■*^ ^^^. wm mi- Om Tillvaron af ett eentnim i naturliga grupper såväl inom Djur- som Vält-verlden. Akademisk Afhandliiig, som med vidtberömda Filosofiska Facultetens i Lund tillstånd till offentlig granskning framställes af Mag. MATTS ADOLF LINDBLAD, Docent i Botanik vid Upsala Universitet, Lördagen den 29 April 1857, å Auditoriet N:o i, kl. 9 f. ni. UBRARY New YORK 80TAN1CAL uakdbn. Lund, tryckt uti Berlingska Boktryckeriet, 185 7. y ■ Medicine Kandidaten Herr C?( Ij^I^^I^F lillegnas såsom uttryck af en aldrig slocknande tacksamh(;t dessa blad af Författaren. "Ut vero scientia in posterum magis maturet, quam amhitu crt-scat: in votis rst." Fries, S. Veg. Se. p. 266. flå Förf. för omkring Ivenne år sedan var sysselsatt med utarbetandet af en monografisk framställning- af slägtet Lac- tarius (bland Hymenomyceterna) var den förnämsta uppgiften härvid — såsom väl äfven alltid i dylika fall — att tydligt uppfatta den ifrågavarande gruppens såväl egendomligheter som förhållanden till sina samordnade. En särdeles framstående egenskap, som för öfrigt blott förekommer hos helt få, i andra hänseenden högst olika, svampar i Hymenomyceternas stora familj, gör Lactarierna redan vid den flygtigaste granskning mycket lätta alt skilja från andra. I alla sina delar innehålla de nemligen ymnigt en mjölklik, än färgad, an ofärgad, saft, som vid minsta yttre skada utsipprar. I flera hänseenden komma Lactarierna deremot mycket nära slägtet Russula^ men i hänseenden, hvarigenom åter dessa båda slägten mycket skilja sig från alla andra till samma fa- milj hörande. Först och främst genom en byggnad, till stor eller större del, af klotrunda stora celler, omslingrade af vtterst fina fi- brillcr. Alla öfriga Hymenomyceler äro byggda nästan ute- slutande af långsträckta celler. En följd af denna olikhet i byggnad är att delarna hos Lactaritis och Russula lätt låta sig skiljas i hvad rigtning som helst, under det, hos flertalet af de öfriga, delarna lättare skiljas i strålrigtning hos hatten och i längdrigtning hos foten. I sammanhang med denna så att säga mer elementära eller enklare inre byggnad hos Lac- tarius och Russula står en klumpig yttre form, icke jemför- 1ig med den lediga och lätta, som tillkommer så många an- dra bland Hymenomyceies. - ^ En annan egenskap, — i ett annat hänseende, som äf- ven och isynnerhet hos de köttiga svamparne visat sig vara af vigt — hvilken uteslutande finnes hos Lactarius och Hus- sula, är en viss aromatisk smak, än mild, än, och oftare, stickande eller brännande, med olikheter som för tungan nä- stan endast förete en skillnad i grad. Sporernas iarg, hvilken bland svamparne är en egenskap, som visar sig i hög grad betecknande för angifvande af för- vandtskapen, är hos båda dessa slägten lika: antingen hvit eller ockragul. Genom dessa likheter, som dessa båda slägien med hvar- andra förete, i båda förstnämnda hänseenden med uteslutande af andra, ådagalägges en den närmaste förvandlskap, ehuru hufvudtyperna i form för dessa båda slägten icke obetydligt afvika från hvarandra. Deras ytterligheter förmedlas dock på ett utmärkt sätt genom ett inskränktare antal till Jtussula hö- rande arter, hvilka man knappt annat än genom frånvaron af mjölksaft kan skilja från Lactarius. Mycket egendomliga och med hvarandra nära förvaudta samt högst lätta att från andra skilja visa sig, på grund af hvad vi ofvan anfört, dessa båda slägten. Utom genom sin mjölksaft, liva rom vi ofvan nämnt, ut- märker sig åter Lactarius ifrån Russula, hvad den inre bygg- naden angår, genom tydliga långsträckta kärl, enkla och gre- nade, hvilka i flera riktningar genomkorsa dess inre, och san- nolikt föra mjölksaften. Hos mån^a arter af Lactarius visa sig derjemte på fotens yta, såsom normalt förekommande, små insänkningar med platt botten och skarpt angifven kant. Dy- lika fläckar hafva icke på några andra svampar blifvit sedda. Ändtligen och till sist förekomma på en stor del arter af Lactarius på hattens ötre yta concentriska, mer eller mindre olikfärgade, teckningar i form af smala ringar, hvilka man kallat zoner, färre eller flera till antalet 5 under det hos andra köttiga svampar högst sällan sådana visa sig, och då aldrig så utmärkta, som de förekomma hos de fullkomligare bland Lactarierna. s En mängd egendomligheter förete sig sålunda och er- bjuda sig lätt för en uppmärksam granskning, på grund at" hvilka såväl Lactarius jemte det mycket nära förvandta släg- tet Rnssula skilja sig från alla andra Hymenomycetes , (ännu mindre ega de förvandta i någon annan familj af svamparnas klass), som slägtet Lactarius särskildt ifrån slägtet Russula. Långt svårare var att vinna ett tydligt begrepp om det förhållande hvari de stå till öfriga till samma familj hörande former, hvilkas mångfald, långt tydligare för öfrigt än i många andra grupper inom växtverlden, vid första anblicken visar sig utgöras af högre och lägre former, i sammanhän- gande serier. Till följd af sina på en gsing många och utmärkta egen- domligheter visade de sig stå mycket isolerade, och inga när- mare förvandta Itunde spåras. Det återstod oss då blott att eftersöka deras aflägsnare — ty några borde de väl sannolikt ega — jemte de förhållanden af mer eller mindre aflägsen lik- het i ett eller annat hänseende (analogie, sken), hvari de kunde stå till andra former. Vi ansågo oss dertill så mycket mer uppmanade, som detta förhållande ofta på mångfaldigt sätt, enligt allas erfarenhet, visat sig förefinnas inom alla kretsar i den organiska verlden, för att blott hålla oss vid denna. Skillnaden emellan fÖrvandtskap och likhet eller sken (af' finitet och analogi) , såsom allmänt bekant, torde vi ej behöfva närmare beröra. Ehuru vår första uppgift var att söta vinna ett tydligt begrepp om den plats slägtet Lactarius intager ibland Uyme- nomycetes, ansågo vi tjenligast, för lättande af vår uppgift, att först i samma hänseende betrakta detta slägte gemensamt med Ihissula^ sedan vi på en gång funnit dem båda sins e- mellan särdeles nära förvandta och tillsammans långt skiljda från alla andra. Den närmaste, sjelfmant sig framställande, anmärkningen rörande dessa båda slägtens förvandtskaper med andra är, att de genom sina mycket väl utbildade lameller tillhöra den stora ordningen Agaricinei, samt att de tillhöra den stora mängd bland dessa, hvilka ega lösare, köttig substans. Hos jemfö- relsevis ett fåtal inom denna ortlninp^ är substansen seg, lä- derartad eller till och med kork- eller trädartad. De först- nämnda af dessa äro ögonskenligen de fullkomligare. Genom den afvikande byggnaden af lamellernas inre la- ger, hvari Lactarius och Ihissida^ i formell hänseende, bland alla köttiga former af samma ordning kunna jemföras nästan endast med Cantharellerna ^ — hvilka, med sina föga utbildade lameller samt sin äfven egendomliga, med några af de i hela familjen lägsta formerna till stor del likartade, substans, tyd- ligen inom sin ordning intaga den lägsta platsen bland de köttartade svamparna — likasom genom sin egen, så att säga råare både form och substans visa sig dessa slägten up- penbarligen såsom äfven sjelfva lågt stående former, och man finner derföre lätt rigtigheten af Fries' anordning, att ställa dessa slägten näst ofvan om Cantharellerna. Den stora mäng- den af öfriga Itöttiga Hymenomycetes — äfven alla de arter a^ Hyyrophorus, hvilka vi varit i tillfälle att undersöka, lika- som Paxillus (LepistaJ extenuatus — hafva en gemensam e- genskap med afseende på detta inre lager i lamellen, hvarom vi ofvan talat. Detta lager (trama) är nemligen hos dessa med afseende på cellernas byggnad något olika substansen i hatten, hufvudsakligen med afseende på cellernas riktning och läge till hvarandra. Såsom exempel på detta förhållande hän- visa vi till den teckning af en del af trnmnt samt af hattens substans hos Ayar. hrinnalis^ hvilken vi (Tab. VII) meddelat. Några af de öfriga köttiga, hvilka i förhallande till sina närmaste samslägtingar stå lågt, Copritms tillika med Bolbitiiis^ sakna trama, likasom Paxillus (Tapinia). Isynnerhet hos Russula (Tab. VI!) deremot, i flera arter hvilka vi granskat, och Can- tharellus, det sednare slägtet med sina trubbiga och låga la- meller, ser man cellernas byggnad och förhållanden i tramat vara alldeles lika med dem i hatten. Hos Laciarius synes detta förhållande variera; i den teckning af tramat m. m. som vi meddelat af L. hlennius (Tab. VII) äro sådana stora klot- runda celler, hvilka ymnigt och gruppvis förekomma i hattens substans, mycket sparsamma. Hos andra arter (L. vellereus isynnerhet) hafva vi funnit denna skillnad mindre stor. Att ställa dyllfca former med ^Hrama immntala'^ lågt, cleifill vinner man, utom de grunder deras egna öPriga för- hållanden lemna, ett utmärkt stöd genom granskning af de analoga formerna bland Polijporei, der de, som tydligast hafva trama immntnta, uppenbarligen stå myeket lågt. Ätt dessa göra del är på grund af deras förhållanden af sig sjelft tydligare än fallet är vid en omedelbar granskning af Lactarius och Russnia, rörande dessas ställning. Dessa sistnämnda slägten hafva nemligen ett sken af att stå temligen, någon kunde säga mycket, högt, emedan bland dem blott högst sällan former fö- rekomma, hvilka hafva foten i sidoriktning med hatten, eller som växa på träd; bland dem förekomma aldrig sådana, som sakna fot: under det i släglet jiijaricus^ hvilket, med Ama- nila i spetsen, författarne allmänt sätta högst, dylika former och förhållanden som de sistnämnda ofta förekomma. — Bland de Polyporei deremol, hvilka ega "trasia immutata" som tyd- ligast: Trametcs, Diedalea, Hexagona., om man ens kan tala om trama hos den sistnämnda, förekomma aldrig former som ens hafva fot, under det sådana icke sällan förekomma i de slägten, som stå Boletus närmare: Poltjporiis och Pohjstictiis. Att Ladarierna '^emte Riissulfe.j på grund af ofvannämnda förhållande, att högst sällan former med foten i sidoriktning med halten m. m. bland dem förekomma, skulle, i strid med hvad alla öfriga förut nämnda förhållanden föranleda att an- taga, stå särdeles högt, det visar sig icke antagligt äfven af det skälet, att då skulle öfriga slägten, om hvilka samma sak gäller, och detta i ännu mera utmärkt grad, såsom Cortinarius^ Hy- grophorus, Gomphidms , på samma grund intaga en temligen hög plats. Men hvad den yttre formen angår äro alla dessa slägten analoga med just sådana afdelningar i det stora, alla de nyssnämnda tillsammans i formernas mångfald långt öfver- träffande slägtet Aqaricus, hvilka sjelfva (Tricholoma, Clito- cybe) omedelbart sammanhänga med dem, hvilka såväl hafva foten i sned riktning, som genom dessa med dem som sakna fot. Å andra sidan finnas med dessa lika så omfattande af- delningar inom slägtet Ayaricus (Collybia, Mycena m. fl.) hvilka allt mer närma sig de alltid såsom högst slående ansedda Amanitae ^ ocli livilfca jemte dessa sistnämnda och deras för- vandla lllia sä litet som isynnerhet Lactarius ocli Hussula bland sig- ega former med sned fot eller öfverluifvud mindre regelmässiga former, ntan i detta hänseende i allmänhet förete just molsalsen. Frän hvad synpunkt vi derföre än hetraklade förhållan- dena, funno vi alllid sisal ansluta oss till Fries' anordning att ställa Lactarius och Hussula bland de aldra lägsta for- merna af de köttiga Aqaricinei. Nära förvandta till dem funno vi, såsom vi ofvan nämnt, ini>a. Med Cortinarius^ Gomphidius och llygrophorus egde de det gemensamt att nästan uteslutande växa på marken och ej hafva några sneda former, ehuru Laclarius och Russula dock antydde en lägre plats just genom tillvaron af några (ehuru dessa blott högst få) sådana ibland sig. Alla dessa slägten visade sig ock ega det gemensamt, att alla de former de un- der sig sammanfatta, hafva något tungt, så att säga grof- lemmadl, i sitt utseende, och detta just i den ordning i hvil- ken vi här uppräknat dem och de af Fries blifvit anordnade. Från alla dessa nämnda afvika dock Lactarius och Rus- sula^ redan vid en flygtig undersökning, genom den sprödhet, Lvarom vi ofvan talat. Alla de andra låta, så väl hvad hat- ten angår som foten, mer eller mindre lätt upprispa sig i långa fibrer, men något sådant lyckas ej med Lactarius och Hussula. Vi hade hittills blott bland de köttiga Aijaricinci^ hvarest förvandta till Lactarius och Hussula heldst varit att förvänta, sökt sådana till dem. Bland de sega och trädartade af samma ordning funno vi heller inga. Vi vände då vår blick till den öfriga delen af Htfmenomycetes, hvilka skulle kunna kallas dessas lägre hemispher. Icke utan betydlig öfverraskning funno vi då att flera af de båda nästföljande ordningarnas (Polypo- rei och Hyduei) högsta former med våra båda slägten egde gemensam den sprödhet i brottet och den frånvaro af fibrös byggnad, just isynnerhet hvad foten angår, hvilken vi för- gäfves sökt bland andra Ayariciuei. Väl äro dessa högre for- mer (af slägtena Boletus och Hydniim) ej byggda af dylika klotrunda celler 9 som Lactarius och Hussula till ssi stor del äro; men i ofvan nämnda egenskaper erbjuda de till dessa slä^fen en anknytningspunkt, som vi ingenslädes annars fun- nit, huru vidt skiljda de än från dem äro i liymeniets form. För öfrigt funno vi i Hymenomyeeternas hela grupp inga, som med Lactariiis, Itnssula, ifrågavarande Boleli och några Hydnu delade nyssnämnde egenskap, hvilken redan vid en flygtig granskning förekommer temligen utmärkt. Möjligen torde doek några Paxtlli, heldst bland afdelningen Lepista^ dela samma egenskap. För öfrigt öfverensslämma dessa med de fyra nyssnämnda i formernas, så att säga, simpelhet. Vi voro öfverraskade att sålunda finna de båda nämnda slägtena, Uoletiis och Hydntmi^ hvilka livar för sig — del sednare just n»ed sina köttiga arter; ty det egcr älven och flera trädartade — obeiitridligen utgöra höjdpunkterna i de ordningar de tillhöra, derjemte nära sammanhöra med Lacia- rius och Itiisaula^ hvilka vi funnit stå mycket lågt i hela fa- miljens högsta ordning: slägten för öfrigt hos hvilka vi an- tecknat så många utmärkande egendombgheler. Det nya i saken öppnade för oss en ny utsigt till upp- fattande af förvandtskaperna i allmänhet bland Hymenomyce- tesj och manade oss till vidare sorgfällig granskning. Vid betraktandet härunder, hurusom Lactarierna å ena sidan stå lågt ned i den omfattande ordningen Ayaricinei^ hvilken innehåller mera än halfva antalet kända arter i hela familjen; vidare hurusom de visa största förvandtskap just till höjdpunkterna i de näst efter följande lägre ordningarne 5 hu- rusom dessa ordningar såväl sins emellan, som (genom äfven andra, lägre, former än Boleti) ^ med Aqaricinei utgöra en fast enhet, och hurusom derjemte Lactarierna^ såsom vi sett, ut- gjorde den utmärklaste länken, hvarmed de lägre ordningarne voro förenade med Ayaricinei, och hvad mängden af arter ofvan och nedan om sig angår, såsom vi ofvan antydt, be- funnos stå ungefärligen i midten af det hela: vid betraktandet af dessa förhållanden, och då vi derjemte kommo att fästa vår uppmärksamhet derpå, hurusom Lactarierna, sådana de voro, i sig förenade tvenne karakterer, som bland Hymenomycetes annars bruka utesluta hvarandra: å ena sidan köttartad sub- stans, såsom de högre svamparna: å den andra zonerad hatt, såsom de lägre, trädartade; då träffade oss blixtlikt och o- emotståndligt den tanken, att Lactarierna måste tillhöra en central grupp och derjemle sjclfva utgöra just ett centrum bland Hijmenomycetes: en bestämning emellertid, åt hvilken, så specificerad, vi dittills aldrig ens lyftat eller vågat lyfta vår tanke. Vår öfverraskning var stor och liflig, heldst i betrak- tande af den mångfald af olika och vidt skiljda former som familjen Hymenomycetes onifaltar, och för hvilken Lactarierna nu skulle utgöra ett verkligt, tydligt utprägladt, centrum 5 och vi tvekade ett ögonbliclt, om vi skulle fullfölja den idé, som tett sig för vår syn, eller fly den, såsom en villande och far- lig hägring. Men vårt uppsåt var dock icke ondt och vi hade icke förmätet satt oss till någon slags uppgift att i naturen söka motsvarighet till några slags våra enskilda lystenheter, Hvarföre skulle vi frukta? Vore det icke snarare orätt att sluta ögat till? Kanske var häri en gnista af det sanningens ljus som, i lyckliga ögonblick, kommer en ärlig forskning till mötes? Vi fullföljde derföre denna idé, hvilken, genom deo högst speciela bestämning den innebar, så vidt vi hafva oss be- kant, var väsendtligen ny. Om centra inom grupper i naturen tala emellertid många författare. Fries mest af alla med hvilka vi gjort bekantskap, hvilken dock ofta fattar denna bestämning i någon annan me- ning än den vi vilja gifva den, ehuru å andra sidan i det enskilda vi ofta sammanträffa med honom i den konkreta be- stämningen, såsom rörande Trichofjastrcs såsom centrum bland Gasterornycetes o. a. Endlicher talar om Liljorna som centrum bland Mo- nocofjjledone(e*), Anacardiacece såsom centrum bland Terebin- thinece **) o. s. v. Tu las ne bestämmer Phragmidiacei till centrum bland Uredinei ***). Vi torde ej behöfva anföra flera författare, •) Encl.ir. Rot. p. 84 *•) L. c. p. S99. **•) Ands. Ärsber. i Bot. 1833 och 1834 p. IS- Ingen har emellertid, oss veterligen, fullföljt idén om ett centrum, med att söka det inom ett, jemfördt med kretsen i sin helhet, så litet omfång-, som vi, under vår granskning af slägtet Lactarii ställning inom fannljen IftfinenomyceteSj af omständigheterna föranleddes att göra. Med mycken försigtighct och noggrannhet, samt alltid blott med föresats att söka sanningen, granskade vi nu åter slägtet Lactarias och dess förhållanden till Öfriga Ilyuienomycetes , men nu i en vida mer omfattande mening än förut, och sär- skildt med uppgift att tillse huruvida dessa förhållanden sam- manstämde med de fordringar vi ansågo innebäras i bestäm- ningen "centrum." Då man använder ordet centrum, anse vi först deraf följa, att den bestämning man dervid fäster, ej kan få strida emot den i mathematiken, hvarifrån begreppet närmast är lå- nadt, gifna : att hvad som sa benämnes skall ligga i midten af en krets, denna må föröfrigt vara af flerahanda form, blott den förtjenar namnet krels. Derefter, och då fråga är om att öfverflytta detta begrepp på sådana sammanfattningar, inom den beskrifvande och systematiserande naturalhistorien, af med hvarandra företrädesvis förvandta former, hvilka man der länge varit van benämna kretsar^ då tro vi den ofvan gifna negaliva bestämningen innebära, att den bland mångfalden af förevarande former, hvilken man gifver namnet centrum, må- ste vara såväl sklljd, lika långt från de högsta och de lägsta, som företrädesvis det föreningsband, hvarigenom de högre i allmänhet och de lägre med hvarandra sammanhöra. Vi säga högre och lägre, emedan i naturalhistorien alltid, äfven då man använder bilden "krets" för en samling med hvarandra nära sammanhörande former, man, rörande de enskilda for- mernas förhållanden till hvarandra, gör skillnad emellan hö- !ive och läiire. Rörande nu de förhållanden, hvilka för slägtet Lactarius äro egendomliga och hvilka , till antalet jemförelsevis många, med dem delas af inga andra Hymenomycetes än, men detta dock till en stor del, af slägtet Russula^ hafva vi ofvan talat. Bland egendomligheterna hos dessa båda slägten, är det ännu tvenne, hvilka böra uppmärksammas. Först formen af 2. 10 deras sporer, livilken är klotrund och lagi^ig, under det Öf- riga Htjmenomyceters sporer äro aflånga och släta; ehuru med- gifvas måste, att många former finnas, hvilkas sporer ej blif- vit noggrannare undersökta, isynnerhet sådana, som Ijlifvit hemförda från tropiska länder. Af intresse är det deremot erinra, att i stället hos många Gasteromijcetes förekomma spo- rer, hvilka på en ^ång äro klotrunda och taggiga, såsom hos Ltaclarius och Hussula. Derefter förtjenar ock anmärkas, att bland köttartade svampar det företrädesvis är arter af slägtena Lactarius och Russula, hvilka hysa andra, mindre, svampar såsom parasi- ter, såsom Nyctafis parasilica samt större delen arter af släg- tet Htjpocrea, för hvilka man ej känner annan station än ar- ter af Lactarius eller Russula. Hvad nu åter Lactarierna särskildt angår: i så många förhållanden der vi kunde finna någon likhet med öfriga //»/- menomycetcs , granskade vi dem och jemförde. Dessa förhållanden voro: yestaltens resning (forma hyme- nophori) och i följd deraf lamellernas ställning 5 fotens inre byggnad; "velum tiniucrsale samt partiale'^ (tvenne bland Hy- menomycetes särdeles vigtiga bestämningar), samt sporernas färg. I alla dessa förhållanden, hvilka, jemte några af dem, der Lactarierna för öfrigt visade sig alldeles egendomliga, vi tro vara de väsendtligaste af hittills beaktade, funno vi Lac- tarierna nigöra en "ratio media" för de förhållanden, som bland Hymenomycetes i mycket mångfaldiga skiftningar före- komma, eller, med andra ord, tydligen uttrycka ett centralt förhållande med afseende å alla de andra. En utförligare framställning af våra undersökningar här- om inneliålles i inledningen till vår "Monographia Lactariu- rum Sueciae." Såsom vi ofvan antydt, var det derjemte tvenne förhål- landen, i hvilka Lactarierna närmast kunde jemföras blott med den högre af delningen bland Hymenomycetes., nemligen den köttartade substansen samt hymenii form af lameller; tvenne åter var det ock, i hvilka de närmast kunde jemföras blott med den lägre: tramats beskaffenhet samt närvaron af 11 zoner på hatten. Detta förhållande af förening- af motsatser i en enhet var, till allt det öfriga, det bindande beviset för sanningen af den idé, vi vågat uppfatta oeh gransl;a. När- varon isynnerhet af lysande zoner på en höttartad hatt — det mest ögonshenliga uttrycket af denna motsatsernas förening — ansågo vi och såsom det bekräftande inseglet å verklig- heten af detta äfven i andra hänseenden tillvarande förhål- lande, och såsom det ögonskenliga uttrycket af Lactariernas centrala slällning i Hymenomyccternas familjs liksom det ock var detta förhållande, hvars betraktande först hos oss väckte tanken derpå, att de båda hemispha^rerna, för att så säga — den högre och den liigre — verkligen kunde vara represen- terade i en enda punkt. Vi voro nu öfvertvgade derom, att ett sådant förhållande eger rum. Vi funno derefter, vid närmare granskning, att de släg- ten, mest af mindre omfång (Paxillus, Gomphidius^ Sty- lobatesj Cantharellus^ Nyctalis, Arrhcnia) ^ h vilka jemte /y«c- tarius och Russida af Fries äro ställda lägre än alla de öf- riga költartade, också med allt skäl hafva fått denna plats; men också, ehuru dessa slägten, såväl från hvarandra som från Lnclarius och Hussula äro långt mera skiljda, än släg- ten i de flesta andra grupper äro, att de dock jemte dem, alla tillsammans, utgöra en naturlig grupp. De ega ej blott det gemensamt, att lätt kunna skiljas från öfriga jäyaricinei^ utan en gemensam Imfvudtyp förenar äfven dem alla. Härvid är emellertid ett förhållande särdeles anmärknings-» värdt, det nemligen, att de af dessa slägten, hvilka till an- talet eller de formers mångfald, som under hvart och ett af dem hörer, äro något mera omfattande, nemligen HygrophO' !•?**• , Lactarius och liusstda, i ett afseende förhålla sig allde-^ les omvändt, i jemförelse med slägten al högre ordning. Så- dana högre slägten (eller grupper, ifall man anser sig böra kalla Tricholoma^ Clifnci/be m. fl. för subgenera) skilja sig nemligen med de fullkomligare bland sina former långt från hvarandra, under det fle med de lägre nära, ofta mycket nära, beröra hvarandra. Del är bekant, att så i allmänhet är förhållan- det med naturliga grupper inom den organiska verlden, hvilka i 12 något hänseende beröra hvarandra, att det är nästan endast med de lägsta tormenia, som de inbördes Itomma hvarandra nära. Vi torde blott beböfva erinra om förhållandet i detta afseende emellan växter och djur. Det är deremot i sina högsta former, som ifrågavarande slägten med hvarandra ega den största likheten, i sina lägsta den mindsta. — Att deremot afdelningarna Limacium bland Hygrophoriy Piperites bland Lactarii^ samt Compactos bland RussuUc, hvar i sitt slägte, äro de fuUkomligaate, det visar sig lätt redan vid en flygtig granskning af dessa slägtens kret- sar i sin helhet. Det är i saitwna slägtens öfriga afdelningar, som de till storlek mindre och till formen mindre regelbundna arterna förekomma. I samma slägtens högre afdelningar ut- trycka alla arterna den typ af på midten nedtryckt hatt, samt på foten långt nedlöpande lameller, hvilken torde vara renast utbildad hos gruppen Clitocijhe, inom det omfattande slägtet Agaricus. Samma typ är det ock, som ligger till grund för de högre formerna ai de Öfriga, mindre, slägtena, hvilka alla vi anse med nyssnämnda trenne sammanhöra i en naturlig krets, hvilken vi benämnt: "den centrala kretsen i Hijmeno- inyceternas familj." Tvenne af dessa små slägten, Gbmphi- dius och Stijlohates — eller bättre trenne, ty vi tveka ej an- taga afdelningen Lepista bland Paxilli för eget slägte — äro blott kända i några, helt få, arter, hvilka mycket rent åler- gifva nyssnämnda typ. Trenne af de öfriga, i formrikedom något mera omfattande, Paxillus (Tapinia) , CanthareVus och Arrhenia förete både i sina högsta och lägsta former med hvarandra mycken analogi: de högsta uttryckande samma nyss anförda typ 5 de lägsta deremot äro former utan fot med hän- gande hatt. Sistnämnda form är dock hos Paxillus funnen blott såsom varietet af dess lägsta art, af Cantharellus och Arrhenia deremot i flera af dessas. Dessa tre smsi slägten ligga ock alla i utkanterna, för alt så säga, af den krets vi uppställt; det förstnämnda svårligen intagande annan plats i kretsen än närmast till de öfriga , högre, Agaricinei^ de båda andra stå alltför tydligt på gränsen till de lägsta i samma ordning. 15 De typer åler, hvilka de lägsta arterna af de i kretsens rnldt sfående slägtena, Ui/fjrophorus, Lactarius och Hussula^ uttrycka, öfverraska genon» sin tillvaro i samma sliigtcn, e- mcdan de, såsom typer betraktade, i allmänhet inom Ilyme- nonujceternns familj intaga en plats, mer eller mindre långt öfver den, som är de högsta arternas i sanniia slägten. Så- lunda uttrycka, då afseende fasfes blott på formen, ej på substansen, inom sitt slägte Hyifrophorus coiiictis och spadi- ceus på det mest tydliga sätt — delvis äfven H. puniceus ^ obrusseus jemte de öfriga i samma afdelning — den typ, som företrädesvis tillhör subgenus Blycena^ jemte dess analoga subgenera, bland Arjarici', bland Lnctarii, L. ligniotns , med sina förvandla, typen för en Collybidy och tillsist bland lius- suUe erinrar flertalet genom sina lamellers form, i förening med en i kanten ofta strimmad hatt, på ett öfverraskande sätt om den typ, som för öfrigt uteslutande tillhör de högst af alla Hymennmycetes stående yémaniterna. Det torde förtjena bemärkas, då, såsom vi ofvan an- fört, ordningsföljden af dessa trenne slägten, Ilyyrnphorus , Lactarius och Rnssula, i systematiskt hänseende, icke kan Yara någon annan än den, hvari vi här anfört dem, och så, alt Hyyrophori måste ställas högst: att de typer, som samma slägtens lägre former uttrycka, uppträda i omvänd ordning, jemförd med slägtenas egen; så, att hos de högst stående, Hyqrophori, uppträder den lägsta af nyss nämnda, med Cli- t på särskilda tabeller meddela i naturlig storlek utförda kontur-teckningar af alla de typer, vi på schemat lemnat i förminskad skala Väl skulle vi i siället kunnat hänvisa till i redan belintliga figurverk Öfver de högre svamparna med- delade teckningar 5 men dels äro dessa arbeten i vårt land lo"a spridda, dels finnes ej heller blfuid dessa något, som upp- tager typerna på några blad så fullständigt samlade som det var vår afsigt att meddela eller som vi till en del utfört. Knapp tillgång på tid nödgade oss all till bättre tillfälle upp- skjuta meddelandet af de två tabeller, som böra omfatta ty^ perna för de lägre ordningarna i familjen. 'SJJ Vid afFattandet för öfrigt af scheinata sjelfva liar det gått oss så, att då delfa arbete var afslutadt nu blott högst ringa tid stått oss åter till sammanfattande af dessa bbid. Vi hafva måst finna oss i denna hårda nödvändighet. Icfce så alldeles obetydligt med material ega vi hopsamladt till ett utförligare stödjande af våra påståenden. Det förnämsta stödet för dessa, vi upprepa det, söfca vi dock i våra sehemafa, likasom vi å andra sidan anse de- ras tillvaro, ifall, åtminstone hvad Imfvudtlragen angår, de grunder, hvarpå de hvila, äro rigiiga, såsom det bästa resul- tatet af våra forskningar. Att med all den omsorg, som stod i vår förmåga, utarbeta dessa schemata , har derföre måst vara vår förnämsta uppgift; huru påkostande för öfrigt den nödvändighet är hvari vi nu befinna oss. I största korthet gå vi derföre nu att redogöra för det som vi anse utgöra det hufvudsakligaste af innehållet i våra schemata. Vi hafva antagit, om man ville söka genom en bild för sig åskådliggöra Vävt- och Djurverldens ställning till hvaran- dra, att detta lämpligast kunde ske genom tecknandet af Ivenne linier, som med hvarandra bilda en vinkel; dermed antydande, hurusom dessa tvenne den organiska naturens stora kretsar med sina lägre former med hvarandra convergera, med sina högre divergera. Bestämningen "högre" och "lägre" former innebär vidare, att dessa båda linier, i någon mån åtminstone, böra, ifrån den punkt der de sammanträffa, hafva en riktning uppåt. Huru stor den absoluia lutningen af dessa linier emot horizonlal-planet bör tänkas vara, dertill känna vi ingen be- stämningsgrund. För bedömandet deremot af den relativa , af linierna e- mot hvarandra, våga vi tro, att förhållanden inom de olika serier, som de hvar för sig föreställa, lemna en loflig ledning. Emedan I)jurverldens högsta former, utan mindsta fråga, i absolut mening måste förklaras på naturalstrens skala intaga en långt högre plats än Växtverldens högsta, bör vara klart, att den öfre ändpunkten af den linea , som föreställer Djur- 24 verldens serie, bör stå mycket högre, än i\en öfre på den, som föreställer Växtverldens. I huru myeket lägre plau bör då ändpunkten ligga af den linea, som betecknar Växtverlden? — \ar vår nästa fråga. Vi tro åter, all gilsiga grunder linnas för antagandet, att den bör ligga i elt plan, som ungefärligen motsvarar del, hvari de högsta slråldjurens föreställes vara Grunderna härför anse vi vara, först i allmänhet, att huf- vudformen för dessa djur är densamma, som finnes uttryckt i de högre växterna, krans- eller strålformen. Vidare: att en anmärkningsvärd analogie råder i de tal- förhållanden, hviika äro typiska, å ena sidan för de olika afdelningarna i slråldjurens krets och å den andra för afdel- ningarna inom växtverlden. Fyrtalet herrskar bland de lägre stråldjuren och bland de kryjttogama växterna. Femlalel hos de högsta stråldjuren och de högsta växterna. Sex- eller Tretalet hos de former, som i båda kretsarna intaga medlersla platsen. Sedan man en gång gifvil den ena linien någon, inom en viss gräns, vilkorlig riglning, då bör den andra liniens af den förras vara beroende. Vi säga: "inom en viss gräns"; ty ingendera linien kan få gå vinkelrätt upp ifrån horizonlaU planet. Delta skulle innebära , att någondera seriens former i ett enda rätt uppstigande plan sammanhöra, lägre med högre. Inom naluralhistorien är det deremot allmänt erkändt, att naturföremålen visa sig sanmianhöra i mångfaldiga kretsar, hviika hvar för sig hafva sina höjdpunkter; men dessa kunna i allmänhet omöjligen omedelbart sammanställas med de läg> sta i en annan krets. Båda seriernas linier måste derföre föreställas lutande emot horizonlal-planet, lör alt bereda möjlighet till angif- vande, hurusom de enskilda seriernas eller kretsarnas höjd-^ punkter förekomma, hvar för sig, såsom oftast är fallet, frislående. Elementer för all närmare u[>pmäla lutningen af de stora linier eller plan, hviika böra beteckna Växt- och Djurverldens 25 enheter, tro vi kunna erhållas genom ett noggrannt uppmätande af förhållandena på enskilda kretsars plan. Vi anföra såsom exempel vårt schema öfver Hymenomy- cetes. Med den röda linie, hvilfcen, i brutna delar korsar det plan, hvarpå de mindre kretsarna äro förlagda, hafva vi ve- lat beteckna horizontal-planet, eller planet för lika värden. Inom samma parallela linier på detta schema hafva vi förlagt analoga former, såsom Clitocyhe, Lactarius, Lentinus. Den förstnämnda typen är onekligen att anse såsom fullkomligare än den sistnämnda; dertöre hafva vi låtit de linier, som om- sluta deras kretsar, likasom alla linierna i schemat, hafva en lutande ställning emot horizontal-planet. Lactarius samt Dif- formes, en bland Ayarici grupper, hafva vi antagit stå unge- fär lika högt, och derföre ställt dem i samma horizontal- plan, angifvet genom den röda linien. Så mycket vi än härvid saknat fullt bindande objektiva grunder för della i detalj gående bestämmande af lika eller olika värde — vi erkänna det villigt — våga vi dock tro, att vetenskapens framtida utveckling skall medföra många sådana, hvilka vi ännu sakna. Om så skulle vara, då vore ock härmed möjligheten gif- ven till ett noggrannare bestämmande, först af planernas lut- ning för de enskilda kretsarna, och genom sammanställning af inånga af dem, för hufvudplanerna; likasom omvändt man i de sednares sannolika lutning egde elemenler för corrigerau- det af fel vid besfämutande af de förras. I afsaknad af dylika fasta grunder hafva vi måst nöja oss med mera godtyckliga. Vi upprepa dock, att denna god- tycklighet ej gerna kunnat gå ötver en viss gräns. Så t. ex. tro vi vara tydligt, att f. ex. gruppen Penduli i slägtet Aija- ricus obestridligen måste anses stå lägre än slägtet Lactarius^ och att vi således ej kunnat få förlägga dessa båda i samma plan, utan ställa de förra lägre än de sednare. Inom slägtet Aynriciis är för öfrigt hufvudtypernas ord- ningsföljd, åtminstone der det är fråga om en och samma Sjerie, alltför tydlig i de flesta fall, för att man skall kunn;^ 4. 26 derom misstaga sig. VI åberopa oss på förhållandet med se- rien Lencospori i släglet Agaricus. tffer ofvanstående grunder liafva vi bestämt planernas lutning. Sedan denna en gång är gifven för ett af dem, bör af denna de öfrigas med större eller mindre sannolikhet hunna beräknas. För att nu särskildt fästa oss vid vårt schema öfver Hy- menomycetes hafva vi låtit den första och den sista af de fyra större ordningarna inom familjen med sina lägre former con- vergera emot hvarandra, sedan vi en gång hade gifvet, att centrum i familjen utgjordes af slägtet Lactarius Försöket, modifieradt i enskilda förhållanden, har, såsom vi våga tro, utfallit lyckligt. Analoga former äro ställda inom samma parallela linierj af fin a under hvarandra i samma serie. Vid slägtet Agaricus fum eger flera serier, h vilka med sina lägsta former nära sammanhöra, med de högsta äro skiljda, hafva vi frågat oss: hvar skulle ett centrum i delta slägte sökas? Vi hafva trott att detta obestridligen måste vara ibland llyponhodii. Vi hafva då på fihsök ställt linien för denne i vinkelrät rigtning emot horizontalplanet, och tro oss äfven genom detta försök lyckats rigtigt angifva flera för- hållanden. Slägtet rolvaria, som ulgör höjdpunkten i denna serie, står i midien mellan Amanita och Copriims. Sedan vi ställt dessa båda på hvar sin sida i lika afstånd från Volvaria, hafva de mindre kretsar, hvilkas slälbiing af dessa båda höjd- punkter är beroende, fått det läge på större eller mindre af- stånd från hvarandra, som mycket väl motsvarar deras när- mare eller fjermare förvandtskap till hvarandra. Genom olika färger hafva vi betecknat olika substans, ehuru vi af många skäl, i detta afseende ej kunnat gå långt i det enskilda. • . i Efter ofvan anförda grunder liafva vi förfarit vid angit- yande af seriernas rigtning, såväl på öfriga delar af detta schema, som på tvenne af de öfriga schemata*). *) Tab. VII får sin förklaring genom m jemförande blick på Tabb. VI ech IX. 27 En fciljd, bland andra, af den öfversigt vår sclien^allska framställning af Ilyinenomycetes leninar fro vi vara, alt, re- dan vid en flygtig blick på detsamma, det bör vara klart, att grnppen Coprinus iefce kan såsom särskildt slägte få skil- jas från slägtet A(jaricus. Sker detta, så utbrytes en slut- sten i den vackra byggnad, som slägtet jigaricus annars i i systematiskt hänseende företer. Vi öfvergå nu til! Tab. VIII. Efter samma grunder, som vi uppsökte centrum i svam- parnas klass, sökte vi ock ett centrum i Växtriket. Hvilka äro då de, som bland alla växter genom egendom- lig karakter äro mest utmärkta och framstående, samt lättast att igenkänna? Vi erinrade oss omedelbart Linnés ord: "Palmae sunt spe- ctatissima vegetabilia, ideoque vocavi Principcs." Vi höllo oss tills vidare vid dessa, samt frågade: utgöra nu Palmerna den grupp i växtriket, som företrädesvis har be- röringspunkten åt alla sidor. Vi hafva trott oss kunna besvara denna fråga med ja ! Att börja med få vi då erinra, att vi i de aldra flesta hufvudpunkter antaga för det sannaste af alla hittills framställda växt-systemer det af Fries lemnade, hufvudsakligen sådant delta är ordnadt i v. D ii b ens "Handbok öfver Växtrikets Na- turliga familjer." En vlglig förändring vilja vi dock dervid göra, nemligen att med stöd af många författares yrkanden ställa Conifene och Cycadete lägre ;in alla ölViga phanerogama växter. Alt det åter är i särdeles många och vigtiga hänseenden som Cycadete trälTa tillsammans med Filices torde vara af många författare tillräckligt antydt. Schnitzlein erinrar ock (Iconogr. fam. natur, regni vegel.) hurusom Cycadeie, enligt flerfaldiga nyare undersökningar, utgöra en verklig mellanform emellan Conifene och Filices. Såsom ett appendix under Coni- ferie ställa vi, i likhet med flera författare, Casuarineos och Equisetaceos. 28 Af dessa samtliga tre klasser bilda vi en egen provins, livilken vi förlägga nedanom Monocottiledonecc. [ de flesta öfriga hänseenden instämma vi i ofvan an- förda anordning af Växtrikets Familjer, några enskildheter af mindre vigt oafsedda. I samstämmighet med de fordringar vi uppställt på ett centrum visar sig nu, att Palmerna , hvilka tillhöra Monoco- tijledonerna, och bland dessa intaga en låg plats, befinna sig ungefär lika långt aflägsna från ytterligheterna, de högsta så väl som de lägsta formerna. Vidare torde ingen växtfamilj finnas, hvilken såväl förbinder de lägre växterna med de hö- gre, som Palmerna göra. Vi hafva erinrat, hurusom vi an- sett nödigt, ställa såväl Coniferos som Cycadece på en plats nedanom Monocotyledonerna. Bland många andra skäl be- rättigar ock deras uppträdande under de äldre vegetationspe- rioderna till denna anordning. Med Cycadece åter, likasom äfven med Filices visa nu Palmerna^ livad den inre organi- sationen angår en nära förvandtskap. "Gehen wir auf die Organisation der Palmen ein, so finden wir in ihren vegeta- tiven Organen durchaus den Typus der Farne und der Cy- cadeen", yttrar Sehleiden*). Hvad åter deras ställning i Monocnlyledonernas egen pro- vins angår har någon anmärkt, att sammanfattningen af deras naturliga kännetecken visar dem såsom en sluten formserie, hvilken visar blott ringa likheter och förvandtskaper med an- dra**). Vi torde få erinra, att detta är ett alldeles likartadt förhållande med det vi haft anledning anmärka rörande Lacta- rius och Phallus, alt de vid första anblicken visat sig stå lik- som alldeles isolerade, under det de likväl vid närmare gransk- ning visat sig hafva isynnerhet analogier åt många håll. Vi (ro att förhållandet ock är detsamma med Palmerna. Det är åt särdeles många sidor inom Monocotyledonernas provins, som man funnit jemförelsepunkter med Palmerna bland Graminece^ Juncacem samt flera af de små i dessas närhet ställda familjer, såsom LUiace