (Wittr. in Heugl. Reise.) » On the development and systematic arrangement of the Pithophoracege, a new order of Alge. — Nova acta regiee VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 409 Wittrock, Zanardini, Zeller, G. Societatis scientiarum Upsaliensis. Ser. 3. Upsalie 1877. — (Witbr. PithopH.) V. B. Chlorophyllophyce&e och Nostocacee. -- Enumeran- tur Plante Scandinavie 4. Lund 1880. — (Wittr. Pl. Scand.) et Nordstedt, 0. Alge aque dulcis exsiccate precipue . Scandinavice, quas adjectis algis marinis ehlorophyllaceis et phycochromaceis distribuerunt. 1—-10. Upsalie et Holmize 877-130: G. HBSaggio di classificazione naturale della Ficee, aggiunti nuovi studii sopra T'Androsace degli antichi con tavola mi- niata ed enumerazione di tutte le specie scoperte e raccolte dall' autore in Dalmazia. Venezia 1843. — (Zanard. Sagg.) Algen. — Die Zweite Deutsche Polarfahrt o. s. v. (Se under Börgen.) — (Zeller, Zweite d. Polarf.) 2» Fig. Förklaring af figurerna. Taflan 1. LTäithothamnion soriferum. Ungt individ. + Ett något äldre individ, sedt ofvanifrån. + Samma individ, sedt underifrån. +. Fullvuxet individ. + Hälft af ett yngre individ, sedt från klyfningsytan. 1 6—10. Grensystem af olika utbildning. +. Ile: MS Gren med sporangiekonceptakler. + Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. 9. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. Hf. . Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- versalt slipsnitt. 3492. Del af det centrala lagret 1 ett transversalt slipsnitt. 7399. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 799. Del af ett ytligt tangentialt slipsnitt. 92. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 400 IT . Sporangium. 399, Taflan 2. Lithothamnion glaciale. Aldre, fullvuxet individ, sedt ofvanifrån. + Samma, sedt underifrån. 1 Taflan 3. LTithothamnion glaciale. Ungt individ, omslutande en del af en sten. + Något äldre individ, fullständigt omklädande en sten. Del af ett äldre individ i genomskärning. 1 oo . VEGA-EXPEDITIONÉENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ; TIN 4. Gren med sporangiekonceptakler, sedd ofvanifrån. + 5. Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. 4. 6. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. Y. 7. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- versalt slipsnitt. 299. 8. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 299. 9. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 2499. 10: Del af ett ytligt, tangentialt slipsnitt. 7499. 11. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 400 RT Härad AI Sporamener; 200, Taflan 4. Lithothamnion intermedium. VenGl vaxet individ. 1 2. Hälft af ett äldre individ, sedt från klyfningsytan. + 3. Gren med sporangiekonceptakler. + 4. Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. Y. 3. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. HP. 6. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren 1 ett trans- versalt slipsnitt. — 00: 7. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 2499. 8. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 399. Del artett ythiet, tangentalt: slipsnitt. - 90. KORSporan sum. 00. Taflan 5. Lithothamnion aleicorne. Fig. 1—S8. IEAldre, utvuxet, individ. i. A 2. Gren med sporocarpie- och sporangiekonceptakler. + 3. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. 9. 4. Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. 2. 3. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- ' Nersalk. slipsmitt. ch nå Del af det centrala lagret 1 ett transversalt slipsnitt. 200. Del af ett väfnadslager 1 ett mediant slipsnitt. "00. 5 400 SESporansium. fe Lithothamnion norvegicum. Fig. 9—10. 9. Exemplar från Norges nordvestkust. + 10. Exemplar från Norges sydvestkust. + 412 0 OM DID OR KRA HN KJELLMAN, NORRBA FSHAKVETS ALGELORA. Lithothamnion fecundum. Fig. 11—19. Del af ett exemplar, utbredt öfver en sten. + Stycke af den krustformiga bålen, bärande sporangiekoncep- takler, sedt ofvanifrån. + Vertikalt tangentialt slipsnitt. 9. Del af bålens basalsystem i radialt slipsnitt. 7299. Del af bålens förtjockningssystem. 299. Del af ett horisontalt tangentialt ytligt slipsnitt. 99. Genomskärning af en med ett sporangiekonceptakel försedd del af bålen. 199. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 400 fir ; 400 Sporangium. 299. Taflan 6. Tithothamnion flavescens. Fig. 1—7. Stycke af en bål, beklädande Lithothamnion compactum. + Sporangiekonceptakel, sedt ofvanifrån. P. Radialt slipsnitt, med ett invuxet sporangiekonceptakel. Af sporangierna återstå endast de gelinerade toppstyckena. 9. Radialt slipsnitt af bålens undre del. 199. Del af ett horisontalt tangentialt ytligt slipsnitt. 99. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 460 i org LTithothamnion compactum. Fig. 8—12. Ett stycke af en krustkomplex med en ung krusta på ytan. + Vertikalt slipsnitt af en äldre krustkomplex. 9. Del af bålens basalsystem 1 radialt slipsnitt. 2099. Del af bålens förtjockningssystem. 200. Del af ett ytligt horisontalt tangentialt slipsnitt. 390, Taflan 7. Rhodomela virgata. Första årets växt 1 sommardrägt. +. Första årets växt 1 höstdrägt. + Del af en gren med sporocarpieställningar, utvecklade under vintern. + Sporocarpieställning. WP. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 413 = SO 9 (0 ÖRE (BR 2. 3. Antheridieställning. 9. Tetrasporangieställning. P. Del af ett tvärsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära bar Sen. 80, Del af ett mediant längdsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära basen. 2. Taflan 8. Rhodomela subfusca. Första årets växt i sommar- och höstdrägt. + Första årets växt 1 vinterdrägt. + Sporocarpiebärande del af växten. + Del af ett tvärsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära ba- sen. . Del af ett mediant längdsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära basen. 29. Taflan 9. Rhodomela lycopodioides f. typica 3 laxa. + 1 Rhodomela lycopodioides f. typica y tenera. + Rhodomela lycopodioides f. setacea. + Taflan 10. Rhodomela lycopodioides £. flagellaris. Fig. 1—2. Habitusfigur. '+ Del af ett tvärsnitt af bålens hufvudaxel nära basen. 29. Delesseria corymbosa. Fig. 3. Habitusfigur. +. Taflan 11. Hoemescharia polygyna. Vertikalsnitt af en vegetativ del af bålen. 2. Vertikalsnitt af en cystidiebärande del af bålen. 209. Stycke af det vegetativa systemet. 290. 4—6. Cystidiebärande stycken af bålen. 399. Zu Grensystem, hvars ena axel afslutas med en trichogyn (?). 290, 414 KJELLMAN, NORRBA ISHAFVETS ALG FLORA. Fig. 8. Grenar med talrika laterala trichogyner (?), 240, » 9. Grensystem med outvecklade tetrasporangier (?). 290. | Taflan 12. Chantransia efflorescens f, tenwis. Fig. 1—2. Del af ett sporbärande exemplar. P. q 400 1 . 3 << RR » 2. HBSporbärande gren. Rhodophyllis dichotoma. Fig. 3. Fig. 3. En i det imre af djupa fjordar förekommande form. HL, Halosaccion ramentaceum f. robusta. Fig. 4. Fig. 4. Tetrasporangiebärande exemplar. 3. Taflan 13. Halosaccion ramentaceum f. robusta. Fig. 1—2. Fig. 1.- Ett individ, hvars »ramenta> efter tetrasporangiernas mognad till största delen upplösts. + » 2. Del af ett individ, med nya ramenta utskjutande från resterna af de förut upplösta. + Halosaccion ramentaceum f. subsimplex. Fig. 3. Hög. SJ HatuSskonr. of Halosacciwon ramentaceum f. ramosa. Fig. 4. Fljga 4 Ra bitastsur. + Taflan 14. Saärcophylls. aretica. "Hig: 15-59. Mige 1 Äldre, utvuxet mdividi, uu » 20 Tvärsnitt al en procarprebarande deltar balen. av > 8. Tvärsnitt af en sporocarpiebärande del af bålen. Y. Kallymenia septemtrionalis. Fig. 4—6. Fig. 4, Ungt exemplar... + » 5. Äldre, antagligen fullvuxet individ. + >» 6. Tvärsnitt af bålen hos ett äldre individ. 2 =D [=] ” ä Sv ET AE RE lg Ga SG - VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 415 Taflan 15. Ptilota pectinata f. wntegerrima. Fig. 1. Del af ett äldre, utvuxet exemplar, + Plilota" pectinata t-"WorallsiN Eiga 2-0. Habitusfigur, +. Del af ett grensystem af sista ordningen. P. Tvärsnitt af en utvuxen gren af näst sista ordningen. Tvärsnitt af en bland bålens gröfsta och äldsta axlar. Ptilota pectinata f. typica. Fig. 6. Tvärsnitt genom en utvuxen gren af näst sista ordningen. '+”. Ceramium rubrum f. squarrosa. Fig. 7. Del af ett tetrasporangiebärande exemplar. + Rhodochorton intermedium. Fig. 8. Del af ett utvuxet exemplar. + Rhodochorton Rothu £. globosa. Fig. 9—13. 5) Exemplar, sedt från ytan. + . Del af bålens basallager. 399, | Grensystem, utgående från basallagret. +P. Nedre delen af ett dylikt grensystems hufvudaxel. 399. Öfre delen af en gren af sista ordningen. 390, Taflan 16. Antithamnion Pylaisei £. norvegica. Fig. 1. Öfre delen af ett utvuxet individ. $pP. Antithamnion boreale f. typica. Fig. 2—23. Nedre delen: af ett första ordningens grensystem. $P. 30 1 . Toppen af ett dylikt. Antithamnion boreale f. corallina. Fig. 4—5. Nedre delen af ett första ordningens grensystem. P9. Toppen af ett svagt dylikt. 9. Rhodochorton mesocarpum f. penicilliformis. Fig. 6—7. Del af ett tetrasporangiebärande exemplar. 9, Grenstycke med tetrasporangier, 290, 416 " KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. . 1. Exemplar af växten från Nordlanden. + . 3. Receptakelbärande exemplar från Finmarken. +. Taflan 17. Diploderma amplissimum. Fig. 1—3. . 1—3. Växten 1-olika åldersstadier. + Porphyra abyssicola. Fig. 4. ig. 4; Utvuxet individ: d- Taflan 18. Diploderma amplisssmum. Fig. 1—8. 1. Del af bålens bas, sedd från ytan. 399, ilvänsnitt. ar samma det ee 3. Bålens sterila del, sedd från ytan. 399. 4. Tvärsnitt af ett 90 cm. långt exemplar vid bålens midt. "4". 5. Tvärsnitt vid midten af det på tafl. 17 fig. 3 afbildade exem- Plaretis os 6. Sporocarpiebärande del af växten, sedd från ytan. 7. Sporocarpie- och antheridiebärande del. af växten, sedd från 3200 00. 300 1 . ytan. 8. UMTvärsnitt af densamma. "99 Diploderma miniatum. Fig. 9. 95 UTyärsnmitt al bålenst sterila delse to Porphyra abyssicola. Fig. 10—11. 3200 . 10. Del af bålen med sporocarpier under utveckling. 99. 11. Tvärsnitt af densamma. 290. Taflan 19. Fucus miclonensis. Fig. 1—2. 1 2. Exemplar från Finmarken. + Fucus filiformis f£. Gmelini. Fig. 3. Taflan 20. Alaria dolichorhachis. Ungt exemplar af växten i naturlig storlek. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. SES VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 417 Taflan 21. Alaria dolichorhachis. 1. Äldre exemplar af växten. 1. PETISporophyll. — + Taflan 22. . Alaria oblonga. Mycket unga individer. + Äldre, men ännu icke sporofyllbärande individ. +, Gammalt individ med zoosporangieförande sporofyller. +. Sporofyll med utbildad sorus. + Taflan 23. Alaria elliptica. 1—2. Exemplar af olika ålder. + Taflan 24, Phyllaria lorea. 1. Ungt exemplar. 1. Något äldre individ. + 3. Utvuxet individ med sorus under utveckling. 3. dd Taflan 25. Phyllaria dermatodea. Fig. 1—4. 1. Tvärsnitt af stipes hos ett ungt exemplar med en krans tjock- väggiga, rörformiga celler på gränsen mellan midtel- och méllanlagret. +. 2. En del af samma tvärsnitt; m de tjockväggiga rörformiga cellerna. «fo. 3, 4. Delar af tvänne sådana celler. ?Y. Phyllaria lorea. Fig. 3—6. . 5. Inre delen af ett tvärsnitt af stipes hos ett äldre exemplar, med långa, rörformiga, men tunnväggiga celler (m). ?99. 6. Tvärsnitt af laminan med ett cryptostoma. 199. Laminaria saccharina f. gramdifolia. Fig. 7. 7. Del af ett tvärsnitt af laminan med en slemlakun (1.). 190. BALK 20 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. ig: UR LO Fig. 11. NEN BKS 9 ID JR ET SLE kl NA TS Fig. 19. Fagr20: Jol FAI SEN 27 Fl ee Fig. 25. ET 20 Jak få Laminaria nigripes. Pig. 8—10. Yttre delen af ett tvärsnitt genom stipes med slemlakuner. 59. Exemplaret från Spetsbergen, af J. G. Agardh bestämdt till L. nigripes. Del af samma tvärsnitt med tre slemlakuner (1.). 190, En del af ett tvärsnitt af laminan med en slemlakun. 199; Alaria dolichorhachis. Fig. 11—218. Del af ett tvärsnitt af stipes. 3. Tvärsnitt af stipes nära basen hos ett äldre exemplar. + Tvärsnitt af den äldre, icke sporofyllbärande delen af rachis hos samma exemplar. + Tvärsnitt af den sporofyllbärande . rhachisdelen hos samma. exemplar. + | Tvärsnitt af rhachis, der den öfvergår 1 kostan. + Tvärsnitt af kostan vid midten af laminan. + Zoosporangium. H9, 400 Paratyst oe Alaria esculenta £. typica. Fig. 19. Tvärsnitt af kostan vid laminans midt. Exemplar från Nor- ges vestkust. + : Alaria membranacea. Fig. 20. Tvärsnitt af kostan vid laminans midt på ett exemplar från Norges Finmarkskust. 1 "TA lärda oblonga-Naeig: 224. Tvärsnitt af stipes och tvärsnitt af den sporofyllbärande rhachisdelen på samma individ. + Tvärsnitt af kostan hos ett ungt, hos ett äldre exemplar. + Alaria elliptica. Fig.:25—26. Tvärsnitt af kostan hos ett ungt, hos ett äldre exemplar. + Taflan 26, Scytosiphon attenuatus. Fig. 1—5. Flera från samma fästeyta utgående individer. + EN VIGtb ir )Oret” IaOTVIG VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 419 Fig. . 16. '"Utvuxet exemplar. + . 13. Vegetativ del af bålen. ?P. . 1—2. Unga, ännu blåsformiga individer. + 3. Tvärsnitt af bålväggen med gametangier (zoosporangia multi- löcalarna) 4. Längdsnitt af bålväggen med gametangier och s. k. para: TySek. or. 5. Nedre delen af ett hår. 299. Läthoderma fatiscens. Fig. 6—7. . 6. Tvärsnitt af en zoosporangieförande del af bålen. 799. 7. Gametangie-ställning. 409, Lithoderma lignicola. Fig. 8—11. 8. Ett trästycke, beklädt af växten. 1 9. Del af bålens basallager. 790. 10. Radialt tvärsnitt af bålen. 790. 11. Horisontalt tangentialsnitt af bålen. 290. Dictyosiphon corymbosus f. abbreviata. Fig. 12—15. . 12. Ett äldre, zoosporangiebärande individ. + 13. En del af ett tvärsnitt af bålens hufvudaxel nedtill. ?$9. 14. Del af en zoosporangiebärande gren, sedd från ytan. 100. 15. En del af ett tvärsnitt af den samma. ?$99. Chorda filum f. crassipes. Fig. 16. 1 Phloeospora pumala. Fig. 17. 380 . 17. Bålens nedre del med rhiziner. I. Taflan 27. Pylaiella varia. Fig. 1—212. ig. 1. Del af ett sterilt individ. p. 2—12. Zoosporangier, utvecklade på olika sätt. ”P. Pylatrella nana. Fig. 13—15. 14. Del af en vertikal cellrad, uppbärande tvänne gametangier, (zoosporangia multilocularia) af hvilka det ena är tomt. ?P. 15. Delar af vertikala cellrader, bärande zoosporangier (?). ???. Taflan 28. Monostroma saccodeum. Fig. 1—10. I 3—4. Äldre, utvuxzna, habituelt något olika individer. + KJELLMAN. NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. SE KS SA RS te OS vo BK SSM NS SR Ik 13 Bålens nedersta del, sedd från ytan. 390. Tvärsnitt af samma del. 299. Ett stycke af den vegetativa delen af-bålen. 2399. Tvärsnitt af den samma. 299. Ett stycke af bålens zoosporförande del. 7399. Tvärsnitt af den samma. 399. Monostroma crispatum. Fig. 11—213. Habitusfigur. + Tvärsnitt af bålens öfversta del. 299. . DLängdsnitt af bålens nedre del. 399. Taflan 29. Monostroma angicava. Tvänne från samma fästeyta utgående exemplar, det ena (ned- till till höger) ungt, det andra fullt utvuxet, zoospor- förande. + ; Bålens nedersta del, sedd från ytan. 349. Tvärsnitt af den samma. 290, ( Stycke af bålens vegetativa del, sedd från ytan. 7399. Tvärsnitt af den samma. 7290. Stycke af den zoosporförande delen af bålen. Tvärsnitt af den samma. 390, Taflan 30. Monostroma cylindraceum. Utvuxet, zoosporförande exemplar. + Bålens nedersta del, sedd från ytan. 200. Tvärsnitt af den samma. 299, Stycke af bålens vegetativa del, sedd från ytan. 90, Tvärsnitt af den samma. 029. Stycke af bålens zoosporförande del. 399. Tvärsnitt af den samma. 399. Thendan So Enteromorpha micrococca f. subsalsa. Fig. 1—3. En del af ett individ. 3. Ett stycke af bålväggen, sedd från ytan. 2099. Tvärsnitt af den samma. 209. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 421 Chetophora pellicula. Fig. 4—7. . 4. Ett nedliggande grensystem med ensidigt utgående grenar. 299, 5. Ett uppstigande grensystem. 499, 6. Hårbärande grenspets. 290, 7.. Del af en gren med zoosporangier. 209, Chlorochytrwm inclusum. Fig. 8—17. 8. Tvärsnitt af Sarcophyllis arctica inneslutande Chlorochytrium inclusum. P. 9. Ett i bålen af S. arctica inneslutet individ i vegetativt sta- diam, nge. 10. Ett ur samma växt utprepareradt dylikt individ. 299. 11. I bålen af samma växt inneslutna zoospor.-(gamet.-?)förande exemplar, som nästan genomträngt kortikallagret men ännu icke öppnat sig. ?£0. 12—15. Utprepareradt, zoospor.-(gamet.-?)förande individ. ?$99. 16. Ett i S. arctica inneslutet individ, som genomträngt kortikal- lagret och öppnat sig för att utsläppa zoosporerna(game- fernar). 200 | 17. Ett antagligen i hvilstadium inträdt exemplar, som legat djupt inneslutet i bålen af S. arctica. ?$9. Register. Sid. Agarum (Bory) Post. et Rupr..... 278. TuärnertrPost: et MNupr. 2178. Alola ozoniar Zona sorts SER NE 335. parvula (Grev.) Zanard. ....... 336. Aglaozoniace&e Thur....sossmmmnsesoana 339. JA imife inre (Br) FORGE AO 21105 jobgenre (TlNOS) ING bosansspssnssn 210. JAM ATT STB ONE TRE rn KET AN EEG ISTER 265. IDespre avses MIG EAS EEITE 266. dolichorhachis Kjellm. ......... 20 ÖllNnesa KO scoccssossoorsbnss 2 esculenta. (15), GLeMA tetooste. 265. dirlaustrals Kjelm ES EaaeT 265. f. musefolia De la Pyl. (IE) SIN OSSE ESS DNA 265. ES CUE TTG TA LNER SSE 2 eSCUleNTASKTS SRS 266. CS GWIENUC AAC 269, 270. SrskalohbiOllne Jo (Ch LG sorsosoouse 270. membranacea J. G. Ag. ...... 269. MUS ejOLIAKSIEANE 269. OPloRnsa IKE 274. Pylaii (De la PyL) J. G. Ag. 266. POLE SA OTRS 2608 ADB 0sKönnuO (NES) INADis60so0oc 2 americanum (Farv.) Farl...... 200 boreale Gobi (Kjellm.)......... 2205 f. Corallina Rupr. (Kjellm.) 226. f. lapponica Rupr. (Kjellm.) 226. GODE I NJSNTN soc ocsgrassnåssn 226. Aloccosum (Mäll.) Kleen ...... 22. TO MYIROOKKE BIG Yosvbnsssosssoggdradbos 226. PylarSsen(CVIOnt) 22 BINOLVEL ICA KJeElmnE RS AphanarthroncladostephusJ.G.Ag. 142. Ascophyllum nodosum Gobl........ 244. ASPerococeus LamOöUh =. ..sstskeress... 307. bullosuskE anor 308. echinatus (Mert.) Grev. ....... 308. Turners MICKI ss 308. Sid. Atomarvia "demntat ar bapr. Eee ee 138. Bangia Lyngb. (Kätz.)..... RSA 241. arnettca Bose IR EINES ae 241. fuscopurpurea (Dillw.) Lyngb. 241. Laminarie Post. et Rupr. ... 335. BEYOP SIA SR Te 388. BLY OP SUSIE NOUS AEA 388. Plumosa CEUAGS) EA oSNTee 388. Bulbocoleon Pringsh. Cris ack 387. PUIferuna RT SSI 387. Calliblepharis ciliata auct. ......... 183. Callithamnion (Lyngb.) Thur. .... 228. AME UC ANN AD EE Ce Zo arbuscula (Dillw.) Lyngb. .... 224. OOFENKSKDER ISO socdasssavsnsstesdon Malo corymbosum (Sm.) Lyngb..... 224. floriduwlum AlCb .ooss SANDÖ Flookeri (Dillw) Arter 220 HÖJ NDOLLUELKID SEND. vcesusssarsssnn 221. plumuka. JI EE NOEN PI Polyspermiunm FB Om nemFSesaa 220. FVO LHT HANNE 25 ATL SE ANN 2025 rOSSumr (ROTH) Elav DAL SPP AK SM LD TEkKTS TE 234. Spunuilo sw JG ASS SEEES 232. CEN MaRNIS KCR scvsoagssnssnsrosgon 203. Ja cimrata (Cass) KUA 203. (CellönNab:s. (ASL) NOT ocananogs000030> 5 394. COTTEL VIC OLDA Gods FESTER 395. FLAT Veyi Kjellman ooo esse EE 394. scopulorum (Web. et Mohr) Ag. 395. Capsicarpella sphesrophora Kleen 341. Castagnea (Derb. et Sol.) J. G. Ag. 812. divariceata. (Ae) JG AS SLA VIKESCENSHAMLEN Fe SU 2ZZ0Ster ee VIKTEN ses RSA SZ Ceramiace& (Ag.) Hauck............. 210 Cerammmun) (UNYyR ob) Elav 213. AC ANLNGROTTPTE CaLPN 216, ff. Coronata, Kleen tass. Did VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Sid. Ceramium circinatum Kätz........ 214. diaphanum Kleen ......... 2138, 214. Deslongchampii Chauv. ...... 213: Tjörn (HUS) AS rod 214. rdecurrenskJk GI Agslk 214. f. pedicellata Duby .......... 214. f. prolifera. J: G.ÅAgs ssh 214. FRSONaLrO SAT ElALVI Mist. 215. tenuissimum J. G. Ag. ........ 396. virgatum Post. et Rupr........ 215. Wlhetomorpha CK UbZ Halls dre JGA ms (BR: OfN) > Kub RAR 384. melagonium (Web. et Mohr) IKSUtASFEN Sn AE ANETTE 382. fp incOlar ATeSCha Raa 383. septemtrionalis Foslie ......... 385. tortuosa (Dillw.) Kleen......... 384. Wormskioldii F1. Dan. ......... 384. ChRretophora, SChrank (15 4..tr.d4xs 392. Tar Rianga Rel ANN 352. Pelliena Rena Re 352. Chetophorace&e (Harv.) Wittr. .... 352. (öbstopleriskilbZN a ind dödens nde 337. plumosa (Lyngb.) Kätz. ....... 331. Öhampiacese JAG: ASS amd 193. Öhantrausia: (DOE Atis 166. Daviesiil (Dillw.) Thur. ......... 167. HD Mu Stä ODIN fdr REA 166. efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. 166. fätenuviskRjjellmå stsonil 166. secundata (Lyngb.) Thur....... 168. Virsatula (Elarv)/bbhur:/ und 167. få Barlow Kjellman nd NÖN Characiacezx (Näg.) Wittr:........... 388. OharadciumTA: Brauns skdn 388. RR SSA as 388. SI CGARIKS] GL SE. Re SAS ae 388. Ehloranotunm! CIenk. bade. 398. INVARNNTUDN CTSIIE fs AS 393. Ghlorochhyttimma! Cow NR 392. Ne NTSUKNEKJelm 4 392. Chlorophyllophyce&e (Rabenh.) INNE BUR de TR NE NES 352. "EhHondrus (StackA) J. 6 Aguime. 202. GriSspusL (IE). LYyDgbien 22 EL pumnulustibLyn sb ERA 183. membranifolius Post. et Rupr. 207. truncatus Post. et Rupr. ...... 207. Chorda (Stackh.) Lamour. .:........ 305. alumn, (EN): Stå Ck Sooner 305. £.crassipes, Kjellman 305. 423 Sid. Chorda f. subtomentosa Aresch. 305. lomentarid AlCb: sm .ssdu sis 320. Tomentosar Lyn, tedde 307. Öhordaria, (Ag) J. GAS: des 309. dävanicata GODE EE 310. divaricata Kleen ........s.ss.o.i- 12. flagelliformis NIGEL ISCEIE 310. f. chord&eformis Kjellm. .... 310. f. ramusculifera Kjellm..... 310. f. subsimplex Kjellm. ....... 310. VAR STARKA OEI ANT 333. Chordariace& (Ag.) Farl. ...c.c.c....- 309. Chyloecladia (Grev.) J. G. Ag....... 193. arcticulata (Huds.) Grev. ...... 193. clavellosa, (Mura) KGTevA AE 193. Cila UA USGA RATES EE 185. Glad ophora. KltZSE fä. ere sn EE SU U ORETA AN DUCK FR: or klirr d re NEN EN LA 374. crispata (Roth) Rabenh. ....... 380. diffusa. (ROT LEAVES SUUe Jacka KlSSng FeA led es 380. glaucescens (Griff.) IHÄATNA he. SIMO gracilis (Griff.) Harv. .o.s.dsesceo 379. Inelefieldii Dickie ck Snor 396. LÄN OSA. MMLCO LIF SA NER SARI IISTE 376. POlARSk TANNER 374. rupestris (L.) Kuätz. mc... SU U Sericedi Keel 4. ssd sk sn 318. UREVALYS ADEM Er sk bAeREe 376. Cladostephus (Ag.) J. G. Ag....... 336. spongiosus (Lightf.) Ag. ...... 380. Coccotylus Brodicet Zeller ......... 207. Codiolum AK Biaun SpA Reese 0 389. lönsipesRosket tassen 389. Nordenskiöldianum Kjellm... 390. pusillum (Lyngb.) Kjellm. .... 389. GCollonemay ATLCSCHH ost. SSE JAD. ChoOrdariar AReESCh: ITIL Van 329. f. bahusiensis Aresch. ....... SA f. simpliciusewa Kjellm. ... 321. Hikanani s-s 1120: fecundunm Kjell osse sees 131. SlaGrAS KG SIN sr SSL 123. intermedium Kjellm............. ND norvegicum Aresch. (Kjellm.) 122. polymorphum (L.) Aresch. ... 134. polymorphum Kjellm. ... 181, 132. Ssoriferum. Kjellman 2 SfE Se LEN BSS Ke Una 120. Lomentaria articulata Kleen ...... 193. elavellosa, IKHleenri. sd 193. Tyngbyas (Ao Da AA 395. Carmickelu Eroa EE 386. iflaCc en ÖROAMETS TA ASS 386. semiplena (Harv.) Kjellm. .... 396. specrosar Oroa FIRAR 386. Miesoglotar (AOI TEN AST 313. Veni Cu larS LA Oasen sb dk 313. Melobesia (Lamour.) Rosan. ...... 1387. Fer JONS RÖ SAR ANAREA East 137. en ormandi AMlGlA IT reed 136. lichkenoides Dickie Cnsssssdsie IG ING ELOCALPAT NOSANST IE Ede 137. mem branacea Lamour. ......... US POlYMmMORPIA FAREES SIE 134. Spec: Jelena 137. IMilero eladia 'GRSVA EET RT 212. glandulosa (Soland.) Grev. ... 212. Monostroma (Thur.) Wittr. ......... 362. 428 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Sid. Monostroma angicava Kjellm..... 366. BbRGRlGEhan MANI. sosnsossdor rss SÖK. ArGiGUM TIK Te SMETEN 362. Blyttii (Aresch') Wittri ii 370. GRIS Abu NG ST AA AS 369. cylindraceum Kjellm, Me 363. fuscum (Post. et Rupr.) Wittr. 368. Grevillei (hur) Wit0L........- 367. latissimum (Kuätz.) Wittr....... 362 latissimum Kleen öns... 365. leptodermum Kjellm. «......... 368. IUFUDGkEVLTN IKON bosstansnoogdr 363. Saccodemm- IKjelmjt FIoeEBeS iobakolpUENsohan, ONES socorsvansovodo 363. Myrionema GBevA de ae Os 316. STLATNSUANS:T RENEE 316. VW JAKE VAC sad ss SEEN AR 316. NiyrrOnematese Phu: sosse. 313. My tiotbrehia El anv ger RE 351. TUNNOR Ada, JalEReV osusousdanusssstsn 351. Nerewdea.-ceristata! RUupE.r sco... 186. Nitophyllum (Grev.) J. G. Ag. ... 178. punctatum (Stackh.) Grev. ... 178. NOSTOCHee CAOh ENA Or NE 393. (OökaNMIE, ILNONSO av ade adorssnsgsassso 138. Aentata (165) ya SAN NRS. Orgyla punneata GORE ART 2005 OscallarnaK(BoSsC Ra 806: SUN SASVENSE TVR FRAKT 396. Oseillariace&e (Ag.) Wittr............. 395. Ozothallia Desne et Thur. ......... 243. nodosa (L.) Desne et Thur.... 243. Padina deusta Post. et Rupr....... 308. Padinella parvula Kleen............ 336. Palmellaceze (Nag öWattr sa 393 IBelyetia, Desne: (etsare 263. canaliculata(L.) Desne et Thur. 263. PEUroOCElSI GEST SN 180. CEU SMU HIA OS JA SM Middendorffi (Rupr.) Kjellm. 180. Peyssonnelia Desne m..ss.cmsss.ssos 180. DUST (OR OMADA 180. PRIOC0 SP OrAaT ARE SGI EE 326. UOjFOLIASIS. INÖING osonsorsvsrnvsngiss SOM. jÖbtrnNEN IK GIN sdagousssssddornrr 328. subarticulata Aresch. .......... 326. tortilis (Rupr.) Areseh ot... S20c Phycodrys sinuosa Zeller ........... 176. Phyllaria (Le Jol.) Kjellm. .:........ 278. dermatodea (De la Pyl.) Le Jol. 278. fifaretica "Kjellman AUD. Sid. Phyllaria lorea (Bory) Kjellm. ... 282. PlvgLotesPfids eta GODT RE 319. PhRyllophora (Grey) J. Gl Agi 2016 Brodin (CHETn) IE GTA 2006 H0:0 AUT RATET ERE EN 208. interrupta (Grev.) J. G. Ag.... 208. membranifolia (Good. et ND JERK AND odon ARA . | Plocamium (Lamour.) Lyngb....... 188. coccineum (Huds.) Lyngb. 188. Jia NSL GE YIEN Ja UEL besuntssodsnLA 188. Plumaria pectinata var. tenerrima RUPEE SRS NERNEN a 218. POLYIAES AO oe ara seed fee AAA 164. lumonricas Kleen FANER 164. rotundus (Gmel.) Grev. ......... 164. il ENS SNSNEN. IUPNLNG govocyggsssr 164. POlySstpiOnia MEke Vas [ÖRE ATCbICA JENA OAS IEEE TREES IFRS 160. atrorubescens (Dillw.) Grev.... 162. Brodern (MINE GTe vär are 156. if. VA Sardnu Kgellna Ae 156. it IDAS JKJGNN sng 156. 1 IönsokenloNven JENS, ssssesa 156. (023 NEP) INST soocosbovsr. 156. £. confluens Kjellm. ....... 156. byssoides (Good. et Woodw.) (SRV kk ALI SE RE: elongata (Huds.) Harv. ......... 8 fr KY ngSbyen INET PA OSS 158. fastigiata (Roth) Grev. ......... 159. fHbrillosa (Dillw.) Grev. ......... ND nigrescens (Huds.) Harv. ...... 162. 3io JOSGONNENEN. AG oo0sdosssdonsnsn 162. To PrOTeNsa I. OR AO LESS 163. js förreQNIS KÖN sdosgsr 163. parasitica (Huds.) Grev. ...... 2 JOCbBIRENAE SCIOlOMs sodassodssassnsnd sot 1538. Schubelerii POSle. mulen. 158. stricta Zee fEREn TORA 160. urceolata (Lightf.) Grev. ...... NAR f. roseola, Ag. (J. Gi Aon ibst OKASSONENSEN ANNE acsvagssossnnyosssbsr 160. VTOLACLA KAS STI STEN ID POLPRYED: AGS SE ao NER ARNES 238. APYSSLCOLA KYSSA 240. COGGUNe AM LIKES ENAT 236. EKS tovlelsen (UCH SOUL) AVG nssvssssn 288. fllöne arts Kleen 236. f. umbilicalis L. (Kleen) ... 289. f. vulganvsTKleen FENESN 236. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Sid. Porphyra mimata auctv. ....... 237, 240. VOR LAG AEA NATT stars 239. (GULA RUS CE ske Sd as Rebas 234. urigarts NY et SB oss. 239. Porphyracez&e (Kiätz.) Thur. ......... 286. iRfasStola, (AS) Lagensty hu. >. SS SbipAtata SWAN 2c ss beses 3173. KROG (AS Ed. ADA dress DUMT elevans BONMeNMI.. wages sd 200 pectinata (Gunn.) Kjellm....... 219. Fine gerriman RUP us ZILC a lntora TSEK Jellna Nos. ID NEO SÅR (I) ANOR EN ds stliblosde bf 218. kplumosa Post. et Rupri.s. sd. 20) £. asplenoides Lyngb....... 2110) var. tenwissima Schäbeler... 218. Co GDI EOCN Gsvreskast nes da 218. SefnaldiaLet: odds 2010-220: FaTnRetana ETC: omstridd Nsid 323. plantaginea (Roth) Grev. ...... SDR fölnearis HOSlecn os. sem 323. Punctariacez&e (Thur.) Kjellm....... 822. JE LEVSLIER LONA dor en ANNA SESER SERNER 346. NU CIBULS ANN ON RSS BR ES AA 347. läitonraltst (00), Kjellman 346. Liko ELSIE) ella dess nelersblend oa 348. [01 EH0EN EST OSAR BETER 350. IKON CHHEY EKEN SD) 03 EA SSE BSR 347. NOG 02 RUPEE er esse da 347. SAR MOSE RUP RA AM rsgsto ds 347. VGA LR 008 Gr SSE RE 348. BENA S TEE SRK 6 son aa snar sond AR diar 308. tensta, (AS) SI Gr AG 308. MATS es GODT NN 317. SIGGI S TM SSA sang Nk SUS verrucosa (Aresch.) J. G. Ag. 309. FRtTAO GO mu KUA de vek 380. MöGOREUVE ASIEN IT sd 382. pachydermum Kjellm. ......... 380. FIRrenuNSTIS Jello NR 381. re7 (NO kona (CHOlGNes seen sNssEssobunbss 380. Hip antum] (Roth) Harv tar 381. HliOdockortom;Nå gm ju sbugnsgn 2831. ; Intermedimum, Kjellman 281. mesocarpum (Carm.) Kjellm. 234. f. penicilliformis Kjellm.... 235. UPC Ola KRt jellmt FER 234, Rob (TERt)SNISKE OR 202, ita F(SNONISEN IJSNIN oosocrorsoc 232. sparsum (Carm.) Kjellm. ...... Sid. Rhodochorton spinulosum (Suhr) JK je llnyg tot Sn Ebro 22. Rhodomela (AS) JG: AS 139. Oladosteplivis kl "GETA: EET: 142. dentatd. are. SINE 138. gRACIIST KITS SIE TESN. 163. JarixA(Murn) AS RS ESR i lycopodioides (RA) AS Eros 139. f. cladostephus J. G. Ag. (REJe ll eos 140. oc. densar Kjellms stoet 140. p. distans Kjellmi muse: 140. -—£ fMlagellaris IKjellmt:fiet 141. fi seétacea "Krjellna: sk ok 140. f. tenuissima(Rupr.) Kjellm. 141. 0. prolifera Kjellma Ee 141. pa sanalSTRyeIS 142. fö bypiea, Kjell RSA 139. &. compacta. Kjellman 139. pirlaxalKgjellmitfetsko 140. Za tenera Kjellman ss. 140. subfusca (Woodw.) ÅAgs..s..c..c 146. SMOJKUSCA. MUGEN sd RSA 142. tenuissima Kjellm sober 142 Virgata, Kyellmo:s,eude 0 Sas 143. Rhodomelacezre J. G. Ag....ssnssoneo 138. RIO dOpNyTISK IS OTA A 1835. dichotoma (Lepech.) Gobi...... 185. VEPKRECUNA MTG, T3IHA NS TNE 183. Rhodymenia (Grev.) J. G. Ag. .... 188. BOErINN MNC: ANSE KN 170. i Göliata BOSE ACC ENUPR HERE de 185. GKUSCAGA NGT AN TES ANA 186. UNVGEPKNYPEDEATGN PERS 209. gubata NYE SSL FN 185. MAnNVilosa ABESChE sosse ss 20 Palmatan (KR) OBevA ER 188. f. angustifolia Kjellm. =. 189. Iis JNBO TAS IKGNNDAN Sus gens IKE &. purpurea Kjellmie.n SO Pa PallidafKjellmätttanat 189. f. sarniensis (Mert.) Grev. 189. a. latiuscula Kjellm. ...... 189. Bi tenuissuma Lu: ..s.. 189: EI typied, Kjellma. försa 188. 0 DUKA KG 188. P3 marSinifenavElarv a 188. pertusa (Post. et Rupr.) J. G. JÅ OTIS) Sör SA SA resa OA tER 192. 234. | Rhodymeniace& (Harv.) J. G. Ag. 184. spetsbergense Kjellm. .......... 2807 RITA Ta (ROTTNE 393. 430 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFELORA. Sid. Rivularia hemispherica(L.)Aresch. 393. microscopica Dickie ln..s..... 394. Rivulariaceer Elarvorkit est sta oe 393. Saccorhiza dermatodea auct. 279, 282. Sarcophyllis; (KUtz) J. GT ASS 194. ATGULCA TKGJellnan. FEELS SABA 194. edulis (Stackh.) J. G. Ag. .... 194. Scaphospora Kjellm. F-CsE 264: ALELICA- Kellers 264. Schizostphon scopulorum Kjellm. 395. Schizymenia. edulis aUCb.-.....s...... 194. SGVtOSHaROR (CAST ee 320. atltenuatus Kjell: ..s.t.os. cc. SZ GOMUPKESSUSNYEELMT GOES 372. compressus BP crispatus Lyngb. 857. compressus y . confervoides (A01400 13 (St LIE SN AS RE SMA. UL UKN (Er FASS SE RENA EL 00 IÖG OCKACULACENUSK AMC sr Sd. lomentarius (Lyngb.) J. G. Ag. 320. Famentacenst BynObE dette. Or SCYtTOSIPHRONEE. NTE ESSINGEN 3319, Soliera chordalis Ashm. ...... 197, 203. Spermothamnion Aresch............. 165. Turner (Mert.) Areseh. sseaet ÖS Sphacelaria (Lyngb.)-J. G. Ag. ... 389. ALCOICAAET ATV ESASG SA SELL SSR 339. Gurnhata ORÖRT AS 339. CIFLNO SA (FOG AGE SS NESEe 339. Girrhöosa Post: eb RUPpr io... 339. heteronema Post. et Rupr. .... 339. DIIVACE AN (TVINGAS SES Re 340. (DEU DTAE UNI S|ÖS nosshadssösdriggdde 330. TOYLIILUBSTA: EVIGA ssgo spy ls ssasnrSA 33. SPRICekana Ce IEA GASTER 336. Spherococcus Brodiei Schäbeler 207. GUNTATUST Pr JiUuSGRSKILyDnES BILEN 185. JDNEEKFIS HART doobss sond rnsos 210) SPIEUIN GS: LUK P5 ss SSE SN 396. GEmMTTS STÄNGAS UGZ ears 396. SPONR SOMIOLpP IA IKOTGZ so ork seed 313. AREA (DIA Kate AR 374. lanosa (ROM KUGA en 376. fruncalls ttRDA (kinr) Bré6: SPINeSCeNS) KU CE SR 3738. Spongiocarpese GreV............cco.oos> 164. Sporochnus aculeatus auct. ......... 324. Squamariace& (Zanard.) Hauck. .. 180. SLUOPHROrA TJ. HERA SPE a SSL. 307. Sid. Stilophora Lyngbyei J. G. Ag..... 307. StTUPOCYILOM KAIGZ SENSE SANN 337. ScoPpariuum. (1) Ktäta: 5 FO STA Thamnidium intermedium Kjellm. 281. Mesocarpunm Kleen EE eek 285. f. penicilliformis Kjellm. ... 285. PROC SAUCE: sure SARS ETTER 2021 SPArsSUME KUCCH. söm. ssd SES 234. spetsbergense Kjellm. ............ 285. Ph amnIS CS (RK IGIIaerE 25 Area 234. TTlöpterideseDhur Eee 264. UTOCh ris KU0Z 3 SA SAS SNNANENN 385. diserfera. Kjellm 55Eseaa 385. Sphacelari&e (Foslie) Kjellm. 385. STUN INER NEN I SM aboboc sodassa sons 385. Ulva a) ON EEG 2 360. BlYCkkiRARe SCH Fer 370. (HEY DRA (Eno 5bNal nodvosdeskorkorssocet SDN COM PFESSA CAMEL era 357. CONMUPRESS AERNV Oden de ELISE 305. Crassar KJellnig tekst rssE sa SÖ0 delicatular anette. SR RO 189: Finteronmorpha GODE TER 357. JUTfOrMAS-BACEE + so N TAN 200. If USCA Ira GTA DIET ESS LSS INLESVINVALST BCE ESR 359. TaClUCa TA metan RASA ERA 361. (KöKEFIETR ERIOR ML såroosobdons ons 368, 370. Satissema amet Sa 361, 370. labissStma. IK jellmp ee ee 360. AORFOSSOL EAT NI BRARUSE dossnsusstrovsdens 2025 (KH OA RNE (Elfs RA SSL Sidans 361. LOngössunia FER EE 287. (L0BA F0L ERA END NN DNs bossa ses ssbbsr dy 287. MICKOCO GEA EKOT TEA RARE SSA 359 MONTAGE TLYT SPI AI FASTAN DE 200. PAlMmTolaRSOmmenE EAS 189. PeERCUFSAT SOM TN EEG AN 372. pruniformis GUN. ............... 242. (s00 O(CKER SÖM DNE NIE Issa sbygssksssons a 370. SOKALA AU, ATESCHS sö EReES sar LRee 368. UMDUTCATTSBAMETE TEEN ESA SA 289. Ja HOCKEY DUANE MES suocbssosnit 236. Ulväcese A:S) NYTICEN. oa ARE CER OR UTOSPOTA VARE SCIISL: sö kAe SAR IDA 386. MANAS INTCSNY CL EFR SA SO SA 386. penicilliformis (Roth) Aresch. 886. Wormskioldia sanguinea Kleen... 184. Wrangeliace& (J. G. Ag.) Hauck. 165. Innehållsförteckning. Sid. TOBIN sococ fås AE SENARE SS AN BER av AA AIGA RR RS LENE ar NER Nr a kB oe 3 Nestarisbkatvets begränsning Och indelnin2' .<.s.ocg:0 seeds disse ses err are rer su 5. Wecseramnonens allmänna: skaplylDe sl... sde:stsdös essens Dess ds de Sass Rs re Socker Z Antagliga orsaker till egendomligheterna i Ishafsvegetationens allmänna SETTING 2 gös n NA GR pr SE TSE SN NEN SA RR SE EDSEL SA SA 24. Ööfverstat ar Ishafsflorans sammansättDin2......s......sssseseiensrsesssesnseineinr a 41. HanstiskoransutvecklinoshistOrlå...cocsoscosess vd: ses sne sne seen ere rn Rn 58. INRE Arn 6L Cr INETS LED LVCG) sia sn «anse la Se a a ed äv äter SS RAS är SSA s es Sas UT Dertarktiska hatsalsernas lefnadsförhållanden — m....ostssesss-ssssx0s08 scn 107. Ishafsflorans arter och former ............. För AR RN SEN ILS ÅR Ba ab Pa AG 114. TT LED TIS GG ae ess Ser AN ARR A EAT BARA RE AG TVR SST NA EN 397. IF ÖTELET IRS 5 ERS DE RAA SAS Are APL EGR ER RT SA RS Sr NL RA 410. LUSEISUET sotocobo nöd SAR ASO SE ad REINE äre 6 RSA are RATAS es TR SRA 422. RN stellådogatr AR SST TITLE Fame RR Meg GA OR ID Fant a ET NA HÖR ERE sa re 4 DET ATST [Ge GT KOTTEN GEN Sr ELLOS SEE PO Vega-exped.vetenskapl. arbeten. Bd > RN fer [0 Ö YV ad Ar NN . H 5 : ” Y £ å - vt 2 2 1 AX A v v NE iv N ; l E s Ne N S SJ - år : ; d [6 N t k3 fv ; Tr £ J hk Ne Vega-exped.vetenskapl. arbeten Bd 5 Gunilda Kolthoff delin. auctor dirsx. Gen. Stab: Lit. Ånst Lithothamnion soriferum. Gunilda Kolthoff delin. auctor direx LUNOT amnlio Gen. Stad TT a-exped.vetenskapl. arbet en. B / d ÅS € (4 2 > IKE [| Fe f HN 3 : NY "J s Ö - SE (= q s q ,; k - = Vega-exped.vetenskapl. arbeten Bd.3 Gunilda Kolthoff delin. auctor direx. Gen. Stab. Lit. Anst. Lithothamnion glaciale ä 4 ER : y r € 3 & F 4 4 d € 2 | 2 . TX NV i 2 5 - j J N ä S AN ) =S - mn AS S d AX Lå 4 i É ) (ED) — [90] >< = = (ERE DD (>) rt —— FÖ OD) = ED) EN = Fm s (EG) ES [Ob (GP) — . QQ LL CD G2 cD 32 TQ — Oo SP = pd. SS = D Ol Så bl äl Tafl.3. Ve $a-exped.vetenskapl. arbeten Bd 3 4 2 3 || STARR i v Lå u i Ta r SN 4 £ Zz f EN 2 hå | S å ( . MN r NS A Es Å U 3 3 G + 4 Vv 2 i = ON r = 5 - = y ; 4 | . v 20 i I R SS 7 > £ 1 k 2 es la y i Fk SN 2 5 ) N äv 2 Veg -PXI V Sa-PXped.qyV Taff 3 SER Gunilda Kolthoff delin, auctor direx Gen. Stab. Lit. Anst. Lilhothammnion glacale. ” SR ÖN bunilda Kolthoff delin, auctor direx. | [AN OR. USS OJ 40hgg l.vetenskapl. arbeten Bd.3 ; TA : ” 0 5 NN FORMAS Usa ARA JARE NN AK vå I Gunilda Kolthoff delin auctor direx Gen. Stab. Lit. Ånst Lithothamnion imntermedium GER Ska LISAS RN AE 5 0 OT ET ao 6 ” Aa Ste 4 ( 2 > N i + N j Ä FÅ AS RA Å ” ; å > — i Vv ESS - k N I ) I U N a. 4 NV ( t | [ j , É I a Vega-expedvetenskapl. arbeten Bd.S Tal 5 Q [2] BaO lt2nerrTtAnagaen Kon F000oa ER i OR Gen. Stab. Lit Anst. Gunilda Kolihoff delin. auctor direx. FR SS 1-8 Lithothamnion alcicorme 9:10 Lithothamnion norvegicum. ; 11-19 Lithothamnion fo ne "utlap JJjoUloY epirung femme I U| (GG) + E =S TEL ES [EDI ri mr FR = = = =) fm TG AB! 4 Im UD) pr > = CD da (ET) GD = TN (TO) I pro ES FH - —LK =q = — == (RD) = = = —=EM73 (ED) ==) (GP! =) (a ==) OD =E) Oo (R! — = =S ; TZD) [er CD = cg AT [Od ET ET —— RF — - Pra T RR RE ——— Vega-exped.vetenskapl. arbeten, Bd. 3 5 4 Mo Sy Nå 2 0 Vv SN SER (sj SMA FRIN IG Of hö = r AL må | i 5 EE ? : a | a NE 1 Rn ) 2 i Z : U i å a - I - = Å = Å 2 & Fila Se 3 ö 5 in Ner S : sv é ä [0 i S q ST x - BN C Re 7 & 3 2 É Sö d é | id LL 2 i be & 1 + w t Bret 5 i ' CR ; / s Tal. 6 a-exped.vetenskapl. arbeten Bd.3 (21 Vv 1 Gen. Stab. Lit. Ans'. Gunilda Kolthoff delm. auctor direx 8-12 Lithothamnion compactum. 1-7 Lithothamnion flavescens. EE Ar pr Khodomela virgat = SR — EE FRÄS nee NR il i ju | | Ho AA Hl I för PELLE HN | id MA on VU IN il roar JA H id i i S f AN 5 ÅA H He SE al-Tryckeriet, otockholm. Vega-exped. vetenskapl. arbeten Bel Sr T + < Fu V 7 X id ) 13) Fr Veéga-ezped vetenskapl arbeten, Bd 3. é 3 Tatl GEST EE OT 20 FA | DNA n ERSATT RR Er 79 1IT) TOP AIN TON TOY PARTI KOL TOIINT ISP HOUIHOM ep [ELIT SUR LA D 2 0 tö LS ; AN LYr Fe - NR OR —& > fö I ARN fe ga-exped vetenskapl arbeten, Bd. 3. LG. SN ISSN NCC a - - - = e PV 2 Å jE ES f = Z ge JA - ES 7 - a - ALE VA RES Vd || | SS Kat. CN [LA ISVA BV : Se SN ( NN | RSS / SSV KAS (6 fed én - SS S A dd So HN | AY ANN - DES IR Så VN pf q (a NS är | : EN &S T ss , | 2 z z É et Å - , 7 ; å (C RR 3 = ) 5 é id . > 2 > Se i : NG Ö 5 Ah é = 2 N v < ENE : > i > SS s [a Å å I G v S s 3 AS N ES je 50) Å i Å S me 2 4 SE FJ Ne NS Up C i C = US s t 2 a vy Ad = i Ä Ve ga-exped vetenskapl arbeten, Bd 3 Ta [6 ( (Ö AES HET EL SR MH > L AA z 2 2 GK 4 => FARA AN, NS (EEE SN = IN NN I FAL IN $ OC LOrsd NI 0 | IN (nmilda Kolthoff delin, auctor direx Centraltsyckeriet, btoe&noc 12 TEA FR eg ET SENS BG NA rn KFhodomela subfusca. — EA 4 1 Rhodomela lycopodioides f typica-£ laxa. 2 Rhodomela lycopodioides f typica y tenera. 3 Ehodomela lycopodioides f setacea Gumilda Kolthoff delin, auctor direx = HH = > SR SS Central-Tryckeriet, Stockholm. & NIT 22 ) AN dx [SUS pa [ ua ge 1de3 & Vd FL JV | ö | NY Ed > X z A j £ ( /Å 2 3 3 öl i Sa ( / el 3 LE 18 ' Å bo KC k j i få å i + å d N Tas Stockholm Tryckeriet, 5 Central alt thoff delin, auctor reg — a ilda Ke ja Gumi lycopodioides f typica y tenera. SN 24 domela Tycopodioides f typica f. (20) (453 Oo [dej ME be LED SA 38 3 = SiS = Sala) =E cC Sj [ol |D P9 (JOKE — « AA - 16 3 Rhodom 1 Rho SÖ Gunilda Kolthoff delin, auctor direx. 1-2 Ehodomela tycopodioides f flagellaris .3.Delesseria corymbosa. Central Tryckeriet I Stockholm Vega-exped. vetenskapl. arbeten, Bd. 3 Pal40. ce & SA SS | 4 ? TR Tafl10: Vega-exped vetenskapl arbeten, Bd. 3 NS SÅGS a | | EN OVAN INCA, INV SAN ÖN I ISIN 5 I|Å |] ” NÅ Wp SET PAT Z Central-Tryckeriet, Stockholm 12 Rhodomela lycopodivides fflagellaris, 3 Delesseria corymbosa. Gunilda Kolthoff delin, auctor direx. ' 4 rt OQO ASUDISA PIAXI-EFIN 12 PI ge TA 5 NE ” a I fa - t 2 N I 4 lj är FN TS KN ; "g LN - R I ) 5 q 2 ' & 7 i LG . NY RR E 2 Eg i TS HN | , a > =. 3 Vg K C ? , N - 3 = & q 3 É rf 5 i] N = NG ( s z Ik sv - i SSE Mi = Ny é på m ik 2 [Å - öv I k f ; | 4 j NN ; 4 c - | 4 j 4 ) ok ad i + "| MN MN ' Ta 14. CentralTryckeriet Stockholm "Vega-exped vetenskapl. arbeten, Bd. 3. Gnilda Kolthof delin, auctor direx Hemescharia polygyna. = RE = SE AEA mm oo — RENSAR AAA (Crona olet INGE arne, SRULO Tone ONE || I RANN : : SE a a Re | ILALELA ALAINANA TABRALLANSIEANALARTEAN AN ÖRGTEESNE kel KON SeLG CANOHAL-T SANNAS ONS ke CERNL IE 2 OO RA ERNER 1 S É jet, Stockholm (unilda Kolthoff delin, auctor direx. Central FPryckeriet, btockt. 17 Chantransia efflorescens. 3 Rhodophyllis dichotoma. 4 Halosaccion rameniaceum f robusta. Gunild grn alone FÖRSTE delin, au C t or direx. rå I AE ae TO OUSTa. (2) J EEE 5 6 mt - or Halo | i i | | Sr AEA NASA sta rn sit 6 eh. Stav saccion ramentaceum If. Subsimplex. - ji Å ST fikan ÖS AENWORTERO Zz g s N 1 - . Ka år 2 NN : d N ög N a I d T a 2 a nå f 3 < 2 4 Få ( Ä , (8 pat NN $ : | = Ng ka 10 Fa J f N N Se Sv le LA Ör Tafl. 10 12 ORD) VeSa-exped.vetenskapl. arbeten Br SRS NB str Gen. Stab. Lit. Anst. |-2 Halosacoion ramentaceum f robusta 3 Halosaccion ramentaceum f sub simplex. SY Fia vv sf | sj steuomuuwsjdes eruovtATleY 9-7 BIUJIB SHÄYdoNEI C-T äl UNETHISEMSIEE 191 f. OUsp0rg il AN AU De ja fa Fanean hd SEA i så 5 KR iv 4 = Tith W Schlachter, Stockholre 1-3 Sarcophyllis arctica. 4-6 Kallymenia septemtrionalis SURRAR AN SNR UV fIOrUDOLGLLYLL LELIELIELETE I. SUDSIMPIEX. På OR RER BC LS HR VER SER CRS CISA SES MR pesgererns Sunilda Kolthoff et auctor delhmn. Gen. Stab. Lit. Anst. RR a a OUR IE NOSA TOO 0 AH FO 0 BER Area NES na Oona TO ee OO EE I Se Ve ga-exped.vetenskapl. arbeten Bd.> l Ten. Välle > 25 LöL TEL + I Pg + Y 2 z Få < 2 LL : 2 Y > = SO x 1 s a (C 1 4 PL ä S a LS k Ve ga-exped.vetenskapl. arbeten Bd.5 Tafl. 19. mmilda Kolthoff et auctor delin. Gen. Stab. Lit. Anst. I Ptilota pectimata f integerrima. 2-5 Ptilota pectinata f litoralis. 6 Ptilota pectmata ftypicea. 7 Ceramium rubrum fsquarrosa. 6 Hhodochorton intermedium. —-9-13 Rhodochorton Rothil f.globosa. Gunilda Kolthoff delin, auctor direx. Central-Tryckeriet, Stockholm. I Antithamnion Pylaisei fnorvegica 2-3 Antithamnion boreale f typica 4-0 Antitharmnion boreale f corallina. 6-7 Bhodochorton | 1 Mesocarpuro tf penicilliformis. SN VÄLA ped. vetenskapl. arbeten, Bd. 3. Tafl 16. > f F Vega- exped. vetenskapl. arbeten, Bd. 3 Tafl 16; ED S o - ES TR CE SV N NN EN ST A j NÅ (CR // SSG VA NY vv -S | Vå . | 3 Eunilda Kolthoff delin, auctor direx t Central-Tryckeriet, Stockholm: g 1 Amtithamnion Pylaisei fnorvegica. 2-3.Antithamnion boreale f typica. &dAntitharmnion borealef corallina. 6-7 Rhodochorton mMesocarpura £ penicilliformis.. ——— ——-——— -— — —-— >? > —— Dr FN H 3 'Vega-exped vetenskapl arbeten, Bd 3. Y N AS REAR B ER ERERErA SE ad r Zz e (nmilda Kolthoff delin, auctor direx. N : Centraltryckeriet, Stockholm. S DYKT 1-3 Diploderma amplissimum. I Diploderma miniatum. 10-11 Porphyra abyssicola Ve ga-exped vetenskap arbeten, Bd. 3. - Man Vega-exped vetenskapl arbeten, BA 3. = : CER Promand. sanTan 4 ASA SIN NES [ER é ; / - KR - j Fimilda Kolthoff delin, auctor direx Z Oentrattryckeniet, otockholat 18 Diploderma amplissimum: 9 Diploderma miniatum. i 10-41 Porphyra abyssicola SE ange sar 12 IR US-Mi0l0OneNsTs SRS GS Ge NN Uu8lan pa dxa-e3 5 1dex 8 UA C ST + i | je [lö i v 5 y 1 l [ , I & | | ET I ML Vega-exped.vetenskapl. arbeten Bd. AN Gen. Stab. Lit Anst. Gunilda Kolthoff delin, auctor direx 1-2 Tucus-miclonensis. J Fucus filiformis f£ Gmelin. Cu nilda Kolihoff d elin, aucto I direx. Alaria do OO UO US i I | I i I HÅ ä 4 j Gen. Stab. Lit. Anst a-exped .vetenskapl. ar bd Bed BAS. dat Nan ee i Sd Få fotyr AONNA S Ve ga-exped.vetenskapl. arbeten Bd.3 Tafl.20. i 3 'STY2LYIOYOp BIULTY p 1039ne ”uttop JJou:oM eprtung XI Vega- ag ed vetenskap! arbeten, Bd. 3. | | Tafl. 21. G Vv AS FS Tafl. 2. Vega-exped vetenskapl arbeten Bd 3. UentralTryckeriet, Stockholm ; Gunilda Kolthoff delin, auctor direx Alaria dolichorhach Så i Au re Ag mA SR DON RR SES Naga tär | | | | | | | | | 2 [= re [EA I FA [a 5 | m = | 2278 | (=) | = | ee i (a SS | SS [eh] | = | = | NS ls) är = 3 (95) | es | L M CITE e3UOl90 "WONG 9IIaMIÄLJ [PI4UL) "usage [deYsUusjes Ppadxa-rFaN Jag NYA. Sig SA Vega-exped vetenskapl arbeten, Be. 3 Tafl 22 Gunilda Kolthoff delin, auctor direx. S 4 4 pel ö Gunilda Kolthoff delin, auctor direx. | ; | | ; = 5 Central-Tryckeriet, Stockholm. — Alaria elliptica | Mört NE rr GAA | Vega-exped. vetenskapl. arbeten, Bd.3. ; | | | Men 2 Np ' FA I [| , ( Äl 1 I ONE 4 z ; 3 Ve id 18 uu R Ne Dj | Il s Tafl 23 'Vega-exped vetenskaml arbeten, Bd.3. a Central -Tryckeriet, Stockholm. NER —— -232A > SUIkDA po [03:62 NE - Ny DOE A AN TZ AU fa a (oll ltho Få I female 1 delin. vi | ria ( ctor aria der I | AA 1 SN AL ) Ae ONS FA Cirex. ma todea. fd J Phyllaria . ANI rea. I Lammara saccharima i grandifola. öd 10 0 Aa RI AA ON IE NES OT A 18. ok Lv - STL a Su! (SIE O Centraltrycker!i OK ÅA ER 25-26 Alari er V ALA AL. Vega-exped vetenskapl arbeten, Bd. 3. | - Vega-exped vetenskap! arbeten, Bd. 3. Centraltryckeriet Stockholm. Guilda Kalthoff delin, 2uctor direx. 44 Phyllaria dermatodea. 5-6 Phyllaria lorea. 7 Laminaria saccharina fgrandifolia. 8-0 Laminaria GA pla i + 1118 Alaria dolichorhachis. 19 -Alaria esculenta. 20 Alaria membranacea. 2-2 Naria obloniga 2526 . - Jarl IE Fanlda Kolthotr et attetor delin 3 > > Central-Tryckeriet, Stockholm. 15 Scytosiphon attenuatus. 0-7 Lithoderma fatiscens. 811 Lithoderma Hgnicola. 12-15 Dictyosiphon corymbosus.. 16 Chorda filum? crassipes. 17 Pnloeospora puma. 2 | 2» | ; ) SE AN ERS dxa-E39/ s-—-—S Oo PJ UNPgre [dessUuNSA Po (U Te kar X ] 74 fä Fe YT (LL [er JON " Å NÅ, &G br JUDE oo a W N IN pov T | PUEA eINTELT 0 T y ERT L eueT P1 ut[ap Toon FR | Rae | SS TITO AN 9 J ) L JA Pa0Xxa-eg I mm se EE ES - — i 2928 JE a FIRE 22 209 N— =S AN : i LÖ Il ön mm GTRS | 3 Re 0 = 0007 Se Böogg) VED -$ 182 fan år ine i KT Lan U dEAFSU | | ( NV L L MO RT (& (€ ZobET Vv Fö = "Vega-exped vetenskap! arbeten, Bd 3 (2) | if | 3 33 a (a S qg å Så (2) LJ för 14 Å e | 2 LV ÖS To tt Sö ev > JG ju t ov ARGA SG a a Oo /l ö 3 här - =) sö & Be ; a NY S Im ; [0 Vv /& 7 nå | CF å | | ] ; ALB SDU BORER EL poor > > SÄ AR SS TLYT3OO N 1 riet, Stockholm. Auctor detin Central Tryckeriet tack FN Kolthoff- delin, aucior dir ONOSTOTNa sa ct Ode vm stR RR SSE TR SEN Stab lit ATS 3 Monostroma crispatum. mn AO FT tyd PE PRE NTE NE te ARTS EE SE VIEN RNE SE EE NE vr a SE AN LEO ÅL = SET - SA DR itteedie - sp bn Ar — — SÅ — — — — -———K—-— < —=—.-ÖkO-X-=-:—222? — mt — — — — ——-:-:-=—n 2 VD RR VX mm NERV -€ Ta Ve ga-exped.vetenskapl. arbeten Bd 3 Taf). 28. å & ER S v Sunda Kolhoff: dolin, auctor äirex Gen Stab, Lit Ånst. FO Monostroma saccodeum. 1113 Monostroma crispatum. = se RR RER Er —LAL > Snar. Gunilda Kolihoff delin auctor direx. 1 Monostroma an gicava. Ve ga-exped.vetenskapl. arbeten, Bd - ) 20) RENEE NIE TIN ASTA SE VINER TEE SIE PA ROND E ES FETA TEARS PANDA AKTEN ATS BOT R TEST TERFEL PEIENRAB RN Tall 20: Ä T AV 1 DD d Sö > | d 3 [ : , 5 $ Å HN MN o 4. : ö 16 : [ r - J Ng ji J 7 3 - FN i & d | e Y 5 6 kt - 3 é (SV; 4 3 re FA |; A Ne S ö | FÅ iv S R RR = ' ; i VA s rå ef 5 s Oå : R va 5 j é = Ny. N dh N = 2 = 9 Cd 5 Vv , å är Ne Y h 2 F VE > AN id i 1 Rå z s 5 Gc 5 3 | AG AL = ög j Å I x he Rå 5 | 4 SV i h Ej S Ve Sa-exped.vetenskapl. arbeten Bd.3 Tafl. 29. | äl a pet ET t | G + t + ; AS F > 4 ; d - - bl Å Å S y 3 = [0 . S r < ä LG ; 2 $ ; = N AN ; y z | ( ' s a $ Se 5 7 » | NS Å : 2 = I | 2 Tea Va å| ce SS — ER — (=D om O (ES SE mo =D) =) 2 SÅ Mm — EE [==] TT [Gb SS (&) a (=) TR) pr TSE 5 VIN g0eIPUAD PUIOJ]IS OUON CA NERE fp t ) Vega-exped.vetenskapl. arbeten, Bd. 3. | fn 0 + CE 4 N S i 2 FT FSE i i ES - As 1 - j ST NA 5) 5 t | SN = d må Jr = r zu A [6 = 2 N NE i se 2 Fö ic RN Ve ga-exped.vetenskapl. arbeten, Bd. Gunilda Kolthoff delin, auctor direx Tafl.30 VÄSK. 20 p N 0 L , ; & MJ = 5 , c Al P vu 8 Er -£ - JAS - ; i & j : jä $ - + St R 1 k | - ' å 6 ( Ne | . ; Li + ög z A 1 3 & 23 | z od S a 1 Å ö - 7 ( , 4 S FN) | DE TERS Sa I FED 3 br - K ; 2 i id på A É HH i) 4 SA AS 5 z $ . N - + - Å E S 4 - ; K : , z | NER 5 Gunilda Koltnoff delin, auctor direx. | | . Central Tryckenet Stockholm. FO omorpha IMicrococca I subsa la. 817 Chlorochytrium inclusum a) Isa 4-7 Cheto iphora pellicu a-exped. vetenskap arbelen, - dé i = "Vega-exped vetenskap. arbelen, Bd 3. « 220085E056 0050 FR UR VA ' IV JE RV ET AN RA KÖRA RANE Ha SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIE S 9088 00613 9877 Il