re ” o-resat törn sm or SISr: OPIN-harg va vagt NR ARLA RA PARA h ÅS rt rteptte gr that betet fö 0 STL nen OM en FÖ Tj NN frf——— LITA [ÖR EEL LE LR NN SN SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1018 MED 1370 SIDORS TEXT OCH BILAGOR SAMT 217 ILLUSTRATIONER (DÄRAV 38 HELSIDESBILDER), 34 KARTSKISSER, 14 PORTRÄTT. SEXTONDE ÅRGÅNGEN UTGIVEN SVENSKA SKOGSVÅRDSFÖRENINGEN (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) => Ik pt. | I G)8 Redaktörer: SCHOTTE, GUNNAR, f. d. jägmästare, professor, chef för Statens Skogs- försöksanstalt och föreståndare för dess skogsavdelning, För- eningens sekreterare, ansvarig utgivare. HESSELMAN, HENRIK, fil. d:r, professor, föreståndare för naturvetenskap- liga avdelningen vid Statens Skogsförsöksanstalt. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19158. INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Uppsatser, referat m. m. Sid. ÄMILON, J. Å.: Vår skogsavdikningspolitik (yttr.) .......-s--.seo=--sissssssoosserensa rer 394, 398 irsnslelbristen. och SKOPSVarden; (VIK), ister sskossokenss SepssporagransanFönsnasens ps skara 589 Svenses haradsallmanninpar Ö.cscscssocssaslesosodssecvecndepossessiksneskrkrntene nt skar knpea 209 ANDERSSON, ERNST: Bränslebristen och skogsvården (yttr.) ......... sessssessesseseso ner rnnr 593 ANDERSSON, GUNNAR: Fonden för skogsvetenskaplig forskning = issmesssessser ess rrt sen n nn 375 BaGER, EMIL: Plantskole- och skogsodlingsstatistik från Gripsholms revir ..............- 361 FAST) ES fo Kran Pinland) omss-sosucsacecubsasssnsaseRser gr såsnöpsnpgs fås kEERA nns SASSASS "245 GARSONNIER, f: Branslebristen och skogsvärden' (ytit.).....=.-sssssss--->->sssessssorsoranrns 593 MITsERRN,. (M- Vär skogsavdikningspolitik: Cylff-) --.ocsc«s > (GGSKAf USVLeR RANIINAE. core oc dosan sfp se sS GRCsAENER STAS 333 » ? Huge lSamsellis: ooo ses dsisssp seden sar Krrns der RS SN 668 > 2 TTR fr SST NAR ggr MS FEI SNR tE PIE RAKA 669 3 > Daniel Persson 66 IV Sid. TA tferatömanna aln Sår us. so Cs le SR RS RER ARE RR ES SKANNRAR SIREN +167, "ISO, GK OM aspens, Pproduktionsförm äga. sosse NANA NaN Tor ee NN NA 641 Skogsstatistiska meddelanden) 5344 s- seas see See NANA as Ts SN NN ES EN Föreläsningar för skogschefernan(noms) se se NS Sera NS oa Ses RN SANN SN +288 v. SCHULZENHEIM, H.: Rätten till skogsavkastning å biskoparnas sätesgårdar och lö- HINGShemmaAN > vagserd dydgt seed SA SENS RA bjels site a elle pe ins o Rss "49 Vv. SCHÖNBERG, CARL: Skogsvard och naturskydd, ett, gENm2C 0... oss ses oa ENSE 199 ST(ARR)E, H.: In memoriam. -Osvaldf EDgStrömmn EIN oo oa eos s sees os rs ns sis ses 673 SYLVÉN, NiLs: Ärftlighetslärans betydelse för den modärna skogshushållningen......... 182 Om tallens KknäCkesjUka bs Sea Ao e SE ds Ne elelr lll sla NS e je oleis sn sj eler 265 1017 tvärs knäckesjuka i morra Master Olla v.g. .css see sdleee a cable sees Sa e Je jess ess 308 Några anmärkningsvar da fena jd due saa oo ee sd fe sr PANNA RA RSA IG SR ENE Fr 656 SÖDERLUND, NILS, L.: Om beräkningen av konstanterna i Höjers stamkurveekvation 636 TPRAGARDH, ULVARSN LAtteraturanm alnin 9 äl. stege kscl se sne race des sees ss +85; "806 ETeA Tallbocken (Monochamus sutor L.) En viktig skadegörare bland långhorningarna 349 Undersökningar över gran- och tallkottarnas skadeinsekter,............sssooosssssrsran a 413 W(AHLGRE)N, A.:uIn memoriam, Carl Mauritz Stenberg... .s...s-..ssas se sseee sr SEE 671 > » Tyr NEG RTIEUS ser soils oe ssfernfe jan eler fas FEST NERE 674 » > QÖlOECAXxelsson= Vind all. ss ssnsocners ae 676 WALLMO, UNO: Vår skogsavdikningspolitik (föredr.) (yttr.) ...............s+---- 385, 396, 398 Bränslebristenocheskogsvanrdeni (Yflkl)l.. <> ss.s-or ess sees enet bossa dl 594, 595 WELANDER, "EP SOK Branslebristen och skogsvarden (ylll,)...c...sss esse eds SEE 595 Wi (ESTERMARIS) G:s tl öm emOrlamn, BLor ROSSaNAEr mos. versen res oso sker sla sis Sif 678 WIBECK, UEDVARDS NVId EDS SKULltUSPLÖG PoE oe sn sleis else itne era 5 aiejalede ra] ef ses Jeegsrn ers l eter si Re EAST 105 Inimemoriam. 0 Cal sATders bj Ohant KO LIM AD oo es ee esse slejele les slerses slejsks sik jsls rela T ET ESA 263 Svenska Skogsvårdsföreningens förhandlingar m. m. Flottningskommitténs förslag till ny flottningslagstiftning. Diskussion, yttrande Cav VW ILHS BROMAN os es ssesss aspie eess ein sstelsinoleslajsjare ir sielöis iris bolt > BU EA SETT ÖJ free so Hljela tiv elr msg sf ere oda) SN Sej a ENS "5 AS > Sr ÖTTONELES ER ÖM. gcsagasnse sekter adds FIT, SO Skogsvardsföreningens. tidskrift! TOMÖ::.. sö. esse ss asien ee sleigln beings Se sas SS "17 SKOgSVECkAalli scn ogge sedd SN e de ester dn es NYARE +82 Svenska Skogsvardstöreningensi atsmö tes Ju... s-ssesice ses isens bea sole sissi sla 285 Kondens OMFatZ ell En sk na an Ga ass sblosels ess sjö fejsele slelsjlaiets ejjel ok sinn Saale kel le Lallal i ESENSA "166 Vår skogsavdikningspolitik. Föredrag vid årsmötet den 15 mars 1918 av UNO WALLMO fsossserossseseessenes ses 385 Diskussion... Yttrande av J. AA. AMIEONA os. ss6svses ec risbiekiessie öertels des ons sl belne 394, 398 » 3 UM. CARIGREN 4 co ve öv oiciatetsike kel öjansfateialale is siojsieke sia gyn se ne as 395 » SA RLE 0 VWVADEMO (ö0 era elf lön etsfers refer def SAS SN KYRA 396, 398 TJ; As FEJÄGLBACK < oms ssögeudelse skjöstnsns as jakar 396 ? ad SERA MONA JuUSSEN öavades0 sms ersktyetjerere te sele sån lel sl öjej else lade eter RAA 397 Genom Norrbottens skogar. Minnen från Svenska Skogsvårdsföreningens tolfte exkur- Ston den d— II aups 90. av. IL. SIVLATTSS ON css stonselse orm ioleig jaja leinlsofe ej sja seja lr en AREA AE Bränslebristen och skogsvården. Föredrag vid årsmötet den 15 mars 1918 av HENRIK PETTERSON 2. oo0eocc bee 575 Diskussion. Yttrande av: WILE. BKMAN >osba ss sötseniegs sed kr ra RESA 502; 508 OTO) JONSSON oöe sj ss besblslelalglsielersre ejer esse SNS AS EES 583 > $'> ELUGO: FAEIDEN ages s(0 vec slere stel GE ora siare 610 ts) älejege slästel sf ASSR REN 585 > 2 RSSETO TM OUT ST ae s ec eg) oiesreje äs Se siesta SES EEE FSS 587 ) BL Jos MIT ON ön sefre(dasra is as si ldeteferelagsre fel SAT SNS 589 » 200 WITEL TOMTE TUS | oa ör ssd es sj sejela slej isl sie sjslalast sid sfe tell NEN 590 ES FLAMMAÄRSTRAND 50/5 «5 «ejéjeistjoleje Sina oioicbelei skola) eleisjksjslslalele sla SET 592 » FL: "CARBONNIERS 057 sofie 0 slefsfeln sie rien ojojoj Stallets elr As A TEA SRER 593 ? > ERNST ANDERSSON oö2eslesiele 0 eieiatejer sjö.c) 0 010. 08lela,e ej ele oe ielsste le NERE 593 UN OT NV TEMO osar lergajsisgersjet sis ja erotle le es sjö jag ashes ss T STERN 594, 595 PORN VW elan dela cb sn ga den ere sisrlö dej sola rer FSF SISTER SNES 595 ARVID LINDMAN Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt. Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på salpeterbildningen i marken och dess betydelse för barrskogens föryngring av HENRIK HESSELMAN ss oocmsmssreseeer sea Widéns kulturplog. Erfarenheter gjorda vid Statens Skogsförsöksanstalts avdelning för föryngringsförsök i Norrland av EDVARD WIBECK fbkspstradens frosattning. är 1917 av GÖSTA MELLSTRÖM smisssesessörtocasaeseugirar rs str ers Om tallens knäckesjuka SV: IN ESKSVERVEN o05co 2052 så ciel dden dl bet så då Rare nens ALE a noga 1917 års knäckesjuka i norra Västergötland av NILS SYLVÉN sssssmssssssseeseeresorenn rna KRETS HIrGO bä IAN RS DAFINASLG ARON date be ES OR SES SSSK Vs reor de Snr svens ds TS SSE see sr Stormhärjningen i norra Dalarna hösten 1917 VAT MATTSSON I Too ova Sr SEE ON Tallbocken /Monockamus sutor L.). En viktig skadegörare bland långhorningarna EE ROR RA GASSD EAS SES SA CT SN RTR TEN FISEN RAD ITS TOR TSE SSR SSA Se Undersökningar över gran- och tallkottarnas skadeinsekter av Ivar TRÄG ÄRDA VALA Formpunktsmetoden och dess användning för formklassbestämning och kubering av SVEN PETRINI In memoriam. PERS SOFenSen av AG (UNNA RR) SCH (OTRE) 50-06 05 80088 ost asada bss sas Nås soda sälg GS a NE Carl Anders Johan Rothman av E(DVARD) W(IBECK) Gustaf Gyllenhammar av G(UNNAR) SCH(OTTE) ESKS ST VT TR NE(EN ES) 20000 ee Rb STR TEN ESR AAC RR SoA TR Sto fs Hugo Samzelius av G(UNNAR) SCH(OTT E) NERE Fre TS AV ANV ESKORT TG EUS) da Nar sa sat SANS RR Lå a SR ST ön olla sa re NL sn bon Ivan Svensson av G(UNNAR) SCH(OTTE) MRSETEBCESSDE (AV. GUNNAR) SCH (QEBRR) 22: 2 o0 fe odd a adss dead? or NGA diger oo sn öst Manntz; olen berg av > > Väster- och Norrbottens kustland.................. 20, VI Sid. Skogsodlingens befrämjande och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet............ F20, 200 Regleringd avi dotted enas nee a NN SA RE RR DEER LR seb å takk REAR "20; 240 Släckning javsSkOgSeld. Nscskeds. oh uy ses SRA Il ec betet ären ER "20, 270 Kungl. propositioner: Krigstidsullägg och krigstidshjälp under LOS ......soscsoes steder de RE LIG; TA Pensioner; at KrOn0jaganre: Dad sd Nss esse SS EE ör Re ses ser he RA +80, "280 NY DatlOnalpark; 2. spessAaa Niue sel era AA Ale ÅS NEAR Så BN a set a oralt F30,T LA Rörelsekapital, för bränslekommissionen,. ..:.:.-..-.sucslebi ee sd esse. ses der AN "124 Alderstillägg åt överjägmastarer Cl. Stjennspet2. ...s mosse ssspos Fi24, +280 Ytterligare expens- och underhållsmedel vid statens skogsskolor ................. ... 270 Driftkostnader under år 1919 för statens domäner ......... coscmomsusoss såren na +181,, 270 Lönereglering för skogvaktarne vid Uppsala universitet... .:.................sosooeo0 22 +280 Nya, SkOgsVArdslapeng odd oss (a ds tosse ess gas ÄsRe Ars es Se rr £281 Dimensionslagenkilovres Norrlands kustland. .s:c..0s.s Förlängd giltighet för de särskilda bestämmelserna om samfälld skogsvård i Kop- [EE | ÅT nar re se NA AES. STEEN FR SE NE RE AA TE DAP MV dl de a "185, "281 Bolagstegendömsförvanvaäl(NorrlandslagenD), ..... ==... .55 5500 TN 281 Förslag fan o Wlan gdentatsalbällensyedi. ss... ss se AN SE Nr 185, "282 Kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län ...... +185, "280 Tilläggsbidrag till odlingslägenheter och skogstorp i de sex nordligaste länen 185, +282 Förbuydiimettplockningy av MingOD ....s. 25-55 5d55 555 TEE RENT +282 Utrötandenav berberisbuskeD Jm... «sudo. nord es oe AN AA EE ENT +t283 Tag omölhärbargeri vissa fall ät skogsarbetare.....s.w somm. 00 +283 Efterskänkande av fordran för genom anbud försåld virkesparti ..................... +284 Beslut vid 1918 års lagtima riksdag i frågor, som mer eller mindre beröra skogshus- LI [aa ER 2A5 NA VE Rs AT RN RT SA a ads da OSA re Sadaboo Fr2450 209 Motioner, som mer eller mindre beröra skogshushållningen: Viss skyldighet för ägare av skog, som gränsar till annans åker,.............. 80; "L24 Upplagande favsitlottleder (sjunket Virke ,..5:s... ee USAS "80, 7283 Tillvaratagandelav stubbyed 1 statens /SKOgALI . ........ bots AES +80, "283 Överflyttande av bränslekommissionens verksamhet till skogsvårdsstyrelserna "80, "283 Norrländska tavdikningsanslage bete Oss. se. ss SER ERE NN +80, "283 KolonisationyaNbomdejordkisNOmlarnd 9.5.6 sn FSI 201 Bolagsgqegen domsförvänv....: 455.550 äs fil T EE fega SORT DE SEN 81, "287 Förebyggande av osund spekulation med jordbruksfastigheter ........................ +81 Biblioteksgöromålen vid Skogshögskolan och Statens Skogsförsöksanstalt............ FI ResereglementetstWdagtraktamen tens. 3.5: .s.ns ss S ANU ENN +82, 2854 Förbud mot användande av sax för fångande av rovdjur ............sssisisioen +82 280 JakttidenWrörsskogsfagelloch hare övre NOrFland oc sen, sosse ERE +82, 284 ATisla put lKSvenska ägare törbundet s..s.....sc sr. . ss ER AR +82, 7284 Ragsaddkatkalavverkade bygg enb4=b.. 0... AE NEN "124, "282 Bestämmelser kom7/5]OTyDG Nos. sms ssk us sus SAR ARE ST SES AA NN 124, "283 Från skogsvårdsstyrelserna. Berättelse för år 1917 från skogsvårdsstyrelsen inom: Bilaga 2. Bilaga 2. Stockholms läns landstingsområde ... I Hallands läns landstingsområde ... 145 Uppsala » > SALO Göteborgs och Bohusläns » 2 166 Södermanlands läns =». SN AG Älvsborgs läns » ARR (715 Östergötlands — » > SREAS Skaraborgs »> » sa KSS Jönköpings » » NESS Värmlands >» » AN SLI) Kronobergs » » ARG Örebro » » DIG Kalmar läns norra > se PS Västmanlands läns » ss 225 » » södra p AIKAIOS Kopparbergs > » a 235 Gottlands läns » KELE 0 f Gävleborgs > » ATG Blekinge > » SST SA Västernorrlands läns » so Kristianstads läns » os PIN Jämtlands , > 57307 Malmöhus > > RAND fed Tabellsammandrag: Enskilda skogarnas areal samt skogsvårdsstyrelsernas tjänstepersonal och skogsvårdskommittéer Skogsodlingar, utförda under skogsvårdsstyrelsernas ledning All å enskild mark utförd skogsodling Åtgärder för spridning av kunskap i AE NISSE ARR 2 PIOETSKORSAKNCERIINBOAE. so ss ss dec mö eegsske RS VPN ERNER DS FINT vr BSekrensmnn, dkninsock mMartbheredple> 7oosssss.essssscsesse säsåsssnovksanp os TI TG ET fd dar R SFS RR RT SSA ASSR ARS SSR E BRC MA RT AE SAR ELIT SE RT erfor SR AS LINE KOCK SEE FEEL PREE EES PR REPET RT SPRAK TE SERERIR ITF I ITF ET OF TIST ER TES ET ET Kp dö Sr SÅ An RA RNE ARR SEEN SS NL SER SEA Skogsvårdsstyrelsernas inkomster och utgifter 13 FL ASS ÄRR SO £ > tillpansar och skulder tEOEO jis;-ossokuys res dösansdase SIDEN (ET EA dr pde AE DA ROSEN ERRIN ET SEEN Be ONNTE SYRRA EAA oda Trävarumarknaden. LTT TDESNE TS TIA boer usd MAL An dktek td NANSEN AR en Br ENE SA FS0CNE120: "ISO, 200; Litteratur. Förteckning över nyutkomna böcker......... +3T, "87, "127, "100; "188, "199 Skogsskötsel (rec. G[IUNNAR] SCH[OTTE]). L. A. HaucH. Opbygning av Skov ALLAN HEILMANN. Tropeskovbrug Skogsmatematik (tec. MIAGNUS] N[ORDQUIST])). J. K. Sanpwmo Feilleren og dens anvendelse i skogbruket Skogsteknologi (rec. M[AGNUS] N[ORDQUIST]) E. TROSCHEL m. fl.: Handbuch der Holzkonservierung Botanik (rec. H[ENRIK] H[ESSELMAJN). W. JOHANSEN. Arvelighed i historisk og experimentell belysning Entomologi (rec. I[VAR] T[RÄGÅR]DH). N. A. KEMNER. Björksäckmalen (Coleophora fuscedinella ZELL) ALBERT TULLGREN. Skadedjur i Sverige åren 1912—1916 GOTTFRID ADLERZ. Svenska skalbaggar i urval Diverse. Skogis-visor (rec. G[UNNAR] SCH[OTTE]) J. J. SEDERHOLM. Arbetets vetenskap (rec. SVEN PETRINI) cd Notiser. Från Finland av T. J. B(LOMQUIST). Avverkningsstatistik och rikstaxering Bränslekommissionen Fideikommiss Bilaga 2 v v v v v vv VV occc—ccrcsrr RR RR DA Kort redogörelse för de kommittéers verksamhet, som beröra skogsbruket............... Fiske och jakt Kolonisationskommittén Kolonisationsändamål Kronans jordbruksdomäner Kronolägenhetskommissionen Kyrkofondskommittén Skiftesstadgan Skogsbokföringskommittén Skogslagstiftningskommittén Vanhävd av viss jord i Norrland och Dalarna VattenfaH, kronans, förvaltningen av Vattenlag Vintersjöfartskommittén för Norrland Föreläsningar för skogscheferna Länsjägmästarnas fortbildningskurs Meddelanden från Skogsbiblioteket VIII Skogsadministrationen. Sid. 1915 års lönekommissions förslag rörande skogsstaten. ..sssmmmsssssssrsssrreersr sera Bill, CSO Skogsstatens begaran om Mönere Slenn g/-e6 a. ss. ss AA SA AS Se AS ARS +249 Överläggningsämnen vid överjägmästarnas sammanträde. ....................sseoosorserrrsrrra +291 Kungl. Maj:t. Lagar och förordningar. Förteckning över 1 svensk författningssamling utkomna kungörelser ......... F88 20 Förslag till lag om förekommande av skogseld genom antändning i följd av järn- VARS ÄDIEG dc 2 öjerse75dgr sr DERA SÄ La 6 fi fela fb jaa öl fs Aete gr este se TSE SR ole ee eka arken "NFO Tilläggsbidrag till vissa innehavare av odlingslägenheter och skogstorp å krono- mark. 1. de, Sex-nOrdligasterlaneni 4.4. Md ss se ia NS ae ds BS so 251 Beslut. Anslag till utdikning av vissa. staten tillhöriga MOSSA ..s.s ass 3 Tillämpning på försök av vissa formulär för förrådsredovisning samt insändande av (INTET imiStisk SviTKestAp POE A:s. s-0)ssc så sann sys TA seg Ers falska) slejas LERA AA SI (GeneralförslagförfatöromST för ktstaten sid on an EI ss. Asea ss EN SN RN +32 Utarrendering av jakträtten a ecklesiastika boställen oo. ...... 50... RE 90 Biträde av skogsstatens personal för bränslekommissionens verksamhet under år 1918 "91 Förordnande av utexaminerad skogselev till e. jägmästare utan föregående praktisk Verksam hete sus sb Ads det Soros TANDE sandig SERA SSE SE SSE ERA SUOESNE "91 Rätt för extra skogsstatstjänstemän att under förordnande 3 ordinarie tjänst upp- bära salders tillägg soavkortade = .=. bss us ss shjus sekel ls sale Seretse RA SEA F100 Fördelning av anslaget till skogsodlingens befrämjande sisssssssssssssssserr rna +08, "130 Fördelning för år 1918 av stipendier mellan statens skogsskolOr..................... 170 FJ ällägen heter. sas Mas badas fa sa SMS oN SS ENE SRS EA RESAN "170 Förhöjda tjänstgöringspenningar för jägmästarna i Muonio och Tärendö revir AN Sägen vid Garpenberg; -:s. ss + säs sr dör vsk SEE SARA ANS ig SaAnginventarier för /SKOgSKOJOL sis. igusislskne bn oms diet lasa ls HFI ss AE gt: SKOgSsskolansvid EladdebO= sis. gudens ss retsrr S EST BÄ tf AEA AR FA "190 Skogsstatspersonalens frikallande från viss militärtjänstgöring oosssmmssssssssssssssssa t160 Utsyning även innevarande år av i enskild tjänst anställda skogsmän å vissa en- skildas skogar inom Västerbottens och Norrbottens läD...............seoserocersnsrr £2505 Skogsindelningsassistenter: a ecklesiastika SKO9A i... basss sea SE +203 Ang. rätt för den bevakande personalen vid skogsstaten till fritt motorbränsle vid TESOTMILANÄNSLEIN sokkrs sht klar sa re er see rå Ar EA Fd SE RNE BI ARE BE IE EN ATR SA RANN t204 Skogsstatens tjänstemäns tjänstgöring hos bränslekommisSiOn€D.........sssssssssssssoa t204 IKOlömsation: ar vissa ikronoparker a NOSElanGb....s..sse SrERSIr t205 In Struktiomprört staten skkolonis ati om SR amn dj ss Sss NaN MN NN NN FSS Inköp av ströängar genom statens kolonisationsnämnd s..........sssecseaooscocs oss ara tor INATLO Dal PAT ss dr se fa Se feels äver lersten efter nrn e EEE A TR a SR BARNENS SIENNA F252 Tilläggsarvodeni at vissa arstörordnade. t. tf. Jagmästaken oe... stek sees 252 Resekostnads- och traktamentsersättning åt viss till bränslekommissionens förfo- gande ställd skogsstatspersonal vid tillfällig tjänstgöring inom skogsstaten ...... JIRA Resepenningari at, skogsrättäfé......;,.ss-su0 sme os svd ue ky TSEANEN 52153 Hördelning av behållnarskogsvardsav gillen. i... ss o ss EEE SNS 255 Uppbörd av likvid för av jägmästare försålda skogsalster m, IM. sssommssssssssrssrasa RSA Arvodestillokning för vissiskogsstatspersonal. (:. g..ss.scebsw uns de RUN RN t254 EXtrajelevervidiskogsskolOrDa.,. 3 sdu-sduesshstve sees ANNE SARK FE RAN F254 Driftkostnader under. år 1019; för. statens. dOmäner = .dummcsrd se deeds EN FSA Rätt för e. jägm. att under ledighet för studieresa bibehålla ”/, av honom tillkom- IAN AE HALVÖ C NR rosorsfeetern sekel e ninsleke nef El arlrelarrnr ns [SST EKS TSE eo öser TRE ERSTA RRSNNEEEA 291 Rättegängar och prejudikat. (OIÖVITIESEFHNSEEP Pp EaV SVEA ser oe är Se se Rel äse ras nde EN sen NASN TS Et Är Traktamentsersättning för uppskattning av vissa hemmansskogar sissssmmssssssrersa aa 203 Ersättning för inställelse vid besiktning av kronoegendOm,..............ssssosiasessraa +204 Domänstyrelsen. Cirkulär. Anesvlikviderande av vissa rese- och träktamentsräkningar. os..ssssss ss. se dr 535 Srkuppgitt om. kronoskogarnas: taxeringsVärtlel, ......sssessmes esse sera RASAR 2355 Ang. kungörelse av bevakningspersonals tjänst >» > v v vv ww v vv Vv vv v VV ww v insändande av interimistisk virkesrapport fört RE Pag (obs a I Sa ART kostnaderna för hantlangning vid utsyning av ved till husbehov åt prästerliga be- EE TEES uf ERT DES PR RR SE pp Ef JAA Breg SNS Sr rn SSA 0 3 EE RI SAR SAS Sr STREGA skogsarbeten m. m. Fö BETEN 056 SAN AENEIE KANE OS a 25 4 san Sd dens 2VVS GSI Ål da Ts SATT TS SAN ERAN ELSA FAR ER skogsarbetares LIITE SIT fear RASAR KASSA SAR ER BEA ERT or RO EE RNA tilldelning av kött och fläsk till domänstyrelsens skogsarbetare dt FRAN förssljnin av stråfoder från för skogsväsendets räkning utarrenderat inägoområde TIS äg [IL TG TI RE ILE VR SUAREN SO DARE RER SRA ER SNR NER SRA RAR RR Art rk SRA FRAS ER Str LOGEERA MES 10 dd Sara or NGAN mr VG GEARS SARA skdn 2 EN rr AST SES SERA FAL tilläggsranson åt hästar för bränslekommissionens och domänstyrelsens körslor uppgifter över å kronans m. fl. skogar fällt villebråd vissa inventariers bokföringsvärde SRS ET ER ODES HSE lo sk SR LR Sat Sa SE ss gr ESR SE BARA ylar 2 ROR Je ENA pr jägmästares rätt att uppbära likvid för försålda effekter sismsonmmsssssssssssssssesrnn rna brandförsäkring av åbyggnader 3 för skogsväsendets räkning utarrenderade egen- ETT Ar Fn ASSA ARR TN ER ARR EN EE Ja repan Re BRA OAS SS AROR eg SLR återställande till Svenska Kådinköpsaktiebolaget av deponerad säkerhet...... förhöjning av arbetspriser till vissa kronans hyresgäster och arrendatorer tillstånd för aktiebolaget Kåda att å statsskogarna tillvarataga kåda ............... ersättning till statens domäners fond för ved m. m. överlämnad till 1917 års bränslekommission KS RETAANE ÄRE POS SPERA K 13 BRT RN ANNARS FRANS E LUTA ONES PNN ESNN Tia TAS DR ET IRA a försäljning av träkol till 1917 års bränslekommission tillhandahållande åt bevakare av förbandsartiklar DERE RAA (AR SSPTINAET MARS SAR pre YA RA SE fr (OR gr oe TA SRA JE ROSA SLR Jegeranskonmtakt. for €IMCISE), PAPPER osv oo os oa sbrsmo rasa a sa sag stars sRa sne sc sre RAs ökad foderranson för vissa jordbrukshästar avverkningar i de allmänna skogarna för tillgodoseende av landets bränslebehov ” försäljning av träkol till. 1017 års bränslekommiSsiol' ::os:os:ses=-sesösstasmssånssece tillvaratagande av för tändsticksfabrikation lämpligt virke samt vård av bestånd HVOR Samm mA. ANdAmaL. AM pet trädslag. sd. sr ALT sn AR a tillstånd för vissa kronoarrendatorer att försälja eller bortföra hö från arrende- BMA det Utan TEHOVISPIRSSSKyld FRE fö soo ov sta on SA a Seden RR SANS Ede oden sk rätt för mindre bemedlade att å vissa allmänna skogar tillvarataga kottar, ris och CRC ARA DE or fr orm mn SEE, Å a å os SER SR SNR ok RR GENE SAR TA EL BR AIR SA AA AA odling av potatis m. m. på kal skogsmark å vissa allmänna och ecklesiastika SOPA UntHenTar TORGLOCKI LÖO: (ogge NN ee fa bre SE Ta AASE SER Lär SARA PEIEREEKNE AV" VISSA. aITeRCElOlter I Moo, oo. osar SE adde IC Ren a ALAA maa pris å ved, som från domänfondens skogar ställes till bränslekommissionens för- IT EES DTI (TE EE a SP PE LAR STEELE SR ARE Seg 25 1 SR AV 0 EE RAR TEATERNS TREE SEAT HER SSA PIM E TEE KANEL Sö td Ne LE nar RDR SDR de nat na ENSE ER SETS SOT nes insändande av räkning 3å den ersättning, som tillkommer statsverket för jägmäs- FEST IOELALER INSE 7 (VISSA (SEO AN Seg So so agg sor NGAN SDN a ASSA SNS SOSSAR Tons utbetalande av krigstidstillägg och krigstidshjälp till extra kronojägare, extra till- SYNINSSNIAD "OCK GER HEVAKARE] SPSS SN eos SA ds a KE BASS SN sys ra bestämmelser rörande uppgörande av förvaltningsförslag =issssssssesssssssssse arr er nes utbetalande av dyrtidstillägg till bevakningspersonal vid vissa ecklesiastika bo- SEANISSK evERaES tf ör SNRA NR RI Aon BON SR AKA SST Lr RON oa RESET BN DE SSD R EN rr Aa insändande av uppgift å viss för bränslekommissionen å vissa ecklesiastika bo- SEA HETTE AS VOEK Ak CITAT IN TR gg RE SE oas Sr rn SE Sd SÄG NR sne utsyning av stolpvirke för elektriska ledningar å vissa allmänna skogar ......... förbandsutrustning och instruktionskrav i sjukvård vid skogsstaten ................-- tillfällig ändring i förordningen ang. utsyningarna i Norr- och Västerbottens län fESCKSNS Fy SKINER ES oe oa RSS SAS SNS AN SRA SETS HIS kod KE SSR HAR LTR LÖN LAS domänstyrelsens P. M. rörande tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i arbete Xx Ang. kojor för skogsarbetare >» upphörande med ingivande av vedrapporter avverkningskostnader vid utskrivning av slipersämnen » » > hö » rekvisition och inköp av hö för kronans körningar krigstidstillägg åt skrivbiträden Beslut. försäljning av träkol inköp av proviant » — föreskrifter vid skrivelsers och reseräkningars uppsättande och expediering » avdrag för hyra » elektriska ledningar å allmänna skogar disposition av ved å de allmänna skogarna försäljning av hö » 3 VITKESICVETANSCK? eve bebos efter sEAEA » » kronoskogvaktare Ang. pris å vedvirke till bränslekommission, UGL YEN TS LTR ERAN ABN RENSAR RAA ER FRAS TVRA NR AR NGA franvissiskog utom FavyerkningSZzODeD. 3... s.-ch- so från allmänna skogar under tiden; 1 jum-.30, aptit £OTS,. ee » » » vilkas avkastning ingår till annan under statens förvalt- ning ställd fond än domänfonden Beträffande ”stuDDYVEC bss ssd adress AN a AA AES RANN VISSAPLOD SKIN IA 6 pfa RAN dr Sean RR erste st TA EO SVAREN från (ewila bostallens;:SKOPA ,-..kosu cn rikosdens styr försäljning och! likvidering: av VeC F.s..s.bs.u. Hossa prissättning å ved under tiden I januari—30 april Ang. krigstidstillägg m. m. beträffande t. f. jägmästare » ärsanställda bevakar et 0..m.wdsk.gvdssded fo fb Le SA IEA » ti E5 REON OJAT ATG sökas dealer AGE ber SR Sears I Je SA AA EAS AA Ang. reseersättning. bevakningspersonalens rätt till traktamentsersättning upphandling av kåda från statens skogar rätt för kronojägare att åtaga sig enskilda uppdrag » likviderande av arbeten å häradsallmänningar till jägmästare bosatt utom tjänstgöringsområdet tillKO CH Efrän tj än stg Orings Tie nes åa a ae ASA RATAR NETA rs Ar från botadsorten till närmaste järnvägsstation Vid bförflyttning Still Cannan ftjänsko 0... 00. dd sr. Se LEVER ISS ER MINNS vid avhämtande av tjänstehandlingar för transport av reseffekter till=öCh frän Dattkvänter ss... Wstus.tossssgs RAA EN RETURN Utom tjänstgöringsorradet 499. is. = stå se ACER SRA Ore RSA ENE NRA ARA lönretillskötefätSnotrlandsassistentenMispe a sosse se SA RS ändring i bestämmelserna för åtnjutande av traktamente vid tjänsteresor från tjänstgöringsområde till annat på grund av förordnande utan ansökan å vinterväg BESVÄR orgnr sind NETA VE, SR AL RRD EKS svar till »Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare och till styrelsen för De extra Jägmästarnas förbund ang. ändring i resereglementet,.................... ersättning till skogspersonalen för vissa förrättningar å skogar under utsy- HIN SLVANE vd dare ne sele ålade bps nde NR TS NATET LR 27 NRINN RR RIE ersättning till statsverket för jägmästares resa för närvaro vid viss virkes- auktion ersättning, vid resa .pa order av. Overjagmäastaret... scen ssk. » utbetalande av tillfälligt lönetillägg till extra kronojägare eller extra tillsynings- man, som uppehåller tjänst vid vakans eller ordinarie innehavares sjukdom » utbetalande av revirmedel till förbandsartiklar åt kronans underlydande NO2 Ang. rätt för revirassistent att under ledighet för studieresa bibehålla ?/; av arvodet såsom assistent Sie Till De extra Jägmästarnas förbund ang. kungörelser om lediga skogsstatsbefattningar... "136 FÖRST Elan ER An Pe SUR TOT SPyYfe AS. Be soc vs oe Nan sus Lets pa gas sr ke KRKA säs sb FRASEN "136 fignsportkostnader för Stäm pelygOn Coe a oa a a aa dor sr dere ess nsp en st skar töe able sn ses Sa Försäljning BÖNEN ET VARD TEN SOTLETA IR DY GAIN SPRUTIGA on sg AVE SARS «drar arna rk ANS Pris å vedvirke, som från skogar, vilkas avkastning ingår till annan under statens förvaltning ställd fond än domänfonden, ställes till bränslekommissionens för- TT TÅ Nn mtr a föra ta må SA jake brå JE Al ä a ärade si 4 ojämn AS SE PFA AKAN SARS Seg GE BRG STörS al RIDES UA MKITOTL ora bs ale ce Sal ele ka ja sla ala AISA RE annan DK AÄ SA SEGER np BESS ar SRRRS SARAS 201 Mian Ean DOSadert vid jstatensyskopgsskölop|s oe ssstasidkerentsnetensbastness Bess soke 262 CTS SfE te AD sr AE AS RE SVE SEE ERE RS REAR SE AE TRI NR +262 Kontroll över avverkning av skogar under lappmarkslagen,...s.sssssssesesseerrerserererrrnna 262 FIRAS bASpersO nast DOSA GL SOTT soo spa sssksan anar ee FAO dk REN SR ia ka lake SAR SA SA SAR anal 262 Motorsprit till bevakande personalens båtmotOrer......ssssssssssssssrssersernrnrrnren renen +262 Fördelning av reseanslag åt kronojägare och tillsyningsmän sssssssssssssesserssserrer nera ea £263 NETA nEVITASSISUENTL 30 osten des see Pob sr spe GE Pe bE er ORGEL FERRSRERNEL EA st suideg sa ARA ARA ARE SSE +263 Medavverkning för braänslekommissionens rakning mm: Mb odessssssgesdessssss0sssns ses sknrenn SVA Inställande av vedavverkning för bränslekommissionens räkning å allmänna skogar ... "271 Köer Tin a KARELEN HI) AN BETE NOA FÖRE ASAT BEN ATERN EN SEN AT 1 RES alt Re a nd ana na lens og Framställningar m. m. Beräknade inkomster och utgifter för domänförvaltningen för åren 1918 och 1919...... HEL Ene rsdforslard föras. 1019) for Statens (dOMmADCT s3lsseo od ssudkeods spot dre sskiser ör skös sa ses SAS AES 32 Hamaniondens inkomster: och utgifter under är 1017 ::ö:.ssssssdsssseseseoskönsnska äre ar or snta +92 Fördelning av anslaget till skogsodlingens befrämjande inom andra delar av riket än Västerbottens och Norrbottens län samt Särna socken med Idre kapellag ...... "908 HRnSKEGun Prat Icke GeKlarerade "hasläl oc sccssecn sons ss ee ge ue sen eR Son AR SoS a AS An LS mask 99 Frikallande av till domänstyrelsen och skogsstaten hörande personal från tjänstgöring Fil EelS HOTSvar VID ern AT ORO Ret ers RA nn LER a ro S eta Rae ite SR TIS0 Fördelning av anslaget till skogsvårdens befrämjande å enskildes skogar i Norrbottens och Västerbottens län samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län «...... £137 Provisorisk tablå över 1917 års finansiella resultat i fråga om statens domäner ......... 137 Ang. tillsättande av skogstjänstemän vid Uppsala universitet smissssmsssssssssesererrerr rerna 175 » ökade expens- och underhållsmedel vid statens skogsskolor under. ar, 19018: ct. TTO fönderrattelse. vid. provnine av anbud a kronQVitkG; mm-.-s.scos-ssstoesarsos sel sees sd sl ask +176 Krigstidstillägg åt å renbetesfjällen tjänstgörande extra kron0jägare .sssssmssssseresensrna 103 » Erinringar i anledning av chefernas för statens järnvägar samt telegraf- och vatten- fallsverken hemställan om förslag till effektiv lönereglering för dessa verk till TOMAT TA KSU ADR fr ÅRSTA SN fet SN REKA LER SEKT ar ne AT TOR AGNE SS 103 ömanlondens, inkomster och utgifter ar 108 OCh IOIO omom-s-:ssssasas sars okkkenssn kr Sass a +£208 frskaffande av stearinljus. till. skogstaxatlOret UC -s--ss:soutbsesser sas snasspeaonns rs base sar OD anm Ärk etsas » > UI ALVES SS BAT BA TER SR IR AN Ar ren fee ane d d » 1. (ÖVEISA! Ut ATILEL. 502 srlvölslere ja sa läLrrn Fo nas å aka jeg Slo e EL Prenumeranten a skogen, Utover medlemsantalett cv. s.essskseises sees ens > a Skogsvårdsföreningens tidskrift: Svenska ja.s.s.sesseseas00 a INOESKA 3 öetela sfö0in je) severe See Danska, i oss ssinsedsokegs des Finska Publikationer: Skogsvårdsföreningens tidskrift, 16 årg. 1918 tryckupplaga 1,850 ex. Skogen, Populär tidskrift, 5 årg. 1918, tryckupplaga 7,000 ex. Arligen "betalande ledamöterbiiveldge some ee sas. sade ess RR RASET Summa 1,455 Platsnotiser för skogstjänstemän, bilaga till Skogsvårdsföreningens tidskrift och Skogen. Skogsvärdsstyrelsernas berättelser, 12 årg. 1918, bilaga till Skogsvårdsföreningens tidskrift. Skogsvärdsföreningens folkskrifter, 36 n:r utkomna åren 1905—1913, nya upplagor utgivas successivt, kl > FNs an 2 NS . - VR ln d ne - > - m—— - - NN RR RAR NA Ne ; FR > TT ASIEN om vs - > — - Ai > GUNNAR HALLSTROA S NGENS TIDSKRIFT 2 SKOGSVARD FORENI 16:e ÅRG. -» 1918 JANUARI 1 HÄFT. (Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A.-B, Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT | MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT UTGIVES AV SVENSKA SKOGSVÅRDSFÖRENINGEN (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) SMA ; REDAKTION: PROFESSORN, JÄGMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIVARE. SER PROFESSORN, FIL. D:R HENRIK HESSELMAN. FIL D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE. Tidskriftens pris i bokhandeln 15 kr., för medlemmar (medlemsavgift 3 kr,, varför orhålles 3 tidskriften Skogen) allenast 12 kr. Föreningens kontor, Jakobsbergsgatan 9, 3 tr. hålles öppet vardagar kl. 1/210—4, Rikstel. 22:90. Postadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (kl. 10—11 f..m.) och efter kl. 1/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidingö 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. ; Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Avtryck av uppsatser och illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskilt tillstånd härtill erhållits av redaktionen. a (4 K TN RESAS SNES o INNEHALL: | ; HESSELMAN, HENRIK: Om Litteratur: ; våra skogsföryngringsåtgär- Nyutkomna böcker ......... ser. B. sid, x2r ders inverkan på salpeter- y bildningenimarken och dess ; - betydelse för: barrskogens Notiser: 4 föryngring (med 48 fig.) ... ser. A.sid. = I Kort redogörelse för dekom- | : mittéers verksamhet, som ; Meddelanden från Svenska Skogs- beröra skogsbruket... RR vårdsföreningen: - SVAR ROTE SCR AE Trävarumarknaden av—M. 2» » » X30 | till ny flottningslagstift- å 3 : ning. Diskussion vid sam- j manträde 17 dec. 1917. Skogsadministrationen: Yttranden av > | Lagar, kungl. förordningar : Mår SEN NORDSTAN ek PROUR ONE OCH" Desiat na saras ei bsbys > 1400 NIKE Ve AXEL HÖR öre Nå ser. B. sid. Xx 5, X 15 Domänstyrelsens cirkulär, é RO SERIE EO HG 15, Xp beslut, framställningar och ED Fate särustöretknsens IHd: Å YELLAUGEN Horda stadens USER LS SR SO BRI TOTS «Oss er So bli a ser. B. sid. Xx 17 Riksdagen: Meddelanden från skogsbok- Ur Statsverkspropositionen » > » X18 föringskommittén ......... SIR SR RR an 19 118 OM VÅRA SKOGSFÖRYNGRINGSÄTGÄRDERS IN- VERKAN PÅ SALPETERBILDNINGEN I MARKEN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRSKOGENS FÖRYNGRING. FÖRORD. en första utgångspunkten för de undersökningar, som utgöra före- D målet för efterföljande avhandling, lämnade de studier över tall- hedarnas föryngring, vilka till en del publicerades i försöksanstal- tens meddelanden år 1910. Undersökningarna över fuktighetens fördelning i marken i en svårföryngrad tallhed hade givit till resultat, att en bristande vattentillgång icke kunde vara den direkta orsaken till de svårigheter, som en föryngring av tallheden erbjuder. På samma gång hade det visat sig, att man icke genom en växling i fuktighetstillgången kunde förklara de egen- domligheter i plantskogens fördelning, som man ofta finner i en glesställd tallhed. Dessa undersökningar jämte några andra skäl förde mig till den tanken, att den verkliga orsaken till den långsamma och egendomliga föryng- ringen förnämligast vore att söka i humustäckets beskaffenhet. För att fullt klargöra denna fråga fordrades emellertid en närmare utredning av de för- ändringar, som humustäcket undergår i andra skogar, när vi genom kalhugg- ning, blädning, bränning eller annan markberedning söka åstadkomma skogens föryngring. Under vissa omständigheter leda dessa åtgärder till önskad effekt, under andra däremot icke. Många orsaker kunna ju härvid vara verksamma, såsom olikheter i frötillgången, växlingar mellan lämplig och olämplig väderlek etc., men en mycket viktig orsak ha vi ock i den olika inverkan på markens beskaffenhet, som dessa nyssnämnda föryng- ringsåtgärder medföra. I vissa fall framkalla vi genom dem mera djup- gående och för skogens föryngring gynnsamma förändringar, i andra däre- I. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 2 HENRIK HESSELMAN mot bli förändringarna små, eller ock kunna de gåi en för frönas groning eller trädplantornas utveckling ogynnsam riktning. När det gäller att i detta avseende undersöka humustäckets beskaffenhet, har jag ansett det vara av vikt att främst inrikta studierna på kväveomsättningen. Humus- täckets icke minst viktiga roll i skogsmarken är, att det innehåller ett kväveförråd, som genom åtskilliga processer så småningom kommer ve- getationen till godo. Då kvävet, åtminstone i en för växterna tillgänglig form, vanligen utgör minimifaktorn, som så att säga reglerar markens fruktbarhet, kan en studie av det organiskt bundna kvävets omsättning leda till en i växtfysiologiskt hänseende ytterst viktig uppskattning och värdesättning av markens beskaffenhet med hänsyn till de unga plan- tornas snabba och kraftiga utveckling. I en föregående, nyss publice- rad avhandling, »Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende» ', har jag sökt ge en samman- fattande framställning av skogsmarkens kväveproblem. Jag har därför i efterföljande avhandling ej ansett mig behöva redogöra för de där med- delade resultaten, utan förutsätter, att dessa äro bekanta för läsaren. Vid de undersökningar, vilka behandlas i efterföljande avhandling, ha analyserna utförts av anstaltens kemistbiträden, i främsta rummet av fil. kand. GURLI LAURENTZ. Nitratbestämningarna ha, liksom förut, utförts med den kolorimeter, som tillhör Centralanstaltens bakteriologiska avdel- ning, vars föreståndare, professor CHR. BARTHEL, med stort tillmötes- gående låtit oss begagna denna på sin institution. Till honom och andra medhjälpare ber jag att få uttala mitt varma tack. Experimentalfältet 7/; 1917. 1 Skogsvårdsföreningens tidskrift 1917. H. 4—06. (927) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 3 KAPIE Inledning. Inom skogshushållningen har väl knappast något problem så mycket diskuterats och givit upphov till så olika uppfattningar som frågan om skogens lämpligaste och lättaste föryngring. Här ha vi å ena sidan kal- huggaren, som främst litar på med konst frambringad återväxt, å andra sidan blädaren, som i den naturliga föryngringen ser det ideala målet för en rationell skogsskötsel. I många fall gå dessa åsikter skarpt isär, i andra åter kunna de närma sig varandra. Här är icke platsen att närmare diskutera de skäl, som anföras för de olika meningarna, i viss mån återkommer jag till denna sak vid slutet av denna avhand- ling, men i ett fall synas mig de båda åsikternas förkämpar i sina diskus- sioner ha försummat att utreda, vad man skulle kunna kalla föryngrin- gens fysiologi, d. v. s. villkoren för fröets groning och den unga plan- tans första utveckling. Bristen härutinnan sammanhänger delvis med en inom skogshushållningen förefintlig tendens, nämligen att på statistisk väg söka lösa rent biologiska problem. När man i ett visst antal av undersökta fall medels den ena eller andra metoden lyckats t. ex. åstad- komma föryngring, anses denna metod vara att föredraga, utan att man därvid tar i närmare betraktande, att det lyckade resultatet beror på en följd av gynnsamma faktorer, vilka det just tillhör forskningen att när- mare söka utreda och analysera. Har man emellertid härutinnan lyckats, har man hela problemet så att säga bättre i sin hand, och det enskilda fallet, som skall behandlas, låter sig på ett helt annat sätt bedömas och behandlas, än när man blott på statistisk väg sökt bedöma frågan. Det vore emellertid orätt att alldeles frånkänna den i föryngringsfrågor förda diskussionen biologiska synpunkter. Ljusets stora betydelse och den roll, som markbeskaffenheten spelar, ha länge sedan insetts, men dessa frågor ha i regel icke underkastats några mer ingående undersökningar. Allmänna uttalanden och förmodanden ha vanligen fått ersätta en mer ingående analys. När det gäller markbeskaffenheten, synes mig föryngringens fysiologi huvudsakligen böra ses från två synpunkter, nämligen för det första markens större eller mindre lämplighet för fröets groning och för det andra dess förmåga att lämna plantan erforderlig näring under de första ut- 1 Paginasiffrorna inom parentes hänvisa till motsvarande sidor i Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt H. 13—14, där denna uppsats jämte tabellbilagor varit intagen. 4 HENRIK HESSELMAN (928) vecklingsåren. Lämplighet som grobädd och förmåga att nära den unga trädplantan äro emellertid egenskaper hos marken, som ingalunda behöva sammanfalla med varandra. Exempel härpå se vi bl. a. i tallhedarna, där man i lavtäcket påträffar ytterst talrika plantor, av vilka de flesta aldrig komma till någon vidare utveckling. Ett annat exempel erbjuda många nydikade mossar, där fröna med lätthet gro i den halvfuktiga Sphagnum-mattan, men där de flesta plantorna förr eller senare dö. De undersökningar, för vilka redogöres i efterföljande avhandling, in- rikta sig närmast på markens förmåga att nära de unga trädplantorna, och på hur brukliga skogsvårdsåtgärder verka i detta hänseende. Detiär ganska naturligt, att dessa undersökningar i första hand inriktat sig på kvävets omsättning i marken. Assimilerbart kväve bildar vanligen mar- kens : minimifaktor, som bestämmer dess bördighet. Kvävets invinning och kväveföreningarnas omsättning i marken regleras väsentligen eller uteslutande av biologiska processer, vilka i mycket hög grad påverkas av våra skogsvårdsåtgärder. Såväl teoretiska som praktiska skäl ha därför bestämt mig för att, när det gäller markens förhållande till sko- gens föryngring, i första hand studera kvävets omsättning. Jag hyser ock den uppfattningen, att de vunna resultaten bekräfta, att den valda utgångspunkten varit den riktiga. KONER Ökat ljustillträde kan öka eller framkalla humuskvävets nitrifikation. Det är ett allmänt bekant faktum, att ett rikligare ljustillträde till skogsmarken ofta framkallar en både frodigare och artrikare vegetation än den, som anträffas i de slutna bestånden. Vanligen torde man tillskriva enbart och direkt det ökade ljustillträdet denna vegetationsförändring, men orsakerna ligga, varom man lätt kan övertyga sig, även djupare. I en före- gående avhandling (HESSELMAN 1917) har ganska utförligt visats, att det organiskt bundna kvävet i vissa skogsmarker så småningom överföres till salpetersyra, medan i andra marker nedbrytningen stannar vid bildningen av ammoniak. Till de salpeterbildande jordmånerna hör bland andra bokmullen. Någon rikligare nitratanhopning äger dock i regel icke rum hos bokskogs- växterna, i det fallet visar sig denna skogstyp underlägsen t. ex. bland- bestånden av ädla lövträd. I sådan bokskog, där man icke kan iakttaga någon nitratanhopning hos markbetäckningens gräs och örter, har emel- lertid luckhuggningen ett tydligt inflytande i detta avseende. I bok- skogarna i Skåne och på Hallandsås finner man ofta smärre luckor be- (929) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN ä Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto äv förf. Fig. I. Yppig vegetation av hallon och Epilobium angustifolium i mindre lucka i granskog. S F SS Sd £ S = É > SS SS Värmland. Mölnbacka. !6/, 1909. — (Luxuriant vegetation of raspberry and £Ep:i- lobium angustifolim in a small clearing in a spruce-forest. S 2 S I vuxna med hallonsnår. Hallonen höra (HESSELMAN 1917, sid. 388) till våra mest utpräglade nitratofila växter, hallonskotten från dylika platser ge ock en mycket kraftig nitratreaktion. Men även andra växter i luckorna reagera på samma sätt. I de delar av bokskogarna kring Skäralid, där markvegetationen är mera torftig och huvudsakligen består av smärre bestånd av vitsippor (Anemone nemorosa), visa örter och gräs en låg eller ingen nitrathalt, undantag gör dock alltid Rubus zdeus. I de helt små luckorna däremot ge icke blott hallonskotten utan även sådana växter som Viola riviniana, Poa nemoralis och Poa pratensis en mycket kraftig nitratreaktion. De individ av dessa arter, som anträffas i det mera orörda bokbeståndet, visa däremot ingen salpeter anhopad i sina vävnader. Då det rikligare ljus, som kommer växterna till godo i luckan, bör gynna den upptagna salpeterns assimilation och sålunda försvåra dess påvisande, kan den rikligare nitratanhopningen väl lämpligast förklaras på så sätt, att i luckan försiggår en livligare salpeterbildning än inuti beståndet. Jag har visserligen ej gjort några analyser för att närmare bekräfta denna 6 HENRIK HESSELMAN (930) min förmodan, men andra iakttagelser tala för dess riktighet. I bok- skogarna på Hallandsås är humustäcket ofta ganska torvartat, i mark- betäckningen ingå gärna blåbärsris, Leucobryum glaucum och andra mos- sor. I luckorna uppträda däremot vanligen hallon. Jordprov från luckorna nitrificera kraftigt en ammoniumsulfatlösning, medan samma slags prov från omgivande bestånd sakna denna förmåga. Det råder sålunda en betydande skillnad med hänsyn till bakteriefloran mellan jor- den i beståndet och i luckan, och denna skillnad har enbart framkallats genom luckhuggningen. Även i andra skogstyper iakttar man ofta en stark vegetationsföränd- ring, tydande på att redan upptagandet av en lucka i hög grad påver- kar kväveomsättningen i marken. Granskogarna på Värmlands hyperit- marker ha ofta en mer eller mindre mullartad humus, där man påträf- far salpeterbildande bakterier (se HESSELMAN 1917). I likhet med andra örtrika granskogar förekomma dock i markbetäckningen blåbär, krus- tåtel (Azra flexuosa) och andra arter, som tyda på attsalpeterbildningen ej är särdeles livlig (se HESSELMAN 1917). Luckorna däremot intagas av en utpräglat nitratofil vegetation av sådana växter som hallon, Epilo- bium angustifolium samt på somliga ställen även brännässlor (Urtica dioica), vilka antyda, att salpeterbildningen i marken måtte starkt ha ökats (jfr fig. 1). Dessa här i korthet omnämnda iakttagelser antyda sålunda, att föränd- ringar i ljustillgången kunna inverka på omsättningen av mar- kens kväveförråd. Ett närmare studium av de förhållanden, under vilka detta äger rum, lämnas i det följande. En god ledning vid dessa studier lämna de s. k. nitratofila växterna, för vilka jag redogjort i en föregående avhandling. Genom att studera dessa växters uppträdande och under- söka deras halt av salpeter har man ett lätt tillgängligt medel att be- döma salpeterbildningen i marken. De resultat, som härigenom erhållas, böra emellertid ytterligare kompletteras genom bakteriologiska undersök- ningar och direkta bestämningar av jordens salpeterbildande förmåga. Då barrskogarna såväl med hänsyn till sin utbredning som sin eko- nomiska betydelse spela en vida större roll i vårt land än lövskogarna, komrner jag i det följande att uteslutande sysselsätta mig med de förra. Med hänsyn till kväveomsättningen i bestånden kan man, som förut vi- sats (HESSELMAN 1917), urskilja två typer. Hos den ena typen, de örtrika barrskogarna, omföres humuskvävet till salpeterkväve, hos den andra, de moss- och lavrika barrskogarna, stannar de kvävehaltiga äm- nenas nedbrytning vid bildning av ammoniak. Dessa olika typer böra isärhållas vid studiet av skogsvårdsåtgärdernas inverkan på markens kväveomsättning. (931) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN Ä KAP: HI Hyggen i örtrika barrskogar. I de örtrika barrskogarna av såväl tall som gran försiggår en salpeter- bildning i marken. Så långt man kan döma av de s. k. lagringsproven (se HESSELMAN 1917) som ock av växternas nitrathalt, är salpeter- bildningen ej så livlig som i många andra växtsamhällen. Trots beskugg- ningen, som fördröjer den upptagna salpeterns assimilation, kan man i regel i markbetäckningens växter ej påvisa någon salpetersyra. I detta hänseende utövar en avverkning ett kraftigt inflytande, som man redan torde finna av det exempel, jag omtalat från granskogarna inom Värm- lands hyperitområde. Ett par, något undersökta fall torde vara ägnade att ytterligare belysa denna sak. I Stockholmstrakten, t. ex. i omgivningarna kring Djursholm, höra granskogarna ofta till den örtrika typen. En karaktärsväxt är blåsippan. Mången gång är det lätt att påvisa, hurusom denna skogstyp uppkommit genom granens invandring i ekskog, här och där i granbeståndet kvar- stående gamla ekar bära ett vittnesbörd härom (jfr även fig. 2). Gran- skogarna kring Djursholm avverkas genom en oregelbunden, mera planlös blädning, då och då resulterande i smärre luckor. I dessa finner man ej sällan en yppig blåsippsvegetation, som med hänsyn till exemplarens kraftiga utveckling och blomrikedom vida överträffar vad man träffar i bestånden. Som jag förut framhållit (HESSELMAN 1917), kan man i regel ej påvisa salpeter hos blåsippan, trots att denna växt är en så utpräglad mullväxt. Blåsipporna i dessa luckor ge däremot, märkligt nog, en mycket kraftig salpeterreaktion med difenylamin och konc. svavelsyra (maj 1916), vilket visar, att salpeterbildningen i luckan måtte vara synnerligen livlig. I Jämtlands och Lapplands på silurgrund utvecklade örtrika gransko- gar förekommer som bekant en ganska rik markflora. Trots att jord- proven vid lagring kunna bilda ej obetydliga mängder nitrat, kan man endast mera undantagsvis påvisa salpeter hos växterna, även mer utpräglat nitratofila arter, t. ex. hallon, ge ofta negativt utslag (HESSEL- MAN 1917). I dessa granskogar utvecklas, som de flesta skogsmän väl känna, en utomordentligt frodig markvegetation vid upptagandet av större luckor eller kalhyggen. Vegetationen når gärna en sådan yppighet, att föryngringen i högst väsentlig mån försvåras. Hur ett dylikt hygge kan se ut, därom torde fig. 3 ge en ganska god föreställning. Den vegeta- tion, som utvecklas, är en utpräglat nitratofil flora, hos ett mycket stort antal arter kan man påvisa salpeter i betydande mängd, t. o. m. hos en sådan växt som Åconitum septentrionale, vilken mindre ofta är nitrat- förande. Å sid. 1031 finner man en närmare skildring av ett sådant hygge. 8 HENRIK HESSELMAN (932) 2. nn Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 2. Ekbestånd, som omvandlas i granskog. Uppland. Danderyds sn. Djursholm. 3/4 IO06E- Forest in which oak, hitherto predominant, is giving way to Spruce.) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 9 Fig. 3. Frodig ört- och gräsvegetation på hygge i ört ik Tasjö s Tåsjöberget. Juli 1915. Stor nitrathalt h n Luxuriant herbaecous and grass vegetation on er S forest. Rich content of nitrates in the plants.) 10 HENRIK HESSELMAN (934) Hos de örtrika barrskogarna framkallar sålunda det ökade ljustillträdet, an- tingen det förorsakas av en större lucka eller av ett kalhygge, en förökad salpeterbildning i marken. Man skulle möjligen kunna tänka sig, att örter- nas och gräsens ökade nitrathalt vore en följd av minskad konkurrens om salpetern genom trädbeståndets borttagande. Jag har ej gjort några analyser för att närmare kunna belysa saken, men huggningars inflytande i andra, mer undersökta beståndstyper tala för att det verkligen är fråga om en ökning av salpeterbildningens intensitet, som ger sig tillkänna i den rika flora, som utvecklas på hygget. Härför talar i synnerhet för- hållandet i de typer, som jag nu går att skildra. KEAP:E IV: Hyggen i mossrika barrskogar med inträdande nitri- fikation i marken. I en föregående avhandling (HESSELMAN 1917) har jag visat, att i de mossrika barrskogarna markens organiska kväve ej överföres till salpeter, utan kommer växterna till godo antingen i form av ammoniak eller ock såsom mera komplicerade organiska kväveföreningar. Detta är även fallet i våra mest produktionskraftiga mossrika barrskogar, såsom i de av SCHOTTE (1912) närmare beskrivna barrblandbestånden i Björkviks soc- ken, Södermanland, hörande till Jönåkers häradsallmänning. Bestånden i denna del av häradsallmänningen avverkas genom trakt- hyggen med fröträd, som läggas i följd intill varandra. Under första avverkningsåret tillvaratagas timmer och annat grövre virke, varefter hyg- get ligger orört till påföljande vinter, då brännved och massaved bortköras. Under den därpå följande våren hopsamlas riset i smärre högar och brännes, varefter marken kultiveras med tall genom rutsådd. Hjälpplan- tering utföres sedermera med tall och gran. Jag har närmare undersökt en serie hyggen av olika åldrar i närheten av Villkärrstugan i Björkviks socken, en detaljerad beskrivning återfinnes å sid. 1032—1035. Innan jag ingår på en närmare redogörelse för dessa hyggen, vill jag framhålla några viktigare drag hos de bestånd, som avverkas. Bestån- den utgöras av tall och gran i blandning med varandra och tillhöra den i mellersta Sverige vanliga barrblandskogstypen. Bestånden äro särdeles väl slutna, buskar saknas, ris, såsom blåbär och lingon, förekomma så- väl i ringa antal som i merendels små och svagt utvecklade individ. Gräs och örter spela en mycket underordnad roll. Här och där förekomma smärre fläckar med ekorrbärsört (Majanthemum bifolium), spridda exemp- lar av vårfryle (Luzula pilosa), någon gång ser man TYrientalis europea, Melampyrum silvaticum. Harsyra (Oxalis acetosella) förekommer endast (935) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 11 undantagsvis, någon gång finner man smärre fläckar med Anemone nemorosa. I de bestånd, som ligga intill de studerade kalhyggena, är Luzula pilosa det enda gräset, medan örter möjligen med undantag av Melampyrum-arter och Goodyera repens saknas. Markbetäckningen utgö- res väsentligen av ett jämnt mosstäcke, bildat till alldeles övervägande del av Hylocomium parietinum och proliferum, sålunda våra två vanli- gaste skogsmossor, av vilka den förra bildar huvudparten av mosstäcket. Detta ligger helt löst på marken och kan med lätthet lyftas upp från det underliggande humustäcket. Detta humustäcke har en mera lucker struk- tur, är delvis blandat med mineraljorden, men hör dock till hela sin typ till den humusform, som bildar ett skikt på marken. Enstaka smärre Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 4. Humusprov från starkt växtlig, mossrik barrblandskog. Södermanland. Björk- viks sn. Vid 62 cm begynner blekjorden. ”/,, 1916. — (Sample of raw humus from a very good mixed forest of pine and spruce.) metmaskar anträffas. Från mera utpräglad råhumus skiljer sig den före- fintliga humusformen genom sin större luckerhet, mindre seghet etc., men från mullen bl. a. därigenom att den bildar ett särskilt täcke på den underliggande mineraljorden. Humusformen torde närmast motsvara vad tyskarna kalla »moder>, på svenska ha vi tyvärr ännu ej något gott namn, jag skulle emellertid vilja föreslå mossmylla. Humusformen feacsertar utpräglat surt, Motrifikationsbakterier saknas) vid lagring bildas endast några spår salpeter. Under detta humus- täcke följer ett tydligt, men ej vidare utpräglat blekjordsskikt om 3 å 4 cm, som underlagras av en till sin struktur ganska lucker rostjord (se vidare fig. 4). Såväl markprofil som markbetäckning äro tämligea ty- piska för mellersta Sveriges bättre barrskogsmarker. Det förtjänar an- märkas, att några växter, som antyda någon högre bonitet hos marken, ej förekomma, vilket även är fallet i de av SCHOTTE skildrade, utom- ordentligt vackra och virkesrika bestånden. 12 HENRIK HESSELMAN (936) När dessa bestånd kalhuggas, inträffar en mycket långt gående för- ändring i marken och i vegetationen. På ett hygge, som gjordes vin- tern 1915—1916, togos jordprov i slutet av maj 1916 (3'/;). Marken var då ännu så gott som oförändrad, mosstäcket var ännu friskt, där det icke var överstrött med vissnade barr. Några hyggesväxter hade ännu icke inkommit. Det från hygget tagnajordprovet bildade vid lagring endast minimala mängder salpeter (se tab. 11, nr 1). Redan på hösten samma år har emellertid en förändring börjat visa sig. Hyg- get besöktes den 7/,, då anträffades spridda exemplar av Epilobium angustifolium, Rubus ideus, Senecio silvaticus och Taraxcum officinale, sålunda flera utpräglade salpeterväxter. Av dessa gåvo FEpilobium och hallon ännu så sent som den 7:de okt. kraftig nitratreaktion, däremot ej Zaraxacum och Senecio. En omlägg- ning av hela kväveomsättningen har tydligen börjat att in- träda. Salpeter, som ej bildas i marken medan beståndet är kvar, börjar mycket snart och redan under första året att bil- das på hygget i sådan mängd, att nitratofila växter kunna uppträda och anhopa salpeter 1 sina vävnader, I dennamkt ning fortsätter nu utvecklingen en tid, vilket närmare belyses av förhål- landena på de äldre hyggena. Hygget från vintern 1914—1915 undersöktes samtidigt med nyss- nämnda hygge sista dagarna av maj 1916. Det hade sålunda legat över en hel sommar och inträdde nu i sitt andra år. Hyggesvegetatio- nen utgjordes av FEpilobium angustifolium och Galeopsis bifida jämte en del andra örter och gräs. Hyggesväxterna förekomma emellertid ännu så länge endast i spridda fläckar. Vid undersökning visar det sig, att Epilobium, Galeopsis och Solidago virgaurea anhopat betydande mängder salpeter i sina vävnader, de ge med difenylamin och konc. svavelsyra en särdeles kraftig reaktion. Jordprov från detta hygge, insamlat den 31/. samtidigt med jordproven från beståndet och hygget från vintern 1915—1916, bilda vid lagring betydande salpetermängder (se närmare tab. 11, nr 2): Sedan sålunda hygget legat en sommar, är salpeter bildningen ytterst livlig. Detsamma är även fallet med hygget från vintern 1913—1914, Som sålunda legat i två somrar. Hyggesvegetationen är i huvudsak densamma som förut, Epilobium angustifolium är frodigare och uppträder i rikligare mängd. Den ger jämte hallon (Rubus ideus) en särdeles kraftig reaktion med difenylamin och konc. svavelsyra. Att dömma av lagringsproven är salpeterbildningen ännu livligare än i det ett år yngre hyg- get. I avseende på hyggesvegetationens utbredning märkes nu en egen- domlighet, under och omkring fröträden är £pilobium-vegetationen vida (937) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 13 glesare och lägre än på hygget för övrigt. Konkurrensen med fröträ- den gäller sålunda icke blott de uppväxande tallplantorna, utan ock själva hyggesvegetationen. På hygget från vintern 1012—1913 var Epilobzum-vegetationen upp- blandad .med ännu flera örter än å de yngre hyggena, såsom t. ex. Carduus crispus och Fragaria vesca. Epilobium angustifolium reagerar endast undantagsvis med difenylamin, vilket närmast beror på att plan- torna äro äldre (se HESSELMAN 1917 sid. 338). Hallon och Solidago ge däremot en kraftig nitratreaktion. På det äldsta i samma följd, på samma mark och i samma exposition belägna hygget är hyggesvegetationen ganska rik. Hygget gjordes vintern 1911—1912 och hade sålunda vid undersökningstillfället (292/;— 37/-1916) legat fyra somrar. Bland hyggesväxterna märkas utom Galeop- sis bifida flera av våra vanligaste åkerogräs såsom mjölktistel (Sonchus arvensis), åkertistel (Cirsium arvense) och vägtistel (Cirsium lanceolatum,) jämte flera andra. I de gamla brännfläckarna, varest man bränt riset å hygget, märkas även nässlor (Urtica dioica). Epilobium, som nu väl sannolikt vuxit i fyra år på hygget (alltsedan sommaren 1912), ger icke längre någon nitratreak- tion, däremot är detta fallet med hallon, mjölktistel (Souckus arvensis) och vägtistel (Czirszum lanceolatum). Jordprov från hygget bilda vid lag- ring betydande mängder salpeter, dock nå kvantiteterna ej samma höga belopp som på 1914 års hygge. Huruvida detta re- sultat beror på en ren tillfällighet eller får tolkas som en avtagande sal- peterbildning å hygget må tills vidare lämnas därhän. Ett ännu äldre hygge ligger alldeles invid det nyss skildrade bestån- det, men marken består av morän, ej av rullstensgrus. Hygget härstam- mar från vintern 1910—1911 och iordningställdes våren 1912. Det un- dersöktes såväl våren 109015 som våren 1916, sålunda vid en hyggesål- der av fyra och fem år (se närmare beskrivning sid. 1034). Våren 1916 iakttogs kraftig nitratreaktion hos hallon, nässlor, somliga individ av Epilobium angustifolium och Galeopsis bifida. Jordprov, insamlade våren 1915, bildade vid lagring betydande salpetermängder (se tab. 11 nr 5). Från detta hygge togos även jordprov för bakteriologisk undersökning. Jordproven visa en stor ammoniakspaltningsförmåga (se tab. I nr 12), nitrifiera mycket långsamt en ammoniumsulfatlösning och denitrifiera hastigt och under livlig gasutveckling GILTAYS lösning. Bakteriefloran överensstämmer i dessa avseenden med den rena mullens. De här skildrade hyggena lämna exempel på hur enbart själva hugg- ningen och den därmed inträdande högre ljustillgången under gynnsamma förhållanden kan åstadkomma en radikal omvälv- 14 HENRIK HESSELMAN (938) ning i markens kväveomsättning. Salpeterbildande bakterier, som saknas eller ej kunna påvisas i marken, så länge beståndet är slutet, invandra snart, redan första årets höst finnas de på hygget. En mycket livlig nitrifikation inträder, som gynnar uppträdandet av utpräglat nitratofila växter, bl. a. en delåker- ogräs. Samtidigt undergår emellertid själva humustäcket en del föränd- ringar. Strukturen blir allt mera mulliknande, den redan i beståndet före- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE. Fig. 5. Föryngring av tall och gran 1 lucka, uppkommen genom nunneangrepp. Södermanland. Björkviks sn. Jönåkers häradsallmänning. Nitrigcerande humus. Maj 1909. — (Natural regrowth of pine and spruce in a small clearing caused by nun-moth. Nitrifying humus.) fintliga tendensen till klumpstruktur blir på hygget allt mera utpräglad. Humustäcket bibehåller emellertid alltjämt sin sura reaktion. De nu skildrade bestånden vid Jönåker förete samma radikala omvälv- ning i kväveomsättningen även när mindre luckor upptagas (se även fig. 5). I dessa uppträda gärna både hallon och FEpilobium angustifo- Zium, salpeterbildningen är ganska livlig. I en c:a 14-årig lucka, upp- tagen på grund av att granarna dödats genom angrepp av barkborrar, gåvo Trientalis europea, Luzula pilosa och hallon mycket stark nitrat- reaktion. Negativt utslag erhölls däremot med Majanthemum bifolium och (939) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 15 Epilobium angustifolium (äldre, mer utvecklade individ). Inuti det slutna beståndet insamlades talrika exemplar av Luzula pilosa, samtliga gåvo vid nitratundersökning negativt utslag. På samma sätt som skogarna i denna del av Jönåkers häradsallmän- ning förhålla sig många gånger barrblandbestånden i mellersta Sverige. Sommaren 1916 undersökte jag i sällskap med överjägmästare U. WALLMO och på vänlig inbjudan av kammarherre FR. VON MECKLENBURG sko- garna under Högsjö gård i V:a Vingåkers s:n samt sedermera Alkvet- terns skogar, där jag gästade disponenten HANS DAHLBERG. Det var för mig av ett särdeles stort intresse att något lära känna de markförhållanden, under hvilka U. WALLMO utarbetat sin bekanta blädningsmetod, som utan tvivel haft det största inflytande på utbildningen av vår skogshushållning och som starkt influerat på så många skogsmäns uppfattning och åsikter. Jag vill då börja med förhållandena å Alkvettern. Dess skogar äro välkända bland svenska skogsmän både för sin stora produktionsförmåga och för sina vackra föryngringar. Det mest ståtliga exempel på vackra naturliga föryngringar har SCHOTTE (1915 a, sid. 509—571) nyligen be- skrivit (jfr fig. 6), de äro av ett alldeles särskilt intresse med hänsyn till den skogsbehandlingsmetod, som nu med makt bryter sig fram mången- städes i mellersta Europa och som har sin förnämsta utgångspunkt i WAGNERS bekanta kantblädning, en avverkningsform, som på allt sätt söker gynna den naturliga föryngringen. De delar av Alkvetterns skogar, som jag undersökt, ligga samtliga nedanför högsta marina gränsen. Stundom utgöres marken av en myc- ket styv, roströd lera (jfr A. BLOMBERG 1902), som är föga podsolerad. Morän, mer eller mindre inblandad med lera, bildar emellertid största delen av skogsmarken. I de väl slutna bestånden av tall och gran eller av över- vägande gran ha risen endast en mycket svag utveckling och spela en mera underordnad roll i markbetäckningen, som förnämligast karaktäriseras av ett jämnt mjukt mosstäcke av de vanliga skogsmossorna, Hylocomium parietinum och H. proliferum, mera undantagsvis förekommer AH. trigue- trum. Örter och gräs spela, åtminstone i kvantitativt hänseende, en mera un- derordnad roll. Man finner spridda exemplar av harsyra (Oxaflis acetosella) samt enstaka eller här och där strödda exemplar av vitsippa (Anemone nemorosa). Humustäcket är ganska tunt, dess mäktighet överstiger föga det i fig. 4 avbildade provet, det har vanligen en mera seg, rähumus- artad struktur än Jönåkersproven. Några analyser å humustäcket i bestånden ha ej gjorts, men struktu- ren, markbeskaffenheten och markbetäckningen etc. visa, att den här förekommande humusformen är så närbesläktad med och så lik den, som förekommer i Jönåkersbestånden, att jag är övertygad om, att någon 16 HENRIK HESSELMAN (940) nitrifikation ej förekommer. I örterna i beståndens markbetäckning har jag ej heller kunnat påvisa någon salpetersyra, t. ex. hos Luzula pilosa. Den vegetation, som infinner sig i luckor och på större hyggen, är däre- mot en utpräglad salpeterflora. Snart sagt hos samtliga gräs och örter kan man påvisa betydande salpetermängder, t. o. m. hos sådana växter som Potentilla erecta, Veronica officinalis m. fl., hos vilka man mera sällan kan påvisa salpeter. Särskilt upplysande och intressant är i detta avse- ende en blädningslucka, som första gången upptogs för flera år sedan, men som utvidgades betydligt vintern 1913-—-1914 (närmare beskrivning se sid. 1036). I juli 1916 fanns i luckan en utpräglat nitratofil flora, där de flesta arterna hade betydande mängder salpeter i sina vävnader, medan samma arter i det omgivande beståndet visade sig fullt nitratfria (se sid. 1036). Vi återfinna således här vid Alkvettern alldeles samma förhållanden som i Jönåkersskogarna, nämligen att redan det ökade ljustillträde, som blir en följd av luckhuggningen, framkallar en förändring i kväveomsätt- ningen. Skogarna kring Alkvettern reagera i detta hänseende ännu liv- ligare än de skildrade Jönåkersbestånden. En del kalhyggen, t. ex. å Knappedsåsen ovanför sjön Alkvettern, ha en ganska artrik hyggesvege- tation av gräs och örter, av vilka ett betydande antal gåvo en mycket kraftig nitratreaktion (se närmare sid. 1036). Bland de mera nitratofila växterna märkas här även stinksyskan (Stachys silvatica) och skogssallad (Lactuca muralis). Ännu mer påfallande är den snara omsättning, som inträder vid hugg- ningar i Lanforsbestånden. Här har skogsavdelningen en större prov- yta för studerandet av WAGNER-blädningens användbarhet och lämplig- het i vårt land. För att förbereda hyggena upptog professor SCHOTTE vintern 1914 (nov.) en fem meter bred gata, varjämte ett 20 å 25 me- - ter brett bälte intill denna gata ljushöggs (SCHOTTE 1915 b, sid. 764). Redan i juli 1916 började marken förändra sig i den ovannämnda gatan, Luszula pilosa hade ett synnerligen frodigt utseende, påminnande om de plantor, som äro nitrathaltiga. Denna växt visade visserligen ingen re- aktion, lika litet som skogsstjärna (Zrientalis europea) och harstarr (Ca- rex leporina), kraftig reaktion erhölls däremot med i gatan växande, helt unga exemplar av FEpilobium angustifolium. Samma markförändringar iakttagas utmed de äldre beståndskanterna, där granen föryngrar sig särdeles vackert (se fig. 6). Här anträffas hallon, smultron m. fl. växter, tydande på mullaktig jordmån. Många ge kraf- tig nitratreaktion, t. ex. hallon, Luzula pilosa, Epilobium angustifolium m.f.o(semarmare sid: 1037): På föryngringsplatserna vid Lanfors togos på senhösten 1914 åtskil- liga jordprov för bakteriologisk undersökning, likaledes några prov från 17 MARKEN RBILDNING I SALPETFEF 0; RING NG SFOÖRY S SKOG No) 041 - 'b161 "AON "TIPOS JOur FurukIdAAR JO Iejdwnnrsare3i tron 192purisag HUIUNIJAAR dIv3ipl wWoOuar) böz BJÄSNOSIAJ SUN! "ILLIOHIGS '£5) AT 030 (159410) Il JO JAPIOg AY Je JanIds fo YIMoOLgar frInIeU Jun) SUuAIOJ 1 2SUPSHOQSJIOJSFONG PIJUNU "UTIPIJAN[V ud nvisddn UuFJurYAPIOU I JVY IA SIOJUB” I AV urepisprou '9 "Ii "ItUrS SUF[EISUTSYAAS 10JSA0NSI 1) N 18 HENRIK HESSELMAN (942) bestånd och föryngringsluckor. En redogörelse för resultaten återfinnes i tabellerna n:r 2, 5, 9. Undersökningarna omfatta såväl nitrifikations- och denitrifikationsförmågan som ammoniakavspaltningen i en peptonlös- ning. Samtliga prov utmärka sig för en stor peptonspaltningsförmåga, varjämte alla prov från föryngringsytor nitrifiera, om än långsamt, en am- moniumsulfatlösning, vilken egenskap däremot saknas hos jordprovet från det slutna beståndet. Detta talar tydligen för min nyss uttalade åsikt, att kvävet i beståndens humustäcke ej nitrifieras. Resultaten vittna i alla händelser om en viktig skillnad i bakteriefloran hos mar- ken i bestånden och i de upptagna luckorna. Med hänsyn till denitrifikationen, salpeterförstöringen, är resultatet mera växlande. I luckorna och på föryngringsplatserna har den vanligen visat sig ganska stor, men i ett fall dock mindre än i beståndet. ; Skogarna under Högsjö gods i V:a Vingåkers socken skötas sedan länge tillbaka efter WALLMOS blädningsprinciper (se även fig. 7). De utgöras av barrblandskogar av den i mellersta Sverige vanliga typen. Bestånden äro väl slutna, markbetäckningen består i övervägande grad av ett mosstäcke, huvudsakligen bildat av Hylocomium parietinum och proliferum med något inströdda Däzcranum-arter, mycket enstaka förekommer Hylocomium tri- gquetrum. På grund av beståndens goda slutenhet ha risen en mera under- ordnad betydelse, lingon och blåbär äro de förnämsta, den förra för- härskar på rullstensgrus, blåbär på moränmarken, äfven Linnea förekom- mer. Bland örter observeras 1 främsta rummet Majanthemum bifolium och TZrientalis europea, men fläckvis och enstaka uppträder även Azne- mone nemorosa, som dock här och där kan bliva rätt vanlig. Vidare förekomma Luzula pilosa, enstaka exemplar av Viola riviniana samt sådana växter som Örobus ftuberosus, WVicia sepium och V. silvatica. Dessa växter jämte risens ringa utveckling visa, att humustäcket har en för barrblandskogar gynnsam beskaffenhet. Strukturen och min erfaren- het från andra liknande marker göra dock, att jag ej tror, att någon nitrifikation förekommer i marken i bestånden. Skogsmarken utgöres huvudsakligen av ganska jämna, föga blockrika moränmarker, som att döma av den i trakten anstående berggrunden huvudsakligen böra bestå av gnejs. Även rullstensmark förekommer, i övervägande grad bevuxen med tall. I blädningsluckorna uppträda åtskilliga örter, tydande på en ökad kväveomsättning i marken, såsom Weronica chamedrys och V. offici- nalis, Årenaria trinervia, Fragaria vesca, Cerastium vulgatum. Ganska regelbundet, men mindre allmänt än smultron, uppträda hallon (KRubus ideus) samt vidare Lactuca muralis, Cirsium arvense och C. lanceolatum. Av dessa växter är hallonet en utpräglad nitratofil planta, exemplar från (943) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 19 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 7. Föryngrirg efter blädning, där luckorna börja förena sig med varandra. Söder- manland. Högsjö sn. Fredriksbergsskogen. >?/; 1916. Nitrifikation i föryng- ringsytornas humustäcke. — (Regrowth after thinning at a spot where small clea- rings join one another. Nitrifying humus.) föryngringsluckorna ha ständigt gett en mycket kraftig nitratreaktion, visande att en salpeterbildning försiggår i marken. Lactuca muralis och de båda Czrszum-arterna äro likaledes nitratofila växter, deras salpeter- halt har emellertid icke undersökts. På fuktigare platser är örnbräken (Pieris aguilina) den vanligaste växten i luckorna. Den når ofta en rätt stor frodighet och är nog hinderlig för granarnas utveckling, som i de ståtliga ormbunkarnas skugga kunna bli ganska gängliga. Granarna ta sig dock alltid igenom. Under orm- bunkarna bildas en mera mullartad humus, vissa mullälskande mossor komma till utveckling, såsom Bryum roseum och ÅAstrophyllum cuspi- datum. En salpeterbildning försiggår i marken, såväl Luzula pilosa som Rubus ideus visa å dylika platser en betydande nitrathalt. Vid Äs i Julita socken i Södermanland ha skogarna samma karaktär som å Högsjö. Barrblandbestånden äro väl slutna, mossorna utgöra den väsentliga markbetäckningen, de vanliga risen förekomma, men spela 20 HENRIK HESSELMAN (944) en mera underordnad roll. Bland risen märkes även Pyrola chlorantha. I bestånden uppträder, men i mycket enstaka exemplar, Viola riviniana. I vindfällsluckorna, även i sådana av ringa omfattning, uppträder mycket snart en nitratofil vegetation, som ger kraftig salpeterreaktion (se när- mare sid. 1038"). Dessa växter förekomma även på sådan mark, som ej blivit omrörd vid trädens stormfällning. Skogarna å Alkvettern, Högsjö och Äs marker höra tydligen till samma typ som de, som undersökts å Jönåkers häradsallmänning. Visser- ligen har jag ej undersökt, om någon nitrifikation förekommer i marken under bestånden, men likheten i alla avseenden med förhållandena å Jönåker, såsom humustäckets struktur, frånvaron af nitrifikationsbakterier (bestånden å Alkvettern), saknaden av nitratreaktion hos växterna i be- ståndet samt min erfarenhet angående andra skogar av samma typ tala för att någon nitrifikation ej förekommer i marken, så länge beståndet är slutet. Ett ökat ljustillträde däremot, sådant som förorsakas av en luckhuggning, en vindfällning eller en kalhuggning, länkar om hela kväve- omsättningen, i det att en livlig nitrifikation inträder. Till denna typ synas våra bästa barrskogsmarker i mellersta Sverige höra. I nu skildrade skogstyper har avverkningen ett tydligt inflytande på markens kväveomsättning. Antingen ökas salpeterbildningen högst väsentligt såsom i de örtrika granskogarna eller också fram- kallas den i en mark, där nitrifikation förut ej ägt rumärEers i vissa typer av de mossrika barrskogarna. Förändringen är oberoende av alla markberedningsåtgärder. Enbart det ökade ljustillträde, som följer med avverkningen, påskyndar salpeter- bildningen (de örtrika granskogarna) eller länkar in kväve- omsattningen på nya banor, I det den framkallar en Dtmmumisa tion i marken (de här skildrade mossrika barrskogarna). Emellertid finns det vidsträckta skogsmarker, som vid avverkning för- hålla sig på ett annat sätt. Framförallt i Norrland tyckas de ha en vid- sträckt utbredning, men förekomma även i andra delar av landet. HH) KEAPIINE Kalhyggen i mossrika barrskogar utan inträdande nitrifikation i marken. Frågan om de norrländska skogarnas föryngring har under de senaste åren mer än någonsin förut trätt i den skogliga diskussionens förgrund. Det har blivit ett problem, icke blott för den praktiskt verksamma skogs- I Hänvisning till högre sidantal än 1028 gäller Medd. fr. Statens Skogsförsöksanstalt h. 13—14, där detaljundersökningarna äro publicerade, Red. (945) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 21 mannen, utan har ock ernäått en stor skogspolitisk betydelse, då frågan om de överåriga skogarnas avverkning på det närmaste sammanbundits med frågan om dessa markers föryngring. Till en början torde man ha hoppats att enbart genom timmerblädning erhålla duglig föryngring, men då dessa förhoppningar i stort slogo fel, har utvecklingen så små- ningom gått därhän, att man i kalhuggning velat se den riktiga prin- cipen för de norrländska överåriga skogarnas avverkning och föryngring. Den som kraftigast tagit till orda för trakthyggesbrukets införande i Norr- land, om än i en för norrlandsförhållandena något modifierad form, är ITE Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 8. Prov av råhumustäcket från äldre, genomblädad granskog. I markbetäck- ningen riklig med blåbärsris. Västerbotten. Degerfors revir. Kulbäcksliden. 2/5 1915. — (Samle of raw humus from an old thoroughly thinned spruce-forest.) ANDERS HOLMGREN (1914), vilken även har förtjänsten av att ha vänt de norrländska skogsmännens uppmärksamhet på att råhumustäcket undergaår förändringar vid starkt ljustillträde till marken. Sommaren 1915 hade jag tillfälle att tillsammans med jägmästare A. HOLMGREN besöka de av honom utlagda och skildrade hyggena å Ansjö, Ammers och Sösjö kronoparker inom Bräcke revir, varvid jag fick när- mare lära känna de förhållanden, under vilka dessa ytor voro utlagda, och de förändringar, som marken å dem undergår. De ha sedermera av mig undersökts såväl i september 1915 som vid olika tillfällen under år 1916. Dessa hyggen tillhöra delvis den förut skildrade typen med 22 HENRIK HESSELMAN (946) inträdande nitrifikation i marken (se sid. 10), men till övervägande del tillhöra de en annan typ. Som bekant har råhumustäcket i de norrländska skogarna ofta en ganska mäktig utveckling, framförallt är detta fallet i de genom timmer- blädning starkt utglesade mossrika granbestånden. I dessa har blåbärs- riset nått en mäktig utveckling, framförallt på de något mera ljusa parti- erna mellan träden, medan lingonriset vanligen förhärskar omedelbart l | I I [Bird titi OB rrti Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 9. Råhumusprov från starkt genomblädad, svagt växtlig och lavbehängd granskog i Västerbotten. Degerfors revir. Krpk. Kulbäcksliden. : "/z 1915. I mark- betäckningen rikligt med blåbärsris. Blekjorden börjar ungefär vid 47 cm. — (Sample of raw humus from an old thoroughly thinned spruce-forest.) under trädkronorna. Denna egendomliga fördelning av blåbärsris och lingonris är mycket karaktäristisk för Norrlands mossrika barrskogar och kan iakttagas över Sveriges norra skogsområde från norra Dalarna i söder till norra Lappland i norr. Ofta förhåller det sig så, att där granarna stå mycket tätt, lingonriset blir förhärskande, medan i de glesare partierna i beståndet blåbärsriset spelar den större rollen. Ge- nom blädningen synes ofta ha åstadkommits synnerligen gynnsamma betingelser för blåbärsriset, och då detta är en kraftig råhumusbildare, har avverkningsformen även gynnat utvecklingen av ett mäktigt råhumus- (947) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 23 I) Foto” av förf. och T. LAGERBERG. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 10. Genomblädad, äldre granskog med tjockt råhumustäcke. Västerbotten. Degerfors revir. Kulbäcksliden. Juli 1910. — (Old thinned spruce-forest, with thick raw humus covering.) 24 HENRIK HESSELMAN (948) täcke. Som ett exempel på hur detta kan gestalta sig i en äldre, genom- blädad, svagt växtlig granskog hänvisas till fig. 8 och 9. Under det levande mosstäcket träffas ett ganska tätt och mäktigt skikt torra, halvförmult- nade mossrester, genomdragna av bärrisens underjordiska grenar och något sammanvävda av deras rötter. Under detta följer ett mera struk- turlöst lager av torvliknande eller torvartad konsistens, segt och sam- Si LERLERE0S Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 11. Råhumusprov från hygge i äldre, mossrik granskog. Åira flexuosa. Väster- botten. Degerfors revir. Kulbäckslidens kronopark. "/g 1915. — (Sample of raw humus from a clearing in a fairly old mossy spruce-forest.) manhållande, som endast i omedelbar närhet av mineraljorden har en mera lös och lucker struktur: Mäktigheten av humustäcket uppgår till 7 å 9 cm, sålunda ungefär dubbelt mot förhållandena i Jönåkersbestån- den (se fig. 4). Under detta råhumustäcke följer ett blekjordsskikt av mycket utpräglad karaktär och med en mäktighet av ända till 10 cm, stundom mindre, stundom mera. De avbildade proven torde få anses som ganska representativa för övre Norrlands genomblädade granskogar (se fig. 10). Granskogarna i Bräcke revir ha ett något mindre mäktigt rå- humustäcke av vanligen ej fullt så ogynnsam karaktär. (949) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 25 Liksom i våra mossrika barrskogar med gynnsamma markförhållanden saknas även i det mera utpräglade råhumustäcket nitrifikationsorganismer, jordprov framkalla ej någon salpeterbildning i en lämplig ammoniumsul- fatlösning, vid lagring bildas endast minimala salpetermängder (jfr även HESSELMAN 1917). Jordproven denitrifiera ej heller GILTAYS lösning, ammoniakavspaltningsförmågan i peptonlösning är svag. Den vegetationsförändring, som inträffar i dessa skogar vid kalhugg- ning, är vida mindre genomgripande än hos den i föregående kapitel skildrade typen. Redan i det slutna eller genom blädning halvslutna be- ståndet spelar kruståteln /ÅAira flexuosa) en viktig roll, som dock, så länge växten ej blommar, föga framträder. På kalhygget tilltar den emellertid betydligt i frekvens, varjämte den genom att övergå i blomstadiet på ett helt annat sätt framträder för ögat. Ett kalhygge i dessa gamla granskogar liknar ofta ett gräsfält, grässtråna stå stundom så tätt som på en åker, och de brunvioletta stråna och blomvipporna skänka åt marken ett säreget, violett skimmer. Samtidigt med denna vegetations- förändring omskapas humustäcket mer eller mindre. Det genomväves av kruståtelns talrika, fina rötter, förmultningen har ofta starkt påskyn- dats, humuslagret har förminskats och fått en mera mulliknande struktur, sparsamma metmaskar anträffas i marken. De åstadkomma emellertid icke någon vidare omblandning med den underliggande blekjorden, endast 1 den allra översta delen blir detta lager blandat med humus. Ovanpå det så förändrade humustäcket bildar kruståteln en tät, grässvålliknande matta (jfr vidare fig. 11). Råhumustäcket genomgår sålunda genom kalhuggningen vissa föränd- ringar. De visa sig också i en kraftigare mikroorganismverksamhet, ammoniakavspaltningsförmågan är på hygget större än i beståndet, skil- naden är ofta ganska betydlig (se tab. I n:o 1—7). Nitrifikationsbakterier in vandra emellertid ej, jordproven nitrificera ej en ammoniumsulfatlösning. Vid lagring bildar jorden endast helt obetydliga salpeter- mängder, ofta ej mer än samma slags prov från bestånden. I detta avseende ha överensstämmande resultat erhållits med prov från olika platser å kronoparken Kulbäcksliden i Västerbotten (se tab. 12 samt detaljbeskrivningen sid. 1040) samt från kronoparkerna Ansjö och Ammer 1 Bräcke revir (se sid: 1038, 1041, tab. 12). På de råhumushyggen, som karaktäriseras av en rikt ut- vecklad vegetation av kruståtel /(Aira flexuosa), blir sålunda vis- serligen kväveomsättningen livligare, men ingen förändring inträder i densamma. Den vid förmultningen bildade ammo- niaken oxideras likaså litet som i beståndet till salpetersyra. 260 HENRIK HESSELMAN (950) Kalhyggena i övre Norrlands granskogar med råhumustäcke höra i regeln till denna typ, men vegetationsförändringen är mycket beroende av markförhållandena och andra faktorer. Även smärre variationer i marken, som ej så skarpt framträda, medan trädbeståndet är slutet, kunna ge sig kraftigt tillkänna på hygget. På Ammers kronopark i Bräcke revir iakttages, som jag förut framhållit (HESSELMAN 1917), en växling i humustäcket i nära anslutning till topografien i smått. Skogsmarken är i övervägande grad klädd med ett råhumustäcke, men i smärre, knappt märkbara sänkor i marken är humusen mera mullartad och framförallt är detta fallet, om sänkorna äro mera sammanhängande, så att de på den starkt sluttande marken kunna tjänstgöra som vattenavledare. På de mest mullrika partierna finner man blåsippan (Anemone hepatica) och andra mer eller mindre utpräglade mullväxter, på mera fuktiga platser Geranium silvaticum etc. Vid skogens avverkning blir kruståteln (Ara fexuosa) den dominerande växten på de partier, där humustäcket haft råhumuskaraktär, där det varit mera mullartat, infinner sig en frodig och synnerligen rik vegetation av gräs och örter, av vilka ej få ge utpräg- lad nitratreaktion (se närmare beskrivning sid. 1041). Tar man ej hänsyn till att denna fördelning av hyggesvegetationen sammanhänger med varia- tioner i markens ursprungliga beskaffenhet, kan man lätt ledas till den föreställningen, att Azra flexuosa- vegetationen ersättes av en mera örtrik fas, vilket däremot ej är fallet. Förekommer en sådan förändring, sker den i mycket ringa utsträckning. Emellertid finns det vissa partier i de utglesade granskogarna med rå- humus, som ha en tendens till att intagas av en mera örtrik vegetation. Dessa platser finner man i närheten av och intill de gamla stubbarna, där man ofta träffar hallon /Rubus ideus) och Epilobium angustifolium. Detta sammanhänger med det inflytande på markens kväveomsättning, som utövas av multnande ris och virke. KONESRVI Ris och multnande virkes inverkan på markens kväveomsättning. I många av Norrlands granskogar, framförallt inom södra Lapplands silur- område, kan man göra en iakttagelse, som i och för sig själv kan synas obe- tydlig, men som med hänsyn till föreliggande fråga har ett både teoretiskt och praktiskt intresse. I skifteslinjer och i smärre luckor finner man ett avbrott i den mera enformiga, av mossor och bärris bestående markbe- täckningen. Hallon, mer eller mindre inblandade med FEpilobium angusti- (951) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 21 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 12. Nitratofil vegetation kring stubbar och på multnande granris. Detåljbeskrivning sid. 1043. Lappland. Vilhelmina sn. Utmed vägen mellan Katrineberg och Karlskoga. 9/3 1915. — (Nitratophilous vegetation round a stump and on moul- dering spruce-brushwood. Full description p. 1043.) folium, ersätta fläckvis den normala markbetäckningen (se fig. 12). Ser man närmare efter, finner man, att hallonen äro inskränkta till närheten av samla stubbar, och att de frodas framförallt på de, delarvråv marken, där det vid avverkningen kvarliggande granriset fått multna. Detta har sålunda framkallat en nitratofil vegetation. Hallonen äro ofta så strängt bundna vid det multnade riset, att man efter deras utbredning kan teckna de yttre konturerna av kronan hos en för länge sedan kullblåst gran. Hallonen ge på dylika platser visserligen ej alltid, men dock ofta skarp nitratreaktion (se närmare sid. 1043). I de norrländska granskogarna är denna företeelse mest påfallande på kalkgrund, men den saknas ingalunda i de mera kalkfattiga områ- dena. Man finner nämligen ofta på hyggena mer eller mindre spritt uppträdande hallonbuskar. De hålla sig i regel till stubbarnas närhet, och mången gång kan man finna, att plantorna ordna sig i två rader 28 HENRIK HESSELMAN (952) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av N. SYLVÉN. Fig. 13. Vegetation å obränt hygge. Åira flexuosa bildar huvudmassan, Epilobium angusti- folium förekommer kring stubbarna. I bakgrunden avsvett hygge med Epilobium. Västergötland. Hassle sn. Sundsmarkens krpk. ?9/; 1916. — (Vegetation on an unburnt clearing: the main part ensists of AZira flexuosa; near the stumps occur Epilobium angustifolium, In the background a burnt clearing with Epilobium.) omkring någon grövre multnande rot. Hos unga plantor har jag alltid funnit salpeterreaktion, varför det tydligen är fråga om en gynnsam- mare betingelse för salpeterbildningen i stubbens och det multnande virkets omedelbara närhet, än i marken i övrigt, som vanligen på dessa hyggen klädes med kruståtel (Azra flexuosa). Såväl bakteriologiska undersökningar som lagringsprov visa, att så är fallet (se tab. 13 nr I). Denna olikhet mellan marken i stubbarnas omedelbara närhet och marken mellan stubbarna sammanhänger nog såväl med det multnande stubb- virkets inverkan på nitrifikationen som med en ursprunglig, redan i be- ståndet förefintlig olikhet i humustäcket. Vi ha ju nyligen sett, att själva markbetäckningen företer avsevärda olikheter under och emellan träden. På de förra platserna förhärskar lingonris, på de senare blåbärsris. I analogi med dessa här nämnda iakttagelser finner man stundom, hur gamla multnande lågor inverka på hyggesvegetationen i nitratofil rikt- ning. På Sösjö kronopark, Bräcke revir, kan man sålunda iakttaga, (953) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 29 att hallonplantorna växa på båda sidorna om gamla halvmultnade lågor, medan marken i övrigt intages av kruståtel (Azra flexuosa) eller bärris. Även i mellersta Sverige kan man göra liknande iakttagelser. På många av kalhyggena i Garpenbergs skogar, Skogshögskolans nuvarande övningspark, är kruståteln den dominerande hyggesväxten. I rishögarna och på de gamla, multnande rissträngarna finner man emellertid en ni- tratofil vegetation av hallon, Epilobium angustifolium och Galeopsis bifida. Liknande iakttagelser kan man göra på många andra ställen i våra skogar. Även längre söderut i Sverige återfinnas liknande företeelser, nämligen att Åira flexuosa är den dominerande hyggesväxten, medan Epilobium förekommer omkring stubbarna. Dr. SYLVÉN har under förgående som- mar undersökt och studerat dylika hyggen (fig. 13). knvalla dessa iakttagelser framgår tydligt: nog, att :mult nande virke, antingen detta utgöres av gamla lågor, vid avverk- ningen kvarlämnat ris, stubbar eller grövre grenar, gynnar kvä- vets omsättning till salpetersyra. Härför fordras dock, att virket multnar i någon större mängd, på hyggena kvarlämnande torra, lång- samt förmultnande grenar synas icke ha någon inverkan. I full anologi med vad som här sagts, står vegetationen på de platser, där man skrädat timmer, eller växtligheten kring smärre små sågar i skogarna, där man finner högar av multnande ved i form av sågspån eller skrädesavfall. Karaktäristiska växter äro hallon, Epzilobium angusti- folium och Galeopsis bifida, således en nitratofil flora. De ha på dylika platser visat sig starkt nitrathaltiga (observationer i Hälsingland, Hassela; Ångermanland, Hoting; Lappland, Vilhelmina). Efter vad som här anförts, innebär det icke något särdeles märkvär- digt, att man på kalbyggena på Ansjö kronopark kan finna hallon och Epilobium i smärre rishögar och i stubbarnas närhet (se närmare detalj- beskrivningen sid. 1038). KONPSVIE Markberedningens inverkan på kvävets omsättning. Det är en ganska vanlig iakttagelse i våra skogar, att man intill rotvältor och på andra ställen, där de översta markskikten i någon mån blivit blandade om varandra, finner en flora av annan karaktär än på den mera orubbade marken. Det är ytterst vanligt att där träffa hallon och Epilobium angustifolium. Yngre hallonplantor äro då konstantnitrat- haltiga, det samma är ock vanligen fallet med Epilobäwm. Som särdeles belysande kan hänvisas till fig. 14, som föreställer en större vind- fällslucka i Ansjö kronopark i Jämtland. Omkring rotvältorna finns en 30 HENRIK HESSELMAN (954) ganska rik hallonvegetation, i juli 1915 gåvo hallonplantorna en kraftig nitratreaktion, jordprov från samma lokal bildade under lagring bety- dande nitratmängder (se tab. 13 nr 2). Där marken ej blivit omrörd på detta eller liknande sätt, är i Ansjö kronopark kruståteln (Azra flexuosa) den dominerande hyggesväxten, nitrifikation saknas eller är ytterligt svag. Liknande observationer kan man nästan ständigt göra i våra skogar. Omkring skogskojorna har marken ofta blivit mer eller mindre omrörd. Samma karaktäristiska flora som kring rotvältorna finner man där, näm- ligen hallon och Epzlobium, i yngre stadium äro de konstant nitralhaltiga, 1 äldre ofta nitratförande. Kring skogsvägar, 1 synnerhet om de äro mera nyligen anlagda, återfinnes samma fenomen. De växter, som infinna sig på den blottade och omrörda jorden, äro nästan alltid nitratförande. I Ansjö kronopark finnas utmed skogsvägarna Luzula pilosa och Epilobium angustifolium. Luzula gav ännu i början av september (1916) stark nitratreaktion. I en:föregående avhandling (HESSELMAN 1917) har jag visat, att den flora, som man vanligen träffar i grustag och på liknande lokaler, är en utpräglat nitratofil flora. Av de här nämnda observationerna framgår dessutom, att även en mindre omröring av de översta markskikten för- mår sätta nitrifikationen i gång under förhållanden, där den annars ej skulle inträda. Detta ger mig anledning att något redogöra för den van- liga markberedningens inflytande på kväveomsättningen. Mina studier i denna riktning äro visserligen ännu ej synnerligen omfattande, men ha dock ett visst intresse. En mycket belysande och intressant redogörelse för olika markbered- ningsförsök finner man i Skogsvårdsföreningens tidskrift, årgång 1911, författad av TH. GRINNDAL (1911). Då jag trodde, att dessa försök skulle erbjuda ett visst intresse även med hänsyn till frågan om kvävets omsättning i marken, vände jag mig till jägmästare TH. GRINNDAL personligen, som med största beredvillighet och älskvärdhet sände mig en redogörelse för sina försök å Öster-Rekarnas häradsallmänning. Samtliga dessa voro förlagda till närheten av Skogshalls numera nedlagda skogsskola. Med ledning av den redogörelse, som jag på detta sätt erhöll, stu- derades dessa försök i okt. 1916. Det största intresset erbjödo några markberedningar, utförda med s. k. finnplog hösten 1912 eller 1913. En närmare detaljerad redogörelse återfinnes å sid. 1044. Som även fram- går av fig. 15 är försöket förlagt till ett hygge med en tät fröträdsställning av tall. Där markberedningsredskapet kraftigare rört om marken, upp- träda hallon och FEpzilobium i markbetäckningen, yngre plantor gåvo ännu i oktober nitratreaktion. Där finnplogen återigen ej rört om marken, var markbetäckningen i det närmaste oförändrad och hade samma karak- 055 SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN Sy! å iv DÅ Å - - HEN NE AR a LIE ME kr GETTER ENT RNA SE RDR FR —LV— ; Cd Kv FD V 3 tr er | Ii | || AREAN TT NYLAEG Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 14. Stormfällningslucka i granskog. Vacker granföryngring. Hallon. Livlig nitrifikation i marken. Detaljbeskrivning sid. 1045. Jämtland. Bräcke revir. Ansjö krpk. ”/, 1916: — (Wind-caused clearing in a spruce-forest. Fine natural regrowth of spruce. Rasp- berries. Active nitrification in the soil. Detailed description on p. 1045.) 32 HENRIK HESSELMAN (956) tär som i det bredvidliggande slutna beståndet, d. v. s. markbetäckningen bestod av de vanliga skogsmossorna och bärris. Då jag aldrig hos en mark med sådan markbetäckning funnit nitrifikation, har jag all anled- ning att förmoda, att den även i detta fall har saknats. Markbered- ningen med finnplog har sålunda i detta fall framkallat en nitrifikation, som ej intrade Fdentototda marken Kring Skogshall funnos även några andra markberedningsförsök, be- stående i att marken radvis grävts upp eller spadvänts. Där försöken voro förlagda till mossrika barrblandskogar, träffades i dessa ränder hallon och Epilobium, antydande en nitrifikation i marken. Där de utförts i mera lavrika tallskogar eller i rena tallhedar, saknades nyinvandrade väx- ter. Hur markberedning kan verka i tallhedar, redogör jag för i en föl- jande uppsats om tallhedarnas föryngring. Av vad som här anförts, framgår emellertid, att en markberedning, utförd så att humustäcket åtminstone delvis blandas med mineraljorden, är ägnad att framkalla nitrifikation, även när denna process saknas i den orörda marken. KARI VIT Bränningens inverkan på kvävets omsättning i marken. Jämte kalhuggning med eller utan markberedning har väl bränning eller svedning ådragit sig det största intresset, när det gällt frågan om våra skogars föryngring. Elden har ock spelat en utomordentligt stor roll i våra naturskogars utvecklingshistoria, framförallt är detta fallet i Norrland. Där torde det vara mycket svårt att utan vidare lägga ut i skogsmarken en kvadratmeter stor provyta så beskaffad, att man under det ytligt liggande humustäcket ej skall kunna påvisa kol såsom rester från någon skogseld, som för en längre eller kortare tid sedan övergått platsen. Under sådana omständigheter torde det vara skäl, att något utförligare redogöra för eldens inverkan på marken, framförallt på dess kväveomsättning. Äldre författare torde ofta ha varit benägna att betrakta elden ute- slutande som ett ont. Den norrländska skogskommittén av år 1870 yttrar sålunda i sitt betänkande (s. 107) på tal om skogseld »Verk- ningarna av denna förstörelse (skogselden) äro desto mera genomgri- pande, som de flerstädes sträckt sig till själva marken, vars växtkraft för lång tid, om icke för alltid, blivit förstörd». En betydligt ljusare, men också sannare bild av eldens roll i de norrländska skogarna ge HOLMERZ och ÖRTENBLAD i sitt bekanta arbete om Norrbottens sko- > 2) SKOGSFÖRYNGRING 0. £ « VÄRSORER TYS el mn ( SALPETERBILDNING Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1018. Serien ÅA MARKEN av förl. Foto saml. öksanstaltens Nitratophilous I No) on - Rd SS A - 5 > z Nitratofi d by ÖOster-Rekarnes The ground prepare Markberedning med finnplog. =7 OO Oo a oo I SMA SE CJ SÄG 3 SE 5) A g n 1044. Full description on p. pine-plants, of stock Rich 34 HENRIK HESSELMAN (958) gar (1886, sid. 43—47), i det att de framhålla eldens stora roll för tallen i dess konkurrens med granen samt dess ofta gynnsamma inflytande på naturskogarnas föryngring. Ännu skarpare framhålles eldens betydelse av ÅA. LUNDSTRÖM (1895) i hans lilla bekanta folkskrift »>Våra skogar och skogsfrågorna». Han indelar skogstyperna med hänsyn till upp- komstsättet i tre grupper, nämligen primära eller ursprungliga, sekun- dära eller härledda samt slutligen tillbakagående eller degenererande. Av dessa uppkomma de primära på brandfält eller annan kal mark, de här- ledda genom de primäras vidare utveckling, de tillbakagående genom försumpning av de primära eller sekundära, varvid markbetäckningen av skogsmossor ersättes av vitmossor. De tillbakagående kunna ock uppstå genom gräs och örters invandring. Här är icke platsen att närmare diskutera denna typindelning, det är emellertid intressant att se, vilken stor roll LUNDSTRÖM tilldelar elden, den kan t. ex. överföra en sekun- där eller tillbakagående typ i en primär. En i viss mån liknande fram- ställning finner man hos HÖGBOM i hans bekanta arbete Norrland (1906, sid. 312—319), han skiljer där på ursprungliga eller härledda skogstyper. A. NILSSON (1895, s. 8—10) har i sin tillsammans med K. G. G. NOR- LING utgivna skrift »Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne> skild- rat skogseldens inverkan på skogstyperna och framhållit, hurusom elden återför en mera framskriden typ till en mindre framskriden. Som de mindre framskridna typerna i stort sett föryngra sig bättre än de mera framskridna, belyser även hans framställning eldens roll för naturskogar- nas föryngring. Slutligen har FRANS KEMPE (1909, s. 8 — 9) i stora drag skildrat eldens ingripande i de norrländska barrskogarnas liv och utvecklingshistoria. Till eldens förtjänster hör, att den räddat tallen och i många fall givit upphov till vackra ungskogar, men i många fall har den gjort skada genom att den förminskat markens humustäcke. Enligt KEMPES upp- fattning skulle »den norrländska skogsmarken i sin helhet, därest den dränerades, äga en vida större alstringsförmåga än vad nu är fallet», om ej skogseldarna haft den stora utbredning, som de nu ägt. Allmän enighet synes sålunda råda om eldens betydelse för skogar- nas föryngring, mera växlande är uppfattningen om dess inverkan på markens produktionsförmåga. En nära till hands liggande orsak härtill torde man ej utan orätt söka däruti, att elden kan influera rätt olika på markens bördighet. Medan man å ena sidan finner av skogseld eller svedning övergångna marker, som ståta med de vackraste skogar av tall eller gran eller båda trädslagen i blandning, så finner man å andra sidan marker, som genom elden blivit starkt tillbakasatta. Till denna sak skall jag sedermera återkomma, men vill här framhålla, att detta (959) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 35 utan tvivel är en av de viktigaste orsakerna till den oenighet, som råder bland skogsmän angående svedningens eller bränningens praktiska an- vändbarhet vid markens beredande för kultur. För närvarande hör bränningen till stridsfrågorna, varför en redogörelse för litteraturen torde vara mindre nödvändig. Snart sagt årligen publiceras av prak- tiskt folk i våra skogstidskrifter uppsatser i denna fråga, varvid somliga förorda. andra avråda hyggenas svedning. Hittills torde man vanligen ha sökt orsaken till eldens inverkan uti den aska, som alstras och som skulle gödsla de unga trädplantorna. Då man emellertid ofta mycket länge kan spåra en gynnsam inverkan av bränningen på marken, så kan orsaken knappast enbart ligga häri, då den lättlösliga askan snart uttvättas. Som ett exempel härpå kan näm- nas, att man ett år efter svedningen ej med saltsyra kan påvisa några karbonater i marken, lika litet som på en kolbotten, som använts före- gående vinter. Bränningens huvudsakliga betydelse ligger emel- lertid i det inflytande, som den utövar på markens kväveom- sättning. I Norrland är det i främsta rummet tvenne växter, som karaktärisera brand- fälten eller de avsvedda markerna, nämligen hömjölke eller kropp (£Ep7- lobium angustifolzum) och hallon eller »brandbär» /Rubus zdenus), således utpräglat nitratofila växter (se även fig. 16). Epilobium angustifolium sprides snabbt tack vare sina lätta, med en liten hårpensel försedda frön. Åtminstone på andra året efter branden finner man ytterst talrika små groddplantor, som sent på hösten befinna sig i mycket olika utvecklingsstadier. Först under andra året går fler- talet Epzlobium-plantor i blom. Utom genom frön sprides växten genom rotskott, som utbildas i stor mängd, och ofta dröjer det ej länge, innan Epilobium angustifolium helt erövrat marken inom stora områden av ett brandfält. En snabb utveckling företer även hallonet, som åtminstone på tredje året kan bilda stora, mycket täta snår. Omkring 4 å 35 år efter branden ha hallon och Fpzi/obium sin yppigaste utveckling, men de avtaga så småningom såväl i yppighet som i frekvens, alldeles obe- roende av om skogen invandrar på brandfältet eller ej. I mindre yppiga, vanligen sterila exemplar finner man emellertid båda arterna såväl på kala äldre brandfält som i skogar, som utvecklat sig efter brand, långt efter det sedan branden övergått marken. I 30—60-åriga barrskogar finner man ej sällan enstaka, vanligen sterila Epzlobium-plantor, de äro ofta relikter från brandfältsflorans tid. På ett c:a 235 år gammalt, troli- gen på grund av betning nästan kalt brandfält i Anundsjö socken, Ångermanland, funnos ännu hallon och FEpzlobium, men i små, låga, vanligen sterila exemplar. Ännu längre kan nog Epfilobium leva kvar, 360 HENRIK HESSELMAN (960) t. o. m. på 40-åriga brandfält har jag funnit den sannolikt såsom en relikt från brandfältsflorans tid (Kuusivaara i Gällivare socken 1904). HEN- NING har i sina studier över Jämtlands vegetation. (1895, S. 10-26) meddelat åtskilliga anteckningar över vegetationen på yngre och äldre brandfält. Även av dessa framgår, att Epilobium angustifolium kan hålla sig kvar 20 å 30 år, detsamma synes även gälla hallon. Det är ej utan sitt stora intresse att erinra därom, att brandfältsfloran i Nordamerika karaktäriseras av hallon och i främsta rummet av Epilobium angustifolium (COOPER 1913; RUBEL 1915, sid 16); den senare växer mass- vis över vida, genom skogseld förstörda områden. En annan brandfälts- växt är fRubus strigosus (CLEMENTS 1910), en hallonart, som står vår mycket nära. Den karaktäriserar i Colorado jämte Epilobium de marker, som härjats av eld och som före branden varit klädda av skogar av Pinus contorta, the lodgepole pine. Sålunda finna vi, att även i Nord- amerika brandfälten karaktäriseras av delvis samma nitrato- fi laröLOar SO vast nd Arten av den flora, som infinner sig på brandfälten, antyder sålunda, att elden antingen framkallar eller ock ökar en i marken förefintlig ni- trifikation. Processen har av mig närmare studerats dels å de stora brandfälten mellan Selsjöns och Skorpeds stationer på norra stambanan i Ångermanland (se fig. 17), dels ock på en del svedda hyggen och äldre brandfält i Norrland. Brandfälten utmed Selsjön—Skorped uppstodo försomrarna 1909 och 1911 genom lokomotiv-gnistor. De ha av mig undersökts vid skilda till- fällen under : somrarna och höstarna I0T3, KOL4 Och IOLS. Batvat mare detaljbeskrivning återfinnes a sid. 1046, talrika observationer äro nerlagda i tabellerna 3, 6, 10, 14. Undersökningarna ha förnämligast om- fattat I) observationer över växternas nitrathalt, 2) studiertöwer förändringarna i markens bakterieflora, 3) bestämning av jord- provens förmåga av salpeterbildning under lagring. Före branden fanns inom det av elden härjade området en mossrik barrblandskog av den vanliga ordinära typen, som dock inom de delar, där marken var mera lerhaltig, var något rikare på örter än vad som kanske kan anses som regel. En närmare beskrivning är meddelad i en av mig nyligen publicerad avhandling (HESSELMAN 1917, sid. 470). I de av elden ännu orörda delarna av beståndet har humustäcket råhumus- karaktär, inom några mindre fläckar har dock råhumusen en mera lucker struktur. Nitrifikationsbakterier saknas, jordproven bilda vid lagring endast minimala salpetermängder. Visserligen finnes intet kalhygge i beståndet, varest man kan studera den inverkan, som en av- verkning utan bränning kan ha på marken, men såväl min erfarenhet bb (90) RBILDNING I MARKE 4 SALPETE CC) G SFÖRYNGRIN s Få (961) SKOG (snopr Snr PUunoj st sduwms 9247 Ire3u wnqofijsndunv unmgopngdg vumq uaaq seq poomysniq 241 JIJYM Fumueaj? ve uo UuOnNrIjaGaA) "9161 ta ydiq suasuewspung "uaxdos SSseH 'puepo3asEA ”euIeqqms PIaut snäpr SnQuN wunryofiysnsup wniqopudsT 'dBDAY JURIST B uonejadanA 9I "NJATAS "N Av 0304 "Iues SU [rISUTSY NS NJISBONSG IM 3 (55 HENRIK HESSELMAN (962) från liknande bestånd i Norrland som observationer över mindre, obrända fläckar å brandfältet visa, att marken hör till den typ, som vid kalhugg- ning i huvudsak klädes med en matta av kruståtel (Azra flexuosa). Den nitratofila flora, som utmärker brandfältet, har därför elden att tacka för sitt uppträdande. Brandfälten ha en betydande utsträckning (se fig. 17), de torde omfatta några hundra har. Branden har i allmänhet tagit ganska hårt på marken, skogselden uppstod under en torr försommar. Liksom nästan alltid är fallet, har elden tagit ganska ojämnt. På somliga, mer upp- stickande torra partier har elden bränt bort all ytligt liggande humus, marken ligger kal och vit i ytan (se fig. 18). På andra partier återigen har den tagit mindre hårt, men dock så pass kraftigt, att humustäcket endast består av ett helt tunt, kolat lager. Endast på mera fuktiga partier har elden kvarlämnat någon väsentlig del av humuslagret. Man torde således kunna säga, att branden på det hela tagit ganska hårt, det oaktat har den flora, som infinner sig, en nitratofil prägel (se närmare detaljbeskrivning sid. 1046). De unga plantor av gräs och örter, som infinna sig på brandfältet, ge i regel en mycket kraftig nitratreaktion, framför allt är detta fallet med FEpilobium. Även där marken blivit ytterligt hårt bränd, så att humustäcket är så gott som alldeles avlägsnat och marken ligger vit och naken, kan man påvisa salpeter hos /pzlobium (se fig. 18). Som exempel på andra nitratförande växter å brandfältet kunna nämnas Rubus ideus och R. saxatilis, Luzula pilosa och Arenaria trinervia (se vidare detaljbeskrivningen sid. 1046). När Epilobium-plantorna blivit äldre, upphör nitratreaktionen, vilket icke blott har en rent växtfysiologisk orsak, äldre plantor upphopa ej så gärna som yngre salpeter i sina vävnader, utan företeelsen beror även på att nitrifikationen i marken avtager. I hög grad beror reaktionen också på hur marken träffats av elden. Där den blivit mycketmman bränd, synes växternas salpeterreaktion hastigare avtaga än där den blivit mindre hårt åtgången. Hallonbusken synes även föredraga de mindre hårt framför de mera hårt brända platserna. Den förändring, som genom branden åstadkommes i markens bakterie- flora, är ganska genomgripande. Salpeterbildande och salpeter- förstörande bakterier, som saknas i den obrända marken, in- vandra. Jordprov från brandfältet nitrificera, dock endast ytterst lång- samt, en ammoniumsulfatlösning (se tab. 6). Denitrifikationen av GILTAYS lösning försiggår tämligen snabbt under utveckling av ganska stora gas- blåsor, medan jordprov från det bredvidliggande obrända beståndet ej framkalla någon eller endast en ytterst långsam förändring i lösningens 39 I MARKEN ILDNING ) ) SALPETERI CK SKOGSFORYNGRING 00 3 VISTE 0] Ar 0104 "HPLSJagN JJISHIM "PURJUPUNIDUV (padaaygs pure uplsfag ursmIgq ung dyl JO MIA) 'padaoxg 420 uplstag urppur 129YEpurIq I9AQ PIA 41 "It [UNS BUD KISUTSYÖSINJSAONS 0) 40 HENRIK HESSELMAN (964) nitrathalt (jfr tab. 10). Likasom i skogsmulljordarna åtföljas sålunda även på brandfälten nitrifikationsbakterierna av denitrifikanter (se HES- SELMAN 1917). Ammoniakavspaltningsförmågan har däremot ökats endast i ringa grad på brandfältet; resultaten äro något växlande, stundom är den något större, ibland något mindre än hos jordprov från beståndet, skillnaderna äro emellertid relativt små. Där marken emellertid brunnit mindre hårt, så att ett någorlunda ordentligt humustäcke finns kvar på marken, kan ammoniakavspaltningsförmågan visa sig vara högst betydande, t. ex. på sådana platser, där man träffar hallon och brännässlor (se närmare tab. I DOO, 1ÖSEnO) Jordprov från brandfältet bilda vid lagring rätt betydande salpeter- mängder. Även där humuslagret endast består av ett helt tunt, kolat skikt kan salpeterbildningsförmågan visa sig vara ganska ansenlig. I en försöksserie bildade sålunda ett jordprov från I 0 II ars bfrandfält, samlat i avonstiöigilt, mera salpeterkyamne per kg jord än lika behandlade prov fran en väl södsladpo- tatisåker eller ett mulljordsprov från ett gråalsbestånd. Marken, där detta prov togs (se fig. 19), utgjordes av en lerig morän, överdragen med ett helt tunt täcke av små kolsplittror och humuspartiklar. Av allt att döma avtar emellertid salpeterbildningen så småningom, sannolikt hastigare på mycket hårt än på mindre hårt bränd mark, men även när utvecklingen gått så långt, att marken överdrages med ett lågt, tätt täcke av Polytrichum juniperinum, kan ännu en livlig salpeterbildning iakt- tagas hos lagringsproven (se tab. 14). Brandfälten vid Selsjön utgjorde den första platsen för mina under- sökningar angående bränningens inverkan på markens kväveomsättning. De resultat, som där erhöllos, ha bekräftats genom observationer å andra brandfält eller på för kultur svedda hyggen. Vid svedning för kultur brännes marken i regel icke så hårt som fallet varit med brandfälten vid Selsjön.. Det kvarvarande humustäcket, över- sållat med större eller mindre kolsplittror, har i regel en större mäktig- het. Under det koliga lagret har humustäcket, även om det förut ut- gjorts av ett ganska segt och sammanhängande råhumustäcke, en ganska lucker, nästan mullartad struktur. Hur snart efter branden :salpeterbild- ningen börjar i ett dylikt humustäcke, har jag ej i detalj undersökt, men redan under andra årets höst är nitrifikationen ytterst livlig. Groddplan- tor av Lusula pilosa och Epilobium angustifolium ge då en mycket starkt utpräglad nitratreaktion, vid lagring bildas i jordproven högst betydande salpetermängder (se närmare sid. 1048 och tab. 14). Den tid, under vilken nitrifikationen ännu håller sig i gång, är säkerli- MARKEN 41 I BILDNING SALPETERI O. SKOGSFORYNGRING ig 1) 4 fa ja To RR 241 JO I uanq 41 u ) bi61 "få "uOlsTag "us afasmtuvy 'puBjuvUNLK JUV so uvjd UNJOTrAa tu VULO 3 lojeana umgq ay jo ssauqdnosoqr 2 udsag 'padsoxs puv uplstfaog uraMmpg umngq 2r0f Uuaduruuniq pung uap sor, Padtoxs 420 uplstag uvpfamu IUPuvIg AR nand ung vy IAN Si dö "AQ AM 0301 "TTR sl V[UIsUuTs [810540 IN 1) 42 HENRIK HESSELMAN (966) gen mycket växlande, beroende bl. a. på hur skarpt elden gått fram över marken. Några i detta hänseende belysande observationer vill jag här anföra. Skönviks aktiebolag använder i stor utsträckning svedning vid upp- dragandet av ny skog och har i allmänhet uppnått mycket vackra resul- tat med sina kulturer. Ett av deras kulturfält, nämligen Krokmyrs- hygget i Indalslidens socken, Medelpad, besökte jag i sept. 1915. Hygget hade svetts våren 1907 och var vid undersökningstillfället bevuxet med en mycket vacker ungskog av tall, uppdragen genom rutsådd. Ett moss- täcke av Polytrichum Jjuniperinum betäckte stora delar av marken, en gles, koloniartad brandfältsflora fanns ännu kvar bland ungtallarna (se närmare beskrivning sid. 1050). Bland de i markbetäckningen ingående arterna märkas hallon och FEpilobium angustifolium. TJordprov för under- sökning togos från tvenne platser, nämligen dels från en mindre hårt bränd fläck med något bättre humustäcke, utmärkt bl. a. genom förekomsten av hallon, dels från ett skarpare bränt parti med mycket spridd, mager Epilobium angustifolium och ett mycket tätt täcke av Polytrichum juni- perinum. Jordproven skilde sig endast oväsentligt från varandra med hänsyn till humus- och kvävehalt, men högst väsentligt i avseende på nitrifikationsförmågan. Medan det förra under två månader bildade 100 mg salpeterkväve, bildade det senare under samma tid och under samma förhållanden endast o,4 mg, allt beräknat per kg jord. Det förra jordprovet togs i en liten sänka i marken, som väl både genom läge och större fuktighet varit bättre skyddad mot elden, det senare däremot på en liten upphöjning, som väl på grund av större torrhet brunnit hårdare. Båda ställena ligga omedelbart invid varandra, höjd- skilnaden uppgick endast till några decimeter. Där marken ej brunnit mycket hårt, är sålunda salpeterbildningen ännu åtta år efter branden ytterst livlig. Men den kan fortsätta ännu längre. Några exempel må belysa detta. I fig. 20 återges bilden av ett för kultur svett, nyligen kultiverat hygge. Fältet avsveddes våren 1902, hösten 1914 tog jag där en del jordprov för bakteriologisk undersökning. En koloniartad brandfältsflora fanns ännu kvar bland ungtallarna, den ordinära skogs- marksbetäckningen börjar emellertid att invandra (se närmare sid. 1049). Jordprov togos dels under en matta av ÄAgrostis vulgaris, dels också på en annan plats under ett svällande täcke av Polytrichum commune. Båda proven visa en rätt betydande nitrifikations- och denitrifikations- förmåga (tab. 10 nr 7 och 8) samt i synnerhet vad det första provet beträffar en mycket betydande ammoniakavspaltningsförmåga (se tab. 4, nr I och 2). De undersökta proven togos sålunda tolv år efter svedningen, men visa det oaktat, att de äga en verksam nitrifikations- Sako Tiga Sn ÄRA PE ; rena. ll 007 SKOGSFORYNGRING ( ) SALPE SS ammar = PITITSA IT TA > Rs van 4 SS NV ON 3 Pe - Zed - fre FS PERBILDNING a DE — S ' i MARKEN av Foto | un instalte 43 howing View 1460 I 160 Detaljbeskrivning ailed description on p. Det soil nitrifikation i marken, the TE TTT J Selsjön 44 HENRIK HESSELMAN (968) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig.. 20. Våren 1902 avsvett, kultiverat hygge. Bilden tagen fyra ar efter svedningen. Ännu hösten 1914 livlig nitrifikation i marken. Vacker tallkultur, Detaljbeskrivning sid. 1049. Ångermanland. Anundsjö sn. Utmed vägen mellan Brattsjö och Klacken. Juli 1906. — (Cultivated clearing, burnt in the spring of 1902. Pic- ture taken four years after the burning. Active nitrification still going on in the soil in 1914. Fine pine-culture. Detailed description on p. 1049. flora. Den stora ammoniakavspaltningsförmågan hos det ena jordprovet talar för, att denna egenskap ingalunda behöver minskas genom sved- ning, utan tvärtom högst väsentligt kan höjas. De något avvikande resultat, som i detta fallet erhöllos med jordproven från Selsjöbrännan, torde därför rätteligen, som jag ock förut nämnt, böra tolkas som ett resultat av en alltför stark bränning av marken. Jordprovens förhållande vid lagring har ej närmare undersökts, men att döma av bakteriefloran bör nitrifikationsförmågan vara betydande. Ännu tolv år efter sved- ningen kan sålunda marken bibehålla sin förmaga att öv er lörd (969) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 45 det organiskt bundna kvävet till salpeter. Detta utgör dock emellertid intet maximum. I närheten av Selsjön finns ett tjugufemårigt brandfält med mycket spritt förekommande rester från brandfältsflorans tid. Jordprov från detta fält nitrificera ännu en ammonium- sulfatlösning (se närmare sid. 1047), även denitrifikanter före- komma (se tab. 10 n:o 35). Å andra sidan kan man lätt finna exempel på att nitrifikationsförmå- gan upphör jämförelsevis snart efter branden. Hösten 19135 togos några jordprov från en mera hårt bränd del av 1911 års brandfält nära Sel- sjön. Där provet togs, hade marken överdragits med en tät matta av Polytrichum juniperinum. Vid lagring bildade jordproven endast mindre betydande salpetermängder, halten salpeterkväve uppgick nämligen ej till mera än 1,6 mg per kg jord efter två månaders lagring. Samman- ställas dessa erfarenheter med att jordprov från Krokmyrshyggets hårdare brända delar nio somrar efter svedningen vid lagring bildade ännu mindre kvantiteter salpeterkväve, så är det tydligt, att svedningens effekt med hänsyn till kväveomsättningen stundom är ganska övergående. Ett annat exempel härpå kan anföras från Jönåkersskogarna. Förr var deti dessa skogar brukligt att efter avverkningen avsveda marken i dess helhet, varefter ungskog drogs upp genom rutsådd. Humustäcket i ett på detta sätt uppdraget bestånd övergår snart till ett ganska segt, starkt kolblan- dat, svart och tunt skikt på marken. I ett 16-årigt bestånd av gran, tall och lärk av god växtlighet utgjordes markbetäckningen av Cladonia- arter, Polytrichum juniperinum, mjölon (ÅArctostaphylos uva ursi) och ljung (se sid. 1030). Jordproven nitrificerade ej en ammoniumsulfatlösning, men de- nitrifierade under gasutveckling GILTAYS lösning (se sid. 1050 och tab. 10 n:o 10). Ammoniakavspaltningsförmågan var medelmåttig och i många fall högre än i de äldre bestånden (se tab. 4). Vid lagring bildade jord- proven endast minimala salpetermängder (se tab. 14 n:o 14). Då jag har all anledning antaga, att omedelbart efter svedningen en livlig nitri- fikation inträtt även i denna mark, så visar det sig, att salpeterbildnings- förmågan ganska snart kan försvinna. Möjligt är att beståndet härvidlag utövat ett inflytande på marken. Med undantag av det sist diskuterade beståndet (Jönåkers-ytan), ha samtliga de av mig här omnämnda svedda eller brända markerna hört till den typ, som vid kalavverkning utan bränning överdrages av kruståteln (Ådira flexuosa). Det genom avverkning ökade ljustillträdet kan i dessa marker ej ensamt framkalla sådana förändringar, att en nitrifikation inträder i marken. Detta gör emellertid elden. Skogseldarnas och sved- ningens betydelse med hänsyn till kvävets omsättning lig- ger sålunda däri. att de i marker, betäckta med ett segt rå- 40 HENRIK HESSELMAN 970) humustacke, förma framkalla sadana förändringar, att det orga: niskt bundna kvävet kan ovetforas till salpetersyra: Ina ker med ett mera gynnsamt, men dock ej nitrificerande humus- täcke framkallas härför erforderliga förändringar enbart ge- nom det vid huggningen ökade ljustillträdet. Till dessa såväl i praktiskt som i teoretiskt hänseende viktiga resultat skall jag emellertid) återkomma. Några ytterligare exempel på eldens betydelse vill jag emel- lertid här nedan anföra. Som förut omnämnts, inträder i Jönåkersbestånden redan genom ljus- tillträdet vid avverkning en nitrifikation i marken. Det tyckes, som om denna nitrifikation ytterligare skulle ökas genom bränning. På hyg- gena brännes det kvarliggande riset i mindre högar, de härigenom brända fläckarna synas föredragas av två så utpräglat nitratofila växter, som hallon och brännässlor. De förekomma visserligen även på andra delar av hygget, men på dessa brända fläckar i större mängd och i frodigare exemplar. I närheten av de förut omnämnda och skildrade kalhyggena (sid. 935) finns ett löpbränt hygge från år 1007 (se närmare sid. 1047). Det undersöktes våren 1916 i maj, det hade sålunda legat nio somrar efter svedningen. I den vackra ungtallskulturen fanns ännu en koloniartad brand- fältsflora med flera nitratofila arter; den ordinära skogsmarksbetäckningen började emellertid att invandra (se närmare sid. 1047). Jordprov från detta fält bildade vid lagring större mängder salpeterkväve än proven från de flesta, något yngre, men obrända hyggena (se tab. 14 n:o 8). Hittills anförda exempel på brandens inverkan på markens kväveom- sättning hänföra sig så gott som uteslutande till granskogar eller barr- blandskogar med ett mer eller mindre utpräglat mäktigt råhumustäcke. Dessa erbjuda ju också det största praktiska intresset, ty frågan om sved- ningens eller risbränningens användande för skogskultur rör sig närmast om dylika skogar. Vad tallhedarna åter beträffar, finner man sällan någon, som tar till orda för eldens användning vid dessas föryngring. Några helt enstaka iakttagelser häröver har jag emellertid gjort, de inskränka sig emellertid till några observationer över vegetationen och bakterie- floran inom smärre fläckar, där man vid avverkning eller vid andra tillfällen bränt upp ris eller annat skogsavfall. TI tallhedarna på Bispgårdens skol- revir i Jämtlands län har ljungen ofta en ganska mäktig utveckling. I skogarna finnas här och där smärre fläckar, där man bränt ris. Vege- tationen där utgöres av några enstaka exemplar av Epilobium angusti- folium på ett täcke av Polytrichum juniperinum. Jordprov från en dylik fläck nitrificerade svagt en ammoniumsulfatlösning. Även i dylik skogs- mark synes sålunda elden framkalla nitrifikation, liksom i granskogarnas råhumustäcke. (971) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 47 RAPID Kolbottnar och tjärdalar. Sedan gammalt har man plägat använda jord från gamla milbottnar såsom fylljord i planteringsgropar eller vid anläggningen av plantskolor. Även i Nordamerika har man med framgång använt samma metod, även rent träkol har visat sig giva en god effekt (RETAN 1915). Anledningen till att dylika jordförbättringsmedel kommit till användning torde väl få sökas däri, att man observerat, att unga tall- och granplantor i mängd pläga spira upp på äldre, övergivna kolbottnar. Fenomenet har emellertid sitt intresse även med hänsyn till eldens inverkan på markens bakterieliv och kvävets omsättning. Den flora, som infinner sig på kolbottnarna, har en med hänsyn till kvävetillgången i marken ganska upplysande sammansättning. Man fin- ner delst. ex. ganska allmänt Epilobium angustifolium, men dels också en del åkerogräs och växter från våra hövallar. Några ganska karaktäristiska exem- pel på kolbottnarnas flora finner man å sid. 10350—1032. Undersöker man kolbottensfloran med hänsyn till växternas nitrathalt, skall man vanligen finna, att denna är högst betydande, icke blott hos en sådan växt som Epilo- bium angustifolium, utan även hos många andra t. ex. Matricaria inodora. Phleum pratense, Poa trivialis, Taraxacum officinale, Achillea millefo- lium m. fl., ja till och med hos den som halvparasit levande KR/znan- thus minor. Ört- och gräsfloran torde väl många gånger ha kommit med det hö, som använts för de hästar, som borttransporterat trä- kolen, men att de kunnat slå sig ned på kolbotten och där ofta nå en mycket frodig utveckling, torde till väsentlig del bero därpå, att kvävet blir tillgängligt i form av salpetersyra. Att döma av växternas höga nitrathalt, måste nitrifikationen i marken vara ganska livlig. Bakteriolo- giska undersökningar visa ock, att bakterielivet är ganska rikt. Jord- proven nitrifiera en ammoniumsulfatlösning och denitrifiera under utveck- ling av gasblåsor GILTAYS lösning (se tab. 7). Liksom i annan mark åtföljas sålunda även i kolbottnarna de salpeterbildande bakterierna av salpeterförstörande organismer. Ammoniakavspaltningsförmågan har i undersökta fall visat sig ungefär lika stor som i brandfältsjorden. Det lider sålunda icke något tvivel om, att det försiggår en livlig salpeterbildning i den svarta, till mycket väsentlig del av kolstybb be- stående kolbottensjorden. Fråga är blott varifrån den ammoniak kom- mer, som nitrifieras. Ibland härstammar den nog, åtminstone till en del, från kreaturens urin och exkrementer. Kolbottnarna äro ofta om som- rarna av kor och hästar omtyckta uppehållsplatser, de sparka upp den torra lösa jorden och skydda sig på så sätt för de besvärliga myggorna och bromsarna. Men floran har samma huvuddrag i sin sammansätt- 48 HENRIK HESSELMAN (972) ning även på sädana kolbottnar, som ej besökts av betesdjuren. Man måste då söka en annan kvävekälla. Möjligen har man denna i träkolets stora förmåga att absorbera gaser. Ammoniak kan upptagas ur luften och kondenseras och sedan av bakterierna i kolstybbet uppoxideras till salpeter- syra. Hur det än må vara med den saken, så är det dock tydligt, att i kolbottensjorden försiggår en livlig salpeterbildning. På samma sätt som kolbottensjorden förhåller sig tjärdalsjorden. På gamla tjärdalar har jag visserligen ej funnit en så rik, ej heller en så utpräglat nitratofil flora som på gamla kolbottnar, men florans karaktär går dock i samma riktning (se sid. 1032). Jordprov från tjärdalar har jag funnit kunna nitrifiera en ammoniumsulfatlösning (se tab. 7). I jord från kolbottnar och tjärdalar försiggår salundarten nitrifikation liksom i den av skogselden påverkade marken. KAPAT Sammanfattande översikt över skogsföryngringsåtgärder- nas inverkan på markens salpeterbildning. Med hänsyn till det organiskt bundna kvävets nedbrytning kan man, som förut framhållits, urskilja två skogs- och marktyper; hos den ena typen försiggår en fullständig nedbrytning eller oxidation av kväveföre- ningarna till salpetersyra, hos den andra däremot stannar processen vid bildningen av ammoniak. För dessa olika typer och villkoren för deras uppkomst har jag närmare redogjort i en nyligen publicerad av- handling (HESSELMAN 1917). Till den sistnämnda typen hör huvudparten av våra skogar, nämligen alla de moss- och lavrika barrskogstyperna med sina olika varianter. Ett bland de utmärkande dragen för dessa typer är att humustäcket bildar ett mera ytligt liggande skikt på marken (tyskar- nas »Auflagehumus»>), vilken genomgår en av de lösliga organiska ämnena i humustäcket reglerad, egendomlig och karaktäristisk vittringsprocess, ytt- rande sig i bildningen av ett blekjordsskikt och ett under detta liggande rostjordsskikt. Hela denna jordmånstyp karaktäriseras av en speciell vege- tation, utmärkt i främsta rummet av bärris och mattbildande mossarter eller ock i mera torra lägen av ljung och lavar. I detta humustäcke stannar nedbrytningen av de organiska ämnena vid bildningen av ammo- niak. Under vissa omständigheter kunna emellertid, som det framgår av denna redogörelse, åtskilliga, sedan gammalt brukliga skogsföryngringsåt- gärder framkalla en radikal förändring i kväveomsättningen, yttrande sig i en mer eller mindre livlig salpeterbildning. De skogsföryngringsåtgärder, som härvidlag äro verksamma, äro följande: 1) I mellersta Sveriges barrblandskogar med väl slutna be- stånd, där markbetäckningen i huvudsak består av ett moss- (973) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 49 täcke, kan redan en kalavverkning eller enbart en luckhugg- ning framkalla en livlig nitrifikation i marken. 2) En markberedning med finnplog eller något annat red- skap, som åstadkommer en omblandning av humustäcket och mineraljorden, framkallar en salpeterbildning, även när bestån- det är så slutet, att en nitrifikation eljes ej förekommer. 3) Multnande ris och gammalt ruttnande virke befordrar eller framkallar en nitrifikation i marken även under sådana om- ständigheter, att en salpeterbildning eljes ej förekommer. 4) Där råhumustäcket är något kraftigare utvecklat, förmår ej enbart en luckhuggning eller en kalavverkning framkalla en salpeterbildning. Ammoniakbildningen ökas dock väsentligt. Salpeterbildning kan emellertid framkallas antingen genom en markberedning med redskap eller ock genom risets avbränning eller markens avsvedning. 5) I sådana skogstyper, där humuskvävet omföres tillsalpeter- syra, t.ex.i skogarna av ädla lövträd eller i de örtrika gransko- garna, ökas salpeterbildningen enbart genom det ökade ljustill- träde, som blir en följd av enluckhuggning eller kalavverkning. I det följande skall jag söka att närmare utveckla orsakerna till dessa märkliga förändringar. KAP: SC Om de vid förändringarna i kvävets omsättning verksamma faktorerna. Det omslag i kväveomsättningen, som nyss beskrivits, förutsätter så- dana förändringar i marken, att de salpeterbildande bakterierna där kunna utveckla sin verksamhet. Till en början må erinras därom, att dessa bakterier äro mycket allmänt utbredda i naturen. Då vi ej kunna påvisa dem 1 vissa slags marker, t. ex. i de mossrika barrskogarnas humustäcke, så visar detta, att de ej här finna passande utvecklingsbetingelser. Sedan humustäcket genomgått vissa, för bakterierna gynnsamma förändringar, infinna de sig snart, vilket i sin mån utgör ett vittnesbörd om hur allmänt dessa bakterier äro utbredda i naturen och hur utomordentligt lätt de spridas. Det behöver blott erinras därom att nitrifikation mycket snart inträder i en vindfällslucka i en skog, ehuru nitrifikationsorganismer full- ständigt kunna saknas inom stora områden av omgivande skogsmarker. Saken torde väl riktigast förklaras på så sätt, att en infektion av marken ständigt försiggår, men där jorden har en för nitrifikanterna olämplig beskaffenhet, gå de under, alltefter som de föras dit.! ! En dylik infektion torde kanske förklara, att man i råhumusproven vid lagring kan akttaga en mycket svag nitrifikation. 4. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 50 HENRIK HESSELMAN (974) För att förtydliga denna företeelse torde det vara lämpligt att något omnämna några undersökningar av den danska jordbakteriologen HARALD C. CHRISTENSEN (1915, sid. 4—54) över den kväveassimilerande bakterien azotobakter. Denna bakterie är allmänt utbredd, men förekommer endast i sådan jord, som är rik på baser, framförallt på kalk. Den förekommer därför aldrig i sur jord, sällan i neutral, men så gott som alltid i alkaliskt reagerande. Hans ingående undersökningar visa, att azotobakter faktiskt går under i en jord, som är fattig på kalk. Bakterien genomgår snabbt sjukliga förändringar och dör, medan den däremot i åratal kan bevaras i ett jordprov, som innehåller tillräckligt med kolsyrad kalk. Vidare synes det vara uppen- bart, att azofobakters försvinnande ur de mera sura eller de neutrala jordarna ej beror på några bakteriedödande gifter, utan på saknaden av vissa, för dess livsverksamhet nödvändiga ämnen, bland vilka i främsta rum- met komma basiska kalk- och magnesiaföreningar. Det är tydligt, att man under sådana omständigheter skall finna azofobakter i så gott som alla alka- liskt eller möjligen i neutralt reagerande jordar, men ej i de sura, emedan den liksom andra bakterier sprides med stor lätthet men endast under vissa omständigheter kan leva och nå någon vidare utveckling. Det synes mig, som om detta betraktelsesätt med fördel kunde tillämpas på de salpeterbildande bakteriernas uppträdande. Endast under vissa omständigheter kunna de utvecklas. Förefinnas dessa omständigheter, kan man i regel påvisa de salpeterbildande bakterierna, men där omstän- digheterna äro ogynnsamma, där söker man dem förgäves. Eninfektion av marken äger ständigt rum, men endast när marken är gynnsam, har denna infektion någon effekt. Frågan blir då: vad är det,som hindrar de salpeterbildande bakteriernas uppträdande i t. ex. de mossrika barr- skogarnas humustäcke, och vilka förändringar är det, som gynna deras uppträdande efter en avverkning, markberedning eller svedning? Detta är frågor, som för sin lösning fordra delvis andra undersökningar än dem, för vilka jag redogjort i det föregående, men några på saken inverkande omständigheter synas mig redan nu kunna tramhållas. I min föregående avhandling (HESSELMAN 1917) har jag påvisat, att salpeterbildande humusformer bildas på en mark, som är mera rik på salter (elektrolyter), eller under sådana omständigheter, att humustäcket blir utsatt för påverkan av elektrolyter. Den humusbildning återigen, som försiggår under stark borttransport av elektrolyter eller på elektrolyt- fattig mark, leder till humusformer, där kvävet ej nitrifieras. Såsom exempel kunna å ena sidan nämnas den typiska mullen, där maskar eller insekter sörja för att humusämnena blandas med mineralpartiklar, så att humifieringen försiggår under elektrolyttillförsel. Å andra sidan kan erinras om det sega, torvartade råhumustäcke, som bildas i Norr- (975) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 51 lands utglesade granskogar på en mark med ett mäktigt blekjordsskikt, sålunda på en mark, som i ytan är fattig på elektrolyter. I mullen för- siggår en ständig nitrifikation; för att få en sådan i gång i råhumus- täcket måste marken avsvedas eller humusen blandas med mineraljorden. Dessa principiella skillnader mellan mullens och råhumusens bildnings- villkor synas mig ock kunna bilda utgångspunkten för en diskussion angående de för de salpeterbildande bakterierna gynnsamma förändringar, som humustäcket ofta undergår genom våra skogsföryngringsåtgärder. Närmast till hands ligger väl denna förklaring, när det gäller mark- beredningar med redskap eller genom bränning. I förra fallet blandas humus- täcket med mineraljorden, vilken alltid innehåller en del lösliga elektrolyter, i senare fallet bildas lösliga salter genom branden, vilka då de äro av basisk natur, kunna neutralisera förekommande humussyror. I båda fallen påverka elektrolyterna humustäckets struktur. Det får genom kolloider- nas utflockning (jfr HESSELMAN 1917, sid. 305) en mera mullliknande struktur. På avverkningsytorna i mellersta Sveriges mossrika barrskogar, där en- bart det ökade ljustillträdet kan framkalla en livlig nitrifikation i marken, genomgår humustäcket liknande strukturförändringar som vid markbered- ning eller bränning. Humustäcket antar en alltmer mullartad struktur. Då metmaskar eller insekter knappast förekomma i sådan mängd, att den ganska snabbt inträdande strukturförändringen kan förklaras på rent biologisk väg, synes man mig även här böra söka orsaken i en av fysiska och kemiska orsaker betingad ökning i elektrolyttillförseln. Denna starkare elektrolyt- tillförsel kan tänkas komma från två håll, nämligen 1) från humustäcket självt och 2) från den underliggande mineraljorden. De humusformer, som å hyggen eller i luckor snart börja nitrifiera, utmärka sig för en mera snabb förmultning. Då humusen alltid innehåller en del kemiska föreningar, som vid oxidation eller förmultning ge upphov till salter, måste genom den förökade förmultningen humustäckets elektrolythalt eller salthalt ökas, och denna kan då i och för sig själv vara tillräcklig för en omändring av humustäckets struktur. Vidare kan man tänka på en elektrolyttillförsel från marken. Genom kalavverkningen eller luckhuggningen ökas mark- ytans avdunstning; denna måste bl. a. resultera i att vatten från under- liggande mineraljord föres upp mot ytan, och detta vatten medför alltid en del elektrolyter. I beståndet åter är markytans avdunstning nedsatt, så att vattenrörelsen i övervägande grad är riktad nedåt. Vad som vidare kan anses tala för att en dylik elektrolyttransport kan spela en roll är, att de humusformer, som bliva nitrifierbara enbart genom ökat ljustill- träde, endast synas förekomma på svagt podsolerad mark, d. v. s. där blekjordsskiktet är föga mäktigt, medan på marker med starkt utpräglad 52 HENRIK HESSELMAN (975) blekjord kraftigare åtgärder än enbart avverkning äro av nöden för att framkalla en nitrifikation. I hög grad anmärkningsvärt är att multnande virke gynnar humus- kvävets nitrifikation, och att det kväve, som finnes i multnande barr och kvistar, latt nitrifieras. Några försök har jag ännu ej gjort, men av allt att döma inträder salpeterbildningen lättare, när friska barr och grenar vissna och börja multna, än när barren och grenarna förut vissnat eller torkat på träden, innan de falla ned på marken. Orsaken härtill torde möjligen få sökas i att de friska barren äro rikare på mineralsalter än de som vissnat, kvarsittande på trädet; de vissnande barren minska me- dan de sitta kvar på trädet sin mineral- eller askhalt, därigenom att värdefulla växtnäringsämnen vandra in i grenarna. En skillnad förefinnes väl även i de kvävehaltiga ämnenas kemiska beskaffenhet, en olikhet, som ej torde vara utan sin betydelse. Vidare torde, som laboratorn vid Skogsförsöksanstalten d:r IVAR TRÄGÅRDH för mig framhållit, insektslivet i det multnande riset spela en viss roll. Multnande grenar, stubbar etc. draga till sig ett rikt insektsliv, som lever av de multnande växtresterna. Genom insekternas verksamhet kunna kanske växtresterna försättas i lättare nitrifierbart tillstånd. Även med hänsyn till nitrifikationen i ett segt, torvartat råhumustäcke synes man mig kunna använda detta betraktelsesätt angående elektrolyt- tillförselns stora betydelse. Vid de norrländska, utglesade granskogarnas eller barrblandskogarnas kalavverkning börjar råhumustäcket att förmultna, men förmultningen försiggår långsamt, varför elektrolyttillförseln ej kan bli så kraftig som vid den snabbare förmultning, som framkallas vid kal- avverkningar 1 me'lersta Sveriges barrblandskogar. Vidare är blekjorden i dessa skogar vida mäktigare och kraftigare utbildad, varför en tillför- sel av lösliga salter från mineraljorden bör bliva svagare än å mellersta Sveriges vanligen svagt podsolerade marker. Möjligen ha vi ock i detta råhumustäcke att göra med andra kväveföreningar än i mellersta Sveriges bättre barrskogsmarker. Där bildas humustäcket av mossor och barr- avfall; i Norrlands utglesade granskogar ha bärrisen större betydelse. Även om detta kan spela en roll, så torde dock elektrolyttillförseln vara av mera avgörande vikt, härför talar ju att en omblandning av råhumus och mineraljord mycket snart framkallar en livlig nitrifikation. Den framställning, som jag nu lämnat angående orsaken till förändring- arna i humustäcket vid inträdande nitrifikation, har delvis karaktären av en arbetshypotes. Den kan tjänstgöra som grundlag för vidare under- undersökningar och utgör ett försök att från en och samma synpunkt förklara flera, mera till det yttre än till sitt inre förlopp olikartade feno- men. Huruvida jag genom detta betraktelsesätt träffat sakens kärna, (977) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 053 kan endast avgöras genom omfattande, delvis svåra, fysikaliskt-kemiska undersökningar. Hur salterna verka, kan även diskuteras; man kan dels tänka sig, att humussyrorna neutraliseras eller avtrubbas, dels att sal- terna tjäna som näringsmedel för nitrifikanterna och spela en roll vid den nybildade salpetersyrans neutralisation. I detta senare hänseende kunna de i den podsolerade marken rikligt förekommande järnförening- arna ha sin betydelse. ASHBY (1907) har nämligen nyligen visat, att nyss utfällt järnoxidhydrat liksom järnrost kan till en del ersätta kalk- karbonat för neutralisation av den nybildade salpetersyran. Någon full- ständig neutralisation av humussyrorna behöver emellertid ej inträda, de starkt salpeterbildande humusformerna å kalbyggena i Jönåkers häradsall- männing reagera sålunda skarpt surt för lackmuspapper. Vad som även torde spela en roll för nitrifikationen är den starkare genomluftningen, den torde dock ej vara av någon avgörande betydelse. Utförda försök ha nämligen visat, att markluftens tillgång på fritt luft- syre har mindre betydelse än man vore benägen att tro på grund av nitrifikationens gång i vanligen brukliga kulturvätskor, där man antingen måste använda mycket tunna vätskeskikt eller ock med konst sörja för en livlig genomluftning. SCHLÖSING fann sålunda, att i en sandig, kalkrik lera bildades i det allra närmaste samma salpetermängder, när luften innehöll 11 20 som när den innehöll 21 24 syre. (LÖHNIS 1910, sid. 615). WINOGRADSKY och OÖMELIANSKI, de för sina klassiska under- sökningar över de salpeterbildande bakterierna världsbekanta forskarna, ha också funnit, att nitrifikanterna kunna nöja sig med en ganska låg syrehalt i luften (LÖHNIS 1910, sid. 615). Den föreställning, som man vanligen hyser angående humustäcket såsom ett starkt hinder för markens genomluftning, synes ej heller vara berättigad. ALBERT i Eberswalde (1912, sid. 667 och följ.) har med lämpliga instrument tagit luftprov såväl ur mulljord som ur mark med råhumustäcke. Luftsyrehalten var i båda markslagen densamma och mycket hög, i medeltal nära 20 24 (vanlig luft 21 20). Det är därför ej troligt, att nitrifikationens uteblivande för- orsakas av luftbrist i råhumustäcket, den måste sökas på annat håll och sannolikt ligger orsaken i råhumustäckets beskaffenhet. Ett försök, som jag gjort, kan möjligen ge någon ledning för kommande undersök- ningar. Infekteras en nitrifikationskolv, som förut ympats med jordprov från en mark med råhumus, sålunda en mark, där nitrifikationsbakterier saknas, med en råkultur av salpeterbildande bakterier, kommer nitrifika- tionen i gång. Men nitrifikationen förlöper mycket långsammare i en kolv, som ympats med prov av råhumustäcket, än i dem, som ursprung- ligen ympats med blekjords- eller rostjordsprov. Då det i kulturvätskan finnes alla för de salpeterbildande bakterierna nödvändiga ämnena, torde 54 HENRIK HESSELMAN (978) väl detta resultat lämpligen tolkas så, att i råhumustäcket finnes något ämne, som är -hinderligt för de salpeterbildande bakteriernas utveckling. Fortsatta försök och vidare studier äro emellertid av nöden för att när- mare utreda denna fråga. Dylika torde också kunna förklara ett annat intressant och viktigt spörsmål. Det framgår tydligt nog av denna under- sökning, att vissa humusformer, framförallt de som huvudsakligen bildas av mossrester och multnande barr och grenar, lättare bringas till nitrifika- tion än de, som äro mera torvartade och vid vilkas bildning bärrisen eller ljungen spelat en större roll. Möjligt vore ju, att de senare inne- hölle flera, för nitrifikationsbakterierna skadliga ämnen än de förra. Även en annan faktor är att taga i betraktande. Enligt de under- sökningar av KOCH, som jag förut refererat (HESSELMAN 1917, sid. 392), utsöndras av barrträdens barr vissa ämnen, som äro hinderliga för nitri- fikationsbakteriernas verksamhet. När skogen avverkas, tillföras ej nya mängder av dylika ämnen, de försvinna så småningom, och detta hinder för bakterierna upphör därmed. De synpunkter, som jag har framfört, kunna utgöra lämpliga utgångs- punkter för fortsatta undersökningar, av betydelse ej blott i teoretiskt utan ock i rent praktiskt hänseende. Det gäller närmast att utreda vill- koren för en för skogens föryngring och första tillväxt gynnsam för- ändring i markens bakterieflora. Liknande förändringar har man redan börjat att studera inom jordbakteriologien, och då de därvid vunna resul- taten kunna bidraga till att klargöra även här föreliggande problem, vill jag i korthet redogöra för dessa undersökningar. På senare åren har man med stor iver börjat att undersöka vad man kallar jordens partiella sterilisation. Jorden uppvärmes till ej allt för höga temperaturer, t. ex. till 65” å 98”, eller behandlas med flyktiga anti- septiska ämnen, såsom kloroform, kolsvavla, toluol m. fl., vilka sedan de verkat på jorden en kortare eller längre tid återigen kunna avlägsnas. En jord, som behandlas på detta sätt, visar ofta, att den innehåller större mängder tillgängliga växtnäringsämnen än före behandlingen. Fram- förallt synes detta gälla kväveföreningarna; plantorna i den partiellt steri- liserade jorden bli kraftigare och få en mörkare grön färg än i de osterili- serade, vittnande om en ökad kvävetillförsel (HILTNER 1908). Detta intressanta fenomen har blivit mycket noggrant studerat av olika for- skare. Det största uppseendet torde ha väckts av en teori, framställd av tvenne engelsmän, RUSSELL och HUTCHINSON (1909 och 1913), vid den bekanta jordbruksförsöksstationen vid Rothamsted i England. Dessa söka förklara fenomenet på så sätt, att utom bakterierna utöva vissa lägre djur, protozoerna, ett viktigt inflytande på jordens fruktbarhet. Dessa" protozoer leva av jordens bakterier, äta upp dem, så att de ned- (979) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 39 sätta deras förökning i marken... Genom den partiella sterilisationen dödas protozoerna, varefter bakterierna, som äro mera motståndskraftiga, obehindrat kunna utvecklas och öka sönderdelningshastigheten av de organiska före- ningarna i marken. Härigenom skulle man kunna förklara dess ökade fruktbarhet. Denna teori har emellertid ej vunnit någon allmän anslut- ning, många olika förklaringar ha framställts och i närvarande stund arbetas med stor iver på detta område (se t. ex. KOPELOFF, LINT och COLEMAN 1916). Bränningen eller svedningen innebär ju ett slags partiell sterilisation, marken upphettas mer eller mindre, vadan de förändringar i bakterie- floran, som branden medför, ej enbart torde vara att tillskriva tillförseln av lösliga salter, som påverka humustäcket, utan även torde ha sin direkta orsak i av upphettningen förorsakade ändringar i markens mikrobiolo- giska tillstånd. Vad nu särskilt salpeterbildningen beträffar, har den vis- serligen i de av RUSSELL och HUTCHINSON (1909) utförda försöken ned- satts genom upphettningen, men andra forskare ha funnit, att i en upp- hettad jord, som åter infekterats med salpeterbildande bakterier, salpeter- bildningen blir livligare än i den osteriliserade (DEHERAIN och DE MOUSSY 1896, se KOPELOFF 1916). Det visar sig sålunda, att den experimentella forskningen kunnat upp- visa resultat, som väl låta förena sig med de här skildrade erfarenheterna från våra brandfält eller risbrända skogskulturfält. De förändringar i kvävets omsättning, som vi kunna åstadkomma genom kalavverkning, luckhuggning, markberedning eller svedning repre- sentera emellertid mera tillfälliga tillstånd i marken. De äro uttryck för den ändring i de markbildande faktorerna, förnämligast i markens av- dunstning och temperatur, som vi åstadkomma genom våra skogsför- yngringsåtgärder. När skogen återigen slutit sig över marken, så att den blir utsatt för de i de slutna bestånden härskande markbildande faktorerna, upphör så småningom nitratbildhingen. Humustäckets kväve nedbrytes ej längre än till ammoniak. De i den mossrika barrskogen normalt rådande förhållandena bliva återställda. Hur snabbt normaltill- ståndet inträder och vilka faktorer, som påverka denna utveckling, ha ännu ej i detalj undersökts. De mer spridda observationer, som jag gjort, ha meddelats i det föregående. De förändringar i kvävets omsättning, som förut skildrats, äro sålunda av övergående natur, men äro icke dess mindre av den största betydelse i barrskogarnas utvecklingshistoria. De spela nämligen en stor roll för deras föryngring, vare sig denna nu sker med konst eller vi överlämna densamma åt naturen. Jag övergår därför till en diskussion om detta samband mellan kvävets omsättning och skogens föryngring. 560 HENRIK HESSELMAN (980) NI 1 H $ 3 4 i Då Ej NJ NV ”-> RR a ASA äre VY KE , GRÅ 15V Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 21. Vacker tallföryngring efter brand, Lappland. Jockmocks sn. Nära Harsprånget. 2/3 1904. — (Fine natural regrowth of pine after forest-fire.) KONBIEDG Sambandet mellan barrskogens föryngring och kvävets nitrifikation. Det torde väl knappast ha undgått någon skogsman, som är bekant med våra skogsföryngringsförhållanden, särskilt i Norrland, och som med någon uppmärksamhet läst igenom föregående sidor, att det uppen- barligen förefinnes en nära parallelism mellan de faktorer, som (981) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 57 framkalla humuskvävets nitrifikation och de, som gynna sko- gens föryngring. På brand- eller svedjefälten (se fig. 21), i vägkanter och andra platser, där marken blivit omrörd (se fig. 22), i vindfällsluckorna, där rötterna vid trädens fall rört omkring i marken, nitriferas hHumuskvävet Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 22. Vacker tallföryngring utmed vägkanterna. Värmland, Södra Finn- skoga. ””/, 1909. — (Fine natural regrowth of pine along the sides of a road.) och föryngras skogen med lätthet (se fig. 14). Lågor och multnande ris gynna salpeterbildningen och föryngringen. I de delar av mellersta och södra Sverige, där blädningsbruket först vann någon kraftigare ut- bredning, framkallar redan en luckhuggning en nitrifikation (Jönåkers häradsallmänning, skogarna under Högsjö och Äs i Södermanland, Alkvet- LMAN + 4 HENRIK HESSE Sen RA sd RAR ARR ARS Mg a RN MASTER förf. Av Foto aml. 7 Jr Skogsförsöksanstaltens s U 1 luckan isynnerhet 2 open pine- anplantor r cg S a tall- och räxtlig amra krpk. Talrika ov tallskog. Dalarne. Jus Äldre, lj 22 23: & SS: Fi Nu- forest. aring in the , (Old 1903. [| / i , 2 H and grunden. för 1 small cle especially in the ants l Spruce-p pine- stunted ground.) merous fore Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 24. Äldre tallskog med vacker tallföryngring, uppkommen efter markbrand. Väster- botten. Degerfors revir. Kulbäcksliden. Hartore (Old pine-forest with fine regrowth of pines, coming up after burning of the ground. 60 HENRIK HESSELMAN (984) tern i Värmland). Där eld gått ram över marken i ett slutet bestånd, men där den ej varit så hård, att beståndet strukit med, finner man ofta en vacker ungskog under de äldre träden. Där marken ej blivit svedd, men där be- stånd och övriga förhållanden äro av samma beskaffenhet som på de svedda markerna, träffar man endast svaga, halvt oväxtliga plantor. Såsom pro- dukter av denna eldens verksamhet finner man ej sällan i Norrland en tallskogstyp, som man skulle kunna kalla tvååldrig. Under ett tämligen väl slutet äldre bestånd uppskjuter, trots beskuggning och konkurrensen med de äldre träden, en vacker ungskog av växtliga tallar (jfr fig. 23 och 24). Mindre ofta träffas en motsvarighet härtill i granskogen. Ett sådant fall har emellertid beskrivits av ANDERS HOLMGREN (1914, sid. 279—280). I fig. 25 meddelas en bild därifrån. Som en följd av eldens inverkan på marken kan man t. o. m. någon gång finna, att tallen vandrar in i granskogen och utvecklas i dess skugga (se fig. 26). I de örtrika granskogarnas föryngringsytor ha de unga trädplantorna ofta att kämpa med en rik ört- och gräsvegetation. Konkurrensen blir ofta för svår för skogsträden, fröna ha svårt att komma ned till marken, och även om de där lyckats gro, hotas de unga plantorna att pressas ned och liksom förkvävas av de om hösten nedvissnande örterna och gräsen. Dylika platser äro därför svåra att föryngra, särskilt i fjälltrak- ter (se t.ex. NY GTRR. BERLING TOS, KÖP BSERATTIINST 010), sehurnmmssar peterbildningen i dessa marker är nog så livlig (jfr fig. 3, sid. 933). I smärre luckor däremot, där ört- och gräsvegetationen ej når någon mäk- tigare utveckling, försiggår föryngringen ofta lätt, vackra exempel härpå meddelas i fig. 28 och 33, man plägar ock rekommendera att i sådana skogar ta upp mindre föryngringsytor (se t. ex. K. E. KALLIN 1916, sid. 34). Det av HOLMGREN (1914, sid. 277—279) påpekade förhållan- det, att man ofta finner en vacker granföryngring på mark med rörligt vatten, såsom utmed bäckar och vattendrag liksom också på mark med syrehaltigt, genomsläppande vatten, låter sig ock otvunget förenas med den här av mig framhållna synpunkten. På dylika platser omsättes ju ävenledes humuskvävet till salpetersyra. På samma sätt kan man förklara granens lätta invandring och föryng- ring på gamla fäbodvallar: kreaturstrampet och kreaturens spillning ha där under tidernas lopp förlänat marken mullkaraktär. Med all sannolik- het nitrifieras även här humuskvävet. Å andra sidan har man en tillräckligt rik erfarenhet om att marker med råhumustäcke äro svåra att föryngra. Detta beror ej blott på sämre groningsbetingelser för fröet, utan ock på att plantan där har svårt att skaffa sig erforderlig näring; man brukar därför vänta några år med kul- tur, tills råhumustäcket har förbättrats (se t. ex. HOLMGREN 1911, sid. (985 ) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 61 KN - 2 = Oo - > SS - SE AA 2» = A AL - >< SL ÄÅ - RA >— v —- RR zz de do 4 Oo bo = mn UV a = > SR cs Oo -— &B =S 20 Er. — Få 52 I = - 20 ad av en svag markl all ice-forest, caused by sli skog, fre in av gri growth of spruce ksanstaltens saml. öryngring (Re F 62 HENRIK HESSELMAN (986) 34—35). På sådana hyggen, där man får en rik vegetation av kruståtel (Adira flexuosa), är även den naturliga föryngringen förenad med betydande svårigheter, den försiggår mycket långsamt. Kväveomsättningen blir vis- serligen livligare än i ett vanligt råhumustäcke, men nedbrytningen av de organiska kväveföreningarna stannar vid bildningen av ammoniak Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 26. Tallföryngring i granskog. Marken har svagt bränts, där tallen växer. Västerbotten. Bjurholms sn. Krpk. O. Tellvatsliden. ?/, 1908. — (Regrowth of pine in a spruce-forest. The ground on which the pine is growing has been slightly burnt.) (se sid. 20). Dylika hyggen erbjuda ej heller, som jag nedan skall visa, den planterade tallplantan samma gynnsamma näringsbetingelser, som där kvävet nitrifieras. I skogar "med ett starkare råhumustäcke finner man vanligen gran- plantorna på multnande lågor, multnande ris och dylikt (jfr fig. 27). (987) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 63 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 27. Unga granplantor i sluten granskog på multnande granstam. Dalarne. Hamra kronopark. Boörringsberget. !!/, 1911. — (Young spruce-plants on mouldering spruce-logs.) Jag har förut visat, att på hyggen och i luckor det multnande virket gärna framkallar en nitrifikation, möjligen ha lågorna någon liknande betydelse även när beståndet är slutet, ehuru väl sannolikt nitrifikationen i så fall är ganska svag. Gå vi sålunda igenom vår erfarenhet om de faktorer, som gynna för- yngringen, finna vi genomgående, att de på ett särdeles märkligt sätt sammanfalla med humuskvävets nitrifikation. Där humustäckets kväve omförest till salpetersyra, tförstegar tfoöryngringen latt och utveckla sig de unga tall- eller granplantorna väl, såvida de ej ha att konkurrera med en synnerligen frodig gräs- och örtvegeta- tion. Där humustäckets kväve ej nitrifieras, är den naturliga föryngringen försvårad, gran och tallplantorna växa långsamt. Där humuskvävet nitrifieras, försiggår ock föryngringen under ringare ljustillträde än på annan mark, varpå vackra exempel lämnas såväl av den nyss omnämnda tvååldriga tallskogen som ock av de med försik- tighet behandlade örtrika granskogarna (se fig. 28). Tall- och gran- 64 HENRIK HESSELMAN (988) plantorna få under sådana förhållanden ett lägre krav på ljuset. I en för flera år sedan publicerad avhandling ha GUNNAR ANDERSSON och förf. (1907, sid. 100-101) visat, att de förkrympta tall och gran- plantor, som rikligt anträffas i äldre tallbestånd, ingalunda lida av någon bristande kolsyreassimilation; de assimilerande cellerna i tall- och granbarren innehålla en riklig mängd stärkelse, men trots detta kunna barrträdsplantorna ej utveckla sig. För själva assimilations- arbetet är ljustillgången tydligen tillräcklig, orsaken till den under- tryckta utvecklingen måste sökas på ett annat håll. Det är ett sedan länge bekant faktum, att trädets ljusbehov ändrar sig med de yttre för- hållandena, och att ljusbehovet är större på mager än på god mark (RA- MANN 1893, sid. 299— 300); någon rationell fysiologisk förklaring till denna företeelse har mig veterligen ej framstallts. Vilken än förklaringen må bliva, synes mig själva faktum vara väl konstaterat och kunna bilda en viktig synpunkt vid utredandet av orsaken till att ungtallskogen efter brand förmår skjuta upp i skuggan av det äldre beståndet, vilket den förut ej förmått göra. Lättillgängligt kväve finnes vanligen i skogsmar- ken i otillräcklig eller ringa mängd, det blir där i regeln minimifaktorn, som bestämmer markens fruktbarhet. Efter en löpeld blir humustäckets kväve lättillgängligt, marken blir väsentligt förbättrad med hänsyn till minimifaktorn, och på grund härav kunna tallplantorna skjuta upp i det äldre beståndets skugga. För att emellertid förstå betydelsen av kvävets nitrifikation för tall- och granskogens föryngring, är det emellertid nödvändigt, att något närmare diskutera tallens och granens speciella kväveproblem, d. v. s. frågan om, i vilken form dessa träd helst upptaga kvävet. Den litteratur, som föreligger på detta område, lämnar knappast något fullt avgörande svar på frågan. Till en början torde man med all rätt böra framhål'a, att de skäl, som man velat anföra för att tallen skulle förmå assimilera luftens fria kväve tack vare mykorhizan på rötterna ingalunda äro be- visande, alla de försök, som utförts under mera strängt vetenskaplig kontroll, ha lämnat ett negativt utslag, tallen kan ej tillfredsställa sitt kvävebehov på denna väg. Visserligen har man iakttagit en liten kväveökning även hos sådana plantor, som odlats i kvävefri jord, liknande iakttagelser ha ock gjorts i avseende på asken (se MÖLLER, 1912, sid. 536), men därav kan man ej sluta till att tallen eller asken kunna assimilera luftens fria kväve. I de omnämnda försöken använde man nämligen osteriliserad jord. Det är sålunda ej uteslutet, att ej kväve- assimilerande bakterier funnos i marken. Dylika organismer ha ferfal- diga gånger genom sin närvaro åstadkommit felaktiga resultat när det gällt att experimentellt pröva växters förmåga att assimilera fritt luft- Ir I MARKEN BILDNING SALPETE SKOGSFÖRYNGRING 0. > 009 V Skva mu Hu & 5: ansko OT örtrik dre lucka i || 18 mir T OT1I nar ry Granfö botte 26 1 egrowti & humus.) S 1010. s kliden. R Oo Spruce- Pit n. rifvin lit Ores. PL rbose in he ring råds 66 HENRIK HESSELMAN (9990) kväve. Ej heller har man, såsom BOUSSINGAULT i sina grundläggande försök, renat den luft, som omgivit försöksväxten eller försöksjorden, från ammoniak. Dylika försiktighetsmått äro emellertid nödvändiga för att avgöra en i växtfysiologiskt hänseende så delikat fråga som denna. Tallar, som odiats i mark med tillgång på alla nödvändiga näringsämnen med undantag av kväve, förete sålunda ett verkligt hungerutseende. Att de överhuvud taget kunna leva, torde få tillskrivas dels en ammoniak- absorption i marken — försöken äro uförda i omedelbar närhet av en stad, Eberswalde — dels möjligen i förekomsten av fritt levande kväve- assimilerande organismer 1 försöksjorden. För en normal utveckling av tallplantan, liksom också av granplantan, fordras efter allt döma tillgång till bundet, assimilerbart kväve, sålunda då när- mast salpetersyra eller ammoniakföreningar. I anslutning till den redogörelse, som jag förut lämnat angående dessa föreningars olika näringsvärde (se HESSELMAN 1917, sid. 384), skulle man närmast förmoda, att tallen och granen vore ammoniakväxter, de leva ju helst på en jord med sur reak- tion, d. v. s. de skulle föredraga de fysiologiskt sura ammoniaksalterna framför de i fysiologiskt hänseende basiskt verkande nitraten. Det har dock förut visats, att de uppnå den största produktionsförmågan på sadan mark, där humuskvävet nitrifieras. Av min förut lämnade framställning angående humuskvävets nitrifikation i svenska skogsmarker (HESSELMAN 1917) framgår ock med all önsk- värd tydlighet, att någon nitrifikation åtminstone av någon betydelse ej förekommer i våra mossrika barrskogar, icke ens i sådana, som visa en ovanligt hög produktion t. ex. de meromtalade Jönåkersbestånden. För den äldre tall- eller granskogen utgöra sålunda ammoniak eller möjligen organiska kväveföreningar en fullt tillfredsställande kvävekälla. Men frågan är ganska invecklad; för de yngre plantorna gestaltar sig saken efter allt att döma på ett annat sätt. Några fullt avgörande ex- perimentella försök föreligga knappast i litteraturen, men vad man redan säkert vet torde dock i förening med mina egna observationer ganska väl kunna belysa frågan. Skogsträdens kväveproblem har bland annat behandlats av VATER (1909 b), som visat, att man vid gödslingsförsök i plantskolor i allmän- het nått bättre resultat med ammoniak än med nitrater, ehuru man ock funnit, att även tallen kan med stor lätthet tillgodogöra sig salpeter- kväve, såvida det erhålles i mycket utspädd form (0,o2 20 lösning, MÖLLER 1904). Gödslingsförsöken lida dock samtliga av ett bestämt fel: man vet ej om ammoniaken i marken först omförts till salpetersyra, innan den upptagits av tallplantornas rötter. Så mycket tyckes dock vara säkert, att salpeter i något större koncentration t. ex. i o,1 Yo lösning, (991) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 67 är skadlig för tallen, men i mycket svag lösning assimilerbar. MÖLLER och i senaste tid MÖLLER och ALBERT (1916) ha emellertid visat, att råhumus, när den, söndersmulad och sönderriven, blandas med sand eller lagras under ett sandskikt, utgör en utmärkt kvävekälla, icke blott för tall och gran, utan ock för många andra trädslag, bland dem eken. Rähumus överträffar i detta avseende de mineraliska kvävehaltiga göds- lingsämnena, kali- och kalksalpeter, ammoniumsulfat m. fl. De nämnda forskarna ha ej undersökt, i vilken form kvävet i dessa råhumusförsök kommer trädplantorna till godo, men efter min egen erfarenhet måste en dylik behandling av råhumus framkalla en nitrifikation av råhumuskvävet. Vilken betydelse detta har för t. ex. tallen, skall jag här nedan söka visa genom några försök och observationer i naturen. ANDERS HOLMGREN (1911) gjorde för några år sedan, medan han ännu var skogsskoleföreståndare vid Bispgården i Jämtland, några för- sök med jord från tallhedar. En närmare redogörelse för dessa försök kommer att lämnas i min i detta Meddelande från Statens skogsförsöks- anstalt publicerade studie över norrländska tallhedar; här kan det vara nog att erinra därom, att försöken avsågo att utröna, om det fanns nå- gon skillnad mellan den humus, som bildas under de mera enstaka tal- larna på en tallhed, och den humus, som uppstår på de mera kala, med renlav bevuxna fälten. Smärre trälådor, nedgrävda till kanten i jorden i Bispgårdens trädskola, fylldes med de nämnda olika humusslagen, som hämtades från en tallhed å Bispgårdslandets skog. HOLMGREN med- delar om sina försök år 1911 (HOLMGREN 1911, sid. 38), då plantorna ännu voro ett år, följande: »Vad plantornas storlek beträffar, voro plan- torna i jorden under träden ' något kraftigare än de i jorden mellan trä- den. Men var skiljaktigheten i detta avseende ej så särdeles stor, var skillnaden i färg högst påfallande. I början av september voro de plan- tor, som uppkommit i jorden mellan träden, rödgula eller rent röda under det de andra voro skarpt gröna utan antydan till rött». Vidare tillägger han i en not: »I slutet av maj månad d. å. (1911), sedan plan- torna börjat att växa, visade sig gråsandsplantorna ” i jorden, hämtad under träden, ojämförligt mycket större och kraftigare än de, som upp- dragits i jord från den öppna heden». Försöksplantorna fingo stå kvar i sina lådor, även sedan jägm. HOLMGREN lämnat Bispgården, och med hans och hans efterträdares, jägm. LINDBERG, benägna tillstånd har jag närmare studerat jord och tallplantor i dessa försök. Vid ett besök a Bispgårdens skogsskola i sept. 19135 frapperades jag av den vackra, gröna färg, som utmärkte tallplantorna i den humus, som hämtats un- !'D. v. s. i den jord, som hämtats under trädkronorna på tallheden. > Gråsand = blekjord. 68 HENRIK HESSELMAN (992) der träden, medan tallplantorna i den humus, som insamlats mellan trä- den, hade en mera gulgrön färg. En annan sak väckte ock min upp- märksamhet; i lådorna med det förstnämnda humusslaget uppträdde som ogräs Leontodon autumnalis, Spergula arvensis, Poa pratensis, Agrostis vulgaris, Betula verrucosa och Rumex acetosella, medan i den andra lådan endast funnos några små groddpiantor av blåbär, ljung och Betula odorata. Leontodon visade vid undersökning en utpräglad salpeterreaktion. Vegeta- tionen i lådorna lät sålunda förmoda en stor skillnad mellan de båda olika humusslagen. Jägmästare FERD. LINDBERG har haft vänligheten att seder- mera vid olika tillfällen sända mig såväl jordprov som tallplantor för närmare undersökning. En fullständig redogörelse för dessa undersök- ningar återfinnes i min samtidigt utkommande studie över tallhedarna, men några ur växtfysiologisk synpunkt mera allmänt intressanta resultat ha här sin rätta plats. I fig. 29 och 30 återges bilder, visande tallplantornas utseende hösten 1916, sålunda vid 7 års ålder, då försöken börjades 1910. De: plantor, som uppdragits i den hummus, som hämtats under träden, äro högre och äga längre bredare och mörkare bam an de plantor, som uppdragits i humus från fälten mellan träden. Nedanstående siffror belysa närmare skillnaden mellan de i fig. 29 och 30 avbildade olika tallarna. Tallplantor, uppdragna i humus från tallhedar. Barrens längd bredd Plantor- nas höjd Ar LOIS lar 1OrÖ| är 1915 | aririoxé cm mm mm mm mm Planta, uppdragen i humus, samlad un- dersträden./ Kvävet nitriffterasik 130 HAS 63,8 1,08 I ,80 Planta, uppdragen i humus, samlad mel- lan träden. Knappt påvisbar nitri- 1103 LEN) K01 01 ETEN SEE NNE SÅ SE ERA AS 75 23,5 30,7 1,48 1543 Plantornas utseende ger anledning att misstänka, att orsaken till deras olika utveckling liggernWeniskiljaktighet + kväver förseln;, de. kraftiga, breda, morkeronmna barten tala förens lig, derkortare, smalare och bliekgröna barten för en svagare kvävetillförsel. Detta stämmer väl med MÖLLERS (1904) undersökningar, som experimentellt ådagalagt, hur kvävebrist visar sig hos tallen. En undersökning av jorden bekräftar också denna förmodan. Vid lagring under 17 veckor bildades nämligen följande mängder salpeterkväve: (993) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 69 Foto av förf. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 29. Sjuåriga tallplantor, uppdragna i humus vid Bispgårdens skogsskola. Den stora plantan till höger i nitrificerande, plantan till vänster i icke nitrificerande humus. — (Seven-year-old pine-plants, grown in humus at Bispgården Schnool of Forestry. The large plant to the right in nitrifying humus, that to the left in non-nitrifying humus.) 70 HENRIK HESSELMAN (994) An NN / INN a N Va WM V Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 30. Grenar av tallarna i fig. 29. Grenen till vänster från den" stora, grenen till höger från den lilla tallen. Observera skillnaden i barrstorlek. — (Branches of the pines in Fig. 29. The branch to the left from the large pine, that to the right from the small pine. Notice the difference in the size of the needles.) (995) SKOGSFOÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN Wi: Humus samlad Humus samlad under träden på fält mellan träden Balpeterkvaver pe ker OFe se. fesiolodA risk bref 24 mg 0,4 Mg Krav fi Procenttiavi jOFdens) torfvikt is. sssdbniv.d O;43 6 Ove VG Kväve i procent av jordens glödningsförlust (humus) 1,97 2, BROS, 0 Det lider väl icke något tvivel om, att icke den rikligare salpeter- bildningen i den humus, som samlats under träden, gynnat tallplantornas utveckling och varit den förnämsta orsaken till dessa tallplantors kraftiga utveckling och deras mörkgröna, långa och breda barr. Ehuru provet från de öppna fälten är rikt på kväve — humusen är t. o. m. kväverikare — ha dock tallplantorna i denna jord ett utseende av kvävehunger, kvä- vet är där mindre lätt tillgängligt. Försöket talar i hög grad för, att humuskvävets nitrifikation är av väsentlig betydelse för tallplantans kraftiga utveckling i ungdomen. Vad tallhedarna beträffar, kommer jag att i nästa uppsats ytterligare belysa denna sak, här vill jag anföra några observationer från andra skogstyper. På norrländska kalhyggen, som anläggas i äldre granskogar med ett mer eller mindre starkt råhumustäcke, blir, som förut framhållits, den viktigaste hyggesväxten kruståteln (Azra flexuosa). Kvävet omföres ej till salpeter, nedbrytningen stannar vid bildningen av ammoniak. Då själv- föryngringen på dylika hyggen går synnerligen långsamt, bliva de vanligen kultiverade, numera ofta genom spettplantering av tvååriga tall- plantor. Jämför man emellertid de tallplantor, som stå i Åira flexuosa- täcket, med sådana, som växa t. ex. på fläckar, där man bränt ris, finner man, att de senare vanligen äro högre och kraftigare samt ha vida mörkare och kraftigare barr än de förra. Plantornas kraftigare utseende på den svedda marken än på den osvedda har ofta framhållits i senare tid, t. ex. av FERD. LINDBERG (1915, Sid. 19), TELL GRENANDER (1916, sid. 92). Man skulle möjligen vara frestad att tro, att detta vore en direkt följd av gödslingen av den vid svedningen bildade askan. Detta är emellertid ingalunda fallet. Som jag förut har framhållit i denna uppsats, finns det ofta i granskogs- hyggena vissa partier, där kvävet nitrifieras, ehuru det för övrigt endast omsättes till ammoniak. Dylika platser finner man vanligen intill stubbar etc. Å kronoparken Svartberget, Degerfors revir, undersökte jag hösten 1916 några hyggen, utlagda i äldre granskog eller barrblandskog. Hyg- gena voro dels svedda, dels icke svedda. På de svedda hyggena växte £pz- lobum angustifolium, hallon, Graphalium silvaticum, Rumex acetosella m. f. Hyggena voro fem å sex år gamla. I Rumex acetosella, hallon, Epilo- bum och Luzula pilosa kunde ännu påvisas nitrat, i marken försiggick sålunda ännu en livlig salpeterbildning (se närmare sid. 1041). På de fö HENRIK HESSELMAN (996) osvedda hyggena funnos vanligen endast ris och Åzra flexosa. Tallplan- torna på de svedda partierna voro kraftigare och högre samt hade längre och kraftigare barr an pa de osvedda, dockmed en del undantag. På de osvedda partierna funnos nämligen mera spritt förekommande plantor, som voro fullt lika kraftiga eller t. o. m. kraftigare än de, som tförekommo pa derbramda partierna av hygget och som hade samma friska, mörkgröna utseende som plantorna på de svedda partierna. Vid närmare undersökning visade det sig, att dessa plantor uteslutande förekomma på sådana fläckar, där man även kunde anträffa spridda exemplar av Rumex acetosella, Rubus ideus. Epilobum angustifolium, dessa plantor visade sig vid undersökning nitrathaltiga. De kraftiga, mörkgröna plantorna pa de osvedda partierna vaxte salunda pa sådana fläckar, där humuskvävet ändock nitrifierades. Lagringsprov visade vid försök en livlig nitrifikationsförmåga hos marken (se tab. 13 nr 3). En orsak till humuskvävets nitrifikation var i detta fall krea- turstramp, varigenom humustäcket söndersmulats och i någon mån blan- dats med mineraljorden. Just på dylika platser och invid några stubbar växte dessa salpeterplantor, och där funnos ock de vackra tallplantorna. Det är lätt att finna även andra exempel, som visa betydelsen av humuskvävets nitrifikation för tallplantornas kraftiga utveckling. Bely- sande är i detta fall ett förut omnämnt hygge på Ansjö kronopark, där hyggesvegetationen i huvudsak utgöres av bärris och kruståtel (Azra flexuosa), men där man fläckvis träffar hallon och Epilobium, framför- allt på de fläckar, där man bränt riset i högar. De plantor, som växa bland hallonen (sålunda bland nitratplantorna), äro kraftigare och ha mörkare, bredare barr än de, som växa i kruståtelstäcket (se sid. 1039). Observationerna i naturen bestyrka sålunda de förut ex- perimentellt vunna resultaten angående betydelsen av humuskvävets ni- trifikation, det gynnar tallplantornas kraftiga utveckling i ung- domen. Mina studier över tallhedarna ha ytterligt bestyrkt betydelsen av humuskvävets nitrifikation, men för dessa undersökningar kommer jag att redogöra i nästa avhandling. Direkta observationer i naturen liksom också experimentella Studier visa med all onskvard tydlig het, attedechumtstormse som bildas i vara mosstika bartskogar elletipa vara tallnhedarmn Norrland, bliva för de unga tallplantorna mest gynnsamma, när depa ettrellet annat sdttfomenorts tettattruunNeenrandensa- peterbildande stadium. Det är mest antagligt, att förklaringen här- till ligger i kvävets större tillgänglighet, ehuru det väl också är möjligt, att andra näringsämnen i humustäcket bliva lättare åtkomliga för tall- plantorna och bidraga till det gynnsamma resultatet. (997) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 13 En ytterligare belysning av de unga barrträdsplantornas kväveproblem kan vinnas från plantskolorna. Man kan med fördel gödsia med salpeter, ehuru i små kvantiteter, men man använder vanligen torv, dyjord, kom- postjord och dylikt, som väl inarbetas i plantskolejorden. En sådan behandling är, som det framgår av mina undersökningar, i hög grad ägnad att framkalla en livlig nitrifikation i marken. Jag har ännu ej ägnat åt plantskolejorden några mer ingående undersökningar, men en observation synes mig dock vara förtjänt att anföras. I en nyligen an- lagd plantskola å Sösjö kronopark, som endast gödslats med spiselaska från en skogskoja och med den råhumus, som fanns på platsen före plantskolans anläggning, växte unga plantor av hallon, Poa sp., Rumex acetosella. Dessa liksom några unga plantor av Eschscholtzia califor- xica, som kronojägaren sått ut i plantskolan, gåvo samtliga en kraftig nitratreaktion. Då denna plantskola, som ej behandlats på något särskilt sätt utan iordningställts efter ett ganska enkelt recept, visade en så livlig salpeterbildning, är det väl troligt, att kvävet i våra plantskolor i regel tillföres de unga trädplantorna i form av nitrat. Det förefinnes, som jag förut haft tillfälle att framhålla (HESSELMAN 1917, sid. 385), en betydande växtfysiologisk skillnad mellan en salpeter- gödsling, då en större mängd nitrat på ep gång tillföres jorden, och den mera sakta flödande, men stadiga salpetertillförsel, som äger rum å en humusjord, som nitrifieras. Salpetern kan aldrig uppnå någon större kon- centration, och jorden kan bibehålla sin sura reaktion, trots salpeterns natur av att vara ett i fysiologiskt hänseende basiskt salt. Om sålunda allting talar för att tallen är synnerligen tacksam för den mera svaga nitrattillförsel, som äger rum i en nitrificerbar humus, så har jag dock ej kunnat påvisa nitrat i unga, kraftiga, på nitrificerande torv växande tallplantor. Detta negativa utslag betyder dock mindre för vår uppfattning om tallplantans kväveproblem, många växter, som tydligen föredraga salpeterrik jord, upphopa ej nitrat i sina vävnader, utan förbruka den allt efter som den upptages. Som exempel härpå har jag förut omnämnt Polygonum lapathifolium (HESSELMAN 1917). Andra exempel kan man finna hos SCHIMPER (1890), isynnerhet hos unga trädplantor fann han ingen eller obetydlig salpeterhalt, ehuru plantorna förekommo på en mycket nitratrik kompostjord. De observationer och undersökningar, för vilka jag i föreliggande avhandling hittills redogjort, föra till den slutsatsen, att det måste exi- stera en viss olikhet mellan barrträdens förhållande till assimilerbara kväveföreningar på yngre och på äldre stadium. I yngre stadium äro de synnerligen tacksamma för en svag salpetertillförsel ur humus, på äldre stadium kunna de utvecklas synnerligen väl på en mark, där kvä 74 HENRIK HESSELMAN (998) vet är disponibelt antingen i form av ammoniak eller ock såsom orga- niska föreningar. Ett intressant exempel härpå lämna de meromnämnda Jönåkersbestånden. Ehuru det i dessa marker icke bildas någon salpeter- förefinnes dock mellan den där förefintliga humusformen och den i Norr, land vanliga råhumusen en väsentlig skillnad, ej blott med hänsyn till mäktighet och struktur, utan sannolikt ock i kemiskt avseende. I Jön- åkersbestånden framkallar ju redan en luckhuggning en nitratbildning, i Norrlands råhumusskogar räcker det ej med en kalhuggning. Visserli- gen äro de klimatiska olikheterna rätt så stora, men även en kemisk olikhet torde finnas. Det vore ju ej så märkvärdigt, om den humus- form, som genom våra skogsföryngringsåtgärder lätt bringas att nitri- fiera, även utgjorde en bättre kvävekälla för skogsträden än den mera svår- nitrifierade råhumusen. Vari denna olikhet ligger, är för närvarande ej möjligt att med säkerhet uttala, möjligen vore den att sökai en livligare ammoniakbildning. Det torde ock i detta sammanhang ytterligare förtjäna framhållas, att barrskogen lättare föryngras på en lätt nitrificerbar än på mera svår nitrificerbar humus, även när förhållandena äro sådana, att någon nitri- fikation ej äger rum. Jag har förut påvisat, att lågor och annat vedavfall gynna salpeterbildningen i marken. När ljuset får fullt tillträde genom beståndets avverkning finna vi de nitratofila växterna just på dylika platser. Det torde dock vara mera tvivelaktigt, om en nitrifikation äger rum, medan beståndet ännu är slutet. Dock finna vi företrädesvis på lågorna och på multnande ris de i skuggan växande plantorna. Möjligen finna plantorna "här ett lättare tillgängligt kväve, ehuru det kanske ej nitrifieras, så länge beståndet är slutet (se fig. 31). Den skillnad, som jag här vill göra gällande mellan barrträdsplantor och mera utvuxna träd, kan ju förefalla ganska egendomlig, men det bör här ock framhållas, att den är mera kvantitativ. På nitrificerande mark uppnå samtliga träd sin högsta produktion, däribland aven barrträden. Den unga barrträdsplantan kan liksom trädet tillgodogöra sig ammoniak eller andra kväveföreningar, men utvecklingen går då långsamt. På äldre stadium däremot betyder salpetern mindre, då många av våra produk- tivaste bestånd stå på mark utan nitrifikation. Emellertid torde man kunna tolka denna olikhet mellan yngre och äldre träd som en slags eko- logisk tillpassning. Det mera slutna, äldre barrträdsbeståndet inverkar nämligen på marken i den riktningen, att nitrifikationen minskas eller upphör. Vid beståndets uppväxande nedsättes markens avdunstning starkt, vattenrörelsen kommer huvudsakligen att riktas nedåt, och humus- bildningen kommer att försiggå i ett mera elektrolytfattigt medium (se HESSELMAN 1917), temperaturen blir lägre, allt detta hämmar eller 999) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 5 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av T., LAGERBERG. Fig. 31. Barrblandskog. Granplantor omkring multnande trädstammar. Jämtland. Stuguns sn. Granmyran. /, 1911. — (Mixed coniferous forest. Spruce plants round mouldering tree-stems.) minskar salpeterbildningen. Granen så att säga skapar åt sig en mark, som är sur och som sålunda är ogynnsam för nitrifikation. Barrträdens förmåga att utnyttja andra kväveföreningar än salpeter blir sålunda en naturlig tillpassning till den mark, som de själva skapa. Annat är där emot förhållandet på de naturliga föryngringsplatserna. Där influeras icke markbildningen av barrträden, där försiggår ofta en livlig nitrifika- tion, isynnerhet är detta fallet på urskogens naturliga föryngringsplatser, brandfält och vindfällsluckor. Skulle icke barrträden på sådana platser kunna utnyttja den ofta rikliga salpeterbildningen, skulle de ju starkt ligga under i konkurrensen med andra växter. Där salpeterbildningen blir mycket livlig, så att vi få en mycket rik ört- och gräsvegetation, där bli ju dock svårigheterna för barrskogens föryggring mycket stora. En måttligt 70 HENRIK HESSELMAN (1000) livlig omsättning av humuskvävet till salpeterkväve blir sålunda den gynn- sammaste för barrskogens föryngring. Hittills har jag i främsta rummet talat om tallen, men även granen för- håller sig säkerligen i huvudsak på samma sätt. Granen tycks dock på äldre år vara mera tacksam för en salpetertillförsel. Våra mest produk- tiva granskogar — de örtrika — förekomma på mark med nitrifikation, churu man dock även på mark utan nitrifikation kan påträffa högpro- duktiva granbestånd. Från Danmarks ljunghedar (WEIS 1908, P. E. MULLER och HELMS 1913) har man åtskillig erfarenhet om nitrifikationens betydelse för granens utveckling. De kraftigast växande granarna träffas på de försöksparceller, där humuskvävet nitrifieras. Emellertid anser jag ingalunda denna fråga om äldre och yngre plantors förhållande till kvävet fullt utredd. Det är ett problem av stort praktiskt och vetenskapligt intresse, som vore särdeles intressant att vidare bearbeta. Det är möjligt, att lösningen kan erhållas genom en vidare behand- ling av mykorhizaproblemet. För närvarande råder på detta område de mest stridiga meningar, å ena sidan ha vi dem, som i mykorhizan se en anordning av största betydelse för barrträdens näring, a andra sidan finns det forskare, som i mykorhizan endast se en ofarlig parasitism. Det skulle föra mig för långt att ingå på en närmare redogörelse för de olika åsikterna och de skäl, som anföras för dem. Emellertid måste man dock hålla fast vid, att humuskvävets nitri- fikation ej är någon nödvändig förutsättning för barrskogens föryngring. Det är en gynnsam faktor. Annars skulle vi ej kunna förklara en del fenomen i våra barrskogars utveckling, t. ex. tallens så småningom skeende utveckling på de kalhuggna tallhedarna eller gra- nens invandring i de mossrika tallskogarna. Men humuskvävets nitrifika- tion har ett så gynnsamt inflytande, är av en sådan betydelse, att en diskussion av våra skogsföryngringsåtgärder med denna synpunkt så- som den ledande må avsluta denna avhandling. KORTET SE Diskussion av våra skogsföryngringsåtgärder med hän- syn till deras betydelse för humuskvävets nitrifikation och markens produktionsförmåga. Under vissa omständigheter kan kvävets alltför livliga omsättning till salpeter bliva en besvärlig omständighet för barrskogens föryngring. Detta är framför allt fallet på mycket bördiga marker, där även en mindre luckhuggning kan framkalla en frodig och för plantorna hinder- roo1) SKOGSFORYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN Un Skocslorsksaustaltens S Fig. 32 € g med lärk. Yppig vegetatic 1 fila väx SS obi tifoltuum, Urtica dioica, Rub El ra rgö nberg. ”"/. 1916. — ] g S res M la Rich vegetation of nitratophilous plants. lig markvegetation. Ett sådant fall illustreras i fig. 32. I den helt obe tydliga luckan fins en rik växtlighet av hallon, nässlor, Epilobium angusti- folium och maskrosor (Zaraxacum officinale), sålunda idel nitratplantor Genom att göra luckorna mycket små, kunna vi till en del hålla till- baka denna för föryngringen ogynnsamma vegetationsutveckling. Att ta bort orsaken till densamma, markens rika bakterieliv och den livliga omsättningen av dess kväveförråd, vore detsamma som att söka nedbringa markens produktionsförmåga. Dylika marker förekomma emellertid vårt land endast i mindre utsträckning, huvudsakligen på kalkrik grund, sålunda inom våra silurområden och i de urbergstrakter, där moräne blivit kalkhaltig, genom att isen från annat håll ditfört kalkhaltiga 78 HENRIK -HESSELMAN (1002) krossningsprodukter. De genom förekomsten av kalkhaltigt, lättvittrat material bördiga markerna inom Värmlands hyperitområden höra ock till denna typ (jfr fig. 1). Barrskogarna på dylik mark ha vanligen en mera örtrik markbetäckning och en mullartad humus, varför de i all- mänhet höra till den typ, där en svag nitrifikation försiggår redan i den av beståndet beskuggade marken (se HESSELMAN 1917). Den uppmärk- samme skogsmannen kan därför redan av beståndets markbetäckning sluta sig till hur marken kommer att förhålla sig vid ökat ljustill- träde och kan med ledning härav vidtaga sina åtgärder. Små föryng- ringsytor och snabbt vidtagna åtgärder för sådd eller plantering kunna leda till målet. Dylika marker kunna ock, om yxan föres med försik- tighet, föryngras genom självsådd. Även i nordligaste Sverige föryngrar sig granen på dylika marker i ganska små luckor (se fig. 33 och 28). I svära fall får man använda klimpplantering av gran. Markens stora produktionsförmåga tillåter ju ock dyrare föryngringsåtgärder än i andra skogstyper. På grund av den jämförelsevis ringa utbredning, som dy- lika marker äga hos oss, kan deras föryngring icke bli något domine- rande problem inom svensk skogshushållning, ehuru rent lokalt svårig- heterna mången gång kunna vara betydande nog och sätta skogsman- nens skicklighet och vana på stora prov. Frånse vi dessa, ofta särskilt bördiga marker, så är det ett viktigt problem för svensk skogshushållning att så sköta skogen, att man på för- yngringsytorna åstadkommer en för barrträdsplantorna gynnsam omsätt- ning av humuskvävet till salpeter. Detta problem är förknippat såväl med föryngringsytornas anläggning och behandling som med skogens föregående skötsel. Jag vill till en början uppehålla mig vid den sista av dessa tvenne frågor. De för skogens naturliga föryngring gynnsammaste bestånden repre- senteras av den typ, som vi träffa i mellersta Sverige. Jönåkers, Högsjö, Ägs och Alkvetterns skogar utgöra härpå exempel. Markbetäckningen utgöres i huvudsak av ett mosstäcke, råhumustäcket är ganska löst och luckert och av mycket måttlig mäktighet (se fig. 4). Bärris och ljung spela en alldeles underordnad roll för dess uppkomst. De egent- liga humusbildarna utgöras av mossorna samt kvist- och barraffallet från träden. Redan en luckhuggning framkallar en livlig nitrifikation, ört och gräsvegetationen blir dock ej överdrivet frodig, utan tall- och gran- plantorna kunna jämförelsevis lätt gro, och såvida de komma i åtnjutande av tillräckligt ljus, utveckla de sig vidare (se fig. 5, 34 och 41). Den motsatta typen representeras av sådana skogar, där råhumustäc- ket nått en mycket kraftig utveckling; detta är ofta fallet i Norrlands genomblädade granskogar. Under det friska mosstäcket ha vi där ett (1003) SK( IGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN 179 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 33. Vacker granföryngring i mindre lucka i örtrik granskog. Lappland. Vilhelmina sn. Djupdal ?9/. 1915. — (Fine regrowth of spruce in a small clearing in a herbu lent spruce-forest. 30 HENRIK HESSELMAN (1004) mer eller mindre mäktigt tätt lager av halvmultnade mossrester, invävda med bärrisstammar och dylikt. Mossor och bärris utgöra här viktiga humusbildare. Släppes tillräckligt med ljus ned på marken i ett dylikt bestånd, utvecklas kruståteln (Azra fHexuosa) och bildar snart en tät matta, som är föga mottaglig för groende barrträdsfrön. Humuskvävet över- föres ej till salpeter, åtminstone ej i någon nämnvärd mängd, planterade plantor utvecklas avsevärt sämre än på platser, där humuskvävet nitrifieras. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE, Fig. 34. Föryngring i lucka, uppkommen genom nunneangrepp. Nitrificerande humus. Södermanland. Björkviks sn. Jönåkers häradsallmänning. Maj 1909. — (Regrowth in a small clearing, caused by nun-moth. Nitrifying humus. De förut omnämnda, högproduktiva och från föryngringssynpunkt gynnsamma barrblandskogarna i mellersta Sverige utmärka sig för sin stora slutenhet, marken under beståndet är ganska jämnt beskuggad. Detta har utan tvivel ett särdeles gynnsamt inflytande på humustäcket, men om detta är den enda orsaken till dess hastiga och för föryngrin- gen gynnsamma förvandling vid huggning i beståndet, vill jag tills vidare lämna därhän. Några analyser av markens mineraliska egenskaper ha ännu ej medhunnits. Markfloran i bestånden tyder emellertid ej på nå- gon särskilt bördig skogsjord, i markbetäckningen träffas samma arter, (1005) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 81 som i bestånden med stark råhumus, proportionen mellan arterna är emellertid en annan och växtresternas förmultning förlöper på ett an- nat sätt. Vid utvecklingen av ett ogynnsamt råhumustäcke ha såväl klimatet och marken som ock beståndets behandling sin stora betydelse. Ju råare och kallare klimatet är, dess lättare får humustäcket denna för skogen ogynnsamma karaktär, men behandlingen av beståndet spelar givetvis sin mycket stora roll. I de genomblädade gamla granskogarna, där ljustillträdet är starkare än i den verkligt slutna skogen, men där det är för svagt för att framkalla en mera livlig omsättning, där trivas särskilt bärrisen och bidraga kraftigt till en ogynnsam utveckling av humus- täcket. Det torde väl knappast lida något tvivel om att den behand- ling, som vi förr av ekonomiska skäl måste underkasta våra gamla norr- ländska granskogar, då vi genom en s. k. oordnad timmerblädning togo ut de bästa och grövsta träden, varit skadlig ej blott för det kvarvarande beståndet, utan ock för markens beskaffenhet. I fig. 35 och 36 meddelas några bilder av dylika, ganska sorgliga gamla granskogsbestånd. Av klimatiska orsaker blir skogen gärna glesare i Norrland än i södra och mellersta Sverige, men vår skötsel har ock mången gång varit sådan, att den förvärrat det onda eller de nackdelar, som följa härmed. Men även där beståndet är så tätt, som det synes vara möjligt i Norrland, inträder vanligen icke efter huggning nitrifikation i marken, Aira flexuosa blir gärna den dominerande hyggesväxten. Men härutinnan märkas dock betydande gradationer. I de lägre belägna delarna av Norrland, d. v. s. närmare kusten, där klimatet är gynnsammast, visa hyggena en större grad av förvandling i humustäcket. Nitratofila plantor äro där ej så säll- synta, även om marken ej blivit bränd, t. ex. kring Björna i Ångerman- land. Ju högre upp man kommer och desto råare klimatet blir, dess mindre snabbt förvandlas råhumustäcket vid huggning, och dess lång- sammare och svårare försiggår i stort sett skogens föryngring. När man t. ex. i norra Ångermanland når upp till en höjd av c:a 400 m över havet, märker man tydligen en bestämd försämring av skogens föryngringsbe- tingelser, och på ännu större höjd kan man träffa stora, kala ytor, där ljustillgången synes vara fullt tillräcklig, men där föryngringen tydligen går alldeles oerhört långsamt (se t. ex. fig. 37). Här har man att göra ej blott med en direkt, utan ock med en indirekt, ofördelaktig inverkan av klimatet, nämligen dess inflytande på humustäckets beskaffenhet. Till denna typ höra rätt stora områden på c:a 400—35300 m över havet i södra och mellersta Lappland, bevuxna med s. k. oväxtlig gran. Från denna i det stora hela riktiga bild av föryngrings- och markförhållan- dena i Norrland avvika de kalkrika markerna, som ännu i fjällens omedel- 6. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 82 HENRIK HESSELMAN (1006) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 35. Gammal, 250-årig, genomblädad, delvis torkande granskog. Lycksele sn. Flaka- träsk, ”/, 1911. — (Old thinned spruce-forest, partly desiccating.) bara närhet kunna få en så rik markvegetation på hyggena, att den blir en väsentlig svårighet för skogens föryngring, men där man dock, om skogen behandlas försiktigt, kan framkalla en rätt så vacker naturlig föryngring. I det stora hela blir råhumusbildningen svårare och mäktigare, ju Oo [SO (1007 SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 36. Äldre, delvis avtorkande granskog. Lappland. Lycksele sn. Martiliden. Råhumus. 8/. 1911. — (Old spruce-forest partly desiccating. Raw humus.) 84 HENRIK HESSELMAN (1008) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 37. Fjällskog av gran. I förgrunden ett gammalt, för sol och vind öppet hygge, vi- sande den långsamma förvandlingen av det torra virket. Angermanland. Anund- sjö sn. Norra Solbergs kronopark. 595 m. ö. h. ?/, 1914. — (Alpine spruce- forest. In the foreground an old clearing, exposed tho sun and wind, showing the slow decay of the dry timber.) äldre och glesare beståndet blir, och skulle utvecklingen alldeles ostört få fortgå, skulle den så småningom i tidernas lopp leda till ytterst glesa bestånd . med starkt försvårad föryngring. Som bekant har elden ofta astadkommit en radikal omvälvning i hela detta utvecklingsförlopp och omfört marken i mera lätt föryngringsbart tillstånd. Som en produkt av eldens inverkan ha vi mångenstädes vidsträckta, vackra och välslutna ungskogsbestånd. Den viktigaste orsaken härtill vill jag, som förut fram- hållits, söka i den livliga salpeterbildning, som äger rum efter branden, och som gynnat plantornas kraftiga utveckling i ungdomen. Svedning (aurd Jo YIMOIal ys B YPM "PIO SIBA Aunnoge umq pIO) "bob6T Se :uols109g In | Id: I [6.6] ddopn sueganltT pA us o[s1099 "uafepafliet "Tel Av IXKATDIR SPRAS Pour HEJPUBIg I5rIe-of vB: HrwWvD 'gf '31q 'NOSSYIANY YUVNNAD AB OJO "[ues SUDJTLISUESYNSINJSTONG IM ALPETERBILDNING I MARKEN = FÖRYNGRING 0O, S = LAND 1009) SKO 36 HENRIK HESSELMAN (1010) eller risbränning ha ock blivit föryngringsåtgärder, som av många skogs- män använts och rekommenderas, men som också av andra starkt för- dömas. Innan jag går in på en diskussion av denna fråga, vill jag först erinra något om beskaffenheten av de bestånd, som uppkommit efter brand. Elden har stundom gått allt för hårt fram över marken, så att så- väl dess föryngrings- som dess produktionsförmåga blivit i hög grad Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 39. Av skogseld härjad granskog. Lappland. Vilhelmina sn. Kronoparken Björnberget, ?9/, 1915. — (Spruce forest de- vastated by forest-fire.) nedsatt. ALB. NILSSON (1895, sid. 9) talar om sådana, sedan långliga tider kala marker vid Sveg i Härjedalen och mellan Vintjärn och Voxna i Hälsingland. Utmed Gällivarebanan förekomma ock liknande marker, svårt härjade av eld. Det är av naturen torra moränmarker, rullstensåsar och sandmoar, som genom elden blivit förstörda. Ett av elden svårt härjat område avbildas i fig. 38, den återger brännans utseende c:a 30 år efter branden och visar, att tallföryngringen ännu är gles och otillfreds- ställande. Emellertid äro lyckligtvis dylika marker ej allt för vanliga. (1011) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 87 De flesta författare framhålla den stora roll, som elden har spelat för tallen i dess kamp med granen. Granen är dels mera ömtålig, den dukar lättare under vid brand (se fig. 40), dels synas tallfröna lättare gro i den av elden övergångna marken. Där elden gått mycket hårt fram, så att humustäcket blivit i det närmaste förstört, där går utvecklingen långsamt och vanligen till tallhed (se t. ex. ALB. NILSSON 1895, sid. 9), men an- nars är det långt ifrån sällsynt att finna granen bilda den första barrträds- generationen på ett brandfält, vare sig björken gått före eller ej. Inom Jämtlands silurområde finner man ej sällan sådana alldeles rena granbestånd utan inblandning av björk, ett sådant är avbildat i fig 40; även på råg- svedjor kan den första skogsgenerationen bli en ren granskog (se GUN- NAR ANDERSSON och HENRIK HESSELMAN 1907, sid. 62), markbetäck- ningen i dessa bestånd utgöres av de vanliga skogsmossorna och bärrisen, stundom spela dock lavar en större roll än vanligt i markbetäckningen. I Jämtland och i norra Ångermanland finnas ofta på de gamla brand- fälten barrblandskogar av tall och gran, med större eller mindre inbland- ning. av björk och asp, som vanligen kommit in på brandfälten något före barrträden. Ofta utmärka sig dessa skogar för en mycket hög växt- lighet. En liknande roll som skogseldarna har svedjebruket haft för våra sko- gar. Det är numera alldeles eller i det närmaste övergivet. En skildring av hur det utfördes finner man hos FERD. LINDBERG (1915, sid. 12—16). Skogarna på de gamla svedjefälten utmärka sig ofta för en mycket hög växtlighet, orsaken härtill torde väl delvis vara, att svedjorna ofta anlagts på goda marker, men svedjningen har också direkt haft sin roll. Jämför man nämligen med varandra skogsbestånd på samma slags mark, finner man ofta, att de som växa på de gamla svedjorna äro vackrare och växtligare än de, som förekomma på den osvedda marken. Ett annat exempel på eldens roll lämna de gamla kolfallshyggena; sedan skogen fällts det ena året, fingo träden ligga och torka till följande vår, då kol- fallet påtändes, varvid kvistar och finare grenar brunno upp. Avsikten med bränningen var ock att på bekvämaste sättet få skogen kvistad (se FERD. LINDBERG 1915, sid 16). På de gamla kolfallen ha vi ock våra vackraste tallskogar i Norrland. Svedningsbruket har väl hos oss så godt som alldeles övergivits, men i och för skogsföryngring har det dock åtminstone till mycken sen tid kommit till användning på Skagersholms kronopark i norra Västergötland (se G. SCHOTTE 1910, sid. 140—142). I Finland däremot har denna metod länge stått högt i kurs, när det gällt att föryngra skogarna, och särskilt var A. G. BLOMQVIST (1887), den mångårige direktören för det finska forstinstitutet i Evois, en varm vän av detsamma. I senare tid Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av T. LAGERBERG. Fig. 40. Omkring 60-årig granskog, uppkommen efter brand. Jämtland. Gåxsjö sn. Yxskaftskälen ””/; 1912. — (Spruce-forest, about sixty years old, that has sprung up after burning ) (1013) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 89 ha de i Vesijako kronopark genom svedjekultur uppdragna skogarna bli- vit föremål för en skoglig undersökning (VUORI 1913), som visade, att dessa bestånd utmärkte sig för en hög växtlighet. När det i praktiken gäller den viktiga frågan om hur man skall behandla marken för att gynna skogens föryngring, så blir enligt den uppfatt- minds, som jag här velat förfakta, icke frågan om bränning eller icke bränning, utan frågan blir att sörja för en för barr- trädsplantorna gynnsam, men icke allt för riklig omsättning av det i humustäcket organiskt bundna kvävet till salpetersyra. I de förut omtalade, av mig undersökta skogarna i Jönåker, å Äs, Högsjö och Alkvettern sker en sådan omvandling vid ringa ingrepp med yxan, skogen föryngrar sig ock med lätthet. Det är, som förut framhållits, osäkert, om detta endast är en följd av beståndens föregående behand- ling elller om markens minerologiska beskaffenhet spelar en roll. Det vore emellertid av största intresse och vikt att få denna fråga utredd. Härmed sammanhänger ju spörsmålet om ljushuggningarnas och de starka gallringarnas inflytande på marken och på skogens föryngrings- möjligheter, frågor av det allra största ekonomiska intresse, hvilkas grundliga teoretiska utredning skulle kunna ge diskussionen i flera skog- liga spörsmål en fastare ryggrad än hittills. Det är ock att hoppas, att Försöksanstalten måtte kunna ta upp denna fråga på sitt program. Även under dylika, för skogens föryngring gynnsamma förhållanden använder man kalhuggning utan eller med fröträd, och stundom löp- brännas hyggena. Den sistnämnda åtgärden är med den uppfattning, jag här företräder, både onödig och även i viss mån skadlig. Visserli- gen vill det synas, som om även på dessa marker kvävet hastigare skulle nitrifieras, om man använder risbränning, men bränningen förorsakar ju alltid en del kväveförluster, vilka väl dock, om marken ej blir allt för hårt bränd, snart torde kunna ersättas. När det på den brända marken uppdragna beståndet vuxit upp, upphör all nitrifikation (se sid. 10350), och stundom får man det intrycket, att bestånden vid omkring 20 års alder liksom sakta av i sin tillväxt. Den effekt, som man vinner ge- nom bränningen, är ju alltid övergående och då samma sak kan vinnas endast genom ökat ljustillträde till marken, är ju svedningen onödig. Det är emellertid ytterligt svårt att ge ett alldeles bestämt omdöme om en dylik försiktigt utförd avsvedning kan nedsätta markens produk- tionsförmåga. Sällan finner man nämligen tvänne bestånd på svedd och osvedd mark under sådana förhållanden, att man utan vidare kan jäm- föra dem med varandra. Med hänsyn till den fara, som alltid förefinnes för att marken skall bliva för hårt bränd, och i betraktande av övriga risker vid svedjningen, anser jag, att bränning är förkastlig på all 90 HENRIK HESSELMAN (1014) sådan mark, där humuskvävet ändock nitrifieras. Bränningen blir där en både kostsam och onödig åtgärd. För den praktiske skogsmannen blir det då fråga om att bedöma, om kvävet utan bränning omsättes på de marker, han har under sin vård och skötsel. Ett sätt att bedöma denna fråga är en undersökning av humustäcket i beståndet. Ju luckrare detta är, ju mer det bildas av mossor och barravfall, dess större äro utsikterna för att humuskvävet skall nitrifieras vid det genom huggning förorsakade ökade ljustillträdet. Markvegetationen lämnar ho- nom ock en god och lätt användbar ledning. Uppenbara sig på hygget utan bränning sådana växter som hallon, Epilobium angustifolium, blinddån (Galeopsis bifida), Senecio silvaticus, maskrosor (Taraxacum offictnale), Årenaria trinervia, smultron, bergssyra i mera ljusgröna former (umex acetosella) och dylika växter, då kan han vara säker på att humuskvävet omsättes i en för de unga plantornas utveckling gynnsam form. Med hänsyn till humustäckets omvandling är då en bränning eller svedning onödig och förkastlig. Faran med den omnämnda vegetationsutvecklingen ligger huvudsakligen däri, att den mången gång kan bli så kraftig, att den konkurrerar ihjäl de unga trädplantorna. Om en bränning av mar- ker av den här avsedda beskaffenheten kan minska denna vegetationsut- veckling, känner jag ej. Några i det avseendet fullt belysande fall har jag ej sett, dock torde man ha skäl att anse, att bränningen mången gång rent av kan öka det obehag, som en stark hyggesvegetation gärna medför. Marker av den godartade typ, som jag nu beskrivit, ägna sig, när det gäller föryngring, väl för blädning. Det är väl otvivelaktigt, att blädninvgsbruket först kom till utveckling på sådana marker, där redan en luckhuggning framkallar en för plantornas groning och första utveck- ling gynnsam förvandling av humustäcket. I södra Tyskland och i Frankrike, det rationella blädningsbrukets egentliga hemtrakter, har skogs- marken vanligen denna gynnsamma beskaffenhet, råhumusbildningar äro i dessa skogar med blandning av löv och barrträd sällsynta. Läser man igenom en skildring från de egentliga blädningsskogarna i dessa trakter, finner man, att markerna av allt att döma måste höra till den typ, där luck- huggning framkallar eller ökar nitrifikationen i marken. Visserligen äro redogörelserna för markens beskaffenhet långt ifrån tillfredsställande, men av den rikedom på ädla lövträd, som vanligen finnes i dessa skogar, kan man så att säga indirekt sluta sig till humustäckets godartade beskaffen- het (se t. ex. ENGLER 1905). Min egen erfarenhet om dessa skogar går ock i denna riktning. Det torde väl ej heller vara någon tillfällig- het, att den som hos oss kanske ifrigast verkat för blädningsbrukets in- förande och utveckling, nämligen UNO WALLMO (1897), just arbetat (1015) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 91 med sådana skogar, där en luckhuggning framkallar humuskvävets nitri- fikation (se fig. 41). Jag vill ej här närmare diskutera blädningen ur ekonomisk synpunkt, det skulle föra för långt utom ämnet för denna av- Fig. 41. Lucka i barrblandskog med granföryngring. Södermanland. Julita sn. As. 1916. — (Small clearing in mixed coniferous forest with regrowth of spruce.) handling, men en stor förtjänst har detta skogsbrukssätt, nämligen att marken bevaras i sin produktionskraft, såvida den är av sådan beskaffen- het, att blädningen framkallar en föryngring, vilket vanligtvis är liktydigt 92 HENRIK HESSELMAN (1016) med att blädningen framkallar en nitrifikation. På marker, där detta äger rum, försiggår föryngringen i luckorna ganska snabbt. Även så- dana skogsmän, som anse blädningsbruket ur ekonomisk synpunkt mindre fördelaktigt, erkänna dess förmåga att gynna föryngringen (se t. ex. ADOLF WELANDER 1910). En senare utvecklingsform av blädningsbruket representerar den av A. WAGNER (1912) utbildade kantblädningsmetoden. Föryngringsresul- tatet beror även härvidlag på markens beskaffenhet. Den skildring han ger av humustäckets förvandling vid kantblädningen (1912, sid. 56—-58) talar för en inträdande nitrifikation, en sak, som är ytterst sannolik med hänsyn till dessa skogars beskaffenhet. På hans fotografier av mycket vackra föryngringar kan man ock se nitratofila växter bland trädplan- torna (1912, sid. 89). Där humustäcket har en mindre gynnsam beskaf- fenhet, företages ock markberedning för att gynna föryngringen (1912, sid. 114—115). I detta sammanhang är det av ett stort intresse att finna, att där kantblädningsmetoden mera omedvetet tillämpats i vårt land, men lämnat mycket vackra föryngringsresultat, nämligen vid Lan- fors under Alkvettern i Värmland, där framkallar en sådan avverkning en nitrifikation i humustäcket (se 940). Med spänt intresse kan man av- vakta resultatet av den av skogsavdelningen där utlagda försöksytan (se G. SCHOTTE 1915, sid. 768—769). På ett helt annat sätt gestalta sig frågorna om markens behandling, när humustäcket är mera starkt råhumusartat, så att humuskvävets nitri- fikation stöter på större svårigheter. En ledning för bedömande av humustäckets omsättning kan man då återigen finna i markfloran. Där mossorna och bärrisen trots rikligt ljustillträde ej vissna eller där marken överdrages av en tät kruståtelmatta, där finnes ock i regel ingen sal- peterbildning. Den i ytan torra mossmattan och den täta fäll, som bil- das av kruståteln (ÅAira flexuosa), bilda för fröna en olämplig grobädd, den naturliga föryngringen är starkt försvårad. Även de planterade plantor, som utvecklas på ett sådant hygge, växa avgjort sämre än där humuskvävet nitrifieras, såvida de ej ha att kämpa med en mycket kraf- tig hyggesvegetation, i vilket fall motsatsen kan inträffa. Man torde med all rätt kunna säga, att den med så stor iver i senare tid hos oss debatterade föryngringsfrågan huvudsakligen avser marker av den sistnämnda beskaffenheten. Hur dylika marker lämpli- gen skola behandlas, därom rör sig i främsta rummet striden. Av alla de undersökningar, för vilka jag förut redogjort, framgå vikten och betydelsen av humuskvävets nitrifikation. Alla sedan gammalt kända metoder för att befordra föryngringen, t. ex. markberedning, bränning, stubbrytning etc., framkalla en nitrifikation av det i humustäcket samlade O. SALPETERBILDNING I MARKEN 93 RING ( SFÖRY? Ne) T SKO( S I (IOI ILOTS Va / "PAJ AR 0104 ——— "uptSoH ('s100ys guoj YNOJ md us swroqnmlg 'puejuewa Buy 01 ungaq 'noys PJuTv| embys 2el10g SUTUYIJAAB 1939 WOS aAey 15310] PIo IUI JO Buff 1d4e YIYM fsaanids passa. INNE 'fvuvI3 Vv "Wes Anipun "zh "BL SUI LISUTSANSINJSÄONSY IN SPN - 94 HENRIK HESSELMAN (1018) MB 5 FIRE SS 4 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av T. LAGERBERG. Fig. 43. Marbuskar av gran, som efter avverkning börjat skjuta kraftiga årsskott. Anger- manland. Hemsö sn. Sanna. ?5/- 1911. — (Stuted spruce-plants, which after felling of the old forest have begun to put forth strong shoots.) kvävet. De barrträdsplantor, som utvecklas på dylika platser, visa ock genom kraftigare, mörkare barr och kraftigare tillväxt, att de förmå till- godogöra sig salpeterkvävet. Innan jag ingår på en diskussion av behandlingen av dessa marker, torde det böra erinras därom, att salpeterbildningen ej är någon absolut nödvändig faktor; föryngringen kan försiggå ändå, men går då väsentligen långsammare, och de plantor, som komma till utveckling, bliva till en början väsentligt svagare, än om humuskvävet nitrifieras. Vilka åtgärder, som böra vidtagas, bero såväl av markens som av hyggets beskaffenhet. I många av de norrländska, mer eller mindre genomblädade granskogarna finner man under beståndet ganska talrika granplantor, som lyckats gro i granskogens halvskugga och där fört ett tynande liv. När skogen avverkas och ljuset får tillträde, börja dessa (1019) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 95 Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av förf. Fig. 44. Vällyckad tallplantering i mindre lucka i gammal granskog. Nitratofil hygges- vegetation. Lappland. Lycksele sn. Vänjaurträskliden. ”/, 1911. — (Successful pine-plantation in a small clearing in an old spruce-forest. Nitratophilous vegetation.) skjuta fart, och om de förekomma tillräckligt tätt, kunna de förr eller senare bilda ett bestånd (se fig. 42). Dessa granplantors utveckling samman- hänger dock med humustäckets förvandling, en livligare omsättning måste inträda. Ännu har jag ej undersökt saken i detalj, men av mina observa- tioner synes framgå, att det ej fordras, att humuskvävet nitrifieras, ehuru utvecklingen på de marker, där detta äger rum, går hastigare än annor- städes. Där man på hygget har särdeles gott om dylika plantor och där humustäcket snart omsättes, där har man ock all anledning att ta vara på vad naturen bjuder och låta dessa granar ingå i eller bilda det nya beståndet (se fig. 43). Svårigheterna ligga huvudsakligen i att få ett sådant bestånd fullt slutet; att genom hjälpplantering fylla ut före- fintliga luckor är emellertid en sak, som bör försökas. Om man härut- innan lyckas, beror mest på markens beskaffenhet och framförallt på kvävets omsättning. Där humuskvävet nitrifieras, äro utsikterna störst, ty där kan man även i relativt små luckor draga upp tall (se fig. 44). I senare tid har man, i synnerhet efter HOLMGRENS inlägg i frågan, 96 HENRIK HESSELMAN (1020) övergått till kalhuggning utan risbränning eller svedning och plantering av oomskolade ett- eller tvååriga tallplantor. Dessa planteringar ha lämnat ett ganska växlande resultat, men även där man lyckats, är det väl tvivel om man kan anse metoden fullt tillfredsställande. På hyggena med kruståtel bli de planterade plantorna ej så kraf tiga, som där man framkallat humuskvävets nitrifikation och på själv- sådd är ej mycket att räkna, då kruståtelsfilten utgör en olämplig gro- bädd för barrträdsfröet. Skall man endast lita till kulturen, blir bestån- det väl glest, och man har vid de sjukdomar, för vilka i synnerhet tal- len är utsatt, att lita till ett allt för litet antal plantor i reserv. Jag tror därför knappast, att denna metod i längden skall visa sig tillfredsställa de anspråk på föryngring, som man bör uppställa. Den blir dyr i för- hållande till effektiviteten, och den lämnar allt för litet rum för den na- turliga föryngringen. Hyggesbehandlingen bör så mycket som möjligt ga ut på att framkalla sådana förändringar i humustäcket, som samtidigt kraftigt nära de sådda eller planterade plantorna och befordra den na- turliga föryngringen. I det på marken kvarliggande riset har man ej sällan ett medel att framkalla kvävets nitrifikation. I skogarna under Garpenberg finner man, som förut omtalats, att kruståteln (ÅAira flexuosa) ofta blir den förhär- skande växten på hyggena, men att nitratofila växter infinna sig i ris- högarna. Riset blir emellertid där ofta lagrat i sådana högar, att all naturlig föryngring omöjliggöres, men där riset ej är allt för rikligt, torde dess jämna och likformiga utbredning över hygget mången gång kunna befordra ej blott de sådda eller planterade plantornas utveckling, utan ock den naturliga föryngringen. I Schwarzwald i Tyskland användas grenar av silvergran på samma sätt för att befordra humustäckets om- sättning och den naturliga föryngringen (se WAGNER 1912, Sid. 111). Det synes mig emellertid av gjorda observationer, som om detta medel skulle vara mindre effektivt i övre Norrland än längre söder ut, då i Norrland, i synnerhet dess övre delar, riset multnar avsevärt mycket långsammare än i de klimatiskt mera gynnade delarna av landet. Det utbredda riset kan ju också stundom ha en annan betydelse, nämligen att motverka betes-kreaturens skadliga trampande och därigenom skydda de plantor, som redan finnas. Ett annat medel att befordra humuskvävets omsättning är markbered- ningar. Dessa ha nog hittills fått allt för liten plats i vår skogshushåll- ning, ehuru intresse för densamma finns på många håll. Som bekant finnas markberedningredskap av olika typer, t. ex. finnplogen, WIDÉNS kultur- plog, här är ej platsen att ingå på en beskrivning av desamma. Det skulle säkerligen lända landets skogsvård till gagn, om redan förefintliga (1021) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN =<+097 typer underkastades en sakkunnig granskning med hänsyn till deras prestationsförmåga på olika slags marker. Ett viktigt villkor synes mig vara, att mineraljord och humus så vitt möjligt blandas om varandra, möjlig- heterna för humustäckets gynnsamma omsättning bli härigenom större. I Tyskland (MÖLLER, 1908) har man gjort försök angående olika metoder att inblanda humus med mineraljorden. Det mest effektiva har visat sig vara en omblandning utförd med hacka och spade. Där har den naturliga föryngringen bäst slagit till, och där träffar man de kraftigaste plantorna. De av GRINNDAL i Södermanland utförda markberedningsförsöken visa ock, att man i vårt land genom en markberedning med finnplog kan erhålla synnerligen vackra resultat, föryngringen av tall under den täta fröträdsställningen var utomordentligt vacker, endast där kruståteln (Azra fexuosa) fått överhand saknades plantor (se fig. 15 och detaljbeskr. sid. 1044). Genom en markbearbetning framkallar man visserligen en utveck- ling av gräs och örter, men dessa synas vara föga hinderliga för plan- tornas utveckling. Under ett överskärmande bestånd nå de i alla hän- delser icke någon vidare frodighet. Ett annat sätt att åstadkomma en för föryngring gynnsam markbe- redning har man i stubbrytningen. Denna torde med den ökade efter- frågan på ved, som världskriget medfört och som väl efter fredsslutet en längre tid kommer att bli beståndande, komma att spela en vida större roll i vår skogsskötsels ekonomi än förut. Även rätt svårartad råhumus kan genom stubbrytningen bringas i livlig omsättning, och att den gynnar föryngringen, känner man sedan gammalt. Där råhumustäcket med mossor och bärris är synnerligen mäktigt, bru- kar man på somliga ställen i Tyskland avflå moss- och ristäcket, så att själva humuslagret blottas. Jag har sett metoden utförd i större skala i Schwarzwald i förening med användning av den WAGNERSKA kantblädnin- gen. Tallen föryngrade sig med lätthet och i stort antal på den blottade marken, silvergran och bok inplanterades i gropar, där man använde starkt kalkblandad fylljord. Man ville på detta sätt dra upp ett blandbestånd, som skulle hålla marken i bättre tillstånd och motverka den i Schwarzwalds högre belägna delar besvärliga råhumusbildningen. Metoden ställde sig där synnerligen ekonomisk. Bärriset och mossorna utgjorde ett av traktens befolkning högt uppskattat strö till stallar och ladugårdar. Det betalades ända till 200 mark per hektar för rättigheten till dess insamlande. Jag kan ej erinra mig, om på dessa föryngringsfält uppträdde några nitrato- fila växter, min uppmärksamhet var då ej så starkt fästad på vikten att iakttaga dessas uppträdande. Jag vågar sålunda ej yttra mig om denna behandling av humustäcket kunde medföra humuskvävets nitrifikation, men det är ingalunda omöjligt. Kalkningen i planteringsgroparna medför 7. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien Å. 98 HENRIK HESSELMAN (1022) i alla händelser en livlig nitrifikation. Mången vill kanske betrakta det som ett slöseri att från marken borttaga moss- och ristäcket och är av den åsikten, att man härigenom skulle minska markens näringskapital. Man måste emellertid skilja på en för marken nyttig och en för densamma skadlig markbetäckning. Är den av det senare slaget, och dit hör otvi- velaktigt en dylik råhumusalstrande betäckning av bärris och mossor, kan dess avlägsnande endast bidraga att sätta marken i bättre, sundare skick. Den förlust i näringskapital, som mossornas och risens bortförande kan förorsaka, motväges väl av att marken försättes i ett bättre tillstånd. Med skildringen av denna metod komma vi lätt in på det hos oss mest använda sättet för skogarnas föryngring, nämligen hyggenas sved- jande. Som det torde framgå av denna framställning, är jag ingalunda någon fiende till bränning, jag hyser tvärtom den uppfattningen, att elden haft en stor betydelse att hålla tillbaka den råhumusbildning, som lätt äger rum i vårt klimat och som framför allt blir kraftig i äldre, mera glesa bestånd. Men då elden icke endast har gjort nytta, utan ock mången gång stor skada bör löpsvedningen användas med myc- ket istort urtskiljning. Den harsinuplatsi endastrdar tab mans. täcket är mycket kraftigt, så att en föryngringshuggning eller läggandet: av ett kalhygge ej är tillräckligt för att omföranrdet samma till en verkligt godartad humus, d. v. s. en nitrificerande humus. Där hyggesvegetationen enbart eller så gott som övervägande kommer att utgöras av bärris eller en tät matta av kruståtel (Azra flexu- osa), där har antingen en kraftig markberedning eller en svag löpsved- ning sin plats. Av de invändningar, som man kan göra mot eldens användning, synas mig de viktigaste och mest bärande vara av praktisk natur. Det är svårigheten att begränsa elden, faran för att den antänder närgränsande bestånd, att på hygget redan förefintliga plantor brännas upp etc. Den risk, som man vill anse förefinnas för markens försämrande, ar däremot mindre. Det gäller ju att bränna på våren, medan mar- ken ännu är så fuktig, att humustäcket ej tar någon större skada, utan endast mossorna och bärrisen brännas upp. Visserligen medför bränningen en del kväveförluster, men förlusten betyder mindre, då råhumustäckets kväve är svårtillgängligt. Det kväve, som finns i det efter bränningen återstående humuslagret, är däremot lättillgängligt, icke minst för trädplantorna. Det förlorade kvävet torde ock, om marken ej brunnit för hårt, snart nog kunna ersättas. I marken leva kväve- assimilerande organismer, och det är mycket möjligt, att dessas liksom andra bakteriers verksamhet stimuleras efter branden. Även en annan risk förefinnes dock. Bränner man mycket hårt, blir marken mera kom- pakt och tät än förut, de översta markskikten förändra något sin struk- 1023) SKOGSFÖRYNGRING 0. SALPETERBILDNING I MARKEN <+09 a = - Cm : £ - ti nåd 2 -—- : FORSAR pe LÄRT UR ST TANUM 6 vbn i Fig. 45. Björkblandad taliskog, uppkommen efter brand. Norrbotten. Piteå sn. Fager- heden. ””/, 1906. - Pine-forest mixed with birches, which has grown up after tur. Jag har ej studerat saken närmare, men fenomenet kunde möjligen förklaras genom den inverkan, de vid bränningen alstrade alkalierna ut- öva på marken. Alkalier pläga förstöra markens klumpstruktur, soda- jordarna på den ungerska steppen (pusstan) utmärkas av en mycket tät lagring, marken är särdeles kompakt. Man sätter denna struktur i sam- band med markens stora halt av alkalier (soda). I ett annat avseende har elden däremot ofta haft ett markförbättrande 100 HENRIK HESSELMAN (1024) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 46. Föryngring av tall å ett brandfält. I förgrunden sälgar (Salix caprea), avgnagda 25! av älg. MNorrbotten. Hedartad mark, Jockmocks sn. nära Harsprånget. 16 1904. — (Regrowth of pine on a burnt area. In the foregrund sallows (Salznx caprea), gnawed by elks.' inflytande, den gynnar invandringen av björk och andra lövträd, och des- sas bladavfall bidraga i hög grad till ett gott tillstånd i bumustäcket. Där blad av björk eller asp inmängas bland barravfallet och risen, har humusen en vida luckrare och gynnsammare struktur än där de saknas (se fig. 45 och 46). Visserligen kunna asp och björk komma in så rik- ligt, att de hindra de mer värdefulla barrträdens utveckling, men genom att sörja för tillgång på fröträd av tall och gran och genom att i hyg- gets närmaste omgivning hålla björk och asp inom rimliga gränser, torde man kunna undvika denna svårighet. Svedning eller bränning har i alla händelser så stor betydelse och är ett jämförelsevis så billigt medel att Ssynna föryngringen på svaärföryngrade, med stark! rahum us betäckta marker, att man utan förutfattade meningar måste dis- kutera och undersöka dess användbarhet. Med de marker, det här gäller, har man, om man vill sörja för en tät och livskraftig föryng- ring där även självsådden kan göra sig gällande, endast två saker att välja på, kraftiga, ordentliga markberedningar, som bringa det 1025) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I MARKEN 101 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 47. Tallkultur å svett kulturfält. Angermanland. Hellsund vid Hellvattnet. ??/, 1911. — (Pine culture on land burnt for pine-cultivation.) sega råhumustäcket till en ordentlig omsättning, eller ock bränning. Planteringar bli på dylika marker knappast effektiva, och de unga tallplantorna utvecklas ej så väl, som där humuskvävet bringas till nitrifikation (fig. 47). Som en viktig orsak till att kulturerna i Norrland ofta misslyckats har man under senare åren framhållit den omständigheten, att vårarna där äro jämförelsevis torra (se t. ex. HOLMGREN 1911). De vackra för- yngringar, som vi vanligen finna på marker, som befinna sig i ett för föryngringen gynnsamt tillstånd, synas mig dock vittna om att denna faktor ej kan spela någon avgörande roll. Mindre väl utfört arbete, val av olämpligt frö samt icke minst ett för plantan ogynnsamt mark- tillstånd ha säkerligen en vida större andel i misslyckandet. Norrlands klimat torde dock ha en mera indirekt betydelse, nämligen därutinnan, att det gynnar uppkomsten av råhumus. Med de synpunkter, som jag i denna studie sökt framlägga på för- yngringsproblemet, blir således frågan om de åtgärder, som böra vid fagas med marken för att befordra föryngringen, på det allra närmaste HENRIK HESSELMAN (1026) 02 ('6tor 'd uo "9161 "/; 192319q]IeAGS 3XdIY "US SI0JI2B2 "HOJ AP 0304 uondiussop Ing "uonBAN[NI-durd 10 1uInq "U9NOQIASENA "Ötor 'pPIs Sutuarnisagf rig puej uo amgng-uiq) — NIEU Ppass ge Inynyfej, 'S$St Ii [] "I[!UeS SUDIfLEISULSHYOSI0JSBONS IN (1027) SKOGSFÖRYNGRING O. SALPETERBILDNING I. MARKEN 103 förknippade med markens tillstånd och dess sätt att reagera för ökat ljustillträde. I de jämförande studier, som hittills gjorts över denna fråga, har man ej tillräckligt noggrant skilt på marker av olika slag, varför betydelsen av olika markberedningsåtgärder ej tillräckligt tydligt kunnat framgå. Det skulle säkerligen vara en ganska intressant uppgift att med ledning av här vunna synpunkter granska resultaten av våra kulturförsök, framförallt i Norrland. En sådan undersökning skulle ej minst ur direkt praktisk synpunkt vara av stort värde. Jag hoppas att inom den närmaste framtiden kunna företaga en dylik studieresa, varför jag snart torde få återkomma till de här diskuterade problemen. Till slut torde det vara lämpligt att göra en helt kort sammanfatt- ning av dessa studiers viktigaste resultat. Jag inskränker mig härvidlag till våra barrskogar. I det humustäcke, som utbildas i våra mossrika barrskogar, sker ingen eller ock obetydlig nitrifikation eller salpeterbild- ning. Det organiskt bundna kvävet omföres ej längre än till ammoniak. Detta gäller även våra vackraste och mest pro- duktiva barrblandbestånd. Huggningar, som åstadkomma ett starkare ljustillträde, ha ett starkt inflytande på kvävets omsättning. Där humustäcket är mera tunt och luckert, huvudsakligen bil- dat av mossor och barravfall, kan huggningen medföra en myc: ket livlig omsättning av humuskvävet till salpeterkväve, be- roende bl. a. på att huggningen medför en radikal förändring ihumustäckets bakterieflora. Där humustäcket är mera starkt råhumusartat, inträder en- dast en livligare omsättning av humuskvävet, men någon nitri- fikation inträder ej. Arten av de förändringar, som humustäcket undergår, kan till en del bedömas av markvegetationn. Där humuskvävet omföres till salpeterkväve, uppenbara sig nitratofila växter, hallon, FEpilobium angustifolium, Arenaria trinervia, Galeopsis bifida, Senecio silvaticus, Rumex acetosella m.fl. Där humustäcket multnar, utan att humuskvävet omföres till salpeterkväve, blir krustå- teln (ÅAZira flexuosa) gärna den dominerande hyggesväxten. Kraftiga markberedningar, som förmå omblanda humustäc- ket med mineraljorden, multnande ris och virke, samt markens avsvedning framkalla en salpeterbildning även i ett starkt rå- humustäcke. Det förefinnes en nära parallelism mellan humuskvävets nitrifikation och markens föryngringsmöjligheter. De skogar, 104 HENRIK HESSELMAN (1028) där redan en luckhuggning framkallar en nitrifikation, äro jäm- förelsevis lättföryngrade. WVägkanter, platser, dar man Duco stubbar, och brandfält utmärka sig ofta för en vacker föryngring, där nitrifieras ock humuskvaävet. Låägor och annat st omMona salpeterbildningen och föryngringen. Å andra sidan äro rå- humusmarker utan nitrifikation svårföryngrade. Anställda försök och direkta iakttagelser i naturen visa, att tallen i ungdomen; utvecklar sig kraftigare i ett mummustacke med än utan nitrifikation. Sannolikt gäller detsamma också granen. I örtrika granskogar förefinnes vanligen en nitrifikation i marken. En huggning medför i dessa en ökad salpeterbnrdt ning, som kan framkalla en för barrträdsplantorna besvärlig ört- och gräsvegetation. På dylika platser föryngras emeller- tid granen i smärre luckor, som ej tillåta någon kraftigare veckling av markvegetationen. I dylika skogar gäller det ofta att hålla hyggesvegetationen tillbaka, som annars lätt kan kon- Isipedere dajek trekant. Det sätt, varpa vi inverka på humuskvavets omsåttnuns ka: vara den ledande synpunkten vid utförandet dv viaratomynse ringsåtgärder. ANA > > - 1918 O ARDS FOÖRENINGENS 16 TIDSKRIFT GUNNAR HALLSTRÖM > AN OO & a UN HAFT. Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) (Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A. UTGIvES Av Ä SVENSKA SKOCSVÄRDSFÖRENINGEN! (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) 3 "REDAKTION: PROFESSORN, JÄGMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTG! va PROFESSORN, FIL. D:R HENRIK HESSELMAN. FIL D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE. skriftens pris i bokhandeln 15 kr., för medlemmar (medlemsavgift 3 kr., varför erhål tidskriften Skogen) allenast 12 kr. eningens kontor, Jakobsbergsgatan 9, 3 tr., hålles öppet vardagar kl. 1/210—4. = Rikstel, 2 03 stadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (kl. 10 ad och efter kl. 1/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidi C ; 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. N INNEHÅLL: WIBECK, EDVARD: Widéns kulturplog. Erfarenheter gjorda vid Statens | fökössförsöksanstalt (med 12 HE!) 5ieivds dyduter br Nanak et rs AN MägÖseRASeN "ser, A. sid. I0 ELLSTRÖM, GöSTA: Skogsträdens frösättning år 1917 (med 5 kartor) ...... RE RR VAR EMBERG, EUG.: Bokens (Fagus silvatica L.) invandring till Skandinavien i och dess spridningsbiologi (IGEN TNE ATEA) SN SN sla aa SN SALA NV SSR SL SR PoLADAER 157 FRGVEN, NirLs: Ärftlighetslärans betydelse för den moderna skogshushåll- | Fossss>ebosbevrsrsseeebr rer RARP PKR BARR PAPP RR RAR RR RR RA | In memoriam: IN:CG: porensen' (med :portratt).av GUNNAR SCHOTDE Ule ssrö ense ss essesa SALLAD Skogsvård och naturskydd. Ett genmäle till professor Rutger Sernander FER (IR EtL ar IL: av. CART VON SSOCHONBEROGT jade seb lyst sola be stas ds aren Ds LO NVS MR 4 Skogspolitiska inlägg: Rätten till skogsavkastning å biskoparnas sätesgårdar och löningshemman EV SET oa C EL UTI N EL LIVE 30 60 oe Valö Via be vå fo bl al ls ad Aa bal Sian vivrar a bla so Sjö sik rn RS a ola Se FYVBINa Sko gsstatistiska meddelanden: Skogsbokföringskommitténs «statistik rörande domänstyrelsens förvaltning FUNDG Lgr av VELANS UINVERIGA ND FER 05 oda oo fa So gall de er ä kn kla ERsla le FLSA AN Sed SS LINS IE SR Norska statsskogarnas avkastning Ig9I5—1916 ....sssssssssrsssererrerar sösrerrnn rea NS SU SUEN Danska statsskogarnas avkastning 1912—1916..... ......sssssroerssr ERS MUNK JIE ARS ANI > oRiksdagen: MSTIT I. PLOD OSLULOTIGE 6904-10 5 ss all kae vsb AS SRA No al nin Rad dr Na ASLAN Ne aska FANN 79; ; Motioner som mer eller mindre beröra skogshushållningen................. BS ENNEER VY SALT ac | "Meddelanden från Svenska FROSSA TAR TOT OR Yn get (NRO F2A NA LT EN NRA ASA SE SANN ARA AO ELON LA EAS URL ee 5 RP SNRA BASEN SAS SN TR AA 0 ra Sivenska Sk OgSvardsförenin gens ärstlOle:..s..s0 ole s.ls ku ssk säd abe krs sr SA rdr LSE AR AN as Litteratur: W. JOHANNSEN: Arvelighed i historisk og experimentell belysning (rec. a TS TAI) SNS [AN SAR Ucar bea Ur Sie SS ML NDS SFV NAT Al) ake DE AD 66 hade BUN BA an UN KSK Ie SRS SKA DD TR VS N. A. KEMNER: Björksäckmalen (Coleophora fuscedinella ZELL) (rec. 1 NÅ br 1) BA ANNA SIA bh IAEA åk AS NES ÄR ja oj NA DA ARE NA AT JAR VS AREA MR GA DAD AA NNE ALBERT TULLGREN: Skadedjur i Sverige åren 1912—1916 (rec. I. T-DH) > » » X NPV ERO TIL 112. UD ORKEN dal FEEL A ge Rts ARE Ae SALA MAR RIK mL EN Sa LENE ble ora a ae vel sena a RN Aes 0 BIND RP MAGE Skogsadministrationen: Taggar okunel förordningar och UBeSlUtpt.. ssd. osa SNR Se ae RNSN SKR Se bh BENGA Domänstyrelsens cirkulär, beslut, framställningar och yttranden.. SORAN SALSA SSE SNR RE DD WW I BRICKK > | ÄVIPENSEKUETURPLOG, ERFARENHETER GJORDA VID STATENS SKOGSFÖRSÖKS- ANSTALTS AVDELNING FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND. sak klarlägga riktlinjerna för arbetena vid en blivande avdelning vid Statens Skogsförsöksanstalt, uteslutande ägnad åt föryngringsförsök i Norrland, uttalades önskvärdheten av att en sådan avdelning bl. a. å skilda markslag avprovade olika markberedningsredskap, och att utfallet av dylika prov eventuellt bekantgjordes, redan innan några egentliga besåningsresultat förelåge. I enlighet härmed ha i de serier av olika markberedningsförsök, vilka under 1917 års fältarbeten utförts av Skogsförsöksanstaltens Norrlands- avdelning, jämväl ingått plöjningar med såväl finnplog av. .DYBECKS modell som ock med WIDÉNS kulturplog. Vissa detaljer av det senare redskapets arbetsprestation ha därjämte blivit noggrannare undersökta genom experiment å försöksanstaltens lokal. Det är de rön, som här- under gjorts, speciellt beträffande den Widénska plogen, vilka härmed framläggas i den omfattning och till de delar, som ansetts ha intresse och kunna bedömas oberoende av blivande såddresultat. IR specialprogram, som redan 1915 uppgjordes i syfte att i huvud- Widénska kulturplogens utseende och konstruktions- detaljer. Frånsett innehållet i ett tidskriften Skogen, häfte 4 1917, bifogat, löst prospekt, har någon skildring av den Widénska kulturplogen icke ingått i någon av våra skogstidskrifter. Det torde därför ej vara olämp- ligt att här först förutskicka en kort beskrivning av densamma i anslut- ning till figurerna 1—4 i uppsatsen. Widéns kulturplog är en s. k. hjulplog, vars plogbill föregås av ett i samma träram insatt hjul av 0.78 m:s diameter. När detta går runt, kringvrides samtidigt genom en enkel kedjekoppling den gemensamma axeln till en fröutmatningsapparat i de båda fröbehållare, som sitta S. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 106 EDVARD WIBECK ovanför plogbillen längst bak åa träramen (fig. 3). De utfallande fröna upp- fångas först av en bred, flat tratt (fig. 4), vars pip mynnar tätt bakom plogbillen. Denna är försedd med en liten, högersidig vältskiva, som kommer plogen att vid arbetet blottlägga en 10—15 cm bred fåra. Först när plogbillen tar mark och möter ett visst motstånd, öppnas en klaff å bak- sidan av vardera fröbehållaren, vilket alltså jämte hjulets samtidiga kring- [IEA Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto förf. 1917: Fig. 1. Den Widénska kulturplogen, färdig att användas. Vid bortre skackeln synes den låda, i vilken hästskyddare m. m. förvaras. — (Der Widénsche Kulturpflug, fertig zum Gebrauch. An dem hinteren Gabelarm sieht man den kleinen Kasten, in wel- chem die Schutzspiralen aufbewahrt sind.) vridning är ett villkor för att fröet skall matas ut. Detta sker således icke, då plogbillen under pågående arbete lyftes över smärre impedi- ment: stenar, 'stockar, rötter o. d. Genom. att föra en liten, a fröbehalr larens baksida befintlig hävstång åt sidan kan man efter behag helt och hållet avstänga fröfallet från endera eller båda behållarne, enär vid detta läge hos hävstången klaffarne ej längre öppnas genom tryck från plog- billen. Vill man, såsom 1 vissa fall kan tänkas vara lämpligt, så ömse- vis tallfrö, ömsevis granfrö, tillåter alltså såddapparatens konstruktion mycket väl detta, liksom ock naturligtvis en sådd med blandat frö kan försigga genom sådd från båda två, men med olika fröslag påfyllda be- hållarne samtidigt. Mängden av det utfallande fröet regleras genom olika hålskivor av plåt, vilka skjutas ned i en fals i bakväggen av fröbehållarne och där- vid mer eller mindre täcka till ett runt hål innanför de förut omtalade klaffarne. Med plogen följa 3 par hålskivor, försedda med respektive 3, 4 och 5 hål. Man har alltså möjlighet att genom användning av en eller båda behållarne och genom anbringande av olika hålskivor åstad- WIDÉNS KULTURPLOG 107 komma ej mindre än 8 olika hålkombinationer, nämligen lägst 3 och högst 10 hål, vilka kombinationer givetvis vid sådd med samma slags frö svara mot utsädeskvantiteter, som stå i direkt förhållande till det antal hål, genom vilka fröet utmatats.' Hur mycket frö, som i ena eller andra fallet åtgår vid sådden, skall närmare beröras längre fram. Var- dera fröbehållaren rymmer omkr. 4350—600 gram gran- eller tallfrö. Ur Sko gsförsöksanstaltens saml. é Foto förf. 1017. Fig. 2. Den Widénska kulturplogen, hopfälld för transport. — (Der Widénsche Kulturpflug in zusammengeklupptem Zustand). Hästen spännes för plogen med skacklor, som medfölja redskapet vid inköpet. Skacklorna äro sins emellan fast förenade genom ett par tvär- slåar framför hjulet. På dessa tvärslåar är en låda fästad, vilken rym- mer de förutnämnda hålskivorna samt ett par s. k. hästskyddare. Då plogen är i bruk, fasthakas hästskyddarne mellan de krokar, som fin- nas främst å plogramen, strax framför och å ömse sidor om hjulnaven, samt dem, vilka sitta å skackelställningen. Påhäktningen av de senare underlättas därav, att de kunna lossas och vridas med tillhjälp av en skruvnyckel, som likaledes medföljer plogen. Genom denna anordning skyddas dragaren mot alltför tvära ryck, då plogen kör fast eller möter hinder, på samma gång som spiralfjädrarna verka i sådan riktning, att själva upplyftandet av plogjärnet därigenom underlättas. 1 En noggrannare granskning av såddblecken visade, att hålen i dessa ej äro av fullt en- hetlig storlek samt att vid uppborrningen av desamma en vall bildats, som ej alltid till- tillräckligt avfilats. En större omsorg om dessa små tillverkningsdetaljer är nödvändig, för att fullt beräkneliga och jämförliga resultat av fröutmatningen skola kunna uppnås. 108 EDVARD WIBECK Då plogen ej användes, slås den lämpligen ihop så som fig. 2 visar, varvid plogramen hakas fast vid skacklorna. I detta läge kan hela red- skapet lätt förflyttas på samma sätt som en skottkärra. Plogens totala längd, skacklorna inberäknade, är 3,06, det hopslagna redskapets 3,28 meter. Vikten är c:a 66,5 kilogram. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto. förf. 1917. Fig. 3. Den Widénska kulturplogens fröbehållare. Det gemensamma locket till båda behållarne är öppet. I botten av behållarne synes fröutmatningsapparaten. Ena behållaren är avstängd genom att hävarmen (vid tecknet Xx) förts åt sidan. — (Die Samenbehälter des Widénschen Kulturpfluges. Der gemein- same Deckel der beiden Behälter ist offen. Am Grunde derselben ist die Samenspeisevorrichtung sichtbar. Der eine Behälter ist abgesperrt, indem der bei x befindliche Hebelarm zur Seite gedreht ist.) Skogsförsöksanstaltens fältförsök våren 1917 med Widéns kulturplog och Dybecks finnplog. För markberedningsförsöken i dess helhet, i vilka avdelningar plöjda med finnplog och Widéns kulturplog blott ingått som jämförelseled vid sidan av annorlunda behandlade — exempelvis bredbrända, hackade eller helt orörda — parceller, kommer framledes en fullständigare redo- görelse att i annat sammanhang lämnas. I det efterföljande ges därför blott en kortfattad, allmän beskrivning av de med plog markberedda avdelningarne, tagna i den ordningsföljd, vari markberedningen ägt rum, 109 WIDÉNS KULTURPLOG samt redogöres för den rent siffermässiga kontentan av de rön, som där under blivit gjorda. Att märka är, att under samtliga fältförsöken med Widénska plogen såddes blott från ex av fröbehållarne och alltid genom skivan med 5 hål. Fig. 4. Den Widénska kulturplogen tratten (2). fr med teck en hävarm å densamma hinten gesehen, Das Biid Der mit x bezeichnete Hinterseite befindlicher Hebelarm zur Zeite gedreht ist. Försöksytan 408. Belägenhet: Asens kronopark, Förutvarande bestånd, markbesk tation av företrädesvis gräs morän a inblandade stenar (= cm mäktig mull. Större delen av skogen avverkad vintern 1913—1014, åter- år 1917; ytan risröjd den 3—7 juni s. å. Plöjd med Widéns kulturplog den 'o 2 varv med ett medelavstånd av o.o.s Dn Östersunds revir. nhet efc.: Granskog med . örter (fig. 5) på frisk mark, bestående arv skifferstycken) på silurgrund u sandig mustäcke 1—2 Behandling stoden i början av Av BE (41720 30 m = 0.125 hektar). 8 juni. Plogen kördes 32 lan varven, inalles 1335 längdmeter, vartill åtgick en tidav 2!/, timm och varvid 1 utsåddes 0.375 kg. granfrö från Junsele revir. Irbets h ultsädesmängd svara mot 534 m tllryggalag g p FO— sådda frör pr lä dn plos 110 EDVARD WIBECK Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto förf. september 1916. Fig. 5. Örtrik, delvis avverkad granskog. Försöksytan 408 å Åsens kronopark, Östersunds revir. Efter kalavverkning och delvis risröjning, delvis bredbränning blevo olika avdelningar av ytan markberedda, dels med Widéns kulturplog, dels med finnplog. (Krautreicher, zum Teil abgetriebener Fichtenwald. Versuchfläche Nr 408 im Staats- wald AÅsen, Revier Östersund, Landschaft Jämtland. Nach Kahlschlag, Forttragen des Holzabfalls oder auf einigen Parzellen Breitbrennen desselben, wurden die ver- schiedenen Abteilungen der Versuchsfläche mit dem Widénschen Kulturpfluge und mit dem sog. finnischen Pfluge bearbeitet.) Avd BI(385 m keso om ==0.:096 har), Tistöjd dentbos-—70 junmro Loch Avd. III BI(45:5 mX 25 m = o.113 har), bredbränd den juni, blevottuis sammans plöjda med Dybecks finnplog den 8 juni. Plogen kördes 22 varv med ett medelavstånd av 1.14 m. mellan varven, inalles 1848 längd- meter, vartill åtgick en tid av 3 timmar. (Därefter bredsåddes den 8 juli med såningsmaskinen »”Triumf»> 0.420 kg granfrö av samma slag som å avd. I B, svarande mot c:a 50 frön pr kvm.) Tiden för plogningen svarar mot 616 m. tillryggalagd plogrand pr timma. Försöksytan 400. Belägenhet : Äsele kyrkoherdeboställe, Västra Asele revir. Förutvarande bestånd, markbeskaffenhet etc.: - Granskog med ymnig markvege- tation av blåbärsris, gräs och mossor (fig. 6) på frisk mark, bestående av fältformigt avlagrad, sandig morän. Humustäcke c:a 5 cm mäktig, hopfitad skogstorv. Behandling: Skogen kalavverkad i början av år 1917; ytan risröjd 1 bör- Jan av Juni Sa. WIDÉNS KULTURPLOG 111 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto förf. augusti 1016. Fig. 6. Risrik granskog. Försöksytan 400 å ÄAsele kyrkoherdeboställe, Västra Åsele re- vir. Just denna del av beståndet blev efter avverkning och risröjning plöjd och be- sådd med Widéns kulturplog. — (Strauchreicher Fichtenwald. -Versuchsfläche Nr. 400 auf dem Pfarrgut Asele, Revier Wästra Asele, Län Waästerbotten. Der Bestand wurde nach Kahlschlag und Forttragen des Reisigs mit dem Widénschen Kultnorpfluge gepfligt und besät). 47-61 +40 NVG IA (BEATA. ING M ="0.5 Hektar) Den 15 juni gjordes! för z sök att plöja avdelningen med Dybecks finnplog, vilket dock misslyckades. Sedan plogen flera gånger kört fast i den av ytligt liggande rötter syn- nerligen tätt genomvävda marken (detaljbild av densamma i fig. 7!) samt slutligen skadats, måste plöjningen upphöra. (Därefter bredsåddes med såningsmaskinen »>Triumf» 1.375 kg. granfrö från Tåsjö revir, svarande mot c:a 50 frön pr kvm). 60+54-16 2 plog den 153 juni. Plogen körd så länge, tills 1.375 kg granfrö av samma slag som å avd. I hade utsåtts, vilket krävde c:a 53 fullständiga och 3 ofullständiga varv med c:a I m:s medelavstånd mellan varven, löpande parallellt med avdelningens nordöstra sida, samt 66 tvärvarv på c:a I.; m:s medelavstånd meilan varven och löpande vinkelrätt mot de förra. Plogen tillryggalade därunder inalles c:a 8600 längdmeter, varav c:a 4817 komma på de 58 första längsgående varven, vilka krävde en arbets- tdfrav 21/5 timmar. Avd, III (87.60 m m = 0.5 hektar). Plöjd med Widéns kultur- 1912 EDVARD WIBECK Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto förf. augusti 1916. Fig: yoekerdSrnisnikt granbestånd, som efter avverkning blivit bredbränt och besått. För söksytan 400, avd. II, å Åsele kyrkoherdeboställe, Västra Åsele revir. Bilden ger en : föreställning om, hur hinderlig ifrågavarande mark var för markberedningsredskap- Widénska kulturplogen kunde dock användas även här, varemot försök med finn- plog misslyckades. — (Vormals strauchreicher Fichtenbestand, der nach dem Abtrei- ben breitgebrannt und besät worden ist. Versuchsfläche Nr. 400, Abt. II auf dem Pfarrgut Åsele, Revier Wästra Åsele, Län Wästerbotten, Das Bild zeigt einen Bo- den, Her fir die Bodenbearbeitungsgeräte sehr hinderlich gewesen ist, auf dem aber dennoch der Widénsche Pflug mit guten Erfolg hat Ad werden können, da- gegen nicht der finnische Pflug). Arbetstid och utsädesmångd svara mot c:a 1917 m tillryggalagd plogrand pr timma och 29—30 utsådda frön pr längdmeter plogrand. Försöksytan 401. Belägenhet: Kvällålidens kronopark, Östra Asele revir. Förutvarande bestånd, markbeskaftenket etc.: Granskog med ymnig markvege- tation av blåbärsris och mossor (fig. 8) på frisk eller delvis något fuktig mark, bestående av sandig-grusig morän med talrika stenar och block. Hu- mustäcke 3—10 cm mäktig, hopfiltad skogstorv. Behandling: Skogen kalavverkad vintern 1915— 1916, kvarliggande virkes- avfall och ris bredbränt den 10 juni 1917. Avd. ICAO mm X50 m = os nektar): > Plöjds med Widenskultfarplo seden 18 juni. Plogen körd 38 varv med ett medelavstånd av 1.32 m mellan varven, inalles 3 800 längdmeter, varvid utsåddes 0.644 kg tallfrö från Jörns revir. WIDÉNS KULTURPLOG PES Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto förf. sept. 1916. Fig. 8. Kalhygge med kvarliggande ris och virkesavfall i f. d. risrikt granbestånd. Försöks- ytan 401 å Kvällålidens kronopark, Östra Åsele revir. Efter bredbränning blev avd. II av försöksytan plöjd och besådd med Widéns kulturplog. — (Kahlschlag mit Reisig und Holzabfall in vormals strauchreichem Fichtenbestand. VWVersuchsfläche Nr. 401 im Staatswald Kvällåliden, Revier Östra Äsele, Län Wästerbotten. Nach Breitbrennen wurde Abteilung II der Versuchsfläche mit dem Widénschen Kultur- pfluge gepfläigt und besät). Rörande arbetstiden hänvisas till avdelning II B, utsädesmåängden svarar mot c:a 44 ultsådda frön pr längdmeter såddrand. Avd. II B (100 mX 50 m = 0.3 hektar). Plöjd med Widéns kulturplog den 18 juni. Plogen körd 46 varv med ett medelavstånd av 1.o9 m. mellan varven, inalles 4600 längdmeter, varvid utsåddes 0.723 kg granfrö från Tåsjö revir. Sammanlagda arbetstiden för avdelningarna II A och B var c:a 5!/; timmar. Arbetstid och utsädesmåängd svara mot c:a 152 pr limma och 29—30 utsådda frön pr längdmeter plogrand. 7 m lillrvggalagd plogrand Försöksytan 396. Belägenhet: Abborrträsklidens kronopark, Lycksele revir. Förutvarande bestånd, markbeskaffenhet etce.: Tallhed med tät, gammal skog och marktäcke av ris och lavar (fig. 9) på torr mark, bestående av fältfor- migt avlagrad, grusig morän med stenar och block. Humustäcke 1—2 cm. mäktig, smulig förna. Behandling: Skogen avverkad i början av år 1917 med kvarlämnande av c:a 40 Överståndare pr hektar; ytan risröjd i slutet av maj och början av juni s. å. 114 EDVARD WIBECK Ur Skogsförsöksanstaltens saml. - Foto förf. augusti 1916. Fig. 9. Tallhed med lav- och risrik markvegetation. Försöksytan 396 å Abborrträskli- dens kronopark, Lycksele revir. Efter avverkning och risröjning blevo olika avdel- ningar av ytan markberedda, dels med Widéns kulturplog, dels med flnnplog. — (Kiefernwald mit flechten- und strauchreichem Bodenteppich. Versuchsfläche Nr. 386 im Staatswald Abborrträskliden, Revier Lycksele, Län Wästerbotten. Nach Ab- treiben des Waldes und Forttragen des Reisigs wurde in verschiedenen Abteilungen der Versuchsfläche Bodenbearbeitung mit dem Widénschen Kulturpfluge und mit dem finnischen Pfluge vorgenommen.) Avd. I A (50 m>X 50 m =-0.25 hektar). Plöjd. med: Dybecks. finnplogrden 22 juni. Plogen körd 49 varv med ett medelavstånd av 1.o2 m mellan varven, inalles 2450 längdmeter, vartill åtgick en tid av 12/7; timma. (Därefter bredsåddes med såningsmaskinen »Triumf» 0.500 kg tallfrö från Jörns revir, svarande mot c:a 50 frön pr kvm.) Tiden för plöjningen svarar mot 1633 m tillryggalagd plogrand pr timma. Avd. II (100 mX 50 m = 0.5 hektar). Plöjd med Widéns kulturplog den 22 juni. Plogen körd 106 varv med ett medelavstånd av 0.94 m mel- lan varven, inalles 5300 längdmeter, vartill åtgick en tid av 3!/3 tim- mar och varvid utsåddes 0.644 kg frö av samma slag som å Avd. I A. Arbetstid och utsädesmängd svara mot 1514 m tillrvggalagd plogrand pr timma och 31 å 32 utsådda frön pr längdmeter såddrand. Försöksytan 370. Belägenhet : Månghörningens kronopark, Jörns revir. Förutvaraude bestånd, markbeskaffenhet etc.: Gammal- granskog med ymnig markvegetation av blåbärsris och mossor (fig. 10) på frisk mark, bestående WIDÉNS KULTURPLOG 15 äv Te rr Ur Skogsförsöksanstaltens Saml. Fig. 10. Risrik granskog. Försöksytan 370 3 Månghörningens kronopark, Jörns revir. Efter avverkning och delvis risröjning, delvis bredbränning blevo olika avdelningar av ytan markberedda, dels med Widéns kulturplog, dels med finnplog. — (Strauch- reicher Fichtenwald. Versuchsfläche Nr. 370 im Staatswald Månghörningen, Re- vier Jörn, Län Waästerbotten. Nach Kabhlschlag und teils Forttragen, teils Breit- brennen des Reisigs wurde in den verschiedenen Abteilungen der Versuchsfläche Bodenbearbeitung mit dem Widénschen Kulturpfluge und mit dem finnischen Pfluge vorgenommen . av fältformigt avlagrad, grusig morän med inblandade stenar och ansats till ortstensbildning. Humustäcke 5—38 cm mäktig, hopfiltad skogstorv. Behandling: Skogen kalavverkad i början av år 1917, ytan delvis risröjd, delvis bredbränd den 18—>20 juni s. å. Avd. II (50 mX 50 m = 0.25 hektar). Plöjd med Dybecks finnplog den 26 juni. Plogen körd 51 varv med ett medelavstånd av o.o8 m mellan varven, inalles 2550 längdmeter, vartill åtgick en tid av 2 timmar I minuter. (Därefter bredsåddes med såningsmaskinen »Triumf» 0.688 kg granfrö från Tåsjö revir, svarande mot c:a 350 frön pr kvm. Tiden för plöjningen svarar mot 1i177 m tillryggalagd pljörand pr timma. Avd. HI (50 mX 50 m = 0.25 hektar). Plöjd med Dybecks finnplog den 26 juni. Plogen körd 52 varv med ett medelavstånd av o.o6 m mellan varven, inalles 2600 längdmeter, vartill åtgick en tid av 3 timmar I15 minuter. (Därefter utsåddes för hand i de plöjda raderna 0.688 kg gran- frö av samma slag som å avd. II, svarande mot 48 å 46 frön pr längd- meter såddrand). Tiden för plöjningen svarar mot 800 m tillrvggalagd plogrand pr timma. 116 EDVARD WIBECK Avd. IV (50 mX 50 m= 0.25 hektar). Plöjd med Widéns kulturplog den 27 juni. Plogen körd 58 varv med ett medelavstånd av o.86 m. mellan varven, inalles 2900 längdmeter, vartill åtgick en tid av 4 timmar och varvid utsåddes o.612 kg granfrö av samma slag som å avd. II och III. Arbetstid och utsädesmängd svara . mot 725 m tillryggalagd plogrand pr timma och 38 å 39 ulsådda frön pr längdmeter plogrand. Avd. V (50 mX 50 m = 0.25 hektar.) Efter föregående bredbränning plöjd med Widéns kulturplog den 27 juni. Plogen körd 52 varv med ett medelavstånd av 0.96 m mellan varven, inalles 2600 längdmeter, vartill åt- gick en tid av 3!/; timmar och varvid utsåddes o.s516 kg granfrö av samma slag som å avd. II—IV. Arbetstid och utsädesmängd svara mot 743 m tillryggalagd plogrand pr timma och 37 äå 38 utsådda frön pr längdmeter plogrand. Försöksytan 359. Belägenhet: Kavahedens kronoöverloppsmark, Gellivare revir. Förutvarande bestånd, markbeskafjenhet etc.; ”Tallhed med tät, gammal skog (av ungefär samma typ som å ytan 396, fig. 9!) och marktäcke av ris och lavar på torr mark, bestående av fältformigt lagrad morän med stenar och block. Humustäcke 3—4 cm mäktig, smulig förna. Behandling: Skogen avverkad i början av år 1917 med kvarlämnande av c:a 40 Överståndare pr hektar (fig. 11); vtan delvis risröjd, delvis bredbränd 1 början av jum s. å. Avd. I (100 mX 100 m = I hektar). Plöjd med Widéns kulturplog den 30 juni. Plogen körd 97 varv med ett medelavstånd av 1.o3 m mel- lan varven, inalles 9700 längdmeter, vartill åtgick en tid av 4 timmar och varvid utsåddes 1.497 kg tallfrö från Råneå revir. Arbetstid och utsädesmängd svara mot 2425 m tillryggalagd plogrand pr timma och c:a 45 utsådda frön pr längdmeter plogrand. Avd. III (too mX 100 m = I hektar). Plöjd med Dybecks finnplog den 30 juni. Plogen körd 95 varv med ett medelavstånd av 1.o5 m mellan varven, inalles 9500 längdmeter, vartill åtgick en tid av 3'/, timmar. (Därefter utsåddes för hand i de plöjda raderna 1.75 kg frö av samma slag som å avd. 1, svarande mot 52 å 53 frön pr längdmeter sådd- rand). Tiden för plöjningen svarar mot 2714 m lillryggalagd plogrand pr timma. I Widénska kulturplogens och finnplogens arbetshastighet och användbarhet. En översikt över de arealer av olika marktyp, som behandlats med markberedningsplog av ettdera slaget, gestaltar sig sålunda: WIDÉNS KULTURPLOG äl Foto förf. juni 1917- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Tallhed, plöjd och besådd med Widéns kulturplog. Försöksytan 359, avd. I, å Kavahedens kronoöverloppsmark, Gellivare revir, Avd. III av samma försöksyta plöjdes med finnplog. — (Kiefernheide, nach Abtreiben des Waldes gepfläigt und besät mit dem Widénschen Kulturpfluge. Versuchsfläche Nr. 359. Abt. I, im Staats- wald Kavaheden, Revier Gellivare, Län Norrbotten. Abteilung III derselben Ver- suchsfläche wurde mit dem finnischen Pfluge gefliägt.) Fig, 1I 118 EDVARD WIBECK Plöjda med Widéns kulturplog: Tallhed: VEa 04300 AVR 0.5. hektar Z ASS ONE Res 1 Smart Oekre Risrik granskog: SSR LOLO a I rie, ALL RT SARAS o.s hektar » > a AO SIE ATOocK Bi fe » > TENOR LIVES et OS » >» 2.— oo» Örtrik > 408, >» RBS 0.125 hektar » Ocr25 0 Summa summarum 3.625 hektar Plöjda med Dybecks finnplog: Tallhed: SAEByaL Sj00, Eve I JEN ocssnssn 0.25 hektar Z IRS 505 LAT Re arne, 1250NSkia Risrik granskog: SE (ERE Nasr > > öv BRO dn NEMI dana (OSER INEkrenr OR , Örtrik = > ; 408, » IBochllfB, oci. hektar 2 coca Summa summarum 1.96 hektar Sammanlagda arealen plöjd mark är visserligen ej stor, tillsammans ungefär 5'/2 hektar. Då emellertid det allra mesta härav fördelar sig någorlunda jämnt på Norrlands båda utan all jämförelse mest utbredda skogstyper, tallheden i vidsträckt bemärkelse och granskogen med mark- täcke av blåbärsris, och dessa båda skogstyper, den ena med något djupare liggande rötter och ett i regel tunt och smuligt humuslager, den andra med ytligt liggande rötter och ett segt, hopfiltat och ofta ansenligt tjockt humuslager, också i markberedningshänseende nära nog torde representera var sin ytterlighetstyp, så anses försöken icke desto mindre kunna göra anspråk på en viss giltighet och räckvidd. För markberedningsarbetet med såväl den Widénska kulturplogen som finnplogen fordras häst och 2 män, varav den ene sköter tömmarne och den andre för plogen. Då den senare mannens arbete, särskilt i svårplöjd mark, är synnerligen tröttsamt, är det lämpligt, att körkarlen och plog- föraren kunna tura om 1 sina respektive arbeten. Med ett arbetslag av nu nämnd sammansättning krävde markberedningen på de olika försöks- ytorna den fidsförbrukning, varöver tabell 1 lämnar en lätt jämförlig överblick. I tabellens 3:dje kolumn återfinnas samma uppgifter om längden av den pr timma tillryggalagda plogranden, vilka redan meddelats i be- skrivningen av själva försöksytorna; av de tre sista kolumnernas siffror ser man, hur stor markberedd areal i hektar detta motsvarar under en WIDÉNS KULTURPLOG 119 Tabell I. | Markberedd areal i hektar pr AR ; 10 timmars arbetsdag öjd rand |a , RNE ] Gepflägtes Areal in Hektar pro 10-ständigen Beståndstyp och be- Försöksyta | | ; | . pr timma Arbeitstag 1 z j Arbelitstag | handlingsmetod och avdelning 5 meter > z PG V She , 1.2 m mellan I1.s; m mellan! 2 m mellan Bestandstypus und Bo- SSA ÄB Gepflägter 1 | 1 SENET | 1 a denbearbeitungsweise 5 ST | Streifen pro plograderna | plograderna | plograderna Zz Stunde in Meteri1.2 »z zwichenli.5 2» zwichenj2.— 2: zwichen den den den Pflugestreifen ' Pfläugestreifen | Pflägestreifen | | Tallhed. Kiefernheide Widéns kulturplog.... 396, II 1514 1.82 2.29 3.03 Hinpplogim. sis. TA 1633 1.97 2.47 3:26 Widéns kulturplog... 359, I 2425 2.92 3-67 4.85 FINDplog? sasusssetss Nb Lil 2714 3:27 4.11 5:43 Risrik granskog. Fich- tenwald mit Myrtillus nigrum Widéns kulturplog...! 400, III 1917 2.31 2.00 3.83 ÅA > > | ÖL, se 1527 1.84 2 3.05 370, IN 725 0.87 J.1o 145 » » Sr > Vv 743 0.89 Tr I .48 BIND PlOge vest ta » II 1177 1.42 1.78 2.35 2 FÖRT se RON IG > ITI 300 0.96 1.21 I.60 Örtrik granskog. Fich- tenwald mit Gräsern, Kräutern etc. Widéns kulturplog... 408, I B 534 0.64 0.81 I .07 - IB ; Finnplog > | 616 Oo: 0.93 1.23 P (ÖR SRS SAS IT B 74 93 3 10 timmars arbetsdag och under antagande, att plogfårorna läggas på i me- deltal 1.2, 1.5 eller 2 meters avstånd från varandra. Vid granskningen av dessa siffror måste först anmärkas, att en s/räng jämförlighet mellan den arbetseffekt, som kunnat presteras på de olika försöksfälten och avdelningarne, dessvärre icke är möjlig. Det kan så- lunda ej undvikas, att både häst och arbetsmanskap, vilka i regel ej förut sysslat med detta slags arbete och vilka varit olika för varje ny arbetsplats, under själva markberedningsarbetets fortgang alltmera vänja sig vid detsamma och i samma mån öka arbetstakten. Av denna or- sak kräver arbetet på en mindre yta förhållandevis längre tid än ar- betet på en större. I samma riktning verkar också den omständigheten, att jämförelsevis mera av den totala arbetstiden åtgår för vändningarne med plogen, då man kör med kortare än med längre slag. Det är — om man nu vill använda detta uttryck för saken ifråga — felkällor av detta slag, som i all synnerhet å den minsta av försöksytorna, 408, låta arbetseffekten framstå i en vilseledande ogynnsam dager. I själva 120 EDVARD WIBECK verket erbjöd detta försöksfält, som ensamt representerar den örtrika granskogen, såvitt jag kunde finna, icke större svårigheter för markbe- redningsredskapen än de risrika granskogsytorna. Den stora skillnaden mellan arbetshastigheten på olika ytor av ganska likartad typ, t. ex. 370: IV och 400:III, beror, förutom av förutnämnda orsaker, även av en annan variabel faktor, som i allra högsta grad inverkar på arbets- effekten, nämligen den rent individuella behändighet och raskhet vid plöjningsarbetet, som olika arbetare liksom ock olika dragare ådagalägga. Den enligt min uppfattning allra besvärligaste försöksytan var sålunda 401:1I A och B, som visserligen blivit bredbränd, men där ännu mas- sor av kolnade gamla lågor, toppstockar och grövre grenar kvarlågo på marken mellan de talrika stubbarne, vilka övervägande voro av sam- ma besvärliga typ, som återgives å fig. 7. Huvudsakligen tack vare välförhållandet hos en ovanligt rask och »skogsvan» häst, nåddes icke desto mindre här den näst bästa tiden bland ytorna å f. d. risrik gran- skogsmark. Den medelhastighet, varmed markberedningsarbetet med den Widénska kulturplogen blivit utfört på granmarkerna, svarar mot en kultiverad areal pr I10 timmars arbetsdag av 1.31 hektar, under förutsättning att plogränderna legat på 1.2 m:s och 1.65 hektar, under förutsättning att de legat på 1.5 m:s avstånd från varandra. For tallhed bliva motsva- rande siffror respektive 2.37 och 2.98 hektar. I jämförelse med tidigare lämnade uppgifter äro dessa arbetsprestationer mycket goda; så t. ex. lovar W. KILDAL (Tidsskrift för skogbruk, 1915 h. 9) ej mer än I hek- tar kultiverad areal på en 10 timmars arbetsdag, och H. PETTERSON uppgiver, att man vid plöjning på den stenfria Brattforsheden å Udde- holms marker, nått en medelsiffra av 1.6 hektar med 1.2 m:s avstånd mellan raderna. Att vid försöksarbetena avsevärt högre arbetsresultat blivit uppnådda, beror väl dels därpå, att ytorna varit plana och i möj- ligaste mån impedimentsfria samt antingen omsorgsfullt risröjda eller bredbrända, dels därpå, att försöksarbetet varit noggrant övervakat. De angivna talen torde alltså få anses som tämligen optimala, utan att lik- väl på något sätt vara i praktiken oupphinneliga, i synnerhet där häst och manskap någon längre tid få syssla med arbetet ifråga. Med den lättare finnplogen tyckes markberedningsarbetet under i öv- rigt lika förhållanden ske något snabbare än med Widénska kulturplo- gen. På de försöksytor, varest direkta jämförelser kunnat göras, näm- ligen ytorna 396, 359, 370 och 408, finner man sålunda, såsom ta- bell I närmare visar, genomgående högre värden för finnplogen. På tallhed, som enligt mitt förmenande är det enda markslag, där finnplogen i längden kan tänkas uthärda tävlan med den Widénska plogen, har WIDÉNS KULTURPLOG 121 med förstnämnda redskapet pr dag uppnåtts en plöjd areal av i medel- tal respektive 2.62 och 3.20 hektar, förutsatt att avstånden mellan plog- ränderna varit 1.2 och 1.s meter. Vad själva markberedningen angår, så ristar den Widénska kultur- plogen en 10—15 cm. bred fåra, från vilken marktorvan jämte mer eller mindre av det översta jordlagret skjutes eller vältes åt sidan, till höger om plogens rörelseriktning. En fullt idealisk markberedning med luck- ring av jorden och blandning av de översta jordlagren åstadkommer denna plog alltså icke, den har i det fallet kanske i än högre grad än finnplogen sin givna begränsning, vilket naturligtvis ej hindrar, att kul- turresultatet icke desto mindre i många fall kan gestalta sig tillfreds- ställande efter båda. Möjligen skulle man f. ö. kunna tänka sig, att den Widénska plogen, åtminstone då den användes på jämna hedland med löst, smuligt humustäcke, kompletterades med en löstagbar apparat, t. ex. i form av en omedelbart bakom plogbillen och frötrattens pip följande, roterande taggcylinder eller helt enkelt en vidfäst kratta, var- med jorden i plogfåran bleve omrörd. I sitt nuvarande skick utmärker sig emellertid den Widénska plogen för en mycket höggradig förmåga att under tillfredsställande arbets- prestation komma fram även i synnerligen hindersam mark; beträf- fande förmågan att taga hinder samt lättheten att undvika fastkörning mot rötter o. d. står detta redskap enligt mitt förmenande avsevärt framom finnplogen. På ytan 400, vars besvärliga markbeskaffenhet framgår av fig. 7, kom, såsom förut blivit nämnt, finnplogen till korta, under det att den Widénska plogen här kunde köras med en fart, som pr dag skulle motsvarat ej mindre än 2.31 hektar kultiverad areal med 1.2 m:s avstånd mellan plogfårorna. Såsom i KILDALS uppsats och efter honom i det förut omnämnda prospektet framhålles, utgora massor av färsk kvist det värsta hindret mot plöjningen av ett därmed belamrat hygge. K. tillråder för den skull, att på sådana platser kvisten hoplägges i rader, mellan vilka plöj- ningen därefter sker. Härtill må anmärkas, att arbetet med risets hopläggning också nöd- vändigt betyder en högst betydande — i verkligheten kanske en för- dubbling eller tredubbling! — av kulturkostnaderna. För att i möjligaste mån hålla dessa nere och på samma gång åstadkomma bästa möjliga arbete med kulturplogen kunna ett par andra förfaringssätt tänkas. Det första är, att plöjningen sker före avverkningen. Det är på tallmarker- 24 i övre Norrland, som jag anser att ett dylikt förfaringssätt på grund av flera samverkande skäl obetingat kan tillrådas. Därvarande marker med bestånd av gammal, ofta gles skog och vanligen så gott som utan 9. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 122 EDVARD WIBECK all underväxt erbjuda före avverkningen plogen de bästa möjligheter att komma fram. Snötäcket är i dessa nejder alltid av den tjocklek och varaktighet, att de plantor, som redan första sommaren kunna ha uppkommit efter en sådd, företagen exempelvis våren före den vinter, varunder avverkningen sker, icke löpa risk att därvid taga någon nämn- värd skada. Någon hyggesrensning efter avverkningen skulle sedan alls icke behöva ifrågakomma, och att döma av de välbekanta självför- yngringsbilder, som dessa hedland uppvisa med en utpräglad gruppering av de unga plantorna längs s. k. lågor och gamla tullstockar, vore detta t. o. m. det fördelaktigaste för det blivande kulturresultatet. I Norrlands granskogar, de må nu hava marktäcke av ris- eller ört- rik typ, är plöjning före avverkningen givetvis så gott som otänkbar. Beståndet är här av en helt annan, mera oframkomlig typ; träden bära ofta ända ned yviga, låt vara delvis döda, men därför ej mindre hindersamma grenar, utrymmet mellan de större träden är mera upptaget av marbuskar, marken är tuvig, vegetationen utgöres av grovt, hindrande blåbärsris eller frodiga, högvuxna örter och själva skogstorven är tjock och seg. Att marker av denna typ efter avverkning, varpå fullständig kultur anses böra följa, lättast och billigast hyggesrensas medelst eld, anser jag odisputabelt, och efter de rön, som HESSELMAN nyligen gjort rörande bränningens betydelse för utvecklingen av de för skogsföryng- ringen viktiga salpetersyrebildande jordbakterierna, torde väl de gamla betänkligheterna mot av elden orsakad markförsämring till väsentlig del få anses vederlagda. Att man med allra största omsorg måste välja just den rätta tidpunkten för en dylik hyggessvedning och hålla till- räcklig vakt efteråt, är givet. En lyckad risbränning blir dock alltid ojämförligt mycket billigare och effektivare än hopdragning av riset i vare sig strängar eller högar och avlägsnar på samma gång även den hindrande ris- eller örtvegetationen på marken. På kulturfält, varest blåbärsriset har den styrka och frodighet, som exempelvis fig. 8 och 10 visa, går plogen blott med svårighet att föra fram; smärre av riset dolda impediment vålla oupphörligen förtret, och den smala plogranden täckes strax igen av det överfallande riset. Efter brand är icke blott den fördelen vunnen, att själva nmnset ar borta, utan stenar, fötter stubbar o. d. framträda nu på ett helt annat sätt, så att man kan väja undan för dem med plogbillen. Är kulturfältet starkt belamrat ej blott med ris utan också med grövre virkesavfall och äldre s. k. lågor, vilka endast kolade eller halv- brända kvarligga efter branden, är det lämpligt att vid plöjningen låta en 3:dje man gå före plogen och med en kortskaftad båtshake kasta åt sidan mera hinderliga stockar eller välta dem parallella med plogränderna. WIDÉNS KULTURPLOG 1293 Innan jag lämnar detta kapitel, må framkastas ett par önskemål röran- de anspänningen av de beskrivna markberedningsredskapen.' Det för dragtampen avsedda, järnskodda hålet i skacklorna på den Widénska plogen är väl litet; under Skogsförsöksanstaltens försök hände sålunda vid ett par tillfällen, att man kom med seldon, vars dragtamp var för grov för att gå in. Vad finnplogen angår, vållar såväl dess anspän- ning för hästen som stagandet av plogjärnen i lämplig lutningsvinkel mot skacklorna städse huvudbry för den i dessa hemligheter obevand- rade. Lösningen av dessa rebusartade uppgifter borde, så länge plogen bibehålles i sin nuvarande form, givetvis alltid i en tryckt bruksanvisning medfölja varje exemplar av plogen som säljes. Även den Widénska plogen borde åtföljas av en sådan beskrivning, då även här vissa detal- jer i konstruktion och användning, såsom erfarenheten visat, kunna vålla missförstånd och tarva förklaring. Widénska kulturplogen som såningsmaskin. För att vara oberoende av en oviss och ojämn självsådd samt i möj- ligaste mån underlätta en kommande jämförelse av såddresultaten på de olika avdelningarne i markberedningsförsöken, sökte jag vid anläggningen av dessa ytor tillföra varje parcell ungefär samma frökvantitet, näm- ligen omkring 30 frön pr kvm. Detta ansågs tillika ungefärligen mot- svara, vad som efter ett gott fröår kunde påräknas falla från en frö- trädsställning av c:a 40 tallar pr hektar. Med hänsyn tagen till de olika fröslagens tusenkornsvikt avvägdes så- lunda på förhand de kvantiteter, som skulle utsås på varje yta och av- delning, och efter en förberedande undersökning på Skogsförsöksanstal- tens lokal trodde jag mig ha funnit, att man vid framförande av den Widénska plogen i slag på 1 meters avstånd från varandra skulle komma de önskade frökvantiteterna — vilka ju borde motsvaras av 30 frön pr längdmeter plogrand — närmast genom att blott låta fröet falla från e2 av fröbehållarne samt i denna ha s3-hålsskivan insatt. Som förut blivit nämnt, utfördes också samtliga plöjningar med denna inställning af såddapparaten. Tabell II, som visar den genomsnittliga frömängd, som på de olika försöksytorna verkligen fallit pr längdmeter plogrand, röjer samtidigt, att denna beräkning ej hållit streck. På ytan 408 föll sålunda ej mindre än 70 å 71 frön pr längdmeter, på alla de övriga ytorna uppstod där- emot ett större eller mindre underskott. Att så blev fallet visade sig bero på en oförutsedd egenskap hos såddapparaten, nämligen att den utfallande frökvantiteten starkt förmin- skas, i samma mån som frömängden i behållaren sjunker. 124 é EDVARD WIBECK Tabell II. DE | FroctsWnsamd Fröets 1000: | Antal fallna Plöjd rand RS | Fröslag | RS kornsvikt i |frön pr längd-| pr timma [9 AVGE SG Aa | gram m:r plogrand. 1 meter | Versuchsfläche '; SA | FPGSA SAR EES | Gevicht des |Anzahl gefallener|Gepflägter Strei- | ou. Abteilung SEVIE ONES NN NE Samensipro Samen pro »: | fen pro Stunde | Samens | 1000 Körner Pflägestreifen in Meter | | 400, I B Gran Junsele 4.— |. JO—71 | 534 | 400, ITI » Tasjö | 5-5 20=302- | 1927 (Gt ZAC Tall Jörn | 4.— 44 1527 » ES Gran Tåsjö 5-5 28—29 » | 396, II | Tall Jörn 4.— FS 1514 | I SEIN | Gran Taäsjö HS [| O-S0 725 | | SYN | 2 | RAL » ISS 743 550, I | al Ranea 35 45 2425 | Redan under fältarbetenas gång märkte jag, att utmatningen av fröet skedde olikformigt; den sista återstoden av behållarens innehåll föreföll alltid påfallande dryg och frökornen i detsamma syntes vara i viss rikt- ning utsorterade. För att bringa full klarhet i dessa förhållanden och på samma gång studera den inverkan, som olika grovlek, vikt etc. hos fröet kunde utöva på utmatningen, anställdes efter återkomsten från fält- arbetena vissa experiment med Widénska plogens såddapparat. Dessa tillgingo så, att ez av fröbehållarne, försedd med g5-hålsskiva — alltså samma kombination som använts vid fältförsöken! — fylldes med frö i avrundade kvantiteter, varierande allt efter olika frösorter mellan 450 och 600 gram, såsom närmare framgår av efterföljande tabeller. Klaffen på baksidan av fröbehållaren hölls öppen genom en stötta, och utmat- ningsapparaten sattes i rörelse genom kringvridning av stora ploghjulet. Efter kringvridning av så många hjulvarv, som motsvarade 300 m. till- ryggalagd väg, uppsamlades och vägdes det utfallna fröet. På detta sätt undersöktes den frömängd, som, under förutsättning att fröbehålla- ren ej blivit påfylld och såddapparaten varit i oavbruten funktion, skulle fallit mellan varje 3500:de meter av de första 3 kilometerna av plogens väg. Ur den frökvantitet, som föll på respektive vägstyckena o— 300 och 2 500—3 000 meter, togs därjämte prov om 10 kubikcentimeter, i vilka antalet frökorn räknades. Samtliga de frösorter, som kommit till användning vid sådd med plogen under sommarens fältarbeten, näm- ligen tallfrö från Jörns och Råneå samt granfrö från Tåsjö och Junsele revir, provades på detta sätt och därjämte tallfrö från Storbackens re- vir. Med varje fröslag utfördes tre experimentserier. Resultatet av dessa försök föreligger i efterföljande tabeller. WIDÉNS KULTURPLOG 125 Prov A, —AÅg3. Tallfrö av 1915—1916 års skörd från Jörns revir; 1000-kornsvikt omkr. 4.— gram, I fröbehållaren inlades 450 gram frö. Tabell III. | u | Prov Ax SM A, SE A, | SN | Antal RR | | 1 TE FEN EA | kringvridna ägd > |Utfallet| ÄNt2 Uefa let mökor, Utfallet Antal | [vera allet Ro | 3 rn . + frökor frökor frökorn|| frökorn' hjulvarv Er SR fe Ex EN röv | frö ; | ; gram | IR gram de gram || stanmtee 2 | | kbem kbem kbem | STAM | kbem | | z | o—202!/, O— 500) 73.3 1081 | 67.3 1060 | 66.5 1026 69.2 1056 | 2021/,—405 | 500—1000! 68.3 61.— 59.— | 62.8 | 405 —607!/, '1000—1500) 57.3 48.— Aus | 5I1.— | 607!/,—810 I1500—2000 49.— 46.53 44.— | 46.3 | — 810o—1012!/,| 2000 —-2500) 43.— 41.5 260 42.3 |rO12!/,—1215 2500—3000, 40 — | 961 | 33.—]| 998 | 42.— | 1006 || 38.3 998 | Summa utfallet frö............ 332.— 297.3 301:5 3 10.3 | Rest i fröbehållaren ......... (18.— TN25 148.s [39.7 | | Summa '450.— 450.— 450.— 1450.— Skillnad i fröantal i 10 kbem. | i första och sista provet... 120 62 20 li 68 Prov Bj,-Bsz. Tallfrö av 1915—1916 års skörd från Råneå revir, 1000-kornsvikt omkr. 3.3 gram. I fröbehållaren inlades 450 gram frö. Tabell IV. | Se B, Prov Bj Prov B. | Er | Anal Fillrygga j 1 | SE BA Re kringvridna | —Jagd — [utfatet| AD | Utfallet] Antal Utfallet Antal | Utfallet Antal [ER väglängd, frö frökor frö i frökorn fi 'frökor frökorn jJulvarv rOtilT: ROME rö i frå iF | = ram | SKA gram | eg gram Se | gram lr | | sg kbem | ? I kbem | 2 kbem || ? kbem | o—202!/, o— 500l101.— | 1153 |I14.— | 1126 |112.5 1158 1109 2 1146 | 202!1/,—405 500—1000 87.— 93-53 96.53 92.3 | 405—6071/, | 1000—1500]| 82.— 89.3 73.5 81.7 | 6071'5—810 —MW1500—2000] 65.— 62.— 54.— 60.3 | 810—1012!/,| 2000—25001! 56.5 40.5 | 44.— Vi BE | 2500—3000]| 32.3 946 | 26.—1| 3895 | 35.3 1003 || 31.3 948 | | | | | Summa utfallet frö ............ lag. 1425.3 416.— 1421.8 | Rest i fröbehållaren ......... | (EET | 24:5 34.— 28.2 | Summa 1|450.— '450.— 450.— 450.— Själlnadä fröantal i 10. kben | i första och sista provet... 207 231 155 198 126 Prov C;—C3z3. EDVARD WIBECK Tallfrö av 1915—1916 års skörd från Storbackens revir; 1000-kornsvikt omkr. 4.8 gram. I fröbehållaren inlades 450 gram frö. Tabell V. Till : | a (& Prov CR Brovaes | Medeltal fyntal ast | Antal | Antal |mde|SAnRtal vent NE kringvyridna her [tanten nta! | Utfallet) P2 | Utfallet) "2! lUtfallet] nta 5; väglängd, | frö ökorn]| frökorn| > [frökorn/ [frökorn t hjulvarv frö IGEEOT LG (E RKODENES I EEO- a SR - | gram | gram | ;,'? | gram | i 0 ram. | re (8 kbem | s kbem |? | kbem || g kbem | T I | | | o—202!/, Oo— 500|106.— | 981 |I11.5 Ö5Or 103-5 964 |103.7 | 968 | 2021/,—405 | 500—1000] 77.5 | 102.— | 85.—!| 1 882 I | 405—0607!/, | I000—1500] 76.— 83.5 80.— 79.8 | | 607!/,—810 = | 1500—2000 73.5 69.5 | 79.5 74.2 | S10—1012!/5| | 2000—2500|| 56.5 | 49.5 255 52.8 TOT21 ee T2T5 2500-3000) 32-11 220 241 SANS 852 || 29.2 | 826 Summa Utfallet frö... o.s.v. 421.5 | 1440.— 422.— l427:9 | Rest iufröbehallareni ocs-.c..: I 20.5 | | 10.— 28.— || 22 | Summa l4s0. EN l450 — 1450 = 1450.-— | | | | | | Skillnad i fröantal i 10 kbem | | | i första och sista provet... SOM | 154 112 142 Prov Di, —D3z. Granfrö av 1913 års skörd från Tåsjö revir; 1000-kornsvikt omkr. 5.3 gram. I fröbehål- laren inlades 500 gram frö. Tabell VI. | | 1 I Erov el SN DÅ Prov D, Medel Antal Tillrygger lj | i E tal || |, kringyvridna Jagd — [Utfallet Antal Utfallet Antal | usfallet| APt2 | Utfallet | Antal | OG väglängd, . « |frökorn frökorn . frökor frökorn | hjulvarv frön: Er OG I lg fEO MINE frö Das | m [EEG öram Fran | gram ram | MM STAranlekbem| s | kbem s | bem! s | kbem I] [ Ta a | | | | | | o—202!/, o— 500 II IO-.s ILO2] IT2355 TTA44 [KISSE | ITAOT LIG: | 1129 202!/,—405 500— 1000) I109.5 106.— TOOL C| 107.3 405—06072/, | 1000—1500]108.5 109.5 106.5 | I108.2 607!/,—810 I500-—-2000!103.5 98.5 99.5 II100.53 810—1012'/,| 2000—2500' 49.5 560.— | 58.— | ESS IOI2!/,—1215 |2500—3000 8.5 | 1026 2.— | 1014 | 5.5 1083 | 5.3 | 1041 I | Summa UCS frö ooo... oss lago.— | 495.5 lägg 1 1492. | Rest ifrobebhallafen mos .cc: | Kö IL 45 | OR 70 | | Summa 00. 500.— 500.— 500.— | Skillnad i fröantal i 10 kbem 1 första och sista provet... 76 130 57 88 WIDÉNS KULTURPLOG 127 Prov E, —E3z. Granfrö av 1913 års skörd från Junsele revir; 1000-kornsvikt omkr. 4.— gram. I frö- behållaren inlades 600 gram frö. Tabell VII. i | | | ng Tällgssk. Prov E, Prov Es Il Provsbe | Medeltal | nta rr ER Er |G é 7 RR kringvridna | v3otänea, | Utfallet äkorn| Utfallet| såren. | Utfallet|-ÅR!2! |Utfattet] Anta! I hjulvarv NT 80 | frö i EG ENS 2 frö i PT? as | ram | kbem | 8" | kbem | SE” | kbeml| 27" | kbem | | o—202!/, O— 500j197.— | 1222 |211.— | 1218 |188.— | 1202 l198.7 1214 | 202!/,—405 500—1000 143.35 189.— 177.— 169.8 | 405—0607!/; | 1000—15001133.3 I19.— 125.5 126.— | 607!/,—810 fa 1500—-2000l]l 87.— BÖ | 755 73.5 | | —- 81I0— 1012!/,| 2000—2500]| 31.5 15.5 2 Ser > | 24.2 | lro12!/,—1215 |2500—3000] 2.5 | F259 2.— fERep a NS ER a | | Summa utfallet FER Lao OA SÖT 594.s 594.3 594.7 | | Rest i fröbehållaren ......... fe 5.— | 5.5 5.3 | | Summa |600.— 600.— 600.— FSE | | Skillnad i fröantal i 10 kbem i första och sista provet... 63 | 152 189 135 De gjorda experimenten äro i flera hänseenden mycket upplysande. De visa först och främst, hur ojämn fröutmatningen är under olika gra- der av fyllnad hos fröbehållaren. De frömängder, som utfallit på de första och sista 500 meterna av 3:kilometerssträckan, förhålla sig, vad tallfröet från Jörn angår, ungefär som 2:1, vad tallfröet från Råneå och Storbacken angår, som 3:1 å 4:1, vad granfröet från Tåsjö och Junsele angår, som respektive 22:1 och 79:1! Detta om själva viktsmängderna! Ännu större blir disproportionen mellan antalet utfallna frön pr längd- enhet därigenom, att utmatningsapparaten samtidigt verkar som frösor- terare i den riktning, att de största frökornen sparas till sist. Siffrorna i tabellerna visa så t. ex., att 19 kbem av det sist utfallna fröet genom- gående innehållit betydligt färre frökorn än en lika stor kubikmängd av det först utfallna fröet; för de olika undersökta fröslagen varierar skill- naden i genomsnitt mellan 68 och 198 frökorn, vilket i föreliggande fall är liktydigt med, att de sist tagna fröproven gent emot de först tagna visat en förminskning av fröantalet med (icke till!) belopp, varierande mellan '/,, och '/, av första provets totala fröantal. Det bör i detta sammanhang påpekas, att ojämnheten i besåningen av plogränderna på själva försöksfälten icke varit så stor, som den, vil- ken kommit fram under inomhusexperimenten, och detta av den anled- ningen, att fröbehållaren under pågående plöjning vanligen påfyllts en eller flera gånger. Det är emellertid helt säkert olikheter i detta avse- 128 EDVARD WIBECK ende — vilka naturligtvis borde vara av alldeles underordnad natur! — som nu i själva verket vållat den tämligen betydande skillnaden mellan den genomsnittligt fallna frömängden på t. ex. ytorna 400, III och 370, IV, vilka båda besåtts med granfrö från Tåsjö, eller på ytorna 401, II A och 396, II, där utsädet varit tallfrö från Jörn. (Se tabell II!) Beträffande det antal eller den viktsmängd frö, som från full behål- lare genom samma hålskiva utmatas, så visa sig dessa talvärden ej alls stå i bestämt förhållande till de undersökta fröslagens 1000-kornsvikt, ja icke ens fullt följa de relationstal, som angiva antalet frökorn pr vo- lymenhet. Detta framgår omedelbart av sammanställningen i tabell VIII. Denna oregelbundenhet är emellertid lätt förklarad; den beror helt enkelt därav, att utmatningen av fröet icke blott influeras av frökornens stor- lek utan också i mycket hög grad därav, i vad mån de äro befriade från rester av frövingar. (Denna renhetsgrad hos fröet inverkar givet vis något på 1000: kornsvolymen, men ej tillnärmelsevis i samma grad, som den inverkar på utmatningshastigheten!) Dylika rester fördröja ut- matningen, men molverka å andra sidan de ytterligheter mellan rask och långsam utmatning, som uppstå, då rent frö användes. Av de undersökta fröslagen utmärkte sig båda granfrösorterna för stor renhet, under det att de tre tallfrösorterna voro ganska ofullständigt avvingade. Till följd av denna olikhet sjönk utmatningshastigheten, som förut blivit nämnt, för granfröet efter hand ned till respektive !/., och a av iden ursprungliga, under det att för tallfröet motsvarande värden åtminstone höllö sig uppe vid /y åar/ till 3 Tabell VIII. | | | | | Fallen frömängd på första I Härkoms Fröets 1000- | & NE te a SAtal frökorn”| 500 m plogrand fa | revir | kornsvikt i o , ; 3 Fröslag | på IO kbem | Anzahl gefallener Samen pro erste på Einsammlungs- | gram | 500 m Pflägestreifen Art des Samens | Fetierldes 4 Ng: AM Anzahl Samen- |— SN — Sänene | Gewicht des Sa-| körnerauf 10 cem.| I gram | Antal frön | mens in Gramm | - | | | | In Gramm | Anzal Samen Gran | Junsele 4.— 1214 | 198.7 49.675 » Tasjö 5 1129 116.3 21.TAG Tall Råneå | 3.5 1146 | 109.2 31.200 > Storbacken 4.8 968 103.7 21.604 Jörn — 1056 69.2 17.300 J | 4 5 | 9 ; Även om man genom att ofta påfylla fröbehållaren kan motverka den olikformighet i sådden, som i annat fall f. n. uppstår, är det tydligen ett berättigat önskemål, att sådana konstruktionsändringar vidtagas med såddapparaten, att denna bringas att mera likformigt släppa fröna, obe- roende av fyllnadsgraden. Jag håller också före, att en sådan förbätt- ring ganska lätt kunde göras. Naturligtvis är det ej platsen, att här WIDÉNS KULTURPLOG 129 spekulera över detaljer, vilka bäst utformas under praktiska experiment, men ganska säkert skulle den ojämna utmatningen av fröet helt eller åt- minstone övervägande försvinna, om behållaren genom en åtknipning (eventuellt dold genom en yttre dubbel- så S | = Z A vägg) skildes i en övre del, som enbart | | skulle tjäna som fröbehållare och en undre del, som inneslöte själva utmatningsmeka- nismen. Denna undre del borde ej hel- ler vara bredare, än att den någorlunda fullständigt beströkes av utmatningsappa- ratens vingar. Fig. 12 visar ungefär, hur jag tänkt mig saken. Vid sådd borde gi- vetvis så mycket frö alltid finnas i behål- laren, att hela nedre delen av densamma ständigt hölles fylld. Ännu bättre uppslag Fig. 12. Halvskematisk bild, visan- beträffande fröbehållarens och utmatnings- apparatens konstruktion vore för övrigt möjligen att hämta från en delinom lant- bruket använda frösåningsmaskiner. Ävenså kan ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt, att ersätta de nuvarande borstviskorna i utmatningsapparaten, vilka äro underkastade hastig slitning och där- de tvär- (a) och längssektion (b) av den Widénska kulturplogens fröut- matningsapparat jämte författarens ändringsförslag af samma apparat (c och d). — (Halbschematisches Bild, der Quer- (a) und Längsschnitt (b der Samenspeisevorrichtung des Wi- dénschen Kulturpfluges nebst Än- derungsvorschlag des Verfassers fir diese Vorrichtung (c und d) zeigend.) med vållad förändring i fröutmatningen, med mera solida och oföränderliga metallskovlar samt kanske också göra öppningarne i hålskivorna, vilka nu äro ytterst känsliga för fröets olika grovlek och renhetsgrad, något litet större, eventuellt på bekostnad av anta- le klämmas, varigenom sådana oregelbundenheter i utmatningen som dem, Det händer ibland, att i de nu använda små hålen ett par frön fast- varom t. ex. det förut meddelade provet D bär vittne, kunna uppkomma.' Slutligen kunde man önska en särskild lucka nere i bottnen av behål- laren, varigenom överblivna frörester mera bekvämt, än nu är fallet, kunde avlägsnas. Sammanfattning. Såvitt de vid Skogsförsöksanstaltens Norrlandsavdelning gjorda erfaren- heterna givit vid handen, är den Widénska kulturplogen ett markbered- ningsredskap, som kan göra skogsodlingsarbetet i Norrland högst betydande tjänster. I synnerhet för tallmarker med tunt, smuligt humustäcke läm- par den sig utomordentligt väl och bör här vara ofantligt arbetsbespa- 1 Jämför även anmärkningen i noten å sid. 107. 1130 EDVARD WIBECK rande. Avsevärt sämre gestaltar sig plogens arbetsprestation å marker med tjock, hopfiltad torvsvål, i synnerhet om denna till på köpet täckes av ris och försumpningsmossor, men även här kan man i somliga fall nå goda resultat med plogen och spara mänsklig arbetskraft. I markbetäckningen blottlägger och besår den Widénska plogen en 10—15 cm. bred plogfåra, vari dock f. n. någon luckring av jorden ej äger rum. Plöjningen behöver naturligtvis icke nödvändigt ske i sam- manhängande rader, utan kan också ske i form av rutplöjning, genom ett oupphörligt upplyftande och nedsättande av plogjärnet. Under sist- nämnda förhållanden kan tydligtvis fröåtgången betydligt minskas och i vissa fall kanske också arbetshastigheten något ökas. På marker med tjock torvsvål vill det även synas, som om själva avlägsnandet av denna lättare försigginge i avbrutna fläckar än i sammanhängande ränder. På tallhed torde plogen med fördel kunna köras före avverkningen, efter vilken hyggesrensning i så fall ej behöver ske. Två (eller i vissa fall tre) man jämte en häst böra med 1 å 1.5 meters avstånd mellan plog- ränderna kunna hinna skogsodla 2 å 3 hektar på dagen. Granmarker kunna först plöjas efter avverkningen. Föregående risbränning underlättar där mycket plöjningen. 1 å Vi hektar böra kunna plöjas pr dag. Fröutmatningen sker f. n. mycket ojämnt; allteftersom fröet sjunker i behållaren minskas fröfallet, varför man genom täta påfyllningar bör motverka denna olägenhet. Fröets grovlek och renhetsgrad påverka i så hög grad fröutmatningen, att några bestämda anvisningar angående hålskivor etc. knappast kunna givas; varje skogsodlare tillrådes att i denna punkt genom föregående inomhusexperiment med såddapparaten bilda sig ett omdöme om, hur just det frö förhåller sig, varmed han ämnar så. I regel torde sådd genom 5-hålsskiva och från en behållare eller genom 3-hålsskivorna och från båda behållarpe vara att tillråda, fröåtgången kommer då i de flesta fall att vid radplöjning hålla sig omkring I — till 1.5 kg. eller något mera pr hektar. Genom rutplöjning kan fröåtgången nedbringas till omkring hälften. ÖSTRA NE TLS PRE OE NN SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917. e sedvanliga uppgifterna rörande skogsträdens blomning och fruktsättning; som kronojägarna årligen ha att avge, hava även vad 1917 beträffar bearbetats och sammanställts vid skogsför- söksanstalten. Väderleken under vegetationstiden. Innan vi övergå till behandlingen av materialet angående blomningen och fruktsättningen hos våra skogs- och vanligare parkträd under året, är det av intresse att få en exposé av de temperatur- och nederbörds- förhållanden vars inflytande gjort sig gällande såväl på blomknopparnas anläggning som på blommornas och frukternas utveckling. För det tallfrö, som är moget och skall skördas innevarande vinter, anlades blomknopparna under sommaren 1913. April—oktober måna- ders temperatur detta år var i regel lägre än den normala. Under en och annan månad rådde dock normal temperatur inom mindre områ- den. Endast juli månad hade för norra Sverige att uppvisa en tempe- ratur, som något översteg den normala, och under augusti var förhäållan- det detsamma utmed norska gränsen. Under juni, augusti och oktober månader var nederbörden betydligt mindre än normalt, då den däremot i övriga månader var större! År 1916 var temperaturen under april och maj månader normal eller något högre i hela landet, sedan var den hela tiden lägre. Undantag härifrån gör blott juli månad, som för Norrland hade att uppvisa en temperatur, betydligt högre än den normala. Frostnätter förekommo tal- rikt i april och september, voro ej sällsynta i maj och augusti och före- kommo på spridda ställen över hela landet även i juni månad. Juli hade däremot icke att uppvisa någon temperatur lägre än o”. !) Utförlig redogörelse över 1915 års väderleksförhållanden återfinnes i uppsatsen Skogs- trädens frösättning år 1915: Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, häft. 12, 1915, sid. 133. 132 GÖSTA MELLSTRÖM Nederbörden var under samma års tre första månader mycket större än den normala, under april och maj påfallande stor i norra och under juni mycket stor i södra Sverige. Juli månad hade endast 8 procent större än den normala och kan anses utgöra en vändpunkt, i det augusti och september voro relativt nederbördsfattiga. Båda de sistnämnda må- naderna hade att uppvisa största nederbördsmängden i landets södra delar med avtagande norrut. ' För 1917 års temperatur- och nederbördsförhållanden ges i likhet med vad tidigare varit fallet en redogörelse under de månader, som vegeta- tionstiden infaller. Denna är hämtad ur »Månadsöversikt av väderleken i Sverige.» April månad. Temperaturen var i medeltal för månaden under frys- punkten i största delen av Norrland samt i de nordliga delarna av Da- larna och Värmland, eljest däröver. 'Lägsta temperaturen inträffade i allmänhet under första veckan, men mångenstädes under de sista dagarna av månaden. - Medeltemperaturen var för hela Sverige omkring 2 grader lägre än den normala. Minsta avvikelsen förekom utmed Bott- niska viken, från Hälsingland och norrut, där den var omkring 1,35 gra- der, och största avvikelsen i inre och västra Sverige, där den var 2 å 3 grader lägre än den normala. Nederbörd föll under hela månaden i någon del av landet, och ut- gjordes huvudsakligen av snö eller snöblandat regn, och var mestadels större än den för månaden normala. I procent av april månads normala nederbörd växlar årets mellan 240 1 Gottlands län och 96 i Kristian- stads och jamtlands) lan. I medeltal för 'bhelar riket fot sjordemden 34,9 mm, eller 138 procent av den normala, som är 25,, mm. Maj månad. Endast i nordligaste delen av Norrbottens län var tem- peraturen i medeltal under fryspunkten. Den var i början av månaden jämförelsevis låg, men steg därefter hastigt och var i månadens slut tämligen hög. Medeltemperaturen stannade dock under den normala vad beträffar större delen av Norrland, de västra delarna av Dalarna, Värmland och Dalsland samt Gottlands och Blekinge och östra delen av Kristianstads län. I övriga delar av landet var den omkring 0,5 åa 1,0 gra- der högre. Frostnätter förekommo under månaden över hela landet. Nederbörden i maj var sällsynt ringa, och under de senaste 37 åren har ingen maj månad haft att uppvisa så obetydlig nederbörd som 1917 års. I medeltal för hela landet föll endast 15,, mm eller 40,2 procent 1 En mera detaljerad framställning av temperaturförhållandena under vegetationstiden 1916, hämtad ur »Månadsöversikt av väderleken i Sverige», finnes intagen i Skogsträdens frösättning år 1916; Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt, häft. 13—14, 1916, sid 167. SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 133 av den normala. Närmast kommer maj 1913 med 21,7 mm och 37 procent. Nederbörden bestod huvudsakligast av snö i norra delen av Norrbottens län och regn i övriga delar av landet. Största mängden föll den 13—135 och 29—30. Regndagarnas antal var i medeltal för Norrland omkring 10, för Svea och Götaland omkring 5. Juni månad. I medeltal för månaden var temperaturen betydligt över den normala. Största avvikelsen, omkring 4 grader, förekom i Stock- holms och Uppsala samt i Kronobergs län; minst var den i Göteborgs- och Bohuslän, där den var omkring 1 grad över normaltemperaturen. Vid Stockholms observatorium har icke någon gång i juni iakttagits så hög medeltemperatur som 1917, + 18,1: grader. Närmast komma ären 1896 och 1774 med 0,; grader lägre temperatur. Frost inträffade i södra Norrland och största delen av Svealand samt i Östergötlands, Jön- köpings och Kronobergs län den 6—9. Regn utgjorde den huvudsakliga nederbörden. Hagel föll dock på enstaka ställen, särskilt den 22. MNederbördens mängd var mycket väx- lande. Störst var den i södra Norrland, västra Svealand och vid väst- kusten, minst i sydöstra Götaland och östra Svealand. +Då under före- gående maj månad nederbörden i hela landet var ovanligt ringa och under juni månad densamma i Götaland och östra Svealand var betyd- ligt mindre än någon föregående juni sedan 1891, var torkan i dessa delar av landet synnerligen kännbar. För hela landet översteg emel- lertid nederbörden i juni månad den normala med 8 procent. Juli månad. Temperaturen var i medeltal för månaden lägre än den normala i hela riket utom i sydvästra Götaland, där den var omkring o,; grader högre. I nordvästra Svealand, västra och inre Norrland var den 1—1,3; grader lägre än normaltemperaturen. Högsta temperaturen, + 31,8 grader, inträffade vid Hökhult, Hallands län, och lägsta — 3,0 grader, i Kvickjock. I en stor del av landet hemsöktes växtligheten av frostskada, särskilt den 3—38. Nederbörden utgjordes huvudsakligen av regn, men i Norrland föll den 4—9 såväl snö som hagel, och mångenstädes i Svealand föll hagel den 2—7 samtidigt med den då inträdande lägre temperaturen. I me- deltal för hela riket utgjorde nederbörden 55,, mm eller 80.3; procent av den normala, som är 68,7 mm. I Götaland och större delen av Svea- land var den lägre än normalmängden, då den däremot i Dalarna och Norrland utom i Norrbottens län var något högre. Augusti månad är att beteckna såsom mycket varm, i det tempe- raturen i medeltal var betydligt över den normala i hela landet. Av- vikelsen i de västra delarna av Norrland var icke mindre än 4 å 5 gra- 134 GÖSTA MELLSTRÖM der, i de inre delarna av Götaland omkring 1,8 grader och i de östra delarna av Svealand 2 grader. Längs Sveriges östra kustland var temperaturen anmärkningsvärt jämn, i det densamma i medeltal icke växlade mera an rI,, grader, (16,2 i Haparanda och 17,6 i Karlshamn. Frost inträffade under månaden i Storsätern (i västra delen av Koppar- bergs län, 750 m över havet) samt i Ljusnedal (västra Jämtland, omkr. 370 m. över havet), på vilka ställen termometern visade — 2,o grader. Den huvudsakligaste nederbörden under månaden utgjordes av regn, men även förekom något hagel. Synnerligen häftiga regnskurar, mesta- dels åtföljda av åska, förekommo talrikt i Götaland och något mera sparsamt i Svealand och Norrland. Till följd av de talrika åskvädren blev nederbörden mycket ojämnt fördelad. Nederbördsmängden var störst i västra Svealand och i västra Götaland, minst i Norrland och ovanligt ringa i hela östra kustlandet från Haparanda till Kalmar. I medeltal för hela riket var nederbörden 73,, mm eller 93 procent av den normala, som är 78,,; mm. September månad. I medeltal för månaden var temperaturen i norra Norrland 0,5; å I1,o grad lägre och i västra Götaland omkring 1 grad högre än den för månaden normala, och i det övriga Sverige i det när- maste normal. Skillnaden mellan medeltemperaturen i nordligaste Norr- land och i sydligaste Skåne var nära 10 grader, i det att den i Karesuando var + 3,8 grader och i Ystad + 13,1 grader. Frostdagar voro allmänna i Norrland och Svealand den 4—7, 14-—20 och i hela landet den 29—30. Nederbörden utgjordes mestadels av regn. Även snö eller snöblan- dat regn föll dock under senare delen av månaden tlerstädes i Norr- land. Nederbördens mängd var ringa i hela Svealand och nordöstra Götaland samt delar av Gävleborgs län. I Norrland och sydvästra Gö- taland var den riklig och på sina ställen ansenligt över normalmängden. För hela riket var den i medeltal 63,6 mm eller 125,7 procent av den normala, som är 50,6 mm. Sammanfattning. I början av 1917 års vegetationsperiod, april och maj månader, var temperaturen i norra Sverige betydligt under den nor- mala. Även för södra delarna av landet var april relativt kall, då däre- mot maj hade att uppvisa en temperatur något över den normala. Juni var tämligen varm, då juli återigen för större delarna av landet hade en temperatur något under den för månaden vanliga. I jämförelse med den normala temperaturen för månaden, hade 1917 års augusti ett överskott av icke mindre än 2—-4 grader. I september rådde medel- temperatur. Frostnätter voro mycket vanliga i april och voro icke heller SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 135 ovanliga i maj. Den 6—9 juni förekommo frostnätter över stora delar av landet och samma var förhållandet den 3—38 juli. Augusti var däre- mot så gott som frostfri, då återigen september hade att uppvisa frost- nätter över hela landet. April månad var mycket våt, i det nederbörden då utgjorde icke mindre än 138 procent av den normala, maj var däremot ovanligt neder- bördsfattig. Samma var förhållandet för södra Sverige även under juni och juli månader. Norrland fick under båda dessa månader rikligt med nederbörd. Synnerligen utmärkande är juni för sin stora nederbörd för Norrlands vidkommande. Augusti hade att uppvisa stor nederbörd i landets västra delar men ringa i dess östra. I september åter var ne- derbörden riklig i Norrland och sydligaste Sverige men ringa i meller- sta delarna av landet. — Som synes har det i norra Sverige varit jämfö- relsevis vått, undantag utgör endast maj månad samt i någon mån augusti, då däremot södra Sverige haft ovanligt ringa nederbörd. Tallens och granens blomning. Tallen blommade under året ganska jämnt över hela landet. Möjligen var blomningen något ymnigare i mellersta och södra Norrland än i övriga delar av riket. I sin helhet är den att betrakta såsom i det allra närmaste medelmåttig hos fristående träd samt svag—medelmåttig i bestånd. Av tabell I framgår det, att i medeltal för hela landet ha 3,7 procent av rapportörerna angivit blomningen såsom ingen, 36,0 Så- som svag, 41,; såsom medelmåttig och 18,: såsom riklig, allt beträffan- de träd, som varit fristående. Motsvarande procentsatser rörande tallen i bestånd äro 16,4, 52,0, 26,9 och 4,7. Blomningen inträffade i landets sydligaste delar under de tio sista da- garna av maj. I Smålands, Västra, Östra och Bergslags distrikt sträckte blomningstiden sig något in i juni. Därefter fortskred blomningen norr- ut i en jämn våg, vars ostligaste del, d. v. s. i kusttrakterna till Bott- niska viken, gick något före den i inre delarna av landet. Den hade nått upp till de norra gränstrakterna i början av juli månad. Det tog således 40 å 45 dagar för tallens blomning att passera Sverige i dess längdriktning eller att förflytta sig 160 mil från söder åt norr. Jämfört med åren 1915 och 1916 är tiden år 1917 densamma men något sen jämfört med de tre där närmast föregående åren. Nedre delen av tabell 1 åskådliggör förekomsten av granblommor. I stort sett ger den en liknande bild som motsvarande tabell före- gående år. Det framgår sålunda, att granens blomning varit god i norra och mellersta Norrland men sedan hastigt avtagit söderut 136 GÖSTA MELLSTRÖM Tabell 1. Sammandrag över blomningens ymnighet hos tallen och granen våren 1917. Die Blitte der Kiefer und der Fichte im Frihjahr 1917. I I i | Procentfördelning av kronojägarnas uppgifter om | Prozentweise Verteilung der Försterberichte tber | fristående träd med | bestånd med | freistehende Bäume mit Bestände mit | Fek ON [ELR ; | =S | | AN ALFA SAS AA Nag | Distrikt OR | ag JONS | S = 3 & = 5 Ike en Nn INRE Gr HERE -— s [7 in | END -H ms | 8 Ef | ia El r9 | RIE | SEJ AN (= || 2 | I SN EE I DN & 33 ) Bs - | fom er Sass | Se FE TE | Bor AS oa 2 OMS SE SS EÖrSTN ES 2 Ne = 3 fei- EOS FS RA SR SA a =) a (ER eo 2 = 3 = FS ER NE SEAN NP ett RA CN NäR ae | | = | 3 | | EE SE | Tall (Kiefer) Övre Norrbottens ............ (I | ANN Seg 17.8 15:09. | =50),0 27:3 6,8 I Nedre AR RA a re el KE S,1 | 28,6 44,9 18,4 14439 5553 | 25,5 4,3 Skellefteav nns Re SSE o 25,7 | 42,9 | 3154 8,6 | 54:3 | 34:3 2,8 [ÖDTE STEK pk EE Ar SAR I 2,70 T365 11 02520) 2756 54 SONEN 8,1 FANN Ö SÄNG SAN Saeed SE 2,5 SON ARN 20 10,3 405201-3353 10,2 | | Mellersta Norrlands <........ 74,0 SÖKOr Kr A20E T2537 [2302 46,4 25,0 är Wer | | I (GävleDala Lo EAA 2 SNES Al Os OR 2 I I | LBETgSlagSs to Ssk ss Ks. ORT are se Skön Fa ÖN 4,8 [RÖS ERROR SAR DLa SR EL RR 2,3 | 47,7 | 38,6 | II,4 || 30,9 | 500 | 1677 2,4 | VIEL SEAT AS BEER rs fet SSE o 34,0 | 34,0 | 32,2 || 1255 | 39,6 | 39,6 8,3 | jopsmälands 605 15-55N5 Kersaan 4,00 Sera 250 ÄTS: 30,08 NAJS | 22 o OSS Ara ORSA ASSA So ASKS SR SANJO SS 2,8 | | | NS | | | | Hela landet 357 36,9 NE a 18.1 | 16.4 5230 | 26,9 | 4,7 | | I | Gran (Fichte) | | Övre Norrbottens ............ [yen ELINA FORN IKASES | Or 30 50,0 19,6 | Nedre SANN RRTRA KEN [0] 388 | 30,70) 12455 || T4H6 |- 3735-11 2052 ES INSKelleftea ske, se MeST nt IEEE OT a kär Se AS SA REA TES lr SR | SUM SSE SA oa INO 24,3 | 43.3 | 32,4 5,4 | 46,0 | 2750 | 21,6 | NETarnösan ds ATS see eRNNN 2,6 ER | Sk CRT 5,2 | 39.5 | 3915 15,8 I Mellersta NOrrlandSs Öo....tc.2 | SE 25,4 Aas Re250 10,1 39,0 44,1 6,8 I -”- (CEN (SS BE ke NE ON Sek pe Rn | RON NEN ök Bör Oo | BErgSlAgS oe Sekel | 22,6 SÖ 50 | TOT HASSES a RES o IR ÖS TT SNI eg få bro NRA 62:81] 37,2 o Oo 88, | I1,9 Oo o VIASAT Er RAN sl SANN SVS SN 93,9 6,1 OMAR 93:9 6,1 Oo Oo SMALA ASKA s dess Zi) 22 OMR IG 34,1 | 15,9 o o SJÖN Ars AE SS NS NR Sno ASTON ONS o 73,7 | 26,3 | 0 o | Hela landet | 2748 | 29,3 | 26,6 | 16,3 | SY4o0 a 32,00 8,3 för att nå sitt minimum i Västra distriktet. Blomförekomsten kan be- tecknas såsom medelmåttig inom de sex nordligaste överjägmästaredi- strikten men däremot så gott som ingen inom Östra, Västra och Små- SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING AR 1917 137 lands distrikt. Liksom fallet var 1916 hade Södra distriktet även 1917 att uppvisa något svag blomning hos granen. Även granens blomning inträdde i Södra distriktet i slutet av maj månad och i övriga delar av Göta- och Svealand i början av juni. Även i landets norra delar företer blomningens inträffande hos granen samma bild som för tallen, dock med den skillnaden att nordgränsen nåddes vid juni månads utgång. Granens blomning kan således sägas under 1917 hava varit ungefär samtidig med tallens. Detta förhållande brukar icke vara ovanligt för norra Sveriges vid- kommande, men i södra delarna av landet brukar granen vara ungefär 10 dagar tidigare. I år har förhållandet närmast varit det omvända, i det blomningstiden för de båda trädslagen inträtt samtidigt i Götaland och Svealand men för granen i Norrland omkring 5 dagar tidigare än för tallen. Orsaken härtill är säkerligen att söka i väderleksförhållan- dena. Den låga temperaturen i södra Sverige, under april och början av maj månader, som tillbakahållit den tidigare vegetationen, över- gick hastigt till varm och torr väderlek, vilken framtvingade den samti- diga utvecklingen av blommorna hos såväl tallen som granen. Inom norra Sverige inträffade temperaturförändringen något längre före den vanliga blomningstiden, och var dessutom icke åtföljd av torka såsom i södra Sverige, varför den där icke kom att öva samma inflytande. Tillgången på tall- och grankott. Kartan över 1-årig tallkott ger för 1917 intryck om något bättre tillgång därå än 1916. Endast 1 revir, Vettasjoki, är fullständigt isak- nad av kottämnen. Däremot ha 23 revir, 2 inom övre Norrbottens di- strikt, 2 inom nedre Norrbottens, 2 inom Skellefteå, 3 inom Umeå, 4 inom Härnösands, I inom Mellersta Norrlands, 4 inom Gävle—Dala, I inom Bergslags, 1 inom Östra, 2 inom Västra samt I revir inom Små- lands distrikt, att uppvisa en tillgång, som något överstiger medelmåttan. Riklig tillgång förekommer icke inom något revir, men är sådant för- hållande väl uppgivet från någon enstaka bevakningstrakt. Inom över- vägande delen av landet är förekomsten av 1-årig tallkott betecknad såsom svag-riklig hos fristående träd och samtidigt svag i bestånden. Detta överensstämmer ju mycket gott med vad som sagts om blom- ningens ymnighet, vilket också var att vänta efter den för blommornas utveckling och befruktning mycket fördelaktiga väderleken under blom- ningstiden, ett förhållande, som också särskilt framhållits av en stor del utav rapportörerna. I sammanställningen över skogsträdens frösättning år 1916 gjordes den 10. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 138 SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTMING ÅR 1917 Tabell 2. Sammandrag, utvisande förekomsten och tillräckligheten av tall= och grankott samt biörkfrö 1917. Zusammenfassung iäber die Verbreitung und die Menge der Kiefern- und Fichtenzapfen und Birkensamen., . 1-årig 2-årig [Er | | tallkott tallkott fu 0 Grankott =O Björkfrö |D I 1-jähr. || 2-jähr. 2 Fichten- 28 Birken- DE | Kiefern- || Kiefern- Ra zapfen |& HÅ samen Fölptst zapfen | zapfen IS E ao 25) SITT RT ox TR a e - I | Nr Distrikt och revir lar BR HS Rö a RE ERE | Ön om ee se ga la on = = 0 | PTS io | PIA ale Poll PV 2 | | ES FR ESR Fr al SR FN RS FE ER | | SE | | SN | ae | EN 8 Elen STA | (c) NA 00 Ag TO ee & NS 208 LL BS a va & | "be oe |Ö LR 5 Eee SES TS AR älska = & RR 30 FEL EE Ja EE = 3 3 & lg 3 3 ET IK) oe = (Gc) e | I I | | | | | | | Övre Norrbottens distrikt. | | | | fo | Jukkasjärvi REAR VR AE AS FE | 150] I3s0l|-153] 153) 1,31) 250] 138] 1;s]| 2:31 2:3 2,3 | | 21 Vettasjoki AA RL O A TES OF IEO [0] [0] 0 250] 2501. 17 || 230 |200N2eN STI Gällivare SETT I0G late kr SVEK 2401) Tag [| Lol To) Toll 2501-2500 MI ON OR NN E- 4 Storlandets tt TT OH OP NR NSL 1351-155 4 Ts200 ISSN TS IN ARS | VIR5 Ängesa 2 VR RE ARS Ena SEAN VA 150 LO33 EIGS: OK KLO 232 ONA ONNRE 2,0i EG | FVÄT1E Ur Ask SI SN dk RAA kh a AES 1331] T39]| Ia34 Esa] dag] 3101 230250] 2h7 es KeA . I ÅA I 7 | Porjus EA UA RENA S SSA | 037 | Oz 30) 1,5] 037 || 40] 170] Koll 2:01 2,00. 8 Pajala ER TT PN oveve Åre Ve par sys VELA a | O,8 0,6 0,6 0,6 0,8 1,6 1,0 1,3 1,6 8 156 | 91] Torneå » SAR RR RR ER ER 1 OA I OS el FAL VE Es Fe RE | SN) Pn Aa | 10 | Tärendö FT ARR SAPA KRA a 250 | 1551] 155 | 153 | 1,5] 2,81 2,5 | 2,31] 253 | 1,8] Lis (rr Kalix 2ätgr He R ER RS EEE | 220: 2361] 138 | I: 02031) 218 [2727 [205 234 ol paa | 12 | Råneå SKL TEN FEAR RS SEN 15310 30) |G, ol N:SIE25 233) SIS 2,3 | (EA | [ES I - . . I | I | | Nedre Norrbottens distrikt. | II | | | ) | I I | | I 135 EStOnDACkEnsiv NECVIL oss oerses ee 2,0 | 157 || 2,0 | 1357 | 2,0] 2,50] 250 | 2501] 253 | 253 | 240 14 | Jockmocks FIA PISA NN SIN SAS | 1,3 | 0,61 153 | 0,3 | Tjoll 156 | 0,6 | Tjoll| 250 | 240 | 240 15 | Görjeå FE NEAR NIA | 157 | Tjoll 2,0 | 1,53 | 157] 153] 150] 1571] 257 | 253 | 2501 16 | Pärlälvens 2 VI BJ LULLE RESA TA 10,7 | 037) 035 ÖS OSN 7 SN ONE 17 Sikå SES foeloforeie ie.e e,& lelb det r iRNE | 2,0 1,3 1,8 1,0 155 1,5 0,8 1,5 2,3 2,0 2,0 18 | Vargiså AMRA LA NET SAR? (6 | 0,8 | Os I30N- I;0hd 150 I34., Tao avi a ERSNKSNON 19 Malmesjaurs 554 BR RN TRA | 2,5 | Isoll 150) 0,8 1,8l2,3 ) 138] 2301 248, Kils Ae 20 O:aKATVICSTULSLST od serber as se | 137 | 037 |) 17 I 0,7 | 1sol| 147 | 150) 1soll 1,0] — | 130 21 | NE » NER FIAT RAR VAS SNS RA | 2,0] I;7 || 130] 037 153']]| 1,71 1,3] 2,0] X;3 | AFONSO 22 | Bodens SERIRN TI RM TE ER EEE 1,3 | Os9]| 156 | 1; | I,5l] 200) 159) 2501 2,z1 251 | 2,01 23 | Piteå D|B SDR AE 12 | I30]) TSL s0 EIGSN) 7 | TS RON RS 1,5 | 24 | Alvsby RR SEN NN SR SA 1 IFO, O;SI NIE KLO | AHO ESA EL a EG 2,8 | 2,8 23:61 FT | | | | | | | | Skellefteå distrikt. | | | 5 | | | | 2 Arjepluogs EVITA IEONPEGAE rg EEE Sö 1,52: ISO KÖRSL ORG SON SN RA 240 ONT Z20NISTAKATYVIÄSJAES Pa tea len sned reda 15611 0; 8 SN OFS: | ONKEL OS KI OKT SIN IG 27 | Malå 2 TER Rae Arv ADNE SR 1:31] 231350] 077), 1a3i))- 2335) 1,3 | 2sol| 2572 28 | N:a Sorsele SE VY VÄrs RSNLSto RA I40 | O3;7 ||, | Oz | 2401]] 2,01 Ta AO IKF25NETTSN RAG 29 Sä » LU AR baner OST IORA 1,3 | 0,7 || 1,0 I O,3 158 1,3 | I,0 157 2,7 | 2,0 2,0 30 | Jörns IEA KIRAN os Aer 1,3 | I,;ol| 1,7 | 1,6 | 1,9] 2,3 | 213 | 2:01) 253 | 243 | 240 31 | Norsjö 2 BREES EE: BEA NR 25311 IBN TRON ASEAS AON VARO 30. | 250: AR 32 | Burträsks SYO TERS RO RAN SIA RNE 24811 1,8 TSTLKITS 3: GÖSTA MELLSTRÖM I I | i-årig || 2-årig [Ox | lg tailkott tallkott |9 El Grankott | = Björkfrö | AS år lär 5 SN 3 Mov 1-jähr. 2-jähr. 5 || Fichten- 25 Birken- SS Kiefern- || Kiefern- & s zapfen | samen ja & zapfen || zapfen SE RS 2= oo) ha 1128) Sell | ec | SE lan 5 la. 188 18 mg | 27 N:r Distrikt och revir a lea | SE NER lg lar | oe ÖR IH FR FESTER En se Bs = le 2 = 2580: alvar rr 39 |228 lI353 122 ATS 2 SA (TO ll 22 Ar AA SO OR FR EA EO KS EN SO Koen & 33 loco 133 1375 le > |23 I3s5:llee 53 I5 fa fl ISA fot KARE ES Ac lb tas: OT ler för I sla 9 STRESS Te 2: JO: a: 2 go Il: a: | Is & 5: a: - É Re | 5 | Sells) - IS JES 2 & ie | = ll | = 3 ) | | | ] Umeå distrikt. | BRNIVSAN Sten selej (TeVID 4 saokbksdsssre Snusg Ta Iälallkss | (RN LS RS ER FE 2,0] 2,0 34 | O:a » Hj at AE (ASKR Ny 35 ONS US KOSS KON TGS OSS HASN TNRONS SS SE NBTUSDACKENS UN: EI mg sekt ös 240 | 1,3] 253 | 155 | 24011 2:3 | 137 | 2501] 350 | 3:0 | 2:0 36 | Lycksele SD AE 0 SR FEAR 1 150 | 130 ||.I:5 | 150] 250) 1,3 | Iso | 1;3 || 2:01) 148) 240 37 | Blåvikens VM fr RSA SR Ven 2,3 | 1,5] 253 | I;5 1:81) 250 I Is80 181255 RSS 38 | Vinlidens ER SR NER RR Sy 243 | 2:01] 230 | I;3:| 2,0 2,3] 23,3. 2,0 2,5 | 2,5 l2S 39 (FER FR SR FRK 2,0 | 2,0 1,ol Oo | Tjo 2,0 | 1;0] 1571) 3,0 250 I I3a 40 | Degefors i Fe SEEN Kd Ti (Oz 150 | Oe KiSI2:5 1252) 2,51) 248 | 252 25S 41 | Bjurholms SR ve RPS Ae VD Te lasa, lv) 12 | 2,21 2,2 | 2,0]l 2,61 2,21 2,3 420 allas iskolfevib, | oddsscd, den sc donna 24;0,| Iso sol Or | 2:00 150 I OL) 2;0]] 3:00 340 | 350 | | | | Härnösands distrikt. | I . - I 43 | Fredrika TE VINN AL 08 SNS 240 | 2401] 130 | 140 | 2:01) 350 |) 340 AOL SON RO | EA ARNINERASEIGEY SL Idaste dess Fong dnskis 1;5 | 1:31 0,8 | 0,81 1,;o]| 1,8 | 1.3 | I:s] 1,31 13) 1:5 45 | O:a > ia BREES BA SPRIT 157.) I37 SIREN ES Re 1,71] 1,0] 130] 133 46 | Volgsjö SR I RISE: Lee SR SER 243 24003 Or ÖT IF25631 153 Is ora KO AVSNalDORajS, 71 gg slits FN SE ES OS ARA EST SS SNES EN 48 | Dorotea LAT IS AG PRE MSE AES I IEA URL | ne NR Kro 1.311 0,7 | 057 | 0:7, 230) 2350) 2650 49 | Anundsjö 1 PIG fö ERE EB de SEA Sr sot 1,7 | 0,81 1,7 | 048 | 14253 ko) 260 Ia AN 50 | Sollefteå VF RE ISEN HET ER BR TSL SE 12 | Toll To] ae RR Pra bn 20 | Ta ES] 3 Lal IA Is 2:3 | 2531 250 [634] Bispgärdenskskölrövil! ...../.. res. 1,0 | Oja Iso. .0,6 |Ili43 |K2;0 1.6) 233] 2,5 | 230 | 235 | I I I z ALA | | | | Gåvle-Dala distrikt. | | | | | Å | | | I 64 | Hamra LEVIN ESR a SALG 140 | 130 130] 150] 130] 250) 250 | 1j0fl 250 | 250 | 250 GSK. Gräskaklandst | 2A sedd. dass | 1,8 | 0,7 || 1,8 | 1,0) 2501 1,8 | 057 | 1,81 350 | 2,0 | 240 GOYNROPPALbergSE AR, dee ISSN Ess SIS 165 Kao Ko) 130 | 240 TS ra OA] Gaspenbhergsitevirdel) Massa sss 2502-01) 25;0 1), 2,01 150 IIF2,0) 230 1 15250) 1/240 la 681|-Alvdalens” Ota, fevil ide korusgos id TasjE Gll5s ES valg] Is | 17 |) 2,3 270 25 69 > NER TRE RAR JO RONR GRE GA [ät ieted] AS SN be SEN ER IST AD GREN I ord VAG ke åker För 140 [0.0] —- oo [ON 108 Distrikt och revir Särna Idre Transtrands revir Västerdalarnas =» Malingsbo Klotens Grönsinka skolrevir » » Bergslagsdistriktet. Filipstads revir Fryksdals revirdel Arvika Karlstads Kristinehamns Askersunds Örebro Grönbo Köpings Västerås Enköpings N:a Roslags Örbyhus Bjurfors skolrevir revir Östra distriktet. Stockholms revir : Gripsholms Nyköpings Karlsby Finspångs Gullbergs Linköpings Kinda »” Västra distriktet. Granviks Tivedens Vartofta Kinne Slättbygds Dalslands Hunnebergs Marks i109| Uddevalla 1-årig 2-årig I N tallkott || tallkott |2,&' | Grankott 1- jähr. 2-jähr. |&8 h Fichten- Kiefern- || Kiefern- |R «+ zapfen zapfen zapfen |& = oc 8 on cr 28255 2r Ske AR OR > 0 SIA = > |0 2 =E SE 20 ER NESS 2,0 | 2,0 || 130 | 130 I (NN GS IT 250; |4X43 0] sor | KORSUNKLSOKIKON FE 2,0 | T53 | 153 | 133 1581 IG30 GS 2501] Toi 25oUPG KISS FI rs Ir | LO; SN KIGA IOFS ss KON 058 0,8 | 0,81] 0,8 | 0,38 | 0,81 0,8 | 0,8 fos IKON Tjoll 0 [0] I I I | I 1,0 | O,5 1,3 | 1,0 140 1,5 | 1,0 I FA AS LIT I Sn I KA LE ES 152.) Fiol I52) 10) 157 | 06] OA 1521 OTO TZ RO INO S21EO 150 I5e I; Tjo ISIN Oss 0R 150 | 0,5 11 0,8 | 0,5 1,3 || 0 Oo T;S] I3Oll To | I;o | 135) OO 1,6 | 1,2] 1,2 | 150 | 1501] 054 | 074 2,0] 1501) 137 | 037 | 1s31]] 157 | 150 1,5 | 1521] 1,6 | 1,3 | Is) £52 1 0:7 144 | O,9 153 | 1,0 1,s; 0,6 | 0,2 150 | 057 || 153 | 057 | 1301] 057 | 0:3 1,8 | I,ol| 1,5 | 0,8 1,3 || 0,5 | 0,5; 1501 1350; oNL IL, Ås7 IGEN EES I | To, OFSNLT SONEN KF SNLORIEO Tar OS I20 Ova 1,o 0,2 | [0] 1501) Oxs7 IG KOSS I 0,3] 0 I I s54 0; IS Os KIONORNEOR 1,3 | 0,8 || 1,3 | O;5 | 1;o 1] 0,3 | 0 250110 TS ASS 1,3 | 0,3 || 157. | 057 | 137] 0;3 | 013 1,00 3 OO SIONS I 0,31 12531 Is) 003 | 1750) Os) Oo KNDD | | | 152 | I5ollTs2 0 NONKIGONO [0] 239:) 1300 IT) 150 ) FRK 1,3 | 0,5) 150 | 035 | 1300 | O Ty TIN ETS IKONRG 1,z || Or | LO TS RV AA SST Sv OREO I,61.0,5 130 | Oj3 alkor 1 är | SN LS KN I SKL | [0] 13 I,3 33] 3 1; SKOR 153 10,51 163 | OF5S) 130 [0] =S S 0 [Fe SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 uajdezuaiyarg Iap 23uoM ad 2243 [ALI]N SUaOHULID - [S Björkfrö a Ö CJ Birken- 20 ”- samen |ex 5 Poms HH oc - o ev ls LOT sr = re TH | ER $9 ERA 25 20 AR An | DS 0 0 NS a 9 Be OLA 53 DT - 8: 5 32 [=] e u [0 JA 21 [RAL ST KO | H H 150 |. IJOree 2:01 T 40 AS 233 | 2,0 2,0 240 | 23701] AO 1,9 | Ir 1,6 O3IKO 0,6 +x | Ed | + | 310 | 330 3,0 2,2 | 2,0 2,0 22 | 1581 2 136 | 1,6) 2,0 2,5 | 255 2,40 | 230. I-8| 250 2,0 1250 2 1,8 | 1,3 | L3 2,0 | 2,0 200 | 1,6 | 1,5 0 150 11055 ILS 2,3 | 137 19 153 | 0,8 2,0 2,3 | 2,0 200 O,61-Os6N ESS 144 | 0,9 | 156 I;5) I450 2,0 1,8.| 1,01 250 1,01 0,5 Liz 0,8 | 0,8 | 0,8 1,3 | 0,3 1,7 | 1330 lekasN SS 153 | I,0 1.3 I,o| — | 140 | 1,6 | 0,8 | 2,0 1535) 143 1.9 1,0 | O,5 2:0 25 En 1,3 | T,3 | 230 2,40 | 2,0 70 158 1045 | 1301-036). 158 155) 0,3 | 10 GÖSTA MELLSTRÖM 141 | 1-årig | 2-årig II» I RS | | tallkott || tallkott 2 | Grankott ol Björkfrö |T 1-jähr. || 2-jähr. |28 | Fichten- ls3 | Birken- |> =: | Kiefern- || Kiefern- | — || zopfen 27 I sammen lake zapfen zapfen |9 EE & 2 II =E EE 12 — cs —I0RQ Oo: ne | e | 0 Gc = Olla las 3 ÅS IN:r Distrikt och revir 25 tg a [NE fe 23 he 3 Faroe Ze He |G 33): Fr EE SS AG 3 |? 9 laR 22 2=IVA SE Lä ERS se |: FE Sd RR = 2 re = | > 2 | I Smålands distrikt. 110 Tjusts Fia Hr I. EEE 2,0] 1,6 || 1,4] I,0] 14611 Oj4 I 052 | 0.411 0721 0521 046 KAL RASPelakdSs «8, dere 1.3 0,51) 1,3) 0,35 | 1,31 0,31 0 1 0.31) 0.3 0,35) Iso 112 Eksjö PDT AGN Lek LS eR SR RASA sve 1.35 O,8/| 1,3 | 0,8 Ls: Oo Oo 0 I.3s | I,0 2,0] PESKJÖUKOPINES! -Bj do oss sa 1:3 | 0,81 0,8 lo;s] 15211 0:31 0531 O,3 11 055 I 0551 035 Pn I ERA|SKAStbOG So 342 goo TNEEG AV Lar 155 I IsGll 131 0,7 | 1,60 10 10 Iolo 13 115) Sunnerbo Be RR SEEN 1 0,3 | O,31| 1,01 Os l Lolo: Jo 10 lo |o0 10 CE Fälg IG KY ON PE AE ANDET RRTRR 0,6 F0,4 || 056 | 0,41 Ijoll 0 | Oo 0 0,6 | 0,6 | 1.0 117| Kosta Ba ARNE KIRAN 142! Isoll I.0 | 058 i 1.211 053 | 0,3 | 0.311 0.81 0,61 0,8 RES KUIFIGCRSNSK Atv st da Sk dad 1350 i Fjoll 1.3 1 0551] Lsoll 053 | O 0,31 0.3 | 043 | 0453 119| Hammarsebo skolrevir ..............: 1.5 1 OST 351 055) Isoll 1501 0:35 Ilsolk2,0 | 1,5 | 250 Södra distriktet. KSO SIEkInSe TD (TEVE oe seooAOEe LEO Sa sekr 1,8: 0581 £,0 | Os7 | I;öll O;s | [0] 0.311 1.0 | 0,31) 142 [ERA SSE te] 11 fp ER DE SANN NER (ORON 0,z | 0,61 0,7 i 037 | 1,0] 0,5 | 0353 | 0,81 0,8 | 0,4 | 140! 122/ N:a » ik EE US FR AA TRE SE 1,1 | Os9j O:7 I 0,7 0,7 || 0,3 | O,.3 0.3 0 18 RA RETA LMSlAdS AA fö edda 1,2 | o,61 1,21 Ox4 1 Tjo 0:21 0 I Oj52l 1,01 oz! 1,43) 124! Kalmar sr TOR VENI Sa Et Sv F.2j Ijoll 150 | 0,81 1,01) 054 | 054 | 0541 1541 0,81 0,81 125) Ölands tr FS ON PANG ån 1,01 0,8 1;01 0 | 1:0ll0:3 |] 0.31 Os3h 035] 0,51 — | KEGRASGIEDOPES) «209 podeegsnerk SALSA 155 | 057 I 152 I Iso | 1,31 0551] 053 | 0.311 035 | 033 | Oss | f27 Kkolleberga 'SkolreViri.. srssscd socken a te le for Il0 Iolo] toll2;joll2:0]-2:0 anmärkningen, att den 2-åriga tallkotten ofta rapporterats förekomma rikligare än vad fallet varit med 1-årig kott närmast föregående år. Även 1917 förekomma icke så få avvikelser, dock icke blott positiva utan aven negativa. Icke mindre än 39 revir ha för 1917 måst ges en annan beteckning över förekomst av utvuxen kott än vad fallet var 1916 över kottämnen. Av dessa är det 16 revir vari tillgången nu måst beteck- nas såsom svagare och i 23 såsom något bättre. Största avvikelserna äro att anteckna från Örebro, Finspongs samt Jönköpings revir, vilka 1916 angåvos sakna I1-årig kott men 1917 betecknats såsom havande svag-riklig tillgång hos fristående träd och samtidigt svag tillgång av 2- årig kott i bestånden. Sannolikt måste de senare uppgifterna anses till- förlitligare än de tidigare, ty givetvis är det betydligt lättare att bedöma förekomsten av de 2-åriga utvuxna kottarna än av de ärtstora kottämnena. Såsom framgår av kartan över tillgången på 2-årig tallkott, är denna ganska jämnt fördelad över hela landet. Sex revir, Vettasjoki, Volgsjö, Tillgången på 1-årig tallkott i Sverige hösten 1917. (Ertrag an 1-Jährigen Kiefernzapfen in Schweden im Herbste 1917.) Distrikt och revir. Övre Norrbottens distrikt. 1. Jukkasjärvi 7. Porjus. 2. Vettasjoki. 8: Pajala: 3. Gällivare. 9. Torneå. 4. Storlandets. 10. Tärendö. 5. Ängesaå. IT: Kalix. 6. Råneträsks. 12. Råneå. Nedre Norrbottens distrikt. 13. Storbackens. 19 Malmesjaurs. 14. Jockmocks. 20. O:a Arvidsjaurs. 15. Görgeaå. 21. V:a Arvidsjaurs. 16. Pärlälvens. 22. Bodens. 53: 54: 55 56. 57: = Sika. . Vargiså. 23 24 . Piteå. . Alvsby. Skellefteå distrikt. . Arjepluogs. S:a Arvidsjaurs. . Mali. . N:a Sorsele 29. Sia Sorsele, 30. Jörns. 31 32 . Norsjö. . Burträsks. Umeå distrikt. . V:a Stensele. . Ö:a Stensele. . Bjurbäckens. . Lycksele. . Blåvikens. . Vinlidens. 39 40 41 s (ÖT . Degerfors jämte n:r 42, Hällnäs skolrevir. . Bjurholms. Härnösands distrikt. . Fredrika. . V:a Asele. :a Asele. . Volgsjö. . Malgomajs. 48 49 50 51 52 . Dorotea. . Anundsjö. . Sollefteå. .« Junsele, . Tåsjö, Mellersta Norrlands distrikt, Frostvikens. Östersunds. FÅ Te: Hallens. Bräcke jämte n:r 63, Bispgårdens skolrevir, Fo . Rätans. . Hede. . Medelpads. . N:a Hälsinglands. . V:a Hälsinglands. rts. åa nästa sida. i (FS SStackholm bd ar Inner Revirgräns Meviergrenze) Barrskoysgräns (Nadelwaldgrenze Tillgången på 2-årig tallkott i Sverige hösten 1917. (Ertrag an 2-Jährigen Kiefernzapfen in Schweden im Herbste 1917.) Distrikt och revir. Forts. från föreg. sida. Gävle— Dala distrikt. 64. Hamra. 68. Älvdalens Ö.a 65. Gästriklands jämte 69. Älvdalens V:a n:r 76, Grönsin- 70. Särna. ka skolrevir 71. Idre. 66. Kopparbergs. 72. Transtrands. 67. Garpenbergs re- 73. Västerdalarnas. virdel jämte n:r 74. Malingsbo och n:r 90, Bjurfors skol- 75, Klotens. revir. Bergslagsdistriktet. 77- Filipstads. 84. Grönbo. 78. Fryksdals. 85. Köpings. 79. Arvika. 86. Västerås. 80. Karlstads. 87. Enköpings. 81. Kristinehamns. 88. N:a Koslags. 82. Askersunds. 89. Örbyhus. 83 ebro. Östra distriktet. 91. Stockholms. 97. Linköpings jämie 92. Gripsholms. n:r 100, Om- 93- Nyköpings. bergs skolrevir 94. Karlsby. o8. Kinda. 95. Finspångs. 99. Gottlands. 96. Gullbergs. Västra distriktet. 101. Granviks. 106. Dalslands. 102. Tivedens. 107. Hunnebergs. 103. Vartofta. 108. Marks. 104. Kinne. 109. Uddevalla. 105. Slättbygds. Smålands distrikt. 110. Tjusts. 115. Sunnerbo. 111. Aspelands. 116. Värends. 112. Eksjö. 117. Kosta. 113. Jönköpings. 118. Ulricehamns. 114. Västbo. Södra distriktet. 120. Blekinge. 124. Kalmar jämte n:r 121. S. Skånes. 119, Hammarse- 122 N. Skånes jämte bo skolrevir. n:r 127, Kolle- 125. Ölands. berga skolrevir = 126. Göteborgs 123. Halmstads. MUTV UTULJTiRGET Ertrag tv Bestöngt en) > pgedelmåttig. rik pc År a ck Mittelmässiger- reichlicher Erirag bei freistehenderv Bäwmner, wud mitt- elmässiger Ertrag 144 GÖSTA MELLSTRÖM Malgomajs och Frostvikens samt Ombergs och Kolleberga skolrevir, äro helt i saknad av kott, 17 revir sakna kott i bestånden men ha svag eller medelmåttig tillgång hos fristående träd. Inom intet revir är kotten rikligt förekommande men inom 7, Storbackens, Jörns, N:a Hälsinglands, Kopparbergs, Garpenbergs, Älvdalens V:a samt Västerdalarnas, är den medelmåttig-riklig hos fristående träd och samtidigt medelmåttig i be- stånden. Inom alla övriga, således det stora flertalet, är det svag-riklig tillgång hos fristående träd och samtidigt svag tillgång i bestånden. Inom Norrland äro kusttrakterna något bättre lottade än de inre delarna, vilket däremot icke kan sägas vara fallet med övriga delar av landet. Det är helt få av rapportörerna, som anse att den befintliga tallkotten räcker utöver det egna behovet, varför insamling av kott till avsalu skulle i stort sett vara utesluten. Allt för bokstavligt få emellertid inte dessa uppgifter tagas. Ur skörden 1916—17, då tillgången på tallkott var ungefär densamma som nu, och uppgifterna även angåvo samma förhållande, utklängdes vid en del fröklängningsanstalter icke så obe- tydligt med tallfrö. | Tabell 3. Den 2=åriga tallkottens beskaffenhet. Die Beschaffenheit der 2-jährigen Kiefernzapfen. Kronojägarnas uppgifter om Förster-berichte äber tallkottens utveckling | tallkottens godhet 1 die Entvicklung der Zapfen || die Giäte der Zapfen i CA HH ES 3 bo. | z | | 2 f Distrikt väl utvecklade! outvecklade | friska skadade wohlentwickelte unentwickelte |) gesunde beschädigte | | - - — | I I I i Antal be- Antal be-/ Antal be- Antal be-| | vaknings-| vaknings- Ivaknings- vaknings- trakter | 2 |. trakter | 2 | trakter | 25 | trakter | 260] | | | Anzahl d. | Anzahl d. | | Anzahl d. | Anzahl d. | i | Förstereien| Förstereien] IFörstereien | Förstereien i I U | EE Övre Norrbottens ............ 22 OI,1 14 | 38,9 28 1 93:23] Z 6,7! INET RSAL 5 SNR AN 30 JIA 12 | 28,6 30 | SI, FH | 18,91 INSE UE RESER soi rn sl MA 32 97.0 I 3,0 3 100 [0] Oo [UTE AE FN RNA sr ÄN LR 32 94,1 2 5,9 31 93.9 2 6,1 TIArNOSAM CS fs ani da ken se 31 36.1 5 13,9 28 84,8 5 15,2 : Mellersta Norrlands ......... 44 93-6 3 6.4 44 95:7 2 4,31 (FAVle= Ala OA ÄR IRA NR 43 93,5 5 6,5 46 100 [6] OM BETESlä Sk. 09 Asse sat 47 870] 7 13,0] 50 96.2 2 3,8 ÖJSEER Oja ses NARE AA be 36 90,0 4 10,0 34 94:4 Sr NU SES LT er SE RSS SEE Tr ETS 42 S9:4] 5 10,6 44 95:7 2 | 4,3! SMALA SPE of es fs ts 37 94,9] 2 Fö 34 97.1 I 2.9] SÖ ALA a ob BEA MUSE RSKR zh 70 äl 9 3040 26 92,9 2 751 I I Hela landet 417 86,2 67 13.8] 426 94,0 2 6,0 SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 143 Tallkottens beskaffenhet. Den 2-åriga tallkott, som finnes, synes vara av ganska god beskaffenhet i det för landet i sin helhet 86,2 procent av uppgifterna upptaga den såsom väl utvecklad och 94 procent såsom frisk. Till de outvecklade bidrager Övre Norrbottens distrikt med 38,9 procent, Nedre Norrbottens med 28,6 och Södra distriktet med 30,0 procent av i resp. distrikt befintlig kott. I 6 procent av rapporterna betecknas kotten såsom skadad. I de flesta fallen torde det vara insekter, som varit orsak härtill, även om detta i allmänhet icke direkt angivits. Jämförd med de närmast föregående. åren är den 2-åriga tallkottens beskaffenhet i år lika med 1916 och 1912 års kott, betydligt bättre än 1915, 1914 och 1911 ärs men sämre än 1913 års kott, som emellertid var ovanligt väl ut- vecklad och frisk. (Se vidare tabell 3!.) I överensstämmelse med vad förut sagts om blomningen är förekom- sten av grankott ganska god inom Norrland. Av kartan över grankotten framgår emellertid, att det är ett till gränserna i väster och söder skarpt markerat område utmed Bottniska viken och riksgränsen i norr, som har den bästa tillgången. Här är den angiven såsom medelmåttig-riklig hos fristående träd och samtidigt medelmåttig i bestånden. Tre revir, Tärendö, Burträsks och Fredrika, ha till och med riklig tillgång såväl hos fristående träd som i bestånd. Inom så gott som hela övriga Norrland samt i Dalarna och delvis även i bergslagen finnes svag-riklig tillgång på gran- kott hos fristående träd och samtidigt svag tillgång i bestånden. Söder därom förekommer så gott som ingen kott inom ett mycket stort område omfattande delar av Bergslagsdistriktet samt hela Östra, Västra och Små- lands distrikt. Detta stora kottlösa område är i stort sett sammanfal- lande med det, som även 1916 var i saknad av grankott, men som däremot 1915 hade mycket god tillgång på sådan. Inom hela Södra distriktet förekommer återigen, liksom 1916, något litet kott. Tillgången är där angiven såsom svag eller medelmåttig hos fristående träd, men 1 bestånd saknas den i allmänhet. Siffrorna i såväl femte, åttonde som i sista kolumnen av tabell 2 över tillräckligheten beteckna: o = ingen tillgång, I = otillräcklig tillgång, 2 = tillräcklig och 3 = mer än tillräcklig tillgång. Av åttonde kolumnen framgår det, att grankotten inom många revir i Norrlands kustområde ansetts vara tillräcklig eller därutöver för det lokala behovet. Insamling i och för klängning kan här givetvis förekomma 1 ganska stor utsträckning. Ur denna synpunkt är det också fördelaktigt, Tillgången på grankott i Sverige (Ertrag an Fichtenzapfen in Schweden hösten 1917. im Herbste 1917.) Distrikt och revir. Övre Norrbottens distrikt. 1. Jukkasjärvi 2. Vettasjoki. 3. Gällivare. 4. Storlandets. 5. Ängeså. 6. Räåneträsks. 7. Porjus. 8. Pajala. 9. Torneå. 10. Tärendö. 11. Kalix. 12. Råneå. Nedre Norrbottens distrikt. 13. Storbackens. 14. Jockmocks. 15. Görgeaå. 16. Pärlalvens. 17. Sika. 18. Vargisaå. 19 Malmesjaurs. 20. O:a Arvidsjaurs. 21. V:a Arvidsjaurs. 22. Bodens. 23. Piteå. 24. Alvsby. Skellefteå distrikt. 25. Arjepluogs. 26 S:a Arvidsjaurs. 27. Malå. 28. N:a Sorsele Umeå distrikt. . Vinlidens. 33. V:a Stensele. 34. Ö:a Stensele. 35. Bjurbäckens. 36. Lycksele. 37- Blåvikens. 38 Härnösands distrikt. 43. Fredrika. 44. V:a Åsele. 45. O:a Asele. 46. Volgsjö. 47. Malgomajs. Mellersta Norrlands distrikt. 53. Frostvikens. 54. Östersunds. 55. Åre. 56. Hallens. 57. Bräcke jämte n:r 63, Bispgårdens skolrevir, 29. Sia Sorsele. 30. Jörns. 31. Norsjö. 32. Burträsks. 39. Örå. 40. Degerfors jämte n:r 42, Hällnäs skolrevir. 41. Bjurholms. 48. Dorotea. 49. Anundsjö. 50. Sollefteå. 51. Junsele. 52. Tåsjö. 58. Rätans. s9. Hede. 60. Medelpads 61. N:a Hälsinglands. 62. V:a Hälsinglands. Forts. å nästa sida. [RR Breed Svag-riklig till- [jöngkossriståen de träd och sam- elmässiger Ertrag iv Beständen.) eli äng hos BM itnd (ran ochi bestånd. (Beichlacker Ertrag vv Beständer). NR Tillgången på björkfrö i Sverige RR é hösten 1917. Mas U (Ertrag an Birkensamen in Schweden ESA im Herbste 1917.) Distrikt och revir. Forts. från föreg. sida. Gävle—Dala distrikt. 64. Hamra. 68. Älvdalens Ö.a 65. Gästriklands jämte 69. Alvdalens V:a - n:r 76, Gröns.n- 70. Särna. 2 ka skolrevir 71. Idre. i 66. Kopparbergs. 72. Transtrands. ; 67. Garpenbergs re- +72. Västerdalarnas. + virdel jämte n:r 74. Maling-bo och n:r U 90, Bjurfors skol- 73, Klotens. revir. Bergslagsdistriktet. 77- Filipstads. 84. Grönbo. 738. Fryksdals. 85. Köpings. 79. Arvika. 86. Västerås. x 80. Karlstads. 87. Enköpings. 81. Kristinehamns. 88. N:a Koslags. j 82. Askersunds. 89. Örbyhus. + 83. Örebro. . = en tillgång ein Ertrag) FE Svag eller medel Östra distriktet. 'mättig TE [ET Å fris träd . o1. Stockholms. 97. Linköpings jämte (GCeringer oder mit 92. Gripsholms. n:r 100, Om- telmässiger Ertrag 93. Nyköpings. bergs skolrevir bet freistekenderv 94. Karlsby. 98. Kinda. Bären Finspångs. 99. Gottlands. nn Sva riklig till- gäng hos fristäen- TA de träd och sam - TA UR tidigt svag till — i gång i bestånden . [Geringer-reicdv— Ucher Ertrag bei 95: 96. Gullbergs. Västra distriktet. 101. Granviks. 106. Dalslands. freistehendenBäru 102. Tivedens. 107. Hunnebergs. TTT GETTY ET 103. Vartofta. 108. Marks. Ertrag iv Bestörd 104. Kinne. 109. Uddevalla. 105. Slättbygds. Smålands distrikt. 110. Tjusts. 115. Sunnerbo. ger 111. Aspelands. 176. Värends. tr a0 112. Eksjö. 117. Kosta. bet freistehende 113. Jönköpings. 118. Ulricehamns. Båawnen wnd mitt 114. Västbo. elmässiger Ertrag Uv Beständerv). Uclig tillgång hos Södra distriktet. fristående Kör ochi bestånd. 120. Blekinge. 124. Kalmar jämte n:r (SE ONEr EG Cd 121. S. Skånes. 119, Hammarse- FT ICE rg. sk 122 N. Skånes jämte bo skolrevir. Distr.gräns n:r 127, Kolle- 125. Ölands. ry rea EOS TE berga skolrevir = 126. Göteborgs 5 : ESS Ar SA AL I IA NN ASG SAS HINES I SATE ro ou Revirgräns lleviergrenze SN ””Barrskogsgräns TC oo (Nadelwaldgrenxe) +< Inga uppgifter Arine Angaben) 148 GÖSTA MELLSTRÖM att, då det är fråga om Norrland, det är det relativt tättbefolkade kust- landet, som har den bästa kottförekomsten, ty där äro helt naturligt för- utsättningarna för insamling de största. Inom södra delarna av landet kan givetvis icke påräknas något tillvaratagande av grankott eller kläng- ning av granfrö under innevarande säsong. I något enstaka fall uppgives självklängning ha ägt rum. Att döma av den mängd nedfallna skott, som i vinter i stockholms- trakten kunnat iakttagas under granarna, som bekant beroende på ekor- rarnas sökande efter föda bland granknopparna, skulle där under 1918 kunna påräknas ett mera gynnsamt fröår. Samma förhållande uppgives även från Kolleberga av jägmästaren John Lindner. 1917 års temperatur- förhållanden torde även varit gynnsamma för blomknoppsbildningen. Grankottens beskaffenhet. Tabell 4 lämnar en översikt över gran- kottens utveckling och godhet. Av denna framgår det att 77,9 procent av rapportörerna inom hela landet ansett kotten såsom väl utvecklad, under det att 22,1: procent ansett den såsom outvecklad. Föregående år voro motsvarande siffror respektive 76,8 och 23,2 procent. Utveck- lingen är bäst inom de områden, där förekomsten är rikligast. Räknar man endast med de 6 nordligaste överjägmästardistrikten uppgives gran- kotten vara väl utvecklad i 180 stycken eller 853,3 procent av rappor- terna och såsom outvecklad endast i 31 stycken eller 14,7; procent. För de sex övriga distrikten bli siffrorna 60 stycken eller 61,9 procent, an- givande väl utvecklad kott och 37 stycken eller 38,: procent, angivande outvecklad sådan. Såsom orsaker till att grankotten blivit outvecklad uppgives i en del fall frost och i en del torka. Att frost under blom- ningstiden och kottens tidigaste utvecklingsstadium kan bliva ödesdiger för ett så frostömt trädslags fruktsättning som granen är tydligt. Angå- ende torka som orsak till mindre god utveckling föreligga de flesta uppgifterna helt naturligt från södra Sverige. Att torka under vissa exceptionella förhållanden kan ha ett visst menligt inflytande är möjligt. Att sådana förhållanden skulle föreligga 1916 är emellertid föga troligt. Den stora markfuktigheten på våren var säkerligen nog att motväga försom- marens torka i södra Sverige. Dessa antaganden bestyrkas av ett uttalande av jägmästaren i Kolleberga skolrevir, JOHN LINDNER, som på vissa förfrågnin- gar svarar bl. a.: »Jag kan icke erinra mig någon sommar, som kunnat mäta sig med 1916 års ifråga om skogsträdens yppiga bladrikedom och friska grönska. Bladverket satt dessutom kvar på träden osedvanligt länge. Under andra torra somrar, som jag erinrar mig, hava träden synbarligen lidit av torkan, men förhållandet synes hava varit rent av motsatt under 1917.> En medverkande orsak till den otillfredsställande utvecklingen ligger nära till hands att söka i den långt fram kyliga våren med SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 149 Tabell 4. Grankottens beskaffenhet. Die Beschaffenheit der Fichtenzapfen. | Kronojägarnas uppgifter om Förster-berichte iiber | 1 | | | grankottens utveckling grankottens godhet die Entwicklung der Zapfen | die Giite der Zapfen i a | Distrikt väl utvecklade] outvecklade friska | skadade wohlentwickelte | unentwickelte || gesunde | beschädigte | AR fee | FE = SSE Antal be- | Antal be- Antal be | Antal be | | | vaknings- | vaknings-| vaknings- | vaknings- | trakter | | trakter | & trakter | TA trakter | 2 | Anzahl d. | | Anzahl d. | | Anzahl d. | Anzahl d. | | Förstereien/| | Förstereien Förstereien| Förstereien | | | - | | Övre Norrbottens ............ [25 Gd.4l ALI 30,6] 27 90,0 3 10,0! ' Nedre FRÅ Ret FRA 30 81, 7 18,9| 2 79,4 7 20,6! Mette llefted. dt. Arr last od Ls 31 196,9 I vall) 28 82,4 6 17,6) MR Sö än, sed EF 1 7 INS RN AN Re NA SL RA | ERAN DSS fer INDI dj 23 74,2] 8 25,8] 21 67,8 10 32,2| | Mellersta Norrlands ......... kulpgsal 19247] EIN TYG SG. 81,0 8 19,0l Gävle Dala, mosssso score FIRA EEG BR före REA a NR a SA Se EB ONE Slät SA aa dd aan a [a RT GAN SOA Ear AOselE ES 56,2] 14 43,8 MOSA fag SNONIA VONE fd MAST ÄSO: op Fn Sorel IGT kl IBOIS] FIRA alto VESTRE ARE SN RE BRN I 100 | O- FI 0 | I 100 | [0] Oo [NSTRALanGS- föds oms os se esbien ra | fd lei AN 12,5 Z 87.51 I 12,5 MERA (ed rs pra odds (ARTER EC LORRER [1 RRT I ef | Hela/landet! löf24001 [77.9 168 I 22,1) 230,01 75,9! 73 | 24,1| mycket hastigt temperaturomslag, som möjligen kunde åstadkomma för bråd utveckling av blommorna. Angående grankottens godhet synes det av samma tabell 4 att i 230 fall, 75,9 procent, är kotten uppgiven vara frisk och i 73 fall, 24,1 pro- cent, skulle den vara skadad. Även härvidlag har det kottrikare norra Sverige bättre ställt än södra Sverige. Göres samma uppdelning som ifråga om utvecklingen, finna vi, att i den norra delen är kotten upp- given såsom frisk av 81,2 procent och skadad av 18,8 procent av rappor- törerna, då däremot i södra delen skador uppgivits av 35,4 procent. Svamp har i några fall observerats vara orsak till skadorna, men i de ojämförligt flesta äro insekter skadegörarna. Detta har av en del krono- jägare direkt uppgivits, och många gånger förekommande uppgifter så- som: »kottarna äro behäftade med kådflöde», »kottarna äro kådiga och krokiga» eller »kottarna äro kådlupna» visa otvetydigt på skador av grankottvecklaren Grapholita (Laspeyresia) strobilella T., eller grankott- måttet, Physis (Dioryctria) abietella, S. V. Jägmästaren i Örå revir, ÅKE 150 GÖSTA MELLSTRÖM BERG, skriver om den förstnämnda av dessa i rapport över skadeinsekter 1917. »Efter vad hittills förmärkts, torde grankotten i år vara utsatt för angrepp av grankottvecklaren i ungefär samma utsträckning som förra året, vadan resultatet av granens frösättning blir ytterst ringa. I själva verket synes som om rikligheten hos granens frösättning skulle spela vida mindre roll för skogsskötseln än förekomsten av nämnda skade- insekt.» Björken. Inom hela Göta- och Svealand inträffade blomningen hos björken un- gefär samtidigt, eller mellan 15 och 25 maj, härefter fortskred den norr- ut och nådde översta Norrbotten 10—20 juni. Längst uppe vid Bott- niska viken rapporteras dock i enstaka fall så tidig blomning som i de sista dagarna av maj. För hela landet uppta 9 procent av rapporterna blomningen såsom ingen, 26 procent såsom svag, 39 procent såsom me- delmåttig och 26 procent såsom riklig hos fristående träd, under det 18 procent upptaga den såsom ingen i bestånd, 31 procent såsom svag, 35 procent såsom medelmåttig och 16 procent såsom riklig. Ymnigast har blomningen varit i Norrland och i bergslagen, varefter den starkt avtagit. Sålunda har den inom Umeå distrikt betecknats såsom ingen 1 intet fall, svag i 13 procent, medelmåttig i 25 procent och riklig i 62 procent av rapporterna rörande fristående träd samt ingen i 7 pro- cent, svag i 20 procent, medelmåttig i 40 procent och riklig i 33 pro- cent rörande bestånd. Motsvarande procentsatser voro för Smålands distrikt beträffande fristående träd 45, 31, 21 och 3 samt för bestånd Ö257 20,12 0cCKhEO. Frötillgången motsvarade icke helt blomningen. Från en del platser i Norrland uppgives som orsak härtill, att blommorna skadats av den rikliga nederbörden. Inom så gott som hela Norrland, Dalarna och bergslagen var tillgången på frö medelmåttig—riklig hos fristående träd och samtidigt medelmåttig i bestånden. Tio revir, Älvsby, Bur- träsks, Bjurbackens, Blåvikens, Vinlidens, Fredrika, Hede och N:a Häl- singlands, Filipstads och Kristinehamns, ha till och med haft riklig till- gång såväl hos fristående träd som i bestånd. Fröet har i 88 procent av rapporterna ansetts vara väl utvecklat och i 12 procent outvecklat samt i 93 procent friskt och i 7 procent skadat. Liksom i fråga om gran- kotten, har utvecklingen hos björkfröet, varit bäst inom de delar av landet, som varit rikligast försedda. Undantagandes Övre Norrbottens distrikt har inom så gott som hela Norrland allt björkfrö varit friskt och väl utvecklat. Inom Smålands distrikt, som haft den svagaste tillgången, har också utvecklingen och godheten varit den sämsta. Wi vEÖrmmmmeese=T SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 151 Eken. Ekens blomning inträffade över hela dess utbredningsområde mellan den 20 maj och 35 juni. Rikligast var den inom Västra och Östra di- strikten och svagast inom Södra. För hela utbredningsområdet ha 3 procent av rapportörerna uppgivit blomningen såsom ingen, 24 procent såsom svag, 43 procent såsom medelmåttig och 28 procent såsom rik- lig hos fristående träd. För bestånd ha 16 procent upptagit den såsom ingen, 47 procent såsom svag, 26 procent såsom medelmåttig och 11 procent såsom riklig. Tillgången på ekollon i Sverige hösten 1917. (Ertrag an Eicheln in Schweden im Herbste 1917,) $ Z 2 I w Os ) SIS NE o Distrikt och revir. 3 ög Er Östersund”. ib | I en til ång arr NÄ TAR sl J g Bergslagsdistriktet. [SG TA Ar SE Å 77. Filipstads. 84. Grönbo. TA pt 78. Fryksdals. 85. Köpings. KSSS 5 cg undsvall 79. Arvika. 36. Västerås. HS Ny ES 80. Karlstads, 87. Enköpings. I TN SÄDEN / 81. Kristinéhamns. 38. N:a Roslags. a FR / | 82. Askersunds. 89. Örbyhus. FAN näe d SN 83. Örebro. SN DL EADS 35 ST SK SÄG VSK SES Östra distriktet. K SSR . .- e se - Y p 91. Stockholms. 97. Linköpings jämte i digt svag till — o2- Gripsholms. n:r Hr Om- gång i bestånden 93. Nyköpings. bergs skolrevir (Geringer-Treldv- 94. Karlsby. 98. Kinda. RA ber 4 os5- Finspångs. 090. Gottlanés. FE Enger 96. Gullbergs. Ertrog vv Bestäns Västra distriktet. Es 101. Granviks. 1c6. Dalslands. fedelmåttig- rik 102. Tivedens. 107. Hunnebergs. EN pek Ar 103. Vartofta. 108. Marks. RESA) 104. Kinne. 109. Uddevalla. samtidigt me i 105. Slättbygds. ER Smålands distrikt. (Skoter 110. Tjusts. 115. Sunnerbo. bes FERendere 111. Aspelands. 116. Värends. Bäumen und mit 112. Eksjö. 117. Kosta. elmässiger Ertrag 113. Jönköpings. 118. Ulricehamns. Uv Beständerv/. 114. Västbo. | klig tillgå w äng hos Södra distriktet. | fs träd 5 - Sa L ud. 120. Blekinge. 124. Kalmar jämte | ochi beständ 3 121. S. Skänes n:r 119 Ham- (| fl (RENEE ER 122. N. Skånes jämte marsebo skol. vb MATER j n:r 127, Kolle- revir. sd Distr.grans = berga skolrevir. 123. Ölands. 7 ERA ERE 123. Halmstads. 126. Göteborgs. 3 KOR Revirgrans = Beviergrevej i SN ”" Barrskogsgräns Co (Nadelwaldgrenxe) 2. x Inga uppgifter Malmög” : (Heine Angaber Såsom närmare framgår av kartan över tillgången på (TIP NOS E er å J STF ekollon, har denna varit bäst inom Västergötland, Östergötland och mälarprovinserna 152 GÖSTA MELLSTRÖM där det i stort sett förekommit medelmåttig —riklig tillgång hos fristå- ende träd och samtidigt medelmåttig tillgång i bestånden. Sämst har det varit inom Skåne, Halland och Blekinge, där det endast varit svag— medelmåttig tillgång hos fristående träd. Ollonen ha i allmänhet varit ovanligt stora och väl:utvecklade samt friska. Endast i 9 procent av rapporterna äro de upptagna som outvecklade och i 3 procent såsom skadade. ; Stora mängder ekollon hava tillvaratagits, varav dock säkerligen en mycket obetydlig del varit avsedd att användas för skogsföryngringsän- damål. Däremot ha de funnit användning såsom kreatursfoder, såsom råvara för oljeberedning men framförallt till kaffesurrogat. Enligt vad som inhämtats från folkhushållningskommissionen har denna beviljat li- censer för kaffesurrogattillverkning till och med januari månads utgång- av icke mindre än 7,432,288 kg ekollon. Enligt uppgifter från läns- jägmästarna ha ekollon varit en mycket begärlig handelsvara över hela ekens utbredningsområde. Priset har varierat mellan 15 och 835 öre pr kg till insamlarna men mest hållit sig omkring 40 å 50 öre pr kg. I marknaden har det hållits vid 70 å 85 öre, men under januari må- nad "stigit anda till 1:00 kr. a 1025 pr kg. Det är icke smasummor som handeln med ekollon rört sig om, och dock torde ännu åtskilligt mera kunnat ha insamlats. Boken. Liksom fallet var 1916 var bokens fruktsättning även under 1917 mycket svag. Från Omberg meddelas det att trädslagets blomning in- träffade den 5 juni, från Ollestad, Västergötland, den 28 maj och inom Södra distriktet, det egentliga bokskogsområdet, inföll blomningen mel- lan den 20 maj och 5 juni. Blomningens ymnighet var svag å Omberg, medelmåttig vid Ollestad, ingen i Smålands distrikt och av uppgifterna från Södra distriktet upptaga 23 stycken den såsom ingen och 6 såsom svag. De blommor, som förekommo, ha i regel ej resulterat i några frukter, och de få befintliga ollonen blevo synnerligen dåligt utvecklade. Endast kronojägare E. Ågren i Ollestads bevakning uppger att de där befintliga bokollonen voro väl utvecklade och friska. Sannolikt kan man under 1918 förvänta bättre tillgång på bokollon. Föregående sommars varma väderlek bör ha gynnat bildningen av blom- knoppar; sådana ha även vid skogsförsöksanstaltens fältarbeten i Små- land under hösten 1917 iakttagits förekomma rikligt. Samma föhållande uppgives även från Kolleberga (Skåne) och i något svagare grad från Spenshult (Halland). SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 153 Övriga lövträd. Al. Alens blomning var i medeltal, enligt de från skilda delar av hela riket avgivna rapporterna medelmåttig. Av de föreliggande 35 uppgifterna upptogo 2 den såsom ingen, 7 såsom svag, 18 såsom me- delmåttig och 8 såsom riklig. Tillgången på frö stod i god proportion till blomningens ymnighet och kan således även den betecknas såsom me- delmåttig. Fröet var väl utvecklat och av god beskaffenhet. Annbok. Endast 3 uppgifter om detta trädslag föreligga. Därav upp- tager den från Ekeröds bevakning (S:a Skånes revir) svag blomning med åtföljande svag tillgång på visserligen otillräckligt men väl utvecklat och friskt frö. Vid Kolleberga har förekommit svag frösättning och vid Hökhult (inom Halmstads revir) var blomningen medelmåttig, men den resulterade icke i någon frösättning. Alm. Under 1917 förekom riklig blomning hos almen. Endast från en bevakningstrakt, Ekeröds (S:a Skånes revir), uppgives den såsom ingen, från en, Varbergs, såsom svag och från 4 såsom medelmåttig. Frötillgången motsvarade överallt blomningen, och var fröet överallt väl utvecklat och av god beskaffenhet. Ask. Härom föreligga 19 uppgifter. Fruktsättningen har varit svag i södra och västra Sverige men i övrigt mycket god. Av rapporterna upp- taga 2 stycken, från Varbergs bevakning och Vallåsens (Halmstads revir), blomningen såsom ingen, 3 stycken, från Halmstads bevakning, Bjära be- vakning (N:a Skånes revir) och Dalby (S:a Skånes revir) såsom svag och från övriga trakter av Södra Sverige såsom medelmåttig eller riklig. Fröförekomsten motsvarade i regel blomningen, undantagen voro mycket få och fröet var kommet till en god utveckling och var icke behäftat med några skador, Lind. Detta trädslag har omnämnts av 17 kronojägare. Blomningen har varit mycket ymnig och jämnt förekommande i det 4 stycken ha uppgivit den såsom medelmåttig och alla övriga såsom riklig. De för- hållanden, som 1917 voro rådande på temarknaden, hade bort förutsätta att lindblommorna icke hade fått övergå i frö. Av dessa beredes näm- ligen ett mycket lättbearbetat och smakligt tesurrogat. I allmänhet tyc- kas blommorna emellertid icke hava skördats härtill, ty fröförekomsten stod i god proportion till vad som uppgivits om blomningen. Fröet var också genomgående av god beskaffenhet. Lönn. Lönnens. blomning var under 1917 ganska ymnig. Av de till ett 30-tal uppgående meddelandena därom angiver ett den såsom svag, 9 såsom medelmåttig under det alla övriga upptaga den såsom riklig. Det är ifråga om lönnen, liksom för övriga i södra Sverige förekom- 11. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. .- e .” 154 GOSTA MELLSTRÖM mande ädlare lövträd, Skåne och västkusten, som ha den relativt sva- gaste blomförekomsten. Tillgången på frö har av tvenne rapportörer betecknats såsom svag, av 9 såsom medelmåttig och av övriga såsom riklig. Fröets utveckling har av alla angivits såsom tillfredsställande och några skador ha ej iakttagits. Oxel. Blomningen har hos oxeln varit mera oregelbunden än hos öv- riga lövträd. Hälften av de kronojägare, som omnämnt den i sina rap- porter, upptaga den såsom riklig och den övriga hälften såsom medel- måttig eller svag. Tillgången på oxelbär uppgives såsom jämnt förde- lad på de tre styrkegraderna riklig, medelmåttig och svag. Bären ha varit av god beskaffenhet. Kronojägaren i Halmstads bevakning om- talar, att vid rapportens avfattande den 1 oktober voro bären längese- dan uppätna av fåglar. Rönn. Av de få men från trakter över hela landet spridda uppgif- terna framgår det att rönnen över allt haft riklig såväl blomning som fruktsättning. Det var också en synnerligen lysande och praktfull an- blick rönnarna under den sist förflutna hösten utgjorde med sina stora, vackert röda bärklasar. | Hassel. Tillgången på hasselnötter har varit mycket ringa. Priserna ha varit höga och i handeln hållit sig omkring 6 kr. pr kg. Häggen uppgives hava blommat rikligt. Totalomdömet om alla de »övriga lövträden> blir att dessa haft riklig—medelmåttig såväl blomning som frukttillgång. Frukterna havå varit väl utvecklade och friska. Inplanterade främmande barrträd. Europeisk lärk. Härom föreligga 14 uppgifter. Av dessa upptaga 2, från Stenseke och Nordåsens bevakningar (Slättbygds revir) blomningen såsom ingen. 3 stycken, från Ridö bevakning (Gripsholms revir) samt från Tullgarns och Sörby bevakningar (Nyköpings revir), såsom svag och 8 stycken, från Neder Torneå bevakning (Torneå revir), Kungsbergs, Råbyheds, Ribbingelunds och Hedmossens bevakningar (Gripsholms re- vir) samt Västra Kinne, Lidköpings och Läckö bevakningar (Kinne revir), som medelmåttig och en, från Visingsö, såsom riklig. Tillgången på kott motsvarar blomningen fullständigt. Kottarna anses överallt, utom i Hedmossens bevakning, vara väl utvecklade och friska. Insamling av kott i och för tillvaratagande av frö torde kunna äga rum, Sibirisk lärk. Inom Stenseke och Nordåsens bevakningar (Slättbygds revir) har ingen blomning förekommit, inom Ridö bevakning (Gripsholms revir), Omberg, Halmstads bevakning samt Handbörds bevakning (Kal- SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1917 155 mar revir) var blomningen svag, inom Neder Torneå bevakning (Torneå revir) och Kungsörs bevakning (Köpings revir) var blomningen medel- måttig. Från Handbörds bevakning uppgives det att blommorna fröso bort, eljest tyckas blommorna ha resulterat i motsvarande kottsättning. Japansk lärk. Om denna lärkart meddelar kronojägaren Ola Lund- ström från Skärsnäs kronopark (Blekinge revir), att den blommat medel- måttigt och satt medelmåttigt med kott, men enär iakttagelsen hänför sig till endast 13-åriga träd antages fröet vara slött. Europeisk silvergran. Någon blomning uppgives icke hava förekom- mit inom Stenseke och Nordåsens bevakningar (Slättbygds revir). Sam- ma har förhållandet även varit vid Kolleberga. Å Visingsö och inom Rosendals bevakning (Ölands revir) ha blomning och kottsättning däre- mot varit medelmåttiga, Från sistnämnda platsen uppgives att fröet vanligen brukar vara slött och odugligt. Bergtall. På de halländska flygsandsfälten blommade bergtallen de första dagarna av juni månad. Blomningen uppgives varit medelmåttig inom Halmstads revir, men från Varbergs bevakningstrakt rapporteras den såsom riklig. Även den 2-åriga kotten har fått samma förekomst- beteckning och angives såsom frisk och väl utvecklad. Insamling kan påräknas. Fröförbrukning och frötillgång. För att möjliggöra ett omdöme om fröförbrukningen under år 1917 och inneliggande frölagers tillräcklighet göres här nedan en jämförelse mellan fröförrådet vid årsskiftet 1916—17 och förrådet den 31 decem- ber 1917 kompletterad med beräkningar över fröutbytet av 1916—17 års kottskörd. Liksom tidigare ha härvid räknats endast med förråden i statens och skogsvårdsstyrelsernas ägo. Vid årsskiftet 1916—17 beräknades befintligt frö utgöra: Göta- oeh Svealand utom Dalarna: Statens klänganstalt vid Finnerödja s...ooooooooo.oooo-- 1,794 kg tallfrö, 4,789 kg granfrö IRGPESVAFTISSERIClSeTNA 45cltartoa ee ns ag ks SR 15,429 > 2 44,059 > > Summa 17,223 kg tallfrö, 48,848 kg granfrö Dalarna, södra och mellersta Norrland: Statens klänganstalt vid Bispgården ..................... 1,510 kg tallfrö, 9 kg granfrö IR SNSVATGSStyKelsetna. (osa: g 2 ARE EN Or na 8,994 > > 3829 > Summa 10,504 kg tallfrö, 3,838 kg granfrö Väster- och Norrbotten - Statens: klänsanstalt vid: Hällnäs 2000 sossar ddasa: 1,2900 kg tallfrö, 18 kg granfrö Summa summarum 29,017 kg tallfrö, 52,704 kg granfrö 156 GÖSTA MELLSTRÖM I statens och skogsvårdsstyrelsernas klänganstalter beräknades fröför- rådet den 31 december 1917 vara enligt uppgifter, som benäget ställts till skogsförsöksanstaltens förfogande: Göta- och Svealand utom Dalarna: Statens klänganstalt vid Einnerödlj20 sr.se ccreel bosla 372 kg tallfrö, 3,169 kg granfrö SKOgSVardsstysels erna” bss. gr see RASET ISTER TER 9,292 >» » —20,970 >» > Summa 9,664 kg tallfrö, 24,145 kg granfrö Dalarna, södra och mellersta Norrland: Statens klanganstalt vid Bispgarden ...........sssss:sses 1,062 kg tallfrö, 27 kg granfrö SKOgSVArUSS tyfelserna st soap er RSNAER ena TASSAR 6,271 >» » 3,633 > pv Summa +7,333 kg tallfrö, 3,660 kg granfrö Väster- och Norrbotten: Statens klaänganstaltvidöktallnä5]0 os oso oss otese 1,044 kg tallfrö, 2 kg granfrö Summa summarum 18,041 kg tallfrö, 27,807 kg granfrö Vid en jämförelse mellan de två sammanställningarna framgår det att fröförråden hava minskats högst väsentligt, eller med andra ord: till- skottet av frö från sista kottskörden har icke på långt när kunnat upp- väga 1917 ars fröförbrukning. Förbrukningen har också varit mycket stor, vad beträffar granfrö inom sydliga Sverige. Vid 1917 års början beräknades förrådet av granfrö i Göta- och Svealand utom Dalarna till 48,848 kg, 1917 års grankottskörd beräknas ha lämnat 7,150 kg frö; tillsammans 56,000 kg. Behållningen vid 1917 års slut var 24,145 kg, och förbrukningen torde således ha varit icke mindre än omkring 31,850 kg. Vid 1917 års början var tallfröförrådet för hela landet beräknat till 29,017 kg, årets skörd beräknas hava lämnat omkring 3,200 kg; till- sammans omkr. 32,200 kg. Behållningen vid årets slut var 18,041 kg och förbrukningen har sålunda varit omkring 14,200 kg. Av granfrö fanns den 1 januari 1917 52,704 kg, vilken kvantitet ökats genom kläng- ning under året av sista kottskörden till omkring 59,850 kg. Vid årets slut var behållningen 27,807 kg. Förbrukningen av granfrö under 1917 för landet i sin helhet har således utgjort omkring 32,050 kg. FEAT MM "TE oTENeeN: BOKENS (FAGUS SILVATICA LTL) INVANDRING TILL SKANDINAVIEN OCH DESS SPRIDNINGS:- BIOLOGI. KCAETT Inledning. e äldsta spåren av släktet Fagus hava av M. LESQUEREUX blivit D upptäckta i Nordamerika i yngre kritformationen eller den s. k. Dacotagruppen (SAPORTA 22). Fyndet utgjordes av bladavtryck: helbräddade och snarliknande F. si/vatica. Arten erhöll namnet F&F. fo- lyclada Tesq. Men även i Nordamerikas tertiär hava anträffats rester av flera bok- arter såsom F. pseudoferruginea Lesq., F. Antipafi Heer., F. Deucali- onis Goepp, F. Feronie m. fl., av vilka några äro identiska med arter i Gamla världens tertiär. Sålunda F. Deucalionis från Nordgrönlands, Is- lands och Spetsbergens ända till Piemonts och s. Frankrikes tertiär, £. Feronie i Böhmens, Steyermarks och Sydeuropas tertiär, samt £. Ant pafi i Nordgrönlands, Sachalins, Japans, Kirgisstäppens och Sydfrank- rikes. Pliocena bildningar i Rhondalen innehålla rester av F. silvatica var. pliocenica Sap. och även Arnodalens pliocena avlagringar förete rester av bok, som äro fullt identiska med nutidens F&F. sz/vatica (Schimper & Schenk 23). I tertiära bildningar vid Mogi nära Nangasaki i Japan har NATHORST (18) påvisat rester av F. ferruginea fossilis Nath., samt från andra lo- kaler i Japan FF. Szeboldiz Endl. Även K. KOIwaI (13) har å Sanjunin-machi (Japan) i yngre tertiära tuffer anträffat rester av Fagus silvatica war. Sieboldi. Släktet Fagus, uppdelat på en mängd arter, synes sålunda under ter- tiärtiden ägt ett vidsträckt utbredningsområde inom norra halvklotet. Den tertiära floran var emellertid cirkumpolär, och därav förklaras över- ensstämmelsen mellan Europa—Japans Fagz å ena sidan och Japan— Nordamerikas å den andra. Från de kring polen utbredda kontinenterna 155 EUG. HEMBERG spred sig nämligen floran i radierande riktningar mot söder. De s. k. amerikanska elementen i Europas tertiära flora härstamma således ej från Amerika, utan från den allmänna cirkumpolära tertiärvegetationen, av vilken ännu åtskilliga direkta avkomlingar fortleva, exempelvis Sequoia semper-virens, Gingko biloba m. fl. (NATHORST 18). De nu levande Fazgus-arterna tillhöra såväl den norra som södra hemis- fären, ehuru i tvenne såväl habituellt som morfologiskt skilda grupper. Den södra hemisfärens bokarter utbreda sig dels från Chile till Ma- gellanssundet och Eldslandet samt dels även på Nya Seland, Tasmani- en och Sydaustralien. Av norra halvklotets nu levande arter finnes i Europa endast &F. silvatica, med en nordostlig gräns, som från s. Norge löper snett genom Sydsverige samt vidare genom Ostpreussen, Polen, Volhynien, Bessarabien till Krim och Kaukasus. I Japan fortleva arterna F. japonica (Maxim.); F. Sieboldii Endl.; F, ferru- ginea Ait. och F. szlvarica L., den senare ännu på den sydliga ön Kiusiu. Inom nya världens norra del representeras släktet av enda arten FF. ferruginea Ait., som utbreder sig sydligast från Florida och uppnår sin nordgräns i Nya Braunschweig samt vid Winnipegsjön. Vid den sista stora nedisningsepokens maximum, då den europeiska inlandsisens barriär befann sig i nordligaste Tyskland, då tundran här- skade å Tysklands bergsstockar och mäktiga glaciärer täckte Karpaterna, Alperna, Pyreneerna, har boken utan tvivel varit undanträngd till Europas sydligaste delar, sannolikt till de littorala trakterna av de mediterrana halv- öarna: den Iberiska, Italienska och Balkanhalvön. Men i spåren av isbarriärens recession och glaciärernas avsmältning vandrade successivt de olika växtformationerna åter mot norden och uppåt bergsstockarna. Även boken vandrade från sina sydliga asyler mot norden, ehuru sannolikt länge hindrad eller försenad genom de centraleuropeiska bergs- kedjornas huvudsakliga sträckning i latitudinell riktning. Oaktat den värmesumma, som erfordras för fullbordandet av bokens alla livsyttringar, är lägre än den, som för ekens utveckling är nödig, skedde likväl detta senare trädslags uppvandring till nordligare bredder under en mycket tidigare period än bokens. GUNNAR ANDERSSON (1), som yttrat sig i denna fråga, säger: »Die Ursachen warum sie (bok och gran) so späth bei uns eingewandert sind, sind noch sehr räthselhaft. Ich glaube jedoch diese Ursache in einer fröheren grösseren Verbreitung der Steppe gegen Westen sehen zu mässen». BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 159 Om också icke begreppet stäpp i detta fall bör tagas i dess mest ri- gorösa bemärkelse, rådde likväl vid denna tid inom kontinentens östra och norra delar ett torrt, varmt klimat (borealt), med en julitemperatur av 15—17” C:s. Under denna period uppvandrade från sydost den pontiska floran samt springråttan och bobaken, vilka båda djurarter ännu fortleva i de ryska stepptrakterna. Det stäppartade klimatet torde åtminstone i Nordtyskland endast varit mera utpräglat å de mellan floderna belägna höjderna och platåerna, så- som å brandenburgska sand- och kiselguhrområdet, å Liuneburgerheide, Pomerellen, Ermeland, Barten o. s. v., eller med andra ord å den s. k. »Baltiska Landryggen». Däremot måste i floddalarna och andra be- vattnade områden rått ett klimat, som åtminstone medgivit ekens och dennes sällskapande vegetations vidare vandring mot norden. En ana- log företeelse se vi i nutiden i Sydryssland, varest ekskogen längs flod- dalarna skjuter långt in i stäppen, medan denne å de vattenfattiga höj- derna och platåerna förgrenar sig uppåt skogslandet. I Dana-Scania rådde vid samma period ett subborealt klimat, med högre luftfuktighet men med något lägre sommarvärme. Emellertid hämmades bokens uppvandring genom nordtyska låglandet under det därstädes rådande torra, boreala klimatet; och först vid slutet av denna torrperiod, som småningom övergick i ett fuktigare (subatlan- tiskt) klimat, kunde boken fortsätta sin uppvandring mot Skandinavien. Boken är ju också en indikator för ett klimat med hög luftfuktighet, vilket förhållande även tydliggöres av hennes spontana ostgräns, som fortlöper i trakter, där kontinentalklimatets verkningar taga sin början. På de högre bergsstockarna stiger boken ävenledes upp till lägen med hög luftfuktighet och bildar zoner, belägna ovanför ekens. Dessa zoner begränsas uppåt av ett klimat, vars korta sommarperiod hindrar bokens fruktifikation, ; Men medan bokens krav på hög luftfuktighet är analog i lågländerna och å bergszonerna, är däremot hennes fordran på värmesumman större å de förra än på de senare. DE CANDOLLE (32), som först påvisat detta förhållande, uppdrager en jämförelse mellan bokens värmefordran å de extrema lokalerna, Skottlands lågland vid bokens nordgräns och berget Etna, hennes sydligaste växtort i Europa. I Skottland vid havets nivå med ofta inträdande dimmor fordrar boken för sin fulla utveckling och fruktmognad en värmesumma av 3,185” C., men å Etna vid 2,160” höjd över havet endast 1,303” C. Orsaken tillskrives sydligare breddgraders tunnare atmosfär, som ökar olljuset och sommarvärmens direkta inverkan på organismens funk- ioner. Vidare har DE CANDOLLE påvisat, att absoluta maxima över 160 EUG. HEMBERG 41,25” C. icke verka skadande på boken, lika litet som en värmesumma av 5,750” under vegetationsperioden. Beträffande nederbörden fordrar boken inom högre breddgrader ett färre antal regndagar, 5 äå 6 dagar, under vardera av sommarmånaderna, medan under sydligare grader med en medelsommarvärme av 22—25” C. omkring 7 och vid 26—28? åt- minstone 8 regndagar under vardera av dessa månader äro erforderliga, I torvmossar och kalktuffer avläses vegetationens invandringshistoria under postglacial tid. Den grund, som av STEENSTRUP och NATHORST lades till detta stu- dium, har av andra paläontologer blivit påbyggd; och det är genom dessa forskningars resultat, bokens invandring blivit åtminstone i stora drag skisserad. ; Men den fytopaläontologiska torvmossforskningen är ännu icke av- slutad, betydliga mosskomplex befinnas ännu outforskade, och varje nytt fynd av bokrester och pollen skall skänka ökad klarhet i detta trädslags invandringshistoria. Om boken även bland de egentligt skogbildande trädslagen är det till norden sist invandrade, ådagalägga dock de fynd av bokrester, som å vitt skilda lokaler blivit gjorda, att hennes invandring och utbredning ägt rum under en relativt avlägsen tid. De subfossila fynd av bokrester, som i litteraturen blivit relaterade, äro följande: J. FRÖH (5) påvisade bokpollen i de understa lagren i torvmossarna vid Melbeck i Liäneburg och vid Augustendorf i Storh. Oldenburg. CHR. M. PAULSEN fann vid undersökning av Esinger Moor i Holstein bok- rester tillsammans med sådana av ek under ett sphagnumlager av 6" mäktighet [anf. av v. FISCHER-BENZON (4)|.' C. A. WEBER (30) upptäckte vid undersökningar i Kieler Föhrde bok- pollen i levertorv, som bildats under litorinahavets högsta utbred- ning och salthalt. E. CHR. HANSEN (8) upptäckte rikliga bokrester i en mosse i Femsjö Lyng (Nordsjelland), täckta av ett sphagnumlager av 2—6" mäktighet. Enligt SERNANDER (24) är detta lager subborealt. | »Stammer av Bög ere fundne i Törv iJylland av Hr Cand. Polyt. SöL- TOVT»; anfört av WARMING (28). ! SERNANDER (24), som kritiskt undersökt Esinger Moor, hänför ek-boklagret till subat- lantisk period. BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 161 A. JESSEN (11) har i mossar i Vendsyssel (nordligaste Jutland) funnit rester av bok i lager, som hänföras till litorinatiden. N. HARTZ (9) har påvisat bokrester från tapestiden i en mosse i när- heten av Helsingör. ROSTRUP (21) har iakttagit kol av bok i gravar från yngre stenåldern på Sjelland och Möen, samt i en yngre »kjökkenmödding»> vid Örum Aa. I recent kalktuff å Sjelland har professor C. A. Grönwall (6) påträffat bokrester. Att boken även till Sverige invandrat under långt förfluten tid framgår av ett bokollonfynd, som till arkeologisk tid varit bestämbart. Under professor O. MONTELIUS (17) ledning och Hertigens av Skåne medverkan undersöktes år 1905 en gravhög vid Kulla Gunnarstorp i n. v. Skåne, varvid lämningar av en mängd bokollon anträffades i den centrala och äldsta graven, som varit en ekkista, omslutande det obrända liket av en kvinna från den 2:dra perioden av brons- åldern. Då platsen och läget av fyndet utesluter antagandet att det under senare tid blivit ditsläpat av råttor eller sorkar, anser Montelius, att genom detta fynd fullt bevis föreligger, att boken var till Skåne invandrad vid tiden för den dödes gravsättning. De nedlagda ollonen anser Montelius varit ämnade till föda för den gravsatta. Ett annat fynd av subfossil bok, visande detta trädslags höga ålder inom vårt land, har gjorts av dr E. HAGLUND (7) i en skånsk mosse, be- lägen i närheten av Skäralids station på sydsluttningen av Linderöds- åsen. Fyndet utgjordes av stubbar och stammar av bok, som vuxit på sandjord, ödelagts av skogseld och sedan övervuxits av ett torvlager av 1—1,; m mäktighet. Några andra subfossila fynd av bok hava hittills icke anträffats i svenska torvmossar, och ej heller ha sådana kunnat påvisas i skånska kalktuffer (KURCK 14). Med ledning av de subfossila bokresternas förekomst i mosslager och forngravarne hava åtskilliga forskare sökt att såväl geologiskt som arke- ologiskt bestämma tiden för bokens FEPVAR VER genom nordtyska låg- landet till Dano-Scania. Sålunda enligt C. A. WEBER (29) skedde uppvandringen till nordtyska låglandet kort innan litorinahavet uppnått sitt högsta maximum. WARMING (28) förlägger bokens invandring till Danmark så sent som till landets »postglaciala Hevning» under bronsåldern: från omkring är 1,500 f. Kr. Han yttrar dock på annat ställe: »Bögen er dog ne&ppe invandret saa sent, som man oprindelig maatte tro, selv om den vel ikke blev det herskende skovtre (näml. i Danmark) för end i den historiske tid>. 162 EUG. HEMBERG NORDMAN (20) anser, att boken började invandra till Danmark under övergangstiden mellan den äldre och den yngre tapestiden. G. ANDERSSON (2) antager boken hava invandrat till Sverige under se- nare delen av ekens period, således efter litorinahavets maximihöjd, d. v. s. under yngre neolitiska kulturens tid. SERNANDER (25) säger boken hava invandrat under mitten av litorina- tiden, d. v. s. under senare delen av atlantiska perioden. BLYTY (3) antager boken invandrat till Norge under subatlantiska tiden, således under historisk tid. Av de ovan anförda auktorernas bestämningar avse WARMINGS och NORDMANS uteslutande Danmark med Hertigdömena, SERNANDERS Dano- Scania, ANDERSSONS sydligaste Sverige och BLYTTsS Norge. Bokens invandring förlägges till tidigaste skede av NORDMAN och SER- NANDER, till något senare av G. ANDERSSON och till ännu senare av WARMING och BLYTT. Oavsett Norge, till vilket land boken naturenligen måste hava anlänt se- nare än till södra Skandinavien, synes divergensen i ovan anförda tids- bestämningar för hennes invandring icke vara alltför stor. Pendeln svänger mellan tiden £ort före eller kort efter den stora litorinasänkningens maxi- mum; och antages mediet mellan dessa ytterligheter, skulle boken, geo- logiskt sett, hava invandrat till Dano-Scania omkring tiden för litorina- havets största utbredning och salthalt, samt under ett börjande milt, maritimt klimat. Från arkeologisk synpunkt skedde denna invandring under senare de- len av den neolitiska tiden med fortsättning under bronsperioden. Först under historisk tid uppnådde emellertid boken sin rang som det förhär- skande skogsträdet i Dano-Scania. KEORAST Bokens invandring. I analogi med växtvandringslagen, som lär, att artens utvandring sker i form av vitt spridda individ, vilka ofta under längre tid föra sin obe- märkta kamp mot den endemiska vegetationen och under sin sporadiska tillvaro lämna föga spår av sin verksamhet, vågar jag antaga, att bokens invandring till Dano-Scania tagit sin början under tidigare period än som ovan påvisats, eller redan medan litorinahavet under högneolitiska kul- turtiden ännu befann sig i stigande skede: Växtens utvandring börjar nämligen med pioniären, som alltefter spridningsagentiernas effektivitet BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 163 kan förflyttas på längre eller kortare avstånd från moderväxten. Pioni- ären sprider sina frukter i radierande riktning och bildar kolonier och dessa genom fortsatt fruktspridning samhällen eller beträffande träden bestånd och skog. Spridningen av ett större antal sinsemellan sympatiserande arter, med gemensamma fordringar på ståndort och bakterieliv resulterar i blandade växtsamhällen och beträffande skogsträden i blandningsskog. I symbios med växtsamhällena leva nämligen de församhället gynnsamma bakterierna, och dessas kemiska avfallsprodukter synas verka toxiskt och dödande på till samhället möjligen inflyttade växter med främmande bakterier. Jordmånen utövar även på vissa växtgrupper ett avgjort inflytande: inbjudande eller utestängande. — Särskilt uteslutes boken från jordarter med Tika humussyror, vilket förhållande delvis förklarar hennes frånvaro 1 torvmossarnas avlagringar. I de grundläggande arbetena över den temporära gången av växtvärl- dens invandring till Skandinavien under postglacial tid, utformades och avrundades en serie »perioder»: dryas, björk (asp), tall, ek, vilka be- träffande ett visst område tänkas var för sig under visst tidsskede helt behärskat det beträffande området. Någon sådan regelbunden avrundning och begränsning av ifrågava- rande perioder torde likväl knappast någonsin förekommit i naturen, syn- nerligast under förhållanden, då temperaturkurvan befann sig i jämn höjning och klimatet sålunda var statt i ett fortgående tillstånd av för- bättring. Dessa perioder böra därför icke tänkas varandra tangeranae, utan snarare såsom varandra djupt skärande cirklar. Ett områdes växlande relief ined vindskyddade lokaler, med strömdrag och sjöar, sydsluttningar och varma sand- eller kalkrika marklägen, kan nämligen lokalt i avsevärd grad mildra det förövrigt härskande klimatet. "Den skandinaviska nordens tundravidder med ett klimat, som icke ten- derar till förmildring, visa dock, huru björkskogen i skyddade lägen tränger upp på tundraområdet. Å de sibiriska tundrorna och i dessas bevatt- nade dalsänken, där grundisen varje sommar upptinar till någon fots djup, bilda gråviden och grönalen (AlZnrus viridis DC.) täta grupper och snår, medan högskogens utpost: lärkträdet, vandrar långs floddalarna upp i tundraområdena och där i skyddade lägen bildar fruktifikabla be- stånd med dvärgartad typ. Det är för övrigt på sådana skyddslokaler som de ädlare lövträdens reliktförekomst i Norrland är beroende. Genom sådana omständigheter gynnades emellertid invandringen av en senare periods pioniärer, även om dessa under inflytande av det allmänna och för dem mindre gynnsamma klimatet måhända under generationer nödgades fortleva och sprida sig under mer eller mindre dekadant habitus. 164 EUG. HEMBERG Det är huvudsakligen i mossarna vi avläst organismernas invandrings- följd; men över mossar och försumpningar råder, tillföljd av försenad källossning och stark vattenavdunstning med avsevärd värmebindnings- process, lägre temperatur och förkortad växttid, varför en senare periods invandrade frostkänsliga pioniärer nödgades draga sig bort från sådana kallare områden eller frostspridande härdar, medan de däremot kunde fortleva och sprida sig på de skyddade fastmarkslägena, 4 vilka de dock icke kunde lämna spår av sin tillvaro åt eftervärlden. — Beträffande sådana framskjutna invandrare yttrar NORDMAN (20): »that various other trees and busces accured in the woods in addition to the predominant tree species; that stretches of woods of different nature (fir and oak woods etc.) were found side by side and that transitions from the one period to the other were prepared by a series of forrunners of the next wood: vegetation.» Det är sålunda sannolikt, att björk-aspens pioniärer redan tidigt å gyn- nade lokaler bildat kolonier å områden, som i stort sett behärskats av dryasvegetationen, att tallens förposter, vilka redan spredo sitt pollen över tundran (HOLST 10), å tidigare timma än hittills av mossfynden framgått, invandrat och blandat sig å varma marklägen med den föröv- rigt dominerande björk-aspfloran, att eken, tidigare än mossarna vittna, invandrat i de härskande tallskogarna och boken i ekskogarna. Det är icke uteslutet, att å starkt brutna terränger tundra, björk- och tallskog samtidigt varit tillfinnandes inom ganska begränsade områden, medan samma förhållande varit rådande inom större terräng, där denna varit jämn eller mindre bruten. Torvmossarna skola i denna fråga först för- må avgiva fullt exakta vittnesbörd, sedan de i högre och allmännare grad än hittills underkastats ingående pollenanalys. Om icke bokens upp- vandring hejdats av det under skandinaviska tallperioden å nordvästra europeiska kontinenten rådande stäppartade klimatet, så skulle hon kunnat invandra under nämnda period och därvid åtminstone beträffande värme- summan funnit ett för hennes utveckling gynnsamt klimat med en juli: isotherm av 14—15” C. (A. C. JOHANSEN 12). Enligt LINSSERS (16) undersökningar är den värmesumma, som å samma lokal erfordras för de trenne vegetationsfaserna: lövning, blomning och fruktmognad, väsentligt lägre för boken än för eken (Q. pedunculata), och utgör exempelvis å LINSSERS nordligaste observationsort: Stettin för bo- ken resp. 302, 332 och 1,560” och för eken resp. 432, 464 och 2,638”, MWENE: Möjligt är därför — ehuru ännu icke på undersökningens väg bevisat — att bokens pioniärer invandrat till Dano-Scania och där bildat kolo- nier å gynnsamma, från frostspridande mossar och kärrmarker avlägsna EE BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 165 lokaler, medan tallen (möjligen) ännu fortlevde å vissa områden i Dan- mark och södra Skåne. En sådan tidig invandring under övergången mellan en torrare och fuktigare period är så mycket antagligare som, det då rådande klimatet, vars juliisotherm småningom höjde sig till 135—11? C. (17), beträffande såväl värme som luftens stigande hygroskopicitet torde tillgodosett bo- kens alla livsfordringar. Detta antagande styrkes även därigenom, att de verksammaste sprid- ningsagentierna — såsom i det följande påvisas — verka på avsevärt stora avstånd. Det torde även kunna antagas, att genom agentiernas effektivitet synkrona kolonier kunnat uppstå i Danmark och Skåne. I detta sammanhang bör dock framhållas den viktigaste betingelsen för bokens spridning, nämligen befintligheten av skyddsskog för den unga plantan, vilken utan sådan redan under hjärtbladsperioden faller offer för frosten. Att denna omständighet verkat hindrande på bokens in- vandring, torde med säkerhet kunna antagas, och likaledes att otaliga kolonisationsförsök medelst zoochora och hydrochora agentier strandat genom bokfrukternas utplantering på kala eller frostlända platser. Då likväl människan under denna avlägsna tid ej kunnat förstörande angripa den härskande högskogen och i denna skapa kalmarker, och då spridningsagentiernas arbete omfattade långa tidsperioder, och de frukt- spridande djurens individantal torde varit mångdubbelt talrikare än i nu- tiden, kunde boken, trots många misslyckade kolonisationsförsök, likväl redan under denna avlägsna tid blivit inympad i Dano-Scanias jord.! Som ovan anförts, retarderades bokens framträngande över kontinen- tens norra och nordvästra delar genom det där under en viss period raå- dande torra klimatet. Först sedan detta småningom började efterträdas av ett tempererat, fuktigare, kunde boken från gränsbergen fortsätta den avbrutna uppvandringen mot norden. Genom låglandets västligaste delar, nuvarande Holland, Friesland, Ol- denburg, i vilka boken ännu i dag är ett underordnat trädslag, och i vilka förövrigt försumpningar, mossar, ängsmarker och i allmänhet ett högt grundvattenstånd varit rådande från äldsta tider, kunde boken näp- peligen hava uppvandrat.” & »Lorsqu'une graine est portée pour la premiere fois dans un pays, elle subit plusieurs epreuves, elle rencontre divers obstacles», A. DE CANDOLLE (32 pag. 623). ? Att boken i lågländerna väster om Weserfloden varit ett mindre allmänt träd ännu så sent som i första århundradet av vår tideräkning bevisas av de år 1818 upptäckta »romar broarna» mellan Rhen och Emserfloden. Dessa anlades av romerska legioner under Germaniens befäl, när rytteriet skulle från Rhenfloden förena sig med fotfolket vid stranden av Ems. Där mossar hindrade rytteriets frammarsch anlades kavelbroar av virke, hämtat från omgivningen. Dessa broar hava nu övervuxits av ett 3 a 4 fot mäktigt torvlager, men träda vid odling 166 EUG. HEMBERG I kontinentens östra delar, Ost- och Västpreussen, har boken däremot först under en senare tid invandrat och ingår i nutiden endast till en ringa procent i skogsbeståndet, nämligen i de olika »Regierungsbezirke» emellan 1—42 (LEO 15). Invandringsvägen torde därför kunna anses begränsad av floderna Oder i öster och Weser i väster. Ifrågavarande båda flodsystem med mellanliggande Elbeflodens upprinna på de nord- tyska bergsstockarna och genomflyta de nordligare lågländerna, i vilka boken i nutiden utgör en betydlig procent av skogsbeståndet, sålunda i Pommern 187,1 Hannover 45 Z,1 Westphalen 53 2 o. s. v. (LEO 15). Det torde därför tagas för givet, att boken under sin uppvandring först fattat fast fot och utbrett sig i dessa landsdelar, innan hon gjorde sitt inträde 1 Dano-Scania. Växternas utvandring och spridning sker dels på stora avstånd från moderväxten: /fjärrspridning, dels på kortare avstånd från densamma: lokalspridning. Då likväl samma agens kan verka både lokal- och fjärr- spridning, behandlas i det följande dessa båda spridningsformer gemensamt. De verksammaste agentierna vid bokens vandring och spridning ut- göras av djurvärlden: Zoochor spridning, av vatten- och isdriften: Hyd- rochor spridning, samt av vinden: ÅAnemochor spridning. Zoochor spridning. Flyttfåglarnas migrationsvägar äro tillika huvudvägarna för den zoo- chora växtvandringen, Dessa vandringsvägar ligga dels utmed floderna: Muviala vägar, dels gå de utmed havets stränder: /Zztrorala, och dels över vattenskillnadstrakterna, vilka kunna kallas jugala flyttningsvägar. Det är isynnerhet de på våren mot norden dragande gräsänderna och där- med besläktade arter, som på fluviala och littorala vägar förmedla bokens mer eller mindre långväga utvandring mot norden. De jugala vägarna befaras däremot av andra bokspridare, såsom duvorna, nötskrikan m. f. Det är varje jägare och zoolog bekant, att gräsänder på aftonen före den vårliga nattdragningen besöka ek- oeh bokhult och därvid förtära stora mängder av de föregående höst fällda ollonen. Dessa passera emel- lertid icke osmälta djurets tarmkanal, utan upplösas småningom efter vissa timmars förlopp. Beträffande änderna föreligger sålunda ingen bok- spridning på »endozoisk väg» (frukternas passerande genom tarmkanalen med bibehållen groningskraft), utan spridningen kan endast ske genom djurets död (ex. genom rovfåglar), medan ollonen ännu befinna sig i i dagen. De utgöras av grova plankor, lagda tvärs över trädstammar och bestå huvudsak- ligen av tall och björk, men något av ek och al, varemot bok alldeles saknas. BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 167 djurmagen i osmält tillstånd med bibehållen grobarhet. Jag kallar denna form av fruktspridning »tanatozoisk». För utrönande dels huru lång tid erfordras för bokollonens digestion, och dels vilken väglängd djuret kan med osmälta ollon tillryggalägga, företog jag utfodringsförsök å tam- änder, vilket experiment gav följande resultat: Tidigt på våren insamlades ett antal bokollon och underkastades »vatten- provet», d. v. s. nedsänktes i vatten, varvid de ollon, som strax sjönko, ansågos felfria och fullt grobara. En tamanka gavs 25 st. av dessa friska ollon. Efter 4 timmars för- lopp dödades hon, varvid befanns att 14 st. ollon voro osmälta. Dessa myllades i blomkrukor och av desamma grodde 6 st. (=4323). Med andra ord: efter en tid av 4 timmar funnos i djurkroppen ännu 24 3 grobara frukter. En annan tamanka utfodrades med 30 st. friska bokollon och dödades efter 8 timmars förlopp. Det befanns då, att endast 8 st. voro odigere- rade. Efter sådd uppkommo av dessa ollon endast 2 plantor (= 23 2). Sålunda funnos efter 8 timmars förlopp endast 4 & grobara ollon i djur- kroppen. Gräsandens flyghastighet under sträcket kan uppgå till 30 meter i sekunden. Men om endast beräknas en medelhastighet av 23 meter pr sekund, så tillryggalägger hon en väglängd av 1,500 meter i minuten, 90,000 meter i timmen eller 360,000 meter (=36 nymil) under fyra tim- mars flykt, allt medan en avsevärd procent av de inmundigade ollonen bibehållit sin groningsförmåga. Den dragande gräsanden kan således under 4 timmar transportera grobara bokfrukter från Risengebirge till Oders mynning (30 mil), eller från denne till centrala Sjelland (253 mil), från Harz till Wesers mynning (23 mil), från centrala Holstein till Skånes centrala delar (30 mil), från mitten av Sjelland långs Hallands kust till trakten av Göteborg (28 mil).! Om gräsanden under sin luftvandring gripes av rovfågeln och sönder- slites i ett skogshult, komma de odigererade, grobara ollonen i kontakt med jorden, kunna gro därstädes och bilda pioniären, vilken efter en tid av omkring 350 år blir fruktifikabel och själv börjar sin koloniserande verksamhet. Duvorna, synnerligast ringduvan, förtär med glupskhet såväl ek- som bokollon, och bidrager därigenom till bokens spridning på långa avstånd. ! Det förekommer väl endast i undantagsfall, att änder flyga fyra timmar i sträck. Under normala vintrar vistas stora andskaror vid våra isfria kustområden, varifrån de besöka ofrusna sjöar, strömdrag, skogshult m. m. I södra delen av Östersjön förflytta sig andskarorna allt- efter isförhållandena på kort tid mellan tyska, danska och skånska kusterna och bidraga genom denna trafik till fruktspridningen. Vid vårens och parningstidens inträde sker mi- grationen mot norden, dock vanligen etappvis i den vikande vinterns spår. 168 EUG. HEMBERG Men då ollonet icke kan passera djurets tarmkanal odigererat, fordras även i detta fall det ollontransporterande djurets död för de odigererade frukternas hamnande på marken. Men då ett flertal arter rovfåglar äro verksamma under fågelmigrationerna, bliva säkerligen ett stort antal ollontransporterande duvor deras byte. Medelhastigheten av brevduvans flykt beräknas till omkring 40 meter i sekunden, och ringduvans torde åtminstone icke understiga gräsandens:. Härav synes, att även duvorna äro fjärrspridare av rang för ifrågavarande trädslag. Av lokalspridarna må i första rummet framhållas nötskrikan, emedan hennes spridningsarbete än av ren »synzoisk» natur. Hennes spridnings- funktion iakttages såväl i ek som bokskogen, varvid hon på få minuter inmundigar ett antal ollon: av ek ända till halvtjoget och av bokollon ännu flera, för att därpå försvinna inåt skogen och efter uppstötning dölja dem på olika ställen i jorden till framtida behov. Hon kan ofta flera timmar om dagen hålla på med denna spridningstrafik. Blir en med ollon övermättad nötskrika plötsligt jagad av hök eller skrämd av jägares skott, så utsprutar hon ollonen för att lätta sin flykt.' Nötskrikan verkar emellertid som fruktspridare stundom även utöver den närmaste omgivningen. Jag tänker härvid närmast på bokollontran- sporten över Sundet, vilken utan tvivel har utförts och fortfarande ut- föres av nötskrikan. Ehuru denna fågels flykt är föga snabb, omkring 10 meter i sekunden, kan hon dock med ett antal friska bokollon i muskelmagen överföra dem från trakten av Köpenhamn rakt över Sundet under loppet av tre kvarts timma och från Helsingör till Hälsingborg på en tid av mindre än tio minuter. Då den jugala invandringen går över Sjelland till Skåne och varje vär trafikeras av tusentals immigrerande nötskrikor, torde kunna antagas, att massor bokollon överförts från danska landet till det svenska genom denna fågels synzoiska spridningstrafik. Under ollonår besöker fjädern de till barrskogen angränsande bokhul- ten eller de i tallskogen spridda, fruktifierande bokarna och förtär därvid ollonen hela. Stundom frossar han och kan därvid inmundiga ollon till ett antal av inemot hundra stycken. Då emellertid dessa småningom digereras, kan tjädern, i likhet med änder och duvor endast bidraga till bokens spridning på »tanatozoisk väg». Exempel givas dock, då tjädern ! Nötskrikan planterar ollonen stundom på stora avstånd från moderträdet. Exempelvis i Bromölla tallskog (Skåne), i vilken talrika ekplantor uppkomma, ehuru närmaste fruktifi- erande ek befinner sig på ett avstånd av en halv mil. Företeelsen tillskrives uteslutande nötskrikans planteringsarbete (meddelat av lägm. PETER SCHMIDT). BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 169 efter ett sådant omåttligt mål fattas av yrsel, raglar, löper flaxande om- kring, slår ned på hustak m. m. och slutligen ljuter döden.? Denna företeelse härflyter av en i bokollonet befintlig alcaloid med toxiska verk- ningar. Ekorren, som även samlar vinterförråd, bidrager till bokens lokal- spridning på »synzoisk väg». Ollonen gömmas i ihåliga stammar, i trädklykor, fågelbon m. m., men döljas även på marken under buskar och mossa, och kunna då, om de ej av djuret uppsökas, komma till groning. Markmöss och sorkar samla även något vinterförråd och bidraga genom denna trafik till artens spridning. MNötväckan brukar inkila kottar och ollon i vissa lämpliga springor i gamla tallars bark och i den fasta, ofta skålformiga fördjupningen ur- plocka fröna eller sönderhacka ollonen. Under fågelns flykt mellan den fruktbärande boken oeh tallskogen torde månget ollon tappas till marken. Bergfinken infinner sig under ollonår i bokskogarna i oräkneliga ska- ror, vilka kvarstanna under förvintern och livnära sig uteslutande av de mogna frukterna. Fågeln sönderhackar ollonet, börjande med ett hål i dess spets, varefter det ena av ollonets trenne skallober avrives, då kärnan ligger öppen till förtäring. När en skara bergfinkar på hundra- tals individer slagit ner i en fruktbärande bok och plötsligt blir skrämd- lyfter hela skaran, somliga individer med ollon i klorna, andra med så- dana i näbben, och under flykten tappas frukterna i mängd till marken. På detta sätt spridas en massa ollon i radierande riktning och ofta nog på ganska långt avstånd från moderboken. Hjortar och rådjur, vildsvin och grävlingar förtära bokollonen och bidraga genom tramp och bökning till desammas myllning, om även ej till deras spridning. Hydrochor spridning. För utrönande av bokollons flytningsförmåga med efterföljande gro- barhet har jag anställt en del försök såväl i sött som salt vatten. De i sött vatten anställda försöken utfördes under tvenne rika ollonår i december månad och båda gångerna med uppmagasinerade och något uttorkade ollon. Ett större antal sådana lades i vatten och efter 24 timmar upphämta- des av dessa 100 st. flytande och till utseendet fulit friska ollon vilka myllades i krukor. Av dessa uppspirade i första provet 24 och vid det andra 28 st. plantor. 1 Under ett par dagars jakt för några år sedan i närheten av sjön Immeln anträffades av mitt jaktsällskap trenne döda tjädertuppar i skogen, samtliga med av bokollon fyllda krävor. Ett flertal av ollonen voro osmälta och till synes fullt grobara. 12 Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 170 EUG. HEMBERG Följande försök gjordes i salt vatten: Den 17 november kl. 12 på dagen nedlades 100 st. föregående dag i skogen insamlade friska ollon, varvid 65 genast sjönko, medan 35 st. förblevo flytande. Den 18 nov. kl. 12 på dagen, således efter 24 timmar flöto 25 st. 2 BU) » PA » » De säl 8 » 14 DÖ » 20 » > » » 20-072 » RAR [16] SV » SEN » > > 96 » SEE FEN Oe Fr GG) » SI » » FET30 » » 3005 > 23 på aftonen, såledesefter 144 timmar, voro dessa trenne ollon ännu flytande. Samma afton blevo dessa tre ollon myllade i krukor och av desamma uppspirade i ett slutet av påföljande januari och ett annat i medlet av februari, medan det tredje befanns ruttnat. Av ifrågavarande försök framgår emellertid, att genom vattendriften som agens kunna grobara bokollon hålla sig flytande ända till sex dygn och därunder transporteras över sjöar, utför floder, fattas av havets vind och strömsättning och möjligen hamna på avlägsen kust. Fullt matade, fullkomligt oläderade och för uttorkning icke exponerade bokollon, som omedelbart efter fruktfällningen uppsamlas å marken, sjunka emellertid genast såväl i sött som salt vatten. Submersionen är en följd av det färska ollonets tyngd, flytningsförmågan av detsammas uttorkning och därigenom minskade tyngd, eller av lädering, varvid luft pressas in i detsamma. Men om uttorkning och lädering icke överstiga en viss gräns, sker ingen menlig återverkan på groningsförmågan. Uttorkning av bokollon kan ske i naturen därigenom, att dessa vid fällningen hamna på något torrt underlag, såsom stenar, stubbar o. dyl., och under vårtiden utsättas för sol och uttorkande vind. Vid vårflödet 1 sjöar och strömmar, vid starka vågsvall mot låga stränder eller efter strida vårregn kunna sådana till sin vikt minskade ollon spolas ned i vattnet, föras till havs och sålunda föras till annan strand. Skador å bokollon kunna uppstå genom tramp av vildnaden (hjortar, rådjur), eller därigenom att desamma vid fällning under storm häftigt slungas mot hårda föremål, varvid luft strax intränger vid bristnings- punkten. En vanligare form av ollonskada åstadkommes av insekter, varvid den verksammaste av dessa är en liten vecklare ( Zortrix annulana), som i juni månad genomstinger kupulan och lägger sitt ägg i det späda fruktämnet. Stundom utkläckes icke ägget; i andra fall dör larven, innan han hunnit verksamt skada kotyledonerna. I båda dessa fall kunna kraf- tiga plantor utvecklas. Men tillföljd av den luft, som inpressats i ka- BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN Le viteten efter ägget eller den döda larven, förmår ollonet under längre eller kortare tid hålla sig flytande på vattnet. Även fsdriften kan utgöra en mycket viktig faktor i bokens sprid- ningsbiologi därigenom, att senfällda ollon i strandbestånd hamna på isen, eller att skrikor och finkar tappa sådana på isbelagda sjöar och floder. Vid islossningen föras de i isflaken infrusna ollonen till havs och kunna genom isens skruvning eller stark storm uppslungas på strän- der, där ollonen komma till groning. SERNANDER (26) har i sin Sprid- ningsbiologi på ingående sätt framställt isdriftens stora betydelse för växt- vandringen. 5 Flottörer: säv- och risknippen, stamdelar, drivved och diverse vrak- gods från floder och sjöar, kunna likaledes spela en viktig roll vid ollon- transporten. Otänkbart är ej, att zoochora och hydrochora agentier kunna samverka därigenom, att på vattnen flytande eller på flottörer vi- lande ollon uppsnappas av sjöfåglar och genom deras försorg bringas till mer eller mindre avlägsen kust. Anemochor spridning. Tillföljd av bokfrukternas tyngd fällas desamma under vindstilla per- pendikulärt till marken och hamna således huvudsakligen inom trädkro- nans periferi, Men vid storm utslungas de med kraft från trädets övre, sviktande grenar, uppfångas av vinden och föras av denna bort från moderträdet. Jag har vid sådana tillfällen uppmätt avståndet mellan detta och ollonets nedslagspunkt och därvid funnit, att detsamma kan på ifrågavarande sätt bortföras 40—350 meter. En särskild yttring av spridning genom vinden kan uppstå vid till- fällen, då bokollon fällas på tidigt tillfrusna vatten och genom vinden föras på glanskisen till närmare eller fjärmare strand. Kartskissen visar bokens antagliga invandringsvägar från nordtyska låglandet till Dano-Scania och södra Sverige. Vid Oders mynning börjar den /Zittforala invandringsvägen och fort- löper utefter Vorpommerns kustlinjer över Rigen mot danska öarna och Sundet. Ginge andfåglarnas flyttningsväg från Odermynningen direkt till Skåne —Blekingekusten, så skulle boken utan tvivel under seklernas lopp hava överförts till Bornholm, å vilken ö hon dock i spontan form saknas. Dessutom finnas i allra sydligaste Skåne en del skogar, i vilka boken Fig 1. Karta, visande bokens invandringsvägar till Skandinavien. — — — fluviala och”littorala vägar. jugala vägar. BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 178 ännu icke invandrat. Sådana skogar eller relikter därav äro Örups alm- skog, Torsterup ora, Hagestads mälare, Gislövs stjärna, Simrislund, Hörte skog vid Dybek, ekskogen vid Charlottenlund m. fl. Det synes därför antagligt, att boken icke invandrat till Skåne i detta landskaps . sydöstliga område. Från Veser och Elbe gå littorala invandringsvägar långs med Hertig- dömenas och Jutlands kuster, utmed danska öarna uppåt Hallands kust och över de skånska sjöbäckenen till Blekingekusten. Från kusterna gå de fuvzala vandringsvägarna inåt landet. De jugala vandringsvägarna fortlöpa från nordtyska vattendelarna över Kimbriska lantryggen till Jutlands nordligaste del (Wendsyssel), över öarna till Skåne och vidare till Halland, Småland och Blekinge. Till Skåne synes boken sålunda hava invandrat från väster och först fattat fast fot på provinsens åsar och höglägen. Vid bokens ankomst voro nämligen vidsträckta trakter av detta landskap uppfyllda av försumpningar, över- svämningsområden och under bildning varande torvmossar. Där de stag- nerande vattnen medgåvo skogsvegetation härskade björk med al på dé lägsta nivåerna, varemot eken alltifrån gränsen för inundationsområdena ända uppåt höglägena och åsarna utbredde sina väldiga urskogsmassor. Boken kunde därför endast fatta fast fot på ståndorter med torrare jordmån och djupare grundvatten. Måhända inkräktade hon därvid även på de reliktbestånd av tall, som möjligen skonats av ekens invasion. Men skulle även eken i södra och mellersta Skåne fullkomligt hava utträngt tallen och vid bokens ankomst ensamt behärskat höglägena, så var dock ekens motståndskraft å dessa sämre och torrare ståndorter otillräcklig i kampen mot den invaherande boken. I Norge ingår boken som ett led i den utpräglat atlantiska kustfloran och synes hava invandrat genom zoochora och hydrochora agentiers kombinerade verkningar. Om bokens znzvandring i Skandinavien huvudsakligen gått i progressiv riktning, så har hennes utspridning därstädes gått i såväl progressiva som regressiva banor. Beträffande de senare erinras om den hydrochora spridningen över insjöar eller genom de mot havet strömmande floderna, vilka från bokbestånd i deras övre lopp kunna föra ollon till nedanför belägna strandpartier. Dessutom kan regressiv spridning även åstad- kommas genom den på hösten återvandrande fågelvärlden. > | Frågan om den förhistoriska människan — om ock oavsiktligt — bi- dragit till bokens spridning, kan väl ej besvaras. Att likväl såväl bok- som ekollon ingått i den neolitiska människans diet framgår av gjorda ollonfynd i avfallet från folkets måltider eller i dess gravar. 174 EUG. HEMBERG I det föregående har meddelats ROSTRUPS (21) fynd av bokrester från yngre stenåldern såväl i avfallshögar som gravar samt MONTELIUS (17) fynd av bokollon i ättehögen vid Kulla-Gunnarstorp. NEUWEILER (19) anför ett stort antal sådana fynd vid de neolitiska pålbyggnaderna i mellersta Europa.! Bokollon förtäras ju fortfarande, om ej såsom egentligt födoämne, så dock såsom ersättning för nötter m. m. I sydvästra Ryssland torgföras stora mängder bokollon jämte cembranötter, solrosfrön o. s. v. och för- täras av såväl gammal som ung. : En fullvuxen människa kan utan olägenhet förtära ett par händer fulla bokollon, men överskrides detta kvantum, infinner sig illamående, svindel och utpräglade förgiftningssymptom. Tamsvin, som beta i ollon- skogen, bliva som känt vilda, ilskna och farliga för den genom skogen vandrande människan. Genom bokollonens torkning upphävas emeller- tid dessa toxiska företeelser. Sannolikt är således, att stenåldersfolket, som nödgades för sitt uppe- hälle tillgodogöra sig naturens alla håvor, torkade, ev. rostade ollonen och förtärde dem i sådant tillstånd eller ock förmalde desamma till en mjölliknande massa, användbar med eller utan tillsats av sädesmjöl till gräddning.” Under stenåldersfolkets insamlingsarbete av bokollon från de spridda hulten samt de insamlade frukternas transport till hemvistena, liksom även på annat sätt, torde även den förhistoriska människan i någon mån hava bidragit till detta trädslags spridning. IKONEN Bokens förhållande till de övriga skogsträden. I det föregående har framhållits, att tillföljd av den späda bokplantans ömtålighet för frost det från annan plats transporterade ollonet för sin utveckling till fortlevande planta måste hamna i ett frostskyddande skogs- bestånd, av vilket trädslag det vara månde. De till Dano-Scania invandrade bokpioniärerna kommo sålunda i kon- takt med den därstädes befintliga högskogsvegetationen: björk, (tall), ek, 1 >Les botanistes modernes, par exemple DE THEIS (Dict. étym.), BoEHMER (Lex rei herb.), copiant des érudits plus” anciens, font venir Fagus de Pnyos, et ajoutent que ce mot vient de garw, comedo, parce que les habitants primitivs se nourrisaient de fruits de Hétre». "DE CANDOLLE (32 p. 689). ? Även ekollon torde hava tjänat stenåldersfolket till föda. Genom förvällning kan näm- ligen fruktens bittra garvämne utdragas, såsom ännu idag sker å spanska högplatån, varest herdarna efter sådan procedur allmänt förtära ollonen av Quercus Ballota. BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 175 samt upptogos som skyddslingar i dessa trädslags skogar eller bestånd. Boken äger emellertid tvenne biologiska egenskaper, mäktiga vapen, som tillåta henne besegra de flesta andra skogbildande organismer, uttränga dessa och själv inkräkta de förras ståndorter. Dessa egenskaper äro »skuggfördragning»> och hög »beskuggningsförmåga», egenskaper mot vilka endast ett fåtal skogsträd förmå tävlande uppträda i strid mot henne. Den förra av dessa tillåter trädet att under längre tid fortleva i undertryckt tillstånd för att efter rikare ljustillträde behärskande upp- växa. Genom den senare egenskapen hindrar hon de mera ljusbehö- vande trädslagens fortkomst under hennes kronor eller i dessas slagskuggs- bälten. Bokens livslängd överträffar även tallens, björkens och granens, och tiden medger henne således att avvakta dessa grannars död, då hon över deras växtplats småningom utvidgar sin beskuggande krona. Huruvida boken under sin tidigaste invandring i Danmark och södra Skåne kommit i kontakt med tallen, känna vi ännu icke; att så likväl kunnat ske åtminstone i norra Skåne torde icke kunna betvivlas. Moss- undersökningarna, där dessa ej tillika omfatta pollenforskning, giva här- om dåligt besked, emedan boken, som i det föregående påvisats, hållit sig fjärran från försumpningar och i tillväxt stadda mossbildningar. För bokens spridning och utbildning har Zallskogen städse varit av den allra största betydelse. I dennes mossrika, genom ströfall humifice- rade mark, fann den unga bokplantan skydd mot frosten, varjämte tallens krona medgav nedsilning av den diffusa ljusmassa, som hos bokplantan verkar riklig klorofyllbildning och kraftig tillväxt. Vi finna i nutiden, huru boken mångenstädes genom zoochora agentier inplanteras i närbe- lägna tallbestånd, samt huruledes hon här bildar det underskikt, som en gång i form av högskog kommer att intaga den vikande tallens plats. Även björkskogen gynnade bokens invandring och samtidiga spridning från hennes första invandrare eller senare kolonier. Boken undvek de björkbestånd, som förefunnos på de dåtida vid- sträckta låg- och sumpmarkerna, men inflyttade däremot i de å högmark belägna. För hennes inflyttning och utbredning var dock nödigt, att björkbeståndet genom självgallring glesställt sig och höjt sina kronor tillräckligt högt över marken. Genom björkarnas glesa krontak insilar nu det för bokplantan nödiga ljuset, hon sköt upp mellan björkstam- marna och utbredde sin beskuggande krona över dessa, till dess de, be- rövade det nödiga ljuset, småningom gingo sin död till möte. Att i forntiden även aspen utgjort skyddsskog för boken och beford- rat hennes utveckling och spridning bevisas av enstaka analoga exempel i nutiden. Sålunda flerstädes i Småland, varest aspdungar äga rik un- 176 EUG. HEMBERG derväxt av bokplantor i blandning med ringa aspuppslag. Aspdungens öde är därmed beseglat, och boken kommer att intaga densammas växtplats. Den invandrande boken kunde i ekskogen blott på torrare lägen fatta fast fot och vidare utbreda sig. Det var först i långt senare tid, som den stigande jordkulturen genom utdikning, odling och vattenregleringar verkade torrläggande även på de fuktigare ekskogarnas mark och däri- genom befordrade bokens för dessa skogars framtid så ödesdigra invand- ring. Bokens utbredning i ekskogen försiggick emellertid långsammare än i tall- och björkskogen. Det var väl icke själva eken, som verkade största hindret, emedan boken kan uppväxa jämsides med eller under densamma och utan svårighet uppskjuta genom ekens krona. Det var fast mer ekskogens rika, sällskapande vegetation av buskar och markbetäckning, som utövade verksammaste mötståndet mot den in- vaherande boken och så långt möjligt var ställde hinder i vägen för densammas fortkomst. Där ekskogen uppvuxit på myllrik mark, inflyttade under hennes skyd- dande kronor ett flertal buskarter och halvträd, såsom hassel, olvon, hyll, kornell, hagtorn, vildapel m. fl., varjämte markbetäckningen utgjordes av en mångfald örter och gräs. Bokplantan hade därför att uthärda en svår kamp, först mot den rika markbetäckningen och sedan mot den ofta snårliknande buskvegetationen. Men sedan dessa hinder övervun- nits, kunde hon skjuta raskt mot höjden och börja sin kamp mot det härskande överbeståndet. VAUPELL (27) har givit en lärorik skildring av förloppet vid bokens strid med eken och den förras slutliga seger. Han visar, huruledes bo- ken genom sin 12—14 dagars tidigare lövning på våren sänder sina grenar mot de närstående ekarnas grenverk och hindrar genom beskugg- ning de senare att utveckla sina blad, varigenom de småningom forna. Över allt flera fornade grenar växer boken mer och mer in i ekens krona, till dess dennas bladmassa minskas, assimilationen nedsättes och eken tynar av. Under tiden vidgar boken alltmer sin beskuggande krona, dödar markens örter och gräs samt underväxtens buskar. och unnar intet annat växtliv uppstå under hennes dunkla skärmtak än vårens tidiga örter, höstens svampar, men knappast hennes egen plantväxt. Liksom i Danmark har även bokens kamp mot eken och hennes slut- liga seger över denne fortskridit i vårt eget land. Ännu fortgår striden mångenstädes; men i skogar, där denne slutat med bokens seger, skönjas stundom ensliga gamla, knotiga ekar med torra eller bladfattiga grenar: de sista kämparna på den sista skansen. Bokens börjande strid med eken i Skandinavien ligger långt tillbaka BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN VRT i tiden. Under stora tidsrymder förmådde hon endast undantränga eken på höglägena, och först senare vann hon småningom terräng även inom ekskogar på planare läge. Det är dock huvudsakligen under de sista århundradena, som boken vunnit sin stora seger över eken. Under sin vidare vandring uppåt södra Sverige mötte boken den ned- vandrande granen, vilken i likhet med henne besitter de mäktiga skydds- egenskaperna: skuggfördragnings- och beskuggningsförmåga; och där dessa båda organismer stötte ihop, uppstod då liksom nu en skarp strid om växtplatsen och herraväldet. Danska forskare hava följt och skildrat kampen mellan boken och granen, vilken strid alltid slutat med den senares seger, såvida icke män- niskan trätt reglerande emellan. Även i svenska skogslitteraturen synes en och annan gång samma åsikt uttalad. Det råder emellertid i detta fall en väsentlig skillnad mellan de båda trädens inbördes kamp i »kultur>»- eller >»naturskogen». Danska skildrare av stridens förlopp hava gjort sina iakttagelser och domslut uteslutande i kulturskogen, i vilka granen än i enbara bestånd, än i blandning med boken oftast uppdragits i täta förband (2—4"). I därvarande bördiga jordmån uppväxer granen vida snabbare än boken, vilken om ej tidig gallring sker ovillkorligen redan i ungdomen undertryckes och dödas, eller ock åsättes degenerationens stämpel under sin återstående livstid. Samma resultat visar sig, när boken självsått sig i äldre, vårdade och intill hög ålder i fullslutet bestånd hållna granbestånd. Ett annat förlopp antager däremot striden om de båda organismerna mötas i naturskogen med dennes olika åldersklasser, luckor och storm- gläntor, sak samma om boken gjort intrång i granskogen eller granen inplanterat sig i den luckiga bokskogen. Där ensliga bokar hunnit uppväxa i granskogen, eller boken slutit sig till grupp, utestänges granens återväxt inom bokkronornas periferi. I slagskuggan utanför denna visa sig stundom granens bleknande, barr- fattiga plantor, vilka dock sakna möjlighet till utveckling. Bokens återväxt, som av naturen planterats under slutna grupper av ung, tillväxande gran, äro även vigda åt döden, och naturplanterade under medelålders grenrika granar föra de en tynande tillvaro. Men om en bokplanta funnit sin växtplats under eller invid en äldre enslig gran, 1 gränsen av granbestånd, vid skogens luckor, eller var helst granskogen skänker en ljusning, erbjudes densamma tillfälle till utveck- ling och fortkomst. Ty medan granen är geotropiskt bunden, gynnas 178 EUG. HEMBERG boken av sin heliotropiska egenskap att växa ut mot ljuset och skjuta upp i de mellan granstammarna befintliga luckorna. Även bokens högre alder är en favör, som under sekellång kamp mot den mera kortlivade granen kommer henne till godo. Striden mellan de båda skogbildande träden kan sålunda bliva långvarig, men varhelst livskraftig bok under orubbade naturförhållanden invaherar i självvuxen granskog med för bo- ken lämplig jordmån och klimat, avgår hon slutligen som segrare. Talrika exempel på granens försök till inflyttning i bokskogen före- ligga i södra delen av vårt land. Under bokkronornas slutna valv kan granplantan icke fortkomma. I mitten av en större lucka, stormglänta eller utmed beståndsgränsen kan granen uppväxa, men hennes plantväxt utestänges -från bokbeståndet, förtvinar i dettas slagskuggor eller dödas under striden med bokens uppskjutande avkomma. Men å andra sidan kan bokskogen utan mänsklig devastering inträda i ett degenerationstillstånd, som minskar hans motståndskraft, försvagar hans reproduktionsförmåga och slutligen kommer granen att mer eller mindre fullständigt erövra bokens gamla växtplats. Detta tillstånd av avsigkommenhet uppstår genom markens gradvisa förvildning med motsvarande sjunkande bonitet. Orsakerna härtill äro förnämligast tvenne, nämligen å ena sidan den marktäckande lövmassans bortsopning av vinden och å den andra densammas lokala anhopning till en myckenhet, som förorsakar försumpnings- och torvbildningstill- stånd. Den förra kalamiteten inträder på höjdlägen och kullar, sedan bok- skogen uppvuxit till högskog, som lämnar vinden fritt spelrum mellan stammarna och därvid bortsopar den lättrörliga bladmassan. Marktäcket övergår småningom i ett torvartat tillstånd med en torftig vegetation, till övervägande del bestående av lågvuxen Polytrichum och andra svaga mossor, och lokalen blir för torr och humusfattig för bokens naturliga föryngring. På jämnare lokaler med något bibehållen fuktighet inflyttar ofta blå- bärsriset och bildar ett härskande markskikt (Fagetum myrtillosum), som nästan omintetgör bokskogens föryngring, Genom bokskogsbeståndets successiva utglesning och starkare insolation uttränges blåbärsriset mån- genstädes av ljungen (Fagetum ericinosum). Å samtliga lokaler med sådan degenererad mark sänkes bokbeståndets tillväxt, ökas stammarnas torkningsprocent och tilltager rot- och grenrötan, medan lavar bekläda stammarna och å grenarna reducera bladverket. Beståndet utglesnar snabbt, ljusintensiteten ökas och boken förmår ej mera motstå den på- trängande, på jordboniteten mindre nogräknade granen (resp. tallen). Den andra formen av markförsämring, som i dälder och sänken för- BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 179 orsakar försumpning, å jämnare mark en slags torvbildning, uppstår ge- nom de anhopade bladmassorna, som bilda djupa, vattenabsorberande bäddar. I dessa försiggår en torvbildningsprocess, och den med humus- syror mättade massan genomväves av Cladosporiums talrika mycelietrådar. Den på detta sätt försumpade eller förtorvade marken sätter sin de- kadanta prägel på skogen och motverkar densammas föryngring. Det blir sedan endast en tidsfråga, när den gamla bokskogen faller för tidens tand och lämnar rum åt granen, som genom sin livsprocess delvis ut- torkar eler omvandlar den torvartade marken till mild humus. Av förestående relation framgår, att man, åtminstone i naturskogen, icke a priori kan tillerkänna granen segerns pris vid dess strid om växt- platsen med boken. Forskningen i denna fråga torde ofta hava letts på avvägar vid anblicken av de gamla spridda överåriga bokar, som i re- liktform kvarstå på historiskt bevisbara bokskogsområden, å vilka numera gran- (tall-)skogen utbreder sina massor och växer frodigare i bokskogs myllan än å andra lokaler. Men flertalet sådana bokskogar hava under senare tider varit underkastade människans utrotningstrafik, och de flesta kvarstående bokstammarna, med numera starkt reducerad eller fullkom- ligt upphörd fruktsättningsförmåga, äro sådana, som ratats av förra tiders avverkare.” WIBECK (31) har givit en intressant skildring av bokskogarnas historia under -de senare seklen, samt relaterat kungars och lagars skyddsbestäm- melser för detta »bärande» träd. Men även människans hänsynslösa an- grepp på boken har i hans arbete ingående beskrivits. Sålunda huru bokskogar nedhuggits till pottaskberedning, huru staverhuggare huserat och utglesnat desamma, och huruledes även fareldar i sin mån bidragit till deras förintelse. Till denna historik kunde han även hava fogat den förödelse, som åt- minstone i Skåne förorsakades genom överavverkning och planlös ved- huggning under den forcerade brännvinsbränningen i slutet av adertonde och början av nittonde seklen. | I konungariket Danmark under hela förra århundradet och i Skåne från detsammas mitt och till dess slut omhuldades emellertid bokskogen med en pietet, som antog formen av verklig »fagomani». Endast bok finge å ett stort antal privatskogar återuppdragas på de gamla bokskogs- lokalerna, i vilket bördighetstillstånd dessa än befunno sig; och under ! Bland många sådana exempel nämnes här endast den s. k. »Svinavallen» i Ryssby sn. Kronob. län: ett vidsträckt område, fordom ren bokskog och allodial till Nydala kloster, som här under ollonår betade sin svinhjord. Efter klosterreduktionen kom området i en- skildas ägo, bokskogen uthöggs, gran (tall) inflyttade, och nu är det omvandlat till barrskog med spridda åldriga reliktbokar. 180 EUG. HEMBERG denna period ställdes en mängd dekadanta bokskogar på förvildad mark till självföryngring, ehuru utsikten till återväxt var den minsta möjliga. Men det var just dessa misslyckade försök, som öppnade vägen för granens allmännare kultur på de felslagna bokföryngringarnas plats. Sedan emellertid skogens räntabilitetsfråga numera trätt i förgrunden, torde kunna fastslås, att bokskogens naturliga föryngring endast kan äga hemul på jord av så hög bonitet, att bokskogen ekonomiskt sett förmår upptaga konkurrensen med den mera snabbväxande och till tekniska ändamål mångsidigare användbara granen. Således kommer sannolikt bokskogens areal att minskas, medan den- sammes förräntning höjes genom stegrad tillväxt under förkortad om- loppstid. Boken har ännu icke avslutat sin spontana uppvandring i Sverige, men liksom i forntiden utsänder hon sina pioniärer, och sådana äro tillfinnandes i norra Bohuslän, kolonien på Vänerön, samt i form av sporadiska nybyggare i Västergötland, s. Östergötland, n. Småland och n. Kalmar län.! Bokens nuvarande historiska gräns fortlöper med stora luckor från norra delen av Bohuslän till södra delen av Vänern samt vidare tiil trakten av Jönköping och därifrån i sydostlig riktning till norra delen av Kalmar sund. i Flera nu befintliga bokbestånd, belägna norr om den spontana nord- gränsen, såsom a Omberg, vid Eksjö, mellersta Västergötland 0. s. v., hava utan tvivel uppstått genom fruktspridning från av människan under äldre tid planterade individer, och äro därför att anse som sekundär- spontana bestånd. Bokens klimatologiska gräns ligger emellertid mycket nordligare och ytterst där frukternas mognad icke — eller endast undan- tagsvis — kan äga rum. Planterade bokars frukter mogna och trädet förmår sprida sig så nord- ligt som i trakten av Stockholm, liksom även i trakten strax norr orm Vänern.” Ännu vid Älvkarleby förmår boken vegetera, om också icke sätta mogen frukt. Bokens spontana uppvandring mot norden retarde- ras emellertid under nutiden av ökade frostlägen och ett i stort sett för- sämrat klimat, varjämte de zoochora spridningsagentierna till numerären sedan forntiden väsentligt avtagit. Hennes uppvandring har även hej- dats av den nedvandrande granskogen, av skogsmarkens lokala försump- ning samt av männniskans skogsförstörande verksamhet. 1 Å egendomen Lundsholm, Ölme s:n. ? Det är emellertid icke uteslutet, att bokens pioniärer under ett förhistoriskt gynnsam- mare klimat kunna å lämpliga lokaler spritt sig en eller annan breddgrad utöver organis- mens nuvarande fysiologiska nordgräns. Sådana pioniärers eller koloniers försvinnande vore då i full analogi med skogsgränsens allmänna depression på fjällsidorna. BOKENS INVANDRING TILL SKANDINAVIEN 181 Genom bokens invandring riktades emellertid de södra delarna av vårt land med värdefulla skogar, som under hela medeltiden och ända intill senaste tid genom ollonbetet och pottasksjudningen varit av utomordent- lig ekonomisk betydelse, och vilka forfarande äga sitt stora värde för industri, hemslöjd och till vedtäkt. Förövrigt skänker bokskogen åt land- skapsbilden genom sina mäktiga stammar och välvda kupolkronor om- växlingens behag och färgernas charm i sin vårligt rika blad- och blom- sterprakt. LITTERATUR. I. ANDERSSON, GUNNAR: Das nacheiszeitliche Klima von Schweden etc. Bericht VIII d. Ziäricher Botan. Gesellschaft 1903. . ANDERSSON, GUNNAR: Svenska växtvärldens historia. Sthlm 1896. BLYTT, A.: Immigration of the Norvegian Flora. Christiania 1876. . FISCHER-BENZON Vv. R.: Die Moore d. Prov. Schleswig-Holstein. Hamburg 1891. . FrICH, J.: Jahreshefte, d. Naturw. Verein fär Lineburg 1885—1886. GRÖNVALL, K. A.: Recent kalktuff ved Lellinge. Meddel. fra Dansk Geolog. Forening N:o 4. Kjöb. 1897. 7. HAGLUND, E.: Fynd af bok i en skånsk mosse. Sv. Mosskulturfören. Tidskr. Jör köping 1908. 8. HANSEN E. CHR.: En förelöbig Beretning om Mooseundersögelser 1873. Meddel. fra Naturhistor. Forening. Kjöb. Br ElARTA No: Bolamsk” Iidskr. 21. "St VIP 10. HoLrsTt, N. O.: Postglaciala tidsbestämningar. Sveriges Geolog. Unders. Arsbok 2 N:r 8, Sthlm 1900. II. JESSEN, A.: Danmarks Geolog. Unders. I R. N:r 3. Kjöb. 1899. 12. JOHANSEN, A. C.: Om den fossile kvartere Molluskfauna i Danmark og dens relationer til forandringer i Klimat. Kjöb. 1904. 13. Korwari, K.: Contributions from the Geological Departement of the Tokohu Imp. Univers. Vol. XXI 1914. 14. KUrRCK, C.: Om Kalktuffen vid Benestad. Bih. t. Sv. Vetensk. Akad. Handl. Bd. 26 1901 15. LEo, V. O.: Forststatistik iiber Deutschland u. Österreich. Berlin 1874. 16. LINSSER, C.: Die periodischen Lebenserscheinungen d. Pflanzen. Memoires de l'académie imp. d. sciences de S:t Petersb. T. XIII 1869. 17. MONTELIUS, O.: Statens Historiska Museum. Kort beskrivning etc. pag. 25. Sthlm 1912. 18. NATHORST, A. G.: Bidrag till Japans fossila flora. Sv. Vega-exped:s Vetenskapliga iakt- tagelser Bd II. Sthlm 1882. 19. NEUWEILER, E.: Die Prähistorischen Pflanzenreste Mitteleuropas. Zirich 1905 ur Botan. Excurs. in d. Schweiz 6 Heft 20. NORDMANN, V.: Postglacial Climatic Changes in Danmark. Sthlm 1910. 21. RostRUP, E.: Affallsdynger fra Stenalderen i Danmark. Kjöb. 1900. 22. SAPORTA DE COMTE: Le monde des plantes. Paris 1879. 23. SCHIMPER und SCHENK: Paläophytologie, i Handbuch d. Paläontologie, II. Abth. 1890 VERKEN Vättel; 24. SERNANDER, R.: De skandinaviska torfmossarnas stratigrafi. Geolog. Fören. Förhandl. Bd. VI 1909. 25. SERNANDER, R.: On the evidences of Postglacial changes of climate, furnished by the peatmosses of Northern Europas. Geolog. Fören. Förhandl. Bd. 36 1908. 26. SERNANDER, R.: Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Uppsala 1901. 27. VAUPELL, CHR.: Bögens Indvandring i de Danske Skove. Kjöb. 1857. 28. WARMING, E.: Den Danske Planteverdens Historie. Kjöb. 1904. "29. WEBER, C. A.: Geschichte d. Pflanzenwelt d. Norddeutsche Tieflandes seit d, Tertiärzeit. Abdruch, Wien 1905. 300 WEBER, OSA: Uber Litorina und Prälitorinabildningen d. Kiefer.-Föhrle, Englers Bo- tan. Jahrb. Leipzig 1904. 31. WIBECK, EDV.: Bokskogen i Östbo och Västbo härad af Småland. Skogsv. Tidskr. Sthlm 1909— 10. 32. DE CANDOLLE ALPH.: Géographie Botanique Raisonné. Paris MDCCCLV. Anbud Nb TOT Sr Sa nd ÄRETLIGHETSLÄRANS BETYDERSH FÖR DEN MODARNA SKOGSEINES FEAXTENINGEN nga frågor ha väl under de senaste åren trätt så i förgrunden inom de biologiska "vetenskaperna som ärftlighetsfrågorna. Sedan COR- RENS, TSCHERMAK och DE VRIES år 1900 samtidigt och oberoende av varandra återupptäckt och bekräftat de ärftlighetsresultat, vartill MENDEL genom sina bastardundersökningar redan 40 år tidigare kommit, och sedan DE VRIES år 1901 framkommit med sin bekanta mutationsteori, har ärftlighetsforskningen letts in på helt nya banor. Den roll, MENDEL här- vid spelat, kan näppeligen överskattas. Det är just genom MENDELS korsningsundersökningar, man kommit till insikt om, att den biologiska enheten icke är liktydig med de systematiska enheterna (art, varietet, form etc.), utan i stället utgöres av de enkla, elementära egenskaper, varav dessa sistnämnda kunna sägas vara sammansatta. Genom att lik- som sönderdela föräldrarna i deras enkla egenskaper och genom att se- dermera följa och närmare studera varje särskild egenskap för sig, kunde MENDEL uppttälla sina bekanta ärftlighetslagar. Ärftlighetsforskningen, sådan som MENDEL utvecklat den, blir en analytisk metod, med vars hjälp vi bli i stånd att nå fullständig kunskap rörande antalet och arten av de olika egenskapsenheter, som tillsammans utgöra individen, d. v. s. dess konstitution. Ärftlighet eller egenskapernas nedärvning å ena sidan och »variabili- tet» eller formväxling aå den andra äro ärftlighetslärans grundbegrepp. För en rätt förståelse av ärftligheten och ärftlighetslärans betydelse för praktiken vilja vi här först upptaga växternas olika formväxling till ett något närmare skärskådande.' Huru små variationsgränserna än äro, torde det kunna påvisas, att ! Ett av de mera grundläggande arbetena på ärftlighetslärans område är W,. JOHANNSENS »Arvelighedslaerens elementer», Kobenhavn 1905, till vilket vi i detta sammanhang vilja hänvisa. ÄRFTLIGHETSLÄRAN OCH SKOGSBRUKET 183 alla arters egenskaper visa en viss variation. Hos olika individ av samma ras, ja även hos de rena syskonindividen, ha vi att göra med det slag av variation, som vid variationsstatistisk undersökning framvisa variationskurvor, som så nära som möjligt överensstämma med den ideala variationskurvan, binominal- eller sannolikhetskurvan. VWi ha här inför oss det slag av variabilitet, som plägar kallas varibilitet i in- skränkt bemärkelse, individuell eller fluktuerande variation. Det rör sig här om icke ärftliga avvikelser eller s. k. modifika- tioner, framkallade genom rent tillfälliga faktorers inverkan. Allmänt bekanta exempel härpå erbjuda de av olikheter i ståndorten framkallade ståndortsmodifikationerna. Individuell variation eller modifikation bidra- ger icke till artbildningen, Alla försök att »förädla rasen» genom upp- repat urval (selektion) av de bästa individen, bevisligen tillhörande en och samma ras eller elementarart, ha misslyckats; så snart urvalet upp- hör, återgår rasen till att visa ett medelvärde av den variationsegenskap, man genom urvalet sökt utveckla i en viss bestämd riktning. Varje ras har för varje särskild egenskap sin speciella variationskurva. En rik formväxling möter inom kollektivarterna, exempelvis inom de gamla LINNÉ-anska arterna. Snart sagt varje sedan gammalt urskild art har vid närmare granskning befunnits sammansatt av ett större eller mindre antal av vissa smärre olikheter väl karaktäriserade underarter, småarter eller elementararter i DE VRIES' mening. Elementararten, eller vad vi gemenligen kalla rasen, är fröbeständig, de för elementar- ten utmärkande egenskaperna äro ärftliga. Elementararterna avvika i regel från varandra i flera avseenden (flertalet egenskaper variera). Hän- för sig olikheten till endast en egenskap (eller ett fåtal egenskaper), talar man om varietet. Elementararten eller rasen var, sade vi, fröbeständig. Någon absolut och evig konstans existerar väl dock näppeligen. Även inom en från början fullt konstant ras kunna förr eller senare ärftligt avvikande former uppkomma. Kan hydridisering härvid anses utesluten, föreligger vad vi kalla spontan variation eller mutation i DE VRIES” mening. Fall av dylik äro kritiskt undersökta och beskrivna; i intet bevisat fall rör det sig dock härvid om uppkomst av en i verklig mening 2y egenskap; i alla kända, närmare undersökta fall, har den uppkomna formens av- vikelse berott på bortfallandet aven ärftlighetsfaktor. Ett särskilt slag av variabilitet utmärker hybriderna. Vi finna i de från hybridogena föräldraindivid härstammande dotterindividen föräld- rarnas könsceller eller gameter kombinerade med varandra efter vissa bestämda lagar — MENDELS lag; då växtkroppen antager m.l. m. olika utseende för olika egenskapskombinationer, betingas härav hybridernas 184 NILS SYLVÉN sedan gammalt kända variabilitet. Och, vad som är av särskild vikt för praktiken, av de inträffade egenskapskombinationerna äro två eller flera konstanta. Då tvenne raser korsas, fördela sig föräldraindividens olika egenskaper alldeles oberoende av varandra på hybridens gameter, varigenom alltid olika och /Aefz 2ya kombinationer kunna uppstå. Vid närvaron av ett egenskapspar erhålles tre olika kombinationskategorier, av 2 egenskapspar 3” = 9 olika kategorier, av 3 egenskaper 3” = 27 o. s. v. Av dessa äro emellertid endast en del konstanta: vid korsning mellan ett egenskapspar äro 2 konstanta former möjliga, vid 2 egen- skapspar 2” = 4, vid tre 2” = 8 0. s, v. Vid korsning mellan exem pelvis 10 egenskapspar kunna sålunda 2!" = 1,024 olika konstanta for- mer eller raser uppstå. Att vi genom korsning kunna framställa alldeles nya och vad mera är fullt konstanta egenskapskombinationer eller raser, är den experimentella ärftlighetsforskningens viktigaste resultat.” Av det ovan sagda torde utan vidare vara tydligt, att en ingående kännedom om växternas formväxling är en nödvändig förutsättning för ärftlighetslärans tillämpning i praktiken. Detta har också alltjämt stått klart för varje praktisk växtförädlare. Och det är ju just i fråga om växtförädlingen, som ärftlighetsläran har betydelse för praktiken. All växtförädling bygger först och främst på de resultat, vartill ärftlighets- forskningen kommit. Vid växtförädlingen vill man ju få fram till mass- förökning ärftligt goda växtformer. Utgångspunkten härför måste vara kännedom om vilka goda former, som finnas, eller vilka sådana kunna erhållas. Det blir sedan växtförädlarens sak att hålla dem rena, even- tuellt att efter de metoder, den experimentella ärftlighetsforskningen ut- arbetat, framställa nya former. Teoretiskt sett har härvid den växtför- ädlande skogsmannen att gå samma väg som varje annan växtför- ädlare. De olikartade objekt, varmed de olika förädlarna arbeta, hava dock mången gång till följd, att tillvägagångssättet i praktiken ställer sig något olika.” Det är främst inom lantbruksområdet, som vi finna den närmaste 1 Under de senare åren ha jämväl på svenska flera populära arbeten offentliggjorts rö- rande mendelismen. Av dessa vilja vi särskilt påpeka: ROBERT LARSSONS översättning av R. C. PUNNETT: Mendelismen. Alb. Bonniers Populär-vetenskapl. avh. 34. Sthlm 1911, — — O. ROSENBERGS Översättning av A. D. DARBISHIRE: Rasförädling och Mendelism, Sthlm 1912. — O. ROSENBERG: Ärftlighetsforskningen och rasförädlingen. Populär naturvet. revy, 1912, sid. 21—27. — H. TEDIN: Växtförädling II. Mendelism. Samma tidskr. 1912, sid. 210—217. — H. NILSSON-EHLE: Den modärna ärftlighetsläran och dess betydelse för växt- odlingen. Stockholm 1915. ? Jmf. A. OPPERMANN, Arvelighedsforskningen i Skovbrugets Tjeneste. Tidskr. f. Skovbr. Bd. 21. Kobenhamn 1909. Ett kort referat härav återfinnes i Skogsvårdsf. tidskr. 1909, sid: LTAS ÄRFTLIGHETSLÄRAN OCH SKOGSBRUKET 185 motsvarigheten till de förädlingsmetoder, med vilka vi måste arbeta inom skogsbruket. Förädlingsarbetet inom skogsbruket ligger ännu blott i sin linda, inom lantbruket åter tycks det redan nu stå nära nog på höjden av fulländning. En kort översikt av de inom denna sistnämnda näringsgren utförda arbetena och utvecklade arbetsmetoderna, sådana som de kommit till användning vid vår berömda växtförädlingsanstalt vid Svalöv, må här tjäna till belysande av de för skogsbruket närmast an- vändbara metoderna.” Den första metod, som kom till användning vid Svalövs-förädlingen, var det s. k. metodiska massurvalet. Man utvalde år från år de individ, som bäst motsvarade de uppställda fordringarna, och sådde deras »frön» tillsammans. I full överensstämmelse med den DARWINska selektionsteorien tänkte man sig härvid genom en summering av de år- ligen förekommande små avvikelserna kunna leda utvecklingen i en be- stämd riktning och så småningom åstadkomma en även praktiskt taget märkbar och värdefull förändring av den föreliggande »sorten». Trots upprepat noggrant urval kunde man emellertid aldrig få fram några fullt likformiga eller »sortrena» sorter. Och det var just de på Svalöv åren närmast före 1892 gjorda iakttagelserna över avkommans olika likfor- mighet, allt efter som det härstammande från en enda eller från flera sam- manslagna plantor, i förening med ett närmare studium av de rent botaniska eller morfologiska egenskaperna, som ledde över till den där- städes allt sedan nämnda år tillämpade s. k. pedigreemetoden, en metod, vid vilken man utgår från ett enda föräldraindivid, vars avkomma (JOo- HANNSENS »rena linje») sedan alltjämt renodlas. Den av arbetena vid Svalöv framgångna pedigreemetoden var emellertid ingalunda någon nyhet. Redan VILMORIN hade 1837 använt densamma vid sina växt- förädlingar, och efter hans mönster hade metoden sedan tillämpats av andra. Konsekvent och med den ytterligaste stränghet hade ju också pedigreemetoden använts av MENDEL vid hans epokgörande korsnings- försök på 1860-talet. Även om sålunda metoden i fråga, då den bör- jade användas på Svalöv, för ingen del var ny, så hade den dock ingen- städes förut blivit tillämpad i så stor omfattning som därstädes. Det närmaste, mest betydelsefulla resultatet härav blev påvisandet av den snart sagt oändliga formväxling, som utmärker lantbruksväxterna. De vanliga, av gammalt odlade sädessorterna visade sig, huru likformiga de! än kunde. te, sig. för ögat, icke. vara några enhetliga sorter utan tvärtom regelbundet utgöras av flera eller färre, ofta en nära nog oänd- ! Den efterföljande framställningen av förädlingsarbetena vid Svalöv är till huvudsaklig del hämtad ur H. TEDINS populäruppsats: Växtförädling. I. Mass- och pedigreeurval. Populär naturvet. revy, 1912, sid. 155—1060. LÄSA Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 186 NILS SYLVÉN lig mängd av visserligen varandra mycket närstående, men på samma gång också tydligt ärftligt skilda former, vilka, då det gällde de nor- malt självbefruktande formerna, därtill i regel voro redan från början konstanta. Det gällde då endast att för pedigreekulturerna utvälja de praktiskt sett värdefullaste formerna och att sedan låta varje för kultur utvalt moderindivid bilda utgångspunkt för renodling i stor skala. Det är genom sådant tillvägagangssätt, man vid Svalöv lyckats uppdraga och föra i marknaden ett flertal »nya», ofta synnerligen värdefulla sorter av våra självbefruktande sädesslag. Genom korsning på konstgjord väg har man sedan lyckats kombinera olika, praktiskt värdefulla egenskaper och sålunda i verklig mening förädla rasen. För de normalt korsbefruktande sädesslagen ställer sig emellertid sa- ken icke så enkel. Även hos dessa är naturligtvis konstanta raser /Zeo- retiskt tänkbara, men i praktiken måste de betecknas som omöjliga att erhålla. — Förutsättningen för att en konstant ras här skulle erhållas, vore, att man finge tag i ett fullt konstant individ eller en homozygot (ett individ, vars samtliga könsceller eller gameter vore utrustade med precis samma anlag) och läte detta individ befrukta sig självt. Utsikten att finna ett dylikt är med hänsyn till mångfalden egenskaper ytterst ringa, och man måste, för att kunna tala om en dylik utsikt, utgå från ett mycket stort antal individ, vilkas avkomma för konstansens bedö- mande måste noga undersökas var för sig, ett så omfattande arbete, att det är praktiskt outförbart. Och vad vunne man väl, även om man lyckades i förevarande avseende, då för konstansens bevarande även alla följande generationer måste till undvikande av korsbefruktning isoleras, en tanke som måste betecknas som absurd, då det gäller växter av ifrågavarande slag och odlingar 1 stort. I ännu högre grad gäller naturligtvis det nu sagda i fråga om själv- sterila och alltså obligatoriska korsbefruktare ävensom i fråga om dioica raser med skilda han- och honindivid, av vilka det alltid erfordras två individ för frambringande av avkomma. Då de båda föräldrarna visser- ligen kunna tänkas, men i verkligheten nog aldrig äro varandra full- komligt lika med hänsyn till alla ärftliga anlag, blir resultatet alltid en m. I. m. olikformig avkomma. Vid förädling av de korsbefruktande växterna, och det gäller då också direkt skogsträden, är det därför otvivelaktigt riktigast och mest ratio- nellt att använda metodiskt pedigree- och metodiskt massurvali förening, då man genom att gå planmässigt och målmedvetet till väga även hos dem kan uppnå en visserligen icke fullständig, men praktiskt taget fullt tillfredsställande likformighet och konstans. AREFTLIGHETSLÄRAN OCH SKOGSBRUKET 187 Efter denna kortfattade översikt av växtförädlingsarbetena inom lant- bruksområdet skola vi nu se till, om och i vad mån de metoder och erfarenheter, vartill man i fråga om växtförädling — på grundvalen av ärftlighetsforskningens resultat — kommit inom lantbruket, äro tillämp- liga inom skogsbruket. De frågor, som härvid närmast uppställa sig till besvarande, synas mig lämpligen böra bliva följande: 1. Visa skogsträden en formväxling jämförlig med lantbruksväxternas? 2. Variera skogsträden med avseende på såväl rent botaniska som skogliga egenskaper, och kan något samband spåras mellan dessa? 3. Vad känna vi om skogsträdsegenskapernas ärftlighet? Vilka av ett trädindivids skogliga egenskaper bero på ärftlig variation, vilka på blott och bart modifikation? 4. Huru kunna vi tillvarataga och i möjligaste mån massföröka even- tuellt förefintliga skogligt goda skogsträdsformer eller raser? 5. Är en verklig förädling av skogsträdsraserna tänkbar och i prak- tiken utförbar? I. Den första av de uppställda frågorna måste vi besvara med ett obetingat ja. Varje mera ingående analys av ett skogsträdsbestånd skall helt säkert visa, att detta innehåller ett flertal olika former — i allmänhet äro vi nog närmast benägna att kalla det raser — av skogs- trädet i fråga. För några av våra skogsträd ha verkliga beståndsana- lyser blivit gjorda, så exempelvis för bok och gran. I en på analyser av ett flertal danska bokbestånd baserad avhandling, »>Vrange Boge i det nordestlige Sjaelland»!, har A. OÖPPERMANN redogjort för den roll i ett eller annat avseende »krokvuxna> individ och former av bok spela i de danska bokskogarna. I tvenne uppsatser om granen, »Studier över granens formrikedom, särskilt dess förgreningstyper och deras skogliga värde» och >»Om kubikmassa och form hos granar av olika förgrenings- typ» har undertecknad efter analys av olika granbestånd sökt påvisa detta skogsträds stora formväxling även inom våra till synes mera en- hetliga granbestånd. Att granen varierar starkt bör ju dock ej så mycket förvåna, då vi nog litet var såväl av erfarenhet som av litteraturen känna just granen såsom en av vår floras kanske mest mångformiga arter. I detta sammanhang ber jag endast få hänvisa till V. B. WITT- ROCKS nyligen publicerade >Meddelanden om granen» (Acta Horti Ber- giani, Bd. 3, N:o 1), i vilket arbete i bild meddelas flera vackra prov- kartor på granens nära nog oändliga formväxling med avseende på kotte och kottefjäll m. m. ? Det forstlige Forsegsvaesen II. Kjebenhavn 1908, sid. 29 o. f. > Skogsvårdsf. tidskr. 1909, sid. 201 o. f. > Skogsvårdsf. tidskr. 1914, sid. 635 o. t. 188 NILS SYLVÉN Även om våra övriga skogsträd ej variera i lika hög grad som gra- nen, torde de ej stå den så synnerligen långt efter. Hos dem alla åter- finna vi stor formväxling med avseende på såväl de fruktifikativa som de vegetativa organen. Hos tallen träffa vi rent av fullkomliga parallell- former till nära nog alla granformerna. Och i nära överensstämmelse med granen och tallen variera snart sagt alla kända barrträd. En jäm- förande undersökning av de olika barrträdens former har också föranlett den österrikiske skogsbotanikern doktor E. ZEDERBAUER (» Variationsrich- tungen der Nadelhölzer», Sitzungsber. d. K. Akad. d. Wissensch., Wien 1907) till det uttalandet, att »parallella variationer uppträda hos närstå- ende arter, släkten och familjer eller med andra ord uttryckt, variatio- nerna försiggå efter bestämda likartade riktlinjer.» Den av ZEDERBAUER för barrträden uttalade satsen kan utsträckas att gälla alla skogsträden, även lövträden.' 2. Att skogsträden variera med avseende på de skogliga egenska- perna veta vwvi för visso alla. Men vad vi bättre borde lära känna är, inom vilka gränser denna variation äger rum i skogsbestånden. De ovan anförda beståndsanalyserna för bok och gran visa i någon mån arten och graden av denna variation hos dessa trädslag. För granen har där- vid påpekats, att morfologiskt-botaniskt sett olika former förhålla sig fysiologiskt olika, vissa förgreningsformer representera bättre expositions- former och visa därför bättre tillväxt. En skoglig egenskap är alltså här fysiologiskt bunden vid en rent botanisk. Ingående beståndsanaly- ser av jämväl andra skogsträd skola säkerligen även för dessa påvisa dylika korrelationsförhållanden, med fysiologisk nödvändighet till vissa botaniska karaktärer knutna skogliga egenskaper. — Förekomsten av såväl botaniskt som framför allt skogligt sett avvikande typer av våra skogsträd och betydelsen härav för praktiken har med styrka framhållits av GUNNAR ANDERSSON i ett av honom vid Skogsvårdsföreningens års- möte 1906 hållet föredrag »Om barrträdsraser och deras renodling».” »Det lider ej. något tvivel», heter det här, »att såväl tallen som granen företer ett antal såväl nyttighets- som dålighetsvariationer». För tre- arsperioden 1g906—1908 hade också på Skogsförsöksanstaltens arbets- program upptagits en undersökning, i vad mån raser (» mutationer») med större tillväxthastighet och i fjälltrakterna med större härdighet än medel- beståndets kunna finnas. »Hvarhelst träd med särdeles gynnsamma egenskaper anträffas, böra dessa omsorgsfullt markeras för att senare kunna omhändertagas och studeras.» Och GUNNAR ANDERSSON uttalar ! Jmf. NILS SYLVÉN, Om de svenska skogsträdens raser. Populär naturvet. revy, 1911, sid. 212—213. 2 ” Se Skogsvårdsf. tidskr. 1906, sid. 319 o. f. ÄRFTLIGHETSLÄRAN OCH SKOGSBRUKET 189 den förmodan, att man verkligen skall lyckas att i de redan befintliga skogsbestånden anträffa individ med de egenskaper, man önskar bevara och tillgodogöra. — Sedan Statens Skogsförsöksanstalt en gång fått upp undersökningen av skogsträdens raser på sitt arbetsprogram, ha också en del av såväl den botaniska, numera den naturvetenskapliga som skogsavdelningens arbeten inriktats på dithörande frågor. Resul- taten av dessa arbeten föreligga i ett flertal i > Meddelanden från Sta- tens Skogsförsöksanstalt> publicerade uppsatser och avhandlingar, främst i publikationsserien >»Material för studiet af skogsträdens raser» samt i undertecknads ovannämnda granuppsatser.!' 3. Vi komma nu in på de rena ärftlighetsfrågorna: Vad känna vi om egenskapernas ärftlighet hos skogsträden? Vilka av ett träds skog- liga egenskaper äro ärftliga, vilka äro icke ärftliga? Samma ärftlighetslagar, som gälla andra växter, gälla för visso även skogsträden. Och en naturlig följd härav blir, att vi just beträffande skogsträdens egenskaper måste fråga oss, om den eller den egenskapen verkligen är ärftlig, eller rättare uttryckt, i vilken grad egenskapen i fråga skall komma till uttryck hos avkomman. Alla våra skogsträd äro ju korsbefruktare, de flesta av dem vindpollinerare. Vi ha alltså i själva verket ytterligt små eller inga utsikter att av dem träffa fullt rena eller konstanta former. Snart sagt alla träden äro hybridogent upp- komna, nära nog varje individ är åtminstone i något, sannolikt i flera avseenden heterozygot (en produkt av könsceller eller gameter med olika anlag). Följden härav måste ju bliva en mindre eller större olikformig- het hos avkomman. I vad mån de genom upprepade korsningar fram- ! »Material för studiet af skogsträdens raser» omfattar: I. Gran med försenad klorofyllbildning. Av H. HESSELMAN. 2. Fjällgran av ovanlig typ. 3. Tallar med rik fröproduktion. > 4. Ormgranar i Hassle socken i norra Västergötland. Av N. SYLVÉN. 5. Dichotyp gran från Forserum i Småland. > 6. Pelarliknande gran. > > 7. Ny form av gran med abnorm klorofyllbildning. 8. Tabulaeformisartade granar i Holaveden. 9. Beståndbildande ormgran. Av H. HESSELMAN. 10. Några svenska tallformer. I D — Jämväl följande i »Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt> ingående publika- tioner beröra m. 1. m. ingående frågan om skogsträdens raser: GUNNAR SCHOTTE, Tall- kottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903—1904. — NILS SYLVÉN, Om könsför- delningen hos tallen. — NILS SYLVÉN, Om pollineringsförsök med tall och gran. — GUN- NAR SCHOTTE, Om betydelsen av fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur. — EDWARD WIBECK, Tall och gran av sydlig härkomst i Sverige. — GUNNAR SCHOTTE, Tall- plantor av frö från olika hemort. Ett bidrag till proveniensfrågan. 190 NILS SYLVÉN gångna formerna skola visa sig nedärva de olika egenskaperna, är ofta omöjligt att förutsäga. Vid sådd av frön, för vilka man känner blott moderträdet, är detta naturligtvis absolut omöjligt. Endast då moder- trädet äger vissa såsom dominerande kända egenskaper, kan man förut- säga dessas nedärvning på ett jämförelsevis högt procenttal av avkom- man. Ännu känna vi alltför litet rörande dominerande och recessiva egenskaper hos skogsträden. ' Först systematiskt utförda ärftligbetsför- sök kunna utfylla denna lucka i vårt vetande. Studier och undersökningar beträffande skogsträdens ärftlighetsför- hållanden ha under senare år med mycken iver bedrivits av ett flertal skogsbotaniska forskare. Professor ADOLF CIESLAR i Wien är här den egentlige föregångsmannen. Redan så tidigt som år 1887 föreligger av hans hand ett första bidrag till lösandet av de för praktiken så viktiga skogs- botaniska ärftlighetsproblemen.! CIESLARS största förtjänst ligger utan tvivel däri, att han för första gången anordnat kulturförsök 7 större skala med frön av olika härstamning, olika proveniens. Tall, lärk och gran ha främst ingått i de CIESLARska proveniensförsöken. CIESLARS försök följdes snart av andra länders forskare. Bland dessa är i främsta rum- met att nämna professor ARNOLD ENGLER i Zurich. Av såväl CIES- LARS som ENGLERS försök framgår, att plantor, som härstamma från moderträd från högre belägna trakter, särskilt i ungdomen växa betyd- ligt långsammare än plantor uppdragna ur frön från lägre höjd över havet, och samma förhållande äger jämväl rum, då fröets härstamnings- ort avviker i fråga om breddgraden.” Samma resultat ha även Statens Skogsförsöksanstalts i olika trakter av vårt land igångsatta proveniens- kulturer givit.” De utförda försöken ha otvetydigt visat, att av olika skogliga egenskaper utmärkta skogsträdsraser förekomma, dels på olika breddgrad, dels å olika höjd över havet.” — Proveniensförsökens prak: tiska betydelse ligger ju i öppen dag. Hade vi för c:a 40—50 år se- dan vetat, vad vi nu av proveniensförsöken veta, hade ej så betydande ! CA. CIESLAR, Ueber den Einfluss der Grösse der Fichtensamen auf die Entwickelung der Pflanzen nebst einigen Bemerkungen iiber schwedischen Fichten und Weissföhrensamen. Centralbl. f. d. gesammte Forstwesen, Wien 1887, sid. 149—153. > CIESLARS och ENGLERS proveniensförsök ha omnämnts i den svenska skogslitteraturen av GUNNAR SCHOTTE, Om betydelsen av skogsfröets geografiska härstamning. Skogsvårdsf. Tidskr. 1904, sid. 195 o. f., och av NILS SYLVÉN, Strödda iakttagelser från en studieresa i Mellaneuropa. Skogsvårdsf. Tidskr. 1912, sid. 43 o. f. > Se närmare GUNNAR SCHOTTE, Om betydelsen av fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur. Skogsvårdsf. Tidskr. 1910, sid. 413 o. f., och Tallplantor av frön från olika hemort. Ett bidrag till proveniensfrågan. Skogsvårdsf. Tidskr. 1914, sid. 728 o. f. + En sammanfattande framställning av fröproveniensfrågans nuvarande ståndpunkt lämnas av ARNOLD ENGLER i Naturwissensch. Zeitschr. f. Forst- u. Landwirtsch. 1913. sid. 444 o. f. ÄRFTLIGHETSLÄRAN OCH SKOGSBRUKET 191 summor i vårt land utan nytta kastats bort på de »tyska>» tallkulturerna, och ännu mycket mera torde fortsatta och utvidgade proveniensför- sök giva. ” Alla de anförda proveniensförsöken lida emellertid ur ärftlighetssyn- punkt av ett väsentligt fel, det nämligen, att utgångsmaterialet för de- samma varit av alltför heterogen beskaffenhet. I intet fall har man utgått från ett utan från flera moderträd. Först då utgångsmaterialet härstammar från ett enda, noga känt moderindivid, kunna verkliga slut- satser med avseende på ärftligheten dragas av de igångsatta försöken. Ty vid skogsbruket gäller liksom inom lantbruket att vid ärftlighets- undersökningar, av vad slag det vara må, i första hand begagna sig av pedigreemetoden. Försökskulturer medi varje särskilt fall från ett enda noga känt moderinvivid stammande frö ha under de senaste åren påbörjats av nuvarande botanisten vid den österrikiska Skogsförsöksanstalten vid Mariabrunn, E. ZEDERBAUER, och man har all anledning att av hans försök vänta sig synnerligen goda resultat såväl för vetenskapen som för praktikens skogsbruk. Redan hans hittills publicerade, mera före- löpande meddelanden! äro en god borgen härför. Men icke heller vid de ZEDERBAUERSska kulturförsöken har steget tagits fullt ut, då det gäller, att få en för ärftlighetsstudier väl lämpad och härför närmast avsedd avkomma av de till undersökning upptagna skogsträden. I varje särskilt fall har väl här moderträdet varit noga känt, fadern likväl okänd. Kulturförsök med frön från självpollinerade, under blomningen för undvikande av korspollinering vederbörligen iso- lerade kottar från granar av olika förgreningstyp ha år 1910 igång- satts vid Statens Skogsförsöksanstalt.” Bättre känt ursprung än för dessa plantor, där fadern och modern äro ett och samma individ, kunna vi för närvarande ej tänka oss; om föräldraindividets härstamning måste vi ju med nödvändighet sväva i okunnighet. Det är att hoppas, att resultaten av dessa grankulturer skola inom en icke allt för avlägsen framtid i icke oväsentliga delar komplettera de ärftlighetsresultat, vartill ZEDERBAUER kommer vid sina pedigreekulturer. Ett ur ärftlighetssynpunkt synnerligen intressant försök har gjorts av ENGLER,” ett kulturförsök med frön från en gran med avvikande, tät (klotgransartad) förgrening. Av de vid försöket framgångna plantorna 1! E. ZEDERBAUER, Versuche iiber individuelle Auslese bei Waldbäumen. I. Pinus silvestris. I. Finus austriaca. Centralblatt f. d. ges. Forstw. 1912, 1913. ? Se märmare NILS SYLVÉN, Om pollineringsförsök med tall och gran. Skogsvårdsf. Tidskr. 1910, sid. 403—412. > Se närmare ARNOLD ENGLER, Einfluss der Prevenienz des Samens auf die Eigenschaften der forstlichen Holzgewächse. Mitteil. d. Schweizerisch. Centralanst. f. d. forstl. Versuchsw. Bd. 8. Zirich 1905. 192 NILS SYLVÉN visade 53 7” ett redan från början klotgransartat växtsätt, 16 72 visade ung. normal förgrening, 31 "> voro av övergangstyp. Försöket är av särskilt intresse, då det är ett av de första mera noggrant utförda, som visa, att den skogligt så viktiga förgreningstypen är en ärftlig egenskap. Förgreningskaraktärernas ärftlighet har även framgått av andra kultur- försök, allra tydligast vid ZEDERBAUERS ovan omtalade pedigreekulturer. 4. Huru skola vi då kunna tillvarataga och i möjligaste mån mass- föröka de skogligt goda formerna av våra skogsträd? Svaret på denna fråga skulle jag vilja förminlera sa: vi måste göra alltför gytina, de goda formerna på de mindrevärdas, bekostnad I praktiken bör vårt handlingssätt gå ut på att samla frö från de skog: ligt bästa formerna, att samla just av dem så mycket frö som möjligt och att söka öka de goda formernas fröproduktion. Gjorda beståndsanalyser och utförda ärftlighetsförsök ha visat, att skogligt sett skilda skogsträdsraser —-— d. v. s. former med ärftliga egen- skaper — verkligen föreligga. I några fall har man, som det tyckes med allt skäl, framhållit vissa former eller sannolikt raser som skogligt överlägsna andra. Då vi i dylika fall ha all anledning förmoda, att ett massförökande av dessa skulle avsevärt höja avkastningen ur våra sko- gar, då borde vi väl just i fråga om dem snarast tillgripa alla de åt- gärder, som kunna gynna deras utbredande. Åt lämpliga personer borde man giva 1 uppdrag att ombesörja fröinsamling 1 största möjliga skala från individ av särskilt angiven formtyp. Och nästa åtgärd bleve så att av de erhållna fröna uppdraga så vitt möjligt rena bestånd av den eftersträvade skogsträdsrasen. För densammas ytterligare och snara massförökande borde man härvid jämväl uppdraga särskilda bestånd med tanke på tidig och riklig fröproduktion. Att nöjaktigt tillgodose det årligen ökade fröbehovet har länge varit en svår sak, Gäller det nu att sovra ut det bästa av det i sin helhet ofta allt för knappa frömaterialet, torde svårigheten att anskaffa erfor- derliga frömängder ej utan vidare kunna övervinnas. Särskilda utvägar måste nu anlitas i och för erhållande av nöjaktigt skogsfrö. Om frötillgången i våra skogar känna vi ännu jämförelsevis litet. Vi veta icke, när eller hur ofta vi av ett och samma bestånd kunna vänta oss rikare fröskörd, ej heller var den rikaste och bästa fröskörden skall kunna väntas. Som bekant ha ju dock våra skogstidskrifter under en följd av år årligen lämnat en på kronojägarnas årsrapporter grundad sammanfattande framställning av frötillgången hos våra viktigare skogs- träd. Att från så många olika personer stammande uppgifter måste mottagas med en viss försiktighet är ju givet. Av de inkomna krono- jägarrapporterna tyckes det emellertid vilja framgå, som om vissa trakter ÄRFTLIGHETSLÄRAN OCH SKOGSBRUKET 193 av vårt land för vissa skogsträd visade rikare frötillgång och oftare återkommande fröåar. Först en närmare undersökning av förhållandena kan dock lämna upplysning, om vi ha att göra med frörikare trakter eller icke, och, om vi verkligen äga dylika, vilka orsakerna härtill kunna vara. Skulle det visa sig, att vi äga områden, utmärkta av rikare fröpro- duktion, och ha vi inom dessa ett någorlunda stort individantal av skog- ligt goda skogsträdsraser, räser som vi vilja söka gynna på de sämres bekostnad, då vore ju redan mycket vunnet. Genom utgallring av de skogligt sett mindrevärda individen i bestånden kunde man då här söka ytterligare öka möjligheterna att få gott frö, frö till bästa möjliga av- komma. För att få frö av skogligt goda raser borde man över huvud taget efterleta skogsträdsbestånd, relativt rika på individ av de goda raserna, i dessa företaga en utgallring av individ tillhörande mindre goda raser och sedan från beståndet hämta frö för sådd i allt större skala. Ett sätt att för framtiden söka åstadkomma så rik, god fröskörd som möjligt vore dessutom att, såsom redan förut framhållits, uppdraga sär- skilda bestånd, avsedda för fröproduktion, så att säga levande frömaga- sin av känt, gott ursprung. Även om temperatur- och väderleksför- hållanden under vegetationsperioden före blomningsåret i första hand inverka bestämmande på blomningens och i regel då också på frösätt- ningens större eller mindre riklighet, torde det stå i vår makt att genom lämpliga kulturåtgärder påverka frösättningen. Ett exempel visande, huru man inom lantbruket kan använda sig av vissa kulturåtgärder i och för erhållande av så rik fröskörd som möjligt, må här anföras. Vid tätare sådd av exempelvis timotej får lantbrukaren rikare höskörd men samtidigt något mindre fröskörd än vid mera gles sådd; en ökning av fröskörden på höskördens bekostnad blir följden av glessådden. Ett glessått individ visar en högst betydande större fröavkastning än ett tätt sått. Ett glesstående individ är betydligt strårikare och avsevärt mycket blomrikare än ett i tätt bestånd uppdraget; dess axblomställ- ningar äro i regel genomgående längre. Några längdmått från blom- ställningar av timotej från kulturer vid Svalöv sommaren 1909 torde i någon mån belysa förhållandet. Av en och samma timotejras förekom dels en ruta med glest, i c:a 3 d:ms förband uppdragna plantor, dels en ruta med normalt tätsådda individ. Från båda rutorna uppmättes de längsta förekommande blomställningarna; längdmåtten på de olika rutor: nas maximiblomställningar, 10 från varje, utgjorde i cm. a den glest sädda ' rutan!is 23:06 10.35, IG 135 35, 150: 13,0; :K5:0 5 d sula » EDI 055,, LO0r LOrsE; IOj5s 10:57 TO ;s 194 NILS SYLVÉN Medellängden utgjorde i förra fallet 14,28, i senare fallet 10,25 cm. Redan dessa siffror peka ju hän på en rikare fröskörd vid glesställning av de för fröproduktion avsedda individen. En större glesställning av individen måste ovillkorligen gynna fröav- kastningen i skogsträdsbestånden. Vad skogsträden beträffar, torde gles- ställningen t. o. m. i ännu mycket högre grad än i fråga om lantbruks- växterna influera på fröproduktionen. Undersöka vi närmare ett skogs- trädsbestånd av lämplig ålder, skola vi alltid finna, att de mera friställda individen börja blomma vid tidigare ålder än de mera tätt stående; då det är fråga om skogsträd med enkönade blommor, blir det härvid i regel honblommor, som först produceras, under några eller kanske flera år rent av endast honblommor.! Om sålunda de mång- åriga och många månger blommande skogsträden vid glesställning bli tidigare könsmogna och blomrikare, då hava vi ju i förståndig glesställ- ning av de för fröproduktionen avsedda individen ett medel i vår hand till fröproduktionens gynnande. Jag tillåter mig i detta sammanhang citera GUNNAR ANDERSSONS ord i hans förut omtalade föredrag »>Om barrträdsraser och deras renodling», sid. 325: »>Det är nämligen icke att förglömma, att vi i trädens höga ålder ha en stor och given fördel över lantbrukets ett- och tvååriga kulturväxter — ett urval verkar genom många fröår och — renvalda bestånd lämna årtionden igenom ett kvalitetsfrö, som kan komma stora trakter till godo.> De för fröpro- duktion avsedda bestånden måste dock även de i början uppdragas jämförelsevis tätt; en glesställning till fröproduktionens gynnande får in- träda, först sedan utgallring skett av de vid avkommans »klyvning» upp- trädande, skogligt mindrevärda individen, då beståndet blivit ett på de skogligt bättre formerna relativt rent bestånd! Ett medel att öka fröproduktionen per individ hos skogsträden ha vi måhända även i konstgödning. Ännu känna vi härom allt för litet. Kanske skola försök i framtiden även härutinnan giva för praktiken an- vändbara resultat.” Sambandet mellan fröproduktionsfrågan och ärftlighetsfrågorna finner sitt mest eklatanta uttryck i förekomsten av skogsträdsraser, utmärkta just av särskilt rik fröproduktion. Dylika ha av HESSELMAN” påvisats hos tallen. I sitt meddelande om dessa framhåller också HESSELMAN, > Jmf. i detta sammanhang NILS SYLVÉN, Om könsfördelningen hos tallen. Skogsvårdsf. tidskr. MI008, sid. 73. 0. f. ” Jmf. H. HESSELMAN, Material för studiet af skogsträdens raser. Skogsvårdsf. tidskr. 1907, Sid. 13; > H. HESSELMAN, Material för studiet af skogsträdens raser. 3. Tallar med rik fröpro- duktion. Skogsvårdsf. tidskr. 1907, sid. 13 o. f. ARFTLIGHETSLAÄRAN OCH SKOGSBRUKET 193 att det »för att i Norrland erhålla en jämn och säker frötillgång finnes en utväg, nämligen att uppdraga bestånd närmast med hänsyn till frö- produktion>. Och han tillfogar härtill, att >lämpligast torde då vara att utgå från dylika könskraftiga individ. Lämna de till en viss procent en avkomma lik moderindividet, bevaras dessa i beståndet, under det att de övriga gallras ut. — När man sedermera med frön från detta bestånd af »könsindivid> skall uppdraga skog för timmerproduktion, för- far man på ett motsatt sätt. Könsindividen utgallras, under det att de mindre könskraftiga, men från skoglig synpunkt vackrare träden bibe- hållas.» De anträffade frörika tallarna voro alla från skoglig synpunkt underhaltiga individ, och HESSELMAN framhåller därför, att det föreslagna förfaringssättet att hämta frön från dylika är berättigat endast >under sådana förhållanden, att det är svårt att anskaffa dugligt frö. Under andra förhållanden är det alltid rådligast att taga frön från de även i praktiskt avseende bästa individen.> — Kunde även i rent skogligt av- seende goda, relativt rikt fröproducerande raser uppletas och bringas i förökning med särskild tanke på fröproduktion, då vore ju en dubbel vinst att annotera för skogsbruket. 5. Med några ord vilja vi slutligen beröra den sista av de i det före- gående uppställda fem frågorna, frågan om en verklig förädling av skogs- trädsraserna är tänkbar och i praktiken utförbar. Givet är ju, att en verklig förädling är tänkbar. Genom korsning av tvenne i olika avse- enden skogligt goda trädraser bör man naturligtvis alltid kunna få fram individ med båda rasernas skogligt goda egenskaper kombinerade. Att genom en >renodling> få fram en konstant ras med den önskade egen- skapskombinationen är visserligen teoretiskt möjligt, men praktiskt omöj- ligt. Korsningsförsök och därmed i samband stående isoleringar äro alltför besvärliga och kräva alltför mycken tid, för att vi med vår nu- varande bristfälliga kunskap om skogsträdsegenskapernas ärftlighet skulle redan nu i större omfattning ge oss in på en dylik väg vid förädlingen. Må vi vid vårt »förädlingsarbete> inom skogsbruket koncentrera oss på uppsökandet och massförökandet av redan förefintliga goda skogs- träds->raser>. En ytterligare rasförädling genom korsning, en förädling i detta ords egentliga mening, må vi tills vidare överlämna åt framti- dens skogsbruk med dess, som vi hoppas, allt mera utvecklade arbets- metoder. Stockholm, januari 1916. N. G. SÖRENSEN. SN SR SÄ RA fr !/ Många av den svenska trävaruhanteringens stormän härstamma från vårt västra broderland. Så ock med N. G. SÖRENSEN, som föddes i Dröbak 21 febr: 1833. 'Vid helt unga år kom han till Spanien! föratt lära sig spanska och studera exportmarknaden för trävaror. Sedan ar- betade han på ett handelskontor i Kristiansund, tills han 1856 tillsam- mans med norrmannen H. R. ASTRUP startade en träexportagentur i Barcelona. År 1860 flyttade S. till Stockholm, och fyra år senare bildades firman ASTRUP & SÖRENSEN, som under en följd av år i Sverige drev en om- fattande affär i trävarubranschen. Under denna tid anlades bl. a. Skut- skärs sågverk. År 1872 övertog ASTRUP ensam Skutskär, som han dock snart försålde till Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag och flyt- tade till Norge. SÖRENSEN stannade emellertid i Sverige och anlade 1872 tillsammans med 2 bröder den stora träförädlingsfabriken vid Säveån, nära Göteborg. Mest bekant är denna anläggning för det på senare tiden där införda s. k. Torroba-systemet. I huvudsak betjänar detta sig av en amerikansk upp- finning, vars patenträtt inköpts för Europa av SÖRENSEN för en summa av 180,000 kr. Idén är att sammanfoga bräder och plank av smala dimensioner till större bredder. Denna procedur sker i en specialmaskin av väldiga dimensioner, i vilken plankorna införas var för sig, fräsas, limstrykas och sammandrivas med stor hastighet. Den kraft som åtgår härför är betydande, men så håller också sedan sammanfogningen liksom om plankorna varit ur ett enda träd. :Efter en kort torkningsprocess; äro de färdiga till försågning och kunna sedan med bandsåg skäras i tunna skivor av vilken bredd som önskas. Man kan nämligen med denna maskin icke blott sammanfoga två plankor, utan flera stycken, sida vid sida, ända upp till en meters bredd. De av dessa sammanfo- gade bräder tillverkade lådorna hava mycket stor hållfasthet. Genom systemet, vars närmare utbildande här i Sverige låg SÖRENSEN särskilt N. G. SÖRENSEN 197 om hjärtat, kunna 30—40 2 be- sparing ske av det försågade vir- ket. Givetvis kan genom detta också mindre dimensioner få an- vändning än annars. Prov på ge- nom Torroba-systemet tillverkade bräder och lådor förevisades vid Skogsvårdsföreningens <:årsmöte den 23 mars 1911 och expone- rades på Baltiska utställningen 1914.! Sitt intresse för uppfinningar ådagalade S. även på andra om- råden. Så t. ex. publicerade han vid 84 års ålder i Kungl. Landtbruks- akademiens Handlingar och Tid- skrift ar 19017 cen artikel under titeln »Nolens Volens>, varvid han redogör för försök å sin egen- dom Torreby i Bohuslän till för- hindrande av liggsäd. SÖRENSEN bör emellertid i denna tidskrift särskilt minnas för sitt stora intresse för skogsvården och skogspolitiska problem. Han var den förste, som uttalade den tanken, att trävaror vid export skulle åläggas en av- gift samt att de därigenom inflytande medlen skulle användas till skogs- vårdens främjande. Detta skedde i en mycket uppmärksammad broschyr: »Några tankar om en av Sveriges största näringar», tryckt i Stock- holm febr. 1894. På 1880- och 1890-talen hade många röster höjts mot de mäktiga sågverksbolagen i Norrland och en mängd ganska bittra uttalanden härom voro på den tiden vanliga i pressen, särskilt i Nya Dagl. Allehanda och i Aftonbladet. Det verkade därför välgörande, när en från de angripnes krets uppträdde och erkände, att den skogspolitik, som bedrevs, var ohållbar och själv föreslog positiva åtgärder till skogs- vårdens fromma. Han önskade visserligen, att skogsägaren skulle få fritt förfoga över sin skog som över vilken som helst annan hans tillhörighet, men fodrade dock, att denne enigt lag ålades att genom skogsodiing ersätta den skog, han avverkade. Men då man endast vid verklig trakthuggnig kan direkt plantera skog i stället för den avverkade, förordade han bildandet av en skogsplanteringsfond, vartill medel 1 Närmare beskrivning härå återfinnes i Skogsv. tidskr. 1915 sid. 492—493. 198 IN MEMORIAM skulle erhållas genom exportavgifter å trävaror. S. beräknade, att i stort sett skulle erhållas 10 standards exportvaror per tunnland och då han satte skogsplanteringskostnaden till 10 kr. per tunnland, föreslog han en exportavgift av I kr. per standard. Inom en tid av fem år skulle exportören äga att återfå erlagda avgifter, därest han kunde upp- visa, att ett mot avgiftens storlek svarande jordområde blivit efter ovanstående grunder skogsodlat. Denna skogsdling skulle av sakkunnig avsynas samt i regel, men ej nödvändigtvis, utföras på exportörens egen mark. — I samma broschyr varnade S. för bolags jordförvärv och för att utlänningar skulle få förvärva aktier i svenska bolag. S. framhöll slutligen i denna broschyr, att man ej av hans benämning »skogsåterplanteringsfonden » finge draga den slutsatsen, att han särskilt ville förorda plantering, utan ville han i stället, att fonden skulle använ- das till »skogskultur i dess mest utsträckta form». Han skriver t. ex. härom: »Jag skulle således lika gärna kunna vara med om, att benäm- ningen bleve skogskulturfonden, ty givet är,' att skogskultur kan uppnås på mångahanda sätt, och att t. ex. skogssådd och torrläggning av mark lika väl kan föra till det åstundade målet som skogsplantering. Huvud- sak är, att de nödiga medlen förefinnas, och därvidlag är mitt program — alt skog skall skapa skog.» Kort efter publicerandet av denna broschyr, invaldes S. den 19 mars 1894 som ledamot i Lantbruksakademien a skogs- och trädgårdsav- delningen. I april 1894 utgav S. åter en ny broschyr, »Om hemmans- klyvning och skogsbolag», som även innehöll många tänkvärda upp- slag. Han uttalade där, »att de enda skogsägare, som hava utsikt att lyckas, både att vårda och bevara skogen, bli följaktligen stat och kom:- mun, och ur nationalekonomisk synpunkt borde vz alla sträva och arbeta för att skogarna gingo över i deras ägo; men känd sak är, att mäktiga viljor arbeta åt motsatta hållet». — Han uttalade sig visserligen för, att större delen av skogen genom hemmansklyvning skiljdes från stamhem- manet 022 skogen härigenom komme i avseende på framtida vård att över- flyttas i säkrare händer. Ett skogens överförande uti enskilda aktiebo- lags händer ansåg han emellertid vara som att »hoppa ur askan i elden». Han förordade i stället bildande av » Associationer av hemmansägarne. » En lag skulle skapas, som medgåve skogens skiljande från stamhemmanet under villkor, att den frånskilda skogen endast finge övergå till ägare, som i avseende på skogens skötsel och framtida bestånd, ställde sig un- der offentlig kontroll. Ägare till sådan skog kunde bilda skogsbolag, som hade till uppgift att sköta skogen uthålligt. — Detta om skogens vård varmhjärtade förslag har ej sedermera på allvar upptagits. Bättre öde fick däremot SÖRENSENS förslag till exportavgifter. Enskilda motio- SKOGSVÅRD OCH NATURSKYDD 199 ner härom vid 1893 års riksdag förföllo visserligen, men domänstyrelsen upptog tanken i sitt utlåtande den 18 febr. 1895. Skogskommittén av år 1896 föreslog också, som bekant, i sitt betänkande en exportavgift på trävaror och trämassa, vilken också blev beslutad av 1903 års riksdag. När skogslagarna behandlades vid denna riksdag utgav SÖRENSEN ånyo en broschyr: >»Skogsfrågan inför riksdagen>. Då den moderna skogsvården i vårt land till stor del är byggd på skogsvårdsavgifterna — en omläggning av de tidigare exportavgifterna — bör varje skogens vän i tacksamt minne bevara den man, som först kom fram med idén härom. GUNNAR SEOCKEEN SKOGSVÄRD OCH NATURSKYDD. Ett genmäle till professor Rutger Sernander. Med anledning av professor SERNANDERS i häfte 10o—11 för 1917 av denna tidskrift publicerade föredrag om >skogsvård och naturskydd> får jag såsom jägmästare i Södra Skånes revir, under vars förvaltning Skarhults och Dalby kronoparker stå, äran anföra följande. Erkännande den försonliga tonen i vilken texten är hållen, så kan jag dock ej finna annat än en viss tendens att specielit förebrå oss jägmästare att visa bristande hänsyn för naturskyddet, och ej minst peka de förövrigt så väl utförda illustrationerna åt det hållet. Fig. 1 visar ett hygge från Skarhults kronopark. Att detta hygge är be- vuxet med 1—2 m hög ungskog av gran, förtiges, liksom ock de relativt om- fattande kulturer av ek, som där utförts. Förresten avverkades lövskogen å detta granhygge vid tiden för byggandet av statens järnvägar och således långt innan skogen inköpts till kronopark. Huru granen å Skarhults kronopark med sitt för storm ytterst exponerade läge »överlämnad åt sig själv» kommer att se ut må närslutna bild (fig. 1) från skogens västra kant visa. Allt sedan 1889 har jag förvaltat skogar inom Malmöhus län och kan från denna min verksamhet och den erfarenhet, jag vid tillfälliga besök lyckats samla å de stora privatskogarna, försäkra herr professorn, att det endast hör till undantagen, att bokskogen får vwika för barrskogen, många gånger blir förhållandet omvänt. Detta ifråga om de stora godsen och statsskogarna, vad hemmansskogarna vidgår, så äro de här i länet så små, att de synas mig ej kunna tagas med i räkningen. Beträffande Dalby kronopark så visa bild. 13 och 16 visserligen en del stora stubbar, men vid närmare granskning skall man ock konstatera, att de stora träden avverkats såsom överskärmande uppkommen ask-självsådd eller lämnande stark beskuggning från sidan. Skulle uppväxten lämnas att dö i brist på ljus? Jag tror mig, utan överdrift, kunna säga, att överallt, där äldre träd bort- 200 CARL VON SCHÖNBERG tagits, riklig självsådd av alm, ask, ek och bok finnes, men det synes:ej å de små bilderna. Vägen å bild 14 är mycket riktigt tillkommen genom skogsförvaltningens försorg, och är jag herr professorn tacksam, att han, genom dess återgivande 1 bild, för tidskriftens läsare visar, huru vi här nere, där frusen mark och medföre höra till de stora undantagen, se oss tvungna utföra dyra vägarbeten för virkets utdrivande — i detta fall rör det sig om värden långt över 100,000 kronor. Om professor MURBECK är lika tacksam för offentliggörandet av hans slut- ledning, att eftersom ekstubbarna ej visade rötskada — så vora träden ej behäftade med röta — tillkommer ej mig att bedöma. Fig. I. En för storm exponerad kant av Skarhults kronopark, Skåne. Emellertid kan jag försäkra såväl professor MURBECK som professor SER- NANDER, att jag, ehuru försäljningen av träden skedde under min tjänstledighet, dock personligen var närvarande när ekstockarna övertogos av köparen, och att överjägmästare EDELSTAMS påstående, att träden, som avverkats, dels för- tryckte uppkommen självsådd dels voro rötskadade, är fullkomligt riktigt. Vad skogens art av kronopark och därav följande avverkningsskyldigheten vidgår, så har ju herr generaldirektör FREDENBERG i samma häfte av tidskrif- ten fullt klargjort förhållandet i sitt bemötande av professor SERNANDERS artikel. Och slutligen herr professor SERNANDER, en hövlig vädjan till Ert stora nit för bevarandet av det fäderneärvda: Låt oss, statens skogstjänstemän, få behålla vår gamla tjänstetitel: jägmästare. Med denna har allt ifrån dess uppkomst avsetts en på ordinarie stat antagen förvaltare av någon eller några statsskogar. Sedan har ju titeln, med eller utan modifikationer och prefix, usurperats av mycket gott folk, men varför skola »z plötsligen döpas om till Revir-jägmästare? Det verkar ungefär som Fögderi- r ) RETA Give , 5 : - 4 Kronofogde eller Domsago-Häradshövding. GARL VON, SEHONEREE Ny i Pe fr> ste. RN Ne Vv MA Lu Ne > ' . La EN GUNNAR HALLS Oo ARDS FOÖRENINGENS SKOGSV TIDSKRIFT 16:e ÅRG. 1918 MARS 3 HÄFT -B, Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A. - UTGIVES AV SVENSKA SKORSVÄRDSFÖRENINGEN ; (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) ; REDAKTION: PROFESSORN, JÄGMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG uT PROFESSORN, FIL. D:iR HENRIK HESSELMAN. FIL. D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE. idskriftens pris i bokhandeln 15 kr., för oden (medlemsavgift 3 kr., varfö erh. tidskriften Skogen) allenast 12 kr. reningens kontor, Jakobabäradgatan 9, 3 tr. hålles öppet vardagar kl. 1/210—4, Rikstel. Postadress: Stockholm GC. Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (kl, 10 f. m.) och efter kl. 1/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstele tanig AR 133 0. Allm. tel. Lidingö 219. Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Avtryck av uppsatser oc Ilustrationer ur. tidskriften förbjudes, darest GÅ särskilt tillstånd härtill erhållits av redakti ne INNEHÅLL: DANIELSON, UNO: Anteckningar om de öländska skogarnas historia och utveck- ling (med 17 fig.) SL NOR BONES fa bn In memoriam: | | Carl Anders Johan Rothman (med porträtt) av E. W. "Skogspolitiska inlägg: Bränslekommissionens förslag till förordning om skydd mot skövling av en- WWrskildas /skö gal uker sine SNS ESS SNAA FORN SR RE NAF Den kommunala skogsbeskattningen. Sveriges Skogsägareförbunds. ”underd, utlåtande över kommunalskattesakkunniges förslag ....... Riksdagen: a Kungl. propositioner .. ÅR Motioner | EN GOTTFRID ADLERTZ: Svenska skalbaggar i urval (rec. I. T-—-dh) —J. K. SANDMO: Feilleren og dens anvendelse i skogbruket (rec. M. N. ) NYUtkomnna/ DOCKEN vgssverbevsra tv ssd ses PPP RR ARR ere PKR Trävarumarknaden ........... Skogsadministrationen: Lagar, kungl. förordningar och beslut LO RA bja ER AR ee rd AES FRA JE VA Domänstyrelsens cirkulär, beslut, framställningar och yttranden . Meddelanden från Skogsbokföringskommittén VE SLR ec RR rr RR Bil. 1. 1915 års lönekommissions förslag rörande skogsstaten. EPG ADA NIEL SON ANTECKNINGAR OM DE ÖLÄNDSKA SKOGARNASIHTISTORIA OCH UT- VECKLING. INLEDNING. eträffande Ölands geologiska natur är att i korthet anteckna föl- jande. Öns berggrund utgöras av sand- och kalkstenar av kambrisk- silurisk ålder. Vid inlandsisens avsmältning, vid istidens slut, låg Öland i sin helhet under havets yta. Ur detta hav, det senglaciala havet, höjde sig ön så småningom och den större delen av det södra Öland, söder om Köpingebukten, har alltsedan den tid, ett arktiskt klimat ännu var rå- dande, alltjämt legat över havets yta. Öns högsta punkt, 53,2 m. ö. h. i närheten av Högsrums kyrka utgöres ock av en strandvall från denna tid. Ett annat minne från det senglaciala havets verksamhet har man i det stora alvaret, dess brist på lösa jordavlagringar torde man näniligen få tillskriva vågornas verksamhet, som bortspolat det tunna moräntäcke, som där sannolikt funnits. Norra delen av ön jämte kustremsorna av öns södra del ha varit täckta av Ancylus- och Litorinahaven. Från Ancylustiden härstammar den östra ländborgen, som utgöres av en strandvall, som sträcker sig utmed större delen av öns östra kust. Bland senare tidens avlagringar intaga flygsandsfälten ett ganska viktigt rum. I synnerhet på norra Öland, framför allt i Böda kronopark, spela de en viktig roll. Skogarnas utbredning och beskaffenhet från äldsta tider till nutiden. I äldsta tider, efter Ölands höjning ur havet,-var landet kalt. Den första vegetationen hade en alpin prägel. Så småningom efter somsklimatet blev gynnsammare invandrade skogsträden. Om skogarnas utbredning i förhistorisk tid har man blott svaga begrepp, men det är mycket sanno- likt, att större delen av ön ursprungligen var skogklädd, även delar av 14. — Skegsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 202 UNO DANIELSON södra Alvaret, vilket visas därav, att delar av rötter och stammar ofta hittas därstädes i mossar och gölar på stort djup. De geologiska undersöknin- garna på Öland visa, att först fanns en skogsvegetation av björk och asp enbart, men sedermera tall, alm, lind och al samt ännu senare ek, ask, lönn och allra sist gran, ehuru sparsamt. Genom djupgrävningar på två olika stäl- len, Mossberga och Lunda (enligt E. HEMMENDORFF), har man ge- nom de växtlämningar, som finnas ; de olika jordlagren, fått absoluta bevis på, att skogsträden förefun- nits å Öland i nu nämnd ordning. Huru skogarnas utbredning tedde sig på Öland för ett par tusen år sedan, har jag med stöd av »Sveriges geologiska under- sökning» sökt uppkonstruera på en karta, fig. 1, som här bifo- gas, dock naturligtvis utan garanti för dess ofelbarhet; emellertid talar sannolikheten för, att utbred- ningen varit ungefär sådan, som där angives. Huvudsakligen har följts geo- logiska undersökningens berg- grundskarta, utom 'ett område . Karta, utvisande sko NOrr Om >»södra allvaret», "där garnas sannolika ut jordlagrets tunnhet och markens bredning å Öland för 3 HM 2 ; 2,000 å 3,000 år se- beskaffenhet gör det högst sanno". dan, innan ön var likt, att skog alltid saknats, samt föremål för odling eller z ö É fienders åvelkan,.utan två flygsandsområden vid norra befann sig i sin ur- udden (Böda s:n), där ävenledes skogsperiod. Skala . å I : 750,000. Detstree- Skog troligen aldrig funnits. kade omr. skog, de Under shedniska tiden fanns på vita omr. alvar eller å k 2 SG flygsandfält (Böda sin). ÖR vidsträckta skogar, vilka då: . DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 203 stort sett lämnades orörda och voro skonade för brand och annan skade- görelse; den enda åverkan, som gjordes, var avröjning till boplatser. Frävirkets användning var naturligtvis denna tid mycket inskränkt. Den första verkliga skadegörelse, som gjordes på öns skogar, in- träffade egendomligt nog vid kristendomens införande därstädes, omkring är 1125, då den bekante SIGURD JORSALAFARAR med 'eld och svärd sökte omvända de hedniska »önningarne»; härvid förhärjades stora sträo- kor av skogarna med brand för att driva ut de inbyggare, som gömt sig därstädes för att undkomma den mordiske »aposteln>. Därefter minskades Ölands skogstillgångar successivt. I slutet av 1200 talet fick Öland åter kännas vid brand och plundring under de inbördes fejderna -mellan Fol!kungarna, och efter Nyköpings gästabud i början av 1309-talet förhärjades ön liksom de flesta andra landskap, varvid en stor del av skogstrakterna fullständigt förintades. Fördelningen mellan barr: och lövskog var vid denna tid ungefär som nu. När år 1361 den danske konungen VALDEMAR anföll ön, uppbrändes åter en del byar och skogstrakter, och av denna alltsom oftast upp- repade skadegörelse kan man förs:å, att en del trakter, särskild söder ut, som flera gånger kallagts genom brand, slutligen blevo mer eller mindre sterila och odugliga till skogsbörd. År 1362 pantsattes Öland till Hansaförbundet, vilket fann med sin fördel förenligt att så mycket som möjligt utsuga landet och därifrån utföra bl. a. en myckenhet skeppsbyggerivirke av ek utan att ägna minsta tanke åt skogarnas bevarande. I mitten av 14900 talet avbrändes delar av trakten omkring Borgholm och i början av 1500 talet stora sträckor på mellersta Öland. Överhuvud taget ledo öns skogar mycket under Kalmarunionen. Så vitt känt är, har norra spetsen av ön (Böda socken) märkligt nog undgått större brandhärjning, ehuru den väl alltid varit den brännbaraste trakten. Fiender hava visserligen en gång landat vid Örahamn (senare Örbovik eller Grankullavik), men därvid gjordes ingen nämnvärd skada. Under GUSTAF VASAS regering var ön alldeles förskonad från fientliga påhälsningar, och skogarna tillväxte under denna långa period ostört. Denna för ölandsskogarna så goda tid fortfor även under konungarna ERIK XIV och JOHAN III, vilken senare var så rädd om skogarna, att han till byggnadsarbeten vid Borgholms slott lät taga virke från Strömserums- trakten på fastlandet. Den enda större skada, som under denna tid tillfogades skogarna, in- träffade, när danskarna under PEDER SKRAM är 1563 landstego vid Otten- by och delvis förstörde skogslunden där. Köping e Egby + BredSätra / Runsten J N. Möckleby Ottenby P = Löfskog Fig. 2. Skogarnas ungefärliga utbredning om- kring mitten och senare hälften av 1600-talet efter i Kungl. Lantmäteri- kontoret befintliga kartora våren 1696 och 1682—1683 (de senare voro Kongl. Landtrevislonens kartor). Mörbylånga P Kastl? Ventlingel| Ottenby Fig. U Ori 4 SSE 5 näs egerstad Gräsgård Barrskog R = Löfskog 3. Skogarnas ungefärliga utbredning un der förra hälften av 1700-talet, uf- arbetad med ledning av uppgifter i AHLQVISTS öländska historia och LIN- NES öländska resa. Skala 1:750,000. Sy Stenåsa Kastlbsa terstad & ad je /Segerstad S. Möckleby PRE E | : I i räsgård F W /Gräsgård Ventlinge fp / : 5 é d Åst SRS Ottendy &—& Barrskog Ottendy =) Barrskog 7 EE tatskog ; EJ Lotskog Fig. 4. Skogarnas ungefärliga utbredning i Fig. 5. Skogarnas utbredning omkring år början av 1800 talet enl. de kartor, 1915 enligt å marken verkställd ut 'som då upprättades vid den s. k ut- redning somrarna 1015 och 1916. marksdelningen. Skala I: 750,000. 206 UNO DANIELSON 59 år senare eller 1624 höll samma lund på att ånyo uppbrännas, men denna gång genom vådeld, uppkommen av ljungbrand ute på alvaret. Det var konung Joan III:s avsikt att göra hela Öland till en privat jaktpark, vilket dock icke realiserades, ehuru han vistades mycket på ön. Det har här ovan sagts, att bemälde konung var mycket mån om skogarnas bevarande på Öland, men tillämpningen av denna omvårdnad var i praktiken icke fullt konsekvent, enär han själv, under de perioder på omkring ett halvt år han då och då vistades därstädes, varje gång lät uppbränna 1,500 å 1,600 lass ved enbart i slottsköket. År 1612 blevo ölandsskogarna ånyo, efter en lugn tid av vid pass 100 år, utsatta för fienders förstörelselusta, när danskarna under ANDERS BILLE inföllo på ön och tågade från by till by, brännande och förhärjande allt, som kom i deras väg, både skogslundar och hus. Sedan dröjde det ända till 1677, innan nästa fiendehärjning inträffade. Då landstego emellertid danskar och holländare på ön och uppbrände i vissa socknar från Ottenby till Köping såväl växande gröda som skogs- lundar. Detta var dock sista gången, som fiender förhärjat ölandsskogarna. År 1651 fick dåvarande prins KARL GUSTAF Öland i förläning, och under denna tid sköttes skogarna omsorgsfullt, naturligtvis mest med hänsyn till jaktens främjande. Från denna tid är att anteckna den första av människohand åstadkomna utvidgningen av skogsarealen på ön, enär då »Skedemossen»> utdikades och delvis bekläddes med skogsplantor, upp- komna efter utsäning av tallkottar. Även söder ut på ön på de trakter, där skog ansågs kunna växa, utsåddes granfrö, men denna sådd blev, "efter vad man känner, alldeles misslyckad, enär den skedde på för gran absolut otjänlig mark. Under KARL XI:s tid var vårdnaden om skogarna särdeles god, vilka då utökade sig i någon mån. Visserligen förhärjades, såsom ovan sagts, vissa trakter av fiender 1677, men de skogar, som blevo kvar, ansågos vara i behov av extra skyddsåtgärder, ty man hade vid denna tid fått full insikt om, att skogsbristen på Öland tedde sig verkligt överhängande. I början av 1700-talet hade skogarna trots allt en ganska avsevärd utbredning, och här nedan skall lämnas en kort résumé däröver i rikt- ning från norr till söder. Böda socken: Från Grankulla by förbi Sjöstorp till Böda var en samman- hängande skog av tall och gran; denna skog sträckte sig i annan riktning från Grankulla by till Torps och Byrums byar med sydgräns en linje mellan sistnämnda by och Böda kyrka. Söder om denna linje bestod skogen: av blandskog (stam- eller gruppvis) av tall, gran, björk, ek, oxel. På denna tid fanns vid Grankulla by ett flygsandsfält mellan byn och havet med stora sandberg, som' flyttade sig in emot skogen och begravde träden DE OLANDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 207 på sin väg. Vid Byrum fanns ävenledes ett större flygsandsfält, c:a 3 kn i längd, vilket utgjorde en verklig fara för den angränsande skogen. Högby socken: I denna socken utgjordes skogarna huvudsakligen av björk, oxel och lind samt något gran. Särskilt omkring Horns kungsgård fanns sammanhängande skogstrakter av ganska avsevärd omfattning. Sydgränsen för dessa lövskogar sammanföll ungefär med socknens sydgräns. Källa socken: Denna socken var i stort sett skoglös. Blott här och där förekommo enstaka dungar av ek, särskilt vid Långerum. Persnäs socken: Enstaka grupper av hagtornsbuskar och lövträd funnos vid byarna, men i övrigt var socknen i total saknad av skog; »Hallnästallen» fanns dock delvis kvar. Föra socken: Ringa lövskog väster om Marsjö och Hjälmestad, men för övrigt intet. Den förut här befintliga s. k. »Föra tall» var vid denna tid helt och hållet skövlad. Alböke socken: Skoglös utom en liten ekdunge vid Korntorp. Eöts socken: Helt skoglös. Egby socken: Ävenledes skoglös. Bredsätra socken: Skoglös. Köpings socken: Här fanns åter ganska mycket skog. På häradshövdinge- bostället Lundegård fanns ekskog öster och söder om gården; vid Köping fanns en furuskog av ringa omfattning, den s. k. >Köpings tall»; om- kring Solberga och Ramsätra något lövskog samt den s. k. >Ramsätra tall» och Skedemosse. Repplinge socken: Å marken nedanför Borgholms slott och landborgen fanns en stor ekskog, kallad »Borge hage>, sträckande sig från Borg- holm ända till socknens södra gräns (den södra delen kallades dock troligen »Strandtorps hage»). I socknens östra del omkring byarna Tomteby, Åketorp, Greby ch Karås funnos härliga lundar av björk, ek och lind i vida större om- fattning än nu. Gärdlösa socken: Vid socknens västra byar funnos lövskogsdungar i ringa omfattning och vid Störlinge den ännu i dag där befintliga grandungen, »Störlinge gran»; intill Skedemosse (i Köping) fanns dock tallskog i ringa omfattning, kallad »Sörby tall». Ffögsrums socken: Denna socken hade mycket skog. I östra delen, dets. k. »Mittlandet>, bestod skogen av ek, björk och lind; omkring V. Sörby fanns en särdeles vacker eklund; »Vedby skog», längst i öster, bestod av lövskog, däribland en myckenhet vit- eller avenbok. I västra delen nedanför landborgen sträckte sig skogen från norra till södra gränsen av socknen, i norr å Halltorps och Ekerums ägor huvud- sakligen bestående av ekskog med inblandning av alm, ask, lönn, al och björk m. m; söder därom i omedelbar anslutning fanns den s. k. »Rälla tall», på den tiden bestående av talltimmerskog och ek. Där lär ha funnits träd av den storlek, att för deras bortforsling såsom upp- huggna fordrades 12 till 14 parlass. I sydöstra delen av socknen fanns en stor, vacker ekskog. 208 UNO DANIELSON Glömminge socken: Nedanför Västra landborgen räckte skogarna även här från norra till södra sockengränsen och bestodo av omväxlande barr- och lövskog. Ar I socknens östra del, »Österskog» kallad, fanns ganska mycket löv- skog: Långlöts socken: Lövskogsgrupper funnos här och där omkring byarna, men någon sammanhängande skogstrakt fanns blott omkring Ismanstorp; där dock skogen var så lågväxt, att man från »Ismanstorps borg» kunde se Borgholms slott. Denna socken har i forna tider varit synnerligen skogrik. Runstens socken: Socknen var mycket illa lottad beträffande skogstill- gångarna; endast vid Spjuterum och Dyestad fanns någon lövskog. Här var liksom i föregående socken mycket god skogstillgång i forna tider. Algustrums socken: Västra delen nedanför landborgen var här skogklädd från norra till södra sockengränsen med ek, al och lind jämte något litet barrskog. Östra delen var beväxt med ett tämligen omfattande löv: skogskomplex. ; 'Thorslunda socken: Hela västra delen var beväxt med skog, mest björk, men med stamvis eller gruppvis inblandning av ek, al och lind ra. m. Socknens östra del hade vid Lenstads mossen en vacker lövskog, ut- görande fortsättning av lövskogen inom östra Algutsrum. Vickleby socken: Nedanför landborgen funnos de allra vackraste lundar av lind och ek på slät och gräsbeväxt mark, sträckande sig över hela socknens längd från norr till söder, blott här och där avbrutna av åkertegar. Resmo socken: Lika med föregående. Såsom ett kuriosum kan meddelas, att mitt ute på Alvaret fanns det tre större idegranar. Mörbylånga socken: I huvudsak lika med föregående. Öppen åker före- kom emellertid här i något större utsträckping. Kastlösa socken: I norra delen, nedanför landborgen, fanns lövskog såsom fortsättning av skogstrakten inom Mörbylånga socken. Landet mitt fram-' för kyrkobyn var däremot kalt ända ned till havet för att sedan i södra kanten av socknen bliva bevuxet med ek- och lindskog omkring Väster- stad. Ute på Allvaret vid byarna Lunda och Stora Dalby fanns blandskog av ek och lind. Smedby socken: Helt och hållet skoglös. S:a Möckleby socken: Likaledes skoglös utom en liten ekdunge vid Al- brunna, kallad »Albrunna lund». Ventlinge socken: Helt skoglös. Ås socken: Den enda skog, som här fanns, var »Ottenby lund», på denna tid c:a 3 km i längd och bestående av björk, asp och ek. Gräsgårds, Segerstads, Hulterstads, Stenåsa, Sandby, Gårdby och N:a Möckleby socknar: Dessa socknar voro helt och hållet skoglösa. Den enda trädvegetation, som fanns, bestod av en grupp stora hagtornsträd i Melby äng inom Segerstads socken. DE OLANDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 209 Det mest anmärkningsvärda av det sagda synes vara, att då för tiden en sammanhängande skogstrakt sträckte sig från Borgholm till Smedby, men att däremot mittlandet mellan Köping och Lenstad hade betydligt mindre skogar än nu. Under mitten och senare hälften av 1700-talet minskades emellertid skogarna avsevärt, och orsakerna härtill synas huvudsakligen hava varit följande: 1) De omfattande nybyggnader å den massa ödeshemman, som upp- kommit efter 1710 års svåra päst, vilken krävde inemot hälften av öns invånare. Virkesåtgången härtill var så oerhört stor, att statsmakterna funno sig föranlåtna att i en Kungl. Förordning 1756 utfästa ett premium av 20 års mantalsfrihet för den åbo, som byggde sina hus av sten i i stället för av trä. 2) Salpetersjudningen, som var särdeles förödande för ekskogen; till en enda panna åtgick på en sommar mera än ett hundratal unga ekar. 3) Kalkbränningen; i varje kalkugn åtgick per omgång, 2 dygn, minst 60 lass ved. Vilka följder detta skulle hava för öns knappa skogs- tillgång, kan man lätt tänka sig. 4) Omfattande underslev vid utsyningen från kronans allmänningar. Vid denna tid funnos på Öland 12 ordinarie och en hel del extra krono- skogvaktare, av vilka de förre hade en obetydlig och de senare ingen lön. Följden blev naturligtvis, att dessa, för att kunna livnära sig, dels mot kontant erkänsla gåvo de utsyningsberättigade mera virke, än de hade rätt till, och dels helt enkelt för egen räkning stämplade och sålde skogseffekter, så mycket mera som dessa skogvaktare, trots föreskrifterna i en Kungl. förordning, behöllo stämpelyxorna hos sig året om i stället för att inlämna dem till jägmästaren. Det påstås, att dessa skogvaktare kunde genom mutor och försäljning skaffa sig flera hundra kronor år- ligen förutom de förmåner >»in natura>, som de kunde förbehålla sig. 35) Rena skogsstölder, vilka denna tid florerade och bedrevos helt öppet, särskilt vad beträffar barrskog och björk m. m.; ekskogen var däremot tämligen fredad, enär straffet för åverkan härå var mycket kännbart. 6) Omåittligt byggande av väderkvarnar. Det fanns då byar med dubbelt så många kvarnar som hemmansägare, och det var särskilt eken på egna marker, som härvid var utsatt för förödelse. I -början av 1800-talet tillämpades en något förbättrad skogsskötsel a såväl statens: som enskildes skogar, och redan på 1820-talet hade de 210 UNO DANIELSON ölänska skogarna hunnit i någon mån tillväxa, men bestodo: då huvud- sakligen av bestånd av sämre beskaffenhet samt ungskog. Något senare inträffade dock ett bakslag i skogarnas skötsel. Skogsbristen var emellertid vid denna tid (omkr. 1820) ett allvarligt Kinder för Ölands välmåga. För att få en jämförelse med skogarnas tillstånd och utbredning i början av 1700-talet, varöver en resumé i det föregående införts, lämnas. här nedan en dylik beträffande 1800 talets början. Böda socken. Kronoallmänningen: Nordvästra udden var kal med jordmån av sand, blandad med kalkstensbitar. Den nordöstra udden var be- växt med dålig tallskog på en jordmån av lätt, lös sand. Mittlandet hade barrskog, fastän mycket medtagen genom så stark uthuggning, att skogsbrist befarades. Allmänningens utsträckning var vid denna tid c:a 2 mil i längd och c:a !/; mil i bredd. Allvara: Någon skog av ek och al. Bocketorp: Någon lövskog. Bränsle: Barrskog å nästan hela utmarken. Byrum: In- och utägor beväxta med barr- och lövskog. Enerum: Lika. Fagerum: Olikåldrig tallskog och ringa lövskog. Gellby: Saknade skog. Getterum och Grankulla: Både in- och utägor beväxta med barr- och: lövskog. Hunderum och Kyrketorp: Både in- och utägor beväxta med lövskog; Mellby: In- och utägor beväxta med barr- och lövskog. Melböda, Norrböda och Sjöstorp: Inägorna beväxta med lövskog och; utägorna med barrskog. Skäftekärr och Torp: Utägorna beväxta med barr- och lövskog. Strandtorp: Saknade skog. Prästgården: Lövskog. Högby socken: Nästan överallt lundar, 1 norra delen bestående av barr- skog, annars lövskog. Alvedsjö: Vacker lövskog, särskilt ek å inägorna, granskog å utmarken. Binnerbäck: Lövskog å inägorna och barrskog å utägorna, däribland ännu ett och annat timmerträd. Bläsinge, Christinelund, Dödevi, Gaxa och Glabo: Obetydlig lövskog. Flakeböle: Vacker ek- och björkskog. Gudesjö: Vacker lövskog jämte någon gran. : Horns Kungs-Ladugård: Vacker skog av ek, björk, lind, ask, alm och lönn. Högby: Någon lövskog å inägorna samt tall och gran å utägorna, vilka emellertid svedjades i stor omfattning. Löttorp: Vacker lövskog å inägorna. Munkegård och Munketorp: Vacker lövskog å inägorna samt gran å ut- ägorna. Ranstad: Vacker lövskog samt på utmarken dessutom reslig granskog: Skogsby: Ingen skog. j DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 211 Skriketorp: Lövskog på både in- och utägor. Torp: Någon lövskog samt gran. Wedborm: Obetydlig löv- och barrskog. Wedby: »Wedby skog», bestående av tall, gran och lövskog, nästan helt och hållet uthuggen och marken odlad. Sandby: »Sandby skog» av någon lövskog och duglig gran, men dock till största delen förstörd genom svedjande och bränning. Wiksjö: Blandad lövskog, ek och gran. Källa socken: Eskilslund: Obetydlig lövskog. Hagelstad och Nyby: Några få ekar. Långerum: Obetydlig ekskog. Honungstorp: En liten lund björk, insprängd med ek, samt här och där i markerna en och annan enstaka ek. Kvarnstad: Endast litet ask. Persnäs socken: Gunnarstorp: Vacker lövskog å inägorna. Gehl: Vacker lövskog, den s. k. »Norra-skog». Lilla Horn: Vacker skog av ek och björk. Hallnäs: Ringa lövskog å inägorna; å utmarken en vacker furuskog, kallad »Hallnäs-tallen>. Knisa: Vacker lövskog, spridd över hela ägovidden. Lundeby, Legenäs, Lofta och Södvik: Obetydlig lövskog. Prästgården: Någon ekskog. Steninge: Någon björkskog. Köra socken: Hela socknen kal utom tre små lövdungar vid Westra Wessby, Grönlunda och Marsjö. , Löts socken: Skoglös. Alböke socken: Skoglös, utom en liten lövskogsdunge vid Korntorp samt några enstaka lövträd vid Aleklinta. Egby socken: Skoglös med undantag av en liten, väl vårdad lund av hög- stammiga björkar vid Laxeby. Bredsätra socken: Skoglös. Köpings socken: Hörninge och Lundegård: Vacker lövskog. Källingemöre: Ringa ek och askskog. Kolstad och Salomonstorp: Ringa lövskog. Solberga: Ringa löv- och tallskog. Ramsättra: » Ramsättra tall>, mycket uthuggen. Skedemosse: Del i »>Ramsättra tall» och »Sörby tall», dock ingen sär- deles vacker och stor skog. Repplinge socken: I öster och söder smärre lövdungar samt spridda träd nedanför landborgen. I norra delen smärre skogslundar. Greby: En vacker lund av björk. Karås: Någon lövskog. Borgehage och Strandtorp: F. d. »ekeplanteringshagar» med glest stående ekar. Mellan - Borgholms slott och stranden funnos dock åldriga glesa ekdungar. Gärdslösa socken: Nedre Bägby och Södra Gärdslösa: Ringa björkskog. Galltorps säteri: En vacker ekskog samt en lund vackra björkar. 22 UNO DANIELSON Lindby: Skoglös. Sörby: »Sörby tall», tämligen uthuggen. Störlinge: »Störlinge gran», en vacker granskog på cirka 20 tld. Högsrums socken: Ekerum och Halltorp: Vackra lövskogar med överallt insprängda, åldriga ekar. Rälla: »Rälla tall», bestående av tall och gran samt någon lövskog, tämligen mycket uthuggen. Abbantorp och Högsrum: Vacker lövskog. Karum och Rönnerum: Enstaka ekar och almar. Mossberga: Rätt mycket gran, ek och björk. Sörby och Wedby: Ringa lövskog. Österskog: Fordom »ekeplanteringshage», beväxt med ek och björk. Glömminge socken: Mot Kalmarsund sträckte sig då den s.k. »>Hundtallen>, vilken var nästan uthuggen. Här och där fanns dock kvar en och an- nan dunge samt risekar jämte en och annan idegran. Gillsättra: Ringa lövskog. Röhälla: Ganska mycken lövskog och någon barrskog. Osterskog: Den del av denna gamla planteringshage, som låg inom socknen, var alldeles kalhuggen. Långlöts socken: Västra delen hade blandad lövskog, östra delen var skoglös. Björkerum, Ismanstorp och Quistorp: Tämligen vacker lövskog Långlöt och Åstad: Ringa lövskog. Runstens socken: Bjärby: Växtlig och vacker lövskog. Dyestad: Ringa lövskog. Spjuterum: En liten ekskog, kallad »Bankegärde>. jen gamla kronoallmänningen inom denna socken var redan då ned- huggen. ; Algustrums socken: Tämligen skogfattig vid denna tid. Borg: En liten lund åldriga ekar. Saxnäs: Ganska mycken löv- och barrskog utmed Kalmarsundsstranden. Thorslunda socken: Nedanför landborgen fanns lövskog, och även byarna ute på »alfvaret» hade lövskog å sina ägor. Arontorp, Björnhovda, Buserum, Käåtorp, Kalkstad och Thorslunda : Ringa lövskog. Eriksöre: En liten lund av almar. Färjestaden, Kalkstadsjuta, Skogsby och Tävelsrum: Vacker lövskog. Lenstad: En äng med lövskog. Runsbäck och Kråketorp: En äng med lövskog samt utmarken med både barr- och lövskog. Tveta: Vacker skog av ek, ask och alm. Vickleby socken: Smärre dungar av ek, ask och björk. Karlevi och Stora Frö voro vid denna tid skoglösa. Lilla Vickleby: Ganska mycken skog av ek och ask. Resmo socken: Dungar av ek och ask m. m. nedanför landborgen. Lilla Frö och Mysinge: Ringa lövskog. Gynga: Väl vårdad lövskog. ANTECKNINGAR OM DE OLANDSKA SKOGARNAS HISTORIA 213 Mörbylånga socken: Södra Bårby, Norra Bårby, Mörbylånga, Risinge,och Beteby: Ringa lövskog. Bengtstorp: Vacker lövskog. Kastlösa socken: Små skogslundar vid de flesta byar. Bredinge: Å södra delen av ägorna kvarstodo ännu några större ekar, Bjärby: En liten ekskog. Stora Dalby och Lunda: En vacker skog av ek, ask och lind. Västerstad: En vacker och väl vårdad lövskog. Smedby socken: Skoglös, sedan skogslundarna borthuggits å Parteby, Alv- lösa och Västerstad. Södra Möckleby socken: Skoglös. Ventlinge socken: Skoglös. Ås socken: Ottenby: »Ottenby lund», c:a 450 tunnland stor, var en kvarleva från det skogrika Öland, som varit, och bestod av björk, ek och asp m. m. samt var väl vårdad av anställd särskild skogvaktare, boende å Prästtorp. Gräsgårds och Segerstads socknar: Skoglösa. Stenåsa socken: Ebbelunda: Ringa ek- och björkskog. Fröslunda: En äng beväxt med gran, björk, ek, alm och asp. Södra Kvinneby: Skoglös, sedan befintlig asp- och björkskog bort- hyggits. Sandby socken: Skoglös utom en ung björkskog på Rumpetorps ägor. Gäårdby socken: På utmarkerna omkring Ullevi fanns ganska mycken ung lövskog. Norra Möckleby socken var i det närmaste skoglös, endast i sydvästra hörnet fanns en obetydlig björkskog. Under 1800-talet hava de ölänska skogarnas såväl areal som be- skaffenhet avsevärt förökats och förbättrats, ity att öns invånare under det senast förflutna århundradet så småningom vaknat till insikt om den stora betydelse, skogarna verkligert hava för Öland, icke blott i ekono- miskt avseende utan i lika grad för klimatets förbättrande och de svåra iskalla vinterstormarnas och de heta sommarstormarnas brytande. Tyvärr kunde under sista decenniet av föregående och första de- cenniet. av innevarande århundrade konstateras en tillbakagång i de öländska skogarnas utveckling, i det att skogsjobbare inköpte och ex- ploaterade vissa begärliga skogsbestånd till stort förfång och i vissa fall till obotlig skada för skogsåterväxten. Numera är dock denna fara undanröjd, åtminstone vad beträffar ung och medelålders skog, genom en ny för ön gällande skogslag, vilken för övrigt är lika med den skogslag, som gäller å Gottland. Nyss nämndes, att skogsarealen på ön avsevärt ökats under föregående århundrade. I viss mån är detta även beroende på de omfattande skogs- kulturer, som genom Hushållningssällskapet och Skogsvårdsstyrelsen 214 UNO DANIELSON. (efter '/; 1905) verkställts. Särskilt på de senare åren har av skogsvåräds- styrelsen anordnats flera större och mindre ku'turfält, de största vid Bläsinge i Gårdby s:n (c:a 75 har) och Rösslösa—Bredinge i Kastlösa Sn (C:a 4O0LRan). Huru skogarnas omfatttning och beskaffenhet gestaltade sig omkring är 1915 framgår av här nedan intagna sammandrag sockenvis. Böda socken: Alvara: Tall, gran och lövskog... 20 har med 1,000 kbm Byrum: Tall ioch gran (lövskog) ooo... 8 Ir 560 » Dykaärr st Björk; tallFochh ottan 0 ee | ; AS » Enetum: fall gran OochFlovsko pm. sea 107 » » 4,280 >» Fagenum: lat eranoch (björke ee se 13 » » 9,160 =» Getterum: Tall, gran och björk (ek) ......... 55 pr 2,100 >» Grankulla: Tall) gran och Jövskog Ls 40 > ; 2,430 >» Gaällby: TAN Fetan OCh TöVSkOg sas 10 > 200 >» Hunderum: Tall, gran och lövskog -...... 05 > 2,40. > Hagskogs olal gran och lövskog sj iEE 5 12 , 300 >» Kyrketorp: Tall, gran och fövskög .... oc BO » 1,900 Mellby: Tall, gran och björk (ek) III 38 | 1,900 » Melböda: Tall och gran (lövskog) ......... FL BOR IDR, RS 2,100 — 2 Norrböda: "Tall «och gran i(lövskög) .M.auc. 59 > 9 4,060 >» StOtogp= Lab TE Eran Och JÖVSkOBA oss MÖTS » A4,500 Strandtorp:: Fall, gran och lövskog ..........c Os 460 » Torps ball, eran och JÖVSkOS san. 64 , , 3,825 » Summa 726 har med 42,730 kbm Högby socken: Binnerbäck: Tall, gran och TÖVSKOT € C SPRNe NNE rNRAS LEN SEE ARA. Ae 10,5 har med 365 kbm Bäckalund: Ball: och lövskOg. .s.oosmcmsn. 6 > | 240 > Borgens lövskog (tall) EES 2 | 60 DOdevi: (Gran H(IOVSKÖD) ease orsaker 1;5 & 100 >» Flakeböle: Gran och lövskog (tall) .......... . 16 » 955 Munketorp: (Gran ((lövSskOg) slussen 16 ; 400» Munkegård: (Gran Och JövskOg um. Jab: RP 280 » Wedborm: Tall, gran och lövskogt. soo... 119 3,100 . » Gudesjö:" Löy= (Och glanSkOg mosse i 31 | PA, TIIGORNEG (Gudesjölund: Gran” och lövskog CC oeeTet ENSE FÖR CR FrStirelen td? TOVSKOg osa EN 3 » ; 150 Alvvidsjö: (Gram och Sövskog da bdo. ov 185 ; d 1,425 » Väksjö:! T1ö CSkog STAM höres kikestt se i » 190 » Ranstad: Gran och LÖVSKOG. ou. Öd,5 2,805 » jonpE Löv och gtanskögt ms RN | / 500 » Köttorp: Gran , löv- och tallskög.. co SR 615 » Vedby: Töv-, gran «och "tallskog soon. Fina 700 » Skogsby: Löv- och granskogi(tallj.....n.w..0vn0n = 7 300 ”» Skniketorp: ILöv- och ;granskög = .osmsosocm..t 9 Å 3T0 > (Era FIN AO VS KOD Roda bod lin a da RR SERA 3 / ? 160 2» .Summa 401,5 har med 13,950 kbm ANTECKNINGAR OM DE OÖOLANDSKA SKOGARNAS HISTORIA 215 Källa socken: Eskilslund: Lövskog Hagelstad: Lövskog Långerum: Lövskog Persnäs socken: Gillberga: Lövskog Lilla Horn: Lövskog 'Södvik: Lövskog Legenäs: Lövskog Föra socken: Gehl: Lövskog Fintka JO VSKOR os totasdedee ste rankss W a Wässby: Lövskog Marsjö: Lövskog Föra: Lövskog Grönslunda: Lövskog Uggletorp: Lövskog Alböke socken: Korntorp Lövskog fall: GRAN os ok FÖRR NB den Löts socken: Tjurlösa: Tall och lövskog Hjerpestad: Tall och lövskog Mörby: Tallskog Norrby: Tall (gran) Torparegärde: Tall Arbelunda: Tall (gran, björk) Egby socken: Egby: Björk, ek, ask och asp Egby: Tall Sandby: Tall och gran Laxeby: Tall Brädsättra socken: Övre Sandby: Tall Bo: Tall FEFISA OVSKOD oda ora sne sagor TER 3 SK ALE SARS RAR fö” kall sal ock SjOrk son Näterby sc Bjusk "ech ek, ARNES 4 har med 180 kbm FR Rn 19,5 790 > 4 NRA 3 P5 SO > Summa 38,5; har med 1,500 kbm od SRA 12 har med 380 kbm af BER SEE 2 Lalle > AT-RC (IRI ARS KAS 650 FET FRE SEEN 3 75 » 5 Alfrene Fe rAN 18 430 > Summa 74,5 har med 2,845 kbm UY Bas 14 har med 535 kbm Ar kr ER 10 » 440 FBR fras 12:55 r,300 Re SE SoS NA 13 1,260 > sr RAS oa 6 225 ÄR SG Rn RR EN 9,5 550 My CN FAR 2 100 Summa 68 har med 4,410 kbm Fp. ren, SARS 4 har med 200 kbm 0ca RAI öar dT RE » 20 > Summa 4,80 har med :220 kbm SRS 16 har med — kbm CITY ALBY RI SPE I ? a TR a er nr 0,50 — EA AE REA 0,50 = TYCKER: ATA 0,50 > —- SAR IOK SP RE SE IO,1o = erseeteressrs src Ra 0,60 a ER KONER SLINE O,3o0o >» 2 er 7 Summa 30,00 har med — kbm 1,70 O,z0 2 > » > 15,80 har med 780 kb Summa 22,0 har med 985 kbm 3,40 har med O,50 3,90 har med » > kbm å kbm 216 UNO DANIELSON Transport 3,90 har :med : — (CT a Toi I I ARA (4 Or LR e än «DUR UNDAN DS JA 0,60 Skedestad: bla Teran ale Sva 4,80 Kläppinge CO as SEE I,10 BräGSAtmA st: Os oraee NN SA AR NR Ag 1 ELSA 1,80 d:o Björk ARS NL ISAR SA SNLSRT SNS ISLPLEEN SKYLL 7,30 Mellösa: Ta R oo MEAN SEA Ra Fe GA bd 0,40 ID:ol I Björkö(aspHochyekEEteeeese a IO,10 » » JOE Summa 30,00 har med 1,095 kbm Köpings socken: Salomonstorp: Lövskog...... TorEhar med unde sar ONSKO Fer 8 > Solberga: Talskostt(ekFaNEERAse 10,50 Förminge :ballk(ockWovskog)E=sespn oe ÖR (ÖMSRNANISKO OT BELT KAVAT 0,50 Rällin gen one SA 2,50 > Skedemosse; Tall (och lövskog) ..............- 70 (Grönskog:malk (CC björkskog)ee EE 4 Sten sbore:mballfocnbjonkskog es ser 4 » Ramsätra: tall (Och! lövskog) ee. 12 » 200 80 400 3,600 20 10 10,000 120 100 3070 Summa 297 <:har med 17,600 Repplinge socken: Borgehage: Ekskog ......... 9,5; har med SITAN GA OHP ESKO Ske STAT AN Tea a 205 Strandtorpshage: Ek- och björkskog (asp) ... 13 > ARE FO pr ]OrkS ko Se EE KS oc 25,5 Saras ASK alm), & björktso GE eka ses sens 32 Svantbergas björk rask, ral och otal tös 10 TESTAT ÖSK (OMS AA AR TR O,5 > Grebys BjOrky OChtCK Sa ou degree sor 70 SR INepplingeskbjorka(0chEtal 40 » Summa 229 har med Gärdslösa socken: Jordsläta: Ek-och björkskog 74 har med Sättra: Sk och björkskog (2SP)..—.c-ccc.- ss 19 (FAlltorpE” Björks tallko che kant ee 40 Jaämjorsbjörkir eki(ock tall) RNE SLS SOrby: skall (OCK NETA) ss asbest sve SNES 3 Ston ges Gran OCh ATA 305 FridSbors: all: (OCKESran) Lee AS 6 Norra REärdslösa: tba ANS I Södra , : Björk (ek och annbok)... 62 Nedre Bägby: Björk, tall (ek och annbok) 63 Pyndbyc talltoch lövskog FO E EI 68,5 Uöjtstbysse Lövskosm (ock stall SIE T RO 25 ETOD YES EONSKO BN ara dd vel ANA h Sass ASS 70 » » 90 1,340 495 200 525 200 10 2,100 1;025 5,985 1,280 600 1,200 665 20 1,425 100 15 1,240 1,085 2,160 860 2,400 » Summa 508,5 har med 13,050 kbm ANTECKNINGAR OM DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA 217 Högsrums socken: Rälla: Tall, löv- och (SIR TTIS A0 JE ra deg AN fra Leo sr EE SE SN FRA KA 200 har med 8,000 kbm Rala tals tialli(och lOVSkog) .aiccaccdss 96 NE SAO Inkernms IBjork, ek. Ochttalll), scoccosdbocsonta 80,5 RN 3,000 Halltorp: Ek, björk, tall och gran (annbok) 150 4,000 INIPEROER SA BJORESKO I oa RE a od rd eddedksas 25 300 Mossberga: Ek och björk m. m............. 125 1,700 Tlogstäm 3 -bjOrk;- Ek, aAOCK- tall 129 2,385 INYTLORP SR DJÖFESKO f5r0as orda rs o kn sa 5 > 200 NEdby sv Sk, 0 bJOrk3 (OCR;ASK) ssd sossoaskth 35 2,025 Rönnerum: Ek, ask, alm, björk och tall 79 ) 2,270 ABbaAntorps UtfOVSKÖDA ossssvisterses ss ass ses 66 . 1,365 IV äSsttaSOEDy ; FLKSOCK DjOFÉ oc sssseksd sens 135 » STO Karttm sr björk! (OCK CK) sd ses sossSssskedests 192 ; 3015 lärmjoparken >) FällskOp: omeessaga ss severe sd asks 5 > 300 Summa 1,422,5 har med 32,810 kbm Glömminge socken: Österskog: Björk (ek, ask GER tallyA0s So IS OA Baer rea 38 har med «610 kbm Gillsättra: Bjork;" ek: OCh, Sk serade steses 164 NYSS 2,490 Qvigerälla: Björk, ek (tall och gran) ......... 56 | 1,130 Brostorpa.Bjök, ek; tall; gran och als... TER.S 2,055 Köhalla: Tall och lövskog mo sto msasdsdaa 75 | 1,000 Bole:> Fall; eran;; Djörkt OCKSeKk usssssdrarer ess 70 » 2,300 Isgärde: Björk, tall, gran och ek (alm) ...... 135 3.9 5,300 N:a Linsänkan: Tall, björk (och gran) ...... 4 NN 160 S:a. binsankan: "Talb och björk, scooskass sms 4 RCS 120 Fydsiäkovskos" Sanger Nere TITT Ana FOOT 6,100 Summa 860 har med 21,265 kbm Algutsrums socken: Törnbotten: Tall och LÖVSEOE> (GLRN) 2 oe e de a DA SNS be OSA: 40,; har med 2,090 kbm ROsen borg: DjorkSKÖDP Josse tosse es een dr 20 5 ti 100 Horost DJork! (oc ek) ss ee de ra 35 SEE 350 Jordtorp: Björk, ask, ek, tall och gran ...... 20 610 Övetorp: Björk (ek och annbok) .............. 150 2,650 Holmetorp: Björk; ek, al” och tallj in aag 81355 » 2,590 Flässleby > Björk och falk Soten 5 350 Lilla Hult: Björk, ek, ask, alm, tall och gran 45 ul 050 Stora. +46 Björk, gran (ekt ock ask)... 34 ) 550 Aledal: Tall, gran, björk och al (ek)......... 14 vila 200 N:a Saxnäs: Tall, gran, björk (och ek)...... 55 SYNES 2,750 SE eo Lall Stan TOckADjOrK: oscar a 45 | I, 100 Strandskogen: Gran, tall, björk och ek...... 12 , 600 Algutsrum; Björk, ek, al, tall och gran...... 59 » 1,240 Möllstorp: Björk; gran. och ek ...scsoooocos2. 55 a 1,620 Flönstörp: EOVSkOS Nast d Er ldsadstsr ola 60 SA 1,550 Summa 776 har med 19,210 kbm 15. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 21 UNOEDANIET SON Långlöts socken: Folkesunda: Björk (ek och tall) 63 har med 1,415 kbm IKån glöt: Björka (eko chttal) Es SR SD IFlimmelsbergarmbjörkero che kötss AN 10 po 1» 35000 ISmans torpet orki(CkEochiask) Eros 104 ROT Björkenmsrb]örkal(0chHeR) WSR 65 SE RE of Summa 315,5 har med 7,840 kbm Runstens socken: Spjuterum: Björk, tall, gran (OCH SER) 5750 RAS MR EE RSA RI AE IR ET Ra 43,5 har med oI,715c0kbia MansecmmnEtBjorki(0chfek)Re oe 108 > 2,175 >» Akerby : Björk, (ek uock ttall)b.. ss sata AE 250500 Norranbackspbjonsi(0chiita lbs 93 212005 NE ERUNSten EB) örkal(0chAtal ARE AA SA LE HORN S:a > SEJ ÖT KAR Ar dot dö AE OSA 1,300 » Dyestad: Björk (ek, tall och annbok) ........ 29 » 740 >» BjärbyskB]orka(0cNee kk) AS Aa IO2,5 > 2,240 >» Ferkakarebjörkal(Ckao ch tal) SN 50 > » 2,04. OM TEA PP ETS TA da ASEA ARE rs rn FS Ra Dö TOR Summa 615,5 har med 16,125 kbm Norra Möckleby socken: Bläsinge: Björk, ek (OENNASKY RS SN STI TA NT SR ANSE SRS SEN 37 har med 83835 kbm DörbyckElall Sek «0 Ch :askAGteOMA os SR i ND 27 BOSORPER Eka (CallNG ch EASk) AA Ae 20 JE 445 >» Ifangrälla :NBjork)tekitaspi och asks s 30 ör 430 (FUNNATStörp BE Wasks ock björken 20 NYE 330 IBEtOrpEs 5] ÖrESKO 24 SANN Ne lt SSA IRAS SRS ER TESTER Summa 136 har med 2,465 kbm Thorslunda socken: Björnhofda: Björk, gran, ERSWEASP: LO CIVILA SUP rd sr EA 49,5; har med 1,240 kbm Hänjestaden:piiovskose see ers 4:01 SEN 800 » Runsbäck: Björk, ek, tall (och gran)......... 13 » 480 UNNOrSkunda:4 Eran doch björks AA 25 JE 250 Hihörsborg:0 Gran, björk (Och tall 50 SR 700 Kåtorpel Björk) ask) lind, al (och ek). A30S 835 >» Wfävelstöm:. Björka. sc. Weda SIREN. 2505 » 215 Ienstad CER) ask alm ochtbjörkAss sa 40 900 IKfalkstad 3 askto chtbj ons 33N5 630 Skogsbyr: Björk, ek) askioch all bor 55 1,200 BUSCumN:EER OCh bj ORK er eeere er I 30 AFOntorp: blandad Hövskog CE aE EE TEaAEN TÖ2,5 45 3OOME ujveratblandad! lövskog ur. tres 74 > oo» SUOMET Summa 608,5 har med 11,950 kbm Vicklebyrsocken: Stora: Erös Tall (ek) lade 26,5 har med 460 kbm MACK le By skB] ÖrlSKO Cher re S25SK AM SN SR Karlevi:seballe(oran)) fe kiock björks. ss 16 AG 530 >» Summa 125 har med 3,075 kbm ANTECKNINGAR OM DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA 219 RGSTIOS SOKGK EH: RESO FULA :å.sscciresestirrsvsns sed dsnkd 1 (Char med) 'kbm EN1e vaan ee ae a a morse es asere nas 3 >» Po o— » I SUNET BROS sd ECT yngre reor ANT SR ED PIRAT VS SEE. 2 SVR SAR SARS Gynga: Bk; ask) och björk... 2 Sen BIARV SE SL TS NLA O IRS TIER ER MR Aa än sand ee es 68 » — Summa 35 har med 40 kbm Mörbylånga socken: Mörbylånga: (Tall och gran) 3,2 har med — kbm BETEHY SUG KA (OCR ASK) Sa AN SEE or sb der TEST SÄ 1,380 » JIE YNL BOTA ay ma VARAN ESTTE SES SNES TRT NRA TATE ALAA So / FE BänDysk ln allNO CAST Ads äod so sta Linne LE / === RäSin gett NalmpOChSASk pA oe Se 2 AS 60 FE TATE ESS a Set 01 Ar 0 STR A ÖVA ae [11 — | Summa 29,6 har med 1,440 kbm Krasthlosasocken: Rosslösa: Tall REE 4,; har med EDM BECGIn Fes Kal (DjÖTK) al noen sosse Ne 35 » >» — Stora sDalby:vulk alm OCh asks sc bitte. 3 SARS 990 » SKALL OCHE STAN röj SA AA Tero — änn da stR) FasSpp OCh Sasky os Anses end 2 » >» 210 DIE NAN OCT OLAI, cs. Sol ose Er SNR 3,8 > oo» — Kastlösa: ek; alm, björk, asp och ask lo. 6 NES 260 >» » lkallköchE eran (latk)SSAese et Se 34 » >» 200 Bjärby sb unk IOC ASKA oe ssd ss AES STI SA ALL SES 2 ENS 100 SÖN esta :OCIH (STA ESA sept ENAS I EA 2 ; = Övre Västerstad: Ask, ek, alm, björk, lönn (Tel näe br 0 0 Va I BRA EN SERA RAS SÄREGNA 25 Ar 2;050 Summa 130,8 har med 3,810 kbm Smedby socken: Stora Smedby: Tall, gran och björk 5,9 har med 55 kbm lamm arbyct skalla OcCKk Stans seas SO ROE Con OR ÖT ÄN "Summa GOrKAhar med. 55 kbm Södra Möckleby socken: Årsvik: Tall ............... 9,, har med — kbm (Fettlinges balla (Tan aln) CARAT Tee 5 > SOME Peserhamn: ball, Stan, tlärka (BjOrk)las sure ÖSK — Albtunnas Ek Ochrasköö bea Ta te USKOR rn 111500 Mentlinsertsocken: Christineltne Et kö oc oss. 2,5; har med 200 kbm Cliristinmelandse.Tall OCH SEAnE. scen OFSEEt 1 RE Mörbylhllac 2 Björk! ((0CcHkEHek) AS ass AS 100 > Stal (OGHE STAD SARS as Se ee Lika es ÖR 15 Grönhögen s Tal (Pran kock ask) a ok tåeses ST Ne 225 Summa 5,9 har med 315 kbm 220 UNO DANIELSON AÄstbsocken: Näsby: cTallN(Ockfaran) me udda 0,6 har med — kbm (Grasgards socken: mMEelstabyrtlalkochistal.::......s. o,; har med 25 kbm JEVins röta: ale Tano Geers otasa tesen a tale Tire ADM SAY SOME Summa 1,7 har med 55 kbm SET eErSta ASKS OCIKeSENANSE bye AAA re fn 1,5; har med — kbm Hulterstads socken: Hulterstad: Ek och ask...... 8,3; har med 460 kbm AMD YET a (OG 1 Sa a ma es 1380. SME 0 Summa 10,1 har med 460 kbm Stenåsa socken: Ebbelunda: Alm, ek och ask Summa 1 har med 200 kbm San dbyrsocken = Nortansandbys Tall isso ss rar 1,; har med 10 kbm SIAT DEAD DN TE Ae re må saa oo krate 3 oktåstamrlaste fsk 5 > » 30 Summa 6,5; har med 40 kbm Gaärdbylsockens Garäbys dal och gran... 4,5; har med 50 kbm [bilens rel INRE NTA 21025 RRNE 3, TSOME ÖVreRAlebacks Björk, (Ck) ASPL:.sso-so.occ st TE FE 220 >» Summa 319 har med 3,450mcbm I ovanstående förteckning ingå ej annat än rent enskilda skogar, alltså icke Böda kronopark, kronodomänerna, prästskogarna och sockensko- garna, utan dessa upptagas här nedan i särskild förteckning. Siffrorna här ovan äro att anse såsom ungefärliga, då i de flesta fall nog- grann uppmätning icke kunnat ske. I vissa byar ha befintliga kartor icke fått lånas på grund av bymännens misstroende, att undersökningsförrät- tarens ärende sammanhängde med gårdarnas framtida taxering. Sammandrag över skogsmarkerna på Öland: Allmänna skogar: Böda kronopark: Tall, gran- och löv- SKO SH ARE I ASPIRE FSA ses cun $,139,2 har med 925,000 kbm Kronodomäner: Huvudsakligen lövskog... 946,6 > > 15,25006 Undantagen kronodomän: Ek och an- DAD OVSKO Oe ess o ss Bees scr skedar öre nee Hö 5,3590 Civilboställen: Huvudsakligen lövskog...... T20NS SEE TÖ,ILSO iHeklesiastika! IDoställen:” D:0dj sosse 831,3 > 16,870 Allmänna inrättningars. hemman ...........--s.-s- ÖRON » Summa 7,121,4 har med 978,600 kbm EE NSKkOld ESKS! Pr a des Summa 7,7 10,1 har med - 220,500kbm Summa S:um 14,891,5 har med 1,208,100 kbm DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING. 221 Lagar och förordningar m. m. jämte åtgärder för skogar- nas vidmakthållande och förbättring. I äldsta tider funnos inga inskränkningar för skogens tillgodogörande, utan var och en tog så mycket han behövde för byggandet av sin primitiva boning. Vid denna anläggning av boplatser avbrändes skogen på ett så stort område, som kunde behövas till tomt och åkerjord. Detta var det enda ingrepp, som av människohand gjordes på skogen, ty i övrigt sparades densamma, icke med hänsyn till skogens framtida be- stånd utan i och för jaktens vidmakthållande, vilken denna tid var vida viktigare än åkerbruket. När i senare tider befolkningen ökades och fick andra livsbetingelser, blev skogens betydelse större. Det var dock först på 1100- och 1200- talen, som det började ingå i det allmänna medvetandet, att åtgärder borde vidtagas mot allt för stor skogsförödelse; huvudsakligen var det a trakter med tät befolkning, som de första föreskrifterna om skogs tillgodogörande kunde spåras. Till att börja med voro lagarna oskrivna, och det var först under 1 300-talets början, som de s. k. landskapslagarna upptecknades i skrift. Huruvida det fanns någon särskild »Ölandslag» är icke utrett, men det torde ej vara så osannolikt. Emellertid får man förutsätta, att Öland lydde under »Smålandslagen»; av denna finnes tyvärr endast en Kristina- balk och ett fragment av en konungabalk bevarade, men man kan på goda grunder antaga, att, bland annat, bestämmelser om skogs tillgodo- görande funnits, sannolikt i överensstämmelse med de övriga landskaps- lagarna, såsom att ek och hassel fredades, strängt straff stadgades för utsättande av skogseld, förbud att vid svedjande skada ekskogen m. m. Anlades skogseld med uppsåt, fick den skyldige plikta med livets förlust. Omkring 100 år senare, då man kommit till insikt om olämpligheten av, att olika lagar gällde för varje landskap, lät konung MAGNUS ERIKSSON (år 1347) utarbeta en landslag, som utkom 1351, huvudsakligen uppbyggd på upplands- och östgötalagarna. Öland kom alltså detta år under samma lag som övriga delar av riket. De viktigaste bestämmelserna i denna lag rörande skogen voro angående timmerfångst, betesrätt, rätt att taga bränsle och gärdsel, näver, torv, löv och strö samt ansvarsbestämmelser för överträdelser ävensom föreskrifter vid upplåtelse av avverkningsrätt och vid svedjande och bränning i skogen. Denna landslag var gällande i ungefär ett sekel, varefter den ansågs böra undergå revision. Revisionen verkställdes under konung KRISTOF- FERS regeringstid, och år 1442 utkom den nya lagen under namn av »Ko- 200 UNOVDANIEESON nung Kristoffers landslag». Den var dock egentligen ingenting annat än en förbättrad avskrift av den föregående, och avskrivningen var på sina stäl- len så noga gjord, att till och med befintliga skrivfel i den gamla lagen inkommo i den nya. En viktig och genomgripande ny bestämmelse i denna lag var emellertid, att en bonde ej fick köpa mera skattskyldig jord, än som för »besutenhet»> var nödigt. Ek, bok och apel fredades för hygge å gemensam mark, såvida ej alla delägarna gåvo sitt samtycke till avverkningen. Någon bestämd rätt för Konungen och kronan till dessa träd fanns ännu ej direkt uttalad. Emellertid tillerkände sig så småningom regenten all rätt till dessa bärande träd, och under konung GUSTAV I:s regering räknades även has- sel, oxel, rönn och hägg hit. Denne konung utfärdade även år 1542 ett brev, vari stadgades, att »alle sådana ägor, som obygde äro, höre Gud, konungen och kronan till». Dessa bestämmelser, särskilt om eken, voro av stor betydelse för det dåtida Öland, som måhända var det mest ek-bärande landskapet i Sverige. Under ERIK XIV:s korta regering utfärdades inga särskilda föreskrifter för de öländska skogarna. JOHAN III intresserade sig dessmera för Öland, som han önskade göra till en privat jaktpark, och utfärdade för den skull den 7 april 1569 och den 10 maj 1572 brev, vari stadgades förbud att hugga ek, hassel, björk eller andra lövträd, ävensom tall och gran, och ölänningarna hänvisades till att hämta sitt virkesbehov från Småland. Böterna för överträdelse voro 40 mark för varje hugget träd. Denna drakoniska bestämmelse väckte naturligtvis en livlig förargelse, och åverkan förekom ofta, men skedde med stor försiktighet. Sin egenskap av kungl. jaktpark eller djurgård bibehöll Öland ända till omkring år 1800. Under dessa tre första vasakonungar förekommo till och med ek- planteringar; i instruktionerna till fogdarna på Öland funnos nämligen föreskrifter för dem att uppmana bönderna att utså ekollon och ingärda de uppkommande plantorna med fullgott stängsel. Nämnas kan, att JOHAN III ävenledes främjade plantering av bok. KARL IX hyste även på sitt sätt intresse för Ölands skogar eller kanske rättare sagt skogsträd, i det han på våren 1610 lät, i och för plantering "vid Nyköpings slott, från Öland med mycket besvär hämta en hel mängd små ektelningar, vilka togos i den s. k. Borgholms trädgård (nuvarande Borgehage). Under GUSTAV II ADOLFS regering utfärdades ett »öppet patent» den 27 nov. 1616, bland annat innehållande förbud för ölänningarna att DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 223 utan lov hugga skog, äpple- eller annat bärande träd; för brott häremot skulle bötas första och andra gången 80 daler, men om förseelsen ytterligare upprepades, skulle den brottslige förvisas ur landet och dit aldrig få återkomma vid äventyr av livsstraff; dock kunde han erhålla konungens nåd i vissa fall! Utom detta hårda straff stadgades för den, som högg färsk ekgren, böter av 10 daler för varje avhuggen gren. Däremot medgåvos ölänningarna rätt att utskeppa sten, kalk, tjära och trävirke (efter licens) på egna farkoster, i första hand till Kalmar, men, om där ej funnes köpare, till utrikes ort, dock närmare bestämt blott Danmark och Tyskland. Denna >»fria> utskeppning av särskilt tillåtet virke gällde emellertid blott Åkerbo härad och Föra socken; det övriga Öland fick endast rätt att idka sjöfart på Kalmar, men icke utrikes. Ovannämnda förmån av utrikes skeppsfart för norra delen av ön upp- hävdes emellertid genom ett kungl. brev av den 12 mars 1640, varigenom samtliga ölänningar fingo befallning att endast syssla med åkerbruk, fiske och stenbrytning men ej skogsbruk, samt fingo utföra sina produkter till Kalmar men ej annorstädes, vare sig utom eller inom riket. År 16532 ansågs emellertid denna inskränkning allt för sträng och hinderlig för ölänningarnas näringar, vadan 1640 års Kungl. Brev upp- hävdes och ölänningarna åter fingo tillstånd att utföra varor till alla orter inom landet, men icke till utlandet. Redan på riksdagen 1638 hade försports ett vaknande intresse för skogsfrågan, och sedan denna fråga varit uppe på riksdagarna 1642 och 1645, utkom rikets första skogsordning 1647 (22 mars). Denna skogsordning gällde för hela landet och innehöll bland annat, att den, som med uppsåt anlade skogseld, skulle straffas med livets för- lust samt skadeersättning utgå ur hans dödsbo så långt det räckte; hade skogselden däremot uppkommit av våda, skulle halva skadan av den skyl- dige ersättas, och ansvarade härvid husbonde för sina barn och tjänare. Med avseende på skogens skötsel innehöll förordningen, att skog ej fick förstöras genom svedjning å platser, där marken var otjänlig till åker och äng, men även om marken var därtill tjänlig men beväxt med timmer- skog, fick marken under inga omständigheter svedjas.” Enligt den 1681 utgivna husesyneförordningen stadgades, att vid syn å krono- och skattejord skulle även skogen besiktigas för att utröna, huru den hanterades. I en Kungl. resolution den 9 mars 1689 stadgades, ! Om kronobetjäningen nedtystade brott blev det dubbel plikt mot förbrytaren, men lands- hövdingen i ty fall tredubbelt. > Se även: >»K. Mjts ordning och stadga över allehanda bärande skogeträn i riket och deras plantering den 22 mars 1647.» 224 UNO DANIELSON Oo att den skog, som skulle få fällas, måste å marken utmärkas och med hammare stämplas av jägeribetjäningen. I ett Kungl. brev den 4 maj 1681 föreskrev konung KARL XI vissa regler för skogsskötseln på Öland, nämligen att vid avverkning skulle hälst tagas de träd, som stodo enstaka, och fanns småskog omkring träden, anbefalldes den största försiktighet vid fällandet; var småskogen mycket tät och vacker, skulle först de grövsta grenarna på träden av- huggas och bortsläpas, innan fällning fick ske. Den sålunda avkvistade stammen gjorde givetvis föga skada på plant- eller ungskogen. Emellertid blevo dessa regler föga effektiva, då ölänningarna, som funno stadgandet synnerligen kränkande, gjorde allt för att kringå det- samma, trots det att konung KARL hotade dem med »kunglig onåd och straff» för överträdelser. För att ytterligare visa sitt misshag började allmogen jaga och skjuta det konungen förbehållna viltet på ön. På inrådan av landshövding GYLLENPISTOL i Kalmar förbjöds den 23 oktober 1694 all betning med hästar, oxar och kor inom den inhägnade »Ottenby lund», då det visat sig, att beteskreaturen genom avbitning och förtrampning av de uppspirade plantorna alldeles äventyrade skogens framtida bestånd. Muren omkring lunden skulle iordningställas och för- bättras av de allmogemän, som blivit sakfällda för olovlig avverkning. Den av KARL XI företagna »reduktionen» berörde Ölands skogar så tillvida, att egendomen Rälla indrogs till kronan. Rälla hade förut i alla tider varit kungsladugård men bortgivits av drottning KRISTINA till någon gunstling. 1700-talet var med avseende å stadgar för skogsskötseln på Öland synnerligen magert. 1716 den 20 okt. och 1722 den 10 oktober utkommo emellertid Kungl. brev, vari stadgades s. k. »dulgaböter», d. v. s. böter för alla träd, som olovligen huggits, och där ej åverkaren kunnat upptäckas; dessa böter fingo erläggas av det härad eller »mot», där avverkningen skett, samt stego vissa år till flera tusen daler silvermynt. En starkt bidragande orsak till att böterna blevo så stora, kan nog sökas däri, att jägeri- betjäningen, som hade skyldighet att stämpla allt, som finge avverkas, stundom genom slarv underlät att slå på rotstämpel, vadan sedan, när undersökning verkställdes, häradet eller motet fick det tvivelaktiga nöjet att böta för alla de stubbar, som jägeribetjänte genom slarv behagat lämna omärkta. Fördelningen av dessa böter var mycket märklig, ty i stället för att användas till något allmännyttigt ändamål, fördelades de så, att hov- jägarna fingo ?/, och jägmästaren i orten !/;, och härav förklaras de många glömda rotstämplarna, vilka blevo särskilt många de år, då någon DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 2253 av dessa herrar hade dåliga affärer eller av en eller annan orsak hade behov av en extra inkomst. Missnöjet med ovannämnda förordning blev givetvis synnerligen livligt såsom alltid, när det gäller penningen, och år 1731 blev densamma upphävd till stor belåtenhet för allmogen. Under början av 1700-talet påbörjades de s.k. ekeplanteringshagarna, vilka emellertid blevo en misslyckad affär, i det att plantörerna fingo upp ekbuskar i stället för ekträd; orsaken härtill lär hava varit, att ollonen mycket glest nedsattes i upplöjda fåror. Sedermera förändrades metoden på så sätt, att ollonen sattes inne i torn- eller törnbuskar, varefter de uppkommande plantorna fingo rak stam och kraftigare tillväxt. Vid Nedre Wannborga fanns på sin tid en sådan plantering av ett hundra- tal ekar. Dessa planteringshagar blevo emellertid sedermera skiftade och bort- sålda, för vilken åtgärd i annat sammanhang skall redogöras. Ett par år efter dulgaböternas upphörande utkom 1734 års skogs- ordning, vilken i mångt och mycket var vida lindrigare än föregående förordningar. Böterna för olovlig avverkning sattes nu till 10 daler för ett stort träd, 2 daler för ett mindre sådant och 16 öre för en mans- börda. I en särskild föreskrift fördubblades dessa böter vad beträffar åverkan på södra Öland. I den samma år utgivna allmänna lagen gavs även genom byggninga- balken vissa föreskrifter angående skogens tillgodogörande, t. ex. att skattebonde fick nyttja sin skog till >hustarv och salu», dock ej i så stor utsträckning, att skogsförödelse därav kunde befaras, och att om skog olagligen brukades eller bonden fällde bärande träd, masteträd eller skeppsvirke, skulle han gällda skadan åter samt böta, såsom därom stadgat var. Dessa bestämmelser berörde ju även Öland, varför de här intagits.' De här ovan intagna bestämmelserna om skattebondes nyttjanderätt till sin skog upphävdes genom en kungl. förordning den 21 febr. 1789. I nådig skrivelse till kammar-kollegium den 16 mars 1802 blev, med anledning av förslag av den kommitté, som förordnats att undersöka Ölands »beskaffenhet och ekonomiska omständigheter», bestämt, att till ekplantering för flottans behov skulle anslås mark på följande ställen: Österskog 200 tdl., Strandskogen mellan Halltorp och Strandtorp 30 tdl. och den s. k. Kalkstadsjutan i Thorslunda s:n 30 tdl. samt dessutom i södra hagen av Borgholms kungsladugård 13530 tdl. Emellertid blev nyttan härav ringa och ändamålet misslyckat, enär ! Märklig i sitt slag är »Kungl. Amiralitetets kungörelse ang. Eke- och Furu-planterings- hagars anläggande den 13 mars 1749> med bestämmelser om insamling av frö, kulturmeto- der m. m. 220 UNO DANIEESON snart nog, som i det följande skall visas, planteringsområdena såldes, utom vad beträffar kungsladugården. Hägnadsskyldigheten omkring dessa planteringshagar delades mellan de angränsande hemmansägarna, vilka ansågos böra hägna såsom en er- sättning för de stora förmåner, de fingo åtnjuta, därigenom att Öland ett par år förut förklarats icke längre vara kungl. djurgård, och man kan vara förvissad om, att bönderna med glädje fullgjorde sin hägnadsskyldig- het härvid, ty det tillstånd, som under »djurgårds-tiden» rådde å ön, synes hava varit i högsta måtto olidligt. Underhåll och lagning av hägnaden, som bestod av stenmur, skulle verkställas av de inhysesjon, som fått bygga hus och göra intäkt på kronans mark. Ölänningarna hade åtagit såg att under fyra års tid till omkostnaderna för planteringarna till kronomagasinet i Kalmar skänka en sjättedels tunna råg eller korn från varje helt hemman och från övriga i propot- tion, dock med villkor att alla anhängiggjorda och tillämnade rättegångar för de enligt lag stadgade men av allmogen underlåtna skogsplante- ringarna skulle inhiberas. Tre skogvaktare antogos vid planteringshagarna, fingo lön och bostad, men vägrades att hava hästar och kor, vilka man redan då synes hava ansett såsom skadliga för återväxten. Överjägmästaren SUNDIN (boende å Rälla), vilken förut haft överin- seende vid djurgårds-inrättningen, förordnades att hava uppsikt över planteringshagarnas skötsel och vård. Det var först vid SUNDINS senare inträffade avgång, som en särskild jägmästare eller lant-jägare förordnades på Öland. Den här ovan omnämnda kommittén för Öland föreslog i sitt be- tänkande bland annat vissa åtgärder, som kunna vara av intresse för belysning av skogskötselns tillstånd på ön. 1. Förordades främjande av skatteköp. 2. Förordades storskiften. 3. Förordades byars och hemmans vederbörliga skiljande från varandra genom skiftesverksamhet. 4. De ölänningar, som hade gott om sten, skulle förpliktas att upp- föra hägnader och hus av sten i stället för trä i och för undvikande av skogsförödelse. 5. Skogvaktarna skulle ställas direkt under landshövdingens befäl. 6. Inga intag fingo vidare ske å allmänningarna på platser, där skog kunde växa; till vedbrand finge ej tagas annat än vindfällen, skatar och kvistar; ved till kalkbränning finge ej lämnas till den, som ägde fruktbar DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 227 eller odlingsbar mark, och till tjärbränning finge ej användas annat än rötter. 7. Nya väderkvarnar fingo ej uppsättas, innan Konungens befallnings- havande prövat lämpligheten därav. 8. Var och en skulle fritt få använda de träd, som uppdrogos inom egna planteringshagar, den som verkställde skogsplantering skulle få rundligare utsyning från kronoskogarna, men den som underlåtit att plantera skulle icke blott få plikta enligt lag utan jämväl utestängas från all utsyning å kronoallmänningarna. i 9. De inbyggare i södra Motet, vilka beflitade sig om skogsplantering, skulle kunna få utsyning å Ottenby lund. 10. Hemmansägare skulle, efter behörig syn, till vedbrand få avröja skogen å ängar och inägor och därvid även borttaga de kryp- och busk-ekar, som aldrig kunde utvecklas till stamform. Dessa kommitténs föreslagna åtgärder blevo även av Kungl. Maj:t till efterrättelse stadfästade och gillade. Redan år 18053 utkom en ny skogsförordning, som gav än ytterligare frihet åt den enskilde vid behandlingen av sin skogstillgång, och de två decennier, som härefter följde, utmärkte sig genom en skogspolitik, som minst sagt får betecknas som huvudlös. Det låg denna tid i luften, att staten ingenting skulle äga, utan dess naturtillgångar skulle fördelas och säljas till allmänheten, och härutav har uppkommit det märkliga beslut, att de kronan tillhöriga utmarkerna på Öland skulle fördelas mellan hemmanen. Detta arbete uppdrogs åt en särskild kommitté, som tillsattes 1812 och fick sin instruktion 1813. Sedan 1812 års förordning om enskifte i Malmöhus och Skaraborgs län året därpå utsträckts att gälla även för Öland, påbörjades arbetet med all iver. Från denna delning undantogs dock Böda skog (allmänningen), Kö- pings tall, Rälla tall, Ramsättra, Lindby och Sörby tallar samt Strand- skogen. Inom norra Motet fördelades 48,347 td. och bibehöllos 15,7534 td., inom södra Motet voro respektive summor 653,155 och 806 td. Det dröjde emellertid icke länge, förrän krav framställdes på att även de återstående kronans skogar skulle delas och försäljas, och på riks- dagen 1821 beslutades verkligen försäljningen av de här ovan nämnda »tallarna> utom Böda allmänning, vilken genom nåd. instr. den 6 maj 1813 undantagits som landsallmänning i och för de skoglösa Ölands- socknarnas behov av virke och vedbrand. Utsyningen skulle ske efter behov och tillgång. 228 UNO DANIELSON Foto: U. DANIELSON. Fig. 6. Västra landborgsbranten mellan Borgholm och Köping. Storleken på de försålda >»tallarna» var följande: Kö piInEs: Calls sö tek Hasse else As sr SS TELE ES SY Sr 485 td. Ramsättra, LardbygochtSopy talat roNOTen ee 852 KRraällarrtall, "173 /UlOCCCt: AS AE n os bh eSATA BNI ER KANE SÖN Islundtalent(Strandsko scn) We otier fu. ses ANN 832 Den bibehållna Böda allmänning beräknades till 10,500 td. Priset för de försålda skogsskiftena växlade mellan 2 och 9 riksdaler pr tunnland, och kronoskatten blev c:a 37 öre pr td. för »tallarne» samt 1 rdr pr td. för den övriga marken. Skogsmarkerna delades och såldes under den förutsättningen, att skogen skulle komma att åtnjuta bättre skötsel av den enskilde ägaren än av staten, men att detta antagande vilade på falsk grund, märktes snart, ty följden av försäljningen blev i stället ett ohejdat huggande. Kungl. Maj:t. och kronan visade sig vid detta tillfälle vara en synner- ligen klen nationalekonom och ännu klenare »affärsman»; för att taga ett exempel ur högen kan nämnas, att planteringshagen Österskog, som såldes för c:a 1,770 riksdaler, inbragte sina nya ägare genom skogens försäljning i runt tal 30,000 rdr. Den våldsamma kalläggning av stora trakter, som blev en direkt följd av de styrandes missgrepp, hade den synnerligen beklagliga följden, att NI NI 9 DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING Fig. 7. A »Österskog»> omkring 1820 kalhuggen mark. på en del marker med tunn och mager jordmån därefter intet annat växte än torr ljung och enbuskar, och en del av dessa marker se ännu i dag likadana ut som några år efter avverkningen. (Se fig. 7). Med avseende på ölandssocknarnas förut omnämnda utsyningsrätt från Böda landsallmänning gjordes genom ett nåd. brev den 29 okt. 1816 den förändringen att därefter skulle endast de 10 nordliga socknarna erhålla sitt behov av skogseffekter; de övriga socknarna fingo försöka skaffa sig virke från annat håll. En förordning från denna tid, som kan vara av intresse, var daterad den 14 juni 1813 och innehöll bland annat, att alla, som fingo åt sig ekar upplåtna till avverkning, voro skyldiga att vid vite avskala och hop- samla barken; denna stadga, som ju även nära berörde Öland, upphävdes genom en Kungl. kungörelse den 22 sept. 1848. För att få en åskådligare bild av Ölandsskogarnas utveckling under 1800-talet kommer framställningen här nedan att indelas i tidsperioder, inom vilkas ram allt av vikt kommer att i sammandrag meddelas. PERIODEN 1825—1836. Här finns först att anteckna CARL XIV JOHANS nåd. brev 1823 an- gående planteringsskyldigheten på Öland, vilket väl var en följd av rov- huggningen på de delade och försålda kronomarkerna. 230 UNOTDANTERSON Detta brev innehöll huvudsakligen följande: För den mark, som tillagts hemman och lägenheter, stadgades, där jordmånens beskaffenhet gjorde det möjligt, en viss planteringsskyldighet. De träd, som skulle planteras, voro fruktträd, ask, alm, oxel, pil, lind, tall och gran, och den planteringsskyldige fick själv välja såväl trädslag som plats. För underlåtenhet att plantera stadgades böter. Beträffande antalet plantor bestämdes detta till 16 st. årligen för varje förmedlat mantal samt i proportion därefter för större och mindre hemman; dessa plantor skulle emellertid icke blott planteras utan även vårdas allt framgent, så att de växte upp till träd. Varje inhyseshjon skulle så länge han eller hon vistades å stället årligen plantera och vårda 2 plantor. Planteringen fick, om så önskades, fullgöras för flera år på en gång. För varje planta, som ej utsattes, bötades 1 rdr, och den person, som ej medelst kvitto kunde visa sig hava till alla delar fullgjort sin planterings- skyldighet, fick ej någon utsyning på kronans allmänning. För åverkan a de planterade träden var särskilt stadgat. Av de böter, som inflöto, skulle bildas en allmän planteringskassa för Öland. De i detta nåd. brev föreskrivna planteringarna skulle påbörjas år 1826. Enär de flesta ekar hade blivit uthuggna under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, fann Kungl. Maj:t det nödigt att i tid säker- ställa flottans behov av ekvirke, varför år 1826 den 14 juni utkom ett nåd. brev om ekplanteringshagars anläggande på lämpliga ställen inom olika landskap, bland andra Småland och Öland. Detta visar, att kronan redan då kommit till full insikt om olämplig- heten av de gamla planteringshagarnas utstyckande och försäljning. Konungens befallningshavande i länet, som med fullt skäl befarade, att skogsbristen under denna tid skulle bliva än mera tryckande, predikade tid efter annan sparsamhet med virket och försökte till och med införa bränntorvens användning, ehuru det ledsamt nog misslyckades. Bränn- torv hade redan omkring 1822 upptäckts på flera ställen å ön. Orsakerna till skogsbristen ansåg Konungens befallningshavande huvud- sakligen vara: 1. Den betydliga folkökningen under denna tidsperiod, vilken ökade ' brännslebehovet med mera än I & årligen. 2. Brännvinsbränningen, vilken årligen krävde en stor mängd ved. 3. Den ökade exporten av ekstäv och annat virke. 4. Hemmansklyvningar och avsöndringar, vilka skedde ända till missbruk och föranledde uppbyggandet av en massa nya bostäder och uthus. DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 231 35. Laga skiften, varvid besparad och vid skiftet ej ersatt skog fälldes. 6. Den ännu i sitt flor stående kalkbränningen, vilken fordrade oer- hörda kvantiteter ved. Med avseende på Böda kronoallmänning, såsom den nu kallades, blev den genom nåd. brev den 23 april 1836 indelad till ordnad hushållning (trakthuggning) och anslogs huvudsakligen, liksom förut till de 10 nord- ligaste -socknarnas behov av skogseffekter, dock med undantag för by- arna Bränsle, Byrum, Enerum, Jägerum, Getterum, Grankulla, Hunderum, Melby, Skäftekärr, Norrböda, Sjöstorp, Mickelsmad, Torp och Stora Mos- sen, alla inom Böda socken, vilka ansågos hava skog fullt tillräckligt för eget behov. Varje helt hemman skulle från kronoallmänningen erhålla 8 lass ved till ett pris av 8 sk. banco pr lass, och proportionellt för mindre hemman. Den, som visade sig behöva timmer, fick sådant mot en ersättning av 24 sk. banco pr 100 kbf. För prästerskapets behov anslogs 120 lass ved pr år. De här omnämnda 10 norra socknarna hade även rätt att få mot ringa ersättning insläppa beteskreatur å allmänningen, och legan härför skulle tillfalla planteringskassan på ön. Bevakningen och skötseln av kronoskogarna handhades på denna tid av I jägmästare och 4 underjägare med boställen och lön av staten. Laga skiftena bedrevos med all kraft och gåvo sysselsättning åt icke mindre än 16 ordinarie och 9 extra lantmätare. PERIODEN 1837—1850- Under denna tid avslutades skiftesverksamheten och dess resultat var följande: 212 a (8) a8 MSIE SS NETA STR hänga enn UR SAST 47;325v td: SD SSK stege. ASEA SIA AE TR 52,997 > Skoc. och bete ort SNI PIRATER 141.073, > OdGSlis; Mark AA SNR 30,726 Sjön LOCK VALlten ste. Sr SES VIA se 1,023 > Summa 273,744 td. Böda allmänning kallades nu kronopark och var efter uppmätning 10,244 td stor, därav 9,784 td produktiv skogsmark. Parken delades i 4 block, de tre första med 140-årig och det tjärde med 110-årig omloppstid; avkastningen beräknades för första avverkningsperioden till 194,573 kbf och för den sista perioden till 268,461 kbf. 232 UNOPDANIETSON De 10 norra socknarna åtnjöto allt fortfarande både utsynings- och betesrätt på parken, och bestämdes nu det antal djur, som fick intagas, till 340 nötkreatur och hästar samt 325 får; dock förordnades genom nåd. brev den 3 juli 1840, att den, som ville hava betesdjur å krono- Foto: U. DANIELSON, Fig. 8. Timmerskog å Skedemosse. parken, fick på av jägmästaren anvisade platser uppföra stängsel, inom vilket betningen fick ske. Kronoparken var under denna tid mycket utsatt för åverkan, och det hände ej sällan, att skogstjuvarna satte sig till motvärn mot jägeri- betjäningen; under år 1850 förekommo så våldsamma uppträden, att 100 man av Kalmar regemente måste kommenderas till Böda för att åter- ställa ordningen, vid vilket tillfälle en mängd häktningar och virkesbeslag verkställdes. I folkmedvetandet ingick vid denna tid den föreställningen, att Böda kronopark hörde socknarna till, och det ansågs i allra högsta grad orätt, DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 233 att staten tagit sig före att inskränka på böndernas fria användning av kronoparkens skogsalster. Förargelsen häröver hade redan 1848 tagit sig så skarpa uttryck, att mordbrand anlades å kronoparkens 3 och 4 block, varvid avbrändes c:a 12 td.; förövarna blevo emellertid aldrig uppspårade. I samband med dessa våldsamma åverkningar kan nämnas, att under- jägarna på parken redan omkring 1845 blivit beridna för att så mycket effektivare kunna sköta bevakningen. År 1841 den 10 juni upphävdes 20 kap. 11 $ missgärningsbalken och 64 $i 1805 års skogsförordning angående åverkan, och i stället stadga- des, att den, som högg eller fördärvade annans plantering eller träd, skulle ersätta skadan efter »mätismanna ordom>, böta de vanliga all- männa böterna för åverkan samt dessutom för varje hugget träd erlägga 6 rdr 32 sk. eller ådömas däremot svarande fängelsestraff. Att virkesstölderna varit betydliga under denna tid framgår av att t. ex. under åren 1837—41 stals från kronoparken över 125,000 kbf virke och under motsvarande tid åtalades 1,216 personer, varav de flesta hellre sutto inne på Kalmar slott, än de betalade ådömda böter; fängelsestraff för skogsstölder ansågs nämligen under denna tid snarare hedersamt än tvärtom. , Under de kritiska åren 1848—50 hade stölderna ökats så, att från kronoparken orättmätigt bortfört virke då beräknades till omkring 150,000 kbf. På grund av de många ådömda fängelsestraffen ansågo myndigheterna i Kalmar, att den arbetskraft, som härvid gick förlorad, kunde effektivt utnyttjas genom straffets förvandling till skogsarbete på Böda kronopark, och en framställning härom ingick till Kungl. Majt., som emellertid den 18 december 1843 avslog densamma. Med avseende på skogskulturarbetena under denna period är att an- teckna följande. Redan den 14 mars 1839 hade konungens befallnings- havande anhållit hos Kungl. Maj:t om 2 skogsplantörers anställande för skogsodling å de tvenne flygsandsfält, som funnos vid Byrum och Gran- kulla, men denna anhållan blev den 4 maj 1840 avslagen. Emellertid förnyades ansökningen i sinom tid, och den 15 juli 1845 anslogs medel till två plantörsbeställningar för de nämnda sandfälten med skyldighet därjämte att deltaga i kronoparkens bevakning under de tider, de icke vore upptagna med kulturarbeten. För åverkan på dessa sandfält stadgades ansvar i likhet med vad som gällde för flygsandsfälten inom Hallands och Malmöhus län, närmare an- givet i förordningar den 2 maj 1826 och den 17 jan. 1827. För dessa sandfälts kultivering användes såsom sandbindande ämne tallris, som lassvis utkördes och utbreddes över marken. Bland detta ris 16; Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 234 UNO DANIELSON Foto: U. DANIELSON. Fig. 9. Aterväxt å Skedemosse; skadad av beteskreatur. planterades sedan tallplantor, och det uppgives, att under perioden 1837 — 3530 utsattes på Byrumsfältet omkring 12,900 dylika plantor. För att hava tillgång på lämpliga plantor anlades å kronoparken en plantskola å 21 kappland, vari uppdrogs tall-, lärk- och poppelplantor. På kronoparken i övrigt påbörjades samtidigt skogsodlingsarbeten, varvid upphackades och besåddes 281,402 st. rutor med tallfrö; sådden visade sig emellertid icke lämna något lysande resultat, varför skogsför- valtningen inom närmaste tiden övergick till plantering. Förteckning uppsattes över de hemman, som skogsförvaltningen ansåg böra inköpas för att förstora kronoparken och göra dess rågångar rakare och lättare att hägna. Dessa hemman utgjorde tillsammans 16"'/> för- medlat mantal med 124 åboar och med ett uppskattat värde av 110,600 rdr banko. Beträffande enskildes skogar är att nämna, att länets hushållnings- sällskap redan 1842 började på allvar ägna sig åt skogsskötseln på Öland, särskilt återplantering av skog, genom anställande av en sakkunnig per- son såsom plantör. Emellertid visade allmänheten ledsamt nog så litet intresse för hushållningssällskapets skogliga verksamhet, att det hela blev resultatlöst. DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 235 Omkring 1830 upptogs emellertid skogsfrågan ånyo på Öland, och ansträngningar gjordes att uppliva 1825 års förordning om planterings- skyldigheten, men utan framgång. En sakkunnig skogsplantör anställdes emellertid, men han hade så gott som intet att göra. PERIODEN 1851—1860. Redan den 20 juni 1853 hade på Öland förordnats 1 överjägmästare, 1 överjägare, 5 underjägare och 2 sandplantörer. Inför så mycken per- sonal måste de ännu pågående skogsstölderna upphöra, och efter denna tid hör man blott talas om smärre åverkningar utan betydelse. De 10 norra socknarnas utsyningsrätt på kronoparken var alltjämt gällande, men den förändringen gjordes, att virket skulle genom skogs- förvaltningens försorg upphuggas och läggas i högar för avhämtning: den hämtande fick sedan betala de 50 öre pr lass, som veden betingade i huggning, ävensom en något förhöjd avgift för själva veden. Bärplockning och kalkbrytning m. m., som av ålder av allmänheten idkats på kronan tillhörig mark, var numera helt och hållet förbjuden; naturligtvis till stor förargelse för ölänningarna. Beträffande betesrätten på kronoparken så kan densamma anses hava upphört genom nåd. brev den 20 juni 1856, varigenom rågångshägnad beviljades och uppfördes mot angränsande enskilda hemman. Under perioden 18351—960 upphackades och besåddes c:a 2,560,000 rutor med huvudsakligen tallfrö trots ledsamma erfarenheter från före- gående såddförsök; resultatet blev även nu mindre lyckat. Flygsandfälten voro under denna tid föremål för den största upp- märksamhet, och på desamma utbreddes en myckenhet tallris och an- lades s. k. »kupirgårdar>», vilket jämte beläggning av tång stillade sanden. Enligt tillgängliga uppgifter utsattes under åren 18351—35 på dessa fält 28,800 st. tallplantor och 75,000 st. poppelsticklingar; under åren 1856— 60 skogsodlades enligt samma uppgifter c:a 600 kv.-rev medelst plantering, och härtill måste enligt vanliga beräkningsgrunder hava åtgått minst 400,000 plantor (vanlig tall, strandtall och lågstammig bergtall). Under denna period påbörjades kronoparkens förstoring genom inköp av en del angränsande enskilda hemman, nämligen Grankulla, Torp, Mickelsmad, Byrum och ännu ett icke namngivet hemman för en samman- lagd summa av omkring 47,500 rdr rmt. Beträffande skogsvården å enskildes hemman finnes en del åtgärder av vikt att framhålla. Genom ett kungl. cirkulär den 30 okt. 18530 (till kungl. befallnings- havande i länet) stadgades: 236 UNO DANIELSON Foto: U. DANIELSON. Fig. 10. Aspskog vid Grönskog i Köpings socken, 1. Premium av 10 rdr banko pr tunnland till var och en, som på egen eller arrenderad mark uppdrog minst 3,000 barrträdsplantor i någor- lunda slutenhet samt sedermera vårdade desamma. Dessa premier beräknades för 5, 10, 20, 30, 40 och 50 td men ej mera, sa att den, som skogsodlade t. ex. 70 td., fick endast premium för 50 etc. 2. Premium 5 rdr banko till den, som vid avverkning lämnade fröträd, av tall 40—50 och av gran 50—060 pr td, samt dessutom vårdade den uppkommande återväxten. 3. Premium av 200 rdr banko årligen till den bästa fröhandeln inom länet. Punkt 1 berörde huvudsakligen Öland men punkterna 2 och 3 mest fastlandet. År 1852 hölls av intresserade skogsägare ett möte i Staby, varvid all- mänheten uttalade sina sympatier för en lag om vård av enskildas skogar, särskilt riktad mot åverkan och vanskötsel samt för främjande av skogs- odling, företrädesvis å skogfattiga orter såsom t. ex. Öland. Meningen var att tillställa regeringen en petition i ärendet, men, då de olika lokal- DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 237 4 öv TN sv - s 2 Foto: U. DANIELSON. Fig. 11. Löväng vid Solberga i Köpings socken. avdelningarna icke kunde komma till ett enigt resultat, kom detta icke till utförande. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott utarbetade visserligen ett Förslag till beslut angående en förbättrad skogsskötsel», men detta förslag blev aldrig av sällskapet godkänt. För att dock i någon mån söka befrämja en förbättrad skogsvård vid- talade hushållningssällskapet år 18359 dåvarande överjägmästaren i länet, A. M. ÖSTERDAHL, att såsom konsulterande forstman tillhandagå allmän- heten med alla de råd och upplysningar, som berörde den enskilda skogs- hushållningen, framförallt skogskulturer (huvudsakligen Öland); han var anställd till och med år 18653. PERIODEN 1861—-770. Det hade under årens lopp visat sig, att den hyggesplan, som följts vid Böda kronoparks förvaltning, varit synnerligen olämplig, då enligt densamma stora sammanhängande trakter avverkades, utan att å de därvid uppkomna kalmarkerna effektivt sörjdes för tillfredsställande återväxt. Med anledning av detta missförhållande omlades avverkningsplanen full- ständigt redan under år 18061. 238 UNO DANIELSON Beträffande betesrätten stadgades genom nåd. brev den 11 maj 1860, att Böda sockenmän fingo släppa beteskreatur på kronoparken med vill- kor, att de uppförde hägnad omkring de trakter, som ansågos böra skyddas; stängselvirke erhöllo de från kronoparken. Som emellertid sockenmännen funno denna skyldighet allt för be- tungande samt vägrade gå in därpå, förmenande att hägnandet var kro- nans göra, gick det hela om intet. Då behovet av en hamn på kronoparken gjort sig alltmera gällande, beslöt Kungl. Maj:t. den 27 mars 1868, efter därom giord framställning, anmoda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att upptaga Grankulla hamns ombyggnad på sitt generalförslag för följande år. Något resultat härav blev det emellertid icke då. Under förestående period skogsodlades å kronoparken c:a 2,700 kv. rev med omkring 1,700,000 plantor av tall och gran samt veymouthstall, bok och silvergran under gles äldre skog. På flygsandsfälten utsattes under samma tid c:a 500,000 plantor av tall, strandtall och lågstammig bergtall; före 1870 var fältet vid Grankulla fullständigt skogsodlat och sanden bunden, då däremot å Byrumfältet fortfarande funnos trakter, där sanden var i full rörelse. Kronoparken förstorades under perioden genom inköp av delar av Byrum, Grankulla, Mickelsmad, Torp, Fagerum och Bränsle för en sam- manlagd köpeskilling av 1053,425 rdr rmt. En skogsskola inrättades å Skäftekärr i Böda genom beslut av 1860 ars riksdag och på grund av 1855 års skogskommittés forslag; under- visningen vid skolan påbörjades samma år den 1 oktober. Med avseende på den enskilda skogsvården kan med ledsnad konsta- teras, att trots premier och upplysningsverksamhet avtog intresset för skogsplantering år efter år. Hushållningssällskapet, som utdelat såval plantor som frö gratis, fick på grund av allmänhetens fullständigt slapp- nade intresse så gott som fullständigt upphöra med sin skogliga verk- samhet. PERIODEN 1871—1880- Vad beträffar Böda kronopark, hade jägmästaren därstädes i en skri- velse till Konungens befallningshavande den 31 december 1874 anmält, att han ej ansåg sig befogad verkställa de av 10 nord-öländska sock- narna begärd utsyning, då det var uppenbart, att sockenmännen icke fullgjort den planteringsskyldighet, som stadgades i 1825 års förordning, vilken aldrig blivit officiellt upphävd, och icke he'ler erlagt de för bri- stande plantering förfallna böterna. Jägmästaren ålades emellertid av Ko- DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 239 nungens befallningshavande den 6 februari 1875 att utsyna för 2 år inne- hållet virke. Således får man anse, att denna de 10 norra ölandssocknarnas ut- syningsrätt kvarstod, så att årligen från kronoparken skulle utsynas 2,000 lass ved till det orimligt låga priset av '/g av det verkliga saluvärdet. Under denna tio årsperiod ökades skogsodlingen på kronoparken i hög grad, vilket framgår därav, att då utplanterades (i runda tal) MZ El le UGN Ger Been Ar AN Sr Hd BESS 3,500,000 st. AVE IE AJ 00 RS ros Spre ryG os SNS SADE 730,000 >» WiSyvmn omthS tall TS En 130,000 > SNETT MI PE Md er EA SR 37,000 > UPN SES ER Ar UN EE SR EE RS in 23,000 >» STIV.EHO NANA FEN ob SRA a me ra 4,000 >» (DOT IS pd diss SAN SBAB YRER SSR She FÖRTgE RKA OR 17,000 >» lärktöthuyanochfannboksete eos 21,000 >» SERNENREEE STrA SRA ce! Summa 4,462,000 st. År 18753 voro av flygsandsfälten kultiverade 550 kv rev men okultiverade 1805 kv rev, vilket icke stämmer överens med föregående uppgifter och väl ej kan förklaras på annat sätt, än att sanden brutit upp och delvis förstört planteringarna, ehuru ingen uppgift därom kan återfinnas. Med markinköpen för utvidgande av kronoparken syntes det nu för en tid vara slut, enär de föreslagna köpen helt kategoriskt avstyrktes av skogsstyrelsen. Med avseende å den enskilda skogsvården finnes under denna period mycket att omförmäla. Förbudet för kronoskattebemmanens m. fl besittare att avverka ekskog samt maste- och storverksträd upphävdes den 8 oktober 1875. Genom Kungl. brev av den 24 maj 1872 stadgades, att ekar genast efter stämpling skulle barkas och sedan avverkas vintern därpå; barken fick jordinnehavaren disponera efter behag. Hushållningssällskapet hade, såsom i det föregående nämnts, gjort flera försök att väcka intresset för den enskilda skogsvården till liv, men detta hade i stort sett misslyckats. Emellertid började sällskapet med ingången av år 1872 att bevilja ett anslag av 400 kronor till skogsp'an- tering, och redan året därpå överraskade Runstens och norra Möckleby socknar med att bevilja penningar till skogskulturer, närmast dock såsom en följd av landskamreraren SÖDERMARKS nitiska agitationsverksamhet. Med anledning av dessa socknars visade skogliga intresse, vilket var den första verkliga uppmuntran, som hushållningssällskapet rönt i denna närings- 240 UNO DANIELSON i gren, beviljade sällskapet för 1874 och följande åren en summa av 1,000 kronor årligen till skogskulturer, i första hand på Öland, och detta an- slag ökades för åren 1878 och 1880 till 1,500 kronor. Till en början lämnades blott halva behovet av plantor kostnadsfritt, och även för åtnjutande av denna förmån fordrades, att arealen, som skulle planteras, uppgick till minst 2 tunnland. Redan 1876 ändrades emellertid denna bestämmelse därhän, att be- hövligt antal plantor lämnades fullt fritt, och därjämte utfästes en premie av 20 kronor pr tunnland till den, som kunde uppvisa, att han på egen eller arrenderad mark hade väl vårdad femårig skog på minst 5 tunnland. För att emellertid söka ännu mera höja intresset för skogsodling gjor- des 1877 det tillägg till föregående bestämmelse, att den, som före 1883' års utgång kunde visa, att han hade uppdragit skog av minst fem års ålder samt väl vårdat densamma, skulle erhålla det utfästa premiet, för så vitt arealen ej understege ett tunnland. Under de nämnda åren, 1872-80, anvisades av hushållningssällskapet till skogsodlingens främjande 8,800 kronor, varav dock ej utbetalades mera än 4,630 kr. och 87 öre; med dessa medel beräknas hava utplanterats minst 250,000 plantor av tall och gran samt lövträd på en areal av om- kring 70 tunnland, huvudsakligast på Öland och blott en bråkdel på fastlandet. Under åren 1872—76 utsåddes ävenledes på Öland årligen större och mindre partier tall- och granfrö. Man har all anledning förmoda, att de verkställda skogskulturerna blivit ordentligt utförda, då de stodo under uppsikt av en av de jämlikt nåd. brev den 16 oktober 1874 av staten anställde skogsingenjörerna samt dessutom under direkt ledning av 1 å 2 utbildade skogsplantörer. Visserligen är det sant, att endast en bråkdel av de utsatta plantorna verkligen uppvuxit till slutna skogsbestånd, men detta får ej skyllas för mycket på planteringens urförande utan har sin orsak i de särskilt svåra förhållanden, som med avseende å skogskulturer äro rådande på Öland; denna ö är till sin natur ett »exponerat läge» med stora vidder öppna för den urtorkande havsvinden, och då därjämte den mark, som vanligen upp- låtes till skogsodling, i regel är ytterligt torr och mager, kan man förstå de svårigheter, som de skogsodlande därstädes haft och fortfarande hava att dragas med. Av skogsbestånd, som härstamma från denna tid, kunna nämnas de vackra tallplanteringarna vid norra Möckleby, Ullevi, Runsten (Spjute- rum) och Karlevi mo, vilka redan. hava nått den storlek, att såväl ved som gagnvirke i rätt avsevärd grad kan ur desamma genom gallring ut- vinnas. DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 241 Om frösådden på ön kan man däremot utan överdrift säga, att den- samma i stort sett var misslyckad, då på högst få ställen något resultat därav kunnat iakttagas; redan 1877 hade skogsingenjören kommit till full insikt om såddens olämplighet, varefter densamma tills vidare in- ställdes. För att säkerställa plantbehovet hade hushållningssällskapet till en början anlagt plantskolor på åtskilliga ställen på ön, men sedan detta visat sig mindre lämpligt på grund av bristande skötsel, anlades en större gemensam sådan med särskilt anställd person för densammas vård. Att redan vid denna tid nödvändigheten av en särskild skogslag för Öland insågs av framsynta personer, är utav stort intresse att erfara; re- dan 18735 hade av hushållningssällskapets underavdelning inom Ölands södra Mot tillsatts en kommitté av 6 personer, 3 från norra och 3 från södra Motet, för att utarbeta förslag till en sådan skogslag. Denna kommitté gav i sin tur uppdraget åt ett särskilt utskott av -3 personer; sedan förslaget var färdigt, skulle det överlämnas till landstinget för att vidare behandlas. Något resultat härav uppnåddes emellertid icke under perioden 1871—580, utan det var först långt senare, som frukten härav mognade. PERIODEN 1881— 1890- Beträffande statens skogsskötsel är bl. a. att anteckna, att de 10 nord- ligaste ölandssocknarna genom Kungl. brev den 8 december 1881 fingo sin förut omtalade utsyningsrätt förlängd på 3 år, dock med den ändring beträffande priset, att för ved skulle betalas 3 kr. 25 öre pr lass och för timmer 12—20 öre pr kbf., allt efter virkets grovlek och kvalité. Denna utsyninsrätt förnyades genom Kungl. brev år 1886. I början av 1880-talet påbörjades å I och II blocken av Böda krono- park uppkvistning av äldre tallar enligt tyskt mönster; kvistningen till- gick så, att arbetarna fingo medelst stegar eller linor bege sig upp ! träden och med såg avskära alla grenar så högt upp på stammarna, att endast en tämligen medelmåttig krona lämnades kvar, samt sedan smörja avsnitten med någon tjärblandning (troligen stenkolstjära). Såsom ju var att vänta, blev resultatet synnerligen beklagligt, då träden icke förmådde kompakt hopväxa över det sålunda preparerade såret, utan att där upp- stod ett runt, skålformigt tomrum, vilket sedan vid försågningen framkom såsom en obehaglig överraskning. Sådana träd funnos ännu kvar 1907 — 08 i ganska stor myckenhet, och ännu torde man nog kunna leta upp atskilliga exemplar därav. Under denna period verkställdes såväl sådd som plantering 1 stor ut- sträckning. Sådden lämnade dock ett mycket klent resultat. 242 UNO DANIELSON £ Foto: U. DANIELSON. Fig. 12. Lågst. bergtall och Korsikansk svarttall på Byrums flygsandsfält. Av plantor utsattes: (avrundade tal) VASST dor RAS IA be 860,650 st. VÄNS SEANs ret SA L73,02003 VeymomtuiStalle See AS Saar 284,580 » SVAL CEN Lb RS NN ot RER ANS ANE 133800 lägst: Berea a rose sen NN 8,530 >» SUVEKS Käg mensa rt rt RN 8 Ad 8,470 [200] RNE AR a fn SR GT EO SSA od LOOS | 4,440 MÄTE, cd SAR Bs SANS SES en sa ar SSR ISO alm, ask Omni OCNICkös skena be ALLO CI VEISE ör SER RE EN ESR a TANT OR SUMmmåA 1; 374,00 St Den skogsodlade arealen utgjorde sammanlagt 99,3 hektar. På de svårkultiverade ljungfälten å »Långmon» gjordes försök dels med upptagande av diken, 0, meter breda och djupa, varvid den uppg'ävda jorden kastades på ljungen, som därigenom ansågs komma att förkvävas, och dels genom upptagande av rutor, 0,8 X o,; meter; härpå var det me- DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 243 Foto: U. DANIELSON. Fig. 13. Kanadapoppel å Byrums flygsandsfält. ningen att självsådd skulle uppkomma, men något resultat uppnåddes dock icke. Åren 1887, 1888 och 1890 härjade svåra stormar å kronoparken, varvid en myckenhet skog bröts ner. Snytbaggen (Hylobius abietis) gjorde under åren 1881—1890 stor skada å plantskogen, varför densamma var föremål för ett intensivt ut- rotningskrig medelst »fängstbarkar»; sammanlagt fångades omkring 2 millioner stycken. En ganska lönande binäring för Böda i början av 1880-talet var till- verkningen av s. k. »tallsträngar, vilka användes till fiskredskap och gjordes såväl grövre som finare; efterfrågan på dessa, även från fastlandet, var så stor, att tillverkningen icke på långt när täckte behovet. Numera har dock denna »industri» helt och hållet upphört. Beträffande den enskilda skogsvården under perioden 1881—90 kan man säga, att den gick framåt med stormsteg. Enligt vad som förmäles i Konungens befallningshavandes gs3-årsberät- telse 1881—5$85, skulle vid denna tid på Öland funnits högst få hemman, som verkligen hade skog till husbehov, några flera som hade någon liten virkestillgång, men de allra flesta skulle totalt saknat skog. Fullt 244 UNO DANIELSON så illa var det väl dess bättre ej, men denna kanske väl starka svart- målning hade det goda med sig, att den från södra Öland härstam- mande idén om en särskild skogslag ånyo vaknade till liv med för- nyad styrka. En motion häruti inlämnades till landstinget, dock med den avvikelsen från förslaget av 1875, att nu föreslogs en separatlagstiftning icke blott för Öland utan för hela landstingsområdet. Efter omarbetning inom lands- tinget framlades förslaget år 1889 och innehöll i huvudsak, art skogsmark skulle såsom sådan bibehållas, att, om markägaren ej sörjde för återväxt genom fröträd, kvarlämnad ungskog eller kvarstående plantor, skulle han vara skyldig återplantera 'skog, så fort ske kunde, vid äventyr att, om han underlät detta, skogen skulle kunna ställas under förbud för avverkning, till dess de fordrade åtgärderna voro fullgjorda, och art uppsikten å lagens efterlevnad skulle tillkomma av socknarna sär- skilt utsedda tillsyningsmän. Hushållningssällskapet, som hördes över förslaget, tillstyrkte detsamma, 'ehuru det ansåg, att man borde giva en något mildare form däråt. Emellertid inlämnade landstinget förslaget till Kungl. Maj:t. 1890 till prövning och behandling. Det dröjde dock två år, innan någonting hördes av, då till sist genom ett nåd. brev den 27 maj 1892 framställningen helt kort avslogs. Hushållningssällskapets verksamhet för skogsodlingens främjande ökades under denna tid avsevärt. I allmänhet voro två skogsplantörer anställda under kulturtiden, såsom förut under direkt uppsikt av skogsingenjören. Denne gjorde tvenne bittra erfarenheter under åren 1885 och 1889, för det första att även med mycken omsorg utförda höstplanteringar i regel voro dömda till undergång, och för det andra att vackra och vällyckade kulturer helt plötsligt kunde dö utan synbar orsak, men att det vid närmare under- sökning visade sig, att ållonborren orsakat skadan; till botemedel härför förordade han användning av 2-åriga omskolade tallplantor, men detta visade sig icke i praktiken motsvara förväntningarna. Skogkulturerna voro för övrigt under denna period utsatta för två svåra förödelser, dels 1886 en synnerligen stark torka, som till och med dödade 7 a 8-åriga al- och granplantor å vissa trakter, särskilt sådana med fuktigt och sankt läge, och dels vintern 1887—388, då mycken snö föll och lade sig i kompakta drivor över plantbestånden samt antingen avbröt stammarna eller ock genom snömassans hoppressning lösryckte grenarna från stammarna, så att kärnan låg bar. År 1882 hade hushållningssällskapet glädjen att få utdela den första pre- DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 245 mien för skogsodling, 60 kronor i guld, till hemmansägaren S. G. DAHM i Törnbotten, vilken kunde uppvisa 3 tunnland fullt färdig, vacker och väl vårdad femårig plantskog. De å enskildes marker under denna tidsperiod utsatta plantorna voro (avrundade tal) AL Er Er LAR NE Aa TE RAR eg a en 474,650 st. MENN SEN SETS NA sak oe dd SIR SR Sr sinnekt a 83,6025 > SUGET EA IAEA SUIS Esa FER SLATER og ENE Len 25;300-5 lapspa bet atalls. ss]... NR ER NA 6,500 > SÄVE KORKAT. För MA EI SER Aa da ål ME ERE SSE dre Lee 3,5235 > (påbörjades 1886) FER PL br SYROR GE REEF EE NN LSE LP EESEA dk) sober da 0,700 > 11 TT mer AN ELSA EA FE als LS RAN io FO: LÅ RARE Fet ER Ae 300 > IEA SA ÄN SE IR DEE AEnAR BR 1,825 > (påbörjades 1886) FRE NA RRER, ORTA NSL AA een folk dera 300-204 > 1890) PUStCka Sar: 6 to felles edda ELIEL 7,100 >» Summa 612,825 st. Utom dessa plantor utdelades även något skogsfrö i enstaka fall och till sådan mark, där med visshet kunde förutsättas, att fröet hade åt- minstone någon utsikt att kunna giva upphov till fortväxande plantor. Under de närmaste åren efter 1884 råddei vårt land ett allmänt ekono- miskt betryck, varför hushållningssällskapet såg sig tvunget att minska sina årliga anslag, och det var därför glädjande, när stat och landsting från och med 1889 till skogsodlingens främjande anslogo resp. 930 och 200 kronor. I och för skogsodling och därmed sammanhängande arbeten hade av hushållningssällskapet under: perioden anslagits 9.300 kronor, av lands- tinget 400 kronor och av staten 1,860 kronor eller tillsammans 11,560 kronor. Av dessa anslag hade dock ej allt använts, då blott 7,803 kro- nor 82 öre verkligen utbetalats; resten hade reserverats för framtida användning. Till bränsle användes vid denna tid allmänt å södra Öland på vägarna uppsamlad kreatursspillning, s. k. >»rump-töre> eller »råbbor», ja, den användes till och med som bakved. Byteshandel hade etablerats mellan södra Öland och Blekinge på så sätt, att en skäppa (0o,27s hektoliter) korn byttes mot ett enbetslass lång- ved (blandad barr- och lövved). Veden levererades vid midsommar och kornet på hösten. På våren brukade 1,65 hl. utsädeshavre bytas mot 1 famn ved å 90 kubikfot. Vedbristen var vid denna tid givetvis mycket stor, men så illa stod det 240 UNO DANIELSON dock icke till, som på officiellt håll förmodades, där arealen av de en- skildas skogar på hela ön blott uppskattades till 400 hektar! PERIODEN 1891—1900. Beträffande statens skogsbruk finnes under dessa år intet särskilt an- märkningsvärt att förmäla. Den utsyningsrätt, som av ålder tillkommit de 10 norra socknarna, förnyades tvenne gånger under perioden genom nådiga brev åren 1891 och 1896. É Den skogsskola, som alltsedan 1860 haft sin verksamhet förlagd till kronoparken i Böda, flyttades 1895 till Bjurfors kronopark invid Krylbo i Västmanland, och motivet härför var, att en skola för praktisk ut- bildning av bevakande personal icke borde vara förlagd på en så sär- egen trakt som norra Öland utan i stället på en plats, där eleverna kunde erhålla större erfarenhet och rikare omväxling i sitt arbete. Under perioden skogsodlades 187,65 hektar, varvid användes (i av- rundade tal) Sik ONA eg EA I EN Nr SR SS SES DRG Ö 400,190 st. Mano fa er Ö5,100 >» WEVINOWEhS tall: ed rose ASS 150,070 SVänrttalljati tin Ve REST ÖRE 255720 lägst ere tall send 85,000 >» SVETS a ygr sn Ls EE regera Aa mg VAR 2,860 lärkstöv svea RU RO ERA 3.020] > ALVES C:s Be lr AES BEND HATA AS 22200 Summa 754,680 st. Kulturerna å flygsandsfälten fortsattes utan avbrott. Härjning av snytbaggen fortgick i plantbestånden, och under denna period fångades omkring 2,360,000 stycken av denna skadegörare. >» Skytte-svampen»> uppträdde och skadade svårt såväl plantskolor som plantbestånd ute i markerna; svårast var angreppet åren 1898—99. År 1891 inträffade en alldeles ovanligt stark vårfrost, som svårt ska- dade de nyutspruckna skotten å gran, silvergran, ek, ask och bok. Den enskilda skogsvården gick under denna period framåt med stora steg, och skogsintresset var synnerligen livligt, åtminstone från myndig- heters och korporationers sida. Redan 1893 hade dåvarande skogsingenjören MARKMAN på hushåll- ningssällskapens föranstaltande försökt hålla föredrag om skogsvård på flera ställen, men som inga åhörare infunnit sig, måste föredragen in- DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 247 hiberas. Detta syntes ju vara en dålig början och vittna om allt annat än skogligt intresse från allmänhetens sida, men orsaken härtill var, att tiderna valts under den för sådant ändamål mest olämpliga delen av året, skördetiden. Skogsingenjören, som redan förut hade fruktat detta resultat, fordrade energiskt, att försöket skulle upprepas, och året därpå höllos under vintern några föreläsningar omedelbart efter gudstjänsterna i lokaler invid kyrkorna; nu blev resultatet ett annat, och föreläsnings- lokalerna voro till trängsel fyllda av åhörare, vilka ådagalade allt mera stigande intresse och uppmärksamhet. Att skogsingenjören i alla fall icke riktigt trodde på något verkligt resultat av denna upplysningsverksamhet, framgår med all önskvärd tydlighet av följande yttrande i hans berättelse för år 1893: »Skall en förbättrad skogs- vård i framtiden vara att påräkna, torde det vara nödvändigt att i tid söka hos den uppväxande generationen inplanta kärlek till skogen samt håg för densammas ändamålsenliga skötsel och vård, vilket lämpligen torde ske genom beredande av praktisk undervisning i skogsvård och skogs- kulturer vid folkskolorna. Denna undervisning torde enligt min åsikt böra anordnas sålunda, att skolbarnen 1 å 2 dagar varje vår finge under ledning av en lämplig fackman verkställa skoggssådd och plantering, an- tingen å skolplanen, eller, där denna därtill icke lämnar utrymme, i skolans närhet, vartill passande lokaler nog icke äro svåra att erhålla. Så små- ningom och sedan lärarpersonalen fattat mera håg för plantering, än vad nu sorgligt att säga, i allmänhet synes vara fallet, torde därjämte möjligen plant- och trädskolor vid skolorna böra anordnas för att, under lärarens överinseende vårdas och skötas av skolbarnen. Anordnad på detta sått, tror jag, att hushållningssällskapets verksamhet skall erhålla ett mera välsignelsebringande resultat än genom anordnande av föredrag för den nuvarande generationen.» Under vintern 1894—95 åstadkoms oerhört stor skada på ungskogen genom snötryck, och för att undvika detta för framtiden förordades upp: kvistning, då det visat sig, att skadan blivit mindre, där sådan verkställts. Emellertid synes skogsingenjören redan 2 år därefter kommit till insikt om kvistningens olämplighet, varför han då avstyrkte densamma men i stället förordade inblandning av björk och lärk i bestånden, vilket komme att göra samma nytta därigenom, att kronslutet bleve så att säga mindre under vintern, sedan lövfällningen försiggått; härigenom släpptes snön ner mellan träden i stället för att lägga sig som en kompakt massa över desamma. En särskilt beaktansvärd åtgärd kom till stånd 1898, då inom Ölands södra Mot tillsattes en kommitté på 10 personer med uppgift att söka utreda, vilka delar av alvarsmarkerna med fördel skulle kunna skogsodlas. UNOCDANTIERSON No NG (0.0) Foto: U. DANIELSON. Fig. 14. C:a 30-årig tallplantering vid Tingsdals station. Året därpå anslogs 100 kronor av södra Motets lokalavdelning i och för kartläggning av de till skogsbörd tjänliga markerna på det s. k. Södra Alvaret. Något resultat härav hann dock icke komma till synes under perioden 1891—1900. Redan år 1892 hade väckts förslag om inrättandet av en barrträds- plantskola inom södra Motet; frågan föranledde en utredning, och redan året därpå anlades en sådan i Kastlösa by. År 1893 erbjöd sig N. ANDERS- SON i Kastlösa att på egen bekostnad anlägga och underhålla en plant- skola för lönn, alm, ask, kastanj och poppel med villkor, att han för varje utlämnad planta av rekvirenten fick 10 öre och av lokalavdelningen 15 öre, till dess avdelningens bidrag uppgatt till 100 kronor, och sedan 7 öre, till dess bidraget gått till 150 kronor (maximibidrag), allt pr år räknat. Lokalavdelningen antog detta erbjudande dock med förbehåll om 2 års uppsägningstid. Vad beträffar det direkta skogsodlingsarbetet är att anteckna följande: Av staten anslogs till skogsodlingens främjande för åren 1891—1900 en summa av 5,561 kronor, av landstinget 2,752 kronor och av hushåll- ningssällskapet 4,400 kronor eller sammanlagt 12,713 kronor. Av dessa medel åtgick i verkligheten alltsammans och dessutom av de reserve- DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 249 rade medlen 3,576 kronor och 18 öre eller tillsammans 16,289 kronor 10 Ore: Under tioårsperioden utplanterades på enskildes marker följande plantor: ELINE EA EN ena ee tg SA Sr BRN CR ATA ATL AR Rag td 1,030,470 st. VET TE tt Me spot nee kli dep Sä MAL SRA VEER LONA 102,685 > Fast Der tallult et ÅR MIN ÅA roger 40,000 STARR ANNE RI Sc ARR SE AR EERLTE 2 få me Nr Or R TER [Åre 136,800 > RER LIA SARA RAL SN RSS ART IR SA TA AL BASEN 500 UU ER Su te ng eke ert SA NRA SR, RAR 8,280 > tb RNE SNES I Ng LR LR KA 3,700 » (påbörjades 1893) NES OF ERS FAM 2 NASAs RR RE sen desde oa a 600 > ( » 1898) = esgetrpreort EERO be AN SSR NASN LASSE ITRI AE 205715 [I] TC oc res a DERES SAS SEE SEE. SA SNRA EAA 18,200 > LTT state g a KURSENS RA TANE V ERE ST CSR OIATR 383 > SRA SINA I en ma BA NS AG Sus » 1896) SARS RINNA, TINAS er Böltorn Aasa 100 >» ( » 1898) FULT optetode so Ka SS SNART TREES NESS REN 220113 Sllvetsej andra: JOV ERA. föra di 2,200 Summa 1, 373,:105- St Såsom i det föregående omnämts, blev resultatet av den 18355 tillsatta skogskommitténs arbete så gott som intet, vad beträffar den enskilda skogs- hushållningen, enär tiden då ännu icke var mogen för en omstörtning av den privata självbestämmanderätten rörande den egna tillgången på skog och skogsprodukter. Efter att hava varit uppe på flera mellanliggande riksdagar blev dock skogsfrågan på allvar beaktad av regeringen, vilken i oktober 1896 tillsatte en kommitté av 7 personer med uppdrag att utreda frågan och inkomma med förslag till de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för vinnande av en tillfredsställande vård av enskildes skogar. Kommittén blev färdig med sitt uppdrag år 1899 och avlämnade be- tänkandet i september samma år. Såsom en följd av denna kommittés arbete tillkom 1903 års nu gällande lag för enskildes skogar jämte för- ordningen angående skogsvårdsstyrelser och angående skogsvårdsavgif- term. mm. Detta var den mest genomgripande förändring rörande privatskogarnas skötsel, som hittills åvägabragts, och var av en oerhörd betydelse för hela vårt lands skogshushållning. 17. Skogsvårdsforeningens Tidskrift 1918. Serien A. 250 UNO DANIELSON PERIODEN 1901—15. Böda kronopark förstorades år 1902 genom inköp av hemmanen Torp n:00 1) LOrpin:0MTLOKOCN WGS ftetumEn:o RT De 10 norra socknarnas utsyningsrätt å kronoparken förlängdes genom kungl. brev den 15 november 1901 under ytterligare 5 år på samma vill- kor som förut; prästerskapet erhöll även allt fortfarande 120 lass ved om aret. Denna tjänstbarhet upphörde emellertid med året 1906 utan att för- längas. År 1909 ingingo sockenmännen med en ny ansökan härom och genom Kungl. brev den 3 sept. 1909 lämnades utsyningsrätt för 5 år åt de 10 norra socknarna på följande villkor: Tölassövedjadggreskkbiiskullefbetalas mede tesen 3,30 kronor Timmer av 20—25 cm:s diam. skulle pr kbm betalas med 4,50 > » > 20- 30 » » > » » » » 5550 » » » 3 I=— 3 5 » » » » » » » 7 -— » » 2003 Ö-—- 30 » » » » » » » CY - » » » 4 ISA > » » » » » » IO— » Utsyningsrätten förlängdes genom kungl. brev den 15 dec. 1914 på samma villkor som förut och gällande för tiden 1914—18. Järnvägen Borgholm—Böda byggdes under denna tid och togs i trafik år 1906. Järnvägen ansågs bliva av stor betydelse för skogsförvaltningen i Böda, men verkligheten har i viss grad jävat denna förhoppning. År 1908 påbörjades byggandet av en spårväg genom kronoparken i Böda för att möjliggöra virkestransporter huvudsakligen till Grankulla- vikens hamn och sågverket därstädes. Huvudspåret sträcker sig mellan Böda station och ovannämnda hamn. Stickspår utgå på båda sidor, de längsta till Hunderum och Ängesgärds udde. Totala spårlängden är 27,250 meter, och anläggningskostnaden utgjorde 52,486 kronor. Till en början användes för spårvägens drift hästar och oxar men sedermera lokomotiv, varför densamma måste delvis omläggas och för- stärkas. Under tiden 1901— 10 skogsodlades medelst plantering och sådd inom Ölands revir 103,; och 36,2 hektar respektive. Av plantor hade åtgått (i runda tal): Vag Cal oense sera sens es ssnste sr ERNA 102,3 50KSE VÄ ONO TA oss c benet LES See Ersta lg er 332 YO WEVIIOMEDS täll siren ssk srt 5,630 Transport 201,250 st. DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 251 Transport 201,250 st. SVEG ELEV SA HT LUNE. EN VASA ARLA 8,000 >» silver= "och! balsamgral sosmnild.nisis.s IO:47002 diverse plantor, som ej kunnaspecificeras 315,180 > Summa 534,900 st. Under senaste femårsperiod, 1911—153, har skogsodlats genom plan- tering 130,2 hektar (genom sådd 17 hektar). De plantor, som härtill använts, hava ej kunnat specificeras men torde hava utgjorts av omkring 600,000 stycken plantor av samma slag som förut. Snytbaggen härjade fortfarande svårt å plantskogarna och under peri- oden 1901—1535 infångades omkring 2 millioner dylika. Sextandade barkborren uppträdde under 1901 i hundratusental och ästadkom rätt avsevärd skada. År 1903 övergicks kronoparken av en svår orkan, som vräkte ner omkring 15,000 äldre träd och svårt skadade ungskogarna. Följande år rasade ävenledes svåra stormar, som krävde c:a 1,600 träd. Med avseende på den enskilda skogsvården under denna tid möter oss först hushållningssällskapets avslutningsperiod, 1901—04, varunder i denna gren av lanthushållningen utvecklades en alltmera stegrad verksamhet. År 1901 påbörjades på initiativ av Ölands södra Mots underavdelning ett försök till kultivering av alvarsmarker vid Kastlösa å en areal av 31,75 har inhägnad mark. På fältet, som tillhörde en del bymän i Kastlösa, utsattes till att börja med 2,360 st. tall-; 500 st. svarttall- och 3,000 st. granplantor. Året därpå anslog underavdelningen 100 kronor till fortsatta kultur- försök på nämnda mark, och en kommitté tillsattes med uppgift att ombestyra dessas verkställande. Kulturerna lyckades till att börja med mycket bra men hava under senare åren lidit mycket av torka, i det att till och med 2 å 3 meter höga tallar dödats. Av fältet har inalles icke planterats mera än 35,5 hektar. På hösten 1901 undersökte lektorn vid Kungl. Skogsinstitutet ALBERT NILSSON Ölands kala marker, särskilt alvarsmarkerna, för att på uppdrag av hushållningssällskapet utreda, huruvida och på vad sätt skogsodling skulle kunna ske på dessa marker. I hans sedermera avgivna berät- telse över gjorda iakttagelser är att märka följande: De marker, som lämpa sig för skogsodling äro, 1) grus- och sandjord, 2) tuvmarker och 3) Sprickmarker (med kalkhällen liggande i dagen). På i bör, där markerna äro av sämre beskaffenhet, användas tall 252 UNOIDANIEESON och gran i ungefär likformig blandning, men bör granen gynnas vid hjälpkulturer. Äro dessa marker av bättre beskaffenhet, bör i stället användas österrikisk svarttall tillsammans med vanlig svensk tall, enär svarttallen genom sitt rika barravfall är ägnad att i hög grad göda och förbättra marken; dessutom torde med fördel kunna användas vitgran, banksianatall och Pinus rigida. På 2, tuvmarkerna, rekommenderas veymouthstall, björk, al och pop- pel, särskilt silverpoppel. På 3, sprickmarkerna, föreslogs användning av tall, gran, österrikisk svarttall och ask. Dessa uttalanden voro ur teoretisk synpunkt fullkomligt riktiga, men praktiken och erfarenheten har i många fall givit ett helt annat resultat, särskilt vad användbara trädslag beträffar, vilket närmare framgår av kapitlet: »Erfarenheter rörande den öländska skogsvården» här nedan. År 1902 den 15 december bildades i Kalmar >Ölands skogsodlings- sällskap» vid ett talrikt besökt möte under landshövdingens ordförande- skap. Året därpå anslogs av Ölands södra Mots underavdelning 100 kronor till organisationskostnader för det nybildade sällskapet, vilket till en början syntes röna livlig anslutning, men som sedermera så små- ningom krympt ihop och i verkligheten numera upphört med sin verk- samhet. Under denna period hade å Mossberga egendom i Högsrums socken anlagts en bränntorvfabrik, vilken huvudsakligen sålde sin tillverkning på Öland och sålunda i hög grad bidragit till skogsbesparing. De sista åren av dess skogliga verksamhet på Öland hade hushåll- ningssällskapet 4 skogsplantörer i verksamhet, och under denna tid utsattes följande plantor (i runda tal): Va CANS TRA NNK SET TT Sim TTO 200ESE. WT OBE AT ee oee E SA AAN ARR ANNE 250,900 SVETSARE Nk Ra Ae SARA 130,900 » MVA OT EIS CÅ NU RR aa ra as SSK 200 » lägSstöbeno tall vicc.snscscsssågser isens 2,000 >» VAT BEST REN ON Ore g As a ones AA SE BARR LEE 4,300 >» SUWEKE SANNE SSR Se rea RA SR 255001 NA RSgES SN SSE BAND SATS es Sd a SR Mee 5,200 [ENDS oe NAN ENA ERE SR SKE ENE REA COR EL SKR 500 >» a Sktalni alko ch Ab] Ok sosse 52,600 >» SUMMA 1,505,300CSsk Såsom en sammanfattning av hushållningssällskapets för skogsodling bedrivna verksamhet kan angivas, att under åren 1872— 1904 utplanterats DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 253 sammanlagt c:a 3,801,670 plantor av diverse slag, inklusive hjälpkul- turer; med dessa plantor hava c:a 2530 hektar, fördelade över hela ön på c:a 200 ställen, gjorts skogbärande, ett i sanning storartat resultat med de begränsade medel, som för detta ändamål stått sällskapet till buds. För säkerställande av planttillgången hade sällskapet låtit anlägga 13 plantskolor, spridda över hela ön på lämpliga orter för att lätt vara tillgängliga för skogsplantörerna. IT och med 1905 års ingång påbörjades en ny epok i det öländska skogsvårdsarbetet, i det att då hushållningssällskapets bestyr med skogarna upphörde och överflyttades på den nybildade skogsvårdsstyrelsen inom Kalmar läns södra landstingsområde. Vad skogsodlingen beträffar, så var det ingen obruten mark, som skogsvårdsstyrelsen fick i arv, utan i stället var den synnerligen väl förarbetad, tack vare vilket det var möjligt för styrelsen att så snabbt som skedde uppnå betydande resultat. Den period, 19035—153, som skogsvårdsstyrelsen varit i verksamhet, ligger i så nära tid, att någon längre redogörelse däröver ej kan anses nödig, då årsberättelserna publicerats i Skogsvårdsföreningens Tidskrift, utan inskränker jag mig till en kort resumé över det viktigaste, som blivit uträttat för skogarnas förökande och bättre vård. Till en början omfattade styrelsens verksamhet allenast skogskultur- arbeten, och några åtgärder för skogsskötsel kommo icke i fråga, då inga större avverkningar bedrevos och största delen av de enskilda skogarna egentligen voro ängs- och betesmarker, beväxta med blandad lövskog. Det var först omkring 1910, som avverkningar i större om- fattning började bedrivas i de fåtaliga barrskogsbestånden inom Högs- rums och Böda socknar. Skogsodlingen hade under tiden gått framåt. År 1910 överenskoms med hemmansägarna i Bläsinge och Dörby byar om upplåtelse för skogs- odling av gammal kalmark med en areal av 72,12 hektar; redan året därpå gjordes fältet i ordning och kringhägnades på styrelsens bekostnad, varefter skogsodlingen omedelbart påbörjades. Sedermera hava flera dylika kulturfält övertagits och kringhägnats av styrelsen, nämligen Lindby 10 har, Gillberga i Persnäs 7 har, Källinge- möre i Köping 3,; har, Bredinge och Rösslösa i Kastlösa 40 har; de smärre och större kulturfält, som upplåtits, men icke av styrelsen kring- hägnats, kunna räknas i flera hundratal. Vad särskilt beträffar kulturfälten å Bredinge och Rösslösa marker, äro de märkliga därför, att de förlagts mitt ute på alvaret, där enligt den allmänna meningen intet träd kan växa; emellertid kan nämnas, att de resultat, som där vunnits, äro rent av lysande, i det att de första 254 UNO DANIELSON Foto: U. DANIELSON, Fig. 15. C:a 70-årig tall å »Rälla tall» i Högsrums socken. kulturerna i denna jungfruliga jord, strandgrus med någon mylla, läm- nade ett resultat av 80 å 90 2 kraftigt växande plantor, vilka även seder- mera stått sig förvånansvärt bra i den oerhörda torka, som där under sommaren är rådande, vilket ger gott hopp om, att man i en ej allt för avlägsen framtid torde få se vissa trakter av denna stäppmark beklädda med vackra barrskogsdungar. Redan i början av år 1911 hade yppat sig farhågor för, att det bör- jande avverkningsraseriet skulle äventyra de fåtaliga barrskogskomplexens framtida bestånd, och ansträngningar gjordes av styrelsen att redan vid åtets riksdag få fram en motion i ärendet, vilket emellertid icke lyc- kades. Då emellertid under året visade sig, att någon förändring till det bättre beträffande avverkningarna icke voro att vänta, fann sig sty- relsen nödgad att i december ingå till Kungl. Maj:t med en skrivelse, vari motiverades nödvändigheten, av att antingen en särskild skogslag fastställdes för Öland, eller att gällande skogslag för Gottland utsträcktes även till Öland. Regeringen tog frågan under omprövning och hörde vederbörande myndigheter, av vilka landstinget avstyrkte förslaget, var- efter till 1913 års riksdag avlämnades Kungl. proposition härom. Riks- dagen hade ingenting i sak att invända utan beslutade den 20 juni 1913, DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 255 Foto: U. DANIELSON. Fig. 16. C:a 65-årig gallrad skog å Rälla i Högsrums socken. att gottlandslagen skulle utsträckas att gälla även för Öland, dock under namn av »Lag den 20 juni 1913 angående vård av enskildes skogar på Öland». Lagen fastställdes för tre år från och med den 1 juli 1913 till och med den 30 juni 1916, och blev sålunda endast ett provisorium, och detta på grund av att statsmakterna ville erfara, huru densamma komme att verka för att sedermera, om den visade sig nödig och ända- målsenlig, eventuellt prolongera densamma. Skogsvårdsstyrelsen har med anledning härav under år 1915 ingått till Kungl. Maj:t med framställning om, att Ölandslagen måtte förklaras vara gällande intill den 1 juli 1919, och motiveras detta med, att den eventuellt efter den tiden skulle kunna uppgå i den allmänna skogslag, som är under utarbetning av den 1911 tillsatta »skogslagstiftningskommittén», och vilken beräknas vara fastställd till den tiden. Beträffande skogsupplysningsverksamheten så har å flera ställen genom styrelsens försorg undervisning i skogsvård lämnats vid de av hushåll- ningssällskapet anordnade s.k. »småbrukarkurserna>, vid vilka en talrik och intresserad menighet närvarit. Nya plantskolor hava anlagts på skilda trakter av ön för att plan- torna må kunna användas på mark, så likartad som möjligt med den, 256 UNO DANIELSON där de uppdragits. Proveniensfrågan är nämligen av alldeles särskilt stor betydelse för Ölands vidkommande. Beträffande det direkta skogsodlingsarbetet under perioden 1905—15 meddelas här nedan några siffror i sammandrag (avrundade tal): Utsatta plantor: VALLII OT EE aga sr TAS SUR SINE TORN IR VE ETS SfE SN RR ei 5;3 103 OMSK EN UU Da 20 dell SAR AKER UREA a RN fb RR rn SA HAS a ena 583,380 > diverse (svarttall, silvergran, banksianatall, lärk, bergtall, Vitgrany björkj al ralmtask; lönn, bok ochtek)a. oss 563,670 >» Summa 6,457,180 st. Med dessa plantor har fullständigt skogsodlats c:a 400 hektar och hjälpkultiverats c:a 350 hektar. Denna areal synes ju ganska blygsam, men när man betänker, att det i de flesta fall rör sig om mark, som sedan tusende år legat kal, bliver förhållandet ett annat; det är ju dock en betydande areal fullkomligt ofruktbar och såsom steril ansedd mark, som härigenom vunnits för ett produktivt ändamål. Erfarenheter rörande den öländska skogsvården. Inom Ölands revir: Plantering: På 1870 och 1880-talen användes nästan uteslutande gropplantering med omskolade äldre plantor. På 1890-talet började däremot i vissa fall användas ett-åriga plantor, men dock ännu företrädesvis 2 å 3-åriga plan- tor, som utsattes i I å 2 år förut upphackade gropar. År 1896 användes för första gången metoden att hacka gropar och plantera samtidigt, vilket lyckades utmärkt, trots rådande torka. I slutet av 1890-talet syntes erfarenheten hava visat, att ettåriga plan- tor ej med fördel kunde användas, då de för det mesta antingen torkade bort eller kvävdes av den rikliga gräsväxten. På ljungmarker synes den bästa metoden hava varit att antingen genom plöjning eller på annat sätt upptaga strängar, gående i öster och väster, samt sedan i den uppkomna fårans botten utplantera 2-åriga tall- plantor. Plantering i den s. k. »>rockjorden>, d. v. s. det översta av oförmult- nade växtrester bestående jordlagret, visade sig absolut förkastligt, emedan denna jord allt för hastigt fullkomligt uttorkade. Rockjorden måste så- lunda väl borthackas, så att den undre jorden kommer i dagen, innan plantan nedsättes. DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 257 Numera föredrages plantering med äldre plantor i gropar, som hösten förut upphackats. Ett-åriga plantor äro numera helt och hållet utdömda, på grund av att de icke lära tåla torkan och den starka gräsväxten. Om sådana plantor emellertid av en eller annan orsak måste användas, sättas två i varje grop. Bortrensning av det plantgropen omgivande gräset måste i varje fall ske, så framt icke kulturen skall misslyckas. Frösådd: Sådd av tall- och granfrö har försökts gång efter annan, men er- farenheten har så gott som undantagslöst visat, att denna kulturmetod är absolut olämplig på Öland, där torka och gräsväxt i förening döda de uppkommande späda plantorna. Självsadd: För beredning av självsådd har å sandmarkerna upptagits ränder av !/,. å '/, meters bredd och sträckande sig tvärs över hyggena, men re- sultatet härav har blivit dåligt. Plantorna uppkommo visserligen ganska rikligt på våren, men voro på hösten i allmänhet utdöda. På mera godartade marker synas under gynnsamma förutsättningar självsådd av gran uppkomma och fortväxa, då däremot tallen i regel ej kan självså sig. Visserligen finnas på kronoparken smärre luckor här och där, varest tallplantor genom självsådd uppkommit, men de äro av för- svinnande liten omfattning. Avverkning: Vid avverkning på kronoparken har i regel blädningssystemet till- lämpats, dels bortplockning av äldre och skadade träd och dels upp- tagande av smärre luckor. Stora hyggen, mest använda under 1840- och 1850-talen, hava visat sig alldeles fördömliga, dels på grund av fara för stormskador genom markens lösa beskaffenhet och dels med anledning av att på stora hyggen gräsväxten får sådan fart, att densamma kan nära nog omöjlig- göra återkultivering eller åtminstone göra densamma ytterligt osäker och dyrbar. Av samma orsak måste hjälpkulturerna i regel göras senast två år efter första kulturen, enär de i annat fall kunna bliva omöjliggjorda. Trädslag: Vanlig svensk tall och gran synas här vara de lämpligaste trädslagen, dock är det anmärkningsvärt, att tallen fordrar mera ljustillförsel här än 258 UNO DANIELSON vanligt och bör således ej utplanteras, där fara för överskärmning före- ligger. Weymouthstall synes lämplig för orten och har visat sig särdeles här- dig samt lider ej av snötryck i nämnvärd grad. Visserligen växer den under de 10 a 12 första åren mycket sakta men därefter till gengäld ytterligt snabbt. Den synes dessutom äga en förunderlig förmåga att repa sig efter långvarig överskuggning. Lågstammig bergtall samt österrikisk och korsikansk svarttall hava visat sig härdiga och väl tåla ortens klimat. Douglasgran och Nordmansgran visa sig 1 yngre år ömtåliga för frost men bliva vid mera framskriden ålder ganska härdiga. Svartgran synes trivas väl och vara lämplig å avdikad kärrmark, till underväxt m. m. Silvergranen synes vid unga ar vara mycket ömtålig för frost men blir såsom äldre ganska motståndskraftig. Lövträden, såsom alm, ask, bok och ek m. fl., synas trivas utmärkt. Enskildas skogar: Plan terine: Tall: till en början användes huvudsakligen 2-åriga plantor, omskolade eller oomskolade, men numera har man övergått till 1-åriga, vilka hava visat sig avsevärt säkrare samt komma hastigare i växt. I undantagsfall och på godartade marker användas dock fortfarande 2-åriga plantor. Som man ser, är erfarenheten rörande den lämpliga plantåldern vid utplanteringen något olika för statens och enskildas skogar, men detta beror på, att kulturerna på kronoparken i Böda i allmänhet hava jäm- förelsevis skyddat läge, då däremot planteringarna på Öland i övrigt äro synnerligen utsatta för sol och vind, vilket har till följd, att, om 2-åriga plantor användas ute på de exponerade vidderna, de till följd av sin större barrikedom avdunsta betydligt mera vatten än de 1-åriga med sina små och klena barr men proportionellt större rötter. Därtill kommer, att 1-åriga plantor å enskildas marker icke lida av förkvävande gräsväxt i så hög grad som å kronoparken, emedan de enskildas skogsmarker i all- mänhet icke hava samma natur som kronoparken. Gran: härav användas uteslutande 2-åriga oomskolade plantor, utom till skyddshäckar, då 3- eller 4-åriga användas. Övriga trädslag: härav användas 2- till fleråriga omskolade plantor; någon gång torde dock även 1-åriga oomskolade kunna användas (såsom av ask och bok samt ek). DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 259 Fotö: U. DANIELSON. Fig. 17. C:a 150-årig tallskog å »landborgen» på Rälla i Högsrums socken, Planteringsmetod: till en början användes gropplantering men nu- mera så gott som uteslutande spettplantering, varvid markbetäckningen förut bortskaffats med hacka. Ju mindre man rör i den lösa öländska jorden, desto bättre resultat erhålles. För äldre lövträdsplantor måste givetvis gropplantering tillgripas, men även för så stora plantor som tre-åriga har spettplantering med fördel använts. Frösådd: Sådd har försökts flera gånger, såväl streck- som rutsådd, men re- sultatet har alltid blivit negativt. För ett par decennier sedan besåddes visserligen med gott resultat några mindre fläckar, men dels var det under synnerligen gynnsamma (fuktiga) år, och dels var fröet då så billigt, att utsåningen skedde med den mångdubbla kvantiteten, mot vad numera kan ske. Självsådd: Sådan kan i regel ej förekomma. Blott å några smärre områden inom Högsrums socken (Rälla-tallområdet) har självsådd kunnat iakttagas, lika- som inom Böda socken, ehuru sparsamt. 260 UNO DANIELSON Avverkning: I barrskog har det visat sig förkastligt med allt för stora hyggen, och många bittra erfarenheter ha till följd därav av markägarna vunnits. Luckhuggning är den avverkningsmetod, som lämpar sig bäst. Kultur bör helst ske året efter avverkningen, innan marken hunnit allt för mycket urtorka och hårdna i ytan. I lövskogar kunna visserligen större hyggen användas, blott de seder- mera under någon tid fredas för betning. Hiracdslag: Vanlig svensk tall är det ojämförligt lämpligaste trädslaget för Öland, även på rena flygsandsmarker; gran bör däremot endast användas på godartade marker och på alvarmarkerna är den alldeles olämplig. Banksianatallen erhåller på Öland bättre stamform och växt än på fastlandet men är i alla händelser intet trädslag att rekommendera, enär den är synnerligen mottaglig för angrepp av insekter. Vitgran har visat sig mindre god och "bör icke i större utsträckning användas. | | Svarttallen (austriaca-formen) har visat sig mycket lämplig såsom skyddsbälte mot havet och lider ej på Öland av sjukdomar, vilket den vanligen gör på fastlandet. Cembratallen har undantagsvis utplanterats samt visat sig mycket lämplig för orten. Av lövträd användes på för dem lämpliga lokaler med fördel ask, alm, al, björk och ek samt bok; lövträdsplantering sker dock i mycket blyg- sam omfattning, då det icke är lövskog utan barrskog, som Öland be- höver. Silvergran och andra mera ädla granformer torde böra varnas för, då desamma i allmänhet fordra bättre jord än den, som upplåtes för skogs- kultur på Öland, samt i regel äro mycket känsliga för vårfroster. Slutord. Såsom av det föregående framgår, har på senare tider å Öland ned- lagts ett mycket fruktbärande arbete för skogarnas vidmakthållande och förökande, men det är dock endast en bråkdel, av vad som kunde och borde göras, om blott tillräckliga medel stode till buds. Med de jäm- förelsevis små tillgångar, varöver skogsvårdsstyrelsen förfogar för Ölands räkning, skulle det dröja omkring tre fjärdedels sekel, innan ens de bäst DE ÖLÄNDSKA SKOGARNAS HISTORIA OCH UTVECKLING 261 liggande och lämpligaste markerna voro försedda med skog; detta är ju dock en alldeles för lång tidrymd och icke förenligt med en god national- ekonomi. Önskligt vore därför, om >»Skogssällskapet», som numera utsträckt sin verksamhet till Kalmar län, ville fästa sitt intresse på kultivering på södra Ölands alvarmarker, vilka, såsom framgår av numera av- lidne lektor ALB. NILSSONS i det föregående relaterade undersök- ningar, i ganska stor utsträckning synas vara dugliga till produktionsplats för skog. Det talas mycket i dessa tider om de åtgärder, som böra vidtagas mot Ölands avfolkning genom emigration, samt vad som bör göras för åstad- kommande av ett allmänt ekonomiskt uppsving därstädes, men skogsfrå- gan har härvid givits en mycket underordnad plats. Emellertid torde det vara visst, att bleve Öland en gång försett med skog å de marker, som äro dugliga för sådant ändamål, och som icke tagas i anspråk såsom åker, äng, tomter, nödigt bete etc., så skulle dess ekonomiska utveckling stegras i hög grad. Detta är dock ett framtidsperspektiv och icke någon åtgärd, som kan realiseras på några få år, men som icke dess mindre är av lika stor betydelse som något annat. Ju förr en verkligt omfattande skogsodling påbörjas, stödd av tillräckliga medel, desto fortare kommer frukten härav. För Ölands vidkommande torde skogen hava en särskilt stor be- tydelse genom de förhållanden, jag härmed som slutord önskar påpeka. På öns magra marker kommer skogen att genom sitt avfall fördjupa jordlagret och bilda ny humus samt att hindra regnvattnets allt för hastiga bortrinnande och avdunstning. För öns klimat kommer skogen att få den allra största betydelse genom att bryta de iskalla vinterstormarna, som nu stryka fram över det steppliknande alvarområdet; dessutom kommer skogen att motverka den starka uttorkningen av jorden genom att stilla de heta sommar- vindarna från väster och sydväst. Även jordbruket torde härigenom få en direkt nytta av, att ön blir skogklädd. Skogen tjänstgör såsom en fuktighetsreservoar och regulator av luftens fuktighetsförhållanden samt utgör en värmekälla av större betydelse, än man i allmänhet föreställer sig; jag menar nu icke såsom råmaterial för bränsle, utan att »skogen är bondens bästa tröja». För Öland med dess många lungsjuka människor bör skogen därjämte bliva en läkare så god som någon genom att förse luften med partiklar av oljor, kåda och terpentin. De rent ekonomiska fördelarna av att hemmanen erhålla åtminstone någon bit mark beväxt med skog, behöver jag i detta sammanhang icke 262 UNO DANIELSON framhålla, ty för var och en ligger ju i öppen dag nyttan av att äga någon, om än aldrig så liten, tillgång på vedbrand och reparationsvirke. Kalmar i januari 1917. LITTERATURFÖRTECKNING. Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon; Historiska och statistiska upplysningar om Öland, 1867. SJÖGREN, A. HJ.: Geologiskt-geognostiska anteckningar om Öland. BRUCENIUS, DAN: Försök till beskrifning öfver Löt och Alböke församlingar på Öland. Jan. 1776 i Vetenskapsakademiens handlingar. ÅHSTRAND, PETER: Beskrifning öfver Öland, besynnerligen det norra Motet eller Fögderiet. Kalmar 1768. Utgivare S. L. Gahm Persson, Hushålls-fournalen, juni 1779, sidor 8—12: Anmärkningar angående hushållningen på Öland. ALQVIST, ABR.: Ölands historia och beskrifning. Kalmar 1822—27. Economiska Annaler (Vetenskapsakademien), sept. 1808. Konungens Befallningshafvandes femarsberättelser åren 1822—1910. Kungl. Hushållningssällskapets Periodiska skrift åren 1873—1905. Årsberättelserna från Ölands revir åren 1886—1915. ENGSTRÖM, TH: Öland, dess historia, land och folk. Kalmar 1903. HILDOFF, E.: Kungl. Hushållningssällskapets historik 1811—1911. Kalmar 1911. HEMMENDORFF, E.: Om Ölands vegetation. Uppsala 1897. » Sveriges Rike»: Sveriges skogar och skogsbruk av professor A. N.: Lundström. Emigrationsutredningens bygdeundersökningar: Öland, av Helge Nelsson, Stockholm 1909 Olika editioner av de gamla lands- och landskapslagarna. Kalmar läns södra skogsvårdsstyrelsers årsberättelser och handlingar 1905—15. N:rs 5, 6, 7, 8, av Sveriges geologiska undersökning. Ser. Ac. IN MEMORIAM ib CARL ANDERS JOHAN ROTHMAN. 2 f = 1/, 1874, + ”/2 1917. Plötsligt och oväntat träffades jägmästaren i Porjus revir, Carl Roth- man, förlidet år den 17 februari av ett slaganfall, som efter tre dygns sanslöshet ändade hans liv den 20 februari 1917. Rothman rycktes bort mitt under arbetsdagens möda och i blomman av sin mannaålder; han nåddes av ödesbudet under en tjänsteresa ute på sitt revir och var vid sitt frånfälle ännu ej fyllda 43 år. Son av rådmannen, v. häradshövding Anders Nikolaus Rothman och hans maka Marie-Charlotte, f. Curman, såg Carl Anders Johan Roth- man dagens ljus i Skenninge den 11 april 1874. Efter mogenhetsexa- men i Linköping 1893 genomgick han 1894—1897 Ombergs skogsskola och skogsinstitutet samt förordnades till extra jägmästare i Norrbottens distrikt den 14 november 1898. Hit förblev också Rothmans hela verksamhet som skogsman förlagd. Under tiden 1898-1905 beklädde han sålunda åtskilliga assistenttjän- ster, bl. a. inom Gällivare, Råneträsk och Ängeså revir, blev den 26 april 1905 t. f. jägmästare i Storbackens revir och ordinarie jägmästare därstädes den 4 juni 1907. Vid revirets delning år 1916 behöll Roth- man den del, varav Porjus revir bildades. Den 29 april 1908 trädde Rothman i äktenskap med Anna Lund- ström, dotter av framlidne jägmästaren K. H. Lundström. Det nya jägarhemmet redde makarna till en början i Murjek, men flyttade på hösten 1911 till Gällivare. Högt skattat av de många, på samma plats boende kamraterna blev här deras gästfria hem, där värdfolkets vin- nande, glättiga sinnelag i förening med värdinnans musikaliska begåv- ning städse gjorde trevnaden stor. Utöver sin tjänst, där Rothmans formella läggning tog sig uttryck i en prydlig och välordnad expedition, hade han mera intresse än tid till övers för bland annat ornithologien. Han förde å detta område tidtals en ganska livlig korrespondens med män av facket, hade skaffat sig en ej obetydlig litteratur och var vid sin död ägare av en bland de vack- 264 IN MEMORIAM raste privata äggsamlingarna inom landet. För några ovanligt prakt- fulla älghorn erhöll Rothman 1:sta pris såväl vid utställning i Norr- köping 1906 som i Wien 1910. Även för fornminnen och hem- bygdsforskning hyste han ett varmt intresse, som dock endast i ringa mån kunde praktiskt omsättas. Som kamrat och människa var Rothman, som i glada vänners lag lydde namnet »Spoven», något till- bakadragen, men vid närmare be- kantskap angenäm, vinnande och vänfast. På de olika orter, varest han under sitt förhållandevis korta liv kom att verka, fick har också emottaga åtskilliga förtroendeupp- drag. I Murjek, där han inlagt förtjänst om stationssamhällets ordnande och utveckling, fungerade han på sin tid som ledamot av taxerings- nämnd och ordförande i skytteförening. I föreningen »Sveriges ordi- narie jägmästare» var han vid sin död ombud för Övre Norrbottens distrikt. Ehuru Rothman med starka band var fäst vid den lappländska natur, som han lärt känna både såsom skogsman och naturvetenskapligt in- tresserad amatör, åstundade han dock, förklarligt nog, att till sist bliva förflyttad till ett sydligare tjänstgöringsområde. Så hade väl också förr eller senare blivit fallet, om ej liemannen mellankommit. När Rothman nu till sist från det vintermörka landet ovan polcirkeln fick flytta sö- derut, till själva den lilla barndomsstaden ute på östgötaslätten, var det för att anträda den resa, från vilken man ej återvänder. Vid hans, mänskligt att döma, alltför tidigt redda grav stå såsom närmaste sörjande änka och två barn samt fyra syskon. Och i kamrat- och vänkretsen uppe i Gällivare är vordet ett stort och svårfyllt tomrum. EVE Ne Pope N GUNNAR HALLS ARDS FÖRENINGENS SKOGSV TIDSKRIFT 16:e ÅRG. 1918 APRIL 4 HÄFT. - Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) (Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A.-B SVENSKA SKOGSVÅRDSFÖRENINGEN de (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) : AIR REDAKTION: PROFESSORN, JÄdMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG U PROFESSORN; FIL. D:R HENRIK HESSELMAN. | FIL D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE. Tidskriftens pris i bokhandeln 15 kr., för medlemmar (medlemsavgift 3 kr., tidskriften Skogen) allenast 12 kr. > Föreningens kontor, Jakobsbergsgatan 9, 3 tr., hålles öppet vardagar kl. !/210—4. = Rikstel. Postadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (kl, 10 of, m.) och efter kl. !/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats & Lidingön, Rikstelefon Lidi : 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. | STA DE SSR Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Avtryck av uppsat: illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskilt tillstånd härtill erhållits av red INNEHÅLL: | SyLvéÉn, NILs: Om tallens knäckesjuka (med 28 fig.)............ssosssssssensdonsnnnrn inn sid, SYLVÉN, NILS: 1917 års knäckesjuka i norra Västergötland............s.sssessssssess002 2 PETRINI, SVEN: Om trädens fördelning i mogenhetsklasser (med 5 fig.)............ > In memoriam: | AN S ; " Gustaf Gyllenhammar (med porträtt) av G. SCH. ............... FE IRAN LR SEA ANN : Skogspolitiska inlägg: EAT FS — Tillfälliga åtgärder till förekommande av skogsskövling ............. SNES KANE da Meddelanden från Stateås Skogsförsöksanstalt: / I VArbetsprogram för närmaste åretl............sesececsess>ssesesnessoossonerenöbondrrar nen insteren > x162 "Meddelanden från Svenska Skogsvårdsföreningen: i AN Fonden J., 0. af Zelléna Mindke 1:s.ysnoswelirdesrbönese svek ide soon ANN Sen FN ÄRE Rh a Litteratur: i ; DN HaUucH, IL. A.: Opbygning av Skov (rec. G. SCH.) ssssssesesersessrrosneerenereseenrinent > ox IOPA SN ID Tä raka (AN DL0T ade ml Ne GD NATAL NN ANAR re EAA SN AR Nå Ara SS ON Ha IK FTÖGN Skogsadministrationen: Lagar, kungl. förordningar och beslut —issssessessssessesrsorsserrner renen? PAR LEG NPR > Rättegångar och prejudikat.............seessseseresesorsrecnersrsnerrernrener tenn YE MSEK NE DAG Domänstyrelsens cirkulär, beslut, framställningar och yttranden .............+ + BR SÅ ; RS YTL VEN KUNETAREENS KNÄCKESJUKA. [Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR.] allens knäckesjuka, Melampsora pintorgua, är sedan länge känd från våra tallkulturer. Ett första omnämnande från vårt land av otvivel- aktigt denna svampsjukdom göres år 1874, då W. WILKE i Tidskrift för Skogshushållnivg i korthet annoterar ett elakartat svampangrepp åren 1872—73 å en 2—3-årig tallkultur på 400—3500 tunnland brandfält inom Vadsbo revir i norra Västergötland.' Angrepp och härjningar av tallens knäckesjuka omtalas senare från kronoparken Lilla Svältan, likaledes i Västergötland, samt från flera av de övriga sydliga till mellansvenska landskapen, från Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Bohuslän, Uppland och Dalarna. | Då tallens knäckessjuka upprepade gånger iakttagits såsom en all- varsam skadegörare i vårt land och sistförflutna sommar återigen upp- trätt inom lovande tallkulturer av olika åldrar i norra Västergötland, har jag sökt begagna detta sistnämnda tillfälle till ett närmare studium av densamma, särskilt dess uppträdande och skadegörelse samt dess sprid- ningsbiologi. Svampens utveckling. » Tallens knäckessjuka» representerar ett på årsskott av tall upp- trädande stadium av den mellan tall och asp värdväxlande rostsvampen Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR. Tallen är härvid värdväxten för svampens &cidiespor- eller c2omastadium, aspen för dess uredo-teleuto- sporstadier. Långt innan svampens värdväxling ännu blivit upptäckt, var dess på tallen uppträdande c&xomastadium känt under namn av Ceoma pini- ">En parasitsvamp på tallen.» Tidskr. f. Skogsh. 1874, sid. 247 Jmf. FREDR. LOVÉN, En parasitsvamp på tall. (Ceoma pinitorquum A,. BR.) Tidskr. f. Skogsh. 1875, sid. 28— 32, och A. E. HOLMGREN och FREDR. LOVÉN, Berättelse om undersökningar af skadad skog å kronoparken Lilla Svältan. Tidskr. för Skogsh. 1884, sid. 251. 18. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 266 NILS SYLVÉN (1078) torquum A. BRAUN. År 1863—64 omnämnes för första gången denna tallens skadesvamp av DE BARY i en uppsats med titeln >»Uber Ceoma pinitorquum einen der Kiefer verderblichen Pilz>!. År 1874 omtalas ett första angrepp av sjukdomen på tall i vårt land (jmf. ovan) och i bör- jan på 1880-talet konstateras den jämväl i Danmark, här på såväl berg- tall som vanlig tall.” Angående Ceoma-formens samhörighet med en på asp uppträdande Melampsora hade förmodanden tidigt uttalats. HARTIG” leder redan 1874 uppmärksamheten på ett eventuellt samband mellan Ceoma pinitorguum och den sedan länge på aspen kända Melampsora tremule. Mera be- stämda förmodanden i den riktningen uttalas 1883 av KERN” och ROSTRUP”. Den senares uttalande är så mycket mera anmärkningsvärt, som genom P. NIELSENS och ROSTRUPS egna försök en annan Ceoma, C. Mercurialis, förut konstaterats samhörig med aspens Melampsora. »Men>, säger ROSTRUP, »ligesom der hos Kornsorterne og mange andre Grzesser kan findes flere Arter Puccinia paa samme Vertplante, saaledes er det meget mulig, att der kan findes to forskjellige Arter Melampsora paa denne Poppel, vilket maa vere forbeholdt n&ermere Undersogelse at komme til Klarhed over. Denne Gisning er saa meget mere sandsynlig, som Mercurialis perennis neppe findes i Hedeplantninger hvor C2xoma pinitorquum optreder sammen med Bevreaspen». Samhörigheten mellan Ceoma pinitorguum och en Melampsora på asp ledes också redan som- maren 1883 i bevis genom ROSTRUPS nu igangsatta infektionsförsök med Melampsora-sporer å tall.” En ytterligare bekräftelse härpå lämna HAR- TIGS infektionsförsök 1884—1885 med Ceoma pinitorguum-sporer på blad 1 Monatsber. d. K. Preuss. Akad. d. Wiss. Berlin 1864, sid. 624—0639. 2 År 1877 lämnar E. ROosTRUP i Tidskr. f. Skovbrug, Bd. 2, sid. 111—180, en redo- görelse »Om de paa vore treagtige Planter, dog fortrinsvis paa Skovtrexeerne optredende Uredineer eller Rustsvampe.> Ehuru Ceoma pinitorguum då ännu ej var känd från Dan- mark, omnämner han i korthet även denna. »Denne Fyrrerust», säger han, sid. 172, »er i de senere ÅAar optraadt med en saadan Styrke og har wundet en saadan Udbredelse i Nord-Tyskland, att den vel ogsaa nok naaer os, hvis den ikke allerede er ankommen.» År 1883 kan han också meddela, att svampen inkommit även i Danmark. TY sina »Fortsatte Undersogelser over Snyltesvampes Angreb paa Skovtrxerne», Tidskr. f. Skovbrug, Bd 6, Kjgbenhavn 1883, sid. 214, skriver han nu, att den av svampen framkallade »Kneekke- sygen» »optreder forskjellige Steder paa en temmelig odclxggende Maade, i ser i de jyske Hedeplantninger.» 3 R. HaArRTIG, Wichtige Krankheiten der Waldbäume, Berlin 1874, sid. 91. £ EDUARD KERN, Uber Ceoma pinitorquum A. BR. Bull. d. 1. Soc. Imp. d. Natural. d. Mosc. 1883. Sec. Part. Moscou 1884, sid. 255—257. 5 Tidskr. f. Skovbrug. Bd. 6. 1883, sid. 219—220. S E. RostrRUP, Nogle nye Iaktagelser angaaende heterceeciske Uredineer. Oversigt K. Danske Vidensk. Selsk. Forh. 1884, sid. 14—16. (1079) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 267 av asp.! Den nyupptäckta Melampsora-arten giver ROSTRUP namnet M. pinitorgua. Infektionen å tallen äger i naturen rum under knoppsprickningstiden, då de unga skotten sträckt sig så långt, att kortskottsbarren börja fram- träda ur lågbladsslidorna. Infek- tionsställena å skotten markeras snart av längsgående, blekgula till orangegula fläckar av oval eller utdragen elliptisk form (jmf. fig. 1). Tidigt framträda å dessa svampens pyknider som talrika, små, vårtformiga upphöjningar av något djupare gul färg. De gula fläckarna breda alltmera ut sig. Då flera infektionsställen ofta förekomma på samma skott — ända till 12 stycken av svam- pen framkallade sår ha av förf. iakttagits å ett och samma års- skott — sammansmälta härvid ej sällan två eller flera fläckar till en enda av stundom ganska betydande storlek (jmf. fig. 1 b). Svampmycelet uppbygges av fina, grenade, septerade hyfer, vars plasma innehåller talrika organgegula oljekorn; det är dessa sistnämnda, som under svampens första utveckling be- tinga den utåt synliga gula fär- AR R. HaRrTIiG, Die Aspe (Populus tre- mula) ais Feind der Kiefern- und Lärchen- schonungen. Allg. Forst- u, Jagd-Zeitung. Frankfurt am Main, 1885, sid. 326. — Senare av KLEBAHN utförda infektions- försök hava visat, att såväl asp som även silverpoppel och hybriden dem emellan kunna tjänstgöra som värdväxt för svam- pens uredo- och teleutosporstadier. Jmf. Fig. 1. Tallskott med sår framkallade av knäcke- sjuka (Melampsora pinitorgua); överst å b ha flera närmare H. KLEBAHN, Kulturversuche 2 = = a 3) sår sammansmält. Västergötland, Hassle sn, mit Pilzen. X Bericht. (1901). Zeitschr. (0: Ekenas. —/,A916, [21 — (Kiclamsprose snit Vedet- f. Pflanzenkrankh. Bd. XII. Stuttgart zungen hervorgerufen durch Kieferndreber /Melamfsora finitorgua); ganz oben an & sind mehrere (3) Wunden 1902, sid. 39. verschmolzen). 268 NILS SYLVÉN (1080) gen. Hyferna utbreda sig intercellulärt i barkvävnaden och växa därifrån in i märgstrålarna och märgen samt ledningssträngarnas silrörsdelar; från de intercellulära hyferna skickas korta sidogrenar, haustorier, in i värdväxtens celler. De av mycelet påverkade cellerna dö förr eller senare och bli brunfärgade, slutligen synas de mer eller mindre fullständigt re- sorberade.' Det pyknidalstrande mycelet träffas innanför kutikulan mellan denna och epidermiscellerna; pykniderna spränga vid mognaden den ovanför dem befintliga kutikulan. I barkens andra eller tredje cellskikt komma härefter ceomasporer till ut- bildning. Från tätt ställda, mot spet- sen ansvällda hyfgrenar avsnöras i Fig. 3. Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR. C2xomasporer EET Från tall- Ze z i : 14 i: a Fig. 2. Övre delen av toppskottet av en skott, insamlade d. "/, 1916 vid OQO. 5 950 : av knäckesjuka angripen 1-tallplanta; på Bkena sg (Coomeshoren: ] Von SS den konkava sidan av skottet en enda sam- RAR eingesammelt d. !/; 1916 bei O. manhängande sporhop, på bilden begränsad av de streckade linjerna. Västergötland, 1 ! Mariestad, Skogsvårdsstyrelsens plantskola. rader ställda sporer till stort antal, Sh 1OL25 [+] — (Der obere Teil des Jahrestrie- 2 ÅA i 7 . ES J - . bes einer KT Kieferndreher befallenen 1-Kiefern- väl ett 20-tal från NESJE hyfgten De pflanze; auf der konkaven Seite des Triebes ein utanför Spormassan befintliga VavV- einziger zusammenhängender Sporenhaufen, aufdem - : Bilde begrenzt durch die gestrichelten Linien. naderna lyftas och sprängas slutligen Västergötland, Mariestad, Saatkamp des Waldpfle- = Å z seas doc NK sönder. Den gula fläcken å skottet, nu starkare brungul i färgen, spricker härvid upp längs efter, och ett kräftliknande sår uppstår (fig. 1), i vars mitt den rödaktigt organgegula spormassan blottas. En spor- fruktform, som den här föreliggande, utan av mycelet bildat hylle eller peridie benämnes c&eoma — till skillnad från det av hylle omgivna &cidiet. — Då flera mycelfläckar sammansmält, kunna sammanhängande sporhopar om ända till ett par cm:s längd förekomma (jmf. fig. .2). Spridningen av de mer eller mindre klotformiga, 14—20 p långa och 13—17 pu tjocka, vårtiga &cidiesporerna (fig. 3) äger omedelbart rum. ! Övervallade knäckesjukssår likna till det yttre i hög grad läkta snytbaggsfrät av lik- nande omfattning, men skiljas lätt från dylika på de innanför övervallningsvävnaderna brun- färgade, döda vävnadspartierna; vid frät av snytbagge bibehålla däremot de kvarvarande vävnaderna sin naturliga färg. (1081) OM TALLENS KNÄCKESJUKA C2&omabildning av nu antytt slag träffas å års- skott av tall i åldern 2 (andra årets planta) till 15 år, mera undantagsvis aå äldre, upp till 30-åriga eller ännu äldre träd.! Även första årets plantor angripas understundom; svampens fruktkroppar uppträda å dessa dels på hypokotylen, dels på hjärtbladen (jmf. fig. 4). Så snart de utanför cxomaspormassorna å skott- axlarna befintliga vävnaderna sprängts, börjar mer eller mindre riklig hartsavsöndring inträda från de nu liksom sårytan i sin helhet brunfärgade sår- kanterna. Snart nog synes hela såret utåt fullständigt tilltäppt av harts. Även en inre förhartsning äger rum närmast sårkanterna. Härigenom hämmas svampmycelet i sin vidare utveckling, och det torde ej dröja länge, innan svamphyferna i all- mänhet hemfalla åt förgängelsen. Redan DE BARY säger också uttryckligen i sin första detaljerade beskrivning av knäckesjukan, att såväl värdväx- tens av mycelet påverkade vävnader som själva mycelet efter cxomasporspridningen tidigt torka och bortdö. Närmare undersökningar rörande svampens fort- levnad och förekomst i tallskottet vid olika tider på året äro utförda av KERN.” I juni månad, sedan cXxomasporerna redan spritts, befanns svampmycelet yppigast utbildat. I juli fann han cellerna svagt brunfärgade, några t. o. m. helt resorberade; hy- ! R. HarRTIG, Lehrbuch der Baumkrankheiten. Berlin 1882, sid. 74, framhåller, att »med omkring 30:nde året försvann sjuk- domen av sig själv». EDUARD KERN, Uber Ceoma pinitorguum MSEBRS Bund Soc. Imp. d. Natural od Mosc; 1883. Hec. Part. 1884, sid. 252—253, Moskva i Ryssland fynd av knäckesjuka på några över 40-åriga Moscou omtalar från trakten av och en ända till 55-årig tall. Om den sistnämndaa heter det, att den >»var så starkt skadad av ”tallvridaren', att den till följd av sina böjda och vridna grenar väckte uppmärksamhet redan på långt håll. Sedan trädet fällts, visade det sig, att det växt myc- ket långsamt under de 30 första åren, under de senaste 25 där- emot påfallande snabbt. Av Ceoma syntes trädet angripet endast sedan 4 år tillbaka; såväl huvudskott som sidoskott hade skadats. De två sista årens skott voro särskilt starkt böjda.» ? EDUARD KERN, anf. arb., sid. 251—252. Fig. 4. Knäckesjuka å års- planta av tall från Skogs- vårdsstyrelsens plantskola vid Mariestad. ?7/, 1916. a: årsplanta med sår av knäckesjuka å det framtill — mitt å bilden — synliga hjärtbladet [2]; 6: övre de- len av ett av knäckesjuka angripet hjärtblad. [5] — (Kieferndreher auf einjähriger Kiefernpflanze aus dem Saat- kamp des Waldpflegeamts bei Mariestad. 2/, 1916. a-; Ein- jährige Pflanze mit Verletzung durch Kieferndreber an dem vorn — mitten auf dem Bilde — sichtbaren Keimblatt [2]; 6: der obere Teil eines vom Kiefern- dreher befallenen Keimblattes.) (1) HLO NILS SYLVÉN (1082) ferna hade redan nu börjat avtaga i märgen, dock ej ännu märkbart i barken. I augusti voro endast få hyfer kvar i märgen, dock i barken många fler än 1 märgen. En undersökning av knäckesjuka tallskott i april månad året efter svampangreppet gav intet mycel i märgen, i bar-, ken träffades dock några levande hyfer. Det är ju ett ganska snabbt avdöende av svampmycelet, dessa KERNS undersökningar framvisa. Förekomsten av några få levande hyfer i bar- ken i ett knäckesjukssår våren efter angreppsåret torde väl ej utan vidare få anses bevisande för knäckesjukssvampens perennerande i tallskottet, detta helst som saprofytiska svampar tidigt pläga infinna sig i knäcke- sjukssåren och en förväxling med dylika väl näppeligen är utesluten. KERN drager emellertid själv av sitt aprilfynd den slutsatsen,att mycelet perennerar. » Vidare forskningar», heter det, »måste nu följa det perennerande my- celet på dess väg från de ettåriga grenarna in i de unga årsskotten.» Då redan förut, 1882, förmodanden i samma riktning uttalats av HARTIG i dennes okehtouck) der baumkrankheiten», sid. 74, ar detrejmmneler uteslutet, att KERN vid dragandet av sina slutsatser påverkats härav. Det heter nämligen hos HARTIG, »att den omständigheten, att en tall, som en gång angripits av svampen, årtionden igenom årligen synes lida av sjukdomen, berättigar till det antagandet, att svampmycelet perennerar i skotten». Uppgiften om mycelets perennerande i tallskotten gå igen allestädes i de mykologiska handböckerna.' Den ende, som något re- serverar sig gent emot den gängse uppfattningen, är KLEBAHN. I sitt stora sammanfattande arbete, »Die wirtswechselnden Rostpilze», Berlin 1904, sid. 405, refererar han HARTIGS och KERNS uttalanden med det tillägget: »Svampens återuppträdande skulle väl dock kunna förklaras genom en årligen upprepad infektion från aspen. Undersökningar häröver föreligga icke». Då man vet huru fort sjukdomen från det första året till det andra från en ringa början kan spridas över en tallkultur, och man i detta fallet måste räkna med massinfektion från aspens sida, möter ju intet som helst hinder för antagandet av endast och allenast en årligen upp- repad infektion från aspen. De å tallskotten strängt lokaliserade, tidigt förhartsade knäckesjukssåren tala ju också bestämt emot en spridning inom ! Jmf. KARL VON TUBEUF, Pflanzenkrankheiten durch kryptogamen Parasiten verursacht, Berlin 1895, sid. 378; E. ROSTRUP, Plantepatologi. Kobenhavn 1902, sid. 295. Ett mera bestämt uttalande möter härvid hos ROosTRUP, där det heter: »Myceliet kan ogsaa overvintre i den tilbageblevne Del af Grenen og n&este Foraar trenge ud i de nye Skud som udvikles af Skedeknopperne, hvorved Tréeet faar et forkroblet Udseende». Möjligt är, att redan HaAR- TIG avsett en dvlik infektion av de av kortskottsknopparna våren efter svampangreppet ut- vecklade långskotten, då han (anf. arb. sid. 74) om dessa säger, att de »allerdings in der Folge wiederum erkranken». (1083) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 2L1 tallen medelst mycel, framväxande från ett skott till ett annat. Aldrig någonsin ser man heller nya fruktknoppar frambryta från de gamla sår- ställena å de ett år gamla eller (äldre) skottaxlarna; detta plägar ju dock vara utmärkande för andra på tallen perennerande svampmycel, exempel- vis för törskatesvampen (Peridermium Pini). Tvärtom ser man, hurusom de förhartsade knäckesjukssåren tidigt, under gynnsamma förhållanden re- dan inom ett års förlopp, fullständigt övervallas. Mikroskopisk under- sökning av ett flertal i mars innevarande år insamlade tallskott med knäckesjukssår från föregående år har ej heller i något fall givit levande Fig. 35. Aelampsora pinitorqua (BRAUN) ROSTR. a: uredosporer, b- safttrådar. [250], Från aspblad, insamlade vid Malingsbo i Dalarna d. 25f3 I911. — (a: Uredosporen, 6: Saft- fäden. BE Von Espenblättern, eingesammelt bei Malingsbo, Dalarna, d. ?/g 1911.) Melampsora-hyfer vare sig i märg eller bark i eller intill knäckessjukssåren. I några fall träffades dock levande hyfer av karaktäristisk brun färg i själva sårytan, oförtydbart saprofytiska svamphyfer. Caomasporerna äro genast grobara.' Det vid groningen framgående mycelet fordrar för sin normala utveckling en ny värdväxt, aspen. De på aspbladen groende sporerna skicka genom klyvöppningarna in hyfer i bladvävnaden, och från det under hudvävnaden på bladens un- dersida utvecklade mycelet bildas inom kort de för svampens spridning ! Av KLEBAHNS (Zeitschr. f. Planzenkrankh. Bd. XII, 1902, sid. 39) infektions- försök framgår, att på aspblad den 17 juni utsådda cxomasporer redan efter 7 dygn givit rikligt uredo. På Populus alba och P. alba X tremula den 18 juni utsådda sporer gåvo efter II dygn likaledes uredo, men sparsammare, UL NILS SYLVÉN (1084) från aspblad till aspblad eller från det ena skottet eller trädet till det andra under sommaren avsedda uredo- eller sommarsporerna. De spor- alstrande hyfgrenarna äro tillika med klubblika, 40—50 up långa och 12—17 py breda, med avlånga huvuden försedda safttrådar (fig. 5 b) Fig. 6. Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR. Å undersidan av aspblad. a: uredo-, 6: teleutosporstadium. [1]. a: från Dalarna, Malingsbo, ?”/s 1911, 5: från Väs- tergötland, Finnerödja s:n, L. Vellervattnet, !7/,, 1916. — (M. ginitorqua auf der Unterseite von Espenblättern. a: Uredo-, 6: Teleutosporenstadium. [1]. ar aus Dalarna, Malingsbo, ??/g 1911, 6: aus Västergötland, Kirchspiel Finnerödja, L. Vellervattnet, !7/,, 1916.) samlade i små, rundade hopar, omgivna av ett tunt, hinnlikt hylle (peridie). Varje sporogen hyfgren avsnör från sin spets en rundat äggformig, 15— 22 lång och 11—16 p tjock, taggig, till färgen lysande gul uredospor (fig. 5 a). Vid spormognaden spränges hyllet och de utanför befintliga bladvävnaderna, och de frilagda sporerna spridas med vinden. De föras över till nya blad å samma eller närstående träd, stundom kanske till ganska avlägset stående dylika, och gro på de anträffade aspbladen omedelbart ut till nya, inom kort tid i sin tur åter uredosporalstrande mycel. Flera uredogenerationer kunna härvid under sommarens lopp (1085) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 213 avlösa varandra. Om de efter cxomasporinfektionen å aspbladen upp- komna mycelfläckarna äro relativt få, äro de efter upprepade uredo- sporinfektioner på sensommaren förefintliga så mycket flera. Ofta lysa nu aspbladen på långt håll gula, genomvävda som de äro av svamp- mycel —- mycelets närvaro i bladet kan tidigt spåras i gulgröna fläckar jämväl på översidan av bladskivan — och på undersidan mer eller mindre tätt gulpunkterade av svampens uredosporhopar (jmf. fig. 6 a), slutligen Fig. 7. Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR. Tvärsnitt genom teleutosporsamlingar, a: 285, 5: 250 Från aspblad, insamlade vid L. Vellervattnet d. !"/,, 1916. — 5 1 1 Querschnitte durch Teleutosporenansammlungen, a: zz , &: 950 + 2 ; RT Von Espenblättern, einge- sammelt d. "/,, 1916. gulpudrade av de frilagda, gula uredosporerna. I augusti börjar utbild- ningen av de för övervintringen avsedda teleutosporerna eller vinter- sporerna. Dessa utbildas från samma mycel, som förut alstrat uredo- sporer. De uppstå liksom dessa på bladundersidan — endast på denna och ej såsom hos närstående arter å blad av poppelarter på bladöver- sidan — och framstå först som ljusare bruna, senare på hösten mörk- bruna till svarta, något upphöjda fläckar å denna (jmf. fig. 6 b och 7 a). Varje enskild teleutosporfläck är liten, rundad eller vanligen något 274 NILS SYLVÉN (1086) kantig, begränsad, som den oftast synes vara, av de finare bladnerverna, omkring en halv mm i diameter; flera mindre fläckar sammansmälta stundom till större, dock synas aldrig fläckar av mera påfallande storlek förekomma. De starkast infekterade aspbladen äro vid tiden för löv- fällningen på hösten nästan brunsvarta av de på bladundersidan särskilt mot basen tätt gyttrade teletuosporfläckarna. Å de av caeoma- och uredospormycelen tidigast och starkast angripna aspbladen komma ej alltid teleutosporer till utveckling, då svampmycelen här understundom fullständig döda bladen, innan ännu vintersporer hunnit utbildas. Teleuto- sporerna övervintra i de avfallna, vissnade aspbladen. De äro till for- men cylindriska eller något prismatiska, 20—35/ långa och 7—11 fu breda, och bilda ett sammanhängande, pallisadliknande skikt under epidermis (jmf. fig. 7 b), som vid teleutosporernas groning slutligen. spränges. Teleutosporerna lösgöras aldrig från värdväxten utan gro där på våren direkt ut till basidier, vars basidiesporer vid tiden för tallens knoppsprickning infektera de unga, utväxande tallskotten. Svampens skadegörelse å tallen och förekomst i vårt land. Melampsora pinitorgua är på grund av den skada, den åstadkommer på tallen, otvivelaktigt att räkna som en skadesvamp av ekonomisk be- tydelse. Av praktiskt sett ringa eller ingen betydelse är däremot dess på aspen förorsakade skadegörelse. Allt efter tallens ålder och utveckling blir angrepp av knäckesjuka för densamma olika ödesdigert. Årsplantor av tall duka så gott som undantagslöst omedelbart under för svampens angrepp; endast då stam- delarna gå fria och allenast hjärtbladen angripas kunna de överleva svampangreppet. I blott få fall torde man emellertid ha sig bekant, att tallårsplantor i större utsträckning angripits av knäckesjuka.1 Från vårt land föreligga tills dato inga bestämda uppgifter om dylika angrepp. Enstaka av Melampsora pinitorgua dödade årsplantor av tall ha dock somrarna 1912 och 1916 av förf. anträffats i skogsvårdsstyrelsens i Skara- borgs län plantskola vid Mariestad (jmf. fig. 4). De dödade plantornas antal var i varje fall ytterst ringa, endast en obetydlig bråkdel av en ”/,.- En: något mera omfattande och mera i ögonen fallande skadegörelse synes svampen åstadkomma på andraårsplantorna i våra plantskolor. : Även detta svampens uppträdande har dock i allmänhet förbisetts i den svenska skogslitteraturen; snart sagt all torka å tallplantorna i plantskolorna plä- gar ju i dagligt tal gå under namn av »skytte», och en närmare under- ! R. HARTIG, Ceoma pinitorquum A. BR. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. Bd. 4. Berlin 1872, sid. 112, omnämner dock, hurusom i vackra och lyckade tallsådder å Schulenburg'ska skogarna nära Neustadt ända till ”/, av årsplantorna angripits av knäckesjuka. [NS] SN ut (1087) OM TALLENS KNÄCKESJUKA Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 8. 1-plantor av tall med topparna dödade av knäckesjuka; den streckade linjen mar- g Ö PI : SS CL kerar gränsen mellan de levande och döda partierna 32 årsskotten. Västergötland, Mariestad, Skogsvårdsstyrelsens plantskola 1912 och 1916, [21] — (1-Kieferpflanzen LöJj mit durch Kieferndreher getöteter. Gipfeln; die gestrichelte Linie markiert die Grenze zwischen den lebenden und abgestorbenen Partien an den Jahrestrieben. Västergötland, Mariestad, Saatkamp des Walpdflegeamts 1912 und 1916.) [1] sökning försummas alltför ofta. Av författarens undersökningar de senare åren synes det dock framgå, att knäckesjuka å de ettåriga tallplantorna ingalunda är ovanlig. Som någon mera oroväckande skadegörare synes dock knäckesjukssvampen här näppeligen uppträda. Kring mitten av juni månad börjar sjukdomen visa sig och sjukdomssymptomen äro vanligen alltför karaktäristiska, för att de skola kunna misstydas. Svampinfektionen äger vanligen rum vid eller nedom, stundom ovan mitten av årsskottet (jmf. fig. 8 och 9). Ett ensidigt, gulbrunt sår av ofta ganska avsevärd längd — en eller ett par cm —— uppstår (jmf. fig. 2). På grund av det ensidigt utvecklade svampmycelet och den av detta framkallade 276 NILS SYLVÉN (1088) stegrade tillväxten på den motsatta sidan av skottet antager detta Fig. 9. Av knäckesjuka i toppen dödad 1-tall- 5S RP J (0) planta från plantskolan vid Mariestad. ?/; 1912. De levande barren hava å bilden tecknats svarta, de dödade — brunvissnade — vita, [3] — (Durch Kieferndreher am Gipfel getötete å-Kiefern- pflanze aus dem Saatkamp bei Mariestad. 3/; 1912. Die lebenden Nadeln sind auf dem Bilde schwarz, die abgestorbenen — braunwelken — weiss gezeichnet.) ofta under utväxandet efter infek- tionen en något krumböjd form; såret träffas härvid å den konkava sidan av skottaxeln. Å finare års- skott når mycelet slutligen runt om skottet, som då torkar ovan angreppsstället (fig. 8-—9). I top- parna vissnade, rödbruna tallplan- tor (jmf. fig. 9), insprängda bland de gröna och friska plantorna i plantsängarna, se där det för Melampsora pinitorgua-angrepp å andra årets tallplantor i plantsko- lorna karaktäristiska! Träffar man tallplantor av dylikt utseende i en plantskola, skall man snart sagt undantagslöst vid närmare efter- seende finna de för sjukdomens säkra bestämmande avgörande så- ren eller c2&omafläckarna. Sker svampangreppet längre ned på arsskottet, kan detta helt bortdö- och plantan stundom nedsättas så starkt, att den i sin helhet du- kar under. I regel dödas dock ej: de av sjukdomen hemsökta plan- torna omedelbart utan kvarleva till sina nedre delar och utveckla från dessa ersättningsskott, som följande år taga ledningen av höjd- tillväxten. Flera likvärdiga skott komma ofta härvid till utbildning, och en för plantering olämplig, buskformig planta (jmf. fig. 10) blir den slutliga följden av svamp- angreppet, om ej ett förnyat an- grepp under plantans tredje år helt dödar densamma. Å de starkast utvecklade plantorna når svampmycelet stundom ej runt om: (1089) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 2 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 10. På grund av årets knäckesjuka — huvudskotten dödade i toppen till c:a 4—4 cm:s längd — buskformiga 1-tallplantor från plantskolan vid Mariestad. ?”/, 1916. [3] — (Infolge diesjähriger Kieferndreherkrankheit — die Hauptsprosse an der Spitze bis zu ca. 4—3 cm Länge abgestorben — in einem kommenden Jahre strauchförmige å-Kiefernpflanzen aus dem Saatkamp bei Mariestad. ?/; 1916.) [3] skottaxeln, som då vanligen fortlever. Då skottets längdtillväxt vid ti- den för svampangreppet ej ännu avslutats," kommer vanligen en mer eller mindre starkt S-formig krök att åtminstone under de närmast följande åren å detsamma (jmf. fig. 11) markera platsen för svampangreppet. Angrepp av knäckesjuka å andra årets tallplantor har jag iakttagit i Skogsvårdsstyrelsens i Skaraborgs län plantskola vid Mariestad somrarna 1912—1914 och 1916 (1915 var jag ej i tillfälle att besöka densamma), å Skogsvårdsstyrelsens i Värmlands län plantskola vid Deje somma- ren 1912 samt i Grönsinka skogsskolas plantskola vid Grönsinka i södra Gästrikland sommaren 1916. Vid Mariestad ha sjuka plantor i något större antal påträffats; någon skadegörelse av nämnvärd ekonomisk be- tydelse har det dock aldrig heller här varit tal om. Några få till ett 10-tal eller undantagsvis upp emot ett 20-tal knäckesjuka plantor ha anträffats per såddradslängdmeter; ej sällan ha dock hela såddrader (tvär- ! Då svampangreppet börjar framträda å tallskottet, har detta vanligen nått endast tredje- delen eller hälften av sin definitiva längd. 278 NILS SYLVÉN (1090) rader på de meterbreda plantsängarna) gått helt fria från svampangrepp. Endast någon eller några få ”/,, av hela $-plantmaterialet har härvid an- gripits. Vid Deje var antalet skadade plantor ungefär detsamma som vid Mariestad, vid Grönsinka voro knäckesjuka plantor sällsynta. I alla tre fallen ha aspar konstaterats i plantskolornas mer eller mindre ome- delbara närhet. Mariestads-plantskolan (jmf. fig. 12) är åt ena sidan kantad av höga alléaspar.!' Foto av förf. Ur Skogsförsökan- staltens saml. Fig. 11. Av knäckesjuka an- gripen 3-tallplanta från Marie- stads-plantskolan. ?'/; 1916. En svagt S-formig krökning (se pilen) å det alltjämt kvar- levande huvudskottet marke- rar platsen för svampangrep- pet. [3] — (Vom Kieferndreher befallene å” Kiefernpflanze aus dem Saatkamp bei Mariestad. ?7/, 1916. Eine schwach S-förmige Krämmung (s. den Pfeil) an dem andauernd fortlebenden Häauptspross markiert die Stelle des Pilzangriffs.) [2] I motsats mot svampens praktiskt taget mera ofarliga uppträdande på års- och 1-årsplantorna i plantskolorna måste dess uppträdande på tall- plantorna ute i kulturerna 1 åldern upp till 10 å 12 år betecknas såsom allvarsamt och som en faktor av ekonomisk betydelse. Av knäckesjuka angripna tallplantor i åldern 2—12 år eller högre ålder igenkännas vid tiden för cxomafruktkrop- parnas mognad i juni--juli månad på de av svampmycelet framkallade, gulaktiga, ovala, kräft- sårliknande fläckarna i årsskottets bark; de i sårets mitt blottade, gula Xcidiespormassorna giva lätt bestämd upplysning om svampsjukdomens art. Yngre plantor och svagare skottaxlar visa samma sjukdomssymptom som d-plantorna i plantsko- lorna: de runt om angripna skottaxlarna vissna ovan angreppsstället, och de vissnade skottdelarna kvarsitta under sommarens senare del i bruntorkat tillstånd, vanligen över såret krumböjda nedåt och i sin hängande ställning påminnande om frost- bitna skottoppar (jmf. fig. 13—15). De torkade skotten knäckas lätt av (se figurerna), härav nam- net knäckesjuka.” På en och samma planta kunna t! Enligt meddelande från länsjägmästare A. WINBLADH äro nu de flesta av asparna i fråga efter ringbarkning lyck- ligen avlivade. ? Då namnet knäckesjuka — en försvenskad form av danskans »Knekkesyge» — numera synes hava vunnit burskap inom svenska språket, ha T. LAGERBERG och författaren i fasc. II av exsiccatverket »Skogens skadesvampar», Stockholm 1914, nir 32, för Melampsora pinitorqua (BRAUN) ROSTR. upptagit det svenska namnet »tallens knäckesjuka». Detta namn har också kommit till användning i de senare årens handböcker på skogslitteraturens område (A. WAHLGREN, Skogsskötsel. Stockholm 1914, sid. 428; NILS SYLVÉN, De svenska skogs- (1091) OM TALLENS KNÄCKESJUKA : 279 huvudskottet och ett eller flera sidoskott samtidigt vara skadade (fig. 13—17)- Då flera skott angripits och ersättningsskott senare komma till utveckling, bliver en krokvuxen, flerstammig, buskliknande tallplanta i regel följden av svampangreppet (jmf. fig. 16—17). Då blott huvudskottet skadas, tager oftast: ett enda skott ledningen, i vanliga fall en av kransgrenarna i den översta grenkransen. :En krök nedtill å stammen kommer då att 1 det längsta vittna om svampens ingrepp i den unga tallplantans skott- atveckling. - Ur kortskott nedanför angreppsstället å det toppdöda års- skottet utvecklade” långskott (jmf. fig. 18—19) äro en vanlig företeelse Foto av ÅA. WinBLADH. Fig. 12. Skaraborgs läns skogsvårdsstyrelses plantskola vid Mariestad, i förgrunden de av snö täckta plantsängarna, mitt på bilden ringbarkade aspar utefter den där gående landsvägen. Mars 1917. — (Saatkamp des Waldpflegeamts des Läns Skaraborg bei Mariestad; im Vordergrunde die von Schnee bedeckten Pflanzen- beete, in der Mitte des Bildes ringförmig entrindete Espen längs der dort hinziehen den Landstrasse. ä de av knäckesjuka i toppen dödade tallskotten. Dessa nå dock i regel ej så stark utveckling, att de varaktigt ingripa i skottbyggnaden. Säl- lan eller aldrig taga de ledningen av plantans höjdtillväxt. träden. I. Barrträden. Stockholm 1916, sid. 234—235). Att efter tyskt mönster — »Kieferndreher»> — genom översättning av svampens latinska artnamn bilda det svenska namnet »tallvridare» (FREDRIK LOVÉN, En parasitsvamp på tall. Tidskr. f. skogsh. 1875, sid. 28), måste betecknas olämpligt; den med svampens skadegörelse å tallen mindre väl förtrogne bibringas lätt av ett dylikt namn den felaktiga föreställningen, att en vridning av tallskottet blir följden av svampangreppet. Av samma anledning måste det svenska namnet »yvridrost> (EINAR J. BERGGREN, Skogens viktigaste parasitsvampar. Skogsvårdsför. folkskr. n'T 30. sid. 3) anses förkastligt. 280 NILS SYLVÉN (1092) Å starkare skottaxlar äro svampangreppets verkningar vanligen mindre ödesdigra. A något äldre plantor ser man därför mera sällan av svam- pen helt dödade skottoppar; endast de svagare sidoaxlarna kunna här i) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 13. Tallplanta med årets toppskott och två av de översta kransgrenarna helt eller i toppen dödade av knäckesjuka. Västergötland, Finnerödja, L. Veller- Vattnetsöd4 om Om: [5] — (Kiefernpflanze, der Jahrestrieb und zwei der obersten Hauptäste ganz oder an der Spitze vom Kieferndreher getötet. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervatt- net. !7/,, 1916.) [50] möjligen råka ut för en dylik kalamitet (jmf. fig. 19). De starkaste årsskotten gå dock långt ifrån fria från sjukdo- men. Ensidiga, redan andra året läkta sår bliva å dessa i vanliga fall enda resultatet av svampangreppet (jmf. fig. 19 a). Stundom går dock såret så långt åt sidorna, att vävnader dödas i sådan ut- att skottet vid sin fortsatta tillväxt krum- böjes kring såret. En S-for- mig böjning av årsskottet blir då här liksom å starkare andra-arsplantor den slutliga sträckning, följden av svampangreppet. Uppstå flera sår nära var- andra på olika sidor av skot- tet, brytes detta lätt av (jmf. ig. 20); endast farellertinga levande vävnader finnas slut- kvar åa det genom gående stam- Om såren sam- ligen svampsåren tvärsnittet. mansmälta runt om stam- torka naturligtvis de belägna de- larna av skottet. men, ovanför dem Sjukdomens uppträdande å unga till något äldre tall- plantor ute i kulturerna har mest låtit tala om sig i litte- raturen. Svampens CcRZOMA- stadium uppmärksammades första gången i Tyskland år 1860 på tvenne skilda ställen i Hannover, dels i en 2—3-årig tallkultur om 30 »>Morgens (= c. 8 har) storlek i Bovenden vid Göttingen, dels vid Winzenburg i (1093) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 281 Wildesheim. 1863 tillkommer en tredje tysk fyndort, Neustadt-Eberswalde, varifrån uppgives, att c. » Morgen» stort område. Ur Skogsförsöksanstal:ens saml. Foto av förf. Fig. 14. Av knäckesjuka å såväl huvud- som sidoskott synnerligen svårt skadad tallplanta från L. Vellervattnet, Finnerödja. !'/,, 1916. [;k] (Vom Kieferndreher sowohl an Haupt- wie an Neben- sprossen sehr schwer beschädigte Kiefernpflanze aus L. 7 e sa ås Å 3t Vellervattnet, Finnerödja. !7/,9 1916.) [5] ligga till grund för originalbeskrivningen av 1864.? 300—400 plantor angripits inom ett 5—10 Det är material från dessa fyndlokaler, som | Ur Skogsförsöksanstaltens saml. | Foto av förf. Fig. 15. Å toppskottet två år å rad av knäcke- sjuka angripen tallplanta från L. Vellervattnet, Finnerödja. !'/,, 1916. Pilen angiver platsen för 1915 års angrepp. [55] — (An Jahrestrieb zwei Jahre nacheinander vom Kieferndreher befallene Kiefernpflanze aus L. Vellervattnet, Finnerödja. 7 1916. Der Pfeil giebt die Stelle des Angriffs von 1913 an.) [50] Ceoma pinitorquum år Under de närmast följande åren uppmärksammas nu svampen i ! Monatsber. d. K. Preuss. Akad. d. Wissensch. Berlin, 1864, sid. 624—0639. 19. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 282 NILS SYLVÉN (1094) den ena tallkulturen efter den andra, mot slutet av 6o0-talet och i bör- jan av 70-talet inberättas svåra epidemiska härjningar av knäckesjuka från Hannover, Brandenburg, Pommern, Posen och Ostpreussen. Kulturer i åldern 1—25 år ha angripits; samma kultur har vanligen angripits under Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 16. Efter föregående års angrepp av knäckesjuka busk- formig, även sista året av sjukdomen svårt hemsökt tallplanta. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. 17/,, 1916. [25] — (Nach vorjährigen Angriff von Kieferndreher strauchförmige, auch in letzten Jahre von der Krankheit schwer heimgesuchte Kiefernpflanze. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. 7/,, 1916.) [20] flera, ända till 12 år i följd. Den största sammanhängande areal, som angives hemsökt, är 125 har. 1 Om tallens knäckesjuka i Tyskland under 1860—1870-talet se närmare R. HARTIG, Ceoma pinitorquum A. BR. Zeitschr. f. Forst-. u. Jagdwesen. Bd. 4. Berlin 1872, sid 99 — 122. [6 Al (10935) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 2S3 Som inledningsvis omnämnts, har tallens knäckesjuka uppmärksam- mats i vårt land redan i början av 1870-talet, alltså ungefär samtidigt som sjukdomen uppträdde mest förödande i de tyska tallkulturerna. >Våren 1872, men i ännu högre grad våren 1873, observerade jag», skri- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 17. Av knäckesjuka angripen tallplanta med S-formigt böjda skottaxlar. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. !7/,,1916. Pilarna angiva knäckesjukssåren å årsskotten. [2,] — Vom Kieferndreher befallene Kiefernpflanze mit S-förmig gebogenen Sprossachsen. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. !/,, 1916. Die Pfeile geben die Kieferndreherwunden an den Jahrestrieben an.) FN ver W. WIiLKE i 1874 års Tidskr. f. skogshushålln., sid. 247, >på 2—3:åriga tallar, som hade blivit uppdragna på 400—500 tunnland brandfält, strax sedan de nya årsskotten hade utvecklat sig, en till färgen orange-ljusgul rost- svamp, som i stor myckenhet visade sig vid nedre delen af årsskotten på barken. Till en början tyckes den ej skada skotten, men något senare böja sig dessa åt det håll, der svampen sitter, torka mer och mer och falla till NILS SYLVÉN (1096) 284 [8] "9r6x My "J90eALIONON "I "elporouung 'puepo3uajseA 'uadeniog sassosdsjdnef sop zresigq wnz J1yef uapuasjoj wr UIPIIM Tidskr. f. skogshushålln. 1884, sid. 251. (1099) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 287 med tydligen de av WILKE förut omnämnda tallkulturerna. Tillsammans med A. E. HOLMGREN kan han nu konstatera på knäckesjuka tydande symptom på 11—14-åriga kulturtallar å kronoparkerna Lilla och Stora Svältan i Västergötland." HOLMGREN och LOVÉN uppgiva nu dessutom, att svampsjukdomen i fråga under de senare åren blivit påvisad även annorstädes inom landet, »t. ex. i Småland». Detta senare påpekande härför sig sannolikt till den danske botanisten E. ROSTRUPS fynd av knäckesjuka under en resa i Sverige sommaren 1882 dels å 3-åriga tall- plantor i plantskola vid Uppsala, dels vid Nässjö i Småland.” Nästa meddelande om angrepp av Melampsora pinitorqua — efter ROSTRUPS redogörelse för svampens värdväxling ingår nu detta namn i litteraturen — å våra tallkulturer möter i 1893 års Tidskrift för skogs- hushållning, sid. 117—121, där J. PAULI i en uppsats »Pereat populus> omnämner, hurusom tallplanteringarna å Kolleberga kronopark i Skåne sommaren 1892 varit »i ganska nämnvärd grad> utsatta för svampens angrepp; kulturer av såväl vanlig tall som bergtall” hade skadats å en 1 Vid skildringen av de sjuka tallbestånden å Lilla Svältan heter det hos HOLMGREN och LOVÉN i Tidskr. f. skogshushålln. 1884, sid. 2506, 251: »Vid inträde uti och närmare gransk- ning af planteringen, visade sig derjämte, att en stor mängd såväl toppskott som sidoskott antingen i väsentlig grad förlorat sin lifskraft eller ock voro alldeles utdöda samt genom sin ofta krökta form ådrogo sig vår uppmärksamhet. Äfven å de till utseendet friska skot- ten visade sig icke så sällan, vanligen på midten af desamma, uppsvällningar eller bulna- der, som öfvergått till kräftartade sårnader, där barken var genombruten och kådutflöde ägt rum>. »Som orsak till de ofvannämnde kräftartade ansvällningarne å skotten, hvilka derige- nom ofta antagit en krökt form, samt till att en del af de qvarsittande skotten vissnat eller dött, torde med ganska stora skäl kunna åberopas en inom tallens bark- och vedväfnader sig utveck- lande parasitsvamp Cxoma pinitorquum, vid hvars närvaro sådana kräftsår alltid blifvit bemärkta. > >? E. RostrRuUrP, Mykologiske Notitzer fra en Rejse i Sverige i Sommeren 1882. Vet. Akad. Övers. 1883. N:o 4, sid. 43 och 46. Om Uppsala-fyndet skriver ROSTRUP härvid så- lunda: >I en större Planteskole syd for Upsala bemerkede jeg — — — i de treaarige Bede af Pinus silvestris endel Planter med ejendommeligt krummede, kortnaalede Grene, som viste sig angrebne af Ceoma finitorguum HARTIG, der saavidt mig bekjendt ikke för er bemzerket i Sverige.» > Angrepp av Ceoma pinitorquum 3å bergtall omtalas första gången av ROSTRUP från de jutska hedplanteringarna. I oktober 1881 iakttog ROSTRUP svampen för förstå gången i Danmark >2i Hogildgaards Plantage ved Herning>; »en Strekning af Bjergfyr paa 3—5 Fods Hoide var angreben», Förut säger han, att zdet synes iser at vere Pinus montana, som i Jylland er udsat for Sygdommen, medens alle de Forfattere, som mig bekjendt have omtalt denne Svamp, kun angive Pinus silvestris som Gjenstand for dens Angreb; men der er dog neppe Grund til at antage, at den paa de jyske Bjergfyr optrexdende Svamp skulde vere artsforskjellig fra den, der snylter paa Skovfyr, da jeg ingen vxsenlig Forskjel har kunnet finde, hverken i Svampens Bygning eller i den Maade, paa hvilken Tr&erne lide.> I juni och augusti 1882 erhöll RosTRUP färskt svampmaterial från bergtall och kunde nu konstatera, att cxomasporerna till sin byggnad fullständigt överensstämde med Czoma pinitor- guum-sporerna å Pinus silvestris. (Tidskr. f. Skovbr., Bd 6, 1883, sid. 214—217-. 288 NILS SYLVÉN (1100) areal av omkring 50 har. Som medel i kampen mot svampsjukdomen påkallar PAULI: »blandade bestånd och bort med aspen!» Ännu ett med- delande om härjningar av Melampsora pinitorgua ingår i samma årgång av Tidskr. f. skogshushålln., sid. 122—123, där A. WAHLGREN omtalar, att han på åtskilliga ställen såväl i Småland som Uppland sett omkring 10-åriga, genom självsådd uppkomna, jämna tallbestånd betydligt hemsökta av denna elekartade sjukdom. Uppgifter om svampens uppträdande i Skåne, Halland, Småland och Blekinge möta senare i 1895 års Tidskr. f. skogs- hushållning; W. B—M framhåller där, sid. 82—383, att Melampsora pinitor- gua »säkerligen» är »den inom Skåne mest utbredda svampen», den »förekommer öfverallt inom hela provinsen, där asp finnes». — Under rubriken »Skogsbotaniska och skogszoologiska meddelanden från reviren» omtalar E. HEDEMANN-GADE i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1908, sid. 705, angrepp av Melampsora pinitorqua på en 20-årig tall i Säfsnäs s:n 1 södra Dalarna. Till ovannämnda, skäligen fåtaliga och knapphändiga uppgifter om knäckesjukans uppträdande i vårt land kan jag här foga ett flertal nya. Enligt meddelande av professor GUNNAR SCHOTTE har sjukdomen i slu- tet av 1890-talet uppmärksammats flerestädes i Halland. Åren 1898 och 1899 synes svampen hava uppträtt rent av epidemiskt å kronopar- kerna Tönnersjöheden och Uddared. Al Tönnersjöheden härjade den dels å 2—3-årig tall och bergtall i plantskolorna, dels å 5—6-åriga tall- plantor i kulturerna, särskilt i sydvästra delen av kronoparken, där asp- tillgången var större. Å Uddareds kronopark hade svampen härjat epi- demiskt å '/. m höga plantor i tallsådderna. — År 1904 har professor SCHOTTE funnit en c. 15-årig, fristående tall svårt angripen av knäcke- sjuka nära Strömstad i Bohuslän. Hösten 1911 erhöll förf. av dåvarande t. f. lektorn vid K. Skogs- institutet T. JONSON prov på tall med knäckesjuka från Edsvära i Vä- stergötland. En vacker tallkultur å igenlagd åker å torr sandjord om 6 hars storlek i åldern 7 år hade här angripits epidemiskt; snart sagt varenda - planta visade ett eller flera typiska knäckesjukssår å en eller flera av sina skottaxlar, oftast jämväl eller framförallt på huvudskottet. De kraftigast utvecklade plantorna syntes dock ej komma att lida nämn- värt framtida men av sjukdomen, då de starka huvudskotten i allmänhet överlevde svampangreppet, oftast till och med utan att krökningar av skotten behövt uppkomma. Om kulturens nuvarande tillstånd skriver agronomen G. UNO JONSON innevarande vinter i brev till förf., att »nå- gon större skada har ej förorsakats, ehuru det såg ganska ledsamt ut, när angreppet var som svårast, och vid blivande gallringar behöva ej några dåliga stammar lämnas kvar.> Några insända prov visa exempel 5p (1101) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 289 Foto av förf. Mars 1917. '; 1 d synes det ännu kvarsittande, upptill torkade och knäckta, ursprungliga topp- tergötland, Edsvära, m nach ze an & siehbt man den 1 N = = HE 3 BN 2 5 = Aa ur RR Fa =S 3 c RR KS "er SE angrepp av tvätoppig, ec lichen Hauptjahrestrieb,) Efter b: el r Fig. Ur Skogsförsöksanstaltens saml, 290 NILS SYLVÉN (1102) på huru stamformen likväl i enstaka fall allvarsamt skadats (fig. 21). I nordöstra hörnet av kulturen växte några aspträd samt ett och annarc dylikt även i en angränsande äldre skog. Även en c:a 5 år äldre, 0,5 har stor kultur c:a 1 km avlägsen från den förutnämnda hade angripits samtidigt med denna. Såväl år 1910 som 1911 hade knäckesjuka upp- trätt, SVatasti rom Enstaka angrepp av knäckesjuka å ungtallar i åldern 5—10 år ha av förf. under åren 1910—1915 Så gott som årligen iakttagits inom kultur- bestånd och naturföryngringar aå Malingsbo kronopark 1 sydligaste Da- larna. Även å Bjurfors kronopark i Västmanland och Dalarna har knäckesjuka iakttagits å en och annan ungtall. Om svampens härjningar under senare aår i plantskolor i Västergöt- land (Mariestad), Värmland (Deje) och södra Gästrikland (Grönsinka), har jag nämnt redan i det föregående. Från den senast gångna sommaren kunna här slutligen trenne fall av elakartad epidemisk knäckesjuka omtalas, alla från norra Västergötland. Såsom redan inledningsvis framhållits, är det dessa härjningar, som närmast givit anledning till de undersökningar över svampens uppträdande och spridningsbiologi, som här framläggas. Under en tids vistelse i juli månad 1916 å Sundsmarkens kronopark i Hassle s:n, c:a 1,; mil NNO. om Mariestad, observerade jag angrepp av Melampsora pinitorgua å en synnerligen lovande tallkultur (fig. 22), rutsådd av år 1906, i omedelbar närhet till en öppen plats kring ladugårdar och uthus vid Ö. Ekenäs arrendegård. De först iakttagna svampskadade plantorna stodo invid den från ladugårdsbacken genom tallkulturen gående landsvägen, nära ladugårdsbacken. Många och elakartade »kräftsår» förekommo. Vid en omedelbart företagen preliminär undersökning visade det sig, att plantorna närmast ladugårdsbacken voro särskilt svårt hem- sökta, ju längre bort från denna man kom, ju mindre svampskador kunde man upptäcka på tallarna. Några på ladugårdsbacken växande äldre aspar (fig. 23) voro tydligen den ursprungliga smittohärden. Längre än ett 100-tal m bort från asparna, syntes smittan knappast hava spritt sig. Asparna på ladugårdsbacken och några vngre rotskottsexemplar i ena kanten av kulturen tämligen nära ladugårdsbacken voro de enda aspar, jag här kunde upptäcka. Ett lämpligt tillfälle till studier över svamp- sporernas spridningsmöjligheter från asp till tall syntes sålunda föreligga. Dylika upptogos, så snart tiden och förhållandena det medgåvo. En närmare redogörelse härför lämnas i ett senare kapitel om »svampens spridningsbiologi.> Endast c:a !/; har av de till flera hars område upp- gående kulturerna syntes i nämnvärd grad svampskadat. Av svampen framkallade sår träffades ofta i flertal å såväl huvudskott som sidoskott; (1103) OM TALLLENS KNÄCKESJUKA 291 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 22. Utsikt trån ladugårdsbacken vid Ö. Ekenäs över den närmast söderut befintliga tallkulturen. Jå 1916. — (Aussicht vom Platz vor dem Viehstall bei Ö. Ekenäs iber die gleich södlich davon befindliche Kiefernkultur ?2/,; 1916. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. | Fig. 23. Utsikt från ladugårdsbacken vid Ö. Ekenäs — från samma punkt som 3 fig. 2 över de där växande asparna. ??/. 1916. — (Aussicht vom Platz vor dem Vi I i Ö. Ekenäs — von demselben Punkt wie in Fig. 22 — iber die dort wachsenden Espen. 29 292 NILS SYLVÉN (1104) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 24. Utsikt över kulturfältet vid L. Vellervattnet. !7/,, 1916. — (Aussicht iiber das Kultur- feld bei L. Vellervattnet. !7/,, 1916.) svagare sidoskott voro stundom redan i juli dödade i toppen. Vid be- sök å kulturen i oktober månad 1916 kunde jag till min glädje konsta- tera, att de flesta plantorna trots stundom rikliga sår ej syntes lida större men av svampangreppen utan med fortfarande raka huvudskott över- levde sommarens sjukdom (jmf. fig. 19 a). Svagare sidoskott av högre ordning hade dock nu i rätt stor utsträckning blivit topptorra (jmf. fig. 19 b—d). I några enstaka fall hade även starkare huvudskott torkat i toppen, då flera sår sammansmält runt om skottaxeln. Det var blott ett försvinnande litet procenttal plantor, som visade på hösten topptorra eller upptill avbrutna huvudskott eller svagt S-formigt krökta dylika. Även om sjukdomen ett följande år skulle återkomma, synes plantornas utvecklingsstyrka här borga för en slutlig god utgång. De närmast ladu- gårdsbacken växande, utåt denna starkast exponerade plantorna visade i nägra fall märken — läkta sår, undantagsvis krökta skottaxlar och i topparna brutna skott — efter jämväl föregående års knäckesjuka. Vida ödesdigrare följder hade emellertid visat sig å ett av mig i ok- tober besökt, yngre, av knäckesjuka epidemiskt hemsökt kulturbestånd (1105) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 293 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 25. Grupp av aspar å kulturfältet vid L. Vellervattnet. Bilden tagen från samma punkt som bilden å fig. 24, fastän i motsatt riktning '”/,, 1916. — (Gruppe von Espen auf dem Kulturfeld bei L. Vellervattnet. Das Bild aufgenommen von demselben Punkt auswie das Bild in Fig. 24, obwohl in entgegengesetzter Richtung. !/,, 1916.) av tall å Skagersholms kronopark vid sjön L. Vellervattnet nära Närkes- gränsen i norra Västergötland. År 1911 övergick här skogseld en nära 200 har stor yta skogsmark (jmf. fig. 24). 1913 ägde skogskultur rum medelst rutsådd av blandad tall och gran. Hösten 1916 voro de 4-åriga tallplantorna 40—60 cm höga, undantagsvis i gynnsammare lägen ännu högre. Över snart sagt hela brandfältet förekommo enstaka, fläckvis strödda aspuppslag (jmf. fig. 25), och under sistlidna sommar hade knäcke- sjuka visat sig inom nära nog varenda såddruta. Ett stycke in på kul- turfältet upptogs en 10X 10 m” stor provyta om 121 st. såddrutor och gav denna allenast »sjuka> rutor (jmf. fig. 26); blott undantagsvis kunde man i någon ruta påträffa en enstaka tallplanta, som gått fullständigt fri från svampens angrepp. Även på de vackraste plantorna var oftast jämväl huvudskottet angripet. Å flertalet plantor voro både huvud- 18). Plan- tor med såväl huvudskottet som alla den översta grenkransens grenar skott och sidoskott i stor utsträckning skadade (jmf. fig. 13 fullständigt torkade (jmf. fig. 14) voro ingalunda någon sällsynthet. I somliga rutor kunde ej någon enda planta med kvarlevande toppskott 294 NILS SYLVÉN (1106) Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 26. Detaljbild från såddrutorna å Vellervattnet-fältet. Tallplantorna i topparna mer eller mindre fullständigt brunvissnade. !7/., 1916. — (Detailbild von den Saatplatten des Kulturfeldes bei L. Vellervattnet. Die Kiefernpflanzen an den Gipfeln mehr oder weniger voll- ständigbraun abgewelkt. !7/,, 1916.) för året upptäckas. A de svårast hemsökta plantorna befunnos även de nedre kransgrenarnas såväl toppskott som sidoskott angripna och torkade (fig. 14). På de kraftigaste plantorna — upp till 80 cm:s höjd eller: däröver — hade de ensidiga såren ej nått runt om de starkaste skottaxlarna, vilka på hösten syntes kvarleva relativt oberörda av svampangreppet. Skadegörelse i form av S-formig böjning av huvud- skottet förekom dock ej så sällan på mera kraftiga plantor. Alla av svampen angripna skott av andra eller högre ordning voro så gott som undantagslöst dödade. Enstaka, nu läkta sår å fjolårsskotten (jmf. fig. 15 och 16) å ett relativt fåtal plantor visade, att svampen uppträtt å tallen redan 1915, men tydligen i ringa utsträckning, och utan att skotten i något iakttaget fall då dödats till följd av svampangreppet. (1107) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 295 Från praktiskt sett betydelselsöst angrepp 1915 hade sålunda sjukdo- men 1916 brett ut sig så starkt, att knappast en enda såddruta å hela det nära 200 har stora kulturfältet nu gått fri från svampangrepp. Den regniga försommaren 1916 hade ju också erbjudit de bästa betingelser för svampens utveckling." Om kulturens kommande öden kan man för när- varande ej med bestämdhet uttala sig. Upprepas svampangreppet ett kom- mande år — och sannolikheten härför är ytterligt stor — och äro då betin- gelserna för svampens utveckling lika goda som under den senast gångna sommaren, kan tallen, redan nu illa åtgången, bliva dömd till undergång; många plantor kunna då duka fullständigt under, och de överlevande kunna bliva så fördärvade till stamformen — mångtoppiga och krok- stammiga — eller tillbakasatta i tillväxten, att tallens dominerande roll i kulturen fullständigt äventyras. Där tallen gått fullständigt ut eller bli- vit starkast tillbakasatt i såddrutorna, får nu den i blandning med tallen insådda granen träda räddande emellan. Fläckvis torde dock tallen all- tid bliva det beståndsbildande trädet. Om svampangreppet kommande sommar visar sig i avtagande, torde säkert de kraftigast utväxande tall- plantorna redan då hava nått sådan styrka, att deras fortsatta utveck- ling är tryggad. Såddrutor med alla plantorna dödade i toppen före- kommo visserligen men voro sällsynta. I regel syntes någon eller några av de i såddrutorna vanligen i stort antal uppgångna tallplantorna hava toppskottet oskadat eller åtminstone kvarlevande. Även om tallen från och med tredje till fjärde året under ett eller annat år hemsökes av knäckesjuka i ovan omförmälda utsträckning, torde dess öde ej därmed vara så alldeles avgjort. Även -efter upprepade svåra svampangrepp kunna tallplantorna repa sig och bilda ett på äldre dagar kanske rent av fullgott tallbestånd. En antydan härom gav ett mindre, nu 8—10-årigt kulturbestånd av tall nära vägen Gatan—Fin- nerödja järnvägsstation. Beståndet uppgavs hava för några år sedan lidit av samma sjukdom som nu Vellervattnet-beståndet, och plantorna visade också nedtill krökar och igenvallade sår, som tydde på genom- gången knäckesjuka. Även om de flesta kvarlevande tallarna hade fula stamkrökar att uppvisa, voro de dock nu åter i god växt och bestån- dets slutenhet syntes ej i någon mån äventyrad. Då plantorna angri- ! R. HarTtiG, Lehrbuch der Baumkrankheiten. Berlin 1882, sid. 73—74, framhåller, hurusom svampen under år med regnrika försomrar — mycket regn i maj och början av juni månader — å tallen utvecklar talrika och yppiga fruktkroppar. Då väderleken är torr däremot, intorka sporlagren i första början av sin utveckling, och yttre svampskador komma aldrig att framträda. Tack vare sjukdomens tillbakagång under år med torra försomrar kunna något äldre och kraftigare ungplantor av tall genomgå även flera år å rad upprepade angrepp av knäckesjuka; få plantorna blott något repa sig, behöver ej stamformen med nöd- vändighet fördärvas, även om ett nytt svårare angrepp något senare år skulle inträffa. 296 NILS SYLVÉN (1108) pits vid relativt tidig ålder — sannolikt liksom Vellervattnet-beståndets svårast under 3—4:de året — träffades stamfelen så långt ned, att deras ekonomiska betydelse måste anses ringa.' Ännu ett tredje av knäckesjuka hemsökt kulturbestånd av tall i norra Västergötland blev sistlidne sommar föremål för min undersökning, en s-årig tallkultur å Lyrestads kyrkoherdeboställes skog c:a 1,5; mil NO. om Mariestad. Kring en mindre aspfläck — asprotskott — mitt ute på 1912 års kulturtrakt befunnos här tallplantorna i ganska stor utsträck- ning angripna av knäckesjuka. Blott enstaka sidoskott syntes dock vid tiden för mitt besök på platsen — d. 22 juli 1916 -— så svårt skadade, att de dött i toppen (jmf. fig. 20). I allmänhet syntes plantorna ha nått den utvecklingsstyrka, att de ej kunde förmodas erhålla varaktigt men av svampangreppet. Svampens spridningsbiologi. Redan innan svampens länge anade värdväxling blivit experimentellt bevisad, hade det, som ovan nämnts, framhållits som en möjlighet, att en å asp i de sjuka tallbestånden ofta rikligt förekommande Melampsora- art kunde stå i nödvändigt utvecklingssamband med den 3å tallen upp- trädande Ceoma-formen.” Aspen angives sålunda redan tidigt som den förmodade smitthärden för tallens knäckesjuka. Sedan sambandet mellan artens olika utvecklingsstadier å tall och asp blivit fastslaget, framhålles i varje redogörelse för svampens angrepp på tallen, att asp förekommit i tallens mer eller mindre omedelbara närhet. Bestämda uppgifter rörande svampens spridningsbiologi meddelas dock mera sällan. Intressanta uttalanden, belysande sjukdomens spridningsmöjligheter, möta framför allt hos ROSTRUP. Redan 1883 omnämner han från en bergtallskultur i Jylland, hurusom plantor med knäckesjuka växte på det enda ställe i kulturen, där asp fanns, och vidare, att angrepp av knäcke- sjuka ägde rum »paa saadane Lokaliteter, der vare fulde af Rodskud af Populus tremula». Alla de iakttagelser, som kommit till ROSTRUPS känne- dom, såväl hans egna som andras, synas tyda på spridning på relativt obetydliga avstånd av de på de avfallna aspbladen efter övervintringen utvecklade basidiesporerna.” 1 En närmare undersökning av beståndet medhanns ej, då jag upptäckte detsamma vid genvägen till järnvägsstationen på min väg dit i och för avresan. 2? R. HARTIG, Wichtige Krankheiten der Waldbäume. Berlin 1874, sid. 91; E. ROSTRUP i Tidskr. f. Skovbrug. Bd. 6. 1883, sid. 219—220; EDUARD KERN, Uber Ceoma pinitorquum A. BR. Bull) dl Soc. Imp. d. Natural. d. Mose, 1883. Sec: Part. MOSCOU L3G4, side 250—2060. > Jmf. E. RosTRUP, Plantepatologi. Kobenhavn 1902, sid. 296. (1109) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 297 Även i den svenska litteraturen möta uppgifter om svampsporernas spridning till tallen. Från Kolleberga i Skåne meddelar J. PAULI, att planteringarna »lidit mest af svampen i närheten af aspar eller aspbus- kar, men att sjukligheten aftager i mån af afståndet derifrån. På ett ställe, hvarest ett mindre, men tätt aspbuskage står vid ena sidan af stora landsvägen, där läget är mycket utsatt för den över Ljungbyslätten kommande skarpa nordvestvinden, hvilken från asparne drifver fram rätt öfver de å andra sidan af vägen befintliga planteringarne, äro dessa senare i hög grad angripna närmast deromkring, så att de flesta års- skotten, såväl af stammar som af grenar, förete en sorglig anblick.» >» Äfven på flera andra håll kan man göra samma iakttagelse. Att svam- pen äfven kan sprida sig på långa håll från näringsplantan framgår deraf, att en myckenhet plantor äro angripna, ehuru afståndet till närmaste aspar befunnits vara ganska långt; i sådant fall blifver angreppet emel- lertid allt lindrigare.»? En spridning på längre avstånd omtalas av A. WAHLGREN från ljung- ryarna i södra Småland, där han funnit svampen på självsådda plantor. >ehuru några aspar ej på långa vägar varit till finnandes». Då det här föreföll svårt att antaga, att vinden överfört sporerna, kommer W. att tänka på de på ryarna vida kringströvande fåren som smittospridare.” Då en närmare kännedom om möjligheterna för knäckesjukssporernas spridning från aspbladen till tallen synts mig vara av grundläggande betydelse, då det gäller kampen mot knäckesjukan, har jag sökt begagna det tillfälle, svampens uppträdande på tallen vid Ö. Ekenäs i Västergöt- land erbjöd, till studier över svampens spridningsbiologi. I närheten av den av knäckesjuka hemsökta tallkulturen vid Ö. Eke- näs kunde endast 7 stycken aspar uppletas, vilka rimligtvis kunde för- modas hava tjänstgjort som smittospridare. Deras belägenhet i förhål- tande till tallkulturen framgår av kartan fig. 27. 4 stycken gamla aspar (se fig. 23) stodo på den i N.—NV. till tallkulturen gränsande ladu- gårdsbacken (jmf. figurerna 22 och 23 samt kartan fig. 27), 3 stycken yngre träd, resp. 4,;, 3 och 2 m höga, med omgivande lägre rotskotts- exemplar befunno sig O. om landsvägen i nordöstra kanten av kultur- området (se kartan). En femte äldre asp ute på ladugårdsbacken när- mare tallkulturen hade efter avverkning lämnat spår efter sig i form av enstaka, svaga, några dm till o,; m höga rotskott mellan rutorna i de närmaste, yttersta såddrutsraderna inne i tallkulturen. Från de förra hösten från asparna i fråga nerfallna bladen måste oförtydbart den som- maren 1916 å tallarna uppträdande knäckesjukan leda sitt ursprung — för 1 TJ. PauLIi, »Pereat populus». 'Tidskr. f. skogshush. 1893, sid. 119—120. ? Jmf. närmare A. WAHLGREN i Tidskr. f. skogshush. 1893, sid. 122—123. 20. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 208 Fig) 27- NILS SYLVÉN (1110) år 1916 kunde man redan Oc i juli månad spåra Melamp- sora i uredostadium 3 alla asparna. — Efter snösmält- ningen på våren 1916 får man väl antaga, att avfallna aspblad med svampens te- leutosporer legat strödda litet varstädes å ladugårds- backen mellan asparna och tallkulturen (eller gärdesgår- OM den runt ladugårdsbacken). Till de över den öppna ladu- gardsbacken vid tiden för OMM Or basidiesporernas avgivande svepande vindarna ha vi otvivelaktigt att i främsta rummet taga hänsyn, då det gäller infektionen av tall- kulturen. Den öppna plat- sen kring asparna på ladu- gardsbacken möjliggör ju en spridning av sjukdomen på större avstånd. Från de mellan kulturen och en nå- got äldre barrblandskog in- klämda asparna O. om lands- vägen kan näppeligen någon mera effektiv spridning av svampens basidiesporerhava förekommit. För att få utrönt, 1 vilken utsträckning infektion a tal- len ägt rum på olika avstånd från och i olika lägen i för- hållande till asparna, under- sökte jag i detalj varje tall- planta i såddrutorna mellan Karta visande asparnas (I—VII) och den av knäckesjuka hemsökta tallkulturens inbördes läge vid Ö. Ekenäs. A—Å, I, 5, 7 och 20 såddrutor och såddrutrader. Skala 1: 1000. Kartan upprättad av R. T. FEDELER den ?”/; 1916. (Karte, die gegenseitige Lage der Espen (I—VII) und der von Kieferndreher heimgesuchten Kiefernkultur bei Ö. Ekenäs zeigend. A—Å, 1, 5, 7 und 20 Saatplatten und Saatplattenreichen. Massstab I : 1000. Karte aufgenommen von R. T. FEDELER am ?9/,; 1916.) (KITT) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 299 landsvägen och den i NO.—SV. gående gärdesgården, vidare plantorna i såddrutorna O. om landsvägen till vägkorset i S. (se kartan), 13 rutrader bort från asparna O. om landsvägen, samt dessutom varje planta i de 9 första såddfutorna (från vägen räknat) i rutraden närmast den V. om landsvägen i O.—V. gående gärdesgården och senare de tre högsta tallplantorna i var och en av de 5 första såddrutorna i vardera av rutraderna 5, 7 och 20 (från gärdesgården O.—V. räknat). Resultaten av undersökningarna äro sam- manställda i tabellerna 1—12.! Granskningen av snart sagt varje sådd- ruta gav vid handen, att de för vindarna från asparna mest utsatta plan- torna eller plantdelarna voro starkast angripna av knäckesjuka. I sådd- rutor med rikare och tätare plantuppslag voro de plantor, som befunno sig i lä för de från asparna kommande vindarna ofta utan varje sår av knäckesjuka, under det att de för vindarna i fråga mera fritt exponerade voro mer eller mindre svårt angripna. Flera exempel härpå erbjuda särskilt de i detalj fullständigt undersökta såddrutorna (jmf. tabellerna 1—53 och 7—10). Att plantans höjd härvid är att taga med i räknin- gen, är utan vidare givet. De högsta plantorna i såddrutorna exponera ju sina toppskott och eventuellt även övre kransgrenar fritt för vindarna ovanför såddrutans övriga plantor och bliva sålunda lättare utsatta för svampinfektion. Såddrutornas lägsta och vanligen mer eller mindre starkt undertryckta plantor befinna sig oftast fullständigt i lä inne i plantgrup- pen, och man letar därför också i regel på dem förgäves efter sår, fram- kallade av knäckesjukssvampen. Som ett talande exempel härpå må framdragas såddrutan K' i den i NO.—SV. gående raden närmast ladu- gardsbacken. Av såddrutans 6 plantor hade den högsta 17 svampsår å toppskott och övre kransgrenar, den näst högsta 9, den tredje i ord- ningen 4, den fjärde 3, den femte 2 och den sjätte o. En bättre jäm- förelse plantorna emellan tillåter nedanstående sammanställning: Bors RUS SS ARSA AN Es ERA FTn SKR TC CIN ts nous cert JL SUK SE AA I,9x| 1,87 1,44 | I30 0,72 0,35 Satsen ta hUvudSkottet. 3... sosse LAR 8 5 2 I I Oo » > översta kransgrenarna ............ 9 2 I 2 I [0] > » näst > grenkransens toppskott (0) 2 I Oo [0] o STÖT INA SATSA EneSN Ce ste Rs dR ed a safe RAR 17 9 - 3 2 Oo t 1 Av utrymmes- och kostnadsskäl ha tabellerna här måst uteslutas, men hänvisas den ji frågan närmare intresserade till Medd. fr. Statens Skogsförsöksanstalt, h. 13—14, sid. 1120 o. f., där tabellerna i sin helhet publicerats, 300 NILS SYLVÉN (112) Liknande sammanställningar från andra såddrutor må här ytterligare belysa förhållandet: K''.I kn. 21 LL : 3) | VG : 4 RER 215 Plantans-HöjA DI oo sjeeeek se slsslla SN sla elelsjeles 247 2,5 2,0 1,85 0,8 Särstaällen "a bhuyudskoftetibEs stenas 2 2 I I o > >» översta kransgrenarna ......... 6 7 4 I o » > näst » grenkransens toppskott 4 4 Oo Oo o | Summa (SATStallen ge. S ss NN NRA N NN 12 13 5 2 o 1 K”"':2 framom K”': 1 mot asparna på ladugårdsbacken. Jr I TA : 2 na] EKA | BLS 5 TE 6 TSE Z| Plantans höjd DR ÄTA SAR SA öres stad SIS na 2:01. 2545, | 2535 I233 1524 IGA Ir Särstallen a: AUVUdSKkOHELE ses. sccs de denn rf rr 3) I Oo 2 Oo Oo Oo > > översta kransgrenarna ......... 3 6 4 [0] [0] [0] Oo » » näst » grenkransens toppskott! 5 I 5 [0] Oo [0] [0] SUMMA NSAKSLAN ENN Å- ejer sas esset TSAR LI 8 9 2 [0] o o VELA : I Ke :2 Rare : 3 VG : 4 Vr : 5 REG : 6 Plan tansen oj ns a en rss senses 2,9 2,85 2,5 2,4 2,2 FR Sarstallen ka huvudSskötfetrorooce ss sees scen 4 [0] — 1 o Oo » » översta kransgrenarna ......... 3 4 [6] I I [0] » » näst > grenkransens toppskott I 4 z/ I [0] [0] STUM ANSATS tallen a Se ASS Ses 8 8 7 3 I [0] Plantans höjd 1 (AINA fre (of cl IAS (öra re Loof ts ära SST öj 1,8 1,6 1,3 1,3 1,2 0,9 SATStallen ca khtviGSskkOtlet os. b.c. suis ses sees [0] KO I (0) Oo ÖT > » Översta kransgrenarna ......... (] [0] (0) I I Ör » » näst » grenkransens toppskott! 0O [0] [0] o [0] Oo Slumma Särställenpa. 0:55. ses On o o I I I o Även å den enskilda plantan visade sig angreppets styrka olika å expositions- och läsidorna. På den mot asparna vända sidan av plan- tan ävensom på den mot dessa vettande sidan av skotten träffades all- tid de flesta sårställena. Att så varit förhållandet torde i sin mån framgå av tabellerna 2 och 5, där sårställenas antal angivits för varje särskilt skott från och med årsskottet å huvudskottet till och med näst översta grenvarvets huvud- och sidoskott och skotten alltid antecknats i samma ordning med början på det mot ladugårdsbackens aspar närmast inrik- tade skottet och fortgång motsols kring moderaxeln. De första och i viss mån även de sista siffrorna å raden hänföra sig sålunda inom varje kolumn till de för infektion från ladugårdsbackens aspar starkast utsatta skotten. I tabell 2 kan det ej gärna bliva tal om infektion från andra aspar än dessa, i tabell 5 återigen torde man även få räkna med en (1113) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 301 viss sporspridning från det mot asparna på ladugårdsbacken motsatta hållet, nämligen längs den öster om rutraden gående vägen. Antalet sårställen å skotten och antalet angripna skott ha i alla de meddelade tabellerna räknats endast å huvudskottet och de två översta grenvarven. Att så skett, beror på flera omständigheter. Skogligt sett äro dessa av det största intresset; om de lägre grenvarvens årsskott an- gripas, influerar ju detta i regel ej på stamformen, åtminstone ej i nå- got här föreliggande fall. Vid en undersökning angående svampsporer- nas spridning, borde ju dock även skogligt mindre betydande angrepp hava medräknats. Min ursprungliga plan var därför också att medtaga dessa vid undersökningen. Ett första överblickande av tallplantorna på undersökningsområdet vid Ö. Ekenäs gav dock vid handen, att angrepp av knäckesjuka på de nedre grenvarvens grenar förekom endast och allenast å de i kanterna av tallkulturerna fritt exponerade plantorna, redan i såddrutorna närmast innanför yttersta rutraden saknades sårställen å grenarna i fråga snart sagt fullständigt. Endast i något enstaka fall kunde i de inre såddrutorna infektion å de lägre grenvarvens grenar upptäckas och då i de såddrutor, intill eller emellan vilka asprotskott, som förut nämnts, förekommo. Ett konstaterande av detta sakförhållande fick bliva tillräckligt, då en detaljundersökning, som på förhand måste anses bliva utan större värde, här skulle tagit allt för mycken tid i anspråk — i den utsträckning, undersökningen utfördes, kom den ju ändock att om- fatta åtskilliga tusental skott; exempelvis ingå i tabell 2 en undersök ning av 1196 olika skott, i tabell 5 undersökning av jämnt I 100 0. s. v.l). Under undersökningens gång hade jag helt naturligt alltjämt min upp- märksamhet inriktad även på plantornas nedre grenar; ett utsträckande av detaljundersökningarna till jämväl dessa visade sig härvid aldrig av be- hovet påkallat. I rutraderna visade — även närmare asparna — de inre rutorna tyd- ligt avtagande knäckesjuka. De i tabellerna från olika såddrutor och olika rutrader meddelade siffrorna visa bestämt detta. De avvikelser från regeln, som förekomma, finna alla lätt sin naturliga förklaring. I tabell 6 är en sammanställning gjord över knäckesjukans uppträdande åa de tre högsta plantorna inom vardera av de fyra yttersta såddrutorna inom respektive rutrader K, M och P (jmf. kartan). Av denna framgår, att M. och P-rutorna visa inåt tydligt och relativt jämnt avtagande knäcke- sjuka; under det att antalet sårställen pr planta inom de yttersta rutorna i raderna utgör resp. 14 och 15,67 utgör det för rutorna n:r 4 inåt endast resp. 4,33 och 2. K-rutorna tyckas däremot hava krånglat, i det de visa maximum för antalet sårställen inom tredje såddrutan och högt antal dylika även inom rutan n:r 4; summorna för antalet sårställen pr planta inom 302 NILS SYLVÉN (1114) rutorna 1—4 utgöra resp. 11,67, 3,67, 13,67 och 11. Förklaringen härtill är att söka i plantornas inåt såddrutorna stigande höjd — yttersta rutans plan- tor endast 1,74 m höga (medelhöjd), andra ”rutans 2,:, tredje rutans 2,4 och fjärde rutans slutligen 2,75 m — möjligen även i någon mån i när- varon av låga asprotskott mellan såddrutorna 2, 3 och 4. Närvaron av dylika inne emellan såddrutorna visade sig i alla förekommande fall endast ytterligt lokalt influera på knäckesjuksspridningen. Då ökningen i knäckesjuka å K”'- och K””-plantorna framför allt visade sig i relativt stort antal sårställen å det lägsta undersökta grenvarvets grenar, är det ju möjligt, att dessa infekterats jämväl från de närstående asprotskotten. Allra tydligast framträder knäckesjukans avtagande inåt såddraderna, då parallella hela såddrader jämföras med varandra. Den i tabell 11 gjorda sammanställningen av de i tabellerna 1, 3 och 4 meddelade siff- rorna för antalet sårställen å huvudskottets årsskott samt de två översta grenvarvens grenar från de tre högsta plantorna inom varje undersökt såddruta visar tydligt, hurusom svampangreppet avtar i intensitet inåt från ladugårdsbacken räknat i de parallellt med gärdesgården i NO.—SV. gående, smittohärden närmast belägna såddrutsraderna. Under det att raden närmast asparna visar 11,56 sårställen pr planta, visa andra och fjärde raderna inåt resp. 4,96 och 6,31 dylika. Att fjärde raden visar en ökning mot raden nir 2 beror tydligen dels på dess större planthöjd — medelhöjderna resp. 2,01. och 1,83 m —, dels på ökade infektions- möjligheter — infektion medelst av vinden längs vägen framdrivna sporer — för den till vägen gränsande rutraden n:r 4, möjligen även i någon mån på infektion från asparna O. om vägen. Samma avtagande i knäcke- sjuka visar den första i tabell 12 efter tabellerna 1, 3, 4 och 7 gjorda sammanställningen. Här rör det sig ej om antal sårställen utan om an- tal angripna skott pr planta, fortfarande huvudskottet och de två översta grenvarvsgrenarna från de tre högsta plantorna i varje såddruta. För de i tabell 11 beträffande antalet sårställen undersökta såddrutsraderna 1, 2 och 4 från gärdesgården i NO.—SV. möta här följande siffror för antalet angripna skott pr planta: 3,44, 3,48 och 4,19, Sålunda ganska väl korresponderande med de för antalet sårställen pr planta förut medde- lade. För såddraden n:r 5 på andra sidan — O. om — vägen faller an- talet ytterligare eller till 2,23 angripna skott pr planta. Sammanställningen n:r 2 i tabell 12 omfattar de i såddraderna G—O, vinkelrätt mot gärdesgården NO.—SV., undersökta såddrutorna. -Den- samma avser närmast att visa, i vad mån infektion från asparna O. om vägen har kunnat göra sig gällande inom den närmast dessa befintliga delen av tallkulturen. För alla såddraderna ställa sig siffrorna för an- talet angripna skott pr planta ungefär lika. Då infektion ägt rum från (1115) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 303 asparna å ladugårdsbacken, är ju ej något annat att vänta; endast om någon infektion att räkna med försiggått från asparna O. om vägen, hade man kunnat vänta sig resultatet annorlunda. Att asparna O. om vägen ej nämnvärt tjänstgjort som smittospridare framgår ytterligare av den efter tabellerna 8 och 9 gjorda sammanställningen n:r 3 i samma tabell 12, där å ena sidan sammanförts siffror från gränsrutorna närmast asparna, å den andra siffror från de längst från desamma befintliga rutorna inom närmaste begränsade tallkulturfläck O. om vägen (jmf. kartan). För ru- torna närmast asparna i ifråga erhålles för antalet angripna skott pr planta siffran 1,25, för rutorna längst bort den endast obetydligt lägre siffran 1,07. Båda siffrorna äro ju i förhållande till de närmast jämför- bara siffrorna för såddraderna G—0O anmärkningsvärt låga. Under det att såddraderna G—O delvis haft sina rutor gränsande till ladugårds- backen och plantorna fritt exponerade för de därifrån kommande vin- darna, ha de i senare fallet föreliggande såddrutorna alla befunnit sig i lä innanför den V. om vägen och närmast ladugårdsbacken befintliga delen av tallkulturen. För utrönande av svampens spridningsmöjligheter lämpade sig allra bäst den delen av kulturen, som befann sig bortom den i O. och V. gående gärdesgården eller de med denna parallella såddrutsraderna S. om ladugårdsbacken. Resultaten av de härifrån gjorda undersökningarna framgå av tabell 10. Första, femte, sjunde och tjugonde såddrutsraderna från gärdesgården räknat ha blivit föremål för närmare undersökning. I första raden ha de 9 första såddrutornas alla plantor undersökts, i de senare raderna endast de tre högsta plantorna i vardera av radens fem första rutor, då det här visade sig, att de lägre plantorna så gott som undantagslöst gått fullständigt fria från knäckesjuka. Att de lägre och svagast utveck- lade plantorna i regel gått fria jämväl i första såddrutsraden, visa tyd- ligt de i tabellen från denna rad meddelade siffrorna. En sammanställ- ning av siffrorna i tabell 10 för de tre högsta plantorna inom vardera av de fem första såddrutorna i varje såddrutsrad, utvisande antalet angripna skott — räknade å huvudskottet och de två översta grenvarvens grenar — pr planta inom de olika raderna är gjord nederst i tabell 12. An- gripna huvudskott träffas härvid inom rad 1 till ett antal av 0,42, inom rad 5 med dess 3 dm större plantmedelhöjd till ett antal av 0,4 inom rad 7 till o,2 och inom rad 20 till ett antal av 0,21: pr planta. Angripna övre kransgrenar träffas inom respektive rader till följande antal pr planta: Ji92, tI;22;0 0,4) OCh röjs Ännu vackrare falla de för antalet angripna toppskott å andra grenvarvets grenar erhållna siffrorna, för raderna I, 5, 7 och 20 respektive 1,38, 0,47, 0,27 Och 0,o7. En beräk- ning av summorna angripna skott pr planta har för de olika raderna 304 NILS SYLVÉN (1116) givit respektive 3,54, 2,13, 0,57 Och 0,7: stycken. En granskning av plantorna i de bortom tjugonde såddrutsraden liggande såddraderna gav vid handen, att knäckesjuka här så gott som alldeles saknades. Ännu ett 20-tal såddrader bort kunde dock enstaka svampsår upptäckas dels å tvenne plantor vid vägen, dels å ett par mera högväxta plantor inne i beståndet. Vi få sålunda här och det kanske ännu vackrare och tyd- ligare än i föregående såddrutsrader ett bestämt och hastigt avtagande av knäckesjukan inåt i raderna från ladugårdsbacken räknat. Endast några få rader in kan sjukdomen sägas praktiskt taget fullständigt upphöra. Vilka slutsatser kunna nu dragas av de ovan meddelade undersök- ningarna angående svampsporernas spridning? Alla de vid Ö. Ekenäs gjorda iakttagelserna peka ju samstämmigt därhän, att basidiesporer- nas spridningsförmaåga här är starkt begränsad. I en 11-årig tall- kultur, sådan som den vid Ö. Ekenäs, med en plantmedelhöjd av omkring 1,75—2 m hava endast några få såddrutsrader med vackert plantuppslag utgjort ett praktiskt sett tillräckligt hin- der för basidiesporernas spridning ut över den bortanför liggande kulturen. Fallet Ö. Ekenäs visar, hurusom en till fritt stående aspar ome- delbart gränsande tallkultur ännu intill 11 års ålder trots angrepp av knäckesjuka i stort sett ej tagit nämnvärd skada till sin stamform. Av många tecken att döma har svampen uppträtt under flera år och därvid allvarsamt skadat enstaka plantor inom beståndet; de få plantor, som fått huvudskottet dödat till följd av svampangreppet, ha alla befunnit sig rela- tivt fritt exponerade för de från aspområdet kommande vindarna. Under- sökningen av beståndet sistlidne sommar gav vid handen, att talrika an- grepp av knäckesjuka förekommo, praktiskt taget voro de dock av ringa betydelse, då de befunnos strängt lokaliserade till de till aspområdet när- mast gränsande såddrutsraderna. Tack vare saknaden av asp inom beståndet, har någon hela tallkulturen förhärjande epidemi av knäckesjuka ej före- kommit. Att ej tallen vid yngre ålder i större utsträckning hemsökts av sjukdomen torde väl närmast få tillskrivas det skyddande inflytande, den omedelbart intill kulturen gränsande gärdesgården utövat (jmf. fig. 22). Först sedan tallarna växt upp ovan denna, har en friare sportrans- port kunnat äga rum såväl från tallen till aspen som omvänt. Ung- asparna Ö. om vägen ha först under de senaste åren kunnat vara något att räkna med. För att vindarna skola uppfånga och effektivt sprida svampens basidiesporer fordras synbarligen, att de med betydande hastig- het skola svepa fram över marken med dess basidiesporförande aspblad. Den öppna ladugårdsbacken vid Ö. Ekenäs borde väl lämna betingel- ört) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 305 serna härför. Trots detta ha ju av allt att döma blott ett relativt fåtal svampsporer kunnat drivas upp till sådan höjd, att de nått ovanför de närmast befintliga, högsta plantraderna. Detta visar ju utan vidare, att man i vanliga fall har att räkna med endast en ytterligt lokal spridning av svampsjukdomen från aspen till tallen — m. a. o. en starkt begrän- sad spridning av svampens basidiesporer.' Kan blott smittohärden — as- pen — hållas inom vederbörliga gränser, är alltid faran för ödeläggande knäckesjukshärjning utesluten. Ett radikalt borthuggande av varje asp i närheten av en av knäckesjuka hemsökt tallkultur blir emellertid härvid ingalunda nödvändigt. Basidiesporernas spridning är ju så begränsad, att ett skydd mot tallens infektion lätt bör på annat sätt kunna anord- nas. Endast några få tallsåddrader voro ju vid Ö. Ekenäs praktiskt sett tillräckliga att hindra basidiesporernas spridning. Vill man sålunda samtidigt omhulda såväl tall som asp, bör detta utan fara för tallen kunna ske, utan att dyrbarare åtgärder behöva tillgripas. Något slags skyddsbälte mellan asp- och tallkultur bör ju i detta fall vara till- räckligt. Aspari omedelbar närhet till tallkulturer eller å öppna platser intill dessa bör man dock helst undvika. Även om skade- görelsen kan begränsas till den omfattning, den exempelvis visat sig nå vid Ö. Ekenäs, bör den i ett dylikt fall genom smittohärdens undan- skaffande redan från början förhindras. Långt ifrån alltid äro dock tallkulturerna så lyckligt lottade i fråga om asp som Ekenäs-kulturen. Vad som i första hand var bestämmande för dess blott ensidiga hemsökelse av knäckesjuka, var ju saknaden av asp inom själva kulturen. Först då aspuppslag förekomma spridda över ett för tallkultur i anspråk taget område, kan verklig fara för allvarli- gare och allmän skadegörelse av knäckesjuka yppa sig. Atti ett dylikt fall tillråda några åtgärder till sjukdomens bekämpande är nästan lönlöst. Har man en gång aspen på det för tallkultur färdigliggande området, är det ju snart sagt omöjligt att undanskaffa densamma; rotskotten und- går man ej utan i tid vidtagna åtgärder för asprötternas dödande. Bör- jar nu Melampsora pintorqua uppträda inom området, blir snart varje asp å detsamma infekterad, detta tack vare uredosporernas utomordent- ligt goda spridningsförmåga. Första nästföljande vår befinnas nu de teleutospor-basidiesporförande bladen spridda över snart sagt hela om- rådet, och tallens infektion begynner efter högre måttstock. Är kultur- fältet någorlunda stort och öppet liggande, så att vinden får fritt spel- ! Om basidiesporspridningen hos de värdväxlande rostsvamparna föreligga blott mera en- staka och ofta ofullständiga uppgifter. Även om en betydande avståndsspridning i vissa fall kunnat konstateras, ha i vissa, närmare undersökta fall blott en helt inskränkt sådan kunnat påvisas. Jmf. H. KLEBAHN, Die wirtswechselnden Rostpilze. Berlin 1904, sid. 30—32. 306 NILS SYLVÉN (1118) rum, kunna naturligtvis även basidiesporerna föras relativt långt omkring — sannolikt längre än inom Ekenäs-kulturen — och detta i sin tur bi- draga till sjukdomens ytterligare spridning. Det är i sådana fall, som de mest elakartade knäckesjuksepidemierna uppkomma. Så exempelvis den från Skagersholms kronopark ovan omtalade. En nära 200 har stor yta har här blivit kalbränd, och på den brända ytan ha aspuppslag å spridda fläckar börjat uppträda. Melampsora pinitorqua har tidigt infun- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 28. Utsikt över den av knäckesjuka hemsökta tallkulturen å Lyrestads prästgårds- skog (Västergötland). Markvegetationen utgöres av mer eller mindre ymnig Epilobium angustifolium. 2206 1916. — (Aussicht iber die vom Kieferndreher heimgesuchte Kiefernkultur im Pfarrwalde von Lyrestad (Västergötland). Die Boden- vegetation besteht aus mehr oder weniger reichlichen Epilobium angustifolium ”?|, 1916.) nit sig och sannolikt redan första året, den uppträtt, infekterat all å området befintlig asp. Betingelserna för tallens infektion voro härmed de allra bästa. Resultatet har också blivit för tallen synnerligen olyck- ligt. I kulturytans betydande storlek, i öppet läge och fri — hårt bränd — mark samt i aspens närvaro fläckvis över större delen av området ha vi här att söka den naturliga förklaringen till det sorgliga resultatet. Även om basidiesporspridningen jämväl här fär antagas vara skäligen obetydlig, äro dock betingelserna för tallens infektion de största. Då omständigheternas makt framtvingar kulturfält av den utsträckning och den beskaffenhet, som det ifrågavarande Vellervattnet-brandfaltets, har (1119) OM TALLENS KNÄCKESJUKA 307 människan ju ej annat att göra än att vid kulturen tillgripa det efter förhållandena bäst lämpade trädslaget. Att i dylika fall, såsom här skett, på för tall- eller barrblandskog lämpad mark tillgripa blandsådd av tall och gran kan ej nog varmt rekommenderas, så snart fara kan an- ses föreliga för hemsökelse av knäckesjuksepidemi. Om vid tidig, elak- artad svamphärjning tallen blir dömd till mer eller mindre fullständig undergång — vilket dess bättre mera sällan torde vara fallet — får gra- nen bliva det räddande trädslaget. Då fara för knäckesjuka föreligger, böra helt naturligt stora och öp- pet liggande hyggen om möjligt undvikas.? Å mindre hyggen i skyd- dat läge äro betingelserna för smittans spridande relativt små. Såsom exempel härpå kan det från Lyrestads kyrkoherdeboställes skog om: nämnda knäckesjuksangreppet anföras. Från den enda aspgrupp, som här kunde uppletas, mitt ute på det 1912 rutsådda hygget, hade knäcke- sjuka spritt sig på tallplantorna närmast asparna, men endast några få m bort; redan på en 10—20 m:s avstånd från de låga rotskottsasparna stodo tallplantorna i regel fullständigt fria från varje angrepp. Från de låga asparna ha här bladen ej kunnat spridas nämnvärt ut över kultu- ren, detta hälst som en ymnig, högväxt markvegetation — i främsta rum- met bildad av Epzilobium angustifolium (jmf. fig. 28) — även efter ner- vissnandet utgjort ett verksamt hinder för desammas kringförande utefter marken, och hyggets relativt obetydliga storlek har ej tillåtit vindarna få ett för bladens kringförande nödvändigt spelrum, åtminstone ej till- närmelsevis jämförligt med det å Vellervattnet-fältet. 1 A. WAHLGREN, Skogsskötsel. Stockholm 1914, sid. 428, förordar också »att å trakter, där svampen allmänt förekommer, undvika stora hyggen och föredraga blandbestånd framför rena tallbestånd samtidigt som aspen kraftigt efterhålles». Att till förebyggande av svam- pens uppträdande hålla kulturfälten och angränsande områden fria från asp anser WAHLGREN dock i och för sig »ingalunda betryggande». Med kännedom om Melampsora-basidiesporernas inskränkta spridning får man ju dock en annan uppfattning. Kan man hålla aspen borta från kulturfälten och deras närmaste omgivning, är detta en fullt betryggande åtgärd, en radikalåtgärd, som dock dess bättre långt ifrån alltid behöver tillgripas för ett i prakti- ken lyckosamt förhindrande av sjukdomen: NI RISTSN SE VIEN 1917 ÄRS KN ÄCKESJUKON NORRA VÄSTER GÖTLA NE föregående uppsats »Om tallens knäckesjuka»' har jag redogjort för nämnda sjukdoms elakartade uppträdande inom lovande tall- kulturer av olika åldrar i norra Västergötland sommaren 1916. Så- som en av orsakerna till den svåra hemsökelsen just det året framhölls den regniga försommaren 1916. Denna »hade ju erbjudit de bästa be- tingelser för svampens utveckling.»” Om den 1916 svårast hemsökta kulturens kommande öden gjorde jag härvid det uttalandet, att »upp- repas svampangreppet ett kommande år — och sannolikheten härför är ytterligt stor — och äro då betingelserna for svampens utveckling lika goda som under den senast gångna sommaren (1916), kan tallen, redan nu illa åtgången, bliva dömd till undergång; många plantor kunna då duka fullständigt under, och de överlevande kunna bliva så fördärvade till stamformen —: mångtoppiga och krokstammiga — eller tillbakasatta i tillväxten, att tallens dominerande roll i kulturen fullständigt äventyras». Angående knäckesjukans uppträdande å tallen framhöll jag samtidigt efter R. HARTIG,” hurusom svampen under år med regnrika försomrar -— mycket regn i maj och början av juni månader — utvecklar talrika och yppiga fruktkroppar; då väderleken är torr däremot, intorka spor- lagren i början av sin utveckling, och yttre svampskador komma aldrig att framträda. Tack vare sjukdomens tillbakagång under år med torra försomrar kunna något äldre och kraftigare ungplantor av tall genomgå även flera år å rad upprepade angrepp av knäckesjuka. Få plantorna blott något repa sig, behöver ej stamformen med nödvändighet fördärvas, även om ett nytt svårare angrepp något senare år skulle inträffa.” Då .den senast gångna sommaren, vad försommarväderleken beträffar, varit nära nog extrem motsats till 1916 års sommar, torde en redogörelse för Även intagen uti Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 13 —14, sid. 1077 o. f. SYLVEN; ant. arb, sid. 1107. Lehrbuch der Baumkrankheiten. Berlin 1882, sid. 73—74. Jmf. SYLVÉN, anf. arb., sid. 1107, not. & » HH | 1917 ÅRS KNÄCKESJUKA I VÄSTERGÖTLAND 309 knäckesjukans uppträdande jämväl 1917 å de 1916 mer eller mindre svårt hemsökta tallkulturerna i norra Västergötland ur mer än en syn- punkt vara av intresse. Alla de 1916 undersökta, av knäckesjuka då angripna tallkulturerna ha även sommaren 1917 varit föremål för under- sökning. Å flertalet lokaler, där knäckesjuka härjade 1916, har den visat sig jämväl 1917, men överallt under så lindriga former, att sjukdomen detta är ej någonstädes haft minsta ekonomiska betydelse. Och detta trots att teleutospor-basidiesportillgången sistlidne vår måste hava varit synner- ligen riklig. De med teleutosporfläckar ofta nära nog fullsatta aspbladen från samtliga västgötalokalerna 1916 års höst vittna nogsamt härom (jmf. fig. 6 b. sid. 272 i min föreg. uppsats om knäckesjukan !). Den 5 juli 1917 besökte jag ånyo Skogsvårdsstyrelsens i Skaraborgs län plantskola vid Mariestad. En och annan i spetsen gulbrun tallplanta i andra årets plantsängar visade visserligen, att knäckesjuka även i år kunnat åstadkomma angrepp nående runt skottaxeln, men antalet så- lunda topptorra andraårsplantor var försvinnande litet. Av särskilt in- tresse blev emellertid en närmare granskning av de rent gröna, till synes fullt oskadade andraårsplantorna. Det visade sig nämligen härvid, att enstaka plantor förekommo, angripna av knäckesjuka men utan fär- digbildade sporlager och ty åtföljande kräftsår. En gulaktig, på ytan något inskrumpnad liten fläck, var allt, som markerade platsen för svampangreppet. Sporlagren hade, som redan R. HARTIG uttalat det, intorkat i första början av sin utveckling, och nämnvärda yttre svamp- skador hade aldrig framträtt. Äfven en tredje kategori av plantor före- kom, nämligen sådana med nära nog rudimentära, men öppna och spor- förande kräftsår, dessa liksom de topptorra plantorna i försvinnande fåtal; även här kvarlevde det svampskadade skottet utan att hava syn- bart störts i sin utveckling. En jämförelse mellan årets och fjolårets knäckesjuka i plant- skolan vid Mariestad ger sålunda otvetydigt vid handen, att sjukdomen 1917 upptradde åa ett betydligt färre antal plantor, och att svampen detta år endast undantagsvis förmått alstra på plantans utveckling menligt inverkande kräftsår. På års- plantorna kunde intet svampangrepp upptäckas. Den 6 juli 1917 besökte jag den sommaren 1916 i detalj undersökta och då i utkanterna mot närstående aspar svårt knäckesjuksskadade tall- kulturen vid Ö. Ekenäs å Sundsmarkens kronopark i Hassle s:n (jmf fig. 27 å sid. 298). En preliminär undersökning av beståndet gav vid handen, att knäckesjuka för året nära nog saknades. En senare närmare granskning av 310 NILS SYLVEN 7ab. I. Jämförande översikt över knäckesjukans uppträdande vid Ö. Ekenäs somrarna 1916 och 1917. Plantans Sårställen å Plantans Särställen å (Der Pflanze) (Wundstellen an) (Der Pflanze) (Wundstellen an) översta | näst översta översta | Näst översta huvud- krans- /|grenkransens huvud- 2 renkransens höj skottet 5 Se skottet KRANSAR öjd (m) 5 | grenarna | toppskott höjd (m) grenarna | !toppskott SER a brer Ge RA (den | apcgen ER sprosse) obersten nächstobersten sprosse) obersten | nächstoberst en Hauptästen) Zweigwirtels) Hauptästen) Zweigwirt els) 1916] TOTT TOOGA 1916|1917 1916 | 1917 1916) 1917 1916|1917 1916|1917 1916 | 1917 H NG er se SK DID SN TN (ÖN S I Oc) 32) OR) | [0] A':2] L8l| — OM AROR Fe(CiEoNE22) Oo | M':1| 2,8 | + 0,50] 2 o |2(2))5 ORMEN A':3] 1,25] — I Ork (0) o | M';2] 2,5 — I 0 1202) ONES Oo Blir Tolk j40 2 OMG) ESNTA(3) Oo | M':3] 2,3) — [0] o I 4(2)| 1(1)) 0 [0] (GAR vg SOS o I16(6)| o Oo Oo || O':1| 1,75] + 0,50] 5 0: JET) ONES [0] DEN 1851 0:33 ES OMFA(SNEEDT(D) o |O':2] 1,70] — I ORG ST AG o ID)SAN ag = 2 OMTANKE (3) o | O':3] 14,65] — or F4G) ORG [] 3EN 2 sr oa ÅÖ TÖS ÅÄÖ RNE BÖRS EA o F':1] 1,82] + 0,35] O TR2(C) ONS 1(1) |O':5] 1,30] — 3 Oo) I(TE =OMRA) [0] ISRN Her = Öh SNÄNO O HIL STSURT & ö' I12(5)) ONES) [6] F':3 | 1,25] — 5 OMTO(5) OLITA(ST 0 | PE2e 4 O:1-6(5)ORNREGN [0] H':1| 1,62] + O,ss] 2 OM T3(0) KON IT(DE SPA = ONE o o (6) H':2] 1,55] — I OAS RN ICD [0] S ; EES I ONE | SN Oo |I:z | O,7s] + 0,30] — | — | — | — | (8) Oo H':4] 0,9 | — — & FAR [0] Oo | I:2:a] 2,6) Ox) (TY) ONEIFNEEOREG) [0] Bra ON I GREN [0] 2 bli 2555) + 0:33) (MÄN TGN GE o Ts | Tee 0:sa rel ror Inn(S) ON FETA | 22-cI 214 CE 05z0) (OL |. KOMING)EIKON EN (1) E201 mao ENS OKSEN SN O'-J-I:3 al 236 | + Oss) (1) 1 Oo INGENS o ie = = 1 01 0 OM LA TÖI RN KEN [0] o FRAN os ONINON EG (0) OJO ACK Ia 85) = TON Sr KÖRAO o o o IS AS ar Ok 3 SNES NITAR SN LG OM EE) Oo J':2 | Tor] — (0) OF (ANE OMSK) | [0] ACD] 28 AG) (EN) o KUST IG or skr. Osds AS OR FNLES OK LAO RO RE OM [Hör O [0] Oo Oo [RC 2 Arg SETS (ÖN SNS TER ST 060) (1) | FOLIKÖTSARE o esalöga = ARS ON SNES Oc OFOG [0] o ERS EO | OF PENNE ORGET EGR Ce o o | K:5l 0,72] — I SNÖN SINA SR o3601 (IT) OLIN o |[IREOl Oss a ONE SOME [0] [0] [6] 6ibl 2 mA ONES o (IEI 2:81 oso 2022) 0 (DN FS Se ÖNS ba 2 | 2 o I 2(1)) 0 MT SR IBA RNA o [0] ma LEON front AG OJ 7Bl 2 NONE ONES o | L:4] 1,35] — an REM TD o JC] 2 fr [9] | O | (2) RR o Anmärkningar till tabell I. I n:r-kolumnen beteckna de stora bokstäverna de mot gärdesgården i NO—SV vinkelräta såddrutsraderna (se kartan fig. 1); den till varje stor bokstav fogade indexen angiver såddrutans läge inom raden närmast gärdesgården, de efter bokstäverna fogade siffrorna hänföra sig till plantorna inom såddrutan. För såddrutsraden närmast och parallellt med den i O—V gående gärdesgår- den användes beteckningen I, för dess såddrutor (från landsvägen i O) arabiska siffror i löpande följd; med små bokstäver betecknas här plantorna inom resp. såddruta. — De inom parentes efter siffrorna för antalet särställen å skott av olika ordning meddelade siffrorna angiva antalet angripna skott; för såddrut- raden (I: 1—1I:'7) närmast den i O—V gående gärdesgården angives endast antalet angripna skott, ej an- talet sårställen. 1917 ÅRS KNÄCKESJUKA I VÄSTERGÖTLAND 311 de olika såddrutorna bekräftade också detta (jmf. tabell 1). Av 21 närmast intill ladugårdsbacken gränsande såddrutor (jmf. kartan å sid. 298), alla sommaren 1916 mer eller mindre starkt knäckesjukshärjade, be- funnos sommaren 1917 endast 5 stycken hysa för året knäckesjuka plantor. Under det att såddrutorna ifråga sommaren 1916 hade att uppvisa knäckesjuka hos snart sagt varje tallplanta — de sämst expo- nerade undantagna — kunde 1917 inom de då infekterade rutorna nya sjukdomssymtom spåras å endast en planta inom varje ruta. Av de är 1917 sjuka plantorna hade 4 vardera ett sår, den femte två. De i tabell 2 anförda, mot varandra svarande talen från 1916 och 1917 års knäckesjuka vid Ö. Ekenäs visa bäst sjukdomens tillbakagång för att ej säga upphörande — praktiskt taget — sommaren 1917. Resultaten av 1917 års undersökning av de mot asparna öster om landsvägen när- mast gränsande såddrutorna bekräfta än ytterligare detta. Under det att 1916 års undersökning här gav: 19 knäckesjuka såddrutor av 25 undersökta, 18 > huvudskott av 34 undersökta, 34 » översta grenkransgrenar, 17 » toppskott å näst översta grenkransens grenar, gav 1917 års undersökning intet enda fall av knäckesjuka för året. Bilan d attt arsnororhava varit allman och elakartad a tallen hade sålunda knäckesjukan 1917 vid Ö. Ekenäs blivit ytterligt sällsynt för att ej säga praktiskt taget upphört. Uredosporer av Melampsora förekommo i slutet av juli och början av augusti blott ytterst sparsamt på ett och annat rotuppslag av asp; 1916 års efter- sommar voro aspbladen snart sagt alla mer eller mindre rikt gulpudrade av svampens då rikligt och yppigt utvecklade sommarsporer. Tab. 2. Jämförelsetal från Ö. Ekenäs 1916 och 1917. | TIO 6 LEN vf I såddrutsraderna närmast ladugårds- z Oska- Skadade Oska- Skadade backen vid O. Ekenäs d däderlseN | | st. st. er st. st. HG Närmare undersökta såddrutor = ............... Ore 27510100 16 5 23,8 > > Buäyvudskott mc: nos 18 41 69,53 58 I 157 > > översta kransgrenar ...| — | 152 — — 2 = > > toppskott å näst översta grenkransens grenar — 84 = — 3 = Särstallen-avhuyudskollt.> sas cesact ps sksessside — 107 — — 1 — | » översta grenkransens grenar ...| — 220 = | = AN Mo po näst översta grenkransens topp- | | 312 NILS SYLVÉN Den 28 juli 1917 besöktes tallkulturerna å brandfältet vid L. Veller- vattnet å Skagersholm kronopark i Finnerödja s:n. Redan vid en första överblick över kulturerna kunde jag här med tillfredsställelse konstatera, att knäckesjukan var på fullständig retur. Nära nog varenda såddruta hade i sommar att uppvisa ett på vackra årsskott rikt och vackert grönskande plantmaterial. En närmare undersökning visade dock, att nya knäckesjukssår även i år förekommo. En provyta, uttagen inom den del av kulturen, som hösten 1916 gav 100 Z& knäckesjuka sådd- rutor, gav nu på 100 närmare undersökta rutor 27 med och 73 utan påvisbara knäckesjukssymtom för året. Under det att toppdöda skott 1916 voro regeln, kunde intet enda av svampen år 1917 i toppen dödat skott upptäckas. I intet fall kunde knäckesjukssår till större antal än ett per skott uppletas. Alla de observerade knäckesjukssåren voro små och obetydliga, svagt utvecklade. Av 1917 års svampangrepp syntes tallen vid L. Vellervattnet ej komma lida minsta framtida men. Tack vare uteblivandet av förnyad, elakartad knäckesjuksepidemi under sistlidne vår och försom- mar hade tallen, trots föregående års svåra skadegörelse, nu repat sig förunderligt väl. Även å de svårast skadade plan- torna hade ersättningsskott med vacker tillväxt kommit till utbildning och i flertalet fall syntes en eller några entoppiga plantor taga ledningen inom såddrutorna. Efter föregående års svamphärjning voro dock, naturligt nog, buskstammiga plantor inga- lunda någon sällsynthet. Men även om dylika förekommo inom flertalet såddrutor, voro rutor med enbart sådana verkligt sällsynta. Kulturen i sin helhet erbjuder för året en i allo lovande anblick. Även om knäckesjuka skulle återkomma ett senare år, hade plan- torna nu nått den utvecklingsstyrka, att någon fara för tallens undergång till följd härav numera aldrig torde behöva be- faras. Trots synnerligen riklig teleutosportillgång våren 1917 hade Melampsora pinitorgua i så obetydlig grad förmått angripa tallen, att en verklig pånyttfödelse nu kunde konstateras av den 1916 svårt epidemiskt härjade tallkulturen. Uredosporer å aspbladen voro sommaren 1917 rent av sällsynta. Å de talrikt å brandfältet förekommande asprotskotten fick man ofta länge förgäves söka efter dylika; då de någon gång anträffades, voro de alltid jäm- förelsevis sparsamt utbildade. Av teleutosportillgången hösten 1916 att döma, måste svampens uredosporer föregående sommar hava varit synnerligen rikliga. Den 30 juni 1917 besöktes även den från föregående år kända, av knäckesjuka kring en mindre aspfläck då angripna tallkulturen å Lyre- 1917 ÅRS KNÄCKESJUKA I VÄSTERGÖTLAND 313 stads kyrkoherdeboställes skog c:a 1,; mil NO. om Mariestad. Inalles tvenne knäckesjukssår av ringa omfattning — svagt utvecklade, ensidiga sådana — kunde nu här upptäckas å de för året kraftigt och vackert till- växande tallplantorna. Knäckesjukan å tallen visade sålunda även här samma fullständiga tillbakagång som inom Ekenäs- kulturen. Melampsora-uredosporer å aspbladen, föregående år här liksom vid Ekenäs synnerligen rikt utvecklade, förekommo nu ytterligt sparsamt. I Grönsinka skogsskolas plantskola vid Grönsinka i södra Gästrikland letade jag sommaren 1917 förgäves efter knäckesjuka tallplantor. Dylika hade ju dock redan den föregående sommaren varit sällsynta. Att orsaken till knäckesjukans starka tillbakagång 1917 är att söka i våren och försommarens för svampens utveckling ogynnsamma torra väderlek är otvivelaktigt. En jämförelse mellan de båda årens, 1916— 1917, nederbördsförhållanden under vår och försommar, tiden för knäckesjuks- svampens utveckling å tallen, giver det bästa stöd för denna uppfattning. Av de i tabell 3' meddelade siffrorna för nederbörden i maj och juni månader åren 1916 och 1917 framgår, att nederbörden vid Laxå, c:a 9 km ONO. om den av knäckesjuka svårast härjade kulturen vid L. Vellervattnet under maj—juni år 1917 utgjorde endast 36,:2/ av mot- svarande nederbörd år 1916; vid Gullspång, c:a 21 km V ut från samma kultur, uppgick 1917 års maj—juni-nederbörd till 30,7 2 av motsvarande är 1916. Den meteorologiska stationen närmast såväl Ekenäs som Lyrestad, Sjötorp i Lyrestads s:n, c:a 6,; km NO. om Ekenäs och c:a 5s km NV. om Lyrestads-kulturen, visar år 1917 en maj—juni-neder- börd på 64,4 3 av motsvarande nederbörd 1916. Plantskolorna vid Mariestad erhöllo under maj—juni månader 1917, enligt nederbördsupp- gifter från staden, 46,6 2 av 1916 års maj—juni-nederbörd, plantskolorna vid Grönsinka, enligt där gjorda nederbördsmätningar, endast 27,. 2. Än mer avvika 1016 och 1917 års nederbördssiffror för enbart maj månad. För de ovan nämnda meteorologiska stationerna, Laxå, Gull- spång, Sjötorp, Mariestad och Grönsinka, utgör 1917 ärs maj-nederbörd 1.76 av 1010 års rsesp.; 10,57:12;9;:18,9; -132-O0CH: 3,85 Då majregnen 1017 infalla i början eller första hälften av månaden och juniregnen — med undantag för det regnfattiga Grönsinka — äro koncentrerade till slutet av månaden, ha vi i alla knäckesjukslokalerna att räkna med en abnormt torr senare hälft av maj och förra hälft av juni (jmf. tabell 4). Då det är under denna tid, som svampinfektionen och svampens första utveckling å tallen äger rum, inser man lätt, vilka menliga följder en abnormt torr väderlek just nu skall medföra för 1 Tabell 3—7 ingå endast i Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt. H. 15. > Jmf. H. KLEBAHN, Die wirtswechselnden Rostpilze. Berlin 1904, sid. 35. 21. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 314 NILS SYLVÉN svamputvecklingen. Först och främst inverkar den torra väderleken hämmande på teleutosporernas groning. För spridningen av de vid teleutosporernas groning framgångna basidiesporerna är visserligen torrt väder snarast gynnsamt, men även basidiesporerna fordra med nödvän- dighet en viss fuktighet för sin groning. Och för den på groningen följande första utvecklingen är svampen i behov av ytterligare fuktighet. Vid infektionsförsök är rent av torr och varm väderlek under inkuba- tionstiden en av de vanligaste orsakerna till försökens misslyckande! En jämförelse mellan 1916 och 1917 års maj—juni-temperatur visar, att denna 1917 var betydligt högre, junitemperaturen till och med osed- vanligt hög (jmf. tab. 5). Å de temperaturstationer, som ligga knäcke- sjukslokalerna närmast, uppga de för maj 1917 uträknade medeltalen för lufttemperaturen kl. 2 e. m. i & av motsvarande temperatur 19106 till för. ÖFEDBIO Nasr NIÖN för DKAlA-smonssess SE TOS, ni > Askersund............ TRA 3 GAVIE: op vers see 300 31 UPPSAlA eo sosse T20,2 Motsvarande siffror för junitemperaturen 1917 i? av 1916 års äro fört Örebros AE JAS, för Gavle ses I 521006 5 CASKersund g.s... (OG BESKA NAS Seder TAS UDP SÅ LASS TH 2 Att relativt hög värme och bristande nederbörd i förening skola med- föra låg fuktighetsprocent är ju givet. Jämföra vi för de båda åren 1916 och 1917 de för maj och juni månader på olika tider på dygnet uträknade medeltalen för fuktighetsprocenten inom här berörda områden (tab. 3), skola vi finna, att dessa år 1917 äro genomgående och oftast avsevärt lägre än år 1916. Av ordalydelsen angående nederbörden i Meteorologiska Centralanstaltens »Månadsöversikt av väderleken 1 Sve- rige» maj och juni 1917, förstår man också till fullo, vilka osedvanligt torra månader vi här haft att göra med: »Nederbörden i maj var säll- synt ringa och under de senaste 37 åren har ingen maj månad haft att uppvisa så obetydlig nederbörd som innevarande månad (maj), närmast kommer maj 1913, då nederbörden dock var 21,7 mm eller 57 2 av normalmängden, under det att nederbörden för maj 1917 endast var 15,4 eller 40,2 4 av den normala. — — "— Nederbörden utgjorde av den normala i — — — Kopparbergs län 25, — — — Gävleborgs, Skaraborgs län 23 — — —>» »Då under sistlidna maj månad neder- börden i hela landet var ovanligt ringa och under innevarande månad (juni) densamma i Götaland och östra Svealand varit betydligt mindre än under någon föregående juni sedan 1891, har torkan i dessa lands- 1917 ÅRS KNÄCKESJUKA I VÄSTERGÖTLAND 315 ändar varit synnerligen svår och kännbar.» I 1916 års »Månadsöversikt» åter, heter det för maj och juni månader, att särskilt i här berörda trakter nederbördens mängd i medeltal var över, i maj t. o. m. »>avsevärt over» den normala. En jämförelse mellan maj —juni-nederbörden 1916 och 1917 å de av knäckesjuka 1916 hemsökta trakterna och samma nederbörd under andra knäckesjuksår å andra av sjukdomen epidemiskt hemsökta trakter av landet ger vid handen, att de speciella knäckesjuksåren i regel utmärkas av osedvanligt rik vår-försommarnederbörd. Den i tabell 6 gjorda sammanställningen visar, att särskilt riklig vår-försommar- nederbörd är att anteckna för resp. knäckesjukstrakter de svåra knäcke- sjuksåren 1873, 1892, 1898, 1912 och 1916. För de likaledes som knäckesjuksår för vissa trakter angivna åren 1882, 1899, 1910 och 191: däremot nedgår nederbörden i juni månad till så låga belopp, att de t. o. m. understiga de för juninederbörden 1917 förut meddelade siff- rorna. Se vi emellertid på de sistnämnda fyra årens majnederbörd, uppgår denna i varje fall till högst betydligt högre belopp än den förut angivna majnederbörden »icke-knäckesjuksåret> 1917; för Halmstad 1899 är den ung. 3 gånger så hög som motsvarande maximisiffra 1917, för Skara 1911 nära 4, för Uppsala 1882 mer än 4 och för Skara 1910 nära 6 gånger så hög. I allmänhet utmärkas knäckesjuksåren inom resp. knäckesjuksområden av relativt likformig fördel- ning av nederbörden under såväl maj som juni månad. Om särskilt torr senare hälft av maj och första hälft av juni — såsom under >icke-knäckesjuksåret> 1917 — blir det icke tal. Den i tabell 7 för Halmstad gjorda sammanställningen av nederbördens fördelning under maj och juni månader under de som knäckesjuksår angivna på varandra följande åren 1898 och 1899 är i sin mån en illustration härtill. Av tillgängliga meteorologiska data vill det sålunda synas, som om en fuktig maj månad eller en relativt jämn fördelning av nederbörden under denna månad, d. v. s. under tiden för knäckesjukssporernas groning och svampens första utveck- ling, är ett av huvudvillkoren för sjukdomens epidemiska utbredning. Vid fortfarande riklig eller jämnt fördelad neder- börd under förra hälften av juni månad antager svampan- greppet än svårare epidemisk karaktär. Tack vare svampens svaga utveckling under år med torr maj och torr början av juni, blir knäckesjukan sällan eller aldrig hos oss den full- ständiga tallfördärvare, som den under för knäckesjuksepi- demier gynnsamma år så allvarligt hotar att bliva. SE VENEREA TROLL NA OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENFETSKELASSER: id skogsmötet i mars månad 1915 inleddes av överjägmästare WELANDER diskussion i ämnet: »Enligt vilka grunder bör en avverkningsberäkning upprättas?» Inledaren anförde exempel på resultatet av en skogshushållning enligt då gällande bestämmelser och visade, huru avverkningsberäkningen i praktiken icke kunnat följas, utan att avverkningsbeloppet hade måst höjas med ända till 200 å 300 2. Han påpekade, hurusom ett dylikt sätt att beräkna avverkningen vore värdelöst och angav orsaken därtill vara den, att hänsyn ej blev tagen till virkeskapitalets beskaffenhet, utan att avverkningen bestämdes till samma belopp, oavsett om skogen vore frisk eller om den vore över- mogen och skadad. En sådan skogspolitik ledde till att tillståndet i de överåriga och illa skötta skogarna aldrig förbättrades. Botemedlet här- emot skulle vara en noggrann uppskattning av skogen i olika 20-åriga åldersklasser, varefter en avverkningsberäkning skulle kunna göras som toge tillbörlig hänsyn till förekomsten av överårig skog. I diskussionen uppträdde bl. a. TOR JONSON, dåvarande lektor vid Skogsinstitutet, och framhöll, att en noggrann åldersstatistik ej vore en så lämplig metod för stora vidder av Norrland med olikåldrig urskog, utan här borde träden fördelas i tre olika mogenhetsklasser. Det be- tonades uttryckligen, hurusom all gammal och överårig skog ej vore att anse såsom i samma grad övermogen, och att, då skogens ålder vore mycket hög, det vore nödvändigt att inom de högsta åldrarna särskilja trädens olika mogenhet, ty det finnes bestånd, som äro 200 år gamla, men som äro mera växtliga än andra, vilka blott ha en ålder av 100 år. Åldersstatistiken för avverkningsberäkningen utgår från den felaktiga förutsättningen, att äldre skog alltid är liktydigt med sämre skog. Inledaren svarade härpå, att en klassificering av träden enligt rent yttre kännetecken ej kunde vara så pålitlig som en åldersindelning, var- jämte betänkligheter uttalades om, huru utstämplingen skulle kunna verk- ställas efter en sådan princip. OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKLASSER 317 Emot detta svarades återigen, att stämplingen ej hade något direktiv att hämta från taxeringens klassindelning på annat sätt än därigenom, att om i ett bestånd skogen befunnits bestå till 90 2 av övermoget och till 10 2 av moget virkeskapital, så är detta en synnerligen skarp finger- visning att vid avverkningen taga med ifrågavarande bestånd. Av det här gjorda utdraget av nämnda diskussion synes framgå, att meningarna voro delade om mogenhetsklassernas berättigande, och då dessa uttalanden — förutom Domänstyrelsens föreskrifter — äro det enda offentliga debatterande av denna sak, som är känd av förf., kan det må- hända ej vara ur vägen att begreppen i någon mån diskuteras. Om mogenhetsklassernas användning för avverkningens beräknande kommer dock icke nu någon speciell metod att behandlas. Enligt Domänstyrelsens föreskrifter skall en kalkyl utföras för omloppstidens första tredjedel rörande huvudavverkningens belopp sålunda, att först fråndrages den del av den utvecklingsbara skogens kubikmassa, som ligger under '/, av omloppstidens ålder, och därefter anses hälften av återstoden av den utvecklingsbara skogen jämte all mogen och över- mogen skog skola komma att avverkas under nämnda tid. Speciella metoder för avverkningens beräknande ha föreslagits bl. a. av ERIC RONGE' och ÖSCAR LINDBLAD.” Den senare sysslar emellertid ej med mogenhetsklasserna. - Föreliggande uppsats inriktar sig endast på att söka klargöra, vad som bör menas med mogenhetsklasser, och efter vilka grunder klassificeringen ute i skogen bör företagas. I ett så pass vidlyftigt cirkulär som Domän- styrelsens föreskrifter för de allmänna skogarnas indelning utgöra, är ju koncentrationen vid bestämmelsernas och definitionernas formulering en nödvändig dygd. Det vore från många synpunkter olämpligt att i detalj behandla alla förekommande ting, vilket skulle i många fall fastlåsa förrättningsmannen alltför mycket och i andra fall i för hög grad göra saken invecklad. De allmänna föreskrifterna måste i viss mån förutsätta ett självständigt tänkande hos individen, som tillämpar dem. Indelnings- förrättarna ha dessutom möjlighet att hos taxatorerna inhämta förtydli- ganden. Emellertid inträffar det, att tvivelaktiga fall förekomma, då olika praxis utvecklar sig på olika håll; och alla sätt att lösa ett problem äro ej lika goda. Så vitt möjligt böra därför bestämmelserna uppfattas lika över helä linjen. Men just ifråga, om vad som skall höra till olika mogenhetsklasser, äro meningarna dels mycket delade och dels mycket oklara. Till att börja med skärskåda vi Domänstyrelsens definitioner över de I Skopsvärdsfören. tidskr. 1915 hk. 8-9; sid 646. > Skogsvårdsfören. tidskr. 1915 h. 8—9, sid. 653. 318 SVEN PETRINI olika klasserna, sådana dessa äro formulerade i det s. k. indelnings- cirkuläret av den 27 maj 1916. Här föreskrives, att, där väsentligare skiljaktigheter i mogenhetsgrad förekomma inom samma bestånd, skogen skall fördelas i tre olika mogenhetsklasser. Detta beräknas vid indelnings- typen A, som användes söderut, äga rum blott i undantagsfall, under det att norrut bestämmelsen generellt tillämpas vid den därstädes vanli- gast använda B-typen (skala: 1: 20000). De olika mogenhetsklasserna definieras enligt cirkuläret sålunda, att klass I omfattar utvecklingsbar, ung och medelålders skog av i regel lägre ålder än ”/, av omloppstiden; klass 2 äldre, ekonomiskt mera av- verkningsmogen men i huvudsak frisk skog, samt klass 3 sådan starkt övermogen och skadad skog, som passerat den från teknisk och biolo- gisk synpunkt lämpligaste avverkningstidpunkten, varigenom den vid fortsatt kvarstående till och med kan beräknas avtaga i användbarhet. — En förtydligande anmärkning göres, nämligen att klass 3 ej förekommer i en välskött skog, och att denna klass sålunda kan räknas försvinna, under det den tills vidare likväl spelar stor roll i vissa urskogsområden. Vad beträffar förekomsten av klass 3 inom de områden, det här ar fråga om, torde väl en liten reservation vara på sin plats. Ty för när- varande spelar denna mogenhetsklass i Norrland en synnerligen viktig roll, och den torde knappast försvinna, i varje fall ej under nuvarande generationers livstid. De kolossala vidderna, åldersklassfördelningen i allmänhet å de allmänna skogarna och den långsamhet, varmed föränd- ringar härvidlag hittills kunnat genomföras på grund av brist på personal, arbetskraft och till förvaltningens förfogande ställt rörelsekapital, svår- tillgängligheten och den låga boniteten å lappmarksskogarna och en del skyddsskogsområden liksom även alltjämt på skogen uppkommande skador av olika slag, förutspå klass 3 en långvarig förekomst, och vi måste alltså räkna med denna mogenhetsklass såsom en mycket viktig faktor i skogsskötseln. Gå vi nu till definitionen av de olika mogenhetsklasserna, kan först den anmärkningen göras, att indelningsgrunden ej är densamma för alla tre klasserna. För de två första är det sålunda som normalt angivet, att den ålder, trädet intager i förhållande till omloppstiden, avgör klass- gränsen. Det vore då naturligt att tro, att om klass I är utvecklingsbar och klass 2 är mogen skog, så skulle till klass 3 i första hand höra all övermogen skog, d. v. s. all skog över omloppstidens ålder. Men så är icke cirkulärets avsikt, och i det följande skola även skäl anföras som tala för att en sådan indelning ej tillämpas. Klass 3 omfattar ej alla träd, som äro övermogna, utan endast de av dem som genom kvar- stående kunna befaras avtaga i användbarhet, d. v. s. torka eller OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKLASSER 319 taga skada av rötor etc. Därjämte räknas dit väsentligt skadad skog i vilken som helst ålder. Detta gör, att fördelningen inom klass 3 teo- retiskt ej blir lika på något ställe, därför att de skadade träden i yngre aldrar kunna intaga en mer eller mindre dominerande plats. Det händer därför också, att tillväxten för klass 3 enligt uppskattningen får ett högre värde än för klass 2 — i synnerhet inträffar detta ofta ifråga om de minsta dimensionerna, vilket är lätt förklarligt, då exempel- vis ett peridermiumskadat träd, som föres till klass 3, kan befinna sig i mycket livlig tillväxt vid brösthöjd. I förbigående kan också påpekas den på grund av inhomogeniteten uppstående svårigheten att, såsom cirkuläret föreskriver, sätta åldersklass- bestämning på varje mogenhetsklass inom ett bestånd, då träden i klass 3 kunna ha vilken ålder, som förekommer på skogen och klass 2 likaväl kan ha högre som lägre ålder än omloppstiden. Är beståndet mycket olikåldrigt, kunna alla tre mogenhetsklasserna variera i ålder ganska be- tydligt. Tydligt är sålunda, att klassificeringen ej har till huvudsyfte en upp- delning efter karaktärer, som bilda jämna och lagbundna serier inom de olika klasserna, men det vore givetvis önskvärt, att så vore förhållandet. Nu kunde man ju tänka sig de nämnda svårigheterna i betydlig mån avhjälpta genom införande av en klass 4, dit alla de mest deformerade och abnorma träden fördes. Genom denna anordning skulle de tre klas- serna kunna teoretiskt bilda en serie efter omloppstiden, och en utskotts- klass samlade upp det inhomogena materialet (dit eventuellt skog a im- pediment kunde anses höra). Ur taxeringssynpunkt vore en dylik upp- delning logisk och skulle öka noggrannheten i uppskattningen, då man endast hade att räkna med normalt vuxna träd i de tre klasserna. Klass 3 kan ju bestå av en stor del skog av normal växtform, men den upp: skattas nu efter medeltal, däri alla de abnorma träden ingå. Den över- mogna skogen bildar ofta den största och värdefullaste delen av virkes- kapitalet och borde därför uppskattas noggrant. De angivna skälen äro likväl ej av så stor praktisk betydelse, beroende därpå, att en serie, uppställd på ovan angivet sätt efter omloppstiden, ej kan sägas vara så eftersträvansvärd, då man ju upprättar åldersstatistik samtidigt vid in- delningen, så att uppgifter erhållas om åldersfördelningen mera detaljerat och upplysande, än vad som skulle fås på detta sätt. Från föregående resonemang ledes man ovillkorligen till att uppställa den frågan: Är över huvud taget omloppstiden en användbar klassificerings- princip vid en indelning av det slag, som här åsyftas? Innan ett svar kan ges härpå, är det lämpligt att se till vilken nytta vi vilja avvinna metoden med trädens indelning i klasser. En synpunkt 320 SVEN PETRINI gäller taxeringens noggrannhet. Härvidlag vore det bästa resultatet att vinna därigenom, att, oavsett mogenheten för avverkning, träden indelades allt efter sin växtform i tre skilda klasser: god, medelgod och dålig stamform. För dessa taxeringsklasser skulle skilda kuberingstal beräknas. Om vi kunde vara säkra på, att bedömningen av formklassen inom varje taxeringsklass gjordes tillräckligt exakt, eller om vi hade att tillgå användbara erfarenhetstal över formklasserna, skulle vi alltså kunna upp- skatta skogens kubikmassa noggrant med en dylik metod. Men då ha vi med detsamma släppt mogenhetsfaktorn för de enskilda träden. För bestämmande av mogenheten ha vi endast åldersgränserna, och avverkningens belopp finge då tänkas bestämd efter en beräkningsgrund sådan som LINDBLAD angivit i sitt förut omnämnda arbete. För södra Sverige eller, mera allmänt, för de trakter, där indelning bör ske enligt typ A, skulle med all säkerhet en sådan metod, som här skisserats kunna ge mycket goda resultat, och den är enligt cirkuläret. Se vi åter till förhållandena norrut, göra sig andra synpunkter gällande. Noggrannheten i uppskattningen av kubikmassorna får nog här ej anses ha samma betydelse, vartill kommer den stora olikåldrigheten i skogarna och den växlande mogenheten, som här visst icke kan sägas vara en funktion enbart av åldern. Här gäller det också så pass stora områden, att provmaterialet vid en taxering alltid blir mycket stort. Det spelar därför ur taxeringssynpunkt mindre roll, vilken indelningsgrund vi välja vid klassificeringen, ty vi kunna utgå från, att, om vi indela skogen i vissa klasser och för dessa uttaga representativa provträd, så skola de undersökta faktorerna hos provträden i en viss klass kunna tillämpas på klassen i dess belhet. MHuvudvikten ligger alltså på att klasserna bli rätt representerade i provmaterialet, och utsikterna härför växa, ju större detta material göres, och ju klarare klasserna uppfattas. Som sammän- fattning kan alltså sägas, att vi här äro berättigade att välja den klass- indelning, vi ha mest nytta av, blott vi tillse, att träden fördelas efter lika grunder på taxationslistorna och på provträdsblanketterna. Nu ha vi visserligen alltid en indelning av träden i dimensionsklasser, men detta är givetvis ej tillräckligt, då alla träd av samma dimension icke förhålla sig lika i andra avseenden, och allt, som tilldrager sig i en skog naturligtvis ej kan avläsas vid brösthöjd. Utöver detta och utöver indelningen i åldersklasser behöva vi en indelning efter mogenhet för avverkning. Om vi då skulle ta hänsyn till åldern i förhållande till omloppstiden vid åtskiljandet av mogenhetsklasserna, så vill det förefalla, som om en dylik : uppdelning lättast kunde ske på rummet. Vad vi då behövde särskilja ute på'marken vore endast klass 3, som då ej heller behövde OM TRAÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKLASSER EPA | omfatta annat än den skadade skogen. Kände man genom uppskattning kubikmasseprocenten skadad skog i olika åldersklasser, vore det ju enkelt att verkställa en fördelning av kubikmassorna i mogenhetsklasser på det sätt som definitionen angiver. En stor fördel skulle man härvid vinna därigenom, att omloppstiden kunde vara bestämd vid den tidpunkt, då fördelningen i mogenhetsklasser verkställdes. Som det nu är, vet man vid bedömningen av ett enskilt träd ute i skogen, då man skall hänföra det till en viss mogenhetsklass, varken trädets ålder med någon säkerhet eller omloppstiden, ty den senare kan rätteligen ej bestämmas förrän efter det man undersökt skogen. Då nu klassificeringen skall göras ute i skogen måste det vara oriktigt att lägga omloppstiden till grund för indelningen Men ännu en sak tillkommer, som är värd att beaktas i detta samman- hang. I fråga om stora områden i Norrland, och särskilt då det gäller vissa tallhedstyper, fjällskogar och svaga eller svårföryngrade marker i allmänhet, så är zcke någon omloppstid bestämmande för avverknings- tidpunkten i avgörande grad, ty de aktuella biologiska faktorerna be- stämma, vilka träd som få tagas. Så gäller det t. ex. att ej riskera föryngringen och markens produktionsförmåga. Om nu förhållandena äro sådana, att för betydande arealer en bestämd omloppstid ej går att tillämpa av biologiska skäl, så gäller detta även ur ekonomisk synpunkt. Man får därför snarast tolka Domänstyrelsens cirkulär på det sättet, att inblandandet av omloppstiden i definitionen på skillnaden mellan klass 1 och klass 2 endast är avsedd att förtydliga dessa klassers ställning i mogenhetsavseende, men att meningen icke är, att någon hänsyn härtill skall tagas vid klassificeringen av träden ute i skogen. Vi överga nu till detaljerna och kunna fastslå önskvärdheten av att klassificeringen ger stöd för avverkningsberäkningen på det sättet, att klass I är träd, som ej få avverkas, klass 2 är träd, som kunna avverkas men även kunna stå kvar, under det att klass 3 är de träd som måste tagas bort. Med en så allmän formulering är det likväl en del frågor, som lämnas öppna. För att klargöra problemet uppställa vi tvenne specialfall. I första fallet antaga vi, att klass 3 i ett visst bestånd av biologiska skäl måste avverkas men av ekonomiska skäl ej kan drivas ut. I det andra fallet antaga vi i grupper förekommande lika utvecklade träd, där en del av dessa träd ur skoglig synpunkt måste bort för att de övriga skola nå fullgod utveckling. Åldern spelar härvidlag ingen roll, då fallet J22 SVEN PETRINI mycket väl kan tänkas förekomma vid ljushuggning i skog över 3/, av omloppstiden. Huru skall mogenhetsklassbestämningen ske i dessa båda fall? För det första fallets vidkommande måste fastslås, att klassificeringen ej kan ha något som helst med de ekonomiska faktorerna att göra. Av- görandet av, vad som med ekonomisk vinst kan uttagas, bör ske för hela skogen i sammanhang och ej träd för träd eller bestånd för bestånd vid taxeringen. Detta torde ej närmare behöva utredas. I Domänstyrelsens cirkulär användes emellertid ordet »ekonomiskt» tillsammans med »av- verkningsmogen skog» på ett sätt, som skulle kunna vilseleda uppfatt- ningen härvidlag. Med avseende på det andra fallet kan detta sägas vara å priori i viss mån tvivelaktigt, då det gäller avverkning, som ur skogligt biolo- gisk synpunkt är nödvändig. Givetvis vore det värdefullt att få veta avverkningsbeloppet, bestämt på detta sätt och hänfört till klass 3. Cirkuläret yttrar sig om skadat virke, som i gallringsbara bestånd normalt bör uttagas genom föravverkning, och säger, att sådant virke ej bör redovisas i klass 3, såvida ej skadorna motivera en avverkning av beståndet i dess helhet. Detta stadgande gäller emellertid endast för indelning enligt A-typen. Vid B-typen påpekas särskilt, att allt skadat virke skall hänföras till klass 3. Cirkuläret yttrar sig alltså ifråga om B-typen icke alls om att gallringsvirke skulle behandlas olika mot annat virke, och man är oförhindrad att tolka fritt i vårt uppställda andra specialfall. Nu var det emellertid fråga om fullt friskt gallringsvirke, och man skulle komma till betydande praktiska svårigheter, om hänsynen till trädets plats i beståndet skulle avgöra dess mogenhetsklass. Ty det måste ihågkommas, att prickningen skall gå så vitt möjligt automatiskt och utan svårare tankearbete, då den måste utföras snabbt och av en person, som ej alltid ens har någon som helst skoglig skolutbildning. Av denna anledning kan tydligen aldrig komma ifråga, att skogsvårds- synpunkter skola vara avgörande vid klassbestämningen. Men vidare skulle det omöjligt kunna bli något enhetligt system på detta sätt, då olika gallringsmetoder skulle ge helt och hållet olika taxeringsresultat, och då man senare likväl ej visste, vilken avverkningsprincip som fak- tiskt slutligen komme till användning på skogen. Dylika subjektiva moment måste följaktligen helt uteslutas och i stället uppställa vi den fordran, att lika träd alltid skola föras till lika klass, oberoende av de- ras placering i beståndet. Skogen betraktas ej såsom annat än isolerade träd, och vid klassbestämningen av ett visst träd existerar endast detia träd för bedömaren. OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKLASSER 323 Om vi alltjämt fasthålla principen om avverkningsmognaden såsom av- görande för klassindelningen, då vi tänka oss endast ett träd i sänder, så återstår likväl att utreda, på vad sätt denna mognad för avverkning skall avgöras och vilka faktorer, som inverka därpå. Först och främst gäller ju enligt cirkuläret, att »alla väsentligt skadade träd» skola höra till klass 3, då B-typen av skogsindelning tillämpas. Detta ger emellertid rum för betydligt divergerande uppfattning om vad som är väsentligt skadade träd. Denna sak skall närmare beröras nedan. Till att börja med kunna vi begränsa resonemanget till att gälla friska och icke väsentligt skadade träd. Det är då fråga om, huruvida dessa träd höra uteslutande till de första två klasserna, eller om en del av dessa höra till klass 3. Om man endast ser till virkets beskaffenhet, så får det väl anses, att en del av de nämnda träden verkligen böra hänföras till klass 3. Det kan ju tänkas, att de friska såväl som de lindrigt skadade genom att stå kvar försämras, och då är det enligt cirkuläret bestämt, att de nämnda träden höra till klass 3. Eftersom indelningsperioden omfattar 20 år, vore det alltså lämpligt att vid bedömningen taga hänsyn härtill på det sättet, att sådana friska, avverkningsbara träd, som ej räknas till ut- vecklingsbara, men som kunna kvarstå i 20 år utan att försämras, höra till mogenhetsklassen 2. Om avsevärd försämring under indelningsperio- den kan sägas komma att ske, måste klass 3 användas, men i detta fall äro räden biologiskt sett väsentligt skadade. Såsom icke väsentligt skadade träd torde väl i många fall få anses brandskadade tallar. Olika uppfattning härom har tillämpats, så att somliga förättningsmän aldrig rubricerat en brandskadad tall såsom klasst, medan andra alltid hänfört dylika träd till klass 3 och slutligen andra återigen ansett alla tre klasserna kunna komma till användning. Då en brandlyra ej behöver avsevärt inverka vare sig på tillväxten eller utbytet, får man väl anse, att en skada av detta slag hos tallen ej bör utgöra något absolut hinder för att ett träd föres till klass 1. Om det där- emot är fråga om brandskadad gran, torde endast klass 3 böra ifråga- komma. Angående allvarligt sjuka och skadade träd torde alla vara ense om att placera peridermium-skadade och av de svåra rötorna angripna in- divid i klass 3. Samma förhållande gäller tekniskt missbildade, krok- eller spärrvuxna vargtyper, långt ner toppbrutna eller klykiga, helt en- sidiga eller eljest abnorma träd, som även böra avskiljas till klass 3. Anses klass 3 genom föregående resonemang vara tydligt angiven, så är klass I relativt lätt att bestämma, ty om vad som menas med utvecklingsbara träd råda ej så stora meningsskiljaktigheter. Återstoden 324 SVEN PETRINI — det som varken kan hänföras till klass 1 eller klass 3 — måste så- Junda bilda klass: 2. : För att studera huru indelningen i mogenhetsklasser har uppfattats och verkställts har förf. gjort en undersökning å det provträdsmaterial, som åren 1912 och 1913 insamlats av Skogsinstitutets elever under skogs- indelningsarbetena å kronoparken Månghörningen nära Jörn i Västerbotten, vilket material välvilligt ställts till förfogande genom professor JONSON. Taxeringarna ba här omfattat 10 &Z av arealen, och provträden hava 8 dee AA MOT | | | | | EN LJ 244 ; 5) Faa, | I = RO NS ba Jes Fa sral FI I (AA > | + | + T a NN Ne g | I | FÖ 10-142 13-133 o-TIa A5- 53 30-34 AS-332 NO-ee 10-143 IS- 159 V0-Wa Ls-13a "O-24 3 35-40 am Fig. 1. Toppskottlängden i cm i olika mogenhetsklasser, Till vänster tall, till höger gran. klass I. 23 LSE 2. == He > 3 på vanligt sätt insamlats ett träd vid varje påle. Eftersom materialet härstammar ifrån tvenne olika år och klassificeringen utförts av samman- lagt mer än 30 personer, kan man utgå ifrån, att en. viss allmängiltighet bör tillerkännas resultatet. Då nu alla provträd behandlas ihopslagna, elimineras de personliga variationerna i uppfattningen om hur klassi- ficeringen skall utföras. Det synes alltså, som om man skulle kunna på- stå, att på det sätt, som klassindelningen i medeltal verkställts, så bör den också verkställas, och vi kunna då hämta direktiv från det ifråga- varande undersökta materialet. De viktigaste klasskiljande karaktärerna ha vi att söka bland de fak- torer, som bestämma tillväxten. Här har skilts mellan höjdtil., ... och radietillväxt vid brösthöjd. " undersökningen ingå inalles 2,762 prov- stammar, därav 1,885 tallar c . oSranar. Dessa träd ha behandl + OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKLASSER 325 - |USs-]AA Gran Lowuy3g 15-193 4YQ-8S 10-142 IS-I3A Radietillväxten i mm inom olika mogenhetsklasser, FIONA 2 Pig. Tall 326 SVEN PETRINI i diameterklasser om 5 cm:s vidd, och skillnad har gjorts mellan de tre olika mogenhetsklasserna. Då det ansetts vara onödigt att betunga framställningen med tabeller, hänvisas endast till de meddelade figurerna. Toppskottlängderna (sista årets skott) framställas i fig. 1. Såväl ifråga 10-143 15-133 TVWo-W4a ]S-L3S 30-342 Fig. 3. Tillväxtprocenter, Tall. 35-55.5 om klass I. — SE Ikast 2 vä AASSINSG 19-14.3 15-133 To-W4aA SNES JO-3YS IS- 33.3 cm Fig. 4. Tillväxtprocenter. Gran. KULAS SNS er UK TAS SK le SLAS SAN om tall som gran framgår det här, att höjdtillväxten ansetts böra vara klasskiljande, i det att vi få fallande serier från klass I till klass 3. Som ett kännemärke för klass I framstår alltså en livlig höjdtillväxt. De ut- vuxna normala träden med tillbakasatt höjdtillväxt ha hänförts till klass 2, de starkt övermogna och skadade med ringa topptillväxt ha placerats i klass 3. OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKI.ASSER 30 Radietillväxten kan studeras på fig. 2. Det visar sig att tillväxten av- tager från klass I till klass 3, men att de lägsta dimensionerna av klass 3 hava en livligare radietillväxt än samma dimensioner av klass 2. Detta är ju icke överraskande, då förhållandet redan förut är påpekat och förklarat. Givetvis är det likväl ej riktigt att räkna med en livligare tillväxt hos sådana träd, som äro skadade och som äro dömda att dö inom indelningsperioden. En peridermium-skadad tall, som nu företer en livlig tillväxt vid brösthöjd, kommer ju att inom kort få denna till- a TE åa 1 FS KEN RER RI I a /ARREREESSSSaEETE RN 5. SSR för tall inom skilda mogenhetsklasser. Diameterklasserna äro 4 cm. växt starkt tillbakasatt. Lika är förhållandet med en gran, som är röt- skadad, där man kanske får räkna med att förlusten genom rötans till- tagande mer än motväger den nuvarande tillväxtens belopp. Serien för klass 3 bör alltså rätteligen ligga under den motsvarande för klass 2 även ifråga om smådimensionerna. En korrektion, som verkar i angiven önskad riktning, skall nedan föreslås. Massatillväxtprocenterna (fig. 3 och fig. 4) bilda även, såsom var att vänta, skilda serier, men även här går oegentligheten från radietillväxten å de små dimensionerna igen. 328 SVEN PETRINI Å de nämnda figurerna har icke utjämning skett, utan punkterna, som representera medeltalen, äro endast sammanbundna. Å fig. 5 meddelas de utjämnade höjdkurvorna för tall i olika mogenhets- klasser." Tydligen följer varje mogenhetsklass sin egen höjdkurva, så att klass 1 med 0,5 å I meter ligger över motsvarande dimensioner av klass 2, och att klass 3 något mera ligger lägre än klass 2. Detta är en mycket intressant upplysning, som helt omöjliggör en sådan tolkning av klassbestämmelserna, att de skulle gå blott efter åldern, ty om så vore fallet, måste ju 2:orna, som äro de utväxta normala träden, uppvisa den största höjden. Det är alldeles tydligt av fig. 5, att vid klassificeringen allmänt uppfattats, att klass I är Iuvudstammarna, klass 3 är dåliga träd och klass 2 är resten. Samma förhållande framgår även vid ett studium av formpunkterna, varöver någon figur dock ej medtagits. Här få vi emellertid också skilda serier. Klass 1 har de lägsta formpunkterna, vilket utvisar huvudstam- marna med stor krona och livlig tillväxt. Klass 3 är de torkande, de ensidiga, de för högt uppkvistade och svaga kronorna, och detta ger de högsta formpunkterna. Klass 2 intager även här en mellanställning, som likväl i detta fall är mindre deciderad än ifråga om höjderna. Beräkna vi kuberingstalen för de olika mogenhetsklasserna, finna vi (se tab. I), att klasserna 1 och 2 följa varandra mycket nära för tall, men att klass 3 ligger lägre. Detta kan sättas i samband därmed, att de marker, där provträden tagits, blivit övergångna med dimensions- huggningar, så att de bästa av de övermogna träden uttagits. Skillnaden borde därför normalt vara mindre. I fråga om gran äro klass 2 och klass 3 nära lika. 7ab. 1. Kuberingstal för olika mogenhetsklasser (m”). | | | | | I | | Diameterklass. | 10—14.9 | 15—19,9 | 20—24,9 25—29,9 30—34,0 | 35—40 | | | | | | | | | | REN 0,058 O,138 O0,269 0,460 0,652 | 0,875 | » 2ÄRA O,054 O,138 0,267 O,432 | 0,650 | 0,882 | 2 BäGporgnndgar 0,052 | O,120 O,248 0,302 | O,555 O,747 | | | | GRANIT SSA O,054 O,131 O,247 O,432 0,632 O,005 | »ill2 O,052 O,126 0,239 O,410 O,618 0,800 | FER ÅR feet Ad SSA 0,053 O 125 0,239 | 0,409 O,395 O,844 | Talen i tab. I äro ej utjämnade. Med de metoder, som för närvarande stå oss till buds för beräknande av kuberingstalen, torde man kunna ' Diameterklasserna äro här 4 cm vida av det skälet, att bearbetningen av höjderna verkställts i 2 cms klasser, varefter hopslagning skett för denna figur. OM TRÄDENS FÖRDELNING I MOGENHETSKLASSER 329 anse det vara onödigt att framdeducera skilda serier för de olika mo- genhetsklasserna vid taxering. Innan en sammanfattning av resultaten företages, skall en hittills ej berörd fråga diskuteras, nämligen de undertryckta trädens ställning i mogenhetsklasshänseende. I detta sammanhang menar jag med under- tryckta endast träd i fjärde kronskiktet, och närmast gäller det dem, som ej äro tekniskt skadade utan blott ha stannat i växten. Av de gjorda undersökningarna framgår ej tydligt, vilken klass dessa ansetts tillhöra. Den ringa toppskottlängden hos klass 3 för tallens smådimensioner kunde tyda på, att här de undertryckta rubricerats i klass 3, men detta mot- säges därav, att radietillväxten hos ifrågavarande dimensioner är livligare än hos klass 2 samt därav, att det sannolikt ej förekommit något avsevärt antal undertryckta tallar. Den ringa toppskottlängden kan i stället för- klaras därigenom, att de små talldimensionerna ofta toppbrytas genom snötryck. Sannolikt är snarast, att de undertryckta träden vanligen ha förts till klass 2, då ej någon teknisk skada föranlett användandet av klass 3. Rörande granen styrka kurvornas förlopp detta antagande, och ett visst skäl kan också anses föreligga, som motiverar en dylik klassificering. Oskadade, undertryckta träd intaga ju på visst sätt en mellanställning mellan klass 1 och klass 3. Men fråga är, om icke det skulle vara för- delaktigare, om de konsekvent fördes till klass 3. Det är visserligen sant, att överskärmade träd, särskilt gran, länge kunna bibehålla en betydande livsenergi och därför ofta böra räknas såsom utvecklingsbara, men detta skulle man givetvis också taga hänsyn till vid klassificeringen, så att de träd, som utan tvivel kunna sägas vara utvecklingsbara, prickades till klass I, trots det att de äro överskärmade. Klass 2 är däremot icke enligt min mening användbar för de undertryckta träden. Förrättningsmannen skulle i varje särskilt fall endast välja mellan klass I och klass 3, då det gäller överskärmade träd i 4:de kronskiktet, och blott det ifrågavarande trädets habitus skulle tjäna som grundval för bedömningen, under det att grannträden ej finge medräknas. Härigenom skulle i taxeringshänseende åstadkommas en korrektion, så att smådimensionerna i klass 3 ej skulle få en större tillväxt än den motsvarande i klass 2. Som regel komme då de undertryckta att räk- nas till klass 3, vilket nog även ur skogsvårdssynpunkt har berättigande för de områden, det här gäller, ty >»markskydd» av oväxtligt slag ha vi knappast någon glädje av, åtminstone ej vid föryngringshuggningen. Skogsvårdaren finge genom taxeringen uppgift om, huru många träd i lägsta kronskiktet, som enligt sitt utseende kunna tänkas utvecklingsbara — de övriga räknas böra bortskaffas. Detta hindrar naturligtvis ej 22. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 330 SVEN PETRINI skogsvårdaren att ha sin särskilda uppfattning om vilka åtgärder som böra företagas i de speciella fallen, men taxeringen bör inriktas efter sådana principer, att så ringa subjektiva moment som möjligt ingå, var- igenom resultaten bli lättare att räkna med. Undersökningen har visat, att karaktärisering av träden i skogen genom användande av mogenhetsklasser är möjlig, och att dessa klasser kunna ganska väl åtskiljas. Då det nu är så, att vid taxeringarna prickningen utföres av en under- ordnad, som ansvarar för klassificeringen — ofta verkställes t. o. m. klassificeringen av dem, som sköta klavningen — under det att provträden i regel klassificeras av förrättningsmannen själv, så är det tydligen av vikt, att förrättningsmannen lyckas bibringa prickaren sin uppfattning om mogenhetsklasserna, ty i annat fall bliva provträden icke representa- tiva för materialet i taxationslistorna. Med stöd i den ovan relaterade undersökningen om huru klassindel- ningen uppfattats vid Skogsinstitutets sommarövningar samt med ledning av förut framdragna resonemang har förf. sökt formulera några satser, som enligt min mening borde ligga till grund för klassificeringen. De äro: z:0: Klassbestämningen sker för varje träd särskilt allt efter dess ut- seende, oberoende av grannträden. 2:0: Endast de biologiska eller tekniska förutsättningarna för trädets utveckling tagas i betraktande; de ekonomiska faktorerna medräknas ej. Lika träd klassificeras lika. 3:0: Utvecklingsbara huvudstammar föras till klass 1. Dessa utmärka sig genom god höjd, vacker form med kraftig krona, frisk ved och friska barr, samt god höjdtillväxt. 4:0: Skadad skog, abnorma träd, sjuka träd och i allmänhet träd, som ej kunna stå kvar under indelningsperioden utan att tekniskt försämras, föras till klass 3. Hit höra även undertryckta träd, vilkas livsenergi blivit avsevärt nedsatt genom överskärmningen. 5:0: Klass 2 är utvuxna, felfria eller ej väsentligt skadade träd, som anses kunna stå perioden ut utan att nämnvärt försämras. Från klass I skilja de sig främst genom svagare kronor och tillbakasatt höjdtillväxt. 6:0: Träd, om vilka ovisshet kan råda, huruvida de skola hänföras till klass 2 eller klass 3, föras till klass 2. IN MEMORIAM ik GUSTAF GYLLENHAMMAR. SS, "2/7 1830, T Ja IOL8. Jägmästare AXEL GUSTAF GYLLENHAMMAR, en av de äldste om ej den äldste ännu verksamme skogsmannen i landet, avled den 8 april 1 Bollnäs. G. var född den 2 november 1839. Föräldrar: Justitierådet AXEL FREDRIK GYLLENHAMMAR och MARIA CATHARINA SPARRE till Rossvik. Efter avslutade skolstudier och sedan han ett halvt år varit anställd som extra kronoskogvaktare i Stockholms län, inskrevs GYLLENHAMMAR vid skogsinstitutet '/& 1858 och utexaminerades '+/& 1860. Kort här- efter blev han e. överjägare i Uppsala län och skötte ett par härads- allmänningar där. Den 22 maj 1867 förordnades G. till överjägare i Jämt- lands län och blev 10 dec. 1869 jägmästare i Härjedalens revir, men transporterades redan 23 sept. 1871 till södra Hälsinglands revir, vilket 1890 uppgick i Gästriklands revir. Den 16 dec. 1904 erhöll G. avsked med pension från statstjänsten. Men många enskilda förrättningar utförde han fortfarande, och för de i ostra delen av Hälsingland belägna Ljusneskogarna var han konsul- terande skogsman ända till sin död och således under mer än 13 år efter uppnådd pensionsålder. Redan 1872 hade han blivit skogsförval- tare därstädes, och tidigare var han ett par år skogsförvaltare för Leufsta bruks skogar. Bland de många enskilda förrättningar, som G. utförde, märkas sär- skilt uppdrag som skiljoman vid uppdelning av skogsmarker, såsom uppdelningen 18735 mellan Bergviks och Marma bolag av Edefors bruks skogar och 1891—1894 vid uppdelningen av de utav stora Dalabolagen gemensamt inköpta, vidsträckta skogsmarkerna. En tid var han också förvaltare av Orsa sockens besparingsskog. Jägmästare GYLLENHAMMAR var en synnerligen duglig skogsman med stort intresse för sitt fack och nedlade bi. a. mycket arbete på signalsystem för upptäckande av Skogseldar. Ej så sällan tog han också till orda i fack- pressen såsom närmare framgår av efterföljande publikationslista. År 1886 utgav han en beskrivning över Orsa sockens besparingsskog, och bland hans uppsatser i övrigt må särskilt erinras om en i denna tidskrift år 1910, där han redogör för av honom utförda odlingsförsök av tallplantor IF IN MEMORIAM i olika jordmån. Detvar MÖLLERS un- dersökningar, som manade den 70- åriga mannen att utföra likartade kon- trollförsök hos oss. Såväl härigenom som genom sitt deltagande i Skogs- vårdsföreningens exkursioner ådaga- lade den åldrige det mest ungdomliga intresse för skogen och en även på gamla dagar betydande vigör. Mången av Skogsvårdsföreningens medlemmar har nog ännu i friskt minne, huru vid ett samkväm under exkursionen 1907 den 68-åriga farbror GYLLENHAMMAR dan- sade polkett med skogsstatens senior, den 77-årige jägmästaren DE BROEN. Under exkursionen till Norrbotten år 1916 var G. också med och deltog alla dagarna med stort intresse och täm- ligen obrutna krafter. De skogsmän, som förra sommaren voro med på exkursionen till Skogsförsöksanstaltens gallringsytor vid Voxna, beundrade också den vigör och det livliga intresse, som G. då ådagalade, och vi minnas med tacksamhet den angenäma kvällen i jägmästare Gyllenhammars kära Sundsåker. Ingen trodde väl då, att den ännu så intresserade och raske skogsmannen så snart skulle sluta sina dagar, men endast efter tre dagars sjukdom somnade han in den 8 april i år. G. var sedan den 27 maj 1879 gift med BRICKEN WENG, den be- kanta förkämpen för hemslöjdsarbetet i Hälsingland, och sörjes förutom av henne av tvänne gifta döttrar. Publikationer: Prov på rask växtlighet. Tidskr. f. skogshus. 1873, S. 249.— Erinringar emot revisionssekreteraren E. Poignants förslag till författning rörande dispositionsrätten över enskildas skogar i vissa orter. Tidskr. f. skogs- hus. 1876, s. g9g—102. — Flera yttranden vid skogsmötet i Stockholm 1877, ref. i Tidskr. f. skogshus. 1879, sS. 190, 191 och 232. — Trädgårdsmästeri i skogsskötseln. Tidskr. f. skogshus. 1883,s5. 248—250. — Ytterligare uti frågan » Trädgårdsmästeri i skogsskötseln». Tidskr. f. skogshus. 1884, s. 242— 245. — Orsa sockens besparingsskog. Beskrivning och upplysningar för bedömande av timmerskogens värde. Stockholm 1886, 40 sid. med 11 kart- och tabell- bilagor. — Ett inlägg i frågan om den undertryckta granens, marbuskens fram- tid. Tidskr. f. skogshus. 1890, 5. 1209—134. — På vad sätt kan enskildas skogs- vård i de norra länen främjas? ”Tidskr. f. skogshus. 1895, s. 57—960 (ytt- rande vid skogsmötet i Sollefteå 1894). — Bränning och skogseld. Skogsv. tidskr. 10907, S. 249—253. Några försök med uppdragning av barrträdsplantor, Skogsv. tidskr. 1909, s. 145 — 155. — Risbränning och marbuskar. Skogvaktaren I910, S. 199—202 — Till frågan huru bör sådd av barrträdsfrö verkställas. Skogen 1914, S. 241—242-: G. SCH. AA Fe > m— + dn Ni AR RP -— Ta tu ige Re & da ATEN mv — ARDS FOÖRENINGENS 16 TIDSKRIFT nm UN O O AX UN GUNNAR HALLS 1918 —JUNI MAJ ÄFT. 5-6 Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) (Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A.- | NEO AV AR SNRA SVENSKA SKOBSVÄRDSFÖRENINGEN. (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÄRD) $ REDAKTION: PROFESSORN, JÄGMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTQGIVA PROFESSORN, FIL D:R HENRIK HESSELMAN. ; FIL. D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE, SWEIOns pris i bokhandeln 15 kr., för medlemmar (medlemsavgift 3 kr., vä erhå S tidskriften : VBNOKSN allenast 12 kr. Vi ) BER ov Hönan kontor, Jakobsbergsgatan 9, 3 tr, hålles öppet vardagar kl. 1/210—4. = Rikste 'ostadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (k m.) och efter kl. 1/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikktele fe L "> 133 0. Allm. tel. Hö 219. N Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers. innehåll. Avtryck av tippsatren ustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskilt tillstånd härtill erhållits av redaktion INNEHÅLL: Ra FAR | RR ra RE Fonden för skogsvetenskaplig fördklnne STA Sa ER BE LE Wetskiaden av hrir J. A. AMILON, 'M. CARLGREN, U. WALLMO, JA VEJÄLLBACK;: FR. VON ESSEN "OCH (U. WALILMÖ tosen vega ver sssissa dög äaseed sossar. PPP RR RR Riksdagen: i / k ) RM TS NPEO BOSIELOT ÖT: ST Eee LL has UA LER de RNA ASS NE KT Le Ms NE FEL NGN SAS HN 1 4 » Litteratur: HEILMAN, ÅLLAN: ITropeskovbrug (rec. G. SCH.)............. EPA SDR KRA N TRA Svt bAD AD RNA SKOgIS-VISOr (TES. IG ISCEH:) oosooekösuso rare sons SENSORN RER ERS Sr ORRE RI UFS RH 05 råd cl INGER Om Ha DOCKET vv 0 rö bk sde ne re Nos Mkh ig SN ILLER VI TSG HIS Ms JL äre tr fraävarumarknaden. av M. i. micesses (VETE TAN EE (AU SA LR AV NG ARE a PIREN. SORAN SDR FEREINASTAN SARA ko Ja Skogsadministrationen: Tagar, kungl förotdningar OCh beslttbj: t.v sd sis de. st us iendsr ke be PE ERAN RAR SAN GR ARR nen Domänstyrelsens cirkulär, beslut, framställningar och yttranden RN fe dag ELR FSE (8 VA RNA ERORATE TP SSON STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖSTEN 1917. ill Statens Skogsförsöksanstalt ingick i september månad år 1917 meddelande från revirförvaltaren i Västerdalarnas revir, jägmästare OTTO VESTERLUND, att en vid Hållstugan belägen, av Statens Skogsförsöksanstalt anlagd gallringsserie i yngre skog (försöksyta 22), rätt illa härjats av en orkanartad storm, som natten mellan den 29 och 30 augusti hemsökt trakten i fråga. Dels för att verkställa nödiga mät- ningar å denna försöksyta, dels för att närmare studera stormhärjningarna i trakten avwreste författaren i slutet av september till Hållstugan, varifrån en del exkursioner i trakten företogos. I följande framställ- ning lämnas en redogörelse för en del under dessa exkursioner gjorda iakttagelser. Traktens topografi och härjningarnas utbredning. Skjutsstationen Hållstugan är belägen i Älvdalens socken i norra delen av Dalarna. Den nämnda socknen stöter i öster till Härjedalen och i väster till Transtrands socken. Norr om dessa två socknar komma de nordligaste dalasocknarna, Särna och Idre. Efter riksgränsen ligga i Transtrands socken som utlöpare från den skandinaviska fjällkedjan Faxefjäll samt söder därom, skilt genom Gör- älvens dalgång, Granfjället (se kartan fig. 1). Görälven förenar sig sedan med Fuluälven och bildar Västerdalälven, från vars dalgång lan- det relativt jämnt stiger åt öster inåt Älvdalens socken. Motsvarande stigningar från söder, öster och norr åstadkomma en betydande platåbildning med sin högsta punkt i Älvdalens nordvästra del i närheten av Bunkrisbodarna. Om närvaron av denna högplatå får man en livlig påminnelse vid landsvägsresor genom trakten. Från det ögonblick, man strax norr om Åsens by kommit över på Öster- dalälvens högra strand, har man att kämpa mot en oavbruten stigning. Denna fortfar under en sträcka av gott 2,5 mil, ända till dess den förut 23. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. MATTSSON I: 334 2 uortrexared UuOA PL UuNYINsITFuray JULLINMIS WOA uap UuOA 21E SN SS "euUteTeCT AR BuUIejap eEPTOSWIy UDuUurI0lsS AR Ip II3AO PIE a söama Sh A : >» , & VAN . 3 IV os . ARTS svuskgp I KS fe Ar + a ) TSK | AR R å så HM / Å EE Sd RON å I Så 277 dT RN DR) ) 4 ÅA Con GG X vol d Pp fe , é a 3 SE) AN I : SA | 3 z - z Sö H tl ( NA LD SAN: Hå SIE KJ AG i Sr es UNSARI me i BS M2oQnungSr (foQvsol FS i CL LR AN ; Hg suenlhir : ts VV NDlurys 2 NAUDTVSAN: ARD i / ( 4 Z 3 | SA Use 2 DVäddem : - j DA VM vpogas FN / : - Spbuuigga, NN Vv NY 5 = 3 DR i HOT Ne ) Sr 2 SÅN G / FENA ”POQuir — A : SANGE 000 DOS:T PreNS CR UPFNEYKIA 128 STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖSTEN 1917. 335 nämnda högsta punkten vid Bunkrisbodarna passerats. Härifrån vidtager en nästan lika ihållande utförsluttning. De första spåren efter stormens framfart återfinnas i närheten av riks- gränsen just mitt för det ovan nämnda passet mellan Faxefjäll och Gran- fjället uppe på vattendelaren mellan Fuluälven och Hormunds- och Ran- sjöarnas vattenområden. De nordligaste vindfällena kunde här iakttagas strax norr om Särnagränsen. Enligt uppgift av försögsleder E. ARCHER, ha ej några som helst vindfällningar iakttagits i motsvarande trakt av Norge. Över Hormundsjön och Vansjön har stormen brutit in över Älvdalens socken och därvid lämnat märken efter sig i närheten av Lövnäs. Den har därefter dragit fram över den förut nämnda högplatån, där fällningar uppstått såväl norr som söder om Bunkrisbodarna. Värsta skadegörelsen åstadkoms här i trakten av Hållstugan. Vindfällen av be- tydelse kunde vidare observeras vid Björnklitt strax väster om Bunkris samt å Nybodåsen, nordost om Häållstugan. Sedan därefter Österdalälven överskridits, varvid de kanske allra svå- raste härjningarna å hela området skedde itrakten norr om Borga, hem- söktes höjdlägena kring Mosseberg samt trakten nordväst därom efter länsgränsen vid Lokavallen. Det härjade området sträcker sig således som ett bälte av 2,3 å 3,0 mils bredd från passet mellan Fulufjället och Granfjället i nordostlig eller nord- nordostlig riktning upp emot Härjedalsgränsen. Inom detta område har författaren själv besökt följande platser: vindfällena kring Hållstugan och Bunkrisbodarna, öster om Lövnäs samt å Nybodåsen. Dessutom ha diverse upplysningar angående härjningarna i Transtrand erhållits av t. f. revirförvaltaren i Transtrands revir ERIK MÅHLÉN samt rörande härjningarna kring Mosseberg av därvarande kronojägaren L. G. M. HARD. Vidare har jag revirförvaltaren i Västerdalarnas revir, jägmästare OTTO VESTERLUND, att tacka för flera värdefulla upplysningar. Uppgifterna angående stormens förlopp äro ej många. Till Meteoro- logiska Centralanstalten hade exempelvis endast ingått en anteckning å månadsrapporten från Hållstugans meteorologiska station, vari omnämn- des, att trakten övergåtts av en storm sådan, som ej i mannaminne varit att anteckna. Efter en del upplysningar ifrån orten att döma synes emellertid stormen ha kulminerat mellan klockan 10 och 11 på kvällen den 29, och torde de häftigaste vindstötarna ej haft längre varaktighet än ungefär en halv timme. De livligaste skildringarna erhöllos ifrån sådana personer, som på mor- gonen skulle taga sig fram med skjuts efter landsvägen. På många ställen kom man nämligen endast fram meter för meter, medan yxa och såg fingo vara i ständig rörelse. En föreställning om vilka bråtar, som 336 LI MATTSSON på sina ställen belamrade landsvägen, ger fig. 2. Bilden är tagen i östra kanten av skogsförsöksanstaltens försöksyta. I förgrunden synes en knippa på 7 å 8 stammer, vilka samtliga måst kapas för att vägen skulle bliva trafikabel. Stormens natur. Vid första meddelandet angående stormen antog författaren, att det var fråga om en s. k. trombe. Sådana tromber ha vid flera tillfällen beskrivits i svensk litteratur!, så t. ex. en av C. G. FINEMAN från Säby- dalen, en av H..H. HILDEBRANDSSON från Hallsberg och en av M. JANS- SON från Boråstrakten. Vid besök å vindfällstrakterna visade det sig emellertid, att förhållandena ej voro så enkla. För att erhålla en uppfattning om stormens natur har författaren sökt att bestämma vindriktningen genom uppmätning av stammarnas fällningsriktningar på olika platser. Dessa mätningar verkställdes på följande sätt: en vanlig avfattningskompass med lock placerades på stam- men med långkanten i trädets riktning, och sedan nålen stannat, avlästes och antecknades det gradtal, på vilket nålen spelat in. På detta sätt bestämdes fallriktningen å 40 å 50 stammar på varje plats eller samman- lagt å 300 stammar. Medelriktningarna uträknades därefter samt inlades med pilar på kartan fig. 1. De första mätningarna verkställdes vid Hållstugan och å Nybodåsen. I trakten av Hållstugan erhölls som resultat, att nålen spelade in å grad- talet 336, d. v. s. vinden var här sydlig med en dragning åt västlig upp- gående till 24”. Samma resultat erhölls i nordligaste som i sydligaste delen av vindfallet.. En tredje mätning, verkställd i närheten av den ovan nämnda försöksytan, gav som resultat en riktning av 329”. Resul- taten av dessa mätningar kunna anses helt sammanfalla. Naturligt nog äro nämligen stammarna ej slagna i absolut samma riktning, utan rätt stora avvikelser från medelriktningen kunna iakttagas. Beräknas exem- pelvis medelvariationen för de intill ytan fällda stammarna, uppgår denna till + 18”, d. v. s. på ett medelvärde bestämt å 50 stammar kan ett rikt- ningsfel av + 7,52 finnas. Den avvikande riktningen hos de enskilda stammarna är naturligtvis beroende av rötternas oliksidiga utbildning, olika markfasthet o. s. v. Under exkursionen till Nybodåsen verkställdes liknande mätningar, ! FINEMAN, C. H. Sur la trombe du 7. juin 1882 dans la vallée de Säby. Nova Acta Red. Soc. Sc. Uppsala. Serie III. HILDEBRANDSSON, H. H. Sur le trombe prés de Hallsberg le 18. aotut 1875. Nova Acta Red. Soc. Sc. Uppsala, Serie III. JANSSON, M. Sur la trombe de Borås le 3 juillet 1899. Bihang till Vetensk.-ak. handl. Band 2617 Avd Obhinr og: STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖSTEN 1917. 337 I va ww 12 ERRIN Ny .. - - & 4 i = = F så Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Foto förf. oktober 1917. Fig. 2. Bråte av vindfällda stammar i östra kanten av försöksytan 22 I. Stammarna ha kapats för att vägen skulle bli fri. — Ein Haufen sturmgefällter Stämme am östlichen Rande der Versuchsfläche Nr. 22 I. Die Stämme sind abgesägt worden, damit der Weg frei werde. varvid det visade sig, att kompassnålen angav ungefär 330”, d. v.s. sydligare än vid Hållstugan. Be- OQO vindens riktning har här varit c:a 17 räknas medelfelen å fallriktningarna, uppgå dessa till + 2,54 och + 1,98 för respektive Hållstugufällningen och Nybodåsfällningen. Sammanställas dessa fel, erhålles + 3,22 eller maximum + 9,72. Den uppmätta skillnaden i fällningsriktningarna är alltså betydligt större än det tänkbara felet. Vi kunna därför anse fastslaget, att skillnad i vindriktning förelegat för dessa båda platser. Detta naturligtvis under förutsättning, att de vanliga sannolikhetslagarna kunna tillämpas. Att så verkligen är förhållandet framgår av de å sid. 338 gjorda sammanställningarna över variationen i fällningsriktning. Denna skillnad i riktning kunde möjligen tänkas uppkommen därige- nom, att åsen, vilken träffades av vinden något snett emot längdrikt- ningen, åstadkommit en pressning av vinden ur dess ursprungliga bana. För detta antagande talar den omständigheten, att de uppe på åsens nordspets fällda stammarna tycktes uppvisa en något, om ock svagt västligare riktning. Detta kan dock kanske förklaras som beroende 338 LL; MATTSSON därpå, att vinden vid passerandet av nordspetsen av åsen svept in nå- got i läområdet därbakom. Det förefaller nämligen föga sannolikt, att en så pass häftig vind, skulle låta sig pressas så betydligt ur sin riktning av den ej alltför skarpt mot kringliggande trakt avsatta Nybodåsen. Ett ännu mera vägande skäl för antagandet att andra förhållanden spelat in vid bestämmandet av vindriktningen erhölls för övrigt vid fortsatta mätningar å vindfällena vid Lövnäs. Här visade sig nämligen fallriktningen vara 309”, d, v. s. resp. 23” och 41” sydligare än vid Hållstugan och Nybodåsen. Gemensamma maximifelet för denna mätning och mätningen vid Hållstugan uppgick till + 9,62. Någon tvekan om, att skilda vindriktningar förelegat å samtliga de tre undersökta platserna, behövde alltså ej råda. Mät- ningsresultaten pekade i stället tydligt emot det förhållandet, att vinden under passerandet över Älvdalens socken ändrat riktning så, att den blivit allt sydligare ju längre mot öster den nått. Det låg ju då närmast till hands att antaga, att vindarna över de tre undersökta platserna ingått som delar av luftströmmar riktade mot ett kraftigt barometerminimum, beläget någonstädes i närheten av Bunkris- bodarna, d. v. s. ingått i ett cyklonartat vindsystem. Detta antagande är dock ej tillräckligt att förklara vindfällenas vid- sträckta utbredning i riktningen sydväst-nordost emot norska gränsen och vid Mosseberg, utan måste man för att förklara denna antaga, att cy- klonen förflyttat sig ifrån väster till öster. En sådan förflyttning skulle emellertid medföra, att vindriktningen å samma plats så småningom förändrades, allteftersom platsen befann sig i främre kanten, mitten och bakre kanten av cyklonen. Detta återigen borde kunna spåras i fäll- ningsriktningarna för stammarna. Under förutsättning, att endast mark- förhållanden och rotutveckling äro orsaker till de varierande fällnings- riktningarna, borde nämligen avvikelserna från medelriktningen ungefär ordna sig efter allmänna felkurvan. Har däremot under fällningens fort- gång någon större förändring i vindriktningen inträtt, borde detta yttra sig så, att den observerade fördelningskurvan får en bredare och lägre topp, än vad fellagen angiver. Jämföres den observerade fördelningskurvan med den enligt fellagen beräknade, blir emellertid, som nedanstående siffror visa, överensstäm- melsen så stor, att någon förändring i vindriktningen ej kan förutsättas under den tid stormen var som vildast. Riktningsavvikelse EKO SBA SO SF RO TF 15 FLO 5: vv v0-— Bu Stamantal observerat 4 12 18 103 RET SS ES AA Le a 4 Stamantal beräknat 8 13 OAS 30-34! JONS 308 SI TONA 8 —I15 —20 —25 —30 STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖSTEN 1917 339 Under sådana förhållanden förefaller förklaringen föga antaglig. De fort- satta mätningarna över vindriktningarna lämnade för övrigt till resultat, att vinden vid Bunkrisbodarna varit av samma riktning som vid Lövnäs och vid Mosseberg av samma riktning som vid Nybodåsen. Inläggas samtliga vindriktningar å karta (fig. 1), tyckas de ordna sig med riktning inåt mot en centrallinje, som strukit fram mellan Vansjön och Häållstugan över Rensjöbodarna samt strax norr om Mosseberg. Man kan därför mycket väl tänka sig, att stormen varit av sådan natur, att över de angivna platserna en mycket begränsad virvel strukit fram. De fällande vindarna ha emellertid ej ingått i denna virvel, utan utgjort direkt från sidorna inkommande luftströmmar. Tyvärr äro mätningarna väl få för att kunna lämna full bevisning härutinnan. Det förefaller emellertid, som om förklaringen skulle ha rätt mycket, som talade för sig. Beskrivning över de härjade områdena. Om vi till en början sysselsätta oss med det stora vindfallet vid Hållstugan, observerades det första angreppet i beståndet avdelning 2 (se kartan fig. 3). Detta bestånd utgöres i huvudsak av två jämnlöpande åsar med längdriktning i norr och söder, vilka åtskiljas av en smal sänka. Den östligaste delen av området ligger iägre samt sluttar sakta ut emot myren, avdelning 7. Beståndet utgöres å åsarna av äldre tallskog av 10—12 m:s höjd. Den västliga åsen var rätt starkt avverkad, den östliga däremot så gott som orörd, liksom även det lägre liggande området. Endast den ostligaste delen, emot viken från myren avdelning 7, synes ha varit genomhuggen. Ned emot myren sjönk höjden sakta, så att ett jämnt sluttande krontak bildades. Å det lägre liggande om- rådet går höjden upp till 16 å 17 m, och beståndet utgöres av tall med inblandad gran. Marktäcket har fläckvis en mera mossrik typ. Som av kartan framgår, var beståndet synnerligen starkt exponerat åt det håll, varifrån stormen anryckt. Myren, avdelning 1, med sina tjär- nar lämnade vinden ett fullkomligt trädlöst anloppsfält av 6 upp till 800 m:s längd. Detta fält avslutades av den tvärs för vindriktningen orienterade beståndskanten till avdelning 2. Egendomligt nog har emeller- tid denna kant sluppit relativt lindrigt undan, i det att det endast är den västliga åsen samt sluttningarna av dalgången mellan åsarna, som skadats. På den ostliga åsen däremot är beståndet så gott som oskadat, ända fram till landtungan mellan myren, avdelning 1, och myrviken från av- delning 7. Detta får väl närmast tillskrivas det förhållandet, att be- ståndet varit försett med en kraftig skyddskant ned emot myren. Vid 340 IL; MATTSSON landtungan mellan avdelningarna 2 och 3 har emellertid denna kappa brutits, därigenom att sydligaste delen av åsen, en del av det lägre lig- gande partiet samt en del öar där utanför genomhuggits. Resultatet har blivit att vinden här med full kraft brutit in i det oskyddade beståndet och samtidigt svept runt åsen, så att en lucka om gott en hars storlek upprensats. Fig. 4 visar beståndets utseende vid denna punkt. Kameran var vid fotograferingen uppställd just på gränsen mellan det gallrade och det ogallrade beståndet. Till vänster synes det orörda, till höger det av stormen illa misshandlade partiet. Beståndet 3 har varit utsatt för en rätt egendomlig stormfällning, i det det sydöstra hörnet ned emot myrviken, som skiljer från bestånd 4, så gott som helt kalslagits. Dessa vindfällen förefalla ej vara så lätt att förklara. Visserligen är beståndet delvis genombugget, tydligen sam- tidigt med östliga delen av avdelning 2, men själva myrkanten är läm- nad orörd, och områdena söder om vindfallet, vilka för övrigt ligga betydligt högre, täckas av orörd medelålders tallskog. Emellertid kan ju förklaringen sökas i marken. Denna förefaller nämligen att vara något mindre fast än i beståndet för övrigt och täckes av en fläckvis rätt väl utvecklad mossmatta. Å andra sidan förefaller det som om de snedställda brynen skulle vara mindre motståndskraftiga än sådana, som utsättas för vinkelräta angrepp. Mot detta förhållande peka flera av de i fortsättningen anförda exemplen. Möjligen skulle man i sådana förhållanden kunna söka ännu en förklaring till, att den västliga delen av beståndet blivit så illa åtgången. Angreppet har nämligen här varit något snett ansatt. Bestånd 4, öster om myren avdelning 7, är så gott som fullständigt orört. Beståndet utgöres av medelålders tall. Likaledes fullkomligt orört är bestånd 5, ett äldre blandbestånd av tall och gran. Tydligen har stormen påverkat en tämligen begränsad vidd, i det endast en jämn- bred sträcka om c:a 600 m:s bredd men närmare 3 km:s längd härjats. Denna sträcka förlöper i riktning S. 50? V. Över hela detta område ha emellertid stammarna en fällningsriktning av S. 27” V. Vindriktningen och fällans längdriktning skilja sig således med c:a 235”. Detta förhållande skulle möjligen även kunna tjäna som bevis för den förut framställda hypotesen om stormens natur. Den begränsade cyklo- nens rörelseriktning skulle i så fall betecknas av fällans längdriktning, medan stammarnas riktning skulle beteckna vindriktningen in mot centrum a dess högra vinge. Visserligen förefaller det, som om just i den riktning, som fällan nu intar, de för stormfällning mest känsliga be- stånden skulle vara belägna. Detta är åtminstone riktigt, vad de båda yttersta ändarna av fällan beträffar, alltså avdelningarna 2 och 13. Vad STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖSTEN 1917 341 = — - I | il I (0 I Fig. 3. Detaljkarta över stormhärjningen vid Hållstugan. — Detaillkarte von der Sturmverheerung bei Hållstugan, 342 EL MASTTSSON mellanområdet däremot angår, d. v. s. avdelning 11, ha vindfällena här långt ifrån uppkommit i det minst motståndskraftiga beståndet. Helt säkert svagare partier finnas i direkta vindriktningen ifrån avdelning 2. Vi fortsätta emellertid med beskrivningen av vindfällena. Det bestånd, som närmast efter avdelning 3 fått känning av angreppet, är de låga åsbildningarna i avdelning 6, strax intill Gryvelån. De täckas av gammal gles tallskog å hedartad mark och ha sluppit ganska lindrigt undan. Annat blir emellertid förhållandet på andra sidan Gryvelån. Här vid- tager ett fastmarksområde, som sedan, endast med avbrott för ett par smala surdrag, fortsätter över landsvägen ända ned emot Kälkån. De nämnda surdragen förlöpa i riktning nordväst—sydost mellan sydspetsen av myren, avdelning 8, och nordspetsen av myren, avdelning 7, samt östra spetsen av avdelning 8 och myren vid Hållstugans västra rågångs- hörn. Söder om det förstnämnda surdraget utgöres beståndet av över- ståndare i på sina ställen rätt god föryngring. Mot öster avtar emeller- tid denna, och området mellan surdragen hade tydligen före stormfaäll- ningen typen av en fröträdsställning, som tätnade något upp emot my- ren, avdelning 8. Emot avdelningens västra gräns övergick denna frö- trädsställning i orört, mycket glest bestånd. Ett stycke från norra kan- ten gick ett smalt ungskogsbälte närmast i riktning väster till öster. Öster om det andra surdraget vidtog yngre eller kanske rättare medel- alders skog. Hela detta område var synnerligen hårt angripet. Särskilt sluttningarna ned emot det förstnämnda surdraget täcktes av en enda bråte av vind- fällen. Själva myrkanterna emot avdelning 8 voro däremot relativt orörda, medan stormfällningen trängt fram med en spets på vardera sidan om den nyss nämnda ungskogsgruppen. Särskilt i den ostliga av dessa spetsar var skadegörelsen synnerligen svår. Ungskogsgruppen däremot var helt orörd. Närmast föreföll det, som om vinden sammanpressats mellan denna grupp och det yngre, likaledes oskadade beståndet öster om surdraget och därigenom fått ökad angreppskraft. De äldre över- ståndarna såväl framför som bakom ungskogsgruppen voro tämligen orörda. Här förefaller det nu, som om stormen skulle ha haft det lättaste ar- betet direkt i vindriktningen ifrån bestånden 6 och 9, d. v. s. på mot- satta stranden av 'myren, avdelning 838. Särskilt skulle man ju ha kunnat vänta, att myrarnas nordspetsar skulle givit lämpliga angreppspunkter för vinden. Så har emellertid ej skett, utan har 1 stallet, som redan påpekats, nästa angrepp ansatts något ostligare, på sydsidan om nyanlagda landsvägen Hållstugan—Bunkris. Efter vägen till Dammkojan ligger här en öppen plats, avdelning 10, med sin längdriktning ungefär i öster och väster. Området har tydligen någon gång blivit så illa bränt, att någon 7 343 STEN 191 S STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖ "IST UIQOYISI3A BUNJYINPUIM Jap VI jdungs uap »syasaqun syurT (EE "Sr Ae Pp Is) '€ Bunpmiqy Ip VOÅA "sBLOG > as) € Zurupppae uerqp 'b Bi [0 Iqar) uta sIYdat "PIEM 19081 uadad azuardspuv;isag Uassap I A oprawo 19 19304 IN FoxS PEPYASO IASURA TLL "(E UFFUIUPPIIPUIA I JÄU Our 1JJUPASPUPISIY SI Z161 19 "90 0190. "TUBS SI[BISUVSHOSIOJSTONG sU2IIN 17) 344 L. MATTSSON återväxt ej inom närmaste tiden är att vänta. Ute på öppna marken stå endast enstaka plantor av förkrympt utseende, tydligen utan förmåga att vidare utveckla sig. Inemot kanterna gå de emellertid åter i höjden. Bältet närmast omkring brännan är utbildat som övergångsområde, med sakta stigande stamhöjder och ett krontak, där vinden ej får något verkligt fäste. Så gott som hela denna beståndskant har också räddats undan förödelsen trots dess starkt utsatta läge. På ett par ställen sak- nas emellertid övergångsbältet, samtidigt som brännan skjuter in vikar i beståndet. Här har angreppet satts in på allvar, i det väldiga bråtar bildats längst in i vikarna. Därifrån fortsätter stormfällningen ett stycke in i beståndet, för att efter ett 50-tal m så småningom avtaga och slutligen upphöra. Det behövs emellertid endast en ny lucka, för att vinden åter skall få fart. Emot det slutna beståndet har den däremot intet förmått. Framemot den lilla myrfläcken nordväst om avdelningen 10 blir be- ståndet glesare med enstaka mindre luckor, vid vilka ständigt vindfällen uppkommit. Hårdast åtgånget är området närmast omkring försöks- ytan (22 å kartan). Densamma är utlagd i fyra avdelningar, av vilka tre ligga längs vägen och en längre in i beståndet. Ytorna äro naturligtvis lagda så, att de omfatta de jämnaste och bäst slutna delarna av beståndet. Runt om, liksom även mellan ytorna, finnas emellertid flera glesare partier. Här liksom över allt annars är det från dessa storm- fällningarna utgått, och tack vare detta ha försöksytans avdelningar, med undantag för avdelningen I, blivit relativt orörda, medan de mellan dem lämnade kapporna ofta äro helt nedmejade. En föreställning om be- ståndets tillstånd vid ett av dessa uppröjda partier lämnar figur 2, som är tagen strax intill östra kanten av försöksytans numera nedlagda av- delning I. Beståndet bakom bråten, som tillhör den nedlagda avdel- ningen, visar rätt många rotryckta och lutande stammar. Värst är beståndet härjat i nordspetsarna av luckorna. Ej stort bättre är emellertid förhållandet på sådana ställen, där beståndskanterna utsatts för snett riktade anfall. Minst skadade äro slutligen de vinkelrätt mot vindriktningen orienterade gränserna. I övrigt voro enstaka stammar rotryckta och fällda mest över hela beståndet. Vi komma så slutligen till det område, som kanske gjorde det star- kaste intycket på åskådaren, nämligen avdelning 13. Denna har tydligen klätts av en ej alltför tät fröträdsställning, som sträckt sig c:a 100 m väster och omkring 800 m öster om landsvägen till en bredd 6 å 7 hundra m. Från landsvägen stiger marken sakta till den å kartan fig. 3 genom pric- kad gränslinje markerade åsen. Därefter vidtager ett mera ojämnt ku- perat område, och sedan detta avslutats med en ävenledes å kartan utmärkt klack, börjar sluttningen ned emot Kälkån. Nordväst om det härjade området .F) (€ it MUN Hp II 4 AuUnfoIgy apuvIsafg un HUunfuanis a (| uvjuns äs) 6 JurupapAanr JapuUuuIsag Vv AUuPuuDIS '$ '3Iji LR) Å JUUNs BIJHISUDSNOSI0J Hö IN FUDININ 10) LIDT IMO J10g 01014 as ot Mad fr ”” ; d .« PETERS q' and FRI || 2 VAR vr ngn - STORMHARJININGEN I NORRA DALARNA HOSTEN 19017 så 06 pkt hek IR er 7 346 ESIMISIEFSSON vidtager ett relativt orört bestånd av äldre skog, medan gränsen i syd- ost bildas av yngre skog. Hela det nu skildrade området är synnerligen illa ramponerat. Så är t. ex. marken mellan/landsvägen och nyssnämnda ås numera helt kal. Åsens nordostsluttning och det närmast bakom den- samma belägna området äro lindrigare åverkade. Såväl norr som söder om åsen har däremot vinden lämnat starka spår efter sig. Norr om åsen stoppades anloppet rätt snart av den orörda gammelskogen. Söder om densamma däremot har den släppts in över ett relativt flackt område, som blivit så gott som helt rensat. Sin avslutning har slut- ligen angreppet fått å den nyss nämnda mindre höjden, strax innah de fullständigt oskadade sluttningarna ned emot Kälkån vidtaga. Vad som å området i fråga erbjuder det största intresset, är onekligen själva begränsningslinjerna. Frågan är nämligen, om det är en begränsad vindil, som just råkat stryka fram över det glesställda beståndet men där- emot ej berört omgivande trakterna, eller om området i sin helhet varit utsatt för lika stor påkänning, som dock ej varit värre än att bestånden med undantag för den ömtåligare fröträdsställningen i allmänhet lämnats orörda. För det förra förhållandet talar den omständigheten, att fällan hela vägen, ända från avdelning 2 hållit ungefär samma bredd, och likaså att avdelning 11, som otvivelaktigt är bland de mest motståndskraf- tiga i trakten, blivit så illa åtgånget. För det andra alternativet talar, att enstaka fällda stammar förekomma på vissa ställen längre i sydost. De tyda ju på, att den härjande vindilen ej haft alltför begränsad om- fattning. I samma riktning pekar onekligen även att de relativt skarpa gränserna sammanfalla med gränserna mot dels ungskog och dels orörd gammelskog, d. v. s. sådana bestånd som i allmänhet synas ha motstått stormfällningarna. De omgivande markerna voro, som flera gånger nämnts, relativt lind- rigt skadade, ehuru i bestånd söder om Häållstugan på enstaka stäl- len fällningar förekommit. Norrut går däremot vägen genom stora om- råden av yngre tallskog, mot vilka stormen intet förmått. Samma är förhållandet öster om Kälkån, där några vindfällen ej kunde iakttagas förr än det stora ungskogsområde kring Blekstugan passerats, och man nått fram till de starkt utglesnade bestånden efter Nybodåsens sydväst- sluttningar (fig. 6). Stormfällningen här har i mycket samma prägel som i det nyss skildrade Hållstugubeståndet n:r 13. Ostsluttningen däremot syntes vara så gott som oskadad möjligen med undantag för åsens nord- ligaste parti, där vinden i någon mån svept om höjden så att en del stammar fällts, som till synes bort stå i lä av höjden. De övriga vindfällstrakterna erbjödo föga av intresse. På båda ställena är det starkt huggna bestånd, som härjats. Vid Lövnäs ligger be- STORMHÄRJNINGEN I NORRA DALARNA HÖSTEN 1917 347 pg Rs - = | | i | | | | | ö Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Foto. förf. okt. 1017, Fig. 6. Stormens härjningar på västsidan av Nybodåsen. — Die Sturmverheerungen auf der Westseite des Nybodriickens. ståndet synnerligen illa utsatt för vindarna på en låg åsbildning med lägre liggande myrmarker runt om och har flera gånger varit utsatt för stormfällningar. Vid Bunkrisbodarna har ett vidsträckt område av äldre relativt hårt huggen blandskog skadats. Det skulle vara av stort intresse, om några uppgifter kunde erhållas angående vindhastigheten under stormen. Några sådana uppgifter saknas naturligtvis helt. Möjligt är ju emellertid, att en del, om ock vaga upp- gifter angående relativa vindhastigheterna på olika platser skulle kunna erhållas ur variationssiffrorna för fällningsriktningarna. Förutsätta vi näm- ligen, att vinden haft likformig riktning, bör den ha strävat att fälla samt- liga stammar i samma riktning. Emellertid åstadkomma ojämnheter i mar- kens fasthet och i rötternas utbildning avvikelser från denna riktning. Ju häftigare vinden varit, dess likformigare böra träden vara fällda. En va- riationsberäkning för de olika mätningsgrupperna lämnade följande resultat: Mosseberg + 16,4”, Nybodåsen + 13,5”, Hållstugan vid försöksytan 17 + 18,0, Hållstugan vid dammstugan 7, Hållstugan vid avdelning I 5 VENT 1457, IaORDaS- =D .13,9, BUODkris/ cb I on Se 348 EL; MATTSSON Variationssiffrorna äro således tämligen jämnstora. Minsta variationen anträffas vid Lövnäs, Hållstugan avdelning 11 och Nybodåsen, d. v. s. i de glesaste bestånden, medan den största variationen anträffas i för- söksytebeståndet vid Hållstugan. Variationssiffrorna motsvara i övrigt så gott som fullständigt de olika beståndens slutenhetsgrader, i det de glesare bestånden visa mindre variation, de tätare större. I någon mån avvikande äro Lövnäs- och Dammstugubestånden, i det det förra knap- past är det glesaste, och det senare tvärt om är något glesare än va- riationssiffran anger. I dessa två fall torde emellertid även expositionen spelat in, i det det förra är synnerligen starkt exponerat, det senare däremot tämligen skyddat. De påpekade förhållandena bero naturligtvis därpå, att vinden i öppna bestånden har friare lopp och större hastig- het än i de mera slutna och skyddade. Om absoluta vindhastigheten känna vi intet. Visserligen finnes vid Hållstugan en av Meteorologiska Centralanstaltens stationer, men några vindmätningar verkställas ej. där. Det enda vi i detta fall ha att hålla oss till är observatörens anteckning, att stormen varit den värsta i mannaminne. Kronojägare HÅRD i Mosseberg påpekar vidare, att stammarna kull- slagits med så våldsam kraft att undersidans grenar helt splittrats och stammarna tryckts betydligt närmare marken än vid vanliga fällningar. De direkta uppgifterna angående vindstyrkan äro således mycket sparsamma. Tänkbart är ju emellertid att just de ovan omnämnda faäll- 'ningsvariationerna i medeltal uppgående till + 17,:” skulle kunna an- vändas som mått på vindhastigheten vid jämförelse med eventuella andra stormfällningar. Om vi slutligen sammanfatta den ovan lämnade skildringen av stormen, kan följande anföras. Vissa tecken tyda på, att vinden haft formen av en relativt begränsad virvel, som strukit fram emellan Vansjön och Håll- stugan över Rensjöbodarna och norr om Mosseberg. Under dess fram- fart har en sträcka av ungefär 1 a 1,; mil på vardera sidan härjats. Synnerligen svår har förödelsen varit vid Hållstugan, alltså på högra vingen, där en fälla på c:a 3; km:s längd och 6 å 700 meters bredd uppstått, delvis i yngre skog. Fällans längdriktning drar sig något ost- ligare än vindriktningen. — I övrigt ha så gott som uteslutande äldre bestånd härjats och först och främst sådana, som mer eller mindre starkt genomhuggits. Endast på ett fåtal ställen kunde vindfällen i yngre be- stånd iakttagas och då endast av enstaka stammar. Ett undantag här- ifrån bildar det å nyssnämnda fälla liggande försöksytebeståndet. Att just detta bestånd så pass hårt härjats, tyder på att här en synnerligen kraftig by strukit fram. FEAR RAG ARTE TARERBOCKEN MONOCHAMUS SV TGRSE) EN VIKTIG TEKNISK SKADEGÖRARE BLAND LÅNG- HORNINGARNA. Inledning. an finner bland långhorningarna representanter för flera av de | / | kategorier av skadegörare, som man ur olika synpunkter plä- gar urskilja, fysiologiska och tekniska skadegörare likaväl som primära och sekundära. Det möter av lätt insedda skäl ej någon svårighet att avgöra, huru- vida en viss art är en fysiologisk eller teknisk skadegörare eller båda delarna, om man blott känner dess gångsystem, något som likväl ofta nog ej är fallet. Däremot är det svårare att avgöra, huruvida en art är primär eller sekundär skadegörare, och vår kunskap i detta avseende om även allmänna arter är därför högst ofullständig, varför ytterligare undersökningar häröver äro nödvändiga. Jag tror dock, att man redan nu kan instämma i det omdöme, som BOoaASs fällt angående de danska arterna, nämligen att åtskilliga av våra långhorningar allt för mycket underskattats, emedan man trott dem leva i multnande stammar och stubbar och följaktligen ansett dem vara alldeles betydelselösa. Erkännas måste också, att utforskandet av långhorningarnas biologi erbjuder ganska stora svårigheter. Ty deras gångar äro ej — i mot- sats till bl. a. barkborrarnas — så karaktäristiska, att arten kan bestämmas endast med deras tillhjälp varför larverna måste uppfödas och kläckas, något som ofta erbjuder väsentliga svårigheter. Innan vi övergå till att närmare behandla den föreliggande arten, är det lämpligt att taga en orienterande överblick över långhorningarnas gångsystem, varvid vi dock inskränka oss till de arter, vilka angripa levande träd, och se bort ifrån bl. a. sådana arter, som leva i fullstän- digt torrt virke. 24. Skogsvårdsforeningens Tidskrift 1918. Serien A. 350 IVAR TRÄGÅRDH Gemensamt för de förra arterna är, att de under en kortare eller längre tid av larvperioden göra gångar under trädens bark, vilka fåra splinten mer eller mindre djupt. De äro härigenom fysiologiskt skadliga, genom att de hämma saftledningen i kambiet. De kunna delas i tre grupper allt efter larvgångarnas och puppkam- rarnas beskaffenhet: 1. Både larvgångar och puppkammare mellan barken och veden. Den otvivelaktigt ursprungligaste typen av gångsystem är det, som uteslutande ligger mellan barken och veden. De larver, som hava ett dylikt gångsystem, visa också en ursprungligare organisation än övriga former; bl. a. äro derastibröst: fötter mindre förkrympta och huvudkapseln ej så djupt insänkt i eller fastväxt i protorax som hos andra arter. De allmännaste representanterna för denna grupp äro barrträdslöparen (Khagzi- um ingquisitor I...) samt timmer- mannen (Åcanthocinus edilisT.). Hos dessa ligger även pupp- kammaren mellan barken och veden, antingen, som hos barr- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. ; trädslöparen, omgiven av en a. . & . fågelboliknande krans av särskilt Fig. 1 a. Puppkammare med krans av gnagspån = Ve E ; Å av barrträdslöparen (Rhagium inquisitor 1.) (efter för detta ändamål avbitna spanor, TRÄGÅRDH.) 1/,; 5. Puppkammare i veden med (fig 1 a). eller också. som hos tim- starkt vinkelböjd gång av den allmänna bark- NR ; Ä = bocken (Tetropium castaneum L.) ”/;. — (Fig 1a. mermannen endast omgiven av Puppenwiege von Rhagium inquisitor L..; 6. Pup- vanliga gnagspån. penwiege von TZetropium castaneum 1.) 5 s De till denna grupp hörande arterna äro följaktligen, i den mån de äro primära, uteslutande fysiolo- giskt skadliga och deras flyghål gå endast genom barken. 2. Larvgångar mellan barken och veden, puppkammare i veden. Den följande gruppen överensstämmer med den föregående däri, att larv- gången ligger mellan barken och veden. Men före förpuppningen gör larven en gång rätt djupt in i veden, en gång som antingen böjer av i rät vinkel nedåt, efter att först ha gått rätt in, som fallet är med den allmänna barkbocken (Zetropium castaneum 1.) (fig. 1 b), eller också går i en jämn båge från ingångshålet, som fallet är med den blåa bark- bocken (Callidium violaceum 1.) Genom dessa puppkamrar bli larverna även tekniska skadegörare, och skadorna bli naturligtvis svårare, ju djupare puppkamrarna ligga. Sedan TALLBOCKEN (MONOCHAMUS SUTOR L-.) 351 larven grävt ut puppkammaren, vänder den sig i gången, så att huvudet är vänt mot mynningen, och vid kläckningen kryper skalbaggen ut genom samma hål, varigenom larven trängt in. Hos de till denna grupp hörande arterna finner man följaktligen ett flyghål även på ytan av veden, sedan barken avlägsnats. Denna grupp omfattar en mängd av våra vanligaste långhorningar. 3. Larvgångar delvis mellan barken och veden, delvis i veden, pupp- kammare i veden. Hos den tredje gruppen slutligen har utvecklingen från gångar under barken till gån- gar i veden fortskridit ännu längre. Även hos de till densamma hö- rande arterna göra visserligen lar- verna gångar eller platta hålor under barken, men de begiva sig snart in i veden, där de göra djupa gångar (fig. 2.) Före förpuppningen föra de gångarna helt nära ytan av veden och utvidga dem något, kvarläm- nande endast en helt tunn vägg. Vid kläckningen äta de ett hål genom denna vägg samt genom barken. Varje gång har följakt- ligen två hål, det ena, som är smalt ovalt och först blir synligt, när barken avlägsnats, är det hål, varigenom larven trängt in i ve- den; det andra hålet går även Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av förf. igenom barken och är i det allra Fig. 2. Den i veden belägna delen av tall- bockens gång; till höger synes den öppning, var- igenom larven trängt in, till vänster ses den aldrig så jämna kanter som ved- något utvidgade och mot spetsen avsmalnande 5 puppkammaren; omkring ”/s. — (Der im Holz befindliche Teil des Ganges von Monochamus vidare, att vi inom denna grupp sutor L. rechts, oben, der Eingangsloch, links påträffa de svåraste tekniska skade- dje-Pupporwicae und der Flagloch:] görarna. närmaste cirkelrunt, men har dock steklarnas flyghål. Det inses utan Anmärkas må till slut, att vissa arter ej äro fullt konstanta ifråga om sina. gångar. Det förekommer t. ex. att en art, som i regel har sin puppkammare mellan barken och veden, någon gång har densamma inne i veden, likaså att en art, som i regel endast har puppkammaren 352 IVAR TRÄGÅRDH i veden undantagsvis även har en del av larvgången i veden. Däremot förekomma inga avvikelser i motsatt riktning. Sannolikt spelar trädens dimensioner och barkens tjocklek en viss roll härvidlag. Beskrivning. Släktet Monochamus överensstämmer med Lama, med den svenska arten Lamiäa textor L. videbocken, genom att halsskölden har en spetsig sidotagg samt att den första antennleden är förtjockad och nedanför spetsen på yttersidan har en utskjutande kant. Det skiljer sig från släktet ZLamia bl. a. därigenom, att antennerna hos båda könen äro längre än kroppen. Tallbocken (fig. 3 a) är långsträckt cylindrisk, svart; täckvingarna äro grovt punkterade, svagt metallglänsande, med spridda gula hårfläckar, halsskölden ovan tvärrynkig. Längd 16—24 mm. Från den närstående arten, M. sartor FABR., skiljer den sig förutom genom sin mindre storlek bl. a. genom att skutellen ej är helt gulhårig utan har en naken, svart mittlinje, under det att hos JM. sartor densamma är helt gul- hårig. Fig.3 a. Tallbocken q ?Y, något förstorad. f å h db. Larv, sedd från översidan omk.?/,. — (Fig. Anmärkas må, att även M. gallo- 3 a. Der Schusterbock q; ö. Larve dessel- provincialis ÖF blivit finnen Sverige ben, von obengesehen.) 5 y ; ; s£ A på den sista tiden. Den igenkännes på att skutellen har en naken mittstrimma, som endast når från framkanten till mitten. Hos hannen äro antennerna mera än dubbelt så långa som kroppen, hos honan äro de ej dubbelt så långa som kroppen. Larven (fig. 3 b), når en längd av 25—30 mm och är till färgen smutsvit. Kroppen når sin största bredd i protorax, som är omkring 6 mm bred, och avsmalnar bakåt. Fötter saknas, men på metatorax samt på 1—7 bakkroppssegmenten finnas gåangvårtor. Huvudet är som hos alla till underfamiljen Lamzizne hörande arter till största delen indraget i och fastväxt med protorax, så att endast om- kring en tredjedel av detsamma är synligt; huvudets framkant är svartbrun. Halsskölden är till färgen gul samt har i den främre hälften en jämn, polerad yta, men är i den bakre hälften ojämn och knottrig. Meso- och metatorax äro mycket korta, och de följande bakkroppssegmenten till- taga i längd från det första till det fjärde; de 4—7 segmenten äro av TALLBOCKEN (MONOCHAMUS SUTOR L')) 3353 ungefär samma längd och bredd; de följande avsmalna så småningom och det sista eller 10:de är mycket litet. Gångvårtornas utseende framgår av fig. 3 b; de bära små halvklot- formiga upphöjningar, ordnade i två koncentriska, smala ovaler, vilka på utsidan omgivas av ett par halvcirkelformiga rader av liknande upp- höjningar. Den av HENRIKSEN (fig. 68 s. 96) för MM. sartor avbildade längsfåran saknas hos tallbockens larv. Tidigare uppgifter om tallbockens biologi. Den enda uppgift om tallbockens levnadssätt, som man finner i den svenska litteraturen, står i HOLMGREN'S handbok, i vilken det uppgives: »Förekommer allmänt i våra barrskogar, men är föga skadlig.> Detta visar omedelbart, att HOLMGREN ej kände till artens levnadssätt, ty då skulle han ej ha kunnat fälla ett dylikt omdöme. I mitt arbete »Sveriges skogsinsekter» framhöll jag (s. 35), att artens levnadssätt sannolikt överensstämde med närstående arters, vilkas larver som yngre leva i vedens yta, men sedermera tränga djupt in i densamma. En undersökning av den utländska litteraturen visar, att även i denna uppgifterna om såväl tallbocken som den närstående arten, M. sartor FABR. äro synnerligen sparsamma. Om båda arterna uppgives det oriktigt, att de äro exklusiva granin- sekter. ALTUM (s. 345—346) fann dem talrikt i Tyroler- och de Bayerska alperna, anda till. 1,500 m. ö. h., och ELEISCHER '(s) 39) omtalar; att de uppträdde i stort antal vid de stora barkborrehärjningarna på 1870- talet i Böhmen och Bayern. NÖRDLINGER |(s. 42) fann dem i Tyrolen i juni och juli läggande ägg på granar. FLEISCHER beskriver gångarna såsom liknande den allmänna barkbockens ehuru betydligt bredare, under det att såväl JUDEICH-NITSCHE som NUSSLIN förmoda, att gångarna likna den av PERRIS (s. 467—468) beskrivna artens M. galloprovincialis OLIV. vilken särskilt i södra Frankrike anfaller bergtallen, men är utpräglat sekundär. Även HESS (s. 301) uttrycker sig tämligen obestämt ifråga om gån- garnas utseende: »Die breiten Larvengänge verlaufen zunächst an der Grenze zwischen Rinde und Holz; dann dringen sie in letzteres ein.» Vidare kan nämnas, att BARBEY (s. 91) omnämner arten såväl från Jura-bergen som från Alperna och uttryckligen framhåller, att den endast angriper murkna stammar. Den enda bestämda uppgift om tallbockens skadegörelse, som finnes, härstammar från WACHTL (ALTUM Ss. 345), som i en katalog över ärkehärtig Albrechts samlingar vid världsutställningen i Wien omtalar, att arten är en av de farligaste skadeinsekterna på granen i skogarna 354 IVAR TRÄGÅRDH tillhörande godset Saybusch i Galizien och att den angriper träden ända upp i toppen. Egna iakttagelser. Min första bekantskap med tallbocken gjordes i Orsa i början av juli 1917 vid undersökningen av tallstammar, som flottningschefen A. LÖF för annat ändamål låtit fälla med regelbundna mellantider under år 1915. I dessa stammar funnos talrikt med gångar såväl under barken som djupt inne i veden samt ovala ingångshål och runda flyghål men endast enstaka larver. Vid första påseendet föreföll det, som om de båda slags hålen härrörde från två olika arter, men en närmare undersökning klar- gjorde snart sammanhanget mellan dem. Vid samma tidpunkt undersöktes också en s. k. bröte av timmer- stockar, som fällts vintern 1916—-1917 och flottats till Orsa samt nu lågo uppdragna på stranden. I ett par av dessa påträffades talrikt med små och halvvuxna tallbockslarver, som vid denna tidpunkt ej ännu begivit sig in i veden utan lågo i breda gångar under barken. Något senare, den 12—14 juli, påträffades tallbockens gångar även vid Lit i Jämtland, och en lugn och solig förmiddag fångades talrikt med skalbaggar, som kröpo omkring på ett timmerupplag i färd med att fortplanta sig. Slutligen anträffades nyligen påbörjade gångar av densamma vid Gammelkroppa den 18 september. Det råder därför intet tvivel om, att tallbocken i varje fall i vissa delar av landet är mycket vanlig, och så mycket mera anmärkningsvärt måste det därför förefalla, att den hittills till den grad undgått upp- märksamheten, att inga uppgifter om dess levnadssätt och skadegörelse i vårt land existera. De under sommaren 1917 gjorda iakttagelserna ge oss emellertid en rätt god föreställning såväl om dess gångar som om utvecklingsförloppet. Vad da först valet av trädslag beträffar, så är det otvivelaktigt, att åtminstone i Sverige tallbocken ej är uteslutande hänvisad till granen, såsom det enstämmigt uppgives från Centraleuropa, utan lika gärna an- griper tallen. Vid Orsa, där den förekom så allmänt i det fällda virket, funnos ö. h. t. blott tallstammar, i bröten däremot funnos både tall- och granstammar, och båda slagen voro angripna. Vid Gammelkroppa på- träffades den ävenledes såväl i tall som gran. Gång systemet. Som förut nämnts, göra larverna som yngre gångar under barken, men tränga sedermera in i veden. Detta inträngande i veden synes TALLBOCKEN (MONOCHAMUS SUTOR I. s—- [AE ER Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto a. b. Fig. 4 a. Håila av tallbocken under barken av granstam, med larvens ingångshål t. v. oci flyghålet t. h., något förstorat. ö Gångar och två puppkamrar av tallbocken, om kring !/,. — (a. Platzförmiger Gang unter der Rinde einer Fichte, mit Eingangsloci der Larve (links) und Flugloch (rechts). etwas vergrössert. 6. Gänge und zwei Puppenwiegen, ungefähr 2/,.) ibland kunna ske tidigare ibland senare, och det är möjligt, att detta bestämmes av barkens tjocklek, så att när barken är mycket tunn, s. k. spegelbark, larven tränger in i veden tidigare, än om barken är tjockare. De mellan barken och veden befintliga gångarna äro synnerligen karaktäristiska genom sin stora bredd, varigenom de bilda stora, platta hålor av ända till 2 cm bredd ock däröver. Dessa hålor äro på barkens insida inskurna med skarpa kanter men på splintytan avtager deras djup så småningom mot periferien (fig. 4 a). Gnagspånen äro under denna tid helt små, högst 3 mm långa och 0,25 mm breda (fig. 6 a.) Larven går sannolikt redan på eftersommaren in i veden. Vid den av mig vid Gammelkroppa den 18—20 september företagna undersök- ningen påträffades gångar i veden, som voro smalt ovala i genomskär- ning och mätte 1,$S X 6 mm. En observation, som tidigare gjordes vid 356 IVAR TRÄGÅRDH Gammelkroppa, talar för att larverna tillväxa snabbt. Den 31 juli hörde nämligen de elever, som av forstmästare G. WESSLÉN fått i uppdrag att Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 5. Gångar av tallbocken under barken av en granstam, jämte de ovala hål, varigenom larverna trängt in i veden, omkring ?/,. — (Gänge von Schusterboch unter der Borke von einem Fichtenstam samt den ovalen Löchern, wodurch die Larven ins Innere des Holzes eindringen.) göra regelbundna observationer på de serier av vid olika tidpunkt fällt virke, som han för min räkning låtit iordningställa, ett starkt gnagande TALLBOCKEN (MONOCHAMUS SUTOR L-.) 307 ljud i några granstammar med tunn bark, som fällts den 2 juli. I dessa stammar påträffades sedermera de ovannämnda gångarna, och det är tyd- ligt, att larverna redan i slutet av juli måste ha nått en avsevärd stor- lek för att kunna frambringa så starka ljud. När larven så tillväxer, är det sannolikt, att den undan för undan förstorar såväl gången som ingångshålet, ty dels voro de hål och gån- gar som påträffades i september vid Gammelkroppa vida mindre än dem som man finner i av tallbocken övergivna stammar, dels nödvändiggör larvens vana att transportera ut gnagspånen ur gången en dylik för- storing av densamma, i den mån larven tillväxer. Det allra mesta av gnag- spånen transporterar nämligen larven ut genom ingångshålet, och nedan- för en stam, som var full med tallbockslarver och förvarades i källaren på Skogsförsöksanstalten, bildades så stora högar av gnagspån på golvet, att man kunde taga händerna fulla därav. Gångarna äro i genomskär- ning smalt ovala, den längsta diametern är 12—13 mm, den kortaste omkring 3,5 mm De sträcka sig ofta 6—7 cm djupt in i veden, men böja därefter av utåt mot periferien och bli mera runda i omkrets med en diameter av omkring 13 mm (fig. 2). Denna del av gången göres i ordning till puppkam- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto. av förf mare och är omkring 6 cm lång a. 5. ' Moe Fig. 6 a. Gnagspån av ung larv, vilka finnas samt avsmalnar utåt till en hals- under barken; 6. dito av äldre larv, vilka gnagas lik förträngning, omkring 7 vid vedgångarnas urholkande och ofta massvis ut- mm i genomskärning. Den 1502 äv 10 Sug ing öestänchen der jungen sammanlagda längden av gån- kommen; 6. grobe Nagespänchen der älteren Larve, gen kan uppgå till 14—15 cm. die in grosser Menge aus dem Baum geworfen werden.) De spånor, som avbitas av larverna, när de äro större, nå högst akt ningsvärda dimensioner (fig. 6 b); deras längd uppgår i allmänhet till 6—8 mm men spånor av ända till 15—18 mm längd äro ej ovanliga. Särskilt på tallstammar med tunn bark, som spricker sönder, ligga gnag- spånen i riktiga drivor delvis täckta av barken och förråda omedelbart, att tallbocken finnes där. Vid kläckningen biter skalbaggen igenom den tunna väggen, så att ett nästan cirkelrunt hål bildas, omkring 6 mm i diameter. 358 IVAR TRÄGÅRDH [C N Ej iv = sket EN BR ET EE EN SN a EC Oe Ed HA ERA EN ENE | Fig. 7. Kurva, utvisande förekomsten av tallbocken i tallstammar, fällda under tiden ?/, 1915—"9/, 1916 vid Bäcka skog, Orsa. Undersökning verkställd i början av juli 1917. — (Graphische Darstellung des Vorkommen der Gänge vom Schusterboch in Kiefernstämmen gefällt vom ”/, 1915—1”/, 1916 bei Orsa. 0o = mangelt; I = einzeln; 2 = allgemein; 3 = reichlich.) Utvecklingen. Rörande den tid, som åtgår för utvecklingen, finnas inga säkra upp- gifter. HESS (s. 301) uppger, att generationen är ettårig, medan däremot HENSCHEL antager en tvåårig generation: Mina egna observationer tyda bestämt på, att generationen är ettårig. Vid Bäcka, nära Orsa, undersöktes den 10 juli 1917, som förut nämnts, en serie av tallstammar huggna med regelbundna mellanrum under tiden 2 mars I915—15 januari 1916. Någon detaljerad undersökning av var och en av de fällda stammarna, vilka voro 378 till antalet, medgav ej tiden, varför exakta siffror angående procenten vid olika tidpunkter fällda stammar, som angripits, samt antalet flyghål på de olika stammarna ej finnas. Däremot urskiljdes följande kategorier av förekomst: vanlig, ökad, ymnig, avtagande, enstaka, samt saknas, och på grundval av dessa an- teckningar är bifogade kurva ritad. Vi se av densamma, att tall- bocken förekommer i tallstammar fällda under tiden ?/; 1915—32/8 1915, saknas i tallstammar fällda den '4/,; och sannolikt även skulle saknats i dem, som eventuellt fällts i mitten av oktober, samt börjar förekomma enstaka i stammar, fällda under tiden '5/,,—'5/;, och tilltager i stammar fällda den 75/; 1916. Kurvan avspeglar med stor sannolikhet följande förlopp: Det under förra hälften av år 19135 fällda virket angreps samma sommar av tall- bocken, vilken höll på med äggläggningen ända till slutet av augusti, men talrikast ynglade i det i mitten av juni och början av juli fällda virket, ehuru även tidigare fällda stammar angrepos. Kurvan lämnar givetvis ingen upplysning om när skalbaggen började visa sig, men den TALLBOCKEN (MONOCHAMUS SUTOR L-.) 359 så pass mycket nordligare som i Lit gjorda iakttagelsen, att den där- städes uppträdde i mitten av juli, talar för att tallbocken i Orsa, även om temperaturen under sommaren 1916 var lägre än den normala, i varje fall ej börjat uppträda senare än i början av juli. Häraf följer, att den visat sig tydligt föredraga nyligen fällt virke, något som ger en fingervisning om, att den i varje fall ej är så utpräglat sekundär som exempelvis BARBEY anser. Det virke, som fälldes efter den 30 augusti 19153, har givetvis ej kunnat angripas förrän följande sommar, och det visar sig då. att tall- bocken ej ynglar i de stammar, som fällts i september (i oktober fälldes inga stammar), utan först börjar visa sig i de stammar, som fällts i november och följande månader. Detta förhållande bör otvivelaktigt tolkas så, att de i september (och sannolikt även i oktober) fällda stammarna till följande sommar torkat ut och ej längre voro tjänliga som yngelträd. Den vid Gammelkroppa förra våren påbörjade serien är ännu ej av- slutad, och vid revisionen i september 1917 kunde endast de stammar, som fällts den 39/;, ?/>, ?/g och ?/,, undersökas. Det framgick av under- sökningen, att tallbocken angripit både tall och granstammar, fällda den 392/;, men endast granstammar fällda den ?/;. De senare fällda stam- marna voro ej alls angripna, varför det är tydligt, att tallbocken under 1917 vid Gammelkroppa slutat att yngla tidigare än 1915 i Orsa. Dessa data synas bestämt tala emot att tallbockens generation skulle vara tvåäarig. De vid Bäcka i juli 1917 undersökta stammarna måste ha blivit äggbelagda dels 1913 dels 1916. Om man antager en tvåårig generation, skulle följaktligen de tallbockar, som utvecklats ur ägg lagda sommaren 1915, ha kläckts sommaren 1917; men då borde inga flyghål påträffas i de stammar, som fällts efter den '5/,, 1915 och ej kunnat angripas förrän sommaren 1916. Men så var ej fallet, även i dessa funnos flyghål, utvisande att tallbocken utvecklats under loppet av ett år. Detta bestyrkes av de resultat, som vunnits på hemförda stammar, härstammande från den i Orsa påträffade »bröten» av under vintern 1916—1917 fällda stammar. I dessa påträffades, som nämnt, i juli 1917 halvvuxna larver. Stammarna förvarades i Skogsförsöksanstaltens käl- lare, och larverna fortsatte att äta. I januari flyttades en stam upp i laboratoriet och efter ungefär en månad började tallbockarna att krypa fram. Att i detta fall värmen har högst väsentligt påskyndat ut- vecklingen, är otvivelaktigt; däremot är det ej troligt, att utvecklingen skulle kunnat i så hög grad förkortas, att djuren skulle ha kläckts om- kring ett och ett halvt år tidigare än ute i det fria. Slutligen gjordes vid Gammelkroppa ännu: en iakttagelse av intresse. 360 IVAR TRÄGÅRDH Såväl granar som tallar voro upplagda dels exponerade dels beskuggade, och det visade sig, att endast de exponerade stammarna angripits. Det förtjänar i detta sammanhang att nämnas, att alla de vid Bäcka upplagda stammarna lågo öppet och fritt exponerade för solen. Denna iakttagelse överensstämmer med vad man i Nord-Amerika ob- serverat ifråga om en annan Monochamus-art, och förklaringen är att söka i det förhållandet, att Monochamus-arterna äro solskensälskande former, vilka i varje fall, när möjlighet till att välja gives, föredraga att yngla i för solen exponerade stammar. Denna deras egenhet utnyttjas av amerikanarna genom att de övertäcka timret med ris. Tallbockens skadegörelse och dess motarbetande. Som av ovanstående skildring framgår, är tallbocken till följd av sina djupa och vida, långt in i veden gående gangar en synnerligen svar ceknisk skadegörare, som totaltföomston det timmer, som den angriper, så att det endast kan anvandas för kolmnestrellettsombranse: Skadegörelsen är 1 vårt land hittills endast konstaterad på fällda stammar, men det är mycket sannolikt, att tallbocken även angriper växande träd, i likhet med vad man funnit i Tyskland, samt att den upp- träder efter skogseldar och minskar värdet av de stammar, som "annars skulle kunna tillvaratagas. Det rar darfor av vikt, att dess förökning motarbetas Nocl detta kan endast ske genom att träden barkas. Randbarkning minskar visserligen angreppets styrka men kan ej förhindra detsamma, dar overallt, dar barfkpartier finnas kvarlämnade: möj tehetfesasterar fordarvetnartatt utvecklas LITTERATUR. ALTUM, B. Forstzoologie. III. 1880. BARBEY, A. Traité d'Entomologie Forestiere. Paris 1913. BOAS, J- E. V. Dansk Forstzoologi. Kobenhavn 1896—1898. FLEISC HER, A. B. Der Fichtenborkenkäfer im Böhmerwalde, seine Mithelfer an dem Zerstörungswerke. Vereinschrift d. Böhm. Forstvereins h. 99, s. 1—42. HENSCHEL, G. Leitfaden zu Bestimmung der schädlichen Forst- und Obstbauminsekten 3 Aufl. 1896. Hess, R. Der Forstschutz; Bd 1. Leipzig & Berlin 1914, JENSEN-HAARUP, A. C. & HENRIKSEN, K. Biller. III. Trexbukke. Danmarks fauna 1 a, Kobenhavn 1914. JUDEICH-NITSCHE. Lehrbuch der Mitteleuropäischen Forstinsektenkunde. Bd I. Berlin 1895. NÖRDLINGER, H. Lebensweise von Forstkäfern oder Nachträge zu Ratzeburgs Forstinsekten. 2 Aufl. Stuttgart 1880. NUSSLIN, O. Leitfaden der Forstinsektenkunde. 2 Aufl. Berlin 1913. PERRIS, ED. Historie des Insectes du Pin maritime. Ann. de la Soc. entom. de France. 3e série,. IV. s. 440—486. Paris 1856. TRÄGÅRDH, I. Sveriges Skogsinsekter. Stockholm 1914. FÖNFER6 BAACGSESR ERAN TSKOLE-OCHSKOGSODLINGS- STATISTIK. FRAN GRIPSHOLMS REVIR: edan åtskilliga år tillbaka har i Gripsholms revir insamlats ytterst ÖV eraerade uppgifter angående samtliga därstädes utförda plant- skolearbeten och skogsodlingar samt kostnaderna för desamma. Genom min tjänstgöring inom reviret har jag varit i tillfälle att närmare bearbeta de insamlade uppgifterna för de två föregående åren, och då jag anser, att därvid erhållna siffror och värden äro av sådant intresse, att de förtjäna publiceras, lämnas här med revirförvaltarens tillstånd en översikt av en del av dem. Uppgifterna äro insamlade av bevakarna, vilka årligen avgiva en plant- skole- och skogsodlingsredogörelse för alla dylika arbeten inom bevak- ningstrakten. Som bilaga till dessa följa dels kartor över kulturfälten för att få dessa inlagda på revirets skogskartor och för att kunna kon- trollräkna arealuppgifterna i redogörelserna, dels kartor över de fasta plantskolorna. Redogörelserna äro uppställda i tabellform för att så myc- ket som möjligt underlätta bevakarnas arbete. Samtliga angivna kost- nader för utförda arbeten skola naturligtvis överensstämma med verk- ligen utbetalda penningar. Då en arbetare eller ett arbetslag under da- gen utför olika slags arbeten eller använder skilda kulturmetoder el. dyl., så beräknas kostnaden för de skilda arbetena efter den tid, som använts för desamma. Detta låter sig göra ganska noggrant, då de flesta kultur- arbeten utföras på dagsverke och således en arbetsledare, i de flesta fall bevakaren själv, alltid är närvarande. För att få en god statistik vore det naturligtvis synnerligen önskvärt att få den grundad på själva åtgången av arbete i stället för på arbetets kostnad, som ju i hög grad är beroende på arbetsprisen. Detta har emellertid ej låtit sig göra av den anledningen, att jag ej haft de där- för erforderliga dagsverkslistorna tillgängliga; också tror jag, det skulle visat sig nära nog omöjligt att få enhetliga och jämförbara siffror på arbetsåtgången vid skilda slag av arbeten. Till ledning för bedömandet 362 EMIL BAGER av arbetsåtgången kan jag emellertid nämna, att dagsverksprisen för år 1917 varit för karldagsverke 4 å 5 kr. med 4,50 som ungefärligt medel- tal och för hjondagsverke 1,25 å 2,75 med 2,25 som medeltal. År 1916 voro dagsverksprisen ungefär 15—20 2 lägre. I arbetskostnaderna har ingenstädes medtagits någon kostnad för tillsyn och ledning av arbetet dels av den anledningen, att denna post som regel, när det gäller stats- skogarna, upptages som bevakningskostnad, dels därför, att den är så varierande, i det att minst en arbetsledare behöves vare sig arbetslaget är stort eller litet. Vid sammanförandet av de olika medeltalen har det visat sig lämpligt att dela upp dem i två grupper, nämligen en för revirets kronojägare och en för kronoskogvaktarna. Om anledningarna härtill återkommer jag senare. Kronojägarna äro till antalet fyra och kronoskogvaktarna tolv, varav åtta fördelade på fyra häradsallmänningar och fyra på en gruvallmänning. Plantskolearbeten och plantvärden. Bevakarnas årliga plantskoleredogörelser omfatta i huvudsak följande uppgifter för varje plantskola: areal i kvadratmeter för olika slags plan- tor, antal plantor vid början och slutet av året, under året omskolade och utlämnade plantor, kostnad för tillredning av jorden, kostnad för sådd, omskolning, rensning, upptagning med angivande av antal plantor och frömängd m. m. för varje arbete. I en särskild »planträkning» om- talas, på vilka kulturfält plantorna från de skilda plantskolorna användas. Med ledning av dessa årliga rapporter följes sedan på revirexpeditionen varje särskild plantskörd, och beräknas plantornas omkostnadsvärde, vil- ket alltid avses, då ordet värde nämnes här nedan. Härvid har dock aldrig någon ränta beräknats på de under föregående år på plantorna nedlagda kostnaderna. Inom varje bevakningstrakt finnes alltid en större »fast plantskola» i närheten av bevakarens bostad. Denna är särskilt avsedd för uppdra- gande av oomskolade plantor men delvis även av omskolade, som skola utplanteras med bara rötter. Dessutom anlägges, där så behöves, »till- fälliga plantskolor» på och i närheten av kulturfälten, oftast för upp- dragning av klimpplantor. I de värdeberäkningar på plantorna, som göras för revirets del, in- tages aldrig anläggningskostnaden för de fasta plantskolorna i plantvar- det av den anledningen, att plantvärdet endast helt obetydligt skulie höjas härav. För de tillfälliga räknas emellertid anläggningskostnaden med i plantvärdet, och då dessa plantskolor i regel äro avsedda för två skördar klimpplantor, fördelas kostnaden på dessa två. I tabellerna över SKOGSODLINGSSTATISTIK FRÅN GRIPSHOLMS REVIR 363 plantvärdena här nedan har denna kostnad dock ej medtagits, utan om- talas särskilt längre fram. Zab. I. Värden å oomskolade plantor. | | | Värde pr 1,000 st. || Erhållna plantor | | Antal | LEKER: | pr kg frö plantor skör- || medel-| maxi- | mini- | medel- maxi- | mini- | dar I tal mum ' mum | tal mum ' mum År 1916 | Tall !/,1 Kronojägarna ...... 429,200 6 ij 90-45 0,95 0,33 || 45,000! 70.600! 17,300 Kronoskogvaktarna | 362,700 | 13 |; 0.6 2,27 0.27 | 31.300! 66,700' 7.600 MEUEHANs SVARAR = = 0,32 = 37.400 — SR I Gran ?/, Kronojägarna .. ... | 192,400 7 1,07 | 2,88 | 0,58 1 17,000 49,300 8,600 | Kronoskogvaktarna | 195,100 = 13 1.34 6.18 0.37 || 11,400] 33,600 1,700 Wedelar CCEKOIEN. He AN en fo = || 235000] — = År 1917 | Tall !/, Kronojägarna ...... 194,300 4 0,61 1,96 0,30 || 35,400] 62,700/ 8.300 Kronoskogvaktarna | 58,800 a 2,34 | 19,10 0,84 || 7,600)28,000) 1,000 Medellak Up5o5et — — (UT FF TI) 9LOO CE SE i Gran ?/, Kronojägarna ...... 252,100 | 6 1,28 | 25630) 0363 | 17,000] 25,300/ 8,900 Kronoskogvaktarna | 252.200 18 1:28 | 8,95 |. 0349 | 3,500| 37,8c0| 2,100 Medellal";=...smcccr = NA RA = I ESYO001 frn = I tabell I angivas de värden, som erhållits på oomskolade tall- och granplantor, respektive I och 2 år gamla. Andra åldrar av dessa bru- kas i regel inte, varför endast här nämnda medtagas. De senare åren har fröet kostat pr kg: 1914 1915 1916 1917 TEN EE EN 12,— IO,— 0, 8,— kr. (GRAD Ios spnast es ER I 5, 3,— 3, > En analys av plantvärdena visar följande procentiska sammansättning Fröets värde Omkostnader för plan- tornas uppdragning Fia T GEO TÖS FEN SURA 49 33 IX 8) lp (SEPARERAR TA KUA TSRNRNEER 44. 50 (Glan arg TO tr RT NN 3 63 >» HSN br SEN Is ts Ra 32 68 1 Plantornas ålder angivas på vanligt sätt med ett bråk, varvid täljaren beteckna det antal år, plantorna stått oomskolade och nämnaren det antal år, de varit omskolade. 364 EMIL BAGER De oomskolade plantornas värde beror till största delen på, huru många plantor, som erhållas av det utsådda fröet.! Av tabell 1, tall år TOL7, Se vi t. ex., att en plantskörd, som ger till resultat 62)7000styck ken pr kg frö, ger ett värde av 30 öre pr 1,000 st., under det” att en skörd pa 1,0007 plantor pr kor frö ar vard 19,10 kr. pr 1,000-stmuiDenma förhållande framträder tydligast i en grafisk framställning. TI fig. 1 äro alla” plantskördar inom reviret av tall !/, och gran ?/, för år 1917 in- lagda, och en hyperbelliknande kurva, som ungefär anger, hur de in- lagda värdena ordna sig, uppdragen. För att hålla plantorna vid så lågt värde som möjligt är det således av den allra största betydelse att använda frö med hög grobarhet och att på allt sätt gynna erhållandet av många plantor. En sak, som tro- ligen ofta är anledningen till dåligt resultat av sådder, är, att de fasta plantskolorna ej gödslas tillräckligt ofta. Andra orsaker till lågt plant- antal äro nog dels en sträng sortering av plantmaterialet, dels, vilket ofta händer, att fröet får ligga över från ett år till ett annat, varvid natur- ligtvis grobarheten minskas. Enligt jägmästare GRINNDAL” bör man kunna påräkna 30,000 å 50,000 dugliga plantor pr kg frö för både tall och gran. Resultaten för Gripsholms revir nå ej på långt när upp härtill. Endast år 1916 visar ett för tallen mycket gott resultat, i det krono- jägarnas medeltal är 45,000 pr kg frö, erhållet på 6 skördar och av i det närmaste 10 kg frö. I tabell 2 äro införda de erhållna värdena på de mest använda om- skolade plantorna, tall '/; och gran ?/,. Jag har därvid skilt på de plan- tor, som dragits upp i de fasta och i de tillfälliga plantskolorna. Som synes bliva plantorna i de tillfälliga plantskolorna alltid något dyrare än i de fasta. Det beror antagligen dels på de förras spridda läge, dels på att de äro så små, att dagsverken, som utföras i dem, ej alltid bliva fullt utnyttjade. En analys av de omskolade plantornas värde ger följande resultat: Plantornas värde Omskolnings- Övriga om- vid omskolningen kostnad kostnader IbEUl Fre ARD JAA AA 20 IT 2 49 22 TNG ING Ers sale ksrer SeN ae NE 36 » AJS (ENrENSb NOJ ON sosbssr sas nsskA NN 25 » SE 44 >» TOT de ses da der 26 » 2017 49 » 1 Korrelationsfaktorn för sambandet mellan plantvärdet och antal erhållna plantor pr kg. frö var 1917 för tall — o,sr och för gran — 0,63. ? De ovan nämnda ytterlighetsfallen för tall ha ej fått plats i den lilla figuren, men torde dessa fall ligga ungefär i kurvans förlängning. 3 Skogen, årgång 1915, sid. 91. SKOGSODLINGSSTATISTIK FRÅN GRIPSHOLMS REVIR 365 Fig. 1. Plantskördar av tall '/, och gran ”/, år 1917. De >»övriga omkostnaderna» äro jordens tillredning, rensning och upp- tagning av plantorna (eventuellt ingår även gödsling). Själva omskol- ningen är tydligen den post, som mest fördyrar plantorna; i runt tal uppgår den till 7/. av hela plantvärdet. Hur mycket omskolningen kostat de senare åren, framgår av följande sammanställning: 25. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 366 | EMIL BAGER Zabell 2, Värden å omskolade plantor. | INKEFORI NRA | (ERAN | BLADE NS SA sd LR d ra a Plant- Alta] Värde pr 1,000 ANG Värde pr 1,000 | St. 1 Kr. st. Ik. Skölornisas stenen REN skör-| "E | maxi- | mini- skör- maxi- | mini- plantor d del- plantor del- ar mum | mum dar mum | mum tal tal År 1916 | T | Kronojägarna ........ Fasta! 23,800] 6 |4,48| 7,20) 2,87 | 5,9001---3- |IT:54 TA 66 5,49 | | I I Tillf. |] 50,400] 18 | 5,44 | 12,96 | 2,90 || 16,600] 9 | 8,80) 18,37 | 5,45 | | Kronoskogvaktarna ...| Fasta! 11,100] 5 |5,04/| 16,75 | 2,36 1,900] 2 | 4,34] 4340 | 4,24 STANS) 75500) 7 8,83 | 13,72 | 5,8 ||42,500] 22 | 6,24 325401] -9 344 Medeltal) Se SeSersa ESS 4,80 | FR kg fr | 9,78] — — Tillf.| — | — |5,87 | — | 6597). —— | År 1917 | | | | | | | | | ] Kronojägarna .........| Fasta 70,600] 6 3:89 | 6,52 | 3,13 5,000/ 2 | 8;7t) 14,77 |. 7,66 | | | Tillf. 55000 8 14,62 | Oj18 |, 3135 11.500] 7 | 9y44] IG; | ÖS I | Kronoskogvaktarna ...| Fasta 7,800] 4 |6,35 | 17,94 | 4,33 10,000/ 5 | 5:97] 7549 | 3103 | | Tillf. 8,300] 6 ös 17,50 | 2,91 22,700) 10 | 6,18/ 10,44 | 3,76 | INedelralf ere | Fasta! — == (4514 | = | 6,89] — — | Tillf.] — | — 4,88 | 2 — =— | = 7,28] — | — År Antal om- Kostnad skolade plantor pr 1,000 st. 1914 Hå ATS ST fö SR US RR 166,000 I SOME I HO JENS TERES NASN ARSA na AGES RA 206,200 1, 1.2 AR PION Eee oe EA gj st BES SOA Kra 300,700 1, JIE TC) Ib a ses SN Br LFN Sa 170,800 2,04 (ÅH JR SES Ro bj NS RASSA SVEARNA 157,700 2531) Den undre raden för 1917 anger medeltalet för reviret med undantag av 2 skogar, där omskolningen kostat nära 5 kr. pr 1,000 st. Att döma av kostnaden ha under år 1917, då hjondagsverkspriset var i medeltal 2,25, icke fullt 1,000 plantor omskolats pr dagsverke, under det att de föregående åren resultatet varit ungefär 1,000 å 1,200 pr dag, vilket nog får anses som ganska gott, då plantskolearbetet är fördelat på så många skilda håll, och då det ofta är ovana arbetare, som användas. Omskolningen verkställes i regel med »slev>, men användes även »pinne». Som förut nämnts ingår i de här omtalade plantvärdena ingen kostnad för plantskolornas anläggning; plantor, som dragas upp i tillfälliga plant- skolor, böra dock belastas med denna kostnad. Anläggning av nya SKOGSODLINGSSTATISTIK FRÅN GRIPSHOLMS REVIR 367 plantskolor bortsättes vanligen på ackord, och det är ju beroende på markens beskaffenhet, hur dyrt arbetet blir. De senare åren har kost- naden varit följande: $ Anlagd areal plant- ostnad pre År Kostnad per ar plantor, då 2 skördar skolor tagas 1914 29.0 ar 9.90 kr. 165 kre 1915 12,6 2 10,22 1,73 > | 1916 1150, 3 13,65 2 2,33 1917 6,6 > 15.05 2 2,31 På i ar rymmes med 13 cm:s förband, vilket torde vara det lämp- ligaste vid uppdragning av klimpplantor, c:a 3,500 st. Döda och kas- serade plantor kunna beräknas till omkring 10 å 15 2 av antalet om- skolade. Erhållna dugliga plantor således c:a 3,000. I klimpplantsko- lorna tages i regel två skördar, på vilka anläggningskostnaden bör fördelas. Hur denna kostnad ställer sig för de under de sista fyra åren anlagda plantskolorna, framgår av ovanstående sammanställning. Be- höva de tillfälliga plantskolorna inhägnas, tillkommer även kostnad här- för. Oftast läggas de emellertid inom de för bete skyddade kulturfälten, och då är särskild hägnad kring plantskolorna onödig. Inom reviret ha under de senare åren utplanterats även lärkträds- och silvergransplantor, vilka dragits upp i egna plantskolor. I tabell 3 ha införts de erhållna värdena på dessa för år 1917. Silvergransfröet har kostat 3,,; pr kg och lärkträdsfröet 8 kr. för de 4-åriga plantorna och 5 kr. för de 2-åriga. De höga värdena på de omskolade plantorna för- klaras av, att dessa plantor blivit dyrbara redan såsom oomskolade, detta återigen beroende på låg grobarhet hos fröet. Något inverkar nog även den omständigheten, att bevakarna ännu ej äro fullt vana vid dessa plantslag. En jämförelse mellan de erhållna plantvärdena för kronojägarna och Tabell 3. Värden å lärk= och silvergransplantor. | | Ålder råd dl ersa förd Än yenen | Trad stad Antal Värde | Erhållna | NN Värde|| — Antal Värde | E pr 1000) plantor pr|| dör PI 1000] la. =. IPF 1000 skör- | skör- skör-|E" 7 plantor dar | SE kg frö plantor FR EE Få ne dar |St 1 kr. Lärk, europeisk] 28.350] 3 1,86 5,150 9,860]' 5 | I1I,66 | TLS jä 12,9: Silvergran, vanlig) 4,000 2 5.38 1,000 — — -— 1,200): fö SIV 368 EMIL BAGER kronoskogvaktarna (se tab. 1 och 2) visar, att de förra oftast äro i stånd att uppdraga betydligt billigare plantor än de senare. Endast plant- sorten gran ?/, har både åren 1916 och 1917 blivit billigast för krono- skogvaktarna. Det är nog ingen tillfällighet, att olika goda resultat upp- nås, det beror helt enkelt därpå, att kronojägarna driva plantskole- skötseln i större skala än kronoskogvaktarna. Detta framgår tydligt, om man jämför antalet plantor i tab. I och 2 med antalet bevaknings- trakter, 4 för kronojägarna och 12 för kronoskogvaktarna. För att ytterligare kunna visa att plantskoleskötseln, bedriven i stor skala, ger billiga plantor, har jag vänt mig till länsjägmästaren i Söder- manlands län med en förfrågan angående Skogsvårdsstyrelsens själv- kostnadsvärden på olika plantsorter, och har han benäget lämnat mig följande siffror, gällande för våren 1918: Ålder och värden pr 1,000 st. "/o ”/o /0 hh ”h /2 Fa RN I NRA ARG Nn fana OR kr SA 2,76 0,85 ST SNS == FN (GTA TILL NE SKER RS AE OR Sr SEA et FER 0,90 0,45 ri 2,75 4,25 I dessa värden ingår även markränta för plantskolorna, kostnad för tillsyn vid arbetet samt inpackningskostnad (dock ej emballage). Som synes äro värdena något ojämna, men förklaras av, att de utgöra medel- tal från endast 2 plantskolor. Det högre priset på tall 1/, är beroende på fullkomlig missväxt i den ena plantskolan, en följd av fjolårets torra försommar. De andra plantorna äro ej obetydligt billigare än revirets, och detta trots att själva omskolningskostnaden varit så hög som 2,25 kr. PrII 000, st; Skogsodlingsarbeten. Bevakarnas årliga redogörelser för verkställda skogsodlingar innehålla 1 huvudsak följande uppgifter: de skilda kulturfältens areal (karta över dem bifogas även), kulturmetod, kostnad för utförda arbeten, mängd och sort av använt frö, antal utsatta plantor med angivande av ålder och art. Dessutom omtalas "även, vilka arbeten som under de föregående åren nedlagts på samma kulturfält, och kostnaderna för dessa. I tabell 4 äro sammanförda en del siffror från reviret angående röj- ning, risbränning och sådd. Röjning och risbränning bortsättas van- ligen på ackord. Kostnaden för dessa arbeten är ytterst varierande, beroende dels på mängden av ris och avfall, dels på hyggenas läge. SKOGSODLINGSSTATISTIK FRÅN GRIPSHOLMS REVIR 369 Tabell 4. Kostnader för röjning. risbränning och sådd. Ae I SEA I o | Röjning i| Risbränning Rutsådd | VR OK ; ARE | | & > Fröåt- Kostnad Kostnad | Kostnad | > | Areal | Areal STEN | Areal | > har (SANS | Pp | Fer Pp har i kg/ -- | År 19106. ! || i | Kronojägarna sara 6,76 UNGA 570. | 1125 | 10,63 19,32 Sa I I | Kronoskogvaktarna 14,57 10.80 46,26 9.30 || 68,35 | 12.49 0,9 IyMedeltal. ;.lss..lcc- = 10,04 — 9,24 — 13,40 I.o År 1917. | | r ”-”- ÅA KE | | Kronojägarna Kr 7:71 14.80 7571 9,00 3,62 15,20 AR ' Kronoskogvaktarna 23,96 9.30 36,54 11,65 || > 35346 | 10:33 a Nedeltalt3 os = 11,70 — 10.02 — 18.94 I I regel hoplägges riset i skogen och brännes sedan. Även brukas någon gång löpsvedjning över hela hygget. På många välbelägna skogar kan man få röjningen gratis utförd, i det att kringboende erhålla det till bränsle dugliga riset, och med nuvarande höga vedpriser kan man t. o. m. på en del skogar få betalt för detsamma. Sådderna utföras i regel i förbandet 1,;x 1,; meter. Som framgår av tabell 4 är åtgången av frö omkring 1 kg pr har. Häri ingår både tall- och granfrö, som utsås antingen blandat eller var för sig i grupper efter markens lämplighet för de skilda slagen. Fröet utsås med Jans- sons såddflaska. Huru kostsamma hjälpsådderna bliva, är naturligtvis beroende på, hur stor procent av föregående sådder som gått till. En god jämförelse med nysådd erhålles, om man beräknar kostnaden pr kg utsått frö un- der förutsättning, att samma frömängd användes i varje såddruta. I en bevakningstrakt utsåddes 1917 9 kg frö vid nysådd och lika mycket vid hjälpsådd. Härvid kostade den förra 14,78 pr kg frö och den se- nare 17,75 pr kg. Planteringskostnaden för de inom reviret mest använda metoderna äro sammanförda i tabell 3, varvid nyplantering och hjälpplantering hållits åtskilda. I här angivna kostnader äro inräknade alla utgifter för planteringen ävensom för transport av fylljord samt vid klimpplantering upptagning och transport av plantorna; däremot ingår icke, såsom redan förut nämnts, någon kostnad för tillsyn och ledning av arbetet. Av tabellen framgår, att hjälpplanteringen i allmänhet blir något dyr- barare än nykultur, vilket ju är ganska naturligt. 370 EMIL BAGER Zabell 5. Planteringskostnader. BPaölkatnit ie ri ne s me torde » Spettplante- | Spettplante- | Fyllda ön | Öppsanes ring med ring med | Klimpplan- 2 plantor i | par I planta : omskolade | oomskolade P. fs | — tering | varje grop li varje grop | | plantor plantor I | | ST RR i 0 IRSR RTT | FRERAO AA IRI TAR = lag | UTAS Sr RS HED ASO 3 2 EO NERSES STONlTSRES 20 ar -— I + - +-— be -— 1150 OO I -— [0] | 25: 8) 3 31 EE ISRN TRA SER » STAN GA LO OORA UTN OM fr ka ssnens to bad Sajenena 3,90 > Summa 83,90 kr. Plantering i fyllda gropar med 2 oomskolade plantor i varje grop. FRÖJD CSE ARN RT SA Ren RR Ae a ra RA a an 12,— kit; RAS DAT 28 SEN NR SR RE RAR Ar a a rn sn II,— >» Planteringskostnad: 12,000 plantor å 5,15 kr. ...... OI,80 > Plantvärde: tall "föra ÖJ EIN IR oss NE 6,— >» STAN EO SO OO TA NES EN mor esessseernkn en 7580 >» Summa 98,60 kr. Plantering i öppna gropar med en omskolad planta i varje grop. NOTISER Fre rassel fas aslstnletg fd okt KSR dkR lg He INT SP EADTVIN Oo ö ro Er asks re earn Er La ösa ln I1,— >» Planteringskostnad: 6,000 plantor å 14,— kr. ...... 84,— >» Plantvärde: tall "/ 3,000 st. å 3203 Kils en NER IRI 121000 STANIS (23 000 ESE HANOI TSE 20,70 >» Summa 140,30 kr. Klimpplantering. 18 SONJIL IN (EE bodarre bas be bs Seg os a rr SET SN SR VR RE FINE 12,00 kr. SES DIT II CR Re se ESR ni ene sig nde klor Fed I 1,— Planteringskostnad: 6,000 plantor a 18,30 kr. ...... 109,80 Plantvärde ': tall ELO OORSE TA 7540 SEN 2, S22,2003 Shan OOOESt Fal 9,S0L 3 ERE 20,40 Summa 184,40 kr. De plantvärden, som gällde 1917, ha icke hunnit att ökas i propor- tion till de då gällande arbetsprisen, emedan ju större delen av plant- värdena representeras av kostnader för arbeten, som betalats under de föregående åren. Därför bör man nog räkna med ännu högre plantvär- den för kommande kulturer, än vad jag gjort i ovanstående samman- ! Plantorna från »tillfällig plantskola>; i värdet ingår tillägg för plantskolans anlägg- ningskostnad. SKOGSODLINGSSTATISTIK FRÅN GRIPSHOLMS REVIR 373 Tabell 6. Skogsodlingskostnader. Förband och antal gropar pr har felt TS XLS mm 1 | | — — | Kulturmetod 2 ; 1L3X 1,3 m L5X 1,5 m 2,0xXx 2,0 m = Köjn. och ris- | 6,000 4,500 2,500 bränning ej | medtagna | (SOT TB ESSER YST NRA SR ESA 48,60 42,10 33.57 19,10 Spettplantering, oomskolade 83,90 68,68 48,86 45,68 Fyllda gropar, 2 plantor i varje 98,60 79,70 | 54,30 56,70 Öppna » I planta i > 140,30 110,8 | 71,88 87,98 KRmpplanferin? ...c.ssscessas03a 184,40 144,05 95,25 121,05 ställning av kulturkostnaderna. En post, som ofta bortgår helt och hål- let, är de förberedande arbetena, röjning och risbränning, vilket jag re- dan omnämnt här ovan. Genom att öka plantförbandet kunna kostna- derna avsevärt nedbringas. I tabell 6 har jag sammanfört de beräknade kostnaderna för skilda förband. Dessa beräkningar äro grundade på 1917 års kostnader för Grips- holms revir, men nu ha arbetsprisen stigit ytterligare med 20 å 25 >, och ännu ser det knappast ut, som om maximum skulle vara nått; nå- gon större sänkning av dem torde ej heller vara att förvänta i framti- den, och att uppskjuta skogsodlingar med tanke på att få dem billigare utförda om något år lönar sig säkerligen icke. Om blott nuvarande virkespriser stå sig, kunna särskilt på goda skogsmarker betydligt högre kulturkostnader, än vad beräkningarna här ovan visat, mycket väl förränta sig. Enligt professor T. JONSON" kan man på mark av bonitetsklass III (utnyttjad endast till o,8 av sin idealskörd) vänta att få en kultur- kostnad av 263 kr. pr har förräntad med 5 27 under förutsättning, att det erhållna beståndet lämnar i gallringsutbyte vid 30 års ålder 40 kbm a 8,— kr. och vid 30 år 635 kbm å 12,— kr. och i slutavverkning vid 70 år lämnar. 230 kbm å 16,— kr. Med denna skematiserade kalkyl som grund beräknas med samma avsättningsförhållanden olika markslag kunna med 35 2 förränta följande kulturkostnader: Markbonitet.....s.c.oc.cco I IRF OK SIV: MECMEGC VIE VIL Motsvarande en årlig produktion prharav = 10,5 8 6 ANG Ad 25 1,8 1,2 kbm Kulturkostnad pr har 732 439 263 158 93 57 Fy, | ÖGA ! Skogshögskolans Festskrift sid. 360 och 361. 374 EMIL BAGER Som synes är det en avsevärd skillnad mellan olika markklassers för- måga att kunna förränta en nedlagd kulturkostnad. Detta förhållande förbises ofta, och det är nog sant, som professor JONSON säger! att »i vårt nuvarande skogsbruk en i hög grad skadlig schablonmässighet vun- nit insteg, i det att alldeles för liten omsorg ägnas de bästa markernas förseende med nöjaktig återväxt, trots att de äro ofantligt mycket mera givande än vissa svagare och mera lättföryngrade marktyper.» ! Skogshögskolans Festskrift sid. 360 och 361. EFOENINEASR CA NODER SSTTÖN FONDEN FÖR SKOGSVETENSKAPLIG FORSKNING. en 3 maj 1917 invigdes högtidligen i närvaro av konung och regering samt talrika i skogens vård kunnige män från hela nor- den de tvänne nybyggda institutioner, som rymma Sveriges ny- skapade skogshögskola och dess unga skogsförsöksanstalt. För den, som följt dessa bägge institutioners utveckling under det sista årtiondet, och som hoppas på en stor framtid för desamma, som hop- pas att de skola bliva det främsta sätet för den kommande verkliga, djupgående forskningen över den nordiska skogen, dess liv och dess nyt- tiggörande, låg det nära till hands att tänka sig denna invigningsdag som något mera än det officiella besittningstagandet av tvänne nya, vackra byggnader. Han tänkte sig gärna denna högtidsdag äfven som en löf- tets dag om en framtid för skogsforskningen större och rikare än våra föregångare förunnats att bevittna. Den dagen blev i själva verket också en sådan löftets dag. De till såväl omfång som innehåll bety- dande festskrifter, som utgåvos av de bägge institutionerna, vittnade om att de män, som nu ha ansvaret för dessas utveckling och framtid, syfta högt och långt. I små länder tryckes forskningen överhuvud och i all synnerhet forsk- ningen inom de speciella facken ofta svårt av bristen på medel. Ej minst få sådana män känna på detta, som framkomma med nya upp- slag och idéer, vilka kanske ha framtidsmärket i sig inbrända, men hos vilka detta icke ligger så klart och uppenbart i praktisk riktning, att staten anser sig omedelbart kunna lämna medel för deras undersökande och utarbetande. Någon gång kan någon framsynt, rik enskild man vara hugad ge sitt stöd; mestadels får dock den, som bär idéen, släppa den och tänka på arbete, som mera direkt ger brödfödan. Den som hos oss följt den generation av unga skogsmän och teknici, vilken nu går att övertaga skogens vård och dess produkters bearbet- ning, har haft rikt tillfälle att se huru sannt det nyss sagda är. Även de bästa, även de som ha en smula av en idealist i kroppen, svara ständigt, då det okända eller föga kända ställer krav på ingående under- 376 i GUNNAR ANDERSSON sökning efter vetenskapliga metoder: »det har jag ej råd till, jag måste förtjäna mitt uppehälle»>. De ha obestridligen i viss mån rätt. Den svältande forskningen har ovedersägligen då och då gjort underverk för det mänskliga tänkandet och för den mänskliga kulturen på dess skilda fält. Men människor, som svulto och arbetade cch segrade tillika, ha blivit sällsynta. De böra bli det och de komma att bli det ju bättre samhället organiseras. Ju rikare de möjligheter förefinnas, som tillåta tänkaren och forskaren, framför- allt bland de unga, att i vår jäktande tid i lugn och ro fördjupa sig i de uppgifter som föreligga, desto större sannolikhet synes det mig att dessa uppgifter bli lösta eller att åtminstone förutsättningarna för deras lösning skapas. Dessa tankar föresvävade mig några arbetsfria dagar uppe bland Lo- fotens öar och torskfiskare i mars 1917. Jag framlade dem i ett kort brev för ordföranden i styrelsen för vår skogshögskola och skogsförsöks- anstalt amiralen Arvid Lindman, jämte ett utkast till bestämmelser för en »fond för skogsvetenskaplig forskning». Syftet framgår klarast ur den första formuleringen av den grundläg- gande paragrafen i stadgeutkastet. Den löd: »Fondens uppgift är att understödja alla sådana strävanden på skogs- hanteringens skilda fält, som avse en bättre vård av våra skogar, ett bättre och fullständigare tillgodogörande av dess produkter, understöd- jande av särdeles lovande uppfinnare på området, framhjälpande av högt begåvade unge män, som vilja ägna sig åt skogsmannens eller skogs- teknikerns yrke. Fondens styrelse har största möjliga frihet i användande av dess räntemedel, dock att dessa alltid och uteslutande må användas till sådana ändamål, att ett verkligt gagn för skogshanteringen må vara att förvänta och att de icke användas för ändamål, där rimligen stats- medel bort stå att erhålla». Svaret blev som väntat var. Då det gäller samarbete mellan veten- skap och näringsliv till bägges förkovran och fromma kan man alltid lita till Arvid Lindman. Ett par veckor senare gick ett upprop av nedanstående lydelse ut till ett antal av Sveriges skogsägare, privatpersoner och bolag, vilka kunde väntas nitälska för de idéer här berörts. Dessförinnan var emellertid redan den fasta grunden lagd; man var säker om att planen ej kunde misslyckas. Den svenska skogsforskningen »grand old man», d:r Frans Kempe, lade grundstenen med ett mycket stort belopp, hans broder grosshandlare Seth Kempe följde omedelbart med ett nästan lika stort, liksom ock direktör Wilh. Biänsow och hans kolleger i styrelsen för Skön- viks aktiebolag. Ett par andra personer tecknade även omedelbart avse- FONDEN FÖR SKOGSVETENSKAPLIG FORSKNING Sd värda summor. När amiral Lindman den 3 maj 1917 i skogshögskolans stora sal i sitt hälsningstal riktade sitt tack till alla dem, som deltagit i arbetet för denna, kunde han ock rikta ett tack till dem, som just i de dagarna lagt grund till en ny forskningens stolta byggnad, »fonden för skogsvetenskaplig forskning», genom att teckna en grundplåt av 100,000 kronor. Omedelbart därefter utsändes förenämnda här följande: Inbjudan till bildande av skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens fond för skogsvetenskaplig forskning. I dag, den 3 maj 1917, inviga Skogshögskolan och Statens Skogs- försöksanstalt sina nya institutionsbyggnader. Denna dag blir en mär- kesdag i det svenska skogsbrukets historia. Genom årtionden har en småningom växande skara skogsmän och forskare drivit fram medvetan- det i landet om vikten av att en rationell vetenskaplig grund lägges för våra skogars skötsel; nu bär deras arbete frukt, nu är av alla erkänt att så måste bliva. De nya institutionerna stå som det synliga beviset på detta för vårt land lyckosamma genombrott i uppfattningen. Vi stå dock ännu långt från målet; mycket och mödosamt arbete och ökade arbetskrafter fordras alltjämt, om detta inom rimlig tid skall nås. För att hugfästa den dag, då den svenska skogsvårdens och skogs- undervisningens bägge stora institutioner inviga sina nya, skogsvårdens krav motsvarande hem, inbjuda undertecknade härmed de för den sven- ska skogens framtid intresserade att teckna bidrag till ex fond för un- derstödjande av skogsvetenskaplig forskning. Dess syfte är att bistå sådana strävanden inom skogshanteringens skilda fält, som avse utforskande av lagarna för våra skogars bättre vård och medlen för deras produkters fullständigare tillgodogörande. Dess räntemedel böra alltid så användas, att ett verkligt gagn för skogs- hanteringen må vara att förvänta, dock ej för sådana ändamål, för vilka rimligen statsmedel böra stå att erhålla. Fonden förvaltas av Skogshögskolans och Skogsförsöksanstaltens sty- relse i enlighet med stadgar, till vilka inbjudarna efter teckningens avslu- tande komma att framlägga förslag. Stockholm den 3 maj 1917. ARVID LINDMAN Utrikesminister. Ordförande i Skogshögskolans styrelse. KARL FREDENBERG GUNNAR ANDERSSON Generaldirektör. v. Ordförande i Skogshög- Professor. Ledamot av Skogshögskolans sty- skolans styrelse. relse, 378 j G. BARTHELSON Overjägmästare. Ledamot av Skogshögsko- lans styrelse. ANDERS WAHLGREN Professor. Skogs högskolans rektor. CARL BERG Revisionssekreterare. Verkställande direktör i Svenska trävaruexportföreningen. AXEL EKMAN Riksgäldsfullmäktig. Verkställande direktör för A..B. Finspångs styckebruk. A. HERLENIUS Kabinettskammarherre. Verkställande direk- tör för Uddeholms A.-B. SETH KEMPE Verkställande direktör för A.-B. Roberts- fors. ERNST MALMSTRÖM Verkställande direktör för Svanö AB: A. EDVIN OHLSSON Verkställande direktör för Tingstad Trävaru ALERS CARL VON SCHÖNBERG Jägmästare. EINAR SÖRENSEN Ryttmästare. Verkställande direktör för Säfveåns A.-B. MEST ERA Verkställande direktör för Bergvik och Ala nya A.-B. MARCUS WALLENBERG v. häradshövding. Verkställande direktör för Stockholms Enskilda Bank. B. A. DE VERDIER Verkställande direktör för Gustafs- fors fabrikers A.-B. Kapten. GUNNAR ANDERSSON NILS G. RINGSTRAND Jägmästare. Ledamot av Skogshögskolans styrelse. GUNNAR SCHOTTE Professor. Chef för Skogsförsöksanstalten. WILH. BUNSOW Ordförande i styrelsen för Skön- viks A.-B. Direktör. G.: GEIJER Ordförande för fullmäktige i Järnkontoret. Generalmajor. FRANS KEMPE Ordförande i styrelsen för Mo och Domsjö A.B. Fil: d:r. G. KUYLENSTIERNA Jägmästare. Verkställande direktör för Ram- näs bruks A.-B. JOH. MANNERHEIM Verkställande direktör för Kram- fors A.-B. Friherre. HENRIK PETTERSON Skogschef vid Uddeholms A.-B. OLOF SÖDERBERG Verkställande direktör för Stora Kopparbergs A.B. N. G. SÖRENSEN Grosshandlare. AXEL WALLENBERG Verkställande direktör för Baltiska Trävaru A.-B. UNO WALLMO Överjägmästare. ELIS VETTERGREN Verkställande direktör för Boxholms AB FONDEN FÖR SKOGSVETENSKAPLIG FORSKNING 379 Resultatet av detta upprop har lämnat ett ojävaktigt bevis på, att den svenska skogshanteringens män väl förstå vikten av en djupgående även på framtiden inriktad forskning. Vid styrelsens konstituerande samman- träde den 3 maj 1918 hade influtit till fonden icke mindre än 338,300 kr. Är det för djärft att hoppas att den skall komma att uppga till jämt en halv million? Fondens medel ha kunnat placeras under en härför så lyckosam tid att de, ehuru för dem naturligen inköpts endast de allra säkraste obliga- tioner, likväl lämna en effektiv ränta av c. 37/, & eller i närvarande stund således i runt tal närmare 20,000 kr. årligen. Donatorerna ha varit dels ett antal enskilda män, dels ett flertal av våra stora trävarubolag samt några bolag med huvudsakligen andra intressen. En förteckning över dem följer här nedan. Domänfiskalen Gerh. Alexandersson. Bankdirektören A. Anstrin. Överjägmästaren G. Barthelson. Jägmästaren Paul Bellander. D:r Gustaf Ekman. Disponenten Wilh. Ekman. Disponent-direktören E. A. Enhörning. Grosshandlaren N. Chr. Jensen. Grosshandlaren Th. Olrog. Disponenten G. Hedberg. Disponenten A. Hernmarck. D:r Frans Kempe. Grosshandlaren Seth Kempe. Jägmästaren N. G. Ringstrand. Godsägaren Victor Strömberg. Bruksägaren Ivan Svensson. v. Häradshövdingen M. Wallenberg. Greve Fr. Cl:son Wachtmeister. Grosshandlaren Ando Wikström. Grosshandlaren Carl Wikström. Aktiebolaget Finspongs styckebruk (gm M. Carlson). Aktiebolaget Mölnbacka-Trysil (gm D. Field- ing). Aktiebolaget Strömman & Larsson (gm Einar Larsson). Aktiebolaget Ytterstfors-Munksund (gm E. Uno Norman). Baltiska Trävaruaktiebolaget (gm Ax. Wallen- berg). Bark & Boxholm Aktiebolag (gm Elis Wettergren). Bergvik och Ala Nya Aktiebolag (gm V. Tham). Billeruds Aktiebolag (gm Chr. Storjohann). Filipstads träförädlingsaktiebolag. Forshaga Sulfitaktiebolag (gm D. Fielding). Forsså Bruks Aktiebolag (gm M. W. Rhedin). Gustafsfors Fabrikers Aktiebolag (gm B. A. de Verdier). Hasselfors Bruks Aktiebolag (gm R. Risberg) Hellefors Bruks Aktiebolag (gm T. Wigelius). Holmsunds Aktiebolag (gm Arthur Sandqvist). Hofvids Aktiebolag (gm Olof Braathen) Hofors Aktiebolag (gm Olof Hjort). Jernkontoret (gm E. Kinander). Klosters Aktiebolag (gm Harald Funck). Korsnäs Sågverks Aktiebolag (gm Gert Zim- Warbergs Förnyade Aktiebolag mermann). Kramfors Aktiebolag (gm J. Mannerheim). Kopparberg & Hofors Sågverks Aktiebolag (gm G. Tidholm). Larsbo-Norns Aktiebolag (gm Gunnar Liberg). Firman Olsson & Rosenlund. H. J. Munktells Pappersfabriks Aktiebolag (gm H. A. Munktell). Orrefors Bruks Aktiebolag (gm Johan Ekman). 380 Ramnäs Bruks Aktiebolag (gm Fr. Wacht- meister). Skogens Kol Aktiebolag (gm Paul Bellander). Skönviks Aktiebolag (gm Lennart Norström). Strömnäs Aktiebolag (gm Axel Sahlberg). Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag (gm Olof Söderberg). Strömbacka bruks Aktiebolag (gm Arvid Lind- man). GUNNAR ANDERSSON Svanö Aktiebolag (gm Ernst Malmström). Säfveåns Aktie-Bolag (gm E. F. Sörensen). Tingstads -Trävaru-Aktiebolag (gm A. Edw. Ohlsson). Trävaruaktiebolaget Dalarne (gm. A. Edw. Ohlsson). Trävaruaktiebolaget Svartvik (gm Chr. Barth). Uddeholms Aktiebolag (gm Aug. Herlenius). Vermlands Enskilda bank (gm. A. Sandwall). Från många håll ha avsevärda belopp lämnats. Främst av alla teck- narna står med hänsyn till teckningens storlek Skogens Kolaktiebolag och dess disponent, jägmästaren PAUL BELLANDER, vilka tillsammans bidragit med ett mycket betydande belopp. På hösten i fjol vidtog arbetet med fondens stadgar, vilka nedan äro återgivna. Först uppgjordes inom styrelsen ett preliminärt förslag. Skogshögskolans professorer och lektorer, liksom ock Skogsförsöksan- staltens avdelningsföreståndare och laboratorn i entomologi sattes i tillfälle Sin sista över- arbetning och sitt fastställande fingo de vid det möte, som den 13 mars hölls med tecknarna av bidrag till fonden å Läkaresällskapets lilla sal i Stockholm. Den svåraste uppgiften vid stadgarnas utarbetande var att rätt och väl formulera $ 2, som fastslår fondens mål och grunderna för dess av- att med styrelsen grundligt genomdebattera desamma. kastning och användning. En av de grundtankar, som varit uppe, nämligen att ur den understödja även högt begåvade ynglingar, om vilka man kunde hoppas stort i framtiden, måste lämnas. Ty hur önsk- värt det än vore, är det knappast möjligt, att på ett så tidigt stadium som själva utbildningstiden ställa en ung mans framtida horoskop. Fon- den blev en understödsfond för verklig forskning; först då man nått så långt, att man själv kan ge riktlinjer och uppslag för egna undersök- ningar, har fonden att taga vid. Jag tror det är riktigt och lyckligt så. En annan rätt så svårlöst fråga var den hur fondens styrelse bäst skulle sammansättas. Alla vore nog ense däri, att man borde söka hos denna styrelse samla största möjligheten till ett allsidigt initiativ och framsynt förståelse av nya uppslag. Om så verkligen skulle kunna ske var det emellertid ock oundgängligen nödvändigt, att skapa bästa möj- liga kontakt mellan å ena sidan forskningen å andra det praktiska skogs- bruket. En fara låg i att styrelseplatserna lätt kunde bli honnörsposter för män, vilkas livsgärning redan väsentligen var utförd och ej besättas med män, som voro mitt inne i arbetet. Till sist enade sig alla om, att FONDEN FÖR SKOGSVETENSKAPLIG FORSKNING 381 den väg, som angives i $ 3, syntes vara den, vilken sannolikt kunde väntas ge den bästa styrelsen. De män, som nu inträtt i den nya styrelsen, konstituerad på årsdagen av fondens födelse, den 3 maj, är förutom de fem, som sitta i Skogs- högskolans och Skogsförsöksanstaltens styrelse, professorerna T. JONSON och G. SCHOTTE som den vetenskapliga skogsforskningens representanter, och disponenterna ÅA. SAHLBERG och CHR. STORJOHANN som det prak- tiska skogsbrukets. Vad kan man nu med fog vänta av den nya fonden? Den bör kunna träda in varhelst män finnas, som visa sig äga studielust och studiemål, men som ej äro bundna till institutioner av olika slag där de redan ha arbetsmöjligheter, och bereda dem sådana. Naturligen har man tänkt sig, att Skogshögskolans och Skogsförsöksanstaltens institutioner främst böra bliva sätet för de studier och forskningar, som med understöd av fonden komma att utföras. Att så sker kommer att äga en tvåfaldig betydelse dels den lätt insedda för de studerande själva, dels en inga- lunda oviktig för de nämnda institutionerna och deras vetenskapligt bil- dade personal. Skogshögskolans liksom övriga praktiska fackhögskolors kurser äro rent elementära; de motsvara på sin höjd en fil. kand.-examen vid uni- versiteten. Lärarna ha därför i sin egentliga läraregärning en rätt ringa stimulans att fördjupa och specialisera sina kunskaper, något som där- emot är fallet, om de ha att handleda och stödja verkligt självständiga, personliga undersökningar av låt vara ett fåtal elever, som driva egen forskning. Bristen på sådana är en av de största svagheterna i själva organisationen för de högskolor, där ej en doktorsgrad finnes. I någon och jag hoppas i avsevärd mån komma de arbeten, som utföras med stöd av fonden att ställa förenämnda krav på våra bägge skogsinstitu- tioners ledande män. Detta helt säkert både till glädje och nytta för dem. Emellertid är det ingalunda meningen, att icke understöd må kunna givas även sådana skog, skogsvård och virkesanvändning berörande frägor, för vilka förarbetena måste eller kunna utföras på andra ställen. Den första utdelningen från fonden, den 3 maj 1918, då understöden tilldelades personer, som avse att arbeta på institutioner vid Uppsala universitet, ger exempel härpå. Docenten HÅKAN SANDQVIST erhöll då 2,300 kr. för en kemisk utredning av det som biprodukt vid cellulosaframställningen enligt sulfatmetoden av tallved erhållna flytande hartset, den s. k. tall 26. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. IO2 GUNNAR ANDERSSON oljan, och docenten ELIAS MELIN 7,500 kr. för att tillsamman med den finska växtfysiologen W. BRENNER företaga en ingående undersökning av granens och tallens mykorrhiza samt söka renodla de i densamma ingå- ende svamparterna. Denna gång var det tvenne speciellt på det rent vetenskapliga forsk- ningsområdet utbildade män, som erhöllo understöd för bearbetning av problem, som, om de kunna rätt lösas, äro av största vikt det ena för användning m. m. av en bland de produkter skogen lämnar, det andra för vår barrskogs hela liv. Detta innebär naturligen långt ifrån, att de speciellt till skogsmän utbildade skulle tillbakasättas, det gäller blott för dem att finna sådana problem, som kunna göras till föremål för ingaå- ende exakt undersökning ägnad att bringa mera ljus över skogens många dunkla frågor. »Fonden för skogsvetenskaplig forskning» har nu trätt i full verksam- het, må den nu ock i framtiden hållas i gott och vackert minne såväl av dem, som med fondens hjälp hoppas att en gång kunna mångdubbelt återskänka åt den svenska skogen vad den genom fonden åt dem giver, som av dem, åt vilka skogen redan skänkt rikedomens gåva. GRUNDSTADGAR FÖR FONDEN FÖR SKOGSVETENSKAPLIG FORSKNING. NE Denna fond har av enskilda personer, bolag och institutioner, nitälskande för det svenska skogsbrukets höjande, överlämnats till Skogshögskolan och Statens skogsförsöksanstalt till minne av dessa institutioners invigning den 3 maj 1917. (2 Fondens uppgift är att stödja all forskning, som avser ett djupare förstående av skogens liv, en bättre vård och en ökad ekonomisk avkastning av landets skogskapital samt ett allt fullständigare tillgodogörande av skogens produkter. Ur fonden må även medel kunna anslås för hållande av offentliga föreläsningar vid Skogs- högskolan eller annan institution av framstående in- eller utländska representanter för skogs- brukets teori och praktik, varvid dock bör iakttagas, att utdelning ur fonden icke må äga rum för dylika föreläsningar, som hållas av vid Skogshögskolan och Statens skogsförsöksan- stalt anställda personer Fonden må icke anlitas i sådana fall, där statsmedel rimligen böra stå att erhålla. Je Fonden står under förvaltning av en styrelse bestående av: a. Styrelsen för Skogshögskolan och Statens skogsförsöksanstalts medlemmar. b. Två medlemmar utsedda gemensamt av Skogshögskolans professorer och lektorer samt Skogsförsöksanstaltens avdelningsföreståndare och laboratorer; en av dessa medlemmar skall vara tjänsteman vid Skogsförsöksanstalten. FONDEN FÖR SKOGSVETENSKAPLIG FORSKNING 383 c. Två framstående representanter för det praktiska skogsbruket och skogsförädlingsindustrien utsedda av styrelsen för Skogshögskolan och Statens skogsförsöksanstalt. Samtliga valda ledamöter utses för en tid av tre år. Avgår någon inom denna tid, utses ny medlem för återstående del av perioden. $ 4. Ordförande i styrelsen är ordföranden i styrelsen för Skogshögskolan och Statens skogs- försöksanstalt, För besluts fattande fordras, att minst sex av styrelsens ledamöter däri deltaga. Vid lika röstetal gäller ordförandens utslagsröst. Styrelsen bestämmer själv sin arbetsordning. Styrelsen sammanträder minst en gång årligen. 5 Fondens tillgångar placeras på sätt som med god avkastning förenar fullgod säkerhet. $ 6. Sedan den i $ 8 omförmälda avsättning för kapitalets ökande samt utgifter för fondens förvaltning och revision blivit av räntemedlen bestridda, utdelas den årliga behållningen för ändamål, som i $ 2 omförmäles. Det belopp, som sålunda under kalenderåret blir disponibelt för utdelning, kungöres i god tid för ansökan före den 1 april nästpåföljande år, och bör dylik kungörelse införas i de svenska tidskrifter, som äro organ för skogsbruket. Ansökan om erhållande av anslag kan göras av enskild person, förening eller institution och bör vara åtföljd av uppgift om i densamma föreslagen undersöknings ändamål och plan, vilken eller vilka personer, som skola utföra undersökningen och tillgodonjuta anslaget, den för arbetena beräknade tiden samt det belopp, som för desamma beräknas erforderligt. För granskning av sålunda ingivet förslag äger styrelsen, om den så anser nödigt, tillkalla en eller flera sakkunniga; då ersättning härför erfordras, utgår sådan ur fondens räntemedel. I övrigt har styrelsen största frihet att bestämma över utdelning ur fonden. 7 Utdelning av fondens medel bör, då så ske kan, äga rum på årsdagen av Skogshögsko- lans och Skogsförsöksanstaltens invigning den 3 maj, styrelsen dock obetaget att, när helst den så finner för fondens syften nyttigt, ur densamma utdela anslag. (8. Av den årliga räntebehållningen avsättes, sedan utgifterna för fondens förvaltning och revision utgått, minst 5 9? till kapitalets förökande. Styrelsen äger att besluta, huruvida härutöver avsättning till detta ändamål bör ske, eller huruvida under året icke använda räntemedel böra till utdelning ett följande år besparas. $ 9. Styrelsen utger årligen före mars månad en kortfattad berättelse över fondens förvaltning samt de resultat, som genom de från fonden understödda arbetena under föregående år vun- nits. Denna berättelse bör tillställas de svenska tidskrifter, som äro organ för skogsbruket och därmed i samband stående industrier, ävensom tidningspressen. 384 GUNNAR ANDERSSON NEILO: De för fonden förda räkenskaperna jämte därtill hörande verifikationer skola för varje år före den I mars följande år tillhandahållas tvenne av chefen för K. Jordbruksdepartementet var gång för en tid av tre år utsedda revisorer, som hava att till styrelsen avgiva berättelse över verkställd granskning och, därest de vid granskningen finna något att anmärka, därom hos styrelsen göra framställning. För den händelse revisorerna skulle finna, att styrelsen icke tagit vederbörlig hänsyn till vad sålunda anmärkts äga de att därom hos Konungen göra underdånig anmälan. Därest revisorerna finna nödigt att för granskningen anlita biträde, skall kostnaden härför bestridas av fonden. YIT: För ändring i dessa stadgar erfordras, att minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter i beslutet deltaga och äro därom ense, och att stadgeförändringen vinner Konungens god- kännande. EENFORW AÄATE:EMÖO NÄR SKOGSAMDIKNINGSBOLITIK Föredrag vid Svenska Skogsvårdsföreningens årsmöte den 15 mars 1918. an kan väl tryggt påstå, att vår skogsavdikningspolitik ännu ej vunnit några fasta former. Den lämnar ännu fritt spelrum åt hugskott och fantasi; och avsevärda summor offras nog allt fortfarande, utan att man klargjort för sig, vad resultatet kan bliva. Men skogsavdikningsfrågan har dock under innevarande århundrade förts avsevärt framåt. Det skulle vara illa att ej erkänna detta. Vad mig själv beträffar, måste jag öppet erkänna, att betänksamhet har efterträtt den första entusiasmen. I början av min skogsbana, då jag hade om hand stora bruksskogar, avdikade jag gladeligt kärr och mossar och sänkte sjöar. Men efter ett antal år började entusiasmen att svalna. När jag alltså under början av detta århundrade tillträdde chefsbefatt- ningen inom Bergslagsdistriktet, så bestod en av mina första åtgärder i att inför domänstyrelsen avstyrka fastställandet av ett dikningsförslag, i vilket avdikning av högmossar ingick som huvudsaklig del. Saken väckte en viss uppmärksamhet i domänstyrelsen, och dess dåvarande chef, vår förre ordförande i denna förening, företog en inspektionsresa till mitt distrikt för att döma i saken. Han gav mig rätt. Dikningsförslaget blev aldrig fastställt, och mossarna i fråga ligga fortfarande odikade. Emellertid har skogsavdikningsfrågan blivit, så att säga, aktuell där- igenom, att i dagarna tvenne vetenskapsmän av trycket utgivit högst värdefulla arbeten i dithörande eller närbesläktade spörsmål. Det ena arbetet har under titel »Våra skogar och vår vattenhushållning» utgivits av den finske forskaren THEODOR HOMÉN, redan förut bekant här i lan- det genom vetenskapliga arbeten. Det andra av trycket utgivna verket: > Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation», har till förfat- tare doktor ELIAS MELIN. Det är Finlands skogar och Finlands vattenhushållning, som HOMÉN tagit under behandling. Och med stort intresse har jag tagit del av hans förkunnelser. Och med tillfredsställelse har jag kunnat konstatera, att de åsikter, som jag redan för över ett tjugotal år sedan förfäktade 386 UNO WALLMO i försumpnings- och skogsavdikningsfrågorna, pekade i rätt riktning. För egen del har jag alltså genom HOMÉNS berörda arbete fått, så att säga, vatten på min kvarn. MELIN påpekar i sitt nyssnämnda arbete bl. a. att frågan om myrmar- kerna som skogsmark under de två sista decennierna ofta varit under debatt i litteraturen. Han fördelar uppfattningarna, som i vårt land kommit till synes, på tre grupper. Jag ber att få läsa upp, vad han säger härutinnan: »De uppfattningar, som i vårt land framkommit, kunna för överskådlighetens skull lämpligen fördelas på tre grupper: 1) De flesta kärrmarker bliva efter torrläggning god skogsmark, flertalet mossmarker däremot ej; de förra kunna därför i allmänhet med framgång avdikas för skogsbörd, de senare böra lämnas utan avseende. Ungefär denna åskådning framträder hos OLOFSSON och NORDLUND (1898), HALLDIN och WELANDER (1904), WELANDER (1906), EKMAN (1907), HAGLUND (1911), HES- SELMAN (1912), GRENANDER (1912) och LUNDBERG (1914). HAGLUND kommer efter en resa i Västerbotten till det resultatet angående »starrmyren» (TOLFsS terminologi), att den så småningom blir skogbeväxt, ehuru det dröjer tämligen lång tid; angående »de typiska mossarna», att dessa knap- past lämpa sig för skogsbörd, enär de varken visa föryngring eller ökad till- växt av gamla marbuskar. Enligt GRENANDER ha skilda starrtorvarter olika produktionsförmåga, var- för om dem ej något allmänt omdöme kan lämnas, »vitmoss-» och »duntorv» (sannolikt i stort sett Fuscum- och Vaginatum-mosstorv enligt min terminologi) kunna icke producera skog, sannolikt ej heller »tuvsävmyrarnas» (de Scirpus cespitosus- rika Papillosum-mossarnas enligt min terminologi) torv. 2) Kärrmarkerna kunna producera växtlig skog; med avseende på moss- markerna (särskilt högmossarna) lämnas frågan öppen, eller framhålles möj- lighet av ett gynnsamt resultat efter avdikning. Till denna grupp kunna räk- nas ToLrF (1900), LINNER (1900) samt FREDENBERG, LINNER och ÖUCHTER- LONY (1900); med någon modifikation även AF ZELLÉN (1903) och GYLLEN- KROK (1904). Den refererade uppfattningen får uttryck hos LINNER (1900) på följande sätt: »Somliga anse, att högmossarna icke kunna ersätta de å de- samma nedlagda kostnaderna. De försök, som blifvit gjorda med afdikning af högmossar, äro dock antingen af för ung dato för att man däraf skall våga draga några bestämda slutsatser eller, där dikningens ålder skulle kunna därtill berättiga, har afdikningen blifvit så ofullständigt utförd, att man af resultatet ej kan bilda sig något bestämdt omdöme härom.» 3) Såväl kärr- som mossmarker bliva efter torrläggningen god skogsmark. Man finner denna uppfattning endast hos Fr. KEMPE (1900), som, stödd på praktisk erfarenhet, kan om myrmarkerna uttala: »Och denna har dock af alla våra marker den största alstringsförmågan, när den en gång blir torr- lagd. Flera exempel finnas härpå, och jag vågar påstå, att så godt som all. myr kan göras skogbärande.» Doktor FRANS KEMPE har möjligen rätt i, att nästan all myrmark i stort sett kan göras skogbärande, även hög- och vitmossarna, obe- roende av vitmosstäckets djup. Men då återstår frågan: Är det i VÅR SKOGSAVDIKNINGSPOLITIK 387 nationalekonomiskt hänseende fördelaktigt att nu gripa sig an med att söka förvandla all myr till skogsmark? Eller månne myren kan fylla även annan mission? Vi ha vårt klimat: köld och värme, torka och nederbörd. För pro- duktionen av växtnäringen behöva vi värme och solsken men framför allt nederbörd, enkannerligen under försommaren. Vi spåra dagligen de fruktansvärda följderna av försommarens intensiva torka under förli- det år. Nederbörden kommer av atmosfärens fuktighet. Nu säga de veten- skaplige, att avdunstningen från haven, särskilt de varmare, bildar huvud- källan till atmosfärens fuktighet. För vårt lands vidkommande ha vi således i främsta rummet Atlanten att tacka för den välsignelsebringande nederbörden. Den stryker in över landet väster och sydväst ifrån och är därför störst i landets västra delar, avtagande österut. Under alla är, jag berest mitt distrikt, som sträcker sig mitt över Sverige från norska gränsen utmed Värmland till Ålands hav, har jag varit i tillfälle att se hur man i Värmland, även under s. k. torrår, alltid haft åtminstone nå- gon nederbörd under försommaren, men hur denna nederbörd alltmera minskats ju längre österut jag kommit, så att det arma Roslagen städse varit allra sämst lottat och missväxten störst där. Värmland fick regn även i fjol försommar och producerade ganska mycket hö. Men de från Atlanten kommande fuktiga vindarna orkade då ej längre än till Kils- bergen i Västra Nerike, där de avlevererade sin sista fuktighet. Sedan var det slut. I stort sett kan man säga, att vårarna äro regnfattiga inom större delen av landet, men i synnerhet gäller detta för Norrland. På vå- ren och försommaren äro Atlanten och Östersjön kalla, isynnerhet Östersjön med Bottniska viken. I stället för att fuktighet då avlevere- ras därifrån, försiggår en kondensation mot det kalla vattnet och isen av den i luften varande fukten, vilket i hög grad bidrager till försom- martorkan. Men under sådana förhåidanden är den avdunstning, som äger rum inom landet själft, av allra största betydelse. Därför böra vi se till, att vi genom vårt ingripande i naturens hushållning icke sänka utan fastmera bibehålla och öka avdunstningen från svenska landets yta. Ju större avdunstning, desto mera regn i försommartid. Den av mig nyssnämnda finska forskaren HOMÉN påpekar i sin bok, att avdunstningen från insjöarna i Finland är obetydlig under försom- maren, enär vattnet är för kallt. Samma är naturligen förhållandet här. Det är från marken och växterna, som avdunstningen då kan komma i fråga. Och härutinnan ha skogarna och de förbättrade myrmarkerna sin stora betydelse. 388 UNO WALLMO HOMÉEN har under tvenne somrar anställt dagliga mätningar över av- dunstningen från ett kärr och från en sandmo. Resultatet skall jag be att få läsa upp. Han skriver: »Avdunstningen var under Juni. Juli Aug: Sept fra DE ATIE NA EET NN INNE FAR SR mera 77 103 60 KASK SATIN OT Bona SR Brees 05 ALE ARA PRE SSE SA EE bår es AOL Re 38 ABIR d. v. s. den vattenmängd, som avdunstar från fältet, skulle, om den i ett jämnt lager utbreddes över detsamma, giva detta lager en tjocklek av 77 0. S. v. mm. Detta utgör i procent av den samtidiga nederbörden under Juni Juli Aug: Sept FE BILLSEN 0 ef) ER SRA AR Sr sa SNR EA färre MAB EA A00: SEE SSA RÅ 218 360 125 A40NPLOGE ARTIN OTVAENESA SVF NER (4 RAL aa Ro gr mm dne (RAG ss SBL CN Ör 7.0 RE Avdunstningens storlek från sandmon, där marken efter regn hastigt upp- torkar, är i högsta grad beroende av vattentillförseln genom nederbörden, sålunda större i augusti och september (38 och 45 mm), då nederbörden var rikligare än i juni och juli (30 mm). På kärret åter, där vattentillgången i följd av sphagnummossans förmåga att uppsuga vattnet från djupet icke tryter, är det värmetillgången, som bestämmer avdunstningens belopp. Vi finna så- lunda i juli en avdunstning av 103 mm, 3,2 gånger så stor som på mon, i juni och augusti omkring 70 mm och i september blott 48 mm eller ungefär detsamma som på mon, där den då stigit till 45 mm. TIjuli är avdustningen från kärret ända till 3,6 gånger så stor som nederbörden, i september blott 0,46 delar därav.» HOMÉN beräknar årliga medelavdunstningen för mellersta och södra Finland till 300 millimeter. Olika terräng förhåller sig enligt hans för- menande sålunda, att avdunstningen ställer sig högst, eller 500 —600 mm per år, från hög och kraftig skog, därnäst från myrmarkerna, därefter från sjöarna, under sommaren, och åkrarna, vilka alla komma över medel- avdunstningen. Under medelavdunstningen komma svagt bevuxen och kal mark, de sämsta skogsmarkerna och magraste åkrarna. Doktor AXEL WALLÉN, som refererat HOMÉNS bok i tidskriften Ymer, håller före, att HOMÉNS beräknade årsvärde 300 mm är väl lågt. Detta ligger utanför mitt bedömande, men den skiljaktiga meningen betyder ej så mycket i föreliggande frågan, där förnämligaste vikten ligger uppå de relativa siffrorna. Och mot HOMÉNS nyssnämnda relativa tal fram- ställer WALLÉN icke någon anmärkning. Av det anförda torde emellertid framgå, att myrmarkerna spela en stor roll beträffande avdunstning och därmed sammanhängande neder- börd. För att sålunda en torrläggning av myrmarker skall kunna försva- ras, måste man se till, att de efter torrläggningen icke bli liggande kala eller blott obetydligt beväxta med skog, utan tvärtom bli försedda med tät och växtkraftig skog. Eljest blir torrläggningen enbart till skada. Härutinnan ha vi nog redan många synder på vårt samvete. VÅR SKOGSAVDIKNINGSPOLITIK 389 Som bekant ha vi behov av vatten här i landet även i annan form än som nederbörd över våra åkrar. Vi behöva vatten i våra älvar för flottning av timmer m. m., och vi behöva de »vita kolen> för framstäl- lande av lyse och för erhållande av kraft till vår industri. Vattenkraf- ten i våra älvar är av vital betydelse för landet. Men den är, som be- kant, mycket ojämn. Vattenståndsvariationen i våra sjöar och älvar kan uppgå till flera meter. Och den industriella vattenmängden blir därigenom lidande. Som exempel kan jag anföra ett par siffror. De äro hämtade ur professor HÖGBOMS stora arbete »Norrland». Han an- för där bl. a. » Vid vårflod framrinner i de större älvarna mellan 15 och 30 gånger så mycket vatten som vid vinterlågvattenståndet. I de mindre och sjöfattigare älvarna är detta proportionstal ännu större. I de av jöklar och snöfält ma- tade högfjällsälvarna kan högvattensmängden vara 50 å 100 gånger större än vid lågvatten. Som synes är sommarvattenmängden i allmänhet större pr ytenhet för de större älvarna, som dels spisas av snön och glaciärerna i fjällen, dels ha relativt större sjöarealer. Även beträffande vinterlågvattnet visar sig sjöarnas utjämnande betydelse. Den »industriella vattenmängden» är i allmänhet unge- fär dubbelt så stor som vintervattenmängden, men den är betydligt mindre, blott !/, till 7/, av sommarvattenmängden. Genom reglering av sjöarnas vattenstånd skulle den industriella vattenmäng- den kunna väsentligt höjas och i många fall skulle vattenavloppet kunna så regleras, att man året om kunde disponera lika mycket vatten, som för när- varande beräknas vara att tillgå blott under 9 månader. En uppdämning, som höjde Storsjöns lågvattennivå med en meter, skulle fördubbla minimi- vattenmängden för de nedanför liggande fallen; den skulle öka de disponibla effektiva hästkrafterna i t. ex. Hissmoforsen från 11,000 till 23,000.» Sjöregleringar äro emellertid mycket dyrbara företag, som vi alla veta, och kunna endast så småningom komma till utförande här i landet. Vid lösandet av vår stora vattenhushållningsfråga mötas vi emellertid av ett naturens fenomen. En välvillig natur har nämligen sörjt för att icke lågvattnet blir ändå lägre, och att högvattnet icke blir ändå fruk- tansvärdare i sin framfart. Naturen själv har skapat en väldig regula- tor i sin vattenhushållning. Denna regulator heter Sveriges myrmarker. Det till kärren och mossarna nedrinnande regnvattnet och smältvattnet om våren liksom all nederbörd i övrigt över myren uppsuges av torven såsom av en väldig svamp, vilken sedan reglerar vattenfördelningen. En del vatten avdunstar, en del går på djupet och bildar grundvatten, som sakta och varligt tömmes i bäckar och älvar för att en gång nå kusten. Hur skulle situationen bliva, om man med kraftig hand ingrepe och torrlade all myr? Jo, myrmarkernas egenskap av vattenuppsugande svamp skulle naturligen försvinna. Det för vegetationen viktiga grund- vattnet skulle sänkas och minskas. Och därigenom att allt nederbörds- 390 UNO WALLMO vatten hastigt och lustigt avrunne i dikena, skulle under torkår bliva fruktansvärdare än vanligt och under våtår, efter stark nederbörd eller efter stark snösmältning på våren, översvämningar, högvattnet, brusa vildare och högre än någonsin. Och sjöregleringen skulle ställa sig dy- rare än förut. Genom torrläggning av våra myrmarker skulle alltså ett störande ske framför allt beträffande vattnets avdunstning och avrinning, vilket men- ligt komme att inverka både på jordbruk, skogsbruk och industri. I förbigående kan jag nämna ännu ett par olägenheter av avdikning, vilka inrapporterats till mig från Grönbo kronopark, den största krono- parken inom mitt distrikt, och där dikning bedrivits ganska intensivt både före och efter skogens inköp till kronopark. Det har nämligen visat sig, att utdrivningen av virket ur parken försvåras och fördyras därigenom, att framkomligheten över kärr och mossar under vintern i viss mån hindras genom den täta förekomsten av diken. Många broar måste därför byggas och underhållas. Vidare förmärkes under snöfattiga vint- rar, såsom den innevarande, även en annan olägenhet av dikningen. Å de torrlagda myrmarkerna finnes intet vatten kvar, som kan skapa vin- terväg för utkörning av virke. Å grannarnas marker däremot, där ingen avdikning skett, utan vattnet å myrmarkerna finnes kvar, äro vintervä- garna goda, fastän snöbrist råder. Jag ber mina ärade åhörare förstå mig rätt. Med det sagda har jag alls icke velat driva satsen, att vi skola inställa allt vad skogsavdikning heter. Här är icke fråga om några ytterligheter i den riktningen. Jag vill endast, att vi skola taga dikningsfrågan under omprövning, väga fördelar och olägenheter och icke blint tro, att avdikning är enbart nyttig. Vad nu först avdikning av våra mossar beträffar, skulle jag vilja fram- hålla, att, innan vi bestämma oss för dikning av mossar i större skala, det likvisst torde vara vår plikt att först se till, att våra redan förhan- denvarande produktiva skogsmarker verkligen göras fullt skogsproduce- rande, d. v. s. beklidas med täta, växtkraftiga skogar, som lämnas tid att uppväxa till mognad ålder och därigenom även tjäna vår vattenhus- hållning i avdunstnings- och andra hänseenden, vilket våra nuvarande, oftast mer eller mindre skövlade marker göra på ett högst ofullständigt sätt. Vad nu särs It Norrland beträffar, så ha vi fullt upp av att un- der de närmaste tiotalen år söka läka, vad vi under de senaste femtio aren eller mera förstört. Genom en lättvindig avverkningsmetod, dimen- sionshuggning, ha vi utglesat Norrlands skogar och därigenom förskaffat oss råhumusbildning och försumpning över ofantliga arealer. Det gäl- ler att skaffa nya, täta, växtkraftiga skogar i stället för de dåliga rester, som lämnats kvar. Men återväxtproblemet är svårt och, efter vad jag VÅR SKOGSAVDIKNINGSPOLITIK 391 kan förstå, ännu olöst, och mycket pengar kommer det att kosta att fullgöra vår plikt att försätta Norrlands av människan genom eld och avverkning försämrade skogsmark åter i fullt produktivt skick. Men tills allt detta är skett, i såväl södra som norra delarna av vårt land, böra vi, enligt mitt ringa förmenande, i stort sett lämna våra mossar åt sitt öde. De fylla ändå en stor funktion, som vi av det föregående ha hört. Så komma vi till kärren. Dessa lämpa sig ju ofta för dikning och böra naturligen efter hand göras skogbärande. Men ett par påpekanden beder jag få göra. Innan avdikning företages, bör naturligen uppställas beräkning över företagets ekonomiska bärighet, varvid hänsyn tages icke blott till förstahandskostnaderna utan även till framtida kostnader för rensning av diken och underhåll av broar. I denna sak ha vi syndat mer än tillbörligt. Vidare skola vi aldrig gå till överdrift i vår dik- ningsiver. Jag menar, att när vi gå fram med dikning över en skog eller ett område, så skola vi icke anse oss förpliktigade att, såsom nog ofta hänt, genom avdikning tömma varje kärrhåla eller källsprång och göra marken snustorr. För det första är dylikt tömmande av varje liten kärrhåla knappast räntabelt, och för det andra bör man ej glömma, att alla dessa småkärr och mindre vattensamlingar dock hava sin mission att fylla i naturens och därmed även i landets viktiga vattenhushållning, för att nu icke tala om att utom träden även djur, tama och vilda, hava behov av att åtminstone något vatten kvarlämnas i skogarna. Jag skulle, beträffande hela denna dikningsfråga, kunna klarlägga min mening genom två ord i en liten liknelse. Om herr ordföranden det tillåter, skulle jag alltså vilja framställa en fråga till mina ärade åhö- rare. Kunna tilläventyrs herrarna säga mig skillnaden. mellan kärlek och skogsavdikning? — — Jaså, ingen skillnad alls kanhända. Nåja, frågan är kanske ej så lätt. Jag skall väl därför själv säga skillnaden. I kär- lek skall det finnas passion men inget förstånd, i skogsavdikning skall det finnas förstånd men ingen passion! Innan jag helt lämnar frågan om avdikning av mnossar och kärr, så beder jag få ägna ett par ord åt sättet för avdikning av myrmarker för frostländighets minskande. Nyttan av dylik avdikning är, som bekant, omtvistad bland herrar vetenskapsmän. Så framhåller professor HöG- BOM, att, om hela Sverige bleve i möjligaste mi torrlagt genom ut- dikning av alla torvmossar och kärr, så vore antagligt, att detta skulle snarare öka än minska den dagliga temperaturampliituden och därmed öka frostchanserna. Och det synes icke osannolikt, säger han, att många mossmarker genom utdikning utan påföljande odlifig kunna göras till värre köldnästen än de tillförene varit. I detta senare uttalande har jag anledning instämma. 392 UNO WALLMO Doktor PAUL HELLSTRÖM åa sin sida söker påvisa i sitt nyligen utgivna ståtliga arbete »Norrlands jordbruk», att torrläggning av myrmark åt- minstone i visst fall kan minska frostländighet, nämligen då den odlade jord, som man vill skydda mot frost, ligger nedanför den såsom frost- förande ansedda myrmarken, genom vars utdikning alltså skulle åstad- kommas en icke så kall luftströmning som förut ned till den odlade jorden. Kungl. Maj:t hemställde på sin tid — det var till 1908 års riksdag — om anvisande av ett anslag på 13,000 kronor för verkställande av un- dersökningar angående avdikningens inverkan på frostländighets min- skande, men riksdagen ansåg, att dikningens nytta var ådagalagd genom den stora allmänhetens egen erfarenhet, varför anslaget ej beviljades. Alla här, som icke sätta absolut förtroende till, vad allmänheten säger, när icke vetenskapsmännen själva sagt sitt sista ord i saken, hålla na- turligtvis före, att denna fråga icke är uppklarad ännu. Men det må förhålla sig hur som helst med den omstridda nyttan, så synes det emel- lertid vid utförande av dylika dikningar vara klokast att aldrig stanna vid halvgjort arbete, d. v. s. nöja sig med upptagande av en eller annan grav, utan överallt, där man griper sig an med avdikning i nämnt syfte, bör man verkligen fullborda dikningen samt därefter försätta den så- lunda avdikade marken i skogbärande skick. Endast under denna förut- sättning borde statsanslag lämnas. Vad slutligen beträffar de försumpade skogsmarkerna, så är vår plikt självklar att snarast avdika dem allesammans och sätta dem i skogbä- rande skick. Men vi böra naturligen även se till, att vi icke genom okloka huggningsåtgärder ytterligare förvandla torra marker till försum- pade. Skogen besitter en stor markdränerande förmåga, men när sko- gen borthugges eller utglesas, stiger grundvattnet till ytan, och när, så- som i Norrland ofta är fallet, en del ogynnsamma klimatiska företeelser tillstöta, så inträder lätt försumpning. All mark kan, som bekant, för- sumpas, även den torraste sandmo. Och arealen av försumpad skogs- mark växer årligen i avsevärd grad här i landet. När självsådd icke inställer sig å avdikad mark, måste naturligen kul- tur tillgripas. Skogsförsöksanstalten tillkommer det att angiva, hur må- let härutinnan bäst skall nås. Skogsförsöksanstalten, enkannerligen pro- fessor HESSELMAN, har ju sedan ett tiotal år tillbaka ägnat försumpnings- och därmed sammanhängande frågor sin uppmärksamhet. Men det är givet, att de svåra problemen ej kunna hastigt lösas. Härför fordras tid och framför allt arbetskrafter. Riksdagen kan därför aldrig bevilja skogsförsöksanstalten för mycket i anslag till arbetskraft. Ty de ännu olösta problemen äro stora och många. Se bara. på Norrland! Man VÅR SKOGSAVDIKNINGSPOLITIK 393 säger, att det är gott om mil där. Jag säger, att det är gott om pro- blem där. Och allesammans ha någon beröring med skogen. Beträffande de genom avdikning torrlagda myr- och försumpade mar- kernas försättande i skogbärande skick, så veta vi, att vi i björken och granen ha ganska goda dränerande trädslag. Tallen kommer i ett senare rum. Men vi ha ett annat trädslag, som lämnar både björken och gra- nen långt, långt efter sig i dränerande förmåga. Nu ville jag glädja för- eningens sekreterare, men han är tyvärr för tillfället icke här närvarande. Vi ha nämligen ett trädslag, vars dränerande förmåga och vars markförbätt- rande förmåga helt enkelt är underbar. Det underbara trädet heter lärken. Jag skall här endast nämna två exempel, som jag själv beskådat. Det ena gäller det bekanta 60-åriga lärkbeståndet på Dalkarlsberget nära Lesjöfors. Beståndet är för resten intaget i professor SCHOTTES standardverk om lär- ken. Beståndet i fråga har omskapat den forna försumpade, magra mar- ken till mark av ypperlig beskaffenhet, då däremot endast några meter från lärkbeståndets rand, där ett granbestånd av samma ålder tar vid, marken allt fortfarande är försumpad och karg. Då lärkbeståndet växer med 7 kbm. per år och har, inskränker sig det omkringstående granbestån- det att växa med 1 kbm. per år och har. Och professor HESSELMAN har konstaterat, att grundvattnet i det dränerande lärkbeståndet ligger på en hel meters större djup än grundvattnet i den omkringstående, sämre dränerande granskogen. Och lärkbeståndet i fråga har förbättrat den ursprungligen usla marken icke enbart genom sitt rikliga barraffall, utan HESSELMAN har dessutom konstaterat, att det utpräglat ortstensar- tade rostjordslagret blivit av lärkrötterna liksom uppluckrat. Det andra exemplet: År 1896 planterades förmedels s. k. spettplan- tering ett mindre område å Kärne kronopark inom Karlstads revir med 3-årig, vid 2 års ålder omskolad sibirisk lärk. Marken bestod av ganska mager sandmo, täckt av renlav och ljung. Nio år därefter besökte jag plantbeståndet i fråga. Det såg lovande ut, och kraftig kärnbildning hade redan börjat i stamveden. I fjol höst återsåg jag beståndet. Det reste sig högt över den omkringstående, mera trögväxande tallungsko- gen, som var av samma ålder som lärken. I tallungskogen frodades fortfarande renlav och ljung, men under lärkbeståndet var marken absc- lut fri från dylikt. Lärkbeståndet hade redan hunnit förvandla den karga sandmon till god skogsmark. Här är något för oss skogsmän att taga fasta på. Lärken är helt enkelt vårt kraftigaste dränerande och vårt kraftigaste markförbättrande trädslag över huvud. Och liksom växelbruk är nödvändigt vid rätt vård av vår åkerjord, böra vi ej glömma, att även vår skogsmark törstar efter växelbruk, d. v. s. fordrar växling av trädslag. 394 UNO WALLMO Stora skäl synas alltså föreligga, att vi taga lärken till hjälp, då vi efter skedd avdikning önska återförsätta försumpade vidder i produktivt skick. Likaså ha vi ofantliga vidder, karga tallhedar och dylikt, som behöva göras mera produktiva. Enligt professor SCHOTTE går lärken ut- märkt till ända ned på så låg markbonitet som o,. växtlighetsgrad (en- ligt MAASS), och det skulle ju vara en härlig sak att få alla våra svaga marker från o,, och däröver omvandlade till god eller bördig skogsmark. Och om SCHOTTE får leva och ha hälsan, så förskaffar han oss nog snart, genom införsel utifrån eller genom inhemsk avel, en lärkart, som trives även på marker av lägre bonitet än o,,. Vad detta skulle betyda för oändliga vidder i vår nordliga landsända, kan ej uttryckas i ord. Lärken är ett mycket värdefullt träslag, apterat till sliprar, telefonstol- par, props m. m. En lärkslipers lifslängd är exempelvis dubbelt så lång, som en tallslipers. Och lärkens produktionstid är, enligt SCHOTTE, en- dast cirka 50—60 procent av tallens. Betydelsen av allt detta får ej underskattas. Som slutord beder jag få framhålla, att jag med detta mitt inledande föredrag aldrig avsett att framlägga något slutgiltigt omdöme i skogs- avdikningsfrågan, ty härför lägga de många ännu olösta problemen hin- der i vägen. Mina anspråkslösa råd och påpekningar avse endast ett provisorium. Först när Skogsförsöksanstalten, helst efter samarbete med Hydrografiska byrån, löst alla hithörande problemen, blir det möjligt att uppdraga normerna för en sund skogsavdikningspolitik. Tills detta skett, böra vi, såsom förut här betonats, dika med förstånd, utan passion. DISKUSSION. Lektor I. A. Amilon: Den fråga, som den ärade inledaren behandlat, diskuterades uti Tyskland för några år sedan ganska livligt. Under och tiden närmast efter torråret 1911 torkade i sydöstra Tyskland, exempelvis i Erzge- birge, stora mängder granskog. Varpå kunde då detta bero? Vilka voro or- sakerna härtill? Även förut hade torra år inträffat, men skogen hade då bra mycket bättre än nu emotstått torkan. Allmänt ansågs avtorkningen till en mycket stor del hava förorsakats av den långt drivna torrläggningen av vatten- sjuka marker. På grund härav tillvaratager man numera åtminstone i Erzge- birge skogarnas markvatten på det omsorgsfullaste. Visserligen företagas dik- ningar, men därvid strävar man icke efter att bortleda vattnet ur skogsmarken i sin helhet utan att fördela överskottsvattnet på ett lämpligt sätt. Som be- vis på, hur långt man går i sina strävanden att bibehålla skogarnas mark- vatten, kan nämnas, att man åtminstone år 1914 ytterst ogärna ville sälja detta till städer och byar i form av vattenledningsvatten, och där så skedde, VÅR SKOGSAVDIKNINGSPOLITIK 305 stipulerades ofta som villkor, att det endast fick användas såsom dricksvatten eller för annat dylikt ändamål. Från Skåne har jag en likartad erfarenhet. För några år sedan avdikades en liten granskog med en ungefärlig ytvidd av 100 tld, varav en stor del bestod av kärr och mossar. Kort förut hade omfattande skogsodlingar verk- ställts. Lönen för den grundligt utförda avdikningen bestod däri, att så gott som alla plantor torkade bort. Å de kvarlevande liksom å äldre träd visade sig tillväxten i hög grad tillbakasatt. I skogarna finnas dels områden, som lida utav överskott, och dels områden, som lida av brist på vatten. Enligt mitt förmenande måste det vara skogs- mannens uppgift att fördela vattnet mellan dessa, så att de, som hava över- skott, lämna ifrån sig detta till dem, som hava brist. Jag tror, att vi sett litet ensidigt på denna uppgift, vilket återspeglas däri, att vi jämt tala om av- dikningsfrågor och ej om vattenhushållningsfrågor. Jägmästare M. Carlgren: Överjägmästare WALLMO varnade för en överdriven avdikning av våra försumpade marker särskilt med hänsyn till den fara, som en fullständig och allmän avdikning skulle hava för vår vattenhushållning. Ett av argumenten härvid utgjordes av några siffror, som voro meddelade av HOMÉN och som jämförde avdunstningen från mo och kärrmark. Det nämndes icke av föredragshållaren, huruvida mon var skogbevuxen eller kal. Att kärret var kalt, förstod man däremot. Sedermera medgav dock över- jägmästare WALLMO, att saken ställde sig annorlunda, när markerna voro be- växta med skog, än när de voro kala. När de voro beklädda med skog, avdunstade de rikligt med vatten och då borde faran för en icke önskvärd minskning i avdunstningen vara försvunnen. Man bör dika myrarna, så att de komma att bära skog. Föredragshållaren betonade själv, att skall man ge sig in på dikning, man måste göra det så fullständigt, att skog verkligen kommer; ty eljest är det humbug och ingenting bevänt därmed Den gjorda jämförelsen i avdunstningshänseende bevisar alltså ingenting. Men icke törty gjorde överjägmästare WALLMO den gamla uppdelningen: låt oss dika kärren, men låt oss lämna mossarna åt sitt öde tills vidare. Något rationellt skäl för en sådan uppdelning gav han icke. Om vi hade fått veta litet mera, av vad som stod i doktor MELINS bok, hade föredragshållaren kunnat upplysa om, att där göres sannolikt, att vi få lov att revidera den gamla uppfattningen. Den nämligen, att växtlig skog bara kan komma på vissa myrtyper, men att andra äro dödsdömda i det avseendet. Doktor MELIN har undersökt själv- dräneringar bärande växtlig skog, gjorda av naturen, och funnit, att substratet där bildats i många fall av de sämsta myrtyperna, de som vanligen bliva utdömda, alltså när det gäller utdikning. Detta resultat pekar onekligen därhän, att man icke får vara alltför säker på, vilka myrar som löna sig att dika eller ej. Ja, det finns en annan indelningsgrund, som jag tror man i praktiken kommer att följa. Jag tror, att man icke behöver frukta någon överdriven dikning för närvarande, ty kostnaderna äro så stora, att man knappast nu kan bedriva ett sådant framtidsarbete, som en mer allmän dikningsplan måste innebära. När tiderna åter bliva normala, kommer dikningen att börja igen, men då ligger det i sakens natur, att man måste ingripa på de myrar, vare sig mossar eller kärr, som icke äro allt för djupa, och som hava goda avrinnings- förhållanden, och i första hand inskränka sig att skära igenom de stora kal- 396 DISKUSSION myrarna med nödiga avlopp. Det kanske icke kan vara så förnuftigt att i första hand kasta sig in på de stora kalmyrarna, där man vet, att för- yngringen är svår och försiggår långsamt. Jag nämnde ordet föryngring. Det är något, som erbjuder de största svårigheterna på detta område, vilka man ännu ej lärt sig övervinna; och i det fallet ha nog icke kärren visat sig lättare än mossarna. Det finns tvärtom vissa mosstyper, där föryngringen tyckes försiggå lättare än på kärren. Jag tror sålunda, att en sådan varning, som den ärade föredragshållaren uttalade, är ganska obehövlig. Han menade även, att, när man sysslar med dikning, man får användning icke för sin passion, men väl och uteslutande förståndet. Jag tror, att det, lika väl som i fråga om kärlek, är nyttigt att taga både det ena och andra till hjälp. Det finnes så mycken likgiltighet på skogsdikningens område, att litet passion på sina ställen icke skadar. Överjägmästare U. Wallmo: Den siste ärade talaren framställde en fråga, huru det förhöll sig med den av HoMEÉN omnämnda sandmon, där under- sökningar i avdunstningshänseende företagits, om den var kal eller skog- bärande. Den var nog kal, ty, som vi hörde, om den varit beklädd med kraftig skog, så hade avdunstningen därigenom varit lika stor eller större än ifrån myrmarken. . Den siste ärade talaren berörde även, att jag icke till- räckligt noga definierat de resultat, till vilka MELIN kommit i sin nyssnämnda bok. Jag kan säga, att genom MELINS lärorika bok går en stark ström av optimism, en stor, optimistisk — om jag så får säga — Kempeansk anda. Han säger visserligen, att vi kunna avdika alla våra myrmarker och göra dem skogsproducerande, men han säger icke, att vi böra göra det. Den siste ärade talaren ansåg även, att en varning att gå för kraftigt till väga vid våra dikningar var alldeles obehövlig. Det är givet, att under ett år sådant som 1 år vi icke kunna kosta på våra mossar så mycket. Men frågan gäller icke stunden, utan det gäller att draga upp konturerna för vår blivande skogsavdikningspolitik, och därför fordras, som jag nyss framhöll, mycket tidsödande och noggranna undersökningar i många avseenden. Det var för att framhålla detta, som jag i dag här tagit till orda. Här gäller icke att bestämma för stunden, utan här gäller det en stor framtidsfråga. Direktör J. A. Fjällbäck, Stockholm: Jag skall be få framhålla, att er- farenheten är den bästa läromästaren 1 denna fråga. I Lidaåns övre lopp avtappades åren 65—70 omkring 4,000 tunnland. Denna avtappning av mossar och kärr förvandlade trakten ifrån en mycket fattig, kal och eländig trakt till en välbärgad bygd. På de förut kala svältorna växer nu kraftig: skog efter ihärdigt arbete av länsjägmästare OLÉN och andra. Jag anser det vara omöjligt att komma fram med någon generell regel i detta fall och tror, att det är en överflödig gärning att varna folk för att dika ut kärr och mossar. Det vore bestämt lika farligt, som att varna dem för att plantera skog på de kala markerna. Jag äger ett ställe i södra Småland, i närheten av Hallands- gränsen. Där borde vara ett varmt och härligt klimat, men fjällbjörken växer där frodigare än jag någonsin sett uppe i lappmarken. För ett tjugotal år sedan hava skogarna nedhuggits och vitmossan växer nu upp över markerna. Därest man icke vidtager åtgärder för att avstänga vitmossans tillväxt, dröjer det endast en kort tid, innan vitmossan täcker största delen av den gamla skogsmarken. Gräver man 1 dessa mossar, så finner man spår efter skogs- mark i flera lager över varandra. Marken består här till största delen av VÅR SKOGSAVDIKNINGSPOLITIK 397 mossar och några småsjöar, ungefär ?/. mossar och kärr och !/, fast mark. Denna tredjedel kommer att försvinna ganska hastigt på grund av vitmossans tillväxt, därest man icke dikar bort vattnet. Ifrån Älvsborgs län har jag exempel på, att å mossmarker, som man förut icke kunnat odla, björken har gått fram och förvandlat marken på ett rent förvånansvärt sätt efter dikningen. I fråga om lärken ber jag få framhålla, vad jag förut nämnt om min gård i "södra Småland, som förut varit prästgård. Staten planterade furu, lärk och gran för 35 år sedan. Fröet till furu och lärk var utländskt, och träden äro nu döda eller döende. Marken och klimatet tycks vara för hårt för lärken att gå fram i. T. o. m. omkring det gamla pastorsboställets trädgård hade man planterat lärk tillsammans med gran som skydd omkring trädgården. Lärk- "träden äro döda. I många bygder i Västergötland har man gjort försök med lärk och även i Småland. Där har den samtidigt planterade granen utvecklat sig synnerligen bra i det hårda klimatet, och de rader av gran, som man kan få se där, äro utomordentligt vackra, under det att furen och lärken ha dött bort. Man kan icke uttala sig på så sätt, att man säger, att för hela Sveriges rike man måste spara vattnet. Det finns platser, där vitmossan under starka vintrar fryser till isklumpar, som ligga kvar ända till midsommar. Då förstår man, huru lätt frosten skall gå fram. Jag sådde förlidet år åttahundra kilo- gram havre på ett sådant ställe, men första veckan i juli var frosten framme och förstörde den, så att skörden endast blev 300 kg. I vad mån isklum- parna 1 mossarna bidragit härtill, vill jag icke yttra mig om. Friherre Fr. von Essen: Jag ber få yttra några ord. Jag har icke haft någon erfarenhet i den riktning, som blivit framställd av herr överjägmästaren, men jag har haft tillräckligt med praktisk erfarenhet. Redan år 1859 besåg jag en del rätt stora egendomar, och där pågingo redan då arbeten med att avdika mossar och att sätta skogen i bättre skick. Om man nu skulle avstå ifrån detta för att bibehålla större grad av fuktighet och därigenom få neder- börd, skulle man uppoffra skogarnas tillväxt, och det skulle snart medföra sämre inkomster. Jag vet icke, hur det går med fuktigheten på de stora åkerarealerna i Skåne, där det icke förekommer några kärr och mossar, utan det endast finns åkerareal på tusentals tunnland, som dikas mycket noggrannt. Saknas det tillräcklig fuktighet? Jag har icke hört några klagomål häröver. Jag vågar icke diskutera med den ärade föredragshållaren med avseende å det vetenskapliga. Det vore intressant, om det kunde visa sig, att dessa åsikter kunde vinna framgång, men då få vi avstå ifrån att få någon om- växling i våra skogsmarker. Jag har sett avdikningar, som företagits i Norr- land i trakten mellan Loisavasa och Arvidsjaur uppåt norska gränsen, som blivit mycket bärande, såväl av säd som gräs. Litet var har väl sett, huru det ser ut i Norrbotten, särskilt mellan stationen Polcirkeln och Gellivare. Om man går omkring där, ser man oerhörda sankmarker, som ligga utan förmåga att bära någonting. Där har mycket blivit gjort, men det är dock ingenting mot vad, som kan och bör göras. Det är alldeles nödvändigt att hava högmossarna uppdikade för att kunna få verkligt god torv. Detta är för vårt land en fråga, som kanske icke nu har så stort intresse som förut, men vår bränntorv kommer att få en mycket stor betydelse i framtiden, därom är jag fullkomligt övertygad. Jag vågar icke motsätta mig den vetenskapliga undersökningen och de rön därav, som nu framhållits, och som ytterligare komma att uppnås, men, innan 27. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 398 DISKUSSION man är fullt säker på betydelsen och nyttan av att låta bli att dika, så är det farligt att ingiva allmänheten den föreställningen, att det icke är bra att dika. Överjägmästare U. Wallmo: Den siste ärade talaren nämnde, att det var god avdunstning i t. ex. Skåne och Östergötland, ehuru det icke fanns några myrmarker där. Jag framhöll ju i mitt föredrag, att avdunstningen från åkern är lika stor som ifrån myrmarkerna. Den näst siste talaren frågade, huruvida man icke skulle hava rättighet att genom avdikning begränsa en mosse, så att den icke växte ut över den naturliga skogsmarken. Detta är väl dock en naturlig och självklar sak, och ingen finns väl, som vill sätta sig emot en dylik dikning. Jag kunde ju hava sagt redan på förhand, att när man försöker få en ut- redning till stånd och gör sitt bästa därvidlag, det alltid skall misstolkas och vridas till höger och vänster. Här har det icke varit fråga om — jag be- tonade det flera gånger i mitt föredrag — att göra något uttalande om, att vi skola låta bli att dika, utan här gäller det endast att få en utredning till stånd. Vi skola väga fördelar och olägenheter mot varandra. Skola vi draga fram olägenheterna, måste vi naturligtvis nämna alla olägenheter, som finnas, även om de äro små, och även om det gäller en sådan sak, som framkom- ligheten över våra myrmarker. På samma sätt när det gäller fördelarna; vi måste taga med alla fördelarna. Det är detta, som varit avsikten med mitt inledande föredrag, och jag betonar ännu en gång, att det endast avsett att fästa uppmärksamheten på, att det icke blott finns fördelar med skogsavdik- ningen såsom hittills kritiklöst trotts, utan även att det kan vara olägenheter förbundna med densamma, som kunna mana till viss försiktighet, tills frågan blivit vetenskapligt utredd. Lektor J. A. Amilon: En föregående talare har påpekat, att vad som gäller för Skåne icke behöver gälla för Norrland. Att detta är alldeles rik- tigt, torde ingen vilja bestrida. Vårt »avlånga» land är för vidsträckt, för att man skall kunna fastslå generella bestämmelser gällande för detsamma i dess helhet. Mitt anförande avsåg ej heller att varna för dikning, utan att varna för oklok vattenhushållning. Just nu meddelas det mig, att man inom Dalarnas största bolag dikat »bak- länges», d. v. s. avlett vatten från en myr till en torr tallhed. Detta, som tillkom mera på grund av en slump än som en följd utav eftertanke, verk- ställdes för omkring 20 år sedan. På det område, som sålunda bevattnats, har en kollossalt tät ungskog uppvuxit. Den står tät som en mur. Detta tycker jag skulle kunna giva anledning till vissa reflektioner i vattenhushåll- ninpgsfrågan. FEK EIN Toct" G-SAMUEESSON NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ BESTIGA NDSANAENYSER, RANDANMÄRKNINGAR TILL GENMÄLEN AV T. LAGERBERG OCELE€. RAUNEKIER. aprilhäftet (1916) av »Skogsvårdsföreningens Tidskrift> har vår uppsats »Några kritiska synpunkter på beståndsanalyser» blivit föremål för ett vidlyftigt genmäle från ”T. LAGERBERG. Några delar härav torde kräva ett svar från vår sida. Vi skola emellertid för vår del icke uppehålla oss vid LAGERBERGS samtliga uttalanden, utan ämna inskränka oss till några vikti- gare punkter. E LAGERBERG börjar sitt genmäle med en högst missvisande redogörelse för orsaken till våra synpunkters framläggande. Han söker här framställa det, som om undertecknad skulle ha utgått från en önskan att med alla medel nedgöra hans arbete »Markflorans analys på objektiv grund». Jag har själv redan framlagt mina skäl till sysslandet med hithörande frågor och vill här endast beröra ett par saker. Redan LAGERBERGS påstående, att mitt föredrag i växtbiologiska seminariet i Uppsala huvudsakligen gick ut på en kritik av hans arbete, är oriktigt och kan icke förklaras på annat sätt, än att han i snart sagt varje vårt yttrande då och senare velat söka en mot sig riktad anmärkning (se genmälet!). Den åtminstone från min sida icke från början avsedda skärpa, som under diskussionen framkom, provocerades genom en tredje mellankom- mande person. Det var tydligt, att denne i själva verket var ansvarig för åtskilligt av det i LAGERBERGS arbete, mot vilket kritiken riktats. — För övrigt vill jag i detta sammanhang blott omnämna, att jag från LAGERBERG blivit direkt uppmanad att i »Skogsvårdsföreningens Tidskrift> framlägga min kritik. I vår uppsats berörde jag bl. a. förhållandet mellan de HuLT'ska ymnighets- graderna, RAUNKLERS pointstal (= LAGERBERGS »>frekvensprocent>, nu »sprid- ningsprocent») och LAGERBERGS »arealprocent»>. I några punkter söker LAGER- BERG nu bemöta min uppfattning. I fråga om de förstnämnda opponerar han mot mitt påstående, att 2 å 3 »rikliga» arter kunna få förekomma. >Flera än 2 borde ju aldrig vara tillåtna.> Härav framgår, att han icke insett, att för varje grad måste finnas en viss latitud. Undre gränsen för »riklig> måste ju sammanfalla med övre gränsen för »strödd>» o. s. v. Denna gemensamma gränslinje bör då falla vid 33'/, arealprocent, d. v. s. teoretiskt böra 3 >rik- liga> arter vara tillåtna. Samma missuppfattning går igen, när han kritiserar mitt omdöme om resultatet av vår jämförande analys av en provyta i Vård- sätra naturpark efter HULTS och LAGERBERGS metoder. Jag skrev: »Visser- 400 HH; KYITSENIO(EEINGSESA MO UCETASSON ligen överskattades de olika arternas absoluta täckningsgrad även för arter med högre frekvens, men i fråga om deras relativa täckningsgrad i för- hållande till varandra erhölls ett resultat, som icke i alltför hög grad avvek från det, som framgick genom användande av den exaktare metod, som sam- tidigt användes.» För detta påstående finnes enligt LAGERBERG icke mycken fog, vilket han söker visa genom att ur vår tab. 1 uttaga siffrorna för Azne- mone nemorosa, Å. hepatica och Paris quadrifolia, som den 2 juni betecknats såsom resp. riklig, strödd och strödd. »De två sistnämnda skulle alltså vara ur täckningssynpunkt jämbördiga. Arealprocenterna, resp. 9,3 och 4,o visa dock hän på, att den senare täcker mindre än hälften av den förras areal.» Denna slutsats är icke hållbar. Oavsett alla eventuella mätningsfel ur varia- tionsstatistisk synpunkt, så underskattas alltid arealprocenten efter LAGER- BERGS metod och i högre grad för lägre procenter. I det föreliggande fallet kan enligt vårt primärmaterial ända till 3,6 arealprocent på detta sätt vara borttappade för Paris, medan motsvarande siffra för Anemone utgör högst 2. Det sannolika uppskattningsfelet är naturligen mindre, men klart är, att man ej får tillerkänna de upptaxerade arealprocenterna absolut giltighet ens för de mätta smårutorna. Betänker man dessutom, att den HuLTt'ska ymnighets- graden »strödd» rent teoretiskt innesluter en latitud mellan 16,7 och 33,3 areal- procent, så inser man det oberättigade i LAGERBERGS slutsats om den relativa täckningsgraden. Detsamma gäller vad han anfört om förhållandet mellan Paris quadrifolia och Anemone nemorosa. Här medger den HuLTt'ska ymnighets- beteckningen en proportion liggande mellan !/, och 1, den LAGERBERG'ska mellan 1/8 och I/,, vadan gränsvärdena sammanfalla. Att hans metod här i alla hän- delser ger tillförlitligare resultat ligger i öppen dag. Av LAGERBERGS Övriga erinringar mot mina synpunkter skall jag här endast upptaga ett par till behandling. Vid de andra behöver jag så mycket mindre uppehålla mig, som han i flera fall icke kunnat skilja på kritiken av sin och RAUNKLERS metod. Mina skäl äro redan förut så klart framlagda, att ett vidare meningsutbyte torde vara meningslöst. Mina medgivanden åt de förtjänster, som jag erkänner i LAGERBERGS metod, har jag också framhållit. Likaså har jag tydligt erkänt vissa brister i den HuLTt'ska metoden även i dess av mig tillämpade form. I vår förra uppsats meddelade jag några synpunkter om de i viss mån olika fordringar, man måste ställa, om en beståndsanalys avser blott och bart att återge en provytas vegetation, eller om man vill träffa en verklig synekologisk enhet. Särskilt ville jag visa, att RAUNKLERS och LAGERBERGS metoder i senare fallet knappast kunde konsekvent och objektivt användas, om ej resultatet skulle äventyras. Detta vill nu LAGERBERG bestrida och bifogar bl. a. en hel del uttalanden om associationsbegreppet och i samband härmed stående frågor. Oaktat dessa delvis falla vid sidan av det föreliggande ämnet, anser jag mig icke kunna alldeles förbigå dem, så mycket mera som även dessa frågor ha den största betydelse inom skogsbotaniken. Endast i största korthet kan jag beröra dem. I övrigt vill jag hänvisa till min uppsats om »Den ekologiska växtgeografiens enheter» (Sv. Bot. Tidskr. Bd to. 1916), där jag framlagt min ställning till hithörande principfrågor så tydligt, som detta med hänsyn till det föreliggande svåra ämnet torde vara möjligt. LAGERBERG hyser en stor ringaktning för vad han kallar »ytliga, rent fysiog- nomiska synpunkter», vilka »icke kunna göra anspråk på någon ledande plats NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ BESTÅNDSANALYSER 401 inom skogsbotanikens ansvarsfulla arbetsfält. Med de centrala frågor, som här möta, ha de föga att skaffa». Detta låter ju i och för sig mycket bra, men sedda i belysning av övriga uttalanden, visa de en mycket egendomlig brist på förståelse för den moderna synekologien. Som en av dennas ledande principer står åskådningen, att vegetationen 1 stort sett är en reaktionsprodukt av ståndortens ekologiska karaktär. Denna uppfattnings riktighet vill LAGER- BERG tydligen bestrida och hänvisar till vissa förhållanden, som skulle visa, att vill man begagna termen association och »därmed beteckna floristiskt och ekologiskt överensstämmande sammanslutningar av växter, så är det tydligt, att man måste övertyga sig om att en överensstämmelse i båda dessa av- seenden i varje särskilt fall verkligen föreligger». Även jag erkänner, att en hel del s. k. tillfälligheter kunna föreligga och i praktiken störa giltigheten av nyssnämnda princip. Men vi böra också komma ihåg, att ju mera man verk- ligen lär känna de enskilda växternas och växtsamhällenas ekologi, dess mera reduceras dessa. Och samtidigt visar det sig allt skarpare, huru känsliga in- dikatorer på ståndortens beskaffenhet växterna i naturen äro. Vill man icke åtminstone teoretiskt erkänna sambandet mellan vegetationen och stånd- orten (delvis ömsesidigt!), så kan man när som helst uppge varje förhopp- ning att genom än så noggranna biologiska analyser av enskilda fall er- hålla några praktiskt användbara resultat. Det är väl ändock icke det en- skilda fallet, man i grund och botten vill lära känna, utan fastmera den mera generella företeelse, som detta exemplifierar. Och i praktiken måste man i största möjliga utsträckning arbeta med det i naturen direkt iakttagbara, och då har man främst vegetationen själv att hålla sig till. Att man härvid icke endast bör bedöma saken efter dess nuvarande skick, utan också efter erfaren- heter om utvecklingsgången och vegetationens egen inverkan på ståndorten, är klart. LAGERBERG söker på allt sätt framställa mig som teoretikern, som icke skulle ha något sinne för praktiska realiteter och fordringar. Som bevis härpå anför han åsikter, som jag skulle ha framställt om de norrländska tallhedarna. Visser- ligen medges mitt i tryck (a. st., s. 291) gjorda uttalande vara »något för- siktigare>, men i stället redogöres för min »>vid tidigare tillfällen framförda kritik av skogsförsöksanstaltens provytor från en del norrländska tallhedsom- råden». »Särskilt en å kronoparken Bocken inom Lycksele revir belägen prov- yta har varit på tal», skriver LAGERBERG och meddelar en karta över den- samma, utvisande fördelningen av mossfläckar (i stort sett under trädkronor) och lavfläckar. Redan detta försök, att i polemiskt syfte indraga muntliga uttalanden, som kunna vara mindre väl överlagda, är föga tilltalande. Och mot det sätt, varpå detta i det föreliggande fallet skett, vill jag allvarligt protestera. Man bör åtminstone något så när erinra sig, vad som före- kommit, men detta har här icke varit fallet. Den omnämnda provytan har jag aldrig förut hört talas om. Vad jag i tryck meddelat överensstämmer, med undantag av ett par fullkomligt oväsentliga enstaka ord, alldeles med mitt ännu bevarade manuskript, från vilket mitt seminarieföredrag upplästes. Vad jag sedan i diskussionen yttrade i denna fråga, kan jag icke nu efter 16 månader i varje detalj erinra mig!. Men redan då misstolkades detta i hög grad, varför jag sedan också i brev till prof. H. HESSELMAN utförligt ! Gjorde jag mig härvid skyldig till något förhastat uttalande, så gällde detta i ännu högre grad om mina motståndare. 402 HH. KYTINSOIGENGSSAMU ETSSON klargjorde min åskådning. Här pointerade jag uttryckligen, i motsats mot vad LAGERBERG nu synes vilja tillvita mig, att enligt min uppfattning träd- beståndet inom en provyta mycket väl kunde vara enhetligt och under- kastat fullt enhetliga ekologiska betingelser, oaktat »markfloran»> kunde på olika fläckar växla avsevärt och parallelt med olikheter främst i de markskikt, som bestämma dess sammansättning. Däremot har jag aldrig yttrat mig om värdet av växtlistor från dylika tallhedar »även för en produktionsundersök- ning». Men jag vidhåller bestämt nödvändigheten att hålla lav- och moss- fläckarnas vegetation isär, om man vill studera humusbildningen och i sam- band med denna stående företeelser i marken inom olika vegetationstyper, och något dylikt synes vara ett av de huvudsyften, för vilka LAGERBERG utarbetat sin analysmetod. Hans anmärkning, att »den som icke lyfter sin blick ovan fältskikten kan endast påräkna osäkra eller felaktiga resultat», tar jag med jämnmod, då jag allt hittills trott, att den omdebatterade metoden gällt >mark- florans analys på objektiv grund». I detta sammanhang till sist endast en erinring om de »ytliga, rent fysiog- nomiska synpunkterna». Jag har en annan mening om dessa än LAGERBERG. Enligt min uppfattning bör en noggrann associationsbeskrivning grundad på vegetationens egen sammansättning skapa grundvalen för det ekologiska detalj- arbetet. Den bör därför också i huvudsak gå till tiden före ståndortsanalysen, som i framtiden helt säkert successivt skall lämna förklaringen till växttäckets växlingar. Börjar man att i detalj analysera de enskilda fallen, riskerar man alltför lätt att utvälja olämpliga exempel eller t. o. m. att sedan icke ens själv veta, med vilken vegetationstyp man arbetat. Uppsala i juni 1916. GUNNAR SAMUELSSON. 10 Sedan SAMUELSSON i föregående kapitel besvarat några av de anmärkningar, som LAGERBERG i sitt »Genmäle» riktat mot honom, vill jag i korthet bemöta de mot mig riktade invändningarna. LAGERBERG skriver i noten s. 410: »Författarna ha ersatt den av mig an- vända termen frekvensprocent med spridningstal. Att denna förändring innebär en förbättring är ju möjligt. Konsekvensen synes mig dock hava fordrat, att denna term i så fall borde ha förändrats till spridningsprocent, då »arealprocent» godtagits. Även talen, som ange spridningen böra ju lämp- ligen uttryckas procentiskt; jag skall därför i min följande framställning an- vända termerna spridningsprocent och arealprocent». Härtill må an- märkas, att arealprocenten betecknar den procent av den undersökta arealen, som är betäckt med någon viss art, men att spridningstalet ej så direkt kan sägas vara procent av något, även om man i och för beräkningen av det- samma begagnar procenträkning, utan helt enkelt är ett tal, som anger en växts spridning inom det område, som undersökts. Det lämpliga namnet är därför spridningstal. Ordet spridningsprocent är föga bättre än frekvensprocent, och konsekvensen fordrar ingalunda, att den av mig använda termen spridnings- tal ersättes med spridningsprocent. I sitt »Genmäle» skriver LAGERBERG S. 414: »Det kan väl ändå näppeligen påstås, att jag genom medtagande av flera decimaler velat ge värdena sken av att vara noggrannare än de i själva verket äro». Läsaren får här helt säkert NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ BESTÅNDSANALYSER 403 den uppfattningen, att jag skulle hava påstått, att LAGERBERG givit sina värden sken av att vara noggrannare, än de i själva verket äro. Detta har jag emellertid aldrig gjort. En anmärkning av liknande innebörd har jag visserligen framställt, men denna berör ej i minsta mån LAGERBERG utan riktar sig uteslutande mot RAUNKIER. Det är därför tämligen överflödigt av LAGERBERG att omräkna min tab. 6 (LAGERBERG, >Genmäle> tab. 1), då denna endast vänder sig mot RAUNKLER. LAGERBERG skriver vidare s. 414: >Man torde därför, i motsats mot vad KYLIN påstår, böra hålla på att de i verkligheten funna värdena exakt uttryckas». Jag har aldrig opponerat mig emot att de i verkligheten funna värdena exakt återgivas, men jag har i min uppsats gjort gällande, att om inom en provyta endast 235 smårutor undersökas, man ej är berättigad att multiplicera de därvid erhållna värdena på spridningstalen (i skalan 1—25) med 4 och på så sätt hänföra dem till skalan 1—100. I detta senare fall få spridningstalen sken av att vara noggrannare, än vad de på grund av undersökningen kunna göra anspråk på att vara. Det är detta jag velat belysa med min tabell 6, och den synes mig även belysa detta synner- ligen väl. LAGERBERG framhåller i sitt >Genmäle> s. 415, att man vid beräkningen av medelfelen måste vara synnerliga noggrann vid materialets sönderdelning i sådana grupper, som berättiga utförandet av en sannolikhetsberäkning, och fortsätter, riktat mot mig: »>»Själv utför han sin gruppindelning på ett långt ifrån tillfredsställande sätt, — — —, men detta förklaras utan vidare därav, att han tydligen saknar en klar uppfattning av medelfelets egentliga innebörd>. Vad LAGERBERG anser om min uppfattning av medelfelets egentliga innebörd är mig fullkomligt likgiltigt, då han ej stöder sitt påstående om oklarheten i min uppfattning med något som helst bevis. Vad beträffar anmärkningen mot min gruppindelning, må påpekas, att jag i första hand använt den för att visa, att olika gruppsystem ge olika medelfel, och att den för detta ända- mål visat sig synnerligen lämplig. I andra hand har jag använt mina grupp- indelningar för att beräkna medelfelen, och jag skall strax visa, att om man på ett rätt sätt använder min felberäkningsmetod, så erhåller man medel- fel, som ha större sannolikhet att vara riktiga, än om man använder den metod, LAGERBERG gjort i sitt arbete >»Markflorans analys på objektiv grund3. I sitt »Genmäle> har LAGERBERG beräknat nya medelfel för en av prov- ytorna i sitt ursprungliga arbete och därvid begagnat en av förste aktuarien hos Kungl. Pensionsstyrelsen Joser ÖSTLIND utarbetad metod (se LAGERBERG, >Genmäle> s. 418). För samma provyta har LAGERBERG även beräknat de medelfel, som jag i min uppsats kallat medelfel I och medelfel II, men han har därvid ej beaktat, att jag varken ansett medelfel I eller medelfel II så- som några slutgiltiga värden på medelfelet utan i alla mina tabeller beräknat medelfelens medelvärde, som naturligen är ett riktigare värde på medelfelet än de båda med medelfel I och medelfel II betecknade värdena. De er- hållna medelfelen har LAGERBERG sammanställt i en tabell, men denna tabell är missvisande, och därför även det resonnemang, som förts på grundval av densamma, och detta på grund därav, att medelvärdet mellan medelfel I och medelfel II enligt mina gruppindelningar ej finnas medtagna. Jag skall där- för återgiva hithörande tabell (Tab. 4) i LAGERBERGS >Genmäle»> med till- fogande av en kolumn 10, där ovannämnda medelvärden finnas angivna. I 404 EFS ORONS NI HOLGER GES VARM OLE (ENSISIO AN sin tabell har LAGERBERG även medtagit det s. k. normalfelet, beräknat en- ligt formeln Vv St (100—5S) NET där V är antalet analyserade rutor och S spridningstalet. Tabell 1. Medelfelens numeriska värden enligt olika gruppindelnIngar. Provytan 59. Rutstorlek o,; m?, 4 m:s kvadratförband. (169 observationer.) I 2 3 SAO AR Sr Eg 10 : | Medelfel erhåll- > Normal- Medelfel erhåll- | | RR (Sörd VERS na vid grupp- fel» för na vid grupp- Medel- | AR nings- SER SS indelningar en- 2 indelningar en- a fal SAVA ET list ÖSTIIND| f3CRaCe | IS ERKRSAETN z | ster delfel Ad sprid- värde | Ce | TA EI nin gstaletrg I I Myrtillus nigra...| 165 Se O.91 1.34 1.34 1.18 1.34 1.02 1.260 | Vaccinium = vitis | i Jä kJ Cana SS AR 162 95.9 | I .46 2.06 IT a4T 1.53 Lär 2.06 1.74 |: I Linnea borealis I54C COLT 2.39 2.28 1.47 2.19 244 2.59 2.52 | Majanthemum bi-/ | follup Ir rk. 104 (ÖNS | FAT SRuA 2.89 3.74 4.44 5.08 4.76 Trientalis euro- | | | PR KT LIES PERSKA [äng ALB AN 3-74 5:54 4.64 i | Melampyrum pra- | | | [ptense rss | 42 | 24.9 3:59 2 33 21533 3.33 3.39 4.86 4.13 | Hylocomium pa- | | | | TLStiIMUM. . cs .c. 166 | 98.2 0.85 0.94 0.94 I .o2 I .28 1.28 1.281 | | Dicranum Und | | | TEK. sssssysg | res Ao [Re 31081], 320 AN 37 ETS RS Re | | Hypnum = cerista| | | | | castrensis......| 91 | 53.3 | 5.64 I 4.27 i 3.14 3.84 3.14 3.59 3.37 | Hylocomium pro-| | | | | | Iifermum i... | SSM HIS 2000) ine 4.62 ps LR SEA 2.91 4.86 11 3139 | Till ovan anförda tabell anmärker LAGERBERG (s. 422): »Uträknas medelfe- len i procent av »normalfelen», kommer genomsnittet av de numeriska av- vikelserna från »normalfelen» att utgöra för kolumn 4 21.3 för kolumn 5 och 6 16.9 och för kolumn 8 och 9 21.4 Z»; härtill må nu läggas för ko- lumn 10 17.0 2. Redan av LAGERBERGS ursprungliga beräkning framgår, att mina medelfel I och medelfel II ej äro sämre än hans ursprungligen an- givna medelfel. Och använder man min felberäkningsmetod på rätt sätt, d. v. s. beräknar medelfelens medelvärde, så framgår det, att mina av LAGER- BERG så starkt förkättrade gruppindelningar giva ett bättre resultat än hans egen ursprungliga gruppindelning, och att de giva ett resultat, som kan tävla NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ BESTÅNDSANALYSER 405 med det, som erhålles vid användandet av den nya av ÖSTLIND givna syn- nerligen invecklade gruppindelningen. Till detta bör emellertid villigt med- ges, att, om man tar medelvärdet mellan ÖSTLINDS medelfel I och medelfel H, man erhåller bättre värden än de enligt min metod funna medelvärdena. 1 sista stycket i sitt >Genmäle»> skriver LAGERBERG: »På grundval av detta resultat torde förslagsvis kunna framställas som det lämpligaste förfaringssättet vid beräknande av spridningsprocentens "medelfel att endast använda efterföl- - jande formel, vilken anger själva »normalfelet>: VS (100 —5) N där NV är antalet analyserade rutor och S spridningsprocenten>. Detta yttrande hälsar jag med synnerlig tillfredställelse, eftersom vi således kommit fram -till en metod, som tillåter en felberäkning utan att någon grupp- indelning göres. Allt ordande om lämplig eller olämplig gruppindelning är naturligen i och med detsamma avskrivet. Men härmed har LAGERBERG även avskrivit de beräkningsmetoder, som han i sitt ursprungliga arbete använt, och som han i sitt »Genmäle»> gjort sig all möda att försvara, tills sista stycket är kommet, då alla gamla positioner övergivas och en ny intages >normalfelspositionen>, och jag skall därför något granska, i vad mån denna nya position är hållbar. I vår uppsats hade jag skrivit följande: » Härtill må nu påpekas, att det beräknade medelfelet är en variationsstati- stisk relation mellan termerna i ovannämnda statistiska serie å ena sidan och dessa termers medeltal (spridningstalet) å den andra sidan. LAGERBERG an- ser emellertid, att medelfelet gäller för nämnda medeltal (spridningstalet), även då detta hänföres till hela provytan. Några bevis för riktigheten härav borde ha lämnats. Så sker emellertid ej. Förmodligen anser LAGERBERG det vara självklart, att det beräknade medelfelet gäller för spridningstalet, även då detta hänföres till hela provytan. Jag skall nedan visa, att detta ej är så alldeles självklart, och skall även framdraga några förhållanden, som synas mig tyda på, att det beräknade medelfelet upphör att gälla, så snart sprid- ningstalet hänföres till hela provytan>. Härtill svarar LAGERBEKG 1 sitt >Genmäle»> (s. 415): »Riktigt är visserligen hans yttrande, att det beräknade medelfelet är en variationsstatistisk relation mellan termerna i en statistisk serie å ena sidan och dessa termers medeltal å den andra, men detta innebär icke, såsom KYLIN vill göra troligt, att medel- felet skulle upphöra att gälla, om man hänför de enligt min metod beräknade värdena (spridningsprocenter och arealprocenter) till hela provytan. Vore så fallet, skulle ju medelfelet sakna all betydelse och därmed även alla här av- sedda beräkningar. — — — Dess bättre förhåller det sig icke så. Vid under- sökningens utförande utgår man från den uppfattningen, att man genom att ut- lägga och analysera ett mindre antal smårutor på själva provytan skall kunna erhålla kännedom om hela ytarfs beskaffenhet. Hur tillförlitlig denna känne- dom blir, det överlåter man åt sannolikhetskalkylen att besvara. Man gjorde helt enkelt icke några medelfelsberäkningar, om man icke därigenom finge vissa gränser angivna, inom vilka resultatet för hela ytan med nära nog full- ständig visshet är att finna». I vår förra uppsats hade jag, som framgår av det föregående, påpekat, att 406 ERT TNK IGKREINGE SN SPA MU EL/SIStON LAGERBERG ej lämnat bevis för, att medelfelet även gäller, då spridningstalet hänföres till hela provytan. FEj ens i sitt »Genmäle» lämnar han något bevis; han endast »påstår», att medelfelet fortfarande gäller, då spridningstalet hän- föres till hela provytan. Som redan förut påpekats, har emellertid LAGERBERG i sitt >»Genmäle» i stället för »medelfelet» infört det s. k. »normalfelet», och den frågan måste då framställas, om normalfelet fortfarande gäller, när sprid- ningstalet hänföres till hela provytan. Jag skall nedan framdraga en del förhållanden, som synas mig tala för att även det s. k. normalfelet därvid upp- hör att gälla. I vår förra uppsats hade jag framkastat följande problem: » Till sist ett litet problem, som kanske kan tjäna till belysning av möjlig- heten att genom ovannämnda variationsstatistiska behandling bedöma sprid- ningstalens riktighet. Antag tre kvadratiska provytor, den första med 20, den andra med 40, den tredje med 80 meters sida; alla undersökas med samma rutstorlek, men den första med 2 meters rutförband, den andra med 4 meters, den tredje med 8 meters. I varje provyta äro således 100 rutor undersökta. Vilken av dessa provytor skulle vara noggrannast undersökt, och inom vilken skulle spridningstalen hava den största sannolikheten för att vara riktiga? Från ovannämnda matematiska behandlings synpunkt skulle inga skillnader visa sig mellan de tre provytorna. Från verklighetens?» Vid besvarandet av detta problem framhåller LAGERBERG (»Genmäle» s. 422), att normalfelet är oberoende av provytans storlek; spridningstalet och rutan- talet äro de enda utslagsgivande faktorerna, och fortsätter sedan: »Härav fram- går omedelbart lösningen till det av KYLIN å sid. 281 framställda problemet!» Härmed bekräftar LAGERBERG riktigheten av mitt påstående, att från den mate- matiska behandlingens synpunkt inga skillnader skulle visa sig mellan de tre ovannämnda provytorna. Sannolikhetskalkylen tillämpad enligt LAGERBERG skulle således ådagalägga, att de tre provytorna alla voro lika noggrant ana- lyserade. I mitt problem ingick emellertid även en annan fråga, nämligen »från verklighetens?» Denna fråga har LAGERBERG ej alls beaktat, och jag vill därför något belysa densamma. Antag, att man förutom de tre redan nämnda provytorna även hade en med 7,07 meters sida, och att provytorna undersöktes medelst o,; kvm stora kvad- ratiska smårutor. Den minsta av provytorna, den med 7,07 meters sida, skulle då bli fullständigt betäckt av de 100 smårutorna och således i sin helhet undersökt; de funna spridningstalen skulle vara fullkomligt säkra. Den näst minsta av provytorna, den med 20 meters sida, innehåller 800 smårutor, av vilka endast 100 undersökts; den är således mindre noggrant undersökt än föregående provyta, där ju alla smårutor undersökts. Provytan med 40 meters sida innehåller 3,200 smårutor, av vilka endast 100 undersökts, provytan med 8o meters sida innehåller 12,800 smårutor, och av dessa hava 100 undersökts. Det är ju alldeles självklart, att den mindre provytan är noggrannare under- sökt än den större, och att spridningstalen för den mindre provytan har större sannolikhet att vara riktiga än spridningstalen för den större provytan. Av det ovan anförda framgår således, att sannolikhetskalkylen, tillämpad enligt LAGERBERG, skulle ge vid handen, att spridningstalen för de omtalade fyra provytorna hade samma giltighet för samtliga ytor, under det att i verklig- heten spridningstalen för den mindre ytan hava större sannolikhet att vara riktiga än spridningstalen för den större. Orsaken till denna mindre goda NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ BESTÅNDSANALYSER 407 överensstämmelse mellan den enligt LAGERBERG tillämpade sannolikhetskalkylens krav och verklighetens är tydligen den, att de så ofta omnämnda medelfel och normalfel upphöra att gälla, då spridningstalen hänföras till hela provytan. — Den nya position, som LAGERBERG intagit i sitt »Genmäle», är således lika litet hållbar som den ursprungliga i arbetet: »Markflorans analys på objektiv grund. » ö ES I vår uppsats hade jag i en not sid. 278 skrivit: »I det betänkande, som avgivits av kommissionen för taxering av Värmlands läns skogar, har det ej heller blivit tillräckligt beaktat, att olika gruppsystem giva olika medelfel». Denna korta not ägnar prof. H. HESSELMAN ett utförligt svar i en uppsats i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1916, H. 4. Det gläder mig, att min not blivit så väl uppmärksammad, och vad som ännu mer gläder mig är det in- direkta erkännandet av notens berättigande. HESSELMAN påpekar, att kom- missionen framhållit, att olika gruppindelningar kunna giva olika medelfel — detta har jag aldrig förnekat — vidare påpekar han, att den gruppindelning, som kommissionen använt, lämnat från praktisk synpunkt synnerligen små medelfel, och att kommissionen därför ej ansett sig behöva utföra medelfels- beräkningar efter andra gruppindelningar, vilket skulle hava krävt betydande arbete och betydande kostnader. Det förhållandet, att den ursprungliga grupp- indelningen lämnat från praktisk synpunkt synnerligen små medelfel, är intet bevis för metodens riktighet och således ej heller något försvar för att medel- felen ej beräknats efter ännu en gruppindelning, och återstår således endast det betydande arbetet och de betydande kostnaderna som skäl för att man ej tillräckligt beaktat det förhållandet, att olika gruppsystem giva olika medelfel. Uppsala i juni 1916. HaARALD KYLIN. TTT a Sedan ovanstående skrivits, men dess publicerande av skilda anledningar blivit fördröjt, har även C. RAUNKIER underkastat vår uppsats en kritik (>Om Valens- metoden>, Botanisk Tidsskrift, Bd. 34). Även denna torde från vår sida kräva ett bemötande,' oaktat det använda skrivsättet är av den natur, att det föga inbjuder till ett fortsatt meningsutbyte. Det är nämligen ej tillräckligt att blott påstå, att en motståndare gjort sig skyldig till oriktigheter, missförstånd, okunnighet o. s. v., eller att påstå, att han icke behandlat saken »saa grun- digt og samvittighetsfuldt, som man med rette kan forlange av Videnskabs- mend». Det gäller även att bevisa, att dylika tillmälen äro befogade, och likaså bör man av en författare kunna begära, att han ej vid inträffad pole- mik i egna tidigare uttalanden inlägger annat än vad han verkligen sagt och då menat, på samma sätt som man kan fordra, att han ej ur motståndarens uttalanden utsöker annat, än denne sagt och menat. I vår uppsats ha vi gång på gång framhållit, att ett mycket ringa sam- band förefinnes mellan spridningstal och arealprocent. Exempelvis anfördes, "Av utrymmesskäl måste framställningen göras helt kort och inskränkas till några vik- tigare punkter. Åtskilliga av RAUNKLIERS synpunkter ha redan i de bägge föregående, när- mast mot LAGERBERG riktade kapitlen erhållit ett indirekt bemötande. 408 HI RIVOR ENIRO TEKENG TE ESTAIM Uj EES SON huru i ett fall Ranunculus auricomus uppvisade ett så stort spridningstal som 81, medan arealprocenten var så obetydlig, att den ej kunde bli föremål för mätning. När nu RAUNKLER gör gällande, att de nämnda storheterna äro grund- väsentligt skilda (se a. st., s. 300), så ansluter han sig i själva verket i allt väsentligt till en åskådning, som först är klart och tydligt framlagd av KYLIN och undertecknad, vadan de tillmälen han i detta sammanhang fram- slungar — det är här de skarpaste förekomma — onekligen framstå i en mycket egendomlig dager. I intet hänseende har vår ståndpunkt i hithö- rande frågor förändrats genom vårt uttalande, att HuLTs ymnighetsgrader i tillämpningen (enligt SERNANDER och hans efterföljare) faktiskt till en viss grad utgöra en sammanfattning av spridningstal och arealprocent. Vi ha här icke visat brist på förmåga att frigöra oss från en »dristig tanke» eller från »ordens makt över tanken», såsom RAUNKIER vill göra gällande (s. 297), utan vi ha helt enkelt framlagt en på empiriska fakta (jfr undersökningen i Vårdsätra naturpark) grundad slutsats av metodens arbetssätt, oaktat den- samma i princip utgått uteslutande från arealprocenten. I detta sammanhang vill jag med några ord beröra en viss »missuppfatt- ning» från vår sida angående RAUNKLERS avsikt med den av honom utarbe- tade »valensmetoden». Men i detta hänseende torde vi i själva verket få anses fullt ursäktade, då han icke veterligen tidigare framlagt denna på sådant sätt som nu skett 1 »genmälet». Tvärtom har det eftersträvade målet fram- ställts väsentligen just på det sätt, såsom det av oss och, som jag tror, även flertalet övriga forskare! uppfattats. När han utexperimenterade sin metod (jfr »Formationsundersogelse og Formationsstatistik», 1909), ville han nämligen få fram »en praktisk Metode, der kan give stabile, sammenlignelige Tal, der nogenlunde svarer til og kan trede i Stedet for det virkelige Masse-Forhold» (s. 41). Och när han 1 ett Anemone nemorosa-bestånd prö- vade metodens värde genom att räkna antalet skott av de olika arterna för att på grundval härav få ett uttryck för de senares relativa » Hyppighedsgrad» (= >»Valens>, se s. 26), så anför han som skäl för detta förfaringssätt att de ifrågavarande växterna »ikke er serligt forskellige med Hensyn till Skudde- nes, Storrelse» (s. 36). . Alltså är det tydligt, att RAUNKIER vid detta tillfälle velat få fram något, som snarast motsvarar arealprocenten. I ett senare arbete (»Formationsstatistiske Undersogelser paa Skagens Odde»>, 1913, S. 203), anser han fortfarande valensmetoden användbar för att bestämma »Arternas indbyrdes Masseforhold», men medger att det stundom kan vara önskvärt att inom smårutorna även uppskatta arternas inbördes » Masseforhold ».? Här talar han emellertid dessutom om en annan sida av vegetationen, »Total- massen, Vegetationens ”Tzeethedsgrad», för vars bestämmande han tydligen anser valensmetoden fullt tillfredsställande. »Totalmassen» och »Arternas indbyrdes Masseforhold» sammanfattades som »Planteselskabets Kvantitet», som ställdes vid sidan av dess »Kvalitet> eller »Floralisten (Artsammenset- ningen) og Arternas Kaarpreg». Förhållandet mellan dessa begrepp fram- ! Bl. a. är det tydligt, att LAGERBERG uppfattat saken på alldeles samma sätt som vi (jfr »Markflorans analys på objektiv grund», s. 140 och 143). ”Huru han tänkt sig, att detta i praktiken skall ske, framgår icke på något ställe uti hans arbeten, så mycket mindre som han icke själv synes vid något tillfälle ha använt en sådan metod. När han i sitt genmäle (s. 302) säger sig senare (1912) ha utarbetat »den kombinerede Valens- och Skonsmetode», så måste därför ett sådant uttryck betraktas såsom vilseledande. NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ BESTÅNDSANALYSER 409 träder mycket dunkelt. Att den mätta »Hyppighedsgraden»> (= >Valensen>) här ej längre skulle betyda ett uttryck för »>Masse-Forholdet» framgår emeller- tid icke på något sätt. Först i »>genmälet»> är det, som denna av RAUNKLIER inskränkes till att blott gälla spridningstalet (»frekvensprocenten> o. s. v.). Nu erkännes också, att detta sista i de flesta fall icke ger >»et tilnermelse- vis rigtigt Udtryk ogsaa for Artens fysiognomiske Betydning, dens Masse- forhold> (s. 290; jfr även s. 296). Alltså har RAUNKLER så småningom själv blivit övertygad, att valensmetoden (i oförändrad form) icke ger ett på något sätt tillfredsställande uttryck för den sida av vegetationen, som han vid me- todens utarbetande sagt sig vilja återgiva. Härmed har i sak det berättigade i vår kritik i denna punkt erkänts. Först efter densammas framläggande har RAUNKIER framställt ett annat mål som det eftersträvade. Numera vill RAUNKLER med valensmetoden i främsta rummet få en rela- tivt tillförlitlig karakteristik av ett vegetationsbestånds biologiska förhållanden. Härvid utgår han från det av honom uppställda livsformssystemet, som i och för sig må ha den allra största betydelse, men omöjligt kan anses uttöm- mande i fråga om växternas anpassning (>Kaarpreg>). Att nämnda mål måste betraktas som mycket ensidigt, synes mig ligga i öppen dag. I själva verket finner jag för min del det i sak mest anmärkningsvärda i RAUNKLERS genmäle ligga i hans åskådning om förhållandet mellan en >»biologisk» och en »fysiognomisk>» karakteristik av »formationerna>, om arternas »>Frekvens og deres Kaarpreg» samt deras »Masseforhold>. RAUNKLER anser nämligen, att en »formation»> karakteriseras 1) biologiskt i synnerhet av de enskilda arternas »frekvens> (spridningstal) och deras an- passning, 2) fysiognomiskt väsentligen av >»massan» (se genmälet, s. 304; jfr även s. 290, 294 och 309). För växtens anpassning betraktas massan vara av helt underordnad betydelse. På ett slående sätt illustrerar han sin uppfattning, när han nu skriver (s. 294): »>D&e&kningsgrad er et fysiognomisk Begreb og ikke paa Forhaand et Udtryk for Tilpasning til Kaarene, hoj D&knings- grad behover aldeles ikke at betyde stor Tilpasning til Kaarene; en daarlig udviklet Cirsium palustre har flere Gange storre D&kningsgrad end en frodig Linum catharticum i samme Stikprove, men det er meningslost deraf at slutte, at den vantrevne Cirsium palustre er flere Gange bedre tilpasset til Kaarene end den frodige Linum catharticumr. Meningen med dessa ord skulle vara alldeles obegriplig, om man ej genom andra uttalanden visste, vad RAUNKLER menar med en växts anpassning. Denna anser han nämligen ha fått ett väsentligen tillfredsställande, ja, nära nog adekvat uttryck i dess >livsform>, d. v. s. dess plats i det av honom själv uppställda livsformssystemet, som är grundat uteslutande på växternas tillpassning att överleva de >ogynnsamma årstiderna» (köld och torrperioder). Givetvis är detta åskådningssätt mycket ensidigt. I det anförda exemplet är det ju bl. a. tydligt, att Cirszum-individet tar en vida större del i anspråk av det.tillgängliga vatten- och näringsförrådet än Linum-individet. Ur näringsfysiologisk synpunkt är >»massan> följaktligen mycket betydelsefull." Allt som allt anser jag den t. o. m. vara av större + Helt i förbigående (s. 306) gör RAUNKIZER själv ett erkännande i samma riktning, när han talar om valensmetodens användbarhet för att bilda >biologiska formationsspektra» även »>med Hensyn til alle andre biologiske Forhold f. Eks. Xeromorfi (Bladstorrelse, Blad- bygningsforhold, etc.), Bestevning og Frespredning> (jfr även C. RAUNKIER, >Om Blad- sterrelsens Anvendelse i den biologiske Plantegeografi», Bot. Tidsskr. Bd. 34. 1916). 410 FSS TEN OT CNE GA SPAR MID ESS TSTOTN betydelse för vegetationens hela »biologi» än arternas »frekvens» i av RAUN- KLER nu avsedd mening. Därför har jag också kunnat påstå, att ett på täckningsgraden (arealprocenten) grundat »formationsspektrum» är ett riktigare uttryck för vegetationens mera allsidigt »biologiska» förhållanden, än ett enligt spridningstalen beräknat. Detta gäller alldeles oberoende av den omstän- digheten, att den förra (enligt metodens arbetssätt) ensam återger något absolut. Det var också på grund av det nu framlagda åskådningssättet, som jag ansåg uppmätningen (enligt LAGERBERGS relativt exakta metod) av arealprocent och spridningstal inom Vårdsätra-provytan berättiga till en del invändningar mot RAUNKLERS dittills framlagda »biologiska formationsspektra». Men aldrig har jag, som RAUNKIAR i sitt genmäle (s. 296 o. 304) låter påskina, använt ett på de HuLT'ska ymnighetsgraderna grundat spektrum att kritisera vare sig ett arealprocents- eller spridningstalsspektrum. Detta är en otillbörlig vantolkning av mitt konstaterande, att i ett givet fall »gav alltså den HuLT'ska metoden, som blott är grundad på en uppskattning, dock ett resultat, som ger ett vida bättre uttryck för arternas verkliga valens än un ”exakta” frekvens- beräkningen efter RAUNKLERS metod». Till sist endast några ord om de olika metodernas användbarhet i prak- tiken. Mot RAUNKLERS oförändrade metod anfördes variehanda invändning a: angående dess reella värd, mot LAGERBERGS metod förnuftigt använd (inom rena provytor) under erk” mande av dess större exakthet än den HuLT'ska, väsentligen endast, att den var till den grad tidsödande, att den endast sällan torde ge resultat, som stå i förnuftig proportion till det nedlagda arbetet. Detta åskådningssätt vill RAUNKLER nu på ett ställe (s. 303) framhålla som ovetenskapligt, men gör sig själv på andra ställen till målsman för alldeles samma uppfattning, då han t. ex. om rutstorleken skriver, att den är mest ändamålsenlig, som ger »det fornuftigste Forhold mellem det vundne Resultat og den anvendte Tid» (s. 305), eller när han säger: »Ved almindelige For- mationsundersogelser vil Arealprocenten n&ppe faa stor Betydning, idet dens fysiognomiske Verdi er for lille i Forhold til det anvendte Arbejde» (s. 308). Först i den mån som det i bestämda fall påvisats, att en mera invecklad metod ger verkliga resultat (och då icke blott ur mätningssynpunkt), vilka gå ut- över dem, som erhållas genom en enklare och mindre tidsödande, anser jag det vara berättigat att ge den förra ett bestämt företräde. Uppsala i maj 1917. GUNNAR SAMUELSSON. IN MEMORIAM EM OSCAR EVERS. FITA gr TE SArIONGE Efter att den 18 april 1918 hava vid full vigör firat sin 85-åriga födelsedag lämnade påföljande dag förre generaldirektören och' chefen för domänstyrelsen OSCAR EVERS helt oväntat utan föregående sjukdom detta jordiska. ”ödd i Göteborg, ägnade han sig efter slutad skolgång åt affärsverk- samhet i faderns firma därstädes, men övergick snart till lantbruk, i det han år 185350 övertog skötseln av egendomen Ström nära Lilla Edet i Älvsborgs län. Intresserad av allmänna angelägenheter var han åren 1863— 1869 ledamot av Göteborgs och Bohus läns landsting ävensom 1864—1871 av samma läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Sedan han 1870 förvärvat egendomen Åkerby i Örebro län, tog han livlig del även i detta läns angelägenheter. Sålunda blev han 1871 leda- mot av dess hushållningssällskap och 1876 dess vice ordförande. Invald i riksdagens första kammare representerade han där Örebro län 1876— 1887 samt Göteborgs och Bohus län 1889—1894. År 1880 var han invald i bankoutskottet, 1881 och 1882 i statsutskottet samt 1894 i till- fälliga utskottet för skogsfrågor, varjämte han åren 1880—1882 var leda- mot av kommittén för lantförsvarets ordnande. Sedan emellertid statsmakterna beslutat, att från och med år 1883 den avdelning i kammarkollegium, som hade om hand statens utarrenderade jordbruksdomäner, skulle sammanslås med den dåvarande skogsstyrelsen och härav nybildas ett större gemensamt ämbetsverk, domänstyrelsen, utsåg "regeringen O. EVERS till dettas förste chef. Denna befattning inne- hade han intill uppnådd pensionsålder och lämnade den sålunda den 22 april 1898. Med OSCAR EVERS bortgick en man, som med ett ståtligt och sympa- tiskt yttre förenade en nobel och välvillig karaktär. Han ägde en fram- stående förmåga att vid en diskussion snabbt uppfatta skilda meningar och därefter med koncisa ord sammanfatta dem. Därför var han sär- skilt skickad att leda styrelsens överläggningar. Då han emellertid var- 412 IN MEMORIAM ken var jurist eller skogsman, bjöd honom klokheten att, när stridiga åsikter i för honom främmande fack- frågor yppades mellan hans byrå- chefer, han i regel fattade beslut först sedan divergenserna av leda- möterna själva utjämnats genom kompromisser eller på annat sätt, varigenom reservationer mot styrel- sens beslut kunde undvikas. TI sin egenskap av erfaren jordbrukare var han däremot fullt hemmastadd i ärenden angående arrendevärderin- gar m. m. ävensom beträffande mark- förvärv för skogsväsendets räkning, därvid han ofta själv besiktigade åt kronan hembjudna egendomar. Alltsedan 1882 var EVERS leda- mot av lantbruksakademiens skogs- och trädgårdsavdelning. I svenska skogsvårdsföreningen var han hedersledamot alltsedan år 1903. År 1892 hugnades han med Nordstjärneordens stora kommendörskors. Vid sin bortgång efterlämnade han sin älskvärda maka HULDA, född RÖHSS, samt tre söner och två döttrar, även som barnbarn och en syster. Av sönerna är en grosshandlare i Göteborg och de båda övriga gods- ägare, den ene i Småland och den andre i Blekinge. Av döttrarna är den ena, ISABELLA VON HOFSTEN, sedan år 1908 statsfru hos H. M. Drottningen och den andra gift med Ööverstelöjtnanten friherre AXEL LAGERBIELKE. JANE AASE SPY: STARS N = La - t GUNNAR HALLS UN Q DN c ot UN) O O Xx UN FOÖRENINGENS TIDSKRIFT 16:e ÅRG. 1918 AUGUSTI JULI — HAFT. 7—8 (Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A.-B, Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) SVENSKA SKOGSVÅRDSFÖRENINGEN (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÄRD) i) REDAKTION: PROFESSORN, JÄGMÄSTAREN (GUNNAR (SCHOTTE, ANSVAR PROFESSORN, FIL. ID:R HENRIK HESSELMAN. FIL DR NILS SYLVÉN, SNR DTS RR Tidskriftens prisi bokhandeln 15 FR SRS SEE ED a RS NON SN allenast 12 kr, ; ; 9, 3 4r,, hålles öppet vardagar kl. 1/210—4. OR c E | . Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 324 1.m) och efter kl. 1/26 :e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rilielekon [E 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. I SS Författarna äro ensamma unsvariga för sina 'uppsatsers ännehåll. Avtryck av up illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskilt tillstånd härtill erhållits av i INNEHÅLL: TRÄGÅRDHE, IVAR: Undersökningar över gran- och tallkottarnas skade- : 24 Ga 2) SAR HE 00203 0 GET a (va ÄRE ES ANENDE FR AN SVAR PER FYR AV SEE AE USAGE KERALA Meddelanden från Svenska Sk opuvårävlörne niangen: | MATTSSON, L.: Genom Norrbottens skogar, Minnen från Svenska Skogsvårdsföreningens tolvte exkursion den 8—11 augusti 1916 (EKEBSEL SU ABS) oo ses bo kisse inled ASPEN SÖLOSANE SINGS FENA INNER EE NES Litteratur: J. J. SEDERHOLM: Arbetets vetenskap. (Rec. av SVEN PETRINL)... ERS INVartkonmna; DODKCP. or vassle sar ce etern Öl bs jo SURT SYNAT AREA USE MAA Trävarumarknaden: Manadsovetrsikt av << Ms lio,ocevssusnordrnvdeasr ssd SKR Eg SAR OKURS TAR SUF Skogsadministrationen: ; Lagar, kungl, förordningar och beslut ......... SITA RORDES TER FS AE NAT RN SER Domänstyrelsens cirkulär, beslut, framställningar och yttranden ......... MEN ESTRÄGARDH UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- BEIRA REEFEKOTTARNAS. SKADE: INSEKTER: FÖRORD. ed anledningav de omfattande skadegörelser, som vid olika tillfällen ägt rum på såväl gran- som tallkottar, upptogos under- sökningar över dessas skadeinsekter på den Entomologiska av- delningens program 1915—1918. Dessa undersökningar äro ännu ej slutförda, men hava dock fort- skridit så långt, att en första i viss mån inledande del nu kan offentlig- göras, som ägnas åt beskrivningen av de vanligaste grankotteinsekterna, som påträffas i de under vintern insamlade kottarna, samt deras parasiter och dessas betydelse. I anslutning härtill framlägges också en metod att genom sammanställning av kläckningsnumerären och kläckningsdata ut- röna, huru de olika parasiterna fördela sig på värddjuren. Det är mig en kär plikt att här uttala min tacksamhet till de perso- ner, som understött mitt arbete, mina kolleger vid Skogsförsöksanstalten, som ofta bistått mig med råd och dåd, alla de skogstjänstemän, som möjlig- gjort, att mitt material blivit så pass omfattande, genom att antingen insända kotteprov eller själva taga hand om kläckningslådor, professor A. TULL- GREN, som ställt till mitt förfogande LAMPAS material av kotteinsekter, docenten S. BENGTSSON i Lund, som lånat mig jämförelsematerial, assistenten N. A. KEMNER, vilken tidvis under min frånvaro skött kläck- ningslådorna, samt d:r A. ROMAN, Stockholm, professor J. KIEFFER, Bitsch, Lothringen, Tyskland, d:ir A. KRAUSSE, Eberswalde, Tyskland, och d:r RUSCHKA i Wien, vilka varit mig behjälpliga med bestämningen av materialet.' Alla illustrationer äro — med ett undantag — originalfigurer. Hel- figurerna av de större parasitsteklarna (fig. 8, 10, 12 och 13) äro under d:r A. ROMANS Överinseende ritade av fru THERESE EKBLOM, de övriga figurerna dels av herr H. FAITH-ELL dels av herr G. HÅKANSSON. ! Pag. inom parentes hänföra sig till motsvarande sidor i Medd. fr. Statens Skogsför- söksanstalt H. 13—14. 28. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. INING ERA TT SRÖRTECKNING Sid. FÖLOTG ss nn ds 26 dfn da reisktg re vb ja Se ns BER es ee a IS leta sp Sjal Sig ritor rele os ge ge EE EE Fa et RSA 413 Innebållsförteckain9" Cass sos msg ses An era rea sö Sad rd sera sis el så er sr EA SEE AN ENS 414 De under vintern insamlade grankottarnas vanligaste insekter,.................sssecsoasrocn ar 415 Undersökningarnas Iplål a 4. scs.sssestsserddesspjee jus Brest slenie left a Sf Er Sal BSS EEE 415 Vår hittillsvarande kunskap om grankottarnas insekter i Sverige —.osssmsssssssresesrerennana 418 rankottvecklaren, Laspeyresia (Grapholitha) Strobtlelld Massa sossar er 423 GrankottvecCklarens paräSslter:i /ösess ss sssbesss seneste ert EES sej SSA EEE 426 INEWIer tis: CKEMASTOTAES: MÅG ska. ocj ee kel Seeger sf Ks je RATE [oja få SL a Es ANA SARAS BANAR 426 Ephuattes, oldbratus: RAT | sssnossdessss ös deg dg safe Slälslern tja se kina eagle (ee ARR 428 FEpURUS PENiCUlAatuUS ,IKRB 0 oodussassd ae elen ee öd Aras ejer BESS E er RESAS 429 BI ACO SP, ocg ses igen ra eff S AD nell sera es Te lärs agerar ör SR sf BETS förr RES SNARARE SEAN 429 Betydelsen av grankottvecklarens ParaSllet. mus. g.s. sees. ASS SSE SS SES AS re 431 Grantrögallmyggan. .Ferrisia. stroba NYINNE EIStoriko Eee SSE 434 Jämförelse mellan WINNERTZ' beskrivning av Perrisia strobi och den i Sverige förekommande (granfrögalllayg 2 äD.« tum see see ess es sr 435 Beskrivning. av IMa80 7 > cs, ms ssses sn pss see e rer Kreta sö ISA le)a Bär L SS STL RS ERE VERSA 437 Beskrivning av. larven (:sssssesssessdude sö seden ket sars sr ej SE SL JE RA RN 441 Beskrivning. av puppa Vas swdsdsnssssbb ee rekEe EE ke Ne SS rs a RE SS ENA Er es TN SARA 442 FÖTPUPPDING EN Medel svs ebawrsnsnslsjels)e]sle fa ee lörårne eka öres rea USES en SAFE EN AES STARS 443 Granfrögallmyggans parasit Platygaster (Triplatygaster) contorticornis RATZ. ............ 446 BeESkrlVDIDG vas cccs sele eter Ses dår a sb fiera re ere rst BLT se SE ESS AR AN 446 Biologi 8 själe)ö ö0na DA äAR area ELEN Bele NS AST VIS KA Tar a re ob SA a GA SNR SNES ET SR PE AEA 450 Granfrögallmyggan och dess parasit, Platygaster contorticornis RATZ, sssssssessersrrsarr aa 451 (Granfröstekeln,: Zorymrus. azureus BEN. s.ssedsnsestyssedesn sel nejslels etsiojie sie ASSR 455 Beskrivning av IIMASÖ > sens Msessesese see ser kr g r arsfS RE SRSNRN IRAAN 456 Beskrivaiag "av larven” co. desdabios seyde dess ogsr sSAE LEE SAST RS NS RNE 460 Beskrivning av PUppaD = d;3.cddeesuecde öden rer er SEE SEE SAFE 460 KÖRPIP PIN GCI 4 ch efriefein sjö fejeiele ars rö pe Efje ör Slo oja fe Afa a fe Neje a Ses SE SERA AES REDAS 461 (Granfröstekelns parasit, Aprostocetus. strobilane (BRATZ) Go-o-s0r ra 462 BB ESKILVDIAG (ögats oalo sl el sana est ee ål åate fed is lö dbr (ed a fare er AA AS ES AR AA RK RN 462 Granfröstekeln, Zorymus azureus BHN,. och dess parasit Aprostocetus strobilane (RATZ.)... 467 En metod satt utröna de respektive vwärddjurens Parasiter sö. s,0ss.osede se RE 470 TA tferaturförteckning 0 35: sms ssewst sees css n ns ir erfa dn Sö a TE EEE REAR RK 476 (1143) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 415 I. De under vintern insamlade grankottarnas vanligaste in- sekter. Undersökningarnas plan. Ändamålet med undersökningarna var att vinna kunskap om, vilka skadeinsekter vi ha på gran- och tallkottar i Sverige, dessas biologi, utbredning och omfånget av deras skadegörelse, deras parasiter, dessas biologi, utbredning och betydelse, vidare att pröva ev. metoder att be- kämpa skadeinsekterna, varjämte andra närliggande frågor, t. ex. an- greppets ev. inverkan på de oskadade frönas grobarhet, möjligheten att av kottarnas yttre draga slutsatser angående deras beskaffenhet, kotteinsekternas och deras parasiters uppträdande under år med spar- sam kottetillgång m. m., borde undersökas. Vår nuvarande kunskap i dessa frågor var nämligen alltför ofullständig, för att man skulle kunna bygga på densamma. Den skadegörelse, som insekterna vålla, är emellertid av mycket olika slag och det var därför omöjligt att på en gång angripa proble- met i dess hela utsträckning. Ur praktisk synpunkt kan man urskilja tre kategorier av skadegörare: den ena vållar, att kottarna för tidigt ned- falla till marken, och kan följaktligen endast studeras genom att under vissa träd vid olika tidpunkter uppsamla och undersöka de nedfallna kottarna; den andra orsakar visserligen ej kottarnas nedfallande, men beger sig själv ned på marken i och för övervintringen och måste därför studeras ute i skogen under sommaren och hösten; den tredje kategorien åter övervintrar i de på träden kvarsittande kottarna och kan studeras på material, som insamlas vid avverkningarna under vintern. Det ligger i sakens fatur, att den senare kategorien är den, som är lättast att studera; och det är också den, som är bäst känd — vilket i detta fall ej betyder, att den är tillräckligt känd — under det att man om de båda andra kategorierna har mycket ringa kännedom. Det ansågs därför lämpligt att börja undersökningarna med de insekter, som anträffas i de under vintern insamlade kottarna, och till följd av bristande utrymme och arbetskrafter begränsades de till grankottarnas insekter. En undersökning av kottar från så många olika delar av vårt land som möjligt måste därför sättas i gång. Detta kunde lättast ske med tillhjälp av de s. k. amerikanska kläckningslådorna (fig. 1). Dessa, som först konstruerades i de Förenta staterna för studiet av skadeinsekternas parasiter, äro numera använda över hela världen vid dylika undersök- ningar och medföra en oerhörd besparing av tid och arbete. De äro grundade på den principen, att insekterna, när de kläckas, äro negativt 416 IVAR TRÄGÅRDH (1144) geotropiska, d. v. s. söka sig uppåt, samt positivt fototropiska, d. v. s orientera sig med huvudet mot ljuset. Dessa deras tropismer utnyttjas vid deras insamling på så sätt, att det insamlade materialet, varur de skola kläckas, inneslutes i en låda av trä eller papp, i vars ena vägg upptill en rad av hål äro borrade, i vilka glasrör inpassas. När insek- terna kläckas, samlas de i glasrören, där de lätt kunna tillvaratagas. Foto avförf. Fig. 1. Kläckningslåda, innehållande grankott, med rören svarta av insekter; omk. '/;. — Breeding case containing spruce-tree cones; the glass-tubes black with cone insects. Då dessa kläckningslådor äro lätta att sköta, beslöts det att söka värva intresserade personer att medverka vid undersökningarna, varför en skri- velse i detta syfte utsändes. Förslaget omfattades med så stort intresse, att i slutet av år 1915 tillsammans 34 lådor kunde utsändas till följande personer: länsjägmästare P. ÖDMAN, Sollefteå, länsjägmästare R. LUBECK, Uppsala, länsjägmästare G. FRIES, Karlstad, länsjägmästare V. LOTHIGIUS, Jönköping, länsjägmästare U. DANIELSSON, Kalmar, länsjägmästare G. PFEIFF, Halmstad, länsskogvaktare P. ÖSTERDAHL, Tuna, Kalmar lan samt M. ANDERSSON, Frörian, Åtvidaberg. Därjämte utsändes med ledning av 1915 års rapporter över kotte- och frötillgången till ett hundratal av de kronojägare, som rapporterat skadad kott, ett cirkulär med begäran om prov av 200 kottar. Som följd härav kunde vid det Entomologiska laboratoriet under vin- tern och våren 1916 omkring 60 prov av kottar från olika delar av lan- det undersökas." De insända proven förvarades i ett oeldat uthus och " Från följande personer ha kotteprov erhållits: jägmästare F. Lindberg, Bispgården, jäg- mästare G. Kolmodin, Orsa, länsjägmästare G. Fischer, Karlskrona, kronojägarna E. A. Rova, Pajala, J. G. Forsberg, Kalix, N. L. Englund, Bredsel, P. G. Lindström, Älvsby, C. G. Fjellström, Blattniksele, N. A. Johanzon, Myrheden, J. Andersson, Gunnarn, J: VV. Sjöberg; Rusksele, E. A. Königsson, Hällnäs, A. Nilsson, Lillögda, E. O. Nilsson, Ormsjö, I. Sunde- (1145) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 417 inlades successivt i kläckningslådorna, av vilka ett trettiotal voro i bruk samtidigt. Det skulle givetvis varit av stor vikt, om kottarna under den tid, som föregick inläggningen i kläckningslådorna, kunnat förvaras vid konstant, låg temperatur, så att de i dem befintliga insekterna ej under lagringen undergått någon utveckling; ty därigenom skulle de kläcknings- data, som vunnits för prov, som behandlats vid olika tidpunkter, kunnat direkt jämföras. Detta lät sig nu ej göra, då alla anordningar för fram- bringandet av en konstant temperatur f. n. saknas vid Skogsförsöks- anstalten, en stor olägenhet, som ej häller, åtminstone under den när- maste framtiden, synes komma att bliva avhjälpt. Genom det sålunda, dels vid Skogsförsöksanstalten, dels i olika delar av landet insamlade materialet, som härstammade från omkring 70 lo- kaler, borde man först och främst kunna få i grova drag fastställd den geografiska utbredningen av såväl grankottarnas skadeinsekter som deras parasiter samt den roll, som parasiterna spela, och därjämte genom un- dersökning av kottematerialet efter kläckningarnas avslutande erhålla ett mått på de gränser, inom vilka skadegörelsen varierade. Särskilt med tanken fästad på möjligheten att mot dem av skadeinsekterna, som ej på annat sätt kunde bekämpas, använda den s. k. biologiska metoden, d. v. s. betjäna sig av deras parasiter, skulle det givetvis vara av största vikt att veta dessa parasiters utbredning. Man har nämligen ofta funnit, att en viss skadeinsekt i olika delar av sitt utbredningsområde är angripen av olika parasiter. Detta förhållande kan tänkas bero, antingen på att de resp. parasiterna verkligen ha olika utbredning, eller också på att de visserligen ha samma utbredning, men att den ena parasiten i en viss trakt under det ena året på grund av yttre faktorers inverkan ej kommer till utveckling. man, Härnösand, B. A. Berglund, Junsele, P. A. Ström, Strömsund, R. Eriksson, Hammer- dal, K. O. Sundin, Österede, G. E. Olsson, Ytterhogdal, M. P. Linner, Hedevilsen, N. Lind- ström, By pr Alby, O. Zetterström, Bispfors, I. Halfvarsson, Hamra, N. Ricklund, Järbo, M. IL. Bruzell, Kloten, Olof Olsson, Lima, E. Thomson, Nisshyttan, Säter, Th. Wahlström, Kungsskogen, Ölme, L. Löf, Fastnäs, A. Bäckström, Helgebodafors, J. Dunér, Värmlandsbro, A. G. Ekman, Kristinehamn, A. Pettersson, Järle, G. A. Green, Uttersberg, P.J. Johansson, Kungsör, L. A. Hedström, Västerås, K. J. Hedbom, Örsundsbro, A. Larsson, Östhammar, A. Holmgren, Svedja, Tierp, A. D. Pettersson, Bjurfors, J. Ling, Enstaberga, C. A. Falk, Karlsby, K. Gredin, Borensberg, H. Olsson, Visby, J. F. Landers, Stenstugu, Hejde, J. A. Jonsson, Alvastra, Hj. Hultman, Mölltorp, F. G. Johansson, Finnerödja, A. J. Nygren, Fors- hem, C. Apelgren, Frambo, G. Engdahl, Forsbacka, Åmål, K. J. F. Lindqvist, Rånnum, J. A. Eriksson, Skene, C. O. Skogh, Bullaren, P. A. Österdahl, Almvik, F. R. Ekström, Tuna, J. A. Andersson, Visingsö, A. G. Björnberg, Bottnaryd, A. Ekstrand, Ulvshult, J. A. Mell- ström, Laholm, N. Nilsson, Nättraby, A. Bergström, Skorpstorp, G. Skoglund, Böda, J. Ja- cobson, Böda samt Kinnared plantskolor, varjämte ett par prov inkommit, som ej kunnat identifieras i fråga om lokal eller avsändare. 418 IVAR TRÄGÅRDH (1146) I det förra fallet skulle man kunna tänka sig att — i likhet med vad som många gånger i liknande fall skett i de länder, som i praktiskt- entomologiskt hänseende intaga en ledareställning — genom spridning av parasiterna utjämna detta missförhållande i fråga om deras utbredning. Genom att använda ett — i fråga K om antalet lokaler — så pass vidlyftigt FÖR material, som skedde, hoppades jag STAN att utan svårighet kunna fastställa de olika skadeinsekternas parasiter, ut- gående från det antagandet, att bland så många prov alltid några skulle fin- nas, vilka uteslutande voro angripna av en enda skadeinsekt. Så var emellertid ej fallet; det visade sig tvärtom, att praktiskt taget alla de insända kotteproven voro angripna av ej mindre än tre olika skadeinsekter, grankottvecklaren, granfrögallmyggan och granfröstekeln, samt dessas para- siter och eventuellt hyperparasiter. Det blev därför nödvändigt att ut- arbeta en särskild metod för att utröna förhållandet mellan de talrika ur' kot- tarna kläckta insekterna, för vilken i det följande skall redogöras. Dessförinnan torde det vara lämpligt att kasta en blick på vad vi hittills veta om grankottarnas skadeinsekter i Sverige och deras parasiter. Vår hittillsvarande kunskap om grankottarnas insekter i Sverige. Fig. 2. Karta, utvisande de lokaler, från LINNÉ (1758, S. 539) kände endast vilka grankottar undersökts, antingen : Ö genom att intresserade personer mottagit till grankottvecklaren, om vilken han kläckningslådor, eller att prov insänts skriver: »habitat in strobilis abietis». till den Entomologiska avdelningen. — Å | Map, showing the localities from which cones DE GEER (1771) däremot kläckte ur have been investigated. grankottarna alla de tre fjärilar, som hittills i vårt Jand äro funna i dem, nämligen Eupithecia abietaria, Phycis abietella och Grapholitha strobilella. Larven av den förstnämnda fann han i slutet av juli i ännu gröna kottar; larven övervintrade och kläcktes i maj följande vår (s. 462—464, fig. 10—12, pl. 9). Larven av Phycis (1147) GRAN: OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 419 abietella (s. 487—490, fig. 12—14, pl. 9) upptäckte han, därigenom att han i augusti varseblev kottar, vilka hade hopar av exkrement fast- spunna på utsidan. Dessa undersöktes, med den påföljd att larven anträffades. Han ger en rätt detaljerad beskrivning av såväl fjäriln som larven och skildrar utmärkt träffande det karakteristiska sättet för skade- görelsen. Grankottvecklaren slutligen kände han ej till i larvstadiet, ty den kläcktes ur kottar, som han insamlat, i tanke att de endast voro angripna av grankottmottet. Egendomligt nog identifierar han ej arten med den av LINNÉ beskrivna strobilella. I DAHLBOMS arbete »Kort underrättelse om Skandinaviska Insekters allmännare skada och nytta i hushållningen» omnämnas inga som helst skadeinsekter på grankottar. HOLMGREN däremot (1867) upptager kottgnagaren, Anobium abietinum, om vilken det uppgives, att den förekommer tämligen allmänt i granskogar och lever i grankottar, ofta tillsammans med grankottvecklarens larver. Kottgnagarens larver hålla ofta till i kottarnas tjocka ända, där de ligga krumböjda, då nämnda fjärils larver däremot ligga utsträckta efter hela sin längd närmare kottens mitt eller spets. HOLMGREN skriver dessutom: »Flera andra närstående arter leva även i grankottar, men de äro sällsynta hos oss.» Därjämte upptager han grankottvecklaren (s. 308), om vilken han skri- ver: »Denna vecklare synes vara tämligen allmän i mellersta och södra Sveriges granskogar. — Larven lever endast inuti grankottar, såväl i den vanliga granens, som i de hos oss inplanterade arternas. Han förtär i början endast märgröret eller det inre av kottstjälken, men när gran- fröna bliva mogna tillgriper han sedermera även dessa. Om hösten är han fullvuxen, men övervintrar dock i kotten till följande vår, då han undergaår förpuppning. Generationen är vanligen enårig, stundom även tvåårig.» »Någon synnerligt stor skada gör väl aldrig dessa larver hos oss; dock finner man stundom ett betydligt antal kottar, i vilka de innästlat sig. Dessa kottar kunna merendels lätt igenkännas från de friska därigenom, att de äro krokiga och att kåda på ett eller annat ställe från dem ut- sipprar.» Efter HOLMGREN dröjer det ända till 1893, innan vi finna några upp- gifter om grankottarnas skadeinsekter; detta år lämnar WAHLGREN i Skogsvännen (s. 40—45) en redogörelse över sina undersökningar över dem, vilken innehåller flera nya fakta av stort intresse. Av WAHLGRENS beskrivning över grankottvecklarens skadegörelse fram- går, att han sig själv ovetande även iakttagit spåren av grankottmottets IVAR TRÅGÅRDH (1148) verksamhet. Ty ordalydelsen >»— — — maskmjöl, vilket då larven tagit sin väg genom kottfjällens övre, tunnare delar, spiralformigt längs kotten, mera luckert och grovkornigty — — — är i själva verket en mycket träffande karakteristik av den skadegörelse, som grankottsmottets larv förövar. WAHLGREN sökte bl. a. besvara frågan, om man av grankottens yttre kan bedöma, om den är angripen eller icke. Han fann, att av ett antal till utseendet fullt friska kottar ej mindre än 67,6 ”o voro angripna av grankottvecklaren (eller grankottmottet, jfr föreg.), medan av de syn- bart skadade kottarna ett något mindre antal, eller 65,7 70, voro angripna. Härav framgår således, att kottens utseende ej lämnar någon som helst ledning vid bedömandet av dess beskaffenhet. WAHLGREN sökte även utröna dels, huru många frön som gå förlorade genom larvernas verksamhet, dels groningsprocenten hos de kvarvarande. De förra beräknades till 30 4, en siffra som dock ej ger något mått på larvernas skadegörelse, då alla uppgifter om larvernas antal saknas. Endast 34 6 av de oangripna fröna voro grobara, men detta kan natur- ligtvis ej utan vidare skrivas på grankottvecklarens konto. Förutom den senare larven påträffade WAHLGREN även en annan larv. Han skriver därom: »Vid klyvning av kottefjällen påträffades i dessas något uppsvällda basar cylindriska håligheter, som voro uppfyllda av glänsande, vita hylsor. Varje hylsa var i ena ändan öppen och tom, men mot den andra, slutna ändan avstängd med en tvärvägg, och i denna lilla kammare låg in- bäddad en 2,; mm lång, avlångt äggformig, tydligt segmenterad larv, utan fötter eller avskilt huvud, samt till färgen ljusgul, mot ena ändan dragande i orangegult.» Det lyckades ej WAHLGREN att kläcka några insekter ur dessa hylsor, men han förmodade, att larverna tillhörde någon Pteromalid, som var parasit på grankottvecklarens larv. Samtidigt omtalar 'han dock, att ett antal fullbildade exemplar av Cecidomyia pint även utkrupit ur kottarna, men att dessa säkerligen ej hava någon del i förstörelsearbetet. Slutligen påträffade WAHLGREN även Anobium abietinum, dock endast enstaka, varjämte Ichneumonider och Pteromalider i största allmänhet om- nämnas. År 1907 blevo grankottarnas skadeinsekter föremål för undersökningar av LAMPA. Angående grankottvecklaren gjorde LAMPA en del rön av in- tresse. Såt. ex. visade han genom en undersökning av angripna kottar vid olika tidpunkter, att larverna fortsätta med sin skadegörelse efter över- vintringen ända till juni månad. Den 29 april undersöktes en kotte; i densamma påträffades tre larver, (1149) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 421 och av fröna voro 50 skadade av dessa, 44 stycken voro oskadade, 253 hyste gallmygglarver och 1 en stekellarv, varjämte 11 voro tomma. Om dessa senare, som naturligtvis voro slöa, frånräknas, var följakt- ligen 41,3 0 av fröna förtärda av grankottvecklarens larver, d. v. s. 13,7 0 av varje larv. Den 27 maj undersöktes en annan kotte, vari anträffades två >»något mera än halvväxta larver>; de skadade frönas antal var denna gång 38. 16 voro oskadade, 7 hyste gallmygglarver och 19 voro tomma. Omräknat i procent blir detta 71,6, d. v. s. 35,8 Yo pr larv. Sista gången undersöktes kottarna den 27 september; de hade då för- varats under bar himmel hela sommaren. Vid detta tillfälle kunde icke ett enda oskadat frö påträffas. Anmärkas bör emellertid, att LAMPA ej medräknade de frön, som voro alldeles förtärda, så att blott frövingen fanns kvar. Siffrorna äro därför, som han själv framhåller, säkerligen för låga. Trots de ofullkomligheter, som vidlåda dessa försök — såsom den felkälla, som uppstår, genom att ej de helt och hållet förtärda fröna medräknats och att dessas antal kan vara olika i de undersökta kottarna, samt frånvaron av exakta uppgifter om larvernas storlek samt om tem- peraturen under den tid, som kottarna varit lagrade — peka de dock tydligt hän på, att den av grankottvecklarens larver vållade skadegörelsen betydligt tilltager i omfång under våren, vadan HOLMGRENS uppgift, att larven är fullvuxen redan på hösten, är oriktig. LAMPA drar härav den slutsatsen, att man bör klänga kottarna så tidigt som möjligt. Han skriver (s. 197): >Ett medel, som i hög grad måste minska deras antal,! synes mig dock vara att insamla kottarna och klänga dem så tidigt som möjligt, innan ännu vecklarelarverna hunnit göra någon större skada, och detta i synnerhet de år, då det visar sig, att larver äro talrika, d. v. s. att de finnas i nästan varje kotte. Av förestående synes nämligen, att redan ett par eller tre sådana larver äro tillräckliga för att med hjälp av mygglarverna förstöra nästan vart enda frö, om de få husera ostörda ända till fram i maj månad, då puppstadiet inträder.» Förutom grankottvecklarens larver påträffade LAMPA i fröna små gula gallmygglarver, alltid blott ett i varje frö. Han anser det möjligt, att dessa äro den av WINNERTZ från Tyskland beskrivna Cecidomyia strobi WINN., emedan denna arts larver deformera fröna på alldeles samma sätt som de av honom iakttagna. Det lyckades emellertid ej LAMPA att finna några puppor i fröna, och ännu i september funnos larverna oförändrade kvar i dessa. De av denna larv skadade fröna uppgingo enligt LAMPAS upp- gift till 30—30 MN. 1 Förmodligen menas skadegörelse. 422 IVAR TRÄGÅRDH (1150) Trots det att LAMPA ej kunde finna några puppor av gallmyggorna i fröna, framkommo likväl ur kottarna i början av maj en rätt stor mängd myggor. Dessa förmodade LAMPA emellertid tillhöra en annan art. Deras kläckning upphörde nämligen efter ett par dagar, medan samtidigt de gula larverna oförändrade funnos kvar i fröna. En närmare undersökning av kottarnas inre ådagalade, att i den tjoc- kare delen av kottefjällens bas funnos gångar och hålor, vari påträffades vita, avlånga, mot ena ändan smala och halsformiga kokonger. Ur dessa kläcktes sedermera några myggor, vilka liknade de förut framkomna myggorna, men däremot ej den av WINNERTZ beskrivna arten. I stället för att av dessa iakttagelser draga den slutsatsen, att de mygg- larver, som funnos i fröna, och vilkas puppor LAMPA ej kunde finna i dessa, i och för förpuppningen redde sig en kokong i kottefjällens bas, antog LAMPA således, att i kottarna funnos två olika myggarter. Av dessa levde den ena i fröna och var möjligen identisk med Cecidomyia strobz, den andra levde i kottefjällens bas och kunde därför ej anses vara något egentligt skadedjur. LAMPA skriver om den senare (s. 196): »Dessa mygglarver göra tro- ligen blott ringa skada, och denna skulle då bestå i hindrandet av kot- tarnas och frönas normala utbildning, vilket borde äga rum efter blom- ningen, medan kottarna äro små, ty det synes vara kort efter denna tid, som myggorna flyga omkring och lägga ägg. Sedan kottefjällen blivit fullväxta och vid basen nästan stenhårda, är väl larvernas närvaro där av blott ringa betydelse.» Som vi se, är det de redan av WAHLGREN beskrivna kokongerna, som LAMPA iakttagit, tydligen utan att känna till WAHLGRENS uppsats; vår kunskap om dem har genom LAMPAS undersökningar något vidgats i så måtto, att han visat, att de ej, som WAHLGREN antog, voro förfärdigade av någon parasit på grankottvecklarens larv, utan gjorda av gallmygglarver. Förutom dessa fann LAMPA i fröna en mängd små, grönglänsande steklar, som kommo fram ur runda hål på fröskalen. Dessa blevo ej häller till arten bestämda, men LAMPA uttrycker den åsikten, att de ej tillhöra någon i Sverige eller Tyskland som fröätare känd art, utan att de äro parasiter på mygglarverna, »ty i samma frö som en sådan kan parasiten i fullbildat tillstånd någon gång påträffas, men vanligen synes -: ej till några rester efter värddjur: — — — I ett frö fann jag en liten parasitlarv, som var av gulaktig färg utanpå en mygglarv.» Slutligen fann LAMPA i fröna ytterligare en larv, vilken beskrives som blåaktigt vit, rynkig och försedd med två små bruna käkar. Dessa an- togos tillhöra någon liten parasitstekel, men om de voro parasiter på mygglarverna eller levde av kärnan, kunde ej avgöras. (1151) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 423 År 1910 erhöll SYLVÉN (s. 227) en liten gallmygga ur granfrön, vilken han förmodar vara identisk med den två år förut av SEITNER från granfrön från Idria i Krain beskrivna arten Plemeliella abietina. År 1914 lämnade förf. i Skogen (s. 42—350) en kort sammanställning av gran- och tallkottarnas viktigaste skadeinsekter. Av de förra omnämnas och avbildas grankottgnagaren, grankott- vecklaren och grankottmottet, vilken senare nu för första gången omtalas som skadedjur i Sverige, om man frånser DE GEERS av senare författare förbisedda uppgifter (jämf. s. 1146). Där- jämte omnämnas granfrögallmyggan och granfröstekeln, vilken senare hän- fördes till det från Tyskland och Nord- Amerika som fröätare bekanta chalci- didsläktet Megastigmus. Kran, Grankottvecklaren. Laspeyresia (Grapholitha) strobilella L. 1 + ; é 1 £ 4 &x 1 Som av den bifogade kartskissen (fig. 3) framgår, är denna vecklare spridd över hela landet. Dess biologi är i sina huvuddrag så väl känd, att det ej är nödvändigt att här ingå på den- samma. Däremot är såväl larven som puppan mycket ofullständigt beskrivna, varför här nedan en utförlig beskrivning lämnas på dessa stadier. Larven är till färgen ljust gulvit, med brungult huvud; längden är 9—10 mm och bredden omkring 1,6 mm. Protoracalskölden) (fis: 4 a) ät svagt utvecklad med otydliga gränser Fig. 3. Karta, utvisande förekomsten av grankottvecklaren (Laspeyresia stro- bunden mittstrimma delad i två oregel- bilella L.) i kotteprov, insamlade vintern 3 o / - I1915—1916. — Map, showing the occurrence bundet trekantiga plåtar, vilka här och of Laspeyresia strobilella in cones collected var hava små. oregelbundna, mörkare during the winter 1915—1916. fläckar; av de sex paren hår är det mellersta paret i den främre raden, det inre och yttre paret i den bakre raden av samma längd och mycket korta, högst hälften så långa som de övriga, av vilka det mellersta i den bakre raden är längst. Avståndet samt genom en längsgående oregel- 424 IVAR TRÄGÅRDH (1152) mellan det yttre och det mellersta paret i den främre raden är ej hälften så stort som mellan det mellersta och det inre paret, och det yttre paret i den bakre raden sitter rätt bakom och nära det yttre i den främre raden; 3 par porer finnas, placerade som fig. 4a utvisar. Fig. 4. Laspeyresia strobilella (LTL). a, protoracalskölden, 6, analskölden. — a, prothoracic plate, 4, suranal plate. Analskölden (fig. 4 b) är tväroval, rundad såväl framtill som baktill samt av kroppens färg med undantag av ett antal av omkring 14 par små, oregelbundna fläckar, som äro mörkare; av de fyra par hår den bär sitta fyra submarginalt i bakkanten nära mitten, fyra i en bågböjd tvärrad något bakom analsköldens mitt, de mediana i rak linje framför de laterala i den bakre raden. I de båda raderna är det yttre paret omkring dubbelt så långt som det inre. Huvudet, och "mundelatfnat Huvudkapseln (fig. 5) är brun med mörka bakkanter på hemisfärerna samt har väl rundade sidor; dess största bredd befinner sig något framför bottnen av inskärningen i bakkanten och förhåller sig till längden som 2,8 : 2,3. Gaffellinjen är enkel i den övre sjättedelen. | | Fronto-antennalsuturen är väl ut- Fig. 5 Caspeyresia strobilella (1) Hui vecklad och löper parallellt med view. gaffellinjen. Pannan bär fem par hår, av vilka två par sitta iden övre hälften, tätt utanför gaffellinjen, två par sitta nära framkanten och ett par på insidan av gaffellinjen, bildande en kvadrat med det mediana paret av de i framkanten sittande håren. Två par porer finnas, ett par något (1153) - GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 425 nedanför och utanför det översta borstparet, det andra nära medianlinjen på lika avstånd från de mediana framkantshåren och det tredje paret, uppifrån räknat. Hemisfärerna bära par här, place: rade som fig. 5 visar, sex stycken små, korta, bildande en oregelbunden längs- rad något utanför hemisfärernas mitt, 4 stycken placerade marginalt eller sub- marginalt i nedre hälften av hemisfä- rerna samt ett par sd Fig. 6. Laspeyresia strobilella (L). a, labrum från översidan; nära fronto-lateralsu- b, densamma från undersidan; c, högra antennen, sedd från turen i höjd med översidan; d, mandibel, sedd från undersidan. — a, labrum, dorsal aspect; 3, same, ventral aspect; c, right antenna, dorsal aspect; d, mandible, pannans mitt. ventral aspect. Antennerna (fig. 6 c) äro fyraledade; den första leden är omkring i gånger så bred som lång. Den andra leden är cylindrisk, nästan 2 gånger så lång som sin diameter samt mera än dubbelt så bred som den tredje leden; den bär nära basen på utsidan ett ringformigt sinnesorgan och i spetsen, vid basen av den excentriskt fästade 3:dje leden, två koniska sinnesorgan, av vilka det ventrala är något större än det dorsala. Av de två håren, vilka båda äro placerade ter- minalt och dorsalt nära ytterkanten, är det ena kraftigt utvecklat, rakt och lika långt som 2.—4. lederna tillsam- mans, det andra mycket kort; nära basen av den större sinneskäglan finnes ett kort, koniskt borst. 3:dje leden är cylindrisk, rundad i spetsen samt 1'/2 gång så lång som sin diameter; den bär två små hår samt en sinnes- kägla och excentriskt den 4:de leden, som är kortare än sinneskäglan och i spetsen bär ett borst av ledens längd. Labrum (fig. 6 a och b) är något mera än dubbelt så ) bred som den är lång i medianlinjen samt bredast i mit- EE a ten, med åt båda håll avsmalnande, raka sidor; i fram- Puppan, sedd från kanten är den genom en djup inskärning delad i två run- sidan. — Pupa, la- å å lt er äspeck. FÅ dade lober, men i bottnen av inskärningen finnes en tunn, 426 IVAR TRÄGÅRDH (1154) tandad kant. Av håren sitta endast III marginalt, där labrum når sin största bredd. IV, V och VI sitta submarginalt med lika avstånd mellan varandra; I och II sitta nära varandra på båda sidor om mittlinjen i en tvärlinje i jämnhöjd med III; hår II är längst, 1!/, så långt som I och IV, vilka äro omkring två gånger så långa som III, V och VI. På undersidan finnas de vanliga tre paren grova tornar samt ett par oregelbundna plattor, som i bakkanten bära två par ringformiga porer, varjämte nära labrums bakkant finnes ytterligare ett par porer. Mandiblerna (fig. 6 d) äro tjocka och kraftiga samt mörkbruna till färgen; de ha fyra kraftiga tänder och bakom dessa en tunn, trekantig egg; av de båda håren är det främre blott hälften så långt som det bakre. Puppan (fig. 7) är brungul till färgen och intill 4,; mm lång, med trubbig panna och jämnt avsmalnande bakkropp, som hastigare avsmal- nar från mitten av det åttonde segmentet; bakkroppsspetsen är trubbigt rundad. Vingslidorna räcka till bakkanten av det fjärde abdominalsegmentet. Ryggsidan av 2.—6. abdominalsegmenten äro nära fram- och bakkanten beväpnade med två tvärrader av bakåtriktade tornar, vilka äro grövre och sitta glesare i den främre raden än å den bakre, vilken senare sträcker sig längre ned på sidorna än den främre raden; på det åttonde seg- mentet finnes blott den främre raden och på det nionde en tvärrad av vanliga hår. Den s.k. cremaster i bakkroppsspetsen utgöres av sex par krokiga, utåtböjda borst. Grankottvecklarens parasiter. Redan vid tidigare undersökningar kläcktes flera parasitsteklar ur av grankottvecklaren angripna kottar, och LAMPA (s. 199) upptager följande tre arter: /Vemeritis cremastoides HGN. Ephialtes glabratus RTZ. och Bracon anthracinus NEES., den senare dock med en viss tvekan. Mina undersökningar ha till detta antal endast kunnat lägga ytter ligare en art, Epiurus geniculatus KBM. Nemeritis cremastoides Hen. Denna art beskrevs av HOLMGREN III, s. 102—103) på honeselnslde tagna av BOHEMAN i Småland. Larven och puppan är jag ej i tillfälle att beskriva, emedan tiden ej räckt till för de tidsödande kottundersökningar, som skulle kräfts för att preparera fram dessa stadier. Några iakttagelser över dess förpuppning ha dock gjorts. I likhet med så många andra parasiter, t. ex. granfrögallmyggans parasit Pla- (1155) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 427 tygaster contorticornis, låter även MNemeritis sitt värddjur, grankottveck- larens larv, leva så länge, att det hinner förfärdiga sin puppkammare. Denna utgöres av en från kotteaxeln gående gång, som böjer av in i basen av ett kottefjäll och mynnar ut på dettas översida, där larven gnager väg- gen så tunn, att puppan sedermera lätt kan skjuta sig ut före kläck- ningen. Gången klädes av en vit silkeshylsa och i densamma finner man den tunna kokongen av Vemeritis, medan i den inre delen av kokongen ligga rester av grankottvecklarens larv. Fig. 8. Nemeritis cremastoides HGN. 9. Värddjur. Enligt de uppgifter, som d:r A. ROMAN godhetsfullt ställt till mitt förfogande, är Nemeritis känd från följande värddjur, varvid dock är att märka, att flera av uppgifterna torde vara skäligen otillför- litliga: ? Gracilaria syringella (DE GAULLE). Laspeyresia strobilella (DE GAULLE, BIGNELL); i grankottar (SCHMIEDE- KNECHT); i minerande fluglarv i humle (BRISCHKE). Utbredning i Europa. SCHMIEDEKNECHT angiver norra och mellersta Europa som dess utbredningsområde. MORLEY nämner Sverige, Preussen (efter BRISCHKE) Belgien, Frankrike och England. 428 IVAR TRÄGÅRDH (1156) Anmärkningsvärt är, att den ej anträffats av RATZEBURG, som dock upptager ej mindre än sex olika Ichneumonider och Braconider som parasiter på grankottvecklaren. Utbredning i Sverige (fig. 9). Av föreliggande undersökning framgår, att Nemeritis cremastoides är spridd över hela Sverige ända till det nord- ligaste Lappland och således följer gran- kottvecklaren över hela dess utbred- ningsområde. I de undersökta proven fanns den i 43 av 55 div. stig Ssnsar Ephialtes glabratus RATZ. Om denna art har d:r A. ROMAN lämnat följande uppgifter: aus Tannenzapfen (SCHMIEDEKNECHT!) » » tillsammans med Ano- bium abietis, Laspeyresia strobilella, Grapholitha resinella och Dioryctria abietella (REISSIG enligt RATZEBURG). Laspeyresia strobilella (BIGNELL). : I DALLA TORRES katalog upptages den från Tyskland och där framhålles, att den saknas i Frankrike. Utbredning i Sverige, (fig. 11). Att döma av föreliggande undersök- ning, är Ep/hralres betydligt mera såll synt än Vemeritis, ehuru den har lika stor utbredning; den förekommer blott 1 I4 Prov av 55 d. V:s 125000 Epiurus geniculatus KRB. Fig. 9. Karta utvisande förekomsten Enligt de uppgifter om denna art, av Nemeritis cremastoides HGN 1 kotte som d:r ROMAN lämnat, synes den prov, insamlade vintern 1915—1916. — : å Map, showing the occurrence of Nemeritis hava en utpräglad sydlig utbredning. cremrastoides HGN. in spruce-tree cones col- va sr SS É lected during the winter 1915—1916. Den är nämligen funnen i Bayern, Schweiz, Spanien och på Korfu. I mitt material förekommer den så pass sporadiskt, att man skulle vara frestad att betvivla, att den vore parasit på grankottvecklaren. Det kan ju också tänkas, att den är parasit på Dioryctria abietella och 1! Under namnet E. strobilorum RATZ, vari ingå två arter, av vilka £ glabratus är den vanligaste. (1157) GRAN: OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 429 att den i regel i dess larv följer med ned på marken på hösten, men att undantagsvis Dioryetria-larven dör för tidigt — ur Epiurus' synpunkt — varför Epiurus måste förpuppa sig i grankotten. Utbredning i Sverige: Köpings och Kinne revir, Böda krpk. samt &-abdomen. Fig. 10. Ephialtes glabratus RATZ. 2 Bracon sp. Det har ej varit möjligt att få denna form bestämd till arten ännu. D:r A. ROMAN bestämde den i LAMPAS material till antiracinus NEES, 29. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 430 IVAR TRÄGÅRDH (1158) I. Tabell utvisande antalet ur 200 grankottar kläckta grankottvecklare och deras parasiter; materialet insamlat vintern 1915—1916. Table I. Number of Laspeyresia strobilella (1..) and its parasites bred from 200 spruce-tree cones, collected during the winter 1915—19106. I denna tabell äro endast de prov upptagna, ur vilka allt material tillvaratagits, så att procenten kunnat uträknas., | | | NR S | 8 g NN SS | - FRK = Revirets eller lokalens namn ARS FO I SR, SS KA = 2 ARE GS | 8 A | SN < | | | | T ; I TAN EE gå ant BER KT MUSA rd ARN 174] — | — | 47 | 214] — | — | 47 | 2154 SEO TJA CKETN rod lj AR 18 | —! 4 | 14,2] 6 | 2154 | LORNSSE | VÄTE ISA REN NA re MR RASA SANS nr La = = ALT 379. | SZ NINELDAR noob pe SST SR AR RPS 20315 21 08) 7! 2:91) 221-034) SLAM ISS SA5S OTS BLESS AN bn er brå rdr ör Ne | 83 — | —| 51 56) — = 5 5,6 bb] [ört Er annas Ios GSR AS 495 I — I Sh 15 Sö On SN | RÖ :AYSTENS eLCR TE SS EA Ne 8-1 —1) 2110 |j—=]| —) 201810 (IUSKEEGNSA Födbarsgidon osa rd SE 2 FI DYERS KON naggkenso sn NTANNS 2401 | = | 34 | 1253 | 21 OKSONES (ÖREN SES rk ngå0 os RESAS RE HAD) =") = US Of NES 9:7 IEND OTO EE RR En maanden 43] To ol tl I 7 | 3: JUTS CLEAR a RAR a AN be skä ab 124] = | =" 12: 85 4). 2:51 MOR | DOSE ALNSN öpabgusasanssbbopbosvsdaganarOs 9) a RR | TITO EC StETSTUN CE SER ATT ae IS — | I 7,1 | — — | I ar | |BSTA Ck RR BRN AN NE Sr 00 ae lara 54 I 1,3 | 20 | 25,9 | 21 2,61 23 | 29,8 |ÖMEdelpa dr 34 — 1] =! 31 751) 3) 75) OMS Bispeasden ER dk en 37) 1 | 2,41 I | 2:42) 4,8 RA | ECE SErrka UNANS oT | 63] 3 | 459 | 13 | 21,3) 12: 19:6/| 281045: |RISOD PAD CTO AROS AE SNES SR OR fr a 111 050) 21:71) 41 I77a30) 31 E3I 0 ETSANSerS IRAS AE or EL mt Ci Asse sale sre tr Ar 2 ST NN = ANNES | Sa AR a AN I No batd ro =] 51 | NEN (RODD ORKEN FSS Sr AS än SE Sedd ek | | — — | 2 | 22,2 I | fist, 30035 [RO DTG gr000sd07 00 AN SA | 321 — |] =1 21 5.4] 3) STENEN | ENG Ira RO Slas rankens 15) —)] —! 31 16,6] — | — | 3 | 16,6 [EO DIY Br RE EA dns der ba er 32] — | — 7 arO;6 3 732 | LONGEST 18 JUND TGN ES: ora 95 sn rr RAA Ft RE ER SARAS 501 I 1 | T,4 | TON T4,2 1. 73010 4521 TARIN2ON IN EINE) SN säg A sa EES ERA 2,51, fen Sas 345 | I 3350 SER | EARL S DY SS RT RAR Sea ae 21 — =) Il] 33.3) — | — TIS EG ullb ere AES EA Aes 13) — 1 — I 1806:6) | KONER VISTE SS OR Rn SEG fal tera eta 2 = | — 301 CO I 332) 4 ERAN SEEN (EYE äl sas AA GO RONARSASAEE | 289] 2 0,6.) 37 | IO;8 | OK 2:60 AN KER (CITERA ös mrs a SAR SS TAS NE Sv NA 2 2 4 9): 18,31. 20 KRANG FETT Er nr RR rna inre så 17 — — 2 7.r |) Gi) 324 METAN 1 DENS ENG Ad fre ST SS ARE 3 — — | — -— 5 | 38,4 5 | 3854 WOFITERDe ET Sa SR a a ars nea II — | — — 6.1 85,7.) —SNIKSS BL SE sno ers oroat es SSE TA SANT 5 3 sa I 2551 OS ASPEN UP IESELCEE ASSA AR RAR na SBN FS 7381] 14) 358 | TANIIS VAS UID OR ESEE Ie fSFAA RARE fr fors an får aa! Eloseia oe dte Il TN TÖ6N 315 TNETO:G 511-32 INU Na tre FA RR ESS RDR Sa äle Sälg fara 15] — — 4 lg = 4 2,1 | ISEN rEN sg Fönnon bugg OBEST BYNS NE 50] — | — | 22.1. 2735.) SN TO 30) SYGS C)LATACL EDT REL als sal RK ERA HS US vie ee öre 2 3 NESS) KENO 2,58 | IT Ste (1159) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 431 men en förnyad undersökning har givit vid handen, att vissa olikheter förefinnas mellan de båda arterna. Huruvida den är en ny art eller är identisk med någon förut känd, låter sig ej avgöra utan ett stort 2 - RVivndsrall p SStackholm Fig. 11. Karta utvisande förekomsten av Ephialtes glabratus RATZ. i kotteprov, insamlade under vintern 1915— 1916. — Map. showing the occurrence of Ephialtes glab- ratus RaATzZ. in spruce-tree cones, collected during the winter 1915—1916. jämförelsematerial, då äldre beskriv- ningar ofta lämna en i sticket. Näst efter /Vemeritis är arten emeller- tid grankottvecklarens viktigaste parasit. Som av kartan fig. 14 framgår, är den utbredd över hela landet och har erhållits från 37 av de 55 lokaler, varest grankottvecklaren förekom,d.v.s.167 2. Betydelsen av grankottvecklarens parasiter. Av tabell I framgår, att Ephialtes g2labratus i det undersökta materialet är den minst betydande av grankott- vecklarens parasiter. Dels är den vida sällsyntare, dels förekommer den van- ligen i ringa antal. Endast i ett fall hade den angripit 20—30 2 av gran- kottvecklarens larver, medan i 11 fall eller 73 2 av antalet lokaler, där den påträffats, infektionen ej var över 5 2. Nemeritis cremastoides och Bracon sp. spela en viktigare roll och i främsta rummet av dessa kommer den först- nämnda, dels genom sin allmänna före- komst, dels genom att den på rätt många lokaler angripit över 20 & gran- kottvecklarelarver. Att av de ovan sammanställda upp- gifterna draga några vidare slutsatser om parasiternas betydelse låter sig naturligtvis ej göra; men att de någor- lunda avspegla relationen mellan de olika parasiterna, är väl sannolikt. Framhållas bör emellertid i detta sammanhang, att deras betydelse väsentligt ökas, genom att de samar- beta. Vanligen påträffar man Nemeritis och Braconr tillsammans, och sista kolumnen i tabell II visar, att, om man sammanräknar antalet av alla tre parasiterna angripna grankottvecklarelarver, så är i ej mindre än 3 OO 31,77 av lokalerna över 30 & angripna av den ena eller andra parasiten. 432 IVAR TRÄGARDH (1160) Fig. 12. Epiurus geniculatus KRB. var. 2; db, framben, ec, baktibia av &. II. Tabell utvisande de olika lokalernas fördelning efter procenten av varje särskild och av samtliga parasiter angripna grankottvecklarelarver. Table II. The different localities arranged according to the percentage of larve of Laspev- resia strobilella parasitized by the different parasites. | | | ; s | O—5 | 5—10 |10—20/20—30130—40]| över 40 | Summa | 7 70 7 20 ” | 2 lokaler FP RIGA TES SERA ESA II I 2 I 15 NEON LELS ös sk age bs als allelen see 8 14 9 7 2 I 41 VER IR AS Bb USE 0 ud GETT 12 6 5 I 2 26 Samtliga ParASIleh Nesse svs ee 2 15 SAN EES 5 FRA (1161) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 433 Fig. 13. Bracon sp. Fig. 14. Karta, utvisande förekomsten av Bracon sp. i kotteprov, insamlade vintern 1915—1916. — Map, showing the occurrence of Bracon sp. i spruce-tree cones, collected during the winter 1915—1916 434 sIVAR TRÄGÅRDH (1162) Granfrögallmyggan Perrisia strobi WINNERTZ. Historik. Man har länge vetat, att i grankottarna levde en gallmygga. Redan RATZEBURG (1848, s. 143) omnämner, att NÖRDLINGER ur grankottar kläckt en gallmygga, och 1853 beskrev WINNERTZ en av KALTENBACH ur grankottar kläckt gallmygga under namnet Cecidomyza strobi (s. 234). Enligt KALTENBACHS skriftliga meddelande förekommo larverna vanligen en- staka, mera sällan till ett antal av 2—3, i nedfallna grankottar. I april förpuppade de sig i vita kokonger och kläcktes i maj. Den förste, som lämnar uppgifter om dess levnadssätt, är NITSCHE (1895, sid. 1,122), som fann dess larver i fröna, vilka senare i så fall voro mindre än de frön, som ej angripits, samt något skrumpna. Det lyckades emellertid ej för NITSCHE att kläcka djuren, ty larverna levde kvar i fröna utan att undergå någon förvandling; det var honom där- för omöjligt att avgöra, om arten var identisk med den förut ur nedfallna grankottar av KALTENBACH kläckta och av WINNERTZ beskrivna arten, Cecidomyia strobi, om vilkens levnadssätt man å andra sidan saknade närmare kännedom, och vilkens larver därför ej heller beskrivits. Några försök att lösa detta spörsmål synes ej senare ha gjorts i Tyskland, ty även i den senaste upplagan av NUSSLINS »Leitfaden der Forstinsektenkunde» (1913, sS. 491) återgivas JUDEICH-NITSCHES uppgifter oförändrade. Emellertid hade det i Finland redan år 1890 för J. SAHLBERG lyckats att ur granfrön kläcka en gallmygga, som han identifierade med den ovannämnda Cecidomyia strobz WINN.; men, som av ovanstående fram- gar, har i den tyska litteraturen ingen hänsyn tagits till SAHLBERGS : undersökningar. Vad Sverige beträffar, så framgår av den förut (s. 8) lämnade histo- riken, att WAHLGREN år 1893 ur grankottar erhöll en gallmygga, som han felaktigt identifierade med Cecidomya pini DE GEER, samt att LAMPA 1907 kläckte gallmyggor ur grankottar, varjämte han dels i fröna på- träffade gallmygglarver, vilka han i likhet med NITSCHE ej lyckades kläcka, dels i kottefjällen fann små vita kokonger, ur vilka gallmyggor kläcktes, vilka liknade de förut ur grankottarna framkomna. LAMPA förmodade, att de i fröna påträffade larverna tillhörde Cecidomyia strobi WINN., medan de övriga enligt L. ej liknar denna art. Något försök att få gallmyggorna bestämda gjordes icke. Ett par år senare kläckte även SYLVÉN (1910, S. 227) gallmyggor ur grankottar och han förmodade, att de voro den året förut från Tyskland av SEITNER beskrivna arten Plemeliella abietina SEITN. (1163) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 435 Vid mina förarbetet till »Sveriges Skogsinsekter»> var jag dels i till- fälle att undersöka den av LAMPA samlade materialet, dels själv ur gran- kottar kläcka myggor. Det visade sig vid en preliminär undersökning, att arten ej, som SYLVÉN förmodade, var identisk med Plemeliella abi- efina SEITNER, ja, den tillhörde ej ens samma grupp -bland gallmyg- gorna. Jag uttryckte därför den förmodan, att arten var ny, då jag vid denna tidpunkt ej kände till SAHLBERGS uppsats och förmodade, att Cecidomyia strobi WWINN. var den av SEITNER beskrivna arten. I det följande skola vi närmare undersöka, huruvida den i Sverige förekommande arten är identisk med Cecidomyia strobi WINN. Då WINNERTZ' beskrivning är tämligen svårtillgänglig, skola vi punkt för punkt jämföra de av honom anförda kännetecknen. Jämförelse mellan WINNERTZ' beskrivning av Perrisia strobi och den i Sverige förekommande granfrögallmyggan. Cecidomyia strobi WINN., enligt originalbeskrivningen: Antennerna hos hanen av krop- pens längd, blekt bruna, med 2+17 leder; lederna skaftade; i den mel- lersta och yttre delen av antennerna äro lederna lika långa som skaften. Antennerna hos honan av hal- va kroppens längd, med 2+13 —16 leder; lederna oskaftade, men skilda genom insnörningar. Torax brun-svartbrun, med gul- aktiga, vitskimrande hår; vingroten och den övre delen av torax' sidor gulvita. Abdomen brun, med grå, vit- skimrande hårbeklädnad, på buksidan med vitskimrande hårbeklädnad. Benen beckfärgade, på under- sidan vitskimrande. Vingar glasklara, violett iridice- rande, med svartbrun framkant. Ving- ribborna blekbruna. Tvärribban svag och blek, belägen vid början av mellersta tredjedelen av subcosta. Cubitus i yttre delen svagt bakåt- Den i Sverige förekommande gran- frögallmyggan (levande material): Antennerna hos hanen av krop- pens längd, blekt bruna, med 2 + 16— 17 leder; lederna skaftade; i anten- nernas mellersta och yttre del äro lederna lika långa som skaften. Antennerna hos honan av hal- va kroppens längd, med 2+15—16 ieder; lederna oskaftade, men skilda genom insnörningar. Torax svartbrun, med glänsande, vita hår; vingroten och den övre delen av torax' sidor gulvita. Abdomen ljust köttröd, med bru- na tergiter och sterniter, klädd med vitaktiga hår. Benen bruna, på undersidan lju- sare. Vingar glasklara, violett iridice- rande, med fältet mellan costa och subcosta mörkare färgat. Tvärribba saknas. Cubitus i yttre delen böjd något bakåt, mynnande i costalribban kort framför vingspetsen. Vingribbor 436 ljusbruna; böjd, mynnande i costal- ribban kort framför vingspetsen; 3:dje längdribban först rak, sedan bågböjd, nående till bakkanten, bakre grenen stor och blek. Honans äggläggningsrörlångt, utsträckbart, utan lameller; de båda sista lederna gulvita. IVAR TRÄGÅRDH (1164) posticalribban först rak, sedan båg- böjd; bakre grenen bred, ej skarpt markerad. Honans äggläggningsrör läng- re än bakkroppen, utan lameller; de båda sista lederna ljusa. Av ovanstående jämförelse framgår, att alla kännetecken, som WIN- NERTZ angivit för Cecidomyia strobi, återfinnas hos den svenska gran- frögallmyggan, med ett undantag, den lilla tvärribban på vingarna, som WINNERTZ omnämner. Fig. 15. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi MWINN.) a, antenn 0; 6, spetsleder av antenn CE 3 antennled; d, ? antennled; e, 5 antenn. — The spruce-seed gall-midge (Perrisia +» 6; strobi WINN.); a, antenna 2; 4, terminal segment of 9 antenna; c,segment of 3” antenna; d, same of Q antenna: £, & antenna, (1165) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 437 Särskilt betydelsefull är den noggranna Ööverensstämmelsen i fråga om antennledernas antal hos båda könen, hos hanen 2 + 16—:17 och hos honan 2 + 135—16; det växlande antalet beror, vad den svenska formen beträffar, på att de båda sista lederna ej sällan äro hopsmälta med var- andra. Att WINNERTZ uppger 2+17 leder för hanen, förklaras av att han blott haft ett litet material till sitt förfogande; detta antal är också det vanligaste. Det förefaller därför, i betraktande av den stora överenstämmelsen i övrigt, som om uppgiften om tvärribban hos WINNERTZ skulle bero på något misstag. Den bekante specialisten på gallmyggor, prof. J. KIEFFER, Bitsch, Tyskland, till vilken material sändes i och för kontrollering av min be- stämning, har också förklarat densamma riktig. Beskrivning av imago. Mått: I längd 1,,5 mm; abdomens längd 0,98 mm; antennernas längd 1,22 MM; vingarnas längd 1,;,6 mm, deras bredd 0,;8 mm. 2? längd (exkl. äggläggningsröret) 2,,3 mm; abdomens längd 1,27 mm; äggläggningsröret 1,60 mm; antennernas längd 0,638 mm; vingarnas längd 1,70 mm, deras bredd 0,69 mm. Huvudet och torax äro svartbruna med grå anstrykning till följd av hårbeklädnaden. Antennerna mörka. Abdomen är röd, på översidan mörkt rödbrun och klädd med vita hårfjäll; intersegmentalbanden och pleure& ljusröda. Äggläggningsröret är vid basen mörkare, den övriga delen är ljus, med undantag av själva spetsen, som är något mörkare. Vingarna violett- skimrande. Svängkolvarna vita, med ljusröda skaft. Lårens och skenbenens undersida ljusare, tarserna, särskilt framtar- serna, mörka. Huvudets framsida upptages till största delen av de svarta ögonen, som äro sammanväxta upptill och bilda en hästskoformig yta. Hanens antenner (fig. 15 e) äro 18—19-ledade; lederna äro jämnsmala, omkring "'/. längre än sin diameter (3: 3,;) samt förenade genom runda skaft av ledernas egen längd, som utgöras av ledernas förlängda fram- del; lederna avtaga i längd och bredd mot antennernas spets, och de sista lederna äro mera ovala. På framsidan av varje led (fig. 13 c) i den distala hälften sitter en grupp långa, borstformiga hår (wverticilli se- fost KIEFFER) ordnade runt omkring leden i ett brett bälte, vilket fram- till består av 3<—4 rader, på baksidan blott av en rad. Dessa hår äro böjda i en båge framåt vid basen samt förtjockade på den ventrala sidan, nära fästepunkten; de äro lika långa som två leder inklusive 438 IVAR TRÄGÅRDH (1166) dessas skaft och sitta insänkta i djupa porer, vilka upptill omgivas av en halvklotformig förtjockning, vilkens yta är radiärt fårad; vid ledernas bas och spets finnas kortare hår, ordnade i 1—2 ringar. På varje led finnes dessutom ett av dessa egendomliga hår, vilka likt ett snöre linda sig runt om leden (verticilli arcuati KIEFFER)' ; det består av två ringar, av vilka den bakre omsluter leden mellan den bakre hårkransen och borst- håren, den främre går i ledens framkant; båda håren, som äro glasklara, och under vilka man på regelbundna avstånd ser porer, sammanbindas på den ena sidan av ett längsgående hår. Honans antenner (fig. 13 a) äro av en helt annan byggnad än hanens; ledernas antal växlar mellan 17 och 18, vilket beror därpå, att de två sista lederna äro mer eller mindre sammanvuxna (fig. 15 b). Lederna äro jämnsmala, omkring två gånger så långa som sin diameter, avtaga gradvis i storlek mot spetsen och äro ej skilda åt genom några Fig. 16. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, meso- och metatorax, från översidan; b, vinge. — a, meso- and metathorax, dorsal aspect; 6, wing. djupa insnörningar; lederna äro försedda med två slags hår av samma typ som hos hanen, men svagare utvecklade. Gördelhåren (fig. 15 d) bilda två ringar, vilka äro förbundna med varandra på sidorna genom ett par längsgående hår. Ralpernasnedertoörhalla sig som 325 Jet Ssd Torax (fig. 16 a) är något längre än den är bred; protorax mycket smal, ej synlig från översidan, mesotorax omvänt hjärtformig i omkrets, men tvärt avskuren baktill; den har ett par intryckta, bågböjda, bakåt 1! Då gallmyggorna ännu ej — frånsett äldre, faunistiska arbeten — blivit föremål för bearbetning hos oss, saknas, så vitt jag vet, svenska termer för många strukturer; termen rödelhår föreslås därför för wverticilli arcuati, (1167) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 439 konvergerande längsstrimmor, som äro besatta med hår, vilka framtill, vid skuldrorna, bilda riktiga tofsar. dj Metatorax är högvälvd, något mera än dubbelt så bred som lång, tvärt avskuren framtill och rundad baktill. Vingarna (fig. 16 b) äro violettskimrande; deras längd förhåller sig till bredden som 2:17; fältet mellan costa och subcosta är mörkt och subcostas längd förhåller sig till vingens som 3 : 35; cubitus mynnar nära vingens spets, är något smalare nära roten samt mycket svagt bakåt- Ö fFärr - £ SL SL - PV PAERAN 4 Ti AL e "FE Å Fig. 17. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, 2 abdomen, sedd från undersidan med äggläggningsröret delvis indraget (blott enstaka fjäll utritade); 6, spetsen av ägg- läggningsröret, från undersidan; «£, 2 6—38 abdominaltergiterna; d, fjäll; e, abdo- minaltergit FI (fjäll ej utritade); f£ 5 1—8 abdominalsterniter. — a, 2 abdomen, ventral aspect; 4, terminal segment of Ovipositor, ventral aspect; «, 6-8 Q abdominal tergites; d, scale; e, & abdominal tergite (scales not delineated); 5, 1—8 J”abdominal sternites. böjd i den yttre tredjedelen; posticalribban är rak och delar sig något utanför mitten i en främre gren, som går i dess egen längdriktning och - är svagt böjd nära basen, samt en bakre gren, som böjer sig nästan vinkel- rätt bakät. Abdomens tergiter och sterniter äro brunaktiga, medan de tunn- väggiga pleur& äro ljusa. Tergiterna äro nära tre gånger så breda som långa (fig. 17 €) samt avsmalna framåt (7 : 5) med oregelbunden sidokant; de äro tätt klädda med små hårfjäll (fig. 17 d) med inströdda vanliga hår, 440 IVAR TRÄGÅRDH (1168) vilka i en tvärrad tätt framför bakkanten äro fästade i koniska, upphöjda papiller. Stigmata äro tvärovala och befinna sig på segmenten 2—7 i ter- giternas bakhörn; i främre hörnet på varje tergit finnes en liten rundad utskärning. På den 7:de tergiten, som är endast hälften så lång som på före- gaende segment, finnes blott ett par runda, vita fläckar nära framkanten, lateralt, samt en liten ljus fläck i mittlinjen, lika långt från fram- som från bakkanten. Den åttonde tergiten saknar såväl stigma som ljusa fläckar. På alla tergiter finnas däremot invid framkanten, på ett avstånd innan- för inskärningen lika stort som stigmats bredd, ett par hår, fästade i Störterporetv an ovilliga nare. IC) Hos honan (fig. 17 a) äro tergiterna 1—6 av samma utseende som Fig. 15. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, 3 kopulationsapparat, från ryggsidan; 06, densamma sedd snett från sidan; c, spetsen av tängen, sedd från översidan; dä, densamma, från undersidan. — a, I copulation apparatus, dorsal aspect; 4, same, lateral aspect; c, top of forceps, dorsal aspect; £Z, same, ventral aspect. hos hanen och ha samma anordning och utseende av de ovan beskrivna stigmata, inskärningar och porer, med undantag av att inskärningarna på segmenten 5—-6 ligga innanför kanten och likna stigmata, ehuru de äro snett ställda och mera cirkelrunda. Sterniterna äro hos hanen (fig. 17 f) knappast hälften så breda som tergiterna och mer eller mindre kvadratiska med mycket oregelbundet inskurna och otydligt begränsade sidor. Den första sterniten är betyd- ligt reducerad och utgöres av ett litet, omvänt trekantigt mittstycke och ett par oregelbundna sidostycken; den andra sterniten har i framhörnen ett par snett ställda, ovala, ljusa ringfläckar, liknande derm som före- komma på översidan; de övriga sterniterna bli gradvis mera utpräglat trekantiga, genom att framkanten blir smalare, och på det sjunde har det formen av en liksidig triangel; de ha på segmenten 3—7 små, oregel- (1169) GRAN- OCH TAELLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 441 bundna, ljusare fält i mitten, samt samma par större hårporer nära fram- kanten som tergiterna, ehuru de sitta betydligt närmare mittlinjen. Hos honan äro den första och andra sterniten av samma byggnad som hos hanen; de övriga äro längre än breda (3:2) med skarpare gränser än hos hanen, skarpa bakhörn, nära bakkanten något insvängda sidor samt rundade framhörn och konvex framkant med en liten grund, median inskärning; på det sjunde segmentet är sterniten omvänt T-formig. Hanens kopulationsapparat (fig. 18) har basalleden av tången nästan jämnbred, något längre än den är bred (17: 13), och försedd med tal- rika hår; spetsleden är vid basen hälften så bred som basalledens bredd i framkanten, avsmalnar gradvis mot spetsen till halva bredden vid basen och är böjd i en jämn båge uppåt och inåt; den är i spetsen, på utsidan, försedd med en tät kam av korta borst, den s. k. nageln, och bär termnialt ett kort och tjockt borst. Lamine superiores äro av samma längd som tängens basalled, deras bredd vid basen förhåller sig till längden som 2:3, och de avsmalna gradvis mot spetsen, som är rundad. Lamine inferiores äro smala och tillspetsade. Honans äggläggningsrör (fig. 17 a) är i fullt utsträckt tillstånd något längre än bakkroppen (7:35,s); det består av två leder, av vilka spetsleden är något kortare än basalleden. Själva spetsen av ägglägg- ningsröret (fig. 17 b) är avdelat genom en liten fördjupning på under- sidan, baktill begränsad av en tvärsöm; i denna fördjupning, som bildar äggläggningsrörets mynning, sitter ett litet, fingerformigt, tätt och kort hårigt utskott, som är något längre än diametern vid basen. Den del av äggläggningsröret, som befinner sig bakom tvärsömmen, är nära fyra gånger så lång som diametern, något insnörd omedelbart framför mitten, rundad i spetsen samt med korta, rätt utstående borst. Beskrivning av larven. Larven (fig. 19) är 3,38 mm lång, 1,19 mm bred, oval samt något båg böjd, med konkav ryggsida; den överensstämmer i detta sista hänseende med larven av Plemeliella abietina SEITNER, och, som SEITNER påpekar (I, s. 186), sammanhänger nog denna för en gallmygglarv ovanliga kroppsform med dess levnadssätt inuti fröna med deras trånga utrymme. Bröstplattan (fig. 19 b) är till färgen svartbrun samt har formen av en skruv- nyckel med på mitten något avsmalnande, baktill tämligen spetsigt avrundat handtag; de båda spetsarna framtill äro koniska och lika långa som deras bredd vid basen. Sternalpapillerna (st fig. 19 b) sitta nära mittlinjen, mellan spetsarna av bröstplattan. Pleuralpapillerna (pl fig. 19 b) sitta på lika avstånd från var- andra i en sned tvärrad, som ej bildar en rät linje med lateralpapillerna 442 IVAR TRÄGÅRDH (1170) (I fig. 19 b), utan den yttre pleuralpapillen befinner sig rakt bakom latera- papillen och på samma avstånd från densamma som från den inre pleu- ralpapillen. Den larv, som man finner i kokongerna, avviker i att par avseenden från den, man finner i fröna. Den saknar nämligen först och främst bröstplattan, och där- jämte är dess hud klädd med talrika små, halv klotformiga upphöjningar. j ER Det existerar således vissa olikheter mellan det sista och det näst sista stadiet. Huruvida den sista hudömsningen sker, innan larven läm- nar fröet eller efteråt, har det ej lyckats mig att utröna. Förhållan- det är emellertid egen- Fig. 19. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, larv j 8 ur en kokong i ett kottefjäll, sedd från undersidan (hudpapillerna domligt, ty det fram- äro endast utritade på halsen). b, protoracalsegmentet av en hålles alltid, att bröst- larv ur ett frö, sett från undersidan; s/, sternalpapiller; pl, pleuralpapiller; Z, lateralpapiller. — Larva of Perrisia strobi Winn. plattan hos gallmyggor- from cocoon in cone-scale (the cuticular papille are only delineated on 2s = the neck); 4, prothoracic segment of larva, dissected from a seed; st, nas larver först upptra- sternal papille ; gZ. pleural papille; /, lateral papille. der i det sista stadiet , medan den hos Perrisia strobi uppträder 1; det näst sista, för att försvinna i det sista stadiet. De olika larvstadierna torde emellertid vara rätt föga kända hos gall- myggorna, och det är ej osannolikt, att undantagen från ovannämnda regel äro flera, än man tror. Beskrivning av puppan. Puppan (fig. 20) är rödgul till färgen och nära tre gånger så lång som den största bredden. Omedelbart före kläckningen antaga ving- och benslidorna en djupt svart färg. Vingslidorna nå något över grän- sen mellan andra och tredje abdominalsegmentet, första benparet till mitten av det fjärde, det andra till gränsen av det fjärde och femte segmentet och det tredje till något över mitten av det femte segmentet. Hjässutskotten (aculei cervicales WACHTL) äro koniska, tillspetsade och den solida kitindelen är lika lång som dess diameter vid basen. De äro på undersidan (fig. 20 a) försedda med ett par sneda, längsgående åsar, (LZ) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 443 som tilltaga i höjd bakåt, där de äro tvärt avskurna. På översidan (fig. 20b) är den starkt förstorade basalleden av antennerna framtill försedd med ett par tvärställda, valklika förtjockningar, baktill med en trubbig tand. Toracalpapillerna (fig. 20 d) sitta på en upphöjd tvärås och bära ett par hår. a Fig. 20. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, puppan, från buksidan; ö, antennslidor- nas bas, med hjässutskotten, från ryggsidan; c, desamma från buksidan; d, toracal papiller; e, toracalstigma. — a, pupa, ventral aspect; 46, base of the antennal cases with the cervical processes, dorsal aspect: c, same, ventral aspect: d, thoracic papillr; e, thoracic stigma. Toracalstigmata äro utbildade som långa, sakta mot spetsen avsmal- nande och svagt böjda horn (fig. 20 e), vilka på den ventrala sidan genom- dragas av en traké, vilken ser ut att genom en tät rad av hål stå i för- bindelse med luften. Förpuppningen. Som av historiken framgick, har den omständigheten, att man å den ena sidan påträffade larver i kokonger inuti kottefjällen, å den andra sidan fann larver i fröna, vilka ej kunde bringas till förvandling, lett till det antagandet, att man hade att göra med två arter gallmyggor. En närmare undersökning har emellertid visat, att så ej är fallet. De i fröna levande larverna gå i och för förpuppningen in ikotte- fjällen, där de förfärdiga de så karakteristiska kokongerna, som väckt flera forskares uppmärksamhet. Vad det förhållandet beträffar, att LAMPA ännu på hösten fann lar- verna oförändrade i fröna, och att man i Tyskland ej heller lyckats 444 IVAR TRÄGAÅRDH (1172) kläcka dem ur klängda frön, så skulle detta ju kunna tolkas som ett bevis på, att larverna »ligga över» och att generationen är mera än ett-årig. Men vida sannolikare synes en annan förklaring, nämligen att fröna förvarats för torrt, så att larverna av denna ARLedraaS ej kunnat genomgå någon vidare förvandling. Att så är förhållandet, visas därav, att, när fröna läggas ut till gronings- försök och därvid utsättas för en viss fuktighet, bruka larverna bryta sig igenom fröskalen, tydligen i avsikt att uppsöka någon lämplig plats för förpupp- ningen. Enligt nyare undersökningar spe- lar också luftens fuktighet en lika stor roll som temperaturen vid insekternas utveck- ling, och liksom det finnes en temperatur, under vilken insekterna befinna sig i »köld- stelhet», så existerar det en fuktighetsgrad, under vilken de befinna sigi»torrhetsstelhet». När kottarna förvaras i de ovan beskrivna kläckningslådorna, torka de visserligen också, men detta sker långsamt, och den fuktighet, de besitta, är tillräcklig för myggornas ut- veckling — därav skillnaden i kläcknings- resultaten, när man låter fröna ligga i kot- Foto av N. SYLVÉN. så äs Å | tarna och när man klänger dem. Fig. 21. Genomskuren grankott med - ä två kokonger (£) av Perrisia strobr Om man undersöker en kotte, varur WINN.; den övre synes 1 profil, den många gallmyggor kläckts, så finner man nedre från den bakre spetsen. — : Nn 2 9 Spruce-tree cone, cut in two, with two co- aldrig några puppskinn stickande ut ur fröna; coons (£) of Perrisia strobi WINN. vv dd ; uk z larverna lämna fröna, bana sig väg in ge- nom det tak, som undersidan av kottefjällen bilda, och urholka åt sig en håla, som sträcker sig in mot kotteaxeln och böjer sig svagt nedåt basen av kotten (fig. 22 a). Vid klyvning av en angripen kotte ser man den slutna spetsen av dessa vitglänsande kokonger (fig. 21). Betraktar man ett dylikt kottefjäll från undersidan, märker man en långsträckt, oval, låg upphöjning på densamma (fig. 22 b); i den yttre ändan finnes ett oregelbundet fönster, tillslutet med någon substans, och under detta mynnar kokongen; ofta sitter frövingen kvar och täcker hålorna (fig. 22 c). Kokongen är till färgen kritvit, och förefaller att vara förfärdigad av någon spunnen substans, impregnerad med något vax- artat ämne, så att väggarna äro fasta. Kokongen är öppen utåt, jämn- bred eller något vidare i den inre, avrundade delen samt genom en sned, stramt spänd skiljevägg avdelad i ett inre rum, vari puppan lig- ger, samt ett yttre rör, som står i förbindelse med utgångshålet (fig. 22a). (0173) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 445 Det kan således numera anses fastslaget, att granfrögallmyggans larver icke förpuppas i fröna, utan att detta sker i kottefjällen. Den biologiska betydelsen härav inses lätt, om vi betänka, att kottarna sitta kvar i träden, under det att fröna falla till marken. I det förra fallet kläckas de uppe i trädens kronor, könen böra ej ha svårt att finna varandra, och några längre distanser behöva ej till- C Fig. 22. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, kottefjäll av gran, genomskuret för att visa kokongen och hålans form; 6, detsamma, sett från undersidan, med två pupp- kamrar; c, detsamma med frövingen kvarsittande; d, detsamma sett från översidan med ett hål, varigenom puppan skjutit sig fram; e£, tom pupphud, till hälften ut- skjutande på ryggsidan av ett kottefjäll. — a, Cone-scale of spruce-tree, cut in two, with cocoon of Perrisia strobi WINnnN.; Db, same, ventral aspect, with two pupal chambers; c, same, ventral aspect, with one of the seed-wings adhering to the scale; £, same, dorsal aspect, with a hole, through which the midge escaped; e, pupal exuvia remaining in the exit hole. ryggaläggas för äggläggningens skull, för att ej tala om, att de i kotte- fjällen äro synnerligen väl skyddade. I det senare fallet kläckas de på marken, skilda från varandra, alltefter de avstånd på vilka fröna spritts; de ha att tillryggalägga en lång och — för så pass klena flygare som de äro — riskabel väg för att lägga sina ägg och slutligen äro de på marken utsatta för alla de rovinsekter, som markens fauna hyser. 30 = Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 446 IVAR TRÄGÅRDH (LITEN) Vi ha därför i denna förpuppningsmetod enligt mitt förmenande att göra med en tillpassning, som skänker ökat skydd åt arten. Som bekant händer det emellertid ej sällan, att granen vid excep- tionellt varm väderlek utsläpper sina frön för tidigt, och det kan då naturligtvis inträffa, att larverna ej ännu hunnit lämna fröna utan följa med dessa ned på marken. Det är troligt, att de i så fall bete sig, som när fröna utläggas för groningsförsök, d. v. s. lämna fröna, och krypa ned i markbetäckningen för att förpuppas. Perrisia strobi's förpuppningsmetod förefaller alltså att radikalt skilja sig från den i Österrike förekommande granfrömyggans, Plemeliella abie- tina, vilken uppgives förpuppa sig i fröet. Emellertid synes SEITNER ha klängt kottarna och avskiljt fröna, vilka senare ensamma undersökts och förvarats i och för gallmyggornas utveck- ling, och det är möjligt, att om fröna fått förbliva i kottarna, larverna även hos denna art skulle ha gått in i kottefjällen. Granfrögallmyggans parasit, Platygaster (Triplatygaster) contorticornis RATZ. Som i historiken framhållits, kläcktes denna art av RATZEBURG ur grankottar, och R. misstänkte, att den var parasit på den ur samma kot- tar kläckta gallmyggan. Den synes efter RATZEBURGS tid ej hava återfunnits, och från Sverige föreligga inga uppgifter om densamma. k Först 1913 behandlas den av KIEFFER, som funnit den i Lothringen och för densamma uppställer undersläktet Zriplatygaster. Den av mig efter RATZEBURGS beskrivning gjorda bestämningen har kontrollerats av såväl RUSCHKA i Wien som av KIEFFER. KIEFFERS beskrivning är emel- lertid mycket kort och grundar sig endast på det ena könet, honan, varför det är nödvändigt att komplettera densamma. Beskrivning. Mått: & längd 1,;z mm; abdomens längd 0,69 mm; dess bredd 0,43 mm; huvudets bredd 0,37 mm; torax bredd o0,319 mm; antennernas längd I1,:o mm, därav skaftets längd 0,319. O längd 1,74 mm; abdomens längd 1,,4 mm; dess bredd 0,,3 mm; antennernas längd 1,,07 mm; därav skaftets längd 0,377 mm; framvingens längd 1,68 mm; dess bredd 0.638 mm; bakvingens längd 1,36 mm; dess bredd 0,:39 mm. Kroppens färg alldeles kolsvart, med undantag av spetsen på sken- benet, som är svartbrun. Huvudet och ögonen äro fint håriga, med korta, upprättstående hår. Huvudkapsein (fig. 23 a) är tvärstrimmig och (1175) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 447 särskilt i ansiktets nedre del mellan ögonen och pannan gå bågböjda, tämligen djupa fåror, vilka dock äro avbrutna vid mittlinjen, som sträcker sig som en svag köl nedåt, mellan antennernas fästepunkter och där skjuter ut i ett kort, tvärt avskuret utskott. . Ocellerna sitta i en tvärlinje, det mellersta något framför de båda andra, omedelbart bakom facettögonen, och avståndet mellan mittocellen och sidocellerna är nästan lika långt som mellan de senare och facettögonen. Antennerna äro Io-ledade, om man, som brukligt är, ej medräknar basalleden; den senare är cylindrisk, kort, blott hälften så bred som an- tennskaftet samt böjd i en båge utåt. 1 Fig. 23. Platygaster contorticornis RATZ. a, ÖS huvud sett framifrån; ö, I antenn;:e, C antenn; dZ, mandibel. — a, head &', frontal wiew 4, antenna £; c, antenna 2; £, mandible. Hos hanen (fig. 23 b) är skaftet mycket svagt S-formigt böjt, nästan jämnsmalt, omkring 7 gånger så långt som brett samt tre gånger så långt som 2:dra leden, vilken är tydligt klubbformig, och nästan lika långt som 2.—5. lederna tillsammans; 3:dje leden är mycket kort, ej fullt hälften så lång som den 2:dra och den 4:de; 4:de leden är starkt för- tjockad och bågböjd, med en djup och bred, snett gående fåra på under- sidan; 3.—9. lederna äro lika långa och breda samt snett avskurna, så att undersidan är längre än översidan; den 10:de leden är något längre än de föregående (10 :7) samt avsmalnande i spetsen. Alla lederna bära talrika, korta hår, men i spetsen av den tredje leden sitta längre, hakformigt nedåtböjda borst, vilka med några på den 4:de leden befintliga borst bilda en slags fortsättning på den på undersidan av den 4:de leden befintliga rännan. Dessa egendomliga bildningar äro en sekundär könskaraktär, som san- nolikt vid parningen möjliggör för hanen att med sina antenner gripa tag om honans. 448 IVAR TRÄGARDH (1176) Honans antenner (fig. 23 c) äro av en helt annan byggnad än ha- nens. I1:sta leden är utpräglat klubbformig och något längre än lederna 2—4 tillsammans.' 3:dje och 4:de lederna äro ej skilda genom någon insnörning, 4:de och s5:te äro lika långa samt något längre (12: 11) än den 6:te, som i sin tur är något längre än den 7:de (11: 10) och de följande, som äro av samma längd. På undersidan av lederna 7—10 nära framkanten sitter ett litet, rätt utstående, tjockt, koniskt, glasklart borst. Mandiblerna (fig. 23 d) äro kraftiga och delade i två skarpa, lika stora tänder, av vilka den ena ligger rakt under den andra. Maxillernas och labiums basaldelar äro starkt kitiniserade och svartbruna till färgen. Maxillarpalpernas ändled bär i spetsen två borst, lika långa som båda le- derna tillsammans; labialpalperna äro mycket korta och bära likaledes i spetsen två långa borst. Fig.24. Platvgaster contorticornisRATZ. 4 RR a,mesonotum; b, me- Torax (fig. 24) är dubbelt så lång som bred. Prono- RNE och propo- tum synes blott som en smal strimma från översidan; (AL DO S 5 S + d a nothum; 4, metanothum mesonotum är långsträckt och fint nätformigt strierad, ÖNS med smala, längsgående nätmaskor; parapsidfårorna äro nästan raka, konvergera bakåt och gå ända till mesonotums bakkant, där de mötas i en trubbig spets, som skjuter något över mesono- tums bakkant; det kilformiga mittparti, som de begränsa, är nära tre gånger så långt som brett. Axille äro tvärställda, smalt trekantiga och mötas i mittlinjen, så att mesonotum och skutellen skiljas åt. Scutel- len något bredare än den är lång, med svagt konvex framkant, som nästan stöter ihop med mittpartiet av mesonotum, samt halvcirkelformigt rundat baktill och med listformigt förtjockad, tandad bakkant. Post- scutellen eller metanotum (fig. 24 b) smal, jämnbred, med en rad av porer innanför framkanten. Propodeum är tätt hårig i mitten, med ett par längsgående, höga, tvärt avskurna lister. Abdomen hos båda könen glänsande glatt, liksom polerad, med seg- mentalt ordnade rader av små hår; petiolus (fig. 25 a—c) något kortare än dess bredd i framkanten, vilken är hälften av bakkantens bredd, på sidorna och ännu mera på undersidan tätt hårbeklädd; på översidan gå från de främre hörnen ett par bakåt svagt konvergerande, upphöjda lister. Hos hanen (fig. 25) vidgar sig abdomen med svagt konvexa sidor till bakre kanten av andra segmentet, varpå den gradvis avsmalnar bakåt ! KIEFFERS uppgift, »Scape égalant les quatre articles suivants réunis» måste bero på felskrivning. (CETTT) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 449 och i spetsen är brett rundad; de olika segmentens längd förhålla sig SYN 4527-09 -4:3-4- Hos honan (fig. 25) är abdomen längre och smalare samt tillspetsad baktill; petiolus + det andra segmentet äro tillsammans något längre än de övriga fyra segmenten, vilka sinsemellan åro av nästan samma längd men avsmalna successivt bakåt, så att den sista ledens bredd är mindre än dess längd. Hos båda könen har det andra segmentet såväl på över- som under- sidan mycket karaktäristisk struktur. På översidan (fig. 25 c) löpa från den andra ledens framkant två enkla och två dubbla parallella, mörka, smala längsrän- der vilka indela ytan i fem längsgående band; vid framkanten äro de sammanbundna (II, s. 143) kompletterar RATZEBURG uppgifterna om artens levnadssätt. Han skriver: »Im Mai 1847 erzog Hr. NÖRDLINGER ein 2 aus Fichten- zapfen, in welchen TZortrixv strobilana und eine Cecidomyia gewohnt hatten. Es wäre also möglich, wenn wir BOUCHÉE'S Cecidomyia berucksich- tigen, dass Platygaster von den Micken gelebt hat». Härav framgår, att RATZEBURG misstänkte att Platygasters värddjur var den i grankottarna förekommande gallmygglarven. Det förefaller därför rätt obefogat, när ASHMEAD i sin »Monograph of the N. American Proctotrypide» skriver (s. 247—248) » The group is divided into numerous genera, the species of which confine their attacks almost exclusively to the Dipterous families Cecidomyid& and Tipulide&, the only records conflicting being two recorded by RATZEBURG, Platygaster contorticornis RATZ. is said to have been bred from TZortrix strobilana and P. mucro- natus RATZ. from Tortrix resinana. From our present extensive knowledge of the rearings of the Platygasterids it is, however, quite evident, that these records are erroneous and these Tortricids must have been accompanied by Dipterous larvae overlooked by RATZEBURG.»> Senare forskningar hava således styrkt riktigheten av RATZEBURGS för- modan, att Platygaster är granfrögallmyggans parasit, eftersom alla hit- tills kläckta arter av detta släkte äro parasiter antingen på gallmyggor eller på Tipulider. Det enda verkliga beviset, kläckning av densamma ur gallmygglarver, lyckades det mig ej att lämna vid själva kläckningarna, enär i allt mitt material, som förut nämnts, även andra insekter funnos, vilka möj- ligen kunde vara värddjur. Emellertid ha, som å annat ställe närmare utvecklats, sådana kläck- ningsdata vunnits, att det näppeligen kan råda något tvivel om, att Platygaster är granfrögallmyggans parasit, och en senare verkställd un- dersökning av kottematerial, ur vilket förra våren talrikt med gallmyg- gor kläckts, och som för detta ändamål sparats, har lämnat ovedersäg- liga bevis, för att Perrisia strobi är Platygasters värddjur. I flera av gallmyggans kokonger anträffades nämligen starkt utspända larvskinn av gallmyggan (fig. 27), och inuti dessa funnos fullvuxna Platygaster, 452 IVAR TRÄGÅRDEH. (1180) En jämförelse mellan båda arternas utbredning, som den framgäar av dessa undersökningar, visar, att parasiten följer värddjuret över hela landet. Karta utvisande förekomsten Perrisia strobi, och dess parasit, Platygaster contorti- Fig 28 av granfrögallmyggan cornis i kotteprov, insamlade vintern 1915—1916. 9 = båda arterna; o = en- dast Perrisia. — Map, showing the occur- rence of Perrisia strobi WINN. and its parasite, Platygaster contortiornis RAYzZ. in spruce-tree cones collected during the winter 1915—1916. e = both species. 0 = only Perrisia. Den saknas visserli- gen i 24 procent av de prov, som innehöllo gall- myggor, men denna fö- reteelse kan ej tolkas som ett bevis, för att Platygaster ej finnes i dessa trakter; ty den finnes så långt norrut som i Pajala, Storbac- kens och Älvsby revir. Af 11l 0 o F,g. 27: EArys Tillfälligheterna Måste” fia avis eee naturligtvis spela en stor = strobi, uppblåst och tjänande till roll i detta fall nar kokong Ab undersökningsmaterialet gaster contorti- cornis, som vid från varje revir i regel kläckningeb.. ÖL bitit den främre delen av den- samma, — Skin of larva of Perrisia strobi killed by Pla- tygaster contorticor- His utgöres av en så för- svinnande liten mängd kottar som tvåhundra, och att de verkligen göra det, visas av en jämfö- relse mellan nära var- Från Bräcke revir ha t. ex. kottar från två lokaler andra liggande lokaler. undersökts; i båda funnos gallmyggor, men blott i det ena provet förekom Platygaster. Anmärkningsvärt är emellertid, att i den nordliga delen av landet Platy- gaster saknas just i de revir — Vargisa, Lycksele, Degerfors och Ö:a Åsele — där gallmyggan är särskilt talrik, medan i andra delar av landet det motsatta förhållandet äger rum, så att en hög numerär av gallmyggan motsvaras av en hög procent av Platygaster. (1181) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 453 III. Tabell, utvisande antalet ur kotteprov på 200 grankottar kläckta granfrögall- myggor (Perrisia strobi) och deras parasit, Platygaster contorticornis. Table III, showing the number of Perrisia strobi and its parasite, Platygaster contorticornis hatched from 200 spruce-cones from 57 localities. 2 SNI KG SR & NÅ 3 S.S) SS IvalSS SE Ml nr El å gen AR Selar be Se: ams Lokalens eller revirets namn |.8 2/2 8 | = &|| Lokalens eller revirets namn 8 5 > AR TEILS ER SS SSR SS SSE es Cl SN] OS AN uUNlgds S TIER SN SE R SN INSE 5 KRA. UR FR RSK AISA 2561 4 EIS Na ROSslagt Vs skalen 391 -10:12034 ÖInrbacken. . sc. st ccse sr bön dra 2221150-: 1 1553 |A ÖTBYlUS ooo on oci d reses 14 317,6 HUETE IS SLAS IRAN es CA NE oe 493 Mo ro [HE BJUTIORS te SR SR SR 3 IF21 25,5 KRRTSRRVN EN rg [SSE Sa GT 2 [RAT ]EINYkOpIngi sv Lirg ud ESR 284/C12130 FEAR SKIESEleN pA SA a GEN OT Do Gr Earlsbyge stole. ooo Ar Orea 14 T3345 HGT NA, LTR AR PRE. ET se 60] ol Oo (Fulbergg sto 0 PRE RNA. 6 17 | 121413 (al Stensele, stones 1166] ol o IV ISLRSOLo ssk ed dad ons A KLASS Z ol o ByCksele. topvssrsvsssdes ran 341]. ol a länkens. CSS ORT 74 | 121 13.9 PICEEKOES, dos te des as sp inn kd 6251 0-6 San Grand sr bare 603 244 | 28,8 TRES SER SE RANA IA 77 oe II Nå Gottlando.. Fo Polo ca 461 76 | 16.4 12 TSL AR r tr pA RAKARE 90) 0 TE KANTS 30 od SI og SER RS KERA Si TT) 14 145:1 SBUEReAL NER Saban ONA OA FCI EOS) Favedenmts.a. vo 10 |. 51333 1 ES EE Eg APSSER TASTE SIR 22014 255 | CET i (NRA IA Sjgepe AR BEER BR 154 | 57127 KROStI KE ost orscrsnsn essens SA 42| o Oo SJ ETT I 30 Gr RS oe BARA EL 2 TS KÖSKErSRdN strös soo SA AL 8ol ol o0 Dälsländ i "AN:2, TOVE ENL 2714 [2,0 BEEREE ÖRA för 20 Ds resa 180: LYS, | ERURAREHEIT br redas sedda Std 9 166 | 94,8 LISSA EST oo Et SN, SARS LT SR FRUNNeSCK 2053 ULUddevallat fö oc cd dor 12 2 IAS 1EI (EO ARA ER EA KR ANNE 128 | ol o Marks obe Sed ANAR AS AON [0] I | 100 NIGCU CHPACb Brant sas abe end B6,| 7255 128550) LJUStKss NET RER rdr 196 9 3 ERAN St EE BONO AE 3 BN RE ÄSPElaMeE 25 stucken Sd de ER GE RA BISPPrardel se: i. stostostikiess Hö) OO I 2135) Ren fenar pr Vojar gl AN da il ol o KSS PPAEDEIO, mod LS seas 2 I 4 Mastliogt ar IBL KET NT: SG 6 5 | 45:4 MW asterdalarness stctossoetdsa SH ERET I era: [10] ANBJOSIALE. jo cs od ot Re SE 403| 63 | 1258 Lis 4 LET: 1 SENARE Spets Se SOA Gö Sn Natal bar ol oe ANAR 516 101] 16,3 NR RN SS Sc SAR I I | 50 ULYSlnlt 3A srt st SES STA 45 9 | 16,6 LETA IE ENG (SAR RR ER ON AGA 3233 I ELalnstad so. sacc Stetas bo guran SEK TNGPIN AR Cs Kos ro ad KIT 4051) EA [CRS 3) [ISA TAR 0 do das eSATA 51 ol o MASterast foto ELON GES 2 GI TFN Oland Af RR 241 591 19,6 BRKOPI SV sta etorccnösNss nas er Lo IEEE fal Om man på grund av samstämmigheten i dessa siffror skulle våga draga någon slutsats, skulle det vara den, att i de nordliga reviren de klimatiska faktorerna varit gynnsamma för gallmyggan men ogynnsamma för Platygaster. Om så vore förhållandet, så innebure detta i och för sig intet över- raskande, ty man känner förut exempel på, att de klimatiska faktorerna kunna gynna en skadeinsekt och samtidigt hindra utvecklingen av dess parasit. Så t. ex. förekommer i Förenta staterna en — för övrigt från Europa införd — bladlus, som periodiskt uppträder i stora mängder Denna arts massuppträdande betingas av vissa bestämda väderleksför- 454 IVAR TRÄGÅRDH (1182) hållanden. Den övervintrar nämligen i regel som ägg, lagda på hösten av en befruktad hona. Men om senhösten och vintern äro milda, fortsätter den under sommaren försiggående partenogenetiska fortplantningen även under dessa årstider; ingen äggläggande könsegeneration uppträder på hösten. Följden blir, att följande vår bladlusens numerär är vida större än under normala förhållanden. Detta skulle emellertid i och för sig ej betyda så mycket, om blott våren bleve varm. Ty bladlusens speci- elle fiende, en liten parasitstekel, hinner då snart i fatt den och stop- par härjningen. Men denna stekel behöver för sin utveckling en väsent- ligt högre temperatur än bladlusen, därför kräves det en varm vår, för att den skall kunna snabbt föröka sig. Följer nu på den milda vintern en kall vår, så hindras parasitstekelns men ej bladlusens förökning, och en härjning blir följden. 0 1-10 11-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 Fig. 29. Kurva, utvisande lokalernas fördelning, procentvis uträknade efter procenten av Platygaster angripna larver av granfrögallmyggan (Perrisia strobi). — Diagram, sho- wing the distribution of the localities according to the pecentage of Perrisia strobi parasitized by Platygaster. Om Platygasters betydelse ger det föreliggande materialet en god föreställning, och den bifogade tabellen, där procenten av densamma an- gripna gallmyggelarver är uträknad för alla de undersökta lokalerna, av- speglar naturligtvis förhållanden, som förekomma i naturen. En granskning av denna tabell visar, att flertalet lokaler med låg pro- cent angripna gallmyggor — under 10 / — ligger i de nordliga delarna av landet. Detta bestyrker ej blott riktigheten av det ovan gjorda an- tagandet, att i denna del av landet de klimatiska faktorerna varit ogynn- samma för Platygaster, utan synes också tala för, att även ett så litet material av kottar, som i detta fall stått till mitt förfogande, dock är rätt representativt och tillräckligt för att tillåta slutsatser även av generell natur. I övrigt så avspeglar den växlande procenten angripna gallmyggor naturligtvis olika stadier i den ständigt växlande striden mellan värddju- ret och dess parasit, (1183) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 455 Av den i fig. 29 avbildade kurvan framgår, att i 235 20 av lokalerna växlade angreppet från 11 till 20 26, i 13 20 av dem var det från 21 till 30, i 10 26 mellan 31 och 40, i 14 mellan 41 och 30 och i 5 46 över 50. För att kunna bedöma värdet av dessa siffror är det naturligtvis nöd- vändigt att känna både värddjurets och parasitens förökningssiffra, d. v. s. antalet ägg som lägges av dem. Därom veta vi emellertid intet, ty även om kopulation nog förekommer i de glasrör, vari insekterna fram- komma efter kläckningen, och ägg utvecklas i moderdjurets kropp, vilka man skulle kunna räkna, så sker detta under allt för abnorma förhållan- den, för att dessa siffor skulle vara pålitliga. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att honorna hos Platygaster äro talrikare än hanarna — omkring dubbelt så många -— medan hos gallmyggan båda könen äro ungefär lika talrika. Detta gör, att man ej behöver räkna med lika stor förökningssiffra hos Platygaster som hos gallmyggan, för att den förra mycket snart skall kunna stoppa en härjning. I Hunnebergs och Aspelands revir se vi, huru sista akten i parasitens kamp mot skadeinsekten utspelas, i det att i dessa ej mindre än 94,8” och 735,9 0 av gallmyggorna dukat under för densamma. Granfröstekeln, Torymus azureus BHN. Ehuru man länge hade kläckt små parasitsteklar, tillhörande familjen Chalcidide, ur grankottar, var det ingen, som misstänkt, att ej alla dessa voro parasiter på andra i kottarna levande insekter. Man var så van att betrakta alla Chalcidider som zoofager, att man ej kunde tänka sig möjligheten av, att bland dem funnes fytofager; och när WACHTL 1884 (I, s. 214) första gången framställde den åsikten, att ett par ur nypon kläckta Megastigmus-arter voro fröätare, bekämpades denna uppfattning av ingen mindre än HOWARD. År 1893 lyckades WACHTL (II, s. 24—28, pl. 1) emellertid att bevisa, att larven av Megastigmus spermotrophus levde i fröna av Pseudotsuga Douglaszz, och under de följande åren lyckades man för flera andra Chalcidid-arter fastställa, att de äro fröätare, så att CROSLEY 1909 (s. 368 —369) upptager ej mindre än 13 arter med detta levnadssätt, varav över hälften tillhöra släktet Megastigmus. I ett nyligen utkommet arbete av SEITNER, (II, s. 322—324) upptagas 12 Megastigmus-arter, av vilka en nybeskriven art, MM. abietis SEITNER, lever 1 granfrön, en annan, JM. picee SEITNER, i silvergranfrön, medan fyra arter uppgivas vara zoofaga. Om vi till dessa lägga den av RATZEBURG ur grankottar kläckta 456 IVAR TRÄGÅRDH (1184) arten JM. strobilobius, så aro tills dato ej mindre än två Megastigmus- arter kända från grankottar. Detta kan måhända tjäna mig som ursäkt, när den i Sverige ur gran- kottar kläckta arten fördes till släktet Megastigmus. En närmare under- sökning har emellertid visat, att det är en 7Zorymus-art, identisk med den av RATZEBURG beskrivna 7. Chalybeus, vilken bestämning kontrollerats genom jämförelse med RATZEBURGS typer, vilka befinna sig i Ebers- walde.? Denna art identifieras av alla författare med den av BOHEMAN beskrivna arten azureus, vilken enligt THOMSON förekommer i grankottar; arten bör således heta azureus. Den tillhör således ett släkte, vars arter hittills äro kända som exklu- siva parasiter, särskilt på gallinsekter. Den gängse uppfattningen, att inom samma släkte ej förekommer både fytofager och zoofager, håller följaktligen icke streck. Utbildningen till den ena eller den andra dieten synes kunna försiggå mycket lätt bland nära besläktade arter bland insekterna. Det är i detta sammanhang av intresse, att ej heller det nära stående släktet Megastigmus är exklusivt fröätare, ty SEITNER upp- ger i sitt ovan anförda arbete, att flera arter äro zoofager och leva para- sitiskt på gallbildande insekter. Mycket anmärkningsvärt är det förhållandet, att ännu ingen Mega- stigmus-art kläckts ur granfrön i Sverige. Detta kan knappast bero på någon tillfällighet, då ett så pass rikligt material förelegat, utan det talar för, att granfrönas fauna i Sverige och möjligen i hela norra Europa är skild från södra Europas, något som f. ö. gäller ej blott frösteklarna utan även granfrögallmyggorna. Beskrivning av imago. Mått: I längd (exkl. huvud) 1,87 mm; framvingens längd 1,82, dess bredd 0,884 mm; bakvingens längd 1,;5 mm, dess bredd 0,36 mm. Q 2,08—2,6 mm, äggläggnings- rörets längd 4,,6—5,9 mm. Färgen skiftar i azurblått och grönt. Endast tibierna och tarserna äro brunaktiga. Huvudet (fig. 31 a) armmagot bredare än dess höjd och bredden Fig. 30. Granfröstekeln VY, (Zorymus azureus - 2 SE Tr BuN) (efter TRÄGÅRDH). mellan ögonen förhåller sig till höj- den, räknad från hjässans överkant till basen av labrum, som 23:25; avståndet från sidoocellerna till facett- ögonens överkant är lika långt som avståndet mellan dem själva. Pan- 1! Denna undersökning har välvilligt utförts av dir A. KRAUSSE i Eberswalde. (11835) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER 457 nan har en fint nätformig ytskulptur och är jämnt välvd utan några in- sänkningar eller fåror; mellan antennernas ledhålor, vilkas avstånd från den nedre kanten är hälften av avståndet till den övre, löper en lodrät ås, som är 2!/, så lång som bred, ned mot underkanten utan att dock nå densamma; något framför åsens spets sitta ett par runda upphöj- ningar på något större avstånd från varandra än antennerna. Antennerna (fig. 31 b) bestå av 14 leder (exkl. basalleden) och äro av samma byggnad hos båda könen, om man undan- tager, att spetsleden är något större hos hanen, och att dennes antenner äro något grövre. Skaftet är något mera än tre gånger så långt som sin diameter i mitten, av- smalnar något mot båda ändar och är nära tre o o o [0] i Lo 2 7” ; Sanger sa långt som den Fig. 31. Granfröstekeln (7Zoryvmaus azurexs BHN). a, huvud, andra leden, kallad pe- sett framifrån; 0, antenn; c<, maxill och labium; 4Z, mandibel. dicellen. - Ringleden är — head, frontal aspect; , antenna; c, maxilla and labium; d, mandible. mycket liten, hälften så lång som sin diameter, vilken är blott 5/; av de följande ledernas. De följande sex lederna vidga sig samtliga något mot spetsen och äro av samma längd, som obetydligt överstiger deras diameter (3,3 : 4,5); lederna 10--13 bilda tillsammans en svagt markerad klubba; den 13:de leden är konisk, knappast hälften så lång som den föregående, och bär i spetsen den starkt reducerade 14:de leden: Lederna 4—13 äro för- sedda med talrika, längsgående, smala, glasklara åsar, som i ledernas utkant löpa ut i skarpa spetsar och uppfattas som sinnesorgan. Mandiblerna (fig. 31 d) äro kraftiga, tretandade, med en skarp, skä- rande innerkant. Maxiliarpalpernas (fig. 31 c) spetsled är nästan lika lång som de övriga tre lederna tillsammans, något bredare på mitten samt snett avskuren i spetsen, där den är försedd med ett par längre hår. Labialpalpernas spetsled är nästan äggformig och lika lång som de båda andra lederna tillsammans. Torax är högvälvd och har en nätformig ytskulptur (fig. 32 a och b). Protorax omfattar främre kanten av mesotorax kragformigt och är synlig från översidan. På mesotorax sträcka sig parapsidfårorna i en jämn 458 IVAR TRÄGÅRDH (1186) båge ända till framkanten av axille; mesonotums längd är lika med dess största bredd vid framhörnan av scapule, vilken är nästan dubbelt så stor som vid parapsidfårornas bakkant. Scapule äro trekantiga, något längre än deras största bredd, med konvexa sidokanter och konkav bakkant; axille äro av samma form som scapule, men något bredare. Skutellen är oval, framtill något trubbigare än i bakändan, nära 17'/, gång så lång som bred (15,5: 11) och något kortare än mesonotum (11:18); den saknar varje antydan till tvärfåra baktill. Hela metatorax är försedd med korta hår, vilka på skutellen äro ordnade i två längsrader. Metanotum (fig. 32 b) är mycket smal och nästan jämnbred, med ett par ovala fördjup- - - ES CEST SN Fig. 32. Granfröstekeln (7Zorymaus azureus BAN). a, mesotorax; 6, metatorax ech propodeum; c) framvingen; då bakvingen. — a, mesothorax; 4, metathorax and propodeum; ec, anterior wing; d, posterior wing. ningar på sidorna. Propodeums (fig. 32 b) skulptur består av parallella båglinjer, som äro koncentriska omkring ett nätformigt, skulpterat mitt- parti; dess bakkant är halvcirkelformigt utskuren för petiolus; stig- mata befinna sig nära framkanten och i jämnhöjd med metanotums sidor. Vingarna (fig. 32 c och d) äro tätt och fint håriga, med undantag av vissa fält i den inre tredjedelen av framvingen, vilkas form framgår av figuren. Framvingarnas längd förhåller sig till bakvingarnas som 66 : 59, deras bredd till bakvingarnas som 38:28. Framvingens (fig. 32 c) framkant är nästan rak, så långt som post- marginalribban når, men med en liten, grund inskärning, där marginal- ribban börjar; spetsen är jämnt rundad och bakkanten är något insvängd UL187) GRAN- OCH TALLEKOTTARNAS SKADEINSEKTER 459 på båda sidor om det smala veck, vari bakvingens hakborst gripa tag. Subcostalribban löper parallellt med vingens framkant, är blott om- kring hälften så bred som marginalribban samt är mörkare färgad än denna och bär omkring 25 borst; deras längd förhåller sig till varandra som 22:18,5. Vid övergången mellan subcostal- och marginalribban fin- nas fyra runda porer. Radius (fig. 33) är mycket kort och bildar med postmarginalribban en nästan rät vinkel; dess huvud (det s. k. stgma) är lika långt som själva radius, omkring 1!/, så långt som brett, och utsänder i främre hörnet ett smalt, i spetsen rundat ut- språng. Det bär omkring 7 hår samt fyra runda porer, av vilka de två mel- lersta äro större än de båda andra. Postmarginalribban är kort, blott '/, av marginalnerven. Fig. 33. Granfröstekeln (7orgmus azureus BHN). Radius och postmarginalribban. Bakvingen (fig. 32 d) är nära basen FRA AST BS ASETAR VI böjd något bakåt och avsmalnar från mitten åt båda sidor; framkanten är nästan rak, med undantag av i den inre !/6. Subcostas längd förhåller sig till vingens som ein 2 den loperit sin inte "/s i vingens framkant och är här dubbelt så bred som i de yttre 2/,, böjer därefter något bakåt och sedan åter framåt, så att ett smalt, trekantigt parti bil- das framför densamma, som är nära 6 gånger så långt som brett. Abdomen är hos hanen nästan cirkelrund i omkrets, hos honan är den mera hög- välvd och tillplattad från si- dorna. Hanens penis är av- bildad i fig. 34. Då detta organ Zu i allmänhet ej undersökes hos Fig. 34. Granfröstekeln (Torymus azureus BHN). a, penis; b, spets av terebra; c, äggläggningsröret. — a, penis; 4, top of the terebra; c, ovipositor. b c de mindre parasitsteklarna, är det omöjligt att avgöra, vilka av dess karaktärer, som äro släkt- resp. artkaraktärer, varför vi endast hänvisa till figuren. Som ASHMEAD (1883,s. 153) påpekar, vore det syn- 460 IVAR TRÄGÅARDH (1188) nerligen önskvärt, om detta organ bleve undersökt hos parasitsteklarna, då man har all anledning förmoda, att det skall lämna goda bidrag till arter- Å IL nas och släktenas karaktäristik. Honans äggläggningsrör (fig. 34) är mycket längre än krop- & pen (11:755) och 27/609an2en abdomens längd, fint hårigt 5 a samt till färgen svart. Själva terebran är brunröd till färgen och i spetsen viggformig, med omkring 8 skarpa, bakåtrik- tade tänder (fig. 34 b). Beskrivning av larven. Larven är till färgen vit, QAR . . Fig. 35. Granfröstekeln (7orymus azureus BHN). dess längd är 2,9 mm, vredden Huvud av larven, sett framifrån. -— Head of larva, SES AR 1,16 mm. Den är starkt välvd på ryggsidan och avsmalnar bakåt samt ligger bågböjd inne i fröet. På huvudet (fig. 35) urskiljes en tväroval, brungul ring, mot vilken mandiblerna leda. Dessa senare äro av en helt annan typ än hos Megastigmus-larverna (jfr SEITNER II, fig. 48 och 54); de avsmalna nämligen successivt från basen mot spet- sen, medan de hos Megastigmus-larven äro jämnbreda i den inre hälften och plötsligt avsmalna nära mitten, så att den yttre kanten har ett stort, trubbigt utskott. De äro hos ZTorymus azureus försedda med fyra skarpa tän- der, vilka tilltaga i storlek mot spetsen. För övrigt märka vi, att överläppens kant är oregel- bundet naggad, samt att densamma på översidan nära framkanten bär ett par sinnesorgan. Vidare märkas på ryggsidan ytterligare ett par tappformiga organ och ett par liknande bakom kitinringens ventrala sida, vilkas homologisering är osäker, varjämte ett antal små, parvis ordnade, tappformiga borst äro placerade runt densamma. Fig. 36. Puppa Q av granfröstekeln (Torymus azureus). Pupa 9, lateral aspect. Beskrivning av puppan. Puppan (fig. 36) företer inga karakteristiska känne- tecken eller anpassningar för att kunna skjuta sig fram före kläckningen, som exempelvis Perrisia strobi's puppa gör. Detta sammanhänger med, att den ej företager någon förflyttning före kläck- ningen, utan att det är den färdiga insekten som banar sig väg ut. (1189) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 461 På puppan märka vi alla imagos organ, och hos honan ligger det långa äggläggningsröret böjt upp efter ryggen och når ända fram till framkanten av protorax (fig. 36). Förpuppningen. Sättet för granfröstekelns förpuppning synes fullständigt överensstämma med granfrögallmyggans. Larven lämnar fröet och förpuppar sig i kotte- fjällets bas. Håligheterna i detta likna mycket granfrögallmyggans uti- från, men skiljas lätt från dessa, genom att de ej innehälla någon ko- kong. Vid kläckningen skjuta sig pupporna ej fram ur håligheterna, och de sakna också, som förut nämnts, alla tillpassningar härför. Dju- ren kläckas inne i hålorna och imagines bita ett cirkelrunt hål i väggen, varigenom de krypa ut. De data, som föreligga till bevis för detta, äro följande: påträffandet av samma larv i fröna som i ovan nämnda håligheter i kottefjällen, iso- lering av dylika kottefjäll med dels något öppnade, dels oöppnade hålor och kläckning ur dessa av Zorymus azureus. Emellertid föreligga vissa skäl, som tala för möjligheten av, att det endast är vid överbefolkning i kottarna och brist på frön som förpupp- ningen sker i kottefjällen. Det prov, som valdes för undersökning, var ett, ur vilket en otrolig mängd såväl granfrögallmyggor som frösteklar kläckts — detta för att spara tid vid den i och för sig mycket tidsödande undersökningen, ge- nom att minska risken att förgäves undersöka kotte efter kotte utan att påträffa några djur — och då kottarna samtidigt voro gamla och endast innehöllo ett fåtal dugliga frön, är det möjligt, att i viss mån abnorma förhållanden förelegat, som drivit fröstekellarverna att angripa kottefjällen. Å den andra sidan vore det ej förvånande, om Zorymus normalt för- puppade sig på samma ställe, som Perrisza strobi bevisligen gör under normala förhållanden, nämligen i kottefjällen, då ju denna metod för den förra innebär samma fördelar som för den senare (jfr sid. 1171—1174). Slutligen synes det kunna förekomma, att Zorymus någon gång förpuppar sig 1 Perristas kokong. I två enstaka fall, då denna senares kokonger isolerats, kröpo nämligen Zorymus ur dem, och i kokongen påträffades bredvid 7Z07yma2us' pupphud lämningar av, som det syntes, Perrzsia's larvhud. Huruvida här föreligger ett fall av verklig parasitism eller ej, få kom- mande undersökningar visa. Skulle det förra vara fallet, så föreligger här ett hittills kanske rätt enastående fall, då en insekt uppträder alter- nativt som fröätare och parasit. Utbredning. Som av kartan fig. 40 framgår, är granfröstekeln i likhet med granens båda andra skadeinsekter spridd över hela landet: 31 — Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 462 IVAR TRÄGÅRDH. (1190) Granfröstekelns parasit, Aprostocetus strobilan&e RATZ. Som längre fram närmare kommer att utvecklas, har jag genom den av mig föreslagna metoden att grafiskt sammanställa kläckningsdata och den dagliga numerären av de olika kotteinsekterna vunnit data, som tala för, att Åprostocetus strobilane är granfröstekelns parasit. RATZEBURG uppger också, att han funnit den i grankottar, angripna av grankott- vecklaren, ur vilka i synnerhet TZorymus azureus kläckts. Om andra arter av samma släkte vet man, att de äro parasiter på gallsteklar. Arten beskrevs av RATZEBURG under två olika namn, beroende på att könen äro varandra mycket olika. Hanen kallades erythrophthalmus och fördes först tul släktet Zrzchoceras (I, s. 171, fig. 21, pl sjäsedan till Genzoceras (II, s. 175). Honan däremot fördes till släktet £ulophus under namn av EE. strobilane (I, s. 166). Senare författare ha ej heller lyckats klargöra dessa formers samhörighet, och i SCHMIEDEKNECHTS stora monografi över Chalcididerna figurerar hanen som en Zetrastichus- art (s. 474), medan honan återfinnes under släktet Enzedon. Vid mina första bestämningsförsök med tillhjälp av RATZEBURGS arbeten — vilka fortfarande äro de enda uttömmande dylika över de parasitsteklar, som finnas i grankottar återfanns också såväl Genzioceras erytlroph- thalmus, som Eulophus strobilane. Men vid den grafiska sammanställningen av kläckningsdata visade sig en mycket iögonfallande överensstämmelse mellan dessa formers kurva. De hade samma form och hanens låg något före honans, alldeles som förhållandet var med de olika könen hos granfrögallmyg- gan, grankottvecklaren och granfröstekeln; detta talade för, att de till- hörde samma art, och vid närmare undersökning visade det sig, att vingarna med deras karakteristiska vingribba och s. k. stigma, karaktä- rer, som äro gemensamma för båda könen, i minsta detalj voro av samma byggnad, och att de följaktligen tillhörde samma art. Denna bestäm- ning har sedermera kontrollerats av dr RUSCHKA i Wien, som emellertid förde arten till släktet Aprostocetus WESTWOOD. Beskrivning. Mått: I längd (exkl. huvudet) 1,45 mm, abdomens längd 0,78 mm, antennernas längd 0,78 mm. Q längd 2,2—3 mm, abdomens längd 1,; mm, antennernas längd 0,58 mm. Färgen är svart, antenner och lår mörkt svartbruna; de senares spets samt skenben och tarser smutsigt brungula, spetsen av tarserna och prä- tarserna mörkare. (1191) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 463 Huvudet (fig. 37 a) är i omkrets trekantigt med rundade sidor; dess - bredd förhåller sig till längden som 19:11. Ytan visar en mycket fin nätskulptur, och pannan blir efter döden djupt intryckt med undantag av ett parti ovanför labrum. Antennerna sitta på gränsen mellan den nedre och den mellersta tredjedelen, i jämnhöjd med ögonens nedre kant. Fig. 37. Aprostocetus strobilane (RAYZ.). a, huvud ÖF, sett framifrån; 6, antenn &S; ec, ring- leder $'; d, spetsled av antenn J'; e, ringleder 2; f, antenn Q. — a, head capsule, frontal aspect; 6, I antenna; «c, ring segments of I antenna; d, terminal segment of & an- tenna; £, ring segments of Q antenna; /, Q antenna. Antennerna (fig. 37 b—t). SCHMIEDEKNECHT uppger, (1909 s. 479) att släktet ÅAprostocetus' antenner äro g-ledade. Detta är emellertid en sanning med modifikation, som på sin höjd skulle kunna gälla honorna, om man anser dessa blott hava en ringled, men ej hanarna, vilka, om man räknar en ringled, hava 10-ledade antenner. Det är emellertid uppenbart, att ringlederna ej undersökts vid tillräck- ligt stark förstoring, varför uppgifterna om deras antal äro felaktiga. Vid närmare undersökning visar det sig, att antalet ringleder är olika hos de båda könen. Hos hanen kan man urskilja två tydliga ringleder 464 IVAR TRÄGÅRDH. (1192) och spår av en tredje (fig. 37 c); hos honan finnas tre tydliga ringleder och spår av den fjärde (fig. 37 e). | Hanens antenner (fig. 37 b) äro 11-ledade, skaftet är klubbformigt och tillplattat från sidorna, med en skarp köl på undersidan, samt nära tre gånger så långt som största diametern (14:5); 2:dra leden, den s.k. pedicellus, är ej fullt hälften så lång som skaftet (6:14); på densamma föjla tva mycket smala, men dock tydligt avsatta leder, de st krmot lederna eller aänelli (fig. 37 c). De följande 5—9 lederna, vilka bilda den s. k. funiculus, äro av en egendomlig byggnad; deras underkant bildar en rät linje, men översidan är 1 den basala hälften starkt upp- svälld, så att ledens diameter där är mera än 1'/; gång diametern vid spetsen. På denna uppsvällda del sitta i en tvärrad 12—14 långa borst, vilka äro nästan lika långa som tre av lederna tillsammans. Ledernas langd förhaller sig tilll varandra som ÖO:8:0:10F8. Den To:detochWenrte eden)! vilkas längd förhåller sig till varandra som 8,5:6, bilda tillsammans en klubba, som ej är tjockare än de föregående lederna; på den 10:de leden finnes en likadan tvärkam av långa borst som på de föregående lederna; dem fri:ter leden, ar utdragen til em smal spets, pa vilsenNett fint borst sitter (fig. 37 d). Lederna 5—11 hava dessutom spridda, finare hår, vilkas längd blott obetydligt överstiger le- dernas, samt 3—535 sinnesorganen var i form av smala, längsgående, glasklara lister, vilka fram- tillfätortilspetsader(ng. 37 dj. Honans antenner (fig. 37 e—f) äro sken- bart g-ledade, men bestå i verkligheten av 11 leder liksom hos hanen, ehuru lederna äro ut- bildade på ett helt annat sätt. Skaftet är nästan lika långt som hos hanen (13:14) men nästan jämnsmalt, ej klubblikt, och mera än fyra gånger så längt som diametern; 2:dra leden är av samma längd som hos hanen men smalare. På denna följa 3—4 mycket smala men vid stark förstoring Fig. 38. Aprostocetus stro- tydligt" skilda ringleder (fig: 37 ecAtINGe dilane (RATZ). Torax och övriga bilda lederna 6—8 den s. k. funiculus;; propodeum, — Thorax and ÖN 5 propodeum. dessa tilltaga i bredd mot spetsen, men den 6:te leden är längre än de båda andra (8: 6), som äro lika långa; lederna 9—11 bilda en tydlig, långsträckt, oval klubba- 1 1:te leden är utdragen i spetsen och bär där ett litet hår; 6—11 ;le derna bära 6—58 sinnesorgan var av samma typ som hos hanen. Mandiblerna hava två tänder och en antydan till en tredje i form av en liten rundad lob bakom den 2:dra tanden. | (1193) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 4605 Torax (fig. 38); protorax omfattar kragformigt basen av mesotorax, är synlig uppifrån samt något utskuren i bakkanten och besatt med talrika borst, av vilka de vid bakkanten befintliga äro längre än de övriga; dess ytskulptur består av fina, polygonala linjer; mesonotum är tvärt avskuren baktill, med raka sidor och skarpt insänkta parapsidfåror; dess största bredd, som är i framkanten, förhåller sig till bredden i bakkanten som 11:6 och till längden som 11:10. Innanför parapsidfårorna sitter en rad av 4—35 kraftiga borst. Ytskulpturen är nätformig med mycket långsträckta och smala maskor. SS > YE RA Nå : > Mg - - äg Me AE Far io — ( är Ny La NN NN Fa RJ > oe C Fig. 39. Aprostocetus strobilane (RATZ.). a, framvinge; 6, bakvinge; c, radius och post- marginalribba. — a, anterior wing ; 4, posterior wing; ec, radius and postmarginal vein. Scapule hava en nätformig teckning liknande I M och bära om- kring 7 hår; axi!/e's ytskulptur överensstämmer däremot med mesono- tums. Skutellen är !/, kortare än mesonotum, sexkantig i omkrets ; dess bredd förhåller sig till längden som 3:3. Den genomdrages något utan- för framhörnen på längden av två parallella åsar och bär nära mitten i den bakre hälften tre par borst, ordnade i två, framåt svagt konverge- rande längslinjer; ytskulpturen överensstämmer med mesonotums. Metanotum är mycket smal och jämnbred samt genom två längsga- ende åsar delad i tre lika stora delar, av vilka sidodelarna äro djupt insänkta, hava 4—96 längsgående smala åsar och i framkanten bära tva små hår. Propodeum saknar åsar och fåror och har endast den fina nät- ådriga skulptur som pronotum; den är mycket djupt utskuren för petiolus. 466 IVAR TRÄGÅRDH. (1194) Vingarna (fig. 30 bd): Framvingarna (fig. 36 b) äro något mera än dubbelt så långa som deras största bredd (15:7) samt fint håriga över hela ytan, med undan- UK ackll 7. ST SStackholm CS 8 . Å E ( 208 SE NN sSVPEI IT J a f REA ad Nömköping rs--(5h a > (EB 97 NN é TG SEE ö LE ne” SEAT I AA NIT2 ap 92 AA . eat LÖT förr RR | NN 22 Oczo AN 122 me Su Malmög "2! AN Fig. 40. Karta, 'utvisande förekomsten av granfröstekeln (Zorymus azureus BHN) och Aprostocetus strobilane (RATZ.) i kotteprov, insamlade vintern 1915—1916. € båda arterna; OO Torymus; OO = Åprostocetus. Map, showing the occurrence of Torynins azureus Bus and Afprostocetus strobilane in spruce-tree cones, collected during the winter 1915—1916. €Q = both species, () = LTorymus, (=) = Aprostocetus. tag av den innersta delen bakom subcostalribban och ett mycket smalt område innanför bakkanten. Subcostalribban är endast obetyd- ligt kortare än marginalribban, men blott hälften så bred och avsmal- nar så småningom utåt; den bär 35—6 lika långa borst och på den smala strimma av vingen, som be- finner sig framför subcostalribban, finnes en rad av 14—16 mycket små har. Subcostalribban övergår ej gradvis uti marginalribban, utan den senares bakkant, som böjer sig 1 båge bakom den förras spets, är genom ett mel- lanrum skild från denna, och vid övergången mellan ribborna är ett ljusare tvärband. Marginalribban är jämnbred och tätt besatt med borst såväl på över- sidan som i framkanten; postmarginal- ribban är mycket kort. Radius når nästan '/, av marginalribbans längd och är i den främre hälften smal, om- kring '/g av längden, men vidgar sig successivt till det avlångt trekantiga stigmat, som har det bakre hörnet nästan rätvinkligt, medan det främre är utdraget i en spets; på stigmat finnas omkring 8 hår samt i en smal rad i det främre hörnet 4 porer, vilka avtaga i storlek utåt. Bakvingens längd förhåller sig till framvingens som 6:7,5, dess bredd till densammas som 16:35. Dess framkant bär endast små, tilltryckta hår, men spetsen och hela bakkanten kantas av en tät frans av hår, som tilltager i bredd mot vingens bas. Subcostalribban följer först vingens framkant och bär tre hår, två i (11935) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 467 framkanten, ett i bakkanten i jämnhöjd med det yttre av de båda främre; därefter böjer den sig snett bakåt, löper något innanför och parallellt med vingens framkant, som gör en motsvarande böjning, och avsmalnar till ungefär hälften av den förra bredden. Därefter vidgar den sig åter, böjer sig snett framåt och löper tätt innanför framkanten till något utan- för vingens mitt, där de tre hakborsten, varmed bakvingen vid flykten förenas med framvingen, äro belägna. Utbredning. Av kartan fig. 40 framgår, att ÅAprostocetus följer 7e- rymus över hela landet. Granfröstekeln, (Torymus azureus) och dess parasit, Aprostocetus strobilanz&. För att söka få en föreställning om parasitens betydelse har tabellen IV sammanställts, som visar kläckningsresultaten för 200 grankottar från 38 lokaler. Vi se därav, att endast på två lokaler förekommer Aprostocetus utan att Zorymus samtidigt finnes. Men i båda fallen är den förra mycket fåtalig, resp. I och 6 exemplar, och sannolikt för- håller det sig så, att Zorpmus varit så ytterligt sparsam, att alla dukat = KR . I ER | Fr SE |: LER | 1—10 11—20 21—30 31—40 41—50 51—60 61—70. 71—80 81—90 91—100 Fig. 41. Kurva utvisande lokalernas fördelning, procentvis uträknad, efter av Aprostocetus angripna Torymaus. — Diagram, showing the distribution of the localities according to the percentage of Tory»minus parasitized by ÅAfprostocetus. under för Åprostocetus. I fig. 41 äro tabellens uppgifter grafiskt samman- ställda, så att 11 olika grader av parasitinfektion äro urskilda och de olika lokalernas fördelning på dem procentvis uträknad. För jämförelsens skull hänvisa vi till den på samma sätt för granfrö- gallmyggan och dess parasit, Platygaster contorticornis erhållna kurvan 468 IVAR TRAGÅRDH. (1196) IV. Tabell, utvisande förekomsten av Torymus azureus och Aprostocetus strobilan&e i kotteprov, insamlade vintern I915— 1916. Table IV, Showing the occurrence of Zorymus azureus and ÅAprostocetus in spruce-tree- cones, collected during the winter 1915—19106. FSE SSR | S 8 | 3 2 z | S S | S = z | [I | NY & AN S | INSE : ITS TS STERN 7: I ITSLIVES Lokalens eller revirets SER ESSIN SoR Lokalens eller revirets RSK WAS l | & | RK FN RSS AS | namn S IS | = | namn JUPSEN S ST | SS FEET | SEE VIS SES S ST E NS S $ = KEN I -— — | | SV | | (JBGJALE vo ree SAS NL SRA TSH ETAOR TR SSKSN SVIASterAS oi orsnssinsrs sansor ka 421. OVEO |Störba Ck. SSe ENN [20005 SISTA EDKOpIngs 10 Ol TG |" MaTEISaN Vere chase EA Id 6l|F200 EST, 30) ENE ROSAS sckuredn ter 491) 221 53055 ÄLV SY RR SAR AE ASA IN I Ög FN ÖTDNIS serber 20.1 201 MKA I" STRESÖKSele vs LER [0] TLLEOO BUTTONS NYSS EL SST SA NOT SE TF 35) SA | ASS 1 (EV OVR SNI ESR Or EG 124] OA SSL INYRÖpPINE vs dsa esse 35 2-0 ÖA Stenseler se ale 9 SES IS GTLS DY Re AAA Sf 7 6 46,1 | EFCKSele TT OTRS VAR ll SONENS DE osdtssg RANA 2 31 GO | Degerfarssfefear so 3 L5 ZOE KÖP II EEE 13 9.) 409 |ÖFaSAS eler NA PRIS SR ZE SK EG Ört Sa GOttan de 500) ÖKEN PD OrOtea, SAR SKER ERE OKEEOA NE OLA NGA (GO tan oto RE 509 5 0.9 IN SOLLEfCS AR KR AREA Avi 23 3 2SN EVE dena nte SE AR o o o MI NNSS Re sysssnssäatossd av [NET SA NEON "3:57 KSTANVUE 4 | 63.1 3331) Sö (ÖSters un dee EN TAMARA LOS dz EESSUTAT ES er DR SAVA 55) 200002 BT ACKE Best är SEN ROT ERE TT OLAS STÄLLD EO KA NNE 30 [0] Oo | RATOS TilEO (0) IBENSENTOE Hossa SANS i 2.1. 2252 ILO GLO Fika 1 de grn UN Ej of 16 | 181 21301 BELT DSB ET OAS a 2810 2 AO AVG eLelp a RE NER SYAN ET 3 ÖN KT SVDN ATA RAA 28 I SR [RENEE dass ssd ss OM UT TOS ELO Al EVA KORAS Fra er Re 16 Ol EB (FaStriklanmt eos on | 0) ASA BLUS Bred peson er era SN ANNE 270 S 2,09 [NBISPOALASD SEN LEE oense sees el 13] 23 ÖSIGN| ASPEN SN 2201) 74 VIRA | FSOP panben se vs SUKTT JAG ETS] Ör rr SS SA RA 41 ONES | Västerdalarna ven osa BES STONE MaSbb Olas Bs AE SINE SRA S 31 RN Flip Stads ROSS ÖN 3 3343) JAM OSTATET SE oc de SA 3081 107 | 2557 | ETYKSAA fd Nora san 140. 3 18 Nina yo orerar 225 4 1.7 ADVILLE NARE KL As fa [ön NNE NTIFSBUNE Rao 16: |. 37 | CEN Karl Stå RE Oe es See lr TiS | S EOS YST JELAlmS face ess RSA TO3 SK 1348 NGE OTID ONE EREe Sot ssd 2 In 2 ISEN Tag TR NR, Sh, AE SA RE a LTR 723) 130:1/0TÖR | KÖ PIN ETS orre slsdndd AL AN RR KONENG FE fig. 29. Vi se av densamma, att ÅAprostocetus är en synnerligen effektiv parasit, som i de behandlade proven övergår Platygaster i fråga om infektionens styrka. Under det att den senare i omkring 63 2 av lo- kalerna ej dödat mera än 20 & av granfrögallmyggan, är motsvarande siffra för Åprostocetus ej mera än omkring 30 2. För övrigt märka vi, att båda kurvorna sjunka vid 50—960 2& infektion; men medan största procen- ten lokaler för Platygaster ligger vid o & infektion, är motsvarande siffra för Aprostocetus 30—40 & infektion. För övrigt sjunka båda kurvorna hastigt vid infektionsgraden 50—60 2, men sedermera visar kurvan för Aprostocetus ett mycket egendomligt förlopp, i det att den från 70—380 2; (1197) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 469 infektion stiger mot go— 100 &, så att ej mindre än 12 & av lokalerna ligga inom denna klass. Det är naturligtvis i och för sig ej otänkbart, att parasitinfektionen är så stark på så många lokaler, men den sannolikaste förklaringen på fenomenet erhålla vi genom att närmare studera kläckningsresultaten för dessa lokaler. I tabell V äro sammanställda kläckningssiffrorna från dem. Vi lägga omedelbart märke till, att det är samma lokaler, där å ena sidan granfrögallmyggan var mycket talrik, å den andra sidan P/laty- gaster antingen saknades eller var mycket sällsynt. Detta samman- träffande kan knappast vara tillfälligt, utan synes tala för, att ett sam- band existerar mellan dessa fenomen: granfrögallmyggans talrikhet, Platygasters sparsamma förekomst, fröstekelns sparsamma förekomst och Aprostocetus” talrikhet. V. Tabell, utvisande antalet granfrögallmyggor och deras parasiter i de prov, där Aprostocetus nådde sin högsta numerär. Table V, Showing the number of Perrisia strobi and its parasite Platygaster contorticornis in those localities where Åprostocetus attained its largest number. eler [er revisefer NAME Perrisia Platygaster Torymaus Åprostocetus | strobi contorticornis AzUreUS strobilane UEFA ERA 1 Rn ARE NS 256 4 18 146 EEE ARR OS 2 RANE ARE ON rr ANN AA "493 o 46 201 PANLSS Synne, SSE Sö TEST SENAT 91 2 16 300 TEINEN der SE SER SR RNE AS ERA de 60 [0] 10 Or NISSE G or Rdr de dre Nr AR 341 [0] 7 99 BROIEP CRfOLS vd. 4u ANNA! 628 o 36 ITS | TO, NS EA SER ee a Öd [0] 4 95 | DBENO THE a 1 SNES SBR RENA SR NÄK Ra 90 Oo 9 94 HEÖSICISURA.. 0 esousbus bs bes So Oo o 15 Granfrögallmyggans och fröstekelns larver leva båda i granens frön och konkurrera följaktligen om födan; kläckningsdata visa, att den förra uppträder tidigare än den senare, och det finnes ingen rimlig anledning att förmoda, att ej dessa data avspegla utvecklingen, sådan den försiggår 1 naturen. Om därför en hög procent av fröna angripas av granfrögall- myggan, minskas i samma mån möjligheterna för granfröstekeln att finna oangripna frön för sin avkomma, och dess numerär sjunker. Samtidigt har av orsaker, som vi ej närmare känna, men som vi kunna förmoda vara klimatiska faktorer (jfr s. 1180—1181) Platygaster ej kommit till utveckling. När nu Aprostocetus uppträder, finner den en mäng d 470 IVAR TÄRGÅRDH. (1198) frön angripna av granfrögallmyggans larver -— vilka senare ej äro an- gripna av några parasiter — varemot granfröstekelns larver förekomma ytterst sparsamt. När således dess naturliga föda tryter, angriper den i stället granfrögallmyggans larver, och följden härav visar sig i det stora antalet Aprostocetus — i Älvsby exempelvis 300 — trots det att Zorymus förekommer mycket sparsamt. En metod att utröna de resp. värddjurens parasiter. Då alla kotteproven i regel innehöllo en mängd olika insekter, var det naturligtvis omöjligt att draga några direkta slutsatser angående för- hållandet mellan värddjur och parasiter. I vanliga fall kan man, om i en växt eller växtdel påträffas flera olika skadeinsekter, isolera dessa och uppföda dem var för sig för att få reda på de olika arternas parasiter. Detta lät sig ej göra med kotte- insekterna och framför allt ej med fröinsekterna; ty att av fröens utse- ende avgöra, vilken insekt som fanns i dem, var omöjligt, och att skära hål på fröna skulle innebära ett för våldsamt ingrepp. som insekterna ej skulle kunna uthärda. Det blev därför nödvändigt att tillgripa en annan metod för att söka lösa dessa frågor nämligen att dagligen eller varannan dag vittja bu- rarna och i tabeller uppföra de på detta sätt erhållna kläckningsdata. Jag utgick därvid från det antagandet, att en viss bestämd relation existerade mellan värddjuret och parasiten i fråga om tiden för deras uppträdande. De senare äro ju såväl morfologiskt som biologiskt tillpassade till sina värddjur och uppträda i naturen med osviklig säkerhet vid den för dem gynnsammaste tidpunkten. Denna relation kan naturligtvis vara olika hos olika arter, beroende på om det är värddjurets ägg, larv, puppa eller imago, som parasiten angriper. Det är visserligen sannt, att djuren i kläckningslådorna ej äro utsatta för de värme-, ljus- och fuktighetsförhållanden, som möta dem i naturen, och att deras utveckling högst väsentligt påskyndas i kläckningslådorna; och det är ej omöjligt, att en viss del av dem till följd härav dukar under. Det skulle därför naturligtvis ha varit vida bättte, om kottarna fått klängas under fullt naturliga förhållanden; men innan den entomo- logiska avdelningen far ett insektarium, kunna anordningar för dylikt ändamål ej vidtagas. Men å den andra sidan var det sannolikt, att dessa ändrade förhållanden skulle inverka på samma sätt på både värddjur och parasit, så att ej relationen mellan tiden för deras uppträdande skulle ändras. (1199) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 471 Därjämte hade man vissa hållpunkter, ty man visste eller kunde i varje fall av storleksförhållandena draga den säkra slutsatsen, att Ichneu- moniderna ej kunde ha annat värddjur än grankottvecklaren. Härigenom förenklades problemet högst betydligt. Det gällde först att se, huru dessa parasiters kläckningsdata förhöllo sig till grankottvecklarens. Vi- sade det sig sedermera, att vissa parasiter på samma sätt grupperade sig om det ena eller andra värddjuret, som dessa gjorde, kunde man vara berättigad att antaga, att vi i dessa hade detta värddjurs parasiter. 40/0 ÅG (0 [IT Re fe 7. JF fe jr I rr 1 JIE [RS VA Re a | 30 2/0 | AA | V =SPR:0 2 20 o/0| | AA | IVVN BEEESOKEEELVENS EEE Fig. 42.a. Grafisk framställning av kläckningssiffrorna, procentvis uträknade rör varje ar för Perrisia strobi (no. 1), Laspevresia strobilella (no. 2) och Torymus azureus (no. 3) under tiden 17 april —6 maj 1916. Prov från Kungsör, Köpings revir. — Diagram, showing the number of Perrisia strobi (no. 1), Lasgeyresia strobilella (no. 2) and Torymus AS (no. 3), calculated in 2 for each species, hatched !"/,—9/5 1916. Material from Kungsör öping. PST oit:0 3 4090 ROR TELNR ISA URI IS IG 17: IR O 20 1 293 SER, 25) 8201-21 228-29 130 Fig. 425. Samma kurvor för tiden 9—30 april 1916. Prov från Forshem, Kinne revir. — Diaerams of the same species 3/,—?P/, 1016. Material from Forshem, Kinne. ag Pp 4 /4 19 En mycket viktig förutsättning för att man skulle lyckas, var emeller- tid, att värddjuren ej uppträdde samtidigt, utan i en viss följd. Det framgick emellertid redan vid de första kläckningarna, att de tre skadeinsekterna uppträdde i en viss bestämd tidsföljd; först visade sig frögallmyggorna, därefter grankottvecklaren och till sist fröstekeln. Detta AT? IVAR TRÄGÅRDH. (1200) överensstämmer också med, vad man ofta förut konstaterat, när samma del av en växt angripes av flera insekter, nämligen att de ej uppträda samtidigt utan i en viss följd. Innan vi gå in på metoden i detalj, skola vi taga de tre värddjurens uppträdande i skärskådande. Fig. 42 a visar kläckningsresultaten för Kungsör under tiden '7/,—29/.. För bättre jämförelses skull äro siffrorna omräknade i 2 av varje arts totala numerär och båda könen dagligen hopsummerade. Vi se, att gallmyggorna (n:r 1) börja framkomma den 17 april och hastigt tilltaga 1 antal, så att den 19 nära 30 & kläckts; den 20 inträder någon minskning —- beroende på att hanarnas antal redan var på ned- gående, innan honorna nått maximum. Den 22 kläcktes ytterligare 30 2 av hela antalet, varefter kurvan hastigt faller. Tre dagar efter gall- myggorna börjar grankottvecklaren (n:r 2), stiger hastigt, når redan två dagar senare sin kulmen med 28 & och sjunker sedan hastigt. Ej förrän grankottvecklaren nästan upphört att framkomma, börjar Zorymus (n:r 3) att visa sig, och dess kurva stiger och sjunker avsevärt långsammare än de båda andra arternas. Kurvorna fig. 42 b visa liknande förhållanden; den 14 april når granfrö- gallmyggen kulmen, den 18 inträffar det- samma för grankott 4090 12/47 K3 ANTAS OA IAS Cd 200-21 F022 SNRA vecklaren och ej förrän den 26 för granfröste- keln. De båda förras kurvor gå också hasti- gare uppåt än granfrö- stekelns, liksom i pro- vet från Kungsör. Den tidsskillnad i 10 /a 0 fråga om kläckningen, Fig. 43. Kläckningssiffror för risia strobi (n: = ÖRE AEA [CO a g 43 Släc ningssiffror för Perrisia strobi n:o 1) Las som var nödvändig, för peyresia strobilella (n:o 2) och den senares parasit, Neme- ritis cremastoides (n:o 3), uträknade som i föregående figur, att man skulle kunna under tiden 12—24 april 1916. Prov från Lillögda, Ö:a få 3 : : : 5 | FÖRTS a en tydlig gruppering Asele revir. — Diagrams of Perrisiaa strobi (no. 1), Laspeyresia i ' SES PP ; = strobilella (no. 2) and Nemeritis cremastoides (n:o 3), calculated as in av parasiterna omkring fig. 42, !2/,—23/, 1916. Material from Lillögda. Ö:a Åsele. värddjuren, fanns sa- ledes. Se vi nu efter, huru de övriga av de vanligast i kottarna förekom- mande insekterna förhålla sig, så framgår det av fig. 43, att Nemeritis, som vi veta vara en parasit på grankottvecklaren, börjar framkomma tre dagar efter densamma och upphör en dag senare. Båda kurvorna äro (1201) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 473 tvåtoppiga, beroende på att hanarnas numerär börjar sjunka, innan ho- nornas hunnit att stiga; för övrigt se vi, att kurvorna noga följas åt, men att NVemeritis toppar ligga en dag efter grankottvecklarens. Denna korta tidsskillnad motsvaras i naturen säkerligen av en avsevärt längre sådan, då det är sannolikt, att NVemerztis ej lägger sina ägg i alldeles nykläckta larver av grankottvecklaren. Vi kunna således av de i fig. 43 framställda kläckningssiffrorna draga den slutsatsen, att parasitens kurva noggrant följer värddjurets med en tidsskillnad av ett par dagar. Återvända vi så till provet från Köping och rita in de övriga vanligare formernas kurvor (fig. 44 a), så finna vi, att Platygaster tydligt förhåller sig till Perrisza på samma sätt som Vemerztis till grankottvecklaren, med den skillnaden, att Platygaster framkommer något tidigare än Perrisia. På Perrisias kurva se vi även två toppar, med två dagars mellanrum, vilka ha samma orsak som hos Vesnerzitis och grankottvecklaren (kurva fig. 43); på Platygasters kurva se vi däremot, att toppen är avskuren, vilket beror på att honorna, som hos denna art äro vida talrikare än hanarna, tilltagit i precis samma grad som hanarnas antal minskats, så att procenten kläckta djur under två dagar är densamma. Dessa båda kurvor måste därför anses tydligt tala för, att Platygaster är Perrisias parasit, vilket var sannolikt även av den anledningen, att andra Platygaster-arter visat sig vara exklusiva specialister på gallmygg- larver. Vid den efterundersökning, som gjordes, och för vilken förut redogjorts, lyckades det också fastställa, att denna på grund av kläck- ningsdata dragna slutsats var riktig. I en tom larvhud av FPerrisia på- träffades en Platygaster, som ej förmått krypa fram ur kokongen utan omkommit där, och därmed lämnat bevis på tillförlitligheten av den ovan föreslagna metoden att vid komplicerade biocönoser använda kläcknings- data för att utröna de olika värddjurens parasiter. Kurvorna fig. 44 b visa samma sak ännu tydligare, emedan Perrisias och Laspeyresias kurvor ligga längre ifrån varandra. Platygaster börjar framkomma den 9 april, men endast i enstaka individ under de första fyra dagarna, den 13 når den hastigt sin kulmen med över 35 2, en dag senare än Perrisza. I detta fall fortsätter Perrisia att framkomma enstaka ända till den 22, och detsamma gäller om Platygaster, som ej upphör förrän den 24. Återstår granfröstekeln och Åprostocetus strobilane. Som förut fram- hållits, börjar den förra att framkomma, först när granfrögallmyggan och grankottvecklaren praktiskt taget upphört därmed, och dess kurva är av en helt annan typ. Medan båda granfrögallmyggans och grankottveck- larens kurvor hastigt nå upp till 30 2, och deras huvudmassa till följd därav 474 IVAR TRÄGÅRDH. (1202) framkommer under loppet av några få dagar, när /orymus' kurva knappt över 20 2, och dess kläckning pågår under en avsevärt längre tid, 10—12 dagar. 40/0 12 ET 8LKI9: CIO. 1 RID D TD SFP RO N2HRS: 429) = 30 KIERr2 Riva 5 [6 7 | Få MG ilavleu nee RR d a å K - 30 2/0 | 1 I | vy n:o 4 20 2/0 äl I ls 10 ol et | få Å n:o 5 | d ED 0 | | AN Fig. 44 a. Kläckningssiffror för Perrisia strobi (n:o 1). Platygaster contorticornis, (n:o 2). Laspeyresia strobilella (n:r 3), Torymus azureus (n:o 4) och Aprostocetus strobilane 'n:o 5) under tiden 17 april —7 maj 1916, Prov från Kungsör, Köpings revir. — Diagrams of Perrisia strobi (no 1), Platygaster contorticornis (no. 2), Laspeyresia strobilella (no. 3). Torymus azureus (mo. 4Y and Afgrostocetus strobilane (no. 5), calculated as in fig. 42, V/,—7/5 1916. Material from Kungsör, Köping. 40/0 Sar MJÖL BIAKI2 ISA SUG TE 180119 207 For 202902 005 260521 ESR TS NE PTE KAN UR T TG 30 2/0 20/0 ; Ga Fig. 44 b. Kläckningssiffror för samma arter under tiden 9—30 april. Prov från Forshem, Kinne revir. — Diagrams of the same species ?/;—39/, 1916. Material from Forshem, Kinne revir. I båda dessa avseenden förhåller sig Åprostocetus på alldeles samma sätt. Den senares kurva följer synnerligen troget 7Zorymus och kulmen nås antingen på samma dag (fig. 44 a) eller, som i fig. 44 b, när kurvan är tvåtoppig, i den senare toppen en dag tidigare, medan de båda andra parasiternas kulmen kommer något efter sina värddjur. Denna överensstämmelse gör det sannolikt, att Aprostocetus är en ägg- parasit hos Zorymus. På kurvor från andra lokaler finna vi fullständigt samma förhållande, Aprostocetus” kurva följer troget Zorymus”, och även om vi ej därmed (1203) GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 4753 kunna anse det bevisat, att den förra är den senares parasit, blir detta dock därigenom så ytterst antagligt, att vi äro berättigade att prelimi- närt uppföra Åprostocetus som Torymus” parasit. Den ovan omnämnda metoden grundar sig naturligtvis ej endast på de kurvor, som nu meddelats, utan på ett avsevärt material, som det är min avsikt att längre fram offentliggöra. Anledningen till att den ut- arbetades gavs av grankottarnas rika insektsfauna och svårigheten att genom direkta undersökningar utröna de olika värddjurens parasiter; metodens användbarhet torde framgå därav att den på densamma grun- dade slutsatsen, att Platygaster contorticornis är Perrisia strobi's parasit, genom kontrollundersökning visades vara riktig. | Klart är, att, om det material, varur insekter kläckas, kunde förvaras under fullt naturliga förhållanden, skulle de olika arternas kurvor bli längre skilda från varandra och samhörigheten mellan olika värddjur och deras parasiter komma att framstå ännu tydligare. Men f. n. saknas möjligheter att vid Skogsförsöksanstalten anordna dylika försök. Sannolikt är, att man med denna metod också skall kunna angripa andra komplicerade biocönoser, där direkta iakttagelser över de olika insekternas relation till varandra äro svåra att göra, t. ex. större gall- bildningar, vilka ofta hysa en mängd olika invånare, samt de under barken av träd, i trädstubbar o. d. boende insekterna. Det vore därför önskligt, om andra entomologer ville upptaga metoden till prövning. 476 IVAR TRÄGÅRDH. (1204) Litteratur. ASHMEAD, W. A.: Monograph of the North American Proctotrypide. — Bulletin of the U. S. National Museum no 45. Washington 1883. BOHEMAN, C. H.: Skandinaviska Pteromalider. — Kungl. Vetenskapsakad. Handl. 1833, s. 329—380. Stockholm 1834. CrRosBY, C. R.: On certain seed-infesting Chalcis-flies. — Cornell Univ. Agric. Exp. Sta. of College af Agriculture. Dep. of Entomology. Bull. 265, april 1909, s. 367—388. — Ithaca 1909. DAHLBOM, A. G.: Kort underrättelse om skandinaviska Insekters allmännare skada och nytta i hushållningen. — Lund 1837. DE GEER, CH.: Mémoires pour servir å I'Histoire des Insectes. Vol. 2. — Stockholm 1771. HOLMGREN, A. E.: (I) De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna jämte utrot- ningsmedel för de senare, Stockholm 1867. (IT) Monographia Ophionidum Suecie: Kgl. Vet. Akad. Handl. Stockholm 1861. JUDEICH-NITSCHE: Lehrbuch der Mitteleuropäischen Forstinsektenkunde. — Berlin 1895. KIEFFER, J. J.: (I) Fam. Cecidomyidx. — Genera Insectorum, fasc. 152. — Bruxelles 1913. (I) Description de nouveaux microhymenoptéres. — Broteria, Serie zoologica. vol. 11. Bahia 1913. (IIT) Beitrag zur Kenntnis der Platygasterine und ihrer Lebensweise. KurDjuUMOV, N. B. Notes on Tetrastichini. — Revue Russe d'Entomologie, vol, 13, s. 243 —256. — St. Petersburg 1913. LAMPA, S.: Undersökning av grankottar 1907. — Uppsatser i praktisk entomologi, vol. 17, s. 49—55. Upsala 1907. j LINNÉ, C.: Systema natur&g. 1758. , MILLER, J. M.: Oviposition of Megastiomus spermotrophus in the seed of Douglas fir. — Journ. of Agriculture, vol. 6, no 27, s. 65—068, pls V—VII. 10 aprilsronbig Washington. NUSSLIN, O.: Leitfaden der Forstinsektenkunde. Berlin 1913. RATZEBURG, J. T. C.: Die Ichneumonen der Forstinsekten, Bd I, II, III. — Berlin 1844, 1848 och 1852. SAHLBERG, J.: Cecidomyia Strobr, en skadeinsekt uti nordens granskogar. — Medd. av Societas pro Fauna et Flora Fennica, h. 17, s. 14—16. Helsingfors 1890—1892. SCHMIEDEKNECHT, O.: Fam. Chaleididx. — Genera Insectorum fasc. 97. — Bruxelles 1909. SEITNER, M.: (I) Die Fichtensamengallmiäcke (Plemeliella abietina) — Centralblatt f. d. ge- samte Forstwesen. Bd 34, s. 185—190, 13 fig. — Wien 1908. — (I) Uber Nadelholzsamen zerstörende Chaleididen. — Centralblatt f. d. gesamte Forst- wesen. Bd 42, s. 307—324, fig. 43—60. — Wien 1916. SYLVÉN, N.: Om pollineringsförsök med tall och gran. — Meddel. från Statens skogsför- söksanstalt, h. 7, 1910. — Stockholm 1910. THOMSON, C. G.: Hymenoptera Scandinavie, Tom. IV och V. Pteromalus. Tund 1876 och 1878. TrRÄGÅRDH, I.: Gran- och tallkottarnes vanligaste skadeinsekter. Skogen, bd. I s. 42—50, fig. 1—5. — Stockholm 1914. Sveriges Skogsinsekter. Stockholm 1914. WacHTL, A.: (I) Uber Megastiomus pictus und seine Lebensweise. — Wiener Entomol. Zeitschr. bd 3, s 38—39. — Wien 1884. — -: (II) Ein neuer Megastigmus als Samen, verwiäster von Pseudotsuga Douglasii CARR. — Wiener Entomol. Zeitschr., bd 12, h. I, s. 24—28, pl. I. —Wien 1893. WAHLGREN, A.: Några ord om årets grankottsjukdom. Skogsvännen n:o 3 (71), s. 40—45. — Stockholm 1893. WINNERTZ, J. Beitrag zu einer Monographie der Gallmicken. — Linnea entomologica. T. 8.5. 154-322, pl 1-4. — Wien 1853. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR. MINNEN FRÅN SVENSKA SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TOLVTE EXKURSION DEN 8—11 AUGUSTI 1916. nder elva års tid har Svenska Skogsvårdsföreningen årligen samlat sina Öv medlemmar till gemensamma studier i svenska bygder. Under denna tid har visserligen mer än en gång färden ställts genom norrländska marker, men de verkliga ödemarkernas Norrland, lappmarkerna, voro ännu år 1016 obesökta. Då därför i detta års exkursionsprogram bl. a. upptogs en färd upp efter Riksgränsbanan med besök å skogar i trakten av Murjek och Gälli- vare, hälsades, såsom även framgår av antalet anmälda deltagare, denna plan med allmänt bifall. Medan programmet ännu var under utformning, visade det sig, att Norrlands Skogsvårdsförbund närde liknande planer. Det beslöts därför, att de båda föreningarna skulle företaga resan gemensamt. Anslutningen blev synnerligen livlig. Den fullständiga listan över deltagare upptog ej mindre än 130 personer, varav 5 damer. Densamma återfinnes för övrigt i slutet av denna skildring av resan. Exkursionen hade planlagts enligt följande program: Tisdagen den 8 augusti. Samling i Alvsby station för resande söderifrån, som anlända kl. 6,37 el. 8,59 Ce: n Övernattning dels i järnvägsvagnar, dels å gästgivaregården. Onsdagen den 9 augusti. Frukost vid Alvsby stn. kl. 7,30 f. m. Avresa från Alvsby stn. 8,39 f. m. med ankomst till Brännberg o,:2 f. m. (Resande norrifrån kunna lämpligast anlända till Brännberg kl. 8,11 f. m. Från Brännberg exkursion till Alträsk kolonisationsanläggningar och Alträsk kronopark. (Beseende av dikningar, gallringar, sådder samt försöksytor för gallringar och proveniensförsök m. m.) Lunch vid Fagerviks kronojägareboställe kl. 12,;0—1,3;0 e€. m. På eftermiddagen åter till Brännberg. Förfriskningar vid Brännbergs stn. kl. 4,;0—53,00 e. m. Exkursion å Selefs kronopark (dikningar, föryngringar å mossar, försöksytor för föryngring). Från Brännberg stn. (extratåg) 6,;7 e. m. Till Boden 7,10 e. m., supé. Från > = 8,00 e. Mm. Till Murjek 9,:;2 €e. m. (övernattning i järnvägsvagnar). 32 Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A 478 L. MATTSSON Torsdagen den 10 augusti. Kaffefrukost i Murjek kl. 7,00 f. m. Avresa med skjuts kl. 8oo f. m. till Wuollerim över Baltiska trävaruaktie- bolagets marker, å vilka exkursioner företagas. Middag i Wuollerim. Fortsättning med skjutsar till Storbacken och Murjek. Avresa från Murjek kl. 9,32 e. m. Ankomst till Gällivare kl. 11,07 e. m. ' Supé i Gällivare. Öfvernattning dels i järnvägsvagnar, dels å järnvägshotellet. Fredagen den Il augusti. Frukost i Gällivare kl. 8,oo0 f. m. Avresa med skjuts från Gällivare kl. 8,30 f. m. åt Lina älv. Exkursion ä skogar till Gällivare revir. Sådder samt försöksytor (för föryngring och pro- veniensstudier). Återresa med skjutsar till Gällivare. Middag i Gällivare kl. 2,30 e. m. Avresa från Gällivare kl. 3,45 e. m. med extratåg. Ankomst till Porjus kl. 5,15 e: m. Beseende av kraftstationen under ledning av distriktschefen G. DAHLBÄCK, Porjus. Avresa från Porjus kl. 9,00 e. m. | Ankomst till Gällivare kl. 10,30 e. m. Supé i Gällivare kl. 10,30 e. m. Således: samling i Älvsbyn tisdagen den 8, exkursion den 9 å Alträsk kronopark, den 10 å Baltiska trävarubolagets marker i trakten av Murjek samt den 11 å kronomarker kring Gällivare, slutligen ett besök å Porjus kraftstation samma dag samt, för dem som, så önskade, ett besök i Abisko och Narvik. Svårigheterna att under tre dagars tid härbärgera ett så betydande antal personer löstes på ett synnerligen lyckligt sätt genom avtal med Statens Järn- vägar, varigenom tre hela sovvagnar för I och II klass passagerare ställdes till förfogande för hela den tid, exkursionen varade. Tack vare detta arrangemang kunde exkursionsledningen tilldela varje deltagare en kupéplats, som denne sedan fick behålla under hela resan. Några inkvarteringar behövde således endast i ringa utsträckning förekomma. Övervägande antalet deltagare anlände söderifrån på tisdagskvällen, många, kanske rent av de flesta, med dygnslång järnvägsresa bakom sig. fick man likväl söka trötthetstecken efter resan. var tydligen medtaget ända hemifrån. ningar utbyttes, och skämten föllo tätt. Älvsby station företedde en den allra livligaste tavla. Men icke av ord och glädje allenast lever människan. Det fordras även något för de materiella behoven. Magarna började knorra, och så småningom samlades skaran å hotellet, där supén begicks med andakt om också ej med allvar, ty gamla kamrater ha mycket att tälja, då de mötas efter årslång skilsmässa. Men tiden led, och morgondagen väntades bli an- strängande. Efter några timmars samvaro var man därför nöjd att få draga sig tillbaka till de väntande sovvagnarna. Klokt nog hade emellertid exkur- sionsledningen reserverat ett antal platser för »vilsekomna». Kampen mellan förnuftet och den norrländska sommarnattens tjusning räckte nämligen för mången ända till fram på morgonsidan. Förgäves r Det rätta exkursionshumöret Overallt syntes glada anleten, häls- GENOM NORRBOTTENS un KOGAR 479 Fig. 1. På Brännbergs station. Foto E. I Alträsks och Selets kronoparker. Första exkursionsdagen. Den 9 augusti ingick med strålande sol och värme. Sedan de materiella behoven tillgodosetts, började allvaret. Efter en halv timmes resa norrut, varunder Piteälvens mäktiga strömfåra passerats, avkopplades vagnarna vid Brännbergs station. Här stötte de nordligaste norrlänningarna till. Sedan de vederbörligen upptagits som medlemmar i församlingen och ordföranden i Norrlands Skogsvårdsförbund, auditör H. FAHLEN, utsetts till exkursionens ord- förande satte sig det långa tåget i rörelse. Som exkursionsledare tjänstgjorde professor GUNNAR SCHOTTE och jägmästare E. WIiBECK samt t. f. revirförvaltaren 1 Bodens revir jägmästare I. SLETTENGREN. Innan vi följa exkursionen vidare, torde det vara lämpligt att meddela några gällde, nämligen Alträsk. Kronoparken ligger inom Over-Lule socken men når med sin västra rågång till Alvsby och med sin södra till Neder-Lul sockengräns. Den bildades år 1898 genom inköp av hemmanen Alträsk och Brännberg för en köpeskilling av 88,000 kronor. Kronoparken räknade då en areal av 09,666 har, varav c:a 7,300 har utgjordes av produktiv skogs- mark och resten av impediment, huvudsakligen avdikningsbara myrar. Seder- mera har emellertid parken rätt betydligt förminskats. Redan året efter köpet avsöndrades åkerjorden i tretton lotter om sammanlagt 6350 har. Härii även en del husbehovsskog och betesängar. Sedermera har å kronoparken & utförts ett stort anlagt kolonisationsförsök. För detta ändamål avskiljdes ett område om 1,938 har, varav 1,314 har myrmarker. Efter dessa minskning utgör kronoparkens areal nu c:a 7,000 har. Häri ingå då även en större samt en del mindre sjöar. Den förra, Alträsket, har tillopp norrifrån genom Alån och avlämnar sitt vatten åt sydost genom Sörån. i -— Brännbergs N. ilohannisbergs | Styträsk | / | Kronopärken | . | ((nskr disp) | / KRYL fränkels - ' Kronopark.j 7 och | = NUSVand + ISSKSS "I (del därav)< 19 I <" hemt Johonnisberd / 6 nu k op. 1 NU/träsje"7 Fria hemmans NA = ANF SKA Min JP2ASVIAPUDA, VP RR li fill IN atnmkkart | I ; Egen gvltlal ottan Led a. och b. Försöksanstaltens 22£L gallrings-provytor vid Staträsk oo Alträsket PHAN AA Så sjö TS berget Aberged AN Skala I:100 000 z CEN ER £ 3 4 Skm Badstusgt. Kronop. | ENS AE SO en 5 XXKKUKH Exkursionens väg Ar Å = Kroktj &rn Ur exkursions programmet. Fig. 2. Karta över Alträsks kronopark. Den korsade linjen anger exkursionens väg. Siffrorna hänvisa till exkursionsprogrammet. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 481 Då staten förvärvade kronoparken, var denna ganska hårt avverkad. I södra delen hade skogsavkastningen gått till kolning för Selets järnbruk. Här ren- sades markerna rätt eftertryckligt, och på grund härav finnas numera en del synnerligen jämna och vackra yngre bestånd. I norra delen däremot har i rätt stor omfattning timmerblädning bedrivits, och, liksom på så många andra ställen, där denna huggningsform kommit till användning, har resultatet blivit långt ifrån tillfredsställande. Bestånden äro nämligen i stor utsträckning glesa, oväxtliga och lätt försumpande utan egen förmåga till föryngring. Det är här revirförvaltningen har sitt största arbetsfält, där trakthuggning med följande skogsodling kraftigt måste bedrivas. Vi följa emellertid exkursionen på dess väg. Från stationen slingrade sig den långa raden av exkursionsdeltagare fram genom Brännbergs by och över Alån. Sedan ett gammalt grustag passerats, varur en gång i världen vid banans byggande material för järnv danke tagits, uppnåddes skogen. De första bestånden, som öskiernile, lågo å den för kolonaten avsedda samfällda skogsmarken (punkt 2 å kartan). "Särskilt intresse tilldrog sig ett enligt uppgift 63-årigt tallbestånd, som nyligen genomgåtts med gallring. Då emellertid denna blivit något svag, hade ny utblekning verkställts dagarna före exkursionens ankomst. Marken utgjordes av grövre sandavlagringar å morän- botten. Före gallringen höll beståndet omkring 3,000 stammar och 180 kbm pr har. Genom de två gallringarna ha uttagits sammanlagt 3,480 stammar om 64 mj3, d. v. s. 65 2 av stamantalet och 30 2 av kubikmassan. Det kvarvarande beståndet hade en medelhöjd av 14,0 m och en medel- diameter av 13,0 cm, vilket så nära som möjligt ansluter sig till Maass” växtlighets- grad o,6, motsvarande enligt den vid statens indelningar använda skalan ungefär bonitetsklass VI. Enligt Maass' erfarenhetstabell borde ett sådant bestånd vid 63 år hålla något under 2,000 stammar, medan ett antal av 5,000 stammar ej får finnas längre än till ungefär 253 år. Som nu dessa tabeller allmänt anses representera alltför starka slutenheter, kan man ju våga påstå, att beståndet i fråga fått uppväxa under en abnormt stark slutenhet. Särskilt en sörlänning måste emellertid frapperas av, hur obetydligt beståndet syntes ha lidit härav. De kvarstående träden visade nämligen som regel en synnerligen väl utbildad krona, och, trots de 65 2 utgallrade eller till gallring föreslagna stammarna, kunde ej med skäl påstås, att beståndsslutenheten i högre grad nedsatts. Detta står, såsom även professor SCHOTTE under diskussionen Farihkön, samband med en utpräglad åtskillnad mellan de sätt, varpå norrlands- pe sörlandstallen reagera för överskuggning. I bestånd av sörlandstall sker själv- gallringen relativt snabbt, i det de efterblivande stammarna hastigt dödas och torka. I ett sörlandsbestånd utbildas därför aldrig något egentligt lägre kron- skikt, utan allting koncentreras uppåt mot det översta skiktet. Samtidigt strävar ett relativt stort stamantal att hålla sig kvar i detta övre skikt. Följden blir trängsel och deformering av kronorna. Hos norrlandstallen ställer sig förhållan- det något annorlunda. Denna tallras synes nämligen kunna uthärda betydligt starkare överskärmning, antingen detta nu beror på större förmåga att tåla beskuggning eller får förklaras som beroende av kronornas lättare och ljusare byggnad, varigenom större ljusmängd nedsläppes till de lägre skikten. Tack vare detta förhållande bibehållas de efterblivande individerna längre tid vid liv, och samtidigt förefaller det, som om kampen för plats i övre kronskiktet skulle vara lindrigare. Norrlandstallen har med andra ord större förmåga att 482 E. MATTSSON inom beståndet utbilda olika skikt. Den har större »skiktningsförmåga» än sörlandstallen. Goda exempel på detta förhållande anträffades för övrigt Aerfaldiga gånger under dagens lopp. Det vackraste var kanske några bestånd i omedelbar närhet av gallringsytan, vilka ännu ej gjort bekantskap med yxan. Bestånden utmärkte sig för en stamrikedom, vartill man näppeligen får se maken i syd- ligare trakter. Trots denna starka slutenhet funnos stammar med friska kronor, vilkas toppar ej nådde högre än 30 å 40 & av huvudstammarnas höjd. Under den fortsatta vandringen uppnåddes efter några minuter den s. k. Farbrorsmyren. Denna utgör en del av det till kolonisationsområdet anslagna myrkomplexet. Ensamt denna myr har i dikningskostnad dragit en summa av 5,000 kr. Sammanlagt ha 77,000 kr. nedlagts i dikningsföretag. Planen är, att varje kolonist skall tilldelas sitt område för odling. Underhållet av de stora huvudgravarna kommer att bekostas av en gemensam kassa, till vilken inkomsten från avverkningar å samfällda skogsmarker ingår. Detaljdikningen däremot skall utföras av kolonisterna var för sig. Än så länge är emellertid ytterst obetydligt utfört i odlingsväg. Aven på Farbrorsmyren äro endast de större dikena upptagna. Resultatet av denna första dikning hade emellertid redan visat sig, i det myren börjat täckas av en synnerligen vacker återväxt. Överallt syntes livskraftiga, vackra tallplantor mellan täta björkuppslag. Man känner sig nästan hågad instämma med den exkursionsdeltagare, som helt be- kymrat undrade, varför ej skogen kunde få komma. Endast några få år skulle säkerligen här behövas, för att myren skulle täckas med den allra vackraste ungskog. Vandringen fortsattes över myren upp emot en nybyggnad, som nyss kommit under tak (punkt 3 å kartan). Byggnaden var belägen å ett kolonat, för vilket grosshandlare FRAENCKEL i Göteborg ställt medel till förfogande. Med hjälp av dessa medel är det meningen att här inrätta en mönstergård, som sedan kan tjäna som efterföljansvärt exempel för de övriga kolonaten. Agronom WESTELIUS redogjorde här i ett längre anförande för kolonisationens organisation och historia. Ledningen av det hela handhaves av en nämnd på tre personer. Till kolonister antagas endast mindre bemedlade, d. v. s. personer utan kontanta tillgångar. Åldersgränsen för kolonist bestämdes från början till 50 år. Denna åldersgräns visade sig emellertid snart vara för hög, var- för den sänktes till 40 år. Kolonisten har vid tillträdet av kolonatet inga direkta utgifter. Han erhåller fritt virke till byggnader samt ett belopp av 250 kronor, då huvvudbyggnaden är färdig, ett liknande belopp då uthusen uppförts, samt ytterligare samma summa då en hektar åkermark brutits och avsynats. Någon återbetalning ifrågakommer ej förr än efter 15 år, då avbetalningar börja med 30 å 45 kronor årligen. Emellertid har det visat sig synnerligen svårt att erhålla kolonister. Då sådana första gången antogos i oktober 1911, anmälde sig 10 stycken. De flesta av dessa voro från Gällivare och Kiruna. Endast 3 stycken kommo från kusttrakterna. Av dessa 10 anmälde sig dock endast 5 stycken under år 1912. De övriga hade betänkt sig. Vid undersökning av skälen till dessa tillbakaträdanden, visade det sig i allmänhet vara hustrurna, som tvekat och vid avgörandet vägrat att slå sig ned i ödemarken. Denna tvekan är ej heller att undra på. Det är en oerhörd kontrast mellan livet i ett samhälle sådant som Gällivare och livet i skogsbygden, 1 åtminstone relativ ensamhet. Om ISS Over OmTiS ade ahonsomr Alträsks kol z orrbottens län. N & Sid. EA & NYC andan FFF tama ers k F Järnväg Vag Sa cc Kägara +t++t+++ ETkursioruens vag Ur ex kursionsprogrammet. området vid Alträsk. = Detaljkarta över kolonisation Fig. 3- 484 LE. MATTISSON ock förhållandena i samhället varit fattiga, så bliva dock vanorna och anspråken helt andra, än de få vara ute i obygden. Att det därför måste bli svårt att sätta sig in i de nya förhållanden som möta, särskilt medan de nödvändiga byggnaderna uppföras, är naturligt. Nybyggarlivet ställer oerhört stora krav på förmågan av självhjälp under alla förhållanden. Den förmågan utvecklas kanske allra minst i industrisamhällen av Gällivare-typ. På senare tiden har även kolonisationsnämnden tagit hänsyn till dessa förhållanden, och strävar nu att så vitt möjligt erhålla kolonister från landsbygden. Av de fem återlämnade kolonaten utlämnades ett ånyo år 1914 samt tre stycken år 1915, av vilka dock två ännu ej tillträtts. Det återstående kolonatet är det, som utsetts till mönsterkolonat. Egentligen skulle huvudbyggnaden å det sistnämnda, vartill ritningar godkänts dels av kolonisationsnämnden, dels av lantbruksstyrelsen, ha stått färdig 1 september år 1916, men på grund av diverse mellankommande hinder hade den först strax före exkursionens besök kommit under tak. Byggnaden uppgavs komma att kosta omkring 8,000 kronor. Tab. 1. Förteckning över de intill sommaren 1916 antagna kolonisterna i Alträsk. I fe Antogs till Tillträdde | | Kro lo mas ternas Dn amn EA EN kolonist kolonatet | D:r är år I | MORANN(EUSAT 4 GUSkalSSONN = ben oboe aus kekea 2 1911 1912 | Anders kmManuelbKlarlssOD oso. ss. scn es dssoeknsils | 1911 1912 | Erik Anton SKÖTA CSE KRIS a sd ce Ad a sne 15 1911 1912 VESA S TO SNS RR ARR IA Sy AT Rd a 16 1911 1912 (SUStATCEOIR "Bero dANES mere teser ade leran rada 21 TOM 1912 | |) SRAD ATI ECARE BISARSSÖD doo sek anse ustese 19 1914 1914 | (EERSRAS TT Orava ET 04 AR Pe Rasade 5 1015 1915 | | MEDAN AF FIETETORIKS SOND må 94 äro oe sele FÖRS ole 17 1915 = | INT ICO SERCESS ONES SEEN AASE åå era 4 1915 = I tabell I återgives en förteckning över de till och med 1916 antagna kolonisterna. Agronom WESTELIUS framhöll som sin åsikt, att förhållandena ej behövde ställa sig så avskräckande för kolonisten. Med en del siffror från verkställda kultur- och gödslingsförsök, vartill medel ställts till förfogande av grosshand- lare FRAENCKEL, visade han vilka ungefärliga skördar, som kunde erhållas å de för kolonaten upplåtna markerna. År 1915, som kan anses som ett unge- färligt medelår, skördades upp till fjortonde kornet god mogen säd å avdikad myr samt 6,500 kg torrt fullgott hö. Arbetstillfällen finnas dessutom i närmaste trakten i form av skogshygge och dikningar eller i form av tjänstgöring vid de små motorsågarna, som uppsatts vid stationen. Slutligen påpekade talaren de resultat, som nåtts av kolonist Åström å kolonatet n:r 16. Denne antogs vid första utlämningen av kolonat. Han kom från Ullbergsträsk i Norrbotten, beläget några mil inåt landet ifrån Jörn, och var alltså från början landsortsbo. I ekonomiskt avseende hade han det synner- ligen illa ställt, hade snarare skulder än tillgångar. Nu har han uppfört sina uthusbyggnader och fått dem godkända samt uppodlat fyra tunnland åker. På GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 485 kolonatet föder han fyra kor, en kviga samt en häst. För korna får han då någon hjälp i form av bete på ängarna efter Alån. Allt tyder på, att han kommer att reda sig utmärkt. Anförandet åhördes med stort intresse och gav upphov till en livlig dis- kussion, i vilken bl. a. kapten DE VERDIER och överjägmästare HOLMGREN Vtt- rade sig. Kapten DE VFRDIER tog fasta på agronom WESTELIUS förvåning över svårigheterna att erhålla kolonister. Själv kände han sig snarare för- vånad, att över huvud taget någon reflekterar på de anbud, som gjorts. Han påpekade de ytterligt stora svårigheter, som möta de inflyttande medel- lösa kolonisterna. De komma ut i viida skogen utan tak över huvudet, de så gott som tvingas till skuldsättning. Ett för den enskilde billigare sätt att erhålla egen torva blir nog i de flesta fall att bruka annans jord, till dess han blir i stånd att skaffa egen. ”Talaren hänvisade för övrigt till, hur skogs- arbetarfrågan löses i mellersta och södra Sverige, där vanligen byggnader upp- föras, och arbetaren får taga det färdiga bostället i besittning. Varför skulle ej samma metod kunna tillämpas även inom norra Sverige. Överjägmästare HOLMGREN påpekade, att hithörande förhållanden just för närvarande äro under utredning inom kolonisationskommittén. Frågan kan lösas på två vägar. Den ena av dessa är den hittills tillämpade med odlings- lägenheter, som så småningom erhållas med full äganderätt. Denna metod lämnar visserligen skogsbruket arbetskrafter, men först i en mera avlägsen framtid. Den avser framför allt att fylla landet med en jordbrukande folkstam, för vilken skogsarbetet ej blir huvudnäring utan endast ett stöd. Den andra mera radikala metoden är den, som berördes av kapten DE VERDIER. Den innebär uppammandet av en folkstam, som hämtar hela sin bärgning från skogsarbetet och som omedelbart kan tagas i anspråk för de skogliga behoven. Överjägmästarna ha redan enats om arbete för det senare alternativet. Man får emellertid ej bortse från det faktum, att båda kategorierna, såväl jord- brukaren som skogsarbetaren, bliva nödvändiga för landets normala utveckling. Efter ytterligare en del inlägg avslutades diskussionen, och färden fortsattes till det Aströmska kolonatet. Som redan förut nämnts, har kolonisten här fått uthusbyggnaden färdig. . Denna utgöres av en länga, inrymmande för- utom ett för närvarande av familjen bebott gavelrum, stall, ladugård, vagnbod, sädesmagasin m. m. Kolonist Åström tycktes vara utrustad med ej så obe- tydlig uppfinningsrikedom och företagsamhet. Bland annat kunde han på gårdsplanen förevisa en av honom själv konstruerad, synnerligen enkel men effektiv apparat för utklyvning av takspån. Apparaten finnes närmare skildrad av E. GEETE i tidskriften Skogen sid. 289 år 1916. Den arbetade syn- nerligen lätt och väl. Jägmästare SLETTENGREN uppgav, att en famn om 6'x6'X 1', med huggning av virket gick till 12 kr. vid den en fjärdingsväg avlägsna stationen. Från Aströms kolonat gick färden efter en av kolonisationskassan nyanlagd väg åter över Farbrorsmyran, in i bestånd av den typ, som förut studerats kring gallringsytan. Ett par gallringar förevisades. Så passerades en stämp- ling, där byggnadsvirke för kolonisterna uttagits. Över avdikade myrmarker med för dikningen vackert reagerande äldre tallar samt flerstädes god åter- växt nåddes slutligen militärvägen mellan Älvsbyn och Boden (punkt 7 å kar- tan). Ofta gjorde sig här den förut påpekade skillnaden mellan den norr- ländska och sörländska talltypen påmind genom fullt livskraftiga och friska 486 ESIMESIKDSSON Fig. 4. Exkursion utmed Flarktjärn. ungtallar, stående under en överskärmning, som otvivelaktigt skulle ha dödat individ av den senare rasen. Militärvägen följdes några hundra meter, varefter en promenad efter ett huvuddike ned emot Flarktjärn vidtog (fig. 4). Huvudsakligen var nog denna del av exkursionen avsedd som en förberedelse till den väntande lunchen. Efter en kvarts timmes färd skymtade Alträsket fram och vid dess strand på en kulle bland ståtliga masurbjörkar en hemtrevlig stuga, Fagerviks kronojägare- boställe (punkt 8 å kartan). Under hela promenaden hade solen gassat på, hunger och törst hade inställt sig, ej att undra på om mer än ett ansikte ljusnade inför den anblick, som mötte. Där fanns lax och kotletter, smultron och kaviar och, ej att förglömma, åtskilliga flaskor med svalkande drycker, uppställda i svinfylking. Men än så länge fick allt detta endast fröjda ögat. Exkursionsledarna samlade obevekligt sina skaror nere i stora plantskolan, där Statens Skogsförsöksanstalt hade verkställt en del försök med tallplantor av olika härkomst. I plantskolan finnas en del av de plantor, som blevo över vid anläggandet av försöks- anstaltens stora proveniensförsök, till vilka vi sedermera återkomma. Vid ut- sättningen år 1912 i juni månad funnos följande 2-åriga plantor: Avd. III. Småland, Västbo revir, Remma. » IN » > » Bottnaryd. » NE » Eksjö » -Ö. Holaveden. D NAR » » » Hässleby. » NÅGE Östergötland, Atvidaberg. » IX. Västergötland, V. Kinneskogen. » VIII. Södermanland, Jönåker. » SOT » Skogshall. > XIII. Västmanland, Bjurfors, > XV Gästrikland, Hillevik: » XIV. Dalarna, Fagerberg. SKOTT: » Hamra. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 487 Avd. XIX Jämtland; Bispgården; » XX. Västerbotten, Hällnäs. > XXI. Norrbotten, Fagerheden. > AKHE » Karl Gustav. Hela Sverige, från Småland och upp till Norrbotten, var således represen- terat. Vid första revisionen år 1914 voro så gott som samtliga plantor i avdelningarna III—XII döda. Avdelning XIII uppvisade rätt stor dödlighets- procent, men kunde likväl sägas ha rett sig gott. Resultatet av revisionen synes för övrigt av följande siffror: RAR Bana föAndia EE arena Sr ERAN RER gt Ud.SV AR fa ERE ASSA 59 » > > SU BROR ef 99,4 > > » CEN nare 5,0 > » ES RR Na GM. Ane ER » 3 UN Ber Er 99,2 > > > 2. > CSR FT NR 0,9 3 , ET RE RNA CE bd pe KR nen VR de » PEPPA IK IG 97.7 >» » » 2.3. DRA SUL Sök RA 88,0 > » > P2 I I Dr 1,7 > - Nästa revision verkställdes på våren år 1916. Då hade förödelsen sträckt sig än längre. Medan två år tidigare plantor av så sydlig proveniens som Väst- manland rett sig relativt väl, fanns år 1916 ej en enda planta av sydligare härkomst än Jämtland, likväl med ett rätt så betecknande undantag för Hamra. Tydligen är det den sista, hårda vintern, som blivit dem övermäktig. I av- delningarna XIII, XIV och XV visade nämligen de ännu kvarstående plantorna tydliga tecken till förfrysning. Till färgen voro de helt bruna utom ett ringa fåtal, som uppvisade den för snöskytteskadade plantor utmärkande grå färgen. Plantorna av norrländsk proveniens däremot voro friska och livskraftiga. Bland dem kunde knappast en enda frostskadad upptäckas. Däremot hade en mindre del dukat under för snöskytte. Resultatet av revisionen framgår av tabell II, vars siffror för Övrigt tala för sig själva. Tab II. Förteckning över i Fagerviks plantskola vid revision år 1916 uppräknade plantor. Samtliga plantor i avdelningarna I[I—XV voro döda. Procent plantor Medellängd Avdel- AH É i cm hos de Plantornas fröproveniens SS d ning : G oskadade Oskadade' Skadade Döda plantorna XIX |Jämtland, Bispgården ...:..s.so.csosso4 li II 38 5I 40:7 ER Västerbotten, Hällnäs .................. [SN 44 31 57,' >> ui Norrbotten, Fagerheden............-. | 47 45 8 44,6 TE IDalarna, Elalnra oc oc. ses sat AT Sn [ 40 40 I 20 50,1 XXIII | Norrbotten, Karl Gustav... ........... II 57 31 I2 49,3 I dessa den svåra bränsletidens dagar gav det ett ganska egendomligt in- tryck att se de mängder av brännved i form av ribb och bakar, som fått ligga och förfaras här nere vid Fagervik. Virket härstammar från en tidigare period, då här fanns en mindre såg, där en stor del timmer förädlats. Det så- gade virket fraktades i pråmar uppför Alån, medan avfallet slängdes ut på backen utanför sågen. Här kvarligger det ännu i mängder, men har nu börjat murkna och förlorat en stor del av sitt värde. 488 I: MASETSSON Så Foto förf Fig. 5. Lunch vid Fagerviks kronojägarboställe. Så var tiden inne att angripa matborden. Efter promenaden över myrar och långs diken smakade det härligt. De fyllda faten länsades i rask följd. En och annan snaps leta- de sig utför smäktande strupar, tal höllos, hurra- rop dånade, fotograferna arbetade, och allt var fröjd och gamman. Men vilan fick ej bli lång. Sedan lunchen avätits, fortsatte promenaden i ostlig rikt- ning längs en mindre kör- väg, som Över diverse myrar sätter kronojägar- bostället i förbindelse med militärvägen. Längs vä- gen syntes flerstädes en- staka cembra- och con- torta-tallar, som på försök utplanterats. Någon större trevnad tycktes de ej hava funnit. Ungefär en halv km norr om =: militärvägen Fig. 6. En del av Statens Skogsförsöksanstalts försöksyta (PRE "3 s Faran SE N:o 232 å Alträsk kronopark. Varje planteringsgrop är för den redan förut omnämn- att säkert kunna återfinnas utmärkt med en pinne, da, av Statens Skogsför- Ur Statens Skogsförsöksanotalts samlingar Foto G. SCHOTTE. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR. 489 söksanstalt i och för proveniensstudier anlagda försöksytan, n:r 232. Ytan utgöres av ett 179,38 X 97,6 kvm. stort planteringsfält, delat i 21 st. lika stora avdelningar. Samtliga avdelningarna blevo i juni 1912 planterade med ?/,:åriga tallplantor. Vid planteringen användes spett samt humusrik, av torvjord be- stående fylljord. Vid revisioner somrarna 1913 och 1916 tedde sig avdelningarnas plant- bestånd enligt tabell III: Tabell III. Resultatet av Statens Skogsförsöksanstalts å Alträsk kronopark år 19:12 utförda proveniensplanteringar, vid revisioner åren 1913 och 1916. [ Procent plan- Procent plan- Plantornas medel- Av- I tor 1913 tor 1916 längd i cm. 1916 del- = Plantornas fröhärkomst | : | | i ning | Goda a Dödal| Goda Döda! Goda 2 Samt I iga | iga iga | liga I" , II I Småland, Kosta ......... 43 41 16 29 24 47 | 25.31 10,6 | 18.6 I Vitthult -..... 5Ö 19 5I 10 13 77 | 36,9! 20,4) 2530 HI > Remma -...... 18 54 28 25 18 57. || 27.3] 20,9] 24,6 IV > Bottnaryd 6 55 39 I 10 27 63 | 21.9) 13.2 | 15,6 Vv 2 Ö. Holaveden|| 0 | 40 | 60 II 6 8 I 86 |'26;0 | 14:0 | 19, VI > Hässleby .....: 2 3031C59 5 IO. 85) 19:4 |A) 13:9 VII | Östergötland, Åtvidaberg | 3 | 56 | 4E. | 4 | 19 | 77 |-19,2/| 112 |: 12,6 VIII Södermanland, Jönåker| I so fl 40 ll 2 I 201 78 1 13:00] I4,3| 1472 IX Västergötland, V. Kinne- | | SKkÖREINA ärLGs dosa hes 2 41 FA 22 75 I 21,31 14,7) 15,5 XI Östergötland, Karlsby... 2 7 CV Ce Ge MR N La 751 26,21 118 | T4, XII Södermanland, Skogshall = 12 46 2 8 26 66 | 25,01 14,4 | 16.9 XIII | Västmanland, Bjurfors... 7 59 34 || 20 33 47 | 26,81 15.3 | 19,6 XIV Dalarna, Fagerberg ... 6 62 32 20 32 4941, 21,2 | IE, CI56 XV | Gästrikland, Hillevik ... 7 43 50 | 13 12 75 | 31.21 12,21 225 XVI Dalarna, Svärdsjö ...... 12 68 20 20 31 40 I 26.5 | 11,7 |. 18,8 XVII Hälsingland, Voxna IO 69 21 39 26 35-h 2255 Ad LOs ES XVII Medelpad, Haverö 10 79 11 35 46 10 | 22.91 1059] 163 XIX - Jämtland, Bispgården ... | 10 76 14 II 39 30 I 22 II 26541 16,1] 21,2 XX "| Västerbotten, Hällnäs... 19 71 10 55 33 12 255 | 18:41 20,6 XXI Norrbotten, Fagerheden = 21 69 10 60 25 15 | 26.9 | 14;9 | 2353 XXIII > Karl Gustav = 20 72 8 54 35 II | 22,71 1254 | 18,6 Ehuru en detaljgranskning röjer många oregelbundenheter, visa dock resul- taten i stort sett otvetydigt hän på proveniensens betydelse. Procenten goda plantor är ojämförligen störst å de tre avdelningar, vars plantor ha den nord- ligaste härkomsten (Väster- och Norrbotten). I synnerhet inom dessa avdel- ningar, men till någon del också inom en del avdelningar med plantor av sydligare härstamning, ha under tiden 1913—1914 många plantor, som först tedde sig föga lovande, repat sig. Dödligheten bland plantorna har emel- lertid varit ojämförligen mycket större inom avdelningarna med plantor av sydsvensk än inom dem med plantor av nordsvensk härkomst. Liksom år 1913 visa allt fortfarande avd. I—III ett i förhållande till övriga avdelningar med sydsvenska plantor abnormt gott förhållande, vilket troligen beror därpå, att denna del av försöksfältet är mindre besvärat av frost än fältet i övrigt. + Med dåliga plantor menas här icke blow svaga och sjukliga, utan också sådana, som på grund av storgrenighet, tuvig växt, flerstammighet etc. visa sig bliva skogligt undermåliga. 490 IE: MATTISSON Yttre åverkan, orsakad av hare och skogsfågel, kan förmärkas på samtliga avdelningar och torde i ej ringa mån bidragit till att över lag, särskilt hos de nordsvenska plantorna, nedpressa procenten av felfria plantor. Den därpå följande vandringen över 1 högsta grad oländig skogsmark, genom ris och bråte, står nog för mången som ett tämligen dystert minne. Men ansträngningarna fingo sin belöning. Vi nådde nämligen efter den mödosamma vandringen fram till en av de intressantaste av de under dagen besökta plat- serna, det stora hygge, som sträckte sig efter militärvägen på dess norra sida. Hygget upptogs vintern 1912—1913. Till arealen uppgår det till 44,4 har och har en utsträckning av 2,5; km längs vägen. Från densamma skiljes den delvis genom en smal skogskappa, som mot öster blir något bredare. Marken, som på sina ställen sluttar rätt starkt emot sydväst, d. v. s. ned emot militär- vägen och myrarna omkring Flarktjärn, utgöres av morän av för trakten medel- god beskaffenhet, här och där med i dagen trädande berggrund. Beståndet, vilket ännu kunde studeras i delar av hyggeskanterna, utgjordes av gammal granskog med insprängd tall, björk och asp. Av det senare trädslaget finnes för övrigt en del synnerligen vackra mindre grupper i sluttningen emot vägen. På grund av vissa orsaker hade inga som helst förberedande huggningar kun- nat utföras, utan kalhöggs beståndet direkt. Följden har blivit, att hela hyg- get täckes av ett tätt uppslag av björk och asp. För revirförvaltningen gäller det nu att på enklaste och bästa sätt trots detta lövsly få upp en god barrskogsföryngring. De åtgärder, som hittills vidtagits för detta ändamål, äro, att vid avverkningen en, särskilt i östra delen tämligen tät fröträdsställning, lämnats. Vidare ha vissa delar av hygget besåtts med tallfrö, delvis efter föregående löpbränning. Diskussionen angående hygget blev tämligen livlig och utvecklade sig huvud- sakligen till en tvekamp mellan anhängare och motståndare till bränningen. Början gjordes av Ööverjägmästare HOLMGREN, som av professor HESSELMAN: begärde klart besked, när denne ansåg bränning tillrådlig, och hur han i före- varande fall skulle bete sig. Själv ansåg han det lämpligast att något ut- glesna fröträdsställningen samt därefter verkställa kultur utan bränning. Som skäl emot bränningen anförde han bland annat faran för brandskador å de kvarstående stammarna samt kringliggande bestånd. Bästa resultatet borde kunna nås genom sådd med avrivning av markbetäckningen och grundlig bearbetning av såddgroparna. Professor WAHLGREN påpekade, att överjägmästare HOLMGREN på sätt och vis gick utanför frågan, då utförandet av en sådd åtminstone delvis borttager det berättigade i bränningen. Bränningen bör nämligen ha sin huvudsakliga användning såsom hjälp vid självföryngring. Bränning och kultur blir därför ett dubbelarbete. Professor HESSELMAN preciserade sin ställning till bränningen, i det han förordade sådan å medelgoda marker, särskilt om de som här äro klädda med kraftiga råhumusmattor. Å sämre blockiga och grunda marker ansåg han däremot bränningen ej vara lämplig, då den lätt fördärvar den ringa mängd mylla, som finnes. Å bästa gräs- och örtbundna marker är å andra sidan bränningen onödig. Slutligen yttrade sig kapten DE VERDIER. Han förordade kalhuggning, d. v. s. borttagande av samtliga fröträd samt verkställande av sådd eller plantering, möjligen föregången av en bränning. Ham pointerade skarpt, att föryngring GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 491 genom lämnande av fröträd och genom verkställandet av skogsodling äro två motsatta metoder, som åtminstone borde utesluta varandra. Att samtidigt be- gagna båda måste ovillkorligen betecknas som dubbelarbete. ÅA hygget besågs ännu en av Statens Skogsförsöksanstalts försöksytor, näm- ligen n:r 233 (punkt 15 å kartan). Ytan avser att tilläta en jämförelse mellan vår- och höstsådder, utförda under olika år och väderleksförhållanden. Försöket fördelar sig f. n. på 3 olika fält, yta n:r 233 a, som mäter 22 X 31 kvm. och innehåller 2 avdel- ningar med respektive vår- och höstsådd 1912, yta n:r 233 b om 66 X 31 kvm med vår- och höstsådder från åren 1913—1915, Samt yta n:r 233 C, ävenledes om 66X31 kvm, men tillsvidare med blott en behandlad avdel- ning, vårsädd 1916. Samtliga avdelningar äro rutsådda i 1 m.X I m:s förband, i varje ruta ha utsåtts 40 tallfrön av ortens proveniens samt av känd grobarhet. Till vår- och höstsådden under samma år har alltid använts frö av samma parti. Planträkning i såddrutorna verkställdes somrarna 1913, 1914, 1915 och 1916 och gav scm resultat de i tabell IV återgivna siffrorna: Tab. IV. Resultaten från revisioner åren 1913—1916 av Statens Skogsförsöksanstalts höst= och vårsådder å Alträsk kronopark. I Revisionen år|| Revisionen år || Revisionen år || Revisionen år | Av- H I 1913 | 1914 1915 1916 gel Kulturmetod L = - | EN - 23 2 JO lg RF? lo ITS .3 lo HIS AI ff O.tJ fe och kulturår Fre RS PE ERS ka ed Får ln fe FÖR AN fn 13 312 21: 208 312 213 88 512 215 13 2j2 21:58 ; l2 ")8 ss ej "Is sla "lst 2IR lst I Vårsådd JT CRS 8.6 | 3:4 I 13,5] 951) 3:7 | IO.7i| 9,6 3-9 9:3 9.2] 3-7 9.3 I | Höstsådd > ..... — — — 1:;8| 0,7 | 48.8) 2.9! 1,2 135.ol]] 3:9| I.5 i 20,9 i 79 c " tt HI Vaärsådd KÖRS a — 1 — MIST Os 5-3 I9.0] 7.6 3.0 17.4 7:0i 4:3 IV 1 Höstsädd > > oa —l—| I — i — 1.35! 0.6 I70,0 | 1,5l 0.6 i 70.0 V > | Värsadd 1914 ...... jo — —|j— I5.4' 6.1 10.01] 13,6 5,4 | 10.4 KONE fElostsadd sv so — [I —-|]—JI— i Il —-JI— SI —- I.ä| Oj | 65,8 FEET | Värsadd 1915 oo 220 ENN RE EN EE GR GEN De hittillsvarande resultaten visa sig alltså vara ojämförligen mycket bättre å de vårsådda än å de höstsådda avdelningarna. 1 all synnerhet höstsåd- derna 1913 och 1914 kunna betecknas såsom felslagna, under I alla vår- sådderna t. v. se lovande ut. Ytan utgör ett led i en försöksserie, omfattande fyra ytor i olika delar av landet. Revisionerna synas på ett synnerligen otvetydigt sätt visa hän på höstsåddernas olämplighet. Ännu skarpare framstår för övrigt detta förhållande, om resultaten från alla de i serien ingående ytorna sammanställas. Frågan är då, var man har att söka orsaken till detta förhållande. I det fallet står man ännu frågande. Jägmästare WIBECK, som närmast haft dessa försök om hand, ville finna förklaringen däri, att vissna löv samt en del tidiga vårväxter hinna täcka sådd- rutorna, innan plantorna på våren komma upp. Han söker således förklaringen i direkt kvävning av uppkommande plantor. Kapten DE VERDIER anslöt sig till samma förklaring och betonade vikten av, att höstsådderna verkställas så sent, att lövfällningen redan skett. 492 [5 NEASIKESSON Möjligt är ju, att sådana orsaker bidraga. Förklaringen får dock knappast anses som tillräcklig. Detta betonades särskilt av länsjägmästare DYBECK, som gjorde sig till tolk för den uppfattningen, att man har med frysningsfenomen att göra. På hösten, sedan sådden skett, upptaga fröna vatten. Följa så omväxlande frost och blidväder, sker vid frysning och efterföljande upp- tining en direkt mekanisk söndersprängning av fröna. Förklaringen låter onek- ligen ganska antaglig. Ännu återstå emellertid en del direkta försök, innan frågan kan anses vara löst. Man kan dock anse som fastslaget, att höst- sådderna ej lämpa sig för tallen. Så återvände exkursionen till Brännbergs station med dess tre-fyra pustande lokomobilsågar samt fortsatte därefter över järnvägen till det strax intill statio- nen uppförda nya kronojägarebostället, där diverse förfriskningar intogos. Efter nägra minuters vila styrdes så kosan ut över Selets kronopark. Denna kronopark har uppstått på så sätt, att Selets järnbruk, som senast ägts av Gällivare aktiebolag, överlåtit på staten det åt dem i ersättning för privilegierad stockfångst vid avvittringen utbrutna området mot att å detsamma få tillgodogöra sig samtliga träd, som vid brösthöjd fyllde en dimension av 26 cm (c:a 10 eng. tum). Avverkningstiden hade omfattat 10-års perioden 1888—1898, men den av exkursionen berörda trakten synes hava avverkats under periodens förra del. ; Skogsmarken består av starkt stenbunden, hårt packad morän, som syn- barligen endast i ringa mån har förmåga att uppsuga nederbördsvattnet. Då därjämte marken på en sträcka av 2—3 km utan avbrott lutar mycket svagt åt öster (ned mot Brännbergs station), så hava nog så starka förutsättningar förelegat för skogsmarkens försumpning. Denna är emellertid tack vare de storartade dikningarna numera nästan hävd. På områden med svagare fall, eller där annars särskilda förutsättningar för torvbildning förelågo, hava upp- stått myrar, vanligen med längdriktningen vinkelrät mot den starkaste lut- ningen. Mellan dessa frodades försumpningsväxterna, bland mossorna före- trädesvis Polytrichum och Sphagnum. Särskildt anmärkningsvärt är, att något torvlager icke här bildats — mosstäcket vilar direkt på den steniga mineral- jorden — vilket bl. a. tyder på, att den livliga försumpningsprocessen är av relativt ung datum och sannolikt befordrats av den planlösa timmeravverkning som tillämpats. På den lägst liggande marken, som samtidigt varit av sämsta boniteten, fyllde endast ett fåtal träd avverkningsdimensionen, varför beståndet vid avverkningen lämnats relativt orört. På den bättre marken däremot blev ofta nog blott de undertryckta träden kvar, och endast å den allra bästa blev avverkningen så kraftig att föryngring följde. Att skogens vattenkonsumtion på det hela taget nedgått efter avverkningen är ju klart. Visserligen hade vitmossorna genom den plötsliga ljusningen i beståndet lidit tillfälligt avbräck, men blott för att, sedan skogens minskade vattenkonsumtion börjat göra sig gällande, gripa omkring sig med förnyad styrka. Att skogsägaren — staten — under dessa omständigheter hade ett drygt ansvar och stora förpliktelser att fylla, är självfallet, på samma gång för- valtningen av dylika devasterade, nyvordna kronoskogar, är otacksam nog med hänsyn till åtminstone det ekonomiska resultatet. Redan de närmaste åren efter marköverlåtelsen (1898) började markförbättringsåtgärder vidtagas. Sålunda avdikades åren 1901—1903 myren mitt emot järnvägsstationen — belägen alltså vid foten av sluttningen — jämte den närmast försumpade mar- GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 403 ken. Den av företaget berörda arealen utgjorde 21,10 har och kostnaden upp- gick till 11:61 kr. pr har. Den fasta mineralgrunden var här överlagrad av fin sand och lera, vari dikena skurit sig ned och åstadkommit en vidsträckt torrläggning. . Resultatet av densamma är även rent av storslaget. Komplette- ringsdikning skedde år 1909 å de efter första dikningen ofullständigt torr- lagda delarna av myren. Exkursionens närmaste mål var en rutsådd av knappt medelgott tallfrö å 16 kr pr kg utförd år 1914. Sådden ägde rum rätt sent, nämligen vid midsommar. Den har kostat inalles 34:50 kr. pr har räknat. Därefter besöktes Statens Skogsförsöksanstalts (Norrlandsavdelningens) för- söksytor n:ris 364 och 365 (punkt 18 å kartan). Försöksytan 364 har en storlek av 40X350 m. och innehåller 2 av- delningar, som båda spettplanterats i 1,2 meters kvadratförband med !/,-åriga tallplantor, uppdragna av frö insamlat inom Bodens revir. På avd. I har använts vanlig mineralisk fylljord, på avd. II dylik, ungefär till hälften uppblandad med torvjord. Försöksytan 365 låg i omedelbar följd med n:r 364 och mätte 60 X 50 m samt innehöll 3 på olika sätt besådda avdelningar. På avd. I var utförd rutsådd med blott avlägsnande av ristäcket, men utan markluckring, på avd. II voro rutorna djuphackade samt markens jordlager så vitt möjligt anbragta i omvänd ordning, på avd. III var luckring och sådd utförd i streck av blott hackbladets bredd. Varje ruta, respektive streck, å samtliga tre avdelningarna har besåtts med 40 tallfrön av härkomst från Bodens revir. På samma hygge som ytorna n:r 364 och 365 har utsatts ett 300 X 100 kvm stort försöksfält, n:r 366, avsett att belysa värdet av olika slag av mark- beredning. Ännu 2/, km. längre mot V N V har ytterligare en yta, nr 367, utsatts om 210 X 70 kvm, vilken är avsedd att framdeles planteras med tall i olika förband. Förutom uppålning samt till en del hägnad och röj- ning ha de båda sistnämnda ytorna emellertid ännu icke undergått behandling. Vidare besågs en markberedning utförd våren 1914 å 9 har för en kostnad av 23 kr. pr har. Spirande självsådd syntes redan. Hela hygget med fröträd av år 1913—14 var 48 har stort och har i rensning kostat 8 kr. pr har räknat. Därmed var dagens exkursionsprogram genomgånget, och deltagarna drogo sig mot järnvägen för att med eftermiddagståget föras vidare mot Norden. Efter en supé i Boden fortsattes resan till Murjek, där vagnarna frånkopplades, och litet var överlämnade sig åt sömnen. Baltiska Trävarubolagets marker vid Wuollerim. Andra exkursionsdagen. Den andra exkursionsdagen var helt anslagen till besök å Baltiska Trävaru- bolagets marker i trakten av Wuollerim med Murjeks järnvägsstation å Riksgräns- banan som utgångspunkt. Sedan väckningen gått genom vagnarna vid sjutiden på morgonen, samlades exkursionsdeltagarna till intagandet av en stadig frukost. 33 Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 21 ÅN Fal AN ON Huo Lrabergs Aronopa >& 2 NE 055002 ngar EU fockIM ock MWiolle +++++ +++ EÖrkarstorens väg Skala /:150000 Oo 4 2 $ 1 sS kn (Ur exkursionsledaren.) Fig. 7. Situationskarta över Svenska Skogsvårdsföreningens och Norrlands Skogvårdsförbunds exkursion den 10 augusti 1916. På grund av bristande tid måste färden Wuollerim— Storbacken—Mossodlingen inställas. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 495 Medan denna pågick, körde den ena skjutsen efter den andra upp framför statio- nen, så att slutligen ett fyratiotal hästar funnos samlade, vilka av bolaget ställts till exkursionens förfogande. Sedan placeringen skett, bar det av på väg emot Wuollerim. Låt oss emellertid innan skildringen av färden vidtager, nämna några ord om trakten och om dagens värdar. Utgångspunkten Murjek ligger, som redan nämnts, efter Riksgränsbanan, ungefär halvvägs mellan Boden och Gällivare, och är närmaste station för Jockmock med omnejd. Jockmocks kyrkby ligger ungefär sex mil i väster. På vägen emellan Jockmock och Murjek och unge- fär en och en halv mil från den senare platsen ligger Wuollerims gästgivar- gård just vid sammanflödet mellan Stora och Lilla Lule älv. Omkring Wuol- lerim« har Baltiska Trävarubolaget en liten del av sina vidsträckta marker, nämligen hemmanen Porsi N:r 3 Ea, Porsifors N:r 1 Ba, Porsi N:r 5 Gaa, Porsiavan N:r I Aaa, samtliga öster om Stora Lule älv, samt Wuollerim N:r 3 Eaa väster om samma älv och söder om Lilla Lule älv. Samtliga dessa hemman innehavas med inskränkt dispositionsrätt, d. v. s. avverkningen regleras genom Kungl. förordningen av den 29 juni 1866. Denna förordnings första paragraf lyder: »Å skattehemman, som uppkommer av nybygge, vilket hädanefter från kronan upplåtes, äge skattemannen ej annan rätt över hemmanets skog, än att han därifrån må dels utan utsyning till husbehov hämta nödigt virke och bränsle och dels efter föregående utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänstemän fritt taga eller försälja, vad därutöver kan, med bevarande för framtiden av skogens bestånd, årligen av- verkas — — — — — — .» Bolaget får således ej uttaga något virke till avsalu, utan att statens jägmästare dessförinnan verkställt stämpling. Baltiska Trävaruaktiebolaget bildades år 1908 och övertog då Nor- diska Trävarubolagets samtliga verk och skogsegendomar. Det har ge- mensam förvaltning med Töre A.-B., Kalix Trävaru-A.-B., Luleå Träsliperi- A.-B. och Norrbottens Sulfat-A.-B. Bolagen äga 3 sågverk: vid Karlsborg, Törefors och Båtskärsnäs om sammanlagt 17 ramar och en tillverkningsför- måga av 41 000 standard sågad vara. Vidare står under samma förvaltning ett träsliperi vid Karlshäll med en årlig tillverkning av 22,000 ton våt massa, samt en sulfatfabrik vid Karlsborg med en årlig tillverkning av 11,000 ton sulfatmassa. Den råvara, som fordras för drivande av alla dessa verk, tages dock endast delvis från bolagens egna skogar. Som redan förut nämnts, utgöra de under dagen besökta hemmanen endast en försvinnande liten del av det område, som finnes i bolagens ägo. Detta omfattar nämligen en areal, som är något större än hela Gottland eller i av- rundat tal 337,500 har. Denna areal är fördelad på 470 stycken hemman, av vilka större delen eller 315 stycken om 240,400 har innehavas med in- skränkt dispositionsrätt, medan resten, 185 hemman om 97 100 har, innehaves med full dispositionsrätt. Av de ofria hemmanen ha bolagen låtit indela 272 stycken med en areal av något över 204,000 har. De vid indelningarna erhållna slutsiffrorna åter- givas i tabell V. De vid indelningarna upprättade hushållningsplanerna ha utförts med led- ning av Kungl. Domänstyrelsens äldre indelningscirkulär samt fastställts av samma styrelse. Avverkningen beräknades enligt detta cirkulär efter normal- skogsformeln, vilken ger avverkningen lika med totala kubikmassan dividerad 496 L. MATTSSON Tab. V. Areal, virkesförråd och årlig avverkning å indelade hemman med inskränkt dispositionsrätt, tillhörande Baltiska Trävaru A.-B. och därmed förenade bolag. (Ur den av bolagen utarbetade exkursionsledaren.) =: un -— . de o o Rs. RAN = = 3 2 AT vå Virkesförråd å 5E Ö bm Se = = = - LAS 3 Iskogsmark m? To a SMA = va (23 0 fer Bl 28 [1 Ö å g Q a (HEL om 355 &Ä 3 Sa om oo 5: B& = 2 320 25 25: 5 388 |S8 2:1S808 Le AS oc IE 5 3 5 2 5 =) = Pr 25 RER =n F 7 3 = 3 Summa 3 09 STEG Ci 2 SS = har 2 309 3 Do OO ARD A |166 | 72,985| 42,713| 482 |116,181| 62,8) 36,8) 0,4 [2 633,712? 36 | 189,073 | 39,946 B 83 | 38,491] 27,537| 148 | 66,176| 58,2| 41,6) 0,2 |I 316,622”| 34 | 144,849 | 21,555 (& 61,9 3757 O,4 | 588,991? 44 5,35 9,17I | 23 | 13,419| 8,180] 93/| 21,692 | S:a | 272 |124896] 78,430| 723 |204,049]| 61,2 38.4] 0,4 |4,539,325 136 |409,275 70,672 med halva omloppstiden. Om särskilt stor del av kubikmassan bestod av övermogen eller skadad skog, kunde emellertid denna normala avverkning få höjas med vissa procent. Så har skett å dessa skogar, och uppgår den av Domänstyrelsen godkända förhöjningen till 20 å 30 procent. Enligt dessa principer har, som av tabell IV framgår, erhållits en årlig avverkningssumma av 70,672 kubikmeter, motsvarande 1,56 & av befintliga förrådet. Enligt normalskogsformeln motsvarar detta en omloppstid av 125 å 130 år. Med ledning av siffrorna i tabellen göres i exkursionsledaren ett försök att beräkna arealen och kubikmassan å de förenade bolagens samtliga skogar. Resultatet blir en kubikmassa av 8,063,000 m? på 216,108 har produktiv mark. Som dagens exkursionsledare tjänstgjorde ryttmästare A. WALLENBERG och direktör GEORG ANDERSSON, biträdda av forstmästare A. CARLÉN. Skjutsarna lämnade Murjek och arbetade sig i en lång slingrande rad fram efter landsvägen. Backe upp och backe ned bar det i långa, sugande stig- ningar. Nästan oavbrutet gick färden genom rent hedlandskap, endast på ett par ställen, vid några bäckövergångar, avbrutet av myrmarker samt mindre granbestånd. Stora delar av området, delvis tillhörande Wuodnabergs krono- park, syntes nyligen vara övergångna med avverkning. Strax utanför Murjek låg en del timmer framkört, varav så småningom ett par jägmästareboställen för revirförvaltarna i Storbackens och Storlandets revir skulle uppväxa. Wuodnabergs kronopark och Kirtik passerades. Från denna senare plats gick för 8 å 10 år sedan den enda körvägen till Wuollerim ned över Stor- backen (se kartan, fig. 7). Sedan den nya vägen tillkommit, har distansen, som av kartan framgår, minskats med drygt hälften. Strax söder om Kirtik syntes en del vidsträckta mossodlingar, utförda på 1840-talet av överste BERGMAN, denne man, vars namn så ofta möter en här uppe. Tyvärr blev det ej till- fälle att närmare bese odlingarna. 1 A = Baltiska Trävaru A.-B. B = Töre Aktiebolag. C = Kalix Trävaruaktiebolag. 2? Från 13 cm i brösthöjd. ? Från 10 em i brösthöjd. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 407 Så nåddes slutligen det första målet för dagens färd, den av bolaget på hemmanet Porsi N:r 5 Gaa utlagda provytan A. Ytan hade lagts å ett område, som genomstämplats år 1914. Stämplingstrakten beskrevs i indel- ningshandlingarna såsom täckt av rent, fläckvis luckigt tallbestånd, delvis med god återväxt, i sluttningarna av Staraberget. Marken utgöres av sand, stenbunden, fläckvis stenig och läget torrt till skarpt. Åldern VII-—XI, d. v. s. 160—220 år; växtlighetsgrad o,6; slutenhetsgrad o,6; medelhöjd 14 m. Markbetäckningen består av lavar, fläckvis husmossor, blåbär och lingon. Virkesmassan 65 kubikmeter pr har. Härtill kan fogas, att återväxten var synnerligen riklig. Planta syntes invid planta, visserligen små men fullt livs- kraftiga. Längs vägen och i större luckor tycktes de redan vara i god växt. Där de kvarstående stammarna stodo tätare, voro de däremot betydligt till- bakasatta i växten. Å ovan skildrade mark hade bolaget med synnerligen stor omsorg utvalt en yta för att bereda exkursionsdeltagarna tillfälle att yttra sig angående stämplingen. Å ytan fanns enligt uppgift: Före stämplingen 380 stammar, varav år 1914 utstämplades 124. Efter stämplingen kvarstodo således 256 stammar. Emellertid önskade bolaget ytterligare uttaga 148 stammar, då återstoden skulle bli 108 stammar, allt pr har räknat. De av bolaget till uttagning föreslagna stammarna voro märkta med vita ringar. Å vissa som provträd utmärkta stammar voro borrningar utförda och borrspånen fästade på stammarna. De från dessa provträd hämtade siffrorna återfinnas i tabell VI. I samma tabell äro för övrigt liknande siffror intagna från samtliga under dagen besökta ytor. Diskussionen inleddes av direktör G. ANDERSSON, som helt kort redogjorde för de ovan lämnade siffrorna samt anhöll, att de närvarande skulle yttra sig. Dessutom påpekade han några av träden i den av bolaget föreslagna stämp- lingen såsom särskilt lämpade för avverkning. Som nästa talare uppträdde jägmästare HOLLSTRÖM, stämplingsförrättaren. Han påpekade till en början, att avsikten med stämplingen naturligtvis varit att verkställa föryngringshuggning med lämnande av fröträd. Att ur denna synpunkt den del av stämplingen, som råkat falla inom ytans gränser, måste anses för tät, ville han på intet sätt bestrida. Han betonade emellertid de svårigheter, som möta jägmästaren vid utförandet av stämplingarna. Han har stora områden att gå över och ont om tid, varför arbetet måste pådrivas till det yttersta. Å andra sidan måste han vanligtvis finna sig i att byta arbets- folk för varje ställe, han kommer till. Att under sådana förhållanden vara med överallt är omöjligt. Den möjligheten finnes därför alltid, att ett mindre område kan bli förbigånget. Att så var förhållandet här, ansåg han tydligt framgå av en jämförelse mellan ytan och omgivande delar av. stämplings- trakten. Kapten DE VERDIER gav bolaget delvis rätt. Så som beståndet nu såg ut, kunde det varken kallas fröträdsställning eller bestånd. Det var för glest för att stå kvar, om några som helst fordringar funnes på räntabelt skogsbruk. Å andra sidan var det för tätt, för att återväxten skulle kunna taga sig upp. En stor del av stammarna borde därför undan. Fullt kunde han dock ej gå med på bolagets stämplingsmetoder. Vid fröträdsställningen ansåg han näm- ligen, att större avseende borde fästas vid att de kvarlämnade stammarna 498 L. MATTSSON Tab. VI. Sammandrag över provträd, tagna å de å hemmanen Porsi och Wuollerim utlagda provytorna. (Ur den av Baltiska Trävaru A.-B. utarbetade exkursionsledaren). S | SE 2 = a 2 = Zz S = 2 H = 3 AE PR ENE FF z NE = SY TN FS La 3 | | S 27 os | E Av Sö é T = SS EX Anmärkningar KH om =S Eg 2 So ES FI (SÄne 2 = r She HS bA mA EE Sf = fas OS fe NES 5E575 = mA Ö SS [5 A - fe] &S AI Ol STall Be SANnS 72 3 | 0,6 | 175 || 0,65 | 0,530 | 0,4 | 0752 | 0,6 | Provträden äro 2 » 19 | 14 80 3 | 0,5 | 170 || 0,68 | 0,204 | 0,6 | 0,3 | 0,9 |Mmärkta med vita 3 » 230 LA sö 5 | 0,6 | 17211 0,67 | 0,369 | 0,8 | 0,2 | 1,0 |siffror 456 |A 22 SES Sv 7 RNA DRA 5 » 150 EL 78 GA OsNLILTSLO,68 |0,103 | 1551 30-4-) E59 Medeltal 0,67 1,2 Bilen Tall Is0N205 7 SLOG: 186 || 0,64 016691 056 .O34 [ED D:0. —d:0 2 » 2201 16 74 5 | 0,6 | 133 || 0,66 | 0,299 | 059 | 033 | I32 3 » 10) 15 70 20110;5 ITSO (CA 0,;208 | 0,4 | 053 | 057 4 » 22, | 1AGST sÖ GET: 10:64 |O2621 (AOL KORS LOIS 5 » II 8 70 HN TONI SO:65 1 O,04x) 137 OLSEN 255 6 » LE Hej 6 | 0,5 | 166 || 0,65 | 0,714 | 058 | 052 | 1,40 Medeltal 0,63 133 IBA a Be EE | 83 5 | 0,5 | 184 [0,70 0,264 | 0,9 | 053 | I32 Provträden ej 2 » 20 | 16 79 NEG Sc 0,68 | 0,255 | 0,8 | 0,3 | I,r utmärkta å mar- 3) » 26 [175 sibl 3. | -Os5') 19T]) 0:67 | 0459 | 0,41 0,21. 0,6 [ken 40 FERRAN Er 52 6 | 0,5 | 122 || 0,60 | 0069 | 157 | 034 | 2,1 Sö Ta TA | II 74 4 | 0,5 | 186 || 0,67 | 0,088 | I,z | Ov4 | I55 Medeltal 0,66 1,3 1255 rn SN BEI IA NR EE 6 62 OSAMS Nina 150 || 0,62 Ojtr6]|h 354) OST RANE Provträden äro 2 » 15 | 10,5 | 70 TNA 160 || 0,65 | 0,095 | I,7 | 0,8 | 2,5 | märkta med vita 3 » TGNL3 68 Gul I 119 | 0,64 0,128 | 2,1 | 0,7 | 2,8 |siffror 4 » leo || 122 GSR RNE 150 || 0,63 |-O,z49 | 2,3 | Oy7 | 330 5 II | 9,5 | 70 1,2 | 150 || 0,65 | 0,047 | 1,57 | 0,9 | 246 Medeltal 0,64 3,0 Inga provträd Fl—-! — UR Se — | — | — | — |Itagna. Form- | — 4 | ACE frn ERE [rie | — | — | — | — J|klass, ålder och tillväxt =E voro utrustade med fullt livskraftiga och felfria kronor än vad bolaget gjort vid sin efterstämpling. Ryttmästare WALLENBERG anhöll hos professor HESSELMAN om ett uttalande angående möjligheterna för erhållande av föryngring å marken i fråga. Som svar härpå påpekade professor HESSELMAN den synnerligen rikliga förekomsten av plantor. ÅA luckorna visade dessa god trevnad. Stora möjligheter före- funnos således för en självföryngring, om endast så väl kvantitativt som kva- litativt lämpligt fröträdsmaterial lämnades. Säkerligen skulle emellertid en enklare markberedning visa sig välgörande. I det fallet fanns nog en del lärdomar att hämta av de vid vägkanten växande plantornas utseende. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 499 Jägmästare WALLMARK meddelade något om resultaten från av honom ut- förda försök rörande markberedning med vanlig fjäderharv. Arbetskostnaderna ställde sig synnerligen låga. Han ansåg sig kunna gå över en hektar för en kostnad av fyra kronor. Någon större skadegörelse å redan uppkomna plan- tor ansåg han ej vara att befara. I alla händelser ersattes sådana förluster i riklig mån genom ökad trevnad hos kvarstående plantor. Markberedningen måste emellertid verkställas omedelbart efter stämplingen, alltså innan avverk- ningen börjades. | Direktör ANDERSSON yttrade slutligen några ord med anledning av jäg- mästare HOLLSTRÖMS anförande. Han vitsordade, att tiden ofta var kort nog, och att svårigheter därigenom stundom förorsakades stämplingsförrättaren. Av vikt är emellertid att stämplingen genast utföres effektivt, då en efterstämpling ställer sig synnerligen dyrbar. Därmed lämnades ytan, och exkursionen fortsatte till fots fram till nästa yta, B, medan skjutsarna körde fram ett stycke efter vägen. Sluttningen ned emot Luleälven hade nu uppnåtts, och vägen började i sicksackkrökar söka sig utför branten. Ytan B låg intill landsvägen just i första kröken. Den var liksom föregående yta utlagd i ett genomstämplat område, ehuru stämp- lingen var av något äldre datum, nämligen år 1911. Beståndet och marken voro lika som å föregående yta, men läget var något mera exponerat. Beståndet höll före stämplingen 758 stammar, varav år 1911 utstämplades 48 stycken, varefter 710 stammar kvarstodo. Ytterligare önskade bolaget uttaga 570 stammar, varefter skulle kvarstå 188, allt pr har räknat. De av bolaget till uttagning föreslagna stammarna vora liksom å föregående yta ut- märkta med vita färgringar. Innan vi gå vidare, kanske några reflektioner angående de under dagen förda diskussionerna vore på sin plats. Till en början kan då fastslås, att särskilt bland de deltagande yngre jägmästarna belåtenheten var stor över att just dessa stämplingsfrågor kommo under debatt. Det fanns dock en del saker, som i någon mån minskade glädjen. Jag avser då några detaljer i planläggningen dels av demonstrationen av stämplingarna och dels i den mot dessa riktade kritiken. — Till en början måste det alltid anses olämpligt att verkställa kritik av större stämplingar å begränsade provytor. De bedömande böra i stället sättas i tillfälle att gå över ett betydligare område. Annars finnes alltid den faran, att en felaktig uppfattning av stämplingen erhålles. Att så var förhållandet å ytan A, måste man nog ge jägmästare HOLLSTRÖM rätt uti. Å andra sidan måste naturligtvis som allmän regel gälla, att för att en kri- tik skall kunna bli givande, kritikern måste försöka sätta sig in i den verk- ställandes avsikt med åtgärden. I det fallet brast det vid ett par tillfällen under dagens lopp, och särskilt vad den ovan nämnda ytan B beträffar — möjligen beroende av för litet samarbete mellan statens och bolagens skogs- personal. Förrättningsmannen hade här utfört stämplingen såsom en ytterst svag rensningshuggning. I stället för att nu uppdraga det berättigade häri till diskussion, utförde bolaget sin kritik, som om stämplingsförrättaren avsett att åstadkomma en fröträdsställning. Det kan ej undvikas, att en sådan kritik förfelar sitt mål, även om i densamma en del berättigade synpunkter fram- komma. 5300 L. MATTSSON Oo Diskussionen å ytan blev både långvarig och intressant. Den inleddes av direktör ANDERSSON, som lämnade nödiga siffror samt framförde bolagets syn på saken. Stämplingsförrättaren, jägmästare NORDFORSS, meddelade, att den grupp, vari ytan utlagts, så gott som helt och hållet lämnats orörd på grund av sin växtlighet. Avverkningsbeloppet å hemmanet ansåg han vara så lågt tilltaget, att avverkningen i görligaste mån måste koncentreras till de sämsta delarna av skogen. Direktör ANDERSSON tog fasta på yttrandet angående det låga avverknings- beloppet och meddelade, att det oaktat hade det av bolaget ursprungligen föreslagna avverkningsbeloppet sänkts. Jägmästare AMILON påpekade en brist i det gamla indelningscirkuläret. I de enligt detsamma utförda avverkningsberäkningarna lämnades nämligen ej någon plats för föravverkningarna. Då därför dessa började att uttagas mera allmänt, måste motsvarande belopp avdragas från huvudavverkningen. Denna kom därigenom att bli mindre än avsett var. Länsjägmästare DYBECK tyckte sig ha blivit förflyttad till norra Dalarna och kände sig således riktigt hemma. Stämplingen ansåg han vara riktigt utförd. Han betvivlade, att avverkningen skulle kunna fotas helt på föryngringshugg- ningar. I så fall måste nämligen alltid rensningshuggningar i de bättre de- larna av skogen eftersättas, och på grund härav en stor del virke förfaras under väntan på sluthuggningen. I samma anda talade även jägmästare BERGSTRÖM och greve A. MÖRNER. Den senare betonade dessutom den eko- nomiska betydelsen av att koncentrera avverkningarna 1 görligaste mån. Så bar det åter i väg till de väntande skjutsarna, varefter nedfarten till älven begynte. Vägen gick i täta, skarpa krökar. Skogsbeståndet började sluta sig, flerstädes kunde man se verkligt vackra ungbestånd. Och långt nedanför började en och annan skymt av älven att kunna uppfattas. Sedan den så kallade nollpunkten nåtts, d. v. s. vägskälet vid punkt 7 å kartan, gjordes åter halt i och för besök å bolagets yta D. Denna var förlagd å hemmanet Porsi n:r 3 Ea och utlagd i ett år 1911 genomstämplat område. Beståndet och marken beskrivas i indelningshand- lingarna på följande sätt. mossig barrblandskog, tall o,6, gran 0,4; jordmån: sand och lera; läget fuktigt; ålder VII—X, d. v. s. 140 till 200 år; växtlig- hetsgrad 0,4; slutenhetsgrad 0,7; medelhöjd 12 m; markbetäckning: husmossor och bärris. Före stämplingen funnos å ytan pr har 438 stammar, varav år 1911 94 st. utstämplades, varefter 344 stammar kvarstodo. Nu önskade bolaget ytterligare uttaga 319 stammar, varefter skulle kvarstå 125 stammar, allt pr har räknat. I exkursionsledaren yttras vidare: »Hygget har delvis rensats, men kommer en efterrensning att ske, så snart stämpling av granarna skett. Det är att märka att omkostnaderna för rensningarna härigenom bliva större.> — Till ovanstående kan fogas, att ytan utlagts i sluttningen c:a 300 m från o-punkten. Den ovannämnda rensningen har utförts så att beståndet befriats från befintlig insprängd björk. Inom ytan fanns för övrigt en rätt betydande lucka. Av ovanstående siffror framgår tämligen tydligt, att stämplingen även här utförts som en svag rensningshuggning. Bolaget däremot avser med sina åt- gärder att få föryngringshuggning utförd. För att kunna döma mellan dessa två strävanden borde, som redan förut framhållits, exkursionsdeltagarna ha beretts tillfälle att bese en större del av hemmanets marker än vad som var GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 501 Foto E. DARLE Fig. 8. På väg mot Wuollerim. I bakgrunden synes en skymt av Luleälven. fallet. Möjligen skulle man här med mindre fara för felaktig dom än å ytan B kunna ge bolaget rätt i dess strävan efter föryngring. Beståndet var näm- ligen sådant, att man ej utan en betydande risk kunde börja att rensnings- hugga i detsamma. Tittade man närmare på trakten, omkring syntes överallt lutande och rotryckta stammar av såväl tall som gran. Detta beror närmast därpå att, som jägmästare HOLLSTRÖM påpekade, icke blott granen utan även tallen å dessa lermarker utvecklar ett ytligt flackrotssystem och därför blir synnerligen känslig för vindens påverkan. Sådana marker böra naturligtvis helst helt lämnas till dess föryngringshuggning kan ske. Emellertid var nu stämplingen utförd, och bolaget fullföljde den med sin utrensning av björken. Rörande denna åtgärd utspann sig en längre diskus- sion, varunder bl. a. professor HESSELMAN samt jägmästarna AMILON och LYMAN yttrade sig. Allmänna meningen syntes vara, att björkrensningen ej fullt anslöt sig till stämplarens avsikter. Har nämligen beståndet rensningshuggits, betyder detta i allmänhet, att man ej ämnar återkomma dit i och för föryngrings- huggning på åtminstone de närmaste tio å femton åren. Under denna tid kan alltid björken göra någon nytta genom sin lövfällning. Någon praktisk nytta kan däremot utfällningen av densamma endast få några år före för- yngringshuggningen, då åtgärden kan användas som förebyggande medel emot alltför tätt björkuppslag å hygget. Detta gäller själva beståndet. Rörande den ovan nämnda inom ytan be- lägna luckan ställer sig däremot saken på något annat sätt. Denna var näm- ligen fullt tillräcklig för att tillåta uppkomsten av föryngring. Här kunde således undanhuggningen av björken vara försvarad, helst borde den dock åtföljas av någon markberedning. Tilläggas bör dock, att denna behandling 502 L. MATTSSON av luckan vore skogligt, knappast emellertid ekonomiskt, lämplig. Skogssköt- seln häruppe måste nog än så länge föras i större drag. Slutligen berörde jägmästare BERONIUS i ett med allmän tillfredsställelse mottaget anförande betydelsen av ett gott samarbete mellan bolagens och statens tjänstemän. Försöka dessa att taga hänsyn till varandra vid stämp- lingarnas utförande, ansåg han lappmarkslagens tvång ej hava allt för menligt inflytande å skogsskötseln. Men det duger ej, att stämplingsförrättaren utför sitt arbete utan hänsyn för bolagens avsikter, lika litet som att bolagen endast frambära klagomål utan att söka göra det bästa möjliga av de rådande för- hållandena. Sedan skjutsarna uppsökts, fortsattes vägen över Porsiforsarna fram emot Wuollerim, över ett av de naturskönaste partier som under resan passerades. Lugn och ståtlig, ända till 700 m bred, flyter Stora Lule älv fram. Uppåt älven höja sig stränderna till de kraftiga Karti- och Porsimassiven, det förra i branterna mot älven så gott som naket, endast klätt av väldiga stenskravel. Knappast ett träd har här fått fäste, endast sten och återigen sten, Så smalnar älven. Från väster kommer Lilla Lule älv fradgande och levnadsglad att förena sig med sin större och lugnare frände. Men lugnet blir ej lång- varigt. Stränderna krypa närmare, några holmar förtränga ytterligare ström- fåran, farten ökas, och så bär det huvudstupa utför den översta forsen. Det är grannt med dessa massiva vattenmassor, som med orubbligt lugn börja färden. Så småningom komma de i rörelse, mot första sten brytes den jämna ytan, den mörka färgen övergår i ljusgrönt, till slut i vitt, och så finnes av hela det lugna majestätet endast en sjudande snövit bränning kvar. Men vi äro ej ute i och för natursvärmeri, det framgår tydligt av exkur- sionsprogrammet, som helt kort och prosaiskt meddelar följande siffror: totala fallhöjden för Porsiforsarna är 25,6 m på en längd av 2 km. Med en be- räknad industriell vattenmängd av 106 m? i sekunden skulle omkring 27,000 hästkrafter här kunna uttagas och med en beräknad sommarlågvattenmängd av 233 m3 ej mindre än 60,o00 hästkrafter. Det är som synes ej små kraftmängder, som här förfaras. Troligt är väl därför, att Porsiforsarna snart få dela samma öde, som övergått så många andra av våra storslagna forsar och fall, d. v. s. komma att utbyggas. Vägen går förbi åkerfält med mognande korn, havre och råg, och så bär det uppför motsatta älvbrinken genom sand- och lermarker, klädda med 70- årig, synnerligen god tallskog, på ett par ställen avbruten av överdådigt vackra björkbestånd. Så öppnar sig landet, odlingarna kring Wuollerim ligga fram- för oss, här och där med små trevna stugor, dominerade av gästgivargården med flaggan i topp. På andra sidan odlingarna höjer sig Bomyrberget, skog- klätt, mörkt och allvarligt i granna jämna välvningar. Det hela ser inbju- dande ut, men exkursionsledarna föra oss obevekligt förbi fram till hemmanet Wuollerim n:r 3 Ea, där de sista ytorna utlagts. Ytorna E och F ligga nära tillsammans. Båda äro utlagda i samma bestånd, vilket år 1911 genomgåtts med stämpling. I indelningshandlingarna beskrivas bestånden på följande sätt: delvis vacker tallhed, delvis med lavbehängda träd av något sämre växt- lighet, grupper av rätt vacker ungskog, den äldre skogen i allmänhet av smärre dimensioner; trädslag, tall med insprängd gran; jordmån, sand; läget san) 10 GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 'J10] 0194 "UTTIOT[ON AM pla s0xtvm $ja3e OqQNIVARIT, VYSNJE VB [OG RAL BASNIVA V H urlÅ pla JpejWues PUIBILI[APSUOISINAXH "6 Bu 504 L. MATTSSON Foto ERIK GEETE:s. Fig. 10. Middagsrasten i Wuollerim. TI bakgrunden det av Baltiska Trävarubolaget anord- nade tältet, där middagen serverades, torrt; ålder III—IV 40 2, VI—IX 60 & ; växtlighetsgrad o,s5; slutenhetsgrad 0,8; medelhöjd 8—10 m; markbetäckning: lav, ljung och ris, mossa och blåbärsris fläckvis; kubikmassa 46 m? per har. Tillväxten är enligt bolagets undersökningar nu 3 Zz pr år. Beståndet är, som härav framgår något olikåldrigt, i det 60 & av arealen upptages av 120—180-årig skog. Vid stämplingen år 1911 har tydligen en del av de äldsta och grövsta stam- marna borttagits, men i övrigt har beståndet lämnats så gott som orört. De hittills vidtagna och av bolaget nu föreslagna åtgärderna framgå närmare av följande från provyta E hämtade siffror. Före stämplingen funnos 1,055 stam- mar med en kubikmassa av 70,5 m”, varav 1911 utstämplades 65 med en massa av 7,10 må, Nu kvarstå således 990 stammar eller 63,4 m3. Bolaget önskar ytterligare uttaga 485 stammar, varefter skulle kvarstå 505 stammar med en massa av 37,90 m?, allt pr har räknat. Bolaget vill således ur be- ståndet avlägsna 40,3 & av beståndsmassan. En sådan huggning får väl närmast rubriceras som en synnerligen stark ljushuggning och kan som sådan tillgripas i ett nära avverkningsmoget bestånd för att ge de bästa och livs- kraftigaste stammarna inom detsamma en sista möjlighet att utnyttja sin inne- boende livskraft och förmåga av reaktion för det ökade ljustillträdet. Åt- gärden kan således knappast betecknas som beståndsvårdsåtgärd utan blir snarare en förberedande föryngringsåtgärd. Att en sådan huggning på intet vis är motiverad inom ifrågavarande bestånd inses ju utan vidare, då, som nämnts, tillväxten å ytan uppgår till ej mindre än 3 &. Denna tillväxt förefaller rent orimlig, då samtidigt åldern enligt specialundersökningar å ytan GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 505 Foto. E. DARLE. Fig. 11. Från middagen i Wuollerim. uppges till 120—160 år eller för att få en siffra till 140 år. Jämför man dessa siffror med de av Maass i hans erfarenhetstabell angifna, skulle be- ståndet vid denna ålder giva på sin höjd en tillväxt av o,5; &. Nu är det visserligen sant, att Maass tabeller långt ifrån motsvara nutida fordringar i detta avseende, men differensen är och förblir dock betydlig. Delvis för- klaras dock detta förhållande vid en undersökning av de å de borrade stammarna uppsatta borrspånen. Det visar sig här, att beståndet i yngre år fört ett synnerligen tynande liv med ytterst obetydliga årsringar. Så inträder emellertid en förändring, möjligen beroende på borttagandet av överståndare, och beståndet ökar kraftigt sin tillväxt, tills denna slutligen når det nuvarande höga beloppet. Vi ha tydligen här ett vackert exempel på, vad som inom skogsmatematiken benämnes hushållsålder, och borde den för beståndet sättas ett gott stycke lägre än den verkliga åldern, kanske rent av till 60 å 70 år. Efter ovanstående måste emellertid den föreslagna åtgärden anses olämplig. Beståndet kunde möjligen underkastas en gallring för att ytterligare hjälpa vissa individer. Mera än 15 å 20 Z av beståndsmassan borde emellertid vid en sådan genomhuggning knappast utfalla. Ytan F var till alla delar lik ytan E. Enda skillnaden var, att bolaget här utfört den å ytan E föreslagna huggningen. Diskussionen blev ej så värst livlig och rörde sig mest omkring allmänna frågor rörande lappmarkslagen. Jägmästare BERGSTRÖM påpekade den nytta, som skogsskötseln här uppe skulle draga av gallringens bokförande såsom extra avverkning. 506 LE: MATTSSON Överjägmästare Bore omnämnde, att under nuvarande förhållanden gall- ringen var beroende av skogslagen och, såsom redan förut under dagens lopp påpekats, då den uttogs, verkade minskande å den ordinarie avverkningen genom föryngringshuggning. Jägmästare CARBONNIER väckte på nytt den gamla frågan om frigivande av bolagen från lappmarkslagens tvång. Som det nu är, överanstränges revir- förvaltningen, och arbetsresultatet blir kanske därför på månget håll under- måligt. De betydande utökningarna av skogsstaten under senaste åren vidrördes av greve MÖRNER, under det ryttmästare WALLENBERG förordade åtskillnad av sta- tens och enskildas skogar på skilda revir. Diskussionen avslutades med ett anförande av jägmästare HAMMARSTRAND, vari han anvisade ännu en utväg ur nuvarande svåra förhållanden. Denna utväg är att öka de nuvarande krafternas prestationsförmåga genom att be- reda jägmästarna fortsatta möjligheter till utbildning genom distriktsmöten och dylikt samt att taga hand om kronojägarna, för att öka deras kunskaper och deras intresse för arbetet. Därigenom skulle jägmästarens dryga börda något lättas. På det området finnes ännu mycket ogjort. Efter ett kort besök å en fröträdsställning strax intill ytan F var dagens skogliga program genomgånget. Ryttmästare WALLENBERG manade till upp- brott, och sällskapet begav sig till fots tillbaka till Wuollerims gästgivargård, dit skjutsarna redan förut anlänt. Baltiska Trävarubolaget hade här berett föreningen ett storartat mottagande. Under ett särskilt för ändamålet uppfört tält voro väldiga långbord placerade, och sedan ryttmästar WALLENBERG bett exkursionsdeltagarna vara välkomna, vidtog en synnerligen animerad middag. Där var sång och musik, där var glasens klang till talens mångfald, där var allmän glädje och förnöjelse. Men all världslig fröjd är kort. Även dessa muntra timmar runno sin kos, och färden måste åter styras mot Murjek. Dagen hade varit intressant, ja, jag tror mig ej överdriva, om jag säger, för mången den intressantaste under resan. Efter en kopp té i Murjek, och sedan en del myrodlingar därstädes be- setts, kopplades vagnarna åter in i nordgående tåget och anlände omkring klockan 11 e. m. till Gällivare. Supén i Gällivare blev lång, för mången slutade den ej före morgongryningen, men humöret var överdädigt, och då flyr som bekant all kroppslig trötthet. Kavahedens överloppsmark. Tredie exkursionsdagen. Kvällen och natten utnyttjades som sagt på bästa sätt. Frampå morgonsidan samlades man åter från skilda håll, några från den något långvariga supén, andra från Dundret, som med sina kraftiga kaltoppslinjer och löften om storslagna utsikter lockat några morgontidiga vandrare. En mindre avdelning kom naturligt- vis även från sin djupa och ljuva sömn 1i vårt rullande hotell. Frukosten av åts, och så stodo bilarna för dörren. Kiruna—Luossavaara-bolaget hade nämligen på det mest förekommande sätt ställt några stora kraftiga lastbilar till för- GENOM NORRBOTTENS SKOGAR F 507 fogande, varförutom en mindre bil gjorde ständiga färder mellan exkursions- området och Gällivare. Sedan påstigningen sent omsider var klar, ljöd av- gångssignalen, och tutande och frustande satte sig tåget i gång. Detta sätt att färdas är onekligen bland de mest behagliga, man kan finna på. Längs bilarna voro långbänkar uppsatta, och på dessa fingo passagerarna placera sig med ryggarna mot varandra. Var och en hade utmärkt utsikt, utan något som skymde. Sällskapet blev stort och samtalet livligt. För en med mindre starka nerver utrustad person kunde det ju ha sina sidor att så där sitta alldeles på kanten av bilplanet med fri utsikt ned emot den snabbt undanglidande vägen. Särskilt då svängarna togos med fart, kunde man känna en behaglig krypande känsla efter ryggraden. Ingen tycktes emellertid fästa sig därvid, och allt gick lyckligt. Från hotellet togs vägen genom en stor del av Gällivare samhälle utåt lands- vägen mot Sorvanen och Wittangi. Till en början passerades en del jämna sandmarker med glesa yngre tallar och synnerligen vacker föryngring. Plan- torna stodo en å två fot höga, gröna och friska, så att det var ren njutning att betrakta dem. Så svängde vägen och till höger började marken stiga till den delvis granskogsklädda höiden Nuonisvaare. Rätt intressant var att iakttaga skillnaden i granens utveckling på själva sluttningarna och på den nedanför liggande slättmarken. Här nere blir den lågvuxen, ruggar ihop sig och synes vantrivas. Tydligen försiggår här en utvandring ned på hedlandet med den vanliga följden, att granen visserligen växer men vantrives, saknar förmåga att fullgott utveckla sig, men i alla händelser upptager platsen för den för marken mera lämpliga tallen. Så passeras några myrdrog med gran och videsnår, varefter, sedan Kaava- jokk passerats, det första uppehållet göres. Under professor WAHLGRENS ordförandeskap, förutvarande ordföranden, auditör FAHLÉN, deltog nämligen ej i tredje dagens exkursion, lämnades landsvägen, och färden ställdes till en del av Statens Skogsförsöksanstalts försöksytor, anlagda för närmare ut- rönande av möjligheterna till effektiv föryngring av de norrländska hedmarkerna. Ytorna, för vilka här nedan närmare redogöres, demonstrerades av föreståndaren för den vid Försöksanstalten nyinrättade Norrlandsavdelningen, jägmästare E. WIBECK. Ytan 355 om 66,67 X 30 kvm innehåller 2 avdelningar, avsedda för jäm- förelse mellan grop- och spettplantering, men är ännu oplanterad. Ytan 356 om 70Xx 28,;7 kvm avser att utröna, i vad mån markluckring kan befordra utvecklingen av ett förut befintligt, självsått plantbestånd. För detta ändamål har ytan uppdelats i 8 st. schackrutformigt belägna avdel- ningar, av vilka 4 stycken markluckrats, under det 4 stycken andra, med de förra alternerande avdelningar lämnats orörda. På samtliga avdelningarna ha alla plantorna förut räknats och uppmätts. Heden håller här c:a 12,000 självsådda tallplantor pr hektar av c:a 16 cms medellängd. Ytan 357 är 70X28,;7 kvm och innehåller 2 avdelningar, avsedda för jämförelse mellan gropplantering utförd med användande av vanlig mineral- jord (avd. 1) och gropplantering utförd med användande av särskild plante- ringsjord, tillredd av hälften sand och hälften multnad myrtorv (avd. 2). Plante- ringen är å båda avdelningarna utförd med 1-åriga tallplantor från Bodens revir. Ytan 358 är 70X42,86 kvm och innehåller 3 avdelningar, avsedda att belysa värdet av lika många olika såddmetoder. 508 L. MATTSSON På avd. 1 är rutsådd utförd med blott och bart avlägsnande av lav- och ristäcket på marken, varemot denna lämnats oluckrad; på avd. 2 äro rutorna djupluckrade och jordlagren så vitt möjligt anbragta i omvänd ordning i såddgropen; på avd. 3 är luckring och sådd utförd i streck av blott hack- bladets bredd. Varje ruta respektive streck å samtliga avdelningarna har be- såtts med 40 tallfrön från Råneå revir. ytorna voro ännu, åtminstone delvis, endast förarbeten vidtagna, varför naturligtvis mesta intresset bands till själva tekniken och de synpunkter, som kommit till betraktande vid försökens planläggning. Särskilt observerar man den vikt, som lagts vid utrönande av markberedningens inflytande dels å sådder, dels å redan befintligt plantuppslag. Att just detta är en av föryngringsfrågans mest centrala punkter, vad dessa marker beträffar, fick man för övrigt ett livligt intryck av under den diskussion, som här utspann sig. Diskussionen inleddes av professor HESSELMAN, som gav en allmän överblick över de resultat, han nått under sitt arbete med hithörande frågor. Till en början lämnades en översikt över tallhedarnas utbredning. De till- höra de områden, som hava det mest kontinentala klimatet inom Sverige. De förekomma särskilt å sandmarker ända nedi Dalarne, Särna, och norra Värm- land. Allmänna typen är en Cladonza-täckt mark med synnerligen glest och luckigt tallbestånd. I luckorna påträffas vanligtvis plantor i stor mängd. Ända upp till 40,000 per har ha uppräknats, och torde denna siffra långt ifrån vara ett maximum. Plantorna nå emellertid sällan till mer än några centimeters höjd, varefter deras tillväxt stoppas. De kunna visserligen uppnå rätt hög ålder, men förmå icke utveckla sig vidare utan dö slutligen bort. Under moder- träden, längs lågor och vid rotstalp däremot visar återväxten ofta synnerligen god utveckling. Orsakerna till dessa förhållanden ha sökts av många forskare, och nästan lika många äro de förklaringsgrunder, som uttänkts. Något slutgiltigt resultat har emellertid ännu ej nåtts. Man har hänvisat till lavtäckets förmåga att hindra de fallande fröna att nå lämplig grobädd, till renarnas påverkan vid sökandet efter föda, vidare till" den på våren nedsjunkande skarens påverkan och markytans uttorkning tack vare det för solen starkt exponerade läget med flera förhållanden. Av dessa förklaringsgrunder ha en del ett visst fog för sig, till exempel åsikten om skartryckets samt insekt- och svampangreppens in- flytande. Andra däremot, så t. ex. torkans inflytande kunna ej alls komma i fråga. Undersökningar ha nämligen visat, att fuktighetsförhållandena, om de vore de utslagsgivande, skulle åstadkomma en utveckling av plantorna å hedens olika partier helt motsatt den verkligen observerade, d. v. s. fuktighetsför- hållandena äro för plantorna lämpligare å luckorna än under moderträden. En sak av mycket stor betydelse är emellertid den å olika platser tillgäng- liga näringsmängden, d. v. s. mängden av näringsämnen 1 för växterna njut- bar form. Närmast gäller det då kvävetillgången. Ute på de öppna fläc- karna är det befintliga humuslagret synnerligen tunt och på grund av den starka expositionen för solen starkt uttorkat. Det kväve, som förefinnes i detta humuslager, huvudsakligen härstammande från lavarnas kitin, överföres tydligen 1 ytterst långsamt tempo till för plantorna njutbara kväveföreningar. Under de kvarstående moderträden däremot har humuslagret en helt annan utbildning. Det är mäktigare och har större fuktighetshalt. I detsamma ingår dessutom rester efter trädens barravfall. På grund av dessa förhållanden GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 509 sker nedbrytningen av de i humuslagret ingående organiska ämnena, möjligen under medverkan av salpeterbildande bakterier, betydligt snabbare än i öppna fältets humuslager. Tillgången på för plantorna tillgängligt kväve blir därför en helt annan, och därmed följer plantornas större tillväxtförmåga. På samma sätt måste nog plantuppslagen vid gamla lågor, skatar och rotstalp förklaras. Frågan är då, hur kännedomen om dessa förhållanden skall kunna utnyttjas av den praktiske skogsmannen. Man måste naturligtvis alltid utgå ifrån att tallhedarna äro marker av sådant slag, som på grund av sin obetydliga produk- tionsförmåga ej på något vis förmå bära några dyrbarare åtgärder i och för föryngringen. Allt vad som kan göras är, att avverkningstrakterna ej allt för noggrant rensas, utan att gärna en del ris och skatar kvarlämnas. Vidare och framför allt torde en billig markberedning vara att förorda. Genom humuslagrets bland- ning med mineraljorden samt dess grundligare genomluftning synes nämligen nedbrytningen av kväveföreningarna påskyndas. Som nästa talare uppträdde professor WAHLGREN och påpekade en jiakt- tagelse, som han trodde sig ha gjort, nämligen att denna ansamling av åter- växten under moderträden endast kunde iakttagas å rena sandmarker, där- emot ej å moränartade marker. Han vidrörde dessutom den betydelse, som näringskonkurrensen kunde äga. Tallarna utsända sina rötter ända till 25 å 30 m ifrån stammen, och det är egentligen i de yttre delarna av dessa rötter, som de näringssugande rothåren finnas. Närmast stammen erhålles således ett om- råde, där moderträdets näringsupptagning är minimal och där betingelserna för återväxten därför skulle vara bättre. Med anledning av detta yttrande meddelade professor HESSELMAN, att han från början hyst samma uppfattning om återväxtens uppkomst å olika marker men numera övergivit den. Vad näringskonkurrensen beträffar, har för under- sökning av dess betydelse å Försöksanstaltens försöksfält å Fagerheden ett område omgivits med ungefär en fot djupa diken. Därigenom ha alla de rötter, som intränga på området, avskurits från sina moderträd. Någon för- bättring av de å området växande plantorna har dock ännu ej kunnat iakttagas. Jägmästare WALLMARK påpekade liksom föregående dag de försök, som av honom utförts över markberedning med tjäderharv före avverkningen. Han rekommenderade metoden varmt såsom både billig och synnerligen effektiv. Så ställdes färden tillbaka till landsvägen, varvid en del av Försöksanstalten numrerade stammar demonstrerades. Avsikten är, att ä dessa årligen verkställa noggranna undersökningar angående deras blom- och kottproduktion. Tanken är ju god. Möjligen kan den ge uppslag till en något mera objektiv metod för bestämmande av den årliga kottillgången inom landet. Det nuvarande systemet med direkt okuläruppskattning är nämligen långt ifrån tillfredsställande. Strax på södra sidan om landsvägen besöktes åter ett par av Skogsförsöksanstal- tens försöksytor, nämligen ytorna n:ris 220 och 221. Här är det ej längre Norr- landsavdelningen utan Skogsavdelningen, som arbetat. Ytorna ligga i en rätt intressant, om också ej särdeles behaglig terräng, på ett par längs vägen löpande långa åsar med skarpa sluttningar åt båda sidor. Utsikten härifrån var synnerligen vacker. Några kilometer i nordväst klängde Malmbergets samhälle med sina träbaracker och varphögar uppför sluttningen av Kungs- ryggen, medan i sydväst Dundrets väldiga massiv reste sig. Vi återgå emellertid till våra försöksytor. Av dessa är n:r 220 avsedd 34 Skogsvårdsför:ningens Tidskrift 1918. Serien A. 510 att Ox IS: kvm blevo besådda visa utfallet stor av tallsådd och EL: MASEISSON med frö av olika svensk proveniens. Ytan är innehåller 10 olika avdelningar, vilka i juni 1912 med tallfrö av följande härkomst: AVEL KO TD GA NOVI ess EA a ad fn 20 frön pr ruta sr ror MPited SSR p a EASAs (SSR BORA 205 FA NE ROTSEE RT ST er ser SARA a saa td 20 EES IA RET TU ASKS KO LT EM AT Ieae o ser so as dög be sh arga slöa 10 » FRE SNED LET OLA SÄTE LIRA AA SR an ss 10 LE AE SLÄT SEIID a DAN. og berg eek vard Bee » big VBISP gardens, SkolfeVil ...s....ssssssskhökst 10 DE ARTO ST TTT TRA NIC VAT okok sel ste eo en sf An Nn TORNE EE FI OB JUTETO TSIES KO IEV Ia Sears stenen anm 10 SER OMSVIASED Oe VI rs bh Ses bd rf fra ÄN ge 10 Ls Fröets markgroningsprocent samt förändringarna 1 plantprocenten åren 1914 — 1910 ha gestaltat sig enligt tabell VII. TAHITI VIL olika svensk proveniens. Statens Skogsförsöksanstalts försöksyta n:r 220. Markgroningsprocenten och plantprocentens förändringar för tallfrö av | BIT HOPE EKOR VYÄe in 10erI.s 1913 1914 1915 19167] | | UEIYTEL AREN DIT sdöborrott NANSEN SAS LR SAN AES 5.6 6.9 712 7 jön | är 133 är 0,3 AE) 0,: | I | Piteå RV ASSYE Gö trut SoA trAG BESATT AT IRAKS SS SEM 35 758 78 717 | + 0.3 2 0 — 0,1 [ES Ons el os 19 0 RAR ST LOS da a BEN park 104 12,6 12,6 12,— + 2,2 ar 0 — 0,6 Hällnäs skolrevir...... SPAR SR SAR LIE. HIN br Ad, fan [250 12,9 Helga FÖR är De + 0,2 | = 1,- | Jo NEENNOIEDS OKSVUEE SG RE EOS En SA 23,3 24,4 24,4 23,6 ar GR + 0 —- 0,8 /ÅNgO TESEN el tong sor. Svets SVA ER ARNE LERA 32,3 32.5 30,6 27:4 | är 0.2 FE 1.9 Ta 3,2 BISp garde NSNSKOlT SVIN. vc bruset ble drar ses nr enn | 350 F253 307 | 2537 1 Är 0,4 — 1,6 SR 5,—| | ERA TC VÄ itrs RNE a AR a a a dad bodde eler klass Lr 14,9 16,2 16,1 14,—| + 133 — 0,1 — 2) BJ LRFOTSWSKIO SVIS be sö oa enes see IS NA sele bien 26,8 26,7 2555 TO — 0,1 — 1,2 — 6,5 | VETSJUBYOP TENN Be a SR SES Tä ne TID SA SEA ASEA 16,2 304 12.— 10.1 = Ht = IH: LD De nu 4-åriga plantorna ha ännu knappast börjat att skjuta några ordent- liga årsskott och te sig tämligen likformiga till det yttre. emellertid, att groningsförloppet och plantornas Försöksfältet visar förhållande under de allra första åren varit något olikartade hos plantorna av nord- och sydsvensk här- komst. Hos de- förra ha en del frön varit hårda, så att det fullständigaste GENOM NORRBOTTENS SKOGAR ST plantuppslaget först nåtts 2:dra eHer 3:dje året efter sådden. Dödligheten bland de uppkomna plantorna har sedan varit mycket ringa. Sådderna med sydsvenskt frö visa högsta plantprocenten redan 1:sta året efter sådden, var- efter dödligheten bland plantorna varit förhållandevis stor (Observeras bör, atti tabellen alla förändringar äro uttryckta i procent av det ursprungligen utsådda fröantalet; beräknades dessa tal i procent av föregående ärs plantantal, skulle förändringarna framträda såsom avsevärt mera betydande!) Försöksyta n:r 221 är avsedd att visa utfallet av plantering med tallplantor av olika svensk proveniens. Ytans storlek är 226,8 X 62,4 kvm och den in- nehåller 18 avdelningar, av vilka 17 våren 1912 spettplanterades med ?/,-åriga tallplantor av den härkomst, tabell VIII visar. Av densamma framgår för övrigt plantornas fördelning å grupperna goda, svaga och döda vid revisioner år 1913 och 1916. Dessutom angivas de goda och svaga plantornas medellängd sistnämnda år. Tab. VIII. Resultatet av planteringsförsök med tallplantor av olika svensk proveniens Statens Skogsförsöksanstalts försöksyta n:r 221. År I [OR dc NE 9 16 ERAN Avd. Fröproveniens = ÄN re sd 2 goda | svaga | döda | goda | svaga | döda N - å > sr goda svaga o /o o o o /o I KSSS Less oc aa s I 35 64 — 6 94 — 4 I | Värends >» (Vitthult) 3 60 SY I 6 93 18,5 TT; III | Västbo > (Remma)| — 27 (RA I 3 96 10— 6,5 IV | Västborev.(Bottnaryd)) — 47 Sri 2 12 36 16,5 4.9 Vv | Eksjö » (Ö. Hola- veden).| — 20 So — 3 97 — = I NI » » (Hässleby) I 66 33 — 6 94 -— 9,8 | XIII | Bjurfors skolrevir ...| 9 72 19 6 18 76 14,5 12,— | XIV | Österdalarna ......... INENS 86 6 19 19 62 INRE | XV | Gästriklands (Hillevik) — 58 42 TO dj LO 74 7 AN la | XVI | Dalarna (Svärdsjö s:n) — 58 42 S 22 70 9.7 Ko | XVII | Hälsingland (Voxna)! — 2 58 5 12 83 I1,5 SS XVIII Medelpad (Haverö)... 2 68 31 14 19 67 14.3 8.3 | XIX | Bispgårdens skolrevir 7 73 ol 20 26 20 54 18,4 ägg | XX | Hällnäs » 23 66 II 42 20 38 21;3 | IS SOK] Piteå: revif sot oese 20 CJ SO 64 15 21 ao LU ESKTTN FHamra, 3 msodtöndn EES ES a rn 6 |: 22 2] Tea du 056 IRSSTIT| TOrneA 03 osgrsssorns | E28 66 6 76 6 18 24,6 16,1 Skillnaden mellan de olika plantslagens förmåga att uthärda ortens klimat framträder skarpt. I stort sett följer härdighetsgraden på ett förvånande noggrant sätt hemortens breddgrad. Året närmast efter planteringen tycktes även bland de nordsvenska plantorna förhållandevis få förtjäna beteckningen goda, men en mycket stor del av de då såsom svaga betecknade plantorna ha sedan repat sig och stå nu vackra. De ojämförligen bästa äro nu Torneå- plantorna med 76 procent av det ursprungliga plantförbandet i gott skick, därefter komma Piteå-plantorna med resp. 64 procent goda plantor. I snabbt fallande skala följa så Hällnäs- och Bispgårdsplantorna, där mot- svarande tal dock äro så låga som 42 och 26. För kultur å Gällivare breddgrad är alltså redan tallfrö av dessa provenienser otjänligt. Det för- tjänar att särskilt påpekas, att Torneå-plantorna nu också äro de längsta av alla. 512 L. MATTSSON Resultaten av försöken kunna sammanfattas så, att sörlandsfröet gror bättre och tidigare. De ur norrlandsfröet uppkomna plantorna stå däremot bättre emot det hårda klimatet och äga därför större förmåga att utveckla sig vidare. Exkursionsdeltagarna fingo nu åter placera sig på bilarna, och under ett sakta regn, som dock lyckligtvis ej blev av någon längre varaktighet, fort- sattes färden utåt Sorvanen, en brant stupande bergklack c:a 10 km från Gällivare. Som exkursionsledare tjänstgjorde nu revirförvaltaren i Gällivare revir jägmästare HAMMARBERG. Överallt längs vägen kunde man här se ut- märkta exempel på de under förmiddagen berörda egendomligheterna vid tall- hedarnas föryngring. Allt efter som man närmade sig Sorvanen, förändrades markbeskaffenheten så småningom, i det gruset blev allt grövre och blockigare. Under sluttningarna av Sorvanen befann man sig slutligen mitt uppe i en block- och skravelmark av det mest avskräckande slag, Samtidigt minskades träd- höjden allt mera, tills bestånden slutligen endast bildades av låga glesa mar- tallar, klädda med täta draperier av svarta lavar. Alltsammans verkade rent beklämmande hemskt. Det var emellertid ej detta, som utgjorde målet för färden, utan en del av reviret utförda, rätt intressanta sådder i block III av Lina kronopark, för vilka revirförvaltningen lämnade nedanstående redogörelse. Ståndort: Marken: Mager sandhed med smärre kullar av morängrus; stenbunden. Ingen humus; röd- och vitsand på grus och sten. Läget: Torrt; i sänkor och vid tjärnstränder fuktigt. Exponerat för O och S vindar; nagot exp. för MV. Hö. h. cirka 400 meter. Markbetäckning : Kort och gles renlav; enstaka ljungtuvor. Ståndskogen : Någon enda, icke fröduglig tall, cirka 30 år; några få tallplantor av vinddrivet frö. Ingen björk. Orsak till kalläggningen; Mycket skarp skogseld för cirka 70 år sedan (1830-talet). Testa rkolturen: År: 1902 efter mitten av juni. Areal: 29,12 har. ; Kultursätt; Rutsådd i 5 fots förband. Rutorna cirka 25 cm ej täckta. Frö: Tall, inköpt från Sv. Fröklängnings A.-B. i Snogeröd, enl. uppgift av högnordiskt ursprung: Frömängd 4,5 kg; pr har o,15 kg. Kostnad total) 54: 25 kro, pc kg 12:00) kr: Kostnad: Frökostnad, total 54:25 kr.; pr har 1: 86 kr. ATbetskostnad; > +rIJ4:50 or > RT NO0OM SUI 220: 95 KE 3; Pe MAREN AOS RK 2:dra kulturen: S. om föregående. År: 1903, efter mitten av juni. Areal: 33,88 har. Kultursätt: = 1902 års sådd. Frö: Tall, inköpt från Sv. Fröklängnings A.-B. i Snogeröd, enl. uppgift av högnordiskt ursprung. Frömängd 5 kg; pr har o,i5 kg. Kostnad, total. 64: 08 kr; pr kg 12:82 kr. GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 13 Kostnad: Frökostnad, total 64:08 kr.; pr har 1:89 kr. Arbetskostnad, > 231:50 »> > >> 6:83 > Summa 2905: 59. kr.; pr har 8: 72 kr. Hjälpkultur: Ar: 1909, början av juli. Areal: 16 har. Kultursätt: Rutsådd, rutorna täckta. Frö: Tall från Nederkalix och Nederluleå socknar. Frömängd 2,3 kg å 10:63 kr.; pr har o,14 kg. Kostnad: Frökostnad, total 24:45 kr.; pr har 1:53 kr. Arbetskostnad; >. 247434, XY. så. . 15540, > Summa” 270-70 kos pr ohar T0:097 Et. Revision: År; 1914. Resultat: ÅA 1902 års såddfält uppräknades 1,500 rutor, därav 838 med plantor eller 55,9 Z. Å 1903 års såddfält uppräknades 1,900 rutor, därav 852 med plantor eller 44,8 Z-. Kulturerna gåvo anledning till en om ock ej allt för livlig diskussion, var- vid största intresset bands vid det vid första kulturen begagnade fröets här- stamning. Som framgår av revirets redogörelse, utgjordes år 1914 procenten gropar med plantor å de olika fälten resp. 55,9 och 44,8 &. «Till stor del hade emellertid de äldre sådderna gått ut. Möjligt är, att detta berott på, att frö av sydligare proveniens kommit till användning. Visserligen uppgavs det att fröet i fråga skulle vara nordsvenskt. Flera av exkursionsdeltagarna betvivlade emellertid starkt, att så varit förhållandet. Allt som dagen led avvek den ene efter den andra av deltagarna för att verkställa egna exkursioner och upptäcktsfärder bland Malmbergets gruvor och liknande anläggningar. Sedan kulturfältet besetts, återvände de åter- stående till Gällivare, och därmed var den skogliga delen av exkursionen av- slutad. Nu återstod endast den i programmet upptagna turistfärden till Porjus. Hur intressant denna färd än i och för sig var, torde det dock ej löna sig att här närmare redogöra för densamma. Vare det nog sagt, att man med en viss känsla av vördnad för mänsklig förmåga återvände från utfärden till de i bojor slagna forsarna. Dessa äro nu så gott som försvunna. Endast en liten obetydlig del av det forna fallet återstår, en enda sjudande häxkittel, som förgäves söker giva besökaren en aning om, vad den en gång varit. Före avresan från Porjus lämnade disponent HELLSTRÖM i ett med stort intresse åhört föredrag en del uppgifter ur statistiken angående flottningen i de olika svenska älvarna. Så var det oåterkalleligen slut med denna exkursion. I Gällivare skildes deltagarna efter en sista angenäm middag i två grupper, av vilka den ena drog mot Abisko och Narvik för att som avslutning på det hela mätta sinnet med all skönheten i dessa Skandinaviens härligaste trakter. Den andra gruppen återvände till det dagliga arbetet, som vi hoppas med vidgade vyer och stärkta krafter till nya tag för skogens framtid. L. MATTSSON, 514 L. MATTSSON Anmälda deltagare i exkursionen, N:r: I ATM, M., skogstaxator, Umea. » 2 AMILON, J. A., jägmästare, lektor, Malingsbo. 3 ANDERSSON, ERNST, skogschef, Ockelbo.” 4 ANDERSSON, GEORG, direktör, Luleå. 5 ÅNGELDORFF, ÉE., jägmästare, Älvsbyn. » 6 ARrRVAS, B., e. jägmästare, Östersund. 7 BERG, Ivar, godsägare, Rödjenäs. 3 BErG, Kate, fru, Rödjenäs. » 9 "BERGGREN, O. E., forstmästare, Ljungåi. » 1IOo BERGSTRÖM, BIRGER, jägmästare, Lycksele. » II BERGSTRÖM, ÖSCAR, inspektor, Gällivare. >». 12 BERGVALL, J. A., länsjägmästare, Örebro. » 13 BERONIUS, G., jägmästare, Umeå. » 14 BOLANDER, G., skogsingénjör, Skellefteå. » 15 BorGc, G, överjägmästare, Skellefteå. » 16 BRANDELIUS, GUNNAR, forstmästare, Erikslund. » "17 BROLIN, ERIK, förvaltare, Sveg. » 18 BÄCKLUND, ERNST, skogsförvaltare, Marieberg, Köjaviken. > 19 CALL$IN, C., skogsförvaltare, Charlottenberg. » 20 CALLIN, S., skogsförvaltare, Jönåker. » 21 CARBONNIER, H., skogschef, Finspång. » 22 CARLÉN, A., forstmästare, Luleå. >» 23 CARLGREN, M, jägmästare, Stockholm.” > 24 CARLSSON, I. D:SOoN, e. jägmästare, Älvsbyn. » 25 DARLE, ERIC, e. jägmästare, Älvsbyn. » 26 DYBECK, WIiLH., länsjägmästare, Falun. » 27 EKMAN, A., bruksägare, Mogård, Doverstorp.”? » 28 EKSTRÖMER, TH., disponent, Fogelfors.> » 20 ENGHOLM, G., forstmästare, Hofors. » 30 FAHLEN, H., auditör, ordf. för Norrlands skogsvårdsförb., Sollefteå. SNES FORSBERG NA OMOTKdiSponent;., LV ejefors bruk: » 32 FORSBERG, fröken, > » » 33 FORSBERG, » » >» 34 FORSGREN, M., skogsförvaltare, Ljusdal.” a» 35 FOUGBERG, K., jägmästare, Piteå. » 36 GEETE, ERIK, jägmästare, Särna. » 37 GRAM, K., jägmästare, Vindeln.” » 38 GRANSTRÖM, ÉE., disponent, v. ordf. för Norrlands skogsvårdsförbund, Bergvik. » ok "< Uteblev från exkursionen. v v vu N = OQO Oo ON ON BA NM Så Sr Sr Hl NI UT a MW GENOM NORRBOTTENS SKOGAR 315 GRILL, B., ryttmästare, Abbotnäs, Valla. HAMMARBERG, E J., jägmästare, Gällivare. HAMMARSTRAND, E., skogsingenjör, Vindeln. HEDBERG, KaRL, skogsförvaltare, Forss a.-b., Bjästa." HEDERSTRÖM, L., jägmästare, skogsförvaltare, Söderfors. HEILMANN, ALLAN, forstkandidat, Köpenhamn. HELLSTRÖM, OTTO, disponent, Säågverksförbundet, Stockholm. HESSELMAN, H, professor, Djursholm. Horm, O. E., jägmästare, Gällivare. HOLMGREN, A., överjägmästare, sekr. hos Norrlands skogsvårdsf., Umeå. HuLTIN, J. H., intendent, Falun. IGGBERG, GöÖsTA, skogsförvaltare, Kloster, Stjärnsund.> JUHLIN-DANNFELT, H., professor, Lantbruksakademien, Stockholm. KARSBERG, JoH., f. d. skogschef, Finspång. LARSSON, TORSTEN, skogsingenjör, Skellefteå. LILLIECREUTZ, FABIAN, frih., kapten, Jönköping. LILLIECREUTZ, ÅNNA, friherrinna > LILLIESTRÅLE, J. W. R., skogschef, Vivsta varv." LINDBERG, KARL, student, Stora Tuna. LINDBLAD, O., e. jägmästare, Luleå. LINDBOHM, GUSTAF, direktör, Stockholm.>+ LINDEBERG, ERIK, e. jägmästare, Sv. Skogsvårdsföreningen, Stockholm. LINDHÉ, URBAN, jägmästare, Älvsbyn. LJUNGSTRÖM, JULIUS, inspektor, Hasselfors. LUNDGREN, NILS, jägmästare, skogsförvaltare, Västanberg. LUNDHOLM, K. G:SON, jägmästare, Luleå. MATTSSON, H , jägmästare, Jockmock. MATTSSON, L., e. jägmästare, Skogsförsöksanst., Experimentalfältet. MODIN, HELGE, skogsförvaltare, Erikslund. MÖRNER, AXEL, greve, expeditionschef, Stockholm. NETTELBLADT, Hj, direktör, Rånäs. NorstRÖM, E., förvaltare, Bispfors. NORBERG, ÉE. A., förvaltare, Älvsbyn. NORrRDFoOrsS, KLas, e. jägmästare, Jokkmokk. NYLÉN, B., e. jägmästare, Alvdalen.+ Dp'ÖTRANTE, C., hertig, kammarherre, Björnlunda.” PEHRSSON, E., forstmästare, Larsby, Niemisel. AF PETERSENS, G., jägmästare, Sveg. RHENMAN, AXEL, inspektor, Mattisudden. REUTERSKIÖLD, C. B., major, Gimo bruk. REUTFRSKIOLD, LENNART, kammarherre, Norrgarn, Knutby. RINGSTRAND, NILS G., jägmästare, Stockholm. RISBERG, W., disponent, Hasselfors.'+ Roos, WALDEMAR, byråchef, Stockholm.” ROSENLUND, GERH., Överjägmästare, Luleå. SANTESSON, H , godsägare, Forsby, Ättersta. SCHENSTRÖM, JOHN, t. f. jägmästare, Gällivare. SCHOTTE, GUNNAR, professor, sekr. hos Sv. Skogsvårdsföreningen, exkursionsledare, Stockholm. » » » » L.: MATTSSON SJÖQUIST, AXEL, e. jägmästare, Älvsbyn. SLETTENGREN, IVAR, jägmästare, Iuleå. STJERNSWÄRD, RUD., godsägare, Wittskövle: VON STOCKENSTRÖM, B., bruksägare, Ånhammar, Dunker. STRANDBERG W., jägmästare, Älvsbyn. SUNDBLAD, K., disponent, Vivsta varv.” SvVANSTRÖM, G., förvaltare, Nyadal. VON SYDOW, G., forstmästare, Bodträskfors, Harads. SÖDERLUND, KE. J., skogsförvaltare, Sidensjö. TAMM, Ocror, fil. lic., Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet. TIGERSTRÖM, C. O., forstmästare, Strömbacka.”> TimBERG, C. G., överjägmästare, Sollefteå. UTTERSTRÖM, C., e. jägmästare, Älvsbyn. ; WACHTMEISTER, HENNING, greve, bruksägare, Strömsbergs bruk, Tierp. WAHLGREN, AÅ., professor, v. ordf. för Sv. Skogsvårdsföreningen, Skogshögskolan, Experimentalfältet. WALLENBERG, AXEL, ryttmästare, Stockholm. WALLERSTEDT, L., förvaltare, Österström, Anundgård.”? DE VERDIER, B. A., kapten, Gustavsfors. WENNBORG, ALBIN, godsförvaltare, Ryholm, Moholm. WESSLEN, G., forstmästare, Gammelkroppa. WiBECK, E., jägmästare, Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet. ZETTERBERG, WALD., forstmästare, Umeå. ÅSTRÖM, Em , köpman, Stöde. GYLLENHAMMAR, GUSTAF, jägmästare, Bollnäs. GYLLENHAMMAR, fru, » HELLSTRÖM, S. O., forstmästare, Hasselfors. RISBERG, GEORG, e. jägmästare, Lofta. WALLMARK, J., jägmästare, Vindeln. BERGGREN, IF. A., jägmästare, Råneå. MÅHLEN, ERIK, t. f jägmästare, Överkalix. ERIKSSON, G, e. jägmästare, Bredgrind. BERG, ÅKE, jägmästare, Örträsk. CassEL, G., byråchef, K. Domänstyrelsen, Stockholm. AF WÅHLBERG, D., t. f. överjägmästare, Luleå. ÖRTENBLAD, J., bitr. skogsingenjör, Luleå. LARSSON, BIRGER, forstmästare, Håsjö. SKooG, AuG., e. jägmästare, Gellivare. LYMAN, G., jägmästare, Gellivare. ROTHMAN, J., jägmästare, Gellivare. HEDERSTRÖM, S., jägmästare, Gellivare. JOHANSSON, PER, skogsförvaltare, Gellivare. PHRAGMEN, CARL, jägmästare, Jockmock. GUNTERBERG, FOLKE, jägmästare, Gellivare. n GUNNAR HALLS ARDS FOÖRENINGENS SKOGSV TIDSKRIFT :e ÅRG. 16 1918 SET OKT. SEPT 9—10 HÄFT. Stockholm.) (Tidekriften distribueras | bokhandeln genom A.-B, Nordieka Bokhandeln | (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) REDAKTION: PROFESSÖRN, JÄGMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIVARE "> PROFÉSSORN, FIL D:R HENRIK HESSELMAN. FIL, D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE. i skriftens pris i bokhandeln 15 kr., för medlemmar (medlemsavgift 3 kr., varför erhåll MO i tidskriften Skogen) allenast 12 kr. , fenilngens kontor, Jakobsbergsgatan 9, 3 tr, hålles öppet vardagar kl. 1/210—4, Rikstel, 22.90. (4 > Pöstadress: Stockholm C, Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (kl, 10—11 1. mi) och efter kl. 1/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidingö RE ; 133 0. Allm. tel. Lidingö 219, ' ; 6 mä d M Författarna ärö ensamma änsvariga för sina uppsatsers innehåll. Avtryck av uppsatser och li rätioner ur tidskriften förbjudes, därest ej särskilt tillstånd härtill erhållits av redaktionen. sscess»sossosobon ssceKF Gö ebeswesdsbes ss. PIE 6)N VG SIKT KL RTR SN » Diskussion: yttränden av WIinH. EKMAN, OLOF JONSSON, HUGO FAHLÉN, EL F. HOLMQUIST, J. A. AMILON, WILH. LOTHIGIUS, E. HAMMAR- STRAND, H. CARBONNIER, ERNST ANDERSON, UNO WALLMO, EA NO VV BEA TIDER NE GG udd S fe ag ee RN a eta mb LE JA HUSE A AL NÄE ob ar A LA TA EA NILA RT > AMILON J. A.: Sveriges häradsallmänningar FILLTEEe GA fur: Nyu tkomna. bÖCkKer 4:24 son se blire sas da Ra da a TA LR EA Lar Notiser: Länsjägmästare v. PORATS donationsfond Sä ETGR: FIDIGHG AV: oli JG NN oo Trävarumärknaden: av —M. oo Skogsadministrationen: > Skogsstatens begäran om lönereglering > Lagar, kungl. förordningar och beslut er o0Pe04CPPPPPPPP PPV VC KK serscsovEberssscobrs rest seo86 088 ror PGS RV CB RK S/rE1BLN CE 10-000 BT, 6550 ro fa 8 0 D10, Ve "ov ord. ov EDLER GB BIO EA. S KAVED I 0 016, 01600 ev OCD 0 v € OCR SS oa IR ve 0 6 RR HR Pers skeskrrPPPPRPRPB RP FRK VR X T | 4 Aktiebolaget J JE : Otto Hellström Herrar Skogsägare, MENS SKOGSBYRÅN BON NG som önska fast anställa eller för tillfällig hjälp | Re TG ng 4 PR ä anlita skogsmän, som genomgått K. Skogsin- vC BE hah lluinasplantt, platerat bycetädet LSE kurs för utbildande så Bryn skogs- — av vägar och flottleder samt verkställer öv- | tjänstemän, erhålla kostnadsfritt anvisning å — riga utredningar avseende skogars rationella | platssökande sådana genom Svenska Forst- ; skötsel. mästareförbundets ombudsman, Kungsgatan 56, 3 tr. Skogsförvaltaren, Forstmästare Rikstel. 228 13, 228 14. Telegramadress: Trärådgivare. FRlnssöns gena som genomgått svenska skogsinstitutets högre kurs och har flera års praktik i såväl enskild > tjänst som staten skogsförvaltning, önskar erhålla skogschefsz eller skogsförvaltareplats i svensk > cskogstrakt, där intensivt skogsbruk med gallringar m. m. kan bedrivas. ; Närmare upplysningar lämnas av professor G. Schotte under adress Svenska Skogsvårds- föreningen, Jakobsbergsgatan 9, Stockholm. mm i R X i MIR TOR HÅ CGELBERG OM MASSAFARKTORERNAS OCH KU- BIKMASSANS FORDELNING KRING MEDELSTAMMEN. ' ndersökningar om massafaktorernas förhållande till varandra och till kubikmassan i ett bestånd ha sedan länge bedrivits fram- för allt av tyska skogsvetenskapsmän med tyskt eller österrikiskt material som underlag. | Omfattande undersökningar av mera generell natur ha utförts av bl. a. professor FEKETE i Chemnitz och av finnen WERNRR CAJANUS samt av SCHIFFEL. CAJANUS har bearbetat material från schweitziska försöksanstal- tens granprovytor och undersökt stamantalets fördelning kring aritmetiska medelstammen. Provytorna äro utlagda i kulturbestånd, behandlade på samma sätt. Bearbetningen av materialet sker efter rent statistisk me- tod. Genom införande av s. k. normalkoordinater omföras alla mått från absoluta till relativa, och slutresultatet av undersökningen blir en för- delning av stamantalet, som mycket väl överensstämmer med den GAU'ska »felkurvan>. Undersökningen kan för en statistiker vara intressant nog, men dess resultat äro ej direkt användbara för praktiskt bruk. FEKETE har undersökt stamantalets fördelning kring beståndsmedel- stammen i normala granbestånd och framställt sina resultat på efter- följande grafiska sätt (fig. 1): På vågräta axeln är avsatt 2 av stamantal, på lodräta diametern i cm. Kurvorna gälla bestånd med resp. 15, 235, 35 och 43 cms medeldia- meter. För mellanliggande värden kan naturligen interpolation ske. SCHIFFEL har räknat om FEKETES resultat och transformerat hans kur- vor, så att han i stället för absoluta mått på diametern infört relativa mått i förhållande till medeldiam. SCHIFFELS bearbetning av FEKETES undersökning jämte hans egna undersökningar efter samma metod med material från österrikiska försöksanstalten i Mariabrunn om höjden, form- talet, formhöjden, grundytan och kubikmassan finnas framställda i Central- blatt för das gesamte Forstwesen, Maj 1903: »Uber die gesetzmässigen Beziehungen der Massenfaktoren in normalen Fichtenbeständen.» — Jag skall här ge en kort framställning av uppsatsens innehåll. 35- Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 518 VIKTOR HAGELBERG På vågräta axeln är avsatt 9 av stamantalet, på lodräta diam. ut- tryckt i medeldiam. som enhet, för korthetens skull kallad relativ-diam. 70 em. diameter. SR nm Bo 2 n - = BERT BEE 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 9/0 af stamantal a [fel diam. | 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 9/0 af stamantal Fig. 2. Schiffels diameterkurva: Gran, Genom införande av denna relativ-diam. övergår FEKETES serie av diameter- kurvor till en enda kurva (fig. 2). SCHIFFEL har framställt detta mn följande sats: »I varje normalt granbestånd motsvarar en bestämd procent av stamantalet en bestämd procent av medeldiam.» MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 519 SCHIFFEL har även satt upp en matematisk ekvation för sin kurva. Dess allmänna ekvation är av typeny = a + br + cr? + dr”, d.v.s. den har en vändpunkt och två osymmetriska grenar. Den är också begränsad mellan += O och £'= 100, relativ höjd 0 10 20 30 40 50 60 70 80 00 100 9/0 af stamantal Fig. 3. Schiffels höjdkurva: Gran. 1.2 Telativa formtal. 9/0 af stamantal 1.00 | 0 i0 20 30 40 50 60 70 80 90 100 o 0/0 af stamantal Fig. 5. Schiffels formhöjdskurva: Gran. Konstanten a faller bort genom att flytta +-axeln till kurvans skärning med y-axeln. Sedan insättes värden på xx och 7, avlästa på kurvan. Genom att insätta 3 par olika värden får man 3 ekvationer med kon- stanterna 6, c och Z som obekanta. Dessa ekvationer lösas med av- seende på 6, c och d, och de funna värdena insättas i den ursprungliga ekvationen. Genom försök har SCHIFFEL funnit, att de värden, som komma kurvans ekv. att bäst överensstämma med den direkt. ur mate- rialet konstruerade kurvan äro värdena för 15, 80 och 95 procent. 520 VIKTOR HAGELBERG BAR Kurvans ' ekv. blir efter föregående operationer 2 V = 0,555. T-Oson£sttälee 2 3 0,000209 Y — O,00000157 XY 2.00 30 TS rel. diam.; = procent S av stamantal. 5 Ett annat sätt att få fram År konstantvärdena i kurvans 30 ekv. vore att sätta upp ett z flertal, t: ex. 1IOocekvilönbet Jan räkning av dessa och sedan 0.20 behandla de uppställda ekv. SÖ | JT enligt »minsta kvadratmeto- [0 den». Man sluppe då för- Så söksräkningarna för att få STAR god överensstämmelse. 0.20 På liknande sätt har Te RH ST 0 GR EE STON 9/0 af stamantal SCHIFFEL undersökt övriga massafaktorer. Materialet är Fig. 6. Schiffels grundyte- och massakurvor: 3 | | från försöksanstalten i Maria- brunn och som förut 2n07mala granbestånd (fig. 3—4). Ur dessa kurvor för de tre massafaktorerna härleder han sedan kur- vor för formhöjd, grundyta och imassa enligt det kända sambandet dem emellan (fig. 5—6). — Han har även deducerat fram höjd- och formtals- kurvornas ekvationer. På den lodräta axeln är avsatt massa och grundyta pr stam uttryckt i medelstammens massa och grundyta som enhet. Kurvorna för massa och grundyta sammanfalla i det stora hela. Grundytorna äro alltså proportionella med resp. stammars massa åtminstone över medelstam- men. Detta framgår för övrigt redan av formhöjdskurvan. Massan är ju produkten av formhöjd och grundyta, och formhöjden håller sig från c:a 20—30 procent av stamantalet och upp till 100 mycket nära 1. SCHIFFELS resultat kunna sammanfattas så: I normala granbestånd har en stam med ett visst procentuellt läge, efter storlek (dzameter) räknadt, i förhållande till hela stamantalet en bestämd massa, grundyta, höjd och formtal, uttryckt i medelstammens motsvarande storheter som enhet. För praktisk användning är det tydligen bättre att uttrycka kubik- massa, höjd och formtal som funktioner av diametern i stället för stam- MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 521 antalet. Jag har därför transformerat SCHIFFELS kurvor på nedanstå- ende sätt: KG 10 230-30 40 50 60 70 8o 90 100 27 av stamantal 2) 0,555 0,69 0,77 0,84 0,85 Ojgss Ijor 1,08 Iy1r7 1,28 1,56 2 rel. diam. 3) 0,68 0,79 0,87 Oj9r 0,95 0,98 I,004 :I,03 I,o56 I,29 train FÖ höjd 4) I,z05 1I,074 I,o52 I,0o37 I,025 = I,or I,o0o = 0,98 0,96 Og 087 KA > formtal 16 2,45 2 2» kbm prstam 5) O,231 Oy405 O,545 0,676 Oj791 0,907 I,j02 Lag 1,38 SCHIFFELS medelvärden för massafaktorer och kbm för o, 20—100 &Z av stamantal. Efter dessa värden äro kur- 7o 10, vorna (fig. 7—9) konstruerade. För 'transformeringen räknas ut, hur stor rel. kbm liggeri var procent- klass av stamantal: o—10, 10—20 . . . 90—100 &. Medelkubikmassan pr stam i stamklass o—10 & av stamantal O,231 + 0,405 h —= 0,31:8, 1 stamklass 10—20 4 av stamantal är (approx.): 2 O0,405 + 0,545 = LÖRISKOR SAVE 2 Man får följande värden på medelkubikmassa pr stam: 201.380 40: 50: 60 1170" 309 -90. 100 95 av stamantal o 10 3 0,38 0O,473 O,j61r 0,734 0O0,849 0O,964 Ijt0o I,28 1,32 2,05 Medelkbm pr stam Procent av köm i stamklass o—10 Z av stamantalet: 100: 0,578 O0,318 , I ; = 100. = 3,21 2, 1 Stamklass 10—20 & BR TÖMTS dr —— Hr 205 9,901 100. 05475 av stamantalet: = ARB IG HOSISE NE 9,901 le 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 4 av stamantal 3,21 4,8 6,16 7,42 8,57 9,74 Is 12,93 15,32 20,7 22 av kbm Pr stamkl 2) OR 8,0 Tä; 22,00 0 30,2 2000 5SLo Offe! 703 100: 25-av kbm Denna sista värdeserie (6) får man genom summation ur den när- mast föregående. Ur (1) och (6) får man alltså, att under 10 2& av stamantalet ligger Ber av kbm,runder 20 2. av stamantalet 8,0 2: 0. S. Ve Ur dessa värdeserier (1)—(6) får man massa- höjd- och formtalskur- vorna som funktioner av diametern. Av (2) och (3) fås höjdkurvan, av (2) och (4) formtalskurvan, av (2) och (6) massakurvan genom inläggning av korresponderande värden i ett rätvinkligt koordinatsystem, där diam. avsättes på den vågräta axeln (fig. 7—09). bB22 VIKTOR HAGELBERG | | de | 1.20 rel. formtal 0.5 Fig. 7. Formtalskurvans förlopp kring medelstammen. Gran. Höjdkurvans förlopp framgår av följande värden, avlästa på kurvan (fig. 8): 0:67 OT HÖJS. 0:90. IS I, 1,2 1,3 L4 15 16 17 158. ID (2,0melidiame Oj7I5 Oj8r 0,885. "O;951 1,0. I:035 1.005) 500: Ir Lag IIS höjd. Massakurvans förlopp framgår av följande värden, avlästa på kurvan (fig. 9): OG 0,8 0,9 1,0 10 if 108 1,4 ES 1,56 rel. diam. 4 TI 22 38 54,5 69 81 39,5 97 100-26 av kbar På detta sätt, kubikmassa och massafaktorer uttryckta som funktioner av diametern, har jag bearbetat MAASS' material från hans »erfarenhets- tabeller för tallen». — På varje provyta är i dessa uträknat kubik- massans procentuella fördelning i 5 cm:s klasser och för varje sådan klass är medelhöjden utsatt. Denna medelhöjd för var cm:klass är tagen ur provytans höjdkurva. Provytemedelstammens höjd är däremot ut- Sa Ah ESR INGE räknad efter formeln HZ == =grundyta, A= höjd). PA ge (g=grundy j | er NN CP a 1.9 2.0 rel. diam Fig. 8. Höjdkurvans förlopp kring medelstammen,. Gran. MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 523 SIE Sa EARE DK TER ENARE SENE EA (Arp Se 03 06 0.7 0.8 0.9 1.0 1a = 13 1.4 13 1.6 1.7 1.8 19 20 Fig. 9. Kubikmassans fördelning kring medelstammen. Gran. Vid omräkning av höjderna till relativa mått i förhållande till bestånds- medelhöjden är det tydligen nödvändigt att taga även denna på höjd- kurvan, då höjden enligt formeln och enligt kurvan ej överensstämma. MaaSsS har en tabell i sin bearbetning för medelhöjden, beräknad efter dessa båda metoder samt efter direkt uppmätning av provstammarna. Ur denna tabell kan man få medelhöjden enligt höjdkurvan. Materialet har uppdelats i tre åldersklasser 23—60, 61—90, 91—132 år, undersökta var för sig och med olika beteckningar för MAASS” fyra högsta boniteter 1,o, 0,8, 0,6, O,4. Höjdkurvans beräkning: Medeldiam. sättes = 1 och mittdiam. i var 5-em:klass i procentförhållande till medeldiam. Beståndsmedelhöjden = 1 sättes också i procentförhållande till cm:klassernas medelhöjd. Ex. provyta bon. 1,0, 25 år Medeldiam. 11 cm 7 (5—9) cm 12 (10—14) cm 17 (15—19) cm 22 /(20—24) cm i DO J | . ; t J Medelhöjd II m <9o9,35 m II, m I2,0 m 12,5; m höjd 12 I dy ( rd - FER C,54 AN =/ = 1s5 === So rel dum. II II Gå 1I 5 II. 12 12,3 4 JES 0,86 2 = I, FE DS PR UEEE höjd II ik II II Korresponderande rel. diam. och rel. höjd inprickas med beteckningar för bon. 1,0 på rutpapper så, att man för rel. diam. (0,64) på vågräta 524 VIKTOR HAGELBERG I 1 relativ höjd Birro: axeln går lodrätt nedåt och avsätter punkten mitt för rel. höjd 0,86 (03 I Won SS Ove (NSL HO) Det har visat sig, att gränserna för diam. i det stora hela hålla sig mellan '/,—2 ggr medeldiam. På detta sätt är räkningen utförd för varje provyta och punkterna inlagda på rutpapper, ett för var av ovannämnda åldersklasser (fig. 11— 13) och med olika beteckningar, som framgå av anteckning under resp. kurvor, för olika boniteter. Medeltal ha sedan beräknats för större grup- per av punkter för att noggrannare bestämma kurvans gång. Det ser av den grafiska framställningen ut, som om de båda högsta boniteternas 1,0 och 0,8 höjdkurva hade ett flackare förlopp över medelstammen än de båda lägsta boniteternas 0,6 och 0,4. Skillnaden är dock ej större, än att den torde kunna betecknas som en tillfällighet beroende på, att materialet ej varit tillräckligt stort. Punktgruppsmedel- tal äro dock uträknade för de båda högsta och de båda lägsta bonite- terna var för sig, så att deras resp. höjdkurvors avvikning från medel- a =S 1.3 relativ höjd Ä 0.5 10.6 10.7 10.8 —IAAFlo fli NS AE Ken 1.8 1.9 2.0 AO rel. diam. 0.6 | AV =10 6 ytor E / , = 9 Fig. 11. Höjdkurvans förlopp kring medelstammen. Bonitet LAN : 3 S e =0.6 8 + 23—60 år. — Tall. ; 4 =0.4 6. MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMAS 1 .3l relativ | höjd 5 ANS F O RDELNING 5 1.9 2.01 erel. diam Bie r2 61—90 år. kurvan bättre kan synas. (Punktgruppens »medelpunkt> är utmärkt ett kors: rakt kors med indextal, d. v. s. antalet punkter, som ingå i medeltalet, betecknar medelkurvan; de sneda korsen beteckna de högsta och lägsta boniteternas kurvor.) Overensstämmelsen mellan kurvorna för de tre åldersklasserna 23—960, Höjdkurvans förlopp kring medelstammen. Tall. 2 3 A =10 a Oo =038 13 Bonitet g e =6(0.6 o NL 5 25 med I | I I | | I 3l relativ höjd | | 2 | I I | | | | | o | | | Jå | | | | 2 + : | i i | = T 10 - Cd Foobe ar TAGA PR EPS VN ES AE | | | | | 2 . | 4” | | 1 | z= | NG io Av” . 2 | - o | | | | [AVIS Cd > | | | | 10.s 0 0.7 0.8 0.310 JOB Ja 12 1.3 1.4 1.5] 1.6 Töl ER 1.9 2.0 | | | 180, | rel. diam | | || | 3 eo Ja . 0.9 'å ; AM vär = = | | | | oc Jao | | 0.8 I | | pe far | | | | | Lå ; 07 — : — 3 H—- | I | o | | | I I | | | | | | |G 0.6 | | | Arv=> 10 I ytor SR sc = = = So Fig. 13. Höjdkurvans förlopp kring medelstammen. Bonitet I T—0R R o vr eo =06 > RE 91—132 år. Tall. RANA vå 5206 VIKTOR HAGELBERG d Lödd 1.3 relativ höjd | 15g 1.8 1.9 2.0 rel. diam. AN a a + =23—60 år Fig. 14. Höjdkurvornas förlopp kring medelstammen, Medeltal 9 =61—90 , (Medelkurvan.) Tall. 9 61—90 och g91—132 (fig. 11, 12, 13 resp.) år är för övrigt god, varför de sammanslagits till en enda höjdkurva (fig. 14), som sålunda skulle gälla för alla åldrar upp till cirka 120 år och boniteter i »normala tall- bestånd>. Kurvans förlopp framgår av följande värden, avlästa på kurvan (fig. 14): 0,5 0,6 0,7 O;8E 10,9 Ivor. Esr. Ig2 13 IA 15 16 17 158. OMH,g 2 OMreElsdAn 2 0,;755 0,825 00O,875 Oj92 O;906 1,0 TI,03 I,06 I,085 T,rr I,13 I;15 I,165 I;18 Ily1g I,20 rel. höjd. En jämförelse har gjorts med MAASS' utjämnade höjdkurvor för »höj- der i normala tallbestånd». (Uppsats i Meddelanden från Statens Skogs- försöksanstalt). Hans absoluta mått ha omräknats efter samma metod som förut. För tre åldrar 40, 80 och 120 år och fyra boniteter är räk- ningen genomförd och punkterna inlagda kring den funna allmänna höjdkurvan (fig. 15). Överensstämmelsen är ganska god. Beträffande utförandet av omräkningen så har medeldiam. avlästs på MAASS' kurvor för medeldiam. i olika åldrar och boniteter (se erfarenhetstabellerna), och den korresponderande medelhöjden har avlästs på höjdkurvan för resp. åldrar (se ovannämnda uppsats om »höjder i normala tallbestånd>). Jämförelse mellan höjdkurva för gran och tall: Öjs. 0,6. OA OSEEO;EIKO IG 2 13 1,4 1,5 16 Ij7 So T58 UTOM OnelNER 0,775 0,825 0;875 O,92 0,96 I,0 1,03 I,06 I,o85 I,ir I,13 I,1s I,163 I,18 I,rg I,20 rel. höjd tall O,715 0,81 0,885 0,95 I,o +TI1,035 I,065 I,o9 I,11 I,13 I,15 » » Soran MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 527 Na 2 : | A =10 g. 15. Jämförelse med Maas utjämnade höjdkurvor i normala tallbestånd. 2108 Punkter för tre åldrar 40, 80 och 120 år inlagda och med Bonitet A NG vidstående beteckning för boniteter. a Som synes sammanfalla så gott som fullständigt kurvorna över medel- stammen. Att tallkurvan har ett flackare förlopp under denna kan tän- kas bero på, att MAASS' »normala tallbestånd» ha låggallrats. Något material för åstadkommande av en formtalskurva finnes ej i bearbetningen av erfarenhetstabellernas tallprovytor; endast deras medel- formtal är utsatt. Massakurvans beräkning. Efter samma principer som för höjdkurvan och med samma beteckningar har räkningen utförts för kubikmassans spridning, (fig, 106-20). Att! marka sär) att 9,4, 14,4 19,4 CM. 0. S. V, vid klavningen räknats som 9, 14, 19 cm 0. s. v., och hänsyn bör alltså tagas till detta vid omräkning till rel. diam. BRP Efovyta bod: 1,0, 250 Ar 5-— 91 cm 10—14 cm Re ere 20—24 cm medeldiam. 11 cm 14 67 18 I 2 av kbm 14, I 24, ; SP 0,85 Fr Tie 1,76 FL ES 2,2 rel. diam II | II I 14 26 SI 99 I 100 4 av kbm under resp. diam UWnder rel." diam: 0;8s, Heger tanvstav. kbm, under 1,3: 81 25 tO. St vi (fig. 16). Gränserna hålla sig till ?/; och 2 ggr medeldiam. i det stora hela. På en del ytor går högsta dimension över 2 ggr medeldiam., men därvid är att märka, att högsta dimension ej är lika med högsta cm:klassens 528 VIKTOR HAGELBERG 100 9/0 af kbm. 0 0.5 0.6 0.7 0.8 0.9 1.0 öl 2 18 1.4 1.5 1.6 lv 1.8 1:50 rel. diam. övre gräns, utan snarare ligger nära till den nedre gränsen. Det vill även där synas, som om de båda högre boniteterna avveke något, så att spridningen i dem över medelstammen ej skulle vara så stor som i de lägre. Avvikningen är dock obetydlig, som synes av kurvorna. Det ser även ut, som om spridningen över medelstammen något av- toge med tilltagande ålder, men avvikelsen är ej så avsevärd, att den är att räkna med i ett material, som ej varit mera omfattande. Mellan rel. diam. 1,,—0,5 Så gott som sammanfalla kurvorna. Medeltal ha ut- räknats för olika punktgrupper för att fixare bestämma kurvans för- lopp; och över medelstammen ha bon. 1.o—0,8 samt 0,6— 0,4 samman- förts för att konstatera avvikelsens storlek från medelkurvan. Slutligen ha alla tre kurvorna för de olika åldersklasserna på samma sätt som höjdkurvorna samarbetats till en enda, som skulle gälla för alla åldrar upp till cirka 120 år och boniteter i »normala tallbestånd»> (fig. 17 — 20). Kurvans förlopp framgår av följande värden, avlästa på kurvan (fig. 20): O,5 1076-057, MLOJSI MO I,oN län fi I,271 1,3 Mg I I5el HÖGT IST) LO 20 LG Ojs 210010 ET255 210325 A0,5LÖS:5 70,5 05 OL 95 7,5 99 I9,5 LOG RAVEISRERREA Jämförelse med grankurvan. Og OBE OD NIKO II 12 L3 Il4 L5 — — — — rel. diam. = 401 22003 SSA OSA 900 FOTS I föavike Dime MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 529 100 Yo af kbm. ) 90 a ST . rel. diam z å EA 6 ytor Fig. 17. Kubikmassans fördelning kriug medelstammen. SiS - 2—60 3 Bonitet TN SG 23—60 år. Tall. | FR 8. a =0.4 6 Det av SCHIFFEL bearbetade granmaterialet har alltså ej så stor sprid- ning, varken över eller under medelstammen, men procentsiffrorna äro ej så avvikande, som man kanske skulle väntat. För att göra de funna kurvorna användbara till praktiskt bruk är det nödvändigt att lätt kunna övergå från de relativa måtten i förhål- lande till medelhöjd och medeldiam. till absoluta mått. D. v. s. om man känner ett bestånds medeldiam. och medelhöjd uttryckta i respek- tive cm och m, så skall man medelst kurvorna utan några större räkne- operationer kunna bestämma kubikmassans procentuella fördelning i vissa godtyckligt valda cm:klasser och dessa klassers medelhöjd. För detta ändamål uppritas höjd- och massakurvorna lämpligen på I papper, varpå ovanstående grafiska metod, som grundar sig på 4 000 - -. - -= . -- I vanlig enkel proportionalitet, lättast torde kunna tillämpas. Av — 4 000 papper gör man en papperslinjal, som förses med skalor, som fig. 21 visar: 1:sta skalan från 35—29, 2:a skalan med mindre enheter från 9— 42, 3:dje skalan med ännu mindre enheter från 12—960. Dessa tre skalor 530 VIKTOR HAGELBERG | d O LJ En | o == 2 RE rel. diam. n l : 4 AA =10 l ytor Fig. 18. Kubikmassans fördelning kring medelstammen. =0 13 Öl o Tall Bornilet. SMOK —90 år. Tall. e =0.6 Gr 4A =04 » 2000 äro tillräckliga för medeldiam. från 10—30 cm. Får man att göra med medeldiam. över 30 cm, kan man göra en fjärde skala med mindre enheter än den tredje. — Linjalens och skalornas användning framgår av fig. 21 och efterföljande exempel: Ett »normalt tallbestånd>» har 10,5 cm medeldiam., hur fördelar sig kubikmassan i t. ex. 5 cm:klasser? Skalan passas in, så att lodräta linjen genom rel. diam. 1,0 går ge- nom 10,5 på skalan och lodräta linjen genom rel. diam. 2,0 (= dubbla medeldiam.) går genom 21 (= dubbla medeldiam.) på skalan. Är klavningen gjord som i »erfarenhetstabellerna för normala tallbestånd»>, så är gränsen mellan 5 cm:klasserna 4,4 9,4 14,4 0. S. v. Går man från dessa cm:klassgränser på skalan lodrätt uppåt till kurvan, som de strec- "kade linjerna visa, och avläser motsvarande 2 av kbm, finner man att, 5—9 cm 10—14 Cm 15—19 cm 20=- Cm 2172. 84—21=063 Z 099,5—84 = 15,5 Z 0,5 2 av kbm. För en annan medeldiam. ex. 15 cm vrides skalan och inpassas så, att rel. diam. 1r,o motsvarar 15 och rel. diam. 2,0 motsvatar 30 OMmSmvA Samma skala användes till höjdkurvan för att få medelhöjden i var cem:klass. Denna medelhöjd avläses på kurvan i rel. mått, som omföres MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 531 Kr SN 920 ERE RSKR NERE 0.35 0.5 0.8 0.9 1.0 Li 1.2 13 1.4 1.5 1.6 7 1.8 9 20 rel diam. A =10 I ytor Fig. 19. Kubikmassans fördelning kring medelstammen. NR ESV 4 g91—132 år. Tall. : =06 5 a =04 1 till absolut genom multiplikation med beståndets medelhöjd antingen på räknesticka eller genom en skala i lodrätt led efter samma princip som diameterskalan. En uppgift, som ofta föreligger, och som det vore meningen att ut- föra med hjälp av de funna spridningskurvorna, är värdeberäkning av ett bestånds eller en ytenhets kubikmassa (för vilka spridningskurvan kan an- ses gälla), då man känner medeldiam. och medelhöjd t. ex. genom en erfarenhetstabell. — Man bestämmer kubikmassans fördelning i olika cm:klasser och medelhöjden i dessa cm:klasser medelst förutnämnda metod och räknar ut å pris pr kbm på medelstammen i var cm:klass. Cm: klassmedelstammens diameter känner man, och höjden får man som nämnt ur allmänna höjdkurvan. I erfarenhetstabellerna finns ej material för be- stämmande av formklasskurvans gång i bestånden. Detta torde även vara överflödigt, då man genom att bestämma en medelformklass för be- ståndet får fullt tillfredsställande resultat, och i de allra flesta fall nöjer man sig i praktiken därmed. Om man också känner formklassen, så kan man tydligen med hjälp av professor JONSONS avsmalningstabeller, då helst i deras grafiska framställning, aptera och värdeberäkna medel- DE VIKTOR HAGELBERG pa? USE TOC ORNTSTOR I [CAR SOS RA FENG 19 20 rel. diam. Fig. 20. Kubikmassans fördelning kring medelstammen. ME + =23—60 år (Medelkurvan.) Tall. !edeltal + 4 =61—90 , OO =91—132, stammen i var cm:klass efter gällande prisnota. Cm:klassmedelstammens kbm får man ur massatabellen. ÅA pris pr kbm uträknas. Då aå pris för alla cm:klasser beräknats, uträknas å pris pr kbm för beståndet, se ex. här nedan. Ex. på beräkning av å pris pr cm-klass och pr bestånd. Bestånd: tall, 75 år, 250 kbm pr har TG ANG ET SE TO EI 20 = 24 CDI 2/5 e6 208 CNINNS Orea G pA SOM JO IRA 8 Zz av kbm Oo Å-pris cm:klass 15—19 cm: Cm:klassmedelstam: 17 cm på bark 15 cm inom bark, höjd 17 m, formklass 0,70 kbm, Oe [UN JOVAESE (Ularian Sr AA 04 (ÖN = OKLAR kolved =0,20 2 SSFANO Me: Ek. O.45 PrÖRbIN sem 2,25 kr. 0,200 MASSAFAKTORERNAS OCH KUBIKMASSANS FÖRDELNING 533 100 a af kbm Fig. 21. Kubikmassans fördelning kring medelstammen. Tall. För övriga cm:klasser på samma sätt, man får 10—14 CM 15—19 CM 20—24 cm 235—29 cm ITA 30 & 32 & ERA a pris 1,50 2325 3,00 4,50 URLS ME = Oe 30 » » 2,25 = 0,68 32 » » 3,00 = 0,96 13 » » 4.50 = 0,58 OMS JIE SR OA Tr 0,48 S:a 2,05 Pr kbm Märde pr har 250 X 2,95 — 737,50. kr. 30-— Tie 8 2 av kbm 6,00 kr. prkbm En uppgift, som vore av synnerligen stort intresse, är en värdeberäk- ning av Södra Sveriges skogar, byggd på de primäruppgifter, som finnas i »Södra kommitténs» betänkande. Dessa uppgifter äro tillräckliga för att 36. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 534 MIKTOR UHAGELBERG enligt förut beskrivna metoder utföra en sådan värdeberäkning. För när- varande saknas svenskt material för uppgörande av spridningskurvor för gran liksom för undersökning av de mera komplicerade förhållandena i barrblandbestånd. Skogsförsöksanstalten torde dock inom den närmaste framtiden vara färdig med sina undersökningar och bearbetning av en serie provytor, där sådant material kan erhållas. Det är tydligt, att spridningskurvor endast kunna uppgöras och gälla för bestånd, som vuxit upp under likartade förhållanden och behandlats efter samma principer. Kurvorna för tall gälla svagt låggallrade natur- bestånd, alltså uppkomna genom självsådd, och den typen torde vara den allmännaste på de ställen i vårt land, där skogsvård någon längre tid tillbaka förekommit. En olägenhet, som torde göra, att resultaten i erfarenhetstabellerna för tall äro något missvisande, är, att provytorna måst utläggas i förut ogallrade bestånd. Med den därpå följande gall- ringen har man sökt få fram, hur beståndet skulle se ut vid olika åldrar 30, 40; 50, 00, /7Orab Oss. v. Det är så gott somisäkert, attietbiyolars bestånd, som gallrats upprepade gånger med t. ex. 10 års mellanrum, har ett helt annat »s. k. normalt» utseende, än när det gallrats första gången vid 70 år. — (Förfarandet vid provytornas utläggande var det enda möjliga, och det är naturligtvis bättre att vinna ett nöjaktigt resultat än intet alls.) — En sak att märka är, att omedelbart efter en låggallring medeldiam. får en mycket stark, så att säga »konstlad> tillväxt, varigenom kubik- massornas i olika cm:klasser relativa läge i förhållande till medeldiam. får en kraftig förskjutning. Detta är ex förklaring på, att avvikelserna från den allmänna spridningskurvan stundom äro mycket stora. SCHIFFELS resultat för gran skulle möjligen kunna tillämpas på våra granskogar. De österrikiska skogarna växa under förhållanden mera likar- tade våra än någonstädes söder om Östersjön. De äro dock i de flesta fall uppkomna genom kultur och underkastade en skogsvård, vars inten- sitet i allmänhet ej förekommer i vårt land. Stockholm i april 1916. LITTERATUR. WERNER CAJANUS: Uber die Entwicklung gleichaltiger Waldbestände. Helsingfors 1914. T. JONSON: Föreläsningar vid Skogshögskolan, ALEX, MaAaAsSs: Erfarenhetstabeller för tallen. Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt. » » Höjder i normala tallbestånd. > > > » ÅA. SCHIFFEL: Uber die gesetzmessigen Beziehungen der Massenfaktoren in normalen Fichtenbeständen. Centralblatt fär das gesamte Forstwesen. Wien, Maj 1903. POET AOC BIVEARTERNES SPREDNINGSEVNE OCEKUREPEKENS-TASTHED. Sommeren 1917 nod jeg ren af «efter Indbydelse fra Chefen for I Skogsforsoksvesenet, Professor GUNNAR SCHOTTE, at foretage en Reise under Professorens Ledelse til nogle af Sveriges Skovegne. Man. bereiste ved denne Leilighed — udgaaende fra Strångsjö — for- skjellige Skove i Stora Malms socken og Björkviks socken, Söderman- land, samt senere Norrland. Den svenske Skovnatur — den jeg herved förste Gang kom i Beroring med — gjorde paa mig som dansk Forstmand et egenartet Indtryk, hvilket blev saa meget sterkere som jeg, fraseet dette Besog i Sverige, i Övrigt havde tilbragt Sommeren i Jylland, anvendt den til en Studie- reise i jydske Skovegne i Anledning af det mig af Landbrugsministeriet overdragne Hverv til i et Tidsrum af 3—4 Aar at bereise Danmarks Skove for at undersoge vore Trearters Forekomst og Vext i Landets forskjellige Egne med serligt Henblik paa Valg af Treart for atter at frembringe Bevoxning paa saadanne Arealer, som ved de af Krigen nod- vendiggjorte Tvangshugster er treblottede. Med dette Formaal for Oie har jeg i Sommeren 1917 foretaget en Rundreise i en stor Del af Jyl- land, og til dermed at forene en Undersogelse af svensk Skovnatur, hvor- ved der aabnedes mig Adgang til at anstille en Sammanligning mellen danske og svenske Skovforhold, gav Professor GUNNAR SCHOTTES Ind- bydelse mig en velkommen Leilighed. Naar jeg under et skulde soge at angive Forskjellen mellem de to Landes Skovnatur, maa jeg begynde med at fremdrage et Udtryk af EUG. WARMING, han udtaler at >Danmark er et Skovland>, og at »>Dan- marks Klima er et Treklima»; jeg vil i Modsetning dertil hevde, at Danmark mindre, men at Sverige i Ordets egentligste Forstand kan kal- des et Skovland, Naturen kan der paa egenartet Vis vere goddedig. I Danmark moder man ofte seregne Vanskeligheder for Trevext; den svenske Forstmand vil neppe altid forstaa Nodvendigheden af de inten- sive Kulturer, som vi ofte maa sette i Verk, fordi han ikke kender til at Kulturerne saa let slaar feil. Uden Anstrengelse, uden — eller med 536 SARA CE EI meget ubetydeligt — Arbeide opstaar — i hvert Fald i de Egne af Sverige, som jeg med Professor SCHOTTE bereiste — vidunderlig skonne Bevoxninger, medens det iherdige Arbeide, der trindt om i Danmark og ikke mindst i Vestjyllands Heder er sat i Verk, vel har frembragt Skov, men vore Trearters Vext frembyder sjeldent Billedet af det ser- lig gode; det middelgode kjendes vel, men det udmerkede kun und- tagelsesvis. I förste Raekke gelder det vore Naaletreer, men dog ogsaa Lovtreerne — der hos os vesentligst representeres af Bog og Eg — udvikler sig kun enkelte Steder i Landet med udmerket Frodig- hed; seer vi Midtjyllands, Nord- og Midtsjellands Boge- og Egebevox- ninger, saa treffer vi sjelden stor Heide og serlig smuk Vext, vi kan have mange udmerkede Foryngelser, men den &dre Skov staar ikke Maal med de smukke Kulturer. Dette forklares af A. OPPERMANN ved det Forhold, at vore Lovtreer er indvandrede i Tider, hvor Landets Klima var et andet end det nu- verende — wvarmere — men de har levet saa lenge her, atsidenkac]es der passede mindst godt til Forholdene er gaaet til Grunde; de — Bog og Eg — passer derfor, ikke til Nutidens Klima, det: er for besgenon koldt; men Grensen for Bogens Optimum ligger nordligere end Egens — Sydfyen eller Langeland er ikke langt derfra. Med Naaletreerne bar det sig omvendt, for dem er vort Klima snarere for varmt end for koldt; den uhyre Sygelighed hos Rodgran folger ofte de milde Kystegne med langt og mildt Efteraar. Forskjel paa dansk og Sveriges Skovnatur fremtreder sterkest hos Skovfyr, Birk og Asp. Som bekjendt er Skovfyr temmelig sjelden i Danmark; den trives bedst i den gstlige Del af vort Land, medens EMEIS bruger det Udtryk, at Naalene saa at sige regner af Skovfyren i Halvgens vestlige Del; man kan see, hvorledes Trearten — angrebet af Lophodermium pinastri — er gaaet til Grunde i det vestlige Jylland, paa samme Tid som den trives paa lige saa mager Jord og med ligesaa udsat Beliggenhed i Odsherred, Tidsvilde og paa Bornholm, hvor Efter- aar og Vinteren er forholdevis toörre. Skovfyrren er hovedsagelig Ostens Treart, og det er vistnok iser Osteuropas torre Klima, der giver den Overvegt over andre Arter, saaledes som det hosstaande Kort (fig. 1) efter A. DENGLER viser; det angiver for Mellemeuropa, hvorledes dens Ve&xtomraade aftager fra Ost til Vest. Tillige anföres nedenfor en Oversigt over Nedboer i Aarets forskjellige Maaneder fra Egnen omkring Voxna i Sverige samt for Slettegaard i Tidsvildeegnen — den nordvestlige Del af Sjelland mellem Arreso og Kattegat — og for Maabjerg i Egnen omkring Holstebro, Vestjylland. Og det sees, hvor tert Klimaet er det ferste Sted, der netop maa 1 1 SUDA ASYVIT) I "pPurpysÅL Je 190 odiypsou Jo Jswajpu upp t Sutfapso SJUTPJIBRIT JV ISEPLI, SÄLUJIOJAOHG AFUVCJ] VIT NITONGUG "Vy 193 ITE 5 ) VN | PYNT ÅN 247 lh UPLD 538 LI ASPERAU CE henregnes til Östeuropa, i Sammenligning med Klimaet i Danmark. For hele Aaret er Middelnedboren 511—3518; 578; 650 mm hen- holdsvis i Voxna, Tidsvilde og Vestjylland. Og sammenlignes Nedbgren i Efteraarsmaanederne September, Oktober, November, da er den i Voxna 131,,— 135,6, medens den i Vestjylland er 204 mm — det vil sige over 70 mm mere i Vestjylland end ved Voxna — hvilket forenes med, at Middeltemperaturen i September, Oktober, November er + 10; + 4; — 2 Grader 1 Voxna, men —+ 11,8; + 7,0; + 3,1 Grader i Vest jylland; det lange fugtige Efteraar i Forening med at Temperaturen som oftest er over Frysepunktet, synes at vore de Vextfaktorer, der be- tinger Skovfyrrens Sygelighed i disse Egne af Danmark. Middelnedbor angivet i mm. Januar Februar Marts April Mai Juni Juli August September Oktober November December Aar Egnen ved Voxna i Sverige for Aar 1880—1894. 22 20 T8IE23;300A4 5,7 AN SfLar OT 53,3 50,3 32 36 518 For Aar 1880— 1910, 22,2 22,3 IE EN LSI HAE I 51,7 50,7 29,1 3Ä,4, SLI Slettegaard i Egnen ved Tidsvilde. 34 27 33033 0 350 47083 114 60 76 43 33STE Maabjerg, Holstebroegnen—Vestjylland. 41 34 3300 AONIPASIEA200060RIL03 67 31 56 49 650 Assens, Sydfyen. 47 38 AJ 3 SAST 0AS 64 Ess 59 76 56 54. 1653 Syenige "er etfalmder steder i Europa, mvor Irfearten optredermmicd sin” herligste” Vet, og saa er der dette, at den kan opnaarentsananniel Alder; man förte mig saaledes hen til en af de skonneste Bevoxninger, hvor Alderen angives at vere 250 Aar, og der er intet, der antyder at Sundhedstilstanden gaar tilbage. Endvidere saa jeg i Jönåkers Allmän- ning ved Björndalssund Forsogsflade 138 — mellem Katrineholm, Ny- köping og Norrköping — den bekjendte Bevoxning, der har en Alder af 140 Aar, og hvor Hvgiden naar indtil 35 m og Tremassen 1481 m” pr ha. Det er dog ikke alene disse Tal for Hgide og Kubikindhold pr ha., der maa forbavse den danske Forstmand —- i Danmark, selv hvor Skovfyren naar sin bedste Udvikling, vil med 80 Aars Alder Hoiden kunne naa 23 m og Tremassen 300 m” pr ha. — men endnu i hgiere Grad Vextens Skonhed: de lange, grenefri, ranke Stammer, det samlede Preg af Sundhed og overveldende Kraft, der preger Bevoxningen. TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/AETHED 539 Jeg ved ikke, om det er rigtigt, men det forekommer mig, at det er som om Birken feolger Skovfyr; i Danmark er de mest iginefaldende Findesteder for Skovfyr — Tidsvilde, Silkeborg — ogsaa Birkeegne, og her i den omhandlede Del af Sverige sees en herlig Birkevext: skonne, ranke Stammer, der kan staa i den störste Tzthed. Hvad dern&est den danske maa undres over, er Aspens — Populus tremula — Udvikling. Vi kjender denne Treart hos os ne&rmest som Krat, egentlige Bevoxninger er sjeldne; O. G. PETERSEN udtaler, »at den hos os som i det hele i det vestlige Europa hidtil kun har haft liden Betydning som Skovtr&e, men at den i Rusland spiller en temmelig betydelig Rolle, idet den forekommer i Mz&ngde og med anselige Di- mensioner». Her i Jönåkers Allmänning er det netop Ostens Trexvext, der udfolder sin Pragt, saaledes findes vidunderlig skon Asp, Bevox- ninger med ranke Stammer og ne&esten hvidlig Bark; denne ypperlige Vext er omtalt hos GUNNAR SCHOTTE, og Illustrationerne giver Fore- stilling om Treartens fortrinlige Udvikling. Paa lignende Maade som Trevexten i denne Egn betog mig, maatte jeg faa et eget Indtryk ved min Reise til nordligere Dele af Sverige, hvor jeg — ligeledes med Professor GUNNAR SCHOTTE som Fygrer — fra Bollnäs som Udgangspunkt fik Leilighed til at see Skovene under Ljusne-Voxna Aktiebolag. Den her forekommende Skovfyr tilhorer Pinus silvestris v. lapponica, der er beskrevet af GUNNAR SCHOTTE og SYLVÉN, med sine kortere Grene, der gjerne gaar lengere ned paa Stammen end hos den almindelige Fyr, hvilket dog ikke bevirker, at Stammen bliver knastet, fordi Grenene er saa tynde, og de korte, brede Naale, som lever lengere end hos den almindelige Fyr; ogsaa Koglerne udmeerker sig ved den gulagtige Farve. GUNNAR SCHOTTE fremh&vede for mig som eiendommeligt ved Pinus lapponica dens Evne til at opvoxe i stor Tethed — og som vi senere skal komme tilbage til: den har svag Spredningsevne — der kan af Stammer findes flere pr ha. end Tilfeldet er hos den almindelige Fyr, men dette er forenet med, at den ogsaa taaler en meget lys Stilling: Racen tillader den tetteste som ogsaa den lyseste — »glesaste» — Stilling. Jeg kom tillige til at tenke på et Ud- tryk af A. ÖPPERMANN: at Tr&eartens skyggetaalende Evne er storst, hvor Klimaet passer den; her i Ljusne-Voxna syntes netop Klimaet at ve&re gunstig for Pinus lapponica, og man seer — trods den tette Stil- ling — trindt om i Bevoxningerne Opvext komme frem. Undersogelsen af disse Skove foretoges i et Selskab af fremragende svenske Forstmaend, og Maalet for Exkursionen var at demonstrere Ud- hugningen, der i en Rzekke Forsogsflader var gjennemfort med forskjellig Styrkegrad. Dette Sporgsmaal, der ypperlig klargjordes af Professor 540 ATS ERA GEL GUNNAR SCHOTTE — Professorens Foredrag er delvis publiceret i Skogs- vårdsföreningens Tidskrift 1917 — optog Opmerksomheden, og det syn- tes ikke blandt Exkursionens Deltagere at vekke synderlig Forbavselse, at der overhovedet kan existere noget saa skont som disse Skovfyr- bevoxninger, det tog man nermest som noget givet, noget selvfolgeligt. Men for mig, der under min mangeaarige Virksomhed ikke har seet ret megen virkelig smuk Skov, blev det en Oplevelse af hel ny Natur at lere Norrlandsfyrren at kjende, see dens Vext i Ljusne-Voxna Aktie- bolag. Det er dog ikke — som ved Jönåker — den store Tremasse pr ha. man her legger Merke til, tvertimod Kubikmassen pr ha. naar i go—100 aarig Skov ikke over 5300 m”, men det er den skonne Form hos Treerne; de fortreffelige Illustrationer hos SYLVÉN og GUNNAR SCHOTTE giver vel en Forestilling derom, men ved virkelig at ferdes i disse Skove forekom det mig som om jeg var hensat i en hel anden Verden end den, jeg kjender fra de fleste danske Skovinteriorer; de ranke, knastfri Stammer af nzesten ganske samme Form og Bygning, den ensartede Udvikling — Fig. 2 afgiver et Skovbillede af en egen- artet Skonhed, til hvilket jeg ikke har seet noget Sidestykke. Afseet fra den Indflydelse som andre Vextfaktorer udgver, saa er der — som allerede nevnt — noget om, at Msteuropas Klima vistnok har en vigtig Indflydelse, det er vist Ostens Trevext, vi staar overfor. Den vedfoiede Oversigt over Middeltemperaturen til de forskjellige Aarstider samt den sid. 538 givne Oversigt over Fugtighedsforholdene giver et Indblik i dette Forhold. Middeltemperatur C”. Egner ved Voxna i Sverige. Aarene 1859—1900. Septem- Okto- Novem- Decem- ber ber ber ber 6,0 —6,0 — 3,00 F2,5 HI5- + 14,0 + 160 114,5 + 10,0 +F4,0 — 2,00 Oo r4 Januar Februar Marts = April Mai Juni Juli August Aar Aarene 1850—1907. EU = ff Alfa KAR Lar er SS art IDR arte fan hj Aro =i20 6015, NA Egnen ved Assens, Sydfyen og nogenlunde svarende til Langeland. Öjo. + Op + 17 +5,8 +IO,8 FlI4,9 + 10,3 + 5,7 FI3:0 84 HAr dc Hvedholm, Sydfyen. 0.0 +02 + 19 FÖR FIL + 15,0 + 160,7 + 16,1 +FI3Is2 Fö4 FAS FISKEN Maabjerg, Holstebroegnen, Vestjylland. ONT SE og ala for SHR AR SD ar Sar art ar AR as Are + 6,6 TR.EARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T.ETHED 41 Et Billede af et smukt dansk Skovinterior giver Fig. 3, der for Bogen viser noget af det samme som Fig. 2 viser for Norrlandsfyrren — de ranke, knastfri Stammer, den ensartede Udvikling, den store Tzethed När NN rr LUDDE — 4 dv DE G > ERA NV VS s l SORAN RON öbor ie RANE WO VIV MOE Boy a FJ 4 . + Ya Xx ej v RS es F är v: Fig. 2. Svensk Norrlandsfyr ved Voxna. 90 Aar. — det er fra Langeland, en Egn, hvor ikke mindst de klimatiske Forhold er diametralt det ovenfor angivne fra Voxna modsat. Langeland er et af de mildeste Voxesteder i Danmark. Bogen moder der netop det Klima, som er den gunstigst: de jevne Overgange, et Klima med smaa 542 SOA SERAND CF Temperatursvingninger uden bratte Overgange fra Varme til Kulde, og med langt varmt Efteraar. Middeltemperaturen for Maanederne Septem- ber, Oktober, November,er. tut3,:, +.8,5; F 4:44" medens deammven Fra Dansk Botanisk Tidsskrift. Fig. 3«. C. 100-aarig Beg fra Langeland. Voxna er + 10; +t4,0; 2,0 grader; og Nedbor for de nevnte Maaneder er 160 og 135 m.m. henholdsvis ved Langeland og Voxna. Man seer i Fig. 2 og 3 Billeder af noget at det ypperste af Ostens og af Vestens Trevext. Trods Danmarks begrensede Udstrekning kan man ogsaa indenfor dets TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/ETHED 543 Grenser treffe folelig Forskeli de klimatiske Forhold; Midtsjelland ligger kun en halv Dagsreise fra Langeland og Sydfyen, og dog er der en Forskjel i Temperaturen, der har en meget tydelig Indflydelse paa Tids- punktet for Lovets Affarvning hos Bog — hvad jeg ved tidligere Lei- lighed har berort — i Begyndelsen af November kan Bogens Lovverk paa Langeland endnu v&re merkegront, medens det i Midtsjelland er sterkt affarvet: gulbrunt eller brunt; dette henger sammen med at Mid- deltemperaturen for Maanederne September, Oktober, November det forste RS SN 7 Ra Or er AN NEN Fra Dansk Botanisk Tidsskrift. Fig. 4. Topskud af Bog af forskjellig Proveniens. Sted som n&evnt er 13,1; 8,5; 4,4, medens den i samme Maaneder for Midtsjelland er 12,6; 7,9; 3,6 Grader, og af den vedfgiede Fig. 4 sees, hvorledes Bogens Vext deraf formentlig paavirkes. Den fremstiller Skud af Boge i en 8—10 aarig Forsegsflade paa Bregentved sammensat af Planter efter Frö fra Langeland, Frog fra Bregentved og Begeolden fra Sydeuropa; men tillige er paa Figurens venstre Side indfort Billedet af en Bog fra Langeland og opvoxet paa Langeland. Fra venstre til hoire sees saaledes en Bog fra Langeland og opvoxet samme Sted, en Bog af Frö fra Langeland opvoxet paa Bregentved, en Bog af sydlandsk Fro opvoxet paa Bregentved og ende- lig en Bog af Frog fra Bregentved og opvoxet paa Bregentved. Det sees, 544 IL: AV ERA CE hvorledes den paa Langeland opvoxede Beg har svulmende Knopper og i det hele er kraftig, medens Bogen, der vel stammer fra Langeland men er opvoxet paa Bregentved, har smaa, svage Knopper og er tynd og spinkel, det samme g&elder den sydlandske Bog, hvorimod den Plante, der er opvoxet paa Bregentved og tillige stammer fra Bregentved, ud- meerker sig ved de tykke kraftige Skud og de sterkt svulmende Knopper. Naar man sammenligner to andre Egne af Danmark, hvorved jeg ten- ker paa Stenderup Distrikt beliggende ved Koldingfjord og Lillebelt — en af Distriktets störste Skove, Norreskov, ligger lige overfor Hindsgavl paa Fyen — og det i den nordlige Del af Jylland — mellem Aalborg, Hobro og Nibe — liggende Skovkomplex Roldskov, viser en lignende Forskjel i Bogens Skud sig men endnu skarpere fremtradende. Roldskov er en — efter danske Forhold — storre, samlet Skovstraek- ning med i Regelen hgit bakket Terrain: 60-90 m over Havet, men det kan ogsaa gaa ned til mindre Hoider. Jordbunden kan ve&re muld- dekket; den er dog oftere morkledt, eller man finder Overgange mellem Muld og Mor. Overgrundens Dybde er hyppig c. 60 cm, og den hviler paa en Undergrund, der flere Steder er lerblandet, medens den andre Steder bestaar af Sand eller Grus, og den indeholder meget almindelig Kalk. Egnens Klima er — som jeg udforligere skal komme ind paa — koldt og barskt, og Vinden har paa det bakkede Terrain sterk Indfly- delse paa Trevexten. Skovene er fattige paa Arter, Bevoxningerne bestaar hovedsagelig enten af Redgran eller af Bog, hvoraf atter Rodgran er Hovedtrearten, den alt overveiende Treart, og den naar her — hvad vi ligeledes i den kommende Fremstilling vil vende tilbage til — den smukkeste Udvikling som overhovedet for denne Tr&art kjendes i Danmark; i hvert Fald er der intet andet Sted i Landet, hvor Sundhedstilstanden er saa god; Tr&arten kan selv i hoiere Alder — 100 Aar gammel —- vere forskaanet for Angreb af Zrametes. Foruden Roedgran har Bogen stor Udbredelse; men dens Bevoxninger er i de fleste Tilfelde af kummerlig Natur, V22x- ten er langsom, selv hos 200 aarige Bege er Hgiden sedvanlig kun cC. 14 m og man finder 60 aarige Bevoxninger, der ikke er hoire: end 30 aarige i Landets for Bogen gunstigere Egne. Treartens Bevoxninger — som ne&esten altid er rene, der er ingen Indblanding af andre Tre&- arter, man finder ikke indblandede Ege i Bogeskoven, noget der ellers mange Steder i Jylland er almindeligt — er stammefattige, meget hyp- pig finder man krogede, flerstammede, vrange Former, og Skoven gaar mange Gange over til Krat. ; JoHS. HELMS tilskriver dette Fenomen overveiende Virkning af Vin- den; men om end Egnens blesende, barske Klima kan have sin Andel TRAZARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/ETHED 545 deri, saa havder A. ÖPPERMANN i »Vrange Boge» vistnok med Rette — efter först at have omtalt at der i Roldskov findes mange merkelige Treer baade Zigzagformer og krybende Treeer til dels paa Kalkbund — at i mange Tilfelde voxer de hengende Grene ud mod Vinden, og ud- taler videre, at det vist er mere nerliggende at opfatte den purrede Bogeskov f. Ex. i Skorpinglund som Rester af en oprindelig naturlig Bevoxning end blot som Skov, der er odelagt af Vildt, Kreaturer, Natte- frost og Vind. Men hvorledes nu end det skal forklares, saa er, som senere vil blive udfeorlig omtalt, krollet Vext overalt et udtalt Preg hos Bog i Roldskov. Gaar vi fra Roldskov over til Stenderup Distrikt, da treffer man en hel anden Skovnatur; 1 Modsetning til den Fattigdom paa Arter, der er eiendommelig for Roldskov, meder man en forunderlig rig Natur, en Rigdom paa forskjellige Trearter udvikler sig her under for de fleste af vore Lovtreer aller gunstigste Forhold. Terrainet er temmelig hoit, kan naa- op til 70—80 m, men kan ogsaa gaa ned til 7 :'m. Jordbundens fysiske Tilstand er gjennemgaaende gunstig, den er oftest mulddekket med en skor Overgrund hvilende paa en Undergrund af lerblandet Sand eller) stivt. Ler; Klimaet er — som. vi nedenfor skal omtale.=— af en saadan Natur, at serlig Bogen finder sin smukkeste Udvikling. Under saadanne Forhold kunde man vente at finde smukkere Bevoxninger end man virkelig finder, men det maa derved tages i Betragtning, at Distrik- tet i tidligere Tider har lidt ved mangelfuld Behandling og hensynslos Hugst, dog trods dette viser den ypperlige Vext sig. Bogen er Hoved- treart; men mange andre Lovtreer forekommer ogsaa og serlig Eg i fortrinlig V&ext, den forekommer baade i selvstendige Bevoxninger og tillige inblandet i Bogeafdelingerne; Begebevoxningerne er ikke som i Roldskov rene, men der findes enkeltvis eller gruppevis indsprengt Eg, Ask og flere Trearter. Bogen kan opnaa en saa stor Hoide, at man i en Del Afdelinger, hvor Treartens Alder er noget over 100 Aar, fin- der en Middelhoide af 27 m, og blandt en Re&kke gamle Treer findes enkelte med en Hoide af indtil 31 m. Dertil kommer at — skont Bogens Bevoxninger paa Stenderup ofte kan vere ufuldkomne — viser dog Tre- arten tydelig rank Veext eller i hvert Fald Tendens til rank Vext. En Rekke forskjellige Vextfaktorer er vistnok medvirkende ved at frembringe den ioinefaldende Forskjel i Bogens Udvikling i Roldskov og ved Stenderup, men der er herved MITSCHERLICHS Ord, som maa haves i Erindring: at »Steorrelsen af Planteudbyttet betinges af samtlige Vext- faktorer, saaledes at hver enkelt Vextfaktor udover en desto sterkere Indflydelse paa Storrelsen af Udbyttet i jo hgiere Grad den er tilstede BuG AT AGE i Minimum». Mange vil ngies med at tilskrive den mindre gode Jord- bund og Vindens Indvirkning at man i Roldskov mveder en saa krollet og kummerlig Vext hos Bog, men A. OPPERMANN har peget paa — hvad allerede er omtalt — at hvor det gjelder Bogens Udvikling er der en Ve&extfaktor, der netop hos os i Danmark er tilstede i Minimum: Varme, selv kun en lille Forogelse af Varme kan derfor virke meget. Utvivlsomt er Jordbundsforholdene ved Stenderup langt gunstigere end i Roldskov — skont Jordbunden det sidste Sted ingenlunde altid er daar- lig — og Vindens Indflydelse kan sikkert have en v&e&sentlig Andel i Bogens forkroblede Vext i denne Skovegn, men jeg mener dog, at det mildere Klima ved Stenderup og iser det varmere Efteraar og det varmere Foraar, som karakteriserer Stenderupegnen, maaske dog har fuld saa stor Del i at Bogen udvikler sig saa langt frodigere ved Sten- derup end i Roldskov. Efter Opgivelse fra Meteorologisk Institut har for Stenderup Middel- varmen i Mai og Juni veret + 10,7 og + 14,5, for Roldskov + 9,6 og + 13,,, medens den i September, Oktober, November for Stenderup har VESket ia P2 ai Gjon a 453 men tor” NOIdskov -F 11,2, Fr Ö,S AFI Den laveste Varme var i Mai og Juni for Stenderup — 1,9; + 3,8 for Roldskov —= 6,9; + 1,5, samt den laveste Varme i September, Okto- ber, November för Stenderup + 1,0; — 2,5; = 14,4, for Roldsköv — 3,0, — 11,0; + 13,4 alt angivet i Grader C. Den merkelig lave Temperatur i Stenderup af —— 14,, Grader C., der staar i Modsetning til denne Egns milde Kystklima, indtraf i November 1884, medens den laveste Varme for Roldskov — 13,, Grader C. faldt i November 1876. Af det foran anforte fremgaar, at Bogen netop ved Stenderup har et Klima, som tiltaler den; det varme Foraar uden den Forstyrrelse i V=x- ten ved Nattefrost, der er saa farlig for Bogens Udvikling, og den sterke Nedboer serlig i Juni giver de lange, kraftige Skud, medens det varme og regnfulde Efteraar bevirker, at Knopperne udvikler sig lige saa svul- mende som det sees Fig. 4 hos Skudet fra Langeland i Figurens venstre Side. Omvendt har man ved Thorstedlund i Udkanten af Roldskov det aller vanskeligste Klima for Bogen; det kolde Foraar — i Mai og Juni er den laveste Temperatur 5 og 2,; Grader lavere end ved Stenderup — vil give hyppig Nattefrost, der ofte vil danne en Afbrydelse i Sku- denes Udvikling, og det kolde og tidlige Efteraar, hvor den laveste Tem- peratur for Oktober er — 11,9 Grader, medens den ved Stenderup er — 2,5 Grader, vil bevirke, at Knopperne, serlig hvis Bevoxningen har veret Offer for Frost i Foraarstiden, bliver smaa og svage; intet Under da at man treffer den herlige Vext hos Beg ved Stenderup og den kummerlige, forkroblede Bogebevoxning i Roldskov. TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/ETHED 547 Medens jeg under Omtale af mine Indtryk fra Sverige hidtil har dve&e- let ved Tr&arter, som i Danmark kun indtager en underordnet Plads, kommer jeg, idet jeg gaar over til Rodgran, til en Treart, der er en af vore Hovedarter — ja af mange danske Forstm&end ansees for vort vigtigste Skovtre — den indtager udstrakte Dele af Danmarks Skov- areal, og den forekommer ne&sten paa ethvert Skovdistrikt. Jeg stiller mig imidlertid noget isoleret mellem danske Forstmend ved min Frygt for at gaa for vidt med Dyrkning af Redgran; jeg nerer denne Frygt — uagtet det maa erkjendes, at Trearten ofte udvikler sig med Frodig- hed i vort Land og trods den Omst&endighed, at den paa de fleste Lo- kaliteter lader sig dyrke med stor Sikkerhed, hvilket netop har medvir- ket til, at den har erholdt saa stor Udbredelse, det er forholdsvis let at frembringe en frodig Kultur — fordi det ingenlunde altid er givet at den frodige Redgrankultur udvikler sig til en sund og levedygtig Bevoxning. Dette henger efter min Opfattelse sammen med, at den er en frem- med Gjest; den er ikke som Bog og Eg hvad WAGNER kalder »ein- heimisch»; den er ikke indvandret i Danmark men i Slutningen af det attende Aarhundrede af V. LANGEN indfert i vort Land. Og jeg troer det farligt at bygge for sterkt paa en saadan fremmed Art som Ho- vedtreart. Vi er ikke frit stillede i vort Valg af Treart; vi kan ikke efter Be- hag velge anden Treart end den, om hvilken vi paa Forhaand kan vide, at den paa den mest fuldkomne Maade formaar at udnytte de givne Livsvilkaar og fremfor alt skulde vi soge det sikreste — som P. E. MUL- LER har udtalt: ,, helst anvende den Tr&art, der har kunnet holde sig i Kampen med Rivalerne i lange Rekker af Skovgenerationer” — saaledes i Danmark kun nolende indfore Rodgran eller overhovedet noget Naale- tre, hvor Beg eller Eg har Udsigt til at beherske Forholdene, thi de er gamle Arter; men den Omstendighed, at Rodgran er forholdsvis ny i Danmark, bevirker, at vi vel kan anvende den men ikke uforsigtigt give den for stort Raaderum. Der kan vere noget om, at man helst skal betragte det givne Skov- distrikt som Leegen sin Patient, og det gjelder at forstaa Sygdommen og dens rette Behandling. Men jo mere vi gjor os klart Naturens abso- lutte Hensigtsloshed, jo bedre er vi paa Vei til at bedgmme Sygdom- men objektivt; den Lere, der forer ind i Tingenes Kjerne, aabenbarer os Tilstanden i dens Uretferdighed, Uforstandighed, Taabelighed, Gru- somhed. Jo mere vi boier os ind under denne strenge Lov, jo mindre vi soger at slippe uden om den ad selvvalgte Veie, jo storre Udsigt har vi til at finde det rette; og vi skal holde os det for Xie, at vi er udsatte for at gribe det feilagtige, hvis man giver sig sin Tilboielighed 548 TRASETRAN EE for en eller flere bestemte Trzearter i Vold. Vi skal intet ville, intet onske men kun spoörge om, hvad vi formaar. Den svenske Skovfyr er derimod ingen fremmed Art; den har gjennem Aartusinder hevdet sit Herredomme — paa lignende Maade som Rod- gran i Mellemeuropa — og man vilde neppe i Sverige tenke paa i stort Maal at fortrenge den ved Indforelse af andre Arter. Vor danske Rod- gran vilde — overladt til sig selv —- forsvinde; tenker vi os Landets Skove henliggende uberort af Menneskehaand, som Urskov, vilde i store Dele af Danmark Boge- og Egeskov og maaske nogle andre Lovtreer ved- blive at bestaa, men Redgranen kun vere til paa ganske enkelte Steder, thi dens Foryngelse ved Selvsaaning er saa godt som udelukket. Der er vist — som jeg senere kommer n&ermere ind paa — noget om, at hvor Trearten naar sit Optimum, vil den let forynge sig ved Selvsaaning; . i de bedste danske Bogeegne er den naturlige Foryngelse let og sikker; de herlige svenske Skovfyrbevoxninger, som i det foregaaende er omtalt, var alle fremgaaet af Selvsaaning; og WAGNER taler om Rgdgranens naturlige Foryngelse som den vigtigste Kulturmaade. Men allerede den Omst&endighed at Selvforyngelse i Rodgran hos os er omtrent udelukket, tyder hen paa dette, at den er en fremmed Gjest i Danmark. Thi Reodgranen er kommet til os fra Mellemeuropa; den er et mellem- europeiskt Bjergtre, stammer fra Lande med streng Vinter, og det er vistnok i storre Udstrekning klimatiske Forhold end Jordbund, der setter Grenser for Treartens Vextomraade hos os. Det gjeler for Danmark, at begge disse Vextfaktorer kan sette Grenser for Rodgranens Vext- omraade ikke just saaledes, at man slet ikke kan frembringe en Rod- grankultur — det kan man tvertimod paa de fleste Voxesteder i Landet opnaa — men den udvikler sig ikke alle Steder til en sund og leve- dygtig Bevoxning. Danmarks Klima er efter min Opfattelse ikke — som WARMING siger — et »Trzeklima»; og det er iser af en saadan Natur, at Landet i mange Tilfelde er bedre skikket til at bere Lovtreskov — Beg eller Eg — end til at bzere nogen hidtil hos os indfert Art af Naaletre, og det er for Rgdgranenes Vedkommende som Regel Angreb af Trametes, der forvolder den store Syglighed. Men Trearten har mange andre Farer; Rodgranskoven horer til de mest usikre Driftsformer i vort Skovbrug; den angribes af Vildt, Insekter, Svampe og kan i stor Udstrekning odelegges ved Stormskade; men over alle andre Farer maa dog settes Srametes-angreb. I Hovedsagen kan det siges, at Rodgranens Trivsel i forskjellige Dele af Landet er bundet til, om Klimaet n&ermer sig det kontinentale; i de kolige hoitliggende indre Dele af vort Land trives den forholdsvis godt og kan opnaa en nogenlunde hvoi Levealder, men i Landets sydlige TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 549 Dele og langs vore Kyster vil Treartens Sygelighed ofte tvinge til at afdrive dens Bevoxninger i ung Alder. Kulturen udvikler sig lige saa frodigt det ene Sted som det andet, men medens vi i Danmarks kol- dere, barskere Egne kan frembringe smukke frodige Bevoxninger, der noget ner kan overholdes saa lenge vi onsker — til 70—100 Aars Alder — maa vi ofte i Kystskovene hugge de unge Bevoxninger i 30 Aars Alderen. Og A. OPPERMANN har meddelt mig, at det ikke altid behover at vere Zrametes, der bevirker Döden; han har ved Hindsgavl — i den vestlige Del af Fyen ved Lillebalt —- kunnet iagttage, at Trz- erne efter en megtig Vext i Ungdommen pludselig der uden paaviselig Aarsag, det er som om de var livstrette. Med den noget morke Betragtning af Rodgranens Vilkaar i Landet Dan- mark, som jeg har gjort gjaeldende, staar jeg ikke ganske ene, hvad blandt andet kan spores af det Indtryk, det udgver paa fremmede Forst- mend fra Syd og Nord at bereise vore Redgran- og i det hele vore Naaletreskove. Man kan i saa Henseende henvise til METZGERS »Dänische Reisebilder»; og efter flere Dages Exkursion i Jyllands Skov- og Hedeegne gav GUNNAR SCHOTTE sine Folelser Luft i folgende Ud- talelse: »Ja, Eders Veie, Eders Vogne og Eders Kroer vilde vi nok have i Sverige, men Eders Skove og Eders Klima maatte I gjerne be- holde for Eder selv.» Under min Reise i Sverige saa jeg Rodgran sterkt udbredt men mest som Inblanding i Skovfytrens Bevoxninger; der mangler den sjeldent; dog saa jeg ogsaa i Lilla Allmänningen i Björkviks sn en ren Rodgranbevoxning — af Alder c. 100 Aar, Middelhoiden er 29 m, og Hoiden kan naa op til 32 m -— den frembyder et Skovbillede af betagende Skenhed, det samme som er omtalt hos Skovfyr i Björndalssund: den skonne, ranke Form og de fuldstendig knastfri Stammer. Det er mere dette end Tremassen pr ha. — der udgjer c. 500 m” og saaledes vel er stor, men vi kan dog i Danmark have noget lignende — der maa fzengsle Beskueren; og dertil kommer den Omstendighed, at det overhovedet er muligt at overholde en Rodgranbevoxning til saa hoi Alder — det kjen- des hos os kun undtagelsesvis saaledes i det smukke Rodgrandistrikt Roldskov — uden at Tr&erne er sterkt angrebne af Svamp; her fandtes imidlertid dog begyndende Svampeangreb dels af Zrametes, dels af en Svamp, som vi i Danmark mindre n&vner: Polyporus abietis; men i sin Helhed gjorde de — som ne&vnt mest indblandet mellem Skovfyr — forekommende Rodgran Indtryk af at vere sunde. Der er dern&est en Side ved Rodgranvexten i de Egne, jeg befzerdede, der paa egenartet Vis vakte min Interesse; jeg tenker derved paa den saakaldte Norrlandsgran. Dette eiendommelige Tre har noget tilfzelles 37. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serie A. 350 [ARNE CE med Pinus Lapponica; GUNNAR SCHOTTE gav felgende Beskrivelse af Norrlandsgranen: »serlig i Hoinorden men ogsaa andetsteds i Sverige har Redgranen ofte Grene helt ned til Jorden, og Grenene er som Regel tyndere — finere — end i Kulturbestanden i Tyskland eller Danmark, og Grenene henger nedad Stammen — i Danmark finder man dem mere udsperrede.> Det var mig — som fremmed — merkeligt at see denne »Race» af Rodgran — med de eiendommeligt nedhengende Grene helt nedad Stammen — der syntes ligesom Pinus Lapponica at kunne taale tet saavelsom lys Stilling; jeg saa den oftest som frit stillet — dog hoi og smal, den bliver ikke bredkronet — og maatte undre mig over, hvorledes den holder de fine Grene ind til Stammen i Modszetning til en frit stillet Rodgran i Danmark, der udvikler en bred megtig Krone, og de udsperrede Grene er ligeledes tykke, Stammen mindre anvendelig til Gavntre paa Grund at de store Knaster, medens Norrlandsgranen, selv om den staar frit, afgiver fortrinligt Tommer. Jeg kom under vort Samver ofte til at tale med Professor GUNNAR SCHOTTE om Betydningen af et Forhold, som jeg i en tidligere AF handling — Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1912 — er kommet ind paa: Trearternes Spredningsevne. Jeg har siden hin Publikation vedblivende beskeftiget mig med dette Spergsmaal, og iser har den Interesse, som W. JOHANNSEN har vist mig paa dette Omraade, bevirket, at jeg mener at have naaet dybere Indblik i derhen herende Forhold blandt andet Spredningsevnens Af- hengighed af Racer. W. JOHANNSEN skriver herom i et Brev: »Spredningsevnespergsmaalet er heist interessant, og De har vist ganske Ret her. Hvorledes Deres Iagttagelser skal »forklares», er jo endnu ikke afgjort. Men selve Ensartetheden er vist ogsaa ved Have- og Landbrugskultur en Fare; de specielleste Fjender faar aabenbart lettest Bugt med ganske samme Slags: ee. en eneste Biotype. Her sker bl. a. ogsaa Smitte letteresmm blandet Bevoxning holder sig vist altid sundere end en ren — frar. det djevelske Tilfelde, at man netop har de to Vater af sa me w. skiftende Parasit samn 1, f. Ex. Berberisbuske i Kornet.>,p, merkninger sigter til £ igreb af Trametes hos Rodgran — «9, mer senere tilbåge til dette Punkt. Men naar jeg har stillet denn. HANNSENS Udtalelse i Spidsen for den folgende Udvikling, saa ligger det i, at W. JOHANNSENS — denne solide Forskers — Interesse for mine Undersogelser for mig har haft en egen Betydning, har opmuntret mig til, givet mig Mod til ikke at standse paa den Vei, jeg havde begyndt TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 551 at betrede, har givet mig Garanti for, at mine Iagttagelser hvilede paa et solidt Grundlag. Vor Opfattelse af Sporgsmaalet vil vist — selv om man maaske ikke gjor sig det klart — v&sentligt bero paa, hvorledes man er stillet overfor LAMARCKS verdenskjendte Udviklingstanke. W. JOHANNSEN udtaler i saa Henseende omtrent felgende: »Et vesentligt Grundlag for Neola- marckismen danner den Kjendsgerning, at den givne Organismes — et Dyrs, en Plantes — individuelle Udvikling og personlige Udpregning i det hele store forlober adaptivt. I hele Livslobet viser hvert Individ Til- pasninger og Regulationer, hvorved Livet bliver opretholdt. I de fysio- logiske Le&reboger findes tallose Exsempler; de aller fleste Reaktioner overfor ydre Angreb synes os at vere hensigtsmessige for Organismerne, det vil sige af selvopholdende Natur. De mange Tilfelde, hvor Biotyper mere eller mindre tydeligt synes at vere tilpassede til de serlige Livs- vilkaar, under hvis Indflydelse de normalt forekommer, har vel fremkaldt den Tanke, et den paagjaeldende Organisme efterhaanden skulde have akkomoderet sig til de lokale Livsvilkaar. Og det kunde jo ogsaa for- hen — paa Grundlag af den (urigtige) Opfattelse at Arv er en ÖOver- forelse — antages, at alle Slags personlige Tilpasninger efterhaanden kunde blive arvelig fixerede, altsaa kunde blive omformede til saa at sige fast Tilpasning. Denne Tanke horer netop til de gengse, natur- historisk ikke verificerede Ideer, og derved bliver der ogsaa ganske serlig opereret med >»Hensigtsmessighed>. I vor Terminologi vilde Tanken, formuleret som Sporgsmaal, omtrent vare at udtrykke saaledes: Kan de personligt udförte Reaktioner — Individernes aktive Tilpasning — efer- haanden i Lobet af Generationerne forandre Reaktionsnormen, Genoty- pen, i tilsvarende, altsaa formaalstjenlig Retning? Nu er — som i den nyere Tid bl. a. WENT har fremhe&vet — den sterke Betoning af serlig Tilpasning til bestemte karakteristiske Livsvilkaar hyppig utilstrekkelig motiveret, undertiden ganske los Tale. Man har vel saa lenge luret + eller eftersporet Udslag af Hensigtsmessighed, at der er blevet ceret mere ind under den aktive Tilpasningsevne end rigtigt og be- ärende” or den ”objektive Forskning. Det kan overhovedet ikke en- H.S8eN es for nogen afgjort nyttig Egensi cb at den skal vere en ålo > "den kan lige saa godt vere opstaa >t uafhengig af nogen- suihhelst Fordel for Planten og först derefter paa en eller anden Maade have veret nyttig for den.» Den Re&kke Forskere, der staar paa LAMARCK'S Standpunkt vil ikke opfatte Variation i Spredningsevne hos forskjellige Trearter eller hos forskjellige Racer af samme Tr&art som et Fxnomen, der er Udslag af en Tre&arten eller Racen iboende Egenskab, men betragte det som ' hid- DA I VASUFRAU GEL rorende fra en Tilpasning, Udslag af at en erhvervet Egenskab efter- haanden er gaaet over til at blive arvelig; de vil netop bejaende besvare det af W. JOHANNSEN udtrykte Sporgsmaal og mene, at Individernes Tilpasning virkelig formaar i Loebet af Generationerne efterhaanden at forandre Genotypen, de vil legge al Vegten paa de ydre Kaar og mene at de paa Voxestedet bestaaende Terrain- og Jordbundsforhold i Forbin- delse med Klima danner det der er kaldet Race. Dette giver sig saaledes tilkjende i den tydske Literatur; naar A. CIESLAR taler om klimatiske Varieteter, forstaar han derved hvad W. JOHANNSEN betegner ved Biotyper; ligeledes SCHOTT bruger Udtrykket physiologiske Varieteter om Skovfyrrens forskjellige Biotyper, og WAGNER bruger det Udtryk, at en Rä&kke stedlig erhvervede Egenskaber er Gjen- stand for Nedarvning. Til Grund for den LAMARCK'SKE Betragtning af Arv som en Overforelse ligger maaske — inderst inde — noget religoist, en taaget Forestilling om et barmbhjertigt Forsyn, der har indrettet alt saa viseligt, at der foregaar en — ganske vist uhyre langsom — Bev&egelse henimod et Fremskridt. I Modsetning hertil staar W. JOHANNSENS skarpe — tankeklare — Hevdelse af Fremtoningspreget paa den ene Side og Anlegspreget paa den anden. Det vi ser er Fremtoningspreget; men Fremtonings- preget, Fxnotypen er altid betinget af Anlegspreget, Genotypen og de ydre Kaar. Det af W. JOHANNSEN reprasenterede, experimentelt motiverede Standpunkt er, at Genotypen er uforanderlig, den staar fast, saa lenge ikke Krydsning eller andre Forstyrrelser — der i og for sig ikke har med Tilpasning at gjere — maatte indtreffe. Denne fremragende Forsker afviser saaledes Tanken om Forbedring af Racen ved at de under Individets Tilpasning erhvervede Egenskaber skulde gaa over til at blive arvelig fixerede; han afviser Tanken om Streben i Naturen henimod et Maal og hevder i Modsetning til LAMARCK Na- turens Hensigtsloshed. Og hvordan med Hensyn til disse to hinanden modstridende Ansku- elser man er stillet, maa faa afgjorende Indflydelse paa ens Standpunkt overfor Tr&arternes Spredningsevne, og hvilken Betydning man tillegger Kulturens storre eller mindre Tzethed. Med den forste Opfattelse maa vi antage for enhver Treart, at der ikke er forskjellige Genotyper; Trearten vil stedse vere underkastet Paavirkning af Kaarene, og dem skyldes det forskjelligartede Preg, men der er i en Population f. Ex. af Beg ikke Individer med forskjellige iboende Anl&eg. Med W. JOHANNSENS Arvelighedslere som Grundlag maa vi derimod antage, at der er storre Sandsynlighed for, at en saadan siven Population at Bog — eller en hvilkensomhelst anden Treart — TRAÄZEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 553 omfatter talrige genotypiske Forskjelligheder, saa meget mere som Kryds- ninger jo nedvendigvis maa fremkomme, og sterkere eller svagere Spredningsevne kunde maaske betyde, at Bevoxningen indeholder flere eller ferre forskjellige Genotyper. Da jeg forste Gang berorte disse Forhold i Skogsvårdsföreningens Tidskrift, var meget af det ovenfor citerede mig fremmed, og endnu mindre vidste jeg ved Udarbeidelsen af den 1905 i ,, Allgemeine Forst- und Jagdzeitung” publicerede Afhandling. Det er dels ved Exkursioner og Samtale med W. JOHANNSEN, dels ved Studium af »Elemente der exakten Erblichkeitslehre» at jeg mener at have faaet en begyndende Forstaaelse; men naar Professor W. JOHANNSEN saa smukt har veiledet mig og ydet mig Bistand, saa har det mulig i nogen Maade sin Aarsag i, at jeg, da jeg förste Gang fremtraadte med mine se&rlig ved mit Ar- beide med Kulturer af Bog og Eg hentede TIagttagelser — uden selv at vide det — har tangeret noget, der stod i Samklang med Problemer W-. JOHANNSEN har taget op til Behandling. Jeg blev tidlig opmerksam paa, at der i en Population af Bogeplanter — det samme egj&elder alle Trearter, men som nevnt det er Bog og Eg fra hvilke jeg gik ud — bestod en udpreget Forskjel paa de en- kelte Individer, og at det ikke blot var de ydre Kaar, der frembragte denne, det var derimod saaledes som om en saadan Population af Bog = f Ex. et tet bevoxet Bed i en Planteskole — "bestod af Individer med forskjellig Vextenergi og Forskjel i Form med W. JOHANNSENS Terminologi var sammensat af Individer med genotypisk Forskjellighed. Men tillige sogte jeg Forklaring paa det Fenomen, at der mellem et givet Antal Bogeplanter og et tilsvarende Antal Rodgranplanter — f. Ex. i Priklebede i en Planteskole — bestod den Forskjel, at de sidste viser langt mere ensartet Vaext og Udvikling end Bogens — indeholde ferre genotypiske Forskjelligheder — og dette har jeg 'betegnet ved at sige at Trearterne har forskjellig Spredningsevne. Jeg har i den foran n&evnte Athandling udforlig omtalt dette Forhold og fremhevet Bog,» Eg, Skovfyr som Trearter med sterk, Rödgran, Ask som havende svag Spredningsevne. Paa et senere Tidspunkt i mit Liv blev det for mig feörst aabenbart, at Spredningsevnen ikke blot varierer med Trxarten men ogsaa med forskjellig Race af samme Trz>- art, det vil sige Proveniensen har afgjorende Indflydelse paa Sprednings- evnen — jeg har i Skogsvårdsföreningens Tidskrift berort dette Forhold serlig for Egens Vedkommende — og saaledes at i samme Grad som Trearten nermer sig til sit Optimum bliver Spredningsevnen svagere. Og Forstyrrelser i V&xten kan faa Indflydelse, saaledes vil Paavirk- ning af Frost i unge Bogebevoxninger have den Indflydelse, at Spred- 554 [RASER ANNO OE ningsevnen bliver sterkere: en af Frost uberort Bogebeoxning vil have svagere Spredningsevne end en saadan, der har lidt ved Nattefrost i vesentlig Grad. Og dette kan have en dobbelt Aarsag, dels saaledes at den af Frost medtagne Bevoxning kommer til at bestaa af Individer Fra Det forstlige Forsogsvesen i Danmark. Fig. 5. Gammel Bog. Ganneskov, Bregentved. af anden Genotype, dels derved at Fxnotypen — hvad jeg senere skal komme tilbage til —- kan undergaa en Omformning. Bog i Egnen ved Bregentved tilhorer efter min Opfattelse en anden Race end Bogen paa flere af Danmarks gunstigste Voxesteder — hvoraf Fig. 3 giver et Billede. Der er hos Begen paa Bregentved en naturlig Tilbgielighed til at danne lyse Bevoxninger af lave, bredkronede slet formede Treer, hvor Stammerne er forholdsvis korte men tykke, og TRAZEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/ETHED 555 hvor den storste Del af Trexet optages af — eller udformer sig i — den megtige Krone (see Fig. 5). Og saa er der det eiendomwmelige, at i de lavere Partier af Terrainet optreder Trearten nesten som Lystre — det er omtalt at, hvor en Trexart nermer sig sit Optimum, bliver den mere Skyggetre — her, hvor vi netop befinder os paa en for Bogen vanskelig Lokalitet, er det modsatte Tilfeldet, den kan ikke holde Bunden fri for Gres, de fleste Bevoxninger er ufulstendig slut- tede, indeholder Smaalysninger ofte med en text Gronsver. Hvor Terrainet hever sig noget — det er overalt fladt men dog noget vexlende — og naar man ne&rmer sig Kysten, kan paa den anden Side Bevox- ningernes Karakter forandre sig, vi kan finde storre Hoide, nogenlunde lange grenefri Stammer, og Tremassen pr. ha. kan vere betydelig storre. Men tillige er der den Forskjel paa Bogen i de hoiere og i de lavere Dele af Terrainet, at det —- jeg har kaldet — krollet Vext forekommer sterkere udtalt i det lave Terrain. Naar Trearten befinder sig ner sit Optimum, treffer man, hvis man n&rmere studerer Topskudene, at Vinkel- en — saaledes som ogsaa i den ne&vnte Afhandling af 1912 omtalt — der dannes af de mellem Knopperne liggende Stykker af Aarsskudet, nesten kan vere en lige Vinkel, medens den hos den krollede Bog kan nerme sig mere eller mindre til 90 ” Dette Forhold har jeg indgaaende studeret ved den Undersogelse, der af Statens forstlige Forsogsvesen er foretaget paa Bregentved efter en voldsom Nattefrost i Foraar 1901. Resultatet af mine Undersogelser publiceredes i »Det forstlige Forsogsvesen» 1908, og da jeg fratraadte min mangeaarige Stilling som Forstinspektor ved Bregentved, har jeg 1916 givet en Slutningsberetning af de Undersogelser, som jeg siden Aar 109001 har anstillet. Fra sistnevnte Atrhandling er hentet det vedfoiede Billede af et Parti af Forsogsarealet (Fig. 6), der i 1901 har veret voldsomt angrebet af Frost, og hvor kreollet Vext er meget isinefaldende — og dette, som jeg siden hen kommer til, Fattigdommen paa herskende Tr&er — i Mod- setning hertil viser Fig. 7 et fulstendig rankt Skud fra Langeland. Lige- ledes sees i Fig. 7a ranke Skud fra fuldstendig frostfri Lokaliteter paa Langeland — de to Skud i Billedets Midte betegnet 2 og 3 — den ud- preget ranke Vext er her isinefaldende, og til Sammenligning i Bille- dets venstre Side en Bogetop — betegnet 1 — hentet fra en af Frost sterkt meedtaget Bogebevoxning paa Bregentved, hvor krollet Vext er tydelig. Endvidere sees foroven til hoire i Billedet Toppen af en ung Bog i Feldborg — betegnet 4 — der ligeledes viser udpreget krollet Vext, og om hvilken jeg -— om jeg end ikke har fulgt Fenomenet — med Vished tor sige, at den har veret Offer for Frost. 550 TESRASSPET ATI GET Jeg mener, at man med W. JOHANNSENS Arvelighedslere i Erindring vel ikke tor sige, at krollet Vext altid skulde vere Folge af Frostens Virkning, men den vil meget hyppig forekomme paa for Frost udsatte Fra Det forstlige Forsogsvesen i Danmark. Fig 6. En Gruppe i en c. 26-aarig Bogeskov paavirket af Frost i Foraar 1901. Fot. 1915 Foraar. Lokaliteter: og jeg mener, at der er Grund til at betragte den krollede Bog som eu Race, hos hvilken vi netop treffer Egenskaber, der under givne Forhold — koldt Efteraar, hyppig Foraarsfrost — er Tré&arten TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 557 nyttig, de kan vere tilstede uden nogen Fordel for Tre&arten saa lenge den befinder sig paa noget hoiere Terrain og forst paa eiendommelig Vis komme til Nytte paa frosttruede Steder: det lave, flade, fugtige Ler eller under barske klimatiske Forhold. Den ranke Bog, som iser förekommer i de mildere Egne af Dan- mark i vore Kystskove langs Belter og Indhave saavel paa Sjzelland, Fyen og Kysterne ved Veile- og Koldingfjord, synes at have noget vi- gende ved sig; under gunstige Livsvilkaar behersker den Forholdene, men under vanskeligere Kaar maa den vige for, overlade Pladsen til den ro- bustere Form: den krollede Bog; det er saaledes forskjellige Genotyper, der kommer til at herske i forskjellige Egne af Landet. Dog gives der ogsaa et andet Forhold ved Frostens Virkning, der maaske kan medfore at der skulde danne sig en anden Fexnotype — Fremtoningspreget skulde lide en Omformning — hos den Bog, der har veret Offer for Frost, idet A. OPPERMANN i » Vrange Boge» frem- hever folgende Udtalelse af KRA- SAN og ETTINGHAUSEN: »de fleste af vore indenlandske Trearter og Buske taaler Mishandling og Be- skadigelse uden at Blade, Blomster eller Frugter omformes. Det mod- satte er Tilfeldet med Eg, Bog og Kastanie, og naar vi hos disse Trearter seer de normale Form- elementer blive fortrengte af an- dre, da er Beskadigelsen eller Mishandlingen kun ydre eller ud- losende Aarsager, Tilskyndelser, der bringer en allerede i Organis- men boende Disposition til at give Fr Det forstlige Forsogsvesen i Danmark. sig synligt til Kjende. At Struk- Fig. 7. Topskud af ung Beg paa Langeland. . turelementerne former sig paa en bestemt Maade til sammensatte Organer, skyldes en »Formtrieb>, der staar over dem og virker paa serlig Maade hos hver Art. Hos Pil er den sikker og faststaande, hos Egen og Begen derimod vaklende, thi hos disse Arter er blot en ringe Anledning tilstrekkelig til at fortrenge de nedarvede normale Formelementer, i hvis Sted der viser sig en ny Dannelse. En saadan Formtilstand kalder vi labil. Den viser sig forst 558 3: AR VETANWIG EL og fremmest deri at forskjellige Dele af Planten paavirkes uhyre let af Nattefrost. » Disse Betragtninger forer bort fra at anse krollet Vext og rank Vext som Faxnomener, der udelukkende skyldes Kaarene — det er den samme Bog men den skulde have opnaaet den krollede eller ranke Vext alt eftersom den har lidt under Frost eller har undgaat dette Naturonde — og forer henimod at antage den krollede og den ranke Form som Racer, der har forsogt overalt at finde Indpas, men paa de for Frost udsatte Lokali- teter har dels den ranke Bog maattet vige for den krollede, dels kan de normale Formelementer vere erstattede af nye Dannelser. Den der bereiser vort Land, vil finde Bekreftelse paa det ovenfor udtalte; han vil finde Bogeskov, om hvilken han strax vil kunne sige, hvorvidt den henherer under den ranke eller den krollede Form, og han vil da bestandig see det gjentaget, at den ranke Bog indtager Landets milde, af Havet indskaarne Egne, eller den findes maaske langs storre Indsger, det vil sige frostfri Egne — det har i saa Henseende Interesse, at jeg i Foraaret 1901, da den voldsomme Nattefrost havde herget Bre- gentved, ved at ferdes langs Sorg So fandt ung Bogeopvext fuldsten- dig uden Overstandere ganske uberort af Frost — medens den krollede Bog vil findes i Landets indre kolige Egne og paa det flade, kolde Ler. Og han vil finde den ranke Bogs Bevoxninger stammerige, medens den krollede Bogs ofte netop vil karakteriseres ved at vere fattige paa Stammer — alt i Overenstemmelse med at Spredningsevnen er svagere hos den förste Form af Bog end hos den sidste. Paa lignende Maade som Ostens Klima — saaledes som omtalt — bidrager til den skonne Vext hos Skovfyr, fremkalder det milde Klima langs Danmarks Fjorde — og i serlig Grad langs Lillebelt — den ypperlige Bogevext, den ranke Beg, samtidig med at det fremkalder den store Sygelighed hos Rgdgran. Paa en noget tilsvarende Vis kan Vinden paavirke Bogens og ogsaa Egens Spredningsevne i förste Rekke — hvad der jo er noksom be- kjendt — saaledes at Fxnotypen forandres, men dernest har A. OPPER- MANN omtalt, at her gjaelder det samme som hvor Bogen har veret an- grebet af Frost, der foregaar en dobbelt Paavirking, ikke alene den for alle synlige Indflydelse paa Individernes Form men ogsaa en Virkning, som ikke sees, idet Individer af rank Genotype kan have veret tilstede, men er bukket under for Vindens Paavirkning; hvis vi tenker os en Bogebevoxning bestaande af Individer af Racer at alle mulige forskjel- lige Former saavel ranke som i forskjellig Retning heldende, vil det afhenge af Kaarene — Vindretningen — hvilken Race der vinder Över- TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 559 haand, men det vil atter vere her, som vi omtalte ved Frostens Virkning, at de ranke Former forst vil bukke under, medens den fra den her- Fra Dansk Botanisk Tidsskrift. Fig. 7a. Topskud af Boge fra forskjellige Dele af Danmark: No. I fra Bregentved, No. 2 og 3 fra Langeland, No. 4 fra Feldborg. skende Vindretning bortvendte Form vil holde sig, og det er da de skeve, ofte vrange Individer der bliver de herskende, saaledes at det 560 SAN ERAN GE gjentager sig, at skadelige Paavirkninger fremkalder sterkere Spred- ningsevne. Hvorledes den forskjellige Proveniens gjor sig gjeldende hos Eg, har jeg omtalt i tidligere Afhandlinger i Skogsvårdsföreningens Tidskrift. Ege af sydlandsk Proveniens har svagere Spredningsevne end Ege efter danske Agern. Naar vi fra Danmark reiser mod Syd, vil det sees, at Egene har en anden Bygning, er mere opadstrexbende, Stammerne er lengere og rankere, mere ugrenede, Kronerne smallere, mere pyramideformede end vi finder det hos os. Der eri Figitsitsjenevetfen fena dansk Proveniens i Fig. 9 af hollandsk staaende i samme Kulturareal og saaet samti- eiotIrEToNnomVisemtenp Es efter Agern fra Osterrig, hvor vi netop seer de lange Skud hostrdesifremmederBbsenidet kortere, mere robuste Skud hos den danske Eg. Og til- lige seer man det samme som ved Begene Pig. 4, at de fremmede Ege har tyndere Aarsskud, mindre Knopper end de danske paa samme Maadersom, den at Nokia - Fra DanskiBotanisk Tidsskrift: Langeland men udsaat paa Fig. 8. Eg af dansk Herkomst. Bregentved fremkomne Bog har smaa og spe&de Knopper, medens saavel den Beg, der hidrorer fra Fro fra Bregentved, som den der hidrorer fra Langelandsk Bogeolden, men tillige er opvoxet paa Langeland, har tykke og svulmende Knopper. Det er det bestandig tillbagevendende: de ranke Typer er mest fol- somme overfor skadelige Paavirkninger. Jeg har i Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1914 omtalt en paa Bre- gentved forekommende Egekultur dels efter sydlandske, dels efter Agern fra Holland, hvor de sydlandske Ege netop viste rank Vext til en Be- gyndelse, men det ranke Praeg blev udslettet fordi de har lidt langt sterkere under Angreb af Meldug end de hollandske. Ved Reiser i Sommerern 1917 saa jeg samme Fenomen gjentage sig flere Steder i Jylland, saaledes paa Buderupholms og Viborg Distrikt; begge Steder var TRAZEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/AETHED 561 Egekulturen udfort samme Aar som Kulturen paa Bregentved, og der var ligeledes anvendt saavel hollandske Agern som Fro af sydlandsk Herkomst, og her under det koldere Klima er de sydlandske Ege ster- kere medtagne tildels helt udgaaet. Ligeledes paa Odsherred Distrikt — Grevinge — findes en Egekultur af lig- nende Art og fra samme Aar; der staar ogsaa de sydlandske Ege sterkt tilbage for de hol. I landske, men dog ikke saa sterkt som i | Den det milde Kystklima har hjulpet noget. Paa lignende Maade gjor den for- | skjellige Proveniens formentlig sig gjzelden- de hos Beg; Fig. 11 viser saaledes den forkroblede Bogeskov fra Freer Purker, Fig. 12 et Interior af en c. 120-aarig Boge- bevoxning i Stenderup, der giver en Fore- stilliing om Boegeskov med rank Vext og smukt illustrerer hvad der i det foregaaende er udtalt om, hvorledes det milde Kystklima ved Koldingfjord og Lillebelt paavirker Bo- gen, frembringer den ranke Vext, medens det barske blesende Klima i Roldskov giver Bevoxninger med krollet Vext af purret krat- agtig Karakter saaledes som Billedet fra Hreer kurker viser os. En lignende Forskjel i Bygning, som jeg har sogt at paavise hos Bog og Eg af for- skjellig Proveniens, paaviste Professor GUN- NAR SCHOTTE under min Reise i Sverige mellem Skovfyr af svensk og Skovfyr af tydsk Proveniens; den sidste viser den uregel- : messige Bygning, de kortere Stammer, den brede Krone i Modszetning til de ranke Fig. 9. Eg af hollandsk Herkomst. St Fra Dansk Botanisk Tidsskrift. ammer, herlige Form hos svensk Fyr — ganske samme Forskjel som for krollet Bog og rank Bog. Aller skonnest viser den ranke Form sig hos Pinus Lapponica, og hos den treffer vi som Professor GUNNAR SCHOTTE meddelte — skont Skov- fyr af mig er regnet blandt Trearter med sterk Spredningsevne -— svag Spredningsevne; og paa samme Vis som den ranke Bog er knyt- tet til Egne af Danmark med mildt Kystklima, er Pinus Lapponica — som nevnt — Ostens Treart, forekommer i Egne med kort Som- mer, lange og strenge Vintre. Og man skal vist vogte sig for at bringe 302 ES ATEA OEL den ind under andre klimatiske Forhold: hvor vi finder Racer af en gi- ven Treart med ranke smukke Former og den dermed i Forbindelse staaende svage Spredningsevne, er de vist som oftest sterkt stedbundne, og vi skal kun langsomt og forsigtigt prove os frem, inden vi seger at SS henfore dem til andre Voxesteder, medens om- vendt ofte Racer med sterk Spredningsevne baade under vanskeligere og under gunstigere | Kaar vil kunne udvikle sig frodigt. Som hos Bog og hos Eg meder man ogsaa hos Rodgran forskjellige Racer; dette Forhold har veret Objekt for flere Forskeres Undersogel- ser; NILS SYLVÉN skjelner mellem forskjellige Former af Rodgran efter Grenenes Stilling og Koglerne — Kamgran, Baandgran, Pladegran — og ligeledes er Optr&eden af forskjellige Bio- typer hos Redgran paavist af A. CIESLAR kun at han kalder det, som W. JOHANNSEN beteg- ner som Biotyper, klimatiske Varieteter, samt mener, at de er fremgaaede i direkte Tilpas- ning til Kaarene. Med Henblik paa den Fare for Rodgranens Vext i Danmark, som Trametes udgver, kunde der vere Grund til at undersoge, om der ikke mulig kunde findes Bevoxninger eller maaske enkelte Treer — jeg skali saa Henseende hen- vise til, hvad jeg i Skogsvårdsföreningens Tid- skrift. 1914 har omtalt, at ZEDERBAUERNDAN | paavist for Skovfyr, at Fro fra forskjellige Mo- & dertreer i samme Bevoxning har givet Planter, TE SE EE der stiller sig forskjelligt overfor Angreb af Fig. 10. Eg af Agern fra Osterrig. Lophodermium pinastri — der kunde give Plan- ter, som var mindre udsatte for Svampens Angreb. Det kunde maaske have Betydning at tage Kogler af de mest sunde &dre Rodgranbevoxninger, saaledes som de f. Ex. forekommer paa Buderupholm. Og hvis der skulde findes Individer med iboende Evne til bedre at modstaa denne Fare, kunde det tenkes, at dette stod i Sammenheng med en sterkere Spredningsevne; thi Spredningsevnen i en Bestand kan i al Fald tildels falde sammen med Afspaltningsfremtoninger i MEN- DEL'sk Forstand, og er i det hele et Maal paa Uensartethed, hvorledes den saa for Resten er betinget. A. OPPERMANN kar vist, hvorledes de TRAEÉARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 563 vrange Boge indeholder Bestande, der netop paa den ene Side er i Be- siddelse af sterk Spredningsevne, paa den anden Side er modstands- dygtige overfor Fyrsvamp. Der synes at bestaa den Lov, at Racer med svagere Spredningsevne udvikler smukkere, men tillige overfor Farer og Fjender mere folsomme Bevoxninger, end Racer med sterk Sprednings- evne, en Sag der kunde forklares paa forskjellig Vis og netop i denne Anledning er det, at W. JOHANNSEN har skrevet det foran omtalte Brev, hvor han antyder at en blandet Bevoxning just, idet den omfatter for- skjellige Genotyper, holder sig sundere end en ren. Fra dansk Skovforenings Tidsskrift. Fig. 11. Den forkroblede Bogeskov fra Frxer Purker, Roldskov. Man kan vel for Rodgran ikke tale om Frö af dansk Proveniens, thi om vi end tager Kogler af Rodgraner i Danmark, saa er det indvundne Fro af samme Natur som det, hvoraf Modertreerne er opstaaet; den Omste&endighed at Rodgran har bestaaet hos os siden den sidste Halv- del af det attende Aarhundrede, forandrer intet ved de Tr&arten ibo- ende Egenskaber. GALTONS Stirpleres Grundtanke: »at Individerne ikke selv komponerer deres Konscellers Konstitution, men at denne Kon- stitution er rent uafhengig af Individet, hvori Konscellerne har Sxde> danner, som W. JOHANNSEN udtaler, et fuldstendigt Brud med de Aar- tusinder gamle Traditioner og betegner en Revolution i Tankesettet; og i Henbhold dertil foregaar der ingen Forandring med Hensyn til Afkom- mets arvelige Egenskaber, det vil sige dets Anlegspreg; det er ikke blevet ompreget i Retning af bedre at taale de hos os givne Kaar. Selv om vi staar overfor anden eller tredie Generation af Rodgraner, AV EACH 15 564 opvoxede i Danmark, vil Afkommet vedblivende have det samme An- legspreg som Modertreerne i Mellemeuropas Bjergene. BN RO INS. AR SE NS Sr gent NG DAR ho pp ngr rr SR FN 9 & TE RSRG M AM TRE - ARR 23 - SKR ot ä 120-aarig Bogebevoxning ved Stenderup. Interior af en c. 12. Fig. Men den Omstendighed, at vi kan treffe ogsaa 1 hoiere Aldre no- enlunde sunde Bevoxninger, kunde dog mulig — foruden at maatte co 5 TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TETHED 565 tillskrives Indflydelse af klimatiske Forhold — tillige betyde, at man staar overfor Individer med iboende storre Modstandskraft mod Trame- tes. Og dersom min foran udtalte Formodning er mere end en Hypo- tese, kunde man antage, at det var Individer fremgaaede — maaske ved Afspaltningsprocesser — af Bestande med storre Spredningsevne. Det er saäre langt fra at jeg mener det fremdragne Sporgsmaal lost; tvertimod:' jeg foler godt hvor famlende jeg staar, hvor langt jeg er til- bage; men jeg mener paa den anden Side maaske at have givet nogle Vink, naar jeg accentuerer, at Studier af de forskjellige Trearters og Racers - Eiendommelighed i Forhold til Spredningsevnen skal fore os til Forsigtighed baade overfor at bringe de ranke Biotyper ind under vanskelige Forhold og overfor at lade Racer med stzerk Spredningsevne fortrenge de mere velformede; det gjalder vist ofte om at bevare det bedste af det givne og kun varsomt indfore nyt. Jeg skal gaa over til at forsoge at give en Fremstilling af Sprednings- evnens Indflydelse paa den Plantetzethed, vi skulde give vore Kulturer; og hvis man har kunnet folge mig i den foran staaende Udvikling, vil man vistnok ogsaa kunne folge med i disse Betragtninger. I det Tilfelde at man hylder den af W. JOHANNSEN representerede Opfattelse, maa som nevnt Kulturens Tethed blive en vigtig Faktor; vi maa fores ind paa at anlegge vore Kulturer med den storst mulige Tz>xthed, fordi vi derved faar det störste Udvalg af Individer af saadan Genotype, at de med de givne Kaar kan udvikle sig til den Fxnotype vi tilstreber. Men seet fra det modsatte Standpunkt maa man slutte, at der hos de Individer, hvoraf Bevoxningen er sammensat, ikke findes nogen ibo- ende Forskjel i Anleg — LAMARCKS Tilhengere vil ikke en gang an- vende den af W. JOHANNSEN indforte Terminologi; for dem existerer ikke Forestillingen om Genotype, forskjellig Genotype — og der er for dem ingen Grund til at anlegge nogen Kultur med storre Plantetzethed end den, som udkreves for at Jordbundens gunstige Muldtilstand kan vedligeholdes, samt at Stammerne kan rense sig. Hvad der findes mere er ganske meningslost, i bedste Tilfelde et unodigt Spild af Fro men kan ogsaa vere ligefrem farligt, idet den store Tethed af Individer — efter denne Opfattelse med samme iboende Anleg — skulde frem- kalde en for Bevoxningens Udvikling hemmende inbyrdes Kamp mel- lem dens Individer. Det mangler ikke paa Fortalere i denne Retning; en saadan Opfat- telse var i Danmark den herskende indtil 1870; den Gang var det ganske almindeligt, at man ikke veg tilbage for, selv hvor Talen var 38. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serie A. 566 ESAN FA CEL om Boog — den af alle Trearter, der efter min Opfattelse stiller de störste Fordringer til Plantetethed, helst maa Kulturfladen dekkes af et tet Planteteppe — at ngies med omkring 6,000 Planter pr. ha.; det sees saaledes i de efterladte Skrifter af den indtil Aar 1872 hos os fungerende Lerer i Skovbrug, I. F. HANSEN, hvor han beregner Kulturomkost- ningerne for i Td. Ld. Bogeskov og derved ansetter Anvendelse af 3,500' Planter pr. Id. Ld. — det vil sige 6,300--Planter fprafaastee og han afslutter med den Bemzerkning: Besaaning af i Td. Ld. vilde neppe »blive synderlig billigere> uden at skenke det en Tanke, at en Saaning vilde give en hel anden Bevoxning end Plantning i saa vid Afstand. Men ogsaa senere har ganske det samme gjort sig gjeldende; saale- des anförer WAGNER, at TICHY i sin »Qualifizierter Plenterwald» udta- ler: »Kein Wirtschafter handle rationell, der mehr jungen Nachwuchs produziere als absolut notwendig und geschäftsspekulativ gerechtfertigt sei. Ueberproduktion von Jungwuchs sei noch wirtschaftsnachteiliger, als Ueberschreitung der finanziellen Hiebsreife>». Denne Betragtning er ganske naiv, thi hvad vil det sige Overproduktion af Opvext, det er der jo ingen der ved; forsaavidt dette Begreb — i hvert Fald for Tr2>- arter med sterk Spredningsevne — overhovedet existerer, saa bliver Grensen mellem, hvad der skal kaldes nedvendigt, og hvad der skal kaldes Overproduktion, saa sv&vende, at man altid er nodsaget til at have flere Planter end strengt taget nodvendigt. Naar jeg i min tidligere Fremstilling af dette Forhold har udtalt, at man for Tre&arter med sterk Spredningsevne —- Bog, Eg, Skovfyr og flere — vanskelig kan begynde sine Foryngelser med for stort Plantetal, saa er denne Betragtning kun blevet end sterkere befestet hos mig ved siden hin Tid anstillede Undersogelser. Men naar jeg for Trearter med svag Spredningsevne, til hvilke jeg i förste R&kke henregner Rodgran, har hevdet, at for stor Tzethed i Foryngelsen kan vere farlig, da mod- siges det af WAGNER. Denne Forfatter er trods sin Tilknytning til LAMARCK — han taler stadig om Tilpasning og om erhvervede Egen- skabers Overgang til at blive arvelige — ivrig Fortaler for den n&esten ubegrensede Tzethed i Opvexten, og han omfatter derved alle Trear- ter under et, men det fremgaar af Indholdet at han v&esentligst tenker paa Roedgran. Dette kan forklares af det eiendommelige hos Forst- mend, at naar de taler om Skov, tenker de sedvanlig paa Bevoxnin- ger af Landets eller den givne Egns Hovedtre&eart; naar danske taler om Skov, underforstaar man ofte Bogeskov; og daen svensk Forstmand besggte en dansk Kollega, udtalte han efter at have bereist den störste Del af det paagjeldende Distrikt, der overveiende bestod af Bog: »kom- TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 567 mer vi icke snart till Skogen> — >»Skog> var efter hans Forestilling kun Skovfyr og Reodgran. Og nu WAGNER; han taler fremfor nogen ud fra Erfaringer hentede fra Mellemeuropas fortrinligste Rodgranskove, og hans Erfaringer kan vanskelig generaliseres, det der kan v&re mu- ligt i Mellemeuropas Bjerge, behover ikke at kunne overfores paa et Land med Danmarks Klima, dets Blest, dets milde Vinter og lange ko- lige men dog frostfri fugtige Efteraar. Den Omstendighed at Rodgran i Danmark saa godt som ikke faar nogen Hvileperiode betragter A. OP- PERMANN som en af Aarsagerne til vor Redgrans Sygelighed. Naar vi befinder os under Forhold, hvor den givne Treart er ner sit Optimum, vil Foryngelse, som allerede nevnt, ofte kunne foregaa ved Selvsaaning; vi seer det i Danmark med Bog; i Landets sydlige Dele langs Fyens og Sjellands Kyster, ved Fjorde og Vige forynges den let naturligt, medens det i vort Lands barskere Egne er en vanskelig Opgave; og de herlige Skovfyrbevoxninger ved Jönåker og Ljusne—Voxna var — som n&evnt — frembragte ved Selvsaaning. WAGNER legger paa egenartet Vis Vegten paa Rodgranens naturlige Foryngelse, thi han an- ser den for den eneste Vei til at opnaa den tette Opvext, der efter hans Mening for alle Tr&arter men — i Modsetning til hvad jeg har hev- det — fremfor alt for Reodgran er Betingelsen for at frembringe den mest fuldkomne Bevoxning. WAGNER omtaler Rodgranens Fordring til at opvoxe i den sterste T&dhed ganske med samme Udtryk, som jeg har anvendt overfor Bog og Eg saaledes: >Je grösser die Zahl der Individuen bei Beginn des Wachstums, um so intensivere Zuchtwahl ist mösglich, daher sind dichte Jungewiächse erwänscht, die in wirtschaftlichen Grenzen nur die Naturverjängung allgemein zu liefern vermag. Bei ibr sind dann die 600 Haubarkeitstämme die letzte Wahl aus Hunderttausen- den von Individuen, im Pflanzbestand nur aus 6,000 bis 8,000 — ein bemerkenswerter Unterschied.> Om end — som sagt — WAGNERS Betragtning ikke kan generalise- res, saa har den dog — i Forening med egne Iagttagelser som jeg se- nere skal omtale — bevirket at min Opfattelse af Rodgranens og nogle andre Tre&arters Fordring til at opvoxe i storre eller mindre Tzethed i nogen Maade er modifieeret. Min tidligere Fremstilling af Trearternes Forhold til Opvextens Tethed kan ganske fastholdes forsaavidt jeg me- ner, at for Tr&arter med sterk Spredningsevne kan det vanskelig tenkes, at Kulturen kah indeholde Planter i for stort Antal, og ligeledes at Trexarter med svag Spredningsevne — i hvert Fald i Danmark — kan udvikle sig til fuldt ud smukke Bevoxninger i en Kultur med forholdsvis lille Tethed; medens en Boge- eller Egekultur med 8,000 Planter pr ha efter min Erfaring kun i ganske enkelte Tilfelde — under serlig gun- 568 STARS ERAU CE stige Forhold — vilde give et tilfredsstillende Resultat, saa haves ud- strakte smukke Rodgranbevoxninger i Danmark, hvor Plantningen ikke har veret tettere. Men jeg har i de senere Aar studeret Rgdgran- bevoxninger saavel med mere plantefattige Kulturer, i Vestjylland har jeg saaledes seet blandede Bevoxninger af Rodgran og Bjergfyr, hvor den förste kun har veret tilstede i et Antal af c:a 3,400 pr ha. som saadanne Bevoxninger, der er fremgaaet af meget tette Plantninger. Det sidste fandt jeg paa Frijsenborg, hvor jeg for 40 Aar siden har arbeidet, og hvor der den Gang anlagdes en Kultur, ved hvilken Plan- terne prikledes i gravede Riller i et Antal pr ha. der langt overstiger det sedvanlige; den deraf fremkomne Bevoxning er af en overordentlig Skonhed, Trexerne har ranke hoie, fuldstendig knastfri, nesten cylindriske Stammer, hvorimod de vidtplantede Rodgran i Vestjyllands Heder vel kan have en frodig, Veext, men de er sterkt grenede oc stammen kegleformet. Det forholder sig maaske n&rmest saaledes, at man ganske vist kan frembringe gode Bevoxninger af Regdgran og andre Trexarter med svag Spredningsevne, Ask, Ahorn, El; selv om Kulturen anlegges med et saa begrenset Plantetal, at det for Bog og Eg — og jeg troer at det samme gjelder Skovfyr — sedvanlig kun vilde give kummerlige Bevoxninger, sammensatte af brede, sletformede Individer, men at disse Tr&arter tillige taaler en storre Tethed, ja vistnok derved udvikler sig smukkest. Skovfyren saa jeg i Sverige fremgaaet saavel af forholdsvis vide Plant- ninger som af Selvforyngelse, og de sidste Bevoxninger havde afgjort Fortrin for. de förste; meget af hvad jeg i Sverige ik) Lenioehedfat beskue af Landets herlige Skovfyr bragte mig netop til at fole den Lighed, der bestaar mellem Skovfyr og Eg, og denne Lighed synes at gjentage sig i Fordringen til Plantetethed. Herved sigter jeg dog til den almindelige Skovfyr; med Hensyn til Pinus Lapponica er Forholdet — som allerede bergrt — anderledes, thi denne Race synes paa den ene Side at staa i samme Klasse som Trearter med svag Spredningsevne, idet den efter GUNNAR SCHOTTE taaler at opvoxe i den lyseste Stilling, men paa den anden Side viser den som Trearter med sterk Spredningsevne opvoxende i tet Stilling den ypperligste Vext saaledes ved Ljusne—Voxna Aktiebolag frem- kommet af den tetteste naturlige Selvforyngelse. Dén svage Spred- ningsevne — saaledes hos Roegdgran, Ask, Rodel — gjor sig imidlertid gjeldende ved Udhugningen, serlig en Askebevoxning, der har staaet i tet Stilling, vil vanskelig kunne forvinde det, hvis Udhugningen ikke foregaar tidligt og paa rette Maade. Men hvis vi kun griber ind med TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS T/AETHED 569 vor Udhugning i rette Oieblik, vil ogsaa for Tr&arter med svag Spred- ningsevne, WAGNER siger den fuldstendig tette Opvoxt, jeg vilde noies med at sige en nogenlunde tet Kultur, give det bedste. Alt samler sig saaledes om at opfordre til Bestrexbelse henimod For- yngelsernes Anleg med storst mulig Tzxthed. Men denne Betragtning moder — som n&evnt — ofte Modstand, og jeg har ingensinde truffet en med min egen saa samstemmende Opfattelse af dette Sporgsmaal som hos WAGNER. At min Opfattelse har fundet Modsigelser er imidlertid let for- klarligt, thi saafremt man maa erkjende, at Trearterne skulde stille et saa- dant Krav til at udvikle sig i en fuldstendig tet Opvext, kommer man til at staa overfor noget fra hvad vi ellers kjender fremmed, der kommer en ny Faktor, som vi ikke kan regne med. »Thi — som BERGSON säger — i sin uheldbredelige Selvklogskab bilder vor Forstand sig ind at sidde inde med en medfeodt eller tilkempet Eiendomsret til alle de vesentligste Ele- menter for Erkjendelse af Sandheden. Naar den maa tilstaa, at den ikke kjender den Gjenstand, den staar overfor, troer den, at den bare er uvidende for saa vidt den ikke ved, hvilken af dens gamle Kategorier den nye Gjenstand maa komme ind under. Hvilken Skuffe skal vi lukke op og putte den ind i? Hvilken af de ferdige Dragter skal vi give den paa? Er den det eller hint eller noget andet? Dette »det> og »hint> og »noget andet» betegner altid noget allerede opfattet eller kjendt. Den Tanke, at det skulde vere nodvendigt til en ny Gjenstand at lave et helt nyt Begreb, maaske en hel ny Methode, er os inderlig imod.» Netop noget saadant kan rore sig hos Forstmanden, naar der stilles Krav til disse ubegrensede Planteme&ngder i Foryngelsen — WAGNER siger: »die Natur geht mit dem Samen geradezu verschwenderisch um» — at dette uhyre Spild af Planter skulde ve&re nodvendigt, at der skulde behoves en halv Million eller flere Planter pr ha. for at opnaa at erholde 300 Stammer ved Afslutningen af Bevoxningens Liv, kan synes i Strid med, hvad der ellers mveder os. Vi ved maaske, at der til et Hegn skal bruges 1,000 Pelle, da vilde det forekomme os ganske urimeligt at anbringe det dobbelte Antal; og naar vi ved, at en 30-aarig Bevox- ning af Bog skulde indeholde 3,000, af Eg 1,700 Individer pr ha. kan det synes os ganske meningslöst, at det skulde behoves i Opvexten at have minst: 200,000; Planter: Jeg (troer, at-disse Stamtal fra den 30-aarige Bevoxning — helt eller halvt bevidst — foresve&ver Forst- manden, og at de mulig har bevirket, at man har ladet sig fore til de plantefattige Kulturer. Thi der er en Periode i Bevoxningens Liv, i hvilken Forstmanden saa ofte ikke ret folger, hvad der foregaar; jeg tenker paa den Aarrekke, der ligger mellem Tidspunktet for Kulturens Anleg og det 570 RAT PERATNICET Tidspunkt, hvor Udhugningen tager sin Begyndelse. Naar man har frembragt en fuldkommen sluttet Opvext, slaar man sig ofte til Ro og betragter kun Kronetaget — en dansk Skovbestyrer, der havde fuldfort en Rekke vellykkede Foryngelser, brugte det Udtryk: »Nu lukker vi Skoven af»; — at der under dette, at der under Kronetagets Dxkke foregaar et intensivt Liv, en Kamp mellem Bevoxningens Individer, der kan have indgribende Indflydelse paa, hvilke af disse der vinder Herre- dgmme, hvordan den givne Bevoxning bliver sammensat, tenker man i mange Tilfelde ikke paa. Man seer kun Kronetaget, gleder sig over den sluttede Opvext, og först naar Bevoxningen har naaet at blive det man kalder Stangskov og skal udhugges, begynder den at interessere. Men en Stangskov af Bog — eller enhver anden Treart — vil vere noget hvist forskjelligt, alt eftersom vi har begyndt Foryngelsen med 8,000 eller en halv Million Planter pr ha. — og om end det maa er- indres at ompriklede Planter ikke er ensbetydende med Planter i en naturlig eller kunstig Saaning, da der allerede ved Ompriklingen er foregaaet et Udvalg — saa vil dog i förste Tilfelde Bevoxningen vere noget andet end i sidste. I begge Tilfelde vil vi i 30-Aars Alderen hos Beg reducere Stamtallet til 3,000 pr. ha. — derunder ikke iberegnet under- trykte Stammer, som man efter min Opfattelse kan lade henstaa — men de efter Udhugningen tilbagev&rende Stammer vil have et andet Frem- toningspreg, fordi de ofte vil vere af andet Anlegspreg i Plantningen end i Selvforyngelsen. Det vil i Plantningen ofte v&e&re vanskeligt at finde Stammer af den Rankhed, vi seger, medens det i Selvsaaningen — eller en txt Saaning eller Blokplantning — hvis kun Udhugningen udfores paa rette Maade — et Spörgsmaal der i hei Grad griber ind i disse Forhold, og som jeg maaske en Gang senere kunde faa Tilladelse til at fremdrage i Skogsvårdsföreningens Tidskrift -— nesten altid vil vere muligt at overholde smukke Stammer. Om der end mellem et givet Antal Rgodgranplanter vil findes et meget storre Antal Individer af den Genotype, vi önsker, end vi finder hos Beg, Eg, Skovfyr og andre Trearter med storre Spredningsevne, saa har jeg dog fremhe&vet, at ogsaa der vil en storre Tethed, end man sedvanlig ser anvendt, give den bedste Bevoxning, i alle Tilfelde skulde man vist ngdig gaa ned under 10,000 Planter pr ha. og storre Tethed vil med gunstige Jordbundsforhold vistnok kun vere til Fordel; WAGNER gaar jo endog saa vidt — som foran omtalt — at han opstiller Rodgranens Krav til Plantetethed over andre Trearters. Men overseer Forstmanden denne Side af Trearternes Fordringer, saa er det jo atter saa let forklarlig at han maa ledes til at anvende de plantefattige Kulturer, der i stor Stil har vundet Hevd. I forste Rekke TRAARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 571 fordi der i det praktiske Skovbrug vil bestaa perennerende Mangel paa Frog og Planter og serlig for Trearter, der sjeldent berer Frog, og hvor Froet er stort, saa det kun giver faa Planter, selv om der disponeres over storre Me&ngder af Frog — det gjelder saaledes Bog og Eg. Denne evige Mangel forer ofte til en Sparsommelighed med Bogeolden og Agern eller med — is&r ompriklede — Planter, der paa mange Ste- der har sat sine Spor; det vilde vere langt lettere, hvis man virkelig kunde noeies med de sterkt begrensede Plantetal; det vilde vere det onskeligste, og man vil saa ofte helst tro, hvad man gnsker, og saa — skont man har de mange sorgelige Forbilleder — fortsetter man atter og atter med de plantefattige Kulturer. Jeg har hidtil betragtet Kulturens Tzethed ud fra det Synspunkt, at den tette Opvext giver det storste Udvalg af udmäerkede Individer, og derigjennem den bedste Bevoxning. Men tillige bergrer Sporgsmaalet Skoven i sin Helhed; den tette Opvext har Betydning for Skovens Liv. Ved mange af de Foretagender, der settes i Verk under vor Skov- behandling, kan det siges, at man bryder ned istedetfor at bygge op, man streber i nogen Maade Skoven efter Livet. Et af de vigtigste Punkter ved Skovbehandling er i videst mulig Ud- strekning at bevare Kronetaget, holde Skoven lukket; man kan vel ikke helt undgaa Brud deri, men man kan med forskjellig Voldsomhed gribe ind i Kronetaget, frembringe Aabninger i den lukkede Skov, og Be- strebelsen skulde vere rettet imod, at Afbrydelserne ikke gives storre Udstrekning end nodvendig. Men saare ofte tages ikke disse Hensyn; fremfor alt forer Renhugst og i samme Grad sterkere som man aabner storre sammanhengende Strekninger, noget livlost med sig, det kan v&re som om man — med det ovenfor brugte Udtryk — strebte Skoven efter Livet. Thi ved slige voldsomme Indgreb foregaar denne megtige Omdan- nelse i Jordbundens Tilstand, som P. E. MÖLLER saa treffende skildrer paa folgende Maade: »Ret beseet er det en overordentlig omfattende Forstyrrelse, der foregaar i en Lokalitets Beskaffenhed ved Stilling af de hos os sedvanligvis lyse Besaaningshugster. Den lune, beskyttede, friske Bund, skjermet for Vind og Nattefrost, bliver pludselig aabnet for alle saadanne Indflydelser, som hidtil netop er holdt borte.> Og det siges videre: »enhver Naturkyndig, som er fortrolig med den inderlige Forbindelse, der finder Sted mellem en Lokalitets fysiske Eiendomme- lighed og de der boende Dyr og Planter, vil strax erkjende, at der ved Besaaningshugstens Stilling er frembragt en forandret Situation, der be- gunstiger nye Formers Indvandring og Seier over de hidtil herskende. DUE TNA REEADIG ET En aaben Besaaningshugst er en fra en sluttet Bogeskov aldeles for- skjellig zoologisk og botanisk Lokalitet.» Ogsaa WAGNER vender stadig tilbage til at henpege paa Faren ved » Kahlschlagbetrieb> og udtaler i denne Forbindelse: »es könnte fär die nachfolgende Waldgeneration nachteilig sein, wenn die ununterbrochene Fortdauer der Waldbestockung auf grossen Flächen regelmässig gewalt- sam unterbrochen und der Boden voriäbergehend der Steppenformation. und ihren klimatischen Bedingungen ausgeliefert wird, wie dies beim Kahlgrosschlag geschiet»; og fremdeles siges: »dass den alten Waldboden ein Etwas innewohnt, das den bisherigen Feldboden fehlt — der schwarz- wälder Bauer nennt es den »Holzgeschmack». I saa Henseende har det Interesse at A. OÖPPERMANN ved en gang i Forsommeren at iagttage en frodig 15-aarig Egeopvoxt i en af Bregentveds Skove, »Boholte>, udfort efter gammel Begeskov, undrede sig over det rige Anemone- teppe, idet han bemerkede, at i ganske lignende Anleg ved Holstein- borg — men paa Agermark — fandtes kun i sparsom Mze&ngde Bogens Muldvegetation. Ved vore Besaaningshugster — end sige Renhugst — udfoöorer vi saa- ledes en Operation, der dreber Liv i Skov; og ikke alene selve Hugst- fladen, men ogsaa de omgivende Bevoxninger, den omliggende Skov bergres deraf. Paa iginefaldende Maade giver dette sig tilkjende ved de udstrakte Tvangshugster, der paa Grund af Krigen maa gjennemfores i Danmark; men selv under normale Forhold maa en Hugst hos den finere folende Forstmand fremkalde Uhygge, og han maa i forste R&kke gaa ud paa, at disse Afbrydelser: i Kronetaget, somWitug: sten medforer, kan blive af sterkt begrenset Udstrekning. Professor GUNNAR SCHOTTE vil endogsaa sette lavere Maximum for Hugstfladens Udstrekning end jeg. Og dernest er det Opgaven i Lobet af faa Aar at gjengiver dentil Benyttelse stillede Afdeling en fuldkommen og frodig ung Bevoxning, og dertil vil tet Kultur kunne bidrage. Kulturens Tethed kan vere af megtig Betydning. En naturlig vellykket Bogeforyngelse eller en Saa- ning eller Blokplantering -— saaledes som jeg har beskrevet denne Kul- tur i Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1914 — hvor Antal af Planter mindst er 200,000 og i den naturlige Foryngelse kan ve&ere 1 Million pr ha. er noget helt andet end en af de i det foregaaende omtalte Plant- ninger med 6—8,000 Planter pr ha. Med den förste Fremgangsmaade vil Hugstfladen i Logbet af 5 Aar kunne vere fuldstendig dekket af ugjennemtrenglig tet Opvoxt, med den sidste vil der jo maaske nok en Gang kunne blive en Bggebevoxning — jeg seer her bort fra det tidligere omtalte, at det sedvanlig vil blive en Bevoxning af mindre god TRAEARTERNES SPREDNINGSEVNE OG KULTURENS TAETHED 573 Beskaffenhed, — men det vil vare lenge, og der vil vere en Periode, inden Planterne slutter sig, hvor en saadan aaben Kulturflade med de sparsomt forekommende Planter halvvis tager sig ud som en Gr&smark. Ganske paa samme Maade stiller det sig med Eg og vistnok ogsaa med Skov- fyr. Der er noget mere levende ved den tzette naturlige Foryngelse, Saaning eller Blokplantning end ved de — mere eller mindre — plante- fattige Plantninger med ompriklede Planter; det er som om man gjengav Skoven det, som WAGNER kalder »Holzgeschmack». Man faar sterkere Indtryk af Liv, naar man ferdes i Skov, hvor de foryngede Afdelinger berer en tet Opvext, end hvor man seer saadanne Afdelinger, der for Diet tager sig ud som Gressletter hist og her afbrudt af en forkroblet Plante. Og her kommer vi tilbage til et Punkt, som jeg i det foregaaende allerede har dv&let ved, dette at Forstmanden ikke altid har Forstaaelse af — eller heller Folelse for — den levende Skovs Krav, og det har maaske — naar vi trenger ind i Tingenes Kjerne — sin Rod med BERGSONS Udtryk »Forstandens haardnakkede Tilbgoielighed til at behandle det levende som livlost. Karakteristisk for Forstanden er en naturlig Mangel paa Evne til at fatte Liv.» Og vi lerer vist egentlig aldrig tilfulde at forstaa Skovens Liv; men der kan hos den opmerksamme og tillige &druelige Iagttager af Skov- naturen opdukke som en Slags instinktmessig Folelse derfor, han kan maaske skimte Veien, der synes at fore over Bjerget; jeg tenker mig, at overfor det her fremdragne Sporgsmaal: Trearternes Krav til i Ung- dommen at udvikle sig i tet Opvext vil det maaske atter vore et Ord af BERGSON, der kan finde Anvendelse, at »der gives Ting, som For- standen alene formaar at soge, men som den ved egen Kraft aldrig vil kunne finde. Disse Ting vilde kun Instinktet kunne finde, men det vil aldrig soge dem.» LITTERATUR. BERGSON, HENRI. Den skabende Udvikling. Oversettelse ved Knud Ferlov. Kjobenhavn 1915. CIESLAR, A. (1907). Die Bedeutung klimatischer Varietäten unserer Holzarten fir den Wald- bau. Centralbl. f. d. gesammte Forstwesen. EMEIs, (1875). Waldbauliche Forschungen und Beobachtungen 1875. Vv. ETTINGHAUSEN, C. og KRASAN, F. Untersuchungen iber Deformationen im Pflanzen- reiche. Denkschrift der k, k. Akademie der Wissenschaften. mat. naturw. Classe Bd. 33. Wien 1891. GALTON, FR. (1875). A Theory of Heredity (Journal Anthropol. Instit.). HANSEN, I. F. (1877). Et Afsnit af Lxren om Skovbrugets Okonomi. Kjobenhavn 1877. HaucH, L. A. (1904). Om den saa kaldte »Spredningsevne»> hos vore Trearter. Botanisk Tidsskrift. Bind. 26. 574 CA Jb, AL BUVNUCIE HaucH, L .A. (1905). Ueber das so genannte Ausbreitungsvermögen unserer Holzarten. Allgem. Forst- und Jagdzeitung. ; — (1912). Spredningsevnen hos vore Trxarter og dens Virkning paa Kultur og Udhugning. Skogsvårdsf. tidskr, — (1914). Boge og Egekulturen paa Bregentved i Danmark. Skogsvårdsf. tidskr, — (1916). Nattefrostens Virkning i ung Bögeskov II. Det forst. Forsogsvesen i Danmark. — (1916—17). Opbygning af Skov. Dansk Skovforenings Tidsskrift. — HEHMS, JoH. (1917). Vindens Indvirkning paa Skovtr&xernes Form. Dansk Skovforenings Tidsskrift. JOHANNSEN, W. (1913). Elemente der exakten Erblichkeitslehre. — (1918). Ärftligheten i historisk och experimentell Belysning. Stockholm. (Geber). KRASAN, F. (1888). Uber anatomische und sprungweise Variation, Englers Botanische Jahrbicher fir Systematik, Pflanzengeschichte und Pflanzen. LAMARCK, 1809. Philosophie zoologique. Jfr. Quatrefages, Darwin et ses précurseurs frangais. 1892. METZGER, CARL. (1896). Dänische Reisebilder. Miindener forstliche Hefte. 9—10 Heft. MULLER, P. E. (1878). Studier over Skovjord. Tidsskrift for Skovbrug. OPPERMAN, A. (1909). Vrange Boge. Det forstlige Forsogsvesen i Danmark. — (1918). Forelxsninger over Skovbrugshistorie: I Skovene og Skovbruget indtil 1762. Verket er trykt, men endnu ikke utgivet. PETERSEN, O. G. (1908). Forstbotanik. SCHOTT, P. K. (1904). Pinus sylvestris L. Die gemeine Kiefer. Forstwissenschaftl. Centralbl. SCHOTTE, GUNNAR (1905). Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåren 1903— 1904. Meddel. fr. Statens Skogsförsökanst. Skogsvårdsf. tidskr. — (1912). Sveriges virkesrikaste skogsbestånd. Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt. Skogsvårdsf. tidskr. — (1917). Om skogsproduktionens höjande genom beståndsvårdsåtgärder. Kärnpunkten i det upplästa förslaget ligger i $ 1, vilken avser att förhindra avverkning, som uppenbarligen icke är förenlig med god skogs- vård. Jag vet, att detta ord »uppenbarligen»> mötts med betänkligheter från skogsintresserat håll, särskilt på grund av de svårigheter som vål- lats av motsvarande formulering i återväxtlagen. Huruvida en avverk- ning äventyrat återväxten kan dock först i framtiden med säkerhet be- dömas, varför kravet på att äventyrandet skall vara uppenbart rätt myc- ket inskränker lagens tillämplighet. Så är däremot icke förhållandet med det nu föreliggande förslaget. Här gäller det att avgöra huruvida en avverkning strider mot bland sakkunniga nu gängse uppfattning om hur skogen bör behandlas, och ordet »uppenbarligen> får här betydelsen av 39 hektar. Fan bifogade till sina besvär intyg av sju personer, som vitsordade riktigheten av hans uppgifter. Då remitteras frågan till vederbörande länsbyrå, och den säger att detta icke är sant utan att han har ett skifte längre bort. Kommissionen resolverar, att på grund av detta meddelande måtte hans besvär icke föranleda till någon åtgärd. Detta domslut kan ju vara riktigt i sak, men nog tycker man, att rättssäkerheten lätt kan komina i klämma, då man går så lättvindigt tillväga. Det här är ungefär samma sak. Jag förmodar, att de tre personer, om vilka det här är fråga, icke kunna gå och förrätta syn på platsen, ty då skulle de icke hinna mycket under det år, de fungera. Jag måste följaktligen ställa mig synnerligen tveksam mot ett förslag så formulerat och jag känner mig jämväl betänksam beträffande de grundläggande tankar, som ligga bakom förslaget. När vi vid detta sammanträdes början fingo höra, att det var meningen, att Skogsvårdsföreningen skulle förena sig om en resolution, som visserligen var rätt allmänt hållen, så kunde jag icke underlåta att för mig själv ifrågasätta, om det var lämpligt, att Skogsvårds- föreningen inläte sig på antagandet av en resolution. Så har icke tidigare plägat ske. Jag tycker, att det rätta skulle vara, att Skogsvårdsföreningens svar på denna framställning iinge ta formen av den diskussion, som här före- kommer och det referat av denna diskussion, som naturligtvis kommer att publiceras. På detta sätt hade de olika meningarna kommit fram. Utan tvivel behöves det, att meningarna få bryta sig på denna punkt, och under alla för- hållanden måste något så grannlaga som en lagstiftningsfråga, vilken så intimt berör det privaträttsliga området, noga övervägas innan man ger den sin anslut- ning. Detta är min uppfattning, och därför har jag uttalat mig som jag gjort. Landshövding F. Holmquist: Jag vet icke, om i själva begreppet ”kom- mission” i vår tid icke ligger något, som icke kan ha de stora sympatierna för 588 DISKUSSION sig, men att döma av press och allmänt tal tror jag, att bränsle kommissionen” i viss mening varit, om jag så får uttrycka mig, mindre populär. Jag har i stort sett icke delat denna allmänna åskådning av det enkla skäl, att enligt min uppfattning, bränslekommissionen erhållit ett uppdrag, som med hänsyn till tid och sätt för dess utförande var omöjligt att genomföra utan de oerhördaste svå- righeter. Jag har sålunda för min del bedömt bränslekommissionen kanske mildare än folk i allmänhet, och kanske har detta även berott därpå, att jag åtminstone rörande den del av bränslekommissionens arbete, som avsett det län, som jag har äran att representera, varit utmärkt för sällsynt noggrannhet och fulföljts med iakttagande av ailt, vad rationell skogsvård kräver. Detta endast som inledning till vad jag ytterligare kommer att nämna. Det är alldeles naturligt, att ett lagförslag, framlagt av en bränslekommis- sion, icke kan ha alla kriterier på att fylla de juridiska kraven i alla avseenden. Det är icke lätt att skriva jagar, det bevisas bäst av att den kommitté, som ned- satts för att skriva den ordinarie skogslagen, sannerligen icke fått sitt arbete färdigt i brådrasket. Nu har av en föregående talare frågats: Varför skall man komma med en provisorisk lag, då vi ha att vänta ett förslag, avsett att fullständigt ordna skogsfrågan? Ja, detta förslag har just framkommit därför att vi vänta på denna andra lag, och för att vi under tiden måste hava åtminstone något. Jag tror, att huru än en sådan provisorisk lag kommer att avfattas, så kommer den att ha en verkan: den kommer att väcka vederbörandes domnande skogssamve- ten. Bara befintligheten av en sådan lag är enligt min uppfattning av det allra största värde. : Nu ber jag att få säga, att vid sidan av bränslekommissionens lagförslag föreligger ju ett förslag till resolution, som herr ordföranden i anslutning till sitt i går hållna anförande för mötet tillkännagav. Denna resolution tillåter jag mig att ännu en gång uppläsa. Den är av följande lydelse: ”Med anledning av den starkt stegrade handeln med skogsfastigheter samt den mångenstädes alltför omfattande exploateringen av skogstillgångarna, vill Svenska Skogsvårdsföreningen som sin bestämda uppfattning uttala, att ome- delbara lagstiftningsåtgärder till bättre skydd för landets skogar äro nöd- vändiga.” Ja, här har nu nämnts, att denna Förening bör icke fatta några resolutioner. Ingen kan vara mera mot resolutioner än jag, när dessa resolutioner icke bakom sig hava någon större vederhäftighet än sammanfattning av en allmän olikartad opinionsdom. Men så ar icke fallet här, om denna Förening skulle biträda det resolutionsförslag, som här föreligger. På dessa bänkar sitta nämligen svenska män, som ägnat hela sitt liv åt skogens vård och som i olika avseenden äro fullt förtrogna med den föreliggande frågan. Under sådana förhållanden kan jag för min del icke finna annat än att ett sådant uttalande, som här i dag ifråga- sättes, är av den allra största betydelse, och kan tjäna som ett naturligt ut- tryck för vad verklig sakkunskap fordrar. Förhållandena äro enligt min uppfatt- ning sådana i vårt land, att Skogsvårdsföreningen med hänsyn till vad den ver- kat i gången tid, och med hänsyn till vad den önskar se förverkligat i framtiden har all anledning att säga ett ”giv akt”. I vårt Sverige äro förhållandena sådana, eller kunna i varje fall bliva det mycket snart, att skogen kommer i verklig fara. Härom rör sig det stora problemet! Jag har ingen statistik att komma med, men jag har under många år haft äran att vara ordförande vid BRÄNSLEBRISTEN OCH SKOGSVÅRDEN 589 skogsvårdsstyrelsernas gemensamma möten och har i mitt län med intresse följt dessa frågor, och det vill jag säga, att i södra delen av Dalarna är redan fara å färde. Jag har från flera håll i södra och mellersta Sverige fått unge- fär enahanda uppgifter. Om detta sålunda är riktigt, då kan jag icke finna annat än att man här-i dag har anledning att uttala sig för denna resolution, som i-sig innebär intet mer och intet mindre än att vi behöva en provisorisk lag tills dess att den ordinarie lagen föreiigger antagen. Om detta väntade lagför- s'ag 1 år utgives av trycket, så är det givet. att det fordras en lång förberedelse, innan det av Konung och riksdag kan antagas. Jag tror att sådana förhål- landena nu gestalta sig, bör denna Förening uttala sig för att det är nödvändigt att under lämplig form få till stånd en provisorisk lag. Därmed vill jag icke på något sätt ha givit på hand, att det speciallagförslag, som bränslekom- missionen framlagt, är ett lämpligt förslag, men det förefaller mig som om i rårt land skulle finnas så många framskjutna krafter på skogsbrukets område och på det juridiska området, att det icke skulle behövas så lång tid, innan man skulle kunna åstadkomma en lagstiftning, som i väsentlig mån fyller de krav, som blivit uppställda. Jag läser för min del denna resolution endast så, att om den antages, man därmed vädjat till Sveriges Konung och hans regering att tillse om icke iörhållandena för närvarande äro sådana, att den kronjuvel, som heter den svenska skogen, omedelbart för få ett särskilt skydd, samt till Sveriges riksdag att taga under övervägande, om icke förhållandena i vårt land äro så- dana, att riksdagen bör särskilt taga ställning till frågan om ett omedelbart bättre skydd för de värdefulla rikedomar, som sverska folker äger i sima skogar. Jag tillåter mig att yrka bifall till resolutionsförslaget. Jägmästare J. A. Amilon: Att den av kommissionen föreslagna lagen skulle till skogsbrukets fromma verka återhållande på alltför starka avverkningar är ganska säkert. Dessutom skulle den väsentligen bidraga till att-stävja den rov- huggning, som ofta medföljer nutidens täta äganderättsbyten till egendomar. Om lagförslagets beskaffenhet från juridisk synpunkt vill jag icke yttra mig. Att det från skoglig synpunkt skulle verka mycket gott, därom är jag övertygad. Dock vill jag göra ett par detaljanmärkningar. Förslaget börjar med ”bedrives å skogsmark”. Härigenom uteslutas hag- markerna, vilka som bekant upptaga betydande arealer uti landets södra och mellersta delar. När nu avverkningen å skogsmarken blir begränsad, kommer den givetvis i så mycket större utsträckning att förläggas till hagmarkerna, i all synnerhet som dessa ju icke åtnjuta något som helst lagskydd. Nu kan det invändas, att avverkningen i hagmarkerna bör bedrivas även med hänsyn till betet och detta särskilt under nuvarande tider. Detta är alldeles riktigt, men betet kan tillgodoses utan att skogsbestånden därför behöva de- vasteras. Enligt mitt förmenande borde lagen utökas med bestämmelse om, att avverkning uti hagmark icke får utföras hårdare än vad som är nödvändigt för betets befrämjande och i övrigt på ett från skogsvårdssynpunkt gott sätt. För att erhålla sakkunskap i hithörande frågor kunde såväl skogsvårdsstyrelserna som den i 8 3 omtalade nämnden anlita jordbrukskunniga personer. En annan vinst med lagens utsträckande även till hagmarken skulle inkasseras därigenom, att en säkerligen vanlig väg för lagens kringgående skulle stängas. I lagförslaget stadgas vidare, att avverkning icke får bedrivas på ”sätt som uppenbarligen icke är förenligt med god skogsvård”. Man måste fråga sig. 590 DISKUSSION Vad är förenligt med god skogsvård? Bedrives huggningen för svagt, är det visst icke förenligt med god skogsvård. Att ej heller alliför starka eller rov- ärtade huggningar stå i överensstämmelse med god skogsvård är ju självfallet. Av lagförslagets senare del framgår -oförtydbart, att det är de senare huggning- arna, som skola stävjas. Men detta bör tydligt och klart utsägas i lagförsla- gets kärnpunkt. Som det nu är stiliserat kan skogsvårdsstyrelsen ingripa mot äll avverkning, som uppenbarligen icke är förenlig med god skogsvård, alltså också mot för svaga huggningar. Över huvud taget är uttrycket ”icke förenligt med god skogsvård” mycket oklart. Jag tror, att många skogsägare sakna upp- fattning om åd som är och icke är förenligt med god skogsvård och kunna så- lunda icke heller veta, om de vid en avverkning bryta mot lagen. Detta uttryck synes böra utbytas mot ett annat, som först och främst angiver att lagen endast avser den för hårt bedrivna huggningen och i andra hand är för den skogsägande allmänheten begripligare. Länsjägmästare Wilh. Lothigius: Som bekant har varje skogsvårdsstyrelse skyldighet att årligen avgiva redogörelse över de enskilda skogarnas inom lands- tingsområdet tillstånd och skötsel. ; Vid granskning av dessa redogörelser under senare år finner man oftast uttalanden, som tyda på, att skogsvårdsstyrelsernas upplysningsverksamhet allt mer uppskattas, att skogsodling å gamla kalmarker skrider säkert framåt samt att vid avverkningens planläggande personalen rådfrågas i ökad utsträckning år från år. Å andra sidan underlåta skogsvårdsstyrelserna sällan att i nämnda redo- görelser med skärpa framhålla den vanvård skogsbestånden äro utsatta för å egendomar, som gå i handeln i spekulationssyfte. I samband härmed fram- hålles, att för närvarande ej finnes något medel att hindra skogsskövling å dylika egendomar, varför åtgärder från statsmakternas sida påkallas. Vid skogsvårdsstyrelsernas möte år 1914 diskuterades jämväl frågan rö- rande åtgärder till skydd för skogskapitalet å egendomar, som gå i handeln, varvid enhälligt förordades skärpta bestämmelser i fråga om tillträdande ägares dispositionsrätt över skogen, men fattade ej mötet något besiut, sedan det upp- lysts att skogslagstiftningskommittén var betänkt, att i under utarbetande varan- de lagförslag inrymma bestämmelser, som avsågo stävjandet av skogsskövling. Att snabba åtgärder nu äro av nöden, därest för det allmänna svårer- sättliga värden ej skola tillspillogivas, torde väl vara odisputabelt. För att något bidraga till utredningar i vad mån egendomshandeln med- verkat till skogsskövling har jag låtit undersöka 5 socknar i Jönköpings län. Undersökningen omfattar tidsperioden 1913—1917. Vid val av socknar har jag ej utgått ifrån att finna för ändamålet typiska, utan måst på grund av begränsad tid utvälja de till arealen minsta. I förteckningen äro ej upptagna egendomar, som gått i arv, utan uteslu- tande hemman, som inköpts i spekulationssyfte. Egendomarna hava i genomsnitt bytt ägare 2 ggr under 5 år, vissa egen- domar ha gått i handeln 7 ggr. - Å samtliga hemman av angiven kategori i förut uppräknade socknar före- ligger vanskötsel och överavverkning. BRÄNSLEBRISTEN OCH SKOGSVÅRDEN 591 I korthet ha undersökningarna givit till resultat att inom: Areal prod. | | = Prod. se 3 egen- Därav skövlad Antal bruk- | oo Bruknings- | för : areal vara åter- . | ningsandelar, | 'skogsmarks-| domar, som | > ov andelar i | ES AE | växtåtgärder j | som gått i | areal SALE | erfordras SOME EF handeln | | handeln = | | | | | | har har 2Z I har 2 st. st. 7 | | Tofteryd socken ...... 4,437 | 481 II T2STLIV25 161 | 10 | N:a Solberga socken = 8,691 786 | -9 i (cr AA FR JÄLMG | | Kållerstad socken ... 710 | 84 IE. 22 | 26 109 | 7 sl I Rogberga socken ..." 4,233 | 397 Ö,5l 100; |. A2 112 | 13 I 1,5 | | Järstorp socken ...... | ..2,773 | 955 | 34.5) 268 | 28 7 JOE [BYE fö [SNC SEN Summa] 20,844 |2,703]| 13:0| 641 | 24 | 593 | 67 | I13| Till ytterligare belysande av egendomshandelns skadliga inflytande på skogs- beståndens skötsel får jag meddela, att ej mindre än 80 27 av de under- sökningar, enl. $ 2, lag ang. vård av enskildas skogar, som under år 1916 utfördes inom Jönköpings län, hava avsett reglerandet av avverkningar å egen- domar, som gått i handeln. Järstorps socken, som ligger närmast staden Jönköping, visar det bedrövli- gaste resultatet, sålunda ha 64 & av samtliga egendomar, omfattande 34,3 2 av socknens prod. skogsmarksareal, växlat ägare. Av undersökningarna fram- går dessutom, att inom sist nämnda socken har å 268 har skogsmark av spekulationshemmanen genom avverkning återväxten äventyrats, sålunda å 10 & av socknens produktiva skogsmarksareal. Från Östergötlands län föreligger en undersökning från Östra Ryds socken. Sammandrag (tiden 1900—1917). Egendomar, som förvärvats genom köp 64 st. med 7,067 har skogsmark >» » > » arv I » 972 » > Summa 77 st. med 8,039 har skogsmark Mot skogsvården stridande avverkningar. Å egendomar förvärvade genom köp. 1. . Inom 3 år efter köpet: KFaÖlhUpSmIngA Al stlysliese FÖjrHanen 27 Dimensionshuggning 6”—7"-. 960 >» = 13,6 2 > 8'—9" 2,807 2» = 40,6 2 > 10” SSM SON 060-lar =" 15 15JARG 2. Senare än 3 år efter köpet: INSE RIND öden dos ss — har = VA Dimensionshuggning 6”—7" 183 » = 2,6 & » Ser! BNI EPA : FT. 2 OM 440 har = Gänga 3. Ingen avverkning 255598 har s= sö: Summa 7,067 här ="100;0 34 592 DISKUSSION Oo Å egendomar förvärvade genom arv. 1. Cmomistar etter arvet: I ENNGSGNNE sysseg syssgpodannRsde = her = = Dimensionshuggning 6”—7" AF RI, Ä ENA 122 > = 12,6 FA > TO 7 ÖS hane ongenA 2, Senare än 3 är efter arvet: Kallin genin ge oe — har = — KK Dimensionshuggning 6”—7"” = » = = » BETOT IE 3000 ET 31 , ög 80 0 8 20 389 har = 30006 3. Ingen avverkning ATö har =" TA 3,0NG Summa 972 har =" 100,06 Av hela socknens skogsareal, 8,039 har, har sålunda 5,063 har under ifrågavarande tid kal- eller dimensionshuggits. Dessa avverkningar hava igångsatts: IH INOmI 3 arvefterplörvarvet | å köpta egendomar å ......... MN) IN = YN å ärvda » AV EARL 165 > =13,21:904,234 hari== 83,6 06 2. senare än 3 år efter förvärvet å köpta egendomar å ......... 440 har = 8,74 å ärvda » Ae 389 » = 17 2 829 har = 16,4 4 Summa 5,063 har = 100,0 4 Skogsingenjör E. Hammarstrand: Jag skall be att i korthet få framlägga några synpunkter och börjar då med Norrbottens och Västerbottens läns kust- land, där jag har min verksamhet förlagd. Det är kanske icke alla av herrarna som känna till, att den enda skogsmark i landet, som helt och hållet ligger utom all skogslag, är Norr- och Västerbottens kustland, när det ar fråga om vedav- verkning, vilken där ar undandragen all kontroll. 1915 års förordning för detta område stadgar i tillämpningen utsyningstvång, men 1917 års riksdag beslöt, att vedavverkningar för husbehovsändamål inom de båda länen skulle vara undantagna från lagen. Denna ändring gick hastigt igenom, och de skogstjänstemän, som närmast handhade lagen, bereddes icke tillfälle att yttra sig över förslaget. Resultatet av lagändringen blev ju ganska uppseende- väckande, om man jämför det med att bränslekommissionen nu, ett år efteråt, anser nödigt att just för vedavverkningarnas skull kräva en omedelbar skärpning i 1903 års lag. När man nu måste anhålla att den slutgiltiga lag, som man får hoppas blir följden av bränslekommissionens förslag, även måtte få till- lämpning på vedavverkningar inom Västerbottens och Norrbottens kustland, så är det därför att det är nödvändigt för skogsvårdens skull. I andra rum- met kommer frågan om vilken betydelse detta kan få för bränslekommissionens hopade rikedomar där uppe. BRÄNSLEBRISTEN OCH SKOGSVÅRDEN 593 I övrigt vill jag endast säga några ord om den del av förslaget, som hand- lar om inskränkningar i avverkningsrätten ifråga om sådana egendomar, som köpas efter viss dag, jag vill minnas detta står i 8 2. I detta avseende är det intressant höra att disponenten Ekman, om jag uppfattat honom rätt, här har förordat en form av utsyningstvång. Enligt min uppfattning är detta det enda rätta, och en sak, som man skulle ha velat sett genomförd långt före detta för att hindra jobberiet med skogsegendomar. Det finns de, som ej tåla höra talas om utsyningstvång, men om man 1 detta fall vill ha en lag, som förbjuder avverkning under tre eller fem år annat än efter utsyning genom skogsvårds- styrelsernas försorg å egendom, som övergår till annan ägare (utom genom arv), så tror jag icke det är en framställning, som nu kan anses gå för långt. Slutligen kan det vara nyttigt att göra klart för sig, att varje skärpning av skogslagarna är ett steg på vägen mot utsyningstvång. TI detta fali därför att man då inser att ett behov av ökad personal uppstår, om en lag i förslagets rikt- ning skulle gå igenom. Deras antal, som ville ha sakkunnig hjälp med utsynin- garna för att undvika att komma i delo med lagen, skulle helt säkert bli ganska betydande, och det är sålunda troligt att skogsvårdsstyrelserna komme att anlitas i avsevärt utsträckt omfattning. Skogschefen H. Carbonnier: De applåder, varmed landshövding Holmquists anförande hälsades, visa bäst huru mötets sympatier ställa sig med avseende på denna fråga. Jag vill tillägga, att det finnes åtskilliga andra skäl, som kunna komma att ligga till grund för den avverkning, som vi de närmaste åren ha att vänta, och som kan bliva ganska förödande för våra skogar. Bland dessa nämner jag de stegrade prisen på skogsprodukter, som blivit en följd av kris- tiden, och ehuru de icke kunna anses medföra de fördelar, som prisen i och för sig vittna om, äro de dock. sådana, att i södra delarna av landet helt säkert på de mindre skogarna en mycket förödande avverkning kommer att bliva en följd av dessa stegrade pris. Det vore därför synnerligen beklagligt, om man skulle behöva vänta på lagbestämmelser, som skulle vara avsedda att för- hindra den fortfarande pågående skogsskövlingen, intill dess de förslag, som skogslagsstiftningskommittén arbetar på, hinna bliva utvecklade så, att de kunna föreläggas riksdagen till prövning. Under sådana omständigheter kan jag för min del icke förstå annat än att de för denna Förening icke bör kunna möta några betänkligheter att enhälligt instämma i den resolution, som av herr ordföranden vid början av dagens sammanträde har blivit uppläst. Disponenten Wilh. Ekman: Jägmästare Hammarstrand yttrade nyss, att det var av största betydelse, att denna lag även komme att tillämpas i Västerbottens och Norrbottens kusttrakter, bland annat för att prisen på B. K:s virke icke skulle sjunka. Om detta är meningen med denna lagstiftning, då får jag säga, att jag tar ett bestämt avstånd från den föreslagna resolutionen. Skogschefen Ernst Andersson: I vårt land råda som bekant väsentligt olika förhållanden i dess skilda delar. Vad som i skogslagstiftningsväg är välbe- tänkt och behövligt i södra Sverige är kanske ej alls lämpligt för norra Sverige. Av de, som här yttrat sig, hava talarna från södra Sverige yrkat på en skärpt skogslag för kristiden, medan talarna från norra Sverige förnekat behovet av en sådan. Det ligger i sakens natur att var och en yttrar sig om det han sett och erfarit. Sannolikt kan ingen här närvarande yttra sig om landet i dess helhet. 594 DISKUSSION Landshövding Holmquist yttrar om sitt län, att behovet av en skärpt skogs- lagstiftning gör sig mera gällande söder om Dalälven än norr därom. Av samt- liga dessa yttranden sluter jag mig till att något nämnvärt sådant behov icke föreligger i landet norr om Dalälven. Detta överensstämmer även med min erfarenhet beträffande trakterna närmast norr om Dalälven, där avverkningen varit starkt minskad under kristiden. Det synes mig för den skull ej lämpligt, att Föreningen enligt resolutionsförslagets lydelse yttrar sig utan reservation om landet i dess helhet. Jag vill därför föreslå ett tillägg till resolutionsförslaget av följande lydelse: ”i de delar av landet där så befinnes nödigt”. Överjägmästare Uno Wallmo: Med anledning av ett yttrande att den fara varom det nu är fråga, icke skulle vara så stor, skall jag be att få yttra några ord. Vi hörde redan för 20 år sedan yrkas att avverkningen borde inskränkas, om vi ville ha våra skogar kvar. 1896 års riksdag talar i sin skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillsättandet av en skogskommitté härom och fram- håller samtidigt önskemålet, att en allmännyttig lag måtte komma till stånd, som skyddade skogen mot cveravverkning. Jag nämnde i går, att vårt skogskapi- tal torde uppgå till I miljard eller 1 1/, miljard kubikmeter. I denna uppskatning, som jag gjort så gott som det stått i min förmåga, har jag icke inräknat små- skog under 8 centimeter, och jag har icke heller medräknat barken, varvid visserligen är att märka, att bark kan ingå i vedbränsle, kolhantering m. m. När vi nu ha ett så stort virkeskapital, så är det givet, att, om vår årliga av- verkning uppgår till 40 miljoner kubikmeter och tillväxten eller rättare av- kastningen till 25—30 mi!joner kubikmeter och vi sålunda minska kapitalet med 10 eller 15 miljoner kubikmeter årligen, ett skogskapital på I miljard eller I 2/, miljard icke kan förstöras på några få år. Trots det att 1896 års riksdag redan då talade om överavverkning, så ha vi sålunda ännu skog kvar, fastän vi icke fått någon lag till stånd, som skyddar skogen. Nar det gäller förintandet av ett skogskapital på en miljard kubikmeter eller mera, fordras naturligen mera an ett par, tre årtionden för att förintandet skall märkas av icke-fackmannen. Beträffande det lagförslag, som bränslekommissionen framlagt, så har jag icke hunnit att studera detsamma mera än ungefär en timme. Jag fick det först i förrgår och i går och i dag har jag varit upptagen av annat. Jag har därför icke kunnat tillräckligt sätta mig in i detsamma och skali därför icke kritisera själva utkastet, då jag icke har något utarbetat förslag att just nu sätta i stället. Jag skulle emellertid vilja göra det påpekandet, att detta utkast 1 princip går stick i stäv mot vad jag tänkt mig skulle vara det lämpliga, när vi skola söka få till stånd en lag, som skyddar vårt virkeskapital. En sådan lag bör icke lämna plats för subjektiv uppfattning från den kontrollerande myndighetens sida utan lämna skogsägaren friheten att själv efter bästa för- måga sköta sin skog. Lagen bör helt enkelt inskränka sig till att hindra skogs- ägaren att taga ut mera än räntan på sitt virkeskapital. Därmed skulle icke någons rätt trädas för nära. Men skogsägaren skulle ha rättighet — och detta skulle principiellt ingå i det förslag, som jag skulle vilja se framlagt — att behandla sin skog huru han ville, med vilka arbetsmetoder han ville, och han skulle ha rätt att köra bort alla herrar, som ville kontrollera honom beträffande sättet för vården om skogen. Allt borde inskränka sig till att vart tionde år en uppskattning ägde rum av hans skog, varvid avkastningen (räntan) be- stämdes för kommande tioårsperiod. I övrigt vore skogsägaren helt sin egen herre. BRÄNSLEBRISTEN OCH SKOGSVÅRDEN 595 I det av bränslekommissionen upprättade utkastet till lagförslag se vi, att det kommer att lämnas plats för ett stort subjektivt bedömande från myndighets sida. Skogsvårdsstyrelsens uppfattning och icke strängt matematiska regler blir normerande för skogens vård. Detta är, som jag nyss framhöll, stick i stäv med vad som ingår i min tankegång. Jag anser, att i lagen icke får finnas utrymme för subjektivt bedömande från enskilda skogstjänstemäns sida. Jag vill emellertid, som jag nyss sade, icke nu kritisera detta utkast, men jag tror, att det kan formuleras bättre i helt annan riktning. Bränslekommissionen har dock icke pretenderat på att ha avgivit eit fullständigt förslag, utan den har endast framlagt vad den kallar ett utkast. För övrigt ber jag att få kompli- mentera bränslekommissionen till det initiativ, som den tagit genom denna skrivelse till Kungl. Maj:t. Beträffande det nu av styrelsen för Skogsvårdsföreningen framlagda förslaget till resolution, så kan jag icke förstå annat än att landshövding Holmquist och andra herrar haft rätt, då de betonat, att denna resolution är avfattad i så allmängiltiga ordalag, att det behöves ingen reservation eller några undantag för olika trakter. Jag kan således icke förstå annat än att denna resolution är avfattad på ett lämpligt satt. Jag skall därför be att på det allra livligaste och varmaste få instämma i styrelsens framlagda förslag till resolution. Skogschefen Petterson: Jag skulle endast vilja vädja till Föreningen att man vid bedömandet av det framlagda förslaget måtte granska förslagets motiv, sådana de föreligga i förslaget, och icke som herr Ekman tror, att herr Hammarstrand menar, att de äro. Överjägmästare P. O. Welander: Det vore lyckligt, om det uttalande, som kommer att goras, kunde bliva ett enigt uttryck för Föreningens mening. Man får vara försiktig, då det gäller ctt sådant uttalande, och då flertalet icke var:t i tillfälle att tillräcklig skärskåda saken. Vår behandling av det förslag. som avgivits av bränslekommissionen, kommer väl nämligen att bliva bekant för Kungl. Mai:t och även för andra. När man granskar detta lagförslag, så befinnes det, att det innehåller två olika delar. Den första avser $ 1, den andra ligger i 8 2. Om jag tar den sista punkten först, så tror jag, att det icke finns någon annan mening, än att vi böra vidtaga både kraftiga och snabba åtgärder för att hindra skogarnas sköv- ling genom försäljning. Beträffande den andra delen så kan jag icke, för ie delar av Norrland, som mitt distrikt omfattar, med gott samvete uttala, att vi skulle ha att befara någon skogsskövling på grund av vedhuggning. Beträt- fande dessa län anser jag sålunda icke förslaget vara befogat och icke heller resoluionen, för den händelse den skulle anses stödja ett sådant förslag. För att emellertid få fram något, som vi alla med fullt hjärta skulle kunna vara med om, skulle jag vilja hemställa, om icke resolutionen kunde formuleras på unge- fär följande sätt: Svenska Skogsvårdsföreningen, som denna dag haft under överläggning bränslekommissionens förslag till särskild skogslag, får, i vad denna lag avser stävjandet av skogsskövling genom egendomshandeln, i detta avseende uttala o. s. v. — resten ungefär i överensstämmelse med den upplästa resolutionen. Överjägmästare Uno Wallmo: Det är högst märkligt, att det skall vara skill- nad på skövling av skog, som gått i handel nu i dag eller i går, och på skövling av skog, som icke gått i sådan handel. Skogen far väl lika illa i båda fallen, Jag kan icke tänka mig, att icke Skogsvårdsföreningens medlemmar äro så sak- 596 DISKUSSION kunniga, att de inse denna sak. Den resolution, som Föreningens styrelse fram- lagt, är hållen i allmänna ordalag och avser skydd mot den mångenstädes på- gående exploateringen av skogstillgångarna. Jag hemställer, om icke Skogs- vårdsföreningens medlemmar finna det rätt och billigt att antaga den resolution, som blivit framlagd av styrelsen. Herr Ordföranden: Då ingen ytterligare begärt ordet, ber jag att få yttra några ord, innan vi gå att besluta angående resolutionen. Min uppfattning om saken har jag uttalat i går. Jag är av den meningen, att det är nödvändigt, att 1903 års skogslag ändras så, att den blir kraftigare och ändamålsenligare. Jag skall icke närmare gå in på denna sak, utan kan in- skränka mig till att åberopa vad jag yttrade därom i går. Men om vi sålunda äro av den meningen, att kraftigare åtgärder i detta avseende böra vidtagas, så skulle jag i varje fall kanske finna det något be- tänkligt, om vi utan vidare uttalade oss på det sättet, att vi toge en bestämd ståndpunkt tili det förslag, som är framlagt av bränslekommissionen, och jag har också trott mig finna, att denna uppfattning delas av den övervägande delen av de talare, som här uppträtt. Jag säger, att detta kanske vore betänk- ligt, därför att de flesta av oss icke varit i tillfälle att syna det sålunda fram- lagda lagförslaget tillräckligt. Det torde därför icke vara lämpligt att ingå på lagförslagets detaljer. I fråga om dess särskilda bestämmelser synes det mig sålunda vara bäst att låta diskussionen få utgöra svar på frågan. Jag skall vidare be att få tillägga, att styrelsen haft den uppfattning, som jag nu uttalat, och att det var för att förebygga varje missförstånd, som styrelsen anmodade mig att framlägga sitt resolutionsförslag vid sammanträdets början för att därmed påvisa, att detta förslag icke innehåller mer än vad som uttalas 1 detsamma. ; Får jag förkiara diskussionen avslutad? (Svar: ja.) Här föreligga tre olika förslag till resolution. Det förslag till resolution, som styrelsen framlagt lyder sålunda: ”Med anledning av den starkt stegrade handeln med skogsfastigheter samt den mångenstädes allt för omfattande exploateringen av skogstillgångarna, vili Svenska Skogsvårdsföreningen som sin bestämda uppfatimng uttala, att ome- delbara lagstiftningsåtgärder till bättre skydd för landets skogar äro nöd- vändiga.” Nästa förslag innehåller detta samma styrelsens förslag men med uttalande av, att lagen må gälla endast de delar av landet, där detta kan anses önskvärt. Detta förslag är framställt av herr Andersson. Det tredje förslaget lägger huvudvikten på stävjandet av skogsskövling genom egendomshandel. Det är framstållt av överjägmästare Welander. Något annat förslag föreligger icke. Behagar Skogsvårdsföreningen antaga styrelsens förslag? — Öfvervägande ja-rop. — Eller herr Anderssons förslag? — Overvägande nej-rop. — Eller överjägmästare Welanders förslag? — Övervägande nej-rop. — Föreningen har alltså med övervägande ja antagit det av styrelsen framlagda förslaget. Faldkadnared Fer dy end 4 öm FO NAN KPA ar, a NR Kr fC '-—— NR RV 4” GUNNAR HALISTRÖA - i; u) pc cc - u) Ö & Xx AN GENS FORENIN TIDSKRIFT 16:e ÅRG. 1918 REG DEC. NOV | HÄFT. 11—12 Nordiska Bokhandeln, Stockholm.) (Tidskriften distribueras i bokhandeln genom A RIDER | - UTGIVES AV SVENSKA skoSVÄRDSFORENINGEN. (FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD) PROFESSORN, FIL D:R HENRIK HESSELMAN. FIL D:R NILS SYLVÉN, REDAKTIONSSEKRETERARE. idskriftens pris i bokhandeln 15 kr.,, för madilömtiar (medlemsavgift 3 kr., varför e | ; tidskriften Skagen allenast 12 kr. ringens kontor, Jakobsbergsgatan 9, 3 tr., hålles öppet vardagar kl. 1/210—4,. Rikstel. 2 L | Postadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks Experimentalfältet 32 (MÖR 2 SE m.) och efter kl. 1/26 e. m, i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rilstelefon-& Lidingö 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. Avtryck av uppsateer. och Författarna äro RT ansvariga för sina SEE ler innehåll. INNEHALL: PETRINI, SVEN: Formpunktsmetoden och dess användning för formklåssbe- stämning och kubering. En pröving på granmateriel från Norrbotten .... sid. "SÖDERLUND, NILS L.: Om beräkningen av konstanterna 1 Höjers stamkurvel- = BkNAHOD TSG Dyssel Sea Ges SSD Nasr br RSA ense IRS VOTSrE Jada ena gap d:0 förkag er save SA SCHOTTE, GUNNAR: Om aspens produktionsförmåga. ”Förelöpande meddelanden FREE från sju försöksytor (med 5 fig,) RR Fre TESS BR MP RA STARTA SPEER VE eo 641 SYLVÉN, NILS: Några anmärkningsvärda enar NEERR (ER 06 RSS SE TAS BIE, FaR DÅ 2 In memoriam: ; > Got Etngo Hamzelius:(Ined-2-POLEFAEt) ;AV.:GsAoCH: 23 oc vis se stela le esse Se SN > 663 var: Berg. (med porträtt); :av/sWi, Li sevensor ss deg Selene Se ARS ade at NEN ERA fyan Svensson: (med. porträtt) av GT SCH: sek oss fe sand dess SSR SRA ERNER ERE SE Hamel: Persson: (med 2" porträtt)” av Gi OCH: ::se.oddlole dere sia el SKOR HS LEV Sie OR 660 NA Mauritz Stenberg (med porträtt) av A. W—N :..........ssesooer- RAA » OY Osvald Engströmer (med porträtt) av H. ST—E .........s.»esesstrssrssr rea » RR Ivar Fåhreus (med porträtt) av AA; W—N ....:.s..s.seessesodtvors Sr SEGER RAA vf äl Olof Axelson-Vindahl (med Peres AV ATEN hälen hotet a ss aa SA NE GRASS 670-A Bror "Rossandet (ed. porträtt) "aV-G.) Wi ioes äs ee jlelee es brele ee siste Köga s KR Valerd » GJ Skogsstatistiska meddelanden: 2 RSS MELANDER, HANS: Den första virkesinventeringen å statens skogar ...... KBT ITM Riksdagen: ; ; 2 Beslut under lagtima riksdagen 1918 i frågor som röra skogshushållningen >» Xx 279 Litteratur: Recensioner: E. TROSCHEL m, fl.: Handbuch der Holzkonservierung (rec. ; AVES NN fela g arna oNSr RIS Te SAR ai) FE NS NES TR! ART EA SG SAR SSE Lr ÄN AAA NÄ pA HR NS er LIN Nyutkomna böcker >emoasies css ses so sales es ble pi9ie 0 a ej inb ak Bas sier Ain ALAA KE > Xx 286 Notiser: > Länsjägmäsfarnas förtbildänSsskiurs:aVv.: OA Bossa og sets see aus fälad dara RR 2 288-- Förelasnin gar TOriskosschefernasav: G:s SICH: ooo scse Uipa sölsassle ee. ste en jär Vv KN 200-00 Meddelanden från skogsbiblioteket ......... Fårö S eta L06 SoK ste SSE SEE TIGER NR RS: SV HET a vat UIMATK NAKEN KV see Moss big ete er sand ers ie rå Peo a D Ert OR AS bör ketg ISEN rs GSE > IK 200 EE Skogsadministrationen: : 0 Överläggningsämnen vid överjägmästaremötet 1918 .........ssssesssroöor $i KO Fjarar; "kungl: förordiiupar Och bDeslitb>5l52: 33 ses teie ste se lst RS RESA > NK 20T 0 Domänstyrelsens cirkulär, beslut, framställningar och yttranden ..........«: 3 RN202 SA Yttranden och förslag av skogsbokföringskommittén 00 Håman NT ssd NVS SSE VEN 3 200 En skogsstatens Paraduniform med tillbehör, endast begagnad vid två tillfällen, samt en Släpuniform, obetydligt begagnad, till salu. Persedlarna kunna mot fraktkostnaden sändas till påseende. Anbud märkta »Uniform> torde insändas till denna tidskrifts exp., Jakobsbergsg. 9, Stockholm. q SR PESERINI SÖRMPUNKTISMETODEN "OCH DESS ANVÄNDNING FÖR FORMKLASS- BESTÄMNING OCH KUBERING. EN PRÖVNING PÅ GRANMATERIAL FRÅN NORRBOTTEN. The method of obtaining the form-class and volume of single trees by the use of form- point. An investigation based on spruce material from Norrbotten, Sweden. Förord. nder sommaren 1915 var författaren .indelningsassistent å då- varande Luleå distrikt. I arbetet ingår även formpunktsbestäm- ning för varje provträd under taxeringen, och detta gör att man mycket noga kommer att observera trädens form och utseende. Vid ett sammanträffande i Luleå mellan indelningsassistenterna å distriktet uppstod en livlig diskussion angående formpunktsmetodens direkta till- lämplighet på norrlandsgranen för kubikmasseberäkningar. Vi voro alla ense om att granarna i allmänhet borde ha bättre form, än vad den lågt ansatta formpunkten gåve vid handen, och det beslöts, att en ut- redning över hithörande förhållanden skulle företagas samt att jäg- mästare J. E. WRETLIND och författaren skulle stå i spetsen för den- samma. Vi beslöto vidare att skriftligen vända oss till alla skogsmän i statstjänst inom Luleå och inom Skellefteå distrikt samt särskilt lägga taxatorer och indelningsförrättare på hjärtat att insamla material. Cir- kulär trycktes därför och utsändes. Dessa cirkulär hade följande lydelse: Inom Luleå distrikt hava framkommit vissa tvivelsmål angående möjligheten att direkt utröna granens kubikmassa med hjälp av formpunktsmetoden, och skogstaxatorn därstädes, jägmästare Ake Berg, har gjort en undersökning, en- ligt vilken betydligt för låga resultat skulle erhållas vid användande av nämnda metod. Undertecknade ha därför tänkt söka bringa klarhet i frågan, huru- vida felbedömningen av granens avsmalning med ledning av formpunkten är avsevärd, och om i så fall användbara reduktionstal för norrlandsgranen kunna fastställas. Om skogsstatens tjänstemän inom olika distrikt, i första hand indelnings- aSssistenterna, samarbeta, borde saken lätt kunna utredas genom insamlande 40. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 598 SVEN PETRINI av provträd, på sätt som nedan föreslås, under regndagar eller annan dispo- nibel tid. Därvid skulle först formpunkten bedömas på rot enligt Tor Jonsons metod, fullt objektivt utan hänsyn till på grund av lokal erfarenhet vunnen kunskap om behövliga korrektioner. Därefter utrönes, sedan trädet fällts, den verkliga avsmalningen på och under bark genom klavning vid brösthöjd (1,; m) samt på halva avståndet mellan brösthöjden och toppen. Mätten böra anges i mm, men klavningen kan det oaktat utföras med centimeterklave, på vilken 10- delarna interpoleras efter ögonmått. För att provträdsmaterialet bättre skall kunna utnyttjas, vore synnerligen värdefullt, om även trädens ålder, deras ställning i beståndet — för detta ändamål nöjaktigt uttryckt såsom förhärskande (F H), härskande (H), sidotryckt, (S) eller undertryckt (U) — markbeskaffenheten, fuktighetsförhållandena samt vindexpositionen undersöktes. Ståndortens exposition anges som ringa, nor- mal eller stark. Ett fullständigt uppmätande av trädet i 2-m:s sektioner för att utröna stamkurvans verkliga förlopp, helst såväl på som under bark, skulle ävenledes vara önskvärt. Uppgifterna sammanföras lämpligen i formulär av nedanstående uppställning: I tr DS = Wet ESSIN an | E | | Si Ne Alle... a 8 oa ot) Diam. mmipareten Kron k Mark och |= | | 200 EIB ]R) 0 lst ÖS | ronopark | Ma FÖ FS KR SES ” gl.” ojavst. från marken avi IEEE ; STENS ST ne ens NR ee Län, Distrikt läge 2 SI3l5Tvlseeel |. ).82S s I | |A bä le of: |, ERS - AT | | | tf | | = 20 do) = ae] la Ed 0,3] 3,3) 5,3/ 7,3|etc.| | | I | I | På bark | Under I | bark | Insamlade uppgifter torde efter hand eller efter sommararbetenas slut god- hetsfullt insändas till någon av undertecknade för att samarbetas. I förhopp- ning på Edert intresse för den betydelsefulla frågans snara lösning ha vi äran teckna j SVEN J:SON PETRINI. JE El WRETILIND: e. Jägmästare, e. Jägmästare. Adress: Skogstaxatorn, Luleå. Förutom det ovan citerade cirkuläret infördes även ett upprop i Norrlands Skogsvårdsförbunds Tidskrift av liknande innehåll. Intresset för den blivande undersökningen var stort — hos oss under- tecknade. Någon anslutning vann tanken emellertid ej hos några andra, i varje fall var intresset ej nog stort för att rendera oss något material. Och då säsongen var slut, hade WRETLIND insamlat 40 stycken sek- tionerade provstammar och fört. 64 stycken. Från vårt eget distrikt er- höllo vi visserligen också några provträd, men dessa voro ej sektionerade och kunde sålunda ej användas tillsammans med de 104 sektionsmätta, då noggrannheten ej kunde kontrolleras. mn farten Arts RR PRE TS RR FORMPUNKTSMETODEN 599 Det material som fanns ordnades i Stockholm under december månad 1915 och januari månad 1916 och grafiska stamkurvor upplades efter sektionsmåtten. Jägm. WRETLIND sökte därefter hos K. Domänsty- relsen förordnande att få bearbeta materialet, vilket emellertid avslogs. Sedan har materialet fått ligga ända till hösten 1917, då förf. hos styrelsen för Skogshögskolan och Statens Skogsförsöksanstalt ansökte om studieunderstöd för att få fullfölja undersökningen. Detta beviljades, varefter bearbetningarna ägde rum under höstterminens lopp, och förfat- tandet av föreliggande redogörelse över resultaten verkställdes, sedan förf. blivit anställd såsom t. f. assistent vid skogsförsöksanstalten. Under den tid som förflutit sedan materialet insamlades ha vissa under- sökningar å hithörande område sett dagen i Sverige, nämligen L. MATTS- SONS arbeten rörande formklassen i fullslutna tallbestånd och rörande lärkens stamform. I fråga om gran känner jag intet liknande försök på det gebit varom här är fråga. I det jag här uttalar min tacksamhet till jägmästare WRETLIND för materialet, som han ställt till mitt förfogande och till professor TOR JONSON för råd och anvisningar vänder jag mig särskilt till styrelsen för Skogs- högskolan och Statens Skogsförsöksanstalt med ett varmt tack för dess välvilja, varigenom undersökningen kunnat bli slutförd. Stockholm i februari 1918. Materialet. Såsom ovan omtalats utgöres materialet för föreliggande undersökning utav 104 fällda provstammar. Delvis ha provstammarna behandlats i tvenne skilda grupper på resp. 64 och 40 träd, varjämte då även be- räkningarna utförts för hela materialet. Träden äro tagna från Bodens revir, dels från Ljusåtraktens kronopark, blocken II och IV, dels från Brännbergstraktens kronopark och dels från Slättbergs kronopark. Marken, vara träden ha växt, varierar mycket liksom även bestånden, där de äro tagna. Så härstamma en del träd ifrån rena granbestånd, sådana som ofta förekomma i bäckdalar och på bergens ost- och nordsluttningar. Andra träd åter äro vuxna i blandbestånd eller ha förekommit insprängda i tallskog. Markens fuktighetsförhållanden växla från friskt till fuktigt läge eller försumpat tillstånd. Boniteten och slutenheten ha givetvis också varit växlande. Expositionen har överallt där provstammarna tagits varit ringa till normal. Åldern varierar upp till 300 år för de äldsta, och de yngsta äro något yngre än 100 år. De flesta träden äro dock i 4:de åldersklassen (50-åriga åldersklasser), och det rör sig alltså huvud- sakligen om gammal skog. 600 SVEN PETRINI 3o "A RR i A.m Zz SS Fa 1 NN 10 Pad 3 10 n 1R 15 NY [Eg 16 nn Fig. I. Stammarnas fördelning i 2-em klasser inom bark. Medelgrundytestammen är 15,2 cm HH The dispersion of the stems divided in breast-height diameter classes of 2 cms, measured without the bark. Så som materialet blivit hopsamlat, anser jag mig ganska säkert kunna påstå, att det representerar alla väsentliga olikheter inom det område det gäller. En och annan torde hysa välgrundade betänklig- heter mot att sammanföra ett heterogent material av denna art, då icke ett synnerligen stort antal provträd finnes. Såsom emellertid närmare skall utvecklas beror detta helt och hållet på till vilka undersökningar det skall brukas. I vissa fall är just den garanterade stora variationen en fördel, nämligen om man detta oaktat kan påvisa lagbundenheterna, som då bli desto mera säkra. För övrigt förtjänar att här påpekas huru- som det här behandlade materialet just korresponderar med den taxerings- metod, som användes vid Norrlandsindelningen, varvid provträden ut- plockas utan val på bestämda avstånd i taxationslinjerna. Med kännedom om att diameterfördelningen inom olika bestånd är lagbunden, så att vissa diametrar äro vanligare än andra, och att höjd- kurvans gång lik- som även form- klassens variation ställer sig ganska lika inom skilda bestånd, bör det ej förvåna, att även fördelningen inom provträdsmateria- let i dessa hänse- 5 10 IS oo IS 30. CIL a få : Fig. 2. Höjdkurva å 5-em klasser inom bark. enden far en vISS Diagram showing the heights of the stems, arranged in 5 cms classes regelbundenhet. according to the breast-height diameter without bark. Jag har därför an- sett mig kunna meddela kurvorna över stammarnas fördelning i dessa avseenden (se figg. 1—4). FORMPUNKTSMETODEN 601 De primära bearbetningar, som verkställts, äro: 1:0 Renskrivning av alla uppgifter enligt cirkuläret (sid. 398). 2:o Grafisk uppläggning av varje stam efter sektionsmåtten. 3:o Kontrollering av mätningsfel och tydliga abnormiteter på stam- kurvorna. 4:0 Mätning av formklassdiametern och uträkning av verkliga form- klassen. 35:o Kubering enligt sektionsmåtten på och under bark. 6:0 Uträkning av den formpunktsbedömda formklassen. 7:o Kubering enligt den formpunktsbedömda och efter den verkliga formklassen med användande av JONSONS tabell. Vid sektionskuberingen har använts KUNZES cirkelytetabell, och varje sektion har mittkuberats, så att omkring brösthöjdsmåttet ligger en 2 m:s sektion, omkring måttet vid 3,; meter nästa sektion o. s. v. Det överskjutande toppstycket har kuberats särskilt såsom en kon. Stycket nedanför nedersta sektionen, d. v. s. under o,3 meter, har ej helt med- tagits, utan har 135 cm ansetts bli SERA i skogen såsom stubbe. (I JONSONS tabell är stubben fråndragen 2 av höjden). JAS CRNENE ARS a 2 JE FO ENA BE ERA OT fe 20 AR EN EE AL ON SA KR El GGR ENEAEE een ONS O.SNSs O.5A5 O.E15 verklig frmklass (real values) Se —-—-- bedömd formklass (esämated values) Fig. 3. Fördelningen av de bedömda formklasserna och de verkliga. Ordinatorna äro träd- antalet i en viss formklass. 'Den bedömda formklassen har mindre variationsom- råde än den verkliga. Phe dispersion of the estimated and the real form-classes. 602 SVEN PETRINI Höjdsiffran är därför också justerad, så att stubbhöjden är fråndragen. Verkliga formklassen är uträknad sedan respektive diametrar uppmätts pa de grafiskt upplagda stammarna. Den bedömda formklassen har be- räknats ur formpunkten på så sätt, att JONSONS värden å olika form- punkter och tillhörande formklasser ha grafiskt upplagts till en kurva, där sedan avläsning skett. Den serie, som använts vid den grafiska uppläggningen, är den för normal angivna för 15 cm:s brösthöjdsdiameter i JONSONS tabell.! Vid kuberingen efter formklass enligt JONSONS tabell har använts primärmaterialet till tabellen, vilket välvilligt ställts till mitt förfogande för ändamålet. Här har på grafisk tabell med exakt interpolering efter höjd och formklass uttagits formhöjden för varje träd, varefter kubik- massan erhållits genom multiplicering med resp. träds grundyta. Förutsättningar och allmän metod. Avsikten är att pröva, huru formklassbestämning och kubering ställa sig vid användande av JONSONS tabell och med formpunktsmetoden, så som uppskattningen sker exempelvis vid norrlandsindelningen. Man får då behandla varje provträd såsom ett särskilt fall, i vilket metoden prö- vas. Detta är en rent taxatorisk sak, och vi ha 104 olika fall där me- toden användes. Metodens felmöjligheter böra då rätt väl komma fram, ty den är avsedd att gälla rent allmänt. Ju mera allmänt representa- tivt materialet är, desto säkrare kunna vi alltså efter prövningen se, huru felbestämningen är för enskilda träd. Det är sålunda en fördel, att olika boniteter, åldrar och beståndsförhållanden äro representerade. Formen skall fastslås i varje enskilt fall, och vi skola se till huru detta lyckas. För varje provstam ha vi vissa mått bestämda, vilka hela tiden an- ses vara faktiska och riktiga. Från variationerna på grund av mätningsfel göres ingen korrektion,” ty efter den grafiska uppläggningen och gransk- ningen anses såväl diametrar som höjder vara exakta på så många decimaler som använts. Av massafaktorerna ha vi följaktligen grund- ytan och höjden riktigt bestämda. Då kubikmassan uträknas med hjälp av formpunktsmetoden och JONSONS tabell, uppstå vissa fel på grund av metodens sätt att verka. Jämföra vi den med denna metod erhållna kubikmassan av ett visst träd med den kubikmassa vi erhållit genom ' Det är ganska likgiltigt vilken diameter som väljes härvidlag, då avvikelserna äro minimala, 15 cm motsvarar emellertid materialets medeldiameter,. " Med ett enda undantag. FORMPUNKTSMETODEN 603 sektionskubering, anses alltså det sektionskuberade värdet vara det rik- tiga, och det formpunktskuberade avviker därifrån med ett visst fel. Detta betraktelsesätt är givetvis ej fullkomligt exakt, då själva sektions- kuberingen ej är något absolut, men då vi jämföra värdena med var- andra, betyder det, att vi ej fordra större noggrannhet än vad sektions- kuberingen skänker. Innan undersökningens allmänna gång kan klarläggas, måste vi först se, huru det tillgår vid användningen av den metod för kubering, som skall prövas. Då urskiljas omedelbart trenne olika moment vid JONSONS metod. Det första är bestämmandet av formpunkten. Det andra är be- räknandet av formklassen med hjälp av det erhållna formpunktsvärdet, och det tredje är uppsökandet i tabellen av den kubikmassa, som stammen beräknas ha vid en bestämd formklass, höjd och diameter. Varje av dessa tre grepp kan tänkas ästadkomma fel på den slut- liga kubikmassan. I fråga om det första momentet, formpunktsbestämningen, hänvisas till MATTSSONS (10) undersökning, varvid konstaterades, att formpunkten kunde bedömas mycket nära lika av olika personer. De skillnader i be- dömningen, som visade sig vid jämförelse mellan tre olika förrättnings- män, var så ringa, att MATTSSON anser dem icke i något fall spela någon praktisk roll. Nu är det visserligen sant, att i fråga om granen, och särskilt då det gäller den här behandlade nordliga typen, svårigheten att bedöma formpunkten är större, men detta torde dock icke kunna förrycka under- sökningens resultat. I detta avseende har förf. anställt vissa experiment genom att under loppet av sommaren 1915 bibringa olika prickare färdig- het i att bedöma formpunkten just på gran, och det har då visat sig, att de ha bedömt formpunkten till så gott som exakt lika värden som jag själv. Detta har avgjorts därigenom, att jag först själv bestämt formpunkten och därefter överlämnat höjdmätaren till prickaren, som fått ange vilket värde han ansåg formpunkten ha. Här komma emel- lertid ej att framläggas några specialundersökningar angående denna sak. Att en viss individuell variation härvidlag kan vara möjlig är ju icke uteslutet, men den motverkas av den omständigheten att 64 träd äro bestämda av en person och 40 av en annan. Den viktigaste felkällan är däremot den andra, d. v. s. det fel som uppstår genom att man från en viss formpunkt sluter till en därav be- stämd formklass. Undersökningen har i detta avseende att inrikta sig på skillnaden i varje särskilt fall mellan den beräknade och den verk- liga brösthöjdsformklassen. Den tredje felkällan slutligen är den, att en viss variation äger rum på det sättet, att träden ute i skogen ej motsvara tabellen. TI tabellen 604 SVEN PETRINI EA SA EN FRE RR EPI IT TTT é SÖ YS formpunkt: 4 träd = — = Alga 40 träd EE oe ST d:o 104 träd Fig. 4. ”Trädantalets fördelning i formpunktsklasser. Alla kurvorna ha tvenne maxima. The dispersion of the stems in different formpoint classes. There are two maxima on each curve. förutsättes en viss normalform i varje särskild formklass. Om ett träd har en exakt formklass av t. ex. 0o,653, skulle därmed formen vara fullt bestämd. Men det finns träd som ha formklassen o,6s53, och likväl för- löper ej stamkurvan exakt lika för dem alla. Den variation i kubikmasse- bestämningen, som uppstår härigenom, beräknas för varje provträd saå- lunda, att trädet kuberas enligt JONSONS tabell med användande av den uppmätta brösthöjdsformklassen, varefter skillnaden tages mellan det erhållna värdet och det sektionskuberade värdet. Terminologi. Inom den skogsmatematiska litteraturen liksom inom skogslitteraturen i allmänhet har frågan om facktermerna ej så noga diskuterats, varför en revision härvidlag rätteligen skulle behöva göras. Det är emellertid här ej meningen att närmare gå in på spörsmålet om den allmänna terminologien, men har jag likväl ansett mig böra för klarhetens skull definiera och åtskilja en del av de begrepp varmed arbetet rör sig. Verklig formklass' = JONSONS (absoluta) brösthöjdsformklass = för- ' Kallad verklig formklass till skillnad från den bedömda. FOÖRMPUNKTSMETODEN 605 hällandet mellan diametern på halva avståndet mellan brösthöjd (1,3 m från marken) och trädets topp. Formpunkt = läget av kronans tyngdpunkt i procent av stammens höjd från marken räknat. Formpunktsbedömd formklass = det värde på verkliga formklassen som erhålles med hjälp av en bedömd formpunkt och funktionen mellan formpunkts- och formklassvärden i JONSONS tabell. Formklassenhett = E = talet för formklassen uttryckt i hundradelar: Formklass 0,63 är alltså — 635 £. Formpunktsenhet' = FE = talet för formpunktens procentuella läge å stammen uttryckt i hundradelar. Ett träd, vars kronas tyngdpunkt är belägen 3537 2 ifrån marken säges hava en formpunkt = 37 FE. Medelfelet = medelstorleken av alla fel, beräknad såsom kvadrat- roten ur summan av alla felens kvadrater, dividerad med ” | form-elass | in volume | in se | of the average | method realjvalue | 2 formtslase Wi fit oltme | stem volume | 64 0,620 | —O,640 | —0,020 2,7. NE HÖ:04 1 Il. O50085M S | 40 | —Oj609 | —0,625 —0,016 1,6 Arag RROldosomS 5,5 | = i | 104 | O,616 0,634 — 0,018 —2,)6 5,40. E 0,0085m”? 7:3 Förutom det systematiska felet ha vi att göra med de tillfälliga, varom närmare nedan. Beräkna vi medelfelet, vari då även det systematiska felet ingår, erhålles värdet + 5,, £, där emellertid tecknet + har mindre variationsområde än tecknet — <:Medelstorleken av det fel, som sker vid bedömning av formklassen inverkar på kubikmassan och betyder en feluppskattning av medelstammens kubikmassa av + 7,3; 2, där emel- lertid alltjämt det negativa tecknet har större område än det positiva!. 1 Kubikmassefelet beräknat med hjälp av JoNSONS tabell på följande sätt: Grundytemedelstammen inom bark för hela materialet är 15,2 cm. Ur medelformklass och medelhöjd bestämmes formhöjden och därefter kubikmassan. Medelfelet tillägges eller fråndrages medelformklassen och den nya formhöjden, resp. kubikmassan beräknas. Siff- rorna erhållas som följer: FRE HA | FH D FÖR RESR AE 0,534 | 12,3 6,10 | 15,2 | O,1105 O,380 | TRANS 5,64 | 15,2 | O,1020 | Skillnad i kbm. | 0j0085 Skillnaden utgör 7,3 2 av medelstammens kubikmassa. Medelstammens volym I resp stamgrupper, se Tab. IV, sid. 627. FORMPUNKTSMETODEN 607 Detta värde erhålles, om medelformklassen i materialet användes vid beräkningen. För högsta formklassen skulle detta fel av 35,4 £ betyda c:a 10 3 på kubikmassan. — I fråga om det systematiska felet, d. v. s. huru mycket för lågt man i genomsnitt bedömer, kunna siffrorna a priori ej göra anspråk på fullständig allmängiltighet, då detta beror rätt mycket på huru prov- träden råkat bli kombinerade. Den positiva variationen fråndrages ju härvid helt och hållet och likaså den del av den negativa, som är till sin summa lika med den positiva. Återstoden av variationens belopp är negativ. Emellertid visar materialet i de båda grupperna dock ganska god -överensstämmelse även i detta avseende, och medeltalet för hela mate- rialet ger exakt samma värde — 1,8 £ — som MATTSSON (10) funnit för tallens vidkommande. Detta ger ett betydande stöd åt ifrågavarande värde på huru mycket formpunktsmetoden ger för lågt vid bedömning av formklassen. MATTSSONS undersökning sysslar med fullslutna tall- bestånd vid Voxna i Hälsingland, och den föreliggande hänför sig till glesa granskogar i Norrbotten. Överensstämmelsen pekar hän på möjligheten att vid beståndsuppskattning eliminera det systematiska felet genom korrektion. Innan en dylik åtgärd kan rekommenderas, er- fordras dock givetvis ytterligare undersökningar. Hittills har vid beräknandet av medelfelen endast fästs avseende vid att få fram felens medelstorlek. För detta ändamål kunde även ha an- vänts det numeriska medelfelet, men det ur kvadratsumman erhållna ger säkrare värden, och detta s. k. medelfel har därför föredragits. Om vi vilja få en föreställning om variationen, om maximifel o. s. v. måste vi emellertid taga hänsyn till den omständigheten, att ett systematiskt fel även ingår i bedömningen, så till vida att bedömningen genomgående slår för lågt. För att variationen skall bli rätt klarlagd erfordras därför, att det systematiska felet elimineras, och medelavvikelsen ifrån det medeltal beräknas, omkring vilket lagbunden fördelning råder. Skillnaden vid beräkning av medelvariationen gentemot vid beräkning av medelfelet blir då den, att vi vid beräkningen av medelfelet tagit felen såsom skillnaden mellan det bedömda värdet för varje träd och det verkliga värdet (= det uppmätta i fråga om formklassen); varvid alltså summan av alla fel förutsatts vara = o. I själva verket är skillnaden mellan de positiva och de negativa felen för hela materialet = — 1,8 £, -om vi reducera till den enskilda stammen (Tab. i a). Omkring detta medeltal (— 1,8 £) variera felen och ej omkring o. Ur de kända siffrorna kan emellertid medelvariationen lätt bestämmas (Se t. ex. Yule (1) sid. 133—137), då man vet, att 608 SVEN PETRINI Så ge där 'g är medelvariationen, som sökes, s är det förut beräknade medel- felet och &g är skillnaden mellan de båda värdena från vilka felen eller avvikelserna räknas. För materialet i dess helhet få vi alltså ekvationen (5) Es) a RE På detta sätt är beräknad nedanstående tablå över medelvariationen: (Tab. 1 b), där maximiavvikelsen räknas lika med 3 ggr medelavvikelsen!?. Tab. Ib. Variationen vid formklassbedömning. The variation obtained when estimating the form-eclasses. Antal Medelavvikelse | Maximiavvikelse träd ee Standard variation | Maximum variation Å Number of | på fkl. | på kbm | på fkl. på kbm i stems | ETERN | in volume EE PA in volume | | | | | | | | 4 0,o285m” + 2 ph [0] Et IR JEN 10 m? Sur | 17 E é 4 I SIENNA. | >» 0090 | ,;4 Zo I DE 7 J Ka 0,0205m” I SN 19,2 ÅA | | | | | 7 | | I 0,0237m” | 18.1 2 40 | = SSL | O,0066m? | (SA | ae HELA (| + 0,0237 I RO 2 | | | | | — O,j0174 — 133 Ka | | | I 3 | | | | 3 - S 0,o28om? 24 9 104 | EL CN Ojoo7sm” | 6,5 4 + 15,5 £ + 0,0280 | a KA | | J = 0,0200m? | — 18 ZA Som synes är skillnaden mellan medelfelet och medelvariationen ej stor. En medelvariation i bedömningen äger rum, som uppgår till ett belopp av c:a + 7 2 av medelstammens kubikmassa, varför vi kunna riskera em maximiavvikelse upp till 24 &Z av kubikmassan. TI ett olyckligt fall ha vi sålunda möjlighet att få 21 &Z för lågt och 24 &Z för högt re- sultat, ty det systematiska felet åstadkommer ett fel utöver variationsfelen. I medeltal — medelfelet för en enskild stam — håller sig bedömningen emellan gränserna 9,, Zz för lågt och 6,; 2 för högt. Se vi till huru säkert medeltalet, d. v. s. medelformklassen, är be- oc stämd, så är dess medelavvikelse FREE dar & är medelavvikelsen för Lid det enskilda trädet och 2 är antalet provträd. För 104 provträd är &m = + 0,s E d. v. s. bestämningen är så gott som exakt, om vi frånse ifrån det systematiska felet. För att nedbringa medelavvikelsen till + 1 £ behövs det 26 provträd”, då vi få en maximalavvikelse = + 3 £, förutom det systematiska felet, som är — 1,8 £, säg — 2 £E. Vi kunna således på- 1 Variationen i kbm, som följer av en variation i formklass, blir ej lika, då en viss höj: ning inträffar, och då samma sänkning sker i medelformklassens belopp. Vid små ändringar- blir dock skillnaden obetydlig. ” Vi frånse ifrån möjligheten till variation vid provträdens uttagande. FORMPUNKTSMETODEN 609 stå, att i varje fall 30 provträd få anses tillräckliga att nedbringa medelavvikelsen till + I £, och om vi känna det systematiska felet, kunna vi då bestämma medelformklassen inom de angivna gränserna + 3 £. På kubikmassan skulle detta betyda, att gränserna äro + 4 2 om det systematiska felet är eliminerat, i annat fall emellan — 7 & och + 4-:Z- Då uppställer sig frågan huruvida felbedömningen ställer sig lika inom olika formklasser. För att undersöka denna sak indelas hela provstams- materialet i verkliga formklasser, vardera omfattande 3 formklassenheter, och inom varje sådan klass uträknas den bedömda formklassens fel i förhållande till den verkliga för varje särskilt träd. Problemet sönder- faller i två olika delar. För det första frågas, huruvida man i allmänhet bedömer i lika grad för högt eller för lågt inom de olika formklasserna. Och för det andra gäller det att bestämma medelfelet i bedömningen för varje särskild formklass för att klargöra, om felmöjligheterna vid be- dömning av ett enskilt träd äro olika inom resp. formklasser. I tab. 2 meddelas resultaten av dessa räkningar. Zab. 2. Fel vid formklassbedömningen i olika formklasser. Errors in the estimation of different form-classes. I a ARS SO Antal | Felbedömning i medeltal, | Medelfel VED deviation klass en- rd för högt eller för lågt = | : f= =2 | ligt mät- | träd | AR AN é | | É verage error, positive or negative ning Number 2 2 0 on | Real of stems | Går träd | träd | 104 träd | Går träd | | 40 träd | 104 träd| | form-class | stems | stems | stems |j stems stems stems | 4 ' | || | | I I | | O,475 I + 16,7 Z = + 16,7 7 + 16,7 E| — + 16,7 £| O,525 5 + 8,5 £/+ 6,5 £l+ 7.7 Al+ 8,8 E+ 8,4 E+ 83,7 Al 0,575 | 17 Fl 24 ÅT KIsr BIF. Ir lt 3 s E+ 30 Bit 4.2 Z bytes 427 FET Ag RE Sa El+ 33 E+ 33 El 0,675 28 -— 4:9 2 4,2 Ej— 4,6 Zl+ 535 El + ME sn) 0,725 8 =S 153 | — je 7.3 Hj FE 8,0 El — fe 8,0 | | 05775 | 3 In R253 El— 9457 El|— 1145 Z|+ 12,4 PÅ 9,7 SSA II 4 4 | | | Symaigal,. 0801 2 LR BRA tjat ART SA Medelformklasserna äro respektive för 64 träd: 0,640 > 40 > 0,625 > 104 > 0.534 En blick på tab. 2 visar genast den slående överensstämmelsen mel- lan resultaten från materialets båda grupper. Med all önskvärd tydlig- het framgår det, hurusom de låga formklasserna bedömas för högt, un- der det att de höga formklasserna bedömas för lågt. Kring medelform- klassen slår bedömningen bäst. "Med avseende på medelfelen utan hänsyn till tecken visar sig samma tendens, d. v. s. att i närheten av medelformklassen sker bedömningen 610 SMENS PEURROINI säkrast — medelfelet är här endast + 3,; £ — under det att de extrema klasserna få ett högre medelfel åt båda hållen. Båda dessa förhållanden äro redan förut konstaterade för tallen (MATTS- SON 10). Att bedömningen skulle slå bäst omkring medelformklassen är f. ö. även angivet av JONSON själv (JONSON 6). Korrelationsundersökningar. Exner (3), Westergaard (2), Yule (1). Om man vill undersöka vilket samband som existerar emellan form- punkt och formklass, kan detta åskådliggöras på olika sätt. En metod som äger fördelen av en viss matematisk exakthet är korrelationsmeto- den. Detta sätt att åskädliggöra sambandet emellan olika företeelser har föga kommit till användning inom den skogsmatematiska litteraturen, ehuru det givetvis har stor betydelse. Dock får man ej heller övet- skatta vad som kan konstateras på detta sätt, då metoden, såsom nedan skall antydas, lider av vissa begränsningar. Inom statistiken hava korrelationsundersökningarna en mycket viktig plats. Då man numera talar om korrelation, menar man därmed PEAR- SONS metod för beräknande av sambandet mellan två eller flera serier av värden.? Om det är fråga om tvenne serier, förutsättes det, att vär- dena höra ihop två och två, d. v. s. bilda värdepar. Vi vilja exempelvis studera sambandet mellan formpunkt och form- klass hos enskilda träd. VWVärdeparen bildas då av varje individuellt träds resp. formpunkts- och formklassvärde, och värdeparens antal blir lika med antalet i undersökningen ingående träd. Om serierna äro X, och X, och antalet värdepar är = 2, så äro de DN Pa aritmetriska medeltalen resp. ER och SR Avvikelserna från dessa medeltal uträknas och betecknas med x, och x, i motsvarande serier. Vi få alltså z stycken r,-värden, omväxlande positiva och negativa, likaså 2 stycken r,-värden med olika tecken. Summan av de positiva x, värdena är = summan av de negativa x,-värdena, likaså är den posi- tiva r,-variationens belopp = den negativa, vilket följer därutav att +, och r, äro avvikelserna från aritmetiska medeltal.” Vi antaga nu att X, är en serie formpunktsvärden för vissa träd till 1 ett antal av 2 stycken och X, äro motsvarande formklasser på samma ! Framlagd i PEARSON: The Grammar of Science, London 1900. ? Detta under förutsättning att tillräckligt exakta värden användas, Om medeltalet är avrundat, blir det alltid en skillnad mellan summan av de positiva och summan av de ne- gativa avvikelserna. FORMPUNKTSMETODEN 611 trädmaterial. Avvikelserna från medelformpunkten för hela materialet bilda serien +r, och avvikelserna från medelformklassen bilda serien £,. Om det nu förhåller sig så, att en viss positiv avvikelse ifrån medel- formpunkten medför en likaledes positiv avvikelse ifrån medelformklas- sen, d. v. s. att ett högt värde för formpunkten å ett visst träd bety- der att formklassen för det trädet är högre än medeltalet, så föreligger positiv korrelation. Om det i stället vore så, att ett formpunktsvärde, som är över medeltalet, betyder en formklass hos trädet i fråga, som är under medelformklassen, så skulle negativ korrelation föreligga. För att åskåd- liggöra huru variationerna i formpunkt och i formklass följas åt, med- delas i grafisk framställning serierna r, och x, för det använda mate- naet (Se fig: 5). Vi utgå ifrån den förutsättningen, att en viss positiv korrelation fin- nes och vilja nu skaffa oss ett uttryck för huru starkt sambandet är, d. v. s. i huru många fall variationen går åt samma håll. Fördenskull bilda vi serien &r, £,, i det vi multiplicera varje avvikelse från medelta- let i formpunkt med samma träds avvikelse från medelformklassen. Här- vid hålles reda på tecknen. Då variationen går åt samma håll blir pro- duktén positiv. Skillnaden mellan summan av de positiva produkterna 7, rr, och de negativa produkterna +, r, utgör ett mått på huru ofta samvariation äger rum. Ar skillnaden = o föreligger ingen korrelation. Vi antaga, att en positiv skillnad uppstår, d. v. s. att variationerna i övervägande grad gå i samma riktning. Men denna skillnad måste redu- ceras efter antalet värden, då i annat fall korrelationen alltid skulle växa, ju flera värden av serien man undersöker. Därför dividera vi det er- hållna talet med zz. För att sedan få uttrycket för korrelationen pro- centiskt och ej i absolut mått, dividera vi ytterligare uttrycket med me- Sa delstorleken av produkten r, r, beräknad till s, &, då os, = RR och a och s, äro medelavvikelsen från medeltalet i resp. formpunktserien och formklasserien. Korrelationskoefficienten, 7, är sålunda - ES , där 2(r, £r,) är tagen med hän- syn till tecknen. Tecknet för Zx, r,) bestämmer tecknet för >. Korrelationskoefficienten 7 kan växla ifrån + 1, då fullständig positiv korrelation är för handen, över o, då alls ingen korrelation kan spåras, och till — 1, då fullständig negativ korrelation råder. En korrelations- koefficient av t. ex. + 0,35 betyder i detta fall, att 35 2 av variatio- SVEN PETRINI 612 HYAVENN FEN Sdv FÖRELÄSTE AES TEES 2 EAS AE ES EL IT AE Fa ETT EE ER SES EN EN LEE Fe EEE SES ES KE EN IR NN EN IN IA ET ER TEE Fd ee SEE EE NOR EES EE AN SA ES EE TEE Sn a ne a EEE FRE AN EES EE EA SE fe EA Fed FR AA EEE EN AE EE CA 613 NKTSMETODEN - j FORMP suaassveppuwusog tofu vudvIpjaq Pam UFTIISKSPPPUIOJ I 420 APEYJANS PIL 51 "ojvOr IUlOd-w10j Our Fm SI KORKUJD-WID] FYI 10 HVOR IUI, EEV|jO-UNOJf PUu Iurod-uuoj "des al Jo FAnjvA AÄVIDAN Ol WOTJ EUONVIAP OYT "HOTNVJaLIOY Atnsod 100 011910] (uafur vjvIuOs «MO uap =) 19amjapam sapun 'dsar 19AQ vä ssvppuaoj 420 Pjundumuoj opyq vp He op I 'sudtasspjundwsoj 149 $S—14 YjUYS tuuvs vusdpund vy usasspjundusop Tf (Ex wrour uappundunrojfapaur uppr BUTaSJONIAAV "q Oo BST UILIas) UassPPPUOJ[apaw VÄLPIDA UaPp UVI VU IAAR 490 (lv UuanIas) 19jerreu Vjö4 El —L ——— — — — — EE FE - — — - . -— — —Jn — KS 1 ch FI NE / V / 3 1 / + Vv fer ” NON , RR NE Vg Vv Serien A 8 oreningens Tidskrift 1918- Skogsvårdsj 41. 614 SVEN PETRINI nen i formklass bestämmes av variationen i formpunkt, sålunda, att i 35 fall på 100 följer med en positiv avvikelse ifrån medelformpunkten även en positiv avvikelse ifrån medelformklassen.! Korrelationsräkningen förutsätter en lineär funktion såsom samband mellan storheterna, så att om funktionen är av högre grad än första (t. ex. en andragradsekvation eller omvänd proportionalitet) blir 7 alltid mindre än 1. Behandlas nu hela materialet på sätt som ovan beskrivits fås FOTS Sas O3SLG HÖVISII ER För att emellertid få ett fastare grepp på vad sambandet betyder, brukar man räkna ut sannolika felet på 7. Man sätter då 7=0,35 +/f, / är sannolika felet och anger det spelrum, som sambandet har en- ligt den lineära funktion, som är den tysta förutsättningen för korrela- tionsräkningen. De gränser som 7 får genom att man ger / olika tec- ken, bli alltså 7;+/ och 7—/, och det är lika sannolikt, att ett värde skall ligga mellan dessa gränser, som att det skall ligga utanför dem, d. v. s. mellan det område av —+ 1 till — 1 som ej upptages av r+/ till ;—j I detta fall är /f=+o0,o058 och således ”=0,351 F 0,058. Man anser, att / ej får vara större än g om ett samband skall kunna påstås vara av någon betydelse. Ju mindre spelrummet är, desto säkrare är givetvis korrelationen. Nu är det alltså ådagalagt, att en positiv korrelation finnes inom det undersökta materialet mellan formpunkt och formklass. Då frågas, om den kan anses vara tillräckligt stark. I fråga om sannolika felet uppfyller den fordran, ty / är mindre än Dock måste man säga, att sambandet är väl svagt för att läggas 1 Då man härvidlag räknar som om varje avvikelse hade medelstorlek, får man i själva verket ett maximivärde på det antal fall då samvariation äger rum. Ty om till exempel en positiv korrelation föreligger, kan man förutsätta, att den säkrast skall inträffa, då avvikelsen är stor, d. v.s. att i förevarande fall en betydande ändring av formpunktsvärdet i förhållande till medelformpunkten skall åtföljas av en avvikelse i formklass i förhållande till medelform- klassen, som går åt samma håll. De fall, då avvikelserna ej följas åt, kunna sålunda po- neras övervägande vara sådana, då avvikelserna äro mindre än medelavvikelsen. Räkna vwvi därför med hjälp av medelavvikelsens belopp ut antalet samvarierande värdepar, erhålla vi följaktligen ett maximivärde på korrelationen. FOÖRMPUNKTSMETODEN 615 till grund för en beräkning av den lineära funktionen för att sedan an- vända denna funktion till att ur formpunkten bestämma formklassen, ty såsom ovan sagts visar storleken av 7, att i högst 351 fall på 1000 är variationen i formklass bestämd genom variationen i formpunkt. Regressionen, d.v.s. den konstant, som fäs, om man sätter vr, =6 AX har jag emellertid beräknat och fått 6 = 7.34. Detta betyder, att en ändring i medelformpunkten från exempelvis 63 till 64 skulle medföra en ändring av medelformklassen av 0.7 formklassenheter, d. v. s. från 0.65 till 0.657. Om vi jämföra med JONSONS tabell, skulle en ändring från formpunkt 63 till 68 enligt vår regression betyda en ändring från formklass 0.63 till formklass 0.687, medan tabellen upptager en ändring från 0,65 till 0.675. Nu är emellertid JONSONS samband mellan formpunkt och formklass ej någon lineär funktion (se fig. 6 al. Därför skulle man ju kunna för- moda, att denna funktion uppvisar ett närmare samband, en större korre- lation, mellan den formklass, som bedömts enligt formpunkt och JONSONS funktion, i förhållande till verklig formklass. Om nämligen denna funk- tion vore idealisk, skulle ju de bedömda formklasserna bli exakt desamma som de verkliga och korrelationen alltså = + 1. Jag har undersökt denna sak på övligt ovan beskrivet sätt och funnit, att korre- lationen mellan de enligt JONSONS funktion (fig. 6 a) bedömda form- klasserna och de verkliga formklasserna blir så gott som exakt den- samma som korrelationen mellan formpunkt och verklig formklass. Man får 7 = + 0.353 + 0.058. MATTSSON (10) har för Zallez inom slutna bestånd undersökt korrelatio- nen mellan formpunkt och formklass och funnit i ett fall 7 = + o0.o88 ochi ett annat fall 7 = — 0.169. Sannolika felet är ej uträknat för dessa korrelationskoefficienter, och det vore även överflödigt att räkna ut detta, då sambandet visar sig vara så svagt. 1?” För ifrågavarande granmaterial förhåller sig alltså denna sak betydligt olika mot vad MATTSSONS undersökningar för tallen uppvisa, då ett klart samband har konstaterats med ganska snäva sannolikhetsgränser. Nu är det emellertid ej mer än rättvist att här särskilt påpeka, att denna korrelation gäller formklassbestämningen å enskilda träd. JONSON har framdeducerat sina serier ur medeltal, och de äro även avsedda att användas för erhållande av medelformen eller ”normalformen' för att begagna JONSONS terminologi. Det är alldeles tydligt, att en korrela- tionsräkning, avsedd att visa sambandet mellan formpunkten i medeltal för en viss formpunktsklass och den därmed följande medelformklassen skulle ge ett vida vackrare resultat. Mitt material lämpar sig emellertid ej för en dylik behandling, varförutom det ej är fullt lämpligt att sam- 616 SVEN PETRINI manblanda beståndsundersökningarna med undersökningar rörande en- skilda träd. Jag vill dock styrka påståendet om en vackrare överens- stämmelse medelst en hänvisning till materialet i dess belhet. Medelformpunkter och därav härledda medelformklasser för de tre grupperingarna 64, 40 och 104 träd resp., motsvarande medeltal av de uppmätta, verkliga formklasserna samt av de formpunktsbedömda form- klasserna, då varje träds formklass har uttagits med hjälp av formpunkts- värdet och JONSONS funktion och medelformklassen för varje gruppering därefter uträknats = det aritmetiska medelvärdet, äro meddelade i ne- danstående sammanställning. | Medelformpunkt 57 2, Medelformklass ......... o,625) verkl. medel- 64 träd Medeltalet av formpunktsbedömda formklasserna 0,620]| formklass. 0,640 | Medelformpunkt 54 2, Medelformklass ......... o,613) verkl. medel- 40 träd iMedeltalet av MOrmklassetha >. cc see se 0,609| formklass. 0,625 | Medelformpunkt 56 2, Medelformklass ......... 0,620] verkl. medel- reg TN Medeltalet av rormkldSsekia mn... 0,616| formklass. 0,634 Av sammanställningen framgå två saker av intresse. Medelformklas- sen visar sig kunna bestämmas medelst formpunktsmetoden på ett så- dant sätt, att om man åtnöjes med den noggrannhet, som anges av en klassvidd av 5 £ (såsom i tab. 2), så falla medeltalen av de formpunkts- bedömda och de verkliga formklasserna inom samma klass. Vidare sy- nes resultatet bli bättre, om man endast tager medeltalet av alla form- punkter och därur bestämmer medelformklassen, emot om man för varje träd först tager ut den formklass som dess formpunkt skulle motsvara. Medelformklassen blir nämligen i alla fallen bättre bestämd, d. v. s. närmare lika med det verkliga värdet, då medelformpunkten användes. Då jag delar in mitt material i formpunktsklasser och tar medelform- klassen inom varje (klassvidd 5 F E), får kurvan det förlopp som fram- går av den streckade linjen å fig. 6 a. De låga formpunkterna visa sig genomgående ha högre formklasser än vad som anges av JONSONS kurva, vilket ju också förutsågs redan innan materialet började insamlas, då det just var denna iakttagelse, som gav anledning till undersökningen. Ställer man sig på den ståndpunkten, att trädens form bestämmes av mekaniska krafter, främst då vindtrycket på kronan, är också denna skillnad lätt att förklara. Granen i Norrbotten har en ofta nära nog cylindrisk krona, som går mycket längt ner på stammen. Men de lägsta partierna av kronan befinna sig i ett för vinden mera skyddat läge, då vinden får antagas ha ringare kraft i ett höjdskikt, ju när- FORMPUNKTSMETODEN 617 mare marken detta befinner sig. Friktionen mot markens ojämnheter liksom särskilt det hinder, som träden utgöra, måste nämligen minska vindhastigheten i de lägre skikten. Men dessutom tillkommer den om- ständigheten, att för en cylindrisk krona en ändring i kronans utsträck- ning nedåt mot marken ej är proportionell mot tyngdpunktens i kronan därav orsakade nedflyttning, om man tänker på den mekaniska ökningen i böjande kraft — ens om vindtrycket vore lika per ytenhet utefter hela stammen. Hävstångsarmen är ju allt kortare för tillskottet i kron- yta, varför ökningen i kraftmomentet minskas ju närmare marken man kommer. Vore kronan däremot att anse såsom en kon, d. v. s. med Fr SMR genomskärning, skulle en förflyttning nedåt av formpunkten PP 40 Fig. 6 a. Få serie BAER av formklassen ur värdet på formpunkten. Den streckade linjen är den serie som fås ur mitt undersökningsmaterial. Siffrorna inom parentes avse antalet träd. Jonsons' function determining the form-class when the form-point value is known. The broken line is drawn up with the use of figures from the present investigation. visserligen alltjämt betyda en minskad hävstångsarm för tillskottet, men detta skulle — om ock ej fullständigt — motvägas av att kronvidden ökas nedåt, så att ytan för vindtrycket förstoras, och ökningen i böjande kraft bleve närmare lika för en lika förflyttning utefter hela stammen. Om man tager i betraktande de förhållanden som nu påpekats, följer därav, att den uppställda funktionen för den formklass, som en viss formpunkt ger, ej utan reduktion kan beräknas fullt stämma för det undersökta materialet, utan det bör förhålla sig just på det sättet som framgår av fig. 6 a, att de låga formpunkterna äro kombinerade med något högre formklasser än vad JONSONS siffror ge, då i hans material kronorna säkerligen voro mindre djupgående och mindre närmade sig den cylindriska formen. Man kan sålunda förklara och försvara de avvikelser som materialet ger, om vi söka bestämma den formklass som ett visst formpunktsvärde 618 SVEN PETRINI OMIS OSS Oo. O.61s OMS Fig. 6b. Kurva över de formpunkter som höra till olika brösthöjdsformklasser. Den hel- dragna linjen är JONSONS siffror från tabellerna. The average form-point values of the stems divided in different, real form-classes. The unbroken line represents JONSONS” values. betyder. Men vi skola nu gå ett steg längre. Om det förhåller sig så, att formklass och formpunkt ha samband med:' varandra, då böra vi få fram detta samband säkrast genom att utgå ifrån den säkrast bestämda faktorn, som är den uppmätta formklassen inom bark. En viss form- klass bör ha ett avgränsat variationsområde ifråga om de formpunkter som träden kunna ha, om de tillhöra denna bestämda formklass. Häri- genom ha vi också eliminerat ur klassindelningen det subjektiva mo- ment, som formpunktsbestämningen för med sig. Vi röra oss med full- komligt objektiv indelningsgrund och kunna vänta oss att medeltalen av formpunktsvärdena inom varje formklass skola bilda en lagbunden serie. Fig. 6 b visar resultatet av denna undersökning. En stigande form- punkt kan icke konstateras åtfölja den stigande formklassen. I jämfö- relse med FONSONS i tabellen angivna värden kan ingen överensstämmelse FORMPUNKTSMETODEN 619 konstateras, utan kurvan får ett fullständigt olika förlopp. Detta betyder således, att inom en formklass är variationen i formpunkt mycket stor, och denna variation synes ej vara begränsad genom att man håller sig till någon särskild formklass. Ställa vi detta i samband med korrelationsräkningens resultat, få vi en klar belysning över att det ej kan tjäna något till att för enskilda fall begagna ett matematiskt samband, då endast 335 24 av variationen följer sambandet. 635 No av variationen är fri, så att formpunkt och form- klass ej ha något med varandra att skaffa. Den slutsats, som härur är fullkomligt oundviklig, är den, att formpunktsmetoden ej kan användas för formklassbestämningen av enskilda träd. Liknande undersökningar som i tallbestånd verkställts av MATTSSON (10) visa alldeles lika förhållanden som ovan redogjorts för. Rent allmänt får man därför säga det vara konstaterat, att formpunkten icke anger vare sig det enskilda trädets formklass, ej heller formklassen för någon särskild gruppering inom beståndet utan blott och bart beståndets me- delformklass.” I det senare avseendet föreligga emellertid ej tillräckliga undersökningar för att man skall kunna bilda sig en säker uppfattning om med vilken noggrannhet metoden verkar för bestämmande av me- delformklassen för skilda bestånd. MATTSSON (10) har visserligen för 7: stycken tallbestånd utfört en dylik variationsberäkning, men torde det erfordras ytterligare undersökningar innan resultaten få anses fullt säkra. Enligt MATTSSON kan emellertid medelformklassen i ett bestånd bestäm- mas med hjälp av formpunkten med en medelvariation från det rätta värdet av + 2 E, om det systematiska felet elimineras. Det systema- tiska felet är som upprepade gånger nämnts = — 1.$ E. Då återstår att se, om någon överensstämmelse från formpunktsteori- ens ståndpunkt står att få med avseende på de här relaterade resul- taten. Vid ett diskussionsmöte på Skogshögskolan, där här framlagda undersökningar voro föremål för diskussion, framhöll professor JONSON en del synpunkter, som för frågans rätta bedömande ej torde böra ute- slutas i detta sammanhang. Det är tydligt, att inom ett bestånd vinden ej kan verka fullt lika på alla stammar, om slutenheten och trädens höjd variera. Somliga träd skyddas sålunda mera av sina grannar än andra. Ett visst bestämt läge av kronans tyngdpunkt kan därför ej alltid i det enskilda fallet be- räknas ge samma formklass.” Vindens genomsnittliga anfrestning på ! Såsom ett bestånd kan man i detta sammanhang även betrakta ett provträdsmaterial, om detta är tillräckligt stort. ” Angående variationen i vedstyrka se Jonson ($, 9). 620 SVEN PETRINI beståndet ger emellertid upphov till utbildandet av en stamform, som i sin tur avhänger av, formpunktens genomsnittliga placering på träden. Omkring denna medelform, normalform, variera träden i beståndet, så att snart sagt alla formklasser finnas representerade, men tätheten i för- delningen är störst kring medelformklassen. Det enskilda trädet, som kan ha t. ex. en mycket hög formklass, kan samtidigt mycket väl ha en kronansättning, som svarar emot en låg formklass, ty kombinations- möjligheterna äro ej så begränsade. Om emellertid hela beståndet i genomsnitt har en lågt ansatt formpunkt, så följer därav, att det me- deltal, normalformen, kring vilken stamformerna i beståndet variera, nedflyttas i motsvarande grad, d. v. s. medelformklassen sänkes. Man kan därför icke begära, att formpunkten skall ge reagens på formklassen annat än för bestånd med olika krontyper. Detta resone- mang får ett gott stöd genom en jämförelse emellan de korrelations- undersökningar som verkställts av MATTSSON (10) och av förf. Den förre, som sysslat med fullslutna tallbestånd, erhöll ingen eller nästan ingen korrelation mellan formpunkt och formklass för de enskilda träden. För- fattaren, som bearbetat material, hämtat ur vitt skilda beståndstyper, erhöll en tydlig korrelation, ehuru sambandet måste anses vara för svagt för att därpå grunda skogsmatematiska beräkningar. Dessa skiljaktiga resultat kunna tänkas få en enkel förklaring genom nu anförda synpunk- ter. I det fullslutna tallbeståndet äro kronorna ansatta på tillnärmelse- vis samma höjd på stammen, krontypen är sålunda ganska enhetlig. En formpunktsbedömning av formklassen bör då ge till resultat ett ganska lika värde för olika trädindivider, nämligen det värde som gäller såsom medeltal för hela beståndet. Men omkring medelformen variera de enskilda stammarna oberoende av den individuella krontypen. En korrelationsräkning för formpunkt och formklass i fråga om de enskilda träden måste ge korrelationskoefficienten ett värde som är nära = 0. Inom författarens granmaterial gäller däremot, att träden ur olika be- stånd i viss mån kunna anses vara representativa för de olika bestån- dens medelformklasser, och att de större skillnader i krontyp som före- komma, verkligen också visa sig sammanhänga med skillnader i form- klass. En korrelationsräkning bör därför här kunna påräknas ge ett bättre resultat. (Jfr noten å sidan 614). Att ur detta resonemang draga några slutsatser om formpunktsme- todens större tillämplighet inom ett ur beståndshänsyn heterogent ma- terial än inom jämna bestånd vore naturligtvis alltför djärvt. Den nytta man har härav, inskränker sig i detta fall därhän, att det kan ge en mycket plausibel förklaring över de olika resultat, som faktiskt föreligga FORMPUNKTSMETODEN 621 med avseende på korrelationsundersökningarna för tallbestånden och för mitt här behandlade material. Då det emellertid nu ansetts opportunt att framhålla, att man av formpunktsmetoden ej får begära någon överensstämmelse ifråga om de enskilda trädens formklasser, kan det vara skäl att påpeka, hurusom pretentionerna härvidlag från början visst icke varit lika små. Alltjämt fabriceras sålunda Christens höjdmätare med en skala på vänstra sidan, där den en viss formpunkt motsvarande formklassen kan avläsas, och meningen är alltså, att för varje enskilt träd skall formklassen kunna bestämmas ur formpunktsvärdet. Av föreliggande undersökningar fram- går tydligt, att denna skala ej vidare bör komma till användning. Då uträkningarna för korrelationskalkylen äro gjorda, får man direkt ur de såsom mellanled uträknade kvantiteterna några uppgifter, som i och för sig ha ett visst intresse. Sålunda beräknas &, och &, för resp. formpunkt och formklass, d. v. s. medelavvikelsen ifrån medelform- punkten och medelformklassen inom materialet. Medelavvikelsen ger ett uttryck för huru mycket formpunkt resp. formklass variera inom ett material, som hopsamlats på det sätt som skett för det ifrågavarande. Medelavvikelsen är i formpunkt + 7.18 F E och i formklass + 3.27 E. Medelformpunkten är 56 och medelformklassen är 0.634 inom bark. Nu ha vi också en möjlighet att pröva, huruvida materialet i avse- ende på formklass och formpunkt följer fellagarna, d. v. s. om fördel- ningen är den lagbundna enligt binomialkurvan. Om detta är fallet, så skall storleken å den numeriska genomsnittsavvikelsen, om man räknar avvikelserna ifrån medeltalet, utan hänsyn till tecken, förhålla sig på ett visst sätt till medelavvikelsens storlek. Vi beräkna den numeriska ge- nomsnittsavvikelsen och få för formpunkten värdet 6.06 F E och för formklassen 3.95 E. Medelavvikelserna (os, och og) äro resp. 7.18 F E och 35.27 E. Divideras medelavvikelsen med genomsnittliga numeriska avvikelsen, fås kvoterna 1.19 och 1.33 resp. för formpunkt och form- klass. Om gruppering efter felkurvan äger rum, skall värdet vara 1.25. (Se exempelvis SANDMO [4].)' Härvidlag kan man ej fordra absolut ex- akt överensstämmelse, utan man får nog förklara sig vara nöjd med de erhållna värdena, vilket således visar, att tendensen föreligger hos såväl form- punkts- som formklassvärdena inom materialet att ordna sig i enlighet med felkurvan. Genom detta konstaterande fastslås, att sannolikhets- kalkylens lagar gälla för det ifrågavarande materialet, och de slutsatser som kunna dragas ur undersökningarna äro då ej tillfälliga utan kunna anses ha mera allmän räckvidd. 1 Den ena kvoten slår lika mycket över 1,25 som den andra slår under. Medeltalet är 1,26. 622 SVEN PETRINI Sambandet mellan trädens form och brösthöjdsdiameter. En sak som skulle kunna intressera vore nu ett klarläggande av sam- manhanget mellan formklassen och andra stamfaktorer, såsom höjd och diameter. Emellertid har jag ansett, att dylika undersökningar böra läggas på material, som är insamlat på annat sätt än det ifrågavarande. MATTSSON har för lärken sysslat med dessa frågor. Rörande förhål- landet mellan medelhöjden och medelformklassen ser jag ingen anled- ning att här orda. Däremot vill jag i förbigående nämna något angå- ende frågan om samband mellan formklass och diameter. MATTSSON (10) har för tallen visat, att ingen korrelation råder emellan diameter och formklass i fråga om enskilda träd, eller rättare att korre- lationen var än positiv, än negativ och alltid mycket svag. I fem fall blev den positiv och i tre fall negativ. HKorrelationskoefficienterna vari- erade mellan —+ 90.16 och — 0.33. Sannolika felet är ej beräknat. I sitt arbete om lärken sysselsätter sig MATTSSON (11) även med denna sak. Det är ju en allmän uppfattning, att de grövre brösthöjdsdimen- sionerna ha en lägre formklass, och så som resultaten av lärkundersök- ningarna i detta avseende utfallit, skulle det kunna synas, som om denna uppfattning fått en viss bekräftelse genom korrelationsräkning- arna. Sålunda erhölls för det övervägande flertalet undersökta försöks- ytor på lärk en negativ korrelationsfaktor, och i stort medeltal för alla ytorna fick MATTSSON en korrelationskoefficient av — 0.28, då maximifelet för en enskild bestämning uppges till + 0.70. Regressionskoefficienten uträknas därefter, d. v. s. den rätlinjiga funktion, enligt vilken ändring- en skulle ske, och det visar sig då, att ändringen inom ett bestånd i formklass från den klenaste dimensionen till den grövsta blir mycket obetydlig. MATTSSON anför på grundvalen därav såsom resultat, att inom hans bearbetade lärkmaterial har säkert konstaterats en svag tendens till fal- lande formkvot med stigande brösthöjdsdiameter. Med anledning av detta vill jag foga några anmärkningar till detta kapitel, då jag anser resultaten i MATTSSONS arbete vara oklart formule- rade. Korrelationsräkningarna ha verkställts stam för stam och resul- taten gälla följaktligen sambandet i fråga om de enskilda träden. I detta avseende kan jag ej finna annat än att korrelationen mellan formklass och diameter enligt de framlagda undersökningarna får anses vara myc- ket begränsad, och att man kanske borde kunna om icke avföra frågan från dagordningen så åtminstone ge den en annan form. De funna korrelationsfaktorerna variera nämligen betydligt och äro dessutom ganska låga. Växlingen för olika provytor (= olika bestånd) FORMPUNKTSMETODEN 623 ligger mellan + 0.445 och — 0.593. Redan den omständigheten, att korrelationen kan ha olika tecken, ger anledning betvivla, att samband föreligger. Men vidare är maximifelet, alltså även sannolika felet, betydande, så att det spelrum man får för den uträknade funk- tionen blir för stort. Då det dessutom konstateras, att i en enskild diameterklass variationen är lika stor i formklass som inom beståndet i dess helhet, finnes det ingen anledning att uträkna regressionen för att påstå, att ändringen sker efter den funna funktionen. Det enda skäl, som föreligger för att beräkna funktionen, är att visa upp, att den än- dring, som skulle bero av diametern, är mycket ringa. Detta visar ju även MATTSSON, och då finnes det vissa förutsättningar för att antaga, att intet samband existerar mellan formklass och diameter inom ett be- stånd i den form, som undersökningen förutsätter. Ty enbart den omständigheten, att matematisk korrelation erhålles mellan tvenne serier av värden, bevisar ingalunda, att ett logiskt sam- band föreligger. Siffrorna ha endast kombinerats så, att variationerna ej taga ut varandra, men detta kan bero av helt andra skäl, vilka likväl, det må erkännas, kunna tänkas ha indirekt samband med de faktorer det är fråga om. I detta fall är det sålunda på det sättet, att dels låg korrelationsfaktor erhålles i medeltal, d. v. s. att sambandet är sällan inträffande — endast 28 92, av variationen i formklass skulle bero av ändringen i diameter — och dels är även den beräknade regressionen mycket låg, men den varierar inom vida gränser. För så vitt undersökningen visar något, framgår det alltså, att man ej kan taga hänsyn till det samband som finnes mellan de enskilda trädens form och deras brösthöjdsdiameter eller matematiskt tillgodo- göra sig det, då korrelationen är så svag. Men då uppställer sig den frågan, om vi skulle kunna ha någon praktisk användning för ett sådant samband som gäller ändringarna i formklass med diametern stam för stam. Givetvis är saken värd under- sökning, och det skulle varit glädjande, om en stark korrelation erhållits på ett sådant sätt, att varje enskilt träd kunde sägas följa den bestäm- da lagen. Men när detta tydligen icke har lyckats, synes det mig, som om en undersökning av huru det ifrågavarande förhållandet ställer sig, då vi använda klassindelning, väl vore på sin plats. De biologiska företeelserna i allmänhet äro så beskaffade, att de en- skilda individerna variera kring en medeltyp, och variationerna kunna vara avsevärda. Gäller variationen ett flertal egenskaper, så kunna dessa tämligen fritt kombineras. Följden härav blir, att de enskilda individerna ej ofta uppvisa lagbunden utveckling; men om vi hålla oss till medel- typerna, så kunna ofta mycket säkra samband konstateras. Då varia- 624 SVEN PETRINI tionen är stor, bör man öka klassvidden, för att så vitt möjligt alla till typen hörande varianter skola få rum inom klassen. Tillämpas detta på föreliggande fall, så borde närmast undersökning- arna inrikta sig på att se, huru träden fördela sig med avseende på stamformen inom olika diameterklasser, och det vore då av intresse att undersöka, om en bättre fördelning äger rum, när vi öka klassvidden. Om det sedan också kan konstateras, att variationsvidden är lika stor inom en diameterklass som inom beståndet i dess helhet, behöver detta ej vara avgörande, ty här fästa vi oss blott vid klassmedeltalens läge och området för den tätaste variantfördelningen. Att enstaka varianter nå yttergränserna betyder ingenting för lagens konstaterande och ej heller för dess praktiska användning, blott vi ha ett tillräckligt antal varianter inom varje klass, så att utjämning sker i medeltalet. En av våra taxationsmetoder, den vid norrlandsindelningen använda, bygger på den förutsättningen, att en lagbunden formfördelning äger rum i 5-cms diameterklasser och att de olika diameterklasserna ha en olika normalform inom ett provträdsmaterial. Det vore därför närmast av intresse att se huru formfördelningen är i 5-cms klasser. För att något närmare belysa frågan har jag bearbetat en av skogs- försöksanstaltens granytor, n:r 383 avd. I, belägen i Strömbacka i Häl- singland. Provstammarnas antal är 39, och brösthöjdsdiametern varie- rar för dessa stammar från 9 cm till 38 cm. Dock finnes en någor- lunda jämn serie endast ifrån 18—38 cm, under det att en stor lucka i diameterfördelningen föreligger mellan 10—18 cm. De tre stammar, som ha en diameter av g9—10 cm, äro alltså isolerade ifrån de övriga, och om man beräknar ett medeltal av alla diametrar, böra dessa rätteligen ej medräknas. För ifrågavarande försöksyta har jag nu utfört vissa korrelationsräkningar för att kunna jämföra vilka korrelationsfaktorer som erhållas enligt MATTSSONS metod och vad man får, om medelformklas- serna inom de olika diameterklasserna korreleras med de resp. medel- diametrarna inom samma diameterklasser.' Resultaten av räkningarna äro i korthet följande. Om man räknar stam för stam, d. v. s. jämför varje enskild stams avvikelse ifrån hela materialets medeldiameter med samma stams avvi- kelse ifrån hela materialets medelformklass, så fås korrelationsfaktorn 7== —0,033 IF O,1I (1) t För erhållande av formklasser har varje stam grafiskt upplagts, varefter de formangivande diametrarna äro uppmätta på den utjiämnade stamkurvan. Formklassen är gjord oberoende av rotansvällningens inverkan. Medeldiameter är här = det aritmetiska medelvärdet av dia- metervärdena. FORMPUNKTSMETODEN 625 Om jag delar in hela materialet i 1-cms klasser och utför korrela- tionsräkningen för resp. klasser, då jag icke medräknar de tre minsta träden, fås r= —0,540 + O,114 (2) Då jag räknar i 5-cms klasser och medräknar alla träd erhålles r= +F0,077 F 0,27 (3) Utföres räkningen i 3-cms klasser, men nyssnämnda tre träd uteslutas ur räkningen, blir resultatet 7=—0,853 + 0,082. (4) De olika resultaten synas mig vara mycket belysande för korrelations- metodens sätt att verka. Genom att behandla materialet en smula olika har jag såsom uttryck för sambandet mellan formklass och diameter fått korrelationsfaktorer från +0,o77 till —o,8s3, d. v. s. från en ytterligt svag positiv korrelation till en synnerligen stark negativ sådan. Att detta kunnat inträffa sammanhänger därmed, att vi ha 3 stycken träd som ej höra hemma i diameterfördelningen för övrigt inom materialet. Dessa träds avvikelser från medeldiametern bli mycket stora, och om det då även inträffar, att dessa träd avvika ifrån den allmänna lagbundenheten inom hela materialet, så lyckas dessa individer kullkasta hela resulta- tet av korrelationsräkningen, i det att de ensamma uppväga och till och med i ett fall överväga hela materialets tendens för övrigt." Det är alltså av stor vikt vid korrelationsundersökningar att tillse, att en verklig för- delning omkring medeltalen äger rum och att ej stora luckor förekomma, eller att — om dylika luckor förekomma — de från medeltalet längst bort belägna värdena äro säkert bestämda. Ty vid beräkningen av kor- relationsfaktorn reduceras blott med avvikelsernas medelstorlek, varige- nom en dylik extremt stor avvikelse kan inverka förryckande på hela resultatet. I här ifrågavarande fall är det tydligt, att de tre träden med de lägsta dimensionerna böra uteslutas ur kalkylen. Om så sker erhålles i 1-cms klasser en korrelation av — 0,s53 (2), och i 5-cms klasser en korrelation av — 0,83 (4), vilket tydligen visar en lagbunden fördelning av formen inom s5-cms klasser och en god sådan även i 1-cms klasser. En anmärkning, som vidlåder dessa av förf. verkställda undersökningar rörande formklasser och diameterklasser, är emellertid den, att inom de olika diameterklasserna medeltalen äro bestämda med något olika säker- het, då olika många träd falla i varje diameterklass. Vid en undersök- ! Av dessa tre träd är det endast tvenne, som variera i »felaktig» riktning, så att sam- bandet skulle bli än starkare, om endast dessa två träd uteslötos ur kalkylen, 626 SVEN PETRINI ning av ett tillräckligt stort material utjämnas dock denna skillnad. Huvud- saken är likväl, att medeltalen äro tillräckligt säkert bestämda för att uppvisa den ifrågavarande tendensen, även om de ej äro bestämda alla med samma säkerhet. Det är klart, att resultatet härvidlag för ett enda bestånd ej får gene- raliseras utan blott bör tagas såsom ett exempel. Kommande under- sökningar skola bringa klarhet i här berörda avseenden. Om det nu ej av hittills gjorda undersökningar klart framgår, huruvida formen på träden kan sättas i samband med brösthöjdsdiametern eller icke, så är det i ännu mycket högre grad ovisst, om formpunktsmetoden skulle vara berättigad, så som den användes för att bestämma formklasserna vid beräknande av kuberingstalen inom norrlandstaxeringen. Ty även om formklassen skulle visa sig ha säkert samband med 5-cms diameter- klasser, så finnes det ingen anledning tro, att formpunkterna skola med en dylik indelningsgrund visa en lagbunden fördelning, på ett sådant sätt, att formklasserna bliva rätt bestämda. Detta synes framgå med all tydlighet av fig. 6 b. Här har materialet indelats i grupper efter de verkliga formklasserna med så pass grova klasser som 5 £, men likväl visa medeltalen av formpunkterna inom dessa klasser ingen tendens till lagbunden anordning. Och då det gäller att bestämma just formen, kan man svårligen tänka sig nå ett bättre resultat med någon annan indelningsgrund än formklasser. Varje annan indelning — efter diamet- rar, höjder, etc. — måste ju giva sämre resultat i detta avseende. Det är möjligt, att ett mycket större material kunde ha givit ett- gynnsammare resultat. Detta har emellertid ej visats, och intill dess har man rättighet att ställa sig tvivlande. Och även om ett mycket stort material skulle ge en viss lagbundenhet, så måste man ju säga sig, att ett dylikt samband vore av ringa värde,. om det endast kunde erhållas som resultat av en utjämning i så stor skala, att man ändå ej kan bedöma, om det i det enskilda fallet" med fördel kan tillämpas. I och med konstaterandet av att formpunktens variation ej följer formklassens måste sålunda som ett korrelarium fast- slås, att formpunkten ej heller kan vara formangivande för diameterklasserna. Jonsons tabell. Primärundersökningarna till JONSONS tabell vila på ett material be- stående av 47 stycken stamanalyser av gran, härstammande från Koppar- bergs län (JONSON 6). Siffrorna för gran och andra jämnbarkiga träd- slag göra ingen skillnad på formen inom och på bark. 1 Det enskilda fallet är här närmast tänkt såsom ett bestånd eller en mindre skogstrakt. FÖRMPUNKTSMETODEN 627 Det viktigaste för JONSON var att framställa avsmalningen, d. v s. konstruera en 2zn0oxmalform för trädet i en viss formklass. Detta har han åstadkommit med hjälp av stamanalyserna och Höjers stamkurveekvation. Denna ekvation lyder d P FS D SADE E där C och c äro konstanter, d och D diametrar, av vilka D är bas- diametern och 4 är belägen på avståndet / ifrån toppen då / är procent av trädets höjd. JONSON bestämmer nu genom räkning konstanterna i Höjers ekvation för varje formklass, i vilken han skall söka avsmalningen. Därefter beräknas avsmalningen för en viss formklass på det sättet, att han ger / olika (procentuella) värden, då I är brösthöjdsdiametern. Så- lunda får han fram värden på d, d. v. s. diametern vid 10, 20, 30 etc. procent av stammens längd ovan brösthöjd. Genom grafisk uppläggning erhållas mellanliggande värden, och så är avsmalningen beräknad för ifrågavarande formklass. Vid jämförelser mellan denna framdeducerade avsmalning med under- sökningsmaterialet (stamanalyserna) visar sig Ööverensstämmelsen vara mycket god. Denna jämförelse anställdes genom att för träden i t. ex. formklass 0,70 taga medelavsmalningen av de 30 träd som gingo i den formklassen. Detta visade ju att z medeltal överensstämde avsmalningen på träden ute i skogen med den beräknade. Därav kunde dragas den slutsatsen, att på grundval härav tabeller för avsmalningen, då det gäller ett antal träd, liksom också tabeller för kubikmasseuppskattningen av skogar och bestånd kunde upprättas. För erhållande av kubikmassorna går JONSON vägen över formtalet. Med kännedom om varpå kubikmassetabellerna äro byggda kan man alltså vänta sig, att så snart man har ett visst antal träd i en viss uppmätt formklass och kuberar dem efter JONSONS tabell, deras samman- lagda kubikmassa skall bli riktigt uppskattad eller uppskattad med ringa fel. Särskilt gäller detta i fråga om ett bestånd, där variationen är lagbunden. Men om vi gå till det enskilda trädet, ställer sig saken annorlunda. De enskilda träden inom en formklass variera nämligen omkring normal- formen. Vidare spelar rotansvällningen in. På mitt grafiskt upplagda material kan ej konstateras, att rotansvällningen når upp till brösthöjd, detta dock vid okulär prövning. Det är heller ej sannolikt, att för de låga höjder, det här i allmänhet gäller, rotansvällningen skall nå långt upp på stammen. Emellertid råder faktiskt variation inom den på tredje decimalen bestämda formklassen. Vid verkställd kubering av varje enskilt träd efter JONSONS tabell och med användande av den 628 SVEN PETRINI uppmätta formklassen erhållas därför kubikmassor, som än överskjuta, än äro mindre än de sektionskuberade värdena. Resultatet av denna undersökning är framlagt i tab. 3. De sektionskuberade massorna an- ses vara de rätta värdena, varifrån de enligt tabellen erhållna avvika med positivt eller negativt fel. (Undersökningen är verkställd inom bark). Z7ab. 3. Fel i kubikmassan med användande av Jonsons tabell och den uppmätta formklassen. Errors in the estimation of the volume with the use of Jonsons tables and the real form-class values. 5 | Medelfel Kubikmassa Skillnad Kubikmasse- | Standard deviation b medelstam SR | Trädantal Volume m? Difference En Average stem volume = Ni(m ber ae EE NA BM | Ge bl RA åta fl sn FY TR of stems | | Verklig | Enl tab. | Verklio | Enl tab. | al Ey delle | 26 E | By the || kbm vå Real | tables | Real tables | | 64 6,863 | 6,844 O,o19 | == 1005 I O,107 Os107 I —O0,0032 TT 3 40 5.228 | 5,178 0,050 | SS Ur REON O,129 I O,0041 TI STEIN STEL Ufs STA > | | FÄR AA 104 I2,o0or1 | 1I2,022 Il OT NS fo Ne O,115 | 0,0035 IR 3,0 Som synes har tabellen givit i genomsnitt '/; & för lågt resultat för materialet i dess helhet. Detta kan förklaras därav, att tabellen ej räk- nar med några rotansvällningar. JONSON (6) anmärker härom, att den kubikmassa, som ligger i rotansvällningen, dels ej uppgår till större be- lopp och dels saknar ekonomisk betydelse på grund av placeringen. Rotansvällningen vore något att ta hänsyn till endast i det fall, då den når upp till brösthöjd och försämrar formklassen. För att undvika detta, säger JONSON, bör i sådana fall måttstället höjas något över 1,3; m. I alla händelser kommer en del av rotansvällningen med vid sektions- kuberingen, varför resultatet bör bli sådant, att tabellen slår något under. Medelfelet vid kubering av en enskild stam är för hela materialet 3,5 kbdm eller 3 2, vilket betyder ett sannolikt fel av omkringrted: eller 2,3 kbdm och ett maximifel av c:a 10 4. Det är här ej påkallat att skilja mellan medelfel och medelvariation, ty tabellen kan anses sakna systematiskt fel, då det erhållna värdet härå är så obetydligt. Kubikmassefelet vid formpunktsmetoden. I det föregående har undersökts den medelavvikelse som uppstår vid bestämningen av formklassen för ett enskilt träd med hjälp av form- punkten. Vidare har bestämts den variation från det rätta värdet, som kan uppstå därigenom att man använder JONSONS tabell, då formklassen FOÖRMPUNKTSMETODEN 629 är rätt bestämd. Med kännedom om dessa felmöjligheter kan nu be- räknas medelvariationen, som uppstår vid kombinationen av formpunkts- metoden och tabellen. Det systematiska felet skall nedan särskilt omnämnas. De värden vi närmast ha att göra med äro siffrorna i tab. I b och tab. 3. Här ha vi för hela materialet en medelvariation på kubikmassan på grund av felbedömning i formklass av + 6,5 2, och medelavvikelsen på grund av tabellen är + 3 4. Då gäller det att avgöra, huru dessa felmöjligheter kunna kombineras. Medelavvikelserna kunna antingen ha en viss tendens vid kombinering, t. ex. en tendens till utjämning, så att en för hög formklassbedömning gärna kombineras med en minusvariation i tabellen, varigenom det slut- liga felet å kubikmassan vid kuberingen minskas, eller också saknas alldeles tendens vid kombinationen, så att en plusvariant i fråga om formklassbedömning lika gärna kombinerar sig med en plus- som en minusvariant i tabellen." Vi förutsätta, att tendens saknas, och vilja nu undersöka, vilka chanser som föreligga. Kalla de båda medelavvikel- serna för &, och sg, så kombineras + &, och + &, på 4 olika sätt, nämligen "ONE ST Sr mt 2) + 0, — 6, Zz) rt 4) — 9, — 9 Alla dessa 4 kombinationer äro lika sannolika. Se vi på de 4 olika fallen kan det genast konstateras, att i fallen 1) och 4) ökas medelav- vikelsens belopp till summan av &, och &g,, under det att i fallen 2) och 3) minskas beloppet till skillnaden mellan &, och g,. Följaktligen kunna vi draga den slutsatsen, att i halva antalet fall skall avvikelsen bli = + (0, —&,) och i återstående halva antalet fall =+ (g,—0,). Om det är 2 stycken fall beräknas den nya medelavvikelsen mm T Rte, Fö) F RJ Vv 2 2 VR LA (G= n Insättas siffrorna få vi alltså - 2 ENS 2 + Uttrycket tabellvariant är oegentligt, då det ej är tabellen som varierar utan träden. Då det emellertid anses vara fel från tabellens sida, har jag här behandlat problemet så som om tabellvärdena varierade. 42. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serie A. 630 SVEN PETRINI Vi kunna således vänta oss en medelvariation av + 7,. 2 vid kube- ringen, vilket skulle betyda en maximiavvikelse av + 22 & på medel- stammens kubikmassa. Vi ha förut konstaterat, att ett genomgående för lågt resultat erhölls uppgående till ungefär —3 & av medelstammens kubikmassa, beroende av formklassbedömningen, vartill kom att tabellen i detta fall gav i genom- snitt o,s 2& för lågt resultat. Vi kunna alltså vänta oss, att resultatet av kuberingen skall slå omkring 3,5 2 för lågt. Då emellertid materialet tillåter en direkt prövning av siffrorna för kuberingen, har jag ansett det höra till denna undersökning att även verkstalla kuberingen och se vilka variationer och medelfel som faktiskt erhållas, då materialet kuberas efter formpunktsbedömd formklass och med användande av JONSONS tabell. De sektionskuberade värdena för varje träds kubikmassa ha alltså ansetts vara de riktiga, och avvikel- serna ifrån dessa värden ha sammanställts liksom förut redogjorts för. Resultaten av dessa undersökningar, vilka verkställts dels på och dels under bark, meddelas i tab. 4 a och tab. 4 b, då dessa tabeller mot- svara tab. Ia och tab. I bi fråga om räkningarnas utförande. Nu är det först att anmärka, att dessa resultat å priori äro snarast att betraktas såsom ett exempel på huru kuberingen slår i ett visst fall, näm- ligen inom det ifrågavarande materialet. Ty provträden kunna tänkas kombinerade på ett tendentiöst sätt, då tvenne felfaktorer förekomma. Först då ett mycket stort material användes, kan man vara fullt över- tygad om att den »sannolika» fördelningen av felfaktorerna föreligger. Vi ha emellertid möjligheter att kontrollera huru detta förhåller sig genom att anställa jämförelser med de siffror som ovan framdeducerats. 7ab. 4 a. Fel vid kubering medelst formpunktsmetod och Jonsons tabell. Errors in the estimation of volume obtained when using the form-point method and Jonsons' tables. SA Dar Inom bark Without bark With bark Antal RA NNN AE sly al 64 40 104 64 40 104 Number of stems | | - | Kubikmassemedelstam m? ... 0,107 O, 137 O,1:6 | 0Oj127 O,156 O,138 Average stem volume m? I genomsnitt för| rn RADAR 0,00395 O,0043 0,00405 || 0,0062 0,0069 0,0065 låg uppskattningf 9 ......... 3,7 3,3 34S II -459 4,5 437 The estimation is too law | Medelfel per stam IS Mera O,0103 0,0098 O.0o107 O,0137 O,0oI11 O,40135 Standard deviation m? I Medeltel i 2, av kubikmasse- HI Me delsta mm Ch... «sc sus 9,6 ÄG 8,7 | 10:88 7 9:85 Standard deviation in 24 of the average stem volume FORMPUNKTSMETODEN 631 Om stam nr 3 uteslutes, blir överensstämmelsen mellan de båda grupperna, nu omfattande respektive 63 och «40 träd, nästan exakt. Tab. 4 6. Variationen vid kubering medelst formpunktsmetoden. The variation in volume obtained when using the form-point method. Inom bark På bark Witbout bark With bark RTL rs RN URNA SKEN. 64 40 104 64 40 1c4 i Number of stems Medelavvikelse per stam m”? | + 0,00935 | + 0,0088 | + 0,00025 || + O,0122 | + 0,0087 + 0,08 Standard deviation m' D:o i 2 av kubikma:seme- SIEÄSTAMINEN = 3otocoocee od oso + 83.0 lö IE 050 T19;6- 1:E) 5560 IKE: 06 D:o in 3 of the average stem volume Sannohk avvikelse 975 -...... 0 +T3A;S AA 265. 188 Se Probable error 3 ; Maxunifel med hänsyn även + 24 + 26 till det systematiska felet 9 — 2743 —31 The maximum error, including the biassed error 3 ; Maximifel om det systemalti- | I ska felet elimineras 9 ... | I 27 + 20 VA NRO as Ti Fra The maximum error, excluding the biassed error 3 Medelfelen bli då respektive 7,s 3, och 7,s 3 inom bark, och i genom- snitt fås, att kubikmassan uppskattas för lågt resp. 3,1 och 3,3 &. Såsom det framgår av tabellerna 4 a och b ger formpunktsmetoden, an- vänd för kubering med JONSONS tabell, dels ett systematiskt fel, uppgående till 3,; 3 för låg taxering av kubikmassan, dels en variation omkring detta värde med en medelavvikelse av + 8 Z. Enligt föregående undersökningar ha vi beräknat det systematiska felet tll omkring— 3,35 2 och variationen till + 7,2 &2. Allt detta gällde förhållandena inom bark. Överensstäm- melsen får anses vara god, dock böra för säkerhets skull de ofördelakti- gaste värdena accepteras och medelvariationen sättes. — + 8 "No. Se vi åter till huru metoden verkar på bark, framgår det, att resul- tatet här blir något ogynnsammare. Det systematiska felet närmar sig sålunda till — 35 2 och medelvariationen uppgår till + $,6 2. Maximifelet för en enskild stam är omkring 30 3. Då det kunde vara av intresse att se huru kuberingen praktiskt slår i olika formklasser, har jag även anställt en kalkyl häröver. Resultaten äro framlagda i tab. 5 och grafiskt upplagda i fig. 7. För att få jäm- nare fördelning är emellertid stam n:r 3 här utesluten. Siffrorna avse kubering inom bark. SVEN PETRINI "(Cawnj[oA w3s JSLIDAE IUI JO 7 Ul) "Sassela-w1I0j [eaI JuaISJjIp utyliamA aum|[oA jo uonBLuIdsa al ut sUoOterIAap PpIepurejg "UaSsSe[AWIOJ u -[2p3wu BULD[WO aisutur Je 224 "T uteys tad uesseurfiqnarfapour Ae KA I ö- TIaSSeP[WIOF VAO WOUI Sumqnx PIA [9JI2P2A : ä 5 KÖNEN SLLo S]TLOo stYF'o Sstso s|sS'Oo> st4'o SsS|YO "LB FORMPUNKTSMETODEN 633 Z7ab. 5. Fel vid kubering inom olika verkliga formklasser. Errors in volume with in the different, real form-classes. Medelfel i 24 Standard devia- Antal träd i RS ASK å Felkubering i = tion in Zz Formklass olika form- 5 S Rn : i genomsnitt =0" i 2 av medel- enligt klasser ARE AR RER SLS = rror in k matning Number of stems in & ofthe average stem volume Real form-class 3 3 3 = 3 3 63 | 40 | 103) 63 träd | 40 träd | jo3 träd || 63 träd | 40 träd jo3 träd stems stems | stems stems stems stems | O,475 I fkl 2453 = + 24,3 | I 24:3 - FF 243 | 0,325 3 2 5 I + io ofta Om] al + 23: | Eg 0,575 JA ENE LES 6 | Ka EL JA Ia IBS [erg rat 2 | fr mg FL] Va ale CER Va Se fe 0,625 20 VERKAN SNR ass | SER Si a GT OR 0,675 OLAI R 270150 52 ASL 950110 VS Na aa bi Ls 0,725 -— 8) — 8.3 -—- — 8,3 | + 955 — = 105 O,775 2 I 3 I — IOjr | — 12,2 |. — 1,0 |; + 1037 | + 1252 | + 1250 Summa 63 I 40 | 1031] — 33505 ji — 3,25 I — 33 ll I 75 I + ys | FK 755 Av tabellen framgår liksom av de grafiskt upplagda medelfelen för olika formklasser (fig. 7), att bedömningen sker säkrast omkring medel- formklassen, medan i de formklasser, som äro lägre än denna, för högt värde erhålles på kubikmassan, och att i de klasser som äro högre metoden ger för lågt resultat (jfr tab. 2). En bearbetning av materialet, indelat i klasser efter höjd och diameter med olika klassvidder, har ej givit tillräckligt säkra resultat för att de skulle vara värda att här diskuteras. Det enda som härvidlag synes kunna konstateras, är en viss tendens att de större träden bli bättre uppskattade än de smärre, då man räknar felen procentuellt. Sammanfattning. Insamlingen av materialet tillkom med anledning av att formpunkts- metoden antogs ge för lågt resultat vid formklassbestämning, och ända- målet var från början att söka framdeducera tal, som kunde användas i och för korrektion av resultaten, så att kubikmassan riktigare kunde uppskattas. Undersökningen visar, att genomgående bedömes formklassen för lågt. Det systematiska felet belöper sig till ungefär — 2 £, vilket på kubikmassan inverkar med ett fel av c:a — 3 2. Härvidlag synes alltså korrektion vara möjlig, men det är likväl svårt att på grund av föreliggande undersökningar fastslå korrektionens belopp, ty om det även finnes tillräckligt material för att påvisa förhållandet, så är likväl materialet för ringa, för att man därpå skulle våga bygga en allmän 634 SVEN PETRINI giltig korrektion. Framtidens undersökningar kunna emellertid lösa denna fråga mera definitivt. I fråga om huru bedömningen ställer sig inom olika formklasser fram- går det med all tydlighet, hurusom de låga formklasserna bedömas till för höga värden och de höga formklasserna bli för lågt bedömda. Bedömningen med hjälp av formpunkt ger alltså endast ett grovt medelvärde, obe- roende av det enskilda trädets formklass. Tydligast framgår detta av fig. 6. b, där medeltalet av formpunkterna för de träd, som ha en viss formklass, uträknats och upplagts grafiskt, men där ingen begränsning i formpunktens variation kan spåras inom de olika formklasserna. Korrelationsrakningar, som anställts för att klarlägga sambandet mel- lan formpunkt och formklass, visa hän på att ett samband existerar, men att det är allt för svagt för att därpå skulle kunna grundas en matematisk funktion, som för enskilda träd skulle angiva formklassen om formpunkten vore känd. Däremot tyder allting på, att ett fast samband finnes mellan ett be- stånds medelformpunkt och dess medelformklass. Huru stark denna korrelation är och vilka felmöjligheterna för bestämning av medelform- klassen äro — detta är ernellertid frågor som närmare behöva utredas. Av den föreliggande undersökningen framgår det i alla fall tydligt, att då formpunktsmetoden användes för formklassbestämning resultatet blir bättre, om man endast håller sig till medeltalet av provträdens form- punkter än om man för varje provträd med ledning av dess formpunkt bestämmer en formklass och därefter räknar ut medelformklassen. (Se sid. 616). I förbigående behandlas även frågan om formklassens och därmed formens sammanhang med trädens brösthöjdsdiameter. Det resultat, som här framkommer, innebär huvudsakligen, att dessa förhållanden böra när- mare studeras med iakttagande av den inverkan, som olika vidd på diameterklasserna åstadkommer, samt att det då kan finnas goda utsikter för att fastslå vissa lagbundenheter. På grund av att undersökningen ytterst har i sikte det praktiska re- sultatet vid kubering, göras så JONSONS tabeller för kubikmasseuppskatt- ning till föremål för prövning. Härvid användas de å materialet direkt uppmätta formklasserna och beraknas de fel, som uppstå i jämförelse med sektionskubering. I genomsnitt blir det något för lågt resultat vid användande av tabellerna, men torde detta systematiska fel helt kunna lämnas ur räkningen, då det i medeltal uppgår till endast '/> 2. För gran synes alltså tabellen i medeltal kunna anses giva så gott som exakt resultat, då formklassen är känd. För de enskilda träden ha vi att räkna med en viss variation och FORMPUNKTSMETODEN 635 uppgår denna till + 3 >, så att ett maximifel av 10 & är tänkbart. Slutligen göres en kombination av formklassbedömning med JONSONS tabell i och för beräknande av de fel som kunna uppstå vid kuberingen, sådan den verkställes i praktiken. MHärvidlag är emellertid tabellens noggrannhet i högsta möjliga grad utnyttjad, varför det i praktiken får anses uppkomma större felmöjligheter än de här angivna. Resultatet visar dels ett systematiskt fel av — 3,35 20, beroende på att formklassen i genomsnitt bedömes för lågt, och dels en variation omkring detta värde, uppgående till + 8 2 å kubikmassan. Maximiavvikelsen för ett enskilt träd kan sålunda uppgå till c:a + 25 Z. Detta gäller kubering inom bark. Om kuberingen verkställes utanpå bark, ökas felmöjligheterna något på grund av de därigenom tillkomna variationsmöjligheterna. LITTERATURFÖRTECKNING. I. YULE, G. UDNY: An Introduction to the Theory of Statistics, London 1917. 2, WESTERGAARD, HARALD: Statistikens teori i Grundrids, Kobenhavn 1915. 3. EXNER, FELIX, M.: Uber die Korrelationsmetode, Jena 1913. 4. SANDMO, J. K.: Feilleren og dens anvendelse i skogbruket, Kristiania 1918. 5. JONSON, ToR: Massatabeller för träduppskattning. Andra större upplagan, Sthlm 1912. 6. > > : Taxatoriska undersökningar om skogstwädens form I. Skogsvårdsför- eningens tidskrift 1910. Fackuppl., h. 11. 7. JONSON, TOR: Uppskattning av kubikinnehållet hos stående träd. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1910. Fackuppl., h. 2, 3. 8. JONSON, TOR: Taxatoriska undersökningar över skogsträdens form II. Skogsvårdsför- eningens tidskrift 1911. Fackuppl., 9, 10. 9. JONSON, TOR: Taxatoriska undersökningar över skogsträdens form III: Skogsvårdsför- eningens tidskrift 1912. Fackuppl., h. 4. 10. MATTSSON, L.: Formklasstudier i fullslutna tallbestånd. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1917 (Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, h. 13, 14). 11. MATTSSON, L.: Form och formvariationer hos lärken. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1917 (Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, h. 13, 14). NÄ SÖDER ENAS OM BERÄKNINGEN AV KONSTAN- TERNA THÖJERS STAMKUR VEG EKVATION: Skogsväårdsföreningens Tidskrift år 1911, häft. 4 fackupplagan, har finske forstingenjören Albert Sivénien uppsats » Till frågan om trädens stamekvation» kritiserat professor Jonsons metod att med använd- ning av Höjers ekvation för stamkurvan deducera tallens och granens avsmalning. Sivén erkänner, att ekvationen under vissa förutsättningar är matematiskt riktig och till resultatet noggrann men anser, att ekva- tionen saknar allmängiltighet, varförutom »den dessutom är ytterst besvär- lig att använda, emedan konstanten C icke kan direkt lösas utan måste genom upprepade försök utrönas». I stället förordar Sivén användandet TA avätormeln a= "9 V 7) där index 2 ej är konstant för hela träd- stammen utan ges en variation för varje måttställe, så att ekvationen överensstämmer med naturligt undersökningsmaterial. Vad beträffar anmärkningen att Höjers ekvation skulle sakna allmän- giltighet, torde ju genom professor Jonsons uppsatser i ämnet vara vi- sat, att denna invändning ej håller streck. Att beräkningen av kon- stanterna i ekvationen genom insättande av försöksvärden är synnerligen besvärlig och tidsödande, kan ju däremot ej bestridas, och har detta givit mig anledning att här nedan framlägga en enkel metod, medelst vilken konstantvärdena kunna erhållas för vilken formklass som helst. Höjers stamkurveekvation lyder ju, som bekant: d LI dan S D G där DO betyder trädets brösthöjdsdiameter, dd en sökt diameter lig- gande på ett avstånd, från toppen räknat, av / Zz av stamdelen ovan bröst- höjd. C och ec äro med trädets formklass varierande konstantvärden. För exempelvis absoluta formklassen 0,70 gälla då tydligen följande rela- tioner: KONSTANTEN I HÖJERS EKVATION 637 AR ; 50 0 C X fog BRO c E =E log" +T ia é (se T. JONSON, »Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form» denna tidskrift årg. 1910, häfte 11, fackuppl.) Ur dessa båda ekvationer kunna alltså C och c beräknas, varvid det ju ligger nära till hands att genom division av ekvationernas båda membra eliminera C och således erhålla en ekvation, där endast c ingår, ur vilken c kan erhållas genom successiv approximation. Mycket lämpligare är emeller- tid att i stället eliminera ec, och ur den så erhållna ekvationen få fram värdet på C. Variationen av C är nämligen för de i praktiken före- kommande formklasserna ofantligt mycket mindre än c:s variation, och därför kan man på ett vanligt millimeterpapper med noggrannhet grafiskt framställa C:s värden för olika formklasser, vilket däremot ej går för ce. — Vi gå alltså tillväga sålunda: Antag formklassen vara £r. Då gäller som förut: + Gala 50 . 6 fre RE E Vi eliminera « ur ekvationssystemet. Man har: É i; 350 I 100 =E la +) och —— log ( EC | c C c eller, vilket ju är detsamma: - 350 S 100 JOSE R Ke E och 107 —=I- Av dessa båda ekvationer får man då lätt: 14 Jr AA (0 fr I Denna ekvation utgör alltså funktionssammanhanget mellan x och C, d. v. s. mellan formklassen och konstanten C, och medelst denna skall nu C beräknas. Vid solveringen söka vi emellertid ey det en viss formklass (£r) motsvarande C-värdet utan gå motsatt väg, d. v. s. vi söka form- klassen för ett visst C-värde. Ekvationen blir i så fall synnerligen lätt att lösa. Antag alltså t. ex. C=>1. Då blir vid insättning i ekvationen: 10: == OR II : II 20 RUE VS MöS = = Oj24040. 2 2 638 NILS L. SÖDERLUND Mot C = 1 svarar alltså formklass 0,74036. På samma sätt kan man beräkna x för vilket ändligt konstantvärde som helst. Uppläggas de sammanhängande värdena på x och C grafiskt i tämligen stor skala, och föreras de erhållna punkterna med en kurva, kan man från denna med stor noggrannhet avläsa konstanten C för vilken formklass som helst. När C är känt för en viss formklass, erhålles naturligtvis c lätt genom insättande av C-värdet i stamkurveekvationen. — Ex. För formklass 0,70 avläses C på kurvan till 1,280. Således: GILERNSO Oo I280NLOSIE- SAVA VG = NONE F SKEN VE På detta sätt ha de i tabellen här nedan för formklasserna 0O,s:, OF eo meddeladelwardena pacc echckethalltst Konstantvärdena C och c för gran. | | | | | | | | Form-/ C | 0 AI Form: | = É Form | : Form- | ES klass | Ing klass | i klass ä klass é 3 | | | I | | | | | T | | | O,51 ; 29 fa | 0,6 2,530 | 67,37 | O,71 | I ,200 | 17,21 || 0,81 | 0,660 | I. O;52 | TAGS: Ki BAG | 0,62 2,305 | 58,30 || 0,72 | I,130 | 14,99 | 0,82 | O,620 | 2,498 | (OR | 9,55 | 366,8 0,63 2,113 | 50,67 | 0,73 | I ,063 | 12,95 | 0,83 0,582 | 1,947 | O554 =) MKA | 262,9 || 0,64 1,947 | 44,19 I 0,74 I ,002 | TID | 0,84, |. O,548 | Iy46z | | 0,55 | 5:70 201750 | 0,65 1.830; | 39:56 II: 0375 103945 | 9,582 I 0,85 | O,505 | 1,059 | | 0.56 | 4575 | 160,3 I 0,66 13074], 33.8 0,76 | 0O,891 | 8,159 || 0,86 | O,470 | O,751 0,57 | 4,06 | 13131 I 0,67 135560 | 20,01 0,77 | 0,840 | 6,893 | 0,87 |: O,435 | O,505 ; | | 0,58 3:53 I 108,7 || 0,68 I ,456 25,89 I 0,78 | O;792 | 0,59 | Jar2 19548 0,69 | 1,364 | 22,67 || 05:79 | 05746 | 45782 | 0,60 2,7988 | 78,31 0,80 | 05702. |. 35909 I! 0590: | O53330 0099 | 0,83 | O,400 | 0,317 | 0,89 I 0,366 | O,190 | | | I | | 0,70 1,280 | 19,78 | De i denna tabell meddelade värdena på C och c gälla för gran. För tall har professor Jonson något ändrat den Höjerska ekvationen genom införande av den s. k. »biologiska konstanten». Ekvationen har utseendet: d = C Xx log EE D G Man far som förut: | == C >G log fa Se 255 - |: =H6 23 GG Vd se ER - Elimineras c, erhålles ekvationen I DM TOE 2,0526 X ÖF gar KONSTANTEN I HÖJERS EKVATION. 639 Med denna ekvation förfares på fullkomligt enahanda sätt som med IT + ekvationen 10"7=>2 Xx 10 — 1. De erhållna värdena på C och x upp- läggas ävenledes, som förut, grafiskt. De från kurvan avlästa C-värdena för formklasserna 0,s1 . . . . - 0,90 och de härur härledda motsvarande c-värdena meddelas i följande tabell. Konstantvärdena C och ce för tall. äsbmreT pe En | Form- | C val) Form- ; c | Form- | ; || Form- | klass i || klass | klass 0,32 8,76 | 324,2 0,62 2,081 | 48,18 || 0,72 15068: | 12574 0,82 | 0O,594 2,064 i IN Os) 12,6 486,2 O,6r | 2,265 | 55:29 | O.71 I, 131 14,64 0,81 0,633 | 2,633 0,53 6,70 | 23747 0,63 1,920 | 42,08 || 0,73 1,007 | II,03 0,83 | 0,557 1,588 j 0,54 5542 184,2 0,64 | I 781 | 36,89 | 0.74 0.050 9:479 0,84 | 0,320 I,180 O,35 44,35 148,0 0,63 1.638 32,39 0,75 0,898 8, 131) 0,85 | 0,486 | 0O,8621 0,56 | "3,91 | I2156 0,66 | 1,548 | 28,46 || 03576 | O,848 6,00] 0,86 | 0,453 | 0,6078 | | | il | 1 0357.) 13343 | -IOIT3g]]: 0467 15448 | 243597 | 90,77 0,801 5,830 ;87 | O.419 | 0,4018] 0,87 0,88 | 0,386 0,2307 | 0,39 2,73 73,66! 0,69 I ,276 | 19,20 I 0,79 0,713 | —4,018l 0,89 0,60 | 2,48 63,71 0,70 | I,201 16,80 || 0,80 0,672 3>275l| OO För C =0 blir vr = 2, d. v. s. ett obestämt uttryck, som emellertid medelst derivation kan visas vara = 1. För C = & får man på samma 0,58 | 3,05 86,46] 0,68 | 1,358 | 21,91 || 0578 | 0,756 4,868 0,;354, | 0,1459 | 190 | O,321 0,0748 (0) Sätt din. Vilket) kan visas. Van = 0,50. Oo En noggrannare kännedom om ett träds form och dennas förändringar kan ju understundom vara önskvärd, t. ex. om det gäller att beräkna, hur stor tillväxten på en viss höjd av stammen, t. ex. en stocklängd, sannolikt kommer att bli under en viss period. Har man genom undersökning utrönt trädets brösthöjdsdiameter, höjd och formklass, dess sannolika kommande höjd- och diametertillväxt, så kan man ju då be- räkna både nuvarande och kommande storlek på diametern på vilken höjd av trädet som helst, under antagande, att formklassen ej nämnvärt ändrar sig under perioden. Ex. 1. En gran på 12 m höjd, brösthöjdsdiameter 15 cm och form- klass o,64 har vid undersökning visat sig under de närmaste 10 åren sannolikt öka diametern med 3 cm och höjden med 3 m. Huru stor blir då tillväxten vid 6 meters höjd? Enligt stamkurveekvationen är diametern vid 6 m höjd nu: FARAN 2 NN VR RER == ÖL 44,19 FINS Harav fås: d = 10,4 cm, ETS Koh942, 102 640 NILS L. SÖDERLUND Diametern vid 6 meters höjd om 10 år blir: Aage Br ty HE0T00. XX ok = 057. 44,19 I5— 133 Fläravg tass dir o em. Tillväxten vid 6 meters höjd är således 13,9—10,4 = 3,; cm, då den vid brösthöjd samtidigt var 3 cm. Känner man genom erfarenhet formklassens variation under perioden i fråga, ex. under kvistrensningsperioden, tager man naturligtvis hänsyn härtill vid beräkningen. Antag, att i förevarande fall en formförbättring under perioden äger rum från formklass 0,64 till 0,67. Diametern vid de 10 årens slut blir då på 6 meters höjd: PET NES INGA OR 20,61 + 65,7 20,61 dd = TO 156008 ; VALaV do ALSCne Tillväxten vid 6 meters höjd blir följaktligen nu 14,3— 10,4 = 3,9 CM. Ex. 2. Ett fröträd av tall, som vid friställandet har 30 cm bröst- höjdsdiameter, 20 meters höjd, formklass 0,68, växer under de 10 första åren 5 cm vid brösthöjd. Huru stor har tillväxten varit vid 10 meters höjd under antagande av konstant höjd och formklass under perioden? Diametern vid 10 meters höjd var för 10 år sedan 20501 ST 2 ARR 10 ER E RR sl OORNE 2010 E 18,7 dE 30358 108 dr=121531 CM. Diametern vid 10 meters höjd är nu: ME IR SAG NR Ais slog RN AR eller d= 24,8. ZON Således har tillväxten vid 10 meters höjd varit 24,8—21,3 = 3,5 Cm mot 5 cm vid brösthöjd. Har formklassen under tiden sjunkit till o,63, blir diameter nvid 10 meters höjd nu: 32:39 d = 23,8 d.v.s. tillväxten har då blott varit 23,83—21,3 2,s cm d. v. s. blott hälften så stor som vid brösthöjd. Vid provytearbeten och stamanalyser, då ett noggrannare studium av stamformen kommer i fråga, kunna ju möjligen de i ovanstående tabel- ler meddelade konstantvärdena även komma till användning. SE DEPT NER Rc VVE ST to JL RE ar [EO TPS RE : OM ZSPENS PRODURKHONS- FORMAGA. FÖRELÖPANDE MEDDELANDEN FRÅN SJU FÖRSÖKSYTOR. land ej kunnat ske, har behovet av aspvirke måst fyllas inom landet. Härigenom har verkligt intresse för aspens produk- tionsmöjligheter åstadkommits, ett intresse, som förut varit ganska ringa på grund av de vanskligheter, som aspen kan förorsaka barrträdsodlin- gar å hyggena. Men även om aspen ej bör tillåtas att innästla sig på hyggena å den vanliga medelgoda eller sämre skogsmarken, torde man dock bl. a. genom kristiden kommit ifrån den föråldrade ståndpunkten att anse aspen endast som ett skogsogräs. Att aspen är ett lämpligt hagmarksträd har man däremot länge varit ense om, och särskilt C. E. LÖWENHJELM (6) och WILH. FELLENIUS (7) ha pläderat härför. Efter studium av de för export anlitade aspskogarna i Ryssland har HENRIK HESSELMAN (2) påvisat, att om vi också ej ha sådana kalk- haltiga sandmarker,. som producera den vackra aspen i Ryssland, så finnas dock i vårt land myllrika, sidlänta sluttningar i skogarna, som väl lämpa sig för asp. Dessa marker utmärka sig genom en örtrik mark- vegetation och uppfylla två villkor för aspens trevnad, nämligen riklig och god mullbildning samt ett i marken högt stående och rörligt grund- vatten. WAHLGREN (zz7) förordar aspen i bördiga hagmarker och löv- ängar samt längs stränderna av våra större insjöar och vattendrag. WINGBORG (z72) har särskilt framhållit den ekonomiska vinst, som aspen bör kunna lämna. Han förordar liksom LUNDSTRÖM (5) även odling av vissa poppelarter för tändsticksvirke. Skogsavdelningen vid Statens skogsförsöksanstalt, som närmast har till uppgift att studera produktionen i svenska skogssamhällen och beståndsformer, upptog på arbetsprogrammet för åren 1915—1917 an- läggandet av några ytor i aspbestånd som exempel på aspens produk- tion. Ehuru härigenom ännu blott tillkommit 5 aspytor, har förf. ansett lämpligt att redan nu lämna ett förberedande meddelande om desamma. U nder nuvarande kristider, då någon import av aspvirke från Ryss- 642 GUNNAR SCHOTTE. (12063) Detta så mycket mera som även från riksdagens sida visats ett speciellt intresse för dessa undersökningar. Sålunda väckte vid 1916 års riksdag herr J. PERSSON i andra kammaren motion (S$) om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av aspodling å statens marker. Motio- nären framhöll, att staten torde hava stora skogsmarker, som lämpa sig för aspodling, och som borde kunna förse tändsticksfabrikerna i vårt land med råvara. Jordbruksutskottet (4) avstyrkte visserligen någon direkt åtgärd från riks- dagens sida, då den föreliggande frågan var föremål för såväl enskildas som statsinstitutioners uppmärksamhet och arbete. Utskottet underströk dock den av motionären framhållna nationalekonomiska betydelsen av ett rationellt bedrivande av aspodling i vårt land. Utskottet meddelade också, att, åtminstone å en del enskilda marker, odling av asp bedrives i icke obetydig skala, och att Domänstyrelsen upptagit frågan till behandling. - Härefter anförde utskottet följande: -»Den institution, som emellertid i första hand har att taga befattning med hithörande frågor, är Statens skogsförsöksanstalt. I den plan, som uppgjorts för försöksanstaltens verksamhet under de närmaste tre åren, har även — enligt vad som meddelats utskottet — inrymts tillväxtunder- sökningar i aspbestånd, alltså ett led i den kultur, som motionären avser.» Redan år 1909 undersökte författaren genom en tillfällig försöksyta ett barkat aspbestånd å Jönåkers häradsallmänning i Södermanland, innan det gick sin undergång till mötes, och samma år anlades vid Försöks- anstalten i samband med björkundersökningar en blandskogsyta med björk och asp å Klotens kronopark i Dalarna. När det gällde att uppsöka områden, lämpade för försöksytor i rena aspbestånd, var det naturligt, att försöksanstalten i första hand vände sig till vårt lands främste aspvårdare, överjägmästare C. G. BARTHELSON. Med största beredvillighet ställde han också sina kända aspbestånd vid Sätra bruk i Västergötland till Skogsförsöksanstaltens disposition. Här anlades sålunda sommaren 1916 tre fasta försöksytor i yngre aspbestånd, varjämte en tillfällig aspyta uppskattades i ett äldre sådant. Slutligen uppskattade Skogsförsöksanstalten hösten 1916 på jägmästare TH. GRINN- DALS förslag en tillfällig yta i medelålders aspbestånd å det greve CARL BONDE tillhöriga Hörningsnäs i Södermanland. Uppskattningsresultaten från de sju försöksytorna återfinnas i tabell 1. Innan desamma något diskuteras, lämnas först en detaljbeskrivning över mark och markvegetation i försöksytorna. ! Pag. inom parantes hänföra sig till motsvarande sida i Medd. fr. Statens Skogsförsöks- anstalt H. 13—14, c NS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. a 4 ASP OM (1207) 20/6 1916. G. SCHOTTE Foto av ksanstalte Ö S Ur Skogsför 378. söksytan För tergötland. äs V (Productivité I) Place d'essai (bonitet I) ä Sätra bruk i N 1 3-årigt aspbestånd > pa 378. 23 ans. de tremble de Peuplement 644 GUNNAR SCHOTTE. (1208) Zab. 1. Försöksyt Places d'essai Kvarvarande bestånd Å Aprés V'eclaircie Då 2 REN | la & | fa n = ec 21, 2 rr Fe -— a I rd 2 v c 2 Så Försöksytans | 2 É I, SE SBR | Fa 2 | så 22 | 213 GRE | fr $$ v | belägenhet [BUSKE skols= nr ol RN ÄRA R lg BR I 23 ZARA ANA 3 2 33 |54| 52 3. | SÅ | = & | Medelhöjd) & E|27 3) SE) 3 | 3 2010 SS Orientation PAa JES MORE NE 5 3 EE EAS re ss > 2-8! = 2 IE ER EG I KR 1 nell EEE ER : ke I | | AR I Sc moyenne | Slet 2 bu 3 å RS äl fist cfd a | | I Q 2 5 | T | | | A | 0) Lv FIG = ä | 2, | | | | | | | | /äodo | Sd ) | Sätra, | 1916 | 23 | I | Asp | I 1,160] 132 12,5) 487 I14,x0] OT 3,96 » Västergötland | | II 210] IL,5 8,3 504 | 1,15] 6,6] 16,8 | ORM III 110| 9.5 6,3) 523 | oas) — T37l 285510 IV F 10 8.3 5,7| 536 | 0,03] Ost) 19,6 | O;STi S:a | 1,490 L3je | 11,6! 489 |15,63 99:5] 14,6 | 4,33 | Gran | 380 5,0 | 4,4] 517 | o,sslj Ts 20:00 KOR | | IN:a för bestånd.| 1,870| = 12,8 | 10,5| 489 |16,21:]| 101,0] 14,7 | 0,39) | | | I | | Zu Sätra, | 1916 son FÖ) Asp i | 799) 15,9 | 16,0] 469 |16,o05! 119,6] 14,01 3,99 Västergötland | (57) SM 89/ 13,5 | 10,71 493 | 0,80) 5,3] 15:4 | OS | a | S:a | 888) 15,8 |I5,5| 470 [16:85 245 14,0 | 4,16 I i I | Gran | | 428| 7:;8 | '5,9) 535 | 18) sol NE | | | IS:a för bestånd | 1,316]| 15,3 | 13,2| 472 |18,03| 129,8] — | 4,32 I | | | | I 422 | Hörningsnäs, | 1916 | SSA Asp | I 413| Zil30 122 21-495 I15,08) 173,2] 15:31] de Södermanland | II Tf2100 053 14,3| 495 | 0,20] — 1,9] 1932 | 0503 | III 2 EES = 3 Sia | 425 21.9 | 2230] 495 |16,18 175, Fr 3.3 | I | | I I Gran | 114663 12,3 | 15:21] 496 |II;97] 73,0] — | 1,38 S:a för bestånd.| 1,088| 17,8 | 18,2| 405 |28,15] 248,0] — | 4,6801 NETA I | | | | | | 137 lJönåkers härads-| TO00- I TS5E) SL | Asp | 358) 25,6 30,00 — 125,3 300,9] - | 3.5 | allm., | | Björk | | 66) 124,5 [2871— 14:31 485- NN | Södermanland | | IS:a för bestånd.| 424 25,4 | 29,8] — |29,6 | 349,4| — | 45é | | | | | | | | | 376 | Sätra, HOIOT] 310) ILS Asp I 726! 14,3 | 14,4] 473 |II1:90] 80,s| 15,31 200 | Västergotland | II 199] =13,77 | IT,6| 487 | 2,51] T4grjörrs so CE III 14] 123 | 89] 515 | Ojo9) Ossl I7,0JKOTE Sia] 939) 14,2 | 13,8] 475 II4,z0] 95:xl 1554 | 3:07 | Gran | | 43] 14,0 — | 12,3 '475 | Is70) FEB) OE | | i |S:a för bestånd.| 1,082| — 14,2 13,6| 475 |15,80| 106,4| — | 3:43 | | | I I | ut 147 Kloten, | 1916 | 61 | I Asp | VA 128] 19.4 19,7| 490 | 30 37.2) 17:51] OM Dalarna = | | II 8 16,6 11,6] 522 | 0,08 0,7) 20,9 | Oja FR RR EA EE ES a S:a | 136) 19.4 | 19,21 4901 3:90] 37:90] 176 | 0,62 | Björk | I 264 19,8 | 22,2) 468 10,24! 94,8 15,0] 1,67 | II 32 17,7 15,2/ 460 | 0,58. 4,8] 17,.0/| 0,08 III 12 1737 15,3) 461 | 0,22 1,8] 17,5 | 0,03 IV 16) 11,2 9,9) 467 | O,12 0,6] 24:4 | Oo Sa 24 19,5 | 20,9] 467 |II,x6| 102,0] 15,2| TG IS:a för bestånd.! 460/ 19,5 | 20,5] 473 |I5,1s| 139,90| 15,8| 2:35 1] I I I | 379 | Sätra, Västerg.| 1916 | 77 II Asp I 429 18.7 25.5) 473 |!21,94/ 194,32] 161 2,52 (1209) i aspbestånd. foréts de trembles. La coupe d'eclaircie OM ASPENS Utgallrat virke PRODUK TIONSFÖRMAGA. 645 Kvarvarande bestånd och utgallrat virke Avant PFeclaircie I I Silke. 2 z = z - 2 'Medelhöjd E -—4R- 3 YT = 2 : - =S : sels: z Sö 6 5 RR = enligt 2 sj = | Grundyta 1 FÅ) Fan BR ER Zz s I förmeln | 2 El & el omf NE ov ls ol Slo a =S FR a E SloE urlace & o 2 gles SL ÖsR 2Ic = S 5 Hauteur |.5 o = 5 terriére S = 2 cs 2rla & =: z Tier 35 FASTA BAS) | dd IS: PES Zz [aallal öetk ang st. | 2 sr Shkvmi. 26 = MP OR 5 1000 | Urea = | I 240) 17.1 13,0 10,71 484 | 2,16! 13, ;e/1,400 12,2| 486/|16,26| 104,7] 14,6] 4,55 i 420/ 66,7 0,8 8,0) 475 | 2,11| 64, 2,1| 630 8.11 486) 3,26! 17.5) 16,8) 0,76! I | 190 63.3 5:81 475 | O,so| 59. 53.6] 300 6.0 496] 0,85! — 3.7| 18,31 O,16 fö = RS — — 10 5-7) 536! 0,03] O.x| I9,6| O,or 850! 36,3 II 8.5 480 | 4:77] 23,4) 26,4| 16,2] 21,02,340 10.3| 487/20,40 126,0| I5;0] 5,48 |--90) 19,2, 7 9,3| 500 | O.6r| SI: 14,8) - 60,5) 470 5:7| 506] I,19 3.8] 16,9] 0,16 | 940] 33.3/ II 8,5| 481 | 5.38] 24,0l 28,7| 16,1] 22,zx|2,810 9.9] 487/21,590] 129,8| 15.0] 5,64 | | | 136| 14,5! 15 | 14,71 463 | 2,32] 12,6 14,3] 1I2,2| 935 5,81 468/18.37i 136,3 14,0] 4,34 150 62,8 1 | 10,21 469 | I,.24| 60,9 16,5] 58,2| 239 10.4 470! 2,04! 1I2,7| 16,0] O,.42 I 531 100j 10 7,81 460 | 0,26] 100,0 18,0] 100, 53 7.3 460! 0,26 1,2] 18,0) O,04 | 24l 100] 6,8 | 4,0] 438 | 0,04] 100,0 22,1] 100, 24 4,91 438] O,04 O.1| 22,11 Oj01 | 363] 29,00 = 14,2 | 11,6| 464] 3,86| 18,6 I5,3] 16,0|1,251 14,5| 469!20,71] 150,3] 14,2] 5,01 | | | | 215|/ 33.4] 13.6 | 17.5| 491] 5,19] 81.5 — | 87.6] 643 11421 495] 6:37] 394] 1.37 | S78| 30.5 13.8 | 14.1 479 | 9.05 33: EE 31,6 1,894 3.5| 474|27.08| 189,7 6.32 | | | | | | | | I 200] 32,6 21 | 19,6 495 | Gol STA O 16,4] 26,9) 613 21,4) 495|22,02| 236,8] 13,6] 4.47 50| 80,6 19 | 15:01 495 | 0:39] 81,6 18,6| 82,0| 62 14,9] 495| I,o0o0] 10,5) 18,7| O,20 I 50] 100 19 | 14,1] 495 | 0,78] 100,0 19,0] 100,0] 50 14,1] 495| 0,78] — 7.4] 1I9,0| Os14 SON 47,4] 20 | 18:z1 495] 727] 3233) 7 16,9] 31.3] 725| 20,5] 495|23-30| 254,7] 15,8) 4.81 21 455 14 21,7| 495 | I,is| — 8,7 = 9,.8| 694 15,35| 495|13,.1:2] 80,0] — | I,52 | 331] 23.3 20,0 18,:5| 405 | 8,86| 23,0] 87.s| — | 26,111,419 18,2] 495137.01] 335.6| — | 6,33 SR: | RC | Il | | | | | | f == SS 2 EE = = == 30] (| Ra fr EES AE BR a Le -— = CA = — = =E FE — se — == Ft | ON UTE | TAN ANS | | | 98] 1149 3: | 12,2) 484 | 1,15] 8,3 15,6| 8,7 824/ 3 14,21 474|13,05] 88.2] 15.3] 2,34 i 1711 46,2 12,2 | 9] 505 | Isre 34,61 16.0] 32,81 370] ;2 10,5 493] 3:22/ 20,9] 15,9] 0,68 35| 71,4! — IO, 8,:| 519 | o,r3) 67,7 17.7] 64.0) 409] 8,4) 518) O0,27| I,5] 17.4) Oj05 i 304] 24,5 128 10,1] 495 | 2,44] 14,8] 15,9] I14,ol1,243| Zz 1478 16,54| 110,6] 15,5] 3.57 | | | | | | 154) 51,49 7; 11,2] 485 | 1,50) 46,9| — | 46,81 297 IT,7| 480] 3,20] 21,2] — | 0,68 455| 29,7 13,1 10,5/ 491 | 3,94| 20,30] 25,4| — | 19,3l1,540 ,0 12,8| 478|19,74| 131,8] — | 4,25 | | | | | | 760) 37.3 18.9 17 el 494 | 1.34] 32 | 17.2] 17,8| 31,6 204 19,3 18.9 491) 5.75) 5433 17:69) 0,89 kk | = SJ kneg =) — | — — S| 16,6 I146| 522| 0,08) :0,8| 20,9] Osor | 8 1coj 12,8 9,0) 486 | 0,05] 100,0 31,8| 100,0 8| 12,8 9,0) 486] Osos) = O.3| 31,8) Ojor 84 38,2] 18.7 16,9] 494 | 1,80] 32,2| I 18,1] 31,6| 220] 19,2 18,4| 491] 5,88] 55.4] 17,8) O.gr ! | 56 7,3! 18,4 | 17.3 444 | I,3| IT;4| I 16,4] 10,21 320] 19,6 21,4) 465|11,55] 105,5] I5,1| 1.79 | 481 60,00 — 15,3 | I5,1| 459] 0,86) 59,6 18,0] 55.901 80) 16,3 | IS:21459] I,4i 10,8) I7,5) Org 80] 87,0) I 1,8 12,11] 485 | O,g2l 80,5 19,6] 74, 21 13.0 12,51 479] I,14 7.3l IO,r| Oj, | 201 55.6 8,1: | IO,0l 525 | O,1:6| 5537 20,8] 50, 36 9.3 IO,o! 495] 0,28 1,3] 22,6| 0,07 | 204| 38,6| 15.2 14,21 453 | 3,25] 22,5| 22 17.7] 18,0| 528| 18,6 18.6] 466|14,4x] 124,7] 15,7| 2,11 288) 38,5 16 15,0] 474 | 5.14] 25,3] 40 17.0] 22,31 748) 18,7 18,6! 473/20,29] 180,1] 16,3] 3.02 | 43 = Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Serien A. 646 GUNNAR SCHOTTE. (1210) Försöksytan 378 är utlagd i cirka 25-årigt nästan rent aspbestånd, endast en och annan gran är insprängd. Ytan finnes å Sätra bruks skogar cirka 3 km österut från Sätra bruk. Dess areal är, förutom 10 meters bred kappa, 10 ar. Markprofilen visar 2 cm förna, 9 cm mull, 11 cm mullblandad fint grus, 14 cm finare grus och sedan grövre grus. — Markvegetationen består av ris enstaka — tunnsådda: blåbär t, lingon e och ljung e. Örterna och gräsen äro enstaka — möjl. tunnsådda: Anemone nemorosa, Airu flexuosa, Carex sp., Fragaria vesca, Galium saxatie, Luzula pilosa, Orobus tuberosus, Oxalis acetosella, Polypodium dryopteris, Poten- tilla erecta, Pyrola rotundifolia och secunda savat Veronica chamedrys och offici- nalis. Mossorna förekomma strödda: Brvum roseum, Dicranum scoparium och undulatum, Hylocomium parietinum, proliferum, squarrosum och triquetrum, Astro- phyllum affine och. undulatum, Polytrichum commune och Sphagnum girgensohni samt Plagiothesium denticulatum. Försöksytan 376 är belägen 2 km öster om Sätra bruk i 31-årigt asp- bestånd med enstaka. gran, björk, ask, al och tall. Genom ytan flyter en mindre rännil och marken är frisk — fuktig. Ovan ett förnalager om 2 cm finnes ett cirka 20 cm mäktigt mullager. [I beståndet finnas buskar tunnsådda såsom en, hassel, lind, oxel, rönn samt Lonicera Xylosteum och Viburnum Opulus, den senare fläckvis strödd. Risen förekomma i tunnsådda tuvor: lingon, blåbär och odon. Gräs och örter äro ymniga. Bland de förra ha antecknats Anthoxanthum odoratum, Calamagrostis arundinacea, Carex panmicea, Luzula pilosa, campestris och mulliflora samt Melica nutans. Den synnerligen artrika örtvegetationen representeras av: Åchillea millefolium., Anemone hepatica och nemorosa, Angelica silvestris, Polystichum spinulosum, Athyrium Flix femina, Cerastium arvense, Cirsium palustre, Convallaria majalis, Crepis tectorum, Fragaria vesca, Galium boreale och uliginosum, Geum rivale, Hieracium sp., Hypericum quadrangulum, Hypocheris maculata, Majanthemum bifolium, Melam- pyrum pratense och silvaticum, Orchis maculata, Orobus tuberosus, Oxaltis aceto- sella, Pyrola minor, rotundifolia och secunda, Paris quadrifolia, Polygonum vivi- parum, Polypodium drvopteris och phegopteris, Potentilla erecta, Ranunculus acris, Rubus saxatilis, Rumex acetosa, Scorzonera humilis, Solidago virgaurea, Spirea ulmaria, Taraxacum officinale, Trientalis europea, Valeriana officinalis, Veronica chamedrys, Vicia sepium, Viola palustris och riviniana. Mossorna äro strödda: Brvuwm roseum, Dicranum scoparium, Hylocomium proliferum, squarrosum och triquetrum, Polytrichum juniperinum, Astrophyllum nndulatum, Sphagnum cymbrifolium och girgensohni., Beståndet har dels uppkommit genom stubbskott, dels genom självsådd. Växtformen är god, men barken rätt sprickig. Många av stammarna äro rötskadade. Försöksytan 377 ligger intill ytan 378 men i något äldre skog än denna eller cirka 30 år och en och annan asp går upp till en ålder av omkring 30 år. Förutom asp finnas strödda granar samt enstaka björk och tall. Dess- OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. Held) 6 1910. 0 2 SCHOTTE (CH av Foto Ur Skogsförsöksanstaltens saml. an 377 3 Försöksyt and. rgötl Väste ätra bruk i åa Sä ) bonitet I nd ( a Peuplement de tremble de 30 (- -57)-årigt aspbest lå SS 30 Fig.2: ssai 377- I), Place d'e e (Productivit 57) ans. 648 GUNNAR SCHOTTE. (1212) utom förekomma enstaka — tunnsådda buskar: en, hassel, rönn och Viburnum Opulus. Markprofilen visar 5 cm förna, 8 cm mull, 27. cm humusblandat grus och sedan stenblandat grus. ; Markvegetationen består av ris strödda—rikliga: blåbär rikligt i södra delen av ytan, lingon e. samt Lycopodium selago e. Gräs och örter förekomma strödda: Alchemilla sp., Anemone hepatica och nemorosa, Anthoxanthum odoratum, Carex sp , Equisetum silvaticum, Fragaria vesca, Festuca ovina, Galium uliginosum, Geum rivale, Hypericum quadrangulum, Luzula puosa, Majanthemum bifolium, ÖOrobus tuberosus, Oxalis acetosella, Plantago major, Poa annua, Potentilla erecta, Polystichum spinulosum, Polypodium dryopteris och phegopteris, Pieris aquilina, Pyrola rotundifolia och secunda, Ranunculus acris, Spirea ulmaria, Trientalis europea, Veronica chamedrys och officinalis, Viola riviniana och palustris. : Mossorna äro strödda till rikliga: Astrophvllum silvaticum, Bryum roseum, Dicranum undulatum, Climacium dendroides, IHylocomium proliferum Polytrichum commune och juniperinum. Försöksytan 422 är uppskattad i ett 53-årigt aspbestånd vid Hörningsnäs 1 Södermanland. Ytans areal är 16 ar. I aspbeståndet äro insprängda några granar och björkar. Marken är en bättre typisk södermanländsk hagmark med rik örtrik vegetation. Gräs och örter äro strödda: Anemone hepatica förekommer s och Oxalis acelosella t samt såsom enstaka uppträda: Anemone nemorosa, Carex muricata, Fragaria vesca, Luzula pilosa, Milium effusum, Orobus tuberosus och vernus, Polypodium dryopteris, Polystichum spinulosum, Pleris aquilina, Pyrola secunda, Sanicula europea, Veronica chamedrys och officinalis, Vicia se- pium och Viola riviniana, Mossorna förekomma rikligt, såsom Hylocomium triquetrum t-s och prolife- 7um t, samt mera enstaka: Åstrophyllum silvaticum och undulatum, Dicranum scoparium, Hypnum velutinum, Plagiochila asplenoides, Ptilidium pulcherrimum, Radula complanata, Stlereodon incurvatus och Thuidium abietinum. Marken kan betecknas som frisk, utan att något fuktigt drag går igenom den. Här saknas också den för aspskogarna å fuktig mark ganska karaktäri- stiska Pyrola rotundifolia. Exempel på en äldre aspskog är försöksytan 379, som blott är en tillfällig uppskattning intill ytorna 377—78 av ett cirka 77-årigt aspbestånd å en areal av 18 ar, som dock med hänsyn till luckor reducerats till 14 ar. Mar- ken och markbetäckningen liknar också dessa ytors. Träden äro redan allt- för gamla och delvis rätt starkt rötskadade. Exempel på ännu äldre aspskog utgör den tillfälliga försöksytan n:r 137 som uppskattades i maj 1909 å Jönåkers häradsallmänning Bl. II. Ytan är belägen söder om sjön Näsnaren, 800 m väster om Kulltorp. Aspbe- ståndet växte å en hyggestrakt och hade genom statens revirförvaltning kort förut barkats för att förhindra uppkomsten av rotskott och för att således kunna föryngra området med barrträd. Som efterföljande mark- och stånd- ortsanteckning visar, kan området anses för särdeles god, typisk aspmark, där 649 OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. (1213) sä RR ste sami. sanstaltens eg SOK för os and (boni dermanlar Sö 1 nas S rr HS a Hörnin et D ”g U ofta aspbe Hauteur Place d'e Productiviteé TI). diamétre moyen 20.5 Cm. .5 m, 21 moynne 650 GUNNAR SCHOTTE. (1214) man dock borde varit tacksam att gratis erhålla naturlig återväxt av asp. Marken består av ett mullager på 10—11 cm ovan sandblandad lera. Trädbeståndet utgjordes av asp och något björk med enstaka granar och tallar. Då flertalet aspar voro innanruttna, kunde ej åldern fullt exakt be- stämmas, men har upptagits till 85 år. Buskskiktet bestod av aspsly s.-r. samt hallon e. Risen förekommo blott enstaka: lingon, blåbär och Lvcopodium selago. Gräsen och örterna voro tunnsådda, och följande arter antecknades så- som enstaka: Anemone nemorosa och hepatica, Calamagrostis arundinacea, Carex digitata och Fragaria vesca, Hvpericum quadrangulum, Lathrea squamaria på asp- rötter (!), Viola riviniana och Luszula pilosa, Oxalis acetosella, Polystichum spinu- losum, Pyrola secunda. ; Bland mossorna förekommo Hylocomium triquetrum s, II. parietinum e samt Polytrichum commune e. Den uppskattade ytans areal var 0,2125 hektar. — Ytan var jämn med syrlig fuktighetsgrad och öppet läge cirka 50 m över havet. Detta aspmaterial är ännu för ringa, för att man därav skall kunna uppställa en beståndsöversikt och ännu mindre en produktionstabell, då tidigare gallringar ej äro kända. Lägger man emellertid upp de 7 beståndens höjder grafiskt, är det tydligt, att de gruppera sig i två skilda boniteter, som vi tillsvidare kunna kalla aspbonitet I och aspbonitet II. Till den förra höra ytorna 137, 377, 378 och 422, till den senare ytorna 147 och 379, medan 370 ligger emellan dem båda, dock närmast bonitet II. Jämföra vi nu dessa boniteringar med andra svenska bonitetssamman- ställningar efter höjden, finna vi, att samtliga ytorna till aspbonitet I ha högre höjder än björken i SCHOTTES (9) björkbonitet I, medan aspboni- teten II ligger mellan björkbonitet I och II. En jämförelse med tallen ger ungefär liknande resultat. Samtliga ytorna till aspbonitet I och även 376 ha högre höjd än tallen i MAASS' (7) växtlighetsgrad 1,e, medan ytorna 147 och 379 härvidlag motsvara MAASS' 0,9—0,8. Beträffande en jäm- förelse mellan lärken och aspen kan nämnas, att aspen iytorna 377 och 378 å Sätra har samma höjder som lärken i lärkbonitet I, medan ytorna 376 å Sätra och 422 å Hörningsnäs ha samma höjd som lärkbonitet II, ytan 137 å Jönåker lika som lärkbonitet III, ytan 147 å Kloten som lärkbonitet IV samt ytan 379 å Sätra som lärkbonitet V (70). Man finner härav, att aspens höjdtillväxt avtager mycket hastigare än t. ex. lärkens. Efter markförhållandena att döma är det för övrigt tydligt, att de ytor, som förts till aspbonitet I, tillhöra vår bästa skogsmarkstyp, d. v. s. mot- svara JONSONS bonitet I (3). När vi vidare betrakta bilderna i denna uppsats, finna vi, att ytorna 378 och 377 vid Sätra tillhöra våra bästa asptyper, vilket också var fallet med ytan 137 å Jönåker. Ytan 422 är däremot ganska dålig asp, men dess höjd och markens beskaffenhet OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. wu [19] NN Cj - ve år rn GA SS wi På MR 0 me RTR KR ' YST EN inger cå SE k «i K Berg AN förkrr av 9 nu opens Vr yrk AO 4 iska KR AA M MAN ) SETT NERE 1 nstaltens fröronkea OrSO? 4. RI sytan örsök F bonitet 3 tand es aspb Wrigt Jå sir 19. S I Fi höjd 14 m, 1 I mede diaméetre moven 12. moyenne 14 m, 652 GUNNAR SCHOTTE. (1216) Zabell 2. Aspytornas produktion av tändsticksved. Le production de bois d'allumettes des place d'essai en foréts de tremble- | OMGE 5 z = SIS RE SN ro ejer! Oo SÅ . [5] I RN fört NA ER | Slå SAME 8 äv ST. OR Ko ren | | fak SEND AA NR "El oo a Sr 5 13 3/7 sl 5 127) EX Sf Cec: AR IRA K 2 | ola So v RR ER Fd = SE vv AA XGA SEE EEE en AE alle re da Anteckni 21 Alder | s Atol ST SIS KE TATe Sie fa salsa SEO nteckningar | NT 3 =vID+8, BIS a 3 AD? Had an E FO BON | 58) Åge |ö3lEX SE 252 25 Eco KS d:r Remaxques (AE DER öser SARAS Ba 1 O0.< Ö& ad SD OAS o cz vo 2 & | —- 6 z PLeIR OZ RSKR 2 Rv) CNG vec 8 BARR RS ORT Boll en. D fe EN AGA O GS [re Ls SAS ET ag a | = SET cg SS (SARS G) EO | Zz >] = 3 5 :s & UR re 8 [< les | | < 3 5 SIR ES < Se ET I Bomnitet I. | 137 OT/28 |10:5 107 — EE Al | 377 |30-(57)| 14,5] 129 7+7 6,0 18,6 41,5 |I1 2 virke över 3 tums topp. | 4221 NN5S RN 2035 M2TA 86,2 40,2 154,2 550 IRS $” DNS TAR 1.237 1 854 125500 — = — — | Bonitet II. | 3:7ONST 13571 108 1,3 1,6 5, 30,1 |I3 4 virke över 3 tums topp. a 6I [18.4 46 TO:ra | 200 24,0 42,0 | SNOZ SG >» SM 370 TNA SSBNT02 108,8 67,0 156,3 69.6 RAN ” » SÄG Tabell 3. Försöksytornas ungefärliga värde. La valeur approximative des place d'essai. | | | | | a ji Å Pappersmassaved | Kol och ved | I ös) Tändsticksvirke | pp É - S i = a: | ANTA DET a 4 Summa Hö | S 3) å 30 kr. per kbm | + | 5 | "FSS kd | Le bois de la påte | Charbon de bois et bois| Total jaa SEE Ez = Le bois d'allumettes å 14 cour | å 5 cour | 28 8 Te | | | | | SS =E — —-— —| | | RR | 0.5 | | I I => A ” r r r | | I kbm Kr. kbm Kr: kbm Ra kbm + | | | | | I I | | | | | 378-239) IO,5 — 7.148 1,005 2658 176 107,1 1,181 377 130(57)) 14,5 Het 231 107,0 1,498 14,2 71) - 1280 1,800 422 | S3AI20NS 86, 2,586 T2T50 1,707 Ö54 32 11 C2ANE 4,325 | I I 2 - 37059 TN ST I ,5 45 1,7 I,144 10,2 5I 93:4 1,240 sg OT || OR IO,r 303 33,1 463 2,3 I 45,5 TA + björk + björk 3707 SY L25TSALOSS 3,264 50,4 706 SKE 6 162,5 3,986, | (Rd) OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. 653 r Laven 2 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av L. MATTSSON ??/& 1916. ig. 5. 77-årigt aspbestånd (bonitet IT) å Sätra bruk i Västergötland. Försöksytan 379. 194 kbm per har, medelhöjd 18.7 m, medeldiam. 25.5; em. — Peuplement de tremble de 77 ans. (Productiviteé IT). Place dessai 379, 194 mt s. par har. Hauteur moyenne 18.7 m, diaméetre moyen 25.5 cm. 44." Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1918. Yerien A. 654 GUNNAR SCHOTTE. (1218) tyder på lika god markbonitet som vid Sätra. Detta förhållande torde ej enbart kunna få sin förklaring av den goda vård, som bestånden å Sätra fått åtnjuta, utan förf. ser även häri ett utslag av rasfrågan. Ytan 422 synes för övrigt vara tämligen tjockbarkig. Även ytorna 376 och 379 vid Sätra ha en relativt tjockare bark än de utmärkta bestånden 377 och 378 därstädes. ; Talen i tab. 1 tyda på, att man inom aspbonitet I vid 50 år skulle kunna hava bestånd med cirka 200 kbm innanför bark och en medel- diameter av 20,; cm. Inom bonitet II skulle motsvarande tal vara resp. 150 kbm och 18 cm. Av denna massa är minst resp. 40 och 20 4 tänd- sticksvirke, d. v. s. virke över 18 cm i diameter. Med hänsyn härtill har i tabell 3 gjorts försök att ungefärligen vär- dera bestånden efter nuvarande virkespriser. Å bästa bonitet skulle så- lunda ett bestånd vara värt cirka 4,000 kr. pr har. Även om dessa priser gå ned efter kriget, åtminstone för pappers- massaved och kolved, så komma de väl knappast att göra det för tänd- sticksvirket. Om före världskriget i stort medeltal betalades 80—90 öre per kbf mittmätning fritt fabriken utan järnvägsfrakten, så är priset nu uppe i omkr. 1,25 kr., och billigare torde ej aspvirke kunna fås från Ryssland. I den lämnade kalkylen i tab. 3 har ej kunnat göras några beräknin- gar för avdrag på grund av röta och kvist. Egentligen är det endast bestånden 378 och 377, som äro fullt friska; i alla de andra finnes mer eller mindre röta. Emellertid är ju förhållandet det, att röta till en diameter av 2'/,— 3 tum i stammens mitt godtages utan avdrag å priset, medan för röta mellan 3—5 tum, sker ett avdrag av 2 tum. Rötavdragen ha enligt för- fattaren lämnad uppgift i allmänhet i stort medeltal ej gått upp till i > vid” fabrikerna, men alla stockar med röta over 35 tum Da jurnmnesel stannat i skogen såsom ved och dylikt. — Likaså är det tydligt att ett betydande avdrag komme att ske för kvistigt virke i ett bestånd, sådant som ytan 422. Av dessa exempel finna vi emellertid, att aspen å god mark är ett värdefullt träd och förtjänt av att omhuldas. Visserligen torde med nu- varande priser gran till massaved å samma mark giva ungefär lika stor behållning vid 40—g50-årig omloppstid, men kommer säkerligen pappers- virket att efter kriget falla i pris, då däremot aspvirke till prima tänd- stickor är oöverträffat. Snarare torde detta pris komma att stiga. I första hand bör man därför taga vara på och vårda den asp, som självmant uppkommer å för aspen lämplig mark. Att tidigt gallra aspen och uppkvista den samt sedan ytterligare genomgå den med gallringar (1219) OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. 655 vart 5—6 år, såsom överjägmästare BARTHELSON gjort å Sätra, bör mana till efterföljd. Vidare torde försök med direkt odling av asp böra utföras å särskilt god, något fuktig mark. Aspvirkets fiender, rötsvamparna, borde också snarast underkastas när- mare undersökning. Mera ingående redogörelse för aspens produktion kan Skogsförsöks- anstalten ej lämna förr, än de nu omtalade ytorna gallrats och upp- skattats flera gånger, samt materialet dessutom kompletterats med yt- terligare några försöksytor. LITTERATUR. 7. FELLENIUS, WILH.: Om hagmarkernas ändamålsenliga skötsel med afseende å bete och skogsfång. Vesterås 1877. HESSELMAN, HENRIK: Svenska skogsträd 2. Aspen. Ett i vårt land förbisett skogs- träd. (Skogsvårdsf. folkskr. N:o 21). Stockholm 1910. 3. JONSON, TOR: Om bonitering av skogsmark. Skogsvårdsf. tidskr. 1914, sid. 369. 4. Jordbruksutskottets utlåtande N:o 13 vid 1916 års riksdag i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av aspodling å statens skogsmarker m, m. 35. LUNDSTRÖM, C. F.: Om poppelplanteringar till fyllande af den otillräckliga tillgången på asp. Stockholm 1899. 6. LÖWENHJELM, C. E.: Aspen som hagmarksträd. Kortfattad framställning om aspens nuvarande betydelse och värde, anvisningar rörande hennes skötsel, virkets till- redning och försäljning. (Smärre samlade skrifter i landthushållningen utgifna af J. ARRHENIUS. N:o 21.) Stockholm 1883. 7. MAASs, ALEX.: Erfarenhetstabeller för tallen, Meddelanden från Statens Skogsförsöks- anstalt H. 8. Skogsvårdsf. tidskr. 1911. 8. PERSSON, J.: Motion i Andra kammaren N:o 178 vid 1916 års riksdag om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av aspodling å statens skogsmarker m, m. 9. SCHOTTE, GUNNAR: Svenska Skogsträd 5. Björken. (Skogsvårdsf. folkskr. N:o 36). Stockholm 1914. 10. — Lärken och dess betydelse för svensk skogshushållning. Medd. från Statens Skogsförsöksanst. 1916 —1917 sid. 644. : II. WAHLGREN, A.: Skogsskötsel. Handledning vid uppdragande, vård och föryngring av skog. Stockholm 1914. sid. 706—-14. 12. WINGBORG, F. A.: Aspen och andra poppelslag. Rationell odling till tändsticksvirke och pappersved. En inkomstkälla av stor betydelse för Sveriges jordägare. Stock- holm 1914. NN NI TS SE EN NÅGRA ANMÄRKNINGSVÄRDA ENAR ill förgrening och barrtyp visar enen den största formväxling. Flera systematiskt goda former föreligga härvid otvivelaktigt.» Så har jag i ett nyligen utgivet arbete om de svenska barr- träden! sökt giva ett uttryck för enens mångformighet. Någon närmare redogörelse för enens formväxling inom landet har jag ej kunnat lämna, då vår kännedom härom alltjämt är allt för bristfällig. Det är av enens former snart sagt endast den trädformiga enen, som blivit något utför- ligare omskriven i den svenska litteraturen och detta framför allt ur storlekssynpunkt”. Uppgifter om enens former för övrigt äro sällsynta. En av de få svenskar, som i sina skrifter visat sig hava uppmärk- sammat även den vanliga låglandsenens mångformighet, är TH. M. FRIES. I ett föredrag i Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsäll- skapet i Uppsala d. 10 april 1890, tryckt i Botaniska Notiser samma år, fäster han med följande ord uppmärksamheten på enens rika form- växling: »Egnar man någon, om än flyktig uppmärksamhet åt Yuniperus com- munis, sådan den uppträder i våra bygder, kan man ej gerna undgå att förvånas öfver de många skepnader, hvari den kan uppträda. T. o. m. alldeles bredvid hvarandra växande, under samma yttre förhållanden lef- vande exemplar visa ofta högst betydande olikheter. Att man bland dessa bör kunna urskilja flera, åtminstone relativt välbegränsade och karakteristiska former, kan näppeligen betviflas».” Och beskriver FRIES härefter från Uppsala-trakten »en form, som framför de öfriga synes an- märkningsvärd>», en form, heter det, »väl förtjent af namnet pendula eller slok-eny: »från den upprätta stammen utgå tvenne slags grenar, nämligen dels vida talrikare, smala, enkla eller fådelade, lodrätt ned- 1 NILS SYLVÉN, De svenska skogsträden. I. Barrträden. Stockholm 1916, sid. 295. ? En sammanställning av svenska litteraturuppgifter om jätteenar återfinnes hos K. V. ÖSSIAN DAHLGREN, Om svenska Juniperus-jättar. Skogsvårdsf. tidskr. 1916, sid. 497—498. 3 TH. M. FRIES, Strödda bidrag till kännedomen om Skkandinaviens barrträd. Botan. Notiser 1890, sid. 265. | | | | Fig. I. Häng-en invid landsvägen till Ryd i norra delen av Kyrkhults by, Kyrkhults s:n, Blekinge. BrRoR HEDEMANN-GADE foto juli 1917. hängande och derigenom närmade intill stammen, dels några få krafti- gare, ungefär horisontalt utstående med från dem lodrätt nedhängande, talrika smågrenar av samma form och beskaffenhet, som det nyssnämnda första slaget af stammens grenar.» Namnet slok-en för den sålunda beskrivna formen blir, jämfört med namnet slok-gran på granens f. viminalis, synnerligen tilltalande, dess latinska formnamn torde dock böra bliva ett annat än det av FRIES föreslagna — lämpligen i analogi med slokgranens: Junip. comm. f. vi- minalis —. Under namn av pexdula känner man nämligen sedan länge en i hortikulturen förekommande form av enen, utmärkt av långa, i spet- sarna hängande grenar. Såsom en fullständig parallellform till de framför allt hos lövträden kända häng-formerna — ex. hängbjörk, häng- bok, hängask etc. — bör dess svenska namn bliva häng-en. Det är på förekomsten av typisk dylik häng-en, jag i det följande skulle vilja fästa uppmärksamheten. I brev från professor A. G. NATHORST erhöll jag i september före- gående år meddelande, att han under en tids vistelse sistlidne sommar vid Tulseboda i Kyrkhults s:n, Blekinge, påträffat ett flertal vackert ut- 658 NILS SYLVÉN Fig. 2. Samma häng-en som fig. 1, från motsatt sida. Bror HEDEMANN-GADE foto juli 1917. bildade häng-enar (Juniperus communis var. pendula). Vid ett mitt besök hos professor NATHORST i oktober månad ställde denne välvilligt ett flertal från Kyrkhult tagna enfotografier till mitt förfogande samt lämnade mig senare 1 brev ytterligare uppgifter om de intressanta Kyrkhults- enarna under uttalande av »önskvärdheten av, att enarna i denna trakt göras till föremål för en mera ingående undersökning». Kommande sommar hoppas jag också, tacksam för professor NATHORSTS välvilliga överlåtande på mig av de av honom upptagna enstudierna, att i sam- band med andra botaniska arbeten i södra Sverige bliva 1i tillfälle fortsätta professor NATHORSTS undersökningar i den på intressanta en- former synbarligen rika Kyrkhults-trakten. Då jag redan nu ur professor NATHORSTS brev bringar dennes iakttagelser till offentligheten, har det sin grund däruti, att jag härigenom hoppas något fästa uppmärksam- heten vid den allt för ofta förbisedda enen och dess formväxling, detta allra hälst som jag helt naturligt före Kyrkhults-undersökningarnas upp- tagande alltjämt är synnerligen tacksam för varje meddelande om enens variation, särskilt i ovan antydd riktning. »Redan kort efter min ankomst till Tulseboda uppmärksammade jag», skriver professor NATHORST, »med förvåning det märkvärdiga exemplar, NÅGRA ANMÄRKNINGSVÄRDA ENAR 659 som står omedelbart invid landsvägen till Ryd i norra delen av Kyrk- hults by, och varom bilderna (fig. 1 och 2) torde lämna bättre före- ställning än varje beskrivning. Man kunde i hastigheten tro, att det vore fråga om en hängbjörk.» Vackrare utbildad häng-en än denna kan man ju också näppeligen tänka sig. De för pendula-enen karakteristiska, Fig. 3. Häng-en vid korsvägen Kyrkhylt—Vilshult och Källe- -” o boda— Rönåsa. Bror HEDEMANN-GADE foto juli 1917: elegant överhängande grentopparna framträda tydligt å de båda bilderna fig. 1 och 2, från olika sidor tagna bilder av en och samma en. »Om denna enbuske utgöres av ett eller två individ, vågar jag icke avgöra» skriver professor N.; »såsom av bilderna synes, uppskjuter en stam så långt från den andra, att det måhända kan vara fråga om två skilda exemplar». >V idi en promenad längs vägen från Kyrkhult till Vilshult blev det 660 NILS SYLVÉN för mig uppenbart», säger professor N. vidare, »att häng-enar i denna trakt äro ganska vanliga. Där vägen ifråga korsas av vägen från Källeboda till Rönåsa, är en öppning i skogen, beväxt med unga granar, unga lövträd samt enar, av vilka många äro utbildade som häng- enar (jmf. fig. 3). Vackra former av sådana finnas även längs vägen Fig. 4. Häng-en vid vägen Källeboda— Rönåsa, ett stycke söder om vägen Kyrkhult—Vilshult. BROR HEDEMANN-GADE foto juli 1917. söderut mot Källeboda (fig. 4) samt kring fortsättningen av vägen västerut mot Vilshult. Efter denna iakttagelse var det min avsikt att söka få fotografier av några av de mest utpräglade formerna, anteckna deras kön och höjd, insamla grenar till herbarieexemplar o. s. v. Herr BROR HEDEMANN-GADE åtog sig välvilligt fotograferingen. Fotografierna lyc- kades i allmänhet väl. Däremot gäckades tyvärr min förhoppning att NÅGRA ANMÄRKNINGSVÄRDA ENAR 661 göra några närmare anteckningar om de fotograferade exemplaren, ty en försämring i mitt hälsotillstånd hindrade mig att vidare besöka loka- lerna i fråga. Jag har därföre icke mycket att meddela utöver vad bil- derna säga.» Även på andra ställen i trakten fann professor NATHORST mer eller mindre utpräglade häng-enar. »Särskilt iakttog jag sådana», heter det Fig. 5. Cylinderformad en invid O. Fig. 6. Cylinderformad en från trak- SÄLLSTRÖMS villa i Tulseboda. ten av Ryd. Lisa BorGE foto 107 1917. ANNA CHRISTIANSON foto nämligen vidare, »på den s. k. Solbacken på västra sidan av Södersjön och vid vägen mellan Tulseboda och Hovmansbygd». Även från Ryd ingå meddelanden om hängenar. Professor MURBECK, för vilken pro- fessor NATHORST vid ett dennes besök i Kyrkhult visat den först upp- märksammade vackra hängenen i Kyrkhults by, omtalar sålunda, »att han även vid Ryd iakttagit former, som närmade sig det först omnämnda exemplaret, ehuru hängformen ej var fullt så utbildad som hos detta. Det ville sålunda synas», avslutar professor N. sina meddelanden om 662 NILS SYLVÉN häng-enarna, »som om hela detta område härbergerade en särskild ras med tendenser att bilda mer eller mindre utpräglade hängformer.» >Även många andra former voro här till finnandes>, säger professor NATHORST i slutet av sitt brev, >»och man kunde med fullt fog även för denna trakt tillämpa TH. FRIES' ord om Juniperus communis i Uppsala- trakten, att man kan 'ej gärna undgå att förvånas öfver de många skep- nader, hvari den kan uppträda. Även cylinder- eller pelarformiga enar saknades icke, och dessa visade så till vida en överensstämmelse med hängenarna, att de korta yttersta grenspetsarna voro nedåtböjda. Ett synnerligt vackert exemplar av en pelarformig en är det i fig. 5 avbil- dade exemplaret bredvid O. SÄLLSTRÖMS villa i Tulseboda. I samband härmed meddelas en av dr O. BORGE till mitt förfogande godhetsfullt ställd fotografi (fig. 6) av en ännu större cylinderformad en från trakten av Ryd.» Häng-enar av så utpräglad typ, som de av professor NATHORST ovan skildrade, äro ej förut uppmärksammade i vårt land. Väl återfinnes normalt hos enen en viss tendens att utbilda hängande grenspetsar, men härifrån är steget ännu långt till den verkliga häng-enen. Allra tydligast framträder måhända hos icke-häng-enen den inneboende tenden- sen att utbilda hängande grenspetsar just hos pyramid- eller cylinder- enarna av suecica-typ, vilken entyp förutom av sitt pyramid- eller cy- linderformade växtsätt rent av är särskilt utmärkt av nedåthängande grenspetsar'. De från Kyrkhults-trakten omnämnda cylinder- eller pelar- enarna med de nedåtböjda grenspetsarna äro sålunda även till gren- spetsens utbildning en typisk JYuniperus communis suecica LOUD. De såsom hängenar med all rätt betecknade Kyrkhults-enarna fig. 1—4 visa sig med sina långa, i spetsarna hängande grenar fullständigt över- ensstämma med hortikulturens Funiperus communis pendula, såsom sär- skild avart jämväl beskriven under namn av I. communis B reflexa PARLATORE.” t Jmf. L. BEISSNER, Handbuch der Nadelholzkunde. Berlin 1891, sid. 136. ” A. P. DECANDOLLE, Prodromus systematis naturalis regni vegetabilis. XVI, 2, sid. 479. IN MEMORIAM i HUGO SAMZELIUS. SSE fa KOTS: När tidningarna den 2 maj förkunnade att länsjägmästaren HUGO SAMZELIUS var död, väckte detta budskap i vida kretsar bestörtning och förstämning. Få kunde ana, att den kraftige, arbetsamme mannen så fort skulle gå bort. Han hade emellertid sedan en tid lidit av gulsot och hans allra närmaste fruktade det värsta, när operation blev nöd- vändig. Döden kom kort därefter, närmast som en befrielse från de lidanden, vilka annars blivit en följd av den obotliga sjukdom, som obduktionen påvisade. HUGO SAMZELIUS var född i Nyköping den 3 januari 1867. Föräldrar voro läroverksadjunkten fil. dr Johan Samzelius och Thecla Hollgren, syster till jägmästaren C. A. Hollgren. Av fadern lärde han tidigt att älska naturen, särskilt blommorna. Redan som skolgosse samlade han också ett synnerligen omfattande herbarium och en vacker insektssam- . ling. Genom bytesförbindelser ökades hans herbarium ytterligare, och det var en storartad samling skandinaviska växter, som han sedermera förärade Nyköpings läroverk, där han den 1 juni 1886 tagit student- examen. Större delen av de utomskandinaviska växter, som S. hop- bragt, hamnade på riksmuseet. Efter att hava varit elev vid Ombergs skogsskola 1886—387, utexa- minerades S. från skogsinstitutet den 235 juni 1889. Sin bana som skogsstatstjänsteman började han i övre Norrland, i Pajala revir. Under två års vistelse häruppe kom han att i stor omfattning ägna sin tid åt etnografiska studier och hopsamlade åt Nordiska museet omkring 2,000 nummer lapponica och fennica. Han gjorde också botaniska rön och samlade anteckningar till sin blivande litterära verksamhet. — Ombyt- lig, som han var, tröttnade han dock snart här uppe och drog söderut samt blev assistent i Blekinge —-Åhus revir 26/, 1891. Här kvarstan- nade han dock endast en kort tid och tjänstgjorde sedan under tiden 17/. 1893—19/. 1897 som e. o. tjänsteman i Kungl. Domäunstyrelsen. 664 IN MEMORIAM Under denna tid började han alltmera att ägna sig åt författareverksamhet, vilken helt naturligt mer fångade hans intresse än den tämligen enahanda tjänstgöringen å en underordnad be- fattning i ämbetsverket. Sålunda utkom 1894 » Skogs- och Jägarlif> och »På skogs- och fjäll- stigar». Dessa båda arbeten vunno genast gen- klang i skogs- och jägarekretsar, icke minst den förstnämnda med träffande skildringar av Ombergs-livet. Från och med 1895 startar han en egen publikation, Jägaren, nordisk årsbok för jakt och naturvänner, och han intar från och med nu en ledande ställning i vårt lands jaktlitteratur. I hans trevna hem i Stockholm, med stort bibliotek och dyrbara lapblandsmin- nen, samlades också författare, konstnärer och skogsmän. Han hade den 15 juni 1892 ingått äktenskap med Alma Sällström. Under sin stockholmsvistelse ägnade han även en betydande del av sin tid åt biografiska stu- dier. Som ett första resultat härav utkom år 1899 »Kungl. Skogs- och Jägeristaten. Biogra- fiska studier 1539—1898 jämte en historisk inledning». Detta ståtliga arbete följdes år 1902 av »Kungl. Skogs- och Jägeristaten 1539—1900. Biografiska studier, andra delen». Vidare utgav han »Från Torneå till Som ung jägare 1890. S:t Petersburg. Turistfärder i österväg», Stockholm 1896, »Jägarens almanack för 1897» samt tvenne små häften: »Skogshushållning. Prak- tisk hjälpreda för mindre skogsegare», Stockholm 1897 och »Handled- ning i jaktvård», Stockholm 1898. Han längtade dock åter till Norrland och hade skaffat sig enskild sysselsättning därstädes. Nu utkommo: »Fänriksår. Svenska bilder, Stockholm 1899, »I Nordanland. Skildringar», Stockholm 1900, »Från skog och fjäll. Litterärt album för naturvänner», Stockholm 19041, >» Mänskliga dokument, Tankar och bilder ur litteraturen», Stockholm 1901. Från den 1 juni 1901 tjänstgjorde han sedermera som assistent i åt- skilliga revir, Kalix, Tärendö och Torneå, men lämnade skogsstaten 25 okt. 1904. Han vistades nu under cirka 9 månader i Finland och Ryss- land. Redan tidigare hade han brutit med sin hustrus familj, vartill nog boken »Paterson & Comp. En roman om Norrland», Stockholm 1902 bidrog. I Hälsingfors utgav han 1905 »I skogen och på fjället. IN MEMORIAM 665 Friluftsbilder.> = Återkommen = till Sverige fick han I sept. 1905 an- ställning i försäkringsaktiebolaget Hansa, hos vilket bolag han var anställd till 5 maj 1908, då han blev disponent för aktiebolaget Nynäs villastad. Under tiden 3t/,, 1908— 17/,, 1909 var han åter inspektör hos Hansa, och antogs den 3 feb- ruari 1910 till sekreterare i Svenska Kennelklubben. Redan tidigare hade han gjort sig känd som en framstående hundkännare samt sär- skilt fäst uppmärksamheten vid den nordiska spetsen. Från och med 1911 övertog han också redigeran- det av Kennelklubbens tidskrift. Hans stora insikter och intresse på det kynelogiska området kommo nu fullt till sin rätt, och han nedlade på tidskriften ett otroligt arbete. Tidskriftens volym tredubblades, och själv bidrog han med de flesta uppsatserna i densamma. Han hade också tillfredsställelsen se föreningens medlemsantal växa synnerligen snabbt. Den 16 december 1910 antogs S. till länsjägmästare i Stockholms län och nedlade såsom sådan ett intresserat arbete särskilt i organise- randet av skogsvårdsarbetet i länet. Den 10 febr. 1912 ingick han nytt äktenskap med Ebba Liljequist. Befattningen hos Svenska Kennelklubben och skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län innehade han till sin död. Han var R. V. O. och hade dessutom fått flera andra utmärkelser. År 1897 blev han ledamot av H. M. Konungens jaktklubb. — S. sörjes närmast av en son och trenne döttrar, alla i första giftet, samt åldrig moder. Av de ovan lämnade data finna vi, att HUGO SAMZELIUS' liv utmär- ker sig för ett rastlöst arbete under växlande levnadsförhållanden. Han hade också en ombytlig karaktär. Han vari viss mån en konstnärsnatur och bör bedömas och förstås som sådan. Detta har emellertid gjort, att han av en och annan blivit missförstådd, medan andra stått mera likgiltiga för hans skiftande bana. Alla ha dock värderat hans otroliga arbetsförmåga. I organisationsarbetet var han också en stor ordningsmänpiska och vid skriv- bordet tillbringade han oftast större delen av dygnet med författarskap eller med redaktionsarbetet på sina tidskrifter. Inom Kennelvärlden förvärvade 666 IN MEMORIAM han under senaste åren pålitliga vänner och en stor skara beundrare. Men även skogsstaten är honom stor tack skyldig. Ingen gladde sig som han åt kårens framgångar, och han gjorde också själv vad han kunde för att framhäva kåren genom de stora biografiska arbeten över densamma, han utgivit. Särskilt det sista av dem »Jägeristaten, Anteck- ningar om svenska väldets Skogs- och Jaktväsen», Stockholm 1915, skall ensamt det bära hans namn till eftervärlden. Skogsstaten står i synnerlig tacksamhetskuld för detta stora verk, som han av intresse för kåren utarbetade utan att därav skörda någon som helst ersättning för sitt betydande arbete. Redaktionen för denna tidskrift passar också på tillfälle att till HUGO SAMZELIUS trambära ett varmt tack för värdefullt medarbetareskap och för det levande intresse, med vilket han följde denna tidskrifts utveck- ling. GSE IVAR BERG. 3 Ön SR NA OLA Den 3:dje sistlidne maj avled i Stockholm skogsvårdsstyrelsens i Jön- köpings län ordförande, godsägaren IVAR BERG från Rödjenäs. Med IVAR BERG har en av Jönköpings läns allra främsta på jordbrukets och skogshushållningens områden gått ur tiden. Född år 1869, genomgick B. efter avlagd studentexamen år 1888 Alnarps lantbruksinstitut samt högre mejeriskola och fullföljde därefter sin agri- kulturella utbildning å den bekanta mönstergården Bjärka-Säby. Efter dessa förberedelser övertog han år 1893 av sin fader, generalmajor R. W. Berg, Rödjenäs gård i Jönköpings län, vilken possession han genom ett planmässigt arbete försatte i ett mönstergillt skick. Här väcktes hans håg för skogens vård och skogsmarkens rätta ut- nyttjande. Vällyckade 20 åriga kulturer och utmärkt väl utförda gall- ringar i samtliga härför ägnade skogsbestånd bära vittne om ägarens framsynthet och duglighet. Av hushållningssällskapet insattes BERG år 1905 som ledamot i Skogs- vårdsstyrelsen, vars ordförande han sedermera blev år 1908. Å detta verksamhetsfält nedlade BERG ett synnerligen förtjänstfullt och intresserat arbete. Han ledde ej endast förhandlingarna vid skogs- vårdsstyrelsens sammanträden på ett utmärkt sätt, utan medverkade till IN MEMORIAM 667 skogsvårdssakens främjande genom ofta återkommande resor inom länet och närvaro vid anordnade exkursio- ner, skogsvårds- och plantörskurser, varigenom