f^I^ >^ ^ . i SKRIFTER UTGIVNA AF SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND XCIII. PEHR KALM8 ESA TILL NORRA AMERIKA A NYO UTGIFVEN FREDR. ELFYING oem GEORO SCHAUMAN ANDRA DELEN. HELSINGFORS 1910. \m SKRIFTER UTGIVNA AV FINLAND XCIII PEHR KALM8 s» RESA TILL NORRA AMERIKA A NYO UTGIFVEN FREDR. ELFVING OOH GEORG SCHAUMAN. ANDRA DELEN. MED ETT FORORD GEORG SCHAOAX. HELSINGFORS TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI 1910. FÖRORD. KALM dröjer ännu i denna del af sin Resa tili Norra Amerika tili en början vid England. Han fortfar att med samma omständlighet som i första delen beskrifva hufvudsakligen naturförhällandena och landthushällnin- gen, men äfven annat som det synes honom nyttigt för läsaren att kanna. Efter en sju mänaders vistelse i England stiger han ändtligen i Gravesend den 5 augusti 1748 ombord pä skeppet Mary Gally, destineradt tili Philadelphia. Om förberedelserna tili resan meddelar Kalm nastan intet. Vi fä icke veta huru han utrustade sig för sin forskningsfärd, och detta hade dock ätminstone för efter- världen värit af ett visst intresse. Vär vetgirighet till- fredsställes emellertid fullständigt genom en anteckning af Kalm, som bevarats löst instucken i hans dagböcker. Kalm uppräknar först de klädesplagg han medtagit. Blott för kuriositetens skull ätergifves hans anteckning härom : «Hatt. En gammal d:o. 2 röda nattmyssor. i hvit dito. En skinn-myssa. 8 halsdukar. 4 nattkappor. 6 par half- ärmar. — manchette-skiortor. — gröfre skiortor. En grä kapp- räck. En brunaktig räck. En blägrä dito. En svart schagg- väst. En röd Regarns tröja. En dito utan ärmar. Et par 395 IV Förord. svarta schagg-byxor. Et par svarta skinnbyxor. Et par guhla skinnbyxor. 4 par grä Regarnsstrumpor. 3 par hvita ullstrumpor. — par grä dito. 2 par trädstrumpor. Et par stöflar. 2 par skor. En gul och röd Silckesnäsduk. En dito. En blä Bomulsnäsduk. En blärandig Lärftsnäsduk. En svart skinnräck. Et par gula handskar. Et par bruna dito. Et par blä fingervantar. Et par hvita uUvantar.» Den öfriga utrustningen bestod af: «Gehäng Härsvängare [= Hirsclifänger]. Käpp, med alnmätt. Käppen med yxa pä. Et par Puffertar. Klädesborste. Par skoborstar. P2t par metalls skospännen. Et par silfverspän. Rakknifvar med deras tilbehör. Puderask och Puderborste. Rijt-lädan, pen- slar, Tusk. Ritningar. Silcke, rödt, grönt, guhlt, blätt, svart. Träd, röd, grön, gul, blä, svart. Söm- och Synälar. Knapp- nälar, alla slagen. Rijtpapper. Postpapper. Skrifpapper, 2 slag. Tryckpapper. Brunt Papper. Böckerna at lägga örter uti. Svafvel. Eldstähl. Bläckglas. Bläck-pulver med des strutar. Bläckhorn, det hopkramade. Nafvare. Linealer. Bokhällare. Fijn Kamb. Kamb. Blyarspennor. Skrifpennor. Tälgknif med gaffeln. Fällknif med gaffel etc. Noch en utan gaffel. Sax och Knipor. Microscope. Oblater at försegla bref med. Lack och Petser. Rhabarb. och andra medic.» I en särskild kolumn uppräknas följande instrumenter: «Astro- labium med des foder. Compassen med Taskan. 3:ne Ther- mometrar. Perspective. Uhr. 2:ne ögonglas. Svenska foten.» Den medtagna litteraturen utgjordes af: «N. T. G. [= Novum Testamentum Graece]. M. P. [= Meum Psalterium .^], LiNN^i Genera Plantarum, Species Plantarum, Flora Suecica, Fauna Suecica, Systema Naturae. Raii Synopsis Stirp. Britann. WoLFENS Anfangs Grunden T. III. Wallerii Mineralogie. Bäumlers Mitleid. Artz. Millers Gardeners Dictionary Voi. III. Dictionarium Anglico-Latinum. Dictionarium Gal- ileo-Anglicum. Fransk Grammatica. Engelsk Grammatica. Gronovii Flora Virginica. Euclides af Keil. Plinii Historia Naturalis, 3 Tomer. Gerardi Meditationer. Almanachor. it[em] Engelska dito skrifna uhr Serenii Diction. Exempl. af L1NN.EI Faun. Suec, af Flora Zeylon. Charta öfver Norra America. D:o öfver Europa.» Kalm hade dessutom enligt sinä anteckningar att medtaga: «Passen med deras Foder. Mr. CoLLiNSONS Paquetter tili Logan och Franklin, it. 4 bref. Mr. Warners anhörigas bref. Dr. Mitchells bref.» Öfverfärden tili Amerika gynnades af god vind och vackert väder; «näppeligen lärer nägon haft en nöj- sammare resa öfver detta stora världenes haf än vi denna Förord. gängen», säger Kalm. Den 15 september förankrade Mary Gaily vid Philadelphia. Under resan hade Kalm värit flitigt sysselsatt med naturvetenskapliga iakttagelser, för hvilka han redogör vid sidan af sin beskrifning af själfva färden öfver Atlanten. Med Kalms ankomst tili Amerika ökas läsarens in- tresse för reseskildringen. I form af dagboksanteckningar intill slutet af äret 1748 meddelar Kalm sinä intryck och iakttagelser frän Pennsylvanien — särskildt den del däraf som tidigare tillhört Sverige (Nya Sverige) — , frän New Jersey och New York. Har reseskildringen, sä vidt den rör England, ett öfvervägande naturhistoriskt och agrikultur-ekonomiskt innehäll, sä erbjuder den ameri- kanska delen ett jämförelsevis större intresse för kultur- historikern och etnografen. Kalm ger fullt med notiser om seder och bruk, om landets kolonisation, om kolo- niernas förhällande tili England, om deras ekonomiska, sociala och politiska tillständ, om undervisningsväsendet, om de religiösa förhällandena och särskildt om kväkarne och judarne, om svenskarne i Pennsylvanien, om indianerna — hvilka han dock skall behandla närmare i en följande del af resebeskrifningen — , om negrerna, m. m. Af personhistoriskt intresse är att läsa om Kalms förhällande tili Benj. Franklin, «den Pennsylvanien har att tacka för sä mycket godt och den lärda världen för de mänga nya decouverter vid electriciteten», och tili John Bartram, en annan utmärkt medborgare i Pennsylvanien, som i likhet med Franklin stod Kalm tili tjänst med räd och däd ^). Med dessa notiser omväxla naturligtvis de ^) I sin öfver hufvud sympatiska karaktäristik af denne intressante, self-made man (s, i68 i denna upplaga) förebrär K ALM honom att ha värit «en trög och senfärdig skrifvare, som ej värdat sig att tili pappers föra sinä mänga vackra observationer», och omnämner säsom mindre lyckad en kort VI Förord. naturvetenskapliga och praktiska, omfattande äfven sädana saker som medel mot sjukdomar och ohyra — beteck- nande är att Kalm slutar denna del med angifvandet af botemedel mot tandvärk. Stötestenen i Kalms Resa är stilen. Men äfven den synes mig i skildringen af Amerika fä lif, ja, nägon gäng t. o. m. behag. Naturbeskrifningarna äro stundom vackra i sin enkelhet och omedelbarhet, säsom t. ex. denna: «Vi kunde ännu ej märkä det ringaste tecken tili höst, mer än det, att ätskilliga frukter voro mogna; ty i öfrigt stodo alla trän sä gröna, och marken var sä full med allehanda blomster, som här i Sverige vid midsommar- tiden. I kärr och bäckar skällde grodorna hela natten reseskildring, som Bartrams vänner i London förmätt honom att i tryck utgifva: «den som af den viii döma om mannens skickelighet bedrager sig gräseligen». Med denna reseskildring äsyftas uppenbarligen skriften Ohservations on the Inhabitants, Cliniate, Soti, Rivers, Prodnctions, Animals, and other matters ivorthy of Notice. Made By Mr JOHN BARTRAM In his Travels from Pensilvania to Onondago, Oswego and the Lake Ontario In Canada, VIII -f- 94 pg-, London 175 1. Tili Bartrams skrift var fogad, säsom äfven pä titelbladet angifves, en beskrifning af Niagara Vattenfall, som Kalm, «A Swedish Gentleman», meddelat en sin vän i Philadelphia i ett bref frän Albany, dat, 2 sept. 1750. Af den stätliga Calendar of the Papers of BENJAMIN FRANKLIN in the Library of the American Philoso-phical Society, som i fem band utkom i Philadelphia 1908, framgär att vännen var Franklin och att Kalm bedt honom förbättra engelskan, ifall han ärnade publicera brefvet (I, 5). Kalms bref hade redan tidigare (i januari 175 1) bhfvit tryckt i den engelska tidskriften The Gentleman^s Magazine, sannoHkt pä Franklins för- anstaltande. Där ingär äfven samma bild af Niagara som i Bartrams skrift, enkom tecknad tili Kalms text, mähända efter hans anvisningar. Bartrams Ohservations med Kalms beskrifning öfver Niagara om- trycktes 1895 i Rochester, N. Y. Af detta i 300 numrerade exemplar ut- gängna omtryck har Helsingfors Universitetsbibhotek lyckats anskaffa ett exemplar. I förordet tili boken fälles följande smickrande oradöme om KalM : «This gentleman is well known to be a man of vv^orth and great skill in natural history, and his little piece, besides the candour and veracity of the writer, derives a great value from its being the only account in our language of this stupendous object». Förord. VII igenom tusentals, och i gräset höllo syrsor och gräs- hoppor sädant Ijud, att den ena svärligen kunde höra hvad den andra taite. Träna voro ock f ulia med fägel- svärmar, de där prälade med margfalliga sköna färgor, och deras lekande tunga samt gälla Ijud uppväckte luf- ten frän alla sidor att härmä deras läte.» Icke utan rörelse laser man skildringen af Kalms första intryck frän Nya världen. «Jag fann det jag nu var kommen i en annan värld; ty hvart jag pä marken kastade ögonen, mötte mig mest öfverallt sädana växter, dem jag ej kände och hvilka arter jag aldrig sett förut. Blef jag varse nägot trä, sä mäste jag stanna och fräga minä följeslagare, hvad det kallades. Den första ört, som lika- som bad mig vara välkommen, eller den ögonen först föllo pä, var en Andropagon, eller af grässläktet, den delen nämligen af örtekunskapen, som jag haft mitt största nöje med.» Den äkta forskarentusiasmen lyser fram ur sädana rader. — Hvad Kalm fullständigt saknar är esprit d' arrangement och litterär smak. Och sedän ännu en sak : sinne för humor. Han tager alit sä fruktans- värdt allvarligt, för att icke säga ledsamt, och om tili äfventyrs skildringen nägonstädes tager en humoristisk vändning (säsom t. ex. i berättelsen om indianernas kun- skap i Gamla Testamentet, s. 234), sä beror detta egent- ligen icke pä honom själf. Jo, en gäng kan man tala om ett afsiktligt skämt frän Kalms sida — det är dä han säger att kakerlackorna «hafva trott att de icke böra mer än vägglössen vara frän den nya världen uteslutna». Men om skämtet är synnerligen lyckadt lämnar jag där hän. VIII Förord. Första delen af denna nya upplaga af Kalms Resa tili Norra Amerika utkom redan 1904. I slutet af inled- ningen tili densamma udofvades de äterstäende delarna tili de närmast följande ären, om blott Svenska Litteratur- sällskapets medel tilläte förverkligandet af detta beslut. Sällskapets bestyrelse har emellertid icke ansett sig kunna förr än i 1909 ars budget upptaga ett anslag för tryckningen af andra delen af Kalms Resa. Häraf det länga och beklagliga uppskofvet med offentliggörandet af fortsättningen. Vid utgifvandet af föreliggande del ha följts de principer som angifvits i inledningen tili första delen (s. XL VII- XL VIII). Utg. hade hoppats kunna bifoga texten en reproduktion af den karta af Lewis Evans som Kalm omnämner i ett bref tili Wargentl\ (se inledningen tili del I, s. XXXI) och som bör finnas i Kungl. Veten- skapsakademiens bibliotek i Stockholm. Enligt bref frän nämnda biblioteks föreständare har kartan emellertid icke kunnat päträffas där. Mähända skola förnyade efter- forskningar leda tili positivt resultat före utgifvandet af tredje delen. I hvarje fall skall tili den bifogas nägon samtida karta öfver de trakter Kalm berest. Helsingfors, i maj 1910. Georg Schauman. Rättelser. IX Rättelser, gjorda i denna upplaga af Kalms Resa tili Norra Amerika, Tom. II. (Hänvisningaraa gälla texten i den gamla iipplagan.) Pag. 2 rad. 5 nfr,: «Kitan» tili «Kritan». » 3 » 2 — 3 iifr.: «korsverke» tili «Korssverke». » » » 15 ufr.: «knnde» tili «kunde». » 4 » 11 nfr.: «Lja» tili «Lia». » 7 » 10 » «Woordford» tili «Woodford». » 8 » 5 ufr.: «slagtad» tili «slaktad». » 10 » 8 » «deremellan» tili «der emellan». » 16 » 11 nfr.: «dessar» tili «dessa». T> 28 » 10 » «Äfvenbök» tili «Afvenbök». » 32 » 15 ufr.: «fanns» tili «famns». » 54 » 3 » «hvillket» tili «hvilket». » 55 » 5 nfr.: «kann» tili «kan». » 57 » 6 » «somrar» tili «sommar». » 62 » 8 ufr.: «kria» tili «krita». » » » 9 » «kritades och» tili «kritades». » 70 » 15 nfr.: *mathematisk» tili «mathematiske». » 72 » 8 ufr.: «förosakadt» tili «förorsakadt». » 77 » 12 nfr.: «aftnorna» tili «aftnarna». » 83 » 17—18 ufr.: «Rjsknippor» tili «Risknippor». » 88 » 11 ufr.: «är» tili «än». » 91 » 3 » «Cinquefvil» tili «Cinquefoil». » 92 » 3 » «lema» tili «lemna». » 94 » 11 » «i floden Thames, floden Midway, som var» tili «var i floden Thames, floden Midway, som». » 99 » 4 » «Ingefara» tili «Ingefära». » 102 » 5 » «Gravesand» tili «Gravesend». y> 104 » 3 nfr.: «hafsstränden» tili «hafsstranden». » 111 » 10—11 nfr.: «ögnasigtet» tili «ögnasigte». X Rättelser. Pag. 116 rad. 3 o. 8. nfr.: «Bay af Biscay» tili «Bay of Biscay». «toppsegell» tili «toppsegel». «Sjötärnarna» tili «Sjötärnorna». «Hanvar» tili «Hau var». «min» tili «min», «flsk» tili «fisk». «Hafs-Tärran» tili «Hafs-Tärnan». «Latituden» tili «Longituden». «sinä» tili «fina». «öfväxt» tili «öfverväxt». «Dellavare» tili «Dellaware». «häster» tili «hästar». «GermantoAve» tili «Germantown». «Nevlights» tili «Newlight8». «Xewligths» tili «Newliglits». «Mectings» tili «Meetings». «uprrättadt» tili «uprättadt». «täflat» tili «täflar». «folkskarar» tili «folkskaror». «längländta» tili «lägländta». «varieterer» tili «varieteter». «henna» tili «denna». «ploger» tili «plogen». nfr.: «Det trän, som Castanieträ, brukades hälst til stängsel» tili «Det trä, som brukades hälst til stängsel, var Castanie-trä». «rutar» tili «rutnar». «Bertram» tili «Bartram». «Herras» tili «Herrars», «stamrroten» tili «stamroten». «Linnei» tili «Linn sei». «Toumef» tili «Tournef». «194» tili «154». «hästerne» tili «hästarne». «Hiracium» tili «Hieracium». «Achiileg.» tili «Achillea». «Withe» tili «White». «midagen» tili «middagen». «inkomna» tili «inkomma». «et» tili «en». «afmälande» tili «afmälade». «Bete puant» tili «Bete puante». «fordrat» tili «fodrar». fr.: «fogeles» tili «fogelens». «varetet» tili «varietet». «Hyckery» tili «Hickery». 116 rad . 3 0. 8. 137 10 nfr.: 140 8 » 141 4 ufr.: » 9 » » 2 nfr.: 147 8 ufr.: 148 3 nfr.: 153 8 » 171 12 ufr.: 172 11 nfr.: 173 16 » 176 5 ufr.: 177 15 » 178 1 » 180 7 » 181 7 nfr.: 195 6 ufr.: » 7 » 198 8 » 202 4 » 209 10 nfr.: 210 10 » 224 15-14 225 2 ufr.: 249 4 nfr.: 264 3 ufr.: 271 2 » 275 2 nfr.: 291 10 » 300 12 » 319 8 ufr.: 320 5 nfr.: » 4 » 324 10 » 349 3 » 362 15 » 369 14 » 376 17 ufr.: 378 12 » 385 5 nfr.: 393 7— S u 418 2 ufr.: 421 5 » Rättelser. XI Pag. 434 rad. 5 ufr.: «redii» tili «radii». » 438 » 3 nfr.: «styckan» tili «stycken». » 442 » 12 » «Podes» tili «Pedes». » 444 » 4 — 5 nfr.: «gifve» tili «gifva». » 452 » 11 ufr.: «rrodde» tili «trodde». » 454 » 6 nfr.: «plägas» tili «plägas». » 455 » 13 ufr.: «mannnaminne» tili «mannaminne>. » 457 » 3 » «högländtare» tili «högländtare». » 458 » 5 nfr.: «berärtelse» tili «berättelse». » 465 » 13 » «fingo» tili «fingo de». » 477 » 6 ufr.: «Isländare» tili «Irländare». » 488 » 11 » «sadan» tili «sädant». » 490 » 1 » «gräshopparna» tili «gräshopporna». » 492 » 17 — 16 nfr. «Europerne» tili «Europeerne». » 499 » 6 nfr.: «lämna» tili «lämna». » 509 » 14 » «berättelsert» tili «berättelser». » 513 » 1 ufr.: «och» tili «oss», » 526 andra kolumnrubriken : «Englisk Manufactum» tili «English Manufacture. Dessutom har nägon gäng interpunktionen ändrats. 5il iotra AMERICA. Äonst @ft)enfta ^eeenffap^ Academiens 6efaUnin0/ Publici foflnab/ gorrdttaö PEHR KALM, Oeconomiae Profeflbr i Äbo, famf £eB(Jtnof öf Äopfll. ©roenjfa SBctenjfapö^Academien. Tom* n. tntb Kongi. iVlAV.ti^tiemäbiZ^e Privilegio. SroCKHOLMy $t!>(ft pa LARS SALVU fojltjal), i?;^» Äf 174 8. Den 6 Julii. .m morgonen reste jag tillika med da varande Kyrkoherden vid Svenska Församlingen i London, Mag. Tobias BiöRCK, och en Ängelsk Gentleman, öfver floden Thames til Essex, at der bese landet. Sä snart vi kommo öfver floden, var landet ungefär til en Ängelsk mii helt lägländt, at vandra öfver, innan vi kommo upp der det började blifva baokot. Detta läg- ländta landet har i forna tider värit en del af Floden Thames; men är nu genom de mullvallar, och bankar, som äro upkastade vid bräddarna af floden, skildt ifrän densamma, och gjordt til nytta, samt indeldt til äkrar, ängar och beteshagar. När det är högt vatten i Floden, som sker 2 gänger om dygnet, stär superficies af vatnet gemenligen mycket högre, än desse lägländta fält, sä at om de förenämde mullvallar ej vore, skulle vatnet da flöda öfver alt, och göra, at desse stora fält skulle se ut, som en Stor sjö. Hela detta lägländta landet var | sönders kurit i ätskilliga delar, genom djupa och en famns breda diken, p. 2 Essex. hvilket skett, at derigenom afleda vatnet och uptorrka landet. Desse diken gjorde dessutom här samma tjenst, som häckar eller gärdesgärdar, at hindra boskapen, at komma frän betesmarkarna in pä äkrar och ängar. Pä de fläste ställen voro desse diken fullväxte af Arundo vul- garis palustris C. B. den boskapen afbitit sä längt de kunnat komma at. Korn var nu egenteligen sätt pä dessa lägländta äkrar, hvilket nu stod mycket härligt. Jordmon var lera. En del af dessa äkrar lag i träde. Nu höllo de som bäst pä, at siä hö, pä de ställen, som voro läm- nade til ängar. Gödning. Vi funno här i Essex, sä väl som alt omkring Gravesend i Kent, at boskaps dyngan var utförd och lagd antingen vid nägon äker eller vid nägon äng, hvarest den var hopkastad i stora fyrkantiga högar, dock ej allena för sig, utan hopblandad hvarftals med torf, at sä ligga och brinna tilhopa, innan den kom at brukas pä äker, äng, eller i trägärd. Hemma vid gärdarna sägo vi gödningen bäde i Essex och Kent samlad och handterad, pä samma sätt, som förr är beskrifvit vid Little Gaddes- den 1. Del. p. 251. och följande. Krita. Här och där pä denna sidan i Essex äro äfven kritbärg af samma art och beskaffenhet, som i Kent. Vi sägo pä et och annat ställe, at Kritan var utförd pä äkern, der den läg dels lasstals, dels utbredd, öfver äker- styckena, at göda dem med. Hus. Böndernas hus här i Essex voro dels murade 3 af bara tegel, dels med korss | verke och tegel deremellan, dels voro de af korssverke och bräder spikade derpä, dels af korssverke med spjälar pä, hvilka voro öfverklistrade och smetade med ler och kalk. Desse sista voro endast de, som beboddes af torpare och annat fattigt arbetsfolck. Sjelfva Farmernas eller Böndernas gärdar voro sä väl bygde, at de väl kunnat tagas för vackra Herregärdar. Taken voro dels täckfce med taktegel, dels med halm. Uthusen, säsom lada, loga, m. m. jemte det fattiga folkets stugor, voro gemenligen täckte med halm, pä sätt, som vid Little Gaddesden är beskrifvit förut 1. Del. p. 202. Essex. Desse halm-tak gjordes här mycket höga, samt ganska branta, sä at rägn och väta ej kunde stanna derpä, utan rann hastigfc af, hvaraf taket kom at mindre rötas, och följakteligen kunde det stä längt flera är, än et flatare tak. De gjordes ock nog tjocka, nämligen ibland til 2 och ibland til 3 qvarters tjocklek. Väggarna pä en del af ladorna voro äfven af Flintsten. Pä somliga ställen höllo de nu som bäst pä, at göra halm-tak. Rag var i Kent nog sällsynt, sä at der voro fä ställen, hvarest syntes nägot stycke land besädt dermed; men i Essex at denna kanten voro nastan sä mänga Räg- som Hveteäkrar. Den var nu mäst fullmogen, och halmen började blifva nog blek, dä deremot Hvetet, som växte bredevid honora, nu först begynte at matas eller sätta kärna til korn, och var hei grönt. Kyrkan, som läg i Essex pä en hög backe midt emot Gravesend, syntes mycket gammal och var mäst hei och hallen bygd af Portlands sten om hvilken är förut talt i 1. Del. p. 371. St. Foin. Pä högderna lägo ätskilliga ängar, hvilka p. 4 voro beväxte endast med St. Foin, som nu var afslagit och lagt i Stora välmar. Höstackar. Hoet vid gärdarna var äfven här satt i sädana stackar, som äro beskrefne vid Little Gaddesden förut 1 Del. p. 211, och voro til skapnaden lika lador eller hus. Pä samma sätt skäres äfven hoet derifrän med en särdeles der til gjord knif. Vattu-hoar. Mäst vid alla gärdar, sä här i Essex, som i Kent, hade de vatu-hoar, antingen at gifva hästar vatten utur, eller ock, at hafva det vatten uti, som de ville bruka til kokning; hvilka hoar voro gjorde dels af Portlands-sten, dels ock af Bly. Vatnet hoit sig mycket svalt deruti. De af Bly, voro gemenligen fordrade utanpä med bräder, emedan det mjuka Blyet annars vek sig ut eller in, om nägon kom att stöta derpä. Handskära. At skära Räg och Hvete, bruka de pä denna trackten i Essex icke Lia, som i Sverige pä de flästa ställen, utan smä handskäror; men til korns och Kent. Gravesend. hafras upskärande brukades Lia. Järnet pä hand-skärorna, som de hade, voro krökt som pä vara; men nastan half- parten smalare, at det sä mycket lättare mätte kunna stickas in emellan säden. Pä undra sidan voro de icke slipade jämna i ägget, utan de hade med en fin f il filat smä reflor helt tätt utmed hvarandra, snedt tvärtöfver skäran i ägget; tvifvelsutan, at halmen sä mycket fortare mätte gä af, samt desutom ligga stadigt dä de ville skära af den. Pä öfra sidan var den i ägget slipad hei jämn. p. 5 Lia. Den Lia de här betjente sig af, at siä gräs med, var til järnet mycket stor och bred; emedan han annars ej sä lätt skulle kunna stä emot den tjocka gräsväxten, som är pä en stor del af Ängelske ängarna. Vi mätte en Lia, hvars järn var 7 qvarter och 2 tum längt, samt 2 och en half tum bredt. Om aftonen reste vi tilbaka til Gravesend. Mjölkens Ansning. &c. Här* i Kent bruka Farmerne eller landtmännerne endast nägra fä kor, sä at de icke fä mera mjölk, än de sielfve behöfva til sitt egit hushäld. När mjölken är nyss mjölkad, sila de den samma i fyr- kan tiga lädor af Bly. Längden af en sadan mjölk-läda är ungefär 4 a 5 qvarter: bredden 3 a 4 qvarter. Ibland äro de af lika längd och bredd: djupleken en tvärhand. När- denna lädan silas om morgonen inemot full af mjölk, lämnas den, at sä stä i 24 timar, eller til nasta morgon, dä grädden skumas af; men den qvarlämnade sura mjöl- ken brukas antingen för folket, eller som mäst sker, at gifvas ät svinen. Pä samma sätt, den mjölk, som silas den ena aftonen, blir afskumad den nästföljande, sä at de om sommaren aldrig lämna henne, at längre stä i bunken, än et dygn eller 24 timar; men om vintren fär den stä halftannat dygn eller 36 timar; sä at 'af den mjölk, som är silad om morgonen, blir gräddan icke aftagen förr än nasta dag om aftonen. Af denna grädda kärnas sedän Smör. Jag berättade för de Ängelska qvinfolken, huru länge vi i Sverige läta mjölken stä, innan vi taga filet af henne, dä de svarade, at vi pä det sättet intet kunna fä p. 6 sä I godt smör, som de; ty de sade sig hafva försökt, at Kent. Gravesend. da en kärnar smör af en sadan grädda, som är tagen af en sä sur mjölk, har det smöret icke halfparten af den angenäma och behageliga smaken, som det Ängelska i gemen hafver. Et sädant smör, kärnadt af en sä mycken lopen mjölk, kalla de här girughets Smör. De trodde jämväl, at sä mycket smör kan fas af söt grädda, som af sur. De lato mjölken här i Ängeland aldrig stä sä länge, til dess den blef, som vara filbunkar, med sä tjock grädda och mjölk; ty de veta här ej hvad filbunka är. De sade sig därföre bruka Blykäril, at sila mjölken uti; emedan den om sommaren häller sig svalare deri. Jag frägade: om de icke brukade träkäril, at sila mjölk uti? de svarade: nej ; emedan en syra sätter sig fast i trädet, som skämmer mjölken, hvilken syra de ej sä lätt kunna tvätta bärt. Blykärilen tvättas väl, emellan hvar gäng de brukas, med varmt vatten, at ej den minsta mjölk, eller syra deraf fär lämnas qvar i dem; emedan den skulle skämma gräd- dan, och följakteligen smöret. Ingen eller ganska litet ost göres pä denna orten i Kent. I Essex hafva de en myckenhet kor och boskap. Kärnan som de bruka, är en horizontelt pä en ställning liggande tunna, större eller mindre, alt som de hafva myckenhet af mjölk til och har smala bräder, satta inuti längs efter, fulla med häl, at mera arbeta gräddan. Denna tunna vrides omkring med en vef. Den 7 Julii. Gäss. Mig berättades i dag af dem, som sade sig sjelfve hafva sett det, at i Lincolnshire | och andra orter p- 7 i Ängeland, pläckas en gäng om äret, nämligen om som- martiden mäst alla fjädrar och dun af lefvande gäss, hvilka, dä de värit nägon tid, äter fä nya dun och fjädrar i det stället, fast de skola se nog förstälda ut i början, när de äro nyss pläckade. De, som hafva denna plägseden, med sinä gäss, föregifva, at de dun och fjädrar, som pläckas af gäsen medan hon är lefvande, skola hafva den egen- skapen, at dä de läggas i bolster, och nägon ligger uppä et sädant, at de bhfva tilhopa kramade, skola de strax. Kent. Gravesend. sä snart en gär utur sängen, pösa up igen och utvidga sig til samma högd som förr, sä at det föga skal kunna synas om nägon legat i sängen. Sadan elasticitet skola desse dun hafva. Ätminstone skal det vara en ganska Stor skilnad derutinnan imellän dem, som äro pläckade af en gäs, medan hon ännu lefver, än när hon är död. Eljest brukades sä här i Kent, som i Essex nog gäss af Landt- männerna; likaledes nog Anckor. At fa kalf-kött hvitt. Provincen Essex här i Änge- land är i synnerhet fram för andra berömd för sinä kalf- var, som hafva et skönt, fett, mycket mört och ganska hvitt kött. Och at det mä blifva sä mycket hvitare, säg jag, under mitt vistande i Woodford, at Farmerne eller Landtmännerne brukade lägga et stort stycke krita i en ho, der de hade sinä gödkalfvar, at läta kalfven slicka deraf, hvilket efter deras mening skulle göra sä mycket, at köttet blir hvitare; men utom detta sättet blef mig i dag berättadt et annat grepp, nämligen: om de slagta, til exempel, vid klockan 6 efter middagen, en kalf pä vanligt sätt, dä de sticka honom i haisen, och läta blodet P- 8 rinna sä när af honom, at han är | mäst död. Dä de se, at intet stort blod är mera qvar, stämma de blodet, at det ej mera fär rinna, och at kalfven kommer sig nägor- lunda före: läta honom sä lefva til följande dagen om morgonen, dä de aldeles slakta honom. En kalf slaktad pä detta sätt, sades hafva längt hvitare kött, än om de hade slaktat honom pä vanligt sätt och dödat honom pä en gäng. Den vittre Doctor Lister talar äfven härom sälunda i sin Journey to Paris p. m. 157. „Hvad Fär och „Oxkött i Frankriket angär, sä gifver det icke värt An- „gelska efter; dock kan jag ej säga, at det öfverträffar „det; men deras kalfkött är ej at likna med värt Ängelska, „emedan det är rödt och groft. Jag tror intet folk i „ Europa förstär sä väl at handtera denna slags m at, som „de Ängelske. Detta var en tid enskylt för Essex; men „nu är det nogsamt bekant, at ingen ting bidrager mera „til hvitheten och mörheten af kalfkött, än at ofta tappa „ blodet af dem, och at gifva dem mycken föda af mjölk Kent. Gravesend. „och mjöl: utom det, at de fä di sinä egna mödrar. Ge- „nom blodens mykna aftappning uttömas de röda kulor „af blodet, och alt blir til et hvitt Serum eller Chylus. Smör. Uti Canterbury i Kent skal Smöret ej säljas pund-tals eller med vigt, som eljest öfver alt i Ängland brukas, utan det är gjordt fyrkantigt och jämt som et bräde, och säljes efter alntal. Smöret i Essex sades vara en god del bättre och välsmakeligare, än det, som göres i Kent, ätminstone bättre än det, som finnes omkring Gravesend. Krita til husväggar. Vid en by som lag ej längt frän en af kritgroparna, sägo vi et uthus, hvars väggar voro hei och häll|na upmurade af krita, den de skurit i p- 9 fyrkantiga stycken. Det var endast i hörnen af huset, samt vid dör och fönstergluggar, som de murat med Tegel. En och annan af dessa kritstenar, om jag fär sä kalla dem, var til en del af luften skämd, och börjat falla sön- der; men de fläste voro släta och oskadde. Huset syntes hafva stätt i 8 a 12 är. Hedera. Vid ätskilliga gärdar växte Hedera arhorea C. B. tätt vid väggarna, hvarest den klängde sig up, och öfvertäkte ofta hela länga väggen, som säg häraf mycket väl ut. Pä lika sätt öfverklädde den mängenstäds murar omkring kyrckor, gärdar och trä-gärdar. Murarna af det förr omtalta gamla Clostret voro tili en stor del öfver- dragne härmed. Vinranckor. Vid ganska mänga gärdar i Gravesend, samt vid en stor del af Farmernas eller Landtmännernas och andra sä rikas som fattigas gärdar rundt omkring pä landet, hade de planterade Vinrankor pä de sidor om husen och stugorna, som vette mot Solen, hvilkas väggar denna tiden om äret mäst voro öfverklädde dermed. Kersbärsträn. Kent är den ort, som har namn deraf, at deri växa ej allenast de bästa och välsmakeligaste Kersbär i Angland, utan ock, om nägon vii sätta tro til deras berättelse, uti hela verlden. Hvart ut en vii gä, utan för Gravesend, sä väl som längre ut pä landet, fär en mäst allestädes vid gärdarna se stora fält och parcker 10 Kent. Gravesend. planterade endast med Kersbärsträn. Annorstädes finnas p. 10 Stora trägärdar af Ap | Ien och Päron^ antingen planterade särskildt för sig sjelfva, eller ock utblandade med Kers- bärsträn. Kersbärsträden äro planterade ordine quincun- ciali. Marcken under dem ligger pä somliga ställen aldeles i linda, och brukas antingen til äng eller betesmarck. Pä södra sidan om Northfleet kyrka var en stor trägärd af Kersbärsträn. Jorden var der emellan Kersbärsträn up- plögd, fin gjord och med hvete besädd, hvilket nu stod der sä skönt och härligt, som pä nägot ställe. jag sett at denna kanten. Af jordens bruk och beredning syntes, som hade de länge betjent sig af detta landet til äker. Ätskilliga Äpel-trän voro äfven här planterade. Kersbärs- träden voro nu fulla med bär. Jorden lärer värit väl ansadd; emedan det ej kunde märckas, at träden giordt hvetet magrare näst under dem. Vid det jag var öfver i den delen af Essex, som ligger midt emot Gravesend, märkte jag, at mäst allestäds, hvart jag vandrade omkring, fick jag nastan aldrig se nägot Kersbärs-trä, mindre nägon hei trägärd deraf, och aldraminst sä mycket, som omkring Gravesend i Kent. Detta gaf mig anledning, at fräga folket i orten om orsaken, hvarföre de icke vinlägga sig, at plantera här sä mycket Kersbärs-trän, som i Kent, hvil- ket ligger strax bredevid dem, endast at Floden Thames skiljer dem ät? de lämnade mig til svars: at det ej väl läter göra sig; emedan kersbären i Essex aldrig kunna f a den behageliga smak, som i Kent. Andre sade, at emedan jordmonen i Essex är grus (Gravel); sä ville ej Kersbärs- träden der fort: tvärt emot trifvas Päron-trän der väl. p. 11 Emellan Gravesend och Rochester blef jag ock varse | en ganska stor myckenhet af Kersbärs-trägärdar pä ömse sidor om vägen, i synnerhet mot Gravesends sidan. Kers- bärs träden voro här planterade icke ordine quincunciali, utan alt i fyrkant. Vidden emellan hvart trä var 8 alnar. Marcken emellan och under träden var öfver alt upbrukad til äker, eller ock besädd med Saint Foin, Glover, eller Vicia vulgaris sativa J. B. At bruka dessa trä-gärdar tillika til äker, tyktes dock hafva nägon olägenhet med Kent. Gravesend. 11 sig; ty emedan bären mognade nägra veckor för hvetet; sä nödgades de, der de ville hafva nytta af bären, pä mänga ställen bäde rundt omkring ocli under träden samt emellan dem, trampa ned hvetet, och den sädda säden, hvilket vi sägo vara skedt öfver alt, sä raed Hvete, som med Korn och Hafra; men der Trägärdarne voro besädde med Glover, St. Foin och Vicia, var ej den olägenhet; emedan desse höslag gemenligen voro afslagne och bär- gade, innan bären blefvo fullmogne. Angelske Trägärds- mästare pästodo, at fruktträden da trifvas bäst, och bära den ymnigaste och mäst välsmakeliga frukt när jorden under och emellan träden hälles brukad och lös, som en upkörd äker, utan at sädesarter, grässlag eller ogräs till- lätes at växa derpä. De hade skutit och hängt fullt med döda Kajor, Räkor, Kräkor, Skator &c. up i trädens qvistar, at afskräcka deras Cammerater, at komma dit, antingen at skada träden eller säden. Af dessa uphängde half- rutnade och stinkande foglar, var ej svärt, at pä längt häll kanna, när nägon Kersbärs-trägärd var i nägden. Hela denna tiden fördes dageligen hela Bätlaster frän Gravesend til London, med Kersbär af flera slag. Den 8 Juhi. P- 12 Äkrar. Mänga af de äkrar, som lägo i träde, voro sä fulla af qvickrot (FL Svec. 105) at det var ynckan värdt. Jag blef aldrig varse nägot dike pä alla de äkrar, som voro i nägden omkring Gravesend, ej eller der- omkring : inga vattuf äror inga äker-renar. De lägsta ställen voro besädde med Gumrik, som gemenligen hade 12 a 13 korn i hvardera raden. Färgen af jorden och emellan pä äkren, var en kött-färg: mullen ganska lös med nog smä runda släta flintstenar och kritbitar deribland. Pä somliga ställen kunde tydeligen ses, at diken behöfts; emedan vatnet der stannat och syrts, sä at hvetet stod ganska tunt. Mängenstäds voro trädesäkrarne ej ännu upkörde, sedän säden skars af dem förledit är; utan de lägo aldeles öfverväxte med ogräs. ^ 12 Kent. Gravesend. Wau. (Linn. Flor. Svec. 439.) som brukas til gul färg, var pä ätskilliga ställen updragen med rot och alt, bunden i smä kärfvar, och satte mot hvarandra pä äkern at torrkas, pä sainma sätt, som vi göre med hampa och Iin. Dess frön voro ännu ej stort mer, än halfmogne. Den växte här dels i myckenhet vildt, dels planterades den med flit. Den 9 Julii. Ängar. De läga ställen i Kent vid Themse ström- men, voro indelte i ängar och beteshagar. Desse lägo sä lägt, at dä det var högt vatten i Floden Thames, var vattubrynet mycket högre än desse ängar och beteshagar; p. 13 men mullbanckarna vid sidan af Floden hindrade vat | net, at öfversvämma dessa läga fält, hvarom förut är talt. Inga trän växa pä dessa lägländta ängar, utan i stället för häck eller annan gärdesgärd omkring dem, hafva de gräfvit djupa, och ungefär en famns breda diken, hvilka nu stodo mäst f ulia af vatten, och gjorde här samma tjenst som annan hägnad, at hindra boskapen at gä der- öfver frän den ena beteshagen eller ängen til den andra. Ärundo (99) vulgaris palustris J. B. och Scirpus (Linn. Flor. Svec. 39.) eller hafssäf växte i största myckenhet i dessa diken, och voro konas bästa föda. De gräsarter, hvaraf växten pä dessa ängar förnämligast bestod, voro Alopecurus culmo erecto, (52.) Gramen secalinum pratense elatius, Moris. samt Aira (67.) eller Gramen lanatum Dalech. Desse gjorde här den finaste, tätaste och frodigaste gräs- växt, som nägon pä sin äng kunde sig önska. Nu slogs här som bäst. Beteshagarna voro indelte i flere afdel- ningar, sä at dä boskapen gick den ena veckan pä den ena beteshagen, fick gräset växa i 2 eller 3 andra, der boskapen gätt förut; och när boskapen värit här en vecka, flyttades han sedän i den beteshagan, som först af alla dessa vid sista omhvarfvet blifvit frän deras bete befriad. Härigenom skedde til en del, at gräset gick boskapen midt pä benet. I hvar beteshaga var gemenligen en liten damm med slutta sidor eller bräddar ät nägondera kanten, Kent. Gravesend. 13 at boskapen mätte fä där vatten; emedan diksbräddarna med f Iit voro gjorda sä branta, at de ej kunde komma at at dricka dervid. Pä ängarna fanns ej det minsta tecken til massa; emedan det tätä och frodiga gräset förhindrat sä|dant. Pä de f lasta ställen voro ängarna jämna och P- 14 släta, utan nägon tufva, men pä somliga enkannerligen längre upp mot äkrarna, voro nog tufvor, fast smä. Uti en och hvar af dem, som vi gräfde sönder, fans en myckenhet smä gula myror. Pä ätskilliga ställen, der de nyss och i dag slagit hö, funno vi lös mull i smä högar nyligen och tör hända i denna vecka til en del hopdragne, och liknade en mullvadshög; men dä denna mull utkastades fans den full af förenämde myror. Säledes aro de uphof til dessa tufvor. Men vi fingo ock tilfälle, at uptäcka en annan orsak til dem här pä orten, som var Junciis Acutus panicula Sparsa. C. B. Denna växte pä mänga ställen i ganska stor myckenhet: hade den egenskap, at altid växa i tufvor: rördes ej af nägot Creatur för des härdhet och sträfhet skull; fäster i sig damb, strä, och annat, som drifves af vädret. Sä snart denna kommer at växa pä den jämnaste marck, gör den samma, inom fä är, henne fall med tufvor. Gödslens förmerande. Mullen, som upgräfves, vid det förenämde diken göras, fördes efter nägon tid af Far- merne eller bönderne hem, hvarest den lades i fä-gärden hvarftals med gödslen, efter boskapen i högar, at ligga der och brinna tilhopa med den samma, som sälunda gjorde en utvald gödsel. Den 2^^ Julii. Gärdesgardar. Pä nägot enda ställe sägo vi gärdes- gärdar, som voro gjorde mäst af sprätar, hvilka gärdes gärdar skola pä somliga ställen här i landet vara nog brukelige. De gö|ras pä det sätt, at i stället vi hos oss p. 15 sätta tvänne stafrar i bredd, sättes där endast en enda, hvilken merendels ej är längre, än högden af gärdesgär- den. Emellan hvar stör är vid pass en aln. I stället för 14 Kent. Gravesend. gärdsel brukas smala sprätar, eller qvistar af trän, som vridas skiftevis i bugter om stafrarna, pä det sätt, at da den ena stafvern blifvit lämnad pä vänstra sidan om den horizontelt lagda spräten, kommer den nästföljande, at blifva pä högra sidan om den samma; och sä vidare. Serratu/a. Foliis dentatis spinosis. Linn. Flor. Svec. 662, eller Akertisteln växte mängenstäds til största mycken- liet i den lösa mullen, pä vallar. Pä somliga ställen var han afslagen, at han icke mätte fä tilfälle, at mogna och fröas, samt fä skäma bärt de äkrar och kryddgärdar, som voro deromkring. Annorstädes hade de den i Sverge brukeliga elacka plägseden, at de lämnade Tisteln orörd, hvarigenom han sä mycket bättre fick frihet at utsprida sig alt omkring, och blifva skadelig för den sädda säden och andra Kryddgärds växter. Vägar. Mäst allestäds pä ömse sidor om lands- vägar voro Hagtorns häckar, planterade, at en gick eller reste här, som i en Allee eller i en trä-gärd. Desse lands- vägar hade ej den beskaffenhet, som hos oss i Sverige, nämligen, at vägen läg högre, än landet deromkring, utan är här aldeles tvärt emot, nämligen sä, at vägen meren- dels gär djupt ned i jorden til 1 2 a 3 alnars djup, sä at mängen skulle tro, det vägen vore endast nägon uttorrkad bäck. Gemenligen är pä endera sidan om vägen, (om| 16 icke pä bägge) pä vallarna eller de höga sidor en gäng- väg, hvaruppä de, som vandra til fots, gä, sä at de icke äro i fara för dem, som köra eller rida. At vägarna äro sä djupa, tyckes komma deraf, at här i landet brukas ganska stora vagnar med flera hästar före, pä hvilka lägges en ganska stor tyngd. Genom mänga ärs körning, synes desse vagnar sä hafva ätit sig ned i marcken, och gjort vägen sä djup; deremot hafva häckarna, som äro planterade pä ömse sidor om vägen; ökat mullen, dels af dam, som fastnadt dervid, dels af de löf, som de ärligen f ällä, dels af den jord, som liksom en liten vall skätas upp mot rötterna, dä häcken göres, eller omlägges. Men förnämsta orsaken tyckes dock komma af vagnarna; eme- dan äkrar, ängar, och betesmarker pä sidorna äfvenledes Kent. Gravesend. 15 merendels ligga högre, än vägen. Jordmon, som här be- stär af sandgrus och klapper, och som strax drager vatnet i sig, gör, at desse vägar, ej hafva mycken olägenhet af rägn. Vid mycken nederbörd rinner väl nägot vatten in pä dessa vägar; men det varar ej länge, och är dessutom rinnande vatten utom Floden Thames, här ganska sällsynt. Den -io_ Juiii, Bönor. Pä hvilkendera sidan jag kom ut omkring Gravesend i Kent, fick jag altid, vid hvar Farmers gärd, se nägot stort Bönland. Pä somliga ställen voro helt Stora äkrar och fält endast besädde därmed. Det var gemenhgen det slaget, som har smä och smala skidor. Pä alla ställen jag säg dem, voro de sädde i rader. Distancen | eller vidden emellan hvar rad var oviss; ibland var den p. 17 til 5 goda quarter; ibland mindre, ända til endast et quarter, som dock syntes för tätt. Det var ej för mycket, dä bara 2 quarters vidd var lämnad emellan raderna. Vidden emellan hvart Bön-ständ i raden, var ock ej lika- dan, utan sadan, som de sädt dem, dä de skyndat sig dermed, Jag säg dem stä en half aln frän hvarandra. Ibland hade de ock näppeligen mer, än en tums vidd emellan sig. Gemenligen stodo de et quarter frän hvar- andra, hvilken rymd de säkert behöfde, om ej litet mera. Orsaken hvarföre Bönorne säddes i rader, var dels, at de sä mycket beqvämligare mätte komma ät dem, at med en hacka ränsa bärt ogräset emellan dem, samt sedän bättre kunna afpläcka deras gröna skidor, dem de sända til London, at säljas; dels, at de, genom muUens upkastning til stjelken, befordrade Bönornas växt. Sedän stjelken nägorlunda hunnit til des längd, afhöggs täppen, at den ej mera mätte skjuta i längd, utan använda ali kraft pä Bönornas mognad. De voro sädda pä särskildt tid. Hvaraf skedde, at dä somHge stycken framviste mogna Bönor, begynte stjelkarna pä andra ställen just at siä ut i blom- mor. Den förnämsta orsaken, hvarföre här säs sä mycket Bönor, är, at de dermed föda hästar och svin om vinteren. 16 Kent. Gravesend. Den W Julii. Svartmyllans tjocklek. Vid en af Krit-groparna var P- 18 en trägärd, som bestod dels af | Kirssbärs- och dels af Valnötte-trän. Här hade de pä en sida mot Krit-gropen tagit bärt ali svartmyllan eller matjorden^ som lag ofvanpä Kritan, hvilken matjord ej var svart, utan fast mer af en Köttfärg. Tjockleken af svartmyllan eller matjorden var här merendels 372 quarter: pä somliga ställen 472 quarter: annorstäds 3 qv. och dervid. Öfversta superficies af Kritan var ock icke horizontelt, utan gick mera likasom i vägor. At göra Vin af Russin. Min värdinna, der jag hade mit quarter här i Gravesend, hade vin, som hon sjelf gjordt af Russin, hvilket var sä skönt, at de, som ville anses at vara Kännare af viner, hade svart före, at skilja det frän Madera vin. Mig lämnades Receptet huru det gjordes, som var sädant: Til hundrade skälpund Smirna E-ussin lägges 45 ä 50 Kannor vatten, hvilket sedän röres om 2 gänger hvar dag i 14 eller 16 dagars tid. Russinen kramades derpä väl, och vinet (eller den utkramade saften af Russinen) gjutes i et ankare, som innehäiler vid pass 30 Kannor. Sedän tages et stycke brunt papper, som stickes fullt med häl, och lägges öfver sprund-hälet. Nägot af vinet, eller den utkramade saften, mäste förvaras uti et käril, til at fylla upp ankaret, alt efter som det arbetar sig ut, eller jäser öfver. Det mäste sä stä til dess det aldeles vändt igen at jäsa. Deruppä tages 3 quarter väl distilleradt Bränvin, et skälpund af det bästa Säcker, p. 19 hvitan | af 16 ägg, et unce alun, som är kokadt i et quarter vatten. Alt detta blandas väl tilsammans, och lägges i ankaret, som skakas väl om, sprundas, och lämnas sä at stä i et är, innan det tappes af. Vid föregäende märckes, l:mo at när en i början blandar Rusinen och vatnet tilhopa, släs vatnet i et kar eller vatten-sä, som bör vara ganska ren. Emellan det de bägge omröras i samma käril, öfvertäckes kärilet med nägot kläde, at dam och dylikt ej mä komma deruti. 2:do Hvispas Sockret och ägghvita, innan alun lägges deri; ty om du skuUe Kent. Gravesend. 17 lägga alun deri tillika, skulle det göra, at äggen ystades. Vatnet, deri alun är kokadt, bör ock stä til dess det blifvit svalt, innan det släs til Sockret och äggen. At göra et svagare vin. Sedän du pä förenämde sätt gjort et starkt vin, slär du ä ny o 20 Kannor vatten pä de utkrystade Russinen, och läter det stä en vecka, hvarefter det kramas frän Russinen, gjutes i et 15 Kanne- ankare; och när det ej mera jäser, lägges deruti halfparten sä mycket af Spiritus vini, Socker, ägghvita och alun, som i det förra. Efter 3 veckors tid kan det vara färdigt, at kunna aftappas. Detta svaga vinet kan ej halla sig länge, utan sedän det blifvit tappadt i Bouteiller, mäste det snart blifva updruckit. Men det starckare blifver dess bättre och behageligare, ju längre det sedän fär stä orördt, och det i flera är. Anm. Vin sälunda gjordt af röda Smyrna-Russin blifver sött; men af svarta Smyrna-Russin blifver det lik- som Madera-vin. Strata terrae. Straxt 'W. om Nordfleet, som ligger ungefär par Ängelska mii W. om Gravesend, var vid lands- vägen en stor grop, derutur de tagit dels Pebblestone, at lägga pä vägen, dels sand til ätskilligt behof. Här hade vi et ganska godt tilfälle, at pä dess branta väggar eller sidor se huru strata lägo, som voro i denna ordning. 1) Öfverst Pebblestone, större och mindre, utblandad med en nägorlunda fin tegelfärgad sand, dock at Pebblestone, gjorde det mästa, 5 quarter tjockt. 2) En tegelfärgad nägot fin sand 72 ^^^- ^^^ ^^^ tiär tjockast, men smalare at bägge sidor, til dess det aldeles förlorades uti Peb- blestone. 3) Pebblestone utblandad med en nägorlunda fin tegelfärgad sand, som n. 1. en aln; dock var tjock- leken af detta stratum ej allestäds likadan; ty här midtpä var det smalast, men emot bägge sidorna blef det tjockare. 4) Samma sand, som n. 2. et quarter, förlorade sig likaleds i Pebblestone. Eljes voro altid strata af denna sand hei rena och fria frän Pebblestone. 5) Pebblestone utblandad med nog mycket af den tegelfärgade sanden, sex quarter. 6) Samma sand som n. 2. en aln; men vi kunde klarligen 2 18 Kent. Gravesend. se, at denne ej kömmit hit pä en gäng, utan smäningom ; ty den var delt i helt smä strata. 7) En mörck tegelfärgad p. 21 eller brunaktig lera | 4 tum. Denna lag pä somliga ställen näst ofvanpä Kritan: pä andra ställen lag sanden n. 6» näst ofvanpä kritan. 8) Krita 272 quarter. Detta var et det raraste vi ännu sedt i nägon sandgrop. Det var mäst- krita; men ock nog utblandad med smä Pebblestones, Atskilliga stycken af kritan voro utanpä hei släta, til skap- naden ovala eller runda, och hade samma figur, som Peb- blestones; men dä de slogos sönder, bestodo de af bara krita. Detta hvarfvet var ej lika tjockt öfver alt; utan smalnade af, emot bägge sidor, til dess det aldeles för- lorades. 9) En tegelfärgad gröfre sand, mycket utblandad med Pebblestones, 3 alnar. 10) Krita utblandad med fin Ijus sand, smä Pebblestones, samt en myckenhet af sönder- malna mussel- och Snäcke-skal, 3 quarter tjockt; men det var mängenstäds smalare, ända til et quarter. 11) En hei fin Ijus pä gult stötande sand, fri frän alla heterogeneis^ 2 alnar tjockt; och ho vet, huru längt ned? emedan det nedrasade gruset, sanden etc. hindrade oss, at se längre ned. Obs. at tjockleken af et och hvart af desse hvarfven ej var likadan, utan ibland tjock, ibland smal, ibland al- deles försvann, likasom hade nägon med en skättkärra i forna tider stjelpt af desse strata hit: hvilket alt kan til- skrifvas vägens olika sqvalpning, stormar, med mera. Frän denna backen kan vara et eller halfannat musquet-skätt til nasta kritgrop, hvars sidor bestä af bara krita, och är 12 och flere famnar djup; sä at en säledes kan vara säker, 3. 22 at hela denna nyssbe | skrefna backe med sinä mänga strata, hvilken ligger högre, än superficies af backarna vid krit- gropen, för visso stär pä krita. Alla strandbackarna vid Thames V/^ musquet-skätt nedanför denna backe, bestä af bara krita, antingen ren, eller utblandad med Flintsten och smä Pebblestones. Svin. At hindra, det ej desse kreatur hvarken mätte böka upp jorden, eller tränga sig in i äkrar, genom häc- karna, voro de uti Kent och Essex bäde ringade i trynet, Essex, midt mot Gravesend. 19 samt buro pä haisen deras triangel-formiga trä-ok, aldeles pä samma sätt, som det sker hos oss här i Sverige. Alm. När vi i dag spatserade ned vid stranden af elfven nedan för Nordfleet, hvarest mäst hela elfsbackarne bestä af krita, med isprängde Flintstenar här och där, samt svartmylla, fast af en tegelfärg der ofvanpä; sä märckte vi, huru de stora Almar, som växte i häckarna pä elfsbacken, hade gätt med sinä rötter genom svart- myllan, som här var en aln tjock, eller mera, ända ned til kritan; men sä snart de räkät den, sä fants ganska Sallan, at de trängt sig ned i den samma, utan började dä löpa horizontaliter ned i svart- eller den tegelfärgade myllan, ofvanpä kritan. Yi märkte detta pä mer än mänga Almar. Kritan lärer vara för härd för deras rötter. Det var endast pä et enda ställe, som jag kunde se, at et par Alm-rötter trängt sig ned i en springa i kritan til 2 ä 3 quarters perpendiculairt djup. Bac|ken hade rasat ned, eller blifvit underäten af vatnet i floden; sä at jag lielt tydeligen pä ganska mänga trän kunde se detta. Den fl Julii. Om morgonen reste vi öfver floden til Essex, at se huru der säg ut. Äkrar. Pä de lägländta ställen vid floden Thames, som voro bakom mullvallarna (se T. I. p. 476), var landet med diken genomskurit, och indelt i äkrar, ängar och beteshagar. En del af äkrarna lägo nu i träde; voro lagde hei f Iata; men fulla med vattfärar, längs efter, ungefär 5 alnar emellan hvardera fären, jordmon var en grä lera. Nägra smä Pebblestones syntes här och där. Pä somliga ställen voro stora stycken besädde med Bönor, hvilka tycktes trifvas här bättre, än pä nägot ställe jag i Ängland sett. De voro sädde med öppen hand, och ej i rader. Pä ätskilliga ställen var sätt Hvete, hvilket stod härligt. Akern var der lagd i smä ryggar eller uphög- ningar, af par alnars bredd hvardera: ryggarna nog läga : inga renar utpä äkerstyckena. Men af alla sädesarter var 20 Essex, midt emot Gravesend. gumrik här det mästa, som nu stod skönt och härligt; stjelkens längd 5 ä 6 quarter, 2 och flera ständ af en rot: uti de fläste ax 27 strida korn: äkern lagd i Broad-land, ungefär 10 alnar emellan vattufärorna. Alla desse äkrar, ängar och beteshagar voro med diken afskilde frän hvar- andra; sä at hvar Farmer hade sin egendom, äfven här, p. 24 skild frän grannarjnas, at han fick ansa och värda den, som han bäst ville och gitte. Hafre. Vi sägo pä ätskilliga ställen i Essex stora äkrar, hvilka hei och haline voro besädde med hvit hafre. Af annan slags hafre funno vi icke. Akrarna at denna kanten voro mera af svartmylla, än omkring Gravesend uti Kent: jordmon var tegelfärgad. Ganska mycket smä Pebblestones, samt andre smä flintbitar lägo pä en stor del af äkrarne i Essex. Pä somlige äter var mycket litet deraf. Förnämsta afsigten, hvarföre de sä i Essex, som i Kent, sä en myckenhet af Hafre, är, at de fordra hästar dermed. Gärdar: Hus. Vi fingo, under det vi i dag spatse- rade omkring uti Essex, se en stor hop af Farmers gärdar, hvilka här hade samma utseende, som pä de öfriga ställen i Ängland, der vi värit, nämligen, at de liknade Herre- gärdar mera, än bondgärdar. Husen, som Farmerne sjelfva bodde uti, voro merendels af tegel, gemenligen par vä- ningar höga, täckte mäst med taktegel; dock voro ock en stor del, som fingo läta sig noja med halmtak, hvilka här gjordes brante och tjocke. Dagsverks-karlar, hvilka mast äro det samma, som hos oss i Sverige Torpare, hade somligstäds hus, hvars väggar bestodo af Korssverke med Ekbräder slagne utanpä. Stenhusen voro utanpä kalk- slagne och hvita. Strax vid gärden var altid Logen och Ladan, hvilken gemenligen var pä lika sätt gjord, som i p. 25 Upland uti Sverige, | nämhgen alla under et tak, Logen midt uti och Lador pä ömse sidor, utan nägon vägg eller skildnad deremellan. Bägge Ladorne voro utan golf; men Logen hade golf af bräder, at tröska pä, hvilket golf var merendels lagdt pä bara marken. Logen hade stora dörar pa ömse sidor, at de kunde pä ena sidan köra in med Essex, midt emot Gravesend. 21 hela sädes lasset och lassa af uti Logen, och sedän köra ut pä den andra sidan. Hela huset, bäde logen och ladorne hade väggar af korssverke med ekbräder slagne horizon- taliter litanpa, samt et högt och brant tak, täckt med 2 ä 3 quarters tjock haim. Bredevid Logen, eller ock ibland för sig sielf, hade de et litet skjul, som stod pä stolpar, med halmtak pä, stundom väggar dertil af ihopvridna sprätar, uti hvilket skjul de hade sinä plogar och andra äker-redskap; gemenligen hade de ock sädana skjul för deras vagnar och äk-don. Emot och upför stugu-väggarne voro ofta planterade Vinrankor, hvilka öfvertäckte hela väggen. Inga hölador brukades hvarken vid gärden, eller ut pä ängarna, utan hoet sattes alt i stack. Krita. De som här bodde, berättade, at här och där vid stranden af Thames uti Essex äro kritbrott, der de taga krita; men at samma krita icke är sä god, som den, som gräfves i Kent. Vi sägo, at de pä nägra ställen fört krita ut pä trädes äkrarna, hvilka mäst här lägo pä hög- den, och at de lagt kritan der lasstals, hvarest hon ännu var antingen outbredd, eller ock redan utspridd, och dels äfven nedkörd. Jag | frägade, om de mycket brukade här göda äkern dermed, och hvad nytta den gör? Mig svarades, at de nog bruka den til gödning pä äkern: at den i synnerhet är god pä kali grund: at dä de gödt äkern härmed en gäng, kunna 7 och flere är gä förbi, innan de göda ä nyo: at de funnit mängfalt bättre, at bränna kritan först til kalk och sä föra samma kalk ut pä äkern; men at det samma äfven är längt kostsammare. Vi sägo här och där pä de äkrar, som lägo pä de läg- ländta fält vid Thames, at de värit gödda med krita. Rag. Vi blefvo i dag varse ätskilliga stora Räg-äkrar uti Essex, hvilka stodo nu ganska vackre. Jag frägade folket, om de bruka baka bröd af denna säd, eller hvar- före de sä den? de svarade, at inga andra, utom fattigt folk, bruka den til bröd; men förnämsta orsaken, hvar- före de sä den, är, at de föra den til London, der de sälja den ät handlande, som deraf utskeppa stora quanti- teter utomlands, at der försäljas. Jordmon här i Essex, 22 Essex, midt emot Gravesend. som pä denna kanten är mycket torr, nog sandig och full med Pebblestone, synes nastan vara mera tjenlig för Eäg, än för Hvete. Pä sandäkrarna voro E,ägständen 2 alnar länga; de fläste axens längd 4 ä 5 tum; Rägen skön och härlig var alt sädd i 10 alnar breda Broad-land. Trappor, dem vi betjente oss af, at stiga uppä hästar, och hvilka tilförene T. I. p. 297 äro beskrefne, voro här 27 mäst vid alla gär | dar. Pä lika sätt hade de sädana uti Kent mäst allestäds. Qvinfolken hade härigenom ganska beqvämt, at komma pä hästen. Gödsel-stackar. Pä samma sätt som förut T. I. p. 251. 252. är nämnt om gödsel, at den lägges i högar at rutna, sägo vi äfven i dag, sä vid hvar Farmers gärd, som ofta ute vid äkrarna. Gödselen, som blifvit samlad i fägärden, var tilhopa kastad i stora fyrkantiga högar, at brinna eller rutna tilsamman. Gemenligen och merendels var den lagdt hvarftals af boskaps dynga och torf eller muU, sä at, dä de lagt et hvarf af torf eller muU nedast, lades derpä et hvarf af obrimnen boskaps dynga, som til största delen var bara halmbyssie, och sä skiftevis torf och dynga. Ganska ofta voro desse gödsel-sbackar lagde ute bredevid nägon äker, at vara sä mycket närmare til hands sedän; men den var ganska säilän lagd pä sjelfva äkern, utan mäst strax bredevid, der det dock tyckes värit nyttigare, at lägga den pä et stycke af trädesäkern, efter den ändte- ligen skulle föras ut under öppen himmel; emedan det ställe, som gödselen legat pä, kunnat blifva gödt endast af den saft, som runnit ned deraf. Vi mätte en sadan gödsel hög, lagd bredevid en äker, och befunno den vara 51 alnar läng, 3 alnar bred, och endast V/^ aln hög, lagd hvarftals af torf och dynga. Genista spinosa Raj. syn. 475. Växte här pä sand- 28 hedar i grufvelig myckenhet; sä at den | öfvertäckte mäst hela sandheden. De högsta ständ voro par alnar. Den lag här pä mänga ställen afhuggen, och i stora högar. Mäst vid hvar gärd, i synnerhet hos de fattigare, voro stora högar deraf, hvilken de brukade i stället för annan ved til bränsle. Essex, midt emot Gravesend. Hägnad om akrar. Hela Landet at denna sidan var pä sätt som i de öfriga delar, der jag vistats af Ängland, indelt i äkrar, ängar, betshagar, utmarker etc. som mäst hvardera var omstängd med en häck af hagtorn, deri sedän ätskilliga andra löfträn äfven tagit sitt hemvist, som Alm, Ek, Ask, Sian, Biörn-bärs buskar, Ligustrum, med flere; dock hade Almen pä alla orter i Angland företrädet fram för andra trän, undantagande Hagtorn, hvaraf häc- karna voro. Yi sägo här pä et och annat ställe häckar omkring nägon sida af äkrar, som bestodo af bara Alm. Vi blefvo här och där äfven varse nägon Ek, som i Kent omkring Gravesend är rar at fä se. Bok och Afvenbök (CarpinusJ syntes hvarken här, eller har jag sedt nägon deraf i hela Kent, som bägge dock växte i myckenhet i Hertfordshire. Pä nägot enda ställe hade de nägon gerdes- gärd af sprätar ihopvriden, sadan som är beskrifven pag. 14. Eljest voro häckarna här mängenstäds nog usle, sä at de ej kunna stä emot sädana bängstyriga kreatm- vi hafve i Sverige; men pä de ställen, der häckarna voro i sit rätta ständ, kunde de altid hindra den ostyriga|ste oxe eller P- 29 häst, at komma in i äkern. De kunde väl pä mänga ställen hafva sä svaga häckar, emedan där pä betesmar- kerne gifves en sadan ymnighet merendels af godt och skönt bete, at kreaturen behöfva ej gä, at söka bättre. Dessutom födes Svinen merendels hemma vid gärden, och gä säilän längt frän den samma. Häraf sker, at mängen- städs vid häckarna stär gräset i största frodighet, och ej afbites af nägot kreatur, samt örterna ut med vägen al- deles orörde. St. Foin. Vi sägo en och annan täppa pä högderna, som var besädd med bara Saint Foin, hvilken dock nu var afslagen och hemförd. De, som bodde här pä orten, berättade, at de pä längt när icke sär sä mycket Saint Foin i Essex, som i Kent; emedan den där ej vii trifvas sä väl, sora i sidstnämde ort. Mon derföre, at i Kent äro mera kritbärg och kritbotten, än i Essex? Utom denna blefvo vi här och där varse täppor af bara Glover, som 24 Essex, midt emot Gravesend. äfven nu var slagen och bärtförd. Fären voro ock redan släpte dit at beta pä stubben. Bohvete. Här och där syntes stora äkrar, hvilka voro besädde med bara Bohvete. Jag vet mig aldrig sedt det härligare, än här. Det stod nu som bäst i blomma; men hade ej ännu satt frö. Jordmon var en torr sand- mylla, full med smä Pebblestones. P- 30 Akrar. Pä alla äkrar, som lägo här pä högderna^ var ej nägot dike; ej eller nägon äker-ren, utan endast vid sidorna af häckarna; men den samma sä smal, at ingen kunde siippa der fram, utan mäste dä nödvändigt gä pä äkerstycket. Hvar Farmer hade sinä äkrar, ängar och beteshagar afskilda för sig, utan at hafva at göra med andra. Somliga täppor voro här besädde med Hvete, andre med E-äg, andre med gumrik, andre med Hvithafre, andre med ärter, andre lägo i träde. Jag blef här pä högderna ingenstäds varse, at Bönor voro sädda annorstäds, än vid gärdarna. Trädesäkrarna voro mycket väl ansade, och muUen pä dem helt fin. Pä somliga läg krita utförd; annorstädes var gödsel utförd, och lagd lasstals, ännu outbredd. Pä slutten af en backe voro trädesäkrarna lagde i alns breda och half alns höga ryggar (stitches), at genom körning sä mycket bättre utrota ogräset. Ormbunkar {Pteris Linn. Flor. Suec. 843) hade här samma oart, som i Sverige, at dä de en gäng begynt växa pä en äker, äro de sedän svära at utrota. Jag säg i dag pä flera ställen, at den växte sä väl ut pä trädes- äkrarna, som bland rägen, frodigt och i stor myckenhet. Ärter. Vi sägo pä ätskillige ställen stora ärt-äkrar. Ärterna syntes stä härlige. De voro ej sädde i drill eller p. 31 rader, utan med full' | hand, säsom hos oss vanligt är; inga ruskor eller qvistar och sädant fants under dem, utan de lägo pä bara marken; skidorna voro redan tämme- ligen matade. Jag öpnade nägra, men fann i hvardera en grufvelig myckenhet smä maskar, och, som tycktes, ej alla af et slag. Jag räknade öfver 170 maskar i en enda skida. I de mäst matade skidor f ans de mästa maskar ; men i dem, som voro litet matade, syntes fä, och merendels Kent. Gravesend. 26 inga, somliga af de fullmogna skidor voro dock äfven fria för maskar. Pä en annan ärtäker, der ärterna ännu voro mycket litet matade, kunde vi ej finna nägon mask i skidorna. Tor hända, at de insecter, som värit orsaken til de mänga nyss omtalte maskar, redan sintit sin karta lefnadstid och dödt bärt, när desse senare ärter började blomma, och de sälunda sluppo denna ohyran. Lycklig den, som sä kan sä sin säd etc. at de Insecter, som pläga pä äkern och landet tilfoga denna skada, komma antingen för bittida eller försent. Om afton f o ro vi tilbaka hem til Gravesend. Den II Julii. Et sätt at rida. I Ängeland bruka de mycket ett sätt at rida, som är mäst ovant och obrukehgt hos oss i Sverige. Det är, at tvä personer, den ena en mansperson, den andra et qvinkön sitta bägge pä en och samma häst. Karien sitter frammanföre, styr och regerar hästen pä vanligt sätt; men Fruentimret | eller qvinsperson sitter p. 32 bakom honom pä samma sätt, som qvinfolck bruka sitta til häst, nämligen tvärts öfver. Det är här ej sällsynt, at se dem sä komma ridande, ej allenast i smä städer och ute pä landet, utan äfven midt i London; men i synner- het dä de om sommartiden rida ut om staden, at för- lusta sig. Den i|- Julii. Hö-bärgningen, Höstackar. — Ängarna voro nu til mästa delen slagne; pä nägra ställen höllo de dock än pä at siä. Pä ängen handterades hoet pä samma sätt, som förut är nämnt i denna Resebeskrifning T. I. pag. 438. När det var väl torrt, sattes det i famns höga, och, ned vid marcken, famns breda välmar, hvadan det sedän fördes til det rum der stacken skulle göras. Om ängarna lägo närä til gärden, fördes hoet hem, och sattes der i stack; men lägo de nägot godt stycke frän gärden, sattes stacken pä ängen. Pä högländta ställen bestod hoet mäst af St. 26 Kent. Gravesend. 33 Foin; men pä lägländta af gräsarter. Hoet kördes til stacken med vagnar: men der ängarna voro släta, betjente de sig af et behändigt sätt, som bestod deri, at de hade et rep, som var fäst i järnstaklarna eller järnkedjan, der- med hästen drog. Detta rep sattes rundt omkring välmen, och sägades likasom in bakpä vid nedra delen deraf, sedän fästes repet med en krok i kedjan, da hästen släpade hela välmen til stacken, som dä gjordes pä ängen. Der syntes litet eller intet hö, som lämnades efter | välmen pä ängen, utan välmen kom mäst hei och hallen til staden. I stället för bro fyllde de diken med hö, deröfver de körde. Höstackarna gjordes antingen runda, som Fig. 1 eller aflänga och i skapnad af et hus, som Fig. 2. Alt som stacken gjordes, sä trampades hoet starkt, at det mätte ligga stadigt. I början, och dä stacken än är läg, hafva de hästar pä den samma, at trampa den; sedän högre upp förrättas trampningen af flera Karlar. När de fätt stacken färdig i endera af förenämde figurer, skäres sidorna LN och MO uti fig. 1. och EF och CDGH uti fig. 2. med en särdeles dertil gjord knif, släta eller jämna, dels at boskapen ej mä sä lätt kunna rifva af honom, dels at rägn och väta ej mä fastna derpä, dels at den mätte Kent. Gravesend. 27 se sä mycket bättre ut. Jag vii för tydelighet kalla de öfre och sluttande sidor AE och AB CD Fig. 2. och KL, KM Fig. 1. tak, och de nedre och tväre LN, MO, | Fig. 1. p. 34 och EF, CD GH sidor eller väggar; stackarna göras altid sä, at de äro bredast vid takbandet, och smalna sedän med deras sidor mer och mer af, ända til botten. Detta alt sker, at rägn och väta, som kommer drypandes frän deras tak, ej mä röta väggarna eller sidorna. Nu följer, huru taket pä dem göres. De täckas gemenhgen med halm, som här tages af Hvete; emedan de räkna det bäst. Nägon gäng täckas de med hö, men ej sä ofta. Dä resa de en stege emot höstacken, at den kommer at ligga längs efter taket; sedän taga de en smal halmkärfva, som är med halm ombunden vid hvardera ändan. Denna lägges nederst vid takbandet LM, CD, pä det sätt, at den kom- mer at ligga horizontelt. Sedän sticka de en smal käpp genom hvardera ändan midt igenom denna halmkärfva in i stacken, at kärfvan mä ligga stadigt. Pä denna kärfva lägges sedän lös halm til en tvärhands tjocklek, eller et quarter, eller ock litet mera, sälunda, at smala ändan af halmen vändes uppät mot toppen af stacken, och den tjocka lägges tvärt öfver ofvannämde kärfva; dock sä, at ändarna gä litet utanför de nedre sidorna af stacken, at hindra, det vatnet, som vid vät väderlek rinner ned, ej mä halla pä samma sidor. Sedän de lagt halmen sälunda, hafva de til hands länga smala sprätar, som äro hvässte i ena ändan. Af dem tages en, som stickes med den hvassa ändan ned i stacken pä ena sidan af den pälagde halmen; dock mot öfra delen af den samma; spräten vikes sä | tvärts öfver halmen; men at f a honom at ligga qvar, och tillika fästa halmen, hafva de en annan spräta af 4 ä 5 quarters ^^^ längd, hvilken är hväst pä bägge ^V ändar, och midt pä litet utskuren a> / \ a\ pä en sida, at den kan vikas til- ^^^ / \ o^ hopa, som hosstäende Fignr, utan at gä af. Denna spräta PQR, sälunda viken, sättes pä det sätt ned i stacken, at ena ändan P gär pä ena sidan, och 35 28 Kent. Gravesend. den andre Q pä andre sidan om den länga tvärt öfver halmen lagde spräten, krystes eller släs sä ned den vikta spräten PQR, da den fäster den länga sprätens ända och tillika trycker ned halmen, samt häller den fast. Sedän tages ny halm, och lägges ofvan för denna pä föreskrefna sätt fästa, pä det sätt, at storändarna af den nya halmen komma at ligga öfver och täcka lilländarna af den nedan- före förr lagda halmen, tillika med spräten, som var satu tvärtöfver den. Pä denna nya halm sättes ingen spräte, litan man tager ännu annan halm, och sätter där litet ofvanföre, och dä först fästes den samma med en läng spräte tvärt öfver, pä sätt, som ofvanföre är beskrifvit, Härmed fortfares upföre, til dess en kommer til toppen, och äfven där fäst halmen. Sedän flyttes stegen litet mera pä sidan, och börjas äter ned vid takbandet, at täcka pä föreskrefne sätt, tätt in til det, som redan är täckt, och fortfares sä upp at. Den raden, som täckes hvar P- 36 gäng, frän | takfoten upp til toppen, innan stegen ömsas, är sä bred, som karien kan näka til at lägga, dä han stär pä stegen. En eller par karlar äro nedanföre, som tilreda halmen, och gifva den upp ät den, som täcker, hvilken lägger denna halm bredevid sig, til des han behöfver honom. At han mä hafva halmen desto bättre til hands, har han 2:ne stycken käppar af 5 ä 6 quarters längd, dem han sticker ned i stacken, i bredd uti en horizontel linea, vid pass en aln frän hvarandra. Ofvanföre och mot desse lägges halmen; men om det bläser härdt, har han ännu dessutom 2:ne andra käppar, hvardera af en alns längd, hvasse i ena ändan, och tilhopa fästa med et band i den andra, af hosstäende Figur. Han sticker dessa käppar ned i stacken, den ena pä nedra sidan om halmen, och den andra pä öfra sidan, dä bandet, som är emellan dem, kommer at ligga tvärt öfver halmen, och häller honom fast, at han ej kan bläsa bärt. Sä snart karien lagt 2 rader af halm, eller ömsat stegen 2 gängor, har han en nägorlunda tjock käpp eller Kent. Gravesend. 29 kafle af par alnars längd, dermed han bultar ned halmen, at ligga jämn, samt sedän stryker längs ned efter hal- men med den samma, begynnandes öfverst vid toppen af stacken, och sä nedät, da han ock sopar bärt ali den lösa halmen, som sitter pä stacken, och gör halmtaket pä den hei slätt. Derefter fortfor han at | täcka den öfriga delen p. 37 af taket pä stacken pä föreskrefne sätt. Nedre sidorna (BD och CE) stä aldrig perpendiculert, utan äro altid gjorde sä, at ju mera uppät, ju mera luta de utät, sä at den är smalast ned vid jorden, och bredast upp vid tak- bandet. Bäde de trinda och fyrkantiga hafva denna egen- skapen, hvilket förekommer, at ej vatten, som dryper ned frän takfoten, kan falla pä de nedra sidor och röta dem- Ingen stäng sättes midt nti en stack, som hos oss. Pä somliga ställen göra de mycket stora och höga stackar. När dä stacken blir sä hög, at de ej mera kunna hinna kasta hoet nedifrän up til karien pä stacken, göres pä endera sidan af den samma en bro af bräder, eller en dörr, som ligger pä 2:ne stänger, hvarpä en kari ställer sig, til hvilken hoet först kastas, som sedän vidare be- fordrar det up pä stacken. När stackarna täckas med bara hö, ibland ock när de täckas med halm, göras de ofta släta utanpä med bara en räfsa, sä at de dermed likasom kamba nedefter stacken utanpä. Skapnaden pä höstackarna, och sättet at göra dem, var allestäds här pä orten samma, som nu beskrifvit är. De mästa höstackar voro här täckte med halm. Up vid röstet af höstacken ligga altid sprätarna bara och otäckte, och komma sälunda där at synas. Stackarna voro altid sä lagade, at taket blef mycket brant, pä det rägn och vatten sä mycket snarare mätte rinna af. Järngafflarna, som de betjente sig af, voro af ät- skillig storlek och längd. Pä dem, hvar|med de kastade p. 38 upp hoet pä stacken, var sjelfva järngaffeln 2 quarter läng, samt et quarter emellan grenarna, fäst vid skaftet med en järnring, som pä en ispik: skaftet 2 famnar längt; dock alt som en ville. De smä gafflar, at kasta ut hoet pä ängen med, voro af 1 quarter och 1 tums längd, samt 30 Ke7it. Gravesend. Rochester 4 tum emellan gafflarna; skaftet efter behag. Grenarna pä alla desse gafflar voro ej rake, utan litet krokuta. Figur pä en sadan hö-gaffel kan ses uti Herr Archiaterns och Riddarens Linn^i Skanska Resa p. 303. fig. B. När de gjorde här en höstack, stod gemenligen en kari, och med en af förenämde järntjufvor kastade upp hoet. En eller par karlar togo mot det och bredde det jämt ut pä stacken, som de funno bäst. Sedän voro ofta 4 stycken, hvilka ej annat gjorde, än beständigt trampade det. Med en räfsa gjordes de nedunder eller vid de nedra sidor släta, och äfven räfsades bärt hoet, at stacken nederst mätte vara sä mycket smalare, och vidare uppät. Den ^f Julii. Om morgonen spatserade vi frän Gravesend til Rochester, hvilket är belägit 7 Ängelska mil frän den förstnämda orten. Utsigten af Landet. Vi hade hela denna vägen en omväxling af äkrar, ängar och Trägärdar, alla omplan- terade med Hagtorns häckar, däri stodo allehanda slags p. 39 löfträn, som Alm, Fläder, Björnbärsbuskar, Ask, Ek, | Ben- ved (Cornus), Asp, Hedera arhorea C. B. Slän, Liguster, Alster (Euonymus), Acer campestre & minus C. B. lato sig infinna. Här och där läg nägon vacker gärd. Landet var här, som pä de mästa orter, där vi värit uti Ängland, icke jämnt och slätt, utan en beständig kedja och om- växling af nägot höga och läng slutande backar, samt dälder där emellan. Desse högder hade allehanda slags figurer, ibland runda som Limpor, ibland aflänga, ibland annorledes. Inclosurerne eller äker och ängs täpporne lägo sä väl midt ofvanpä och pä sidorna af backarna, som ända ned til och uti dälderna. Pä somliga ställen voro desse backar nog stupande. De bestodo alla af bara krita, hvilken endast hade ofvanpä sig en matjords skärpa til IV2) 2, 272 ja 3 quarters tjocklek, dock merendels ej mera, än mot 2 quarter tjock, hvilket vi tydeligen kunde se hela resan, hvaräst Landsvägen lopp öfver desse backar, Kent. Gravesend. Rochester. 31 och de kömmit at gräfva pä sidorna om vägen. Til för- tigande, at det samma viste sig i alla kritgropar, som här och där voro upkastade. Pä hela denna resan kunde vi ej se det ringaste tecken til nägon flytande och rinnande bäck eller a, undantagandes floden Midway, som stryker förbi Rochester. Sädane rinnande vatten lära ock pä krit- bärgen och i nägden af dem vara nog sällsynte. Mästa delen af de inclosurer, eller med häckar omplanterade täppor, som vi i dag sägo, voro äkrar, besädde dels med Hvete {T?'iticum hybernum aristis carens C. B.), Gumrik, Hvit-Hafre, | Bönor eller Ärter. Jag vet ej af hvilketdera p. 40 slaget det var mer, antingen af Hvete eller Korn. Det syntes, som det var mera Korn ät Gravesends sidan, och at Hvetet hade öfverhand omkring Rochester. Af Hafre var minst. Stora Hummel-gärdar blefvo vi ock varse pä somliga ställen. At Gravesends sidan voro vidlöftiga in- closurer eller täppor planterade med Kersbärsträn; men mot och vid Rochester var ej sä mycket däraf. När vi kömmit en mii frän Gravesend, tog en liten skog emot, hvilken bestod af allehanda ofvannämde löfträn, hvartil vi fingo lägga som en stor raritet 2:ne trän, dem vi ej förut haft den fägnad at fä se vildt växande i Ängland, nämligen var Björk, som stod uti et litet kärr, samt En- buskar, af hvilka sista vi sägo ätskilliga pä en kritbacka, där de växte pä skarpa kritan, och hade näppeligen et halft quarters svartmylla ofvanpä kritan ; men syntes dock stä tämeligen frodigt. Trägärdar af Kersbärs- Apple- Päron- och Valnöt- trän. Jag nämde nyss förut, at vi sägo här en stor myc- kenhet Trägärdar, planterade med Kersbärsträn, och andra fruktträn. De anmärkningar jag gjordt vid Kersbärsträn här pä orten, äro förut anförde vid den 7 Julii. Hvad de andra frukt-trän angär, sä blefvo vi likaledes varse en myckenhet Äppel- och Päronträn, planterade antingen i samma trägärd med Kersbärsträden om hvarandra, eller ock för sig sjelfva allena. Jorden under och emellan dem var I pä samma sätt, som nägot förut eller vid den 7 p. 41 Julii är nämnt om Kersbärsträden, upplögd, och brukad 32 Kent Gravesend. Rochcster. til äker eller äng, sä at desse fruktträn stodo midt ibland säden eller gräset. De voro ock mycket skickeligare än Kersbärsträn, at säd säddes under och ernellan dem; emedan säden merendels blef sä snart, ora ej förr, mogen, som deras frukt, och säledes afskars, da de ej behöfde trampa ned säden vid fruktens hämtande. Vid sidorna af desse trägärdar, samt ofta vid sidorna af äkrar, och hemma vid gärdarna, stod nog af stora Valnöt-trän, dit planterade, och nu fulla med frukt. Strata terrae. Det sades litet förut, at mäst alla backar emellan Gravesend och Rochester bestodo af bara krita, endast at öfverst lag et tunt stratum af svartraylla; dock blefvo vi pä 2 a 3 ställen varse, at somlige af dessa krit- bärg hade öfverst pä sig, ej krita, utan en backa af sand. stundom utblandad med smä Pebblestones, hvilken sand- backe läg ofvanpä kritbärget, som var där under ; och var märkvärdigt, at de kritbärg, som hade en sadan sand- backe eller samling af sand pä sig, voro gemenligen de högsta backar af alla vi sägo denna vägen; men huru denna sand i forna tider kömmit hit, antingen genom nägon flod, eller pä hvad sätt, kan jag ej säga. Vi funno ock, at sanden i en sadan backa, ofvanpä kritan, ej var af enahanda slag, utan bestod af flere arter, som lägo hvarftals pä hvarandra. Jag vii anföra deras läge i en P- 42 af desse backar, där landsvägen | gick midt igenom. 1) Öf- verst svartraylla af 1 V2 ^ 2 quarters tjocklek, raen nog utblandad med sand. 2) En gul, härdt i klirapar hopsit- tande fin sand, 5 72 quarter. 3) En Ijusgul hei fin lösare sand, 6 quarter. 4) En ganska fin grä sand, 6 quarter, och ho vet huru längt, eraedan botten af gropen hindrade oss at korama längre ned? men at den icke mätte gä för raycket djupt, kunde slutas däraf, at backarna pä örase sidor nedanföre bestodo af bara krita, sora vi sägo pä örase sidor af landsvägen, hvilken var ingrafven i dera. Här och där, i hvardera af ofvanupräknade sand-strata, satt nägon liten bit, jag vet ej hvad jag skal kalla det, sora säg ut likasora det värit en bärtrostad spik. Kent. Gravesend, Rochester. 33 Hägnad om akrar, ängar &c. Omkring mäst alla in- closurer, soin äkrar, ängstäppor, trägärdar, m. m. voro planterade häckar af Hagtorn; men de voro pä somliga ställen nog släta. Pä nägot enda ställe var nägon Ris- gärdesgärd: stundom, fast säilän, fick en ock se nägon sadan sprätgärdesgärd, som är beskrefven förut pag. 14. Äkrarne, vi denna dag sägo, lägo bäde öfverst pä högderna, och pä deras sidor. Jag nämnde nyss förut pag. 39. hvad sädesarter voro sädde pä dem. Aldrig syntes pä och vid dem nägot dike, inga vattufäror, hvilka bägge ock kunde vara här mindre nödige; emedan kritjorden lärer draga alt vatnet ned i sig, i | anseende hvartil, vi p. 43 ock icke blefvo varse det ringaste flytande vatten pä hela denna vägen. Jag säg ock inga diken vid landsvägen, til tecken, at. vatnet lärer icke länge kunna halla sig där qvar. Om vid nägon enda häck ibland fants nägot dike, syntes det endast vara gjordt, at fä mull därutur, til at göra en bank, hvaruppä häcken blifvit planterad, samt at fä mull, at kasta pä rötterna af Hagtornen, som blifvit satt i häcken. Inga äkerrenar ut pä äkern, utan endast hei smala vid sidorna af den samma ut vid häckarna; men sä smala, at en svärligen kunde komma där fram, mindre siä där nägot hö. Pä mästa delen af desse äkrar läg fullt med smä Pebblestones. Landet läg hei jämnt och slätt, sä väl det som var besädt med hvete, som det med andre sädesslag, utan nägra ryggar eller uphögnin- gar. Ganska mycket ogräs var pä en stor del af deras trädes äkrar: somlige voro sä fulla af Qvickrot, som hade den värit dit sädd: andre fulla med viii Vallmoge, ätskil- lige slags tistlar, samt andra ogräs. Men det var icke at undra öfver; emedan äkern pä sädana ställen ända til denna tid pä äret blifvit lämnad okörd. Af et sädant äkerbruk är ej svärt at begripa, hvi deras Hvete- Korn- Hafre- Ärt- och Böne-äkrar stä sä fulla med viii vallmoge och andre ogräs, nämligen til en del däraf, at de sä illa handtera trädesäkrarna, och lämna ogräset ali frihet at fä fröa och sä sig. Jag märkte, at de brukade mycket, at släppa hästar, fär och kor at beta pä de samma; men | 34 Kent Gravesend, Bochester. p. 44 med det de mente sig hafva en nytta, gjorde de sig dub- bel skada; ty ehuru de väl gemenligen äto upp den villa vallmogen; sä lämnades dock ätskillige af de andra argaste ogräs, som tistlar &c. merendels at stä orörde af kreatu- ren. Ofta lämnades en sadan trädesäker, at ligga 2 ä 3 är obrukad och som en beteshage. Da skedde väl, at när jorden fick likasom en skärpa af gräsvall öfver sig, an- talet af tistel och. andra ogräs minskades; men sä snart en sadan betesmark äter plögdes upp, jorden blef lös, och gjord til äker, samt besädd med säd, fingo de mängfalliga i jorden liggande ogräsfrön likasom nytt lif, kommo upp i dagen, grodde, och qväfde mängenstäds bärt säden; ty deras frö hafva den egenskapen, at om jorden är härd, och. för dem obeqväm at komma upp, kunna de ligga mänga är ned i jorden, utan at gro eller taga skada; men qvickna sä snart jorden röres och omvändes. Häraf se vi huru plöjande flera resor om sommaren, uti en med ogräs bekajad äker, är mycket nödigt. Ärterna här pä äkrarna voro dels sädde i rader, och jorden emellan up- rörd, ogräsen utrotade, samt mullen makad til roten och stjelken i en hög; men sä sägo vi ock ärtland sädda pä samma sätt i rader, men aldrig ränsadt eller jorden up- rörd emellan, utan ogräsen höllo pä, at aldeles förqväfja och taga lifvet af ärterna. Mängenstäds voro ärterna sädde i broad east som hos oss, och. där fingo ogräsen och ärterna kampa med hvarandra, som de bäst orkade P- 45 och gitte. Ingenstäds voro är | terna risade. Vid den här brukeliga Harfven och Välten är intet synnerligt at pä- minna; de äro mäst lika vara. Plogen i Kent har däruti förmon, at vändbrädet kan lätteligen flyttas pä hvilken- dera sidan om Plogen en vii. Men i öfrigt förtjenar den ingen ting mindre än befordran; emedan den är ganska tung och obäklig. Jorden pä alla dessa äkrar var af natu- ren sä lös, at de kunde i den starkaste torka köra den upp när de ville. De satte i en sadan lös jord mäst altid 3 par hästar, stora, som största Dragon-hästar, för denna Plogen, dä en fuUvuxen Person fordrades at halla Plo- gen, samt en gässe, at drifva pä hästarna; ja ibland sägo Kent. Gravesend, Rochester. 35 vi, at ända til 5 ä 6 par sädana stora hästar voro satte för en plog. En sadan jord, til hvilkens upplöjande de här körde med 3 par hästar, kunne vi altid i Sverige med Wessmanlands Plogen, men i synnerhet med Herr Baron Brauners, lika väl och fint helt vist upplöja med et par hästar, om ej med en enda. Kentiska Plogen har den egenskap, at han plöjer djupare, än mäst andra plo- gar. Vi sägo dock pä somliga ställen i dag trädesäkrar, hvilka lägo ganska väl ansade och upplögde, sä at jorden var mör och fin, som den bästa nyssfullbordade trägärds säng. Bönor voro mäst sädde i rader, och handterade pä sätt, som tilförene pag. 16. är omtalt; dock voro de äf- ven pä et och annat ställe sädde, som hos oss, eller uti broad east. Vägarna voro här nog goda. Fast grunden var af p- 46 krita, och säledes stadig; sä lato de dock ej noja sig der- med, utan grof sand och smä Pebblestones voro öfveralt förde därpä, hälst som krita i vät väderlek är nog slip- rig. Pä ömse sidor om vägen voro merendels häckar, och gick vägen, i synnerhet i backar, djupt ned i marken, ända til 4 a 5 alnar. Inga diken voro vid vägen. Väderqvarn. Här och där syntes pä högderna nägon väderqvarn, bygd pä vanligt sätt. Vid Rochester var en väderqvarn, som pumpade upp vatten til Stadsens behof. Västanvind mycket i Ängland. At Västanvädret pä denna orten i Ängland mäste vara et bland de längvari- gaste och strängaste väder, syntes klarligen däraf, at i trägärdar, som dock lägo hei jämna, och ej sä särdeles mot detta väder, lutade träden undan frän Vastan med öfra delen ansenligen mot Östra sidan, hvilken sneda och lutande växt tvifvelsutan förenämnde Västanväder för- orsakat. Kyrkor, de gamle mäst af Flintsten &c. Jag har nämt förut T. I. p. 479. 480. at mäst alla gamla Kyrkor här pä orten voro bygde af Flintsten, sä Chadwell i Essex, som Northfleet W. om Gravesend, och ätskillige andre i Kent. I dag blefvo vi äfven varse, at mänga Kyrkor i Rochester voro til största delen up | murade af bara Flinta, p. 47 36 Kent Gravesend, Rochester. endast at de brukat nägot Portlands sten deribland. Yi gingo sedän ifrän landsvägen upp til en by, där vi sägo en gammal Kyrka, hvilken de nu höllo pä at göra til et mälthus. Denne var likaledes mäst hei och hallen up- murad af Flintsten, endast at fönsterkarmar och ramar, samt dörträn voro af Portlands sten. Fönsterna voro hei smä. Det syntes väl pä et och annat ställe tegelstenar i muren ; men det kunde tillika nog tydeligen ses, at muren där värit sönder, och at samme tegelsten var et af senare tiders verk. Vi besägo sedän en annan Kyrka, som lika- ledes til största delen var upmurad af flintor; dock at Portlands sten var här och där inblandad i muren. Fön- sterkarmar och ramar, samt dörrträn voro altid i alla sä- dana gamla Kyrkor af Portlands sten. Äfven ofta hörnen pä Kyrkoväggarna och tornen. Fönsterna voro mäst nog smä. Hvaraf kan vara anledning at sluta: 1) at Tegel- bränneri i forna tider lärer pä dessa orter värit mindre bekant, ätminstone ej särdeles i bruk. 2) At Glasbruken ej eller lärer de tider värit för mänge. Pä Södra sidan af en annan Kyrka har fordom värit 3 stora dörar i bredd; men blifvit sedän med flinta igenmurade, och gjorde en- dast til smä fönster. En del af dessa gamla Kyrkor stodo nu til et tecken af deras älder djupt ned i jorden, sä at deras golf var längt djupare ned, än yttra superficies af Kyrkogärden. Säledes har antingen Kyrkan sunkit, eller p. 48 mullen pä Kyrkogärden blifvit ökad, genom de där | be- grafnas stoft och kistor, med mera, som dit blifvit fördt, eller ock, mätte alla desse orsaker sammanstöta. Eljest märkte jag, at de, pä de f lasta ställen här pä orten, och äfven i Essex, brukade Kyrkogärdarna, hvarest de be- grafvit sinä döda, til beteshagar för hästar, äsnor eller Svin; men i synnerhet för de förstnämde. Pä somliga ställen nyttjades jämväl Kyrkogärden til äng, sä at de afslogo gräset, innan kreaturen släptes dit in. Rochester är en vacker och tämelig stor samt mycket gammal Stad, belägen pä ömse sidor om floden Medway, ungefär 27 Ängelska mii frän London. Här omkring äro ätskilhga högder, och Kgger en del af Staden jämväl Kent. Gravesend, Rochester. 37 därpä; men det mästa är dock ned i dälderna mot Elfs- sidan. Husen äro mäst af sten, en del rätt vackra. At- skilliga Kyrkor äro här, somlige af gammalmodig bygg- nad. Öfver floden Medway gär en stor stenbro, som räk- nas för en af de förnämsta i Angland. I Staden är en Domkyrka och Biskops-säte. Et stycke nedan för staden ligger det bekanta Chatham, där Angelska Örlogsskeppen til en del byggas, omlagas och förvaras. Om aftonen komino vi tilbaka til Gravesend. Den -if Julii. Brunn i fasta kritbärget. Emellan 2:ne af kritgro- parna vid Northfleet gick en udd ut af | bara krita, som P- 49 de lämnat orörd, af 8 ä 9 famnars bredd. Pä ömse sidor om denna udd voro stora kritgropar af 6 ä 7 famnars djup. Sidorna däraf voro perpendiculaira. Vid en sida af denna udd hade de grafvit en brunn ned i tätä och fasta kritbärget. Denna brunn var rund, af 7 quarters diameter, och omkring murad med tegelsten. Jag mätte hans djup, och fann, at den frän öfversta jordbrynet ned til öfversta superficies af vatnet däruti, var 2872 aln djup. Vatnet, som här togs, var raycket klart och välsmakeligt, som det bästa källvatten, samt mycket lättdruckit. De, som bo här omkring taga härifrän alt det vatten de be- höfva til kokning, matlagning, bryggd, bränning, klädes tvätt, til Punch, Thee &c. Dessutom vatnas dagehgen 8 hästar och 4 kor med samma brunsvatten; ty oansedt Floden Thames är här strax bredevid, sä gifva de dock hästarna och boskapen ej af des vatten, emedan det är mycket sait, ty Floden (refluxus maris) förer upp sait vatten frän hafvet, hvaraf hästar och boskap sades fara illa, om de skulle dricka däraf. Ehuru torr sommar det är, skal dock aldrig märkas, at vattnet minskas i denna Brunn. Jag frägade, ora folket, som drucko däraf, be- funno sig väl därefter? de svarade, at bättre vatten icke kan gifvas, än detta, samt at de aldrig mä illa däraf, eller äro fram för andra underkastade nägra vissa sjukdomar. 38 Kent. Gravesend. Jag drack nu rätt nog däraf, utan at märkä därefter den p. 50 ringaste olägenhet. Jag har ock vid hela mit vi|stande sä i Gravesend, som annorstäds i Angland, icke kändt det minsta af en dylik effect, som nägre tilskrifva kritvatnet, nämligen, at en ovan därvid skal i början hafva diarrhee; innan han blir van därvid. De mästa och tör hända alla Brunnar i Gravesend, äro gräfne i bara härda kritbärget, sä at det vatten jag vid mältider och da jag värit törstig, hela tiden druckit, ej värit annat, än det, som siiat sig genom kritan; men jag har ej märkt den ringaste ändring i kroppen däraf. Den -i^ Julii. Strata terrae. Pä Södra sidan om väderqvarns backen, som lag vid Gravesend, var en stor grop, där de tagit sand. Här fingo vi se hvaraf backen pä den sidan bestod, samt räkna strata i den samma, hvilka voro följande: 1) Öfverst Svartmylla ^/^ aln. 2) Svartmylla och en fin sand blandade tilhopa, ^/^ aln. Desse tilsamman gjorde en gul färg. 3) En Ijusgrä fin sand 3 qv. uti den samma voro här och där som Ochra- eller rostfläckar. 4) Ljus ocherfärgad sand, som gick i vägor, 72 t^^- ^) ^^^ förut n. 3. nämnde Ijusgrä sand 3 qv. 6) En rost- eller mörk ocherfärgad sand en tum. 7) En fin mycket ljus sand 5 qv. 8) En ocherfärgad fin sand ^/.^ tum. 9) Den vid n. 7. nämnda fina mycket Ijusa sanden, som gick ända til botten pä gropen, och ho vet huru längt ned? Längre upp pä backen var en annan sandgrop, som P- 51 med sin basis var högre, än kulien | af den föregäende. Där voro hvarfven i denna ordning: 1) öfverst svartmylla ungefär ^2 ^^^^ f^st nog utblandad med en fin tegelfärgad sand och smä Pebblestones. 2) Pebblestones 4 a 5 quar- ter. Desse Pebblestones voro af knäckars storlek meren- dels, kälsvarta, rundaktige eller ovala, hei glatta utanpä, likasom de värit slipade eller slätade. När en sadan slogs sönder, sä befans, at den var af bara flinta. Aldrig syn- tes nägra kantiga. Kent. Gravesend. 30 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 En ocherfärgad fin sand, 5 quarter. En fin hvit sand, Y2 ^.'^• En ocherfärgad sand, en tum. En fin hvit sand, 2 tum. Den ocherfärgade sanden, 2 tum. Den fina hvita sanden, 2 tum. En grä i tärningar fallande lera, 72 ^^^^• Den fina hvita sanden, 2 tum. Den grä leran 72 tum. Den ocherfärgade sanden, 2 tum. Den fina hvita sanden, en tum. Den grä leran, en tum. Den fina hvita sanden, 72 t^^- Den grä leran, en tum. Den fina hvita sanden, 3 tum. Den ocherfärgade sanden, en tum. Den fina hvita sanden, 2 tum Den grä leran, en tum. Den fina hvita sanden, 3 tum. Den grä leran, 7.3 t^^m. Den fina hvita sanden full med rostfläckar, 2 qv. En Ijusgrä sand, en tum. P- 52 Den fina hvita sanden, 172 ^.v- Den ocherfärgade sanden, en tum. Den fina hvita sanden, 1 qv. Den ocherfärgade sanden, en tum. Den fina hvita sanden, 1 qv. Den Ijusgrä sanden, full med rostfläckar, en aln. Den ocherfärgade sanden, 6 qv. Pebblestones, utblandade med en Ijusgul sand, 3 qv. 33) Den fina hvita sanden, 2 alnar, kunde sedän för djupet i gropen ej mera ses. Om alla desse strata til- kommit vid skapelsen, syndafloden eller nägot annat til- fälle, lämnas til andra, at gissa om. Hela denna höga sandbacken lärer förmodeligen stä pä fasta kritbärget; emedan alla fält häromkring bestä af bara krita med en tunn jordskärpa där ofvanpä. 40 Kent. Gravesend. Massa. Pä de härdaste kritbackar syntes väl ibland nägon fin Hppnum; men sä märktes dock, at denna orten omkring Gravesend, ej var särdeles benägen för massa. Det syntes ej tecken därtil, ehuru noga jag säg därefter, hvarken pä äkrar, eller inclosurer och täppor, de där voro sädde med Glover, Saint Foin &c. ja icke en gäng pä renarna vid häckarna. Oniscus cauda obtusa integerrima. Linn. faun. Suec. 1256. fans i myckenhet allestäds pä kritbärgen, at den p. 53 pä dessa orten likasom tagit | sit hemvist. När nägon kom vid honom, drog han sig ihop, at den läg hei rund- aktig, och säg ut som et helt litet svart gläntsande d^gg. Denne är större, än vara ordinaire gräsuggor. Den ^f Julii. PhaIcBna subulicornis spirilinguis ; alis superioribus subcaeruleis, punctis sex rubris; inferioribus omnino rubris. Linn. faun. Suec. 814. Denna vackra Fiäril, som prälade med dess sköna röda färg, hade i synnerhet tagit sit hem- vist i gamla med smä buskar öfverväxta kritgropar, där den flög i myckenhet; men utom dem var han sällsynt. Han flög mycket längsamt och ej sä snällt, som de andre Fiärilar; satt ganska mycket pä blomman af Scdbiosa prat. hirs. C. B. Aranea abdomine fusco ovato, linea exalbida pinnata, cauda bifurca. Linn. faun. Suec. 1223. fans här i mycken- het sä pä kritbackar, som pä andra ställen. Jag säg ho- nom ock uti Essex. Den accurata Beskrifning, som Herr Archiatern och Riddaren Linn^us gjordt uti sin Fauna Suecica pä anförda ställe, om sättet huru denne gör sit bo, befriar mig, at utföra det samma, emedan denne Spin- neln gjorde det här i Angland mäst pä samma sätt. Skill- naden är endast den, at vi funno sädana hans konstiga bo och giller ej allenast utsatte öfver gräset, utan ock i sidan af sluttande backar, där jorden rasat ned, hvarest han gemenligen utvaldt sitt bo, där nägon liten grop af P- 54 en näfves | vidd och djup gick in i backen. Där gjorde Kent. Gravesend. 41 han sit cylindriska bo ned i förenämde häl, ofvanför hvil- ket han utspridt sit nät pä alla sidor, at det liknade en stor tratt, i synnerhet om nagra smä buskar voro i neg- den, pä hvilka han fick fästa somliga ändar af sinä nät, da en fiskare, som sätter ut Ryssior, icke kan behändigare ställa dem. Of ta hade han gjort sit bo upp i buskarna, da ifrän hans cylindriska häl armar af hans nät gingo ut til par alnar pä hvar sida, at intet insect fick komma vid buskan, innan det var insnärdt i nätet. Han sielf satt altid antingen i botten, eller öpningen af sit cylindriska och en öppen pung lika häl, färdig at springa til vägs sä snart nägot rof var at vinna. När nägot insect fastnat, sprang han straxt dit, och bet det nägra gängor i hufvu- det, bar det sedän in til början af sit näste, hvarest han at det upp. Det var et nöje at se hvad arbete han hade med Curculionerne ; ty som desse äro öfvertäckte med et härdt skal, sä kunde han nastan aldrig taga redo pä dem. Sä snart de kommo pä hans nät, angrep han dem; men de voro sä kloke, at de drogo in fötterna och hufvudet. Dä han väl bet dem i skalet, men utan verkan; ty sä snart han lämnade dem, började de äter kräka, dä han ä nyo sprang upp, och bet dem; men lika fäfängt, sä at han omsider blef trött, lopp in i sit bo, och Iät dem vandra sin väg. Han hade altid ned i botten af sit bo et häl, hvarigenom han, dä nöden trängde, kunde hafva sin un- danflykt, och ej blifva instängd, dä han altid sökte | sin p- 55 säkerhet bak om nägon qvist eller ned i jorden, när nä- gon kasade efter honom; men sä snart en äter blef tyst, kröp han genom hälet in i sit bo, kom fram i öpningen af det samma, at se efter om nägon fara vidare var pä färde, eller om alt var fredligt. Jag ref ibland sönder deras boet, dä de gemenligen efter en eller par dagar hade det färdigt igen. Svin. Uti Kent hafva Farmerne gemenligen ej flera Svin, än de behöfva til deras egen nödtorft, sä at de säi- län komma at sälja nägot däraf; men uti och närä om- kring London halla Bränvinsbrännare en stor myckenhet, ofta frän 200 til 600 stycken, dem de föda med drank 42 Kent. Gravesend. och annat, som blir öfver vid bränningen; och sedän desse kreatur blifvit nog feta, säljas de til Slaktare med stor fördel. Pä lika sätt och til samma ändamäl hälles vid stärckelse-bruken et stort antal af Svin, hvilka födas och gödas med det, som blifver afskrädt af hvete, da Stär- kelse tilverkas. Huset, hvaruti Svinen hällas, blifver rän- sadt och tvättadt hvar dag. Akrar, Hvete, Korn &c. Ätskilliga gamla och käcka Farmer här pä orten berättade, at när äkern är väl om- lagad, kan man efter Hvete fä 20:de kornet, ibland ock litet mera; men äkern mäste dä vara väl ansad. Samma- ledes kunna de fä 20:de kornet af korn pä en väl skött P- 56 äker. Sädesslagen ömsas ärligen, | nämligen när äkern legat en sommar i träde, besäs den antingen med Hvete eller Rofvor, därefter med Bönor, sä med Korn eller Hafre. Trädesäkern köres om sommaren gemenligen 3 gängor; om de sä hinna, köres den 4 gängor, samt harfvas och vältas emellan hvar gäng. Krita brukas ock här til göd- sel pä äkern, och dä han en gäng blifvit gödd dermed, behöfva de ej göda honom pä 10, 14 eller flere är. Pä styf lergrund sades kritan vara skön. Bland andra sätt, at göda äkern, räknas et säsom det bästa, at fälla fären om sommaren pä den samma om nätterna uti en liten träng fälla, at de stä hei tätt tilhopa. En och annan käck Farmer sade sig sjelf försökt, at sä Hvete i rader, och plöja upp jorden med horsebreak (en liten nätt plog, som drages af en enda häst) emellan raderna; men det har ej velat lyckas för dem. Dock trodde de, at det kunde gä an. Eljest brukas horsebreak här mycket, at plöja och ränsa bärt ogräsen emellan de sädda rader med Bönor och Ärter, aldenstund det hsar mycket arbete. Eofvor säs äfven här i Kent mycket för Fär, Svin och Oxar, at föda och göda dem med. Bästa tiden at här sä Hvetet, sade Farmerne sig funnit vara ungefär en Mänad för Michaels-mässo (efter gamla stylen); mänga sä det ibland en Mänad efter, men det sättet hälles ej för sä godt. Ängsskötsel, St. Foin, Glover &c. Deras mästa ängar P- 57 här pä orten besäs med nä | gra vissa höslag, som St. Foin, Ke7it. Gravesend. 43 Glover, Vicia, Lucerne &c. St. Foin sades trifvas ganska väl pä Kritbackar, det ock vi öfver alt klarligen funno. För 30 är tilbaka visste de här ej sä mycket af des bruk, som nu, hvilket de lärt frän Frankrike. St. Foin är en stätelig föda för hästar; men för Kor är den torkad ej sä god, som godt hö; emedan de ej mjölka sä mycket efter den, som efter hö. När den en gäng blifvit sädd, kan den ibland stä 16 och flere är, innan den behöfver säs om. Den gifves ät hästar, antingen hei, som den är, eller skäres den i en hackelse-kista sönder med stjelk och alt helt smä, blandas sä ut med hafra, agnar, Bönor eller ärter, och gifves sedän ät hästar, som mä ganska väl der- efter. De fä ej här siä St. Foin mer, än en gäng, om sommaren. Glover brukas ock mycket nu at säs här; men den stär ej sä länge, som St. Foin, innan den mäste säs med Hvete eller annat, och et stycke land besäs om. De bärga nastan aldrig mer än 2 slättar däraf, innan den säs om, ej eller lönar det mödan at Iata den stä längre; t}" när en slagit den 2 är eller 2 somrar, tyner den därefter sä mycket af, at de näppel. kunna gä med lian därpä, därföre när de 2 somrar, och ganska ofta endast en som- mar, af slagit den samma, plöjes äkern ä ny o upp, besäs med Glover; men ehuru den ej kan stä länge, innan den skal säs om, sä lönar den dock ganska mycket omaket, hälst här pä orten, där pä Kritbärgen inga ordinaira gräs- slag ve|la fort; emedan denne Glover första sommaren, 1>- 58 dä den släs, gifver en sä ganska stor ymnoghet af et mägtigt och godt hö. Til föda för hästar är den förträffe- lig, men ej sä för Kor; emedan de väl mjölka mycket däraf, men mjölken fär nägon särdeles smak därefter, och är pä längt när ej sä behagelig, som när Kona födas med godt gräs; i synnerhet kan en ganska väl kanna denna Glo- ver-smaken i mjölken, om Kona fä gä ute om sommaren och äta den gröna Glovern; men dä mäste en taga vara därpä, at de ej mä fä äta efter behag däraf; ty Glovern smakar dem sä väl, at de ej kunna hafva äterhäld, utan ibland äta de den sä begärigt, at de svälla up och dö. Glovern har ock däruti företräde fram för andra höslag, at den gemen- 44 Kent. Gravesend. 59 ligen kan släs 2 gängor om sommaren. Somlige liafva ock nu börjat at sä Lucerne, men ovisst ännu, huru det vii lyc- kas. Tares {Vicia vulg. sat. Park.) säs här ock af en del til foder, och visste Farmerne näppel. nägot höslag, hvar- efter Korna gifva sä mycket mjölk, som da de äta af, hälst om den är grön, hvilken mjölk tillika smakar väl; dock är det befunnit, at Kor gifva den behageligaste mjölk, da de äta godt gräs. Pä ganska mänga ställen här i Ängland siä de sinä ängar 2 gängor om sommaren, ibland ock 3 gängor; men da släppa de säilän Creaturen at beta derpä, hvarken om Vär eller Höst. Dock berättade Far- merne, at hoet af den senare slättern ej är sä godt och kraftigt, som af den förra. Bönor, säs här mycket, och brukas til föda för hästar och svin. Likaledes gifva de at hästar och svin ärter til mat. Krita. Det är ej bekant, at Krita brukas til nägon ting i trägärdar; men i hummelgärdar brukas den af som- liga som en gödsel, dä den förut utblandas med annan gödsel. Ost, Smör &c. Mäst hvar Province i Ängland har nägot särdeles, som den frambringar mer och bättre, än en annan. Säledes meddelar gemenligen Kent bättre Humla och Kärsbär än andre Provincier: Hertfordshire bättre Hvetmjöl: Cheshire och Glochester-shire bättre Ost, Suffolk bättre smör, o. s. v. Härvid är märkvärdigt, at den Province, som gifver det bästa smör, kan ej med- dela sä skön Ost, och tvärt om. Orsaken sades vara, at til hvardera sä smör, som ost, fordras den bästa och fe- taste mjölk. Där de göra smör, göra de äfven ost; men de bruka först at kärna smör af mjölken, och sedän göra de ost af den samma, hvilken ej kan bli god; emedan den mästa kraften af mjölken är redan bärttagen. Räg, säs äfven här i Kent af en del, som dels för- sälja den, dels bruka utblanda den med hvete, mala och göra bröd däraf. Halmen säljes til Watermen eller Rod- dare och de som gä med bätar och Jaktar fram och til- p. 60 baka til och frän London, hvilka bruka lägga | halmen Kent. Gravesend. 45 pä botten af bäten, och pä sätet, at de resande mä sitta sä mycket bättre, och ej sudda eller orena sinä Kläder. Den If Julii. I dag reste jag med Till-bäten til London, at höra, om ej Capitain och det skepp, jag sk^ille gä öfver med til America en gäng mätte bHfva resfärdigt, samt fölgde efter middagen en af Till-bätarne ned til Gravesend til- baka. Kritans nytta. Pä de äkrar, som ligga i negden om-- kring Gravesend, bruka de ganska säilän, eller nastan aldrig at göda sinä äkrar med krita; emedan jorden, som där är mäst en mylla, är förut sä lös och torr, at den behöfver ej blifva lösare; men längre därifrän, där de hafva väta, lägländta och af lera bestäende äkrar, göda de dem da och dä med krita. Alla äkermän och Farmers härstädes komma därutinnan enhälhgt öfverens, at den förnämsta nyttan, kritan gör säsom gödsel pä en äker, är pä et sädant land, som bestär af en styf lera och kali jordmon; ty hon löser up samma lera, gör den beqväm at frambringa säd til myckenhet. Det är ock därföre, som Farmerne i Essex, hvarest ingen krita är til finnan- des, äfven de, som bo längt bärt, komma hit ned til stran- den af Thames, där kritbärg äro, köpa här mänga lass krita, och föra dem läng väg öfver land, | at därmed göda P- 61 sinä äkrar, som bestä af en styf lera. De, som bo längre in i Kent, och hafva dylik lerjord, förbättra den pä samma sätt med krita. I sandig jord sades kritan icke göra nä- gon nytta. De bäde närä och längre härifrän boende betjena sig säledes af denna til gödsel pä deras äkrar och ängar. Frän Essex, Midlesex, Surry, och ganska mänga andra orter af de Ängelska Provincier, som antingen ligga närä Thames, eller eljest vid sjökanten, föres med smä Fartyg allehanda matvaror til London, som hvete, korn, hafre, smör, ost &c. När samma smä Fartyg skola gä hem frän London, vela de icke gä toma tilbaka; därföre komma de 46 Ke7it. Gravesend. til nägon af dessa kritgropar, lasta sinä Fartyg med krita, som de här kunna hafva för et ringa pris, och föra den hem, hvarest de antingen bränna henne först til kalk, innan de lägga henne pä äkern, eller ock lägga henne pä äkern, som de fä henne. Utländska skepp taga ock ofta vid Hemresan här- ifrän en stor mycjienhet krita med sig. Grunden af vallarna och Bankarna pä ömse sidor om Thamsen äro gjorde af denna krita, dels emedan den binder väl, dels emedan de icke hafva nägot annat sten- slag. Den är lagd där bäde i större och smärre stycken. p. 62 Uthusen voro pä ätskilliga ställen upmurade af bara krita. Det förnämsta, hvartil kritan här brukas, är, at de pä ätskilliga ställen bränna kalk däraf, hvarom litet nedan- före mera. I Comedie-husen i London brukade Lindansare, och de som gingo pä rep och linor, at gnida deras skor starkt under med krita, pä det de ej mätte halka; äfven krita- des repet dä nägot. Den |o, julii. Anmärkningar vid krita och Kritbärgen vid Northfleet och annorstädes i Kent. Northfleet är en by, som ligger en liten Angelsk mii W. om Gravesend pä samma sida om Elfven. Här, och sä ända til Gravesend bestä alla Elfsbackarna vid Thames, och landet däromkring af bara krita, endast at en tunn mylla eller matjord ligger öfverst. Här finnes vid Thames stränder den ena stora kritgropen efter den andra bäde af ansenlig vidd och stor djuplek. Desse kritgropar äro merendels fyrkantige. Deras sidor perpendiculaira. Djupleken pä desse gropar frän öfverst a superficies ned til botten 8, 12, 15. och flere famnar. De höra ej til en och samma person, utan äro ätskillige, som hafva del deri, hvilka äro Gentlemen, som vistas i Lon- P- 6o don; men hafva dock här folk, som bo vid krit | groparna, at se efter, det med arbetet mä gä väl och rätt til. At Kent. Gravesend. 47 kritan här blifvit tagen för mänga hundrade är tilbaka, kan slutas, utom hvad en har af gamla Häfdateknare, äfven dels af groparnas myckenhet ocli ganska stora vidd och djuplek, dels af det ansenliga antal af gamla gropar, som nu til eu stor del äro med grus igenkastade, och med hvarjehanda slags trän och örter öfverväxte. En del Kritgropar, hvarest de nu bröto och brände kritan, voro när til Elfven; andre äter nägra musquet- skätt därifrän; ty de hade bärttagit alt det dugeligare närmare Elfven, sä at där ej annat var lämnat, än höga backar f ulia med den mull de afrislat, da de tagit kritan, jämte den mull, som legat öfverst, tillika med stycken af flinta, krita, tegelstenar och annat skräp. Uti dessa kritgropar hade vi ganska godt tilfälle at se, dels huru tjock matjorden och mull en är, som ligger ofvanpä kritan, dels hvarjehanda hvarf och strata af krita, samt hvad i den finnes med mera. Öfverst och ofvanpä kritan lag matjorden eller svart- myllan, gemenligen til "Zy/^ quarters djup, utblandad med smä flintbitar, hvilka sägo ut lika med dem, som ligga pä öpna fältet, dem Solen blekt och gjordt hvita. Fär- gen af denna matjord var brun. Dock var Svartmyllan ej allestäds öfverst lika tjock; ty | rätt som den var 2^/2 P- 64 quarter tjock, sä gick den som en boge eller vigg ned, til 2 alnars perpendiculairt djup. Bredden af en sadan vigg var icke eller allestäds likadan; ty ibland var öfre delen til 5 ä 6 alnars vidd, ibland näppel. til en aln, o. s. v. Djupleken af sädana viggar var ock olika, nu mer, nu mindre; dock var gemenl. matjorden utom och ofvanför desse viggar 2^/^ quarter. Därefter tog kritan mot; men var öfverst ej aldeles ren, utan utblandad nägot litet med den bruna jorden, til 6 quarters tjocklek. Denna utblandade kritan säg sä- lunda smutsig ut. Uti den samma suto nog flintstycken, äfven fullt med smä Pebblestones ; hvilka bägge, sä flint- stenar, som Pebblestones aldeles liknade dem, som ligga upp i dagen, och blifvit blekte af Solen; hvilket tyckes vela säja, at desse ställen af krita, som nu äro 2 alnar 48 Kent Gravesend. perpendiculairt under öfversta superficies af jordskärpen, fordom legat upp i dagen och Solen. Vi gräfde in i backen och befunno allestäds sädana blekta flintstycken och Pebblestones. När desse blekte flintstycken, som lägo in i backen, slogos sönder, sägo de ofta inuti ut, likasom flinta, da hon värit uti elden, men dock ej blifvit sä härdt bränd, at hon gätt til glas. Stundom fans til 4 alnars perpendiculairt djup i p. 65 sjelfva kritan stora fläckar af en | half ä 1 alns diameter, hvilka bestodo af bara sadan brun mylla, som ligger öf- verst, och är den samma, som vi kalle Svartmylla. Sä uti desse fläckar, som i kritan rundt omkring dem, voro fullt af smä Pebblestones. Yi funno sädana fläckar vid mänga kritgropar. Pä somliga ställen nödgades de bärtkasta matjorden, flintstenar, Pebblestones och annan utblandad mylla, ända til 3 alnars perpendiculairt djup, innan de kunde fä ren krita, at nyttja til kalkbränning. At jag nu mätte se, huru hvarfven voro i desse krit- gropar, samt hvaraf väggarna i dem bestodo, vii jag an- föra de anmärkningar, jag vid en och annan af dem gjorde: Uti en af desse kritgropar närmast til Gravesend s sidan, voro strata i denna ordning: 1) Ofverst och ofvanpä kritan var Svartmylla eller matjord, hvilken här til färgen var merendels brun, unge- fär af 72 ^l^s tjocklek, mer eller mindre; ty den var ej öfveralt af samma tjocklek, utan gick ibland som viggar eller kilar ned i kritan, pä 4, 6 ä 8 quarters djup, samt olika bredd. 2) Dernäst en krita utblandad med Pebblestones och nägot af förenämde Svartmylla, at hon ej var helt ren, til ^/2 alns tjocklek, mer eller mindre. Denne krita var P- 66 nä|got lös, och ej sä härd, som de perpendiculaira väg- gar i kritgroparna. S) Sedän kom et mäst horizontailt löpande stratum af bara rötter, ungefär af Ys ^ V4 tums tjocklek. Det bestod ej af annat, än bara smä rötter, af hvilka de största voro af en gäspennas tjocklek; men man kunde ej taga Kent. Gravesend. 49 reda pä hvad för slags rötter desse värit. De voro ej särdeles rutnade, jag inbillar mig, at de voro fina rötter af Hagtorn, hvilka lupit ned sä längt, ooh da de funnit under detta stratum en härdare krita, ej kunnat gä längre ned i jorden, utan sedän lupit horizontaliter uppä det samrna, och säledes tid efter annan formerat detta. Hvad som gaf mig anledning til denna tanka, var 1) at kritan, som ligger näst under, är ganska härd. 2) At jag fann friska och växande Hagtorns rötter, af samma tjocklek, som nyss nämdes, hvilka lupo just horizontaliter bland de andra rötterna i detta stratum. 4) Härda Kritbärget" 3 famnar. Huru det blef längre ned, kan jag ej säja; emedan det nedrasade gruset och mullen hindrade, at mera kunna se därefter. I en af de kritgropar, som voro närmast til North- fleets Kyrka, voro strata af kritan i denna ordning: i) Jordskärpan och matjorden, ungefär 72 ^1^- 2) Härda kritbärget 29 ä 30 alnar ungefär. Flint- P- 6"; stycken voro har och där utblandade däri. 3) Et stratum af bara flinta, lagd helt tätt vid hvar- annan, af 72 ^ 1 quarters tjocklek. 4) Härda kritbärget, 472 aln. 5) Et stratum flinta, af 1 ä 172 tums tjocklek. Flintan läg äfven här hei tätt vid hvarannan; men flintstyckerna voro helt tunna, lika som smä tunna brädbitar; of ta lägo par stycken sädana tunna bitar pä hvarandra. 6) Härda kritbärget, 9 alnar. 7) Et stratum flinta, aldeles likadant med N. 3. 8) Härda kritbärget par alnar; och ho vet huru längt ned; emedan botten af gropen hindrade mig, at se djupare? Anmärkn. Uti krithvarfven nedan för N. 3. sjmtes nägon enda flintsten här och där. Uti en annan af desse stora kritgropar närmare mot Gravesend, voro strata sälunda: 1) Öfverst svartmylla, ungefär af en alns tjocklek; men utblandad med krita, at färgen af denna jorden var mäst hk tegel. 60 Kent. Gravesend. 2) Krita, 2 famnar. 3) Et stratum af flinta, helt liorizontelt, som hade det värit lagdt med flit efter vattupass, af 72 ^ 1 quarters tjocklek. 4) Krita, 5 famnar ungefär. p. 68 5) Et stratum af flinta, lagdt pä samma sätt, som N. 3. liorizontelt ooh efter vattupass af 72 ^ 1 quarters tjocklek. 6) Krita, netto 6 quarter. 7) Et hvarf flintsten, likadant med de föregäende, ^/2 ä 1 quarter. 5) Krita en famn, och tör hända mycket dju- pare; emedan den nedrasade mullen liindrade mig at se det mera. Obs. 1. At desse strata af flinta bestodo endast af en enda flintstens högd, och ej af flere staplade pä hvar- andra; det säg sä ut, som om nägon hade et flackt, jämnt och slätt fält af bara krita, hvaröfver breddes et stratum af enkel flintsten, sä tätt, at den ena rörde vid den andra, och lade sä krita därpä. Obs. 2. Flintsten, som läg i desse hvarf, var somlig- städs tjockare, inemot et quarters tjocklek: annorstäds tunnare, ända til en tunn skälla af en fjerndels tums tjocklek. Emellan desse strata af flinta, syntes uti sjelfva kritan säilän nägon flintsten; endast nägon enda här och där. I kritan var, fast ganska säilän, nägon liten ibland oval, ibland klotrund Pebblestone. Uti förenämde stratis af flinta, omgifves flintan med krita helt tätt, likasom kritan värit blöt, dä flintan köm- mit dit, at hon sunkit ned i kritan, och at sedän en annan blöt krita kömmit at ligga därpä. p. 69 Desse strata eller hvarf af fHnta emellan kritan aro synnerlige. Flintsten ligger här sä horizontelt och sä tätt til hvarannan, som hade den med flit af människo-händer blifvit ditlagd. Huru har den väl i en sadan ordning först kömmit dit? Hela backen vid Themse-strömmen W. om Gravesend, bestod af bara krita; men vid des basis jämt vid vattu- Kent Gravesend. 51 brynot, da floden (ref luxus maris) är högst, var et sädant stratum af flintsten, som nyss omtaltes, hvilket lag pä samma sätt helt horizontelt, som hade det värit lagdt efter vattupass. Flintstyckena lägo här aldeles jämnt intil livarandra. Detta flint-stratum kunde ses vid lägt vatten, nastan en half Ängelsk mii längs efter Elfstranden. Färgen pä dessa perpendiculaira väggar i kritgro- parna är merendels snöhvit. Annorstäds hade den fätt en gulaktig färg, nämligen där, hvarest ofvanföre var svartmylla och trän, hvarifrän ibland nägon vätska silade sig ned, och rann öfver sidorna. Pä de ställen, där mänga kalk-ugnar finnas, äro de perpendiculaira väggar af den myckna stenkäls röken mäst svarta. Pä somliga ställen, där kritan nyligen fallit ned, var fuUt med svarta prickar deruti, dä den slogs sönder, af smä knappnäls knappars storlek, just likasom en Lichen börjjat där växa. I et och annat stycke satt stora rost- p- "O fläckar, hvilka somligstäds förtärt nägot. I de perpendiculaire sidor eller väggar af kritgro- parna äro gemenligen fullt med springor, hvilka gä dels perpendiculariter, dels horizontaliter, och skära af hvar- andra ungefär ad angulos rectos. Bredden pä en sadan springa är ej lika, ibland sä liten, at man näppeligen kan sätta en knifsudd däruti, ibland äter äro de bredare, at en väl kan fä in et finger. Jag kan just ej säja af hvilket- dera slaget, antingen perpend. eller horizont., det finnes mera, dock tyckes de horizontela göra största antalet. När jag kallar springorna perpendiculaira, är det ej sä at förstä, at de voro sä efter mathematiske reglor, utan de stodo ibland just perpend. ibland närä därintil. Det samma är at märkä vid ordet horizontelt. I de gamla kritgroparna hade de somligstäds gräfvit stora häl in som hvalf. De som bodde där när intil, sade, at de mente dem i forna dagar värit brukade til källare. Hvalfven däruti hade icke tagit nägon särdeles skada af tiden, ej eller väggarna; dock syntes, at kritstycken dä och dä fallit ned frän hvalfvet. Kritan i desse gamle källarväggar, som voro perpendiculaira, var fuU med 62 Kent. Gravesend. springor, som gingo bäde perpendiculariter, horizontaliter, 71 ocli äfven oblique eller snedt före. Jag förjstär med oblique eller snedt, det som är som et medium emellan perpend. och liorizont. eller tämeligen närä därtil. Desse sneda springor voro allestäds rätt fä, och pä längt när ej sä mänga, som de andre. Vidden emellan de horizontela springor var ingen ting mindre än likadan; ty da det ena stratum (om jag sä mä kalla det) var tjockt, var of ta det andra helt smalt. I de gamla källare var vidden emellan hvarfven meren- dels et quarter, dock ibland mera, of ta en tum, ja ibland endast en lialf tum, eller en smal rimsa. Spingorna voro gemenligen sädana, at man näppeligen kunnat fä en knifs- udd i dem; i andra kunde hela knifsbladet lätteligen stickas in. Ej eller var altid et och samma stratum af lika vidd emellan springorna; ty oansedt det gemenligen ville halla sig vid en och samma vidd, skedde dock ibland, at när det en stund värit af en och samma vidd, det da smäningom blef smalare, och omsider ändades i en an- gulum acutissimum. Springorne förhöllo sig ej eller lika; ty nu kunde en springa gä helt noga horizontelt, sä längt som väggen var i en kritgrop; nu rätt, som hon gätt litet horizontelt, stannade hon tvärt af, och en annan horizontel springa började där, 1, 2, 3 eller flera tum, antingen ofvanföre eller under, och sä vidare. När en tog löst et kritstycke, som satt emellan '2me horizontela 72 springor, var | bäde undra och öfra sidan däraf, et planum eller slätt, utan uphögning, samt gemenligen af litet mör- kare färg, än kritan däruti, til et tecken, at luft och vatten kömmit däremellan. Stenkälsröken, hvilken kom- mer frän kalkugnarna, som finnes mäst i alla desse gropar, kan ock hafva förorsakadt samma mörka färg. Under- stundom rätt som en linea lopp horizontaliter, vek hon af och lopp helt snedt. Af de horizontela rämnor voro gemenligen nägra hufvudrämnor, som merendels fölgde hela väggen utät, och voro större, än de andre. Yidden emellan hvardera af dem var ätskillig, 1, 1^2 a 2 alnar, säilän under 3 Kent Graveseyid. 53 quarter; men rummen däremellan voro of ta sönderdelte med smä horizontela rämnor. De perpendiculaira springor aro ej eller af samina beskaffenhet; ty ibland gä de uti en rätt linea ända upp före hela väggen. Ibland, da de gätt et stycke, stana de tvärt af, och da börjar en annan litet pä endera sidan at gä upp i Iin. recta; vidden pä en sadan springa förhäller sig pä samma sätt, som är sagt om de horizontelt gäende. Distancen emellan de perpendiculaire har sig äfven pä samma sätt som i de horizontala, nämligen ej lika, utan ibland vid, ibland smal, ofta til endast en tums bredd, och väl mindre; men ibland til 1, 2, 3, 4 och 5 quarters bredd. Gemenligen höllo desse perpendiculaira rämnor vissa P- 73 väderstreck; ty merendels gingo de frän O. til W. och frän N. til S, eller om det skuUe vara en liten afvikning, frän W. til N. och O. til S. samt frän S. til W, och frän N. til O. Men detta var sä litet, at det föga kunde märkas. Dock syntes stundom nägon, som gick frän denna regel, och lopp, til exempel, frän SO. til NW. frän NO. til SW. o. s. V. Likväl skedde denna afvikelse nog säilän. Gemenl. lägo de, som först blef anmärkt, och det i kritgropar, som voro hela Angelska milen frän hvarandra. När kritstyckena togos utur bärget, sä voro gemenl. deras sidor, som setat mot den perpendiculaira rämnan, hei plana, och sä släta som de värit skurna jämna med en knif efter en lineal. De kritväggar, som värit längre i dagen, och pä hvilka bäde Soi, luft och rägn längre fätt verka, äro längt mera fulla bäde med perpendiculaira, horizontela och obliqua eller sneda springor, än den, som nyss up- brytes. Atminstone kunna de förra mycket tj^deligare märkas; ty en gammal krita, som länge värit i dagen, är mäst hei söndersprucken, dä uti en nyssbruten man svärligen, utom de stora horizontela och perpendiculaira springor, kan blifva varse nägon rärana. Ibland ses i de större rämnor, at tunna och flata flintbitar, som tunna skifverstyc | ken, fyllt up rämnan. p- 74 Mon den generats dit, sedän kritan rämnat sä sönder? 64 Kent. Gravesend. Säledes ses, at kritbärgea hafva sin art at rämna sönder, äfven som gräbärgen hos oss. När krita legat sin tid i öpna luften under soi och rägn, blifva ofta helt smä hai pä den sidan däraf, som vetter upät, at den varder som pipog. Hälens djuplek är dock säilän öfver 1 ä 2 Geom. Iin. Flintan, som fans i kritbärgen, hade icke nägon viss skapnad, utan var mäst alt i oformliga stycken, just som da en smälter metall eller nägon malm, och läter den rinna pä marken uti hvad form en behagar. De största Flintstycken äro af en alns längd; fast man fär säilän se nägot sä stoi't. De f lasta 172 quarter a 72 ^1^^- Mäst ali flinta är här svart; dock finnes här och där nägot Ijusaktigt stycke. Pä stranden vid Elfven Themse, ligger somligstäds fullt med flinta; men oansedt stranden i 6 timar stär under vatten, och i de andra 6 i öpna luften, har den dock ej tagit annan förändring däraf, än at en del är utanpä af en hvit färg, eller ock ibland stötande litet pä blätt, sadan, som flinta plär vara, dä den ligger pä backar i fria luften, och Solen fär skina der pä, och bleka den. Eljest voro mästa delen af flintstj-ckena här sä rena och s varta, dä de slogos sönder, som de, hvilka mdigen togos utur kritbärget. p- 75 Flintan hade ibland utanpä sig likasom en rost-äten eller ocherfärgad skärpa. Ofta fans ock uti sädana rost- ätna ställen. Figuren var, säsom förut nämndes, som malm, smält och runnen pä jorden huru den sielf velat. Gemen- ligen voro styckena aflänga, samt fulla med knylor och ojämnheter utanpä. De liknade ock ofta finger, fötter, tappar, bällar, en del af en hand, gethorn, smä kalfhorn, &c. Inuti var den gemenligen svart; men ock ofta full med Ijusare fläckar, mer eller mindre. De Heterogenea och främmande eller mindre all- männa ting, som funnos i desse kritgropar antingen i kritan eller flintan, äro i synnerhet desse: 1) Strälflinta, sä fär jag kalla en art af sten, hvilken Kent. Gravesend. sätter sig som en svamp ofvanpä flintan, är bred och flat, bestär af parallela trädar liärdt sammansatte, hvilke gä perpendiculairt, mot sin flata sida, liknar alldeles amiant- likt Strälgips uti Prof. Wallerii Mineralogie p. 55 endast, at detta är nägot tätare. Til färgen är det hvitt eller Ijusgrätt. Den är dock en art af flinta; emedan den mot eldstäl tager eld. Den sätter sig ej allenast pä flinta, utan ock ibland pä krita. 2) Musselskal finnes säväl i kritan, som fastvuxna uti hälen pä flintan. 3) Crystaller. Ofta när man bryter eller slär sönder et flintstycke, finnes däri smä bärg | crj^staller helt tätt. p. 76 Gemenligen är vid dem nägot tomt rum lämnadt. 4) Klotrunda flintbitar eller af Ängelsmännerna sä kallade Chalk-egg. Desse finnas esomoftast fastgrodde vid flintan. Utanpä är et sädant krit- eller rättare flint-ägg öfverdragit med en hvit kritskärpa af en half Iin. tjocklek; men dä den släs sönder, fär en se, at den bestär meren- dels af bara flinta. De äro gemenligen klotrunda, stundom ock litet aflänga; ibland äro de helt solida och bara flinta; men ibland iholige midt uti, dä in centro ligger nägot litet krita, antingen at den sitter fast vid flintan, eller ock är lös, sä at, dä hon skakas, höres huru kritan stöter emot sidorna däruti. Frän en sadan iholighet, är icke nägot häl eller gäng til yttra peripherien eller yttra kan- ten, utan flintan är solid rundt omkring hälet. Desse äro smä som Svale-ägg eller Byss-kulor, och äfven stora som Styckekulor. Uti somlige Kritgropar suto Karlar och slogo i smä bitar sönder de där samlade flmtstj^cken, at sälja at re- sande och andra, at siä eld med. Vid Kritgroparna och ofta annorstäds voro murarna pä husen och omkring gärden bygde endast af flinta, i det de slagit i tu de stora flintstyckena, och sä vändt den svarta flata sidan utät; men den gamla rundaktiga ytan inät. Atskilliga Kyrkor finnas pä denna orten, upmurade nastan endast af flinta och kalk, | hvilka bägge, sä flintan, p. 77 66 Ke7it. Gravesend. som kaiken, äro tagne ur dessa kritgropar. Säledes hafva desse kritgropar värit i ständ at framgifva mäst alt, hvad som behöfs til en hei Kyrkas upsättning. En och annan Kritgrop, där de i forna tider tagit krita, är nu lämnad öde, och stär fullväxt med allehanda trän och örter. Bland träna äro i synnerhet Liguster, Vihurnum, Törnbuskar, Cornus fcem. i ganska stor myc- kenhet. Här och där är i kritgroparne qvarlemnad midt nti nägon ^'^gg eller sida, hvilken ser ut antingen som en hög gammal mur eller pelare. När Solen skiner vid det en vistas uti en kritgrop, kostar det ganska mycket pä ögonen, at se pä den hvita kritan. Caniner hade pä ätskilliga ställen sinä häl och bon i den lösa nedrasade mullen och kritan, där de om aft- narna syntes i stor myckenhet. Tättingar hade deras nästen i de urgrafne hvalfven. Uti en af kritgroparna var anlagd en vacker Trä- gärd, full med ätskilliga fruktträn samt hvarjehanda Köks- Kry ddgärd s-växter . I Kritgrufvorna vid E-ochester, hvilka lägo halfannan Svensk mii ungefär frän de nu beskrifna vid Northfleet, hade Kritväggarna aldeles samma beskaffenhet, som de 78 förut omtalte, nämligen, at de gingo i lika ho|rizontela och perpendiculaira sprickor: ägde samma heterogenea: hade likaledes sädana strata af flinta, lagde tätt vid hvar- annan, samt en, 2, 3 ä flere famnar af krita emellan hvart sädant stratum. I kritan emellan dessa strata satt äfven här och där nägot flintstycke. Beskrifning huru de bränna Kalk, af krita vid North- fleet, och annorstäds i Kent. Jag har nämnt förut, at alt Landet omkring Northfleet bestär af bara krita, hvaruti de gräfvit djupa grufvor, och därutur tagit bäde krita och flinta, dels at säljas utomlands, dels at af kritan bränna kalk. Sättet huru kalkbränningen här förrättas, är föl- jande, som jag vii berätta i den ordning, som det sker: De bryta med en järnstör stora stycken lösa frän Kent. Gravesend. 57 sidorna pä kritgroparna, och Iata dem ramla ned til botten pä grufvan. De begynna denna brytning öfverst mot da- gen, sedän de förut bärttagit myllan och jorden, som ligger ofvanpä kritan, och fortfara sä ned at ända til botten; men ej mera pä en gäng, än det kan räcka til bränning uti en eller par veckor. Alla de andra väggar pä krit- grufvorna, som de lämnat at bryta, äro mäst perpendi- culaira; men den väggen, där de bryta, är nog sluttande sä at de kunna gä up och utför den samma merendels. De stycken, som nedfallit, och ännu äro mycket Stora, huggas sönder i smärre stycken med en järnhacka. Därefter hafva de gjordt sig likasom en stubbe eller p- 7& huggstock af krita, hvarpä lägges den i nägorlunda smärre bitar pä förenämde sätt slagne kritan, och med en hacka, som liknar en sadan, som vi pläge hacka qvarnstenar med, endast at ägget af hackan ej gär parallelt med skaftet, utan ad angulum rectum, eller tvärtföre mot skaftet, som pä en skarf-yxa, hacka ännu kritan uti smärre bitar, sä at de största kritbitarne säilän blifva större, än en knytnäfve. Denne hackan är uti ägget ungefär par tum bred. De Flintstenar, som finnas bland kritan, samlas och lägges i en hög, at förvaras, och sedän säljas de bärt. De hafva sedän et Eissel af 5 quarters Diameter ungefär, hvars botten är gjordt af smala järntenar om- hvefvade med stälträ. Desse järntenar äro satta, som vanligt är i sali, at de göra fult med fyrkantiga häl eller quadrater. Hvardera latus af en sadan quadrat eller fyrkantigt häl är 172 ä 1^/4 ä 2 tum. Detta Rissel hölts af en person, under det den andre med en skäfvel kastade den sönder- hugna kritan däri, da altid de stycken, som voro mindre än hälen i botten pä risslet, gingo igenom och föllo ut, tilhka med den krita, som vid hackningen smälats sönder til mjöl. De kritstycken, som blefvo qvar i Eisslet kasta- des därutur i korgar, hvilka blefvo burne til kalkugnar, at brännas til kalk; men de smärre styckena, som föllo ut genom hälen af Kisslet, | tillika med det fina mj olet, p- 80 lämnades at ligga qvar pä backen, och fördes ej til kalk- 58 Kent. Gravesend. ugnen. Orsaken, hvi de ej ville bruka det, sades, at det släcker ut elden i kalkugnen, emedan det är sä fint. Skäfveln, som de öste kritbitarne med, var litet ut- liälkad, aldeles lik sädana skäflar, som brukas i Spanmäls- eller Salt-bodar, endast at den var nägot bredare. Bred- den eller lat. tranvers. af skäfvelbladet var 3 qv. 4 tum; lätit, perpendicularis 1 quarter, 4 a 5 tum: nederst och rundt omkring var den skodd med järn. Korgarna, som de smä kritstyckena östes uti, ocli uti hvilka de buru kritan til kalkugnen, voro gjorde af Videsprätar eller telningar, til skapnad som en Pocal eller Bägare; högden af dem 2 qv. 1 tum; diametern vid Basis nägot mera än 1 qv. diametern ofvantil 272 qv. ä 2 quarter, 4 tum. Sedän de öst korgarna fuUa, af hvilka här var en stor myckenhet, buros de af Qvinfolk til kalkugnen, livar- est en Karl var, som tog emot korgen, kastade eller stjälpte kritbitarne därutur öfver eller pä kalkugnen, dock pä sädant sätt, at lian slängde dem til vägs, sä at de ej kommo at ligga pä hvarandra, utan spriddes jämt om- kring bredevid hvarandra. Kalkugnen var bygd af Tegel. När han var tom, och en ofvanifrän säg nid i honom, var han til skapnad P- 81 likasom en bä | gare eller Pocal, rund säsom han värit dra- gen med en Cirkel; men smal nederst, och vidgade sig frän alla sidor mer och mer ut, ju högre han blef. Dia- metern vid Basis eller botten af ugnen innantil var 11 quarter ä 3 alnar; men ofvantil vid öfversta superficies var diametern 672 aln, somliga litet mera. Perpendicu- laira högden inuti frän botten til öfversta kanten 11 alnar 1 quarter. Nedantil vid botten var ugnen utanpä bygd perpendiculair til 3 ä 372 alns högd, hvarifrän han sedän som en parasoll vidgade sig ut pä alla sidor. De hade där lagt pä den perpend. muren öfverst bjälkar horizon- taliter, pä hvilka de satt andra smalare bjälkar, hvilka alla lutade utät, som en parasoll. Näst innan för samma bjälkar voro lagda stora Kritstycken, och straxt innom dem, tegelmuren af kalkugnen, som stödde sig och up- Kent. Gravesend. bars, vid det den mer och mer utvidgade sig, af dessa tätt vid hvarandra upstälta och en parasoll formerande bjälkar; ty om ej desse värit, hade öfra delen af ugnen ej kunnat stä. Med öfra ändan voro desse uprätte bjälkar fästade vid andra horizontelt lagda bjälkar, som voro in- hugne i en enkom därtil gjord ställning, livarpä var gjordt som en botten, därpä de kunde gä ocli spatsera omkring ugnen, samt bära krita, stenkäl, och annat, som behöfdes, til den samma. Ned vid botnen hade kalkugnen 4 stycken öpningar eller ugns-munnar, därigenom den fullbrända kritan kunde uttagas, och hvar|igenom vädret fick altid p. 82 spela in, och elda up kälen i ugnen, at det var altid et starkt drag. Hvardera ugnsmun, som var fj^rkantig, hölt 5 quarter i bredd, och en aln i högden. Den perpendi- culaira delen af ugnen, eller den nedra var utanpä en octangel eller att-kant, pä det sättet, at da en af latera stod perpendiculair, var ungsmun i den nasta, da öfre delen af latus stod lika längt ut, som den perpendiculaira, men gick sedän mer och mer inät, ju längre ned det kom, da nederst var ungsmunnen. De hade merendels bygt et plank omkring ugnen af bräder, med 2 ingängar pä, en pä hvar sida, at hindra vädrets altför mykna bläsning. Detta brädplank var pä yttra sidan af ugnen; ty pä den andra sidan gjorde backen med dess perpendiculaira sidor, tätt vid hvilken kalkugnen var bygd, samma tjenst. Bot- ten af backen, hvarest de nu togo kritan, var horizontel med öfra brynet eller bräddarna pä ugnen. När de bränna kritan til kalk i denna ugn, lägges nederst tärt ris eller qvistar, at tända up elden med: sä stenkäl et tunt stratum: sä et stratum af de sönderslagna kritbitarna: äter et tunnt stratum af stenkäl: och sä alter- natim S. S. S. ända til des den Pocal- eller Bägar-formiga ugnen är full. Elden tändes pä nedantil, och breder sig sä mer och mer upät, alt efter som de nedanföre varande stenkälen blifvit upbrände: är ock kritan ge|menligen bränd til kalk, fast den ännu sitter tilhopa i samma bitar . som den var, dä den lades in. Alt som kritan blir full bränd, tages styckerna ut 83 60 Kent Gravesend. nedanföre vi cl botten af ugnen, genom de ofvanbeskrefna ugns-munnar. Da den kritan, som är ofvanföre, alt mer och mer sjunker ned i des ställe. Och at ännu mera be- främja detta, hafva de en läng antingen enkel, eller tve- klufven eldgaffel, som de ränna här och där ned i ugnen ofvan ifrän, och röra omkring, da kritbitarna desto snarare f alla ned. Kritbitarna karades ur ugnen med ofvanbe- skrefna breda skafvel. Det bränsle de härtil bruka är endast och allenast stenkäl, undantagandes, at da de först tända pä en ugn, hafva de nederst Risknippor, at tända pa med; emedan stenkälen ej annors sä lättehgen vela fatta eld. Litet frän ugnen ligga stora högar af stenkäl; men innan de brukas, släs de med en järnhammare sönder i helt smä bitar, föga större, än en lillfinger-ända. En stor del är sä smä som damm. Karlarne föregofvo, at de säledes bränna bättre och jämnare, och fä ej vara tjockare; eme- dan et tunnt hvarf af sädant, är nog tilräckeligt, at up- heta och bränna det stratum af kritbitar, som ligger ofvanpä, eller under det samma. Sä snart Karien slagit sönder i helt smä bitar sä mycket stenkäl, som han tycker vara tilräckeligt til nägra korgar, tager han vatten i et p. 84 ämbar, och slär det | tunnt öfver samma sönderkrossade stenkäl, dels at dermed hindra, at de ej mä af vädret bläsas bärt, sedän de nu til en del äro som mull, dels ock, emedan de skola hetta starkare, dä de sälunda komma i ugnen. Kälen bäras, sä tillagade, af qvinfolk i ofvan- beskrefna korgar och sättas rundt omkring ugns-kanten, hvadan Karien tager dem, och slär dem i ugnen, alt som han finner nödigt. Ingen mä tanka, at hvarfven eller strata af dessa stenkäl i kalkugnen äro sä tjocka, at dä de lagt et sädant hvarf ofvanpä den hvita kritan, skal ej kritan mera synas, utan bara svarta stenkälen, ingalunda: desse stenkäls hvarf äro bäde tunna och ganska glesa: 2 eller 3 a 4 sädane korgar, som förut vid kritan är beskrefne, göra tilfyllest til et stratum up vid öfversta kanten pä ugnen, där den dock är vidast. Kent. Gravesend. 61 Pä samma sätt förhäller det sig med strata af kritan, at kritbitarne ej ligga sä tätt, at en ju mäst öfveralt kan se Stenkäls-bitarna emellan dem. Nägon torde tanka, at Kaiken, som brännes af denna krita, mäste förlora mycket af sin hvita färg, medelst det, at de svarta stenkälen blandas skiftevis om den samma: eller ock fräga, om stenkälen sedän skiljes frän kritbitarna? Svar: stenkälen skiljas ej frän kritbitarna sedän kritan är bränd, ej eller skulle det läta göra sig, emedan, som förr är sagt, stenkälsbitarna äro helt smä, och en stor del I af dem som bara stoft; utan de blifva qvare, och p- 85 blandas tilhopa med kritan; men det bör märkas, at dä stenkälen blifvit brände, hafva de förlorat ali sin svarta färg, och fätt en Ijus, sä at kritan til sin hvithet tager ganska ringa skada däraf. Dessutom föregifva de, at en kalk bränd af krita, som är utblandad med söndermärad stenkäls aska, skal vara längt mera bindande i murar, än ali annan kalk, hvilket de tilskrifva stenkäls askan. Vid hvar ugn äro 6 personer, 3 män och 3 qvinnor. 2:ne af Karlarna hafva den syslan, at bryta kritan lös, och hugga den sönder i smä stycken, samt lyfta korgarna pä qvinfolkens axlar; men sä sker dock of ta, at qvinfol- ken äfven fä hjelpa til at hacka sönder kritan i smä stycken. Bägge Karlarne och alla 3 qvinfolken hjelpas ät, at f yllä korgarna med kritbitar, dä gemenligen Kar- larne ösa kritbitarna i Rislet, och qvinfolken siä dem i korgarna. Qvinfolken mäste mäst allena bära korgarna pä hufvud och axlar frän stället, där kritan tages til Kalkugnen. Likaledes mäste de bära stenkäls Korgarna frän stället, in til Kalkugnen. Den 3: die af Karlarna är beständigt vid Kalkugnen, hvarest han tager Kritkorgarna af Qvinfolkens hufvud och axlar, och slär Kritan i ugnen. Likaledes slär han stenkälen i deras hvarf uti ugnen. Kärteligen han förrättar alla de syslor, som fordras vid sjelfva ugnen, dessutom hjelper han | til, dä han har tid, P- 86 at boka sönder stenkälen i smä bitar. Hvart Qvinfolk bär altid 3 Korgar hvar gäng, näm- ligen, hon har en brädbit af par tvärfingers bredd, samt 62 Kent. Gravesend. ungefär 7-2 ^^^^ längd, uti hvilket är et rep eller band, som med ena ändan är fäst i en ända af träbiten, och med den andra i den andra. Detta band lägges med lyckan öfver den öfra delen pä hufvudet, sä at brädbiten kommer at stä tvärt öfver axeln, da en korg sättes at stödja sig pä brädbiten, och de andra 2 i bredd pä huf- vudet, under det, at Qvinnan lutar hufvudet litet vid det hon gär. Pä hufvudet hafva de en gammal manfolks hatt, och under trädbiten och bandet et valmarsstycke, at trädbiten och bandet ej mä göra ondt pä ryggen. När desse Kalkugnar bhfvit en gäng uptände, sades de brinna hela äret natt och dag, endast at de under Jultiden vid de förnämsta högtids dagarna lemnas at släckna ut; men sä snart de äro förbi, uptändas de ä nyo, och , fortfares därmed natt och dag ända til nasta JuL Den Krita, som lägges om morgonen i ugnen at brännas, blir däruti, ibland 2, ibland 3 dagar, innan den hinner igenom den samma och blifver fuUbränd. Meren- dels räckna de 2 dagar til dess bränning. Under det hon säledes kommer at gä igenom ugnen, befordras hennes bränning, ej allenast af de stenkäls hvarf, som ligga henne p. 87 närmast, utan | äfven, därjämte af teglet i ugnen, som är mycket varmt af den längvariga bränningen. Hettan i ugnen är sä stark, at flintbitar som kömmit at följa med Kritstyckena i ugnen, förvandlas til et hvitt glas. Sä snart den i ugnen lagde kritan är fullbränd, och har gätt igenom hela ugnen, at den nu är mot botten, tages den ur ugnen med den ofvanföre beskrefna skäfvelen. Botten utanföre rundt omkring ugnen vid ugns-munnarna är af breda fyrkantiga släta tegelstenar. De brända Krit- bitar läggas i stora högar pä sädana ställen, som äro i skjulet, hvilket är rundt omkring ugnen, och när de fätt alla vrär sä fuUa, at ej mer kan där rymas, föres den därifrän med stora kärror ned til stranden af Thames, som löper straxt där bredevid, hvarest den lägges osläckt i fartyg, och föres up til London at försäljas. Eljest när de taga stycken af denne brända krita, och siä litet vatten därpä, börja de smäningom röka, och blifva sä heta, at Kent^ Gravesend. 63 en ej kan halla handen därvid. Omsider falla de sönder til et fint mjöl, aldeles pä samma sätt, som det sker med annan osläckt Kalk af Kalksten. När Kritan är fuUbränd, är hon ansenligen lättare, än lion var förut, samt fuU med smä sprickor, likasom da en lagt spiklera i elden. Färgen utanpä är gräacktig, som tvifvelsutan kommer af stenkälen och röken. Brytes et sädant stycke sönder; sä är det ej | sä hvitt inuti, som det var medan det ännu var obrändt. Flintstycken af 5 tums längd och 1 tums diam. som kömmit at kastas med Kritan i ugnen, äro genombrände, och snöhvita alt igenom, at de se ut som Holländska hvita Kr us. De brända Kritstyckena äro sä sönderspruckne och fulle med springor, at de falla i smä bitar, da en tager i dem. Den delen af dessa stycken, som värit mot spric- korna, är ock mörkare til färgen, än den, som värit midt emellan samma springor; emedan nägot stenkäls rök tvifvels utan trängt sig in i sprickorna. At ej denna släckta Kaiken mätte spillas bärt, da den slogs i skeppet, hade de en ränna hopslagen af bräder, af 8 a 10 quarters bredd, samt ungefär 4 alnars längd, den de satte stupande vid sidan af Fartyget, hällde sä ur Kärran Kritbitarna i denne rännän, da den rasade ned i Fartyget. En sadan ränna brukas ock altid vid skeppen, när obränd krita föres uti dem. Jag har nämnt förut, at omkring alla dessa ugnar nedantil är bygdt et skrank af bräder, dels at hindra, det ej vädret mätte ligga för starkt pä ugnen, dels och för- nämligast, at de därinnanf öre mätte kunna hafva de brända Kritbitar, som de taga ur ugnen, innan de köras ned til Fartyget eller Jackten, som förer dem til London. Detta skrank är väl af bräder, men dess fot är somligstädes til 6 quarters högd, af bara tegel. Til tak öfver | detta skjul, är den aitan, at jag sä mä kalla det, som gär rundt om- kring öfversta brädden af ugnen. Emellan ugnsmuren nedantil och detta skrank eller plank äro gemenligen 10 qv. a 3 alnar. Skranket har 2 öpningar, en pä 89 64 Kent. Gravesend. hvar sida af ugnen, där de lasta de brända Kritbitar pä kärran. Kalkugnen är altid bygd helt när intil det stället, där de bryta kritan, at de ej mätte hafva för läng väg, at bära Korgarna och Kritan; därföre ses ock här och där stä gamla obrukbara ugnar, som de lämnat, sedän de brutit bärt ali Kritan när vid dem, och det börjat blifva för längt at bära Kritkorgarna. Qvinfolken fä hvardera ungefär 8 pence oni dagen, hvarföre de göra ganska väl rätt; ty de arbeta merendels som slafvar. De sade sig blifva lönte pä det sätt, at en Qvinsperson fär 1 pence, när hon burit 16 Korgar med Krita til Kritugnen, hvarföre de ock hade ganska brott om. Den som hade upsigt öfver dem, stadfästade hvad Qvinfolken sagt, at de fä 1 p. för 16 Korgar de burit, da de kunna förtjena 12, 15 ä 18 p. om dagen, alt som de äro flitige. Karlarne fä hvardera 9 a 10 Skillingar om veckan. Mat och alt mäste de halla sig sjelfva. Litet frän Rochester mot Gravesends sidan voro ätskillige Kritgropar, dem de togo krita utur, hvilken stöttes lös med järnstörar: hackades än vidare sönder med järnhackor: bultades sönder omsider til smä klimpar och p. 90 bijtar med järnknöster, som sedän fördes til ugnen, där de brändes til Kalk. Sedän de bultadt sönder en hop Kritstycken til mindre bitar, fördes ej alt det sönder- bultade til Kalkugnen, utan de lade det först i et groft Eissel, och risslade bärt hvad som gätt sönder til mull, hvilket de ej togo. De Flintstenar, som funnos i Kritan, skildes därifrän, och kastades tilhopa i en hög, samt för- säldes til den, som behöfde dem. Kalkugnarne voro här bygde helt och hälinä ned i jorden, sä at öfversta Kanten af Kalkugnen var horizontel med markens superficies. Ugnarne voro ock här Ya del mindre än de, som äro vid Northfleet, ja in mot dubbelt mindre; men eljest mäst af samma form, undantagandes, at nederst är endast et drag- häl, i stället at i dem vid Northfleet äro flere. De gingo ock här genom en gäng ned til samma drag-häl, som pä en tjäru-mila hos oss i Österbotten. Eljest äro väggarne Kent. Gravesend. 65 alt murade af tegel. Karien sade, at den Krita, som han den ena morgonen lägger in, kan vara färdig bränd, at uttagas den följande morgonen. Den Kalk de här bränna föres ej til London, utan upbrukas alt vid Rochester och där i nägden. Kritan brändes i öfrigt här aldeles pä samma sätt, som vid Northfleet, nämligen skiftevis af sönderstötta stenkäl och Kritbitar, m. m. Den 1 Augusti. p. 91 St. Foin brukas mycket här i Kent. De fläste kalla det här Cinquefoil, som de brutit fran St. Foin. När det en gäng bhfvit sädt, kan det stä 10 ä 12 är, utan at be- höfva säs om, pä hvilken tid de kunna siä det hvart är. Efter den ti den, sedän det börjar blifva nägot tunnt, at det ej synes löna mödan at siä; plöja de icke ännu upp den grund det växt pä, utan läta det stä qvar 2 3 ä 4 är, under hvilken tid de lämna Kreaturen, dock i synner- het fär, frihet at gä därpä i bet, hvarigenom Landet tili- lika blifver gödt. De nödgas sälunda förfara härmed; emedan här i Kent är mycket liten Ängsmark och bete för fär. När de dä plöja upp et sädant Land, besäs det gemenligen första Aret med ärter; dock stundom med annat, alt som det finnes nödigt. För hästar är St. Foin en skön föda, bäde om sommar och vinter; men om det gifves, sedän det blifvit tort, ät Kor, äta de icke mera däraf, än endast öfversta blommknoppen, mäst alt det andra skräda de bärt, och trampa under fötterna. Det är försökt, at sä det pä somliga s tallen i Essex utaf de frön, som de tagit härifrän Kent; men det har nastan pä intet sätt velat fort, utan stätt sä usell, at det ej iönt mödan, at vidare sä det. Jordmon är där sand och Gravel. Glover. Här pä orten säs ock mycket Glover. Vären är gemenligen den tid, dä det säs; men de fä ej siä det för än om nasta | sommar därefter. Det säs nastan aldrig p. 92 mer, än 2 somrar ä rad, och ganska of ta ej mer än en enda sommar, hvarefter de gemenligen lemna det om nasta som- 66 Kent. Gravesend. mar, sedän det blifvit slagit, för fären at beta pä; emedan, som ofvanföre är sagt, man nödgas göra sä, efter här är mycket trängt om bete, och de da tillika hafva den för- mon, at äkern gödes vid det fären gä i bete därpä. Korna äta Clovern begärigt bäde färsk och torr med stjelk och alt. l^/c/a sat Likaledes sär man mängenstäds här Tares eller Vicia sat. til foder för Kreaturen. Det förnämsta, hvartil den brukas, är, at de skära up henne grön pä denna tid om äret, och ger henne at hästar hemma, som äta henne ganska begärigt. Mera lämnes ej at stä qvar pä Landet däraf, än som det pröfvas nödigt til dessa fröns samling för nasta är; ty denne är en planta annua, som mäste säs hvart Är, och det om Vären bittida, da den vid denna tiden kan tagas upp til foder at Kreaturen. Det är vid samma tid, som de här halla sinä hästar hemma vid husen, af orsak, at de ute i inclosurerne blifva sä mycket oroade af flugor och andra insecter. Rofvor. De bruka bäde här, och pä andra ställen i Ängland, at jämväl sä rofvor. Tiden, dä de gemenligen sä dem, är vid pass i dessa dagar. Jag var i dag pä en Stor inclosure efter middagen, som för middagen blifvit besädd med rof-frö. Hela inclosuren blef lagd til rofland. Landet ligger hela sommaren förut i träde. Vid början p. 93 af Julii föra | de gödseln ut pä detta Landet, se förut T. I. p. 483. hvilken gödsel är merendels halmbyssie, sädant som samlas i fägärden, och där legat under bo- skapen, samt blifvit utblandadt med deras dynga. Sedän detta blifvit utfördt pä äkern och lagt där lasstals, bredes det ut sä snart som en hinner, samt plöjes ned; därefter harfvas äkern, och vältas, at den blifver väl fin. För- nämsta orsaken, hvarföre de här sä en sadan myckenhet af E-ofvor, är, at de med dem föda och göda bäde fär och oxar om vinteren. Äkerbruket. De ställen, som en i höst tänker besä med hvete, äro sädane, som antingen nu ligga i träde, eller ock, där bönor nu växa, hvilka de i höst plöja upp, och besä med hvete. Kent. Gravesend. 67 Den 2 Augusti. Källor mycket rara här pä orten. Jag liar ofta förut gjordt den anmärkning, at springkällor med springäder och flytande bäck frän dem, sädane som i ymnoghet gifves i Sverige, äro ibland sällsynte pä de orter jag förut värit i Ängland. Det samma har jag ock märkt här i Kent, och äfven i den delen af Essex, som ligger midt emot Gravesend; Landet bestär pä bägge ställen af höga backar och högder, med djupa dalar emellan, och somhgstäds, enkannerhgen pä ömse sidor om floden Thames, stora lägländta fält, sä at mängen af alt detta kunde sluta, at i dälderna emellan backarna, samt pä de läga fälten strax nedanför högderna, skulle finnas en myc|kenhet af rin- p. 94 nande bäckar, samt stort förräd af Springkällor här och där; men ingen ting är mera sällsynt. Vid mit vistande i Gravesend, vandrade jag tämmeiigen omkring pä alla sidor, var äfven par gängor öfver til Essex och där spat- serade flitigt omkring; men hade ändock ej den förmon, at fä se en enda Kalla, med rinnande vatten, ej eller en enda rinnande bäck, mer än strax W. om Northfleet. Alt det rinnande vatnet jag här säg, var i floden Thames, flo- den Midway, som passerar förbi Rochester, samt den lilla bäcken W. om Northfleet. Frägas en Angelsman, om här finnes nägra Källor, sä svarar han strax ja, och de som därhos äro sköna; men dä han skal visa ut dem, är det ej annat, än en djup brunn ned i Kritbärget, den han säger hafva en springäder; emedan vatnet däri ej kan tömas ut, dä den dock ligger nägra famnar djupt ned. Det är visst at Landet är här ganska vackert, i sä matto, at det genom häckarnas plantering omkring alla inclosurer öfveralt liknar en Trägärd, jämte det, at den continuerliga omväxlingen af höga Kullar och djupa dälder, utan at se nägon större sten, än en Gässe kan häfva, ökar storligen des behagelighet; men sä saknas dock här den täcka utsigt af Cristal klara rinnande bäckar och deras susande i de gröna dälder; et sädant nöje vet ingen här af. Jag talar här om de ställen jag värit pä; ty pä ätskilliga andra 68 Kent. Gravesend. p. 95 orter i Ängland finnas en myckenhet af sköna | spring- källor. Alt vatten som invänarne behöfva, sä för sig sjelfva, som för sinä Kreatur, skal samlas antingen uti djupa brunnar i Kritbärgen, eller i stora gropar och dam- mar i inclosurerne, därest rägnvatnet stannar och Ijenar ät Kreaturen, som där beta, til drick; hvarföre ock sädane gropar altid äro vid sidorna helt läng sluttande, at boska- pen mä kunna gä dit ned och dricka. Men nägon torde fräga om orsaken, hvarföre här finnas sä ganska fä, eller snart sagt inga källor och bäckar, där dock Landet bestär af backar och högder, samt djupa dälder: det ock här rägnar ibland ansenligen? Sä svarar jag, at jag ej kan just veta det, men följande observationer har jag gjordt: 1) öfveralt hafva de här djupa brunnar ned i Kritbärgen, sä närmare Thames, som längre därifrän, hvaruti är en ymnighet af vatten, som aldrig tryter. 2) Öfversta superficies af jorden bestär af en lös mylla, därpä en nastan aldrig ser stanna nägot vat- ten, ehuru det rägnar, utan det sjunker strax in, och öfra superficies är snart tort, ätminstone ofvanpä. 3) Där de gräfvit groparna sä djupa, at de äro nägot ned i Kritan, stannar vatnet däri, och stär i flere dagar, innan Solen hinner torka upp det. 4) När en gräfver aldrig sä litet in i Kritan, där den sitter i backen, är den helt fucktig och däfvig inuti, och ju djupare en gräfver, ju fucktigare och vätare är hon. 5) Uti Kritgrafvarne finnes Kritan ej ligga p. 96 helt tätt och | solid, utan är fuU bäde med horizontela och perpendiculaira springor. 6) Gär en bittida om mor- gonen i en Kritgrop, innan Solen hunnit torka up daggen, eller ock pä et fält, där Kritstycken ligga, skal en finna, at Kritan är sliprig, och nastan mera vät, än annan jord- art. Af alla dessa rön tyckes följa, at rägnet och snön, som faller, ej kan stanna i den öfversta mullen; emedan hon är för lös: at den gär ned til Kritan: at Kritan hafver en egenskap, at draga fuktigheten til sig: at vatnet silar sig djupare ned genom de mänga perpendiculaira och horizontela springorna i Kritan: at ej mänga bäckar därföre kunna finnas pä Kritbärgen; emedan de likasom slucka alt vatnet i sig, innan det hinner samlas til at göra Kent. Gravesend. 69 en bäck: at säd och ärter, som växa pä Kritbärgen där- före ej behöfva torkas bärt; emedan Kritan, som ligger därunder, drager tör hända om nafeten daggen ned til sig, och om dagen dunstas upp af det vatten som Hgger ned i springorna. Af denna brist pä Källor och flytande vatten sker, at boskapen undertiden om sommaren, da det är läng och stark torka, komma at Iida mycket. De mäste da ofta drifvas nägra Ängelska mii, innan de kunna vatnas. Det berättades, at de pä somliga ställen ej hade annat vatten at betjena sig af til matlagning, än endast sädant, som samlas i Kritgroparna, hvilket är hvitt och tjockt, och ofta sä fuUt med smä insecter, at de mäste bäde sila och | koka det förut, innan de drista sig at p. 97 bruka det. St. Foin. Jag har nämnt förat, at de mästa inclo- suren, som här i Kent brukas til ängsmark, voro besädde härmed. Jag säg i dag ställen, där St. Foin i är blifvit slagen, bärgad och hemförd; men hade redan, emedan inga Kreatur blifvit släpte därpä i bet, sä tiltagit i växt, sedän den tiden, at den nu var af 172 C[u.arters högd, med en ymnighet af lena och mjuka blan utsläende frän roten och stjelken, som stod dessutom mycket tät; sä at jag tror, det de än en gäng i denna sommar kunna fä siä den. Den 3 Augusti. Sa/icorn/a, dess nytta. Salicornia herhacea Linn. Flor. Suec. 1. Rai. syn. 136. växte pä de lägländta stränder af Thames, som vid hvar flod (refluxus maris) öfversväm- mades af Thamsens saita vatten; ty en bör veta, at vatnet i hela den delen af Thames, som är vid och nedanför Gravesend, är mycket sait; emedan floden, som sker 2. gängor om dygnet, drifver det saita vatnet upp frän hafvet. Denna örten lato Ängelska Fruntimren pläcka vid denna tiden, och insylta, som skedde pä följande sätt: örten togs, där hon växer, hei och hallen, afbröts vid roten. Säledes samlades däraf sä mycket som behöfdes: hon tvättades väl i kali vinätticka, den ena stjelken och örten däraf 70 Kent Gravesend. efter den andra, at alt damm och orenlighet, som fastnat vid henne mätte sköljas bärt. De fä ej tvätta henne i p. 98 vatten; | emedan om hon sedän lägges i vinätticka, (som bör ske); sä skämmer vatnet, som sitter fast vid örten, bärt vinättickan, at hon blir svagare, hvarigenom hon blir oklar och full med mögel, och sälunda blir altsammans bärtskämt. Sedän de säledes tvättadt stjelkarna, eller örten ren i vinätticka, och lagdt dem pä et bord, at vin- ättickan fär litet rinna af; taga de en stenburk af den storlek, som de hafva Salicornia til, lägga örten däri til dess hon blir full, siä sä god och hei ren vinätticka därpä, sä mycket, at det stär aldeles öfver örten i burken. Derpä taga de senap, mal den sönder helt torr; emedan den har ingen kraft, eller ätminstone ej är sä stark, om den är omalen och hei: skär sä en ren linnklut af den trindhet och vidd, som burken är inuti, och sä än en annan linn- klut af samma vidd: sömmar dem vid kanterna til en rund päse: fyller den med den maina torra senapen, at den är af et knifsblads tjocklek allenast: sömmar ej allenast igen hälet, som senapen lades in igenom, utan gör äfven en myckenhet tvärstyng midt öfver i korssvis, just som dä en stoppar et täcke eller lifsstycke med blär eller bomull, at den mä ligga jämt. Denne sä fyllda päsen lägges ofvanpä Salicornia, som ej allenast trycker den ned, at alt stär under ättickan, och intet ofvanföre, utan ock gör, at det ej kan sätta sig nägot mögel där ofvanpä. Sedän hafva de en stor sämsk-lapp, som räcker väl öfver burken. Denne lägges öfver burken, och bindes väl til, p. 99 at kraften af vinättickan ej mätte förloras. De läta | det sä stä i 14 dagar, eller en mänad, och se sä til, om Sali- cornia ännu behäller sin gröna färg, hvilket om hon gör, sä taga de näglikor, Ingefära, Peppar, muskotblomma af hvardera Y2 unce och 72 untje Jamaisk Peppar, (ali spices) koka dem tillhopa, läta dem kalina, och sä lägga dem i burken til Salicornia, binda ä nyo om, sedän de lagt senaps posen pä, som förr sades, och lämna det sä at stä til dess de behöfva det; men om de skulle se, som gemenligen händer, at Salicornia ej beh ällit sin gröna färg, utan för- Kent. Gravesend. 71 vandlat sig i en gul färg, taga de den samma tillika med vinättickan, den ligger uti, lägga det med förenämde Specerier i en malmgryta, koka alt sä länge, til dess Salicornia, som hade en gul färg, da den lades däri, fär en vacker grön färg, hvarvid märkes, at det röres da och da, medan det kokar. Sä snart den da fätt sin förra gröna färg, som sker gemenligen innom en half timas tid, fast ibland mer eller mindre, taga de den af elden, siä altsammans i burken, lägga senaps päsen pä, binda sämsk-lappen öfver, och förvara det til dess det behöfves. Ofta göra de ock sä, at sedän de ränsat dem i vinät*ticka, da de nyss äro pläckade, siä de ren vinätticka pä dem, och med föresagde specerier strax koka dem, hvarvid märkes, at fast de äro gröna, dä de läggas i malmgrytan, blifva de dock helt gula, sä snart de blifva varma; men det mäste fortfaras med kokningen, til dess de fä igen sin förra | gröna färg, och därefter förfares med dem, p. 100 som förut är lärdt. De fara aldrabäst, om de förvaras i en burk, uti et nägorlunda varmt rum. De brukas om hösten och vintertiden vid stek och annan mat, pä samma sätt, som insyltade valnötter eller gurkor, utan at nägot lägges vidare til dem. Obs. Vinättickan, som de tvättas och sköljes uti, släs bärt, sedän de blifvit rengjorde. At insylta Champignioner. Fruntimret insyltade dem sä: de pläckade dem medan de ännu voro helt smä, dä de bäst sig halla, koka dem i mycket sait vatten ungefär 10 minuter, taga dem ut, lägga dem i et Linnkläde at torka. Sedän taga de Vinätticka, hel-Peppar, och muskot- blomma, koka det tilsammans, och siä äfven litet hvitt vin däruti. När det kokat litet, taga de det af, läta det kalina, lägga Champignionerne, sedän de blifvit torra, uti en glasburk, siä vinättickan och de andra specerierne därpä, at det täcker öfver dem, har sä en sämsklapp, som de binda öfver glaset, at det är väl täpt: bruka sä däraf när det behöfves. De stora Champignioner in- syltas ej, utan stufvas färska. De smä, som voro in- syltade, voro af den storlek som finger-ändar, och bestodo 72 Kent. Gravesend. af hela pileus och pedunculus med lameller och alt, intet bärttagit: de tvättas ej, innan de läggas i saltlakan at kokas. p. 101 Den 4 Augiisti. Vid Middagstiden kom Capitain Lawson frän London ned til Gravesend, hvart skeppet redan gätt förut den f o Julli. Gravesend är en liten fläck, som ligger pä et be- hageligt ställe i Kent, tätt vid floden Thames, ungefär 22 Ängelska mii frän London. Husen äro til en stor del af Sten, fast somlige gamle och ej sä präktigt bygde. Gatorne ojämna, irregulaire, och belagde med flinta. I Staden är en vacker Ängelsk Kyrka, och et Presbyteriskt Bönehus. Utanpä Ängelska Kyrkan läses desse ord: Hanc sedem incendio lugubri deletam Georgius II. Rex Munifi- centissimus, Senatus Consilio, instaurandam decrevit; hvil- ket tillika pekar pä den brand, som denna lilla stad för nägra är tilbaka undergick, dä en stor del däraf lades i aska. I och omkring staden äro ätskilliga Kryddgärdar, hvadan en myckenhet Köks-Kryddgärds frukter nastan dageligen f oras upp til London, utom hvad til sjöfarande föryttras; och är i synnerhet Gravesends Sparis berömd, hvilken räknas för den bästa i hela Ängland. Inbyg- garenas förnämsta näring bestär här i allehanda slags matvarors och liqueurers försäljande til sjöfolk och re- sande. Alla skepp, som komma utifrän til London, fä här Tullbetjenter om bord. Här förse sig ock mäst alla skepp frän London med färska matvaror, innan de begifva sig til sjöss. Skeppen gä gemenligen nägra dagar förut p. 102 frän London hit ned, dels | at förskaffa sig färskt, dels at liksom undergä af Tullbetjenter en ny clarering, innan de gä til sjöss, dä Capitainerne och Passagerarne gemen- ligen komma 4 ä 5 dagar efter skeppet hit ned. Midt emot Gravesend pä andra sidan om Elfven Thames i Essex, ligger Fästningen Tilburgfort kallad, som corn- menderar inloppet til London. Emellan Gravesend och Kent emellan Gravesend och Deal. 73 London gä dageligen ätskilliga smä jagter eller bätar, de där föra Passagerare och andra resande f ram och tilbaka. Den 5 Augusti. Resan. Efter middagen KL 6. stego vi om bord pä skeppet Mary Gally, som fördes af Capitain Lawson, och ärnade sig til Philadelphia i Norra America. Vi seglade da i HEErans Namn frän Gravesend, och foro et godt stycke ut för floden Thames, innan vi kastade ankar, hvarest vi lägo til följande morgon KL ungefär 3, da resan vidare fortsattes. Den 6 Augusti. Vi fortsatte om morgonen vär resa ned efter Elfven Thames, och sä ut i Canalen, hvarest vi sedän gingo nedan för Kusterna af Ängland. Vi kunde ständigt se strän- derna af Ängland, och voro stundom vid loverandet när in til dem. De bestä alla af Kritbärg, som äro höga, stä branta och inemot perpendiculaira. Efter ögonmättet tyckes högden af dessa branta kritstränder, frän vatnet upp til gräsvallen, vara 3 a 4 famnar, somligstäds | mer, annorstäds mindre. Vi kunde ögonskenligen se, at i desse voro äfven sädana förr omnämde strata af bara flinta, hvaraf et var just midt emellan vattubrynet och öfversta skärpan, gick helt horizontelt, som hade det värit lagt efter vattupass, och syntes mäst hela stranden utät. Längre ned, litet frän vattubrynet, syntes et annat, men det var afbrutit och otydeligt. Ofvanpä dessa Kritbackar lägo härliga äkrar, pä hvilka säden, som mäst var bara hvete, börjat blekna och blifva färdig til skörd. Vi kunde dock ej se nägra skylar eller skuren säd; men redan i början af förra veckan sägo vi Rägskylar frän Gravesend i Essex. Om aftonen KL 6. vid pass, ankommo vi til Deal, utan för hvilken vi kastade ankar. Deal är en liten fläck eller stad, belägen pä stranden uti ingängen af en vik, som hafvet här gör. Husen äro 74 Kent. Deal. mäst alla bygda af tegel, samt täckte dels med concavt, men mäst med slätt (plana) taktegel. En enda Kyrka är i staden, ej stor, mäst utan torn, endast en liten Kur i dess ställe. Kyrko-gärden tämmeligen stor, och har rundt om- kring sig en allee planterad af Alm, i hvilken en kan gä och spatsera. Invänarena mä tämmeligen väl, och närä sig förnämligast med handel; ty som mäst alla skepp, som komma frän London, och ärna sig genom Canalen, eller ock tvärtom, pläga ligga här en dag eller mera; sä p. 104 förse de sig gemenligen här med allehanda | slags friska matvaror, utom bränvin och annat, fast de ock fä betala det rätt drygt, emedan folket vet, at taga väl skäl där- före. En stor del fä ock sin föda genom roende, i det de föra de resande frän skeppen til landet, samt därifrän tilbaka, för hvilket alt de läta dyrt betala sig. Med fiskande förtjena de ock vackert, sälja den färska f isken ät sjö-folket, som komma här at ligga. I sista Kriget idkade de flästa Kaperi, och därigenom lade tilhopa stora summor. Hamnen är ej särdeles god; ty den är öppen för S. och 0> som har frihet, at frän hafvet storma härpä; men sä vii det dock ej göra til saken; emedan det är merendels i brist af samma väder, som skepp lägga sig hit pä redden. Här lämna skeppen lotsen, som de haft frän London eller Gravesend. När O. och S. storma starkt, kanna de det i Deal, emedan det ligger öppet för desse väder. Här taga ock de skeppen lots, som ärna sig til London. Den 7 Augusti. Om morgonen for jag i land til Deal, där jag var tils mot aftonen. Lumbricus marinus. När hafsvatnet vid ebb föll ut vid Deal, gingo fiskarena ned pä de lägsta ställen, som hafvet nu lämnat, hvilka voro öfvertäckte med en fin sand, hvarest de grofvo up de hafsmaskar, som hafva sit tilhäll under sanden vid hafsstranden, och äro beskrefne af Herr Archiatern och Riddaren Linn^us uti dess Väst- p. 106 götha resa pag. 189. ( samt äfven nämde i dess Fauna Kent. Deal. ' 75 Suec. §. 1270. De grofvo up dessa kräk, som äro en art af metmaskar, pä det sätt, at de hade en liten grep af järn med 3 grenar eller tinnar, med hvilken de grofvo upp den lösa sanden, där desse maskar hade sitt tilhäll, da de gemenligen under 3 quarters djup ned i sanden fingo dem igen. Det tecken, som de hade, at kunna veta, hvar desse maskar höllo til, är, at de vid högt vatten krypa up ur sanden, och hgga ofvanpä honom; men sä snart det blir ebb och vatnet faller ut, krypa de ned under sanden; imedlertid sä länge de värit ofvanpä san- den, lämna de sin träck efter sig, som är bara fin sand, och ser ut, som smä maskar lägo i ring, eller ock kringel- lika former pä den andra sanden. Desse uphögde sand- ringar gifva fiskarena vid handen stället, där maskarna uppehälla sig, och dymedelst förräder dem. De maskar de fä, samlas i Käril, och brukas til agn pä krokar efter hvitling och koljor (Cods). De kalla dem Logvorms. Machine at vinda up batar. Vid Deal är ebb och flod, dä vatnet i 6 timar stiger högt up och i 6 timar faller ganska mycket ut; därföre, at fä upp bätarna, at de mä stä säkre, och ej släs sönder af vägen, dä det börjar bhfva högt vatten, hafva de pä stranden, ofvanföre där bätarne stä, perpendiculairt stäende vindstäckar, med hvilka de genom et rep, som är fästadt ned i bäten, vinda up den samma, sä högt de vela pä stranden. Den 8 Augusti. Om morgonen KL 3 förr middagen lämnade vi Deal, och fölgde strömmen därifrän ut efter Canalen, fast ej fortare än strömmen dref. Vi hade pä högra handen litet frän oss Ängelska välien, som bestod af bara krita, var tämmeligen hög, och stod merendels perpendiculair. Vid Kl. 10. förr middagen passerade vi Dover, som är en liten fläck, med et Castell ofvanföre pä en högd. Landet var här efter Kusten somligstäds helt brant, annorstäds längt sluttande, til en half Ängelsk mii ungefär, dä höga Krit- backar där ofvanföre togo emot, som ej voro perpendi- culaira, utan mera sneda, samt nu öfverväxte med gräs. 76 Canalen emellan Ängland När Landet gätt sä längsluttande et stycke, blef det äter brant ooh perpend. at bara hvita kritan syntes. Efter middagen bläste en liten kul, da vi loverade af ooh til emellan Ängelska och Franska välien. Vi voro ibland ej längt frän den Franska, sä at vi tydeligen, i synnerhet med Perspectiv, kunde se bäde hus, äkrar &c. Här päminner jag mig hvad jag läst i Cambdens Britannia, nämligen, at han säger, det han snart var af den mening, at Äng- land i forna tider, setat ihop med Frankrike eller Flandern, där nu Dovern och Calais ligga, genom nägon smal arm, och at hafvet sedän skölgt bärt den samma, eller nägon annan händelse, oss nu obekant, kömmit at rifva bärt 107 samma arm eller näs. Jag för min del är ganska benä | gen at tro det samma, när jag besinnar följande: nämligen, at Ängland gör midt emot Calais emellan Deal och Dover en udd ut, samt at Flandern vid Calais gör en udd ut mot Ängland: at bägge uddar bestä af samma jordart, nämligen af höga perpendiculairt stäende Kritvallar: at landet pä bägge sidor här, nämligen sä i Ängland, som Flandern, har samma facies och utseende: bestär af en samling af kullriga och längsluttande högder af Krita: sä at om en, som sedt Kusterna af Ängland, finge här se Kusterna af Frankrike, och ej visste, at det vore det samma, skulle säkert tro, at det vore Ängelska välien och dess högder. Pä Ängelska välien sägo vi här och där nägon vacker Kyrka, liten by &c. Äkrarne lägo pä högder, men trän voro här rara, och deras indelning i inclosurer genom häckar blefvo vi ej varse. En myckenhet af Mar- svin eller Isor tumlade om aftonen utan för värt skepp allestäds i hafvet. Om aftonen begrofs pä vanligt sjösätt en hustru af de för Religion flycktande frän Pfaltz i Tyskland, som til 60 stycken af män, qvinnor och barn nu reste med oss öfver til de Ängelska Colonier i America, at där sätta sig ned. Begrafningen skedde pä det sätt, at sedän de bundit henne i segelduk, fästes en hop med stenkäl i en gammal päse vid fötterna, da hon lades pä •et bräde, och släptes sä frän brädet i sjön, sönk strax ned til botten. Nägra Psalmer söngos förut. och Frankrike. 77 Den 9 Augusti. p. 108 Resan. I dagningen lämnades skeppet at drifva vi- dare med strömmen sa länge den räkte; men förut, sä länge strömmen var emot oss, hade vi kastat ankare. Vi gingo i dagningen förbi en af Änglands uddar, som kal- lades Dunguness. KL 9. blef strömmen mot oss, da vi kastade ankare, nastan midt mot Fair leight. Pä hafvet var nu sä lungt, at vatnet näppeligen rördes, utom det at strömmen dref det. Vi kunde helt tydeligen se här- ifrän Ängelska välien, som somligstäds var hög, brant och stupande, nastan mäst perpendiculair, annorstäds läng sluttande. De perpendiculaira jordvallar vid hafvet be- stodo här ej af Krita, utan af en Ijusgrä jord. Vi kunde ingenstäds se tecken til Krita i dem. Franska välien lag sä längt frän oss, at vi näppeligen kunde se den. KL 12 förr middagen begynte det nägot bläsa, da vi lyfte ankare, hissade segel, och med lovering drogo oss fram. Vi voro ibland aldeles under Ängelands vall vid Fair leight, hvil- ken vall här ej bestod af Krita, utan af en grä fin sand, sä mycket vi med perspective och blotta ögonen kunde finna, utom det, at Capitain Lawson bekräftade det samma. Denne välien var ock nog brant, at ingen kunde klifva up pä den, utan stega eller annat verktyg; men somlig- städs var den längsluttig. Landet här ofvanföre var, som det öfriga Ängland vi sett, en samling af högder | brede- p. 109 vid hvarandra med dälder emellan; dock voro högderna här mera längsluttige. Pä dem lägo äkrar, ängar och beteshagar, som alla voro orastängde med gröna häckar och löfträn. Här och där syntes nägon Kyrka pä hög- derna, med hei litet stackigt och spitsigt, fast tjokt torn, hvilka blifvit sä bygde, at vädret, som här har stort fält at samia sinä krafter pä, ej mätte bläsa dem omkull. Kritstränder eller bärg kunde vi här ej blifva varse. Mot aftonen kastade vi ankare en liten stund; men som det började bläsa sakta östanväder vid KL 9, lyftes äter an- karet, och resan fortsattes hela följande natten. 78 Canalen emellan Änglancl Hafsdjur. Eljest sägo vi et slags hafsdjur f ly ta pä vattnet, ungefär af hos stäende figur. Färgen var mäst violett, det var rundt, och öpnade sig up nastan som en pung, da man säg midt uti det som 4 hvita ringar. Det mäste vara nägon art af me- duser. Jag kunde ej fä] tilfälle at fänga nägon. Stor- leken var ätskillig, somlige hei smä, af en tums diameter, andre och de störste mot et quarter midt öfver. Den 10 Augusti". Resan fortsattes vidare hela denna dagen med en önskelig och behagelig vind, som dref skeppet fort, utan at nägra vägor gingo pä sjön. Om morgonen KL 7. fmgo p. 110 vi On Wight i ögnasigte, som ligger utanför Porth|mouth och hörer til Ängland. Sä väl hon, som landet därom- kring syntes bestä af Krita; emedan vallarna voro snö- hvita. Hon är ock nog högländig. Färilar. Under det vi seglade här ute pä hafvet, sä at vi endast kunde se längt frän oss litet af Angelska Vallen, men ej nägot annat land, kommo hvita Färilar fl3'gande öfver sjön, samt fölgde ibland skeppet et stycke. Ibland flögo de ock skeppet förbi. Jag kunde ej fä fast pä nägon, at fä se hvad species det var; men de liknade aldeles de snöhvita Käl-Färilar, bäde til skapnad och storlek. Jag säg dem ej sätta sig nägorstäds pä skeppet. Vi sägo dem äfven i gär. Alle undrade huru desse kräken dristade sig sä längt ifrän stranden. Vid middagstiden gingo vi ön Wight förbi, som var et mycket högt land; men dock vid stränderna merendels längsluttande. Jordmon var där af Krita, men denna Krita sades ej vara sä god, som den vid G-ravesend, utan mera härd. Pä ömse sidor om ön Wight syntes höga branta stränder af bara Krita. Landet ofvanpä denna O syntes sönderdelt med häckar. KL 5 efter middagen bör- jade vi se On Porthland snedt f ram för oss pä längt häll. Eljest sägo vi allestäds midt för oss Angelska välien, fast p. 111 mycket längt ifrän. Den | var mäst nog brant, och syntes och Frankrike. 79 helt hvit; men om det var af Krita, nägon hvit stenart, eller annat, kunde jag för den länga distancen ej urskilja. Den 11 Augusti. Resan. Vi seglade fort hela föregäende natten, och jämväl denna dagen. KL 6. om morgonen sägo vi Bolthead, en udd af Angland, innan för hvilken Plejmouth ligger. Marsvin tumlade da och da i vatnet. Vid Middagstiden stillades vädret merendels af, sä at skeppet ej kunde komma särdeles fort. Eljest var värt skepp en ganska stark seglare, sä at fä skepp kunde spisa däremot. När börden var nägorlunda god, och vi om aftonen i skym- ningen eller nägot förut vid Ijusan dag sägo endast öf- versta masten af nägot skepp för oss, hade vi följande dagen om morgonen Kl. 7 ä 8 gemenligen lämnat det samma efter oss. Skepp, som hissade segel tillika med oss, blefvo sä efter, at om seglen hissades om morgonen, voro de om aftonen utur värt ögnasigte. Capitainerne, som voro om bord, tilstodo, at de näppeligen sett nägot skepp, som seglat sä starkt. De uträknade det sä, at dä andra skepp uti en tima seglade 3 mii, seglade värt pä samma tid 5 mii. Vi lämnade vid Middagstid Ängelska välien, och sägo den ej mera; emedan vinden dref oss närmare intil Franska sidan, hvilket land vi dock icke sägo ; emedan det var sä ganska längt f rän oss. Vi fingo efter middagen ej se nägon sjöfogeL Den 12 Augusti. p. 112 Resan. Vi fullfölgde vär resa, fast vädret var nog emot oss; men Kl. 11. begynte det blifva mäst lungt, sä at det gick nog sackta för oss. Vi sägo nu ej nägot land, utan vatten och himmel. Atskilliga skepp blefvo vi dock varse rundt omkring oss. Inga Sjö-foglar syntes i sjön, ej eller nägot sjö-gräs. Et slags fisk, som Angelsmän- nerne kallade Bottle-nose, och är en art af Delphinus; viste sig ibland i vattubrynet. Kl. 3. efter middagen 80 Canalen. kommo stora svärmar af dessa Bottle-noses, som summo bredevid skeppet, och hoppade ibland högt upp i vädret ofvanpä vatnet. De fölgdes at i stora hopar. Desse hafva et hufvud nastan som en Bouteille, hvadan de ock fädt sitt namn pä Ängelska. Sjöman hugga dem ibland med harpon och äta dem. Capitain Lawson berättade, at här i begynnelsen eller ingängen af Canalen är gemenligen antingen storm, eller mulit, rägnigt och töknigt väder. KL 4. efter middagen sägo vi en Fiskmase flyga öfver hafvet där vi seglade. Sjö-folket sade, at vi nu i dag vid middagstid voro ungefär midt emot The Lands end, eller yttersta udden af Ängland at denna Kanten. Hafvets lysande. Om aftonen sent sägo vi, huru här och där flöt pä hafvet som eldgnistror, i synnerhet där vatnet kom at skakas: en ting, som är allmän pä 113 dessa orter, | och af oss förr upteknad i Norrige, Tom. I. p. 102. Vi kunde ibland se en sadan gnista liksom flyta pä vatnet en hei minut innan den slocknade ; men gemen- ligen räckte deras sken säilän öfver en half minut. Sjö- folket berättade, at ingen ting är vanhgare, än at se dessa Ijus: at de betyda ingen ting: at de i synnerhet visa sig ganska mycket vid och straxt efter Nordan storm: at de ibland synas, som hela hafvet vore fullt med eld: at ock detta sken ibland sätter sig pä master, segel &c. Den 13 Augusti. Resan. Börden var bäde största delen af natten, säsom ock denna dagen tvärt emot oss, sä at vi endast med loverande mäste hjelpa oss f ram. Kl. 6. om mor- gonen mötte vi et Franskt skepp, som först hissade sin flagg, dä de pä värt skepp äfven hissade deras flagg, hvarefter hvardera for sin väg; men dä vi loverade, kommo vi at taga samma kosa som det, dä vi efter 74 tima hunno upp det, och förnummo, at det kom frän Havre de Grace och ärnade sig til St. Martinica. Vi seg- lade Kl. 7 bredevid hvarandra, och KL 11 ^'g ^^^ middagen hade vi lämnat det sä längt efter oss, at vi näppeligen Canalen. 81 kunde se det, fast det brukade et segel mera än vi. Vid middagstid sägo vi en sjö-fogel af fiskmäs-slägtet flyga förbi, den de kallade Shair-water. Vinden saktade sig mer octi mer, samt var WSW. MeduscB flöto ibland pä vatnet, sädana, som förr äro omtalte. Procellaria. KL l^j^. efter middagen sägo vi den fogeln, som af Herr Archiat. Linn^us uti des Faun. Suec. 249. kallas Procellaria, och i Angelska Böcker Petrell, flyga, som en Svala, et stycke bakom skeppet, och satte sig da och da pä vatnet, pä hvilket han ibland stod eller gick et litet stycke, och äter flög upp. Sjö-folket sade, at han gemenligen synes emot elackt väder; men pästodo tillika, at de ibland sett honom i vackert väder, och utan at storm fölgt därpä. Han flög sä längt bakefter skeppet, at en näpppeligen värit i ständ, at kasta med en sten til honom. Capitain Geeverson trodde, at han därföre synes mycket i elackt väder; emedan han för blästen och vä- gornas kastande ej kan sitta pä vatnet. Yi sägo den sedän flera gängor flyga öfver vatnet, och sätta sig ned ibland pä det samma. Han hölt mäst til pä sädana ställen i hafvet, där värt skepp nyss förut gätt fram, sä at vatnet ännu var stilla och jämnt. Vi kunde ej annat se, än at han ibland for un der vatnet pä 72 *i™^ ^^^^ mera, det ock sjöfolket pästodo vara sant. Det syntes ibland, som tog han nägon mat i vatnet. Dufvors nytta. Sä väl alla 3 Capitainerne, som 2:ne Fruentimmer, hvilka voro pä skeppet, berättade, at Dufvor brukas stundom i London, til at föra fram bref, hvilka bindas fast vid dem. Dufvan tages frän den plats en vii skrifva brefvet til, och | föres til London. Dä brefvet är färdigt, bindes det fast vid dufvan, som strax släppes, dä hon oförtöfvadt flyger til sit förra hemvist, och när hon kommer dit, flyger hon in i dufhuset, hvarest brefvet tages af henne. At sädant brukas pä mänga ställen i verlden, är bekant. Tecken til väderlek. En af Capitainerne sade, at när det bläst litet, och det sedän lugnar af, och hafsvägen gär frän nägot väderstreck; sä sker gemenligen, at vinden 6 82 Biscayska viken utan för sedän kommer frän det väderstreck, som är tvärt emot det vägorna komma frän. Träffar ofta in. At hafva välsmakeligt vatten pa skepp. Det vatten, som brukades til Thee, kokning, dricka &c. var tagit uti London i floden Thames, och förvaradt i stora oxhufvuden och tunnor af Ek, samt igensprundade at gömas tils dess det behöfdes. När detta vatnet tages först, är det tjockt och grumligt, som alt vatten i Thames; men da det fär stä nägon tid, sätter det tjocka sig ned pä botten, sä at det rena och klara vatnet stär ofvanpä. Deraf at det Star täpt och igenlyckt i tunnor, och luften ej fär spela därpä, begynner det at luckta nog illa, sä at det ej vore behageligt at dricka det straxt; men at förekomma detta, hafva de gemenligen bak pä skeppsdecket stäende par ganska stora stenkrukor, hvardera snart af en Svensk Tiinnas innehäll. Vatnet, som är i Oxhufvuden, tappas p. 116 ur dem i äm | bare, och sä släs det i dessa stora krukor, til dess de blifva fulla, dä de lämna locket pä krukorna at stä antingen til en del, eller ock helt och hället öppit en god stund, at luften mä hafva fri tilgäng til vatnet, hvarigenom det mister ali den elaka lukt det hade förut, och blir helt rent och välsmakeligt. När de tömt ur dessa krukor, tappa de utur tunnorna nytt vatten, gjuta det i stället, och läta det stä i par timar eller mera, dä den elaka lukten gätt bärt. Tages vatten, som luktar illa däraf, at det stätt i et täpt Käril, och sättes at stä pä et bord eller ute under öpen himmel i en skäl, mister det pä en liten stund sin vedervärdiga lukt. När vatnet, som tages i Thames, kommer at stä länge täpt och igensprundadt i Tunnor, och en sedän vid öpningen sätter et Ijus til vatnet, skal det taga eld, som alla Capitainerne och Fruentimmren berättade, hvilka mento, at alt vatten, som länge stätt täpt och igensprundadt skal hafva samma egenskap. Mot aftonen komma vi utur Canalen och i Bay of Biscay. Frankrike och Spanien. 83 Den 14 Augusti. Resan. Vi fortsatte vär resa, fast vinden var nog emot oss, och dessutom merendels lungt. Orten där vi nu seglade, var The Bay of Biscay, som är en vik hvil- ken hafvet gör emellan Frankrike och Spanien. Capi- tainerne sade, at det allmänt hälles före, at iden|navik, p- 117 och straxt där utanföre, skola gä de längsta och bredaste vägor af alla, som ej äro sä karta och afbrutna, som i Norr- och Öster-sjön, fast de vägor, som gä pä stora hafvet emellan Europa och America näppeligen skola gifva dessa Biskayska efter. Det skal ej här vara ovanligt, at fä se en väg, som är en half Ängelsk mii bred eller tvärt öfver, samt högden proportionerad därefter. Nu var det mäst lungt, sä at det bläste ingen ting ; men svallvägorna gingo grufveligen länga, at skeppet vickade ganska mycket. Vi sägo hela denna dagen endast et skepp längt ifrän oss. Hela efter middagen lägo vi mäst stilla pä et och samma ställe. Denna och nägra af de föregäende dagar, blefvo vi inga Sjögräs pä vatnet varse. Medusa. Vi sägo hela denna dagen en art af medusis, flyta pä vatnet, hvars beskrifning skal gifvas i et annat verk. Vi sägo jämväl pä ätskilliga stycken, som flöto i hafvet, at en stor myckenhet af smä fiskar af 3 ä 4 tums längd hade skäckat sig omkring dem, och pläckade altför et af dem. Desse, som sä blefvo af sädana smä fiskar sönderslitne, voro til färgen mycket röda, hka som de hade blödt däraf; men ingen blod kunde märkas i dem vi togo up. De hade ej den egenskap, som manietterna i Norrige, nämligen, at förorsaka stor sveda ät den, som tvättar sig därmed, eller stryker nägot däraf pä kroppen : ty I vi inbillade en ung dräng, som fölgde med oss, at p. 118 den, som tvättade sig dermed, fär oförlikneliga hvita hän- der, hvaraf han öfvertalt tvättade helt noga bägge hän- derna bäde utanpä och innantil, til det han gnuggat dessa meduser aldeles sönder, Iät det ock torka in af sig sjelft, utan at kanna den ringaste sveda eller olägenhet däraf, tvärt emot alles vär förmodan. Mannen var mycket en- 84 Biscaysha viken. faldig, sä at han ej liaft det förständ, at dölja sig, oni det börjat förorsaka nägon smärta pä hans händer. Ängels- männerne kallade dem Blobbers. Färsk Kötts förvarande. När sjöfolket slagta nägot af de Kreatur, de hafva med sig oin bord til förfriskning, sanka de stycken af Köttet, som nyss blifvit slagtat, utom bord i saita hafsvatnet en liten stund, da det sedän skal halla sig bättre i nägra dagar, än om de lämnat det ligga färskt. Annat salts päströende brukades icke. Procellaria. Efter middagen sägo vi ätskilliga gängor Stormväders fogeln flyga öfver vatnet, och följa tätt vid vattubrynet. Skapnaden af den pä längt hali, samt sättet at flyga, liknade sä aldeles en Svala, at en, som ej kändt honom, hade svärligen kunnat tro det vara annat, än en Svala. Han flög omkring pä alla sidor om skeppet, bäde när och längt ifrän; men syntes aldrig sätta sig pä vatnet. KL 7. efter middagen sago vi pä en gäng 3 stycken af p. 119 dem flyga efter hvaran|dra. Detta var nu ganska längt ut pä hafvet, och vida frän nägot land. Hvar mä de därföre taga sitt nattherbärge? hvar värpa de ägg och frambringa ungar? mon deras mat äro de smä fiskar, som näst ofvanföre äro omtalte vid mechisa? Utom dem sägo vi inga andra lefvande djur, än en Sheerwater, som kom och lade sig pä vatnet, varandes af fiskmäs-slägtet, samt vid middagstid en svärm af Isor, som passerade förbi oss. Desse gä mäst altid i hopar flere tilsammans. De hoppade ibland högt upp ur vatnet. Den 15 Augusti. Resan. Hela natten förut var aldeles lungt. Nägra läga svallvägor gingo väl ännu; men vatnet var ofvanpä aldeles slätt. Vi sägo här och där pä vatnet flyta skumm och fradga, hvilket sjö-folket sade förorsakas af sig sjelft i stilla väder, och gemenligen beboda flera dagars lugn. KL 12. förr middagen begynte det bläsa litet NO. dä vi finge i HErrans Namn vidare fortsätta vär resa. Hafsvatten. När Linn-Kläderne för Passagerarna eller andra, som voro om bord, blefvo orene, brukade de. Biscayska viken. 85 at tvätta dem rena med det saita hafsvatnet, som de togo utom bord; men desse Kläder hade den olägenhet med sig, at ehuru de torkades i Solen, ooh syntes vara sä torra, som nägonsin kan ges, började de dock at vätskas och blifva väta, | sä snart som väderleken och luften blef P- fuktig och rägnaktig. Capitainerne berättade, at de haft Kläder, som hafsvatnet kömmit at genomblöta, dem de sedän haft i Solen at torka til dess, de trodt dem ej kiinna blifva torrare, hvarpä de nedlagt dem i Kistor bland andra Kläder; men da de efter en Mänad tagit npp samma Kläder ur kistan, hafva de värit helt fiicktige, samt möglige öfver alt; emedan Kläder blötte i sait vatten, hafva den natm-, at de draga fuktighet ur luften til sig. Efter middagen började NO. vinden bläsa nägot, sä at vi med nöje fingo fortsätta resan. Vägorna gingo ännu sä smä, at man med en liten bät kunnat segla bredevid oss utan fara, och de 3 föregäende dagar var hafvet sä lungt och slätt öfver alt, at en trygt med en julla kunnat ro därpä hvart en velat. Eljest gick hela denna dagen svallvägen frän NW. til SO. och da efter middagen det började bläsa NO. var et nöje at se, huru pä hafvet nu voro 2:ne slags vägor, nämligen svallvägor, de där gingo frän NW. til SO. och de vägor, som nu upväcktes af vädret kommo frän NO. til SW. sä at de gingo längs efter ryggen af de förra. Desse vädervägor voro ännu helt smä; emedan de ej hunnit at bryta och tvinga de andra, at göra sig följe. Vi foro pä et ställe öfver en Ström, eller sä kallad Current, som kunde skönjas däraf, at vatnet och vägorna där bullrade och slogo | mot hvar- P- andra mera än pä andra ställen; men Capitainerne kunde ej veta huru den gick. KL 2. efter middagen vandrade en svärm af Bottlenoses förbi skeppet, och gick emot vädret. Efter middagen dog äter en af det folket frän Pfaltz, som ärnade sig öfver til America, at bo där, och blef om aftonen pä vanligt sätt kastad utom bord i hafvet. 86 Stora Ocean emellan Den 16 Augusti. Resan. Yi fortsatte med en härlig vind vär resa. Yägorna gingo ännu Leit läga, at en utan fara kunnat segla här pä hafvet med en nägorlunda stor bät. Skeppet strök nu tämmeligen fort, och befants med loggandet löpa 9V2 Engelsk mii i timan. Vi sägo da ocli da marsvin tumia bredevid oss i hafvet. Et slags sjögräs sägo vi ofta i dag flyta i vatnet, som säg ut som en Kylsa af rödlökar tilhopa bundne. Denna Kylsan var ungefär af en Knytnäfvas storlek: til färgen blek. Det var ogöiiigt sä för skeppets fart, som för det, at skeppet sköt dem med vatnet längt ifrän sig, at kunna fä nägon af dem. Luften var i dag mycket kulen, at vi väl behöfde handskar pä händerna. Utom köiden, var ock luften tämmeligen däfvig, sä at dä nägon stätt en stund ute pä däcket, blef han nastan som vät om händerna. Stället där vi nu foro, fans vid middagstiden vara emellan 47. och 48. gr. lätit. Mot aftonen kom en svärm med Marsvin simmande vid p. 122 skeppet. Det syntes, som j de hade et nöje däraf, at se pä skeppet och dess seglande. Skeppet gick nu ganska fort; men desse voro ännu snällare; ty de summo förbi skeppet sin kos. Mot aftonen sägo vi pä längt häll en Sjöfogel. Ankor. Vi hade försedt oss med allehanda färska matvaror pä sjön, som fär, gäss, ankor, höns, svin, käl, gurkor, ärter, bönor &c. Ankorna föddes med korn och friskt vatten. Det saita vatnet var ej tjenligt för dem. När de fingo sönderskurna Kalblan, äto de dem ganska gerna. Jag försökte pä samma sätt at skära sönder skalen af färska Bönor och gifva dem; men de ville ej äta däraf, ehuru hungrige de ock voro. Pä samma sätt ratades bön- skalen af fär och gäss; men hönsen äto dem, sedän skalen blifvit sönderskurne i smä bitar. Den 17 Augusti. Resan fortsattes med en önskehg vind. KL 7^/^ förr middagen kom en hei svärm af Purpoises löpande tätt Eurojm och America. bredevid skeppet; men hölt sig i synnerhet näst f ram för stammen, väl i en god tima. Det syntes, som de hade sin ro däraf, at de sägo och hörde vatnets brusande vid framstammen. Ibland da nägon af dem kom at lämnas litet efter, hade han nog brätt, at äter laga sig framför stammen igen. Desse fiskar gä altid i stora hopar. KL 10. förr middagen sägo vi en Landfogel; men af hvad slag, kunde vi ej veta. Yi gissade, at denna villat sig bärt, da den flu|git frän Irland. KL 11. blefvo vi varse 6 stycken sjöfoglar, som aldeles sägo ut som grä fiskmäsar, där de lägo pä vatnet. Skeppet lopp ibland T'^, ibland 8 Ängelska mii i timan. Vi voro vid 47. gr. lätit. Tecken til tilkommande väderlek. Det hade nu pä 3:dje dj^gnet värit et och samma väder, som nägorlunda bläst; men vägorna gingo ändock smä, som sades vara mycket ovanligt pä detta haf. Capitainerne mente, at detta gemenligen plär vara et tecken, at samma väder, som dä bläser, skal pästä länge; däremot dä vägorna första dagen det bläser börja resa sig högt, är det merendels et tecken, at den väderleken och börden ej bhr längvarig. De förr omtalte i Kylsor flytande och rödlök-lika sjögräs, syntes äfven i dag pä vatnet. Om aftonen fingo vi se en myckenhet gnistor i hafvet, och skummet, som förorsakades af skeppets fart vid framstammen, samt ute pä hafvet af vägornas brusande, var aldeles lysande; dock ej med sädant sken, som de förenämde gnistror, utan sädant, som rutit trä plägar visa i mörkret. Den 18 Augusti. Resan fortsattes med en härlig vind. KL 9. förr middagen kommo Purpoises til mänga hundrade ; sä at de viste sig bäde framföre, bakefter och pä sidorna om skep- pet, liksom fuUt däraf. De fölgde med skeppet en god tima, och syntes förundra sig därät. Längden | af desse var frän 2 til 4 alnar, under buken hvita, rostrum liksom pä en gäs eller gäsnäbb. Det var et nöje at se, huru de ibland kastade sig upp i vädret och gjorde luftspräng Stora Ocean emellan ofta til par aluars liögd, samt 2, 3 ä 4 alnars längd. Ibland sprungo 2:ne tillika upp, och viste sig som 2:ne harar i bredd. Ibland da de hoppade upp, föllo de öfver ända, sä at buken vändes up, och ryggen ned. Efter middagen kom en liten fogel, lik en Talg-oxe, och satte sig fram pä skeppet, men da folket ville taga honom fast, flög han bakom seglen, at de ej mer kunde fä igen honom. Denne stackaren hade kömmit vilse i sjön, och sökte nu här sin hvila. Mot aftonen sägo vi en sjöfogel, som sjöfolket kallade Shearvater. Han liknade nog en mörkgrä fisk- mäse, samt flög ofvanpä vatnet, likasom han sökt efter fisk. Sjögräs, likt mässtappar, flöt här och där i sjön. Den 19 Augusti. Resan fortsattes med en önskelig vind. Skeppet lopp 8 Ängelska mii i timan. Ingen fogel viste sig: ej eller nägot Sjögräs. KL 4. efter middagen sägo vi nägra stora fiskar et stycke frän skeppet hoppa högt upp i vädret. Somlige sade, at de voro Purpoises; andre kallade dem albicols, och sade, at de voro sköna til mat. Luften var eljest i dag nog sval, sä at vi väl behöfde hanskar och 125 goda kläder pä kroppen. Om aftonen begrofs äter | pä vanligt sätt en af Palatinska Qvinfolken, som i dag hade dödt. Mot aftonen sägo vi en sjöfogel flyga öfver vatnet, som var nog lik en fiskmäse. Stenkäls rökens verkning. Capitainerne beskylte Sten- käls röken i London för, vara ganska skadelig för deras takel och tog, i det han gör dem sköra och likasom röter dem. Men andre nekade, at rök af Stenkäl hade sa- dan oart. Madera-vin. Alla sä Passagerarne, som Capitainerne berättade, at Madera-vin blir längt utvaldare, än förr, om det kommer at f oras pä sjön nägon tid. Det är ock där- före, som Köpmän och andre Gentlemen i London sätta samma vin om bord pä skepp, som gä öfver til America, läta föra det fram och tilbaka, och betala frackt därföre, dä det efter et sädant förande blir ganska utvalt. Det Europa och America. sades ock hafva den synnerliga egenskap, at om det är surt, och det sättes sä, at Solen fär skina därpä, mister det ali sin syrna, och blir skönt som det var förut. Den 20 Augusti. Resan fortsattes med god vind. Purpoises. KL 4. efter middagen kom en stor myc- kenhet af Purpoises pä alla sidor omkring skeppet; men de höllo sig mäst fram för stammen, lekte och hoppade högt i vädret pä sätt, som förr är omtalt. Ofta da de hoppade upp ur vattnet, pustade de til sä härdt med deras mun, likasom det kostat mycket pä dem | at göra p- 126 sädana spräng. De fölgde skeppet ungefär ^/^ tima, innan de lemnade det. Orten, där vi i dag seglade, räknades vara vid 44. gr. 30. min. Lätit, samt 27^. Longit. W. om London. Stormväders fogeln flög här och där öfver vatnet; men kom ej när til skeppet. I dag blefvo vi ej varse nägra sjögräs. Vi sägo här ej andra fiskar, än ofvannämde Pur- poises, dem sjöfolket sökte at hugga med harponer, dä de lupo fram för stammen; men det var ej görligt at räkä dem, emedan de hinte ej matta til, innan desse fiskar voro länga stycket bärt. Eljest var sjöfolkets enhälHga berättelse, at de emellan Europa och de Azoriska Öarna, dem de kallade de Västra öarne, säilän eller aldrig fä se nägon annan fisk, än nyssnämde Purpoises, och fiska för- denskul aldrig efter nägon fisk; men sä snart de hunnit förbi de Azoriska Öarna, fä de pä deras västra sida en ymnoghet fisk, och det af mängahanda slag. Likaledes, skal det vara pä Södra sidan om samma Öar; men ej sä pä den Norra. Den 21 Augusti. Resan. Vi fingo ännu njuta vär härliga vind. Capi- tainerne och sjöfolket sade, at de aldrig sedt hafvet pä alla dessa orter vi farit fram sä stilla som nu, och än 90 Stora Ocean emellan mindre hade de haf t en sä längvarig Östanvind ; ty emellan p. 127 Europa och de Azoriska Oarna skal | vara mycket rart, at se Östanväder öfver par dagar, utan det mästa vädret strjker där gemenligen frän Väster; men sä snart en kom- mer pä Västra sidan om Azoriska Oarna, har man, hälst vid denna ärstiden, et ombyte af väder, sä at det Västra ej är där sä längvarigt. Häraf sker, at ehuru nägon i sjelfva verket ej gjordt mer, än en tredje del af resan, dä en frän Europa kommer inidt emot eller förbi samma Azoriska Öar, räkna dock Sjöfolket, at de hunnit halfva vägen, dä de kömmit dem förbi; emedan de därefter ej behöfva fruckta sä mycket för motvind. Eljest sker säilän, at en fär se desse Öar pä resan til och frän America, sä framt ej storm eller nägon annan händelse förorsakar det; emedan mänga fördolda klippor ligga utanföre dem i sjön, som de sjöfarande gerna söka undvika. Vid Mid- dags-tid togo Capitainerne Solens högd, samt uträcknade däraf Lätit, den de höllo vara 43 grad. 24 min.; Longit, sä at vi nu skulle vara 3072 gr. Väster om London. Ingen fogel, ingen fisk, intet Sjögräs viste sig denna dagen för vara ögon. Vatnet i hafvet hade ej här nägon annan färg, än vi sedt hela resan. Sjöfolket, som mänga gängor seglat frän Angland til Pensylvania, berättade, at vatnets färg pä hafvet är allestäds en och den samma, undantagandes, dä en kommer närmare til America, där det blir grundt, och sandbanckar äro under, hvarest färgen blir nägot ändrad. Skeppet lopp merendels 6 Angelska mii i timan. p. 128 Lycktorne, som de här betjente sig af, at bära Ijus uti, voro ej gjorde af glas; emedan det snart kan stötas sönder; utan somlige af tunnt horn, som dock kunde taga skada, om elden kom för när til hornet; andre voro gjorde af Marienglas eller Vitrum Moscoviticum. Desse voro de bäste; ty dels voro de ganska klare, som det bästa glas, dels kunde de ej taga särdeles skada af eld, dels kunde de ej spricka sä snart sönder. Europa och America. 91 Den 22 Augusti. Resan fullfölgdes med god vind. Tecken til väderleken. Capitainerne försäkrade oss KL 12. förr middagen, at innom 24 timar skuUe vi hafva SW. vind. Jag frägade orsaken därtil? de svarade: eme- dan moinen, som synas i SW. vända kanten eller hufvudet för sig mot NO. och tyckas börja stiga upp därifrän. Efter middagen sägo vi en Sjöfogel flyga längt ifrän, samt mot aftonen en annan Sjöfogel, hvilken liknade en Tärna, dock af mörkare färg. Han flög et stycke frän skeppet; men ingen fisk, och intet Sjögräs blefvo vi varse. Det räknades nu, at vi voro halfvägs til Philadelphia. Den 23 Augusti. Resan fortsattes. När det var stjernklart, sä voro nätterne ej sä mörka, och i synnerhet gjorde Jupiter denna tiden mycken | tjenst för en halfmäne med det starka p- 129 sken som han gaf frän sig, at nätterna ofta voro sä Ijusa, som dä manan är i f ylle midt pä himmelen. KL 7. förr m. vände vädret sig til S. och började bläsa nägot mera, dä vi seglade nägot fortare, sä at skeppet KL 11. förr middagen lopp 8. Ängelska mii om timan. KL 12. togs Solens högd, dä vi befunnos vara uti 42 grad. 53 min. Lätit. Om morgonen fick en och annan se nägon flygande fisk, och KL 372 efter middagen fick ock jag första gängen se dem, dä 4 a 5 pä en gäng flugo upp ur hafvet fram för stammen, och sedän öfver vatnet ej längt frän vattu- brynet, til des de äter släpte sig ned i vatnet. Längden, som de säledes flögo, var ungefär sä stor, som en kunnat kasta med en sten. Det gick ock nog fort för dem. Vi fingo dä och dä se nägon Sjöfogel flyga längt bärt ifrän oss; men han var altid allena, sä at vi ej blefvo varse flera foglar följas ät. De syntes vara en art af fiskmäsar med länga och smala vingar. Längre mot aftonen sägo vi 3 a 4 däraf flyga tilsammans. 92 Stora Ocean emellan Den 24 Augusti. Resan. Med et tämmeligen starkt SSW. väder fort- satte vi förleden natt vär resa; men sedän blef vinden knapp ooh mäst emot oss, sä at vi näppeligen kommo ur fläcken. Nu började vi denna förr middagen se en myc- p. 130 kenhet af Sjögräs flyta klastals pä vatnet. An | gelsmän- nerne kallade det Golf-Weed, och sade at det kommer frän Spanska viken vid Florida. Af andra kallas det Sargazo. Vid Middagstiden befans af Solens högd Lätit, här vara 42 gr. 27 min. och hölts Longit, vara emellan 38. och 39. Väster om London. KL 6. efter middagen sägo vi et skepp längt f ram för oss, komma emot oss; men da det blef oss varse, tog det en hei annan kosa, tvifvelsutan af frucktan, at vi vore kapare. Tecken til väderleken. Bläst späddes oss däraf, at den öfra skyn stod i strimmor, likasom utkammad ull eller Linblär, samt var gles; hvilket sades aldrig siä felt at beboda bläst. Desse strimmor gingo frän NW. til SO. som vädret dä bläste. Det hade bläst mäst hela dagen NW. men om aftonen stannade vädret tvärt af och blef lungt, som sjöfolket sade vara et tecken, at vinden föl- jande dagen skulle bläsa frän en annan kant; emedan lugn gerna gör ändring i vinden. Den 25 Augusti. Resan. Föregäende natt var det sä lungt, at vi mäst lägo stilla. Kl. 4. förr middagen begynte det bläsa W. som tiltog mer och mer, sä at vi nu nödgades taga en annan kosa, och läta skeppet gä til NW. Vinden öktes ännu starkare. Vägorna gingo ansenligen stora. Atskillige af de frän Pfaltz med oss öfvergäende qvinfolk och barn p. 131 hade vid | middagstiden lagt sig pä däcket at sofva, dä en väg kom och skölgde öfver hela däcket, sä at hon kom in pä den ena sidan och gick ut pä den andra, hvaraf det blef et faseligt buUer af qvinfolk och barn, som nu voro blef ne sä väta, som de värit dragne ur sjön. Europa ocJi America. 93 Toback. Ängelska Sjöfolket brukar pä längt när ej sä mycket Toback, som väre Svenske. Fä af dem röka. Mänge hafva nastan aldrig haft pipan i munnen. Atskillige af Capitainerne, som hela sin tid vistats pä sjön, brukade det aldrig. Om nägra af sjöfolket brukade det, sä skedde det mäst at tugga det samma. Den 26 Augusti. Resan. Vinden var oss emot, sä at vi endast med loverande mäste hjelpa oss f ram. Om morgonen sägo vi en Stor Taskkräfta, til färgen röd, flyta pä vatnet. Ingen fogel, ingen fisk, intet Sjögräs blefvo vi varse. Skepps däckets tvättning. Bäde om mornarna bittida och aftnarna strax efter Solgängen Iät Capitainen bära upp flere ämbare med vatten af det, som pnmpades upp ur skeppet, med hvilket han Iät väl tvätta och skölja däcket. Orsaken, hvarföre detta skedde, var, dels at halla däcket snygt och rent, dels at halla bräderna fuktiga; ty Solens varma om dagarna gjorde däcket helt torrt, hvaraf bräderna torkat tilhopa och ästadkommit, at | däcket sedän p. 332 börjat läka, om vi ej sä alt för et hallit bräderna fuktiga. Dessutom som bräderna af en längsam torrka dragit sig tilhopa, och gjordt stora springor; sä hade det skedt, at antingen rägn trängt sig ned igenom springorna, och vätt det som värit därunder; eller ock ästadkommit röta i springorna medelst det vatten och annat som fastnat qvar i dem; hvilket alt nu förekoms. Bläcken pä detta skepp voro gjorde af alm. Skifvan däri af Lignum vitce, som sades komma frän Ostindien, och är et ganska härdt trä, hvilket af rägn och väta ej sväller, som är altför nödigt för skifvor: bläckaxeln, som gär genom skifvan, var antingen af agrifolium, eller ock af Iron-Wood. Den 27 Augusti. Resan. KL 11. förr middagen fingo vi äter en härhg vind, sä at resan nu begynte ä nyo fortsättas med stor 94 Stora Ocean emellan skyndsamhet. Om morgonen sägo vi en Sköldpadda, af en alns längcl vid pass, den där simmade uppä vatnet et litet stycke frän skeppet, utan at Iata skeppet skrämma sig. Vi sägo da och da stycken af Sjö-gräs f ly ta pä vatnet. Om morgonen gingo vägorna ganska smä, sä at en trygt med en julla kunnat ro pä hafvet; men sedän SO. vinden begynte bläsa, började de växa i storlek mer och mer, och om aftonen vid Solens nedgäng blef en p. 133 stark NO. | storm, som pästod ungefär til midnatten. Capitainerne berättade, at Västanvinden här pä Oceanus Occident. i synnerhet härskar mäst; men af Östanvädret är ej en tredjedel sä mycket, därföre gär gemenligen resan frän America til Europa längt fortare, än frän Europa til America. Om vintern bläser det bäde starkare och längre, än om Sommaren, dä ock vägorna gä mycket högre, än vid denna tiden. Om sommaren varar gemenligen et väder här ej länge, utan ömsar snart om. Stormen räcker ock om Sommaren ej länge, säilän öfver ^2 ^ 1 ^^^^ och vägorna lägga sig snart därefter. Det sker ock merendels, at dä om Sommaren är bläst och storm pä et ställe, kan det vara mäst lungt nägra mii därifrän; men om vintern sträcker stormen sig merendels öfver hela Sjön. Den 28 Auo-usti ö Resan. Med en tämmeligen god vind fortsatte vi vär resa. Vi sägo ätskilliga gängor flygande fiskar, som flögo upp utur vattnet straxt frammanför stammen af skeppet: foro sä et litet stycke ofvanför vatnet, innan de kastade sig ned igen. Gemenligen flögo de emot vädret, dä de kommo upp, samt merendels ej högre, än ungefär en aln ofvanför superficies af vatnet. De förr omtalte Tärnor med länga smala vingar syntes dä och dä flyga ofvanpä vatnet. Sjö-gräs (Golf-weed) flöt här och där i vatnet. p. 134 Orten, | där vi nu vistades, var vid 40 gr. 50 m. Lätit, samt 44^. Longit. W. om London. Vägorna blefvo efter middagen ganska smä, sä at en väl med en liten bät .kunnat ro pä hafvet. Europa och America. 95 Dolphin. Om aftonen sent fingo vi första gängen se den fisken, som Ängelsmännerne kalla Dolphin, och af Herr Artedius uti dess Gen. pisc. p. 15. Coryphcena cauda hifurca; samt af de andra Hist. nat. Hippurus. Af dessa Dolphins voro ätskillige, som viste sig sä väl bakefter som fram för skeppet. De sägo makalöst täcka ut, da de vältrade sig i vattubrynet, prälade med en hög blä färg, som mäst försvann, da de kommo upp ur vatnet. Ibland hoppade de til en famns högd perpendiculariter upp i vädret frän vatnet. Sjöfolket kastade ut en krok, därpä de satte litet af Höns tarmar, da de voro sä lyckelige, at de fingo en af dessa Dolphins, hvaraf halfparten blef vär aftonmältid. Han hade uti sig smä fiskar, men de voro sä illa medfarne, at vi ej kunde utröna til hvad slägte de hörde; emedan de hade mist det mästa af sin skapnad. Han mäste blifvit huggen nägon tid tillförene vid nägot annat skepp; ty han hade i ryggen en ganska stor skräma, som dock nu var tilhopa läkt. Den 29 Augusti. Resan. Vädret var nu mäst emot oss. Sjö-gräs syntes dä och da. Den förr omtalte Tärnan viste sig hela dagen och flög öf|ver vatnet; men aldrig blefvo vi varse, at p. 135 hon lade eller satt sig ned därpä. Vi sägo mänga af detta slags Sjö-foglar. Hela denna dagen sägo vi en stor myckenhet af flygande Fisk, som ständigt flögo upp utur vatnet, höUo sig sä et stycke i fria luften, innan de gofvo sig ned igen. Ofta flögo pä en gäng väl hundrade styc- ken bredevid hvar andra upp ur vattnet, dä de ibland fölgde alla ät en kosa: ibland, dock säilän togo de sär- skildt väderstreck. Alle, dem jag härtils sett flyga upp, hade tagit sin kosa antingen rätt midt emot vädret, eller ock ätminstone snedt emot det samma. Jag har ingen blifvit varse, som flugit med vädret eller fölgt vinden ät. De flyga längre eller kärtare stycken i sänder. Det längsta jag sett dem pä en gäng flyga, kan vara et godt byss- skott. De flyga ej högt, utan följa nog tätt superficies 96 Stora Ocean emellan af vatnet. Sallan, öfver en aln högre än vattubrynet. Häraf sker, at da de flyga, och möta nägon väg, stöta de ofta däremot, och mäste sä fara ned i vatnet. Ibland da de flugit et stycke, och gifvit sig ned i vatnet, komma de i ögnablecket upp igen och flyga äter et stycke. Sjö-folket sade alle, at Dolphinerne jaga efter dem, och drifva dem upp utur vatnet, samt at desse flygande fiskar äro deras förnämsta föda. Vi sägo ock ögonskenligen i dag, at Dolphinerne jagade efter dem, samt da desse fiskar flögo upp utur vatnet, kastade Dolphin sig högt upp i vädret p. 136 efter dem; | men hade ej den lyckan at kunna följa dem efter, utan mäste falla strax ned igen. Deras flygt liknar ganska mycket gröningars. Vi sägo nog af Tärnor i dag; men kunde aldrig skönja, om de jagade efter dessa fly- gande foglar, ehuru vi noga sökte at gifva akt därpä. Om aftonen syntes Stormväders fogeln, flj^ga här och där pä vatnet, ofta flere tilhopa. Den 30 Augusti. Resan. Vädret var oss emot, sä at vi endast med loverande mäste hjelpa oss f ram. En hei svärm med Stormväders foglar fölgde, förr middagen, et stycke bak efter skeppet, ungefär et byssskott frän det samma, där de mäst flögo öfver vatnet, dock satte de sig ibland därpä. De synas mäst utvaldt, at sä följa skeppen; emedan vatnet är mycket slätt, där skeppet gätt f ram; men pä alla andra ställen är det mera ojämnt af vägens häfvande. Ibland flögo de näppehgen par famnar bak efter skeppet. Capi- tain Lawson sade, at de följa skeppet därföre, at de mä pläcka upp och äta sädant som kastas utifrän skeppet. Vi häfde ut hö-smäl, da de i myckenhet samlade sig, och satte sig där ofvanpä. De satte sig ibland pä vatnet; men höllo ändock altid ut vingarna. Denna Svärmen, som ofta bestod af 30 ä 40 fölgde oss hela dagen, ända längt in pä natten. Om dagen hördes ej deras Iät, men om natten skreko de ibland. De flögo mäst altid tätt p. 137 vid vattubrynet, säilän | högt upp. Vi sägo tydeligen at Europa och America. 97 de pläckade upp sädant, som fallit frän skeppet, i synner- het af excrementis humanis; och när de fingo se nägot dylikt, samlade de sig där omkring i stor myckenhet. Vi märkte aldrig, at de lade sig ned pä vatnet at simma, utan stodo ibland därpä, men dock altid med iitsträckta och fläcktande vingar. Tecken til väderleken. I gär om afton blixtade ibland ganska starkt i de tjocka moinen, som da gingo; dock hördes ej det ringaste tecken til dunder. Jag frä- gade Capitainerne, hvad det skulle betyda? de svarade, at det vid denna Arstiden betyder ingen ting, utan är endast et tecken, at luften är mycket varm; men om vin- teren, da Sjöfolket ser, at det blixtar, fä de ganska brott, at taga ned sinä toppsegel; emedan da de äro säkre, at inom fä timar därefter hafva en grufvelig häftig storm. Likaledes da de pä dessa orter om vintertiden se en moln- fläck komma upp frän N VV. hasta de sig sä fort de kunna, at taga ned alla sinä toppsegel; emedan de litet därefter säkert fä storm. Vid Middagstid sägo vi et stycke trä flyta pä vatnet, som var fullt med Lepas eller Bernicles pä alla sidor. Vi foro ock dä öfver en Currant pä et ställe, som vi kunde höra och se af den särdeles susning och sqvalpning vägen gjorde. Inga Sjögräs, inga fiskar, utan endast par Tärnor viste sig i dag. Den 31 Augusti. p. 138 Resan fortsattes, fastän mäst med lovering. Storm- väders foglar kommo i myckenhet som mygg, och fölgde bakefter skeppet hela denna dagen pä samma sätt, som de gjorde i gär. Sjöfolket tyckte ej särdeles om dessa foglars sällskap, utan kallade dem Witches (Trollpackor). Sjö-Tärnan, hvarom ofta förut är nämdt, syntes dä och dä. Inga fiskar blefvo vi varse, ej eller nägot Sjö- gräs. Det hölts före, at vi voro ungefär vid 41 gr. Lätit, samt 47 gr. Longit. W. om London. Svinens kringlöpande. I förrgär blef et af de Svin vi hade om bord yrt i hufvudet, jag vet ej af hvad orsak, 7 Stora Ocean emellan sä at det började alt för et löpa eller hvirfla sig omkring. När man böd til at halla det stilla, arbetade det med ali kraft emot, ocli ville vända sig omkring. Oapitain Iät skära af det et öra, samt svantsen, hvarefter det kom sig före och blef lika frisk, som förr. Ost. I största delen af Ängelska ostar finnes et litet häl boradt, som dock är igenfyllt med ost. Desse häl bäras iipp med en särdeles nafvare, at se efter om osten är god inuti, da nägon vii köpa honom, hvarefter ostbiten, som boras ut, pluggas in i hälet igen. En Fru, som fölgde med oss pä skeppet, berättade, at frän Normandie i Frank- p. 139 rike föres öfver til Ängland en slags ost, som | da den nyss är gjord, lägges ned i hästdynga at ännu blifva bättre, hvaraf han utanpa skal fä en ganska vedervärdig lukt, men da han skäres upp, och yttersta skärpan skalas af, är det en den bästa delice, som kan ges. Franske, som flyktat öfver til Ängland, hafva af Angelsk mjölk gjordt lika sköna Ostar, som de Franska. Den 1 Septemb. Resan. Yinden var nu mäst emot oss. Stormväders foglarne fölgde äfven i dag efter skeppet i en stor myc- kenhet, f logo ock eljest allestäds omkring pä sjön. KL 10. förr middagen sägo vi et stycke trä f ly ta pä sjön, om- kring hvilket sumo Dolphins hundrade tals i en hop. Sjö- folket sade, at Dolphins gemenligen samia sig hopetals omkring trästycken som flyta i sjön, och följa med dem, sä at, da Sjöfolket fä se nägot sädant trästycke, äro de gemenligen säkre, at fä se en svärm Dolphins rundt om- kring det samma. Sjö-gräs syntes dä och dä flyta pä vatnet, af det slaget, som Sjöfolket kallade Golf-weed, och berättades, at det kommer frän hafsviken vid Florida. Strax efter middagen kommo nägra stycken Landfoglar, som liknade ganska mycket strandsvalor, hvilka flygo omkring skeppet, och satte sig ibland pä sidan antingen af skeps-suden eller seglen. Deras flygt var just som Svalors, storleken lika. Ofvanpä gräbruna: under hvita: Europa och America. 99 stjärten litet grenig. Et liäftigt rägnskur dref dem sedän bärt ifrän oss: sa län|ge de fölgde oss, flögo de merendels P- 1^0 pä den sidan om skeppet, som lugnet var. Den 2 September. Resan. Vinden var nu, GUdi läf! nägofc bättre för oss; ty den begynte vid midnattstiden bläsa frän N. och är här märkeligt, at gemenligen hela länga tiden, da vin- den skulle ändras, skedde det näst vid midnattstid. Vä- gorna gingo nu ej särdeles stora. Om morgonen bittida sägo vi inga Stormväders foglar bak efter skeppet; men KL 9. vid pass började redan nägra visa sig. Jag har ock tilförene nämt, at vi om morgonen bittida ej sett til dem, fast de sedän längre in pä dagen fölgdt skeppet hundrade tals. Det var i dag säilän mera, än par stycken af dem, som fölgde skeppet, och ofta sägo vi hela länga stunden ingen. En gässe kom at fälla sin hatt utom bord, och da den kom litet frän skeppet, samlade dessa foglar sig i myckenhet, ransakande den noga, och ibland satte sig där pä. Sjö-Tärnorna, som vi nastan dageligen sett hela resan, syntes nu da och dä; men Kl. 9. förr middagen kommo de flygande til mänga hundrade, och foro omkring alle- städs pä sjön. Yi sägo efter middagen äfven nog af dem, fast ej i den myckenhet, som förr middagen. Sjö-gräset syntes nog i dag f ly ta i sjön. Vi bödo til at fä nägot däraf; | men förgäfves; emedan det flöt sä längt frän p. l-ll skeppet. Efter middagen kom en Fiskmäse, helt särskild frän Sjö-Tärnorna, och flög litet frän skeppet. Han var litet större, än de. Sjöfolket slöto sä af de foglar de sägo i gär, som af denna, at vi mätte vara i nägden af New- foundland. Vid middagstid togs af Solens högd Latitudo, som var 40 grad. 20. min. och Longit, hölts vara vid 49. grad. W. om London. Kl. 3. efter middagen kommo nägra stycken Dolphins och summo bak efter skeppet: gingo sedän frammanför det samma, dä 2:ne stycken af dem blefvo af Sjöfolket 100 Stora Ocean emellan huggne och fängade med harpon. Längden af hvardera af dem var 5 quarter. Lätit, perpend. litet bak hufvudet, där den var bredast var netto et quarter Lätit, transvers. ibid. Y2 ? 745. „ 1742. •)i yi 409. „ 1743. n li 425. „ 1744. « « 410. „ 1745. )) ?j 420. „ 1748. « « 672. „ 1749. ?? n 758. „ 1750. » ») 716. Af dödslistorna fmnes, at de sjukdomar, hvaraf de mäst dö, äro Lungsot, febrar, Convulsioner, Pleuresie, blodstörtning, vattusot. Pä de ärligen födda har jag ej kunnat fä nägon visshet; emedan vid somliga Kyrckor hälles sä godt som ingen ordning härmed. At förtiga, det Quakarene, som göra här nastan det mästa antalet, Iata aldrig Christna eller döpa sinä barn, ehuru de likväl pläga tämmeligen uptekna de födda. At döma om ärliga antalet af de döda til mycken- heten af invänarena i denna Stad, tager här ej lag; emedan orten fär hvart är sä starck tilökning, frän andra länder. Säledes ankommo är 1749 om sommaren hit frän Europa mot 12,000 af Tyska nationen, hvaraf en ganska Stor del blefvo qvar här i Staden. Samma är om vären räknades gärdarna i Philadelphia, som befunnos vara 2076. Staden svärmar altsä redan med inbyggare af mänga- handa slags nationer, Gudsdyrckan, syssior, slögder och ämbeten. Här finnas utvalda mästare mäst i alla handt- f Pensylvanien, Philadelphia. 135 verk, och göres mycket nu sä godt här, som i sielfva Ängland; dock äro här ej ännu nägra särdeles finare ylle- fabriquer; tör hända derföre, at de bekomma kläde sä lätt frän Ängland, och de hitförda Far tyckas smäningom af- taga i godhet. Pä matvaror är här en Herrans välsignelse, och kunna de fas til nog biUigt pris. Landet vet näppehgen, at gifva exempel pä särdeles dyr tid. En och hvar, som endast erkänner en Gud för ali tings Skapare, Uppehällare och Rege | rare, samt icke lärer eller företager nägot mot Regeringen och den allmänna ron, har frihet at här bygga, bo och idka sit lofliga handt- verck, han mä i öfrigt hafva sä tokot Religion han nägon- sin vii. Ingen blir för sin villfarande lära i andeliga saker oroad, när han ej stöter emot hvad nyss nämndt är. En och hvar är af Lagarna sä beskyddad til sig sjelf och sin egendom, samt njuter här en sadan frihet, at det i visst afseende kan sägas, at en inbyggare här är som en Konung i sit hus ; och at det vore svärt at finna om nägon til sin frihet hvarcken kan önska eller ernä större förmoner. När det noga öfverväges, hvad nu kärteligen sagt är; sä lärer det lätteligen kunna begripas huru det värit möjeligt för denna Stad, at pä sä kärt tid upväxa frän et intet til sadan storlek och välmäga, utan at nägon mägtig Potentat här antingen med straffs päläggande för den treska, eller med stora penninge-summors tilskju- tande hulpit det ringaste til at sätta honom i det ständ, han nu är, da den likväl redan i prydnad, goda ordningar, behageligt läge, naturliga förmoner, handel, rikedom och förmögenhet gifver fä, äfven af de uräldriga städer i Europa efter. Det har ej värit nödigt at med tväng drifva folk at sätta sig här ned ; utan tvärt om hafva folk af mängahanda tungomäl lämnat fädernesland, hus och hem, anhöriga och annat, vägat sig pä et | stormande haf och vidlöftig sjöresa, och likasom trängt sig hit. Andra länge bebodda länder stä toma och sucka efter folk, da deremot Pensy Ivani en, som vid är 1681 ej var annat, än en ödemark, och svärligen hade 1500 själar, nu i folkrik- 136 Pensylvanien, Philadelphia. het täflar med mänga Konungariken i Europa. Det har fätt de folkskaror, som andre til sin oboteliga skada antin- gen försmätt eller förskutit. Som et vedermäle af denna platsens forna usla ut- seende och förakteliga tilständ, stär ännu litet norr om Wicaco Kyrka pä elfsbacken qvar en gammal eländig träkoja, som liört til en af de Suenssöner, af hvilka grun- den til Philadelphia köptes. Ehuru det var det ynke- ligaste hus i hela Staden; sä kunde det dock berömma sig deraf, at när det stod i sin bästa välmagt, lägo alla de andra husen i Staden antingen ned i jordenes gömor, eller växte ännu deras ämne i skogen. Der rökte ur des korsten, när Hjortar, Miockar, Espanar och Bäfrar om Ijusa dagen hade deras hviloställen pä Philadelphise torg, gator, Kyrkogärdar och tomter: jag menar, pä de ställen, der innom kärt tid prägtiga byggningar skulle upstiga. Här hördes i denna koja slammer af spänräckar, när ännu inga konstiga Fabriquer här voro uprättade, och innan verlden ännu visste hvad et Philadelphia i America var. Men med alla dessa förträffligheter är dock detta huset nu pä yttersta uphällningen, och lärer det efter nägra fä | 196 är blifva sä omöjeligt at finna det här, som det vid des början var svärt at tro, at det skulle hafva til efter- trädare en den förnämsta Stad i America; men nu til annat. Plägsed. Den plägsed var här i Philadelphia, at da nägon mötte qvinfolk pä gatan, lämnades dem gärna den sidan, som är näst väggen pä husen. Skedde det ej, sä hölts han för obelefvad och plump. Jag har nämt förut, at gatorna här äro af den beskaffenhet, som i London, näml. at midt efter gatan köres med kärror; men pä ömse sidor vid husen äro stenlagde ställen af en famns bredd ungefär, der de gä til fots. Där utanföre stä trä stolpar, at hindra det kuskar och äkare ej mäga köra pä folket. Pä samma sätt, om nägon spatserar pä gatan med et Fruntimmer, borde han altid lämna henne, at gä pä den sidan, som är närmast vid husen. De taga detta noga i akt, ej allenast med Fruntimmer, utan ock of ta Pensylvanien, Philadelphia. 137 med manfolk, sä at, om den jag gick med var förnämare än jag, Iät jag honom altid gä pä den sidan, som var närmast vid husen; sä at den sidan vid gäendet pä gatan, svarade emot högra sidan hos oss. Jag har sett de man- folk, som värit sä fäfänga häruti, at om de velat bevisa den andra heder, hafva de nu gätt pä högra sidan om den andra, nu äter lupit pä den vänstra, snart äterigen til den högra, alt som de kömmit at gä frän den ena sidan pä gatan til den andra. Denna sed lärer kömmit | deraf, at den, som gär närmast ut at gatan, der de köra med hästar, kan ofta blifva öfverstänkt med orenlighet, och derföre hafva de ansett den sidan, som af mindre heder. Den 17 September. Foglars förkjusning af ormar. Handelsman Peter Kock berättade, at han med egna ögon förleden vecka sett, huru en fogel, som de här kalla Katt-fogel, emedan han läter som en katta, flugit af och til pä qvistarna i et trä, och lätit mycket illa pä sit vanliga sätt. Nedan för trädet, dock ej vid roten, utan en god famn derifrän, har legat en af de stora svarta ormarna, som hallit hufvudet up i vädret, och beständigt haft ögonen pä fogeln, som flög i trädet. Fogeln har först flugit pä de öfversta qvistarna, sedän begynte komma alt längre och längre ned, til des han ändtel. kömmit ned pä marken, dä han hoppadt til det stället livar ormen läg, som dä gapade up, tog honom i munnen, och började svälja ned honom; hvarpä Handels- man Kock slog ormen ihjäl, dä han nyss hunnit svälja ned fogeln. Jag hörde sedän ätskilliga pästä detsamma om denna orm. Om Skaller-ormen är det bekant. I dag spatserade jag utom Staden pä fältet, at se hvilka örter der växte. Jag fann här en hop af Europseiska, och sä- dana, som äfven växa i Sverige, men sä fann jag dock tillika et längt större antal af sädana, som endast äro Americanska. P/aianus. Yid stränderna af Dellaware-Elf växte ymnogt Flatanus foliis lohatis. Linn. H. Cl. 447. Grön. 138 Pensylvanien, Philadelphia. Flor. Virg. 119. eller Flatanus occidentalis. Catesby Hist. Carol. Voi. 1. p. 56 t. 56. Af de härvarande Ängelska kallades den dels Button-wood, dels ock mäst Water-Beech, och af de Svenska Vattenbok eller ock Vasbok. Den växte ock eljest naturaliter pä lägländta ställen; men sä tycktes dock sidor, bräddar och stränder af Elfvar, äar och bäckar vara des egenteliga ställe och hemvist, eller solum natale & locus naturalis. Den var ock ganska god och lätt at plantera pä torrare ställen, der jorden fants nägorlunda god. Som den har mycket stora löf, och dem i myckenhet, sä brukades den nog här at planteras vid gärdar och hus, at med sinä stora löf om sommaren gifva en härlig skugga inot den starka solhettan, om sommaren, da bänkar mängenstäds voro gjorde under den, pä hvilka de kunde sitta i skuggan. En och annan af de Svenska hade större och smärre askar, skeppor och annat, som Villarne gjordt af detta trädets bark. De brukade fordom, da de bodde här, göra skeppor häraf at pläcka bläbär uti. Barken var in emot af en Iin. Geom. tjocklek. Locus naturalis af detta trä var äfven uti kärr, och egenteligen i sanka ängar, där Ask och rödblommiga Lönnen växte. Det växte of ta til et ganska högt och tjockt träd, at näppe- ligen en Furu hos oss kan blifva tjockare. Frukten eller 199 des frö sitter qvar pä trädet ända til vä|ren, dä den först midt i April mänad börjar öpnas, och frön f alla bärt. Mon fröna förr ej äro mogna, och duga ej förr at säs? Det räknas för et trä, som växer fortast af alla trän. Pä de lägländta ängar emellan Philadelphia och Gloucesters färga hafva desse inrotat sig pä ömse sidor om vägen pä somliga ställen längs efter gärdesgärdarna, at man om sommartiden nastan reser här som genom en Allee. I den delen af Philadelphia, som ligger vid den Svenska Kyrkan, stä längs vid elfsstranden eller backen helt stora trän häraf. Jag säg at knopparna pä dem suto qvar i ymnighet d. 4 Martii st. vet. 1750. Den började blomma här är 1 749 d. 27 April st. vet. Vid Chelsea uti London i Ängland finnas ätskilliga af dessa trän planterade, som redan i högd täfla med de största Ekar. Pensylvanien, Philadelphia. 139 Mot Rödsot berömdes följande som of örlikneligt : Canel kokas i vatten: litet af samma vatten släs sedän i bränvin uti en skäl: deröfver lägges par pipskaft tätt bredevid hvarandra, och en bit säcker derpä: tändes eld pä bränvinet, som lämnas at brinna en stund, til dess Säckret blifvit nägot brändt. Af detta Säcker tager Patienten in, dricker ock nägot af bränvinet och Canel- vattnet. Det sades, at mängen, som endast tagit in detta en gäng, har straxt blifvit botad. Följande utgafs ock för mycket godt: näml. stek et stycke af den röda An- gelska osten, och ät det pä en smörgäs. Den 18 September. Om morgonen gick jag med Svenska Mälaren Herr Gust. Hesselius utom staden til Mr. Bartrams gärd, som ligger 4 Ängelska mii frän Philadelphia ät Söder och litet frän den vägen, som gär til Maryland, Virginien och Carolina. Jag började nu fä tilfälle at se, huru landet här säg ut, som var flatt och jämt, öfverväxt med alle- handa slags löfträn. Jordmon var sand, utblandad med lera, dock syntes sanden hafva öfverhanden. Här och der syntes de ställen, der skogen var bärthuggen, och landtmän bodde, som hade sinä äkrar och plantationer rundt omkring sig. Vid hvar bondgärd var en myckenhet af allehanda sköna fruktträn. Mulbärsträn, Valnötträn af flera slag, Castanieträn, Sassafras och andra växte fuUt i skogarna. Villa Vinrankor af flera arter klängde sig ofta ända up til toppen pä de högsta trän, och annorstädes öfverklädde de gärdesgärdarna, hvilka likasom dignade under deras tyngd. Persimon (Diospyros Virginiana Linn. sp. 1057) växte här pä de väta ängar och omkring vatten- gölar. Des smä äplen eller frukt, som är nog skön, när den blifvit frostbiten, men duger ej förut at ätas, säg redan nog behagelig ut. Hesselius samlade nägra häraf, och bad min dräng smaka pä landsens frukter. Han hant näppeligen bita 2 eller 3 gänger deri, innan han fick för- fara, hvad egenskap den hade, dä den ej hunnit bhfva 201 140 Pensylvanien, Philadelphia. mogen och af frosten tilredd. Munnen drogs sä | ihop pä honom, at han svärligen kunde tala, och en myoket vedervärdig smak upfylte den samma. Hau fick häraf en sadan vämjelse til denna frukt, at ehuru angenäm den är vid sednaste hösten eller början af vintern; kunde han sedermera under hela värt vistande i America näppeligen förmäs at smaka den samma vid den tid pä äret, da den likvist var behaghgast. Han tyckte, at om han smakade honom antingen bittida pä äret eller sent, sä hade han mäst samma obehagliga smak, som han förnam vid sit första rön. Trän hvaraf skogarna omkring Philadelphia nu bestä. Til nöje för dem, som hafva lust at veta, hvad slags skogar pä denna orten äro, och om de hafva samma slags trän, som vara, eller äro mycket skilda, vii jag här införa en liten Förtekning pä de Trä-slag, som växa villa uti skogarna i negden omkring Philadelphia. Jag utesluter här sadana arter, som endast växa til hei smä buskar, och aldrig större. Den ordning jag här vii följa, skal blifva efter myckenheten af hvart slag, sä at det trä, som finnes här i största myckenhet, skal fä främsta rummet, och sä följakteligen; och det, som är här mycket sällsynt, och hvaraf jag pä negden vid denna Staden endast funnit et eller annat ständ, skal blifva det sista, eller ibland dem. Hvita Eken [Quercus alba. Linn. Sp. 996: 10.) i god jord. Svart Ek. (Quercus ruhra. Sp. 996: 9.) Spansk Ek. (variet. prioris). Hickery, en art Vainot. {Juglans alba. Sp. 997: 2.) Af denna finnes här 3 ä 4 särskildta varieteter. Rubus occidenialis. Linn. sp. 493 eller Amer. Björn- bärsbuskar. Lönn med röda blommor. {Acer rubrum. Linn. Sp. 1055) uti karren. Sumach (JRhus glabra. Sp. 265) i skogar och pä hög- ländta skogs-ängar, samt gamla äkrar. Vinrankor af ätskilliga slag, som Vitis Linn. Spec. 203: 3, 4, samt flera. Pensylvanien, Philadelphia. 141 Americansk Fläder. {Sambucus Ganadensis. Linn. Spec. 269). Vid gärdesgärdar och pä skogsängar. Kärr-Ek (Quercus Phellos. Sp. 994) ufci karren. Maji-Blomsterbuskar (A^fl!?e<2 lutea. Sp. 150) i skogarna pä torra ställen. Tupp-spar-Hagtorn {Crategus crus galli. Sp. 476) i skogarna. Landt-Blabärsbuskar, en art Vaccinium. Castanie-Ek {Quercus prinus. Sp. 995) i god jordmon. Hundträ {Cornus florida. Sp. 117) mäst i ali slags jordmon. Tulipan-trä [Liriodendron. Sp. 535) i hvarjehanda jordmon. Vilska Kersbär {Prunus Virginiana. Sp. 473). Kärr-Bläbärsbuskar, en art Vaccinium, i god jordmon. Pr/nos verticillatus. Sp. 330. uti kärr. p. 203 Vattu-Bök. {Plafanus occidentalis. Spec. 999). Fiskareträ {Nyssa. Spec. 1058) pä fält, backar. Gyllenträ {Liquidambar styraciflua. Spec. 999) vid vattugölar. Ahl, en variation af vär Svenska, var bara en buske. Castanie-trä {Fagus Castanea. Spec. 997) pä äkrar, fält, skogsbackar. Svart Valnöteträ {Juglans nigra. Sp. 997) pä samma ställen, som nästföregäende. Rhus radicans. Spec. 266. klef up för trän. Lönn med Asklöf {Acer negundo. Spec. 1056) i kärr och pä väta ställen. Villa Plommonträn. {Prunus domestica. Linn. Spec. 475). Hvit Alm. {Ulmus Americana. Spec. 226). Törnbuskar, pä lägländta ställen. Sassafras {Laurus Sassafras. Spec. 371) i lös god sandblandad jordmon. Currants, en art af Mespilus, pä lägländta ställen, i kärr. Ask {Fraxinus excelsior Spec. 1057) pä lägländta ställen. 142 Pensylvanien, Philadelphia. Smilax laurifolia. Spec. 1030, uti skogar, vid gärdes- gärdar. Skedträ {Kalmia latifolia. Linn. Spec. 391) vid norra sidan af backar. Mulbärsträ {Morus rubra. Spec. 986) pä fält, backar, vid gärdar. Det förgiftiga trä [Rhus Vernix. Spec. 265) pä väta ställen. p. 204 Röd Ek en synnerlig variation af Quercus rubra. Linn. Spec. 996. Troll Hassel. {Hamamelis. Spec. 124). Persimon. {Diospyros Virginiana. Spec. 1057). Krabbträ. {Fyrus coronaria. Spec. 480). Röd En {Juniperus Virginiana. Spec. 1039) pä magra torra ställen. Spicewood (Laurus cestivalis. Spec. 370) pä väta ställen. Jernträ {Carpinus Ostrya. Spec. 998) i god jordmon. Afvenbök (Carpinus hetulus. Spec. 998) med näst- föregäende. Bök {Fagus sylvatica. Spec. 998) i god jordmon. Butter-niitts trä, en art Vallnötträ; pä elfsbackar. Pensylvanska Gran, pä norra sidan af backar och ned i dälder. Hummel-kopp-Björken (Betula lenta Spec. 983) vid sidor af floder. Cephalanius occidentalis. Spec. 95, pä väta ställen. Jersey-Tall {Pinus Tceda. Sp. 1000) pä torra sand- hedar. Sallad-trä {Cersis Canadensis. Spec. 374) i god jord. Locust-trä {Robinia Pseudo-Äcacia. Spec. 722) vid äkrar. Bäfverträd {Magnolia. Linn. Spec. 535 &c.) uti kärr. p. 205 Lind {Tiliä Americana. Spec. 514) i god jord. Honey-Locust-trä {Gleditsia. Spec. 1056) i god jord. Nössle-trä {Celtis occidentalis. Spec. 1044) pä fält. Papaw-trä {Annona muricata. Spec. 536) i god jord. Fensy Ivanien, Philadelphia. 143 Vi besökte i dag ätskilliga af de Svenska, soui här satt sig ned, hvilka mädde mycket väl. En af dem vid namn Anders E-ambo, hade et vackert Stenhus 2 väningar högt, samt en stor trägärd der bredevid. Vi blefvo alle- städs mycket väl fägnade, och vistades öfver följande natten hos nyssnämde Rambo. Vi kunde ännu ej märkä det ringaste tecken til höst, mer än det, at ätskilliga frukter voro mogne; ty i öfrigt stodo alla trän sä gröna, och marken var sä full med allehanda blomster, som här i Sverige vid Midsommars tiden. I kärr och bäckar skälde grodorne hela natten igenom tusendtals, och i gräset höllo Syrssor och Gräshoppor sädant Ijud, at den ena svärligen kunde höra hvad den andra taite. Träna voro ock fulla med fogel-svärmar, de der prälade med marg- falliga sköna färgor, och deras lekande tunga samt gälla Ijud upväckte luften frän alla sidor at härmä deras läte. Trägärdarna, der vi i dag vandrat fram, hade ingen annan stängsel, än läga gärdesgärdar. De voro dock upfyllte med allehanda slags sköna frukter. Vi blefvo i | början halfhäpne, när vär vägvisare steg öfver hägnaden in i en af dessa trägärdar, och samlade at oss ätskilliga behageliga frukter. Annu mera öktes vär förundran, när vi blefvo varse, at ägarne ej en gäng brydde sig om, at vända ögonen pä oss. Vär följeslagare lämnade oss til svar, at de här ej äro sä nogräknade om nägot litet frukt, som pä mänga andra orter i verlden; emedan de hafva en sä stor ymnoghet deraf. Vi märkte sedän mer än ofta, at de i Sverige och Finland äro mycket mera nogräknade om et par rofvor uti rof-landet, än de här om de väl- smakeligaste frukter. Den 19 September. Dagg. Om natten förut hade det fallit ganska mycket dagg, som jag märkte om morgonen, när jag gick ut i gräset, hvilket var sä vätt, som hade det rägnat om natten. Bladen pä örter och trä voro nu sä väta, at dropparna ej mera kunde sitta pä dem, utan mäste för 144 Pensylvanien , Philadelphia. deras myckenhet rinna af. Besynnerligt härvid var, at daggen ej allenast satt pä öfra sidan om bladen, utan ock i ymnighet pä den undra. Jag ransakade med flit ganska mänga blan, sä af trä som örter, sä dem som voro högre frän jorden som dem sora voro närmare, och befann det alt lika, sä at undra sidan hade ej stort mindre dagg pä sig än den öfra. Bladen af Verhascum mas latif. lut. C. B. tager jag undan; ty daggen var tämmeligen pä öfra sidan af dem, men föga pä den undra. p. 207 Persiker, Applen &c. Hvar Landtman eller den som bodde pä landet, väre sig bonde eller hvad, hade gemen- ligen vid sit hus en större eller mindre trägärd, deri ge- menligen voro planterade en myckenhet af ätskilliga slags fruktträn, som Persike-trän, Apple-, Kersbärs- och Päron- samt andra trän, och det af flera sorter. Vid denna tiden voro Persikerne mäst mogna. Uti Europa och i synnerhet i Sverige, är detta en mycket rar frukt, som hälles i stort värde, och ätes säilän af andra, än de Stora och förnäma; men här sägo vi hos hvar bonde hela trägärdar upfyllta med Persike-trän, hvilka nu voro sä fulla med Persiker, at marken ned under dem ofta läg sä öfvertäckt deraf, at vi näppeligen funno et ledigt ställe, der vi kunde sätta foten. En stor del blefvo ock der qvar liggande; ty de orkade ej at förtära en sadan myckenhet. En del fördes til Staden och säldes : en del äts f ärsk, sä af gärdsfolket, som af främmande. En och hvar som kom, hade frihet at gä in i trägärden, och äta sä mycket han ville. En myckenhet af dessa Persiker samlades och gäfves ät svinen til deras föda. Eljest brukade de ock at förvara dem til vintren, som skedde pä det sätt: de klöfvo en Persika i 4 delar, kastade bärt stenen, som var uti dem: trädde hvardera delen pä en träd : hängde dem ut pä gärden at torkas i öpna luften och solskenet, til des de voro fuU- torra, dä de togos in, och förvarades sedän i käril til vintern. Men som detta sätt at torka dem ej var sä sär- p. 208 deles godt, | i anseende dertil, at rägn ibland vid denna tiden inföU, som skämde och rötte dem, dä de hängde i fria luften; sä brukade andra följande sätt at torka dem, Pensylvanien, Philadelphia. 145 som var längt bättre. De skuro pä ofvannämde sätt sönder dem i 4 delar, trädde dem antingen pä trä, eller lade dem ock pä et bräde, som sattes ut i öpna luften dä det var solsken. När de sälunda blifvit nägorlunda torra, eller sä, at en del af fuktigheten gätt ifrän dem, sattes de uti en bakugn, sedän brödet blifvit nyss tagit derutur, der de stodo litet: togos sä ut och sattes en stund ut i luften: äter sattes de in, och ömsades sä nägra gänger, til des de blefvo sä torra, som det behöfdes; ty at torka dem i ugnen alt pä en gäng, skulle göra dem för torra, och taga bärt en del af deras behaglighet. De lägga dem sedän i käril, at förvaras til vintern. De brukas i tortor eller Pastey, eller ock kokas och lagas de til, som vi i Sverige tilreda torkade äplen och päron til mat. En del här torka och förvara äplen pä samma sätt. Persike-träden sades alla blifvit i början planterade hit af Europseer; men trifvas nu sä väl, och behöfva ej mera ans, än Äppel- och Päron-trän hos oss i Sverige, och näppeligen det. I trägärdar voro säilän planterade andra trän, än Äppel- och Persike-trän. Här i landet voro fä Päron-trän, och dä nägon hade dem, voro de äfven planterade i trägärden. Kersbärs-träden voro ibland planterade i trägärdar, men gemenligen pä ömse sidor om vägen til gärdar, | eller längs vid gärdesgärdar. Mulbärsträn stodo pä backar vid gärdarna, och ibland in pä gärden. Svarta Valnöt- trän växte antingen pä backar och fält närmast ut vid gärden, eller längs efter gärdesgärdarna, eller ock mäst i skogen. De hade ock här ej andra trän af detta slaget, som de gjorde nytta af, än svarta Yallnötträn, Juglans nigra, Lin. spec. 997. Castanieträden voro lämnade ute pä äkrarna, nägot hvar stäende här och där, pä torra betesmarker, eller i skogen och skogsbackar. Okra var en växt, som växer vildt uti Westindien, {det är, pä Americanska öarna), men planterades nu här i Kryddgärdar. Hos Miller uti des Gard. Diction. heter den: Ketmia indica, folio ficus, fructu pentagono recurvo esculento, graciliori & longiori. ibid. sp. 18. Fröhuset, hvilket är en läng skida, skäres sönder medan det ännu 10 146 Pensylvanien, Philadelphia. är grönt, och kokas i soppor, da den gör soppan tjock som en tjock välling, hvilka slags soppor af somliga hälles för en delice. Negrerne älska denna ganska högt. Capsicum annuum. Linn. hort. Cliff. 59. Kaliades här Peppar. Den fortplantades likaledes i Kryddgärdar. Da frukten är mogen, är hon helt röd utanpä, och brukas til stek, eller kokadt Kött, i det de da strö deraf pä Köttet, eller lägga litet i saucen, da det gör en ganska behagelig smak. Likaledes da gurkor insyltas blandas de deribland. När de äro smä, stötas eller skäras de helt p. 210 smätt sönder, | blandas med sait, förvaras i en flaska; och da en har stekt eller kokadt Kött, eller stekt fisk, strös deraf nägot derpä, da det ästadkomraer en härlig smak. Eljest smakar hon ampert, som peppar. Rhus. Af den art af Trä, som Herr Archiater och Riddaren Linn^us kallar Bhus, funnos här i landet flere slag. Det här mäst gängse, och som här mäst öfver alt fans, var Rhus foliis pinnatis serratis lanceolatis utrinque nudis. Linn. Spec. T. I. p. 265. eller Rhus foliis pinnatis serratis. Grön. Flor. Virg. 148. De Angelske kallade det Sumach. De Svenske hade intet särskildt namn derpä, utan kallade det som de Angelske. Dess bär eller fruckt är röd, och sades brukas at färga med, da det skal gifva samma färg som bären. Detta trä fär här räknas som et ogräs; ty da nägon äker lemnas at ligga i linda för f a är til at hvila sig; sä växer denne deruti ganska mycket; emedan foglarne föra bären omkring. Da samma jord sedän skal plöjas up igen, äro dess rötter et stort hinder för plogen. Des fruckt sitter qvar hela vintern; men hon fäller nog tidigt sinä löf om hösten; dock ronna de förut pä samma sätt som Rönnlöf hos oss i Sverige. Da top- parna eller klasorna med bären kokas, skal deraf kunna göras et svart bleck. Bären ätas af gässar, utan at det bekommer dem illa. De smaka mycket sura. När en skär af stammen, sä finnes, at den är ej stort annat, än bara kärna. Af ätskilliga jag skurit, har jag funnit, at de med p. 211 de|ras älder visst gä til 10 är, och mästa delen öfver et är. Vid deras afskärning utkommer en gul saft emellan Pensylvanien, Philadelphia. 147 barken och trädet. De blifva säilän högre än 372 aln. En eller 2 af de yttersta safringar äro hvita, alla de andra innanföre af en gulgrön färg. Det är ej svärt at skilja safringarna frän hvarandra. Kärnan är mycket stor, ofta til V2 ^^S- Greooa. diamet. och väl mera, brun, samt sä lös, at den med en sticka kan pätas bärt, just som Fläder, Hallon och Björnhär i Sverige. Den växer fuUt vid gärdes- gärdar, omkring äkrar och pa gamla i linda lagde äkrar. Syntes brinna bra, da det lades i elden, sprakade ock ej stort. Den 20 September. Om morgonen spatserade vi ut i fälten och skogarna utan för Staden, dels at samia frön, dels at inlägga örter. Vi voro egenteligen vid denna tiden sysselsatte med hvarje- handa nyttiga och rara fröns samling, torkning och in- läggning, dem vi sedän ännu denna höst sände med far- tygen genom Angland hem til Sverige. Poyson-tree, d. ä. det förgifftiga trä, kallades af Ängelsmän och Svänskar en art af Bhus, som växte uti kärr och morass nog allmänt här pä orten. Somlige af de Ängelska kallade den Schwamp-Suniach. De Svenske brukade Ängelska namn; fast den ock fick heta af nägra Kärr-Saltenbrass. Af Örte-Scribenterne kallas den pa Lä- tin: Rhus foliis pin|natis integerrimis, petiolo integro. Lirin. Spec. 265. eller kärtare: Rhus Vernix. När det skäres af, kommer en hvitgul saft ut emellan barken och trädet: sättes färska trädet, eller denna saften til näsan, lucktar det mycket vedervärdigt. Detta trä är just icke bekant för sä särdeles mänga dygder; men väl för andra egenskaper som föga lända til des beröm; som til äfven- tyrs, at det pä visst sätt är skadeligt för vissa människor, da andre deremot icke hafva den minsta olägenhet deraf. Sälunda kan den ena människan handtera det pä alt sätt, skära af det, f]ä af barken, vrida det emellan händerna, lukta derpä, stryka saften pä sig, m. m. och det utan ali skada. Deremot, om äter en annan, antingen skär det af, eller gnuggar det, eller tager det bart i handen, eller 148 Pensylvanien, Philadelphia. luktar derpä, eller handterar det pä nägot sätt, medan det är färskt, eller luktar pä en annans hand, som hand- terat det, eller gär i röken der detta brännes, fä de strax en tilräckelig minnesbeta; ty ansigtet, händer, och of ta hela Kroppen sväller faseligen up med en olidelig värk och pina. Stundom slär det fullt med bläsor up i an- siktet, pä händer eller ock andra delar af Kroppen, at en ser ut, som vore en full med skabb eller Spetelska. Pä somliga plägar efter nägra dagar den yttersta tunna huden lässna af, som dä en brändt sig. Vissa personer tola sä litet detta trä, at om de endast komma när intil der det växer, och ängan deraf drifves med vädret pä p. 213 dem; svälla de sä upp, som nyss om|talt är. Pä nägra svullna ögonen sä igen, at de icke kunna se pä en eller par dagar, ja ibland mera. Jag känner flera familier, der den ena Brodern eller System kan skadelöst handtera detta trä huru den vii; men en annan af Syskonen fär ej komma dit i negden, om han vii undfly at blifva bränd. Ofta vet en icke, at han handterat detta, eller värit det för när, innan ansigtet eller händerna börja med deras sveda och upsvällande gifva det tilkänna. Jag har sett gamla gubbar, som värit räddare för detta trä, än för en huggorm. Ja, jag vet den, som endast genom dess skade- liga ängor svullit til hela sin Kropp up, som en stock, at man mäst med lakan vända honom. När jag om vin- tern 1750. berättade för Jungström, som fölgde med mig hela resan, hvad särdeles egenskaper detta trädet hade, log han derät, och hölt alt sädant för en ogrundad dikt; hvartil han styrktes deraf, at han om hösten förut sä mänga gängor handterat och afbrutit det samma, samt burit det i händerna, vid det han samlat frön deraf, ja, lagt mänga ständ deraf in i örte-böcker, utan at hafva märkt den minsta olägenhet derefter. Han ville, som en Philosoph pä sit sätt icke antaga nägot för giltigt, hvartil han ej säg tilräckeliga skäl: han styrktes än mera deri, när han fann, at han hela förra sommaren 1749. mer än ofta skadelöst handterade detta trä. Men om sommaren är 1750. började hans philosophie at vackla; ty han fick Pensylvanien , Philadelphia. 149 upsvuUna händer och | en stark sveda och kliande i ögo- p- nen, sä ofta han det minsta rörde dervid. Ja, han hade ej allenast samma olägenhet af denna Bhus, utan ock af et annat species, som kallas Bhus radicans, se Linn. spec. 266. hvilken pä längt när ej är sä förgiftig som denna. Han blef sä öfvertygad om dess skadeliga verkan, at jag pä slutet hade svärt före, at förmä honom, at samia frön deraf at mig. Hon skadade honom ej allenast om som- maren, och dä han var svettig, utan äfven om vintern, när bäde han och trädet voro kalla. Häraf läre vi, at en, som i langan tid värit lik som skattfri för des förgift, kan med tiden finna sig likasom naken och blätt för det samma, och förfara deraf samma olägenhet, som den sva- gaste. Hvad mig angär, sä har jag gjort pä mig alle- handa försök dermed. Jag har handterat den pä alt sätt, strukit pä mig dess saft, tälgt och brutit af den, skafvit barken bärt, och gnidit den emellan händerna, luktat derpä, burit den länge i bara handen, och det alt mer än mänga gängor, utan nägon den minsta skada. Men sä fick jag likväl en gäng förfara, at den just icke var aldeles kraftlös pä mig. Jag skar den af midt om en het som- mardag, dä jag var nägot svettig, och bar den mot en half tima i handen, luktade dä och dä derpä. Samma dag märkte jag väl intet nägot särdeles derefter, endast litet om aftonen; men nasta morgon vaknade jag af et starkt kliande pä ögneläcken och rundt omkring ögonen, | som var sä starkt, at jag svärligen kunde halla händerna P- derifrän. Jag slapp det, när jag en god stund badat ögonen i Is-kallt vatten; men hela dagen voro ögonläcken mycket styfva. Mot aftonen kändes äter kliandet litet, men föl- jande morgonen fick jag vid upvaknandet min förra ögon- kläda starkt igen, och blef den med samma bot som förr stillad. Detta varade hvar morgon mot en veckas tid, under det at ögonen voro mycket röda, och ögneläcken stela, sedän försvann det. Samma gäng strök jag en myckenhet af den saft, som flöt af trädet, pä min hand, at det satt hei tjockt derpä. Efter 3. dagar upkommo der fullt med smä blädror eller bläsor; men gingo snart bärt, utan särdeles 160 Pensylvanien, PhiladelpJda. skada. Mera har jag ej af denna örtens verkan förfarit, ej eller längtat derefter. Jag fann, at det kunde endast utöfva sit väld pä mig, när jag var svettig. Jag har ej ännu hört exempel derpä, at nägon dödt genom des ver- kan, utan svedan gär gemenligen efter nägra dagar öfver. Villarne hafva fordom brukat, at göra sinä rör eller pipor, hvarigenom de bläste, af detta trä; emedan det har stor kärna. Somlige berättade, at om nägon fär utslag af des förgiftiga ängor, och da tager trädet deraf, bränner det til Käl, blandar Kälen med ister, och stryker det pä de upsvullna ställen, skal det strax blifva bättre. En och annan sade sig sjelfve hafva försökt detta. Pä somliga ställen utöda de det samma med flit, at det med sit för- gift ej mä skada arbets-folket. 21^) Bärg-arter. Jag fick i dag til skänks ätskilliga Bärg- arter, samlade här i landet, bland hvilka i synnerhet märkas följande. Bärg-Crystall, hvit och ganska genomskinlig: är den, som Herr Prof. D. Wallerius uti des Miner p. 108. kallar Crystallus hexagona (pellucida) non colorata; denne fins mycket här i Pennsylvanien uti ätskilliga stenarter, enkannerligen i en Ijusgrä Kalksten. De äro merendels länga och tjocka som et lillfinger, och ibland sä genom- skinliga, at högre ej kan gifvas. Jag har fätt dem här, som värit mot par qvarter länga, samt sä tjocka, som en medelmättig Karls ben; men desse hafva icke aldeles värit sä genomskinliga, som de smärre. Pyr/tes Cubicus D. D. Browallii, eller Marchasitse hexaedricsB tessulares. Wall. Min. pag. 211. desse äro accurat af en cubisk figur, men af olika storlek: somliga ej större, än at hvar sida är endast af ^/^ tums bredd: andre och de störste til 2. tums bredd pä hvar sida. Somlige voro helt och hallit gläntsande pä alla sidor, at man allestäds kunde se, det de bestodo af Svafvelkes. Pä andra var endast en eller par sidor af en gläntsande S vaf velkesf ärg ; men de andre äter mörkbruna. Största delen var pä alla sidor sä mörk- brunfärgade; men dä de slogos sönder, syntes rena Svaf- velkesen i dem. De finnas vid Staden Lancaster här i Provincen, der de ibland ligga ofvanpä jorden; men mer- I Pensylvanien, Philadelphia. 151 endels fas de ned i jorden vid brunnars och andra gropars gräfning, ofta til 8. och flera fots djup un | der jorden. Herr Gust. Hesselius liade ätskilliga af denna stenarten, dem han sade at han först bränner, sedän stöter eller mal sönder til pulfver, och rifver dem sä pä vanligt sätt, som andra färgor, da han deraf fär en skön rödbrun färg, hvilken han brukade til mälning. Svarta Brynstenar finnas här i landet; men äro mycket rara. Marmor-arter af ät- skilliga slag gräfvas up i denna Provincen. Enkanner- ligen är et slag af hvit färg med Ijusgrä pä blätt stötande fläckar, som tages nägra fä Ängelska mii frän staden: läter väl arbeta sig, fast den just ej är bland de finaste Marmor-arter. Häraf göres en myckenhet grafstenar, Spis- hällar, Kransar och Ramar omkring spisar och dörar, gälf näst fram för spisar, med ätskilligt annat; en stor hop graf-stenar och annat af denna sten uthuggit och arbetadt föres härifrän til ätskilliga orter i America. Marienglas fäs här pä mänga ställen, och somliga stycken tämmeligen Stora, samt sä sköna, som nägonsin det Ryskä. Jag har sett stycken af en half alns längd, och mera, och har jag i min samling af de Pensylvanska dem, som äro Vj^ quarter länga, och mäst sä breda. De Svenska hafva vid sin första hitkomst fordom brukat göra sig Fönster häraf. En Ijusgrä fin och tät Kalksten finnes här pä mer än mänga ställen i landet, hvaraf en skön Kalk brännes. Somliga af dessa äro sä fulla med fina genomskinliga Bärg-Crystaller, at nastan halfva sten bestär deraf. Men dessutom brännes somligstäds ned emot | Hafssidan mycket Kalk af Ostronskal, hvilka de o m vintern föra up frän Hafvet i myckenhet. Denna af Ostronskal brända kaiken sades ej vara sä god til murning, som den af sten; men bättre än den til hvitlimning. Stenkal hafva de icke ännu funnit i Pennsylvanien; men längre up i landet, der Vil- larne bo, har man sett dem. Äfven finnas de i myckenhet längre emot Norr vid Cap Breton, som alla enhälligt berättade. Vin af landets frukter. Atskillige Fruentimmer här- städes tillagade vin af nägra sadan a frukter, som finnas 162 Pensylvanien, Philadelphia. här i landet. De, som i synnerhet brukades härtil, voro följande: Röda och hvita Vinbär, hvilka här planterades i trägärdar, och trefs mycket väl: en gammal Sjöman, som ofta värit i Newfoundland, berättade för mig, at Röda Vinbär skola der växa vildt i största myckenhet. Än göres här vin af Smultron, hvaraf finnes nog i skogarna; dock äro de ej sä behagelige, som vara Svenska, utan mera syrlige. Likaledes tilredes här ock vin af de Ameri- canska Biörnbär (Riibus Occidentalis Linn.) hvilka växa här öfveralt pä äkrar, värre och argare nastan, än Törne och Tistel hos oss. Frukten är dock mycket skön. Uti Maryland prässas äfven vin af de villa vindrufvor, som växa der i skogarna. Af Hallon och Kersbär, som bägge här med flit planteras, tilredes ock af mänga skönt vin. 219 Sättet huru de här göra vin af röda Vinbär, be|höfver jag ej beskrifva; emedan vi här i Sverige kunna den saken längt bättre, än de i Norra America. Den 21 September. Ligusirum. Här och der i buskar och skogsbackar växte den vanliga Ligustrum Linn. Flor. Suec. 4. men om den hörer til de växter, som frän urminnes tider vuxit i detta Land, eller om den först blifvit hitförd frän Änge- land, och sedän bären deraf af foglar kringförde, kan jag ej säga. Här brukas mäst öfveralt hägnader och stängsel omkring äker och äng af trän, eller sönderklufna trädor; men sä har dock en eller annan niera eftertänksam, som velat spara skogen för framtiden, redan börjat pä somliga ställen anlägga häckar omkring sinä ägor. Desse häckar äro gemenligen af förenämde Ligustrum, hvilken är plan- terad pä en liten bank, som blifvit upkastat. Jordmon allestädes här omkring är en lera utblandad med sand, som gör, at den är nog lös. Häckarne af detta trä äro goda, der inga bängstyriga Kreatur finnas; ty Svinen hafva här allestäds deras trä-ok, som likna Trianglar, pä haisen, och den andra boskapen var ej eller sä oregerlig; men der Boskapen är van at bryta sig in i hägnader, Pensylvanien, Philadelphia. 153 kunna desse häckar svärligen halla honom ute. Närmast til Philadelphia fä inga Svin gä lösa, utan mäste ständigt hällas inne. Landets beskaffenhet. Efter middagen fölgde jag ut med Handelsmannen Petter Kock, | (född i Carlscrona i p- 220 Sverige) til hans gärd pä landet, soin lag ungefär 9 Än- gelska mii frän Staden at NW. kanten. Landet pä ömse sidor om vägen var pa de flästa ställen öfverväxt med hög skog, alt af bara löfträn. Jag kunde ej der se et enda barrträ. De fläste af löfträden voro Ekar af ätskilliga slag, dock syntes ock deribland Castanie-trän, Valnöt-trän, Locust-tree, Appleträn, Hickery, Björnbärsbuskar med flera. Landet var nu här mera ej jämnt, utan började likna nägorlunda med Ängland, sä at det gick i buckter upp och ned. Nu foro vi upföre en längsluttig backa: nu äter ned i en däid, och sä ömsevis. Inga bärg eller Stora stenar, utan skogen var nedantil gles och marken jämn, sä at vi kunde se, pä längt häll, emellan träden, och utan möda bäde spatsera och rida derunder; emedan inga buskar voro, som hindrade. Där de gräfvit up jor- den, samt här och der pä marken lägo smä stenar af det skimmeraktiga stenslaget, som de bygga sinä hus af, och skal framdeles nogare beskrifvas. När vi rest et litet stycke, fingo vi gemenligen se et litet öppet fält, der de bärthuggit skogen, och anlagt antingen en gärd, betes- mark eller nägot annat. Atskillige af Gentlemen hade här och der sinä gärdar, som voro mycket vackre, ofta med alleer af planterade trän frän landsvägen til gärden. Husen voro här alla af sten, antingen af tegel, eller den skimmeraktiga stenen, som här öfveralt i landet finnes. Här|liga trägärdar af ätskilliga slags fruktträn, som Äplen, p. 221 Persiker, Castanie-trän, Valnötträn, Kersbärsträn, Quitten- trän, Vinrankor, med flera hade en och hvar, äfven Handt- verkare, Bönder, och Torpare, anlagt omkring eller vid de ställen och gärdar der de bodde. Uti dälderna fram- tilrade somligstäds nägon liten bäck med et klart Cristall vatten. Akrarna pä ömse sidor om vägen voro nu mäst bärgade. De sädesslag, som ännu stodo qvar, voro antin- 154 Pensylvanien, Philadelphia. gen Mays eller Bohvete. Det förra var planterat mäst vid hvar gärd, til sfcörre eller mindre myckenhet, växte mycket frodigt ocli längt, til 3, 4 ä 5 alnars högd, stjelken full med gröna blan. Det senare var ock sätt mängen- städs, och hade de redan pä et och annat ställe börjat taga up det. Nyttan med mera, af dessa sädesarter, skal framdeles utföras. Sedän vi ridit 6 Angelska mii, kommo vi til Ger- mantown, en Stad eller By, som har endast en gata; men är mot par Angelska mii läng. Denna Stad bebos til största delen af bara Tyskar, som tid efter annan kömmit hit öfver frän Tyskland, och satt sig här ned, efter de här njuta den frihet, som de näppeligen pä nägon annan ort i verlden kunde fä fägna sig af. De äro snart sagt allesamman handtverkare, den ena i det, den andra i et annat, som ock nu förfärdiga här allehanda slag i den ymnighet och fullkomlighet, at denna Provincen innan kärt lärer behöfva ganska litet frän des moder gamla p. 222 Ängland. | Husen i denna Staden voro mäst alla upmurade af den skirameraktiga stenen, som öfveralt finnes här i landet at Philadelphia sidan ; ty annorstädes är han rarare. Somlige voro dock af tegel: mäst alla par väningar höga, somlige ock mera. Taken voro täckte med takspän af det träslag, som här i landet kallas vvhite Ceder. Skap- naden pä hus-taken var antingen som bondstugor i Sverige, at de gjorde en acut-rect- eller obtus angel, alt efter deras högd eller längd, eller endera af hosstäende figurer. hvarest det ena har 4 sidor, det andra 6, sä at latera af angeln kommo at brytas mer eller mindre. Mänga tak voro sä gjorde, at de kunde spatsera derpä, varandes gallerverk rundt omkring. Mängenstäds voro altaner utan- Fensy Ivanien, Germantown. 166 för öfra väningen mot gatsidan, at stä pä och se ut at gatan. Utanför fönsterna, äfven af öfra väningen, fast den ock var 3 väningar hög, voro gemenligen luckor, at Iata igen. En och hvar som här bodde hade sin vackra trägärd vid sit hus. 2 ä 3 vackra Kyrkor syntes här, den ena Luthersk, den andra Calvinisk, den tredje hörer til Quäjkare. Folket var sä mycket, at det strömmade p. 223 pä gatan. Mennonnisterne hafva ock här en Meeting eller Kyrka. Den 22 September. Sedän jag värit uti Kyrkan, använde jag den öfriga delen af dagen, at tala med ätskiUiga Gentlemen, som länge bodt här pä orten, at göra mig kunnig om et och annat, som angick iandets märkvärdigheter. At halla mjölk sval om Sommaren. Hr. Petter Kock hade strax vid sin gärd en skön kalla, som sprang up utur en Sandbacka, och gaf den ymnighet af vatten, at en liten bäck deraf flöt beständigt frän kallan. Öfver kallan hade han bygt af skimmersten et hus, som brukades til visthus, och uti bäcken, som vid en sida af huset rann frän kallan, hade han satt fullt med krukor och stenfat f ulia med mjölk, som uti detta kalla vatnet hölt sig mycket väl om sommaren, hvilken gemenligen i denna delen af verlden är ganska varm. Sädana hus bygde öfver källor och brukade til detta ändamäl, fant jag sedän mängen- städs här i landet. Gärdesgardar. Til hägnad omkring äker, äng &c. brukades öfveralt här pä orten gärdesgardar af trä. Pä nägot enda ställe fick jag se, at de börjat anlägga häckar, hvilka voro mäst af Ligustrum. Gärdesgärdarne voro ej här af den skapnad och structar, som | hos oss, utan de p- 224 hade tagit stolpar af 2 a 3 alnars högd, och i dem bärat 4 a 5 häl, vid pass en half aln emellan hvart häl, eller ock mera; en af dessa stolpar gjorde här samma gagn, som et par, eller ock tu par störar hos oss i Sverige. Desse stolpar sattes alla i rad, der de ville hafva gärdes- 166 Pensylvanien , Germantoivn. gärden, ungefär 2 ä 3 famnar emellan hvar stolpe. De liade sedän stuckit breda trodor af 172 a 2 qvarters bredd i hälen pä stolparna, sä at en sadan gärdesgärd pä längt hali säg ut sora Fällkedjor eller fä-fällor hos oss i Sverige, De voro ej eller tätare, än desamme: ty de voro endast gjorde, at utehälla den stora boskapen, sora kor, hästar ooh fär. Svin hällas liär näst utanför Philadelphia mäst hemma vid gärden, sä at de aldrig fingo tilfälle, at gä in genom denna glesa stängselen. Det trä, sora brukades hälst til stängsel, var Castanie-trä; emedan det stär längst emot röta, och en sadan gärdesgärd kan väl stä vid lag öfver 30 är; men der de ej hade tilgäng dertil, betjente de sig af den hvita, eller ock af den svarta Eken. Röd Ceder är bäst af ali slags trä, at stä emot röta; men den mäste alt köpas här, och växer ej 1 negden af Philadelphia til den mycken- het, at den kan räcka til gärdesgärdar; dock äro ganska mänga af gärdesgärdarna omkring Philadelphia deraf. Ved. Den bästa ved, sora finnes här pä orten, sades enhälligt vara den, som hugges af Hickery, hvilken gifver 225 en stark hetta, | men duger ej til gärdesgärdar, emedan han rutnar snart under öppen himmel. Dernäst är hvit Ek, ocksä black oak, eller den svarta Eken, tjenlig til ved. Mängen skulle tycka, at emedan Staden Philadelphia är omgifven med skog pä alla sidor, veden ej skulle vara dyr; men sädant slär dock felt, hvilket härrörer deraf, at den stora och höga skogen, som stär närmast in vid Staden, hörer vissa Gentlemen til, som äro rike och ej fräga efter penningar. Desse nännas ej en gäng hugga af deras vid- löftiga skog sä mycket de sjelfve tarfva til egit behof, mindre at sälja nägot deraf ät andra, utan läta den stä och växa til framtiden, da han kan bli mera dyr. Det en da de nu läta hugga deraf, är ät Snickare, Vagn- makare &c. som kunna betala dem väl derföre. Det be- taltes nu, denna tiden, för en uptrafning af Hickery-ved af 8 fots längd, 4 fots högd, och längden af veden deri 4 fot, 18 schillings i Pensylvanise-mynt ; men om samma uptrafning var af Ek, kostade den 12 sädana schillingar. De som förde ved til Staden, voro bönder, som bodde Pensylvanien , Germantown. 167 längt derifrän. Det var nu här en allmän klagan, at ved vid denna tiden var mängfalt dyrare, än den värit i fordom dag; orsaken sades, dels at Staden pä kärt tid sä ansenligen tagit til, at den nu är 4 a 6 gänger större och f olkrikare, än den värit i gamla f olkets barndom : dels de mänga Tegelbruk, som här äro anlagde, och öda skogen: dels at landet är mera | upbrukadt och bebygdt, mera p. 226 skog för landets upodling bärthuggen, och mera gärdar pä landet, som bränna skog: dels ätskilliga järnbruk, som nu äro uptagne och i gäng. De spädde ock, at i fram- tiden torde denna staden blifva en dyr ort pä ved. Björnbärs-Vin, som är ganska skönt, gjordes här sä- lunda: bären tagas, saften prässas ut, och samlas i et Käril. Til en half gallon sadan saft tages en hali' gallon vatten, som blandas tilhopa, dertil lägges 3 U brunt Säcker : hvarefter det bör stä en tid, innan det brukas. Kersbärs-vin gjordes pä samma sätt, endast at de vid präss- ningen sägo til, at stenarna eller kärnarna af Kersbären icke kommo at kramas sönder; ty da fär vinet en osmak deraf. Persiker. Af Persiker brännes bränvin sälunda: Persi- kerne skäras sönder i stycken: stenarna kastas bärt: de blöta stycken läggas tilhopa i et Käril, deri de stä ungefär 3. veckor, eller en mänad, at de väl tagit sin röta, läggas sä i en bränvins panna och brännas til bränvin, som sedän distilleras ännu en gäng. Detta bränvin är väl ej sä godt, at det kan brukas, som nägot utvaldt af de för- näma; men sä är det godt nog, at gifva ät arbets-folk. Äplen. Pä samma sätt, som om Persiker nämnt är, distilleras äfven bränvin af äplen; men härtil tages i syn- nerhet de äp|len, som fallit af träden, innan de hunnit p. 227 blifva mogne. Phytolacca foliis integerrimis. Linn. H. Cliff. 177. Grön. Flor. Virg. 161. växte i ganska stor myckenhet vid gärdar, vägar, i häckar, buskar, samt här och der pä fälten. Resa hvart en ville här i landet, sä viste sig pä ofvan- nämde ställen en stor myckenhet häraf. Mästadelen hade redan mogna bär, som sutto klastals, och sägo ganska 158 Pensylvanien , Germantoivn. behageliga ut, fast de ej dugde at äta: en ooh annan blomstrade dock ännu. Pä somliga ställen, säsom i häckar och vid hus, växte den ofta til par famnars högd; men ut pä fälten var hon altid kärt; dock kunde ingenstädes synas, at boskapen ätit den. En Tysk, som bodde här i landet, vid namn Sleidorn, en Säckerbagare, berättade, at Färgarena samia des rötter, och bereda deraf en gul färg. Ickornar. Af Ickornar finnas här flere slag; de smä ground squirrels brukas mycket at hällas i bur; emedan de äro smä, och förnämligast, emedan de se vackra ut, fast de ej gerna blifva sä aldeles tama. De större slagen göra ofta stor skada ät plantagierne, i synnerhet pä Mays, i det de klifva up pä Maysen, och skala sönder Kornen, äta up bara hjärtat eller den lösa och sota kärnan midt i Kornet. Ofta komma de til mänga hundrade pä en gäng til Mays-landen, och kunna ibland pä en natt nastan p. 228 aldeles ödelägga en bondes he|la ärsväxt; derföre är i Maryland en och hvar landtman förbunden, at ärligen upvisa 4. Ickornar, som han dödat, hvilkas hufvuden gif- vas at Öfveruppsyningsmannen, at intet underslef mä ske dervid; och pä andra ställen fär den, som skjuter en Ickorn, 2. pence af den almänna Cassan för hvart hufvud han uppvisar. Köttet af dem ätes, och hälles för en dehcatesse, skinnet säljes; dock värderas det ej mycket. Ickornar äro här skaller-ormars och andra ormars för- nämsta föda. Det är ock här allas enhälliga tro och be- rättelse, at dä skaller-ormen, som ligger ned pä marken, fäster ögonen pä en Ickorn, fast den ock sitter högst up i et trä, kan den sä förkjusa honom, at han kommer dan- sande ned efter trädet, och kan ej stanna förr, innan den rändt eller sprungit midt i gapet pä ormen, som dä först flera gängar slickar öfver honom, och gör honom vät med sin spott, at den mä blifva hai, hvarefter han sväljer honom ned i sig sä hei och hallen som han är. När Skaller-ormen pä detta sätt gjordt et godt mäl, lägger han sig at hvila, utan at bry sig om nägon ting. Raccoon. Raccoon kallas här det fyrfotade djur, som är beskrifvit af Herr Archiater och Ridd. Linn^us uti Pensylvanien , Germantoivn. 159 Kongi. Svenska Vet. Acad. Handlingar för Är 1747. p. 277. under namn af ursus cauda elongata. Denna finnes här pä orten i stor myckenhet, och är en arg hönstjuf. Han efterjagas med hundar, | och da han klifver up i trä, p- 229 skakas han ned af nägon, som kUfver dit up efter honom, da hundarna sedän bita honom ihjäL Köttet ätes som en skön mat. Os penis brukas, at pata och ränsa tobaks- pipor med. Skinnet säljes gemenhgen til Hattmakare, som af hären förfärdiga Hattar, hvilka i godhet komma närmast til bäfverhattar: svantsen säljes, at bära omkring haisen. Ormar äta honom ofta. Ostronskal. Atskilliga af Ängelsmännerna berättade, at Ostronskal bhfvit fundne i stor myckenhet vid Potomack- floden nti Virginien. De sade sig sett hela backar deraf. Stället skal ligga par Ängelska mii frän hafvet. Agaren til landet brukar at bränna kalk af dem. De finnas def til par famnars djup, och mera. Man har ock funnit dem pä andra ställen, i synnerhet i New Yorck, vid gräfning, säsom ock en stor myckenhet af Ostron och andre skal, flera Ängelska mii frän hafvet. Somlige mena, at India- nerne fordom bodt pä sädana ställen, och dä de ätit Ostrorna, lämnat skalen der efter sig i en hög. Andre kunna ej begripa, huru de just kunnat komma at kastas pä et ställe i en sadan myckenhet. Indianerne här i landet. Det berättades af alla om Indianerna, som bo här i landet, at de äro ganska godt folk, dä en lefver i frid med dem. Ingen kan halla tro och lofven högre, än de. När främmande af deras allie | rade komma til dem, bevisa de dem mera godt och huldhet, än han af egna kunnat vänta. Herr Petter Kock lemnade mig följande Historia om deras upriktighet: det är näppe- ligen mer än 2. Ar, sedän en af Angelsmännernas Köp- män, som reste omkring bland de Villa, at sälja och up- köpa hvarjehanda, blef der hemligen ihjälslagen; utan at nägon visste af hvem. Mot et är derefter fingo de Villa eller Indianerne spaning om, hvilken af deras egna gjordt denna slemma gerning. De bakbundo dä strax den samma, sände honom ned hit til Philadelphia under vakt, lefve- 230 160 Pensylvanien, Germantoivn. rerade honom til Gouverneuren, och sade, at emedan han begätt en sadan grufvelig ting pä de Angelska, hörde han mera ej til Indianerna, som ock ej ville mera hafva at beställa med honom, utan de öfverlemnade honom til Gouverneuren, at döma och handia med honom efter Angelska Lagen, som hans brott förtjent. Missgernings- mannen blef därpä hängd härstädes. Pä deras skarp- sinnighet har man (som mer än hundrade mig berättat) flere gänger haft det prof, at da de stundom komma ned til Europseiska Colonierne, at handia med Gouverneurerne därstädes om nägot angelägit, sätta de sig ned pä gälfvet, sä snart de komma in til Gouverneuren, och da han före- ställer dem Propositioner, som ibland äro mänga til an- talet, hvarpä han askar deras svar, hafva de en sticka i handen, hvarpä de med en knif göra sinä tecken, utan p. 231 vijdare skrifning. Andra dagen derefter komma de up til Gouverneuren, och gifva honom svar pä hela Hans proposition, lemna honom svar just i den ordnmg, som han förestält dem Propositionerne, utan at hoppa öfver nägon Proposition, eller rubba ordningen af de samma, och det alt sä accurat och punctuelt, som hade proposi- tionerne blifvit skrifteligen til dem lemnade. En Historia roade mig mycket: Sleidorn berättade, at dä han en gäng värit uti New York, har uti hans logement bland andra Indianer värit en gammal gubbe. Denne, sedän han fätt nägot i hufvudet, har han börjat tala med Sleidorn, sagt sig kunna läsa och skrifva Angelska. Sleidorn har dä begärt, at han mätte fä föreställa honom frägor, hvartil Indian samtyckte: han frägade dä, om Indian visste hvem som först Iät omskära sig? Indian svarade: Fader Abra- ham. Derpä begärte Indian lof, at äfven fä framställa en fräga, hvilket dä det blef honom efterlätit, frägade han: hvilken var den första Qväkare? Sleidorn svarade, at den och den hälles derföre; nej, sade Indian, Mardochai var den första Qväkare, ty han ville ej taga hatten af sig för Haman. Alla intygade, at ganska mänge af desse villa hedningar hafva en mörk kunskap om syndafloden, dock ej alla, som jag sjelf af dem förstätt. Pensylvanieviy Germantown. 161 Jättar. Man ville aldeles försäkra, at Jättar bodt här i fordna tider. Det gafs en dubbel anledning at tro sadant: 1. emedan | nägre, som för nägra är tilbaka kom- P- 232 mit at gräfva pa et ställe i jorden, rakat pä en graf, deri de funnit människo-ben af en faselig längd; benpipan sades värit mot 14 fot läng: lärpipan af lika längd, ooh tänderna proportionerade derefter. Flera ben funnos icke der. De som förstätt sig pä anatomien och sedt dem, hafva aldeles intygat, at de värit människoben. En tand deraf blef öfversänd til en curieux Man i Hamburg. 2. Den Historia, som Indianerne, hvilka bo i nägden, der desse ben blefvo upgrafne, hafva, den de fätt man efter man, eller at deras förfäder berättat för dem, hvad de hört af sinä förfäder, näml. at der vid en flod bodt en ganska stor och läng man i forna tider, som brukat at bära Indianerna, som ville der fram, pä sin rygg öfver floden, och säledes vadat igenom vatnet, som likväl värit mycket djupt: en och hvar, som for eller kom pä detta sätt deröfver, betalte til honom nägot litet, til exempel, nägot af Indian Korn eller Mays, nägra skinvaror, kärte- ligen han hade sin föda endast derigenom, at han var som en Färjekarl för Indianerne, som ville öfver floden. Akrar. Jordmon härpä orten bestär til det mästa af sand, som dock är utblandad mer eller mindre med lera. Bägge äro gemenligen af en blek tegelfärg. Landet har det utseende, at det icke skal vara altför fett. Det samma bekräftades af dem, som bodde här. När en äker blifvit sädd i 3 är ä rad med nägra sä|desslag, vii han p. 233 icke bära nägot af värde mera, om han ej varder väl gödd, eller ock lämnad, at för nägra är ligga i linda. De hafva här ej särdeles förräd pä gödsel, derföre betjena de sig merendels af det senare, nämligen, at lemna äkern för nägra är obrukad, dä den öfverväxes med allehanda slags örter och trän. Imedlertid tager Landtman up äker ät sig pä et annat ställe af obrukad jord, som i början ger ymnig frukt. De kunna ännu här lätt bruka denna Methoden; ty jordmon är lös, at den lätt kan tagas up, och hvar jord-brukare har gemenligen et vidt utsträckt 11 162 Pensylvanien, Germantotvn. land, som hörer honom til. Landets sed at ej halla boska- pen inne om vintertiden, eller at icke halla dem pä äkern, hindrar dem, at fä gödsel. Boskap. AU den boskap de här äga, är i början förd frän Europa. Indianerne hafva förr Europeernas hitkomst ej haft nägra kreatur, äfven som de fläste af dem ännu ej bry sig dermed. När kreatur en, väre sig kor, oxar, hästar, fär eller svin, först komma hit öfver frän Ängland, äro de sa store som der; men deras afföda blir nägot mindre, sä at de uti tredje a fjerde generation äro af den storlek, som de här mäst vanliga kreatur äro. Climatet, jordmon och födan lära bidraga härtil. Folket i landet. Märkvärdigt var äfven det, som enhälligt berättades om folket i landet, näml. at de ge- menligen komma här förr til mogna är, och fä här tidigare p. 234 förständ, | än i Europa; men de blifva ock förr här gamle. Här är ej rart, at se smä barn vara sä qvicka och fär- diga at gifva s var pä frägor, at en kan högeligen undra derpä, likasom det voro gammalt folk; men sä räcka de här ej gerna til den älder, som i gamla verlden; at se en som är född här i landet, hinna til 80. ä 90. är, är ganska sällsamt. Jag talar om dem, som i början kömmit frän Europa; ty Indianerne, eller de gamla invänare, hinna of ta til en hög älder; dock blifva ej eller de sä gamle nu, som i forna tider: orsaken är förnämligast deras myckna bränvins supning, som de fätt och lärt af Europeerne. De som äro födde i Europa, och komma hit at bo, blifva gemenl. här mycket äldre, än de, som af Europseiska Föräldrar äro födde här i landet. Uti det sista Kriget har man fätt erfara det, at de af Europeer i America födde pä längt när ej härda sä ut i Krigsexpeditioner, belägringar och länga sjöresor, som de i Europa fram- alstrade, utan desse Americanske dö bärt nastan som flugor: de hafva otroligt svärt, at vanja sig vid främ- mande Climat. Qvinfolken sades ock förr här ätervända at fä Barn, än i Europa; efter 40. a 45 är är det rart, at se en hustru eller qvinna föda; ja, somlige stanna pä 30:de talet. Jag frägade om orsaken til alt detta; men de Pensylvanien, Germantoivn. 163 kunde ej gifva mig nägot skäl dertil. Somlige skylte pä öfverflödet, andre pä den ostadiga och ganska föränderliga väderleken; ty de trod|de, at näppeligen nägon ort kan p. 235 finnas i verlden, der väderleken är sä obeständig och sä mänga ändringar pä en dag underkastad, som här; sä at, rätt som det är den starkaste varman, kan det innom fä timar vara en stark köld, och sä i annat, sä at ibland pä en dag kan vara 4, 5 a 6. särskildta för ändringar i väderleken. Träden i landet sades hafva samma beskaffenhet, som Folket. Skepp, som byggas af de här i landet växta trän, äro i varaktighet icke at likna med dem, som byggas af de EuropsBiske träslagen, hvilket alla enhälligt intygade. När et sädant här bygt skepp varat 6, 8 a 12 är, duger det föga mer. Hinner det öfver 12 är; sä fär det räknas för et under. Orsaken til alt detta är ej sä lätt at finna igen. Somlige gofvo skulden pä trädet, andre pä sättet ^^ ^ygg^ skepp, som här mäst sker af rädt timmer, da det ej fär tid, at tilbörligen torkas förut. Jag tror, at bägge orsaker lärer saramanstöta. Jag säg här Ekstubbar, der trädet för 8. a högst 12. är tilbaka värit afhuggit, at de hade öfverst en härd skärpa; men bröts den sönder, fant jag trädet i stubben mäst bärtrutnadt och nastan lika som et mjöl, at jag kunde rifva honom sönder med hän- derna; der dook vara Ekstubbar i Europa kunna stä i langan tid, innan de taga en sadan förmultenhet. Om aftonen reste vi tilbaka til Philadelphia. Den 23 September. p. 236 Hare. Inga ordinaira Harar finnas här, utan endast en art, som är midt emellan Hare och Canin. Desse göra Stor skada, dä de komma in pä Käl- och Eof-land. Hvarföre en del af Norra Americas örter blomstra sä sent, och säilän bära mogen frukt i Europa. Mänge hafva undrat, huru det kommer til, at när Norra Americas växter blifva öfverförde och planterade i Europa, sä blomstras största delen ganska sent, ooh deras frukt hinner 164 Pensylvanien , Philadelphia. säilän bli mogen, innan vintern kommer pä; der det dock af Rese-beskrifningar är bekant, at köiden i Pensylvanien, och ännu mera i Nya York, Nya Angland och Canada, är om vintrarna rätt sä sträng, som i Sverige, och at vintrarne i Angland uti Europa äro mycket mildare, än i Norra America. Vid min afresa til denna verldenes del, blef jag af ätskilliga vittra män anmodad, at söka fä reda pä denna saken. Jag vii derföre i stället för svar lemna här nägra anmärkningar jag gjordt o m Norra Americas Climat och örter, och lemna den benägna Läsaren sjelf frihet, at göra slutsatser. 1) Det är sant, at vintrarna i Pensylvanien, och än mera i Nya York, Canada &c.; äro ofta sä stränga som i Sverige, och altsä mycket kallare, än i Angland, och de Södre länder i Europa; säledes fant jag, at uti Philadelphia, som dock är öfver 20. grader | p. 237 Söder om somliga delar af Sverige, föll Celsii Thermo- meter om vintern til 24. grader under 0. eller frysnings puncten, och mig försäkrades dock, at de vintrar jag vistades der, voro ej ibland de strängare, utan af de van- liga, hvilket jag ock kan sluta deraf, at floden Dellaware ingendera af de vintrar jag var här, blef belagd med sä stark is, at de vid Philadelphia kunde köra deröfver, hvilket dock ofta plägar ske. När en nu besinnar denna elfvens bredd, hvarom förut vid beskrifningen om Phila- delphia är talt, samt at ordinaira skilnaden emellan Ebb och Flod äro här 8. Angelska Fot; sä lärer det utan svärighet finnas, at det skal vara en tämmelig Köld, som kan lä;gga en sä tjock bro eller is öfver denna elf. 2) Men sä är tillika sant, at om vintrarne ibland äro här härda; sä äro de derhos gemenligen ganska karta. Det kan med fog sägas, at vintrarne uti Pensylvanien meren- dels icke äro öfver 2. mänader länga, och ibland icke det. Imedlertid anses det som en ovanlig ting, när vintern varar här i 3. mänader, eller litet deröfver. En händelse, som sedän fär rum uti Almanachor och tideböcker, säsom mycket synnerlig. Bättre til Norr äro dock vintrarne nägot längre, och i Norra delen af Canada lära de täfla med vara Svenska. De af mig dageligen under mit Pensylvanien, Philadelphia. 165 vistande i America gjorde Meteorologiska Observationer, som för hvar mänad skola vid slutet af hvarje Tom in- föras, lära | kunna gifva Ijus i denna saken. 3) Är hettan P- 238 här om sommaren ganska stark, och varar mycket länge. Jag tilstär, at jag sett Thermometern i Abo i Finland stiga om sommaren tämmeligen när til den högd, som i Pensylvanien; men sä är dervid den skilnad, at da Celsii Thermometer i Abo kan hinna en enda gäng pä 2. eller 3. somrar til 30. gr. öfver frysnings puncten, gär han ej allenast i Pensylvanien, utan ock i Nya York, Albany och en stor del af Canada mäst hvar dag i 3. mänaders tid til samma 30. grad, ja ibland och of ta än högre. Uti Philadelphia har han 2. eller 3. gängor om de somrar jag värit i America, stigit ända til 36. grader öfver frys- nings puncten. Man kan tämmeligen tryggt säja, at uti Pensylvanien är största delen af April, hela Maji, Junii, Julii, Augusti, September, och en god del af October, som vär Svenska Junius och Julius, alt gamla stylen ment. Man kan da se, hvad en sä stark och längvarig varma kan uträtta. Här beropar jag mig äter pä minä Meteoro- logiska observationer. Af denna starka och längvariga hettan härrörer, at Meloner, Vatten-meloner eller Arbuser, samt Pumpor af flera slag, säs här pä öpna sängar och fält, utan nägra glas eller andra täckelser öfver dem, och de hinna dock blifva mogne uti Julii mänad: at Kersbär börja blifva mogna i Philadelphia vid d. 12. Maji st. vet. och de börja ofta skära hvetet uti Pensj^^lvanien i | början p. 239 af Junii Mänad st. vet. &c. 4) Eäknas i Pensylvanien hela September, samt halfva October, och ibland mera, nastan för den behageligaste tiden i hela äret; ty de förra sommarmänader hafva värit för heta. Förenämnde tid kan uti varma svara ungefär emot vär Julii mänad med början af Augusti, efter gamla stylen. Uti September Mänad stä altsä nastan största delen af örterna här som bäst i blomma: ja, en stor del af växterna börja först längt in i September Mänad siä ut sinä blommor. Denna härliga och vakra ärstiden, med klar himmel och varma solskens dagar, bidrager tvifvelsutan ej litet härtil. Ehuru 166 Pensylvanien, Philadelphia. säledes desse blomster mycket sent spricka ut, hinna de dock blifva mogne innan medlersta delen af October. Men hvarföre desse icke förr komina fram, utan sä sent pä hösten, kan jag icke gifva nägot svar pä, utan jag frägar tilbaka: hvarföre här i Sverige Centaurea Linn. flor. Suec. 709. Jacea nigra prat. latif. C. B. och Gentiana Linn. flor. Suec. 203. Gentiana autumnalis ramosa C, B. och Solidago flor. Suec. 685. Virga aurea vulg. latif. C. B. komraa fram först vid slutet af sommaren? och deremot hvi Hepatica Linn. flor. Suec. 445. och Viola flor. Suec. 716. Viola mart. inod. sylv. C. B. och Daphne flor. Suec. 311. med flere, blomstra sä bitfcida om vären? det har sä behagat alla tings Skapare förordna. Men hurudan väder- leken är i Pensylvanien desse höstmänader, kunna minä 240 här gjorde Meteoro | logiske observationer utvisa. Jag vii här endast päminna, at jag vid dessa Meteorologiska ob- servationers anställande, altid, sä mycket görligt värit, sökt hafva Thermometern pä sädana ställen, dit Solen ej kömmit och der hon icke, genom det hon legat pä väg- gen, näst lorut, fätt göra observation och Thermometerns visande falskt. Hurudan väderleken är hos oss i Sep- tember och October, veta vi alle. 5) Ar märkvärdigt, at af de örter, som växa villa i Pensylvanien, äro nägre, som äfven der ej hinna alla är fä mogna frön, innan köiden kommer. Sädana äro vissa arter Gentiance, asteres, ooh andre; men sä har Skaparens allvishet rättat här det ena efter det andra; ty nastan alla desse örter, som hafva denna egenskapen, at sä sent komma fram med sinä blomster, äro herbsB perennes, eller som kunna, i brist af frö, fortplanta sig genom nya telningars eller skätts fram- skjutande nasta är frän samma, eller frän en ny rot. 6) Förr än Europeerne kommo hit, beboddes America af Indianer eller villa Americaner. Desse lefde sä godt som af intet äkerbruk, eller ganska litet, utan födde sig för- nämligast med jaga och f iskä. Skogarna fingo säledes stä för dem i frid, om ej ibland nägon skogseld kunde ödelägga nägra stycken deraf. Historien intygar ock, at landet var vid Europeernas ankomst fuUt med höga tjocka Pensylvanien, Philadelphia. 167 skogar. Säledes följer, at da de större trän, saint vatten och strand-örter undanta|gas, hafva mästa delen af de P- 241 andra Norra Americas växter, tör hända i nägra tusende ar, fätt lof at växa i skugga under och emellan trän, och kunna för den orsaken skull naturaliter anses som plantae sylvestres & in umbrosis nascentes; nu f alla träna om hösten här sinä löf til sadan myckenhet, at de öfvertäcka marken under träna til en tvärhands tjocklek, och mera. Desse löf ligga qvar längt in pä följande sommaren, innan de rutna, och hindra säledes ganska mycket de örter som nnder dem växa, at komma fram, utom det at de tillika med träna beröfva örterna Solens strälar. Genom bägge föregäende, nämligen tränas skugga, och löfvens pälig- gande, tvingas ju de pä dessa ställen upkomne växter, at mycket senare hinna til blomma, än eljest. Mä en da derföre skuUe kunna säja, at desse örter härigenom pä sä mänga hundrade ärs förlopp vant sig, at komma mycket sent i blomma, och at det nu fordrar en läng tid, innan de kunna afkläda sig sin förra vana, och deremot vanja sig, at liasta nägot fortare? Den '24 September. Vi använde denna dagen, til storsta delen, at samia frön af allehanda slags örter, samt at inlägga de rarare. Den 25 September. Petrificeradt trä. Af Herr Hesselius fick jag til skänks et Iit et stycke petrificeradt trä, som blifvit funnit i jorden här i nya Sveri|ge. Det var 4 tum längt, 1. tum bredt, p. 242 ^/^ tum tjockt, färgen var hvit, och kunde man helt tyde- ligen se, at det värit trä; ty der det var gjordt slätt, sy ntes alla ränder af fibrse longitudinales, och var svärt at skilja detta frän et stycke ask, som värit tälgd slätt. Det var skurit af et större stycke löst. Man hölt det här för petrificeradt Hickery. Jag fick sedän af andra til skänks flera stycken häraf. Hr. Lewis Evans berättade 168 Pensylvanien, Philadelphia. för mig, at de funnit mot Virginise sidan uti jorden en helpetrificerad klabb af Hickery, hvarpä äfven barken sutit qvar, dock petrificerad. Hr. Joh. Bartram var en Ängelsk Landtman, ocb bodde ungefär 4 Ängelska mii frän Philadelphia, hvilken förvärfvat sig en ansenlig insigt i Natur-kunnogheten ocb Natural-Historien, hvartil han tycktes värit som född. Uti sin ungdom hade han ej haft tilfälle at gä i Schola, och lära nägot; men genom egen f Iit och trägit arbete, utan andras undervisning, hade han gjordt sig sä hemma i Lätin, at han kunde läsa och förstä pä det spräket, hvad bok han ville, äfven dem, som voro fulla med Botaniska termer. Han har gjordt flera är i rad mänga resor til ätskilliga aflägsna ställen i Norra America, endast at up- söka och samia hvarjehanda slags mindre bekanta växter,. af hvilka han sedän dels planterat en del uti sin lilla Botaniska örtegärd, dels sändt antingen frön eller lefvande p. 243 rötter öfver til Angland. | Man har at tacka honom för ganska mänga de raraste växter, dem han först uppfunnit, och hvilka tilförene aldrig värit bekanta. Han äger et skarpt förständ, och har värit en ganska flitig Observator^ som lätit ingen ting undfly sin upmärksamhet; men kan derhos icke undgä, at bära namn af en trög och senfärdig skrifvare, som ej värdat sig, at til pappers föra sinä mänga vackra observationer. Hans vänner i London nödgade honom, at lämna dem et utdrag af en sin resa, hvilken de sedän i god afsigt, men mindre försigtigt hastade sig at läta trycka; men de skadde honom mera derigenom; ty i anseende dertil, at Bartram icke var fallen, at upskrifva hvad han viste, blef denna lilla piecen nog mager pä nya rön. Den som af den vii dömma om mannens skickelig- het, bedrager sig gräseligen. Han har i den ej röjt en tusende del af den margfalliga, kunskap han sig förvärfvat i alla 3. Natursens riken, och uti Naturkunnogheten, en- kannerligen hvad Norra America angär. Jag har ofta undrat huru han kunnat komma pä alt det han har sig* bekant, och har jag at tacka honom för ganska mycket; ty han hade den berömvärda egenskap, at aldrig dölja Pensy Ivanien, Philadelphia. 169 eller halla hemligt och för sig allena det han visste, utan meddelte det gerna. Jag kommer framdeles här och der, at nämna denna mannen; ty jag skulle räkna mig til största nesa, om jag skulle förtiga en annars narnn, och tilägna mig, hvad jag endast inhämtat af honom. Westindien kallades här pä orten hela Södra America, och de orter deraf, som ligga i Zona torrida, som i synner- het Americanska Ojarna derstädes; säledes, at segla til Westindien var här det samma, som segla til Jamaica, Barbadas, Bermudas, Cuba, Hispaniola, eller dylika ställen. Pä samma sätt förstode de ock i London ordet West- indien, nämligen om de Södra delar af America; men at segla frän London til Pensylvanien, Virginien, Maryland, Carolina, New-Yorck, New-Angland &c. var ej at segla til Westindien, utan bara til Pensylvanien &c. eller ock til Norra America. Musslor. Uti de lergropar, som de gräfvit NW. om staden, da de slagit tegel, och hvilka nu voro fulla med vatten, som kunde komma dit af en hten rännel, hvilken flöt der bredevid, fans en myckenhet af Concha testa oblonga ovata longitudinaliter subrugosa, postice com- presso-prominula. Linn. Faun. Suec. 1332. De lära först kömmit hit frän floden, dä det värit högt vatten i bäcken; emedan desse lergropar ej äro gamle, utan i senare tider gräfde. Stadsgässarna skola ibland vada ut i vattnet, och samia en myckenhet af dessa musslor, dem stadsfolket sedän köpa af gässarna, koka och äta som en delice. Crategus fol. lanceolato-ovatis serr. glabr. ramis spi- nosis Linn. Spec. 476. är et slags | hagtorn, hvilket de planterat här pä somliga ställen til häckar, i brist af vär Europseiska hagtorn. Bären voro röda, af samma storlek, skapnad och smak, som den ordinaira Europaeiska hagtorn. Den tyckes dock ej vara bland de bästa til häckar; ty löfven voro redan mäst af f aina, der de dock pä alla andra trän ännu suto qvar. I öfrigt hade det grufveligen länga och hvassa taggar, at försvara sig med. Desse taggar voro af 2 a 3 tums längd, sades brukas, eller kunna brukas i brist af annat af bönder och andra 1) i stället för Knapp- 170 Pensylvanien, Philadelphia. nälar, at sätta i skjortor, tröjor &c. 2) Til Korfstickor. 3) Tili Tobaksstickor, at sätta i Tobaksrullar. 4) At pata och ränsa Tobaks-pipor med. Uti bären voro 2. stenar. Ek. Herr Bartram bekräftade äfven, at den Ek, som växer här i America, ej hade pä längt när den egen- skap, at kunna sä länge stä emot röta, som den Europseiska. Vid en af Floderna här i landet, Hudsons river kallad, der de föra ned allehanda slags varor up frän landet, äro deras lastbätar bygde af 2:ne slags trän, nämligen den delen, som beständigt stär ned i vatnet är bygd af den svarta Eken; men den öfre delen af lastbäts sidorna, som ibland äro under vatnet, och ibland ofvanföre, och följ- akteligen mera benägne tili röta, äro bygde af den sä kallad e röda Cedern (Juniperus Virginiana Linn. spec. 246 1039.) här i | Landet, hvilken af trä är den, som här snart sagt längst stär emot röta. Af den svarta Eken göra de derföre botten; efter som floden är mycket stenig, och bätarna of ta komma at stöta pä; sä, gör denna Eken, som är mjuk, det, at hon deraf ej spricker och klyfver sig, utan dess mjukhet vid stötningen mot stenen hindrar det samma; men förenämde Ceder skulle ej duga dertil, efter den är härd och skulle snart spricka eller spjelka i stycken. När Eken ock beständigt är under vatten tager hon ej sä snart röta. Päron-trä. Man fick köpa här om hösten goda Päron; men sä sades här dock allmänt, at desse trän ej vexa sär- deles fort här i landet. Skaller-orm. Hvad jag under mit vistande i America anmärkt om Skaller-ormen, dess art och egenskaper, m. m. finnes infört uti Kongi. Svenska Vetenskaps Acad. Handl. för är 1752. p. 308 seqq. 1753. p. 52. seqq. hvarthän jag visar Läsaren. Björnar finnas här upp i landet til en tämmelig stor myckenhet, och göra ofta skada. Hr. Bartram sade, at när han griper nägon af boskapen, an, dödar han pä det sättet, at han biter et häl pä skinnet af Kreaturet, bläser sä uti det med hela sin kraft, hvarmed han fortfar til dess Kreaturet sväller grufveligen up, och dör; emedan vädret Pensylvanien, Philadelphia. 171 löper emellan köttefc och yttra hinnorna. En gammal Svensk | Nils Gustaf son, en man af 91 är, sade, at i hans barndom var här fullt af Björnar; dock gjorde de säilän skada pä Kreatiiren. När nägon blef ihjälskuten, til- lagades Kötteb som Svin-Kött, och var det rätt godt. Än i dag vid Maurices River, när de fä nägon björn, tilreda de Köttet som andra skinkor. Nu finnes här pä orten omkring Philadelphia och Nya Sverige ganska fä, sä at säilän synes nägon; emedan de äro utödde. Uti Virginien dödas desse Björnar pä ätskilligt sätt, och Köttet ätes der öfver alt, sä af de förnämare och rikare, som af de fattiga, hvilka halla detta Björn-kött för rätt sä godt, som fläsk. Pä mänga ställen dersammastädes, der de för myckenheten af Björnar icke kunna halla Svin, vinlägga de sig, at fänga eller döda dessa skadedjur, och bruka deras Kött i stället för Svinens. De Americanska Björnar sades dock ej vara sä gryrame och farlige, som de Em-o- pseiske. Den 26 September. Grodblad [Flantago (FL Svec. 122.) latif. glabra. C. B.] växte vid vägar, pä utmarker, i trägärdar, ängar &c. til Stor myckenhet. Hr. Bartram sade, at han funnit denna ört mängenstäds pä sinä resor; men visste ändock icke, om hon var naturell frän America, eller först kom- men frän Europa. Hvad som gaf honom anledning til denna tanka, var, at de Indianer, som här bodde och hade ifrän urminnes tider haft stor kunskap om | allehanda slags örter, berättat, at denna ört ej växt här i landet för än Europseerne kömmit hit. Det namn, som India- nerne gifva pä Groblad, är, at de kalla den Ängländars fot, och säga, at hvar en Europseer gär f ram, växer denna efter i hans fotspär. Svinmälla {Chenopodium f oi. sinuato-cand. F.) växte tämmeligen i trägärdar; men var deremot nog sällsynt vid hus, gator, dyngstackar, äkrar. Detta tyckes intyga, at den ej eller i början värit här i America, utan lärer blifvit förd bland andra frön frän Europa. Säled^s sades äfven, 172 Pensylvanien, Philadelphia. at E-enfana, som fants växa här och där vid häckar och vägar, samt hus, pä samma sätt blifvit omkring spridd af Europaeiska frön. Verbena communis, flore cseruleo, C. B. vistes mig af Hr. Bartram växa litet frän dess hus pä en liten slätt vid Philadelphia. Detta var det enda ställe, som han sade sig funnit den, i hela America, och derföre lärer hon äfven kömmit at spridas hit af frön, frän Europa. Strata terrse. Vid det Hr. Bartram nu hölt pä at bygga sig et hus här i staden, hade han lätit gräfva djupt ned i jorden för en Källare, och kastadt up mullen, dä här syntes följande strata: 1) öfverst var en tunn svartmylla, som bestod af mörk tegelfärg til et qvarters tjocklek. p. 249 2) En tegelfärgad lera utblandad med mycket sand, af lika färg, sä at sanden snart sagt var mera än leran, til 4. alnars tjocklek. 3) Smä KJappurstenar; af storlek som fingerändar, med grus deribland. Desse smä Klappurstenar bestodo af en Ijusare eller mörkare qvarts, hei släta utanpä och rundaktiga, til 72 ^^^^ tjocklek. 4) Den N. 2. med sand utblandade tegelfärgade leran tog sedän mot, och var ovisst, huru djupt den gick. Mon floden i fordna tider stätt här, och gjordt desse strata? Ostronskal &c. pa höga orter. Hr. Bartram berättade, at han funnit ej allenast Ostronskal, utan ock skal af ätskil- liga sädana snäckor och musslor, som hafva sit tilhäld i Hafvet, öfver hundrade Angelska mii frän Hafvet, och äfven pä de höga bärgen, som skilja Angelska Oolonierna frän Indianerna. Desse bärg, som kallas The blow mountains, äro ansenligen höga och gä uti en Continuerlig sträckning frän N. til S. eller frän Canada ända til Carolina, endast at der är pä et eller annat ställe en öpning, likasom det med flit vore gräfvit, hvarigenom de stora floder, som f ly ta hit ned, rinna frän öfra delen af landet ofvanför bärgen. Hr. Bartram försäkrade, at luften pä desse bärg Pensylvanien, Philadelphia. 173 är gemenligen kallare altid, än uti dälderna och landet der nedanföre. Cass/a ChamoBcrista Linn. spec. 379. växte pä skogs- ängar och äfven här och där pä utmarkarna, hälst om de voro buskige. Dess blan hkna ganska mycket mimosa, och hafva äfven den egenskap, at da en slär til dem, draga de sig tilhopa, lika som en planta sensitiva. Kräka. Här finnes äfven kräkor, som äro mycket litet skilda frän vara ordinaira i Sverige. De äro af samma storlek, som vara; men mäst käl-svarta. Deras läte eller Ijud är dock ej sä groft, utan mera gällande, och som et medium emellan Kräkor och Räkor. Jag säg dem i dag i tämmeliga stora hopar. Jätt-grytor. Hr. Bartram b erät tade, at h an pä sinä resor at de Norra orterna af de Angelska Colonier sett vid Floderna i bärgen häl, hvilka efter hans beskrifning voro aldeles sädana Jätt-grytor, som hos oss finnas i Sverige, och af mig äro beskrefne uti Kongi. Vetenskaps Academiens Handlingar. Han sade sig haft Bref-växling med Kongliga Vetenskaps Societeten i London derom; ty andre hafva gifvit dem den raison til dessa gropars första ursprung, at Indianerne utgräfvit dem, at i Krigstider gömma och förvara sin spanmäl och andra sinä ange- lägna ting deruti; men han nekade dertil, och föregaf, at da isen lägger sig om vinteren, fastnar en hop Klappur- sten vid den samma. När nu snön om Vären smälter, blir mycket vatten i floden, sä at det gär öfver sädana ställen, der desse Jätt-grytor eller bärgs-källor | äro. Isen kommer sälunda at flyta deröfver, dä ofta sker, at en eller flere af de Klappurstenar, som frusit fast vid isen, dä den lagt sig om hösten vid sidor och botten pä floder, falla ifrän isen ofvanpä bärget, och föres sä af vatnet til dess de fastna i nägon ihälighet eller ojämnt ställe i bärget, der de börja vridas omkring dä vatnet strömmar och stöter pä dem, och nöta säledes ut häl i bärget: utom det, at vatnet med sit omhvirflande och löpande omkring stenen, äfven hjelper til, at bärtnöta och släta stenen eller bärget. Det är visst, at denna stenen, som räkät i 174 Pensylvanien, Philadelphia. sädana häl, omsider blir utnött, men sä ersätter floden om vären gerna det samma, derigenom, at nya stenar ofta komma at falla deri. Det som salunda nötes af bärget och af stenarna, blir som til en sand eller grus; men da vatnet om Vären, och eljest, da det är högt, kommer at rusa och hvirfla omkring uti dessa häl, sköljer det bärt ali denna lösa sanden. Sadan var hans mening om Jätte- grytors ursprung, hvilken han sade, at Kongi. Vetenskaps Societeten i Ängland tyckt mycket om och gillat. Minä observationer om Sommaren 1743, under mit vistande pä Landsort, kunna utvisa, at detta har rum ibland, och at jag äfven dä redan utfann just det samma; hvilket uti et Memorial til Kongi. Vetenskaps Acad. som förvaras bland dess otryckta handlingar, är än vidare utfördt. Men at alla Bärggrytor sä först blifvit til, har man stor orsak at tvifla. p. 252 Mulbärsträ &c. Af detta trä finnes här flera arter, som växa vildt öfveralt, sä i Södra som Norra America i skogarna. Den, som här mäst växer, är Morus ruhra. Men sä bekräftade Hr. Bartram, at han äfven funnit det hvita mulbärsträdet här vildt, fast det är nog rart. Jag frägade honom och andra, hvi de ej anlägga Silkes-manu- facturier här; emedan de hafva sadan ymnighet af mul- bärsträn, hälst, som samma trän vela här sä otroligt f o rt, (ty det är märkt, at om bären falla ned pä jorden, der jorden är lös, sticker sig strax up en myckenhet af unga telningar)? mig svarades, at det ej lönar mödan här, at anlägga Silkes-manufacturer; emedan arbetsfolket är sä dyrlegt; ty man mäste gifva en Karl i dagspenning 272 a 3. och äfven flera Angelska Skillingar, och en qvins- person proportionaliter derefter; utan de höllo före, at sädesarternas säning, jämte hampas, lins m. m. lönte här bättre omaket, och fordra ej sä mycket kink, som Silkes- maskarnas ans. Enkannerligen hade säden i Angelska Golonierne i Södra America den bästa afgäng. Men at Silkesmaskar väl kunna trifvas här, och mä väl af dessa mulbärsträn, bevistes af en Gouverneur uti Connecticut i New-England, som haft sin gärd ännu längt Norr om Pensylvanien, Philadelphia. 175 New-Yorck, hvilken haft Silkesmaskar pä samma sin gärd, som trifvits mycket väl, och spunnit at honom sä mycket Silke, som hau behöft at kläda sig och hela sin familia med. Vinrankor växa här i landet af ätskilliga slag villdt. När en reser hit eller dit, fär en pä oändeligen mänga ställen se, huru Vinrankorna växa antingen vid trä- eller gärdes-gärdar. De klänga sig up pä trän och gärdes- gärdar, samt öfvertäcka dem ofta helt och hallit, hänga dessutom pä sidorna ned. Det ser ut pä längt häll lika- som der humla kömmit at klifva pä nägot och öfvertäckt det. Jag frägade Hr. Bartram och andra, hvi de ej plan- tera vingärdar här, och prässa vin af dessa villa Vin- rankors drufvor eller frukt? mig svarades, at det har här- med samma beskaffenhet, som med Silkes-fabriquerne, nämligen, folket är dyrlegt, och det lönar sig ej sä väl som äkerbruket ; men f örnämsta orsaken är tvif velsutan den, at vin prässadt af de flästa slag, som finnas i Norra America, är surt och slätt, och smakar ej pä längt när sä väl, som det af Europseiska drufvor. Arum acaule, foliis hastato-cordatis acutis, angulis obtusis. Linn. spec. 966. växte pä väta ställen. Mr. Bartram berättade, at Indianerne koka blomstjelken (spadicem) med frön af den samma, och äta den som en delice; medan fröna än äro rä, kannas de helt ampra och bitande pä tungan; men sä snart de blifva kokta, mistä de största delen af denna ampra egenskapen. Sarothra Linn. Spec. T. I. p. 272. växte pä fälten och under buskar i torr sandmylla, | ymnigt utan för Philadelphia. Den liknade mycket bläbärsris hos oss i Sverige, när det börjar spricka ut, och bladtopparna ännu äro rödaktige. Hr. Bartram sade, at han sändt den til Dr. Dillenius, som ej vetat, hvad han skulle göra dermed, eller til hvad Class och Genus den skulle f oras. Eljest skal den vara en skön sär-ört. Hr. Bartram sade sig en gäng hafva fallit af en yr häst, som äfven dä tillika slagit honom, sä at bägge hans lär blefvo illa särade. Han hade tagit denna, kokat och bundit den öfver lären, dä svedan, 176 Pensylvanien, Philadelphia. som förut var ganska häftig, i hast försvunnit, och han pä kärt tid kömmit til sin förra hälsa. Larix. Som jag läst uti Hr. Millers Dictionaire, at Hr. Peter Collinson haft uti sin trägärd en sort utaf larix, den han fätt frän America; sä frägade jag Hr. Bartram, om han visste nägot deraf? han svarade, at han sändt den samma til Hr. Collinson, och at den växer vildt uti Östra Jersay; men pä intet annat ställe hade han funnit den här i America. Den skiljes frän de and ra sorter af Larix derigenom, at den har mycket smärre Conos, än de andre. Denna Larix fannt jag sedän växa i största ymnoghet i Canada. Äppelträ trodde Hr. Bartram blifvit hitförde af Euro- pserna, och ej värit här förr; men Persike-trä sade han värit här tilförene, och blifvit fundne öfver största delen p. 255 af A|merica växa vildt. Andre, som jag här talade med, voro af den tankan, at Persike-trädet blifvit infördt och planteradt först af Europeerna och aldrig värit här förut: men Fransoserne uti Canada berättade sedän enhälligt för mig, at vid Micisippi, och at den trakten finnas Persike- trän vildt växa i myckenhet. Den 27 September. Diospyros, Virginiana Linn. spec. 1057. Kallades af Angelsmännerne här pä orten Persimon, och af de Svenska Mispel eller Mispelträ. Det växer hälst pä väta ställen rundt omkring vattugölar. Jag har nämnt förut, at detta träds Frukt, innan den blir mogen, är ganska bitter och adstringerande, sä at om man äter den samma da, drager det nastan munnen aldeles ihop, och har en mycket obe- hagelig smak; men sedän den blir mogen, som sker ej förr, än den blir frostbiten, är den en nog väl smakelig frukt, och mycket behagelig at äta. Här bruka de at äta den ra; men ej särdeles pä annat sätt. Uti en bok, som är en beskrifning öfver Virginien, vid ordet Persimon, ses, at de tilreda och äta den pä flera sätt. Herr Bartram berättade för mig, at de äfven här bruka den til Confect Pensylvaniem, Philadelphia. VII eller Sweat meat, som de kalla; samt at nägre dessutom göra vin af frukten, som skal vara et af de behageligaste. Hos H. Bartram hade nägre af dessa Äplen fallit ned pä marken, och voro sälunda mera eller mäst | fullmogne, p. 266 derigenom at Solen skint pä dem. Yi togo up nägra af dem, och äto deraf, dä jag befann, at de hade mycket sannt, som säga, at dennas frukt är mycket angenäm; ty bland de frukter, här pä orten finnas, som äro behagelige och välsmakande, fär äfven denna räknas, dä den af Köi- den blifvit genombiten. I^erbascum foliis utrinque tomentosis decurrentibus Linn. Flor. Suec. 186. växte i ymnoghet och ganska stor myckenhet sä vid vägar och gärdesgärdar, som pä torra äkrar och högländta betesmarker af sandblandad jordmon. De Svenske kallade den öfveralt Vilsk Tobak; men sade derjämte, at de ej visste om Indianerne nägonsin betjent sig af den samma til Tobak. Bladen brukades af de Svenska til linda om f ötter och armar mot hettan i f ebrar ; en del brukade bladen som Thee at dricka, dä de hade löst lif. En Svensk berättade, at man plär taga roten, koka den i vatten, til decoct, som sprutas inuti Kreaturs sär, som äro fulla med maskar, dä de alla skola dö och falla ut. Den 28 September. Ängarna, som lägo i skogslundar, och voro afslagne, voro här ganska gröna och vackra af det gröna gräset; men om de lägo pä backar, eller betesmarker eller pä de högre ställen, hälst emot Solen, hade gräset pä dem mäst en brun och torr färg. Atskillige, | som voro hemma p- 257 frän Virginien, berättade mig, at för den starka hettan och torrkan skul äro betesmarkerne och ängarna der mäst altid af en brun och likasom bränd färg; sä at de der icke hafva det nöjet och den behageliga utsigten af gröna ängar, som vi i Norra delen af Europa fä fägna oss af. Phytolacca växte i myckenhet ut pä betesmarkerna och under trän pä smä backar. Dess svarta bär voro nu mogne. Yi sägo i dag, at smä bläaktiga foglar, af storlek, 12 178 Pensylvanien, Philadelphia. som vara gröningar, kommo ned frän träden, satte sig pä buskarna af Phytolacca, och äto up dess blan. Om aftonen spatserade jag ut til Herr Bartrams gärd. Den 29 September. Gnaphalium latifolium americanum. C. B. (Gn. mar- garitaceum. Linn. spec. 850.) växte här i en grufvelig myckenhet pä alla utmarker, skogsängar, backar, skogs- täppor &c. Den var til längden ätskillig, alt efter jordmon och stället den stod pä. Ibland var han ganska grenig, ibland rätt litet. Han luktade nog starkt; men lukten var Ijuflig. Ängelsmännerne här kallade den Life ever- lasting, det är, evinnerligt lif; emedan dess blommor, som bestodo til en stor del af torra gläntsande silfverlika blan (foliolis calycinis), förändrade sig icke, sedän den blef torr. Han blomstrade ännu, til en stor del, som bäst; men en 258 del var ock redan utblomstrad, och började släp|pa bärt sinä frön. Ängelska qvinfolken brukade gä ut, och samia denna i myckenhet, den de togo med stjelk och alt, satte den sedän med allehanda andra vackra blomster, som de samlade ut pä marken, och äfven dem de fingo i trägär- den, uti Krukor, med eller utan vatten, ställte sedän Krukorna i spisen i rummen der de vistades, säsom en prydnad. Ängelska qvinfolken voro ganska mycket för den plägseden, at hela Sommaren hafva allehanda slags, bäde för ögon och nasa, vackra blomster i krukor och pättor, antingen uti eller uppä spisen, samt ibland pä bordet eller i Fönstren. De ömsade geraenligen hvar Lögerdag, eller ock oftare, nya blomster i sinä krukor; emedan de gamla börjat vistna, förfallna och förlora sin färg. Denna Life everlasting var en bland dem, som de hafva hela vintern igenom uti sinä rum; emedan hans blommor sägo altid likadana ut. Herr Bartram berättade en annan nytta af denna, nämligen, at man tager blomstren och stjelken, kokar dem i vatten, och med vatnet, eller örten bunden i en päsa, bönar det ställe, som man har värk uti, eller är eljest stött. Pensylvanien, Philadelphia. 179 I stället för Iin bruka en del här i landet en art af apocynum, kallad Apocynum cannabinum. Linn. spec. 213. hvilkens stjelk de bereda pä samma sätt, som vi göra med Iin och hampa. De spinna och väfva häraf ätskilligt gröfre tyg. Villarna gjorde i forna tider deraf pungar, fisknät och fisk-refvar &c. Vattnets aftagande eller tillandningar. Jag frägade Herr Bartram, om han pä sinä resor märkt efter, om vatnet aff allit, och at nu vore land, der fordom värit Sjö? Han svarade, at efter de observationer han gjordt, är han benägen, at döma, det största delen af detta landet i forna tider aldeles stätt under vatten, och det til mänga mii up i landet. De skäl, som gofvo honom anledning, til den tankan, voro följande: 1) Up vid The blew-moun- tains, eller bläa bärgen, som ligga öfver 300 Ängelska mii frän Hafvet, finnes pä de samma vid gräfningen här och der lösa Ostronskal, samt skal af andra musslor och snäckor. Desse fäs ock der i jorden nedan för bärgen. 2) Finnes en grufvelig myckenhet af petrificerade mussel- skal i samma nyssnämde bärg, bäde i Kalk-, Flint- och Sand-sten. Han sade, at det var otroligt hvad myckenhet af petrificerade musselskal finnas i den stenart, hvaraf bärgen der bestä. 3) Finnes pä flera ställen, sä i Vir- ginien och Maryland, som här i landet, och i New- York, vid gräfning i jorden, en myckenhet af Ostron- Snäcke- Mussle och dylika skal, merendels ännu hela och oför- rutnade. 4) Hafva de vid brunnars gräfning, sä här i Philadelphia, som annorstädes^ fätt til 18. fots djup, stockar, trän och rötter ned i jorden, samt Eklöf ännu til en stor del oruttnade. 5) De fetaste marker här i landet och den bästa s varta jord ligga i dälder, hvilka däl|der gemen- ligen äro genomskurne af en elf eller bäck. Vid nedra och den lägre sidan af desse delar är merendels nägot bärg, som, der vatnet rinner fram, synes, som vore det genomgräfvit med flit. Herr Bartram inbillade sig, at desse dalar i forna tider värit Sjöar, at vatnet smäningom nött bärt bärget och skurit sig ut, hvarigenom de blifvit torra, och den myckna slem och gyttja, som i forna tider 180 Pensylvanien, Philadelphia. fölgt ned med vattnet, och satt sig i botten pä Sjön, eller nu varande dal, är det, som gjordt jorden der sä fet. Sädana dalar, och utskärningar i bärgen, finnes mängen- städs här i landet. En sadan är, som en flod gör här i Pensylvania emellan samma Province och New York, der vatnet löper midt emellan tu bärg, om hvilket de skämtvis säja, at hin häle gjordt det samma, da han gick derigenom härifrän Pensylvania til New York. 6) Hela facies af The blew mountains skola tydeligen utvisa, at vatnet i forna tider stätt öfver dem; ty de äro afbrutna pä särdeles sätt; men de högsta af dem jämna. 7) Da nägon berättat för Indianerne, at musselskal funnits i samma höga bärg, samt at man tyckes hafva anledning deraf, at tro, det Hafvet i forna tider stätt vid samma bärg, och äfven öfver dem; hafva de svarat, at de undra ingen ting derpä, emedan deras förfäder hafva berättat för dem, at vatten i forna tider stätt öfver dessa bärg. 8) Yatnet nti bäckar, strömar p. 261 och floder aftager äfven. | Qvarnar, som blifvit bygde för 60. är tilbaka vid bäckar, och dä haft ymnigt vatten största delen af äret, hafva nu sä litet, at de näppeligen kunna gä oftare, än när det antingen rägnat starkt, eller när snön om vären smälter. At vatnet här förminskas, sker af landets upodling och skogens bärtrödning frän det den värit i forna tider. 9) Landet flytter ock sig vid Hafsstränderna längre och längre ut, som sker deraf, at Hafvet continuerligen sköljer och kastar mera och mera sand up til stränderna frän dess djup, och säledes gör en tilökning til landet. Yid alt detta trodde han en ting förtjena upmärksamhet, nämligen, at de musselskal, som finnas längre i Norr inväxte och petrificerade i bärgen, äro sädana, som denna tiden ej kunna finnas eller fäs igen uti Hafvet, som ligger der nedanföre til samma latitude med orten, der desse petrificerade musselskal brytes: man kan ej fä se nägra af samma slag lösa vid Hafsstranden, förr än en kommer ända til Carolina i Söder. Han gjorde häraf inkast, hvad en skal tanka om Burnets mening, at Solen gätt annorlunda för syndafloden än nu: frägade ock, om ej de stora ben, som upgräfvas stundom i Siberien, Pensylvanien, Philadelphia. 181 och hällas för Elephantben, ej synas bevisa och intyga det samina, hälst som inga Elephanter denna tiden för den starka köiden i Siberien kunna trifvas der; men om Solen gätt för syndafloden som Burnet skrifvit, sä hade hon väl kunnat värit der. Men | alt detta nu anförda, P- 262 tyckes äfven kunna härledas dels af den allmänna synda- floden, dels af tillandningar, dels af floders ömsning, eller at vid snö-smältning af stor vattuflod elfverna af nägon händelse lämna sin förra gäng, och göra sig utlopp pä nägot annat ställe. Jättgrytor. Ijitet frän Herr Bartrams gärd rann ge- nom skogen en liten bäck. Pä et ställe, der han lopp öfver en häll, viste Herr Bartram mig ätskilliga smä, af oss sä kallade, Jättgrytor eller Bärgsgrytor, der utholkade i bärget. Vi kunde här helt tydeligen se, at de hade samma origine, som förut p. 250. är omtalt, nämligen at nägon Klappursten kömmit at stanna uti nägon utholkning eller grop i bärget, och der genom vatnets rinnande och strömmande derpä börjat rulla och vändas beständigt om- kring, och sälunda utäta och svarfva härda bärget; ty när vi kände med handen ned i dem, voro de fulla med smä klappurstenar, hvars yttra superficies var hei slät och rundaktig, och nastan som svarfvad. Uti en och hvar af dem voro sädana smä Klappurstenar. HerbcB Europas Septentrionalis. Herr Bartram Iät mig se en hop inlagda örter, som han samlat pä sinä resor, bland hvilka följande voro de, som äfven växa i Norra delen af Europa. Betula foliis acuminatis serratis. Linn. Flor. Suec. 776. C. B. den har han tagit pä Cathill mountäins. Betula fohis orbiculatis crenatis. Linn. Flor. Suec. p- 263 777. pä ätskilliga lägländta ställen up emot bärgen. Comarum (422). Quinquefolium palustre rubrum C. B. pä ängar i Östra Jersey emellan bärgen. Gentiana (201) major lutea C. B., pä fält up emot bärgen. Denne var ganska lik med vär; men der voro ej den myckenhet af blommor vid hvar ala, som i vär. 182 Pensylvanien, Philadelphia. Linnma (522). Campanula Serpyllifolia C. B. Pä bär- gen i Canada, löpande efter jorden, Myrica (817.) f oi. lanceol. fructu sicco, vid floden Susquahanough i Norr pä väta ställen. Fotentilla (416.) caule fructicoso. Pä morasig mark eller läga ställen emellan Dellaware och New York river. Trientalis (302.) Pä Catshill mountains. Triglochin (299.) capsulis sexlocularibus ovatis, vid salt-källorna när de fem Nationer. Indianernas grafvar. Herr Bartram viste mig et bref frän Östra Jersey, deri berättades, huru dä man är 1744. uti April, hallit pä at gräfva för en källare, hade de vid gräfningen räkät pä en stor sten, som en grafsten, och dä de med möda fätt up den samma, hafva de ungefär 4. fot under den samma funnit en hop med människoben, samt en hei kaka bröd, gjord af May s, som ännu läg oskämd, P- 264 sä at ätskillige Gentlemen för cu|rieusitet äto af samma bröd. De slöto häraf, at detta värit en af Indianernas förnämsta Herrars graf ; ty deras sed är, at lägga mat och annat, hvad den döda haft kärt, emedan han lefde, med honom i grafven. Längden af denna sten var 8. fot: bredden, der den var bredast, var 4. fot, 372 tum; tjock- leken pä ena kanten 15. tum, och pä den andra 12. tum. Stenen bestod af samma grofva bärgart, som finnes här pä orten; men icke nägra bokstäfver eller andra charac- terer pä. Skapnaden*af den var sadan, som hosstäende figur utvisar. Pensylvanien, Philadelphia. 183 Indianernes sädes-slag &c. Det sädesslag, som de i synnerhet plantera och cultivera, äro Mays, hvartil de hafva smä äkrar: dessutom plantera de en stor myckenhet af Squashes, som äro en art af Pampor eller melon er, hvilka de cultiverat frän urminnes tider. Europseerne, som na bo här i landet, | hafva förskaffat sig frön deraf frän Indianerna eller Americanerna, och cultivera my cket i sinä kryddgärdar. De äro en mycket skön mat, när de väl tih-edas. De kokas gemenligen, och sedän stötas de sönder, som vi göra med rofvor, da vi vele laga rof-mos, strös sä litet peppar eller andra krydder deri, da de äro färdige at ätas. An sä de ätskilliga slags Bönor, som de mäst förskaffat sig af Europseerne, likaledes hafva de ät- skilliga slags ärter, dem de merendels haft frän urminnes tider, och innan Europseerne kommo hit i landet. Före- nämde Indianernes Squashes planteras nu tämeligen af Europseerne, och äro bland de aldraförst mogna Pumpor mycket sköna at äta, men duga ej at förvaras; emedan de icke halla sig sä väl. Dock har jag sett somliga för- vara dem goda längt in pä vintern. Den 30 September. Sanings tiden &c. här. Hvete och Räg säs om hösten vid denna tiden, och skäres gemenligen midt uti eller vid slutet af Junii mänad, st. vet. Of ta blifva de sä tidigt mogna, at de kunna skäras i början af Junii mänad, efter gamla stilen, ja, man har exempel, at man skurit dem i slutet af Maji. Korn och Hafra säs i April, och bhfva mogna til skörd uti medio Julii gemenligen. Bohvete säs i begynnelsen, eller ock midt uti Julii mänad: blifver sedän mogit och skäres up vid denna tiden, eller litet senare. Säs det förut, | som uti Maji eller Junii, gör det ej annat än blomstrar, och blifver litet eller alsintet korn deri. Här förstäs alt den gamla stilen. Kor. Hr. Bartram och ätskillige andre berättade, at största delen af de Kor, som Angelsmännerne hafva här i landet, äga sit ursprung af dem, som de köpt af de 184 Pensylvanien, Philadelphia. Svenska, da de blefvo ägare af detta landet, och at de sjelfve fört fä hitöfver frän Europa. De Svänske hade äter antingen Kor med sig frän Sverige, eller köpte de dem af de Holländska, som bodde här. Murgrön eller Hedera Linn. flor. Svec. 190. var pä et ställe utan för Staden planterad emot väggen af et stenhus, som den pä sitt vanliga sätt hei och hallen öfver- täckte med sinä sköna gröna löf, at en icke kunde se til muren för den samma. Den lärer tvifvelsutan först blifvit hitförd frän Europa; emedan jag ej blef henne var se pä nägot annat ställe under minä resor i Norra America; men villa Vinrankor säg jag pä et och annat ställe med flit vara ledda up för väggarna pä husen. Trädens solum naturale. Jag frägade Hr. Bartram, om han funnit, at trä och örter äro desto smärre, ju när- mare til Norr, som Catesby menar? Han svarade: detta bör tagas med nägon ätskilnad och uttydning. Det äro vissa trän och örter, som hälst trifvas, e. g. i Carolina; men ju närmare en kommer til norr, ju smärre blifva de. 267 Foglar och annan hän | delse föra väl ibland deras frön och bär ät Norr; men de aftaga der altid i deras växt mer och mer, til dess de ändteligen komma sä längt Norr, at de icke mer vela växa. Deremot äro andra örter och trän, som Skaparen gjordt för Norra orter, hvarest de växa til grufvelig högd^ och storlek; men ju mera de flyttas til Söder, ju smärre blifva de, til dess de ändteligen blifva sä smä, at de ej mera vela växa. Andra örter tycka om et visst land och en tract: flyttas de derifrän, antingen mera til Norr eller Söder, sä vantrifvas de och blifva smärre och smärre. Säledes äro vissa trän, som trifvas bäst här i ny a Sverige eller Pensy Ivania; men aftaga mer och mer, ju närmare de komma til Norr eller Söder. Jag fick sedän pä minä resor se öfverflödiga prof af denna sanning: säledes fann jag, at Sassafras, som uti Pensyl- vanien vid en 40 grad. Lat. växa til tämmeligen höga och tjocka trän, voro bäde vid Osvego och Fort Nicholson, eller emellan den 43 och 44 graden, sä smä, at de säilän räckte öfver en eller par alnars högd, samt säilän sä tjocka. Pensylvanien, Philadelphia. 185 som en halfvuxen människas lillfinger. Samma beskaffen- het var med Tulipan-trädet, som uti Pensylvanien växer til samma högd, som vara högsta Ekar och Furor, samt tjockleken derefter; men var vid Osvego näppeligen öfver en eller par famnars högd, samt tjockleken som en mans arm. Säcker-Lönnen är det almännaste trä uti skogarna i Canada, hvarest den ock växer til en alt | för stor högd; men längre til Söder, som uti Nya Jersey och Pensyl- vanien, finnes den endast pä Norra sidan af Bläbärgen, samt pä de branta elfsbackar, som vettä emot Norr, hvarest den dock nastan aldrig kommer til tredje eller fjärde- delen af den högd, som den har i Canada; at förtiga flera exempel. Den 1 October. Musquetoes kallades här myggor eller krankar, som voro mycket besvärliga om nattetid. De äro just en och samma med vara ordinaira myggor eller krankar uti Sverige, Gulex cinereus; abdomine annuUis fuscis octo. Linn. Faun- Svec. 1116, hvarest beskrifning och snart sagdt alt, som der säges om vara myggor, aldeles kommer öfverens med dessa, endast at de senare, eller Musquetoes, äro en liten grand mindre. De practicera sig om dagarna och aftnarna in i husen, och da en lagt sig, börja de sin obehageliga säng, komma da alt närmare til det stället en ligger, och da en somnar in, suga de sig f ulia af blod, sä at de näppe- ligen orka flyga. Pä den, som har finare skinn och hud, som Fruntimmer och dylika, upkommer som en blemma, eller liten böld, der de bitit. När det värit kalit väder nägra dagar, syntes ej sä stort til dem; men dä väder- leken ändrade sig til mildare, och enkannerligen sedän det rägnat, samlades de ofta i hast til sadan myckenhet i husen, at det var hiskeligt. Angelsmännernas korstenar utan spjäll, äro rätt | behändige, at släppa dem in i husen. De gjorde dä om sädana aftnar boskapen följe hem frän skogen til gärdarna eller Staden, och dä boskapen drefs förbi husen, gömde desse sig hvar de kunde. Om som- martiden finnes pä somliga ställen faseligen mycket deraf. 186 Fensylvanien, Philadelphia. sä at skyn om aftnarna är likasom upfyld, hälst pä sädana ställen, som ligga vid Morass och stilla stäende vatten, e. g. vid Maurices River uti Nya Jersey. Invänarena göra da om aftnarna eld utan för sinä hus-dörar, at hindra desse gäster ingängen. De gamle Svenske sade, at här värit ännu mera mygg i forna tider: at de ännu finnas i ganska stor myckenhet ned mot sjökanten vid saita vatnet; at de, som denna höst funnos i Philadelphia, voro mera skadelige, än de vanlige; ty det blef fuUt med smä bulor efter der de beto. I Sverige har jag ej känt nägon olägenhet af myggbett, mera, än at det kliat da de sugit ut bloden; men här, da de beto mig om nätterna, blef ansigtet sä fullt af smä röda knylar och bulor, at jag nastan skämdes gä ut i Staden. Gärdesgard. Jag har förut p. 223. nämnt nägot om gärdesgärdarna. Nu fär jag lägga til, at de mästa och snart sagt alla gärdesträdor, som brukades vid gärdes- gärdarna omkring Philadelphia, voro af den röda Cedern, som sades vara et mycket varaktigt trä. I brist deraf togo de antingen den hvita eller svarta Eken. Til gärdes- gärds störar hölts den röda Cedern för bäst. Dernäst p. 270 hvit Ek, och | sedän Castanie-trä, som H. Bartram berät- tade mig. Trä-slagen här kunna ej härda länge ut i jorden. Jag säg et Castanie-trä, som blifvit satt förledit är nytt i jorden til stafver; men var redan til en stor del bärtruttit af den delen, som stätt ned i marken. Sassafras-trädet växte här i landet til en tämmelig myckenhet. Det stod här och der i skogar, samt vid buskar och gärdesgärdar nog. Pä gamla äkrar, som nu voro lämnade at öfverväxas med skog, var detta et ibland de första trän, som började komma up, och det mäst til den myckenhet, som Björken hos oss pä gamla Svedje- land. Jordmon, der desse växte, var en torr lös jord af blek tegelfärg, bestod mäst af sand, utblandad med nägot litet lera. Den syntes ock ej vara mycket fet, utan mera mager. En hop ställen pä backar omkring Götheborg i Sverige skulle synas vara nog goda för detta träd; men jag fruktar, at jordmon vore der för fet. Jag säg detta Pensylvanien, Germantoum. 187 växa här i skogen bland andra trän, äfvenledes ofta för sig sjelft allena vid gärdesgärdar; men var pä bägge ställen lika frodigt. Aldrig blef jag varse, at det stod pä väta och lägiändta ställen. Folket här brukade samia des blommor och betjena sig af dem som Thee. Sjelfva trädet duger i hushället til ingen ting; ty om det lägges pä spisen, at brukas som ved, gör det ej annat än sprakar. Det propagerar sig ganska mycket med rötterna, slär up telningar här och der; derföre du|ger det ej, at taga p- 271 dessa smä telningar; emedan de hafva sä fä andra fibrer, utom stamroten, at de ej vela taga rot; fördenskul den, som vii propagera det, bör skaffa sig dess bär, fast det är nog svärt fä dem; emedan foglarna gemenligen äta up bären innan de blifva halfmogne. Korna äro ganska snäla efter dess unga telningar, dem de afbita och begärigt up- äta. Med barken af detta trä gifva qvinfolken yllet en vacker orange-färg, som sitter ganska starkt uti och blekes ej bärt af Solen. Vid färgningen brukas ingen Alun, utan endast urin. Det kokas och da i en Malmgryta; emedan det pä längt när ej blir sä vackert, om en betjenar sig af en järngryta. Hr. Bartram berättade, at en Fru i Vir- ginien förtält honom, huru som hon för nägra är tilbaka fätt en värk uti den ena fotleden, sä at hon näppeligen kunnat gä. Hon blef dä rädd, at taga Sassafras-bär, steka dem i en panna, dä en olja kom utur dem, med hvilken olja hon smörgde fotleden. Sä snart hon det gjordt, fick hon en stark upkastning. Hon fortfor dock dermed 3 gänger; men med samma effect, näml. at hon gaf öfver hvarje gäng. Dock hade hon derjämte den förmon, at värken och svedan aldeles försvann frän hennes fot, och hon blef fuUkomligen botad. Den 2 Oktober. Picus niger maximus, capite rubro. Catesbys Natur ai History of Carolina. Yol. 1. | p. 17. Tab. 17. finnes nog i p. 272 skogarna i nya Sverige, och är här qvar äfven om vintern, som vi sjelfve sedän sägo. Denna hölts här ibland de 188 Pensylvanien , Wilmington. foglar, som voro skadelige för Maysen; emedan han sätter sig pä de mogna axen, ocli hugger dem sönder. Han kallades af de Svenska Tillkräka; men alla de andra Ftci. undantagandes Picus alis aureis, kallades Hackspitar. Denne sä väl, som de andre Hackspitar, hvilka jag i et annat värk skal nogare beskrifva, äro mäst alla skadeliga för Maysen, vid det den börjar blifva mogen; ty i det de hacka häl pä baljan omkring axet, slipper rägn derigenom in, hvaraf axet ooh kornen deri rötas bärt. Den 3 October. Om morgonen reste jag ned til Wilmington, eller som det fordom kallades af de Svänska, Christina, hvilket är belägit 30 Angelska mii frän Philadelphia nti SW. Ungefär 3 Angelska mii frän Philadelphia for jag pä färja öfver floden Skullkil. Utsigten hade sedän merendels en beständig omväxling af högder ooh dälder. Högderne voro längsluttige frän alla sidor. Ned i dälderna rann merendels en större eller mindre bäck med Cristall-klart vatten. Mästa delen af landet var öfverväxt med skog\ som bestod af allehanda slags löfträn. Jag säg näppe- ligen et enda barr-trä, utom nägra fä röda Cedrar. Skogen var hög, och nedantil gles, at en kunde se längt der- 273 igenom, | samt beqvämt rida der under. Pä mänga ställen kunde en hela fjärndels-vägen köra med kärra eller chaise, mäst hvart en ville under träden. Sä glesa stodo de, och sä jämn var marken derunder. Här och der voro smä flacka fält, antingen ängar, äkrar, beteshagar, eller til linda lämnade äkrar. Pä et eller annat ställe voro flera gärdar byggde tilsammans; men merendels voro de en- stakade. En del af äkrarna voro redan besädde med hvete, och det pä Angelska sättet utan diken; men med nog tätä vattufärar. Pä somliga ställen säddes Rägen nu som bäst. Mäst vid alla gärdar voro smä plantationer af Mays. De som här bodde voro merendels antingen Angels- män eller Svänske. Trän af ätskilliga slag blef jag hela denna dagen varse, säsom Valnötträn af flera slag, nu fulla med frukt. Pensylvanien, Philadelphia. 189 Castanie-trän likaledes helt fulla med sköna Castanier. Mulbärsträn, Sassafras, Liquidambar, Tulipan-trän, med mänga andra. Vinrankor af flera slag växte här öfveralt villa. De klängde sig allestädes up i träden, öfvertäckte dem och hängde med sinä refvor och löf ned pä alla sidor. Jag säg iiuru de ibland hade klifvit up pä Ekar til 5 ä 6 famnars högd. Jordmon var här den vanliga, som förut ofta är omtalt, nämligen en lera, utblandad med en mycken- het sand och svartmylla. Enkannerligen syntes dessa villa I Vinrankor, hälst pä nägot qvarlemnadt trä ut pä akrarna, eller i skogsbrynet mot äkrar, ängar och betes- marker. Likaledes vid gärdesgärdar, der de klängde sig pä trän som der växte. När de reste sig högt up i trä- den, blefvo öfversta topparna sä skakade af bläst och köld, at de säilän buro nägon frukt högt uppe; men de, som suto lägre, voro helt fulla med drufvor, hvilka växte under löfven, och voro nu mäst mogna, samt hade en behagelig syrlig smak. Desse drufvor samlades mycket af Landt- folket, som förde dem in til staden at säljas, hvarest de ätos rä sädana, som de voro. Ofta när en kom at hälsa pä nägon, blefvo desse inburne pä et fat eller talrik, at ätas som andra confiturer eller sota saker. Svartmyllan syntes icke vara härstädes mycket tjock. Den mylla, som läg öfverst och var svart, var näppeligen af par tums tjocklek. Jag hade tilfälle at se detta bäde der de gräfvit i jorden, som ock pä sädana ställen, der vatnet vid starkt rägn skurit sig ned i jorden, hvilket här var nog allmänt. Den öfra jorden, eller sä kallade Svartmyllan, var af en mörkare, och den nedre derunder af en blekare tegelfärg. Jag har öfveralt, hvar jag rest i America, funnit, at tjockleken af Svartmyllan pä längt när ej svarar emot det, som mängen skulle vela inbilla sig, när en besinnar, at den der pä mänga ställen ej torde vara rörd eller rubbad sedän syndafloden; hvarom mera längre fram. Daiura pericarpiis spinosis erectis ovatis. Linn. Flor. Suec. 185, växte i otrolig myckenhet vid alla byar. Den 190 Pensylvanien, emellan Philadelphia var ätskillig til storleken, alt efter jordmon, som den växte uti. Var jordmon fet, sä reste den ofta sig til 4 a 5 alnars högd; men i skarp och mager jord gick hon ibland ej öfver et qvarters längd. Denna Datura tillika med Fhytolacca Linn. hort. Ups. 117. upfylte liär de ställen vid hus, gärdar, vägar &c. som Nässlor och Chenopodia hos oss i Sverige och Europa, hvilka sistnämde Europseiska örter voro här i America ganska sällsynte; deremot voro Batura och Phf/tolacca de varsta ogräs, af hvilka de ej visste nägon särdeles nytta. Rofland syntes här och der vid vägen. Orm. Pä vägen lag en af de sä kallade Black Snakes ihjälslagen. Han var til färgen helt svart. Längden netto 9 qvarter. Bredden der han var tjockast i^/^ tum. Var af huggorm slägtet. Tecken til Väderlek. Om aftonen sent var en stor ring omkring manan. Folket sade, at det betydde antingen bläst, eller rägn eller bägge tilhopa: ju mindre denne ringen är, eller närmare til manan, ju snarare skal det samma komma. Men intetdera fölgde nu, utan ringen bebodade denna gängen köld. Chermes a/n/. Linnasi Faun. Suec. 698. fans i dag i 276 ganska stor myckenhet pä Alqvijstarna, som deraf sägo hvitaktiga ut, och pä längt hali säsom öfverväxta med mögel. J3en 4 October. Om morgonen fortsatte jag vidare min resa, och hade nu mäst samma utseende af land som i gär, näm- ligen en omväxling af nägot höga längsluttiga backar, som voro kullriga at alla sidor, med dälder deremellan. Jordmon bestod af den tegelfärgade svartmyllan, utblandad med lera, samt här och der smä Klappurstenar. Stundom reste jag genom skogar ooh skogslunder af allehanda slags löfträn, ibland öfver eller förbi smä fält, der skogen blifvit bärthuggen, och nu voro antingen äkrar, ängar eller betes- marker. Gardarna lägo här och der, antingen vid vägen, eller et litet stycke frän den samma, med smä äkrar eller och WiUmington. 191 ängar emellan dem och vägen. Husen voro somligstäds af Sten, ofta par väningar höga, täkte med takspän af den sä kallade hvita Cedern; men merendels voro de af trä, och i stället för massa hade de strukit ler i sätorna, Spjeld fans ingenstäds, ej eller visste de hvad det var. Bakugnarne voro gemenligen murade litet frän husen, och stodo antingen under öppen himmel, eller hade de skjul öfver sig. Akrarna voro besädde dels med Bohvete, hvilket ännu stod oskurit, dels med Mays, dels med nyss sädt Hvete, dels lägo de i träde. Uppä ätskilliga trän hade villa vinrankor klängt sig up ända til toppen, | och hängde sä ned pä sidorna. Afven voro ätskilliga af dem öfverdragne med Hedera quinquefolia (Linn. spec. 202.), hvilken klöf lika argt, som den andra. Den hade haft en myckenhet af bär i detta är; men de voro nu alla bärta, antingen foglar ätit dem, eller de fallit ned. Smilax laurifolia (Linn. spec, 1030) blandade sig mäst altid här tilhopa med nyss- nämde Hedera, och lindade sig om träden. De mästa bladen pä denna Hedera voro nu röda, men pä Vin- rankorna voro de ännu helt gröna. • De trän, som voro öfverdragne med dessa växter, syntes pä längt häll lika- som der humla hos oss växer, at en lätteligen kunnat misstaga dem för vill-humla. Vallnötträn och Castanie- trän syntes allestäds vid gärdesgärdar, i skogar, och pä backar, samt voro nu f ulia med frukt. Persimon-trän stod äfven allestäds vid vägarna och i skogar, samt voro lika- ledes fulla med frukt, som dock ej ännu var matdugsen, emedan den icke blifvit frostbiten. Litet frän Willmington for jag öfver en bro, bygd öfver en liten elf, som sedän faller i Dellaware, hvarest betaltes 2 pence för häst och Karl i Bropenningar. Vid middags-tid kom jag f ram til Willmington. Willmington är en liten stad, belägen ungefär 30 Ängelska mii i S. W. frän Philadelphia pä et behagligt ställe och anlagd är 1733. En del af staden är bygd pä den jord, som hörer Svenska Kyrkan til, hvarföre grund I penningar ärligen betales til bemälte Kyrka, hvilka sedän användas dels til Prästens lön,' dels til Kyrkans 279 192 Pensylvanien, Willmington. behof. Husen i staden äro merendels af sten, tämmeligen vackra; men nog glest omkring strödda, at stora fläckar än stä toma. Quäkarene hafva här en meeting. Svenska Kyrkan ligger en half Ängelsk mii utan för staden at Öster, hvarom mera framdeles. Svenska Prästens hus är i staden. Tätt förbi Staden stryker en liten elf, kallad Christinge-kil, ocli löper sedän ned tili floden Dellaware. Frän Willmington til Dellaware, da en följer nyssnämde Cliristinse-kil, är ungefär 3 Angelska mii. Denna Christinse- kil sades vara djup nog för de största fartyg, at komma ända up til Willmington. Han är grundast vid mynningen, der han faller i Dellaware; men sades ock vara der, vid ebb, 2 ä 272 famn djup. Längre up frän mynningen är han pä de flästa ställen 3 famnar djup, annorstädes 372, ja ända til 4 famnar. De största skepp sades tryggt kunna lastade gä til och frän staden med flod eller högt vatten. Frän Willmington kan helt tydeligen ses en stor del af floden Dellaware, samt huru skeppen seglade derpä. Pä ömse sidor om Christinse-kil, mäst ända frän fästnings- verket ned til Dellaware, ligga sanka ängar, pä hvilka de ärligen bärga en myckenhet hö. Staden drifver nägor- lunda handel, och skulle ännu hafva tagit sig mera, om ej Philadelphia läge den sä närä pä ena sidan, och New- castle pä den andra, bägge äldre än denna stad. Skantsen, eller den art af Fästningsverk, som de i denna sommarn anlagt vid Christinse-kil litet frän staden, dä de fingo förnimma, at Franska och Spanska Kapare ärnade gä up ät floden, at hälsa pä dem, ligger efter Sai. Herr Pastor Tranbergs berättelse pä samma ställe, som de Svenske fordom haft sin skants: och var märkvärdigt, at dä de i denna sommar hölt pä at gräfva i jorden vid skantsens anläggning, hafva de funnit bland annat en aln ned en gammal Svensk Silfverpenning, ej fyllest sä stor som et rundstycke, slagen i Drottning ChristinsB tid, hvil- ken penning Past. Tranberg sedän förärte mig; pä ena sidan stär Wasa vapen, med omskrift CHRISTINA: D: G: DE: RE: SVE: samt pä ömse sidor om vapnet ärtalet 1633. och pä andra sidan orden MONETA NOVA EEGNI Pensylvanien, Willmington. 193 SVEC. en myckenhet af gammalt järn redskap, säsom yxor, spadar, hackor &c. funnos ock. Denna skants bestod nii af bräd-plank med jordvallar utanföre. Krutmagazinet var der bredevid, i en Källare, murad af tegel. Synnerligt var, at ehuru Quäkerne uti sinä Religians-satser fördöma alt bäde of f ensi vt och defensivt Krig, ätskillige af dem likväl, när denna skants nu bygdes, och de stundeligen lefde i fara för fiendteliga Kapares infall, arbetade lika starkt pä skantsverket, som de af andra religioner, och mänga af dem, som icke ville sjelfve arbeta, understödde i det stället desto mera med pennin |gar och andra för- P- 280 nödenheter, hvilket Pastor Tranberg, som under hela arbetet var närvarande, sjelf berättade mig. Den 5 October. Min afsigt var väl, at resa öfver floden Dellaware til New- Jersey, at bese landet derstädes; men, som ingen färga nn var til hands, pä hvilken hästen kunde öfver- föras, sä begaf jag mig pä äterresan tilbaka til Phila- delphia, och fölgde ibland stora vägen, ibland reste jag hit och dit, at bese landet, och göra hvarjehanda anmärk- ningar i Historia Naturali. Mays säg jag vara planterad pä ätskilliga ställen. Somligstäds hade de afskurit Mays-stjelkarna litet ofvanför axen, lätit dem torkas, och satt dem i smala höga stackar, at om vintern gifva Kreaturen. Nedre delen af stjelken hade väl ock haft blan; men som desse gemenligen torka snart bärt af sig sjelf va, sä brukas de ej gerna til foder; emedan ali kraft och must gätt frän dem; men de öfre skäras medan de ännu äro gröna. Bäckar runno merendels uti dälderna emellan bac- karna; men de voro icke särdeles stora. De f lasta voro sä smä, at ingen bro behöfdes, utan en kunde utan fara bäde rida och köra deröfver; emedan vatnet säilän var öfver et quarters djup. Löfven pä mäst alla trän voro ännu helt gröna, sä- som pä Ekar, Castanie-trän, svarta | Vallnötträn, Hickery, p- 281 13 194 Pensylvanien, emellan Willmington Tulipan- och Sassafras-trän, som bägge funnos i mycken- het pä sidorna af skogsbackar, pä de i linda lämnade äkrar, samt bredevid gärdes-gärdar, och vid vägar. Persi- mon-trän hade til en del gröna löf, men pä en del voro de ock affallne. LöiVen pä Americanska Björnbärs-buskar voro nu mäst helt röda, dock hade ock en del dem ännu gröna. Hund-trä (Cornus florida) hade ock antingen bruna eller bleka löf. Röda Lönnens löf voro äfven röda. Jag fortsatte sedän min resa ned til Chichester, som är en liten by ned vid elfven Dellaware, der de ock med färga fara öfver den samma. Vid denna by byggas ät- skilliga smä fartyg, som försäljas til andra. Hit nedföres och inskeppas Jern-stänger frän et Jernbruk, som ligger här ofvanföre. Canoer kallas här en art af bätar eller ökstockar, dem de pä floden Dellaware, och andra mindre vatten här i landet mycket bruka, och dem bönder och andre, som ej äro desto förmögnare, betjena sig af. De äro utholkade af et stort stycke trä; göras antingen af röd En eller Ceder {Juniperus Virginiana Linn. spec. 1039.) eller hvit En, eller Ceder (Cupressus thyoides Linn. spec. 1003.) eller af Castanie-trä, eller af hvit Ek, eller af Tulipan- trä; de af röd eller hvit En eller Ceder räknas vara bäst, emedan 282 de flyta ganjska lätt pä vatnet, och vara i hela 20 ären, i synnerhet räknas den af röd En aldrabäst och varaktigast : de af Castanie-trä vara ock tämmeligen länge : de af hvit Ek gemenligen icke öfver 4 a 6 är, och som den är tung, sä sjunker den för diupt; Gyllenträ är väl et stort trä, men duger ej härtil, emedan det suger vatten til sig. Af Tulipan-trä vara de näppeligen sä länge som af hvit Ek. Sädana Canoer äro större eller mindre, alt som en be- höfver: kunna bära 6 och flera man, men en fär ej vara mycket bängstyrig nti dem, utan sitta vackert stilla ned i botten, om en annars är mon om, at de ej skola rulla öfver ända. De Svenske, som bo uti Pensylvanien och New-Jersey vid floderna, hafva säilän andra bätar at fara up til Philadelphia med, som gemenligen sker 2 gängor i veckan til marknaderna, fast de ibland bo flera mii der- och Philadelphia. 196 ifrän, och ibland tämeligen starka stormar infalla. Dock höres säilän nägra olyckor ske dermed, som väl annars af sä litet päliteliga fartyg skulle väntas; men sä fordras mycken försigtighet at handtera dem, när det bläser nägot liärdt; emedan de äro smala, kullriga eller runda under och utan köl, sä at de helt lätt kunna tumia omkulL Da vädret blef nägot starkt, vägade de sig ej, at vara länge pä elfven Dellaware, ntan sökte land. Masiuriium hort växte somligstäds vid vägarna i Chichester, och hade tvifvelsutan | kömmit dit af frön frän p. 283 de mänga trä-gärdar, som voro der omkring. Americanska Bjömbärs-buskar {Rubus Occidentalis Linn. spec. 493.) växte här i orten til stor myckenhet : af de Svenska kallades den Thorn, och af somliga Ränn- Thorn. När de lämnat nägon äker i linda, var denne en bland de förste, som Iät infinna sig derpä. Jag fick ock ofta se den pä de äkrar, som ärligen plögdes och bru- kados; ty detta var et ledsamt ogräs der det en gäng kömmit in. Det ränner ibland längs ät jorden til 2, 3 ä 4 famnars längd frän sin rot, och derefter slär den vid ändan rot ned i jorden, sä at dä nägon vii draga up en sadan, har det en rot vid hvardera ändan. Pä somliga gamla äkrar och lindar är sä fuUt deraf, som sälunda slagit rot vid bägge ändar, at det är mer än besvärligt och äfventyrligt, at gä pä sädana s tallen, emedan fötterna fastna under des stjelkar, och der en dä har den olyckan at f ali a, och slär händarna eler ansigtet emot en sadan stjelk, kan en snart blifva märkt mera än en viii af des mänga, stora och ganska hvassa taggar. Af bären göres vin, hvarom förr är talt. Eljest ätas de ock, dä de äro mogna, och smaka väl. Annan nytta vet man ej at den äger. Den 6 October. Chenopodium anthelminiicum (Linn. spec. 220.) växte här i myckenhet sä vid vägen, | som pä stranden vid p- 284 elfven, dock pä torra ställen uti lös sandaktig mull. De Ängelske, som här bodde, kallade det Wormseed, det är 196 Peti^lvaniefi, emeUan WiUmington Mask-frö, samt Jerusalems Oak, d. ä. Jerusalems Ek. Den luktar obehageligt. Des frön brukas öfver alt i Pensyl- vanien och New- Jersey at gifvas in at barn mot maskar, hvartil de aro förträffelige. Denna växt finnes eljest all- mänt bade i Pensy Ivanien och New' -Jersey. Trä-gardar voro i myckenhet vid Chicliester. De stodo fiilla med Appel-trän, hvilka nu likasom suckade under sin börda af de mänga äpplen, hvarmed de voro belastade. Mästa delen af dem var vinter-äpplen, hvilka voro tjenlige at förvaras öfver vintern, och altsa vid denna tiden myoket sura. Mäst vid alla bond-gardar och andra gardar här i landet var en sadan äppelträgard, och den merendels tämeligen stor, hvadan ägaren hade god hjelp bade til mat och dryck i sit hushald för en stor del af äret. Jag förundrade mig ofta öfver folkets kloka efter- tanka här i landet. Sa snart nägon tilhandlat sig nägot nytt land, derest hvarken var hus eller upbrukad jord förut, var gemenligen des aldraförsta göromäl, at köpa sig unga äppelträds-stammar och anlägga en äppelträgard. Sedän började han först, at se sig om efter hus, och up- taga mark til äker. De visste at träden fordrade tid, och at den försigtighet mäste följas som är anförd i denna p. 2S5 A|mer. Eesas T. 1 p. 441. Vid denna tiden säg jag allestädes vid gärdarna qvarnar. hjiil, vältar och andra machiner, at krossa sönder äplen med, samt prässar, at sedän göra Cider deraf. Resan skedde sedän derifrän til Philadelphia. Ekar gjorde i skogarna af alla trän största antalet. De voro af ätskilhga slag; men alla skilda fran de Euro- pteiska. Jag säg nu allestäds stora skäckar af Svin gä uti Ek-skogar och Lunder, och föda sig af Ek-oUon, som nu i myckenhet började f alla ned. Alla Svin hade pä haisen et trä-ok passadt i en triangel, hvarigenom de hindrades at tränga sig igenom de glesa, men mycket behändiga, snart upsatta och litet verke fordrande gärdes- gärdar, som här öfveralt brukades, och som ganska mycket likna fallkedjor. I Ek-skogarna lupo ock nu en mycken- het af de grä Ickornar, hvilka ibland höllo sig pä marken. och Philadelphia. 197 ibland up i träden, och födde sig denna tiden förnämligast af Ek-oUon. Bok fants nägon enda da och da, sä at de voro nog sällsynte. Den var af samma slag med den vi hafve uti Europa. Detta trädet hölts bland det fömämsta til höfvel- skaft, eller til trä, at sätta höfvel-jern uti. Myror. Uti Pensy Ivanien mins jag mig ej blifvit varse nägra andra myror, än For\mica atra, Linn. Faun. 1023 eller svarta myror. Desse voro kälsvarte, och aro af 2:ne slag, et helt smä, som de smärsta af vara, och et större, af den storlek, som vara ordinaire rödbruna myror. Jag hade ännu ej blifvit varse nägra stackar eller ställen, där desse sammanbo, utan endast rakat nägon enda här och der. Pä andra orter i America har jag dock sett andra slags myror, hvarom pä sit ställe. Ligusirum vulg. (Linn. Flor. Suec.) brukades här pä ganska mänga ställen til häckar eller stängsel omkring äkrar och kryddgärdar. Jag säg pä hela denna resan ej nägot annat trä, som brukades til häckar än detta, fast Ängelsmännerne visste berätta, at Hagtorn vore längt tjenligare dertil. Häckar af Ligustrum växa väl tätä; men som det har inga taggar, sä kunna Svinen och andra kreatur lätteligen krypa in derigenom, och da de en gäng brutit häl, är svärt, at fä det sedän igenväxt sä snart. Atminstone kunna ej Liguster-häckar stä mot bängstyriga kreatur : men äro häckarne af taggiga trän, betaga de dem merendels ali lust, at söka tränga sig in. Chester är en liten fläck, den jag reste igenom vid middagstid, belägen vid floden Dellaware. En liten ä, som komraer up frän landet, flyter genom denna fläcken, och faller sä i nyssnämde flod. Öfver denna ä är en liten bro. Husen äro strödde här och der, de flästa bygde af Sten, 2 a 3 väningar höge ; som | lige äro dock af trä. Uti byen är en Kyrka och et ställe der de halla marknad. Hvete var nu mäst allestäds sätt. Somhgstäds var redan stora brädden uppe, och Hvetet der utsätt för 4 veckor tilbaka. Akrarne för Hvetet voro mäst lagde pä det Ängelska sättet, nämligen inga diken, utan tätä vattu- 198 Pensylvanien emellan Willmington färor pä äkern, ungefär 2 alnar, ä 10 eller 12 qvarter emellan hvardera. Mäst allestäds pä äkrarna stodo stora stubbar ännu qvar, til et tecken, at landet ej värit länge upbrukadt. Trädens rötter gingo här ej djupt ned i jorden, utan lupo mäst horizontelt. Pä ätskilliga ställen, der de gräfvit, hade jag tillfälle, at se detta tydeligen. Jag kunde säilän eller nastan aldrig fä se, at nägot trä gick med sin rot öfver et qvarters djup ned i jorden, som dock alt bestod af en fin lös mylla. Jernbruk. Ungefär par Ängelska mii frän Chester, reste jag förbi et Jernbruk, som läg strax pä högra han- den om vägen. Tvenne Bröder sades vara ägare härtil. Malmen fants icke här, utan 30 ä 40 Ängelska mii här- ifrän, hvarest den smältes i masugnen, och galtarne föras sedän derifrän hit til bruket. Här var en hammare och 2 härdar, samt par bälgar vid hvar härd. Bälgarne voro mäst af läder. Hammare, härdar och bälgar voro nog p. 288 smä i anseende til vara. Alt | drefs med vatten. Jernet smiddes här til stänger. Äplen. Jag märkte i dag, och sedän ofta pä minä resor här i landet, at hästar voro nog snäla efter äpplen, sä at dä han släptes i en Äppelträgärd af beta, der äpplen lägo nedfallna, lämnade han ofta det gröna frodiga gräset, och började göra sitt mäl af äpplen; men de höllo dock denna mat mindre nyttig för dem, utom det, at det var nastan för dyrt foder. Rödblommige Lönnen {Acer ruhrum, Linn. spec. 1055) växte i myckenhet här i trakten. Des naturhga ställe var i synnerhet kärr och vätländta platser, och hade ge- menligen Alen til följeslagare. Af sjelfva trädet göres tallrickar, spänräckar, rullar, stol- och säng-stolpar, ja, den brukas til hvarjehanda Svarfvare-arbete. Med barken färgas bäde ylle och linne mörkblätt, i det barken kokas i vat- ten, sedän lägges koppar-rök (sadan som 'Hatt- och Sko- makare bruka) deri, innan dermed färgas. Af barken göres äfven et godt svart bläck. När en om vären bittida hugger detta trä, rinner derutur et sött vatten eller laka, pä och Philadelphia. 199 samma sätt som af vär Björk, hvilken laka här ej brukas til nägot, men uti Canada koka de deraf bäde Sirap och Säcker. Af denna Lönnen finnes en art eller variation, som här kallas curled Maple, d. ä. masurerad Lönn; eme- dan trädet inuti är likasom marmoreradt eller masureradt, och brukas | densamma ganska mycket til Snickare-arbete. Bureaux, klädskäp, allehanda slags skrin och bord etc. gjorde af denna curled Maple, hade företrädet framför alla dylika af nägot annat trä som här växte, och betaltes altid dyrare, än det, som var gjordt antingen af svart Valnöteträd eller Vilska Kersbärs-trän {Pt^unus Virginiana Linn. spec. 473); men om nägon vii hafva dessa saker af curled Black Walnut-tree, eller masurerat svart Valnöt-trä, sä blifva de dyrast; emedan de äro sä rare. Denna curled Maple, eller masurerade Lönn, är tämmeligen rar, och sker of ta, at ytan pä trädet är masurerad, men inuti ej; derföre hugga de förut djupt inuti trädet, innan de f ällä detsamma, at se, om den är masurerad altigenom. Om aftonen kom jag til Philadelphia. Den 7 October. Om morgonen reste vi med bät öfver Floden Della- ware til New- Jersey sidan. I färje-penningar betaltes 4 pence för hvar person. Landet pä andra sidan om floden, eller i New-Jersey, var af en hei annan beskaffenhet frän det i Pensylvanien ; ty här bestod jordmon mäst af bara sand, dä den deremot uti Pensylvanien är mycket ut- blandad med lera, samt nog fet. Beskrifningar och an- märkningar öfver örter och insecter, som gjordes i dag, lämnas til et annat verk. Mays, som var planterad pä denna torra sanden, der man skolat tyckt ingen ting kunnat för den starka torkan och magra jordmon växa, stod ganska härhg. Vi sägo stora fält planterade dermed. Jordmon var den, som To- bak mäst tycker om, endast, at den pä längt när icke var sä fet. Längden eller högden af Mays-stjelkarna var allmänt 4 alnar, ibland litet mer, ibland litet mindre, samt 200 New Jersey. hei fulla med blan. De voro, som ordinairt, planterade i fyrkant ooh rader, allmänt 11 qvarter emellan hvar kupa eller ställe där de stodo, sä i längd som bredd; muUen var ej karad up til roten eller stjelken i kupor, utan de hade plögt med plog deremellan, och sä fört muUen mot stjelkarna. 3 ä 4 ständ stodo gemenligen tilhopa, likasom i en kupa. Här voro ständen ej ännu afsknrna til boskaps- foder. Hvart ständ hade 1, 2, 3 a 4 kornfuUa stora ax med en myckenhet af korn uti. Aldrig kunde en sä sandig jord bättre användas. Pä andra ställen var jorden emellan Maysen upkörd, och Räg sädd deri, sä at dä Maysen blef afskuren, stod marken grön af Räg. Sparis funno vi växa här och der vid gärdesgärdar i lös jord, samt pä obrukade äkrar af sand. Den växte likaledes i tämmelig myckenhet emellan Maysen, och var nu full med bär. Om den kömmit hit af frön frän Krydd- gärdar, kan jag ej säga. Jag har dock funnit den växa vildt pä andra ställen i America. 291 Chenopodium anthelminiicum eller W^orniseed, växte äf ven i myckenhet vid vägar i sandjord vid färgan midt emot Philadelphia. Förut är sagdt, at dess frön brukas ät barn emot maskar. De lägga dem i bränvin, taga dem efter nägra timar ut, läta torka dem, gifva barn en in deraf, antingen i Siraps-dricka, eller nägon annan dryck. Om- dömen om dess nytta voro ätskillige. Somlige sade, at den dödar maskarna: andra, at den mera förorsakar maskar. Jag har dock med egna ögon sett, at den gjort förträffelig nytta mot maskar hos barn, och det flera gänger. Portu/aca, den vi annars pläga sä i kryddgärdar, växte här i ganska stor myckenhet vildt, uti bara lösa sanden, emellan Maysen. Den stod eller kröp der, med nog tjocka och saftfulla stielkar, der man dock tycktes hafva orsak at undra, hvadan den tog sin föda pä et sä tort ställe. Eljest finnes den nog allmänt vildt pä sädana ställen här i landet. Bidens Americana apii folio, Tournef. kallades här Spanish needle, d. ä. Spanska nälar. Den fans här och der vid gärdar, vägar, gärdesgärdar, pä äkerrenar och Pensylvanien, Philadelphia. 201 dylika ställen, och blomstrade ännu til en del; men mäst var den utblomstrad. När dess frö voro fuUmogne, var rätt ledsamt, at ga pä sädana ställen, der den stod i nägon myckenhet; emedan des frö f aste sig vid kläderna, at de blefvo helt svarta deraf, hvarefter var svärt | at fä dem ut. p. 292 Hvart frö har pä öfra ändan 3 tänder, och hvar tand är full med smä tilbaka bögde taggar, med hvilka de fästa sig sä starkt vid kläderna. Formica rubra Linn. Faun. 1022 eller smä röda myror, vandrade här och der i skogar, och pä äkerrenar vid skogskanten: antenna longitudine corporis. Om aftonen reste vi tilbaka til Philadelphia. Den 8 October. Ostron. De fä här i landet ganska sköna Ostron. Denna tiden började de föra dem hit til Philadelphia at försäljas, och kommo frän de orter, som ligga vid myn- ningen af floden Dellaware. Desse höllos här sä goda, som de vid New-York, hvarom längre fram. Dock tyckte jag, at de vid New- York voro bäde större, fetare och väl- smakligare. Ostron sades vara goda at ätas nti alla mä- nader, uti hvilkas Latinska namn bokstafven R finnes, och troddes vara märkvärdigt, at de börjat här fä dem, när de hetsiga och invärtes brännande febrar begynte äter- vända. Karlar gingo nu med skättkärror fulla deraf, längs efter gatorna, och utropade dem til salu. Här var eljest rart, at fä höra nägon utbjuda pä gatan, hvad han hade at sälja; men deremot var ingen ting allmännare i London. Sättet, at här äta ostron, var gemenligen, at de stekte dem pä glöd til dess de började litet öpna sig. De äto sedän köt|tet uti dem tillika med en smörgäs af mjukt P- 293 hvetebröd. Uti vänstra handen hade de en näsduk, ser- viette eller trasa, med hvilken de fattade i ostran, emedan hon utanpä var sotig af elden. Skalet kastades nu bärt; men fordom brändes Kalk deraf, det de nu hafva äter- vändt här at göra, sedän de funnit dess olägenhet, och hafva bättre materialier at göra Kalk af. Mig vistes Sten- 202 Pensylvanien, Philadelphia. hus här i staden, vid hvilkets upmurning de betjent sig af kalk, bränd af ostron-skal. Murarne hade nu den egen- skap, at 2 a 3 dagar förr än rägn kom, begynte de sä svettas och vätskas, at vatnet nastan kunnat krystas der- utur. De tjente säledes för en viss Hygrometer. Flera, som bodt i hus, upmurade af sten med Ostronskals kalk, visste at tala om denna olägenhet. Den 9 October. Ärter säs nu ej mycket i Pensylvanien ; men i forna tider, som gamle Svenske mig berättade, hade mäst hvar bonde sit lilla ärtland. Samma beskaffenhet är med New Jersey, och nedra delen af New York, hvarest de fordom sätt nog ärter, fast de nu äro der i mindre bruk; raen uti norra delen af New Yorks Province, eller omkring Albany, samt öfver hela det af Fransoser bebodde Canada, säs ärter i myckenhet, och trifvas ganska väl. Orsaken, hvi de uti Pensylvanien, New Jersey och nedra eller södra delen af New Yorks Province öfvergifvit, at cul- 294 tivera en sä nyttig | sädes-art, är et litet förakteligit in- sect, det de i forna dagar i nyssnämde Provincier icke särdeles vetat af; men som i senare tider ganska mycket förökt och inrotat sig. Detta har sin leke- och pare-tid om sommaren, dä ärterna som bäst blomma och sätta skidor, dä det lägger et litet ägg mäst i hvar späd grön ärt. När ärterna tröskas, kan ej märkas utanpä dem nägot f el; men skäras de sönder, sä finnes gemenligen inuti dem en helt liten mask. Om denna mask fär vara orubbad uti ärten, ligger han der qvar hela vintern och et stycke in pä följande sommaren, pä hvilken tid han smäningom förtärer det mästa af kärnan, eller den äteliga delen af ärten; sä at om vären näppeligen stort mer, än yttra tunna hinnan är qvar, dä den ändteHgen förvandlar sig til et skaligt insect, kryper ut genom hälet den gjort pä ärten, och flyger ut, at söka up nya ärtland, vid hvilka det kan halla sin bröllops-fäst, och förse sit alster med tilräckelig föda. Detta skadeliga kräk har frän Pensyl- Pensylvanien, Philadelphia. 203 vanien flyttat sig längre och längre norr-ät, sä at pä de ställen i New-Yorks Province, der de för 12 ä 15 är til- baka icke visste af detta, och hvarest de hei tryggt och med synnerlig fördel fätt en myckenhet ärter ärligen, har det sedermera lätit infinna sig, och det smäningom i den myckenhet, at invänarena blifvit nödsakade, at lämna bärt ali ärt-säning, hvilket jag pä flera ställen hörde folket med klagande berätta. De som bodde omkring Albany, hvars ärtland ännu | njuta fuUkomlig frid, lefva i dagelig p. 295 fruktan at snart f a besök af dessa gäster; emedan de märkt, at de ärligen maka sig närmare til dessa orter. Jag vet ej, huru de skulle vela trifvas i Europa. At- minstone tyckas vara Svenska vintrar kunna kanna efter maskarna, fast de ock lägo uti ärten förvarade; men sä äro ock vintrarne uti New Yorks Province, deras nu va- rande hemvist, ibland icke särdeles mildare än vara, och dessa odjur tiltaga dock der ärligen och flytta sig ständigt närmare ät norr. Jag hade sä när sjelf ovetande kömmit at föra denna olyckan med mig til Europa. Vid afresan frän America tog jag äfven nägra Säckerärter med mig uti en liten strut. De sägo helt täcka och vackra ut. När jag i Stockholm nägon tid efter hemkomsten, eller d. 1 Aug. 1751, öpnade samma strut, fann jag alla ärter iholiga. Et insect i hvar ärt, tittade ut genom hälet, och somliga kröpo ut, at försöka et nytt Climat. Jag var glad jag fick i ögnablecket täppa igen struten, och af- stäcka dessa skadedjurs utkomst, och tilstär, at jag vid strutens öpning och dessa insecters första päseende, blef mera hapen, än om jag deruti funnit en huggorm; ty jag visste hvad skada kunnat ske mit k. Fädernesland, om endast 2 eller 3 af dem sluppit ut. Efterkommande i flere generationer och pä flera orter, hade dä fätt orsak at läsa förbannelsen öfver mig, som ästadkommit sä mycken olycka. Jag sände sedän nägra af dessa, ganska väl för- varade, til Hans Excel |lence Herr Grefve Tessin, och til Herr Archiater Linn^us, med bifogad berättelse hvad slags skadeliga djur de voro. Herr Archiater Linn^us har ock lämnat beskrifning pä dem uti en Disputation, som ut- 296 204 Pensylvanien, Philadelphia. kömmit under hans Prsesidio, under namn Noxa insectorum, hvarest han p. 15 kallar det Bruchus Americce Septentrionalis. Synnerligt var, at uti hela struten fans ingen ärt, som ej var iholig. När de uti Pensylvanien förskrifva sig ärter utifrän, och sä dem, halla de sig gemenligen goda ooh maskfria första äret; men det andra äret de säs, börja dessa skadedjuren äfven innästla sig deruti. Önskeligt vore, at ej nägot af de skepp, som ärligen gä frän Pen- sylvanien eller New- York til Ängland, Irland, Scotland, Portugal, Spanien, Frankrike och Holland, nägon gäng komme at transporterä dessa med sig öfver til Europa. Sälunda kan en se, hvad et enda förakteligt yrfä kan göra, och at Vetenskapen om Insecternes Oeconomie och egenskaper icke är at räkna bland fäfänga tidsfördrif och minare nyttiga idrotter. Rhus rad/cans (Linn. spec. 266) är en buske eller trä, som växer ganska mycket här i landet. Han har samma egenskap som Murgrön, eller Hedera arhorea, i sä matto, at han ej kan komma up frän marken af sig sjelf, om han icke fär nägot at klänga sig pä, antingen trä, gärdes- gärd, vägg, eller nägot annat. Jag har sett, huru han i p. 297 skogarna klifver up efter | stora trän mäst ända til deras topp, och utslär öfver alt frän sin stjelk eller lilla stam f alit med rötter, med hvilka han sä fäster sig vid träden, at han nastan inväxer uti dem. Da han hugges af, flyter en gulbrun saft, af nog vedervärdig lukt, allestäds utur barken, der den blifvit afhuggen. Om bokstäfver eller andra figurer skrifves med denna saft pä Linne, fästa de sig sä fast, at de sedän ej kunna uttagas, utan ju mera linnet tvättas, ju svartare blifva bokstäfverna. Gässar bruka mycket, at rita med samma saft namn pä sinä skjortor, skrifves därmed pä papper, gä bokstäfverna lika- ledes aldrig ut, utan blifva med tiden alt mörkare och mörkare. Denna har samma oart och elaka egenskap, som den Bhtis, hvilken förut är omtalt under d. 20 September, eller pag. 211, nämligen, at den är pä visst sätt förgiftig för somliga, för andra icke, sä at alla de egenskaper, som äro upnämde vid den förra Bhus, tilkommer äfven denna; Fensy Ivanien, Philadelphia. 205 dock lärer den förra vara nägot mera förgiftig, fast jag sett folk sä upsvuUna och illa medfarna endast af dennas rök, som nägonsin af den andre, och at den ena Systren kunnat utan nägon olägenhet handtera denna, huru hon velat; men den andra blifvit förgiftad, äfven endast af dess änga, eller när hon kömmit den en aln när, och ibland ej sä när, allenast vädret bläst frän busken pä henne. Pä mig har han ej haft den minsta skadeliga verkan, ehuru jag bäde med smä och äfven de aldra- största gjort | väl öfver par hundrade försök pä mig sjelf, p. 298 ja sä, at ock saften af dem räkät komma in uti mitt öga. Pä en annans hand, der jag smörgde ymnigt af dess saft, blef huden pä samma ställe nägra timar derefter härd, nastan som barkat läder, och skalade sig de följande dagar bärt, som smä fjäll, hvilka föllo löst. Den 11 October. Om morgonen fölgde jag Handelsman P. Kock ut til dess gärd, 9 Ängelska mii frän Philadelphia ät Norra sidan. Anmärkningar vid Ekar och Träverke. Ehuru uti skogarna i Pensylvanien finnes et öfverflöd af Ekar, och af längt flere särskildta slag, än längre til Norr der i landet; sä bygges dock i denna Province ej sä mänga skepp, som längre emot Norr, enkannerligen uti Nya Äng- land. Orsaken är, at förfarenheten lärt, at et och samma slags trä, ju längre til Norr det tages, ju mera varaktigt är det, och ju längre härdar det ut emot röta; men alt tvärtom, ju längre til Söder. Träna här i landet, längre til Söder, göra ärligen längt starkare växt och tjockare saf-ringar, än de emot Norr. Et och samma slags trä, som växt uti de Södra Ängelska Provincier i America, har längt större pores, än det, som vuxit i de Norra Pro- vincier. Detta är orsaken, hvi ej sä mänga skepp byggas i Pensylvanien, som i Nya Angland, och hvi flere i Pen- sylvanien, än i Virginien och Majryland, och ändteligen p. 299 alt för fä uti CaroHna; utan de i Carolina förskaffa sig 206 Pensylvanien, Germantoivn. häldre skepp frän nya Ängland. Skepp, som äro bygda här i Pensylvanien af deras bästa Ek, vara säilän öfver 6, 8, 10, högst 12 är, innan de blifva sä genomrutna, at ingen mer vii väga sig til sjöss med dem. Ärligen fara väl ätskilliga Sjö-Capitainer frän gamla Ängland öfver til Norra America, at Iata bygga skepp; men sä sker dock, at nastan alla af dem utvälja Nya Ängland dertil, säsom mäst ät Norr belägit. Ja, fast de ibland gä öfver til America pä Philadelphise-skepp, begifva de sig dock straxt vid ankomsten til Pensylvanien Norr ät til Nya Ängland. Spaniorerna uti Westindien bygga sinä skepp af et slags Ceder som der växer, och skal vara mycket god at stä emot röta, hvilken Ceder ej finnes i de Ängelska Pro- vincier pä fasta landet. Men ehuru uti Norra America gifves öfver 9 särskildta slags Ekar, sä gä de dock alla tilhopa pä längt när ej uti varaktighet och godhet up emot vär enda Svenska Ek; derföre kostar ock et skepp, byggt af Europeisk Ek, flera resor mera, än et af Americansk. Rön vid Kryddgards-växters frön. Ätskilliga, som härstädes idkade Kryddgärds skötsel, hade i flere är för- sökt, at de Rödbetor, som uppvuxit af de frön, de lätit förskrifva frän New-York, hafva blifvit mycket sota och behageliga; men om de sedän sätt af de frön de hemma 300 hos sig sjelfva samlat efter desse | Rödbetor, hafva de mist efter par är ganska mycket af sin behaglighet, sä at de blifvit nödsakade, at ärligen läta inkomma frän New-York sä mycket Rödbete-frö de til sit behof tarfvat. Eljest hafva de i gemen funnit, at Kryddgärds-örter och växter, som upkomma af de frön, hvilka blifvit sände directe frän Ängland, äro altid längt bättre, behagligare och välsmakligare, än de, som upväxa af de frön, hvilka blifvit samlade här i landet. En Rädisa {Raphanus minor oblongus C. B.) stod i Handelsman Kocks Kryddgärd, hvilken uti den lösa mullen sä i växt tiltagit, at diametern af henne var 7 tum. En och hvar närvarande sade, at det var mindre vanligt, at se dem här sä stora. Pensylvanien, Germantotvn. 207 Bermudas Poteter kallades här den art Convonvulus, som annars har namn af Batatas, (se Linn. spec. p. 154). De planterades här nu mycket af Gentlemen och Landt- män. Deras plantering och ans skedde mäst pä samma sätt, som med ordinaire Poteter. Somhga gjorde liksom kupor af jord, hvaruti de om vären planterades. Andra gjorde sängarna helt släta. Jordmon bör vara en sand- mylla, ej för fet, och ej för mager. Yid planteringen skäres desse rötter liksom andra Poteter i smä stycken sönder, dock at et eller par ögon lämnas pä hvar bit, innan den nedsättes. Deras färg är gemenligen röd utanpä; men gul | inuti. Til storlek merendels större än ordinaire p. 301 Poteter. De hafva en söt och ganska behagelig smak, som i mit tycke vida öfverträffar andra ordinaira Poteter, Jord-Arctichoker, ja nastan alla mig bekanta rötter, sä at de lika som smälta uti mun. Det äro ej mänga är sedän de begynte plantera dem härstädes. De brukade dem til mat pä samma sätt, som de ordinaira Poteter, antingen kokade för sig sjelfva, eller hopblandade med andra Poteter. Ge- menligen ligga de upradade omkring köttet pä kött- eller stekfaten. Ibland läggas de ock pä fat för sig sjelfva. De växa här ganska fort och trifvas mycket väl; men den största svärigheten med dem är, at kunna prseservera dem väl öfver vintern, ty de tola dä ingen köld, ingen stark varma, ingen fuktighet. Derföre böra de förvaras uti sandlädor i et rum, som eldas om vintern. Här i Pen- sy Ivanien, der de gemenligen ej bruka nägot spjäll, sättas de i en sandläda at stä et litet stycke frän spisen, sä at de ej fä blifva för kalla eller för varma. At lägga dem i torr sand, och förvara om vintertid uti Källare som andra Poteter, gär ej an; emedan fuktigheten, som är i Källaren, drager sig in i sanden, hvilket är deras död, och hvaraf de skämmas bärt. I vara varma lum här i Sverige skuUe förmodeligen vara mycket lätt, at om vin- teren förvara dem, allenast vi först finge dem hit. Jag försedde mig väl med en hop vid afresan frän America, och I tog alla mätt, at väl förvara dem; men som vi ra- p- 302 kade ut för ovanliga stormar, som mycket skadde värt Pensylvanien, Germantoivn. skepp, at fuktigheten allestäds sä trängde sig in, at vi mäst kunnat krysta vatten bäde utur vara egna och säng- samt andra kläder, sä var ej underligt, om desse da rut- nade bärt; men som de nu äfven cultiveras i Portugal och Spanien, ja uti Ängland; sä lärer det ej vara sä svärt, at fä dem hit til Sverige. Här i Pensylvanien brukade de ej, at göra en sadan dryck af dem, som Spaniorerne tilreda i sinä Americanska nybyggen, hvilken Herr Miller beskrifver i sit Gardeners Dictionary under Convolvulus 17. och 18. Pappersqvam. — Vid en liten bäck hade Herr Kock en Pappersqvarn, hvarest tilverkades ätskillige slags gröfre Papper. Den var nu ut-arrenderad för 50. Pund Pen- sylvanise-mynt om äret. Hvarjehanda anmärkningar gjordes vid Stenarter och växter. D. 11 October. Äppelträ. — Jag har förut berättat, at hvar bonde har merendels et mindre eller större antal af Appelträn planterade omkring sin gärd. Af dem fär han ärligen en myckenhet Applen, hvilka han dels försäljer, dels gör han Cider deraf, dels brukar han dem til mat, som Apple- pastey, tortor, mos, och mera dylikt; men sä äro ej alla p. 303 är, som | han fär lika ymnoghet deraf. Detta är sades de pä längt när ej fätt den välsignelse af Applen, som de förre. Orsaken var den stora och starka torkan, som in- föU förut i Maji mänad, hvilken skadade och torkade bärt blomman pä Appelträden. Orterna och gräset pä marken blefvo likasom bärtbrände deraf. Bjömmassa (Polytrichum Linn. flor. Suec. 868.) växte ganska mycket pä väta och lägländta skogsängar, at de mängenstäds voro helt öfverdragne dermed, som pä vara mäslupna ängar. Likaledes växte den mängen städs ymnigt pä backar. Akerbruket var här pä mänga ställen nog usselt. När nägon köpt sig et nytt oupbrukadt land, der jorden, Pensylvanien, Germantoivn. 209 tör hända, sedän skapelsen ej blifvit uptagen til äker; sä rögde han bärt skogen, bröt upp stubbarna, plögde upp marken, och besädde den med säd. Den gaf da i början ganska ymnigt; men da han utan nägot underhjelpande med gödsel besätt honom nägra är, blef den ändteligen utmagrad. Den lades da i linda, och uptogs pä annat ställe ny oupbrukad jord. Säledes hölt han uti, til dess han användt en god del af sinä ägor til äker, sä at mästa jorden blifvit utmärglad, dä började han der ägorna voro nägorlunda stora, ä ny o upplöja de stycken, som aldra- först blifvit lagde til linda, och som i nägra är fätt hvila sig. Hvilka äter brukades til äker sä länge de voro nägot gifvanjde; men dä de voro utmattade, lades de i linda, och andra dylika stycken uptoges. Som de merendels lato boskapen här gä ute om sommar och vinter, bäde natt och dag, at pä fälten och i skogarna söka sin föda; sä blir ej mycket gödsel samlad, hvarmed äkern skal för- bättras. Af det äkrarna sälunda lämnas flera är at ligga i linda, sä fä allehanda slags ogräs bästa tilfälle, at der inrota och sä sig, sä at sedän mänga är gä förbi, innan de kunna utrotas. Häraf sker, at otaliga ogräs finnes här bland den sädda säden. Den rika svartmyllan, som de först hitkomne Europeer fingo, och som nastan aldrig förut värit med plog eller spada rörd, har likasom in- plantat en alt för stor värdslöshet vid äkerbruket hos ganska mänga här i landet, hvilka ej besinna, at dä jor- den en gäng blir här aldeles utmagrad, skal det fordras mer än läng tid och mycket besvär, särdeles i denna or- ten, der Solen och den starka torkan mäst hvar sommar sä häftigt bränner och förtärer alt, innan den skal kunna rätt repa sig. Jordmon pä de upplögda äkrar härstädes bestod öfverst af en tunn svartmylla, ganska mycket ut- blandad med en tegelfärgad sandjord och lera, hvari fans en ymnoghet af söndermalen skimmer, hvilken kömmit af den lösa skimmersten, som fans här mäst allestäds ned i jorden, 1, 2 och flera qvarter under öfversta jordbrynet. Af dessa smä skimmerbitar gläntsade jorden ganska mycket dä Solen sken derpä. 14 210 Pensylvanien, Germantoion. p. 305 Stenhus. — Nastan alla husen at denna kanten voro bygde antingen af grästen eller tegel. De fläste voro af grästen. Germantown, som är en stad mot par Angelska mii läng, var mäst bygd af grästen: sä ock gärdarna ooh husen allestäds deromkring. Den stenart, som här mäst brukades, var ätskillig: ibland bestod den af en svart eller grä i vägor gäende skimmer, utblandad här och der, samt mer eller mindre emellan flagorna med en grä, lös, ganska fin-grynig Kalkstens art, som lätteligen Iät mära sig sönder. Här och der syntes i den samma nägot Ijust eller grätt quartz-korn. Skimmern var dock den, som här var mäst rädande. Detta stenslag var tämmeligen blött, sä at de med järnhackor och andra verktyg helt lätt kunde hugga och jämna honom i hvad skapnad de ville. Ibland bestod den sten, de murade hus af, utaf en svart smä- grynig skimmer, en hvit smä-grynig kalksten, samt nägra quartz-korn här och der, alt blandadt väl om hvart annat. Ibland voro stora ränder af den hvita kalksten hei rena, utan skimmer; men mäst voro de jämnt blandade, och gjorde stenen grä. Pä somliga ställen bestod denna sten af helt fina och smä s varta skimmer-particlar, jämt ut- blandade med en grä, lös, hei fin-grynig kalksten, som Iät likaledes utan möda arbeta sig til ätskillig skapnad; emedan han var mycket lös och mör. Desse stenarter funnos merendels blandvis om hvarandra. De funnos väl | p. 306 mäst öfver alt, dä en gräfde litet ned i jorden; men sä var den icke allestäds i lika myckenhet och af lika god- het, ej eller lika lätt at upgräfva. Derföre dä nägon ville bygga et hus, gick han och pröfvade pä flera ställen, at se hvar det var bäst, at bryta sten. Den fans och gräfdes up pä äkrar och utmarker til 1, 2 a 3. alnars djup, hvarest han läg sä i större som mindre stycken. Somlige voro af 4 ä 5. alnars längd, en alns bredd, och en half alns tjocklek. De voro ock ibland mycket större. Andre voro mindre. Den läg här stratum-vis eller hvarf pä hvarf. Högden eller tjockleken af hvart hvarf ungefär en half aln, ibland mer eller mindre. Längden och bredden skilj- aktig, dock mäst som ofvan omrördt är. Gemenligen mästeJ Pensyhanien, Germantoivn. 211 en gräfva til 6 ä 8 qvarters djup genom jorden, innan en kom til första hvarfvet; dock räkar man uti den lösa jorden, ofvanpä, fullt med smä stycken af samma stenslag. Denna jorden, som ligger öfver stenen, är den här i landet öfver alt befinteliga tegelfärgade myllan, som bestar af sand och lera tilhopa blandade, dock at sanden är härskande. Deruti finnes fullt med smä lösa skimmer-particlar, lika- som de kömmit af dessa stenar söndermalne. Det är altsä af detta stenslag, som liusen här upmuras. Hvar Landt- man finner gemenligen pä sinä ägor nog häraf. Husen upmuras pä vanligt sätt, och laga de gemenligen sä, at den jämna eller släta sidan af stenen vändes utät; | men p. 307 som detta ej altid läter sig göra, emedan stenen ofta är pä alla sidor ojämn; sä hugges de jämna och slätas med järnhackor, hvilket utan särdeles möda sker, emedan stenen är blöt och mycket lätt läter hugga sig. Aldenstund hvarf- ven af denna sten äro af olika tjocklek, sä kunna de ej altid vid murningen, fä alla hvarf, och lerbruket emellan dem, sä noga efter vattupass och i en rät linea, som det med tegel sker. Äfven händer ock här ibland, da stenen hugges jämn, at stycken spjelkas utur honom, hvilka dä göra gropar pä yttra sidan af muren. At bota alt detta, siä och bulta de med en järnhammare de mindre sten- stycken, (som de icke sä just kunna bruka vid murningen), til et fint pulver, blanda det väl tilsamman med nägot murbruk, och siä deraf i groparna emellan stenarna pä yttra sidan af muren, samt göra det med murslefven slätt och jämt. När detta blifvit torrt, kan det et stycke bärt svärligen skiljas frän sjelfva stenen; emedan det mäst bestär af samma stenslag, som muren. De draga sedän med snöre bäde horizontela och perpendiculaira ränder af hvit kalk pä muren utantil, at ingen kan annat se, än muren vore upsatt af jämnhuggen quadresten, samt at det hvita är kalkbandet deremellan. Inra sidan pä huset göres slät, kalkbesläs och hvitlimas. Det har ej märkts, at denna sten fuktar eller vätskar sig mot rägn eller nederbörd. Atskillige hus i Philadelphia, samt mer än mänga pä lan- det, rundt derom | kring äro upmurade deraf. Vid Angelska p. 308 212 Pensylvanien, Germantoivn. hnsbyggnaden här pä orten märkes ännu följande: 1) Ge- menligen byggdes husen altid sä, at det nedersta rumet var aldeles under jorden. Des grund-väggar nastan altid murade af förenämde stenslag, fast ock huset der ofvanpä var af tegel. Detta nedersta rummet eller väningen bru- kades ibland til kök; men mäst antingen til källare, eller skafferie och visthus, eller vedbod, eller för Köpmän at för vara allehanda varor uti. 2) öfverst pä väningen var ingen, egenteligen sä kallad, skuUe; utan byggningen var sä gjord, at der voro rum, at bo och vistas uti, ända til sjelfva yttra taket, sä at i det stället hos oss är öfverst en mäst obrukbar skulle, var här nägon kammare, meren- dels med spis uti, fast fönstret ibland var utbygt, som en vindsglugg, ätminstone kunde legofolket om sommaren beqvämt vistas där, och dessutom kunde en altid halla där kläder och andra husgeräd. 3) Der spisen uti salar eller förmak var bygd midt pä nägondera af gafvelväg- garna, var pä ömse sidor om den samma, hvarest hos oss är allenast en öppen vrä, at ställa ved eller stolar uti, här med bräder gäende parallelt med gafvelväggen igenbygt och gjordt til skäp, at der förvara et och annat. 4) Fön- sterna voro sä gjorde, at uti en glugg eller öpning satt det ena of van- och det andra nedanföre. När en dä ville öpna Fönstret, fördes det nedre upp, sä at det kom at p. 809 sitta jämnt vid | och innanföre det öfra, hvilket skedde sä, at det lopp i ramarna pä ömse sidor, och hielptes vid upskjutningen af et bly-lod, som lopp innan för fönster- karmen uti väggen. Of ta voro fönsterne sä gjorde, at det nedra kunde föras up, och det öfra dragas ned, alt som en ästundade antingen det öfra eller nedra fönstret öppet. De fördes mäst pä samma sätt upp och ned, som hos oss fönsterna pä vagnsdörar. Detta sätt, at öpna fönster, tyckes vara längt beqvämare, än det, som brukas hos oss med gängjärn och hakar. Man behöfver ej frukta, at en hastig oförmodad väderpust skal nedkasta eller sönder- bryta det öpnade fönstret. Utsigten pä sidorna hindras ej sä här, som i vara, dä en ibland, fast fönstret stär öppet, likafullt mäst se genom glaset, när en vii se til Pensylvanien, Philadelphia. 213 den sidan, der fönstret sitter pä hakarna häftadt. 5) Mästa delen af husen i Philadelphia voro byggde af tegel, och begynte de äfven pä landet bygga mycket tegel-hus; emedan här fans sä skönt ler, at sla tegel af. At utanpä hvit-lima eller kalk-slä husen, var här ej brukeligt. Jag säg näppeligen i hela Philadelphia nägot enda hus, som utanpä var kalkslagit, utan de sägo ut, som en hop gamla stenhus och Kyrkor hos oss, nämligen af den färg tegel- stenarne äro, med kalkbruk emellan. Det märktes ock ej, at muren tagit nägon skada af luften och väderleken. Pä lika sätt syntes ock ingen korsten i Philadelphia utanpä hvitlimad eller kalk-slagen. Gräfsvin. — En af Herr Kocks Negrar viste mig et skinn af et gräfsvin, som han slagit ihjäl för nägra dagar tilbaka. Jag kunde ej af skinnet finna nägon skilnad emellan detta och vara gräfsvin i Sverige. Det kallades här Ground Hog. Om aftonen reste jag tilbaka til Philadelphia. D. 12 October. Om morgonen spatserade vi ut ät Skullkils sidan, dels at samia frön, dels at inlägga örter, dels at göra andra observationer. Skullkil är en smal Elf, som faller ned i Dellaware flod, ungefär 4 Ängelska mii nedanföre och Söder om Philadelphia; men ehuru smal den är, tager den dock sin början pä W. sidan om de höga sä kallade Blä Bärgen, mot par hundrade Ängelska mii härifrän ät W. om ej än längre bärt. Det är en skada för landet, at der äro redan straxt litet frän Philadelphia flera forssar och fall uti denna Elf, som göra den nu odugelig til segelfart. I dag gjordes Beskrifningar pä örter och an- märkningar vid växter, som boskapen antingen äto, eller ständigt lämnade stä oätna. Mullvad. MuUvadsgangar. Här och der säg jag pä fälten helt smä gängar, som lupo under jorden hit och dit i allehanda krokar och grenar. Hälet var sä stort, som för en mullvad. Mullen ligger ofvanpä denna gän|gen 214 Fensylvanien, Philadelphia. uti en liten vall eller uphögning af 2 ä 3 tvärfingers högd, och en god tvärhands bredd. Tjockleken af mullen ofvanpä gängen 1 a 2 tvärfmger. Ofta säg jag stora fläckar pä utmarkerna, soin äro fulla med sädana gängar, hvilket kan skönjas af bankarna, som äro upkastade. När en stiger pä en sadan, faller mullen ned, sä at det är be- svärligt, at gä pä sädana ställen. De göras af en art Mullvadar, dem jag uti et annat verk skal beskrifva. Alle- handa matdugsna rötter äro i synnerhet dess föda. Af en, jag haft fast, har jag märkt följande egenskaper: Han var s ty f väre i benen, och liade uti dem en starkare kraft, än mänga djur, i proportion til deras storlek, äga. När han ville krafsa sig fram, hölt han altid fötterna snedt, som äror. Jag lade min näsduk för honom, da han med nosen började likasom vela böka sig in i den samma. Jag tog strax bärt näsduken, at se hvad han gjort, och da hade han, nastan inom en minuts tid, bärat en stor hop häl pä den samma. De voro borade i den skapnad, som hade man med en pril gjort en hop häl pä näsduken. Pä ask- läcket, hvari han lades, mäste jag lägga flera böcker, annars ly f te han det upp, som ingen ting. Han var mycket argsint, sä at dä nägot läg eller sattes honom i vägen, der han ville fram, bet han djupa gropar deruti. När jag satt mitt pennfoder af stäl för honom; bet han i början 312 helt hvast och argt deri; men dä han förnam, huru | härdt det var, kunde jag sedän ej förmä honom at bita, hvarken i det eller nägot annat. Desse mullvadar kasta ej up sä- dana högar, som vara Europeeiske, utan göra endast dylika gängar, som nyss äro omtalte. Den 13 October. Talgbuske kallades här af de Svenska en art af Porss, af hvilkens bär man fär et slags vax eller talg. Af de Ängelska kallas den dels Candleberry-tree, dels Bayberry- bush, och af Herr Archiater Linn.^us uti dess Spec. plant. Myrica cerifera. Den växer pä somliga ställen ymnigt pä lägländt land i vät-däfvig sandjord, och tyckes den Pensylvanien, Philadelphia. 215 vara en älskare af hafsluft; emedan jag aldrig funnit den längt upp i landet, frän hafvet. Honbusken har gemen- ligen en myckenhet bär, hvilka se at utanpä, som sute hvitt mjöl pä dem. Desse samlas om sena hösten, da de äro mogne, och kastas i en kettel eller gryta med kokhett vatten, da det feta smälter af bären, och flyter ofvanpä vatnet, hvadan det skummas, och lägges i et särskilt käril. Sedän fortfares at afskumma detta pä vatnet flytande fettet, til dess intet mer är qvar. När detta fett stelnar, liknar det talg eller vax, och har gemenligen en smutsig grön färg. Det upsmältes sedän alt tilhopa och skires, da det fär en vacker och tämligen genomskinlig grön färg. Denna talg eller vax är dyrare än ordinair talg; men dook ej sä dyr som vax. Uti Phi|ladelphia betaltes denna tiden en skilling i Pensylvanise mynt för sklp. af denna, men för et sklp. talg endast en half skilling. Der- emot kostade vax mot par skillingar sklp. Af denna talg göres Ijus pä mänga ställen här i Landet. Gemenligen blandas vid Ijusstöpningen ordinair talg och denna tilhopa. Ljus, sälunda gjorde, böjas ej, ej eller smälta de sä snart om heta sommaren, som af ordinair talg: brinna nastan bättre och räcka längre än talg-ljus, samt osa ej som de, utan gifva tvärt om en behagelig lukt frän sig, dä de räkä bläsas ut eller släckna. En gammal Svensk af 91 ärs älder berättade här mig, at de Svenske fordom ganska mycket brukat ljus, gjorde häraf; men nu betjena de sig ej sä mycket deraf, när de kunna hafva tilgäng pä talg; emedan det fordras sä mycket besvär vid bärens sam- lande; dock ser man sädana ljus nog hos fattigt Folk, som bo der desse i ymnoghet växa, och icke hafva räd til talgljus af egen boskap. Tväl göres ock nog häraf, som har en behagelig lukt, och är den bästa at bruka vid rakning. Af Medicis och Fältschärer brukas detta vax mycket, hvilka berömma det högeligen, som ganska skönt til Pläster för särs helande. En Köpman här i staden sände en myckenhet ljus, gjorde häraf, til de Catholska länderna i America, och mente sig fä dem väl betalte, emedan de bränna vaxljus i sinä Kyrkor; men deras 216 Pensylvanien, Philadelphia. Präster ville icke köpa dem dertil. En utgammal Svensk p. 314 berättade | mig, at Yillarne fordom brukat roten mot tandvärk, och da han en gäng värit mycket plägat af samma sjukdom, har han tagit roten, klufvit den samma, och bundit om tanden, da värken saktat sig. En annan sade sig sluppit tandvärken dermed, at han skrapat bar- ken af dennas rötter, och lagt pä tanden som värkte. Utom det, at de uti Carolina göra Ijus af denna talg, bruka de äfven at tilreda lack deraf til allehanda sakers försegling. D. 14 October. Penny Royal kallades en ört af en ganska stark och synnerlig lukt, som til största mjckenhet växte pä torra ställen här i landet. Af Botanicis heter han 3Ielissa pu- legioides (Linn. spec. 593.) Hon berömdes för vara ganska skön, at intaga eller bruka som Thee, när en pä nägot sätt kylt sig, eller eljest, da en behöfde svettas; emedan hon befordrade svetten ganska mycket. När nägon hade sveda eller värk i nägon lem, sades hon ock vara härlig at böna det stället med. Nya Änglands Producter til London äro enkanner- ligen följande: ätskillig slags fisk, som de fänga bäde vid New Foundland och annorstäds : ätskillig slags Tran, Val- fiskben, Tjära, Beck, Master, ny a skepp, af hvilka der ärligen byggas en stor hop: nägot litet skinvaror: ibland nägot sannat träverke. Til Ängelska öarna Jamaica, Bar- p. 315 bados &c. utskeplpas frän nya Ängland Fisk, Kött, smör, ost, talg, hästar, boskap, allehanda slags trävercke, säar, kar, ämbare, kimbar, m. m. De taga frän dessa öar til- baka Rum, Säcker, Sirap och andra samma öars producter, eller ock reda penningar, af hvilket alt det mästa, i syn- nerhet hvad penningarna angär, sändes öfver til London, at der betala hvad de af gamla Änglands fabricerade varor unfä, til hvilkas betalning detta alt ändock ej vii sä aldeles förslä. Pensylvanien, Philadelphia. 217 D. 15 October. AI växte här i tämmelig myckenhet pä väta och lägländta ställen, äfven ibland pä nog höglända; men den hant dock aldrig til et sä stort trä, som hos oss i Europa; utan stod merendels som en buske, säilän öfver en famns högd, och nastan aldrig högre än 2. famnar. Herr Bartram, och andre, som mycket rest omkring här i landet, visste berätta, at ju längre en reser at Söder, ju kärtare och mindre blifver hon; men tvärtom, är hon af mycket större längd och tiocklek längre at Norr. Jag fann ock sedän, at hon pä somhga ställen i Canada var mäst sä hög, som vara Svenska. Med dess bark färgades här rödt eller brunt. En af de Svenske förtälde mig, at da han en gäng huggit sig uti benet ända in til benpipan, at sammanlupen blod samlat sig derinnanföre, har han pä andras inrädan tagit Al-bark, kokat, och med decocten tvättat | säret som p- 316 oftast, hvarigenom hans ben blifvit bättre, ehuru det i början säg nog illa ut. Phytolacca Linn. hort. Ups. 117 kallades af Angelsmän- nerne Poke. De Svenske hade intet särskilt namn derpä, utan brukade samma namn, som de Ängelske, och nämde henne Päk. När saften kramas utur bären pä papper eller nägot annat, gifva de en hög skön röd eller purpur- färg, at näppeligen täckare kan gifvas; men olyckan är, at man ännu ej funnit pä nägot medel eller uptäckt nägot sätt, at väl fästa färgen deraf pä ylle eller Linne; ty den har ännu den egenskap, at den helt snart blekes ut. Herr Bartram berättade, at han en gäng kömmit at stöta sit ben mot en sten, hvaraf han fätt en olidelig värk. Han hade dä bundit allenast et blad af denna ört derpä, hvari- genom värken och svedan efter en liten stund försvunnit, och hans ben blifvit bättre. Bären ätas denna tiden af ätskillige foglar. Ängelsmännerne och äfven en stor del af de Svenska taga bladen om Yären, dä de nyss uprunnit och ännu äro mjuka eller späda, och bruka dem dels til grönkäl, dels pä sätt, som vi Spinat. Ofta betjena de sig ock deraf til grönkäl, fast stjälken blifvit litet längre; i 218 Pensy Ivanien j Philadelphia. det de bryta af de öfversta gröna skätten, som äro mjuka ooh ej ännu blifvit träaktiga, och koka dem. Men vid detta senare bör en vara mycket varsam; ty om örten p. 317 brukas til mat, sedän hon blifvit stor, | och bladen mera icke äro sä mjuke eller späde, kan en snart äta sit sista mäl; emedan hon hafver da den kraft, at ganska starkt purgera. Jag känner dem, som deraf, at de ätit grönkäl af gamla och stora blan, fätt en sä stark purgation, at de sä närä satt lifvet til. Sälunda ätes hon utan nägon olägen- het, sä länge hon ännu är späd; men är mäst et förgift, när hon blir stor. Bären pläga dock af barn ätas ibland om hösterna utan nägon särdeles fara. Til gul färg pä ylle och Linne togs barken af Hickery, och brukades pä vanligt sätt, dä färgen blef skön. Bar- ken af den svarta Eken äfvensä {Quercus Linn. spec. 996. sp. 9.). Likaledes togo de af Im])atiens Grön. flor. Virg. 108. bäde blommor och blan, hvilka brukades pä vanligt sätt, och gofvo ylle en vacker gul färg. Collinsonia Linn. spec. 28. fans ymnogt nti skogs- lunder och buskar i god f et jord. Den älskade mäst skugg-rika ställen. Herr Bartram, som mycket rest här i landet, pästod, at Pensylvanien, och de orter af America, som ligga under samma Pol-högd dermed, vore dess rätta och naturliga hemvist; ty längre til Söder hade hvarken han, Herr Clayton eller Dr. Mittchel funnit henne, hvilka 2:ne sistnämde likväl tämmeligen noga genomfarit Vir- ginien och en del af Maryland; och mycket längre til p. 318 Norr hade han sjelf ej blifvit den varse. | Det längsta til Norr jag sett henne, har värit ungefär 15. minuter Norr om den 43. grad. Lätit. Bor. Arstiden i Pensylvanien är sa- dan, at hennes frön hinna der som knappast mogna, der- före tyckes hon ej kunna komma fort mycket längt til Norr. Herr Bartram var den förste, som uptäckt henne, och sändt henne til Europa. Hon är först af Herr Jussien, dä han var i London, och sedän af Hr. Archiater Linn^us kallad Collinsonia, efter den berömda Quakaren och Än- gelska Handelsman Herr Peter CoUinson i London, Leda- mot af den Ängelska Vetenskaps Societeten, och Sv. Pensylvanien, Philadelphia. 219 Vetenskaps Academien, hvilken ganska väl har förtjent, at halva en ört nämnd efter sit namn; emedan lian har haft och hafver ganska fä sinä likar, som sä högt främjat Natural Historien och alla nyttiga Vetenskaper, och som användt sä mycket penningar til at upleta, cultivera och kringsprida allehanda örter, som han gjordt och gör. Denna ört har en alt för synnerlig lukt, som är behagelig, men tillika mycket stark. Hos mig hade han nastan altid den verkan, at da jag kom at resa, der denne i myckenhet växte, fick jag (i synnerhet da hon stod i blomma) en tämmelig stark hufvudvärk. Herr Bartram berättade, at hon vore makalös vid allehanda slags värk, at da böna stället och lemmen dermed; likaledes om nägon kylt sig. Herr Conr. Weisser, Tolk för Villarna uti Pensylvanien, har berättat för Herr Bartram, at da han en gäng | värit hos p. 319 Villarna, och en af dem blifvit biten af en Skallerorm, hade de andre Yillar gifvit honom förlorad; men han hade tagit denna Collinsonia, kokat och gifvit den sjuka decocten at dricka, hvaraf han kömmit sig före. Längre til Norr och i Ne\v York kallas denna Horse-weed, eller häst-ört, emedan hästarne om vären äta henne, innan andra örter komma f ram. D. 16 October. Tillandningar. — Jag frägade Herr Benj. Franklin och ätskilhga andra, som länge vistats här i landet, om de hade nägra spär dertil, at vatnet fordom stätt, der nu är torrt land? Mig gafs härpä följande svar: när en reser härifrän öfver landet til Söder, kommer en at färdas pä et ställe, der landsvägen gär vid en backe djupt ned i jorden, och pä ömse sidor om den samma bestär backen ej af annat, än bara Ostron- och mussel-skal i oändelig myckenhet. Detta stället ligger dock ganska mänga mii frän hafvet. Vid brunnars gräfning och husbyggnad här i staden har man funnit, at jorden ligger uti ätskilliga strata eller hvarf: at til 14 fots djup och mera ligga kullriga och runda stenar, hvilka utanpä äro sä släta som 220 Pensylvanien , Philadelphia. de, hvilka pläga finnas pä sjö- och hafsstränder, och der af vatnet sä svarfvas och slätas: at sedän de pä somliga ställen gräfvit sig igenom sanden, och kömmit ned til 14, p. 320 16, 18 och flera fots djup, möter en sadan | gyttja, som plägar ligga vid sjöstränder, och pä sjö- och Elfs-botnar, och är denna gyttja helt full af trän, stubbar, löf, qvistar, rör (arundo), käl af brändt trä, m. m. At ny a hus börjat pä somliga ställen efter nägon tid sjunka pä en sida, sä at de nödgats rifva det ned, och da de derefter velat gräfva djupare, at fä stadig grund til huset, har mött längre ned en myckenhet af förenämde sjö-gyttja, trän, stubbar &c. af hvilket alt man tyckes hafva anledning at sluta, det de ställen här i Philadelphia, som nu ligga 14. och flera fot under jordbrynet, i forna tider värit en sjö- botten, öfver hvilken sand och annat af hvarjehanda hän- delser kömmit at f oras; eller at floden Dellaware da värit mycket bredare än nu, eller at den nägot ändrat sin gäng, hvilket han ännu ofta gör, i det han äter bärt mullen vid sidorna pä et ställe, och lägger den pä et annat, hvarpä mig vistes flera ställen och prof, sä af Svenska som Ängelsmän. D. 18 October. Botaniska anmärkningar. Nu fann jag ej här mera, än 10. särskildta slags växter, som ännu stodo i blomma, nämligen en Gentiana, 2: ne Ästeres, Solidago vulgatiss. et Rieracium Oxalis lut. Digitalis purp. Hamamelis, samt vär Achillea eller Millefol. vulg. och vär Leontodon eller Dens leonis vulg. Alla andra hade nu för detta äret här p. 321 slutit sin blomstertid. Atskillige trän, i synnerhet | de, som följande Vären skulle vara bland de första, at fira sinä Bröllop, hade nu satt sä stora blomknoppar för nasta är, at dä de öpnades, funnos deri alla partes fructifica- tionis ganska tydeliga, som calyx, corolla, stamina och pistillum, sä at det redan var helt lätt, at determinera til hvad Genus et sädant trä skulle höra. Sädane voro : Acm- rubrum, Laurus mstivalis, och flera andra; sä at naturen Fensylvanien, Philadelphia. 221 likasom gjorde sig färdig, at med första tilfälle följande är vara i ständ at frambringa blomster. Desse blomknop- par voro nu helt härda, deras delar packade tätt tilhopa och pä hvarandra, at köiden derigenom pä alt sätt mätte frän dem utestängas. Svarta Valnötträn hade nu til en stor del fält sinä löf, ja sä, at mänga af dem stodo nu helt nakna. Val- nötterne hade ock til en del fallit ned. Det gröna skalet, som var omkring nötterna, hade en synnerlig egenskap at svärta händerna, da de handterades, sä at denna svärtan ofta pä 2 ä 3 veckor icke gick frän fingerna, fast en tvättade sig aldrig sä väl. Det var ej särdeles rädligt, at bära dessa nötter med det gröna skalet omkring dem uti nägot kläde, om en ej ville at det skulle skämmas bärt. Hundträ, {Cornus florida Linn. Spec. 117.) sä kalladt af de Svenska här pä orten, och Dogwood af Ängelsmän, växte nog uti skogarna härstädes. Detta har ej liten prydnad, dä det om Vären prälar med sinä stora, män | ga och snöhvita blommor. Sjelfva trädet är ganska härdt, brukas til Väfspolar, hyflar, viggar och ätskilligt annat. När boskapen om Vären ragia af vanmägtighet, taga som- lige en vidja deraf och binda om nacken pä dem, dä de tro, at det skal hjelpa. D. 19 October. Tulipan-trädet växte i skogarna öfveralt här i landet. Hos Örtekännare har det namn af Liriodendron (Linn. spec. 535) och Arhor Tulipifera; emedan dess blommor bäde i storlek, utvärtes skapnad, och äfven nägorlunda til färg liknar Tulipaner. De Svenske kallade det Canöe-trä, eller med abbreviation Knu-trä; emedan sä Villarne som Europeerne härstädes bruka, at deraf uthollka sinä Canöer, eller smä bätar och ökstäckar, om hvilka är talt tilförene pag. 281. Ängelsmännerne här i Pensylvanien kalla det gemenligen Poplar. Det räknas för vara det träd, som växer til största högd och tjocklek af alla trän i Norra America, och som altid täflar derutinnan med vara största 222 Pensylvanien, Philadelphia. trän i Europa; dock vela Hvita Eken och Hvita Furun här i landet icke mycket gifva det efter. Det kan derföre icke vara annat, än nöjsamt, at om Värtiden, eller vid slutet af Maij mänad, efter nya stylen, da denna stär i blomma, se et af de största trän, som i verlden gifves, för par veckor vara fullt med blommor, som til skapnad, storlek och nägorlunda färg likna Tulipaner. Löfven hafva p. 323 ock en | mycket synnerlig skapnad frän and ra trans, hvadan trädet ock pä nägra ställen kallas af Ängelsmän Old wo- mans smock, d. ä. en gammal kärings lintyg; emedan löf- ven hafva utseende nägot dit at. Nyttan af detta trä är här ätskilligt. De göra häraf Canöer eller utholkade bätar, bräder, plankor, bläck at skepp, skälar, fat, slefvar, dör- trän, fönsterträn, och til mängfalligt Snickare-arbete. Jag har sett en tämmelig stor Sädeslada, som hei och hallen, med tak och väggar, var gjord af et enda trä häraf, sönder- sägadt til bräder. Snickare halla detta för bättre än Ek; emedan Ek vii draga och vinda sig, men detta ej. Des- utom är det lätt at arbeta. En del Snickare halla detta trä ej sä aldeles godt; emedan det af tort väder sä drager sig tilhopa, at stora springor blifva emellan bräderna, och af vätt väder sväller det ut, at det nastan vii spricka; sä at man näppeligen visste nägot trä här pä orten, som i svällande och hopdragande gär sä längt som detta. Sädant oaktadt brukas det dock nog af dem, nämligen Snickare, hvilka häraf gjorde 2 slag, som dock icke är annat, än 2:ne variationer, nämligen, en som är gul inuti, da den blir gammal, och den andra, som är hvit. Den gulare sades vara lösare än den hvita. Barken kunde delas i ganska tunna rimsor, den ena inom den andra, nastan likasom det sker med Marien-glas, var dessutom mäst sä p. 324 seg som bast; men jag märkte ingenstädes, at de | be- tjente sig deraf til det samma, som bast. Mot hufvudvärk tagas löfven, krossas sönder, läggas omkring hufvudet. För hästar, som hafva maskar, krossas barken sönder, och gifves in torr. Mänge tro, at barken af dess rötter skal vara sä god mot frossan, som China-barken. Det växer Pensylvanien, Philadelphia. 223 mäst i allehanda slags jordmon, sä pä torra och hög- ländta, som pä lägländta ställen; dock trifs det ej i mycket vät jord. Den 20 October. Bäfverträdet fans pä ätskilliga ställen nti Pensyl- vanien och New Jersey. Yäxte uti magra kärr och pä väta ängar. Pä Lätin kallas det Magnolia foliis ovato- lanceolatis. Se Herr Archiat. Linnasi hort. Cliff. p. 222. De Svenske som här bodde, kallade det Bäfverträ, och Angelsmännerne Beawer-Tree; emedan Bäfrar ganskagerna äta dess bark, hvarföre den ock brukas til agn eller bete uti Bäfverfällor. Somlige af de Svänska kallade det Kärr- Saltenbross. Af en del Angelska hette det Swamp-Sas- safras, af andra äter White Laurel. De gamla trän f ällä nog bittida om hösten sinä löf; men somlige af de unga behälla dem hela vintern. Jag har ej funnit det mycket Norr om Pensylvanien. Detta trä börjar här at blomma mot slutet af Maij mänad n. st. dä blommorne gifva frän sig den behageligaste lukt i verlden. En kan mäst pä en Svensk ättondedels mils väg, om ej mera, i fall vädret ej hindrar, helt lätt veta om nä|got af dessa smä trän är i p. 325 nägden, af den mer än sota och Ijufliga lukt, hvaraf hela luften är upfyld. Det kan knapt med orden utsäjas huru behagelig den tiden är, at här resa genom skogarna, i synnerhet mot aftnarna. De stä gemenligen 2 a 3 veckor sälunda i blomma, och ibland mera, alt efter rummet de växa pä, och utsprida hela den tiden sin lifgifvande änga. Bären se täcka ut, dä de äro mogne och sitta pä trädet; ty de äro af en vacker röd färg, och hänga som i klasar pä smala trädar. Til bot för hosta och allehanda sjuk- domar i bröstet, tages bären, lägges i JR,um eller bränvin hvaraf en sup tages in om morgonen. Detta berömdes mäst af alla ganska högt, ja de sade, at det samma vore mycket godt mot Lungsot. Barken lagd i bränvin, eller kokad i nägon annan liqueur, och drucken, sades ej alle- nast vara god för förenämde bröst-sjukdomar, utan ock ganska skön för allehanda invärtes värk, stick och bränne 224 Pensylvanien, Philadelphia. eller hetta. Barken kokad, och decocten deraf drucken, berättades vara god mot diarrhoee. Mot köld eller catharrhe berömdes det för ganska godt, at taga qvistarna, koka dem i vatten, och dricka deraf. En af de Svenska, be- nämd Lars Läck, berättade för mig, at en af hans an- höriga, en gammal man, hade haft sara ben, som värit fulla med häl, hvilka aldrig ville igenläkas. Han hade sökt bot hos ganska mänga och brukat ätskilligt; men alt fäfängt. Änteligen botade en Ville honom sälunda; p. 326 han tog I detta trädet, brände det til käl, hvilka stöttes sönder til pulver, blandades tilsammans med färskt Svin- ister, hvarmed benen sedän nägra gänger smordes, da alla sären, som eljest naatan beständigt flöto, torkat bärt, och mannens ben blifvit helt goda ända til hans dödsdag. Af sjelfva trädet göres hyflar, eller skaft at sätta hyfvel- järn uti. D. 22 October. Villa djur och Foglar, som blifvit tama. Utaf de djur och foglar, som finnas villa uti skogarna här i Norra America, har det blifvit försökt, at följande slag kunnat göras tämmeligen tama, och mäst som hemdjur; Villa oxar och kor, som finnas uti Carolina, och Söder om Pensyl- vanien. Atskillige Ständspersoner uti Carolina hade för- skaffat sig unga kalfvar, dem de lätit upföda bland den andra tama boskapen. Da desse kalfvar blifvit store, hafva de värit mycket tame; men tillika ganska bäng- styrige, sä at ingen hägnad kunnat stä emot dem, när de velat in pä nägot ställe; ty som de hafva en ganska stor styrka i sin hals, sä hafva de ock utan möda med deras horn kastat gärdesgärdarna öfver ända, och ej allenast sjelfve gätt in uti de med hvarjehanda Sädesslag fulla äkrar, utan ock ledt den andra tama boskapen med sig. De hafva ock blandat sig med den tama boskapen hvaraf likasom en ny afvel framkommit. De Americanske Rädjur p. 327 läta ock göra sig tama, | hvilket jag set pä flera ställen. Uti New Jersey hade en Landtman et sädant, det han tagit, medan det var mycket ungt, och var nu blifvit sä Pensylvanien, Philadelphia. 226 tamt, at det om dagarna gick ut til skogen, at söka sig föda, och kom om aftnarna hem. Ofta, da det räkade andra villa Rädjur i skogen, narrade det dem hem med sig, hvarigenom dess husbonde fick tilfälle at skjuta dem. Atskillige här i landet hafva sälunda gjort et eller flere af dessa Rädjur tama, da de värit mjcket unge, och sedän drifvit Rädjurs jagt med dem, eller at, i sjnnerhet under brunstetiden, narra andra villa Rädjur genom dem hem. Bäfrar hade de ock haft sä tama, at de gätt ut at fiska, och fört fisk hem at sin husbonde. Det samma sker ock här ofta med Uttrar. Jag har här sett dem, hvilka värit sä tama som liundar, och fölgt husbonden efter hvart han gätt. När husbonden rodt ut, har han fölgt med i bäten, och da hoppat ut i vatnet, samt efter en liten stund köm- mit up med en fisk. Opossum kan ock göras sä tam, at han följer folk efter, som en hund. Raccoon, eller som vi kalle den, Sjupp, kan göras sä. tam, at den gär lös vid gärden, som andre hemdjur; men som han ej kan halla sig, at han ju skal göra illa, dels dermed at han i mörkret stjäl sig til hönsen, och ofta pä en natt kan göra rent hus med dem alla, dels ock, at säcker och annat sött kan svärligen gömas undan för honom, sä at om en ej hvar gäng laser igen skäpet eller kistan, läter han obuden ( infinna sig, äter up säckret och öser ur Siraps-kaggarna med sin tass eller fot, sä at det är et dageligt klagomäl af qvinfolken öfver honom; sä nödgas mängen derföre mistä det nöjet och den ro, som annars kunde hafvas af detta til hvarjehanda uptog nog aplika djuret. De grä Ickornar, och de flygande Ickornar, göras af gässar sä tama, at de sitta pä deras axlar och följa dem mäst hvart de gä. Uti skogarna finnes här mycket Villa Kalkoner. Desse skiljas nastan i intet annat frän vara tama (utom det de äro villa), än at de merendels äro nägot större, samt köttet mörkare, dock mera välsmakligt. När nägon uti skogen finner deras ägg, och lägger dem under tama kalkoner, at utkläckas, blifva de deraf framkomne ungar merendels mycket tame; ibland sker dock, at när de blifva store, flyga de bärt; derföre brukar man, hälst de första 16 226 Pensylvanien, Philadelphia. ären, gerna at stäcka deras vingar. Desse sä tamgjorde kalkoner äro gemenligen mycket argare, än de andre or- dinaira tame. Villarne bruka äfven ibland, at göra dem tama, och halla dem vid deras kojor. Villa gäss hafva ock här blifvit tamde. Det kan väl icke ske af digg\ emedan inga Villa gäss nu värpa och framkläcka uti Pen- sylvanien sinä ungar; utan det har skedt derigenom, at da Villgässen först om Vären kömmit hit, och legat här nägon tid, har nägon rakat skjuta dem sä, at deras vingar endast blifvit qväste, men de i öfrigt oskadde. När nägon 329 sedän genom roende | fätt dem fast, har han hallit dem inne nägon tid, hvarigenom de smäningom blifvit sä tamde, at dä de sedän blifvit utsläpte, hafva de hvar afton af sig sjelfva kömmit hem. För säkerhet skull har man dock klipt af deras vingar. Jag har sett sädana tama, dem ägaren sagt sig haft öfver 12 är, och fast han hade 8 stycken sädana, kunde han dock, under ali den tiden aldrig fä dem at para sig och värpa ägg. De Villa Rapp- höns, som finnas ymnogt här i landet, kunna äfven göras sä tama, at de följa med hönsen hela dagen, och dä de af matmodern läckas, komma de löpandes i kapp med hönsen, at fä mat. Likaledes har jag sett de Villa Dufvor, som somliga vintrar komma i en sä oändelig myckenhet ned til Pensylvanien, sä tamda gjorda, at de flugit ut, och kömmit af sig sjelfva hem tilbaka. Den 24 October. Humming-bird. — Bland andra rara foglar, som Norra America har at skryta af, är väl den, som kallas af Angels- männerne Humming-bird, den raraste eller fram för andra synnerlig, hvilken för mänga orsaker skul, pä fä ställen lärer hafva sin like. Den kallas här af de Svenska Kungs- fogel, och af en del Ängelsmän Kingsbird, dock är Hum- ming-bird det namn han nu mäst fär. Mr. Catesby har aftagit honom i naturelle storlek och med sinä lifliga färgor, samt gifvit en beskrifning pä honom uti sin Natural- History of Carolina Voi. I. p. 65. tab. 65. Storleken är Pensylvanien, Philadelphia, 227 näp I peligen mer, än som en stor Humla (Apis); altsä den p. 330 minsta af alla foglar, ätminstone lära ganska fä foglar i verlden vara mindre, än han. Färgorne af dess fjädrar utanpä äro förträffelige. Somlige och de fläste äro gröna, andre grä, andre med en gläntsande röd ring omkring haisen, stjärten spelande med gröna och kopparfärgade fjädrar. De komma hit om Vären, da det blifver rätt varmt, göra här sit bo om sommaren, och frambringa sinä ungar, men fara äter igen om hösten härifrän til de södra orter i America. De föda sig endast af den honungs saft, som finnes i blomstren, deri de sticka sin länga smala näbb. Aldrahälst tycka de om sädana blomster, som äro djupa, och hafva en läng smal hals (tubus); sä- lunda har jag märkt, at de mycket uppehällit sig vid impatiens och Monarda floribus coccineis. Den som här bor pä landet, och vii vara flitig, at plantera allehanda slags örter med täcka blommor i nagon liten kryddgärds täppa fram för sit kammarfönster, skal vara säker, at hela sommaren igenom hafva dageligen en myckenhet af dessa mer än täcka och behageliga foglar uti den samma, och kan väl ej vara nägot nöjsammare at se, än dessa smä qvicka kräken flyga som Bi vid blommorna, och suga saften ur deras djupa blomster med sinä langa smala näbbar. Blommorne pä förenämda Monarda floribus coc- cineis sitta i verticiller, eller här och der vid lederna cirkel-vis rundt omkring stjelken, eller | som pä vär ali- p. 331 männaste villa Mynta, Plister, Cardiaca, Lamium &c. Det är da roligt at se, huru de sticka näbben först i en blomma, sä i den dernäst, och sä rundt omkring hela cirkeln eller verticillen, och när de det gjort flyga de til en annan ört, och fortfara pä samma sätt. Ingen kan tro, som ej det sett, huru snart de haft sit lilla hufvud i alla blomstren pä en ört. Om blomman är stor, och med en djup hals, ser det ut, da fogeln sticker sit hufvud deri, som kröpe han halfparten in i blomman. Under det de sä flyga och suga Honungen ur blomstren, sätta de sig aldrig pä blom- man eller örten, utan de äro i et beständigt flygande, som en humla, halla sinä fötter bakät krökte, och gä 228 Pensylvanien, Philadelphia. vingarna sä fort, som en spinräcks ruUe, at en näppeligen kan se dem. De göra vi flygandet et sädant brummande, som et svagt Ijud af en liten spinräck, eller som Bi ooh humlor. När han sälunda sväfvat en stund omkring blomstren, utan at hvila, flyger han up i nägot närstäende trä, eller sätter han sig pä nägon liten päle, och hvilar sä en liten stund. Hvarefter han äter begynner sin förra brumning och blomsternas sugning. De äro ej särdeles rädde för folk. Jag har stätt med andra ej fyllest en famn frän, hvar de flugit och sugit blomstren. Vi hafve talt och rört oss ; men de hafva ej brydt sig det ringaste derom. Dock om nägon vii gä til dem, sä fara de som en pii bärt. Ofta, dä flere komma i en kryddgärd, huggas | p. 332 och släss de häftigt sins emellan, dä de räkä hvarannan pä blomstren; ty den ene vii drifva den andra derifrän. De flyga med sadan häftighet mot hvarandra i luften, at mängen skulle mena, det de skuUe hugga midt igenom hvarandra med sinä länga smala hvassa näbbar. Under det de huggas, kunna de nastan stä stilla i fria luften, uppehälla sig genom det obeskrifvehga tätä fläktande och flygande med vingarna. När fönsterne stä öpne, som vettä mot kryddgärden, flyga de ofta efter hvarandra in i rum- men och kamrarna, huggas och släss der sins emellan, och fara sedän ut igen. Ibland, dä de sticka näbben i nägon blomma som börjat torkas, och finna ingen saft deri, rycka de som i illska blomman bärt, och läta den falla ned pä marken. Ej skal den samma mer narra dem en annan gäng. Dä mänge äro pä en gäng i en krydd- gärd, rycka de sä ned blomstren, at marken ligger öfver- täkt dermed, nastan likasom de skulle missunna hvar- andra. Man hör i gemen intet annat Ijud af dem, än deras surrande med vingarna; dock när de släss och i luften flyga mot hvarandra, hafva de et läte nastan som en kykling, eller sparf. Jag har ibland spatserat tillika med andra af och til uti smä kryddgärdar, hvarest desse lika- fullt flugit omkring oss pä blomstren, utan at visa, det de voro mycket rädde. De äro ganska smä, at dä en ser dem flyga vid blomstren, skulle en snart mena det vore Pensy Ivanien, Philadelphia. 229 en Stor humla eller fjäril, och liknar deras flygt | mycket en humlas. De flyga med en otrolig snällhet. Aldrig har det märkts, at de ätit insecter, eller utom honungssaften i blomstren nägon annan frukt. När nägon tagit dem fast, och velat, för deras täckhet skul, halla dem i hus, hafva de i brist af föda inom kärt tid dödt; dock har Mr. Bartram i flere veckor hallit par stycken uti sin kammare, medelst det han födt dem med vatten deri Säcker värit upsmält. Den som der i iandet hade et Orangerie, torde ej hafva sä svärt, at deri halla dem öfver hela vintern. Denna fogel bygger sit bo altid midt uti en gren af et trä, och är det sä litet, at det ned ifrän marken icke kan synas, innan en klifver up til grenen der det sitter; der- före räknas det här vara största raritet, at finna et sädant, hälst som träden desutom om sommartiden äro fulle med löf. Detta fogelbo lärer vara et af de minsta i naturen. Det jag hafver, är bygt hei rundt, bestär inuti af en brun och ganska mjuk materia, som synes vara den lanugo eller ludd och uU, som är pä bladen af Verbascum mas latif. lut. C. B. och hvilken ludd esomoftast finnes af en sadan brun färg. Nysnämnde Verbascum växer i mycken- het här i landet. Utanpä är detta bo öfvertäkt af den gröngrä Lichen, som finnes pä alla gamla gärdesgärdar och trän. Diametern af boet inuti är uppvid et knapt digit. Geom. Djupleken inuti 72 cligit. Geom. De sades desutom göra sinä boen af Lin, blär, massa, här och sädant j mjukt, och skola värpa deri 2:ne Sigg, stora som ärter. Den 25 October. Denna och den följande dagen var jag sysselsatt, at inlägga de denna höst samlade frön af allehanda slag, hvilka sändes öfver til Ängland med fartyg, som i dessa dagar härifrän afgingo. Frän Ängland blefvo de sedän öfverstyrde til Sverige. Den 27 October. Om morgonen begaf jag mig i följe med H. Handels- mannen P. Kock, pä resan til New York, dels at bese 230 Pensylvanien, Philadelphia. landet, dels at göra mig underrättad om säkraste vägen och bästa tilfället, at komma til Canada genom de öde- marker, som ligga emellan de Angelska Provincer och det samma. Landet, der vi reste, var pä ömse sidor om vägen tämmeligen bebodt af Ängelsmän, Tyskar och andra frän Europa komne folkslag. Ibland var det jämt, ibland gick det antingen uti längre eller kortare uphögningar. Inga bärg eller stenar blef jag varse, utan da och da nägra fä klappurstenar. Mäst vid hvar gärd voro stora trägärdar planterade med Persike- och Äpleträn, hvilka til en del ännu voro fulle med frukt, til en del var ock frukten redan inbärgad. Gärdesgärdarne voro pä mänga ställen sä läga, at boskapen utan möda kunnat hoppa deröfver. At före- p. 335 komma sädant, hade | mäst alla Svin triangel-formiga trä-ok pä haisen, hvilket jag sedän märkte mäst brukas öfver alt i de Angelska' Colonier här i landet. Hästarne hade en klafve om haisen, hvarpä hängde et trä, som pä nedre ändanl hade framtil en pinne eller krok, hvilken fastnade i gärdesgärden och tog emot just dä hästen skulle lyfta up framfötterna, at hoppa öfver gärdesgärden. Jag vet ej' om detta sätt altid kan vara sä nyttigt och säkert för hästen. Annorstädes hade de et trä, hvilket med ena ändan var, til ex. bundit vid hästens högra framfot, och med den andra vid samma sidas bakfot, sä at hästarne gingo tämmel. längsamt med dessa fjättrar. En häst kunde väl sälunda ogörligen hoppa öfver nägon gärdesgärd; men sä tyckes, at han nog äfventyrades här med. Vid New Francfort redo vi öfver en liten stenbro, och nägot längre fram, ungefär 8 ä 9 Angelska mii frän Philadelphia foro vi öfver en tämmelig stor bro upmurad af bara sten. Hari landet äro ännu ingenstäds nägra mil- stenar eller milstolpar upreste, utan Invänarena räkna som de ungefärligen tycka, sä och sä längt frän det ena stället til det andra. Derefter färdades vi pä en färga Pensylvanien, Philadelphia. 231 öfver en ä, hvarest för häst och kari gafs 3 pences i färjepenningar. Mocking bird. Pä et ställe, der vi bette hästarna, hade de i en bur en Mocking bird, hvilken hälles här pä orten för den förnämsta | Sängfogel, fast den prälar sä P- 336 godt som ingen ting med färgor. Denna tid pä äret var han hei tyst och söng intet. Uti Mr. Catesbys Natural- History of Carolina Voi. I. p. 27. tab. 27. finnes denna fägel med lifliga färgor aftagen och beskrifven. Han sades göra sit bo uti buskar och trän, men vara dervid sä tyck- myken, at om nägon människa gär dit, och ser pä dess '^gg, öfvergifver han dä ofta boet, och kommer aldrig dit mera. Ungarne äro mycket kinkotta at upföda. När de tagas frän moderns bo och sättas i bur, föder hon dem 3 ä 4 dagar, men dä hon ser intet hopp om deras lös- gifvande, far hon sin väg: och som de ibland räkä at dö strax derefter, tvifvelsutan, emedan de ej hinna vanja sig sä snart, at äta hvad folk gifver dem, äro mänga af den tron, at modren sista gängen fört til dem nägot förgift, at dermed snart göra slut pä deras fängelse och jäm- mer. Desse foglar äro här hela sommaren; men fara om hösten til Söder, och äro hela vintern bärta. De kallas Mocking-bird, eller härmande fogel, derföre, emedan de äro i ständ at ganska likt härmä mäst alla foglars läten och säng de höra. De sjunga förträffeligen, spela med tusendfalt särskilta läten, hvadan ganska mänge i Norra America äro af den tanka, at ingen sängfogel i hela verl- den skal kunna gä up emot honom. Det mäste en med- gifva, at han lärer hafva fä sinä likar. Han är ock för den orsaken skul nog dyr. | De Svenske gifva honom P- ^37 samma namn som de Angelske. Vid Middagstiden reste vi igenom New Bristol, eller nya Bristol, som är en liten fläck uti Pensylvanien pä elfsbacken af Dellaware, 15. Ängelska mii frän Philadelphia. De mästa husen äro af sten, fast mycket glest eller längt ifrän hvarandra bygde. Inbyggarne drifva nägon liten handel, fast de mäste hämta alla sinä Köpmans varor frän Philadelphia. Mäst midt emot pä andra sidan om floden 282 New Bristol. Trenton. ligger staden Burlington, hvarest Goiiverneuren öfver New Jersey har sit säte. Vi hade derefter här och der gärdar pä ömse sidor om vägen. Sedän redo vi efter et längt, tä, eller gata, der gärdesgärdar voro pä ömse sidor om Landsvägen, innan för hvilka tämmelig stora äkrar lägo. Vidare ge- ^lom en skog, der vi pä 4. Ängelska mii ej sägo annat, än skog och mycket magert land, hvarest Lupinus perennis (Linn. spec. 721.) växte til ansenlig myckenhet och var ganska frodig. Jag fägnade mig mycket, at här finna en ört, som trefs sä väl pä sädana magra ställen, da den kunde tjena, at göra en dylik jordmon nyttig; men jag mäste sedän med harm ofta se, at hästar och kor äto upp mäst alla andra örter, samt lämnade nastan altid denna gröna, mjuka och frodiga orörd. Tör hända, at man dock kunde uptänka nägot sätt, at göra den behagelig för kreaturen. Om aftonen kommo vi til Trenton, sedän vi näst förut hade lätit sätta oss med färga öfver floden Dellaware. 338 Den 28 October. Trenton äi en läng smal Fläck belägen litet frän Floden Dellaware pä en sandblandad jämn pian uti New Jersey, härifrän räknas 30 Ängelska mii til Philadelphia. Par smä Kyrkor, en Ängelsk, och en Presbyterisk finnas här. Husen äro dels af sten, men mäst af trä eller bräder, gemenligen 2. väningar höga, med källare under bygg- ningen, och kök ned i jorden brede vid källaren. Gär- darna ligga nog glest frän hvarandra; gemenligen äro de sä anlagde, at pä ena sidan om byggningen gär gatan, och pä den andra är en kryddgärd af större eller mindre storlek, brunnen är i kryddgärden, derutur vatnet mäst med hink uptages. Orten sades vara ganska hälsosam. Vär värd berättade oss, at dä han för 20 är tilbaka kom aldraförst til denna Fläck, var här icke stort mer än en enda gärd; men sedän den tiden har den sä tiltagit, at här nu äro mot 100:de sädana. Inuti voro husen afdelte i flera rum medelst tunna brädväggar. Inbyggarena uti New Jersey. Trenton. 233 denna Fläck drifva nägon liten handel med de Varor de förskaffat sig frän Philadelphia; men deras mästa inkomst är dels af den myckenhet resande, som beständigt färdas härigenom emellan Philadelphia och New York, hvilka gemenligen fara pä denna lilla stadens jagter emellan Philadelphia och Trenton, och resa sedän pä vagnar, som mäst dageligen afgä frän denna staden til New Brunswig, och gä derifrän tilbaka hit: dels hafva de här sin näring af det myckna köpmans gods, som stundeligen antingen försändes frän Philadelphia til New York, eller ock kom- mer frän New York, och gär til Philadelphia, dä det föres pä vagnar emellan | Trenton och New Brunswig, och pä p. 389 jagter emellan Trenton och Philadelphia, varandes det denna stadsens invänare, som härmed mäst sysselsättas. Pä jagten frän Philadelphia til Trenton betales gemen- ligen 1^/2 Skill. Penns. penningar för hvar person, och särskilt för de saker, han förer med sig. Mat och drick häller hvar sig sjelf, eller betalar särskildt derföre. Frän Trenton til Nevv Brunswig betales för hvar person 2^2 Skill. och för sakerna särskildt. Om Morgonen fortsatte vi vidare vär resa. Landet, der vi nu foro f ram, var dels och mäst tämmeligen jämnt, dels viste sig längsluttande högder. Somligstäds var det beväxt med skog, men merendels tämmeligen bart. Det var ock hela denna vägen sä starkt bebodt, som nägot ställe jag sett i America, dä jag undantager städerna; dock sade en gammal man, som bodde här, och fölgde oss et stycke pä vägen, at han mindes, när icke mera, än 3 hus eller gärdar voro emellan Trenton och Brunswig, hvilket han sade vara för nägot mer än 50 är tilbaka. Vi hade nu, för största delen i dag, ganska stora äkrar pä ömse sidor om vägen. Landet var gemenligen slut- tande emot Söder. Stora Persike- och Apple-trägärdar voro mäst vid hvar gärd, och läg marken mängenstäds öfvertäckt af dessa trans frukt, som til en del blef der qvarliggande at rutna; emedan ingen hant bärga och äta dem alla. Hvar vi foro, kunde vi gä in i trä-gärdarna, och taga bäde hattkuU och fickor fulla med skön frukt, 234 Neiv Jersey. Emellan Trenton och Prince Town. utan at ägaren en gäng värdade sig at se dit at. Kers- bärsträn voro planterade vid och omkring vägen, der gärdar voro. 840 Sädesladoma voro här bygde pä et synnerligt sätt. Jag vii med fä ord beskrifva dem. Ladan är mycket Stor, nastan som en lagom Kyrka. Taket nog högt, spän- lagt, stupande pä bägge sidor frän kroppäsen, dock nog läng sluttande. Väggarne ej stort öfver en mans högd. Ladan mycket bred. Midt efter ladan är logen, der de tröska. Ofvanpä, der skullen skal vara, hade de den otröskade säden, eller halm, eller annat, alt efter ärstiderna. Pä ena längsidan af ladan stä hästarna, och pä den andra korna. Voro nägra andra smä kreatur, sä hade de ock stängda rum för dem. Pä bägge gafveländarna voro stora dörar, at de kunde med hästar och vagn köra in genom den ena dören och gafveln, och ut genom den andra. De hade sälunda under et tak och uti et hus loga, lada, stall, fä- fär- och svin-hus, agnhus, vagnslider, och än mera. Detta slags sädes-lador brukas i synnerhet af Tyskar och Holländare ; ty det är at märkä, at mäst allestäds emellan Trenton och New York bo ej mänga Ängelsmän, utan antingen Tyskt eller HoUändskt folk, och i synnerhet de senare. Innan jag gär vidare, finner jag nödigt, at göra nägon päminnelse, hvad Villarne eller de Ville Americaner angär. Min Läsare, som med mänga andra torde vara af den tankan, at Norra America vore mäst allestäds fuU med Villa Indianer eller Hedniska folkslag, lärer undra, huru jag i hela beskrifningen ända härtils kunnat undgä, at näppeligen nämna et ord om dem. Mängen torde ock tanka, at dä jag i denna E-esebeskrifning sagt, at landet värit mängenstäds tämmeligen bebodt, husen antingen af 341 Sten eller trä, | med äkrar och trägärdar omkring &c., mentes alt de Villa Indianer; men härpä lämnas för denna gängen följande svar och underrättelse : at landet pä mänga ställen i de Ängelska Colonier, i synnerhet mot hafssidan, är af Europeiska folkslag ganska starkt bebodt, ja somlig- städs sä, at det ej kan vara tätare pä de flästa ställen i New Jersey. Prince Toivn. 236 Europa: at Villarne säldt at Europeerna sit land, och flyttat sig längre up frän hafvet: at nastan pä de f lasta ställen äro 20, 30. och flera Svenska mii frän hafskanten til den f örsta ort, der de Villa Indianer bo : at man kan fä vistas uti Philadelphia och andra sjöstäder halfva äret, innan man kan fä se nägon Ville eller Vilska. Eramdeles, vii Gud, skal jag gifva omständelig beskrifning om dessa villa Indianer, deras B/eligion, lefnads-sätt och hushällning, m. m. men nu skyndar jag mig til min resa igen. Röd jord och stenar. Vid pass 9 Ängelska mii frän Trenton begynte jord en ändra sin färg: ty förut hade vi haft nog lera af en Ijusgrä färg; men nu fick jorden en rödbrun, ibland pä Violett stötande, och ibland en Brisilie- färg. Denna färgen förorsakades af en art röd kalksten, hvilken är i närmaste grad lik den röda kalksten, som finnes pä Kinnekulle i Westergyllen, hvaraf Rödstens- klefvan der bestär (Se min Vestgötha och Bohusländska Resa, p. 24. seqq.), och lärer denna Americanska endast vara en Varietet af den samma. Den läg här hvarftals, eller stratum super stratum, hvart stratum ordinairt af 2 a 3 tvär-fingers tjocklek; men det Iät ännu dela sig i längt flera och tunnare skifvor, hvilkas superficies säilän var jämn och slät, utan mäst skroflig; eljest afskuros hvarfven ofta per lineam | rectam & perpendiculariter. Sä snart desse sten-arter kommo up i dagen, vittrade de sönder, först i smä bitar, och sedän omsider til en mull. De som här bodde visste ej bruka den til nägon ting. Ibland är jorden ofvanpä dessa stenar f et, ibland mager. Der de nyligen gräfvit brunnar, syntes, at mästa delen af det de ur brunnarna upkastat, bestod af denna sten-arten. Vi sägo denna jorden mäst ända til New Brunswig, omkring hvilken ort den fans i stor myckenhet, sä at elfsbacken der pä somliga ställen ej bestär af annat, än af hvarf eller strata af denna sten-art, dock ligga strata der ej horizontaliter, utan mycket stupande. KL 10. för middagen ankommo vi til Princetown, som är en by pä et tämmeligt flackt fält. Husen voro mäst af trä: gärdarne bygde nog glest frän hvarandra, 236 Neiv Jersey. Neiv Brunsivig. med trägärdar eller beteshagar emellan dem. Som lan- det här värit af Europeiska folkslag längre bebodt än Pensylvanien, sä voro ock skogarna mera bärtrögde, landet upodladt och gjordt mycket lika med de gamla länder. Vi tänkte vidare fortsätta vär resa, men som det nu började rägna sä starkt, at det hälde nid och varade hela dagen, ja en del af följande natten; sä nödgades vi töfva här sä länge. Den 29 October. Om Morgonen begofvo vi oss äter pä resan. Landet var nog bebodt, fast och mängenstäds stodo stora skogar. Hela skogen bestod af löfträn, och blefvo vi ej varse nägot barrträ förr än vi kommo til New Brunswig. Jord- 343 mon var jämn, | och tycktes icke allestäds vara af det fetaste slaget. Somligstäds gick landet i mycket läng- sluttande uphögningar med en liten bäck, som rann ned uti dälderna. Stora Äppel-trägärdar vid mäst hvar gärd. Husen merendels af trä: bakugnarna voro nastan pä de flästa ställen af bara ler, upsatte afsides frän husen för sig sjelfva. Här ock där lägo vackra stora äkrar. Grästenar af den storlek, at de mästa kunnat utaf 3 ä 4 man vältras, lägo i tämmelig myckenhet pä en skogsbacke, kallad Rockhill; men utom detta stället var landet tämmeligen fritt frän stenar, ätminstone för stora; ty mästa delen af dem vi sägo, voro ej större, än at en kari allena lätteligen orkade lyfta en sadan. Pä et och annat ställe läg en ymnoghet af smä rundaktiga grästenar. Inga bärg eller hällar blefvo vi varse. Vid middagstid ankommo vi til New Brunswig, som ligger ungefär 30 Ängelska mii ifrän Trenton, och 60 frän Philadelphia. New Brunsvvig eller Nya Brunswig, är en liten vacker Stad belägen i New Jersey uti en dal pä W. sidan om floden Rareton. För denna stadens läga belägenhet kan den ej synas, dä en kommer frän Philadelphia, förr än New Jersey. Neiv Brunstvig. 237 en är pä backen hei när vid honom. Han sträcker sig frän Söder til Norr längs efter sidan af Elfven. Är för- sedd med 2:ne Tyska kyrkor, den ena af sten, den andra af trä, en stor Ängelsk af trä, och en Presbyteriansk af sten, hvilken dock icke ännu var färdig; äfven har han et vackert Stads- eller Räd-hus. Husen äro nägra af tegel, men de mästa antingen af trä, eller af trä och tegel til- hopa. Trä-husen äro ej bygde af timber, utan af bara | bräder, med spjälor innantil. De, som jag sade bestä af tegel och trä tilhopa, äro bygde pä det sätt, at den delen af huset, som vändes ut mot gatan, var upmurad af tegel, men de andra sidorna voro gjorde af bräder. Detta kunde lätt bedraga en främmande, som endast reste genom sta- den, at tro det största delen af husen vore bara tegel-hus. Et roligt sätt at skryta. Taken spänlagde. Vid ingängen af husen emot gatan var gemenligen en bro med trappor gjord, som en liten Aitan med bänkar k ömse sidor, der de om aftnarna satta sig, at taga frisk luft, och hafva det nöje at se de förbigäende. Här är endast en läng gata, och en läng tvär-gata vid Norra ändan af staden. Elfven Rareton stryker tätt ute vid staden: är sä djup, at tämmeligen stora jagter kunna segla dit up. Dess bredd vid staden är ungefär et Musket skott. Ebb och Flod gär uti den, ännu nägra fä Ängelska mii längre up, hvilket icke litet bidrager til seglationens lätthet och be- qvämlighet. Jagterne ligga med sidan til bryggan. Elfven har höga och tämmehgen branta backar pä ömse sidor, undantagandes der staden ligger, hvarest är en lägländ dal. Den ena af gatorna i staden bebos mäst af bara Holländare, komna frän Albany, hvarföre den ock kailas Albany-gatan. Desse göra Visiter, den ena til den andra, men gä säilän til de andra stadsens invänare, utan halla sig som skilde frän dem. New Brunswig hörer til New Jersey; men drifver dess mästa, om ej enda handel pä New York, som ligger ungefär 40. Ängelska mii därifrän. Dit föra de säd, mjöl i ganska stor myckenhet, bröd, ät- skilliga andra matvaror, en ansenlig ymnoghet af Linfrö, | bräder, kimbar, träkäril och annat trävirke. ÄtskiUiga 238 Neiu Jersey. New Brunsivig. smä jagter gä dageligen fram och tilbaka emellan dessa städer. Af en myckenhet resande, som stundeligen färdas denna stora allmänna strätvägen, förtjena de ock vackert. Den röda Kalkstenen, som omtaltes näst förut p. 341. var den, hvaraf de branta elfsbackar egenteligen bestodo. Här kunde helt tydeligen ses, huru strata lägo, nämligen ej horizontaliter, utan mycket sluttande, och det emot Söder. Vädret och luften hade ock här vittrat den mycket sönder. Jag frägade, om de ej kunde göra nägon nytta deraf? De svarade, at den vore aldeles odugelig til hus- byggnad; ty ehuru den ned i jorden är fast och stadig, och ser väl ut, sä sker dock, at da han tages upp och lämnas nägon tid i fria luften, vittras han sönder i stycken och smalas alt i smä bitar, hvilka med tiden falla sönder til en mull. En af borgarena här i staden Iät mura deraf et hus, men det började pä yttra sidan, som var mot fria luften, sä smalas sönder, at han var nödsakad läta beslä det utanpä med bräder, at förekomma, at det ej skulle smälta ned. Men en nytta sades dock denna stenen hafva, hvilken bestod deruti, at den är en god gödsel pä äkrar, dä den föres dit söndermärad, eller mäst til mull sönder- vittrad. Ogräs skal ej trifvas gerna der denna är lagd, och brukas den sä pä äkrar som i krydd-gärdar. Mot aftonen begofvo vi oss härifrän, och lato med färga sätta oss och vara hästar öfver floden Rareton. Om sommaren dä det är tort, och uti elfven är ebb, är vatnet ofta sä grundt, at en utan fara kan rida deröfver. Pä andra sidan elfsbacken växte den röda Enen i tämmelig | 346 myckenhet. Landet, der vi sedän reste, var tämmeligen bebodt; men ock pä de flästa ställen fuUt med smä klappursten. Guinee-Höns fans pä mänga ställen der vi reste. De gingo ibland längt frän gärdarna ute pä fälten. Ungefär 8. Angelska mii frän Brunswig blef vägen grenad. Vi togo til vänster: den til höger gick til Am- boy, som är den förnämsta sjöstad i Nya Jersey. Ut- sigten af Landet blef sedän mycket behagelig; ty somt var högländt, annat lägländt, alt väl bebodt. Frän hög- New Jersey. Woodbriclge. Elizabeth town. 239 derna syntes en omväxling af hus, gardar, trägärdar, äkrar, löfrika trän, sjöar, holmar, vägar, och ängar. Jordens färg pä de flästa ställen vi i dag reste, var rödaktig, tvifvelsutan deraf at under den samma lägo bärg af den förr omtalte röda kalkstenen. Jordmons färg var pä soinliga ställen tämmelig lik Cinnober-malm. Woodbridge kallades en liten by, som lag pä et jämt land, och bestod af nägra fä hus, hvarest vi en liten stund hvilade hästarna. Husen voro pä de flästa ställen af trä; men ej af timmer, utan af bräder. Utanpä voro väggarna spänade: spänorna tvära pä ändan, och alla, som voro i en rad, lika jämne. Somliga hus hade Italienska tak, andre och de fläste röst-tak, mäst alle täkte med spän. Brunnar fans pä de flästa ställen, och brunshinckar, at draga upp vatnet med. Elizabeth Town var en liten stad, vid pass 20 Än- gelska mii frän Brunswig, den vi straxt efter Solens neder- gäng reste igenom. Husen voro mäst omkring strödde, dock väl bygde. De fläste | af bräder, med späntak, och P- 34'; väggarna spänslagne utanpä; här och der var dock nägot enda stenhus. En liten A gär genom staden, som flyter frän W. til O. hvilken vid ebb är mäst torr, men vid flod kunna smä jagter komma dit up. Här i staden voro 2:ne sköna Kyrkor, hvardera nastan vackrare, än nägon i Philadelphia. Den Ängelska var af tegel, med Törn, Kläckor, samt Aitan eller skrankverck utan före der Kläckorna sitta, at en kunde gä der omkring. Den Pres- byteriska är af trä, med Törn, hvari hänger en Kläcka. Utanpä är denna Kyrka öfver alt spänslagen likasom husen. Äfven är här en vacker Rädstuga af trä, med et litet torn försedt samt en Kläcka. Abackarna voro röda af den rödaktiga kalksten. Bäde uti och rundt omkring staden voro fullt med trägärdar, sä at man nastan kan säja, at denna lilla fläck är anlagd uti en trägärd. Landet här omkring är jämt, och väl upodladt. Gässen hade pä somliga ställen, der vi reste i dag och den följande, 2 3 a 4 stycken half alns länga smala 240 Neiv York. Staten Island. sprättar, satta nastan i korss om haisen, at de ej skuUe kunna krypa in i äkrar, genom den glesa gärdesgärden. De sägo helt rolige ut med denna halsbonaden. Om aftonen togo vi värt nattherbärge uti Elizabeth town point, en art af gästgifvare gärd, ungefär 2 Ängelska inil frän Elizabeth town, och den sista at denna kanten af de hus, som höra til Nya Jersey. Den som nu arren- derat denna gärd, tillika med färgan dervid, sade sig betala ärligen at ägaren 110 Pund i detta landets pen- ningar. p. 348 Den 30 October. Vi skyndade om morgonen vid Solens upgäng vi- dare med vär resa, och foro först öfver en elf in vid verdshuset, der vi haft värt nattqvarter, da bäde vi som hästarne fördes öfver i en usel och mäst genomruten färga. Denna floden gick et stycke up i landet, och kunde de med smä fartyg gä up at den samma, hvarigenom det omkring liggande landet hade en stor förmon, at försända sinä varor til New York, eller ock skeppa dem bärt til Westindien. Pä ömse sidor om floden var landet lägländt och användt til ängsmark, som bestod endast af Kärr-hö. Och som i denna elf var ebb och flod; sä stodo desse ängar stundom vid hög flod under vatten. Folket, som bodde här omkring, sades om sommartiden hafva den be- svärligheten, at en oändelig myckenhet af Krankor och tnygg, eller de här sä kallade Musquetöes, oroa bäde dem och deras boskap ganska mycket, hvilket de tilskrefvo dessa lägländta och sumpiga ängar, hvaruti desse Insecter lägga sinä ägg at framalstras. Sä snart vi kömmit öfver floden, voro vi pä Staten Island, som är en stor O, omfluten med sait vatten, och i öfrigt väl bebodd. Här börjas New-Yorks Province. Folket, som här satt sig ned, var mästendels Holländare, eller sädane, som ledde sin härkomst frän den tiden, dä Holländarne voro mästare af landet, fast de nu voro nog utblandade med Ängländare och andra, samt talade mäst Ängelska. Utsigten var här ganska behagelig. Här fans Neio York. 241 ej sä mycken skog, utan | mera uprögdt och brukadt p. 349 land. Eljest gick landet pä vanligt sätt uti uphög- ningar. Gardarne voro icke längt ifrän hvarandra, och husen gemenligen af trä, fast vi ock stundom fingo se nägot stenhus. Mäst vid alla gärdar var en större eller mindre trackt planterad med Äppelträn, hvaraf äpplena nu til största delen voro nedertagne, och förvarade. Jag säg sä väl här, som pä hela denna resan förut, mäst vid hvar Gärd en Cider-präss, gjord antingen pä et eller annat sätt, med hvilken de dels redan hade gjordt Cider, eller voro nu som bäst sysselsatte dermed. Ibland andra sätt de hade, at sönderkrossa sinä äpplen, var äfven et hjul gjordt af tjocka ekplankor, hvilket drogs omkring en trä- axel af häst, pä lika vis, som det sker annars med Weide, och hvarpä en figur finnes i Herr Archiater Linnsei Väst- götha Resa p. 128. endast at hjulet här gär pä trä-plankor. Kersbärsträna voro ock planterade längt vid gärdesgär- darna omkring äkrarna. Akrarna lägo härliga, och voro nu besädde antingen med hvete eller räg, eller ock afbärgade. De hade inga diken, utan allenast vattufärar pä Ängelska sättet, när- mare eller längre frän hvarandra. En Vattuqvarn var pä et ställe bygd sä, at dä det var högt vatten och flod, släptes vatnet at rinna in i dammen; men dä det föU ut eller blef ebb, öpnades dam- bolet, sä at vatnet vid utrinningen dref qvarnen. Vi kommo kl. 8. för middagen til färge-staden, der vi lämnade vara hästar, stego pä jagten, och foro 9. Än- gelska mii sjöledes til Staden | New-York, dit vi kommo p. 350 kl. 11. för middagen. Pä sjön sägo vi en ganska stor myckenhet af et slags Änder, som kallades Ble\v-bills, och tycktes aldeles vara samma som vara ahlor, men de voro mycket skygge. Vid stränderna af fasta landet syntes härliga sluttande äkrar nu gröna af sädesbrodden. Här och der pä sjön fants en myckenhet bätar deri Fiskarena voro sysselsatte med Ostrons fänge pä sjöbotten, hvartil de betjente sig af räfsor eller krattor med länga inät 16 242 Neiv York. krökta järnpinnar, antingen det da var en sadan enkel kratta, eller ock 2ne hvars tänger mot hvarannan vore hopsatte. Den 31 October. Ostrons insyltning och tilredning &c. — Rundt om- kring New- York finnes en ganska stor myckenhet af sköna och utvalda Ostron, hvilka i välsmaklighet lära pä fä orter i verlden liafva sin like, och äro dessutom mycket stora. De insyltas och försändas til Westindien och andra orter, och sker deras insyltning härstädes sälunda: Sä snart de fätt Ostronen, öpna de dera, tvätta det köttaktiga rent, siä litet vatten i en gryta, lägga dem (nämligen köttet af Ostronen) deri, Iata det sä koka en stund, lyfta sedän grytan af elden, taga Ostronen ut, lägga dem pä et f at eller annat, til dess de blifva nägorlunda torra. Sedän tages litet muskot, au Spice, eller krydd-Peppar, Peppar, samt Vin-ätticka sä mycket som en tycker, at fä en syrlig smak derpä. Detta blandas med halfparten af spadet de förut kokat iiti, som äter sättas pä elden, at kokas, da det tjocka skummet väl afskummas. Deruppä släs det i 361 en glas- eller stenburk, dä Ostronen jämväl | läggas deri. Denna bindes väl öfver, at ej luften mä komma dertil. Sälunda kunna de förvaras och hällas goda öfver et helt ärs tid, samt försändas til vidt aflägsna orter. Köpmän- nerna härstädes upköpa denna tiden om äret en ymnoghet Ostron, dem de tillaga pä förenämde sätt, och försända til Westindien, ofta med stor profit, at för den mycken- het af Ostron, som de här gifvit 5. Skillingar uti detta landets mynt, fä de gemenligen der en pistol (det är ungefär 6 gängor sä mycket, som de sjelfve först gifvit för Ostronen,) och ibland mera. Desse sä insyltade Ostron sades vara mycket sköna at äta; dock kunna de icke stekas, sedän de en gäng blifvit insyltade. Et annat sätt, at tillaga Ostron, är, at taga köttet] ur dem, steka det samma i en panna med smör, lägga dem sä uti en glas- eller stenburk, smälta smör derofvanpä, at det täcker väl öfver dem, sä at intet väder eller luft mä komma til dem. Neiv York. 243 Pä detta sätt tilredde, äro de ock goda, och sändas äfven sälunda ibland til Westindien och andra orter. Det van- liga sättet, at här äta dem, var, antingen ra med Vin- ätticka, Peppar &c. hvilket sätt dock ej mycket brukades, eller at stufva dem i smör uti en stekpanna, sedän skalen blifvit bärtkastade, eller at steka dem i deras egna skal pä glöd och sä öpna dem, til at äta köttet. En del ko- kade Ostronen i deras egit vatten, hvilket de i ymnoghet Iata frän sig, da de komma i varman, och sades de da smaka längt bättre, än om de kokades i annat vatten. De höUo Ostron härstädes för en mycket hälsosam föda, och hvaraf de sade sig aldrig hafva nä|gon olägenhet, p- -352 fast de ock äte dem til en tämmelig myckenhet. Här hölts äfven före, at Ostronen vore bäst i de mänader om äret, i hvilkas Latinska namn finnes bokstafven R, säsom September, October &c. men ej sä goda i de andra. Dock finnes här fattigt folk, som mäst hela äret igenom lefva af dem med litet bröd dertil. De fiskas här omkring New York i saita vatnet til myckenhet, och finnas der förnämligast pä gyttjog botten, hvarest de ligga i gyttjan. Pä sandbotten fäs ej sä mycket. Klippor och stenbotten finnes här ej, der de tagas. Deras skal samlas i stora högar, och brännes til kalk, hvilken af mänga brukas til husbyggnad, fast den dock ej hälles före vara sä god som kalk bränd och kalksten. Pä hitresan sägo vi, vid de gärdar, som lägo när sjökanten, stora högar af Ostronskal. Här vid New-York funno vi mänga äkrar, som nu voro besädde med hvete, upfylta dermed, hvilka dock ännu voro til största delen hela och ej sönderkrossade. När Villarne fordom för Em-opeernas hitkomst bodde ned vid hafskanten, lefde de ganska mycket af Ostron och mnsslor, hvilket de ock ännu göra pä sädana ställen, hvarest de hafva sit tilhäld vid saita sjön, om desse der finnas. De sälde ock mycket deraf ät andra Villar, som bodde längre up i landet. Det ses ännu pä de ställen, der de visst veta, at deras hus fordom stätt, en myckenhet Ostron- och mussel-skal. Man finner häraf, at man ej strax fär sluta, at pä alla de platser i norra America, hvarest pä hög- 244 Neiv York. ländta ställen eller längre up i landet finnes Ostron- ocli mussel skal, de samma legat der sedän den tiden, som samma ställen värit en hafsbotten. 353 Hummer fas här i myckenhet, ooh sades insyltas pä samma sätt merendels som Ostron, samt försändes sälunda til ätskilliga orter. Det är synnerligt hvad jag hörde bäde nu, ooh ofta sedän ganska mänga berätta, nämligen, at denna Staden New York värit länge bebodd af Euro- peer, innan de visste af nägon Hummer deromkring, eller at nägon der fans; tv huru flitigt de fiskade, kunde de icke märkä det ringaste tecken dertil; derföre fördes den tiden här altid stora sumpar fulla med Hummer frän Nya Angland, hvarest de ymnigt fängades. En af desse Hum- mer-sumpar kom en gäng at släs sönder vid Hellgate, belägit mot 10 Angelska mii frän New York, da alla Humrarna sluppo ut; octi efter den tiden sades de hafva sä förökat sig omkring New York, at de nu finnas der i största myckenhet. Den 1 November. Bot emot Frossan. — En art af Erossa, som Angels- männerne härstädes kalla Feber and ague, är mycket gängse pä ätskilliga ställen i de Angelska Colonien äter är det pä andra ställen i dessa länder, som folket nastan aldrig veta deraf. Jag skal framdeles omständeligare beskrifva denna sjukdom. Atskillige Köpmän ocli Ständspersoner här i staden berättade, at denne sjukan pä längt när icke är sä mycket gängse i denna Province, som i Pennsyl- vanien, sä at skillnaden derutinnan emellan bägge dessa Landskap skal mäst vara den, at dä 100. människor i Pensylvanien äro plägade af denna Erossa, skal här näp- peligen finnas 10 personer sjuke deraf. De mente, at den 354 til en Stor del förorsakades af de dunster, som up|stiga af friska vatnet, frän morass, floder ocli dylika ställen; tvärt om troddes den ej sä kunna hafva sin fortkomst vid saita vatten och hafssidan. At de mänga frukter de här i landet äta rä om sommartiden, som Vatten-Meloner, New York. 245 meloner, Persiker &c. ganska mycket bidraga dertil, var ej allenast en allmän tanka, utan den bestyrktes ock af mängfaldig förfarenhet; men jag lämnar dessa orsaker för denna gängen. Chinchina-barken troddes stundom vara god; dock har man ock ofta funnit den mycket skadelig; antingen den da ej funnits oförfallskad, eller at nägot fel blifvit begätt vid dess bruk. Handelsman Davis von Horne sade, at lian mot denna frossan botat sig ocli mänga andra med följande: bladen tagas af Salvia hortens. eller Tysk Salvia (Linn. hort. ups. p. 10 sp. 1.) stötas sönder, och saften krystes derutur. Dermed fortfares til dess man fär et skedblad fullt af saft. Sedän blandas saften af en Citron eller Limon deruti, och tages in just som frossen skal komma. När en 3 eller 4 gängor fortfarit härmed, viker gemenligen frossan bärt. Hvita Ekens nytta. Barken af hvita Eken {Quercus alba. Linn. spec. 996.) sades af mer än mänga vara bland det aldrabästa, som nägon liär ännu vet mot Diarrhoee och dysenterie. Den stötes sönder til pulver och tages in. De sade sig flera resor funnit, at da nastan alt annat ej velat hjelpa, har detta skaffat en säker och skadeslös bot. Dessutom brukar folket här pä orten ganska mycket, at taga samma bark, och pä vanligt sätt färga ylle der- med, h var af det fär en brun eller Theebou-färg, som ej af Solsken kan blekas ut. Musslor. Bland andra musslor, som finnas här pä P- 355 stränderna vid hafvet, är ock en, som Ängelsmännerne kalla Clam, och nti plurali Clams. Skapnaden af hvardera skalet pä musslan är nägelunda likt et människo-öra. Sjelfva skalet är tämmeligen tjockt, pä de f lasta ställen helt hvitt alt igenom, endast at den spitsigare kanten bestär bäde utanpä och inuti af en blä pä violett eller pä purpur stötande färg. Uti et annat verk skal gifvas bäde utförlig beskrifning och figur derpä. Nu märkes här allenast, at desse finnas i ganska stor myckenhet uti saita vatnet pä stränderna omkring New York, pä Long Island, samt annorstädes vid hafskanten. Inom skalet hafva desse en myckenhet kött, hvilket ätes sä af Villar, som af Euro- 246 New York. 356 peer, bäde Ängelsmän, Holländare ocli andra. Med de Villa Indianer, som bo upp i landet, drifves dermed en tämmelig handel. Fordom när Indianerne voro ägare af hela hafsstranden, fiskade de sjelfve dessa Clams, ooh födde sig deraf, men nu för tiden fängas de i myckenhet af Holländare och Ängelsmän, som bo pä Long Island, och annorstäds vid saita sjön, hvilka sä snart de fä dem, taga de ut köttet, träda det pä trädar, och da träden blifvit in emot fuU deraf, hänges han upp i luft och Sol- sken at torkas; när detta mussle-köttet blifvit tort, lägges det ned i käril, och för es sjöledes up för Hudsons flod til Albany, hvarest det försäljes til Indianer, som halla det för en af deras bästa rätter. Utom Europeer, komma äfven ätskillige Indianer ännu ärligen ned til hafskanten, at f iskä dessa Clams. De tilreda dem pä nyss omrörde sätt. Em"opeerne reda köttet af dem til mat pä ätskilligt vis, eller pa | alla de sätt, som man plägar tillaga Ostron. Ibland stekas de med sit skal uti aska, och sä ätas: ibland stufves köttet i smör: ibland kokas de, och läggas i kött- soppor: ibland läggas de kokade rundt omkring stek eller annat kött pä fat &c. Pä hvad sätt de tilredas, äro de merendels altid en skön mat. Jag liar ofta ätit dem pä minä resor; dock tyckes de vara litet härda för magen. Deras skal kastas ej bärt, utan göres deraf Indianernas sä kallade Vampum, som äro Villarnas bäde penningar och prydnad, hvarmed deras Qvinfolk utsmycka sig, dä de vela vara mycket granna. Desse Vampum göras egente- ligen af den violetta delen pä skalet, och äro deras violetta eller mörkblä penningar af mycket mera värde, än de hvita. Med samma Vampum eller penningar kan en re- sande bland Indianerna vinna ganska mycket i handel; men tager han med sig penningar eller stycken af gull och Silfver, kan han alt för mycket komma til karta; emedan Indianerne up i landet sätta alsintet eller föga värde pä sädana af oss sä högt skattade Metaller, det jag här i landet under minä resor flera gänger försökt. I fordna dagar gjordes dessa Vampum med mycket besvär af Villarna sjelfva; nu förfärdigas de mäst af Europeer. Neiv York. 247 Enkannerligen äro invänarena uti Albany sysselsatte med deras tilredning, hvarigenom de vinna ansenligt. Sättet huru de tilverkas skal längre fram utföras. Den 2 November. Judar. Utom andra Religions förvanter finnas i New York äfven nog Judar, hvilka hafva här i Staden stora privilegier. De ha de | här en Synagoga: ägde sjelfve de p. 357 hus, sorD de bodde uti: hade köpt sig stora Gods pä Lan- det: höllo öpna Köpmans-bodar här i staden: hade ät- skilliga skepp, som hörde dem allena til, och dem de pä egen räkning och med egna varor och gods sände ut. De hade, kärteligen sagt, här samma förmoner, som de andre eller Christne invänare i denna stad och Province. En af de aldrarikaste Judars dotter hade gift sig med en Christen, sedän hon förut afsagt sig den Judiska läran. Hennes Syster ville ej eller träda i äktenskap med nägon Jude, utan reste öfver til London, at fä en Christen til man. Under mit vistande härstädes bäde denna gängen, och de bägge följande ären, var jag of ta i omgänge med Judar; de sade, at de aldrig koka at sig nägon mat om Lögerdagen, utan sker det altid dagen förut; dock sade de sig hafva hela vintern eld uti sinä hus om Lögerdagerna. Judarne äta igemen intet Svinkött; dock hörde jag flera trovärdiga Ängelsmän berätta, at de pä resor of ta sett Judar, i synnerhet de yngre, ej göra sig det minsta sam- vete vid at äta sä Svinkött, som annat, hvad de kunna fä, och det tilhopa med de Christna. I gär om afton var jag första gängen i deras Synagoga, och i dag Iät jag äfven för middagen infinna mig derstädes. Et visst rum var i Synagogan, der de främmande eller Christne lämna- des frihet at sitta. En ung Rabbi förrättade Gudstjensten, dels pä Hebraiska, dels pä E-abbinska. Judarne af bägge könen voro klädde pä samma sätt, som de Ängelske. Manfolken hade hvar och en hatten pä sig i Synagogan, utan at nägonsin under Gudstjensten lyfta derpä: Qvin- folken voro pä läckjtare. Under Gudstjensten kastade p- 358 248 New York. 359 männerne pä sig et hvitt kläde, som, tör hända, skulle hafva af bild af en säck, dock märkte jag, at detta kläde var mycket präktigare hos de rika, än hos de fattiga. Mänge af Manfolken hade Hebraiska böcker, derutur de sunge ooh läste. E^abbi stod midt i Synagogan och läste, vände ansigtet mot Öster. Ali hans läsning och böner framfördes sä fort ooh med den hastighet, som hade han fruktat, det fienden snart vore öfver honom, sä at det väl var nastan ogörligt, at nägon kunde fästa en enda tanka pä det han ramlade fram. New York, hufvudstaden uti Provincen af samma namn, är belägen 40. grad. 40. min. Norr om sequator, samt 74. grad. 4. min. W. om Londons meridian, och ungefär 97. Ängelska mii frän Philadelphia, pä et för handelen ganska beqvämligt ställe, nämligen litet frän Hafvet pä en udd, som göres af 2ne vikar, hvaraf den ena emottager Hudsons flod, hvilken icke längt frän sta- den faller uti den samma. New York har sälunda sjön omkring sig pä 3ne sidor. Granden, hvarpä staden är bygd, är somligstäds jämn, annorstäds nägot backog. Eljest räknas orten för vara ganska hälsosam. Denna stad har först blifvit anlagd af HoUändare, som säges vid är 1623. dä de voro ägare af samma land, hvilka kallade den Nya Amsterdam, äfven som det om- kring ligande landet dä kallades Novum Belgium: men sedän Ängländarne vid slutet af är 1664. under Sir Cartes anförande, bemägtigade sig det samma, och fingo i den nästpäföljande friden behälla det, gofvo de bäde staden och den der under lydande Provincen | namn af New York. I storlek lärer den nu komma närmast til Boston och Philadelphia af städerna bland de Angelska Colonier i Norra America; men uti sköna hus, rikedom och stark handel täflar han med dem om förträdet. Han lärer vara ungefär halfannan gäng sä stor som Götheborg i Sverige. Gatorna äro väl icke sä regulaira som i Philadelphia, utan gä ibland tämeligen krokut och i bugter; dock äro de pä sit sätt nog vakre, Mäst alle äro stenlagde, undan- tagandes pä högderna, der det ej behöfves. Pä de för- Neio York. 249 nämsta äro löfträn planterade vid sidorna, hvilka om som- maren gifva bäde et täckt utseende, och uti den starka hettan, den ärstiden pä dessa orter, en behagelig skugga, samt göra i öfrigt staden ganska angenäm, at det syntes mig som hade jag spatserat i en trägärd, da jag gick här pä gatan. De trä-slag som blifvit använde härtil, voro följande: Vatten-Bök {Platanus occidentalis Linn. spec. 999.) var i myckenhet här planterad. Hon gaf en skön skugga om sommartiden med sinä stora och myckna löf. Locust- tree {Robinia, Fseudo-accacia Linn. spec. 722.) Af denna fans här ock mycket: dess vakra löf, och den mer än angenäma lukt, som dess blommor gofvo, da den stod i blomma, förtjente väl, at planteras bäde pä gator, vid hus, och i trägärdar. Än stodo här ock Lindar och Almar, fast icke i den myckenhet, som de 2ne förra. Alla dessa trän voro skiftevis satte om hvarandra. Utom hvarjehanda sjungande och qvittrande fogiar, uppehöllo sig äfven i dessa trän om sommaren en mycken- het af et synnerligt slags Grodor, | hvilka om aftnarne P- -^öO och nätterne, hälst när det var varmt, eller liknade sig til rägn, upfylte luften med sit mängfalliga läte, och lika- som täflade med foglarna. De höllo ofta sädant Ijud, at den ene människan näppeligen kunde höra hvad den andre taite pä gatan. Husen äro til största delen af tegel: de fläste väl och mycket vackert bygda, samt flera väningar höga. Pä somlige ställen vända de, efter det gamla sättet, gaf- velen mot gatan; men vid de i senare tider upbygda är detta ändradt. Pä mänga hus är öfverst pä taket bygt som en aitan, hvarest de om sommar-aftnarna sitta och roa sig, och hvarifrän de icke allenast kunna hafva en behagelig prospect öfver en god del af staden, utan äfven öfver en del af den dertil liggande sjön, samt det vid den samma belägna landet. Husen äro här gemenligen täckte antingen med taktegel, eller med takspän, hvilken spän är gjord af den hvita Tallen, som växer längre upp i landet {Pinus Strohus, Linn. spec. 1001.) och säges dessa späntak i varaktighet mäst täfla med dem, som i Penn- 250 Neiv York. sylvanien göras af den sä kallade hvita Cedern {Cupressus thyoides, Linn. spec. 1003.) Inuti husen voro väggarna hvitlimade. Jag säg ingenstäds Tapeter, ty de visste ej stort af dem här i landet. De livitmälade väggar voro til en stor del öfvertäckte med smä taflor af allehanda ritningar: ä ömse sidor om spisen voro skäp; under fönsterna i stenhusen brädslagit, ocli bänk dervid in i muren at sitta pä: skäpen ooh alt det brädslagna var mäladt gräblätt. Kyrkor äro i denna stad ätskillige, hvaraf märkes p. 361 följande. 1. Den Ängelska bygd är 1695. | i W. ändan pä staden, af sten, med torn pä, och kläcka deri. 2. Den Nya Holländska, som är nog stor, bygd af sten, med torn pä ooh en kläcka deri, jämte timkläcka, hviiken lärer vara den enda, som finnes här i staden. Denna Kyrka stär mäst uti SSW. och NNO. hvarvid märckes, at Kyrkorna i denna stad ej halla nägot vist väderstreck i sin bygnad, utan den ene stär frän O. til W. pä vanligt vis: den andre frän S. til N. och sä vidare. Uti denna Kyrka var intet altare eller Sacrestia, ingen läktare, inga Ijuskronor och Ijusstakar, och inga figurer eller mälningar. Omkring Kyrkogärden äro ätskilliga trän planterade, hvilka göra, at Kyrkan stär som uti en lund. 3. Den gamla Hol- länska, är äfven af sten; men ej sä stor som den förra. Inuti var den mälad, fast utan bilder, och försedd med et litet orgverk, dit skänkt af Gouverneur Burnet. Mäst alla Manfolken sitta här pä läktare, och Qvinfolken ned i Kyrkan. 4. Den Presbyteriska, var nyligen upbygd, tämlig stor, af sten, med torn och kläcka deri. 5. Den Tyska Lutherska. 6. Den Tyska Calvinska. 7. Den Franska för flyktingar af Reformerta Religion frän Frankrike. 8. Quakarenas Meeting. Hit kan ock f oras 9. Judarnas Sy- nagoga, hvarom näst förut är talt. Utemot sjön pä yttersta udden är en tämmelig väl god Fästning anlagd, kallad Georgs Fort, som commen- derar hamnen, och gör staden tämmelig säker för hastigt fiendteligt anfall frän hafssidan. Dessutom är den mot norra eller landssidan med pallisader omstängd, hvilka Neic York. 251 dock nu, sedän de i längliga tider icke haft at särdeles frukta I för nägon fiende, äro pä somliga ställen nog för- fallne. Uti sjelfva staden finnes intet särdeles godt Vatten; men litet utan för den samma är en skön och tilräckelig kalla, livadan invänarena förse sig med alt det vatten de bruka til Thee, dricka och bättre matlagning; dock betjena de, som härutinnan äro mindre granlaga, sig af det vat- ten, som finnes i brunnarna, ehuru slätt det är. Af denna brist pä godt vatten Iida ock främmandes hästar här mycket, livilka icke gerna vela smaka af det, sora tages uti stadsens brunnar. Hamnen är tämmelig god, de största skepp kunna ligga här pä redden, och nastan tätt til bryggan. Vatnet deruti är, för dess belägenhet i sjelfva hafskanten, ganska sait; hvadan den ock mäst alla vintrar, om ej en ovanlig sträng köld sätter til, är öppen, til en icke ringa fördel för denna stad och dess handel, da skepp hela äret igenom kunna här ut- och inkomma, när de vela, och vinden ej hindrar, hvilken förmon Philadelphia nödgas sakna, som förut är sagt. Den stora On Long Island, som ligger midt för staden mot hafssidan, gör hamnen för häftiga väder derifrän säker; och sades Sudväst-storm vara af alla väder värst för de skepp, som ligga i hamnen; emedan at den kanten är frän Hafvet en öpning. Ingängen frän Hafvet til New York är dock ej aldeles sä god: den är väl tämmelig djup, dock kunna ej stora krigsskepp gä dit in ; emedan det är för grundt. Stora Köpmansskepp hafva ibland i starkt svall stött litet pä botten, när de sunckit ned emellan vägarna, dock utan skada. Mänge skepp hafva likväl här förgäts; emedan Canalen | är smal, och om de icke segla rätt, komma de pä bankar. Gamle män, som i alla sinä dagar färdats här f ram och tilbaka, för- säkrade, at denna Canalen nu vore hvarken djupare eller grundare, än den fordom värit. Ebb och Flod sades fö rh alla sig här vid New York sälunda, at vanliga skilnaden emellan högsta och lägsta vatten om dygnet är ungefär 6. Angelska fot, och den 262 New York. tiden om mänaden, som floden är högst, stiger skilnaden til 7. sädana fot. Hvad Handelen angär, sä är denna Staden den, som uti Ängelska Provincerne uti Norra America drifver den samma nastan större, än nägon af de andre: ätminstone är der ingen, som öfvergär honom derutinnan. Eljest lära sä Philadelphia som Boston tämmeligen häruti täfla med honom. New York drifver handel pä ätskilliga orter. Härifrän sades gä längt flera skepp til London, än frän Philadelphia. De föra dit med sig allehanda slags skin- varor, dem de tilhandla sig af Yillarna: äfven Säcker, Logwood och andra färg-trän, samt Rum, Mohogony ooh andra varor, dem de tagit frän Jamaica och andra Ängelska öar i Södra America, jämte alla de penningar, de annars med sin handel kunna fä tilhopa. Äfven bygges här är- ligen skepp, hvilka föras öfver til iingland, och der för- säljas. I dessa senare ären hafva de börjat skeppa öfver til Ängland en myckenhet Järn. Frän London tages til- baka icke allenast allehanda fabricerade varor och andra Änglands producter, utan ock alt sädant, som eljest uti krämare-bodar plägar försäljas, sä at Ängland, och i synner- p 364 het London, hafver ge | nom sinä Colonier uti America i sädant en otrolig vinst. Ja, ej allenast denna Stad, utan ock alle andre Ängelske Colonier pä fasta landet i Norra America taga sä mycket af allehanda Köpmans varor frän London, at alla de penningar och begärligare varor de eljest pä ätskilliga orter med deras handel kunna förtjena, gä alt til London och Ängland, at betala det samma, och ändock räcker det pä längt när ej til, sä at häraf ses, hvad en väl inrättad Colonie kan bidraga til dess moder- lands tilväxt och fromma. Ganska mänga Fartyg gä härifrän New York til ofvannämde öar i Södra America, (hvilka af Ängelsmän- nerna med et ord kallas Westindien, som förut p. 244 är nämdt) dit de härifrän föra med sig mjöl, spannemäl, skärpor, kimbar och laggkäril, bräder, kött, fläsk, smör och andra matvaror, samt af de fä frukter här finnas. Ofta gä de til Boston i Nya Ängland, dit de föra Spanne- Neiv York. 263 mäl och mjöl, och taga derifrän kött, smör, allehanda slags träverke, hvarjehanda slags fiskvaror med mera, dem de sedän föra til Westindien, och der föryttra. Äfvenleds taga de frän Boston Rum, som der i myckenhet distilleras, den de sedän här i landet med fördel försälja. Ibland löpa jagter härifrän til Philadelphia med Köpmans varor, och äter en annan gäng komma jagter derifrän hit, näm- ligen alt som de af Gazetterna se, at en eller annan Vara är mera begärlig, eller betales dyrare i den ena orten än i den andra. Til Irland gä härifrän ätskillige Fartyg, lastade med hvarjehanda varor, som blifvit hämtade frän Westindien; men i synnerhet med Linfrö samladt här i landet. Det försäkrades | mig, at somliga är gä mot 10. skepp härifrän til Irland, lastade nastan bara med Linfrö. Orsaken är, dels at Linet i Irland icke har godt och til- räckeligt frö; dels och förnämligast, at de uti Irland, til at fä godt Lin, sägas updraga det, innan fröet hinner mogna, samt at de til samma ändamäls ernäende, eller at bekomma utvaldt Lin, icke vela betjena sig af egit hemma samladt frö, utan af det, som kömmit frän längre aflägsne orter. Det är för samma orsak skul, at Linfrö är pä denna ort en god Handels-vara. Denna tiden kostade en Buskel Linfrö här i staden 8. Skillingar New Yorks-penningar, eller just et Sttick von achten. För de varor, som blifvit försälde pä Americanska öarna, tages i betalning antingen reda penningar, eller Westindiska varor, som dels föras först hem, dels ock försändas strax antingen til London eller Amsterdam. Ville nägon vid äterkomsten frän Ang- land eller Holland ej taga varor, eller ock ingen vore, som fraktade skeppet, kunde en gä til New Castle i Ängland, taga stenkäl til Barlast och fara sä hit hem, hvarest de tämmeligen väl skuUe blifva betalte. Häraf skedde ock^ at de pä mänga ställen här i staden betjente sig af Sten- käl, sä i Kök, som i andra spisar, emedan de sades kunna säledes fäs lättare, än ved, för hvilken sidstnämde nu be- taltes 30. Skillingar New- Yorks-penningar famnen; (huru Stor en sadan famn är, ses förut p. 225.) Pä Södra Caro- lina drefvo de ock härifrän handel. De förde dit Spanne- 264 NeiD York. mäl, Mjöl, Säcker, Rum, med mera och togo derifrän Eis- gryn, som är den Provincens snart sagt enda product. p. 366 Producterne af denna New Yorks Province | äro ej raängahanda, utan i synnerhet följande: Allehanda slags skinvaror, hvilka köpas af de villa Americaner, liälst och mäst vid Oswego. Bräder i ymnoghet, som mäst komma frän Albany: allehanda slags kimbar och laggkärii, hvilka komma ifrän de omkring Hudsons Flod belägna orter: Hvete, Mjöl, Korn, Hafra &c. som mäst kommer frän New Jersey och andra ställen öfver alt i detta landet. Jag säg jagter frän New Bruns\vig, lastade endast med Hvete, som läg löst i fartyget, samt Mjöl, som var inpackadt i tunnor, säsom ock en ymnoghet linfrö. Äfven utskeppas härifrän nägot fläsk och andra köttvaror, dock ej til sär- deles myckenhet: ja ock nägot litet ärter, som komma frän orterna omkring Albany. Ändteligen ock järn, som i myckenhet fäs pä flera ställen i denna Province, och det tämmeligen godt. De öfriga denna Provincens Pro- ducter äro ej af nägot särdeles värde. Det mästa vin, som brukas, sä väl här, som uti de öfriga Angelska Colonier i Norra America, tages frän ön Madeira, och är nog starkt och hetsigt. Inga särdeles Fabriquer voro här i landet ännii in- rättade, utan mäst af kläde, linne, och andra fabricerade köpmans varor fördes hit fran Angland, enkannerligen frän London. Hvad som i öfrigt ej ringa bidrager til handelens beqvämlighet för denna stad, är Hudsons Flod, hvilken är segelbar til 150 Angelska mii up i landet, och faller ut i hafsviken litet Yäster om staden. För tvä tredjedelar af äret är denna full med jagter, samt andra större och p. 367 mindre bä|tar, hvilka färdas til och frän New York, lastade med allehanda landets Producter och andra varor. Huru mänga fartyg ungefär ärligen inkomma til denna stad, och utgä därifrän kan jag icke säja; men uti en af Pennsylvanise Gazetter har jag funnit, at frän den 1 Decemb. 1729. til d. 5 Decemb. 1730. äro til New York inkomma 211. fartyg, och innom samma tid 222. utgängne. New York. 266 Sedän den tiden har handelen här ansenligen til- och icke af-tagit. Marknad hälles ock här i staden 2:ne gängor hvar vecka, mäsfc pä sainma sätt, som förut p. 189. vid Phila- delphia är omordat; men i denna staden är dock den olägenheten, at här äro flera torg eller marknads-platser, hvarigenom sker, at en ej altid kan fä det en vii pä et ställe, utan nödgas ibland löpa fr an det ena torget til det andra, innan en fär hvad som tarfvas. Gouverneuren öfver New Yorks Province har här i staden sit säte, och residerar pä sjelfva Fästningen. Bland andra detta Länets Höfdingar förtjenar at nämnas William BuRNET, Son til den lärda och för sin theoria telluris namnkunniga Ängelska Biskopen Burnet. Denne Gouver- neuren var en mycket lärd Herre, och tillika pä alt sätt sä sorgfällig om detta Länets upkomst och vältrefnad, at Invänarena ännu i dag anse honom för den största och berömvärdaste Höfdinge, New Yorks Province nägonsin haft, och den de tro sig ej kunna gifva nog läford. Hans hvarjehanda Astronomiska Observationer, gjorde här pä orten, äro införde i ätskilliga Ängelska skrifter. Ar 1727. vid nu Eegerande Ängelska Konungens GEORG II. an- träde til Riksstyrslen blef han | flyttad frän New-Yorks Höfdingdöme, til Gouverneur uti Boston i Nya Ängland, der han dog är 1729 d. 7. Sept. af alla ganska mycket saknad. I denna stad kommer gemenligen en eller par gängor om äret the Assembly af denna Province tilsamman, det är Deputerade frän alla dess Härader, at här halla sinä smä Parlament eller Riksdagar öfver det, som kan vara nyttigt til landets bästa. De kallas tilhopa af Gouver- neuren, som ock hafver magt at skilja dem ät, när han behagar. Hvilket han ock gör, antingen när det ej mera är nägot angelägit at rädslä om, eller da han ej finner dem sä eniga för Konungens och landets bästa, som sig bör, eller när Gouverneuren regeras af egna capriser och egit interesse, förgätande landets välfärd. Här har värit den Gouverneur, som, sedän han räkät i oenig- 256 New York. het med Invänarena uti landet, och desse sedermera pä ofvannämde smä Riksdagar af harm och arghet altid satt sig tvärt emot, hvad Gouverneuren proponerat, om det ock värit aldrig sä nyttigt; sä har han gripit til det rädet, at tätt och den ena gängen strax efter den andra kalla dem tilsamman, och sä snart han märkt deras envisa sinne, strax skildt dem at, hvarigenom han sä mycket ut- rättat, at de tr-ötte af sä mänga och tätä utgifter, orasider voro glade at de fätt förena sig med sin Gouverneur til landets bästa. Ja, det har ock de Gouverneurer här gif- vits, som tätt sammankallat, och äter strax ätskildt Lan- dets Deputerade, endast derföre desse ej i alt velat dansa efter deras pipa, och samtycka til alt hvad Gouverneuren proponerat, ehuru skadliga sädana propositioner värit för Landet och det almänna. Konungen i Ängland sätter här Gouverneurer til, alt efter egit behag; men de lönas af Undersätarena i Provincerne, hvilka sammanskjuta til Gouverneurens underhäld; derföre alt som en Gouverneur mer eller m.indre ställer sig in i förtroende med dem; sä fär han större eller mindre lön: det ges ock exempel pä Gouverneurer bäde i denna och andra Ängelska Provincier p. 369 i Norra America, hvilka | derigenom, at de rakat i stridig- het med Invänarena uti de sig anförtrodda Län, mäst se sig gä i mistning af hela den vanliga ärligen samman- skutna lönen, och Konungen sjelf har icke kunnat förmä dem, at utgifva den. En Gouverneur eller Ijandshöfdinge skalle säledes nödgas, antingen lägga ned sin syssla, eller hafva alt för usel utkomst, eller ock i alt rätta sig efter Invänarenas behag, om han derjämte icke hade andra ut- vägar, til at nägorlunda fä sin lön ut. Desse äro bland andra följande: 1. Fär ingen i hela Länet, utan Gouver- neurens samtycke, halla krögeri, utan bör en och hvar, som idkar krögeri, derföre betala nägot visst til Gouver- neuren, alt efter omständigheterna. Sälunda hafva vissa Gouverneurer, dä Invänarena undandragit sig, at samman- skjuta til deras underhäld, lätit mäst fördubbla antalet af Krogar i deras Province. 2. Brukar största delen af dem, som ärna gifta sig, (om de ej äro utfattige) at icke Iata New York. 267 lysa för sig pä Predikstolen, utan taga af Gouverneuren en sä kallad Licence eller tilständ, at fä träda i äktenskap med den och den person; da pä en sadan Sedels up- visande hvar Protestantisk Präst hafver lof, at samman- viga dem. För en sadan Licence betales til Gouverneuren ungefär 4 a 5 Plätar, efter värt mynt; detta indrager vackert öfver hela Provincen om äret. 3. Kan ock Gouver- neurens inkomst ökas genom Eesepassers utgifvande, en- kannerligen at dem, som gä til sjös: at förtiga ännu ätskilliga andra atvägar. Vid ofvannämde deras Assemblyes eller smä Riks- dagar, öfverses och bättras de gamla Lagar, ny a stiftas, anstalter göras, til nödiga penningars | eller mynts gäng- barhet, m. m.; ty det är at märkä, at hvar Angelsk Pro- vince i Norra America är aldeles independent af den andra, sä at den hafver sinä särskildta Lagar, sinä särskildta penningar, och kunna i mycket anses, som särskildta Konungariken frän hvarandra. Häraf sker, at vid krigs- tider gär här ganska oordenteligen och senfärdigt til, sä at dä den ena Provincen vii fram, vii den andra tilbaka. När Gouverneuren vii hafva sä, vii Assemblen hafva tvärt emot. Det är dä icke at undra öfver, at under det de här utdraga tiden med oenigheter sins emellan om bästa och minst kostsamma sättet at utföra kriget, intager fienden den ena orten efter den andra. Gemenligen har det skedt, at dä Gräntse-Provincerne blifvit af fienden plundrade, hafva de längre ifrän belägne, suttit stilla i ro, likasom det ej bekommit dem nägot, och ofta hela 2 ä 3. ja flera är bäde dragit i betänkande, och äfven stätt emot, at sända de förra och i nöden stadde nägon hjelp. Ja, man har haft Exempel derpä, at dä somlige Provincier hafva blifvit af fienden härjade och sköflade, har en annan Province, under hela den tiden ej allena sutit neutral, utan ock tillika drifvit stark handel med fienden. Genom sädant förhällande hafva Fransoserne i Canada, hvilka äro endast at räkna som en hand full med folk, mot de An- gelska, likväl i ofreds tider sä stora fördelar för de sist- nämde; der dock mängen, som vii döma efter mycken- 17 258 Ntw York. heten och välmägan, skulle tycka, at Ängelsmännerne med största lätthet skulle snart kunna kufva de Franska; men med alt detta och eliuru oriktigt här tilgär i krigs- tider, kan dock ej nekas, det ju Angelska Kronan hafver p. 371 ganska stora | förmoner derigenom, at Fransosernas Canada gräntsar til deras Nybyggen i Norra America; och lärer finnas nog anledning at tvifla, det Konungen i Angland med fullt alfvare skulle vela taga Canada frän Frankriket, om det ock stode i hans förmäga. Orsaken är lätt at se: Angelska Colonierne i Norra America äro i myckenhet af Invänare och välmäga redan sä mägtige, at de börja föga gifva gamla Ängiand efter. För gamla Anglands handels och välmagt skul, samt för andra orsaker, är des Nybyg- gen i America förment, at uprätta nägra Fabriquer och Manufacturer, som skulle lända moderlandet til skada och afsaknad. De fä ej uptaga nägot af ädlare Metaller annor- lunda, än at det straxt skal skickas til Angland. De hafva ingen frihet, at handia pä andra orter, än de Angelska, undantagandes nägra fä ställen; ej eller hafva främmande Nationer tilständ, at drifva handel i de Angelska Colonier i America. Utom ätskilliga andra inskränkningar i deras handel och näring. Genom et sädant tryckande sker, at Angelska Invänarena uti Norra America äro mindre varme mot sit Moderland. Til en sadan kali tanka bidraga ock mycket de mänga främmande Nationer af Tyskar, Hol- ländare, Fransoser, Irländare, och andre, som flyttat hit öfver, och satt sig ned i de Angelska Nybyggen, hvilka merendels ej äro sä särdeles ömme om gamla Angland. Dessutan äro en del människor sä sinnade, at de aldrig kunna vara nögde med hvad de hafva, om det ock vore huru godt, utan längta altid efter mera, eller älska för- ändringar. At förtiga, det en alt för stor frihet, och för ). 872 mycket goda dagar, ofta kunna för | vandlas i et tygelfritt sjelfsväld. Jag har flere resor hört Ängelsmän sjelfva, icke allenast dem, som värit födda i America, utan äfven i gamla Angland, men sedän gätt öfver til America, och der satt sig ned, uppenbarligen säga och spä, det de Ängelske Colonier i Norra America efter 30. 40 a 50 är Neio York. 259 torde utgöra et särskildt Konungarike, skildt aldeles frän gamla Ängland; men som hela landet, hvilket sträcker sig längs efter hafsstranden, är at den kanten öppit, och pä lands- eller baksidan vid ofredstider oroas af Franso- serna; sä kunna desse sista eller Fransoserne tilräckeligen ästadkomma, at kärleken emellan dessa Colonier och deras moderland ej sä lätt kan alt för mycket kalina bärt eller utsläckna: utan bör Angelska Kronan med ali fog anse dem, som den bästa pädrifvare-staf, at halla dessa deras Undersätare i ali tillbörlig och önskelig plikt och undergifvenhet. Men jag har nastan gätt för längt frän mit ögnamäl, och vii derföre komma tilbaka til New- York igen. Magnetens Variation här i staden blef är 1686 af Ofver-Ingenieuren (Surveyor General) öfver New-Yorks Province Philipp Well observerad vara 8 grader 45 min. Wästerlig; men är 1723 fant Gouverneuren Burnet den vara 7 grad 20 min. Wästerlig. Hvaraf det ses, at Mag- netens Variation aftager här vid pass 1 grad 25 min. pä 38 ärs tid, eller litet mer än 2 minuter om äret. Mr. Alexander, en Man väl förfaren bäde uti Mathematik och Astronomie i denna staden, berättade mig d. 18 Sept. 1750. at efter flera hans gjorda Observationer vore Mag- netens Ya|riation den tiden här ungefär 6. grad 22 min. Wästerlig. Här sades vara par stycken Boktryckare, och gifves här frän trycket ut hvar vecka Angelska Avisor, deri hvarjehanda finnes infördt frän alla verldenes delar. Vintrarne äro här mycket kallare, än uti Pennsyl- vanien; ja, de kunna uti köldens stränghet täfla med ät- skilliga orter här i Sverige; dock varar köiden pä längt när ej i New-York sä länge, som här hos oss. Yären kommer här (uti New-York) tidigt, hösten sent, och om sommaren är hettan här ganska stark; derföre kunna de ock hafva Vatten-Meloner, hvilka blifvit sädde pä öpna fältet, redan mogna vid början af Augusti mänad: der vi dock hos oss under fönster uti drefbänkar svärligen kunna drifva dem til mognad. Huru sträng köiden här är om 260 Neiv York. vinteren, kan jag ej sä noga säga; emedan de Thermo- metriska Observationer jag här fätt, voro alla märkte pä oriktiga Thermometrar, hvilka dessutan sutit inne uti hus, ooh ej ute i fria luften. Snön ligger pä marken nägra mänader, och slädar brukas här pä samma sätt som i Sverige, fast nog obäklige gjorde. Hudsons Flod, som ned vid dess mynning är ungefär mot en Svensk fjerde- dels väg bred, och der skilnaden emellan högsta och lägsta vatten vid ebb och flod om dygnet är 6 ä 7 fot, utan at nämna, det vatnet deruti är ganska sait, ligger dock til 3. 4. eller snart 5 mänader hvar vinter belagd med Is, som ofta är af en half alns tjocklek, och mera. Om sommartiden äro de ibland här nog plägade af 374 mygg, hvilka sägas inkomma med det hö, | som införes frän de här i nägden belägna läga saltvattens ängar, samt om aftonen med boskapen. Jag har sjelf blifvit, och äfven sett andra vara om nätterna af dem sä illa medfarne, at man ej kunnat gä ut i staden för de mänga knylor desse ästadkommit öfver hela ansigtet. Vatten-Meloner fas i nägden omkring denna stad ganska stora och sköna; ja nastan bättre, än pä andra orter i Norra America; fast de alla planteras ute pä öpna fältet, och aldrig sättas förut i drefbänk. Hos Gouver- neuren Clinton säg jag i Septemb. 1750. en Vatten-Melon, som vägde 47. Angelska skälpund, och hos en annan hand- lande der i staden en af 42. skälpunds tyngd; dock räk- nades desse bland de största, som här pä orten fäs. Ar 1710. sändes härifrän 5. Iroquoirnas Konungar eller Sachems öfver til Ängland, at förmä Drottning Anna til alliance med sig emot Fransoserna. Deras namn, kläde- drägt, Audience i London, tai til Drottningen, utlätelse om Angland och Europeernas väsende, med mera, äro af andra skrifter förut bekante, sä at det vore onödigt, at här uprepa det samma. En sadan Vilsk Konung eller Sachem har gemenligen ej mer at säja öfver sinä under- hafvande, än en Länsman hos oss i en Soknestämma, ja näppeligen sä mycket. Under minä resor genom dessa Villars land, behöfde jag aldrig nägon gäng göra min New York. 261 upvaktning lios deras Sachems, utan desse Eegenter in- funno sig sjelfve obudne uti mitt qvarter, och det mer- endels för en eller par supar bränvin skul, hvilket är den dryck de älska öfver alt annat i verlden. Af ofvannämde 5 Vilska Sachems | sades en hafva blifvit dödiÄngland; men de andre 4. hade kömmit hem igen. De första inbyggare i New York voro bara Hol- ländare. När staden med det dertil hörande landet sedän blef af Ängelska Cronan intagit, och vid det päföljande fredsslutet bärtbytt til den samma mot Surinam, lämnades dess förra inbyggare frihet, at antingen blifva qvar, och njuta samma friheter och förmoner, som förr, eller ock flytta med ali sin egendom bärt. De fläste utvalde hällre det förra; hvaraf kömmit, at största delen af inbyggarena bäde i denna stad och den derunder lydande Province af samma namn, ännu i dag äro Holländare, och tala sins emellan mäst Holländska, enkannerligen de gamle; men sä börja de dock smäningom tämmeligen aflägga sit förra tycke, enkannerligen här i staden, och landet dernäst til hvarest största delen af ungdomen nu talar gemenligen bara Ängelska, och äfven merendels gär uti Ängelska Kyrkan, samt tycker illa, om nägon kallar dem Hollän- dare, och ej Ängelska. At Judar äfven här vistas, och njuta Stora friheter, är förut omtalt. Ehuru Ne\v Yorks Province värit mycket längre bebodd af Europeer än Pennsylvanien, är den dock pä längt när icke sä upfyld med folk, som den samma, fast jordmonen är äfven här tämmelig god. Orsaken sades förnämligast vara den: uti Drottning Annas tid, ungefär är 1709, kommo hit en stor hop Tyskar, hvilka af Re- geringen fingo land, och satte sig här ned: när de vistats här nägon tid, och bygt sig hus och Kyrkor, samt up- tagit äker och äng, begynte man inskränka deras privi- legier, och under hvarje|handa förevändande taga en och annan bit land ifrän dem. Häraf stöttes Tyskarna för hufvudet, som brukade väld mot väld, och slogo dem, som ville taga bärt landet. Detta togs sä illa up af Regeringen, at Tyskarnas hufvudmän blefvo insatte och ganska illa 262 New York. 37' medfarne och straffade. Et sädant förfarande förtröt dem sä högt, at mäst en och hvar af dem lämnade sinä hus och sin jord: gick derifrän och begaf sig til Pennsylvanien, derest de blefvo ganska väl emottagne och erhöllo land järate stora friheter, dem de fingo orubbade sig til godo njuta. De lato ej benöja sig dermed, utan de skrefvo ock hem til deras anhöriga och vänner i Tyskland, samt inrädde dem, at, (i fal de hade lust at komma til America), skulle de ingalunda sätta sig ned uti New York, och af- mälade den regeringen ganska illa. Detta hade det efter- tryck, at Tyskar, som sedermera til mänga skepslaster foro öfver til America, frägade aldrig efter New York, utan utvalde alla Pennsylvanien. Ja, det hände ibland, at de nödgades komma öfver med skepp, som gingo til New York; men näppeligen hinte de til lands, för än de skyndade sig derifrän til Pennsylvanien, midt för ögonen af New Yorks inbyggare. Härtil kan än föras en annan orsak: Vid det denna Provinces första invänare eller Hol- ländarne fingo vid fridsslutet med Ängland frihet at blifve här qvar, och njuta alla sinä förra förmoner och privi- legier, utan nägon afkortning, til godo, tilvällade sig dä en och hvar af dem ganska stora tracter land, sä at mängen ensam person af de förmögnare gjorde sig dä Herre och ägare af land, hvilket til vidd | och omkrets of ta kunde s vara mot en af vara medelmättiga, ja större Soknar. Som nu en stor del af dem voro mycket rike, sä dref afunden mot de Angelska dem, at ej sälja nägon bit land, om de icke fingo den mängfalt betalt. Hvad de dä gjorde, hafva deras efterkommande noga fölgt in til denna dag. Som nu bäde Angelsmän och andre Nationer kunna fä land bäde för bättre pris och med mera säkerhet i de andra Provincier; sä är ej at undra, at sä mänga ställen i New Yorks Province ännu ligga obebodde, och se ut som ödemarker. Detta alt visar hvad et litet fel i Regeringen kan bidraga til et lands saknad pä in- byggare. Pensylvanien. Philadelphia. 263 Den 3 November. Vid middagstiden begofvo vi oss fr an New York tilbaka, och fortsatte sä resan, at vi kommo til Phila- delphia den 5. derpäföljande. Cider. — Omkring Philadelphia hade de nastan för mer än en mänad sedän gjort Cider; dertil nödsakade deraf, at äpplena voro sä mogne, at de föllo af sig sjelfva ned frän träden; men vid vär resa til New York märkte vi, at de at den kanten da som bäst höllo pä, at göra sin Cider. Hvaraf ses, at äpplena omkring Philadelphia falla förr af träden, än uti New York; antingen at jord- monen, eller en starkare hetta om sommaren i Phila- delphia, eller nägot annat är orsaken dertil. Eljest hade de ingen förmon deraf, at de sä bittida mäste göra sin Cider, tj en längsam förfarenhet hade lärt dem, at ju tidigare de här kommo at göra den samma, ju sämre blef den; emedan den starka sommarhettan sades gö|ra, at p. 37i fermentation icke blef sä god, som dä det skedde senare. Polcat kallades af Angelsmännerna härstädes et fyr- fotadt djur, hvilket finnes nog allmänt ej allenast i Penn- sylvanien, utan ock längre bäde til Norr och Söder i Norra America. Uti New Yorks Province kallas det ge- meniigen Skunk. De Svenske här i landet kallade det Fiskatta, af den oliderliga stank, den ibland gifver frän sig, hvarom strax nedanföre. Fransoserne i Canada kalla det för samma orsaks skul dels Bete puante, dels Enfant du diable. En del Fransoser kalla det ock Pekan. Det är beskrifvit och med lefvande färgor afritadt af Herr Catesby uti dess Natural History of Carolina Voi. 11. p. 62. f. 62. under namn af Putorius Ämericanus Striatus. Han är i närmaste slägtskap med märdar, och til storleken äfven mäst den samme. Färgen är gemenligen svart med en hvit rand midt längt efter ryggen, och par sädana hvita ränder längt efter hvardera sidan, hvilka gä parallelt med den första. Ibland, fast säilän, visa sig ock sädane, som äro mäst hei hvita. Litet för än vi nu äterkommo til Philadelphia, sägo vi en ligga vid en gärd, som var af 264 Pensylvanien. Philadelphia. hundar ihjälbiten. Sedän hade jag ock vidare en eller annan gäng tilfälle under mit vistande här i landet, at se samma djur, och at göra mig underrättad om dess egen- skaper. Denna Fiskatt har sinä ungar antingen i iholiga trän, eller ned uti jorden. Des tilhäld är ock ej allenast ned pä marken, utan han kan ock behändigt klifva up i trän. För Foglar är han en stor fiende, h vilkas digg lian slär sönder, och äter up deras ungar. När han kommer p. 379 ihop med höns, | häller han med dem et grufveligt gästa- bud. Men sä är han dock mäst bekant för en synnerlig egenskap: da han blifver jagad af hundar eller folk, äro väl hans fötter och klor gemenligen hans första tilflykt; ty med dem springer han undan, eller kHfver up i träna; men om de hinna nog närä pä honom, sä at han ser sig ingen utväg at komma undan, har han ännu et hjelpe- medel öfrigt, nämligen, han kastar sin urin emot den, som förföljer honom, antingen han, som somlige säga, väter sin svants dermed, och sä med den samma stänker tilbaka, eller han eljest kan kasta det sä längt. Det förra tyckes dock troligare; emedan trovärdige män berättat mig, at de fätt synen full deraf dä de värit mot 3. famnar ifrän honom. Denna hans urin har en sä vederstyggelig lukt, at värre ej kan gifvas. Ungefärligen är den sadan, som hos Geranium rohertianum primum C. B. (Linn. Flor. Suec. 578.) men i tusendfalt högre och starkare grad. När nägon är närä in til Fiskatt an, dä han gifver fr an sig denna stank, kan den samma pä en stund svärligen hämta andan, utan den vii lika som qväfjas bärt eller storkna. Kommer nägot af dess vatten i synen pä nägon, säges det vara fara vid at mistä den samma och om nägot kommer pä kläderna, kan denna grufveliga stank nastan aldrig sä tagas bärt, at den ju ändock nägot litet skal kunna kannas. Hundarne löpa ofta tvärt af bärt frän denna kätten, sä snart han fätt bestänkt dem i synen och nosen; men de, som äro goda hundar, släppa honom ej gerna, innan de fätt lifvet af honom; och at nägot för- minska stanken de af dess urin fätt, gräfva och stryka p. 380 de med nosen nägra gängor i jorden under | jagandet. Pensylvanien. Philadelphia. 265 ooh ä nyo anfalla kätten, til dess de göra ända med ho- nom. Lukten af hans urin gär säilän pä en mänad utur kläderna; men om kläderne gräfvas ned i jorden ooh fä ligga der et dygn, sä plägar mästa delen af den elaka lukten vara försvunnen. Afvenledes bruka de ock flitigt gnida ansigte och händer med mull eller jord om nägon blifvit dermed bestänkt; ja somlige halla för samma orsak skul händerna hela länga stunden isänder i jorden; ty med vatten gär han ej sä snart bärt. En viss Ständs- person, som oförtänkt blef af denna katt befuktad, stank deraf sä illa, at dä han ville gä in i nägot hus, flydde antingen alla undan honom som för Pesten, eller budo de honom, vid det han öpnade dören, fara ända til och ej komma in i deras hus; sä at mannen aldrig varit sä illa utstält i alla sinä dagar. Hundar, som varit i färd med denna katt, fä ej pä par dagar nalkas til husen. Jag säg en morgon pä en marknad uti Philadelphia, hvad kastande det var af alla människor efter en hund, hvilken tvifvelsutan litet förut varit för närä til en Polcat, hvaraf han gräseligen luktade. Han toltes ej pä längt häll komma när nägon människa. Ofta, dä en reser eller gär i skogen, kännes lukten deraf pä hela länga stycket. Ibland kom- mer man pä de ställen i skogen, der det hela länga trakten luktar sä stärkt, at man mäste halla sig för näsan, hvilket gifver tilkänna, at denna katt dä är i nägden, eller hafver ej längt förut vistats pä samma ställe: är vädret med, eller ock dä det om aftnarna sent är helt lungt, kännes denna förgiftiga lukt pä nog längt häll. En sadan katt kom en natt om vintern 1749, helt närä til gärden, | der jag vistades, tvifvelsutan läckad efter et dödt lam, dä den, vid det hundarna jagade efter honom, gaf frän sig en sä vedervärdig och genomträngande stank, at jag näppeligen annat visste, der jag läg i sängen, än at jag skulle qväfjas bärt: kona rämade helt högt deraf. När han var bärta, försvan ändteligen lukten smäningom. Vid slutet af samma är hade et af dessa förtretliga djur practicerat sig in i vär källare; men utan at nägon den ringaste lukt kunde kannas deraf, (ty de gifva ej frän sig denna stygga lukten 266 Fensylvanien. Philadelphia. annars, än da de blifvit retade eller förfölgde). Pigan märkte nägra dagar i rad, at nägon i källaren gjort skada pä köttvarorna. Hon stänger alla gluggar igen, at hindra kattor komma in; men vaknar följande natt af det buller som gjordes i källaren af denna stinkande kätten, som blifvit der instängd. Hon gär dit ned, fär i inörkret se et djur med 2. gläntsande ögon, brinnande som eld, det hon ändteligen slär ihjäl; men innan Polcatten satte lifvet til, parfumerade hon sä källaren, at pigan icke allenast blef sjuk deraf i par dagars tid, utan bröd, kött och andra matvaror, vi der hade, blefvo sä bärtskämde och illa stin- kande, at vi ej kunde nyttja det minsta deraf, utan nöd- gades kasta det alt bärt. At han ej altid mätte vara sä mycket rädd för folk, eller ock at han om nätterna sofver mycket tungt, dömer jag der af, som hände en af minä bekanta nti New Jersey: vid det han om en sommar- afton uti skymningen gär hem frän skogen, tycker han, at et visst siags gräs stod f ram för honom. Vid det han dä lutar sig ned, at taga det samma, sprutas han alt öfver med Fiskattens urin, hvilken satt der pä marken, och | p. 382 hoit svantsen i vädret, som mannen mente vara det gräs han ville taga. Han hade sedän mycken möda, at fä denna stanken frän sig. Ehuru förtretlige de pä ofvan- nämde sätt äro, bruka dock Ängelsmän, Svecske, Fransoser och Villar här pä orten, at ibland göra dem tama, dä de säjas blifva sä spake, at de följa efter folket, som en hund, och pläga aldrig nyttja sin f ula spruta, om de ej blifva dess mera retade eller slagne. När Yillarne fä skjuta eller siä ihjäl nägon, äta de altid hans kött; dock vid det de flä honom, skära de strax bärt bläsan och dess hemliga saker, at köttet icke mätte taga nägon osmak deraf. Jag har talt bäde med Ängelsmän och Fransoser, hvilka sagt sig ätit samma kött, samt at det smakat väl, och sä godt som griskött. Skinnet, som är nog grof- och länghärigt, brukas ej af Europeer til nägot; men Villarne bereda det sä, at hären lämnas qvar, dä de sedän bruka det til Tobakspung, den de bära frarnför sig, och vända det häriga ut. Fensylvanien. Philadelphia. 267 Den 6 Novemb. Om aftonen reste jag ut til Mr. Eartram, hvarest jag räkade en man, som var hemma frän Carolina, af hvilken jag fick underrättelse i et och annat, hvad den Provincen angär. Jag vii nu allenast märkä följande: Tjära, Beck och Ris sades vara de förnämsta Pro- ducter uti Carolina. Jordmonen är der mycket sandig, pä hvilken en myckenhet af Tall och Furu växer, hvaraf de bränna sin tjära. De Furor de härtil betjent sig af, äro gemenligen sädane, som af sig sjelfva kömmit at torkas bärt. De visste ej allestädes, at tilreda Tallar til tjäru|bränning pä sädant sätt, som brnkas i Osterbotten genom Barkens afskalning pä en eller flera sidor. Pä somliga ställen i Carolina skal man ock betjena sig härtil af trädens qvistar. Han beskref sjelfva bränningen pä samma sätt, som det gemenligen sker hos oss i Finnland. Beck sades göras af tjära pä det sättet, at en grop gräfves i jorden, som smetas inuti starkt öfver med ler;,tjäran släs deri, elden tändes pä, och lämnas frihet at brinna til dess tjäran blifver sä tjock, som kan vara nog til Beck. Enkannerligen at tala, sä brännes i de Angelska Nybyggen i Norra America 2:ne slags Tjära. Den ena kallas allmän Tjära (Common Tar) och är den nyssnämnde, hvilken brännes af Furu-stubbar, afhuggna Fm-u-qvistar, och Furu- rötter, da trädet mästendels är tort när det tages. Detta är ock af det mäst allmänna sättet här i landet. Det andra sättet är, at Furun skalas eller barkas pä ena sidan och lämnas sedän at stä, och växa ännu vid pass et är, dä kädan kommer ut i sären. Trädet hugges sedän ned,' och brännes til Tjära, hvilken Tjära kallas grön Tjära (green Tar); färgen af bägge slagen är dock mäst den samme. Den kallas grön Tjära; emedan den brännes af gröna och färska trän, dä den allmänna Tjäran (common Tar) brännes af dem, som äro torkade. Sättet at här bränna dessa Tjär-slagen, är i öfrigt aldeles det samma, som hos oss i Finnland. Af den här sä kallade S varta Tallen brännes tjäran; ty den hvita Tallen duger ej dertil, 268 Pensylvanien. Philadelphia. men är deremot förträffelig til Bräder, Master &c. Den sä kallade gröna Tjäran sades vara dyrare, än den all- p. 384 manna. | Dock klagades redan mäst öfver alt, at Tall- skogarne nu äro rätt mycket utödde. Ris eller Risgryn planteras ganska mycket i Carolina. De ställen hvarpä det trifves bäst, äro moras ooh myror, hvilka kunna sättas under vatten, när det behagas. Det är pä sädana ställen, som det ock blifver först mogit. De bruka ock, i brist af annat, at plantera det pä torrare ställen ; men det vii der icke gärna fort. De ställen sades aldrig gödas, derest Ris planteras. Tiden, da de i Carolina plantera det, är i slutet af Martii, eller i början af April mänader st. vet. da det gemenligen blifver mogit i Sep- temb. De skola sätta det i rader, säsom ärter, och lämna gemenligen 15. tum emellan livart korn. Nägot efter det kömmit up, sättes äkern under vatten, hvilket ej allenast otroligen främjar dess växt, utan ock tillika utrotar alt ogräs, sä at en ej behöfver ränsa deremellan. Halmen skal vara ganska skön för boskap, som äter den mycket gerna. Riset älskar et varmt Climat; häraf kommer, at det ej kan växa i Virginien; emedan somrarne äro der för karta, och orten för kali. An mindre kan det komma fort uti Pennsy Ivanien. De veta ej ännu uti Carolina konsten, at göra Arack häraf. Det är i Södra Carolina, som det mästa Ris planteras, och uti Norra Carolina brännes nastan den mästa Tjära. Den 7 Novemb. • Vatnets aftagande. Ofvannämde man frän Carolina berättade, at han funnit Ostronskal uti botten pä en brunn, som var 70. Angelska mii frän hafvet, samt 4. Angelska p. 385 mii I frän en dervid belägen flod. De lägo 14. Angelska fot djupt frän jordbrynet; vatnet i brunnen smakade salt- aktigt; men i floden var alt vatnet friskt. Da samma man lätit grafva för sin sägqvarn, hvilken lag I72 Ängelsk mii frän en flod, räkade han först pä sand, sä blälera, deri han fant fullt med Ostronskal. Ibland dessa Ostron- Pensylvanien. Philadelphia. 269 skalen uptog han ätskilliga af honom sä kallade Sjöfogel- näbbar, hvilka nu hei och haline voro petrificerade. Desse lära värit Glossopetrce. Räf. — Af Räfvar finnes uti de Angelska Colonier enkannerligen 2:ne slag, nämligen de grä, och de röda; jag vii framdeles nämna om nägra andra varieteter häraf, som ibland visa sig i Canada. De grä Räfvarne hafva värit här ifrän urminnes tider. Uti Pennsylvanien och Provincierne Söder ut derifrän, äro de mycket allmänna; men tvärtom nog sällsynte längre emot Norr, kallas ock af Fransoserna i Canada Virginiska Räfvar. Til storlek äro de nägot mindre än vara ordinaira Räfvar. De göra ingen skada pä lamm; men med höns, ankor, gäss och kalkoner halla de nog illa hus, när de kunna komma at; dock räknas de ej här i landet bland de mera skadehga djur; emedan för deras dödande är uti Lagarna intet prsemium utsatt. Skinnet är begärligt af hattmakare, som göra sinä hattar af dess här; man fodrar ock kläder der- med. Fettet brukas mot värk. Desse E,äfvar sades icke kunna löpa sä fort som de röda. De hade dem ibland tama, dock at de ej fingo gä lösa, utan höllos i band. Denna arten är beskrefven och med lifliga färgor afritad af Herr | Catesby uti dess Nat. Hist. of Carolina Voi. II. p. 78. tab. 78. under namn af Vulpis cinerea Americana. För et sädant skinn betaltes här i staden Philadelphia 272 Skill. Pennsylv. mynt. Af de röda Räfvar finnes här icke särdeles mycket. De äro aldeles af samma art med vara vanliga Räfvar i Europa. Herr Bartram och andre sade, at Villarne skola enhälligt berätta, at dessa slags Räfvar aldrig värit här i landet eller i Norra America för' än Europeernas ankomst; men om sättet huru desse röda Räfvar först kömmit hit, har jag fätt 2:ne slags berättelser. Herr Bartram och ätskillige andre berättade, at Villarne icke allenast pasta, at desse Räfvar i senare tider kömmit hit til America, utan at det ock skedt straxt efter Euro- peernas första hitkomst efter en ovanlig och mycket kali vinter, da hela Hafvet at Norra kanterna värit belagdt med is, hvadan gissas, at de da först kömmit öfver isen 270 Pensylvanien. Philadelphia. til America, antingen frän Grönland, eller frän Norra delarna af Europa eller Asien. Ingenieuren Herr L. Evans och ätskillige andre sade sig fätt af flera den berättelsen, at en Ängelsk Gentleman eller Ständsperson, som bodt i Nya Ängland, och haft rnycken lust med jagt, och der- före lätit komma pä fartyg en hop Räfvar frän gamla Ängland, dem han sedän släpt lösa pä sinä gods här i landet, at framdeles fä roa sig med deras jagande. Detta skal vara skedt vid första början af Nya Anglands be- sättjande med Europeiske invänare. Desse Räfvar menas sedän hafva sa förökt sig, at alla de röda, som nn finnas här i landet, skola af dem leda sin härkomst. De räknas ibland de värre skadedjur här ä orten; ty de läta ej p. 387 benöja | sig allenast med samma hemtamda foglars dö- dande, som näst förut är omtalt vid den grä Räfvens beskrifning; utan de göra ock tidiga anfall pä Lamm, dem de halla til goda. Derföre betales efter Pennsylvaniens Lag 2. skillingar, som et praemium, ät den, som dräper en gammal Räf af detta slägtet, och en Skilling för en dess unge; uti de andra Provincier är ock utsatt lön för den, som rödjer et sadant skadedjur utur vägen. Skinnet upsökes af Handlande, som gifva derföre lika mycket, som för de gräas, nämligen 272 Skilling Penns. mynt. Varg. — Af Vargar finnes i dessa länder 2:ne varie- teter, som dock tyckas vara et och samma slag, nämligen en art, som är gulaktig eller närmare Ijusgrä, och den andra svart eller hei mörkbrun. Alle gamle Svenskar berättade, at i deras barndom, och än mer vid de Svenskas första ankomst hit i landet, fans här ganska mycket Vargar, sä at man ofta dä hörde dem tjuta och ulfva hela nät- terna. De gjorde ock ofta skada pä fär, svin och annan ung och smä boskap. När Villarne nägot efter de Svenskas och Angelskas hitkomst blefvo ansatte af käppor, en sjuk- dom, den de dä fingo af Europeerna, och den de aldrig förr vetat af här i landet, dödde mänga hundrade af dem deruti, sä at de mäste Villar uti Nya Sverige derigenom blefvo utödde. Vargarne, som dä blefvo läckade af lik- lukten, kommo til dem i sä stor myckenhet, at de äto ej Pensylvanien. Philadelphia. 27 1 allenast up de döda asen, utan anlollo ock de andra, der de lägo sjuke i deras käjor ocli kulor, sä at de friske mäste med störar ocli stafrar köra bärt dessa odjur. Men sedän den tiden hafva de sä för | svunnit, at nu säilän här pä orten höres af nägon, och än mindre, at de göra nägon skada; orsaken sades vara, dels at landet blifvit mera bebodt, dels at de blifvit af folk utödde och bärtskrämde. Men längre up i landet, som ej är sä bebodt, finnes ännu nog af dem. Fären gä bäde uti Pennsylvanien och Nya Jersey ute natt och dag hela äret igenom, utan at nägon behöfver särdeles frukta för dessa odjur; dock at för framtiden pä alt sätt hindra deras tilväxt, är uti Pennsylv. Lagen utsatt 20. och uti Nya Jersey s 30. Skill. til prsemiurn för hvar Varg, som nägon dräper, skinnet den förbehällit, som dödat et sädant odjur, och för en Vargunge gifves i Pennsylvanien til prsemium 10. Skillingar, Penns. mynt. Man har haft exempel pä dessa Vargar, hvilka blifvit gjorde nastan sä tama, som hundar. Villa Oxar och Kor finnas i skogarna ofvanför Caro- lina, efter hvilka Inbyggarne anställa jagt. De slagta dem de dä fä och insalta köttet pä samma sätt, som det plägar ske med annat boskaps kött. Härmed födes til en del bäde tjenstefolket och andra. Skinnet af denna boskap sades ej duga mycket; emedan det är alt för spongieust, sä at det ej tjenar til skor. Eljest bruka de mycket i Carolina, at breda dessa skin pä gälfvet til säng för det fattigare folket. Viscum filamentosum Sloan. sades finnas nog i Caro- lina. Det brukas af Invänarena i stället för halm uti sängar, samt til häst-prydnad. Creaturen skola äta det gerna. När de vilja lägga nägot i kistor eller lädor, som skal föras nägon väg, j linda de omkring, och stoppa emellan dermed, at det ej af skakning eller stötande mä taga nägon skada. Spariium scoparium Linn. Spec. 709. Flor. Suec. 589. växte uti Herr Bartrams trägärd af de frön, som han fätt frän Angland. Han sade, at han haft ätskilliga ständ deraf; men de fläste hade dödt bärt, genom köld uti de 272 Pensylvanien. Philadelphia. här kalla vintrar. Den växer dock vildt pä ätskilliga ställen i Sverige. Tuckahoo. — Herr Bartram hade Tubera Terrce (se Linn. Flor. Suec. 1116.) dem han tagit i sandig jord, i Nya Jersey, hvarest de växa ymnogt. Desse viste han at mannen, som var frän Carolina, och frägade lionom, om de samma voro Indianernas eller Villarnas Tuckahoo? (se Grön. flor. virg. 205.) Han svarade: nej, och lade til, at desse Tubera terrce finnas äfven der; men han hade aldrig sett dem brukas til annat, än at nägot deraf tages in i mjölk emot Diarhoee. Men hvad Tuckahoo angär, sä växer den uti särskildta kärr och moraser, och det ofta ymnogt. Svina upsöka flitigt dessa rötter der de finnas i morass och kärr. Indianerne, som bo vid Carolina, samia dem, da de vandra i skogen, torka i solen, mala dem sönder, och baka bröd deraf. Da roten är färsk, och man äter deraf, är den mycket het och brännande; men den förlorar mäst ali sin kraft, sä snart hon är torkad. Efter hans beskrifning lärer hon vara Arum Virginicum Linn. spec. 966. Grön. flor. virg. 112. jämnförd med det, hvad längre fram skal nämnas vid Tahim och Tuckah. p- 390 Efter middagen gick jag in til Philadelphia igen. Dq\\ 8 Novemb. ° . . Bi. — Atskillige bäde af Svenskar, Angelsmän och andra här i landet hade Bistockar, hvilka skattade hvart är vackert til deras ägare; ty Bien villa gemenligen här mycket fort. Vaxet säldes mäst bärt til de handlande; men honungen nyttjade de merendels sjelfve pä ätskilligt sätt uti maten. Allas enhälliga berättelse här pä orten var, at Bi aldrig värit i Norra America för än Europeerne kommo hit, och at de blifvit förde frän gamla Angland til det nya af de första Angelsmän, som i sistnämde land satt sig ned. Villarne eller Indianerne skola ock alle tilstä, at deras förfäder aldrig blifvit varse nägra Bi hvarken i skogarna eller annorstädes, för än Europeerne hafva värit nägra är här i landet. Detta bestyrkes än ytterligare Pensylvanien, Philadelphia. 273 deraf, at Indianerne icke hafva i deras spräk nägot sär- skilt namn pa Bi, utan lappa ihop, ooh kalla dem Ängel- mans flugor, säsom kräk först hitbragte af Ängländare. Nu finnas de i myckenhet vildt svärmande uti skogarna i Norra America; dock är här i landet en allmän an- märkning eller rön, at Bin nastan altid vid deras svärm- ning flytta sig Söder- och ej Norr at. De lära finna de Norra trakter af America ej sä tjenliga för sig. Häraf härrörer ock, at inga Bin finnas uti Canada, utan de dit- förde hafva frusit ihjäl om vintrarna. Bin uti America tyckas vara nastan liten grand smärre, än dem vi hafve uti Sverige. Annu til senare tider hafver ingen märkt nägot Bi uti skogarna, som äro Norr- eller bakom de höga sä kallade Blä-Bärgen, hvilket bestyrker det karta tide|hvarf de ännu haft uti denna verldenes del. Herr Bartram sade sig hört en Man berätta, det han funnit vid sinä resor i skogarna här i Norra America et annat slags Bi, hvilket i stäDet, at hafva sin honung och vax in cellulis, haft dem uti en stor päse, alt tilsammans; men denna berättelsen torde ännu tarfva mera Ijus och visshet. Den 9 Novemb. Foglars förminskning &c. — En och hvar sä af Svenska, som Ängelsmän, hvilka voro födde här i landet, och komne til nägon älder, intygade lika som med en mun, at det denna tiden pä längt när ej finnes här i landet sä mycket Fogel, tjenlig til mat, som uti deras barndom, utan hafva de ögonskenligen märkt, huru starkt den af- tagit. Samma klagovisa sade de sig äfven hört af sinä föräldrar, som voro födde pä denna orten. I deras barn- dom lägo vikar, floder, äar och bäckar sä f ulia med alle- handa slags sjöfoglar af gäss, änder, &c. at en knapt kunde se til vatnet för dem; men nu fär en näppeligen se nägon enda deraf. Man kunde för 60 ä 70 är tilbaka skjuta pä en förmiddag 80. änder, men nu svärligen en enda. En gammal Svensk öfver 90 är sade sig hafva uti sin ungdom en gäng skutit 23 änder uti et skott: en sak, 18 274 Pensylvanien. Philadelphia. som icke sä snart pä dessa orter lärer kunna ske, da man nu kan fä gä en hei dag, ooh ej fä se 3 ä 4. af dessa foglar. Tranor kommo da hundradetals hit om Vären; meii nu säilän nägra fä. Af villa kalkoner, samt af de liär, af de Svenska sä kallade Hjerpar ooh Rapphöns svärmade dä tjockt i skogarna; men nu hinner man nog p. 392 gä sig trött, innan man blifver näjgon varse. Orsaken til alt detta är icke svär at gissa: För Europeernas hit- komst var landet obebodt och fullt mad stora skogar: de fä Villar eller Indianer, som här vistades, oroade foglarna ej mycket. De brukade sins emellan ingen handel, visste ej hvad järn eller krut var, och lässade sälunda aldrig nägon byssa. Hundrade delen af de foglar, som här dä upfylte landet, hade allena värit ymnig föda för dessa fä Indianer; men da härtil lägges, at de hade sinä smä Mays- land, at de idkade fiskeri, och anstäldte jagt efter Hjortar, Bäfrar, Björnar, Villa Oxar och Kor, h vilkas kött äfven var dem en läcker föda, sä ses lätteligen, huru säilän och litet foglarne af dem ofredades. Annorlunda har det gätt, sedän flere svärmar af Europeer kömmit hit: landet har bhfvit upfylt med folk: skogarna bärthuggne: da folket förökts hafva de med jagande och skjutande utödt fogeln eller skrämt den bärt: om Vären bärttages fritt bäde ägg, moder och ungar. Inga lagar äro ännu gjorde häremot, och dessutom vore man i detta fria landet mindre ange- lägen, at lyda en sadan lag. Men ehuru de Foglar, som brukas til mat, blifvit här i landet sä otroligen utödde och mmskade; sä äro dock deremot andre, hvilka sedän Europeernas ditkomst mera til- än af-tagit. Sädana äro i synnerhet de af Ängelsmännerna sä kallade Black Birds, och af de Svenska Mays-tjufvar nämnde, hvilka äro en art kajor; samt af fyrfotade djuren ätskilliga slags Ickor- nar; bägge förenämde, bäde Mays-tjufvar och Ickornar lefva til en stor del af Mays, eller älska den framför alt annat. Ju mera nu som folket förökes här i landet, ju p. 393 mera Mays blifver ock planterad, | och följaktehgen blifver mera ymnoghet til föda för dessa bägge Creaturen. Härtil kommer, at bägge desse skade-djuren säilän brukas til Pensylvanien. Philadelphia. 275 mat, sä at de säledes hafva större frihet af föröka sig. Af andra Foglar, som ej tjena til mat, sades ock denna tiden vara ännu lika mycket, merendels som fordom. Denna klagan öfver den nyttiga fogelens ganska starka förminskning var ej allenast uti denna Province, utan öfver alt hvart jag kom eller reste uti Norra America. Fiskars förminskning. Vid Fiskens aftagande och förminskning hade gamle män här pä orten samma be- rättelse och klagan, som nyss förut om Foglen är anfördt. Uti deras barndom var en sadan välsignelse af Fisk i vikar, floder, äar &c. at da man gick ut en morgonstand, och drog et varp, fick man sä mycket fisk, at en häst näppeligen orkade draga det hem; men nu är det helt förändradt. Man kan flera gängor fä vara nog trägen, at sätta ut sinä fiske-bragder, men nödgas ändock ofta säja, at man arbetat hela natten fäfängt. Orsaken til denna Fiskens altför känbara förminskning, är dels mycket sädant, som straxt frammanföre vid foglarnas aftagande omordadt är, och at den nu pä mängfalt flera sätt utödes, än förr; dels de mänga qvarnar, som nu äro uprättade i floder och bäckar; ty de hafva här funnit, at Fisken om Värtiden gär up ät floderna til at lägga sin rämm uti grundtvatten, och da h an kommer til forssar, der nu äro qvarnar, och ej slipper längre, vänder han tilbaka nedät, och kommer ej mera up. En Ständs-person frän Boston berättade mig, at i en Elf som var vid hans faders gärd, fingo de altid om Värtiden, och mäst hela | sommaren öfver en mj^ckenhet af et viss slags Sill; men sedän hans fader Iät bygga en qvarn med damm uti Elfven, försvunno desse Fiskar. Samma klagan, som de öfver alt i dessa länder yttrade öfver Fiskens förminskning, hade äfven gammalt folk uti New York öfver Ostrornas aftagande derstädes: de intygade, at man uti deras barndom fätt der vid staden mycket större ymnoghet af Ostron, än i denna tiden; ty ehuru de ännu fäs der i ansenlig myckenhet, samt derhos de största och skönaste, som kunna finnas i verlden; sä tilstä dock Ostron-fiskare, at de ärligen ganska mycket minskas ; orsaken sades vara, at man nu sä flitigt 276 Fensylvanien. Philadelphia. öder ut dem med fiskande, och det nastan pä alla tider om äret. Mänge gamle gjorde den skilnaden emellan myckenheten pä Fisk i sin barndom, mot det den finnes i denna tiden, sä stor, som det är emellan dag och natt. Anmärkning vid Fiskens förökelse. Herr Benj. Frank- lin lemnade mig följande berättelse: Pä den orten i Nya Ängland, der hans Fader bodt, voro 2:ne floder af den beskaffenhet, at det fängades en myckenhet af et slags fisk, de kallad Herring, i den ena, men i den andra fans alsingen. Mynningarne eller utloppen af dessa floder voro dock ej längt frän hvarandra. När Herringen steg om Vären up at lägga sin romm, gick han altid i den ena floden, der man fick Herring, men aldrig uti den andra. Herr Franklins Fader som bodde emellan dessa floder, ville försöka, om det ej vore görligt, at Herring äfven kunde komma i den andra; derföre när Herringen just skulle gä up, at lägga rommen, lagade han, at han fick nägra uti sinä nät, utur dem han tog rommen, | förde den varsamt öfver land til den andra floden, och lade den deri, hvarest den kläcktes ut. Päfölgden var, at efter samma tid började det ärligen mer och mer jämväl finnas Herring i denna flod, hvilket continuerat in til denna dag. Detta ger anledning at tro, at der fisken är utkläckt, och hvarifrän han först gär til sjön, dit kommer han gerna sedän tilbaka, at lägga sin romm; emedan han är van, at vistas der. Säledes finne vi denna tid mycket Hei-ring uti ofvannämde Elf, hvarest förut, och innan rommen pä ofvansagde sätt blef ditförd, var alsingen. En annan syn- nerlig anmärkning var den, at ingen i forna dagar haft sig bekant, at nägon Tärsk funnits här neder vid Caps; utan för mynningen af floden Dellaware; men nu fas han der 1 myckenhet, hvaraf kan slutas, at fisken äfven af sig sjelf ömsar de ställen, h väri den vistas. Anmärkning vid Nordaste Delen af America. En 8jö-Capitain, som seglat til Grönland, pästod af egen för- farenhet, at da en kommer öfver den 70:de grad. af Lat. Boreal. blifver varman om sommaren derefter mycket starkare, än den är vid förberörde grad, hvaraf han slöt, Pensylvanien. Philadelphia. 277 at varman om sommaren vid sjelfva Norr-Polen skal ännu vara starkare, deraf at Solen der sä länge utan neder- gäng, eller natt och dag, lyser. Samma berättelse och mening sade Herr Benj. Franklin sig äfven fätt af Sjö- Capitainer i Boston, som färdats at de Nordaste Delar af Norra America. Men mera synnerligit var det, som en Sjö-Capitain, vid namn Henry Atkins, ännu boende i Boston, berättat för Herr Franklin, nämligen, at sedän lian legat en tid pä fiskeri vid | stränderna utan för Boston, och ej fätt der sä mycket fisk han önskade, har han seglat längre Norr ät til Grönland, da han omsider kömmit sä längt, at han räkät folk, som der bodt, hvilka aldrig förut sett nägon Europee, och det, som ännu mera var, hade sig aldeles obekant nj^ttan af eld, den de aldrig brukat. Om de ock hade haft sig kunnig, hade de än- dock icke kunnat betjena sig deraf; emedan inga trän växa der i landet: de äto alla de Foglar och Fiskar de fingo räa. För Lappris saker bytte Capt. Atkins til sig allehanda rara skinvaror. Sadan har värit Capt. Atkins berättelse, hvilken pä det högsta bedyrat, at desse Folk- slag aldrig haft sig bekant nyttan af eld. At längt til Norr finnes hvarken Trän, Buskar eller andra synnerliga växter, som kunna brukas til bränsle, är af flere Rese- beskrifningar bekant: men mon icke desse, pä sätt som mänge andre af de Nordaste Folkslag, brukat Fisk-tran och annat fett til bränsle uti Lampor, bäde at koka inat, varma sinä underjordiska rum om vintern, och lysa sig om nätterna och den mörkaste tiden med om äret? annars skulle de hafva en alt för läng natt, och bo uti närmaste granskap til det yttersta mörkret. Den 11 Novemb. Moose-deer. — Uti ätskilliga böcker läse vi om et mycket stort djur, som skal finnas i Nya Angiand och andra orter i norra America. De grufveligen stora och greniga horn, som ibland gräfvas up ur jorden i Irland, utan at nägon hvarken der, eller annorstäds i verlden 278 Pensylvanien. Philadelphia. känner nägot djur, som har sädana horn, hafva gifvit p. 397 mängen anledning at tro, at det i Norra America | ut- ropade Moose-deer vore af samma slag, samt at ofvan- nämnde horn i Irland vore af Moose-deer, hvilka i forna tider värit der pä ön, fast de sedermera blifvit aldeles utödde. Häraf hafva ätskillige trott, at Irland och Norra America torde i de första tider antingen hängt tilhopa, eller at ätminstone en myckenhet Öar da legat emellan dem bägge, hvilka nu mera icke finnas til. Detta gaf mig anledning, at noga spörja efter, om man nägorstäds uti Norra America sett et sädant ofanteligt horn-djur, som man det utropat före. Herr Bartram sade, at han noga frägat derefter, raen ingen hade nägonsin kunnat gifva honom nägot rätt besked derom, sä at han aldeles var af den tankan, at et sädant djur aldrig finnes här i America. Herr Franklin berättade väl, at han i sin ung- dom sett par stycken af de djur, som här kallas Moose- deer; men sä svarade de pä längt när ej i storlek mot det, som fordrats af dem, hvilka burit de Irländska hornen. De 2:ne Moose-deer, han sett, voro förde til Boston, at derifrän sändas at Angland til Drotning Anna. En hvar, som der ville se dem, mäste derföre betala 2. pence. En Köpman betalte da för alla Schol-Gässarna, af hvilka Franjvun var en, at de fingo se dem. Til högden af ryg- gen hade de värit lika med en stor häst; men hufvudet och hornen voro ännu högre. Herr Dudley hafver gifvit en beskrifning om dessa i America befinteliga Moose-deer uti The Philos. Transact. N. 368. p. 165. seqq. Under minä resor i Canada frägade jag of ta Fransoserna, om de nägonsin sett der i landet et sädant ofanteligt djur, som p. 398 somlige säga finnas i Norra America, och som | skal hafva lika Stora horn med dem, man ibland grafver up i Irland? de svarade alle at de aldrig hört talas derom, mindre sett nägot sädant djur i Norra America, och trodde, at om nägon skulle hafva sett et sädant, hade de bort vara de samme; emedan ingen sä genomvandrat alla skogar i Norra America, som de, nämligen Fransoserne; men som här finnas Elgar, hvilka lära vara de samme med vara Svenska, Pensylvanien. Philadelphia. 279 eller en variation deraf, och man understundom räkar nägon, som är tämmeligen stor, sä torde sägnen om de ofanteligen stora djur i Norra America med faseligen stora horn fätt sin upprinnelse deraf. Desse Elgar kallas af Fransoserna uti Canada Original, et namn länt af Villarna, och lära desse djur vara samma med det af Dudley be- skrifna Moose-deer. Ollaris. — Herr Franklin gaf mig et stycke af en sten, den de uti Nya Angland bruka at mura masugnar af, samt hafva vid smidjehärdar; emedan den stär sä starkt emot elden. Den var som en blanning af Ollaris och Ashestus: ty mästa delen var en grä Ollaris, vid kännan- det mycket f et och hai, samt Iät skära och arbeta sig; men här och der suto uti den som stjernor, eller en As- bestus fibris e centro radiantibus. Denna sten sades ej huggas i bärg, utan ligga strödd här och der pä marken. Säpsten kallades af en del Svenska här pä orten en sten, hvilken är utanpä sä hai, som tväl, och den de, utom annan nytta, nog betjena sig af, at uttaga fläckar i kläder. Han kan kallas Saxum taleosum particulis spa- taceis | granatisque immixtis. Jag vii nogare beskrifva honom i et annat verk: dock nämnes nu allenast, at dess färg är Ijusgrä, fast äfven mörkblä fläckar finnas här och der uti den samma; samt ibland fläckar som stöta pä grönt. Han kännes mycket hai dä han handteras, löper alt i flagor, läter dock nägorlunda talja och säga sig, fast han icke blifver särdeles slät, utan nägot gropig. Jag har sett stora hällar häraf, til en famns längd och mera, samt bredden proportionerad derefter, tjockleken gemenligen 1 a 2 qvarter; men jag kan icke döma nägot visst härom, emedan jag ej sett stenen der den gräfves up, utan endast, sedän han blifvit införd til Philadelphia, dä han merendels är sägad. Myckenheten af Talkpartiklarna uti denna sten förhäller sig til dem af Spath och Granat ungefär, som 30. til 1. Den finnes pä mänga ställen här i landet, som i Chester county, &c. De Angelske kalla honom Soapstone, hvadan jag gissar de Svenske tagit sit namn pä honom. Han nyttjas enkannerligen til följande: 280 Pensylvanien. Philadelphia. At uttaga fläckar utur kläder. Härtil dugde ej hela stenen; utan jag fant i den Ijusare fläckar, som helt och haline bestodo af en ollaris och kunde lätteligen skäras med knif eller annat järn. När nägon fetma kömmit pä Silke eller annat kläde, skrapades nägot af denna lösa sten til et pulver, hvilket ströddes pä flättfläcken, da fetman drog sig in i pulvret, som gnuggades ut, da flätt- fläcken försvan. Som han är en eldfast sten, sä brukas han pä landet, at muras in uti spisar vid eldstaden, der starkaste elden är, at stä emot eldens kraft och hetta. P- 400 Trappor utan för hus äro gemenligen gjorde af denna sten, der han kan fäs; men i brist deraf af Tegel. Tegelstens murar omkring gärdar, Trä- Krydd- och Kyrkogärdar, Begrafningsplatser &c. Tegelmurar för källar- lukor ut emot gatan &c. äro gemenligen täckte dermed; emedan han stär emot Soi, luft, rägn, och oväder, och ändras icke deraf, dä han hindrar dessas verkan pä Tegel- stenen. Dörhakar voro gemenligen fäste i dessa stenar. Sidorna rundt omkring källargiuggar voro äfven deraf och derutisuto gallrorna fäste. Nedersta muren, samt hörnstenarna af somliga Publique hus, säsom Provinciens Assemblee-rum, bestodo äfven häraf. Salt. Det Salt, som i Ängelska Colonierna mäst brukas, föres dit frän Westindien, eller Americanska Oarna; men det är mera corrosivt, än det Europaiska. Indianerne här i landet hafva pä et och annat ställe Saltkällor, af hvilkas vatten de koka sait. Jag fär framdeles tilfälle, at beskrifva somliga. Herr Benj. Franklin trodde, at man sä mycket mera kunde tilverka Salt af hafsvatnet här utanföre Pennsylvanien, som de i Nya Angland stundom förskaffat sig sait af det vatten som finnes i Hafvet der- utan före, hvilket dock är sä mycket längre til Norr belägit. Blymalm är funnen i Pennsylvanien, fast icke i myckenhet, eller at nägon gjort sig nytta deraf. Magneter äro äfven här fundne tämmeligen gode, hvaraf jag fätt vakra stycken. Pensylvanien. Philadelphia. 281 Järn fas bäde i denna och de andra Ängelska Pro- vincier här i landet til en ganska stor myckenhet, at de dermed ej allenast tilräckeligen kunde förse gamla Äng- land, utan ock nastan hela Europa; ja, tör hända, större delen af verlden. Malmen är här gemenligen mängfalt lättare at bryta lös i grufvorna, än den Svenska; ty man kan mängenstäds med en järnhacka, järnstör och trä- klubba nastan lika lätt bryta lös denna malm, som man hos oss gräfver en grop i härd jord. De veta der, i mänga grufvor, ej af bärning, sprängning och bränning; dess- utom är malmen ganska lätt-smält. Detta Järn, som nu här i de Ängelska nybyggen i America arbetas, är icke allenast tilräckeligt til alla behof för den otaliga mycken- het af folk, hvaraf desse Colonier redan svärma, och til den myckenhet af skepp de ärligen bygga, utan de förse ock Americanska Oarna härmed, utom hvad de nu börjat föra til Europa. Vid Skepsbyggeri hälles det före vara bättre, än Svenskt och alt annat järn i verlden; emedan det pä längt när icke förtäres sä af saita vatnet, som värt. De trodde sig, oaktad frakten, knnna uti Angland sälja sit järn til ringare pris, än andre Nationer. enkanner- ligen när landet blifver mera bebodt, och folket ej är sä dyrlegt. Bärg-lin, eller den Stenart, som Herr Biskop Bro- WALLius uti sit Ar 1739 uti manuscr. utgifna Colleg. Mineral. kallar Amianthus fibris separabilibus molliusculis, finnes här i Pennsylvanien i tämmelig myckenhet. Somlige stycken äro mycket sköra: andre äter tämmeligen sega. Herr Benj. Franklin berättade, at da han för nägra och tjugu är tilbaka var öfver til Ängland, | hade han med sig dit en liten pung, som var spunnen och gjord af det Berg- lin, som finnes här i landet, det han förärte at Sir Hans Sloane. Likaledes hafva de ock här gjort papper af samma sten. Jag hafver fätt af detta papper nägra smä stycken, dem jag förvarat i min Naturalsamling. Herr Franklin sade sig hafva hört berättas, at om detta Berg-lin lägges uti fria luften om vintertiden, och det fär sä ligga i köld och oväder, skal det blifva segare, och mera tjenligt at 282 Pensylvanien. Philadelphia. spinna af; men huru vida det hade sin grund, lämnade han derhän. Han förtälde tillika om detta Berg-lin en rolig Historia: han hade för nägra är tilbaka fätt nägra stycken der af: lämnat dem at en sin Boktryckare-gesäll, at Iata i Pappersqvarnen göra et ark Papper deraf. När det var färdigt, tog Herr Franklin det samma, kastade det i elden och sade, at det ej skulle kunna brinna up. Gesällen pästod vederspelet; men han blef förskräkt, när han säg Franklin sagt sant. Herr Franklin uttydde da för honom hvad slags Papper det var, dock ej sä tyde- ligen. När Herr Franklin gätt bärt, komrno nägre af hans vänner dit, som kände detta papperet. Gesällen mente nu göra et mirakel för dem, och at sätta dem i största föiundran: han berättar för dem, det han hade et ark papper sä konstigt tilredt, at han kunde kasta det i elden, utan at det skulle brinna upp. De nekade för ro skul deremot; men han pastod, at han hade rätt, och kom det ändteligen til et vad: medan han lagade til elden, smörgde de andre oförmärkt flätt pä hans papper; hvarpä, sedän Gesällen kastat det i elden, började det brinna i Ijusan p. 403 läga. Han blef da helt förvänad, hvilket gjorde, | at de andre ej kunde halla sig för löje, och uptäkte ändteligen för honom hela saken. Myror. Uti ätskilliga hus här i staden var en mycken- het af smä myror, hvilka hade sit tilhäll sä väl ned i jorden, som i hai uti muren. Längden af sjelfva deras kropp var just en Iin. Geom. och til färgen voro de antingen svarta eller mörkröda. De hade här samma osed, som pä andra orter i verlden, nämligen, at de drogo bärt Säcker, när de kunde komma öfver nägot. Herr Franklin sade sig hafva anledning at tro, det desse smä kräk pä nägot sätt mäste kunna gifva hvarandra sinä tankar eller ästundan tilkänna, och det för följande orsaker: när nägon enda af dem hittar pä nägot Säcker i skäpet, gär hon strax bärt under golfvet, eller til deras häl, och efter en liten stund kommer en stor hop, som följas ät, och vandra rätt ät skäpet der Säkret är, det de börja släpa bärt. Om en enda af dem räkar en död fluga pä golfvet, och Pensijlvanien. Philadelphia. 283 rär ej med, at ensam bära henne bärt, löper hon pä stun- den til deras häl, och i en handvänning derefter komma flera af dem pä en gäng och taga kosan ända til den döda flugan, den de släpa bärt. Nägon tid förut hade Herr Franklin haft en liten burk med Sirap som stätt i skäpet, i hvilken en hop af dessa myror smygt sig in, och ätit deraf. När han märkte det, skakade han bärt myrorna, och bandt burken med en smal trä fast vid en spik, som han slog up i taket, at burken hängde derifrän pä träden. Händelsen gjorde, at en enda my ra kömmit at lämnas qvar i burken. När hon ätit sig mätt, och skulle gä bärt, blef hon brydd, at siippa ned pä golfvet derifrän: hon lopp under botten pä burken, | men der- P- 404 ifrän var ingen gäng ned. Ändteligen efter mycket ar- bete, fant hon pä, at gä up efter träden til taket, sedän längs efter det samma, och omsider utföre YSigg^n ned pä golfvet. Det var näppeligen en half tima derefter, förr än Stora skäcken af dem kom vandrandes längs efter taket och gerad til träden, sä ned efter den samma och i bur- ken til Sirapen, den de började äta. De höllo pä dermed sä länge nägot af Sirapen var qvar. Imedlertid gick den ena troppen up- och den andra nedföre träden hela dagen igenom. Den 12 November. Spadom om väderleken i följande vinter. En hederlig Man, som en läng tid vistats här i landet berättade, at han nu i 20 ärs tid nastan beständigt utrönt, det ock andre märkt, nämligen, at väderleken om vintern här- städes gemenligen rättar sig efter den första November st. vet. sä at, om dä är uphälds väder, kommer litet snö och rägn den följande vintren; är det den första November för middagen vackert väder, men efter middagen obe- hageligt, skal början af vintern blifva vacker, men slutet och vären ful, o. s. v. Dylika väderleks spädomar har jag ock hört pä andra orter; men Meteorologiska observa- tioner, utom en sund eftertanka, hafva nogsamt vist dem oändeligen siä felt. 284 Pensylvanien. Efter middagen fölgde jag Herr Handelsman Kock ut til dess gärd pä landet. Källors nytta. Landet Nya Sverige eller Pennsyl- vanien är ganska rikt pä källor. En skal gemenligen antingen pä den ena eller andra sidan om en backe, ibland ock pä flera sidor, finna nägon kalla, hvarifrän et klart p. 405 flytande vatten | strömmar. Utom den nytta, som i all- mänhet hämtas af et got käll-vatten, hade man ock den, som förut p. 223. är oinnämd, nämligen, at de strax brede vid kallan, dä lion var närä til gärden, bygt et litet sten- hus, hvarigenom de ledt käll-bäcken. Alt som de sedän behagade, kunde de stoppa igen utgängen för vatnet frän huset, hvarmedelst det kom at stiga öfver hela golfvet. Uti detta vatten sattes ej allenast mjölk-kärilen om som- maren, utan äfven Bouteiller med vin eller andra drycker, hvarigenom de altid höUos kalla och friska, medelst det ny?i vatten som ständigt strömmade til frän kallan. Pä atskilliga ställen hade de ock pä landet sä bygt köket eller nägot annat visthus, at de kunde leda käll-bäcken derigenom, och säledes ej hafva längt efter vatten. Fiskdam. Ständspersoner, och andre af nägot värde, hade gemenligen Fiskdammar vid sinä gärdar pä landet, hvarvid de altid voro mona om, at friskt rinnande vatten kom at gä genom dammen, derigenom fisken sades trifvas väl; derföre anlades dammen gerna sä, at nägon kalla läg ofvan för den samma. Den 13 November. Ängars vatnande. Pä flera ställen här i landet säg jag et behändigt sätt, at göra ängar mera fruktbärande. Jag har nämt förut, at här finnes en stor myckenhet källor pä sidorna af högder, och ibland i dälderna. Kn- garna här pä orten ligga mäst emellan högder uti dalar, hvarest, om det värit för sankt och vätt, sä hade de genom diken affört det mästa vatnet; men som somrarne äro här nog varma, och Solen ofta sä bränner gräset, at det aldeles torkas bärt, sä hafva omtänksamme hushällare p. 406 värit mone om, at pä | ängarna bota detta. Til den ändan Pensylvanien. 285 hafva de sökt up alla källor, som värit i nägden vid nägon deras äng, och i stället at bäcken frän dem runnit när- maste vägen ned til dälderna, hafva de ledt vatnet sä högt som görligt värit, och de funnit nödigt, pä de högre sidorna af ängarna, derest de frän hufvudbäcken lätit som oftast gräfva smala rännilar ned ät ängen, at vatnet köm- mit at rinna mäst pä alia sidor öfver den samma. Ibland, der nägon däld var, leddes vatnet uti trä-rännor deröfver til andra sidan, och sä deltes det omkring genom helt smala rännilar til alla ställen, som de ville. At fä vatnet at gä desto högre, och pä det de mätte kunna leda det til flera ställen, hade de upmurat höga dammar vid sjelfva kallan, deri vatnet samlades, til dess det kom til den högd, at det mäste gä den väg de ville hafva det. Ofta har omtanka och flit gätt sä längt, at da de funnit nägon bäck i skogen, som lopp en hei annan väg, än ät ängen, och de dock genom vattupasset och den emellanliggande markens betraktande kunnat finna, at de voro i ständ, at leda vatnet dit, hade de gjort en dam, at hindra vatnet frän dess förra gäng, och fört det rundt omkring sidorna pä mänga backar, ofta til en Angelsk mils längd och mera, samt ibland uti trä-rännor öfver dälder, til dess de fätt det til ängen, dä de utdelt det pä ofvannämde sätt. En som icke sjelf detta sett, kan näppe- ligen tro, hvad ymnighet af skönt gräs kom at växa pä dessa ängar, enkannerligen närmast til rännilarna, dä pä andra, som ej sä handterades, gräsväxten stod helt usel. Ängarne lägo här gemenligen i dalar, och en eller flere deras sidor voro sluttande, sä at en helt lätt kunde fä vatnet at | rinna utföre dem. Desse ängar, som här i lan- P- 401 det sä sköttes, slogos gemenligen hvar sommar 3. gängor: men det är ock at märkä, at sommaren varar här 6 a 7 mänader. Om nägon kalla eller flytande vatten var i nägden, eller ock ej för längt frän nägon äng, men kunde dock ledas til den samma; lämnades den ej gerna, med mindre de sökte göra nytta deraf. Löfvet var nu fallit af alla trän, bäde Ekar och andra, som här pä orten om vintern pläga mistä dem. 286 Pensylvanien. och lag i skogen til et qvarters högd pä marken. Detta Löfvets ärliga affallande tyckes ju ej annat kunna, än ansenligen oka svartmyllan; dock var cl en här i skogarna ej öfver en tvärhands tjocklek, hvarunder en tegel-färgad lera utblandad med en lika färgad sand tog emot. Un- derligt, at en jord, som tör hända ej värit rörd sedän synda-floden, skulle hafva sä litet svartmylla pä sig; men härom mera längre f ram. Machine at tilreda Sur-käl. Hos en Tysk fick jag se en synnerlig Machine, hvilken lian vid denna tiden brukade, att skära sönder käl-hufvuden med, livaraf Sur- käl skulle göras. Och som detta sättet, at fa sönder kälen, gär mycket fortare, än med de vanliga Sur-käls-knifvar, som likna til skapnad et Latinskt S, det vi bruke; sä vii jag beskrifva sättet här kärteligen. Man hade gjort som en ränna utaf bräder med flat och jämn botten, af 6, qvarters längd, bredden af botten 7 tum, högden af si- dorna 2 tum; midt uppä denna rännas botten var et stort fyrkantigt häl inemot af samma bredd, som botten, samt P 408 4 tums längd un | gefär. Öfver det samma suto 3:ne knifvar efter hvarandra. Bredden af hvardera knifven var Vj^ tum. De voro satte med ägget sa sluttande, som järnet uti en höfvel, om icke mera, samt sä stälde, at baken af den föregäende ligger under det hvassa af den följande. Distancen eller vidden emellan det hvassa af den ena knifven och baken af den andra, var '^j.^ af en Geom. Linea; det var deremellan, som kälen skulle gä. Med ändarna voro knifvarna fäste uti sidorna af rännän. Uti rännän var satt en bottenlös fyrkantig läda af samma bredd som rännän, men et qvarter och 4 tum läng, samt et qvarter hög. Denna lädan sköts fram och tilbaka längs efter rännän, da en ville skära sönder kälen, och gick med nedre sidorna in uti sidorna af rännän, pä sätt nastan, som et läck skjutes igen i en läda. När de ville skära sönder kälen, lades rännän pä en tunna eller annat tjenligt käril, sä nämligen, at hälet, der knifvarna sitta, kom at stä midt öfver tunnan eller kärilet; derpä lades käl-huf- vudet i den bottenlösa lädan, och trycktes ned med den Pensylvanien. 28'; ena handen; men med den andra sköts lädan fram och tilbaka efter rännän, likasom man stode och höflade, da käl-hufvudet kom, at stöta mot äggen af de 3. knifvar, likasom mot 3 höfvel-järn, hvilka skuro det sönder uti helt tunna smala rimsor, likasom smala höfvel-spänor, som sedän föllo ned i tunnan under Machinen. Pä detta sätt kan en helt snart skära sönder en stor hop käl-hufvuden til Sur-käl. Pä bägge läng-ändarna af den bottenlösa lädan är ned vid hotten mot rännän sä mycket afskiirit, som behöfves, at ej lädan mä taga mot knifvarna; och är Distancen emellan botten af rännän och nedra delen af lädan par Linier. | Af hosstäende Figur lärer detta alt än bättre begripas. Denna Machine kan kallas Kal-höfvel, endast at höfvelen här ligger stilla. p. 401) 288 Pensylvanien. Den 14 Novemb. Ickornar funnos här i skogarna af ätskilliga slag, och til stor myckenhet. Jag vii nämna de allmännaste. Grä Ickornar. Et slags grä Ickornar finnes ganska inycket uti skogarna i Nya Sverige eller Pennsy Ivanien, och annorstäds i Norra America, hvilka til skapnad likna aldeles vara vaniiga Ickornar i Sverige; men skiijas der- utinnan frän dem, att desse Americanske behälla hela 410 aret | bäde sommar och vinter sin grä färg, samt äro derjämte merendels nägot större. Skogarne pä ali denna trakten, enkannerligen uti Nya Sverige, bestä gemenligen af löf-trän, i hvilka de hälst vistas. Herr Catesby har beskrifvit och med lifliga färgor afritat denna i dess Natural History of Carolina Voi. II. p. 74 tab. 74. under namn af Sciurus Virginianus cinereus major. Eai. Syn. Quadr. p. 215. De Svenske, soin här bo, kalla honom den gra Ickorn, och de Angelska Gray Squirrel. De hafva merendels sinä bon i iholiga trän, dit de draga massa, bäss och annat blött, som de kunna komma öfver. Deras förnämsta mat är allehanda slags nötter, som Hasselnötter, Chinquapins, Castanier, Valnötter, Hickery-Nötter, Olion af allehanda de mänga slags här växande Ekar; men enkannerligen är Mays framför alt annat af dem begärlig. Marken är här om hösten nastan öfvertäkt med Olion och allehanda slags nötter, hvilka nedf allit frän den mycken- het af Ekar, Castanie- och Valnöt-trän, som här växa i skogarna. Desse Olion och Nötter samia Ickornarna om hösten, bära dem tilhopa i högar, gräfva ned, och gömma en hög deraf här, den andra der, til sin vinterföda. De bära ock en hop deraf up uti sinä bon. När vintern kom- mer, och snö eller köld faller in, ligga de ofta i flera dagar stilla i sinä bon, hälst om det är fult och elakt väder med snögande och yrande, och äta da af det lilla förräd de dit samlat; men sä snart väderleken blifver litet mildare, vandra de ut derifrän, och gä da at gräfva up nägon af sinä högar, den de til en del straxt äta up ned pä marken, til en del föra de den ock up i träden Fensylvanien. 289 til sinä | bon. Vi märkte of ta, de följande vintrar, at da det hade värit blidt väder, och sträng köld skuUe infalla, sä voro Ickornarne en dag, eller sä vid pass, förut, iner än vanligt ute i skogen, dels at äta sig väl matta, dels at förse sig med mat i sinä gömmor och bon under den starka köiden, da de lägo stilla, och icke gingo ut. Man kunde dä, af det man säg dem mer än vanligt vara alle- städs ute pä marken i skogarna, tämmeligen säkert spä och veta förut, när stark köld skulle infalla. Svinen, hvilka altid sä länge marken är bar, gä här ute, och i skogen söka sin föda, göra ofta stor skada at dessa Ickornar, i det de upsöka deras gömmor, och äta up deras vinterföda. Ängelsmän, Fransoser, Indianer, och andre Nation er, som bo här i landet, pläga flitigt spana up dessa deras förräds hus, antingen de dä äro pä marken, eller uti iholiga trän; emedan alla de Nötter, som finnas deruti, äro gemenligen af de utvaldaste, och sädane, som bäde äro fullmogne och derhos nastan aldrig af nägon mask skadde. Sädane äro ock de Olion och Nötter, som Skogs- mössen om hösten här samia tilhopa. De Svenske be- rättade, at när, under den länga vintern, som här var är 1741. föll sä mycket snö, at Ickornarne icke mera kunde söka up sinä gömmor, svulto mänge af dem ihjäl. Hvad skada desse som oftast göra pä Maysen är förut omtaldt p. 227. de öda den samma sä mycket mera, som de icke äta up hela kornen, utan endast den innersta och sota kärnan, men skräda bärt alt det andra. Om Vären midt uti April mänad st. vet. dä Ekarne blommade som bäst, säg jag en myckenhet Ickornar sitta uti dem, ibland 5, 6 och flere uti et en|da trä, hvilka beto af stjelken litet nedanför blomman, och fälte den ned, antingen de dä äto nägot deraf, eller de samlade det til nägot annat. Den tiden sägs marken helt full med Ekblomster, nedfälte med et stycke af stjelken vid. Härigenom sker, at Ekarne pä längt när ej bära sä mycket Olion til föda för Svin och andra djur, som annars skulle ske, i f ali deras blommor ej blefve sä starkt af dessa Ickornar förstörde. Ibland de villa djur, som här i landet snarast kunna göras tama, 19 290 Pensylvanien. räknas desse, enkannerligen da de tagas medan de ännu äro helt smä. Jag har sett dem sä tama, at de fölgt med gässar i skogen, hvart de gatt, samt sprungit ooh satt sig pä gässarna, när de ej mera velat gä: ofta, sedän de fölgt gässarna et godt stycke in i skogen, hafva de vändt om ooh lupit tilbaka hem til gärden, der de lagt sig i det bo, som blifvit gjordt för dem. När desse äto, suto de mäst raka, höllo maten emellan sinä främre fötter, och svantsen i krok up i vädret: fingo de tame mera, än de orkade äta, buro de det uti sit hus, och gömde det der under ull-tappar eller annat, som de hade at ligga pä; och da de blefvo hungrige, sökte de det fram igen. De syntes dä ejl vara rädda för nägon, och kunde en och hvar, äfven främmande, handtera dem emellan händerna, utan at de bödo til at bitas. Man säg dessa tama äfven springa pä främmande, och krypa emellan kläderna, at lägga sig och sofva. I gärden der de höllos, lekte de bäde med kattor och hundar. Desse tama äta äfven bröd. När de grä Ickornarne suto i skogen pä nägon stubbe, höllo de svantsen up i vädret; och der de dä blefvo varse p. 413 nägon Människa, var svantsen under den | tiden gemen- ligen uti beständig rörelse. Sä snart de sägo nägon män- niska i skogen, började de pä smattra och halla mycket läte uti träden der de suto, sä at det var svärt, at fä dem at tiga. De som gä ut at skjuta foglar eller andra djur, äro för denna orsaken ofta rätt förtörnade pä dem; emedan de härigenom blifva rögde, och andra djur var- nade. Ehuru de tyckas ej vara särdeles skygge, sä är det dock nog svärt, at kunna skjuta dem; ty sä snart de blifva varse nägon människa, löpa de up uti nägot trä, och utvälja dertil gemenligen det största, de finna i neg- den. De laga dä straxt, at de komma bakom trädet, pä det at den, som vii skjuta dem, icke skal fä ögnasigte pä dem; och ehuru skytten dä gär omkring trädet, är Ickorn lika snäll, om icke snällare, at ömsa sit ställe beständigt til den sidan af trädet, som vetter ifrän honom, sä at han har svärt, at en gäng fä ögnafäste pä honom. Om trädet är grenigt, lägger han sig midt i grenen, och klämmer Pensylvanien. 291 sig sä härdt ned i den samma, at han näppeligen kan synas: skakas trädet, eller kastas med käppar och stenar til honom, eller skjutes dit med byssan; sä ligger han likafullt gemenligen helt stilla, utan at röra sig. Är trädet delt i 3 grenar, sä lägger lian sig midt emellan dem, klämmer sig sä härdt ned han kan, och dä kan ingen komma ät honom. När han kommer uti trän, hvarest äro gamla Ickorn-bon eller stora fogel-bon, lägger han sig uti de samma, och kan nastan ej fäs derutur, om man ock kastar, skjuter, eller gör hvad en vii ät honom. Sallan ses desse Ickornar hoppa ifrän det ena trädet til det andra, utan dä mäste merendels högsta nöden drifva dem dertil. De I ras vana är gemenligen, at löpa up i trädet, och sä P- 414 samma väg längs ned efter det, med hufvudet förut. Pä ätskilliga, som jag i skogen skutit, har jag funnit en myckenhet Loppor. At desse Ickornar äro bland de djur, hvilka nu finnas här i mycket större ymnoghet, än fordom, samt at Maysen, deras mäst begärliga mat, hvilken nu planteras här i längt större myckenhet, än tilförene, är förnämsta orsaken dertil, är tilförene i denna Tome om- talt. Dock är det synnerligt, at somliga är komma hit ned til Pennsylvanien och andra Ängelska Colonier en mängfalt större myckenhet af dessa Ickornar up ifrän landet, än eljest vanligt är. Det är dä gemenligen om hösten, som de sälunda infinna sig, och äro de dä alt för mycket sysselsatte, at samia ihop i skogarna allehanda slags Nötter och Olion, dem de föra uti iholiga trän, eller andra gömmor, at förvara til vinterföda: de äro härutinnan sä flitige, at ehuru ibland samma är värit en ymnoghet af dessa slags Nötter, har man dock haft nog svärighet, at fä nägon särdeles myckenhet deraf ; emedan Ickornarne förut dragit dem bärt i sinä häl. Folket hafver af länglig förfarenhet här i landet funnit, at när Ickornarne komma til nägon ovanlig myckenhet up ifrän de öfra orter hit ned, plägar gemenligen en ganska sträng och kali vinter följa strax derpä; hvarföre de ock mäst altid taga sädant för et visst tecken til en sträng vinter; men sä slär det dock ej altid in, hvilket jag sjelf förnam om hösten är 292 Pensylvanien. 1749. ty ehuru samma höst en myckenhet af Ickornar kommo ned til de Angelska Colonier, var dock den näst päföljande vintren nog lindrig, och ej mera kali, än är- p. 415 ligen här pä orten är van|ligt. Orsaken til Ickornanas nedkomst i en sadan myckenhet den gängen, var (hvilket äfven gamle män visste berätta, at ock ibland fordom händt) at längre upp i landet var samma är stor missväxt och brist pä allehanda slags Olion och Nötter, hvarigenom hungern och nöden tvang dem, at söka hit ned. De vandra gemenligen, til en stor del, följande äret, up til landet igen, hvarifrän de först kömmit. Deras kött ätes af somliga, hvilka halla det som en läcker mat; men de mäste akta det icke mycket. Skinnet duger ej stort. Somlige göra smä remmar deraf, emedan det är nägor- lunda segt: andre bruka det i nödfall til foderverk: nägre göra qvinfolks skors öfverläder til en del deraf. Ehuru qvicke desse Ickornar äro, bhfva de dock ofta et rof för Skallerormen, hvilken ibland upsluker dem nastan lef- vande. Denne oviga ormens sätt at fänga dessa snabba djur, säges ske genom förkjusning. Jag har väl aldrig sjelf haft tilfälle, at med egna ögon se huru här med til- gär; men jag har hört det af sä mänga trovärdiga per- soner, hvilka sagt, at de sjelfve helt noga äskädat det samma, at jag nastan nödgas sätta tro til deras enhälliga berättelse, ehuru orimlig han eljest förefaller mig. För- kjusningen säges altsä ske pä följande sätt: Ormen ligger ned pä marken under nägot trä, deri Ickorn sitter. Sä snart Ormen fäster sinä ögon pä honom, fast den ock sitter högst upp i trädet, är han ej mera i ständ, at hoppa bärt, utan börjar dä fä et särdeles ömkeligt läte, som gör, at eho, som gär der förbi, kan af lätet märkä, at ormen häller pä at förkjusa honom. Ickorn hoppar dä et stycke up ät trädet, sä äter ned; äter up, derefter längre ned. p. 416 Hvar| vid märkes, at han hvar gäng kommer närmare och närmare ned pä trädet, och den senare gängen han löper upföre trädet, hinner han ej sä längt up, innan han vänder tilbaka, som den förra. Ormen ligger under alt detta vid trädets rot och häller ögonen orörligen f aste pä dj urat, Pensylvanien. 293 utan at det minsta vända dem pä nägot annat; ja lian har ögonen da sä starkt fäste pä Ickorn, at en människa, som ser honom, kan tämmeligen bnlra, utan at han gifver sig tid at höra derefter. I sädant löpande up ooh ned, som nu omtalt är, skrider Ickorn alt längre och längre ned, til dess han kommer til ormen, som da säjes ligga raed vidöppen mun, hvarpä han med ängsligt läte rusar honom i gapet, och strax upslukes, om han icke är för stor; men om han är sä stor, at ormen ej straxt kan svälja honom ned, slickar han honom nägra gängor med tungan» at göra honom hai, och sä smäningom upsluker honom. Hvad mera besynnerligt är vid denna förkjusning, har jag infört uti Kongi. Vettenskaps A cad. Handl. för är 1753. p. 59. och följande, det jag nu ej vii här uprepa. En dylik förkjusnings kraft tillägges äfven den i Norra America sä kallade Svarta Ormen, hvilken pä samma sätt säges fänga dessa Ickornar, och äta dem up. För den synnerliga skada, som desse Ickornar göra pä Maysen, ej allenast dä den stär pä äkern, hvarom förut är talt, utan äfven hemma i sädesboden, der ifrän desse kunna pä nägra nätter, om de fä hafva sin frihet, bära och draga bärt hela tunnan, och mera, til sinä gömslor, har Regerin- gen mäst i alla Angelska nybyggen i Norra America blifvit föranläten, at gifva ut Lagar, som stadga nägot | visst, p- 417 huru mycket af allmänna Cassan skulle betalas för hvart Ickorn-hufvud, som en kunde upvisa. Det tyckes nastan öfvergä ali tro, hvad som betaltes uti Pennsylvanien allena för Ickorna-hufvuden af det grä och svarta slaget pä et enda är, nämligen frän den 1 Januarii är 1749, til samma dag är 1750. Ty när Deputerade frän alla landsorter i Pennsylvanien vid början af Januarii mänad 1750. kommo der tilhopa, at rädslä om Landets nödvändigheter, in- kommo klagomäl frän alla orter, at deras Häradskistor voro uttömde endast för Ickornar skull; förut var stiftad en lag, at af allmänna Cassan skulle betalas 3. pence (är vid pass 12 a 14 öre Kopparmynt) för hvart Ickorn-hufvud; sä högt hade hämden gätt emot dessa djuren, nämligen mot de grä och de svarta Ickornar. Man säg dä af in- 294 Pensylvanien. koinne räkningar, at pä det ena äret til ofvannämde ända- mäl blifvit betalt 8000. Pund i Pennsylvanie-penningar. Det är i vara penningar ungefär 40000 Plätar. Jag har detta af den, som sjelf satt med öfver dessa E-äkningar, hvilken ock lade orsaken til, hvarföre sä mycket härtil ätgätt, nämligen, at som man fick 3 pence för hvart Ickorne-hufvud, sä lönte det mödan, at gä i skogen efter dessa kreatur; hvarföre mängen, i synnerhet af ungdomen, öfvergofvo alt annat arbete, och lupo endast i skogen, at skjuta Ickornar, Regeringen blef derföre nu nödsakad, at ändra samma lag frän 3 pence til hälften inindre för hufvudet. Flygar-Ickorn, kallades af de Svenska här pä orten en art, hvilken lärer vara aldeles den samma, med den vi hafve pä somliga orter i Finland, och nämnes i Herr Archiat. Linn^ei Fauna Suec. § 22. Sciurus hypoGhondriis p. 418 prolixis voli\tans; ätminstone är den Americanska ej annat än en Varietet deraf. Ängelsmännerne kalla honom Flying Squirrel. Han är beskrefven och med lefvande färgor aftagen af Herr Catesby uti dess Natural History of Caro- lina Voi. IL p. 76. och 77. tab. 76. och 77. der han kallas Sciurus volans. De finnas här i skogarna, dock äro de tämmeligen sällsynte. Om dagen skal man nastan aldrig fä se honom gä ute, (undantagandes dä de blifvit af män- niskor nödgade dertil, som rakat pä deras tilhäld,) utan han ligger dä och sofver; men sä snart det blifver mörkt, kommer han fram, och är dä ute mäst hela natten. De uppehälla sig om dagarna gemenligen uti iholiga trän, hvarest man ibland af en händelse, dä man hugger sönder et sädant trä, kan räkä 7. stycken, och flere af dem ligga tilsammans pä et ställe. Genom den tilökning af skinn, som Naturens HErre försett dem med, längs efter hvar- dera sidan, kunna de] tämmeligen, säsom med flygande, hjelpa sig frän det ena trädet til det andra. De utbreda under en sadan fart sinä skinn-tilökningar, men draga dem tilhopa sä snart de fätt fäste pä trädet dit de farit. Somlige pästodo, at deras flygt frän det ena trädet til det andra sker i en Horizontel Linea: andre sade, at de Pensylvanien. 295 först släppa sig litet ned at, och inemot trädet de vela til, äter litet upät. Det längsta de kunna pä en gäng flyga, sades vara 4 ä 5 famnar. Bland alla Ickornar här i landet äro desse de, som blifvit aldratamast. Gässarne pläga bära dem med sig hela dagen, da de gä i Scholan, eller hvar de vistas, utan at de skola bjuda til at löpa bärt; men da gässen släpper honom frän | sig, Springer han straxt up til honom, och kryper antingen i barmen, eller ärmen, eller ock annorstäds, der han lägger sig at sofva. Deras föda är den samma, som de grä Ickornars. Rösselvissla, som den här kallades af de Svenska, var äter et annat slag af helt smä Ickornar, hvilket fans här i landet i skogarna til stor myckenhet. Af de Än- gelska hette han Ground Squirrel, det är Jord-Ickornar. Denne är äfven beskrefven och med lifliga färgor aftagen af Herr Catesby uti dess Natural History of Carolina Voi. II. p. 75. tab. 75. der han kallas Sciurus striatus. Deras förnämsta tilhäll är ej up i träden, som andra Ickornars, utan de gräfva sig häl ned i jorden mäst pä samma sätt, som Caniner, deri de vistas, och dit de taga sin undan- flykt, da nägon fara är pä färde. Desse deras gängar gä djupt och längt under jorden, och dela sig gemenligen, längre in, uti ätskilliga grenar, hvarvid de värit sä sluge, at laga, det ätskillige af dessa grenar sluta sig med et häl up i dagen. Däraf tilflyter dem den förmon, at om de äro uppe, at söka sig föda, och nägon tiltäpper det häl de kommo igenom, blifva de deraf ej försagde, utan hafva strax et annat i beredskap, dit de försvinna. Om hösten vid löf-fallningen, eller ock strax derefter, är roligt at se, hvad bryderi desse ibland hafva, dä man kasar efter dem; ty som af löfvets starka fall, eller bläsväder, som drifver löfven omkring, deras häl eller ingängar lätte- ligen öfvertäckas; sä hafva de mycket at göra, innan de i sadan hast kunna finna dem igen. De löpa dä, likasom de hade förvillat sig, af och | til, och tyckas vela kanna stället igen; men veta ej hvart deras ingäng tagit vägen. Löper en dä starkt efter dem, och klappar händerna til- hopa, är gemenligen för dem ingen annan undflykt, än 296 Pensylvanien. at springa up i nägot träd; ty det är at märkä, at desse altid halla sig vid och under jorden, och gä ej oftare up i träd, än da de blifva skrämde, och icke i hastighet kunna fä sinä häl igen. Uti Pennsylvanien finnes af desse E/össelvisslor längt större myckenhet, än pä de andra orter i America, der jag färdats. Deras längd är gemenligen netto et qvarter, utom den lilla svansen; men de äro der- jemte nog smale. Färgen rödbrun med 5 svarta ränder, nämligen en längs midt efter ryggen, och 2ne pä hvardera sidan. Deras mat är allehanda slags säd, som Räg, Korn, Hvete, Mays, Ek-Ollon, allehanda slags Nötter, med mera. De samia om hösten at sig sit vinter-förräd pä samma sätt, som de grä Ickornarne, och förvara det i sinä häl under jorden. Da de komma i en sädesstack, göra de samma skada som rättor och möss. Ofta har det händt, at da de ätit Räg, och sedän kömmit dit, hvar hvete värit, hafva de spydt ut ali rägen; emedan han ej värit dem sä behagelig, som hvetet, och sedän äter fylt magen med hvete. När Maysen pä äkern blifvit skalad, är denne ganska flitig, at skära af axen, taga mun fuU med Korn, sä at käkarna stä som upbläste, samt föra det, han samlat, ned i sinä häl under jorden. Vid det en af de Svenske sent om hösten gräfde i en backe efter mull til en qvarn- dam, räkade han pä et af dessas häl eller gängar under jorden, och när han med gräfning fölgt den samma en p. 421 stund, gick en gren af frän gängen til | en alns längd, uti ändan pä hvilken läg en stor hop af ut- valda Olion utaf den hvita Eken, som Rössel- visslan samlat til sin vinterföda. Litet der- efter kom en dylik gren til en stor del upfyld med Mays. Sedän en annan straxt derefter £^ full med Hickery-Nötter, och ändteligen alra- ^ innerst läg en samhng af sköna och utvalda Castanie Nötter til par hattkullars fyllnad, dem ofvannämde Svensk och hans Kamerater gjorde sig en god mältid af. Hos stäende figur utvisar nyssnämde dess gömmor. Om vintern synes icke stort til dem, utan de uppehälla sig dä i sinä häl Pensylvanien. 297 ned i jorden, och lefva af det de samlat medan vackert väder värit; dock när det är nägon särdeles varm och vacker dag, komma de stundom f ram. Ibland gräfva de sig genom jorden häl ned til källare, deri Landtmännerne förvara sinä äpplen, dem desse Jord-Ickornar upäta och skämma samt göra sälunda stor skada. Uti Mays-bodar halla de ock ibland illa hus; dock utödas de mycket af kattor, hvilka dels äta dem sjelfva, dels bära dem hem til sinä ungar. Deras kött brukas eljest icke til mat af folk, ej eller nyttjas deras skinn til nägot. Utaf alla Ickornar här i landet är ingen sä svär, at göra tam, som denne; ty fast en ock förskaffar sig honom medan han ännu är helt liten, läter han ändock föga handtera sig med bara händer, innan han bitts hei argt. Gässar, som använda mycken tid med dessa smä djur, sade mäst alle, at det näppeligen var nägon konst, at tämja Jord- Ickorn: ätminstone blef han aldrig sä tam, som de andre slagen. Om | de skola blifva nägorlunda tama, böra de tagas medan de äro helt smä. Somlige bruka halla dem i burar, medan de äro smä och se täcka ut. De svarta och röd-bruna Ickornar, hvilka äfven finnas här i landet, skola framdeles omtalas. Den 15 November. Om morgonen reste jag til Philadelphia. Tecken til Orcan, eller en grufvelig storm. Herr KocK berättade bäde i dag, och sedän ofta, at dä han en gäng seglat uti Westin dien med en liten jagt, och haft bland andra om bord en gammal man, som uti en läng tid farit til sjöss i denna verldenes del, hade det händt sig, at dä denne gamle mannen stätt och kastat ut lodet, har han bedt Styrmannen säga ät Herr Kock, at de borde hasta ut med bätarna och folket i dem, at med roende hjelpa under den sakta vinden, pä det de ju förr dess hällre mätte komma til den Ön, hvilken läg fram för dem, emedan de skulle inom 24. timar hafva en stark Orcan. Herr Kock har frägad honom, hvad anledning han haft, 298 Pensylvanien. Philadelphia. at tanka sä? den gamle mannen hade svarat, at emedan han, da han kastade ut lodet, kunde se det samma i vatnet pä längt flera famnars djup, än nägonsin eljest var vaniigt, och vatnet sälunda var i hast ganska klart blifvit, sä var detta et tecken, at beredelsen nu skedde i hafsvatnet til en Orcan. Herr Kock säg ock med egna ögon, at vatnet var sä klart; derföre hade han ut bätarna, at hjelpa under med roende, sä at han innan aftonen kom i god hamn. Men förr än han hant f ram, började vägorna gä alt större och större pä hafvet, hvilket stod som en sjudande gryta, 423 fast intet väder märktes i luften. Följande natten | kom Orcan, hvilken var sä häftig, at icke allenast mänge skepp förgingos, och taken af husen togos bärt, utan Herr Kocks jagt och andre Fartyg, som lägo i en god hamn, blefvo ändock af vädret och vatnets häftiga upstigande drefne sä längt up pä landet, at nägra veckor gingo förbi, innan de fingo dem ut i vatnet igen. Haj. En gammal Holländsk Skeppare sade, at han en gäng fätt en Haj uti fjerden utan för New- York. Dä den samma upskars, fans uti dess mage en ganska stor myckenhet älar. Den 18 Novemb. Om morgonen gick jag ut til Herr Bartram, och kom in til staden tilbaka samma dag efter middagen. Indianernas Ler-käril. Herr Bartram viste mig en stor kruka af ler, hvilken blifvit funnen ned i jorden här i landet, der Indianerne fordom bodt. Den som först funnit den, brukade at halla f ett deruti, at smörja läder med, och af honom säldes hon til Herr Bartram. Hon var ännu aldeles hei och oskadd. Jag kunde ej blifva varse nägon glasering eller färg derpä; men eljest var hon utanpä mycket utkrusad och väl gjord. Utom denna viste han mig ätskilliga bitar af sönderslagne ler-käril, dem Indianerne i forna tider betjent sig af. Af alla dessa bitar syntes, at Indianerne ej gjordt dessa käril af bara ler, utan blandat andra Materialier deri, dem de kunde Pensylvanien. Philadelphia. 299 hafva pä orten. Til Exempel: de som bodt när sjö- stranden, hafva stött sönder Snack- och Mussel-skal ooh blandadt deri; andre, som bodt längre up i landet, der Bärg-Cristaller finnas, hafva stött dem sön | der, och lagt dem bland bruket. Huru de i forna tider tilredt dem, vet ingen; men det- var klart, at de ej lära brändt dem mycket; emedan de ännu aro sä löse, at de med knif kunna täljas. Detta oacktadt mäste det vara et varaktigt arbete; emedan hela krukor finnas ännu i denna dag i jorden, eller ock stycken samt bitar deraf, hvilka ännu äro oskadde, fast de legat mänga hundrade är ned i jor- den. Förr än Europeerne kommo hit i landet, hade In- dianerne nastan inga andra käril, at betjena sig af til sin mats Kokning, än dessa, dem de sjelfve förfärdigat at sig; men sedän Europeerne satt sig här ned, hafva Indianerne beständigt tilbytt sig af dem grytor, kettlar och andra nödiga käril, och icke mera sjelfve brydt sig om, at göra sädana, sä at de ock denna tiden aldeles förlorat konsten, at tilverka dessa ler-käril. Sädane käril, da de äro hela, hällas nu för en ganska stor Raritet, äfven ibland In- dianerna sjelfva, emedan det är mer än säilän, at nägon kan komma öfver en sadan; jag har ock sett sädana ler-krukor, och bitar af Indianernas grytor gjorda af Tälg-sten. Tak-skifver. Herr Bartram viste mig smä stycken af en svart Skifver-sten, hvilken skal finnas i ymnoghet somligstäds pä sidorna af Floden Skullkil. Der skola vara stycken af 2. alnars längd och bredd, och äfven deröfver: til färg och skapnad aldeles lika med Bord-skifver, endast at den är nägot tjockare. Folket, som bo deromkring, skola betjena sig deraf til at täcka husen med. Herr Bartram sade sig sett et hus, hvars tak var helt och hälHt täckt med 4. sädana skifverstycken. Af Sol-sken, hetta, köld och rägn skola de ej taga nägon skada. Sta/act/ies eller Dropp-sten. Likaledes berättade Herr Bartram, at här finnes uti landet pä flera ställen Caverner eller grättor djupt in uti bärgen. Han sade sig värit inne uti ätskilliga sädana. Uti taket eller hvalfvet, pä en stor 300 Pensylvanien. Philadelphia. del af dessa, hänger en myckenhet af Stalactites, som ispiggar, somlige större, andre mindre. Deras färg är ätskillig. Hvad lian i synnerhet fant märkvärdigt, var, at han i somliga sett Stalactites, som hade haft yttra sidan gäende i Spiral, eller som vriden upifrän ned at. Han hade sändt nägra stycken deraf öfver til London, och ägde nu inga mera qvar. Den 19 Novemb. Apple Dumplins. Et sätt, huru en Applerätt af de Angelska här plägar tilredas, var äfven detta: De taga et Apple, skala det: göra sä en deg af vatten, mjöl och smör, baka den tunt ut, och omgifva Applet dermed. Detta bindes sedän uti en ren Linklut, lägges i en gryta, och kokas. När det är fullkokadt, tages det af, och sättes pä bordet. Medan det är varmt skäres skärpan af pä ena sidan. Derpä hafva de smör och säcker tilhopa blandade, hvilket lägges inuti, der Äpplet är, hvarefter Säckret, Smöret och Äpplet blandas väl tilhopa ; da det är färdigt. De kalla detta Apple Dumplins: Somliga kalla det Apple Pudding. Det smakar rätt väl. Sä mänga Applen, sä mänga särskildta Dumplins. Den 20 Novemb. Om morgonen reste jag i följe med en god vän p. 426 ned til Racoon uti New Jersey, hvarest | en myckenhet Svenskar bo och hafva sin särskildta Kyrka. Yi reste först 3. Angelska mii ungefär, innan vi kommo til Färje- staden, hvarest vi foro öfver Floden Dellaware. Landet var här pä somliga ställen nog lägt, eller sädant, at det som lag vid sidorna af förenämde Flod, vid högt vatten, eller sä kallad flod, stod under vatten; men vid ebb var det derifrän fritt, och tort. De som här bodde hade sökt göra nytta deraf, i det de pä ätskilliga ställen mot elfven uppkastat vallar af jord, hvarigenom de utestängt vatnet, at det ej fick flöda öfver landet, som nu i det stället an- New Jersey. 301 vändes til äng. Pä dessa läga ängar stodo mängenstäds ä ömse sidor om vägen Vattu-bökar [Platanus occidentalis Linn. spec. 999.) lielt tätt in vid hvarandra, hvilka om sommaren med sinä stora och tätä löf gifva en vacker skugga, göra vägen behagelig, och at det ser ut, som vägen ginge genom en skön Allee. Dellaware Flod är här ungefär af samma bredd, som vid Philadelphia. Pä dess ömse sidor är här vid Färjestaden vackra hus bygde, hvarest de resande mot betalning kunna fä hvarjehanda förfriskning. När vi reste frän Pennsy Ivanien til New Jersey kommo vi at gä öfver pä den färgan, som hörde til den som bodde i Pennsy Ivanien; men tvärt om da vi foro frän New Jersey til Pennsylvanien. Sä snart vi kömmit öfver Elfven, emottager et nytt och annat Gou- vernement; ty Elfven Dellaware gör skillnad emellan bägge Gouvernementen Pennsylvanien och New Jersey, sä at alt, som här ligger pä W. sidan om Elfven Della- ware hörer til Pennsylvanien, men det pä Ö. sidan om den samma til New Jersey. Bägge Höfdinge | dömerne p. 427 hafva mäst uti alt helt särskildta lagar och penningar. Vi fortsatte nu vidare vär resa, och befunno, at landet pä denna sidan hade uti mycket et helt annat utseende, än pä den andra; ty uti Pennsylvanien är jordmonen mera utblandad med ler och svart-mylla, samt ganska fruktbärande; men uti New Jersey är det mera sandigt och nog magert, sä at hästarna mängenstäds pä resan mäste vada djupt uti sanden. Näst vid Färje-staden, och et stycke bärtät var tämmeligen mycket Tall-skog, dock voro Tallarna ej särdeles höga, utan mästadelen helt smä, hvilka nu höllo pä som bäst at ränna up ; dock voro de nog utblandade med smä Ek-skog. Men sedän vi rest ungefär 3 Ängelska mii, ätervände Tallskogen, och sägo vi ej nägra tallar mera, förr än vi kommo til Racoons Kyrka. Pä alla de ställen, jag rest uti Pennsylvanien, har jag funnit Tall-skogar ganska sällsynte; men deremot finnas de pä ätskilliga ställen uti New Jersey, enkanner- ligen uti den nedra delen deraf. Vi hade sedän hela denna dagen bara Löf-skog, hvilken til största delen be- 302 Neio Jersey. Emellan Gloucester och Racoon. stod af allehanda slags Ekar, och de tämmeligen stora; fast de stodo allestäds nog giest, sä at vi pä de flästa ställen litan möda kunde äka med Chaise uti skogen emellan träden; och mäst allestädes beqvämligen rida; emedan under träden säilän voro nägra smä buskar, hvilka hindrade det samma. Alla trän hade nu fällt löfven, hvilka öfvertäckte marken öfver en tvärhands högd, och tyckes böra mycket bidraga til svart-myllans förökande. Pä et eller annat ställe kom nägon liten ä eller bäck. Landet var mästendels jämnt, fast det somligstäds gick i läng- p. 428 sluttande uphögnin | gar. Inga bärg eller stenar syntes här, undantagandes pä nägot enda ställe nägon helt liten sten, af en knyt-näfvas storlek. Här och der viste sig enstakade gardar, och pä et ställe en liten by; dock var landet ännu mera öfverväxt med skog, än upodladt, sä at det var mästendels skog vi hade at fara igenom. Ängar. Vi reste i dag, och de följande, öfver ät- skilliga här sä kallade kilar, eller äar, hvilka kommo up ifrän landet, och lupo ned til Elfven Dellavvare. De lägo ej stupande, utan voro mycket jämne; sä at vatnet rann nog sakta uti dem. När det var Flod i Della\vare Elf steg den ock et längt stycke up i samliga äar; och när det blef Ebb, at vatnet föll ut, blefvo desse nog smale. De lära värit vid flod eller högt vatten nog breda i forna tider; men nu voro ängar pä ömse sidor om dem, hvilka tilkommit pä det sätt, at de hade, da det värit ebb, kastat up fasta mull-bankar i det närmaste vid äbrädden, och dymedelst afstängt vatnet frän öfverflödande öfver alt. Mäst vid alla kilar eller äar voro nu sädana bankar eller tjocka mull-vallar, hvilka afstängde vatnet frän ängen. Da det var hög flod, stod vatnet i kilarna eller äarna mycket högre än pä ängen. De hade dam-lukor pä ban- ken, dem de kunde öpna, antingen de ville släppa vatnet ut eller in. Pä somliga ställen voro desse dam-lukor sä gjorde, at de voro satte pä yttra sidan om banken, och öpnades utaf sig sjelfva af det vatten, som rann ifrän ängen ut; men klämdes äter igen af det vatten, som ville gä in frän än pä ängen. New Jersey. Racoon. 303 Om aftonen reste vi til en af de Svenska, vid namn Peter Rambo, der vi togo värt nattherbärge. Tall. Den Tall, som vi i dag sägo, och nyss omtalte, kallas Pinus foliis geminis, squamis conorum ohlongorum aculeatis, uti Grön. flor. Virg. p. 190. och pä Ängelska Jersey Pine eller Jersey Tall. Mästendels sitta 2:ne barr tilhopa uti en hölsa, som det sker pä vär Svenska; men utur somliga hölsor utgingo ock 3. barr. Kattama liade länga taggar, sä at de voro rätt besvärlige at handtera. Eljest se desse Tallar pä längt häll aldeles ut, som vara Svenske, sä at innan en ser pä Kättarna, skal en lätte- ligen taga dem för et och samma slags trä. Af denna Tall brännes en myckenhet Tjära, hvarom längre f ram. Som mästa delen af desse äro Gär-tallar, sä duga de i öfrigt sä godt som til ingen ting; ty om en sätter dem til stolpar i jorden, sä rutna de pä helt kärt tid. Masken är ock ganska snäl derpä dä den blifvit nedhuggen, sä at den dä uti hast blifver genom-maskäten, och det ej mänga veckor efter det den blifvit nedfäld. De bruka den ock somligstäds i brist af annat, til bränsle; och pä andra ställen bränna de Smidje-kol deraf, som framdeles skal omtalas. Eljest förtjenar vid detta trä nämnas, hvad ät- skillige, och äfven jag här i landet rönt, nämligen, när det om sommaren är hett, älskar boskapen gerna stä i dess skugga: om der nu finnas pä de ställen boskapen gär bäde löf-rika Ekar, eller Hickery, Yalnöt-trän, Vattu- bökar eller andra Löf-trän, och tillika Furu trän eller Tallar, sä skal boskapen nastan ai tid hällre utvälja, at stä under et Furu-trä eller en Tall, fram|för at söka skygd under nägot löf-trä, fast löf-trädet kan vara mycket skugg- rikare; ja om det ej finnes mer än en enda Tall pä de ställen, sä skola dock sä mänga, som af boskapen fä rum, skäcka sig omkring den samma. Häraf ville ätskillige sluta, at de kädige utdunstningar, som kommo frän detta trädet, bekomma boskapen ganska väl, och derföre skola de utvälja dessa trän hällre än nägra andra. Skedträ var et litet trä, som finnes nog allmänt uti Pennsylvanien, och det vi äfven i dag sägo pä ätskilliga 304 Neiv Jersey. Racoon. ställen. De Svenske, som här bodde, hafva gifvit det föregäende namn, emedan Indianerne, hvilka i forna tider mycket vistades här i landet, brukade at göra sinä skedar och slefvar deraf. Jag hafver uti min Natural-samling en sked gjord af detta trä, utaf en Indian, hvilken skutit mänga hjortar och andra djur pä det ställe, der Phila- delphia nu stär; emedan samma plats i förberörde Indians tid var öfverväxt med hög skog. De Angelske kalla det Laurel; emedan bladen eller löfven likna aldeles dem, som äro pä Lauro Cerasus. Herr Archiatern och Riddaren LiNNiEus har behagat, af dess synnerliga ynnest emot mig, kalla den Kalmia Foliis ovatis, corymbis terminalibus, eller ock kärteligen Kalmia Latifolia, uti dess Spec. plant. p. 391. De platser, som den hälst utväljer til sit hemvist, äro sidor af backar, hälst den Norra, der nägon bäck flyter fram, sä at om backen vid bäcken var brant, eller ock branta backar lägo mot väta kärr, stodo de gemen- ligen f ulia dermed, hvilken nog of ta hade Bök til följes- lagare. Eljest finnes den ock uti skogarna i dälder. Ju p. 431 högre de stodo pä j Norra sidan af backen, ju kärtare voro de. Jag har sett det växa ej allenast uti Pennsyl- vanien och Nya Jersey, utan ock i New Yorks höfdinga- döme, dock börjar detta trä blifva i det sistnämda mera sällsynt, och Norr om den 42. grad. Lat. Bor. har jag ej kunnat blifva det varse, ehuru trägit jag sett derefter. Det har den egenskapen, at äfven om vintern behälla sinä täcka gröna löf, sä at da nastan alla andra trän här i landet aflagt sinä sommarkläder och stä helt nakna, pryder detta skogarna med sin behageliga gröna drägt mer, än nägot annat. Om Vären vid den 23. Maji, efter den nya stylen, börjar det pä denna orten blomma, da det i pryd- nad täflar med de mästa trän, som uti Naturen finnes: blommorna sitta i stora klasar, och är trädet helt fuUt med sädana. Innan blommorna spricka ut; hafva de en skön röd färg; men sedän de öpnat sig, bleker Solen smäningom bärt dem, sä at somlige pä slutet blifva mäst helt hvita, pä ganska mänga äro blommorna af en Rosen- färg. Dess skapnad är ock synnerlig; ty hon liknar mycket New Jersey. Racoon. 305 de gamlas skänkefat eller skälar. Lukten är dock ej sär- deles. Om Jul- och Nyärsdagen pryddes Kyrkorna som- ligstäds med dess vakra löfrika qvistar. Men en synnerlig egenskap hafver detta trä, som bestär deruti, at dess löf äro som et förgift för somliga Creatur; för andra äter tjenar det til föda. Mängfallig förfarenhet har lärt, at om Far äta af dess löf, blifva de antingen döde, eller ock mycket sjuke, sä at de med möda kunna frälsas. Unga Far fä icke äta mycket deraf, innan de sätta lifvet til; men gamle tola nägot mera. Om ock de äta nägot mycket deraf, sätta de äfven | otvifvelaktigt lifvet til. Samma skadeliga verkan hafver det ock pä kalfvar, hvilka deraf antingen dö, eller svärligen kunna komma sig före. Da om sommaren är 1748. nägra kalfvar hade ätit dess löf, blefvo de ganska sjuke, svälde up, fradgan stod dem ur munnen, och voro de närä at störta; men genom krut och annat, som blef dem ingifvit, kommo de sig ändteligen före. Det är om vinteren, som fären här lupo mästa fara för denna; ty när de hällits inne en tid, och de sedän släppas ut, när det ännu är snö pä marken, äro de mycket snäle efter alt grönt, och säledes svärligen kunna halla sig frän at äta deraf. Det har ock skedt, at da hästar, oxar och kor kömmit at äta af dess löf, hafva de äfven blifvit mycket sjuke, fast de dock icke dödt; dock trodde mäst alle, at om ock desse stora Creatur ätit nägot mycket deraf, skulle de svärligen kunnat undvika en hastig död; ty det har märkts, at bara de ätit nägot litet af dess löf, hafva de begynt mä illa. Men deremot äro dess löf en föda för Hjortar om vinteren, dä snö ligger pä marken, och de icke kunna hafva nägot annat til uppehälle; der- före finnes ock, om de den tiden skjutas, at deras tarmar och inelfvor äro fuUe med dessa löf. Härvid har äter märkts det som synnerligt, at när samma inelfvor blifvit kastade för hundar, och de ätit upp dem, hafva de deraf blifvit helt yra, eller som drukne, och ibland sä sjuke, at det sett ut som de skulle sätta lifvet til; men folk, som ätit sädana Hjortars kött, som haft dessa löf uti sig, hafva ej kändt nägon olägenhet deraf. At et slags Foglar, som 20 306 New Jersey. Racoon. de Svenske här kalla Hjerpar, och som blifva här qvar p. 433 hela vintern, tjena äfven | desse löf under samma tid til föda; ty da en skjuter dem, finnes deras kräfva full med sädana löf. Sjelfva trädet är mycket skarpt, derföre brukas det af somliga til axlar i trissor pä bläck; men enkanner- ligen brukas det, fram för alt annat, til Väfspolar, och höllo Yäfvarena intet trä härpä orten sä godt dertil som detta; emedan det var härdt, blef ganska slätt och hait, och sprack ej gerna. Af sjelfva trädet, men i synnerhet af roten, kan hvarjehanda Snickare- och Svarfvare-arbete göras, som af annat det finaste trä; ty färgen pä dess rot är alt igenom gul, samt trädet ganska härdt och fint. Frän centrum af trädet gä ut som smä radii, dock nägot glest. När dess löf läggas i elden, spraka de, som hade en kastat sait dit. I brist af annat betjena de sig om vinteren af dess löf och qvistar til at sopa korsstenar med. När om sommaren 1750. et slags maskar äto up löfven pä mäst alla trän i Pennsylvanien, vägade de sig ej här pä, utan desse fingo vara aldeles i frid och orörde. Atskillige berättade, at när elden om sommaren är lös i skogen, och kommer til detta trä, gär han icke längre, utan stannar dervid. Den 21 November. Mays. Bäde de Svenske, och andre, som här bodde, pianterade ganska mycket af Mays, den de brukade sä til föda för sig sjelfva, som för sin boskap. Den sades af alt vara den bästa föda, som svin kunna fä; emedan de icke allenast blifva mycket feta deraf, utan de fä ock deraf bättre och välsmakligare kött, än af nägon annan föda. Uti Kongi. Vetenskaps Academiens Handl. för är p. 434 1751. p. 305. och följande; samt är 1752. p. \ 24. och följande, hafver jag vidlyftigt talt om denna Sädesarten, hvarthän jag visar Läsaren. Kärrhjulen, som här brukades, bestodo af desse trä- slag: löterna eller peripherien af Spansk Ek; men ekrarna eller radii af den hvita Eken. New Jersey. Racoon. 307 Sassafras-trädet fans här växa öfver alt. Jag har förut p. 270. nämnt et och annat derom; nu vii jag lägga nägot til. De Svenske kalla det Saltenbras eller Salssen- fras, dock är det förra namnet mera i bruk. När nägot af detta träd lägges pä elden, sprakar det som hade en kastat sait dit. Häraf lärer tvifvelsutan de Svenske for- merat sit namn pä trädet frän Sassafras, det de vändt til Saltenbras eller Salssenfras. Trädet brukades til poster eller stolpar at sätta i jorden vid plank och gärdesgärdar; emedan det sades stä länge mot röta i jorden; men eljest troddes näppeligen nägot trä vara til, som i öpna luften och under bar himrael blifver sä mycket maskätit som detta; ty inom en liten tid sades maskarne äta det mäst alt igenom. De Svenske berättade, at dä Villarne fordom bodde här, brukade de göra sig skälar deraf. När en skär af trädet, eller dess unga telningar, och sätter dem ät näsan, gifva de en stark, dock behagelig lukt ifrän sig. En del taga barken af rötterna, koka den i spisöl dä de brygga, hvilket skal blifva deraf mycket hälsosamt. Samma bark lägges ock bland bränvinet dä det distilleras, eller lägges den i gjordt bränvin, dä det likaledes tros blifva ganska hälsosamt. En gammal Svensk berättade, at hans moder botat mänga, som haft Vattusot, med detta trä, i det hon tagit roten, kokat den i vatten, at decocten blifvit stark. I Detta hade hon lagt i flaskor, och lätit de sjuke dricka hvar morgon deraf. Hon brukade tillika, at koppa deras fötter. Denne mannen försäkrade, at han sett henne sälunda bota mänga, som fördes til henne uti lakan. När nägon plats rödjes til äker, lämnas gemenligen desse trän at stä qvar; emedan de äro löfrike, och gifva om som- maren en behagelig skugga ät boskapen. AtskilHge af de Svenska brukade, at med decocten af barken eller rötterna tvätta och skura de käril, hvari de ville hafva Cyder, dricka eller bränvin; emedan de derigenom troddes blifva mycket hälsosammare. Til at fördrifva vägglöss sades somhga försökt, at Iata göra Sängstolparna af Sas- safras, hvilken med dess starka lukt kunde hindra, at inga vägglöss ville vistas deri. Detta har ock värit godt 308 Neiv Jersey. Racoon. för 2 a 3 är, eller sä länge Sassafrasen ännu behällit sin starka Aromatiska lukt qvar; men sedän den tiden har man ej befunnit det göra stort til saken. En Snickare viste mig en säng, han gjort sig, hvars stolpar voro af Sassafras. Denna säng, som da var 10 a 12 är gainmal, var sä full af vägglöss, at ingen kunde sofva i frid deri. Atskillige af de Ängelska berättade mig, at för nägra är tilbaka var en tid nog uti bruk i London, at dricka Thee, gjordt af Sassafras-spänor eller blommor, säsom mycket hälsosamt; men sedän de päminte sig, at decocten deraf blef mycket brukad emot Luem Ven. eller kärlekssjukan, bärtlades denna arten af Thee; emedan de befarade, at deraf blifva beryktade för nägon viss eläk sjukdom. Uti Pennsylvanien brukade somlige, at taga spänor deraf, och lägga uti lädor och kistor, der de hade yllekläder, at der- 436 med utehälla mal, som om sommaren | annars plägar komma deri. Roten af detta trä behäller dock tämmelig länge sin lukt; jag har sett den rot, som legat 5 a 6 är uti en bordläda, men hade likafullt mäst ännu behällit sin starka lukt. Röd färg. P. Rambo berättade, at Villarne fordom färgat hvarjehanda skinn röda med barken af Castanie-Ek. Härd Vinter. Atskillige gamle berättade, at är 1697 var här en sä härd vinter, at isen pä Dellaware flod värit 2 fot tjock. Litet för middagen reste vi härifrän, och foro til Kyrkovärden vid Svenska Kyrkan Erick Ragnilsson, der vi förblefvo i par dagar. Den 22 November. Gräsets förminskning. Ake Helm, en af de heder- ligaste Svenskar härpä orten, och nu öfver 70 är gammal, (hvars Pader kom in hit i landet med den Svenska Grou- verneuren Printz) berättade, at uti hans barndom var här sä mycket gräs i skogarna, at det stod allestäds mot en alns högd; men nu är det sä förminskadt, at det blifvit ganska litet, sä at boskapen hafver svärt efter födan, och New Jersey. Racoon. 309 derföre injölka nu 4 kor ej mera, än fordora en. Det är ej svärt, at finna igen orsakerna dertil: 1. uti Gubben Helms barndom var detta landet ganska glest bebodt. Här fans da näppeligen en tionde del sä mycket boskap, som nu; följakteligen hade en ko allena da sä mycken föda och bete, som 10 nu. 2:o mästa delen af gräsarterna (Graynina) här pä orten äro annuella, det är, de växa ej flera är i rad af samma rot, som de fläste af vara Svenska, utan de skola hvart är | sä sig, da altid det samma ärets ständ om hösten dör ut; när nu desse genom den myckna boskapen hindras at sada sig, genom det de ätas up, innan de fä blomma och bära frukt, sä är ej underligt, at af gräsarter det ena sträet stär här, det andra der, pä fält, backar och betesmarker här i landet. Detta är ock or- saken, hvi resande hafva nog svärt at med egen häst komma fort bäde här i New Jersey, Pennsylvanien och Maryland, enkannerligen om vintern; emedan de fä Gra- mina eller gräsarter, som der vuxit, smäningom blifvit mer och mer utödde af boskapen, innan de fätt fröda sig. Men längre mot Norr, som i Canada, finnes nog af de gräsarter, som kallas Gramina perennia. Säledes har här i landet den allvise Skaparen gifvit ät de Norra orter ymnigare gräsarter af de ständigt varande (Gramina perennia): emedan invänarena för de länga vintrar skull, behöfva mera hö til foder ät sin boskap; men deremot meddelt dem sparsamt uti de längre til Söder belägne Landskap; emedan Creaturen kunna der gä ute mäst hela vinteren. För samma orsak skul hafva ock mera eftertänk- samme Hushällare uti Pennsylvanien lätit förskrifva sig höfrö af Graminihus pere^inibus frän Angland och Europa, samt sätt dem här pä sinä ängar, hvarest de synas nog vela trifvas. Persimon {Diospyros Virginiana Linn. spec. 1057.) eller af de Svenska sä kallade Mispelträdet växte här nog allmänt. Jag har förut p. 200 och 255 talt om detta trädet; nu vii jag lägga nägot til. Somt af des frukt började nu blifva mogen och mat-dugsen. När den sent om hösten blifver väl mognad och frostbiten, ätes den | 310 Neiv Jersey. Racoon. p. 438 af folket här, som annan frukt, och smakar da mycket söt och klibbig, dock at nägon liten adstringerande sraak äfven kännes deruti. Jag at ofta nog deraf, utan at kanna nägon olägenhet. När nägon äter deraf, suger han allenast til sig det blöta och klibbiga köttet, men spottar ut stenarna eller kärnarna. Af denna frukt brygga en stor del, sä af de Svenska, som Ängelska och andra Nationer et skönt svag-dricka, hvilket sker pä detta sätt: Om hösten sent, när frukten blifver frostbiten, och säledes söt och skön at äta, samlas deraf sä mycket, som behagas, hvilket kan lätt och fort ske; emedan hvart trä bär en stor ym- noghet. Detta knädas tilhopa med Hvete- eller annat kli, bakas kakor deraf, och sättes i ugnen, hvarest de stä til dess de äro väl genom-gräddade och torre. De tagas sä ut, och dä drickat skal bryggas, sättes en gryta pä elden full med kalit vatten, deri förenämde kakor läggas, hvilka under det vatnet längsamt och smäningom blifver varmt, blötas up och smälas sönder. Grytan tages sä af elden, och vatnet röres om, at de upblötta och söndersmälade kakor blanda sig jämnt med vatnet, hvilket alt sedän släs uti et kar. Sälunda fortfares, at upblöta sä mänga, som behöfves til en brygd. Sedän mäskar man och brygger pä vanligt sätt. Detta dricka hälles vara bättre än mycket annat. Brännvin brännes ock af denna frukt, som sker pä det sätt, at sedän de om hösten samlat en stor hop deraf, lägges alltsammans i et käril, deri det stär en vecka eller mera, at det blifver väl blött. Sedän släs vatten til, hvarmed det fär stä och jäsa, hvilket sker af sig sjelft utan jäst, derefter brännes pä vanligt sätt brän- p. 439 vin deraf. Om en har | af de Vin-drufvor som här växa vildt, särdeles det sötare slaget, och blandar det ihop med frukten af Persimon, blifver Brännvinet rätt skönt. Somlige af dessa trän hafva sin frukt mogen mot slutet af September, men andra, och det de mästa, äro senare; ty somlige blifva icke mogne, förr än uti November och December, sä at ock frosten fordras til deras mognad. Sjelfva trädet är mycket tjenligt til Snickare-verktyg, som til hyflar, skaft ät hugg-borar, och dylikt. Men om det New Jersey. Racoon. 311 fär ligga ute under öppen himmel för soi och rägn, sedän det blifvit nedd-huggit, sä är det nastan af alla trän det, som först rutnar; ty efter et är är det da mäst alt genom- rutit. Om det kommer at växa pä äkrar, blir det svärt at kunna utrota det, sä trifvande är det. De sade, at om man skure en qvist, och lade den i jorden, skuUe den taga rot. Uti mycket starka vintrar hafva somlige af dessa trän blifvit dödade af köiden, och sades, at detta och Persike-trädet var vid sädant tilfälle de mäst ömtolige. Den 23 November. Pumpor. Här i landet hafva de ätskilliga slags Pum- por och Meloner, dem de dels fätt af Villarna, dels fört med sig hit frän Europa. Crocknecks eller Krumhalsar kallades et slags Pumpor, som äro krokote pä ändan, samt eljest nog aflänga. Dessa kunna förvaras och hällas goda mäst hela vintern. Än är et annat slag, som lika- ledes kan förvaras öfver vintern. En annan art Pumpor skäras i stycken eller skifvor, trädas pä trä, och hängas up at torkas. Af dem kokas sedän eller stufves när en vii, och kunna de | brukas hela äret. Eljest nyttjas alla dessa slags Pumpor pä ätskilligt sätt til mat, som äfven hos oss vanligt är. En Landtman har här ofta et tämme- ligen stort land planteradt dermed. Squashes är en annan art Pumpor, dem Europeerne sägas först fätt af Indianerna här i landet. Jag har nägot talt om dem förut p. 264. De ätas kokte, antingen allena, eller ock med kött, dä de gemenligen läggas pä fatet rundt omkring köttet. De äro här i landet icke det minsta kinkote; ty nastan i hvad jordmon, som de hälst säs, komma de up, och trifvas väl. Kastas dess frön om hösten ut pä marken, komma desse Squashes deraf pä samma ställe up, nasta vär, fast de legat ute under öppen himmel och i väta hela vintern. Calabasser (Cucurhita Linn. hort. Ups. 291.) var en annan art af Pump-slägtet, hvilken ock nog planterades här af de Svenska och andra, dock ej til mat, hvartil den 312 New Jersey. Racoon. icke dugde, utan at tjena til hvarjehanda käril. Desse äro längt mera kinkote, än de föregäende; ty de hinna ej mognas här alla är, om icke väderleken är desto var- mare. När en vii göra dem til käril, läter en dem först väl torka, sedän gräfves ur dem frön tillika med köttet eller det svampaktiga, som frön sitta uti, som kastas bärt, hvarpä de skrapas väl rena inuti. De brukas sedän til skopor, trattar, skälan, f at; kärteligen til en stor hop käril, at hafva allehanda uti. Enkannerligen äro de sköna, at förvara hvarjehanda frön uti, när de skola skickas öfver Hafvet til andra orter; ty häruti behälla de nastan längre sin groende kraft än uti nägot annat. Ibland pläga de skrapa litet bärt det yttersta af dessa Calabasser, och sä p. 441 torka dem, | innan de urgrafvas, da de sedän blifva sä härda som ben: sedän kunna de tvättas da och da, hvaraf de blifva utanpä helt hvita. Bohvete brukas mäst af alla här i landet. Det säs här, efter gamla stylen, frän början af Julii til den 10:de i samma mänad, som gemenligen är den senaste tiden; ty om det säs senare, skadas det ofta af frost. Om det säs för Julii mänad, stär det väl och blomstrar hela som- maren; men blommorna torkas sedän bärt, at det blifver ingen frukt deri. Somliga plöja äkern 2 gängor, innan de sä Bohvetet, andre endast en, och det ungefär 2 veckor innan de sä det, hvarefter äkern harfvas jämn. Det sades trifvas här bättre uti väta är. De Iata det stä ute, til dess frosten kommer. Om lyckan är god, fä de af en bushel 20, 30, ända til 40 bushels igen, som Kyrkovärden sjelf sade sig fätt. Det brukas til Pankakor och Pudding. I synnerhet göres om mornarna kakor häraf, tilredde pä samma sätt som Pankakor uti en Panna, eller gräddade pä en Sten, och när de komma ur Pannan eller frän stenen, och äro heta, smörjas de alt öfver med smör, det de Iata väl draga sig uti dem. Desse, da de ännu äro varme, ätas sä tilredde om morgonen vid det en antingen dricker Thee eller Caffe; sä at i stället de här annars, (som hos de Ängelska brukligt är) skulle äta smörgäs, eller stekt bröd med Smör pästrukit, vid Thee; brukades desse, som New Jersey. Racoon. 313 smakade mycket väl. Detta skedde sä här, som uti Phila- delphia och annorstädes i de Ängelska Colonier, och var i synnerhet om vintern, som de hade dem. Uti Phila- delphia voro visse, som | gräddade dem och om mornarna buro dem heit varma omkring at säljas. Til föda för hönsen spisade Bohvetet nastan bättre än annat, de äto det ganska gerna och värpte derefter bättre, än af annan mat. Svin göddes ock härmed. Bohvetshalmen sades ej vara dugelig til nägon ting, hvarföre den ock lämnades at ligga qvar pä de ställen af äkern, der det blifvit tröskat, eller kastades han ut at rutna til gödning pä Äppelträ- gärds landet. Boskapen ville ej äta den, icke eller andra Creatur, utan endast i högsta nöd när snön lag öfver marken, och de ej kunde fä nägot annat, dä kunde de tugga litet deraf. Ehuru Bohvetet säddes här nog allmänt i de Ängelska Provincier, sä visste dock Fransoserne i Canada ej deraf, ej eller cultiverade de det nägorstäds hos sig. Lysmask. Om aftonen fants uti skogen en art af Lysmaskar: Corpus lineare constans undecim articulis, ante et post acutiusculum ; Longitudo a capite ad caudam 572 Iin. Geom. Cölor fuscus articuli dispositi eodem modo ac Onisci. AntennaB breves, lineares. Pedes sex, siti ad an- teriorem corporis partem. Dä han gick, satte han stjert- ändan ned i marken, och sköt sä pä. Bak i ändan pä stjerten satt en materia, som gaf sken frän sig i mörkret, och var af en Ijusgrön färg dä den lyste. Denna lysande materia kunde masken draga in dä han ville, at den icke syntes. Det hade nog rägnat denna dagen, men ändock funnos dessa Lysmaskar krypande fullt under buskarna pä marken, at den syntes likasom beströdd med smä stjernor. Framdeles fär jag tala om et annat slag af Flugor eller Insecter, som | om nattetid under deras flykt i luften, lysa som eldgnistor. M on denne lysmask ej är en variation allenast af de lysmaskar, som äro hos oss? se Linn. Faun. Suec. 584. 314 New Jersey. Racoon. Den 24 November. //ex Aquifo/ium Linn. Spec. 125. växte pä vätländta ställen här och der i skogarna, fast det var bland de säilsyntare trän. Det behäller sinä löf friska och gröna bäde sommar och vinter. De Svenske brukade at taga dess blan, torka dem, stöta sönder, koka i svagdricka, och taga in dem mot hali och stygn. Rödt färgades här med Brasilie-trä; äfven med en Trämässa. Blätt färgas med Indigo. Svart färgades sälunda: De togo af Bärg-syra {Rumex Acetosella Linn. flor. Suec. 296.) dess gröna blan, ko- kade dem med tyget, som sedän hängdes up at torkas. Sedän koktes tyget med Logwood eller Campechenhout och kopparaska, hvarigenom det sades fä en beständig svart färg. Folket spinna och väfva här en stor del sjelfva det de bruka til hvardags kläder. De färga dem ock hemma. Lin säddes här af mänga, och blef nog skönt; men Hampa bruktes här icke. Akerskötsel. Med handskära skäres E/äg, Hvete och Bohvete; men Hafra skars här med Lia. De handskäror, som här brukas, äro nog länga och smale, samt hela ägget pä undra sidan fuUt med smä tätä tvärskäror. Akern ligger et är i träde, da boskapen under den tiden lämnas frihet at beta derpä. p. 444 Trägardar. Hvar Landtman här pä orten, ehuru usel han var, ja äfven de, som kunde säjas ej vara annat, än Torpare, hade vid sin gärd eller koja en större eller mindre Trägärd, upfyld med allehanda nyttiga fruktträn, hvaraf Persike-trän, äppel- och kersbärsträn gjorde det mästa. Se hvad härom är nämnt förut p. 207. Litet för middagen foro vi härifrän, och fortsatte resan förbi den Svenska Kyrkan i E-acoon til Peilsgroves. Landet var här pä mänga ställen nog sandigt, och tämme- ligen jämt. Här och der, fast nog glest, syntes enstaka gärdar. Pä de flästa ställen var det öfverväxt med löf- skog, hvaraf ätskilliga slags Ekar gjorde det mästa, och New Jersey. Racoon. 316 dernäst Hickery. Ned vid marken var skogen sä fri frän buskar och stenar, at en ej allenast til häst kunde be- qvämt rida derfram, mäst hvart en ville, utan ock pä de flästa ställen utan hinder äka med Chaise eller kärra. Stora och länga trän, som antingen stormen eller deras älder omkullkastat, gjorde dock somligstäds nägot litet besvär. Den 25 November. Tillandning. Under mit vistande här i Racoon, sökte jag sä nu, som hela den följande vintern, göra mig under- rättad af de gamla SveDska, om de spär, som kunde skönjas til tillandningar, eller vatnets aftagande här pä orten. Jag vii fördenskul här införa de svar mig blifvit gifne pä minä frägor, just som jag dem fätt, och endast uti parenthesi lägga det til, som kan gifva nägon mera uplysning: lämnar för öfrigt i Läsarnas egit behag, at häraf göra sinä slutsatser. En af de Svenska, vid namn King, om näjgra och p- ^45 50 ärs älder, berättade, at han säkert förnummit det denna tiden icke är sä mycket vatten uti smä träsk, bäckar, källor och äar, som uti hans barndom. Han visste mänga träsk och vattugölar, uti hvilka i hans ungdom värit sä mycket vatten, at de kunnat ro deri med en bät, stor som en stor skötbät, och ehuru torr sommar det dä var, voro samma träsk dock aldrig torra; men nu äro de antingen aldeles uttorkade, eller ätminstone til största delen torra, och är ingen sommar, dä desse sista ej äro aldeles vattenlösa. Han sade sig sett, huru fisken pä slutet i dem, af brist pä vatten, mäst försmäkta och dö bärt: uti bäckar och äar är ock nu mindre vatten, än förr: han tyckte ock, at det nu icke rägnar sä mycket om som- rarna, som förr. En af hans slägtingar, som bodt ungefär 8 Ängelska mii frän Dellaware flod, dock pä backen vid en liten ä, har der lätit gräfva en brunn vid sin gärd, och dä han kömmit til ungefär 40. fots djup, har han ned i jorden funnit icke allenast en stor myckenhet af Ostron- och mussel-skal, utan äfven mycket Rör (Arundo), samt 316 Neiv Jersey. Racoon. likaledes stycken af stockar. Jag frägade: hvad som mentes vara orsaken här til? mig svarades. at somlige säja, det de legat der sedän syndafloden; andre at jorden växer. Peter Rambo, en Man närmare sinä 60 är, sade, at han sjelf sett med sinä ögon, at pä mänga ställen här neder i Racoon, da nägon gräfvit brunnar, eller annars gätt djupt ned i jorden, har der funnits stora hopar af mussel- och andra Sjökräks skal. Yid brunnars gräfning har pä 20 och flera fots djup funnits stycken af trä, ja ej allenast rutnade trän, utan ock sädane, som värit | p. 446 brände. Ja, de hade ock pä et sädant djup funnit en slef. (Men mon ej det brända trädet, som nu omtalas, värit öfverlupit af nägon underjordisk mineral-änga, som s vartat det?) Han sade, at folket deraf slutat, det America för syndafloden värit bebodd. Han berättade ock, at det funnits Tegelstenar djupt ned i jorden. (Men mon icke det endast värit en hopgyttring af den tegelfärgade jor- den, hvaraf mästadelen af landet här bestär, hvilken är en blanning af sand och lera? Jag har här sett sädana hopgyttringar, dem en snart, hvilken ej säge nogare til, lätteligen kunnat taga för Tegelsten.) Eljest tyckte han, det vatnet i floder och äar nu stode lika högt, som da han började minnas; men smä träsk, vattugölar och vattu- dammar, samt vatten i morass, hade ansenligen tagit af, sä at mänga af dem nu aldeles torkats bärt. Mäns Keen, en Man af nägra och 70 är berättade, det han sjelf sett vid en bruns gräfning, at pä 40 fots djup ned i jorden ej allenast funnits en stor klats af Castanie-trä, utan äfven rötter och stjelkar af arundo, samt just en sadan lera, som plägar finnas vid stränder af de vikar, som löpa in i landet, och hafva sait vatten. Detta ler hade ock en likadan lukt, samt en saltaktig smak. Han, med flere andre, slöto deraf, det hela detta landet, der Racoon och Pennsneck nu ligga, hafva i forna tider värit sjöbotten. Han visste ock berätta, at man vid djup gräfning ned i jorden funnit här en af Indianernas slefvar. New Jersey. Racoon. 317 SuEN LocK och W. CoBB, som hvardera voro öfver 50 är, berättade, at man här mangenstäds, som de med egna ögon sett, har vid ( brunnars gräfning pä 20, 30 och flera fots djup rakat en stor myckenhet af arundo, som dock mäst var bärtruten. Da Cobb Iät gräfva sin brunn, har under 20 fots djup en sä tjock stock mött honom, at han ej kunde gräfva djupare, innan han mäste pä 2 ställen hugga af den samma, hvilken ännu var helt härd. En vanlig ting sades det vara här, at vid brunnars gräfning djupt ned i jorden, finnes ibland en stor myckenhet af ätskilliga slags löf, som ännu ej äro aldeles rutnade. Da här för nägra är tilbaka bygdes en qvarndam vid den an, hvarvid Racoons Kyrka är bygd, och de da grofvo igenom en bank eller as, hafva de funnit, at samma as bestätt til största delen af Ostron-skal, da likväl frän detta stället til den närmaste ort, hvarest nu lefvande Ostron finnas i sait vatten, äro öfver 120 Ängelska mii. Häraf slöto sä desse män, som nastan alle andre här pä orten utaf sig sjelfva, och utan nägons erindran, at desse länder i forna tider värit en hafsbotten. De bekräftade enhälligt, at mänge smä träsk, som i deras barndom altid stätt fulla med vatten, och det äfven, om de hetaste somrar, nu äro aldeles sä uttorkade, at der fins näppeligen om sommaren nägon vatten-är deruti, undantagandes vid starkt rägn; men eljest kunde de ej finna, at vatten i Elf var, äar och bäckar nu var mindre, än förr. Ake Helm, en Man öfver 70 är, sade, at da han Iät gräfva sin brunn, fant han först sand och smä stenar til 8 fot, sedän Ijus lera, och derefter svart. Da han gräfvit 15 fot, räkade han et stycke härdt trä, samt ätskilliga Svafvel-kesar. Han berättade sig veta et och annat ställe uti flo|den Della\vare, der han i sin barndom rodt med bät, hvarest nu äro smä öar, af hvilka somlige äro mot en Ängelsk mii länga. När en sadan Ö blifver gjord, börjar först sanka sig en sandbank, sedän föres lera dit, hvarpä der begynner växa hvass, och sä vidare. Pä en sammankomst eller Soknestämma af de älsta Svenska i Racoon, fick jag följande til s var pä minä frägor 318 New Jersey. Racoon. uti denna saken: En mä här gräfva brunn hvar en vii, sä skal det altid pä 20 a 30 fots djup finnas en mycken- het af Ostron-skal och Clams. (Clams äro en art mycket Stora musslor, hvilka finnas uti hafsvikar, och af hvilkas skal Indianerne göra sinä penningar.) Pä ganska mänga ställen, sä under stora backar, som annorstädes, har vid brunnars gräfning funnits en myckenhet af Hvass och Säf (Arundo & Scirpus) de der ligga ännu mäst oskadde. Man har vid en bruns gräfning til 20 a 30 fot under jor- den funnit en hei Lin kärfva, hvilken värit likasom den nys blifvit ditlagd; en och hvar har undrat, huru den kömmit dit. (Men mon det ej kunnat ske, at de tagit nägra andra Americanska örter, som Linum virginianum, Äntirrhinum canadense &c. hvilka likna ganska mycket ordinairt Lin, för det samma) dock är det nägot synnerligt, at kärfvan sades värit ombunden. Vid Europeernas an- komst til America fans ej värt vanliga Lin der i landet, hvarken af Indianerna cultiverat, eller vildt växande; hvadan har da denne Linkärfvan kömmit? mon här för flera hundrade är tilbaka värit folk, som betjent sig af Lin? men jag är dock af den tankan, at menige man tagit | p. 449 nägon af nyssnämda Americanska örter eller andra dylika, för ordinairt lin. Pä mer än mänga ställen hafva de funnit brända koi och kolbrandar. Kyrkovärden Erich Ragnils- 80N sade sig sett en stor hop koi, fundne i jorden, dä en ny brunn gräfdes. De hafva som oftast funnit vid brun- nars gräfning til 20, 30, 40 a 50 fot djupt stora stockar och klabbar af trä. Pä par ställen hade de pä 20. fots djup funnit Villarnas slefvar. Utaf föregäende slöto de enhälligt af sig sjelfva, at hela denna trakten i f o rna tider värit en hafsbotten. Härvid är ännu at märkä, det mäst . alla brunnar, som hittils här blifvit uptagne, gräfvas pä sädana ställen, der nägon börjar uptaga en ny plantation, och hugga bärt skogen, hvilken stätt pä den platsen, der brunnen gräfves, tör hända uti mänga hundrade är. Utaf detta, som nu sagt är, som ock af det, som längre fram kommer at anföras, kan med tämmelig visshet sägas, at en ganska stor del af Provincien New Jersey eller Nya New Jersey. Racoon. 319 Jersey i de första tider värit en hafsbotten, men sedän smäningom tilkommit af den gyttja, jord, räsk och annat, som floden Dellaware ärligen förer ned med sig upp ifrän landet. Nägra tvifvelsmäl härvid synes dock udden Cap May göra, hvarom pä sit ställe. Den 27 November. Beständigt grönskande Trän. De Trän, som här be- hälla sinä löf beständigt och äro gröna bäde vinter och sommar äro följande: Hex Aquifolium. Linn. Spec. 125. Skedträ eller Kalmia latifolia. Linn. Spec. 89 L Kalmia angustifolia. Linn. Spec. 391. P- 450 Bäfverträ, Magnolia glauca. Linn. Spec. 535. men endast nägon enda af de yngsta; de andre fällde sinä lÖf. Misseltöe, Vtscum alhum. Linn. Spec. 1023. Denna växte mäst i Fiskarträ, gyllenträ, Ek och Lind, at ofta hela toppen af dessa trän om Vintern stod grön deraf. Talgbuskar, Myrica cerifera. Linn. Spec. 1024. nägon enda af de unga hade somliga gröna blan qvare; men de mästa hade fält dem. Granar. Tallar eller Furor. Hvita Enen eller Cedern. Cupressm thyoides. Linn. Spec. 1003. Röda Enen eller Cedern. Juniperus Virginiana. Linn. Spec. 1039. Ätskilliga Ekar och andra trän fällde här om vintern alla sinä löf, hvilka dock litet längre til Söder, eller uti Carolina stodo med dem gröna hela äret igenom. Den 30 November. Tänders mistande. En synnerlig egenskap märktes ati Ängelska Provincierne hos de invänare, som härstam- made frän Europa, väre sig Svenska, Ängelska, Tyskar, 320 New Jersey. Racoon. Holländska eller andra, antingen de da voro födde i Europa, eller här i landet; hvilken egenskap bestod deruti, at de ganska bittida och i förtid misste en stor del af sinä tänder; enkannerligen voro qvinfolken alt för mycket iinderkastade denna olägenheten, men manfolken ej sä p. 451 mycket. Det var just ej sällsynt, ( at se tjugu-ära Flickor half tandlösa, eller som redan mist ätskilliga tänder, utan at hafva fätt nägra igen. Jag har sökt utforska orsaken härtil; men jag vet ej om jag rakat den rätta. Mänga mente luften i landet vore vällande härtil; emedan den samma är ganska föränderlig, och det mycket hastigt, sä at den ofta pä en dag kan ombyta sig frän stark varma til mycken köld, och sä tilbaka. Men mot denna orsaken strider Landets gamla invänares, eller Indianernas exempel, hvilka, ehuru de lefva i samma luft, likväl behälla sinä tänder förträffeligen sköna, oskadda, och hvita, ända in til sit lefnads slut, hvilket jag sjelf sett och andre äfven likasom med en munn mig berättat. Andre sköto skulden derpä, at man at här sä mängahanda frukter och söt mat; men sä fans dock här ganska mänga, som hade alsingen lust för sädant, och dock voro mäst tandlöse. Jag har sedän börjat misstänka Theet härföre, som här drickes, enkannerligen af qvinfolken bäde bittida och sent, och är här nu i sädant bruk, at näppeligen nägon bonde-käring är, eller nastan ingen fattig, hvilken ej om morgonen skal bruka Thee til frukost. I denna tanka styrktes jag ännu desto mer, när jag kom til at resa up til Indianerna eller Villarna, och nu varande General-Majoren Johnson berät- tade mig, at ätskillige af de Villar, som bo närmast til Europeerna lärt af dessa, at bruka Thee til sin morgon- vard; men dock med den lärepenning, at de Vilskor, som värit flitiga med Thee-drickande, äfven pä samma sätt som Europeerne börjat i förtid mistä sinä tänder, da de p. 452 likväl altid förut | haft dem aldeles goda och oskadda, och de af deras Camrater, som ej ännu lätit sig behaga en sadan mindre nödig dryck, veta ej af en sadan olägen- het, utan pä samma sätt, som förr, behälla alla sinä tänder orubbade och päliteliga in til sin höga älder. Men jag New Jersey. Racoon. 321 nödgades sedän finna, at denna orsaken ej eller torde vara sä tilräckelig. Atskilligt nog ungt qvinfolk, som nu vistades här, men voro födde i Europa, beklagade sig, at de mist mästa delen af sinä tänder, sedän de kömmit i detta landet. Jag frägade: om de icke trodde, at de kunde tilskrifva Thee-drickningen en orsak dertil, hälst starkt Thee likasom biter sig in i tänderna; men mig svarades, at de mist sinä tänder innan de nägonsin börjat bruka Thee. När jag nogare undersökte detta, fick jag en täm- melig tilräckelig orsak härtil. Alla desse qvinfolk sade sig altid haft den vana, at äta alt ting nog hett. Säledes ato de stekta äplen, sä snart de kommo af glöden, och pä samma sätt med ali mat, de betjente sig af, sä at maten ej smakade dem väl, om de icke fingo äta honom sä snart han kom af elden. Detta passar sig ganska väl pä de andra qvinfolken här i landet; ty desse förlora snarare och mera sinä tänder, än manfolken. De dricka ock mera och oftare Thee, bäde morgon och efter mid- dagen, da manfolkens sysslor icke tilläta dem, at göra det samma, och dessutom äro fä af Ängelska manfolken sä särdeles för Thee: en skäl med Punch smakar dem bättre. När Ängelska qvinfolken dricka Thee, siä de det ej ur Thee-käppen pä tallricken, eller fatet at nägot svalas, utan de dricka det ur sjelfva käppen, sä hett som det släs dit frän Thee | kannan, sä at mängen skulle tro, det de borde blifva skällade invärtes deraf. De äro ganska fä, som svala det nägot pä Thee-tallriken förut. Pä samma sätt dricka ock de förr omnämde Yillskor sit Thee; men hvad Villarna i gemen angär, som hafva sä sköna tänder, sä är det deras sed, at säilän äta nägon mat het, utan mästendels helt kali, eller bara Ijum. Jag frägade Svenska Kyrkovärden Bengtson i Philadelphia, och andra gamla Svenskar, om de Svenske i forna tider miste sinä tänder här i landet sä snart, som nu? mig svarades, at de gamle Svenske behöUo dä sinä tänder goda til deras höga älder, och miste dem ej. Bengtson sade sig sett, at hans Fader, dä han var 60 är gammal, har bitit sönder kärnorna sä af Persiker, som svarta Valnötter, hvilka dock är ganska 21 New Jersey, Racoon. härda, och det ingen af den äldern nu ville väga sig til. Detta bestyrker, hvad ofvan sagt är; ty den tiden visste man ej här i landet hvad Thee-drickning var. Frossa. Den nastan mäst gängse sjukdom här i landet, är den, sorn Ängelmännerna kalla Feber and ague,. eller som de uttala det, Feber neger. Det är, hvad vi pä Svenska kalle Frossa eller Skälfva, och pä Lätin Febris Quotidiana, Tertiana och Quartana; emedan somlige hafva honom hvar dag, andre hvar annan, och nägre hvar tredje. Of ta, da nägon har haft tredje dags Febern, och sluppit honom för en eller par veckor, fär han hvar dags Febern, hvilken sedän äter gär bärt, och efter liten tid vändes om til tredjedags Febern. De f a honom gemenligen vid slutet af Augusti mänad, eller ock uti September, och häller p. 454 han da merendels uti hela hösten och | vintern ända emot Vären, da de mäst pläga siippa honom. Han begynnes merendels med hufvud-värk, sedän rysningar, och ändte- ligen Frossa, hvilket slutes med en stark hetta. Ofta är sjelfva Frysningen eller skälfvan sä stark, at alt hvad som lägges pä Patienten, skakas häftigt tillika med hela sängen, at det näppeligen kan ligga qvar. Under Febern, och äfven emellan den samma, har den sjuke stark ryggvärk: likaledes har han ock stundom under Febern, antingen stick eller ock qväljande under hjärtat. Främ- lingar, som komma hit i landet, fä honom gemenligen första eller andra äret, och ansätter han dem härdare, än de, som äro födde i landet, sä at de ock ibland sätta lifvet til; men merendels hafva de den förmon, at de sedän et annat är och mäst altid siippa honom, om de första gängen gä väl igenom. Man säger här allmänt, at främlingar f a den til at vänjas vid Climatet. En del af de här i landet födda hafva honom pä somliga ställen hvart är. Somlige dragas längre tid dermed. Andre kär- tare. Mängen har honom halfva äret, och leker han ibland sä länge med somliga, til dess han fär dem omsider til Kyrkogärden. Indianerne fä dragas med denna sjukan äfven, fast ej sä mycket som Europeerne. Det är ock ingen älder fri derf öre. Pä de orter, der han ärligen har New Jersey. Racoon. 323 sit tilhäld, ses ej allenast utlefvade gubbar och käringar brytas och plägas deraf, utan ock helt smä barn, som ännu ligga i vaggan, ja, som ej voro öfver 2 ä 3 veckor gamle, mäste äfven nödgas sä bittida vanja sig dervid. Det var ymka at se, huru desse smä stackarena pinades, da frossan kom pä dem, och at höra huru de da stankade | och vändades. SomHge af dessa späda hade honom, lika- p- 456 som de äldre, hvar dag: andre hvarannan, eller hvar tredje. Denna höst grasserade ock frossan här mera, än eljest sades vara vanligt. Han gör folket, som hafver honom, ganska bleka, at de se ut som lik, samt utmattar dem mycket. Hos de mästa var han dock ej svärare, än at de nägorlunda kunde göra sit arbete emellan de tider, han häftigt ansatte dem. Det var synnerHgt, at pä somliga ställen hade de honom hvart är, annorstädes visste de ej Exempel, at nägon haft honom. Synnerligt var ock det, at pä somliga ställen, der de i manna-minne värit aldeles frie derföre, började han smäningom infinna sig: man tycktes dock ej kunna se nägon särdeles skillnad i den ena orten frän den andra. Alla gamla, sä af Svenska, Ängelska och Tyska, som andre, pästodo enhälhgt, at han aldrig var sä svär och pinsam, och varade ej hälften sä läng tid, i deras barndom, som nu. De mäste af gammalt folk sade ock, at Frossan i deras barndom, eller vid är 1680. pä längt när icke var sä gängse och allmän som i denna tiden; men andre lika gamla pästodo äter deremot, at han väl den tiden var i Proportion sä allmän, som nu; men det kunde dä ej märkas, at sä mänga lägo sjuka deruti; emedan här var ganska litet inbyggare, och landet dä var mycket glest bebodt. Tör hända det mäst värit lika, men at det nu förekommer de gamla ali ting mycket svärt, för deras kropps beskaffenhet, hvilket det ej gjorde, när de voro unge, och kroppen i et annat tilständ. Eljest är Frossan ännu ärligen hos den ena mycket skiljaktig frän det han är hos en annan. Äfven sker, at en, som haft honom | et är, och fär honom sedän et annat, finner p. 456 honom den ena gängen mycket skild frän det han var den andra. 324 New Jersey. Macoon. Orsakerna til denna sjukdom lärer vara svärt, at väl utreda: de torde finnas ätskillige, och ej altid ena- handa. Ibland och merendels lära flere stöta tilhopa. Utaf Medicis och andra här i landet sökte jag nog ut- spana dem: jag vii derföre anföra hvad de trott vara vällande dertil. Somlige mente den bestä i en synnerlig luftens egenskap i detta landet. De fläste höllo före, at stillastäende och illaluktande vatten vore bland de förnämsta orsaker. Detta tyckes med mängfallig förfarenhet besannas; ty de hade här märkt, at folk, som bo vid morass, eller pä sädana orter, hvarest finnes stillastäende eller illa-stinkande vatten, äro säilän nägot är frie för Frossan, samt mera fallne, at fä honom, än andre, enkannerligen den tiden pä äret, som samma vatten af den starka Solens hetta här i landet begynner häftigt lukta och osa frän sig. Likaledes äro de ganska mycket underkastade denna sjukdom, som bo pä sädana ställen, der landet är mycket lägländt, och der saita hafsvatnet kommer at blanda sig vid flod eller högt vatten, (som här sker par gängor hvart dygn) med det stilla-stäende eller sakta flytande friska vatnet, som pä dylika ställen finnes. När en ovan, om sommaren, kom- mer at resa pä sädana läga ställen, der friskt och sait vatten blandas tilhopa, mäste han ofta halla för näsan för den elaka stanken, som upstiger derifrän. Derföre äro de p. 457 fläste Invänarena uti Pennsneck och | Salem här i New Jersey, hvarest landet har nyssnämde beskaffenhet, hvart är plägade med Frossa, och det längt mera, än pä andra högländtare ställen. Der nägon up ifrän landet, der de ej veta af Frossan, flytter hit ned at bo, kan han nastan vara helt säker, at pä den vanliga tiden fä den samma, sedän fär han dragas dermed ärligen, sä länge han sig der uppehäller. Sädane kommo dit friske och rödbrusige; men dä de värit der nägon tid, miste de sin lifliga färg, blefvo bleke och sägo ut som lik. Men denna orsak lärer ock ej allena kunna göra til saken til Frossan; ty jag har pä ätskilliga ställen här i landet sett lägländta platser Neiv Jersey. Racoon. 325 med stillastäende vatten, der dock folket sade sig säilän vara bekajade med denna sjukdom; men det var 2 a 3 Grader längre til Norr. Andre trodde, at Diseten, eller ens mat ooh dryck ej mindre skuUe bidraga härtil: enkannerligen var deras mening, at de mänga frukters obetänksamma och för giruga ätande ej torde hafva minsta skulden häruti, i synnerhet da nägre frän de gamla länderna kommo hit, och icke voro vane vid detta landets Climat och de frukter det frambringar. Det kan vara en annan sak med dem, som här äro födde, fast det kan ock hafva verkan pä dem. Jag har hört mänga Ängelsmän, Tyskar och andra här i landet beropa sig härutinnan pä egen förfarenhet, och säga, at de ofta försökt, och vore visse derpä, at dä de ätit pä nyckter maga en eller par gängor en Yatten-Melon, hade de inom par dygn Feber and ague, eller Frossan. Det är synnerligt, hvad Fransoserne i Canada flera resor berättat för mig; nämligen, at Frossan är uti Canada en mindre gängse sjukdom, och ehuru de | hvar sommare plantera der en myckenhet Yatten-Meloner, dem de äta, hade de dock nastan aldrig märkt, at nägon der fätt Frossan deraf ; men när de om sorararna kömmit til Illinois (en art Indianer, som bo mäst i samma Latitude, som Nya Sverige eller Pennsylvanien och New Jersey) och ätit endast nägra gängor af de Vatten-Meloner, som der plan- teras, kunde de vara försäkrade derom, at fä Frossan, hvarföre samma Villar altid afräda Fransoserna, at äta af denna frukt. Skulle icke nägon tro, at den starkare het- tan uti Nya Sverige och hos Illinois, som bägge ligga ungefär 5 ä 6 Grader längre til Söder än Canada, pä nägot sätt är behjelpelig här til? Vatten-Meloner plan- teras bäde i Pennsylvanien, Nevv Jersey, och de andra Angelska Nybyggen här i landet til myckenhet af hvar Landtman, som bäde vid hö- och sädes-anden pä nyckter maga, och eljest äter dem i ymnoghet til förfriskning och kylning mot den häftiga hettan, som den tiden här varar; och uti hvilken denna frukt tyckes gifva en alt för be- hagelig läskning. Pä samma sätt äter sä Landtman, som 326 New Jersey. Racoon. andre, om sommaren här en myckenhet af andra frukter, som Meloner, Gurkor, Pumpor, Squashes, Mulbär, Applen, Persiker, Kersbär, med mängfalliga flera, hvilka lära hvar pä sit sätt nägot bidraga härtil. At Diseten lärer göra ganska mycket i denna saken, tyckes vara anledning at sluta af de utgamlas enhälliga berättelse, nämligen, at folket här i landet i deras barndom pä längt när icke voro underkastade sä mänga sjukdomar som nu, och at det var tämmeligen sällsynt, at da se nägon sjuk. Lika- 459 ledes kommo alla gamle Svenske enhälligt derutin|nan öfverens, at de förste Svenske, som kommo hit i landet, hunno mäst gemensamt til en hög älder. Deras barn lefde ock tämmeligen länge; men dessas barn, eller tredje Ge- neration med deras afkomlingar, nä aldeles icke i älder up emot de första Svenska, och hafva dessutom ej den starka och beständiga helsa, som de. De förste Svenske lefde mycket sparsamt. De voro fattige, och hade intet räd at köpa sig Rum, brännvin eller starka drycker. Sallan brändes hos dem brännvin; emedan ganska fä hade fört nägon brännvins-panna med sig. Godt 01 hade de dock ibland. De kunde ej göra Cider, som nu sä mycket brukas. Thee, Caffe och Chocolad, som nu, äfven hos Landtmän, är mäst en hvardags frukost, visste de ej af. De mästa hade aldrig smakat Säcker eller Punch. Det Thee, som nu allmänt brukas, är antingen mycket för- legadt och odugligt, eller är det sä utblandadt med alle- handa främmande blan, at det näppeligen bör hafva namn af nägot Thee. Det tyckes derföre ej kunna ästadkomma alt godt hos dem, som flitigt halla uti dermed, utom det, at af den ständiga drickningen bäde förr och efter mid- dagarna, och det kokhett, ej annat kan ske, än at inelf- verna skola blifva nog slappa. Villarne, landets urgamla invänare, bestyrka äfven til en del, hvad nu är anfördt. Vid Europeernas första hitkomst hunno de til en alt för hög älder. Det säges ej dä värit sällsynt, at finna dem, som värit hundrade är gamla, och deröfver. De lefde dä sparsamt, och visste af ingen annan dryck utom vatten. Brännevin, Rum, vin, eller andra starcka vätvaror, voro New Jersey. Racoon. 327 dem sä obekante, som vara Hälsinge Runor; | men sedän p- 460 de Christne infört til dem Brännevin och E.um, och Vil- larne nastan för ofta velat försöka huru det smakat, kommo de, som sä trägit medicinera dermed, näppeligen mera til halfva den älder, som deras förfäder. An mente nägre, at den myckenhet af välluktande örter, som funnos här i skogarna vid Europeernas första hitkomst, men nu af boskapen äro utödde, vore orsaken, at frässan nu är mera gängse. Desse välluktande örter gjorde, at hvar morgon och afton kändes da en sä be- hagelig lukt i skogen, som hade en gätt i den bästa örte- gärd, ooh tj^ckas de hafva mildrat de annars elaka väta dunster, och gjort dem mera helsosamma för inbyggarena. Til Bot mot denna sjukdom hade de här brukat atskilligt. I början fans at China-Barken var et säkert läkemedel häremot; men nu vii det ej altid sä taga lag, fast denna barken ofta utgifves, at vara god och utvald. En Stor del beskylte honom, at han lämnade nägot ska- deligt qvar i kroppen efter sig. Det fans dock här gemen- ligen, at om Barken var god, och nägon tog honom in, sä snart en först fätt frossan, och ännu hade starka krafter, sä halp han ofta helt säkert, utan at Frossan vidare kom igen, och utan at lämna nägon värk eller stelhet i lederna; men lämnades denna sjukdom för djupt insteg, at kraf- terna blefvo mycket utmattade, eller at nägon af naturen var svag, och tog dä in barken, sä slapp en väl merendels Frossan, men den infant sig ofta efter 7 eller 14 dagar igen, sä at han ä nyo nödgades intaga barken, til dess han ändteligen slapp sjukdomen; men päfölgden var stundom den, at | de hade länge derefter en värk och styfhet i p. 461 alla sinä leder, och ibland uti inelfvorne, at de ofta ej kunde gä för stelhet. Denna olägenhet varade ibland i flera är, och förblef hos somliga ända til deras graf. Skulden til alt detta gafs dels pä barken, som här säilän kunde fäs oförfalskad, dels pä Patienten, som värdslöst brukade den samma. En af minä bekanta var mästare, at med China curera Frossan pä följande sätt: om görligt var, skulle Patienten bruka barken i början af Frossan, 328 New Jersey. Racoon. och innan den väl fätt likasom inrota sig. Han hölt ganska rädligt, at Patienten vid Curen borde svettas braf; nu som Frossan här pä orten ofta var af den beskaffenhet, at han vid sjelfva hettan ej förorsakade svett, hvilket dock var en nödvändig sak, upväktes derföre svetten med konst. Til den ändan intogs intet botmedel den dagen Frossan infant sig. Om aftonen efter samma dag, som Frossan pästätt, at Patienten ingen ting. Den följande morgonen hölt han sig uti en varm säng, och der drack en myckenhet af varmt Thee, Iät sä täcka öfver sig väl med kläder, at han mätte starkt svettas. I denna värmen lag han til dess ingen svett vidare ville visa sig, da han steg up nti et varmt rum, tvättade hela kroppen med Ijumt vatten, at den orenlighet, som med svetten kömmit fram, mätte afsköljas, pä det den ej skulle stoppa igen svetthälen. Sedän torkades kroppen väl. Derpä togs Chinabarken in nägra gängor samma dag; detta skedde 2 a 3 gängor efter de dagar, en haft Frossan, dä den nastan altid säkert gick bärt, utan at komma igen. De flästa blefvo härigenom sä botade, at de icke fingo nägon blek hy eller färg efter Frossan. p. 462 Andre sluppo med det de brukade barken af rötterna pä Tulipan-trä (Liriodendron Linn. Spec. 535.) pä samma sätt som China-barken. Andre dä de pä lika sätt brukade barken af rötterna pä Hundträdet {Cornus florida Linn. Spec. 117.) Ja mänge, som brukat China-barken, och ej sluppit, blefvo fullkom- ligen hulpne af nyssnämde. Jag säg at somliga sluppo sin Frossa, dermed at de stötte Svafvel helt fint som mjöl, blandade det med Säcker, togo in deraf om aftonen, dä de gingo til sängs, samt om morgonen, innan de stodo up. De gjorde detta 3 eller 4 gängor, under den tid eller de dagar de voro frie frän Frossan, och drucko hvar gäng nägot varmt derpä, at skölja det ned med. Men hos andra äter, som försökte detta, hade det ingen särdeles verkan. Nägra togo den gula barken af Persike-trä, hälst den, som fans vid roten, kokade den i vatten til dess New Jersey. Racoon. halfparten ungefär var inkokad. Häraf drack den sjuke vid pass et vinglas fullt hvar morgon pä nykter maga. Det smakar ganska illa, och drager ihop mun och tunga nastan som Alun. Genom detta blefvo ganska mänga här i Racoon botade, hvilka förut fäfängt brukat ätskilligt annat. En del togo bladen antingen af Po tentillä reptans Linn. flor. Suec. 456. eller Potentilla Ganadensis Linn. Spec. 498, kokade dem i vatten, och drucko samma decoct just da Frossan skulle komma, hvarigenom de blefvo til helsan äterstälde. Mänga redo frän sig Frossan. Somlige brukade intet, utan Iät honom vara, til dess han gick bärt af sig sjelf. Et Fruentimmer, som i en läng tid dragits med p. 463 Frossan, och mot den förgäfves brukat ätskilligt, lade efter en Kärings inrädande et stycke Spinnelväf nti en bit stekt äpple, det hon ät och svälgde ned. Detta gjorde hon tvenne resor, de 2 första gängorna hade det ingen verkan; men da hon tredje gängen intagit det, blef hon otroligt sjuk, sä at hvar man mente, at hon skulle dö. Hon föll uti sadan vanmägtighet, at det näppeligen kunde ses, om hon lefde. Ändteligen efter 2 eller 3 timars för- lopp kom hon sig äter före, slapp Frossan och fick sin helsa igen; men det var ock en bäde svär och äfven- tyrlig cur. Invänarena vid Mohaks flod i Ne\v Yorks Province, sä Indianer, som de af Europaiskt ursprung, togo roten af Geum rivale Linn. flor. Suec. 461. och stötte eller refvo den sönder mäst til pulver. Somlige koka detsamma uti vatten til dess Decocten bHr tämmeligen tjock. Andre blandade det uti kalit vatten och Iät det stä et dygn; nägra lade det uti Brännevin; af denna lag togs in et Vinglas fullt om morgonen pä nykter maga, den dagen en ej haft Frossan. Detta läkemedel sades der vara et ibland de aldratilförliteUgaste mot Frossan, och säkrare, än China-barken. De, som bodde vid Järngrufvor, sade sig aldrig eller 330 New Jersey. Racoon. ganska säilän fä Frossan; och der de da f a honom, är deras läkemedel, at dricka sädant vatten, som kommer ur källor, hvilka upvälla ur sjelfva Järnmalmen, och smakar starkt af samma Metall, da de försäkrade, at de visst blefvo frän denna sjukan befriade. Derföre brukade ock andre, som bodde ej längt frän sädana källor, da de | p. 464 fingo Frossan, at resa dit, och nägra gängor eller dagar dricka af samma vatten, da de merendels sluppo denna plägan. Huru Salvia tillika med Citron-saft är bef unnit mycket godt til Frossans häfvande, är förut vid New York omtalt under den 1 Novemb. Eljest märktes öfver alt vid denna sjukdom, at det, som ofta var et visst läkemedel för den ena, gjorde sä godt som ingen verkan hos en annan. Pleuresie är likaledes en af de sjukdomar, som i synnerhet äro ganska mycket gängse här pä orten. De Svenske, som här bodde, kalla honom Stick och bränna, sä at när de säja, at nägon af dem har Stick och bränna, eller blifvit' död af Stick och bränna, sä förstä de altid denna sjukdom. Atskillige af de äldsta Svenska här pä orten berättade mig, at de i sin barndom icke vetat mycket deraf, och än mindre i deras föräldrars barndom ; men nu i denna tiden är han här mycket gängse, sä at atskillige ärligen dö deraf; dock har man märkt det, at somliga är är den mera skonsam, sä at da ej sä mänga deraf angripas eller dö: äter i andra är bärtryckas hopetals folk deraf. Dessutom äro somlige orter mera underkastade denna sjukan, än andre. Ar 1728. om Hösten grasserade han grufveligen ned uti Pennsneck (som är en liten Svensk församling nedan för Racoon närmare mot floden Della- ware), sä at mäst alle utaf de gamla Svenska, hvilka dock voro ganska mänga, blefvo utödde och dogo bärt der- igenom, hvaraf händt, at deras barn, som dä voro unge, men sedän upväxte bland de Ängelska, sä förglömt deras p. 465 Förfäders spräk Svenskan, at ganska fä af | dem nu kunna förstä nägot deraf. Sedän den tiden har väl mäst hvart är nägon der neder i Pennsneck dödt af Stick och bränna, New Jersey. Racoon. 381 men dock ej sä mycket, utan sjukdomen har lika som hvilat intil denna Höst, eller är 1748. da han äterigen begynt faseligen gripa omkring sig, sä at hvar vecka öfver 6 eller 10 Personer af de gamla deraf blifvit döde. Sjukdomen var da sä häftig, at säilän nägon kom at lefva öfver 2 eller 3 dagar, som deraf blef angripen; och voro de ganska fä, som kommo up igen til hälsan, som räkät häfta för den samma. När han kom in i et hus, ödde han i hast ut mästa delen af de älsta. Det var väl en rätt Pleuresie; men han hade ock nägot enskildt med sig; ty han börjades gemenligen med en stor svullst under haisen, i nacken, eller igenom svärighet at s väljä. Somlige sade, at han var smittosam. Andre ville aldeles försäkra, at om han kom in i nägon Familie, dödde ej allenast de, som bodde tilhopa, utan äfven deras slägtingar, som bodde längt derifrän ned i Pennsneck ; f ast de icke värit hos sinä sjuka anhöriga, fingo de den dock, och mäste följa med, hvilket jag lämnar derhän. Uti November mänad var han som häftigast; dock dödde följande vintern dä och dä nägon gammal häraf. Barn blefvo nog fria derföre. När köiden började sätta til, stannade sjukdomen. Läkarena kunde icke fmna sig i den samma eller skaffa bot derföre. Hvad orsaken är til denna sjukdom, är svärt at säja. En gam- mal Ängelsk Chirurgus, som bodde här, föregaf, at folket, här pä orten, om Sommaren, dä det är ganska hett, taga mycket til lifs Punch och andra starka drycker, hvilka hopdraga ädrorna uti Diaphragma | och göra blodet tjockt. p. 466 När sedän i slutet af October och början af November det sker hastiga förändringar i väderleken frän hetta til köld, och tvärt om, och det flere resor pä en dag, och folket dä äro ute, fä de denna sjukdom gemenhgen. Luf- tens synnerliga beskaffenhet det ena äret mer än det andra, förorsakad af Solens hetta &c. hjelper ock til. Det var märkvärdigt, at sä väl är 1728. som detta äret, dä bägge gängorna sä mänga af Stick och bränna dödde i Pennsneck, ganska fä deraf blefvo angrepne eller döde uti Eacoon, som dock ligger der tätt bredevid, och der jordmon och landets situation, samt folkets mat och lef- 332 Neiv Jersey. Eacoon. nadsart i mycket tyckes vara mäst enahanda; dock är denna skilnad emellan dem, at hela Pennsneck är nog läg- ländt, deremot är i Racoon et tämmeligen högländt land. Dessutom är Pennsneck fullt med kärr och morass, der vatnet stär qvar och syrar eller rutnar. Mästadelen af dessa kärr äro beväxte med skog, som än mera häller fuktigheten qvar. Vid och omkring sädana morass bor folket. Dertil med tros vatnet, som de dricka, ej pä längt när vara sä godt, som det i Racoon, utan hafver nägon osmak. En del af det vatten, som der är i smä äar, fär en saltaktig sraak, da Elfven Dellaware vid flod stiger högt, och tvingar vatnet gä up i dessa äar. En stor del af folket bor vid berörde äar, och brukar samma vatten. Den 3 December. Om morgonen reste jag up til Philadelphia, dit jag kom fram om aftonen. Villa Vinrankor. Af villa Vinrankor fans uti sko- p. 467 garna, til en tämmelig ymnoghet, och | af flera slag. Et slag, som är stort, växer uti kärr, och ätes gerna af Espar, eller de sä kallade Sjuppar. De samma kallas kärrdrufvor; men pä Ängelska Fox grapes. Folket äter dem ej gerna; ty de hafva icke sä särdeles god smak. De villa vin- drufvor, som begärligen ätas, äro smä, och växa pä torra ställen. Om Hösten sent, när de äro mogne, pläga de pläcka af dem och äta dem sä rä, som de äro, da de smaka tämmeligen väl, och hafva en sötsur smak. Somlige bruka samia de smä drufvor af det lilla sota slaget, torka dem, och bruka dem i tortor och bakelser, hvilka deraf smaka mycket väl. Eljest bruka de ock, at lägga dem torkade pä tallrikar, och gifva fram til Fmentimmer och andra främmande, som annan confiture eller söt-saker. En och annan af de Svenska hafva i forna tider gjort vin deraf, som värit tämmeligen godt; men nu bruka de det ej mera. Somliga utaf de Ängelska bruka dock ännu ärligen, at af dessa villa drufvor göra et tämmeligen skönt vin, det de pästä skola i godhet ej gifva efter Franskt New Jersey. Racoon. vin, och äfven halla sig godt i flera ars tid. Sättet at tilverka det, finnes ock infördt uti en detta landets Almanach för är 1743. och är följande: de börja at samia drufvorna frän den 21 September til ungefär den 11 No- * vember st. n. nämligen alt efter som de mogna. Detta bör ske i torrt väder, och sedän daggen gätt bärt. Sedän göras de rena frän Spinnelväf, torra löf, och annat fnas. Dernäst beredes et stort oxhufvud, hvaruti antingen värit Sirap eller brännevin, hvilket väl tvättas, da den ena botten stötes ut, och den andra ställes pä klabbar eller annat uti källaren, eller | nägot annat varmt rum, ungefär p- 468 en aln frän gälfvet. Detta fylles med drufvor, och som de sedän sjunka, lägges mera in deri uti 3 eller 4 dagar- Derpä stiger en barfotad in i oxhufvudet, trampar druf- vorna väl, til dess saften börjar stiga up omkring benen^ hvilket gemenligen sker inom en half timas tid. Dä Han stiger ut, vänder han up de drufvor, som legat närmast botten, de der sedän trampas pä lika sätt ungefär en fjerndels tima. Detta är tilräckeligt, at fä ut den goda saften; ty mera prässning ville äfven kramma sönder den omogna frukten, och derigenom gifva alt en eläk smak. Derefter öfvertäckes oxhufvudet med en tjock vepa, och om ingen källare finnes, eller väderleken är kali, lägges tvänne vepor derpä. Pä sädant sätt lämnas det at hafva sin första jäsning; ty för de första 4 eller 5 dagarna ar- betar det häftigt. När Gäsningen börjar stanna, boras et tapphäl 6 tum frän botten, genom hvilket nägot deraf släppes ut, par gängor om dagen. Omsider, när det blir klart, tappas det af uti et rent ankare, som har tilräckelig storlek; ty af 20 buskels vindrufvor fäs 20 gallons saft. I detta ankare lemnas det at stä nägon tid, at deruti undergä en ny gäsning. Ankaret bör vara helt fullt. Det grammel, som sätter sig up vid sprundet bör afskummas, och fyllas igen med ny saft, som enkom dertil förvaras. Härmed fortfares til Jul, dä det kan igensprundas. Uti Februarii mänad är det färdigt, at tappas i bouteiller. Eljest brukade de mäst öfver alt, at om Hösten, dä de bhfva mogna, samia nägot deraf, lägga i käril, och 334 Neiv Jersey. Racoon. det stä, at blifva ättika, hvilken häraf blifver nog skön. Atskilliga bränna brännevin af dessa drufvor, hvilket p. 469 blifver mycket skönt, och ännu mera välsmak | ligt blifver det, om det brännes af dessa drufvor sammanblandade med frukten af Persimon. Sjelfva trädet tjente dem til ingen nytta. Det är sä skört, at det icke kan duga til vidjor. När en hugger i stammen, rinner efter nägra timar en hvit smaklös käda derutur. Pä mänga ställen planteras det med flit uti örte- och trägärdar, at öfvertäcka lusthus, gjorde af spjälverk, hvartil det är f örträf f eligt ; emedan det om sommaren med sinä stora och mänga löf ganska noga täcker dem, som sitta derunder i bästa skugga, frie för Solens hetta, och när det uti Maji och Junii mänader här blomstras, gifva dess blommor en stark, m en tillika den allrabehageligaste och hjertstyrkande lukt ifrän sig; at den ock kan kannas pä längt häll. Reser nägon den tiden uti skogarna, kan den behageliga lukten gifva til- känna, innan en ser trädet, at det är i nägden. Af vintrarna, ehurii stränga de äro, taga desse trän här aldrig nägon skada. Frukten eller Russinen af alla dessa drufvor, äro ej större, än som ärter; men längre til Söder skola de vara stora som ordinaira Russin, samt mera behaglige ; längre up i landet äro desse drufvor för en tid af Hösten Björnarnas förnämsta föda, hvilka dä klänga sig up i trä- den efter dem. Dessutom tjena de til uppehälle för en myckenhet foglar. Man menar, at om desse med flit cultiverades, skulle drufvorne deraf blifva bäde större, skönare och välsmakligare. Bot mot hosta och bröstverk. En Svensk Fru be- rättade, at bland de bästa ting mot hosta, kikhosta och värk i bröstet, var: at taga et stycke stä], lägga det i elden, at det blifver glödande, kasta det sä i en skäl med p. 470 söt mjölck uti, | och när mjölken blifver sä Ijum, at den kan tolas, drickes den samma. Detta göres flere gängor. Hennes barn hade haft en farlig kikhosta, at de värit länga stunden som döde; ty blef hon inrädd af en sin bekant, at bruka föregäende, med försäkran, at hennes barn skulle blifva bättre inom 2 eller 3 dagar. Hon sade Pennsylvanien. Philadelphia. 336 sig gjort sä, och funnit, at det var sant. Sedän har hon hulpit ganska mänga genom samma medel. Den 5 December. Tecken til väderlek. Atskillige spädde, at vintern i detta är ej skulle blifva mycket sträng; ty uti början af October st. v. flögo villgässen och andra fiyttfoglar norr ifrän til de Södra orter; men för par dagar sedän kommo de i ganska stora hopar tilbaka och fhigo norr ut. Den följande vintern befans sedän vara af de medehnättiga. Äfven försäkrade nägre, at vi innan följande dagens afton skulle hafva rägn; emedan de denna morgon vid solgängen kunde frän sinä fönster se ali ting sä tyde- ligen pä andra sidan om Elfven midt emot, hvilket nu syntes vara mycket närmare, än vanligt, som de befunnit mäst altid hafva värit et visst tecken til nederbörd. Träf- fade tämmeligen noga in. Indianer. Ehuru Indianerne, vid Europeernas första hitkomst, voro alldeles okunnige om Järn, och fast Järn- malm fans här i största myckenhet; sä var dock kopparens nytta dem ej aldeles obekant. Atskillige Holländare, som bodde här i landet, visste berätta, at da deras förfäder först kömmit til New York, hade de der rakat ätskilliga India|ner, hvilka hade Tobakspipor gjorde af koppar, den p. 471 de sade sig hafva tagit der i nägden. Den sköna Koppar- grufvan vid Second River emellan Elizabets town och New York, fants omsider igen, uti hvilken de vid gräf- ningen ej allenast rakat pä häl, utarbetade i bärget, hvar- utur malm eller Koppar var tagen, utan äfven ätskilhga Instrumenter, hvaraf Indianerne förmodeligen betjent sig vid kopparens brytning til sinä pipor. Sädana häl ut- arbetade i bärg har man ock funnit pä nägra ställen i Pennsylvanien, och äfven nedanför New Castle mot sjö- kanten, och har pä samma ställen altid funnits spär til Kopparmalm. Somlige hafva ment, at sedän Spaniorerne uptäkt Mexico, hafva de seglat längs vid Americanska stranden Norr at, samt här och der landstigit, at under- Pennsylvanien. Philadelphia. söka, om nägra ädlare metaller funnos der pä landet, och at de da, tör hand a, brutit dessa häl i bärgen; men om de ock gjort en sadan resa längs efter stranden, sä hafva de just ej straxt kunnat räkä pä dessa kopparhaltiga bärg, ej eller hade de gifvit sig tid, at spränga efter koppar, när de voro angelägnare, at leta efter guld. Det lärer tvifvelsutan värit Indianernas göromäl. Eller mon nägon skal töras gissa, at väre gamle Norrske gjort detta längt för Columbi tid, dä de anstälte sinä resor til Vinland det goda, som vara gamla Sagor omtala, och hvilket ofelbart var Norra America^ hvarom mera längre f ram? Synnerligt är, at pä alla ställen, der man i senare tider funnit dessa häl i bärgen, som ock ögonskenligen värit med Människo- händer gjorde; hafva de altid värit med mycken mull >• 472 öfjvertäckte, likasom man med flit sökt gömma dem undan för andra. Den 6 December. At kanna förgiftiga Fiskar. Under länga sjöresor sker ibland, at sädane fiskar kunna fängas dem ingen af skepsfolket känner. Som de dä äro mycket mone om, at fä färsk mat; sä äter gemenligen skepsfolket den; men det är, at väga nägot mycket, och har förfarenheten vist, at mängen genom sadan dristighet lagt sinä ögon i en evig blund; emedan han ofta rakat äta förgiftiga fiskar. At undvika detta, hörde jag af mänga gamla Sjö-Capitai- ner, och annat gammalt sjöfolk, flera resor berättas vara brukligt, at vid sädana okända fiskars kokning lägga en silfverknapp eller nägot annat af Silfver uti grytan; om fisken är giftig, försäkrades, at Silfret efter kokningen blefve helt svart; men är fisken god, skal det ej ändra sig. Atskillige af dessa Sjöman beropade sig härutinnan pä flera resors egen förfarenhet. At fa skönt Smör. Madame Robeson, en af de Svenska qvinfolken här i Staden, hade altid smör, som til godhet och välsmaklighet tycktes öfvergä mycket annat smör, som fants här pä orten. Det, som kärnades om vintern, Pennsylvanien. Philadelphia. S8T var äfven sä behageligt, som et sommar-smör, och ehuni det ibland var flera veckor gammalt smakade det dock, som det hade värit nyss kärnadt. Det sades ock halla sig mycket längre, än annat smör. En Quakares hustru, som bodde pä landet, hade lärt henne konsten, at fä det sä godt. Utom det, at kona fordras väl med godt hö, och smöret kärnas af god grädda, som icke blifvit gam- mal, vid | samlandet; sä skal det förnämligast göra til p- 473 saken, at mjölken aldrig tvättas ur smöret, efter kärningen, med vatten, utan genom arbetning och knädning. Detta fordrar väl nägot mera tid och besvär, än det andra; men Smörets godhet betalar rikeligen omaket. At smöret här- igenom blifver mycket bättre, skal den finna, som vii försökat. Glas-ögon väl betalte. Herr Benj. Franklin, och ät- skillige andre, berättade för mig flera gängor, at en Ville eller Indian, som ägde ön Ehode-Island, hvilken är stor som et litet höfdingedöme, och gör nu et särskilt Gou- vernement, sälde den samma hei och hallen til de Ängelska för et par Glasögon. Denne Indian visste, at sätta det rätta värde pä Glasögon, hvilka, om ej deraf vore en sä stor myckenhet, utan endast nägre fä stode at finna, skulle täfla i värde och price med de dyrbaraste ädla stenar för den nytta, som deraf kan hämtas. Barna-uppfostringen var hos de Ängelska här i landet pä flera sätt väl inrättad. För smä Gässar hade de sär- skilta Scholor, och särskilta för FHckor. När en Gässe eller Flicka var nägot öfver 3 är gammal, sändes den hvar dag bäde för och efter middagarna i Scholan. De hade väl ej den afsigten, at et sä litet barn skulle kunna dä lära läsa der nägot; men defskedde derföre, at för- äldrarne skulle siippa dess buller hemma, och at det i Scholan skulle blifva hindrat frän ali odygd och sjelfsväld, samt mer och mer fä smak, at vara der med de andra barnen. Angelsmännerne brukade aldrig mera, än et slags bokstäf ver, at skrif va med, som voro de Latinske ; derföre kunde | ungdomen lättare lära dem, än det sker hos oss, p. 474 som nödgas betjena oss af bäde Latinska och Svenska, 22 838 Pennsylvanien. Philadelphia. för de mängahanda främmande ord, som inlöpa i värt spräk frän utlänningar, hvilka ord vi äro vane, at skrifva med Latinska bokstäfver. Det torde vara sä godt, at vi började äfven skrifva alt med Latinska bokstäfver; ty gemeniigen äro samma bokstäfver jämnare, och se bättre ut. De äro ock läsligare, samt stadigare och tjockare, til ganska stor lindring för svaga och gamla ögon. I gemen skrifva de Ängelska en mycket ren och läslig styl; ja, en stor del af deras Fruentimmer skrifva likaledes ganska väl, ät- minstone mäla de ej sädana kräkfötter, som nägra af vara, hvarifrän äfven ätskillige af vara manfolk ej aldeles kunna sig befria. En torde mäst kunna med lika besvär lära sig skrifva väl som slurfvigt. Det, som bland annat hjelper de Ängelska til en sadan färdighet, är, at de hafva böcker af rent papper, uti hvilka pä hvart blad äro bokstäfver utstukne i koppar ganska rent och tydehgt, nämligen somliga böcker in Quarto, med bokstäfverne A, B, C &c. bäde de större och mindre; sedän andra sädana böcker, der orden finnas hoplagde; ändteligen andra, der öfverst pä bladet fins en hei rad. Med et ord : alt pä samma sätt, som en eljest brukar skrifva med penna för barn. Men detta var i koppar utstuckit makalöst . väl, och var dervid den förmon, at alla, äfven uti flera Scholor, lärde skrifva likasom efter en hand, samt sä väl, som hade det värit stuckit i koppar. Man fick ock för et tämmeligen lindrigt pris köpa dessa skrifböcker. Det vore önskeligt, at detta sätt äfven komme nägot mera i bruk hos oss. 475 Tjenste-folk. Det Tjenste-folk, som brukas här i de Ängelska Colonierna, äro antingen Frie, eller Slafvar. De Frie äro äter af 2:ne slag. 1. Aldeles Frie, som ärhgen legas, och kunna gä sin väg ej allenast vid ärets slut, utan nastan när de vela, om de icke kunna förlikas med sin Husbonde och Mat- moder; men löpa dock da fara, at ga miste om den ärs- lön de kömmit öfverens om. Deras lön är tämmelig stor: en god dräng fär här i ärslön frän 16 til 20 Pund uti Pennsylvanise mynt, som efter nu varande Växelcurs, da et Pund Pennsylvaniae mynt räknas til ungefär 30 Dal. Fennsylvanien. Philadelphia. 339 Kopprmynt, blifver frän 480 til 600 Dal. samma mynt. Ute pä landet fä de dock ej sä mycket. En Piga fär här i ärslön frän 8 til 10 Pund, och utom ärslönen fä Dräng och Piga mat &c. men kläder skola de halla sig sjelfva; och är det husbondens eller matmoderns egen godhet, om de vela skänka dem nägra kläder. 2. Det andra slags fria tjenstefolk äro de, som är- ligen hitföras frän Tyskland, Ängland, Irrland &c. at sätta sig ned, och bo här i landet. Med dem är sä beskaffadt, at mäst hvart är kommer en myckenhet af folk, gamla och unga, män och qvinnor, hvilka ledsna vid det slaf- veri och tväng, de der värit under, samt ofta för deras Eicligions frihet, lämna samma land, och komma hit öfver. Största delen af dem äro fattige, och hafva icke räd, at betala frakten för resan, som för en person bestiger sig frän 6 til 8 Pund Sterl. derföre komma de öfverens med Capitain af skeppet, at Iata vid öfverkomsten sälja sig för nä|gra är, dä den, som köper dem, betalar Capitain p. 476 frakten för de samma. Som ofta gammalt folk äfven sä- lunda kommer öfver, och ingen vii gerna betala frakten för dem, sä sälja de sinä barn at tjena i flera är, sä för sig sjelfva, som för föräldrarna. En del af dem, som komma öfver, betalar ät Capitain en del af frakten, och dä komma de endast at säljas för en kärt tid. Af före- gäende kan ses, at priset pä dem, som komma öfver, blifver olika; och derföre komma somliga at tjena längre, än andre. När tiden är ute, som det värit öfverenskommit om, at de skola tjena, fä de en ny klädning, och nägot annat smätt, af sit husbondefolk, och utom dess skal hus- bonden hela deras tjenstetid halla dem mat och kläder. Mänge af de Tyska, som komma öfver, kunna väl hafva tilräckeliga penningar, at betala sin frakt; men läta än- dock sälja sig, hvilket de göra för den orsaken skul, at de under tjenste-tiden mätte fä lära spräket i landet, samt kanna landets tilständ, med mera, och under samma tid fä veta, hvad de skola taga sig före, när de blifvit frie. Detta tjenstefolket utväljes f ram för de andra, emedan de ej äro sä dyre; ty at köpa en svart Slaf, eller sä kallad 340 Pennsylvanien. Philadelphia. Neger, fordras för mycket penningar pä en gäng: och at halla dräng och piga, som skal hafva ärslön, kostar ock för mycket; sä at man kan fä sädana nykomne för half- parten mindre och än lättare. När 14 Pund Penns. pen- ningar betales för en sadan, skal han gemenligen tjena uti 4 är, och sä i proportion, sä at lönen blifver ej stort mera, än 3 sädana Pund om äret. Detta tjenstefolk kallas efter Ängelskan Servingar. Om jag köpt en sadan, at p. 477 den skal tjena mig sä och sä | mänga är, och jag sedän vii sälja honom; sä stär det i min frihet; dock är jag skyldig, sedän hans tjenstetid är ute, at läta honom fä en ny klädning, sä framt jag icke förbehällit mig, at den, som köpt honom af mig, skal läta honom fä det. Angelsmän och Irländare säljas gemenligen för 4 är at tjena; men ofta är med Tyskarna den beskaffenhet, at innan de komma hit öfver, accordera de med Capitain, at de vela betala honom sä mycket för sä mänga personer: när de komma hit, gä de omkring at höra efter, hvem som vii betala deras frakt; sä skal derföre, alt efter omständig- heterna, et eller flere af deras barn tjena tilbaka sä och sä mänga är. Med den, som da bjuder det mästa, sluta de accord. Negy^ar eller Morianer äro det tredje slags tjenste- folk, som brukas här i landet. Desse äro Slafvar pä visst sätt, nämligen, at sedän jag köpt en sadan, är han min lifegen för hela sin lifstid (sä framt jag ej säljer honom til nägon annan, eller läter honom lös, at gä hvart han vii); men sä stär det ej uti husbondens frihet, at dräpa en sadan, om han gjort illa, utan det bör ske efter lag genom öfverheten. I forna tider fördes Negrar hit frän Africa, och köptes dä mäst af alla, utom Quakare, hvilka den tiden gjorde sig et samvetsmäl, at hafva en slaf ; men nu äro de ej sä samvetsgranne derom, utan finnes nastan sä mänga Negrar hos dem, som hos andra; likväl är en och annan Quakare, som ännu är sä helig, at han häller för ochristeligt, at halla en Slaf. Här i staden finnas ock ätskillige frija Negrar, som värit sä lycklige, at hafva fätt nägon stark Quakare til husbonde, hvilken, dä Negron Pennsylvanien. Philadelphia. 341 gätt I honom nägon tid väl tilhanda, har skänkt honom p. 478 sin frihet. Nu för tiden föres säilän nägra Negrar hit, utan de förra hafva fortplantat sig ansenligen här i landet. Vid deras giftermäl är den sed, at om en husbonde har bäde Negrar ooh Negrinnor, läter han dem gifta sig med hvarandra, och da äro alla barnen hans lifegne. Har nägon bara en Neger, och den vii gifta sig med en Negrinna, som hörer en annan til, Iata de det gemenligen ske, at ej göra emot Negern i en sä öm sak. Men han har sjelf ingen nytta deraf; ty alle barnen, som födas uti detta ägtenskap, höra den husbonden til, som äger Negrinnan; sä at det sälunda är en förmon, at hafva Negrinnor. Om en husbonde skulle siä ihjäl en sin Neger, sä är det lifsstraff derpä; fast man ej hafver här exempel, at nägon hvit man mist lifvet derföre. För nägra är til- baka hände sig, at en husbonde slog ihjäl sin Neger. Han blef dä strax i hemlighet rädd sä af sinä vänner, som af de lagstiftande, at gifva sig pä flykten; emedan han annars ej kunde undvika, at blifva kastad i fängelse, hvadan han sedän genom lagen skulle blifva bragt til döden, utan at nägon skulle kunna frälsa honom. Denna ynnest vederfors honom, at ej lämna Negrarna den fägnad, at se en hvit man gä til döden för deras skul; aldenstund det samma kunde inplanta hos dem nägra skadeliga tankar mot husbönder och matmödrar, samt för stora inbillningar om sig sjelf va. Som sades, sä fördes fordom Negrar hit gerad frän Africa; men nu sker det säilän, utan de köpas denna tiden gemenligen frän Westindien (se tilförene p. 244), dit de blifvit förde frän Africa, emedan man fun|nit, p 479 at om man f örer dem gerad til dessa Norra orter ifrän Africa, trifvas de icke sä väl, som dä de ömsas smäningom hit, nämligen först til Wästindiska öarna, och sedän hit til Norra America. De hafva här mer än ofta rönt, at Negrarne icke kunna uthärda köiden sä starkt som de hvita, sä at dä en hvit människa tager ingen skada af köld, kan Negern vid det samma frysa tär och finger af sig. Hvad äter Negrarne i synnerhet angär, sä har man vid dem funnit, at de Negrar, som först komma hit til 342 Pennsylvanien. Philadelphia. landet directe fr an Africa, kunna pä längt när ej härda sä ut köiden, som de, hvilka antingen värit födde här i landet, eller ätminstone vistas här en läng tid; sä at när pä de nysskomne tär eller finger f rysä bärt, eller de eljest fä en häftig värk i kroppen eller nägra dess delar, af köiden, hafve de andre, som länge värit här, sä godt som ingen känning deraf. Man har ofta haft exempel, at da Negrarne blifvit directe förde frän Africa, och kömmit hit om vintertiden, har et ej särdeles bistert väder pä fartyget kylt bärt deras lemmar, dä bätsmän och andre vid samma tid näppeligen behöft hafva nägot pä händerna. Det försäkrades, at de här sett Negrar, som fätt af köi- den först en grufvelig värk i benen, och sedän hafva benen af sig sjelfva brustit af midt pä, och f allit med kött och alt aldeles frän kroppen. Säledes händer med människor här, hvad i örtriket ofta rönes vid Södra län- ders växter, innan de hinna vänjas vid et kallare Climat. Priset pä Negrar är här ätskilligt, alt efter deras älder, hälsa och de slögder de kunna. Man gifver för en full- vuxen Neger frän 40 til 100 Pund PennsylvanisB mynt; p. 480 ja I exempel finnas, at man gifvit här i staden 100. Pund Sterl. för en Neger, och den, som dä köpte honom sä dyrt, hade ej velat sälja honom sedän för samma Summa. En Neger-Flicka eller Gässe af 2 eller 3 ärs älder, kan näppeligen köpas under 8, 10 til 14 Pund Penns. pen- ningar. De som nu denna tiden gifva Negrar sin frihet, äro icke allenast Quakare, utan äfven rätt sä mänge af andra; hvilket sker pä det sätt, at om en husbonde eller matmoder haft en trogen Neger, som gätt dem väl til- handa, och samma husbondfolk skiljas genom döden här- ifrän, gifva de stundom ät en sadan trogen Neger sin frihet; men det är dock nägon omkostnad dermed; ty de mäste dä lägga af nägra penningar til den sammas under- häld, dä den blifver gammal, at ej nöden skal tvinga ho- nom, at göra illa, eller, at han skal ligga andra til besvär; ty gemenligen blifva sadan a frigifna Negrar tämmeligen late. De barn, som äro födde af en sadan Neger, innan den blifvit frigjord, mäste vara likafuUt Slafvar, fast Pennsylvanien. Philadelphia. 343 Fadern eller modern blifvit fri; men de, som blifva födde efter den tiden Föräldrarna blifvit frigjorde, äro frie. Negrarne hafva här i landet mycket större friheter, ooh blifva bättre handterade och födde, än uti Westindien; de njuta samma underhäld, som annat tjenstefolk, och hafva i alt mäst samma förmoner, endast at de mäste tjena för hela sin lifstid, och fä ingen lön, mer än det deras husbönder af egen godhet gifva dem; men eljest halla de dem här med kläder. Uti Westindien, i synner- het hos de Spanska, handteras Negrarna mycket obarm- hertigt. Hvadan sker, at näppeligen kan nägon skrämma de mästa af de här | pä orten varande Negrar med mera, än at säja, det en har tanka, at sälja en sadan til West- indien. Det har man margfalliga rön pä, at om man är för flat med detta folket, blifva de snart sä treskna och sjelfgoda, at mängen ej skal fä dem längre, än de sjelfve behaga; derföre är en Faderlig aga dem sä nödig, som halfva födan, om husbonden annars vii hafva nöjaktig nytta af dem. Ar 1620 förde et Holländsk skepp frän Africa Negrar til Norra America, hvaraf 20 blefvo sälde i Virginien, hvilka säjes värit de första Negrar, som kömmit til dessa orter. När Villarne eller Indianerne, som da i myckenhet voro här i landet, fingo först se dessa Negrar, trodde de fuUeligen, at de voro sjelfva Hin ondes af vei, och at man fört dit en skepslast med djeflar: de kallade dem sedän en langan tid Manitto, et ord, som pä Villarnas spräk be- teknar bäde Vär HErre och hin onde. Nägon liten tid förut, när Villarne fingo se det första Europeiska skepp segla up för deras Floder, mente de, at det var Gud sjelf, som da kom, och var derpä, som jag sjelf hört dem b erättä, om sinä förfäder. Sä växlades alt om hos Indianerna. Nu mera hafva de mildare tankar om Negrarna; ty denna tiden bo ätskilhge af förrymde Negrar ibland dem, och äfven äro gifte med dem, det jag sjelf sett. Som man da redan haft här Negrar uti 130 är, och vintrarne här, i synnerhet i New Ängland och New Y'ork, ofta äro sä stränga, som nägonsin hos oss i Sverige; sä frägade jag 844 Pennsylvanien. Philadelphia. p. 482 flitigt och noga efter, om icke de da här märkt, at köl | den gjort nagon verkan och ändring pä Negrarnas färg, sä at de, som nu äro i tredje eller fjerde generation af de först inkomne Negrar, ej äro aldeles sä svarte, som de samme? men mig svarades öfver alt, at de icke kunnat märkä den ringaste skillnad derpä, utan är en Neger, som nu födes der af Föräldrar, som bägge värit i landet födde Negrar, och hvars förfäder bäde pä mans- och qvinno- sidan, ända til tredje eller fjerde led upät, värit äfven i landet födde Negrar, aldeles sä svarte, som de Negrar,. hvilka än i dag ditföras frän Africa; sä at mänga deraf slöto, at den svarta färgen en Neger har, kan aldrig ändras hvarken hos honom eller dess afföda, ehuru länge de skulle vara och vistas i et kalit Climat. Annat vore, om en hvit man hade at beställa med en Negrinna, eller en Neger med et hvitt qvinfolk. At förekomma, det ej nägon mindre behagehg blanning mätte ske emellan hvita och svarta, samt at hindra, det Negrarne ej mätte fatta för Stora tankar om sig sjelfva til deras husbönders skada,, sades den Lagen vara stadgad, at nastan lifsstraff vore satt pä den hvita, som gifter sig med nägon Neger, af hvad kön det ock vore, och den Präst, som vägade sig binda tilhopa et sä orimligt par, lupe fara, at icke allenast mistä ämbetet, utan ock mera. Men at eljest de hvita och svarta stundom nalkas hvarandra för närä, vitnar den deraf härflytande blanning, som dä och dä yppar sig. Yid dessa Negrar är det än at beklaga, at deras hus- bondefolk mäst öfveralt i dessa orter nastan aldrig bry sig om deras andeliga välfärd, utan läta dem vara och p. 483 blifva i de|ras Hedniska mörker. Jag vii ej säja, at det törde ganska mänga husbönder finnas, som skulle tycka illa, och tör hända pä alt sätt hindra, at deras Negrar skulle vela söka undervisning i den Christna läran, af den falska inbillning, at det vore dem en skam, at hafva en sadan Christendoms broder eller Syster; eller, at de dä ej torde kunna handtera dem sä härdt, som eljest, eller at Negrarne dä torde blifva för högdragne, när de funno, at de i det andeliga vore sä gode, som husbonden. Pennsylvanien. Philadelphia. 346 Negrarnas Förgift. Det är af ätskilliga skrifter be- kant, at Negrarne uti Södra America hafva et slags För- gift, hvarmed de kunna taga lifvet af hvarandra, och det ej pä ögnablecket, utaii pä en läng tid efter det den tagit förgifftet in, som de velat afhända lifvet. Samma konst kunna ock de Negrar, som finnas här i landet. Derpä gifvas mänga Exempel. Alla Negrar hafva dock sig ej detta förgiftet bekant, utan endast nägra fä, ooh är märk- värdigt, som säges, at de, som gifva förgiftet, veta ock bot deremot; men ej, eller säilän, andre. Deraf händer, at om en Neger märker sig vara förgiftad, och vet af hvem det skedt, gär han tilbaka til honom, och med penningar eller goda ord förmär honom, at gifva sig bot emot det onda han förut gifvit honom; men om den Negern är arg, nekar han, bäde at han gifvit honom nägot samt at han vet bot för den andras sjuka. Detta Förgift dödar ej straxt, utan löpa ibland flera är förbi, innan den sjuke dör; men frän den stund han tagit För- giftet, börjar han träna smäningom bärt, och kan efter den dagen ej j hafva nägon beständig helsa. Den, som p. 484 blifver förgiftad, kan of ta märkä mäst sjelfva ögnablecket, da han fätt Förgiftet. Gemenligen förgifta Negrarne sä- dana, til hvilka de bära hat. I sjmnerhet, om det är nägon Neger, som förer sig ganska väl up, som älskas af sin Husbonde mycket, som likasom vii skilja sig frän de andra Negrarna, och ej gerna omgäs med dem. Ofta ock af andra orsaker. Sallan gifves nägot Exempel, at de vägat med detta Förgift skada sit Husbondefolk; tör hända, antingen derföre, at de handteras här gemenhgen ömt, eller at de frukta det Husbonden sedän snart skulle märkä det, och da vore intet straff sä härdt, det en sadan Neger ju mäste undergä. De Iata ej veta, hvaruti detta Förgiftet bestär, utan halla det otroligen hemligt; men det är trohgt, at det mäste vara nägon ting, som är mycket allmänt, och som finnes pä alla orter i verlden; emedan de kunna sä lätt fä det hvar de hälst vistas. Det kan för denna orsaken skul ej allena vara den ört, som somlige Lärde ment; emedan den pä de fläste orter 346 Pennsylvanien. Philadelphia. ej stär til fängs. Jag har här hört flera Historier om Negrar, som blifvit förgiftade, af hvilka jag endast vii anföra en, som fuUbordades under mit vistande pä desse orter. En man hade här en Neger, som var honom ganska trogen, och som förde sig sä up, at han ej velat byta honom bärt emot 20 andra Negrar. Husbonden var ock pä, sin sida nog öm om honom. Eegern liknade i up- förande en den trognaste och bästa Europeer. Han om- p. 486 gicks sä litet han kunde med andra Negrar. | Häraf kastade desse et oändeligt hat pä honom; men af det, at han nastan aldrig omgicks med dem, fingo de ingen lägenhet, at gifva honom Förgiftet, ehuru de ofta sökte tilfälle dertil. En gäng vid en marknad, dä han kom til staden (ty han bodde mäst ute pä landet), budo nägre andre Negrar honom in, at dricka med dem. Han ville ej ; men slapp icke, innan han mäste göra dem sällskap. När han kom in, togo de fram en kanna, som stod pä muren, drucko honom til, och budo honom äfven göra besked för sig. Han drack, och vid det han tog kannan frän munnen, sade han: hvad dricka är detta, det är ju fuUt med — — — (jag utsätter ej med fht, hvad han sade det var; emedan det tyckes nastan ofelbart värit det förgiftet, hvarmed de göra sä stor skada, och som finnes mäst pä alla orter i verlden, ty nägon eläk människa kunde alt för mycket missbruka sadan til sin Nästas skada; det är bättre, at det är okunnigt) dä började de andre Negrarne och Negrinnorne at le, sprungo up pä golfvet, söngo och dansade, likasom de hade uträttat en god ger- ning och ändteligen vunnit det, som de sä länge traktat efter. Denne oskyldige Negern gick strax bärt, och vid hemkomsten sade, at de andre Negrarne säkert gifvit honom förgift. Han tränade sedän bärt, och ingen ting kunde hjelpa honom, utan han dog nägon tid derefter. Den 7 December. Om morgonen reste jag ned til Racoon uti Nya Jersey. New Jersey. Bacoon. 347 Folkets Förökelse här i landet. At Folket 1 förökar sig här fortare, än i de gamla länder, tyckes ej vara svärt at finna orsaken til. Här i landet kan en utan fruktan eller mycket betänkande gifta sig, sä snart en hunnit til sadan älder; emedan här är en myckenhet af ouptagit och skönt land, sä at en gift snart och straxt kan fä et ställe, der han väl och tilräckeligen skal kunna föda sig med sin hustru och barn. Utlagorne äro sä godt som inga, sä at han ej behöfver oroas derföre, och friheten är sadan, at han pä sin jordlapp nastan kan anse sig som Kong. Nu vii jag med nägra klara Exempel bevisa, hvad detta alt uträttar. En af de Svenska uti Racoon, vid namn Mäns Keen, var nu mot 70 är gammal. Han hade mänga barn, barna- barn och barnabarns-barn, sä at, dä han räknade dem alla tilhopa, som af hans afföda ännu lefde, steg antalet sig til 45 stycken. Utom dessa hade en stor hop af hans barn och barna-barn dödt, dels dä de värit helt smä, dels dä de redan värit inemot fullväxte. Detta är väl vackert, men det spisar dock ej mot följande Exempel, dem jag utur Pennsylvanise Gazetter utdragit: Ar 1732 d. 24 Januarii af led uti Ipswich i Nya Äng- land, Enkan Sara Tutol, 86 är gammal. Hon har födt 13 barn, och utaf sju allena af de samma har hon haft 177 barna-barn och barna-barnsbarn. Är 1739 d. 30 Maji voro tilhopa hemma hos Etchard BuTTiNGTON i Chestcr-Härad uti Pennsylvanien, hans barn, barna-barn och barnabarns-barn, tilsammans til antalet 115 stycken. Denna Gubben född i Ängland, gick dä pä sit 85 älders | är, och var ännu mycket frisk, rörlig och ägde et godt minne. Hans älsta son, som dä redan hunnit til 60 är, var den första Ängländare född i Pennsylvanien. Är 1742 d. 8 Januarii afsomnade uti Trenton i Nya Jersey, Enkan Sara Furman, 97 är gammal. Hon var född i Nya Ängland, och lämnade nu efter sig 5 barn, 61 barna- barn, 182 barnabarns-barn, och 12 barnabarns-barnabarn, tilsammans 260 personer, alla dä lefvande. Är 1739 d. 28 Januarii skildes frän detta jordiska 348 New eller Nya Jersey. Bacoon. uti South Kingston i Nya Ängland, Enkan Maria Haszard pä sit 100:de älders är: hon var född pä Rhode-Island, och Farmoder til da nyss afledne Vice-Gouverneuren Georg Haszard dersammastädes, och har hon haft 500 barn, barna-barn, barnabarns-barn och barnabarns-barna- barn, hvaraf 205 vid hennes död än lefde; en hennes Dotter-dotter hade da redan värit Mormoder uti 15 är. Sälunda har den vanliga önskan eller välsignelsen, som Star uti Brude-mässan : at de (gifte) mäge se sinä barna-barn til tredje och fjerde slägte, tämmeligen noga blifvit upfyld pä somliga af nyssnämde. Den 9 December. Skadeliga Insecter. Uti hvart land finnes gemen- ligen en myckenhet Insecter eller yrfä, hvaraf somlige hafva den egenskapen, at ehuru smä och föraktelige de synas, kunna de dock tilfoga Invänarena stor skada. Sä- dana fär ock Norra America kannas vid, hvaraf somlige p. 488 höra lika I som detta landet enskildt til, somlige äter har det gemensamt med de gamla Länder. Jag har förut p. 268 talt om Musquetoes eller detta landets förtretliga myggor, och p. 293 och följande, om de yrfän, som aldeles utöda ärt-äkrarna i dessa länder; nu vii jag öka nägra til: Gräshoppor. Utaf dem är en art, som infinner sig här ungefär hvart 17:de är uti obeskrifvelig myckenhet. De komma dä midt i Maji mänad up utur jorden frän sinä hai, och göra vid pass i 6 veckors tid med sit skri et sädant Ijud i träden och skogarna, at den ene män- niskan svärligen kan höra et ord hvad den andra pä sädana ställen bredevid henne talar, sä framt en icke ropar härdt. De sticka dä med darten uti deras stjert häl pä den mjuka barken af smä grenar pä träna, hvaraf of ta desse grenar torkas bärt; men eljest tilfoga de ej träden eller andra växter nägon skada. Emellan före- nämde är, dä de uti sadan ovanlig myckenhet komma, ser och hörer man allenast nägon en da här och der New eller Nya Jersey. Racoon. 349 i skogarna. Af de Ängelsmän här bodde, kallas de Locusts. Maskar pa Trän. En annan ohyra här pä orten är et slags maskar, som äter up löfven pä träna. Desse in- finna sig ock vissa är i oändelig myckenhet; men der- emellan visa sig gemenligen endast nägra fä af dem. De är, desse komma i sä obeskrifvelig mängd, upäta de sä aldeles löfven pä träden, at träden och skogarna midt om sommaren stä sä nakna och löflösa som om vintern. De angripa dä mäst alla slags trän, sä at det endast äro nägra fä arter, som de ej väga sig pä, och som fä stä för dem orörde. Som det | gemenligen är den tiden pä äret, en ganska stark hetta här pä orten; sä har detta maskarnas frätande den skadeliga päfölgd med sig, at de nakna och löflösa trän ej kunna stä mot den häftiga var- man, utan torkas bärt, hvarmedelst ibland stora trakter af skog sälunda fätt stryka ät. De Svenske, som bodde här, viste mig här och der i skogarna hela fälten, der ung skog nu uprunnit uti den gamlas ställe, som nägra är förut genom dessa skadeliga maskar gätt ut. Af Angels- männerna heter denna ohyra Caterpillers. De förvandla sig sedän i Fhalcena af smutsig gulbrun färg, som fram- deles pä sit ställe skal beskrifvas. Gräs-masken plägar äter andra är göra här stor skada bäde pä ängar, och sädes-brodden, der den kan komma ät. Han infinner sig, pä samma sätt som de föregäende, vissa är uti grufvelig myckenhet; dock är vid alla dessa den förmon, at de sades aldrig infinna sig alla til öfver- flöd pä et och samma är, utan det är, som här är en ovanlig myckenhet gräshoppor, veta de ej stort hvarken af löf- eller gräs-masken, och sä likaledes med dessa, sä at bara et slag pä en gäng i stor myckenhet vist sig. Dessutom löpa ibland flera är förbi, dä af intetdera slaget nägon synnerlig myckenhet märkes. Vid denna gräs- masken fans, at den enkannerligen hade sit tilhäld pä fett och rikt land. När de blefvo honom varse pä nägot ställe, grofvo de smala diken med mäst perpendiculaire sidor rundt omkring den plats han intagit, i hvilka diken han 360 Neiv Jersey. Racoon. föll, och kunde ej hjelpa sig derifrän. Här sades af mänga, at förenämde 3:ne ohyror fölgde tämmeligen tätt pä hvar- 490 andra, nämligen da | första äret gräshopporna lätit infinna sig, kom det andra äret löfmasken, och det tredje fölgde gräsmasken derpä. At detta ibland til en del träffar in, har jag sjelf rönt. Mal, som skära sönder kläder, finnes äfven här i landet. Jag har sett kläde, ullvantar, och annat af ylle, som om sommaren hängt i Contoir eller skäp, och ej sä noga blifvit eftersett, vara om hösten af denna ohyran sä sönderskuren, at of ta hela stycken föllo ut af sig sjelf va. Stundom voro kläderna af dem sä illa medfarne, at de näppeligen stodo at lagas. Pälsverk och andre skinn- kläder, som hängt up i vindar, voro ofta af malen sä skadade, at hela stora härtapparne lossnade, och föllo bärt af sig sjelf va. Om denna ohyra frän urminnes tider värit här i landet, eller om den först fölgd hit med Europeerne, kan jag ej säja. Loppor {Pulex Linn. Faun. 1171.) saknades ock intet i denna verldenes del. Somlige af dem har väl, tvifvels- utan, gjordt följe hit frän de gamla länder; men sä lärer ock en myckenhet värit här frän urminnes tider. Jag har funnit dessa luftspringare pä detta landets Harar, och gräa Ickornar, skutne i villa ödemarker, der ingen män- niska bodt. När jag sedän reste längre up i landet, och kom at ligga uti Indianernas kojor och sängar, fans af denna ohyran der en sadan välsignelse, at jag mente jag legat i sjelfva brinnande elden; sä at jag var glad jag fick stiga up, och lägga mig pä bräderna, som voro lagde under taket i dessa deras hyblen. Men det är ock intet at undra öfver; ty den stora mängd af hundar de hafva, 491 kan väl vara tilräckelig, at | samia dessa gäster tilsammans frän alla kanter. Här ligga i kojorna hundar och Indianer alt om hvarandra, och näppeligen har en främmande hunnit här lägga sig, och lätit ögonen rinna tilhopa, innan han vet ej annat, än han skal blifva antingen ihjälkrossad eller förqvafd af 8 eller 12. och flere hundar, som lagt sig bäde rundt omkring, och öfver honom pä alla s tallen. Nya Jersey. Racoon. 361 at salunda taga sin nattehvila hos den främinande, den de förmodeligen tro ej skola tora sä bulta och vräka sig bärt, som deras husbönder och matmödrar det göra. Sirssor af det oroliga slaget, som vi ibland här i Sverige hafve i vara hus, blef jag ej varse pä nägot ställe, der jag rest, hvarken i Pennsy Ivanien eller Nya Jersey; ej eller visste nägre andre, som jag derom til- sporde, berätta mig, at de här sett nägra dylika. Nog var det om sommaren ute pä marken et slags svarta Sirssor, hvilka leto aldeles och just sä, som de, hvilka hos oss hafva sit tilhäld uti murarna och spisarna; men desse uppehöUo sig nastan altid endast ute pä marken; och dä vintern, eller kallare väderlek kom, tilstoppades deras mun. Dock skal ibland ske, at nyssnämde svarta Sirssor mot hösten taga sin tilflykt til husen, och der skrika altid, dä väderleken är varm, eller det är nog varmt i stugan; men äter, dä köiden infaller, stana de aldeles med sin Musique. Deremot pä et och annat ställe i Nya Yorks höfdingedöme, och nastan uti hvar och en bondstuga hos Fransoserna i Canada, samt äfven i de flästa hus i städerna dersammastädes, var sä tjockt förräd af vara vanliga Spis- och ugns-Sirssor, at näppeli|gen i nägon bondstuga hos oss kan vara värre. De höllo der sin Musique ständigt vid magt vinter och sommar, och hade äfven der ej aflagt sin vanliga oart, nämligen, at ibland skära sönder kläder och dylikt. Vägglöss hafva ock ej värit nödbudne, at inställa sig i denna del af verlden. Jag har mot min vilja mäst hafva besök af dem pä alt för mänga ställen, sä hos Ängelsmän, som de Franska; men hos Villarna mins jag mig aldrig märkt dem. Vid mit vistande pä Fort S:t Frederic, berättade der dä varande Commendanten, Monsr- LouisiGNAN, at hos de Indianer, som kallas Illinois, och hos de andra, som bo ännu längre bärt ät väster, vet ingen hvad denna ohyran är, hvilket han sade sig noga sjelf förfarit, som uti langan tid uppehällit sig pä samma orter. Om dessa skadedjur först blifvit hitbragte med Europeerne, eller om de värit här längt förut, kan jag ej 362 Nya Jersey. Racoon. säja. Mänge mente, at de voro af detta landets uräldriga invänare, och togo skäl deraf, at de ofta funnit Vägglöss under vingarna pä detta landets Flädermöss, der de sugit sig djupt in. De trodde derföre, at desse fätt dem uti iholiga trän, eller annorstädes, och sedän fortplantat dem pä hus, emedan Flädermössen fästa sig pä husväggar, eller krypa in i nägra tränga häl pä husen. Men som jag ej sett dem pä Flädermöss, kan jag ingen ting säja derom. Tör hända, det värit nägon art af Löss, eller Aca7'us, som setat pä Flädermusen, den de ment värit Vägglös. Lät vara, at det värit en rätt Vägglus, sä har det ju lätt kunnat ske, at hon fäst sig pä Flädermusen vid det denne 493 trängt sig in i skrymslor uti | hus, der Vägglöss värit. Som desse ledsamme gäster icke voro här mere välkomne, än hos oss, sä brukades här ätskilligt, at fördrifva dem med. At sängar gjorda enkom af Sassafras-trä ej voro tilräckelige, at beständigt halla dem ute, är förut p. 434. omtalt. Nägre pästodo, at de af egen och mängfallig för- farenhet funnit bästa och säkraste medlet til denna ohyrans utrotande, at taga kokhett vatten, och spruta det in uti säten och hälen, der de utvaldt sit tilhäld, samt tvätta sängen öfver alt dermed. Om härmed fortfares 2 eller 3 gängor, sades de kunna utrota dem alla. Men om nägen bor i nägden til andra, der äfven detta skamlösa packet in- näslat sig, och der ofta omgäs, sä kan han ej göra sig länge fri; emedan han frän granskapet kan snart fä nya recriiter. Uti PennsylvanisB Gazette N. LXXVIII. eller för den 14 Maji 1730, blef infördt et sätt at fördrifva Vägglöss, hvilket var tagit utur Londons Daily Journal of Jan. 26 för samma är, och som blifvit sä berömdt, at det i London inom par dagar tryktes 2:ne gängor om. Jag har sett detta redan til en del bekant hos oss här i Sverige, dock vii jag in- föra innehället der af. Det försäkras förut, at en Medicus flere resor och pä flere ställen härmed aldeles utrotat denna ohyran, samt at flere andre, efter samma hans föreskrift med lika lycka försökt det samma. Sättet är sädant: tag aif det starkaste distilleradt brännevin (näm- ligen sädant, som är sä starkt, at dä eld tändes derpÄ, Nya Jersey. Racoon. 353 brinner det alt up, utan at nägon vätska lemnas qvar) ungefär litet mer än et halft qvarter, Terpentins Spiritus lika mycket, som blandas bägge väl tilhopa. Bryt deri sönder i smä bitar et halft | unts Camphert, hvilket deri P- 494 uplöses pä fä minuter. Detta skakas väl tilhopa, da raan hafver antingen en svamp eller en borste, som doppas deri, hvarmed sängen noga vätes eller de husgerädssaker, deri denna ohyran har sit tilhäld. Härigenom dödas och utrotas bäde den och dess ägg ofelbart, om det ock krä- lade huru mycket deruti. Men sängen och husgeräds- sakerne böra väl genomvätas härmed (sedän dambet förut blifvit afstrukit) hvarmedelst de hvarken fläcka, orena eller pä det minsta skada hvarken det finaste silke eller Damask, som sängen är af. Ofvannämde sats är tilräckelig til en säng, om deri ock vore ehuru mycket ohyra. Om allenast en droppa af denna vätska f älles pä en vägglus, skal hon strax sätta lifvet til. Skulle nägon vägglus märkas, sedän man en gäng brukat föregäende, sä är det et tecken, at en ej vätt väl pä alla ställen, der ohyran haft sit tilhäld; derföre bör man nogare än en gäng väta härmed, och der nägot litet häl är, dit en ej med borsten kan komma, bör man droppa eller spruta denna mixtm-en dit in, da den otvifvelaktigt skal aldeles utrota dem. Somlige sängar, som bestä af flere delar, kunna svärligen frigöras, förr än man först tagit dem sönder; men vid andra, som kunna dragas ut, och man väl kan komma til alla ställen, behöfves ej det omaket. Den lukten, som denna mixture förorsakar, försvinner inom 2 eller 3 da- gar, hvilken lukt dock är ganska hälsosam, och äfven för ätskilliga mycket angenäm. Det bör ej förgätas, at mixturen sqvalpas väl om vid hvar gäng han brukas, hvilket bör ske om dagen, och ingalunda vid eldsljus, pä det ej de fina dun|ster af denna mixture mäga draga p. 495 elden til sig, da en betjenar sig deraf och ästadkomma skada. Jag lämnar förenämde medel, at utrota Vägglöss, i sit goda värde, emedan jag ej försökt dem; men det hafver jag af flera resors egen förfarenhet inhämtat, at (da man beqvämligen kan) svafvel visligen och rätt bru- 23 364 Nya Jersey. Racoon. kadt, dödar ooh utöder totaliter denna ohyra och alla dess ägg bäde i sängar och väggar, om den ock krällde der tio resor tjockare, än myror i en myrstack. Toraker eller Brödätare hafva trott, at de icke böra mer än de förre vara frän den nya verlden uteslutne. De hafva derföre pä mänga ställen i den samma tagit sit hemvist. Den lärde Doct. Golden i Nya York var väl af den tanka, at Brödätarenas förnämsta fädernesland vore Westindien eller de A.mericanska öarna, och at de af detta slägtet, som nu finnas i Norra America blifvit förde dit pä skepp frän förenämde ort; emedan man ännu dage- ligen ser, at dä fartyg komma frän Westin dien med Varor til Norra America, är det fuUt af desse Brödätare uti skeppen; men af de rön jag samlat här i landet, hvilka strax skola anföras, har jag mycken anledning at sluta, det Brödätarena värit här pä fasta landet i Norra America frän längliga tider tilbaka. Jag nekar dock ej, at ju en myckenhet af dem ock kunnat följa med skepp frän Americanska öarna. De finnas i Staden Nya York mäst i alla hus, hvilka ofelbart til största delen kömmit dit frän skeppen; men sä kan det ej säjas om alla, som finnas ute pä landet i skogarna, ja, dem man blifver varse i de p. 496 största ödemarker. Angels | männerne kalla dem Cock- roches, och af de Holländska heta de Kackerlack: de Svenske, som här bodde, kalla dem Brödätare, för den skada de göra pä bröd, som bekant är, och rättnu skal omnämnas. Uti Herr Archiater Linn^i Fauna Suec. 617. föres den til Blatta. Atskillige af de här i landet varande Svenske kallade dem ock Kackerlack. Desse finnas ej allenast ofta i husen, utan äfven om sommaren kräka bäde pä och under stubbar i skogen. När de i denna vinter midt uti Februarii mänad förde hem frän skogen gamla rutna stubbar til bränsle, blef jag varse ätskilliga Bröd- ätare, som hade tagit sit vinterqvarter deri. De voro i början som döde; men dä de legat en liten stund inne i stugan, qvicknade de vid och blefvo helt lefvande och snällfotade. Jag märkte sedän ganska mänga gängor om vintern, dä gamla rutna trän fördes hem til ved, och Nya Jersey. Racoon. 365 klyfdes sönder, at en myckenhet af Brödätare krupit dit in, och der lägo i dvala. När en kari samma vinter högg ned et högt torrt trä, och det sedän klyfdes sönder til ved, fann jag uti en dess sprynga, som dock värit nägra famnar up i luften, atskilliga af dessa Brödätare tillika med de vanliga myror. De hade säledes vandrat nog högt up uti vädret, at ligga uti vinterqvarter. När jag midt uti October mänad 1749. reste igenom ödemarkerna, som ligga emellan de Ängelska och Franska Colonier, och vi om aftonen gjordt eld vid en stor gammal ruten stock pä stranden af sjön Champlein, kom en stor myckenhet af Brödätare krypande ur stocken, dem elden och röken upväkt och drifvit utur deras vinterqvarter. Fransoserne, som da fölgde med mig, kände dem ej, ej eller viste de nägot I namn pa dem. Uti Canada hade de sig ock ej P- 497 bekant, at desse nägonsin uppehälla sig in i husen. Uti Pennsylvanien skola desse ibland finnas i myckenhet vid skördetiden under sädesstackarna. De uppehälla sig män- genstäds uti de Ängelska Nybyggen i husen, och hafva der sit mästa tilhäld i springor, i synnerhet i dem, som äro i sparrarna i taket midt för eldstaden, hvarest är nog varmt af hettan. De äro deruti förtretlige, at de äta up det mjuka bröd, de kunna komma öfver. Siippa de in i en limpa, äro de i ständ, at pä kärt tid göra slut pä alt det mjuka deri finnes, sä at da en vii skära up limpan, är endast den yttra härda skärpan qvar. De sades ock förtära andra matvaror. Ibland bita de folk i näsan och fötterna om natten, da de sofva. En gammal man af de Svenska, vid namn Sven Läck (Soneson til Läckenius, en af de första Svenska Präster, som kömmit til Nya Sverige) berättade, at han en gäng i sinä yngre är värit ganska illa utsatt för en af dessa Brödätare; ty vid det han en natt sof, vaknade han deraf, at en af dem krupit in i hans öra; han sprang da strax up, och märkte, at hon arbetade, tvifvels utan af räddhoga, at tränga sig längre in. Detta hennes arbetande förorsakade honom en sadan sveda, at han mente hufvudet skulle spricka sönder pä stunden i mänga stycken, och blef han nastan ifrän sig. 366 Nya Jersey. Racoon. Han ilade til brunnen, fick up et ämbare vatten, hvaraf han hällde i sit öra. Sä snart Kackerlacken kände vatnet, som ville qväfja henne, hade hon intet vidare tid, at blifva qvar i orat, utan började strax sparka sig baklänges ut, da han sälunda fick henne bärt frän orat. p. 498 Skogslöss är et annat fult pack, som pä sit sätt nastan är värre, än alla de föregäende. Jag har tilförene omständeligen beskrifvit dem i Kongi. Svenska Veten- skaps A cad. Handlingar för är 1754 p. 19 och följande. Dit jag visar Läsaren. Den 11 December. Litet före middagen reste jag til Pennsneck, och sä vidare öfver Elfven .Dellaware til Willmington. Landet uti Pennsneck hade samma beskaffenhet, som pä andra ställen här neder uti Nya Jersey, nämligen, jordmon be- stär mäst af sand, hvarpä ligger en tunn svartmylla. Dess- utom är landet ej mycket backigt, utan mäst jämt, och pä de flästa ställen öfverväxt med gles löfskog, hvaraf Ekar af ätskilliga slag göra det mästa. Här och der var nägon enstaka gärd med en liten äker rundt omkring: dä och dä syntes nägot litet moras, samt ibland nägon liten A med sakta flytande vatten. Skogama härstädes bestodo af ätskilliga löfträn, dock mästendels af flera slags Ekar och Hickery; ehuru en Stor del af dessa skogar ännu voro sädane, at de aldrig af folk lära blifvit utödde, utan fätt stä och växa som de sjelfve velat. Häraf skulle kunna slutas, at uti dem skulle finnas trän af en ganska hög älder; men det var dock ej sä; utan fast mera svärt, at här fä nägot trä, som hunnit til eller litet öfver 300 är. De mästa trädens älder sträkte sig näppeligen til 200 är. Jag fant altsä, at träden hade samma egenskap, som invänarne uti p. 499 djur-riket, nämligen, at dä de | hunnit til nägon viss älder, dö de bärt af sig sjelfva. Säledes stodo här stora skogar; men dä träden uti dem nalkats 150 eller 180 är, blefvo de antingen rutne invärtes ned uti, eller bärtrutne i öfra Nya Jersey. Pennsneck. 357 delen af trädet, eller blef det mycket skört, eller kunde rötterna ej mera draga tilräckelig föda at det, eller bör- jade det gä ut af nägon annan orsak. Häraf skedde, at da de starka stormarna kommo, hvilka ibland pläga här infalla, brötos desse trän af, dels strax ofvanför roten, dels midt pä, eller ock up vid skatan, eller rycktes det up med rot och alt; hvarföre man fär räkna stormarna ibland en af trädens dödar här pä orten. Skogarne äro säledes f ulia af Stora kuUf alina trän, hvilka kastats omkull genom nägon af förenämde orsaker. Härtil kan ännu skogselden läggas, som ibland här slipper lös, dä träden ned vid roten til halfparten, och mera, afbrännas, hvarigenom de sedän sä lätt af vädret omkullbrj^tas. Dä jag reste genom dessa skogar, gaf jag med f Iit akt uppä, om jag ej af trädens läge kunde märkä, hvilka väder här värit de häftigaste; men jag kunde icke sluta nägot visst deraf; ty de lägo omkull frän alla väderkanter. Hvaraf jag kunde se, at det väder, som kom frän den sidan, der trädets rötter äro kärtast och svagast, eller eljest der det hafver den minsta styrkan at stä emot, stjelper det samma om- kull, eller brytes det af. Säledes dö beständigt de gamla träna bärt, och lämna de unga rum, at uprinna i deras ställe. De nedfallne trän ligga och rutna bärt pä marken, antingen fortare, eller längsammare, och föröka sälunda svartmyllan. De löf, som här om hösten i myckenhet nedfalla, f oras af vädret omkring, men fast|na gemen- P- 600 ligen altid pä ömse sidor af dessa nedfallna trän, der de merendels blifva qvarliggande, och hjelpa til, at pä det stället föröka svartmyllan. Et nedfallit trä ligger i flere är, innan det blir bärtrutnat aldeles til mulL När et trä bläser omkull, sä at roten tillika rifves up, följer gemen- ligen en hop mull med roten, som en tid sitter dervid. Dä det faller ned, gör det en liten hög, som sedän blifver ökad af de löf, hvilka stanna vid roten. Häraf upkommo en myckenhet smä ojämnheter af helt smä gropar och högder i skogarna. Häraf tiltager ock svartmyllan mera pä somliga ställen, än pä andra. Hvad trädens rutnande vidgär, sä voro somliga slag mera benägna dertil än andra. 501 368 Nya Jersey. Pennsneck. Fiskareträ (Nyssa), Tulipan-trä, och Gylleneträ (Liqui- dambar) rutnade mycket snart; med Hickery gick ock tämmeligen fort; Svart Ek rutnade snarare, än hvit Ek. Men det kom ock mycket an pä vissa omständiglieter; om barken lämnades qvar pä trädet, blef det inom 6, 8 eller 10 är merendels genomrutit, och inuti af maskar genomboradt, at det var mäst helt och hallit som et röd- brunt mjöl eller mull; men togs barken af, sä lägo som- liga trän ända til 20 är, innan de blefvo nedrutne. Trä- dens hastiga växt, mycket stora porer, starka hetta och fuktighet skiftevis om somrarna, jämte det, at hvarje- handa slags Insecter bärade de nedfallna trän fulla med häl, och gjorde sälunda en myckenhet öpningar för väta och luft, bidraga ej litet til hastigt rutnande. De mästa trän i desse skogar äro löfträn. En myckenhet af dem rutna inuti, dä de blifva nägot store, medan de ännu stä och växa; uti dessa | iholiga trän hafva en stor del af djuren här i landet sinä bon, tilflykt och tilhäll. Elfven Dellawares bredd midt mot Willmington, sades vara 2Y2 Ängelsk mii; dock tyktes ögonmättet ej vela tilläta sä mycket. Djupet sades här vara midtpä frän 4 til 6 famnar. Den 12 December. Trän til Snickare-arbete. De förnämsta trän här i landet til Snickare-arbete sades af Snickare vara svart Valnötträ, Vilskt Kersbärsträ och masurerad Lönn. Af det svarta Valnötträdet {Juglans nigra Linn. spec. 997) är här ännu et ymnigt förräd, fast de nog arbeta pä, at utöda det, sä at Bönderne pä somliga ställen bruka det til ved. Vilskt Kersbersträ {Prunus Virginiana Spec. 473.) är ganska skönt och ser förträffeligen väl ut. Trädet är gult til färgen, och ju äldre de ting varda, som deraf blifvit gjorde, ju skönare börja de se ut. Men detta är nu ej sä lätt at fä; emedan det väl öfver alt hugges ut, men ingenstäds äterplanteras. Masurerad Lönn, som är en varietet af den rödblommiga Lönnen {Acer rubrum. Spec. Pennsylvanien. Willmington. 359 1055.) är likaledes makalöst skön, men ock ganska svär at erhälla. En fär hugga i mänga Lönnar, innan en kan räkä pä den rätta. Gyllenträ (Liquidambar) brukas väl ock til allehanda Snickare-arbete, som bord och andra husgerädssaker; men sades ej fä stä vid elden, emedan det da drager sig. Furu och den sä kallade hvita Cedem (Cupressus thyoides) betjena Snickare sig ock utaf til ätskilligt. Virke til qvarnhjul och trällar. Mölnaren vid qvarnen p- 502 härstädes berättade, at qvarn-hjulstäckarne liär pä orten göras af den hvita Eken, samt at en sadan stäck kan härda ut 4 eller 6 är, innan den rutnar. Furu sades ej vara sä varaktig som hvit Ek. Kuggarna och trällan äro af hvitt Yalnöt, emedan det skal vara et af de härdaste trän af alla, som här finnas. Mulbärsträdet sades icke hafva sin like til dymb- lingar uti skepp och bätar. Om aftonen reste jag ifrän Willmington öfver floden Dellaware til färgstaden pä Nya Jersey sidan. Den 13 December. Om morgonen fortsatte jag resan up til Racoon. Knylar pa trän. Pä en stor hop af träden här i skogarna, voro antingen pä sidan af trädet, eller midt pä och rundt omkring nägon af grenarna, större eller mindre knylar eller växter, som satt sig derpä. Ibland kunde det endast finnas en enda pä et trä, pä nägondera sidan och af olika storlek; ty ibland var det som et människo- hufvud, ja ock större, och stundom mindre. Den satt som en bälda pä trädet. Ibland var pä et enda trä en stor hop deraf, ej allenast pä en sida, utan de gjorde ibland likasom en Cirkel rundt omkring trädets gren, ja ibland hade ock en sadan Cirkel satt sig rundt omkring tjockaste stammen pä trädet. Det var ej allenast stora trän, som hade sädana | växter och knylar, utan äfven smä trän af näppeligen en famns längd. Gemenligen voro desse knylar af samma Solida materia, som sjelfva trädet, 360 Nya Jersey. Racoon. och sägo merendels inuti ut som masur. Ibland voro de ock til en del iholige. När en sadan pä de smä trän skars sönder, sä fants den gemenligen full med smä maskar, ibland voro ock maskar i de store. Säledes ses hvaraf de härröra, nämligen, at da trädet blifvit stuckit af In- secter, som inom barken lägga sinä ägg, hvaraf utkläckas maskar, löper saften ut, och blir som et svallande, da desse knylar smäningom tilskapas. Det äro endast löfträn, hvarpä desse finnas, och af löfträn äro förnämligast Ekar, som hafva dem, enkannerligen den svarta och Spanska Eken; dock finnas de ock nog pä Ask (Fraxinus excelsior) och pä den rödblommiga Lönnen (Acer rubrum). I fordna tider hade de Svenske, men i synnerhet Finnarne, som här bodt, svarfvat fat, skälar och skopor af desse knylar, som finnas pä Äsken, hvilka sedt ut nog vakra och värit som masurerad. De pä Ek hafva ej dugt dertil; emedan de gemenligen inuti äro rutna och fulla med maskar. Nu bruka de Svenske ej mera sädana fat och skälar, utan betjena sig af stenkäril i stället, eller ock svarfvade skälar af annat trä. Somlige af förenämde knylar äro oändeligen Stora, och göra, at trädet ser nog vanskapeligt ut. Sädana trän äro ock nog allmänna uti skogarna här i landet. Vägarna här i landet rätta sig efter jordmon. Der det är sandgrund, äro de torra och goda; men elaka, hvarest är lera. Folket är här ock ganska värdslöst vid p. 604 vägarnas omlagande. | Om bäcken ej är desto större, bry de sig icke om, at lägga nägon bro deröfver, utan mä den resande hjelpa sig öfver, som han bäst gitter; derföre löper ock mängen fara vid starkt rägn pä sädana ställen. Om et trä räkar falla öfver vägen, hugges det säilän af, at fä vägen ren, utan de göra dä en krok omkring trädet, hvilket är lätt at verkställa; emedan marken merendels är jämn och ej stenig, samt träden mycket glesa, och icke underväxta af smä skog. Häraf kommer, at vägarna gä här i sä mänga smä krokar. Aldrig möter här nägon grind eller äker, dä man färdas pä en allmän väg, utan äkrarna hgga ofta pä ömse sidor om vägen, men gärdes- gärdar löpa pä bägge sidor, och en reser dä liksom genom Nya Jersey. Bacoon. 361 et ta. Vii en til nägon gard, sä kan en väl ibland komma, at fara genom nägon äker tätt vid gärden och husen; men da brukas icke grindar, utan endast led. Hemmanen och gärdarne äro alt enstakade, och finnes ej gerna 2, mindre flere gärdar tilhopa, undantagandes i städer, eller sädana platser, som mäst skola passera för städer; altsä ses här ej mänga byar. Hvar gärd har sin äker, mark, skog, bete och äng för sig sjelf särskildt. Mon detta hulpit til, at vargar nu äro här sä mycket utödde, eller lupit bärt; emedan de funno mäst allestädes hus, samt folk, som sköto efter dem. Utmarker eller skogar kunna ibland vara allmänne för 2 eller 3 gärdar, men mycket säilän för flere; dock äro de mäst enskildte eller afdelte. Den 18 December. Giftermal. Til följe af den Angelska lagen fär ingen Präst viga nägot brudfolk, innan det | antingen blifvit P- ö05 lyst för dem 3 gängor pä Predikstolen, pä samma sätt, som det sker i Sverige, eller at de förskaffat sig tillständ dertil af Gouverneuren i landet, samt upvisa det ät Prästen, hvilken da behäller det samma för sin säkerhet skul. Om Prästen icke i akt tager detta, utan af egit beväg viger ihop nägra Personer, som det begära af honom, sä kan han lätteligen fä böta ansenligt nog, om det upkommer klagomäl emot honom. Gemenligen är här i landet bara fattigt folk, som läta lysa för sig; alla de som äro nägot förmögnare, när de skola blifva gifte, taga de af Gouver- neuren et tilständ dertil, eller sä kalladt Licence, hvilket innehäller, at Gouverneuren undersökt denna saken, och funnit intet hinder til samma giftermal, hvarföre han til- läter det. Detta Papper är gemenligen tryckt, endast at et rum är lämnadt, der Contrahenternas namn med penna bHfva införde. Likaledes har ock Gouverneuren merendels med egen hand satt sit namn derunder. Men innan denna Licence gifves, mäste Brudgumen hafva med sig en eller par ärliga och kända män, som gä i borgen för honom, at intet lagligt hinder är til hans ägtenskap med den Nya Jersey. Racoon. person han ärnar taga til hustru. Desse Löftesmän mäste underskrifva en trykt skrift, hvars innehäll är, at de pä- taga sig, at stä ali skada och löpa alt äfventyr, om nägot klagomäl af endera Contrahenternas anhörige, Förmyndare, husbönder, förut trolofvade eller eljest kärande, skulle yppas, ty det är ogörligt för Gouverneuren, at kunna hafva sig alt sädant bekant. Desse Cautionister intyga ock uti samma deras skrift, at icke det ringaste hinder p. 506 är eller kan vara emot det deri | omnämde ägtenskapet. I Philadelphia betalas för en sadan Licence 25. Shillingar Pennsylvanise-penningar, hvaraf et Pund eller 20 Skil- lingar kommer Gouverneuren til; men det öfriga eller 5 Skillingar fär Gouverneurens Secretaire. Denna Licence är stäld bara til de Protestantiska Präster; ty de Päfviska Präster hafva här ej frihet at fästa nägot ägta par til- hopa, .och Quakarena hafva et särskildt tilständ til de band de binda. Efter Ängelska lagen är det här sä, at sä snart en Karl fylt 21 är, och en Flicka 18, äro de myndige, sä at de sedän kunna gifta sig, om tillfälle til- bjudes, när de sjelfve vela, utan at fräga sinä föräldrar til räds; men för den tiden, och innan de räkt sinä myn- diga är, hafva de icke lof at gifta sig utom Föräldrarnas eller förmyndares samtycke. Som det vore besvärligt, för dem i synnerhet, som bo längt frän den orten, der Gouverneuren hafver sit Residence, at enkom resa dit at uttaga Licence, och hafva sinä Löftesmän med sig, när de vela träda i ägta ständ;,sä är här brukeligt, at Prästerna pä landet taga ut af Gouverneuren sä mänga Licences de tro sig behöfva, jämte Charta för Cautionisterne; och när den, som vii gifta sig, kommer til dem med sinä Löftes- män, erhäller han Licence sä snart Löftesmännerne under- skrifvit den förr omtalte skriften. Prästen emottager da af dem de 25. Skillingar, som äro för Gouverneuren och hans Secretaire, samt sit egit arfvode för det besvär han sjelf haft. Och da han kommer til staden, lefvererar han penningarne, som influtit för Licences, til Gouverneurens Secreterare, jämte alla skrifterne, som Cautionisterna med p. 507 sin hand och namn|teknat, och fär dä, om han sä be- Nya Jersey. Racoon. 363 höfver, flera Licences, at gifva til dem, som vela gifta sig. Häraf ses, at en Gouverneur härstädes, utom sin ordinaira lön, kan hafva vakra Accidentier om äret. Som i desse nybyggen är en stor blanning af hvarjehanda slags folk, sä af dem, som nyss flyttat hit frän de gamla länder, som andra, hvilka i början ofta vistas endast en kärt tid^ i hvar Province, sä har ibland skedt, at da Prästen vigt et sädant Brudfolk, har Brudgummen ursäktat sig ej da hafva penningar, at betala Prästens omak; dock lofvat göra det med det första; men strax derpä rest sin kos derifrän med sin nya hustru, utan at Prästen nägot er- hälHt. Detta har gifvit anledning til det bruk, som är i Marjdand, nämligen, at när en Präst kommer at viga nägot Brudfolk, hvilka just ej kunna räknas bland hederliga ständspersoner eller eljest bemedlade, laser han up för dem halfparten af Brudvigningen, och innan han gär vidare, frägar han efter betalning för sit besvär, säjande: Where is my Fee? d. ä. Hvar är det, som mig tilkommer? da Brudgummen mäste fram med penningarna, och när Prästen dem fätt, fortfar han med vigningen; men om Brudgummen dä ej räkar hafva nägra Penningar, stannar Prästen med Brudmässan, och upskjuter dermed til en annan gäng, til dess Brudgummen hinner förse sig bättre med en sä gällande Vara, hvilken säledes ej fär blifva gift, innan han gifvit den skatt, som skatt tilkommer. Men ät sä kallade Gentlemen eller Ständspersoner, dem Prästen är försäkrad om, at kunna betala, blifver aldrig under Vigningen denna förtretliga fräga förestäld. Men at komma | til Gouverneurernes tilständ, sä oaktat, at en Präst har fätt sädana Licences at gifta Brudfolk, kan han ändock löpa i stor f ara, om han icke ser sig visligen f öre ; ty pä mänga ställen här i landet är en lag gjord, som sä lyder: at ehuru en Präst har Gouverneurens tilständ at sammangifta folk, fär han 1) ej viga dem, som ännu äro under sinä myndiga är, om han ej har Specielt Föräldrar- nas samtycke dertil. 2) Fär han ej viga dem, som hafva förbundit sig, at för sin frakt hit frän Europa tjena nägra är hos nägon här i landet, sä framt Prästen icke har 364 Nya Jersey. Racoon. 509 deras husbönders särskildta tilständ dertil; gör han emot nägondera af dessa stycken, mäste han (til ex.) i Penn- sylvanien böta 50 Pund i samma lands penningar, fast han ock hade Cautionister, och fast han ägde Gouver- neurens Licence; ty Föräldrarna eller husbönderna söka Prästen, och bry sig ej om Löftesmännernaj utan lämna honom frihet, at sjelf taga ut sin skada af dem. Men har han Föräldrarnas eller husböndernas bifall, sä mä han göra det fritt utan fara. Än är ingen Präst tillätit, at i ägta-band tilhopa knyta en Neger eller Morian med nägon hvit eller af Europseiskt ursprung; den, som deremot bryter, är, efter Pennsylvanska Lagen, fallen til 100 Punds böter. En rolig sed är här vid somliga giftermäl dessutom brukelig, nämligen, om en Enkä lämnas efter sin man uti Stor fattigdom och skuld, eller at hon väl har nägot qvart, men at det pä längt när ej spisar mot det hon är skyldig efter sin man; och en annan sedän friar til henne, bestär of ta vid och under sjelf va vigseln hela hennes präktiga Brud I klädnad pä hennes hedersdag endast deri, at hon träder fram för Prästen til Brudstolen och vigseln i blotta och bara särken, och lämnar sin förra mans Creditorer frihet, at taga bäde hennes kläder, och alt annat, hvad i samma hennes förra mans bo finnes; och derefter är hon icke förbunden, at betala nägot mera för sin förra mans skuld, emedan hon lämnat dem alt, ända til sinä gäng- kläder, och ej behällit utaf altsammans mera, än bara blotta Lintyget, at skyla sin blygd med, det bäde lag och anständighet ej kan neka henne, at taga sä mycket med sig. När vigseln är förrättad, och hon nu icke mera hörer til dess förra man, kläder hon pä sig de kläder, som hennes nya man henne förärt. Vara Svenska Präster hafva ätskilliga gängor här pä orten ej fätt läta sig un- derligt förekomma, at se Enke-brudar framträda för sig uti en sä sparsam och mindre vidlyftig brudeskrud, som Kyrkoböckerne utvisa, och deras egna berättelser. Uti Angelska Gazetterna här i landet, har jag ock of ta sett denna roliga plägsed omtalas, och bland andra päminner Nya Jersey. Bacoon. 365 jag mig en, at da Bruden kom i bara blotta särken, i följe med sinä närmaste anhörige, frän dess förra mans hem- vist til sin nya Brudgummes hus, at blifva vigd, mötte hennes fästman henne pä halfva vägen med nya sköna Brudkläder, dem han uti fleras närvaro sade sig lana sin Brud, och klädde dem sjeK pä henne. Han lärer tvifvels- utan endast derföre sagt sig vela lana henne dessa kläder, emedan om han gifvit tilkänna, at han förärt dem, hade hennes förra mans Creditorer kunnat komma, och tilägna sig dem, i det de ansedt henne ännu da, | til dess vigseln gätt för sig, som hennes förra mans Enkä. Den 21 December. At Europeer värit i detta land längt för än de Svenske kommo hit, tyckes vara tämmeligen sannolikt af följande (utom hvad längre fram kommer at omtalas.) En sjuttio ära man af de Svenska, vid namn Mäns Keen, berättade ätskilliga gängor för mig, at da de Svenske i förra hundrade talet aldraförst kommo hit, och satte sig ned at bo pä et ställe vid namn Elsenborg, belägit vid floden Dellaware, litet nedanföre der nu Salem är, hafva de der funnit gamla murade brunnar til 20 fot djup af tegelstenar, hvilka icke kunnat vara Indianernas verk; emedan de för Europeernas hitkomst vid slutet af 15:de Seculo ej visste hvad tegel var, mindre at de skolat bruka det. Desse brunnar voro dä vid landet, dock pä et sädant ställe vid elfven, som ibland stod under vatten, och ibland var tort; men sedän har vatnet skölgt bärt mullen, at de nu ligga et stycke ut i floden, sä at denna tiden säilän är sä tort, at de nu mera kunna synas. När de Svenske samma tid litet derifrän höUo pä at gräfva sig brunnar, hafva de neder uti jorden funnit icke allenast sönder- slagne lerkäril, utan äfven nastan hela oskadda tegel- stenar; ja vid plöjandet hafva de äfven här och der funnit tegelstenar. Af detta tyckes följa, det Europeer eller andra, den gamla verldens invänare, i gamla tider antingen af storm eller annan händelse kömmit hit, satt sig ned 366 Nya Jersey. Racoon. vid Elfsmynningen at bo, slagit tegel, med mera; men sedän antingen blandat sig med Indianerna, och gift sig 511 med dem eller blifvit | af dem ihjälslagne. De torde smäningom iklädt sig af omgänget med Villarna deras natur, likasom de Svenske vid Angelsmännernes hitkomst vid är 1682 beskylles värit som halfva Villar, och man än dageligen ser, at de Europeer, Franske, Ängelsmän, Tyska, Holländska &c. hvilka i flera är vistats allena af- sides bland Villarna, sä blifvit dem i art och sinnelag lika, at de näppeligen mera, än i färgen kunna skiljas frän dem. At Europeer vid och efter Colu.mbi tid ej gjordt förenämde brunnar, och slagit det tegel, visar bäde Historien och Villarnas berättelse, som säga, at desse brunnar hafva varit til der längt för samma tid. Samma berättelse, om desse brunnar af tegel, jämte tegelstenar fundne pä flera ställen i jorden här ned vid Ellfsmynnin- gen, hörde jag sedän af ätskilliga andra gamla Svenskar. Den 22 December. Tecken til väderleken. En gammal Bonde spädde, at vi snart hade at förvänta annat väder; emedan det nu vid middagstid var sä varmt i luften, der det dock var om morgonen hei kait; dessutom slöt han det äfven deraf, at Solen begynte draga moln omkring sig. At han räkade rätt, visa Meteorologiske observationerne, som finnas vid slutet. Den 31 December. Läkemedel mot Tandvärk finnas gemenligen flera, än dagar i äret. Näppeligen gifves nägon käring, som icke skal vara i ständ at rada up hela tjoget af sädana, hvilka heligt försäkras vara sä vissa at skaffa en hastig p. 512 och otvifvelak I tig bot deremot, som en mänads fasta pä bara vatten och bröd mot en tjock isterbuk; dock detta oaktadt, händer mer än ofta, at denne smärtefulla vär- ken gäckar alla dessa dräpeliga hjelpemedel. Icke desto mindre; at ej minska antalet af de förra, kan jag ej Nya Jersey. Racoon. 367 underläta, at lämna vid handen, hvilka medel man här pä orten funnit ibland vara mot denna vändan hjelpande. När Tandvärk förorsakats af iholiga tänder, sä sades följande ibland gjordt god verkan: tag en bomullslapp, lägg honom i botten pä en gammal tobakspipa, stoppa tobak derofvanpä, tänd eld deri, och rök til dess tobaken mäst är upbränd. Under det en sä röker, samlar Tobaks- oljan sig uti bomullslappen, hvilken bomullslapp sedän lägges uti den iholiga tanden sä hett en nägonsin kan. Iroquoirnas förnämsta bot mot dylik tandvärk af iholiga tänder, sades vara detta, som Capitainskan Lindsey uti Osvvego mig förtälde, och uti hvilket mot sinä tänder hon altid funnit en pälitelig cure. Man tager af Anemone Virginiana Linn. Spec. 540. fröknopparna, dä fröna äro mogne, rifver dem sönder, dä de äro luddiga, som en Bomull. Denna ulien doppas i starkt brännevin, och stoppas i den iholiga tanden, dä värken gemenligen strax stillas. Bränvinet är bittert; frön af Anemone, som de flästa af Folyandria Folygynia Linn. äro ock ampra; och säledes hjelpa bägge, at döfva värken. Detta medel är närä slägt med det föregäende. Dessutom, kunde vi | nog hos oss p. 513 hafva Succedanea i stället för den Americanska Ane- mone &c. Mot Tandvärk, som hade svullnad med sig, berömdes följande: En gröt kokas af Mays-mjöl och mjölk. Deri lägges, medan gröten än stär pä spisen, ister eller annat f ett, som sedän röres väl om, at f ettet blandar sigjämnt uti gröten. Denna gröt bredes pä et kläde, och lägges sä hett en kan tola pä det svullnade kinbenet eller stället, der det fär Hgga til dess det blir kait. Detta har jag äfven af egen förfarenhet funnit vara nastan en ofelbar hjelp mot svullnader, som lindrar värken, nederlägger och mognar svullnaden, samt gör, at om det är en art af bälda, den gär sönder, och det elaka flyter bärt. Detta brukas mycket här pä orten. Ibland förorsakas tandvärk af mycket iholiga och bärtfrätta tänder; i sadan händelse sades vara bäst, at Iata draga dem ut ; men dä borde man bruka f örsigtighet 368 Nya Jersey. Racoon. dervid; ty värken flytter sig da gerna til nasta tand; derföre bör den sjuke, innan tanden ryckes ut, taga om morgonen förut nägot at svettas pä. Mot Tandvärk, för- orsakad af köld, försäkrades äfven svettningen vara et bland de bästa läkemedel. Iroquoiska Yillarne säg jag koka inre barken af Sambucus Canadensis Linn. Spec. 269 och lägga den pä det stället af kindbenet, derunder tand värken var starkast; sades of ta hjelpa. p. 514 Hos de Iroquois, som bo vid Mohaks flod, säg jag en ung Villska, hvilken genom flitigt och mycket hett Thee-drickande hade förskaffat sig en häftig Tandvärk; til dess bot kokade hon bladen af Myrica asplenifolia Linn. Spec. 1024. och bandt dem, sä varma hon kunde tola, öfver hela kindbenet, hvarigenom värken förut ofta sades värit häfven. Meteorologiske Observationer. 369 Meteorologiske Observationer. 1748. Augustus. nov. st. p. 515 Dag. KL Therm. Vind Väderlek. 1. 5. f. 27, e. 20.0. 24.5. OSO. 0. 2. 2. Klart. Klart. 2. 57, f. 27, e. 22.0. i?4.5. 0. 2. 1 2- Klart Klart. 3. 572 f. 2. e. 22.0. 25.5. 0. ssw. !: Klart. Millit; stänkte rägn ibland e. m. 4. 5V2 f. 172 e. 22.0. 21.0. s. s. 1. 1. Mulit, klart och rägnskurar skifte- vis h. d. 5. 57, f. 17.0. ssw. 2. Rägn merendels h. d. 6. 6^4 f- 27, e. 17.0. 19.0. s. s. 2. 2. Mulit. Smämiilit, dock mäst klart e. m. 7. 57, f. 15.5. ssw. 1. Klart och mulit skiftevis h. d. 8. 5. f. 3. e. 18.0. 19.0. ssw. ssw. 0. 0. Klart h. d. 9. 67* f. 4. e. 17.5. 21.0. WNW. 0. WSW. 1. Klart h. d. 10. 5^4 f- 23/, e. 18.5. 20.5. 0. 1. 1. Klart. 11. 574 f- 7. e. 4. e. 6. e. 17.0. 18.5. 22.0. ONO. w. 1. 1. 3. Smämulit eller glesmulit. Klart. 12. 6. f. 4746. 16.0. 19.0. NW. 1. 1. Mulit; fint rägn ibland. Kl. 10 f. klart, mulit och fint rägn skifte- vis h d sedän. 1 13. 6. f. 2. e. 17.0. 18.5. WNW.2. 0. MuUt; dimbehkt rägn ibland. Klart. 14. 57. f. 4. e. 18.5. 20.0. wsw . 0. 0. Smämulit ; klart f rän kl. 1 1 . f . til 3. e.m. MuUt. 15. 572 f- 27, e. 18.0. 19.0. wsw NO. . 0. 2. Mulit; ibland klart; kl. 10 f. m. kom en tunn dimba, som föU ned. 24 370 MeteorologisJce Observationer. p. 516 Augustus. Dag. KL Therm. Vind. Väderlek. 16. 5^4 f- 27* e. 18.3. 19.5. NNO. 2. 2. Smämulit; klart ibland. Mulit; följande natten rägn. 17. 6. f. 2. e. 18.5. 19.5. ONO. 2. 2. Mulit; duggrägn. Duggrägn h. e. m. 18. 67. f. 27, e. 19.0. 20.5. 0. 2. 2. Duggrägn h, d. 19. 67^ f. 2. e. 19.5. 20.0. 0. 2. jMulit. 2. Strömoln. 20. 6. f 2. e. 19.5. 21.5. 2. iKlart. (Strömoln, ibland nägon rägn- 2. skiir.) 21. 57. f. 17* e. 20.8. 21,3. 0. 1. Smämulit; kl. 9. f. klart. 1. IGlesa moln. 1 22. i 5. f. 21.0. 23.5. 0. 1. OSO. 1. Klart; kl. 12. f. m. börj. muina. Mulit. 23. 5. f. 2Va e. 22.2. 24.2. OSO. 1. 7. f. StO. 2. Strömoln; kl. 7. f. StO. 2. Strömoln ; mot afton mulit. 24. 5. f. 2. e. 23.5. 23.5. WSW. 2. iHäftigt rägn; kl. 7. f. m. blef klart. ! KL 6. f. W. 2. kl. 7. f. WNW. 1. 1 kl. 9. f. NW. 1. NW. 1. Strömoln. 25. 67* f- 2. e. 24.5. 23.5. W. 3. WNW.3. Strömoln; kl. 10 f. m. WNW. 3. 26. 6. f. 2. e. 24.0. 24.5. W. 2. Klart ; kl. 1 1 . f . m. stor ring kring Solen. SW. 2. Mul. om afton stark aftonrodna. 27. 6. f. 11. f. ; 1. e. 1 4. e. 24. 21.5. WSW. 1. SO. 2. 0. 3. NO. 4. Mulit; kl. 10. f. börj rägna, som contin. h. d. Rägn. 28. 7. f. 2. e. 23.0. 23.5. N. 1. 1. Strömoln h. d. 29. 6. f. 2. e. 23.5. 25.5. SW. 1. 3. Strömoln, om afton duggrägn med blixtande. 30. 6. f. 2. e. 23.5. 21.5. NW. 2. 2. Strömoln. Luften mycket kulen. 31. 6. f. 2. e. 22.2. 24.0. SW. 1. 2. Klart. Middags tid börj. muina; om afton blixt och häftigt rägnande, Meteorologiske Observationer. 371 1748. Septemher. nov. st. p. 517 Dag. KL Therm. Vind. Väderlek. 1. 7. f. 2. e. 20.0. 21.5. NW. 2, 2. Strömoln. Molnilar med rägnskurar och starkt bläsande h. e. m. 2. 6V, f. 2\/, e. 19.0 20.5. NW. 1. 0. Strömoln h. d. om afton stor ring kring manan. 3. 6. f. 2. e. 21.5. 23.0. WSW. 0. s 1. Strömoln. Mulnade mer och mer. Om afton Stor ring kring Solen. 4. 6. f. 12. f. 2. e. 23.3. 27.5. 24.0. 0. 1. OSO. 1. 1. Strömoln h. d. 5. 6. f. 12. f. 24.5. 26.5. SO. 3. 3. Strömoln h. d. 6. 6. f. 1. e. 27.0. 28.5. SO. 2. 2. Strömoln h. d. om afton stor ring omkring manan, aftonrodnad. 7. 6. f. 12. f. 27.5. 28.5. 0, 3. NO. 2. Mulit ; dock syntes Solen ibland emel- lan moinen. Strömoln. 1 8. 6. f. 1. e. 26.0. 26.5. XXO. 2. 2. Strömoln h. d. 9. 6. f. 1. e. 24.5. 24.5. N. 1. 1. Strömoln h. d. 10. 5. f. 1. e. 24.0. 24.5. NNW. 1. Klart. 11. 6. f. 2V. e. 23.2. 25.0. WXW. 1. 1. Klart. Om afton en stor ring om-l kring manan. j 12. 5^4 f. 24.0. 26.0. ingen vind. Klart, och ganska hett. 1 13. 5. f. 1. e. 25.5. 26.5. SO. 1. Klart. 14. 6. f. 1. e. 25.5. 26.5. SO. 1. Klart. Bläste dock hei kulit och svalt h. f. m. 15. 5. f. 1. e. 23.0. 27.5. SO. 1. 1. Strömoln. Mnlnade mer och mer; om afton och följ. natten ganska häftigt rägn och bläst. 372 Meteorologiske Observationer p. 518 Septemher Dag. KL Therm. Vind. Väderlek. 16. 5. f. 2. e. 21.5. 21.5. NNO. 1. 1. Ganska starkt rägn h. d. 17. 57* f. 1. e. 25.5. 21.0. NW. !: Mulit. Strömoln. 18. 6. f. 13.0. ingen vind. Klart. 19. IV, e. 24.5. NNO. 1. Klart h. d. 20. 6. f. 14.0. NO. 1. Strömoln. 21. 6. f. l.e. 11.0. 23.0. NO. 0. 0. Strömoln. 22. 7. f. 1. e. 10.5. 25.0. NO. Klart. 23. 67. f. 2. e. 11.0. 28.0. NNO. Klart. 24. 6. f. 2. e. 14.0. 28.0. NO. Klart. Mulnade mer och mer ; om aftou rägn, varade in pä natten. 25. 6.1 27o e. 18.0. 28.0. NW. NO. Mulit; kl. 8. f. Strömoln. Strömoln. 26. 6. f. 2. e. 15.5. 27.5. NNO. Klart. 27. 6. f. 2. e. 17.0. 17.0. NO. 1. Mulit; kl. 8. klart sedän h. f. m. Mulit. 28. 6. f. 2. e. 14.0. 20.0. NO. Klart och mulit skiftevis. 29. 7. f. 1. e. 155. 20.5. NO. Mulit. Fint duggrägn. 30. 7. f. 16.0. NO. 0. Klart ooh mulit skiftevis. | Meteorologiske Observationer. 373 1748. October. nov. st. Dag. KL Therm. Vind. Väderlek. 1. 572 f. 2. e. 19.0. 28.5. S. 1. 1. MuUt; kl. 8. Strömoln. \ Strömoln, mot afton mulit. \ 2. 5V,f. 18.5. sw. 0. Millit. i 3. 6. f. 1. e. 15.0. 18.0. NW. 1 Mulit. Strömoln, om afton sent en stor ring kring manan. | 4. 7. f. 1. e 6.0. 16.0. XW. 1. Klart. 5. 7. f. 2.0. X. Klart. 1 6. 7. f. 1. e. 2.0. 18.0. NO. Klart, om afton en stor ring kring manan. 7. 6. f. 7.0. 0X0. Mulit; kl. 9. f. klart, varade h. d. 8. 6. f. 14.0. 0X0. 1. Mulit; sedän kl. 8. strömoln. 9. 6. f. 3. e. 18.0. 23.0. sso. 1. Eägn h. f. m. Mulit. 10. 6. f. 2. e. 20.0. 23.0. sw. 0. Tökn och duggrägn. Klart. 11. 7. f. 2. e. 20.0. 26.0. sw. Dimba, som föll ned; kl. 8. klart. Klart. 12. 13. 6. f. 8. f. 2. e. 8.0. 20.0. wxw w. wsw Klart h. d. 6. f. 2. e. 2.0. 17.0. WXW. 0. WSW. 5. Eimfrost om morgon. pä bladen af örter; klart h. d. 14. 6. f. 2. e. 5.0. 21.0. ssw. 0. 0. Klart. 15. 6. f. 2. e. 4.5. 24.0. sso. 0. 0. Klart. p. 519 374 Meteorologiske Observationer. Octoher. Dag. KL Therm. Vind. Väderlek. 16. 6. f. 11.0. ONO. 0. Mulit. 17. 6. f. 2. e. 8.0. 18.0. NO. 1. 1. Klart. Mulit; mot afton börj. rägna och det ganska häftigt följ. natt. 18. 6. f. 5. e. 12.0. 4.0. NW. 0. 0. Mulit. 19. 6V2 f. 2. e. 00.0. 9.0. wsw 2. 1.' Strömoln. 20. 5. f. 1. e. 01.0. 9.0. WNW . 1. 1. Klart. 21. 7. f. 1. e 00.0. 15.0. W. 0. 0. Om morgonen is pä stillastäende vatn, ocli marken hei hvit af rimfrost, klart h. d. 22. 6, f. 00.0. W. 0. Klart. 23. 6. f. 1. e. 4.5. 16.0. NNO. 1. 1. Klart. 24. 6. f. 2. e. 4.5. 18.0. N. 0. 0. Klart. 25. 67, f. 4.5. SW. 1. Klart, e. m. mycket tjockt i luften. 26. 67, f. 3. e. 4.0. 19.0. sw. 0. 0. Klart. 27. 674 f. 3. e. 1.0. 17.0. sw. 0. 0. Klart. 28. 67. f. 9.0. 0. 2. Häftigt rägn h. d. 29. 6. f. 1. e. 14.0. 20.0. w. 1. 1. Klart, om afton kl. 8. flög et stjern- skätt mycket längt frän N W. tU SO. 30. 6. f. 3.0. NW. 1. Klart 31. 7. f. 1. e. 4.0. 18.0. W. 1. 1. Klart. Meteorologiske Observationer. 375 1748. November. dov. st. 521 Dag. KL Therm. Vtnd. Väderlek. 1. 7. f. 3.0. S. 1. Klart. 2. 3. e. 4.0. 18.0. N. 0. 0. Klart. 3. 7. f. IV, e. 7.0. 14.0. NW. SO. 1. 0. Klart. 4. 7. f. 17, e. 1.0. 19.0. sw. 0. 0. Klart, om morgon rimfrost pä mar- ken. 5. 67, f. 1. e. 4.0. 17.0. sw. 1. 1. Klart. 6. 7. f. 1. e. 4.5. 12.0. NO. 1. 1. Klart. Mot afton mulnade litet. 7. 7. f. 4. e. 7.0. 11.5. ONO. 1. 1. Mulit. 8. 7. f. 11.5. 18.0. ONO. oso. 2. 3. Duggrägn. Häftigt rägn. 9. 7. f. 9. f. 1. e. 17.0. 15.0. 17.0. s. ssw. 0. 1. 1. Duggrägn kl. 8. f. m. klart. Strömoln. 10. 7. f. V.e. 6.0. 13.0. SSW. 1. WNW.2. Klart. 11. 7. f. 4.0. 12.0. WSW 1. 1. Mulit. Strömoln. 12. 57. f. 2. e. 4. e. 03. 11.5. 5.0. SW. NW. 1. 2. 2. Klart. Mulit. ■ 13. 7. 1 2. e. 00.0. 5.5. NNO. 1. 1. Klart, om morgonen is pä vatnet. 14. 7. f. 1. e. 0.5. 8.0. N. 3. 2. Klart. 15. 7. f. 1. e. 3.0. 8.0. S. 2. 2. Stark morgonronna; mulit, duggregn h. d. 376 Meteorologiske Observationer. Novemher. Dag. KL Therm. Vi?id. Väderlek. 16. 7. f. 4.5. sw. 1. Klart. 17. 7. f. 1. e. 01.0. 8.0. w. 1. 1. Klart och mulit ömsevis. 18. 7. f. 3. e. 4.0. 6.5. s. NW. 1. 2. Diiggrägn ibland. 19. 7.1 2. e. 03.0. 11.5. W. 0. 0. Klart. 20. 7. f. 2. e. 01.0. NNO ö. 1. 1. Klart. 21. 7. f. 1. e. 15.0. 19.0. sw. 2. 2. Klart. 22. 7. f. 2. e. 10.0. 10.0. 0. 1. 1. Rägn h. d. 23. 8. f. 8. e 16.0. s. 1. 4. Millit, tökn, rägn ibland. 24. 7. f. 00.0. WNW. 3. Klart. 25. 7. f. — NW. 0. Klart, mycket kait natten förut. 26. h. d. — NW. 0. Klart och smämulit skiftevis ; tämlig kait. 27. h. d. — — Klart och strömoln ; tämmeUg varmt i luften. 28. h. d. — — Mulit, töknigt, lungt. 29. 30. h. d. — — Smämiilit. h. d. — N. 1. Klart, nägot kait. Meteorologiske Observationer. 37' 1748. Decemher. nov. st. DCM). KL Therm. Viml Väderlek. 1. h. d. N. 1. Klart. 2. h. d. WSW. 1. Klart kait, om afton stor ring kring manan. 3. h. d. — WSW. 1. Klart; dock om morg. täml morgon- ronnad. 4. 7. f. 3. e. 6.0. 18.0. SSW. 0. 0. Klart 5. 7. f. 4. e. 5.5. 9.5. XXO. 1. 1. Klart 1 i 1 6. 7. f. 2. e. 6.5. 14.0. SSW. 1. 1. Mnlit. Smämulit, följ. natt starkt rägn. ; 7. ] 7. f. 2. e. 13.5. 19.0. SW. 1. 1. Mulit. Klart. 8. 7. f. 2. e. 5.0. 13.5. s. 1. 1. Mulit, Följande natt bläst och rägn. 9. 7. f. 2. e. 12.0. 10.0. SW. 2. WNW. 2. Tiocka strömoln. 10. 11. h. d. — WNW.2. Strömoln. 7. f. 2. e. 2.0. 12.5. SSW. 1. 1. Klart. 12. Tl, f- 2. e. 0.5. 10.5. XO. 1. 1. Mulit, kl. 9. f. börj. rägna, contin. h. d. med tökn tillika. 13. 8. f. 2. e. 7.5. 10.0. SW. 0. 0. IXöknigt och mulit, följ. natt NW. 3. 1 14. 15. 7V, f. 2. e. 1.0. 2.0. NW. 2 2. Strömoln. 7V2 f. 2. e. 07.0. 01.0. WNW. 1. 1. Klart och mulit skiftevis. 378 Meteorologiske Observationer. December. Dag. KL Therm. Vind. Väderlek. 16. 2. e. 01.0. 1.5. W. 1. Klart. 17. 7V. f 2. e. 02.5. 00.0. NW. 1. Millit; snögade ibland nägot, som var första gängen denna vinter. 18. 7V. f. 2. e. 03.0. 4.0. W. 1. Klart 19, 7^/, f. 2. e. 1.0. 8.0. W. 1. Millit. Klart. 20. 7V, f. 2. e. 01.5. 7.5. WSW. 2. Strömoln, om afton kl. 6. voro hei röda streck pä himmelen uti Norr. 21. 22. 7V2 1 2. e. 07.0. 2.0. N. 0. Klart. 7V. f 2. e. 04.5. 13.0. S. 0. 0. Klart, e. m. börj. muina nägot. 23. 77, f. 2. e. 13.0. 18.0. SSW. 0. 0. Starkt rägn. Millit och töknigt. 24 7^, f, 2. e. 13.0. 17.0. WSW. 0. SW. 1. Stark tökn. Klart, om afton sent tämmeligt rägn. 25. 7V. f. 2. e. 18.0. 18.5. s. 3., SSO. 2. Natten föriit storm, starkt rägn med äskedunder och Ijungande; starkt rägn hela denna dag. 26. 2. e. 3.0. 3.5. W. 3. WNW. 3. Natten förut häftig S. och W. storm med starkt rägn ; denna förmiddag muUt, med snö ibland. Klart. 27. 77, f. 04.0. WNW. 1. Klart. 28. 7V.f. 2. e. 07.0. 8.0. W. 0. 0. Klart. 29. 772 f. 2. e. 3.0. 13.0. NNO. 1. 0. Halfmulit; rägn stänkte ibland 30. 77, f. 2. e. 8.0. 10.0. NNO. 1. 0. Mulit och töknogt h. d. 31. 77,1 2. e. 6.0. 4.0. W. 3. NW. 2. Klart, om afton ring kring manan. Anmärkning. 379 Anmärkning. Vid dessa Meteorologiska observationer märkes, at i första columnen stär Dagtalet af mänaden; i den andra tiden eller kläckan pä dagen, da observation skedt; i den tredje Thermometern; i den fierde vinden; och i den femte eller sista väderleken i gemen, om det värit klart, mulit, rägn &c. Vid Thermometern är at i akt taga, at jag betjent mig af den sä kallade Svenska eller Celsianska, hvarom mera förut är nämnt i förtalet til första Tomen af denna Americanske resa. At skilja de grader, som stä ofvanför frysnings puncten, ifrän dem, som äro under den, har jag märkt sjelfva frysning puncten med 00, och vid alla grader, som äro under den samma, stär framför de andra Numrerne et 0; men der intet O stär främst, betecknar graden öfver samma punct. til ex. den 17. Decemb. stär at Therm. var kläckan half otta för mid- dagen 02.5. det är, 2 grader, och ^/^o eller 72 grad under frysnings puncten: men kl. 2. e. m. samma dag var Therm. 00.0. det är just vid frysnings puncten. 00.3. betyder, at Therm. stätt ^/^^ grad under frysnings puncten; men 0.3. betecknar, at Therm. värit ^/^^ grad öfver samma punct. Säledes den 18. Decemb. var Therm. kl. half 8. f. m. 03.0. eller just 3. grader under frysnings puncten; men kl. 2. e. var den 4.0. det är, just 4 grader öfver samma punct. Vid Vinden märkes, at 0. betyder hei lugn, 1. betyder sakta bläsande, 2. nägot mera bläsande, 3. en stark bläst, och 4. en stickande storm. När antingen uti Columnen för vind eller väderlek, stär upfört bara en gäng vind eller väderlek, bemärkes, at sä värit hela dagen; til ex. den 21 December, stär N. 0. klart; som gifver tilkänna, at hela dagen har flaggan stätt för N. men dock värit hei lungt; likaledes har dä värit klart hela dagen. 380 Tillägg. p. 526 Til pag. 187. From 1722. mas Christmas to Christ- 1723 Value of goods expor- ted by Cer- tificate. Value of goods exported of the Product of Euglish Manufacture. Total of Exportations. L. Sh. D. L. Sh. D. L. Sh. ± 5199 13 5 10793 5 1 15992 19 4 1724 9373 15 8 20951 — 5 30324 16 1 1725 10301 12 6 31908 1 8 42209 14 2 1726 9371; 11 6 28263 6 2 37634 17 8 1727 10243 — 7 21736 10 — 31979 10 7 1728 14073 1 13 9 23405 6 2 37478 19 11 1729 12948 8 5 16851 2 5 29799 10 lOl 1730 15660J 10 11 32931 16 6 48592 7 5 1731 11838i 17 4 32421 18 9 44260 16 1 1732 15240 14 4 26457 19 3 41698 13 7 1733 13187 — 8 27378 7 5 40565 8 1 1734 19648 15 9 34743 12 1 54392 7 10 1735 18078 4 3 30726 7 1 48804 11 4 1736 23456 15 11 38057 2 5 61513 18 4 1737 14517 4 3 42173 2 4 56690 6 7 1738 203201 19 3 41129 5 — 61450 4 3 1739 9041 4 5 45411 7 6 54452 11 11 * 1740 10280 2 — 46471 12 9 56751 14 9 1741 12977 18 10 78032 13 1 91010 11. 11 1742 14458 6 3 60836 17 1 75295 3 4 1743 19220 1 6 60120 4 10 79340 6 4 1744 14681 8 4 47595 18 2 62214 6 6 1745 13043 8 8 41237 2 3 54280 10 11 1746 18103 12 7 55595 19 7 73699 12 2 1747 8585 14 11 73819 2 8 82404 17 7 Totals 343789 16 — 969049 1 6 1312838 17 6 Register. A merica, anmärkningar vid nor- ■"■ daste delen deraf 395. America, Folk der, se Folk. Americauer, se Indianer. Americanske örter, hvi de blomstra sä sent 236. Amianthus 401. handskar, papper, pungar gjorde deraf 401. 402. Ankor 122. Apple dumplins 425. Äranea 53. Azoriska öarna 126. 127. Bakugn 276. 343. Barna-upfostring hos de Ängelska 473. Barnsvända, hjelp deruti 145. Bartram (Joh.) 242. Beck 383. Begrafning 107. Ben, sara, bot derföre 325. Bärgarter 216. Bärg-Cristall 216. 423. Bärg-Lin 401. 402. Bermudas Poteter 300. Bernicles 137. Beteshagar 13. Bi 390. Bibliotheque 181. Biscayska viken 116. Björn 246. 469. BleAv mountains 249. Blubber 156. Bly 4. 5. 6. Blymalm 400. Black pä skepp 132. Bohvete 29. 221. 265. 441. Bonitos 155. Boskap 233. stä i hetta hälst under tallar 429. Botaniska anmärkningar 320. se ock Trän, Örter. Bottle nose 112. 121. 159. Bruchus 296. Brudevigniug 507. 508. Brunn 48. Brynstenar 217. Brännvin 226. Brödätare 495. Bröstsjukdomar, bot derföre 325. 469. Burnet (Wilj.) 367. Bät 281. Bäfver 324. 327. Bönor 16. 23. 30. 45. 56. 59. 122. Calabaster 440. Cancer 142. Caniner 77. Canoer 281. Cape Henlopen 162. 163. Catarrhe 325. Chalk-eggs 76. Champignioner, huru de insyltas 100. Chatham 48. Chermes 275. Chester 166. 286. Chickester 281. 382 Register. Christina 272. Cider 349. 377. Clams 355. 448. Glover 29. 57. 91. Collinson (Peter) 318. Concha 244. Coryphcena 134. Crystaller 75. 216. Cidex 268. se Mygg. Gurculio 54:. Current 120. 137. Dagg 206. Deal 103. Dellaware Flod 184. 237. 501. Diarrhoee, bot derföre 325. 354. 389. Diken i ställe för gärdesgärd 2. 13. Dolphin 134. 135. 139. 141. 157. 159. Dover 106. Droppsten 425. Dufvor 114. villa 329. Dylander 176. Dysenterie, se Rödsot. Ebb ooh Flod 185. 363. Elg 398. Elizabet to\vn 346. Eiiropeer värit i America för Columbi tid 510. Norra Europas örter i America 262. Feber and agiie 353. 453. och följ. Fiskar, förgiftige at igenkänna 472. Fiskars förminskning 393. Fiskars förökning 394. Fiskar, flygande, se flygande Fisk. Fiskdam 405. Fiskmäse 112. 141. Fiskatta 378. Flinta 3. 46. 62. och följ. 101. 103. Fluga 162. Flygande Fisk 129. 133. 135. 142. 147. 148. 149. 150. Foglar, förkiuses af ormar 197. Foglars förminskning 391. Foglar, Landtfoglar längt ut i haf- vet 122. 139. 146. 154. 155. 158. Foglar, tama gjorde 326. Folket i America, anmärkning der- vid 233. Folkets förökelse i America 485. Formica, se Myror. Franklin (Benj.) 168. 181. Frossa 453. och följ. bot derföre 353. 460. och följ. Fär 56. 92. 193. 388. 431. Fönster 308. j Förkylning, bot derföre 314. ! 1 Germantown 221. Giftermäl 369. 504. och följ. Giasbruk 47. Glasögon 473. Olossopetra 385. Golfweed 130. se andra Eegistret. Gouverneurer i Ängelska Provincerne i Norra America 368. 505. 506. 507. Gravesend 101. Grodor 205. 359. Ground Squirrel, se Ickorn. Grästen, hvaraf hus 173. 305. Gräfsvin 310. Gräsarter i Norra America mäst an- nuella 436. Gräsets förminskning 436. Gräshoppor 205. 488. Gräsmask 489. Guinee-höns 346. Gumrik 12. 23. Gärdar 24. Gärdesgärd 14. 42. 223. 269. 334. Gäss 6. 347. villa 328. Gödning 2. 14. 25. 26. 27. 56. 60. Gödselstackar 27. Hackspik 158. Hackspit 270. Hafre 24. 265. Megister. 383 Hafsdjur 109. Hafsvatten, ej godt at tvätta kläder med 119. anmärkning dervid 151. 153. Haf^ets lysande 112. 123. Haj 147. 423. Hampa 443. Handskära 4. 443. Hare 236. Harf 45. Hesselius (Gust.) 169. HoUändare 340. 344. 348. 358. 361. 375. Horn, lyktor deraf 128. Horsebreak 56. Hosta, bot derföre 325. 469. Hudsons flod 366. 373. Hufvudvärk, bot derföre 324. Huggsär 315. Humla 59. Hiimmelgärd 59. Hummer 353. Humraing bird 329. Hund 379. 380. 490. Hus 2. 8. 24. 222. 276. 305. och följ. 344. 346. 360. Hvalfisk 147. Hvete 3. 55. 56. 59. 265. 273. 287. HvetemjöI 152. Hall octi styng, bot derföre 443. Häckar 42. Hägnad 42. Häst 57. 59. 288. 335. maskar hos hästar at fördrifva 324. Hö-bärgning 32. Hö-stack 4. 32. Ickorn 227. 392. 409. (flygande) 328. 417. (grä) 227. 285. 328. 409. och följ. förkjuses af ormar 415. (ground squirrel eller Eössel- vissla) 227. 419. Jern 401. 470. Jembruk 287. Jerngafflar vid hö-bärgning 37. Indianer 229. 232. 233. 234. 240. 247. 263. 340. 355. 356. 374. 382. 387. 392. 451. 459. 470. 481. Indianernas grafvar 263. Konungar 374. Lerkäril 423. Penningar 356. Sädesarter 264. Insecter, skadelige 31. 294. 487. och följ. Jord, röd 341. 346. Jordbiifning 191. Irland menes fordom hafva hängt tilhopa med America 397. Iroquoirnas Konungar 374. Isor, se Marsvin. Judar 356. Jättar 231. Jättgrytor 250. 262. Kalk, bränd af krita 78 och följ. Kalk af Ostronskal 218. 229. 293. 352. Kalksten 217. 341. 344. Kalkoner, villa 328. Kersbär, Kersbärsträ 9. 40. 59. 208. 218. 226. 238. 339. 349. Kikhosta, bot derföre 469. Kött, huru färskt förvaras 118. Knylor pä trän 502. Kor 57. 58. 266. Koppar, bekant hos Indianerna för Europeernas ditkomst 470. Koppargrufva 471. Koppor 387. Korn 55. 265. Krabbtaska 146. Krita 2. 7. 8. 21. 22. 25. 29. 30. 39. 41. 46. 48. 49. 56. 57. 59. 60—90. 95. 96. 102. 103. 106. 107. Krukor, som Indianerne fordom bru- kat 423. Kryddgärdsväxter, rön vid dem 299. Kräka 250. Kungsfogel 329. 384 Register Kvrka 3. 46. 76. se äfven Phila- delphia, New- York. Käl 122. KÄlhöfvel 407. 409. Källor, sällsynta 93. Källor, hurii de göras nyttiga pä flera sätt 223. 404. 406. Kärna 6. Kärrhjul 434. Lada 24. 25. Land, lägländt, huru nyttigt gjordt 1. 2. Latinska bokstäfvers uytta 474. Lepas 137. Lia 5. Lin 443. 448. Linfrö 364. Loga 24. Loppor 414. 490. Lucerne 58. Lumhricus Jiiarinus 104. Lycktor 128. Lysmask 442. Löf 280. 407. Lön för dräng eller piga 475. Mal 490. Machine at vinda up bätar med 105. at tilreda Surkäl 407. Madera-vin 125. 366. Magnetens variation 191. 373. Marchasita 216. Marien-glas 128. 217. Marknad 189. 367. Marmor 217. Marsvin 107. 111. 119. 121. Maskar 31. i sär, at fördrifva 256. hos barn, at fördrifva 284. 291. pä trän 488. Mays 221. 227. 263. 264. 272. 280. 290. 392. 410. 411. 416. 433. 513. Mays-tjufvar 392. Medusa 109. 113. 117. 146. 156. Meteorologiskaobservationer 515. följ. Mjölk 5. 223. Mocking bird 335. Mohravianer 180. Moose-deer 396. Morianer, se Negrar. MuUvad 310. Miisselskal 75. 249. 261. 355. Musslor 244. 355. Musqiietoes 218. 348. Mygg 268. 348. 373. Myror 285. 292. 403. Massa 52. Negrar 477 och följ. Xegrarnas förgift 483. Xew BrunsAvig 343. New Castle 165. New- York 358. och följ. Northfleet 62. Nya Bristol 377. Nya Brunswig 343. Nya Änglands Prodiicter 312. Nya York 358 och följ. Nötter af Ickornar och Skogsmöss samlade, ganska utvalde 410. 411. Ollarts 398 och följ. 424. Oniscus 52. Opossiim 327. Orcan, tecken dertil 422. Orni 229. huru de förkjusa foglar 197. 228. it. Ickornar 415. Orm, Skallerorm 197. 228. 246. 415. Svartorm 197. 275. 416. Ormbett, bot derföre 319. Ost 59. 138. 199. Ostron 292. 350 och följ. 394. Ostronskal 218. 229. 249. 259. 293. 319. 352. 384. 445. 447. 448. Oxar 56. 92. villa 326. 388. Pappersqvarn 302. Penn (Wilj.) 170. 171. Penningar (Indianernas) 356. Register. 386 Persiketrän, se andra Registret. Petrell, se Stormväders fogel. Petrificationer 259. 261. 385. Petrificerat trä 241. Phaknna 53. Philadelphia 170 och följ. Picus 271. Pleuresie 464. Plog 45. 56. Pläster för sär 313. Plägsed 196. 508. Polcat 378. Portlands sten 3. 4. 47. Poseter (Bermudas) 300. Presbyteriska 177. Prince town 342. Printsen af Libanon 191. Procellaria, se Stormväders fogel. Prognost. tempestat. se Väderlek. Pumpor 238. 439. Purpoises 122. 123. 124. 125. 126. 154. 155. 156. 158. 161. Putorius 378. Pyrites 216. Päronträ 40. 208. 246. 254. Quakare, se Quäkare. Qvarn, se vatten- och väderqvarn. Qvarnhjiil, virke dertil 502. Quäkare 169. 170. 180. 183. 190. 231. 279. 477. Raccoon 228. 327. Rapphöns 329. Rareton flod 344. Recommendations bref 168. Regeringen i Angelska Provincierne i Norra America 368. Rhode Island 473. Rida 31. Risgryn 384. Rochester 48. Rofvor 56. 92. 275. Russin, vin deraf 18. 19. Rädjur 326. Räg 3. 26. 59. 265. Rädisa 300. Räf 385. Räkä 142. 143. 146. Rödbetor 299. Rödsot, bot derföre 199. 354. Rösselvissla 419. Sachem 374. Saint foin 4. 29. 57. 91. 97. Salt 400. Sea hen 154. Sheanvater 113. 119. 124. 148. 153. 155. Se Tärna. Silkesmaskar 252. Sirssor 491. Siupp 327. Sjögräs, se andra Registret. Skepp bygda i America 163. 186. 235. 298. 299. Skepps deckets tvättande 131. Skogar 498. Skogslöss 498. Skogsmöss 411. Skrifvande, huru det läres hos de Angelska 474. Skullkil 310. Skära 4. 443. Sköldpadda 132. 142. Skördetid 236. Smör 5. 6. 8. 59. 156. 472. Snickare, hvilka Amer. träslag de tycka om 284. 285. 501. Snäckskal 249. Spanish man of \vär 146. 150. 154. 156. 159. 161. Sparis 101. 290. Squashes 264. 440. Stalactites 425. Staten Island 348. Stenar, röda 341. 344. Sten hus 305 och följ. Stenkol 83. 125. 218. Stick och bränna 464. Stormväders fogel 114. 118. 126. 136. 138. 139. 140. 147. 154. 155. 157. 159. 26 386 Register. Strata terr» 20. 41. 50. 51. 65. och följ. 248. Strälflinta 75. Surkäl, machine at tilreda den med 407. Svala 146. 155. Svartmyllans tjocklek 17. 274. Svart orm, se Orm. Svenske 171. 175. 195. 205. 266. 279. 453. 459. 464. Svett, at befordra 314. Sviu 22. 29. 55. 59. 138. 219. 285. 335. 411. Säningstid 265. Säpsten 398. Sädeslador 349. Tak 3. 222. 360. Takskifver 424. Tamgjorda djur 326. 382. 388. 412. 418. Tandvärk, bot derföre 314. 511 och följ. Tares 58. Taskkräfta 131. 142. 143. 146. Tegelbräiineri 47. Thee 451. 459. Thermometriska observationer 237. 238. 240. 515. följ. Tjenstefolk 475. Tillandning 319. 444. följ. TiUkräka 272. Tjära 382. 383. Tobak 131. Toraker 495. Trappor 26. Trenton 338. Tropicbird eller Tropic-fogeln 146. 147. 149. 151. Träd i Norra America, anmärkningar dervid 235. 266. 287. 315. - - deras älder 498. 499. - - hvilka störst i Norra Ame- rica 322. - - deras Solum naturale 266. 315. Träd planterade pä gator 359. - - mäst ömtoliga för köld 439. - - beständigt grönskande 449. - - som snart rutua 500. - - til Snickare arbete 501. - - hvaraf skogarna i Norra America bestä 201. 498. Trägärdar 40. 205. 207. 221. 284. 334. 339. 444. Tufvor, orsak dertil 14. Tyskar 375. Tänders mistande 450. Tärna 128. 133. 134. 136. 137. 138. 140. 147. 148. 150. 151. 153. 155. Tättingar 77. Ursus 228. Utsäde, hvad fäs derefter 55. Utter 327. Vallar vid floder 61. Valnötträ, se andra Registret. Vampum 356. Varg 387. 504. Vatten, hafs-, ej godt at tvätta klä- der med 119. - - stillastäende, m en as föror- saka Frossa 456. - - ur kritjord 48. 49. - - at hafva välsmakeligt pä hafvet 115. - - dess aftagande, eller tvärt om 249. 259 följ. 319. 352. 363. 384. 444 följ. Se ock Tillandning. Vattuho 4. Vattuqvarn 349. 393. Vattusot, bot derföre 434. Ved 224. Westindien 186. 244. Whitefield 177. Wiglit 110. Vin af Russin 18. 19. Madera-vin 125. 366. af Americanska frukter 218. 226. 283. 466. Register. 887 Vinrankor 9. 25. Americanska villa, se andra Ke- gistret. Vinland det goda 471. VVillmington 277. Vinter i Nya Sverige 237. 436. uti Nya York 373. Vinter mycket Mrd 436. Woodbridge 346. Väderlek, teckeu til hurudan 115. 123. 128. 130. 137. 151. 161. 275. 293. 404. 411. 414. 422. 470. 511. Väderqvarn 46. Vägar 15. 46. 503. Vägglöss 492. at fördrifva 431. 493. Vält 45. Värk, bot derföre 254. 258. 271. 314. 316. 318. Västanvind mycket i Angland 46. bläser mycket emellan Puuropa och America 126. 127. 133. Zinzendorff 192. Zinzendorffiska eller Herrenhuther 180. Äker 12. 23. 30. 42. 55. 232. 276. 349. Äkerbruk 55. 56. 93. 443. värdslöst 15. 43. 44. 303. Äng 12. 256. 428. Ängars vatnande 405. Ängskötsel 56. 405. 428. Se ock Glover, Lucerne, Saint Foin, Tares. Applen, Äppleträ 40. 207. 226. 254. 284. 288. 302. 339. 349. 377. 425. Ärter 30. 44. 56. 59. 293. Ökstäck 281. Örter eller Växter tjenliga til - - Bröd 389. 441. - - Välling 209. 439. - - Grönkäl 209. 316. Örter eller Växter tjenliga til - - Annan mat 200. 204. 208. 253. 300. 302. 425. 437. 439. 440. 441. - - Mos 302. - - Angenäm frukt 256. - - Syltsakeri och confiturer 97. 100. 255. 274. 302. 467. - - Säcker 288. - - Dricka 302. 438. - - Vin 18. 19. 218. 226. 253. 255. 283. 467. - - Brännevin 226. 438. 468. - - Ätticka 468. - - At lägga i Brännevin 325. 434. - - At lägga i dricka 434. - - Krydder i mat 209. - - I stället för Thee 270. 435. - - Foder för hästar 57. 58. 59. 91. 92. 288. 319. - - Foderförkor 56. 58.92.271. - - Foder för Fär 56. 92. 122. - - Foder för Svin 56. 59. 285. 389. 433. 442. - - Foder för hjortar 432. - - Föda för Bäfrar 324. - - Föda för höns 122. 442. - - föda för anckor 122. - - pä ängar 4. 13. 29. - - nyttiga i Medicine 145. 256. 258. 271. 284. 291. 314. 315. 316. 354. 389. 434. 460. följ. 512. 513. 514. - - mot boskaps sjukdomar 256. 322. - - at fördrifva ohyror 435. - - Färg, blä 288. 443. bnm 315. 354. gul 12. 227. 271. 317. röd 210. 315. 436. 443. svart 443. - - til bläck 210. 288. - - husbyggnad 174. - - Snickare-arbete284.285.501. - - der härdt trä fordras 132. 322. 433. 388 Örter tjenliga til husgeräds saker 198. 245. 285. 288. 322. 323. 430. 433. 434. 439. 503. - - kärij 440. 503. - - qvarnhjul och trällor 502. - - skepp eller bätar 163. 186. 235. 245. 281. 323. - - til ved eller bränsle 28. 224. 225. - - Lampor, Ijus 312. - - som gifva vax 312. - - til lack 314. tväl 313. - - at tvätta käril med 435. - - i stället för halm eller massa 388. - - i stället för Lin 258. - - til gärdesgärdar 224. 269. - - til häekar 28. 219. 245. 286. - - til alleer 198. 199. - - til skjul i trägärdar 198. Örter at öfverkläda väggar och murar 9. 25. 266. 296. 469. - - hvilkas blommor se täcka iit 257. 258. 321. 322. 431. - - som lukta ganska väl 324. 359. 469. - - tidigt blomstrande 321. - - sentblomstrande236. 239.320. - - som trif vas i utmager jord 337. - - som förorsaka tufvor 14. - - ogräs bland säd 12. 15. 30. 43. 210. - - af särdeles egenskap 200, 21 2. 250. 297. 431. - - förgiftiga 212. 297. 431. - - Americanske, hvarföre en del blomstra sä sent 236. - - AmericaDske enahanda med Norra Europas 262. Östanväder, anmärkning dervid 126. 127. 133. Register Pä de Växter, som antingen för deras nytta eller annan egenskap äro nämnde i detta verk. Acer ruhrum 288. 501. 503. Acer saccharinum 267. Afvenbok 28. Agrifolium, se aquifolmtn. AI 275. 315. Alm 22. 28. 103. 132. 359. Älopecurus pratensis 13. Anemone Virginiana 512. Aquifolium 132. 443. 449. Apocynum cannabinum 258. Arum virginicum 253. Arundo 2. 13. Ask 28. 503. Bärgsyra 443. Bermudas Poteter 300. Betula alba 262. Betula nana 263. Bidens bipinnata 291. Björk 40. Björnbärsbuskar 28. Americanske 218. 226. 283. Björnmässa 303. Bohvete, se förra Registret. Bok 28. 285. Buttonwood 198. Bäfverträ 324. 450. Bönor, se förra Registret. Calabasser 440. Canoe-trä, se Tulipan-trä. Capsicum annuum 209. Register. 389 Gassia chmnmcrista 250. Castanie-trä 209. 224. 270. 281. Ceder, hvit, se Giipressus. röd, se Juniperus Virginiana. Centaurea Jacea 239. Champignioner 100. Chenopodium anthelmintiGum 283. 291. Glover 29. 57. 91. Collinsonia 317. Comarmn palustre 263. Convolvulus Batatas 300. Cornus florida 321. 462. Oratcegus korfstick hagtorn 244. Gupressus thyoides 174. 222. 276. 281. 360. 450. 501. Daphne Mexereum 239. Datura Stramonium 21b. Diospyros Virginiana 200. 255. 437. En, hvita, se Gupressus. Enbuskar 40. Ek 28. - - Amerieansk, anmärkning der- vid 186. 235. 245. 285. 298. 411. 450. - - Hvit, 224. 225. 269. 281. 322. 354. 500. 502. - - svart 224. 225. 245. 269. 317. 434. 500. 503. - - Spansk 434. 503. - - Castanie 436. Fiskarträ 500. Fiiru, se Tall. Förgiftiga trä 211. Genista Spinosa 27. Oentiana ania?'ella 239. Oentiana lutea 263. Oeranium robertianum 379. Oeum rivale 463. Onaphalium Margaritaceum 257. Golfweed 130. 133. 139. 140. 142. 144. 146. 148. 149. 150. 151. 158. 154. 155. Grodblad 247. Gyllenträ 282. 500. 501. Hagtorn 28. 42. Amerieansk 244. Hallon 218. Hedera Helix 9. 266. Hedera quinquefolia 277. Hepatica 239. Hickery (en art Valnötträ) 224. 225. 242. 317. 500. Holeus lanatiis 13. Hiindträ 321. 462. Hex aquifolium 443. 449. Impatiens noli tangere 317. 330. Ironwood 132. Junciis acutus 14. Jimiperus Virginiana 224. 245. 269. 281. 450. Kcdmia latifolia 430. 449. Kalmia angustifolia 450. Kersbärsträ, se förra Eegistret. Kersbärsträ, vilskt 289. 501. Krumhalsar 439. Larix 254. Life everlasting 257. Ligmun vita' 132. Ligustrum 28. 219. 223. 286. Lind 359. Linmea 263. Locusttree 359. Lucerne 58. Lupinus perennis 337. Lönn, rödblommig, se Acer riibrum Magnolia 334. 450. Melisa pulegioides 314. Meloner 238. Mispel 200. 255. 437. Misselton 450. Mohogony-trä 186. Monarda coccinea 330. Mulbärsträ 209. 252. 502. Murgrön, se Hedera. Myriea Oale 263. 390 Register. Myrica cerifera 312. 450. Myrica asplenifolm 514. Nasturtium ho?'t. 282. Okra 209. Ormbimkar 30. Penny royal 314. Peppar 209. Persimon 200. 255. 437. Persiketrä 207. 226. 339. 439. 462. Phytolacca americmia 227. 257. 275. 316. Plantago major 247. Plaianus occidentalis 198. 359. 426. Portulaca 291. Potentilla canadensis 462. - - fruticosa 263. - - reptans 462. Poysontree 211. Pteris aquiiina 30. Pumpor 238. 439. Päk 316. Päronträ, se förra Registret. Qvickrot 12. 43. Renfana 248. RhKS glabra 210. - - radiccms 214. 296. - - vernix 212. Eobinia Pscudo-aeacia 359. Rubus occid. se Björnbärsbuskar Amer. Runiex acetosella 443. Rännthorn 283. Salicornia kerhacea 97. Saltenbrass 434. Salvia liort 354. Samhucus canadensis 513. Sargazo 130. Sarothra 253. Sassafras 267. 270. 434. Scabiosa arvensis 53. Scirpus maritimus 13. Saint Foin, se förra Reg. Serratula arvensis 15. Sjögräs 121. 123. 124. 129. 139. 157. Se Golf\veed. Skedträ 430. 449. Slän 28. Smilax laurifolia 277. Smultron 218. Solidago Vi7-gaurea 239. Sparis 101. 290. Spartium Scoparium 389. Squashes 264. 440. Sumach 210. 211. Svinmälla 248. Säeker-Lönn 267. Talgbuska 312. 450. Tall, hvit 322. 360. 383. svart 383. Jersey 429. Tares 58. Triefitalis europa a 263. Triglochin maritimum 263. Tubera tei^roe. 389. Tuckahoo 389. Tulipan-trä 267. 281. 322. 462. 500. Verbascimi thapsus 206. 256. Verbena officijialis 248. Vicia sativa 58. 92. Viola canina 239. Viscum album 450. Viscimi filamentosujn 388. Valnötträ, Europseiskt 40. - - Svart 209. 289. 321. 501. - - Hvit 502. Vattenbok 198. 359. 426. Vatten-meloner 238. 373. 374. 458. Vinbär, röda 218. hvita 218. Vinrankor 9. 25. Americanska villa 200. 218. 253. 266. 273. 276. 439. 466. Vilsk Tobak 256. Äppleträ, se förra Registret. SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS hittills utgivna skrifter: I. H. G. Porthans bref tili M. Calonius. 1, utg. af W. Lagus. - 341 + 68 sid., tr. 1886 8: - II. *Förhandlingar och Uppsatser 1. (Längre uppsatser af Estlander, Lagus och Schybergson.) — 62 + 112 sid., tr. 1887 2:50 III. Finlands territoriala församlingars älder, utbildning och utgre- ning intill 1885 ärs utgäng, af K. G. Leinberg. - 159 sid., tr. 1887 IV. Borgareständets Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utg. af Elis Lagerblad. — 411 sid., tr. 1887 V. H. G. Porthans bref tili M. Calonius. 2, utg. af W. Lagus. - 263+106 sid., tr. 1887 VI. *Förhandlingar och Uppsatser 2. (Längre uppsatser af Estlander, Frosterus, Lagus m. fl.) — 44 + 268 sid., tr. 1888 3: 75 VII. Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna, af A. O. Freudenthal och H. A. Vendell. - 328 sid., tr. 1888 6 ^III. *Historiskt-politiska anteckningar af H. F. Adlercreutz. 1743— 1796, utg. af Elis Lagerblad. - 185 sid., tr. 1888 3: IX. *Förhandlingar och Uppsatser 3. (Längre uppsatser af Th. Westrin, Freudenthal, Schybergson m. fl.) — 40 + 318 sid., tr. 1889 4 X. ä^Reseanteckningar af P. J. Bladh och C. F. Hornstedt, utg. af J. O. I. Rancken och Elis Lagerblad. - 176 sid., tr. 1889. ... 3 XI. 17. Äbo akademis studentmatrikel, af W. Lagus. - 1,439 sid., tr. 1890 20 XII. Vörämälet, Ijud- och formlära, ordlista med register, spräkprof, af A. O. Freudenthal. — 200 sid., tr. 1890 3: 50 KIII. *Förhandlingar och uppsatser 4. (Längre uppsatser af Schy- bergson, Hultin, Vendell m. fl.) — 34 + 136 sid., tr. 1890 .... 3; GV. De finska klostrens historia, af K. G. Leinberg. 509 sid., tr. 1890 4 XV, ^Helsingfors stads historia frän 1640 tili stora ofreden, af Erik Ehrström. — 171 sid., tr. 1890 3:50 CVI. *Äbo universitets lärdomshistoria. 1. Medicinen, af L. W. Fager- lund och Robert Tigerstedt. - 216 sid., tr. 1890 3: 50 VII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 2. Juridiken, af Axel Liljen- strand. - 94 sid., tr. 1890 2: 50 ^III. *Förhandlingar och Uppsatser 5. (Längre uppsatser af Frosterus, Schybergson, Leinberg, Nordmann m. fl.) — 45 + 218 sid., tr. 1891 3: 50 )CIX. -Äbo universitets lärdomshistoria. 3. Historien, af M. G. Schy- bergson. — 168 sid., tr. 1891 3; XX. *Förhandlingar och Uppsatser 6. (Längre uppsatser af Gustafsson, W. Lagus, Elfving m. fl.) - 108 -f 121 sid., tr. 1892 2: 50 >CXI. Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland samt därstädes utkomna arbeten pä främmande spräk 1886—1890. Uppgjord af H. Bergroth. - 175 sid., tr. 1892 3: - XII. Finska prästerskapets besvär och Kongi, majestäts därpä gifna resolutioner. Frän slutet af 1620-talet intill stora ofredens slut. Samlade af K. G. Leinberg. - 474 sid., tr. 1892 8: - ail. *Äbo universitets lärdomshistoria 4. Teologin, förra delen, af Herman Rähberg. - 187 sid.. tr. 1893 3: - XXIV. *Förhandlingar och Uppsatser 7. (Längre uppsatser af J. E. Strömborg, R. Hausen, P. Nordmann m. fl.) — 72 + 137 sid., tr. 1893 XXV. Bondeständets Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utgifna af Elis Lagerblad. — 282 sid., tr. 1894 XXVI. *Äbo universitets lärdomshistoria. 5. Filologin, af I. A. Heikel. - 334 sid., tr. 1894 XXVII. Johan Henrik Kellgrens Bref tili Abraham Niclas Clewberg, utgifna af Henrik Schiick. - 39 + 136+ 19 sid., tr. 1894 . . XXVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 8. (Längre uppsatser af E. Lagerblad, E. W. Bergman, C. G. Estlander, R. Hausen och M. G. Schybergson.) - 47 + 288 sid., tr. 1895 XXIX. Östgötalagen med förklaringar, af A. O. Freudenthal. ~ IV -t-280 sid., tr. 1895 XXX. =-Förhandlingar och Uppsatser 9. (Längre uppsatser af E. Lagus, V. Söderhjelm, G. Cygnaeus, A. Hultin och P. Nord- mann.) - 50 + 336 sid., tr. 1895 XXXI. Jöns Buddes bok. En handskrift frän Nädendals kloster, utgifven genom O. F. Hultman. - XXII + 256 sid., tr. 1895 XXXII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 6. Naturalhistorien, af Otto E. A. Hjelt. - IV 4- 446 sid., tr. 1897 XXXIII. *Raseborgs slotts historia, af Torsten Hartman. — 155 sid., tr. 1897 XXXIV. *Förhandlingar och Uppsatser 10. (Längre uppsatser af G. Cygnaeus, K. G. Leinberg, C. G. Estlander och E. Lagus.) ~ 82 + 194 sid., tr. 1897 XXXV. Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland samt arbe- ten af inhemska författare pä främmande spräk 1891 — 1895. Uppgjord af Yrjö Hirn. — 266 sid., tr. 1897 XXXVI. ===Förhandlingar och Uppsatser 11. (Längre uppsatser af I. A. Heikel, G. Frosterus och Yrjö Hirn.) - 69 + 216 + 33 sid., tr. 1898 XXXVII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 7. Matematiken och fysi- ken, af K. F. Slotte. 293 sid., tr. 1898 XXXVIII. Bref frän Henrik Gabriel Porthan tili samtida, utgifna af Ernst Lagus. — 360 sid., tr. 1898 XXXIX. *Förhandlingar och Uppsatser 12. (Längre uppsatser af Carl V. Bonsdorff och Hj. Appelqvist.) - 71 + 192 + 11 sid., tr. 1899 XL. Prästeständets protokoll vid Borgä landtdag är 180i9 jämte Handlingar rörande landtdagen, utgifna af Elis Lagerblad. - 586 sid., tr. 1899 XLI. Tinlands svenska vitterhet. 1. Jakob Tengströms vittra skrifter i urval med en lefnadsteckning, af M. G. Schy- bergson. — CLIX + 280 sid., tr. 1899 XLII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 8. Kemien, af Robert Tigerstedt. - 210 sid., tr. 1899 XLIII. En samling öfversättningar och bearbetningar frän romerske och franske författare. Utgifningen ombesörjd af T. S. Dillner. - XX + 145 sid., tr. 1899 XLIV. =^Dagbok, förd under kriget i Finland 1788—1790 af auditören C. C. Ekman, utgifven af Reinh. Hausen. - XI -|- 266 sid., tr. 1900 XLV. *Förhandlingar och Uppsatser 13. (Längre uppsatser af V. T. Rosenqvist, W. Söderhjelm och C. v. Bonsdorff.) — 45 -f 254 sid., tr. 1900 XLVI. '-'Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning af Werner Söderhjelm. - 324 sid., tr. 1900 XLVII. ^Törhandlingar och Uppsatser 14. (Längre uppsatser af R. F. von Willebrand, C. v. Bonsdorff och G. Castren.) — LXXXI + 244 sid., tr. 1901 2:^ 5:^ 3:^ 4:^ 3:/ 4:^ 3:7 5:- 4:7 2:7 3:- 3:5 3:- 3:5 8:- 3: - 10: - 4: 51 3: - 4: - 3:- 3: - 4: - 3:- V^III. *Finlands svenska vitterhet. 2. Mikael Choraei valda dikter med en lefnadsteckning, af Ernst Lagus. — CXC + 226 sid., tr. 1901 4:50 LIX. *En ideernas man. Biografi öfver August Fredrik Soldan, af Juhani Aho. - 421 sid., tr. 1901 5: 50 L. *Äbo universitets lärdomshistoria. 9. Teologin, senare delen, af Herman Räbergh. - 229 sid., tr. 1902 3: - LI. *Förhandlingar och Uppsatser 15. (Längre uppsatser af P. Nordmann, A. O. Freudenthal, J. Ahrenberg, Z. Schalin och O. Grotenfelt.) - LXIX + 243 sid., tr. 1902 3: - LII. *Finlands svenska vitterhet. 3. Valda skrifter af Jakob Frese med en teckning af hans lefnad och skaldskap, af Arvid Hultin. - CXIX + 218 sid., tr. 1902 4:50 LIU. Katalog öfver Den svenska litteraturen i Finland samt arbe- ten pä främmande spräk af finländske författare eller ut- gifna i Finland 189&-1900. Utarbetad af H. Bergroth. - 302 sid., tr. 1902 4: - LIV. ^Torsten Rudeen. Ett bidrag tili karolinska tidens litteratur- och lärdomshistoria, af Arvid Hultin. — IV + 276 sid., tr. 1902 4: - LV. M. Calonii bref tili H. G. Porthan, utgifna af W. Lagus. — XI -f 449 + 91 sid., tr. 1902 8: — LVI. *Förhandlingar och uppsatser 16. — 1902. (Längre uppsat- ser af H. Pipping, R. Nordenstreng, O. Grotenfeldt, A. Hultin, K. G. Leinberg.) - LXVII + 236 sid., tr. 1903 3: - .VII. *Bref, tai och andra skrifter af Mikael Choraeus, utgifna af Ernst Lagus. VIII + 400 sid., tr. 1903 4: 50 VIII. *Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809, af G. J. Ljunggren. - III + 153 sid., tr. 1903 . . 2: 50 LIX. Bidrag tili Eddametriken, af Hugo Pipping. — 118 sid., tr. 1903 3: - LX. *Per Brahe. Illustrerad lefnadsteckning, författad af P. Nordmann. - 520 sid., tr. 1903 6: - LXI. Joh. Ludv. Runeberg, hans lif och hans diktning I, af Werner Söderhjelm. — 468 sid., tr. 1904 6: — .XII. *Joh. Ludv. Runebergs hundraärsminne. Festskrift 5 febr. 1904. — 441 sid., tr. 1904 10: - XIII. *Förhandlingar och Uppsatser 17. — 1903. (Längre uppsatser af M. G. Schybergson, Gunnar Castren, Z. Schalin, F. Gustafsson, R. F. von Willebrand, K. G. Leinberg och G. A. Nordmann.) — LXIII -f- 408 sid., tr. 1904 4: - XIV. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell. Första häftet. - XLII + 280 sid., tr. 1904 7: - .XV. *Finlands svenska vitterhet. 4. Den svenska vitterheten i Finland under stormaktstiden 1640—1720, af Arvid Hultin. - CCLXXXVIII + 230 sid., tr. 1904 6: - XVI. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgifven af Fredr. Elfving och Georg Schauman. Första delen. Med en inledning af Georg Schauman. — LI + 400 sid., tr. 1904 4:- LVII. Ridderskapets och Adelns Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utgifna af Elis Lagerblad. — 454 sid., tr. 1905 8: — VIII. *Förhandlingar och Uppsatser 18. — 1904. (Längre uppsatser af W. Söderhjelm, A. Hultin, M. G. Schybergson och O. Andersson.) — XCVIII + 204 sid., tr. 1905 3: - XIX. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna af P. Nordmann. I. Bref frän 1550—1650. — Stadens domböcker 1623-1639. - 252 sid., tr. 1905 3:50 .XX. *Bref och dagboksanteckningar af Georg August Wailln, utgifna jämte en lefnadsteckning af Knut Tallqvist. — CXXXIV + 366 sid., tr. 1905 5: — XXI. Ordbok över de östsvenska dialekterna av Herman Vendell. Andra häftet. - 588 sid., tr. 1905 5: - LXXII. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna a P. Nordmann. II. Prosten Henrik Porsii biografi och skrifter. — 129 sid., tr. 1906 2 LXXIII. *Förhandlingar och Uppsatser 19. — 1905. (Längre upp- satser af R. Tigerstedt, M. G. Schybergson, P. Nordmann, A. Hultin, K. G. Leinberg och Yrjö Hirn.) - LXIV -f 322 sid., tr. 1906 3 LXXIV. 1. Minnespenningar öfver enskilda personer, födda eller verksamma i Finland, beskrifna af Mauritz Hallberg. — 154 sid., tr. 1906 3 LXXV. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell. Tredje häftet. — pp. 589-900, tr. 1906 5 LXXVI. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna af P. Nordmann. III. Bref frän 1651—1697. Stadens dom- böcker 1639-1643. - 210 sid., tr. 1906 3 LXXVII. Joh. Ludv. Runeberg, hans lif och hans diktning II, af W. Söderhjelm. - 558 sid., tr. 1906. 7 LXXVIII. 'Förhandlingar och Uppsatser 20. — 1906. - (Längre upp- satser af W. Ruin, R. Lagerborg, G. Heinricius, K. G. Lein- berg och G. Castren.) — LXV -^ 397 sid., tr. 1907 4 LXXIX. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell. Fjärde häftet. pp. 901—1215 + 6 sid., tr. 1907 5 LXXX. *Äbo universitets lärdomshistoria. 10. Filosofin, af Th. Rein. — 326 sid., tr. 1908 3 LXXXI. 'Förhandlingar och Uppsatser 21. — 1907. (Längre uppsatser af E. Wrangel, Th. Westrin, G. Heinricius, J. G. Nikander, L. F. la Cour, K. G. Leinberg, Ossian Grotenfelt, W. Söder- hjelm.} — LXXIV -f 397 sid., tr. 1908 4 LXXXII. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna af P. Nordmann. IV. Bref frän 1714—1796. 228 sid., tr. 1908 3 LXXXIII. -i^Henrik Gabriel Porthan. Lefnadsteckning, af M. G. Schy- bergson. Förra delen. - XIII 4- 281 sid., tr. 1908 3 LXXXIV. Biografiska undersökningar om Anders Chydenius, af Georg Schauman. - XI + 645 sid., tr. 1908 7 LXXXV. *Sjukvärd och läkare under kriget 1808—1809, af K. E. Linden. — IX -f 229 sid., tr. 1908 3: LXXXVI. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna af P. Nordmann. V. Gamla Helsingfors 1550—1640, 184 sid., tr. 1908 3; LXXXVII. -^^Elias Lönnrots Svenska skrifter, utgifna af Jenny af Forselles. I. Afhandlingar och öfversättningar. — 355 sid., tr. 1908 . 3: LXXXVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 22. — 1908. (Längre upp- satser af G. Heinricius, A. Hultin, B. Sjöros.) — XCVIII -|- 210 sid., tr. 1909 3: LXXXIX. *Josef Julius Wecksell. En studie av Arvid Mörne. 290 sid., tr. 1909 4: XC. ==Svenska Litteratursällskapet i Finland 1885—1910. Minnes- skrift den 5 februari 1910. 194 ^ 138 sid., tr. 1910. ... 4: XCI. 'Förhandlingar och Uppsatser 23. — 1909. (Längre upp- satser af E. Westermarck, G. Heinricius och P. Nordmann.) — XCIII ^ 233 sid., tr. 1910 3: XCII. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. Första bandet. Uppsatser av E. Liden, H. Pipping och R. Saxen. - 52 +-24 4- 183 sid., tr. 1910 3: XCIII. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgifven af Fredr. Elfving och Georg Schauman. Andra delen. Med ett förord af Georg Schauman. — XI -}- 390 sid., tr. 1910 4: OBS. De med * utmärkta tomerna hava utdelats at alla medlemm de övriga endast at stiftare. Tillkännagivande. Personer, som önska inträda i Svenska litteratursällskapet, unna anmäla sig hos Sällskapets skattmästare, direktör Sigfr. 'ullhem, ä Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia, Unionsgatan 25. ällskapets medlemmar fördelas i tre kategorier: „stiftande med- mmar", vilka inbetala 200 mark eller dämtöver, „ständiga ledlemmar" , vilka en gdng för alla erlägga 100 mark, sami ärsmedlemmar" , vilka betala 10 mark ärligen i tolv ars tid, arefter de överföras tili ständiga medlemmar. Ständiga med- 'mmar och ärsmedlemmar kunna övergä tili stiftare genom att enlighet med en därför uppgjord tariff inbetala differensen mel- in stiftareavgiften 200 mark och det som de tidigare erlagt tili ällskapet. Stiftande medlemmar äga rätt att erhälla samtliga tkommande tomer af Sällskapets skrifter. Ständiga medlemmar :h ärsmedlemmar fä alla „Förhandlingar och Uppsatser" och pä irskild anhällan även skriftserien „Studier i nordisk filologi" , men V de övriga skrifterna blott de mera populära; dock kunna de )r halva priset tillösa sig även de andra skrifterna. Nyinträ- ande stiftande medlemmar erhälla anna gratis nägra fä förut tkomna tomer, av vilka ett större antal exemplar finnes i arki- et. Rekvisitioner adresseras tili Sällskapets arkivarie, lektor 'Us Lagerblad, Helsingfors, Västra Hamngatan 2. Med Svenska litteratursällskapet i Uppsala har överens- ommelse ingätts, att i detsamma mot erläggande af endast halv vgift eller kr. 2: 75, postportot inberäknat, kunna inträda med- '.mmar av Svenska litteratursällskapet i Finland, vilka däri- enom bliva delaktiga av det i Sverge verkande Sällskapets krifter. Ocksä äga medlemmarna af bägge Litteratursällskapen 2tt att för halva priset tillösa sig de bäda Sällskapens äldre krifter, ifall det äterstäende lagret sädant medgiver. Ständiga ledlemmar av Uppsalasällskapet kunna Litteratursällskapets i •inland medlemmar bliva, om de sä önska, mot en avgift en äng för alla av 50 kronor. Inträdessökande äga anmäla sig OS lektor Lagerblad. p >• ^ BE&CIR. MIV 2676 --^^lit.t.".""''" «^^ESr-'- ^"'^-- u^ \ / 1 ^ \ f / \ U.C. BERKELEYLIBRARIES CDSE1Ö127D .^>^^ '^^ /i^£r£cO Sj£kiQo