SN from S ay) j [örn QAR RID AN id 3 iB 5 IS » Så - » N=8=B) CE 5 my de KC st nd ih > CA W-GILSON- Invit -. oOV 4 af 1 1 PN Ö SVENSK BOTANIK, UTGIEVEN AF J. W. PALMSTRUCH, =—3 MED TEXT FÖRFATTAD 4 AF C. QUENSEL.. hil. och Med. Doktor, Prof. i Medic. och Farm.; Lärare i Kemin och EE FN vid K. Krigs-Akad. på Carlberg, Ledam. af K. Vett. och Vitterb, Samb,i Göteh., samt Intend, vid EK. Yett. Ak. Museum. ani RI e Å FJERDE BANDET, LIBRARY REPET SSR NEW YORK BOTAN? GAR! IDA TTDTESTSRNICAES ERA ERA VISSTE ENE TESEN AA Med Konungens nådigste Privilegiam. — won STOCKHOLM, Tryckt hos CARL DELÉN, 1805. FRNYND ER RAG ERE or PER EF s- TT. PINUS Annies. GrRaANn. På Finska: Kuusi. Barren äro ensama, släta, spetsiga, hoptryckta, på båda sidor nästan kölformiga och sitta mest åt o2:ne motsatta sidor. Kottarna bli nedhän- gande, äro aflånga med platta ovala fjäll, som 1 kanten äro vågiga och ojemna. Linn. Fl. Sv. p. 345. Cl. 21. MonoEeciA, monad. Lilj. Sv. Fl. s. 310. Kl. 13. SamK uULLE. Barrträd med syllika blad. K. Vett. Ak. Handl 1751. s. 190. Murr. App. Med. Tom. 1. p. 27. Saml. af Hush. och an- dra Rön 5:te styck. s. 85. Leche om vilda Trän och Busk, planters 1791. p. 28. Roth. Hnsh. Mag. s. 138: Pharm. Abietis Turiones» Coni, Resina. Gran växer helst på något fuktig jord, och tillhör såsom ett allmänt trädslag , utgörande stora skogar, nordens klimat. Vid pass 40 mil norr om Torneå upphör det likväl att växa; men Tall har jag funnit ännu 10 mil längre i norr. Gran blommar i Maj eller Juni, på samma sätt som Tall (n:o gi), och skall, af dessa trädarters frömjöl, kunna beredas godt vax. Med fröen af mogna Grankottar fortplantas trädet bäst; de sås om våren eller hösten och täckas med barr och mossa, som qvarhåller fuktigheten. De som äro yngre än 4 år kunna flyttas; äldre Granar äro kinkigare. Man har försökt att ympa utländska barrträd på våra inhemska arter, men oftast förgäfves; tidigt om våren, innan hartsaktiga vätskorna hunnit komma i betyd- lig rörelse, skall det likväl stundom ha låtit sig göra. Efter jordmånens beskaffenhet och olika läge, varierar Gran till växt och utseende, och har man deraf namnen Gårgran, Margran, Håänggran, Myrgran m. m. En egen art har naturen frambragt genom parning emellan Tall och Gran; af båda äger således detta barrträd (Pin. bybrida) egenskaper och utseende, samt förekommer på åtskilliga ställen i Sverige; vid landsvägen mellan Gefle och Torneå har jag träffat det på flera ställen. Naturil. Örtflocken kallas Barrträd (pl:a Coniferee). Lyckligt vis är detta allmänt växande trädslag i många afseenden nyttigt. Hvad rummet här tillåter skall kortli- gen anmärkas. Unga skotten om våren kunna brukas såsom Tallstrunt (n:o 91), men torde dertill vara något sämre. Al friskt granris tillika med barren och malen säd, beredes genom destillation Spiritus, som liknar Ungerskt vatten. Engelsmännens Sprucebeer beredes af ett Barrträd som liknar Gran; qvistar och barr kokas tillika med hafre, silas och blandas med litet socker och vin: lemnas sedan att jäsa och skall brukas i N. Amerika med fördel mot skörbjugg. Dylikt torde af Gran lika godt kunna erhållas. 217: Pinus ABirs3. Om sättet att bereda Grandricka kan läsas i Perl; 45. Handl. 1751. s. 190. Att boskapen äter granris är allmänt bekant; vid infallande foderbrist är det således för många orter en god tillflykt. Somliga hästar äta om vintern gerna hackadt färskt Granris med påströdd malen Säd. Granris ger god lukt i rum; lägges på bottnen i drifbänkar och på vägar der jorden är lerig. Granbarr förqväfver gräsväxten, liksom Tallbarr, i synnerhet när årligen nya barr tillkomma. Garn eller Lärft, som skall blekas, kokas med granris på botten i grytan, hvarigenorn det blir starkare och äfven hvitt. I nyss skuten villebråd stoppas Granris med fördel; men färsk fisk blir deraf osmaklig. — Barken brukas till taktäckning, men tål ej solsken. I Jemtland beredas dermed skinn, som af köld och vatten icke bli styfva; brukas äfven vid Garfverier; den lägges på botten i tjärgropar att hindra tjärans mnedträn- gande i jorden och leda den till kärlet, hvari den samlass Fiskredskap färgas dermed mörka och vinna deraf styrkas sSafver användes i sädesbrist till bröd (n:o 91). Kottarne färga brunt då godset kokas i sönderstötta kottar och vatten, samt sedan i stark lut, helst af Björkaska. Kådan renas genom kokning i vatten och kopparkettel, samt PE genom linne, och tros af somliga utgöra det så allade Burgunderbecket, som är hvitt, gult eller brunt, men som troligare erhålles af Lärkgranen (Pin. Larix). Om virättika tillslås och kokningen fortsättes till massan är torr, fås kolofonium eller harts. Så kallad Tuggkåda, som i trakten af Dalarna allmänt brukas, är Grankåda; tug- gad fäster den tänderna, renar tandköttet, framlockar saliven och förekommer skörbjugg. På Apoteken använ- des Grankåda i plåster. Den nyttjas äfven till tvål (Sv. B. 'Tom. 2. Till. s. xm.), samt att blanda i talg till ljus, som dock röka och måste derföre brukas på ställen der röken ej skadar. Zeden, som af fuktighet och torrka ändras, användes såsom hvitare än af Tall, till golftiljor; äfven vill åtskilliga Musikaliska instrumenter ; Lapparne göra deraf sina lätta , men svaga båtar; tunnstaf af Gran till silltunnor skall ej så lätt som de af Ek utsläppa sill-laken. I eldstäder äro grenarne bättre än stammen; de spraka dock, och gifva ringa varme. Kolen räknas bland de sämsta, men fatta lätt eld. Granrötter tjena i stället för . band, tåg eller vidjor: de-finare till korgar och flätade arbeten, som mest Lappar förfärdiga. Långa smala Granar eller större trädens grenar nyttjas till tunnband, spaljer, hummelstänger m. m. Trädet brukas i trädgårdar, till häckar och prydnader, De som växa vid Tegelbruk skola enligt Znndbergs anmärkning af röken blifva täta och i synnerhet tjenliga att klippa. k Tab. — fig, a. b. 2:ne honfjäll med fruktämnen. — e. ståndare. — d. ett frömjölskorn ; alla förstorade. — 6 2:0e frö i nat. storlek. hd VR j gera 6 ; si pd | SE ind ; FA SN s ee Me Nr FRV i 2108. ASPERULA ODOoRrATA; MyssizrörtT. Luktmadra. Myskemadra. Mysika.; Stjelken är rak, enkel och slät. Bladen, mest 7-8 i hvar krans, äro lansettlika och i kanten sträfva. Blomvippans stjelkar ofta 2delade. Frukten är sträfhårig. Linn. Fl). Sv. p. 42. Cl. 4. TETRANDER,. 1:gyn. Lilj. Sv. FI. s. 61. FYRMÄNN. I:Qvinn. Murr. App. Med. T. 1. p. 574. Pharm. Malrisylve 1. Hepatice stellate Herb a. ma P: skuggrika ställen i skogarna växer Myssian allmån på mångårig krypande rot och blommar om våren i Maj eller Juni. Flera upprättväxande stjelkar uppskjuta från samma rot; deras blad sitta i krans kring stjelken och vanligast 8, men äfven mindre eller Hera till antalet. Blomvippan i toppen är mest 2 eller 3delad med hvita välluktande blommor. Myssieslägtet igenkännes med sin trattlika blomma , bestående af ett enda blomblad, och sittande öfver fruktämnet, som får vid sin mognad 2 klot- formiga frö. Dess naturl. öriflock har fått namn af stjern- formiga växter (pl:&e stellate), emedan bladen formera liksom en stjerna eller krans kring stjelken. Örten torkad luktar starkare än förut och likt Melo- tenklöfver (n:o 69) eller Vårbrodd, (n:o 11), hvarföre den brukas att lägga bland kläder, i afsigt att fördrifva mal. På vin och dricka skall den sätta god smak och vara uppmuntrande. Det hör äfven till växtens historia, att den varit ansedd gagnelig mot fel och förstoppningar i lefvern, hudens krämpor samt utropad mot Vattenskräck , orsakad af rasande djurs bett. Men dessa uppgifter, jem- förda med vår tids kännedom om växternas kraft och sjukdomars natur, påminna om forntidens lättrogenhet och huru mycket man nu för tiden med skäl tviflar på de verkningar, som till sina orsaker ej äro analoga med dem vi förut med full visshet känna. Också brukas Myssia aldrig, eller åtminstone högst sällan, på Apoteken. Tab. — fig. a. öppnad blomma, med synliga ståndare. = b. fruktämne med pistill och märke; båda förstorade: — cc fröhus. — d. frö; båda i naturlig storlek, las 108 i rs sålt i , v SS UuRPEbN Hr AIIWVP del [SRA 210. CHIRONIA CENTAURIUW. (Gentiana Centaurium LiNN) ÄLLMÄN GENTIAN. Årun. Tusengyllen. Gentian. På Finska: Randa-Sappi. Örtstjelkens blomvippa är mest 2delad. Bladen, som sitta mot hvarann, äro äggformigt lansett- lika. Blomman är 5delad och Blomfodret kortare än blompipen. Linn. F1. Su. p. 84. Cl. 5. PEN TANDE. 2:gyn. (Gent. Centaur.) Lilj. Sv. Fl. s. 107. Kl. 5. FEMMÄNN. 2:qvinn. (Gent, Cent.) Murr. App. Med. I. 2. pe. 18. Pharm. Centaurii minor. Herba J. Summitates, DA ört räknades förr till Gentianslägtet , men nästan alla nyare Örtgranskare hafva skilt den derifrån. Dess slägtkarakter är att ha trattlik blomma eller rättare blom- ma med pip och platta blomflikar. Ståndarna sitta fästade vid blompipen; deras knappar blifva efter befrödningen spiralformiga; pistillens styl är något nedböjd och märket 2klufvet ; frukten formeras inom blomfodret, har 2 rum för frö och inböjda valvIer eller skal. Växten har äfven . i anseende till pistillens 2klufna märke, blifvit förd till den afdelning i 5:te Klassen, som har 2 pistiller; men egentligen har den blott en pistill. Gentian-slägtet skiljer sig från Chironia hufvudsakligen genom ett 2-skaligt fröhus med ett rum och ståndarknappar, som ej blifva vridne i spiralform, samt 2 pistiller. — Allmänna Gentianen växer mindre sällsynt vid hafs-stränderna i Upland, på Gottland , i Skåne o. fl. städes; har liten, årig och grenig rot, meå högst + alns lång rak stjelk, som är 4kantig , sällan mo: roten grenig. Bladen sakna stjelkar, äro helbräddade, glatta och mest 3ådriga. Blomvippans grenar dela sig merendels i 2 och 2, ha upprätta högröda blommor, som utspricka i Juli och finnas i solskensväder utbredda. Blom- flikarne äro 5, oftast något konkava. Blomfodret är 5kan- tigt, till hälften 5-klufvit med spetsiga flikar, som äro dubbelt kortare än blompipen och sitta tätt intill den, Det 2klufna märket slutas med en liten knapp. Naturl, örtflock. kallas växter med hjulformig blomma (pl:&e ro- tace:e). Man har funnit en artförändring med alldeles hvita blommor. + 210: CHiRONIA CENTAURIUM, Läkare hafva tillskrifvit denna ärt många egenskaper, af hvilka en del äro mindre pålitliga. Här må det vara nog att anmärka dess bäska natur och deraf följande stär- kande egenskap, hvilken dock egentligen finnes i sjelfva örten, mera än i blomvippan. Örten liknar mycket till sin kraft och verkan Gul Gentian (Gent. lutea) och som der tillika är allmännare och lättare att erhålla, bör den icke lemnas utan uppmärksamhet. Cullen berömmer den såsom ett bland de bästa inhemska stärkande medel. Såsom Té, Dekokt eller Extrakt brukas den vanligast emot svag mage, mjeltsjuka, gikt, nyssbörjad vattensot, frossor m. ms Utvertes till omslag på elaka pip- eller rötsår är växten re- nande och befordrar läkningen, samt brukas till tvätrning mot skabb och sår i hufvudet, hvarvid den äfven skall döda ohyra. Hos distillerade vattnet har dSpielman funnit em tydlig äcklig lukt och skarp smak, hvarföre det torde icke vara alldeles overksamt. Extraktet beredt med vatten eller med någon tillsats af spiritus, anses bäst i Medicinskt afseende och är dosis deraf 5 till 1 drakma eller deröfver och i förening, efter afsigten , med andra medikamenters Dr. Jahn anser denna Gentian till sin verkan lik Karde- benedict, och tillägger att den är lindrigt stärkande och upplösande; men att den i afseende på andra bäska kraf- tigare medel kunde umbäras på Apoteken. Tab. — fig. a. ståndare med sin spiralvridna knapp; — b. öppnad blomma, så att ståndare och pistillen synåss — c fruktämne med pistill och märke; alla förstorades å RO ; 3 LÄR 2 > q | + an / é 4 ; z Av, if MN h å a I | I 4 i H a Nv ot ? JA Al å ” [| N På i s fé | é : | å å hå j NE | V SKR , "TN ' 220. ORCHIS Mascuras. TiDiG RÖD OrRxKis. Jungfru Marias hand ... röst ..s rock. På FE. Johannexen-kämmen. Marian-kämmen. Rötterna äro ägglika. Blomläppen är nästan 4flikig och i kanten ojemn; de öfriga blom- bladen äro äggformiga, och de på sidorna till- bakaböjda. Linn. Fl. Sus p. 310. Cl. 20. GYNANDRIA. 2:andr. Lilj. Sv. Fl s. 255, Kl. 10. TvårtYDIGE. enqvinn. Murr. App: Med. Tom. 5. p. 278. Tillochs Philos. Magaz. Vol. 18. N:o 70. p- 158. On the prepar., cults and use of the Orchis root, by Percival: K. Vett. Ak. Handl. 1786: Thunb. 1800. Swartz. K. Patr. S. Hush. J. 1786. Febr. Pharm. Rad. Salep 1. Salab. | TA igenkänmes med en gapande blomma, för= sedd med ett sporrlikt håningshus; och Klassen utmärker sig med ståndarne fästade på pistillen. Utom Cypripedie> slägtet, hafva alla de öfrige Orkis-växterna (pl:e Or- ehidee) endast en ståndare, lvars knapp, förenad med pistillens öfra del, öppnas framtill och har 2 aflångar rum, ur hvilka frömjölet kommer. Orkisarternas frömjöl (pollen) har liksom en egen liten stjelk, livarigenom hvart fröstoft BRar sitt fäste; men dessa fröstoft äro än-samman- hängande såsom en kedja, än liggande lösa såsom vanligt mom ståndarknappens rum. Frörjöls partiklarna i Orkis- slägtet likna äggformiga blåsor, fyllda med en klibbig vätska. I anseende till fröredningen äro Orkisväxterna;, "enligt de af Prof. O. Swartz, m. fl. uppgifna grunder, rättast att anse som Monandrister. Denna art har mång- årig rot, växer i Sveriges sydligare orter på ängar och i skogar, samt blommar i Juni. Rötterna äro stora och icke fingerlikt delade; en ny bildas för hvar sommar ock den årsgamla dör bort. Stjelken är trind, högst 5 aln lång, med bredt lansettlika blad, som vid basen såsom: slidor omfatta stjelken och äro glänsande samt mer eler mindre rödfläckiga. Blomaxet har många blommor, med lansettlika, korta och färgade (icke gröna) blomskärmar. Sporren är något litet uppåt böjd, lika lång med frukt- ämnet. Nedersta blombladet (labium), hvarvid sporrem sitter, är nedhängande, vid basen hvitt med röda punk- ter, 4klufvet i kanten så att sidoflikarne äro störst; al de öfriga blombladen äro de 2 inre liksom sammanhän= gande, med det öfra, som sitter bakåt och bilda en hjelnr (galea), som gör blomman liksom gapande (ringens). Frö- mjölsmassorna äro gula och gömda inom de blåaktiga hyl- sorna på hannknappens främre del. — Roten låter ogerna flytta sig, om icke värtiden., då. jordtorfyan, hvari 2920. OrcHis MASCULA. den växer får medfölja; ännu svårare fortplantas Orkis- arterne med frö. Ordet Salep, som på Apoteken tillägges rötter af Or- kis-slägtet, betyder hos Perser och Turkar det samma som Orc/tis, och har afseende på rotens figur och egen- skap att 2:ne växa bredvid hvarann. Den rätta Saleproten kommer från Persien, hämtad som nan tror af denna, men ofta af flera andra ÖOrkisarter. Lika god kan den erhållas af våra inhemska.' När frukten börjat mogna och sijelken vissnar, uppgrälfvas rötterna, af hvilka den fri- ska endast bibehålles samt antingen skrapas eller med groft linne i vatten aftorkas, så att yttre huden borttages; derpå läggas de några timmar i kallt vatten och kokas sedan något litet, samt slutligen torkas, uppträdda på trådar, i torr och varm luft. De blifva då halfgenomskin- liga och likna horn. Salep från Orienten pulveriserad, löses till största delen i varmt vatten och fordras blott £ uns af pulvret till 2 librer vatten, för att deraf erhålla ett tjockt och stadigt gelé; för smakens skull kan tilläggas kryddor, socker, vin, citron m. m. I Orienten hålles den i stort värde och brukas vid måltider samt medtages på resor såsom ett uppfriskande födande ämne; man hål- ler före att den hos mankönet väcker begär till vissa njutningar och brukas dertill följande blandning: i 3 librer mjölk kokas 1 drakma Salep med tillsats af något kanel, kryddneglikor och ingefära. Osäkert år emedlertid om Saleproten eller kryddorna mest verka; men svårligen lär kunna nekas att Saleproten, så väl som alla starkt födande ämnen såsom chokolad, sago, ägg, saftig köttmat, mjöik m. m. kunna, i synnerhet under ett stilla och beqvämligt lefnads-sätt, frambringa samma verkan. I anledning af dess geléaktiga natur och ymniga slemämne, kan den med fördel användas i många sjuddomar; t. ex. rödsot, diarré, kolik af skarpa retande ämnen, blåsans och njurarnas kräm- por, skörbjugg, tvinsot m. m. Likväl bör det anmärkas att dess långvariga bruk gör fallenhet till förstoppning. På resor skulle Salep och Gelékakor (bouillon en poche), eller köttsoppa till torrhet in- kokad, kan hända bäst uppfylla behofvet af vegetabilisk och animalisk mat; båda äro ganska födande, lätta att föra med sig och hastigt samt utan möda tillagade, endast med kokande vatten som slås på. Saleproten skall involvera sältan i vatten, så att i brist på annat, sjelfva saltsjövatt- net skulle kunna nyttjas. Gelé af Salep låter under arbete eller vispning blanda sig med Mandelolja. Upplöst och blandad i mjölk, hindras den att så snart surna. — Cullen som tror att den orientaliska Saleproten tas af Orch. Morio, vill ej medgifva att den innehåller mycket födämne; hvilket likväl RS tåla en närmare pröfning. Tab. — fig. A. blomma i naturl. storlek. — 1, visar de 5 öfra blom- bladen, som svara mot blomfoder. — 2, nedra blombladet kalladt blom- läpp (labium). — 3. blomläppens hornlika sporre. — 4. skruflikt vridna fruktämnet. — 5. blomskärmen. fig. B. förstorade fröredningsdelar. — 1. ståndarknappen förenad med pistillen; begge rummen för frömjöls- stoftet synas öppna. — 2. märket på pistillen, framför och nedom stån- darknappen. — 3. fruktämnet. — 4. frömjölsmassan. — fig. C. en frö- mjölsmassa med sin fina stjelk ; förstorad. fig. D. ett frömjöls-stoft, mycket förstoradt. — f£g. E. en ståodarknapp, som är fästad vid pistillem a E de ÄMM 521. BOLETUS SVAVEOLENS. SÄLGTICKA. ÅLuktticka. Sälgfock. På F. Raidan-känså. Saknar Svampfot ; är ofvanpå kupig, slät och jemn, liksom fint Iuden i början och hvit; inunder äro piporna smutshvita, dels runda, dels aflånga. Har stark lukt och växer på Sälgarter.. a Linn: Fl Su: pi; 453. CI. 24, CryYPTocAM: Fungi. Lilj. Sv: Fl s. 453. Kl 16. LÖNNGIFTE; Svampar. Murr. App. Med. Tom, 5. p. 569. Pherm. Fungus: Salicis. lc växer på trädstammen och barken ef flera Sälg- eller Pilarter t. ex. Salix. alba, fragilis, amygdalina, m. m. och är således i detta afseende en parasitväxt (se Sv. Bot. 3 Band. Till. s. xm). Den är alltid hvit, ibland som mjölk och stundom något gulaktig; piporna, som sitta på undra sidan äro: olika, mer eller mindre rundade. Öfra ytan är kupig och slät, stundom likväl med upphöj- ningar och gropar, på unga svampar fint luden eller len och mjuk ett vidröra, men hos äldre förgår denna yta; kanten är tremligen hvass. Utan svampfot, fästes den så- som Fnösktickan (n:o 125) eller Björktickan (n:o 167.) med sin ena och- tjocka kant vid barken af trädet. Om hösten i September plär den framkomma och: qvarsitter hela vin- tern, men ruttnar småningom och förtäres sedan: ef in- sekter den derpå följande våren och sommaren. I Lapp- marken är den allmän och brukas att lägga bland kläder mot meal, äfven att bära med sig såsom ett angenämt luk- tande ämne. von LINnNsE berättar i sin Lappska Flora (EI. Lapp. p. 368), att ynglingar bland ortens. inbyggare, bära den i en särskilt pung (in marsupio, ante pubem pen- dulo), för att dess mera behaga sina älskarinnor; och till- lägger : O! ridicula: Venus! tibi sufficit hic solus exsuccus fungus. Af lukter: plör det ej vara svårt, att på afstånd upptäcka hvar den växer. Hos färska Svampen är lukten starkare än hos den torra. Man her liknat den vid Violrot (Rad. Ireos tHor.), Anis och Luktkörfvel (Scandix odorata). Då den länge tuggas, kännes oftast, lörst en syrlig och scdan en bäsk smak, Den brukades fordom i Läkarekonsten och "ökade 231. Borrtus SvAVEOLEN2Z, antalet af onyttiga Läkmedel på Apoteken. För att på något sätt ursäkta, i fall det skulle finnas nödigt, de Lä- kare, som gilfvit den ett rum bland Medikamenter, må det nämnas, att den igenom åtskilliga hos Auktorerna be- rättade händelser, förvärfvat sig ett slags anseende mot lungsot, krampaktiga sjukdomar, och i synnerhet mot mjeltsjuka. Man gaf den i form af pulver med socker eller håning. För kunniga Läkare behöfver man ej på-« minna, att dess bruk nu mera är aflagdt; och för den, som icke tycker om Svampens lukt, hvilken likväl för de Hesta ej är obehaglig, har Svampen intet annat värde än det som hvart och ett naturalster genom sin undransvärda sammansättning, tillkomst och egenskaper måste äga för hvar tänkande och uppmärksam granskare, som i mnatu- rens synliga verkningar, söker de mer eller mindre dolda orsakerna, och som i naturens egna spår, banar sig en väg till alltings stora majestätliga Upphof. Tab. — fig. a. en liten Sälgticka i naturlig storlek, uppifrån och nedåt genomskuren. — b. ett stycke af undra sidan, som visar pipornas form; förstoradt. CREST 202, CAREX CAESPITOSA. TursTtARR. På Finska: Måtäs-sara Turpes-sara. Strået är rakt och 3kantigt, med långa, smala slankiga blad. Axen äro mest 3: hanblom- sternas ensamt i toppen och aflångt; honblom- sternas sakna axstjelkar och ha smala vid ba- sen utvidgade blomskärmar, samt pistiller med 2 märken. Fröhusen äro äggformiga och trubbiga med utstående mynning. Linn. Fl. Su. p. 333. Cl 21. MONO ECIA, Z:andr. Lilj. Sv. Fl 8. 28. Kl. 3. TREMÄNN. I: qvinn. med åtskilda han- och hon-blomster på sam- ma stånd. K. Vett. Ak. Handl. 1802. s. 225. — 1803. s. 66: 1358. IV ah- lenberg- re 1: vidlyftiga Starrslägtet innefattar särskilta arter, som än ha ett enda ax, hvari båda könen äro inom åtskilda blomster förenade; än ha de flera och åtskilda ax för hvärt kön, och ändteligen ha de ett eller flera småax sär- skilt för Möblemsteraa Häraf hafva afdelningar inom slägtet uppkommit, och Tufstarren , så kallad SES att den mera än andra bildar tufver på ängar och i kärr, hör till den underdelning, som har vanligast ett enda hanax och flera åtskilda honax. Dess mångåriga rot är krypande och mycket trådig. Strået är rakt, varierar tili höjden, men är ofta vid pass I aln, och dess hvassa Kanter äro upptill sträfva. Bladen äro nästan lika långa som strået, bifligt gröna, spetsiga, i kanten och på kölformiga ådren, som går midti och långs efter, sträfva. Blomskärmarne likna bladen och ha vid basen en liten utvidgning; de variera till storleken, men ha inga slidor. Axet för han- blomsterna är mest ensamt, sällan 2:ne upprättväxande, med mörka trubbiga skal (gluma). — Honblomsternas småax äro 2-3 upprätta, med många tätt sittande blomster och elliptiska, svartaktiga, hvitkantade, trubbiga skal. Fröhusen äro bredt elliptiska, hoptryckta, gula eller grönaktiga, qvarsittande , släta och ligga på hvarannan som taktegel. Fröet är aflångt och hoptryckt. Gräset blommar i Juni och finnes allmänt, i synnerhet i tufviga kärr. Under ne- dersta axet är eu blömskärm, som är längre än axet; den deröfver sittande, vid andra småaxet, är kortare. (Jr. mo 150. 2160. 20 CAREX CAESPITOSA. Tufvornas danande har säkert ådragit sig många Landt- hbushållares uppmärksamhet, men kanske hatva de sällan kannat finna orsaken till deras danande.. De äro likväl, i synnerhet för Slåtterkarlen hinderliga , och som tufviga äcgar gilva antingen mindre eller sämre gräs och hö, än andra, måste de alltid vid Ängskötsel vara obehagliga. Tufplogarnas uppfinning är bevis derpå. Emedlertid om man kände rätta och enda orsaken, ägde man en utväg att förekomina denna olägenhet. Men förmodligen medverka flera orsaker och på lång tid till tufvors danande på än- gar, ehuru starrarternas rötter framför andra gräs-sorter bidraga ganska mycket dertill; deras många hopvecklade rötter binda jorden tätt tillsamman och som stråen sällan , och endast i nödfall, förtäras af kreaturen, få de tillfälle att på stället ruttna och derigenom öka tufvans höjd, som i början var obetydlig; år efter år sker denna tillökning, och slutligen blifva tufvorna stora. Sådana starrarter, som äro kända för egenskapen att bilda tufvor, till hvilka den- na visserligen kan räknas, böra derföre på ängar utrotas, rötterna sönderhackas och förstöras, fuktigheten, som des- sa gräs-slag älska, måste afledas, och man bör förekomma att starr på en slät äng får rota sig och sprida sig seder- mera ikring. Det vinterfoder, som af Tufstarren erhålles är föga bättre än halm, och således förtjenar växten icke annan uppmärksamhet än den som fordras till dess utro- tande. Tab. — fig. a. ett frö. — b. hanblomster. — ce. hon- blomster. — d. en artförändring med 2:ne ax, af hvilka det nedra har både hanblomster och honblomster. 2 ' | 1 "4 « ek. I MWP dd 223. RIBES ÅAÅLPINUM. Måzärs-BUsSKE. fjällrebs. Kongsbär. Degbär. Kalfbär. På Finska: Taikinnainen. Wasikanmaria. Busken är utan taggar, med upprätta blomikla- sar , och blomskärmar, som äro längre än blommorna, samt blad, som glänsa på undra sidan. Linn. F). Su. p. 74. Cl 5. PENTANDER. Y:gyn. Lilj. Sv. Fl. 8. 99, Kl. 5. FEMMÄNN I:qvinn. Tage EN bla det egna, stundom trädlika utseende och sätt att växa, som Måbärs-busken äger till skillnad från de öfriga (n:o 133. 169. 199.) af detta slägte, har dess blomma liksom Röda Vinbärs-busken, pistillen klufven nästan ned till sin bas, så att det synes som vore der 2 pistiller. Den växer temligen allmän i skogarna, i synnerhet i Österbotten, och blommar i Maj eller Juni. Bladen äro mindre än på Röda Vinbärs-busken, 3-flikiga, sågtandade och släta, med bladstjelkar , som äro håriga och ha stundom små körtlar. Blomklasarne ha äfven körtlar, växa alltid upprätt, med korta stjelkär för blommorna, som äro gulgröna och mer- endels tvåbyggare d. ä. ha blomkönen åtskilda på olika stånd. Sådane träffas de ikring Stockholm, och har Prof. SWwARTz aldrig sett dem annorlunda, hvarföre han tror att de alltid äro tvåbyggare liksom Ribes Diacantiha m. fl. af samma slägte. Blomskärmarne äro binnaktige, torra och lansettlika. Bären något aflånga och röda, då de äro mogna, innehållande slemaktigt eller klibbigt ämne samt äro utan synnerlig smak, något sötaktiga och äckliga. Busken finnes på torra ställen äfven i Tyskland, Swcitz,- England och Sibertien, men är icke för någon utmärkt nytta bekant. Också planteras den icke i trädgårdar om icke på vallar till häckar, som blifva täta: då de något klip- pas eller skäras. Den gifver hård ved, som derföre nyttjas till de behof der sådan fordras; men som busken ej ger tjocka stammar, plär den endast brukas till harfpinnar och dylikt. Bären ätas väl stundom af barn i brist på bättre, men som de ej äro välsmakliga, hafva de hittills, så mycket jag vet, ej i hushållen blifvit använda. Tab. — fig. a. qvist af hanbuske. — b. förstorad han- blomma. — c. qvist af honbuske. -— d. förstor. honblom- ma. — e. en dylik öppnad. — fig, a. är efter yvildt, men: & efter odladt exemplar. För - N sp F ' . pf ANNAN b : Ak eldar PA SVE TI VR ELER Shade Så på sffr Vis Nå HT tv år "qv (7 4 Fn äl AIRTENS CRYAENENE RS AT SANN A "så Rå il hs lg Lä ENE Så Vv Må söder är öl bi | 6 fÉ för ' ; | borst . rAjG JES OMS SILIER REN - (ME SIM ALE LO ban QR I ' Yu Äg oi Åmt RT Oxj le DLR TOR OLIN Nar nagel ANV pra de ali Aa (UT ; IgG, AD EON E bid HINK FAS OO FARA Må NOAA | OM , raken FET +V a PIE tr SR LÄGEN TR JE RS TA URLS AP LEAN År NAT ART ELEN ALI tak le i kd (SR ba se Sk et bg | De 8 1 KG FULe Så HIA EA Fd HH tl LR HA HE br LIGE ARN 2 oh H ARD KG Nå bi SN Hå IST bat 130008 ; jär wi t ; Sd Å Jag (RN Öh ELD sjok Nä fajän sne Kr NL IA wu | Av Ä p HN tia ; i 4 Ve un Ra [4 rd Da nus al é . fn Il fv | Ib ' AST t stu ålk AE VV 0 on "FaR Oe: på Pau | K j 4 Mod (TIA MR ri PK ae » bivar + Vvnb [] - FP å 8 ; ; 2 > J r i Väder sa : i F 7 ,” SY s z h ; & ' 4 Mä . « | ÅA AN SEP FER | vt 4 AR | NNE SEA z / TA < SE jo N/ | NINÅ/ N NM AR SR NÅ d mn (BYGG I WE de. 224. TUSSILAGO PETASITES. STORBLADIG HäsTuOFsÖRT. Skräppblad. Pestilensrot:. På Finska: Rultto-juuri. Blomvippan (thyrsus) är ägglik, med nästan alla småblomsterna 2-könade. Rotbladen äro hjertformiga, ojemt tandade, under finludna och bli stora. Linn. Fl. Su. p. 290. Cl. 19: SYnNcENnEesis polygam. superf. Lilj. Sv. Fl. s. 566. Kl. 15. SvåcraAr. olika svågerlag med strälblomster samt bart blomfäste. Murr. App. Med. T. 1. p. 338. Pharm. Petasitidis Ra dix I Skäne är denna växt på åtskilliga ställen allmän, i syn- nerhet på fuktiga sidländta platser vid bäckar och käll- drag. Slägtet igenkännes med ett bart blomfäste, enkelt fröfjun och mångbladigt blomfoder, som vid basen är nå- got tjockt eller uppdrifvet. Naturliga Örtflocken för dessa växter kallade v. LInNsÉ Sammansatta Diskblomster (pl:e ecompos:e discoide&e). Denna artens rot, som uppskjuter blomstjelken med blomsterna tidigt om våren och förr är bladen, är mångårig, grenig, ringad och ini hvit med nå- got bäsk elier skarp och kryddaktig smak, då den är färsk. Blomstjelken af qgvarters längd vid pass, bär blommor, som äro något längre än blomfodret. Alla småblemsterna äro mest 2könade, pipiga, med hopväxta ståndarknappar och tjockt märke, som är urnupit, samt ofruktbart fruktämne. v. LINNE den yngre och HALLER hafva träffat någon gång 2-3 honblomster; men i fall sådana Slifvit af andra äfven observerade, torde det ha skett högst sällan. Ena annan, som särskilt art ansedd och kallad Tussil. hybrida, har de flesta småblomstren honkönade och fröbärande fruktäm- ne; men är för öfrigt ganska lik denna och dertföre miss- tänkt att vara honväxten, då mean ansett denna (T. petasit.) såsom hanväxten, hvilket sällan förefaller inom denna klass. Rotbladen äro hos båda försedda med temligen raka, saf- tiga, trinda och ofvanpå tårade stjelkar; de äro ådriga och vid ådrornas baser eller början utskurna, inunder Judna och växa till ovaniig storlek , ända till en alns bredd, så att de ibland våra inhemska växters blad äro de största. Utan att sätta värde på forntidens uppgift om denna växtens nytta mot sjelfva Pesten, och utan att ba afseende 224. TussSILAGO PETASITES. på dess nuvarande urmodighet i medicinen, torde man likväl svårligen kunna neka den all kraft; rotens lukt och smak tyckes dertill gifva skälig anledning. Den har blif- vit brukad bultad och utvertes lagd på sår och äfven såsom dekokt eller infusion invertes, hvilken blifvit ansedd som öppnande och i synnerhet svettdrifvande. Emedlertid och till dess andra försök bekräfta dess verksamhet och be- stämma tillfällen då den skall nyttjas, kan man icke myc- ket anföra till växtens beröm. Boskapen undviker dena merendels, så väl för lukten som för dess grofva växts skull. Men Bien söka begärligt dess tidiga blomster. Tab. — fig. a. en 2-könad blomma. — b. honblomma; båda förstorade. Originalet var odladt hos Prof. Swartze bv | 4 Ia LR :; v f + & CK. AMP del 225. AJUGA PYRAMIDALIS. PYRAMIDAL ÅJUGA. Käringrukor, Mjölkgubbar: Örtstjelken är enkel, kort, med blad, som gifva växten en fyrkantig pyramidform; rotbladen äro störst. Linn. Fl. Sv. p. 200. Cl. 14. DIDYNAM. gymnospermia. Lilj. Sv. Fl. s. 245. Kl. 11. TvÄvÄLDIGA med nakna frö. Murr. App. Med. T, 2, Pp: 125. Pharm. Consolide medixe 1. Bugulxe Herba (a är liten, högst ett qvarter lång, växer upprätt och har mörkblått utseende samt afger stundom nederst eller nära roten krypande sidoskott och liknar då Ajuga reptans. Bladen sitta midtemot hvarannan och i kors samt det ena öfver det andra så att de utgöra en 4-kant då växten ses uppifrån och nedåt; och som de nedersta bla- den äro störst och de öfra blifva småningom mindre , måste af 4-kantiga formen tillika bildas en pyramid. Väx- ten är luden ; bladen ovala, groftandade, kortstjelkade, men de öfre sakna bladstjelkar, nästan omfattande och ofta helbräddade. Blommorna, som sitta emellan bladen , åaro blåhvita och små; sjelfva bladen, hvilka tjena såsom blom- skärmar, finnas ibland vid basen blåaktiga. Roten är mång- årig, och blomningstiden är om våren i Maj eller Juni. På torra ängsbackar träffas den, stundom teroligen allmän, men växer ej i England. Slägtet, som hör till växter med Kransblommor , igenkännes genom öfra blombladet eller så kallade läppen , som är ganska liten och urnupen och genom ståndare, som äro längre än den samma. Forntidens Läkare lofvade sig äfven af denna ört för- delar vid sjukdomars botande och hedrade den derföre med ett rum på Apoteken. Men vid en successiv utmön- string af mindre nyttiga och odugliga örter, ämnade till medicinska behof, kunde icke Pyramidal-Ajugan förbigås. "Växterna i den klass, till hvilken denna räknas, utmärka sig med något sammandragande och bäsk smak, hvilken till- kommer äfven denna, som brukades derföre mot åtskilliga sår såsom läkande. De många bättre medel hvarpå vi nu äga tillgång, göra örten ölverflödig till och med i gur- gelvatten mot halssjuka, livaremot den längst bibehållit nå- got anseende. Tab. — fig. a. blomma. — b, pistillen med 4 bara fruktämnen. — c. ståndare; alla förstor. Originalet för figuren växte vildt, - - I - + c É i br i d SM | é åå - ( S - ” 2 SL TAR YTA FR or SA AENSEANITN AR N rg kära) SÅ i : FÖL Fv Myt & hö fel hob T sg AAA ARE + d - Ke NOK vi RS vå Lr Öga oa : ” i | UReFrTeg YRAN SFS PAIN SR | | å é å N Så ISAR ned Gå å st ,; . scutd Gr otalt vo I. 30 Be eli ft 3 vt 18 pd F bh Jimdg ma Ar agg p | yn SR söka SE ob SR 7 je] -— tv - 2 4 i BONO ONA 2 ne LER sa lek SÅ NS ST fr la 5 men DG Nä Jen 3 da blire, IM TRI niel hu EN ÄRR. tlf Kd FA Art a ör St or be Vv ” ASS KB då all å | ÖS 4 i st RNE (F ; UU N pu cd Kar Ne : Artnr RT »öhS1 ju i rhsb ng VI ker fe H LM NNE INTE CM rr 1 BA JAM Kila (4 4 JR Ag ut le renN Ae få SR iw . y MALA | | åt é i vrennd j Hjul re oll hint Vu M. SAN en ku MÅ a vig eNÖRRa DE | oil, NY | a HH j WETNE id 4 4 j K Ah | j ; Å , i 7 i 4 å , U 4 Äl fila Ä K 4 4 CI : A J ss > 4 kåt & Cd i ( [ 4 | 4 1 ÅA g i G N k I SR 4 s | q Cd k d Var PÅ NS i ' så Å ig Å A | Vv i é 4 C d 1 Å j | : | k | R. d 4 nd ' CAN - (BUR NE NOG E: je Å . r la 5 226. CONIUM MACULATUM. FräcKiG KonirörTt. Odört. På Finska: JIso-yrtti. Örtstjelken är grenig, glänsande och oftast röd- fläckig. Fröen ha raka intryckta strek. Linn. Fl. Sv. p. 86. CI. 5. PENTANDRIA 2:gyn. Umbellatze. Lilj. Svs Fl. s. 119. Kl. 5. FEMMÄNN. 2:qvinn. Parasollväxter. Murr. App. Med. Tom, 1. p. 215. Cullen Mat. Med. Ed. germ. v. Consbr. p- 373: Jahn Auswahl d. Arzneymitt. 1. B.: p. 29$. Pharm. Cicute 1. Conii Herb as. TN önibatägtet, som hör till naturl. flocken Parasollväxter;, igenkännes genom sina nästan 3bladiga småsvepen, som sitta på en sida, bjertlika jemstora blomblad , och rondade ägglika frö, som på hvar sida ha 5 upphöjda strek, hvil- ka förr än de blifvit fullmogna äro krusiga. AF detta slägte äga vi i Sverige blott en art, som träffas ofta allmän på åkrar, i trägårdar och god jord, i synnerhet i rikets södra landsorter, dock äfven i Upland. Den blommar i Juli och har 2-årig tappformig eller standom grenig kort och köttaktig rot, hvilken färsk sönderskuren utlakar en skarp och bäsk mjölkaktig vätska. Stjelken kan bli par alnar hög, är trind, ihålig, strekad och glatt, växer upp- rätt och är nppåt ganska grenig och bladfull. Bladen äro mångdelade och penntaggade, inskurna, glatta och glän- sande, samt utbredda. Parasollställningarna ha många strålar och svepet är merendels mångbladigt, kort och nedböjdt; småsvepet, som sitter åt en sida är 3-4bladigt. Blombladen äro inböjda nästan jemstora och hvita. Fröen äro fårade , ägglika och glatta. I Tyskland kallas denna ört Schierling ; den har ofta af brist på Botanisk kunskap blifvit bortblandad med vild Persilja (n:o 64), Sprängört (n:o 134) och äfven kanske med Hundioka (n:o 124), och Chzeroph. bulbosum som äfven har fläckig stjelk , men nä- stan finludna blad och spetsiga släta frö, samt om våren klotformig rot. Lukten liknar den af möss eller råttor. Från lång tid tillbaka äro nästan oräkneliga medicinska försök i synnerhet efter Bar. Störcks tid med denna växt anställda; de skiljaktiga utslag man erhållit måste tillskrif- vas antingen klimatets olikhet, eller jordmånens, eller särskilta berednings-sätt, eller misstag af andra växter i stället för den rätta Konieörten. Ofta torde man äf- ven ha felat om rätta namnet på sjukdomen, eller till. skrifvit örten hvad andra orsaker verkat. Svårligen lär derföre ännu något bestämdt kunna sägas om dess bruk emot de många och svåra sjukdomar, mot hvilka örten blifvit föreslagen. Cullen som anser den såsom ett ganska verksamt medel, vågar dock ej att afgöra vid hvilka till- fällen det med säkerhet bör användas. Emedlertid bör man vid dess insämlande göra sig förvissad, efter Botaniska 336. Cosium MacuiiTUM. kännemärken att intet misstag må ske. Bergius och Fo« thergill råda att samla växten vid eller efter frösättningen; men sannolikare synes att den kort före blomningen bör afskäras , och långsamt i skugga torkas, då den såsom pul- ver skall nyttjas; och i fall extrakt af färska örten skall beredas, måste utpressade saften vid svag eld och utan vidbränning inkokas. Fröen och roten brukas nu mera högst sällan och torde kunna umbäras. Så väl pulyret som extraktet, hvilket har obehaglig lukt, bör i väl tilltäppta käril förvaras och alltid med Fförsigtighet mot sjukdomar använ- das, helst i småningom ökad dosis, t. ex. från 4 gran ända till z drakma eller än mera, 2 eller flera gånger om dagen, i fall den sjuke ej har olägenhet deraf; i form af piller beredda af extraktet och pulvret med någon tillsats som döljer obehagliga lukten, brukas det merendels. Men äfven till omslag på utvertes skador, nyttjas antingen ut- Pr saften färsk eller ock dekokten. Konieplåstret ar Cullez funnit mindre verksamt. Orten torde färsk vara att föredraga för tillredningar deraf, men den kan ej alltid erhållas. Det är i synnerhet mot skirrer af skro- felartad natur och elaka sår, som af hårdheter äro omgif- na, till och med mot kräftan och äfven mot veneriska krämpor, som man trott sig finna Konieörten såsom lö- sande och fördelande gagnelig. Men somliga rekommendera den äfven till lavementeir inor förstoppningar i underlifvets körtlar och diarré; mot lungsot, svullna körtlar, nybörjad grå så väl som svart starr, gikt, reumatismer, hudens utslag, hölsesvulster, ledsvulster, gulsot; hosta af indrifvet utslag, vattensot m. m. Likväl motsägas de flesta af dessa uppgifter, af andra lika trovärdiga män, och någre påstå att Konieörten till och med förvärrat det onda vid vissa tillfällen. Man har räknat den till narkotiska växtflocken och funnit dess vanliga verkan vara, svindel, yra, blind- het, dödlik slummer , hjertklappning, ångst, kräkning , konvulsioner m. m. och stundom döden; men många hän- delser omtalas då Konieörtens bruk visat ingen tydlig än mindre farlig verkan, Konieörten är således ett bevis hurna osäkra medikamenters verkningar kunna vara och huru omöjligt det ofta är att bestämma dem. Såsom nå- gorlunda säkert tyckes det likväl kunna antagas att Ko- nieörten mot verklig kräfta icke är att räkna på; men att den mot andra hårdheter eller sår som kunna likna kräf- tan, såsom skrofelartade, veneriska och rötsår, är invertes och utyvertes använd ett verksamt medel, då det med till- börlig försigtighet blifvit samladt och tillredt. Emedlertid bör man ej förgäta dess farliga egenskaper; helst rådgöra med kunniga Läkare om dess bruk, och dervid använda äfven andra medikamenter, som svara mot ändamålet, — Boskapen äter den icke. Tab. — fig. a. förstorad blomma, — b. frö i nat. storlek. — c. förs gtoradt frö. — d. ett stycke af stjelken med blad. Figuren är fritt kopies rad efter den i Curtiss Flora Londinens, tee RE N W I II | X | N NN | NN N HIP dd 227. ONOPORDUM ACANTHIUM. BoONULLSTISTEL. -Sempertiz. På Finska: Pistonpuu. Blomhufvudet har uppsväldt blomfoder, hvars fjäll äro utspärrande med långa syllika spet- sar. Bladen äro aflånga, nedåt stjelken lö- pande, fikiga, groftandade och ludna; ha i brädden syllika taggar. Linn. Fl). Su. p. 282 CI. 19. SYNGENES. polygam. equal. Lilj. Sv. Fl. 's. 352. Kl. 15. SvåcRranr. lika svågerlag, med alla småblomstren pipiga och nästan klotrundt blomfoder. Murr. App. Med. Tom. 1. p. 87: Pharm. Cardui tomentosi Herba recens. Nöndk, hvilken är beklädd med ett bomullslikt ludd som lätt borttages, liknar vanlig Tistel (Carduus), hvar- ifrån den likväl till slägtkarakteren är åtskild genom ett uppblåst blomfoder, Led utspärrande syllika blomt 'oderfjäll och ett pipigt blomsterfäste , som liknar bikakor, försedt med några fina hårlika fjäll. Bomullstisteln har en tapp- formig 2-årig rot, och växer i Upland, kring Stockholm och äfven i Skåne, helst på torra hårda ställen vid vägar och bus, gamla murar och ruiner. Den blommar i Juli och Aug. och räknas till naturl. örtHocken : Växter med Sammansatta klotformiga blommor (pl:se compos. capitate&e). Örtstjelken är rak, stundom 2 alnar hög och deröfver, grenig, synes ofta 4-kantig eller vingad af de nedåt löpan- de bladen, som ha stora flikar och taggar i brädden; de större ådrorna eller nerverne sluta sig med en bred tand och en syilik gulaktig spets eller tagg. Grenarna äro äf- ven taggiga. De purpurröda blommorna växa upprätta och äro ensamma i toppen af stjelkarne. Blomfodret är klotformigt, uppåt hopdragit med sylformiga i spetsen gulaktiga fjäll, som utspärra åt alla sidor och ha ett fint ludd emellan sig. Blomfästet , som synes när fröen äro borttagne, liknar något en bikaka, hvars skiljeväggar äro upphöjda till spetsiga hårlika fjäll. Fröen äro omvändt äggformiga , något lioptryckta, svartbruna och glänsande. Fröfjunet är ojemt, sträft och affallande. Hos flera Auktorer är denna växtens nytta mot kräft- skador omtalad och ofta berömd; likväl har dess bruk, jag vet ej af hvad orsak, till en tid varit liksom allagdt. 227. OÖONOPORDUM ÅCANTHIUN. Man betjente sig af färska utpressade saften, livari lin- neskaf doppades och pålades; eller ock stötte man sjelf- va örten och lade den på såret. De händelser som bestyrka denna uppgift kunna läsas hos Scahl, Goelicke, Eller o. H. Kräftan i bröstet såsom svårare att bota, än kräftskador på andra ställen, har dock icke vid detta medlets bruk velat förbättras eller läkas. Utan tvifvel för- tjente örten att ytterligare såsom läkmedel försökas. — I hushållningen äro i synnerhet de späådare stjelkarne an- vändbara på lika sätt som af Kardoner (Chardon d'Espagrne, Cynara Cardunculus) då de först förvällas och sedan stuf- vas eller ock kokade ätas med smörsås såsom Sparris. Blomhufvuden ännu icke väl utslagna kunna nyttjas såsom Kronärtskockor (Cynara Scolymus). I likhet med de flesta frodigt växande stora örter, upptager den af jorden alla näringsämnen, som i grannskapet finnas och derigenora hin- drar eller förqvälfver andra örters tillväxt. Tab. — fig. a. ett blomster tillika med fruktämnet; = b. frö med fjun. — c. fruktfästet. — d. ett” blad; alla i nat. storlek. — Figuren är fritt kopierad efter Curtis's i Flora Londinensis. NB De syllika spetsarna, som sluta bladådrorna , förekomma hos oss, åtminstone på de vilda stånd jag sett, längre och solidare än de finnas på figuren utmärkte. S Lå IN EU, i TR och LAN ÅN DET > 1780 SUR TIVN , mw Lv ET , i TD LÄG, > NT fd SL RIGG pä - | SES 220. FUNARIA HYGROMETRICA. (Mnium hygrometricum LiNN.) HYGROMETRISK STJERNMOSSA. Fåtvåäådersmossa. Örtstjelken är ganska kort. Bladen äggrunda och spetsade. Frökapslen är upp och ned vänd kägelformig och något lutande. Ffrö- locker är konvext. Linn. Fl. Su. p. 583. Cl. 24. CryptoGAMm. Musci. O. Swartz Dispe Musc. Svec. Lilj. Sv. El. s. 402. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Mossar: -—R 3 bag Swartz samt Schreber, Hedwig, Smitt m. H. hafva från Linéska slägtet Mnium , skildt denna Mossa och kal- lat den Funaria, som genom en omvändt käggellik frökap- sel och dess yttre tandrads sammanhängande spetsar är skiljaktig från Mnium,. Mossans åriga rot har mycket korta eller nästa inga örtstjelkar. Bladen sitta tätt utan bladstjelkar, äro helbräddade och inböjda. Blomstjelken, som kommer från den korta öristjelkens öfra ända varierar till längden och är ofta par tum lång, upprätt och sedan något lutande, ändtligen åter rak, till färgen gul och af torka mycket spiralvriden. Kapseln är gulröd, mogen nedhängande , päronlik , fårad med hopdragen mynning. Frölocket är konvext, med röd kant. Kapselns yttre mynning är gul, med 16 snedt vridna och vid spetsarna förenade tänder; den inre har lika många raka, platt ned- tryckta och hinnaktiga tänder. Mösslika betäckningen är hvit, genomskinlig, i ändan sylformig, vid basen mest 4-kantig och då frukten börjar svälla, snedt böjd. Han- blommorna, som äro diskformiga, träffas på särskilta stånd. Den växer på fuktiga skuggrika ställen i skogar och an- norstädes, mindre rar och blommar om våren, men bär frökapsler hela sommaren. Der den träffas i mängd, har man anledning att söka källdrag. Flera växters retlighet för luftens större eller mindre fuktighets grad, göra dem tjenliga till hygroskoper; land- hafrans borst är redan vid n:o 144 omtalad, och denna mossans fruktstjelkar uppfylla samma ändamål. Om man uppskär en torfva, hvarpå mossan växer och flyttar den till ett ställe, som beqvämligen för observationerna kan 228. FTUNARIA HYGROMETRICA; besökas, så har man tillfälle att af fruktstjelkens vridnin- gar kunna förutsäga regnaktig och torr väderleks annal- kande. Då man med ett fuktigt finger följer fruktstjelken från basen till medlet af dess längd, antar den en spiral- vridning, hvilken går tillbaka då fingret drages i motsatt led från frukten till stjelkens halfva längd. Tab. — fig. a. ett ungt stånd med nyligen uppskjut- na kapsler och deras mösslika betäckning. — b. ett större med mogna kapsler. — c. ett särskilt uttagit. — d. ett blad. — e. en kapsel. — f. mynningen af densamma med sina 16 liksom i skrufform sittande yttre tänder. — g. frölocket. — h. den inre mynningen med de 16 inre platta tänderna. Figuren är tecknad efter torkadt exemplar, jemfördt med fig, i J. Stcurmms Deutschl, Flora. ÖVA Tv Per > I IVP. dd - 220. PYRUS Maruvs. ÄPPELTRÄD. Surapel. Vildapel. På Finska: Omenapuu, Trådet har utbredda grenar. Löfven äro ägg- formiga, sågtandade; de unga under finludna. Blomstjelkarne utgöra en enkel parasollställ- ning, utan gemensam stjelk. Linn. F). Su. p- 169. Cl. 12. I cosAND RR. 5:gyn. Lilj. Sv. Fl). $. 197. Kl. 8. TJuUGEMÄNN. 5:qvinn, K. Vett. Ak. Handl. 1742. s. 26. Murr, App. Med. TY. 3. p. 177. Roth. Hush. Mag. p. 717. Du Hamel Traité d. Arbr. Fruit. T. 1. p. 273. Knoop, Salzman, Christ. m. fl. Pomologier. Pharm. Mali Po ma Ål organiska kroppar, så väl Djur som Växter, hulka Menniskan funnit för godt att för sina afsigter vårda, hafs va så alvikit från sin stamform, att man nu mera ofta icke kan bestämma till hvad art He egemtligen höra. Om detta träd, sådant som det odlas i-trädgårdar, då det ger välsmaklig frukt, härstammar från Vildaplen, eller från Paradisträdet, hvilka somliga anse som särskilta arter, är kan hända omöjligt att afgöra. Det förra ger sent mogen frukt, som är sur; det sednare tidig och söt. (Jfr. Sv. Bot. T. 3.0 Till. s. v.)— Vildapeln har vidt utspärrande krokiga grenar; bladskärmarne äro jemnsmala. Parasollställningarne sitta 1 ändarna och äro luadna. Frukten är ett Äpple, som vid stjelken har en liten nafvellik knöl eller vårta och smakar sur. . Blommar om våren i Maj eller Juni, och träffas på ängar. Naturkh Örtllocken är Iruktträd. Slågt- karakteren är 5 klufvet ”"blomfoder, 5 blomblad, frukten bildas under blomman och får 5 rum för fröen. Hos Po- mologerna beskrilvas mångfaldiga förändringar af frukten under olika namn; rummet tillåter ej här att ingå i denna vidlyftighet. Hos oss finnas 3 vilda förändringar: med sur, bäsk, eller något sötaktig frukt. vg Som en syrlig och saftfull frukt , kunna Äpplen såsom läskande och kylande i Huldölvgs användas. Mog- na och måttligt förtärda, äro de helsosamma och kun- Ma på dessa villkor aldrig orsaka rödsot. De som ha Svag mage t. ex, mjelisjuka, 0 och hysteriska PIGHSGINGER må icke väl, isynnerhet af rå äpplen. Ölverflödet , såsom för mycket: försvagande , är endast skadligt. Omogen frukt åstadkommer, genom -sin sträfhet eller bäska, förstopp- ningar och deraf följ inde olägenheter. Vatten drucket på frukter eller maträtter, som Hersh äro till Iredda, försvagar matsmältningen Yöterkoart. Att äpplen på många sått nyttjas i löken är allan dt bekant; men de gagna äfven i Medicin. -Munpomada att bruka mot spruckna läppar, beredes af skalade Borsdorferäpplen, vax och russin med uttagna kärnor, 2 uns af hvart slag, och friskt osaltadt smör I liber; detta kokas tillhopa i lerkäril, pressas ge- 229. Pyrus MALUs. nom en duk, medan det ännu är hett i rösenvatten och uppltages när det kalinat. Man berömmer denna bland- ning mot hudlöshet af snufva, "smärre brännskador och blinda hemorroider; den skall -ock struken på bänderna göra huden fin och hvit. Applen kokade med rödt vin till gröt, tjena som omslag i linne på blinda verkande hemorroider. Stekta äpplen, friade från skal och kärn- hus, kramas sönder till en gröt och nyttjas med fördel i fint linne att ljumma lägga på inHfammerade och röda ögon. På syrliga oskalade äpplen, som rå sönderskäras i bitar, "slås kokande vatten och lemnas i postlinskärl att stå några timmar i het aska; vattnet afhälles och ger med socker en angenäm dryck , som i synnerhet i febrar är förmånlig, En vinaktig , smaklig och helsosam dryck kallad Cider, beredes af Applen, liksom Perry af Päron. Den mogna afplockade frukten får ligga under tak i skugga Hera dar, till dess den kommer liksom i svettning, då den söndermales eller krossas med träådklubbor; den lem- nas då en eller par dagar att bli mera mjuk och mör, och pressas sedan genom påsar, dock ej för starkt, eme- dan Cidren deraf blir bäsk. Utpressade salten förvaras att jäsa, helst i fat eller kärl, som hyst vin, och nog jäs- ningsrum måste lemnas. När Cidren klarnat, aftappas den, hvilket sker stundom efter en eller 34 månader. Cider af söta äpplen eller tidigt mogna, surnar förr, då den kan nyttjas som ättika, än den som beredes af frisk; mo” gen och sen höstfrukt , som kan oskadad förvaras par år. Efter jäsningens slut, då Cidern är klar, kan med till- sats af bär t. ex. Hallon, Slånbär m. m., smak och färg förbättras. Af fruktens tjenlighet beror Cidrens godhet; men sämsta Vildapel-frukt ger god Cider, blott den är mogen. I Devonshire tillredes mycket Cider och i Her- fordshire på en trakt af vid pass 15 svensk mil i fyrkant, bereddes inom ett år 50,000 stora fat Cider, af vildt växan- de äppelträds-frukt. Drycken är dessutom nyttig i skör- bjugg och åtskilliga utslagssjukdomar. Af omogna äpplen destilleras brännvin ; och sönderstötta äppelkärnor ge god smak åt detsamma. Både Hästar och Svin äta gerna äpplen. — Extraktet af barken på Vildapel, skall enligt Buchholz, hysa mycket af den kraft, som motstår röta. Mellanbarken, kokad i sjövatten, sätter gul färg på alunbetadt linne och äfven enligt v. LInNnEÉ på ylle. Löfven ätas af boskapen, också såsom vinterfoder. Trädet förqväfver ej gräsväx- ten och planteras i Keat på åkrar och ängar; och som träden hära sen höstfrukt, blir den ej mogen förr än säd och hö redan äro inbergade. Virket eller Veden är stark och hård och brukas till hushållsbehof, qvarn- bjulskuggar, bössor i vagnshjul, m. m. så väl som af Snickare. Kärnorna af Vildapelfrukt kunna älven sås, för att i brist på bättre, få stammar, hvari man kan ympa bättre sorter. Om Triädets odling, skärning m. m. se 'Trädgårdsböcker, som afhandla dessa ämnen och Sv. Boi. T. 3. Lill. s, XI. Tab. — fig. a. blomma utan blomblad, med en qvarsittande ståndare. = b. ett tverslöre genomskurit äpple. — c. ett dylikt längsefter klufver. -—d. en kärna; alla i naturl. storlek. Originalet växte vildt på en äng på Gottland; fruktens figur är lånt af English Botany. frem EC VA fö j ÄFEP. 230. VICIA VS ATIVA, ÅKER- VICKER. Qvickärter. På Finska: Wirveli. Småbladen äro i ändan rundade och midti intryckta. Bladskärmarne tandade och ofta fläckiga. Blomstjelkarne mest 2-blommiga, ganska korta, upprätta, utgå från bladfästen. Fröen äro släta. Linn. Fl. Su. p. 255. Cl. 17. D1ADELPH. I0:andr. Lilj. Sv. FL s. 320. KISA TvAxvrLIE med Ärtbaljor. Grevesmöhlen och Gerss Prisskrifter em Trädesjorden, m. fl. Bushållsböcker. Oo FR växte länge obemärkta och äfven såsom ogräs i åkrarna förföljda, till dess menskliga omtankan, som försöker att använda allting till vår fördel, fann ör- ten tjenlig att odla såsom foderväxt: Utrikes har man längre tid varit öfvertygad om dess nytta; i Sverige börjar man numera att icke heller försumma dess bruk, som tor- de blifva än allmännare om cirkulations-sädet vinner all- rmännare bifall, som det visserligen förtjenar. Örten än kryper, än växer något upprätt mot stöd, oeh är till stor- leken så väl som luddet på stjelkarna , föränderlig. De parbladiga bladen ha många småblad och 2- eller 3-klufvet klänge i ändan; äfven småbladen variera, än sittande mot hvarannan, än till skiftes och af olika bredd, med en liten tand, af medlersta bladådren, midti den intryckta ändan. Stundom är blott en blomma i stället för 2 eller 3, nästan utan stjelk, rak och purpur-röd eller hvitaktig. Ärtbaljan är mörk till färgen, stundom svart, hoptryckt och sträf (scaber) , innehållande flera något hoptryckta släta frö eller ärter. Örten blommar i Juli och har årig rot. Såsom en odlad växt varierar den på flera sätt. (Jfr. n:o 136. 166.) Växtens nytta till boskapsfoder, som kan användas både friskt och torkadt, hoppas man skall blifva tillräckligt känd af de skrifter, som K. Patr. Sällskapet belönat och som redan torde vara i de flesta kunniga Landtmäns hän- der. Fröen eller ärterna kunna malas och med hälften rågmjöl användas till bröd. Höns, Dufvor och åtskilliga andra fåglar äta gerna fröen. Tab. — fig. a. blomfoder med ståndare och pistill. — b. ett blomblad kalladt Segletr. — c. 2:ne andra, som man gilvit namn af Vingar. — d. ett annat, eller Kölen. — e. fruktämnet med pistill och märke, förstor. — RR -märket sedt framifrån, förstor. — g. frö. Figuren är ritad efter naturen och odladt exemplar. mm s "na Last. Md JAMEN + EGO nbiun > dvö slinbsns j anbie 18 ov Ko A att slinba 28 orvisemsaba FR TE åt sälen | z i NE Fan i | SL ven ss At 5 + RI a Hi kisk LES AA VU ved vrdeavninsd. SN å Tä sr RE vått RÅR - q då Må nr Ären TSFERTET sn (CSN nÖ ih Vv - 2 ; AS äs te VåRORRe ASTA Vv Adland Ape sir . UR js smlakmnmo" SKA MYT Rit 1 FE labrör RÅ GT ON TT PM AH KJ ME Pr ARE Fda ANAVe Bg a00, fado Le | .- än NE SN GIN LINNE ; pa Koi Vb fr an ig snö ; ; Assi nöd pk j LG ål SN RULE drf in bär notedhigt - I ir 3 ha; > SATA där eb NEP | 4 up 05 EAT VT sä Ju re a ägg Shi hard 0 HSAN. änden HAN AN av OK > ” ös Sen 3 SLE RT RA YT R nl ET: ig Mer ar PS SL TE - fr soil JA NN ped c LUNG va all ap ati bj sid Aj 7 rf bl åh q vila fs I Mö shtö. FN N BR Hörs dir Ru sd AL) Hår BRA MN, ÅN ÅR AVI TSEÖA föra ” Rn 4 FANA a i SR så brräps SR sing falgsr a 20 Sblad AOnNET LG ock känd KU | AL il san lt i mm 2 $ Lr b ka tå du y ' : i LIL ÄV me AN ww. i I iv Få MT Ad a FOT ' itsöK VAR Ne då lö Å Ku tba ” ELSE AR tl "olet rår vd nekat " SRV se Heja I LIN NOR stan mand dan HOMISL SRS döp KLOT 4 KIRAN ÅK. där KY är VARSEL EE LLA insats " rn ka tin fär: sh - co mrll KT NR s4lgforta De fövkålnråt dag q vw (d I 'N 1 — vr avg SÅ LU så TN d : pa nr Får i / , (0 + p 3 LÅ ; N : , jön vi AK Ån JT | E - s j i CNE & | i åg bl '€ I) bi Å EJTIU u Dl dn EPA 297. GEUM RBIivaALE. KÄRRNEGLIKÖRT. Pungar. Hummelblomster. På Finska: Nälikke-juuri. Rotbladen äro lyrtaggade; bladskärmarne ägg- formiga, inskurne och spetsiga. Blommorna äro nedhängande. Fröen ha ljädrad och vri. den borst. Linn. Fl. Sv. p. 179. Cl 12. IcosANnDR. polygyn. Lily. Sv. Fl s, 207. Kl. 8& TIUCEMÄNN., mångqvinn. Murr. App. Med. Tom. 3. p- 1352. Pharm. Get rivahs Radix. - D. svenske arterne af detta Slägte, hvilket har 5 blom- blad, tieklufvit blomfoder under frukten, pelarlikt frukt- fäste och liksom bruten borst på fröen, utmärka sig med rotens kryddaktiga smak,hvaraf namnet Neglikört tillkom mit (n:o: 94). — Denna art växer på mångårig nästan trädaktig liggande rot, är allmän i fuktiga ängar och blommar i Juni eller Juli. Örtstjelken kan bli + aln hög, är något bladig och upptill grenig. De lyrtaggade rotbladen äro ojemt penntaggade, inskurna, sågtandade och håriga, men de på örtstjelken äro 3-bladiga eller odelade. Bladskärmarne äro äggformiga, spetsiga och stundom inskurna. Blomfodret är purpur-rödt och klockformigt. Blombladen vigglika orm- vändt hjertformiga, gulröda. Fruktfästet växer stundom upp och sitter liksom på en egen stjelk, som utgår från blomfodret. Fröen ha först borst med en böjning nästan som ett knä midtpå; men när den öfversta delen eller märket, som äfven är hårigt, bortfallit, slutas borsten med en krok, som tjenar till fröets kringspridande. En artlör- ändring, som förenar denna och n:o 94. tros vara tillkom- men efter parning mellan båda arterna, och att denna dervid varit Moderväxt. På torr och ofruktbar jord före- kommer en annan förändring med dubbla blommor och frö, som gro i blomman (proliferi). I Norra Amerika skola inbyggarne, enligt Kulms be- rättelse, sätta mycket värde på denna växtens rot mot frossor. Detta gaf Bergius anledning att försöka den in- hemska , hvilket ofta skedde med fördel och i synnerhet mot väårfrossor, sedan tjenliga lösande och afförande me- del föregått. Äfven mot långvariga utmattande diarréer. > 231: GCEUuUM RIVALE. åtskilliga för starka bloduttömningar, t. ex. vid hemorroi- der. Buchhave och Ef. andra funno MNeglikörtens rot (n:o 94) tjenlig i dessa och flera händelser. Denna artens rot, som är rödaktig, tjock som en gåspenna, ges i pulver till par skrupler, några gånger om dagen, med tillsats af ewt salt (tartar. tartaris.) och litet rabarber; eller i dekokt; eller ock gjordt till mos med flädersirap. Jfr. n:o 94. Jag behöfver ej tillägga att detta medel, så väl som många andra, ehuru någon gång verksamt som kina, Jikväl vid åtskilliga tillfällen varit utan önskad och åsyftad kraft. Det synes ock redan börja att bortglömmas. Tab. — fig. ritad efter vildt växande original. — a; blomma med 2 borttagna blomblad. — b. blomblad. — e. pistill, förstor. — d. pistillerna och fruktfästet. — e. och f. frö i olika åldrar. FEEFR dd. Pos fe. 232. VALERIANA LocuUsTtTA VINTER- VALERIAN. Vinterrapunsel. Örtstjelken är 2-delad, med tunglika, nästan jemnbreda , oftast helbräddade och något trubbiga blad. Blommorna hysa hvardera 3 ståndare. Linn. Fl. Su. p. 12. Cl. 5. TRIANDR. 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 59. Kl. 4: FYRMÄNN. I:qvinn, Tr växtsystemet är utan tvifvel bland de fullkom- ligaste i Naturalhistorien, men lemnar likväl icke alltid karakterer för ett naturligt system; ty då borde växter, som hafva lika utseende och egenskaper med dessa, förena det konstiga systemets kännetecken för en och samma klass. Men ibland växterna, som i afseende på fröredningsdelarna höra till 3:dje klassen, förekomma så- dana , som i det naturliga systemet icke kunna inom en och samma klass upptagas. Vinter-valerianen och Gräsen äro hvarandra mycket olika till yttre utseende, men höra dock till 3:dje klassen för sina 3 ståndares skull. — Valerian- slägtet igenkännes med 2-bladigt svepe i stället för blom- foder som saknas; pipig blomma, som har ett 5-klufvit blomblad och vid basen på ena sidan en knöl samt sitter ofvanför fruktämnet, hvilket får vanligen ett frö. Vinter- valerianen har en kort 2-grenig stjelk, eller som delar sig i 2 och 2 grenar, hvilka äro utbredda. Bladen äro grå- gröna, bleka, omvändt lansettlika eller smalt tunglika ; " oftast helbräddade, fint håriga, stundom likväl sågtandade och på åtskilligt vis flikiga. Blommorna äro små och blåhvita. — Denna åriga växt finnes på öppna torra ställen i Skåne, på Öland och äfven kring Stockholm , och blommar om våren i Maj eller Juni. Räknades af von Linse till Naturl. örtflocken: Växten med hopsittande blommor (pl:e aggregate). Den nyttjas i England, Sverige och flerstädes såsom sallat först om våren , och kallas hos oss Rapunsel. På många ställen i Sverige blandas den vårtiden bland grön- kål och utgör en helsosam mat, hvilken likväl, så väl som andra grönsaker, icke är särdeles födande. Då den plan- teras blir den icke allenast mycket större än den vildt- växande, utan får ock flikiga blad och är underkastad od- lade växters föränderliga skapnad. Tab. — fig. a. blomma med fruktämne, förstor. — b. fröhuset, i naturl. storl. — c. detsamma förstoradt. — d, de 2:ne frö, som finnas i fröhuset, Ci V SA + Nå 7 SAT S i it Tr Här PER VR Eke LV AEA LAT Å FH JÄTTE ' His ol pj A 9 10 RÅ N RT I VA bi 3 FN | ES YA NR SE I RK ARP SL leta 1 Vv , Y NT Å 4 3 ER k - å 9” 3 ES Ik ! Krall 2 g räls , & 20 É k tan Kid) ' I 3 LETAR 3 ARE IT LANE Prins ; ka STI CEC NE | | ! AR, a C ifran 7 4 FRE ut AR vs Ryder KD AA lg ; vå LF ÄTSSA NE Sn [| + ( ' | kr HLEL Ån FN G JA I | f fe I i 3 i | I LIV i JA TT g i i i SERA MN LANE VI 11 4 JM = p fal NCs UTE 1 ' ) 4 - ' i É Hjärt i i LM I ' I "i 3 Ar cf nd IK L ( -å ' 4 i 1 j « vw. ro” | i a Nyh 5 813 YR vär å bi surt vv + så i - ” + i a bib träl vyRdir tll vä lea ; j Å ” id ” id 1 BUN INNE. POSTE LARM INTIRR A slida Hal Mer F HÖNA IATA Bi | FET IT 4? ER: "8 tot CIpt SELLJEr ' IRA FARINA tål JE STR NR NA 210 , É y TLS tira L AN rp T: 1 ä j TO - EV j Me a LR 4 vi b år vv 4 Au 4 c - pe ” CA Så i AVXA vr LINA pb 3 NY HaTONT pu $ i ' . sffr 0) || unit rä ANNINA Vik, une ll d hl 1 HG wav lad 10 dåd EK d i HG Hy H like 1 ög b I dee 1 ek VIRAL MA ÄN AA SY Toda RT PUR Aes VIYDE ati AA yo Å NIST INU HOT | Aida SEN Hö MM p Ste 4 ' å mir (dö NA ÅA = U 233. ORCHIS Morio. ÄNGS- ORKis. På Finska: Kiäsuxen-Kämmen. Rötterna äro nästan klotrunda. Blomlåppen nästan 4-klufven och ojemn i kanten; sporren trubbig och uppåt böjd; blombladen äro hop- fästade och de på sidorna mångådriga. Linn. F1. Sv. p. 309. Cl. 20. GYNANDR. 2:andr. O. Swartz 4 K. Vett. 4&. Handl. 1800: Lilj. Sv. FL s. 234. Kl. 10. TvÅTYDIGA 1:qvinn. | art har många, så väl Botaniska som Medicinska egenskaper, lika med den under n:o 220 beskrifna, der Läsaren behagade söka dem, Dess rötter äro mer klot- formiga. Bladen äro lansetuika, ofvanpå mörkgröna och utan Häckar, inunder blekare och något glänsande. Blom- axet har mindre antal blommor, som ej silta så tätt; blomskärmarne äro lansettlika, hinnaktiga, färgade och långa som fruktämnena. Blommorna äro mörkröda. säl- lan violetta; blombladen äro trubbiga, upptill hopfästade, och de på sidorna äro grönt strekade och ha många ådror ; (tidig röd Orkis har på samma blomblad blott 3 ådror); Blomsporren är utåt tjockare och föga kortare än fruktämnet. Blomläppen eller dei nedra blombladet, Bbvar- vid sporren sitter, är utåt vid 'gadt, fläckigt och 4-klufvit med sidotiikarne störst och naggade. Ständarknappen är 2-klufven. Den växer på något fuktiga ängar temligen sällsynt, helst i skuggan och är funnen på Gottlard, Öland, Skåne m. I. ställen. Rötterna äro mångåriga och öka sig såsom . vid n:o 220 nämt är. Blomningstiden infaller i Maj eller Juni. Naturliga örttlocken kallas Orkisväxter, hvilka till sin yttre form och kännetecken mycket likna hvaraan. Af rötterna till Ängsorkis kan erhållas Salep, lika väl som af tidig röd Orkis. De beredas och användas på samma sätt och till samma ändamål. Men som växten mindre allmän bos oss förekommer och är svår att odla, lofvar den icke mycket i hushållningen eller Låkarekon- sten. Den utförliga förklaring, som öfver fröredningsder larna vid n:o 220 är gifven, gäller äfven här och vid de andra arterna af detta slägte. De flesta ha frömjölet (pollen) i en egen hylsa eller ståndarknapp inneslutet, och denna hylsa är fästad vid en sträng, bvarigenom Orkiderna kunna anses såsom "Enwmänningar ellér Monandrister. Tab. — fig. a. fröredningsdelarne förstorade. Origi- nalet växte vilde NM Th ; -E - ; ARR it v d NI sö ARN fl ARN ; - vr VT Vär LOG | fNR ole FN FSA fran HRK I envis 2 10 Sa RNE Ar EA al gär Binbbia- | Fr vv LT SPEER RAND Pa É " edt FEN TR tl orÉ förra. än ” sk Tr 4 x p 3 i 2 + FS SI mn tab FU DER fe FASTRAR ) Hulgd Lia KMR RY WL Aaablg Hod.R mög (4 AL RR SAN NT Bla SORREA Ks 1 fo Sh, isf RR (å3 br ONE bv: sköra d "få TE AOL ft ET td Al GAL SR Te EA är H CO LES APTT CER LENA EXONNE TTT er SÄ KITENSA STETTSTER Fal tlygt ad td "ACHE. VE Lära SÖN TSV VER il BUT Ir av RANE NG I SANTE sf LAN BN I AP TENSGA I AIG ROTEN ET 1 Ht RE Te Henexed EL AE Ås (9 ra LIE - ee LE éi WäFliadd äro 2 Åa är KET ss MÖNEAR PN KOH. IA DAR deg: VR ” J mdr (Ur lie Fr rät pla 0 [TEL må | för i Staf | VÅRT ERAN va pad rr VE 5 NRMTTANL fot btåg Tj SNR jN FEL NETA EL ck iran bil j Ir Havet AE jie tg td i; fl 1 vu FAR let 6 40 fran) VSM ; tål HAN HS IEA SR 10 ; : ; jerafe ONA a Hå ASKER ger Bb a vån j: ARS) vafd n jer ” vv LÅG uulnet ba tens fö | SÅG 8 Fal ob sir RÅNE OL er UR Fronda KAL 3 LÄ r ( 2 j 2 å i bl é - € + H é 4 »”? kJ SEKÄ STE i LG 4 i 2$ Å L SU | » « å ' KR | KT är SLÖ tjod fån ” 3 Sa AT LET LG 1 då ROS d TÅ AG : (nn Sk Mg É TI i) ped kJ NN - le ” [ i Kg ; > i fä t £ . I irtfjart l tÅ ON öl Få VET OMITR 5 N & E TINA 24 y Av i tel C q 4 SER PA ig är is) at Pn t uu 4 hibå Dh Kp AN t 7 E FAN I ( ” i é TE Hi NI PG ” i VY ,” i B K ” Fr f "a i | Sk ivdl t > 6$ f e Lå Å 1; i el JAN (Lå di an -. KS 9 ÅA M tire "i jd Dy Jhyet WE Sk uf fn pån 2.40 kat At KRAV J ”" I s NM jä nn [FUTT VE TE st Kl få sädåtd val i ; ; i | (At bo Fer | ja [] [d q ; "MUNDEOr i fe > I . » a NEP ri Au 4 ' Iyv sm äl almar Abu | LIE Ave ADR ji MW aan PE (sn - OLLE Ak kör + j e i ; - id . é 0 "AV i , Å a d 4 . . pv a - ' ' . eQ ' , (d ” ' - i $ +» (Av I | 9 19 4 i ' é ; ä - i d 236. ALLIUM UnRrRsinun. BerDneLaviG LÖK; Rams. St. Britas Lök. Blomstjelken är utan blad, 3kantig eller half cylindrisk. Bladen, som sitta vid roten, äro bredt lanseitlika och ha bladstjelkar. Blom- ställningen är liksom tvert och jemt afhuggens " Linn. Fl. Su. p. 103. Cl. 6. HEXANDK. 1:gyn. Lilj: Sv. Fl. s. 135. KL 6 TriEMÄNN. I:qvinn. Refnas Dann. og Holst. Fb 2. D. s. 455. dlökdägtet har blomma med 6 blomblad, som sitta uns der frukten. Blomhölstret är 2klufvit och har många blommor med enkla märken på pistillen. Parasollställningen är tät och hoppackad. — Genom bladens olika läge och Bgur, indelas Lökarterne i flera afdelningar och denna räk- nas till dem , som ha inga blad på blomstjelken, hvilken uppstiger från lökformiga roten, som är mångårig, aflång och något spetsad. Alla rotbladen omfatta örtstjelken så- som slidor med sina bladstjelkar och äro äggformiga, spet- siga, glatta och ådriga; de äro kortare än blomstjelken, som är enkel, glatt, upprätt, + aln hög och 3kantig. Pa- rasollställningen är mångblommig och platt. Blomhölstret är äggformigt och kortare än små blomstjelkarna., Blom- morna, som utspricka i Juni månad, äro hvita med utbredda blomblad , enkla, sylformiga ståndare och ett allångt frukt- ämne, som är uppåt tjockare, 3deladt och glatt. Fröen ligga i 3 rum, äro svarta, skrynkliga och rundade. Lök- arterna höra till naturliga örtflocken Liljeväxter (pl:ce Liliaceze), hvilka ofta (t. ex. All. sativam, scorodoprasum, arenarium m. fl) på blomstjelken och ibland blommorna bära små Lökar; sådana på Hvitlöksstånd (AIL sativum), kallas Rocambole eller Rockenboll och nyttjas till mat- rätter; de affalla, slå rötter och tjena till växtens fortplant- ning, liksom frö eller lökar, hvilka sednare växa i jorden bredvid de gamia. Denna Lökart bär inga dylika Lökar på örtstjelken. Smith har anmärkt att den Lilium bulbi- ferum, som har Lökar i bladvecken, "ger ofruktsamma blommor, d. ä., som ej sätta frö, hvaraf synes som sam- ma kraft, hvilken vore ämnad till fröens bildande, användes till stjelklökarna, på fröens bekostnad. Så fortplantas ofta de mångåriga växterna i allmänhet, äfven som åtskilligg 236. ÅArrLiIUM URSINUM. buskar och trädarter, svårare genom frö än genom rot- skott, utlöpare, afskurna qvistar, som slå rötter m m. Lökarterna som i sitt yttre utseende, så mycket likna hvarannan, äro det icke mindre till sina medicinska egen- skaper, hvarföre vi tryggt kunna hänvisa Läsaren till det som vid-n:o 89 om Gräslök sagdt är. Ehuru denna art har stark löklukt och smak, hindrar det icke korna att äta den, hvaraf mjölk och smör får osmak och elak lukt. Ryssar, Tartarer och Fjällboar nyttja Löken om våren att äta i stället för hvitlök; och bladen kunna användas i sop- por, på fisk och kött. Man har trott att Råttor i husen och Mullvador i trädgärdar skulle sky för denna Lökens lukt; men detta har erfarenheten icke besannat. Tab. — fig. a. frö med qvarsittande pistill. — b. stån dare. — c. löken. — d. ett rotblad. a och b äro något - litet förstorade. Originalet för figuren växte vildt. vd SSA kd EN | NAS SÖT: ASTRAGALUS GLYCIPHYLLUS. LAKRIS-ÅSTRAGAL. Örtstjelken är kulliggande, med nästan 3kanti- ga, båglikt krökta ärtbaljor. Bladen äro län- gre än blomstjelkarna, och småbladen äro ägg- formiga. Linn. Fl. Sv. p. 256. Cl. 17. DtADELPHR. 10:andr. Ejusd. Resor i Sverige på fl. st. Lilj. Sv. Fl. s. 325. Kl. 14. TvåKuLLE med årtbaljor. sten är så rikt på arter af detta slägte, att omr hvar och en organisk kropp, ifrån början haft en viss stamort, hvarifrån dess individer sedermera utbredt sig: så synes det som de fleste Astragaler, genom naturens mångfaldiga ut- vägar att kringsprida fröen, blifvit ifrån Sibirien till andra länder fortplantade. Denna arten är likväl nu för tiden hemma äfven i södra Sverige, England och fl. st. samt träffas mest vid foten af berg, i skugga, vid åkerrenar, vägar och på kalkaktig botten. Dess slägtkarakter är att ha tjock ärtbalja med 2 rum för frö och räknas till naturl. örtflocken Ärtväxter eller Fjäril-lika blommor (pl:& papi- lionace&e.) Roten är mångårig, lång och grenig, med kro- kiga, trinda, fårade och finthåriga stjelkar. Bladen ha många äggformiga eller elliptiska småblad , äro penntaggade, med ett udda småblad och glatta. Bladskärmarne äro sto- ra, något tandade och äggformiga. Blomstjelkarne ha många gula blommor i form af ax. Blomfodret är klock- likt, snedt och glatt. Ärtbaljan är krökt, 3kantig, cylin- drisk, glatt och byser många frö eller ärter. Det är redan anmärkt, att denna klassens växter äro begärliga såsom foder för Boskapen (n:o 136); och lär man lätt påminna sig huru gerna de äta Vicker, Klöfver och Hera dylika. Men denna utmärker sig ibland alla för sin söta smaks skull, som gör den af kreaturen mycket efter- Jängtad. Den kan således till boskapsfoder med fördel odlas, helst ibland buskar och småskog och på kalkbun- den eller stenig jordmån. Roten innehåller ymnigt socker- ämne och kan deraf, igenom kokning, erhållas en söt mas- sa eller extrakt, som liknar Lakris, hvaraf anledning är tagen till namnet Lakris-astragal. Att den rätta Lakrisväx- ten (Glycyrrh. glabra) kan odlas i Sverige har M. Trievald i K. Vett. Ak. Handl. för år 1744. s. 224. , genom berättel- se om sina försök med dess planterande, bevisat. Tab. — fig. a. en blomma. — b. seglet. — c. vingar- na. — d. kölen. — e. blomfodret med pistill eller frukt- ämne och ståndarna. — f. en öppnad fröskida med ärter; allt i naturlig storlek. Originalet växte vildt. SOBGA SER EE pu [ AM 24 så ye | SMR HORA i < 7 s | ; 4 f IN PINE kite å k - ia p s nd (St BES DM SYN da ra I UED oh I ;å å S 3 , ; RN BÖRS DNA FATTA ILE Å | hö | Nb + 4 = ; 4 ta huka 0 AN RR ER del bi JANAS j = É IM | i a) vrå 0 RR dj . ER AL = + U «w” f 4 TA å $r ITA AJ rm (RR [4 ) SAR ä ' I 1 ET ' | NIER a 21200 ' & R d i NE $ frn bg. SA Å ud Fa 4 ML - YY v 5 sa ät. pä ' Lå 3 po ad + Å , >. fär; , ST SETT (FNS Ve DUTTA NETER TE TRA | "tf ET Sr då LATE : a Ks ego! RAT SH [170 PYTTIS Lane job le E NOTA ji ; ; Fu ph 3 4 ImMmep Es Ma LI Lör FINE Rr ; ö| Å FUN NR IRL NRA ok LNEGS EE tft Yl FANER ÄG va i SATTE KR Pg tan (YLE FE NR , SMITER PA 3 « Kl. ös h ' OM hä Su nr i AN NA NAEN a AIN Lå BAS a 4 RA UTTyes krv ML ARI RE FRÖ q Al S THE GRETE FEL LA A RANE rå INA d '”"| Ve 4 va 2 E an SEE ORMAR [ek . HÖ IA | - Lå i E, j b | : ; lg La fralv Hr SE törs jag " ae ARD HAR SLA TAN Sy UU. VOR 9 böra ARA HAVE LDL TRES pie br BYTS AEA Ae i Nn Ia rr gå end) DR ARilakr « 2 -. -. > cp -.x- » a ' d 1 1 ENA TE SERA RT ERT AS föra LU La da 6 vä A ba APA + NL MR b A | Jä | ; par Å LE TVNTEN we . ( Jan SET SITS NETA td d gå | TIEETIPRA TIN VIP äs TNE Tv animat I bd | | SÅ fll å NO TILENSLLM, IR lar Å | BROTTET AI SYGUTE kn ATTATR TA 5 SN väl REAR RASA LÖ gj nh Uv TT MEL IKE vr, HN Pn hän KA j AMN - / jön 1 ; R Unas MN SR NA sår änn SBA "alt sid bet ARD ON p dh Mötte mc 4. ål Å iv? hv O CER Aa Harr Lan MW Bb Nulle Jem AI AMN. a IN sofnrile om v COPET R EDA S | FAN I PS 4 RUE MEN 2368 JIWP ad CV fe 238. BELLIS PERENNIS. MÄNGÅRIG TusEnskÖnsörTt. Pytter. På Finska: Punainenyrtti. - Roten är krypande, och Blomstjelken > som der- ifrån uppskjuter, är enblommig och bar, eller utan blad och grenar. Linn. Fl. Su. p- 295. Cl. 19. SYNGENES. polygam. superflua. Lilj. Sv. Fl. s. 367. KL. 15. SvåcrRAr; månggifte med strålblomster. Murr, App. Med. YT. 1. p. 153. Pharm, Bellidis minoris Flores, Folia, ÅommenandemEmeeENs sr SNR Flora erhöll denna prydliga lilla blomma, erdast för sydligare orterna af dess område, och Menniskan tilläg- nade sig den, för att i trädgårdarna genom odling förskö- na dess utseende. Ofta pryder hon der ensam, med sina dubbla blommor, som visa sig hela sommaren, blomster- parterren, äfven i Rikets nordliga provinser, och oftare bidrar hon, att, blandad med andra blommor, hos oss väcka den behagliga känsla, som intrycket af omvexlande före- mål meddelar. Hon betalar på detta sätt sin skuld; för den vård hon njuter och gör sig berättigad till det namn hon fått, genom sina blommor, som äro hvita eller röda, stundom spräkliga, eller på annat sätt vackert tecknade. Tusensköns-slägtet, som räknas till naturliga örtflocken; växter med sammansatta blommor och strålblomster (pl:ve compos. radiatae) igenkännes med bart kägellikt fruktfäste, halfklotlikt blomfoder med likstora fjäll och frö utan frö- fjun. — Dess mångåriga krypande rot är grenig och har långa trådrötter. Rotbladen äro nedtryckta, omvändt ägg- formiga, låriga och i kanten ojemna. Blomstjelken är upprätt, qvartershög och trind. Blomman har en kägellik gul disk, med hvita eller rödletta strålblomster , som äro smala, omvändt äggformiga, platta, ganska talrika, i ändan urnupna och utbredda. Fröen äro hoptryckta och håriga. Fruktfästet är punkteradt. — Vild växer den på öppna ställen vid vägar och på ängar, allmän i Skåne och äfven på Gottland samt i Vestergötland. Den planteras lättast med rötter och får, i god jord , dubbla blommor af rikt och vackert utseende. Mångåriga Tusensköns-örten förenar icke med sin yttre skönhet ett inre medicinskt eller ekonomiskt värde. Också 238. BrLois PERENNIS,. utdelade Naturen alltid med sparsamhet dessa sina dubbla gålvor, som så sällan hos en och samma individ finnas förenade. Likväl fick denna växt ett rum på Apoteken; ech att hon måtte försvara denna sin erhållna plats, tilla- de man henne fordom en lösande, fördelande och sårlä- kande kraft. En nyare och längre fortsatt erfarenhet har lärt, att äfven hos detta föremål, skilja utseendet från den verkliga förtjensten och Tusenskönsörten fäster nu mera icke i senare afseendet vär uppmärksamhet. Tab. — fig. a. Honblomster, som efter sin ställning och fäste i blommans kant, kallas strålblomster. — b. ett 2könadt blomster; båda förstorade. Originalet växte vildt. lönmsseemsänetansnt TWP det AJ ce 230; VERONICA CHAMAEDRYS. HE VERONLEA. Örtstjelken är hårig på 2:ne sidor. Bladen äro djupt sågtandade, äggformiga , håriga och utan bladstjelkar. Blomhklasarne utgå på sidan af örtstjelken. Tenn. Fl. Su. p. 6 Cl: 2. DiAnoR rgyn. Lilj. Sv. Fl: si. g KL 2, TVvÅÄMÄNN. I1:qvinn. Rafns Danm. og Holst. Flora 1. D. s. 354. P; ängar, i trägårdar och vid husen i lugn är denna Veronikart icke sällsynt. Den har mångårig rot, som upp- skjuter något nedliggande och utbredda örtstjelkar, hvil- ken långsefter på båda sidor äro håriga. Bladen äro, i synnerhet i brädden, håriga med trubbiga sågtänder och skrynkliga. Blomklasarne utgå från bladens fästen och sitta midt emot hvarannan, äro mångblommiga och högre än Örtstjelken. Blommorna utspricka i Maj eller Juni och äro blå, stora och vackra samt utåt något rödaktiga. Frö- huset är litet och 'omvändt äggformigt samt klufvet. Som detta slägte (jfr. n:o 127 och 159) är vidlyftigt, har man indelat dess arter i 3 afdelningar, neml. med blommor , som sitta i axform, eller formera en spirlik blomklase, eller ock som ha ensama blommor. Teé-veronikan hör till den medlersta af dessa afdelningar. I likhet med Ärenprisörten (n:o 159) har denna äfven en bäskaktig smak och sammandragande egenskap; men som den är mindre sammandragande, har den också före- träde framför Ärenprisörten, till Te. Men då man anfört denna omständighet om Té-Veronikan, har man också sagt det hufvudsakligaste af det, som hittills om dess nytta är bekant. Att den icke är skadlig och att den mycket brukas i stället för Ostindiskt Te, är ett tillägg, som för många torde synas öfverflödigt. Kor och Getter äta dens na Veronika, men andra hemtamda kreatur tros und- vika den. Tab. — fig. a. blomfodret. — b. plomma, — cc. frö- hus. Originalet växte vildt. RA "(då 4 a i å v vatt i SIA ä AR ' i 4 . + i ; Ä - - i ÅL . NL rä FE I Ra Sr V . WIR ban ” T bet S i FAR ke AM FE ÅN - la v V ' . i d Fe fä t i lan Cl ' UN balk ch Nr H- arvet Old NEN MOLN vv” + äg - r e 5 j > p Å) -” A LA EV a k ; -. - erg JP / i j 3 Ke - + Ni d ES - Fr i " K LE tong H väg X 8 f MET Va TRE rs SELENE AO vil : FU ) = É tö OMLEYBAIS FARM sta Nee HA KAT : a . SR TR oa SE i SN MV 3 (TEST AV TED TENOR T. flere: BIN. | SEN å SRJ N JE FET NARE i & EATTR I MH Ave kb vr DE TROR $i É SPTER förr Pe BN RA ANSE ES f HE | brist fe så Ib Oav Sören tl a öl SE ; v INCA Ir ik ON IiTLnAe NNE VAT fal ISAV alv maa AR 6 i TEM kn osar SHE IDG idedt VA l or I Be ngile DIG NUR TNA UTN lära illdg | ANT v- I a ; 2 AN vi Ja see skrin JAR AJ Ei or IKNQ mtr YST NY 1 a , n / ; Sj , AR vu nb ' där 7 | VA KÖN v y | grrdntennn KX | C ARTNR / i « Å (5 RS Ty > i = j ;: ' | d I SI ör sn i | ,. å f LAM NS Å 4 , ; AE Då : 4 d ja f 4 c Vd LRA TSL i] | i j + AR ANT Lag ; ] AVI MER D LT l WU Eg VIN GEL GSR NEN IN p 4 l ALT TT OR "SN [ (FR LAT KIM AVI NIGPS FS VIA kat fra MÖSS BL Yå Å) $ AAA (CE NV VI/ TA S— IIEKP Jal 240. SCIRPUS ManritiMmUus. Hars-sär. På Finska: Meri - kalhila. Serået är Skantigt. Blomvippan i toppen är bladig och sammansatt af flera ovala småax. Axfjällen ha 3 taggar, den medlersta är syle formig. Linn. Fl. Su, p. 16. CL. 3. TnrANDR. I:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 18. KL. 3, CT REMÄNN. I:qvinn. Rafas Danm, og Holst. Flora 1. D. 5. 497. O ÅA. naturliga Örtflocken Säflika Växter (pl: Calamariee), till hvilken detta slägte räknas, låna vi Säfslägtets namn , för den likhet som är dememellan. (Jfr. n:o 150 och 130). Slägtets vidlyftighet har föranlåtit dess delning i 4 smärre flockar eller Afdelningar, af hvilka den 1:sta består af Säf- arter, som ha ett enda ax; den 2:dra af sådana, som ha många ax och trindt strå (polystachii); den 3:dje innefat- tar de arter, som äga blomvippa utan blad och 3kantigt strå; och den 4:de är för dem, som utmärka sig med bla- dig blomvippa och 3kantigt strå. Af den redan anförda Art-karakteren synes lätt, att Hafs-säfven hör till den sist- nämda af dessa underdelningar. Den växer vid hafs-strän- derna och stundom vid åbräddar, liksom Insjö-säfven (n:o 150) vid insjöar, och är allmän i Roslagen på Öland och fl. st. samt blommar i Maj och Juni månader. Dess mång- åriga rot är krypande och de derifrån uppstigande stråen äro utan knä, + till och med it aln höga, med 3 skarpa kanter försedda, strimmiga och omgifvas nedtill med styfs va och sträfva blad , som ofta äro lika långa som strået; de nedersta omfatta strået som slidor, sitta skiftevis och äro sträfva i kanten; de 2-3 öfre, som sitta i blomvippan, äro olika långa och fästade utan stjelkar och slidor tätt vid örtstjelken. Blomvippan utgöres af flera sammangyt- trade bruna glänsande småax, sittande än på stjelkar, som äro olika långa, mest Skantiga , men stundom trinda, än sakna de egna stjelkar och sitta tätt vid örtstjelken. Stån- darknapparne äro gula. Axfjällen blifva äggformiga, ojem- na i ändan med olika uddar. Fröen, som mogna i början af hösten, äro 3kantiga och med borstar omgilna. Dess likhet med Insjö-säfven ger anledning att för- moda, att den på samma sätt och till lika ändamål kan 240. ScirrPus MARITIMÖUS. användas. Rötterna, som äro söta, kunna torkas, malas och nyttjas till bröd, som får en ren och angenäm smak. Stråen kunna i stället för halm tjena till taktäckning. Boskapen, och Svin äta Hafs-säfven och är den i synnerhet för de sistnämde en nyttig föda, hvilket "borde ihågkommas på de ställen, der den växer till någon myckenhet. Tab. — fig. a. ett axfjäll. — b. fruktämne med ståns- dare och pistill; båda förstorade. Exemplaret, som tjent till original för figuren, växte vildt. c a FR MN ! ; . ; er WP IA 241: RUBUS Caesriruvs, BLÅHALLON-BUSKE. Kalfhjortron. Käringbåär. På Finska; | Sint - faderma. Buskstjelkarne äro nedliggande, taggiga, smala och blåaktiga. Löfven äro 3delade, under håriga och småbladen på sidorna 2-flikiga. Linn. Fl. Su. p. 172 Cl. 12. Icosanor. polygyn. Smiths Fl Brit 'T) 2. Pp: 542: I fall Naturen verkligen frambringar nya arter, hvilket sannolikt synes kunna ske, så väl genom afkomlingar efter olika arters parning , som ock genom andra utvägar: är det icke underligt att arternas antal bland organiska krop- parna ökes, ej heller att gränsorna dememellan svårare ru än förr kunna bestämmas. Hasselbladiga Hallonbusken (n:o 187) är en medelart mellan denna och Björnhallon- busken, och som den har de flesta kännetecknen gemen- samma med begge och ganska få som utmärka den till särskilt art, kan det icke vara lätt att finna karakterer, som tillräckligen och i alla tillstånd ätskilja dem från hvarandra. Att med säkerhet efter Auktorernas beskrif- ningar: afgöra hvilkendera af dessa 3 arter bör hänföras till v. LInNnEs R. cesius och RB. fruticosus eller Smiths R. corylifol., är visserligen icke lätt; och om än den förras RB. cesius vore samma art som den sednares R. corylifol. , eller om den af Smich under namn af R. cesius beskrifna i stället vore ny art, så torde det dock vara billigt att anse SmitAs undersökningar och de karakterer han för hvardera uppgifvit, såsom de pålitligaste, emedan han är ägare af v. Linnés efterlemnade Örtsamling, den enda som i tvifvelaktiga fall någorlunda kan bestämme, hvilken- dera v. LinnwE haft för ögonen då han författat beskrif- ningen. AF detta skäl hvilar jag vid hans karakterer för denna art, och det så mycket hellre, som jag tror, att, vid åtskiljandet af så närgränsande arter, det är af ingen betydenhet, hvarken i medicinskt eller ekonomiskt af- seende, om den ena skulle tagas för den andra. Lik- vå: bör man söka att komma Naturen på spåren så nära som möjligt är och undvika så ofta det kan ske, att blanda eller förbyta Auktorernas en gång gifna namn. Men kan hända fordrar utredandet af oriktiga benämnin- gar, stundom ett tålamod och en möda, som på intet sätt uppväges af den vinst Allmänheten dervid erhåller, ehuru vettenskapen derigenom blir liksom mera städad, tydlig och ren. — Blåhallon växa i södra sverige allmänna på åkerrenar, krypande utåt marken med sina långa trinda 241. Rurzrus Carsius. smidiga , nästan jemnsmala, och blåaktiga buskstjelkar och kallas i Skåne på många ställen Akerbär; men de finnas äfven kring Stockholm, i Carlbergs trädgård och Her- städes, ehuru sällsynta. Busken blommar i Juni eller Juli, och får mogen frukt när säden är-skuren i September. Stjel- karna, som äro taggiga, slå rötter, och äro efter min tanka mera kulliggande eller krypande än någon af de andra nämde arternas. Löfven äro 3delade och eburu under håriga, dock icke gråaktiga såsom på Hallonbusken; små- bladen variera något till figuren, men äro inskurna och sågtandade; de yttre eller på sidorna sittande ha inga bladstjelkar och äro ofta försedda med en och annan flik. Bladskärmarne äro lansettlika. Blomstjelkarne äro ludna, taggiga och ha på öfra sidan en otydlig fåra. Blomflocken, som sitter i ändan på stjelken, har ej många blommor, men ludna och fint taggiga stjelkar. Blomfodret är silkes- ludet, lång-smalt, spetsadt och utbredt. Blombladen äro hvita, tunna och vågiga. Frukten, som kan hända bäst åtskiljer de här nämde 3:ne arterna, är på denna sam- mansatt af olika antal småbär, hvilka dock ej äro många, men stora och bilda, liksom Stenballonsbär (R. saxatilis), sällan en regelbunden Hallonbärsform. — Björnbären (R. fruticos.) äro äfvensom Hallon, sammansatta af många och smärre småbär, men de formera en ordentlig figur, hvilken liknar ett något kägelformigt halfklot; den är såsom mo- gen, angenämt syrlig och med en blå färg, lik ett fint doft eller dagg öfverdragen. (Jfr n:o 181 m. fl. af detra slägtets arter). Nyttan af denna Buskens frukt är den samma som vid de förut heskrifna arter nämdt är. Hvad smaken an- går, är den i de flestas tycke icke så angenäm som den af Hallon och Björnbär, men visserligen icke obehaglig, och kan med fördel insyltas och äfven ätas färsk, med vin, eller mjölk, grädda och socker; äfven som den kan läggas på vin att ge det en ovanlig smak och färg. Bu- skarne gifva sällan ymnigt frukt, dels emedan få frukter finnas på hvart stånd, dels emedan småbären på hvar frukt ej äro många. Tab. — fig. a. blomfoder med pistiller och en stån- dare; de öfriga delarna äro borttagne. Originalet växte vildt på Gotiland och kallas der Psalmbär, ett namn som v. Linns i Gottl. Bes. s. 237 tillägger Rub. cesius, hvil- ket äfven ger anledning att tro den här afritade vara v. LINNEs RB. cesius. FN DER TS VANA NTE Fa = | ERA dig / Pag SR MB po SG Fa G gg se NN 3 AkWP JA. 242. COCHLEARIA ÅAÅRMORACIA, PEPPARROTS-ÖRT. På Finska: Piparruuti. Örtstjelken är tak. Rotbladen aflånga, i bräd- den naggade och med stjelkar försedda; stjelk- bladen äro lansettlika, inskurna eller helbräd- dade och utan bladstjelkar. Linn. Fl. Su. p. 227. Cl. 15. TEtRrRADYN. Siliculose. Lilj. Sv. Fl. & 271. Kl. 12. Fyr värdviGE, kortskidade. K. Vett. Ak. Handl. 1766. s. 251. Murr: App. Med. T. 2. p. 348. Pharm. Raphani rusticam 1, Armoracise Radix. I Skåne bar Pepparroten funnits vild på åkrar, vid dam: mar och fuktiga ställen, i synnerhet vid berg, men plan- teras allmänt i trägärdar. Roten är mångårig, hvit och lång. Blommorna utspricka i Juni eller Juli, men sätta sällan frö. Ortstjelken blir alnshög, bladig och får blom- mor, som sitta i qvastform. Rotbladen bli mycket stora, äro ådriga och stundom penntaggade. Fröskidan är kort och elliptisk, med ganska kort styl, men stort märke på pistillen. — Slägtet, hvaraf vi förut anfört en art (n:o 87), igenkännes med en hjertlik, svulstig och skroflig fröskida, som har tjocka trubbiga fröskal och hyser många frö. Na- turliga Örtflocken kallas Fröskidade växter (pl:e siliquose). Roten har mycken skärpa, som dock lätt genom kok- ning och torkning mildras eller försvinner. Då den för- teres rå och färsk, angriper den svalg" och näsa, hvarvid tårarna ofta finna ur ögonen; men denna verkan är ej långvarig. Utvertes lagd på huden retar den äfven och "gör rodnad, hvarföre den blandas i senapsdegar (n:o 83). Wiegleb har, i distilleradt pepparrotsvatten, funnit bevis på flygtigt lutsalt , som det innehållit; en skarp och starkt luktande olja öfvergår äfven vid distillation. De som ha svag mage och förtära pepparrot, besväras af uppstigningar och andedrägt, som luktar något likt lök; rötter som hysa skärpa liksom Pepparrot t. ex, Rättika och Lök, ha sam- ma obehagliga egenskap. Såsom nyttig mot skörbjugg är Pepparroten i synnerhet känd. Pepparrotsdricka beredes af sönderskuren Pepparrot, som på dricka eller öl lemnas inågra dar väl täppt; dosis häraf är par spetsglas en eller 2 gånger om dagen. Vin utspädt med vatten kan älven brukas i stället för dricka. Rilven Pepparrot, fuktad med ättika, lägges i kokad varm mjölk, som deraf yster sig; osten borttages och vasslan nyttjas liksom Pepparrotsdricka mot skörbjugg. Vv. LInnÉt berömmer mot tråängbröstighet af skörbjuggs-orsak, Pepparrots-sirap, som icke genom kokning är tillredd. Roten kokad i mjölk, som dracks i 242, COCHLEARIA ÅRMORACIA:S sängen för att vara svettdrifvande, botade på 4 veckors tid så kallad flygande giktvärk i lederna. Bergius töre- skref ett skedblad af Pepparrot, skuren i små stycken , son skulle sväljas hela om mornarna och derpå drickas! liber af dekokt på Enebärstoppar (summit. Junip.); myc ;ppar- rot i magen synes dock, om den är färsk cs utölva för stark och farlig verkan. Men Pepparrot på flera sätt använd, har äfven såsom urindrifvande i vattensot, svulina fötter m, m. visat sig verksam. Och ehuru inga stenlö- sande medel bittills med säkerhet blifvit funna, anföra dock somlige Auktorer Pepparroten ibland dem, och det förmodligen i synnerhet i anledning af Joh. Bauhins upp- gift om en gammal man, som på kort tid lindrade sina stenplågor genom bruket ef ett litet glas vin, hvari peppar- rot någon tid legat och som han drack morgon och afton. — Utvertes användes Pepparrot såsom ett dragmedel, mot reumatisk tandvärk kan en frisk bit läggas på tand- köttet. Att tvätta sig med okokad mjölk, hvari Pepparrot legat, bruka unga fruntimmer stundom såsom skönhets- medel. — Att den i hushållen vid matredning brukas, är allmänt bekant; men dess skärpa bör mildras genom bland- ning i olja, smör, mjölk m. m. och genom kokning, då mycket af det flygtiga, skarpa och retande ämnet förgår. — Roten planteras i fet och fuktig jord , hvarom kan läsas åtskilliga böcker, som angå köksträgårds- skötsel. Vanligen väljes ett särskilt trägårdsland, skildt från de öfriga; detta gräfves väl och rensas. I smala uppböjda sängar, hvaruti på + alns djup ett hvarf gödsel finnes, läggas horisontelt och långs efter sängen, vid pass 3 aln djupt, Pepparroten, som bör vara af god sort och utan trådlika rötter; sängarne kunna vara nedtill högst 1 aln breda, men smalare uppåt. När bladen börja uppskjuta och något hunnit tillväxa, bortrensas ogräset. Om hösten då roten upptages, bör intet qvarlemnas, emedan deraf blir ett ogräs, som med svårighet utrotas. Ju flera år Peppar- roten får växa på samma ställe, ju mera försämras den, och bör derföre ofia omläggas. Tab. — fig. a. förstorad blomma utan blomblad. — b. blomblad. — c. blomfoder. — d. fröskida. — e. ett öppnadt fröhus, — f. frö. — g. stjelk med ett penntag- gadt blad. — bh. rotblad. Originalet växte i trädgård. ) | /Å d | / n | | f - ; | LAPRARDEES FRA OR ÖN COM METE é Sö Jelpd R ; NE ST ue 249. ONONIS ÅARVENSIS. (var. spinosa Linn.) ÅKER-ÖNONiIs. Puktörue. Rifblommor. Karbas. Vargbasse. Ljungpinn. Buskgrenarne äro ludna och bli omsider taggi- ga. Blammorna sitta mest ensama vid bla- dens fästen. Bladen äro fint naggade, men de öfra enkla och de nedersta oftast 3-dela- de, med äggformiga småblad, som mot basen äro helbräddade. Linn. Fl. Su. p. 249. Cl. 17. DrAnefirpe. f0:andr. Lilj. Sv. Fl:ys. FE Kl. 14. TvåxurrLE med Artbaljor. Murr. App« Med. T. 2. p. 365. Reste Bovis (Arréte-Beeuf 1, Bugrande) Radix, Herba. ' fmarsme—ensars Isa D. 2 förändringar, som mar anmärkt af derna art, tyc- kas somlige Örtgranskare ha ansett som särskilta arter; och kallat den ena spinosa den andre arvensis. And- teligen har man återkommit till Mästaren v. LINNES Fe- dan i början yttrade tanka, att de voro endast varieteter. Då växten är ung äro stjelkarne mjuka och taggarne sak- nas (On. arvens.); dessa utväxa ju äldre busken blir och ju mera stjelkarne blifva trädaktiga (On. spinosa). Det gifves likväl en art, som ganska mycket liknar On. ar- vensis och som man ofta med den förblandat, men nu ätskilt under namn af On. hircina, hvilken har högre och mera rakt uppåt växande stjelkar, merendels sitta 2 blommor tillsamman, bladen äro oftast 3delade och små- bladen äfven mot basen tandade (On. spin. mitis, Sp. pl.j Denna som luktar likt Bock, växer kring Stockholm, Up- sala m. fl. st.; men Åker-ononis finnes endast i sydligare provinserna, och har mångårig, svart och lång rot, som är trädaktig, ini hvit, fingers tjock och så seg eller stark, att den i åkrarna hindrar plogen att gå fram. Stjelkarne äro något uppåt växande, greniga och få med tiden tag- gar, i synnerhet på dålig ofruktbar jordmån. Bladen sitta till skiftes, äro skrofliga , aflängt vigglika, vid basen hel- bräddade , men från midten till spetsen fint tandade; de nedra äro ofta 3delade med likdana småblad. Bladskär- marna äro stora, hopväxte, äggformiga, stjelkomfåttande och tandade. De rosenröda blommorna som utspricka i 943. ÖNONIS ÅRVENSIS. Juli, ha små stjelkar, och sitta vid bladfästen. Blomfodret är hårigt, med smalt spetsiga tänder, som utbreda sig och qvarsitta sedan frukten börjar mogna. Blombladet, som kallas Seglet, är nästan dubbelt längre än vingarne och kölen. Ärtskidan är luden och knappt längre än blom- fodret. Fröen äro skrofligt punkterade. Buskväxten har en frän och obehaglig lukt. Slägtet, som hör till naturl. Örtflocken: växter med fjärillika blommor, igenkännes med ett 5deladt blomfoder och smala flikar, strekadt se- gel, svulstig fyrkantig skida utan stjelk, och ståndarsträn- garna hopväxte ikring pistillen liksom Monadelfist - klas- sens växter. Roten smakar något söt, men tillika äcklig; dess bark skall innehålla mesta kraften. Man föreger att den är öppnande och urindrifvande, hvarföre den blifvit brukad mot njursten och grusplågor, urinstämma af sten i blåsan, gulsot, vattenbråck m. m. och det antingen i form af dekokt eller som pulver. En hand full af sönderskurna roten tages till en liber vatten, kokas långsamt och dric- kes oafbrutet längre tid om mornarna. Flera namnkunnige Svenske och Utländske Läkare säga sig hafva funnit väx- tens bruk förmånligt, ehuru å andra sidan icke saknas erfarenhet, som synes bevisa att Åker-ononis i medicin icke är af stort värde, hvaraf händt att den nu mera sällan nyttjas. Lesel berömmer den i urinstämma hos Hästar, och ges då i stark dekokt. Tab. — fig. a. seglet. — b. vingarne. — c. kölen. — d. blomfodret, de hopväxte ståndarsträngarne och pistillen. — e. pistillen. — f. ståndarsträngarnas cylinder öppnad långsefter. Originalet för hguren växte vildt på Gottland. CU AE 244 ASPERULA TiNCTORIA. Färec-Myssia. Färgmadra. Madra. Örtstjelken är slak och grenig. Bladen äro jemnsmala; de nedra 6 och de midtpå stjelken sittande 4 i krans, och de öfversta mot hvarannan fästade. Blommorna äro merendels 3klufna och ha 3 ståndare. Linn. Fl. Sv. p. 43. €). 4. TETRANDR I:gyn FEjusd. OL och Gottls Resa s. 238. Lilj. Sv. Fl. s. 61. Kl. 4. FYRMÄNN. K. Vett. Ak. Handl. 1742. $. 20. SRS uklören och naturliga örtfloeken, till hvilken de 2 i Sverige vildt växande Myssjearterna räknas, har redan vid-n:o 218 eller Myssjeörten blifvit anförde. Färgmyssjans örtstjelk är så mjuk och slak , att om den icke af andra kringstående växter får något stöd, är den kull-liggande utåt jorden. Roten är röd och mångårig, växer i små knip- pen och blommorna utspricka i Juni månad. Stjelkarne äro greniga, ofta 2delade, raka och 4kantiga. Bladen äro smala, långa, sittande i krans kring stjelken och fiera till antalet nedåt roten än uppåt, der stundom blott 4 fin- Has, då deremot de medlersta bladkransarna kunna bestå aP 6 eller 8 blad. Blomstjelkarne utgöra små hvita para- sollställningar med 5flikiga, (stundom 4flikiga) blommor, som hysa 3 ståndare. I anledning häraf borde växten föras till 3:dje Klassen; men hela dess utseende, fruktens 2knö- liga form och bladens kranslika fäste, gifva den otvunget ett rum i den naturliga örtflock, hvartill Myssjeslägtet räk- nas och i den klass af det konstiga systemet, dit Myssje- arterna böra föras. Växten träffas på torra och backiga ställen i Tyskland, Frankrike, Siberien, men ej i England; hos oss är den funnen äfven i Uppland, men allmännast på Gottland och Öland, der den användes såsom Krapp (Rubia Tinctor.) att sätta röd färg på ylle. Efter midsommar äro rötterna lö- sare och innehålla mindre färgämne. De upptagas derföre tidigt om våren och kokas i dricka, som är surt, ju surare ju bättre. Yllegodset lägges sedan i det ännu varma af- koket, och sköljes efteråt genast i lat. (Jfr. njo 122. 165), Tab. — fig. a. en 3flikig blomma i naturh skick. — b. en dylik öppnad. — e..en fyrfiikig blomma. — d pi- still oeh fruktämne. Originalet för fig, växte yildt på Goöttland. RR DFI > IeNNN MENT Kira i FSLNEFRET ET GLES NIER FL GV f MH t , ffa hö - ia fe [TI ORERI ARTE SÄG ca i OKT Fan SNRRORNEN P OA - FAN NL LC > Så C 3 AE fö TN JARO a. bj MYR lg 3 NOTERA VIA ORT £ ED Hö Fen: kr ulgbrisispt [23 FNRSERNE Era tONEt RA | Lå RE FAS. k ” Hu | äh LR ÅN / q (CSA (RS SVA & q AS vi SÅ JM gb mala HD ne Halv FT 0 Å KY nadiar vad Jasbdbri HA stal tåseld SKR VIRAL KT SBN KAR ER RR vå 601 rede STA ALT slhakag:t slet RA AT st - Fd jag ål fKr SÖ sila nor soda ER tÅSK tS bat 4 fig 0 ALENEE TS a 1 a vägt Eje ERE gär a t tjut PM FEGT 9 fr ”u BIN ROAT AAA sera bl kl Vg OFTARE Aj DRIV KE BNI agave IE THA tå a ARIDOR DL pasta JAA. dest Hig åa KA Renird dl FOR AKER WANT a. it bögndl Sof MM a ; PASTE IR ES 09 l ” SON Ra EON 4. Mektbork Ted FR Fänge Tr OT NG laga WU vå ) wo ln dio a 4 O4LER SANKT Yr (a OT I 4 ; d eg FER MM É örnyb Prins ISIR nn så 8 Hb, ÖT a KET NEN: «3 OM få Sk 010 sv uu 1 PIL pb AHA LRLN: BL ebok Fian ; MG HE Fry Lf 4 > ne Un HASAN vt i äv PR re ANOS IRL MN 10 AR a udd ON / FEL FOMI Jes TARA a 7 AM Vv HÖNAN ALE p wir bl UN BA N NYVNEN In kal KÄR nr ONDA OM rt , i ' pe CE: TWP LL 245: SANICULA EuUROPAEA, EUROPEISK SANIKEL. Örtstjelken är rak, icke grenig, och nästan utan blad. Rotbladen ha långa stjelkar, äro 5-delade och med småblad, som äro i ändan 3-klufna och sågtandade. De små parasoll- ställningarne ärv klotfvanige och sakna egna blomstjelkar. Linn. Fl. Su. p. 85. Cl. 5. PENTANDR. 2:oyn. Lilj. Sv. Fl. s. 115. Kl. 5. FEMMÄNN. 2:qvinn. Murr. App. Med. Ts 1. p. 207. Pharm. Saniculse I. Diapensie Herba. 5 År Latinska ordet Sanare torde namnet Sanicula böra härledas och synes redan deraf växtens fordna anseende såsom helande och sårläkande. Den växer i skogarna vid Upsala, i Roslagen, på Öland, i Skåne m. m. och blom- mar i Juni samt har mångårig rot, som är af många kött- aktiga smårötter sammansatt. Örtstjelken är vid pass qvarters eller 1 aln hög, fårad och glatt, stundom med ett eller annat 3klufyvit blad, som ofta saknar bladstjelk. Rotbladen äro glatta med långa stjelkar försedda, djupt Sflikiga med vigglika, inskurna och 3klufna samt sågtanda- de flikar; emellan sägtänderna äro små hår. Allmänna parasollställningen är ojemn med strålar, som ofta äro nå- got greniga; de smärre ställningarna ha många blommor utan blomstjelkar. Nedersta svepet är mångbladigt och penntaggadt; de öfre äro 2bladiga, spetsiga och mest helbräddade. De medlersta blommorna sakna pistiller, och de yttre ståndare; på de sednare eller honblommorna af- falia blombladen tidigt. Man har varit af olika tankar om slägtet, till hvilket denna art borde räknas; somlige (Crantz) föra den till Cauealis, andre (Seopoli) tll Astraatia. Naturliga Örtflocken kallas Parasollväxter (Umbeilate pl:x) och slägtet kännes med hopgyttrade nä- stan klotlika parasollställningar, inböjda blomblad; frukten är taggig af styfva hår med krok på ändan; de medlersta blommorna i hvar liten klase äro ofruktsamma eller gall- blommor. Ortens blad äro bittra, något sammandragande och röja tuggade något skarp smak; dessa egenskaper äro tydr 245. SANICULA EUROPAEA. ligare hos växten torkad, än färsk. Man har föreskrifvit den i invertes blodflöden , antingen som dekokt eller att nyttja som té; äfvensom för att rena elaka sår och fistlar. Till gurgelvatten med Rosenhåning är dekokten nyttig mot sår i svalget. Den ingick tillika med månrga andra växter i det så kallade Sveitzertéet (Vulneraires de Suisse, Faltranc, m. m.) » som af de lättrogna begärligt nyttjades mot sår, fistlar, stötar, lungsot m. m. Växten är nu längesedan urmodig och kan väl umbäras , emedan närvarande tids Läkare äga kraftigare medel att tillgå. Den är likväl i brist på bättre, icke alldeles att såsom overksam förkasta. Tab. — fig. a. 2könad blomma. — b. en dylik utan blomblad. —-— c. gallblomma utan ståndare och blomblad; alla fig. äro förstorade. Originalet växte vildt, och är växten allmän vid gärdesgårdar på Gottland. 4 FN 4 e Vj (Aj Ä WP a 7 246. BOLETUS RuBEOLARIUS. RöDsrRUN PiPsvAmne. Hatten är brun och kupig, täckt med ett glatt torrt skinn, och blir ofta stor. Piporna äro jemna och rödbruna. Foten är lökformig, gulgrå, och med rödbruna nätfermiga strek. Persoon Synops. Fungor. p. 514. Sowerby English Mushrooms or Fungi tab. 250. D. svårigheter, som möta Naturforskaren i nästan alla Naturalhistoriens många delar, ligga i synnerhet i det be- synnerliga sammanhang, som är emellan naturkropparna. Det kan jemföras med en kedja, hvars länkar än synas på det nogaste passa i hvarandra, än saknas de helt och hål- lit så att kedjan visar sig stympad och afbruten; än tyc- kas åtskilliga länkar komma hvarandra så nära, att man icke kan afgöra hvilka böra förutgå eller efterfölja; här blir liksom en knut på den inbillade kedjan, som ofta synes mera hoptrasslad, ju mera man bemödar sig att ut- reda den. Liksom den svagsynte ser föremålen dub- belt och oredigt, då han som ifrigast bjuder till att se dem tydligt; så förvillas forskaren af Naturalstrens mängd och besynnerliga samband, då ban vill utreda de hopvecke lade ställen, eller fylla de brister, han tror sig i Naturked- jan kunna upptäcka. Svampläran ger en otvungen anled- ning till dessa anmärkningar. Dessa slags naturalster äro med hvarannan ofta så närslägtade , att man icke sällan med största svårighet kan utstaka sannolika skillnader dem- emellan. De äro hittills icke heller tillräckligen undersökte, för att under nog olika synpunkter kunna betraktas. Också tycks olika väderlek under särskilta somrar, ha synbart inflytande på Svamparna och i synnerhet på der mängd i hvilken de förekomma. Efter en våt och varm sommar fans denna Pipsvamp temligen allmän i Augusti kring Carlberg i barrskogen; deremot syntes knappt er enda sistleden höst. Den liknar mycket ätliga Pipsvamperr (n:o 197) men är till färgen hufvudsakligen ifrån den sam- ma åtskild. Stundom är Svampfoten vid basen nästan. lika vid och tjock som hatten. På lika sätt tillredd och med samma fördel som ät. liga Pipsvampen kan denna i hushållen användas. Prof. Swartz försäkrar att den är till smaker lika god som den nyssnämde, ehuru det så kallade köttet är icke all- deies lika hvitt. (Jfr. n:o: 197). Tab, — fig. a. medelmåttigt stor svamp sedd på sidar och något uppifrån, — b. den samma långsefter klufvens Figuren är tecknad efter naturen. rem vana 159 hit Ern agn AN Händ (ES ot ON NM | KRIN ke td NE ÄV LR Ma fiH fr sänt | R RA SONSON fat rd Lee AR a NR SE AE VIE , , USFER bea LIUS + I - = I Fa. cb K ' p VR 5 FR 34 UU a - Mi Å y SÅ AV alltsa AVI TAS SU TAIG SRA 11 CE durNdd Ha + see bif TNE beg: in vi s Fl rt AN 20.5 AO RAN TSAR ae Up IEI nn 4 flisit- 3 ING dT = å LU PEL SL AT [lå THE rd ä täl TI LENV 4 RE TLA MT 4 FEL AR RE SALE ör Cl Vd HÄLL Fr LAGT El Fe rd Ä Ia | 'å + | d pi å 4 24 > KV " 4 stl PALGE BL ISA, 14.47 EAT ESR IST NAT ENTR . HT LE " I MäLTV vå a vr IF SIIRA $ ORT FIS 1 1A ALE ERA ANEA GADO Fears fe IA sad bre ATI ID) ARR Ne IE FRI 1ä0g i a IRAS FLIT ERLG BEER NNE 1958 11240 br AEA TIS RA ASG LA ;&0 20 Ar " drakma, och af roten färsk, 2- 3 drakmer i infusion, hvilket är bäst. Extraktet med spi- ritus vini är skarpt. — Örtstjelkarne ge, om de rätt be- handlas, enligt Holmbergers försök, godt lin. De hands teras såsom vanligt lin, afskäras när fröet är moget, rötas, bråkas när skäfvorna lossna, och skäftas. Man har i Un: gern nyligen af detta slags lin och silke väfvit ett tyg, som skall i profvena vara fint, vackert och, ehuru af 2 alnars bredd, dock ej kosta mer än 1 gyllen alnen. — Getter är ta växten , men hästarne icke förr än den är frostbiten. Tab. — fig. a. blomma — b. de 5 håningshusen som sitta kring fröredningsdel. — e. ståndarne, nedtill hopväx- te till en pip, och upptill utgörande fem tikar, som bö- jas öfver märket — d. en ståndare med knappen af 2 rum, i hvilka körtlarne hänga — e. ståndare, sedd på sidan u- tan ståndareknapp — f. frömjöls-knapparne, uttagne och hängande vid körteln — g. pistillen frånskild med begge sina stift, betäckta med ett gemensamt trubbigt märke, som har liksom 5 sömmar — h. fröhuset långsefter öpp- nadt — i. fröet med sitt fjun, — Originalet växte vildt på Gottland. z 250 FUP 2c (ST La 240. LINUM CATHARTICUM. LaAxErR-Lin. Zildt Lin. Vild Hör. På Finska: Nälkåäå- pellava. Örtstjelken är i toppen 2- eller 3-grenig. Bla- den sitta midtemot hvarandra och äro äggfor- migt-lansettlika. Blombladen äro spetsiga. Linn. Fl. Su. p. 99. Cl. 5. PENTANDB. S:gyn. Lil. Sv: FL s,13c. Kl. 5. FEMMÄNN. 5:qvinn. Murr. App. Med. T. 3. p. 490. FA bekant för sin stora nytta i hushållningen, i- genkännes från de närgränsande med 5-bladigt blomfoder; 5 blomblad; ett fröhus, som danas öfver blomman, har 10 valvler och 10 rum för frö, hvilka äro ensamma eller ett i hvart rum. Den naturliga Örtflock, hvilken Linslägtet mest liknar, kallas växter med Storknåbblika fröhus (Grui- nales pl:&e). Denna art, som för sin egenskap att laxera fått sitt tillnamn, blommar i Juni och Juli, har årig och trådig rot och får mogna frön i Augusti eller September; växer på backar och ängar teml. allmän. Örtstjelken är knappt qvarters hög, ofta mycket mindre, rak, trind och glatt; blomstjelkarne äro mest 3 i ändan på örtstjelken; de äro under blomningstiden upprättväxande, men före blommornas utsprickning nedhängande. De nästan blågrå bladen äro utan stjelkar och helbräddade. Blommorha äro hvita med spetsiga blomblad. Pistillerna äro vid basen hopväxta och ha små tänder emellan sig. Ståndarne äro hopväxte såsom i Monadelfist -klassen, hvilket visar slägt- skapen med Harsyran och Storknäbbslägtet (Geranium). Frö- huset är nästan kägelformigt. Laxerlinet smakar bittert och något sammandragande, Saften antar med jernvitriol svart färg. Af torra växten ta- ges ett qvintin, som i form af infusion eller te skall för- orsaka öppning. Den säges äfven vera urindrifvande. Ut- om andra äldre auktorer hafva Coste och Villemet bekräf- tat växtens laxerande kraft. v. LInnÉ berömde den och alla komma deri öfverens att växten verkar öppning säkert och utan olägenhet. I pulverform ges den ända till 1 drak- ma; den kan äfven förenas med cremor tartari och anis- frö. I för stor dosis väcker den kräkning. Det vore önsk- 250. LINUM CATHARTICUM. ligt att de Läkare, som dertill hafva tillfälle, ville med denna växt, som visserligen icke är kraftlös, anställa såda- na försök, som närmare bestämde dess egenskaper och nytta. Tab. — £fg. a. fullkomlig blomma = b. blomfoder med ståndare och pistiller — c. fruktämnet och pistillerna — d. en ståndare — e. ett blomblad; allt förstoradt. Ori- ginalet växte vildt på Gottland. I]WEP del EL | 251. AGARICUS CAMPESTRIS. FÄäLtsvAne. Champignon. På Finska: Nummen-siena. Hatten är ofvanpå kupig, mjölkhvit eller smuts- hvit, slät eller fjällig, i början med ljusröda, sedan svartbruna, olika långa skifvor, som ned- till äro afrundade och icke fästade vid foten. Linn. Fl). Su. p. 442. Cl. 24. CRYPTOGAM:. Fungi. Lilj. Sv. Fl. s. 445. Kl. 16. LÖNN GIFTE. Svampar. Persoon Synops. Fungor. p. 418: Sowerby English Mushrooms tab. 305. Schriften d. Berl. Naturf. Fr. 5 B. Medical and Chir. Review 1804. Jan. — Fischer Naturgesch. v. Livl. 8:0. 1778: P: 317. The Art of Cookery by a Lady 1778. 8:0« Art. Catchup. 4 F ältsvampen, som allmännast är känd under namn af Champignon, ett namn som likväl med lika skäl kunde tilläggas alla svampar, räknas till Skifsvamparna, framkom- mer om hösten i Augusti och September, samt finnes vissa år ymnigt, helst på fet och väl gödd jord så väl på öpp- na som skuggrika ställen. Det gifves af densamma 2 be- tydliga artförändringar; den ena, som år 1804 tidigast vi- sade 8 kring Carlberg, har en hvit, eller något i smuts- gult fallande pergamentslik hinna, som omkläder den i början kupiga, sedan mera platta hattens öfra sida. Skif- vorna äro olika långa, i början blekröda, och sedan mör- kare, till dess de bli svartbruna; de kortaste sitta fast vid hattens brädd eller yttre kant; de längsta äro vid foten nedifrån afrundade och fästade endast med sin öfra kant; den nedre är således fri. Foten är vanligast jemnsmal, krithvit, slät i synnerhet ofvanför ringen eller på den del som hatten betäckt, och ehuru den icke egentligen kan kallas pipig, är den likväl midtuti långsefter fylld med en glesare väfnad, ofta lik tät spindelväf; utvertes har den en ting, som varit förenad med hattens brädd, men som un- der dess utveckling slites derifrån; ofta finnes icke denna ring på foten. En annan varietet, som träffades senare på hösten , hade pergamentslika beklädningen mera smutsgul eller hvitaktig; skinnet sprack sönder och bildade mörka, stora fjäll eller slarfvor, som utan ordning synas på hatten. 1 öfrigt äro de till lukt och smak samt form alldeles lika, så att de synas mig icke förtjena att under olika namn be- skrifvas. Hr. Prof. Swartz har observerat en annan, som förekommer sällsammare; den är större, flera växa tillsam mans, foten är lökformig nedtill och ringen mycket tydli- gare; skifvorna äro rödare och hatten helt hvit, ofta fjäl- lig. Denna är Agaricus edulis hos Persoonz p. 418, eller Ag. arvensis hos Schaffer. Då Horatius säger att Fältsvamparne äro de bästa (- > pratensibus optima fungis — natura est - -), synes det troligt att Romarne den tiden satte stort värde på dem. 51 ÅGARIGCUS CAMPESTRIS, Deras efterträdare Italienarne, som kalla. denna och flera hithörande svampar Pradelli, hafva utspridt bruket att äta dem, äfven till andra länder. Denna är ofta full af larver eller mask, och kan då vara skadlig att förtära. Jag har samlat unga nyss uppväxta Fältsvampar, som sönderstycka- de visade icke minsta spår af larver; men samma stycken förvarade i tilltäppta glas, hade inom ett dygn derefter flera tydliga larver, till hvilka äggen således måste blifvit lagda redan innan svampen genombröt jordskorpan. De svampar, som till mat skola användas, böra samlas ännu unga, rensas och genast läggas i ättika, spiritus eller ko- kas, i afsigt att om möjligt är, betaga lifskraften hos de Insektägg, som tilläfventyrs kunna finnas i svampen. Skif- vorna, på hvilka fröen sitta, kunna strös på drifbänkar el- ler andra väl gödda ställen i trägården, då Champignoner uppväxa, och om väderleken är gynnande, får man till. fälle att förnya skörden stundom flera gånger. En större förändring odlas ofta på dertill gjorda anläggningar, på Franska Maules kallade, som täckas med sand och groft strö. På sådana svampar, rensade och sönderskurna, om- bytes [era gånger vatten, innan de anrättas eller inläggas. När svampen är något gammal och skifvorna mörka, plär köttet i hatten blifva tunt och mycket larver infinna sig att uppäta detsamma. En i 4 delar klufven Spansk lök, lagd tillika med svampar skurna i stycken i en på elden satt kastrull utan vatten, skall genom antagande af annan färg, tillkännage svamparnas skadlighet, enligt en uppgift af Thuillier. På lika sätt som vid n:o 173 om Risksvam- pen nämdt är, användas Fältsvampar både att inläggas till vintern, torkas på trådar och att ätas genast. Fischer be- rättar att man af denna svamp, med salt och så kallad Askalottenlök samt stark köttsoppa skall kunna bereda ett slags soja, som är välsmaklig, men kan ej länge förvaras. Engelsmännens Catc/up, som brukas i såser till kött- och fiskrätter, beredes af ätliga svampar och i synnerhet af denna på Hera sätt; t. ex. af 1 gallon starkt gammalt öl, 1 4 Anchovis, 1 t& Askalottenlök (All. ascalon.), 1 lod Mu- skotblomma, 1 löd kryddneglikor, + lod hel peppar, 3-4 st. Ingefärsvötter, 4 & af svampen rensad och fint sönder- skuren. Detta kokas vid lindrig eld täckt, till dess hälf- ten återstår, då det silas genom hårduk; det lemnas sedan att kallna, fylles på små buteljer, som väl korkade kunna bevara såsen oskadad många år. Ett skedblad är nog till I 4 smält smör, för att ge god smak åt såsen. Andre salta först de rensade svamparne, låta dem stå öfver nat- ten, koka dem ett par minuter och sila ifrån saften, som sedan kokas med kryddorna och kalinad förvaras. Somli- ge nyuja rödt vin i stället för öl och tillsätta pepparrot, lök , lagerblad, utom de andra kryddorna. Teb. — Lig. a. en fullvöxt svamp sedd på sidan och uppifrån — b: en genomskuren eller längsefter klufven — c eu ung nyss uppyuxren syamps — RU 250 Coe 252, SALICORNIA HeERBACEA. ÅRIG SALTÖRT. Soda-ört. På Finska: Suola-yrtti. Örtstjelken är saftig, grenig och ofta utsperran- de; ledfull med omvändt kägellika trinda /e- der, som merendeilis upptill äro platta och lik- som klufna. Linn. Fl. Su. p. 1. Cl. 1. MONANDR. 1:gyn. (Salicorn. europa: herba- eea). Lilj. Sv. Fh s. 2. Kl. 1. ENMÄNN. I:qvinn. Murr. App. Med. T. 4, Pp: 284. Pallas R. d. d. Russ: R. 4:0: 1771: T. 1. p: 479. Tab. a. fi 1. &c, Ejusd. Wustrat. plantar. imp:fe. 1. nond. cognitar. Fasc. 1.2. 1805. Schhuhr Bot. Handb. 1. Th, 8:0. 1791. p. 5. Tab. 1. Pharm. Sal Alkali 1. Soda, ndtligen mottager Sv. Bot. en växt af första klassen i det konstiga Plantsystemet. Den räknas till naturl. Örtflock. Sallats- ell. Kålväxter (Olerace&e pi:Xx), och växer allmän vid åtskilliga af Sveriges hafsstränder, i synnerhet på Gott- land, hvarest Utgifvaren Hr.- Ryttmäst. Pabnstruch fann den späd i början af Juli; den blommade mot slutet af Aug. Slägtkarakteren är enl. v. Linné att ha tjockt uppblåst blomfoder, utan flikar; blombladen saknas äfven; ett frö bildas för hvar blomma. Pallas betraktar blomman såsom utan blomfoder med 3 fjäll, som innesluta fröredningsde- larnå och fröet. Saltörtens greniga rot varar blott ett år. Örtstjelken qvarters hög, växer upprätt ; grenarne utskjuta 2 och 2 från nedersta eller spetsiga ändan af hvar led, och bestå af mindre leder, af hvilka de yttersta bära blommor, som sitta nästan aldrig ensamma, utan 3 tillhopa, insänk- ta rundtomkring i ledstycket. Dessa blommor af en egen bildning täckas med en köttaktig hud i stället för blomfo- der, hvilken upptill öppnas genom en knappt märklig spric- ka, öfver hvilken är en ganska liten rödlett trekantig flik; förbi denna och genom sprickan uttränger vid blomnings- tiden en ståndare med sin runda knapp och pistillen med sitt märke. Fruktämnet och sedermera fröet, omgifvit med sin hud (arillus), sitter gömdt i den af blomman danade grop eller insänkning, som bäst synes på torra stånd sedan fröet utfallit. Hr. Prof. Swartz, som gran- skat mångfaldiga Saltörtsblommor, försäkrar att denna art aldrig förekommit honom med mer än en ständare , en pi- still och ect frö i hvar insänkning. Hvad Pallas, Forster o. fl. andre tro sig häremot hafva observerat, torde såle- des derigenom bäst kunna förklaras, att de vid sina un- -dersökningar misskänt andra arter för denna. Den hittills såsom artförändring antagna, med mer upprätt växande stånd, tjockare grenar och rödaktig färg, har Pallas an- sett som särskilt art och kallat den Salic. acetaria, hvil- ken utan tvifvel är densamma som Prof. Vahls Sal. pur- purea, varietas. Orten väcker en salt och stickande smak på tungan; - torkad ger den efter förbränning mineraliskt lutsalt eller 2592, SALICORNIA HERBACEA, Soda, som brukas vid såpsjuderier, glasbruk, på apote- ken. m. m. Åskan hyser dock vanligen endast ett slags koksalt, emedan Sodan är smittad med saltsyra. Men åri- ga Saltörten ger icke mesta Sodan”och förtjenar således icke namn deraf. Salsola sativa och Soda m. kl. odlas till detta ändamål och lära ge den ymnigaste och bästa. I Spa- nien, England o. fl. st. brännes och utskeppas Soda i myc: kenhet; från Valencia utföres årligen minst 150,000 cent- ner. Från Orienten eller Levanten kommer mycken Soda; den ifrån Alexandria värderas mest. De flesta vid hafvet växande örter ge Soda (jfr n:o 191). Redan du Hamel visste att Salsola Soda ju längre den växte från hafvet, ju mindre lutsalt gaf örten. Pallas fick af Salsola prostrata, som, vuxit på stenig jordmån i Taurien, lika delar Soda och Pottaska eller vegetabiliskt lutsalt. Han anmärker äf- ven att unga salthaltiga växter hämta genom rötterna sin mesta näring af jorden och ge mest alkali; de äldre der- emot nära sig mer af luften, och ge mindre salt. På oli. ka orter nyttjas olika växter till Soda-beredning. DE mest brukliga äro kanhända Sals. Soda och sativa; fröen af dem sås på de af hafsvatten tillförene öfversvämmade ställen mest nära hafsstranden, då sanden eller jorden omröres väl och hålles ren för ogräs; efter ett par veckor gro frö- en, och när växten börjar gulna eller bli röd, uppryckes den, bindes i knippen, torkas, då fröen, som skola för- varas , utfalla och samlas. Sedan brännas knippena i gro- par, som gräfvas i fast jordmån eller stenläggas i bottnen; när första påläggningen uppbrunnit, lägges mera på, och detta förnyas till dess gropen är full af aska, hvilken blir stenhård derigenom att lutsaltet och jordaktiga delarne an- taga af hettan en förglasningsgrad. Derigenom förloras väl en del af sodan, men hvad som är löst eller i små styc- ken kan ej så väl förvaras eller bibehållas, hvarföre det underkastas ny bränning och blir då hårdt samt i stora stycken. Denna Soda är mer eller mindre ren, blafidad med jord, saltsyra och andra främmande ämnen. Den säm- sta drar fuktighet ur luften, är blandad med småstenar, luktar illa då den löses i vatten, smakar såsom kökssalt och fräser icke tydligt med syror. Atskillig Soda luktar svafvellefver eller likt ruttnade ägg ell. nyss afbrändt krut, samt innehåller mer koksalt än ren Soda. — ÄAriga Saltörten kan ätas frisk med olja och ättika; äfven ock inlagd med ättika och peppar att förvaras såsom sallat om vintern. I brist på koksalt kan färskt kött deri med för- del inpackas och förvaras. Mot gulsot, krampslag och i synnerhet skör- bjugg, användes växten och är lindrigt laxerande. Af renadt Soda-salt är dosis ett par qvintin dagligen; det ges mest i förening med någon fin tvål och bäskt extrakt. Orten bränd till aska brukas att guida svarta tän- der med, för att få dem hvita, Den är ett begärligt boskapsfoder, men att torka tillika med annat foder är dem otjenlig, ty den drar fuktighet ur Juften och skadar dermed fodret af andra växter. Tab. — fig. a. en blomförande gren —-b. blomma med spricka och 3kantig flik, till utgång för ståndaren och pistillen — c. ståndaren — d. fruktämnet och pistillen — e. fröet; allt förstoradt. Originalet växer vild på Goitland, en ball mil ifrån Klinte hamn vid hafyet. EE ER TER TA 253. POTENTILEA FRrRUTICOSA BusK- POTENTILL. Tok. Busken är mycket grenig och upprätt. Bladen sitta till skiftes, äro 3- eller 6-delade, med helbräddade och inunder hvitludna småblad. Linn. Fl. Su. p. 176. Cl 12. IcosANnD2. polygyn. Lily. Sv. Fl. 8. 204. Kl. 8. TIUGEMÄNN. mångqvinn. Smith Fl. Britt. 2. p. 547. Schkulwr Bot. Handb. 2. Th. p. 54. Ra ister kännerhärken äro redan vid n:o 152 anförda. Denna art igenkännes lättast genom sin träd- aktiga stam och växt i form af en låg buske af 1 till 2 alnars höjd vid pass. Bladen, som ha stjelkar, äro något tillbakaböjda, de nedersta med 5 eller 6 småblad, de öfra stundom med 3 sådana. Bladskärmarne omfatta stjel- ken. Blommorna äro ensama, gula, sittande i toppen, och ha stjelkar. De 5 yttersta blomfoderflikarne, likna blad, och äro utbredda. Blombladen äro nästan runda eller omvändt hjertformiga. - Fruktfästet är hårigt. På Ölands östra uddes fuktiga ängar, i synnerhet der snön sent bortsmält och vattnet qvarstannat, växer den vild och allmän samt blommar ifrån Juni till Avgusti. — Den förekommer äfven i norra delen af England, i Siberien Och. löst. För sina prydliga guldgula blommor skull är denna växt inflyttad i trädgårdarna och kan planteras i häckar, som dock länge äro nakna emedan bladen slå sent ut. Den älskar fuktig jord och fortplantas lättast med rot-tel- ningar, samt innehåller i likhet med sina samslägtingar ett sammandragande ämne och bör kunna användas vid garfning. På Öland hopbindas "deraf qvastar till hvarje- handa behof, emedan busken är ganska grenig. Tab. — fig. a. ståndare förstorad. — b. blomfodret i nat. storlek. — c. pistillen och fruktämnet förstorade. Originalet växte odladt i Hr. Prof. Swartz's trädgård. BAS LATHYRUS LATIFOLIUS. BREDBLADIG LATYR. Örtstjelken är liksom vingad. Småbladen ellip- tiska. Klängena ha 2 blad vid basen. Blom- stjelkarne äro mångblommiga. Linn. Fl). Su. p.- 252. Cl. 17. DiIADELPH. 10:andr. Lilj. Sv. Fl. 3. 323. Kl. 14. TvåkxkuLLE med Aribalj. Smith Fl Britts 2. p. 766. Då Tartariska växt, som hos oss är känd under namn af Ardacker eller Jordmöss (Lath. tuberosus), och hvars rötter nyttjas liksom potates, räknas till detta slägte, af hvilket Sv. Bot. redan emottagit en art (n:o 49)... Latyr- slägtet har en platt, ofvanpå luden och utåt bredare styl och de 2 öfre blomfoderflikarna kortare än de öfriga. Det räknas till naturl. örtflocken: växter med fjärillika blommor (pl:&e papilion:e) eller Ärtklassen. Bredbladiga Latyrens rot är grenig och mångårig. Ortstjelkarna kunna bli 2-3 alnar långa, äro greniga, 4-kantiga med utstående långt nedlöpande bladlika hinnor, som göra dem liksom vingade. Småbladen äro breda, elliptiska och mångådriga. Klängena äro ofta 5-klufna. Bladskärmarne äro bredare än stjelken och upptill äggformiga. Blommorna, som äro talrika, utspricka i Juni, Aug. , äro rosenröda, stora och vackra. Den trälfas vild i Bohusläns skärgård, i England och Tyskland, och liknar Skogslatyren (L. sylvest.) men är större; ännu mera är den ölverensstämmande med La: thyrus heterophyllus, som har längre och något smalare blad. Växter af denna klass och i synnerbet af den under- delning hvars fröhus äro ärtbaljor, trifvas mest bland bu- skar och fordra starkare växters stöd, på hvilka de ge- nom sina klängen fästa eller slingra sig uppåt, De äro äfven begärliga foderslag , och odlas derföre ofta i afsigt att tjena hemtamda boskapen och hästar till föda. Inga afgörande försök, som äro mig bekanta, ha blifvit med denna art anställda; men jag tviflar icke att den under sådana villkor, som med växtens natur äro enliga, kunde bli ett foderslag, värdigt den omtanka, som man redan gifvit många andra... Hos Hr. LandsKammer. Ljungh i Småland har den blifvit sådd och trifdes väl, samt växte frodigt bland det öfriga gräset. Tab. — fig. a. ståndare och pistill något förstorades — hb, fröskida eller ärtbalja i nat. storlek. CER KATE 255. TEUCRIUM ScorbDiuwM. VATTEN- TEUKER. Örtstjelken är utbredd, föga grenig. Bladen äro aflånga, sågtandade, utan bladstjelkar. Blom- morna ha egna stjelkar, som utgå parvis från bladens fästen. Linn. Fl. Su. p. 200. Cl. 14. DiDYNA Mm. Gymnosp. Lilj. Sv. Fl. s. 245 Kl. 11. Tvåvärp. med nakna frö. Smith Fl. Britt. 2. 606. Murr. Apps Med. T. 2.p. 114. Schkuhr Bot, Handb. 2. s. 130. Pharm. Scordii Herb a. Fiskarna i denna klass ha ett eget utseende, som man liknat vid ett mennisko-ansigte. Man kallar det öfra blombladet den öfra läppen , och denna är hos arterna i 'Teukerslägtet delad i 2:ne delar, som äro åtskilda eller vända åt sidorna. Ståndarne äro utstående utom blom- man. Slägtet räknas till nat. örtflocken: Växter med kranslikt fästade blommor (pl:e verticillate). Denna art växer i kärr och på fuktiga ängar i Tyskland, England , på Gottland, Öland, i Skåne o. fl. st. Roten är trådig, mångårig, och de purpurröda blommorna utspricka i Juli eller Aug. OÖrtstjelkarne ligga utåt jorden, äro 4-kantiga, fårade, håriga och fulla med blad, hvilka äro nästan fintludna. Bilomstjelkarne äro oftast 2 och 2, och blom- fodret ludit; stundom sitta 6-8 blommor i hvar krans. Af en eterisk olja, som växten innehåller, härrör dess löklika lukt, hvilken kännes om bladen gnuggas; och den meddelas åt mjölken, då kor ätit örten. Den är äf- ven ganska bäsk, något hettande, magstärkande, svettdrif- vande och tjenlig mot röta, samt brukad utvertes mot sår, till och med mot kallbrand, dock oftast i förening med andra tjenliga medel. Man har försökt den mot maskar, och påstått att den fördrifver mal, om den lägges bland kläder. Då denna medicinalväxt odlas, är nödigt, att om våren tunt betäcka stånden med jord; om de lemnas ohöljda, sätter vårsolen lätt safterna för tidigt i omlopp, hvaraf växten dör ut. Såsom hettande bör den ej gifvas åt lungsigtiga med sår i lungorna. Ett mos (Elect. Dias- cord. Fracastorii), som bereddes fordom af nära 20 sär- skilta ämnen, fick namn af denna ört, och berömdes gan- ska mycket i de flesta krämpor, men i synnerhet mot diarré; ansenligt förkortadt och enklare till sin samman- - sättning är det ännu bibehållit och brukadt under namn af Skordie-mos (Elect. e Scordio), hvilket utom andra verk- samma medel, innehåller 1 gran opium i 3 qvintin eller rättare 10 skrupler af moset. Tab. — fig. a. en hel blomma uttagen ur blomfodret. =— b. biomfoder med pistill. — c. blomma, öppnad att ståndarna synas. Originalet växte odladt. ÅosttaltsteeeenateeER er RENA rk FRAN DNE Fidde LM NIT ERNA Få sär AAA 0 0 PAN Sr AN 4 EE É Lör 4 på é 2 Ke är X a ANDE « P- : é < på : CE 4 LÄNGTA 5 B. 4 n wi nr ål = pd » å 2 -” 4 ' ; på SN ha Rak 8 4 salg yra. vd : « p p4 ae an YR - A SAR ENE sÅ i eko ; A Fa ee kr vel é ” i 2 - ry , > - ov - > å 5 då + + 4 "ak. É [| Cd K Dp å t Lö X JA A LJ . | . » A > i e vm Ne ; > q ; v i h Å - - je t N v för ; i W , bv : « 4 Lå 4 4 [ 4 a V . hy Å k N a Ä + - + + - ' LU i , å ' « , . IHJVP 256. FA FER RUM SAtICARIA RöD FACKEL-ÖRT. Bladen sitta mot hvarandra, äro lansettlika och vid basen hjertformiga. Blommorna ha 12 ståndare och sitta i form af ax. Linn. Fl]. Su. p. 161. Cl. 11. DODECANDER: 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. p. 154. Kl. 7. Tro MÄNN. 1i:qvinn. Smith F1. Britt. T. 2. p. 510. Murr. App. Med. 'T. 3. p. 510. Schkuhr Bot. Handb. 2. p. 5. Pharm. Salicarie 1. Lysimachie purp:e Herba, Radix, Flores. 13, är icke sällsynt att träffa denna prydliga växt, med sina purpurröda blommor, som höja sig öfver de flesta andra kärrväxter, i Juli eller Aug., på fuktiga ställen och vid stränderna af bäckar och strömmar. Slägtet, som räk- nas till naturl. örttlocken: Växter med blombladen fästade på blomfodret (pl:2e Calycanthema), igenkännes med :12-kluf- vit blomfoder under frukten; 6 blomblad fästade på blom- fodret, och fröhus med 2 rum för många frö. Denna artens mångåriga rot är trädaktig och grenig. Örtstjelkar- na bli 1-2 alnar höga, upprätta, greniga, 4,-6 eller 3-kan- tiga. Bladen sitta mest mot hvarannan 2 och 2, men stun- dom 3 och äfven 4, utan bladstjelkar, ofvanpå glatta, under fintludna. Blommorna sitta i krans i axet, Blom- fodret är rödt och blombladen allånga , vågiga. Af stån- darna är hvarannan längre, och alla inåt böjda. Fröhuset är litet och elliptiskt. Örten förtjenar visserligen Läkares uppmärksamhet; Många exempel bestyrka dess nytta i långvariga diarréer med slapphet i tarmkanalen. Så väl inom som utom Sverige äro lyckliga försök med denna växt anställda. Blom m. H. ha funnit den nyttig äfven mot rödsot. Bla- den innehålla jemte ett slemämne äfven ett annat något sammandragande. Dosis af bladen i pulverform är 1 drak- ma morgon och afton eller ock 3 gånger om dagen, se- dan afförande medel föregått. Dekokt på örten så väl som på roten kan åfven användas; men blommorna ha visat en stridig verkan. Sagar berömmer örtens bruk i hvita flussen och blodspottning. Tab. — fig. a. blomma något förstorad. — b. ett öppnadt blomfoder med ståndare, pistill och fruktämne mycket förstoradt. — c. blomfoder något förstoradt. Ori- ginalet växte vildt. rn Arv He tnuntg a RN än 2 No ER . £ ft ng + TAL a ”a $ . IVP oe ke 357: SCIRPUS ParusTRIS. Kärrsär. Krappsäf. Såälta. Roten är krypande. Strået är trindt, utan blad, med slidor vid roten, och ett ensamt aflångt ägglikt ax i toppen. Linn. Fl. Su. p. 15. Cl. 3. TrRrIANDER I:gyn. Lilj. Sv. F1. s. 17. KL 3. TREMÄNN. 1:qvinn. Smith F1. Britt. 1. p. 48. Rafns D. og Holst. FL I, S. 491. Leers Flora Herbonens. 8:o 1789. Pp: IO: bonseeedretne RR P:s Kärrsäfvens trinda, ledfulla, fjälliga och något krypan- de samt mångåriga rot, uppväxa i kärr och små bäckar stundom alnshöga raka strå, som vid roten eller basen äro försedda med trubbiga slidor. Rotbladen likna stråen, men äro kortare, och kunna anses som ofruktbärande strå. Axet varierar till storleken, är spetsigt och har spetsiga fjäll, som ligga på hvarannan; de 2 nedersta sitta midt- emot hvarann, äro bredare än de öfriga, trubbigare och utan fröredningsdelar. Fruktämnet är tjockt, ägglikt och spetsigt. Fröet får 4 styfva korta hår vid basen. Stylen är 2-klufven. Blomningstiden är i Juni och Juli. Gräset förekommer olika högt (Jfr n:o 150—240). För svinen är i synnerhet färska roten en begärlig föda, men torkad äta de den icke, Kor och får förtära icke växten, men getter och hästar skola äta den, isynner- het om den växer så nära hafvet, att saltvatten stundom får öfverskölja den, hvaraf den blir för dem smakligare. Tab. — fig. a. fullkomligt blomster. — b. blomster- skal. — c. pistillen med fruktämnet. — d. frö i nat. stor- lek. — e, frö. -— f. öfra ändan af strået med de bredare axfjäll som äro ofruktbärande och sitta vid axets bas; allt förstoradt, utom fig. d. — Fröredningsdelarne äro lånte af Leers Flora. - Originalet för figuren var torkadt. 5 5 My rg > SAR Rn a AE AE NJ AS 258. MORCHELLA ESsCULENTA, (Phallus esculentus. LiNN.) ÄTLIG MurKLaA. På Finska: Huhta - siena: Hatten är aflångt ägglik, nedtill hopdragen, med upphöjda och oredigt i nätform sammanlö- pande ränder. Foten är slät, jemntjock och ini tät. Linn. F1. Su. p. 455. Cl. 24. CR YP TO CAM. Fongi. (Phallus esculentus) Lilj. Sv. Fl. s. 456. Kl. 16. LÖNN G1iFTE. Svampar. Persoon Syn, Fung. ps 619. Sowerb. Engl. Fung. s. 51. fig. dextra. RV se Mhakelstägtet utmärker sig med hattens öfre gropiga yta, och man tror att fröen döljas inom dessa gropar. Derigenom är det ibland svampflocken tillräckligen skildt från Skifsvampar, Pipsvampar och de öfriga slägten; men "med Phallus och Helvella har Morchella större likhet. Persoonzn hade afseende på dessa svampars olika slarfva (volva) och ställe för fröen, hvarföre han skilde ätliga Murk- lan från Phallus-slägtet, hvilket tyckes vara billigt. Ätliga Murklan växer ej stor, den afritade är ibland de största. Hatten hänger som en mössa på foten och är nedtill hopdragen. Svampen förekommer stundom nog ymnigt på skogsängar och svedjeland om våren, ofta tillika med en annan, hväraf Persoon gjort en egen art, under namn af Morch. patula, som från ätliga Murklan derigenom är skild, att hatten ofvanpå har rutformiga eller rhomboida- liska gropar och dess nedre kant är öppen eller utstående från foten, som är ihålig eller pipig. Den användes torkad på trådar till soppor, frikassé, såser m. m. och säljes på torgen till godt köp. Vanligen brukas endast hatten, men foten kan äfven användas. Getter sägas begäårligt uppsöka och förtära svampen. Tab. — fig. a. hel svamp. - b. en långs efter klufz ven. Originalet, som varit torkadt, uppblöttes och afrita. des då, under jemförelse med figuren i Flora Danica. OTTAR KR FaR JINP. del. et fö. 200. - EMPETRUM Nicruw. 1 2802 : Svart KråKBärsnis. Kräkling. Skräken. Loppris. På Finska: Kraaku. Våréxen -marja. Buskstjelkarne äro korta, nedliggande, grenige. Bladen barrlika, ligga stundom som taktegel och sitta ofta i krans kring stjelken. Blom- morna sitta ensamma mot grenarnas ändar vid bladfästen , och äro än 2-byggare, än 2- könade, än sambyggare. Linn. Fl. Su. p. 554. Ch 22. DiorcriA andr; Lilj. Sv. Fl s. 73. Kl 4. FYR MÄNN. mångqvinn. Smith FI. Britt, 3. p. 1072. Nägtet räknades af v. LINNE till den Växtklass, som han utstakat för sådana Örter, hvilka på särskilta stånd hade blommor af olika kön. Men denna lågt växande buskart har stundom hanblommorna på ett stånd och honblom- morna på ett annat; ofta träftas båda blomkönen på sam- ma buske och man har äfven inom samma blomma obser- verat dem förenade. Slägtet kommer närmast Ljungväxterna eller till naturliga flocken: Tvåkornade (bicorn.), och kän- nes med 3-deladt blomfoder, 3 blomblad; 3 eller 9 hår- fina ståndare i hanblomman; och i honblomman 9 mär- ken , samt ett bär, som sitter öfver blomman. Denna art liknar Ljung (n:o 53); grenarne växa uppåt och äro ofta skrofliga af qvarsiltande bladstjelkar. Bladen äro glatta, utom i bräddarne der fina hår synas,- nästan 3-kantiga, allånga , trubbiga, med små bladstjelkar försedda,” till- baka böjda och mörkgröna, Blommorna äro ljusröda , och sitta ensamma mot ändarna af förra årets grenar, nästan utan blomstjelkar, med 3 eller Hera aflånga blomblad; strängarne äro ganska långa, röda och ståndarknapparne mörk-röda eller svarta; hos 2-könade blomman är blott en ståndare bördig; hos honblommorna ofta alla ståndarne ofruktsamma (Jussieu). Fruktämnet är klotrundt och något nediryckt, med kort enkel styl; de 9 märkena sitta till- bakaböjde i stjernform. Bäret är klotformigt och svart då det är moget; fröen, som äro 9, ligga inom det samma i 259. EmreTrRUM NIGRUM. ring. Buskväxten träftas på somliga ställen allmän bland ljung på bergig, mager och bögländt jordmån, i synnerhet i nordliga trakter, och blommar om våren i Maj; men den växer äfven på sumpiga mosslupna magra ställen, Den yttre barken, som affaller, är mörk, täckande den inre gula, och innehåller förmodligen garfämne. Bären skola, då de förtäras, orsaka någon , men obetydlig hufvuds- värk ; hos foglar färga de exkrementerna röda, och sätta äfven med alun röd färg på tyger. Tab. — fig, a. honblomma. — b. hanblomma. — & en a-könad blomma. — d. fruktämne med pistill och stjern- formigt märke. — e. blomblad. — f. ett bär i naturl. stor» lek. — g. en gren med 3 blad, hvaraf ett ses på baksidan som är kölformig. Alla fig., utom f£, äro förstorade. Originalet var vildt växande. Å = = J VAA TP det a 260. SEMPERVIVUM TEcTtToRrRUM. VANLIG TAKLÖK. Huslök. På finska: Katto-laukka. Rotbladen äro omvändt äggformiga; de på ört- stjelken lansettlika och till skiftes sittande; al- la tjocka, saftfulla och i brädden håriga. Rot- skotten ligga utåt sidorna. — Linn. Fl. Su. p. 164. Cl. 11, DoDECANDR. polygyn. Lilj. Sv. FL $e 231' Kl. 9. MÅÄNGMÄNN. mångqvinn. Murr. App Med.T. 3. p. 350. Smith Fl. Britt. T. 2. p. 522. Schkuhr Bot. Handb. 2. Th. $. 15. Pharm. Sedi maj: 1, Sempervivi maj. Folia. : 0 Hr som förmodligen endast för sina saftiga blad fått namn af Lök, har ett 12-deladt blomfoder ned- om frukten, 12 blomblad och lika många fröhus för många frö i hvartdera. Dess naturl. Örtflock kallas Saftiga växter. Vanliga Taklöken har mångårig trådig rot, som utom den upprättväxande I aln långa Ortstjelken och de många rot- bladen, utskjuter bladiga, rödaktiga, nedliggande sidoskott. Öristjelken är trind, saftig, fintluden, med en mångblom- mig blomqvast i toppen. Rotbladen, som äro större, lig- ga nutåt jorden omkring örtstjelken. Blommorna äro fintludna , med lansettlika vid basen hopväxta blomblad, som äro längre än ståndarna. Elirhart fann 24 i stället för 12 fruktäm- nen, sittande i cirklar ; de yttersta blifva merendels o- fruktsamme. Medicus har observerat andra afvikningar, och nästan alla blomdelarnas antal är föränderligt från 6 — 12 till 18 och deröfver. På hvart fruktämne finnes vid basen en håningskörtel; de platta fröen ligga ordenteligen på hvarandra Tlängsefter inom de smala spetsade fröhusen, som öppna sig mognade på inra sidan. I Juli eller "Au- gusti blommar den med rödbruna blommor, och växer på gamla halmtak eller torftak, i synnerhet i Skåne och på Gottland; men finnes äfven på berg, klippor och gam- la murar. - Örten är nyuig, och torde förtjena mera uppmärksam- het än den vanligen erhåller. Den syrliga något sträfva saften, blir mjölkhvit och stadig som en salfva, om stark Spiritus Vini tillblandas, eller om antingen lutsalts upp- lösning eller vattenaktig Salmiaks-spiritus tillslås. Mot tor- sken hos barn berömmes utpressade saften, kokad med 260. SEMPER VIVUM TECTORUM. lika mycket håning och ganska litet alun; med en pensel strykes litet häraf på tungan hvar timma, och då torsk- skorpan bortfallit, brukas i stället Qvittenslem "med Tak- Jökssirap, lika af hvardera. Till gurgelvatten användes i Halsfluss (angina) taklökssaft och håning. Linneskaf, som blö- tes i saften, lägges på Ammors spruckna bröstvårtor och öme sas ofta, att det ej må fasttörka. Bladen bulhade läggas i linne på blinda verkande hemorroider. Och när man efter ljumt fotbad bortskurit liktornar, skall det vara för- träffligt att morgon och afton pålägga bladen af taklök, sedan hinnan på bladets ena sida förut är borttagen. Mot brännskador tjena de till omslag; och det tjocka, som fal- ler till botten, då saften blandas med sprit, skall borttaga fräknar ur ansigtet. Mot Dysenteri berömmer Boerkaave saften invertes, och Pereboom har trott sig finna den med sprit förenad, tjenlig i krampaktiga sjukdomar. Utvertes mot sår och hudens skador rekommenderas den äfven. Men dess utropade nytta mot döfhet, då saften skulle” drypas i örat, har Schknhr utan nytta försökt. Bladen skola ock kunna stufvas och anrättas såsom Portulak , samt ätas. Tab. — fig. a. blomfästet med de fruktbärande pistil- lerna midti och de ofruktsamma rundt omkring. — b. ett förstoradt fruktämne med pistill och en vid basen sittande Hik eller håningshus. — c. ett klufvit fröhus, så att fröen synas. — «. en ofruktsam pistill. =- e. ett blomblad med en ståndare i naturl. storlek. Originalet växte vildt, MP del.otfe 261. ALCHEMILLA VULGARIS. ÅLLMÄN DAGGSKÅLS- ÖRT. J. Marie Kåpa. Skåcka. Dragblad. På Finska; Marian-ruoho. Poimuleltti. Örtstjelken har blomvippa i toppen med många tätt sittande blommor. Bladen äro 7-gtlikiga naggade och med fäållar eller veck. Linn. Fl. Su: p. 49: Cl. 4 TETRANDR I:gyn. Lilj. St. Fl. s. 69. KL 4. FYRMÄNN fiqvinn. K. V. Ak. H. 1773..s. 71. Murr. App. Med; T. 3, P: 149: RBafns D. og H. Flora x: s. 64$. Pharm. Alchemille Herba. Da oärdgter, räknadt till naturl. Örtflocken pl:e Sez- ticose, har 8-klufvit blomfoder, med hvarannan flik min- dre; öfver detsamma bildas frukten. Blombladen saknas. Fröet utan fröhus är merendels ett enda i hvar blomma, dock stundom äfven 2. Denna ört blommar i Juni och Juli, har trädaktig, mångårig rot och upprättväxande qvarters höga örtstjelkar. Den växer på högländta ängar mycket allmän. Bladflikarne äro trubbiga och sågtandade eller nag- gade i kanten; de blad, som finnas på örtstjelken, sitta till skiftes, äro mindre, nästan utan bladstjelkar. Blomfodret är gulgrönt och har en gul ring vid sin öppning. Den större och vanliga artförändringen har hår på bladilikarnas ådror mot ändan; en mindre finnes mera luden. Stundom förekommer den med 2 pistiller, då likväl den ena sitter på sidan och ger ingen frukt. Prof. Swarz har observerat den med en enda ståndare (Alch. monandra), hvilken icke är särskilt art. Roten är mera sträf till smaken än örten och samman- dragande; dessa egenskaper meddelas så väl åt sprit som åt vatten, Örten har ägt ett oförtjent värde mot blodflöden, diarréer, hvita flussen, sår, m, m. I Småland nyttjades bladen af bönderna i form af dekokt eller tinktur mot krampsjukdomen som kallas Dragsjukan; förnyade försök utrikes anställda, ha endast vid lindriga tillfällen bekräftat Ortens nytta. På gamla sår läggas bladen. Om våren tje- nar växten bland grönkål. Den odlas i England. I Garf- verier kan den äfven användas. Den sätter gulaktig oliv- färg på tyg, som är betadt i Alun och Vinsten, och om jernyitriol tillsättes, blir färgen mörkare. Är enligt nyäre observationer godt foder för hästar, getter och får; men kor äta den ogerna, och svinen icke. Tab. fig. a. blamma sedd ofvanifrån. — b. ståndare. — ce. blomman sedd på undra sidan. — d. fruktämne med Ar pistill; alt förstoradt. Originalet växte vildt. lg YEN MM SWP de. a 262. LYCOPUS EUROPAEUS. EvurRoPEIsK VARGFOTSÖRT. Kloört. Vatten- Marub: i Randa-yrtti. Örtstjelken är 4-kantig. Bladen djupt sågtanda- de eller flikiga och sittande mot hvarandra. Blommorna utgöra en krans kring stjelken. Linn. Fl. Su. p. 10. Cl.2. D1ANDR. 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 253: Kl. 11: Tvyivärn. med nakna frö. Smith Fl. Britt. 1. p. 29. Flora Båtava Lyc" europ. Refns D. og Holst. FI). 1. s. 366. 15 slägte torde med lika skäl kunna räknas till 14:de klassen som till den 2:dra i Linneiska Växtsystemet. Stån- darnas antal ger detsamma ett rum i den sistnämde, men arternas utseende, blommornas ställning och de nakna fröen göra dem berättigade att inrymmas i naturl. Örtflocken: (pl:e bilabiate) Växter med kransvis fästade blommor, el- ler i Didynamistklassen. Slägtets karakter är att ha blom- man A4-klufven med ena fliken urnupen, ståndarne åtskilda och fröen 4, nakna och trubbiga. Vid stränderna af bäc- kar och insjöar samt kärr, på sandig jordmån, träffas den- na art, som har mångårig krypande rot och blommar i Juli eller Aug. Den har slägtskap med Mynta (Mentha). äfven genom sina blad, som på undra sidan ha hartsakti- ga punkter. Bladen, som äro äggformiga, variera mer och mindre ludna, och stundom så djupt inskurna och flikiga, att de kunna kallas penntaggade. Stjelken växer upprätt, är styfhårig och stundom grenig. Blompipen är kortare än blomfodret, och i synnerhet den nedersta blomfiken har röda punkter. Ståndarknapparne äro nästan hallfmånlika; emellan blommans båda ständare finnas ofta 2:ne andra utan knappar. Stundom lukta blommorna något, men sjelfva Örten ger ingen lukt. Saften och dekokt på torkade plantan gif- va med jetnvitriol en svart färg, som är vacker, kan ej borttvättas och fäster sig på ylle, linne och silke. Man på- står att franska tyger, som utmärka sig med vacker svärta, äro färgade med denna växt jemte andra färgämnen. Kring- strykande tiggare, som vilja likna Tatarer och Zigenare skola bruka, att med Vargfotsörten svärta sina ansigten och : händer. — Kor och hästar äta icke växten; men väl get- ter och fär. Bien hämta deraf håning. Tab. — fig. a. en blomma, uttagen utur blomfodret. — b. 4 sammansittande nakna frö; båda fg. förstorade. — ce ett ensamt frö i nat. storlek. — d. ett dylikt för- storadt. Originalet växte vildt. Pe AAA NÅ NG nd SM Ju TRE rv , H TE fö GE 263. AVENA PRATENSIS. ÄNGSHAFRA. Bladen äro utan hår, mycket fint sågtandade och med inåt rullade kanter. Blomaxet är upprätt med merendels 4- eller 5-blomstriga blomfo- der och blomska!, som vid sina baser äro fint håriga. Linn, Fl. Su. p. 36. Kl.3. TRrIANDR ogyn. Lilj. Sv. Fl. s. 43. KR BB. TREMÄNN. 2:qvinn. Smith Fl. Britt. 5. p. 1359: Rafns El 1, 3. 575 Sehkkuhr Bot, Handb. 1. s. 49. T. 17. mpoaet OVR TR Allmänheten har redan genom Svensk Bot, fått anledning att lära känna 2:ne Hafrearter (n:o 48. 144. Till. till 2:dra Bandet s. vi). Denna växer allmän på högländta ställen, som ligga mot solen och finnes i synnerhet ymnigt i Uppland. Enligt en anmärkning af v. Linne skall detta grässlag växa så frodigt bland buskar och i synnerhet bland dem af En, att detsamma qväfver deras växtkraft och lif. Dess rot, som sprider sig vidt ikring, är mångårig. Strået är par fot högt och har gemenligen nedmotroten 2:ne knä. Rotbladen äro många och sträfva i kanterna. Blomster- stjelkarne eller småaxens stjelkar äro korta och sträfhåriga. Blomfodret, som stundom är färgadt d ä. icke grönt, är kortare än blomstren, == Gräset är ett tjenligt foderslag och ätes begärligt af de hemtamda kreaturen och mest af fåren. Det kunde således i vissa afseenden förtjena att odlas på sådana stäl- len, der det helst växer och få andra grässlag kunna trifvas. Tab. — fig. a. ett af småaxen, hvars 3:ne blomster äro borttagna, så att endast det öfversta med de nedtill sittande 2:ne blomsterskalen blifvit qvarlemnrade. — b. ett ensamt blomster. — c. ett förstoradt håningshus. — Fi- guren tecknades efter ett torkadt exemplar, som växt vildt, N 24, FD REG IP ALA. ct fö 204. HELVELLA Mitra. MössrniK HELVELL. Stenmurkla. På Finska: Kivensiena Foten är nästan alldeles slät och inuti ihålig. Hatten svartbrun, i början 2-flikig hopklämd, lik en Biskopsmössa, blir sedan mångflikig med orediga fållar, fastväxt med kanten vid foten. Linn. Fl. Su. p. 456. Ol. 24. CayYptocAmM. Fungi. (Elvella Mitra). Lilj. Sv. Fl. s. 454. Kl. 16. LönnGIrTe. Svampar. Oederi Flora Dan Tab. 116. K. Vete. Ak. Handl. 1785, & 303. (Ad. Afzelius). fl anar utmärker sig med en nedböjd och van- skapligt flikig hatt. Den här afritade art förekommer om våren och äfven sent om hösten, mest på öppna fält, nära granskogar, växande på jorden oftast ensam; dock träffas stundom fera tillsamman på ruttnande trädrötter och stubbar. Flera olika arter hafva af Botanisterne fått nam- net Helvella Mitra. Persoon och Sowerby ha icke sett sam- ma art. Men den som v. Linné under detta namn anta- git och som finnes hos oss under ofvannämde villkor, va- rierar i storlek från 4 till 8 tum hög, med en tjock, trind, fjusbrun eller svartbrun fot, som är nästan alldeles slät och inuti håligheten fylld med ett hvitt ludd, likt spindelvåf. Hatten, som i början är ljusbrun, liknar en Biskopsmössa, och är slät, samt öppen i toppen och yttre kanterna, men fastväxt vid foten nedtill; blir fåHlad och oredigt skrynklig samt mörkare till färgen och nästan svart; hatten är oftast inunder fintluden, dock äfven stundom och i synnerhet nyss uppväxt, utan ludd. — v. LiNNE anför såsom en afart en annan af Hr Demonstr. Dr. Ad. Afzelius kallad Helv. la- eunosa , som icke eller är särdeles rar och af mig funnen vid Carlberg om hösten; den var mera ljusgrå, hade fårad el- ler djupt räfflad fot, med några ihåligheter här och der, samt ordentligåre flikig hatt, liknande den nyss uppväxta H. Mitra (fig. c.). Hit hör Michelli 6gur 7 tab. 86 uti dess Nova Plant. Gen. fol. 1729. I Tyskland brukas Stenmurklan eller denne art allmänt till mat på samma sätt som murklor och svampar i all- mänhet, och kan äfven hos oss dertill användas, ehuru den af somliga anses skadlig; men genom kokningen och till- 264. HELVELLA MiTtRi. redningen förgår säkert den mindre helsosamma egenskapen, i fall någon sådan skulle finnas. Sent om hösten blir svampen seg som läder och duger då icke. Den är min- dre allmän, och sällan så stor hos oss som i sydligare län-- der af Europa. Tab. — fig. a. en utvuxen svamp. — b. en genomskuren del deraf. — c. en ung, efter naturen ritad, växande vid Carlberg om hösten på en trädstubbe, -— Fig. a. och b. äro fritt kopierade efter Flora Dan. 2605. TAXUS BACCATA, Tax. Idgran. Barrlind. På Finska: Neulainen: Niinipuu. Barren sitta tätt strödda, äro platta, jemnsmala, spetsiga och glatta. Blommorna äro ensama och sitta i bladfästen utan stjelkar. Linn. Fl, Su. p. 561. Cl. 22, D1orctiA. monad: Lilj. Sy. Fl: SIT Kl. 135. SAmxuvrire med åtskillda kön och barrlika löf. Smith Fl Brit, 3. Pp. 1086. Linderh, Handlexs. 2. s. 450. ÖA Pr EES har han- och hon-blommorna på särskilta stammar. De förra ha intet blomfoder, men i stället en knopp (gemma), som liknar ett fyrbladigt blomfoder, ger nom de på hvarandra liggande blomfjällen; de sakna äf- ven blomblad, men äga talrika ståndarsträngar, som ned- till äro hopväxta och räcka utom knoppen. Ståndarknap- parna äro nedtiryckta, 8-klufna, öppnande sig vid basen och bli, sedan de släppt frömjölet, sköldlika (peltatee). Honblomman har ett enbladigt och helbräddadt blomfoder, är utan blomkrona , men har ett ägglikt spetsigt fruktämne, nian styl med trubbigt märke. Frukten är ett bär, klot- formigt, saftigt, färgadt, innehållande ett frö, som räcker utom bäret, kvilket är ovanligt. Denna art, som växer sällsynt i Sverige vid stränderna af Bohuslän, Roslagen, Öland, Gottland, Östergötland, Småland, Skåne, m. (Il. st. blommar om våren i April och Maj, har rak och slät stam, rätt utstående grenar med barr, som sitta åt 2:ne motsatta sidor. Barren äro helbräddade, något i kanten tillbakarullade, mörkgröna och glänsande. Blommorna ha hinnaktiga på hvarannan liggande fjällika blomskärmar. Honblommornas enbladiga, saftiga och röda blomfoder om: fattar fröet, hvilket mognar på andra året. Taxträdet växer långsamt och blir derföre sällan högt; liknar Gran; har i början ljusgröna barr och barken på unga qvistarna är äfven grön, men blir sedan brun; barren gqvarsitta öfver vintern och äro då mörkgröna. De ha en bäsk och klibbig smak ; men bären en vämjelig och sötaktig; dessa mogna om hösten i September, äro röda, aflånga, med ett svart frö, som med spetsen tränger sig ur bäret. Åtskilliga af trädets delar äro försökta i Läkarekonsten, dock hittills utan någon bestämd och allmänt känd nytta 265. 'TAxöbs BACCATA. såsom ett farligt och stundom dödande medel böra endast kunnige personer, och det med försigtighet , våga förnya de försök, som dermed blifvit både utvertes och invertes anställda; i sednare fallet är det nyttjadt mot maskar och rasande djurs bett, dock utan afgjord fördel defaf. Hästar och hornboskap, som ogerna äta barren, halva dock af hunger stundom dertill blifvit förledda, och man har an- märkt att de ofta förorsakat döden. Ibland annat foder och i ringa mängd, verka de obetydligt eller intet synbart, Getter fördraga dem bäst; men både dessa och lår, svin, hundar, kattor, höns, gäss m. m. sägas ha dött af Tax- trädets barr, hvaraf magen funnits inflammerad och kon- vulsioner föregått döden. Fiskar skola dö i dammar om trädets rötter komma dit. Till häckar låter det klippa och skära sig och planteras derföre i trädgårdar. Veden är hård, rödådrig, och blir slätt samt tjenar till axlar, kuggar, bågar, skedar m, m, Tab. — fig. 1. qvist, af honträdet. — 2. en af han- trädet, originalet för båda växte i en trädgård på Gott- land. — a. en honblomma. — b. hanblomma. — cc. en ståndare, sedd på nedra eller undra sidan; de 3 sistnäm- de förstorade. —- d. ett bär. — e. ett frö. — f. ett ge- nomskuret frö. Bäret är kopieradt af Scurms Deutschl, Flora. "£O0 an 200. NYMPHAEA LUTEA. GuL Näckört. Åkannebiad. Sjöollon. På Finska: Upukka. Bladen äro hjertlika, helbräddade med de run- dade flikarna vid basen tätt sittande. Blom- fodret är 5-bladigt och större än blombladen. Märket är helbräddadt. Linn. Fl. Su. p. 182. Cl. 135. POLYANDR. 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 216. Kl. 9. MÅNG MÄNN. I:qvinn. Flora Batava N. lutea. Schkuhr Bot. Handb. rs 150 73: Eh gula Näckörten, utom färgen, synes så mycket lik den hvita (n:o 92), äro de dock vid närmare påseende ganska olika. Utom de redan nämde karakterer äro blad- stjelkarne för denna 3kantiga, men runda för den hvita. Saftrören, som synas då stjelken afskäres, äro älven hos båda arterna olika. Fröen hos denna ligga bara inom päronlika fröhuset i en köttlik eller svampaktig massa; men hos hvita Näckörten i en väfnad, som liknar spinnel- nät. Denna artens blomma har starkare lukt än den hvi- tas. B. 4. Salisbury har funnit skäl att inom en egen naturl. örtfl. kallad Nymphee eller Näckörter, skilja den gula och hvita i olika slägten. Det sednares kallar han Castalia , som skall ha 4- eller 5-bladigt blomfoder, om- gifvande fruktämnets kant; 20-30 blomblad, fästade kring frukten m. m., Deremot har Nymphea ett 5- eller 6-bla- digt blomf. som fästes på fruktämnet ; inga blomblad m. m, (Annals of Bot. 4.) Slägtet räknas af vy. Linné till na- turl. örtflocken: Saftiga växter och utmärker sig med 4- eller &-bladigt blomfodåer, ett stråligt märke utan styl och en frukt, som i många rum har många frö och formeras öfver blomman. Gula Näckörten har mångårig tjock rot, som är något trädaktig; eller rättare en krypande örtstjells med trådlika rötter. Rotbladen äro försedda med 2-3 alnars långa stjelkar, och simma , under blomningstiden i Juli, då de blifva fastare och skinnlika, ofvanpå vattenytan, men förut ligga de under vattnet och synas mjuka och svampaktiga. Blomfodrets blad äro rundade, utanpå gröna, ini gula och ihå!iga och 2-3 gånger längre än blombladen, hvilka Salisbury kallar håningshus. Märket är urhålkadt, Fröen äro gulaktigt perlemo-lika eller bruna. Den min- NYMPHAERA LUTA. dre Näckörien med gula blommor och som man ansett såsom artförändring af denna, kallas Nymphea minima och är utan tvifvel skild från denna. Såsom Nödbrödsämne är kokade>roten, torkad och malen, bekant och nyttjad såsom Missne (n:o 39). Nyare försök i Frankrike hafva bevisat ytterligare fördelen af detta rotens bruk. Den tjenar äfven till föda åt svin, som dermed skola kunna gödas, ehuru det tros att den föror- sakar dynt i fläsket. Af fröen sägas de dö. Elter Hallers och Suckows uppgifter skall boskapen äta så väl rötter som blad af denna växt; andre påstå att den är skadlig för oxar, hästar och får. Roten innehåller ett bäskt ämne, men dessutom mycket slemaktigt och födande. Man har med framgång försökt hela växten i stället för Ekbark till garfning. Med sina guldgula blommor pryder den allmänt kärren , dammar och rinnande vatten i strömmar , åar och djupare bäckar, hvarföre den stundom planteras; detta sker lättast genom mogna fröhus som kastas i vattnet, eller med ett stycke af friska roten som bindes vid en sten och sänkes ned till botten i kärret eller strömmen. Det säges att roten blött i mjölk, gagnar att fördrifva vägglöss, syrsor och kakerlackor (Blatta). Fiskar uppehålla sig ger- na under Näckörternas stora blad, på hvilkas undra sida äfven ofta träffas vattenpolyper. Tab. — fig. a. stjelk med blomma. — b. fröhus på tveren genomskurit. — c. ett blad, ehuru icke af de stör- sta. — d. håningshus. — e. ståndare. — f. frö. Figurerna äro tecknade efter ett exempiar som växte vildt. : I HJ dal CVK | AS nJ 207. FUPHRAÅSITIA ÖOrFICINALIS. ÅrptEKS EuUFRAS. Ögontröst. På Finska: Numutern kukoistus. Silmäroho. Bladen äro äggformiga, strekade och hvasst sågtandade. Linn. Fl. Su. p. 212. Cl. 14. DiDYNAM. angiosp. Lilj. Sv. FL. s. 258: Kl. 11: Tvåvärn. med täckta frö. Murr. App. Med. 2. s. 186. I008- wilie Med. Bot. Suppl. or T. 4. p. 21. tab. 220. 4:0 1794. Smith Fl. Britt 2. s. 650. Schkuhr Bot. Handb. 2. s. 179. Pharm. Eupbrasie Herba. Ba denna växtens åriga rot, uppskjuter en grenig och hårig örtstjelk af 3-4 tums längd, som blommar i Juli, Aug. oeh växer allmän bland Ljung och på ängarna. Ju äldre växten är, ju bredare bli bladen och få ofta lika bredd och längd; de ha vanligen g-11 tänder. Blommorna sitta till skiftes i bladfästena, äro hvita med röda strek och gul blomöppning. Ståndarknapparne äro liksom af 2:ne sammansatta, och har hvardera baktill liksom ett hår eller en tagg. Fröhuset är omvändt äggformigt med 2 rum och en tversföre gående mellanvägg, samt inneslu- ter många små strimmiga frön. Slägtet har ett cylindriskt 4-tandadt blomfoder. Öfra blombladet är 2-klufvit; det nedra 3-flikigt, och hvar flik a-klofven. Ståndarknapparne ha liksom borst eller taggar, som äro olika långa. Frö- huset är äggformigt och fröen strekade. Naturk örttloc- kens växter med Maskerade- blommor innefattar detta slägte. Örten är något litet bäsk och sammandragande, svär- tar jernvitriols-upplösning oeh ansågs fordom såsom ett förträffligt medel mot ögonsjukdomar af hvarjehanda or- saker. Deraf har växten fått namn af Ögontröst , ehuru "elämpeligt det än nu för tiden kan synas. -Än brukades sjelfva saften i ögonen, än densamma blandad med vin, än infusion på örten invertes längre tid förtärd. Men " fastän under vissa villkor en önskad utgång kanske stun- dom varit följden af detta medlets bruk, saknas likväl icke exempel, som visa att det antingen varit overksamt, eller stundem förvärrat det onda. Detta de gamlas ”vernun eculorum solamenr” är således till sitt anseende icke mera hvad det värit. Genom sin sammandragande och bäska egenskap, kan örten göra anspråk på ett rum bland lin- 207: : EUuPHRASIA ÖFFICINALIS. drigt stärkande medel. och således kan den väl ofta ige- nom ett allmänt stärkande af hela kroppen ha bidragit till ögonkrämpans botande, i synnerhet hos gamla, och då synen eller ögonen äro försvagade af mycket be- mödande att läsa eller dylikt, men såsom ett specifikt medel förtjenar den visst icke att anses. Dekokten beröm- ma några mot gulsot, men nyssnämde anmärkning gäller afven här. I nyare tider ha inga försök "med växten blif- vit bekanta; hvad vi veta om dess kraft hvilar således endast på de äldres erfarenhet. Tab. —- fig. blomma sedd på sidan. — b. blomfoder och pistilll — e. ståndarne med sina borstförande knap- par tillika med en del af blompipen hvarpå strängarne äro fästade. — d. fröhus. — e. ett dylikt genomskuret. — f. frö. — g. ett dylikt. — figg. c. d. e. och £. äro försto- rade. Originalet växte vildt. vM En r FÅ "vv IFELP Al 268. TRIFOLIUM PRATENSE. RÖD ÄNGSKLÖFVER. Rödtuppa. Håningsblomimor. På Finska: Apilas. Imiäinen. Örtstjelken växer upprätt med äggformiga och mest helbräddade blad. Blommorna sitta tätt i form af ett ägg eller klot; blomfodrets nedre tand är kortare än blompipen. Blomman en- bladig med ojemt bräm. Bladskärmarna ha borst. Linn. Fl. Su. p. 259. Cl. 17. D1ADELPH. Io:andr. Lilj. Sv. Fl. s. 829. Kl. 14. TvåK ULLE med Ärtbaljor. Transact. of Lin. Soc. Vol. 1. p. 240. (4d. Afzelius). Smith FI. Briu. a. s. 785. Schkuhr Bot. Handb, 2: 3 403. Fires ax är merendels ett blomhufvud, och frå- skidan, som är affallande och öppnas icke långsefter, är längre än blomfodret. Det räknas till naturliga örtflocken Årtväxter. Den art här förekommer är ganska allmän på ängarna, blommar hela sommaren och bar mångårig grenig rot, med 2 alns höga stjelkar, upptill fint ludna, De öfra bladen äro vanligen sittande mot hvarannan, 3-bla- diga, och småbladen aflångt äggrunda, helbräddade och temmeligen glatta, ofta med en hvit eller blek fläck ut- märkta. Bladskärmarne äro breda, äggformiga, hopväxta, med borst försedda och rödådriga. Blomaxen, vanliger ett ensamt i toppen af hvar örtstjelk, men stundom, fast sällan, 2:ne, äro utan egna blomstjelkar, sittande emellan 2 motsatta blad, hvilka med de hinnaktiga bladfjällen ut- göra liksom ett gemensamt blomfoder. Det egentliga blomfodret för hvar blomma är hårigt, 10-ådrigt, med syl- formiga spetsar, af hvilka den nedersta är dubbelt längre än de öfriga, som äro liklånga. Blombladen äro nedtill hopväxta, så att blomman är enbladig, men dock är den delen som svarar mot seglet hos andra blommor i denna klass, längre än vingarna. Fröhuset med ett frö öppnar sig med ett lock i ändan. — En såsom afart hittills ansedd, har blomman skild från blomskärmarna och således egen blomstjelk, oftast med 2 blomhufvud, är mera luden, har nedliggande stjelk, bleka blommor m. m. (Trif. pratense 3 Wilden. m. H.) och kunde väl utgöra en egen art. (Jfr. n:o 69. 129). 2,68. TRIFOLIUM PRATENSE De llesta böcker , som angå Ängsskötsel äro rika på föreskrifter att af denna växt draga tillbörliga fördelar. Jag behöfver således blott påminna, att denna klöfverdrt ar den som allmännast odlas, hvartill dock föredrages en spansk artförändring , som är något större och bördigare än vår svenska. Vid beskrifningen om Oäkta Klöfver näm- des, att den såsom ett födande och starkt foder borde blandas med halm, att ej kreaturen deraf måtte bli sjuka; samma anmärkning gäller äfven här, och bör således, i syn- nerhet färsk klöfver, ges med försigtighet ät hästar, kor och oxar. De kunna deraf få kolik och väderspänningar, hvaremot starkt retande klistir af ljumt vatten och salt brukas. På fet och god jord blir växten större och kan afslås 2-3 gånger om året, hvartannat eller 3:dje år bör den sås å nyo, emedan "den som tidigt eller flera gånger afslås , får ej släppa mogna frö, och roten försvagas efter några år, så att växten dör ut. Det tros ock att klöfver= foder icke särdeles ökar mjölken hos kor, utan gör dem mera feta. — Alf Klöfverblommor torkade och malna till mjöl beredes i hungersnöd bröd, som är bättre än det af agnar och bark, På ylle sättes grön färg med klöfver- blommor. ab. es hg. a. fullkomlig blomma. — b. en dylik utan blomfoder, öppnad. — c. yttersta ändan af ståndarnas ge- mensamma fäste, — d. ett fröhus; allt förstoradt. — e ett frö. 209 ; ” [i | N | F$. d Ar É : CK IMF Del 269. TRITICUM JuUnceuwn. BOoRrsTtTHVETE. Strået är rakt och midtpå bladigt. Bladen inåt hoprullåde, uddhvassa, stickande. Blomfoder- skalen hysa 5 blomster och äro trubbiga. K. Vett. Ak. Handl. 1795. (Lidbeck). Smith Fl. Brut. 1. p. 157. Cl. 5. TaraAnor. 2:gyn. Rafas D. og H. Flora 1. s. 604. Schkuhr Bot. Handb. p. 62. tab. 20. Tas Gräsen, denna naturliga örtflock, utmärker sig Hveteslägtet med ett 2-skaligt blomfoder, som är mång- blommigt och ensamt på ett vågigt och tandadt, axfäste (n:o 38). Borsthvetet är en art, som mindre allmän före- kommer på sandiga hafsstränder och var som svensk okänd för v. LinntE. Den är sedermera funnen vid Fal- sterbo o. HH. st. Dess mångåriga krypande rot är trind och ledfull. Strået är trindt, ofta mot roten mörkrödt och glatt, uppuill strekadt, alnshögt. Bladen äro upprätt ut- stående, jemnsmala, i ändan uddhvassa, strekade och Jljus- blå, lika Strandhafran (Elym. arenar. n:o 60). Axet'är qvarters långt, rakt, styft och ljusblått; Axfästet är led- fullt, skiltevis hoptryckt; småaxen äro ensama, sittande åt motsatta sidor. Småblomstren i hvart småax äro 5 eller 6, af blomfoderskalens längd och form. Blomningstiden infaller i Juli, och efter en månad bär gräset mogna frö. Der 'flygsand till öfverflöd finnes, är det ofta en sak af vigt, att kunna förekomma dess förödelse. Vissa gräs- slag tjena dertill och ibland dem räknas denna Hveteart, som fortplantas dels med frö, dels med rötter. Den:-kan äfven användas till boskapsfoder, emedan kreaturen äta det gerna ehuru det är sträft och sty. Fröen äro helso- samma till bröd cch kunna malas till mjöl samt nyttjas till föda för menniskor, der gräset växer i tillräcklig mycken- het. Efter flera års förlopp, då det hinner sprida sig ge- rom de utvägar af hvilka naturen vanligen betjenar sig, blir utan tvifvel Borsthvetet mera allmänt än nu på våra svenska sandiga halskuster. Tab. — fig. a. ett af småaxen med ett qvarsittande blomfoderskal och 2:ne blomster. — b. ett öppnadt blom- ster med fruktämne, ståndare och pistiller. Figuren är tecknad efter ewt torkadt exemplar, | 1 v » vå , $ nn” I ITNE TITS MORE END JR j vv vr i År i Å p s ft Da 2 FR Kagve MÅ fia GT SET ve ALAA RR SR Wr NH 270. TORTULA RUuRALIS. (Bryum rurale Linns) TAKMOSSA. Moss-stjelken är grenig med trubbiga och till- bakaböjda blad, som i ändan ha ett borstlikt hår: de öfversta sitta i stjernform. Frökapseln är cylindriskt äggformig. Linn. Fl. Su. p. 389. (Bryum rärale). Ch 24. CRYPTOGAM. Musci. O. Swartz Musc. Svec. - - - - 359. Hedv. Sp. Musc. t21. Lilj. Sv. Fl. s 399. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Mossar. CIA PARA AA IG Mossväxt så allmän på halmtaken i Skåne, hvil- ka derigenom förvaras 30-40 år längre, räknades först till slägtet Bryum, från hvilket den, jemte några flera, skiljer sig genom en nästan cylinderlik frökapsel och talrika tän- der vid fröhusets eller kepselns mynning. Dessa så kallade tänder äro hårlika och tillsammans vridne i form af en skruf eller ett rep (fig. i). Mossarten är 1-2 tum hög, kar mångårig rot, och frukt eller fröhus om våren i April; stjelkarne växa tätt i form af små buskar. Bladen äro mörkgröna , ganska trubbiga, omvändt äggformiga, helbräd- dade, försedda i ändan med ett mjukt hår, som ofia är gult och krokigt; de i topparne stjernformigt förenade bladen äro blekare. Fruktstjelkarne äro röda, antingen sittande i örtstjelkens topp eller på sidan, och äro vid pass I tum långa. Frökapseln är ovalt cylinderlik, slät och brun. Fröloct ket är koniskt sylformigt, merendels rakt, men ibland båglikt krökt, något körtlar än fröhuset. Tän- derne, som sitta omkring fröhusmynningen, utgöra en ko- nisk trubbig figur, och sammanhänga vid basen, som är hvit och riden likt en skruf ända mot den gulaktiga spetsen. Frömössan (calyptra) är lång, slät, sylformig, mörk, vid basen liksom något Bvidend: Fanblommorna finnas inom bladen af de stjernlika topparne på särskilta stammar. Skånska halmtaken bindas på ett eget sätt, hvarigenom de blifva både varaktigare och till Ustendet vackrare än de vanligen i nordligare provinserna förekomma. Emedan halmen på detta sätt får längre tid ligga orubbad, hinna Mossväxter att der rota och utbreda sig. Takmossan är 270. TORTULA RURALIS. ibland dem den allmännaste, som efter flera års förlopp gemenligen öfverkläder halmtaket med ett gtönt växande lag, hvilket årligen i tjockleken ökes., hvarigenom halmen fredas för regn och bibehåller sig tätare och varar längre. Det bildar sig tid efter annan en skorpa af jord, hvari Mossväxterna förträffligt väl twrifvas, men derigenom blir också halmen rnindre utsatt för luftens förändringar och de förstörande följder , som derifrån äro oskiljaktiga. Kråkor och skator, som ibland Mossan och under jorden på taken söka insekter och maskar, hacka derföre flitigt upp Takmossans rötter och blifva förhatliga , emedan de med skäl anses -skadliga för taken. Mossan växer annars afven i skogarna på gamla trädstubbar. Tab. — fig. a. ett stånd af takmossan. — b. ett enkelt förstoradt med en hanblomma vid X. — c. ett blad. — d. hanblomma sedan bladen äro borttagna. — e. en ståndar- knapp eller frömjöls-säck. — f. en honblomma. — g. frö- kapseln på stjelken, täckt med frömössan. — h. frökapsel med frölock , utan frömössa. — i. öfversta delen af kaps seln eller dess mynning med de i skrufform vridna håren, — k. fröen; alla figg. äro mycket förstorade, utom fig. & som är i naturl. storl, | SÅ (ARN $ + 6 RENA TLA rT2 del CV je 271. SAMBUCUS EzurLus. DVvERGFLÄDER. Sommarhyll. Mannablod. På Finska: PW esitaudin-yrtti. Örtstjelken är enkel, upprätt och bladig. Blad- skärmarne äro stora , sågtandade och likna blad. Blomknippen sitta i toppen och äro 3 delade. Linn. Fl. Su. p. 97. Cl. 5. PENTANDRBIA. 3:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 129s Kl. 5. FEMMÄNN. 3:qvinn. Murr. App. Med. T. 4. p: 22: VFoodville Me- dical Bot. T. 4. tab. 260. Pharm. Ebuli Gortex int, Folia, Flores, Bacce, Semina. ins RR RR SN bildas under blomfodret , hvilket år liksom blomman 5-deladt; bäret hyser oftast 3:ne frö. Genom dessa kännemärken utmärka sig Fläderslägtets arter från dem, som äro dermed i det artificiela Systemet närmast beslägtade. Ifrån Buskaktiga Flädern (n:o 33) skiljer sig denna lättast genom sin örtstjelk, som icke är vedaktig eller hård. Ehuru dess krypande rot är mångårig, bort- vissnar dock om hösten sjelfva örten och nya örtstjelkar uppskjuta nästa vår; dessa kunna således icke på den korta tiden förhårdna och förvandla fibrerna till ved. Den blommar i Juli, och räknas till naturl. örtflocken (pl:e Dumose) eller Buskväxter. Örvstjelkarne bli merendels alnshöga eller i bördigare jordmån 2-3 gånger längre; de äro trinda, fårade och skrofliga. Bladen sitta mot hvar- annan, äro penntaggade med ett uddablad, och småbladen äro ådriga, sågtandade, oftast med små körtlar vid basen. Blomknippets grenar äro åter greniga, håriga och mång- blommiga; hvar blomma har sin egen lilla blomstjelk. Ståndarknapparne äro röda och 2-flikiga. De svarta mog- na bären äro klotformiga. Så väl till lukten, hvilken är obehaglig, som till medicinska egenskaperna är denna starkare än buskakt. Flådern (n:o 33); med hvilken den i öfrigt har mycket gemensamt. Fingerstjocka mjuka roten, som är äckligt bäsk, har blifvit nyttjad såsom drifvande rnot vattensot och i form af dekokt gifvits till par drakmer. Inre barken så väl af roten som örtstjelkarna kokad i vatten, kan i tillräcklig dosis på fastande mage tagen väcka kräkning , 271. E SaAMBUCUS EBULUS. laxera och drifva urin, hvarföre den blifvit använd mot vattensot. Bladen har man brukat, kokade med vin, till omslag på svulster af stötar, äfvensom i vattenaktiga svullnader; -det sista är dock mindre säkert. Enligt en längesedan af Zesch anförd observation, skola bladen i lador fördrilfva möss och råttor. Bärer, som oftare hysa 4 än 3 frö, laxera då de äro färska, och Moset som deraf, liksom Flädermos (se N:o 35), kan tillredas, är i Sweitz ett vanligt sd Det har i synnerhet varit ämnadt mot underlilvets förstoppningar och vattensot. Med bärens blå saft färgas violett, och deras eggformiga nästan 3-kantiga frön innehålla en olja, som vinnes genom kokning i vatten; denna laxerar invertes och lindrar värk utvertes. Fröna färska och stötta, till 1 drakma, i vin, soppa eller annat dylikt, eller ock med sirap till ett mos, drifva vatt- net hos vattensiktiga personer. Oaktadt alla dessa för- delar af Dvergflädren, är dess bruk dock nu mest afllagdt, emedan vi ha så många säkrare medel att tillgå. Tab. — fig. a en blomma. — b. blomfodret med fruktämnet. — c. en ståndare, alla större gjorde. — d. bäret. — e. fröna i nat. storlek. Fig. efter en i trägård blommande buske. ; rare Ng > 272. CAMPANULA LATIFOLIA. BRrREDBLADIG KLOCEÖRT. Örtstjelken är enkel och trind. Bladen egg- formigt låänsettiika. ”Blomstjelkarna enblom- miga, och Frukten nedhängande. Linn Fl). Su. p. 66. Cl 5. PENTANDR 1:gym. Lilj. Sv. Fl. s. 95. Kl. 5. FEMMÄNN, 1:q vinn. + Sm 4 Piauikaien Klockörten är stor, stundom par alnar hög, prydlig, vanligen med stora vackra violett blåaktiga, men stundom med hvita klockformiga blommor. Den förekommer mindre allmän i Uppland, Småland, Vestergötland m. m, bland buskar, men finnes inflyttad i trädgårdar der den växer frodigt. I Juli och Augusti är dess blomningstid. Roten är mångårig, grenig, och ger en mjölkaklig vätska då den skäres. Stjelken är väl trind, men tillika mång- kantig eller fårad, med trubbiga upphöjda ränder mellan fårorna; den är också sträfhårig , bladig och mot öfra än- dan mångblommig. Bladen ha ganska korta bladstjelkar, äro dubbelt sågtandade och sträfva. Ifrån bladens fästen utgå blomstjelkärne, som äro upprätta och högst sällan 2-blommiga; när frukten börjar formera sig, kröka sig blomstjelkarne mer och -mer nedåt. Blomfodret är fint sågtaggadt och med fina hår försedt. — Klockslägtet som räåknes till natviliga örtflocken (pl:e Campanacee) växter med Klockformiga blommor , igenkännes med klocklik blomma, hvars botten är tillsluten med valvler, hvarpå ståndarne sitta fästade; märket är 3 klufvit och fröhuset bildas- under blomman samt öppnas genom hål på sidorna. Den nytta, hvartill Bredbladiga Klockörten hittills blif. vit använd, är vål, så mycket jag vet, icke mångfaldig, ej beller af synnerligt värde. Emedlertid förtjenar det att anmärkas, att röcterna om våren kunna tjena till mat och anrättas såsom Sparris eller stufvas såsom Sockerrötter och dylikt; den mjölklika saften de innehålla ger anled- ning att jemföra dem med åtskilliga af Syngenesisternas rötter som äro välsmakliga och till matredning användba- ra. Att bladen, innan de blifva för mycket utväxta och träfva, kunna nyttjas bland andra kålväxter till så kallad 278, i CAMPANULA ÅLATIFOLIA Grönkål, som deraf blir välsmaklig, är äfven genom försök hos oss utrönt. Men som växten icke är allmän, kunna dessa uppgifter icke heller vara af synnerligt värde, så framt den ej odlas i trädgården, hvarest den lätt sjelf- sår sig. abe fig. a. blomma utan blomblad. — b. frnokt- ämnet med pistillen af en nyss utslagen blomma i hvilken märket icke hunnit bli 3-deladt. — c. ståndare. — d. frö- hus. -—- e. fröhuset öppnadt. — f. etwt af örtstjelkens ne- dra blad; allt i naturlig storlek. Originalet växte odlad: kos: Hr. Prof. Dr. Swartz. CE BRT: ITRLASPT PASTORIS: ÅLLMÄN PENNINGÖRT. Nåldynor. - Penninggräs. Lommegräs. På Finska: Lutukka-heini. Örtstjelken är trind, blaäig och grenig. Rotbla- den mest penntaggade; stjelkblagen aflånga och stjelkomfattande. Fröskidorna äro platta, omvändt hjertformiga eller nästan 3-kantiga (deltoidez). Linn. Fl. Su. p. 226. Cl. 15. TrraaDyn. silienlosa (Thl. Bursa Past.) Lilj. Sv. Fl. s. 274. Kl. 12. FynvärpdicEe kortskidade. Murr. App Med. T. 32, p. 3555. Pharm. Burse Pastoris Herba. Ba namn af Allmän Penningört meddelas här en art af ett slägte, hvars kännemärke och naturl. örtflock blif- vit anförda vid N:o 214. Såsom ett allmänt ogräs i syn- nerhet i trädgårdar, på åkrarna och vid vägar förekom- mer denna växt och varierar betydligt efter jordmånens olika godhet, hvarom man genom omplantering förvissat sig. Den blommar nästan öfver hela sommaren och har årig rot, som är trådig.. Hela växten är i vildt tillstånd luden och sträfhårig: men odlad, ofta glatt och utan hår. De tandade rotbladen blifva på mager och torr jord utan flikar, då stjelken ofta träffas enkel, låg och med stjelk- blad , hvilka äro i brädden hela liksom rotbladen; med sin bas omfatta de annars vanligen hjertformigt örtstjelken. Blomställningen (corymbus) är hos denna såsom hos de öfriga arterna; men ofta finnes icke mer än en enda blomklase. Fröskidorna som äro glatta, med en icke ut- dragen kant, slutas med en kort styl och innehålla många frö. Vid ståndarnas baser finnas 2:ne körtlar. Växtens yttersta grenår smaka skarpt och väcka känsla af hetta på tungan; den har älven blifvit ansedd såsom något sammandragande, men svärtar ej jernvitriols-upp? lösning och förtjenar icke att man tillagt densamma egen- skaperna att vara kylande, stärkande, sammandragande m. m. och derföre berömt dess bruk i många slags blod- flöden, diarréer, rödsot, gonorréer m. m. Man trodde fordom t. ex. att örten lagd i nackgropen, eller under armarna eller hållen i handen, skulle stilla näsblod. Mer 73. TELASPI PASTORIS. särvaränide tidehvarf tillåter icke ett sådant slags lättro- senhet, utan yrkar, och det med mera skäl, att örten som läkmedel är öfverflödig och kan väl umbäras. För fåren skall den vara ett någorlunda godt foder, som i öfrigt har med Åker-penningörten (n:o 214) många egen- skaper gemensamt. Tab, — fig. a. fullkomlig blomma. — b. ett blomblad. = ce. ståndare och pistill. — d. ett öppnadt fröhus som visar på kant den skiljehinna som delar fröhuset i 2 rum, jemte 2:ne fröhus-skal. — e. samma skiljehinna i fröhuset, sedd på platta sidan; allt förstoradt ritadt efter vildt lef- vande exemplar. | er / WP del Va / 27 4 ECHIUM VUuULGARE. Brå ÖRMÖRT. Örtstjelken är knölig och sträfhårig. Stjelkbla- den äro lansettlika och sträfbåriga. Blom- morna äro sträfhåriga och sitta i form al ax åt en sida i början nedböjdt. Linn. Fl. Su. p. 59. Cl. 5. PENTANDR: I:gyn. Lilj. Sv. Fl. 8. 85 Kl. 3. FEMMÄNN, I:qvinn, ös ett vackert ogräs, hvilket blommar nästan hela sommaren, pryder denna ört åkerrenar, vallar, torra och magra platser ganska allmänt i Skåne, och finnes äfven, fast hittills mera sällsynt, i nordligare provinser ända till Upland. Dess rot är 2-årig och örtstjelken, som vanligast är upprätt, enkel, men stundom grenig och något ned- tryckt, är trind, försedd med styfva hår, som sitta på små vårtlika knölar. Bladen äro på samma sätt styfhåriga och sträfva. Blomaxet hänger nedåt förrån blommorna äro utslagna, men blir sedan pyramidlikt och rakt. De blå blommorna, som i mynningen äro vida, hafva röd färg innan de väl äro utslagna. Ståndarne äro vanligen af blommans längd, men på en särskilt artförändring myc- ket längre. Ormörts-slägtet har en nästan klockformig blomma med olika långa 'blomilikar och bar mynning; märket är 2-deladt. Dess naturliga örtflock kallas, Sträf- bladige växter (pl:&e asperifolie). För sina vackra blommors skull kunde Ormörten planteras i trädgårdar, men blir snart ett ogräs, som med svårighet utrotas. För öfrigt känner jag ingen annan nytta af denna växt, än att Bien draga håning af dess blommor, och att växten, hvilken trilves väl i sandig och torr jord, samt der hastigt sprider sig, kan tjena att odla på sådana ställen der sanden behöfver fästas och med gräsvall öfverdragas. Tab. — fig. a. pistill och fruktämne. — b. blomfoder och pistill. — c. frö, sedt uppifrån. — d. ett dylikt sedt på sidan. — e. en öppnad blomma, — f£. rotblad; allt i naturlig storlek. Originalet för fig, växte vildt. ET EEE | VN pr An ÄN CK HU rr del 275. SCHOENUS Manriscus. TacGiGt? KNAPPGRÄS. Åg. Am. Strået är nästan trindt, bladigt och upptill gre- nigt. Bladen i brädden och på ryggsidan sågtandade, smala, långa och spetsiga. Linn. Fl. Su. p 13. Cl 3. TRIANDR. I:gym Lilj. Sv. Fl. s. 16. Kl. 5. EREMÄNN. I:qvinn, Ir doderkalen i detta slägte bland Gräsen: sitta Hera tätt tillsamman, likna blomsterfjällen (pale&) hos Synge- nesisterna, och äro de yttersta ofruktsamma ; blomsterskal finnas icke; men emellan de hopgyttrade blomfoderskalen sitter ett ensamt aflångt och trubbigt 3-kantigt nötlikt frö. — Taggiga Knappgräset har mångårig trådig rot, bruna blomster som i Juli och Aug. utspricka. Den växer till par alnars höjd allmän på Gottland och Öland men mera säll- synt på andra ställen, i kärr, oftast i grannskapet af hafvet. Stundom träffas strået mera 3-kantigt, men är gemenli- gen alltid utmärkt med 3 trubbiga kanter, som göra att det icke är fullkomligen trindt. De jemnsmala lansettlika bladen äro vid basen slidformiga, omfattande strået, och i kanten samt på köllika randen midtpå och långs åt bladet, hvasst sågtandade och fintaggiga. Blommorna sitta i knippen (corymbi) så väl i toppen som vid sidorna af strået, med till skiftes sittande slidlika blomsterskärmar. På ställen der gräset mycket talrikt växer, nyttjas det i stället för halm eller rör och säf till tak, emedan det är temligen långt. I England brukas det i och omkring Cam- bridge, i hvilken trakt det ymnigt förekommer, till eld- ning, i stället för stickor och ved. Det skall växa lång- samt, men bidrar likväl till kärrens fyllande och till de flytande små holmar som stundom träffas i större dam- mar och insjöar. Tab. — fig. a. visas ett småax förstoradt. — b. stån- dare och pistiller förstorade. — c. ett frö i naturlig stor- lek. — d. det samma större gjordt. — f. en del af ett blad, tvert afskurit. — g. toppen af detsamma; begge för- storade. Originalet torkadt, från Gottland. Omesmonnesanno VD | ; | a så é eVJe 276. HYPNUM PaARrRIETINUM. GLÄNSANDE FJÄDERMOSSA. HVäggmossa. Skogsmossa. Moss-stjelken är platt, dubbelt penntaggad, ut- skjutande nya skott på sidorna. Bladen lan- settlika, spetsiga, tryckta till stjelken, och glänsande. Fruktstjelkar äro flere förenade. Frökapseln är egglik och cylindrisk. Fröloce- ket sylformigt och krökt. Ro Linn. Fl. Su. p. 393. Cl. 24.sOrRYPTOCAM. Musci. O. Swartz Dispos. Muscor. Svecie p. 53. Lilj. Sv. Fl. s. 405. Kl. 16. LÖNN GIFTE. Mossar. Smith Fl Bri. 3. s. 1297. Hypnum splendens. Hedw. Sp. Musc. Mia en aflångt eggformig frökapsel, utgående från ett fjälligt fröhusfoder, som sitter på sidan at stjelken, igen- kännas Fjädermossorna, som tillika ha ytire fröhöosmyn- ningen (peristom.) försedd med 16 tänder, vid basen ut- vidgade, och det inre hinnaktigt, finare tandadt med mel- lansittande hår, samt slutligen en slät fruktmössa (calyptra). Denna art har 2-dubbelt penntaggade grenar, som äro liksom förlängde af nya tillsatser (proliferi) och: platta liksom Ormbunkar; emellan bladen sitta greniga tilltryckta hår. Bladen äro gulgröna, glänsande, liggande som tak- tegel, belbräddade, någoi. urhålkade, med en vek böjd spets i toppen, i synnerhet de på hbufvudstjelken. Blom- föderbladen (perichetia) likna fjäll, äro tätt villhopa sittan- de, spetsade och glänsande. ' Merendels sitta flera hukt- stjelkar tillsamman och äro röda och 1-2 tum långa. Frö- kapslen är bågformigt nedåt böjd och mörkröd. Fröloe- ket (operculum) är vid basen komiskt, i spetsen sylformigt och krökt. Denha Mossart träffas temligen allmänt med frukt, i början af sommaren. På torra oeh ofruktsamma ställen i täta och skuggrika skogar, hvarest inga andra växter kunna trilvas, förekorm- mer glänsande Väggmossan ganska allmän och tjenar att bereda till svartmyila den jord, hvilken annars, såsom otjen- lig för. andra slags växter, skulle blifva oduglig för all vegetation. Den nyttjas tillika med Mossor af andra arter, (H. proliferum, purum &c.) att lägga emellan timmerstoc- karna i trädbus för att göra fogningarna täta och dragfria. - Tab. — fig. a. mossan i naturlig storlek, fruktbäran- de. — b. ett stycke af. hufvudstjelken med sidogrenarnes. — € ett blad på stjelken. — d. ett dylikt på grenarna. — e. en af hanblommorna inom: sitt blomfoder. — f. ho- nans blomfoder med en del af fruktstjelken. -— g. kapseln med dess lock. — h. en del af den yltre tandraden. — I. en del af den inre; alla mer eller mindre förstorade. Ser 5 FIL TT del 277. SORBUS HYBRIDA. ÖxXELBRBÖNN. På Finska: Saxan Pihlava. Löfven inunder hvitludna, äro till hälften penn- taggade eller parbladiga. Blommorna äro mest 3:qvinnade och sitta i form af qvast (corymoi >us). Binn: Fl Su: ps 267: (Crarepas Aria VY": fennica) Sp. pl. p. 684: (Sorb. hybr.). CI. 12. I co SAND BR. 3:gyn. Lilj. Sv. Fl s. 196: -(Sorb. hybr.) Kl. 8 TIveEMÅÄNN. 3I-3:qvinan. Ske FL. Britt. 2; p- 534 (Pyrus: Bybrida). Schkuhr Bot. Handb: 2. 8. 33: d Tr kännemärken äro liksom lånta dels af Oxel (n:o 45. Till. till 2 Band. s. vi) dels af Rönn (n:o 145: Fill. vill 5:dje B. si 1) hvarföre det anses”som en oäkta , afkomling: efter parning. emellan: dessa båda trädslag >. Oxelträdet tros vara faderväxten, och Rönner synes såsom moder ha gifvit fröet till detta trädslag, som nu icke är sällsynt och stundom finnes planteradt i trädgårdar och lust- parker. dSchkulr har också funnit trädet vildt i Tburin- gens. skogar, men endast på sådana ställen der Sorb. au- evpar. och dömestica: växa tillsamman. Den upptäcktes först i Finland af Kalm, men trifves nu äfven: rätt väl i "Svea och Göta Riken. I Maj månad eller senare, i fall sommaren icke är tidig, utspricka dess hvita blommor;, försedda både med 2 och 3 honstift och gifva om hösten en sötsur frukt lik Rönnbär. eller 'Oxelbär med 3 frö li hvardera. Frädet är af mäulig storlek ock: löfven äro i andan flikiga men mot baser Pennitaggade, sågtandade och utan bladskärmar, samt på öfra sidan glatta utan Jadd. Blomqvastarne sitta i grenarnas ändar, äro mång- Rlommiga och ludna. Trädet har vackert utseende och pryder således sitt ram så väl i lustparker som alléer. Det ådrager sig upp- märksamhet genom sina besynnerliga löf, som likna dock mera Öszelns än Rönnens, Man hade: länge för grundsats, att inga oäkta eller Bätarder kunde nånsin fortplanta sig, och trodde således; att i en sådan sats skulle ligga en ut- väg att ålskilja verkliga arter från -Batarder. IN er- farenhet har lärt motsatsen, och om detta träd är en vexk- ig Batard som man föregilver, så bevisar äfven detsam- 277. SorBuUs HYBRIDA. ma, att den fordna grundsatsen icke är pålitlig, ty trädet låter lätt fortplanta sig med frö, hvilka dock i likhet med dess stamträds frö torde böra först krossas lindrigt och ur bären uttagas förr än de sås, emedan de annars Oger- na gro. Trädet trifves bäst i god svartmylla som ej är mycket våt eller fuktug. Veden är vacker och brukas af Saickare och Svarfvare, ehuru den sällan kan erhållas i stort förråd. Bären eller frukten kan användas på samma sätt som Rönn- eller Oxelbär, hvarom se n:o 45. 145. &cs Tab. — fig. a. ett blomfoder med pistillen och ett par qvarsittande ståndare. — b. bäret i naturlig storlek. Exemplaret tecknadt efter naturen, på Gottland. =E > OM dgr KRT Zz 3 a (HA 2709). 37 GENTIANA CAMPESTRIS. ALT- GENTIAN. Stynggrås. Sticksräs. Halseråäs. yNEE co E På Finska: Karvakello. Blompipen har 4 utbredda flikar och hårig pip- öppning. Blomfodrets ane yttre fikar äro större än de 2 inre. Linn. Fl. Su. p: 83: Cl. 5. PENTANDR. 2:gyn. Lilj. Sv. FL s. 107. Kl. 5. FEMMÄNN. 2:qvinn. I Beskrifningen till allmän Gentian (N:o 219) äro slägt- karakteren och naturliga örtflocken för denna växt anförde. Fält Gentianen liknar mycket Gent. amarella, men är min- dre hög och mera grenig. Den växer helst på. kalkaktig fordran och -upphöjda ängar eller små kullar och är tem- ligen allmän. I Juli och ER träffas den i blomma och vanligen något tidigare än er amarella. Genom sitt 4-dela- de blomfoder, hvars 2:ne yttre Hikar, som sitta mot hvar- andra, äro störst och eggformiga, då de inre äro smalare och lansettlika, utmärker sig lätt denna åriga växt ifrån G. amarella , hvars frö inden en och annan Botanist, dock med otillräckliga skäl, trott den vara. Alla Gentianarter bysa någon beskhet och äro derföre stärkande invertes tagna, och utan tvifvel skulle Läkare- konsten äfven af denna art kunna lofva sig flera fördelar än de hittills bekanta, om icke ett så tillräckligt antel bäska läkemedel redan vore kända. Denna lär dock icke med skäl kunna göra anspråk på ett rum bland de renaste och bästa beska medel, och kan derföre icke utan i brist på de bättre nyttjas i deras ställe. Emedlertid brukas såsom husmedel dekokten på örten, tillredd i till- slutet käril, antingen med vin eller öl, att lägga på bröstet mot håll och styng. Den lilla roten är äfek bäsk och lägges derföre ofta på dricka i stället för humla. Tab. — fig. föreställer växten i nat. storlek efter vildt växande exemplar. — a. en blompip långs efter öppnad med vidfästade ståndare. — c. ett öppnadt blomfoder samt pistillen. — b. fruktämnet särskilt större gjordt. sttensätrtädi Seen RT Ken VED IHP del cz 279. MENTHA ARVENSIS, ÅKERMYNTA. Horsmynta. På Finska: Minttu Örtstjelken är ganska grenig. Bladen mest egg- formiga. Blommorna sitta i krans med klock- lika blomfoder, som på alla sidor äro ludna af horisontelt, utstående hår. Linn. Fl. Su. p- 201. Cl. 14. D1DYNAM. Gymnosp. Lilj. Sv. Tl. 252. Kl. 11. Tvåvärn. med nakna frö. Smith Fk Br. 2. s. 623. Ejusd. Obsery. on the Britt. Spec. of Mentha. Linn. Transact. 5. p. 213. Schhkuhr Bot, Handb. 2. s. 145. -— men Nile är ett af de naturligaste, hvaraf händer att dess arter äro svåra att bestämma; de likna hvarann myc- ket, och'genom många artförändringar blifva gränsorna dem emellan än svårare att igenfinna. Slägtet kännes med en 4-klufven blomma, hvars bredaste blomilik är i brädden urnupen; blomfodret är 5-llufvit och ståndarne som sitta åtskillda äro rätt uppstående. Naturl. örtfl. kallas växter med kransvis fästade blommor (pl. Verticillate). Åker- myntan växer allmän bland säden och i diken, helst på sandjord som är något fuktig ellev varit öfversvämmad; den förekommer ock vid vatten och varterar mycket, ut- märkt genom sin starka lukt som ofta är oangenäm, Med blommor finnes den ikring Juli månad och har mångårig rot. Örten är olika Juden, oftast utbredd, men stundor upprätt växande. Bladen försedda med små stjelkar, äro stundom hjertlika och ojemna samt på flera sätt sågtanda- de; blomskärmarne äro lansettlika, inunder håriga, och de små trinda blomstjelkarne äro än glatta, än med hår för- sedda. Blomfodret är kort, försedt med hartsaktiga pric- kar. Den blåröda blomman är utvertes luden; och stån- odarne' finnas stundom längre än blombladen, stundom kortare än de samma. M. gemilis, som man ansett för en artförändring häraf, vill Schkutr och fl. andre anse så- som en egen art. Samma öfverensstämmelse som visar sig i yttre känne- tecknen hos arterna af detta slägte, röjer sig äfven i af- seende på deras inre eller medicinska egenskaper. Vi tillskrifva derföre Åkermyntan att verka genom sitt aro- matiska ämne på nerverna, vara fördelande, stärka magen, 270. MENTHA ÅRVENSIS. drifva väder, stilla spasmer, kräkning m. m. -Krusmynta, en annan väl känd art af detta slägte, är för hypochon- driska och hysteriska personer ett förträffligt medel mot väder, kräkning, diarré: och kolik som härröra af spas- mer. Sedan barnet blilvit -afvändt, plär Amman, genom pålagd mynta och myntolja struken i armgroparne, för- drilfva mjölken ur brösten. Vid mjölkstockningar hes dem som nyss varit i barnsäng, brukas krusmynta kokad: eller lagd i varmt vin eller öl till omslag på brösten, och att invertes taga myntolia på socker. Växten drifver äf- ven regler; likväl skall krusmynt- spiritus för ofta tagen, dervid stundom visa obehagliga följder. Bladen kokade med vin berömmas såsom bäst fördelande vid stötar och slag på hufvudet. Invertes kunna bladen ges i pulver eller som té m, m. Utvertes tjena kryddpåsar torra eller fuk- tade med kokadt vatten eller vin, eller på många andra sätt och i olika blandningar. — Pepparmynta väcker på tungan först känsla af hetta och sedan af kyla; uv dess distillerade vatten längre tid stillastående förvaradt, bildar sig i form af trådar verklig kamfert. Dessa äro de verk- sammaste brukliga myntarter, hvilkas egenskaper jag der- före till en deck anfört , att den som vill göra försök med den allmännast förekommande Åkermyntan, må ha någon anledning till sin efterrättelse. Åkermyntans egen- skap att hämma mjölkens afsöndring- och borttaga dess egenskap: att löpna, då korna om hösten på åkrarna få deraf äta för rycket, har man ofta i stället förklarat genom elaka granrqvinnors, trollkärngars åtgärd, hvilket bevisar huru: vidskepelsen allestädes måste vika för en sann kännedom af naturens verkningssätt; ty om bladen läggas i mjölken, löpnar den antingen alldeles icke, eller ganska långsamt, och ger ingen ost. Tab. — en del af växten tecknad efter naturen. — a. en blomma. — b. ett blomfoder. — c. pistillen. — d. ett frö. Alla större gjorde, IH Jdelk CuD 280. ANCHUSA OFFICINALIS. AptEKSs OxtUNGÖRT. På Finska: Punainen härjenkieli. Bladen äro lansettlika och spetsiga. Blomskär- marne eggformiga. Blomgrenarne äro mest 2 och 2, med blommorna vända åt en sida och sittande tätt jemte hvarann. Linn. Fl. Su, p. 57. Cl 5. PENTANDR: I:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 85. Kl. 5. FEMMÄNN. I:qvinn. Murr. App. Med. T. 2. p. 99. Woodw. Med. Bot. suppl. p. 9. tab. 214. Rafns D. og H. Flora 2. D.s. 38. Pharm. Buglossi Radix, Herba, Flores. Naturliga Örtflocken Sträfbladiga växter innefattar detta slägte som har 5-deladt blomfoder; trattlik blomma, hvars pipöppning tillslutes af 5 små eggformiga fjäll. Frukten utgöres af 4 skrynkliga nötter, af: hvilka hvardera något liknar en sko och har vid bäsen en stor utskärning, hvar- igenom kärnan till en del synes bar. Den art här anföres, växer allmän på tappformig och utvertes svart mångårig rot vid hus och åkrar, allmän på lera och sandblandad jord , samt blommar i Juni, Hela örten är sträf hårig, 3-1 aln hög, upprätt växande, grenig och bladrik; de öfra bladen äro vid basen nästan eggformiga, alla sitta till skiftes, äro helbräddade och utan stjelkar. Blomgrenarne äro oftast tillbakarullade. Blommorna äro först röda, bli sedan blå, och förekomma stundom, men mera sällsynt, hvita. Det namn växten medförde vid sitt oförtjenta inträde i Apteken, har "i öfversättning gifvit henne svenska nam- net Oxtunga. Den innehåller endast något sötaktigt slem- mande, och i blommorna en ringa beskhet, men är länge- sedan ur bruk kommen. Blommornas färska utpressa- de saft skall med alun tjena till grön farg och roten gifva en vacker röd färg, skicklig äfven att dermed röd- färga Spiritus i TÖmNeniers AR Bladen af späda växten brukas bland andra grönkålsväxter om våren. Horn-boska- pen och svin äta växten innan den blir för sträf och styf, och bien hämta flitigt håning ur dess rika håningshus vid blompipens bas. ; Tab. — fig. titad efter naturen. — a. en blomma i tu klufven. — b. pistillen. — c.- den samma större gjord med ämnet till frukten. — d. ett rotblad. . AT 7 > & Oo så Mi PlifTe IA + 5 SAGT Sr FA java KERSE trär FR IWP del. 201. "ERIOPHORUM WVAGINATUM: SLIDFÖRANDE ÄNGSULL. Harull. På Finska: Rutas. Strået är trindt, försedt med slidor vid basen. Blomaxet är enkelt med torra blomisterskal. é Ö Linn. Fl. Su. p. 17. Cl..3. TrRIANDR. 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 19. KL. « TREMÄNN I:qvinn., Rafns D. og H. Flora I. s. 501. NY hänvisning till- allmän Ängsull n:o 180, får jag här vara kort. Båda arterna af Ängsullslägtet likna hvarandra ganska mycket, så till utseende som till egenskaper och användbarhet. Dickson och efter honom Smith tillägger allmänna Angsullen en icke krypande rot; Rafn är af an- nan tanka och säger att denna art har roten mindre kry- pande, men mångårig; strået är mycket längre än bladen, och i toppen sitter blott ett enda egglikt ax med silfver- grå blomsterskal, af hvilka de-nedersta äro ofruktsamma. Fröfjunet, som bildar bomullslika ämnet, är kortare på denna än på allmänna Ängsullen, men sitter qvar till mid- sommar då fröen mogna; blomningen infaller i Maj ell. Juni. Såsom tillägg till det redan om Ängsull anförda (n:o 180), kan här nämnas, att Ängsull med Fårull blandad, brukas i Norrige till vantar, som deraf få fint och vackert utseende. Denna artens ull är skörare och kortare än den vid n:o 180 omtalade; men om den drages igenom dekokten på Salomons rot (Symphyt. olficin.) säges skör- heten deraf minskas. På brännsår och hudlöshet skall ullen med fördel såsom läkande kunna användas... Den växer i kärr, torfmossor och oduglig mark, utvisande torfjord i botten. Tab. — visar hela gräset tecknadt efter naturen. — ac ståndarne med pistillen. — b. ett blomsterskal. — c. ett utblommadt ax med vidsittande fröfjun. LE « | - ES ges : : i | vi8, ne AN | IK Så , - ” ” 7 av NV - a Ez 1 i , q = på äre 2 a , 2 2 RNE - te N d NP € i -X Ve AN ENE AN -— Å g pa 2 E PECK SEN t ö LS nn q - - PE = g je r 3 - v " a — £ 4 > FE VE - GE sa AN e = > - - S ed > - + rg GA - p Sr å i + ss iF be | 4 : 7 | a - ET NE - |) PN 2 VG gg 'r F 4 € "I Å SN 3 Kö I 7 Cr yr E ec su m 5 5 A Få 2 fé - = en t SJ = Me, i y CJ N has . 4 - -. KM q Kd - -— (£ Vy + = SEE 4 AR = | Er a ; = k LR z Pot Fa X = s - a 5 - hög SN i En 3 -— 2 + - 1 4 qv K — I 3 ” sk / Pad - = + Dö ös RET - st z > OR N ma ] - A . ; C ke 6 ; : i Så e - - FT rv = Ne. CN 2 fa 4 . v - "NE del 292. FUCUS RoTUNDUS. KRÄKEL:. Stambladet är tvådeladt, ganska grenigt med trådlika, trinda, jemnhöga grenar, i ändarna gaffellika och hvassa; Frövårtorna sitta på sidorna. Linn. Fl. Su. p. 452: Sp. pl. 1631. (Fucus fastigiatus). Cl. 24. CRry- rroGAM. Ålge. Lilj. Sv. Fl s. 442, Kl. 16. LÖNNGIFTE. Ålger. Esper fuc. p. 58 t. 16. (excl. Syn.) Turner Synops. fuc. p. 309. (Fucusrotusdus). Gznel. Hist. fucs p- 110. 1. 6. £. 3. Jacq. Coll. 3. 152. t. 14. £ 2, 13: som vid Blås-Fukus (N:o 191.) om slägtet i allmäns« het blifvit anfördt, är icke nödigt att här åter upprepas. 'Den nu förekommande arten, finnes så väl i Östersjön, så- som vid Gottlands och Ölands stränder, som äfven i Nord- sjön kring Skottland och fl. st. Flere vid hastigt påseende like arter, men som likväl äro riktigt åtskilde, hafva länge burit det Linnéska namnet fastigiatus, hvarföre, för att undvika denna oreda, det här ofvan antagna torde icke an- ses obilligt, då det i anseende till ålder äfven äger ett slags företräde, Från en läderaktig , utbredd, tät rot uppkomma mån- ga trådlika cylindriska stamblad , 4-8 tum långa, trinda, smala som finare elier gröfre Sege!garn, nedantill odelte men genast delade i 2, och desse åter flera gånger (di- chotomi), och ändtligen i toppen 2-gafflade, syllika och något inkrökte. Alla delningsvinklarne äro rundade, som är karakteristikt hos denna art. Frukten består af vårtlika små knölar, strödde omkring de öfra grenarna, 2-3 på hvar, runda, stora som roffrön, men blifva sedan ojemne till formen-och löpa ned på grenen; till färgen köttfärgade och svampaktige och icke betäckte med bladets hud (epi- dermis), inati fyllde af fina, klotrunda, svartaktiga frökorn: Stambladets substans är broskaktig och färgen brun eller purpurfärgad och blir iluften ljusgrön och hvit, och ändt- "ligen med åldern blekröd, då buden afskalas, och väx- ten ser ut som vore den betäckt med en fin ullig conferva. Fruktifikations-sättet hos Kräkeln är märkvärdigt, och fin- nes blott lika sådan hos F. norvegicus och tamariscifolius., 202. Fucus ROTUNDUS. neml. att fröna i stället för att vara som hos andra, fästa- de i parenchymiska kapsler under huden, ligga de hos denna i ytan, insvepta i en slemlik materia utan synbart skydd mot böljornas åverkan. Sådane och andre skiljak- tigheter hos detta talrika slägtets arter, lära utan tvifvel framdeles billiga deras fördelning i Hera slägter. Ofvan- ” för grenarnas klyfning mot ändarna märkes stundom lik- som ringar, hvilket dock i synnerhet tillhör F. lumbri- calis, som äfven för detta haft samma namn som denna hos auktorerna. Säkert finnes också den nämde inblandad i Gottlands och Ölands Krähkel. Till gödsel på åkrarna gagnar denna så väl som andra SHälsväxrerk troligen skulle också gerom förbränning kunna erhållas Kelp (se N:o 191.) så deraf som af flera dess slägtingar, der de finnas i till- räcklig mängd. Tab. — visar fig. 1. ett stamblad särskilt med sinä. — a. frövårtor. — flera tillsammans sittande som de van- ligen finnas i yngre tillstånd. - ; ' 4 td a hå id | i ÅA > (Ö | 4 3 I r Ad JIWPod EN ar 283. SCANDIX CEREFOLIUM. SvenNsK KörrefveL. På Finska: HKirvelt. Örtstjelken är glatt. Bladen 3-faldigt penntag- 2 7 -.- . «+ gade. Allmänna parasollställningarne utgå på örtstjelkens sida. Fröen äro aflångt egg- runda, syllikt spetsade och glänsande. Linn. Fl. Su. p. 95: Cl. 5. PEXTANDR. 2:gyn. (Umbellat). Lil. Sv. Fl. s. 123: Kl. 5. FEMMÄNN. 2:qvinn. Murr: App. Med. T. 1. ps 280. Pharm. Cerefolii 1. Ch&rophyli Herba, Semina. I arasollväxternas stora likhet sinsemellan lemnar syste- matiska Botanisten ofta i osäkerhet om deras plats i sy- stemet; också flyttar man sondiga arter ur ett slagte i ett annat, och sluiligen stundom tilibaka till sitt först innehaf- da rum. Svenska Körfveln räknas af La Marck, Rafn m. fl. till Cherophylli slägtet , men af v. LInnE oeh de flesta hans efterföljare till Scandixz. Den är en årig växt, som lörekommer vild på åkrarna i södra Europa, men är "sedan längre tid tillbaka planterad i våra trädgårdar, hvar- ifrån den på några få ställen i Sverige spridt sig, så att den kan på visst sätt anses som vild, ehuru kanske icke ursprungligen sådan; emedlertid träffas den på åkrarna nära Visby på Gottland, äfven som i Skåne vid Cimbrits- hamn. Örtstjeiken är jemn och glatt, alns Hög eller der- öfver, ini ihålig med glatta blad och djupt inskurna små- blad. Parasollställningarne ha stundom stjelkar stundom inga, men utgå alltid ofvanför och midt emot ett blad. 1 hvar ställning äro 4-5 strålar, som. vidt utspärra och äro fint håriga. Gemensamt svepe saknas; men de enskilta bestå af 1-3 små i brädden håriga blad. De hvita blom- bladens spetsar böjas inåt. Fröen äro nästan trinda, syl- formiga och utan strek eller ränder, samt svarta då de äro mogna nemwl. i Juli; en månad förut utspricka blom- morna. Växtens sötaktiga och något aromatiska samt icke obe- bagliga lukt och smak lofva redan något åt Läkaren. Det Fenkolslika luktämne som Kyrfveln äger, tros härröra af en väsendtlig olja som den innehåller tillika med något salt. I medicin är den berömd för sin lösande och urin- drifvande kraft och brukad mot förstoppningar i underlif- 283. SCANDIxXx CEREFOLIUM. vet, hårdheter i bröstet, vattensot, skrofler, reformsutslag, trångbröstighet och sjelfva Jungsoten, då man invertes gifvit saften ensam eller i förening med Getmjölk ; andra koka färska bladen i mjölk eller vassla och låta den sjuke förtära af det silade I qvarter om dagen; -man kan äfven inkoka färska pressade saften till ett extrakt, och ge deraf par lod om dagen. Mot hårda bröstsvulster har växtens bruk, tillika. med dess utvertes, i form äf omslag med Linfrö gagnat. Mot vattensot har man 'föreskrifvit 2 uns dagligen af saften med hvitt vin förenad. . Utvertes är det ett förtreffligt medel att fördrifva mjölken hos mödrar som ej vilja ge di, eller ock då mjölkstockningar skett, i syd- nerhet i förening med färska Allöf (n:o 128); friska örten stötes, värmes 'till en grötlik massa och pålägges flera gånger om dagen. Saften med bomolja lindrar hemorroi- ders värk utvertes. Många Hera nyttiga egenskaper torde framdeles en ditåt mera riktad uppmärksamhet upptäcka; och om än icke alla de uppräknade alltid visat sig lika säkra och pålitliga, vittna de dock om Körfvelns värdes Den Spanska (Sc. odorata) som äger mångårig rot, har mycket gemensamt med denna i medicinskt afseende. I hushållen brukas båda arterna ibland kål, i soppor och flera rätter. Man skulle också kunna odla denna inländ- ska i trädgården, om icke den så kallade Spanska arten genom sin vida större växt mycket lättare uppfyller behof- vet, så mycket mera som dess rot är ganska härdig ock perennerande, der den en gång blifvit införd. Tab. — öfre delen af växten i naturlig storlek efter vildt exempl. — a. en blomma större gjord. — b. c. fröets skapnad på sidan och midtföre sedt efter naturen. — d: ett rotblad. AC ES ( sh f På Pa Fin Fas ed Å TA 234. BETONICA ÖFFICINALIS. APTEKS-BETONIKA. På Finska: Petonian-yrtti. Blomaxet är liksom afbrutet, och bladigt. Blom- läppens medlersta flik är urnupen och nag- gad (crenatus). Linn. Fl. Su. p. 201. Cl. 14. DiDYNAM. Gymnosp. Lilj. Sv. FI. s. 247. Kl. 11. Tvåvärn. méd nakna frö. Murr. App. Med. T. 2. pc 158. IVoodw. Medical Botany T. 4. tab. 241. Pharm. Betonice Herba, Flores. ; eine. hörande till naturliga Örtflocken Växter med kransvis fästade "blommor, har ett 4-klufvit borst- förande blomfoder; öfre blomläppen är plattad och uppåt ställd; den nedre är 3-klufven; blompipen år cylindrisk, Denna art växer mindre allmän vild i Skåne, och trifs bäst i skugga al skog och buskar, på god jord. Roten är mångårig, och blommorna utkomma i Juli eller Aug. ; hela örten är sträfhårig. Ortstjelkea är enkel, med några af- långt - hjertlika, trubbiga blad, ansenligt sågtandade; rot- bladen endast ha långa bladstjelkar. I toppen sitter blom- axet, som är trubbigt, afbrutet i afseende på blommornas jemna kringspridande, och bladigt samt med blomskärmar försedt. Blomfodret är slätt med långa hår i kanten. Blommans (nedre) läpp, som är delad i 3 flikar, har ej alltid den medlersta fliken märkligt urnupen, men alltid naggad. ; Vore Dioskoridis Betonica samma art som denna, och "allt det sant som han om sin Betonica anfört, så hade jag nära 50 slags sjukdomar att uppräkna, mot hvilka örten skulle vara gagnelig. Men i stället att undersöka detta ämne, är det, som jag tror, tillräckligt att anmärka väx- tens fordna bruk i medicin, hvilket nu är aflagdt. Bladen röja något bäsk och saltaktig smak, samt lukta litet kryddaktigt. Pulvret gör nysning. Roten invertes förtärd, väcker äckel, kräkning och laxerar. Man har trott att bladen skulle befordra upphostning i lungans krämpor. "Den är således icke utan all kraft, fastän man icke med säkernhet vet om den förtjenar att framför andra kraftigare vid vissa tillfällen föredragas. Då boskap få kolik af tor- kadt skadligt foder, bruka somlige att ge dem denna växt kokad i mjölk. Tab. — öfversta delen af örten efter nat. tecknad. — a. pipen af en blomma på sidan öppnad. — b. en stån- dare. — c. blomfodret. — d. pistillen. — e. en blomkro- na särskilt; alla större gjorde. — f. ett rotblad. Exempl. växte i trädgård. ; 227 CK TIFF del 205. PYRETHRUM PARTHENIUM. (Matricaria Parthenium,. LiNN.) ÅLLMÄN MaTtTRAMSÖRT. På Finska: Matrami. Örtstjelken växer upprätt. Bladen ha stjelkar, äro sammansatta och platta med eggformiga inskurna småblad. Blommorna sitta i form af blomqvast på greniga stjelkar. Smith Fl. Britt. 2. s. 900. Cl. 19: SYNGENES. polygam. superfl. Liij. Sv. Fl. s. 367. KL 15. Svåc rar; månggifte. Murr. App. Med. T. I S 148. IF oodw. Med. Bot. T. 4. s. 249, SR i samma slägte med Kamillörten (n:o 50), kal- lades denne växt tillförene Matricaria Parthenium; men med andra slägtkarakterer försedd, måste den i afseende på systemets fordran skiljas derifrån, och igenkännes genom ett bart fruktfäste, kantadt fröfjun, halfklotlikt, fjälligt blomfoder, med något hvassa och i kanten torra (scariosce) Häll. Kamillslägtet bar deremot ett kägelformigt runds fruktfäste, intet fröfjun och ett platt blomfoder, m.. ms. Muatramsörten har mångårig grenig rot, som uppskjuter alns höga, greniga och lårade stjelkar. "Bladen äro penn- taggade, nästan hvitgråaktiga, med utbredda inskurna småblad. Blomstjelkarne silta i toppen, äro greniga, qvastformiga, fårade och fintludna. Blommorna äro hvita, antingen med korta strålblomster eller stundom med inga. Blomtodret är fintludet. Fröen äro fårade och kantade med "en hinna. Fruktfästet är platt. — Ifrån södra Europa är den för sina icke obehagliga blommor flyttad i träd- gårdarna, och har, seden den blifvit vand vid klimatet, fort- plantat sig sjelf äfven utom trädgårdarna, på hvilken grund Svenska Flora måste antaga den bland sina-inhemska väx- ter, Den blommar i Juni och Juli månader och räknas till naturl. öriflocken, Växter med sammansatta strål- blomster. I vildt tillstånd trifves den bäst vid hus, på mu- rar och torra ställen; planterad i god jord får den något annat utseende och blir frodigare, Växtens lukt och smak utmärka dess medicinska egen- skaper i förväg. Lukten är starkare eller sträfvare än Ka- millörtens, och smaken, i synnerhet af örten, är bäsk lik 285. PyYRETHRUM PARTHENIUM. Renfsanan (n:o 81) och något vämjelig. Under torkning för- svinner det mesta af lukten. De tleste Auktorer tillägga den kraft att drifva regler och afslag (lochia), och den gifves "antingen såsom dekokt, eiler utpressade saften skedbladsvis eller i form af pulver med varmt vin; detta säges vara ett husläkemedel i Brunsvig. Örten eller dess' saft drifver maskar, och har man derföre gifvit åt barn pulvret med socker. - Af saften har man i England gifvit 2 uns en timma före frossfeber-anfallet, den kallas der Fewerfew. Vanligast användes örten invertes i form af de- kokt eller såsom té i infusion. Men utvertes mot migrän eller hemikrani skall det vara nyttigt att värma örten och” lägga på hufvudet... Andre rekommendera den i form af omslag mot podager-värk. I allmänhet torde den anmärk- ning icke vara öfvertödig, att växten kommit i en oför- tjent glömska och att Läkare oftare borde betjena sig af denna ört, hvars alla egenskaper ännu icke äro tillräckli- gen kända. Tab. — en gren af växten efter naturen tecknad efter lefvande trädgårds-exemplar. — a. ett strålblomster. — b. en mindre gren af samma art, men utan strålblomster. — c. en diskblomma eller tvåkönad. — d. fästets skapnad med vidsittande blomfoder. |N 4 ; NS ER NV NINNA PE RÖ | SAN SÅ $ ” FROM RS RN WU Ja NEN : M NN 4 5 SEN V | : N/A AD SS 4 är 1 2 — j få 9 3 EE q ER fa ,' 5 BE SV $ På ” F 1 IVA | S | | | j / Ar ONE Ve S få I AM hd NN 8 rr d : 4 SAT 4 y SN j N, VT NL rd j | ij ANF | V | CA NG FH FANAN 6 i f / = Vr NE AVN SS > ÄV / Vx N / / | dd Na NS / Ö A SÅ —ÅP// PÅ AM AN 280. AGROSTIS SricA VENTL ÅxEerR-Hven. På Finska: Luoho. Blomvippan är stor och utbredd; det yttre blomsterskalet har en rak, styf och ganska -lång borst nedanför sin spets. » Linn. Fl, Su. Pear Cl. 3. TriANDEB. 2:gyn. (Agr. Sp. Venti). Lilj. Sy. Fl. s. 35. Kl. 3. EnEMÄNN. 2:qvinn. K. Vect. Ak. Handh 1745. 8. 249s Is förtretliga ogräs, som på sädens bekostnad ofta frodar sig öfver hela åkern och förqväfver säden, hvilken stundom synes vara förvandlad till Åkerhven, är allmänt i Sverige och förekommer mest på HRågåkrar. När fröen komma djupt ned i jorden ligga de flera år innan de gro, men växa då så mycket frodigare, i synnerhet om somma- ren är regnig eller åkern sur och fakiig, illa dikad m. m. De åtfölja dels säden som utsås, dels gödseln, och komma äfven på flera andra sätt i åkrarna (Jfr. n:o 144. 204). Det har årig rot som är sanrimansatt af tjockare stycken hop- bundna med smala hårfina rottrådar. Fiera släta, bladiga och vid basen ledfulla strå, uppväxa från hvar rot och hinna till 1 eller 12 alns höjd. Bladen äro temligen breda ofvantill ludna, under skrofliga. Blomvippan som är vid- lyftig, lutar liksom mest åt en sida, och de greniga ax- stjelkarne sitta i halfkrans kring strået, äro mångblomstri- ge, kantige och skroflige. Blomaxen äro först gröna och bli sedan brunröda; det yttre blomsterskalet , som svarar mot blomblad hos andra blommor, har en skroflig borst som är 5 gånger längre än blomstret, och fästad litet Aedom spetsen på blomsterskalet, hvilket omfattar på inra sidan ett mindre tunnare och icke borstförande blomster- skal. - Gräset blommar i Juni eller Juli. Hvenslägtet, hvaraf Sv. Bot. redan motiagit en märklig art (n:o 96.), igenkännes med 2-skaligt och enblommigt blomfoder, hvars skal eller agn äro spetsiga. Blomsterskalen äro äf- ven 2, olika stora, men större än blomfoderskalen.. Pi- stillens märken äro fjäderlika. Arterna i detta slägte delas i 2 underdelningar i anseende dertill, att en del hafva borst på blomstren; en del sakna dem. Den åkern som i Juli eller Augusti månader lyser brug och skiftande af Åkerhyenens Silersivande vågiga 286. ÅGROSTIS SPICA VENTL '” , rörelser, vittnar emot sin ägares kunskap, förmåga eller fit, att vederbörligen göra den skicklig till sädesväxten. Säkraste medlet att förekomma Hvenens inrotande- på åkrar, är att odla jorden förnuftigt och rätt, så ren säd och förekomma att Åkerlvenens frö annorädes ifrån få insmyga sig i åkern; ty som gräset har årig rot, varar den icke öfver vintern, utan måste gräset årligen fortplantas med nya frö. — Med blomvippan kan ylle färgas grönt, på samma sätt som jag vid n:o 114. anfört om Strandrör, nemligen innan den gått i frö. Så länge gräset är ungt, ätes det af boskapen, men gammalt och torrt, blir det för sträft och skall såra deras tandkött. Tab. — en blomvippa af gräset så stor som naturen, efter vildt stånd. — a. ett blomster särskilt med sina inre och yttre skal. — b. endast blomskalen. — c. pistil- len med dess begge stift. — d. håningshuset. Alla mycker förstorade. | d 4 IKT OR VV k ; A Na | -. fa ST ÄV nållge NET sar Y | (RN . 2 i UU N AM 4 "a (d & | ) I) / 4 & . på I NG fe 4 SA AN b Vt y CE Va 287. MELAMPYRUM PRrRATENSE. ÄNGs-MeELAMeyYR. Kohvete. Kovall. Mjölkvall. Orragräs. Ekört. Holtemiella. Skepling. På Finska: Woi-ruoho. Blommorna sitta ensama i vecken af de åt- skilda (remota) örtbladens par, men åt en sida vettande. Blomkronan tillsluten, men läppen utsträckt. Linn. F1. Su. p. 214. FI. Lapp. p. 204. Cl. 14. DIDYNAM. angiosp. Lilj. Sv. Fl. s. 260. Kl. 11. TvÅvÄLDIGE med täckta frön. Smith Fl. Britt. 2. p. 652. 1 be växt har säkert mindre anspråk än många andra till ett rum ibland de vackrare som pryda ängsmarken, och kan icke ens täfla med flera af sitt eget slägte, hvilka med skäl böra räknas bland Svenska Floras skönheter; ickedestomindre torde den förtjena företrädet framför dem, då dess nytta betraktas, för hvilken den blifvit tem- ligen vidtfräjdad. Den är en ibland de allmännare på buskaktiga och något skuggrika ängar, i synnerhet der jordmånen är lerblandad. Från en årig rot, som grenar sig, uppstiger en slankig örtstam af mer än qvarters höjd med motsatta vidt utspårrande grenar. De lansettformiga bladen, som vanligen svartna under torkningen, äro mer- endels helbräddade, likväl någon gång ned vid basen tandade. De sitta mot hvarann , ehuru paren äro sins emellan nog åtskilda. I vecken af de öhe, som tillika tjena såsom blomskärmar, liksom pinntaggade och ofta rödletta, sitta blommorna ensama, men dock parvis åt en sida vettande. De visa sig i Juli och Auvgusti. Blom- fodret är 4-delt samt blomkronan hvit eller blekgul, men något högre färgad i det tillslutna gapet, hvarest den öfre läppen synes hårig i kanten, men den nedre rätt utståen- de och tretandad, med tvenne upphöjningar i svalget. Kapseln blir oval med hvass spets, och två knöliga frön i dess tvenne rum, hvilket utgör örtens förnämsta slägt- kännemärke. — Blommornas skapnad utmärka lätt deras naturliga slägtskap med de så kallade Växter med maske- rade-blommor (pl. personate.) Ibland de växter som af kor och nötkreatur förtäras, är denna utan tvifvel för dem mycket smaklig. Mängden 287. MELAMPYRUM PRATENSE, deraf njuten bidrar äfven till den sköna gula färg och godhet som smöret erhåller på vissa trakter, såsom i Umeå Leppmark omkring Lycksele, der örten, vanligen känd under namn af Kovall, förekommer ymnigast; samt på somliga ställen i Finland, hvarest den enligt namnets be- tydelse kallas Smörgråäs. -. Getterne skola der äfven snålt afbeta den. På andra ställen bar man sett svinen upp: böka gräsvallen, för att söka de redan utfallna fröna så- som ett för dem begärligt födämne. Tab. — föreställer en efter nat. gjord teckning af öfra delen af växten i naturlig storlek. — a. en blommas — Db. densamma på längden öppnad, för att visa ståndar- ne. — c. pistillen. — d. den 2-rummiga kapseln på tveren afskuren,. —- e. ett frö. Alla delarne. något större gjorde; CC GY IUP JA | 280. AGARTCUSVIOLACEUS: BLå-svamp. På Finska: Sininen-stena. Foten blåaktig, nedtill lökformig; Hatten ku- pig, blågrå eller brun, pad vidsittande (fixee) ljusblå eller brunfärgade skifvor. Linn. Fl. Su. p. 448. CI. xxiv. CRYPTOG. Fungi. Lilj. Sv. Fl. s. 446. 13. Somwerb. Engl. Fung. t. 225. (ÅA. glaucopus). Persoon Synops. p. 276. ÅA. cyanus, violaceus, glaucopns. $ect. Cortinaria). — re Fra äro flere arter Skifsvampar i Svensk Botanik fö- reställde (se N:o 108. 173. 179. 184. 251.) till hvilka, i afseende på det som i allmänhet 'om detta vidlyftiga slägte kan sägas, vi anhålle, att få hänvisa Läsaren. Blå- svampen, som är af den afdelningen, hos hvilken skilvorna (Lamelle) hvarken äro nedlöpande på foten eller lösa från den samma, utan horisontelt anvuxna, eller efter Persoons system hör till dem, hvilkas hatt i början förenas genom en spinelväf-lik hinna (Cortina, velum) mad foten, träffas redan i Augusti, efter förnyade regnskurar, i syn- nerhet under skuggan af Löfträd ; såsom Aspar, Alar och Ekar, vanligen i stor mängd tillsammans växande, fastän någon gång också ensam. Efter sin natur uppskjuter den hastigt med en i början nästan klotrund hatt, köttig men icke saftfull, mer eller mindre högblå till färgen. Foten är 2-3 tum lång, än tät, än ihålig och temligen tjock, men vid basen utsvälld i skapnad af en stor lök, merendels slät och stundom finluden, hvilken äfven som foten betäckes med en blå hinna. Emellan den ännu outvidgade hattens kant och fotens medlersta del är fästad en i början tät binna (velum), som, sedan bristande, liknar spinelväf af en "rödbrun färg. Omsider försvinner den och spår deraf sy- nes blott på foten och i kanten af hatten, som till slut plattar sig och ofta midtpå nedtryckes. Hattens färg är ganska ombytlig efter ålder och årstid: först ofta nästan hel och hållen blå, sedan brunaktig, lefverfärgad, äfven askgrå, och endast ned mot'kanten blåaktig eller fläckig. Stundom försvinner alldeles den blå färgen, och man skulle snart, utan att hafva iakttagit dess förändringar, icke mera igenkänna honom. Då hatten utvidgat sig får den en vidd af 46 tum. Dess yta är ganska slät, och dess inre väsende är köttigt, utan att hysa någon märklig 298. ÅGARICUS VIOLACEUS. saft, skört och blåaktigt hvitt. -Skifvorna, ehuru anvuxna vid foten, lossna ganska lätt och äro ljusblå, stundora nästan hvita, bli sedan ljusbruna eller kanelfärgade och mörkna omsider då de föråldras. Detta ombytliga i Svampens färg och skapnad , har ntan tvifvel gifvit orsak att anse dessa förändrade utseen- den tillhörande särskilta arter, (ty sannolikt äro ÅA. cya- nus och violaceus Persoonz, araneosus och nudus Bull. och glaucopus Sctceff. och Sowerby sådane); men hvilka det af föregående, ej synes billigt att åtskilja. — Denna Skifsvamp äger ingen vidrig lukt eller smak, eller färgad våtska, och kan således icke räknas ibland de misstänkts arter, utan äfven som andre ätlige användas. Sowerby berättar också, att Svampar af detta slag föras till Engel- ska torgen, och der, under namn af Blewits föryttras till beredande af den i England brukliga Ketchup, hvars till- redning redan under N:o 251. blifvit anförd. — Det är likväl nödigt att, i fall af Svampens användande i hushål- let, den samlas medan den ännu är helt späd; ty knappt synes hatten utvidga sig, förrän den utsvällda foten fylles med oräknelige larver, hvilka genast uppstiga och innan kort äfven förtära den öfra delen. Den här åtföljande Tabell är lånt af det efter natu- ren gjorda original, som den nu mera saknade Författa- ren af texten till:de redan utkomna numror af Svensk Botanik , i lifstiden,: lemnat. Utgifvaren, som med vet- tenskapens älskare delar den öma förlust den lärda verl- den erfarit genom Professoren Doctor C. QuvENnsELSs allt- för tidiga bortgång , begagnar nu, fastän med smärtande känslor, detta sista vedermäle ef sin väns oförtrutna möda för detta verkets fullkomnande, hvars Fjerde Tom må härmed bekrönas , och således inom dessa blad, äfven bes vara den aflidnes välförtjenta minne åt Floras söner i framtiden. Tab. — föreställer fg. 1: hela svampens form med fot och hatt i nat. storlek ehuru mindre exemplar. — 2. en ännu yngre ituklufven, för att visa en del af velum fästadt vid foten och hattens kant. — 3. hatten sedd på undra sidan med anordningen af skifvorna. — 4. den uts bredda skapnad hatten får till slut. hatntutussterhatsitradhasite TILLÄGG till Fjerde Bandet af Svensk Botanik. N. 218. MYssIiE-öRT. ÅRetz. Flora Oeconom, Svec. I. S. 84. Nr. 219. ALLMÄN GENTIAN. Ekonomiska Dict. 43 $. 302: Helg. El Öeci I. s: 283: Nr. 222: TUFSTARRB. Ekonom. Dict. 4. s. 273. Retbz: Fl. Ogc. 1. .S. .145. Nr. 226. FLäcKIG KONnIE-öRrT. Ekon. Dict. 4. 8. 434: Rerzs El; Oec; I. S. 182: Nr. 220. ÄPPELTRÄD. Ekon. Dict. 4. s. 387. Art. Cider: Nr. 231. KÄRR-NEGLIK-ÖRT. Retz. Fl. Oec. 1. s. 287. Nr. 235. Röp KORNEL. Retz. Fl. Öec. I. s. 235. Af ett pund mogna bär har man fått ett stop pressad olja. Nr. 236. BREDBLADIG Lök. Retz. Fl. Oec. 1. 5. 40: 1 Gartenzeit. n:o 39. 1804. påstås p. 318. med säkerhet, att denna Lök planterad der mullvadar finnas, fördrifver dem: Nr. 237. LAKRITS -ASTRAGCAL. Retz. El. Öec. 1. s. 86. Denna växtens fröskida är (liksom hos de rätta Astraga- lerne) tvårummig med en hinnaktig mellanvägg som delas ita. Denna är icke utmärkt på fig. f. Ärterne sitta or- dentligen i två rader, som vanligt fästade vid suturen. Om man ärnar odla denna ört, bör det ske helst ibland buskar, ty på öppna ställen lägger den sig för tätt intill jorden och blir svårbergad. " Nr. 238. MånGåRrRIG TUSENSKÖN-ÖRT. Retz. Fl. Ogc. 4. sv 98. Nr. 242. PEPPARROTS-ÖRT. Ekon. Dict. 4. s. 427. Retz. El. Oec. 1. s. 177. För hästar som äro med qvarka behäftade, år pepparrot ganska tjenlig, om man ger dem den, under loppet af några veckor, något finskuren, blan- dad med lika mängd krossade enbär, samt. en del hafra. Detta bör ske en stund innan morgonfodret tilldelas. dem. — Att för bruk i hushållet längre tid kunna förvara den upptagna roten, är tjenligt, att icke rentvätta den, utan endast afputsa och belägga den med blålera som får fast- torka. På det sättet ansade, kunna de länge som [friska behållas. Retz, 1. c. Nr. 241. FärG-Myssia. Reiz. Fl. Oec, I. 3. 34: 1 TiILLÄGE. Nr. 247. ALLMÄN Benven. Retz. Fl. Oec. 1, s. 243. Nr. 249. HviIT ÄSKLEPIAS-ÖRT. Retz. FI. Oec. 1. s. 78. Nr. 251. FätrtsvaAmMp. Retcz. Fl. Öec. 1. &. 23. hvar- est flere anmärkningsvärda saker derom förekomma. Till pröfvande af svampars oskyldiga egenskap påstås, att per- silja och hvitlök äro de tillförliligaste medel. Den förra gulnar, den sednare svartnar, i händelse någon giftig fip« nes i kokkärlet. € Nr. 252. ÅRIG SatLtörTtT. Denna bladlösa växt be- står både till hufvudstjelk och grenar af saftiga leder, midt igenom hvilka träfibrer löpa. Dessa borttagas då man ärnar begagna växten till salat, på det sättet att väx- ten förvälles litet, hvarefter det saftiga nätlika väsendet med fingren lätt skiljes från trådarna. Det mineraliska Tutsalt som finnes ymnigt bos örten, ger med tillsats af mineral-syror en skön blå färg. Kurförsten i Sachsen låter odla Saltörten i Pilnitz. Jordmånen bör ej blandas med koksalt, ty utom det att frönas groningskraft der- igenom förstöres, så finner örten ej någorstädes rent kok- salt i jorden, utan sådana grundämnen, hvarutur hon sjelf bereder salt. Gammal multnad hästgödsel blandad med jord pasar bäst, och i denna sås fröna tidigt om vårens. I början vattnas plantorna ofta. Gartenzeitung n:o I. 1804: Nr. 254. BREDBLADIG LATYR. Retz.. Fl. ÖeCc. HS 350. Ärterne komma svårligen opp, om de ej sås innam Ä€e hårdnat. Nr. 256. RöpD FaAcKELÖRT. Herr Lifmed. Westring har nyttjat infusion på bladen med utmärkt nytta i kro- niska diarréer. Nr. 258. ÄTL1iG MuRrKLa. På Finska: också Wuohen- siena. Nr. 259. KräKcrais. Retz. F1 1. s. 226. Pallas säger att Kamschadalerne förfalska sobelskin medelst anstryk- ning af ett blandadt afkok på kråkbär och fiskfett. De blifva härigenom svarta, men förlora snart den lånta färgen. Nr. 261. ALLMÄN DAGGSKÄLS-ÖRT. Örätt säges att öwartz observerat den med en enda ståndare. Denna hör alldeles icke hit, utan är den samma som Aphanes arvensis , träffad fordom på Jamaika, dit den händelsevis kommit från Europa. I följe af dess då undersökta blom- KET DAGG. 118 mor, som funnos Enmänningar, ansågs den såsom okänd art af Alchemille-slägtet under namn af Monandra (Pro- drom. Fl. Ind. occid.); men befans sedermera att icke vara specifikt skild från den Linnéska Aphanes, som utan tvif- vel också bör förenas med Daggskåls-örtslägtet. Nr. 263. ÄNGSHAFRE. Reiz. Fl. Oec. 1. s. 96. Nr. 266. GurL NäckKkörrTt. Roten kan ätas, då den ännu är ung, men äldre; blir den skarp och smakar lik- som de gröna skalen på valnötter. I Levanten skall ett slags vatten distilleras på de färska blommorna, som sägas få en angenäm smak, och älskas af Turkarna. Gartenzei- tung n:o 5. 1804. Nr. 267. APtTExs-EuFRAs. Retz. Fl. Oec. 1. 8. 159: Örten hyser något färgämne, ty ett starkt spad af den- samnmna, ger åt ull, som förut betas i Vismut-upplösning , en brun vigogne-färg. Nr. 272. BREDBLAD1G KLocKÖRT. Retz. FI. Oec. I. F-T30. ”EKON. Dick. 4. s.rc205: Den äates af kreaturen. De späda skotten äfven som rötterne kunna tjena till sallat, "och de yngre bladen att likom spenat stufvas. Nr. 274. BLA ÖRMÖRT. Retcz. Fl. Oec. 1. s. 223. Kal las också Snokört och Wargtrut. Om man på de ställen, der den tagit öfverhand, ett par år i följe vid blomnings- tiden låter afslå densamma, så kan den utödas; emedan den såsom tvåärig måste nödvändigt fullkomna sina frön till ytterligare förmerande, hvilket genom det tidiga af- slåendet förekommes. : Nr. 275. TAGG1GT KnAPeGRASs. Kanske är det stör- re skäl att anse detta såsom nog skildt att utgöra ett eget slägte, hvars frö-nöt äger ett dubbelt skal, neml. ett yttre tunt och skört, och ett inre tjockare, benaktigt och grått. Kärnan ini är skrotlig och blekhvit. Hps andra Schoenus- arter äger fröet blott enkelt skal. Flere botaniske Förfat- tare hafva skilt dem åt, och nu nyligen Schtrader i Flora Germ. 1: p. 74. Tåb. 5. s. 67: under namn af Cladium germanicum. På vår Tabell hafva icke de dubbla skalen blivit väl utmärkta. Den i sednare tider allmännare blifna vackra smaken, att genom tråd- och busk-planteringar likasom omskapa vissa ställen dem man utvalt i grannskapet af sin boning på landet, för att under skuggan af de med mera ord- IV TiLÉA GE: ning än i vildmarken uppdragna trädeft njuta ett fördub- bladt nöje af landtiefnaden, ger anledning förmoda, att anmärkningar och uppgifter i detta ämne, såsom icke vida skildt från naturen af Svensk Botanik, må vinna bi- fall. Såsom ibland det angenämare har man dexföre velat anföra något Om anläggning af Löfsalar. En Löfsal eller Löfhydda är ett hviloställe der man sö- ker skoagga , och svalkan; en plats helgad åt ensamheten eller åt det förtroliga sällskapet; der man antingen kan öfverlemna sig åt ett stilla betraktande, eller njuta det vänskapliga bordets nöjen. Det är i följd af denna olika bestämmelse , som af- seende bör göras, vid anläggningen, på läge, storlek och skapnad. En löfhydda må icke anläggas på ett öppet ställe, utan fjerran från buller och der nyfikna ögon icke störa det lugn man der söker, antingen ensam, eller i umgänge med sina vänner. Den bör dock sällan vara allägse från boningshuset, på det man så mycket beqvämligare må njuta den fria naturen. Likväl är det icke utan förmån att äfven på längre afstånd, t. ex. vid ändan af långa pro- menader, äga sådana tilltlykts-ställen, hvarest den vanmäk- tige vandraren finner hvilan och skygd emot solens strålar. Förhållandet i storlek och omkrets beror af omstän- digheterne och ändamålet. Naturen bildar sjelf de största hyddor i löftskogen, skönt hvälfda af trädens löfrika och slokande grenar. Om stora träd i plantager äga detta skick, må man följa naturens vink, böja deras grenar än- nu något mer, och emellan deras öppningar plantera bu- skar och renklika växter. Snart vinner man här en rymlig och behaglig hydda. En sådan bör ej vara för liten, i synnerhet ora den är mycket tätvuxen. I stället för att då skänka.den svalka man åstundar och fullkomlig frihet att andas, saknar man der det angenäma, som ett större utrymme kunde medföras Tre alnars längd och bredd är blott en måttlig vidd. Formen är villkorlig. Emedlertid är den runda dena mest beqväma. Hyddor bestämda att hysa större sällska- per göras halfrunda, att luften må vara så mycket friare TILLAGG Vv. Utsigten är deremot icke likgilltig. Äfven den ensama naturvännens öga bör hvila på behagliga föremål. Om man genom öppningen af hyddan upptäcker ett vackert Landskap, så höjer det ofelbart skönheten. Det är icke mindre angenämt, om midt emot hyddan synes en väl an- lagd gräsplan eller en samling af blommor. Åsyn af fly- tande vatten, liksom en afbild af lifvet, skulle ännu mera förnöja, och det sakta brusandet af ett vattenfall i nejder vara lika behagligt för känslorna, som fåglarnas mångfal- diga stämmor i lunden. Häraf är klart, att en utsigt mot en naken vägg, en bergsida, eller något ännu sämre föremål, kan icke annat än misshaga en vän af den sköna naturen. På helsans vägnar bör platsen vara torr. På ett fuk- tigt ställe kunna lätt, i synnerhet om aftnarne, förkylnin- gar ådragas. Marken belägges derjemte med grof sand, äfven med tiljor, under fötterna. Gräs-soHor äro icke der tjenliga, helst gräset behåller alltid någon fuktighet i skuggan. Vid anläggningen af sådana hvilställen må man söka att härma naturen; enfalden som i den samma råder, äger ett oförlikneligt behag. Vare långt borta allt konstigt och lysande — alla oskickliga prydnader. En löfhydda är icke architekturens foster, utan en del af den sköna Land- skapsmålningen, som konstnären vill föreställa i en natur- trädgård. Här tarfvas icke biträde af Bildhuggaren eller Målaren. För mycket stellage sårar redan ögat, ännu mera förgyllningar, bilder, statyer vid ingången, och mår lade jagtstycken i bakgrunden. Detta kan allt passa i en paviljon, i en stor öppen trädgårdssal, här icke; löfhyd- dans värde beror af löfverkets skönhet och grönska, af de valda blommornas utseende, den måttliga skuggan och det artigt inbrytande ljuset af dagen. I anseende till valet af de växter som kunna tjena vid anläggningen, måste man rätta sig efter jordmånen; ty der man planterar Björken, der växer ej Vilda Fin- rankan, och der Fasanbusken frodar sig, lär säkert icke den Nordamerikanska Artrefvan trifvas. Se här ett urval af växter, mest perennerande, som kunna användas efter som omständigheterna dertull föranleda. 1. Slok- Björken. Betula alba, pendula. Förträfflig på höge, torra ställen, för att bilda en öppen skön löfsals Den vackra hvita stammen, den sköna formen af de här vi TILLÄGG: gande löfrika grenarna, och den uppfriskande ångan af de nyss utslagna bladen — allt lockar att söka dessa trä- dens skugga. Höga, fria platser, som äga en vidsträckt utsigt öfver fält och ängar, öfver floder, berg och byar, prydas utmärkt väl af planterade Björkar, hvilkas högre grenar måste dock lemnas åt naturen, emedan de icke låta hvälfva sig. 2. Åfvenbok. Carpinus betulus. Ganska tjenlig till samma ändamål, särdeles om den ofta klippes. Jemte det att löfven växa ganska täta, hålla de sig gröna in på sena hösten. Till plantering väljer man 3 års gamla stammar af lika höjd och tjocklek, och nedsätter dem, utan särde- les putsning, på bestämd plats i halfcirkel; det bör ske om hösten sedan bladen ändrat färg. Man lemnar dem frihet att växa ett par år, och i det tredje börjar man skära dem, vanligen i Augusti, så att de unga skotten vinna nog styrka innan vintern. Man afskär blott topp- skotten och de längsta på sidorna, för att göra träden så mycket löfrikare nedantill. I toppen låta äfven dessa icke hvällva sig. 3. Alm. Ulmus campestris Sv. Bot. N:o 13. Äfven som Lind, Tilia europea, Sv. Bot. N:o 40. Begge äro myc-. ket passande till en öppen löfsal. De uppdragas då i form af buskar, som klippas och putsas efter behofvet. 4. Celastrus scandens , en slingrande buske från Norra Amerika, som tål den starkaste vinter. Den uppklänger sig på allting i grannskapet, och då han står fri och ledig samt ledes omkring en hög stång, bildar han en skön na- turlig pyramid. Blommorna äro likväl små och lukta in- tet. Till en måttligt stor löfsal, tarfvas blott ett par stam- mar, hvilkas rankor hvälfvas med tillhjelp af tunnband, Utomordentligt löfrika, ge de mycken skugga. Allt slags jordmån passar för denna buske, som äfven förmerar sig lätt genom rotskotten. 5. Bignonia radicans. Också en klängande buskväxt från Nord-Amerika, hvars pennedelta blad ha en angenäm form. Den blomstrar likväl sent, såsom i September och Oktober. Blomkronorna äro trattformiga, utanpå bleka och ini rödaktiga. Växten är något ömtålig, bör derföre ej sättas på ett alltför öppet ställe, och grenarne läggas ned innan vintern kommer och betäckas med löf. Den pryder en löfsal utmärkt väl, men tål icke knifven, utan man lemnar grenarna fritt hängande. - MIT TLAGGS VIL 6. Åristolochia Sipho. En växt af lika egenskap ock från samma verldsdel, med runda, bjertformiga, starkgröna blad, ofta halfva alnen långa, som meddela mycken skugga. Blommorna, som talrika framkommay göra ett täckt af- brott mot bladen, så väl genom deras besynnerliga daning som rödbruna färg, men lukten är svag. Växten uthärdar vintrarne hos oss, men fordrar något fuktig jordmån. Att till löfsal använda den, måste flera stånd planteras i half- cirkel och rankorna sedan, medelst ett af tunnband gjerdt gallerverk, gilvas den form och böjning som åstundas. 7. Clematis viticella. Italienska Skogsrefvan passar förträffligen till löfsalar, emedan grenarne fästa sig öfver- allt, och foga sig till alla former, samt äro med löf tätt beklädde. I synnerhet äro de sköna violettröda blommor- na från Juli till Oktober en sällsynt prydnad. Ehuru från ett sydligt klimat bördig, trotsar växten våra starkare vintrar. Den föröker sig genom rötterna. Så gör också 8. Clematis virginiana, hvars blommor äro hvita, och är lika förmånlig som den föregående. 9. Clematis ortentalis. Denna är ifrån nordliga Asien, med klängande stam, blågröna blad och gulaktiga blom- mor. Är alldeles icke ömtålig , men föröker sig icke starkt. 10. Clematis vitalba. Har pennedelta blad och hvita blommor, artar sig rätt väl till samma ändamål, och är icke grannlaga hvarken för vintrarne eller jordmånen. 11. Lonicera perielymeniumnt 12. —— — caprifolium 13. —— = grata 14. —— = sempervirens. Äro fyra arter af ett och samma slägte, vanligen Caprifolium kalladt ; och ibland de första växter som kunna användas till löfsalar. Bladens lifliga, glänsande grönska och de vackra blommorna, be- rättiga dem äfven till detta loford. De båda förstnämdas, som äro europeiska, äro värderade för deras lukt, hvilken de sednare, härstammande från norra Amerika, väl sakna, men deras skarlakansröda färg är så mycket skönare. 15. Lycium barbarum. Den vanliga Fasanbusken , bil: dar med sina slankiga, hängande grenar de vackraste mna- turliga hyddor. Med några spjelor kan man ge dem hvad riktning man behagar. Likväl blifva stammarne gerna med tiden nakna nedantill. Man påstår att myggen sky för vnI NET ANG dennas skugga. Ingen växt är mera frodig att föröka sig genom rotskotten än denna, och snart sagdt att qvälva alla andra. 16. Hedera Helix. Den bekanta Murgrönan, kan väl icke tjena till fullkomlig beklädning af en löfbydda, eme- dan den helst medelst rottrådar öfver allt på stammarna fäster sig vid klippor och murar; men så mycket skönare beklädes dermed baksidan af en löfbydda, om den jemte väggen af en klippa anlägges. 17. Hedera quinquefolia eller, som den äfven kallas, Vitis hederacea, La Vigne vierge, en bland de bästa rank- växter till löfhyddor. Genom sättqvistar som slå rot i varm bänk, kan man efter behag föröka sitt förråd deraf. 18. Vitis vulpina, Räfdrufvor. För sina stora skug- gande blad är den ypperlig; äfven som blommorna , gan- ska angenäma för sin lukt, men frukten är icke ätlig. 19. Menispermum canadense. Inhemsk i norra Ame- rika, men kommer äfven lätt fort hos oss. Bladen som äro sköldlika med rundade hörn, blifva mycket stora och tjena lika väl som de föregående, men växten måste jemte stång uppdragas. 20. Glycine ÅApios. Nord- Amerikanska ÄÅrtrefvan, uppklänger 4-6 alnar högt, fästad vid sina grannar. Röt- terne äro knölige och bladen pennedelta, samt de violetia blommorna ganska behagliga. Den fordrar något fuklig jordmån och ett läge skyddadt för skarpa vindar. Innan man kan använda den till inflätande, bör den hafva stått några år. Före det sjette synas sällan några blommor. 21. Periploca greca. Ehuru af Österländsk härkomst, tål den vintern temligen väl, och efter några få år låter den på spjelor leda sig. Den älskar god jordmån och klättrar ända till 10 alnar i höjden, och de i klasar sit- tande, brunröda, och ini håriga blommorna sprida en god lukt. Man bör likväl akta sig att bryta stjelk eller blad, emedan den i dem befintliga mjölksalten är, liksom hos flera af växtfamiljen med vridna blommor, mycket skarp, och åstadkommer blåsor och sveda. 22. Salix babylonicåa. Tårpilen eller Videt. Är öm- tålig hos oss, och lider mycket al! vinterkylan. Den for- drar: således framför allt ett. skyddadt läge, och icke för torrt. I nejden af ett vattenfall vore den förträfflig till en öppen löfsal. TILLÄGG: IX 23. Syringa vulgaris. Syren eller Spanska Flädern äfven som 24. Philadelphus coronarius, vilda Jasminen, kunna begge fördelaktigt användas, ehuru de icke äro klängande växter. Vällukten af blommorna höjer äfven deras värde. 25. Rosa turbinata, eller den så kallade Zapes- eller Frankfurter-Rosen, är ibland sitt slägte utmärkt tjenlig, som Bertuch i Allgemeine Teutsche Garten-Magazin bevi- sat; kanske skulle man i naturen ej se något skönare, än en sådan anläggning, då den lyckas. Dessa äro de förnämsta träd, buskar och klängande växter som kunna tjena till löfsalar. Liguster, Hasselnöt- buskar och flere arter Colutea m. fl. brukas väl äfven, men som de merendels få nakna stammar och grenar, så behålla de ej det vackra utseendet. Men verkligt präk- tig visar sig en löfsal eller hydda, sammansatt af Räf-vin- rankan, ÅAristolochia Sipho, Glycina dpios och Periploca greca , jemte eller emellan hvilka man planterat Cytisus Laburnum, hvars stora guld-gula blomklasar, hängande öfver de gröna bladen, ådraga sig åskådarens blickar. På öppna ställen anlägger man en naturlig trädgårds- salon rätt passande af vissa Tall- och Granarter, såsom Lärkträdet. De planteras i en halfcirkel. Grönskan, ännu lifligare om våren, förenad med de balsamiska ångorna, höja behaget af ett dylikt ställe. Lombärdiska eller Pyramid-poppeln (Populus dilatata) bör också icke i detta afseende förgätas. Men den for- drar att sorgfälligt qvistas och putsas, om stammen skall lifva tät redantill. Den gilfver dock föga skugga, och rötterne, som löpa mycket i jordytan, hindra att med be- qvämlighet plantera något för att fylla öppningarna emel- lan dem. Af annuela eller sommarväxter finnas äfven åtskillige, tjenlige att uppfylla samma ändamål, ehuru nöjet af dem försvinner med den vackra årstiden. Blomsterbörnor kunna ganska väl brukas. De växa snart i höjden , och gläda ögat med deras ymniga röda blommor. Detsamma gör älven Convolvulus purpureus , som lätt uppdrages att pryda väggarne af en löfhydda, ledd på spjälar och stänger om- kring densamma. Desse kortlifvade växter kunna emed- lertid årligen ersättas genom andra som intaga deras rum, om så ästundas. S—Z2 2 SESTEMA RES KIPERE GISTER öfver de i Fjerde Bandet af detta Verk förekommande växter. Cl. I. MONANDRIA. Cl. 6. HEXANDRIA. N:o 1. Pag Salicornia herbacea. 252. Cl. 2DIrANDRIA ACL aTSD ODECANDRIA : Grivien Salicaria. 1256; Allium ursinum. 256. Weronica chamzdrys 239. j Lycopus europXus. 262. |Sempervivum tecto- rum. 260 Cl: 3; TRIANDRIAS WValeriana Locusta. Scirpus palustris. maritimiis. Schcenus mariscus. Eriophorom vag ina- tum. Avena pratensis. Agrostis spica venti. Triticum junceum. CI. 12, ICOSANDRIA. Pyrus Malus. 229, Sorbus hybrida. 277. Rubus czesius. 241 Potentilla fruticosa. Geum rivale. 232. 257: 240. 205; 253. 281. 231. 263. 286. 269. Cl. 15: POLYANDRIA. Nymphea lutea. 266, Cl. 4. TETRANDRIA, 14. DIDYNAMIA, 225. 255- 284. 279 Åjuga pyramidalis. Teucrium Scordium. Betonica officinalis. Mentha arvensis. Asperula odorata. tinctoria. 244- Cornus sanguinea. 2535. Evonymus europ:cus. 267 251- 218. shemilla vulgaris. Ale = Nelanpyrum tense. pra- Cl. 5. PENTANDRIA 287- Echiaom vulgare, 274-1C!. 15. TETRADYNAMIA, Anchusa officinalis. 280. Campanula latifolia. 212. hironia Centauriuäm. 219: 2235. Cochlearia armoracia.242. Thlaspi Bursa pastoris 275 Ribes alpinum. Asclepias vincetoxi- cum. 249. orka arvensis. 243. Gentiana campestris. 278. lAstragalus glyciphyl- Cl. 17. DIADELP HIA, Sanicnula europaea. 245. us. 257. Scandix cerefolium. 283.|Vicia sativa. 230. Gonium maculatum. 226.iLathyrus laåtifolius. 254. Sambucus Ebulus. 271.|Trifolium pråtense;: 268. Linum catharticum. 250. Medicago falcata. 248. N:o 1. Pag. Euphrasia officinalis. 267- Cl: 19. SYNGENESIA. N:o 1. Pag. Onopordon = acan- thium. 227: tellis perennis. 238. Pussilago petasites. 224. Pyrethrum = parihe- nium. 285: Cl. 20. GYNANDRIA. Orchis mascula. — morio. 220. 233: Cl. 21. Mio NÖE CIA Carex caespitosa. 222. Typha angusufolia. 254. Pinus abies. 217: Cl. 22, DIo0 E CIA. 259. Empetrum nigrum. 265- Taxus baccata. Cl: 24. CORYP TOG AMIA, Tortula ruralis. Funaria - hygrome- Irica. 228. IHypnum parietinum. 276. Fucus rotundus. 282. Ågaricus campestris. 251. violaceus. 288. Boletus rubeolarius. 246. svaveolens. 221. Morchella esculenta (Phallus esculen- 1us). 253. Helvella mitra. 264. 270. REGISTER öfver Fjerde Bandet af Svensk Botanik. AT . lfrodisiskt medel 228: Afvenbok Till. s. vu. Ag 275. Agaricus araneosus 288. arvensis 251. ÅGARICUS CAMPESTRIS 251. Agaricus cyanus 289. edulis 251. glaucopus 285. nudus 289. AGARICUS VIOLACEUS 288. Aggregate plante 252. AÅGROSTIS SPICA VENTI 286. ÅJUGA PYRAMIDALIS 225. Alchemilla monandra Till. s. i. ÅLCHEMILLA VULGARIS 261. Alexipharmaca:' 249. ALLMÄN BENVED 249. Till. s. u, ALLMÄN DaAGGsKAL 201. Till. ST MI. ALLMÄN GENTIAN 210. Till. s. 1. ALLMAN MATRAMSÖRT 285. ALLMÄN PENNINGÖRT 273. ArrivMm URBSINUM 230. Alster 247. Am, 275. ÅNCHUSA OFFICINALIS 280. Aphanes arvensis Till. s. ni. Apilas 268. APTEKS BETONIKA 284. ArTtEKs Eurras 267. Till. s, in. ÅPTEKS OXTUNGA 2860. Apteks Valerian 249. Ardacker 254. Aristolochia Sipho Till. s. vn. Armoracia 242. Arréte-Boeuf 243. Arun 219. ÅSCLEPIAS VINCETOXICUM 2/49. Asperifolie plante 274. ÅSPEBRULA ODORATA 215. ASPERULA TINCTORIA 244. ASTRAGALUS GLYCIPHYLLUS 237. Åstrantia 245. ÅVENA PRATENSIS 263. — B. Barrlind 2653. Barrträd (örtflock) 217. Batard 277. Bellis minor 238. BELLIS PERENNIS 238. Benved 233. (allmän) 249. Zill. s DBETONICA OFFICINALIS 234. Bett af rasande djur 215. Betula alba, pendula Zill. s. VI Bi, tjenliga blommor för..s 224. 274. 2050. Bignonia radicans Till. s. vi: Bilabiatae planta 262. Björkticka 221. Björnbär 241. 3lewits 288. Blodflöd 273. invertes 245: spottning 256: Blomsterbönor Till. Ss. ix. Brå HaALLONBUSKE 241. BLå ÖRMÖRT 274. Till. S. UR BråsvaAmp 288. Blåsfukus 232. BOLETUS RUBEOLABIUS 240 BOLFETUS SVAVEOLENS 22I. BOMULLS TISTEL 227. Borsdorffer-äplen 229. BORSTHVETE 269. Bouillon en poche 220. BREDBLADIG KLOCKÖRT FiTblr SPELARE BrenDBLaAniG LatyR 254. Till: SIA BREDBLADIG LÖK 236. Till. s. 13 Britas (S:t) Lök 236. Brungul färg 247. Brunt att färga 217. Bryum rurale L. 2703 Bränskador 229. 260: Bränsle 275. Bränsår 251. Bröstsvulster 288. Bröstyårtor spruckna 260; » II: — 2723 2 Buglossum 280. $ Bugrande 243. Bugula 225. Bursa pastoris 273. Burgunder-Beck 217. Buskaktig Häder 271. BusK-POTENTILL 253. Busk-växter 271. Bärvin 247. Bäska medel 275. (5 Calamarie plante 234. 240. Calycanthemee pl. 255. Campanace&e pl. 272. CAMPANULA LATIFOLIA 272. Carduus tomentosus 227. CAREX CAESPITOSA 222. Carpinus Betulus Till. s. vi. Castalia 266. Catchup, att tillreda 251. Cancalis 245. Celastrus scandens Till. s. vi. Cerefolium 283. Champinjon 251. Champinjons sängar, anlägg- - ning. af: dem 251. Cherophyllum 273. Ciironia. CENTAURIUM 219. Cicute herba 226. Cider 229. Cladium germanicum Sö TIL Clematis orientalis Till. s. VIL virginica Till. s. vu. vitalba Tillös. vi. viticella Till. s. VII. COCHLBARIA ARMORACIA 2432. Composite capitate pl. 227. discoideze pl. 224. Conii Herba 226. CONIUM MACULATUM 226. Consolida media 225. Contorte på. 249. Convolvulus purpureus Till. S, I COoRNUS SANGUINEA 235. Corymbus 277. Crat2xgus aria v. fennica 277. Cytisus Laburnum TZill, s. 1x, Till. — REGISTER. DF Daggskål (allmän) Till. s. 11. Degbär 223: Destillation af bränvin 229. Destilleradt vatten på Näckört Fl SS: ARE Diapensie herba 255. Diarré” 220. 251. 2554-250: 201. 2704 270: Dichotomi (rami) 282. Diskblomster (sammansatta) 224. Dompte-venin 249. Dragblad 261. Dragmedel 242. Dragsjukan 261. Dumose plante 247. 271. Dunstockar 234. Dvergfläder 271. Dynmann 234. Dynt i Häsk 266. Dysenteri 260. Döfhet 260, DA Ebulus 271. EcHIUM VULGARE 274. Ekört 287- l Electuarium diasc. Fracastors. 255. EMPBETRUM NIGRUM 259. ERIOPHORUM VAGINATUM 281: EvONYMUS EUROPAEUS 247. Evonymus latifolius 247. EUPHRASIA OFFICINALIS 267. EUROPEISK SANIKEL 245. EUROPEISK VARGFOTSÖRT 262. F; Faltranc 245. Fasanbuske Till. s. vit. Feverfew 299. Fistlar 245. Fjällrebs 223. | Fjärillika blommor 237. 243. 240. 254. Flygsand , att fästa 269. 274. FLACKIG KONIEÖRT 226, Jill. s.1. REGISTER; 3 Fnöskticka 221: Grankottar 217. Foderväxter för boskap 217.|Granris 217. 230. 237. 248. 252. 254.lGruinales planta 280. 261. 263. 268. 269. 280.|Grusplågor 243. 297. Grön färg 280. Frossa, frossor 231. 295. Grönkåls ämne 232. 261. 272: Frukt-träd (örtflock) 229. 280. 253. Fräknar 230. Gräsen (örtflock) 269. Frö, giftiga 266. Gul färg 229. på ylle 261. Fröskidade växter 242. Gur NäckKkörTt 266. Till. s. 1. Fucus fastigiatus 282. Gulsot 226. 243. 252. 267. — Jlumbricaiis 232. Gurgelvatten 225. 245. 260. — norvegicus 2832. Gärdesgård, lefvande 247. Fucus ROTUNDUS 282. Gödselämne 2592. Fucus tamariscifolius 282. FUNARIA HYGROMETRICA 229. Jan Fungus Salicis 221, | Fältgentian 278. Hars-säF 280. FÄLTSVAMP 251. Till. s. un. Halmgul färg 247. Fårgmadra 244. Halmtak i Skåne 270: FÄRGMYsSSIA 244. Till. s. n. |Halsfluss 260. Färgväxter 244. 247. 259. 262.!Halsgräås 273. 268. Halssjuka 225. Fästade blomblad på blom-|Harfpinnar 223: fodret 256. Harull 281. Föda för getter 258. Hedera Helix Till. s. vi, — husfåglar 230. — quinquefolia Till. s. vu. hasta 250. Helvella 253. — svin 257. 266. — lacunosa 264. Fördelande 238. 271. HELVELLA MITRA 264. Förstoppning 218. 271. 253. |Hemikrani 285. ; Hemorroider 229. 231. 260. G. 253. Hepatica stellata 218. Garfämnen 2335. 259. 261. 266. Hirundinarie radix 249. Gentian 219. Till. s. 1. Hjulformiga blommor 219. Gentiana Amarella 278. Holtemiella 287. GENTIANA CAMPESTRIS 278. Hopsittande blommor (ört- Gentiana Centaurium 219. flock) 232. GEUM RBIVALE 231. Hopväxte ståndare 230. Gift, för kreatur 263. Horskung 249. Gikt 219. 226. Horsmynta 279. — värk 242. Hudens krämpor 218. Glycine Apios Till. s. vut. IHudlöshet 281. A Glycyrrhiza glabra 237. Huhta siena 258. "GLÄNsanpe FJÄDERMOSSA 276. |Humle, i stället för, 278- Golftiljor 217. Hummelblomster 231. Gonorré 273. |Hummelstänger 217. Gran 217. Huslök 250. Gran , går- , mar- , häng-, myr-|/Hvenslägtet 286. 217. Hveteslägtet 269. Grandricka 217. Hvita flussen 256. 257. 261. "4 REGISTER Hvit ASKLEPIASÖRT 249. Till. /Kolik 220. 279: SVEET HYGROMBTRISK STJERNMOSSA 229. Hyeroskop 228. HYPSUM PARIETINUM 276. Hypnum splendens 276. Häll och styng 278. Håningsblonmimor 268. Hårdbet i brösten 283. Häckar 253. 265. Hästhofsört (storbladig) 224. Hölse — Led-svulster 226. I IncrRAN 265. Imiäinen 268. Iso yrtti 226. Jasmin (vild) Till. s. 1x. Jungfru Marias bröst, hand, rock 220. — kåpa 261. KK? Kafveldun 234. Kakerlacker, medel mot 266 Kalfbär 223. Kallbjortron 241. Kallbrand 255. Kamfert 279. Kamillslägte 285: Karbas 243. Karvakeilo 278. Kasdun (smalbiadig) 234. Katto - Laukka 260. Kelp 232. Ketchup 288: Kirveli 253. Kiven-siena 264. Kiäsuxen kämmen 233: Klockformiga blommor 272. Klockört(bredbladig) 272. Till. OF Klotformiga blommor 227. Kloört 262. Klöfver (oäkta) 268: Knappegräs (taggigt) 275. Till. SALU Knappsäf 257. Kohvete 257. = hos Boskap 2984. Kongsbär 223. Konieört (fläckig) 226. Till. s. 1, 'Konie-plåster, ört 226. Kornell (röd) 2355: Tull SE De Kovall 257. Kraaku 259. Krampaktig sjukdom 260. Krampslag 252. Kransblommor 225. Kransvis fästade blommor (örtflock) 255: 279: 254. Krapp (Rubia Tinctoria) 244. Krusmynta 279. Krusmynt-olja 279. spiritus 279. Krutläskare 234. Kråkbärsris (svart) 259: Kråkris 259. Till. s. I Kräfta 226: 227. KRÄKEL 282. Kråkling 259. Kräkning 279: Kuvusi 217. Karingbär 241. Käringrokor 225. Kåringtand 247. NÄRRNEGLIKÖRT 231. Jill. S. Kärr-säf 257. ö Kölen i ärtblommor 230: Körfvel (spansk) 283. (svensk) 2853. Kött (färskt att salta) 252. L. Lakrits-Astragal 237. Till. s. 1 likt ämne 237. Larver i svamp 251. Lathyrus heteropbyllus 254. LATHYRUS LATIFOLIUS 254. Eathyrus tuberosus 254. Latyr (bredbladig) 254. Till. SLL Laxerande medel 247. 250: 252. 271. Laxer-Lin 250. Liktornar 260. Liliace&e plante 236: Liljeväxter 230. Lim 235: REGISTER Lin al Asclepias 249. Lin (vildt) hör, 250. Linnés Höfrö 248. LINNÉsK LUCERN 248. Linnäuxen heinäsiemi 2493: LInUM CATHARTICUM 250; Ljung 259. Ljungpinnar 243. Ljus, att bereda 217. Lommegräs 273. Lonicera caprifolium, grata, periclymenum , sempervi- TENS Lulle Se: VIL Loppris 259. ILucern (Linnésk) 248. Lukt, löklik 255. Luktmadra 218. Lukt-ticka 220. Euktämne 221. Lungkrämpor 284. Lungsot 221. 245. 203. Euoho 286. Lutsalt , mineraliskt 232. Lutukka-heinä 273. Lycium barbarum Till. s. vu. LycoPus EUROPAEUS 202. LYTHRUM SALIGCARIA 250. Läppar, spruckna 220. Lärketräd Till. s. 1x. Eöfsal, Lökhydda Till. s. iv. Lök (bredbladig) 236. Till. s. 1. Löss, medel mot 247. M. Madra 244. Magstärkande 225. Nallar; förarilya 210: 221. 55. Mali (poma) 229. Mannablod AF Marian kämmen 220. ruoho 2060. Naskerade blommor 267. 297. Maskmedel 285 Meat af grönsaker 260. Matremb 282. Matricaria Parthenium 285. Matrisylva 2189. Maules 251. Med« Na. LÖNT dt At 5 Re RNE 5 VI ARN J Få (TIMER vr ES 4 WTO