9/0 'i?^-. \. Om (ialapagos-ötiriios Vegetalioii. Akademisk Af handling , som med Vidllieröiuda Filosoliska Fakultetens samtycke kommer alt oflentliKeu försvaras af l^ILS JOHAJN ANDERSSON, Filos. Mag. på Auditoriet 11:0 i den 15 Novcmljer lUS-l, kl. 9 i', m. LI8RA«V NEW Midm L u II d^ tryckt uti Borlingska Boklryckeriol, 1854. ,Ar LIBRARY NEW YORK fiOTANlCAl, vjalapagos- eller Sköld paddsöarne utgöra en li- ten arkipelag af 10 större ocli 8 smärre klipp- öar *) belägna i Stilla hafvet ä ömse sidor om aequatorn (ehuru de flesta och största ligga ome- delbart söder derom), och mellan den 89:de och 92:dra long. v. fr. Greenw. Dessa öar erbjuda i flerfaldigt hänseende för naturforskaren ett högt och ovanligt intresse. Några urinvånare har man derstädes icke funnit och med undantag af tven- ne, eller på sätt och vis Irenne, äro öarne ännu obebodda. Den befolkning, som tidtals här fin- nes, synes härröra från den straffkoloni, h vil- ken man, ehuru med ringa framgång, för några tiotal af år sedan här sökte grunda från republiken Ecuador, som eger dessa Öar, och kan ej betraktas såsom varaktiga bebyggare af små länder, hvilka åtminstone ännu ej lämpligen egna sig för odling. Betydligare eller tätare intlyttningar, vare sig af djur eller menniskor, från Amerikas fasta land *) Dessa äro: 1 Albemarle, 2 Indefatigable, 3 Narbo- rouph, 4 James, 5 Chatharn, 6 Cliarles eller Floriana, 7 Hood, 8 Birulloes, 9 Abinpdon, 10 Barringtori samt Douwcs, Duncan, Jervis, llrattle, \yenmans, Culpepper, Grossmans och fianliier-holmarno. De äro här upp- räknade efter storleken. Albemarle och Chatharn hafva en långdragen form med en utsträckt bergkedja i mid- ten; de öfriga en kantigare eller rundare skapnad med mera fristående vidkaner. 4 1'ller Polynesiens öar, mellan livilka båda dessa äro belagne, halva således ej uppblandat eller utplånat de egendomliga drag vi ännu här åter- finna i öarnes Fauna och Flora, och båda qvar- stå derföre, med få och för det hela mindre betydande undantag, i sin första renhet, och visa eji ursprunglighet, som få andra hittills kända länder erbjuda. De dessa öar utmärkande geologiska förhållanden, närvaron af ett stort an- tal arkipelagen helt uteslutande tillhöriga växter och djur, samt dessas märkvärdiga utbredning och fördelning öfver de särskilta små öarne, hafva dock i sednare åren allt mer och mer ådragit sig väl- fiirtjent uppmärksamhet, ehuru deras från verlds- handelns stråkvägar så afskilda läge, deras yt- terlifiia ofruktbarhet, deras torra klimat och de- ras ogästvänliga yttre, allt för länge hindrat för- värfvandet af en närmare kännedom om dem. Sålunda är det ej längre sedan än 1846 som man genom ett särskilt arbete först vunnit när- mare kunskap om dessa öars vegetativa betydelse och förhållanden. År 1829 besöktes Galapagerna af Hugh Cu- MiNG, som derifrån hembragte ett ytterst ringa antal växter. David Douglas och Dr Scouler land- stego under sin färd till Kalifoinien på James- ön, och Mr Macrae gjorde sednare ett besök på denna och på Albemarle-ön. Men deii, som hittills hemfört det mesta och vigtigaste så väl från växt- som djmriket, var den berömde Geo- logen och Zoologen Charles Darwin, h vilken såsom naturforskare medföljde Kapten Fitzroy på Beagles stora jordomsegling, och som härstädes 1835 up~ pehöU sig ålskilliij-^a veckor (från d. 16 Septembei' till lill d. 20 Oclober). De af honom lieniförda viixt- samlingariie bearl)etatles sedermera af Dr J. D. HooRER, som i Transactions of the Linnean So- cietv vol. XX, år 1846 offentliggjorde tvenne af- handlingar: 1) "An Ennmeration of tlie Plants of the Galapagos Archipelago; with Descriptions of those which are new" (pagg. 163 — 233) samt 2) ''On the Vegetation of the Galapagos Archipelago, as compared with ihat of some other Tropieal islands and of the Continent of America" (pag. 235 — 262), hvarvid den ryktbare f(3rfattaren äfven begagnat de smärre samlingar, som jemväl hemförts af Amiral Du Petit Thouars och af T. Edimonstgne, h vilken med skeppet Herald besökte Charlesön år 1845. Fregatten Eugenie, som hösten 1851 från Sverige utrustades att under närmare tvenne års lid besöka åtskilliga aflägsna trakter i de syd- liga farvattnen, befann sig i slutet af April må- nad 1852 ankrad i Panama. Fregattens vär- derade chef, Hr Contre-Amiral G. A. Virgin, som alltid så utmärkt bevisade sin nitälskan för de med expeditionen äfven afsedda veten- skajiliga syftena, beslöt att låta de ombord va- rande naturforskarne, bland hvilka jag hade lyc- kan att vara förord nad medfölja såsom Bota- nist, på vägen derifiån göra ett kort besök på de från den vanligare kursen ej obetydligt af- lägsnade Galapagosöarne, dit fregatten således af- gick frän Perlöarne i Panamabugten d. 28 April. D. 11 Maj kommo vi i sigte af Chatham-ön (den ostligaste af dem alla), och en båt utsattes för att låta mig och Zoologen Hr Dr J. G. H. Kin- BERG landstiga derstädes, medan Eugenie gick att söka hamn längre söder ut i närheten af Kicker 1 G rock. Uaiigeiiom erljöllo vi tillfälle all genom- vandra eii ansenlig kustsLräcka och se en serdeles egendomlig trakt af ön, dit vi annars på intet sätt kunnat komma. Påföljande dag qvarlåg fre- gatten, och vi förelogo då en längre utvandring åt del inre af ön, ehuru tiden ej medgaf att be- stiga de högre skogigare regionerna. D. 13 Maj afgick Eugenie till Charles-ön, hvarest oss bered- des möjlighet att i tvenne dagar uppehålla oss äfven på de inre och högre bergen, och vid afseg- landet härifrån fingo vi tillåtelse att i en särskilt bemannad båt landstiga på den förut alldeles oundersökta ön Indefatignble, samt sedermera om natten afse^la till Albemarle, hvarifrån vi hade att påföljande eftermiddag uppnå fregatten, der den ankrat vid Janies-ön, hvarest ock en hastig exkursion gjordes. Ett så kort vistande på en så från de flesta hittills kända förhållanden afvikande ögrupp har natuiligtvis ej kunnat vara tillräckligt att allsi- digt läia känna dess naturalster, serdeles då min up|)gift under dylika forhållanden måste vara all hopbringa sä rikhaltiga samlingar af växter som möjligt. Det kan deiföre, med kännedom deraf, att olika höjd regioner, särdeles i dessa trakter, alllid hafva att up])visa en högsl skiljaktig ve- getation, ej blifva fråga om all påstå, det jag om Galapagos-öarnes Flora kunnat forskalFa den full- ständiga kännedom, som skall sätta oss i tillfälle alt i fråga om de i densamma sig företeende växt- geografiska forhållanderna angifva något med obe- gränsad visshet eller afslutad fullständighet. Då jag emeillerlid under de fil dagarijes utflygter härstädes sattes i tillfälle att anteckna ett sådant antal växter, alt numerären af denna ö-tloras arter derigenom vann en till()kning af 1?() (d. ä. mer än hälften af de förut (ierstädes kända), h varibland icke färre an vid pass 80 äro att anse såsom för vetenska- pen alldeles nya, sA torde å ena sidan en fram- ställning af dessa arter kunna anses förtjent att meddelas, likasom å den andra dessa nya tillägg i ej obetydlii; mån ändra eller fullständigare upp- lysa denna Floras förljållande (ill grannländernas. Det skall derföre blifva föremålet för denna uppsats, att Irämst lemna en teckning af de sär- skilta af mig besökta öarnes växtlighet, dernäst betrakta densammas öfverensstämmelse med eller skiljaktighet frän de likartade och närgränsande trakternas, sedan undersöka huruvida denna ve- getation är att anse såsom här ursprunglig, eller hvarifiån och på hvilka vägar den hit inkommit, derefter kasta en blick på de särskilta öarnes förhållande till hvarantlra i floristiskt hänseende, samt att sluta med en uppräkning af alla hittills härstädes iakttagna växter med åtskilliga anmärk- ningar öfver några af de genom Hookers ofvan- nämnda afhaudling redan kiinda samt fullständi- gare beskrifuiiig af de arter, som böra anses så- som förut alldeles obekanta. I. Vegetationens vtseende. Jag skall här söka lemna en skildring af ve- getationens fysionomi i de särskilta öarnes olika regioner, dervid omnämnande endast de for hvarje af dessa öar eller trakter mera karakteristiska väx- ter, hvilka jag sjclf derstädes iakttagit och om h vilkas växl plats jag ;ii' säker. a. Chatham-ön. I högre grad än vid någon af de öfriga öarne synes man på denna kunna skilja mellan tvenne särdeles olika delar, hvilka väl kunna kallus den 8 nakna ocli den skogheklädda. Den förra utgöres af den nordliga, den sednare af den s^^dligare hälf- ten. På den förra märker man ännu i dag blott få spår till växtlighet. Der tippresa sig på några hundrade famnars afsLånd frun hvarandra (och ofta ännu närmare) kägellika spetsar, små vulka- ner, ur h vilkas djupa kraterer kanske för icke så länge sedan de flytande massor ulspytts, som nu mellan dessa halfinstörtade eldgap utbreda sig till enformigt dystra fält. Än visa dessa massor sig såsom alldeles flata hällar af stelnadt eldskum, den ena ofvan den andra och så bräckliga, att man endast med största fara vandrar derofvan, fruktande att vid h varje steg bryta igenom de tunna flarnytorna och nedstörta i de dem un- derliggande ofantliga tomrum, som bildat sig, liksom bubblor i den kokande lavamassan. Än åter har efter deras utflöde ur kratern troligen en sednare skakning och upplyftning af grun- den här och der uppristat de horizontala sten- massorna, och dessa ligga nu, såsom brustna ko- lossala block, utefter vida sträckor, liksom isp}^- ramiderna vid kanten af glaciererna, i sin vilda förstöring ohyggliga att åskåda, svåra att beträda och omöjliga att öfvervandra. Och fastän hit ej ännu förts många mullkorn, som kunnat gifva fäste och näring åt en gryende växtlighet, kan man dock säga, att Opuntierna här frodas, stora feta armstaklika buskar af flere alnars höjd, med väldiga taggbeklädda grenar och vackra rödglän- sande frukter. Endast nere vid den 3'ttersta stranden (det är om vestkusten jag här talar) (inner man några fi» spår af andra smärre buskar och lä- gre örter. Här bildar Varronia flava tunna snår, bland hvilka en slankig forn» af Cyperns disstti- 9 florus och Mentzelia aspera jemte EuphorbicB finna sparsamma växtplatser. Det är i allmänhet dessa trakter hvilka man hör se, för att tycka sig hafva fått ett begrepp om huru Galapagerna sågo ut, in- nan ännu en planta kunnat fästa sig ofvan den mörka, taggiga, hårda lavagrunden. Närmast härintill breder sig ett flackland längs stranden, h vilket liksom bildar öfvergån- gen till den mera frodiga och rika syddelen. Här består grunden ock nästan uteslutande af stora kantiga och skarpa lavablock, med alldeles nakna spetsar; men i fördjupningarne dem emel- lan, — ofta i sjelfva verket intet annat, än myc- ket tydliga ehuru alldeles icke upphöjda kraterer, hvaraf jag ofta räknat ett dussin på ett afstånd af 20 alnar från hvarandra — hafva några jord- partiklar hunnit afsätta sig, och efter förmult- ningen af de först hitkommande växterna hafva nya kolonister hit anländt, hvilka slutligen bör- jat likasom bilda små samlingar af buskar och örter. Af de förra är det egentligen Lantann pe- duncidaris, Varronia flava, Gossypium Klotzschianum, Clerodendron molle, Scalesia divisa och Waltheria re- ticulata, som sälla sig tillsammans, medan Eutri- ana pilosa, Aristida divulso, Stipa rostrata, Trichoneu- ra Uookeri och Setaria Antdlarum, samt här och der en långdragen Cyperns dissitiflorus, bilda ett slags gräsmatta, der for öfrigt Euphorbia apiculata, Ipoma^a Kinbergi, Batatas pentaphylla, Tribulus ad- scendens och HeliopJiytum parviflorum äfven visa sig, medan Lorentea tenuifoUa och Pectidium punctula- tum i sällskap med Euphorbia recurva, Borreria eri- ccefolia och Phaseolus tomentosus up|)laga de hår- dare steusluttuiugajiie, Cardiospennum molle in- sniirjer de högre buskaiMie och Cuscuta Sdndiviclii- ana äfven de lägic (nterua. Mot stranden blifva 10 buskarne tätare, gräsmattan frodigare, liär till en ej obetydlig del bildad längs kaiilenia af små saltgölar af Sporoholus vircjinicus under tvenne gan- ska utmärkta former. En på en ntspringande udde högrest bergklump gör på denna öfvergångsmark liksom en bestämd gräns och företer i botaniskt hänseende Qera egendom ligheter. Dess norra sluttning är mera växtrik, betäckt af dan för- utnämnda Mentzelia asperd, sLora pianlagelika sam- lingar af Åmarantus celosioides, Scleropus squamula- tus, Telanthera jilijolia och T. argentea, ymnigt i buskarne, hvilka här näslan uteslutande bildas af Lanterna peduncularis , Varronia leucophlyclis samt V. canescens. Högre upj) gå Lycopersicum pimpi- nellifolium, Cenchrus granularis, Eutriana pilosa, Tri- bulus adscendens, Evuivulus siniplex, Sida spiiiosa och rliombifolia, Abutilon Anderssonianum, Encelia Jiispida; och öfverst på sjelfva berget tinner man Alter- nanthera acaulis (och radicala?), Oxaiis Cornelli samt Panicum hirticulmum och Cenchrus plntijacanthus, bildande änglika fält, der Ipomceii'. Encelia hispida och Polygala chatamensis för öfrigt ymnigare före- komma. Närmast stranden under bergets sydliga fot ligga några små saltsjöar, hvaromkring en fro- dig vegetation af Rhamnea och Maijlenus bilda täta stickande snår, i hvilkas skugg» gömmer sig Thino- geton Miersii suml Cyperus esculentus och st rigosus (^^). Längs sjelfva hafsstranden linner man täta tuf- vor af tleliotropium curassavicum och pä fastare mark Heliophytum parviflorum samt MoUugo flave- scens, och närmast härintill utbreder sig ånyo en lika hemskt ofruktbar och våldsamt söndersli- ten lavanejd, som längre norr upp på ön. Men här träffar man åtskilliga utomordentligt sällsjnita växter, såsom Galapagoa Darwini, Euphorhia num- mularia, articulala och vitninea, hvilka lika finbla- 11 tlig mossa bekläda de skroliiga lavaklipponia, från livilka de dock tyckas erhålla så liten näring. Är den nu skildrade delen af ön es[entliirast egnad att visa Botanisten hnrn en nybildad, myc- ket egendomlig vegetation bör tänkas, innan den ännn uppblandats med eller undanträngts af in- vandrande och starkare nykomlingar, så är der- emot den, hvartill man längre söder ut anländer, till det yttre angenämare och i allo beqvämare att bevandra. Från iii^n af nakna, svarta och låga lavaklippor bestående stranden, der mellan hafvets oupphörligt dånande hvita bränningar och den gröna kusten litet längre upp ett smalt bälte af korallsand utbieder sig (och hvarest man ibland linner några uppkastade alger), höjer sig Cliatham- ön, väl en svensk mil uppåt, troligen till 1000 fots höjd. Hela denna sträcka är på afstånd sedd alldeles lummig mera af stora yfviga buskar, än af höga träd 5 men högre upp tyckas dessa löf- massor tilllaga i täthet. De nästan alltid lågt gå- ende molnen liänga nästan beständigt deruppe öfver skogarne, och nedgjuta öfver dem en fuk- tighet, som lika mycket befortlrar vegetationens yjjpighet, som de här befintliga egna och stora landtsköldpaddornas lefna(lsmf)jlighet. Att nä dessa högsta regioner var mig under dagens lopp ej för- unnadt, sysselsatt som jag under vandringen dit- uj)p måste vara att insamla allt det nya och för mig okända, som så rikligen mötte och uppehöll på vägen. Det iir således egentligen om de lägre och medlersta trakterna af denna ös bördigare nejd jag af egen erfarenhet kan lemna en teckning. Ett stycke Uj)påt från stranden visa sig ej egentliga träd utgöra den högre vegetationen; den bildas såsom sagdt är niei'a uteslutande af lummiga Idadrika buskai', hvaraf följande äro de 12 förnäm st;»: Avicennia tomentosa liiiigsl ned med sina grenar ännu I vattenbrynet, Hippomane Man- cinella, Lantana pedunciäaris, Varronia flava {i.\ii\\ ymnigaste af alla), canescens och leucophlyctis, Tour- nefortia difformis och strigosa, Chiococca racemosa, Cio- ton Scouleri och Scolesia divisa (samt troligen S. m- cisa). Mellan dessa nj3pspira här och der ofmt- liga Cacteer, och i skuggan gömma sig Ment- zelia aspern, Boerhavia erecta och pubescens, Acalypha cordifolia, sericea och spicata, Telanthera strictiuscula och glaucescens, Blainvillea rhomhoidea, Bidens leu- cantha, Chrymnthellum pusdlum, Poropliyllum ellipti- cum, Tephrosia litloralis, Ipontcea Galapagensis, Ver- hena littoralis och Borreria basalis. Största delen af dessa buskar och örter medfölja ännu högre upp, men till dem sällar sig numera högre träd och bladrikare örter, som synas mera sällskapligt hafva trängt sig tillsammans och äfven deruti åda- galägga att de 'beiinna sig på en högre ståndpunkt." De träd, som här mera enstaka förekomma, äro Acacia tortuosa, Parkinsonia aculeata. Dalen par- vifolta och tenuicaulis m. fl., men de egentligaste löfmassorna bildas af förutnämnde Vanonier, till hvilka sälla sig V. Scouleri, Tournefortice, Chiococca, fMntance och den med rikare blommor här smyc- kade Clerodendron molle Gräsen blifva nu talrikare och tätare 5 verkliga mattor bildas af Panicum hir- ticulmum och fuscurn, Cenchrus plalyacanthus i stor ymnighet och Poa megastachya, jemte pä något fuktigare ställen ai Cyperus dissitiflorus ve get ior och i smärre vattensamlingar af Panicum fluitans, i h vilkas närhet man ock stundom linner Marisens Mutisii och cornutus. De feta Cacteer na hafva försvunnit och med dem vissa lägre och på de lägre trakterna helst belintliga växter såsom Eu- phorhiacem och Aniarantaceoi. I stället uppträda 13 hixv Icirctiiidesvis Gnmopetulcrna gLMioiu liera Com- positce och Convuiuuloceiv (Jpomaa Gnlapagensis ocli Kinhcrgi, Evolvulus glabriusculus samt liatatas pen- taplujlla särdeles ymniga). Men när man kommer nägol liögre upp iir det företrädesvis Eleulevope- talerna, som visa sig i talrika och vegela tionens hela utseende ntmäikt bestänimande Papilionaceiv, såsom Cassia applanata, hvilken bildar verkliga busk- snår, C. occidentalis, pkla och sericea, samt Crotala- ria glabrescens, men ännu mera Cr. puherula, kring hvilken Cuscuta Sandivichiana slingrar sig i de tä- taste ruskor, ofta äfven uppstigande på de när- stående buskarne at" Lantana och Varronia, ja ej sällan till och med på Mimoseernn. De högre regionerna kunde jag, såsom förut niimdt är, ej hinna att bestiga, nien atl döma efter de redan förut luuler framskridandet uppåt varseblifna förändringar i vegetationen kan med säkerhet antagas, att dessa trakter äga alt uppvisa icke allenast den största rikedomen och yppighe- ten, ulan möjligen äfven den intressantaste bland- ningen af ursprungliga och invandrande växter. Man har nem ligen framställt såsom et I antagligt factum, att i dessa trakter med temlig säkerhet kan efter graden af en ös skogsmassa bestämmas dess relativa ålder, och häraf kan man ock sluta till, att Chatham-ön, som, kanske med undantag af James-ön, i sin sydliga del visar Aen största lummigheten, längst häften vegetation af troligen från fasta landet hit inflyttade arter; till hvilken omständighet man ock bör lägga tvenne andra, nemligen den ena, att denna ö är den vestligaste af Galapagerna och således mest utsatt för de från Amerika kommande strömmarne och vindarne (Peruströmmen och sydostpassatlen, samt längre upp och ailägsnare Panamaströnimcu och nord- 14 ostvinden), och den andra, att uppe i de skogi- gare bygderna befinner sig en liten kolonisation, kring hvilken tvifvelsutan samlat sig en del af de växter, som allestädes pläga åtfölja nienniskan och beteckna hennes odlande gång genom natu- rens vildmarker. Jag anser således troligt, att när dessa öar i en framtid blifva föremål för en närmare och långvarigare granskning i naturhi- storiskt hänseende, skola Chatham-öns högre regi- oner hafva alt erbjuda många företeelser, som miöjligen skola ställa förhållandet mellan den s. k. ursprungliga och mera tydligt invandrade Flo- ran, den af torra och fuktiga lokaler beroende vegetationen i en helt annan dager, än vi nu förmoda. b. Charles-ön eller Floriana. I motsats till den nyss skildrade Chatam-ön visar sis: denna till en del af ett annat yttre och med ett något annorlunda beskaffadt utseende af sin Flora. A ena sidan bemärkas här inga nakna lavafält, der den hårda klippan hindrar hvarje ört att fiista sig; men å den andra ej h(dler denna synnerliga lummighet, som så yp- pigt grönkläder den föregåendes bergstrakter. Den vidgar sig ingenstädes till en Ilat och bred kusttrakt, utan höjer sig omedelbart från stranden upp mot sitt centrum, der ett par utbrunna nu något grönskande vulkankäglor (af h vilka Sadelberget, Saddle Hill, är högst) resa sig säkerligen till 1800 fots höjd öfver hafvet. Öf- verallt betäckas väl de sakta sluttande sidor- na och de mera stupande vulcanväggarne af stora klippblock, men dessa framstå sällan i en så påfallande naken dysterhet, utan antingen göm- mas de af låga träd eller yfviga buskar, eller ock 15 öfvciklädiis de af slingraiRle växter. Vegeta- tionen saknar dock nästan helt och hållet all saflighet; den antager ett torrt och gråagtigt ut- seende, som ock noga öfverensstännner med de oftast risiga och taggfyllda grenarne och de smala, styfva, undertill vanligen ludna bladen. Hvad som hos Galaj)agos-öarnes Llommor för öfrigt är ett genomgående grunddrag i afseende på färgen, att nemligen gult, grått och brunt är Öfvervä- gande, har jag (med undantag af hos Clerodendron molle, Plumbago scandens och några få andra) isyn- nerhet på Charles-Ön funnit bekiäftadt. Genom denna mera sluttande form hos ön åstadkommes dessutom tvenne andra egendomligheter i vege- tationen härstädes,- den ena, att de flesta här före- kommande växterna inlaga mera begränsade höjd- regioner, h vilkas bestämmande efler denna ö såle- des är möjligare och säkrare än efter de öfriga; den andra, att många växter, som på Chatham syntes tillhöra kustl rätterna, här gå högre upp, liksom man härstädes äfven finner många växter tem- ligen lågt ned, hvilka dock egentligen tillhöra de högre regionerna och der bättre trifvas. Lägger man slutligen till dessa omständig- heter, att Charles-ön i ett par tiotal af år varit den, hvarest man bemödat sig att grunda en or- dentlig straffkoloni, och att således invandringar af menniskor och med dem följande husdjur och culturväxter hit ägt rum, så skall det blifva tyd- ligt, att åtminstone på de ställen, der dessa bo- satt sig, man tydligare kan spåra huru det främ- mande emottagits af, uppblandats med eller rent af besegrat det förut här varande. Detta blir oss redan tydligt nog vid första landstigandet vid Black Beach. Der utbreda sig ej några verkliga odlingar, men ett par smärre, 16 kring en teniligen usel hydda befintliga, af krea- tur och folk ofta besökta platser, och här stå — antydande badad eras närvaro — Bicinus commu- nis, Amarantus caraccasanus och celosioides, Cyperns esculentus, Phiisalis nngulata, Ij/copersicum plmpinel- Ufolium, Flaveria Contraijerba, TriantJiema monogyna, Poa niegastacltya och ciliaris samt Ueliophylum par- viflorum — allt växter, hvilka man igenfinner i det gent öfver pii Amerikas kust belägna stam- landet kring Guayaquil. Pä vägen, som härifrån förer upp till de högre trakterna, möta flera egen- domliga småväxter, såsom Chnjsmithellutn pusillum, Mollugo glaberrima, Euxolus scleranthoides, Euphorhia arliculata, Telanlhera glaucescens och nudiflora, Tri- bulus sericeus och adscendens, och buskarne här- omkring utgöras hufvudsakligen af Lantana pe- duncularis, Tournefortia slrigosa, Clej-odendron molle, Varronia canescens, Gossypium Klotzschianum, Disca- ria pauciflova och en annan taggig art af i?/ta;H??ece, Maytenus o. s. v., bland hvilka visa sig Waltheria reticulata, Encelia hispida, Bidens leucantha, Blainvil- lea rhoniboidea, Poiophyllum eUiphcum , Thinogeton Miersii och livarest Cardiospertnum molle, Plumbngo scandens, Menzelia aspera och Batatas peyitapiiylla göra snåren ännu tätare och ogenomträngligare. Uiigeftir på midten af denna sluttning an- länder man snart till den första, egentliga sam- lingen af hus, ett hälft dussin eländiga spjälkojor, med guvernörens föga ansenligare byggnad i mid- ten, och häromkring märkas några få tecken till förut varande, nu öfvergifna, odlingar *). De Före vår ankomst hit hade nenih'gen ett slags uppror ägt rum bland do hit iörvisto brottsh'iigariie, och de hade på ett af dem lömskt cröfradt fartyg, hvars befäl och besättning de mördat, begifvit sig ut på sjöröfveri, sedan de förut lemnat sin deportationsort i ett sådant löruL nämnda Åmaranti, Euphorbm waculata och 'pilulifera, ett par resliga aj^elsinträd, Capsiciim an- mni77i, Lycope7'sicum esculentum, Solamim tuherosum, nigrum och viddiga buskar af Solanum veria.sctfo- lium, Eleusine indica, Panicum fuscum, Cenchrus platyacanthus, Marisens Mutisii samt Raphanus sa- tivus, Sinapis ai'vensis ocli Petroselimim sativum in- togo här de torrare, bördigare platserna, medan kring smärre vattensandingar Oplismenus Colonus, Panicum multiculmum och Phaseolus cytisoides upp- trädde, och Åzolla flöt i sjelfva källvattnet. Här- omkring bildades stora snår af den jiiUelika Sca- lesia decurrens och VaiTotiia flava jemle Gossijpium med sina stora svafvelgula blommor. Högre upp vidtager en för Botanisten be- tydligt intressantare nejd, den som i allmänhet på öarne synes innehålla de flesta och de ut- märktaste af för dem egendomliga växter, såsom liggande emellan strand trakten och höjd regio- nerna, hvilka båda mest egnat sig för kolonisa- tion eller invandringar. Det är här som de stora buskformiga ComposiUe i största rikedomen upp- träda nsed Trigonopterwn Ponténi {^lacraa larici- folia), Baccharis Steetzii {B. piluhtris) och l.ecocarpus pinnatifidus; det är äfven här som en viss grupp af Åmarantaceer (Telanthera filifolia, flavicoma och slrictiuscula samt Mocjiphanes vesti(a) och Cypcra- ceer [Marisens Mutisii, cornulus och hrachystacliys samt Cyperns dissitiflorus och den pygmeiska hi- iincialis) helst förekomma. PSågra Papilionaceoi {^Rhynchosia aurofjuttata och exigua, Phaseolus to~ mentosus) slingra här sina långa refvor och ett tillstand, att man der nu icke kunde se annat än spåren af (len fullständigaste, och gräsligaste förstöring. Deras fartNg u|)i)bringa(les sodnare af vår fregatt och de sjelfva bicfvo i (juayaquil skjutne. 18 eller annat gräs {Paspalum longepedunculatum och ■penicillatum, Anthephora elegans med sin afart cuspi- data) bilda smärre och Latare samlingar. Inströdda bland alla dessa finner man Polygcda ohovata och Galapageja, Capraria hijlora och Scoparia dulcis, Salvia occidentalis, Lgcopersicum peruvianum och Coelestinia (atifolia, äfvensom man här aterträlFar Ipomcea Galapagensis, Batatas pentaphglla och Cu- scuta SandwicJiiatia samt mera sällan Clerodendron molle och Plumhago scandens, h vilka alla här sy- nas npphöra. Karakleren af ilen här varande Horan visar sig i en särdeles stor sällskaplighet bland både buskar och örter; de förra äro för det mesta smalbladiga och torra, de sednare få- bladiga och med särdeles utvecklade stjelkbild- ningar. (iult och grått äro ock här de öfver- vägande färgerna, och om det för Botanisten är fägnesamt att iakttaga så mycket nytt och genom sin egendomlighet märkvärdigt, så kan man ej säga, att blotta betraktaren skall finna det särdeles lifvande eller angenämt. Grönare, bördigare och på sätt och vis mera tropiskt är det deremot uppe på sjelfva höjden af ön. Här befinna sig, såsom redan nämndt är, flera temligen frislående vulkaukäglor af betyd- lig höjd, och från Sadelberget bort till ett par ännu längre i öster beliigna dylika upphöjnin- gar sträcka sig ganska betydliga slätter, dels be- vuxna af stora buskar och medelmåttiga tiäd, dels afrötljade och egande hela utseendet af na- turliga, ehuru fattiga ängar eller i'ikare betes- marker. På strödda platser belinna sig några få hussamlingar radade intill hvarandra, omgifna med häckar af en Fourcroya och Zanthoxylum lentisci- folium. Gräsen uppträda här i större massor och bestå af Sporobolus indicus, Paspalum conjugaturn 19 samt Leptochloa virgata. Den cgeiilliga liinimig- lieteii beslår af slörre Ijuskar al Chiococca trispei'- 7na. Tournefortiiv species, Psijchotria rufipes och an~ (justafa, Solayiiim verhascifolium ocli Scalesia ovata, öfver h vilka Passijlora foetida och Cissampelos Pa- reiva slingra sig, och niider h vilka de tlesla här iakttagna Ormhunhar samt Urtica latifolia gömma sig. Särdeles högvuxna apelsinträd visa i för- ening med Copsicum annuum och Nicotiana glu- tinosa ännu några svaga tecken till menniskors planteringar. Den sista och betydligaste höjdregionen ut- göres af de spetsiga vulkan-käglorna. I den lösa jord , som på vissa ställen betäcker åtminstone Sadelbergets norra sluttning, finner man Passi- jlora tridacfijlites, Scoparia dulcis, en liten Desmo- dium, Phyllanthus ohovatus och Teucrium injlalum; och högst upp bildas buskvegetationen af den yfviga Tournefortia rufo-seyicea, Croton brevifolius, Lippia salicifolia jemte Psychotria ruf\pes. En del ormbunkar {Polypodium Paradisice, P. paleacum, Cheilantlnis heterotrichus), Borreria ovalis, Urtica la- tifolia. Setaria Floriana och Oxalis carnosa äro de sista växter man träffar högst upp på Charles- öns centrala vulkaner och trädstammarnes bark beklädes af några lafvar och mossor, i b vilka Peperomia ramidosa fäster sig. c. Indefatigahle. Som värt uppehåll på denna ö endast va- rade ett par timmar, h varunder jag ej ägde till- fälle att genomvandra mera än de närmast kusten belägna trakterna, är den kännedom jag om den- samma kunnat förskaffa mig, särdeles ofullständig; men då densamma ej, mig veterligen, förut i bo- taniskt hänseende varit känd, torde ändock några 20 ehuru yllerst fä uinlerrätlclscr derom fLirljena att meddelas. Till det yttre utseendet skiljer sig Indelati- gable betydligt frau de andra Galapagos-öarne. Den är nemligen visserligen till sin form nästan rundadt fyrkantig såsom Charles-ön, men allde- les icke såsom den högland ig och brant med resliga vulkaner på sin midt, utan den genom- drages af en bergskedja, fullsatt af mera samman- hängande medelmåttigt höga toppar, och ända bort emot denna ås, i en sträcka af, som det tyc- kes, mera än en svensk mil, är hela landet syn- nerligen lågländigt och tlackt. Det saknar, tro- ligen äfven derföre, egentliga trädsamlingar, fastän buskväxterna här synas lika öfvervägande som på de andra öarne. Marken är dock ingenstädes na- ken af vegetationslösa lavafält, såsom pä norra delen af Chatham, utan betäckes allestädes af mer eller mindre tätt växande örter och gräs, och sjelfva kusten utgöres här och der af temligen höga sandbankar. På ett ringa afstånd från stranden reser sig ett ungefärligen 200 fot h(>gt enstaka berg, hvars åt alla sidor brant nedstu- pande sidor äro sönderkarfvade i de vidunder- ligaste ojemnheter, och sjelfva kammen är så smal och hvass, att den endast med stor svårighet kan beträdas. Ehuru dessa lågtrakters vegetation på det närmaste öfverensstämmer med de nejder på Chatham-ön, om hvilka jag förut nämnt, att de betäcktes med busksnår af Lantana peduncularis, Varronier och Clerodendron molle, Tournefortm och Chiococca trisperma, och hvars gräsmatta utgjordes af CencJirus platyacanthus, Panicum fuscum och hir- ticulnium m. fl., Batatas pentaphylla, Cardiosper- mum 21 mum mollc, Mentzelia nspera, DoerJiavicv, Diden.3 2 L a b i a t ae » » 6 Passif lorese » » 4 Loasese )> » 2 Cucarbitaceae» » 4 P 0 r t u 1 a c a c e ae » » 7 Zygophylleae » » 3 Oxa 1 ideae » » 3 44 lapagos-öariie hafva med andra länder gemen- samma. a) Med båda gamla och nya verlden: Commelynace3e(l) Crucifer3e(3) Nyctagineae (6) Papayaceae (1) Pl u m bagi neae (1) P h y t ol accac eae (1) Good en o via ceae (1) Menispermeae (1) Scrophularineae (2) Rhizophoreae (1) Umbelliferse (3) Sapindaceae (1). b) Med Amerikas fastland och öar: Hypoxideae (1) Turneraceae (1) Salsolaceae(l) Caryophylleae(l) Plantagineae (1) Basellaceae (1) Lobeliaceae (1) Zanthoxyleae (2) Acanthaceae (1) Co mbretacese (1). III. Vegetationens härkomst. Af den i det föregående lemnade framställ- ningen sj^nes, att ej fullt hälften af de växter, hvaraf man för närvarande känner att Galapa- gos-öarnes flora består, utgöres af sådana, h vilka den eger gemensamma med andra närmare eller fjärmare belägna länder. Ett noggrannare aktgif- vande på dessa växters förekomst utom öarne gifver vid handen, att 42 af dem också till- höra Afrika och öarne öster och vester om detta fastland (Mauritius, Bourbon, Madagaskar, Cap Verd- och Canarie-öarna), att 40 tillika finnas i Ostindien och dess archipelager, 15 på N^^a Holland, och 43 äfven på åtskilliga eller de fle- sta delar af Polynesiens stora överld i Pacifiken. Men man finner derjeinte att 125 träffas i Ame- rika och deraf ända till 111 i norra hemispheren af det vestra halfklotet. När man således söker ett svar på den frågan, huruvida de växter, hvilka man vet vara gemen- 45 SiimiDa fcir andra trakter och Galapagos-öariie, iiro att anse såsom derstätles ursprungliga eller dit annorstädes ifrån inflyttade eller Öfverförda, lig- ger derföre, som det redan sagda utvisar, den slut- ledningen helt nära, att om de äro ditförda, så hafva de, åtminstone flertalet af dem, kommit från den amerikanska kontinenten. I):r J. D, HooKER har i den förut om- nämnda afhandlingen antydt, huru Galapagos- öarne, som äro vid pass 100 svenska mil af- lägsna från Syd-Amerika och 500 sv. mil från de närmaste af Oceaniens öar, helt säkert från det förra landet emottagit flertalet af sina väx- ter 5 och huru dessa, ursprungligen härstanj mande från de högre sydliga bergsplatåerna af JNord- Amerika (i Kalifornien, Mexiko, Texas och För- enta Staterna) sanjt från Antillerna, derifråii spridt sig till Mexikanska vikens sydkuster, kring Guatemala, Honduras och Darien-bugterna, samt öfvergått det amerikanska näset vid Panama, der Cordillererna ej längre bilda någon sammanhän- gande bergskedja, ulan upplösa sig i mera frislå- ende berg med mellanliggande tvärdalar, h var- efter de Sj)ridt sig utåt Stilla hafvets kusttrak- ter. Han har derjemte visat, hvad hvar och en i dessa trakter så lätt niåste bemärka, huru hafsstiömmar och vindar kunna fora med sig sådana växtfrön, hvilka antingen genom hårda ytterbeklädnader eller saknanden af albumen (så- som de flesta ärtväxter) eller annars genom fjun eller bihang (såsom Gossypium, Compositéerna m. fl.) äro lätta alt af vågorna, stormarne eller passaden, som herrskar i dessa trakter, lyftas och flyttas; huru foglar, och menniskan sjelf, äro de medel, hvarigenom växter ofta transporteias från en trakt till en annan (såsom sker med frön af Tri- 46 hulus, Nicotiana, Dicliptera, Plumhago, P isonia, Boer- havia. Gräsen och Cypevaceerna ni. fl.). Hoorer har vidare rigtat uppmärksamheten på, huru den frän de antarkliska länderna upp mot aeqvatorn flö- dande kalla strömmen under sitt lopp utefter Chilis och Perus kuster visserligen förer med sig frön af en och annan växt (nemligen dem vi förut uppräknat såsom tillhörande Syd-Amerika), men dock till följe dels af dessa Sydamerikanska kusters ofruktbarhet och saknad af större floder, dels af sjelfva Galapagos-öarnes nakna, all humus saknande lavastränder, hvarken mägtat tillföra eller der fästa sådana växter som Palmer, Bambu o. s. v., hvilka kunnat göra vegetationen rikare och yppigare samt mera lik den på Oceaniens andra öar än nu är fallet. Dernäst har han an- tvdt, huru man iakttagit en motström från Pa- namabugten, som blandar sitt vatten med denna polarström och ofta gör vattnets temperatur vid de norra öarne 10 grader varmare äti vid de södra, samt påvisat, huru det är med denna ström, som troligen största delen af de för öarne ej egendomliga växterna blifvit införda. Och slutligen har han ock uttalat sin åsigt, att fler- talet, om ej alla, af de mera rent Oceaniska ar- terna först blifvit förda till Amerika och sedan till Galapagerna, — ett motstycke till livad vi mån- genstädes annars finna, t. ex. vid de 8 grader sydvest om Java liggande Keeling-öarne, som fått sin vegetation icke direkt frän det närliggande Sumatra och Java, utan der växterna gått medelst strömmar och vindar först från dessa öar till Nya Holland, och derpå genom samma medel vidare uppåt norr. Man kan således anse otvifvelaktigt, att de växter, hvilka ej äro att betrakta såsom 47 för öarne egendomligii, hlifvit forchi IVAii Anio rikii. Ju mera trakterna af detta stora fast- land kring ai^quatorn hlifva undersökta och säkert kända, desto mera skall man helt visst här åter- finna näs(an alla dessa växter på kuststräckan från Gnayaquil ända upp till Kalifornien. Ty Perus sandöknar i söder och Oregon-gebietets kallare kliuuit i norr sätta en gräns för utbied- ningen af dessa växter, hvilka man på anförda skäl kan följa från sina stamläiuler, Mexico och Antillerna *). En annan fråga, som med mindre säker- het kan afgöras är denna: huru skall man be- trakta de växt(!r, hvilka vi hittills endast känna såsom för Galapagos-öarne egendomliga, och hvilka vi ej hafva oss bekant annorstädes förekomma hvarken på Amerikas fastland eller på några af Oceaniens öar? Hvilken af de tvenne gissningarne skola vi antaga, antingen att dessa växter här *) Jag har ej änrni varit i tillfälle att med vpderbr»ilic? noggraiiliet granska de af mig kring Gnayaquil ocfi |)å den dcrutaidör liggande ön Puna insamlade växterna, men ett flyktigt genomseende af dessa samlingar liar visat mig, att den der varande vegetationen i mycket öf- verensstämmer med Galapagernas. Följande arter har jag der funnit gemensamma: Poro])liyllum ellipticum, Bi- dens leucantha, Solanum verl)ascifoIium, Amarantus ca- racrasanus och spitiosus, Plijsalis angulata, Mentzelia aspe- ra, Evolvnius glaliriuscuius, Cardiopormum molle, Helio- ph)tum parvillorum, Boerfiavia adscendens och liirsuta, (Varronia rotundifoh'a) Avicennia tomentosa, Euphorhia pilulifcra, Sida rhombifoh"a, Poinciana ])ulcherrima, Spo- robolus virginicus och iiuhcus, Poa piiosa, megastachya och cih'aris, Antophora elegans, Oplismonus Colonus, Eieusine indica, Leptochloa virgata. Setaria macrostachya; och dfrjomte iakttagit några ännu ej l)estämda arter af Lorentea, Pectidium, Telanthera, Ipomya, Cassia, Aristida och Eutriana, som ovedorsägh'gen äro mycket förvandla med de pä Galapagos-öarne förekommande. 48 sjelfstäiuligt uppstått och äiiiiii gifva prof på eii alldeles sjellvuxeii, ursprunglig vegetation, så- dan vi kunna ana den kanske hafva varit vid skapelsens början, eller skola vi tro, att de först hafva hitkoniniit någorstädes ifrån (och i så fall naturligtvis på samma väg, som vi ännu i dag se de mexikanskt-vestindiska arterna taga, tlå de draga sig åt vester), och, här rotfästade i en egendomlig jord, här växande upp under för- ändrade egendomliga klimatförhållanden hafva så förändrat sig, att vi ej i dag längre känna igen de urspiungliga dragen, utan nödgas uppfatta dem såsom sjelfständiga arter, produkter af en stunde- ligen sig utvecklande skapelse? Lenina, med ett ord, dessa öar med sina egna vegetativa förhål- landen, något bidrag till att afgöra den frågan, som i nyare tider så mycket sysselsatt nalurfor- skarne, om man för växtarterna skall antaga ilera skilda eller gemensamma centra, hvarifrån de se- dan ulspridt sig längre eller kortare, i den ena eller andra rigtningen? Man bör i en sådan fråga varsamt öfverlemna sig åt blotta förmodanden, mer eller mindre sanno- lika gissningar, djerfva eller förledande hypotheserj för min del vill jag här hufvudsakligast framställa faktiska förhållanden. Vi återkalla då föi'st i min- net, att ännu i dag visa de tlesta af Galapagos- öarne, åtminstone på vissa delar, samma utse- ende de vid böljan af sin daning genom eldens in- verkan troligen fcJretedde, nakna, skrotliga, svart- nande lavafält, der intet tecken till vegetation linnes, der knappast lefvande varelser (kanske med undantag af stora vämjeliga ödlor, mi- niaturbilder af de från joidens yta längesedan utplånade) kunna existera. JNära derintill sy- nes en och annan fel Opuntia fästa sig på de 49 torra kli[)poriia; den fiirmiillnar; litet mull upp- står, och deri rota sig siiait några växtrröii, från livilka en vegetation uppblomstrar ju längre i ti- den desto frodigare, allt etler som den töregångna beredt jordmån, rum och möjlighet för en efter- följande. Men lika litet som korall-öarne i verlds- hafvet äro i stånd att sjelfva dana sin växtlighet, utan man med bestämdhet kan följa spåren h vari den framgår fiån mer eller mindre atlägsna län- der, lika litet få vi troligen antaga, att de nak- na lavaklipporna på Galapagos-öarne haft för- måga att sjelfva ur sitt inre sköte framalstra de växter, hvilka vi nu se der så småningom upp- träda efter hvarandra. Vill man således hafva en föreställning om hvilka växter ännu i dag först uppträda på en jord så danad smn dessa öars, så är det till de nästan nakna torra tiakterna deraf man skall vän- da sig5 ty de högre, af moln befuktade nejderna, kunna vi af många skäl anse såsom de äldsta, der vegetationens inflytande genom århundra- den visat sig verksam, der vi finna flertalet af de växter, hvilka mer och mer atlägsnat sig från den ursprungliga typen samt utgöra för vår uppfattning mera egendomliga arter, och ef- ter hvilkas växtrikedom vi ock kunna bedöma de särskilta öai'nes relativa ålder. Vi anmärka då främst saknaden af ormbunkar, hvilka ej fö- rekon)ma f()rr än i de högre, skugi^iikare, fuk- tigare regionerna, och i alla hänseenden äro att numera anse såsom hysterophyter på en redan förgången växtlighet; vi se dernäst, att de väx- ter, som här frän) träda, i allmänhet höra till de otullkomligare (om nemligen vi få anse dem med dubbelt fribladigt blomhylle försedda stå liögst i systenjct) såsom Graminecc, Cyperacea', Eu- 50 fhorbiacccr. Anm ranta re er-, smnt pji sätt och vis Ha- biaceca och Compoaitoi med alhleles egiui tbruier. Vi tiiina ock, att det naturligtvis är der som de första iiykoiidingariie bosätta sig och hvarifrån de sechiii, en i^äng likasom hem ma vande med sina nya omgifningar, stiga allt högre uppät mot vulkanspetsarne och molnen. Mau skulle dessutom med Hoorer och flera i detta hänseende kunna erinra om vegetationens heskalleidiet p;"i andra i geologiskt hänseentle med Galapagerna öfverensstäm mande öar. En sådan är t. CK. Ascension, belägen nära nog på sam- ma sydliga latitud och af alldeles samma af- skräckande sterih», torra yttre utseende och l)e- skaileniiet. Der består hela den dikotyledona vegetationen nästan endast af en Rubiacé och en ncdiiggande Eupliorbia, till det yttre snarlik dem fiån (jalapagos-öarne, och Aristida Adscensi- onis, ett der rätt ymnigt gräs, påminner högeli- gen om de af oss här beskrifne 5 nya arterna af samma siiigte. En sådan är vidare S:t Helena, en likaledes ur hafvets sk()te uppkastad lavaklij)- pa, der man nu ser de stelnade eldströmmarne slingra sig från kratern utåt de stupande kuster- na. Den enda vegetation, hvilken från sin s. k. ur- sprunglighetstid der ännu mägtat bibehålla sig, och hvilken man ej återfinner förr än man hunnit de högsta spetsarne af Dianas j3eak i öns centrum, ka- rakteriseias också hufvudsakligen af trädartade syn- genesister, liksom vi nu finna förhållandet vara på Galapagerna. Och slutligen skall Juan Fernan- des vid Chilenska kusten ytterligare företesam- ma vegetativa egenskaper. Hos alla dessa öar se vi en vegetation, som äfven i sina egendondiga former visar mycken öfverensstämmelse med de närliggande kontinenterna. 51 Men vi äga i min tanke ett mera biiitlancle bevis för den åsigt, att de vavter, livilka vi nu för tiden kunna anse såsom for (ialapagos-öarne egendomliga, möjligen äro hit infortla och under ti- dernas lopp likasom afvikit från sin ursprnngiigliet, samt blifvit hvad vi nu se dem vaia. Ocli detta be- vis ligger i den föi-vandtskap dessa arter äga till andra, som vi känna från närbeslägtade trakter. I detta bänseende kan man indela ö-flora»is väx- ter i trenne slag: a) Sådane, bvilka ännu förblifvit så pass ur- sprungliga, att de i det allmännaste synas öfver- ensstämma med sina Amerikanska slägtingar eller stamföräldiai', men dock förete vissa afvikelser derifrån, eliinu ej så utpräglade, att man dcraf kan up[)fatla rätt skiljande karakterer, lillriick- liga att anse dem för egna arter. Hit böra bland rnånga andra: Antepliora elegans. Solanum nigrum. Poa megastacliya. Lycopersicum peruvianum. P. pilosa. Cucumis Citnillus. P. ciliaris. Mollugo verlicillata. Cyperus esculentus. Zanthoxylum Pterota. Anoarantus caraccasanus. Oxalis carnosa. A. celosioides. Tephrosia litloralis. Ageralum conyzoides. Desmodium molle. Porophyllum ellipticum. Parkinsonia aculeata. Iloliolropium curassavicum. Desmanthus depressus. Cuscula Sandwichiana. Äcacia tortuosa. Solanum veibascifolium. samt alla i växtförteckuingen såsom varieteter uppförda. b) Sådane, bvilka man väl till följe af ännu större afvikelser i yttre form nödgas, efter nu gällande reglor i den botaniska systematiken, uj)pfatta ocb framställa såsom skilda arter, men bvilkas öfver- ensstämmelse (både till allinilet ocb analogi) med andra, alla nästan uteslutande Amerikanska arter, 52 är för tydlig ^«^t kunna misskännas. Dessa skulle man, om man vill tro på växtarternas fortgående ombildning och utveckling, kunna kalla arter, som hålla på att fixera sig, som ännu äro sväfvande mellan hvad de varit och hvad de möjligen i en framtid skola hl i f va, och om dessa kan ett slags strid uppstå huruvida de ännu skola anses såsom varieteter af eller hestämdt skilda från redan be- kanta arter. Sådana äro: Eufriana pilosa nära besUigtad med E. curtipenduia. Cyperus dissitiflorus » » » C. inflexus. C. latifolius » » » C. auriculatus. Peperomia ramulosa » » » P. microphylla. Urlica tuberculata » » » U. latifolia. Lippia salicifolia » » » 'L. angustifolia, L. rosmarinifolia » » » L. stoechadiflora. Lantana peduncularis » » » L. canescens. Gossypiiim Klotzschianum » » » G. barbadense. Sida tenuicaubs » » » S. angustifolia. Molluso ijlaberrima ,, ... , » » » M. verticillata. M. gracihs ) Crolalaria puberula » » » C. lupulina. C. glabrescens » » » C. incana. Rhynchosia aurogultata » » » R. Fredericiana. Psycholria riifipes » » » P. laurifolia. Lorentea gracilis » » » L. saturejoides. Baccharis Steetzii » » » B. obtusiFolius. Encelia bispida » n » E. tomentosa. Evolvulus simplex » » » E. sericeus. Hyplis siibverticillata » » » H. spicigera. Vallesia pubescens » » » V. dicbotoma. Asclepias angustifoba » » » A. cinerea. Tribulus sericeus » » » T. terrestris. T. adscendens » » » T. trijugatus. Solanura Edmonstonei » » » S. triflorum. Scleropus urceolatus » » » S. crassipes. Varronia flava » » » V. rotundifoba. jemte många liera. c) Sådane, om hvilka numera hestämdt intet tvifvel kan uppstå, att de äro skilda från andra oss hittills hekanta arter och löljaktligen äro att betrakta 53 betrakta som helt egna arter, men h vilka i de flesta fall tillhora slägteu, som ock hafva närstå- ende representanter i andra länder. Dessa kunde man anse vara sadane, som möjligen först upp- trädt på öarne och nu mest afvikit från sin ur- sprunglighet. Till detta shig kunna räknas: Panicum multiculmum. AmphoclKCta exallata. Stipa rostrata. Aristidae sp. 5. Trichoneura Hookeri. RIariscus cornutus. Epidendrum spicatum. Peperomias sp. 5. Alternantherae sp. 3. Telantherae sp. 8. Froelichiae sp. 1. Lorenteae sp. 3. Erigerontis sp. 2. Desmocephalum inelegans. Microcoecia repens. Wedelia tenuicaulis. Jaegeriae sp. 2. Scalesias sp. 10. Trigonopteri sp. i, Macrae* sp. 1. Lecocarpus pinnatifidus. Chrysanthelli sp. 2. Borreriae sp. 10. Varroniae sp. 9. Tournefortiae sp. 5. Sarcanthi sp. 1. Galapagoae sp. 2. Ipomaeae sp. 4. Visci sp. 3. Passifloraj sp. 3. Abutilonis sp. 2. Polygalae sp. 4. O. s. v. Såsom ett ytterligare stöd för hvad här blif- vit anfördt kan ock dessa växters nuvarande ut- bredning på öarne gälla. Man tinner nemligen, att de, h vilka tillhöra det första slaget, vanligen nu intaga de lägre regionerna 5 att de af det andra, som tydligen visa sig något mera af- vikande, företrädesvis förekomma i de medler- sta nejderna; medan de, iivilka höra till det tredje, d. ä. de mest egendomliga och mest skilj- da arterna, jemväl finnas på de högst be- lägna bergen och slätterna. Naturligt är, att detta endast kan sägas gälla i allmänhet, emedan det är tydligt, dels att växternas egen natur, ar- ten af deras frön o. s. v., dels att lokalernas be- skafTenhet skall inverka i högsta grad hindrande 54 eller befordrande deras spridning öfver större el- ler mindre sträckor. Såsom restdtat af denna undersökning af Galapagos-växternas härkomst och medlen för deras öfverQyttning, skulle man derföre kunna framställa följande förmodanden: 1. Den på dessa öar befintliga vegetationen är hufvudsakligen af Amerikanskt ursprung. 2. Liksom ännu i dag en öfverflyttning af väx- ter utifrån hit äger rum, så har densamma förr förefunnits. 3. Det finnes pä dessa öar växter, som möj- ligen under tidernas lopp och under inverkan af egendomliga jord- och klimatforh^lllanden så förändrat sig, att de nu mera visa sig från andra bekanta mer eller mindre afvikande. 4. Det finnes åter andra, h vilka tyckas fortfa- rande, till följe af ofvannämnde yttre orsaker, vara mer eller mindre på väg att ombilda sig i synbart afvikande former. 5. Galapagos-öariies Flora lemnar således nå- gra stöd för den åsigten, att man ej vid sam- ma växtaiters förekomst på viilt aflägsna trak- ter är nödsakad antaga flera skiljda centra för deras uppkomst och spridning. IV. Feoretalionens statistik. Här meddelas slutligen uppgifter på dessa växters fördelning i familjer och på de särskilta öar- ne. I efterföljande tabell har jag angifvit an- talet af de arter hvarje familj äger på alla öarne tillsammantaget och på de enskilta öarne. För de särskilta kolumnerna utmärker sitfran 1 total- beloppet af arter, som der förekomma, 2 huru många Galapagos-växter der finnas, och 3 huru många af dessa äro för ön alldeles egendomliga. 55 Huru många kontinentalväxter som förekomma, finner man genom att subtrahera n:o 2 från n:o 1. Fungi Alla. Cha- tham. Charles. Indefat. Albem. James. 1 2 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 . 1 — — — — 1 — — — — - — — — — — — Lichenes . 9 — 1 — - 7 - - - — — - — - 3 - — HepaliccB .... . 6 1 — — — 6 1 1 - — - - - — 2 — — Musct . 4 1? — — — 4 — — — - - — — — 1 - — Filiccs . 30 8 1 1 — 15 5 3 — — — 1 — — 21 4 3 GraminecB . . . . 32 15 13 6 3 16 4 3 3 1 1 8 6 4 2 1 1 Cyperacece. . . . . 12 6 C 3 1 9 5 2 1 1 — 4 1 — 4 2 — CommclynacecB . . 1 — — — — 1 — — — — — — — — 1 - — HypoxideoB . . . . 1 — — - - 1 — — — - — — — — - — Orchidcce .... . I 1 — — — — — — - — — — 1 1 1 Piperacece. . . . . 4 4 — — — 1 1 1 — — — — — — 3 3 3 UrticacecB .... . 7 1 1 1 1 4 - — — - — — — — 3 — — Salsolacew . . . . 1 — 1 — — — — - — - — — — — — — — Amaranlaccce . . . J9 16 9 8 4 14 11 7 3 2 1 - — - 2 2 — Kyctacjincae . . . . 6 1? 3 — — 2 - — 2 — - 3 1 1? 3 1 1 Planlaginece . . . 1 — — — — - — — — - — - - - 1 - — PlunibaginecB . . . 1 — 1 — - 1 — — 1 — — 1 — — — — — Composi((B . . . . 41 31 11 7 2 21 13 6 3 3 3 10 10 4 6 6 4 Goodcnoviacece . . 1 — 1 — — — — - — — — — — - — — - Lobeliaceai . . . . 1 — — — — 1 — — — — - - — — 1 — — RubiacecB .... . 15 13 3 3 2 6 6 3 1 1 — 4 4 3 6 4 2 Apocynecp .... . 2 1 2 1 1 — — - — — — - — — - - — Asdepiadew . . . 1 1 — — — - — - - — - 1 1 1 — — — Labialoe . G 2 - — — 4 — — - - — 1 I 1 2 1 1 VerbenacccB . . . . 10 3 4 1 — 6 2 I 1 1 — 2 2 1 5 1 — CordiacecB .... . 8 7 4 4 — 4 3 1 2 2 1 2 2 - 4 4 1 Aspcrifolia; . . . . 13 8 6 4 1 5 3 — 3 3 2 1 1 — 5 2 — ConvotvulacecB . . 10 5 7 3 — 4 1 — 4 2 — — — — 5 2 2 Solanacece. . . . . 13 3 3 — — 10 2 2 1 1 1 2 — i — — Scrophularinea o — — — 2 — - - - - — - - - — 56 AcanthacecB . Umbelliferw . Loranthacece Menispermew CrucifercB . . Turneraceae . Passiflorcas . LoaseoB . . . PapayacecB . CucurbilacecB CaclccB .... Portulacacece CaryophyllacecB PhytolaccacecB BasellaceoB Malvacece . . ByllncriaceoB AurantiaceoB Sapindacece . Polygaleoe . . CelastrinecB . Bhamnece . . EuphorbiacecB SpondiaceoB . OchnacecB . . Zanthoxylea: Zygophyllece Oxalidece . . CombrctacecB RhizophoreoB Myrlacece . . PapilionacecB MimosecB . . AUa. Cha- tham. Charles. Indefat. Albem. James. 1 2 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 3 3 1 3 1 4 2 i 4 2 7 1 1 1 10 t 1 I 4 1 j 29 1 1 2 3 3 1 1 1 26 7 3 3 1 2 9 4 4 1 4 1 1 22 1 1 2 1 1 11 1 1 1 3 6 1 1 2 1 1 II 2 1 I 1 14 2 1 1 1 3 1 2 1 1 11 2 1 6 1 1 _ 1 7 1 2 2 2 1 2 1 2 2 1 3 1 4 1 7 1 1 1 2 1 11 1 1 1 2 2 12 f) 2 1 2 1 1 2 4 1 _ 2 1 6 1 1 2 5 2 1 1 1 2 1 4 1 3 1 1 1 1 1 1 1 2 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 7 1 1 4 1 1 I 1 1 7 1 1 4 1 1 1 1 2 1 1 1 2 1 1 3 1 1 6 1 1 1 1 4 2 2 1 1 1 1 1 4 1 3 2 1 I 1 1 2 57 Vid denna förteckning böra observeras: 1) Att för de 3:ne Aplopappus lanatus Hook., Scalesia atractyloides Arn. och Hemizonia squalida HooR., intet speciellt växtstäile på Galapagos- öarne är uppgifvet, blott i allmänhet, att de äro för dem egendomliga. 2) Att följande äro till arten obestämda: Sefariae sp. 1 frän Albemarle. Euphorbiae sp. fr. Chatham. Rubiae sp. 1 fr. Charles. » » » Charles. Telramerii sp. 1 fr. James. Acaciae sp. fr. Chatham o. Charles. Cierodendri sp. 2 fr. Charles. » » » Charles. Ipoma^ae sp. 1 fr. Indefatigable. Samt nägra andra ännu mera Scrophularinearum sp. fr. James. svärbestämda. Cerei sp. frän alla öarne. Man finner då af förestående tabell, att hela antalet af frän Galapagos-öarne nu med säkerhet kända växter uppgår till 387 arter. Althärafäro: Cryplogamer . . 50, d. ä. mera än i af phanerogamerna; Monokotyledoner 47 ■ — ^ af Dikotyledonerna eller ^ af hela vegetationen : Dikotyledoner . 290 — vid pass g af phanerogamerna; samt att af dessa 337 phanerogamer 154 äro ge- mensamma med andra länder och 183 hittills endast kända att förekomma på denna märkvär- diga ögrupp. Se vi vidare pä förhållandet^ mel- lan dessa egendomliga eller med Amerika huf- vudsakligcn gemensamma växter, så visar det sig, att af de 4-7 Monokotyledonerna äro 22 egna och den andra hälften med andra länder gemensamma arter, samt att ungefär samma proportion ock herrskar bland Dikot} ledonerna, der af 290 väx- ter IGl äro för Galapagerna egendomliga. Betriiflande de särskilta öarnes phanerogama vegetation tyd liggöres den af följande tabell: 58 Cha- tham. Charles. Indefa- tigable. Albe- marle. James. 125 183 37 60 92 72 83 22 42 45 53 100 15 18 47 28 42 10 19 24 16 59 1 4 22 U 41 12 23 21 37 41 14 14 25 Total-antalet af växt-arter Galapagos-växter *) Kontinental-växter Egendomliga Galapagos- växter Egna kontinental- växter . Med de andra öarne gemen- samma Galapagos-växter Med de andra öarne gemen- samma kontinental-växter Charles-ön har således den rikaste öoran, nemligen mera än hälften af alla i hela arki- pelagen hittills kända phanerogamer. Dess Ga- lapagos- oeh kontinentaiväxter äro till antalet så lika hvarandra, att de förra endast med 17 understiga de sednare, hvarjemte man ser, att de för ön alldeles egna växterna af båda sla- gen iakttaga samma förhällande, att neniligen de egna Galapagos-växterna ock äro 17 färre än de egna med kontinenten gemensamma, samt att h var- dera af dessa egna utgör ungefar hälften af sitt hufvudslag. Deraf blir ock natuiligtvis en följd, alt de arter (af både kontinental- och Gala- pagos-växter), hvilka denna ö har gemensamma med de andra Öarne, äro lika många, nemligen ungefär 40 stycken. Med Galapagos-växter förstå vi sådane, som hittills en- dast äro kände tillhöra Galapagos-öarne, med kontinen- tal-växter deremot sädane, som ock förekomma annor- städes utom arkipelagen och mest på den amerikanska kontinenten. 59 Öns Galapagos-växter förhSlla sig således till alla phaneroga- merna som 1: 2,2, » konlinental-växter som 1: 1,83, » egna Galapagos-växter som 1: 4,35, » » konlinental-växter som 1: 3,28. Chatham-ön kommer dernäst i anseende till växt-antalet, som dock är 58 mindre än pä Charles- ön, hvilket till betydlig del orsakas af de odlade eller med odlingarne följande 19 växterna, som derstädes förekomma. Här är skilnaden mellan kontinental- och Galapagos-växter betydligare och alldeles omvänd 5 de sediiare äro här med 19 arter talrikare än de förra, och de af båda sla- gen för ön uteslutande egna uppgå här till blott en tredjedel, och således utgöra de egna Gala- pagos-växterna nästan dubbla antalet af de egna kontinental-växterna. Yi få derföre här följande proportioner: Öns Galapagos-växter förhålla sig till alla phanerogamerna som 1: 1,73, » kontinental-växter som 1: 2,4, » egna Galapagos-växter som 1: 4,46, » » kontinental-växter som 1; 7,80. James-öi\ har ett ännu mindre växt-antal än de båda förra, iiemligen blott bälften af de hittills på Charles-ön iakttagnej de här varande Galapagos- och kontinental-växterna äro nästan lika många, således hvardera ungefär hälften af hela phaneiogama Horan, likasom åter halfva an- talet af dem (d. v. s. fjerdedelen af alla) äro för öu uteslutande egna. Alhemarles phanerogama flora utgör blott en tredjedel af Charles-öns. Något öfver två tre- djedelar deraf äro rena Galapagos-växter och den återstående tredjedelen kontinental-växter. Medan af de sed na re blott en fjerdedel äro för ön egna, är deremot nära hälften af Galapagos- 60 växterna här ensamt förekommande. De egna kontinental- växterna utgöra således endast en femtedel af de egna Galapagos-växterna. Indefatigahle visar sig, nästan okänd som den ännu för oss är, äga den torftigaste tloran, upp- gående i artrikhet blott till en femtedel af Cliarles- öns. Men äfven här äro Galapagos-växterna nära dubbelt så många som kontinental-växterna, då vi deremot finna, att af de förra nästan hälften, af de sednare blott en enda för ön är all- deles egendomlig. Dessa förhållanden skola dock med en noggrannare kännedom af öns Hora sä- kerligen alldeles förändras. Slutligen är det mig en angenäm pligt att erkänna den förbindelse livari jag står till ne- dannämnde gynnare och vänner, h vilka vid be- stämmandet af dessa växter biträdt mig med fler- faldiga upplysningar, nemligen D:r Fr. Klotzsch, som med vanlig liberalitet beredt mig tillfälle att jemföra och begagna de rika botaniska sam- lingarne i Berlin, Prof. J. E. Wikström, som lem- nat mig tillgång till det oflentliga herbariet i Stockholm, Prof. El. Fries i Upsala, som bestämt de få Lichenerna, D:r K. Muller i Halle, som öfversett Musci, D:r J. Steetz i Hamburg, som granskat några Compositae och D:r A. Garcke i Berlin, som benämnt åtskilliga Malvaceae. -.■»«<5>3Q-©«««« y New York Botanical Garden Library QK 252 .A5 gen Andersson, Nils Joh/Om Galapaqos-oarnes jaqos-oarnes iiiiiii 3 5185 00102 0062