/ . - c \ SSSA MELLAN SÖDRA OCH NORRA AMERIKA. DEL. I. LIBRARY NEW YORR BOTANICAli GARDEN STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. Å. NORSTEDT & SÖNER, 18 32. mw®& MELLAN •* DDmn Dim r FOR t TA1, sunt; men, uluni det dessas ån tal, åtminstone som läsande publik belrakfadt, är ganska litet, sa kunde det väl hända, att meningen med en sådan sjöberältelse vore lika mycket att ge den större delen af läsarne en någorlunda ide om huru det går till på sjön, som den mindre de- len deraf en roande ta ila af bekanta föremål. Sådant är åtminstone ändamålet med denna bok; och om der för kamraterna af det sjöplöjan- de yrtet skulle här och der finna ett mindre tekniskt eller något "grönt" uttryck, som ej får hö- ras inom relingarna, så böra de komma ihåg, att möjligen en större del af bokens läsare har kan- ske mera rätt att beklaga sig ofver fraser och ord, som återigen icke erhållit borgarerätt i det van- liga språket på land. Ty, ehuru gerna vi instäm- ma med en namnkunnig författare i detta ämne, då han säger att litteraturen icke är fullständig, förr än man har berättelserna om sjön författade med samma noggranhet och i samma expressiva språk, som en loggbok, så tro vi ändå, att detta icke låter göra sig, så vida en dylik lektyr icke en- dast är beräknad för kajuten och gunrummet, utan äfven för den delen af läsande publikum, sorn kanske aldrig satt sin fot på något skeppsdäck. Hvad åter beträffar det nämde ändamålet, eller att ge allmänheten en svag ide om huru det tillgår på hafvet, så, ehuru vi icke anse okunnigheten härom äfventyrlig, eller betrakta dem i sjöyrket profana med samma ögon som Mis- sionär FÖRETAL. I^ rerne betrakta Indianerue, så kunna vi likväl ic- ke neka till, att denna enfaldighet ibland går, om icke just längre än begreppet om någorlunda bildning borde tillåta, åtminstone så långt, att den nästan blir oförklarlig, då man ihågkommer menniskors naturliga begär, att få veta huru det i allmänhet går till här i verlden. Bland de många exempel härpå, som kunde anföras, vilja vi blott framdraga ett. En ung och munter Nep- tuni son, som nyligen lemnat det första skeppet för fädernehuset, och således ännu var fullt sys- selsatt med att berätta sina äfventyr för vänner och anhöriga, hade just samlat en mängd af des- sa omkring sig, hvilka med begärlighet åhörde den "raska pojkens" äfventyr på den "fasliga sjön/' Då han slutligen kom till beskrifvandet af seg- lingen under en stormig natt, hvilken i synner- het var beräknad på stark effekt, och h var vid han icke kunde förebrås att skämma bort en god historia, blef han hastigt af bruten af en gammal Onkel; "men min nevö! — hvarföre kastade ni då icke ankar, i stället för att fara omkring på det viset"? Den unge sjömannen — - som väl stud- sade något för den djerfva manövern, att gå till ankars i öppna sjön under en storm, men som genom en blick på sällskapet öfvertygade sig , att de delade Onkelns åsigter af saken, och otåligt väntade på svaret — beslöt nu att försöka huru mycket dess auditorium talte vid i den vägen, och svarade: "Ack nej bäste Onkel! vi försökte IiS FÖRETAL. väl, men det var för långt till botten, och det var dessutom så kolande mörkt, att vi icke kun- de finna någon god ankargrund." — "Ja, se det förändrar saken," inföll farbrodern triumferande öfver sin för familjen visade kunskap i navigatio- nen, h vilken han ville lysa med ännu mera, då han tillade; "Jag förmodar, att Ni icke hade me- ra än på sin höjd några tusen alnar ankartåg med Er, och, att dömma efter Wettern, som jag ofta öfverfarit, så måste Nordsjön på sina ställen va- ra lika så många famnar djup, då man icke träf- far på någon "ankar-bank." Gossen var just i be- grepp att svara härpå, då en Tante förekom ho- nom med utropet: "men, min Gud! bästa kusin, släpper ni då icke ankaret h varje afton, innan ni lägga Er, huru kunna Ni annars få en blund i ögonen , och huru i all ver Iden kan väl den stac- kars styrmannen hitta rätta vägen i mörka nat- ten?" Den sjöfarande kusinen, som nu blott be- höfde observera Onkelns fysionomi, för att veta, huru långt han kunde gå, fann af det derpå hvi- lande löjet, att det icke vore råd ligt fortfara läng- re i det började maneret, utan besvarade nu Tan- tens frågor så god t han förstod, och fortsatte der- efter sin berättelse, h vilken hade den ej så ovan- liga effekten, att till den grad uppskrämma åhö- rarne , det de förmodade, att han icke tänkte "fa- ra ut igen ;" och då han derpå försäkrade att han snart skulle åter embarkera , begyntes beskärman- de utrop, att "pappa och mamma inte borde til- låta det," och himlande lyckönskningar från Tan- FÖRETAL. IQ ten, att "Gud vare lof, h varken hennes Karl el- ler Fredrik hade någon lust för sjön, ty hon skulle aldrig tillåta någon af sine hli sjömän, sedan hon fått veta, att man seglade midt i mör- ka natten, och utan lycktor för att se hvart man tar vägen/* Hvad slutligen vidkommer innehållet af den- na bok, får man blott tillägga, att det h varken är någon sjöroman eller några smärre diktade be- rättelser af det slaget, som kanhända bäst vore passande att väcka publikens intresse för denna slags lektyr, utan helt simpelt, efter titelns utsa- go, några strödda beskrifningar på helt vanliga händelser under en sjöresa mellan kusterna af Södra och Norra Amerika. För dem, som mä- ta värdet af en bok — - med i alla fall så li- tet maktpåliggande ämnen som denna — efter den större eller mindre trovärdigheten af de hän- delser, deruti förekomma, kunna vi försäkra, att allting deruti är nästan bokstafligen sant, eller verkligen passeradt, som det heter, så att de, i detta hänseende åtminstone, icke behöfva göra sig samvete öfver att ha förspillt sin tid med läs- ning af diktade historier; och få vi blott, som författare, nu beklaga, att resan icke var åtföljd af några verkliga äfventyr eller ovanliga händel- ser, som kunnat ge anledning till mera roman- lika berättelser, ehuru vi föröfrigt, som resande, uppriktigt sagdt, då vore mera belåtna med den hvardagliga prosaiska formen, den följde. Detta intyg öfver bokens sannfärdighet gäller emellertid 20 FÖRETA T. synncrligast för den förra hälften deraf, ty för händelserna uti sednare delen kan författaren endast ställa deras berättares trovärdighet i bor- gen, h vilken likväl var så stor, att vi icke ett ögonblick hesitera, att derför cautionera, såsom för proprie-skuld. Vi äro till och med så öfver- tygade om sannolikheten af de deruti förekom- mande äfventyren med kaparen och fregatterna, att, om de icke verkligen hafva passerat, så kun- na de åtminstone hafva gjort det, eller rättare de kunde, under samma förhållanden, icke gerna hafva utfallit på annat sätt. Såvida man åter skul- le tycka, att dessa berättelser kanske hafva en didaktisk anstrykning, «ller till och med möjli- gen misstänka, att derunder ligger en allusion på allmänna förhållanden — med ett ord icke vilja anse dem för blotta berättelser , utan snarare som ett slags satsapienti i denna väg — så kunna vi icke hjelpa det, och de få, i sådant fall, stå der såsom en del af författarens nautiska trosbekännelse. För dem, som icke gerna läsa register öfver innehållet af en bok — ty sådana läsare fin- nas, och deribland är författaren en — kunna vi ej underlåta nämna, att detta arbete icke helt och hållet upptager flytande ämnen, då uti förra delen finnas tvenne berättelser om saker, väl ic- ke på fasta landet, men ändå på en ganska grund- fast ö, eller den Engelska Westindiska kolonien Jamaica. Dessa båda utkast äro likväl mindre att anse såsom egentliga skildringar af länder och folk från en resebeskrifvare, än en sjömans van- FORETAL. 21 liga ofullständiga berättelse om sina korta land- gångar i främmande hamnar; och torde, som sådana, vara så mycket mindre malplaserade i en beskrifning öfver en sjöresa, som de möjligen kunde tjena till en rekreation efter den sjösjuka, läsaren kanhända erfarit under den stormiga da- gen om bord. Vi hafva nu ingenting mera att tillägga i upplysnings- väg för dem, som kunde vara håga- de att taga en passage med oss öfver hafvet; och skulle någon önska närmare underrättelse om egenskaperna af vår farkost, innan han vågarem- barkera densamma, så få vi bedja honom vän- da sig till de litterära assuradörerna , och se ef- ter hvad nummer de gifva den på sin Lloyds list. Ty, ehuru vi, lika alla andra skeppare, tycka, att skutan kan segla lika säkert, om den är för- säkrad eller icke, så är o vi ändå för erfarna i passagerares förande, för att icke veta hvad vigt dessa i allmänhet fästa på nämde omständighet; och få således, på samma gång vi begära assu- rans, underkasta oss kompaniets agenters be- sigtning, under förtröstan det den icke utfaller svårare, än att teckning kan erhållas på billiga vilkor. Vi hoppas detta så mycket hellre, som kompaniet vanligtvis behagar fästa afseende på om kaptenen är känd förut; och då vi redan haft det nöjet göra en lycklig långresa, under en förmånligare assurans, än vi sjelfve kunde hop- pats, och i alla fall bättre, än den nämde her- rar pläga teckna för nybegynnare , så förmoda vi , FÖR K T A I.. it I i detta alseeude icke- något hinder må möta. Del Hr väl sant, att denna skuta är både min- di c än ;iL;6 RESA MELLAN SÖDRA följe deraf, s&g man den vakthafvande delen af besättningen spridd i grupper kring däcket, efter livar och ens smak, med iakttagande likvist af livad den stränga disciplinen inom ett dylikt skepp hj uder. På detta sätt syntes också längst förut i lovart båtsmannen jemte några matroser spatsera fram och tillbaka emellan förstäfven och en af kanonerna på gångbordet, akter om h vilken re- spekten för det högre befälet icke tillät dem ut- sträcka sina steg. Följande den ena efter den an- dra, gingo de obehindradt och med en, för an- dra än sjömän obegriplig, säkerhet långs de gun- gande däcksplankorna, h vilken endast en längre förtrolighet med det oroliga elementet är i stånd att förskaffa. Det hände visst, att en och annan svårare öfverhalning ibland tvingade dem, att söka en tredje stödpunkt för den balanserande kroppen, medelst ena handens stöttning mot ko- bryggan, betingen, eller något annat fast före- mål midskepps; eller också att någon högre sjö, under det den stänkte öfver backen, kanske af- bröt tåget för ett ögonblick, om den kastade sin tunga vattenmassa öfver någon af dem, och på samma gång kan hända för ett ögonblick ryck- te honom ur ledet; men dessa båda fall inträffade sällan, och hade i alla fall ingen annan påföljd, än å ena sidan en liten ed, och å den andra ett högljudt åtlöje. — I lä deremot hade några an- dra kamrater samlat sig omkring kabyssen, der de voro inbegripne i en munter ordstrid med OCH NORRA AMERIKA. 21"] kocksmaten, h vilken just höll på att plocka en fogel, livars fjäder genom det svepdrag, som hår förorsakades af focken och lä-relingen, hvirflade upp i luften, och flög de kringstående iansigtet, till ej ringa förnöjelse för både den plockande och de gapande. Deras infall voro ändå icke mustigare, eller deras skrattsalfvor starkare, än då någon häftig öfverhalning förde antingen hela säll- skapet eller också en del af dem ner till bastin- geringen i lä utför det af vattnet slippriga däc- ket. — På halfdäcket i lovart, eller den rvmli- ga delen af skeppsdäcket, som är förbehållen be- fälet om bord, promenerade nu kaptenen sjelf i sällskap med en af passagerarne, h vilken sednare så väl för den säkerhet, hvarmed han trampade däcket, som äfven den nautiska konversation, i hvilken de nu voro inbegripne , tycktes förråda en närmare bekantskap med detta yrke, eller att han icke alltid farit på sjön i samma passiva egen- skap som nu. Deras jemna slag, fram och till- baka mellan gångbordet och kajutgången, stördes ändå ibland, antingen af fartygets egna rörelser, eller också då kaptenen tog några steg längre akter-ut än vanligt, för att kasta en kontrolleran- de blick i kompasslådan. Ett dylikt frågande ögonkast åtföljdes någon gång af ett annat före- brående åt den vid rodret stående matrosen, hvars hela ställning , rörelse och fysionomi vittnade om den odelade uppmärksamhet och oaflåtliga an- strängning, som fordras hos den, hvilken un- der sådan vind och sjögång måste tvinga skep- 2 RESA MELLAN SÖDRA kände sig bråmätt, skyndade blek och tigan- de iVän bordet oeli k a ju ten upp på däcket och troligen till relingen, för att i dervarande sval- kande drag uppfriska sig efter ka jutens qvalmi- ga hetta, och kanske med detsamma förekomma S3 mptonierna af en hotande indigestion. Ehuru tiden väl ännu icke var inne, att ta- ga den i dessa klimat brukliga "Siestan', så för- svann ändå, kort eller frukosten, den större de- len af passagcrarne i sina små hyttor på sidor- na af ka juten, för att, som man säger, taga sig en lur; ty, med undantag kanske af en dålig predikan på en het sommardag, finns det väl ingenting mera söfvande än kajuten i ett gun- gande skepp, i synnerhet emellan vändkretsarna. Den beständiga vaggningen, det dermed följande enformiga bullret af sprakande och gnisslande i skeppsskrofvets många delar, den varma tryc- kande luften, alla synliga föremåls idkeliga upp- och nedsväfvande, allt, med ett ord, verkar mat- tande på sinnena och manar dem till slummer; och det behöfs verkligen vana eller en ganska intressant sysselsättning, för att vid sådana till- fällen ej snart falla i en djup sömn. Endast trenue af kajutens ledamöter trottsade den un- der däck rådande allmänna sömnsjukan: den ene, bläddrande i en bundt Engelska A visor, h vilka, ehuru öfver en månad gamla, ändd voro de ny- aste på denna latituden; de begge andra dere- mot ifrigt sysselsatte med ett parti Schack vid ett bräde, som, för att kunna nyttjas om bord, OCH NORRA AMERIKA. 3j var försedt med hål i midten af rutorna, i hvil- ka jemt passade små tappar i foten på pjecerna. Den förstnämde hade ändå icke hunnit genom- Ögna många spalter af den, i alla fall ej så lätt genomögnade, "Times" förr än öfra delen af dess kropp började småningom följa fartygets rörelser och hufvudet luta mer och mer ofver det på bordet liggande bladet, till dess slutligen en öf- verhalning på en gång lade det derpå, liksom på en hufvudkudde; och nu förblef vår man i sam- ma ställning, jemt aecompagnerande fartygets ständiga brakningar med sina högljudda snark- ningar. Schack-spelarne deremot fortsatte sin strid tappert nog, till dess spelet, på samma gång det började mera utveckla sig, äfven bör^ jade fordra djupare funderingar; och nu blefvo dragen allt långsammare, till dess ändtligen den ene, som redan bemäktigat sig offensiven, utro- pade sitt "Check!" Den andre, hvars försigtiga flyttningar redan någon tid börjat beledsagas af långa jäspningar, spratt dervid till som från en slummer, och, finnande sitt spel nu fordra en större ansträngning, besvarade han motspelarens hotande utrop med ett "Stewart! B ring us a grog! By God! TVe want something tokeepup our spiras" Denna förstärkning oaktadt, var snart hans kung i den belägenhet, att ingenting kunde hjelpa honom; och då den segrande, efter sitt "Chekmate!" tillböd honom revanche, sva- rade han , under det han reste sig upp från bor- det: On shore„ if jou please , Sir! b ut not 38 ri;s\ Mr. i.i.an södra Iwrc ," Uvarefter den andre småleende följde ho- nom uj)j) på däcliet Häruppe var del också el i mindre söfvandc klimat, och den iiiiiiu fortfarande starka vinden blåste på samma gång sömnen Mil ögonen som den mildrade den annars odrägliga hettan, dä solen nu redan hunnit zcnilh, och kastade sina glödande strålar nästan lodrätt ner på däcket. Det var också roligt att se, huru, för h varje rö- relse af fartyget, skuggan af seglen och tacklingen ilade i besynnerliga figurer öfver det hvita däc- ket, liksom täflande med de många fantastiska kroklinier, vattnet från lä heskref på de torra däcksplankorna vid någon häftigare slingring, och hvilkas mörka spår snart af den brännande solen förvandlades till en tunn, ljus salthinna, den vanliga dieden af sjövattnet och middags- solen emellan tropikerna. — Med undantag af de nyligen uppkomne passagerarne var halfdäc- ket för närvarande tomt på folk, ty båda Styr- männen stodo redan akter ut på flaggkistan med sina octanter, för att taga solens höjd, då den passerade meridianen, och Kaptenen hade satt sig akterut på bastingeringen i lowart, med sin sextant under armen, nu och då förande den upp till ögat för att controllera de förstnämdes observationer. Slutligen börjades deras gemen- samma uppmärksamhet spännas högre, och se- dan instrumenterna en tid oaflåtligfc legat förda till Ögat, logos de nästan på en gång derifrån, med en ömsesidig blick på hvarandra, på en OCH NORRA AMERIKA. 3<) gång flygande och bekräftande Ögonblicket, då solen upphört att stiga, men ännu icke börjat sänka sig, eller då den stod på sin högsta punkt i skeppets meridian. Utom rätta ändamålet med denna observation, latitudens finnande, bestäm- des äfven dei igenom rätta tiden om bord; och under det instrumenternas gradtal jemfördes med hvarandra, förkunnade de vanliga parklämtnin- garna från backen att klockan var tolf på dagen. Sedan fartygets ställe, ej allenast till latitud, utan äfven till longitud, genom jemförelse med kronometern om bord , sålunda på det nogaste blifvit bestämdt — en sak, lika vigtig för sjö- mannen som hedrande för tidens uppfinningar — och med detsamma distancen från Jamaica, fann Kaptenen nödvändigt att oka skeppets fart, för att innan solnedgången kunna få sigte af nämde ö, eller rättare en pejling af de höga berg, som under namn af "Blue Mountains* uppresa sig på dess östra ända. — Till den ändan uppkal- lades medelst högbåts mannens h vissel pipa hela besättningen, eller, som man om bord kallar det, "blåstes alle man på däck" ; för att sätta till mera segel. Kort derefter voro också alla ma- troserna uppe på sina bestämda platser för den- na manöver, och en del af dem stodo redan vid vantstegarne i lowart, färdiga att på nästa signal äntra upp i tacklingen. Så fort också pipan ljöd nästa gång, voro de uppe i veflingarne, och med en skyndsamhet och vighet, som bäst kan lik- nas vid jagade ekorrars uppför grenarne af ett /[o UK SA MKT. J.AN S (') 1) I\ A bröd, ilade de nu efter b varandra, uppför van- ten , öfvef morsa me, och slutligen ut på rårna, oakladt fartygets rörelser, h vilka uppe i tacklin- gen naturligtvis voro af en ojemförligt häftigare natur, än nere på däck. Utkomne på nockarne, eller yttersta ändarna af märsrårna, sväfvade de också på ett sådant sätt fram och tillbaka i luf- ten, och deras i tågen hängande gestalter beskref- vo sådana hiskcliga kroklinier på den öfver dem varande himmelen, att en dervid ovand åskå- dare svårligen skulle kunna sett det utan för- undran, huru de kunde, icke allenast hålla sig fast under denna luftiga färd, utan äfven denmder förrätta sitt arbete med seglens lossgör- ning. Delta gick ändå ganska fort för sig, och sedan andra refvet i märsseglen var utstucket, nedäntrade folket lika så hastigt, om icke forta- re än det uppkommit, för att hjelpa kamraterna på däck, hvilka redan börjat hissa marsfallen. Sedan ofvannämde segel sålunda blifvit betydligt förstorade, tillsattes äfven det ännu uppgigade storseglet, jemte klyfvaren, och då fartygets kosa, sedan observationen, blifvit ändrad något mera efter vindens, så ilade det nu åstad med den betydande farten af tio engelska mil i timmen. Som fartygets öfverhalningar åt lä nu ge- nom den förändrade kursen blifvit betydligt min- skade, äfvensom dess rörelse i allmänhet makli- gare, så serverades också middagen med mera lätthet än frukosten; och denna måltids intagan- de stördes icke af några dylika missöden, som OCH NORRA AMERIKA. 41 vid den förra, i sådan mängd, ägt rum. Härtill bidrog väl också något att gästerna kanske blif- vit mera vana vid dessa gungande måltider, men troligen ändå mera, att en och annan af passagerarne funnit rådligare, att, med förklaran det matlusten vikit för sömnlusten, bibehålla den liggande ställningen i sin hytta, än utsätta sig för olägenheterna af den sittande vid bordet. Sålunda gick det ganska ordentligt och trefligt till; och om just icke skoldpaddsoppan , rost- biffen, och plumpudingen blefvo fullt ut så pe- dantiskt och regelmässigt serverade, som det i allmänhet sker vid ett Engelskt bord, eller för- tärda med samma spleenfulla tystnad, som mel- lan trädskranken af en Engelsk Eatingbox j så vann kanske sällskapet mera än förlorade derpå, i synnerhet som nämde anrättningar, för öfrigt, vore fullkomligt "genuina J' äfvensom portern, portvinet och maderan. Under den, af friska tropikfrukter bestående, deserten, hvilken ej skul- le vanprydt en Vestindisk plantage-ägares yppiga bord, dracks också ganska muntert om; och tro- ligen hade de mer och mindre sinrika toasterna ej slutats så snart, om icke detta, oftast något för långt utsträckta , efterspel af en Engelsk mid- dag blifvit stordt af en rapport från däck, att en stor seglare syntes rätt förut; hvilket snart förorsakade bordets upplösning, då gästerna nu efter hand lemnade det, för att njuta den alltid sköna anblicken af tvenne hvarandra mötande skepp under fulla segel i sjön. /{ 3 RESA MELLAN SÖDRA Uppkom ni cn pä däck, sag man väl ännu icke annal, än elt af eftermiddags-solen starkt upplyst segel på tcmligt afstånd för ut och något i lä, fast man redan med kikaren upp- täckt, att det var ett svårt Fregatt-tackladt skepp, som, liggande bidevind för bagbords-halsar, styr- de rakt emot oss. Länge drog det ändå icke ut, förr än man s-d§, på vissa för sjömän omisskänne- liga drag i tacklingen , att det var ett krigsskepp, och något derefter gissades redan, att det var en Engelsk fregatt; hvilket också snart bekräftades då, på samma gång ett kanonskott lossades emot oss, Engelsk örlogsflagg och vimpel uppflögo på sina behöriga ställen. Genast hissades också vår flagg, och kursen förändrades så, att vi skulle komma att helt nära passera det mötande skep- pet, hvilket, liggande bi i lä om oss, icke kun- de med sin manöver så mycket bidraga dertill. Snart voro vi också så nära, att man med obe- väpnade ögon kunde tydligen urskilja alla delar- ne af det antågande skeppet: och ännu några ögonblick till, och man hade framför sig det majestätliga skådespelet af ett närseglande krigs- skepp. Med undantag kanske af ett stort natur-fe- nomen, är det visserligen ingenting så inpone- rande som åskådandet af ett stort örlogsskepp, un- der full manöver, i öppna sjön. Ett sådant far- tyg är, i och för sig sjelf, ett så beundransvärdt ting, och ett så märkvärdigt föremål för en men- niskas blickar, att, om de* också ligger stilla i OCH NORRA AMERIKA. 4^ hamn utan segel, Lör det ovilkorligen uppväcka förundran hos den vid sådana spectakel ovande åskådaren. Men huru ojemförligt större är icke den effect, anblicken af detsamma frambringar, då det är under segel, i synnerhet under en frisk vind med hög sjö. I sådant fall, är en dylik flytande byggnad öfver all jemförelse med alla andra af menniskor uppförda, och likså den käns- la, med hvilken man Ömsesidigt åskådar dem. Om man hänryckes vid betraktandet af ett högt och majestätiskt tempel, eller ett stort och skönt slott, och andra dylika storverk, hvaruti det ko- lossala af sjelfva byggnaden, förenad med den arkitektoniska skönheten, aftvingar åskådaren en rättvis beundran — huru mycket mera skall man icke göra det vid åskådandet af en byggnad, som, utom det den i storhet och skönhet täflar med de förstnämda, äfven för tillfället äger de ovan- liga egenskaperna af lif och rörelse, och, gun- gande fram på det upprörda hafvet, mera liknar ett lefvande ofantligt och majestätiskt sjödjur, än ett dödt, af menniskor sammanfogadt, ting. I detta afseende är onekligen ett stort skepp den största kraftyttring af menskliga förmågan, och betraktandet af detsamma, under det det upp- fyller sin ädla bestämmelse, kämpande mot vinden och sjön, är lika säkert, på samma gång bland de mest reflexionsfulla, som bland de skönaste skådespel, en menniska någonsin kan få se. Man föreställe sig ett sådant skepp, passe- rande så nära, att äfven mindre föremål derpå 44 HESA MELLAN SÖDRA äro synliga. Under beständiga gungningar banar sig dess ofantliga skrof en skummande väg ge- nom de höga motsträfviga vågorna, hvilka än uppkasta sitt hvita skum öfver den bildprydda galionen, än åter studsa tillbaka mot den run- dade bogen och lata se den gröna, djupet skäran- de kopparbottnen: långs efter den svartmålade sidan löper ett bredt h vitt bälte, från hvilket den långa raden af batteri-kanonerna hotande utstic- ka sina svarta mynningar, i skön harmonie med den trotsande styrka, som karakteriserar hela skeppskroppen: från öfra kanten af densamma uppresa sig dessa trenne svindlande torn, från hvilkas ofversta spetsar man snarare tyckes böra stå i berorning med himmelen än med hafvet, eller åtminstone borde vara mera beroende af skyarnas rörelse än vågornas: en fjerde dylik spir utspringer från den främsta ändan, hvilken, med sin lutande ställning och långt öfver vattnet framskjutande spets, tyckes ämnad att klyfva luften och bana vägen för de trenne efterkommande: en obeskriflig mängd tåg löpa i alla tänkbara direktioner, så väl emellan dessa fyra sinsemel- lan, som mellan dem och sjelfva skrofvet; och man vet icke hvilket man mest skall beundra, antingen likheten eller ordningen i denna laby- rinth, hvilken, ehuru förvillande och invecklad den vid första påseende tyckes vara, ändå vid närmare betraktande öfverallt fram ter en pro- portionerad och symetrisk anordning, hvilken ända igenom bibehåller sig, från de grofva tå- OCH NORRA AMERIKA. 4^ gen nere vid däcket, till de fina trådarne uppe på topparna. En lika besynnerlig ordning råder ibland de många rår och bommar, hvilka äro plaserade kors och tvärs på masterna ; och ehu- ru olika än de vinklar äro, som de göra sins emellan och med dessa, så råder ändå emellan h varje slag af dem en sådan parallelite' och lik- formighet, att de lika mycket likna linier i en geometrisk figur, som stänger och rår på ett seg- lande skepp. Emellan dem äro slutligen dessa ofantliga planer utspända, hvilka med sin blän- dande hvithet göra en skön kontrast, så väl emot den blå himmelen, som det svarta skrofvet och den mörka tacklingen; och, ej olika vingarna på fogeln, både till verkan och utseende, förnämli- gast bidraga till det lif och rörelse, som råder hos det seglande skeppet, h vilket slutligen, lik- som krönt af den, med lysande färger prålande flaggen, i stolt majestät beherrskande framtågar ofver den underkufvade oceanen. Emellertid ilade de båda fartygen till hvar- andras möte med en fart, och så nära h varan- dra," att det borde varit hiskeligt för den der- vid ovande. Fregatten, som låg för bagbords halsar, passerade med säkert tio mils fart endast några famnar från vår lä låring, så att man, oaktadt den häftiga motblåsten och sjögången:, tydligen kunde höra ej allenast prejningsropen till oss, utan äfven commando-orden om bord, ' äf- vensom man skulle kunna igenkänt besättningen på densamma. Då den, liggande bidevind, förde 46 RKS.\ MELLAN SODA A sina märssegel enkelrefvade, jcmle undersegel, kl vi vare och mesan, så klängde den ocksä betyd- ligt, och en del af den mörkgröna kopparbotten var nästan beständigt öfver vattenytan, hvilken genom de massor af skum, som idkeligen fram- vältades af bogen, liknade en af snödrifvor be- stående vag. Dess lofvai ts-reling var så upplyf- tad, att man icke såg någon del af däcket, eller der varande efFecter, h vilket också gjorde, att ganska få personer der om bord voro synbara. Bland dessa voro Kaptenen och vakthafvande Löjtnanten lätt igenkända; den förstnämde stod längst akter ut på flaggkistan i lowart, och hål- lande kikaren i ena handen, stödde han sig med den andra i bastingeringen; den andre der- emot, uppstigen på en af carronaderna på half- däcket, fattade med venstra handen i stor-bram- bardunen, och med den högra höll roparen, ge- nom hvilken prejningsropen skållade emot oss. Sedan desse blifvit från oss behörigen besvarade, vände han sig för ut, och kort derefter hörde man från hans gälla stämma kommando-ordet: "klart att vända", hvilket genast upprepades af de genomträngande drillarna från Högbåtsmannens hrisselpipa. Snart derefter såg man också klyf- varen börja leka för vinden, och då fregatten, hvilken redan var ett godt stycke från oss, nu lofvade till j märktes samma våglika rörelser i de öfriga seglen, till dess de åter fattades af den på andra sidan kommande vinden. Nu började på en gång alla rårna på de eftersta masterna OCH NORRA AMERIKA. 47 att röra sig, och, likformigt följande h varandra, vändes de hastigt tillika med sina segel, så att dessa snart, med ombyte af sidor, stodo på sam- ma sätt ställda, som de varit innan vändningen började. Ännu voro icke fockmastens segel om- brassade, utan lågo backade mot mast och stång, till dess skeppet hunnit falla tillräckligt, då äfven dessa vändes; och då kort derefter äfven klyf- verts skot anhaltes, så såg man nu den, genom vinden vända, fregatten med fyllda segel ligga samma kurs som vi, eller bidevind för styrbords halsar. Oaktadt vi under dess vändning erhållit ett betydligt försprång, så hann Fregatten ändå på oss både genom dess bättre segling, och derige- nom att vi nu minskat vår fart medelst underseg- lens uppgigande, så att den snart låg tätt på si- dan om oss i lowart. Det var kanhända nu som den presenterade sig bäst; och i allmänhet visar sig ett seglande skepp alltid skönast då det be- traktas ifrån lä. Fregattens hårda krängning gjor- de att man nu, öfver dess nedtryckta lä-reling, såg, icke allenast hela däcket med dess många inventarier, utan äfven den stora mängd folk, som utgjorde dess besättning, och som med sina olika rörelser satte om möjligt ännu mera lif i det framtågande skeppet, h vilket med elastiskt spända segel, under jemna gungningar, banade sig en skummande väg genom böljorna. Man kun- de icke allenast se, utan äfven hora, livad som der om bord passerade, och så snart fregatten 48 RESA MELLAN SÖDRA kommit l vars för oss, hördes åter ,fIt is he y" — h varefter alla på en gång med skyndsam- het förfogade sig bort i motsatt riktning, och, svängande ner i närmaste tvärgränd till sjön, snart försvonno från stora gatan. Kort der ef ter syntes en liflig, solbränd yngling, med hastiga steg ila utför trotloiren, klädd i en blå uniforms- jacka, rund halt med kokard, och en kort, lätt välja vid sidan, h vilken nätta drägt, på samma gång den tillkännagaf bäraren vara en Engelsk Midshipman, äfven förklarade slupgastarnes hasti- ga flykt till deras båt. Han fortsatte också sin brådskande gång i samma riktning som dessa, utan att låta den afbrytas genom närmare upp- märksamhet åt föremålen på gatan; och då den förr nämda unga negrinnan vid dess ankomst OCH NORRA AMERIKA. 6g med frågande blickar framstammade sitt "Cigars MassaV skjöt han blott under passerandet den emot honom framräckta korgen tillbaka, utan att ge sig tid att yttra något mera bestämdt nekande svar. Den svarta tobakssäljerskan var deremot me- ra lycklig i sin itererade utbjudning till tvenne, från motsatt håll kommande, Herrar, hvilka, ehuru den ena af dem redan var försedd med en ry- kande pendant till artiklarna i hennes lilla en- formiga varulager, ändå icke ansågo sig förlora någon tid med att afbryta sin långsamma gång, för att närmare inventera detsamma, och derur förse sig med ny provision af denna jiöd vändigt hets- vara. Den rökande Herren var af en snarare liten och spenslig figur, med ett starkt marqueradt, svartmuskigt ansigte, h vilket blott genom den brist på färg, eller rättare, genom den grågula blekhet, hvarmed det tropiska klimatet öfverhöl- jer alla hvita mennisko-racers kinder, skilde sig från de fysionomier, hvilka man i Europa anser vara identiska för invånarne i dess sydvestra län- der; med ett ord, man behöfde knappast höra honom tala sin Spanska, för att på förhand an- se honom för en Spansk Greol. Hans klädsel och hållning för öfrigt gåfvo icke dementi åt denna förmodan, då de buro en träffande likhet med dem af en bemedlad "Caballero" på andra sidan Caraibiska sjön , på samma gång de kanske voro något olika med dess vederlikars här på stället. 7 O RESA MKT, I, AN SÖDRA En fi 11 svart klädesfrack och en likfärgad, något öfver pannan lutande kastorhatl , beläckte de öf- ra delarna af dess magra figur, och ett par vi- da, fast nästan något korta, randiga underkläder af bomullstyg, de nedra partierna, hvars extre- miteter voro beklädda med hvita sidenstrumpor och svarta skor. Dess ställning var rak, utan att just vara värdig, och dess gång stolt, utan att der för vara imposant, under det åtbörderna vo- ro kanske något för lifliga och uttrycksfulla, för att icke kallas gesliculerande. — Den andre per- sonen, som gick till venster, var en Mulatt, hvil- ken val för sin mörka färg och simpla drägt, tycktes höra till en lägre klass, men som ändå i andra fall syntes vara sin följeslagare of verlägsen. Dess på en gång starka och smidiga figur, som var hufvudet högre än den andras, behöfde icke jemföras med denne, för att kallas skön, da den i sjelfva verket var idealisk, hvilket den korta jackan af randigt bomullstyg icke kunde för myc- ket dölja. Utom denna fysiska fördel, hade han också en intellectuel, då han talade både främ- lingens och landets språk, hvilket icke var fallet med Syd-Amerikanen , åt h vilken han också för tillfället tycktes agera både som tolk och vägvi- sare. — Sedan cigarrerna voro köpta och påtän- da med den karakteriska skicklighet, och de ar- tiga åtbördor, som utmärka denna förrättning i för detta Spanska colonierna , fortsattes gången vidare uppåt gatan. De hade icke hunnit långt, förr än de möt- tes af tvenne arm i arm gående herrar, hvilka OCH NORRA AMERIKA. 71 båda, klädda i olika uniformer, genast anoncerade sig som representanter af tvenne högst skiljakti- ga grenar af samma stånd. Utom den stora skill- nad som visade sig i deras klädsel, såg man ock- så en, ej mindre i deras gång och öfriga hållning; och tillhopa gåfvo de kanske en karakteristisk taf- la, af den både naturliga och affecterade contra- sten i deras olika yrken. Då den ene bar sin galonerade skarlakansfrack så tätt hopknäppt, som skulle han dermed vilja skydda sig för köld, ha- de den andre sin med epoletter försedda blå, så ledigt öppen, att hvad man i annat land och klimat skulle kunnat invända mot en sådan aju- stice, så kunde man icke neka till, att den åt- minstone här i hettan var både naturlig och be- qväm. På samma sätt, då det smala lifvet hos den förstnämde var hårdt omlindadt af ett kar- rnosinrödt siden-schärp, från hvilket en tung vär- ja i perpendikulärt tvång nedhängde, var den andras veka lif endast löst omgjordadt af ett smalt, blått gehäng, jemnt starkt nog för att uppbära det smånätta medium mellan värja och dolk, som lätt och ledigt dinglade vid bärarens sida. I samma smak h vilade på den enes hufvud en hög och trvckande tschacot, som i sin lodräta ställ- ning formerade en harmonierande förlängning till hela den, under honom varande raka figuren, un- der det den andra var betäckt med en låg, tre- kantig hatt, hvilken med sin lätta och något bak- åt lutande ställning, tycktes ge tillkänna , att om något studium alls blifvit iakttaget vid dess place- 7^ RESA MELLAN SÖDRA ring, så var det synbarligen inlet annat ån det, att göra dess motstånd i luften sa litet som möj- ligt. I fullkomlig öfverensstämmelse med allt detta var äfven Ladas olika gång och ställning: på samma gäng den ene, rak och kanske något för parad mässigt, för att icke gränsa till stelhet, uttog sina aimåtta steg med samma bestämdhet, som han varit van att göra det på sitt terra fir- ma, gick åter den andre ledigt och otvungen med dessa lifliga, elastiska steg, hvilka oftast utmärka dem, som äro vana att trampa en mera osäker och mindre orörlig grund, än en stenlagd trot- toir. Med ett ord, man behöfde nästan icke närmare känna den distinguerande drägten hos dessa begge personer, för att genast gissa, att de voro tvenne officerare, af flottan och armeen, hvilka nu, tagande samma väg som Matroserna och Midshipmannen, tycktes ämna sig om bord på något af örlogsskeppen i hamnen. Ändtligen hade vår så ofta nämde svarte åkare hunnit ett horn uppe i ändan på gatan, och sedan han, medelst en något bakåt kastad si- doblick, öfvertygat sig att en person, som under hela tiden följt efter honom på något afstånd, nu observerade hans rörelse, svängde han sin häst till venster uppåt den här afskärande tvär- gatan. Han hade icke tillryggalagt många steg på densamma, förr än han närmade sig mer och mer den ene trottoiren, var den så nära att, då han slutligen lät sitt equipage göra halt utanför porten till ett med en värdshusskylt försett hus, OCH NORRA AMERIKA. ^3 kunde han med ens förflytta sin nakna, sporr- beprydda fot från stigbygeln till den lika högt liggande trottoiren, och sedan han svängt det andra långa benet öfver ryggen af sin svettiga kamp, och således fullbordat den nonchalanta af- sittningen, vände han sig med ett tillfredsställt grin till den nyssnämde personen, under det han, pekande med piskan åt skylten, utropade: "Her9s d' hotel Massa!" h varefter denne, som det tycktes, en nyligen debarquerad resande, ingick i värdshuset, dit han snart efterföljdes af den med dess sakers inbärande sysselsatte Negren. hr 74 RESA MELLAN SÖDRA III. EN PROMENAD PÅ JAMAIKA. Om nian i få ord ville uttrycka huru Ja- maika i många hänseenden förefaller en ny- kommen resande, så borde man kalla det en En- gelsk provins, förflyttad i ett tropiskt klimat. En dylik benämning skulle kanske kunna tyckas vara mindre definitiv, då den i många fall är gemen- sam för alla kolonier, h vilkas karakter i allmän- het alltid bör vara en produkt af moderlandets och dess egen ursprungliga; men ehuru detta visst är sant , eller att en sådan benämning skul- le kunna gifvas åt de flesta kolonier, så kan man ändå göra det med mer och mindre skäl, efter det olika förhållande, som den förre af nyss- nämde produkts factorer har till den sednare, eller, mindre figurativt, efter det mer och min- dre inflytande, som moderlandets språk, seder och bruk haft, på koloniens egna ursprungliga. Detta olika inflytande åter, beror naturligtvis mycket af klimatet, h vilket alltid är en mäktig alierad till ur-invånarnes lefnadssätt, men ändå mera af nu varande befolkningen , och de olika elementer, hvaraf den utgöres, eller den olika grad, i hvilken moderlandet och kolonien ge- mensamt skattat till densamme. I desse afseen- den kan Jamaika med fullt skäl kallas en En- gelsk provins emellan tropikerne, ty dess befolk- ning, utom negrerna, h vilka, såsom slafvar, icke här kunna komma i beräkning, räknar, med un- OCH NORRA AMERIKA. 75 dantag af några få andra Européer, sitt ursprung från moderlandet, då intet tecken mera återstår af öns fordna inbyggare; och dess hela utseende har i allmänhet en så stor likhet med det gam- la, trefliga England, som en ö mellan vändkret- sarna kan ha med en i så mycket nordligare la- tituder. Det år också få nationer, så vida det finns någon, som utomlands så ihärdigt vidhän- ger sitt hemlands vanor och lefnadssätt, eller så söker omstöpa allting i dess former, som den Engelska; och ehuru det ibland tyckes gå till öfverdrift, och kanske ännu oftare ådrager sig andra nationers åtloje, sa torde det derföre icke alltid vara afgjordt, att desse hafva så rätt der- uti, eller att en opartisk granskare icke oftast skulle vid närmare undersökande medgifva, att de besynnerliga öboernas sätt att lefva och hand- la, är i de flesta hänseenden både riktigt och för- nuftigt. Huru det nu må förhålla sig dermed , så är det väl ändå säkert, att de, hemma i sitt eget land, framställa för den fördomsfrie främlin- gen en tafla af kloka, trefnad och beqvämlighet befordrande inrättningar och vanor, som i mån- ga fall väl vore värd att af andra copieras; och lika säkert är, att de här på sin förnämsta West- indiska besittning, i samma afseenden presente- ra sig för den resande ett godt stycke framom invånarne af samma klimat på terra firma. Ehuru man redan vid första stegen på Kingstons lägre gator, kommit på dylika tankar, och sedermera på det snygga värdshuset, — ett ^6 RESA MELLAN SÖDRA ställe, som i allmänhet, är för den resande en temligt säker termometer på ställets högre eller lägre temperatur i detta hänseendet — blifvit ännu mera öfvertygad derom, så får man ändå vida större och säkrare begrepp om dessa saker, under en promenad genom den öfre delen af sta- den, och utåt kringliggande nejder af landsbyg- den. Liksom för att ge en försmak af det be- hagliga under en dylik utfart, har man icke väl yttrat sin afsigt att göra en sådan, förr än vär- den frågar, huru snart man vill ha åkdonet be- ställt dertill; och om man då, van vid de trans- marinska vehiklarne, mulåsnan och egna ben, något surprenerad kanske svarar: så fort som möjligt, så har man inom några ögonblick en lätt Cab för dörren , med en liflig häst framföre, och en snyggt klädd Neger inuti. Glad öfver att så oförmodadt få begagna ett beqvämt equipage, hvil- ket en så lång tid , på den midt öfver liggande continenten, hört till pia vota^ är man snart vid sidan af dess s vårte "Driwer" j, som efter en hyrkuskmässig förfrågan, hvart det skall gå, med lika skråmässiga piskklatchar sätter det lätta åk- donet i trafvande fart uppåt gatan. Sedan man passerat ett ovanligt stort torg, som ligger ungefärligen midt i staden, kommer man till den öfra delen deraf, hvilken, ehuru upptagande de nordöstra qvarteren, ändå i an- seende till sina vackra hus, och deras förmögen- het, som bebo dem, skulle kunna kallas Kings- tons "west en cl." Man ,behöfver verkligen icke OCH NORRA AMERIKA. 'JJ hafva sednast kommit från de mörka balcon-täckta, af smutsiga hus hopträngda, gränderna, i den midt öfver liggande förnämsta sjöstaden i den columbianska fristaten, for att med beundrande fägnad passera genom dessa rymliga, fria och glada gator, garnerade med stora, välbyggda bo- ningar, hvilka, täflande med h varandra i snygg- het och skönhet , tillsamman formera rader af de trefligaste boställen för invånare inom en stads område. Då man på det förra stället endast ser grofva, med tunga tegeltak belastade stenhus, h vilkas rätta färg borde vara hvit, men som ge- nom osnygg indolens blifvit uppspädd med andra mindre ömtåliga fördrifningar, ser man här bå- de sten- och trähus, beskuggade af lätta tak af lika materialier, och anstrukna med glada fär- ger, hvilka, ehuru olika de kunna vara, ändå äro fria från smutsens fritt klatchade schaterin- gar, och gifva tillhopa de nätta boningarne ett leende pavillonlikt utseende. I stället för de glugglika, med tjocka trägaller befästade, suroga- ter för fönster, som alltid sätta en viss fängelse- stämpel på, äfven de bättre husen i de spanska kolonierna; äro alla husen härstädes försedda med större dörrlika öppningar, genom hvilka de brännande solstrålarne hindras att intränga, af nätt gjorda grönmålade jalousier, som efter behag kunna öppnas eller tillslutas, och således tillåta eller hindra de svalkande vindarna att spela ge- nom rummen. Längre upp i staden , der afståndet från den lifligare centern, med sina alltid mera hopträng- nS RESA MELLAN SÖDRA da qvarter, tillåtit ett större utrymme, oeh i föl- je deraf gifvit bättre tillfälle att tillfredsställa den smak Engelsmännei ne bafva för små landtlika om- gifningar kring sina hus — h vilken man till och med finner i de små gräsplanteringarna på tor- gen oeh utanför husen på somliga gator i det öf- verfolkade London — ser man också här dylika smärre terrasser, hvilka, prydde med tropikens lysande och doftande blombuskar, på samma gång formera en täck förgård till husen, som de skänka välluktande svalka åt dess invånare. Vid andra åter äro de planterade med Lianer eller andra af de heta klimatens många krypväxter, hvilka, espallierade uppåt väggarne, med sina ri- ka, gröna bladmattor, ofta inväfda med bjertfär- gade blommor, formera naturliga jalousier till de af dem nästan helt och hållet täckta fönstren. Ännu längre fram, mot ändan af staden, blides- sa små anläggningar betydligare och mera utvid- gade, till dess de slutligen, lika mindre träd- gårdar, omge hela husen, hvilka nu dels härfö- re, och dels för deras friare och mera varierade architectur börja antaga utseendet, snarare af en svit landtliga villor, än en stel rad hus i en re- guliert anlagd stad. Somliga uppförda i den nätta Italienska smaken, med lätta balconer och svala verandas, hvilkas fina kolonner oftast äro omvirade med de smidiga, bladrika krypväxter- na", ligga här omgifna af sina, med aromatiska blombuskar och beskuggande träd, planterade te- rasser, i en för detta heta klimat alldeles idea- OCH NORRA AMERIKA. 79 ■ lisk treflighet.; och, liksom leende ät den passe- rande främlingen, tyckas på samma gång vän- ligt inbjuda honom under sitt tak, som frågande honom om han sett vackrare boställe. På detta angenäma sätt utbyter man små- ningom stadens gator för en med dem samman- hängande landsväg, och, utan att knappast mar* ka det, befinner man sig nu ute på fältet ■, som tillåter blickarne en mera utvidgad flygt öfver partier, väl något olika med de lemnade, men derföre icke mindre behagliga eller lockande. Ehuru sjelfva naturliga utseende af tvenne län- der, med samma klimat och samma alster, väl icke kan af deras invånare förändras till en grad af olikhet, motsvarande den de kunna gifva de i dem uppförda städer och boningsplatser, så kan ändå icke den , från Magdalenas stränder, nykom- ne resande, underlåta att finna, det nejderna om- kring hufvudstaden på Jamaika äro i samma mån olika environnerna till de af nyssnämde flod vatt- nade städerna, som de presentera en tafla i hög grad harmonierande med det städade och väl- hållna utseende som karakteriserade sjelfva staden. Med nöje finner man här ändtligen något, som man lika länge som förgäfves sökt under resorne i de sköna men nästan vilda, skogfulla nejderna på den lemnade continenten: nemligen till hvad höjd af skönhet ett land skulle kunna bringas, som med den yppiga tropiska naturen förenade den omsorgsfulla hållning, hvarmed man i det mera befolkade Europa sköter sina land- 80 RESA MELLAN SÖDRA sträckor. Den, som icke sett något af de växt- rika landskapen inom vändkretsarne, kan svår- ligen göra sig ett riktigt begrepp om jättekraften af deras vegetation, eller till livad för ett chaos af storhet och rikedom, denne, åt sig sjelf lem- nad, mäktar uppdrifva och mångdubbla deras alster. Under det ogenomträngliga buskmassor och oofverskådliga gräsväxter trängas om rum- met nere på den fuktiga jorden, täfla de ofant- liga träden med hvarandra i att uppskjuta sina kollossala stammar, och utsträcka sina vidt om- famnande grenar, h vilkas rika lof kronor, lika tunga skyar, hindra solstrålarna att genomtränga och upplysa den halfdunkla labyrint af fantasti- ska figurer och prydnader, som de sjelfsvåldiga krypväxterna sammanväft mellan stammar, grenar, buskar och alla åtkomliga föremål. Då ett land med en sådan allt uppfyllande växtkraft, förenar en så gles och mot dess vidd knappt märkbar befolkning, som de af ofvannämde flod vattnade provinserna, så följer det nästan af sig sjelf, att röjningar och uppodlingar icke behöfva vara hvarken många eller stora, för att i ett sådant klimat uppfylla invånarnes behof, i synnerhet då deras indolenta lefnadssätt reducerat dessa till de alldra oumbärligaste: och af samma skäl, att den ojemförligt större delen af samma land skall ligga i sitt naturliga vilda tillstånd, eller, ofvanifrån sett, öfverallt presentera en tjock, oge- nomskådlig skogsmatta, nästan på samma obe- tydli- OCH NORRA AMERIKA. 8 1 tydliga sätt genombruten af bebodda och upp- röjda fläckar, som ett af de stora verldshafvens enformiga yta är här och der bespridd med vid t skilda ögrupper. Också tillätes den, i des- sa slättland, resandes blickar sällan någon läng- re flygt, än den städernas och byarnas gator el- ler platan- och maisplanteringarnas uthuggnin- gar kunna gifva; och ehuru de ofta med välbe- hag kunna hvila på dessa, så skulle väl njut- ningen derunder kunna lika mycket tillskrifvas den glädje, som åtföljer deras lossläppning från de krokiga gångstigarnes eviga löf väggar, som det nöje, man kan erfara under åskådandet af så i alla fall enformiga och inskränkta taflor. Det är således lika litet underligt, om man slut- ligen, uttråkad af dessa närmare och enahanda föremål, ofta i inbillningen föreställar sig huru helt olika utseende, dessa af naturen så öfver- flödigt utrustade landskap skulle antaga, om de voro upplifyade och omskapade af en större och idogare folkmängd — som det är säkert, att man med glad tillfredsställelse skådar en nejd, som, i fullt mått förenade dessa tvenne vilkor för en dylik rik och liflig landskaps-vue, ändtligen tyd- ligt realiserar den dunkla imaginationen derom. Men det är derföre ej lika lätt, att för an- dra beskrifva ett sådant landskap, som det kan- ske varit möjligt för den vid dessa länders na- turliga utseende vane resande, att på förhand göra sig en någorlunda idee om densamma. Ehu- 6 8 2 resa m km. a in södra ru det möjligtvis någon gäng kunnat lyckas ho- nom, att genom i alla fall ofullkomliga berättel- ser ge en svag aning om utseendet af trakter, hvilka, så väl för sin starkt markerade karakter, som för sitt afstånd från åskådarnes ståndpunkt och dennes fria dominerande läge, på samma gång lättat landskapsmålares möda, som lockat resebeskrifvaren att fuska i dess handtverk, så blir det svårare, om icke omöjligt, att göra det med en nejd som denna, h vilken, utgörande en jenin slätt, öfver allt uppfylld med en stor mängd närmare och fjermare föremål, icke tillbjuder någon, hvarken så fri eller hög synpunkt, att man derifrån skulle kunna uppfatta något större par- ti, tjenligt till en tafla, föreställande det hela. Tvertom är man här tvungen att från sjelfva landsvägen i detalj uppsamla alla de mer och mindre inskränkta vuerna af detta varierade land- skap; och då de olika föremålen deruti, under åkdonets fart, rulla fram och försvinna för den resandes blickar, ej olikt rariteterna t» en camera optica, så behöfdes det nästan mera än en markt- schreijers vana och förtrolighet med sin konst, för att, först i minnet kunna redigt fatta, och sedan i ordning beskrifva dem o Då det emel- lertid icke är så svårt att påminna sig utseendet af särskilta delar i ett landskap, som det är att komma ihåg den ordning i hvilken de följde ef- ter hvarandra, liksom det är lättare att göra re- da för de särskilta bita.rne i en intagande tafla, än att efter dennes son^lertagning åter inpassa OCH NORRA. AMERIKA. 83 dem i den ordning, i hvilka de tillhopa utgjor- de densamma — så skulle man kanske ändå kun- na ge någon idee om ungefärliga utseendet af denna nejd , genom uppräknandet af de mindre partier den innehöll, eller, på samma sätt som i det Dämde spelet, endast framlägga de skilda bitarna för läsaren, för att lata honom sjelf sam- mansätta dem till en landskapstafla , hvilken, ehuru ofullkomlig och mindre säker den måste bli , ändå kanske torde vara så mycket bättre än ingen, som den i alla fall bör få ett visst, om man får så säga, sj'skon tycke eller familj-likhet med originalet. Sålunda, under det man framåker på den jemna, breda och väl underhållna vägen, ser man kanske på ena sidan, en af de ogenomträng- liga Cactus-bladen inhängnad, täppa, hvaruti de gröngula Platan- och Mais-planteringarna trefligt omgifva ett litet bambu-rörshus, hvars grågula palmtak beJfcggas af några veftande cokospalmar. Det enfalcUPT och ägta indiska utseende af den- na lilla "Roza" skulle kunna göra den till ett passande motstycke till en på andra sidan kan- hända liggande Villa, hvars vackrare architectur och skonare omgifning, förråda på samma gång en mera Europeisk smak, som bättre vilkor hos dess ägare. Genom en från landsvägen gående mörk allee af de lummiga Ceybas-träden, fram- tittar så mycket af ett gult, pavillonlikt hus, som ej är skylt af de omgifva nde höga rosen- buskarne, hvilka pryda den af ett lefvande Lian- 84 HESA ME T. T. AN SÖDRA staket begränsade, och med olika skuggifvande träd uppfyllda, omgifningar. — Längre fram på Jen nästan omärkliga sluttningen af en däld, kunde stå en liten lund af Mangoträd, h vilkas bladrika grenar äro belastade med den tunga, nästan äggformiga frukten , som, efter sin olika mognad, förändrar färgen pa sitt tjocka, sega skal, ifrån ljusgrön till biandgul, och i samma man förhöjer skönheten af det mörkgröna trädet. Frän denna lund nedrinner kanske i dälden en liten bäck, Ii vilken snart försvinner emellan de täta stånden af en risåker, h vilken frodas bäst i en fuktig värma, och derföre oftast får sin plats i de vattensjuka dalarne. — På ett annat ställe åter framskimrar kanhända ett stort, hvitrappadt stenhus, bredvid en mängd mindre hyddor af bamburör, tillsamman nästan undangömda af en mängd, mellan dem planterade, citronträd, hvil- kas mörkgröna, täta lofkronor, voro rikt besatta med de lysande frukterna. Så välJfclfva bygg- naderna, som de om de omgifvancn^rvidslräckla planteringarna af plataner, mais, ris, sockerrör och tobakspiantor, tyckas ge tillkänna, att de tillsamman formera en betydligare landtegendom, på samma gång ett, utanför corps-de-logiet, vän- tande, elegant equipage, ger anledning till förmo- dan, att dess ägare tillhör den förmögnare klas- sen. — På detta salt framslingrar sig den, af höga, skuggifvande träd, oftast i allee förvand- lade vägen, förbi en leende blandning af landt- gårdar, skogslundar, hus, planteringar, villor, OCH NORRA AMERIKA. 85 åkerfält, kojor, blomsterbuskar, häckar, med me- ra; och dä den någon gång höjer sig öfver sin vanliga jemna gång, tillåter den blickarna halka öfver dessa närmare föremål, antingen bort till de allägsna, utsigten stängande, Blåbergen, eller ock till det, på andra sidan liggande, obegrän- sade ha f vet. Midt ibland denna täcka mosaik af landtli- ga scener, ligger ett ställe, som, ehuru väl det i sig sjelf är ett landställe, täflande med alla de kringliggande uti landtligt behag och skönhet, ändå är utmärkt med en så långt upp i landet lika ovanlig, som fbr sjön karakteristisk dekora- tion, nemligen en stor, röd Engelsk örlogsflagg, som, upphissad på en hög stång, långsamt vajar för den svaga vinden emellan de lummiga trä- den, liksom i motvillig förundran öfver att se sig omgifven af så främmande föremål. Det är nemligen befälhafvande Amiralens Villa, eller som det här kallas "t/ie AdmiraV s Pen T hvil- ken på detta sätt är beprydd med tecknet af dess invånares värdighet; och ehuru ovanlig den- na prydnad kanske förefaller på ett landthus, så gör den det oaktad t med sin bjerta, högröda färg, en ganska skön effect emot den omgifvande grön- skan, på samma gång den under sina stolta svängningar, liksom förkunnar, att den kringlig- gande vackra nejden erkänner Englands herra- välde. Detta är ändå bättre både anonceradt och betryggadt genom en mängd större byggnader, 86 RESA MEI.LAPf SÖDRA som något längre bort, på en friare slätt, inne- sluta en rymlig exercisplats för den bärvarande talrika garnisonen, och, under namn af Champ- de-Mars, utgöra hufvwdqvarteret för de på ön stationerade Engelska regementer. De langa, på den nakna jorden sy metriskt lagda, kasernerna, gifva detta ställe ett stelt och regelbundet utse- ende, som kanske lika mycket kontrasterar mot det passerade landskapet, som det harmonierar med etablissementets natur och den styfva håll- ning, samt reg le men tal iska ordentlighet, som ka- rakteriserar dess invånare. För den, som kom- mer från den midt öfver liggande Syd-Amerikan- ska fristaden, förefaller det besynnerligt och främ- mande, att se de uppställda kompagnierna utgö- ras af hvita soldater, då man varit van, att i dem endast skåda svarta eller couleurta rotar, och ej funnit några hvita ansigten utom för fronten eller kanske flyglarna. Men denna vräkning af de mörka färgerna härstädes, förekommer ej al- lenast mindre besynnerlig, utan till och med ganska naturlig, då man eftersinnar för livad slags tjenstgöring denna militär-styrka egentligen är beräknad, då den icke är så mycket ämnad att försvara ön för utvertes fiender, som att skyd- da den för de invertes oroligheter, den stora mängden slafvar skulle kunna åstadkomma; eller, att dessa soldater äro påräknade med sina vapen kunna någorlunda balancera den annars äfven- tyrliga underlägsenhet af fysiska krafter, i hvil- ken den bättre delen af befolkningen bör befinna OCH NORRA AMERIKA. 87 sig till den lägre, på en ö, som för livar je hvit menniska räknar tio svarta. De härstädes gar- nizonerade trupperna utgöras också endast af Engelska regementer, hvilka emellanåt ombytas; och var här nu ett sådant, hvars "higfand bon- jiets" och "tårtan trowsers" gåfvo tillkänna, att de voro från Skottland, och att de bibehållit sin national-kostym, fast de förbytt sitt hemlands kalla bergstrakter för denna ös brännande slätt- bygder. Sedan man passerat midt igenom nämde Mars-fält, hvilket vanligen utgör målet för afton- promenaderna härstädes, svänger vägen till hö- ger ner åt sjön, hvars strand man derefter på något afstånd följer under tillbakafarten till sta- den. Om denna hemväg kanske icke löper ge- nom nejder, fullt upp så skona och rika, som den, hvilken begagnats vid utresan, då den ibland går of ver en och annan mindre sandvik, som npptränger från det närliggande hafvet, så ger ändå granskapet med detta kanhända ersättning derföre i den friska sjöbrisen och den friare ut- sigten. Under det man med en, i våra tempe- rerade klimat, obegriplig njutning inandas den svala uppfriskande blåsten från hafvet, vandra blickarne med angenäm villrådighet emellan de tvenne olika ämnen för deras sysselsättning, som vägen här oftast erbjuder. Till höger undfägnas de ständigt med en mängd olika, landtliga parti- er i samma smak och omvexling, som redan är nämdt under utresan, och till venster tillåtas de 88 R E S A M E L L AN S O |) 1'. A ibland ila ut ölver det vidsträckta liafvet, hvars, af den nedgående solen, förgylda yla, oftast upp- lifvas af något segel, kommande eller gående, från det långt i detsamma Utskjutande Port Royal, som med sin smala landttunga formjerar den rymliga, skeppsbeprydda hamnen Vanför sta- den Kingston, h vilken åter., med sina vackra kyrkor och hus, ligger midt i fonden af taflan, som ett passande råmärke emellan dess båda så olika delar. På detta behagliga sätt framrullar man nu på den mjuka, sandiga vägen, som leder tillba- ka åt staden, under det solen, skyndande ner till horizonten, börjar ofvergjuta det framförliggande landskapet med en svag purpurrodnad , hvilken småningom öfvergående i starkare färgspelningar, efter som det glödande klotet nedsjunker i haf- vet, slutligen efter dess försvinnande fördunklas af de lätta schatteringar, hvilka föregå den från östern hastigt antågande skymningens mörkare skuggkastn ingår. Man är |aledes genom det lika sköna som här korta skådespelet af solens ned- gång snart förflyttad från ett klart skinande dags- ljus, till den i dunkla skuggor insvepta aftonen; och om man genom dennes hastigt påfallande mörker, förlorar njutningen af en skön naturs be- traktande, så ersattes den till någon del af den ljufva, vederqvickande svalka., hvilken gör aftonen, åtminstone för den promenerande främlingen, till den angenämaste delen af det eqvinoctiska dyg- net, som ock kanske af den mängd, öfver träd OCH NORRA AMERIKA. 8g och buskar sväf vande, eldflugor, hvilka med si- na meleorlika svängningar så mycket försköna aftnarne mellan tropikerna. Snart är man emel- lertid så nära slutet af denna behagliga utfart, att de skarpa profilerna af den närliggande sta- den börjar otydligt upptäckas emot den ännu ej fullkomligt tillmörknade vestra horizonten, och kort derefter boi-ja de stillastående ljuspunkterna, hvarmed dess gator äro upplysta, uttränga de kringirrande ljuskulorna af de ute på fältet hvim- lande insekterna, i samma mån det dofva sorlet af dess nu som bäst i rörelse varande folkmängd, efterträder den stilla tystnaden hos den redan till hvila gångna landsbygden. — Slutligen sto- res man olormocladt i det drömlika tankspel, hvil- ket oftast rörelsen af ett beqvämt åkdon, i syn- nerhet under mörkret, föder hos den dervid o vande, af equipagets stannande utanför värds- husporten; och man ser sig med detsamma haf- va återkommit till sitt temporära hem, som slu- tat en ovanligt angenäm utfart, hvilken blef af så mycket mera intresse, som det korta, en pas- sant gjorda, besöket på denna ö, knappt med- gaf någon sådan. ()0 RESA MEL T, AN SÖDRA IV. EN COPVARDI-PASSAGE. Längre sjöresor, eller sådana, som icke kun- na företagas med mindre farkoster, liafva bland andra olikheter med landtresor äfven den, att man icke lika lätt kan till de förra beställa ett fartyg från en hamn till en annan, som man till de sednare beställer skjuts eller extra-post emel- lan de olika stationerna. Hvilka och huru mån- ga olika orsaker det nu kan vara härtill, så är oftast efFecten deraf den, att en sjöfarande pas- sagerare, antingen får vänta på lägenheten, eller ock af denne tvingas att brådstörta sin afresa. Det sednare fallet inträffade nu, då, oaktadt den annars lifliga trafiken mellan Jamaika och För- enta Staterna, här för närvarande, till följe af politiska tvistigheter, eller lättare farhåga der fö- re, icke fanns mera än ett fartyg, som på läng- re tid ämnade sig härifrån till någon hamn på den Nord-Amerikanska kusten. Detta gjorde ock- så, att en mängd resande nu önskade få en pas- sage med detta fartyg, h vilket låg segelklart för New- York, och således erböd en önskad lägen- het, så väl för de passagerare, som direkte äm- nade sig till den förnämsta handelsstaden i Ame- rika, som äfven för dem, hvilka föredrogo den- na korta omväg till Europa, framför den direk- tare men kostsammare, med paketen till Eng- land. Kaptenen på detta Nord-Amerikanska han- delsfartyg begagnade också denna ovanligt goda OCH NORRA AMERIKA, 91 conjunklur med den sluga industri, som oftast utmärker dess nation, och på sam ma gäng han ok te frakten med ett "half score dollars' satte han sitt lilla skepp i tillstand att taga den stör- sta, möjliga "cargo" af passagerare. Ehuru detta fartygs afresa icke var bestämd förr än till påföljande morgonen, lemnade det kajen vid Kingston aftonen förut, och nedsegla- de till den yttre hamnen vid Port-Royal, för att derifrån vara klart, att vid solens uppgång kun- na gå till sjös. De af passagerarne, som icke medföljt från bryggan, kommo efterhand om bord här; och sedan fartygets sidor hela aftonen och den större delen af natten varit belägrade af främmande båtar, och dess däck en oredig tummelplats för menniskor, koffertar, kappsäckar, bylten och alla de särskilta effekter, som vanligt belamra däcket på ett afseglande, med passage- rare besväiadt, fartyg, så blef det ändtligen mot morgonen så vida befriadt från denna otrefliga babyloniska förbistring, att det var möjligt för dess rätta besättning att börja de arbeten, som utmärka ett skepps tillsegelsgående. Denna manöver gick också iöv sig kort ef- ter solens uppgång, och åtföljdes af all den sto- jande oreda, som ej är så ovanlig på köpmans- fartyg i samma kinkiga predikament med detta. Matrosernas högljudda sång vid vindspelet öf- verröstades som oftast af Kaptenens och Lotsens täflande kommandorop; och under det en passage- rare ropade på Stewarten, frågande honom efter C) 2 RESA MELLAN SÖDRA sin koffert, skrek en annan ett farväl till en från sidan roende vän. Pä samnia sätt, efler det en matros uppe i tacklingen länge fruktlöst tillskri- kit kamraterna på däck, att losskasta en ända, springa slutligen ilera på en gäng till densamma och stöta derunder i ifvern först till en, uppåt masten gapande, passagerare, så att han förlora- de halancen, och sedan kasta, lika ovetande, hugterne af den losskastade ändan på fötterna al en annan, älven i vägen stående. Men det är icke värdt vidare detaljera denna, på en gång löjliga och tråkiga villervalla, utan blott tillägga, att sedan ankaret uppkommit för bogen, skriket småningom afstannade, i den mån seglen blefvo utspända och ställda efter vinden; och att sedan de främmande båtarne efter hand aflägsnat sig, ändtligen äfven Lotsens satte af från sidan, så att då nu fartyget således var skildt från allt obehörigt, samt lemnat ål sig sjelf, det slutligen började antaga så mycket af den för sjömän bå- de behagliga och nödvändiga ordning, som var möjlig om bord på ett ej större coopvardi-fartyg med så många olika passagerare. Men innan man skrider till uppräknandet af de sednare, är det kanske ej orätt, att ge en närmare föreställning af den farkost, på h vilken de nu voro embarkerade; eller liksom i de nya- re romanerna först ge en förelöpande beskrifning på nejden eller ock en målning af lokalen för handlingen, innan man börjar införa de perso- ner, som deltaga i 'den. Det var nemligen ett OCH NORRA AMERIKA. 93 fartyg om ungefär tvåhundra Tons dräktighet, med det slags tackling h vilken i sjömännens be- synnerliga nomenclalur kallas Hermafrodit, då den fram ter en, om man så vill, androgynisk blandning af brigg och skonert. På den främ- sta af de tvenne lika höga masterna syntes nem- ligen fyra, mot toppen i storlek jemt aftagande, råsegel, uppburna af samma slags undermast och stänger, samt stöttade med samma olika mängd tågstumpar och linor, som karakterisera fock- masten på en brigg; äfvensom det med tvenne trekantiga snedsegel försedda bogsprötet, med sin något uppresande ställning och svåra tackling, liknade fullkomligt samma rundhult på nämde slags fartyg. På den eftersta masten deremot såg man endast ett stort bomsegel, med ett öfver detsamma hissadt gaifeltoppsegel , hvilka, i före- ning med deras rundhults långa dimensioner och enkla tackling, gåfvo denna mast det lätta utse- endet af stormastens på en skonert. Sjelfva det välbyggda skrofvet med sin bruna, fernissade si- da, sina många, smala, hvita och svarta ränder, sin med bilthuggeri-arbete beprydda galjon och sin gröna kopparbotten, visade att det var bygdt i Norra Amerika, på samma gång den från gaf- fel-nocken blåsande rödhvit-sti immiga flaggen med sin blå stjernuppfyilda fjerdedel intygade, att det tillhörde Förenta Staterna. Under det det yttre, eller skrofvet och tacklingen, på detta sätt framställde för sjömansögat de omisskänn- liga dragen af ett väl hållet köpmansfartyg, mot- [)\ R KS A Rtfe I. I A A so j)l', A svarade utseende! inomhoyJs de lord lingar, man i del i a afeeende kan göra på dylika farkoster; och 'om icke de gröfttoålade relingarna inneslöto en sådan mängd olika föremål, eller det hvita, med svarta nål tält randade däcket var uppfyldt med så mänga särskilla efTecter, som finnas om bord pä en örlogsman, sa framledde ända det hela en tafla af den enkla och trefliga hållning, som karakteriserar en väl utrustad copvardi-man. Sålunda såg man backen, eller den rymliga delen af däcket, som ligger för om fockmasten, till en betydlig del upptagas af det stora hori- zontelt liggande vindspelet, rundt om hvilket låg lindadt, på ena sidan det tjocka ankartåget, och på den andra en rostig jernketting, h vilkas bå- da ändar förlorade sig åt ena hållet i klysen, och åt det andra i en lucka på däck. Tätt för om denna grofva mekaniska machin, eller från foten af bogsprötet, uppreste sig tvenne korta, tjocka stolpar, i h vilkas undra ändar voro fasta- de de pallar, som hindrade spelet att gå tillba- ka, och deras öfra formerade en liten klockstapel, i h vilken hängde en blankt polerad metallklocka. Akter om nyssnämde mast stod ett litet nästan kubiskt hus, hvilket dels genom den rykande skorstenen, och dels genom de koksaparater, som ornerade detsamma, genast anoncerade sig som ka bjässen eller skeppskockens residens. Emellan denna köksbyggnad och stormasten upptogs nä- stan hela rummet af den stora skeppsbåten, h vil- ken liksom tjente till foderal åt en annan min- OCH NORRA AMERIKA. Cj5 dre slup, som stod jemt inpassad deruti, och å sin sida åter var uppfylld med en mängd åror, handspakar, läsegel och mindre dylika persedlar, h vilka antingen blifvit här instufvade, för att icke skräpa på däck, eller ock ditlagde, för att vara bättre till hands , då hehofvet under seglin- gen påkallade dem. Under det den väl fastsur- rade storbåten sålunda ofvantill var förvandlad till ett beqvämt receptakel för liflösa efFecter, tjenade den undertill som ett tak för en nästan ej mindre mängd lefvande varelser, då den, jem- te lätta trädgaller emellan däcket och dess sidor, formerade tvenne provisionela boningsplatser, på ena sidan för ett hälft dussin små grisar, och på den andra för ett mångdubbladt antal ankor. Emellan akterspegeln af nämde farkost och stor- masten, var inpassad en upprättstående tunna, hvilken, försedd med läs för locket, uppfyllde, den under en lång passage med många passage- rare, så maktpåliggande bestämmelsen af dagliga åtgångs-kärlet för sött vatten. Då på detta sätt, däcket mellan båda masterna var så upptaget, att det blott lemnade gångborden, eller de sma- la gångarne mellan nyssnämde saker och relin- garne, öppna, var deremot halfdäcket, eller den akter om stormasten liggande delen af skepps- däcket, betydligt rymligare. Midt på detsamma uppreste sig likväl en låg, fyrkantig byggnad, hvilken, öppen framtill genom tvenne dörrar och ofvantill medelst en skjutlucka, tjente under namn af kapp, såsom en sorts bislag vid nedgången af q(> RF. SA ME M.AN SO PR A karaten. På sidorna om densamma voro anbrag- 1,1 t ven ne bänkar, hvilka ej allenast med sina säten tjente som soffor al passagerarne, utan äf- ven med sine spolförsedda undra sidor och gaf- lar formerade hurar St ett annat slags medresan- de varelser, nemligen en stor mängd tuppar, hö- nor och kycklingar, hvilka här fatt sina familje- hvttor anvista. Något akter om denna kapp, Stod en liten nått möbel, i form af ett tempel, inom hvars å(ta glasväggar, syntes compass-lå- dan, och i hvars enpol hängde en glaslampa, hvarmed nyssnämde vigtiga instrument under nätterna blef upplyst. Tätt bakom detta Nach- terhus, svängde sig också drillhjulet med sin handtagsförsedda hjulring och sin tjocka axel om- lindad med drilltågen, hvilka, härifrån ledda ge- nom blocken i däcket och relingarne, samt slut- ligen fastade i rorpinnen, styrde på samma gång rörets rörelser som fartygets. Andra ändan af rorpinnen förlorade sig i en bred bänk eller ki- sta, h vilken, anbragt vid sjelfva akterspegeln, döljer rorhufvudet och tjenar dessutom till ett förvaringsrum för signal-flaggorna på krigsskepp; hvilket också gifvit den en allmän benämning af llaggkistan, ehuru den här så mycket mindre gjorde skäl för namnet, som den i stället för en mängd mångfärgade flaggor hyste några nästan lika brokiga dufvor, som utstucko sina små huf- vud genom spolarna på främre sidan af detta de- ras dufslag. Båda ändarna af denna kista skil- ' des OCH NORRA AMERIKA. 97 des från sjelfva aktersta hörnen af fartyget ge- nom tvenne högre, ända upp till relingen gåen- de, skåplika byggnader med stora dörrar, af hvilka den ena, förvarade åtskilliga navigations- instrumenter, såsom kikare», pejl-compassen, oc- tanter, lodlinor, loggrullar och räkentaflor, med mera, utgjorde ett slags kontor åt Styrmännen, och det andra deremot med inga inventarier, så vida man icke dertill kanske får räkna en ensam nagelfast möbel, tjente till ett allmännare bruk. Slutligen säg man också på hvar sin sidaafhalf- däcket tvenne kanoner, hvilka likväl, dels för sin lilla kaliber och dels för det mindre starka sätt, hvarpå de voro fastade vid skeppsidan, gåf- vo tillkänna, att de snarare voro der till pryd- nad, eller för den nytta de möjligen kunde gö- ra med blotta smällen, än för ett mera allvar- samt bruk. Om man till alla dessa saker läg- ger en, akterut hängande joll, hvilken, ehuru på sitt sätt icke hörande till däcket, såsom hängaöde helt och hållit utombords under sina däfvertar, ändå derifrån syntes som en förlängning af det- samma, nästan fylld upp till relingarne med en mängd friska tropikfrukter och grönsaker, tjenli- ga till skeppsprovision och bäst förvarade i fria luften — så har man kanske någorlunda idee om däckets utseende på vår Hermafrodit-skonert. Detta däck var nu upplifvadt af en så väl till antal som till beskaffenhet ovanlig samling menniskor, då icke allenast fartygets besättning, 7 <)8 R K SA MELLAN 8 (") I) R A som utgjorde tolf man, utan älven alla dess pas- sagerare, hvilka med qvinnor oeh barn uppgin- go Lill ej mindre ån tjugofem personer, mangranl befunno sig der på; de löna sysselsatta med de sär sk il ta arbeten, som alltid åtfölja ett skepps tillsjösgående; oeh de sed nar e åter, ditlockade af det vackra vädret och den nästan stilla sjön, vo- ro fördclta i sådana särskilta, små inbördes bekanta grupper, hvaruti man oftast ser passagerare sluta sig, af hvilka de flesta ännu äro främmande för hvar- andra. Dessa sistnämde syntes ock på olika sätt sysselsätta sin uppmärksamhet, antingen med be- traktandet af de många främmande föremålen inom fartygets relingar och matrosernas ovanliga arbeten, eller ock med en förlåtlig nyfikenhet kasta sina blickar på hvai andra, liksom för att fråga, hvilka de kunde vara, som nu under en länqre tid skulle vistas så nära dem. Bland des- sas antal var det en, som valt den bästa utvä- gen, att både se och lära känna sina medpassa- gerare, derigenom , att han valt sin plats uppå en af de omnämde små hyttorna akter ut, bred- vid den der Slitande Kaptenen, hvilken sednare, under det han emellanåt corrigerade den, vid röret stående matrosen , eller utropade någon be- fallning till den på backen sysselsatta delen af besättningen, med tillhjelp af det papper, han höll i handen, gjorde den förre reda för de åt- skilliga medlemmarne af detta resande sällskap. Längst för ut på gångbordet i lowart stodo nemligen tvenne personer uppmärksamt följande OCH NORRA AMERIKA. 99 matrosernas arbete med ankarets uppläggande på relingen; och, ehuru blott passiva åskådare der- af, ändå icke kunde underlåta att ibland, liksom ovetande och af gammal vana, uppmuntra de ar- betande eller råda den dermed sysselsatte Styr- mannen. Dessa voro, enligt Kaptenens utsago, tvenne Amerikanska Sjö-kaptener från Boston, hvilka, sedan de sålt sina fartyg i Valparaiso, nu voro på återvägen öfver Panama och Jamai- ka till Förenta Staterna. Midt emot dem i lä syntes fyra mindre välklädda personer, af hvil- ka tvenne, drifna af den håg att frivilligt del- taga i ett för handen varande arbete, som man oftast ser hos unga , raska medlemmar af de ar- betande klasserna, hade fattat tag i yttersta än- dan af tackellöparen, hvarmed några matroser upphissade ankarflyet öfver relingen; de andra tvenne voro deremot sj^sselsatta utanför den Öpp- na skjutdörren till kabyssen, med tillagandet af en rätt, som, att döinma efter deras samtal med de förstnämde, förmodligen skulle bli frukost åt alla fyra. Dessa voro tillhopa, efter Kaptenens namnlista, "Steerage-Passengers" eller sådana passagerare, som för en mindre frakt bodde i en afdelning i sjelfva lastrummet, och ej hade tillträde till kajuten eller halfdäcket. På andra sidan, eller i lowart, promenerade tillhopa på gångbordet tvenne herrar, hvilka voro stadda i en liflig conversation, som det tycktes, om far- tygets tackling, ty de kastade som oftast sina ögon upp åt topparne, under det de med kan- I OO RESA MELLAN SÖDRA nai lika blickar utpekade åtskilliga delar deraf. De stördes anda ibland häruti af en person med umstaeher, som fattat posto vid fallrepstrappan, och ofta, vidderas omsvängning härstädes, fråga- de dem, om vinden vore god, huru långe resan skulle räcka, och dylika landmansfrågor, hvilka de hesvarade med en småleende förtrolighet, som tycktes lillkännagifva en närmare bekantskap emellan dessa trenne personer. Kaptenen förkla- rade dem också vara, den ene en hemresande Engelsk Commander, som fört en nyligen förlo- rad örlogs-brigg, tillhörande Jamaika-stationen; den andre en vid samma station nyligen utnämd Lieutenant, som efter vanligheten genast efter promotionen återvände till England; och den tre- dje en Kapten vid garnisonen på nyssnämde Ö, som på permission ofverreste till Skottland. Midt emot den sistuämde stodo på halfdäcket i lä tren- ne personer, hvilka, så väl för utseendet som de- ras åtbörder och brutna dialekt, tycktes tillhöra den så lätt igenkända Judiska nationen, ehuru den yngste af dem, med sin moderna klädsel, sökt likna, eller, som oftast är fallet, outrera in- croyabilitcen hos våra Christna petitmaitrar. De voro också Judar och köpmän, så vida det icke är onödigt att tillägga det sednare, sedan man nämt det förra. Vid sidan af dem, sutto på ena soffan vid kappen en karl och ett frun- timmer, omgifna af trenne barn och en piga, hvilka allesammans tycktes tillhöra en familj af nyssnämde nation. Unde,r det mannen, obseiv t .&- OCH NORRA AMERIKA. 1 01 verande den äldre flickans rörelser, deltog i sina landsmäns conversation, delade frun sin upp- märksamhet emellan det yngre barn hon höll i knäet, och en på andra sidan om kappen sittande fa- milj, hvaraf den qvinliga delen tycktes vara föremål för hennes synnerliga nyfikenhet. Pigan, deremot, hade nog att göra med att, som hon sade, hin- dra gossen från att springa i sjön, och att frukt- löst skräma honom för de på backen skrikande matroserna. Den andra familjen, som satt på kappsoffan i lowart, var af en ljusare extraction, och dess hela utseende tycktes förråda en högre plats i samhället; hvilket Kaptenen också bekräf- tade, då han, med en viss förnöjelse, gaf sin frågande passagerare tillkänna , att det var en rik köpman från New- York, som dit återvände från en resa till West-Indien. Denne satt nu och lä- ste på en "Jamaika-Gazette" under det hans fru med sina blickar följde barnens rörelser, hvil- ka stodo och roade sig åt den granna compassen, hindrade att vidröra densamme af den i deras händer, hållande pigan, h vilken, å sin sida^. tyck- tes vara mera road af att con versera med den vid röret närstående matrosen, än att betrakta det instrument, efter hvars rörelser han rättade sina. Längst akter ut på flaggkistan satt återigen en annan välklädd herre, och lyssnade till sam- talet mellan Kaptenen och den närsittande pas- sageraren. Så väl dess gulbleka hy, som de på Spanska språket gjorda frågor, han emellanåt adresserade till den sistnämde, gåfvo anledning 102 RESA MELLAN SÖDRA I ill »lon förmodan, alt lian var någon Creol frän Terra Firma, äfvensom att han var närmare be- kant med denne, hvars blonda eomplexion än-- da tycktes förrada ett helt olika och mycket nordligare hemland. Da den förra vande sig om , för att betrakta något föremål i lä , hördes också den sednare underrätta Kaptenen, att den Spanske herren var en Colombian, hvilken i en diplomatisk beskickning afgick (ill Förenta Sta- terna. Slutligen fylldes passagerarnes antalafen mulalt-pojke, hvilken kom från. kabyssen med eld och cigarrer åt de nyssnämde akter ut sit- tande personerna. Emellertid aflägsnade sig fartyget mer och mer från land, och då det låg bidevind för att kryssa sig upp emellan Jamaika och Domingo, började det snart få känning af den dyning, som den ständiga passad-vinden förorsakar i Caraibi- ska sjön. I samma mån dess gungningar tillto- go, minskades också antalet af passagerarne på däcket, och efter hand försvann den större de- len genom kappen, antingen neddrifna af kän- ningen af annalkande sjösjuka, 01101' ock för att tillse och emot rörelse försäkra sina effekter i kajuten, Sedan man, till den ändan, nedkommit ut- för trappan i kappen, befann man sig i ett slags förstuga med en skjutdörr på h vardera sidan till tvenne hyttor, eller ' State rooms " hvilka nu oc- cuperades af de tvenne familjerna. På främsta skottet bakom trappan bolåns en tredje dörr till OCH NORRA AMERIKA. 100 Penteriet, eller Hofmästarens skafferi, och raidt framför trappan ledde tvenne dubbeldörrar till sjelfva kajuten. Detta rum, som upplystes af tvenne fönster i akterspegeln och ett i taket, var väl af en betydlig storlek, jemfördt med sjelfva fartygets, men ganska litet i anseende till den mängd personer, som nu bodde i detsamma. Emellan fönsterna på den rundade panelning, som betäcker röret eller rättare hjertstocken, hängde en spegel , och nedanför den stod en birå, hvilken, medelst den dubbla skifvans utslagning, kunde förvandlas till ett temligen stort bord. Emellan denna möbel och sängställena på sidor- na af rummet, voro höga och breda afsatser, h vilka, uppgående från golfvet till fönstren, be- täckte skepps-hvalfvet, och formerade på h varje sida tvenne soffor öfver hvarandra, som, med tillhjelp af madrasser , voro förvandlade till lika många provisionela sofställen. Båda sidoväggar- ne upptogos helt och hållet af de egentliga sän- garna eller fasta kojerna, af hvilka funnos tren- ne på hvardera sidan, då kajutens höjd för ut medgaf tvenne öfver hvarandra, men icke mera än en akter ut, der de omnämde afsatserna öf- ver hvalfvet betydligt förminskade rummets höjd. På den fjerde väggen, eller kajutskottet, voro emellan dörren och sängställena placerade tven- ne stora väggskåp, hvaraf den nedra delen ut- skjöt så mycket att den formerade en slags sof- fa, och den öfra, som gick till taket, var för- sedd med glasdörrar, inom hvilka man såg di- I io 'j hesa mellan södra verse effekters hörande till Stewartens skänk. I Laket och under " Skylightet" hängde en lampa, och den större delen af golfvet upptogs af en blandad mängd koffertar, kappsäckar och sam- manlaggda tältstolar, hvilka sed na re blifvit utträng- da och succederade af de förra. Man hehöfver väl knappt hafva gjort nägon sjöresa, för att kunna föreställa sig hvad för en oordning och otreflig trängsel, det skulle rada i detta af sä många, för h varandra främmande, personer bebodda rum , ej allenast nu utan äfven så länge till dess passagerarne dels hunnit vänja sig något vid sjön och hvarandra, och dels funnit nödvändigheten af att iakttaga de lagar och under- kasta sig de skyldigheter, utom hvilka intet sam- hälle, af hvad egenskap som helst, och allra minst ett, b vars vistelseort är så inskränkt, nå- gonsin kan njuta någon trefnad. För den åter, som någon gång utgjort en medlem af ett dylikt sjöresande sällskap, förefaller det ej mindre tyd- ligt, att det hufvudsakligaste beror på fartygets chef, att, så väl i början af resan etablera den- na trefliga ordning, som att under längden af passagen hålla densamma vid makt. Detta är emellertid en sak, hvari kanske mängden af coop- vardi-kaptener icke kan skryta af att hafva så fullkomligt lyckats, då den mer och mindre fram- gången af deras bemödanden i den vägen så be- tydligt dependerar af det inflytande, de genom sitt mer och mindre bildade umgängessätt kunna förskaffa sig bland sina passagerare, hvilka i all- OCH NORRA AMERIKA. 105 mänhet, med rätta, ej anse sig ovilkorligt hafva underkastat sig skepparens auktoritet, på samma gång de embarkerat hans fartyg. Ehuru Kaptenen här om bord, till en bör- jan, ej var så synnerligen omtyckt, i synnerhet bland den egentligen sjöfarande delen af dess passagerare, till följe af den ovanligt stora mängd menniskor, han tagit om bord på sitt lilla fartyg, så återställdes likväl småningom det goda för- ståndet emellan honom och dem, så väl genom nödvändigheten för de sednare att finna sig i en sak, h vilken nu icke kunde hjelpas, som äfven genom den förres kloka bemödanden att befräm- ja ordning och beqvämlighet, hvilka vittnade om både täckt och vana i sådana fall. Detta, tillika med det milda klimatet och den vackra, ehuru ej gynnande passad-vinden, som åtföljde nära hela första hälften af resan, och som tillät ett nästan beständigt vistande på däck under soltältet, bi- drog lika mycket att snart nog införa så mycken trefnad, som man kunde vänta inom relingarne på ett så beskaffadt fartyg. IOG RESA MELLAN SÖDRA V. EN IIÖNSNING. Seglingen fortsattes i den Weslindiska Ar- chipelagen, väl nä got långsamt, men utan några minnesvärda äfvenlyr; och, gående lowarts pas- sagen emellan öarna Jamaika, Domingo, Guba och Grooked Island, under kryssande mot en merendels svag passade, sällan afbruten af nå- gon starkare regn by, befann sig, efter fjorton da- gars segling, ändtligen vår hermafrodit på höj- den af ön Rum och afskar kräftans vändkrets på samma dag vid middagstiden. Då vädret var vackert, voro nästan alla passagerarne på däck, som vanligt spridda i grupper under soltältet, och på olika sätt sysselsatta med läsning, conver- sation, schackspelning, eller ock, mera overksamt, blott njutande af den friska, behagliga vinden, under betraktandet af den sistnämde ön, hvil- ken passerades ganska nära. På en gång afbröts den, hittills endast af vindens susning i tacklingen och sjöns sorl fram- för bogen störda, tystnaden inom relingarna af ett doft rop för ut, som tycktes komma från nå- gon under bogsprötet; och då allas blickar vän- des dit åt, möttes de af en, från gal jonen lång- samt uppkommande, hisklig figur, h vilken, klädd i en af vatten drypande kostym, tycktes hafva uppstigit ur hafvets skote. Dess bistra , af djupa fåror korsade, ansigte, framstack vildt emellan de grofva, tåglika lockarna, som våta och okamma- OCH NORRA AMERIKA. IO7 de nedhängde på dess breda axlar, h vilka, lik- som de grofva armarna och benen, voro alldeles nakna, under det den öfriga delen af den stora kroppen var fantastiskt omlindad med en mängd röda, hvita och blåa tygstycken i den mest bi- zarra smak. I ena handen höll han en lång, tre- uddad gaffel och i den andra en ropare, genom hvilken han, efter att hafva prejat fartyget, till- kännagaf sig vara hafvets Gud , jemte sin önskan, att lära känna de för honom obekanta personer, som nu för första gången passerade tropiken. Efter honom uppkom mo tvenne andra, lika gro- teska personager, hörande till Gudens svit, af h vil- ka den ene, som höll en stor kikare under ar- men, förklarades för dess Constapel, och den an- dre, som var en lång, svart figur, med en spak i handen och en stormropare, hängande i en trossända omkring halsen, presenterades som dess Högbåtsman. Med gra vitetiska steg skred detta, synbarli- gen ur hafvet nyligen uppstigna, sällskap förbi matroserna, som vördnadsfullt lemnade rum för dem på backen och gångbordet, bort till lialf- däcket och Kaptenen, hvilken Neptunus nu gra- tulerade att ega en så vacker och välhållen sku- ta, som dess Constapel redan på morgonen ha- de igenkänt för en gammal "Trader" på West- indien, och dessutom tillhörande en nation, som var en af Gudens synnerliga favoriter. Sedan Kaptenen vederbörligen besvarat denna artighet, tillsade han Styrmannen att upphämta folk-pas- 108 RESA ME 1. 1, AN SÖDRA set och passagers-listan, för att låggas under Ilafsgudens ögon; fa vilket denne sistnämde lik- val förekom ined förk läran att det vore onödigt, da, oaktadt mängden af passagerare, han ändå igenkände de flesta såsom förut presenterade, och med de få återstående, som icke voro i detta predikament, hoppades han bekantskapen snart skulle vara gjord. Derpå vände han sig, efter ett ögonkast på de honom begapande passagerarne, genast till vår förut nämde Judiska petit maitre, hvilken, med sin kurjösa min och förundrande åtbörder, vi- sade sig vara bland deras antal, som icke förr hade sett detta spektakel, och derföre med så mycket större intresse deltog i detsamma. Efter att hafva helsat honom med ett familjärt slag på skullran med sin grofva hand, tillkännagaf Guden sin förundran öfver att finna en sådan liten grann herre här om bord , och frågade ho- nom derjemte, hvad som kunde förmått honom, att nu våga sitt dyra lif på sjön, och utsätta sin granna kostym för att bli nedsmutsad om bord på ett fartyg — hvarunder han förtroligt fingra- de det lysande sidenband, som en collier upp- bar sprättens lorgnette. Denne, förbryllad så väl af Neptuni familjära språk och fasoner, som ock af de omkringståendes illa återhållna löje, sva- rade endast med en stum förlägenhet, hvilken icke minskades derigenom att Guden nu befall te sin Gonstapel låta den nybakade passageraren inskrifva sitt namn i förteckningen på sådana. OCH NORRA AMERIKA. IOp Denne framdrog, till den ändan, ur de yfviga vecken af sin våla drägt, ett sammanrullad t ark groft karduspapper, jemte ett oformligt stycke röd krita, h vilka bada persedlar buro synbarliga märken af deras fuktiga gömställe. Då vår for- lägne Jude emellertid icke syntes benägen att verkställa den anmanade inskrifningen, antingen af en viss medfödd motvilja för att teckna sitt namn på ett blankt papper, eller ock kanske blott surprenerad af de mindre beqväma skrifmateri- alierna, befriades han ändtligen från sin vånda genom Gudens nedlåtande försäkran, att han kun- de slippa egenhändigt teckna sill namn, såvida han genom en douceur åt dess Constapel kunde förmå denne att göra det. Ytterligare härtill uppmanad af en bakom stående landsman, hvil- ken troligen af egen erfarenhet kände, att ingenting annat hjelpte eller egentligen åsyftades med detta uppträde, upptog vår Israelitiske incroyable lång- samt sin börs, och på samma gång han med na- tionel afsaknad förflyttade en blank castilianare från dess gömma i Neptuni Constapels nerbecka- de hand , befriade han sig äfven från vidare be- svärlig gemenskap med Hafsguden och dess svit. Emellertid hade Hans Oceanliga Majestät vändt sig åt en annan passagerare, den redan nämde Colombianen, h vilken han, med något mera aktning, helsade utmärkt välkommen från ett land, som förr, under den Spanska flaggan, hade sändt så många rika laddningar öfver hans rike, och på så många olika sätt bidragit att rik- IIO HESA MELLAN SnDIlA ta lians skattkammare, samt oka lians drabanters inkomster, och som älv en nu började bidraga till lifligheten på dessa farvatten, om icke så myc- ket med sin egen, åtminstone med andra natio- ners Ilägger. Denne , som ganska väl förstod Engelska, men som antingen icke kunde eller ic- ke ville tala det med den munvige Hafsgudea, och derunder troligen utsätta sig lör åtlöje, val- de ett annat mera universelt språk , under det han lät en liten gul talisman falla från sina lin- grar ner i den förres hand. Neptunus, som ic- ke ansåg under sin värdighet, att sjelf emottaga denna gyllene gåfva, nickade blott ett nådigt tack der fö re, och, låtande den ligga i den öppna handen, hvarest den gjorde ett glänsande afbrott mot den bruna botten, förde den närmare upp till sina ögon, under det han förnöjd t utropade: "Ack ! se min Kungliga cousin Ferdinand ! — Det linnes väl få porträtter, som äro så utspridda och så välkomna som ditt, ehuru man icke kan neka till, att de flesta tycka mera om dessa små, väl infattade copierna, än sjelfva ditt lefvande original; och bland dessas antal tror jag mig med dubbelt skäl kunna räkna Sefior" — hvarvid han vände sig till Colombianen — "som jag förmo- dar icke är intagen af någon synnerlig kärlek för Kung Ferdinand i Spanien?" Med detsamma vände sig hafvets Monark åt en tredje passagerare, åter en medlem af Levi slägte, h vilken han förmodligen hade goda skäl tro äfven gjorde sin första sjöresa , oeh som han OCH NORRA AMERIKA. III derföre helsade välkommen till tropiken , med en förfrågan, huru den gungande färden bekommit hans dervid ovana mage; hvarvid han gaf ho- nom en lätt klapp på nyssnämde temligen proe- minenta del af den lilla Judens feta lekamen. Denne åter, som nyss varit vittne till prejandet af en medbroders pung, trodde sig kunna und- vika en dylik aftvungen utgift, derigenom att han besvarade helsningen med försäkran, att han mådde så mycket bättre, som det icke var för- sta gången han passerade vändkretsen. På Nep- tuni invändning, att han icke kunde påminna sig förut haft den äran göra bekantskap med honom, svarade den synbart förlägne passagera- ren, att han, det oaktadt, för några år sedan gjort en resa öfver oceanen i ett Engelskt fartyg. Ehuru den sluge Hafsguden väl studsade något vid detta oförmodade svar, så fann han sig än- då ögonblicket derefter, och sedan han vexlat ett skälmsk ögonkast med sina följeslagare, sade han, liksom efter ett nogare påminnande: ''Ack ja, ni har rätt min herre, jag kommer nu ihåg det — ni var visst med i ett Engelsk skepp, som vid den tiden afskar tropiken under en så svår storm, att jag icke kunde komma om bord, och som för den hårda kultien hade alla sina stora undra segel beslagne och blott de små bramsegeln tillsatta, samt dessutom flaggen his- sad på bogsprötet för att tillkännagifva sin svåra belägenhet. Jag ber er om förlåtelse min herre — förhöll det sig icke så?" — Hvad den listige 112 RESA MELLAN SÖDRA skälmen väntat, inträffade också: ty Juden, som aldrig gjort någon sjöresa förr, och ej misstänkte någon list, utan trodde, att den narrade Neptu- nus, genom sin fråga, blott ville urskulda sitt eget misstag, och betäcka reträtten, svarade ge- nast, utan minsta betänkande, att förhållandet var precist sådant, och att han sjelf just passe- rade vändkretsen i detta skepp, samt tillade, i sin glada ifver öfver att nu hafva sluppit för så godt köp, att fartyget var i en svår belägenhet och förde precist samma segel och flaggen på sådant sätt som var nämt. Han hade också icke väl slutat denna, som han trodde, all förlägen- het slutande förklaring, förr än en högljudd skrattsalfva från, ej allenast Neptunus och hans drabanter, utan äfven de omkringstående matro- serna och en stor del af passagerarne, öfverty- gade den stackars Israeliten , att hans svar fram- bragt en helt motsatt verkan, eller att han ge- nom detsamma kommit, som man säger, ur askan i elden. Han blef ock snart förvissad här- om, då den ännu skrattande Neptunus vände sig till Kaptenen och passagerarne, och vädjade till dem, om icke den, som hade förklarat sig va- rit om bord på ett skepp, som i en storm länsat för blotta bramseglen med flaggen på bogsprotet, antingen genast borde kastas öfver bord, såsom förmodligen hörande till besättningen p^ r ' \he Jlfing Dutchman" eller ock förbunden till er- läggande af dubbla inskrifningspenningar, såsom den OCH NORRA AMERIKA. I 1 3 den der, med en all laglig sjömanöver stötande osan- ning, ville inbilla Hafvets Gud, att han förr ån nu passerat en af dess rikes demarkations-linier. Ett allmänt, af fortsatt löje beledsagadt, bifall härtill, tvingade den utnarrade Juden att öppna pä pungen, och under det Neptunus tog afsked af honom, lofvade han förmå sin svarte Hög- båtsman, att, mot en liten "discretion" ge honom lectioner i seglens namn, bruk och ställning, till undvikande af dylika ledsamma felsägningar föl- en annan gång. Derefter adresserade sig vår näsvise Neptu- nus till den ena af fruarna, som han kompli- menterade för dess raskhet att öfverlemna sig åt de sjelfsvåldiga vågorna, h vilka han likvist lofva- de hålla i styr, åtminstone så länge, till dess de hunnit framföra en sa dyrbar börda — frun ha- de en liten embonpoint — till sin bestämmelse. Han beklagade jemväl, att han icke kunnat för- moda ett så litet fartyg hysa så förnäma damer om bord, annars hade han visst medtagit sin kä- ra Amphitrile, h vilken alltid låg öfver honom att få göra visiter på skeppen, dit han likväl så mycket mindre gerna lät henne medfölja, som hon ej allenast belamrade giggen med sina kam- marjungfrur och hattaskar, utan äfven förlängde dessa besök genom sitt oupphörliga prat och frå- gor om moder, nyheter, med mera dylikt. Han trodde också, att, om han fått det nöjet presen- tera henne denna gången, skulle herrskapet å 8 I I 4 RESA MELLAN SÖDRA Lada sidor varit mycket belåtna och trakterade af h varandras sällskap. Den stackars frun, som, redan vid Gudens första helsning, upptagit sin lösen, och sedan med förlagenhet afvaktade läg- ligt tillfälle, att genom dess framlemnande afbry- ta adressen, lyckades icke deri förr än nu, då Neptunus ändtligen stannade med sitt prat, för att tacka för gåfvan, h vilken han sade sig endast kunna emottaga med det vilkor, att han finge öfverlemna den åt sin kära hälft, såsom en sou- venir af en dame, med h vilken han önskat hon fått göra en personlig bekantskap. Slutligen vände sig den sluge Sjöguden till en af pigorne, h vilken under hela tiden följt det våta triumviratets rörelser, med af förundran ga- pande blickar, hvari nöjet att betrakta de besyn- nerliga personagerna löjligt blandade sig med far- hågan, att möjligtvis befinna sig så nära lifslef- vande hafstroll. Också spralt hon väl tillbaka ett steg, antingen af rädsla, eller blott modesti, då Neptunus klappade henne på kinden, under det han helsade henne, men sträckte likväl icke reträtten längre, då den galante Hafsguden bifo- gade med sin karess en smickrande artighet öf- ver hennes vackra nnsigte, liksom vore det hen- ne omöjligt, att icke med välbehag lyssna på dy- lika granlåter från en mansperson, han matte nu vara troll eller menniska. Neptunus frågade hen- ne derefter, livad som hade tillskyndat honom lyckan att få göra hennes bekantskap, h vilken var så mycket mera angenäm, som det så sällan OCH NORRA AMERIKA. IID unnades honom fa formera connoissance med fruntimmer, och än mindre med unga ogifta, h vilka högst sällan togo vägen genom hans stater- Då han emellertid icke fick något svar härpå, besvarade han sjelf sin fråga, med den förmo- dan, att hon säkerligen icke vågat sig på sjön fcr någon ting mindre, än att söka sig en man på andra sidan hafvet; och ehuruväl han icke fruktade, att en sådan skulle snart infinna sig der, så tyckte han ändå, att hon icke behöfde göra en så lång resa i detta ändamål, ty, fastän han sjelf icke kunde tillbjuda henne sin hand, såsom varande redan förmäld, så skulle han ger- na se sin Constapel gift med en så vacker flicka, och fick der före nu äran presentera denna såsom en ung, rask sjöman, med h vilken han hoppa- des hon skulle finna sig ganska lycklig. — Hvad nu också den, synbarligen mera förlägna, än stöt- ta, pigan tänkte om detta frieri, så afbröts det- samma genom hennes husbondes mellankomst, h vilken, under det han släppte en penning i fri- arens hand, förklarade, att flickan nu icke kun- de engagera sig, då hon var i hans tjenst; h var- på den retirerande Guden småleende svarade: "Ja så hon tjenar er min herre" — och tillade, under det han drog sin dröjande Constapel med sig: "kom min gosse, flickan kan ju icke tjena två." Ändtligen vände sig Neptunus åter åt Kap- tenen med förklaran, det han nu icke kunde upp- täcka flera personer om bord på dess fartyg, h vil- ka voro honom främmande, och att han således I I 6 RESA M B 1 1 Å R SÖDRA vore färdig alt lem na den vackra skonerten, samt tillsade derföre sina drabanter, att ga för ut och se till att giggen vore klar. Kaptenen bod ho- nom nu stiga ner i kajuten, för att dricka ett glas, innan han satte af, men derpå svarade han, att han nu icke hade tid der till , då ban redan tyckte sig se en seglare i lowart, h vilken han, tillika på stenkolsröken, luktade att det var en Engelsman, som kom nedseglande med passaden, och som säkert medförde många, för honom okän- de passagerare till Westindien; och att han så- ledes finge skynda dit om bord, men alt han i alla fall skulle, om Kaptenen så behagade, taga en grogg på fallrepet. Då Sledwarten till den än- dan upptagit rom-flaskan och vatten-karafinen , bad Guden honom också genast tillaga en sådan "not too weak f och sedan han tillönskat Kap- tenen en lycklig resa, hvartill han i sin mån skulle bidraga så mycket som stod i hans makt, störtade han på en gång den starka groggen i sig. Derefler skyndade han för ut på backen, der han och hans kamrater i ögonblicket försvunno under bogsprötet, h vilket i detta afseende kun- de kallas en kuliss, bakom h vilken gömde sig aktörerne i denna farce, h vilken uppföres på olika vis orn bord på nästan hvarje fartyg, som passe- rar tropiken eller eqvatorn, och gifves med mer och mindre framgång och bifall, allt efter som antalet och besk a ffen heten af novitier, samt qvick- heten hos hufvudpersonen, ger ämne till löje och munterhet. OCH NORRA AMERIKA. I 1 7 VI. EN STORM. Efter vändkretsens passerande förändrade sig seglingen i tvenne afseenden: de hittills ständigt sedda Westindiska öarna voro redan andra da- gen ur sigte, och med detsamma allt land på denna sidan första landkänningen af Norra Ame- rika; äfvensom den hittills blåsande ostliga pas- sad-vinden började draga sig mer och mer åt norr, till dess den ändtligen, efter några dagars förlopp, och lika många graders framträngande norr om tropiken, hunnit upp till nord-ost, då den småningom utstillnade och utträngdes snart af en lätt syd-ost kärring, h vilken, efter hand dragande sig till full sydlig, slutligen åtföljd af regnbyar kom friskt blåsande från syd-vest, och således i sin alldeles motsatta riktning med pas- sadens sista flägtar, liksom bekräftade ankom- sten till de variabla vindarnas emporium. Un- der tiden erböd seglingen ingenting mera märk- värdigt, än alla dylika i dessa farvatten, och ehuru angenäm resan kunde vara, åtminstone för de mera sjövanda passagerarne, så gaf den just icke ämne af något mera allmänt intresse, hvar- ken för beskrifvaren att utveckla eller för läsa- ren att inhämta. Sålunda , under det loggbokens upplinierade folio-sidor presenterade den vanliga mosaiken af dag, datum, vind, väderlek, miltal, longitud, latitud m. m., upptecknade i en så- dan concis abreviations-stil och med så teckniska I I 8 RESA MELLAN SÖDRA termer, att denna volum, för ett profant öga, snarare liknade ett hieroglyfiskt manuskript, ån en Journal, tjenlig till att upplysa en landman om resans händelser, kunde passagerarnes dagböcker, under samma tid, i detta afseende icke innehål- la annat ån matta variationer af de vanliga the- mata: vackert väder, regn, blåst, sjögång, hajar, delfiner, seglare, flygfiskar o. s. v. Vi skola der- före nu göra ett åtta dagars hopp i berättelsen, och ofver hälften så många hundrade mils språng i resan, så att vi på en gång befinna oss på 38 graders latitud, eller ungefär på höjden af Cap Hatteras — en låg udde med ett utskjutande ref, som anses för ett af de farligaste på hela den långa Nord-Amerikanska kusten — och så nära land, att vi hade god känning af Golfström- men, eller den beständiga hafsström, som sätter långs kusten af Norra Amerika, och förorsakas af den beständiga ostliga passad-vinden, hvilken for- serar vattenmassan från Atlantiska Oceanen in i Caraibiska sjön, der den, motad af Panama-nä- set och Mexikanska kusten, måste taga en nord- ligare riktning, och sammanprässad mellan Cuba och Florida, slutligen rusar upp långs kusten af Förenta Staterna, och vid vissa tillfällen kännes, ehuru svagt, till och med ända upp till New- Foundlands bank. Som denna ström naturligtvis mycket be- fordrar seglingen från Westindien till mera nord- liga latituder, så söka vanligtvis fartyg, som äm- na sig åt detta håll, att så fort som möjligt komma OCH NORRA AMERIKA. 119 i åtnjutande deraf , c derigenom att de, sedan de äro väl fria för de låga, med farliga grund in- fattade, Bahama-Öarna, styra nordvest, till dess de genom skillnaden i vattnets temperatur finna sig vara inom den, mellan tropikerna upphetta- de Golfströmmens vattenmassa. Den stora lätt- nad, navigationen härigenom erhåller, förmin- skas ändå något af den stormiga och osäkra vä- derlek, som granskapet med Nord-Amerikanska kusten oftast medförer under höst- och vinter- månaderna, då ej sällan vinden med ovanlig ha- stighet förändrar sig från de blida och fuktiga syd-ostliga hafsvindarna till kalla och torra nord- vestliga, hvilka komma på en gång utblåsande från land med hela styrkan af en häftig storm. Då vi nu voro i November, en månad, som ic- ke gerna utkdsnar sjömannen med för mycket stiltje, hvarken på Östersjön, Nordsjön eller den del af Atlantiska hafvet, som ligger på denna sidan om norra vändkretsen, så både vi också icke skäl att förmoda, det vår skonert skulle slip- pa fram för bättre köp, än alla andra fartyg, eller att den, ehuru hermafrodit, skulle mindre hårdt bli anfäktad af Eolus, än fartyg af de an- dra genera. Vi hade också icke seglat länge un- der Golfströmmens inflytande, eller väl hunnit höjden af ofvannämde Cap, förrän vi fingo på samma gång en liflig öfvertygelse om motsatsen, som erfarenhet af den hastiga förändringen i vä- derlek på detta farvatten. 130 HESA MELLAN SÖDRA Del var sent pä eftermiddagen och solen hade redan närmat sig så mycket vestra hori- zonten, alt dess strålar nu hörjade intränga mel- lan relingen och undra kanten af de lägre seg- len, och på delta Sätt upplyste däcket, h vilket annars varit för det mesta beskuggad t af dessa segel. Vinden kom friskt blåsande från sydost, eller något aklerligare än tvärs in på fartyget, som, makligt rullande emellan de måttliga vågor den uppreste, hade nästan alla sina segel tillsat- ta, och med lösa boglinor och utsläppta skot, liksom under en ledig nonchalance, lät sig fram- föras öfver åtta mil i timmen. Den beständiga massan af skum, som under ett jemt forssande buller framvältrades för bogen, ökades och min- skades allt efter som denne del af skeppskrop- pen sakta sänktes eller lyftes af de upphinnande vågorna, och sönderskärs derunder idkeligen af förstäfven, i tvenne långa och smala drifvor, som, följande hvar sin sida af fartyget, slutligen, tillika med det af otaliga små hvirflar och blädd- ror bestående kölvattnet, formerade trenne pa- rallela linier, h vilka för en längre tid marquera- de skeppets väg genom vattnet. Med undantag af ett och annat lätt stänk, som ibland yrde öf- ver lowarts-bogen in på backen vid någon ovan- ligt djup dufning af förskeppet, och som snart upptorkade igen, syntes ingen vattendroppa på det torra däcket, hvilket i snygghet och hvithet kunde täfla med ett renskuradt salsgolf. En mängd af passagerare syntes också nu, promenerade ef- OCH NORRA AMERIKA. 121 ter h varandra fram och tillbaka, på detsamma, h varibland de flesta voro stadda i ett allmänt, och, som det tycktes, af de tåla skrattsalfvorna , muntert samtal med h varandra, och några an- dra deremot, mindre högljudt och mera allvar- samt, fortsatte sina jemna slag längst akter ut, synbarligen mindre inbegripne i någon under- hållande konversation, än observerande väderle- ken och gifvande h varandra tillkänna sina tankar derom. Dessa sednares gång stördes också ibland, antingen af de halter som gjordes, för att mera beqvämt kunna betrakta den del af himmelen, från h vilken vinden kom, eller ock af de afvik- ningar från promenaden, som gjordes ned till re- lingen i lä, for att under den utfirade bommen kunna mera beqvämt observera solnedgången, el- ler rättare den nord-vestra delen af himmelen, b vilken nu började antaga ett hotande utseende. En mängd lätta strömoln, hvilka af vinden blifvit drifna till nyssnämde del af horizonteu, hade nu på någon tid börjat här samla sig, och, liksom af någon motande kraft hopade på hvar- andra, begynte de uppstappla sig mera konden- cerade, och formerade sig snart i en svartgrå molnmassa, som, tung och hotande, började ut- sprida sig emellan horizonteu och deri nedgåen- de solen. Denne åter, som redan antagit ett blekrödt utseende, sänkte sig allt mattare och blekare ned mot den ojemna kanten af det mör- ka molnet, till dess den slutligen försvann bak- om detsamma, och kunde nu endast spåras på 12 2 RESA MELLAN S 6 D 11 A de ijusa, käggelformiga strålkastningar , med hvil- ka den liar och der i olika direktioner genom- trängde, och som visade, att sky massan antin- gen icke varit hel, eller ock redan börjat att för- dela sig. Detta syntes snart ännu tydligare, då åtskilliga af dess öfra delar, liksom lösryckta af någon häftig kraft, började åtskiljas och med till- tagande hastighet sprida sig uppåt himmelen. Emellertid hade äfven den ned ra kanten smånin- gom lyft sig sä mycket öfver horizonten, att då solen slutligen, lik en matt glödgad eldkula, ned- gick, hann den jemt mellantränga sina sista hem- ska strålar, liksom för att i sista ögonkastet var- na för den kommande hastiga förändringen i vä- derleken. Denna varning var också icke fruktlöst gif- ven, ty uppmärksamma ögon hade länge följt, så väl den nedgående solen, som de hastigt upp- stigande molnen; och den förstnämde hade icke förr sjunkit under horizonten, än Kaptenen, ef- ter en hastig blick uppåt topparna, ropade: "alle man på däck , att berga segel." Snart voro ock- så alla lä-segel och de mindre lätta segeln borta, och då derefter en röst från förtoppen frågade: "skola vi ref va eller berga toppseglet," hördes straxt Kaptenens stämma, med den hastiga ifver som så väl markerar, huru mycket skyndsamhet är nödvändig: "berga och beslå hvar enda lapp, annars får vi snart den som gör det." På det- ta sätt drog det ej länge, förrän alla seglen, med undantag af klyfvaren, Voro bergade; och, i stal- OCH NORRA AMERIKA. 123 let för att styra den gamla kursen undan den ännu blåsande goda vinden, lades skonerten bi- devind för styrbords halsar , så att den nu låg med akterspegeln vänd åt solnedgången, klar att på detta sätt emottaga den från nord-vest kom- mande stormen. Under det fartygets utseende uppe i vädret sålunda af dess besättning förändrades, började äfven dess däck antaga ett annat utseende i an- seende till de derpå varande passagerarna. De flesta af dessa blefvo oförmodadt uppskrämda af Kaptenens befallning att berga segel; ty, ehuru de icke varit nog mycket på sjön, för att af luf- tens utseende kunna förutspå den kommande för- ändringen i väderleken, hade de ändå nu varit tillräckligt länge om bord, för att finna, så väl af hastigheten som tonen, h varmed Kaptenen be- fallte sitt folk intaga seglen, att någonting ovan- ligt var å färde. Deras jemna promenad på däc- ket blef också i samma ögonblick afbruten, och i stället för det muntra samtalet, började nu de- ras frågande blickar vandia , under stum villrå- dighet, emellan matrosernas arbete och Kapte- nens ansigte, i hvilket sednare de likväl icke lä- ste något annat svar, än det, dennes forskande ögonkast på molnet vid solnedgången, möjligen kunde anvisa. Deras rädda och förlåtliga nyfi- kenhet blef likväl snart nog tillfredsställd , då Kaptenen, som nu kom ihåg sin dubbla befatt- ning, af Skeppare och Värd, vände sig till dem med en uppmuntrande försäkran, att det var in- I2/j RESA MELLAN SÖDRA genting farligt, och att vi blott finge en lilcn blåst från ell annat hall , som snart gick öfver. Han tillade emellertid, under det han vände sig åt fruntimren, som sutto på soffan vid kappen, att det kanske vore båttre om de, som icke vore desto mera roade af att betrakta ovädrets utbrott, gingo ner i kajuten under tiden, der de voro mindre generade af manövern. Denna an maning åtlyddes också, af så väl alla fruntimren och bar- nen, som äfven af en del af de manliga passa- gerarna, af hvilka sednare likväl en och annan med sitt osäkra dröjande på däck och i kajut- gången tycktes vara i rädd villrådighet, om han borde bli uppe eller nere, under den fruktade katastrofen. Under tiden hade den emellan norr och vester liggande del af himmelen betydligt förän- drat sig, så att, i stället för ett tjockt, tungt moln, s-d^ man nu endast en mängd tunna, lät- ta skyar, hvilka kommo jagande emot oss med en fart, som skulle de vilja täfla om att först hinna fram. Ännu kändes emellertid ingen skill- nad i väderleken om bord, utan den ljumma syd-ost- vinden blåste nästan lika friskt och fyll- de jemt det enda seglet, som var tillsatt; så att skonerten sakta och tyst skred, fram genom böl- jorna, liksom under motvillig förundran of ver att nu finna sig vänd emot dem. En djup tystnad rådde inom relingarna, ty både besättningen och passagerarna stodo under en stum väntan på ovä- drets utbrott, liksom fastnaglade på sina platser, OCH NORRA AMERIKA. 1^5 med spända blickar på himmelen och sjön ak- ter ut. Ändtligen stördes denna hemska tystnad af ett slag från klyf våren, hvilken redan började sakna vind för att stå full, och slog snart emot staget för hvarje sjö. Nu kändes icke den rin- gaste väderpust på däcket, och om man haft ett bart ljus tändt på detsamma, skulle lågan hafva brunnit med lika perpendikulär stillhet, som i ett stängdt rum. Detta djupa lugn räckte likväl ej många sekunder, ty nu hördes redan en sus- ning liksom af en ström, under det en fradgan- de hafsyla kom flygande emot oss; och just som Kaptenen, hvilken stod längst akter ut på flagg- kistan, skrek till rorgängaren: "upp med röret! här kommer han!" flög hatten af hufvudet på honom, och med detsamma rusade stormen in från bagbords låring med ett hest skrän öfver skeppet, åtföljd af ett öfver röstande, gällt h vi- nande i tacklingen; och i samma ögonblick lade skonerten öfver så mycket, att hela gångbordet lades under vattnet. Allt, hvad som ej var de- sto fastare försäkrad t på sin plats, ramlade här- under utför däcket åt lä , och deribland voro äf- ven några passagerare, hvilka troligen, att döm- ma efter deras fysionomi, ty deras rop kunde icke höras, ansågo sig redan förlorade. Det första menskliga ljud, som trängde sig fram genom stormen, var: "Hal an klyfverts skot!" hvilket kom från den mot storbommen lig- gande Kaptenen; och då nu matrosen vid röret 126 RESA MELLAN SÖDRA fått roi pinnen upp i Jowart, med tillhjelp af sin egen kroppstygd, h vilken nästan hängde i lä om drilihjnlet, så började fartyget så måningom att på samma gång uppresa sig, som det genom det anskotade förseglets kraft begynte att göra fart, och med detsamma falla af från vinden. Denna fart ökades också så mycket, att inom några ögon- blick flogo vi åstad för den rasande vinden med en fart, som troligen öfvergick tio mil i timmen, ehuru vi icke hade mera ån ett litet snedsegel tillsatt. Innan saken hunnit derhän, eller under det fartyget ännu låg på sidan, tilldrog sig en scen i kajutgången, som för åskådaren var så löjlig, som det i alla fall allvarsamma af hela skåde- spelet möjligen kunde tillåta. En mängd af de förut nedgångne passagerarne hade nemligen vid den svåra ofverhalningen ganska förlåtligt blifvit så uppskrämda, att de, troende ingenting min- dre än att fartyget höll pä att kantra, genast skyndade att komma upp på däck. Detta blef dem ändå svårare att verkställa än de trott; ty de kunde icke få upp kajutdörren så hastigt som de Önskade — hvilket ofta är händelsen med dörrar om bord på ett fartyg, som kränger myc- ket, då de ofta bli så inklämda af skotten, att de ibland icke kunna upplåtas förr än ofverhalnin- gen är förbi. Häraf blefvo de naturligtvis ännu mera förskräkta, så att, då de ändtligen kommit igenom, och i sin förtviflade brådska klättrat öf- ver hvarandra på den 'starkt lutande trappan OCH NORRA AMERIKA. 12"] hunno de ändtligen med sina bleka, förfärade an- sigten öfver kappen, just som fartyget hade börjat uppresa sig igen; och, sedan de först öfvertygat sig om att fartyget icke låg alldeles under vattnet, började de med sina vilda blickar efterse, om det ännu funnes några menniskor qvar på däck. Då de af ven härom blifvit öfver tygade, och dess- utom af de många åt dem leende ansigtena fun- no, att här väl icke vore mera någon fråga om att gå till botten, så repade de snart mod och uppkommo på däcket, småniugom efterföljda af de flesta kort förut nedgångna passagerarne, hvil- ka, försäkrade om att det värsta nu var öfver, åter vågade sig upp, för att med den glada tal- trängdhet, som alltid åtföljer en lyckligt öfver- stånden fara, meddela hvarandra sina känslor och belägenhet under öfverhalningen. Ehuru de flesta af vårt resande sällskap på detta sätt gratulerade sig, att hafva undsluppit en, i alla fall onödigt fruktad, kantring, hade de väl ändå varit mindre frikostiga på sina gla- da utgjutelser, om de vetat hvad som återstod dem, eller att denne förfärlige by, i stället för att, efter Kaptenens uppmuntrande utsago, vara en hastig vindsförändring, ej var annat än en fö- relöpare till en svår storm. Oaktad t vi nu, län- sande undan densamme, icke kände den så myc- ket, då den tjutande blåsten kom rätt akter ifrån, och ännu icke kunnat uppröra sjön nog mycket, för att göra fartygets rörelser svåra, så kunde ändå hvar och en, som icke gjorde sin första sjö- 128 RESA MELLAN SÖDRA resa, snart nog finna, att delta behagliga till- ställd icke kunde räcka särdeles länge. Också hade vi icke rusat sä der åstad, ge- nom den öfverallt uppfradgade sjön, ungefär en halftimme, under hvilkcn väl byen kanske saktat sig något, jemförd med dess första choc, men deremot sjögången och mörkret tilltagit i en vi- da känbarare proportion — förrän Kaptenen, under en med löje blandad ovilja, utropade: "JVoj by God! we carit scud back again to the WestindiesT ■ — h varefter han började gifva befall- ningar till den snart förestående upplofningen till vinden. Utom de preparativer, matroserna gjor- de till denna manöver, medelst rars och stängers nedtagning, samt ett stormsegels klargöring, blef äfven Stewarten befalld att se till, det de lösa effekterna i kajuterna blefvo försäkrade på sina ställen; hvilket var så mycket mera vöd vändigt, som de troligen ännu lågo kullbytterade om hvar- andra efter den starka öfverhalningen. Innan alla dessa förberedelser hade hunnit slutas, var det alldeles tillmorknadt, eller rätta- re så mörkt, som det kunde bli på ett så upp- rördt och så salt haf; ty, oaktadt solen nu, nä- ra tvenne timmar efter sin nedgång, redan var så långt under horizonten, och himmelen så mörk, att vi i detta afseende hade full natt, så spridde ändå den nästan öfver allt skummiga sjön ett matt, månlikt sken of ver fartyget, som betydligt lättade matrosernas arbeten i tacklingen. Det OCH NORRA AMERIKA. 1 2Q Det var också en bland de mest imponerande scener, man kunde tänka sig, att se det nästan segellösa skeppet med pilens fart flyga öfver ett, liksom af silfvermassor bestående haf, hvilka, un- der det de insvepte den mörka tacklingen i ett magiskt sken, läto dunkelt framskymta de rörli- ga figurerna af de i vädret arbetande matroserna. Dessas högljudda rop till kamraterna på däcket bortfördes som oftast af den häftiga vinden, eller öfverröstades af dess tjutande hvissling genom tacklingen och de idkeliga slagen af ändarne mot masterna. Häftigheten af dessa många olika ljud tillät sällan det dofvare bullrat af sjöns brusning höras, eburu det jemt förstärktes af den skarpa- re, h väsande forssen framför skeppsbogen. Midt under denna högljudda strid , emellan de upprörda elementerna, hördes ändtligen en genomträngande menniskoröst från fören af far- tyget utropa, att det var klart för, hvilken vän- tade underrättelse genast från halfdäcket besva- rades med befallningen, att hala ner och beslå klyf våren. Så snart detta var verkstäldt, fick roi mannen tillsägelse, att så småningom lägga röret om styrbord; och kort derefter började skeppet afvika från sin kurs på samma gång det med förstäfven långsamt närmade sig upp mot vinden. I och med detsamma begynte en all- män förändring kännas så väl i sjelfva fartygets rörelser, som i vindens och sjöns verkan. I stäl- let för att det förra hittills rusat åstad, utan nå- 9 l3o RKSA MELLAN SÖDRA gon slingring eller krängning, nästan så jemLoch rätt upp i som orn det legal i hamn, så började det nu luta öfver åt styrbord, på samma gång de mer och mer tvärs kommande vågorna begyn- te göra tvärskeppsrörelserna betydliga, i samma proportion fartyget lofvade upp åt bagbord. I lika förhållande tycktes vindens kraft tilltaga, h vilken, ehuru stark och bullrande den hittills varit, nu ökade sig jemt till den grad, att, då anlofningen var slutad, kunde ingenting höras för det ihåliga tjutet i tacklingen, den skärande hvisslingen genom blocken och de gälla smällar- ne af tågen emot masterna, hvilka tillhopa nu instämde i ett det mest förfärliga chorus, h vil- ket icke förlorade något i disharmoni derigenom, att det förändrades från forte till piano efter far- tyget olika öfverhalningar från lowart till lä. Emellertid hade fartyget icke förr kommit till vinden, förr än matroserna började hissa det stormsegel, hvilket de redan förut gjort klart att tillsättas: detta bestod af storseglet med stora refvet intaget, eller på det betydliga sätt för- minskadt, att endast den öfre lilla trekanten af det annars så stora seglet var q var, h vilken än- då nu var till) äcklig för sin bestämmelse, att, utan afseende på någon framfart, endast hålla fartygets aklra del från vinden, eller rättare dess främre emot sjön, i h vilken ställning det lättast arbetar emot densamma. Innan detta arbete var slutadt, och alla än- dar uppskjutna, samt alla effekter försäkrade på OCH NORRA AMERIKA. 1 3 1 sina ställen, eller innan man fått allting i det ordentliga, och för sjömän behagliga tillstånd, som om bord kallas "Snug shipj* var redan kloc- kan öfver åtta på aftonen, eller första vakten in- gången; så att sedan vakten nu var satt, och Stewarten dessutom underrättad t om att theet var serveradt, så blef däcket snart temligen tomt på folk, då passagerarne småningom efter hvar- andra nedgingo i kajuten, och besättningen till det mesta försvann i det dunkla mörkret för ut på backen, för att äta sin qvällsvard och deref- ter antingen intaga sina kojer, eller ock bättre bereda sig till första vakten genom mera kläders påtagande. På detta sätt stannade Styrmannen ensam vid röret, till dess, efter några minuters förlopp, man såg en matros komma balanseran- de långs gångbordet med kavajen ännu under påtagning, öfver hufvudet, samt munnen ifrigt sysselsatt med instufvandet af den tobaksportion, som borde bli dess kära sällskap under rortur- nen. Han hade just hunnit sluta dessa värf, då han anlände till sin post vid drillhjulet, som Styrmannen lemnade åt honom, med tillsägelse, att endast låta röret ligga i lä, hvilken befall- ning besvarades med ett "Ar Ay Siri" hvaref- ter båda åtskiljdes: den ene intagande sin ställ- ning i lowart om drillen, och den andre för- fogande sig akter ut till flaggkistan, hvarest han valde sig en beqväm plats uppe i lowart, från hvilken han, sittande, kunde hafva en fri öfver- sigt af däcket och tacklingen. 1 3:> RESA MELLAN SÖDRA Som fartyget var en af dessa välbyggda far- koster, h vilka manövrera lika väl som de berga sig för sjön, eller, med andra ord, en god sjö- båt, så låg bon nu ganska makligt på vattnet, •huru sjön redan hunnit den böjd, att rörelserna började bli temligen betydliga. Detta märktes likväl icke så mycket uppe på däck, som mera under det- samma, eller i kajuten, der ordningen ännu icke hunnit så etableras som på däck. Ehuru de fle- sta af det resande sällskapet redan intagit sina respectiva kojar, funnos det ändå flera uppe, bvaraf några voro sysselsatta med att dricka thee, ocb andra med att ställa sina saker i ordning för den oroliga natten, eller ock afklädande sig, men alla, i mer eller mindre mån, sysselsättan- de det stackars inventarium om bord, som skul- le kunna kallas ett perpetuum mobile under storm, men som i vanligt tal kallas Stewart. Sålunda, sedan en ropat Stewart! slå på mera vatten i kannan, både denne syndare icke väl bunnit balansera sig fram, under fartygets häftiga sling- ringar, emellan koffertar ocb kullfallna stolar, med sin theekittel, förr än en annan bakom ho- nom ropar: Stewart! bvar är min Sac-de-nuit? For att vinna tiden, sätter han den till hälften uttömde kitteln bredvid sig på däck, stöttad emel- lan benen af en kullagd tältstol, ocb börjar fram- leta den begärde kappsäcken ur det chaos af dy- lika och andra slags byllten, som, likt drifved i en storm, samlat sig i lä-hörnet af kajuten. Just som han är bäst sysselsatt härmed, ropar en OCH NORRA AMERIKA. 1 33 tredje uppe i en af lowarts kojer: Stewart! tag hit mina tofflor; h vilken befallning, denne lik- väl knappt fått utskrika, och Stewarten ännu mindre uträtta, förr än en häftig öfverhalning rycker vår toffellöse gynnare loss från sin plats i lowart och sätter honom i drift öfver kajutgolf- vet ner på Stedwarten och kappsäckarne. Den- na färd hade ändå icke varit så farlig, om icke olyckan velat, att thee-kitteln just, likt en un- der vattensklippa, stått i farvattnet för vår bar- fota passagerare, hvilken, stötande kuil den i far- ten, fick en stor del af dess varma laddning öf- ver fötterna. Det tumult och oväsende, som nu uppstod , var verkligen nog för alt sätta hela ka- juten i rörelse, och uppväcka äfven den mest hårdsöfde passagerare; ty utom skriket och svor- domarne mot Stewarten från den olycklige — som icke var någon annan, än den förr nämde Judiske sprätten — så hade thee-kitteln, till rå- ga på farcen, genom den förenade kraften af stöten och skutans krängning fått en sådan fart, att den flög in i den undra kojen i lä, hvarest den genast uppväckte en der liggande passagera- re. Denne, lika uppskrämd af skriket utan fö Ve, som af den ovänlade sängvärmaren, flög upp af sängen, och, fattande corpus delicti med båda händerna, åter utkastade den under en hjertlig ed, så att den — antingen man får betrakta det som ett lyckadt. kärnskott eller som en förflugen kula — träffade vår stackars Jude, som nu var på god väg hem, stretande med armar och ben T O/j R K S A 31 I. L t ä H 5 Ö 1) IV A upp lill sin säng i Jouarl , midt i Jet likväl minst ömtåliga, fast mr\st prerminenta partiet al dess framåt lutande, i djup ftégligC varande kropp, hvarest den solige bomben lemnade en stor, svart träff efter si^r. Sorn ett larmskott biel detta nu signalen till en general skrattsalfva , hvilken ge- nast bröt ut från alla vrår i rummet, till den höjd, att den öfverröslade så väl de båda age- rande passagerarnas svordomar, som Stewartens ursäkter, hvilka också snart följde med strömmen och förvandlades lill lika hjerlligt skratt med de öfrigas, så mycket hellre som thee-kittelns inne- håll ej var så hett, att någon skada derigenom tillfogades hvarken den enes kropp eller den an- dres fötter. Sålunda slutades detta uppträde ganska gläd- tigt och muntert, och något derefter upphörde äfven all oreda och buller i kajuten, sedan nem- ligen de souperande herrarna slutat dricka sitt thée, och Stedwarten fått afduka bordet, samt hunnit ställa alla passagerarnes saker i ordning för natten; h vilket icke allopp utan en propor- tionerad mängd rop på denne stackars uppassa- re, hvilken, på ett så litet fartyg, med så mån- ga passagerare, verkligen hade en så kallad hund- post, då han åt ett dussin personer måste spela de hvar för sig besvärliga rolerna af hofmästare, taffeltäckare och betjent. Andra morgonen väcktes man af det vanliga gnisslandet och brakandet, som alltid medföljer en biliggning under hårdt väder och svår sjö- OCH NORRA AMERIKA. 1 35 gång, på samma gång fartygels häftigare rörelser gjorde uppstigandet och påklädningen, om icke just äfventyrliga , åtminstone besvärliga; hvilket också orsakade att större delen af de mindre sjö- vande af kajutens invånare, bibehöllo sina plat- sar i kojerna. Uppkommen på däck, fann man också, att stormen fortfor ännu oförminskad, och att böljorna vuxit till en förfärlig höjd sedan gårdagens afton. Ehuru ingen sjö gick ofver bo- gen, så röko ändå idkeliga vattenskurar öfver re- lingen, och högt upp på tacklingen, hvilka, tilli- ka med vattnet från lä, som vid öfverhahiin- garne sköljde upp åt lovvärt, försatte däcket uti ett jemt flytande tillstånd. Luften var grå- blå och alldeles molnfri, utom några små, tunna smutsfärgade, likasom trasiga skyar, hvilka här och der flögo åstad öfver himmelen, liksom nu och då utsläppta, endast för att visa stormens fart och direction. Solen, som nyss var uppsti- gen, hade en matt, ljusgul färg, och kastade si- na svaga November-strålar öfver den upprörda sjön och det gungande skeppet, der inga segel hindrade dem från att nedtränga på det våta däcket; och, reflekterade i de vattenskurar, som jemt yrde öfver lo w ar t s-bogen , formerade de be- ständiga regnbågar öfver backen, hvilka idkeligen förändrade sin form och färgbrytning efter far- tygets olika dufningar. Stormen tjöt genom tack- lingen och anslog vilda accorder på strängarna af den stora Eolsharpan, som dånade starkare och svagare efter fartygets olika ofverhalningar, un- l3f> RESA MELLAN SÖDRA der Jet den jemt accompagnerades af hvisslandc löpningar genom bioeken och gälla slacatlo slag af ändarna på masterna. Med undantag af några ensliga fiskmåsar, som under ängsliga skrik svängde sig omkring skeppet, gungade detta fram i svårmodig ensamhet på den ödsliga oceanen, öfver allt omgifvet af den nakna horizonten, på h vil ken h varken land eller fartyg kunde upp- täckas. De beständiga och häftiga rörelserna af far- tyget hindrade all promenad på det oroliga däc- ket, hvilket höjde, sänkte och vände sig efter sådana invecklade och oberäkneliga rörelse-lagar, att det äfven för den mest studerade, eller rät- tare, praktiserade, i detta slags mekanik, var omöjligt att företaga någon promenad på detsam- ma; hvilket annars i en så hög grad bidrager till en sjömans trefnad om bord, och skulle kun- na kallas en oumbärlig omständighet för ett be- hagligt sjolif under en längre resa. Det är ock- så ingenting, som kanske så genast och säkert skiljer folk af det gungande yrket från dem af andra, som just denna benägenhet, och i de fle- sta fall äfven förmåga, att trampa fram och till- baka på ett skeppsdäck; h vilken vanligen snart nog förråder sig på hvilket passagers-fartyg som helst, sedan det kommit ut i sjön, der man då nästan alltid ser en del personer, med en, för de andra obegriplig, ihärdighet och med en, tro- ligen i dessas ögon till dårskap gränsande, evis- het, sträfva fram och tillbaka, balanserande mot OCH NORRA AMERIKA. i37 fartygets rörelser, endast för det besynnerliga nöjet att få komma fram till fören och sedan un- der samma exercis komma tillbaka akter ut, och så fram och tillbaka ouphörligt. Under allt det- ta synes på samma tid ett vanligen större antal personer, hvilka trängas om de få beqväma sitt- platser, som kunna erbjudas på ett vanligt skepps- däck, eller i brist deraf fatta fixa poster på nå- gon kanonlåda, vattentunna eller hvad som kan erbjuda ett, äfven det obeqvämaste sittställe, utan afseende på, om det är i lä eller lowart, utsatt eller icke för vind, drag, stänk, hindrande eller befordrande någon utsigt, med mera, och hvar- est det således icke är underligt, om de snart ledsna vid det enformiga af sin ställning, och derefter med jäspningar och olustiga blickar be- trakta föremålen omkring sig, till dess de slut- ligen begifva sig under däck, under önskning att resan snart vore slut, åtföljd af funderingar, hu- ru det väl är möjligt, att man af fri vilja, eller utan att vara prässad, kan välja ett så tråkigt, onaturligt och besvärligt lif som sjömanslifvet. Då, som ofvanföre sades, häftigheten affär- tygets rörelser hindrade den vanliga promenaden på däck, återstod ingen annan sysselsättning för den, som ändå föredrog det öppna fria däcket med sin friska blåst framför den trånga kajuten med dess tunga, qväfvande luft, än att välja sig en någorlunda beqväm plats akter ut, och der, ostörd öfverlemnande sig åt det tankspel, som åskådandet af de båda elementen befordrade, 1 38 RKSA MELLAN SÖDRA meditera öfver sjölifvcl och dess så olika bedom- mande af olika mcnniskor; h vilket, som nyss nämdes, går så långt, att den ene skulle till och med anse som ett syndastraff det, som den an- dre likväl valt till sitt ständiga yrke. Utom det, att sjelfva det egentliga sjölifvet, likt alla andra lefnadssätt, genom vanan vinner ett ökad t behag, så måste man väl ändå med- gifva, att det äfven i sitt yttre, eller i sina mån- ga karakteristiska accessoirer, äger någonting eget raskt och lifligt, som i lika hög grad harmonie- rar med, som det är lockande för, en mängd unga menniskors lifliga och lekande inbillning. Blott detta har troligen skaffat den Navigeran- de orden många adepter; men lika många, om ej flera, hafva säkerligen blifvit indragna deruti, genom det lockande uti sjömännens berättelse om sina vidlyftiga resor och om de många olika län- der och saker, de hafva sett under sina långvä- ga färder. Detta är väl också någon ting så re- tande för h varje liflig menniskas imagination* att man icke just behofver vara någon Robinson, eller någon allt för obetänksam yngling, för att fastna på den lockande kroken; ty troligen ligger inplantadt i h varje ung och frisk menniskosjäl ett frö till kunskapsbegär, h vilket visserligen i de flesta fall genom omgif vande omständigheter kan dö bort, men som hos andra deremot upp- växer till den höjd, att det icke kan mera qväf- vas, utan måste på ett eller annat sätt tillfreds^, ställas. Detta kan visst ske på olika vis, efter OCH NORRA AMERIKA. 1 3g de olika riktningar, detta begär genom uppfo- stran ocli ynglingens närmare omgifning antager; men icke gör man derföre alltid rätt i att säga om en sjölifvet väljande ung man, att han icke dugde till något annat än sjöman , och derföre flyger han nu veilden ikring: hvilket likväl ofta är refrainen på den visa, hemmavarande anhöri- ga sjunga, då frågan är om någon medlem af familjen, som emot deras önskan valt sjölifvet i stället för något annat, hvilket icke så ofverens- stämde med den liflige gossens håg att, som man säger, se sig om i veilden och, åtminstone på detta sätt, få mätta sitt begär att lära känna an- dra länder och menniskor än fädernebygdens. Derföre får icke, å andra sidan, nekas till, att mänga välja, eller rättare tvingas att välja, sjö- yrket, derföre att de icke duga till något annat; eller liksom man, mera qvickt än sant, svarade någon, som frågade, hvarföre nu varande Kun- gen af England uppfostrades till sjön: att det i hvarje talrik familj merendels fanns någon vild pojke, som icke passade till något annat, och derföre måste man göra honom till sjöman. - — Så mycket för möjligheten af att bli sjöman, men dermed är icke frågan besvarad, huru man kan fortfara att vara det; ty det ena är verkligen icke någon ovilkorlig följd af det andra. Innan man skrider närmare in i saken, är det kanske icke så öfverflödigt att anmärka, det här icke kan bli frågan om de lägre, ehuru tal- rikaste, af yrkets medlemmar, eller med andra ?4o RESA MELLAN SÖDRA ord dem, som mera mekaniskt deltaga deruti , och hvilka, sedan de en gäng valt detta handt- verk, icke gerna kunna eller vilja gå tillbaka till ett annat, då de icke passa lör något sådant — utan endast om dem, som genom sin mera bild- ning, eller åtminstone bättre uppfostran, icke åro hindrade att lemna sjolifvet och välja någon, fa- ror och besvärligheter mindre underkastad, plats i samhället. Ehuru, som nyss sades, sjolifvet vid första påseendet har mycket lockande för en ung och rask gosse, så torde det väl ändå hända, att ej så många skulle fortfara dermed, om det berod- de af dem sjelfva, att just under den första storm de äro med uti , kunna med ens försättas tillba- ka på land; eller med andra ord, om man vid detta tillfälle uppriktigt frågade dem hvad de tyckte om det seglande lifvet, så torde kanhän- da af tio de nio gifva ett för sjö vännen föga till- fredsställande svar. Detta beror likväl, natur- ligtvis, så mycket af omständigheterna för till- fället, äfven som af debutantens fysiska förhål- lande derunder, att i det hela taget, ingenting bestämdt derom kan sägas: men, vare härmed hu- ru som helst, så vore det kanske för yrkets be- stånd icke rådligt att göra denna fråga, så vida dess uppriktiga besvarande skulle afgora ett fort- farande deruti eller icke. Detta är likväl så myc- ket mindre fallet, som vanligen den första lusten återvänder, om icke med första vackra väder, åtminstone med landgången i första främmande OCH NORRA AMERIKA. t q* hamn; och har man blott hunnit en gång så långt, då kan icke någon slags kultje rygga be- slutet, ty nu börjar redan no vitiens starkaste fien- de, sjösjukan, att bli mindre farlig, och med detsamma begynner han att efter hand anse stor- mar och alla andra sjolifvets obehagligheter för, ehuru oundvikliga, ändå ofvergående, eller såsom en skuggsida , hvilket detta lif har gemensamt med alla andra, och som intager ett ganska li- tet rum, jemförd med de många ljusa sidorna af detsamma. Dessa sednare åter framglänsa med h varje resa allt starkare, och bestå efter livar och ens olika tycken uti nöjet att se så många främmande ställen, att med en god vind flyga åstad öfver den lifliga sjön, att under den star- kaste storm kunna trotsa de rasande elementen, uti behaget af den ordning och snygghet som rå- der om bord, uti beqvämligheten af att vid alla besöken på de olika ställena af jordklotet alltid medföra samma rum, sällskap och omgifning; uti nöjet att umgås med raska, lifliga menniskor, uti h vilkas karakter merendels uppriktighet och menniskokärlek äro de rådande dragen, att så ständigt vistas ute i fria naturen, 'hvilken under alla sina olika former alltid blir ett intressant sällskap för den som älskar att söka det, och slutligen den helsa, friskhet och muntra sinnes- stämning, som vanligen åtfölja sjölifvet, med me- ra. Man kan väl icke neka till att blott några få af dessa uppräknade saker äro tillräckliga för att balansera en stor del af de mindre vedermödor, som [ [\1 RtSA M t: I . L A N 10 DB A oftast besvära den sjöfarande, bland h vilka må nämnas storm, motvind, dåligt vatten, enahan- da Rida, med mera. I K ad de större olyckorna beträffar, såsom skeppsbrott, vattenbrist, hun- gersnöd eller eldsvåda, sa inträffa dessa lyckligt- vis så sällan, alt mänga under hela sitt sjölif icke bevittnat någon sådan; och kunna således här så mycket mindre upptagas i räkningen, som de egentligen höra till listan på de många olyck- liga sällsamheter, för h vilka menskliga lifvet kan vara utsatt, så väl på landet som på sjön. Hvad åter behagen af sjolifvet beträffar, så kan icke nekas till att de både kunna och måste bli helt olika för de olika individerna, allt efter den 1 61 livar och en af dem spelar i detsamma j ty efter all sannolikhet måste, till exempel, che- fen på ett Örlogsskepp kunna påräkna flera njut- ningar, under sin befattning, än Jungmannen på ett coopvardi-fartyg. Om så verkligen förhåller sig, ty säkert är det ändå icke, så är det icke mer än ratt och billigt; och man kan icke lasta yrket för en sak, som det har gemensamt med alla andra, hvaruti högre och lägre grader före- komma. Deremot kunna förhållanden vara så olika för samma fartyg, att hela besättningen, så väl manskap som befäl, nästan lika lifligt känna skillnaden deruti: ocli det är ganska säkert, att matrosen lika så väl som Kaptenen är känslig för ombytet, till exempel, från en kryssning vin- termånaderne i Nordsjön till en dylik några må- nader längre fram i Medelhafvet, eller från en OCH NORRA AMERIKA. 1 4^ station i Westindien till en på andra sidan pol- cirkeln. På samma sätt kunna tvenne fartyg, äfven på samma farvatten, vara mycket olika lottade, och i samma förhållande, till en del, äfven de- ras besättningar: det ena till exempel, kan vara en dålig seglare, det andra deremot snällseglan- de; det ena bemannad t med ett knappt tillräck- ligt antal manskap, det andra med en öfverflö- dig mängd deraf; det ena torftigt försedt med lifvets förnödenheter, det andra deremot utrustadt med så många beqvämligheter, att man snart sagdt icke saknar land, eller tycka sig hafva för- lorat något på bytet; det ena bundet emellan tvenne eller högst några få gifna hamnar, det andra deremot ej inskränkt till några vissa far- vatten, utan besökande alla haf och länder; på samma sätt kan det ena fartyget, oberäknadt att det medför nästan alla upptänkliga effekter för att underkufva oceanen och möta de faror, hvar- med naturen hotar, äfven inom sig sjelf äga me- del att trottsa de våldsamheter, hvarmed men- niskorna, äfven på detta element, hota h varan- dra — då tvertom det andra fartyget, i detta afseende och under dylika omständigheter, ilar åstad värnlöst och under ständig farhåga att blif- va upptäckt, då det, liki villebrådet, ej har nå- got annat försvar, än det flykten möjligen kan förskaffa. Alla dessa olikheter tillsammantagna forme- ra oftast de karakteristiska grunddragen af örlogs- I 44 RESA MELLAN SÖDRA och köpmansskepp och i deras allmänna tillämp- ning ligger också den hufvudsakliga skillnaden emellan lifvet om bord på handelsfartyg och krigsskepp; ehuru derföre icke med delsamma alltid är sagdt att vistandet på den sistnämde sor- ten farkoster nödvändigt måste vara det trefliga- ste, eller på den förstnämde tvertom; ty helt andra saker, än de hittills uppräknade mera ma- teriela, komma nu i beräkning, nemligen den personliga egenskapen af de menniskor, med h vilka man så länge, så nära och så ständigt måste umgås. Så vida det i allmänna lifvet står fast att nästan ingenting inverkar så mycket på en menniskas trefnad och goda lynne, som den nå- gorlunda öfverensstämmelsen uti seder och lynne, med de personer, i hviikas umgänge man måste befinna sig, så kan det väl icke nekas till, att denna sanning måste uppträda i en ännu starka- re och mäktigare dager om bord på ett skepp, der nödvändigheten att ständigt vistas så nära tillhopa med samma personer, är förenadt med omöjligheten att välja sig ett annat sällskap, hvil- ket ändå i de flesta fall nästan alltid är en sista resurs i land. Det är väl sant att de flesta menniskor, inom deu krets i samhället, hvilken redan är utstakad såsom inneslutande dem, om hvilka här endast är frågan, i allmänhet äga så mycket umgängsvett, att man i detta fall icke äger något skäl eller fog att deröfver beklaga sig, allraminst i land; men, utom det att detta icke all- OCH NORRA AMERIKA. 1 4^ alltid är händelsen, kan det rätt ofta hända, att menniskors olika bildning, lynnen och vanor blif- va om bord på ett skepp, genom den alltför nä- ra och ofta beröringen med hvarandra, satta på ett så hårdt prof, att de icke kunna utstå det. Huru det nu också förhåller sig härmed, så är det i alla fall säkert, att man om bord på ett örlogsfartyg är för dylika olägenheter mindre ut- satt än på copvardie fartyg, hvartill orsakerne kunna vara flere, men kanske i synnerhet den, att sällskapet der vanligen är större, och, i sam- ma proportion, hvarje individs personlighet min- dre maktpåliggande för den inbördes trefnaden. Ehuru resultatet af dessa reflektioner tyckes blifva, att i allmänhet seglingen på örlogsfartyg skulle vara den behagligaste af alla, så är ändå tycket och smaken, både genom natur och vana, äfven häruti så olika, att ingenting derom kan sägas. En, till exempel, anser det som ett non plus ultra af angenäm navigation, att stän- digt få, som passagerare, gå fram och tillbaka med de förträffliga Nord-Amerikanska paketterna emellan New- York och Liwerpool: en annan att ständigt få segla med passad vinden emellan tro- pikerna: den tredje åter, att på en egen lustjagt, besöka alla möjliga hamnar i Medelhafvet : en fjerde att segla på upptäcktsresor i Söderhafvet: och så vidare. Till alla dessa olika sätt att vi- stas på sjön, hvilka alla kunna vara rätt ange- näma, och troligen hafva mycken atraction för 10 I /\fi \\ B S A Al K 1. 1. A El S Ö DB \ de flesta sjöfarande, sa kunde jii.ui val anda kan- ske öka listan med ännu cl I IVluni o[)tinnun, hvilket i var tanka ftågOt mera närmade sig ide- alet för all behaglig navigation; nemligeu att på ett väl utrustadl ., suabbseglande och med en rask och väl disciplinerad besättning bemannadt örlogs- fartyg, som vore försedt, icke allenast med ett fullkondigt hildadt befäl, utan äfven några få, ej ensidigt rik lade vetenskapsmän, få göra en resa kring jorden, och derunder ej hafva allt för brådtorn, utan t ver tom tillfälle, att uppehålla sig tillräckligt länge, för att få en någorlunda kän- nedom om menniskorna , naturen och dess olika alster på de besökta platserna. På detta sätt skulle några år af en menniskas lefnad ej vara så illa använda på det vilda hafvet, och troligen skulle detta sätt att "flyga verlden ikring" ej ogillas så mycket af hemmavarande eller lusten att blifva sjöman och beslutet att deruti framhär- da, synas så alldeles obegripliga för våra förr nämde passagerare, i synnerhet sedan de nogare, och kanske allra bäst i land, öfvertänkt saken. Men det är tid att rycka sig från inbillnin- gens behagliga excursioner till verklighetens icke alltid så angenäma; eller återvända från de ide- ala fartygen och resorna till vår Nord-Amerikan- ska Herm-afrodi t- skonert, h vilken ännu ligger bi för en Nord-vestlig storm ute på Atlantiska Oce- anen. Vi skola så mycket hellre göra det, som vår svarta Stewart just nu kommer upp ur kap- pen och, sedan han en stund med sin breda mun OCH NORRA AMERIKA. 1 47 och stora betar grinat emot den häftiga blåsten, liksom hotande den för de många besvärligheter, den förorsakade honom, tillkännagaf att frukosten vore färdig. Vi skola emellertid icke vidare för- söka att beskrifva hvarken denne eller de för nå- gra dygn derpå följande måltiderna under stor- men, tj de hade från hvad synpunkt de också betraktades, ingenting behagligare eller intressan- tare, än det — hvilket i alla fall är allas såda- na största förtjent — att de, som deltogo deri blefvo mätta; fastän det kanske icke skedde så ordentligt och regelbundet, som man skulle kun- na önskat, och ej på så långt nära så mycket, som vid de redan omtalade måltiderna på Engelska Paketten, der bättre arrangementer och beqväm- ligheter gjorde saker möjliga, hvilka här om bord, då man betraktar fartygets egentliga bestämmel- se, förenadt med det mindre utrymmet, och sto- ra antalet passagerare, nästan närmade sig till omöjligheter. Vi skola derföre anse frukosten slu- tad, och blott tillägga, det den derpå följande för- middagen tycktes vara den längsta, som ännu blifvit passerad om bord, af den orsak, att man icke med något nöje kunde vara på däck, och under däck var man nästan icke bättre deran, då de medhafde böckerna redan voro genomlästa, och hvarken bord eller stolar stodo så säkra, att man kunde taga det parti vingt-un, hvilket van- ligen spelades på aftnarna, när väderleken eller andra omständigheter gjorde vistandet nere i ka- juten behagligare än på däck, i synnerhet sedan l4# RF. SA MELLAN SÖDRA man börjat komma upp på högre latituder, der kölden redan började blifva kännbar. Eftermid- dagen hotade med att bli ändå tråkigare; och då det icke var möjligt att sofva middag ända till natten, måste man ändå bibehålla den liggande ställningen i sin säng, såsom ändå bättre än den sittande uppå en stol, på h vilken man jem t må- ste hålla sig fast under öfverhalningarne. Under denna ledsamma period var det ingenting, som afbrot det eviga oharmoniska brakandet och gniss- landet, hvilket likväl ibland försvagades och der- efter kanske dog bort för några ögonblick, lik- som för att hämta nya krafter, under det sjön mindre oroade fartyget, men kom snart tillbaka och bröt ut med förnyad styrka, på samma gång alla synliga föremål åtterbegynte sitt jemna sväf- vande fram och tillbaka. Det var i synnerhet den i taket hängande lampan, som under sin enfor- miga ringdans bäst angaf skeppets rörelser, och med sina menuett-lika svängningar liksom följde den tråkiga musikens långt uthållna finaler, hvil- ka alltid lågo uppe i diskanten, då lampan släng- de öfver åt lä, men antogo mera bas-artade to- ner, på samma gång denna närmade sig upp åt lowart. Detta i längden lika enformiga som tråkiga tillstånd började ändå så småningom förändras, i samma förhållande den ene efter den andre af kajutens invånare började uppvakna från sin mid- dagsömn; ty ehuruväl den ängsliga musiken till en början icke afbröts af annat, än antingen kor- OCH NORRA AMERIKA. 1 49 ta förfrågningar, huru man mådde på sina sär- skilta liggställen, eller olika svar derpå efter livar och ens olika öde att hafva sin plats i lä eller lowart, så började ändå dessa laconiska frå- gor och svar att utträngas af muntra infall öfver det mindre angenäma af vår nuvarande belägen- het, åtföljda af längre och kortare betraktelser öfver densamma, hvilka åter snart förvandlades I mera underhållande samtal, som väl till en början mest vände sig omkring de mer och min- dre häftiga stormar, hvar och en varit ute före^, men som derefter antogo en mera varierande na- tur, så att de slutligen tillsammanstagne kunde sägas innehålla alla de äfventyr och händelser, hvar och en af det resande sällskapet varit ut- satt för, under sitt vistande på sjön. Då flera af dessa kanske hade ett mera varaktigt intresse, än det momentela, som de i alla fall frambragte un- der berättelsen om bord, så skola vi utleta nå- gra få deraf, hvilka troligen kunna intressera, åt- minstone lika mycket, som beskrifningen af det enformiga lifvet om bord under den tråkiga mot- vind-stormen. 9 ■5fti *JtS ¥5' t?-^* MELLAN SÖDRA OCH NORRA AMERIKA. DEL. IL A € U!3 STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1832. *- -♦ iilå MELLAN EN SKETCH-BOK PÅ SJÖN. AF CARL AUGUST GOSSELMAN, K. M. F. FÖRFATTARE TILL "RESA I COLOMBIA." Vet är lustigt på stormande haf. TEGNÉR. SEDNARE DELEN. mdcccxxxiii. INNEHÅLL. VII. EN COPVARDI-KAPTEN . . . pag. 5. VIII. EN PREJNING » 34- IX. EN KAPARE . 1 . . '. . ". a 52. X. EN JAGT »68. XI. EN AFFÄR »83. XII. EN LOTSBÅT » 69. POSTSCRIPTUM » l35. .117 ,> RESA 31 K 1. 1. A IN SÖDRA den stjerrian, du ser der för emellan fockehals och slamj>däfvérteh. — NA väl, Styrman, lät oss se livad hon gör pä loggen. Jag gissar hon tar ut sina sju med denna (arten." "Jag tror hon gör närmare åtta" — svarade Styrmannen, under det han insatte pinnarne i logg- sjuddan. — "Men det skola vi väl snart få se . . . Klart der? . . . Turn!" "Stopp!" — ropade snart en annan röst, och kort derefter skrek Styrmannen: "Styfva sju och en half!" "Jo, jo," i — inföll åter Kaptenen — "jag känner igen henne: hon lunkar igenom, blott hon får några streck i seglen. Jag hade väl lust att se, om icke den der vindätande skonerten skulle sticka tåg, i fall han ]-ä^ samma cours , men jag hoppas han i alla fall ligger med sina styfhalla skot, för att i moigon bittida kunna vara på vår lov/arts låring. Åh ja — nog skall clu kom- ma i lowart tillräckligt, min gosse, men om det icke blir något för långt och något för akterligt, så är du slugare än jag." Straxt härefter klämtades sex glas, eller klockan sju på aftonen, och sedan Kaptenen be- fallt Styrmännerna att noga passa på styrningen, samt se till att icke något ljus syntes öfver re- lingen, och ändtligen att låta purra sig något före fem på morgonen, gick han ner i sin ka- juta, der vi skola lemna honom för natten, och emellertid lysna till ett samtal emellan hen- ne personer, hvilka vyJ medlet af första vak- ten stodo framme på gångbordet i lowart, luta- OCH NORRA AMERIKA. 23 de ofver relingen och betraktande de många små eldklot, som rullade långs med sidan. "Hvad det ändå är lustigt" — yttrade den ene med en ung röst — "att flyga å stad så här: och hvad det matte vara roligt att vara sjö- man på ett fartyg, der man slipper passa upp en sträng Kapten." "Eller ständigt vara utsatt för förargelse och värre, om man icke efterkommer alla dessa mån- da nycker" — inföll den andre med en gröfre stämma — "Hvad tror Ni, till exempel, han gör med mig i morgon, för det jag icke höll riktig utkik på eftermiddagsvakten, och förr varskodde den säkra menskade Bidivindaren akter ut, allra-? helst om han får någon ledsamhet af honom?" "Jag hoppas ni icke skall ha någon olägen- het deraf; ty om det går derhän, så säger jag, att det var mitt fel. Men hvad ledsamheter kan väl Kaptenen få, som Ni säger, här af. Vi hålla ju af nu, och skonerten fortsätter ju sin gamla cours bidevind?" "Ja, gör han det, så är allt bra. Men der- på kan ingen vara så säker, ehuru Kaptenen var slipad nog, för att kanhända narra honom. Hur det går, sä är jag beredd att iemna skutan vid första tillfälle, ty jag är lika nöjd med att på detta sätt allt jemt hafva att frukta Engelsk fån- genskap utom bords och en djefvul till Kapten inom bords, som jemt monökar, och knappt lem- nar folk så mycken ledighet, att man kan lap- pa ett par byxor/' lf\ RESA HEL DAM SÖDRA "Vet du Tom, jag har föresatt mig att göra detsamma, blott det gick bättre än med fregat- ten. Tror du att det kan lieea något af vara Örlogs-fartyg i Bahia; ty jag ville anda helst komma med ett sådant fartyg, som kan seg- la duktigt och har kanoner och folk att försva- ra sig med." "Ja, jag häller nästan med er om det, un- der dessa ofredstider, då prispenningar ofta van- ka. Likväl vet jag icke, om någon af våra kryssare håller sig så långt söderut, då de hafva så mycket att göra långre i norr. Men i alla fall fins det andra än kronofartyg, som kunna segla hårdt och hafva tillräckligt folk och kano- ner om hord, för att både försvara sig och an- falla. Emellertid skall jag råda Er, att, nästa gång Ni vill försöka er lycka på en annan kol, icke gå om bord, förrän just som den seglar. Hade Ni vetat detta förut, så hade Ni nu säkert varit om bord på Jern sidan, och kanske varit med om att knipa ännu en af Engelska Kun- gens fregatter." Tanken härpå frampressade en suck hos gos- sen, som just var i begrepp att yttra något, då matrosen < — - som under sednare delen af sitt tal hade vänd t sig om, för att se efter, om någon vore så nära, att han kunde höra hvad som sades — tog honom i armen och h viskade: "Tyst, om jag icke bedrar mig, sa^ jag gub- ben krypa der nere i lä emellan kabyssen och storbåten." OCH NORRA AMERIKA, Så var också händelsen, h varom våra beg- ge samtalande öfvertygade sig, genom det de smögo sig fram på backen , der de kunde se en person, som stod i lä om fockmasten, men vid deras ankomst drog sig tillbaka och försvann i mörkret på halfdäcket. Denne person var ingen annan än den gamle , vaksamme Kaptenen, som sällan sof en hel vakt i sender, utan var uppe på däck flera gånger på natten, fast dylika natt- besök vanligen aflades så tyst och obemärkt, att den, som icke var van dervid, icke ge ni a kunde märka dem. Insvept i en kavaj, och i tomorne, brukade denne gamle, sluge skeppare ofta smyga sig så tyst upp genom kajutkappen och, ofta utan att någon märkte det, sakta begifva sig ner i lä, der vanligtvis ingen person fanns, som kunde observera, huru han längs relingen smog sig, först akter ut, för att spionera huru rormannen gjor- de sin skyldighet, eller på hvad sätt Styrman- nen var sysselsatt; och sedan långs gångbordet, bakom båtarne, fram på backen, för att obe- märkt se och lyssna på matrosernes förehafvanden. Om han vid sådane tillfällen märkte någon ting, som ej var såsom han Önskade, lät han sällan märka sig, utan kröp lika tyst ner igen i kaju- ten; men på följande dagen lät han på flerahan- dasätt förstå, att han visste hvad som passerade. Ehuru han ofta fick höra hårdsmälta saker om sig sjelf, då han tillfälligtvis blifvit upptäckt un- der dessa nattbesök, men man icke låtsade mär- ka honom, så kunde han ändå icke afhålla sig 26 HESA MELLAN SÖDRA från dylika spionerier, troligen lika sä mycket för den egentliga kännedom, han derigenom in- hämtade om sakernas gäng på däck, som äfven för den helsosamma vaksamhet och uppmärksam- het, hvaruti osäkerheten för hans hemliga natt- visitationer, försatte både Officerare och besättning. Skeppet forsatte emellertid sin tysta van- dring i den mörka natten, utan att något hvar- ken hördes eller syntes, som kunde störa dess jemna fart. Med undantag af det dofva sorlet framför bogen, var det ingen ting, som ohelga- da nattens högtidliga tystnad, utom då hvarje halftimme skeppsklockans klämtningar och derpå följande loggnings-termer för några Ögonblick gjorde det. Vakthafvande Styrmannen gick fram och tillbaka på halfdäcket i lowart, och dess tysta promenad afbröts endast för att i nackter- huset se efter styrningen, eller ock af bestyret med loggningen. Utom honom syntes ingen rör- lig menniska på halfdäcket, ty rormannen stod alldeles stilla, åtminstone med den nedra synliga hälften af dess kropp, h vilken upplystes af kom- passlampan, och resten af vackten var för ut på backen, der mörkret icke tillät att se om de voro gående, stående eller sittande. På detta sätt förflöt hela första vakten, eller till klockan tolf på nat- ten, då andra hälften af besättningen utpurrades till hundvakten, hvilkens fyra timmar på sam- ma ^enformiga sätt passerades, så att dagvakten, eller, som den rättare borde kallas, morgon vak- ten åter .emottogs af andre Styrmannen, utan att OC^H NORRA AMERIKA. 2J något förändrats, sedan han vid midnatten lem- nade däcket. Vid ett glas, eller klockan half fem, tycktes lik väi brisen vilja öka sig, ty hon gjorde nu på loggen sju och tre qvart mil, äf- vensom ett matt, knappast märkbart ljustecken började visa sig på östra horizonten, men ännu icke mäktig nog, att fördela det mörker, som för- enade himmel och haf. Kort härefter, fick kajutvakten, som var i bagbords vakt, befallning att tända en lanterna, för att purra Kaptenen, hvilken, oaktadt han tro- ligen kunde väcka sig sjelf vid hvad tid som helst, eller åtminstone icke behöfde väckas af andra på den vanliga tiden om morgonen, ändå alltid tycktes sofva ganska hårdt, då man kom ner för att purra honom. Det var också icke förr än efter flera ruskningar i armen, och lika många temligen höga utrop: "ett glas Herr Kap- ten/' som han vände sig om och under en hög- ljudd gäspning frågade: "Huru är vädret der uppe?" "Vackert, Herr Kapten V "Hvad fart gör hon?" "Sju och treqvart för ett glas, Herr Kapten!" "Aha hon har friskat på morgonqvisten , märker jag. Godt , John , tag hit ett mor- gonpill." Under det Kaptenen hade börjat stiga ur koijen, hade gossen satt lanternan på kajutbordet och Öppnat den så kallade "pillerburken," hvil- ken icke var något annat än en stor tobaksdosa, 28 RESA MELLAN SÖDRA ur hvilken han uttcg en af de der liggande lo- baksbitarna, som han ordentligt h varje afton må- ste söderskära och di ilägga för följande dagens konsumtion: och var detta bland de skyldighe- ter, som kajutvaklen hade svårast att afbörda sig; ty då hans instruktion var, att de skulle göras omkring en qvadrat tum i storlek, så var det lika svårt för gossen att så noga afpassa dem, som lätt för Kaptenen att finna dem antingen för små eller för stora, allt efter som hans dåli- ga lynne förestafvade. Denne gången var han emellertid lycklig att kunna framlemna "pillet," utan att med en örfil eller dess vederlike bli ombedd att nästa gång göra det mindre eller större; hvilket an- nars ej så sällan inträffade. Han hade också icke väl slutat detta äfventyrliga värf, förrän den nu nästan påklädde Kaptenen temligen mildt be- fallde honom laga till choklad, hvilket åter var ett ord, hvarmed vår besynnerlige Skeppare me- nade något helt annat, än hvad folk i allmänhet förstå der med. Kajutvakten, som var hemma i språket, begrep också genast hvad som menades, och Öppnade till den ändan ett koffortlikt flask- foder, hvilket, enligt Kaptenens terminologi kal- lades "apotheket," samt framtog en thekopp, hvaruti slogs en del bäska droppar och en del vhiskij, hvilken förträffliga blandning här om bord kallades "choklad," och sällan tömdes af Kaptenen, utan en billig gärd af tacksamhet åt den Svenske skeppare, hvilken lärt honom kon- OCH NORRA AMERIKA. 2Q sten; hvarvid han likväl beklagade, att han, i stället för det sköna "Baltiska bran vinet," måste nyttja vhiskij. "Se så — fortfor den nu fullkomligt tackla- de och provianterade Kaptenen — tag hit apo- theks-nyckeln, och långa mig kikaren, så skola vi se till, huru det står till uppe på taket," — h varefter han förfogade sig från ka ju ten upp på däcket. Denna gång smög han sig icke ner i lä, utan gick genast upp i lowart och akter ut till vakthafvande Styrmannen, hvars hälsning han fryntligt besvarade med ett: god morgon Styr- man, jag hoppas ni haft en vacker natt. Jag åtminstone har sofvit som en sten, ända sen ut- purrningen till första vakten; hvilket alltid hän- der mig, då vi ligga för dessa halsarne, och jag har lä koj. Väl, jag ser hon har friskat. Nå, Ni har icke sett till vår skonert sedan, hop- pas jag." "Nej, Herr Kapten! jag tänkte just vänta till två glas, för att be er, om att få låna kika- ren och föl söka , om han från stoi toppen möjli- gen kan upptäckas akter ut; men ännu är det väl mörkt dertill." "Ja, det har ni rätt uti. Ännu kan man icke se någonting — inföll Kaptenen, under det han förde kikaren fram och tillbaka långs den nordöstra horizonten, hvilken ännu icke var full- komligt marquerad af den svaga morgongrynin- gen, och ännu mindre så upplyst, att man på 3o R E S A IY1 B L T, A M S 6 I) R A don kunde upptäcka något så litet föremål. "Emellertid, fastän vi nöd vändigt böra se ho- nom förr än han oss, så vida vi äro inom kikare håll, då han ligger mellan oss och solen, så är det icke förmycket att vara försigtig, och vi sko- la derföre icke dröja länge med att purra ut, för att berga vår granlåt uppe i vädret, och derigenom göra oss ännu några mil osynligare." "Ay ay! — skola vi börja genast plocka ner? Vi kunna gerna berga våra bofven bra in- segel och bramlä-segel med vakten." "Nej, stopp der!" — afbröt Kaptenen — "ännu är det icke så bråttom. Detta sina plock hjelper oss ändå ett par mil i timmen med den- na brisen; hvilket icke är att förakta. Vi skola låta solen morgna sig litet först, ty ännu ligger hon för djupt nerbäddad för att vara oss farlig. Låt dem hellre sticka upp store hals, så få vi bättre vind i focken; och låt dem klappa en tal- ja på förmärsskot i lowai t, samt skota det dikt för." Med ett, "skall bli Kapten!" förfogade sig Styrmannen för ut, för att efterkomma befallnin- gen. Emellertid slog klockan fem, och sedan matroserna väl slutat arbetet med seglen, samt Styrmannen loggat för två glas, var den delen af horizonten, som låg akter och på sida af far- tyget, så till-ljusnad, att man med tillhjelp af en god kikare borde, åtminstone från toppen, kun- na upptäcka om det fanns någon seglare derpå. Sedan Kaptenen derföre en stund fåfängt spejat åt detta håll, lemnade han kikaren till Styrman- OCH NORRA AMERIKA. nen med befallning att äntra upp på stortoppen, för att der se bättre efter. Denne hade också icke väl intagit sin plats på salningen och bör- jat sin sökning, förrän den, nu i glädjen tal- trängde Kaptenen ropade till honom: "Nå väl, Styrman! kan ni se något der- uppe? Jag gissar det fins icke mera af skoner- ten deruppe än här nere. Eller huru? "Nej Kapten! Jag kan icke upptäcka någon seglare, ända från kranbalksvis i lowart till lå- rinsgvis i lä." "Nej, Nej — utropade Kaptenen triumphe- rande — jag kunde väl tro, att jag skulle locka den der kaparmässige skonerten upp i lowart, der han vid detta laget troligen ligger och svärj . . ." "Pang!" dånade ett kanonskott genom den tysta morgonluften och Ögonblicket derefter flög en kula genom stormärsseglet, hvisslande ut i lowart, der den tvärs ut från skeppet slog någ- ra ricochetter på det af morgonrodnaden violätt- färgade hafvet. "Hvad var det?" — stammade Kaptenen, sedan förvåningen öfver detta oväntade afbrott i dess tal ändtligen tillät honom yttra något. "En svår skonert tvärs i lä! — skrek Styr- mannen från loppen. "S^g hellre en svår djefvul tvärs i lä , så kommer ni närmare sanningen" — återskrek Kaptenen, under det han sprang ner till lä re- 32 HES AN MELLAN SÖDRA Jing, för att med Ögonen öfvertyga sig om en sak, hvilken han väl anade, men ändå tyckte vara nästan omöjlig. I den dunkla morgongryningen i lä om skeppet, och endast några kabellängder från det- samma, framskimrade nu, spöklikt för den för- vånade Kaptenens blickar, den gra gestalten af ett tvåmasta t fartyg, som låg samma cours med hans eget. Sedan han en stund med stirrande blickar betraktat detsamma, under det han öm- som lunkade på hufvudet, stampade i däck eller ref sig i håret, allt efter som osäkerhet, förar- gelse eller fruktan för ögonblicket hade öfver- handen — kom han slutligen i håg, att han ic- ke hade sin kikare, och ropade derföre till Styr- mannen att genast komma ner med den samme. Denne, som ända hittills oaflåtligt fixerat det främmande seglet, svarade att han kom, men rådde Kaptenen, att genast brassa back, emedan han såg en lunta blänka om bord på skonerten, hvilken tycktes betyda, att man hade att vänta ett nytt skott från samma håll. Styrmannen hade också icke hunnit längre ner än till märs- sen, och Kaptenen mumlat några ord om, att han först ville se flaggen, förrän en elcl-colonn utrusade från det främmande skeppet, och åt- följd af en häftig knall, hven en kula genom mesanen endast några fot öfver Kaptenens hufvud. "Vid Gud , den herren har brottom" — skrek denne i en bitter och ifrig ton — "som icke har tid OCH NORRA AMERIKA. 33 tid att vänta till dess man får se livad han sjelf är för en landsman. — Bear Hands der, gos- sar. — Stick upp store skot! — Lossa stor-bras- sar i lä! — Kasta stormars-seglet på stång. — Spring ner efter flaggen, John! — . Purra ut vakten, Styrman! — Berga lä-seglen, och lowa till vinden, medan jag går ner och sorterar mi- na papper, så vida den satans besten frågar ef- ter några sådana/' 34 RESA MELLAN SÖ DU A VIII. EN PREJNING. Under det Kaptenen på det upphunna skep- pet var sysselsatt nere i sin kajuta, och dess be- sättning arbetade med bi assarne och seglens bär- gande, ljusnade det till mer och mer, så att man slutligen kunde se den främmande seglarn och dess manöver. Det var nemligen en lång och svår skonert, af det slaget, som i West- indien kallas "Klipper" hvars karakteristika tac- keldrag äro ofantliga, akter öfver stupande un- dei master med små stänger, h varpå inga rår fin- nas. Deras egentliga segelaria ligger också i de fyra underseglen, bestående af tvenne svåra gaf- fel-segel, så breda nertill, som fartygets dimen- sioner, i förening med en långt utskjutande bom, möjligen tillåta, men deremot i proportion myc- ket smala upptill vid gafflar ne; samt tvenne snedsegel, h vilka likaledes äro så stora som rund- hulten medgifva. Föi delen af denna enkla tack- ling är i synnerhet att kunna ligga nära vinden och segla bidevind bättre än med h vilken annan som helst; h vilket också kan sägas vara dessa fartygs force, ty somliga, och i synnerhet de större af dem, besitta dessa goda egenskaper i en så hög grad, att det icke är möjligt för till och med en välseglande fregatt, att taga lowen af dem. Utom det denna lätthet, att fort arbe- ta sig upp till lovvärt, g$r dessa fartyg utmärkt passande för Navigationen emellan Westindiska O C IL NORRA AMERIKA. 35 Öarne, der den ständigt blåsande passaden gör att hela resor måste företagas alldeles emot vin- den, så medför den äfven så många fördelar för det slags seglare, hvilkas förnämsta syftemål är att lika lätt kunna undvika som upphinna ett fartyg , att denna sort skonertar företrädesvis blifvit begagnade till kapare; då man utgått från den ganska riktiga principen, att man kan endast komma fort upp emot vinden, så kom- mer man nog tillräckligt hastigt undan den samme* Denna sats var också den i lä liggande sko- nerten ett ögonskenligt bevis på; ty, oaktadt skeppet hela natten, eller under nära tolf timmar, legat för en slor hän, hvilket åter är den seg- ling, som råseglare i synnerhet äro starka uti, så blef det ändå upphunnet af denna snedseglare, h vilken också för tillfället hade försett sig med ett par råsegel , som, ehuru de icke i vanliga fall syntes, eller egentligen kunde sägas ingå i dess tackling, ändå både för deras storlek och efekt ganska tillräckligt salldererade den annars svåra balans i segelaria, som alltid blir till favörer för råseglaren, då affärerna gå undan vinden. Hade Kaptenen på vårt skepp blott gifvit sig tid, eller rättare haft köld nog, att med kikaren observera sin förföljare, innan han nedgick i kajuten, så skulle han haft lättare att begripa, huru det var möjligt, att. en skonert kunde hinna hans skepp med utsläppta boglinor; ty då hade han sjelf fått se, hvad nu Styrmannen observe- rade, att skeppet icke väl hade börjat minska 36 RESA MELLAN SÖDRA segel, lon än tvenne stora fyrkantiga segelmassor liksom nedsjönko i däek pa skonerten, och föi- svunno från dess fockmast, på h vilken de förut varit hissade, som en ofantlig bredfock och ett svart toppsegel. Emellertid skot skonerten framom det nu uppbrassade ske|)pet, och sedan den hunnit till- räckligt för ut, vände den och passerade tätt i lowart om det samma. Da den kom rätt tvärs, flög en Engelsk flagg upp under gaffelnocken, h varefter en kort prejning på samma språk be- gynte, h vilken slutades med befallning att Kap- tenen skulle komma om bord. Denne, som re- dan vid första anropningen uppkommit i kap- pen, der han förblef, under det Styrmannen be- svarade prejningen, befallde blott att jollen skul- le firas i sjön, hvarefter han åter förfogade sig ner i kajuten, sedan han likväl först ropat på sin kajutvakt, hvilken, inkommen, fick tillsägelse att gömma undan det så kallade apotheket och sjökorten, jemte något silfver och andra pretiosa, h vilka han förmodligen icke ansåg vara så allde- les säkra i det granskaj) han nu kommit. Under det pojken var sysselsatt med undanstufningen af alla dessa effekter, fick han se Kaptenens klocka, som hängde inuti dess koj, och i den brådskande ifvern undfallit ägarens uppmärk- samhet. "Skall Kaptenen icke taga sin klocka på sig"? — utropade gossen,, glad att få någon an- ledning att våga börja ett samtal med sin strän- OCH NORRA AMERIKA. 87 ga herre, b vilket han förgäfves sökt, ända sedan skonerten upptäcktes. "Klockan? Ack! jag ha- de så nära glömt den, i denna förbannade bråd- skan. Det var bra du påminte derom, John" — fortfor Kaptenen i den mildaste ton, han nogon- sin nyttjat till sin kajutvakt — "Tag hit den ! . . . Fast nej. . . . Det är bättre, du gömmer den i den lilla lönnlådan vid fötterna under kojen, som du väl vet. Man kan icke vara nog försig- tig med detta slags kapare." "Är det då en riktig sjö-röfvare, Herr Kap- ten?" — fortfor pojken, begagnande ögonblickets dispens från den vanliga strängheten hos Kap- tenen. "Sjö-röfvare?" — upprepade denne — "Åh ja, du kan icke ha så orätt i det; ty skillnaden emellan en sådan och en kapare i dessa farvat- ten, är ofta så fin, att de sjelfva icke ha så no- ga reda derpå, och en annan ännu mindre. Men hvad står du och pratar för, pojke! och icke lägger in klockan, som jag sagt dig?" "Ack jag tänkte blott på om vi nu haft fre- gatten United States med oss, så behöfde vi icke frukta så mycket för hvarken kapare eller sjöröfvare." "Fregatten?" — upprepade Kaptenen, flat och oviss om han borde taga denna anmärkning som en simpel reflexion af pojken, eller kan hända rättare, som en slags pique på hans egna många sarkasmer emot örlogsmän — "Fregat- ten säger du? — Ja , du må mena dermed hvad 38 r E SA ME i,l,AK S (i i) B A du vill, men det vet jag, att, om jag nu hade den gamla "Jernsidan" inom kikaren, så ville jag ge mycket, och dig till på köpet för att bli en krutapa der om bord, som du passar bättre till, än stå här och prata i min kajut sakramen- skade pojkbyting. Fort! skynda dig upp på däck och sä^ Styrmannen att han kommer ner, jag vill tala med honom — annars skall jag lä- ra dig hålla munnen en annan gång.', Innan Kaptenen slutat, var också gossen genom dörren, rädd att få dyrare betala den glädjen, att ha förargat sin Kapten och slagit honom med sina egna vapen; och kort derefter inträdde Styrmannen i kajulen med tillsägelse, att båten nu var klar på sidan. "Det är bra, Styrman; ehuru det vore bätt- re om han hade fått hänga under sina däfver- tar akter ut. Nå väl, då vi icke kunna hjelpa det, hvad tror ni väl om den der Herren, som vi på detta sätt råkat ut för?" "Jag tror, att det är den snällaste seglare, jag sett plöja sjön och den vackraste skonert, som kan flyta på vattnet; men för öfrigt är det icke godt att säga hvad det är för en landsman, ehu- ru han nu för Engelsk flagg." "Deri har ni rätt," — inföll Kaptenen — "Ty att han hissade Engelsk flagg, då han preja- de ett Amerikanskt skepp, är icke underligt. Lik- väl är jag nästan säker på att det icke är någon Engelsman, utan snarare en Fransos eller någon af de här Sydamerikanska Fristaternas kapare, OCH NORRA AMERIKA. 3g h vilkas många ny modiga flaggor icke sjelfva fan känner, ifall de hissade dem som lotsgös, för att bli inlotsade till helvete, dit de ändå komma — och om det är en sådan, hafva vi icke så myc- ket att frukta för skepp och last, hvilka i alla fall äro assecurerade för uppbringningar, men destomera för vår besättning, våra instrumen- ter och sjökistor, ty dessa gynnare pläga va- ra lika fallna för en utskrifning bland de förra, som en visitation af de sednare, och derföre har jag redan, som ni ser, gömt undan hvad jag kan, och jag vill råda er att göra detsamma. — Men det är väl icke värdt att dröja här nere längre, ty annars kunde vi snart få en kub» genom ka- juten från denna best, som tyckes vara lika litet road af dröjsmål som lösa skott. — . Farväl der- före, sa länge! — Skulle någon komma om bord, under min frånvaro, b vilket är temligen säkert, så traktera dem så godt Ni kan af romankaren för besättningen. Dylikt folk hålla till godo hvad de få: och det är i alla fall bättre att lot- sa vara vän än fiende med dem." Under denna förmanande tillsägelse skyn- dade Kaptenen , åtföljd af dess närmaste man upp genom kajutkappen på däck, hvarest redan var fullkomlig dag, ty solen hade just nu upp- skjutit sin glödande skifva öfver den violett-fär- gade Oceanen, och öfvergöt med sina gyllen de strålar tacklingen på skeppet, hvars master, se- gel och tågvirke glänste emot den höga azurfär- gade himmelen i denna förklarade fägring, hvari /JO RESA MEL I- AN SÖDRA alla föremål försattas under soluppgången inom de förtjusande tropik-regionerna. Det var lik- väl ieke på dessa föremål, som de uppkomne sjö- männens blickar fa vilade, ty de riktades genast åt ett annat håll u tombords, eller på det tvärs ut liggande fartyget, h vilket nu låg så nära och syntes så tydligt, i all sin skönhet, till både tack- ling och skr of, att det i alla fall vore förlåtligt, om hvilket sjömansöga som helst deraf fängslades och sysselsatte sig med dess beskådande, ehuru känsligt det annars kunde vara för naturens skönheter. Det var, som förut är nämdt, en skonert med den slags enkla och svåra tackling, som för- ut är beskrifven, h vilken, i förening med de smidiga formerne i sjelfva skrofvet, antydde en så utomordentlig grad af lätthet , styrka och snabbhet hos hela maschinen, att den, i jemfo- relse med andra fartyg, skulle för sjömannen framställa samma ömisskänliga drag af ofverläg- senhet i dessa egenskaper, som Ornithologen ge- nast upptäcker hos falkslägtet, jemfördt med de andra fogelslagen. Samma karakteristika propor- tioner — så vida det är tillåtet, att längre begag- na en för philosophen kan hända besynnerlig likhet mellan natur och konst, eller längre ut- sträcka en för naturforskaren förarglig jemförel- se emellan en fogel och ett skepp — samma proportioner, som råda mellan kropp och vingar på de nyssnämde roffoglarne, tycktes också fin- nas emellan skrofvet och seglen på denna Oceans OCH NORRA AMERIKA. 41 roffogel: och likasom de förres anfallsvapen för- nämligast består i den stora näbben, likaså hade denne koncentrerat sina i en enda ofantlig kanon midt i fartyget, under det fyra på hvardera si- dan, af en mindre kaliber, tycktes mera ämna- de till försvar, och kunde kanske bäst liknas vid de förres lika många klor. Liksom de nämde foglarne vanligen sakna de glada färger, som of- tast utmärka de befjädrade djurslägterna , så ha- de denne icke heller någon af dem, som vanli- gen pryda andra fartyg; ty han var svart helt och hållet och, med undantag af de snöhvita seglen, fanns icke något, som gjorde afbrott från denna mörka , hotande färg. — Men vi skola sluta med denna jemförande beskrifning — ej af brist på materialier att utsträcka den längre , utan der- före, att den i alla fall förefaller oss blott så- som ännu ett prof på de många misslyckade för- söken, att för andra än sjömän eller dem som närmare intressera sig för yrket, specielt be- skrifva ett fartyg — och hellre lyssna till ett samtal, som uppstått emellan båda Styrmännen på vårt gamla skepp, sedan Kaptenen gått ner i sin båt och redan var på väg bort till kaparen. "Ja, Ni har rätt i det. En sådan seglare är icke så lätt att undvika. — Många fartyg har jag sett, både örlogsmän och kapare, men maken till denna s^g jag aldrig. Se — han har nog att göra der vid röret, att hålla henne från att skjuta för stark fart, ehuru hon ligger och hac- kar jemt i vinden endast med lefvande klyfvare 42 RESA MELLAN SÖDRA och uppgigadt storsegel. Vid Gud — Kaptenen kunde behöft litet mera kött i båten, om han skall hinna honom. — Lätta litet på röret der! Vi måste låta henne skjuta of ver stäf, annars komma vi för långt akter ut, — Tag ett tag i lä store brassar, gossar! — så att vi få litet me- ra fart på henne." "Jag kan undra, huru djupt en dylik sko- nert kan sticka med en sådan resning. — Jag tänker han har lika mycket under vatten som vårt skepp, fast han ofvanpå icke hägrar hälften så högt som vi/' Åh, hvad hans djupgående beträffar, så kan Ni vara säker att han räknar så många fot för, som vi akter, ehuru hon nu ligger styfva tret- ton; och om han icke sticker sina sex eller sju fot djupare vid röret, så bedrar jag mig på byggnaden af en Westindisk klipper, h vilken utom denna styflastighet icke skulle kunna föra ett sådant ofantligt bomsegel som Ni ser." "Ja , jag har nog sett på det , och några al- nar duk sitter der i det. — Jag ansvarar för att det tål att ta uti, innan man får en sådan lapp upp i vädret: och fast än det tyckes vara fin duk uti det, så tror jag, att hela vår besätt- ning skulle få nog göra med att hissa pik- och in ra fall på en gång." "Ja, Ja, och ännu mera att berga det för en slör hän. Men se, der lägger gubben till. Nå, har han lika lätt at£ klarera sig från Kap- tenen der om bord , som han har att äntra öfver OCH NORRA AMERIKA. 4^ relingen på dess skuta, så slipper han för godt köp, ty han steg med en gång från toften i stor- röstet, och så med ens öfver relingen in på däck. Man kan också icke säga, att skrofvet tar mycket vindfång der om bord, men nog måtte hon ändå tvätta sin besättning, ehuru bogen och sidorne äro så utfallande, att hon tyckes kunna berga sig temligen för sjön." "Ja, intet tror jag, att gubben skulle kun- na promenera torrskodd i tofflorna der om bord, som han alltid skryter med att han kan göra här om bord i hvad väder som helst. — Men livar tog han nu vägen — kan ni se det med kikaren?" "Åh ja — han gick ner i kajuten. Förmod- ligen vill Kaptenen der agera en stor Herre, som icke tar emot sitt främmande på halfdäck , utan ger dem audiens nere i sin kajuta. Nå, jag undrar icke der på. Om någon skeppare har skäl att vara stolt öfver sin skuta, så måste den- ne ha det, ty vackrare kol kan ingen ha under fötterna. — - Se bara sådant lopp akter. Ligger hon icke på vattnet lik en and? Vid Gud, det är en skuta, sådan som en sjöman kan bli kär uti. — Och sådana master lika långa som far- tyget och svåra i fisken som på en fregatt, fast de äro smäckra i topparne « — och en bom, som icke ger dem mycket efter hvarken i längd eller tjocklek." ^ "Nå, hvad tycks om hennes stående gods — ej mera än tre spant på hvar mast, och inga vef» 44 RESA MELLAN SÖDRA lingar — Inte ta vanten vindfång, hvad topp- gastarne såga om lättheten att äntra npp. Men så ha de också icke mychet att göra i vädret der om bord, ty gaffel toppseglet är flygande, och på fören har hon ingenting, h varken att refva eller beslå, då allting går ner i däck; ehuru svår fockrån är, som hänger nedfirad på re- lingen, lik beginerån på en kutter, och skjuter ut öfver sidorna liksom wa ter bommar ne på en fregatt för ankar/' "Ja, den som upptacklat den der skutan, har förstått sig på rätta maxen af en äckta klip- per, fast han icke gjort mycket för matrosernas maklighet. Det skulle vara roligt att for contra- sten ha ett Holländskt skinkskaft vid sidan af ho- nom, och se hvad figur en sådan trumf-till-klas- Maklig skulle göra bredvid denne långgjutne vind- ätaren med sina, i hans tycke säkert, vanheder- liga dimensioner. — Men se! . . . hvad är det? . . . Han hissar en annan flagg — Ah ah! Jag kunde väl tro det der går John Bull ner och chevalier de Tricolor äntrar upp på gaffelnoc- ken. — Förträffligt! — hon tacklar ännu bättre under Fransk flagg: och jag gratulerar både oss och Kaptenen, som nu sluppit ur sin förlägenhet, fast han ändå misstänkte detta. — Bear hands , gossar, der! — ge henne tre duktiga hurra för vår gamle vän den trefärgade flaggen. " Anraa- ningen var icke väl gifven, förrän den efterkoms af besättningen, hvilken samlat sig på gångbordet i lowart, för att betrakta och göra sina anmärk- OCH NORRA AMERIKA. 4^ ningar öfver kaparen, samt nu med glädje såg denne utbyta den fiendtliga flaggen för en alli- erad. — Kort efter det sista skrålande hurraro- pet hade hunnit väl dö bort i den tomma rym- den, syntes jollen sätta af från skonerten, och den akter ut sittande personen, hvilken likväl icke var vår Kapten, styrde rakt på skeppet; och det drog ej länge ut, förrän en främmande person med en sjömans vighet hoppade från bå- ten öfver relingen, och ögonblicket derefter stod på halfdäcket i lowart, en lång athletisk figur, klädd i en blårandig sjömansjacka och dito by- xor, ombundna vid medjan med en silkesnäsduk , från hvars brokiga fållar framblänkte de krokiga kolfvarna af ett par pistoler. Dess mörkbruna ansigte beskuggades af en låg halmhatt och täck- tes till en stor del af ett svart yfvigt skägg, h vilket, under de olika namnen af mustacher, pollisonger och pipskägg, lemnade blott ett nöd- torftigt rum för munnen och ett par bruna blix- trande ögon, öfver hvilka dessutom hvälfde sig tvenne ofantliga ögonbryn. — Sedan han först kastat en af de der hastiga blickarna uppåt skep- pets tackling, hvilka äro snart sagdt ovilkorliga för en sjöman, då han kommer om bord på ett främmande fartyg, vände han sig till Styrmän- nen och med en nick hälsade dem på det all- männa sjöspråket, väl ledig, men med en dialekt, som förrådde att detta icke var modersmålet, utan snarare det, som med lika rätt fått namn af det allmänna hafspråket. Derefter lemnade han en 46 RESA MELLAN SÖDRA biljett till förste Styrmannen, som bad honom stiga ner i kajuten, h vilket han kort afslog; och under det denne läste, gick han för ut till be- sättningen, hvilken ännu stod församlad på gång- bordet, delande sin uppmärksamhet emellan be- gapandet af den främmande personen och åhö- randet af de uppkomne jollgastarnas berättelse om kaparen. Sedan lian kastat några mönstrande ögon- kast på denna grupp, hvari blandades dylika blickar af tillfredsställelse, h varmed en värf- nings-officer betraktar en samling unga och star- ka personer, hvilka han hoppas kunna göra till rekryter, vände han sig till dem med följande af gallicismer uppfyllda tal: "Nå väl, mina gossar, hvad tycker ni om den der skonerten? — Skul- le ni icke ha lust att segla på den, och under Fransk flagg slåss emot Engelsmännen? — Hon upphinner en Engelsk coopvardiman inom vak- ten, och ingen Engelsk fregatt har ännu seglat om den. — Trettio piaster i månaden utom an- delen i prispengarne. — Inga lossningar eller lastningar: tågen hafva icke varit ibända på sex månader. — Säg, tycker ni icke om en så- dan segling? ^- Är det ingen af er, som har lust att gå om bord med mig?" Sedan matroserna en stund betraktat talaren och hvarandra, drog den större delen sig tillba- ka fram på backen, under ett oredigt mumlan- de, h varunder orden: vkapare," "prispengar ," "galje," "sjöröfvare," "Kaptenen fången ," "m. m." OCH NORRA AMERIKA. ^7 yttrades med ovilja. Några få stannade ändå qvar i värfvarens granskap, och deribland den matrosen, som lör ut är nämdt, hade vår kajut- vakts förtroende, och som just var en af dem, hvilka varit med i jollen. Då ingen af de andre ville besvara uppma- ningen, steg han ett steg närmare, och sedan han, behörigen öfver relingen, befriat sin mun ifrån en för orationen öfverflödig portion brun salif, vände han sig till den främmande, och med en listig min började: "Åh jo, nog skulle man kunna ha lust att följa med Er om bord och segla några måna- der på den der svarta lättermarkaren; men mig tyckes, att, då ni uppräknat alla andra goda saker der om bord, Ni glömt nämna hvad sort papper Skepparen har i sin pulpet; ty, ehuru- väl jag, för en, bättre förstår mig på merlpry- rnen och segelduk, än på penna och papper, så har jag ändå, innan jag tar hyra på någon sku- ta, lust att veta hvad Rederi jag far för, och allrahelst i dessa tider, och på en sådan lång och låg best, som den der, h vilken ser ut, som om han lemnat sina rår i land, på det hans be- sättning icke genast skall bli hängd under noc- karne, då han en gång blir uppbringad . . . Nå nå, ni skall icke taga detta så illa: det var icke så illa ment som sagdt; ty, oaktadt allt det der, är er skonert den vackraste sjöbåt jag sett, och jag är er man, så snart Ni låter mig veta hvad sort kaparebref ni har, eller hvad flagg ni egent- 48 RESA MELLAN SÖDRA ligen för; ty lika väl som ni nu skiftat frän Engelsk till Fransk, kan ni nästa ögonblick his- sa en annan Gud-vet-hvad-för-en, till och med en Turk eller Algerinare. Och, ser Ni, fastän er skonert kan segla, och Ni säger att icke en fregatt kan knipa honom, så skulle ändå två kunna göra det: och se då vore det roligt att veta, om man vid ett sådant tillfälle fick blott ta hyra i ett fängelse, eller blefve bums pres- sad till galgen." "Ja, du har verkligen icke så orätt i det, min gosse; men är det ingen ting annat, som hindrar din förhyrning, så kan du genast långa din sjökista ner i båten, ty nog hafva vi kapare- bref om bord; men detta kan du få bättre reda på om bord hos oss, der din egen Kapten ge- nast kan öfvertyga dig derom, så vida du icke tror mig eller din Styrman, som nu kommer här, och troligen äfven kan säga något om des- sa saker." "Ja gossar," yttrade denne, vändande sig till besättningen och pekade på den uppvikna biljetten — "Kaptenen skrifver här, att, om nå- gon af Er skulle vilja godvilligt taga hyra med skonerten der, så har han hans tillåtelse dertill, och att skonerten är från Guadiloupe och har Fransyskt kapare-bref, utfärdad t af Gouvernö- ren på öen, för att kryssa mot Engelsmännen. Likväl, om flera än tvenne af Er vilja lemna far- tyget, h vilket h varken 'han eller jag hoppas, så anser OCH NORRA AMERIKA. 49 anser han dem som om de hade rymt från skep- pet i öppna sjön, och anklagar dem som sådane vid sin hemkomst." "Nå- Väl, hvad säger du nu, min gosse?" — frågade kaparen, under det han vände sig till matrosen — "Har du ej lust att bli den förste af de tre, som taga trettio piaster i stället för femton, och jaga JohnBull, i stället för att fruk- ta hans kryssare. Jag tycker om dig, och skul- le gerna se dig i min vakt, om bord på 'Ve con- dor,'' der du icke skall sakna kamrater, som äro värdiga att fara på en skuta, hvilken gör skäl för sitt namn/' "Ja, ehuru jag icke förstår hvad ni menar med namnet på fartyget, så kan jag väl tänka, att det. betyder något, som luktar af rof; och då jag en gång sagt ja, så får jag väl hålla ord, så mycket hellre, som här i alla fall icke lär vara frågan om annat än valet emellan att gå godvilligt eller bli pressad. Eller hur?" "Äh ja! du har kan hända rätt nog, det kommer an på, huru man tar det" fortfor kaparen "Nå, hvilka äro de andra två, som vilja följa med. mig om bord. Ni måste skynda er, gossar; jag har icke tid att stå här så länge — skonerten har redan börjat falla af, för att gå i lä om oss; och så snart den kommer på sidan, måste vi vara klara att sätta af." Under det matroserna, tillika med båda Styrmännen, rådslogo om hvilka de tvenne an- 4 !>0 RESA ME I.I.AN SÖDRA dra skulle bli, som mdste lemna fartyget — ly af Kaptenens biljett kunde genast ses, att detta matte vara ett vilkor för att slippa ii au kåpa- ren, fast det icke i rena verba ulhykles « — gick den främmande akter ut, ocb började promenera på halfdäcket. Han både icke galt många slag fram ocb tillbaka, förrän hans uppmärksamhet fastades på var kajtitvakt, b vilken både ställt sig längst akter ut. ocb med balfrädda blickar fixera- de honom, liksom i strid emellan begäret att meddela sig och fruktan att tilltala en sådan person. Denne stannade dcrföre, ocb med en vänlig min ocb ton frågade honom, om lian vil- le honom någon ting; hvarvid pojken fattade mod och gick närmare, samt sagta, liksom rädd att höras af någon annan, frågade: "Ni bar väl många kanoner om bord j)å ett fartyg?" "Nej, icke mera än nio; — men b vårföre frågar du efter det, min gosse?" "Åh jo — jag ville bara vela det. Ni bar väl mycket folk då , om Ni skall kunna för- svara er?" "Ja, vi äro nära åttio man om bord — Men b vad menar du med dina frågor, pojke!" "Förlåt mig, Herre, jag har blott en till att göra. Ni taga väl aldrig något Amerikanskt fartyg?" "Vet du icke, att. Fransmännen ocb Ameri- kanerne äro vänner" — svarade kaparen torrt, under en blandning af förundran och ovilja öf- ver gossens besynnerliga frågor. OCH NORRA AMERIKA. 5 i "Ack, blif icke ond, min Herre" inföll denne "jag ville blott underrätta mig om des- sa saker, innan jag gaf er förtroende af min fö- resats, som är att följa med er om bord, så vida Ni vill låta mig bii en af de trenne, som skola gå ; ty på annat satt släpper Kaptenen mig visst icke." "Ah ha! — Var det derföre du gjorde di- na inånga frågor? — Nå, efter du tyckes vara en rask pojke, som har lust för ett annat lif, än om bord på en kopvardiman, så skall jag ta- ga dig med, ehuruväl du är något ung; då det ändå ofta nog kan vara bättre att ha en godvil- lig jungman, än en motvillig matros. Gör dig derföre genast klar: vi sätla af i rappet." Gossen sprang genast förut, der hans med- delande, att han var en af de trenne, som skulle lemna skeppet, väckte lika mycken förvå* ning som nöje, då det icke fanns mera än en till, utom den redan nämde matrosen, som ville taga hyra med kaparen. Ehuru båda Styrmän- nen sökte afråda gossen från sitt företag, fram- härdade han deri; och alla deras välgrundade skäl kullkastades med ett enda uttryck från dess förtrogne: "kom ihåg Gubbens nyp." — och då nu antalet var fullt, samt skonerten redan i lä om skeppet, så langades de afgåendes saker ner i jollen, och några minuter derefter var båten under väg bort till det andra fartyget. 1)2 RESA MELLAN SÖDRA IX. EN KA PAR K. Uppkommen på skonertens halfdäck, fram- ställde sig för var unge äfventyrares blickar en mängd föremal, hvilka voro på samma gäng helt olika med dem han varit vand alt betrakta på det goda skeppet Franklin, som tillhopalagne karakterisera för det slags fartyg, på hvilkethan nu befann sig. Ehuru det lemnade skeppet var ett rymligt fartyg på omkring femhundrade tons, så hade skonertens däck ändå ett mycket större utseende ; antingen orsaken dei till \ii§ i dess verkligen större dimensioner, eller att det icke uppfylldes af de många saker, som vanligen bort- taga rummet på en kopvardimans däck. Inom de låga relingarne, hvilka lik vist genom ba- stingeringen , eller ett lätt borttaget bröstvärn af besättningens gång- och sängkläder, jemte se- gel och andra lösa effekter, voro ökta till nära en mans höjd — syntes hvaiken vindspel, ka- byssa eller kobrygga, utan det långa, breda däcket sträckte sig fritt från fören till aktern, endast upptaget af fyra svåra kanoner på hvar- dera sidan. Ehuru kaparens däck i detta afseen- de, och älven i det hela laget, nog mycket lik- nade en örlogsman, så var det ändå i flera fall, som den äfven skilde sig från vanliga krigs- skepp. Sålunda såg man inga båtar på däck , ty de trenne, som funnos^ hängde utombords i sina cläverter akter ut och på låringarne, och OCH NORRA AMERIKA. 53 ehuru de under svårt väder lätt kunde intagas på däck, så fingo de likväl icke den vanliga plat- sen för dylika farkoster emellan båda masterna, ty denna rymliga plats var upptagen af en an- nan, för fartygets bestämmelse, mycket vigtiga- re möbel. Denna bestod nemligen i en lång ofantlig metall-kanon, hvilken, både till kaliber och längd öfversteg dem, man vanligen nyttjar om bord till och med på undra batterierna af linie-skepp, samt så monterad, att den kunde skjuta åt alla håll, sedan likväl bastingeringen var borttagen, hvilken gjorde att man inte kunde se honom utombords. Utom dessa större skjutpjeser, syntes inga af de mindre gevär och blanka va- pen, hvilka vanligen äro placerade på åtskilliga ställen af ett örlogsfartygs däck; ty, ehuru de troligen funnos i mängd om bord, så vore de icke, som vanligt, till hands för hvar och en, som ville begagna dem. Detta, tillika med den omständigheten, att blott några få personer, hvil- ka synbarligen utgjorde befälet om bord , buro ett eller annat mindre vapen på sig, i likhet med den förut omtalade, gåfvo anledning till den misstankan, att härunder måtte ligga någon orsak, eller att dessa försigtighetsmått voro en kanske nödvändig handräckning åt ordningens vidmakthållande om bord på ett fartyg af denna beskaffenhet. Huru det nu förhöll sig dermed, så gaf för öfrigt besättningens hållning och upp- förande vid våra nyvärfdas ankomst icke det ringaste skäl till förmodan att disciplinen här 54 R B S A N K T.I.AN S Ö D II A om bord var mindre iakttagen Sn på andra krigs- skepp; ty, fastän den främre delen af ka parens däck var uppfylld med en slor mängd matroser at olika Nationer och färger, som visserligen be- gagnade ocb gjorde sina anmärkningar ötVer de ankommande, så rådde ända en allmän tystnad ocb ordning inom relingarne, oeb dä vara främ- mande kallades aklerut, för att presenteras för Kaptenen, vågade ingen af de nyssnämde ma- troserne följa med , eller pä delta sätt fela emot den respekt, b vilken af manskapet alllid visas för balfdäcket pä ett Örlogsskepp. Ibland de personer, som befunne sig på denna sistnämde del af skonertens däck, ut- märkte sig genast en, sä väl för sitt utseende, som det välde lian tyktes äga öfver alla de an- dra. Denne var en ung man af omkring trettio års ålder, med en af dessa smärta välväxta figu- rer, som, icke utmärkande sig för sin längd men ej heller för motsatsen, tyckes böra till den slags medelmåtta, bvilken i sä många fall är den bä- sta ocb oftast äfven så i frågan om menniskc- kroppens storlek. Dess klädsel, eburu enkel, ty de förnämsta persedlarne utgjordes af en blå klä- desjacka, ett par b vita linne underkläder, ocb en stråbalt, förenade en sådan grad af finhet och snygghet, med den fördelen att fullkom- ligt passa till bärarens figur, att den genast förrådde gentlemannen, oaktadt snitten för ofri gt var fullkomligt lika med den simpla sjömans- drägten. Dess mera rena än just sköna anlets- OCH NORRA AMERIKA. 55 drag beskuggades alldeles icke af något af de mindre hårpartier, h varmed modet lika ofla van- ställa som bepryda ansigtet, och fysionomisten hindrades derigenom icke att examinera de karak- teristiska dragen omkring munnen och öfver läp- pen, hvilka, tillika med de mindre stora än lif- liga blå ögonen, marquerade en stark blandning af godhet, skarpsinne och beslutsamhet. En af naturen blond, fast nu brun och väderbiten hy, jemte ett ljuslockigt hår, som likväl obetydligt syntes under den bredbordade hatten, borde ock- så till de dragen , h vari genom denne unge man skilde sig från de fleste af sin vilda omgifning. Till denne person, hvilken nu satt på ak- tersta kanonen i lowart, rökande sin cigarr, för- des de nykomna; och sedan deras barske led- sagare på Fransyska gjort reda för sitt uppdrag, började den förstnämde examinera våra nyvärf- de, på deras eget språk. Detta gick ganska ha- stigt för sig med båda matroserna, ty äfven den, som om bord på det andra skeppet pratat så mycket, tycktes hafva förlorat sin talgåfva på samma gång han kom om bord på skonerten, der troligen hållningen hos besättningen och ut- seendet af Kaptenen voro lika så oväntade, som mindre uppmuntrande till långa tals hållande. Huruvida åsynen af dess gamle skeppare, hvil- ken nu stod ovanligt tyst och medgörlig bakom kapare-Kaptenen, kanske också bidrog härtill, ar väl möjligt; nog af, de blefvo båda två gan- ska fort förhörda och derefter skickade för ut. 5( I RE SA ME L I, AU S (i J > U A Detta var likyäl icke fallet med vår ungeapren- tis, på Ii vilken de nyssnämde omständigheterna hade en hell motsatt effekt; och ora han förut hade kanhända haft några betänkligheter vid att förhyra sig på en kapa re , och med en sådan man, som den, hvilken engagerat honom, så för- svagades de efter ankomsten om hord och försvun- no alldeles efter samtalet med dess nya Kapten. Sedan denne sistnämde, dels genom sin Styr- mans meddelande, och dels af gossens egen be- rättelse fått veta orsakerna till dess beslut, vän- de han sig till dess gamle Skeppare med en för- frågan, om han hade någon ting emot, att dess kajutvakt lem na de skeppet. Den tillfrågade, som allt sedan gossens ankomst om bord, men synnerligast under dess samtal med kaparen, va- rit i en svår strid mellan, å ena sidan begäret, att för andra gången få bestraffa sin aprentis för en misslyckad rymning, och a andra, förde- len af att mista en pojke i stället för en matros, råkade härvid i en så mycket större förlägen- het, som han på den besynnerliga tonen i frå- gan och bekantskapen med fi agaren , icke så no- ga kunde veta hvad denne men te der med, eller hvad värde han satte på svaret. Han togs emel- lertid snart ur sin förlägenhet, då kapare- Kap- tenen, efter att en stund hafva fixerat honom, reste sig upp, liksom för att der med afbryta samtalet, och sedan han kastat den återstående delen af sin utrökta ciöarr öfver relingen, vände sig till vår Skeppare, hvilken han med blickar OCH NORRA AMERIKA. 5^ fulla af ovilja, på detta sätt tilltalte: "Då ni, som jag hört, icke behandlat Er aprentis på det bästa sätt, och, som det tyckes, icke är så syn- nerligen angelägen om att behålla honom, så skall jag åtaga mig Edra förbindelser; och då ni råkar hans anhöriga, kan ni säga dem, att ni lemnat gossen i en god skola, och hos en lärare, som ansvarar för att han skall bli sjö- man. Då vi nu icke hafva mera att göra med hvarandra, så önskar jag er en lycklig resa. Skulle Ni en annan gång råka ut för "Condo- ren," så hoppas jag att Ni icke gör några onyt- tiga girar från er rätta cours, för att undvika honom." Och under det han vände sig till Styrmannen "M:r Delabrise! gif de båda ny- komna matroserna sitt skeppsnummer, och låt dem få del af ordningarne här om bord. Poj- ken stannar här på skansen, och ni kan tills vidare sätta honom i Er vakt. — Då båten satt af, så sätt till segel: lägg henne öfver på andra bogen; och låt folket taga sin skafFning." Sedan Kaptenen gifvit dessa befallningar, gick han ner i sin kajuta, och det drog icke länge ut förrän de till det mesta voro efterkom- na: ty vår gamle Skeppare, som antingen skäm- des för, eller ock ansåg det ofverflödigt , att taga afsked af sin kajutvakt, hann knappast att under- rätta sig om longituden här om bord, förrän de tätt på hvarandra kommande komandoropen "his- sa stagfocken!" "hal ut gafFelfocken !" lyft piken! "låt falla storehals!" tvungo honom att skynda 58 RESA MELLAN SÖDRA sig i båten; och innan lian sade af från sidan, voro redan de nyssnämdc segeln utspända för vinden , och kort derefter skonerten under full fart. Båten hade också icke förr kommit tillba- ka till skeppet, förrån kaparen vändt genom vin- den, och då den nu passerade tätt i lowart om det samma, gafs tillfälle för de afseglande att kasta afskedshälsningar åt kamraterna der om bord. Vår unge äfventyrare hade också begagnat sig häraf, och stod just nere i lä, hälsande sina vänner, ej utan det svårmod, som vid den ål- dern vanligen åtföljer skilsmässan från dem man länge varit tillsamman med, i synnerhet då man derigenom ser sig försatt bland främmande och okända. Han plågades emellertid icke så länge af denna känsla, ty innan fartygen hunnit för- bi h varandra, fick han se sin gamle skeppare, hvilken nu uppkommit på halfdäcket från båten; och ehuru åsynen af dess gamle tyrann var i sig sjelf tillräcklig att mildra obehaget af skils- mässan från skeppet, så blef detta helt och hål- let utplånadt, då han blef varse den nyssnämde personen uppstiga på flaggkistan och, under det han vände sig akterut mot den afseglande sko- nerten, framtaga ur fickan den så väl kände "pillerburken," liksom för att uti sista stunden hota sin emanciperade kajutvakt med denna Pan- doras ask. Hvad nu också meningen var med tobaks-dosans upptagande,, så hade dess öppnan- de åtminstone icke den vanliga effekten på vår OCH NORRA AMERIKA. 5g unge sjöman, h vilken nu såg den med ungefär- ligen samma ögon, som mången från skolan ny- ligen skild gosse betraktar sin Latinska grama- tika: glädjen öfver att ändtligen hafva sluppit den , ökas genom hågkomsten af de många ve- dermödor den förorsakat. Det var således med glada känslor han betraktade aflägsnandet af sitt gamla skepp, hvilket gick sa hastigt, att snart både Kaptenens och de ofriga personernas figu- rer der om bord fördunklades och sammansmäl- te snart med det mörka skrofvet; och då slut- ligen, äfven detta fartyg började fortsätta sin ko- sa, i eii motsatt riktning, så påskyndades aflägs- nandet i en så ökad grad, att snart nog en- dast de hvita seglen af det lemnade skeppet syntes öfver horizonten från det låga däcket af den bortilande skonerten. Vår unge sjöman, som med hela lifligheten af sin ålder och lust för yrket, njöt af den for honom så ovanliga seglingen, hade emellertid gått för ut, och lutande hufvudet öfver relingen, öfverlemnande sig åt det alltid angenäma åskå- dandet af förskeppets häftiga fart genom vattnet. Han hade också en god stund betraktat denna eviga, men alltid olika strid emellan vågorna och den framrusande bogen, och lyssnat på den an- genäma musiken af sjöns forssande och böljornas tillbakastötande framför stäfven, då ett slag på skullran väckte honom ur det tankspel, hvari detta behagliga skådespel försatt honom. Då han vände sig om, fick han se sin nya Kapten, hvil- ÖO RESAN MELLAN SÖDRA ken i skämtande ton frågade honom hvad han såg på framför stäfven, eller om han kanske tänkte fånga en Delphin till frukost, då han tro- ligen icke ännu fått någon mat sedan kan kom- mit om bord. Gossen fick likväl icke tid att besvara någon af dessa frågor, förr än den för- re tillade: "Jag vet väl, att du endast roat dig med att se huru hon går genom vattnet, och detta förundrar mig icke, ty det roar mig sjelf. Tyc- ker du annars, att det är någon skillnad emel- lan hennes sätt att plöja sjön och det skeppets, som du lem na t? Men detta kan du säga mig sedan. Gå nu ner i kajuten, så lagar väl ste- warten att du får något att äta , och kom sedan upp, så får jag höra hvad nytta du kan göra mig här om bord." Gossen , som verkligen var fastande och dess- utom i den aptitfulla ålder, då en bjudning ner till kajutboidet kan både emottagas och ho- noreras, vid hvad tid på dygnet som helst, lät icke säga sig detta tvenne gånger, utan lemnade genast Kaptenen och begaf sig ner i kajuten, h Vä res t han emottogs af en lång Neger, som be- ställsamt serverade honom med qvarlefvorna af en bastant frukost. Ehuru ifrigt han sysselsatte sig med den välsmakande måltiden, kunde han ändå icke låta bli att bemärka det besynnerliga i rummet, der han befann sig, och dess olikhet, så väl med det lemnade skeppets kajuta, som äf- ven alla dem, han förut' varit uti, om bord på andra fartyg. Oaktadt detta rum för öfrigt var OCH NORRA AMERIKA. 6 1 ganska beqvämligt meubleradt och försedt med en mängd af de effekter, som bidraga till lifvets trefnad, så väl till sjös som till lands, tycktes ändå sjelfva inredningen och arrangementet af detta och närliggande hyttor, mera vara beräk- nade för deras säkerhet, som bebodde dem. Genom en stark och smal dörr, hvilken på åt- skilliga sätt kunde tillåsas innanför, inkom man i detta Gunrum, h vilket med mera skäl, än de vanligt så kallade, kunde benämnas så, då dess väggar voro täckta med en sådan mängd pisto- ler, bössor, sablar och andra mindre vapen, att man knapt kunde upptäcka de dörrar, som här- ifrån ledde till åtskilliga smärre hyttor på sidor- na och till Kaptenens kajuta akter ut. Ej mera än ett enda stort fönster upplyste detsamma, och detta satt i taket samt var försedt, utom det vanliga mindre jerngaller, h varmed dylika sky- lights är o skyddade från att bli sönderslagna ofvanifrån, med ett gröfre sådant i sjelfva skepps- däcket, som hindrade någon från att denna vä- gen nedkomma. Midt på golfvet var en stor blybetäckt lucka, hvilken ledde ner till krut- durken, och öfver densamma stod nu matbor- det. Ehuru detta var allt, hvad vår frukoste- rande skeppsgosse kunde inhämta, under sitt för- sta korta besök i detta rum; ty de frågor, han i detta afseende gjorde sin svarta taffeltäc- kare, blefvo icke besvarade, antingen derföre att denne icke förstod dem, eller också låtsade en- dast tala Fransyska , så fick han sedermera 6a RESA MKI.I.AN IÖDRA under sitt langa vistande om bord Förtroende al en mängd andra saker, på samma gäng hörande till det besynnerliga i fartygets inredning, som utgörande en hemlighet emellan dess officerare. Bland dessa var, till exempel, att man både i hyttorna och Kaptens kajuta kunde från hål i ganeringen höra livad som sades af besättningen i stor-rummet, äfvensom att man, genom ett skåp, som kommunicerade med hörnet af flaggkistan på däck, kunde från Kaptenens kajuta hastigt och obemärkt förflytta sig till det förra. Sedan gossen tillfredsställt sin matlust, be- gaf han sig åter upp på däck, hvarest han snart blef kallad till sin Kapten, som nu började ett långt förhör med honom , icke så mycket angå- ende den kunskap, han redan kunde hafva in- hämtat i sjömansyrket, utan mera för att få veta hvad slags uppfostran pojken fått, innan han kom på sjön, och h vilka orsaker, som egentli- gen drifvit honom att lemna sitt skepp. De svar, den examinerande erhöll på sina frågor i dessa ämnen, tycktes på samma gång roa honom som öka den välvilja, han redan fattat för gossen under sitt första samtal med honom; och då den- ne slutligen berättade sitt misslyckade försök att embarquera fregatten, samt det beslut han dei ef- ter fattat, slutade kapare-Kaptenen förhöret med den försäkran att, så vida han icke misstog sig alltför mycket, skulle gossen icke förlora något på bytet emellan vistanplet om bord på det sist- nämde skeppet och det, h varpå han nu befann sig. OCH NORRA AMERIKA. 63 Denna förutsägning inträffade, också: ty vår unge Amerikan hade icke varit länge på skoner- ten, förrän han af Kaptenen förklarades såsom officer om bord; och då han icke kunde sköta en Styrmans post, blef hans tjenstgoring till en början af ungefär samma beskaffenhet, som en yngre Caclett om bord på ett vanligt krigs-skepp. Under det han derigenom hade tillfälle att lära sig det mera praktika af sitt yrke, roade sig Kaptenen med att emellanåt bibringa honom kännedom i de theoretiska delarne, äfven som i Fransyska språket, hvilket dessutom ständigt ta- lades i kajuten, så att gossen ej gerna kunde komma i någon bättre skola; och ansåg han sig i alla fall hafva vunnit på bytet af förmyndare, ehuru den förre var en hederlig kopvardi-skep- pare, och denne, om icke en sjöröfvar-chef, åt- minstone en fördomsfri kapar-Kapten. Hvad tvetydighet, som också kunde falla på dess kar ak lar i detta hänseende, så var denne kapare föröfrigt fullkomligt vuxen det ej så lätta värfvet att föra ett krigs-skepp af detta slag, ty utom det dess besättning var så disciplinerad, att den hkruti närmade sig manskapet på ett ör- logsfartyg, så var den äfven så exercerad bå- de i vapen och manöver, att den häruti kun- de täfla med de flesta krigs-skepp, På detta sätt var det icke nog, att de ofta öfvades i målskjut- ning med de förnämsta skjutpjeserna eller de svåra kanonerna, utan denna nödvändiga exer- cis utsträcktes äfven till de mindre, såsom hös- 64 RESA MELLAN SÖDRA sor, mousquetd undrar och pistoler, äfvensom handterandet af de blanka vapnen; och utom det Kaptenen på flera sått sökte derunder väcka täf- lan hos sina underhaf vande, brukade han ofta försäkra dem, att kanonerna icke kommit om hord, för att blott skrämma fienden eller tjena till barlast, lika litet som de mindre vapnen, för att blott pryda halfdäcket och arkliet. Pä samma sätt gick det med manövern af skeppet, och utom de vanliga öfningarne med hastig till- sättning, refning och bergning af sjelfva seglen, exerserades äfven med borttagande af de gamla och tillsättande af nya rundhult, såsom klyfver- bom, fåckrå, gafflar och storbom, till hvilka re- servpieser funnos om bord. Äfven rätta hand- terandet af båtarna försummades icke, och den, för en kapare så vigtiga, manövern med småfar- tygens utsättande och manierande, öfvades både i storm och stilltje, likasom det ej mindre makt- påliggande roendet af sjelfva fartyget i den sed- nare händelsen. Alla dessa öfningar gingo så mycket bättre och lättare, som både Kaptenen och Styrmännen ofta deltogo personligen deri: och lika ofta som de sistnämde täflade med manskapet att sända kulen från den långa kanonen genom den utlag- da tunnan, lika ofta hände det att, sedan Kaptenen under en frisk bris och god fart befallt lårings- båten firas i sjön, han sjelf äntrade ner, fattade röret och styrde den från den bortilande sko- nerten OCH NORRA AMERIKA. 65 nerten. Utom det han härigenom uppmuntrade sitt folk, att ända till det yttersta anstränga sin skicklighet, öfverlemnade han sig äfven dermed åt sin egen brinnande lust för sitt yrke, ty han var, hvad matroserna kalla, sjöman i hvarje led, och såsom sådan älskade han sin handteriiig- med en verklig passion, och var så kär i sitt skepp som en riddare i sin sköna. Åtminstone var det ofta med ett välbehag, gränsande till förtjusning, han betraktade detsamma, antingen då han, pro- menerande på halfdäcket, kastade sina lifliga blickar uppåt dess välstående tackling, eller då han från båten på afstånd åskådade de sköna formerna af skrofvet och seglen, samt den lätta och lediga gången af hela machinen. Han för- skaffade sig också ofta detta nöje, äfven i hår- dare väder: och en bland orsakerna, hvarföre han redan i början af gossens vistande ombord, fattade sådan välvilja för honom, var den, att han tyckte sig finna hos honom , sinne för denna njutning; och hädanefter firades giggen icke i sjön i detta ändamål, utan att John hade plats i hocken, för att styra densamma, h varigenom Kaptenen förskaffade sig det vid sådana tillfällen stora nöjet, att kunna meddela sig åt någon, som är känslig för samma intryck. Emellertid fortsatte skonerten sin kryss- ning emellan Syd-Amerikanska kusten, West- indien och Cap-Verds öarne, eller i den delen af Atlantiska Oceanen , som jemt beblåses af den 5 66 RESA MELLAN SÖDRA ostliga pasad vinden — en kryssnings station» hvilkea dess Kapten företrädesvis valde ai' tven- ne ganska vigtiga skäl. Det ena var alt den jemförelsevis var mindre besökt af så väl Engel- ska som Amerikanska och Fransyska kryssare el- ler kapare; och det andra, att den jemna eultjen från samma håll, Ii varpå skonertens svåra tack- ling just tycktes beräknad, gjorde dess öfverläg- senhet i segling ännu säkrare, på samma gång den betog farhågan för de hastiga förändringar i vindens kraft och direction , hvilka ofta kunna vara menliga for ett välseglande skepp, antingen det jagar eller flyr. Dess vanliga manöver var också att, så snart något svårare segel varskod- des från topparne, genast med alla möjliga segel forcera sig upp i lowart om detsamma, och ej förr nalkas det, än denna så vigtiga position var intagen. For att vara säker för den ibland oangenäma surprisen, att bli förr observerad, än man sjelf gjorde det, voro icke allenast tvenne man ständigt placerade som utkik på hvar sin topp al de höga under masterna, utan man brukade äfven ett kanhända mera kraftigt, ehu- ru i sig sjelf passivt medel, nemligen: att all- tid ligga för så små eller rättare så låga segel som möjligt, då man icke sl\g något fartyg, eller icke behöfde göra någon synnerlig fart: och de höga gaffelsegeln voro derföre nästan alltid botten- refvade, och deras ofantliga ytor utvecklades säl- lan till sin hela vidd, /förrän det gällde någon OCH NORRA AMERIKA. 6j ansträngning, antingen för att upphinna eller att undkomma. På detta satt var det ej så mycket under- ligt, att denne skarpseglande och svårt bestycka- de kapar-skonert uppbringade en mängd kopvar- d i-fartyg , samt icke allenast lyckligt undgick större fiendtliga Örlogs-skepp, utan äfven besvara- de mindre dylikas, anfall. Då dessa sednare affä- rer likväl ej alltid voro så lätta som de förra, och dessutom ofta fordrade lika mycken skicklig- het hos Kaptenen, som välsegling af dess far- tyg, så skola vi berätta ett par af dem, hvilka föreföllo under vår nu blifne kadetts vistande om bord. (hH RESA ME T. I.AiN SOI) K A X. EN JA (i T. DeL var bittida på morgonen några dagar efter sedan "Condoren" varit inne med en pris i någon af de Fransyska Westindiska hamnarne, som den låg efter vanligheten för små segel kryssande upp ät "lowart," som på dessa latitu- der år den vanliga benämningen på öster. Nat- ten, ehuru mörk, hade varit så vacker som den oftast är emellan vändkretsarne, och dess tind- rande stjernor och månlika planeter hade ännu icke hunnit tillbakaträngas af den snabbt fram- ilande morgonrodnaden, förrän en grof basröst från förtoppen hastigt utropade: "en seglare rätt i lowart!" Liksom efter ett kommando-ord vände sig allas ögon i den angifna direktionen och möttes med detsamma af en stor seglare, hvilken kom spännande fördevind, styrande rakt på sko- nerten. Detta blef signalen till en allmän rörel- se här om bord; och om däcket förut hade va- rit mindre lifligt, så framställde det nu på en gång en tafla af lif och rörelse. Medan vår ka- dett var nere och tillsade Kaptenen , hade vakt- hafvande styrmannen redan böljat sticka ut ref- ven, under det båtsmannens visselpipa lät höra de för fri vakten så disharmoniska utpurrnings- tonerna. Snart voro också segeln i topp och "alle man på däck" äfven som Kaptenen, hvilken med oaflåtlig uppmärksamhet, genom kikaren fixerade det främmande fartyget. Slutligen tog han gla- OCH NORRA AMERIKA. 6g set fråii ögat med tillkännagif vande, att det var en svår fregatt som höll rakt ner på dem, och då hon redan var så nära, att man icke kunde komma förin dem uppåt lowart, så var hår icke annat att göra ån försöka undkomma fördevind. Det drog också icke länge ut förrän skonerten hade akterspegeln vänd åt den förföljande, och med sin ofantliga hredfock och toppsegel flög ge- nom sjön förbi vågorna, hvars hvita skum kasta- des af bogen högt i luften åt båda sidor. Emellertid tycktes fregatten icke göra min- dre fart, efter hvad man kunde domma af den stora mängd segel hon förde, h vilka nu, sedan solen sprungit upp, syntes med sina svällande ytor, uppstapplade öfver och bredvid h varandra, i all den mångfald och symmetriska skönhet, som karakteriserar ett fregatt- tack la dt örlogs- skepp , då det med alla segel seglar platt för- devind. Från öfversta toppen af denna hvita segelmassa , nedhängde en smal röd vimpel , b vilken, hindrad af farten och seglen att blåsa riktigt ut, svängde sig nu och då i en fantastisk btrgtning öfver tacklingen, väl otydlig, men i alla fall, tillräcklig att för det beväpnade sjö- mansögat ge tillkänna det fregatten utgjorde en del af "the wooden svalls of Old England." Ehuru det väl i början, och i synnerhet, för ett ovandt öga , tycktes som distansen emel- lan begge fartygen icke minskades, så fann än- då Kapar-kaptenen snart nog, att fregatten tog på honom: och då han med denna kursen icke ^O RKSA M K M.AN SÖDRA kunde forcera med mera segel, befall te han att kanonerna skulle rullas akter ut, för att försöka om farten ökades genom det förskeppet lättades. Efter en stunds förlopp fann han ändå, att, så vida denna förändring i lastläggniugen hade hul- pit något, så var det otillräckligt, ty den för- följande hade nu ej så omärkligt nalkats honom. Han försökte ännu ett medel, som vanligen bru- kas i sådana fall, att medelst vattensprutning hålla segeln våta, och ehuru väl det i början tycktes, som denna åtgärd skulle haft en förmånlig verkan på skonertens segling, då afståndet emellan båda fartygen nu en tid förblef detsamma , så började ändå snart derefter fregatten åter hinna på honom. Kaptenen, som under hela tiden hade pro- menerat fram och tillbaka på halfdäcket, och med samma köld gifvil sina befallningar, som om det blott hade gällt en vanlig kappsegling, kastade nu åter kikaren till ögat, och så snart han fått den rigtad på sin förföljare, utropade: "Ha! jag förmodade det « — han har också spru- ta om bord , och håller som bäst på att fukta sin segelduk från skyskrapan till under-läsegel. Nå nå monsieur Jack! — ännu är det icke så farligt. — Jag har i alla fall lust att försöka om din fregatt är lika öfverlägsen för en slör-hän, som hon är det platt-för-de-gatt. Bear hands gossar! — Gör klar drifvaren och jagaren. — Vi skola åtminstone låta honom exercera sina märsgastar med att berga- och tillsälta sitt myck- na smäplock uppe i vädret." OCH NORRA AMERIKA. 7 I Innan denna befallning hann verkställas, gi- rade fregatten till ett par streck, och på samma gång small det första skottet från dess bogport, h vilket antingen för den långa distansen, eller fel i riktningen, ej räckte skonerten. "Skola vi icke svara på hans hälsning?" frå- gade Styrmannen Kaptenen, som småskrattande hade observerat huru kulan ricochetterade i köl- vattnet. "Nej, ehuru jag tror, att vår "Oncle Thomas" skulle återge complimenten bättre , än vi fingo den, så skola vi blott besvara den med att his- sa vår flagg, ty vi kunna i alla fall icke göra honom mycket skada , så länge han går undan vinden, och lika lätt kan undvara som reparera en afskjuten stång eller läsegels-spira. Men dere- mot skulle vi härigenom endast reta honom att vexla kulor med oss: och fastän en sådan lek ännu icke vore så farlig för oss, så kunde den ändå bli äfventyrlig i längden, ty en enda kula i någon af vara gafflar eller i bommen är fruk- tansvärdare än all hans öfverlägsenhet i rum- skot-segling. Jag hoppas ändå, att han icke skall bry sig mycket med att beskjuta vår tack- ling, så länge vi hålla honom rätt akter ut, och han således icke kan göra det utan att gira till och derigenom förlänga sin distance, i synner- het då han ser, att han i alla fall kan hinna oss." Emellertid hade skonertens segelarea blifvit tillökad med de nyssnämde seglen, h vilken väl till en början, eller under sjelfva tillsättningen, 73 HESA XVI E 1. 1 . A N SUDKA hängde vanmäktig! ner emellan sina rundhult på de Lada yttersta ändarna af fartyget, men hade icke förr blifvit vederbörligen utsträckta förrån fartygets kosa ändrades så mycket, alt vinden, som nn kom något in på sidan, äfven uppfyllde dessa segel. Med detsamma lade sko- nerten öfver åt sidan, och tycktes derefter med en okad fart rusa genom vattnet, h vilket likväl i längden icke hade någon märkligt gynnande ver- kan på distansen emellan honom och fregatten, som genast gjorde samma manöver; ty fastän denna troligen, straxt efter upplofningen , förlo- rade något, innan den fått nedhala, tillsätta och brassa sina många olika segel , så var denna för- lust så ringa, att den i alla fall snart uppvägdes af den betydligare fördel , ett större välseglande skepp alltid måste ha öfver ett mindre, sa snart seglingen gar rumskots. Kapar-kaptenen var också troligen öfvertygad härom, innan han för- ändrade kursen, ty han bibehöll ännu samma trankila min, ehuru fregatten fortfor att närmas; och det var till och med i en skämtande ton, han slutligen yttrade: "Den der fregatten seg- lar bättre än många, jag varit ute för, och det är rätt illa, att han icke vill tillåta oss att för- söka h varandra med anhalta skot, tv med lösa boglinor är han den segrande, det synes tydligt. — JNTå väl, det återstår således intet annat än försöket att tvinga honom ge oss fair play; och så vida Kaptenen der om bord icke är desto vandare vid att jaga en snedseglare B så hoppas OCH NORRA AMERIKA. 73 jag, han innan aftonen skall få nöjet af en kapp- segling på uthalta boglinor. Derefter befall te han blåsas "alle man på däck," och att besättningen skulle komma akter- ut, h vilka båda befallningar voro nästan lika öf- verflödiga, ty de voro alla uppe, och de flesta af dem, ej så trankila som deras Kapten, hade länge stått med ansigtena vända akterut, tyst betraktande den förföljande fregatten. Sedan de nu kommit fram på halfdäcket, och med ifrig nyfikenhet blickade upp på sin Kapten, för att höra livad han i denna kritiska moment kunde hafva att säga dem, började denne tilltala dem så här: "Nå väl, mina gossar! livad tycker ni om den här Engelska fregatten, som nu kommit oss så nära och som säkerligen tror jag innan långt få göra en god pris. - — Jag, för min del, tyc- ker icke mycket om den, och kan icke neka till, att det ser ut som om "Condoren" snart skulle ha flugit länge nog under Fransysk flagg. Lik- väl har jag ännu icke förlorat allt hopp att räd- da både honom och oss, och så vida ni blott med köld följa mina befallningar, så hoppas jag, vi innan solnedgången skola ha den der trema- staren något längre i lä om oss, än han nu är i lowart." Härefter gaf han dem del af sin plan, och till följe deraf lades skonerten åter förde-vind, de nyligen tillsatta seglen nedhalades, kanonerna rullades för ut på sina ställen, och sedan detta ^4 RESA MELLAN SÖDRA arbete var undangjordt, fick besättningen äta frukost, då klockan nu redan var tio på dagen. Fregatten, som under liden kommit upp in- nom en qvart mil, lossade nu andra skottet från sin jagtkanon i lä, och hissade på samma gång en Engelsk flagg på stortoppen, då den icke kun- de synas från gaffelnocken ; hvarefler den också föll af rätt förde-vind efter kaparen. Ehuru det- ta skott träffade bättre, ty kulan flög genom skonertens bredfock, så lossades icke flera, troli- gen af de orsaker, som Kapar-kaptenen redan förut sagt, utan fregatten nöjde sig med att åter tillsätta sina läsegel om bagbord, och genom sin öfverlägsna segling snart tvinga den flyende att ge sig. Denne behöll ändå sin flagg hissad un- der gaffeln, och skyndade undan med fulla se- gel, blott passande på att hålla fregattens tre master öfverens, och derigenom hindra den från att skjuta, med mindre den girade till. På detta sätt gick det under en brinnande fart ännu en timme, då fregatten hunnit så nä- ra, att man kunde tydligen urskilja personerna på backen, och skulle kunna hört kommandoor- den, om icke den beständiga massan af skum, som, lik en rörlig snodrifva vältrade för dess bog, hade öfverröstat allt annat ljud. Man såg emel- lertid huru en mängd kikare voro rigtade, öfver bastingeringen, på skonerten; och troligen voro de observerande deiade emellan beräkningen af hvad värde prisen kunde ha och förundran of- OCH NORRA AMERIKA. *]$ ver livad meningen kunde vara med dess fåfän- ga un dan seglin g. Kapare-Kaptenen lemnade dem emellertid icke långe i denna ovisshet: ty då nu skeppet kommit så nära, alt det redan började taga bort vinden för honom , tillsade han sitt folk att va- ra klara; och just som fregatten, med jagerbom- men öfver skonertens hackbräde, girade styrbord hän, för att ge honom bredsidan, gick både topp- segel, bredfock och flagg ner på en gång, till tecken af undergifvenhet. På samma gång lades röret styrbord om bord, och inhalades på store skot, så att skonerten skjöt hastigt upp till vin- den för bagbords halsar, under det fregatten med oförminskad fart flög förbi den, så att stänket från dess bog rök öfver kaparens halfdäck. I stället för att ge honom glatta laget, hördes från fregatten blott befallningar att göra lårings- båten klar, åtföljd af de successiva komandoro- pen för seglens minskande. Fregatten hade knap- past passerat skonerten , förrän man här om bord också hörde itererade befallningar, men icke att minska utan oka segel, och inom några Ögon- blick hade vår kapar-skonert hissat sin stagfock, halt ut gaffelfocken och låtit falla storehals, så att den snart gjorde full fart bidevind för sina fyra stora undersegel. Emellertid rusade fregatten åstad undan vin- den , och ehuru den snart märkte kaparens ma- növer, så kunde den ändå icke lofva till vinden med alla de många läsegel den förde, utan dea nG RESA MELLAN So DRA / befann sig ett godt stycke i la innan deji kunde lägga bi och åter för följa den flyende, hvilken fick ända mera försprang, under det fregatten måste taga in bidevinds-refvet i sina märssegel. "Se så" — sade Kaptenen — "nu tror jag att bladet har vändt sig. Hissa flaggor, och ge honom en utmanings-kula från Oncle Thomas, till tecken att vi åter börja kappseglingen." På samma gång flaggen hissades under gaf- felnocken, afFyrades den svåra kanonen på sko- nerten, och ehuru kulan icke tycktes göra någon effect på fregatten, mätte den antingen hafva passerat emellan dess master och försvunnit i lä om den, eller ock satt sig i skrofvet, ty den syntes icke mera till. Hvad verkan den för öfrigt gjorde, så hade detta skott åtminstone den att fregatten, liksom förargad öfver denna oerhörda djerfhet, satte till mera segel, än hon hade förut, och mera än hon kunde föra efter den friska kultjen, ty hon hade icke väl hissat sina bovenbramsegel, förrän hon måste berga dein igen. Kapar-Kaptenen , som leende hade sett denna fåfänga manöver, vidtog nu, som han yt- trade sig, bättre anstalter för att påskynda far- ten, än småplockets tillsättande; och sedan han befallt dem rulla lä kanoner upp i lowart, för att minska krängningen, lät han dem så styft anhala fallen , skoten och halssarne på sina se- gel, att dessa fyra svåra undersegel hängde ut- sträckta mellan sina rundhult som lika många planer, eller efter sjömansuttrycket "stodo som OCH NORRA AMERIKA. 77 bräden." Ej nöjd härmed , lät han lossa alla under vanlen i lä, så att de långa masterne, som nu endast hängde i stagen och lowarts-vant, kunde leda sig efter fartygets rörelser; och då alla des- sa arbeten voro fullbordade, befalldes båtsman- nen blåsa en signal, hvilken väl sällan hörts på något fartyg, så nära middagen, nemligen ''alle man till kojerna ! "Sedan bastingei ingarne voro rifna, och folkets hängmattor, samt alla de an- dra effekterna, derifrån uttagna, fick halfva be- sättningen, eller den ena vakten, ej allenast till- stånd att gå ner under däck, utan äfven den ännu besynnerligare befallningen, att genast och mangrant gå till kojs. Meningen härmed var icke allenast den, att genom finkenätets bort- tagning minska fartyget höjd öfver vattnet, och således äfven vindens motstånd derpå, utan äf- ven att genom folkets liggande i sina hängmat- tor föi sätta den betydliga tyngden af halfva be- sättningen i ett hängande tillstånd och derigenom öka på samma gång ledigheten som farten af fartyget. Verkan af dessa åtgärder var också Ögon- skenlig, ty skonerten flög nu genom sjön och studsade lätt som en flygfisk på böljorna, hvil- kas hvita skum likt ett snöglopp yrde Öfver den låga relingen, och försatte ej allenast backen utan äfven gångbordet och en del af halfdäcket under vatten. Dess fart var också så betydlig, att den efterjagande fregatten icke kunde förkorta afstån- det dem emellan; och då den sednare, såsom ^8 RESA MELLAN SÖDRA råseglare, omöjligen kunde ligga så nära vinden som den flyende snedseglaren, sä blef resultatet af denna jagt snart synlig: eller att fregatten väl icke blef akter ut, men deremot sackade så småningom mer och mer i lä. Kaptenen på skonerten tycktes just vara i sitt element, och med hela lifligheten af sin ka- raktär öfverlemnande sig åt den för honom i dubbelt hänseende intressanta seglingen, delade sin uppmärksamhet emellan manövern af sitt eget skepp och betraktandet af sin förföljare. På det- ta sätt var han i en beständig rörelse, och ehuru för det mesta omkring röret, för att leda den nu så maktpåliggande styrningen, promenerade han emellanåt för ut , i det dubbla ändamål att se efter det ingen ting var att förbättra vid förseg- len, och med förnöjelse betrakta huru hon skar genom sjön. Dess eldiga ögon blixtrade ändå icke med mera tillfredsställelse, än då han, ståen- de akter ut på flaggkistan, lät dem vandra från den eftersträfvande fregatten upp till den välstå- ende tacklingen på skonerten, eller från den nä- stan rätt för ifrån blåsande styrflögen till det akter ut forssande kölvattnet, hvilket rakt som en linea och hvirflande som en ström, sträckte sig nästan ända bort till fregatten, ehuru betyd- ligt till lowart om den. "Hvad tycker du om en sådan fart, ej fyl- lest fem streck från vinden, min kära John. Jag tror, att hvarken din gamla Franklin eller din älskade Jernsida skulle länge följt med oss, ty OCH NORRA AMERIKA. 79 jag har också försökt Condoren med ed ra fregat- ter, och ehuru de icke segla så illa, så är ändå den här Engelsmannen svårare att lägga i lä om sig. Emellertid sackar han, som du ser, allt hvad han hinner i lä om oss; och, så vida han blott vill envisas ännu en half timma till, att ligga så der nära vinden, så äro vi fria från all fara. — Kasta loggen, för roskull, så få vi se hvad hon gör. John, som redan öfvat sig i den mechaniska färdighet som fordras, för att utröna skeppets fart, men ännu icke blifvit ombetrodd denna tjenstgöring här om bord, skyndade med glad if- ver att verkställa den för honom hedrande be- fallningen; och det drog ej ut många minuter, förrän han triumferande utropade: "Elfva knop, Herr Kapten!" — Denne, som uppmärksamt följt den nybakade styrmannens rörelser under loggningen, runkade på hufvudet under det han leende svarade: "Ellfva mil? — Det var myc- ket, jag är rädd, att du gifvit henne något me- ra, än hon gör. Logga om en gång, så få vise, om du icke stoppat för sent eller misstagit dig på knoparna." Litet modfälld öfver Kaptenens misstroende till dess skicklighet i detta fall, återgick vår ka- dett ner i lä; och sedan han bedt styrmannen taga glaset och förmanat matrosen att hålla rul- len rätt, kastade han åter loggsjedjan öfver bord. Styrmannen hade också icke förr ropat stopp, än linan kramades af gossens hand, med samma 80 RF. SA MELLAN SÖDRA ifver, som skulle han dermed räddat sig fråa att drunkna; och sedan han först noga observe- rat knutarne, räkte han linan ftt den förstnäm- de, innan han med tillfridsställelse utropade: '"tio och styfva sjuåltondedelar!" "Nå, jag ser, att du ej hade så orätt för- sta gången, min kära John; och jag får väl tro dig nu. Emellertid tycker jag, att det är nä- stan hårdt , då jag ännu aldrig fått henne högre än till tio och en half så skarp bidevind — tag hit glaset, och var god kasta loggen M:r La- brise, så skola vi försöka tredje gången. Pass på röret der! Fall icke af enHum, utan håll dem nätt och jemt fulla. Se så — klart? . . . Turn! . . . Stopp! . . ." "Knappa elfva , Herr Kapten!" dundrade det från de beskäggade läpparne, af vår gigan- tiske Styrman "och jag har lust att se den skuta, som gör mera med vinden långs kranbalken." "Godt!" — ropade Kaptenen, under det han nedsteg från flaggkistan "Det är mera än jag väntade, och i alla fall tillräckligt för att taga lowen af en råseglare, äfven om han seglar så hårdt som den der Engelsmannen." Emellertid hade fregatten icke allenast sac- kat betydligt ner i lä, utan äfven börjat så små- ningom blifva efter; och då den slutligen märk- te att den på detta sätt icke kunde hinna den flyende, höll den lättare, för att åtminstone kom- ma OCHNORilAAMKRIfvA. 8 1 ma upp på sidan af honom i lä, och i denna ställning med fördel beskjuta honom; ty af de få skott, den hittills lossat från sin bog-kanon, hade icke något skadat skonerten, hvarken i skrof eller tackling, troligen derföre, att det första var så lågt, och den sednare ej allenast så enkel, utan ännu svårare att träffa i den ställning dess segel, bom och gafflar nu voro till fregatten. Ehuru denna förändring i den jagandes manöver just var den, som kaparen mest fruktade, så blef den nu icke så farlig, som den kunnat, om den blifvit gjord genast efter båda fartygens bi- läggning; ty den kom försent, och fastän fregat- ten nu började taga på skonerten, så gick det så långsamt, och deras båda kurslinier voro nu så divergerande, att innan den förra hann så långt, att dess kanoner kunde bära, var den för långt i lä om den sednare, för att göra ho- nom betydlig skada. För att ändå göra effekten af. fregattens batteri så litet äfventyrlig som möjligt, hade denna icke väl kommit upp på lå- ringen af skonerten, förrän han vände genom vinden och hindrade henne således från att ge mera än en bredsida, då de passerade hvaran- dra; och ehuruväl fregatten straxt derefter ock- så lade ofver på andra bogen, så förlorade den så mycket, både på vändningen och genom det den icke kunde ligga så nära vinden, att den, efter ännu ett slag, och ännu en oskadlig bred- sida, var så långt i lä om den jagade, att dess 6 82 RESA M K MAK SÖDRA Ijugofyra-pundige kanoner icke längre räckte bo nom. "Se så, nu är den leken slut" — ropade kapar-Kaptenen triumpherande, då de förlupne kulorna af fregattens sista lag plasskade i lä om honom — "ty fastän Oncle Thomas ännu räc- ker honom en stund, så är det icke värdt att vi- dare fortsätta den, då denna fregatt i alla fall är hade för svår och seglar för hård t att leka längre med, än man är tvungen derlfll, i syn- nerhet som det redan är sent på dagen, och han möjligen under natten kunde få någon secun- dant, för att hjelpa sig bättre tillrätta med oss. Gif honom derföre blott ännu en slängkyss från Oncle Thomas, under det vi vända, och dermed skola vi Önska honom farväl för denna gång/' Skonerten vände och sköt det sista skottet på fregatten, samt fortfor dei efter att, genom korta slag under hela natten, arbeta sig rakt upp emot vinden; Ii vilket hade den effekt, att påföl- jande morgonen icke kunde ses mera än tacklin- gen af fregatten, ty skrofvet var redan nere un- der horisonten.- Jagten fortsattes likväl hela da- gen, och troligen hela dygnet, eller till dess man andra morgonen, från topparne på skonerten, icke kunde upptäcka fregatten, då kaparen åtminstone icke längre skyndade undan, utan började åter under små segel fortsätta sina äfventyrliga strof- tåg på den vidlyftiga Oceanen. 50 C Ii NORRA AMERIKA. 85 XI. EN AFFÄR. Några månader efter den of vanför nämde händelsen föll denne kapare-skonert åter in med ett större örlogsfartyg, och beskrifningen på det- ta möte var kan hända så mycket intressantare än den förre, som den visade, huru det år möjligt för ett mindre, men mera välseglande och med några få svårare kanoner bestyckadt, fartyg, att ej allenast med fördel kunna gå de- fensift, utan till och med offensift, till väga, emot ett både till storlek, bestyckning och besättning annars vida fruktansvärdare ansedt krigs-skepp. Det var nemligen en vacker morgon på de sköna latituder, der en evig sommar gör skill- naden i årstider till en tom benämning, och den beständiga pasadvinden stormar och stilltte nästan lika främmande, som vår skonert upp- täckte ett segel, h vilket vid närmare påseende be- fans vara ett skepp, som med andra halsar styrde bidevind ett godt stycke i lä om honom. De mot- satta kursarne gjorde att begge fartygen närmades så hastigt, att skrofvet på den främmande snart kunde urskiljas; och nu började den för en kryssa- re så vigtiga examineringen och bedömmandet, icke allenast af det mötande fartygets karakter, som örlogs- eller koffardie-man, utan äfven af dess styrka i den förra händelsen. Ehuru lätt en sjöman vanligtvis har att afgöra den förra frå- gan, äfven på ett afstånd, som med skäl skulle 84 HESA MELLAN SÖDRA förvåna en landman, så sladnadc ända befälet på skonerten en tid i mindre visshet om hvad slags fartyg de nu hade för sig; ty, ehuru syme- trien i tacklingen och proportionerna af seglen genast gåfvo starka anledningar att förmoda det vara ett krigs-skepp, så tyckte man sig ända haf- va skäl att vara osäker derora, då man betrak- tade skrofvets höjd emot dess längd , och den mindre hastighet man tyckte sig hafva funnit i dess fart: hvilka båda saker åter talade lika myc- ket för ett vanligt köpmans-skepp. Denna ovisshet delade ändå Kaptenen icke länge, ty fartygen hade ännu icke kommit tvärs för h varandra, förrän han med en ovanlig liflig- het utropade: "Det är h varken någon Gabarre eller Ostindie-man, utan, så vida mina Ögon icke bedraga mig, är det ingen ting mindre, än just en af de der små Engelska tjuguåtta kanonsfre- gatterna, som vanligen äro lika litet att frukta för sin segling, som sina carronader eller tolf- pundiga kanoner. Jag åtminstone har alltid ön- skat att få göra en närmare bekantskap med dem, och då vi i alla fall icke behöfva vara rädda för dess segling, så skola vi icke jaga undan, förrän vi åtminstone vexlat några ku- lor med hvarandra, och försökt porteen af vå- ra kanoner. Det främmande skeppet fortsatte emellertid sin kurs bidevind med alla möjliga segel till, för att komma upp med, skonerten, hvilken än- nu \å^ för små segel , liksom i ovisshet om OCH NORRA AMERIKA. 85 hvad han borde göra , och för att markera den- na osäkerhet ännu bättre, hissade sin fransyska flagg under gaffelnocken. Det dröjde också icke länge, förrän en likadan flagg och vimpel syntes på det främmande fartyget, som nu vändt ge-^ nom vinden och låg emot skonerten. "Se der ha vi det" — utropade kaparen — "JNTu tror Monsieur Jack, att han skall inbilla oss, det han är vår landsman; men, utom det jag icke förmodar, att vi i detta krig utskickat sådana smånätta fregatter, hvilka börja blifva temligen urmodiga i våra dagar, så tycker jag, att han var något för hastig med sin trefärgade flagg, för att mena så alldeles uppriktigt. Huru det nu förhåller sig härmed, så skola vi stärka honom i sin tanka om vår lätt- tro; och då han i alla fall har så mycket arbete, för att komma upp till oss, så skola vi hjelpa honom litet der- med, och hålla ner till honom ett stycke. Gå likväl först upp på toppen, John, och se noga efter med kikaren, om du kan upptäcka någon seglare i lowart." Under det vår Midshipman äntrade upp, utstuckos refven i seglen; och sedan han rap- porterat, att något annat skepp icke kunde upp- täckas, än det, som nu låg ej långt från dem i lä, tillsattes mera segel, och skonerten föll snart undan vinden, samt styrde nu rakt ner på den främmande seglaren. Denna kurs fortsattes lik- väl icke längre, än till dess fartygen hade kom- mit hvarandra så nära, att de ungefärligen skulle 86 RESA Ml. L T. AN SÖDRA Linnat räcka hvarandra med svara kanoner, då skonerten al er lade bi. Fregatten hade icke väl märkt denna manöver, förrän en rök-colonn ut- rusade genom hennes bogport, och då dess fovi- ta massor hunnit i iä om tacklimrcn, hade de Franska färgerna lemnat rum för Engelska. "Ah! han är redan ledsen af maskeraden," — utropade Kaptenen, under det han uppmärk- samt följde kulans ricochetter — "och tyckes vara ond för det vi icke kommit honom närmare. Nå, det går an, att hans vrede ännu icke är farlig, eller att vi icke missräknat oss på styr- kan af hans batteri. Vi ligga, som jag tycker, just lagom från honom för att låta vår Oncle Thomas börja con versatron en; och så vida han icke räcker längre med de öfriga kanonerna, så skola vi icke »Ii lidande på denna lek." Skonerten lades derföre genast öfver på an- dra bogen, eller för samma halsar, som den i lä liggande fregatten, och lossade derefter* första skottet från sin svåra kanon mellan masterna, h vilket i ögonblicket besvarades med en hel bred- sida från fregatten. Hvad effekt den forstnämdes skott M gjorde på denna distans, så var den sed- nares lag oskadligt för kaparen, ty kulorna stud- sade alla vanmäk£igt omkring honom. Detta märktes också troligen på fregatten, ty den fort- for hädanefter endast med enkla skott, och för- sökte i stället att, med h varenda lapp till, for- sera sig närmare upp t/ill den näsvise skoner- ten. Denne, som icke hade misstagit sig på sin OCH NORRA AMERIKA. 87 öfverlägsenhet i detta fall, eller att den kunde välja distansen innan den äfventyrade granska- pet, tillät emellertid icke fregatten komma sig närmare, utan höll sig jemt på samma afslånd i lowart och något för ut, under en jemn eld från sin långa kanon. "Der gick en genom skrofvet på JohnBull, och det så, att hängmattorna dansade från ba- stingaget" — utropade vår kadett, som stod med kikaren observerande hvad verkan kulorna gjor- de på fienden. "Det är bra M:r Delabrise" — inföll Kapte- nen, vändande sig till Styrmannen, som sjelf riktade och affyrade den svåra kanonen — - **Men jag skulle tycka mera om, att ni kunde placera dem litet högre, t^ ehuru det icke är det säm- sta skottet, som träffar skrofvet, så tror jag att vi till en början göra bättre i att, om möjligt, plocka ner litet af hans tackling, då vi sedan kanske kunna bättre välja vår position, för att beskjuta skrofvet. Följaktligen riktades hädanefter så mycket högre, som den långa distansen tillät, h vilken i alla fall var så stor, att en elevation af några grader mer eller mindre, icke kunde influera mycket, då antalet af träffar kanske lika myc- ket berodde af slumpen som dens skicklighet, hvilken riktade kanonen. Det var icke heller kaparens väntan att hvarje kula, eller ens någon betydlig del af deras antal, skulle råka sitt mål, ty då hade han fått gå närmare; utan nieniu- 88 RESA MEL T. AN SÖDRA gen med denna långväga kanonad var LlolL den, alt, ulom skotthåll för fregattens kanoner, kunna ohämnadt beskjuta densamma, och på detta sätt möjligen i längden genom ett och annat lyckligt skott tillfoga den så mycken skada, som en ka- parskonert var i stånd att göra en örlogsfregatt. Att denna skada icke var så obetydlig, vi- sade sig också frampå dagen; ty ehuru det drog en tid ut, innan John åter fick rapportera nå- gon annan tträff än ett och annat hål i seglen eller någon afskjuten brass, som lätt reparerades, så fick han slutligen den glädjen att utropa en betydligare skada, h vilken också lika väl syntes för obeväpnade ögon , nemligen mesangaffelns fall och de der på hissade seglens försvinnande. Under det kaparens besättning med ett sto- jande hurra hälsade denna Karkomna syn, och Kaptenen yttrade sin tillfi idsställelse till den långe kanon-kommendören, yttrade denne: "Ja nog bergade hon sin mesan och gafFeltoppsegel på en gång och i äkta örlogsstil, men det var illa att jag icke skulle träffat litet längre för ut, så att vi kunde fatt en bark eller brigg af henne. Emellertid kunde det väl hända, att hon nu lig- ger för litet på röret, för att segla rätt bra bi- devind; och då jag gerna ville återställa balan- sen af hennes segel, så önskade jag att nästa ku- la måtte klippa bort något af hennes förtackling." Emellertid laddades åter den långa kano- nen, och då den stora svartmålade kulan skulle inläggas, tog Styrmannen ilen i sina händer och, OCH NORRA AMERIKA. 89 under det han med förnöjelse vände och betrak- tade den på alla sidor, mumlade för sig sjelf; "Du är en så jemn, rund och tung pojke, att du säkert tar ut din distans, och det beror således blott af mig, att ge dig en riktig kurs, för att göra en lycklig resa. Nå, jag önskar dig en sådan af allt mitt hjerta, och om du icke derunder gör en visit borta på fregatten, så är det icke dens fel , som skickar dig ut i verl^ den." — Med detsamma rullade han den in i mynningen, och började derefter riktningen med en synnerlig omsorg, läggande ner till kammaren sitt hårfulla ansigte, h vilket, af den i mustacher och pollisonger fastnade krutröken, antagit ett ännu vildare och mörkare utseende, som gjorde en stark contrast emot den ljusa glänsande mer tallen. Efter att en stund hafva sysselsatt sig härmed, tog han ögat från sigtet under det han yttrade: "Se så, nu tror jag att elevationen skall vara temligen bra; nu beror det blott på att passa på giren" — och under det han vän- de sig till rormannen — "håll henne så stadigt du kan, så skola vi åter försöka vår lycka," Med det samma fattade han linan, som gick till låset, och ställde sig akterom och i linie med kanonen, iöv att passa på rätta antändnings mo- mentet. Dess långs kanonen utåt fregatten spän- da blick hade icke länge varit fästad på dessa fö- remål, förrän en hastig blixt i ögat åtföljdes af en ryckning i armen, och med det samma ru-^ sade en mindre eldkolonn från fanghålet och en ()0 RESA MELLAN SÖDRA större från mynningen med en förfärlig knall, under h vilken kanonen, liksom förskräckt, stud- sade ett godt stycke tillbaka. "A dieit va T utropade styrmannen i sam- ma ögonblick; och sedan den tjocka, hvita krut- röken hunnit fördela sig i lä om skonerten, samt äter öppnat fregatten för dess sökande blickar, fann han att dess önskan blifvit fullkomligt upp- fylld, ty både förmärsseglet, klyfvarn och alla de mindre segel, som hissas ofver förstången, voro nu försvunna. Ett ännu starkare hurra, än det föregående, firade detta lyckliga skott, och innan det glada stojande sorlet från besättningen hunnit lägga sig, blef det ofverröstadt af Kaptenens genom- trängande stämma, som kommenderade: Upp med röret! — fyr af skoten! — klara vid lä kanoner!" — Med det samma föll skonerten af från vinden och styrde med en förökad fart ner på fregatten, som nu låg med lefvande se- gel upp i vinden , hvilken position den icke kunde så lätt fö] ändra, då förstångens fall beta- git den bruket af sina försegel. Innan den ock- så hann göra det, var skonerten så nära, att han med fördel kunde bruka sina fyra tjugofyra- pundingar på sidan; och han hade redan skic- kat tvenne omgångar från dem till fregatten långskepps, förrän denna genom en dejsvändnirig lyckades komma genom vinden och på detta sätt låta flera kanoner, än de i bogportarne, besva- ra kaparens eld. Denne, som noga observerade OCH NORRA AMERIKA. 91 fregattens långsamnia vändning, dröjde icke län- ge att begagna sig af sin nu dubbla ofvei låg- senhet i segling och manöver, utan vände genast undan vinden och lade sig åter fra ramanför fre- gatten, på detta sätt undvikande elden från dess, i alla fall för den långa distansen, ännu ej så farliga batteri. På detta sätt fortsatte nu kaparen att med sina få svårare kanoner beskjuta fregatten , hvil- ken, i anseende till bristen på försegel, hade svårt att så fort förändra sina positioner, som var nödvändigt för att med någon fördel låta sina många mindre kanoner spela på den qvickt ma- növrerande, och med sin enkla tackling svårt träffade skonerten. Ehuru derföre fregatten på eftermiddagen lackades att göra ett det bästa skott, då den sände en kula genom skonertens storgaffel, så att detta svåra, maktpåliggande se- gel derigenem blef för en tid obrukbart, så ha- de det icke den vådliga effekt för kaparen, som det annars oundvikligen skulle haft, om fregat- ten ej varit så skadad i sin tackling; ty skoner- ten, som genast återställde balansen i sina se- gel genom klyfvarens nedhalning, manövrerade ändå med sin stagfock och gaffelfock bättre än fregatten , under den korta tid , dess häruti väl exercerade besättning behöfde, för att underslå en ny storgaffel. Det gick deremot icke så lätt för fregatten att åter uppsätta en ny förstång, och ehuruväl den slutligen lyckades härmed, så hade den ändå icke fått segien åter hissade der-- ()?. RESA MELLAN SÖDRA på, förrän kapareus svåra ocli väl riktade ka- noner hade sändt hennes slormiirsrå i däck, och derefter afskjutit mesanmaslen, sa att hon vid solnedgången lag som en aflacklad hrigg med blotta underseglen till. « Denna långa kanonad hade emellertid haft en effekt, h vilken ka paren fruktade mera än fregattens kanoner; ty kort förr än solen hade sjunkit under horisonten, ropade utkiken från mastoppen; "En svår seglare i lä!" — och man hade icke väl hunnit försäkra sig om att det var ett tremastadt skepp, som kryssade sig upp, förr- än fregatten, h vilken också upptäckt denne ter- tius interveniens föll af fördevind, och med så mycket segel, som dess stympade tackling tillät sprida för vinden, satte kurs rakt på det främ- mande seglet. "Se, der går han sin väg," — ropade Kapte- nen förtrytsamt — "och jag hade gjort så med, om jag varit i hans ställe, ty antingen råkar han en vän, eller ock möter hanen fiende, som är mera passande att slåss med än en skonert. Nå väl, vi behöfva icke skämmas för vårt dagsver- ke; och hade vi ostördt fått fortsätta i morgon, så vet jag icke, huru denna leken hade slutats. Emel- lertid skola vi ändå följa honom på vägen ett stycke, eller så länge vi kunna se att rikta våra kanoner, och sedan lägga bi, för att invänta morgondagen och se om sällskapet blifvit ökt med antingen en Engelsman , Fransos eller Ame- rikan, då vi i förra händelsen taga afsked, men OCH NORRA AMERIKA. C)3 i den sednare, skola anmäla oss Lill en del af prispenningarne/' Följaktligen höll kapa ren efter fregatten, och, under det han emellanåt girade till, skicka- de ännu några af sina långflygande kulor efter henne, h vilka likväl så väl för distansen som mörkret icke gjorde någon synbar effekt. Fre- gatten, som derunder jemt sköt med sina jag- kanoner akter ut, gjorde nu och då en bredare gir, för att hälsa den efterkommande med hela laget, och derigenom åtminstone hindra honom att komma för nära. Snart upphörde likväl den- na mindre farliga kanonad, då mörkret nu gjor- de den alldeles fåfäng; och skonerten hade just lagt bi och minskat segel, för att icke komma för nära det okända uppkryssande skeppet, då en mängd raketter och blänkfyrar på fregatten gäfvo tillkänna , att hon gjorde nattsignaler till den mötande. Något derefter syntes ett dylikt fyrverkeri längre bort, och då slutligen, efter en timmas väntande, under b vilken ingen an- nan kanonad hördes, än några enkla skott, som förmodligen tillhörde signalerna, så satte kapa- ren åter till sina segel, för att arbeta sig upp i lowart, i den öfvertygelsen att fregatten mött ett af sin nations krigsskepp, hvilket lika troligt icke dröjde länge att forcera sig upp, för att vederbörligen tukta den djerfve skonerten. Denne kaparens förmodan var också ganska grundad, ty följande dagens morgonrodnacl hade icke förr spridt sig öfver den östra horisonten, f)4 RESA MEI.F. AK S(')J)1\A än dess rosenfärgade sken rcilcklcrades af de Ii vi- ta seglen på ett svart tremastadt skepp, som låg bidevind för forsa segel ett stycke i lä om sko- nerten; och sedan hela den öfriga delen af him- mel och haf blifvit upplyst, syntes iifven betyd- ligt längre ner i lä den sedan gårdagen bekanta fregatten, h vilken nu, genom en jurymast och förbramstångens uppsättning såvida hunnit åter- ställa sin tackling, att hon nu fullkomligt likna- de ett bark-skepp, som kryssade sig upp emot vinden. Det dröjde icke heller länge förrän det närmaste fartyget, som var en svår fregatt hissade Engelsk flagg och vimpel , på samma gång den lossade ett skott efter skonerten. "Om jag icke ser orätt" — - utropade k a pa- ren — "så är det samma fregatt, som vi för nå- gon tid sedan gaf en lektion i kappseglingen; och om så är, hoppas jag han ursäktar, att vi icke göra afseende på hans prey skott. — Ehuru jag förmodar, att han likaväl, om icke bättre, igenkänner oss, så skola vi ändå besvara hans hälsning med vår enkla igenkänningssignal, och på samma gång vi hissa vår flagg, skola vi sän- da honom ett visitkort från Oncle Thomas. — Emellertid är det rätt bra att vi ligga så långt i lowart om honom, ty han seglar bättre och har svårare kanoner, än den der stymparen, som vi hade att göra med i går; och vi skola derföre icke dröja att, så fort som möjligt, kom- ma ifrån dess sällskap." OCH NORRA AMERIKA^ g5 Till följe bäraf var snart skonerten genom de vanliga medlen uppdrifven till en så hög fart och så nära vinden, att ingen ting annat än en vind-förändring, eller någon ovanlig olyckshän- delse om bord , skulle kunna hindra dess säkra aflägsnande från hvilken råseglare som helst; och då intet af dessa fall inträffade, så hade den ef- ter ett dygns förlopp redan kryssat sig ur sigte, bvilket kan bända lika mycket kunde tillskrif- vas fregattens förra erfarenhet af dess fåfänga försök i denna vägen, som den obestridliga öf- verlägsenhet i bidevinds segling, hvilken en stor, väl byggd och väl tacklad snedseglare nödvän- digt måste ha, ofver ett med vanliga råsegel tackladt skepp. J)G RESA MELLAN SÖDRA XII. EN LOTSBÅT. Vi få nu afbryla dessa berättelser, hvilkas åhörande, läsaren torde påminna sig, utgjorde ett tidsfördrif för kajntpassagerarne om bord på vår Nordamerikanska brigg under den tråkiga stormen, hvilken också under tiden rasat ut så mycket, att då vi nu vända oss från de ljum- ma, jemt blåsande passad vindarne och den väl- seglande kaparskonerteii , till de kalla Novem- ber-dagarne under nordligare latituder på vår biliggande köpmans farkost, så blir visserligen skillnaden i klimat och väderlek betydlig, men ändå icke så stor, som den skulle varit tvenne dagar tillförene, eller vid den tid då dessa hi- storier började. Dessa sistnämda hade nemligen icke väl hunnit slutas den ene aftonen, förrän blåsten hade aftagit så betydligt under natten, att då vi nu andra morgonen uppkomma på däc- ket, finna vi besättningen sysselsatt med topp- seglets tillsättande och refvens utstickande ur stor- seglet, samt, ehuru sjön ännu var lika upprörd, fartygets rörelser så mycket mindre, som det nu, stottadt af mera segel, började tillika göra någon framfart öfver de höga vågorna. Fram på dagen "bedarrade hon" ännu me- ra, så att vi slutligen på eftermiddagen hade alla bidevinds-seglen tillsatta, och då vinden, i samma mån den blef mindre bäftig, drog sig mera OCH NORRA AMERIKA. 97 mera vestligt, så kunde vi nu börja styra vår rätta kurs, och gjorde vid den tidiga solnedgån- gen redan en temlig fart, fastän den höga sjön, som nu låg nästan rakt emot oss, betydligt för- svårade fartygets gång genom vattnet. Temperaturen var visserligen ganska låg, jemförd med livad den var, innan den hårda nordvesten började blåsa, men ändå icke så kall, som under det denne rasade som värst; och, ehu- ru en nästan obehaglig skillnad i klimatet redan började kännas för dem, som för något öfver en vecka sedan svettades under vändkretsen, så var ännu vistandet uppe på däck, åtminstone i yll- na kläder, ganska angenämt. Den större delen af passagerarne njöt nu också häraf, efter den tråkiga quarantainen i kajuten; och fastän lång- skepps-rörelserna, eller dufning och sättning, än- nu vore lika starka som under stormen, så hade de, för promenaden på däck, svårare öfverhal- ningarne åt sidan nästan alldeles försvunnit, så att åtminstone några af sällskapet återigen kun- de företaga denna lika angenäma som helsosam- ma exercis om bord på ett skepp. Fartygets halfdäck var derföre långt efter solens nedgång upplifvadt af en mängd prome- nerande personer, hvilka sträfvade fram och till- baka så oförtrutet, som skulle de nu vilja taga sin skada igen för det långa stillaliggandet under stormen. Det var också alldeles tillmöiknadt, innan de nedgingo i kajuten, hvarest nu ordnin- C)8 RESA MELLAN SÖDRA gen Så myckel återställts, att redan ett spelparti var i full verksamhet; och da slutligen korten och markerna måste lemna rum för the-kannan och kopparne, så riskerade h varken passagerarne att slå sönder servisen eller stewarlen att med the-kiUeln skålla någons ben. Med ett ord, de förras trefnad var lika mycket retablerad , som den sednares besvärliga tjenstgöring utsatt för mindre missöden; och den talrika kajut-persona- len hann jernförelsevis snart nog till kojs, då den nu icke behofde så mycket anlita den stac- kars stewartens biträde. Andra dagen fortfor vinden att blåsa från samma håll, så att vi småningom nalkades re- sans mål, då vi nu styrde på inloppet till New- York; och då den höga sjön efter hand lade sig, hoppades vi snart få en vindsförändring, h vil- ken ännu fortare kunde framföra oss till den efterlängtade hamnen. Detta inträffade ändå icke, ty vind och väderlek fortforo ännu några dagar att vara de samma; och om någon skill- nad märktes deri, var det åtminstone icke till vår fördel. Hjelpta af Golfströmmen, kunde vi ändå för hvarje middag addera en och annan grad till vår latitud, så att det visserligen väck- te en allmän glädje, men ändå ingen surpris, då Kaptenen en morgon nedkom i kajuten med den underrättelsen, att vi nu sågo Never-Sink, eller ett högt berg vid inloppet till New- York. Denna glada underrättelse åtföljdes ändå af en mindre välkommen, eller den, att vi icke kunde OCH NORRA AMERIKA. 9p komma in på dagen, då vi nu åter fått en styf nord-vest, h vilken, på samma gång den blåste oss rakt i tänderna, hade medfört en sådan köld, att vattnet var fruset på däck. Kaptenen rådde också sina passagerare att taga bra kläder på sig, då den, i alla fall, starka kölden ännu mera ök- tes af den stränga blåsten. Man hann också icke längre än i kajut-trap- pan, förrän man genast fick en bekräftelse på Kaptenens ord; och då man uppkommit på däck, märktes ganska känbart, att man nu redan hun- nit så långt norr ut, som behöfdes för att åter förnya bekantskapen med en fosterländsk vinterdag. Yi lem na åt dem, som äro mera känsliga för gamla bekantskaper och mera älskare af en "frisk och ren" vinterdag, som det heter, att med glädje hälsa de förra och lofsjunga den sednare; då vi, för vår del, få uppriktigt bekänna, att vi så mycket mindre kunna göra det, som vi hvarken äro nog patriotiska för att älska hem- landets vintrar, eller hafva så mycken fosterlands- känsla som behöfs, för att påstå, det vårt nordi- ska klimat är bättre än ländernas något mera i söder. Ehuru angenämt det visserligen kan fö- refalla att någon gång lemna våra varma arre- sler, för att, inbalerade i pälsverk, mindre njuta än trotsa den kalla naturen under en slädfart på några timmar, eller ock, kanske ändå ange- nämare, flyga ofver den spegelblanka isen med "stålsko på fot" — så kan väl ändå ingen men- niska, på full allvarlig prosa, vilja påstå, att våra 100 RESA MELLAN SÖDRA vintrar kunna jemföras med våra somrar, då frågan ar om resor eller de nöjen och njutnin- gar, naturen allena skänker oss. Blir äter frå- gan om goromål eller allvarsammare sysselsätt- ningar under begge dessa, i dubbelt afseende bos oss så olika, års-skiften, så uppträder den med skäl kallade stränga årstiden i en ännu för- färligare kontrast emot den blidare; ty älven den, som icke behöfver göra afseende på de tvenne vilkoren för åtminstone allt mennisko-lif under vintern så nära polerne — bvilka äro så nödvändiga, att den hårda domen: "du skall äta ditt bröd i din anletes svett/' gerna kunde på de nordiska språken öfversättas med: du skall äta ditt bröd i köld och mörker, så vida du icke gitter skaffa dig ved och ljus — äfven den, som äger begge dessa behof uppfyllda, kan väl icke neka till, att han gerna skulle utbyta det instängda rummets värme för sommarens rena temperatur, och ljusets bländande sken för so- lens milda dag, antingen nu den förre kommer från postlinsugnen eller jernhällen, och det sed- nare från kristallkronans vaxljus eller lerstakens talgdank. Men om så är fallet med de min- dre behofvande « — och så är det verkligen, ty ända från Presidenten vid sitt skrifbord ner till Skoflickaren vid sin pinnlåda , äro alla arbetan- de derom ense — huru mycket tyngre faller ic- ke vinterns oblida hand på de medellösa klas- serna af våra nordiska samhällen. Här är mot- satsen så stor emellan de båda årstiderna, och OCH NORRA AMERIKA. IOI taflan på det elände, som vintern förorsakar, så ryslig, att den icke bör afmålas, ty man har ofta mer än nog af originalet; men så mycket må blott nämnas, att menskliga eländets baro- meter icke gerna kan sjunka till den grad af nod och uselhet under sommarens högre temperatur, som den oftast gör det under vinterns låga köldgrader. Det torde förundra de flesta af våra läsare, att man kan vilja bevisa en så solklar sak, som sommarens företräde för vintern; men meningen är också mindre att göra detta, än att, genom denna jemförelse mellan vårt kära fäderneslands olika årstider, kunna göra en tillämpning på de olika klimaten, ty, uppriktigt sagdt, kunna vi icke anse sommaren och vintern såsom något an- nat än prototyper för de varma och kalla luft- strecken. Det fins nemligen en och annan af våra herrar landsmän, som -— lik vist utan det, som man annars skulle tro vara ett hufvudvil- kor i detta fall: att hafva försökt båda delar- ne — djerft påstår, att vårt klimat är det bästa möjliga , och att de varma luftstrecken i alla hän- seenden äro sämre, ja till och med odrägliga, då man betänker, att det icke gifves någon va- riation der, utan en evig och beständig sommar, vid h vilken man slutligen måste blifva alldeles utledsen. Då vid dessa och dylika uttryck så mycket mindre är något att invända, som de bero på hvar och ens tycke och smak, och nöjet af ombyte till och med är proverbialiskt — vi }0:i RESA ME M.AN S O 1) R A vilja likväl lemna åt hvem gom helst (Jet nöjet, att "för variation" frysa och svälta — sa hafva vi, i stället för en fåfäng vederläggning, blott funderat på orn dessa variations-förfäktare mena så alldeles uppriktigt eller icke med sina påstå- enden. I förra fallet skulle de da likväl kunna yr- ka, att man, för att riktigt kunna njuta något godt, nödvändigt måste slita ondt emellanåt; och i allmänhet hafva de väl icke så orätt här- uti, så vida nemligen man under de goda da- garne helt och hållet kunde glömma, icke alle- nast de onda, som öro passerade, hvilket går lätt, utan äfven de svåra, som skola komma, hvilket åter icke är möjligt, då det icke är här som i allmänhet med menniskans öde, att man är lycklig i okunnigheten derom; ty års-skiftenas gång är icke något obestämdt fatum, utan vin- tern kommer lika säkert och ordentligt efter som- maren, som natten efter dagen, oaktadt allt hvad gammalt folk pratar för oss om årstidernas för- ändring. Men, äfven antaget, att man i detta afseende kunde glömma både det förflutna och tillkommande, så återstår väl ändå medvetandet af det närvarande: och då menniskan i allmän- het är lika känslig för det oangenäma som mot- satsen, så vilja våra optimister härmed påslå, att man måste halfva delen — vi vilja icke sä- ga tre fjerdedelar, ehuru detta bråk kommer när- mare facit — af året slita ondt, för att den an- dra hälften kunna riktigt moja sig. Detta vore väl icke så rasande, om man i stället för slita OCH NORRA AMERIKA. I o3 ond t satte det, kanhända i många afseenden båttre passande, ordet sofva, och menniskorna här uppe i norden vore så skapade, att de kun- de vaka halfva året och lura den andra hälften, eller åtminstone ägde någon mera likhet med deras granne björnen , hvilken tyckes bättre förstå sig på klimatet, då han slumrar i sitt hide un- der vintern. Så länge vi icke blifvit sådana sju- sofvare , eller så länge vi icke tagit något annat bruk från biörnen, än det att bära dess varma päls, kan man ändå väl icke neka till att det vore åtminstone lika så bra att hela året om hafva ljumma och ljusa dagar , som att ena ti- den plågas af kalla och mörka dygn, under h vil- ka man är instängd från naturen eller åtminsto- ne utvandrar nästan ensam i henne, och andra tiden åter ha dem så ljusa och behagliga, att man med bästa vilja i verlden, och fullkomligt utsöfd under den långa vintern, icke mäktar ut- vaka och fullkomligt njuta dem , utan måste ge- nom sömnen förkorta en årstid, som beklagligen är kort nog ändå. Är åter den andra händelsen fallet, eller att våra optimister icke mena så uppriktigt, då de gifva de kalla klimaten preferansen för de varma — hvilket vi för deras urskilnings-heder önska att tro — så äro deras påståenden i visst hänseende snarare beröm- än tadel värda; ty det kan då anses som en förnöjsamhet med sin lott och en tröstande uppmaning for andra, tat finna sig i omständigheter, hvilka icke lätte- I 04 &JF S A M E T. I. A N S Ö D I\ A ligen kunna förändras. Från donna synpunkt af saken skola vi också alltid hålla dem räkning för del ädla bemödandet, ehuru vi icke kunna neka till, all deras påstående ända förefaller oss nog mycket likt 1 älvens om rönnbären, och att de gjorde mycket klokare, om de helt uppriktigt er- kände företrädet, i klimatiskt hänseende, af de syd- ligare länderna, men deremot framdrogo andra för- delar hos vår kära nord, h vilka åtminstone för oss, som äro födda och uppfödda i dem, äga etl värde, hvilket icke kan uppvägas af söderns rikedon», eller bortfläktas af dess ljumma sommar-vindar. Dessa fördelar skola vi lemna åt hvar och en att sjelf göra sig reda för, icke sa mycket derföre, att vi ju skulle kunna hjelpa ett godt stycke på väg, som mera af den orsaken, att vi nu icke ha tid derrned, och i alla fall äro så oförsonliga mot våra antagonister, de björnaktiga köld-optimisterna, att vi icke vilja °ifva dem nå- got vapen i händerna. Vi hafva så mycket me- ra rött härtill, som vi, i frågan om vinterns och sommarens företräden , alldeles icke brukat ett bland de mäktigaste af våra skäl, emedan vi ... derigenom kunde förebrås ensidighet, vi mena nemligen det, som gaf första anledningen till denna långa episod, och till hvilket vi nu åter- vända: obehaget af sjöresor under vintern. Lä- saren torde påminna sig, att vi ännu icke äro komna i land, utan ligga bi utanför inloppet till New-York med en fr^sk nordvest rakt emot oss , hvilkcn på samma gång förvandlat vattnet OCH NORRA AMERIKA. 105 på däck till is, som gjort våra förhoppningar, att få tillbringa nästa natt i nya verldens förnämsta stad, till en tom dröm. Här vore visserligen ett passande och kanske det rätta stället, att ta- la något om behaget af den kalla årstiden, men viskola, som sagdl är, icke göra det, utan lem- na det till dess vi en gång få en téte-ä-téte med våra optimister, till exempel på en skuta i våra nordliga farvatten, hvilken, ner-isad och läck, fåfängt väntar att få se solen under den korta molnbetäckta dagen, för att kunna bestämma sitt läge och derefter söka hamn undan den hårda blåslen och sjögången, som ständigt förökar is- massorna på däcket och tacklingen. Vår Nord-Amerikanska skonert-brigg var på långt när icke i detta hårda predikament, ty h varken blåst eller köld voro så starka, att de på något sätt kunde kallas äfventyrliga , och sku- tan var dessutom så tät, att h varken besättningen nödgades värma sig vid pumparne eller passagerar- 11 e behöfde oroas af detta på hafvet så hemska och enformiga ljud, hvilket i en sjömans Öra förefaller nästan lika obehagligt som en lungsigtig menni- skas hostningar. Tvertom voro alla lifvade af den tillfridsställelse, en hög molnfri dag, frisk vind och smult vatten, men i synnerhet betrak- tandet af den på horizonten liggande blå sträckan af landet, ovilkorligen måste ingifva. Det var också liksom sjelfva fartyget delade denna kän- sla, eller ock, att den, liksom hästarne, då de nalkas sitt hem, fick mera lif vid inseglingen till 106 RESA MEI.I.AN SUDJRA JVew-York , ty del tycktes just förnöjas af den mängd segel det nu förde, och, villigt lutande öfver åt ena sidan, dansade det gliidtigt och le- digt öl ver de små molsträfviga vågorna, Ii vilka knappast hunno börja sin vanmäktiga strid framför högen, förrän de föstes under botten, h varifrån de, flata och underkufvade, återkommo akterut,1 der de utgölo sin harm i tvenne rader tå i bubb- lor, som parallelt följde det hvirflande kölvattnet. Om icke sjelfva skutan kände impulsen af närheten till sitt hem , så gjorde åtminstone hennes Kapten det, ty med lätta steg promene- rade han nu på gångbordet, delande sin upp- märksamhet emellan tågens ibändning och be- traktandet af de många kustfartyg, som seglade till och från Amerikas största handelsstad. Han kunde också icke låta bli att emellanåt med natio- nei tillfredsställelse yttra sig öfver sin födelse-orts handel och sjöfart, och gick slutligen så långt i sin enthusiasm deröfver, att han, vändande sig till en grupp passagerare, frågade dem, om de icke trodde att New- York i detta hänseende of- verträffade sjelfva London. Ett gällt gapskratt från Engelsmännen och ett oredigt sorl från den frågandes landsmän, hvilka, ehuru gerna de ve- lat, ändå icke vågade upphöja sitt land ända dit, besvarade Kaptenens enfaldiga fråga, och gaf anledning till en af de många disputer, hvilka så väl här om bord, som nästan öfverallt, der en Engelsman och en ^ord-Amerikan få vara tillhopa öfver en half timme, alltid uppstå om OCH NORRA AMERIKA. IO7 deras båda fäderneslands företräden. Kaptenen, som icke kunde dölja sin flathet öfver den obe- tänksamma frågan, lade emellertid kikaren åter till ögat, och lät sina landsmän utkämpa den strid, till h vilken han kastat handsken; och bå- da nationerna voro just som bäst sysselsatta med att å hvar sin sida nedsätta och upphöja deras båda förnämsta städer , då han triumferande återvände sig till dem, och utropade: "Nå, efter ni icke vill medgifva , att New- York har så mån- ga skepp som London, så trotsar jag er alla, att fi an någon hamn i hela England, Skottland och Irland kunna utsända en sådan lotsbåt, som Ni nu ser komma emot oss." Alla kikare och ögon vändes genast i den anviste riktningen åt denne utlofvade fenix, och det drog ej länge ut, förrän en af Engelsmännen insköt sin kikare under det han yttrade torrt: "han har ej så orätt — det är en "fjrginia pilot-boat" ; h varefter en liflig disput uppstod emellan de båda nationernas sjömän om de oli- ka fördelarne af Amerikanska lots-skonerterna, En- gelska Coves kuttrarne och Franska Chasse-maré loggerterna, hvilken, ehuru starkt lutande till de förstnämdes favör, ändå var i full gång, då Kaptenen afbröt den med utropet: "Gentlemen! om Ni tillåta, skulle jag råda Er att uppskjuta denna strid, och i stället inpacka edra sacs-de- nuit, så vida Ni vilja ligga på City-hotel i natt; ty ehuru New-York ligger styfva fem och tjugo mil rakt i lowart från oss, och vi snart hafva åt- I08 ttESA MELLAN SÖDRA la glas, sa svarar jag för, all. denna * loishål tager ef lill Castle-garrfen på aftonen, sa i ram t brisen står; och dä kunna ]\i under vägen bäst bedömma våra lots-skonci tar." Detta var en så förnuftig proposition, att den mötte allmänt bifall; ty, utom nöjet att fa- ra med ett så snabbseglande fartyg, var det ic- ke oangenämt att, ju för dess hellre, slippa den tränga inpackade kajuten, i synnerhet dä briggen omöjligt kunde uppkomma till staden förrän an- dra dagen, och man således afprutade åtminsto- ne en natt här om bord. Ett flerdubbelt rop på stewarten följde också genast på Kaptenens uppmaning: och kort derefter dansade kappsäc- karne om h varandra på kajut-golfvet en riktig slängpolska, till dess hvarochen af de fem pas- sagerarne, som skulle afsegla med lotsbåten, fått reda på sin. Att icke flera af sällskapet gjorde sig resfärdiga, hade förmodligen sin or- sak deri, att Kaptenen yttrat, det han förmoda- de lotsen icke tog mera än två piaster af h var- dera i frakt; och då, som läsaren behagar påmin- na sig, en stor del af vårt resande sällskap ut- gjordes af Judar, så funno förmodligen dessa beräknande menniskorna, att det var en för stor "diskretion" för nöjet att komma fram en dag förr. Kanhända också att man icke vågade sig ut på det lilla fartyget en så lång väg: nog af vi vore icke mera än fem, som under ett muntert glam om City-laötel, Broadway, Park- theatre , Whisky-punch och bifstekar , fyllde OCH NORRA AMERIKA. I I f) vai a kappsäckar med hvad som behofdes för det iiiJa {'örsprånget. Då vi åter uppkommo på däck, låg redan lois-skonerten i lovvärt om briggen och manö- vrerade under samtal med vår Kapten. Detla lilla fartyg var verk i igen något för honom att skryta med, ty det väckte en aiimän förtjusning i alia sjömäns ögon, och skulle fördelaktigt ut- märkt sig i hvilken jagt-klubb som helst. Det var nemligen en såkallad Virginisk iotsbåt el- ler en liten Amerikansk skonert med ungefärli- gen samma tackling, som vi redan beskrifvit på den Westindiske kaparen. Oaktadt denna likhet i lackiing, och till en del älven skrof, emellan dessa slags fartyg, är det ändå någon ting i de- ras t o ut- ensemble , som på samma gång är helt olika som markerande deras olika karakter. Om vi, vid betraktandet af den stora kapar-sko- nerten, tyckte oss finna, att han, jemförd med andra fartyg, ej var olik en hotande slagörn, som med blixtens snabbhet genomfar rymden till skräck för de andra foglarne, så skulle man med lika mycket skäl kunna likna denna lilla lots-skonert vid den snabbt flygande svalan, hvilken lätt och fredligt ilar med pilens hastig- het närmare jorden, och inskränker sina bugtiga kryssningar emellan hus och boningar. Denne lots-skonert hade också gladare färger än ka pa- rens hotande svarta, ty den var, som matroser- na uttrycka sig, "skyldrad på sin Amerikanska;" och utom den blankt skinande kopparbottnen, I IO RESA MELLAN SÖDRA h vilken förrådde fartygets nyhet, lyste den med de smala hvita ränderna, den gula fernissade si- dan och de föl gy Ida gra nia terna pä akter- spegeln, h varmed alla koffai di-fartyg, tillhöriga dessa tians-atlantiska Holländare, sä förmånligt ut- märka sig framför andra. De fina välskurna seg- len hade, oaktadt sin h vithet för öfrigt, ändå de bruna nuancerna vid sömmarna, hvilka för ingen del äro sårande för sjömans-ögat, dä de angifva seglets nyhet, och voro dessutom så väl sträckta emellan sina rundhult, att hvad en må- lare skulle säga om svårigheten att med fördel afmåla dem, då deras hårda planer icke gåfvo tillfälle till någon mjuk skuggläggning, så för- tjustes sjömannen icke dess mindre af den totala "brist på buk," som fanns uti dem. Det var med få ord sagdt det vackraste lilla fartyg, man kunde se flyta på vattnet; och det var icke un- derligt om vår Kapten utan motsägelse fick be- römma sin "JVew+ForAer pilot-boat " i synner- het som hans värsta antagonister nu redan höllo på, att med detta fartygs lilla joll transportera sig öfver till det samma, ^o niMvt Detta gick likväl icke så fort, ty det näm- da nötskalet kunde icke gerna rymma flera än en passagerare utom den roende, så att det fick göra flera resor, för att öfverbringa hela den af- gående personalen från den uppbrassade briggen till den tätt i lä biliggande skonerten. Då den sista kamraten tillika med sin kappsäck var in- kommen öfver den låga relingen, hoppade vår OCH NORRA AMERIKA. III färjeman också in på däcket, h varefter han in- ställde sig till Ijenstgöring om bord, der han var så mycket mera nödvändig, som han utgjor- de halfva " besättningen, ty vid vår ankomst fanns icke mera än en man på däck, h vilken stod vid röret. Denne, en stor och stark figur, klädd i en ljus dyffel-kavaj med stora mörka hornknappar och en brun skälskins-mössa, var likväl icke något mindre än på en gång ägaren och kaptenen på skutan, som nu lemnade röret åt den uppkomne matrosen, och sedan han ge- nom kajutkappen uedskickat en högljudd och half- hotande förfrågar, om kajuten var klar, vände sig till oss med en hälsning, hvaruti sjömannens fryntlighet och värdens artighet löjligt nog blan- dades med en viss republikansk stolthet, alias plumphet, h vårföre Nordamerikanarne ej alltid orättvist beskyllas. Huru det nu förhåller sig härmed, så blefvo vi snart ganska goda vänner med vår nya Kapten, hvartill ej litet bidrog de med nöje och tillfredsställelse uppfyllda blickar*- ne, som hans nykomna gäster kastade rundt om- kring sig, hvilka också snart efterföljdes af be- römmande uttryck öfver det vackra och nät- ta fartyget. Emellertid hade en tredje ur-invånare på denna vår nya farkost visat sig under skepnad af en mindre Neger-pojke, h vilken snart börja- de flyga som en väfspo! upp och ner i kajut- trappan med våra kappsäckar. Sedan detta värf var utfördt, tillfrågade oss Kaptenen, om vi ic- 112 RESA ME 1. 1. AN .SÖDRA ke ville stiga ner i kajuten, h varefter han fatta- de sin förra post vid röret samt befallde matro- sen och pojken till de ar Le I en med sedeln, som förändra ett uppbrassadt fartygs tillstånd ifrån stillaliggande till gående, lläruti blefvo de raskt hjelpta af passagerarne, af h vilka ingen gjort an- seende på Kaptenens nedbjudning i kajuten, dä de hade mera lust att först se skonerten un- der segel. Bäst som vi voro sysselsatta härmed, skrek vår gamle kapten ett farväl till oss, da han nu redan hade brassat fullt och började "samla väg," hvilket slutades med en anmaning till vår lots, att icke spara segel för att visa "the strangers" hvad skutan dugde till. Vår högmö- gende Skeppare gaf blott en niek till svar , under det han för sig sjelf mumlade: "Dorit be af raid niy boj! Pil trim her." Landsmannens anma- ning var också öfverfloclig, ty den ene var lika mycket road af att visa sin skutas egenskaper för oss, som den andre att få herrarne "from the old country" att erkänna det. Vi hade också icke väl fått våra tre undersegel kantsträckta, förrän han, efter ett ögonkast uppåt tacklingen åtföljd af en forskande blick på den klara hori- zonten upp i lowart, halfhögt yttrade: "Ske stånds a little more canvass, and I* Il give her;' hvarpå han befallte pojken upptaga klyf va- ren och matrosen att utsticka refvet ur bomseg- let. Innan den nyssnämde tillökningen i seg- len verkställdes, lat han. dem rulla de tvenne ankar- OCH NORRA AMERIKA. Il3 ankarkettingarne, b vilka lågo uppskjutna i sina rull-lådor, upp till relingen i lofwart, äfvensom jollen, hvilken derefter fylldes med vatten, för att genom dessa tyngder minska fartygets krängning. Dessa åtgärder hade också en ganska gyn- nande effect, ty då slutligen alla fyra seglen vo- ro utspända till sin hela storlek, krängde väl fartyget, men ändå icke så mycket, att detta ha- de någon just menlig inverkan hvarken på far- tens minskning eller afdriftens ökning. Det var också en verklig glädje att se huru denna lilla fyrtio fot långa farkost rätt visade skeppsbygga- rens och tackelmästarens beräkningar, samt upp- fyllde de fordringar sjömannen gör på ett väl- seglande fartyg, h vilket i samma mon det sättes på det hårdaste profvet då seglingen går "på vin- den," äfven §or sig förtjent af hans högsta vide- tur, då det tillfredsställande genomgår det. Alla passagerarne, hvilka till det mesta voro kompe- tenta domare, förenade sig också snart i det in- tyg, att de ännu icke sett något så litet fartyg segla så hårdt bidevind; och Kaptenen myste stillatigande, då detta smickrande betyg medde- lades honom, samt lotsade icke höra de reserve- rande uttrycken om blank kopparbotten, nya se- gel, smult vatten, med mera, hvilka undfollo en och annan af dess Engelska passagerare. Men det var också en segling, som var värd att berömma, om den äfven fordrade de nyss- nämde omständigheterna, för att hinna sin höjd. 8 I 1 4 RESA MELLAN SÖDRA På en gång framdiifvet ocli undei lyft af de sto- ra, akter öfver lutande sedeln, hvilka stodo på ett sätt, som väl vore värdt att studeras af våra segelsömmare, ilade det skarpa, smidiga skrofvet genom vattnet med en fart, som var lika märk- värdig för dess hastighet som det ringa buller den förorsakade. Ehuru sjön visserligen icke var mera upprörd, än att det kunde kallas stnult vatten för större fartyg, så voro ändå vågorna så höga, att de på vaidiga båtar af denna stor- lek skulle förorsakat både rörelse och buller , då de stötte mot den framträngande skeppskroppen. Antingen det nu var den välskapade bogens för- tjenst, eller tacklingens, som tillät fartyget ligga så ovanligt nära vinden, eller också troligen bå- da dessa orsaker tillhopa, nog af, vår skonert hoppade icke upp och ner på sidan af böljorna efter den vanliga afbrutna staccato-musiken, utan sprang snarare bröstgänges igenom dem med ett jemt väsande ljud, hvilket blott öktes eller min- skades efter som den skarpa kölen hade större eller mindre vattenmassa att sönderskära. Då fartyget icke låg mera än fyra streck från vin- den, så var dess lopp så nära i motsats med vågornas, att dessa icke kunde på det vanliga viset med hela sin tyngd vräka sig emot sidan af bogen, utan delades så mycket lättare afstäf- ven, som deras anfall hufvudsakligen föll emot den skarpare delen af förskeppet. Liksom i för- argelse öfver det lätta sätt, på hvilket de öfver- vunnos, och för att på något sätt hämnas öfver OCH NORRA AMERIKA. I I 5 den släta röle de spelte, lUgjöto de sin ilska i ett jemt spottande öfver den låga relingen, hvil- ket lätta stänk al" farten och blåsten fördes akter- ut, i form af täta regniJar, ända bort på skansen af fartveret. Äfven kölvattnet hade ett annat ut- seende, än det vanliga, hvarmed en sådan fart bidevind åtföljes; ty, liksom den lätt springande kapplöpnings-hästen lemnar ett mindre märkbart spår efter sig, än den tungt galopperande drag- kampen, på samma sätt syntes, efter denne snabb- seglande skonert, icke den breda, af hvitskum- mande bubblor uppfyllda fåran, utan endast en smal, af häftiga virflar bestående rand , hvilken, jemn som ett snöre, sträckte sig, från det fina ak- terskeppet och smala röret, rakt ut i däckets me- dellinia, så långt den kunde skönjas bland de utplånande vågorna. På samma sätt agerade vin- den icke så ojemt på dess segel, som den an- nars gör på ett inbrassadt och mindre välsku- ret segel, der den buktiga ytan orsakar mindre anfallsvinkel i lofwart än i lä, hvaraf åter hän- der, att, då man ligger mycket nära vinden, seglet, som man säger, "lefver i lowarts-liket," eller med andra mindre besynnerliga ord, att vinden faller på båda sidor om den främre de- len af seglet, ehuru den ännu fullt verkar blott på den rätta sidan af eftersta delen. Så var icke händelsen här om bord , ty seglen voro så väl både sydda och hissade, att de formerade snart sagdt planer, på hvilka vinden agerade likfor- migt eller åtminstone så jemt, att då fartyget I I b RESA MELLAN SÖDRA kom än så litet lör nära vinden, märktes genast de vågformiga dallringarne öfver hela seglet pa en gäng. — Men vi skola ieke fortsätta dessa de- tailler längre, mindre af fruktan att yppa segel- sömmeriets hemligheter, än farhåga att redan hafva blifvit mera omständliga än vi borde, och mera teckniska än vi föresatt oss.. hade förbjudit den lille svarte taf- feltäckaren att nedtaga de andra förr, än denne I 1 8 RESA MIII.LAN SODIIA var njuten. Dol var också icke rum för mera, ty det lilla aflånga inahogny-boidet var öfverhöljdl med en sodan mängd klufna ostron, att det icke syntes som något annat ån, hvad det nu verkli- gen var, ett ofantligt fat öfverlastadt af denna våra moderna matgudars ambrosia. Under bor- det var stäld en tom balja, uti hvilken vår tjenst- görande hofmarskalk befallte, att de tomma ska- len borde kastas, för att undvika onödig träng- sel på bordet, med undantag af hvar tionde, hvilket skulle lemnas framför h varje couvert, min- dre för att beräkna den totala konsumtionen , än för en annan kontroll, b vilken vår systematiske värd förbehöll sig. "Nå väl" — öfverröstade slutligen en af det muntra sällskapet de öfriga — "der gick den tju- gonde lika mustig och delicat som hennes nitton föregångare; och jag har i min lefnad aldrig smakat sådana gudomliga ostron. Jag skulle nä- stan vilja hålla något, att jag låter ännu några tjog göra dem sällskap, innan jag börjar tänka på att sluta denna angenäma förrättning. Emel- lertid tycker jag, att man snart borde besinna i hvad element dessa sköna kreatur äro fångade, och icke längre neka dem en del fluidum, utom hvilket jag fruktar de lika litet trifvas i sitt nya boställe som i sitt gamla. Hvad säger Ni där- om, herr hofmästare? — Ni har nu rangerat allting så väl, att det nästan är skam påminna Er om att man brukar' dricka något, då man äter ostron, ehuru det förmodligen icke här blir Haut BarsaCj som man brukar i Paris." OCH NORRA AMERIKA. I 19 "Nej, min vän" — utropade den tilltalade med glad ifver, liksom hade han väntat denna an maning — • "Barsac kan jag verkligen icke lemna h varken Haut eller Bas , ehuru jag med- ger att detta vin är det som bor drickas på ostron. Likväl var jag nog försigtig, att i min kappsäck lurendreja hit öfver en hutelj af en an- nan sort, hvilken, alla franska connoisseurer i ära, jag åtminstone p refererar vid detta tillfälle. Hvad säger Ni om ett glas af äkta sorten från den välsignade ön, som Spaniorerne i förhastan- de benämt Madera, men som de säkert hade kallat Uva bueiia , såvida de kunnat ana hvilka herliga drufvor den afkastar. Jag medger väl, att de franska vinerna kunna vara bra i land, men for min del tycker jag om något mera sub- stantielt, då jag är på sjön, och näst cognac, hvilket aldrig borde saknas på någon flytande byggnad, så vet jag ingenting trefligare om bord, än ett nätt lager af gammal Madera, i synnerhet om det gjort en liten tour till Ostindien, eller, likt denna buteljen, kryssat sina trenne år emel- lan Vestindiska öarne." 'Rätt sagdt" — afbröt en tredje — "det är med starka viner som med menniskor: de bli intressantare genom resor ; och ehuru ett glas gammalt portvin icke misspryder ett kajutbord, så dricker jag det ändå hellre i land, upphäm- tadt från en grundfast källare, som icke, lik vå- ra flytande, hindrar den ädla saften att behöri- gen skilja sig från grumlet. — Nå väl herr ste- 120 RESA M K I.I.AN SÖDRA wart, h vårföre dröjer Ni? — gif mig ett glas af er beresta neetar, och jag skall af hjertat dricka er skål till och med i en bumper, om Ni så behagar." "Så — jag tackar ödmjukast" — svarade den- ne, under det han drog korken ur buteljen — "nej, ser Ni, har ar icke råd att dricka hvarken bumpers eller enskilta skålar, utan vinet måste ordentligt utminuteras efter sällskapets trängande behof deraf. Jag anser nemligen, att hvar och en förtjent ett glas för hvarje tjog ostron han förtärt, och derföre har jag bedt er för hvarje så- dant aflägga ett par skal, som dymedelst blir en pollet, utom hvilken ingen droppa erhålles. Det knappa förrådet dicterar denna lag; och den, som beträdes med falska polletter, straffas med vinets förlust för hela måltiden." Ett skrattande bifall efterföljde detta utslag, och ehuru domaren hade förbudit skålar, så blef hans egen ändå den, som i första glaset dracks af hela sällskapet; och sedan ännu ett glas blif- vit tömd t ofver laget, gaf han befallning till ne- gerpojken att upphöra med det arbetet, han hit- tills haft, att klyfva och nedbära ostronen, jem- te förklaring att den, som ville äta flera, måste sjelf åtaga sig besväret med deras klyfning, då numera sällskapet kunde vara belåtna af den rätten, och borde äta soppan, hvilken annars kallnade; och att han dessutom icke hade mera än några glas q var uti buteljen, hvilka borde sparas till steken. Ehuru en och annan af säll- OCH NORRA AMERIKA. 121 skåpet voro sådane professorer i ostronätning, att de, efter utsago, tned nöje skulle expedierat än- nu ett par tjog, så var deremot pluraliteten af lika tanke med den kloke Presidenten vid bor- det, h vilken nu befallde pojken nedbära soppan, och under det han sjelf åtog sig att aftorka bor- det och derpå lägga duken, underhöll sällskapet med följande afbrutna tal." "Gentlemen! om Ni ansen er hafva skäl till någon tacksamhet för mitt bestyr med Er mid- dag, så hafven Ni redan tillfullo afbordat den ge- nom Er beredvillighet att ingå på mina propo- sitioner, och i synnerhet genom Ert beslut att icke förtära mera af de förföriska läckerbitarna. — Sätt terrinen på soffan i lä, pojke, och kasta al- la skalen i pyttsen ! — Jag försäkrar Er, att in- gen äter dem med mera vällust än jag, eller sät- ter i allmänhet så mycket värde på en god rätt, som Er ödmjuka tjenare. Men , ser Ni, just der- före vill jag aldrig äta för mycket deraf, ty öf- verdrifven njutning förorsakar äckel. — Se så, bär upp pyttsen på däck, men kasta ej ett en- da skal öfver bord ! — Jag kommer ännu ihåg den latinska sentensen : Uti temperate summa est voluptaS; och jag får bekänna, att jag följer den, samt har funnit den innefatta quintessencen af all filosofi. — Se så; mina herrar, här har jag den äran att servera Er med en soppa, som jag hoppas skall smaka, ehuru vi icke ha någon cayenne till den; men det är icke möjligt att komma ihåg allt, annars liar jag en liten flaska 125 HESA ME 1,1. AN SÖDRA af denna ypperliga krydda i mitt schatull. Vi lä nu hjelpa oss med senap, h vilken är ett icke föraktligt surogat på allt hvad dylika soppor he- ter, ehuru somliga preferera kryddpeppar, h vil- ket i min tanke bevisar en falsk smak. — Säg till kocken, pojke, att kan icke far taga locket af fricaseen, utan håller den täckt Öl ver en sag- ta eld." — "Soppan är förträfflig" il^ inföll en af säll- skapet — "och Ni har mycken heder deraf, men förlåt mig att jag afbryter, då det endast är för att inhämta Ert råd, hvad sort vin anser Ni va- ra det hasta att dricka på soppan ?"id "Bah! — hvad menar Ni härmed" — fort- for den tilltalade med en skälmsk min — "så- vida man alls skall dricka något på supanmat, det jag aldrig kan stricte gilla, ehuru man vill påstå att det är helsosamt, så skulle jag anse de lätta vinerna härtill mest passande, ja till och med, som Fransmännen bruka dem, uppspädda med vatten: och i allmänhet kan jag icke neka till, att jag anser våra politiska rivaler vara bättre connoisseurer i allt hvad som utgör den första a f- delningen af bordets nöjen, ty deras soppor äro magnifica äfvensom deras entréer och fricaseer, och deras claret och bordeaux harmoniera för- träffligt dertill, men härmed punkt: ty så snart det blir frågan om steken, desserten och vinsor- terna dertill, då taga vi åter lofven af dem; ty en Engelsk rostbiff med sm madera, och en blum- pudding eller appelpie med gammalt portvin är OCH NORRA AMERIKAi 123 någonting så öfver alla deras rotier, sallader och champagne, att de aldrig kunna jern föras. — För resten får jag bekänna, att jag icke kan begripa huru man i allmänhet kan ha så dålig smak att förderfva sin middag med att börja med de star- ka vinerna, då det är frågan om en ordentlig och väl assorterad måltid, h vartill jag hoppas JN ii icke vill räkna denna." "Nå, hvad skullen Ni då säga om ett folk" inföll en annan — "som icke allenast dric- ker starka viner till de första rätterna, utan äf- ven, till råga på contrasten med Er och de fle- sta andra bildade nationer, börjar sina måltider med det, hvarmed Ni ibland sluta Edra, nemli- gen ett glas bran vin?" s $b [y asb ul JBarMa, nog har jag hört talas om något så- dant" — fortfor den afbrutne, skrattande — "och till och med att man börjar med desserten, eller äter smör och ost före maten i stället för efter, men jag har hittills aldrig trott det vara möjligt, att man på detta sätt kunde missbruka gudsgåf- vor. Tror Ni då verkligen, att ett sådant bar- bariskt bruk råder hos någon civiliserad nation?" "Ja, derpå kan Ni vara så öfvertygad, som att jag nu sitter bredvid Er" — svarade den an- dre småskrattande — "och för öfrigt kan jag för- säkra Er, att vanan så rotfästat denna besyn- nerliga diet, att ehuru bekant man är med an- dra nationers bruk, och i allmänhet ej så obe- nägen att antaga sådana, fruktar jag att Ni ej skulle få många proselyter, i fall Ni ville pre- dika edra bordsreglor derstädes." 124 RESA MELLAN SÖDRA "Men, min Gud, delta är ju beklagligt" — . återtog den förre —"men, som Ni säger, vanan är andra naturen: likväl kan jag icke begripa hu- ru man kan börja en maltid med bi än vin, och V3T3 ••«••••" "Gentlemen !" — ropade en röst genom den halföppnade dörren — "om Ni viljen ha bref till Europa , så äro vi på sidan af paketten inom en qvart timme." Ml Denna oförmodade underrättelse afbröt sam- talet, då vår president nu fick annat att göra än fortsätta detsamma, ty ehuruväl h varken han el- ler någon af sällskapet behofde afbryta måltiden för sin correspondans på Europa, så voro de ändå allesamman nästan lika ifriga att få sluta middagen innan mötet med det omtalta skeppet. Den ofriga maten blef derföre genast inbefalld och skyndsamt förtärd, ehuru likväl icke utan en mängd ursäkter från vår hofmästare för det de icke voro tillagade med alla de kryddor och saucer, som dem med rätta tillhörde. Oaktadt alla dessa svåra brister hollo gästerna dem med nöje tillgodo, och då slutligen hufvudaktören i denna matpjes iskänkte de sista glasen ur sin vinbutelj, fattades de mangrant af sällskapet och utdruckos för presidenten under en enhällig be- gäran, det han, såsom ersättning för sin hafda möda med denna middag inpromtu, ville åtaga sig arangementet af en sådan i land, der han bättre kunde utveckla sina djupa filosofiska kun- skaper i den ädla matlagningskonsten. Detta an- OCH NORRA AMERIKA. 1^5 togs med nöje af vår muntre reskamrat, som, un- der det han glättigt nedsatte det utdruckna gla- set på bordet, tillade: "och jag skall, på min he- der, ge Er en middag, som, så vida New-York ännu år likt sig i den vågen, alla gastronomer i Europa skola afvundas Er." %£)" Här efter uppbröt sällskapet och förfogade sig från kajuten upp på däck, hvarest nu fram- ställde sig scener af en lifligare natur än de, som visade sig före deras nedgång till bordet. Den lille skonerten hade nemligen redan hunnit det af Long-Island och Sandy-Hook formerade inlop- pet, samt låg nu med små segel utanför de bå- da tunnorna, som ligga på hvar sin sida om far- vattnet öfver Baren. Till venster hade den det höga fyrtornet, h varifrån den låga och smala sandtungan sträckte sig bort till det högre lan- det vid Never-Sink, hvars öfra partier voro be- lagda med en hvit snömatta, h vilken likväl icke var någon ständig beklädnad till följe af deras höjd, utan blott en tillfällig drägt, bevisande vin- terns närvaro. Rätt för ut och något längre bor- ta låg den tätt bebyggda Staten-Island, och till höger red helt nära oss fyrskeppet, hvars kala master harmonierade med de nakna stammarné på det längre bort liggande skogbevui^na Long- Island. Dessa vore de fasta föremålen, emellan hvilka nu befunno sig en mängd rörliga, bestå- ende af flera smärre fartyg och båtar, som kros- sade om h varandra till och från den längre in liggande och af den sistnämde ön undanskymda 126 RESA MELLAN SÖDRA staden, jemte några större handelsskepp, som nu kommo utseglande derifrån, med sina breda rå- segel utspända for den goda vinden, h vilken ha- stigt förde dem närmare oss. Det var ett ibland dem, med stora boksläfver målade på förmärs- seglet och Förenta Staternas lysande flagg under gaffelnocken, som fördelaktigt utmärkte sig fram- för de öfriga, och på hvars däck syntes en stör- re mängd folk, än man vanligen räknar på kof- fardi-fartyg. Det var ej långt ifrån oss, och dess kurs tycktes vara rigtad till vårt lilla fartyg, som nu låg uppbrassad t, liksom respectfullt inväntan- de det stolta skeppet. *&« "Se der kommer den nya paketten "Canada": och vackrare skepp tror jag man får söka långt efter" — yttrade vår Kapten, som nu sjelf tagit röret, under det matrosen var sysselsatt med den lilla jollens utsättning. — "Det är nu andra re- san hon gör till Liverpool, och hon tyckes föra en vacker laddning passagerare med sig denna gången.3!-^ Är det någon af Herrarne, som Ön- skar bud öfver Atlantiska hafvet, så lofvar jag med att den der skutan bringar det så säkert och hastigt som trots någon tremastad örlogsman; och i sådant fall kan ni lemna det till matrosen, som rättnu sätter af från sidan, för att bringa hennes lots öfver till oss." Det var också flera af sällskapet, som be- gagnade sig af denna goda lägenhet att under- rätta sina vänner i Europa om ankomsten till Norra Amerika, ty vår förre Kapten hade redan OCH NORRA AMERIKA. I 27 föregående dagen tillsagt sina passagerare, att halva sina bref färdiga i detta ändamål, då det väl kunde hända att vi inkommo före pakettens afgång. — Emellertid ilade skeppet emot oss, och då det kom t vers för skonerten i lofwart, bras- sade det back, för att emottaga den lilla båten, som redan var i full fart bort till detsamma; och det dröjde icke länge, förrän den var tillagd, vid dess fallrepstrappa i lä, från h vilken en per- son genast nei hoppade i densamma. Med det- samma fyllde det ånyo sina segel, och passeran- de tätt akter om oss, fortsatte sin brådskande segling utåt det stora verldshafvet. Dessa Nordamerikanska pakettskepp, h vilka så ordentligt och säkert befordra communicatio- nen emellan Nya och Gamla Verlden, äro ock- så en slags fartyg, som så mycket mera äro vär- da att skryta med för deras landsmän, som de ovedersägligen äro de bästa i sin sort, och i jem- förelse med andra koffardi-fartyg kanske bäst skul- le kunna liknas vid en Engelsk postvagn jemförd med våra vanliga skjuts vagnar. De äro till och med långt framom Engelska Gonvernementets pa- ketter, och täfla med Ostindiska Compagniets skepp om icke i storlek åtminstone i beqvämlig- het. De äro alla fregatt-tacklade skepp af van- ligen emellan tre och fyrahundrade tons drägtig- het; och hvad deras }'ttre, så väl till tackling som skrof, vidkommer, må blott nämnas, att de i dessa afseenden skulle kunna kallas en quintes- sence af allt hvad man i den vägen kan få se 128 RESA MELLAN SÖDRA hos Förenta Staternas handelsflotla, hvilkel icke vill säga litet. Inredningen och beq vänligheter- na under däck harmoniera fullkomligt med de- ras inbjudande yttre, och de flesta af dem, eller rättare alla de nyaste, äro utrustade med en eJe- gance, som verkligen är förvånande pä fartyg, hvilka icke äro ämnade att blott föra Kungliga personer. — Från en hög och rymlig kapp, som vanligen formerar en egen liten paviljon på däck, nedkommer man utför en bred mahognytrappa till kajutgången, h v ar i från dubbeldörrar af sam- ma trädslag leda till tvenne rum, af hvilka det akterut varande är bestämdt för herrarne och det för ut liggande för damerna. Det förstnäm- da består af en stor salon, i midten af h vilken står ett matbord, hvarvid tjugo till trettio per- soner kunna sitta, och på båda sidor äro en mängd smärre rum med beqväma sofställen för tvenne personer i h varje. Golfvet är beklädt med dyrbara mattor , och sidengardiner, spegelglas och förgyllningar upphöja glansen af de blankt pole- rade väggarne och möblerna, h vartill ej något ringare trädslag än mahogny är användt. I da- mernas salon, hvilken är betydligt mindre, men på samma rika sätt möblerad, står vanligen ett fortepiano, och ett litet bibliothek af grant in- bundna böcker bidrar på samma gång till pryd- nad som treflighet i detta rum, h vilket äfven för sin centrala belägenhet i fartyget, som gör rö- relserna mindre kännbara', tyckes vara ganska väl be- OCH NORRA AMERIKA. 1 2Q beräknadt för sina minst sjö vanda gäster. — Om man till dessa beqvämiighelei lägger den största möjliga ordning, omsorgsfullt bevakad af Kapte- nen, en tillräcklig uppassning af tvenne blott härmed sysselsatta domestiker, ett öfverflödigt bord, hvars servering är anförtrodd en särskilt hofmästare, och framför allt: ett rymligt, välseg- lande lintyg, utrustadt med alla möjliga förnö- denheter, en tillräcklig och utvald besättning, samt en Kapten, hvars tvenne fixa idéer synas vara passagerarnes trefnad och fartygets skynd- samma framkomst till sin bestämmelse — så tyckes man icke kunna ha mera att önska för en passage öfver Oceanen. Af dessa förträffliga fartyg finnes det en stor mängd i New- York , ty det går icke mindre än ett h varje vecka till Liverpool, ett h varje månad till London, och ett till Havre-de-Grace. De kallas Packets of the Une och ägas af särskilta köpmans-associationer. Utom de ofvannämde ka ju terna äga de ett rymligt lastrum för köp- mansgods och en smärre kajut för mindre beta- lande resande eller de så kallade steerage pas- sengens. Fragten från New-York till Liverpool är hundrafemtio piaster, livar uti alla omkostna- der under resan äro beräknade, och erhåller Kaptenen, som sjelf bekostar bordet och servi- sen, hälften af denna summa. Man skulle må- hända förmoda, att passagerarne genom detta arrangement skulle bli lidande, men förhållandet 9 i3o RKSA MKI. I.A2I SUIIKA är verkligen motsatsen; ty då Kaptenen har sin hufvusakliga inkomst af fiaklen för passageraine, så ligger det naturligtvis i lians intresse att skaf- fa sig så många sådana som möjligt. I ett land åter, der lusten att skrifva tidningar en- dast kan liknas vid begäret att läsa dem, och der den minsta småsak måste blifva "put in the Newspapcrs" — der undgår ingenting att hli kändt af publiken, och allraminst saker af den- na natur, hvilka så mycket oftare formera ar- tiklar i tidningsbladen, som ingen passagerare, åtminstone bland Amerikanerne, drager i betän- kande, att vid sin ankomst till New- York i dag- bladen gifva tillkänna sitt missnöje eller belåten- het med passagen. Detta gör, att Paket-Capte- nerna täfla med h varandra att söka vinna publi- kens ynnest, och deras bemödanden i den vä- gen äro så mycket mera nödvändiga, som de täta lägenheterna sätta de flesta resande i till- fälle att välja sitt fartyg. På en dylik "compe- ttiiori" — ett ord, hvars rätta betydelse måste studeras i Förenta Staterne — böra otvifvelak- ,TPf Ii Ij l liv* * * v7 j ? c» X tigt passagerarne vinna: och, om det å ena sidan är angenämt att på dessa fartyg finna alla en bildad resandes fordringar uppfyllda, så är det understundom lika harmligt att se, till hvilken grad af skamlöshet en och annan af de fria re- publikanerna uppdi ifva sina pretentioner på lands- mannens iklädda skyldighet att "with the most comfortable accommodatiofis" transportera honom ofver hafvet. OCH NORRA A M E R I K A . I 3 f Men vi måste lemna dessa fljrtande holéler, åtminstone för det närvarande, ty det fartyg, som gaf oss anledning till deras omnämnande, är nu redan ett godt stycke ifrån oss, och vår lilla lots-skonert, som icke hade tid att dröja längre än som fordrades, för att få sin lots åter, är redan för fulla segel på andra sidan om Baren. Med sin vanliga fart, snarare ökad än minskad i det härinne smultare vattnet, ilade den upp emot kusten af New-Jersey, hvarest den vände, och började derefter med små slag arbeta sig upp åt det långa och smala rivieret, hvarest den innan långt blef omgifven af en hop kamrater, eller åtminstone liktacklade smär- re fartyg, som dels mötte och dels hade samma väg med honom. Med de sednare af dessa bör- jades också genast en kapplöpning, som var så mycket roligare att betrakta, som vår farkost besegrade alla, hvilket icke mindre gladde vår Kapten , som nu sjelf stod vid röret och hade all möda ospard, att så hastigt som möjligt for- cera sitt lilla fartyg emot den konträra vinden. Oaktadt hans bemödanden i den vägen lyc- kades till en grad, som i dubbelt afseende väck- te hans passagerares nöje, kunde han icke hin- dra strömmens och solens lopp, h vilka tvenne natur-krafter verkade så fiendtligt tillsamman, att innan vi hunnit halfvägs upp på rivieret, voro vi omgifna af ett mörker, som åtminstone betog oss njutningen af stadens betraktande, om det icke hade någon menlig verkan på vår sna- I 3a RESA ML MAN SÖDRA ra ankomst dit. Detta var lyckligtvis icke fallet, ty var lots manövrerade sin skonert med samma Iranquillitc , som hade det varit ljusa dagen, oeli styrde sitt fartyg genom mörkret med en säkerhet, som kunde göra förlåtligt lotsarnes vanliga skryt att kunna besegla sitt farvatten med förbund- na ögon. Som vistandet pä däck nu mera icke erböd någon ting behagligt, utan snarare motsatsen, då den stränga kölden agerade högst motbjudande på menniskor, hvars lätta Westindiska garderob icke var synnerligen passande för denna tempe- raturen, så drog det resande sällskapet sig efter hand ner i den trefligare kajuten, der en lågan- de koleld i den blanka metall-kaminen , en bål varm "Whisky -punch och några tända Havana- cigarer snart förflyttade dem i ett mildare kli- mat. Den glada conversationen var snart i den muntra fart, till h vilken så trefliga omständig- heter borde uppdrifva den emellan personer, af hvilka icke allenast de flesta tillhörde ett yrke, som man i allmänhet icke förebrår trumpenhet, utan äfven alla voro förenade med det lätta obesvär- liga vänskapsband, som så lätt knytes under re- sor. Aftonens timmar framflöto också så omärk- ligt, att det väckte en lika allmän som glad surpris, dä den lille svarte Negerpojken öppnade dörren med den dubbla underrättelsen: att vi snart vo- ro framme, och att månen nu var uppgången. Uppkomna på däck funno vi också J vår lilla farkost på en nästan lugn vattenyta emellan tven- OCH NORRA AMERIKA. 33 ne land, hvilka af den uppgående månens matla strålar upplystes så mycket, att man oredigt kun- de urskilja de på dem varande föremålen. Det ena af dessa land var Governor-Island med sitt citadell, och det andra staden New- York hvars husmassor, pallisaderade med oräkneliga skepps- master, nu framskimrade i detta groteska skugg- spel, hvaruti månsken och afstånd tillhopa för- sätta större objekter. < — Fartyget ilade tyst ige- nom den lätt krusade sjön, hvars små af månen försilfrade böljor vänligt slogo emot dess glän- sande kopparbog och uppväckte ett sakta porlan- de, som behagligt instämde med den jemna land- vindens lätta susande genom tacklingen. — Slu- teligen stördes den inom fartyget rådande tyst- naden af commando-orden för seglens bergande, och sedan den lilla skonerten gjort en hastig sväng omkring en af smärre fartyg omgifven brygga, trängde den liksom hemmastadt in i en tom vinkel deraf: Kaptenen lemnade nu röret, och med en förnöjd ton tillropade oss ett väl- kommen till New-York, hvilket besvarades af ömsesidiga lyckönskningar att hafva hunnit till den förnämsta staden i Nya Verlden. ii liiBv ifefl ieaio ,sb; I tobn Ib bi i35 POSTSCRIPTUM, För att så väl uplysa åtskilliga ställen i Före- talet, som ock förklara några yttranden i noter- na dertill, hvilka annars skulle kunna få namn af anachronismer, kan författaren icke underlåta att nämna, det, oagtadt tittelbladet angifver årta- let 1 833 såsom trycknings året, och boken icke heller blifvit utgifven, förrän under sednare hälf- ten af samma år, den likväl började läggas un- der pressen i slutet af år i83i. Orsakerna till denna långa tidsutdrägt, emellan påbörjandet och fullbordandet af en så liten bok, som denne, kunna här icke alla uppgifvas: så mycket må lik- väl nämnas, att de förnämsta deribland få till— skrifvas de opåräknade missöden, hvilka kunna drabba alla afFairer, och således äfven dem, som — utan att äfventyra collission med sättarens och tryckarens konstförvandtskap — - skulle kun- na hänskjutas till det mekaniska departementet af det ädla bokmakeriet. En, kanhända ej min- dre ingripande, orsak har varit omöjligheten för författaren, att, under hela denna tid, förflytta sin person närmare trycknings-orten, än på ett afstånd af åttio till nittio geografiska mil; hvil- ket i alla fall är en lång distans, och en, som tillochmed kan göra en hel hop sakers både för- dröjande och mindre väl fullbordande förlåtliga. Huru det nu förhåller sig härmed, så får denna omständighet gälla som ursägt för de tryck- i36 fel, hvilka — för att tala konstmcssigt, fast just icke sa aldeles rigtigt — "insmygt sig i texten", och i alla fall bevisa, att det icke är rådligt att lemna correcturen till "annor man" \ Detta år åtminstone vår öfvei tygelse ; och då saken nu mera hörer till de ohjelpliga, så få vi trösta, om icke Läsaren, åtminstone oss sjelfva med det gamla löftet, att "vi icke skola göra så mera," åtföljd t af den försäkran, att hvad obehag dessa tryckfel möjligen kunnat förorsaka Läsaren, det troligen icke varit sådant som det desamma gjort på För fatta ren. * Observeras: att korrekturen — med undantag af dem författaren sjelfläst — på begäran, varit lemnade till "annor man" an Boktryckaren* -, New York Botanical Garden Library DS708 .G6 De Gosselman, kar 1 *^ gen Aug/Resa me lan Södra oc I IL I 3 5185 00074 1049 r^- fc-VJfc M: %.. :imtp%^jf^r.