493. Svensk Botanik utg. af Kongl. Vetenskaps Academien, af Palmstruch, Bilberg, Quensel, Swartz, Wahlenberg. Tomes I å X et XI. fasc. 1 å 3. Stockholm 1815-30. gr. in-8 avec 738 pl. coloriées de Phanérogames et Cryp- togames. Cart. Il ne manque que Ies pl. 739 å 774. Voir Pritzel, Thesaurus, ed. In? .10:707. | | Ila S CJ « d | a bl i i ja | | | | LJ | , IYVYY NY OYT VY Fr FI VI ONT vd 4 - 4 - FS f —— 11 OR WGibson: avi Sä), ee ".".,er]| VS 4 ” SADE AR ae ybsdd dd FN ST vå CA Ve vk lmalreick ) AA JR ES Å UTGIFVEN AF J. W. PALMSTRUCH, OCH Å NYO UPPLAGD ARP G. J. BILLBERG. KÖRS TA BANDET Med Konungens nådigste Privilegiunm, oms ENESENSS RINNA STOCKHOLM, "Tryckt hos CaArz DELEN, 1815. 19 NM (Sd Mi 4 LYS YA AA A i 2 Er EF - "å Lå + & 5 i bortse t vm RA a = 1903 6 AY Å 4 SR tt [RN AK ANMÄLAN. Vidar första Bandet af detta arbete, som alltid skall förvara ett värdigt minne af dess första ut- gifvare framl. Herr Byttmästaren och Riddaren J. W. ParmsTtRrRuUcH, och egentliga författare, äfven aflidne Herr Professoren Doktor C: QuenseLr, all- deles utgått, efter att hafva tvillvunnit sig den sven- ska Allmänhetens bifall; så hår närvarande Utgif- vare vågat deraf en ny upplaga, sedan texten blif- vit behörigen af beskrifningarnes nuvarande för- fattare öfversedd, samt teckningarne med fröred- ningsdelar, der sådana saknats, riktade, och plåtarne i öfrigt genom Herr RuUcKMANS skickliga hand för- nyade. Till denna nya kostnad skulle Utgifvaren icke ägt någon anledning, sedan de sednare häften af Svenska Botaniken icke utan betydlig förlust blifvit Allmänheten meddelade; om ej Kongl. Vettenskaps Akademien uppå en Kongl. Maj:ts nåd. Remiss om- fattar arbetet med en synnerlig ynnest, och gifvit ett stöd, för hvilket Utgifvaren begagnar detta tillfälle, att uttrycka erkännandet af sin vördnads- fulla tacksamhet. Detta understöd, ehuru lika otill- räckligt i afseende på de uppjagade papperspri- serna och stegrade andra förlagskostnader, som frikostigt, i anseende till detta för vettenskapernas befordrande inom fäderneslandet, alitid utmärkta Samfunds blott på egen fond grundade tillgångar, uppehåller likväl hos Utgifvaren hoppet, att kom- mande lugnare och lyckligare tider skola återskän- ka detta arbete, som endast af nit för vettenska- per blifvit fortsatt, den svenska Allmänhetens första välvilja. De så kallade Tillägg, som blifvit gifna vid slutet af hvarje tom, äro här på sina ställen in= tagna, och på den i flera Recensioner förklarade allmänna önskan, har man beslutit afvika från den i första Tomen uppgjorda plan för. detta verk, och här endast förbehållit de i vildt tillstånd före- kommande vexter, deremoti ett särskilt verk uppta- sit sådana vexter, som tåla vårt klimat, och odlas i ekonomiskt afseende eller för prydnad, hvilka man ämnat öfverlemna den svenska Allmänheten under namn af Ekonomisk Botanik för Landtbruk, Träd- gårdar och Apotek. Efter Sveriges utvidgade gränser, och för att gifva detta verk ett visst värde, äfven för våra nya medborgare, anser Utgifvaren, att de Norr- ska vexter, som Sverge hittills inom sitt område saknat, böra äfven hädanefter få ett rum i detta den Svenska Flora egnade arbete. Man har ock sökt, att så vidt ske kunnat, rikta arbetet med norr= ska benämningen på vexterna, hvilken är de sven- ska bifogade. UTGIFVAREN. PE. LINNAEA BOREALIS. Linnés ÖRT. Hvoita klockor. Vindgräs. Jordkroner. Forr- värks ört. Benvärksgräs, Klågräs, Drefetter- gräs, Myr- täger, Täger. — Marislegräs. Norätlegräs. Narislegräs. Pengeblad. Linnei Te. Norisle-grass. På Finska Tyräruoho. Örtstjelken är refvig, jordliggande. Bladen nästan runda, något sågade. Blomskaften a:blommiga med klocklika blommor, inuti håriga med röda strimmor. — Linnei Flora Svec. Ed Ik:da p. arg. — Fl: Lapp: p. 208. Cl. 14. DiDT- NAMIA Ångiospermia. — Liljeblads. Sv. F1: 2:dra Uppl. s. 264. Kl. 11. Två- vänrnpriIGE, med betäckta frön. — Retz. Flor. ceconom, s. 418. — Gunn. Fl. Norv. 1. po .37. — Gomel. FI. Sib. 3. p. 128. — PV ahlenb. Fl. Lapp. Pp. 170. ti 9 — Lundmark Dissert. de usu Linnzez med. Ups. 1788. — Läkar. och Naturforsk. 8. p. 115, — Murray Appar. Med. ti 1. p. 571. == Pharm. Suec, Herba Linnex. a örtslägte, hvilket Groznovius helgat åt minnet af Nor- dens Dioskorides, genom det namn han först gifvit det, och som med så mycket skäl intager första rummet i detta verk, tillhör i synnerhet Skandinaviens Flora; men finnes äf- ven, ehuru mindre allmänt ,i Schweiz, på Baldo fjällberg, i norra delen af England och i de kallare trakterne af Co- lumbi. verldsdel, Så väl i sin klass, som i sin naturliga flock ,. Caprifolierne, utmärker det sig genom ett dubbelt blomfoder, nemlh. ett undre, 4:delt, nedom fruktämnet, hvilket mognande slutligen deraf omgifves, och ett öfre, 5:flikigt, under blomkronan, som är nästan klocklik. med bräm af 5 rundade tlikar. Frukten blir ett saftlöst bär med ett enda rum och frö, ehuru bäret vid sin början visar 3 rum:., Bvaraf 2 under tillvexten försvinna. På magra, ste- niga och af tätt stående tallar beskuggade hedar, egentli- gen i de norra landsorterne, förekommer denna täcka vext, hvars långa, jordliggande refvor prydas med ständigt grön- skande blad, och vid midsommaren med 2:delta blomskaft, hvarå de hvita Jiffärgade blommoraa, under det de öppna sig, sprida vällukt vidt omkring, särdeles om nätterne. Denna ört, som blifvit införd på Apteken i Sverige och Norrige, har länge varit känd för sina kraftiga egen- skaper mot reumatiska plågor och ledvärk. Den begag- I. LINNABA BOREALIS. nas derföre i våra norra provinser dels krossad mellan stenar, eller kokad och lagd på det lidande stället; dels njuten såsom dekokt med mjölk. Dr. Lundmark blandade äfven ättika till kalla omslaget , och gaf tillika den sjuke infu- sion på örten såsom té, till förekommande af medlets re- pellerande åverkan. I Finland och Siberien skall också örten användas till bad vid ofvannämde tillfälligheter, och ett afkok nyttjas i Norrige mot utslag, och som det säges, ej mindre utvertes jemte rökning för det som åtföljer skar- laxans febern. Såsom boskaps-medicin och till omslag på svullna ben hos får, kokas samlade refvor af vexten af landtfoiket i Österbotten. Oaktadt det bäska och hopdra- gande som örtens delar äga, förtäres den af får och get- ter; men lemnas deremot af kor och hästar. Tab. föreställer Vexten blommande, i nat. storlek. — a. en på sidan öppnad blomma. — b. begge blomfodren samt pistillen. — c. fruktämnet efter blomningen. — d. bäret moget. — e, detsamma på tveren afskurit (förstoradt). 2. TUSSILAGO FARFARA; HästRor. Fålfötter. Skråp. — Skreppe. Lerskreppe. Skrep. Hofgräs. På Finska: Lesken-Lehti. Varsankavio. Yskaruoho. Stängeln är enblommig, täckt med små, blad- lika fjäll. Rotbladen nästan hjertlika och i brädden tandade. Linn. Flora Su. p. 289. Cl. 19. SYNGENE SIA, Pol. superfi. — Liljeb!. Sy. Flora, s. 365. Kl. 15. SvåGRAR. — Murray App. Med. 1. p. 139: — Reta. Fl, &c. s. 741, — Pharm. Suec. Farfara, Ra dix, Herba, cr på lerjord, som af dess mångåriga och krypande rötter sammanbindes; utvisar källsprång eller vatten i grannskapet. Blommar strax efter islossningen med gula blommor; dess inunder hvitludna blad framkomma se- nare än blomman, hvilket gaf de gamla anledning att kalla vexten: Filius ante patrem. Bladen, som mest nyttjas, äro beska, och hafva för: lång tid tillbaka varit berömda i bröstsjukdomar. De, äro ej hettande, och kunna derföre äfven nyttjas i de bröstets åkommor, som äro förenade med feber och hetta, an- tingen såsom Té, eller i afkok (decoct.). Mot körtelsjuk- domer eller skrofler har alkoket äfven varit gagneligt, Rötterna, som, på visst sätt beredde, duga till fnöske, sägas hafva gagnat, då de, i stället för tobak, blifvit rök- te af dem, som varit besvärade af hosta och andtäppa. Rötterna torkas, bultas och göras mjuka för, att tjena till fnöske; doppas sedan i vatten, hvari saltpeter är upplöst, då de väl torkade, fatta lättare eld och kallas iuttrade. a. eR strålblomma. — b. en diskblomma. Ao rr, 3. ANEMONE NEMOROSA; Hvitsippa. Hvithverf. Fagblomma. Kälblomster. Fagnings:- blomma. -- Hvidvise. Hvidsimmer. Geitsimmer. Kvitsim- mer. Sausimla. På Finska: Vuohken Kukka. Örtstjelken enblommig och utan svepe. Bladen flerdelta och inskurna, sittande vanligen tre, nästan midtpå stjelken. Frön spetsiga. Linn. Flora Su. p. 190. Cl. 13. POLYANDRIA Polygyn. — Liljebl. Sv. Flora, s. 224, Kl. g. MÅNG MÄNNINGAR — Murr. App. Med. 3. Pp. 91: — Retz. Fl. &c. s. AS. — Pharm. Suec. Ed. 2. Ranunculus albus, Herba, Flores | hvars rot är mångårig, blommar ifrån svalans ankomst till midsommar, och träffas på skuggrika ängar allmän. Blombladen äro merendels på undra sidan rödaktiga och strimmiga, äfven med ljusgröna fläckar eller streck. Hela örten är skarp, ech bör nyttjas med varsam- het. Den har blifvit ansedd såsom orsaken till rödsot och blodig urin hos boskap, som ej är van dervid. Lik- som det egenteligen så kallade ältgräset (Ranunculus flammula), botar Hvitsippan ältfrossan, då den stött bindes på pulsarne. Men de sår, som af hvitsippans utvertes bruk uppkomma , äro svåra att läka, bvarföre vexten icke bör ligga länge på huden. Den har emedlertid blifvit rekom- menderad i brist af spanska flugor. Att om våren, såsom preservatif emot frossan, äta hvitsippor, en osed, som i åtskilliga landsorter förekommer, är bögst farligt; man har exempel på dem, som deraf svullnat, fått Häckar i buden, urinstämma, m. m. men genom kräkmedel, varma bad, olja, slemmiga soppor, lavementer och svettdrifvande medel blifvit räddade. Vatten distilleradt med denna vext, borttager fräknar- och solbränna: men som huden kan frätas häraf, så bör det hvarken vara starkt eller brukas för ofta. a. flera pistiller tillsammans utgörande fruktfästet. — b. en pistill med ståndarne. AN aa Sako dt - i 4 a 1 t Ån x På bj + + ran z ( ; | å Z RN ad MR (AG d 116 ar E i äl LJ d , d 4. LEONTODON TARAXACUM. MasKrosor. Lejontand. Smörblomster. Skallnaeke: Munkhufvud. Kopiss. Eggblomster. — Troldkonerskoer. Hästblomster. På Finska: Maitiainen. Woikaunu. Porhopä. Håäkkt villapää. Stängeln är ihålig och trind. Bladen kransåglika (runcinata) och glatta, gå ifrån roten. Blom- fodrets nedra fjäll tillbakaböjda. Linn. Höra Su. p. 270. Cl. 19. SYNGENESIA Polygam. equal. — Liljebl. Sv. Flora, s. 339. Kl. 15. SvåcraAr. — Murr. App. "Med. 1. Pp: 105.— Retz. Fl. wc, s. 353.— Pharm. Suec. Taraxacum., Radix, Herba. åar om våren, ehuru man äfven stundom hösttiden får se nästkommande årets blomknopp framlockas af sol varmen och utspricka. På öppna och mot solen liggande ställen träffas den ymnigt. Medan dess frön qvarsitta på blomfästet, formera de med sina fjun ett klot, som på skämt kallas kavaljers-paroll. Hela vexten, och i synnerhet roten, som är mångårig, byser en besk mjölkfärgad saft, och anses i allmänhet som lösande och urindrifvande, I detta afseende kan ef friska saften, om våren utpressad, med nytta tagas 13 uns två till tre gånger om dagen. Denna saft kokad och ensam eller med mjölkvassla, invertes brukad, har drifvit njursten, botat gulsot, vattensot , mjeltsjuka , samt tillsammans med Jordröks-saft (Succus Fumar, offic.) äfven svåra utslagssjukdo- mar; färsk eller rå struken på hvitögat, har den borttagit fläckar. De späda bladen, plockade först om våren, ge en helsosam 'sallat under namn af Pis-enlit. För detta än- damål uppgräfvas rötterna om hösten och insättas i drifhus, der de gro om vintern; den uppstigande brodden betäckes för dagsljuset, hvarigenom den bibehålles gul och späd. Om rötterna kokas i vatten, spader silas och långsamt inkokas, fås ett extrakt, som, till ett téskedblad om morgnarne tagit, gjort utmärkt gagn i krämpor af vätskornas hindra- de omlopp, i synnerhet i underlifvet och dess körtlar. I tärningar skurne, torkade och brände, kunna rötterne äf- ven nyttjas såsom Kaffe. Vexten skall vara mjölk-ökande för kor och förtäres af dem med. begärlighet; kallas der- före på några ställen Mjölktistel, Mjölkgräs. a. en yttre blomma. — b. en af de inre på disken. i 5. PRIMULA VERIS. OxnLäGcG Gullvifva. Gökblomma. Jungfru Marias nycklar. Nyckelblomster. Käringtänder. — Yoxlägg. Sempertupp. Hanekam. Kublomster. Kusimmer. Kumesblom. På Finska: Orlhinpåän-ruoho. Orhipå. Söjnäs Kukka. ” Lemänkieli. Örtbladen skrynkliga, tandade i brädden. Ssän- geln bar. Blomkronan trattlik med kupigt bräm. Linn. Flora Su. p. 61. Cl. 5. PENTANDRIA. Monogynia. — Liljebl. Sv. Flora, s. 86. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. — JMurr. App. Med. 2 p. 22: — Retz. Fl. cec. s. 554. — Pharim. Suec. Primula Veris, F1 ores. Dons blomma, som åtföljer den glädjande våren, fö- rekommer på öppna, högländta ängar, särdeles der jord- månen hyser lera. Lå Fordom ansåg man denna vext af större nytta i me- dicinen. Man trodde den vara värkstillande, sömngifvan- de, god för svindel, och ett säkert medel för slag, hvil ket äfven: hos fordna skriftställare gifvit den namn af Pa- ralysis. Boten, som luktar likt anis, torde i synnerhet äga goda egenskaper. I husbållmingen kännes ett smakligt vin, som tillredes af blommorna med socker och citron genom jäsning. Hr Brauner och Mamsell Varg hafva derpå lem- nat den bästa föreskriften. Roten lagd på dricka ger det en god smak, äfvensom blommorna meddela bränvin deras vackra färg. I England och Holland användas också de första bladen såsom andra grönsaker om våren till sallat. a. en blomma i naturlig storlek. — b. densamma öppnad. — c. ett öppnadt blomfoder, i fr år JAA = : : 6. PARIS QUADRIFOLIA. TrRoLrLBärs-ÖRT. Örmbär. Hållbär. Solögon. — Bjöndbär: Froldbär. Lusebär. Räfbär. Svinbär. Firblad. Wintersto. På Finska: Sudensilma. Sudenmarja. Bladen 4, eggformiga, sitta liksom i en krans omkring örtstjelken. Blombladen 4, jemn- breda. Blomfodret 4:deldt. Bären hafva fyra rum för frön. Linn. Flora Su. p. 1351. Cl. 8 OÖOCTANDRIA 4:gyn. — Liljebl. Sv. Flora, s. 187. Kl. 7, TIEMÄNNINGAR. — Bergii Mat. Med. p. 311: = Flora d. Wetterau v. Gärtner, Meyer u. Scherbius 1802—3. — Retz. FL. €&c. 5. 488. — Pharm. Suec. Paris, Herba, Möss på skuggrika ställen bland hassel och andra löf- trädsbuskar. Blommar i Maj och Juni med en enda blek- grön blomma på hvart stånd. Bäret är svartblått , icke full- komligen rundt. Vanliga kännemärket på denna vext är dess 4 örtblad, sittande i kors, hvarifrån blomstjelken ut- skjuter; men den träffas äfven, fast mera sällsynt, med 5 till 6—7 örtblad , då äfven ståndarnas antal plär vara ökadt. Roten är mångårig. Om vexten nyttjas färsk invertes, så laxerar den starkt; men torkad och pulveriserad anses den äfven vara svett- drifvande. Mot konvulsioner, kikhosta, krampkolik och stygn i bröstet skall den med förmån vara försökt, i syn- nerhet de torkade och sönderstötta bären. Saften af de friska bären säges hafva gagnat i ögonfluss. Örtbladen sam- lade före blomnings tiden, torkade och sedan kokade i vatten, sätta gul färg på linne som förut är betadt i alun- vatten. Omogna bär ge grön färg åt miniatur-målare. Men roten så väl som bären invertes tagnd förorsaka kräkning och kolik; de döda åtskilliga djur, t. ex, Höns. a. en ståndare. — Db. pistillerna. — c€, ett genomskuret bär — d. e. ett frö i naturlig och förstorad storlek, 7. DAPHNE MEzEREUM. KÄLLERBALS-BUSKE. Tidbast. Kivitbast. Tivelbast. Tistbast. Tjurbast. — Tivedd. Tusvedd. Tysvedd. Kius' ved. Kiusbas. Kiukstbakst. På Finska: Nästän- marja. Nasimen marja. Nasiainen. Blommorna sitta 3 och 3 tillsammans, tätt in- vid grenarna utan stjelkar. Bladen utkomma i toppen, äro lansettlika, glatta och affallande. Linn. Fl. Su. ps 127. Cl. 8 ÖcCTANDR Igyn. Lil. Sv. Fl. s. 162: Kl. 7. TIEMÄNN. HMurr. App. Med. T. 4. p. 628. Hall. Giftpfl. 8:0, $ ” 44. tab. 8. Fl d. Wet. v. Gertner, Blejer u. Scherbius 1802 -3. Rett. Fl. cec. s. 207- Pharm. Suec. Mezerei 1], Zaureole Cortex, Coccogridu Semina. V exer på skogsbackar, mindre allmän, och blommar på bar qvist, tidigt om våren, ofta innan snön bortsmält. Barken, kallad Tidbast, nyttjas som åragmedel, antin- gen frisk, eller torkad och blött i ättika, i ögonsjukdomar, döfhet, svår andedrägt, långvarig slemhosta, ref-orms-ar- tadt utslag , gikt, m. m., då den dagligen de 4 eller 8 för- sta dagarna ömsas, tills stället börjar flyta, då kål- eller groblad ensamt kunna brukas. Lagd på sår af ormars och rasande hundars bett, har den gagnat; äfvensom bären stöt- ta och med mjöl och vatten blandade till en deg, kunde med förmån, i stället för Spanskfluge-salfva, nyttjas till omslag för den kella och hvita svulsten, (white swelling i England) som förenas med värk i knäet (Westring.) Att gnida ansigtet med bärsaften eller tvätta det med vatten, hvari barken länge legat, ger väl åt magra och bleka friskt och fylligt utseende, och är ett i Siberien brukligt, men farligt skönhetsmedel. Invertes nyttjas de- kokten af 11 lod frisk bark, som kokas i3 stop källvatten tills 2 återstå; härtill lägges lakritsrot, och dosis är + Qvar ter, 3-4 gånger om dagen, så att den lindrigt laxerar: för mycket gör äckel, svett, diarré, m. m. Under bruket af sådan dekokt hafva veneriska sår, på hvilka qvicksilf- versmedel ej verkat, blilvit läkta. Veneriska knölar, som tillkommit af benhinnans uppdrifvande, jemte åtföljande nattvärk, har dekokten ensam, eller med liten tillsats af qvicksilfver-sublimat, fullkomligen botat. Home har mot körtelsjukdomar lyckligt användt dekokt af a drakmer rot JAG DAPENE MEZEREUM, med barken derå, inkokade i 3 qv. vatten till >, som för- täras på dygnet. Med. mjöl kan dekokten blandas och nyttjas som omslag. Bären, ehuru farliga, i synnerhet sön- derstötta, brukas dock af Finnar och Ryssar till g - 15 gran i dosis, mot kikhosta och frossor. AF 4 nedsväljda bär fick en karl kräkning, brånad i halsen, törst, hudens affjäll- ring, m. m.; lifvet räddades med soppor, slemmiga dekok- ter, mjölk, opiater, m. m. Men en flicka, som mot fros- san fick 12 gran af bären sönderstötta, dog deraf under blodkräkning, m. m., Af 6 bär har en varg dött, och en bund af en skrupel i pulverform. Genom tillräcklig blöt- ning i vatten och pressning beredes af rotbarken ett slags papper, som dock ej blir fint eller hvitt. Enligt Beckmarn skall svagt dricka stundom förfalskas och göras till smaken liksom starkare, med källarhals-busken, hvars bär Målare nyttja till röd färg och af hvars grenar, samt blad, gul el- ler brun färg kan sättas på beredda (betade) tyger. — Un- der bruket af dekokt på barken emot benvärk, upplöste och fördelade sig svulsten i en tillhårdnad venerisk testikel. a. en öppnad blomma med ståndare och pistill. — b. 2:0e bar. SO. VIOLA ODORATA. LUKTVIOLER. Äkta Violer. Är utan örtstjelk, med krypande rotskott och hjertlika blad. Blomstänglar och bladskaft upp- stiga tillsammans från roten. Fan. El Sö. p.304. Cl.19: SYNGERNESTÅ rgam. Lilj. Sv. Fl. s. 102, Kl. 5. FRMMÄNN. Murr. App. Med. T. 1: Pp: 317. Retz. Fl. ec. & 773: Pharm. Su. Viole for. recent. Semina, Radix; — — I södra delen af Sverige träffas Luktvioler vildt vexande i skogslundar; inflyttas ofta i trägårdar. Blommar om vå- ren. Skiljes från Hundvioler (Viola canina) derigenom, att den sednare har uppstigande stjelk, utan rotskott, med mer aflånga blad, blekare blomma och nästan ingen lukt. Buskviolen (Viola hirta) har håriga blad och inga rotskott. De hafva alla mångårig rot, Med försigtighet bör denna, likasom ella starkt luk- tande blommor, förvaras i boningsrum. Ett ungt fruntim- mer sof i tillstängdt rum, der man insatt ett fat med fär- ska violblommor; hon dog deraf under anfall af slag. Vex- ten tillskrifves en lösande och drifvande kraft. Såsom upp mjukande användes den till omslag, och tjenar äfven till lavement. Frön, tagna i form af emulsion, d. ä. stötta, blandade med vatten, då blandningen silas och socker till- sättes, laxera lindrigt, hafva botat urinstämma, som varat 7 dygn, och drifvit njursten. Roten, helt färsk, nyttjad till infusion med vatten, bar i dosis af 2-3 uns, likasom sin samslägting den hvita Ipecacuanha (Viola Ipec.) gjort kräkning och äfven laxerat. Miolsirap beredes, då blom- morna rensade från blomfodren, läggas i vatten, stötas lin- drigt, silas, och det silade blandas med socker; utrikes kokas stundom det silade. Håraf ges skedbladsvis åt barn emot hosta och torsken (Aphihe), emedan värken lindras deraf. Hos späda barn tros violsirap befordra sömn. För- falskas med saften af blåfärgande blommor, i synnerhet Aqvileger, då lukten påsättes med roten af så kallad viol- rot (Iris Florentina). I brist på Luktvioler är bättre att taga Hundvioler, af hvilka god violsirap kan fås Gammal och illa förvarad violsirap förlorar sin rödaktiga eller violetta färg, hvarföre någre bruka tillsätta litet citronsaft eller selt- syra. Detta är skadligt till invertes bruk, och gör dess användande i kemiskt afseende högst bedrägligt. BIå vext- safter upptäcka, genom färgförändring, syror och lutsalter (alkalier) i deras upplösningar: af de förra rodnar violsaf- ten; af de sednare blir då vextfärgen förbytt i grön. a. en pistill — b. en af de mindre ock es (CIRA de större ståndarne. ; TE ST ie NN 4 ov SSE lr at 3 log HELE & je äg ru | Bg RN: SENEN HN Hee Fö Mer MEG RR ÄRE LIE : a AIG HA. lår. i ö is t Id MRS VARAN Bu Er arb : Ava be Ali SR i AT RUS hög ni | " KVIV REN ta Nafslekds 2 LA He jr Frgl to HN M fälg NN Re 16 (EPG 217 a. hd 1 a Må cd Wr. j OVE Ia HI Teea Q NE It rr mit BT RAK Mås EL Vd la 40 UR VA pe jå "OT "208 IGrR AADN ab T | tt) R 1 HT Enipfet STPTNS ww "ag - se NERE FRA =) 4 åt FE Hd 66 je Å vi Tr 9. CONVALLARIA MAJALIS. LiLIEKONVALL. LÅLilkovalje. Gliseblad. Haröron. På Finska: Lehmäån-Kieli. Koiran- Kieli. Lehlmän- | Kielen Kukka. Örtstjelken är bar, med två rotblad. Blommoeor- na hänga åt en sida. Blomkronan är klocklik. Linn. Fl. Su. p. 109. Cl. 6. HExANDRIA Igyn. Lilj. Sv. FL s. 141. Kl. 6. SEXMÄNN. Sepp et Kops Flora Batava. Murr. App. Med. T. 5. p. 260. Retz. Fl. cc & 182. Phorm. Suee Lili Convalll Flores, Bacc2. ITötana vårens mindre tidiga blommor, utmärker sig den- na genom sitt utseende och en angenäm lukt. På torra skogsängar uppskjuter, från en mångårig rot, blomstjelken mellan 2 glatta bled, och får, i Maj och Juni månader, hvita välluktande blommor, hvilka i täppta rum kunna för- orsaka hufvudvärk, yrsel och svindel. Bären mogna mot hösten, och innesluta frön i 3 eller 4 rum, som synas då bäret tversföre afskäres. Det är troligen i anledning af det luktande ämnet i vexten, som den först blifvit räknad bland de i medicinskt afseende gagneliga. Också smaken, som i alla vextens de- lar är bäsk, skarp och äcklig, synes lofva någon nytta af dess bruk, Under torkning minskas eller förloras dessa e- genskaper ganska mycket. Likväl får brännvin eller sprit, vin, och äfven vatten, som distilleras med blommorna, helst färska, något af deras egenskaper. Derföre har man ock tillagt dessa tillredningar en kraft, hvilken skulle ver- ka såsom döfvande på nerfsystemet. Blott för lukt och smak skull, lägga somliga blommorna i klarpannan vid bränn- vins-destillering (Chyden.). Bären torkade och gifna säsom pulver, till 1 skrupel par gånger om dagen, sägas hafva botat fallandesot. De hafva äfven gagnati Frsserkade sjuk- domar. Till nyspulver tjena bladen och blommorna torka- de, genom det retande ämne som de innehålla. Bladen samlade före midsommar sägas gifva vacker gul färg, och med kalk tillagade, grön föra (Gunner, Haller). Roten tjenar som nödbrödsämne i dyr tid. a. en öppnad blomma. — b. en pistill. — c, en stån- dare. — d. ett frö förstoradt. — e, en bärklase. PAD RAR AR ( - I ' dj Ka ÖN / Åh em : . 7 4 or ji nu 2 kö 44 y å Pag 4 Få Stad SATA 6 3 j 3 I + f - SS a , / [ 4 (| nd FE SÅ ” d [d 2 je ; Visir ”Å 3 , j är ER LJ jAl / LADES 7 FR 4 öd Mek ' « v 4 ig » I k LM I 4 On CR '. ” vv. Ch P VA KAMERA Om . p i nt ,;& OETMN , Al tv : | 4 sl / i c AN go om MV, W a ; E) PEN rik ' 1 or - ER «v OA i Gr i F Va ; | d Zz 1 K 10. OXÄALIS ACETOSELLA; Harsynai. Harväpling. Gökmat. Värhane. Göksyra. Surklöfver. Kukukål. Qvällsöf. Töstgräs. Regnblad. Natsväfve. På Finska: Jänexen-käpålåä. Jänexen-leipä. Käen-apilas. Roten är ledfull eller ock tandad, utan egent- lig örtstjelk. Bladen trebladige, med bjert- lika småblad. Stängeln enblommig. Linn. F1. Su. p. 154. Cl 10. DECANDRIA. 5 gyn. Liljebl. Sv. Fl. IMurr. App. Med. T. 3. p. 492. Sepp et 8. 190. 7. TIEMÄNNINGAER» Retz. Fl; ec. s. 482. Pharm. Suec. Kops Flora Batava fig. opt. et descr. Acetosellex Herba; it. Lujulza. Alleluja. Ma samma tid som Hvitsippan blommar, träffas Harsy- ran i barrskogarna, oftast i skuggan, med hvita strimmiga blommor, som äga en svag sötaktig lukt. Örtens utseende är fint och spädt; dess blad äro i klart och vackert väder nedhängande, men i regn upprättstående. Hela vexten innehåller, i likhet med flera arter af sam- ma slägte, en angenäm syra (sockersyra), som liknar vin- stenssyra och således äfven ättikesyra, i hvilken den ge- nom kemisk behandling kan förvandlas. I hetsiga febrar, gallartade sjukdomar, rötfebrar och skörbjugg är vexten, såsom kylande, stillande uppkastning och förekommande röta, ganska tjenlig. Den kan ätas frisk och okokad att dermed släcka törsten; äfven i sallat. Är tjenlig till infu- sion, så väl med vatten, som med mjölkvassla; till limo- nad i stället för citronsyra, eller ock utpressade saften en- sam, Om denna lagom inkokas och lemnas i kölden för att kristallisera, fås ett salt, som kallas Acetosell- salt , be- stående af vextens egen syra och vextalkali, och som bru- kas i kylande pulver, samt att uttaga fläckar af svart bläck på linne. Af 20 & färsk barsyra fås efter pressning, rens- ning och inkokning 3 - 4 uns Acetosell-salt. Men som saltet är dyrt, så förfalskas det ofta med svafvelsyradt vextalkali eller med cremor tartari, hvilket ses om kristallerna äro små, lättlösliga i vatten, och om de fräta linne. Cremor - tartari, som kan erhållas till vida lägre pris, gör Aceto. sellsaltet, såsom läkmedel, nästan alldeles umbärligt. Till conserf fordras socker till lika vigt emot safien. a. ett blomfoder. — b. en utbredd blomma i nat. stor- lek. — c. en ståndare. — d. ett håningshus med sina 3 pistiller och — e. ett frö, förstorade. KRIGE Kres N (NT j Å » ; Å f | (| | ( | äg ERA ANTHOXANTHUM OöODORATUM. VårBrRoDD. — Gulax. Blomwippan axlik, eggrund eller aflång med lan- settlika blomster på korta blomskaft. Blom- kronans skal trubbiga med agnborst. Två Scåndare. ; Linn. Fl. Su. p. 11. Cl 3. DrAnDrras. ogyn. Liljebl Sv. Flora, $ 34. Klass. 3. TREMÄNNINGAR, Rafns Bibl. Fysik. Medic. o- Ekon, 17.4. s. 357. Retz. Fl. cec. s. 55. Kan förstling af gräsens arter, lika allmän i hela Eu- ropa, som i norra delen af Asien, vittnar om full vår, då den framskjuter sina ax, hvilka efter jordmånens beskaf- fenhet mer eller mindre förlängas. En lukt något lik Fonka-bönan är detta gräs egen. Ro- ten äger den i högre grad, och nästan vidrig. Det blom- mande gräset är deremot mildare, och närmar sig till Me- lilotens eller Myskmadrans. Det är Vårbrodden som gör höet vällnktande då den dermed blandas, och angenämt för kreaturen, hvilka begärligt förtära den vexande för dess sötaktiga smak. Det är derföre förmån att deraf äga ym- nig tillgång på ängarna. Mean har också föreslagit dess särskilta kultur, så mycket lättare, som det vexer på höjder, berg, på öppna ängen och äfven på sumpiga ställen; men tyckes bäst trifvas på en god, lagom torr och ej för hög- ländt jorämån. Då gräset, som har mångårig rot, bergas till frösamling, bör det skiljas från andra gräs-slag, emedan dess agnar häfta vid nästan allt hvad de vidröra. Eburu det ej är nödigt att för utsädets skull skilja agnarna från fröen, hvilket sker med svårighet: så låter det sig dock göra, om det tröskade fuktas litet och seden gauggas emel- lan händerna. Gräset bör slås tidigt, eljest vissnar det, och röres sedan icke af boskapen. Till blandning ifårens foder bör det i synnerhet utväljas. Lagd knippvis bland kläder, tros malen derigenom kunna afhållas. Pulver af de torkade rötterna blandadt till snus, hafva somliga fun- nit göra detsamma angenämare. Torra gräset, kokadt i mjölk, och lagt på svulnader, fördelar dem; äfvensom på- sar fyllde med gräset fint sönderskurit , samt ljumme pålagde, äro ett godt och lindrande medel vid ros-svullnader på be- nen (Gael. El. Bad. 1.:8. 59). a. axblomma. — b. kronskalen med sina agn. — c. pi- - stillen med 'sina ståndare. EE 12, VACCINIUM OxYcoccos. TrAwBärs-veExT. Tränjon. Tranjuter. Myrbär. — Strand- bär. Tonnorbär ”Tonnorgran. Stråebär. Jegge. Murje. På Finska: Karpala. På Lappska: Leadich. Örtstjelken trådlik, nedliggande eller krypande. Bladen eggrunda, helbräddade och inunder hvitglänsande. Blomskaftenr upprättstående. Blomman delar sig i 4 bakåt böjda kronblad. Bären ha 4 rum för många frön. Linn. Fl. Sv. p. 126. CL 8. OCTANDRIA Igyn. Liljebl. Sv. FL. sc 165. Kl. 7. TIEMÄNNINGAR. Murr. App. Med. T. 2. p. 72. Retz. Fl. &c s. 755. Pharm. Su. Oxycoccos Baccee. RR RE AN ML träffar denna lilla buskart merendels vexande bland rödmossa (Sphagn. palustre) i kärr. Den blommar i Juli månad, och får först in på sena hösten mogna bär, som likna lingon, men äro något större och mycket surare till smaken. För sin skarpa syras skull nyttjas bären så väl på apteken som i hushållen, och samlas sällan förrän frost och vinterköld gjort dem mjuka. Insyltade med socker blif- va de smakligast; med håning till lika vigt emot utpressade bärsaften fås, genom lindrig kokning, ett godt och helso- samt medel, Tranbärs-håning kalladt. Liksom lingon och flera bärsorter, kunna desse öfver vintern förvaras i vatten, hvilket deraf får vacker färg samt angenäm syrlig smak, och brukas som allmän dryck i Ingermanland; den kan ock- så tjena såsom kylande och läskande att blanda till andra drycker, i synnerhet i febrar; bärsaften ger äfven åt gele nästan blodfärg. Barn, som ätit tranbär, hafva deraf blif- vit befriade från maskar, I Norrland indrypes en droppe af tranbärs-saften i ögonvråen emot dåliga eller svaga ögon. — Hos Guldsmeder användes tranbären, i stället för vin- sten, till silfrets hvitkokning. Den svarta kopparhinna, som synes på ytan af nyss glödgadt vanligt arbets-silfver 13-lö- digt (bergfint silfver kallas 16-lödigt, och är utan koppar- blanning), bortfrätes under hvitsjudning, då silfret kokas i oförtennt kopparkärl med tranbär och koksalt; vid pass lika mycket af hvardera, utspädde med vatten; silfret, som igenom föregående glödning renas ifrån vidhängande bränn- bara ämnen, får nu af syran ett matt och hvitt utseende, lika vackert, som af vin-sten och salt. — Ibland fåglarna äta i synnerhet de af Trast- och Orrslägtet tranbären be- gärligt. — Det som i English Botany är anfördt, att man i Sverige ej skulle känna tranbärens nytta, röjer blott för- fattarens okunnighet om landet och dess hushållning. a. pistillen. — b. en ståndare. — c. ett afskuret och d. ett helt frö. FA FIN bbev SN 0 PG] pen i y?. ULMUS cAMPESTRIS. ALM. På Finska: Jalava. Paju. Högstammigt träd med eggformiga löfblad, som i brädden hafva siörre och mindre sågtaggar. Blommorna sitta flockvis. Linn. Fl. Su. ps 81,Cl. 5 PENTANDRIA. 28ynm — Liljebl. Sv. Fl. s. 114, Kl. 5. FEM MÄNN. 2qvinn, — Murr. App: Med 4: p.601. — Patr. Sällsk. Hush, Jurnal för år 1789, Maj månad sid. 452. — Ekonom. Diktion. 1745, 45. Retz. Fl. &c. s. 744. — Pharm. Ulmi Cortex interior, Rev net trifves bäst på öppna ängar eller nära vid hus, i lagom torr och fast jordmån. Blommar på bar qvist om våren. Tål olika luftstrek, men knappt nordens öfver Helsingland. Den enda Svenska almskog vi känna, är emel- lan Lund och Malmö vid Alnarp. — Medicinska kraften tros i synnerhet böra sökas i trä- dets inre bark, som är slät, seg, något besk, utan Jukt, och innehållande slem-ämne. Det bästa samlas af grenar- na, eller om hösten af de smärre rötterna, eller ock af 10 - 12 års gamla tråd. Berömmes i vissa kroniska utslag, som komma och försvinna, och som stundom likna spetel- ska (lepra). Af dekokten, som tillredes af 8 uns bark, kokade i vid pass i stop vatten tills hälften deraf återstår, gilves 8 uns med tillsats af något renad salpeter, 2 gån- ger om dagen. Med laxermedel då och då bör lifvet hål- las öppet, och födan mest tegas af vextriket. Fjällsjuka (ichtyosis) i hög grad, har dekokten botat, nyttjad utver- tes till tvättning och derjemte invertes. I svåra och envisa händelser bör kuren fortsättas flera månader, och då kal- lare årstid eller väderlek inträffar, återtagas. Gemenligen ökas deraf utslaget i början. Dekokten är ock tjenlig till omslag för brännskador. — 1 hushållningen är Almen af stort värde. Den skadar ej gräsvexten, och tjenar till alléer. Planteras 1:0 med frö, som mogna i Juni, samlas i torrt väder och sås genast i lös god jord, utflyttas året derpå, och kunna vid det femte hafva krona; 2:0 om vå- ren med telningar, som i början flitigt vattnas och aktas för frost; 3:o med trädets grenar som, nedböjda i jorden, slå rötter. Späda löfven duga såsom spenat; om hösten samlade och torkade tjena de till vinterfoder för boskap: färska bladen skola ock meddela åt vatten, hvari de nå- gon tid få ligga, en laxerande kraft, liksom den af Man- 13. ULMUS CAMPESTRIS, na. Värtlika utvexterna på löfven tillkomma af Bladlössens (aphis) egg, och innehålla en vätska, hvilken silad skall vara sårläkande. Veden är för sin hårdhet bekant och nyt- tig; och roten dessutom för sitt ådriga utseende. Alm är bättre bränsle än ek och ger bättre kol. Willdenhayn fick af I famn t & 19 lod rå, och 1 4 13 lod calcinerad pott- aska. I Bohus Län och Norrige har man, vid infallande sädes- brist, brukat torrkad almbark, malen till mjöl och blandad med sädes-mjöl till bröd. — Som höns gerna skola äta almfrö, så böra de afhållas från ställen der sådana äro utsådda. — Bien sägas icke trifvas i nära grannskap af Alm. Trädet skalt kunna vexa till 80 års ålder och få 30 alnars höjd och deröfver och blifva sekler gammalt. Löfven, som efter längsta degen vända undra sidan mera upåt, skola äfven tjena till föda åt Silkesmaskar. Barken användes till färgning. a. en falikomlig blomma. — b. pistillen förstorade, — - c. en blommande stjelk. — d. ett frö. — e. ett fröhus med derinom sittande f. frö, — g. en stjelk med löf och frön, i naturl. storlek, 4 14. ALOPECURUS PRATENSIS. ÄNGKAFLE. Råggräs. — Kaflegräs. Muusrumpe. På Finska: Pundar-påä-ruoho. Strået är upprättstående och bladrikt. Axet långt och mjukhårigt af glänsande hår på blom- foderskalens yta. Blomkronan är enskalig, försedd nedantill på yttre sidan med långt agnborst. Zinn. Fl. Su. p- 20. Cl 3. TRIANDRIA ogyn. — Lilj. Sv. Fl). s. 33. Kl. 3. TREMÄNNINGAR. 2qvinn. Patr. Sällsk. Hush. Jurnal år 1779, Jun. « S. 14. 1780, Jan. s. 36. Mars, s. 30. — Ekon. Diktion. 1. s. 82.— Rafns Bibl: f. Fys. Medic. o. Ekon. 17. 4: $. 358. — Retz. Fl. cec. s. 41. NCG helst på något fuktig eller lågländ jordmån. Blom- mar i Maj och Juni med långa ax, som likna rågens. Dess rot är mångårig. Vid ängskötsel är kännedomen af detta gräs af myc- ken vigt. Det anses likaså gifvande, som de utländska hit- tills hos oss odlade hösorter, och kanske öfverträffar det dem i flera afseenden. Om dess frön, som i Juli eller Au- gusti pläga mogna, sås på aftappade kärr eller utdikade vattensjuka ängar, så får man der i stället en bördig äng. Sidländig svartmylla, som vår och höst ofta af vatten öf- versvämmades, besåddes vid Lund med Angkallefrö, och gaf på + tunnland årligen tre parlass torrt bö, således 13 tylika lass af tunnlandet. Andra året efter sådden var grä- set nyss före första slåttern 2 alnar högt; och vid den an- dra och sista, 1 aln. Dess tidighet och hastiga tillvext gör det för sträft att kunna ätas af Gräsmasken (larven till Nattfjäriln Bombyx graminis): en väsendtilig fördel, som vid valet af höslag till odling visst förtjenar uppmärksam- het, emedan denna larf skonar så få andra grässlag. Vid det i Skåne anstäldta försöket anmärktes, att frön, sådda i April, lågo 16 dygn i jorden, och gåfvo i Oktober fint gräs, men hvarken strå eller blomax, och således för spädt att första året betga såsom hö. Fröen mogna uppifrån och nedåt i axet; när de börja utfalla i toppen, samlas axen, torkas på luftigt ställe och utgnuggas. Derefter tor- kas genast fröen än ytterligare, och äro sedan tjenliga till utsäde. — I Tyskland och Schweitz är gräset kändt och som höslag berömdt, under det ifrån latinska namnet öf- versatta: VWiesen-Fuchsschwanz. , Tab. — I. ett åx. — 2. trenne ett stycke ofvan reten afskurns stånd i naturl. storlek. — 3. en sluten blomma. — 4. en fullkomlig blomma öppnad. — a. blomfoderskal. — b. pistillens 2:ne märken. — c. ståndare. — d. blom- skalet. — e. agnet eller borstet; alla förstorade. fs OR EA 15. FUMARIA raABACEA. LöxrUMARI Åhkerrök. Gallgräs: Örtstjelken är enkel, med 2-3 derifrån utgåen- de greniga bladskaft. Bladen äro dubbelt tre- delade; småbladen glatta, något trubbiga och tre-flikiga. Blomskärmarne långa som blom- morna, hela och trubbiga. Sv. Bot. 1. Uppl. N:o 15. Fumaria solida.— Linn. FI. Su. p. 245. Ch 17. DiIADELPHIA bGandr. Fun. bulbosa var. — Liljebl. Sv. Fl. s. 314. Kl. 14. TvåKuLLE, Fröhusbärande. Fum.bulbosa. — Murr. App. Med. 2. p. 452. — Sepp & Kops Fl. Bat. fig. et descr. — Retz. Fl. &c. & 275. Fum. fabacea. — Pharm. Suec. Aristolochie fabacex BR adix. f skogs-ängar, samt vid foten af buskbevexta berg, vexer Lökfumarien och blommar om våren på mångårig rot. v. Linné anför, såsom artförändringar af sin Fum. bulbosa , håde denna och en annan större, som hos Botanisterna är känd under namn af Fum. cave, för dess ihåliga rot; men de torde likväl, enligt Haoffmans, Curtis och Smiths intyg, i egna arter böra åtskiljas, såsom ständigt bibehållande si- na kännetecken, bland hvilka de af blomskärmarna tagna, i synnerhet utmärka sig. På denna äro desse hela, men på en annan art, som Herr Retzius kallar solida, och Will- dinow Halleri, och äfven hos oss, fastän sällsammare fö- rekommer, äro de inskurna eller deita. Nyare Botanister bafva skiljt dessa till slägtet från vår venliga Jordrök (Fu- maria officinalis) under namn af Corydalis. Örtklassens särskilta fröredningsdelar synas på figuren, som förestäl- ler en genom förstoringsglas sedd blomma af Lökfumarien; a. är pistillen eller honan, b. ståndarne med sina knap- par, c. vingarne eller blommans sidblad, som här inneslu- ta ståndarne jemte pistillen: d. kölen eller nedra blombla- det, e. seglet eller öfra blombladet, f..blomskärm, g. blom- fodret, h. fröhus, i. fröet, som är svartiglänsande. Det är roten, i synnerhet af Fum. caya,som före- kommit på apteken; också är den merendels större än den lökformiga täta (Fum. solida), och kanske derföre vald till medicinskt bruk. Smaken är något besk och skarp; men lukten är nästan ingen. Kraften meddelar sig åt sprit och är vatten; ehuru det sednere lösningsmedlet tager till sig mindre af rotens skärpa. Man har rekommenderat dess användande i form ef tinktur eller extrakt, emot maskar och afstannade regler (menstrua): att rena sår och hämma benröta, har man brukat roten pulveriserad i såret inströdd. Till mjöl och bröd nyttja åtskilliga Ryska folkslag denna rot. — Både Läkare och Fältskärer föreskrifva nu mera, bögst sällan , Lökfumarien emot sjukdomar eller sår, Da FAO EN a SOC 3 RÅNA Sr FARAN SS AA LJtn digt gbg "og! 2 SVR É ER stan BN "| A Ä å fn 348 an BÖRDA Mel JM ; kd MV k PNL AIR ; NE | FIRE valgt FARA UD I Apa / art; FR lav FRIA ant Läd | fa HAr VR Ave Mir NTE föga fivb förenänen: I teotiåvr vega PL EEN Ertard EN AAC (3 oiötn RON ; Sibl FR kr RS Va TA NN a Ik NL JIRAU , d Å ; Jä 3) I x Da Vv Y 3 KT LR ERE Je tl i i ) b k ; N åd D "p 4 i ä N 10. FRÅGARIA VvVESCA. SMULTRON-ÖRT. Jordbär. Jolbär. Bödbär. 'Snytter: bär. Backbär. Hättebär. På Finska: Mansikka. Bladen äro tredelade; småbladen eggformiga och sågtandade. Örtstjelken refvig, med långt krypande rotskott. Linn. Fl. Su, p. 175. Cl 12. IcoOSANDREA polyg.— Liljebl. Sv.Tl. s. 203. Kl. 8. TIJUCEMÄNNINGAR — Murr. App. Med 5 Pp. 142. — Du Hamel de M. Traité des arbres fruitiers, T. 1.— Du Chesne Hist. nat. des Fraisiers. — Retza. Fl. oc. s. 260. — Pharm. Fragarie BaccXx, Herba, Radix. ITE allmänt på torra ställen, samt blommar : Maj och Juni månader. Dess rot är mångårig, och när den inflyttas i trädgårdar i lös och god jord, blifva dess bär större och vexten frodigare. Jordgubbar, som under olika namn odlas, anses som skilda atter. Ju större frukten är, ju mindre behaglig blir dess-smak och lukt. Bären äro i allmänhet ganska helsosamma: likväl för- orsaka de hos somliga ett friselartadt utslag, och hos an- dra liksom rus eiler yrsel. Såsom läkmedel betraktade, an- - ses de vara lösande, kylande och förekommande röta. Ym- nigt nyttjade hafva de, efter den store v. Linnés exem- pel, botat gikt och podager. De söm af mjeltsjuka blif- vit sinnessvage, sägas af smultron, som då gjort sfark diar- ré, hafva blifvit återställde. Lungsiktige och de af sten- plågor besvärade, anföras äfven ibland dem som häraf åter- fått helsan. Bästa sättet att nyttja bären är utan tvifvel att förtära dem råa, och kan då tilläggas antingen socker, vin eller något aromatiskt; de kunna ock, om magen för- drager det, ätas med mjölk. Smultron upptäcka ofta Bin- nikemaskens närvaro, och man har sett stycken af denna mask bortgå efter deras förtärande. Mejer tillägger jem- väl, att detsamma händer efter ätna morötter, hvartill han förmodar att loftsyran (kolsyregasen), som utvecklas, är orsaken. Distilleradt smultron-vatten tjenar för svidande ögon. Af-bären skall ock ett angenämt bränvin kunna er- hållas. "Bladen nyttjas och berömmas af många i stället för "Té. För att tillreda detta, samlas de unga bladen om vå- ren och torkas i skuggan eller i en afsvalnad ugn, på bleck- plåtar och ofta omrörde att de icke bli-bruna, och förva- ras efteråt till bruk. Friska bladen eller hela örten bultad och lagd på gamla bensår, skall hafva läkt dem, och he- 16. FRAÅAGARIA VESCA, la vexten kokad i vin och såsom omslag pålagd os pubis skall förekomma pollutiones nocturn&e. — Frön samlas af mogna och torra bär, sås tidigt om hösten på öppna sän- gar i god jord, och uppkomma om våren, utplanteras se- dan på rabatter och fredas första vintern för frost. Med rotskotten kunna dock Jordgubbar beqvämligast fortplan- tas i fet och lätt jord, som ej är för torr, helst i Juli och Aug. månader, och aktas plantorna i början för solvärma och torka. Hvart 3-4:de år böra de omflyttas. AF för mån- ga rotskott försvagas de bärande stånden, hvarföre 2 till 3 gånger om sommaren de öfverflödiga böra borttagas. På torra backar vexer en smultron-art , som på Gottland kallas Nejkon (Frag. collina, Ehrh. Willden). Bären smaka något olika, och blomfnaset skiljes äfven svårare ifrån bäret än på vanliga smultron. Enligt Gleditschs uppgift hysa smul- tron-örtstjelkar och rötter fanlaride: a. en ståndare. — b. ett frö i naturl, st. och förstoradt. RR 17. RANUNCULUS FICARIA. KÄLRANUNKEL. Kerskål. Smörblommor. Möja. — Vårkål. På Finska: Maan påkkänå. Bladen äro hjertlika, i brädden bugtiga med bladstjelkar. Örtstjelken är enblommig. Blom- bladen lansettlika, 7-9 till antalet. Blomfo- drec mest 3bladigt. Linn. Fl. Su. p. 193. Cl 13. PoryAnDriaAaA Polygyn. — Liljebl. Sv. Fl, s. 225. Kl. g. MÅNGMÄNNINGAR, mångqvinn. — Murr. App. Med. 3: ps g0.— Retz. Fl. ceg. s. 583. — Pharm. Chelidon. minoris Radix, Folia. Öka tidigt om våren uppskjuta bladen, som träffas allmänt vid sidan af berg och under löfträdsbuskar, hvarest de förqväfva andra plantors tillvext: blomningstiden är i Maj och Juni månader; dess mångåriga rot är sammansatt af små, eggformiga, hvita knölar, hvilka likna hvetkorn, och hänga med fina rottrådar kvippvis tillsammans. Efter starkt regn, som bortsköljt svartmyllan af rötterna, blifva de synliga, och bafva gifvit anledning till berättelser om nedregnadt hvete. Med de flesta andra arter af sitt slägte har Kål-Ra- nunkeln det gemensamt att vara något skarp, dock är den ibland de mildare. Bladen och blommorna äro nästan u- tan skärpa, hvarföre de kunna nyttjas vårtiden till kål och att blanda till andra ätliga grönsaker; de skola den tiden vara gagneliga i skörbjugg. Men livad som är sagdt om örtståndet , gäller ej om roten, somi synnerhet före blom- ningen är skarp, röjer först en sötaktig, sedan bitter, besk, äcklig och sammandragande smak; den uppdrager blåsor, om den bultas och lägges på huden, och gör sår, hvilka ehuru svåra att läka — liksom de af Hviisippan, Senaps- degar m. m. — antaga dock snarare läkning än sår af Lök- ranunkeln (Ranunc. bulbosus, sceleratus). Att roten färsk, eller torkad och pulveriserad, kokad med fett till salva, skulle utvertes gagna vid halskörtelns svullnad (struma), och i hemorroider, torde ännu icke vara med tillräckliga försök bestyrkt. Rötterna anföras äfven på listan af nöd- brödsämnen; men förmodligen böra de till detta behof samlas sedan blomningstiden är förbi, eller ock blandas med tillräckligt af andra mindre farliga brödämmnen. I anseende till det från andra BRanunkel-arter olika an- tal af blomfodrets och blomkronans blad, hafva somlige örtkännare gjort häraf ett eget slägte, kalladt Ficaria. Vi kunna dock icke billiga detta, då vexten icke saknar de öfriga, Ranunklerna tillhöriga kännetecken. a. ett kronblad med det vid basen sittande hånings- huset i nat. storlek. — b. en ståndare. — c, pistillerga på fästet sammansittande. «4 hd [ - Me, TI LS : — ÅA : - KR 23 [ p! bi 4 C3 1 LR : SL é å SJ pe fö SIA : FT ef ct STRONG SR ngr a alla 15 UA Dn 10. LEDUM PALUSTRE. SQvATTRAN. Getpors. Sqväkra. Lummer. — Vild Ros: marin. På Finska: Suonpursu. Suokanerva. Bladen smala, lansettlika, under brunludna. Blomknippan 1 toppen af grenarna; Stån- darne längre än blomkronan. Linn. Fl. Su p 135. Cl:10.DECANDRI A I:gyn. — Liljebl.Sv. Fl. s. 162. Kl. 7. T1IEMÄNN.— Murr. App. Med. 2. p. 75.— Bergii Mat. Med, p. 350. Retz. Fl. &. s. 352. Linn. Diss. de Ledo palusiris Ups. 1775. — Pharm. Rosmarini sylvyestr. Herb a. Nader öde och kärrfulla marker få ett mindre rysligt utseende, då denna buske omkring midsommaren, ofta under skygden af barrträden, från tufvans sida uppskjuter sina blomfulla grenar. Bladens form har jemte deras luk- tande egenskap icke oförtjent gifvit vexten det namn, hvar- under den på apteken bevaras. Om denna buske, som kreaturen utom geten, allmänt skräda, sprider vårtiden en icke obehaglig lukt, blir densamma under sommaren icke endast alltför stark, utan gör äfven hufvudvärk. Denna plåga, åtföljd icke sällan af ursinnighet, erforo förfäder- ne, då de, i brist af humla, kryddade ölet med getporsens. Säkrare användes den såsom hushälls- ochläkmedel. Bo- skap besvärad af ohyra, befrias derifrån medelst tvättning med en stark lag af färska qvistarna, för hvilka äfven de envisa vägglössen fly, då qvistarne läggas mellan sängkläder- na. Malen säges kunnpa ödas på lika sätt. Ännu verksam- mare skulle förmodligen den tjärlika vidbrända oljan vara, om ej dess lukt vore så ganska obehaglig, Dekokt på bla- den har med förmån blifvit både in- och utvertes nyttjad för svåra utslags-sjukdomar, För kikbosta, särdeles i dess början, och rödsot har man icke utan skäl berömt samma tillredning i förening med kräkmedel, hvarmed äfven Ung- rarne och de som bebo nejden af Karpatiska bergen före- komma vådan af den hos dem gängse smittsamma hals-sju- ka. Linné säger att detta medel användt såsom gurgelvat- ten och omslag af infusion på örten gagnat i strypsjukan (angina strangulatoria), som äfven är smittosam och epi- demisk. Murr. Emot onda sår i hufvudet (Tinea Cap.) och skabb gagnar tvättning med dekokten, bvilken äfven då bör tillika invertes brukas. z 18. LEDUM PALUSTRE. Att Ryska Juften erhåller sin egna lukt af en olja de- stillerad af vexten tillhopa med näfver, har Pallas visat vara ogrundadt; endast den sednare blir härtill brukad. Invånarne på Kamtschatka använda Sqvattram för den der gängse Spetelska, mot hvilken äfven Hr Med. Rådet Odhelius i K. V. A. Handl. "Tom. 35, 40; och i sam- ma Akad. Nya Handl. T. 4, s. 224. anfört medlets för- träffliga verkan. Svamp i hus förekommes om Sqvattram lägges under golfven. 'Tyskarne kalla vexten Bienenheide, emeden Bien begärligt besöka dess blommor. ; Tab. — a. en ståndare. — b. en pistill; begge för- storade. | Åomsesmändsteneaketnene AE FR SR RR ONES (CET 19. 19. TORMENTILLA ERECTA. BLODROTS-ÖRT. — Tormentill. Tilmantille. - Tillerod. Tepperod. Mundskolrod. Manåsrod. Tolfmändsrod. Huulrod. På Finåika: Lärvenäjuvuri. Punajuurt. Örtstjelken är grenig och nedliggande (utbredd). Bladen utan bladstjelkar och 5delade: små- bladen de tre yttersta lansettlika och sågtan- dade, de två innersta, som omge'stjelken, in- skurna, oftast 3klufna. Blomfodret 8klufvet.», Blomkronan mest 4bladig. Linn. Fl: Su. p- 179. Ch 12. ICOSANDRIA Polygyn. — Liljebl. Sv. Fl. sid. 205. Kl. 8. TJIUGEMÄNNINGAR. Torm. Officinalis.— Murr: App. Med, 3. p. 140. — Scheff. Kem. Föreläsn. s. 308. — Retz, FL cec. 3 722, — Pharm. ”Tormentulle Radix. ESR på megra och torra ställen icke sällsynt, blommande i Juni och Juli "månader. Dess stora likhet med Potentillslägtet, hvarifrån den endast med 4, i stället för 5 blomblad, är skild, har hos somliga gifvit Blodrots- örten ett rum ibland Potentillerna. Dess mångåriga rot är något kägelformig, i ytan ojemn och mörk, inuti röd- aktig, utan lakt, med sammandragande och något litet - aromatisk smak. Rotens egenskaper upptagas så väl af Sprit som af Vatten; det sednare får under destillation med den; någon lukt och småk af rosenvatten. Invånarne: på Orkaderne och Ferröarne betjena sig af roten till garfning, och skall lädret deraf blifva fastare och bättre än af Ekbark. Lap- parne rödfärga läder med saliven då roten tuggas. Kokad i vatten, fås deraf dekokt, tjenlig till gurgling då tungspe- nen (uvula) är förslappad eller tandköttet blöder och tän- derna lossna; den tjenar äfven att dermed. tvätta gamla sår, som sedan med passande betäckning fredas från luf- tens åtkomst, och tros att läkningen påskyndas, om de: kokten några morgnar å rad tillika nyttjas invertes. — An- ledning till Svenska benämningen har utan tvifvel blifvit tagen af rotens visade nytta emot blodflöden (haematuria, dysenteria), i synnerhet hos boskap, åt hvilka den gifves invertes, enligt De Gorters intyg. ,Men ett klokare be- handlings-sätt af sjukdomen hos menniskor torde förbjuda bruket af Blodroten för denn > Atskillige okunnige perso- ner hafva med den sjukes skada i otid gifvit den emot frossan. Svart bläck tillredes af 11 lod torkad och pulve- riserad Blodrot och 7 uns regn- eller sjövatten. Detta ko- kas tillhopa några minuter, då 3 qvintin iern- (grön) vitriol, I qv. Gummi arabicum och 1 qv. brun bresilja tillägges. reva Ae KEN Sd RES h Er Ta alven 4å 8 My imbölled: Ta RE ss AN Aer i IST DR aa SNDE ägt ELISE dig 2 SR CN bg (ID OR HÖRN FN äv dd RE SN sar $ , Ia ANAL - Sö NEO a | REN UA UN vå HH Bet [TEE 403 MID Nl HA hå YT Tate (08) RN ; Mlärtap "Hr 14 MDER tra sk s Vän JE NME AR äg ji Rear ar LÄRS v » / 1 kör = cö ÄN d f 5 + $ , I Lå a Oc A , FSA år ; a R ; cd Å 4 ' H i 20. 20. SOLANUM DuLCAMARA. SÖTBESK SOLAN. Qvesved. Matledsbuske. Bittersöte. Galnebär. ”Villbär. Ormbär. Hällbär. Trollbär. — Kipplyng. Ateved. Vivang. På Finska: Koisonpuu. Örtstjelken är böjlig utan taggar. Bladen äro, de öfversta spjutlika, stundom 3delade, och de nedersta eggformiga, spetsiga. Blommor- na sitta knippvis. Linn. Fl. Su. pc 71. CN 5. PENTANDRIA Igyn. — Liljebl. Svi Fl. s. 94. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR: — Murr. App. Med. 1. p. 423. — Cullen Mat. Med. p- 566. — Patr. S. Hush. Jurn. 1789. Dec. s. 95. Ekonom. Dikt. 4 Del. p. 18. — Retz. Fl. cec. s. 686, — Pharm. Duleamarae 1. Solan, lignos. Sti- pites, Radix Via diken och på fuktiga ställen vexer denna Solan-art, och får i Juli månad blå, violetta eller hvita blommor; dess blad äro olika och på en stam ofta af 56 slag. En betydlig artförändring har hela eggrunda blad. . Med ned- böjda grenar, som slå rötter, fortplantas busken lätt. Då stjelkarne, helst de fina, tuggas, röja de i början en besk, sedan en håningssöt smak; Dessa samlas då in- ga löf finnas på busken, antingen tidigt--om våren eller sent på hösten, och nyttjas merendels som Té, antingen så, att till 3-4 drakmer stjelkar, slås I qvarter kokhett vat- ten; eller tages 1-lod, till 2-3 qvarter vatten, lemnas half timma på svag eld och kokas sedan 38-10 minuter; häraf är dosis 2 koppar morgon och afton att dricka ljumt och i början med mjölk, för smakens skull. Kokas de för län- ge, blir smaken för besk; är dosis för stor, så gör den äckel; och efter: Gouans uppgift, äfven lambet i tungan. Stjelkarne hysa minst, bladen något, men bären mest gift- aktigt. En hund dog inom 3 timmar af 30 förtärda bär, som funnos oförändrade i magen. Hos menniskor Jaxera de och göra kräkning. Emedlertid är vexten, rätt använd, ett godt och verksamt medel i gikt och reumatism af åt- skilliga slag, benvärk, gulsot, skörbjugg, hämmade regler ”(menstrua suppressa), skabb, reförms-utslag, veneriska å- kommor, elaka bensår, rosartad svullnad m. m. Förrän nattsvett inställt sig i lungsot, har Solan-téet stundom äfven gagnat; och en hafvande hustru, som under frossan fick svår och tung andedrägt, botades med Solan té, då kina för- gäfves förut var försökt. Razoux brukade bladen mot ut- vertes skador. Af de sega qvistarna kunna också korgar flätas, Örten ratas af större boskap, men ätes af får och getter. ; Tab. — en stjelk med bär. — a. Pistillen. — b. Stån- darne med sina knappar sammansittande. free FO STA ÄN Are SR : 2 ; SS j ; : = [5 N i - Fran 1 Y HS V T å Så N 5 Fv Mir RAT bs al FRE ns UT SERA SN RN ät Bore SN z LA 2 « nå SPA SÅN X PAST STEGEN NV Jr ret + a + > F - a 24 +, -4 g - SF ” [| -. ;. Md ; & I t £ s Äl -Å N T 4 SKETT LORILRPEKRE J It rt » KE 24 k I STEEN SCR tl JaNNgd d ” avi d I é i / y bi x3 fr dåd fi EN UTE bt 4. är WANRA , md vä te J J : a” Lä Ia å . 1 1 A ARTIN AES böt 91. HYOSCYAMUS NIGER. BorLMmört. Hönsabale. Svinbönor. — Styggräs. Stink- gräs. Söfgräs. På Finska: Hulluruoho. Siankaali. Bladen äro groft tandade eller nästan flikiga, omfattande stjelken och, liksom Blommorna, sittande tätt invid den. Linn. Fl. Su. p. 70. Cl. 5. PENTANDRIA Igyn. =— Liljebl. Sv. El. s. 89. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR — Murr. App. Med. 1. p- 444. K.V.A, Handle 1774, sS. 52. — Halle Giftpfl. p. 53. tab. 10. — Retz. FI. cec. s. 313. — Jahn. Ausw. ä Arzneymitt, 1 B. $. 430. — Pharm. Hyoscyani Semina et Folia. PF. torra ställen nära husen blommar Bolmörten i Juni och Juli månader; har 2årig rot, liknande palsternacks- roten. Fröen bevaras från regn genom lock på fröhusets Hela vexten är mjukhårig och kännes fet och klibbig, samt har vidrig, skadlig lukt. Getter och kor sägas tåla ör- ten; men skola förlamas deraf. För fågler och i synner- het höns-slägtet är den giftig, och för gäss äro fröer lika vådliga, om de förtäras. Rötterne lagda i rum fördrifva råttor; men då böra ej menniskor vistas der. — Bolmörts- olja fås af pressade frön; Extrakt af vextens utpressade och inkokade saft. Salfvan beredes af stötta, kokade och med svinfett blandade Bolmörtsblad; efter silning tillsättes Bolmönvsolja. Plåstret göres af oljan och vextsaften koka- de med tillsats af vax, terpentin och pulver af örten tor- kad; detta i spanskflug-plåster döfvar värken, då tHugan drager opp blåsa Af färska Bolmörts blad hvarpå slås olja eller mandel-olja, som lemnas några dagar på varmt ställe, fås en så kallad infunderad Bolmörts-olja (OL infu- sum Hyosc.), hvilken utvertes varm ingniden, skail tjena i ledernas styfhet, senors förkortning, blinda gyllenådern, urinstämma ; och blandad med kawmfert, samt ingniden på magen, säges denna olja stilla långvarig hicka och kramp- värk, — Lika delar Bolmörtsblad och Backtimjan (Thym. Serpyll.) kokade i 2 qv vatten + timma skola gagna mot förkylda lemmar. Flera aftnar å rad bör den at köld ska- dade delen håilas 1 timma, utan att efteråt aftorkas, i af- koket, som bör vara väl varmt. — Mot blodbostning af för mycken reilighet berömmes Bolmörts olja (Ol. coct. fol. Hyosc.) som beredes af 2 uns friska stötta blad och 8 uns ren bomolja. Vid rötternas uppgräfning fingo någre arbetare, af vex- tens blotta utdunstning, hufvudvärk och yrsel. Al 9 per- soner, som ätit soppa, hvari roten genoin misstag, 1 stället för palsternackor, blifvit kokad, blefvo somlige måillöse, och alle angrepos af törst, bränad i inagen, konvulsioner, 21. HYOSCYAMUS NIGER. munnens och lemmarnas onaturliga vridning, sardoniskt skratt, raseri m. m., De återställdes dock, men sågo först föremålen dubbla, sedan röda, och till slut naturliga. An- dre hafva dött deraf, hvarefter man funnit svarta fläckar i magen, samt hufvudets blodkäril fyllda och stinna. Med kräkmedel, afförande, åderlåtning, svettdrifvande, äfven med ättika, hafva dödliga följderna blifvit förekomna. Bla- den äro icke mindre farliga. Frön blandade med hafra gilvas af hästprånglare åt hästar, som deraf få utseende af feta. De böra ej brännas, för att med röken bota tand- värk, hvaremot roten kokad i ättika eller vin, med litet salt, att hållas i munnen, är bättre och mindre farligt. Mot blodspottning och öfverflödig öppen gyllenåder, haf- va frön, blandade med andra medel och efter nödig förbe- redelse, varit nyttiga. Ofta äro de såsom sömngifvande, bät- tre än opium. Mos till en muskottnöts storlek i dosis, be- redt af Bolmörtsfrö och hvitt Vallmofrö lika delar (2 drak- mer, med tillblandade insockrade röda törnrosor (Conser- va ros. rubr., I uns), berömmer Boyle mot blodflöden. Emot fallandesot har man i stigande dosis gifvit af frön, ifrån 6 till 24 gran dagligen, nära 6 veckor, i ett skedblad saft af Semperviv. AT Extraktet ges I gran 23 gånger om dagen (stundom 838-15 gran). Brukas med förmån i raseri, konvulsioner, mjeltsjuka, bjertklappning, blodspottning, dålig upphostning, hackhosta, nerfsjukdom af magens och tarmarnas svaghet, krampaktig kolik m. m. Hufvudvärk , som varade i 20 år och tillkommit af en bortklippt mar- tofva (plica polon.) botades bärmed, jemte laxermedel mel- lanåt, på en tid af Hera veckor. Utvertes pålagda äro bla- den värkstillande, uppmjukande och fördelande; t. ex. i spenbölder af stockad mjölk, skirrer i lefvern, reumatisk värk, gikt och podager. Till omslag kokas bladen i ätti- ka och blandas med olja af bittermandel; eller kokas de i mjölk; eller bultas, stekas och blandas de med mjukt bröd: också kunna ångorna under kokning ledas till det värkande stället. — Mot värken i blinda gyllenådern be- römmes en blandning af Bolmörts-plåster ett halft uns, Ex- traktet I drakma, och af Oljan så mycket som fordras till lagom stadga. : NM Tab. — a. Ett fröhus med locket ofyvanföre. — b. Ett fröhnus omgifvet af blomfodret. Of NG 22. MENYANTHES TRIFOLIATA, VATTENKLÖFVER. Boskapsmissne. Vattenväpling. Kråk- fot. Munkhkål. Getkål. Klöfving. Getklöfving. Bläc: "ken. ”Korsbläcker. Bockblad. Torskblad. Mäss; — Geitklauf. Giedeklöf. Iglegräs. På Finska: Radaket. Peuran vehka. På Lappska: Krass. Bladen äro tredelade; småbladen eggrunda och helbräddade. Blomstängeln spirlik med hå- riga blomblad. Linn. Fl. Su. p. 61. Cl. 5. PENTANDRIA Igynm — Liljebl. Sv. F1. ss 90. Kl. 5. FEM MÄNN. 2qvinn. — Murr. App. Med T. 2. p.27. — Cullen M. Med. — Patr. Sällsk. Hush. Juraal för år 1790, Jali, Aug. sid. 174, == Sepp :et Kops Fl. Bat. fig. er descr. — Retz. Fl. cec. s. 453. — VV allenius Finska Allmogens Nödbröd, Przs. Elfving. Åbo 1782. — Brodin de Tri- folio aqualico. Åbo 1724. — Pharm. Trifol, aquat. 1, Ebrini J, paludosi Herba. | 1 re mångåriga vext träffas temmeligen allmänt på vå- ta och kärraktiga ställen, och har i Maj och Juni månader hvita, rödletta och för sina hår besynnerliga blommor. Ehu- ru smaken är högst besk, skyr dock icke boskapen vex- ten; tvertom hafva får, med tvinsot, dermed blifvit botades Genom torkning förlora icke bladen sin rena beska och således magstärkande egenskap. Att de tillika inne- hålla sammandragande ämne synes deraf, att de svärta jernvittiols upplösning. > Ofta laszera de, och stundom or- saka de knipningar och kräkning. 1 form af pulver är dosis 2-3 skrupier; men nyttjas äfven som Te, Dekokt och Extrakt. I skörbjugg och deraf härrörande krämpor är i synnerhet Vattenklöfvern nyttig, och kan då använ- des, kokad i dricka, och förtäras ymnigt. Öppna skör- bjuggs-sår tvättas med vattenaktiga dekokter, och bladen påläggas antingen färska eller kokade i vatten och ljum- ma. På samma sätt konna värkande ställen af gikt, skö- tas, men de aflägsnare följderne misstänkas likväl, och bör således örten i gikt försigtigt brukas. I Finland brukas Vattenklöfver emot lungsot; men dermed besvärade måste, så väl som de hvilka äro i fruktsamt tillstånd , varsamt um- gås med dess nyttjande. Såsom Extrakt har denna ört, "genom sin stärkande egenskap, hämmat blodflöden ur lif modern, Mot maskar ges 2 eller hel skrupel af örten i pulverform dagligen på fastande mage, och dekokten dric- kes derpå; härmed fortfares hela 14 dagar och längre, då 22, MENYANTHES TRIFOLIÄTA maskarne plåga bortgå och knipningarna, som stundom kännas i början af kuren, äfven upphöra. Utpressade saf- ten brukas om våren emot skörbjuggs-utslag, och att der- med tvätta reformar och rosartade sår. I vissa invecklade tillfällen af kräftnatur har Cullen funnit den. tjenlig, bru- kad såsom Te; och på sådant sätt kallt nyttjad till ett dricks- glas i-sönder 2-3 gånger om dagen har K. Förste Lifm.: D. Westring funnit förmånligt för dem som besväras af: blin- da gyllenådren, med mera fallenhet för diarré än förstopp- ning. I Extraktet, hvaraf dosis är 1 skrupel eller > drak- ma löst i distilleradt vatten och förenad med ättiksyrad pottaska (Alk. veget. acetat.), har han äfven funnit ett för- träffiigt medel mot vårfrossor. "Med stark infusion på bla- den har Lifm. D. Gröndahl sett Diabetes kurerad ; ban ön- skar likväl ett flera försök dermed måtte anställas. Redan för lång tid tillbaka har man i Vestergötland, i stället för humla, betjent sig af Vattenklöfvern, för att ge besk smak åt dricka, och att bevara det för syra; man påstår ock att Engelska Portern får af denna vext sin egna beske smak; men det synes som åtminstone icke den ensänit 'dertill vo- re orsaken. Roten kan utan fara användas till bröd vid infallande missvext-år, ehuru smaken är högst obehaglig. I brist af foder bruka äfven Lappske Nybyggare, att med de uppgrafna rötterna föda sin boskep, som förtär dem helt och hållet, hvaraf namnet Boskaps-misne till skillnad från Misne (Calla palustris), uppkommit. Hästar räta vex- ten både grön och i foder. För lungsiktiga får säges den likväl vara ganska helsosam. / Tab. — a. Blomfodret. — bi pistillen. — e. ett blöm- blad med en vidsittande ståndare. 23. PHLEUM PRATENSE. ÄNCKAMPE. Timotei-gräs. Kampegräs. — M UUSrUmpe: Rotterumpe. Kjempegräs. Engekjempe, Åkerkjempe. | På Finska: Pundärpåä-ruoho. Strået rakt. Axet långt, cylindriskt och hårigt. Linn. Fl. Su. p- 19. Cl 3. TRIANDRIA 2gyn. — Lilj. Sv. FL s. 32. Kl. 3. TREMÄNNINGAR 2qvinn, — Bergii Tal om Svenska Angskötseln: 1769. — Resz. Fl. oc. s. 499. — Rafns Bibl. 17. B. 4. h. Dan gräs, snarlikt Ängkafllen, skiljes lätt derifrån ge- nom sina sträfhåriga ax, då de med fingrarne vidröras, samt sina spetsade Blomfoderskal, af hvilka två förenade bilda axets tvåspetsiga blommor. Ängkampen förekommer ej mindre på ängarne än på åkerrenarne, och frodigast der jordmånen ej är alltför torr. Det var i Norra Amerika som en landtbo, Timothy Hanson, först började att odla detta gräs-slag. Det vann ock snart förtroende i de flesta provinser, och 2763 blefvo de första frön deraf sända till England från Virgi- nien. Man sådde det i början på -sanka ställen, men fann innan kort, att det äfven icke vantrifdes på de torrare. Ingen fodervext har någonsin fått ett större beröm. = Di- tektören Plomgren och Banko-Kommissarien Bergius visade genom sådden af införskrilna frön, att samma gräs-slag äfven var svensk inföding. i Och verkligen af de gräsarter som blifvit åt lendthus- hållare rekommenderade, torde det, äfven som Ängkatlen , förtjena ett utmärkt rum. Fält bestående af gungdy, och sumpig jordmån, boställen endast för några glesa starr- strån, kunna genom ängkampen göras gräsbärande och för- vandlas till fastare ängvall, att icke nämna det äfven and- ra ställen med fördel kunna dermed, ensamt eller i hop med flera slag, besås. Fröna böra icke nedmyllas djupt, utan blott med en lätt harf öfvergås. Ängkampen qvar- håller sitt frö rätt väl, och behöfver således icke afskäras förr än flera ax äro mogna; men också urgnuggas fröen icke så lätt på denna som på ängkaflen. Nyplog tillval. las af ängkampen mer än af andra gräs-slag, och på kor- tare tid. Det bör slås så snart det går i iagg, för att icke blifva för groft och mindre behagligt för boskapen. Men får då kanske innan hösten förhya denna slåtter. --- Hästar - älska detta foder framför allt annat; Fåren rata det, men Svinen uppböka dess köttiga rotknölar. Tab. — a. en fullkomlig eller hel blomma öppnad. — b. en sluten blomma med pistillen, båda förstorade. — c, fruktämnet omgifvit af blomskalen i naturlig storlek, RE : SA b FNL ) i , , ” Fa RN SURA NGE i ; C ; fkl TYG EFS LN GE N | LÅ , Fr GJ. a j Na = > VO NN? 38 FR i g 4 Å Få rå GE AA MU MANN SNI SN) ARA Van SSR MÄN IOK NNE br NT ÅAS ÄN HATSSTÅ og Ä APVASINSKÅ TS a ALE Du Höna da vgl ad 3 a i sta0 Kl NE SiRG FSMB åk FS SH s SBTTA $ 45 LAR YR FA AS 5 AE VLASE CT år Ån Dre Eg FA Id 2 TR FN > KM ST mA sö NANDE ÅLERAR z EN MR UTE GE RANG + For 23 Fasta. EA u Då” 4 Cars ke al Fd gap R- ER ät ä SDR kart ng 5 SKO 14 jr Ur vv NR Korn ÖR Sie SUR SE IA s CLI i PLAN: I JA Other Hitis År€ MAKLA / Ja age kallat åB Da AV. (UGN BN NMS AL i a NEG 2; AS EE nspidta SN SM (RTF aber KbRAARTAA :N fär val sv Hard srt FI NTERDAR red Jaga itne: i ie je ER (An Kr jen SER Feb N SR Oe EA de 0. ajafa or sö ENAGA kälke i NEN SÅR ; CK RER ; HG NA as USER Ad EEG, BE FN Sal; Aj 2 NE SE 0 NUR STR I EA z a As or 8 2 AS Na ön Se) Her Käg 4 4 VE) TR d L ME bilp (är a FR KT FUC TR Uetu rg SUR SLA ; Hå tr Lä TIL IR kå HOTET San EA Rn PIEETS Rn 2 lär ä to Ph br HIA: be bjär! PG b i LrG Md & TE i Fö ; a 4 gt El ITE i MPS Ve BETS Mg AE ål AA ur Fe VMge RN ab Ag NR an TAR : an AR RUM AS EA AXE) är AA SM Ms t HE Fo ng ns Mälke få STA Hå 4 å CN NK. Läs FANG RN ? PE 4 (S ; TITS 5 N ; AT ”- Hö p i [' a 2 ”7 HH . oc : >» - Xx: Pp FA T SET SAT -. , ad SR jK. ai j v vy YE SR NE å it fra & Se ; | : | ÅA AA t'| - FÖR RR = | a | vå i å Ad LYLE BERBERIS VULGARIS. BERBERIS. Surtörne. Qvistar med tredelta taggar, danade af blad- fjällen. Bladen aflånga, hvasst sågtandade. Linn. Fl. Su. p. 116. Cl.6. HEx ANDRIA I:gyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 103. Kl. 5. FEMMÄNN. — Murr. App. Med. T. 4. p: 79. — Retz. FI. cec. s. 98: — K. V. A. Handl. 1745. $. 251. — Pharm. Berberidis Ba cce, Cortex. FE, förmodligen fordom utländsk Bnskart, som genom fåglars tillbjelp, hvilka njutit bären i trädgårdarne, vunnit burskap i Svenska Flora. Den träffas icke mindre i sko- garna, än på steniga öppna backar, och knappt finnes bland inbemska buskar en mera lämplig för häckar och inhägnader; men den tål icke att klippas eller skäras. Blomklasarne utskjuta midt ibland de sammansittande bladen, och de kransvis förenade gula blommorna, behag- ligare till utseendet än lukten, bidraga till Juni månads fägring. Den egna retlighet som deras ståndare äga, att vid minsta vidrörande närma sig till pistillen, är ett för- nöjande föremål för örtkännaren. Polackarne koka mellenbarken med alun och färga dermed läder brandgult. Sker detta med lut, kan Saffian på lika sätt tillverkas. Med färska barken på rötter och grenar fårgas yile gult, om barken sköljes och kokas i vatten, hvari godset sedan lägges. Om läder, färgadt med barkens afkok, sedan torkas och flere gånger doppas i In: digo-upplösning med vitriol-syra, blir färgen derpå grön. Så väl träet af roten som af stammen passar ganska väl till faneringar. Likaså äro bären nyttiga såsom till ättika och bränvins-distillering; saften ur dem ger med alun ett högrödt bläck, och om bockskinn gnides med en ylleklut doppad i berberis-saft, får det en skön glans; men i syn- nerhet passar. samma saft i stället för citron-syra på Apte- ken, äfvensom till Punsch, hvaraf en ganska god tillagas af 1 del saft, 2 delar socker, 3 delar Arrak och 6 delar kokhett vatten. Förträffligt blir det gelé som med socker af saften tilltedes, det är läskande i alla febrar, särdeles de rötaktiga, och kan äfven brukas i gellartade diarréer; likasom dekokten af barken i torsken. Hvitt vin hvari bar- ken legat, anses såsom purgerande. I Holland nyttjas bla- den såsom sallat och äfven kokade. — Boskapen försmår dem ej heller då de äro gröna. 24. BERBERIS VULGARIS. Busken fortplantas lätt genom bären, planterade om sena hösten i lätt sandblandad jord, på de ställen, der man önskar hafva häckar anlagda. Det” bör likväl icke " förtigas, att man i sednare tider börjat hysa ferhåga för Berberisbuskens grannskap nära åkerfälten, såsom förment orsak till den så kallade Rostez på halm och ax af sädes- slag. Denna är bevisligen Puccinia graminis, en af Svamp- årterne, och påstås infinna sig så snart AEcidium Berberi- dis, en annan bland Svamparne, biir synlig på Berberisens blad , som vissa år händer ganska ymnigt. Somlige ha gif- vit det under blomningen af busken kringblåsta frömjölet (pollen) skulden. Denna sak är af vigt för Landtbrukaren, och bör till full visshet utrönas. Tab. — a, en pistill med sina ståndare. — b. ett blom- blad med hånings-körtlarne. — c. ett bär i naturl. storl. ÖGA I ÅK RAD OM FÖR 2 AE SEEN ESS 25. VALERIANA OoFFICINALIS. ABTEKS-VALERIAN. Pånorts: Vändrot. Velamsrob Stämgräs. — Vendingsrod. På Finska: Rutto-juurt. Karjanruolho. Örtstjelken är rak och kantig. Alla bladen äro parbladiga. Blommorna sitta i en vipplik spi- ra, och hafva 3 ståndare. Linn. Fl. Su. p. 12. Cl: 3 TRIANDRIA YIgyn. — Liljebl. Sv. FL. sg. 59. Kl. 4. FYRMÄNNINGAR — K. V. ÅA. Handl. 1789, $s. 150, och 1790, S. 220, — Retz, Fl. cec. 3. 759. — Hufel. Journ 2. B. 2. st. s. 32. — Murr. App. Med. T. 1. p, 180. — Pharm. Valer. minor, 1. sylvestr. Radix. Dot anäedennskhetelbalsterd En artförändring med bredare och glänsande blad, träfs fas på fuktiga ängar och anses mindre kraftig än den som vexer på torra bergiga ställen med smalare blad, På mång- årig rot blommar Apteks-Valerian i Juli och Aug. måna- der. Blommorna äro i början något rödletta, men blifva sedan hvita. ; | Roten, vextens nyttigaste del, bör samlas förrän stjel- ken uppskjutit, torkas långsamt och i täppt käril förvaras; Med mörkt utseende och trådaktig sammansättning, för- enar den en obehaglig och något besk smak, samt vidrig lukt. ' Den sednare är för kattor mycket angenäm, men kan hos menniskor uppväcka hufvudvärk och svindel. På dess invertes oruk i för stor dosis, följer stundom ängslan, som "bör förekommas genom minskad dosis och tillsats af litet muskottblomma. I form af pulver gifves den allmän- nast ifrån I skrupel i början, och sedan till z5 drakma el ler deröfver, i vatten, vin eller mjölk; men äfven brukas deraf Tinktur, Extrakt och Infusion. I krämpor af för myc- ken retligbet i nerv-systemet har roten vunnit ett allmänt loford. I synnerhet anföres hos Auktorerna många exem- pel, som bevisa rotens nytta emot fallandesjuka, som här- rört af skrämsel, häftigt sinnelag , maskar m, m. — Spasmer;, St. Viti dans, Hysteri, Mjeltsjuka, börjad Sinnessvaghet, och afven Blykolik, hafva med Valerian-roten ofta blifvit all- deles botade. Så väl emot förlamade musklar (Paralysi), som emot deras onaturliga styfhet, hvaraf en allmän kramp- aktig oböjlighet i lederna uppkommit (Catalepsia, Opistho- tonos), har man, jemte andra medel, med förmån nyttjat Valerian. Herr Er, Odhelius botade den sistnämda sjuk- oh: VALERIANA OFFICINALIS. domen, inom 14 dagar, med stark dekokt på 1 uns af roten, pulveriserad och kokad med 35 halfstop eller 13 stop (6 libr.) vatten, till dess 1 stop återstod, som silades, hvaraf förtärdes 1 qvårter för- och lika mycket eftermid- dagen; dess emellan brukades Engelskt sålt och lävement. I form af Extrakt, förenadt med siålmedel och kina, har det kurerat fallandesoten. Mead berönimer mycket ett mos af kina I uns, Valerianroten i pulver 2 drakm: = och Pomerans-sirap så mycket som fordras till lagom stadga. efter föregående laxermedels bruk, gifves bäraf en kula ef I drakmas vigt morgon och alton. Roten, blandad med Guajacum, har löst hårdheter i körtlarna. Fordyce bota- de med Valeriantot, i tillräcklig dosis, sin 4åriga migrän (hemicrania). Mot vattensktiga svullnader (tum. leucophl.) har hela örten sönderskuren och kokas i öl eiler drickäå, visat sig, invertes tagen, jemte starka laxermedel, ganska förmånlig. 1 förening med salt (sal. polychr.), jalapprot och sjölöks-oxymel (oxym. scillit.), bar den bortdrifvit ma- skar. Hämmade regler återställer den lindrigt och utan våldsam verkan, och berömmes äfven i barnsängs-febrars. Såsom ögonmedel och för svag syn rekommenderade Arch. y. Rosenstein ett snus af tobak och pulvret af vexten samt ett ögonvatten, hvari Aqva rad. Valer. ingick. Ändtligen sägas Finnarne skola koka vexten i svagdricka och bruka afkoket i rötfebrar. Lagd ibland kläder skall roten för- drifva mal. Tab. — a. förstorad blomma, — Db, pistill, — c, ett frös 26. RUBUS ARCTICUS. o .” -” . -.- ” - ÅKERBÄRs-ÖRT. JDikon. Jungfrubär. — ÅAgerbär: Finnmarksbär. På Finska: ÄLuhdikka. Mest- marja. Maanmuurama. Bladen äro 3bladiga (bladskaften 3delte,) små- bladen eggformiga, sågtandade. Örtstjelken upprättstående, utan taggar och enblommig. Linn. Fl. Su. p, 175. Cl. 12, IcosANDRIA Polyg. — Liljebl. Sv. Fl. s. 202, Kl. 8. TJuUGEMÄNN. — K. V. A. Handl, 1762, s. 192. — Retz. FI. cec. s. 617. — Groths Beskr. att göra Viner Stockh. 1777. — Bergii Tal om Läckerheter, I Del. s. 243. — Linn, Mat. Med. p. 244. — Jörlin om Köks- och Kryddgård. Lund. 8:0 1788. — Ekon. Dikt. 4 Del. Art. Bär — Stockhb, Post. 1786, d. 30 Okt., N:o 252. — Phåarm. Bacce Norrlandice. I rukten af denna lilla mångåriga planta är temmeligen allmänt känd, och för sin ypperliga smak och lukt med mycket skäl berömd. Den ar fastsittande på blomfästet, och icke såsom Hallon lätt derifrån affallande. Bladen lik- na Smultronörtens. Blommorna framkomma i början af Juni månad. Dess naturliga hemvist är Vester- och Öster- botten, samt Lappmarken; men den kan äfven fortplantas och bära frukt i Sveriges sydligare landsorter, dock böra plantorna då om våren täckas med granris, samt seder- mera aktas för frostnätternas kyla. Originalet för Fguren är benäget lemnad af Herr Kammar-Rådet af Stribing som planterat vexten i sin trädgård i Stockholm. Akerbären utgöra med Hallon, Björnbär, Hjortron och Stenbär ett slägte, och hafva med dem många egenskaper emensamma; men de öfverträfta dock så väl desse , som nästan alla vildt vexande Europeiska bärsorter i smak och lakt, hvarföre de värderas mycket att lägga på Vin, som derigenom vinner både till styrka och angenäm smak, samt antager bärens mörkröda färg. Lindrigt i ugn torkade bär kunna länge förvaras, och dessa, lagda på buteljer, till + af rymden, då det återstående påfylles med Vin, och li- tet jäsningsrum lemnas, gifva Akerbärs-vin. AF färska bä- ren i Vin, med groft socker, som gör jäsningen, fås det äfven. Ju bättre Via man nyttjat, ju smakligare och fina- re blir Akerbärs-vinet, Af Rhenskt eller Mosel-vin blir det ganska godt. Bären ensamt pressade och med tillsats af socker, gifva ett förträffligt Vin, men dertill fordras myc- ket bär. Insyltade med socker eller håning äro bären smak- liga, och i febrar kylande samt läskande. Tab. — a, förstorad ståndare. — b. pistill. — c. bärs oe antialgt kr Niag I AOs3 IRA Ua Bars når. satentg s BOMSTruR | Va jeg f Sn ägo Je (Sår | läg Åäre ; MÖR BV få Å fr ink. arisk de N HÄ ov, PYROLA UMBELLATA, Ryzörkt. FHiantergrön. Stjelken träaktig, grenig. Bladen nästan krans- vis sittande, vigglika, sågade. Blommorna i knippe förenade. Linn, Fl. Su. p. 140. Cl. 10. DECANDRIA Igyn. — Liljebl. Sv. F1. s. 160. Kl. 7. TIEMÄNNINGAR — Retz. Fl. cec. s. 566. — Chyden. Disp. om G. Carleby. Åbo, 1754. - | skön, ständigt grönskande Buskvext, befintlig, ehuru icke allmän, på uråldriga, skuggrika Tallhedar, ihop med Lingonriset, som den i anseende till bladen mycket lik- nar. Mot slutet af Juli och i början af Augusti månader visa sig de hvita, rödletta blommorna, i flock sittande, lu- tande mot marken, från toppen af de ensamma, odelta blomstjelkarna. | I Norrland, der Rylörten i större ymnighet förekom- mer, äfven i Finland anser Landsfolket densamma såsom ett förträffligt medel mot reumatiska plågor, hvilken egen- skap det Svenska namnet synes åsyfta. Liksom bladen af Linnés vackra ört, användas de styfva, glänsande bladen af Rvylörten till dekokt, som drickes vid nämda äkommor. Zetzel har med fördel brukat den invertes i Höftvärk, då stället tillika utanpå blifvit belagdt med Tvålplåster. RIESSPPESSEN SE rn NN a 4 RR MA FA RR Kål fare EEE HAR SITTA UNGERN TI SANNE £ Kv SAFIR : nå ; SAS RM AT Ve SAN Sk SA SNES 2 JslEn NI HR SK LA RN FRÖ TS LAlg ARA 4RNAGE NR 20 SE säg Lag GNAD SÖ 0 PR KN AR Jö RA se + | Fö k é K ERNA s RA GORE EN SRA Mae be RR + : RSA sl sv SORLE Bör ed nr od NA FN Hu d YE 4 RE SE oval RR AS ht i EA ; j -” E , NN + fR ” & | Vg 2 AE ERS 20. MERULIUS CANTHARELLUS. CHANTERELL,. Hatten päronlik, kupig, platt eller urhålkad, gul, med greniga ådror på undra sidan, ned- åt foten löpande. Linn. Fl. Su. p: 443. Cl. 24. CRYPTOGAMIA Fungi. Agaricus Can- tharellus. — Liljebl. Sv. Fl.-s. 450. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Svampar. (Agori- cQ3.) — Retz. Fl cec s. 25. Agaricus Cantharellus. Magaz. Encyck An. 8. N:o 21. p. 96. Dh Svamp, som medelst åderlika upphöjningar på undra sidan af hatten skiljer sig, äfven som dess samsläg- tingar, från Skifsvamparne (Agarici), hvilka i ådrornas stäl- le äro med Lameller försedde, förekommer i barrskogar och skogs-ängar, merendels på torrare ställen. Den blir vanligen tidigare synlig än svampar i allmänhet, nemligen om sommaren, och utmärker sig lätt genom sin färg och besynnerliga, ej oangenäma, lukt, som ganska nära liknar 'Aprikosens. Man upptäcker ingen färgande saft, eller bi- tande egenskap på tungan. Man har anmärkt, att Chanterellen sällan eller min- dre angripes af maskar, hvilka eljest så hastigt förtära svamparne; den kan således med mera skäl användas till föda, hvartill den väl passar, om den är renad från in- stuckna barr och smuts, först något förvälles , och sedan med litet smör i pannan skyndsamt stekes. Den smakar då väl, men är mindre lös än champinjoner, riskor och gen bekanta ätliga pipsvampen (Boletus edulis.) Boucher har i denna svamp funnit mycket o!jämne äfven torkad och 6 månader gammal. Oljan, som erhölls geriom destillation, var vidbränd och lätt antändlig. På Tabellen ses en längs efter sönderskuren eller kluf- ven svamp, som visar att den ej är ihålig. TR 5 e AGN D BULIU SR saxen | 5 jr sie mon KR & 20 sön sdmeg s sid: alls 382 re ir 280 FYR NOT N i lär sal AR BARN Sr - Å (VET PE 4 Y ofri sy i. Hegg mö Fabr IE | RR (Heba sv CORRA Hibe z da ör Må lg HAV 1 TEN TR rorsstl 0 rad ss mal RR ra Kl EINES ALE Ioltw n9 gdäskrör sb 208 MÅ i : re når Av fc Sbäv j 4" vv I i SÅ Te 17 LA NE a ANG AG i 5 v H "ÅA An Lv 4 20. RÖSA CANINA.. NyröngvsKe. Zörne. Vild Törnrosbuske. Nypetorn: Göper. Juglon. Klunger.— Nyper. Nyperoser. Klon- geriistorn. — Tornriis. Njupeklong. På Finska: Orjautappura. Tappura. Trädstammen och Bladskaften äro tagg iga. Bladen glatta, eggformiga, spetsiga och såg- tandade. Blomskaften och Frukten släta. Linn: Fl. Su. ps 170: C): 12. Icos ANDAIA Polyg. — FERR Sv. Fl 8; 201: Kl. 8: TIUGEMÄNNINGAR. — JjVYurr. App. Med. T. 3. p. 172. — Fatr. Sällsk. Hush. Jurnal 1779, Jun, sid. 42; 1795, Juli, AN sid. 175. — Retz. Fl. cec. s. 614. — Quensel Alman,. 1724. — Pharm. Bos.syly. Flores, Cynosbatos Fru ctus. Bedeguar Fungus. D Vu vild på ängar, vid gärdesgårdar och på torra hög- ländta ställen. Blommar i Juni och Juli månader, med blekröda eller hvita enkla blommor. Provinsbusken (Rosa centifolia) har taggiga blomskaft och frukt; således nog skild från 'Nyponbusken, hvars blommor äro sämre till Rosenvatten, Insockring (Conserva Ros. rubr.), Rosengryn och Potpourri. Nypon kallas denna buskens frukt, som mognar om hösten, och bör då samias, klyfvas, rensas, och, sedan fröen jemte luddet inuti äro borttagna, torkas eller syltas. Nyponsoppa är både smaklig och helsosam , kylande, törst- släckande och urindrifvande. Om rensade Nypon kokas med litet vatten, samt socker och kanel tillsättas, så kun- na de på detta sätt användas såsom helsosam sallat till fet mat. Äfven tjena de, syltade i socker eller håning, och förvarade i sin sirap. Mogna Nypon, lemnade på kallt stäl- le, tills de tillräckligen mjuknat för att kunna stötas och pressas, gifva en saft, som kan frånsilas och blandas med stött kanarisocker, då man erhåller en Rob, som i stället för citronsaft med mycken fördel kan nyttjas i sjukdomar. På lika sätt och med samma förmån beredes Rob af Ber berisbär; med tillsats af litet Vin göras dessa Robsorter smakligare, och i vissa fall nyttigare för sjuka. Vi förbi gå här gamla berättelser om fruktens nytta i mänga sär- - skilta sjukdomar, emedan vi anse dem icke hafva annan förtjenst än ålderns. En svampaktig utvext, danad af en liten 4v ingad Eug- lik Inosekt (Cynips Reese), träffas ofta mot hösten på ol lika 29: ROSA CANINA,. delar af busken, och kallas Sömntorz (Bedeguar). Dess form är olika, stundom taggig, grenig, stundom luden, grönröd, aflång och stor som en valnöt. Af vextsaftens hindrade omlopp, der Insekten legt sitt egg, dess stilla- stående och nya vätskors tillrusande, uppkomma dessa vex- ter, likasom Galläpplen på Eklöf, och troddes dessa, hos den lättrogna forntiden, kunna bota hundradetals sjukdo- mar... Torkade och brända Nypon, eller med 3 eller + kaf; fe, äro ock bland föreslagna kaffe-substitut. Genom jäs- ning kan äfven en vinlik drick af frukten tillredes. Bar- ken ger en mörkbrun färg på ylle, samt rot och ved en smutsgul. Tab. — a. en förstorad Bladskärm, — b. pistillen. — c. en ståndare. — d. fröet, sedt från 2:ne sidor. — e. en frukt i nat. storlek. 30. POAÅ AQUATICA. JittEGRÖ. Kassevia. Mjölkvass. Flejegräs.— Elvekonge. Blomvippan stor, utbredd, med 6blommigajemn- breda små-ax. Strået vasslikt. Linn. Fl. Su. p. 26. Cl. 3. TRIANDRIA 2pyn. — Liljebl. Sv. Fl. 8. 44. Kl. 3. TREMÄNNINGAR — LÅLinn. Vestgöt. Resa, s. 44, 48, 160 — Osbeck i K. V. A. Handl. 1757, $. 53. — Retz. Fl, occ. s. 525. — Rafns Bibl, 17. B. 4. h. s. 361. mer År alla Svenska Gräs-slag är detta utan tvifvel det stör- sta, och egentligen en vattenvext, och trifves således bäst i dammar, vid dyiga åbräddar, grunda sjöstränder, samt på sanka och vattensjuka ängar. För den höjd af 3 till 4 alnar som Kassevian ernår, och för dess bladrikhet, torde intet gräs slag vara drygare, äfvensom dess mjukhet och saftfullhet gör det till den mest behagliga föda för boskapen. Det förtjenar derföre att på tjenliga ställen med omso:g fortplantas. 9. Linné påstod redän sjelf för mer än 50 år sedan, «att intet utländskt Höfrö kunde med Kassevian förliknas, och ansåg detta en- da så värdigt, att upptäckten deraf kunde betala all den kostnad som blifvit på hela hans resa använd.» Onaktadt sin förtjenst, att både som färskt och som hö vara en god boskapsföda, har det likväl på några ställen i Tyskland blif- vit misstänkt, såsom vållande orsak till Trumsjuka hos kre aturen. Men Prof. Wäåäther i Giessen bar visat att det on- da troligen härleder sig från brendkorn i blomvippan, hvil- ken, så beskaffad njuten, åstadkommer sjukdomen. Emed: lertid har gräset der i trakten oskyldigt fått namn ai Berst eller Platzeras. För både kor och hästar samt kalivar är det högst begärligt, och de förtära det ända ned till röt- terna. Det är ock ganska mjölkökande hos de förstnämda. Fortplantningen sker väl icke så lätt genom frön, eme- dan dessa sent mogna, utan bäst igenom rötterna, hvilks kurmna med lätthet löras från afiägsna orter. De utsprida och föröka sig till flera stånd inom året, och man skulle på detta sätt göra sidländta ängar inom kort tid ganska frodiga. Om det slås tidigt, får man ofelbart berga det andra gången, i synnerhet på vattensjuka ställen. I Vester- götland täckas äfven Ladugårdstaken med den rörlika hal- men, och sägas uthärda längre än de vanliga halmtaken. Fig. — a. ett af små-axen. — b. en genom förstorings glas sedd blomma, med fröredningsdelarna, TERJE: ; —A y w RN 7 | v t Vi + 4 f 4 e LS S V nm . 0É- aln somna OT öst 11] ADeKnIN Fb L lr INT I EV HS Hal E Sig ANLELE br LJ i vw ve ESA RAL a Ske 2 fe , ALA EN Adi vs layivit RR of HR Ål ImaN D LS än | 2 wi SKE: 55 Md > SSåRT A rr SBS gr AR Hal ART rr FELET TENAE i (EST (TD PD AAGE 1 pr fer 13 10 er setal; FaR Bo LEGS RINRA lj Ät astqtbat PRALENA SA I al ed be SLA Lö fak ir RaR gr - É Så Hven ert UN vönåg TR bär AN | EN Se n ik jerk Hp gp RP HO HAE AN AK org Mr bön sbröj At se NR LEN PETRA Ar ret ll otal Så TG PAR "Vg: sty Mm BORT a HE hu IG Keen dok FÅ fb 2$101 LAG NTE ; er gå TIG ack kal vå FR SM al [d As ån HR et us Ior då hjäl tågade ba sd re NG ORLALDA bion, PL "gin | N ATEN An FÖL 24: pit än 10 Lä. KTL 674 Le HE g ; | LÄ jar (FEV AR REST TEPE ROS NE nv SR Happ 29. ba 17 TR IT DS MASSA bm LA ad. CR 4 | [6 TRA JA - +: å vr RA rå 4 5 AN AN s PHEN A - - WP ” | 4 SÅ FE CE (AN 14 FENORt , EN så - A Å i 9 é ,[ jär METE | NA Ive Ed KA + AVR v HS PL SITE RA ; AM Lant Inb rv TÄRNING Pb id ST (MEN Var V NU ; h IG Mar Eg äI. ASARUM EUROPAEUM. HASsELÖRT. Örtbladen äro 2:ne, och njurlika. Blomfodreb 3klufvet och utan "blomblad. Linn, Fl. Su. p- 16. Cl g DODECANDRIA Igyn: = Lilj. Sv. Fl. & att, Kl. 9. MÅNGMÄNNINGAR — Murr. App. Med. T. 1. p. 359. — Retz' Fl. ec s$. 77. — Pharm. Asari R adix, Folia. | exer på skuggrika ställen, mest i södra delen af Sverige, ibland hasselbuskar. Dess klocklika, rödbruna blommor framkomma med korta blomstjelkar i April och Maj må- nader, från plantans mångåriga rot, som är trådig och äger äcklig, skarp smak, samt något aromatisk och obe- haglig lukt. Pistillens öfversta del (Märket) är 6klufven, och fröhuset, som är läderlikt och försedt med kronlika taggar, 6 rum för frön. — Boskapen äter icke denna vexts. Både roten och bladen, torkade till pulver, nyttjas såsom” kräkmedel till vid pass 1 qvintin i dosis, eiler i stället för snus att orsaka nysning. Man omtalar svår huf- vudvärk , vattensot i hjernan och döfbet, som med pulvret blifvit botade; i förra händelserna har man användt det så- som nysmedel: i den sednare har det blifvit inblåst i örats Men ehuru erfarenheten besannar, att det genom sin re- tande kraft framlockar vätskorna och ökar näsans slemak- tiga afsöndringar, stundom till den grad att blod åtföljer dem, så bör man dock icke lofva sig mycket af denna kurmetod, som ofta kan vara farlig att använda. Hästar, som besväras af en art yrsel eller raseri, kallad Koller, sägas blifvit botade genom pulvret inblåst i nåsborrarne; också berättas det att hästarne blifva muntra då de förtärt hafra, som varit blandad med detta pulver. — Men pulvret, i synnerhet af roten, äger äfven en laxerande kraft, och bör då gifvas öfver I qvimin i dosis samt vara groft pul- veriseradt. Eller ock lägges 6-8 blad i ett uns vin ett halft dygn, och är då laxerdryck. I form af infusion eller dekokt förloras mycket af vextens egenskaper att väcka kräkning och laxera; roten drilfver då i stället svett och urin. I detta afseende lär man tillagt vexten. förmånlig kraft mot långvariga frossor och vattensot. Rotens laxe- rande egenskap är häftig och i synnerhet för fruntimmer i fraktsamt tillstånd farlig. Görz erhöll genom destillation af färska roten med vaiten, utom en eterisk olja, äfven ett kamfertlikt sediment. — I nyspulvret, nästan det en- da som på Apteken af denna vext finnes bibehållit, ingå, utom vextens blad, Mejram , Marum och Lavendelblommor. Pulver af roten och bladen ingår i den så kallade Sctnee- berger Tabak, bekant i Baden som nysmedel. ; Tab. — a. en ståndare. — b. pistillen. — c. fröhuset med blomfoderflikarne. äg TON AR ri Å öl Eb fået — - és OD Sj > CN dd oc RR Vä c Sä fs r 5 NS ta .4 3 € BER Nk SA ESRI el INRE VÄ TSE SEI SE KA bee fr å JIA H Ag VS Ba ITE SHS SAG ed 0 rag Län 2 i BUKEN AAREAG N a å SS BES «5 Ag . r AES oe vd Co fö ters JT 7 Tu kade > sår ON Bi ia ARG Abd 30 ic FN HE AN 2erasher än / , NETA Hör VB: bet - a ROR VA yvda För ER Bk JANEIREA 3 Nasra FSA CR Al . 19kD AR dt atv Yale j 0 sr Fn see p nm RM Ry RET SAC ord ir 9 ie od ro ÅR vi nh; Si fur "Hag Kö Er JPR BETE RITIS sat Re RR an Kota Me. - mt Ch Nn ARE : skär SAL Iellfur 4 åba av - St 00 är NES KN k ok: peteny FÅ 3-BNANRES kar IECDUGNe HÅR ENT Tr TR HAR SRS SKUSR MRI nr ns RA SAD ANDE av I TT RR I GO ARTE £r14e rs bar 8 REA oo Ib: kr (AG OR NINE i am FRE be KEDE É ÅR dl 15 slå ADA se Napa IVA ar KUR VT EL pra MM de oe SET Lake SIR ANA TIME 790 REA inna adda (3 SM RN di 1 VE rp äl VR i — ÄR SES 32. DA CTYETIS cLOMERATA ExinGc. Hundezxing. På Engelska: Orehard Grass. På Finska: Koiran-ruoho. Blomvippan hopklasad af Små-ax, som sitta åt en sida. Blomfodrets ena skal större, köl- formigt. : Bladen sträfva. Linn. Fl. Su. p. 29. Cl. 3. TRIANDRIA 2gyn. — Liljebl. Sv. Fl s. 49. Kl. 3. TREMÄNNINGAR — Retz. Fl. oc. s. 206. Nan af detta gräs var icke bekant i Europa, förrän frön deraf insändes till K. Engelska Societeten i London, under ofvan anförda namn, ifrån Norra Amerika, der det i nya England skall mycket värderas. Det är ock en för Landtmannen icke obetydande gräs- art, som finnes ymnigt vildtvexande i Sverige, dock icke mycket långt upp i Norden. Man ser den trifvas på hvad jordmän som helst, bå- de högländt och lägre belägen, men träffas i större mängd på uppbrukade ställen, till mer än alnslängd, och vida högre der skugga råder, såsom i trägårdarna. Blommorna visad sig omkring midsommars-tiden, då axen blifva mer utspärrande, hvaraf blomvippans utseende före och under blomningen blifver något olika. Ehuru icke ett af de lenare grässlagen, förtjenar det äfven odlas såsom ganska härdigt, rotdrygt och gifvande, fastän det icke äger samma fullbladighet som Ängkaflen eller Ängkampen. Som det efter blomningen får styfvare halm och sträf- vare blad, är rådligast att afslå detsamma i tid, då man senare på hösten får göra en ny slåtter; om den dermed besådda platsen icke äger en alltför torr belägenhet för kulturen, bör således en dylik väljas, som icke saknar all " fetma och fuktighet. "Kor, får och hästar älska detta fo- der både grönt och inbergadt. Vexande uppsökes det och ätes icke sällan af bundar, hos hvilka det uppväcker kräk- ning, genom den retelse som de på bladen befintliga fina taggar i magen förorsaka. Tab. — a. ett af små axen. — b, en blomma med dess fröredning. 3 SRS NEAR v fe FARS T Sr je MR SA LD SEGA MN Lr RE BE AE É AbRD IRAS SR EN AN . £ = . ö. RKS = N Å Poa? Las KÄRE R RES avkägt st Ro Fy AVLA RSA CDS SEE RR i STEL ja Rs SAR ROR : ant UR NNE SAG AA SN É S iv JAN snsmtt än ALE a MEN Era FIA GE a id , är - p ) 1 Å 4 OISNG ONE OR ve i Nn iN FANG j / UR HISTLare bä Rörba äl FR RN vh ie AD RS gt 1 VE fl AMA rk NPT då j Aa | ret at sr dt; gvakrat vid | [ > at AL ml. m. Mi vå Hårt oa IR + 4 Q é k | LÖ Ä + 4 AK -” + - , Ale å a et fd 1 CT 1 Md | | LEVAT ok j Er El ; »” | i Er OM d ; å j ry 3 ' 4 ” r NN ju INA 33. SAMBUCUS NIGRA. Fräver. Hyll. Fualbom. — Hyld. Hyldeträe. På Finska Seljapuu. Hejsipuu. Ruusin-taudinpuu. Trädstam med 3- eller 5delade blomknippen. Bladen äro parbladiga: småbladen oftast 5, spetsigt eggformiga och sågtandade. Linn. Fl: Su. p- 96. Cl. 5. PENTANDRIA 3Igyn. Liljebl. Sv. Fl). s. 128. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. — Retz;>Fl. occ. s. 647. — Murr. App. Med, T. 4 po 13 — Pharm, Samb, nigre, Cortex, Flores, Bacce. SE VDA Var i nästan allt slags jord, mest vid husen. Med fi- kiga blad och stundom med hvita bär förekommer den äf- ven. Skuggan af denna buske är för menniskor skadlig. Inre barken är starkt laxermedel; denna dess kraft ut- drages af vatten och sprit, hvilket i vattensot blifvit bru” kadt ifrån it drakma till I uns' i dosis. — Blommorna, hvar- af påfoglar sägas dö, nyttjas som té; de äro färska lindrigt laxerande, och torra sveitdrifvande. Detta medel är för- träffligt i elakartade utslags-sjukdomar; och ångorna af varmt fläderté, på en svamp med litet ättika, att bålla för munnen eller näsan och inandas, berömmas i afstannad uppbostning. Blommorna, kokade i mjölk eller vatten, och varma i påse mot håll och styng (Pleur. spuria) pålagda, öfver de mot hvarannan svarande ställen, der stynget tyc- kes gå liksom genom bröstet, göra önskad verkan. Inba- kade i så kalladt pankaks smet gifva de äfven en välsma- 'kande rätt. Fläder-ättika, hvaraf ångorna på lika sätt kun- na nyttias, beredes liksom téet, genom infusion, med ät- tika i stället för vatten, och är dessutom fördelande samt nyttigt till gurgling i -hals-sjukdomar. I kryddpåsar med kamomill blommor och kamfer, äro torra Häderblommor fördelande. Under destillation gilva de Flädervatten och Fläderspiritus, hvilka brukas at blenda med andra svett- drifvande medel. — Båren hysa, jemte 3 frö i hvardera, en helsosam saft, hvilken utpressad och i lerkärl med sirap, socker eller håning inkoked, kallas Flädermos, som är så allmänt berömd, och af Quarin framför annat rekom- menderad i reumatism med feber, till 3-4 uns om dagens Upplöst i ljumt vatten, tjenar det i halsfluss till gurgling. Bärsaften kokad med plommon brukas såsom saliat utrikes; och efter jäsning med tillsats af socker och aromatiska äme nen, kan deraf tillredas ett Vin, som liknar Frontignacs SAMBUCUS NIGRA. På linne kan sättas mörkbrun färg med bären, hvilka äf- ven meddela desmanslukt åt vin, och skola äfven förbättra ett i jäsande tillstånd. De sägas emedlertid döda höns. Af de varmt pressade frön (2 Skålp.) fås olja (1 Skålp.), som i 'handel med linolja kan finnas förfalskad. — Späda bladen laxera och göra kråkning, hvarföre de icke böra brukas i sallat om våren, såsom det likväl sker i Tyskland. Ej heller tjena bladen att lägga på svullna ben (oedema pe- dum). — Kål, som piskas med löfruskor af Häder, eller fruktträd, hvari de upphängas, skola derigenom fredas för larver och bladlöss. Veden är hård, gul och liknar bux- bom. Den duger ock till bränsle; & famn af veden gaf 41 Skålp. aska, hvaraf erhölls 28 lod rå, och 24 lod cal- cinerad pottaska (Essen). Med blad och grenar sägas råt- tor fördrifvas, dufvors ohyra från dufslagen och vägglöss ur sängarne. ; Tab. — a. en förstorad blomma med blomfodret. — b. en sådan med pistiller och ståndare. DR 4 ; + Y å 1 Å j [| Vv . Å I y ) å Vv , Av 3 f NA ; AR t fi Å | E + U a « - ' : 1 NH IAN I S / I & Å NE X k 1) A d : ' Vv ka fd = é v + k 1 NÅ f å Kd | I d JA i + R ' I ; k 'A 3 2 i - 4 | KAD ' Å j [| p i I la På 4 | [0 Bq i NS 4 k | 1 M I 1 gt | X - | £ , | | h , I , ) '« M NG | C | bv 45) éå ” C = || i av 1 TG JEN | | 4 | SV V I ja tv | hp | [| | 4 - ER BRN JE I NV LI ' Rå OR AN Te i ( HA Å IRAN É ; [ , " |! y Pp J X I £ v r Mi , 7 27 . dl EE RN Md C | 2 Zz | SOT i fv UN il ÅA NM & i J ' y | Å | z i | få ol - K n Å Å I Län VAR y 5 FAR 4 NERE LA AV a / Å d LA , RA + Ifa > B FYRA tf i 7 ' C Na JNA 4 Ö cn NAN id | i y U EN | AD Å å I NE 5 fe a « oe 4 J I A - 2 1 il lj N SN ed (Å : 3 a j = X / 4 Fr NN. ' J Nå WD 34. CETRARIA IistLANDICA ÅCH. ”" Lichen Islaändicus. ULiNN. IsLANDS-LAF. Islandsmossa. Hedelaf. Hedemossa, På Finska: Kängas-jäkåälä-” Islannin jäkålä. Bladig, upprättvexande, grenig, med invikna kanter, hvilkas. bräddar äro hårige.. Fröred- ningen, lik små skålar, är platt och sitter i töppen af de större grenarna. Linn. Fl. Su, ps413. Cl: 24. C&yrTtö GAM Alga. — Liljeb!. Sv. Fl: .s. - 425. Kl. 18. LÖNNGIFTE, — Acharii Prodr. Lichen. Suec. p. 170. — Murr. App. Med. T. 5. p-. 499. — K. V. A. Handl. år 17435, S. 306, 1794, S. 4. 36. — Hush, Jurn. år 1789, Febr. s. agr, — Retz. Fl). occ.s. 360. — Jahns Ausw. d. Arzneymitt. s. 462, — Ach; Lichen. univ. p. 512. Syn. p. 229.'— Westrings Sv. Lafv. Färghist. 1. :6. H. — Berzelius i K. V. A. Ek, Anm Nov. 1803. =— Pharm. Musci Island. Herba Bun de stora framsteg Botaniken gjort i våra tider, är också Lafvarnes bättre systematiska kännedom märkvärdig, och det är Prof. och R. Acharius, som i detta afseende äger en odelad förtjenst. I det system han uppställt, ut- göra Lafvarne en egen vext-familj, fördelt i slägter, hvaraf Cetraria är ett särskilt, och utmärkt genom sia bladiga, greniga, upprättvexande form, med EE a gs-plåttar > anvuxne i brädden, färgade på disken, och omgifnre med kant af Lafvens substans. Äfven utom Norden, såsom i Schweiz, Italien och Spanien, vexer Hedemossan nog all män på torra och steniga ställen, så väl på öppna fält, som vid skogskanter. En ariförändring träffas också, med Enare, spetsiga och krusiga blad, Den samlas före höbergningstiden helst i SSenig väder- lek; ty då Iossnar den lättast och smular sig icke. Hvart 3:dje år kan skörden på samma ställe förnyas. Beska sma- ken bibehåller sig ännu efter 20:de afkoket; men kan med lat, hvari Eafven blott öfver natten blifvit stående, allde- les borttagas, stär åter luten för länge på, så upplöses laf- ven och förloras för mycket af dess födande ämne, hvar-: före luten bör blott slå öfver natien, och så afsilas Jlaf- ven sköljas och med behörigt vatten eller mjölk kokas. AF koket med vatten, afredt med egg gula, i stället för att koka lafven i mjölk, är smakligt, födande och tjenligt för dem som ej tåla mjölk, enl. intyg af dem som dagligen i Hera år nyttjat en sådan frukost. Slemämnet utgör nära hälf. 4 i LON CETRARIA ISLANDICA, ten af lafvens. vigt; Kokadimed mjölk; hindrar den mjöl ken att löpna, och kött lagdt i vatten infusion på lafven, förvaras derigenom 3-4 dygn för röta. Sönderskuren och kokad i jernkittel sätter den mörkgul färg på ylle och med tillsats'af tenn-solotion 'och sälmiak /ljusåre! doch «mörkare brunt. + Ylle och silke kunna: dermed tå jemväl en karme- livfärg. Hästar, oxar och svin få; hull, om de betas der Islands-Isfven ymnigt vexer, eller om de få, den ibland an- nat foder. — Sedan den är samlad, sköljes den, torkas och stötes eller males till mjöl; hvaraf” 2 tunnor anses lika födande med en tunna säd: med vätten eller mjölk tilla- gas häraf välling eiler gröt, som med kryddor kan göras smakligare. Bröd af detta mjöl blir något beskt och svart, men är födande; tillsättes vid förbakningen något sädes- eller potates - mjöl, blir brödet smakligareoch låter sig lättare förbaka. — Som läkmedel infunderas lafven först ett dygn i kallt vatten eller lindrigt förvälles, då beskheten, som tros vara laxerande, minskas; sedan kokas en del af torra lafven i 16 delar vatten och mjölk, till dess 3 återstå, och sedan silas; härtill kan för smakens skull läggas håniag, socker, mandelsirap, lakris-rot, choklad m. m.; sfkoket kan äfven blandas med köttsoppa på höns eller kalf.. AE Islends-lafven sålunda tillredd kan dagligen förtäras så mycket att det gör vid pass en eller halfannan tékopp bvarannan timme; bruket häraf fortsättes flera veckor eller månader. Efter gilna '&nledningar ken tillsättas opium, rabarber-tinktur, kina m. m. — Med förtjent beröm åar Is- lands-lafven mycket rekommenderad i lungsot och bröst- sjukdomar; i almegring; i långvariga diarréer af slapphet; i rödsot efter föregående afförande medel. I lungornas en” visa tuberkler (phtihis. tubercul.) är dess bruk väl utan syn- nerligt hopp, men dock utan skada; äfvensom i njurarnas och lifmoderns sårnader. Utvertes bar Chirurgen Heinze utrett att lafven är nyttig emot sår. — Denna laf utgör ett af de förnämsta näringsmedel! på Island, och kunde lika- ledes , vid infallande brist på dugliga födämnen, på andra orter begagnas. Kemisten Preust är den förste som dermed anställt ordentliga försök; Westring här besannat och mång- dubbelt tillökt dem, och Berzelius har fullkomnat lalfvens historia genom den noggrannaste Analys, som på ofvan- anförde ställe bör rådfrågas. LS SEA iu LR v DE Ni ä y | 39. ISATIS TINCTORIA. VEJDE. Rotbladen äro i brädden naggade; stjelkbladen sitta skiftevis, äro helbräddade och vid basen nästan pil-lika, stjelkomfattande. Fröskidorna aflånga och hoptryckta. Linn. Fl. Su. p. 2358: Cl. 15. TETRADYN. siliculosa. — Lilj. Sv. Fl. 3. 270. Kl. 12, Fyr vÄLD. kortskid. — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1776, 1787, 1789. se hegistret Art. Indigo. — Hjelm Afhandl. om Indigos tuiliverkn af Vejde-örten. Stockh. 1801. s. 56. i 8:o. — Descript. des arts et métiers, VArt de IIndigotier par M. de Beauvais Raseau, 1770 fol, — Scheffers Kem. Föreläsn. 2:dra uppl. s. 491. — Retz. Fl. oc. $ 111. 3 2åriga Färgvext träffas vild på Gottland, Öland och i skärgården vid Kalmar samt Finland. Stjelken är stundom 3-4 fot bög och bär guldgula blommor i Juli må- nad. - Stiftet eller pistillens medlersta del saknas, men dess öfversta del, som kallas Märket, är trubbigt och knapp- likt. Inom de 2 tunna skidskalen förvaras fröet. Alla vexter, som under långsam torkning svartna eller blifva blåaktiga, ge hopp att derur kan erhållas Indigo. Af Vejde samlas till detta ändamål bladen då de nedersta börja guln&a; de utbredas jemt, och helst regnvatten slås derpå; ty vatten med jern- eller gipshalt duger ej. Med en måttligt tung press, lemnas detta att jäsa, till dess en blå hinna synes på det gröna vatinets yta; då försökes ge- nom sqvalpning eller omrörning i ett glas, om de blå och gula färgpartiklarne, som tillsammans orsakade gröna fär- gen, kunna åtskiljas: ty då blir vattnet gult och det blå faller till botten i glaset. Händer detta, så aftappas fårg- soppan i ett annat käril, hvarest den röres och arbetas tillräckligt, till dess den skär sig (det blå och gula åtskil- jes). Det förtjente nopgare undersökning, om icke kalk- vatten, urin eller lutsalts upplösning skulle kunna göra detta arbete öfverllödigt. Under rörningen skummar sig ofta färgsoppan och vill pösa öfver; detta hjelpes med nå- gra droppar olja eller tran, som slås uti. Den arbetande färgsoppan lemnas 3-4 timmar i stillhet att sätta sig och uppöses slutligen i påsar, för att låta vartnet alrinna. Sist skäres. massan i stycken, hvilka torkas i varmt rum och utgöra Indigo. Fransmännens Pastel och Tyskarnas Waid hvarmed färgas i vatten ensamt, gulbrunt, men med lut- 35. ISATIS TINCTORIA, salt och under jäsning, blått, fås af malna och torkade Vejdeblad, som fuktas och lemnas att jäsa, formeras i bol- lar, som torkas och seden sönderslås, samt sist inpackas i tunnor och förvaras. — Fröet, som är lätt, blandas med sand eller hackelse, och sås i lugnt väder, ganska glest, i April eller Maj månader; jorden bör vara lös och något fet; af torka skadas vexten, som till Indigo-beredning kan afbladas 2-3 gånger om Sommaren. Ett Svenskt geom. tunnland fordrar 63 skålp. af Vejdefröet; det ligger r4 vec- kor i jorden; bör sedan rensas från ogräs, och de stånd, som äro för tätt sådda, måste uppryckas. Af fröen fås olja. Tab. — a. visar en något förstorad blomma. — b. pi- stillen med ståndare. — c. ett blomblad. — d. en öppnad fröskida. — e. rotblad. 2 be SLR Ma Uv wi , Nu | N ä Re SA LE ; Au På nu ; UN VAA Å » 36. s | 30. PINGUIGULA VULGARIS. FetörRT. Tätgräs. Sättört. Fetnacke. Kråkört, — Tätte- gräs. Slimgras. Mälkekors .Feitgräs. På Finska: Yököin lehtti. Blomstångeln är bar (utan blad och grenar). Hå- ningshuset nästan cylindriskt, sporrlikt och lika långt som blomkronan. Fröhuset egg- formigt. Linn. Fl. Su. p. 8 Cl 2. DIANDRIA Igyn, — Ejusd. Fl. Lapp. Ed. 1:a p. 10. — Liljebl. Sv. FI. s. 11. EL 2. TVÅMÄNNINGAR. = Reltsz, FL Cec. S. SOT: boscmaberedeeteee P; kärraktiga och skuggrika trakter vexer Fetörten tem- meligen allmän. Dess ljusa eller gulgröna blad ligga ut- bredda tätt åt marken, och äro täckta med fina genom- skinliga och mjuka hår, hvilka, genom små klot på ändan, ”utsila en seg slemaktig vätska, som skall kunna läka sår eller sprickor i huden, i synnerhet på spenarne hos kor; Ett sådant hår, något förstoradt, är särskilt tecknadt på Tabeilen. Roten är mångårig, och den violetta eller purpur- röda blomman framkommer i Juni månad. Eu mindre art- förändring träftas i Lappmarken. Om denna vext förtjenar någon uppmärksamhet för” sin hittills kända nytta, så är det hufvudsakligen för dess besynnerliga egenskap att göra spenvarm mjölk seg och, då den löpnar af värmen, nästan utan vassla, men också med mindre grädda än annars, fås utan tätgräs. Sådan kallas den TZätcmjölk och nyttjas allmänt i Norriand, der den berömmes och af de flesta ätes med begärlighet. Den beredes primitift med Fetörtens blad, som läggas på silen, eller ingnidas på bottnen i kärilet, hvarest mjölken upp- silas. Några dagar lemnas mjölkbunken i svalt rum och tjenar sedermera: ett skedblad af denna således tillredda tätmjölk, på samma sätt nyttjad som bladen, till nästa be- redning, hvarmed kan fortfaras, som det säges, i många år, utan att första beredningssättet behöfver förnyas. Så- ledes kan ett skedblad tätmjölk vara -tillräckligt för att dertill dagligen år efter år förbyta vanlig frisk mjölk. — En sådan egenskap hos fetörten ger anledning, att af den vänta större nytta framdeles, hvilket genom försök borde utrönas, Raj omtalar emedlertid en laxerdekokt ellet si- rap, som af fetörten skall kunna beredas. — Får sägas ej tåla denna planta, och löss skola dö af dess saft, med hvilken hår kunna färgas gula. Tab. — a. Blomfodret. — b. pistillen med sina stän- dare. — c. pistillen ensamt, sedd på sidan. — d. Fröhuset , sittande inom Biomfodret. Fer AN vå 000 NET för RT a ELBAS HIT sr SÄGA ÄTA HSK näs ÅSAR NE FRUN HÖRT INA STAR MER VÄOR PSN ; SEAN FE Fa AST KR >NN ATTANS ACK ba 07 er IG 3 fr Se 4 Er ANN LENA . od HORN NV | IUDLOE [KA DN ESATE: — <<) RNA bör ARLA S 3 förr 5 SR "i Är ÅS £ d 3 MYINSR. NG få es feikd FN FONT AVD NER TSAREN 3 Se Ar Sö is by £ 2 AA - APA TN | 5 4 = SIS E 4 fr ent RUE Rat 2 AN MF ARE d = PTA AE SVA 2 er 4 Ar 9 NV SÅ 15 flin: a Ne HN Ar å ec SE SEN STL TTR STARKE 0 BENA VitER | é Vr A AEA V PRE ÅA I TR be | F tu I Big bly ; 7 SA SES SEIE AI 2e NE rök IKav fa USHER ÖSTRAN Uunb jr orca Ha Dy T ka ET Så KE 2ele Jlöne (ät isvin Äran Hb ee 2 4 FEST rö ta RIP NU SAR 1, TAN VR abe FaöNgN fn CE janne NN öh; befkdate NOTA I Inb offk an IG BMG Mö nt (24 1 GRs, sed SNR ESF pate rs ju RARE NO rt NR SN Santo log vr RANE , SM Ko POLYPODIUM VULGARE. ETENSÖTA. Bergsöta. — Steensöte. Steensötrood. Heilsöte. Sysselrod. Mariebregne. Engelsöt. Sirilrodt. På Finska: Miäenmakiainen. Imarti. Iivi-yrtti. Makia-juurt. Stambladet parbladigt-klufvit med småblad, som äro: aflånga, trubbiga och något sågade. Roten fjällig. Linn. Fl. Su. p. 373. Cl. 24. CAYPTOGAM. Filices — Liljebl. Sv. Fl. s, 386. Kl. 16. LöÖnnGIFTE. Ormbunkar. — Murr. App. Med. T. 5. ps 449. — Pharm. Polypodii Badix. FI. de Wett. — Retz. Fl. cec. 3. 540. öda, icke sällsam i bergspringor och steniga bran- ter, hör till det -slägtet bland Ormbunkarna, som man kal. lar Bräken, utmärkt genom sin fröredning, hvilken sam- lad i runda och strödda punkter utbrister vid midsommars- tiden på bakre sidan af stambladet, men utan någon be- täckning (indusium, involucrum), hvarmedelst ett stort an- tal af de arter, som till samma slägte blifvit förde, äro försedde, och med skäl kunna utgöra ett eget, hvartill vår Träjon (Polypodium Filix mas L.) bör föras. Man har kal- lat detta slägte Aspidium, Polystichum, till skillnad från Polypodium. Fröredningspunkterne utgöras af ett oräkne- ligt antal små, klotrunda, mörkbruna kapsler (fig. b.), hvar- je särskilt fästade vid punkten med en trådlikrgenomskin- lig fot. Midtpå omgifver dem en ledfnuil ring, medelst hvilken de vid mognaden spänstigt öppnas och kringsprida de för blotta ögat knappt skiljbara fröstoften fig. d.). Det felas ännu de örtkunniga nog klara begrepp om dessa vex- ters blomningssätt; men att de nämde kapslerne äro fröhus , är otvifvelaktigt, ty man har genom såning af dem fort- plantat flera arter. Stensötan äger en söt, lakritslik smak, och anses så- som öppnande och blodrenande. På landsbygden har den icke utan skäl vunnit förtroende i bröstsjukor, då den ren- sad och med vatten kokad, drickes, eller fin stött blandas till rågmjölsgröt , hvilken morgon och afton förtäres. I gikt och skörbjugg torde den ock icke utan förmån förenas med andra passande medel såsom i dekokt; hvarvid dock bör märkas, att roten tillägges först vid slutet af koknin- gen, ty eljest blir smaken besk och äcklig. — Roten förtä- res af svin. Svärtar exkrementerna. Kor och getter äta bladen. Tab, — a. en frörednings- fläck. — b. fröhus eller kap- sel med en trådlik, genomskinlig stjelk. — c. ett öppnadt moget fröhus. — d. frö; alla förstorade. i jr ; Ks) KR Lod öV MULODE i ML - SEN RN 4 lykta E. CNE Kar oe Ve SO ; alt - : Ar fA 8 pl Sr före ris EV YE la HA CT Ke NO + FANS bil > ÄN Meg RENT FY TE 2 50 ab ISEORA SN AT NESS ISTER g (2 fr (1-4 ng KÖR sc 3 1 SST . 3 ER "| , ” 3 2 er id > Se = r 4 INTET Lz is t | dr i 4 Än h då PSA - r MW TES 2 LIL: Å, + : LURA KU Agda I RNE VR Å Då pr SÅ > $ NA Å ; »€ aj bar " ' Ne oil pr bald NT NaN 1 SAG ' j | Är OH FE SE id TD ARJNN : (din RS 20 Så TREA PITE FA ARE FÖL SR ; = d iir SR OM CE ÄG ft NV TAS S -H brat an ISA kva | NER Car d Feglildkanta ER k vt UMAR SE San - sr rod 157 SAALE SEEN REL (vh ft BTG NEG RTR SRSPOrR SMÄRRE ARE She EA ef Il FR (SFSR br SJ NES ELAN FE Hr Nn AN NN KIREES er SIE MWSdet | RE vu SAG LR » jarl al 2 vå Ai z He a TE VO PER MA EN ; JR Ore (FRE RA FAROR Gi MIRAGE te Fm gå RR a TR RLM År ae Fa En en 138 Er PIL. ARN ATT 1 "i f tå d j pet a 3 5 ; v TTO RE | FA TRA un fe BV ÄR NER OIADARAS NE sf VARE ör ENSAM JB IRM GR Jo fifd i nn Hr d STERIL 5 IE HE vå AR d p ri JE. år Pa ” d söka id IM ER åpG tt by Ey (SVT ERS : Höst Di IN GR FOI boot Or SsieR CSR rk TN ANA Rb RANE EN INIE NG 0 Stipe - SOV Ca ne nå sa | ARD olen Ad x få 7 ye så TG SL | KOLIK i AG rf 1 ; | | ; tå "ik kv ; Föfåd ab: Lå ) id ST RR t Ly eo! J i Yr j A ba Sr ARA KAL ä FER ov yx SK 38. 308. TRITICUM RBREPENS. QvICKHEVETE. GQvickrot. Qvicka. Hvitrot. Röte. Azxing. Efsing. — Täggräs. Avroot. Axing. Skingräs. Qvik- ketae. Qvikku. Rootqvikke. På Finska: Valkiat juuret ell. juuri. Platta blad. Småaxen, sittande med sin platta sida) mot axfästet, Blomfodret spetsigt, 4- blommigt utan eller med agnborst. Linn. Fl. Su. p. 39 Cl 3. TrRriIANDRIA 2cyn. — Llijebl. Sv. Fl. s. 32. El 35. TREMÄNNINGAR. — Bergius Rön om spannmålsbristens ersättan- de medelst Qvickrot, Stockholm 1757. — Retz. Fl. &c. s. 7357. — Murr» App. Med. T. 3. p, 338. — Pharm. Graminis E adix. anno Ra kr Grässlagen är väl intet allmännare än detta, sär- deles på uppbrukade ställen, lika förhatligt för åkerman- nen och trädgårdsidkaren. Genom sina talrika rotskott (stolones), som vid hvar led utskjuta hårlika rötter, ökar det sig inom kort tid så ymnigt, att det med svårighet ut- rotas. Jordråttor och mullvadar välja begärligt de ställen der Qvickhvetet vexer, och träffar man icke sällan stora knippen af rötterna samlade i deras bon, såsom vinterför- råd, jemte andra ätliga rötter, dem de betaga gronings- förmågan , medelst groddarnas afbitande. Qviekroten tje- nar dock icke ensamt dem till föda. Boskapskreatur kun- na också dermed stillas, om de uppharfvade rötterne ren- tvättas och torkade till utfodring förvaras. Men äfven menniskor äga häri ett icke föraktningsvärdt födämne, om de rötter man samlat, i såll lagde afsköljas, samt på ugn eller badstugs torkade fint sönderhackas. Stötte eller mal- ne får man då genom siktning ett något gulaktigt mjöl, som Juktar och smakar som malt, ech faner sig till tyng- den lättare än annat mjöl. För att göra degen mindre kort, må litet (t. ex. 2) annat mjöl tillblandas. Degen kan syras om man vill, samt salt och kummin tilläggas. Den jäser väl, samt ger ett godt och ätligt bröd. Mjölet an- vändes likaså väl till pannkakor och välling. Då spann- måen tryter, är derföre detta medel såsom nödbröd för- träffligt, och kanske bäst af alla dertill föreslagna. På bördig jordmån vexer sjelfva gräset mycket frodigt, och bidrar icke litet till fodermängden, hvarföre man äf- ven föreslagit kulturen deraf; som sker gencem fröet, eller ännu lättare genom de sönderskurna färska rotskottens 39 TRITICUM REPENS. Höet är dock såsom fett och saftigt mera svårtorkadt, och angripes lätt af fuktighet. ' På apoteken finnas rotskotten under namn af rötter, ehuru de egentligen icke äro det. De äga utom sin fö- dande egenskap äfven den, att öppna kärlen i kroppen och förekomma förstoppningar i de inre delarna, särdeles lefvern; hvarföre de icke sällan tillsättas i blodrenande de- kokter, och torde till en del göra bruket af den dyra Sar- saparillen mindre oundgängligt. På Apoteken finnes ofta roten af Renrepen (N:o 71) eller af Panicum dactylon, ett gräs från Italien och Frank- rike, i stället för den af qvickhvete, och Schreber säger att i södra Europa tages gfd. graminis endast af Panic. da- ctylon. Roten är mångårig och tjenar sönderskuren, stött och kokad samt med tillsats af jäst, vid bränvins-destillering. Den kan äfven, i stället för malt, användas till dricka, emedan den innehåller mycket sockerämne. Stark dekokt brukas mest; men bör beredas i väl glaserade kärl och ej i koppar. — På bördig jord skall gräset kunna afslås till hö, 2 gånger om sommaren. Tab. a. ett småax, — b. en öppnad blomma. — c. pi- stillen eller honan förstorad. — d. frö. — e. ett småax af artförändringen, som har agnar. UC TA fy ILSA ER 39. CALLA PALUSTRIS. Missne. Mäss. Drakrot. På Finska: Velka. Imisen vehka. | Bladen äro hjertlika. Blomhöflstret platt och tunglikt. Blomfästet aflångt och cylindriskt, utan blomblad, med om hvarannan blandade ståndare och pistiller. Bären hysa många frön. Linn. Fl; Su. p. 319. Cl: 20. GYNANDRIA polyandr. — Ejusd. Fl, Lapp: Ed. 1. p. 249. — Hoffb. Vextrik. känn. 2 uppl. s, 200. — Liljebl. Sv. Fl s. 232. Kl. g. MÅNGMÄNNINGAR., mångqvinn, — Fallen. om Finska Al- mogens Nödbröd, Pres. Hellenius. 4:0. Åbo 1782. 5. 20, — Retz. Fl. ec, s. 136. [avant icke ibland rara kärrvexter, och är i synnerhet i Vesterbotten och Lappmarken på vissa ställen så ymnig, att dess mångåriga rötter, som krypa i gyttjan, stundom täcka, liksom kalmus-roten, bela ytan af kärret eller bräd- darne af det rinnande vatten, hvari de vexa. — Detta ört- slägte, som liknar ÄArum och Caladium genom sitt hvita blomhölster,: är från dessa skildt med sina ståndare och pistiller eller hanar och honor, som betäcka hela biomfä- stet. På slägtet Arum är blomfästet ofvantill bart; hanarne förekomma midtpå, och honorna' under dem. Caladium har hanarne i toppen, hvilka, genom åtskilliga aflånga el- ler kantiga körtlar, äro åtskilda ifrån honorna, som sitta nederst. — Missneörtens blommor äro ntslagna i Juli må- nad, och blomhölstret lyser då hvitt; dess blad äro ibland dem som först gulna af de kalla höstvindarna, som före- båda vinterns ankomst. 7 Det så kallade Missne ell. Missebrödet , som hos Sven- ska nordens inbyggare är väl kändt och vid infallande miss- vext-år af mycket värde, tillredes af denna vextens rötter, hvilka utan tjenlig behandling äga skarp. och brännande smak. De samlas antipgen om våren, innan bladen äro utslagna, eller sent om hösten; sköljas och rensas ifrån de vidhängande trådlika rötterna, samt torkas lindrigt i sol- värma eller varmt rom, Sedermera skäras dei bitar, stora som hasselnötter eller ärter, och torkas hårdt, för att se- dan kunna malas till mjöl, hvilket kokas en timme i rent vatten; det klara vattnet afhälies, och mjölet, som nu är utan skarp smak, torkas samt blandas med mjöl af!säd el ler tallbark, i brist på det första. lHäraf kan bröd bakas, 39: CATRA EA KRUSTRIISS hvilket, i' synnerhet färskt, skall vara smakligt och hvitt. Af von Linng har detta bröd” blifvit mycket berömdt ; an- dre påstå, att det hos ovana orsakar yrsel, och skall utan tillblandning af sädesmjöl, helst kornmjöl +, blifva skarpt och bittert till smaken samt stålbakadt. — Godt puder kan af roten, på samma sätt som mjölet, beredas. Bergius föreslår roten till medicinskt bruk i stället för Rad. Ari, derföre att den tros vara starkare och skall längre tid kun- na hel förvaras. — Chydenius i sin Disp. om G. Carleby, berättar att bönderne deromkring allmänt bruka att om bösten uppdraga vexten ur vattnet, lägga den i högar och låta frysa tillsamman. Om vintern hemslåpa de lösbratna stycken och gifva "dem åt svinen, hvilka då, så väl som . sommartiden, äta dem gerna och bli deraf feta. Vid a. på fig. ses blomfästet med frukt. — b. fruktens — c frö i nat. storl. — d. frö, sedt genom förstorings- glas. — e. ett framtill genomskuret fruktgömme med pistill och ståndare. 40. TILIA EvuROPARA. LinpD. LZindträd. Linn. På Finska: Niniipuu. Lohmus. Löfbladen äro nästan hjertlika, med utdragen spets och sågtandade. Blommorna äro utan hå- ningshus, förenade i klase och med gemen- samt blomskaft fästade på en tunglik: blom- skärm. Linn. Fl. Su, p. 133. Cl 13. POLYANDRIA IgyD: — Liljebli Sv. Fl. 8. 215. Kl. gs MÅNGMÄNNINGARB. — Murr. App. Med: T. 3. po 527: — Patr. S. Hush. Jurn. 1777 » Sept. s. 460. 1789, Dec. 8. 173: — Pharm. 'Filiae Flores, Semina, Cortex, Folia. — Mm. de V'Instit. Nat. &c. Scs Math. '& Phys. Paris, an 11. 4:0. — FL de PW ett. — Fischerströms EKom Dikt. — Retz. Fl: Cec. 8. 718: ska namnet på detta högstammiga Träd är derföre märkvärdigt, att Botanisternas odödlige Mästare, vår vor Linué, deraf fått sitt namn. Vid Slegaryd I Småland vex- te en ovanligt stor Lind, efter hvilken stamfadern kallade sig Linneus, liksom en annan slägt, efter samma träd, antog namnet Tiliander. — Zentenat delar Tilia cutopxa i 2:ne arter ock kallar den ena platyphylios (grandifolia Erh. & Gertner), samt den andra microphyllos (parvifolia Erh. & G.). Den förra blir ej så hög som den sednare, men har större, mjukare eller mer finludna löf, blommar tidigare och har hårdare frukt. — Lindar planteras för prydnads och sin mångfeldiga nyttas skull, temmeligen all- mänt; men tillhöra icke egentligen norra Europas hårdare loftstrek. - De blomma i Jani eller Juli månader , och med- dela då åt bien mycken och god håning, hvarföre ock den Polska är så berömd. Fröhuset har rätteligen rum för & frön; men sällan mogaa af dem mer än 1 eller 2, och äro då i Oktober månad af hampfrös storlek. I Sverige, hva- rest fröna knappast hinna roogna, fortplantas trädet bäst med rottelningar, hvilka utflyttas tidigt om våreu och i början flitigt vattnas. I Hush. Jurn. 1777 beskrifves ett ar- tigt foriplantnings-sätt, Så kallade Holländska Lindar vin- na endast genom odling sin frodiga vext. Trädets mellenbark (äfvenså knopparne för fröen och för bladen, Lifm. D. Westring) innehåller mycket slem- ämne, och skall tjena till omslag emot värk, inflammation, brännsår och podseger, äfvensom den kan användes såsom nödbrödsömpe. Af barken, som genom rötning i vatten + 40. TILIA EUR OPÅEA:. blir trådig, snos rep och starka tåg samt väfvas mattor. Ve- den är mjuk och lätt, skadas sällan af mask, och är der- före nyttig till mycket; men den insuper hastigt vatten. Kolen brukas till krutberedning, och af Målare ätt teckna med. — Blommornas lukt är på afstånd angenäm: på för nära håll för stark, och gör ofta tyngd i hufvudet samt sömn. Under destillation följer luktämnet med vatten, och den återstående massan, utspädd med nytt vatten, samt med tillsats af jäst, antager vinjäsning, så att deraf kan desti!leras spiritus, likasom af löfven, hvilka innehålla sam- ma beståndsdelar. Så väl destillerade Lindvattnet, som blommorna, antingen färska eller torra, nyttjade såsom té, hafva förr berömts i spasmer och fallandesot; men det för- ra brukas nu endast att blanda i andra läkemedel, och an- ses vara stillande samt väderdelande, i hvilket afseende det kan tagas skedbladsvis. Dekokter skola af blommorna kunna få röd färg. —;j Fröna, rostade och sönderstötta, kunna ensamma, eller med socker och vanilj, beredas till en massa, som något liknar det chokolad, som fås af Ka- kaoböner. Af 2 uns frö, kallt pressade, kunna fås 20 gran olja, till smaken lik mandelolja. — Löfven färska, ätna af mjölk -kor efter blomningstiden, göra smöret osmakligt, hårdt och likt vintersmör; men torkade tjena de till foder åt får, getter och annan boskap. Trädet skall kunna bli par 100 år gammalt och hinna till 10-12 alnar i omkrets vid roten. Om våren ger Lind, liksom Björk, en söt saft eller laka. Veden, betsad svart, liknar ebenholts. Af inre barken kan göras brunt och grått papper. — Bast beredes af, grenarnas bark, som några veckor före midsommarn afskalas, bindes i knippor, ned- sänkes på bottnen i någon sjö eller dam till hösten, och upptages då mjuk som hampa, FöRkas och användes till rep, mattor m. m. På Tab. igenkännes tunna Blomskärmen af den derpå fästade blomqvastens gemensamma stjelk. I naturlig stor- Jek föreställes dessutom vid a. pistillen, — b. fröhuset full-. vext, och vid c. ett moget frö. 41. | CONVALLARIA POLYGONATUM, KantiG Konvatr. Getrams. Bockskägg. Bockblad. Salomons Sigill. Sprängört. — Gjetskiörp. Skjörpgräs. På Finska: Måkivehka. Stjelken är kantig och tvåäggad. Bladen sitta skiftevis, äro eggformigt lansettlika och vid basen stjelkomfattande, hvarifrån Blomskaften oftast enblommiga utgå. Blommorna hänga åt en sida och äro trattlika. Linn. Fl. Su. p. 109. Cl. 6. HExANDRIA Igyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 141. Kl. 6. SEXMÄNNING AR. — Retz. Fl. cec. s. 185. — Murr. App, Med: T. 5. p. 263. — Pharrm, Sigill. Salomonis Radix. I Maj och Juni månader synas dess grönaktiga blommor på knappt I alns höga stånd, som trälfas allmänna i bergs- refvor. Ehuru lik mångblommiga Konvallen både till ut- seende och egenskaper, skiljes dock denna lätt derifrån, genom den sistnämdas kantfria och trinda stjelk, högre vext, mångblommiga blomstjelkar, mindre upprätt sittan- de blad och smärre blommor. Misstaget vore likväl utan allt slags fara, emedan båda dessa vexters mångåriga röt- ter kunna på lika sätt användas. Också anser Haller den på apteken under namn af Sigillum Salomonis kända rot, tillhöra Convallaria multiflora. Den här tecknade och beskrifna Konvallen har hvit, cylindrisk rot, tjock som lillfingersändan, och försedd med många små trädformiga rötter. Dess smak är sötaktig, nå- got skarp och klibbig. Så väl genom afkok som pågjutit kokhett vatten, kan det myckna slemämne, som roten in- nehåller, utdragas, och är således användbar till omslag vid utvertes skador, der uppmjukande medel böra nyttjas. Men som vi icke sakna bättre ämnen till detta ändamål, så kan ock denna rot på apteken umbäras. Af större nyt- ta är det att veta, huru rötterne böra användas till nöd- bröd i dyr tid. De samlas och torkas antingen rå eller efter föregående lindrig kokning, males sedan och helst blandas med litet sädesmjöl, då bröd, och i synnerhet så kalladt tunnbröd, deraf kan bakas. De kunna äfven kokas och ätas såsom sparris, hvilket hos Turkarna brukas. Uti frö och bladknoppar innebålles mycket Mucilago och föd- ämne, hvilket förtjente nogare undersökning. Recens. i Åbo Litt. Tidn. 1803, Nr. 63. Af ett qvar- ter mjöl, tillredt af vextens rot, har man i Finland genom kokring fått flera kannor tjock gröt. Till stärkelse tjenar roten äfven. Blommorna sägas stundom bli dubbla och kunde derföre förtjena ett rum på blomsterparterren. Bä- ren , förtärda till 14-15 på en gäng, skola väcka kräkning. Tab. — a. en öppnad blomma med pistill och ståndare. SAO N” & RER TE Skaåge $ UTSE Bb Lä = by : LNY fa | +) ' vi HH k Ve evsvatr omkör 6 - kad É , Å ; vt vi ' 4 > - er vY é SAJT FKA p Å & ö hr TV TO | Å I LJ 4 Lä Li Må a he 4 | a. El ck Lä | bv r LITA BN LE ts Åh Wu [ ; ; Ye RADE Lr : få ARR RECO JA [| 4 | L - AN ARON NGE 13 AE) - | Y F | RA få VS i Få ' ' A q € f 54 FREDLIG. | " pe 42. FUM ARIA OFFICINALIS. AretExs-FuMaAR. Jordrök. AÅhkerrök. Galleräs. — Åker- sissel. Fru Mari. Fomari. På Vinska: Linnunlerne. Köhöhej nä. Örtstjelken är grenig och utbredd. Blomrimor- na sitta i klase. Frökuset innehåller ett frö. Linn. Fl. Su. p- 245. Cl. 17. DIAIDELPHIYA Gandr. — Liljebl. Sv. F1. s. 315. Kl. 14. TvÅå£uvrrLE med fröhus. — Murr App. Med. 'T. 2. p. 449. -— Retz. Fl. cec. s. 275. — Pharm. Fumarie Henba. Me purpurröda blommor, som framkomma i Juni el- ler Juli månader, träffas denna nyttiga planta allmän, mest på åkrar och i trädgårdar. Dess rot varar blott ett år, och uppvexer derföre årligen af nya frö. Örtsaften smakar oangenämt besk och något saltaktig. Färsk utpressad är den bäst till medicinskt behof, och gif- ves ensami eller med mjölkvassla till 2-3 uns om dagen; dock kan äfven torra. vexten brukas som infusion eller té, och i dekokt. Extraktet beredes genom saftens inkokning, och ges invertes merendels i form af piller, till 2 eller 3 qvintin 2-3 gånger om dagen. Egenskaperna bibehåilas äf- ven, då örten i socker kokas och förvaras, hvilket får namn af Konserv. ”Genom sin beskhet är vextsaften stär- kande, men tillskrifves äfven lösande kraft. Med lycklig utgång har den nyttjats i Lefversjukdomar, Gulsot och hu- dens åtskilliga krämpor. Således har denna planta, infun- derad i mjölk eller kokad i dricka eller öl, botat skabb och ref-orms-utslag ; sjelfva spetelskan, försvårad genom föreningen med tillhårdnade körtlar, har med saften af denna och af Maskros-vexten (se Tab. och sid. 4) blifvit botad. Saften nyttjades häremot invertes till 3-4 sked- blad, 2 gånger om dagen, och hvarannan eller 3:dje dag gafs laxermedel. Såsom magstärkande och nyttig mot mjelt- sjuka, blekpussighet och skörbjugg, äger den äfven beröm. Också kan den, i form af dekokt, utvertes brukas till tvätt- ning af elakt utslag och rötsår. Af utpressade och klarade saften har Wiegleb erhållit salpeterkristaller. Färsk och torkad, ger vexten vacker gul fårg, och med Indigo beständig grön. — Prof. Hellenius ,i en Disp.- om Finska Med. Vexter, säger att örten, lindrigt kokad och lagd varm i påse, som fästes kring nosen och öfver hufvudet på en af qvarka sjuk häst, skall vara ett godt medel mot denna sjukdom; när hästen börjar frusta, kan påsen borttagas. . Tab. — a. en blomma särskilt, — b. densaroma med åtskilda blombiad. —- c. ståndare med pistillen. — d. kép- sela öppnad med sina 2 skal. — e. ett frö, Åedtnentdtedaleeandtensne Då rr UL Lä 9 , SÅN j / t , Å [1 A ba, AA LJ , dö + Gå / j , URIN , - Få i ' v » Y sjön + el V ; b N 2 LI Sd ; Å ' ES Sr rk SIE N s SJ WETT i N DISC H AT utdata HR DM DET ALE > pd Må INN AA blelsnatlöstiln lr Ö LÖR äg ALF Ae re TN VV RR 4 ERT I '” baten då Så FU SARA Sark UTTRLA Meng by Må ATA Ma ; are HISSA « std sär 3 nd ; Key + SER ra INA IR AS SR ale Sr RT Ca Så Å . || Ia så 0 ia SÖN RR ps 1å ÖREN gt d ' un” ARN Åk; ed Cl NS | b 4 V i 493. DATURA STRAMONIUM. Spig«xLunBöRT. Taggäple. Kärleksvilla. .Manchett- blomma. Bladen äro breda, aflånga, glatta och 7-8tan- dade. Blomkronan enbladig och trattformig. Fröhuset egglikt, taggigt och upprättstående, med 2 rum för många frö. Linn. Fl.,;Su. p- 70.4 Cl. 5. PENTAND RIA IZyYND:— Liljebl. Sv. Fl. $- 90: KL 5. FEMMÄNNINGAR. — JHurr. App Med: T. I. Pp: 456. — Halle die Deutsche Gifipflantz. s. 49. t. 9. — Ks V. A. Handl. 1706. $: 277: 1784. S. 245. — Störeck Lib de Stramon. &c. Tab. Datura.— Retz. Fl cec. 5. 209: — Phåarm. Stramonii Herba, Dature Semina, I södra Sverige förekommer denna, fordom endast Indiska vext, vild vid husen och på fet jordmån; äfven i trädgår- dar, der den snart nog lär blifva ett ogräs. Dess obehag- liga lukt är gemensam med nästan alla döfvande eller gif- tiga vexters. I Augusti månad blommar den hos oss och bar endast årig rot, hvarföre den årligen af frö uppkom- mer. Denna planta ätes icke af djuren, och bien suga blommorna med förlusten af deras lif. (Gertn.) Vextens och i synnerhet fröens giltiga egenskaper, äro genom rysliga exempel tillräckligen bestyrkte, ehuru verk- ningarne äro, likasom hos de festa örter af den giftiga klassen (plante narcotice), oftast ganska mångfaldiga och föränderliga, Af fröen är 3 lod nog att såkert döda, ehu- ru det fonnits oförtärdt i magen. Höns och svin dö snart af dem, men, som det säges, icke hundar. Det raseri och fruktansvärda utseende, som i nordiska historien tillägges forntidens Berserkare, torde böra tillskrifvas dessa frön eller ock flugsvampen, som de nyss förut förtärt. Ryssar- ne blanda frön i öl, för att göra det mera rusgifvande: Zigenare, eller så kallade Tartarer, tros ännu, framför an- dra, hafva sig denna vextens verkningar bekante. Många nedrigheter sägas af tjufvar, bedragare och otrogna makar härmed blifvit möfvade. — Vanliga följden af fröens inyver- tes bruk är, i mån af myckenhbeten, hafvudetis och synens angripande, törst, mållöshet, hastig och låg puls, ibland stylhet, ibland köld i lederna, konvulsioner, brist på sans- ning, raseri, total förstoppning, svalgets hopsnörpning, vat- tenskräck och döden. Med kräkmedel, ävika eller citron- saft, oljor, retande lavyementer och froiteringar halva de 43. DATUFA STRAMONIUM. olycklige ofta undsluppit lifsfaran. — Sctörek i Wien och äfven åtskillige Läkare i Sverige, hafva gjort lyckliga för sök, att till den lidande mensklighetens förmån, använda denna annars så farliga vext. Af extraktet, som på van- ligt sätt beredes, gifves ifrån 1 till 4-8 gran i stigande udo- sis, 2-3 gånger om dagen, emot mjeltsjuka, galenskap och fallandesot; veckor eller månader fordras dock derntill. Lik. väl synas Gredings många försök icke särdeles talande till Spikklubbörtens fördel i allmänhet. En tinkiur på fröen bar blifvit prisad som ett verkstillande medel: den bere- des af 2 uns frö som digereras i 8 uns Spanskt vin och 1 uns spiritus vini; dosis är 6 till och med 20 droppar. Cho- rea St. Viti skall med extraktet vara botad. Som motgift vid oförsigtigt bruk af denna vext torde Halnemans upp: gift, kaffé kunna användas. Tab. — a. visar pistillen med fruktämnet och litet af blomfodret. — b. fröhuset, öppnadt för fröen. — ce. frö i naturlig storlek, likt så kallad svartkummin (sem. Nigelle). 2. 44. VIOLA TRICOLOR. TREFÄRGAD Vior. Sammetsvioler. Styfmorsvioler. Styf- morsblommor. Skateblomster. Blålvvisil. Blålåcker. Pen. séer. — Stifmoor. Svuluhat. Sjukmoblom. Den lyse Dag och mörka Nat. Dag och Nat. På Finska: Kolmikuk kainen. Glststjolten trekantig och grenig. Bladen allån- ga och glest sågtandade. Bladskär marne > pinn- taggade. Linn. Fl. Su. p. 307. Cl. 19. SYNGCENESIA Igam,. — Liljebl. Sv. El, s. 104. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. Engvinn. — RZurr. App. Med. Op. posth. T. 6. pi 55. — Berg. Mat. Med. p. 709. — Ilåase Diss. de Viola tricoloré. — Patr. Sällsk. Hush, Jurnal' år 1777. Maj s. 247. — Veckoskr.; för Läk. II: 153, 376. IV: 95. IX: 27. — Retz. FL. Cec. S. 7740 — Pharnm Violxe tricols Herba. je färg och storlek variera blommorna, som framkom- ma efter hvarannan nästan hela sommaren, och kallas af Fransmän les pensées. Roten varar endast ett år. Den större högfärgade afarten (fig. g.) finnes på god jord i träd- gårdär; den med små oftast 2färgade blommor (Eg. h.y träffas på berg och magra ställen. Recens. i Åbo Eset Tidn. 1803, N:o 63. är Fikval af motsatt mening. Märket (vid öfversta ändan eller knappen på: pistiller, fig. a. b.) är klotrundt, ihåligt och öppet; kaappast visar någon vext tydligare, än denna, hurn fröredningsdelarne uppfylla sitt ändamål. Sedan Scrack i en är 1776 belönt pris-skrift, å nyo visat denna plantas nästan förgatna nytta emot Mjölkskori hos barn (Crusta lactea), hafva mångfaldiga ytterligare för- sök bestämt dess goda egenskaper. "Hos Auktorerna finna vi'stort ahtal sjukdomar, som härmed sägas blifvit botade , t. €x. utom nämde barnsjukdom, äfven så kallade onda hufvudsår eller skorf (Tinea, Achor, Serpigo) hos. äldre personer, svår hosta som, hotat med qväfaing, teformsut- slag, skabb, svulst med blånad och skärpa i huden på sär- skilta delar ' af kroppen, 'blåsigt utslag på benen, rosen; reumatism, gikt, finnar (vari) i pannen,' åtskilliga veneri- ska åkommor. fallandesot” hos ett: 7 månader gammalt barn m. m "Med invertes och utvertes ijum Dekokt af vex- ten, sägas patienter i första graderne af venerisk sjuka, blifvit botade på 15-23 dagar. (Schlegels Material. f. d. Staats- Artzn, Viss. u, praktische Heilkunde). - Likväl påstå som- 44, VIOLA TRICOLOR. lige att örten icke förtjenar allt det beröm, som hon fått. Invertes gifves den vanligen i form af dekokt med mjölk eller vatten, och då plägar tagas af örten färsk eller torkad vid pass I hand full, till 2 librer (qvarter) vatten eller mjölk, som kokas något, och detta förtäres i 2-3 dosis om dageu; åt barn gifves mindre. Smaken kan förbättras med Fen- kol, Koriander och dylikt. Också kan dekokten blan- das med annan mat, t. ex. gröt, och, mera utspädd med vatten, kan den nyttjas som daglig dryck. Saften af fär- ska örten utpressad, kan ock nyttjas, och då är dosis för äldre personer 2 uns. Om denna seft inkokas till extrakt, så tjenar det antingen till piller, som få lagom hårdhet af inblandadt pulver af torkade örten, eller ock till att lösas i vatten eller mjölk; i begge fallen är dosis af Extraktet 1-2 drakmer "om dagen, och detta delas på morgon och afton, För barn emot mjölkskorfven väljes det sätt, som är beqvämast och dosis i proportion mot åldern; modern eller amman kan äfven härvid nyttja dekokten väl stark. Efter de första 8 dagarne ökas utslaget, och urin får en lukt som liknar den af kattor. Med bröket fortfares tills huden är ren och mjuk; med tvättning af Goulards vatten kan den återstående klådan i späda huden lindras och hjel- pas. Vexten plägar laxera och stundom förorsaka äckel, men sällan kräkning; roten till en drakma i pulverform her ej gjort mera än äckel. Emot 10 års gammalt reforms- utslag, som botades, nyttjades under invertes bruk af de- kokten, qvicksilfver-sublimats- upplösning till insmörjning utvertes på utslaget. Elaka sår har pulvret i form af om- ' slag ofta renat, och borttagit den åtföljande stanken, ehu- ru stundom veckor eller månader fordrats dertill. — Om saften af stötta blomblad pressas genom linne, så fås blå färg lik lakmus, och när den inkokas och under- koknin- gen till kulor eller små kakor formeras, så kan färgen förvaras och vid behof lätt i vatten upplösas. Aluneradt ullgarn doppadt i blombladens salt , får blyfärg, som ej af vatten uttvältas. Haase berättar, att under olika villkor kunna färgerna blekgult, blekgrönt, blått, grått och brunt af denna blomma erhållas. På tab. visar a. blommans 5 ståndare och pistillen. — b. pistillen med fruktämnet. — ce, en af ståndarne, som saknar den trådlika stjelk, hvilken synes vid fig. d. och äfven vid a. — Fig. e. och f. föreställa frön i nat. storlek och förstoradt. — g-. och h. äro artförändringar. Få 38 (Ane od (7 l ÅA INC ja ÅÄÖ NN N ER 45. PYRUS Ann. SR — Asal. ÅAsald. Seljeasald. RBognasald. "Axel träe. Axelbåäer.. Öxelbär. På Finska: Håärkänn. Högstanimigt träd, med eggformiga löfblad , lik- som dubbelt (Arka, eller sågtandade, och inunder hvitludna. Blommorna sitta knipp- vis i toppen af grenarne, och . hafva -2-3 pi- stiller. /| : Linn. Fl. Su; 'p. 166. Cl. "rå: TCO sANDRIA 22yn. Crategus Åria. — Liljebl. Sv. Fl. s. 195. K'. 8. TIUGEMÄNNINGAR Crätcegus. Almanak för år 1797. — Retz. Eli oec..s. 380. von SR räknade Oxeln till Hagtornslägtet (Crategus), hvarifrån den likväl, i afseende på fruktens beskaffenhet, måste skiljas. Osxelbären äga, (storleken undantagen) pä- ronslägtets hufvudsakiiga kärn emärken, hvarföre vi kallat trädet Pyrus. En artförändring med hela (oinskurna) eiler blott enkelt sågtandade blad, är funnen i Bobus län. — Ett annat trädslag (Pyrus intermedia Ehrh. Willden.), såsom särskillt ärt ansedt, ehurå likt Oxeln, har 'bladen mera inskurna och inunder starkare hvitludna, och träffas sällsamt i Sverige. — Ännu en tredje ert (Cratag. fennica. Linn. Fl. Su.), först träffad i Finland, nu kallad Oxelrönn, (Sor- bus hybrida), har blommor som Jikna Oxelns, och nästan Rönnens blad; denna ansåg von Linné i bösjan älven som förändring af Oxeln. Smitå tyckes likväl i sin Fl. Britt. med skäl hafva lörenat dessa alla under ett slägte, nemli- gen Päronslägtet. Trädet, som ej är sällsynt kring byarna och i synner- het på Gottland och Öland allmänt, förtjenar uppnrärksam- het så väl för veden, hvilken af snickare och svarifvare be- gärligt efterfrågas, som för löfvens och fruktens skull. Trä- dets hårdhet gör det i synnerhet användbart till kuggar i qvarnhjul, hvartill- det på Öland i synnerhet brukas. Trä- det blommar -vid midsommaren, ovh har mogen frukt uti Sept. månad eller efter löffällningen. Bären sås då, helst” i god stenblandad jord, der solen ej skiner för starkt. För sin prydliga krona och egenskap att ej qväfva gräsets till- vext rundt omkring , kan det med skäl rekommenderas till plan- tering ; äfven kunna välsmakliga Päron- och Äppelsorter in- ympas i unga Oxelstammar, ehuru rotskotten snart nog 4h. PYRUS ARIA, utmatta trädet. Hvart annat år bära gamla Oxelträd ym- nigare frukt. Bären, i synnerhet något frostbitna, säljas årligen i städerna, och ätas såsom söta samt födande, ehu- ru de äro nog torra och vädergifvande. De kunna torkas, malas och användas till bröd; äfven efter föregåsnde jäs- ning, till att deraf destillera brännvin; dricka kan ock bryg- gas af Oxeibär. AF dessa så väl som af Rönnbär kan mos och gelé tillagas. I Schwaben gödas svin med frukten. Tab. — a. visar en ståndare. — b. 2 pistiller. — c. ett bär. — d. frukten tvert afskuren. — e, frö, hvaraf tvenne fnnas i hvar frukt eller bär. 46. ACONITUM NAPELLUS. Brå StorRMmnATt. Munkhatt.. Munkmössa. — Lysehat. Bladen mest flikiga, med oftast 3delade, helt smala, slankiga flikar. Blommans hjelm (ga- lea, öfra blombladet) är convex. Hånings- ? (2) husets sporre rät och trubbig. Fröhusen äro 3:ne tillhopa sittande, och likna skidor. Linn, Fl. Su. p- 186. Cl. :13. PoLrrANDrIA 5gyn. — Liljebl. Sv. El s. 221. Kl. 9: MÅNGMÄNNINGAR. — IK. V. A. Handl, är 1739. s, 41, — Durr. App. Med. T. 35. pe 5 — Störck de Stram, Hyosc,. Aconito. (Tab:ze Fig:a Ac. Cammari.) — Keelle Diss: de Aconito! — Halle die Deutsche Gilftpfl. p- 104. täb. 14. — P. Rossi de nonnull. på., que pro venen. ha- bentur, obs. & exp:a Pisis 1792. 8:o. — Retz. FI. ec. s. 15. — Phierm. A- coniti, 1. Napelli Herb a. RV Reg äro talrika, eburu få örtslägters arter med mer svårighet genom beskrifning åtskiljas, i anseende till delarnes stora likhet. ,Kelle och Willdenow ha sökt be- stämma arterna sorgfälligt, eburu icke alldeles tillfredsstäl- lande. AZ. Camuarum är bäst känd, deremot komma INeo- montanum, tauricum och Napellus hvarandra alltför nära. Den sistnämde bör väl icke räknas egentl. till Sv. Elora, .eburu den är allmän i trädgårdarne, och som vi af egen erfarenhet nu känna, visst icke den, som för 70 år sedan sades inhemsk i Dalarne, i nejden af Falun. - En sådan finnes der verkligen, till arten skild från Napellus, äfven från Neonontanmun, oaktadt Willdenosvs gissning ; men tyc- kes komma tauricum närmare, och hoppas vi kunna lemna den sitt rum i Sv. Bor. .- Emedlertid . må Jock Napellusian- ses nästan som naturaliserad, och igenkännes från slägtin- 'garne af sina hängande och slankiga bladflikar.. Tillegen- skaperne äro troligen desse vexter föga olika, hvarföre de också dela Napellus-namnet på de Europeiska Apteken. Men Scörefk som der först. införde den, "förstod dermed Camarum. I Wien begagnas Neomontanum, och hos oss både den och Napellus, hvilket bevisar att ett misstag af ar- ter är af ringa betydenhet, Tiliräcklig erfarenhet gör missbruket. af dessa giftiga plantor högst fruktansvärdt. Endast bladen, tuggade. och icke nedsväljde, väcka känsla sf kyla och torrhet i halsen. Vexten dödar ofta efier förutgående känslolösbet” inuti munnen, läpparnas darrning, svårighet att svälja, rycknin- gar, magens svällande, sömn, blå fläckar på kroppen m, m. Roten i pulver och blandad med smör, dödar råttor såsom arsenik och Ryssarne förgifta dermed luder till rof- djurens utödande; dekokten dödar vägglöss (Cim. leciular. Linn.) Emedlertid blir roten mjölig då den torkas, och 40. ACONITUM NAPELLUS. saknar bladens kraft, såsom läkemedel. Ibland hemtamda djuren, är det hästen ensamt som säges utan skada kunna för- tära vexten torkad, dålikväli mycket af det giftiga förlorats. — Likväl är Stormhatten ,rättanvänd, af mycken nytta i Läkare- konsten, hvarest Extraktet mest brukas. Det beredes af bla- den, samlade före blomningstiden, fuktade med litet vatten och lemnade en dags tid, då de pressas och saften inkokas sedan såsom vanligt; 4 skålp. färska blad hafva gifvit 25 uns saft. Dosis af extraktet är ifrån 1-5 till 10 gran om dagen; mer än årsgammalt är det overksamt; förenadt med försötmadt qvicksilfver! (mercur. dule) till lika vigt och nyss beredt, har det mycket beröm. En del af torkade örten, i 6 delar spir. vini, ger så kallad Essentia ÅAconi- si, bvaraf 5-10-40 dropp., i småningom ökad dosis, kun- na tagas. Stormhattspulvret (pulv. Acoriti Ph. Mil. et Nav.) beredes af bladen i pulverform och socker, samt gifves till 3-4 gran om dagen. I förening med extrakt af Konium (Con. macul.) invertes, eller till omslag utvertes, har det stundom botat, då ettdera intet uträttat. Uppdrifvit ben (spina ventosa) i handen, botades med stormhatten inver- tes tagen, och fuktigt omslag af Konium om dagarna , samt plåster deraf om nätterna på sjuka stället. — Ofta med förmån hafva åtskilliga tillredningar af vexten nyttjats emot gikt, podager, migrän, långvarig reumatism, höftleds-sjuk- domen, styfva leder, skirrer, svullna körtlar, envisa fros- sor med deras följder, vattenaktiga svulster, trångbröstig- het med torr hosta, oordentliga hemorroider, benknölar och utslag samt ledvärk af veneriska orsaker, uppdrifna ben, grå och svarta starren, helt och halft slag, fallande- sot, m. m. Bevis på deras fruktlösa användande saknas likväl icke. Kuren sker vanligen med svett, som derföre med varma svettdrifvande drycker eller omslag på lidande delen bör underhållas; stundom inställer sig klåda i huden eller dess affjällande i stället för svett; någon gång har det botat utan synbar kritisk tillfällighet. När så fordras, bör laxermedel föregå; och äfven under kuren, som ofta fordrar flera månader, användas. Se Tab. — a. föreställer ståndarna och pistillerna jem- te sporrarna, till antalet 2:ne, som gå opp i öfra blom= bladet (hjelmen). — b. ståndare. — c. fröhus med 3:ne sammansittande skidlika kapsler, lvari frön, sådana som fig. d. visar, förvaras. 47. CENOMYCE RANGIFERINA ÅCH. Lichen rangiferinus. LiNnN. RenmMossa. Renlaf. — Rensdyrmosse. Hvidmosse. Qvit- mosse. På Finska: Peuran-jäkälä. Peuran-samel. Peu- ran-heinä. På Lappska: Ziote. Viste. Busklik, grenig, pipig, med upptill öppna kål (der grenarne utgå); toppgrenarne nedåt böj- de, med klotrund fröredning, i toppen sit- tande. Linn Fl. Su. p 4235. Cl. 24. CRYPTOGAMIA,; Algze. Fl. Lapp. p. 3354. 457. — Liljebl. Sv. Fl. s. 455. KL 16. LÖNNGIFTE, Alger, — K. V. A. Handl. 1742. s. 155. — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. för år 1785 , Sept. Pp. 12: = Retz. Fl. cec s. 405. — Achar. Lichen. univ. p. 564. Sym. ps 277: ÅA; samma grund som ofvanföre vid N:o 34, begagna vi för denna Laf ett nytt namn. Slägtets allmänna känne- märke består i en broskaktig skorpa med piplika utskott, som bära i toppen halfrunda, okantade och inunder tom- ma frörednings-knappar. Denna Lafart, som medelst sin täthet och hvita färg, ger i synnerhet fjällarnes höjder äf- ven midt under sommaren en vinterlik yta, är lika vigtig för Lappen, som det gräsrika fältet för Jordbrukaren. U- tan denna vext skulle Lappmarken vara en fullkomlig öde- mark och dess inbyggare icke finnas. Den utgör vinter- tiden det enda födämnet för Lapparnes boskap, Renar- ne, hvilka naturen unnat instinkt och förmåga, att också under snödrifvan söka den. De uppsparka den ofta djupa bädden med bakfötterna, och förnya detta på orörda stäl- len vid hvart betande, för att till ett annat år icke utöda denna för dem oundgängliga föda. Detta har gifvit anledning, att till annan boskaps un- derhåll i de från Lappmarken aflägsnare landskap, i nöd- fall använda Renmossa, som icke sällan till öfverflöd före- kommer i magra bergaktiga skogar. Det har äfven lyc- kats. Hopsamlad om hösten i högar, hviika småningom efier behof vintertiden bemföras, lägges mossan, eniigt för- sta nppgiften af vår Poltem, i kar, hvarå kokhett vatten till afsköljning gjutes; följande morgnar gifves häraf jem- te något påströdda agnar samt vatten åt kreaturen, deref- ter halm, och mot aftonen litet hö. Någon gång tillagåt salt eller mjöl gör mossan ännu begärligare, Boskap här- hy. LICHEN RANGIFERINUS. till vand, trifves väl, ger mustig mjölk, godt smör, väl- smakande kött och bättre gödsel. I följd häraf föranläts en annan god Medborgare, att anställa brödbakning af Renmossa «till de fattigas hjelp och understöd i dyr tid och hungersnöd.» Till detta ändamål lägges den samlade mossan i ett stort kärl, hvari, medelst pågjatit kokande vatten och omrörande, orenligheten väl frånskiljes, och den vexten egna amperheten minskas. Härefter förvälles mossan, som sådan upptagen, utbredes och torkas, då den omsider males eller endast söndergnuggas till mjöl. Med en tillsats af I sädesmjöl (eller också utan), tillredes deg deraf, som jäses och gräddas. Brödet, som blir rätt ätligt, förvaras lång tid utan att försämras af osmak eller ohyra. Af lika mjölblandning kan medj mjölk kokas en välling, som är icke mindre smaklig än födande; liksom den vi förut anfört kunna erhåflas af Islandsmossan. Det är icke svårt att inse den nytta som häraf kunde vinnas, der 1000-tals menniskor för brist af tjenligare föda nära sig af barkbröd, hvarigenom icke allenast helsan måste lida, utan ock skogarne; genom fällandet af otaliga unga träd till en stor del utödas. Tab. — a. och b. äro fina förändringar, hvilka som of- tast träffas i fjälltrakter. — c. visar några grenar af den större vanliga renmossan. — d. en förstorad gren med frö- redning, som sitter i grenens öfversta ändar. 49. AVENA ELATIOR. KNYLHATRE. Hafregräs. Fromental. Franskt 'Rajgräs. Blomvippan greuig. Blomfodret 2blommigt. Hanblomman med agnborst: den tvåköna- de utan. Linn. F). Su. p. 36. Cl. 3. TrRiIAnDRIA 2gyn. — Lilj. Sv. FI, s.:42. Kl. 3. TREMÄNNINGAR. — Kalm: i V. A: Handl. 1747:1p- 61. Disp. om mosslupna äng. förbättrande. Åbo. p.2r. — Bergii Tal om Sy. Angskötseln. 1769. — Retz. Fl: ov. s. 89. = Rafns Bibk TZ Be 240: 85 SSG Tar hafre-art, hvilken några nyare örtkännare, för dess tvåkönade. blommor, velat hänföra till Holetus- slägtet, fast- än efter vår förmodan med icke fullkomligt skäl, är svensk inföding, ehwu den såsom vild, kan anses ibland de säll- sarmmare; men genom kulturen har den blifvit vidare kringspridd. Kalm var den förste som gjorde Knylhafren känd så- som en utmärkt fodervext; men det är långt efter hans tid som skötseln deraf först blifvit allmän. Mycket senare (1759) uppgaf en Abbé. Miroudot i Frankrike sina försök med detta grässlag, hvars förträfflighet tålrika rön af eu- ” ropeiska landtbrukare sedermera bekrältat, äfven Herr A- chard i Berlin. Genom sina krypande och sammanflätade rötter samt talrika rotskott, hvilka ibland äro med löklika knölar för- sedda, utbreder sig knyihafren till täta törfvör af alns vidd', bestående af bladrika strån till 6 qvarters höjd. Den långa ioch .greniga, blomvippan ,ger i Juli mognade frön, och det så ymnigt, att den ifrån ett "dermed besådt tunnland -semlade mängden, anses tillräcklig för fo andra; ja, man har skördat från 2 tunnland jord, jemte 22 lass hö, något öfver 1000 skålp. frö; hvilket visar en den betyäligaste af- kastning från en dylik rymd. | Såsom foder äger fromentalen ett stort värde, emedan det är: mycket födande, och af hästar, boskap, äfvenså får, framför flera arter älskas, hvartill saftigheten och söt- man ef strået och bladens lenhet bidraga. Ingen belägenhet, utom den mycket sumpiga, bör hindra kulturen af gräset; afven i sjelfva steniga mobacken kan det tritvas. I en fetare jordmån blir det naturligtvis så mycket tätare och bördigare. Tvenne gånger om året neml. i Juli och Oktober afslås det, kanske också tidigare 48. AVENA ELATIOR. eller en gång före midsommaren, der gödselämnen icke blifvit sparda. Efter 6 års förlopp omplöjer man i sin ordning den artificiela ängen till jordfrukter. "Der gräset lemnas orördt, bibehåller det sig, ehuru mindre frodigt, i många år, äfven der det betas, fastän detta mera ska- dar fördelar roten än på flera andra slag. Era Man har också föreslagit, att så knylhafre i blandning med andra till Boskapsfoder tjenliga örter, såsom ihop med röd och hvit väpling, ängs-vicker, käringtanden, Lucern m. f. Äfven för att befordra vexten under första året, blandas fröet med vanlig hafre, under hvars skygd den så mycket lättare uppvexer. Man brukar vanligen till kulturen en större och med mera spridande blomvippor försedd afart, hos hvilken man saknar de förut nämda rotknölarna. Fröet samlas när blomvippan börjat gulna, och bör ske varsamt, emedan det lätt utfaller. — En del af ängen måste till denna ända lemnas oslagen, då halmen kan se- dermera med fördel såsom foder uppbrukas. Fröen af denna mångåriga vext skola, enl. Miinchihausens erfarenhet vara förträffliga till gryn. Som de mogna ojemnt, först i toppen och sedan nedåt, äfven olika hvart år på samma stånd, så måste fröen samlas derigenom att de afklippas och torkas i mån af deras mognande, och derefter tröskas i stora knippor att de ej må skadas af slagan, som annars lätt sker; hvarefter de kastas och rensas samt sås med lika fördel vår och höst. Till en vidd af 150 alnar åtgå 20 Skålp. frö, som kan ge 80 Centner hö. (ZEssens Anleit.) Som svin gerna uppböka rötterna, böra ängar, der grä- set vexer, fredas för dem. Tab. — a. utbredd blomma med agnborst. — b. blom- mans 3 ståndare och 2 pistiller samt håningsaftblad. — c. pistillerna med fruktämnet. — d. frö elier knylhafrekorn. 49. ut LATHYRUS pPrRATENSIS. ÄnNGsLATYR. Gigalsärter. Vele. Vedel. Gulvial. Vial: Väflock. På Finska: Nätkin. Blomskaften äro mångblommiga och liksom Ört- stjelken kantiga. Klängen (cirrhi) äro enkla (utan grenar), med 2:ne mot hvarannan, vid basen sittande lansettlika små -blad. Linn, Fl. Su. p. 253, Cl. 17. DitAD EremtiA r0:andr. — Liljebl; Sv. Fl. 38. 322, Kl. 14, TvåKurLe. — Patr. Sällsk. Hushålls Jurn. år 1781. Okt. 8. 69. — 1784 Apr. s. 350. — 1793 Jan. s. 13. — Bergir 'Tal om Sv: äng- skötseln, — Resz. Fl, mc. s. 331. rm IN No en nyttig och odlingsvärd fodervext är Ängs-latyren af åtskilliga Landhushållare redan försökt och med beröm hos allmänheten anmäld. Den vexer på mångårig krypan- de rot, hvilken ifrån hvart så kalladt öga årligen skjuter nya skott; hvarföre vexten sprider sig snart, tufvar sig och blir tät. Roten. sönderskuren i bitar, har man funnit till plantering säkrare än frön, som blifva fullkomliga då vex- ten är 3 år gammal, men sådda uppkomma de likväl icke alla med säkerhet. Man bar funnit den allmän på ängarne och merendels i skugga och något fuktig jordmån; likväl - trifves den äfven på sand, lera och mager jord, hvilken af de ständigt affallande bladen, som ruttna, efterhand deri- genom förbättras. I Juni och Juli månader träffas den i blomma. | Nästan alla vexter, som hafva fröbaljor och böra till samma flock och familj (Papilionacex) som denna, äro nyt- tige fodervexter, hvilka af kreaturen begärligt förtäras. De förtjena dock i olika afseende mer eller mindre uppmärk- samhet. Angs-latyren är derföre att framför många andra föredraga, att den ej skadas af frost, är bladrik, vexer hög och tät, samt är mångårig. Dess slägtkarakter är, att stil- tet (pistillens medlersta del) är platt, upptill vidgadt, och liksom märket hårigt eller ludet; blormfodrets 2:me öfre Hi- kar äro kortare än de nedre. Ängs-latyren igenkännes från sina samslägtingar, «ned trekantiga: bladstjelkar, halfpillika, helbräddade och spetsiga stiplar (ett slags bladskärm). De parvis sittande småbladen variera och åro stundom glatta, stundom mjukhäriga. Fröbaljorna svartna då de äro fell- mogna. Fröna ätas af kycklingar och småfågel. i Tab. — a. visar seglet. — b. b. vingarne. — c kölen med blomfodret. — d. hansträngarnes eller ståndarnes 2:ne stammar, tillika med pistillen. Jfr. N:o 15 Fum. solida. tEoctwans Ave 2 OR ; SYS Pr - > = EN Å —& AR PE r f = a > [FRAN - SÄS "AA $ Spar vi nd Tay JANE SAMIR PET Fk an SRK ngt a TR SEA Ara å ökar SA NS er (erg N É TERS NN « A J R 4 ” SM d los Å : Yäre Alt LT js 4 / Rttad renar. FE 240) MUS Ar | | : 8 - 4 Lå ; få - å ) | , é s [| |] | I i Ne Vv NATURA RYREG REN MA TRICARIA CHAMOMILLA. KaAmwmirLört. Kamillblommor. Söttuppor. Hvitört. Hvoita Pigor. .Gårdblomster. Sötört. Sötblomster. Lukttup- por. Hvita kryddor. Hvitkullor. Kommenteblomster. -— Kamelblom. Munkekrone. Barbregräs. På Finska: Saunakukkainen. Johaunexenkukka. Blomfästet är bart och kägelformigt: Blomfo- drets kant är jemn och dess breda fjäll i kan- ten skrofliga (scariose). Bladen äro släta, fint delade, med jemabreda småblad eller flikar. Linn, Fl, Su, p. 206. Cl. 19. SYncinEs, polygam. superf. — Liljebl. Sv. Fl. s. 357. Kl. 15. SvåGrRAr, — JMurr. App. Med. T. 1, po 145. — KK: Vett. ZA. Handl. år 1802. Qvart. 4, — Retz. El. ec. s. 445. — Jahn Ausw. d. Arzoeim. 1 B.p. 254. — Pharm, Chamom, nostr. Herba, Flores. + I I rågåkrar och på odlsde ställen är denna åriga planta all- män, och blommar i Juli och Aug. månader. Med sin egna söta lukt, skiljes hon lätt från den illaluktande Åznthemis cotula, som dessutom på blomfästet, emellan diskblomsterna, har små hårlika fjäll (palex), skrolliga frön och dubbelt penntaggade blad. Med samma kännetecken skiljes kamill- örten från Anthemis nobilis, som man orätt ansett för dess afart. . ; ; Blomfodret, hvaruti väsendtliga oljan endast finnes, är den verksammaste delen af hela vexten. Blommorna tor- kade och i pulverform. gifna till en skrupel, blandade med syrsatt spetsglans genom salpet. syra (Antim. diaphoret.) och pottaska (Alkali veget.), af hvardera £ skrup., hafva botat frossen lika säkert som kina, enligt Mort ons uppgift; el- ler enligt FR. HOFFMANS, till I å 2 drakm. i dosis, på feberfria dagen. Bisndad med kinzpulver och till mos gjord med håning, är det lättare att förtära. Som infusion eller lindrigt kokad till dekokt, kan åfven vexten användas. För- enad med Vattenväpling, utgör den: således et godt me- del, lätt erhållit på landsbygden. Med kamillörten bo- tades en frossa, som varat 36 månader, En förmånlig bland. ning anföres af ett halft uns kamillblommor, hvarpå slås 8 uns kokhett vatten, hvilket lemnas 1 timma, silas och se- dan tillslås 2 drakm. franskt bränvin och en drakme pott- aska ( Alk. veget.) Häraf tages 4 gånger om dagen 3 å 4 skedblad. Under kokning förflyger oljan och endast bäsk” 50 MATRICARIA CHAMO MILLA. heten återstår; derföre brukas mest infusion. Öckså har utpressade saften till 2 å 3 matskedar dagligen, med några droppar utspädd svafvelsyra, (spir. vitr. 1. acid. vitr. ten.) i soppa, tagen nyss före feberparoxysmens ankomst, gjort godt gagn. Mot kolik, ref och väderspånningar, hjertklappning, rödsot, eftervärkar (dolor p. part.) och att uppväcka eller underhålla kräkningar, är kamillörten, invertes nyttjad så- som té i infasion, med vatten eller dricka, mycket berömd; eftervärkarne hafva af kamillinfusion med dricka, oväntadt hastigt blifvit döfvade. I kolik af njursten, har stark infu- sion med tillslagit rhenskt vin, affört små stenar. I form af välberedt, icke vidbrändt, extrakt utaf färska örten, och till r uns opplöst i ett qvarter distilleradt kamillvatten, hvaraf dosis är £ matsked 5 å6 gånger om dagen, och äfven ut- vertes med deri blötta kompresser "eller linneskaf lagda på såret, har Prof. HAARTMAN i Åbo nyligen funnit det så som ett ypperligt medel för rötsår, och vid tillfällen der allmän svaghet varit rådande. Med detta extrakt, i före. ning med kina, hafva krafter blifvit återställda hos dem, som genom Onani och Pollutiones nocturne blifvit försvagade. Men i inflammatoriska åkommor och hektiska krämpor gagnar det icke. Utvertes i torra kryddpåsar eller våta omslag, fördelar kamillörten värk och lindrar den. I kli stirer och till forbad brukas den mycket. — Oljan som ge- nom destillation erhålles ganska sparsamt, är oftast blå, men illa förvarad och gammal blir den hvit. Den brukas inver- tes till några få droppar mot maskar, och blandad äfven med några så kallade prins. gula dropp. (Liq. C. C. Succ. ) mot hysteriska krämpor, såsom kolik och hjertklappning. Oljan utvertes struken på magen och i lavement, lindrar knip och väderplågor. Örten ger gul färg (Gärtner). Bland kreatur äter Kon densamma, Tab. — a. en af strålblommorna som äro fullkomliga och gifva frön. — b,. en 2:könad disk-blomma, äfven frukt- bärande- — c, Fröet, — Alla förstorade. 51. ASPIDIUM FiLix MAS. TREJOS-BrRÄKENS. — Molfoorblom. Grönt-molfor. Grofte- molfor. Hanblom. Rysteblom. Skorf. Jäske. Busklokke. Frepenk. Klojäske. Bujäske. På Finska: Kotkansijpi. Stambladen dubbelt parbladiga med trubbiga och naggade småblad : 'Bladfoten fjällig. Svartz Syn. Filic. — Linn. Fl). Su. Pp. 373. Cl. 24. CRYPTOGAMTIA FiiicEs. (Polypod.Filix mas.) — Liljebl. Sv. Fl. s. 387. Kl 16, LöNN- cieTtE. (Polypod. Filix mas) — Retz. Fl. cec. s. 540. (Polypod. Filix mas.) — Murr. App. Med. — Pharm. Filicis ra dix. FE, af de märkvärdigaste vexter som förekomma i vår Flora. Man kallade fordom denna, till delningen enklare, Filix Mas, till skillnad från en mera delad och grenig, som man benämde Filix femina, och som sannolikast är vår vanliga Ormbunke ( Pteris aquilina). Vi föreställa nu den närvaran- de under ett redan bestämdt nytt slägtnamn, hvartill vi hafva anfört skälen vid Stensötan (se sid. 37.). Slägtsskillnaden består i ett hinnaktigt täcke ell. sköld (indusium), hvarmed frörednings-punkterna, på denna och på ganska många ar- ter, skylas; Detta saknas alldeles hos dem till Polypodium hörande. Trejon vexer i steniga skogar, jemte bergsidor och nä- ra landsvägar. Under vårens vackraste dagar uppkomma de i början hoprullade stambladen, som, mereudels knippvis sammanvezxande, uppstiga till mer än alns böjd. På de ut- vecklade stambladens baksida utbrista frörednings punkter- na, som med ofvannämda njurformiga hinna betäckas, men hvilken vid kapslernas mognad upplyftes och omsider för- svinner. Trejonroten är mångårig, sammansatt af lökformiga och med torra mörka fjäll betäckta knölar, är till smaken nå- got sammandragande, knappt söt, litet skarp, svagt aro- matisk och till iukten nästan vämjaktig, var äfven från äld- sta tider för flera egenskaper bekant. Dioskorides, Gale- nus, Plinius och Tragus omtala den. Ekuru alla ansågo den i följd af en, som de trodde, drifvande natur, såsom våde- lig för hafvande personer, tillade de den mycken verksam- het att lösa förstoppningar, befordra mjölken, men särde- les mot maskar ; och Arabernes Avicenna påstod den vara det enda säkra medlet för binnike- masken. De äldre Ty- skarne, såsom Cordus, bekräftade det också. Hoffman kallade den, både de långa och platta maskarnas presentissima pestis. Andry-Marchant och Dionis hafva i Frankrike fordom ve- lat bevisa det. 'Herrenschwands specifika medel, äfvensom det Noufferska från Schweitz, var intet annat än Trejon- roten, hvilket sednare i början af 1770-talet, såsom en hem- fr: AS PIDIUM FILIX MAS. lighet inköptes af K. Ludvig XV:s Enkedrottning, och se- dan 1775 i Paris allmänt gjordes. I anledning häraf gafs efter föregående purgermedel och en fet soppa, den föl- jande dagen 3 drakwmer af roten pulveriserad. Barn fingo en mindre dosis. Efter några timmar borde en purgerande bolus ,. sammansatt af panac. mercurial., resin. scammon. och gummi gutta, tagas: till maskens aftörande, hvilket i nödfall med efteråt gilvit engelskt salt skulle befordras. Om masken envisades, borde bruket af medlet de följande da- garne förnyas. Ackel och svårighet som åtföljer kuren, har nyligen gifvit Bourdier, Professor i I'Ecole de médecine i Peris, anledning, att i följd af-många lyckliga försök, före- slå en annan metod, den, att taga fastande en drakme svaf- vel-eter i ett glas stark dekokt af roten, och en timma ef- teråt 2 uns ol. Ricini blandad med sirap. Om masken ej afgår, bör allt. detsamma nyttjas den 2:dra och 3:dje dagen derpå följande, äfven som klistirer användas af lika bland- ning, i fall masken hyses längre ned i tarmarna. Den bort- drifves så!edes nästan alldeles upplöst. I England har man af ålder trott Trejonroten bota En- gelska sjukan. I Siberien säges roten för smakens skull ko- kas i dricka, och i Norrige gifves vexten åt boskap i fo- derbrist; samt de yngre rötterne malas till mjöl, hvaraf dock brödet blir föga smakligt. Madrasser stoppade med denna ört eller torra ormbunkar, skola för giktsjuka vara tjenli- gare än fjäderbolstrar. Ändtligen kan också genom brän- ning till aska, liksom af ormbunken (Pteris aquilina), en två! devaf tillredas. Med stambladen färgas grönt på Island. Hela vexten är brukbar till lädergarfning. Vid insamlande af roten, som sker om hösten, bör icke den af Strut-Onokeln (Onoclea struthiopteris) tagss, hvars fruktbärande stamblad mycket likna Trejon-Bräkens; deras sammanvexande i skapnad af en volant och de alldeles otan- dade flikarna åtskilja dock Onokeln utan svårighet, om äfven icke dess fröredning skulle finnas, som på särskilta spiror uppkommer. Emedlertid tvitla vi icke, att Here ar- ter af ormbunkarne äga lika egenskap, åtminstone äro vi i anseende till Aspidium Filix foemina genom egna försök derom fullkomligen öfvertygade. a. Ett par truktbärande pinnulze, förstorade. — b. ett frukttäcke. — c, ett dylikt något tillbakaböjdt. — d. en kapp- sel särskilt. 3 52. ? CENTAUREAÅA cCYANUS. BLiKuint. Alint. Dufstolar. Åkerrosor. Blåkorn. Blå- klett. Båtsmansmössa. Blågubbar. På Finska: Sinb- kukka. : Blommfodrets fjäll äro sågtandade. Bladen sma- lä, nästan jemnbreda: de öfversta helbrädda- de, de nedersta tandade; Linn. Fl. Su. p. 301, Cl 19. SYNGENESIA polyg. frustran. — Liljebl. Sv. Fl..s. 372. Kl. 15. SvåGrar. — Retz. Fl, occ. s. 154. — Murr. App. Med, T. 1. p. 93. — Pharm. Cyani Mores. fys ascvesen mon I af årig rot uppvexande örtens vackra, mest ljusblå, stundom purpurfärgade, violetta eller hvita blommor, som i Juni och Juli månader pryda i synnerhet åkrarna, och ofta blomster-parterren, torde genom sin färg först hafva fästat menniskans uppmärksamhet, hvarföre man infört vex- ten iblaad läkarekonstens tillgångar ifrån vexiriket. Men af hvad vigtigare anledningar detta skett, är svårt att säga. Utan lukt och smak, har den icke särdeles att lofva, och ringa anspråk på vårt förtroende; också lär den förmån, som man af dess bruk vunnit, sällan varit af be- tydenbet. Emedlertid har man ej försummat att kungöra dess nytta, såsom dekokt deraf, i urinstämma och vattensot, och det helst i förening med nässlefrön. Infusion, eller destil- lerade vattnet, eller saften utpressad af vexten, nyttjades en tid mot ögoninflammationer, och hedrades derföre vex: ten af Fransmänner med namnet Casse-lunette. — Den blå färg, som af blombladen genom pressning och inkokning kan erhållas, på lika sätt som vid trefärgade Violen derom nämdt är, förtjenar mera afseende. I Gentlem. Magaz. för är 1745 och Mars månad, beskrifves beredningssättet om- ständligare. Blomsaften, hvari litet svafvelsyrad zink (zink- .vitriol) är upplöst, skall tjena till vacker färg på träd. Blom- morna torra brukas till pot-pourri och att strö på morsel ler och i. sockerbakelser; äfven bland röktobeak ; af vexten och frön såsom något bäska till smaken, torde mera me- dicinsk kraft vara att vänta. Tab. — a. en fullkomlig tvåkönad pipip disk: blomma. . — Db. en ofallkomlig strålblomma, som ej gör frö. — c. ett frö. — d. ett af de yttre blomfoder-fjällen. — e. ett af de inre. — f. hårlika fjäll (Pale), på blomfästet, som åtskilja fröna. — g. ett sådant särskilt. — h, ett af de nedre tan- dade bladen, ENE Na ANV br EN Vä | Kl É U äs a 4. VERS ne SR - F LÄG Ang år På B 4 f a lag < é + & q » & . 2 - d al . Lal Ä jd j - ? A : Abp > ' -” i ” ti E å - AN ; TAR Lr fa Våld , ATSEMRA LD A HIGAY DANS NG. (å Vv vv VAN é EEE ERA CA LE ” Å é tl RAG ; 2 4 1 Nl -Å , et MN > Äh Vv i 7; i 4 LÄ [| . . ' ' p i FYLL 3 53. ERICA YULGARIS. Lijvsc: ZLyng. Löng. Ros ling. Moris: Graun: = Bulyng. Hästelyng. Röskielyng. - Rösbärling. Risp- ling. Bustelyng. Myrkräkling. Jammes. Söster. På Finska: Kanerva. Kangas-kanerva, Nummenvarret. På Lappska : Tachnas. ; Blomfodret dubbelt; de 4 yttre bladen smärre än de 4 inre färgade. Blomkronan klocklik, 4:delad och kortare än inre blomfodret. Han- knapparne hafva nedtill a:ne utskott. Stiftet är längre än blomman. Bladen nedtill nästan pil-lika, mot hvarannan sittande i 4 rader. Linn. Fl. Su, p. 126. Cl. 85 OCTANDRIA I1.gyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 163. Kl. 7. TIEMÄNN. — K. Vett. 4Zk. Handl. år 1761 8. 271. — Patr. Sällsk. Hush. Jurnal år 1787. Febr. 266. — J. Lagus Diss.; de” Erica vulgari etc. Praes. P: Karm, 4:0 Åboe 1754. — Thunb. Diss. de Erica 1785. [Så öfverflödigt som Ljung vezer på de flesta magra och sandiga hedar i Sverige, så sällsynt är den på Öland och Visingsö. Snart förändrar den fet jord till mager, men kan genom odling, löfträds plantering och trampning af boskap utrotas. I Augusti månad har den röda, stundom hvita blommor, af hvilka bien hämta mycken, men mörkgul, och kanske till smaken något kärf håning. Utrikes flyttas stun- dom hela bilägret, under ljungens blomningstid, ull de fält, der den ymnigast vezer. Blommorna sitta i klase, mest på en sida af stjelken; dess besynnerliga 2:hornade inom blomman inneslutne hanknappar, hvilka denna äger till nå- gon likhet med flere anilra (se N:o 18, tab. f. a.), har gif vit anledning till benämningen af den naturliga örtflocken, som Botanisterne kallat Bicornes. Ju allmännare denna buskart förekommer, ju lättare är det att använda den till de behof, hvartill man redan fun- nit den gagnelig, och dessa böra derföre kännas, att deras antal genom försök må vidare ökas. Så väl hästar som oxer, getter och får, äta ljungknoppearna i brist på bättre foder, i synnerhet höst och vår. Om ljung sent på hösten samlas och till vinterfoder förvaras, kar den helst i blandning med halm eller bö gifvas åt boskapen. Också kan Ljung -lag eller vatten hvari Ljung kokats, tjena för boskapen, i syn- nerhet om halm af ärter eller bönor tillägges. Ösxar sägas dock må mindre vä! af Ljung. Till strö under boskapen, befordrar den snyggheten och ökar gödseln; likväl ruttnar den långsamt, om icke blandad med osläckt kalk. Så väl till taktäckning, som att hvarftals inlägga uti uppkastade jordvallar, hvilkas sidor derigenorn bättre förvaras mot regn & 532- ERICA VULGARIS. och kreaturs ohägn, brukas Ljung i England. Skottarne använda Ljungknopp i stället för bumla i sitt öl, och i Hal- land torkas, males och blandas den med mjöl till brödbak- ning.. Tjenligt vexte och väl torkade grenar, nyttjas såsom fiskkrokar att fånga lakar (Gadus Lota Linn). Af rötterna Hätas korgar. Inpackad upprätt, med topparna uppåt, i sängar, skall Ljung tjena som en helsosam och eftergifvande madrass. Man kan äfven bereda tåg eller rep af Ljung: Utrikes träffas den, för blommornas prydnad och bladens besynnerlighets skull, stundom inflyttad i trägårdarna. För sin egenskap att länge motstå röta, kunna diken, upptagna på vattensjuka åkrar eller ängar, till hälften fyllas med ljung, och sedan täckas med jord, då vattnet har likväl aflopp, diket faller icke snart igen, och jordytan förloras icke för gräsvexten eller säden. Borstar och klädesviskor göras af fina ljungqvistar. Barken innehåiler Garfämne, hvarföre hudar dermed kunna beredas eller garfvas. Ljung som tor- kas i ugn och sönderstötes, kokas minst 3 timmar i kop- parkittel med vatten, som aftappas i kar, och då afkoket är ljumt, ilägges hudarna. Värmen och kokningen gör, att garfningen sker fortare; men kokas ljurg i jerngryta, så svartnar lädret. Till samma ändamål kan ljung blandas med Ekbark. Af rötter och stjelkar brännas kol i Frankrike, och af Ljungtopperne tillredes på Hebridiska öen Jura ge- nom kokning en gul färg. I medicin har man brukst ut- pressa bladsaften eller destillerade blomvattnet mot rod- nad i ögonen, samt blommorna såsom té mot blodspott- ning. Varma omslag och/svettbad af ljungblommor, hafva gagpat i podager och lamhet. Blommorna kokade i dricka eller öl och varmt förtärda, skola hos digifvande öka mjöl- ken. — Vattensjuka hos får förekommes om de betas på ljunghedar. Teb. föreställer under olika förstoringar vid a. blom- man, fästad vid en del af stjelken. — b. blomkronan, som är 4:delad. — c. en 2:hornad ståndare jemte pistillen. — d. fröhus med torr och vissnad pistill. — e. gren med blad. — £. blad, sedt på yttre sidan. — g. blad, sådant som det synes på inre eller den mot stjelken vettande sidan. 54. FESTUCA BRATENSIS, ÄNGS-SVINGEL : S AASE LA KJALETG lomvippan grenig, rak, något åt en sida lu- tande; små- axen jemnbreda, trinda, mest utan agnborst. Linn. Fl; Su, p- 32. (Festuca elatior). Cl. 5. TRIANDR. I:gyn — Lil- jebl. Sv. Fl s. 40. Kl. 5. TREMÄNNINGAR — ÅK. Vett. Akad. Handl. år 1748 :s. 212. 1757. pe 69. — Bergiri Tal om Sv, ängskötseln, — Retz. Fl, Cec. s. 256. — Rafas Bibl. 17. B. 4. h. s. 559: ; fos en rot, som varar flera år, och som består af flera gröfre och finare trådar, uppvexer Ängssvingeln med 1-2 alnars höga strå, hvilka nedtill äro temmeligen bladrikas Blomvippan, merendeis brunaktig, qvarterslång och rak, lutar mest åt ens sidan med sina spridande grenar. Små- axen, plattare under blomningstiden, äro ibland med ganska korta, små snärp försedda, ibland alldeles utan dem. Denna gräsart trifves på samma ställen som knylhafren, särdeles i en bördig och något fuktig jordmån på ängar och åkerrenar. Den träftas äfven på torrare platser, men får då en kortare och enkel blomvippa. Blomningen infal- ler tidigt på sommaren, ehuru de frodigare stånden blom- ma. på nytt, senare mot hösten. Att Ångs-svingeln är ett af de bättre foderslagen, och följaktligen förtjenar att odlas, hafva v. LInnÉ, KALm och BIELKE intygat. Hästar och boskap äta den begärligt, men för fåren, och till befordrande af deras ulls godhet, är den säkert mindre dvgalig än vissa andra vexter. J anseende till odlingen har man att iakttaga detssmma som vid Knyl- hafre, men torde ej tillåta en så ofta förnyad skörd som för denna. | Fröna, som äro temligen stora, kunna samlas till vin- terföda åt höns och gäss. Men vid insamlandet bör i akt; tagas, att om alia fröen få mogna i blomvippan, så affalla och förloras de bästa som sitta i toppen och mogna först; derföre skäres gräset när fröen i toppen äro fullmogna, hvarefter de tröskas och rensas utan svårighet, Tab. — a. en liten gren af biocmvippan med öppnade blommor. — b. hanarne med -pistillerna särskilta med hå. ningshusbladen något förstorade. =. ds PA 55. LAMIUM ALBUM. BLINDNÄSSLA. Plister. Pipnässla. Korsnåta. = Dau- brändhåät. Dåe. Där. Stingar. Hålnatte. På Fin- ska: Pejpot. Haiseva nukulainen. Bladen äro spetsigt hjertlika, sågtandade och med skaft försedda. | Linn. Fl. Su. p- 205. Ch 14. DiIDYNAM. gymnosperm. — Liljebl. Sv. Fl. s. 248. Kl. 14. Två värpn, med nakna frö. — Retz. Fl. ec. s. 348. — Murr. App. Med. T. 2. p. 178. — Pharm. Lam, albi Herba, Flores. Ms hvita blommor träffas i Maj och Juni månader den- na allmänna vext, på odlade ställen , helst vid hus och vä- gar. Dess rot är mångårig. Klassen till hvilken blomman räknas, utmärker sig med 2 korta och 2 Jängre ståndare och 1 pistill. Blomman är pipig, bestående af ett blad, hvars utseende man liknat vid en gapande mun (Corolla ringens), hvarföre man kallat dess öfra och nedra flikar, läppar. Merendels är stjelken 4kantig, och blad samt stjel- kar sittande korsvis mot hvarannan, och blommorna i krans kring stjelken; somliga hafva nakna frö, andra täckta eller inom fröhus, hvilket gifvit anledning! att dela klassen i 2:ne ordningar. — Blindnässlan hörer till-den förstnämde, och har sina blommor fästade ikring stjelken, till antalet ofta 20 i hvar krans. Blindnässlans lukt är icke synnerligt behaglig, och sma- ken något bitter eller sträf, hvarföre den snarare lär und- as än sökas, till blandning i så kallad Nässelkål om vä- ren. Huruvida vexten ännu försvarar det rum hon redan för länge innehaft i Engelska Farmakopéer, synes oss nog osäkert. Den har likväl fått namn att vara gagnelig i lif moderns blodflöden och så kallade hvita flussen. I denna afsigt har man antingen kokat vexten med blommor och blad i'kalfsoppa, som den sjuke förtärt, eller gifvit dagli- gen 6 uns invertes af utpressade saften, hvarjemte ett omslag af krossade vexten nyttjats utvertes på magen. Det berättas också att kall vatten-infusion på blindnässlor, nyttjad såsom vanlig dryck dagligen, skall hafva löst hård- nade körtlar eller botat skrofelartade krämpor. Tab. — a. en öppnad blomma. — b. pistillen med fruktämnet, > c ett af de 3kantiga frön, förstoradt. — d. blomfodret. — e. 4 stycken tillhopasittande frön i naturlig storlek. NB. Ståndarnes knappar äro på bg- vid a. något för mycket åtskilde. 56. CICHORIUM InxTtTYBUs. CiKORI. Vägvårda. Jernört. Blåbinkegräs. På Fin- ska: Mazxan-ohdakke. Blommorna sitta parvis. Bladen äro, de öfra stjelkomfattande, lansettlika och nästan tan- dade; de nedra ojemt piltaggade. Linn. Fl. Su. p. 277. Cl. 19. SYnGENES. polygam. equal. — Lilj. Sy. Fl). s. 347. Kl. 15. SvåGrArR — Murr. App. Med. T. 1. p. 100. — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. år 1788. Aug. p. 587. 1789. Jul. s. 553. — Retz. Fl. cc. s. 168 — Hellenii Diss. de Cichorio. Åbo 1782 & 1792. — Pharrm. Cichorei radix. DD; gifves blommor, hvilkas retlighet vid ljusets infly- tande och olika värmegrad, är så stor, att de öppna eller tillsluta sig efter omständigheterne, på samma timmar af dygnet. En örtkännare, som observerat olika slags blom- mors särskilta utslagna tillstånd, vid olika timmar på da- gen, kan deraf slutligen temmeligen nära säga hvad kloc- kan är. Cikori-blommorna äro utslagna från klockan 8 om morgonen till kl. 4 e. m. och träffas i Juli månad vid vä- gar, på åkerrenar och dylika ställen vilda i södra Sverige: Dess rot är 2årig och anses liksom örten i sitt vilda till- stånd för beskare och till medicinskt behof bättre, än den odlade, som är mera söt, mild och till matlagning derföre tjenligare. I sjukdomar af dolda förstoppningar och så keal- lade sega vätskor, såsom gulsot, mjeltsjuka m. m. har Ci- kori-örten, såsom lindrigt lösande medel, visat sig verk- sam. Man har brukat saften utpressad af hela vexten, el- ler ock dekokt. på densamma, äfven som extraktet. For- dom ansåg man saften, att drypa i ögonen, nyttig mot svag syn, och infusionen såsom renande och sårläkande. Bladen förtärda såsom sallat hafva fått namn att vara helso- samma. Roten är mycket trådrik, inuti hvit, och tillägges i dekokter till nyttjande i hetsiga sjukdomar; den bör upp- gräfvas förr än nattfrost infaller. Att dea sönderskuren i små tärningar, som torkas, brännas och malas såsom Kaf- febönor, kan nyttjas i stället för verkligt Kaffe, är redan en allmänt känd sak. Cikoriroten till detta ändamål an- vänd, får ej brännas eller rostas för hårdt; lagom rostad och blandad med ganska litet Kaffe, ger den en dryck som till smaken svårligen, och af de flesta alldeles icke, skiljes från den af verkligt Kaffe. — Man hår rekommen- derat dess odling för boskapen, och ehuru den ogerna ä- res af hästar, hafva dock sjuka frisknat sedan de dermed en månads tid blifvit fordrade. Fårens utsot om våren är botad med Cikoriroten, hvilken ock svinen begärligt föra tära. — Fortplantas med rötter, helst frö. Tab. — a. en strålblomma. — b. frö i naturlig stor- lek. — c. ett frö förstoradt med fjälllika fjun (pappus pa- leaceus). — d. rotblad. FN 57. INULA HELENIUM. ÅLANDS-ROT. Helenerot. Hålsrot. På Finska: Hiruer: juuri. Olandin-juuri. Bladen äro stjelkomfattande, eggrunda, sågtan- dade, skrynkliga. och inunder hvit-ludna. Blomfodrets fjäll äro eggrunda. Linn. Fl. Su. p. 293. Cl. 19. SYN GENES. polygam. superfl. — Liljebl. Sv; Fl. s. 361. Kl. 15. SvåGRrRAR — Retzs. El. &c. s. 327, — Jahn Ausw. d. Arzneim. 1. B. p. 415. — Knackstedts Anat. Med.u. Chir. Beohacht. 1797: — Murr. App. Med. T. 1. p: 154. — Pharm. Enule Radix. för Svenska vilda vexter är denna sällsynt; den är lik- väl funnen vild i Skåne, Bohus Län och på Öland; men planteras annars temmeligen allmänt... Roten är mångårig och dess höga stjelk bär, i Juli och Augusti månader, sto- ra gula blommor, hvilkas små-blomster midt i disken äro pipiga, men omkring kanten tunglika eller med en utdra- gen jemnbred flik; båda slagen af nämda små - blomster äro försedda med ståndare och: pistiller samt kunna der- före frambringa frö. Roten är tjock, grenig, gråbrun i ytan och inuti hvit; såsom läkemedel betraktad är den aroma tisk, lösande och helsosam, i synnerhet mot svag mage och bröstsjukdomar, emedan den befordrar upphostningen. I en gångbar en- vis hosta gagnade den, Kokad i öl och förtärd med till sats af litet håning. Dess bruk har befunnits nyttigt i slem- aktig trängbiöstighet, dålig matsmältning, oordentliga reg- ler och bleksot hos unga fruntimmer. Mot utslag beröm- mes den, antingen såsom del kt till tvättning, eller såsom pulver med feta ämnen gjord till salfva ; och skall den äf- ven bota skabb hos får. Som Boskaps-medicin träftas den här och der hös bandtbrukare. För reformar lät Knackstedt koka I skålp. af roten, skalad, torkad och finskuren,i en ren stenkruka med rent strömvatten 3-4 timmar, eller till dess roten kännes lös och mör emellan fingrarne; under kok- ningen påspädes kokhett vatten för det som 'bortdunstar. Afkoket frånsilas och rötterna stötas i mortel med litet nytt vatten och färskt osaltadt svinfett till en selfva, som mornar och aftnar, vid värme ingnides på reformen. AE koket förtäres i stället för vanlig dryck. Mot maskar är den också försökt. Vanligaste sättet att bruka Alands-ro- ten. såsom hus-medecin är, att tugga den och nedsyvälja sa- 57. INULA HELENIUM. liven. Eljest gifves af torkade roten i pulverform till drakme eller mera i sönder, äfvensom den kan tagas såsom dekokt eller infusion, d. ä, antingen kokad eller med på- gjutet kokhett vatten, liksom té. För smakens skull kan vid passande tillfällen, vin nyttjas i stället för vatten till infusion, och roten färsk syltas med socker och sådan för- varas. Dekokten inkokad ger Extrakt, hvaraf dosis är 8- 10 gran, par gånger om dagen. — Dess värmande och på utdunstningen verkande egenskap, i likhet med andra krydd- aktigå medel, torde gifvit roten anseende mot sjelfva Pest- smittan. Då roten destilleras med vatten, sätter sig i de- stillations-kärlets hals en kamfertlik massa. Medelst röken, då roten brännes, skola mygg fördrifvas. Roten stött till hopa med blåbär och pottaska ger blåfärg, Fablen , att vexten uppkommit af Helen& tårar, har gifvit anledning till namnen Helenasrot, deraf Elens eller Elands.rot och slutligen Alands-rot. Teb. — a. ett 2könadt pipigt diskblomster. — b. ett strålblomster, (som sitter i blommans kant ,) äfven tvåkönadt , men med en tunglik flik. — c. de hopsittande ståndarnes strängar förstorade, hvilkas 5 knappar synas i öfra ändan af fig. — d. ett förstoradt frö, med taggiga borstar. — e. blomfodret med sina eggrunda fjäll eHer blad. — f. ett af de nedra bladen på stjelken. j SE 58. DELPHINIUM ConsorniDa. RigoderRsrorRkr. På Finska: Riddarinkannus. Örtstjelken är grenig med findelade blad. Hå- ningshuset är enbladigr, och Fröhuset ensamt, likt en skida. Linn. Fl. Su. p. 185. Cl. 13. POLYANDR: 3gyn. — Liljebl. Sv. Fl. 8. 220. Kl. g. MÅNGMÄNNINGAR, — Retz, Fl. cec. s. 218. — Murr. App: Med. T. 3. p. 31. — Pharin, Consolid regalis 1. Calcatrippe Flores. ie ÅN al iteken blommar i Juni och Juli månader, och vexer allmän i rågåkrarna på årig rot. Dess utdragna sporr- lika håningsbus, har gifvit anledning till Svenska namnet, Blomman är utan blomfoder och har 5 blomblad; af des- sa är det öfra jemte håningshuset, som utgör sporren, qvarsittande, då de öfriga blombladen affalla. Skidlika frö- huset är ensamt, (icke såsom på Stormhatten 3 hopsittande) och hyser flera frön. Den tid då man, under en mindre utvidgad erfaren- bet, fruktade mera brist än öfverflöd på läkemedel ur vextriket, så fick denna ett oförtjent rum ibland Apoteks- vexterna. Man skänkte den, i brist på verkliga förtjenster, ett lysande namn (Consolida regalis), och detca sökte men att rättfärdiga med berättelser om dess nyttiga egenskaper, att lösa sten i blåsan och hårdheter i underlifvet, att drif- va regler och urin, samt att bota ögonsjukdomar och läka sår. Och om det kan anses såsom en hithörande anmärk- ning, att genom de vackra blå blommornas tillblendning i rök-tobak , ge behagligare utseende åt en ofta skadlig och i dagligt bruk alltid öfverflödig vext, så må det nämnas att Riddersporren tjenar dertill. — Men änskönt den af andra vexter, med större förtjenster, billigt blifvit utträngd ur Apoteken, så är den likväl icke utan allt anspråk på vår uppmärksamhet. Vi lemna oafgjordt, om den tillika med sina samslägtingar är giftig (se Liljebl. Sv. F1.), eme- dan inga rön , som bevisa det, äro oss bekanta; dess slägt- skap och likhet med Stormhatten, är intet afgörande be- vis för denna uppgift. Blommornas sköna färg bibehåller sig efter torkningen, och detta ger anledning till försök, att deraf kunna erhålla blå färg. Förmodligen gifva blom- bladen af Riddersporren, äfven så väl som de af 3färgade Violen (N:o 44) och' Blåklinten (N:o 52), vederbörligen handterade, vacker och till målning tjenlig färg; och scm: 58. | DELPHINIUM CONSOLIDA, vexten är sllmän, så kan det för tillgångens skull icke va- ra svårt att i sådant afseende göra försök. Man vet emed- lertid, att blomstjelkarnes saft så väl som blombladen, i förening med salter, t. ex. alun, ger grön färg, och utan dem troligen blå, tjenlig till skrifbläck; v. Linné säger äåt- minstone i Plant. Tinct. p. 20, att saften af blommorna med tillsats af alun ger blått bläck; deremot skall samma saft ensam nyttjas af sockerbagare till grön färg. Tab. — a. håningshuset och öfra qvarsittande blom- bladet. — b. ståndarne med pistillen. — c. en förstorad ståndare. — d, pistillen. med fruktämne. — e. fröhus. 59. LYCOPODIUM cCLAVATUM. MarttE-LummMmer. Mattegräs. Kalfrefvor. Kalfmossa. Vispmossa. — Kragefod. Kråkefod. Eråkefit. Loenkrå- kefod. Kråkefodmoos. Luusegräs. Bäve. Reverjamnme. Stjelken vefvig; Bladen spridde, ändade med hårlik spets. Trinda ax, 2 på hvart skaft. Linn. Fl, Su, p: 375. Ch 24: CRYPTOGAMIA, MUScCi. — Liljebl.: Sv. Fl, s. 392. Kl. 16. LÖNNGIFTE mossor,..— Retz. Fl..cec. s. 432. — Vecko- skr. f. Läk, o. Naturf. 6. B. s. 176. — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1803. — Murr. App. Med, T. 5. p.486.— Pharm. Musci clavati herhba, Lycopods. Semina. År i skuggrika, fast icke sidländta., skogar finner man icke sällan marken klädd emellan: blåbärsris och mossor med flera ainars långa refvor af Matte -Lummern, som med sin grönska gör ett icke obehagligt afbrott för ögat, Lummer- slägtet, som man, i brist af säkrare kunskap om fröred- ningen, fört till mossorna, är ännu ibland, de vextarter som bry Botanisten. Den synes ännu insvept i den skym- ning, som för icke lång tid sedan omgaf mossornas familj. Man har väl hos somliga af Lummerns talrika arter trott med ett slags visshet finna organer för särskilta kön (Ly- gop. denticulat.) Mer man; saknar ännu denna öfverens- stämmelse hos de flesta och äfven hos Matte-Lummern, på hvilken man hittills icke kunnat se annat än ett slags ax, hvilka inom sina Häll äga ensama 2skaliga hyllen fyllda med gult mjöl, hvilket vi anse såsom dessa vexters egentliga Pollen. Detta mjöl kan knappt blandas med kallt eller varrat vatten, utan, lagdt deri, betäcker dess yta liksom med en torr och rajuk hinna. Genom långsara sqvalpning sjunker en del till botten. Kastadt öfver ljuslågan flammar det likt krut, men med mindre fräsning. På eldkol sprider det endast rykande ett vaxlikt starkt os, och slutligen: svart- Aadt uppbrinner utan Hfamrasa. Det är således af en myc- ket brännbar natur, och enligt gjorda rön, likt frömjölet hos andra vexter, ett rått vaz, — Genom kemisk åtgärd har man deraf erhållit en rigtig vaxolje. Mjölet får man utan mycken möda, då axen samlas i Augusti och Septem- ber och på varmt ställe torkas, hvarunder mjölet utfaller. I Ryssland sker detta sorgfälligt för utrikes utförsel. Utom det välkända bruket af detta mjöl vid Eustel- gars formerande, eljest en Persisk uppfinning, är det icke 59 LYCOPODIUM CLAVATUM: mindre bekant under namn af maskmjöl, såsom medel för hudlöshet, då stället dermed pudras. Allmännaste bru- ket deraf på Apteken är till pudrande af piller. Man har och i sednare tider funnit det icke overksamt i den stran- guri, som anfaller barn under svår dentition ; då till 2 drak- mer af mjölet blandas vatten och sirap, hvaraf 5 matsked gifves hvarann timme. För äldre personer är samma me- del rekommenderadt i stenplågor, och stranguri af hemor- roider m. m. 2 drakmer. af mjölfet blandas med 11 uns källvatten samt 13 uns sirap; dosis är en matsked äfven hvarannan timme. De refviga bladbetäckta stjelkarne, som äfven kalfvar och kor icke försmå tidigt om våren, äro också användba- fa. Sammanflätade utgöra de, ännu färske, ganska tjen- liga dörrmattor. Man påstår att: en qvast af denna vext, hängd i vinfat, skall kunna förbättra det i jäsning komna vinet. Men i synnerhet anmärkningsvärdt är bruket af vex- ten för den rysvärda Polska martofvan (Plica polonica). I detta fall nyttjas utvertes-en dekokt af Matte-Lummer och Arnika (Arnica montana), hvilken äfven dagligen dric- kes. I Gallizien använda bönderne mot rasande hundars bett, invertes och utvertes Dekokten på Matte lummer, tillika med ett träd som tros vara Idgran (Tax. bacc.), i anledning hvaraf flera lyckliga försök af Hillebrandt blif- vit gjorda. Dekokten uppgilfves äfvenisom ett medel i Cardi- algie, också den blodspottning, som kommer med kräkning från. magen. Om ull, väl renad eller yllegods kokas ett par timmar i rent vatten med Matte-gräset, som bör vara fint söndermalit, till nära dubbel vigt emot godset, sedan torkas utan afsköljning, och omsider kokas i vatten med i uns brun bresilja mot godsets vigt; så erhålles inom en kort sund vacker blå färg (Westring). A. b. fjällen på axen emellan hvilka kapslerne (c) sit ta. — d. ett blad i nat. storlek. — e. detsamma förstoradt. ven 60. ELYMUS ARENARIUS. StTrRANDRåG. Elm. Sandelm. Strandelm. Strandhafre Sandhafre- Gåshafre. — Sjörug. Ruggräs. Vippegråäs. Axet rakt, blomfodret hvitluddigt och längre än Blomkronan. Bladen med stickande spets, på nedra sidan blåaktiga. Linn. Fl). Su. p. 98. Cl. 3. 2. TrRIiIANDRIA digynia. — Lilj. Sv. Fl 8. 53. Kl. 3. TREMÄNNINGAR. = Retz. FL. cec. s. 224, D. stora vida fälten som gränsa intill hafskusterna, be- täckta med en fin djup sand hvilken vid minsta väderpust snart uppföres i luften, aflägse kringsprides eller i drifvor samlas, hafva af naturen blifvit bestämda att hysa vexter, som till en del kunna hämma flygsandens våldsamma fram- steg. Ibland dessa äro några grässlag i synnerhet märk- värdiga, såsom Strandröret (Arundo arenaria) och det som vi nu anföra — Strandrågen. Detta slägte utmärker sig från korn och hvete genom sitt svepelika, 4delta blomfoder med 2:ne ihopa sittande skaftlösa ax, radvis på axfästet. Strandrågen uppkommer årligen från en varaktig rot, sammansatt af långa grofva luddiga trådar krypande i lösa sanden. Många sidskott gifva Hera mer än alnshöga blad, $ tum breda, slutande i en stickande spets, platta, täckt finrandade, styfva och på undra sidan blåaktiga, hvilka sammansätta torfvor af större vidd. Midt ibland dessa uppstiger axbärande strået ofta längre än bladen. Axen äro icke sällan mera än qvar- terslånga, fint hvitluddiga, och blomma något efter mid- sommaren, samt ge tidigt före hösten mogna frön, som likna rågens. Ibland de medel man föreslagit mot den ofvannämda flygsanden , är äfven i synnerhet kulturen af strandrågen, som lätt verkställes genom höstsådd af de samlade fröna på lämpliga ställen; eller, som kanske är bättre, nedläg- ga axen otröskade. De sig vidt spridande sega rottrådar- ne, samlade i! torfva, binda sanden, och liksom sjelfva gräs- ståndet hindra dess rörlighet. En fläck besådd med Strand- råg bär mogen säd i 3:dje och 4:de året, då den kan skör- das, och i dyr tid äfven som Brödföda användas. Det är Isländarnes Melur, som de i äldre tider kultiverade. Äf- ven nu bruka desse Öboer strandråg till mjöl och gryn. Man har äfven berömt sjelfva rötterna såsom, nödbröds- ämne, då def för detta ändamål blifvit likt qvickroten förut ansade. Halmen och bladen i sitt yngre tillstånd ratas icke af RSIReD: äfven fåren sägas förtära dem med begär- ighet. Tab. — a. axblomstren. — b. pistill. — c, frö. — d. axfästets ä - t R 4 ya Ar STIPE a Jå Y > Ä SET LB fy fr få SEE Lä ” 1se å ' 1 < th Rör så å . 4 61. SOLANUM NIGCRUM. SvART SOLAN. Nattskategrås. Hansletsgräs. Trollbär. Öristjelken är utan taggar. Bladen eggrunda och något uddiga. Blommorna sitta knipp- vis och äro nedhängande. Linn. F). Su. p. 71. Cl. 5. PENTANDRIA Igyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 04: Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. — Murr. App. Med. T. 1. p. 427. — Halle die Deutsch, Giftpfl. s. 48. — Pharm. Solani Herb a. 73 ANS Solanens rot varar blott ett år, och kan således icke, såsom sötbeska Solanen (N:o 20), hafva trädaktig stjelk. I trädgårdar såsom ogräs och vid vägarna, före- kommer den allmän, och får i Juli och Aug. hvita blom- mor, som äga en svag desmanslik lukt. Bären äro först gröna, sedan svarta, eller ock stundom gulaktiga. Ehuru Auktorernas yttrade tankar om denna Solan- artens egenskaper äro stridiga; så synes likväl säkert, att vexten bör såsom misstänkt och farlig anses. Af trovärdi- ga män berättas, att plantans blotta utdunstning orsakar sömn, och att bären, oförsigtigt förtärda af barn, åstad- kommit åtskilliga af de följder, som efter invertes bruk af narkotiska vexter it. ex. Nr. 43, 46) äro vanliga. I större do- sis än I gran af torkade vexten, eller i uns af infusion gjord med vatten, skall den uppväcka kräkning, svett, urinens ym- nigare afgång , diarré , hufvudvärk, svindel m- m. Somlige på- stå likväl, att hvarken infusion, eller utpressade vextsaften gjort någon skadlig verkan, och att 3 qvintin af” bärsaften endast drifvit urin starkare än vanligt. Kanhända jordmå- nens olika beskaffenhet, der plantan uppvuxit, orsakat des- sa olika verkningar, i fall Auktorerne, vid sina uppgifter om: svarta Solanen, allestädes förstått samma art, som här beskrifves soch finnes ritad. — Få exempel på denna örts invertes bruk' finnas antecknade; Gaitaker, som uppgif- vit bladens nytta i kräftskador, bar likväl sedan återkel- lat sin uppgift; utvertes brukade skola bladen, bultade, och , såsom på Gottland är brukligt, blandade med härskt fläsk pålagda, tjena mot fulslag och äfven ensamme mot rötsår. Det påstås ock att bladen af denna art brukas på Otaheiti såsom sårläkande, och att Araberne stryka bladsaften på brännsår. Bären sägas döda höns, gäss m. fl. hemtam- da djur, samt bafva hos barn förorsakat konvulsioner. I Dalmatien inbakas de stundom i bröd och ätas errot sömn- löshet. Blommorna öppna sig i klart väder vid pass kl. 7 f. m, och sluta ihop sig vid samma klockslag om aftonen. Tab. — a, b. pistillen i naturligt och förstoradt till- stånd. — c. en ståndare förstorad. — d. ett bär tversföre afskuret. — e. ett frö förstoradt. Maos ER J RNA bi is 4 I$å LIT A . ' : - å NM 4 + d ;Å Ni SÅ > ARV le vr 17 KV LÅG DO Na Cr på bl CR 2 nmiGt AN sä Wan on 1 I vv By 3 Nokia d PETA 3 3 på 100 bi 62. ANTHEMIS TINCTORIA. FärcKuLLor. Gulkullor. Letblomster. Färggräs. St. Johannis blommor. På Finska: Souramaan kukkainen. Örtstjelken upprättvexande, bladig och mång- blommig. Bladen dubbelt parbladiga, inun- der hvitludna: småbladen djupt sågtandade. Linn. Fl. Su. p. 298. Cl. 19. SYNGENESIA polygam, superfl. — Ejusd. ÖL. och Gott]. resa. Stockh. 1745. 8:0. s. 223. — Liljebl. Sv. Fl. s. 369. Kl. 15. SVÅGRAR. — Seheffers Kem. Föreläsningar. Stockh. 17956. 8:0. s. 487. 508. — Fischerströms Ekon. Dikt T. 1. s. 126. — Pallas Russische Reise. St. Petersburg, 1771. 4:0. T. 1, s. 62. — ARetz. FI. cec. s. 54: Via träffas denna mångåriga (enligt andra, tvååriga) Färg- planta på torra, leraktiga och steniga ställen i Upland, på Gottland o. fl. st. och har sina guldgula blommor ut- slagna från Juli till Sept. månader. Blomdisken är half- klotlik, och hårlika fjällen (pales) på fruktfästet emellan små blomstren, äro med dem lika långa, lansettlika , i kan- ten ojemna, med köl försedda och gula. Blomfodret är finludet, nästan såsom täckt af spinnelväf, med lansettlika blomfoderfjäll. Frön äro fyrkantiga, med hinnaktig krona eller krus. På Gottland färgas ullgarn vackert gult med Färgkul- lor, då garnet först betas i alunvatten, sedan torkas och till slut lägges i stark kokhet dekokt af blommorna, färs ska eller i skugga torkade. Fischerström föreslår, att till hvart skålp. ullgarn taga 3! lod alun, hälften så mycket vinsten och något hvetekli, hvilket, upplöst i vatten, tje- nar till betning eller att deri > dygn blöta garnet, som sedan under omrörning lägges 1 timme i afsilad dekokt, gjord af 3-4 kannor vatten och I skålp. af blommorna, med tillsats af nära i lod hvit ren pottaska. Han tror ock, att till silke eller linne fordras hvarken vinsten eller hve- tekli, utan i stället romersk alan och renaste pottaska. Efter Scheffers uppgift färgas silke med Färgkullor, som kokas i rent vatten, hvari litet tennupplösning eller så kal- lad komposition (engelskt tenn, löst i blandning af salpe- tersyra eller skedvatten, och salpetersyra), mättad ned vin- stens-kristaller, tilldrypes till dess färgen blir vacker. Häri lägges och vändes godset, som snart blir gult; men dekok- ten bör endast vara kokhet. — AF dekokten på Färgkul- lor med konsjonell, fås högröd färg. Tab. — a. strålblomster. — b. diskblomster. — c. frö i nat. storl. — d. frö förstoradt. — e, ett af fjällen emel- lan diskblomsterna. , Å i . t [d v > AKS Sår i SEP INGA ITE ÄRE SE fd a A = ed SO plan | eR längd H då i 2 f PER JR MEST | CE RENA, Låg Rö A Vv vn A re - - St f N Å Ci MM bh äv TV res LAN OR . 5 > . VA AMT 63. ARCTIUM LaAPPraA. KARDBORRAR. Borrar. Klädesborrar. Töflor. Dyne- skräppor. Thordönsskräppor. — Klunger. Lungegräs. Burrer. Hårklägg. Luseblad. På Finska: Takkiati- nen. Ammän-kengäs. Bladen sitta skiftevis, äga bladskaft; äro bredt hjertlika, i kanten vågiga och något uddiga samt utan taggar. Linn. Fl. Su. p. 277. Cl. 19. SYnGENnESs. polygam. zequal. — Liljebl. Sv. Fl. s 348; Kl. 15 SvåGraAr. — Murr. App. Med. T. 1. p. 83. — Patr. Sällsk, Hush. Jurn. år 1786. Sept. s. 45. 1789. Juni, s. 510. — Fischerstr. Ekon. Dikt. T. 1. 8 155. — Retz. Fl, occ. s. 65. — Pharm. Bardanae Rad. Folia, Semina, ; 30 blomhbufvud förekomma större och mindre, stun- dom ludna och stundom utan silkeslika hår emellan blom- foderfjällen, hvilka med sina krökta spetsar lätt fastna vid kläder och djurens skinn, samt svårt skiljes derifrån, hvar- före fårens ull derigenom skadas. Fröen, som äro fyrkan- tiga, kringspridas likväl på detta sätt. Med borrar kunna flädermöss fångas; ty om de uppkastas i luften, der desse djur om nätterna jaga insekter, så flyga de af misstag ef- ter borrarna, fastna med vingarna och nedfalla. — I Juli och Aag. månader blommar Kardborren på tvåårig djupt- vexande rot, som trilfves bäst på torra ställen, vid vägar och hus, hvarest den ofta är ett besvärligt ogräs. 'Blom- man är röd; alla små-blomsterna likformiga, pipiga, fem- klufna och fruktvärande. Fjunet är borstlikt och skrofligt; fruktfästet prickigt och sträfhårigt. Roten är tjack, i ytan mörkbrun, inuti hvit, svampak- lig, till smaken först något söt, sedan litet sträf; är lind- rigt lösande, svett- och urindrifvande. "Om våren kunna så väl späda bladstjelkarne som roten, kokade skalas och ätes såsom sparris, eller rå, skalade doppas i salt eller med olja och ättika förtäras. I synnerhet roten har fått mycket beröm, såsom nyttig emot skörbjugg, gikt, reu- matism, podager, utslags-sjukdomar, t. ex, envis skabb och " reformar; den skall äfven gagna i grus- och stenplågor, slemmiga gyllenådern, och för barnsängshustrur att befor- dra vissa då naturliga uttömningar (lochior. fluxus). Dess nytta i veneriska krämpor lär ej vara synnerligen märkvär- dig, Roten 'sarålas vårtiden, eller före blomningen, och 63. ARCTIUM LAPPA, torkas i skugga; till ett qvarter vatten tages 2-3 löd af . roten och kokas tills hälften återstår; denna portion, hvar- till + uns håning kan läggas, förtäres morgon och afton, helst medan den sjuke ligger i varm säng. Såsom ganska nyttigt mot håll och styng anföres, att 3-4 göpnar af tor- kade och hackade örten (roten äfven, om man så vill) ko- kas i så mycket vatten, att det går öfver örten. När den under kokningen blifvit mjuk, öses alltsammans i en påse, så att vattnet eller spadet får till största delen afrinna. På- sen lägges sedan varm på hållet , och doppas åter i spadet, för att å nyo värmas då det behöfs. Då hållet flyttar sig, lägges påsen varm på nya stället. Aderlåtning och kylan- de medel kunna dessutom användas. — I Upland ges röt- terna, fint sönderskurna, åt lungsiktiga får såsom likeme- del. Bladen sägas hafva fördelat knäsvulster, renat rötsår, lindrat kräftplågor och podagervärk, läkt hudlösheter och sår m. m. — Fröen smaka bäska, äro urindrifvande, och, enligt v. Linné, starkt laxerande. De gifvas stötta, under till- blanning af vatten såsom emulsion, med tillsats af litet man- del, och tros gagna i njursten. Att liksom inbädda sig i bladen eller deruti insvepa den af gikt eller reumatism an- gripna eller kontrakta lemmen, så att huden af de utbred- de bladen omgilves, säges vara ett med förmån försökt medel, i synnerhet af fattigt folk på landet. — Små- fåglar, t, ex. Steglitsor, fångas i slagburar med borrfrö, som de gerna äta. — Med borrar borttagas fläckar och upprifves loggen på kläde. Af blad och stielkar fås aska, hvaraf £ skall kunna bli pottaska. Tab. — a. ett af småblomstren. — b. fröet med fju- net. — c, ett blomfoderfjäll med sin krokiga spets, — d. blad; | | Ag | N AN N | ÖN SA NV NEN SS >> rn FS Pre SS EIA > Gå . AETHUSA CYNAPIUM. Vinn Persiusa. Glis. Åthäfva. — Hundepersille: Bladen äro likformiga. Blommorna sitta i pa- rasollställning och äro föga stråliga. Svepen (ett slags blomfoder) äro trebladiga och ned- hängande. Frön djupt strekade och eggfor- miga. Linn. Fl. Su. p. 92. Cl. 5. PEnTANDR. 2gyn. (Umbellata). — Liljebl. Sv. Fl. s. 122. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. (Parasollblommor). — Plenk Toxi- cologia etc. 8:o. Vienna, 1785. AEth, Cynap. — Retz. Fl. cec. s. 18. Vu Persilja vexer allmän i trädgårdar på fet och od- lad jord, och blommar i Juli eller Aug. månader. Roten varar blott ett år. Ju större likhet en giftig planta äger med en, som i dagligt bruk användes, ju angelägnare måste det vara, att fullkomligen känna ätminstone endera. Denna vextens blad, så väl som. hela örten, äro ganska lika med vanlig Persiljas (Apium petroselin.); men som bladen af denna äro något finare, till färgen ljusare och mera glänsande än den vanliga Persiljans blad, hvilka dessutom icke äro lik- formiga, utan vid roten olika med dem på stjelken, så kun- na de dock lätt åtskiljas. Denna, som kallas Glis af Schle- siska ordet Gleissen (glänsa), igenkännes äfven af sina tre- bladiga nedhängande svepen, (involucella, parasollblom- mornas blomfoderslag), af hvilka hvart blad är smalt, lan- settlikt och spetsigt. Stjelken är trind, föga strekad, nå. got grenig och bladig. Parasollställningen är utbredd el- ler vid, och sitter i slutet af stjelken. Blommorna äro små och hvita, Roten äger form af greniga persiljerötter, men är något hvitare. — Att örten och roten äro giftiga, hafvå misstag på denna i stället för persilja, nog ofta be- styrkt. Hos menniskor förorsakar dess bruk ett slags van- sinnighet eller galenskap, ofta med skratt förenadt, bjert- klappning, kräkning och diarré, sömn, och ofta döden. Såsom motgift nyttjas kräkmedel, och må försökas dels sy- ror, dels oljor, mjölk, simmiga soppor och dylikt. Den skall vara giftig för flera slags fåglar, och i synnerhet dödlig för gäss. Men åtskilliga fyrfotade djur, ibland hvilka näm- nas kaniner, skola icke lida deraf. Örten kokad i vatten färgar gult (Gärtner). Tab. — a- en blomma särskilt tecknad. — b. tvenne frön, hopsittande, ofvanifrån sedda. — c. tvenne frön, åt- skilda, i naturlig storlek. (Oe RTR RE BD ån F ANS FI 4 , N 1 6 Fi vv b : Ra TA CM > > > k 3 i a "+P a i - : i - AN ” > i > SÅ EU DPENBLTE PU ESEÄ RER Sn sä Oh » MR / a KR är ka ren AA BDVA Mn SN SERENA oe RR pie ST ke INLEDER NM Vä 47 Vv» + d E K sal bh | fran i tj än LJ SV Uta 1 AST wp ERA , FU 4 å 4 På ” / . A år 4 ; - é N [4 - Å Å - N | Få ” j FARM VE ' S 4 y MTI J é ' . , Å ; FE TELL CN ; , ja KR 84 pir F 4 dj K 4 FUCK S ' Då t + ; t = p ” gå vs i 65. GYROPHORA PUSTULATA. TuscHLAF. Tuschmossa. Sköldbladig, naflad, på undra sidan gropig, mörk; på den öfra bläddrig, grågrön, med svarta, platta fröredningsplättar. Linn. Fl. Su. p. 4235. Cl 24. CryrpTtoG. Alga. (Lichen pustulatus). — Lilj. Sv. Fl. s. 4353. Kl. 16. LÖNNGIFTE Alger. — Achar, Method. Li- chen. p. 85. — Ejusd. Licheén. univ. p. 226. Synops. p. 68. Westring i Vett. Akad. Handl, 1793. s. 42. (L. pustulatus). — Ejusd. Sv. Lafy. Färghist. 1 161. 13: Da nya väg, som den berömde Författaren till Lichens univers. banat bland en otalig mängd alster af egen natur i vextriket, skall utan tvifvel bidraga till deras lättare kän- nedom. Gyrophore, som vi på svenska kalla Nafvellaf- var , fordom sammanblandade under det vidlöftiga Lichen- namnet, utmärka sig genom en gemensam sköldlik form och central vidfästning, och för öfrigt medelst sitt så kal- lade partiela fröfäste, som är anvuxit, betäckt med en svart hinna, hvarunder en tät, kol-lik substans med knott- rig och merendels mångfållad disk (gyroso-plicatus). Tuschlafven är icke sällsam någon årstid på brantare bergssidor, vid hvilka han, medelst ett nafvellikt utskott (på undra sidan) fästes, men för öfrigt fri, kunde snart misstagas för svarta, ofta flera tum breda, hängande tra- sor, på öfra sidan liksom blåsiga och brända, i fuktigt till- stånd grågröna, beströdda här och der med ett svart stoft, som för det väpnade ögat visar små busklika utvexter, i klumpar sammangyttrade. På den undra sidan är Lafven öfverallt gropig och mörk, samt stötande något litet i blått. Fröplättarne sitta spridde mellan blåsorna på öfra sidan och äro helt svarta och platta, fastän fintknottrige, men sakna de fållar (gyri), som eljest förekomma hos alla andra arter af Nafvel-Lafvarne. Tuschlafven, så kallad för sin egenskap att genom ett slags tillredning ge en tuschlik färg, förtjenar äfven i an- nat afseende deras blick, som sköta hushållningen. Re- dan längre tid tillbaka har man i Småland känt sättet att medelst urin utdraga det sköna röda, nästan konsjonell- lika, färgämnet ur Lafven. K. Lifmedicus Westring har förbättrat denna metod, nemligen att genom osläckt kalk och salmiak, i vatten lagde till den pulveriserade Lafven 65. GYROPHORA PUSTULATA. samt passande värme, kunna fästa särskilta, i synnerhet röda färger på ylle och silke, och medelst olika tillbland- ningar och betningar erhålla mordoré, karmosin, gredelin; puce, violett, carmelit, ventre de biche, noisette, musc, olif, paille, m. fl., som af de å ofvan anförda ställe upp- gifna rön kan inhämtas. Ehuru vi hänvisa våra läsare till den citerade Färghistorien, må endast här nämnes, att de färger som "blifvit anförde, erhållas sålunda: att Lafven först blötes irent vatten ifrån några dagar till ett par veckor, i oli- ka värmegrad från solskensvärme till kokhetta.— Denna skilj- aktighet i tid och varmegrad gifver, jemte olika tillsatser af salter, syror, sprit och tenn-komposition de olika färger- na. Godset doppas antingen i kalia färgsoppan, eller ko- kas deri vid pass I eller hel timme. Tillsatsen af det salt (salpeter, lutsalt, koppar-vitriol), eller syra &c. som man valt till försöket, blandas i soppan antingen under blöt- ningen eller kokningen, innan färgningen sker. Tab. — a. en fröredningskropp, sedd från sidan, sit- tande på en af de upphöjda blåsorna. — b. en dylik, sedd ofvanifrån. -- c. en af de smärre fotlika utvexter, sedd ifrån sidan. Alla äro förstorade. — 1. är Lafvens öfra si- da. — 2. dess undra sida, på hvilken naflen, som svarar emot stjelk eller roten hos andra örter, sitter. 66. 66. CYNOSURUS-CEISTATUS: Kam-ExING: Axet är enkelt, jemnbredt och styft: småaxen skiftevis sittande, mest åt en sida och mång- blommiga. Blomskärmarne äro tvåsidigtpenn- taggade. Linn. Fl. Su. p. 29. Cl. 3. TrnrANDRIA agyn. — Liljebl. Sv. F1. s. 54. Kl. 35. TREMÄNNINGAR — Lostbom Diss. de Cult. prator. — Retz. F1. &ec. $. 204, — Rafns Bibl. 17. B. 4. h. s. 360. | SR till detta gräs är mångårig och trådig, såmt vexer ibland andra grässlag, i synnerhet på något fuktig och ler- aktig jordmån, ehuru den äfven kan trifvas på den sandiga. Dess blomningstid inträftar hos oss i Juli månad. Vid Cim- britshamn finnes den ganska allmän. Från en rot uppskjuta fera trinda strån, stundom + aln höga, upprättstående och bladiga. Dess blad äro sma- la, släta och ljusgröna. Blomskärmarne, merendels 3:ne under hvart småax, äro kamformiga, med tänder som på 2:ne sidor utgå. Den artförändring, som Raj anmärkt, med fyrkantigt strå och ax, torde varit monströs. -— Kam- exingen gifver ett mjukt och helsosamt foder för kreatu- ren, och i synnerhet för får, hvilkas kött deraf skall blif- va välsmakligt, hvarföre man anfört den ibland de gräs- slag, som kunna tjena till odling på ängarna. Men som det vexer glest, så bör det icke sås ensamt, utan i bland- ning med andra nyttiga fodervexter, t. ex. Ängkaflen (N:o 14), Ängkampen (N:o 23) m. fl. och samlas dess frö om hösten, då de äro mogna, samt utsås tillika med frön af nyssnåmda grässlag. När fröen äro mogna och torra, bö- ra de repas eller strykas af axen; dessa kunna ock afskä- ras, torkas och fröen sedan derur gnuggas. — Ehuru godt foder för Får, tror Stillingfleet likväl att ullen deraf för- sämras. Tab. — a. ett af småaxen med sina blommor. — b. pi- stillen med fruktämnet; — c. frö. — d. blomskärmen (bra- ctea) som är tvåsidigt pentaggad eller dubbelt kamformig. FR EEE da IRAN: 4 kull NR LG hd 7 Xx - - Fk YA så - VS + Oe » - > Ma LER ”t ; 4 v : - 5 ben bo 4 a » - ” hb - 4 - - 4 . L Fr k Å så I Sj a 3 = s å Lr 1 & — &x - ENN Vv t ss FY e - FR d | ; > ” - ve i sOR LE ÄLÄE 0 Viss I nökskua kr dad bardgårne 2 BURE (RN iB3le HA 18 JT JALLE: > THVRGONIAneN TS OTID SN ban Sex SK: Ax j Ek 34 STAN $ kran JAR mn PA Om Re BU ve tj KIRAN KENT ÅS > - a | No (sög ie 35 att RR Fr - Är ö . I $ 4 MN gr = ry 201 (RösT tå Bat SOT 7 1 aa ala 5 fö 8) bly JRR gal RO HO E . v 1 3 Ur Ar Shv: GTI SAR ; d i JET Ac a ' - NYA "Ul | - -= LJ 3 « Vifci 3 en) Ce = ? INN RT 0 3 FA AN NNE Laet BlDe Å NRA N PA TÄNERS Wå niså frida Hele ögsben Vän sned Il. fö E hästdi ” ki FIplon VY Ib enat ab vör - | VA god: Anu Å Äg 5 sa) ibvän bo) så 1 ort: AR INSER UR ANS ;J ; T ' i; ; K 3 EL - : Sön fe RIS RR Ty ! öd: ' yng ER iå Böer kr. FE LC ne frö NV , "bot skjudit SLA Adi, OVAN trials LETETE ? 5 Kär sö NAT VG AT Älerb BID 35 IRA NNyG SN Ae MT & i [| ; Fo ' vår NE. ( hed ” NV $ - . ta w va A få EV 4? i Usa dr dör EA ST Led alv ter tres at » : ji» -. + r - BN I på ” sen REN sagiggtst a Vb nr Fr fe , Mal FM HPI fo MSS ” HV FT udd L pb KE AE (er Mad UA 4 Md j FN . er. 3 NIT , C f p h > s rk Ad ' 4 4 f , » E G , ” | i ; 6 + - 3 hå + 3 , 2 i "5 ; ' . 5 i g Jen LE - ! . , Å vå å . é : . , NR . o- Å OR KE é - x 4 é Pa , 1 vr it - v | 4 y IA Lr vw 0 ' Y Yv , Si SR CS 67. CHELIDONIUM mMmaAJuUs: ÅLLMÄN KELIDON. Svalört. Sönnerdönnes. — Selido7is Seladon. Svalugräs. Öiengräs. På Finska: Påäsky- isenruolho. Blomskaften sitta i parasollställning. Blomfod- ret är tvåbladigt och affallande. - Fröhuset skidlikt, smalt och jemnbredt. 2 Linn. Fl. Su. p. 181. Ch. 13. POLYANDRIA rgyn. — Liljebl, Sv. El. 8, 213. Kl. 9. MÅNGMÄNNINGAR — Berlings Färgbok, Lund 8:0. s. 253. — Murr. App. Med. T. 2, p. 300, = Retz. El occi s. 161. — Pharm, Che- lidon, maj, Herba, Radix. Ideen blommar i Maj, Juni och Juli månader, har mångårig rot, och vexer allmän i skuggan på gräsvuxna ställen och vid gärdesgårdar. Bladen äro greniga, med breda och trubbiga småblad, hvarigenom denna skiljes ifrån en utländsk art (Chelid. tennifol.), som har smela spetsiga småblad eller Hikar. Med obehaglig lukt, besk skärpa och gul saft, som ses då stjelken afbrytes, och som envist fäster sig i huden på dem som vidröra den, igenkännes vexten såsom frisk; torkad, minskas skärpan och lukten försvinner. Roten är färsk bronröd, och torr svart, med egenskaper af örtstån- det, nemligen lösande och aKörande. Mot gulsot, som en tid fordrade gula botmedel, rekommenderade sig denna förnåmligast med färgen af sin saft. Den gafs till 2 drak- ma af roten i pulverform, eller nyttjades örten såsom 1té; Extrakt af örten, beredt med vin och inkokadt vid lindrig eld, torde vara bäst; dosis deraf är ett par skrupler, som lösas i destilleradt vatten. Dess bruk i flera veckor skall hafva gagnat i underlifvets förstoppningar, sega vätskor, blekpussighet och vattensot. Extraktet, löst i sjölöksättika (Acet. scillit.) har fått beröm i lungans förstoppningar, se- dan upphostningen börjat. Detta är Helmonts specificum, Efter kräkmedels bruk i frossor, skall saften till några drop- par, eller balf tésked i vin eller ättika, eller ock dekokt på roten, äfvensom roten i pulver till I drakma i ättika, intagen nyss före paroxysmens ankomst, hafva gagnat. Svet- ten, som derefter utbryter, bör noga underhållas. Medlet bar ock fått namn af Tysk Kina. Äfven podager och sten- plågor sägas hafva vikit för Kelidonens bruk: Man beröm- de länge saften emot hvarjehanda ögonsjukdomar; men 67. CHELIDONIUM MAJUS. dessas antal torde inskränka sig till dem endast, som ans gå fläckar på hornhinnan (pannus, macule corneie); en droppe af saften eller af extraktet till ett knappnålshuf- vuds storlek, insläppes i skadade ögat. Mot ref-örms-ut- slag, då felet är lokalt, kan saften utvertes nyttjas, så väl som emot mjuka vårtor, hvilka den bortfräter; Bladen skola rena och läka sår. — Etcmiiller rekommenderade saf- ten utvertes för ocedemateusa bensvullnader och med dekokt af rötterna tvättas i Krain rötsår hos hästar, då maskarne som kunna finnas i såren, tillika dö (Gertner.) — Bloms morna. besökas flitigt af bien; vaxet blir deraf citrongult' (Hagström.) — Till färgning på ylle säges vexten äfven kunna nyttjas. "Tab. — a. öppnadt blomfoder. — b. blomknopp. — e. skida. — d. förstoradt frö med sin krona eller krus, ET. : Sd RN RSA - iu "Ar ÅG V [Ö 4 J PEN ENA Q NA SA RR 68. UTRIPIECAT DIOICA BRrRÄN-NÄssLA. Nälla. Stora Nåter. — Stor brändhåäåtte. PTolanäsle. Nosle. På Finska : Nokkonen. Nukalat- nen. Polttava. Nupulkainen. Bladen äro aflångt hjertlika, sågtandade, spetsi- ga och emot hvarann sittande. Blomklasarne sitta parvis, eller 2 och 2 tillhopa: han- och hon-blomstren på särskilta stånd. Linn. Fl. Su. p. 337. Cl 21. MonoEcCiaA 4andr. — Liljebl. Sv. Fl. s. 69, Kl. 4. FYRMÄNNING, I:qvinn, — K. Vett. Ak. Handl. år 1747. s. 79. — 1774 s. 253. — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. år 1777 » Mars & 151, Mej s. 250, — Murr, App. Med. T. 4. p. 587. — Retz. Fl. oc. 8. 749 — P. Dallinger d. Kult. u. Benutz. d. grossen Nessel. — Nässlors Plant. och bergn. Stockh. 1776. — Pharm. Urtice Herba, Radix, Semina. Ce En odlade ställen, vid hus och vägar, åkerrenar och i- bland stenhögar vexa Brännässlor allmänna. Deras rot är mångårig, och frambringar blommor i Augusti månad. Vex- ten är, i afseende på blommorna ,: Zvåbyggare, d. ä. hon- blomstren, hvilka endast äro fruktbärande, finnas på sär- skilt örtstånd, och hanrblomstren på ett annat. . Denna har bladen mer aflånga, än etternässlan , som är mindre, mera ljusgrön, och har årig rot; men för öfrigt äro båda af nä- stan samma egenskaper i medicin. Bladens fina, styfva och genomskinliga hår förorsaka, genom sin retning, i hu- den en sveda, som kallas nässelbränning, och afhbjelpes med pästruken olja. Hvart och ett af dessa hår har vid basen en blåsa, fylld med vätska, som vid tryckning på blåsan kan uppstiga till spetsen af håret; och till följd af det, som vi, under sammansatta förstoringsglas, trott oss hafva utrönt, äro dessa spetsar verkligen täta eller solida, så att vätskan igenom dem icke kan utpressas, förrän spet- sen blifvit afbruten; bvilket, då det sker i huden, börjar retningen, som sedan ökas af den utpressade skarpa vät- skan, hvaraf svedan ech klådan uppkomma. Atskillige hat- va trott dessa hårspetsar vara öppna. Nässelkålens namn påminner om denna vextens första nytta om våren. Förtärd ymnigt, laxerar den lindrigt och drifver urin. Till boskapsfoder, då den bör skördas tre gånger årligen, är den ypperlig. och förtjenar att odlas på steniga, solrika ställen, hvilket sker med frön och röt- ter lika förmånligt. Man göder med ris eller halm, som om hösten utbredes öfver sådda och planterade stället, hvarest det får ruttna. Korna blifva af färskt eller torrt nässelfoder feta, mjölken och gräddan ökas, smöret får gul färg. Om hösten äro vanligen nässlor sträfva och fulla 68. URTICA DIOTCA: af| insekter, hvarföre de då mindre gerna förtäras sf bo: skapen: de äro ock då ofta skadliga. Kokhett vatten på torra nässlor, är som sörp för korna ganska nyttigt om vin- tern, Hästar må mycket väl af torra, malna nässelfrön, som i hafra eller på hackelse kunna gifvas till en näfve morgon och afton. Fåren nästan gödas öfver vintern med torrt nässelfoder. Höns värpa flitigare af frön eller af de- kokt på vexten. I bigårdar planteras den och afhåller gro- dor, som hindra svärmningen. — Den tjenar, såsom, lin och hampa, till tåg och väf, och torde hos oss göra sam- ma nytta som hampnässlan (Urt. cannab.) i Ryssland och Kina, hvarest kläder göras deraf, och ett slags halfsiden, hvars uppräaning är af nässeltågor. Till papper duga äf- ven nässlor. — Invertes bruket berömmes i åtskilliga slag af blodftlöden, t. ex. lifmoderns och blåsans , blodspottning, och äfven näsblod. Man har emot dem brukat nässelsaft till 2-4 uns om dagen, ensam eiler blandad med dekokt på Equisetum; äfven såsom dagligt underhåll, mjölk af kor, som endast blifvit fodrade med nässlor. Örten stött, eiler dess saft uppdrages i näsborrarna mot näsblod. — Stark dekokt på bladen, i flera veckor dagligen förtärd, säges hafva botat flygande giktvärk, hvartill dock Etter- nässlan (Urt. urens) allmännare lär användas. En nälve af rötterna, kokade i en kanna vatten, tills hälften återstår, hvaraf drickes ett par glas om dagen, säges hafva gagnat i nybörjad lungsot. Fröen, kokade i vatten eller mjölk, skola vara ett godt maskmedel. Blommor och frö torkade och gifne 1 drachm. i dosis, berömmer Lanettinz som ett verksamt medel mot elaka vexelfebrar. Utvertes piskas med friska nässlor, till dess buden blir röd, förlamade lem- mar, och fötterna vid uppstigen podager. Dylikt använ- dande af nässlor rekommenderas af somliga, då någon fal- lit i en dödlik slummer eller letargi och stark febersömns Också skall sammaj bruk af nässlor kunna återväcka en, under utsväfvande lefnadssätt, förlorad njutningsförmåga. — Med stark dekokt på rötterna färgas egg gula. I Mosk- wa har Kalagin funnit ett sätt att färga mörkgrönt med nässlor, hvarföre han erhållit publik belöning. — Af 4 skålps nässlor fås I skålp, pottaska. 5 Tab. — a. ett hänge (amentum) med honblomster. — b. ett förstoradt honblomster. — c. ett förstoradt frö. — ds förstoradt hanblomster med dess bägarelika håningshus. — e. förstoradt hår af dem, som göra nässelbränning, — f, ett dylikt med afhruten spets och utpressad vätska. NESS ETEDBARSEISR ER AR 69. TRIFOLIUM OFFICINALE, MELOTEN-KLÖFVER. JZonungsklöfver. Amur! På Finska Däsmän-rucho. Ortstjelken. är upprättvexande. Baljorna (frö- husen) hysa hvardera 1-2 frön, och äro knö- liga, nakna, spetsiga och sitta i klase. Linn. Fl. Su, p. 277. Cl. 19. Draperpns 10andr. (Trifol, Melilotus offi- cinalis). — Liljebl. Sv. Fl. s. 3528. Kl. 14.) Tvåx urLrE (Artklassen). — Murr, App. Med. T. 1. p. 384. — Jussieu Gen. Plant. 8:0. 1791. Pp» 392: (Melila- 1us officinalis.) — Retz. Fl. occ. s. 728. — K. V. A, Handl. 1764, $ 521: == Pharm. Meliloti Herha, Semina, Flores I lantan lär endast vara årig, fastän somlige tro att dess rot varat tvenne år. Den vexer vild på Öland, Gottland, i Vestergötland och Skåne, ofta alnshög och deröfver. På backar och något torra ställen trifves den bäst, och ut- spricka i Juli eller Aug. månader dess gula eller hvita blom- mor, Den sistnämde artförändringen bar gemenligen nå- got trädaktig stjelk och svagare lukt. Ehuru Melotenklöf- ver vexer vanligen upprätt, träffas den dock, fastän säl- .lan, med nedtill kull-liggande stjelk. Torkade vezten luktar starkare än den färska; den smakar något besk. I frön, som af misstag någon gång blifvit invertes gifna tillsammans med linfrö, lär finnas nå- gon skärpa, emedan de då skadade. Blommorna anses bättre än bladen. Invertes bruket af vexten såsom dekokt, i lifmoderns och urinblåsans sjukdomar, underlifvets kräm- por m. m. har blifvit aflagdt. Likväl kan den såsom la- vement brukas emot väderspänningar och kolik.: Utvertes, i form af torra eller våta omslag, eller som plåster, är det ett godt fördelande medel, att nyttja vid svullnader, t. ex. på nedra käkens körtlar och på den stora körteln, som ligger under och bakom örat. Meloten-plåster tillredes enklast af blommorna, torkade och i form af pulver, hvil- ket blandas med smält telg och vax, hvartill sättes litet harts, i proportion af den hårdhet man önskar. Om dets ta plåster blandas med så kalladt Spansk/lug-plåster (Empl e Canthar.), så minskas deraf svedan, då det lägges på huden. Vatten, som destilleras med örten, luktar nästan icke, men ökar lukten hos andra luktande ämnen, som dermed blandas. — Boskapen äter gerna denna så väl som andra klöfver- eller väplings-arter, och brukas derföre 69. TRIFOLIUM OFFICINALE, England, enligt Rajs uppgift, att så den och nyttja såsom foder; men mjölken skall deraf blifva osmaklig, i synner- hét om korna någon längre tid dermed fodras. — Genom sin starka lukt säges örten ibland kläder kunna afhålla och kanske fördrifva mal. Af stjelkarne skall kunna beredas garn, och blommorna pulveriserade brukas i Tyskland bland snus. ; Tab. — a. blomma, förstorad. — b. öppnad blomma, äfven förstorad. (Jemf. Nr. 15, Fum. sol.) — c. frö och fröhus, eller balja, hvilka i 6guren blifvit nog små. — d. den hvita artförändringen. »” så 3 1 4 j i ; ' | t HÅ M y 6 OR bä 14 P 1 un 2 K a AT 4) ov K N EE i 2 K oR SLS re 1 0 FR Ser NTE EN . i VAN > AE 2 lek I / b x 5 4 4 TA MR DD a s SRA NAR , [ 4 : i é a. a Vv 5 | i ; pF NT il r 70. EUPHORBIA HELIOSCOPIA. ALLMÄN EuroRB. Reformsgräs. RBäfmjölk. Mjölkörts Törel. På Finska: Tyränneste. Ortstjelken delar sig mest i 5 grenar, och des- se först i 3, och sist i 2. Bladen äro vigg- lika och sågtandade. Svepen äro omvändt egglormiga. Linn. Fl. Su. p. 162, Cl 11, DODECANDR, 3gyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 217. Kl. g. MåNGMÄNNINGAR. 3-3qvinn. — Retcz. Fl. cc, s, 246, == Murr. App. Med, T. 4, p. 102. — Pharm. Esule Herba Ika besynnerliga ljusgröna blommor med 4 helbrädda- de blomblad och 4 håningshus. framkomma i Juni och Juli månader, på årigt örtstånd, som vexer temligen allmänt på fet odlad jord, i kryddgårdar och dylikt. Roten är tappformig. Stjelken ofta nedtill grenig, och utgöres sedan perasollställningen vanligen först af 5 grenar, af hvilka hvardera ofta är delad 2 gånger i 3 och sist i 2 grenar. Bladen vetta med smala ändan emot stjelken, sitta skiftevis, äro glatta och åt yttra ändan trubbiga och fint sågtandade; Under blomningen uppskjuter, emellan håningsbusen, en- dast en eller annan ståndare i sender. Det tredubbla frö- huset (caps. tricocca) är slätt och glatt. Egentligen borde ej denna, utan Kärr-Euforben (Euph. palustr.), finnas på apoteken. Men som alla Euforber hy- sa en skarp, frätande, mjölkhvit saft, till egenskaperna nästan lika, så samlas den art, som lättast åtkommes, och af detta skäl brukas hos oss mest denna art, och förtjenar således sitt rum här. — Invertes är den ett häftigt laxer- medel, och således farligt; men kan, i brist af tjenligare medel, brukas i vattensot. I form af Extrakt gifves det i” stigande dosis, då man börjar med några gran. — Kan- hända skuile af denna och andra inhemska Euforb-arter, antingen genom stjelkens sårande, då den utrinnande saf- ien af solvärmen fick törka och stelna, eller igenom saf- tens utpressande och inkokning, kunna fås en hartslik mas- sa, liknande Gummi Euphorbii, som tages af Euphorb. of- ficin,, hvilken i synnerhet berömmes emot benröta, men är annars ett starkt gift, som blott deraf kan slutas, att om det såsom pulver strös i sängen, så är dess blotta vid- rörande vid huden tillräckligt, för att uppdraga den i små blåsor. — Allmännaste sättet att begagna Euforbsaften är 70. EUPHORBIA HELIOSCOPIA, att stryka den på ref-ormar, vårtor, liktornar, onda huf- vudsår , och äfven emot tandvärk. —- Kor och får, som äta denna ört, få deraf osmakligt kött, och dessutom gör den hos fåren stark utsot. Om saften blandas med mjölk, skall denna deraf få en rosenröd färg; annars kan med vexten sättas grön och genom längre kokning Aurora-färg på. ylle (Gartner). I Fl d. Wett. hämtas anledning till örtens en- vändbarhet i färgning derifrån, att den under torkning an- tagef blå färg. Tab. — a. blomma med fruktämnet ofvanföre. — b. fröhuset tvert afskurit. — c. frö. AT LOLIUM PERENNE. RENREPE. Repe. Råggräs. På Engelska Rycgrass. på Finska: Luste.. Axet borstfritt, med platta mångblommiga småax Linn. Fl. Su. p. 38. Cl. 5. TRiIANDRIA digyd. — Liljebl. Sv. Fl. s. 54. Kl. 3. TR EMÄNNINGAR. — Bergius Tal om Svenska Angskötseln 1789. — Retz, Fls ec. 421. — Hafns Bibl. 17. B. 4. h. Ti den afdelniogen af Gräsen, som äga egentligen ax, och -hvilkas blomster sitta inom särskilta svepelika tänder, utan skaft, radvis på det gemensamma fästet (rachis), bör Repet föras. Dess arter äga ett enblommigt blomfoder, in- om hvilket flera platta mångblommiga småax sitta tillsam- mans åt tvenne sidor, och ej allenast åt en, som på Exin- gen (Cynosurus). Renrepet , som Dioskorides, kanske för dess egenskap att af roten lätt föröka sig, kallade phenix, ger ifrån en i flera år uthållande, krypande och trådig rot, flera släta, ofta alnshöga- strån, nedtill något HER EoRn AE Deras le- der, omkring 8 till antalet, äro släta och icke sällan röd- letta. Axfästet blir ända till qvarters långt, likasom halft vridit med blommor utan borst, som deremot finnas hos Dårrepet (Lolium temulentum), hvilket utan tvifvel gifvit i England äfven åt detta, namn af Ryegrass, en ordvräng- ning af det franska Ivroye, eller rusgifvande ogräs, hvil- ken egenskap Renrepet icke äger. Äfven det engelska namnet, som man, okunnig om dess rätta ursprung, här- ledt ifrån Rye, råg, har likaså vållat den irringen hos oss, att kalla det Råggräs. Det är ibland de fleräriga grässlag, hvilkas kultur man mycket rekommenderat, och vexer på allt slags jordmån, i synnerhet der bördig lergrund finnes vid väger och re- nar. Fastän det kanske icke äger allt det som fordras hos ett ypperligt slag, bör det visserligen icke förkastas. Man har klagat deröfver, att man ofta- fått föga mer än ledful- la strån; men detta härkommer af ett högländt och torrt läge, då deremot på mindre torr och fetare ängsmark det äfven blir rätt bladrikt; och utländske landtbrukare beröm- ma det såsom mycket begärligt och födande för boskapen. Efter Ellis anvisning bör det sås om hösten på en kall och leraktig jordmån, der det sedan rotar sig i tjocka torf- vor. och uttränger gerna andra arter; äfven den dermed 71. LOLIUM PERENNE, besådda marken blir efteråt svår att uppköra. Öm våren uppkommer det tidigt, men fröna mogna sent. Som strån gerna blifva grofva, då de alldeles utvuxit, hvarigenom en del af höets fördelar förloras och kan vräkas af boskapen, bör det afslås genast efter det gått i lägg; hvilket bör iakt- tagas vid alla de grässlag, som med tiden ernå styfva stjel- kar. "Till vinnande af frö, kan en liten del lemnas oslagen. På fält, som man bestämmer till betesmark, förtjenar Renrepet för sin härdighet företrädet; men till besående af gräsplaner passar det icke för dess hastiga bladvext och de tätt efter hvarandra uppskjutande strån. Sechrank anser detta grässlag för ett osundt och dåligt foder, men Ri- chardson tvertom. Hästar äta det gerna, och må väl deraf. Vid Helsingborg har man bergat det flera gånger om året. Tab. — a. ett förstoradt småax. — b. ett fruktämne med 2 pistiller, 3 ståndare och håningsbus. NL Lr a | - > rr; i AR nr An - MYOSOTIS scorrioiprs. FÖR GÄT-MIG-EJ. Minnesblomma. — Forglem mig ikke. Skorpions-urt. Emalje- blomster. Jomfrue- solöye. På Tyska: Vergiss-mein-nicht. Bladen äro tunglika, i ändan något tjocka. Blomkronan är nästan platt, försedd med pip (skänkfat-lik) och har 5 urnypta flikar. Frön äro . släta. Linn. Flora Su. Pp. 56. Cl. 5. PENTANDBIA 1Igyn. — Ejusd. Ol och Gottl. Resa. Stockh. 1745. 8:0. 3. 355. — Liljebl. Sv. Fl. s. 835. Kl. 5. Fr m- MÄNN — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1785. Jan. s. 225.— Retz. Fl. &c.s. 464. fare RAINER OO, det är rigtigt, att efter otillräckliga skiljemärken vilja bestämma nya arter och öka botaniska namnlängden; så ger denna föränderliga planta dertill ypperlig anledning. Somlige Auktorer beskrifva såsom arter, andra såsom för- ändringar, tillkomna kanske endast af olika jordmån, 4 slags afvikelser. Också förekommer den på åker-renar, grushögar, i skugga och på våta ställen, större och min- dre till vexten, med styf eller slak stjelk, stundom luden , stundom slät och glatt, med mer och mindre breda blad, än med trubbigt, än med spetsigt, tillslutit eller utstående blomfoder. Den som vexer i kärr, eller vid källor, är störst och' mångårig, då deremot de öfrige förändringar- ne hafva årig rot; en omständighet, hvilken stadfästad ge- nom enstäldta försök, kan vara tillräcklig för att skilja dem i 2:ne arter, Originalet för bifogade figuren är tagit i kärr. — Hela sommaren finnes den i blomma. Örtstjel- ken är trind, grenig och bladig. Blomklasarne äro enkla, i slutet på stjelken, före utsprickningen (liksom hos flera af närgränsande slägten, t. ex. Heliotropium), tillbakaböjdt hoprullade , mångblommige, med blomstjelkar utan blom- skärmar. Blommorna hysa ståndarna gömda inom blom- Pipen; deras färg orobytes efter ålder, och är röd eller mer eller mindre högblå. ; Boskapen undviker att äta denna vext, och i synner- het den, som finnes På torra ställen. »; Linné anser så- som dödande för fåren, den på våt jordmån vexande, men tillägger, att orsaken dertill torde igenfinnas i ställeis na- tur der örten vuxit, emedan vexter blifva ofta skarpa och farliga, då de, i stället för torr, få fuktig jord. — Dess 72. MYOSOTIS SCORPIOIDES. örtblad, bultade och utvertes pålagda, sägas gagna mof rinnande ögon, då hetta och inflammation dertill är orsaå- ken. Mer egenskapen att, med ett involverande slemak- tigt ämne, minska verkan af något retande, och således lindra plågan, tillkommer äfven de flesta andra till denna flock (plante asperifoligx) hörande vexter. — Blommans täc- ka och oskyldiga utseende har troligen helgat henne åt minnet' af älskade förergål, och gifvit -henne det namn, hon sedan lång tid tillbaka haft, såsom sinnebild af ange- näma hågkomster. I älskarinnans hand har den ofta va- rit den blygsamma kärlekens första tolk, som förmodligen aldrig blifvit missförstådd. Denna plantas rättighet, att vara ett åt minnet af kärleken eller vänskapen helgadt of- fer , är utan tvifvel äldre än Penséens (pensez-å-moi, Vio- la 'tricol. N:o 44.), som äfven, ehuru hos oss mindre all- mänt, har fått samma betydelse. Åt Svenska Allmänheten meddelar Svenska Botaniken denna blomma, mera som ett säkert original till afteckning, än som en utvald nyttig ört, och har velat sluta sin första Tom med en: Förgät- mig - ej. i Tab. — a, en pistill med sina 4 nakna frön. — b. en ståndare. — c. en öppnad blomkrona. NB, Trenne Register samt Anmärkningar, hörande till denna första Tom , åtfölja detta häfte, : IFE LVALGYG : SPL FRI Me z | vid beskrifningen af nägra i denna Tom an förda vexter. — N. 2, TUSSILAGO FARFARA, Skreppe. Lerskreppe. Skrep. Hofgräs. På Finska: Yskaruoho. Retz. Fl. 0ec. 8. 741. För att bereda fnöske af rötterne, böra desse torkas, bultas och göras mjuka, och sedan man doppat dem i vatten, hvari salpeter blifvit upplöst, åter väl torkas, då de sålunda lutt- rade, fatta lätt eld. Tåb. vexten i naturlig storlek. -— a en strålblomma. b. en af dem på disken. Nr. 3. ÅNEMONE NEMOROSA. Luk. Hviteve. Fog- ningsblomma. —> Hvidvise. Hvidsimmer. Geitsimmer. Kvitsimmer. Sausimla. Betz. FI. oc. s. 47. Som såren vid utvertes bruk af örten t. ex. för ältan blifva svårläkte, bör vexten icke ligga länge på huden. Att om våren, så- SOm Ppreservatif emot frossa, äta rå hvitsippor, är en farlig osed; man har exempel på dem, som deraf svullnat, fått fläckar i huden, urinstämma , m. m, men genom kräkmedel, varma bad, olja, slemmiga soppor och; svettdrifvande me- del blifvit räddade. Tab. Hela vezten efter nat. — a. fruktfästet med pi- stiilerne; — b. en pistill. — c. en ståndare. NET 4: LEONTODON TARAXA CUM. Eggblomster. Munk- hufvud. — Troldkoneskoer. Hästblomster. På Finska: Woi- kaunu Porhopi, Hökkivillapå.: Retz. El. cec. s. 354. -Kor förtära denna vext särdeles om våren med begärlighet , och anses den att vara mjölkökande, samt kallas derföre på någ- ra ställen, mjölktistel, mjölkgräs. Tab Vexten i blomma och frö, efter nat. — a. en af de yttre blommorna. — hb. en af de inre. Nr. 5. PRIMULA VERS, Vxlägg. Käringtänder. Sem. pertupp. Hanekam, —- Yxlögg. Kusimmer. Kublomster. Ir mes blom. På Finska: Lehmåänkjeli , Orhinpäänruoho , Söpy- snäskukka. Retz. El. cec. s. 554. Tab. Hela örten äfven som a. blompipen hel. — b. densamma och — c. blomfodret längsefter Öppnade, i na- turlig storlek. NEO PARIS QVÄDRIFO LIA: — Solögon. Bjöndbär. Zrollbär. Lusebär. Räfbär. Svinbär. Firblad. Fintersto. EPILLÄGG Retz. Fl. cec. s. 488. Örtbladen, samlade före blomnings- tiden, torkade och sedan kokade i vatten, sätta gul färg på linne som förut är betadt i Alunvatten. Omogna bär ge grön färg åt miniatur-målare ; men roten så väl som bä- ren förorsaka, invertes tagne, kräkning och kolik; de döda äfven vissa djur, t. ex. höns. (Flora der Wetterau.) Tab. Örten, blommande, i nat. storlek. — a. en stån- dare. — b. pistillen. —- c. bäret på tvern afskurit. — d. ett frö. — e. ett sådant klufvit. | Nr. 16. FRAGARIA vESCA. Fig.a. b. en ståndare och en pistill i nat. storlek och förstorade. ; Nr. 20. SoLAnNuM DuLcamaARra. Fig. a. pistillen, — b. ståndarnes knappar hopsittande. — c. en bärklase. Nr. 21. HYOSCYAMUS NIGER. Fig. a. ett fröhus om- gifvit af blomfodret. — b. pistillen. — c. en ståndare. — d. ett fröhus med locket ofvanföre — i nat. storl. | Nr. 22. MENYANTHES TRIFOLIATA. Fig. a. blom- fodret. — b. pistillen. — c. en ståndare med en vidsittan- de flik af blomkronan. SYSTEMATISKT REGISTER Öfver de i Första Tomen af Svensk Botanik förekomman- de växter. Ordningen är efter Linnéska Systemet och 14:de edition. Cl. 2. DIANDRIA N:o 1. Pag. N:o.1.Pag. N:o 1. Pag. Daphne Mezereum, = 7-|Fumaria officinalis ÅR. Piogvicula vulgaris. 36. Paris quadrifolia. 6.|Lathyrus pratensis. 49. Anthoxanthum odorat. 11 Trifolium -(Melilotus) officinale. 69. Cl. 10. DE CANDRIA, Cl. 3. TrRiIANDRIA ILedum palustre, 18. å HÖ kö Cl. 10. SYNGENESIA. WValeriana officinalis. 25 ö Fr 27 9 e Se Phleum pratense. aAa NS AcatpsEllar 10 ILeontodon Taraxacum. 4s- 15. Cichorium Intybus. 6. Alopecurus pratensis.. 14-lO], rr. DonEcANnDRIAli. i ntybu 5 Aretium Lappa. 65. Tussilago Farfara. 2. Inula Helenium. 57: Poa aquatica. « 30. Dactylis glomerata. 32. Cynosurus cristatus. 66. Asarum europ&um,. 3iI. Fuphorbia helioscopia. 70. Festuca pratensis. 54. Matricaria Chamomilla. 50. Avena elatior. 48.) Cl. 12. IcoSANDRIA. Anthemås tinctoria. 62. Lolium perenne. 71-|Pyrus (Crategus) Aria. 45 Centaurea Cyanus. 52. Elymus arenarius. 60.lR.osa canina. 29. | Viola odorata. 8: Triticum repens. 38. IRubus arcticus. a6Å| — Itricolor. 44. Fragaria vesca. 16 Tormentilla erecta. 19 Cl. 20. GYNANDRIA. Cl. 5. PENTANDR IA. Myosotis scorpioides. 72. Calla palustris. 39: Primula veris. - Menyantihes trifoliata. 22. Datura Stramonium. 43: Hyoscyamus niger. 21. Solanum Dulcainara. 2320. — nigrum. 61. Ulmus campestris. 13: AFthusa Cynspium, «64. Cl. 13. POLYANDRIA. Chelidonium majus. 67. Tilia europasa. 40. Delphiniom Consolida, 58. Aconitum Napellus. 46 Anemone nemorosa. . 3. Ranunculus Ficaria. 17. Cl. 21. MONOECIA: Urtica dioica. 68. Cl. 24. CR YPTOGAMIA. Polypodium vulgare. 37. Aspidium (Polypod.) Fi- Sambucus nigra. 305 CI. 14. DIBYNAMIA:, lix Mas. SE. Lamium album. ”" 55 Lycopodium clavatum.5g. Cl. 6. HEXANDRIA. (Linnea borealis. 1.3 Cetraria islandica. 34. Gyrophora (Lichen) pustulata. s Cenomyce rangiferina. 47. Merulius ( Agaricus) cantharellus. 28, Convallaria majalis. 6. — Polygonatum. 41. Berberis vulgaris. 24. Cl. 15. TEPRADYNAMTIA, Isatis tinctoria. 35. Cl. 8. OCTANDRIA, Cl. 17, DIA DELPDIA Fuamaria fabacea (bul- Vaccinium Oxycoccos. 12. | bosse var. LINN.) 15. Erica vulgaris, 55: REGISTER Öfver de 12 första Häften, som utgöra Första Tomen af Svensk Botanik. A. Aromatisk lukt. 31. A Arum. 39. cetosella ( Oxalis). Sid. ell. |Asal, Asald. 45. Nro. 10. Acetosell salt. s. ell. N. 10. Achor. 44. ACONITUM NAPELLUS. 46. — Cammarum, neomont. et tauricum. 46. Adstringerande. 22. AETHUsSA CYNAPIUM. 64. ÅSARUM EUROPAEUM. JE. Asperifolie (planta). 72. Aspidium 37. |Aspiorum (Polypod. ol.) Firix > Mas. 51. — — Filix foemina. 514 ÅVENA ELATIOR. 48. Axelbär. 45. Afförande medel. 6. 7. 13. 22.|Axelträ. 45. 24KOT:104: J0- AZ AG OL. 63. 64. 67. 68. 70. Afmagring ( emot). 34. Agarici. 28. AGARICUS CANTHARELLUS. 28. Agerbär. 26. Alkalier. 8. Alléer. 13. Alléluja. 10. ALLMÄN ÉEUFORB. 70. — - KELDon. 67. ÅLM. 13. ÅLOPECURUS PRATENSIS. 14. Ammenkängäs. 63. Amur. 69. Andedrägt (svår). -7. 20. ,Andtäppa. 2. 7. 20. ÅNEMONE NEMOROSA. 3. Angina. 18: Anis (likt). 5. Ansigte (friskt) 7. AnTtacMIs Cotula. 50. SS nobilis. 50. FN TINCTORIA. 62. ÅNTHOXANTHUM ODORATUM. 11. Antidot, se Motgift, Aphis. 13. Aphte. 8. Apium petroselinum. 64, APTIEKS - FUMAR. 42. = KONALERIANS (203 Aquileger. 8. AÅRCTIUM LAPPA. 63. Aria (Pyrus I, Crateg.) 45, Aristolochia fabacea. 15. Axing. 389. B. Backbär. 16. Bad. I. Barbrogräs. 50. Bardana. 63. Barnpsjukdomar. 8. 12. 44, 59. Barnsängssjukdomar. 63. Bedegvar. 29. Benhinna (uppdrifv.) 7. Benknölar. 46. Ben (uppdrifna). 46. Benröta. 15. 70. Bensår. 16. 20. Benvärk. 20. Benvärksgrås. I. DERBERIS. 24: -- VULGARIS. 24. Bergsöta, 37. Betesmark. 71. Bett (rasande djurs). 7. Bi. 19. 40:18092 'Bicornes (plantee). 53. Bigårdar (frias fr. grodor). 68. Binnikemask. 16. 51. Bjondbär, 6. Bladlöss. 13. — (fördrifvas). 33. Blekpussighet. 42. 67. Bleksot (hos unga frunt.) 57. Blind gyllenåder. 21. BLINnDNÄSSLA. 55. Blodflöd. 19. 21. 22. 55. 68 1 REGISTER; Blodig urin (hos boskap). 3. Blodkräkning. 7. 59. Blodrenande dekokt. 37. 38. BrLODROTSÖRT. 19. cl Blodspottning. 21. 53. 59. 68. Blomhölster. (spatha). 39. | Blyfärg. 44- Blykolik. 25. Blåbinkegräs. 56. Blå färg. 35. 44. 52. 58. Blågubbar. 52. Blåhvissil. 44. Blåklett. 52. BLÅKLINT. 52. Blåkorn. 52. Biålackor. 44. Blånad med svulst. 44. Blåsigt utslag. 44. Brå STORMHATT. 46. Blått Bläck. 538. Bläck (svart). 19. Bläckfläckar (uttagas). 10. Bläken. 22. Bockblad. 22. 41. Bockskägg. 41. Boletus edulis. 28. BorM-ÖRT. 21. extrekt — olja — plåster — salfva, 21.| Bombyx graminis. 14. Borrar. 63. Borstar. 53. Boskaps-ohyra. 18. Botaniskt ur. 59. | Botmedel, se sjukd:s namn. | Brandgult, på läder. 24. Bromus littoreus. 54. Brun färg. 353. 34. 35. 44: Bräken. '37. 51. BaÄN-NASSLA. 68. Brännsäår. 40. Brännvin. 4. 5.8. 9.'38. 45. Bröd, se Nödbrödsämn. | Bröstsjukdom. 2. 7. 8. 16. SON 34. 37: 46. 57. 68. Burrer. 63. : Buskar. 7. 12. 18. 20. 24. 27.| 20: '33. 59. Busklocke, 51. Buskvioler, 8. Bustelyng. 53: Buxbom (liknande). 33. Bylung. 53. Båtsmans mössa. 52. Bärvatten. 52. Bärvin. 26. C. Caladium. 39. Calcatrippa. 59. CALLA PALUSTRIS. 39. Cantharellus (Merulius). 28. Caprifoliernas familj. I. Cardialgie. Casse-lunette. 52. Catalepsia. 25. CENOMYCE RANGIFERINA. 47. CETRARIA ISLANDICA. 34. (analys deraf ib.). CENTAUREA CYANUS. 52. Chsmomilla (Matricar). 50. Nostras,. 50. CHANTERELLE. 8. CHBELIDONIDM MaJus. 67. — minus 17. Chokolad. 40. CicHoriumM IntyBUs. 56. CicorI. 56. Cirrhi. 49. Citronsyra (liknande) 10. 12. 24. 29. Coccognidii semina. 7. sjukdomar. 3. 19. 22. Conium maculatum.: 46. Conserva Ros. r. 29. Consolida (Delphin.) 58. 'regalis. 58. CONVALLARIA MAJALIS. 9. POLYGONATUNM, 41. Corydalis. 15. Corymbus. 40. Crategus Aria. 45. Fennica. 45. Cremor tartari. 10, Crusta lactea. 44. Cyani flores. 52. Cyma Blomknippe. Liu. Cynapium (AEtihusa). 64. Cynips Rose. 29. Cynosbatos fruct. 29. CYNOSURUS CRISTATUS. 60. 4 RECISTER: D. !Esula. 970: Etternässla. 68. DACTYLIS GLOMERATA. 32. Euforb (allmän). 70: Dag och Nat. 44. EUPHORBIA HELIOSCOPIA. 70. Danssjuka, 25. — palustris. 70. DarrnE MeEzeREOM. 7. « TExing. 32. DaATURA STRAMONIUM,. 45. Daubrändhät. 55. FE. DeLremistom ConsoLnina 58. Dekokt (blir röd). 40. i Fageblomma. 3. Den lyse dag o. mörke nat. 44. Faliandesot. 9. 21. 25. 40. 43. Dentition (svår). 59. | Ar Desmanslik lukt. 11. — på vin. |Fanering. 24. JA i Farfara (Fussilago). 2. Destillera brännvin. 45. Farrenkraut. 51. Di (ökas hos ammor). 53. |Feberdryck. 1. 2. 12. 24. 26. Diabetes. 22, Feber (hetsig). 10. 24. Diarré. 7. 16. 24. 34. 61. 64. FEsTUCA PRATENSIS. 54. Diken. 53. Fetma (onaturl. hos häst.) 21. Dioica (Urtica). 68. Fetnacke. 36. Diskblomster. 52. FeETtÖRT. 36. Dolor post part. 50. Ficaria (Ranunculus). 17. Dragmedel. 3. 7. 17. 70: Filicis radix. 51. Dricka. 5. 18. 22. 45. 51. 53. Finnar. 44. Drifhus. 4. Finnmarksbär. 26. Drifvande. 8. Firblad. 6. Dulcamara (Solanum). 20. Fiskkrokar. 53. Dyneskräppor. 63. Fjällsjuka. 13. Dysenteria. 19. Fiejegräs. 30. Då55: Fiugor (spanska). 3. Därrepe. 71. Fluss (hals). 33. Deann-n -ruoho. 69. Flussen (hvita). 55. Där. 55: Flygsand hämmas. 60. Däsmän -ruoho. 6g. I Fläck på ögat. 4. 67. Dödande våxter, se Giftiga. Flåckar på kläde borttag. 63. Döfhet. 7. 31. FLÄDER. 33. Dölfvande (nerf). 9. ar. — mos — olja — spiri- tus — vatten — vin 12 — ättika, 33. Flädermöss (fångas). 63. Efterbärkar. 50. |Enöske, 2. Elvekonge. 30. Foderväxter för boskap och ELyYMUS ARENARIUS, GOs hästar. 11. .19. 14: A2.120- Emaljeblomster. 72. 30, 32. J4. 90: 40: 47. 49: Emnlision. 8. 49. 51. 54. 56. 60. 68. 69. Engekjempe. 23. 71. Engelskt Porter. 22; — för får, getter och svin. Engelsöt. 37. II. 18. 32. 34. 40. 47. 48. Enula 57. 49. 54. 60. 66. 68. ERICA VULGARIS. $3. Fomari. 42. Essentia Aconiti. 46: Forglem mig ikke, 72: Bssing. 33. Fotbad. 50. nn R ECISTER: RR FRAGARIA Vesca: 16. - 6. — collina. 16. Frisel. 16. Galenskap. 21. 25. 45. 64; Fromental. 48. Gallgräs. 15. 42. =. Frontinjack (likt). 33. | Gallgjukae. 10. Frossan. 3. 7. 9. 19. 22. 31.'Garfning. 19. 53. 46. 50. 67. i Gedaklöf. 22. Fruktträd (förvar. för mask) |Geitskjörp. 41: 33. 'Geitsimmer. 3. Fruktsamt tillstånd (skadligt i) Geitsklauf. 22. ANNO: Gelé. 12. 24. 459. Frukttäcke. 51. Getklöfning. 22. Frumari. 42. Getpors. 18. Fräknar borttagas. 3. Getrams. 41. Fräta huden. 39. Giftiga växter: Fulbom, 33. — för Menniskor. 7. 20s Fulslag. 61. 21. 43. 46. 64. Får 36. 46. 72. Fumarawu bullbosa. 15. | Gäss. 64. CRV. KD: — — =. FABACKA. 15. — Hundar. 7. 203 = tSFlallert. "1597 — Höns. 21. 61. — = OFFICINALIS. 42. — Påråglar. 33. — solida, 15. — Råttor. 21. 46. Fyrverkeri. 59. — Svin. 61. 406. Fåälfötter. 2. — Vargar. 7. Fårsjukdomar: skabb. 57. — Änder. 61. -— tvinsot. 22. > |Gikt:y7. 16:20. 21. 22.378 = utsot. 56+-70.] 44. 46. 51. 59. 63. 68. -— vattensjuk, 53. Gigals ärter. 49. Får-ull skadas. 63, | Gjedeklöf. 22. Färg (blå). 44. 52. 58. 59. |Glis. 64. — (blyfärg på ylle). 44. Gliseblad. 9. Färg (gul på egg — grön). 9 |Graminis rad. 38. 68. Graune. 53. (högröd). 62. 65. Gredelin,..65. + (på linne). 33. 62. [CESkSane or 51. (på läder). 19. 24. Gronoviuns. I. (silke). 62. 63. Grusplågor. - 63. (träd), 52. 65. Gryn. 29. 690. (ylle). 34 35. 44. 62. 65. Grå fare. 44. Färgföraändring. 8. [Gräs tr. 143 23:130: 1:92. IG: Färgeräs. 62, | £49..54; 00. 66. 71 FÄRGKULLOR. 62. Gräsblommas delar. 14, Färgvexter. 9.. 19. 24. 33. SKAR ramen 14. 35- 36. 44. 52. 59.162. 65. |Grön färg. 9. 24. 44. 5& SEE 67-100: Grönsaker. 17. Fördelsnde. 21. 33. 69. Grönt-molfor. 51. FörGAT - MIG > EJ. 72, i Gröt. 34. Förlamade lemmar. 68. Guajecum. 25. — muskiar. 25. » |Gubbtänder. 49. Förstoppaingar. 39. 51. 56.67. | Gul färg. 9 24. 44. 62. 653 j Gullvifva. 5. TE = REGISTER. Gulsot. 4 10. 20. 42. 56. 57.|Hundexing. 32. Gummi Euphorbii. 70. 'Hundvioler. 5. Gurgling. 19. Huulrod. 19. Gyllenådern (blinda). 21. 22./Hvetregn. 17. 43: 1005 IHvidmosse. 47. GyroeHoRrA PUSTULATA. 65. = |Hvidsimmer. 3. Gyrophor&. 65. Hvidvise. 3. Gäss 64. Hvita flussen. 55. Gökblomma. 5. — Klockor, I. Gökmat. 10. — Kryddor. 50. Göper. 29. | Hvithverf. 3. | Hvitkokning. 12. H. |Hvitkullor. 50. Hvitrot. 38. ; Hackhosta. 21. Hvitsipra. 3. (farlig att äta). H:ematuri. 19. : Hvit svulst. 7. Hafregräs. 43. Hvitögat. 4. Haisewa nukuleinen. 55. Hydatides. 34. Halfsiden. 68. Hyld, Hyildeträ. 33. Healsbrånad. 18. Hyll. 33. Halstluss 18. 33. HvyoscYAMUS NIGER. 2!. Halskörtel. 17. 18. Hysteri. 25. 50. Halssjuka. 18: 33. Hållbär. 6. Hanblom. 51. Håll och styng. 33. 63. Hanekam. 5. ; Hålnatte. 55. Hansletsgräs. 61. i Hålsrot. 57. Harsyra. 10. I Håning. 40. 53. Harväpling. 10. I Häningklöfver. 69. Hår, färgas gula. 36. Haröron. 9. Hällbär. 20. Hasselört. 31. Hedemossa. 34. | Härklägg. 63. Heilsöte. 37. | Hästar. 21. 31. Hejsipuu. 33. I Hästblomster,. 4. Helioscopia (Euphorbia). 790. Hästnors-'ÖRT. 2. Hemicrania. 25. |Hättebär. 16. Hemorroider. 17. 21. 43. 49. Höftbär, 27. 46. 63. I Höns. 21. 335. 693. Hetsig feber. 40. Hönsabele. 21. Hicka (långvarig). 21. Hirrenjuuri. 57. ETS a Hjertklappning. 21. 50. 64. | Hosta. - 2. 7. 8 21. 33. 44. Jaiava. 13. 46. 57. Jammes söster. 53. Hudens krämpor. 42. 44. Ichtyosis. 13. Hudlöshet. 59. 63. Jegge. 132. Hufvudsår (onda). 18. 44. 70. Jernört. 56. Hulvnudvärk. 9. 18. 21. 25. 31. Iglegräs. 22. 61. Imarti. 37. Hulluruoho. 21. Indigo -beredning. 35. Humla. (likt) 18. 22. 51. 53.|Indusium. 51. Hundears (ras.) bett. 7. Inflammation. 490. Hundepersille. 64. |Infusion. 10. 42. 50. REGISTER. be] Kjukstbast, 7: Kjusbas. 7. Kjusved. 7. Klint. 52. Klockor (hvica). 1: Klojäske. 51. Insockring. 29. | Klongeriistorn. 29: Inuzna HeLEniumM. 57. Johannis blommor. 62. Johanexenkukka. 50. Jomfrue Solöye. 72. Jordbär. 16. Jord (fet) blir mager. 53 Jordgubbar. 16. Jordrök. 42. Jordröks -saft. 4. Jordvallar. 53. Iris HAorentina. 8. IsATIS TINCTORIA. 35: ISLANDS - LAF. 34. ; Islannin - Jäkälä. 34. Juft (rysk) på läder 189. Klunger. 29. Klåda i huden. 44. Klåegräs. I. Klädesborrar. 63. Klädesviskor. 53. Klöfving. 22. KNYLHAFRA. 49:e Knäsvulst. 63. Koiran -kieli. 9: Jungfru Marias Nycklar. 5. |Kol (att rita med). 40: Juglon. 29. Koisonpuu. 20. Jänexen käpälä. 190, Kolik. 6. 7. 21. 25. 50. 53; Jäske. 51. 69. Jättegrö. 30: Koller. 31. Komposition, 62: KE. Komenteblomster. 50s Konserf. 42. Kaffe. 4. 56: Konsjonell- lik. 65. Kaflegräs. 14: Konvulsioner. G. 21 Kalfmossa. 59. Korgar. 20. 53. Kalfrefvor. 59. Korsbläcker,. 22. KaAMExXxING. 60. Korsnäta. 55. Kamfertlik mässa, 57. Kragefod. 59. Kamelblom. 50. Krampkolik. 6; KaAMILL- ÖRT. 50, Krass. 22. Kaneiva. 53. Krokar (fisk-) 53; Kangas-jäkälä. 34. Krutberedning. 40; Kaniner. 64. Kryddor (hvita). 503 KanTtiIG KONvALL. 41: Kryddpåsar. 50. KARDBORFAR. 63. Krågehit. 59. Kargas-kanerva. 53. Krågefod. 59. Karjan-ruoho. 25. Krågefodmoor. 59: Karmelit. 34. 65. Kråkfot. 22. Karmosi. 65. Kråkört. 36. Karpalo, 12. Kräfta. 7. 22. 61, 63. Kassevia. 30. Kräkmedel. 8. 20. 22. 31. 507 Kavaljers- paroll. 4, 61. i Kelidon (allmän). 67. Kublomster. 5. Kerskål. 17. Kumesblom. 5. Kikhosta. 6. 7. 18. Kusimmer. 5. Kina. (lik). 50. Kvitsimmer. 3. Kipplyng. 20. Kylande. 10. II. 12. 16. 29: Kivitbast. 7. Kylande pulver. 10. Kjempegräs, 23: Kål. 17. (fredas för mask.) 33. fr MM 8 REGISTER. KÄLRANUNKEL. 197. ILogg på kläde. 63. Kälblomster. 3. LOLIUM PERENNE. J[. KÄLLERHALS-BUSKE. '7. I — temulentum. 71. Källsprång (utvisande). 2. Luder. 46. Kärleksvil:a. 43, ; 'Luhdikka. 26. Körtelsjnkdomar. 2. 4. 7. 25. Lujula. 10. 42. 43. 46. 55. iLukttuppor. 50. Kött (förvar. emot röta). 34. |LUKT- VIOLER. 3. — osmakligt. 70. Lammer. 18. jLungsot. 16. 20. 34. 67. 68. 1. | (skadligt i). 22. Lusteldar. 59. Lackmus. 44. Luuseblad. 60: Ladich. 12. Luusebaår. 6. Lakrits (lik'). 37. Iuusgräs. 59. Lamhet. 25. 53 68. Lutsalt. 8. LaAmMiuM ALBUM. 53. LyCOPODIUM CLAVATUM. 59. LATHYRUS PRATENSIS. 49. Lyng. 53. Laureola. 7. Lysehat. 56: Lavement. 8. 50. Läderberedning. 19. 53. Laxermedel. 6. 7. 8& 13: 20.!/Läder (brandgult). 24. 22. 24. 31. 33. 36 69. 70. — (grönt). 24. LECIDEA PUSTULATA. 659. — (rödt). 19. LFEDUM PALUSTRE. 18. Lärvenäjnuri. 19. Ledvärk. 1. 46. Fäskande. 10. 12. Lefversjukdomar. 21. 38. 42.|LÖK-FUMAR. 15. Lehmänkieli. 9. Lökranunkel. 17. | Lejontand. 4. Lösande. 4. 8. 16. 37. 42. 56. LEONTODON TARAXACUM. 4: 63. 67. Lepra. 13. Löss (dödas). 36. Lerskräppe. 2. Lesken lehti. 2. M. Letargi. 68. Letblomster. 62. Maan muurama. 26. LiCHEN ISLANDICUS. 34. — päkkänä. 17; Lichen pustulatus. 45. Madrasser. 51. 53. — —— RHANGIFERINUS. 47. Mage (svag). 21. 57. Liktornar. 70. Magstärkande. 22. 42, 57. Liliam Convallium. 9. Majtiajnen. 4. Liljekovalje. 9. Meal. tt. 18. 25. 69. LiLLEKONVALL. 9. Mandelolja (lik). 40. Limonad. 10. Mandsrod. 69. LiND. 40. Manna, 13. LinnAEA BOREALIS. I. Mansikka. 16. LINNES-ÖRT. I, pj Marias Nycklar. 5. Linnirad. 40. Mariebregne. 37. Linnonamherne. 42. Marislegräs, Å Linolja (förfalskas). 33. Martof (polsk). 21. 59. Ljung. 53. | Mass. 22. Lochiorum fHuxus. 63. Maskar. 12. 15. 22. 25. 50. Loenkrågelod. 59: 51. 57. 68. REGISTER Maskmedel. 12. 15.051. 68: Maskmjöl. 59. Mask på träd. 33. MASsKROS- ÖRT. 4. Matsmältning. 57. Mattegräs. 59. MaATTELUMMER. 59. Matledsbuske. 20. MaäTRICARIA CHAMOMILLA. 50. Mattor. 40. 59. Meliiotus officinalis , 69. MELOTEN - KLÖFVER. 69. Meloten - plåster. 69. Melur. Go. i Menstrua. 15. 20. MENYANTHES, TRIFOLIATA. 22. MERULIUS CANTARELLUS. 28. Mesimarja. 26. Mezereum (Daphne). 7. Migrän. 25. 46. Missebröd. 39. Missne. 22. 39. Mjöikskorf. 44. Myjölkstockning. 43. Mjöikvass. 30. 5 Mjölkökande. 4. 30. 50. 53. Mjölkört. 70, Mordoré. 653. Morfoorblom. Mo- ris. 53. Maos. 33. 45. Mossar. 34. 47. 39. 65. Motgift. 21. 43. 64. Mundskolrod, 19, Munkekrone. 50, Munkhbusfvud. 4. Murje. 12. Muscus clavatus. 59. islendicus, 34. Musk färg. 65. Muusrumpe. 14. MYOosoTIs SCORBPIOIDES. ”2. Myrkräkling. 53. M-nadsrening, se Regler. 51. Mångåriga Växter. 1..2. 3. 4. 5. 6. 8 g. 10. it: 14 35. 9 30. 31. 32.36. 37. 58 39) 41. 46. 48. 49.51. 53: 54. 55. 57. 59. 60. 62. 66. 67. 69. 71. ; Måss. 39. I Mäkivehka: 41. Mälkekors. Feitgräs, 36. Märket. 31. 44. Mäåän makiainen, 37. Möja. 17. N. Nafvellalvar: 65. Napelius (Aconitum). 21. 43. 6 Narkotisk vext. 61. Nearislegräs. I. Natsvälfve. 10. Naitvärk. 7. Nejkon. 16. Nerfdöfvande, 9. ar. 25. INerfsjuka. 21. Njuapeklong. 29. Njupetorn. 29. Njursten. 4. 8. 34. 50. 693. Noisette. 65. Nokkonen. 68. Noretlegräs. I. Norrisle grass. 1. Nosle. 68. Noufferska maskmedlet, 51. Nyckelblomster. 5. Nynipuu. 40. Nyper. Nyperoser. 29. NYPONPUSKE. 29. Nyspulver. &. 31. Nälia. 68. Näsblod. 638. |Näsiänmarja. 7. Nässeibranna. 68. Nässelfoder. 68. Nässelfrö. 52. 68. Nässelkål. 68. Näter (stora). 68. INödbrödsämne. 9. 15. 17. 22. 34. 37. 38. 39. 40. 41. 45, 49. 59; 60. OC 16. 17. 18. 22. 23. 25. 26. Ofruktsamhet hos qvinn. 50. 10 REGISTER. Ohyra. 18. — dufvors. 33. — |Pisenlit. 4. Olanninjuuri. 57. Pleuritis spuria. 33: Olif - färg. 65. Plica polonica, 21. 59: Olja. 33. 40. Plister. 55. Oljämne. 28. Plåster. 21. 55. 69: Omslag. 1. 7. 8. 21. 40. 41.!|POA AQUATICA. 30. 44..46. 50. 53. 69. Podager. 16. 21. 40. 46. 53. Onani, se Svaghet (allmän). 63. 67. 68. Onanism. 50. Pollutiones nocturngs., 16. 50. Onda sår. 3. 44. 50. 70. Polska martofvan. 21. 59. Onoclea Struthiopteris, 51. |POLYPODIUM VULGARE. 37. Oovgisthotonos. 25. — Filix mas. 51. Opium (bättre än). 21: &+ — — foemina. 51. Orchard grass. 31. Poiystichum. 537. Orjantappura, 29. Porter (likt). 22. Ormbett. 7. Potentillslägtet. 19. Ormbunke.' 51. Potpourri. 29. 52. Pottaska. 68. Prebenk. 51. PRIMULA VERIS. 5. Provinsbuske. 29. Pteris aquilina. 51. Puce färg. 65. Puder. 39. — till piller. 59. Pulvis Aconiti. 46. Pundear- päå-ruoho. Punsch. 24. Pale. 50. 52. 632, PYROLA UMBELLATA. 27. Ormbär. 6. 20. Paljegult.. 65. = ÅRMA. 45. Orrhenpåäänruoho. 5. ÖOxALIS ÅCETOSELLA. 10: OxEL. 45. Oxelrönn. 45. ÖNLAGG. 5. Oxycoccos (Vaccin.) 12. PE: Palsternackrot (lik). 21: — intermedia Erh. 45. Papilienace& plante. 49. Påfåglar (dö). 33. Papper: 7. 60. Päskyisen- ruoho. 67. Paralysis. 5.725. 69. Parasoliblomma. 64. 70. Paris QUADRIFOLIA. Ö. Parmelize. 65. Pastel. 35. Q Qvesved. 20. Qvicka. 353. Patellule. 65. Qvicketaa. 38. Pejpot..55: QVICKHVETE. 383. Pengeblad. I. | Qvickrot. 38. Penséer. 44. 72. Qvikku. 383. Persilja (vild). 64. Qvitmosse. 47. Pestmedel. 57. Qväfvas af bosta. 44. Peuran hejnä 47. —jäkkälä. 47. — "1 samels47s BR = TTvelika, 22: - PHLEUM PRATENSE. 23. Raumus. 24. Phihbisis tuberculosa. 34. Radaket. 22, PinGUICULA VULGARIS. 36. laite. 59. Pinnule. 61. Ranunculus albus. 3. Pipnässla. 55. |Rauunculus bulbosus. 17. RECISTER:; RawnuncuLus FicARIA. 17. flammula. - sceleratus. 17. Rasande hund. bett. 7. Raseri. 21. 43. Raygrass. 71. Raygräs, franskt. 48. Ref. 50. IS Röd färg. 19. 62. 65. Rödsot. 3. 18. 19. 34. 50: Röta. 10. 16. 34. 53, Röte. 33. Rötfeber. 10. 24. Rötsår. 24. 50. 61. 67: S. Ref-ormar. 7. 20. 22. 42. 44. 63; 67: 70: Ref-orms-gräs. 70. Saffian (grönt; gult). 24: Sal acetoseila, 10. Regler. 15. 20. 25. 57. 58. 34.1 Salfva. HE glo Regnblad. 10. Renar (rendjur). 47. Rendyrsmosse. 47. RENMossa. 47. RENBEPE. 71. Rep. 40. 53. 68. Repe. 71. Retlighet i nervsyst. 25. — hos vexter. 24. Sallat. 4. 5. 10. 20. 33. 53. 56. 63. SAMBUCUS NIGRA. 33. Sammandragande. 19. 22s Banidhafra. 60. é Sauna-kukkainen. 50. Sausimla, 3. Scariose squamea. 50. Scirrer. 21. 46. Reumatism, I. 7. 20. 21. 27. Scutellé, 65. 33. 44.-46. 69: Reverjamme. 59. Ridderinkannus. 58. RIDDERSPORRE. 55. Ritkol. 40. Rob. 29. Bofdjur dödas. 46. Rognasald. 45. Rootqvikke. 38. Rosa CaNINA. 20. Rosen. 20. 22. 44. Rosengryn. 29. Rosenröd färg. 70. Rosenvatten. ig. 29. Rosling. 53. Rasmearinus sylvestris. 18. Rotterumpe. 23. Runus ARCTICUS. 26. Ruggräs. 66. Runcinatum folium. 4. Rutto-juuri. 25. RyLögi. 27. R7steblom. 51. Råggras. 14. 71. Råttor. 21. 46. Räfbåär. 6 RBäfnmjölk. 70. läve. 59 Rödbär. 16. ;Selidon. 67. Seljapuu. 33. Seljesaid. 45. Senapsdeg. 17. Senors förkortning. i Serpigo. 44. Sigillum Salomonis. 41. Sufver (bergfint). 12. Silfversjudnirg. 12. Silke (färgas). 62. joinikukka. 52. Sinnessvaghet. 16. 25. Sirilrod. 37. Sjukinoblom. 44. Sjörng. 60. Skabb, 20. 42. 44. 63. 57. ISkallnacke. 4. ; Skarlakansfeber. I. Skateblomster. 44. Skingraås. 38 Skjörpgräs. 41. Skorf. 44. 51. joFaNprens Urk. AZ: Skratt (sardoniskt). 21. 64: Skrep, Skreppe. I. Skrifbläck (biått). 58: ISkroder. 2. 55. Skräp. 2 Skugga (skadlig). 33. 12 RrCIisTER. Skärpa i huden. 44. Stipler (stipulee). 49: Skönhetemedel (farligt). 7. |Stockad mjölk. 21. Skörbjugg. 10. 17. 20. 22. 37.|Stora näter. 68. 42. 63. Storbrändhätte. 68. Slag. 5. 8. 46. Stormhatt (blå). 46. Slapphet. 19. 34: [Stramonium. 43. Slembosta. 7. Strande'm. 60. Slemåmne. 13. 34. 40. 4t. 72.|Strandhafra. 60. Slimgräs. 36. Strandråg. 60. Slummer (dödl:t). 68. Stranguri. 59. SMULTRON-ÖRTs 16. Struma. 17. Smör (gult). 63. i Strut-onockel. 51; — (osmaki.). 40. Strypsjuka. 18. Substitut för kaffe. 29. Sudenmarja. 6. Sudensilma. 6. Suokanerva. 13. Suonpursu, 189. i Svaghet. 50. Solbränna. 3. Solögon. 6. Sorbus hybrida. 45. Spansk fluga. 3. Sparris (likt). 41. 63. Spasmer. 25. 40. Spenat (likt). 13. 17. ISvalgets hopsaörpning. 43. Spenbölder. 21, Svalugräs. 67. Spertälska, 13. 19. 42 Anm. |Svalört. 07: SPIKKLUBB- ÖRT. 43. [Svamp i hus: 10: Spina ventosa. 45. [= Jatbrata. 20; Spiritus ell. Sprit. 9. 33. 49. |Svart bläck. 19. SQVATTRAM. 13. SVART SOLAN. OL. Smörblommor. 17. FÖR 12. Smörblomster, 4. Strålblomster, 50. 52. 57. Snus. 9: 31. 69. Strö under kreatur. 53. Snytterbär. 16. Styfhet i lederna. 21. 25. 46: Sockersyra. 10: Styfmorsblomma. 44. Soda. 19. Styggräs. 21. SOLANUM DULCAMARA. 20; Stygn i bröstet. 6. 63. — lignosum. 20. Stämgräs. 25. — =” NIGRUM. GI. Stärkande medel. 42. Sqväkra. 18. St. Johannis blommor. 62. St. Viti dans. 25. 43. Starr. 46. Steglitsor fångas. 63. Sten i blåsan, 595. — i njuren. 4. 8. 16. 50. 63 |Svullnader. 20. 25. 44. 46. 69. Stenplågor. 59. STENSÖTA. 37. Stensötrod. 57. Sterilitas foemin. 50. Stifmoor. 44. Svepe (involucr.) 64. Svettdrifvande. 6. 7. 31. 32. Ö-00- ISvin (dödas). 43. 61. ISvinbär. 6. Svindel. 5. 9. 25 6t. — af halskörtlarne. 139. Svulähat. 44. Sylt. 12. 24. 26. 29. 57. 'SVyra. 3. IO. 12, Sysselrod. 57. Stift (stylus). 49. Sår (elaka). 3. 7. 16. 17. 19. Stillande medel. 40. 20. 22. 36. 44. 50. 61. 63. Stingar. 55. 67. Stinkgräs. 21. — läkande. 13 15. 56.58.61: REGISTER. 13 Såra spenar hos kor. 36. Trifolium aquaticum. 22. Sängkläder för giktsjuka, 51. — fibrinam — palu- Söfgräs. 21. dosum. 22. Sömngifvande. 5. 8. 21. 46.| — :Melilotus officin. 69. 61. 64. — OFFICINALE. Ö9. Sömntorn. 29. TRITICUM REPENS. 33. Sönnerdönnes. 67. 5 Troldbär. 6. SÖTBESK SOLAN. 20. Troldkonerskoer. 4. Sötblomster. 50. Trollbär. 20. 61. TROLLBÄRS - ÖRT. 6. T. Trumsjuka. 30. Trångbröstighet. 46. 57. Tachnas. 53. Träd. 13. 40. 45. Taggäple. 43. — för ängar. 13. Tahkiainen 63. Träjon. 37. Tektäckning. 53. 30. Tränjon. 12. Tandkött (blöd.) 19. Tungspea (slapp). 19. Tandvärk. 21. 70. I'Tunnbröd. 41. Taraxacum (Leontodon). 4. |TuscHr.ar — mossa: 65. Te. 1. .2. 16. 20. 22. 33. 40.| TussiLAGo FARFARA. 2. 42. Tusvedd. 7. Tepperod. 19. Tvinsot hos får. 22. Testikel (hård vener.). 7. - |Tvåbyggare. 68. Tidbast. 7. | Tvål. 51. TiLta EUROPAEA. 40. Tvååriga vexter. 21. 35. 63. Tillerod.: ig. 69. Tilmantille. 19. Tyräneste. 70. Timotei gräs. 23. Tyrä-ruvoho. I. Timvisare (botanisk). 56. i Tysvedd. 7. Tinea capitis. 3. 44. Tåg. 40. 53. 68. Tivedd. 7. Täggräs. 35. Tivelbast. 7. Tander (lösa). 19. Tobak (att blanda med). 2.!Tätgräs. 36. 532. 55. —Schneeberger, 31. Tätmjölk. 35. Tolanäsle. 68. , Tättegräs. 36. Tolfmansrod. 19. ITötlor. 63. Tonnorbär: 12. Törel. 70. Tonnorgran. 12. Törne. 29. TORMENTILLA ERECTA. 19. Törnrosbuske (vild). 29. — officinalis. 19. Tornriis. 29. | VW: TForrvärk, 1. Torrvärks - ört. 1. ULmMmus CAMPESTRI3. 13. Torskblad. 22. Underlifvets sjukdomer. 4. 58. Torsken. 8. 24. 67. 69 Tranbärs håning. 12, : Upphostning (afstannad). 21. TRANBÄRS - VEXT. 12. 30: Tranjuter. 12. jUppkastning (krikning). 10. TREFÄRGAD ViIOL. 44. | 50-100; Trejon. 5t. Uppmjukande. 8. 21. 4t. Se TREJON-FRÄKEN, DI. Omslag. 14 R ECISTER. Urindrifvande. 3. 4. 29. 31.) Viola hirta. 3. 58.61. 69: — ODORATA. 8. Urinstämma. 8. 21. — - TRICOLOR, 44. Ursinnighet. 18. Violett. 65. UgrTIcA Dproica,. 68. | Viol-lukt. 8. Utslags sjukdom. 1. 4. 7. 13.| Violrot (Iris florent.) 8. 15. 22. 33. 42. 44. 45. 57.) Violsirap. 8. 63. — förfalskas. 8. Viote. 47. V. Vispmossa. 39. Vili (St.) dans. 25. 43. VaccinNtIum ÖxycocGos. 12. = |Vivang. 20. Vaid. 35. | Vnohenkukka. 3. (VALERIANA OFPFICINALIS. 25. | VårsrRoDD. IIS Värfrossa. 22. Vårhane. 10, Vårtor. 67. 70. Väderdelande. 40. 50. 69. Val 08: Vägglöss. 18. 46. Vägvårda. 56. Välting. 34. 38. 47. Vaän-.ört: 25. — — sylvestris I. minor, 25, Valkeat juuset. 38. Vargar (dödas). 7. Vari (finnar). 44. Varsankavio. 2. Vattenblåsor. 34. VATTENKLÖRFVER. 22. Vattensjuka hos tår. 53. 2 ängar. 14. 23. 30. Vattenskräck. 43. - Värk i halsen. 18. Vattensot. 4. 31. 33. 67. 70.|Värkstillande. 5. 8 21. 27. iVehka. 39. 40: 43. 50: 61.09 VEJDE. 35. Vätskors hindrade omlopp. 4. Velamsrot. 25. Vendningsrod. 25. W. Veneriska sår. 7. 20. 44. 46.| =— isjuka. 44; | Wbite swelling. Venerisk testikel (hård). 7. |Wiesen Fuchssehwanz, 14. Ventre de biche. 63. Vergiss mein nicht. 72. NI Vesca (Fragaria). 16. | Vexelfeber. 63. lYmpning. 45. Vexter för vattensjuka ängar. Yrsel. 19. 15. 21. 39. 14. 23. 30. : Yököin-lehti. 36. Vial. 49. Oo Vikon. 25. Ne Vinp Persiua. 64. Vild Rosmarin. 18. |ÅxKegRbÄRs-ÖRT. 26. Villbär. 20. |åkerkjempe. 23. Vill 5526100:109; lÅkerrosor. 52. Vindgräs. I. (Akerrök. 15. 42: Vinsten. 12. 'Akersissel. 42. Vinstens-syra. 10, ÅLANDS -ROT. 57: Vintergrön. 27. Åriga vexter. 42. 43. 44, 50. Vintermärke. 39: > 52. 56. 58: 61. 64. 70: Vintersto. 6. Athäfva. 64. VIOLA canina. 9. BCE GT SMER: Å. Ägg färgas gula, 68. Akta Violer. 8. Ältfrossa. 3. Ältgräs. Sh ÅNGKAFLE. 14. ÄNGKAMPE. 29. ÅNGS - LATYB. 49. ÅNGS - SVINGEL. 54. Artklassens karakter. 15. I | Ateved. (idiRagga Avroot. 38. KO: dö: &. iÖgonfluss och sjukd. 4. 6. Te 25! 52: 59:50: 50.1 07- 72. Öjengräs. 67. ÖL 22. 53.— rusgifvande. 43. Öppnande medel. 37. IRL Mk i MYR I New York Botanical Garden Libra