Ce TIBRARY HA | SÄNG 2 | SVENSK BOTANIK, TU PGA V EN AF J. W. PALMSTRUCH, MED TEXT FÖRFATTAD AF O.. SWARTZ. nn OA FENITE BANDET LIiBRAR)" NEW YORK BGTA N IC Al Öettrtrttseskoandenedbödskesea GARi RN DESANEAGEOEREET fake TARAS 0 OSSE Med Konungens nådigste Privilegium. STOCKHOLM, 3 Tryckt hos CARL DELEN, 1907. F AE 4 INCE ä Hord 4 vg ULL) LA AR wA > År Å Ä AN SN NN AA ; Ar Xl 289. JUNIPERUS COMMUNIS. En. Enbuske. Enträd. På Finska: Katava, Kataja. Barren sitta 3 tillsamman, utspärrande, udd- hvassa, och äro längre än frukten. Linn. Fl. Su. p, 360. CI. 22. DIoECIA. Monadelphia. Lilj. Sv. Fl. s. 3510. Kl. 13. SamKkurirE. Atskilde. Retz. Fl; &econ. 1-5... 941. Murr. App: Med. T. 1. p. 34. Forslin om Enens egenskaper och. nytta. Pisp. Abo: 1770. 1. 2. del. Pharm. Juniperi Bacce, Lignum, Frondes, Sandaracha. örten det södra Europas höjder och backar betäckas med Cister, Ljung- Sparr- och Ginst-arter, så har Enbu- sken intagit samma ställen i trakterna närmare Norrpolen. En så utmärkt nytta, som denna buskart erbjuder, både i hushållningen och som läkmedel, bör utan tvitvel skänka den ett främre rum bland inhemska träd och buskar, och Svensk Botanik Iemnar älven nu, vid början af en ny Tom, åt Enen det första. Enen förekommer vanligast i form af buske, från höj- den af några tum, såsom i den aflägsnaste Lappmarken, till den af ett par alnar, gemenligen full med qvistar ända från roten; likväl stundom afqvistad nedifrån, antager den också skapnaden af ett träd, hvars stam man sett få mer än ett qvarter, ja ända till alnen i diameter. Detta sker på högländtare siällen, ty på de låga och kärraktiga är vexten liten och vresig. Emedlertid anses dock jordmå- nen. der Enren trifves, vara i allmänhet god, särdeles för linsådd. Besynnerlig är den cypresslika eller täta pyramid- form, som Enar få i nejden af masugnar och tegelbruk, hvilket älven händer Granen (n:o 217). Enens grenar sit- ta än emot hvarandra, än strödde, och barren 3 och 3 tillsamman kring stjelken, motsittande, sylliikt hvassa och konkava på öfra sidan, samt kölformiga inunder. Blom- morna utkomma i bladvecken. Slägtet räknas till Barr- träds-familjen (pl. conifer&e), och igenkännes dels af de till könen åtskilda blommor på egna buskar, dels af han- blommorna förenade i hängen, inom hvilkas särskilta fjäll 3 ståndare sitta nedtill hopvexta. Honans blomfoder be- står ock af flera på byarandra liggande fjäll, som omgilva fruktämnet, krönt med tre korta stift eller märken, som skönjas ännu på det mogna bäret, hvari trenne 3kantiga frön finnas. Blomningen börjar före medlet af Juni, då Enbusken säges damina, som härleder sig från det ymniga frömjölet af hanarnas blomhängen: en säker anvisning alt tiden för vår-utsädet är inne. Fruktämnet liknar en ljusgul knapp, stor som ett litet kolfrö; detta blir nästa året orönt, 'och det derpå följande, eller i 3:dje sommaren, svartblålt, och då mognar. Alla finnas vid samma tid på samma. buske. I grenarnas ändar bilda sig stundom små trattlika utskott, al 3 breda, tätt förenade barr, som dölja i bötten 289. JUNIPERUS COMMUNIS. inom 3 mindre, larven till en fuga (Tipula. Faun. Sv. 1150). Dessa utskott kallas kikbär, för deras förmenta egenskap ; att bota kikhosta, som likväl är ett fruktlöst medel. Bärens rödaktiga saft och frön smaka sötaktigt, men litet beskt och aromatiskt, och äro hettande, lösande, svett- och urindrifvande. Lindrigt krossade och kokade i vatten, kan saften utpressas och med socker kokas till mos. Ett sådant (Rob Junip.) fås äfven, sedan oljan blifvit genom destillation skild ifrån bären. Denna tjenar utvertes emot svullnad och värk, och bären, på olika sätt använda, mot vattensot, grus och sten, flusshosta m. m. Dricka, brygdt på dem, är renande och motstår skörbjugg; ett slags vin, tillagadt af dem ensamma eller med röda vinbär, är icke mindre helsosamt (Brauner om Sv. viner. 8. 1756). Äfven efter jäsning fås en spiritus eller brännvin, som, till öfver- flöd brukadt, säkert skadar. Dekokten på bären och riset nyttjas i vattensot, andrappa, skörbjugg, och varma ån- gorna, ledda genom pipen af en tratt inuti örat, för bri- stande hörsel och fluss i öronef. Att röka med riset och barren, så inom som utom boningsrummen, anses som ett förvaringsmedel för smittor, och till eldning i mälthus och badstugor väljas dessa ämnen, då malt skall torkas, eller kött och fisk, t. ex. lax, rökas (Vett. Akad. Handl. 1752. 1761). Veden är, som medicin betraktad, kraftigast vid ro- ten. Finskuren brukas den som te mot skörbjugg, skabb, vattensot, höfltvärk, gikt, siinkande flytning ur näsan (0ze&e- na) m. m,. (Bruch). Rosenstein råder att för utslag på händerna tvätta dem ofta med enlag; och men påstår att barn, som badat i sådant eller afkok på veden, undvikit elak koppsmitta, samt att sjelfva pesten varit skonsam på trakter der En i myckenhet vuxit. Genom bränning af ve- den i slutit kärl fås enträds-olja, ryktbar mot förlamningar och reumatismer (se Björk n:o 80. Till. s. 1x. och Hassel n:o 139). Till sin natur hård, passar ock veden till slöjd- arbeten, drickeskärl, skedar m. m. begärliga för lukten, som liknar ceder. Till laggverk, gärdsle-störar, stegträn och vidjor finner landtmannen inga varaktigare än dem af Enen. Ändtligen är enaska duglig till lut, hvaraf så väl en mycket god pottaska kan beredas, som medel vinnas för vattensot. (K. V. A. Flandl. 1760). Hartset eller kådan, som Enen, likt andra barrträd, afsöndrar, ju tjockare bark ju mera, kallas Sandrack på apteken, mest bekant såsom nyttjad finrifven vid skrifbor- det, och till rökpulver, men anses derjemte som renande och belande i färska och gamla sår. Den finnes hopdra- gen af myror i deras stackar, ur hvilka den kan samlas och äfven till fernissor upplösas i stark spiritus. Tab. — fig. 1. en gren af honbusken med blommor och barr -— 2. en sådan af hanbusken, boget i naturlig storlek — a. en honblomma — b. ett hänge med hanblommor — c. ett fjäll med ståndarna — d. ett kikbär eller lar[( boet — e, den inre delen deraf — f. ett frö — g. bäret på tve- ren skurit. Alla efter naturen. Os 290 AVP dd CV je. 200. VIOLA CANINA. HUNDVIOLER. Skogsvioler. Kälblomster. Länsmaänsstöflar. På Finska: Warsan kaavio-kaali. Örtstjelken omsider utvexande, uppstigande. Bladen aflångt bjertlika, utan hår. Linn. Fl. Su. p. 305. Cl. 19. SYncznesrA Momogamia, Lilj. Sv. Fl: s. 1035. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR I:qVinn. Va de i detta verk redan upptagna 2:ne violarter (n:o 8, n:o 44) är slägtets karakter ännu icke nämd. v. LINNÉ förde det till Syngenesisterna, emedan hanarnes knappar synas något hopvexte kring pistillen, men blommorna äro så högst olika de öfriga i samma för sig sjelf naturliga klass, och dessutom icke sammansatta eller sittande flera småblomster tillhopa på ett gemensamt fäste. -— Han satte Violerne emedlertid tillika med några andra slägten vid klassens slut i en egen Atdelning. Man måste likväl till- stå, att det alltid blir svårt för en nybörjare att tro sig böra söka dessa vexter bredvid Hästhofs-Örten, Karrbor- ren, Arnika, Kamillblommorna m. m. -Utan tvifvel ledes han till 5:te klassen, då han ser den ensama blommans tydliga 5 ståndare med sina stora, omärkligt förenade knappar. Vi igenkänna detta slägte af ett 5 bladigt blom- foder; en olikformig blomma med 5 kronblad och en sporre baktill, samt af det öfver blomman bildade fröhu- set som består af ett rum, men har tre skal. Den natur- liga örtflocken kallade v. Linné Zexter med klocklika blommor (Campanacee), hvilket äfven billigar hvad sed- nare Öörtkännare gjort, då de inrymt Violerna i 5:te klas- sen jemte klockorna och de med dem näst befryndade. Hund-violen vexer allmän i skogar, äfven på backar och betesmarker. Har mångårig rot och är stjelklös i sin för- sta ålder; denna utvexer likväl sedan, i början ikulliggan- de, men uppreser sig och blir rak. Bladens form är nå- got föränderlig samt mer och mindre aflångt hjertlik. De äro alldeles bara. Blomstjelkarne uppkomma liksom från roten men finnas sedermera fästade vid den utvexande örtstjelken. Blommorna ljusblå till färgen, visa sig från början af våren, äfven midt på sommaren. Deras skillnad från Luktviolen är redan vid n:o 8 anmärkt. 200. MIOLA CGANEN AS Det luktande ämnet som dels saknas, dels finnes va- nieradt i oräkneliga grader hos olika blommor, torde för- tjena mer afseende än i allmänhet derpå göres vid arter- nes åtskiljande. Dess närvaro och olika beskaffenhet be- ror och härrör af en olikhet i organisation och byggnad hos vexten, som vi väl icke kunna upptäcka, om ej ge- nom dess verkan. Det finnes ofta hos bladen , allmännast hos blomman, stundom i roten och äfven i stammen, men intet språk synes äga nog bestämda termer att uttrycka dessa skiljaktigheter i lukten. Det är derföre sannolikt, att denna olikhet hos 2:ne annars synbart hvarandra lik- nande vexter, kunna ge en trogen anledning att uppsöka äfven andra yttre kännetecken för att i arter åtskilja dem. Att violsirap kan af denna, äfven som af Luktviolen, tillredas, är väl intet tvifvel, då man med violsirap för- står en blå sirap, som kanske luktar svagt af viol. Lik- väl måste den bli mera välsmaklig af Luktviolen än af andra blommor som ha ingen eller ock svagare lukt. Men skulle något ombyte äga rum, så gjorde man mycket bät- tre, att efter Hoffbergs anvisning, snarare taga Hundvioler än Åkerlejer och dylika blåfärgade vexter, hvilka, utom färgen , visserligen äga intet af violernas egenskaper. En förment nytta af denna vext må slutligen ej förbigås att nämnas, neml., att om den lägges på mjölksilen, skall mjölk, som blifvit skämd och slemmig efter förtärda ko- svampar, under genomsilandet åter förbättras. (£inn. Vestg. res. 3. 20.) Tab. — örten, alldeles utvext, tecknad efter naturen. — blommans inre delar sedan kronbladen äro borttagna. — b, pistillen. — c. fröhuset på tveren afskuret. fr ANNA SR 4 4 rer TENN bef h p "I IHDP del 20: A GT AEA SBICATA. PaAppBÄRrRs-ÖRT. Hundbär. Trollbär. Iktebär. På Finska: Sammakon- Yrtti. Sammakon-Marja. Bladen äro greniga, oftast dubbelt 3-delta och inskurna; Blommorna sitta i toppen, förena- de i en eggrund blomklase; Frukten ett bär med många frö. rn. sEl. SU. på IST: Cl. 15. POLYANDRIA monogyn. Eilj. Sv." Fl: 8. 212, Kl. g. MÅNGMÄNNINGAR I:qvinn. Retz. Fl. cecon. I. S. 17: On man skulle betrakta vissa örtslägter blott efter de kännetecken som genast visa sig i blomma eller frukt, utan att jemföra dem med deras närmaste slägtingar, så kunde ofta icke deras plats på den naturliga örtlistan igenfinnas. Så är det med Paddbärs-slägtet. Det hör verkligen till Linnés Mångskidade växter (Multisilique) likså väl som Sipporna, oaktadt frukten är ett bär, men naturen gaf oss harftråden när den Siberiska Cimicifugan upptäcktes, hvilken så lik den Amerikanska Paddbärs örten med långa blomklasarna (Act&a racemosa L.), att i hast icke kunna åtskiljas, ändå äger kapsier lika danade som många af de slägter, hvilka i ofvannämde naturliga ord- ning finnas. Det här anförda igenkännes med 4-bladigt blomfoder som likväl snart affaller, 4 kronblad, ett knapp- likt 2-klufvit märke utan stift, och ett bär, hvari fröna till formen halfrunda, ligga liksom i a rader på hvarandra. Vår svenska Paddbärs-ört vexer i skuggrika och 'uktiga parker och i svartmylla, helst jemte bergsidor, der den ofta skänker skygd och skugga åt grodor och , addor. Roten är mångårig, och sammansatt af flera krypande, trinda och cirkelvis inskurna grenar från hvilka en mängd enkla fibrer lodrätt nedlöpa. Örtstjelkarna, ofta 2-3 qvarter höga, dela sig i dubbelt 3-delta och inskurna blad med slät yta: En blomklase sitter i toppen af sin egen stjelk, uppkommen. vid sidan af den gemensamma bladfoten. Blommorna, som hvar för sig äro kort- stjelkade, små och hvita, utspricka i Juni och Juli, och följas af nästan eggformiga saftiga bär af purpursvart färg. Vextens lukt som är vämjelig och stinkande, ger genast en mindre för- månlig tanka om dess natur, och den har äfven fått an- 201. Å CTAEA SPICATA, seende såsom en bland de giftiga. För boskap har man funnit den mycket skadlig, kanske likväl mindre för får och getter; men enligt Gmelins intyg är ett enda bär tillräckligt att döda höns och andra fåglar, och vägglöss sägas fördrifvas genorn starkt afkok på roten, om springor och hål dermed anstrykas. Vore vextens medicinska egenskaper väl utrönta, så skulle hon, kanhända, icke blifva onyttig för Läkaren. De verksammaste läkmedel kanna i sin patur vara verkliga gifter, men ickedess- mindre med fördel af den kloka begagnas. Visst är, att denna vext är i hög grad repellerande; man har lärt att roten kokad och tillredd som gröt, kan brukas till omslag på hårda och svullna körslar, som deraf skola fördelas. Men medlet bör med varsamhet användas. Med alun ger bärsaften, utan mycket besvär, ett dugligt skrif- bläck som har icke obetydlig svärta, och om bären ko- kas med vinsten, får ett i tenn-upplösning betadt yile eller silke af dem en vacker äkta, mörkbrun färg. Tab. — vexten i nat. storlek efter naturen. — a. pi- stillen. — b. en blomma ännu icke öppnad. — c. ett blad af blomfodret. — d. en utslagen blomma. — e: en stån- dare. — f. ett kronblad. — g. bäret i tu skuret på tyeren. = I, lb -TOT = HorrOLEN:S UTA AD SL K Nn | ) ie a DE N v ) is Å NN ' [ I er ” Ki Å J 4 - 4 Yo MN [ NIA rk Ten OM . dt VA U O dl t vå je ' , Fe; NY Un SNR NE DL | IM i dh Ål ög in f i i i w LR NAN V CERT Vv | ) Ja pj ent FN RS h . : ;y k 4 V j i | A ' I i . 4 5 pr 3 JIUP del eV 202: ANEMONE PuLSATILLA. BacKsippa. Oxeöron. Ysnöron. Yxner. På Finska: Katin Simnikello. Blomstängeln har svepe och lutande blommor; Bladen äro dubbelt parbladiga; Kronbladen räta. Linn. Fl). Su. p. 188. CI. xut. POLYANDRIA Polygyn. Lilj. Sv. Fl. s. 224. Kl. g. MÅNGMÄNNADE. mångqvinn. Retz. F1. oecon. 1.5.48. Pharm. Pulsatille Herba. ere oe fig landsbygdens okända skönhet utan anspråk på be- undran och beröm, uppvexer denna låga men vackra blomma på ensliga, ofruktsamma backar eå tidigt om våren, att hon ofta är der lika ensam som oväntad, och synes icke afbida en sednare tid för att i täflen med andra vin- na ett icke obilligt företräde. Liksom af blygsamhét lutar hon sitt vackra hufvud, gömd i början inom det rikt håriga svepet, nedåt marken, som ville hon undfly de ögonkast, som på en glädjande vårdeg med dubbelt be: gär söka henne. Plantans rot är mångårig, tjock och trådig. Bladen uppkomma alla från roten, ehuru de i förstone äro få ock knappast synliga, men uppvexa sedan högre. De äro dubbelt eller äfven 3-dubbelt pinntsggsde och flikarna som linier smala, lifligt gröna och ibland finhåriga. Blom- stjelken merendels ensam, stundom dubbel, i början gan- ska kort, men förlänges småningom att den såsom frukt- bärande blir qvarterslång och deröfver. Den är trind och finhårig, försedd närmare blomman med ett svepe, hvil- ket i ställe för blomfoder i blommans första ålder omger henne. Detta svepe, som liknar en krans af fina hår och blir efter blomningen qvarsittande, gaf Tournefort anled- ning att under slägtnamnet Pulsatilla skilja denna tillika med flera andra af Sipporna (Anemone), med hvilka hon likväl enligt botaniska grundsatser bar närmaste samband genom sina 6-9 kronblad utan blomfoder, och genom sina bart sittande frön. Blomman är klocklik, ehuru hon be- står af 6 kronblad som i toppen äro nästan räta, vidöppna men icke tullbakaböjda, utanpå violetta och ini mera pur- purröda. Först utslagen är blomman upprätt, men un- 6 ÅNEMÖONE! PULSATILLA: der det stängeln förlänges, blir hon slutligen lutande, och döljer de talrika ståndarne, som med sina gula knap- par pyramidformigt omge ett obestämdt antal af trådlika pistiller, hvilka in på sommaren mognade, formera en luden tofs, sammansatt af många frön, försedda med fin- luddiga borst, lemningar af de fordna siiften. Detta visar en naturlig frändskap med de Mångskidade (Multisilique), ännu mera hbesannad genom den mindre oskyldiga egen- skap som vexten äger. Ty oaktadt denna har ingen lukt, hyser den likväl så mycken skärpa, att om blomman läg- ges på huden, uppväckes icke endast rodnad, utan blåsor uppdragas; och smaken förråder en lika omild natur, fastän kanske icke till den grad som hos Fiältsippar (Anemone pratensis), hvilken vi härnäst ärna föreställa såsom den der integit rummet på Apteken efter Backsippan. Det på- stods emedlertid fordom, att ett vatten distilleradt på denna, som var blått till färgen, ägde kraft att häfva frossor (Loesel). Man har sedermera glömt bort både detta och att vidare använda örten, af hvilken kanske nå- gon fördel skulle kunna väntas, i fall lika försök som med Fältsippan framdeles blefve anstäldta. Blommorna kokade i förening med något ängskära och alun, sägas ge en vac- ker grön färg; äfvenså har Dambourney funnit, att vatten, hvari blommorna blifvit kokade, ger åt ylle, betadt i vismut-upplösning, efter förnyad kokning en vacker vi- gogne-färg. Tab, — vexten både blommande och fruktbärande, tecknad efter naturen. — a. ståndarne tillhopa med pi- stillerne. — b. pistillen ensam. — c. en ståndare. — d. ett frö med sitt borst, i nat. storlek. wi - BM Te AE WINE, Yr NV FAME, IHP. dt SM ERE 203. OPHRYS Mropnrs. (Ophrys Insectifera Myodes LiNN.) FLuGLiK OFRYsS. Flugblomster. På Finska: Ahde-pellava. Rotknölarne äro nästan runda. Örtstjelken bla- dig och trind. Blomläppen tredelt, ofvanpå kullrig, sammetslik: den medålersta delen ut- dragen och 2-flikig. Linn. Fl; Su. p. 317. Cl: 20. GYRANDER, 2:andria Lilj. Sv. Fl). s. 240. Kl. 10. TvÄTYDIGE 1:qvinn, Smith FI. Britt. 3, s. 957. (Ophrys muscilera) Engl. Bot. t. 64. Swartz Orchid. Schrad. neue Journ. 1. 's. 46. D. är ett icke mindre angenämt än beundransvärdt föremål som våra blickar möta i flera blommor af Orkis- familjen, hos hvilka naturen synes hafva lekt att härma skapnaden af flugor, bi, getingar och spinlar, hvilka mindre vanliga skapnader i Floras område, jemte de täckt afvexlande färgerna, göra dessa arter öfver allt kände der de förekomma. Hos oss finnes endast den med fluglika blommor, de öfriga vexa under sydligare polhöjder. — v. Linné förenade väl flere af detta slägte under samma benämning af Insectifera, såsom utgörande oföränderliga (persistenta) varieteter af en enda art. Men huru svår blir icke gränsen att bestämma mellan dessa och verkliga species; och hvad äro de i sanning annat än sådane då e aldrig förändras, och dessutom icke äro odlade? Bland vexter som genom menniskors åtgerd förökas, äro för- ändringarne mycket märkligare, och nya synas ofta upp- komma och kunna kanske äfven försvinna, men verk- liga arter göra det icke. Hos de insekilika Ofrysarterne finnas de bästa karakterer, lika beständige som de äro ut- märkte, och vi anse det blott naturligt att följa deras exempel som åtskilja dem. Slägtet hör till naturliga örtflocken Orkis-vexterna (n:o 220) och utmärker sig från de närslägtade genom sin nästan vidöppna blomma och på undra sidan liksom kölformiga blomläpp utan sporre. Denna fluglika Ofrys vexer helst på kalkaktig men tillika sidländt grund i än- gar, likväl mera sällsynt såsom på Gottland, Öland, vid Omberg i Östergötland och Herestädes, och blommar i 203. OrrekrYs MYyYODES. Juni, — Stjelken blir högst + aln lång och är mest ned mot roten besatt med lansettlika något blågröna blad. Blommorna utgöra ett slags ax i toppen af stjelken, sam- mansatt af 6 eller flera stjelklösa blommor med lansettlika blomskärmar. De tre yttre blombladen äro blekgröna och eggformiga; de två inre purpurröda, ganska smala och fint ludna, alla utspärrande. Blomläppen eller det 6:te främre kronbladet är utstående och nedhängande, aflångt konvext, mörkrödt , sammetslikt, tredelt, med 2 glänsande knölar vid basen och en blå fyrkantig fläck näst framman- före. Flikarne på sidorna äro smala och helt korta, den medlersta mycket längre, och framtill delad i 2 runda lober. Hanknappen är aflång och trubbig med sina 2 öppningar framtill för pollen, som klasevis hänger tillhopa på en egen stjelk, och det konvexa glänsande märket (stigma) synes nedanför vid basen af läppen. Det är utom allt tvifvel, att denna örtens rötter in- nehålla samma ämnen som de andra Orkisvexternas, dem de likna till lukt och utseende, och är derföre troligt att de äfven kunna användas till Salep m. m. (n:o 220. 233), ehuru den sparsamma tillgången gör nyttan af dem obe- tydlig. Vi hoppas likväl att denna blomma vinner bifall hos våra Läsare, som säkert värdera så väl det vackra som det egentligen nyttiga bland naturens alster. Tab. — vexten tecknad efter naturen på Gottland af utgifvaren. — a. hanknappen samt märket med den vidsittande basen af blomläppen. —- b. rötternas skapnad. 204- LYCOPERDON BovisTtA. KLort-Bovist. Käringfis. Fessupp. På Finska: Tuhkelo. Tulkuainen. Maanmuna. Ukon-tulhnio. Svampen är upp- och nedvänd kägleformig, utan fot, mjuk, blekhvit, fjällig, vid basen inunder fållad; mogen innehållande ett mörkt gulgrönt Fröpulver, som upptill genom en vid, slarfvig öppning utsläppes. Linn. Fl. Su. p. 459. Cl: 24. CRYPTOGAMIA Fungi. Lilj. Sv. Fl. s. 459. Kl. 16. LöÖnnNGiFTE, Svampar. Persoon Syn. Fung. 1. p. 141. Murr. App. Med. T. 5. p. 584. Pharm. Crepitus Lupi 1. Bovista. VON Fine Haller , Hudsor o. HM. ansågo de många skiljaktigheter i afseende på yta, storlek , form m. m. som Bovist-arterne ofta antaga, endast såsom mindre betydande förändringar. Men ehuru man, i följd af nogare under- sökning, icke kan medgifva detta, är väl otvifvelaktigt att Klot-Bovisten mycket varierar. Storleken är från 2 till 4 tur i diametern, kanske ock något mera. Dock bör ej denna arten förblandas med en annan, äfven inhemsk, som erhåller vidden af ett kålhufvud, ja, till och med par alnar i omkretsen, till formen mera lik en rofva samt nä- stan alldeles slät på ytan, och är förmodligen samma som Bulliards Lyc. giganteum. Den här anförde består af dubbla hinnor, inom hvilka finnes på botten ett svamp- aktigt och spänstigt mjukt fäste (peridium) sammansatt af en tät ullig massa, hvar ofvanpå ligger ett, i början, kött- likt ämne, i förstone hvitt, gulnar sedan från medelpunk- ten och förvandlas slutligen till ett i högsta måttan fint mörkt, gulgrönt eller brunaktigt pulver. Svampens yta är betäckt med små mjuka fjäll, och liksom med rutiga fna sprickor. Färgen är först hvit, och blir omsider sot- aktig. Mognadt, brister svampklotet ofvantill, och öpp- ningen synes i mynningens kanter trasig och ojemn, men ändtligen blir svampen mer än till hälften vidöppen och snarlik en stor bägaresvamp (Peziza). Det ofvannämda pulvret utpustar så snart svampen öppnar sig, och då den- na är uttömd, är den spänstiga mjuka boiten qvar. Om svampen något nära sin mognad kramas, bildas vid dess bristande ett slags buller som gifvit anledning till det ibland Allmogen bekanta namnet, Man träffar den i syn- 204. LYCOPERDON BOWISTA. nerhet om hösten på ängar, backar och ofruktbara ställen allmän. R Färsk är svampen utan lukt och smal; hos den tor- kade tyckes likväl märkas något i lukten sötaktigt och äckligt. Också har 'Scopoli genom destillation erhållit flygtigt alkali ur svampen liksom ur djurrikets kroppar, hvilket man också hos andra svampar funnit. Andra ha nekat att den innehöll hvarken lutsalt eller syra. När svampen är mogen, bör den samlas, torkas och till medi- cinskt behof förvaras. Emot blodflöden, vid sår , näsblod, m. m. ge många företrädet åt Bovisten framför Fnösktickan (n:o 125); man betjenar sig då så väl af pulvret som strös i det blödande såret, som ock af den mjuka ulliga botten, hvaraf med eggegula velar blifvit gjorde och mot näsblod införde i näsan. Hästläkaren Za Fosse skall med pulvret eller bitar af svampen, jemte lindrig tryckning ofvanpå, stillat blodflöden ur större pulsådror. Det verkar då ge- nom sin finhet, den spänstiga massans egenskap att svälla och att fästa sig vid de blödande kärlens mynningar, hvar- igenom bloden löppnar och flödet upphör, ty sammandra- gande är det säkert icke. De vanlige förbindningarne böra likväl icke uraktlåtas. Rörtaktiga bensår sägas också blifvit helade med svampens inmäte. Det är hos oss en allmän förmodan, att pulvret, inkommit i ögonen, skadar dem, och att det äfven skall förorsaka blindhet, men tor- de sannolikt icke förtjena detta tillmäle. Svampen kokad i mjölk berättas dessutom döda flugor, men man brukar dock i Finland att gifva den i mjölk åt kalfvar mot diarré. Enligt Bulliards uppgift kan den mogna botten, tillredd som fnöske, neml. bultad och kokad i saltpeter- lut, tjena till eldfänge. Tab. — a. en större klot-bovist efter naturen. — b;s en gammal öppen och uttömd samt ituskuren, som visar den ulliga och pipiga botten. — c. en liten svamp af sam- ma slag, såsom den stundom förekommer. 205. MESPILUS COTONEASTER. ViLrLnD MispeL. Oxbär. På Finska: Koiran Kust puus Bladen äro eggrunda, helbräddade, under hvit- ludna. Blomklasarne merendels 3-blommige. Bären saftlösa. Linn. FI). Su. p. 169. Cl. 12. IcOSANDRIA. 5:gyn. Lilj. Sv. Fl. 8 277. Kl. 8. TJOGMÄNNINGAR. S:qvinn. En inhemsk Buskart, hvilken 1iräffas i flera Landsorter såsom Upland, Öland, Småland och Skåne, i steniga ängs- backar, på klippor och i bergskrefvor, mellan hvilka dess långa rot djupt nedtränger. Stammen, klädd med en glänsande rödbrun bark, blir sällan mer än ett par alnar hög och sprider sig temligen vidt omkring med-de grå- aktiga grenarne, hvarå bladen sitta till skiftes om hvar- andra, släta på ytan, blott något ludna i kanten, samt inunder betäckta med ett hvitt ludd. Små röda fjäll fästas vid de korta bladstjelkarne. Blommorna visa sig i början af sommaren, 2-3 förenade i korta och något lutande klasar, merendels i toppen af grenarne. Två blomfjäll, det öfra enkelt och det nedra 3-klufvit, finnas bredvid blomfodret som är slätt och rödlett, inom hvars 5 flikar, lika många hvita och i spetsen röda kronblad tillhopa sit- tande i form af små hängande klockor, äro vidfästade. PFistillernes antal är olika, 2-5, men vanligast 3. Frukten blir, då den mognar i Aug. ett litet rödt saftlöst bär af en ärts storlek, nedtryckt i toppen, och innehåller ett gult mjölaktigt kött, hvaraf 2-4 små, platta, ovala, hårda frön äro omgifne. Mispelslägtet, hvars karakter, bland, Tjog- männingarne, består förnämligast i ett bär sittande under blomman, samt fyldt med 3-5 frö, hör till=den naturliga örtflocken Fruktträd (Pomace2). Ingen särskilt fördel är hittills bekant af denna buske; som likväl kan planteras och pryda sådana ställen som dess natur fordrar, neml. steniga och magra, der den lätt fortplantas så väl med bären, som genom rotskotten. Tab. — en blommande qvist tecknad efter naturens — a. en blomma öppnad på sidan för att visa kronbla- dens vidfästning och ståndarnes säte. — b. fruktämnet - omgifvit af det till hälften borttagna blomfodret. — c. en af pistillerna, "mycket förstorad. — d. bäret i naturlig storlek. — e. ett frö. AT Ng! SR IN | ap he S v SÅ Van NR a HÅ SR ; : Sork sy CA / 5: HAR ake Så j ; S - + 296. BUTOMUS UuUMBELLATUS. BLom-vass. Blom-söf. Vatten-viol. Bladen äro svärdlika och komma alla från ro- ten. Blomskaftet trindt med enkel, mång- blommig umbell. Linn. Fl. Su. p. 134. Cl. g. ENnEANDRIA hbexagyma. UTilj. Sv. EL $. 190. Kl. 7: TIEMÄNNINGAR 6:qvinn. Georgii BRussland. I. p. 206. Retz. Fl. cecon. I. s. 134. Mhirkvärdig icke mindre för sitt prydliga utseende är för sin nytta, är Blomvassen det enda örtslägte i Svenska Flora, som efter Sexual Systemets reglor hör till den 9:de Klassen, och utmärkes af sina sex kronblad utan blom- foder och sex fröhus inom blomman. Men i afseende på den naturliga örtflocken bar det sin plats ibland Söflika vexter (Juncoideee). Vid brädden af floder och fiskdammar täflar denna vackra vext med Kasdunen (n:o 234) och Pilörten (Sagit- taria) om företrädet. Dess mångåriga rot ligger horison- telt i dyn och är ganska knölig. Från denna uppstiga flera. blad vid basen innantill fårade och till hälften omgifvande hvarandra, ofta halfannan aln långa, uppräta, jemnbreda, 3-kantiga, men ofvanpå platta och uddhvassa. Blomskaftet (Scapus), som öfverträffar bladen i höjden, är odeladt, trindt och ini svampaktigt , samt bär i toppen en parasollställning af 20-30 enkla och långa blomstjelkar, vid basen med ett fjäll försedda, och ytterst omgifne af 3 konkava blad som utgöra liksom ett trebladigt svepe eller hölster. De bära hvardera en enda blomma af 6 konkava och i synnerhet utanpå rosenfärgade kronblad, af hvilka de ytterst sittan-« de äro litet mindre. Hansträngarne sitta på blomfästet, och de 6 korta stiftens märken äro runda och plattade samt tillbakaböjda. Blommorna börja visa sig i Juni, utan att röja någon lukt; och fröhusen som mogna i början af hösten, äro lika många som fruktämnena, till formen af- långa, i medelpunktep förenade, öppna sig ofvantill, och innehålla inom enkla rum en mängd aflånga brungrå frön. Utan tvifvel förtjenar Blomvassen att räknas bland Sven- ska praktvexter. Sedd vid sidan af Svärd-liljan (n:o 110) [0 296. ButTOMUS UMBELLATUS. jemte stranden af den flod, eller brädden af den dam, hvars yta smyckas af våra inhemska Vatten-liljor (hvita och gula Näckblomman), möter blomsterälskarens öga icke något angenämare synämme. : Till foder för kreatur synes sjelfva örtståndet otjen- ligts Ickedessmindre är den icke utan nytta i hushållnin- gen. Holländaren säges göra vackra och fina mattor ef bladen, äfven som korgar flätas af blomstänglarne. Men vigtigare torde bruket af roten vara. Denna, ehuru hon påstås ha något skarpt hos sig (Rafnr), utgör ett ibland de näringsmedel och matämnen som Jakuterne insamla jemte flera andra rotvexter. Detta lär gifvit anledning till de försök som dermed blifvit icke länge sedan i Ryssland anstäldta till bakning af bröd, som både sett väl ut och haft en god smak. Regeringen har ock med välbehag mottagit dessa underrättelser och tilldelt belöning åt upp- finnaren. Vi hoppas att en annan gång, af egen erfaren- het, kunna lemna bättre besked om detta rön, som synes förtjena uppmärksamhet. Tab. — en blommande umbell efter naturen. — a. pistillernes skapnad. — b. de mogna fröhusen. — c. ett frö; alla större gjorde. — d. ett på midten afskurit blad. — e, en del af roten samt bladen i naturlig storlek. 207. CAMPANULA RBROTUNDIFOLIaA, ÅLLMÄN LiTEN KLocKÖRT. Klocka. Öronklocka. Fingerhatt. Bjälla. Märebjella. På Finska: Sini-kello. Kissan-kello. Rotbladen äro runda, njurlika; de på stjelken . jemnbreda och merendels helbräddade. Linn. Fl). Su. p. 65. Cl. 5. PENTANDRIA. I:gyn. Lilj. Sv. Fl. 8. 94. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. I:qvinn. Ström Söndmörs Beskr. Retza. Fl. <&con. I. & 140. Va den förut (n:o 272) beskrifna Bredbladiga Klock- örten är slägtets kännemärke tillika anfördt. Så reslig och storvext som den arten förekommer, så liten är denna, men är deremot en af de allmännaste på ängar och åker- renar, som i Juli eller sedan Fruktträden upphört att blomma, prydas af dessa klockors glada himmelsblå färg. Roten är mångårig och blir träaktig, från hvilken upp- komma Here qvarterslånga örtstjelkar, runda, släta och bladige. Rotbladen, som först synas, och merendels inpå året torka och försvinna, äro runda, hjert- eller njurlika, och sågade i kanten, men dé på stjelken helt smala, jemn- breda och merendels helbräddade. Stjelkarne dela sig i toppen som en blomvippa, hvars grenar bära små, för sig sjelfva hängande och liksom dallrande blommor, vanli- en blå, ehuru de äfven någon gång träffas hvita. Den lilla blå klockörten som vexer i Lappmarken och på an- dra fjällar, och hvilken blifvit förut ansedd som en art- förändring (Linn. Fl. Lapp. p. 34), torde med något skäl böra upptagas såsom egen art, så väl för sina bredare blad som nästan alltid enblommiga stjelk och uppräta blomma, m. m, Vi torde framdeles få visa den. Den Lilla Allmänna äger väl inga ovanliga egenska- per, men synes emedlertid vara ett icke obehagligt foder- ämne för kreatur, i synnerhet får, emedan de alltid afbeta den , oaktadt stjelken, liksom hos andra arter, hyser mjölk- saft som är oangenäm på tungan. Ur blommorna-kan erhål- Jas ett grönt färgämne, om de förut läggas i alun-upplös- ning; älven ull beted med vismut får vigogne-färg då den kokas tre timmar i ett spad på vexten, I Norrige brukas att färga både ylle och linne blått, endast genom tygets valkande med blommorna (Ström). Teb. — ett stånd i nat. storlek, efter naturen. — a. blommans inre delar sedan blomkronan blifvit borttagen, = b. en ståndare. SAR | Yr Å & PE > l Å « I J ” 3 fé Xx v i å ' i” sh i Lå ” SRA SAR 2 rön > M va ag a erg s ct ÄN : , AR v SR aska HET 0 nb ÖR I ba ben FÅ ad å vi TN AR Afa. ord TN FO us 2 SÄ Ty . VN Fo LJ ER VIS Komet Nga AS SS > EE C sog SAR < Ås Ör AR SA in BUREN Fr da Sa NN säger NR T € gay sol NE vr: - do ST. sure då Go sier he BCE SE PETNTO Fi stat så NGT Ae UN de Bea Anbgge REN a Flaskor Bb hn 4 Så NA ba ba Eri l FU N räd E åR via Ty z labs LÄ ÄMNE syr ÄR a au Sir AVES val vh f ata på ECE Kr HL, 3 0 en NN SA FE OR j 8 "SR de Ave j OR RE ER Nf cM / Rad HRVIE anti Be f ys alk ova bör Skr ; etibovd Ak OT 6 Md EE LM LEN IPREN äng å LAG (al Kr Kr / ; Fasiken ARNAN N NE fr Fra får gt År 12 Å K re IL v DIN AR Ar ble laote SN | NARE baby. ” ! 2093. IP del ervJe 209. DRABA vVERNA. VårR-DrABa. Rågblomma. På Finska: Ruis-kukka. Stjelken är bar. Bladen uppkomma alla vid "roten, lansettlika, något inskurna och finhå- riga. Kronbladen äro 2-klufna. Fröskidorna glatta. ; Linn. Fl. Su. p. 223. Cl. 15: TETRADYNAMIA siliculosa. Lilj. "Sv: Fl. st-268. Kl. 12. FYrRvÄLDIGE kortskidade. Recz. FL coecon. 5. s. 227. Nar vinterns hvita slöja, som länge betäckt jorden, för- svinner, och en blidare sols strålar ge hytt lif år vext- kraften, är denna lilla planta nästan den första hvilken helsar Floras älskling, som, glad att åter njuta den länge saknade anblicken af det gröna fältet, mottar med lifvade känslor denna vårens budbärare, fastän mindre storvext och lysande än de som följa den i spåren. I början ganska liten, knappt en half tum, betäcker den, redan i April blommande, de magraste. och torraste höjder och fält, äfven torftak, men uppskjuter sedan högre från en lång trådig annuel rot till halft qvarter i längden. Alla bladen sitta liksom i krets ofvan roten, hvassa eller trubbiga, ibland helbräddade eller ojemt tandade samt beströdda med fina treklufna eller gaffellika hår. De upp- rätte och enkla blomstänglarne dela sig ofta i toppen, der biommorna tera eller färre sitta klasvis förenade. De äro helt hvita, stjernlika med öppet 4-bladigt blomfoder efter egenskapen af den naturliga ordning (de fröskidade, sili- guose) > hvartill Draba-slägtet räknas. Kronbladen äro till hälften 2-klufna, och stiftet knappt märkligt. Fröskidan som innehåller många frön, blir aflång, något samman- tryckt, helbräddad, med nästan platta valvler, paralela med mellanväggen vid hvilken fröna sitta rundt omkring kanten fästade. Häri består ock slägtets egentliga känne- märke från de öfriga fyrväldiga, som dermed äro när- mast beslägtade. Oansenlig som denna vext är, har den likväl, som Selwenkfeld berättar, ådragit sig allmogens uppmärksam- het i Schlesien. De ha trott, att då den ymnigt visar sig em våren, skulle missvext på säden det året vara att 298. ÖDÖRABA VERNA. befara. Vi nämna det blott som en gissning, hvilken för- modligen icke äger någon verklig grund i naturen. Ingen egentlig nytta af örten kan väl anföras, mén - på de ställen der vår-råg brukas till utsäde, förkunnar denna blomma att tiden nalkas till förrättandet af detta, och om tillfälligheten att af blommornas förhållande sluta till väderlekens förändringar, kan tjena Landtmannen, så må Vår-Drabans ihågkommas lik en naturlig hygrometer; hvars retlighet är ganska märkbar vid instundande fuktig väderlek, då hon, äfvensom innan natten infaller, för att skydda sina ädlare delar för regnet och daggen, lutar sitt lilla hufvud, hvilket åter upplyftas när luften blir torrare: Tab. — ett mindre och större exemplar af örten efter naturen. — a. en blomma. — b. ett kronblad. — c. stån- darne och pistillen för sig sjelfva. — d. en frökapsel. — e. mellanväggen. — f. ett frö. — g. ett blad. — h. ett af båren derpå. Alla små figurerne större gjordes. VI | : NN NL ah UN VEN NN i NN 209: ANEMONE PRATENSIS. FÄELTSIPPA, Bladen äro dubbelt penntaggade. Blomstjelken har ett findelt svepe nedom den lutande blom- man, hvars Kronblad äro vidöppna och i spetsen tillbakaböjda. Linn. Fl; Su. p. 288 Cl 13. PoryAnNDRIA polygyn. Lil. Sv. FL s. 224. Khk 9. MÄNGMÄNNINGAR mångqvinn. Linn. OM res. Skånska res. Retz. Fl. ecou. I. & 48. I oeodwille Med. Bot. 3. p- 400. t. 148. Murrs App. Med. 3. p. 93. Störk Lib. de Pulsatilla nigra. Hamburg. Mag. 1779» n. 105. Pharn. Pulsaulle nigricantis Herba. me ER I det nyss föregående häftet är denna redan nämd, och föreställes nu här med så mycket mera skäl, som den icke saknat loftalare för märkvärdiga egenskaper. Vexten är mycket sällsammare än Backsippan, och knappast sedd utom Ölands torra backar och Skånes san- diga fält. Nästan lika till. örtståndet, äro bladens flikar endast litet bredare, och örtstjelken något mera luden. Den förnämsta åtskillnaden finnes hos blomman, som, ehuru al lika form är mindre, mer lutande, af en i svart stötande mörkblå färg, och kronbladens. toppar till hälften tillbaka böjde. I Maj är hon utslagen, och efter midsora- maren lysa samma trakter af de ludna frötofsarne, sam- mansatte af frö med nästan längre borst än på den förras. Färsk har örten ingen lukt, men smaken är ganska skarp och bitande på tungan och i svalget om den tuggas. Sjelfva ångan af vexten då den hackas grön, angriper mun och näsa. Älven den torkade behåller ännu mycken skär- pa. Rön ha bevisat, att denna art hyser ett kamfertlikt ämne, hvilket man erhållit i form af kristaller, som varit mycket lätt antändlige; att de, eburu eljest smaklösa, efter afbränningen lemnat en vätska, som struken på tungan genast åstadkommit en skärande pinsam känsla, hvilken icke utan möda kunnat öfvervinnas, så att äfven flera da- gar en dommning qvarblifvit med hvita fläckar på det vid- rörda stället (Murray) (Ifr Prof. Retz. FL oecon. 1.s. 49). Detta bevisar att mycken verksamhet måtte finnas hos vexten, och som gifvit Scör& anledning att år 1771 börja 299: ÅNEMONE PRATENSIS. försöka den i flera kroniska ögonsjukdomar såsom grå och svarta starren, dunkelhet i hornhinnan, m. m. och har icke mindre än 40 händelser anförda, vid hvilka han bru- kat medlet i extrakt och infusion. Af det förra t. ex. så- som pulver tiliredt af 7 gran blandade med socker en drakma, hvaraf i början gafs 20 gr. 3 gånger om dagen, men sedan "ökades dosis ända till 3 drakmer dagligen. Af infösion 3 uns 3 gånger på samma tid, eller af ett på vexten destilleradt vatten 2 drakm. 2 gånger. Han fann ock att de sjuke tålde extr. bättre än det destillerade vattnet, som likväl befans förträMigt utvertes för elaka sår, benröta och reformaktigt utslag, då invertes bruk deraf tillika iäkttogs. I större dosis gifvit uppväckes likväl kräk- ning; hos många drifves urinen ymnigt, och hos somliga åstadkomrmes en lindrig diarré. I ögonsjukdomar har det varit godt tecken, om en skärande värk inställt sig under medlets bruk. Men ehuru flere Läkare bestyrkt nyttan deraf, hafva dock andres försök minskat dess större före- gifna värde. Kanske det berott af dess tillfälliga mer och mindre godhet eller patienternas olika förhållande. Emed- lertid talar Cullens tillstyrkan af-ytterligare försöks anstäl- lande dermed, särdeles i Amaurosis, mycket för värdet af en apteksvara, som Scörk äfven funnit af otvifvelaktig förmån i veneriska symtomer, nattvärkar, sår m. m. och likaså vid händelser af borttagna delar af kroppen (para- Jysis). Man anser härvid knappast nödigt att erinra, att - användandet af medlet bör ske med den aktsamhet, som dylika häftigt verkande som detta fordra. Till färgning kan den brukas likasom Backsippan. Tab. — hela vexten med blad och blomma, tecknad efter naturen. — a. ett frö. pe FA 300 ÅR z (C) IFWP del 300. BRIZA MEDIA. Darrzcräs. Darr. Bäfvegräs. Skäljgräs. Blomvippan är utbredd, flerdelt, med hjertlikt egglika småax. Blomfoderskalen äro kortare än Blomskalen. Linn. Fl. Su. p. 29. Cl. 5. TriANDR. a:gyn. Lilj. Sv. Fl. 8. 44. KL $. TREMÄNNINGAR 2:qvinn. Rezsz. Fl). con. I. s. 127. HA icke en utmärkt nytta berättigar detta gräs att an- föras, så torde det angenäma i dess utseende och daning försvara den piats vi nu lemna det. Detta till Gräsens flock hörande slägte igenkännes af sitt tvåskaliga blomfoder hvilket innesluter många blom- mor, som ett 2-sidigt ax sammansittande. Blomskalen äro äfven tvenne, något uppblåsta, hjertformiga och trubbiga: Af sådan beskaffenhet äga vi blott en art i Sverige, all- män på mindre bördiga ängar. Denna har knappt mer än half alns högt strå, som är glatt och försedt med flera smala blad, hvilkas baljor äro långa och släta med en ganska kort, trubbig stipel. Blomvippan är utbredd och mångblommig med parvis utgående grenar som åter: dela sig i 2:ne smärre och hårlika, vanligen mörka till färgen. Småaxen äro hängande, hjertlikt egglika, släta, hvit- och mörkspräckliga , och merendels af 7-8 blommor hopsatta inom sitt 2-skaliga blomfoder. Skalen äro alla likformiga och skiftevis sittande, blott de inre något mindre och i toppen urnypta. Frökornet blir omsidér något nedtryckt och är fastvext vid blomskalen. Roten är mångårig (an- dra säga tuårig), och gräset blommar vanligen i Maj och Juni. Rördt i detta tillstånd af minsta väderflägt, synas de små välformade axen liksom darrande, och detta för- hållande har gifvit det vissa populära, fast icke vetten- skapliga namn, t. ex. på franska ZTremble d Amour , och på danska Klerligheds-gras. Att odla Darrgräset lönar icke mödan, i anseende till dess litenhet och ringa bladfullhet; men Landtmannen bör icke beklaga sig att äga det på betesmarken, der det utgör ett af de välsmakligare fodergräs för kreaturen och i synnerhet för får och hästar. Enligt Withering skall man kunna med synglaset upptäcka hela gräsets fgur i fröet om detta med varsam- het klyfves. Tab. — gräset i naturlig storlek efter naturen. — a. håningshuset. — b. ståndarne med pistillerne. — c. ett inre blomskal. — d. ett yttre blomskal. — e. blomfoder- skalen, alla förstorade. FÖRE bark a EN Rd ANAR Sdävgad AN vffnsd hen tsbanl än "afa! 5 rå el FR TRO ARE YR 6 SN te AR : ,” : er a väta AX sne dage SPRDES 20 ere VR KUNST 3 : FÅR KANE Latte Fk FR i Ch åsnan SE Sää abs bol. ATT: KÄNS NöSMITT ER sballivrt. aah OTRS skedd AA TE OR 2 ÅR | slirar Sättra | nisbldayer. tv AS ie pr AR sie vid: KN 291 20008 Faik RG 3 SÖDGL > MISITE NET sera bt Ifrån Suga isiga "HÖR NE jo sir AFTER. 1 FaR: ar bed NE AR oRsd RF - Så är DES nn CA set rate. > 310 Lie adding ER isla wit otye iBAOTS bebyg uving ben g Hogia rön sög INB: ten 100 STR lo = Hus ns mils sä 22i0ssid obnaaköt 2äNgod 20f intojd Hon i elina dög. lager fälk SI AMANG nd Std 4 HÖ pers jön su Sk older bv ff Dr JäG LETS TH: Jade EE TR BI RR Hbeggk bin Hå MAN test BE 430 INGE nägsigviskbdifnold Ios SG 2 BRINGA lien finde bulla VS oo EE UR ARG olg TAG nidekt MÅR : cd NINE er AVG ERE ÅT er brt RN - Sv NÄR. sÅ aga FE :9falasime JR FN pa RN AN Aäntedisbarlt ida ERAN ALA R oh ET vaRgars VÄ ; god sve Er crgrbol AN : Häkainng den d60:a POR EE bög: gor Rn iaf TEX ILE. boris, Hileb ru a ET a 2 RA RNA RP SEE Sp had Ao Es AN 301. ARUNDO STRICTA. Kärr- Rör. Blomvippan är rak och öppen. Blomfoderska- Zen hvassa. Ett rakt Agnborst sitter på ryg- gen af det yttre blomskalet, och af dess längd. Luddet är kortare än blomskalen. Schrader Flor. Germ. 1. p. 215. Tab. 4 f. 5. — Timm. Mechlenb Magaz, 2. p. 235. — Ehrh. Beitr. 6. p. 137. (Arundo neglecta), Ca äro ibland de svårare föremålen i Örtriket att sins emellan åtskilja. Skillnaderne, ofta mindre betydlige, ehuru verklige, undfalla det mindre aktsamma ögat, men upptäckas dock temligen lätt vid en sorgfälligare gransk- ning. Rörarterne, af hvilka redan någre blifvit beskrifnea (0:01 107. 114. 138.), äro icke få till antalet; men soin fleres specifika skiljemärken närma sig mycket till hvaran- dra, fordra de att nogare undersökas. Härom vittnar den arten som här under namn af Kärr-Bör för första gån- gen såsom Svensk uppgifves. Den hör till de Rörslag som inom deras blomfoder hysa blott en blomma, och kom- mer Grenröret (A. Calamagrostis) närmast, ehuru, utan minsta tvilvel, derifrån fullkomligt skild. Det vexer på sumpiga skogs-ängar, der vatten och kärr- grund finnas. Roten kryper och strået uppstiger till en half alns eller 3 qvarters höjd, merendels enkelt, fastän stundom deladt nedemot roten, rakt, något styft, samt trindt och slätt. Bladen äro mycket smala, men synas liksom trinda när kanterne af torrkan rulla sig tillsammans. Bal- jorna äro helt släta. Blomvippan står rak upp, 4-6 tum lång, icke utspridd, utan endast öppen då den blommar, med korta grenar som dela sig i smärre, hit och dit böj- de. Hufvudfästet af vippan (rachis) är sträft under fing- rarne. Efter blomningen falla grenarne tätt intill det sam- ma. Blomfoder-skalen, dels brunröda dels grå till färgen, äro likstora och hvassa, utanpå sträfva, äfven som kölen och kamten hvilka under synglaset synas Ansågade. At blomskalen är det yttre mest så långt som de nyssnämde, klufvet i toppen, sträft utantill med några purpur-strimmor, och ett rakt agnborst midtpå ryggen af skalets längd eller litet längre. Det inre skalet är hälften mindre, klufvet 301. ÅRUNDO STRICTA, och genomskinligt. Fruktämnet ' omfattas af tvenne små hvita fjäll, som vanligen kallas håningsgömmet. Håren, eller det till Rörslägtet hörande luddet, sitta vid basen af blomskalen, och äro kortare än det yttre af dem. Både- den hopdragne formen af vippan, bruna färgen, vidfäst- ningen af agnborstet på ryggen, ej i toppen af yttre blomskalet, och det kortare luddet, skilja detta tillräckligt från Grenröret. Liksom detta, kan äfven Kärr:Röret tjena att öka det foder som skördas på sidländta ställen. Såsom mindre vekt än många andra grässlag, kan det väl icke kallas förträffligt, men är dock bättre än Starrhö, i synnerhet om det tidigare bergas. Tab. — ett stånd af gräset efter naturen. — a. en blomma särskilt större gjord. — b. pistillen med hånings- gömmet. t CVsA IVT 302. CYNOGLOSSUM OFFICINALE. -ÅPTEXS HUNDTUNGE-ÖRT. Munklöss. Prestlus. På Finska: Willi - ruoho. Stjelken är rak, med breda lansettlika och nå- got hvitludna blad utan skaft, utom vid roten. Ståndarne kortare än blomkronan. Linn. Fl. Su. p. 58. Cl. 5. PENTANDRIA I:gyn. Lilj. Sv. F1). s. 84. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. I:Qvinn. — Retz. FL. cecon. I. s. 204. — Flor. Batav. 5. b. Ekonom. Dict. 4. Art. Cynoglossum. — Murr. App. Med. 2. p. 102. — Woodwille Med. Bot. Suppl. p. 12. Pharm. Cynoglosse Ra- dix, Herba. re vexter, icke mindre nära beslägtade med denna genom klassen i den Systematiska uppställningen, än ge- nom en och samma naturliga örtflock, hafva för detta in- tagit sin plats i Svensk Botanik (n:o 72. 135. 177. 180). Med den sista af dessa har Hundtunge-slägtet den närma- ste förvandtskapen; men utmärker sig derifrån och alla de öfriga genom sina platta frön som tillika äro nedtryckta och endast med inre kanten fästade vid det qvarsittande stiftet. Den här föreställde arten är en af de allmännaste, gemenligen i nejden af hus, omkring ödelagda boställen "samt jemte vägar och stigar på landsbygden. Roten är vanligen tuårig, men uppskjuter någon gång sidskott ännu det 3:dje, ehuru lika sällan, som att vara blott annuek Hon är morotlik till formen, tjockare än fingret och svart, fastän ini hvitaktig. Örtstammen blir alnshög och deröf- ver och ej så ofta grenig, men rund, luden och fullsatt med blad, som vid roten äro mycket bredare midtpå, och afsmalna mot basen, men de på stjelken, strödda, omfattande, lansettlika, nästan trubbiga, helbräddade och något vågiga samt å ömse sidor för känslan fint ludna. Blomklasarne slå ut:i Juni, formera vippor i toppen och böja sig liksom rullade tillbaka. Hvar blomma har ett iinhårigt blomfoder, och kronan, trattlik och tillsluten i mynninged af 5 kupiga fjäll eller håningsgömmen, visar en mindre behaglig brun eller mörkröd färg, som man någon gång sett hvit. Ståndarne med pistillen dölja sig under de nämda fjällen inom svalget; och frukten som sitter på blomfodret, hvilket i storlek mycket tillvuxit, utgöres af 4 sammantryckta nötter, som ölverailt äro med små hakar eller hullingar besatta. 302, CYNOGLOSSUM OFFICINALE. Lydande till flocker af de så kallade Sträfbladige (Asnerifolie), borde man väl ej misstänka en sådan för farliga egenskaper, men man «har redan från forntiden tillegnat denna Hundtunge-örten en narkotisk kraft. Vex- tens och blommornas dunkla färg och en egen vedervär- dig lukt, ungefär lik den af möss, som röjes särdele mycket hos roten då den vexer på fuktigt ställe, tyckes göra dessa uppgilter rimliga, men man saknar nyare rön och bevis derpå. Man har berättat att bladen, misstagna för andra grönsaker, och efter kokning förtårda, ha gjort kräkningar och sömn och satt lifvet i fare. Äfven att de torkade bladen blandade med röktobak åstadkommit yrsel; men hängda färska på balsen, skulle ohyra kunna fördrif- vas derigenom ur hufvudet, lika som möss och råttor ur huset, om deras kryphål dermed tilltäppas. Visst är, att Boskap, utom getter, rör vexten allsicke. I anledning här- al anses den såsom mindre välkommen- granne nära hus och plantager, hvartill äfven frönas förtretliga natur att fastna vid kläder och fårens ull, mycket bidrager. Man bör icke undra att en ört som denna, fästade fordomdags deras uppmärksamhet som utdelade Läkme- del. Saften af roten ingick i blandningar (Pill. de Cyna- glossa Trall.) för hosta och blodflöden, och dekokt på ört och blad brukades för skrofler, äfven som ett af safterr tillredt extrakt för rödsot. Andre bafva utropat afkok på färska bladen såsom verksamt bröstmedel (Scopoli), ock till utvertes nyttjande för ögon-inflammationer (Gilibert), svullnader och elaka sår. Eburu man nu åsidasstt bruket af dessa medel såsom mindre betydande ansedda, torda man billigtvis icke böra fråndömma dem all kraft, som ett förståndigare behandlings-sätt säkrare kunde utvecklas Tab. — öfre delen af vexten i naturlig storlek med ett rotblad (f) tecknade efter lefvande exempl.. — a. en blomkrona öppnad för att visa vidfästningen af ståndarne och håningsfjällen. — b. en del af blomfodret med vid« sittande pistill. — c. frukten mogen, sittande på det för« storade blomfodret. — d. ena frönöt särskilt, — e. fröet för sig, i nat. storlek, o 05 307: PYROLA nROTUNDIFÖLIA, RUNDELADIG PYROL. Kintergsrön. På Finska: Käen-kukka. Örtstammen är kort med helt runda blad. Blom- stjelken med många blommor klasvis i toppen. Hansträngarne stiga uppåt, och Siifiet är nedböjdt. Linn. Fl. Sus ps 138. Cl. 10, DEcCANDRIA. Monog. Lilj. SvcFl. sg, 160. Kl. 7. TIEMÄNNINGAR. I:Qvinn. — Stwartz i Vett. Ak. Handl. 1804. s. 261. Murr. App. Med, 2. p- 19. — Pharm. Pyrole Herba. JA äfven den mindre bördiga och torra marken, skug- gad af ålderstigna skogsträd, skulie i Norden skänka bes hagliga känslor åt synen och lukten, fingo Pyrolerne de- «ras bestämmelse der tillsammans med det spridda Lingon- och Blåbärs-riset. Grönskan af deras blad trotsar vin- terkölden, och blomspirorna täfla med Hyacintens på den mera städade blomsterlisten. 'Två täcka arter hafva redan prydt de föregående numror (27. 176.), der slägtets känne- tecken äfven förekomma och den naturliga flock till hvil- ken de höra. Den rundbladiga Pyrolen efterger dem icke i prydlighet, utan nästan öfverträffar dem, en verklig ögonfägnad, så mycket mer som hon ofta träffas ymnigt i äe magraste skogsbackar, särdeles på bergaktiga trakter. Från roten som är krypande och ofta ganska lång, upp- stiga en och ibland flera korta, kantiga örtstammar, be- satte med skiltevis fästade blad, hvilka långstjelkade äro nästan helt runda, knappt märkligt sågtandade, styfva, släta, med en lysande mörk grönska. En qvarters lång, rak blomstjelk fortsätter örtstammen i Juli och bär i top- pen en upprät klase med många kortstjelkade blommor som luta något, med vidöppna, snöhvita kronblad. Hean- strängarne uppstiga, liksom böjde uppåt med knapparne, hvilka äro hängande, och i stället för horn hafva tvenne rörlika öppningar vid basen för frömjölet. Stiftet, längre än ståndarne, är deremot nedböjdt, men kröker sig tillba- ka med öfra delen och märket omärkligt tjockare, är för- sedt med 3 knölar. I Sept. mognar fröhuset , blir klot- rundt "med 5 djupa fåror, och delas ini i lika mänga rum som på hvar sitt eget fäste äga en stor mängd fina frön sittande. 304. PYROLA ROTUNDIFOLIA. Angenäme till utseendet, sprida äfven dessa blommor en söt, bebaglig lukt; men detta är den enda fördel som nu för tiden hämtas af örten, hvilken liksom flera andra flytt från Apoteken. Emedlertid röja bladen en lindrig beska, och infusion på dem svartnar med jernvitriol. Gamla Läkareböcker halva varit frikostige på beröm af denna Pyrol-art, åt hvilken de enhälligt tilldelte egenskaper, ännu godkände som det säges på Island, att i dekokt stilla diarréer och blodflöd, samt utvertes brukad, bota fistlar och sår, och mycket mer af ännu mindre trovärdighet, Ibland de bekanta Fulneraires de Suisse är också denna vexten en beståndsdel. Boskapen rör sällan mer än blom- stjelkarne, men getterne försmå äfven icke bladen. — Det skulle väl förtjena att införa Pyrol-arterne bland andra blomster i trägården, om deras skötsel icke vore så kin- kig. Utom skugga fordra de en lös jord af multnadt löf,; och framför allt tåla icke rötterne att blottas vid omplan- teringen. Tab. — hela örten efter naturen. — a. blommans in- re delar sedan blombladen äro borttagna. — b. en stån- dare. — c. pistillens ända med märket. — d. pistillen sit- tande vid blomfodret. Alla större gjorde. a ; <& i ANS NA Of Rv 4 303. ANGELICA SYLVESTRIS. BJöÖRN- ÅNGELIKA. Björnstut. Björnloka. Tjuton. Myrstut. Sqvättor. Strättor. På Finska: Karlurn putki. Ryti-putki. På Lappska: Aclhian-botsk. Bladen äro dubbelt parbladiga: Småbladen lik- formiga, bredt lansettlika, i brädden sågade. Linn. Fl. Su. p. 90. Cl. 5. PER TANDRAIA Digyn. — Fl. Lapp. Pp. 102. Lilj. Sv. EF). s. 122. Kl. 5; FEMMÄNNINGAR. 2:Qvinn, — Retz. F1. cecon. 1. 8. 52. — Rafn Fl. 2. s. 268. — Murr. App. Med. 1. p. 254. Pharnt. Angeliex Sylvestris Radix. d D:. en Umbellat-vext visar de små blomflockarne klot- runda samt deras svepen flerbladiga; alla” blomstren frukt- bara och kronorna likformiga; stiften tillbakaböjda och frukten oval med 3 upphöjda ränder på sidorna och bre- da vingar, så är det en art af det slägte hvartill Björn- Angelikan räknas. Det är en, till sin natur flerårig ört, temligen allmän (mest i Norrland) på sanka ängar och i skogskärr. Roten lång, tjock och tapplik, grenar sig ibland och blir utanpå brunaktig. Stjelken rund, ihålig, ledfull och strimmig uppvezxer till en eller par alnars höjd, och bladen, som medelst stjelk fästas vid en stor nästan uppblåst balja, äro dubbelt parbladiga, samt deras småblad ovalt lansettlika med hvassa och jemna insågningar i kan- ten. I Juli börja Umbellerne framkomma på egna stängs lar ur bladens baljor, och blifva stora, convexa och hvita. Ett allmänt svepe felas vanligen; deremot finnas alltid de enskilta bestå af flera (53-12) smala blad, som böja sig omsider tillbaka. De små Umbellerne få en klotrund form, sammansatte af oräkneliga och alla bördiga blommor med likstora, ovala och inböjda kronblad, och längre ståndare samt tvenne tillbakaböjda trubbiga stift. Den mognade frukten är oval, liksom 4-vingad, med 3. ränder å ömse sidor eller sammansatt af 2 frön, som ha hvardera en platt och en convex sida med hinnaktig kant. Roten äger något kryddlikt och varmt på tungan i likhet med Apteks-Angelikan (ÅA. archangelica) som vi hädanefter få anföra, men är likväl mycket svagare än den, och kan således icke utan i brist deraf komma i fråga. Emedlertid anses den af Allmogen i några Land- skap, som ett förmånligt husmedel för moderpassion. 3072. ÅNGELICA SYLVESTRIS. Pe skära roten i små bitar, hvaraf de taga ett par finger- borrar med brännvin. Bladen och stjelkarne äga hvarken smak eller lukt, men fröna äro skarpare, helst pulvret af dem strödt i hufvudet påstås äga lika verkan som Saba- dillens (Linné). Getter, kor och svin äta sjelfva örtstån- det, som hästar äfven stundom göra. Björnarne, hvilka hämta en stor del af deras föda ur vextriket, söka också denna Angelika, som vi derföre tillagt namn deraf, till skillnad från den allmännast brukbara, den man likaså sett Björnen förtära (Gadd). Med blommorna, som besö- kas gerna af bien, har man färgat ull, efter förut skedd betning med vismut. Den erhåller då en guldfärgad vi- gogne, som är både skön och äkta. Tab. — delar af vexten 4 nat. storlek efter nat. — a. en blomma, förstorad. — b. fruktämnet under mognandet: IHPIel et sculf 305. SANGUISORBA '0EERICINALIS. ÅPTEKS-SANGVISORB. Blodtupper. Velsk Pimpinell. Bladen äro uddepennedelta, samt småbladen aflånga, hjertlika. Blommorna sitta tillsam- mans i eggrunda ax. Linn. F1. Su. p. 48. Cl. 4 TETRANDRIA. I:gyn: El Sv. Bb SON Kl. 4. FYRMÄNNINGAR. 1:qvinn. Linn. Gottl. Resa. s. 252. Retz. Fl. cecon. 2. s. 651. Murr. App. Med. 1. p. 199. Pharm. Pimpinelle Italicoé Radix. | 3 SO vextens stora likhet med ett annat af Sambyggar- nes klass (Poterium Sanguisorba), har gifvit anledning till flera misstag, hvilka liksom många andra blifvit troget för- nyade och afskrifna. v. Linsé förde dem båda under sam- ma obestämda örtflock (Miscellanezx) tillhopa; men fann ej den naturliga harftråden, som Jussieu sedermera gilvit oss. ApteksSangvisorben tillhör ett tvåkönadt slägte, hvars blom- mor äga endast 4 ståndare, hvilka, liksom hos Poterium sitta inom ett 4-delt blomfoder, eiler, om man så behagar, blomkronan, hvars undre del innesluter fruktämnet. Stjel- ken vexer ofta alnshög, upprätt, och något grenig, besatt med många blad, särdeles vid roten. De äro uddepenne- delta, med hjertlikt aflånga, hvasst naggade och släta små- blad. I Juni och Juli visa sig blommorna i toppen af stjelken, förenade i eggrunda mörkröda ax, i hvilka de öfversta blommorna först utspricka. Desse äro, hvar och en, vid basen omgifna af 2, 3, 4 aflånga, hvassa. och fin- håriga fjäll, som vi likväl icke anse såsom blomfoder , hvilket «egentligen sitter ofvanföre fruktämnet och liksom hos Törnrosorna omger det samma, samt, upptill trängre, delar sig der i 4 ovala, purpur-röda flikar lika blomblad, inom hvilka, igenom en hopdragen trång och svälld myn- ning genomsläppes ett stilt något kortare än de omkring samma mynning sittande hansträngarne , som äro platta och bära hvardera en gul tvillingsknapp. Honans märke är stort och liksom en pensel deladt. Frukten utgöres af ett enda aflångt frö, inneslutit i det upp och ned vändt ovala, fyrkantiga och hårdnade blomfodret, som utmärkes af 4 små hörn och lika många upphöjda ränder. Häraf synes att slägtets karakter har hittills varit misskänd; ty, 1. finnes ingen bjulformig blomkrona eller verkliga blom- blad, utan de fyra färgade Hikarne komma omedelbart från fruktämnets beklädning. 2. Kunna de underst sittan- de fjällen icke anses för annat än blomfjäll (bractea). 3: Är fruktämnet icke sittande under blomman annorlunda än hos rosorna, utan är inneslutit af blomfodret. 4. Är pistillen ensam, icke 2, och märket säkert pensellikt ; och 305. SANGUISORBA OFFICINALIS. 5. frukten ingen :2-rummig kapsel, utan som den ofvanföre beskrifves. Med ett ord: slägtet bör stå i systemet (bland de så kallade flores incompleti inferi i 4:de klassen) iemte ÅAcena och Ancistrum och räknas till den naturliga Ört- flocken, som Jussieu kallar Rosacex. Vi anse dessa nu” först gjorda anmärkningar vara för örtkä: ren nog vig- tiga, för att icke här förbigås. +: Denna vext är icke af de allmännare Svenska, och har hittills endast blifvit funnen på Go:tland i socknarne Alskog och Östergarn, der örtens behof af en kalkartad och tillika något sidländt jordmån befordrar dess Irodig- het. Om den eljest kan räknas ibland trägårdsvexter våga vi icke försäkra. Möjligtvis har Trägårds-Pimpinellen (Po- terium) blifvit dermed förblandad, liksom man i England er båda namn af Burnett, elt der mycket omialadt mjölk- ökande foderslag.. Derunder förstås likväl egentligen den sednare, hvilken använd i kofoder tros öka ostämnet i mjölken, hvilket också bär samma namn. Till odling tyckes vår Gottländska icke passa, såsom styfvare på stjel- ken. Emedlertid säges den ätas begärligt af hornboska- pen. Derjemte synes bladens sammandragande smak (utom vextens likhet) erbjuda samma nytta som Trägårds- Pimpinellen, om eljest denna kan sägas i sjelfva verket äga någon, som man fordom föregifvit, t. ex. i blodtlöder af alla slag, Dysenteri, sten och grus, och i sjelfva den förfärliga vattenskräcken efter bettet al rasande djur. Des- sa dygder äro nu bortglömde, och bruket att blanda de spädare bladen till sallat om sommaren är endast öfrigt. De af Blodtupperne kunna utan tvifvel för samma ända- mål samlas. Roten af vexten, känd fordom på Apoteken under namn af den Italienska Pimpinellens, kan äfven sättas på den långa listan al garfningsmedel. Darmbourney påstår, att ylle betadt i vismutupplösning, får muskus färg, då det länge kokas med en stark soppa på örten. Tab. — vexten i nat. storlek efter naturen tecknad af Utgifvaren, på Gottland. — a. en blomma med blomfjällen under blomfodret ofvantill 4-bladigt. — + ett af bladen. — b. en ståndare framtill. — c. samma baktill sedd; — d. pistillen med dess inom blomfodrets botten inneslutna fruktämne samt pensellika märke. — e. frukten eller det hårdnade blomfodret som innesluter fröet. — f. detsam- ma tvert afskuret. — g. fröets skapnad. Alla de små hgg. mer och mindre förstorade. NE 4h ANT ” AT 30 IUPIA. et sevdp 306. ASPLENIUM RBuTtA MURARIA. Mur-Rurta. Murlånke. Mjeltört. Stambladen äro greniga, med vigglika, run- dade och naggade småblad. Linn. F). Su. p. 3735. Cl. 24. CrRYPTOGAM. Filices, Lilj. Sv. Fl, $. 389. Swartz Synops. Filic, p. 85. — v. Gleichen Neueste aus d. R. d. PÅ. t. 24. f. — 3. Flor. Batava. 10. Heft. -— Murr. App. Med. 5. p. 482: Pharm. PRhute Murarie Herba. RE etsad Ra re baniljörk vexter hafva något eget i deras ut- seende, lätt kändt från alla andra, samt icke mindre åt- skilde i sammansättningen af deras delar än i sättet af sjelfva fröredningen. I andra delen af detta Verk och n:o 13: är redan en art af detta slägte föreställd jemie de hufvudmärken som skilja det från dess samslägtingar. Mur-Rutan är en mera sällsam Ormbunke ibland dem som upptagas i Svenska Flora. Hon träffas likväl i klyftorna af bergen som omgifva hufvudstaden, men ymnigare på Gottland vid Torsborgen, äfven som på de gamla mu- rarne af Borkholms Slott på Öland. Också finnes den i Skåne och i skärgården af Bohuslän. Hela vexten blir blott några tum hög, och uppskjuter från en gemensam rottorfva många stamblad, som dela sig ofvantill liksom i flera grenar försedda med enkla eller 3-delta småblad till formen vigglika, upptill rundade, ibland inskurna, men alltid fint naggade. Deras färg är gemenligen mörkgrön. Midtpå sommaren visa sig frös redningslinierne strödde paralelt på den blekare baksidan af bladen, merendels så långa som de, och täckas med en ljus hinna som öppnar sig på inre sidan mot med- lersta nerven. | Fordom räknades Mur-Rutan ibland de så kallade Ca- pillares, och ansågs liksom de förmånlig i bröstkrämpor. Chomel påstår sig genom té på örten med tillägg af soc- ker hafva botat sår i lungan uppkomna efter förut timadt håll och sting. Men föga är -att vänta från ett nästan obetydligt medel, om ej krafter, ålder och milda vätskor göra det mesta till kuren. Tab. — vexten tecknad efter naturen. — a. ett af småbladen, förstoradt sedt på dess bakre sida med sina frörednings-linier. — b. en kapsel, under synglaset be- traktad. fade H SER KE GA ITP vel 5 , EVA 307. RHAMNUS CcCATHARCTICUS. GetsreeL. Kigeltorn. Verrentorn. Valbjörk. Valborg. Getbark. På Norrska: Trädet vid hvilket fan flådde oeten. På Finska: Marjan Puu. Mustarastaan. — ÅA Marja-Puu. Trädstammen är rak och dess qvistar slutas med tagg i ändan. Bladen äro eggrunda, i brädden sågade. Blommorna fyrklulna (två- : byggare och månggifte). Linn. Fl. Su. p. 71. Cl. 5. PENTANDRIA. I gym — Lilj. Sv. Fl s. 98. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. I:qvinn. — Retz. Fl. mecon. 2. S. 591: — Einn. Öländska o. Gottl. resa 59. 175. 209. — Ekonom. dict. 4. s$. 10. — Gleditsch Forst-Wissensch, 2 B. s. 218. — Murr. App. Med. 4. p. 1. = Pharm. Rhamni Cathart. s. Spinae Cervinge, Baccxx, Cortex. Diana Örtslägterne af den nat. ordningen Buskvexter (Dumose) utmärker sig detta hvartill Getappeln räknas, enom sitt bägare-lika blomfoder och 5 små kronblad lik- som fjäll fästade midtemot ståndarne, och en ofvanför blom- fodret sittande bärfrukt med tre rum. Redan tillförene (n:o 109) är en annan väl känd art af samma slägte upp- tagen. Den närvarande, temligen allniän på högländta busk- bevexta backar i Upland, Vestergötland, Bohuslän och Skåne samt på Gottland och Öland, utgör en manshög rak buske med skiltevis sittande styfva grenar, som oftast sluta sig med en mer och mindre lång tagglik spets i än- darne. Stundom utskjuta de undre grenarne mot hvaran- nan korsvis, som i Tyskland gifvit anledning att kalla busken Creuzdorn. Bladen sitta i knippen förenade, af o- val form , nästan som vildappelns, mycket ådriga och sä- gade i kanterne. De yngre äro ofta finludna. Från hvar knopp utkomma blommorna i juni, flera, tillsammans med bladen, och försedda med korta stjelkar. De äro gulgrö- na till färgen och blott 4delta, med 4 stån lare och mär- ket klufvit i 4 delar. Vanligast finnas särski'te buskar lik- som endast med hanblommor och andra med fullkomligare honor; likväl förekomma de, fastän mera sällan, äfven tvåkönade. De mognade bären bli stora som små ärter med en liten upphöjd punkt i ändan, svartna omsider och hysa gemenligen 4 trekantiga frön. På Olieberg i Vester- götland träffas en afart af Getappeln, knappt qvarters hög och som derjemte är mycket krypande: En märkvärdig olikhet, men som troligen beror af stället der den vexer. Det är en ibland de nyttigaste buskar som i värt kli- mat finnas. Särskilta ämnen deraf hafva länge ägt en väl. "känd nytta både i medicinen och Hera delar at hushåll. ningen. På apteken äro bären och barken införde. Af de förre, fyllde med ett mörkgrönt inmäte af mindre ange- näm luk och besk vämjaktig smak, beredes en sirap med socker, som är lindrigt afförande. Denna egenskap hos / 307. RHAMNUS CATHARCTICUS:. båren påstås äfven visa sig efter förtärandet af köttet på sådana fåglar som nyligen slukat dem. Flere läkare, och ibland dem sjelfva Boerhtave, hafva föreslagit bruket af den ur bären pressade saften till ett uns för samma ändamål; andre dekokt på dem, äfvensom pulvret af de rostade bären. Numera har man endast bibehållit bruket af sirapen, som säges mycket verksam såsom afföringsmedel hos vat tensiktige tagen till en eller par matskedar (Boerhave): ehuru icke gagnelig i svårare händelser, hvilket också Sys denham erkänner. Som den lätt gör ref, bör den icke, som någon gång händt, ges åt barn till beckets drifvande. Den medlersta barken i afkok använd, verkar på samma sätt som den af fläder, på stolgången, men gör tillika lätt kräkning. Utvertes brukad till badning, berömmes den för utslag, men invertes medel böra likväl tillika icke uraktlåtas. I Technologien är bruket af begge desse, newl. bär- saften och barken icke mindre utmärkt. Af den förra be- redes det för målare och tecknare bekanta gröna färgäm- net Saftgrön (Verd de Vessie). Härtill tagas de mest mopg- nade bären, hvilkas saft utpressad och blandad med något upplöst alun, fylles i en blåsa som hänges på varmt ställe, då saften tjocknar och intorkas; men bör derefter å nyo upplösas i vatten, silas och afdunstas. Andra tillrednings- sätt omtalar Hr. Prof. Retzius. Af bären på en annan och utländsk art (Rh. infectorius L.), kallade i Frankrike Graines d Avignon, tillverkas också gul färg (Stile de Graine), hvartill man i Holland funnit bären af Getappeln lika så tjenliga. Man har anmärkt att saftens färg är olika: Saffransgul i de gröna bären, men blir nästan mörkröd i de fullmognade, och kan brukas till färgande af skinn, kort m. m. På landet, såsom på Oland och Gottland, är barken väl bekant som färgmedel både till gult och rödt, och det så väl torr som färsk. Likväl bör den yttre bar- ken, hvilken är trådig som getragg, borttagas. Den inre kokas först något i svag lut och frånskiljes, hvarefter litet grön vitriol upplöses i spadet och tyget lägges i heta sop- pan under följande natten. Om solen skiner morgonen derpå, upptages det då och utbredes jemt; hvarom icke bör det qvarligga i soppan så länge, ty i solen får det först sin färg som blir brun och äkta. Trä-ämnet eller ve- den är användbar för Snickare och Svarfvare. Hårdt, gul- aktigt med mörkare kärna är det dugligt till inläggningar m. m. och tar en skön glans. Ändtligen är ingen buske bättre passande till häck och stängsel, ty den är oöm, planteras utan svårighet, kan agas och gör nytta. Sedan man sön- derkramat bären, sås de med fröna i rader på säng, der de uppvuxne qvarblifva 2-3 år och sedan utplanteras. Tab. — En blommande gren efter naturen. — a. en hanblomma. — b. densamma, ännu större gjord, sönderdelad för att visa blombladets och ståndarens vidfästning samt ämnet ull pistillen i botten. — c. en honblomma- — d. densamma öppnad, med sitt fyrdelta stift och ofruktbara ståndare. = e. ett omoget bär ituskuret. — f. detsamma moget, —g. et irö. VINTRAS PRATA 308. SPERGULA ARVENSIS. ÅKER-SPERGEL. Fryle. Skorf. Nägde. Spurrys På FE. Tåähti-Ruoho. i Bladen , som sitta i krans omkring stjelken, är- ro jembreda, nästan trinda; de fruktbärande blomskaften tillbaka -böjda, och fröna mnjur- lika samt med kant omgifna. Linn. Fl. Su. p. 159. Cl. 10. DEcAnpDRiaA. 5 gyn. — Lilj. Sv. LISA 186. kl. 7. TIEMÄNNINGAR 5:qvinn. — Reltz. fl. ec. 2. 5. 697. — Rafn Danm. og Holst. Fl. 2. s. 799. — Ehrh. cc. pf. hist. 6.s. 273. — Thaer i Bergens: Anleit. zur Viehzucht s. 177. pv de såkallade Neglike lika vexter (Caryophyllese) hör, jemte många flera, såsom Neglikor, Sandörten, Narfven, Serasten m. fl., äfven detta slägte, hvilket från Samsläg- tingarne urskiljes medelst sitt 5bladiga blomfoder, 5 hela kronblad, merendels 5 stift och 5skaligt fröhus med ett rum. Denna Spergelart kan kallas ett ibland de egentliga Ogräsen som i synnerhet öfverflödar på sandiga åkerfält, särdeles der råg och bohvete och någon gång lin odlas. Den är annuel med tapplik och trådig rot, hvarifrån flera örtstjelkar uppstiga, som vexa upprätte från 1-2 qvarter höga och grena sig. De äro trinda, ledfulla, mot ändan finhåriga , klibbiga och flerdelta. Bladen sitta kransvis kring stjelken helt smala, nästan trinda och trubbiga. 1 toppen af stjelken danas en spridd blomvippa med tvådelta gre- nar, hvaraf de yttersta slutas med en blomma, och :efter blomningen böja sig liksom brutna tillbaka. Blomfodrets: blad äro. finhåriga, Kronbladen ovala och hvita: Ståndarne' 10, någon gång blott 5 och stiftens antal äfven 5. Fröhu- set vexer omsider ut öfver blomfodrer och lunmoget delar sig i 5 skal, inom hvilka fröna ligga kring ett gemensamt fäste fjällvis på hvarandra, till skapnaden njurlika, upp- böjda och skrofliga, "men omgifne med en jemn hinnaktig kant. Vexten blommar i Juli och Aug. och fröar sig ganska hastigt och mycket i anseende till mängden af fröna. | Det har varit redan länge som man kändt Åker-Sper- geln som fodervext, ända från början af 1600:talet. Den odlades då i Westpbalen, Brabant, Flandern och Holland; blef sedan bekant i Böhmen, Schlesien, Sachsen och andra Tyska orter, då man midt i det sist förtlutna århundradet började utbasuna nyttan af densamma, men som icke sva- rade mot deras förmodan hvilka anställde försöken, och man åsidasatte omsider alldeles edlingen af en vext som icke befanns fördelaktig. Emedlertid hafva likväl någre af de sednaste författare af Akerbruks-Skrifter lemnat den så mycket värde, att icke alldeles böra uraktlåtas. 308. SPERGULA ARVENSIS. På trakter der grunden är sandig, men icke på bör- digare åkerjord, må ÅAker-Spergeln väl användas. På det sistnämda stället bör han visst icke uttränga säden, ty han betalar icke platsen: den som gjort sig derpå räkning, sä- ger Thaer, finner sig alltid mycket bedragen; men på sandfältet äfven på lerjord, der mera säkert gifvande vex- ter icke kunna odlas, bör Åker-Spergeln Utsas>, LO" alb» a synnerhet grön, lemna ett godt och begärligt foder för kor och får, som ökar och ger god mjölk, bidrar till bätt- re smör, och kan äfven , oaktadt gräsets saftfullhet , temligen lätt torkas och som hö af boskapen förtäras. Något gödning fordras likväl om gräset skall vinna vext, som eljest håller sig mycket lågt. Utrikes förekommer en afart, som Thaer säger kallas Kollinka, denna skall vexa mer än alnshög. I Sverige har den icke lyckats, tro- ligen tarfvar den ett blidare .klimat och längre somrar. I England och Flandern sås den om hösten till vårfoder, hvilket den kallare vintern och långsamma vintern hos oss förbjuder. Bättre jordmån utsuges också mycket af Åker- Spergeln , och inkommen på åkerfälten gör den ett verk- ligt ogagn. Om mar deremot äger en tjenlig passande plats för att så den, uppköres stället, ehuru ej särdeles djupt, emedan rötterne icke tränga långt ned. Omkring I Lispund frö säges tillräckligt för ett tunnland. Det ned- myllas endast grundt. På trädesäker eller i stubben kan det äfven utsås, då vexten icke tager bort bvarken tid eller rum för annan säd, i händelse man vill använda den till bete, som bör ske innan den får mogna frö, emedan des- sa återlemnas af kreaturen med gödseln, utan att ha för- lorat groningskraften och sjelfsår sig som ledsamt ogräs ibland det följande årets säd. Som det ger ymnigt frö, kan man lätt samla det, och uppvexer temligen hastigt, så att gräset äfven efter 6 veckor kan begagnas eller af- slås, hvilket på sydligare orter kan ske två gånger, Fröna ätas af höns och andra fåglar, och man påstår, att de också kunna malas till mjöl såsom oskadligt brödämne, eller blandas till andra mjölsorter, för att öka mängden af dem. Tab. — Vexten i nat. storlek efter vildt exemplar. — a. en blomma öppnad för att visa dess delar. — b. pistil- len med en vidsittande ståndare. — c. ett fröhus, öppnadt; (förstorade fgg.) — d. fröna i naturlig storlek, — e. ew sådant, större gjordt. Rn r c 300. POLEMONIUM cAtrnULEUM. TrRÄGÅRDS-PoLEMÖN. Kosjuss. Grekisk Valeria. Jacobs Stege. (eft. Eng.) Örtstjelken är rak. Bladen parbladiga. Blom- pipen kortare än Blomfodret. Linn. Fl. Su. p. 65. Cl. 5. PEnTANDR 1:gyn, — FL. Lapp. p. 86. — Lilj. Sv. Fl. s. g2, Kl. 5 FEMMÄNNINGAR. 1:qvinn, Pa är en af de vexter, som naturen synes hafva gif- vit förmåga att trifvas lika väl under de !rån hvarandra, mest aflägsna polhöjder — allt ifrån Kengis, på gränsen af den eviga snön, till Greklands mildaré trakter. Alven hos oss är hon icke blott Lappländare, man har också funnit henne i Medelpad, Jemtland, Österbotten och Ka- relen, och ännu mer — hon har blifvit upphöjd till ran- gen af en bland de perenna vexterna på blomster rabat- terna i våra trägårdar. Samma naturliga örtflock som in- nefattar Klock-örtslägtet har likaså anspråk på denna, hvars hufvudmärke består i en 5-delt blomkrona tillsluten i botten af 5 fjäll, vid hvilka ståndarne äro fästade. Mär- ket är tredelt och fröhuset äfven så, hvilket dessutom sitter inom blomman , och ej under dem som hovs Klockorna. Hela vexten år glatt och slät. En icke sällan alnshög örtstjelk uppvexer från den mångåriga och trådiga roten, ibland enkel, ibland vipplikt delad, besatt med penne- delta blad, hvilkas småblad sitta i stort antal parvis med ett udda, alla ovalt lansetilika och helbräddade. I toppen förenas blommorna i en sammansatt qvast. De äro midt emellan klocklika och hjullika, emedan pipen är ganska kort, och mynningen mycket bopdragen, men brämets fikar djupt inskurne. Ståndarne och pistillen böja sig nedåt och den sistnämde är derjemte längre. De visa sig redan i Juni, merendels högblå till färgen, men träffas stundom hvita. Bittida på hösten mogna de ymniga fröna, då fröhuset öppnar sig i toppen och vexten lätt sjelfsår sig. Mängden af blommorna, deras storlek och färg "har, utom bladens mindre vanliga utseende, lemnat den rum bland Trägårdsblomsterna, likväl endast för ögat, ty den äger nästan allsingen lukt. Men så mycket smakligare lär vexten finnas för kreaturen, ty man har anmärkt, att kor och får kunna knappt förtära något med mera begär- lighet. Deremot skola hästar lemna den orörd. (Rafn). Tab. — öfre delen af vexten efter naturen. — a. blomkronan skild från — b. blomfodret, hvari pistillen Gvarsitter, — c. ett moget fröhus. — d. ett sådant tvert aiskurit för att visa de inre 3 rummen. — e, ett frö. — f, ett dylikt större gjordt. Ce na - Hö ER EA I ig pe LJ ILO: COMARUM PALUSTRE. Komar. Kråk-klöfver. Kråkfötter. Mjölkpungar. Hummeltuppor. Kallgräs. Örtstammen är mot roten nedliggande; i toppen mångblommig. Bladen parbladiga och i bräd- den sågade. Frukten smultronlik, qvarsittande. Linn. F1. Su. p. 180. Cl. 12. IcoSANDRIA. Polygynia. — Lilj. Sv. Fl. s. 207. Kl. 8. TJUGEMÄNNINGAR. Mångqvinn. — Retz. FI. cecon. f. s. 180. — Ekonom. Dict. 4. S. 430. År samma vextfamilj som Potentiller och Smultron, för- enar denna dessa slägters hufvud- kännemärken genom sitt 10:delta Blomfoder sittande under blomman, sina 5, fastän särdeles små , kronblad, och genom fröfästet, i hvars för- hållande egentliga åtskillnaden består, ty det är svamp- aktigt, luddigt och blir qvarsittande utan att affalla , som merendels händer hos de förra. På ängar, som någon tid om året äro öfversvämmade, kring kärr, äfven på tulvorna i dem, väljer Komarn sitt förnämsta tillhåll. Med sin mångåriga rot kryper den ofta vidt omkring i dyn, der- ifrån stjelkarne, först liggande, höja sig qvarterslånga, trinda och besatte med långskaftade blad, af hvilka de nedersta äro störst och parbladige, bestående af två par och ett udda, liksom femdelta. Småbladen äro aflånga, i kanten sågade och inunder grågröna; likväl finnas de äfven någon gång på begge sidor finludna. Många blom- mor sitta i toppen tillsammans på egna stjelkar, mörkt purpurröda af så väl de olika stora Blomfodersflikarne som Kronbladen, hvilka äro knappt hälften så långa som de. I Juni slå blommorna ut, då ståndarne lysa nästan svarta. Frukten är sjelfva fröfästet som utvexer, blir stort och af ett smultrons skapnad, mjukt, merendels finhårigt och bär fröna strödda i dess mjuka massa som hos smul- tronen, ehuru icke lika saftig. Den blir dessutom alltid qvarsittande vid blomfodret och torkar. Örten är icke särdeles begärlig för kreaturen. Boskapen plär emedlertid stundom afbeta den, men hästar icke. Den äger garf- ämne, och skulle i detta afseende kunna begagnas enligt Gleditse/t's uppgift. Samme Författare berättar äfven, att Landsfolket i MarkBrandenburg använder dekokten på ro- ten som ett medel för gulsot. Samma del af vexten skall äfven i Finland brukas till färgning af rödt på ylle. Tab. -— vexten i nat. storlek efter lefvande exempl: .— a. ett blomkronblad. — b. en af pistillerne. — c. en ståndare sedd på baksidan. — d. frukten i nat. storlek. — e€. densamma ituskuren. — f. ett frö. — g detsamma större gjordt. NÄ AK IL N då sSvaf (SN 7 SM SPIK INS VAG HUPIEISD ER ; v + 24 A 4 j ' G M '; JM FN , Å 2 ; ; I YR | f / A " på! [Th 2 NAN Nr 4 SR SEEN FIS RES ög Å i j UIAS j VN ; härd Tj lr , , 7 i, SAS 4 L JA p FS N i v MN I ec hö c N 9 FITA 15 4 Å M | ; : - ” RE RHT " Å i AV j : SEVEN ” REA . oh rå | nå EA Uf ERE TT. PYROLA MEDIA. KLOCKBLOMMIG PYROL-. Örtstammen är kort. Bladen runda med mycket kort spets. Blomstjelken vriden , bärande en flerblommig klase i toppen. Blomkronan till hälften sluten. Hansträngarne äro räta och stiltet föga nedböjdt. Swartz i Vett. Ak. Handl. 1804. s. 257. t. 7. — Flor. dan. tab. 110. — Cl. 10. DECANDRIA, Monogyn. fn Ner hvilkas egenskaper äro mindre betydande eller alldeles obekante, äro väl ej märkvärdige för dem som blott söka nyttan, men de hafva ofta ett slags anspråk att närmare kännas till sina yttre delar, i synnerhet då dessa föremål kunna anses nya för dem som odla kännedomen af örterna. Af sådan natur är denne Pyrol-art, hvilken, snarlik en nyss föregående (n:o 304), utan tvifvel mer än en gång blifvit derföre misstagen. Den förekommer emedlertid sällsammare, fastän vi funnit den icke så spar- samt vexande i parken nära Carlbergs Slott vid Stockholm, lika bördig på flera hörande till detta täcka örtslägte. Bladen äro ungefär af samma runda form som på den rundbladiga, men äga derjemte en mycket kort och trubbig Spets, samt tydligare hvassa fastän fina tänder i kanten, Blomstängeln är nästan något tjockare och alltid vriden. Blommorna 6—12 formera en lång, rak klase i toppen. De kupiga kronbladen sluta blomman mer än till hälften, och äga utanpå en märkbar rodnad eller liffärg. Men hvad som ännu vidare skiljer den från den förra, äro de icke uppåt böjde, utan kring fruktämnet rätt stående han- trådarne, hvilkas knappars öppning vid basen är vidöppen och ej pipig. Stiftet är ock märkligt tjockare och ej så mycket nedböjdt. Märkets knölar äro äfven mer utståen- de; med ett ord hela vexten är liksom midt emellan den rundbladiga och den mindre Pyroln (Pyrola minor), men onekligen skild ifrån båda. Blommorna lukta angenämt, som ger dem således ett slags värde, hvilket de, på samma sätt som sjelfva. örten 1 anseende till dess likhet, förmodligen äga gemensamt med den rundbladiga Pyrolan, om man icke fråndömmer den all verkan såsom medicinal vext. Tab. — ett stånd i nat. storlek efter lefvande exempl. SA: fröredningsdelarne ell. ståndarnes läge omkring — b. klen tee en ståndare. — d. fröhuset, större än 1 naturen, på tveren skuret, som föreställer dess 5 rum med fröfästet i hvardera. — e. ett frö förstoradt. mr nn - ; AVE EE STRAM 3 ATORYT | seg a 3 FFK AR AGNE 3odovin fon sb tä SSK HodkAR ehns Re. «nb SNS vn Eg I Få sSTNysONÅs sto ig srt rädbsid 2351 om SKPLAGN Spa såå srarala kd tar NN ABER AV Sä b; '” É 5? VOL d IAN Fda AN Eg ES ÖN SNR öa IX AR AL ' SE FS AN Pi ne | Far ; (43 2 Sr 5 -r å KE 10.35 7 ; 34 Mad FIRE ip £ SAL L VORE BR AS ET 1 ba ch é = fy ik 20 Aa Dr da AA ki A AVLED NO å + Vv Mm - ch ro ER 1000 RY SEAT GA Abdi ” Tåg FR I || ; er SUPA RA ' tv ( + i , RE i fö k GRE DV Sr TER Nur COR NE IK Ma PA KE nm 2” MÅ ÖJA RE ANDE a BYS LOIRY EE ” AR 0 1 NED AR d far 4 ' d i Å bf H ' V vi | re | Rn MM N | vå z ; NL Ä id V v + JIINVP del.et sov 312. + ARUNDO CALAMAGROSTIS. GRENRÖR, Blomvippan är slak och utspridd. Blomfoder- skalen hvassa. Ett mycket kort Agnborst sitter i toppen af yttre Blomskalet. Luddet är längre än Blomskalen. Linn. Fl. Su. p. 37: 2 Cl. 3. TRIANDRIA I:gyn. — Lilj. Sv. Fl). s. 38, Kl. 5. TREMÄNNINGARP, I:qvinn. — Retz. Fl. cecon. 1. s. 74. — Schrad. Fl. Germ. 1. p. 214. t. 4. £. 4. — IZilld. Spec. pl. 1. p. 456. — Roth. Fl. Germ, 2. 1. p. 90. (Calamagrostis lanceolata.) Via det kort tillförene (n:o 301) förestäldta Kärr-Röret, anmärktes dess nära öfverensstämmelse med denna art, som förekommer ännu ymnigare på lågländta ängar, äfven- som nära åbrädden af floder, i synnerhet der de äro min- dre utsatte för stormiga vindar. I anseende till rot, strå och blad äro de föga skiljaktige, men biomvippan ofta qvarterslång; först rak och något sluten, dock mindre an på Kärr-Röret under blomningen, men blir efter densam- ma utspridd och slak samt i toppen något lutande. Dess grenar äro långa, veka, hit och dit böjda samt sträfva för fingerna och det beväpnade ögat. Blomfoderskalen äro än mörka, än purpurfärgade, som gör hela vippan glänsande. Ibland äro de likväl nästan gröna. De synas hvassare och större än på Kärr Röret, sträfva på kölen och nerverne, hvaraf det inre skalet har trenne. Blom- skalen äro mindre, och det ytterst sittande har 4 nerver; tvåklufvet i toppen, med ett agnborst, sittande, ej på ryggen, utan emellan klyfningen af skalet, slätt nedtill, men sträft mot ändan, samt knappt längre än en sjettedel af hela skalet. Håren nedomkring basen äro der förena- de, talrika, och längre än blomskalen, likväl kortare än blomfodrets, och blifva efter blomningen mycket ut- spärrande. Vi anföra äfven denna Rör-art, mindre för dess för- tjenst såsom foderslag, än för att fullkomna historien om Svenska gräsen, som redan till större delen blifvit i de föregående häften inrymda. Elmuru det är icke saftigt, är det likväl icke mycket hårdt, och må derföre, såsom stun- dom ymnigt, bidraga till ökandet af höslåttern på sid- ländtare ängar. Tab. — delar af gräset i nat. storlek. — a. en hel blomma med yttre och inre skalen. — b. blomskalen med agnborstet vid ändan af det yttre. Begge förstorade. ÅEe=mm OM etn vi Y ASA AS JNA a TRA IA bv vf NER | ja or ; TA ske ER FR PA JP del. et usc. 313. ROSA VILLOSA. ÄPPLE- NYPON- BUSKE. Trädstammen och Bladstjelkarne äro rättaggi- ge. Bladen aflånga, mjukt ludna å ömse si- dor, sågtandade med små körtlar i brädden. Blomstjelkarne och den klotrunda frukten sträfhårige. Linn. Fl. Su. p. 465. Cl. 12. IcosANDR. Polyg. — Lilj. Sv. FI. 8.200 Kl. 8. TJoGcMÄNNINGAR. Mångqvinn. Krunitz Encykl. a1 Th. s. 129. Engl. Bot. s. 583. Retz. Fl. cecon. s. 617. 4 Ju större ett vextslägte är, desto svårare kunna ofta dess arter behörigen åtskiljas af Botanisten. Detta besannas vid betraktandet af Törnbuskarnes mångfaldiga förändringar. Intet slägtes hufvudkännemärke är dock tydligare, såsom bestående i et köttigt flasklikt blomfoder, hvars hopdragna mynning utgår i bladlika flikar. Kronbladen äro fem och frukten tillskapas af det bärlika blomfodret, inom hvars köttfulla inre sidor flera sträfhåriga frön äro fästade. Men arterne bestämmas icke sällan utan svårighet, fastän man vid första påseendet tyckes öfvertygas om deras åtskillnad. Vår Svenska Flora har säkert ett större antal af Törnslag än man förmodar, men hvilka ännu icke äro fullkomligt utredde. Sannolikt blir skiljaktigheten i fruktens skapnad det bästa medlet att bestämma arterne. Den är än aflång, än rund. Af det förra förhållandet är den som tillförene (N:o 29) under namn af Nyponrbuske blifvit anförd och beskrifven. Den närvarande åter har en rund frukt och visar, icke mindre med den ludna ytan af bladen än sina fintaggiga Nypon, genast sin olikhet med den allmänna ar- ten. Men andre gifvas som i form och betäckning af de- larne närma sig till denna, och sådan är den vanliga lud- na sort som förekommer på Upplands backar, snarlik de Engelskes BR. tomentosa, och bör, förmodligen med skäl, framdeles derifrån skiljas. Apple- Nyponbusken, så kallad af fruktens ofta ansenliga storlek, och som i Tyskland bär namn af Garten- Hagebutten , Grosse Apfeltragende IHeck- rose eller Rosen- Apfel, hvaraf troligen Ban/in lånt nam- net Rosa pomifera, är i Sverige en sållsammare buskart, först funnen vild vid Åkerö i Södermanland och på några andra ställen. I våra trägårdar träffas den under namn af Holländska Nypon, men mera sällan än i Tyskland, der den för frukten vanligen odlas. Busken vexer rak, par al- nar hög och deröfver, betäckt med en brunröd bark, och har räta och korta grenar. Taggarne äro så väl på stem- men som grenarne spridde, de understa vid basén tjocka men mest räta; de öfre äro smala like sylar och icke krökte som på allmänna Nyponbusken. Småbladen som [> rd III:s ROSA VILLOSA. utgöra hvarje belt, äro merendels 7, aflånga, det nedersta paret till storleken mindre, än trubbiga, än hvassa, på beg- e sidor beklädda med ett sammetslikt ludd som på den undra är klibbigt af de på nerverna spridda, fast knappt synliga, körtlar. I brädden äro de dubbelt sågtandade och hvarje tand ännu finare sågad, hvilka serraturer bär alla en liten klibbig rödbrun körtel. Dessa silkärl sprida en icke oangenäm lukt, märkbar då bladen handteras. De gemensamme bladstjelkarne med deras breda stipler vid basen äro äfven ludne, med körtlar. Blomstjelkarne, som utskjuta en eller par i toppen af grenarne från bladvec- ken, äro enblommige, korta och sträfhårige på ytan, och lika så beskaftadt är det från början klotrunda fruktäm- net och de ofta pennedelte Blomfodersflikarne. Kronbla- den ha vanligt rosenfärg utan särdeles lukt. I slutet af Juni står busken i full blomma, och Nyponen mogna i bör- jan af September, alldeles runda, glänsande ; besatta med fina, syllika fastän böjliga taggar, med en körtelknapp på ändan. Frukten är först högröd, blir omsider mörkare, likväl stundem på den ena sidan gulaktig, utmärkt saftig och öfverträffar alla andra Ros-arters i storlek, nära Ka- stanie nötters, särdeles om Busken med sorgfällighet odlas. För egenskap och nytta af denna frukt hänvisa vi till föregående N:o 29. Men denna är så mycket bättre för sin saftighet och storlek , hvari- genom den. vunnit företräde i Tyska köken. Den inlägges och kokas med socker eller håning, och användes till soppor, mos, tårtor, m. m. Och för aut ölfvervinna det Yedsamma som fruktens sträfva eller taggiga hud medför, brukar man att, till tidens: vinnande, samla Nynonen väl mogna, men innan de mjuknat, och skaka dem i en grof säck hvarigenony taggarne afnötas och frukten bir slät. Den klyfves sedan med knif och äå ömse ändar något afskäres, hvarefter kärnorna uttagas. Så put- sad, torkas den slutligen i solen eller i en afsvalnad vgn, och förvaras: till bruk. Kärnorne eller fröna af denna e!ler vanliga Nypon, hvilka från- skiljas och bortkastas, äro icke heller utan hushållsnytta. Sehirach om- talar ett försök dermed att, sedan de blifvit torkade och dunet frånsik- tadt, mala dem till mjöl som fick lika utseende som det af hvete, oclt tjente både till välling och gröt så väl med sonr utan mjölk. Man har dessutonr funmnit det dugligt till bröd, kakor, skorpor, m. m. Någon bismak äger dock detta mjöl, men detär icke oangenämt och sväller dessutom mycket. Busken odlas lätt i allt slags jordmån, utom der mycken fuktighet fin- nes. Den ger också frodiga rotskott, hvarmedelst fortplantningen lättas, då dessa sem om hösten uppgräfvas och ordentligen omplanteras. Emed- lertid gro älven fröna utan svårighet, fastän de ligga ibland ett eller an- nat år. Detta förökande är också nödigt, emedan busken försämras efter I0o—12 år. Man kan derjemte genom okulering på vanligt Törne för- mera detta slag, äfven som flere andra arter, i synnerhet de skönare och för sina blommor så mycket värderade Törn- och Provinsrosor. r Redan de gamla voro intagne för Törnrosen. — Oskuldens, glädjens och kärlekens sinnebild, och anblicken deraf skapade i Poetens själ de skönaste tankar. Anakreon, Catullus i forntiden, och de bästa diktare kos alla nationer, en ÄAriost, d' Ereilla, Camoéns, Addison, Voltaire och Klopstock — hafva i sköna toner besungit den. Tab, — Ea blommande qvist efter lefvande ex.” en del af kanten på ett blad större gjord. — a. Blomfodret med fruktämnet vid sin stjelk, — b. Fruktea mogen, — c, Ett frö något förstoradt. HI. IWPJel. etua Ar. ORCHIS BIFOLIA. TvåBLADsS- OrkKis. Ståndpers. Yxnegräs. Nattvioler. Rotknölarne äro odelta. Bladen ovala, sittande på stjelken litet ifrån roten; Blomkronans fli- kar äro utstående. Läppen lansettlik och hel- bräddad, och Sporren syllik, längre än frukt- ämnet. Linn. Fl). Su. p. 509. Cl. 20. GYNANDR: Diandr. (monandr. Svartg i K. V. A. Handl. 1800. s. 206). Ejusd. Mat. Med. p. 195. Liljebl. Sv. Fl. s. 234. Kl. 10. TveEtTYDIGE. Engvinn. — Retz FI. occon: 8.474: Pharm. Satyrii Radix. S: allmän som denna förekommer i sidländtare Lundar, är den derföre icke mindre angenäm för sinnena; ty utvecklingen af hennes hvita spira är ett vittne att Flora är nu klädd i sin yppersta :sommardrägt, och blommorna, änskönt alls- inte lysande som de förr (N:o 220—233) anförda, fylla he- la nejden med en egen behaglig lukt. Orkis- slägtet enskilt betraktadt från de öfriga i den stora naturliga familjen, igenkännes af sin gapande blomma och med sporre för- sedda läpp, samt vidvuxna, upprätta ståndar-knapp. HRöt- terne som kunna anses som ett slags knölar (tubera) er- bjuda genom deras olikhet att hos en del vara odelte, hos andra handlike eller knippvis förenade, de första skilje- märken emellan det stora antal af arter som utgöra detta slägte. Denna Zvåbladiga äger tvenne eggformiga, hvar- dera tuårig, och af bvilka den ena först bortdör. Sjelfva örten har en liflig grönska, en slät och ofläckad yta; stam- men är kantig, och ned emot rotiästet sällan mer än två- bladig. Dessa blad, fästade med balgiika skaft, ha en elliptisk form, med Hera parallelt längs efter löpande nerver. Öfre delen af stjelken beklädes glest med smärre blad utan stjelkar och bär en axlik samling af hvita blom- mor, 12 eller flera ,-väl åtskilda genom lansettlika fjäll af fruktämnets längd. Tre kronblad (det bakre öfversta och 2 af de inre på sidorna) råka hvarannan och tillskapa ett hvalf eller hjelm, under det de tvenne öfriga (de yttre på sidorna) äro horisontelt utstående. Den emellan dessa ut- skjutande läppen är nästan jemnbred och odelt, något nedåt böjd och grönaktig till färgen. På undra sidan vid basen synes en syllik och hopkramad sporre, något ut- svälld midtpå och merendels dubbelt längre än det under blomman sittande, vridna och trekantiga fruktämnet. Stån- dar-knappen, fastvuxen vid ändan af stiftet, eller rättare. af den för fortplantningsdelarne gemensamma kreppen (columna) är upprätt, hjertformig, baktill convex och Ii4. ORCHIS BIFOLIA, framtill öppen och tvårummig för frömjölsmassorna, söm fästade vid hvar sin egen fot nedanför de nämda rummen, utur dem framtränga, för att släppa något af sina blåslika beståndsdelar på det framåt läppen eller öppningen för sporren vettande, convexa och glänsande märket. Vid yt- tre sidorna af knappens rum synes en liten rund kropp sammansatt af liksom oräkneliga smärre genomskinliga korn, förmodligen körtelmassor, hvilka upplösas och vätska sig. Efter blomningen förstoras småningom fruktämnet , som blir en aflång enrummig kapsel med 3 upphöjda rän- der, och öppnar sig mogen långsefter, men hänger i bå- da ändarne tillhopa. Fröna som äro otaliga, och stoftet lika i finhet samt runda , omgifvas dessutom hvardera med en fröhinna, spetsad åt ändarne. I anseende till fröhuset är föga någon skillnad i hela familjen, om icke i storleken. Den färska roten luktar ganska fränt, och något dy- likt göra också stjelk och blad om de brytas. Blommorna deremot röja vida angenåmare ångor, något lika dem af vanillen. Efter v. LInné anse vi denna för den egentliga Sa- tyrit-roter fordom bekant på apteken, ehuru flere arter, som framgent komma att föreställas, stundom blifvit i dess ställe tagne och använde, och förmodligen utan att man derigenom förlorat något; Rötterne böra endast vara friska och saftiga; alla äga enahanda egenskaper, och troligen af lika brukbarhet för det ändamål som blifvit vidlyftigt uuder N:o 220 för- klaradt. Hvilken de gamlas varit, är knappt möjligt och äfven icke af mycken vigt att utfinna. Man tror nu icke mer på den kraften, som man 1 fordna dagar inbillade sig densamma äga. Emedlertid torde dock an sådan mening icke alldeles försvunnit på Landsbygden t. e. i Dalarne, der Boten-af Ståndpersen gilves åt modstulna tjurar (LINN.). Det torde äfven förtjena anmärkas, att fargaltar gräfva opp rötterna och förtära dem, men Son och grisarne röra dem icke ( Rafn). Man kunde också förmoda att blommornas vällukt skulle locka Bi, men Sprengel påstår att de icke hysa behagligt ämne för dem. TI anseende till sedvanan att i vatten förvara qvastar af blomstrande ax häraf i tillstängda rum, gäller samma varning som förut blifvit gilfven mot bruket af starkt luktande blommor i sofkammaren. De orsaka ieke endast hufvyudvärk , utan värre följder kunna möjligt vis deraf tima. Tab. — Hela örten blommande, efter naturen. — a. Fröredningsde- larne förstorade. Ar a AR JIIVP de etse 515. SCROPHULARIA NOoDOSA. KnöriG FLENÖRT. Thorsnässla. På F. Leika-ruoho. Syylern — juuris Örtstammen är 4kantig. Bladen hjertlika, hvas- sa och med 3 hufvudnerver från basen. Blom- vippan som sitter i toppen, består af mot hvarandra utstående 2delta Blomstjelkar. Linn. Fl. Su. p. 218. Cl. 14. DIDYNAMIA. Ångiosp. Lilj. Sv. Fl. & &6r. Kl. 11. TvåvärpdviGcE. Med täckta frön. Resz. Fl). cecon. s. 666, Slevogt. Diss. de Scrophularia. Jena 1720. Murr. App. Med. 2. p, 188: Pharm. Scrophularie Radix, Folia. CA INA af detta slägte som hör till den naturliga flocken med maskerade blommor, består i ewt 5-delt blom- foder, en nästan helrund och upp- och nedvänd blomkro- na och en tvårummig frökapsel. Af detta förhållande äro äfven blommorna hos den knöliga Flenörten som allmänt nog förekommer på bördigare och något fuktiga ställen jemte husen på landet och bredvid vägarne, också i grann- skapet af bäckar ibland buskarne. Roten är mångårig och hopsatt af flera sammanvexta och inuti hvita knölar åf o- lika storlek. Den föröker sig ofvan jorden vid sidorna, då de i början midt uti uppvexte örtstjelkar försvinna och an- dra uppskjuta rundt omkring, hvilka inom denna krets lemna skugga och fristad åt smärre djur, amfkfbier, äfven fåglar att der kläcka sin afföda. Örtstjelkarne, årligen uppvexande, bli ofta mer än alnos höge; de äro fyrkanti- ge med än hvassa än trubbiga hörn och merendels odelte, släta och besatte med stjelkade, hjertlika, hvassa och släta blad som sitta korsvis emot kyarandra. De äro ned vid basen ända till de å ömse sidor löpande nerver utskurne liksom på Kardborr-örten (N. 63) och den storbladiga Hästhofsörten (N. 224), och utmärkas af tre greniga huf- vudnerver, samt den ojemt sågade brädden. I Juli blom- mar vexten med en upprät vippa i toppen, hvars grenar stå hvar emot sin make, men korsvis, och dela sig flera gånger i tu. Blomkronan utanpå grönaktig och inuti mörkröd, är klotformig i bottnen och nästan vidare än vid mynningen, hvarest brämet är 5-delt eller bestående af tyå läppar, af hvilka den öfre hos detta slägte vetter neds- NO: SCROPHULARIA NODOSA. åt, är rundad, kort och tillbakaböjd; på sidorna äro tven- ne andra lika stora flikar. Den undre läppen föreställer den öfre, inuti mera färgad, rätt utstående, trubbigt 2- klufven, jemte en ganska liten anvuxen flik nedanföre vid mynningen af blomman. Hansträngarne äro nästan klubb- like i toppen och knapparne öppna sig vertikalt med enm- dast 2 valvler. ”Fröhusen, som mogna i Ang., behålla aäf- ven till slut en hvass spets såsom lemning af stiftet. De ha 2 rum och en dubbel mellanvägg som danas af valvlernas inböjda kanter, och förenar begge rummen genom en rund öppning som formeras då kapseln mognar. Örten har en mindre behaglig grön färg, ett mörkt utseende och en lukt nästan som den af Sommarhyllen (N. 271) eller af Pion-blommor, samt vedervärdig besk smak. Men det är märkvärdigt, att så väl denna som de fleste af slägtet mycket frätas af larver och yrfän t. e. af Villar (Curculiones), Svädare (Byrrhi) och Sågsteklar (Tenthredi- nes) m. H. Kreatur i allmänhet, utom getter, sky den. Bi infinna sig ofta på blommorna, men i synnerHet Getingar, hvilkas vällust de skola vara (Lion). Om nyttan af Boten, hvars knöliga skapnad torde efter gamla tiders bruk att tänka och göra slutsatser om Läkmedel, gilvit första an- ledningen till dess användande för skroller, halsknölar (strum&), taggar af gyilenåder im. m. ha många fordom skrifvit, och i sistnämde händelse, då smärta infinner sig, påstod man att ingenting var af säkrare och snabbare ver- kan. Möjligtvis äger vexten något stillande (anodynum) sin natur. För gamla skrofulösa sår och utslag var den också omtalad, i synnerhet plåstret af flenörten (Pharm. Wirt). Örten har emedlertid nu kommit i förgätenhet. I Norrige skall dock allmogen dricka té på densamma såsom svettdrifvande i händelse af halssjuka; på andra ställen tvättas svin med ett starkt afkok på hela vexten för skabb och ohyra. I Tyskland skall dessutom brukas, att, då får plågas af blodpiss, ge dem sönderhackad flenört blandad med alqvistar och påströdt salt. Som färggräs betraktad är den icke betydande: Dambourney fann endast att viss- mutbetadt ylle fick efter några timmars kokning, som han säger, en vacker schattering deraf. Tab. Öfre och nedre delen af örten i naturlig storlek. a. En öppnad Blomkrona. b. Pistillea, c Fröhuset på-tveren afskuret, alla större gjorde. IHPoel et ue: 316. LATHRAÅEA sQUAMARIA, FJÄLLROTS-ÖRT. Roten liknar ett perlband. Örtstammen är 0o- delt och utan rotblad. Blommorna tillskapa en klase, luta nedåt och äga nedra läppen 3-klufyen. Linn. Fl. Su. p. 215. Cl. 14. DIDYNAMIA. Ångiospermia. Lilj. Sv. Fl. s. 258. Kl. 11. TvåväLpDiGE. Med täckta frön. | 5 örtens besynnerliga och ovanliga sammansättning torde göra densamma förtjent af den plats vi här gifva den, oaktadt ingen egentlig nytta eller egenskap i bus- hållningen eller bland läkmedel från upplystare erfarenhet än forutidens kan henne tillskrifvas. När vårsolen börjat sprida sina mildare strålar, Björken utvecklat sina hängen, Drufhyacinten smyckar blomsterrabatten i trägården och Maj-Gassen ( Orobus vernus) lyser i hassellunden, uppskju- ter Fjällrots - örten i grannskapet al Hasselrötterne liksom en parasitvext, nära intill den af buskarne för solen all- tid gömda bergsidan. Den träffas likväl ganska sparsamt, t. e. icke långt ifrån Upsala vid de för Örtsamlaren så behagliga Gottsunda bergen, och i nejden af Dannemora grufvor &c. Roten vexer som ett perlband, sammansatt af hjertlika, tjocka, saftiga fjäll som ligga öfver hvarandra. Sjelfva örtståndet, stundom qvartershögt , består af en en- kel stam af rosenröd färg, trind, tjock och utan rotblad, men glest besatt med hinnlika fjäll i stället för blad, af lika färg som stammen. Den slutar med en tät klase af blom- mor, hvilka; kortstjelkade, luta åt en sida och äro hän- gande under stora, egglika, röda, hvitkantade och saftiga blomfjäll. Det fyrdelta blomfodret är äfven stort, hvitt och fintluddigt. Blomkronan deremot purpurfärgad med ljusare pip; brämets öfre läpp tvådelt och den nedre tvåklufven och blekgul; han -knapparne äro märkeligen hårige och pi- stillens märke urnjupet. Vid basen af fruktämnets fåra upptäckes en gulaktig körtel. Frökapseln har icke mer än ett rum med två svampaktiga fästen för många klouvunda frön. Detta utgör tillika det väsendtligaste till skillnad af detta från andra slägter, som räknas till dem med maske- rade blommor (pl. personmate)s ILO: LATHRÅEA SQUAMARIA. Vextens vackra färg i dess färska tillstånd, kan icke annat än ådraga henne ett uppmärksamt öga, som utan tvifvel icke saknar mindre nöje vid betraktandet af de en- skilta delarnas form. Lukten är ej obehaglig, fastän svag, och smaken icke heller betydligare. De gamle satte örten ibland de sammandragande och de så kallade kylande. De rekommenderade den för utvertes skador och brott, på- lagd under förbindningen, och inv«rtes i pulver för sön- drade delar och för blodflöden. För sådana gjorde de stort bruk (magnus usus Bauhin.) af ett genom destillation tillredt vatten. Vi tro likväl nu, att örten 1 sådana fall icke lär mycket uträtta. Ändtligen skulle man knappt förmoda, att den kan tjena till föda för kreatur, men man har anmärkt att den tama fänaden utom kor förtära densamma, och att blommorna, liksom med urval, besö- kas af Bien. Tab. Ett stånd i naturlig storlek tecknadt efter lefvan- de exemplar från Gottsunda bergen. a. En blomma. b: Blomkronan långs efter öppnad, mycket större gjord. c. Pistillen med håningskörteln i naturlig storlek. d. Pistillens öfre del med märket. e. jEn ståndare med sin knapp, begge förstorade. . i | (AN S 0 ARS I KRANEN RR UR I | AND + AN Du 4 AF MYSEN ÅTAR AAA se a NN at jo hå. ' vo 08 4 - > Å Un AG Ne NY V stannat IHP Jol tre DET ARTEMISIA RnrnUPESTRIS. BERG > NIA E OR To Örtstjelken är nedtill kull-liggande, upptill rak; och Bladen pennedelta med smala jemnbre- da finhåriga småblad. Blommorna äro stjel- kade, klotrunda och lutande, och Blomfästet hårigt. Linn. Fl. Su. p. 285. Cl. 19. SYncrnzesiA. Pol. superf. Ejusd. Co:tl. Resa. s. 285. Lilj. Sv. Fl. s. 355. Kl. 15. Svåcrar. Olika månrg- gift. Murr. App. Med. 1. p. N. 9. Pharm. Genipi Albi Herbae. för att skänka den örtkunnige nöje vid anblie< ken af en bland de sällsammaste Svenska vexter, än att gö- ra det egentligen åt Läkaren och Landthushållaren, lem- na vi Berg-malörten detta rum. Det må icke heller anses obilligt, då den är en ibland de få vexter som torde ens samt tillhöra Sverige. Den vexer på de torraste ställen af stora Carlsön jemte Gottland, äfven som vid Slite - hamn på sjelfva ön. Också den nakna Allvardens stora kalkllisa på Öland hyser den. Större och mindre torfvor vexa till- sammans, ehuru lika platta med jorden; småningom blifva stjelkarne längre men nedliggande, tills blomningstiden, då den öfre delen blir rak och upprätt. De äro alldeles trinda och bli nära roten liksom träaktige , rödbruna, ibland betäckte med ett fint skinande ludd, och en mycken= het blad utan skaft, spridda på stjelkarne, pennedelta knappt tumslånga samt småbladen merendels odelta (sällan 2klufna), jemnbreda och hvassa i ändan; ofvanpå gröna och inunder finhåriga. Blommorna framkomma i toppen från de ännu enklare bladens veck och formera antingen em enkel klase, eller grenar denne sig i flere liksom i en större sammansatt, ehuru mycket glest, med särskilt kort blomstjelk för hvart blomhufvud, som är lutande nedåt och nästan klotrundt, och större än på någon annan i2- ländsk Malörts- art. Det gemensamma blomfodret är lik- som dubbelt: det yttre består af 7 — 9 något längre, jemn- breda och horisontela blad (fol. Horalia PZilld.); det inre lika utbredt, af flera hinnaktiga, blekare fjäll, bruna och håriga i kanten. Diskblomstren, guia till färgen, äro 30 — 40, tvåköniga, med trattformig fastän kort pip och fem- klufvit bräm. Honblomstren af samma färg sitta deremot ” 17: ARTEMISIA RUPESTRIS. till ungefär lika antal med fjällen nära kanten, med nå- got längre men smalare pip och hopdragit 2-—3:klufvit bräm. Deras stift äro litet längre klufna än de förras, och märkena tjockare. — Begge få små ovala frön, ehuru flera af diskblomstren icke lemna några mogna. De ha' ingen frökrona eller fjun. Fästet är convext med intryck- ta punkter och besatt med några hvita, platta och smala hårlika fjäll som åtskilja blommorna. I följe af den anledning Murray gifvit, skulle denna äf- ven böra till de förr brukta apteksvexterna; men det är sä- kert en irring till hvilken v. Haller föranledt då han förmodat sin Absinthium N. 126. ( Artem. mutellina” FZilld. Artem: rupestris Ållion.) vara v. LINNES Gottländska, och finnes på Sweitziska fjällbergen. Den luktar aromatiskt och an- genämt samt värderas mycket af Sweitzarne såsom medel för plöresier, vexel-febrar, afstannade regler, i form af té brukad invertes, och utvertes för färska sår. Åssessor Bergstrahl berättade fordom i bref (Lärda Tidn. 1751. s. 200) om bruket af denna vext och om dess «makalösa «kraft såsom fördelande, stärkande och svettdrifvande.» Vår Svenska Berg-malört, som, jemte sin nära slägtskap och likhet; röjer en lika så behaglig lukt, torde också icke sakna den nyssnämdes goda egenskaper. Tab. Vexten tecknad efter ett större lefvande exem- plar tagitzaf de vexande stånd, som Swartz hämtat från Öland. a. Ett Diskblomster. b. Ett Honblomster. c. Det bara fröfästet med några fjäll. Figg. större gjorde. IWPoeletse. 318. PELTIDEA APHTHOSA. (TLichen aphthosus LiNN.) TorsE-LaAar. Torskmossa. Torskgräs. Elf-n äfver. På E. Sampahan-lakhki. Är skinnlik, utbredd med trubbiga flikar; Cela- don-grön, slät med spridda grå vårtor; inun- der (utom den hvita kanten) svartblå, trådig och nästan utan ådror. Fröredningssköldar- ne sitta uppåtvände vid ändan af flikarne, mest runda och rödbruna. Linn. Fl. Su. p. 417. (Lich. aphthosus) Cl. 24. CryiptoGA MIA. Ål- ge. Bjusd. Amen. Acad. 2. p. 64 —7. Pp. 304. Achar. Lich. Suec. pr. pr 160. Ejusd. Meth. Lich. p. 207. (Peltidea aphth.) Liljebl. Sv. FI. s. 450: Kl. 16. LÖNNGIFTE. Ålger. (Lich. aphth.) Betz. Fl. oecon. s. 392. IWe- string i K.: Vett. Akad. Handl. 1795. s. 51. Murr. App. Med. 5: P- 523. Pharm. Muscus cumatilis. YR —— Ne som intaga ett så vidsträckt rum i den lönn- gifta klassen, utgöra en egen naturlig familj, och rättvi- sa vid första åsynen deras fördelning, såsom Professor ÄÅ- charius gjort den, i fera slägter. Peltidea är ett ibland desse, hvaraf redan en art framträdt i Svensk Botanik (N:o 37). — Knappt mindre allmän än denna, väljer den lika boningsställen på en med mossor bevuxen mark kring buskarne i barrskogar; och sättet att vexa tillsammans hop- tals med sina utbredda stamblad, fästade till en del vid jorden med sin trådiga undre sida, är också detsamma. Stambladen (thalli) äro likväl vanligen kortare och bredare och af en mera tunn och skör saramansättning, färgen är nästan Ljus- eller Celadongrön då lafven är färsk, och dess öfre yta besatt med dels hvitaktiga, dels svartgröna knot- tror eller vårtor. På den undra sidan är den slät med nästan inga, eller åtminstone inga tydliga ådror. Nära den uppvikta kanten är den merendels hvit, men icke långt derifrån något blåaktig samt finluden, och der de långa rottrådarne utskjuta, nästan svart. Man träffar äfven en annan, som blott är afart häraf, med större fikar, hvilka ända till kanten äro svarta och med större vårtor på öfra sidan (Lichen verrucosus peb. spic. p. 273). De till frö- redningen förmodligen hörande sköldarne, som sitta ytterst vid flikarnes ändar, vetta uppåt, och äro runda till for- HL PELTIDEA APHTHOSA. men, rödaktige , och gröna, samt skrofliga på baksidan. De . träffes i synnerhet midtpå sommaren. Torr eller gammal, hvitnar lafven och spricker. Den fläckiga eller vårtbeströdda ytan, nästan som Torskbläddror, torde gifvit första anledningen till det bruk som allmogen, särdeles i Uppland, gör af lafven i händel- se af Torsk hos barr. De slå då kokhet mjölk på lafven, och gifva af den kallnade soppan ungefär en fingerborr i sönder. Som detta medel purgerar, i synnerhet afkoket med vatten, hvilket äfven kan orsaka kräkningar, så bör det med försigtighet nyttjas. Dekokten har också blifvit ansedd som drilfvande maskar och larver af flugor hos menniskor (LINNE); och denna egenskap är i sednare ti- der än mera bestyrkt. Då pulver af lafven gifvits till 12 gran morgon och afton åt barn i några dagar efter hvar- andra, har, som det säges, lafven sällan slagit felt att utjaga och afföra maskarne (Willemet). Den torde således väl förtjena att ytterligare försökas, oaktadt redan länge- sedan utsluten från aptekens material- kamrar. Lafven hyser mycket Gummi enligt K. LifMedici e- strings tön. Satt i maceration med vatten ensamt, kommer den snart i jäsning, och rundt omkring kärlet uppöser en seg och tjock kåda som är skarp till smaken. Färgämne håller. den icke stort, men ger likväl med kalk och salmiak efter en månad en temligen vacker brun färg på ylle, och med jernvitriol en ojemnare mörkbrun, samt med bara vatten efter lika lång tid en ljusare. På silke vinnes nästan ingen. Tab. — Lafven i naturlig storlek efter vexande e- xemplar. . JWP del.et se. N:0 319. LONICERA XYLOSTEUM. ALLMÄN BENVED. Try. Tryg. Hårdved. På EF. HKunsama. Buskvext med eggrunda, helbräddade och nä- got ludna blad. På hvart hlomskaft sitta 2 blommor, men Bären äro åtskilda. ös EE Snap: 4 68-54 CESSN PENTANDREN-MON0OG: Liljebl. Sv. 4. 8. 96. kl. 5: FEMMÄNN. enqv. — Retz. fd. &ÅSc. s. 425 I andra delen af detta verk (N:o 140) föreställes en pryd- lig art af detta slägte, hvilket man förmodat böra till den ordningen som benämnes vexter med sammansittande biom- mor (Pl. aggregate), men utgör snarare tillhopa med Hera (Linnea, Viburnum, Cornus, Sambucus, etc.) en egen ef= ter Jussieus klarare begrepp om vexternas naturliga skyld- skap, och han kallat Caprifolier. Den allmänna PBenve- den, som trilves i lundar och skogbevexta ängar både i Rikets norra och södra Provinser, är deremot alldeles icke lysande. Det är en buske som blir knappt manshög då ban vexer vild, och är utan taggar. Bladen äro höggröna på den öfra sidan, men blekare på den undra , der de i synnerhet äro betäckta med ett fint ludd. Blommorna framkomma i Juni, sittande alltid 2 tillsammans vid ändan af de korta blomstjelkarne, och utgöras af ett litet 5 tan- dadt blomfoder och en trattlik hvitgul blomkrona liksom gapande af det 2klufna brämet. Efter blomningen utvexer det under blommorna varande fruktämnet till 2 klotrunda bär tätt förenade, men icke bopvexta, hvilka mognade bli röda, märkte ofvantill af erret efter blomfodret, och inom 2 rum bysa några frön. 'Trä-ämnet är ett ibland de bhårdasté eller segaste af våra inhemska, mycket hvitt, och kan användas till tänder i väfskedar, barfpinnar, laddstockar, äfven som de räta mellanstycken af rotskotten till pipskaft, m. m, Busken passar mycket väl till lefvande häckar på tor- rare ställen, der den lätt planteras genom rottelningar. Fåglar fortplanta den också genom de förtärda bären som de åter utså. I plantager är busken icke besvärlig , emedan roten icke kryper, och han tål dessutom att skäras och klippas. II LONICERA XYLOSTEUM. Han är för öfrigt icke känd för någon medicinsk nytta. Likväl purgera bären, och i större mängd tagne göra de också kräkning. Getter och får hålla qvistar och blad till goda, och bien söka blommorna med mycken begärlighet. Tab. — En blommande qvist efter naturen. — a. en öppnad blomkrona. — b. pistillerne af 2 hopsittande blom- mor. — c. bären. — d..ett sådant på tveren afskurit, — e. ett frö. JO In Sd Fr ” Ä 4 JHAP. del, et ve. N:0 320. THYMUS SERPYLLUM. BaAcK-TIMJAN. Svartho. På FE. Muisto-ruoho. Stjelken är jordliggande. Bladen små, aflånga, platta, trubbiga och vid basen håriga. Blom- mnorna sitta liksom i små hufvuden förenade i toppen af de uppräta grenarne. Linn. Fl. Su. p. 208. Cl" 14: DIDYNAMIA. Gymnosp. — Liljebl. Sv, Fl. s. 254. Kl. 11, TVÄVÄLDIGE. med täckta frön. — Retz. fl. cec. s. 717. — Smith. Fl. Britt. 2 p.:629. — Murr. Appar. med. 2. p. 127. — Hagstr. Svar på fråg. om Bisköts. — Pharm: Serpylli Herba. Lida vexter med kransvis sittande blommor (Pl. verti- cillate) är Zimjan-slägtet väl kändt genom dess i 2 läppar delade blomfoder, hvars mynning är med mjuka ljusa hår tillsluten, samt genom den öfra platta och urnjupna läp- pen på blomkronan. Back-Timjan är kanske en af de all. männaste vexter som pryder högt belägna fält, slätter, ljunghedar och torra berg, ehuru den ibland träffas i skogs- backar, såsom i Skåne. Ingen vext nöjer sig med magrare jordmån än denna. Roten varar år ifrån år, från hvilken flere kull-liggande stjelkar spridas, som ofta rotfästa sig i sanden, och uppskjuta många enkla grenar, som stundom äro finludne, alltid bladiga och merendels rödaktiga. De små bladen äro helbräddade, i synnerhet vid basen håri- ga och dessutom besatta med gen mskinliga punkter. Biommorna blandade med blad, formera små hufvuden allestädes i topparne, och ge sig i Juli och Aug. tillkänna så väl genom deras lysande färg som behagliga lukt. De- ras blomfoder har upphöjda ränder och prickar, och de nedre tänderna djupare inskurna. Blomkronan mest pur- purröd, är då och då hvit, och de längre ståndarne vidt utspärrande. Denna arten varierar otroligt både i srorlek och bladens form; liten och spridd på slätten, och kan bli mer än qvartershög i skygd af buskarne, med mindre förenade blommor. Det ne också en artförändring, som odlas. stundom i trågårdarne medelst fördelning Je stån- den: den luktar som citron, men säges förväddlas till van- lig Back Timjan, om den uppdrages af det från vexten häm- tade fröet (Retzius). Ibland formera sig ludne knölar på stjelkarne, som vanskapa dem och häckömma af en liten insekt som födes på örten (Chermes ...... ;) Afven 320. THrYMUS SERPYLLUM. finnes på Olofs-holmen, öster-ut på Gottland, en annan af- art med hvita styfva, och mycket hårfulla blad. Kor och hästar äta icke denna Timjan, men får, som trifvas vanligen bäst på höjderna, göra det gerna, äfven-- som getter. Den tros ock göra de förras kött välsmakli- gare. Blommorna äro i synnerhet biens vällust. Så väl de som örtbladen hålla temligen mycket väsendtlig olja, fastän icke till den mängd som Trägårds-Timjan, men är dock mindre skarp. Det spirituösa extraktet får äfvensom af den nyssnämde en genomträngande, kamfertlik stickande smak. Till följe af slägtskapen med flere af sin familj, må den för sin aromatiska egenskap finnas lika brukbar i så- dana fall för hvilka lavendel, salvia, rosmarin m. fl. an- vändas. Ett slags balsam, mycket nyttig för försträckta lemmar och för stötar, kan tillredas af brännvin, distille- radt flera gånger öfver färska blommorna, då man sedan till hvart qvarter upplöser och tillblandar 2—3 lod Vene- disk tvål. En sådan spiritus utspädd med lika mycket god ättika, ger ett, vid sina tillfällen förträffligt arkebusad-vat- ten. De gamla berömde örten ganska mycket, och både Dioscorides och Plinius gaf den företräde för den kulti- verade arten. Utvertes i kryddpåsar eller till baddningar, förut blött i varmt vin, kan utan tvifvel mycket godt der- af väntas såsom fördelande och stärkande medel. Timjans- olja använd för tandvärk af maskätna tänder, och spiritus distillerad på örten, hållen i mun för paralytisk slapphet i tungan, förtjenar också att hågkommas, äfvensom att, enligt god autorité, afkoket på topparne druckit för huf- vudvärk efter erhållit rus, häfver det onda (Linné). Tab. — Vexten i nat. storlek, hel och hållen eller en del deraf. — a. en blomma, — b. pistillen. — c. blom- fodret. Större gjorda. 5 : S 3 N:O 321: EEPIDIUM RBRUDERALE. VinrpDeKrassE. Gatukrasse. På FE. Katu Krassti. Maan-nouseman ruoho. De undra bladen äro penndelta, och de på gre- narne jemnbreda och helbräddade: Blommorna ha inga kronblad och endast två ståndare. Linn. Fl. Su. p. 225. Cl. 15. TETRADYN. Silioulosa. — Liljebl. Sv f. 3. 272. Kl. 12. FYR VÄLDIGE Kortskidade. — Retz. fl.ee. s. 357. INN sligtets egentliga kännemärke består i en ellip- tisk och urnjupen fröskida som inom sina 2 med köl och tversföre ställd mellanvägg försedda skal innesluter inom hvardera I eller 2 frön, och ger dermed tillkänna sin plats ibland de naturliga ordningarne. Kildkrassen, en af de allmännaste vexter på grushögar och nära rännstenarne af stadsgator och jemte husens väggar, uppkommer från en grenig rot som varar i 2 år innan vexten fröar sig och ut-= dör. Stjelken blir ofta mer än qvarters hög, trind och sprider sig ofvantill i flera böjliga grenar, icke sällan fint ludna och gråaktiga, samt besatta med släta och något tjocka blad. De nedre eller: närmare roten sittande äro dubbelt parbladiga, och de högre upp äro oftast partag- gade, då de på grenarna bli odelta och jemnbreda samt trubbiga, stundom i kanten hoprullade. I toppen delas vexten i flera uppräta blomklasar, som efter blomningen förlängas. I Juni visa sig blommorna, men så små att deras delar icke kunna urskiljas med biotta ögat. De utgöras af ett 4bladigt blomfoder utan kronblad, och icke mer än 2 inom blomfodret dolde ståndare tillika med fruktämnet och dess knapplika märke. Fröskidan hyser inom hvart skal ett enda vid den tversföre stående mellanväggen hän- gande frö. Någon gång, men likväl mycket sällan , har man anmärkt på bördigare stånd, att blommorna få 4 små kronblad, och ståndarnes antal ökas till 4. (Gouan, Sco- poli, Liljeblad). Vexten skulle knappt ådraga sig någon uppmärksam. het om den icke röjde sig med sin mindre angenäma lukt, som gör att den står gemenligen i fred för kreaturen, om icke getter och får då och då afbita den. Att den utpres- sade saften skulle, liksom af flere af samma slägte, kunna pe d2I: LEPIDIUM RUDERALE. brakas för stenplågor som ofta föregifvits , är icke att räk- na på, men i hus som besväras af väggohyra bör den i brist af andra medel försökas, helst man sett det ledsam- ma sällskapet icke fördraga lukten af vildkrasse, då den något krossad instoppas på ställen der behofvet det fordrar. 'Tab. — Hela vexten efter naturen. — a. en blomma, — b. ståndarne och pistillen sedan blomfodret är bortta-. get. — c. fruktämnet redan bördigt. -— d. fröskidan. — e. fröna hängande vid mellanväggen. — f. mellanväggen särskilt. Alla figg. förstorade. ; 322. AWP del et se: N:0 322. SCABIOSA aARVENSIS. ÄxKxERVÄDD. Båtsmåän. På FE. Syhelmäruoho: Stjelken är grenig och sträfbårig. Bladen äro penndelta, vid roten merendels hela. Blom- morna äto liksom strålkantade med 4delta smaåblomster. Linn. Fl. Su. p. 41. Cl. 4... TETRANDRIA, mMonog. — Liljebl. Sv. fl. 8. 60. kl. 4. FYRMÄNNING. Enqvinn. — Retz. fl. cec. s. 654. — IMurr. App. med. I. p. 177. — Pharm. Scabiose Radix, flores. nana gemensamma blomfäste ger deras blommor mycken likhet med Syngenesisternes, men höra till en egen naturlig ordning: Kexter med sammansittande blomster (pl. aggregata). Det allmänna blomfodret är mångbladigt hos Väddslägtet, och dessutom finnes et enskilt dubbelt för hvart blomster, ett yttre och ett inre, begge sittande ofvanför frukten. De små blomkronorna äro pipiga, och fruktämnet förbytes till ett aflångt frö. Åkervädden, allmän på åkerrenar och torra ängar, har en mycket lång, tapp- lik och stundom grenig, perennerande rot; öÖrtstammen som blir alnshög och deröfver, grenar sig och är sträf af ned- böjda hår. Bladen ned vid roten äro lansettlika, men de öfra penndelta med flikarna ofta inskurna i kanten. De öfversta bladen blifva merendels odelta. Grenarne, till blomskaft förlängde, sluta sig med en stor sammansatt blomma, hvars småblomster ha et ojemt bräm, men de i kanten (radius) sittande äro mycket större, hvilkas ena utdragna yttre flik ger hela blomman utseende af sirålkantad. De äro vanligen violetta till färgen, men Annas ibland hvita. I Juli äro de allmänt utslagne, och fröna som sitta på ett något fjälligt fröfäste, äro krustaggiga i toppen af de qvarsittan. de små blomfodren. De mogna i Sept. Vexten, som är prydlig då den blommar, är icke o- behagligt foder för kreaturen, och bladen kunna äfven blandas till andra grönkålsvexter om våren. I medicinen är förmodligen ingenting att vänta af densamma, ehurn den förr stått på aptekslistan. Örten smakar besk, och är något sammandragande. Man trodde fordom att den var mycket renande i invertes sårnader, och hänfördes således ill de bästa bröstmedel, hvarföre Boerhaave sjelf ansåg af- 322, SCABIOSA ARVENSIS. koket eller den utpressade saften af vexten tjeniig för lungsårnader och inflammation i lungan. Det Latinska nam- net röjer, för öfrigt, det gamla förtroendet man hyste för örten både i bad brukad och saften utvertes för flera ut- slag, spetälska och det veneriska icke undantagit. Om to- baksrök blåses på blommorna ombyta de sitt violetta utse- ende till en vacker grön färg. Tab. — Sjelfva vesten med dess delar efter nat. — a. en blomma af de i kanten sittande i nat. storlek 3 bs en af de inre på disken. — c. större gjord. — d. fröet. N:0 323. ARTEMISIA MARITIMA. STRAND-MaALÖRT. Bladen äro greniga eller dubbelt penndelta med smala hvitludna småblad. Blomhklasen är sam- mansatt af flera smärre, mest åt en sida lutan- de. Alla småblomstren äro tvåkönade. Linn. Fl. Su. p. 285. Cl. 19. SYnGENESs1aA. Pol, superfl. — ÖL. res. s. 12, — Liljebl. Sv. fl. s. 555. Kl. 15. SvåGrar månggifte. — Retz. I. ec, s. 70. — IWoodwill; Med. bot. 2. p- 334. t. 132. — Murr. App. med. 1. p. 128. — PW alhlenb. i V. A. Handl. 1806, s. 63 t. 1.— Pharm. Absyn- thi maritimi Herba. Summitates. RR Gottlands och Ölands kalkbundna jordmån föder Bergmalörten (N:o 317), så hyser den också denna nog sällsynta arten, men som är endast nära hafsstranden ve- xande. Den skall också finnas i Skåne vid Landskrona och i Bohusländska skärgården, äfven som man anmärkt den- samma vid stränderna af Norrige, Pommern, England och Holland. Till arten mindre väl känd, har den varit en af de vexter som lånat sitt namn åt flera af sivu slägte (ÅA. sas lina, gallica, fragrans. Willd), och som tillförene otill- räckligt beskrifven och mindre fullkomligt tecknad, torde den nu med så mycket större skäl kunna pryda Svensk Botanik. Roten som perennerar, går temligen djupt, blir träaktig och grenar sig. Örtstjelken, trind och fårad, är ofta nedtill kulliggande, men uppreser sig samt delas stun- dom 1 spridda grenar, fast den finnes ock ofta enkel. Bla- den äro sammansatta, de undra dubbelt och de öfra en- kelt penndelta med småbladen helt smala, mest jembre- da, trubbiga eller hvassa, något tjocka och liksom stjelk och grenar öfverallt tätt hvitludna. De öfversta bladen, som åtskilja blomklasarne, äro merendels odelta. Blomklasen i toppen formeras af många smärre, ibland spridda, men mest åt en sida ställda, samt något böjda, som gör att de utslag- na blommorna få en nedåt lutande ställning. Deras blom- foder är egglikt. Fjällen 8—10;, hvaraf de undra äro sma- lare, mera hvitlludna än de öfra bredare och i kanten hinnaktiga. Småblomstren till antalet 7—8, äro trattlika med upprättstående gult bräm, fastän pipen är grön och för synglaset betäckt med genomskinliga saftiga kulor. Alla äro tvåkönade; hos flere 100:de ha vi icke funnit 3232. 5 ÅRTEMISIA MARITIMA. dem annorlunda ”), oaktadt icke mer än 2—4 pistiller upp- vexa mycket längre än blomkronan, delade upptill i 2 syn- bara, platta och hårkantade märken. De öfriga hinna icke öfver hanknappen, som NB är lika bördig hos alla. Fröfä- stet, hvarpå de små upp- och nedvändt egglika fröna sitta, . är alldeles bart. Vextens likhet i lukten med den i trägårdarne så väl kände Marum verum, utmärker den genast och ger an- ledning att förmoda något kraftigt läkemedel. Vild vexan- de är den kanske behagligare än på trägårdsjord, men ändå alltid bättre än Vanlig Malört som den liknar i sma- ken; den väsendtliga oljan deraf blir också angenämare, och extraktet med vatten icke alldeles så bittert men dräg- ligåre, hvarföre Engelske läkare ansett Strandmalörten förtjena företräde för den gemena. Men som dessa vexters verksemhet beror af deras kännbara egenskaper, torde, kanske, Strandmalörten, såsom mindre besk, i visst mål vara mindre verksam än den andra. Det må ock tilläg- gas som en besynnerlighet hvad Dioscorides anför, hu- ru de gamle trodde att vexten, som de kallade Te0iP ur, icke var gynnsam för magen (Stomacho inimica). Utom af får och hästar betas icke Strandmalörten af kreatnuren. | Tab. — föreställer ett mindre fastän helt exempl. af vexten, blommande, tecknadt efter ett stånd fördt från Öland och odladt af Svartz i Stockholm. Dokt. Wahlen- bergs anförda fig. visar vexten i sitt vilda lynne, fastän icke ännu fullt blommande. — a. en sammansatt blomma, förstorad. -— b. ett särskilt blomster med dess delar, myc- ket större gjord. — c. pistillen med ståndarne lossade från blomkronan. — d. ett frö i nat. storlek. — e. detsamma förstoradt. ”) Detsamma har också Haller anmärkt vid sin Artemisia N,o 128 Stirp Helv. (Art. vållesiaca. Willd.). SS Få IW.P. se. NOKIA LEMNA MINOR. LitrEN LEMNA. På EF. (äfven som de följande) Suorsan leipä. Bladen äro elliptiska, platta och hophänga vid basen, samt äga enkla rötter. FEMNA. GIBBA. KurPiG LEMNA. Bladen äro elliptiska, inunder uppblåst kupiga, vid basen hophängande och ha enkla rötter. LEMNA POLYRRHIZA EFLERTRÅDIG LEMNA. sindmat. Bladen äro elliptiska och platta, hophänga vid basen, och äro hvardera med flera rötter för- sedda. EE MEN ÅG OT RIIS Ul LCA: KorsBLADIG LEMNA. Bladen äro lansettlika och liksom med skaft försedda, samt sitta korsvis. Rötterna äro enkla. (Cl. Diandria monogynmnia). Linn. Fl. Su. p. 321. 825—828. Cl. 21. MONOECIA Monandria. — Liljebl. Sv. fl. s. 4. Kl. t. ENMÄNNINGAR, enqvinn. — Retz. fl. cec. s. 35535. — IV iilld. sp. pl. 4. Pp. 195. 1—4, — IV olff. Comm. de Lemna. 1801. [NESYER förde af v. LINNE till en obestämd nat. ord- ning (Miscellane&), men rättare hos Jussieu till en för flera vattenvexter gemensam (Najades), ha genom ofta ombytt plats i vextsystemet visat svårigheten att utreda deras blom- mor. Länge voro de lemnade i grannskapet med 'Tång- slägtet och flyttades sedan till sambyggarne, men som de oftast visa sig 2könade, fastän könen stundom kunna vara åtskilda, äro Lemnerne rättast att anse såsom Polygamister. De vexa icke utom i sött vatten och äro al perenne- rande natur. Rötterne, som man fordom nekade finnas, äro mestadels enkla, och utgå från bladets undra yta, trådlika och ända sig med strutlika bihang elier rör (utri- culi). Utan gemensam örtstam, äro bladen hos de flesta förenade, ehuru hvart och ett utgör sin egen vext och be- står af 2 skifvor, åtskilda, med en cellulär och med biå- sor uppfylld väfnad. Dessa blad föröka sig. nästan polyp- artade, medelst framskjutande af nya från brädden som öppnar sig nära basen, och formera således knippen af större och mindre der sammanhängande, och genom sin tilltagande mängd likt en tapet hölja vattenytan, will hvil- 324 LEMNA MINOR,GIBBA, POLYRRHIZA,TRISULCA. ken de, i början färre, uppsimma den tiden om våren när cc 3 -= . o LK - . Svalorna ankomma, och sänka sig åter till botten vid de- ras bortgång om hösten. Då blomningstiden infaller 3—4 veckor midt på sommaren, framtränger äfven blomman, ehuru liten, från bladets kant, och består af ett enbladigt, sammantryckt och på sidan öppnadt blomfoder, utan blom- krona, men med två ståndare som bära tvillingsknappar. Innom samma blomma, eller i en annan för sig sjelf, fin- nes pistillen med kort stift och trubbigt märke. Frukten blir en enrummig kapsel med ett par frön. Afven träffas hanblommor utan fullkomlig pistill. Denna sanna uppgift om fröredningen tjenar, att ingen må irrledas al vissa lör- fattares utsaga, att Lemnerne saknade den. FKalisneri och Micheli kände blommorna för 100 år sedan, och de und- gå icke skarpsynta ögon om de sökas den: rätta årstiden. Lemnerne äro, genom anförda specikka kännetecken, väl skilda från hvarandra. Den Zilla och den mäångtrådiga inunder purpurröda, äro allmännast och saknas sällan i något stillastående vatten, graf eller dam. Den kupiga, o- rätt ansedd af några såsom afart af den första, är besyn: nerlig lör bladens halfklotrunda undre sida, som till d:n- na form utvidgas genom de större, icke med luft, utan med vatten fyllda blåsor mellan bladets skifvor. Denna är något sällsammare, äfven som den kors»sladiga, som icke flyter på vattnet, utan under dess yta, utom de spädare bladen som uppsimma vid blomningen. Denna arten, olik de andra, utskjuter en flera gånger 2delt stam, liksom In- diska hkontisteln (Opuntia), nied korsvis sittande blad, mer lansettlika, upptill finsågade, tunnare , genomskinliga och afswmalna mot basen till ett slags stjelk som utgår irån si- dan, basen eller medlersta delen af det undra bladet. Torkad, lifvas den åter af väta som mossorna. Blommor äro ock sedde på denna. Nyttan af Lemnerne torde vara betydlig i naturens hushållning. Tal- rikast synas dei devatten der inflammabel luft från gyttja och förruttnade ämnen i botten mest afsöndras, de insupa den och ge åter syre ifrån s'g med öfre ytan. Under deras skyggd gömma sig insektlarver och vaätten- kräk, och ge näring åt polyper, grodungar och snäckor. För ankor äro de dock den begärhgaste maten, äfven för höns och svin om den med kli uppblandas. Som läkemedel ha Lemnerne nu icke något förtroende. Man trodde, Jikväl fordom att de botade hufvudvärk utvertes pålagde, fördelade heta svullnader, lisade blinda värkande hemorroider, skingrade utlupen blod, botade bråckskador på baru, att förbigå andra uppgilter om invertes bruk af särskilta tillredningar. Tab. — Fig. I. Lemna minor. 1. Vexten 1 nat. storlek. — a. en blom- ma, — b. sedd bakpå. — 2. ett enda blad förstoradt, blommande med en hane synlig. — 3. blomfodret med en hane appkommen, den andra lyser igenom. — 4. en hermafr. blomma med borttagit blomfoder. — 5: öfra delen af ståndarer. med knappen öppnad som fäller frömjölet. II. Lemna gibba. 1. 1 nat. storlek. — a. en liten, ung. — 2. ett par blommande, förstorade. — 3. hermalr. — 4. en bördig pistill. — 5. frö- huset, genomskinligt. — 6. på tveren öppnadt, då fröna eynas. s [I]. Lemna polyrrhiza. 1. vexten i nat. storlek. — a. sedd bakpå. — 2. sedd inunder, förstorad. — 3. en af utriculi vid rotändarne. [V. Lemna trisulea, 1. i nat. storlek. — 2. några blad, sammanyexta” förstorade. > EDLER Kön free RAR a PS TLS 4 JIWP del.et sc. N:O. 32). SALIX PENTANDRA. JorstTeER-Pir. Jolster. Jilster. Hilster. Vilster. Halster. Juster. Vekar. På F. Raita. Löfven äro sågade och glatta; kannträdet har vanligast 5 ståndare inom hvart fjäll på hänget. Linn. Fl. Su. p. 346. Cl. 22. D1iorciA. Diandria. — F1. Lapp. p- 370. = Skånsk. res. s. 293.— Liljebl. Sv. FI). s. 296. KL. 10. SAMKUILE åt: skilde. Retz. Fl. &c. s. 659. — IWestbecks underr. om Svensk Bomull. Stockh. 1745 — Jernefelts beskr. om Bomullsvadds beredande. Stockh, 1747. — Rothojs Hushålls-mag. 1. s. 532. Jolster är en art af det vidlyftiga Pilslägtet, hvaraf 2 be- kanta slag förut (N;o 98. 211.) äro till deras och slägtets skiljemärken samt hushållsnytta uppgifne. Denna som före- kommer icke sällan på sidländta skogsängar, i synnerhet i de öfver medlersta delen af riket belägna landskap, vexer allmännast som buske, stundom knappt mer än alnshög, men vanligast 3 gånger högre, och någon gång ännu res- ligare till träd med tersligen tjock stam, hvars grenar be- " klädas med en gulröd bark. Löfven, hvars knoppar bestå af 2 valvler, äga en liflig grönska och blänkande släthet, men omsider gulna de mer än på andra arter. Från spet- sen af de fina sågtänderne utsipprar en gul klibbighet, och bladskaften utmärka sig äfven med små körtlar. På han- busken äro bladen eggrundare än på honans, hvilkens spet- sa sig. I Maj och Juni, då de äro alldeles utvexta, fram- komma blomsterhängen från samma knoppar som hyst bla- den, mycket tätblommige och gula. Könen äro tvåbyggare, ehuru de sägas äfven vara funne förenade på: ett och sam- ma hänge, liksom det händer med flera Pilarter, men hvilka omplanterade, blått behålla egenskap af hona! Ståndarnes antal är vanligast 5, fastän det är anmärkt både mindre och äfven större, ända till 10 (Liljebl.). Det andra könets hängen äro länge grönskande, tills de i Aug., mycket ut- svällde, efter hand; gulna, och fröhusen spricka, då fju- net, som vidhänger fröna, uttränger, och ger det deraf yfviga hänget ellre frökotten likhet af bomullens kapsler då dessa öppna sig. Det beska och sammandragande i smaken hos barken, har gifvit anledning till utrönande af dess fördelaktiga verk- samhet mot vexelfebrar i stället för kinabarken, och man har blifvit angenämt öfvertygad, att medlet icke bör för- aktas. Efter förut anställd rening af tarmarne, har 1—1 gvintin af pulveriserad Jolsterbark, hämtad om våren af 2 eller 3 års gamla grenar, tagen hvar 3:dje eller 4:de timma emellan tiden af feber-anfallen , häfvit och förekommit dem; och ännu säkrare har medlet befunnits om 2 af vanlig ki- na blifvit tillblandad. > I hushållningen tjenar barken till beredning af klipping äfven så-väl som den af Sälgen, och bland garfämnen för 325. SALIX PENTANDRA, de Jemtländska svarta skinnen, finnas bark af Jolster, Sälg och Gråvide ofta förenade. På hvar kanna bark slås i pro- portion tili hvart skinn 2 kannor hett vatten, som ställes i kar 6—7 dagar. Får- ell. Kalfskinan, till beredning ärnade, blötas först en vecka i vatten, och kalkas för att mista hå« ret, och sedan torkade, läggas de i den uppkokade bark- lagen, hvarur de, efter flera timmars trampning, upptagas , och halftorkade läggas dagen efteriny lag med lika hand- tering, och detta i 4 dagar efter hvarandra. Då de nu half- torkat, aftages narfven , sedan svärtas de, och derefter smör- jas med ister, tvättas i lut, samt slutligen torkas och bråkas. 'Trävirket är böjligt, något hårdare än hos andra pil- slag, och kan deraf slöjdas. I elden sprakar det mer än granved. De årsgamla qvistarne duga som goda bandvidjor, äfven länge dertill förvarade, men böra då förut i vatten uppmjukas. Löfven, behagliga både till lukt och utseende, ätas så väl gröna af kreaturen, som till vinterfoder torkade. På landet brukas de också till färgning af gult, då tyget förut betas med alun och vinsten. Blandas något lut till färgkoket, vinnes en skön och lysande färg. Icke mindre anmärkningsvärd är nyttan af fröfjunet, som fått namn al Svensk Bomull, ehuru äfven fabriker fun- nits i Tyskland för detta ämne, kalladt än Schlesisk, än Thäöringisk eller Markisk bomull, som Gleditsch omtalar. Utan tvitvel kunde en del i bomullens ställe begagnas om insamling deraf gjordes då kottarne mogna. Afplockade bö- ra de utbredas att väl torka, antingen genom solens värme eller i eldadt rum, då de små kapslerne öppna sig och det ullika fjunet spänstigt utpöser, hvilket med en lätt ängsharf småningom afräfsas, och detta Hera gånger efter anledning. Skulle en del af ullen icke väl frånskiljas, vispas kottarne som vanligt sker med fjäder. För att sedan göra detta fjun brukbart till spånad , emedan en mängd fina frön vidhänga, hvilka i blotta stoppningar icke göra någon olägenhet, bör det faktas med hattmakare-sträng, hvarigenom det -behän- digt rensas och plysas, hvartill också en i K. V. A. Handl: 1745 beskrifven machin är mycket tjenlig. Packadt tillhopa, kladdar det sig något tillsammans, men redes lätt genom . vispning i tunna eller kar, älven medelst kardning. Det å- tertar sin spänstighet utan att söndersmålas. Förenadt vid spånaden med en del bomull mot 2 delar af Jolsterfjunet, tjenar det nästan så väl som oblandad bomull. Med lika förening kan det ock fördelaktigt begagnas till vadder, goda ljusvekar deraf spinnas m. m., och för sin lätthet, lenhet och varme användas till stoppningar, stickade saker, såsom täcken, kjortlar m. ms. Som det ensamt klimpar sig i sängkläder, bör det uppblandas med hälften dun, då klä- derna hålla sig rediga och fulla. Jolster-pilen planteras lätt, endast genom nedsatta qvistar, på ställer som äro för busken passande. Det är en af våra nyttigare inhemska al- ster, och förtjente en sorgfälligare åtanka af Landtmannen. é Tab. — 1. blommande qvist af hanbusken, — 2. al honbusken, i nat. storlek. — a. c. d. hanblommor. — b. ett hängfjäll med håningskörteln. — e. en honblomma, större gjorde. — f. FÄR AR fröet med sitt Fun ,inat, storl. —h. bladets bas med körtlarne.— i. ett äldre blad i nat. storl. | gg SS W Y fr ) Da / fö os I JWP del .et. sc N:O 3206. VICIA SsEPIUM. BusKk-VicKER. Tranärter. På EF. Kurjenpaäpi. Småbladen äro ovala och helbräddade; större ju närmare de sitta stjelken, och mindre ut- åt. Blommorna sitta på korta skaft, 3—4 till- sammans, och baljorna upprätta. Linn. Fl. Su. p. 254. Cl 17. DIADELPKIA, Decandr. — Liljebl. Sv: El, s. 3524. Kl. 14. TvÅKULLE med ärtbaljor. ga N:o 136, 166 och 230 hafva Vickerslag blifvit granskade till deras naturliga och systematiska kännemär- ken samt förhållande i landthushållningen. Bäskvickern har visst mindre anspråk att berömmas än de föregående, men då kreaturen ses med urval äta den bland flera an- dra vexter, så har den dubbel rättighet att nämnas. Det är nästan endast i skuggan af lundar och buskbevexta än- gar, jemte gärdesgårdar och trädsrötter som man finner den med 2—3 qvarters höga, fårade stjelkar, och som medelst sina greniga bladklängen upplyfta sig. Bladen äro sammansatta af många ovala, trubbiga, sällan urnjupta och gleshåriga småblad, som aftaga i storlek mot ändan af bladstjelken, hvars bas omfattas af bhalfmånformiga och tandade stipler. Tidigt på sommaren börja blommorna visa sig i bladvecken, mest 4 tillhopa på korta stjelkar åt en sida vettande, och till färgen blåröda, äfven någon gång hvita. Deras blomfoder är märkbart hårigt. Deremot äro de upprätta baljorna bara, men med punkter beströdda och mörkna under mognaden. Fröna bii alldeles klotrundaå och släta. Ingen egentlig hushållsnytta torde vara att förvänta från örten, utom den at göra betet begärligare för fäna- den. Naturen att vexa i skygd af större grannar, och den veka stammen, som också har af nöden att uppklänga sig, synes icke gynna försök med odling af denna art, hvilket kan umbäras då skötseln af Åkervicker till en betydande del fyiler behofvet af fodervexter. Tab. — Stor del af vexten efter naturen. -— a. seglet på blomkronan. — b. vingarne. — c kölen. — d. pistil- len, större gjord. — e. ärtbaljan. — £. ärten, i nat. st. FARINA IWPodel.etsc NÖRD CENTAUREA SCABIOSA. VÄDDKLINT. Jernrot. Jernört. Storhufvud. Knoppgräs. Hår kullar. Bladen äro parbladigt inskurna (pinnatifida) med lansettlika flikar. Blomfodret har hårbrädda- de fjäll. Linn. F!. Su. p.- 300. Cl. 19 SYNGENESIA. Pol. frustranea. — Gotil, res. s. 209. — Liljebl. SV. Fl. s..575. kl. 15. SVÄGRAR, Olika.Svågerlag. — Retz. Fl. &c. s. 157. — Ekon, Dikt. 4. s. 329. Pa lysande blåklinten har redan prydt en föregående nummer (52). Lika slägtmärke, neml. ett blomfäste med tagellika hår och trattlika strålblomster med oiikformiga Hikar samt pistiller utan märken, tillkommer älven Vädd- klinten, en icke sällsam art på hårda och magra ängar och åkerrenar. Men dennas rot är icke annnuel utan fler- årig, löper ganska djupt ned, och är lika så väl känd som hatad för sin seghet af jordbrukaren. På den greniga stjel- ken, som blir ofta 6 qvarter hög, sitta de till hälften penndelta bladen, lifligt gröna, på begge sidor finhåriga, och deras lansettlika tikar stundom tandade. Blommorna, ensamma i toppen af stjelkarne, öppna sig först några veckor efter sommarsolståndet, större än blåklintens. och skönt purpurröda, med långa strålblomster , hvilkas flikar äro. smala och jemnbreda. Fröfästet, omfattadt af det håri- ga blomfodret, mognar sent och bibebåller fröna qvar in på vintern, försedda med ett olika långt och strält fjun. Vaäddklinten är mera känd för sin odygd än för nå- gon märklig nytta. Som den ofta innästlar sig i åkrarna på de ställen der den trifves, och rötterna äro ovanligt sega, så gör den mycket hinder för plogen, hvarföre skyf- feln blir ofta nödvändig till dess upprotande, att förekom- ma ogräåsets kringspridande i åkerjorden, som röjer myc- ken efterlåtenhet der örten i mängd finnes. Fodervext är den egentligen icke, men alla de tama gräsätande djuren, utom kon, förtära den; sjelfva de qvar- sittande fröhufvuden som uppsticka här och der öfver den djupa snöbädden, besökas Hitigt af sparfvar och småfågel. Dambourney hav ibland sina farslörsök med vexter funnit, att örten, då den torkas och kokas, ger en god gul fare J27: CENTAUREA SCABIOSA, åt ett i vismut-solution betadt ylle, och detta utan koks ning; men med densamma en ljus olivfärg som icke för- lorar sig. Meddelade Åkervädden (N:o 322) större nytta, än vi densamma erkänt, så börde misstaget af Väddklintens blommor, som det stundom skett, i stället för den an- dra, läggas dem mycket till last som samla dem. Det är Simedleriid det som skänkt namnet åt Väddklinten. Tab. — Öfra delen af den blommande örten i nats storlek. — a. en diskblomma. — b. en strålblomma. — Ca fröet, allt i nat. st. — d. ett blomfoderfjäll förstoradt. — e. ett rotblad. 0 s Wi Vesper j HARG N NM W | NJA c IMP del. d& sc. N:0 328. THALICTRUM FfLAVUM. Gur TariKkteR. Jorrvärksgräs. Få E. AÄngelmå. Örtstjelken är refflad och bladfull, samt bar en grenig och upprätt blomvippa 1 toppen. Linn, Fl. Su. p. 191. Cl. 13. POLXANDRIA Polygyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 205. kl. g. MÅNGMÄNNINGAR mångqvinn. — Retz. F1. cec. s. 714 — Vett. Acad. Handl. 1745. $. 250. — Murr. App. Med. 1. p. 107. — Pharm. Thalictri Badix. bonddeteretesnn a erhaetred Tanter. dögtet hör till de så kallade mångskidade vex. ger (Multisilique) älven som Sippor och Ranunkler m. HH., och är ett af de lättast kända bland sina slägtingar, ty kronbladen äro endast 4, och fröna helt borstlösa. Af dess många arter finnas flere i norden, antingen ensamt eller gemensamt med andra länder. Bland de sednare är den Gula Taliktern en nog allmän vext på ängarne, helst af sidländt belägenhet, särdeles i Skåne, Uppland och de Norrländska provinserna. Roten är flerårig och ganska trä- dig, som mycket krypande uppsänder rotskott (stolones) långt omkring ståndet. Örtstjelkarne uppskjuta en aln eller 6 qvarter höga, kantiga och tillika fårade samt besatte med enkelt och dubbelt penndelta blad, hvilkas småblad äro aflånga, viggelika, merendels 3delta i toppen och af olika bredd, samt ofta blågröna inunder. I toppen sprider sig, i Juli månad, en mycket grenig blomvippa, hvars grenar bli stundom nederst bladiga: Den är likväl icke ut- spärrande, utan blommorna stå upprätta på sina egna stjelkar, der de ymniga ståndarnes knappar ge dem en höggul färg. Blombladen äro små, gulhvita eller hvitgrö« na, och bortifalia snart, Pistillerne utmärka sig genom den hbjertlika formen af deras märken. De talrika fruoktämnena utvexa omsider till nakna, aflånga och fårade frön uttag någon stjert eller tillsats i toppen. Roten, som utanpå mörk , ini gulaktig, innehåller en sötbesk saft, hölls fordom värd att sättas i bredd med Rabarbern, och fans derföre på apteken, och kallades i Tyskland, Tiggares Rabarber. Dosis föreslogs likväl tre gånger större än af den rätta, och medlet brukades i form af dekokt. Boerhaave anför det också, och ansåg roten verkligen ha en öppnande och inelfvorna stärkande kraft. Urinen får under nyttjandet icke endast en gul färg deraf, 328. THALICTRUM FLAVUM. utan en egen lukt, och saliven färgas äfven. Det är för denna färgande egenskap man användt roten till färgning af alunbetadt ylle, som då blir orange-gult. Med sjelfva örtståndet färgadt, blir det något blekare. I Jemtland har man ännu ett husmedel deraf mot torrvärk, då örten färsk och stött appliceras på den lidande delen. — (0. Hagströns i Fl. Su.) AF Kreaturen förtäres vexten bland det öfriga ängsfodret. Tab. — Delar af örten blommande, i nat. storlek. — a. en blomma på hvilken alla ståndarne, utom en, blifvit borttagne. — b. en af pistillerne. — € fröet, ålla; större gjorde. — d. fröet i nat. storlek. VV | bc js f 4 VA - ; Å z ' ' Y i A4 A d i bl Y . [5 Å tå Ar e ' , | Lå , | vy Flid iv OCKSA ST oh ; | Å MN LV RN ; 7 sk ig NN J I JWEP detl.et uc N:O 320. EUPHORBIA PALUSTRIS. Kärr-EuFors. Kärr-Törel. Vargmjölk. På Finska: Pirun-äitin rjeska. Örtstjelken är grenig och grenarne ofruktbara, samt bladen lansettlika. Umbellen är först flerdelt, sedan 3delt och sist a2delt, med egg- runda svepen. Linn. Fl. Su. p.- 164. Cl 11. DODECANDRIA Trigynia. — Öl. res. 8. gi. — Liijebl. Sv.Fl. s. 218. Kl. g. MÅNGMÄNNING. treqvinn. — Retz. Fl. ec. S. 247. — Pallas Reis. d. Russ. R. 1. s. 56. — Zillars Dauph. 3. ps 6. — Murr. App. Med. 4. p, 105. — Pharm. Esula Maj. Cort. radicis. Ben. hvaraf en art tillförne (N:o 70) förekommit, räknas till den familjen af wvexter, som bära treknöliga frukter (pl. tricoece), och äro icke allenast ökände der- af än genom den misstänkta färgade saft som de, likt större delen af sina slägtingar, i myckenhet hysa. Denna Kärr-Buforben är ett hos oss sällsyntare örtslag och finnes knappt, utom på Gottland och Öland, vild vexande, samt älskar en sumpig jordmån: Roten är flerårig, men nya örtstjelkar uppkomma hvar vår, alnslånga, tjocka, trinda och grena sig, men hvilka grenar förblilva ofruktbara. Bla- den, som äro talrika, sitta till skiftes på stjeiken, lansett- lika, belbräddade och alldeles släta. Mot toppen framskju. ta blommorra den tiden då fruktträden prydas af sina. De formera, som vanligt hos slägtet, en stor gemensam umbell med mångbladigt svepe. De smärre umbellerna ä- ro tredelta med 3bladiga svepen, och de yttersta dela sig omsider i 2 med 2 undersittande blad. Alla dessa större och mindre svepen ha en eggrund form, Det är märkvär- digt att blommorna äro af olika förhållande efter tiden: de första endast hanblommor som ha 5 kronblad, och de som komma senare äro dels 2könade, dels blott honor, båda med än 4 än.5 kronblad, hvilka äro alldeles hel- bräddade. Frukten biir till slut stor som en liten ärt, u- tanpå mycket knottrig. Den ymniga mjölklika och derjemte skarpa vätska som örten innehåller, gör den icke behaglig för kreaturen, Också ser man den aldrig röras af dem ,-om icke af geten, som utan fara ofta förtär flera för andra djur skadliga 329. EUPHORBIA PALUSTRIS. vextämnen. Men bruket af Kärr-Euforben som läkemedel torde, enligt säkra uppgifter, berattiga den till någon för- tjenst. I Ryssland, t. ex., utgör den på somliga ställen en husmedicin för envisa frossfebrar och för kroniska förstoppe ningar i de ädlare delarne, åfven för vattensot. Den fär- ska saften intages till 4—5 drakmer, eller, i brist af saft, lika vigt af den torra roten, infunderad i varmt vatten. Medlet verkar såsom afförande; skall äfven göra kräkning, men lindrigt, och aldrig slitningar eller ref, och dess ver- kan säges vara ganska snäll och säker. Likaså brukas ro- ten så väl af denna som af en annan art (E. verrucosa L.) i Dauphiné, för frossor. Som för öfrigt föga bepröfvad me- dicin, kan detta likväl icke rekommenderas hos oss till efterföljd. Något färgämne innehåller örten, enlig Dambourneys intygande. Han betade ull i tenn-upplösning, -och kokte den sedan länge med ett afkok på Kärr-Euforben, då ul- len erhöll ett slags aurora-färg. Denna blef deremot gul- grön i det kalla spadet, om dertill blandades litet blå vi- trill, såsom 1 lod mot 6 lod af den färska örten. Tab. — Toppen af ett blommande stånd, i nat. storl. — a. en hermafr. blomma med 5 kronblad. — b. — med 4 kronblad. — c. en hanblomma öppnad på sidan; alla större än natureg. or NARE OS artz del. N:0 330. EQUISETUM HYEMALE. SKURFRÄKEN. Skäfte. Skurgräs. Skafgräs. Skafrör. På F. Huosio-korte. Rauta-korte. Sijelken är vid basen, merendels grenig, hel och hållen bar (utan blad), och skärp på ytan. Linn. Fl. Su. p. 368. Cl. 28. CryprTOGAMIA. Filices. — Liljebl. Sv. El. s. 384. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Ormbunkar. — Retz. Fl. &c. s. 532. Å. Fräkenslägtet är ett af de mest kännbara, både till utseende och till fröredning, finner äfven den som icke är örtkännare; men också de kunnige sakna ännu en fullkom- lig upplysning om den sednare. V. Linné och många ef- ter honom ansågo Fräken-arterne såsom Ormbunkar, men; som det tyckes enligare deras natur, hafva de af sednare författare blifvit hänförde tll en egen familj bland de Lönngifte (Peltata, Hoffm. Gonopterides Willd.). De äro vexter, utmärkte genom en med leder och baljor försedd stjelk, som i toppen bär fröredningen, i form af ett hän- ge (amentum) eller ax, sammansatt af flera i krans ställda och på-fot stående sköldar, hvilka på undra sidan hysg frön eller blommor i egna gömmen inneslutna. Ibland de åtskilliga slag som finnas, bestå de fleste af flera eller färre kranslikt utgående grenar eller så kallade blad. Skurfräken har likväl inga sådana, utan är stammen alldeles bar, stundom helt enkel, men likväl oftare delad i 2—3 grenar vid den fleråriga roten, Hvilken krypande långt ikring gör att vexten med lätthet föröker sig: Lik- som de öfriga, har också dennes stam många djupa strim- mor, men de mellan dem uppstående ränder äro tätt bes- satta med fina knagglor, som likväl icke synas för blotta ö- gat, men kännas något skarpa för fingren. De 'trattlika baljorna vid lederna äro hvita, men svarta vid den tvera och naggade kanten, samt vid basen: den öfversta eller större baljan omfattar 'axet nedantill, hvilket är 5 tum i längden och eggformigt. Fruktsköldarne sitta tätt tillsam- mans, 5kantige, med 5 aflånga rum inunder, hvarur en otalig mängd stoftlika kroppar utkomma, hvilka med högst förstorande synglas betraktade, äro klotrunda och med en liten spets danade. De visa då en hoppande rörelse som härkommer från 4 parvis inunder fästade trådar, som för- ut sammanrullade, spänstigt uppspringa, och under detta 330. EQVUISETUM HYBMALE. sprida ett ännu finare stoft som vidhänger deras utplattade ändar... Hedwig ansåg dessa för ståndare, och den lilla klotrunda kroppen för fruktämnet, som på detta sätt be- fröades och erhöll groningskraft. Ehuru vi äro från åsynen öfvertygade om dessa kroppars närvaro, våga vi icke all. deles lita på verkligheten af det ändamål Hedwig sökt be- visa. Men som man förgäfves hittills sökt andra parnings- delar, så må de anförda tills vidare derföre hållas. Skurfräken vexer icke sällsamt på magra sumpiga skogstrakter och i de der belägna kärr. Till foder /är det icke så passande som Hera andra slag af samma slägtes. Emedlertid påstås att hästar skola må väl deraf. För kor anses det mycket elakt, och säges allmänt att de deraf falla tänderna. Visst är att de släppa det ofta ur munnen om nöden tvingar dem att försöka en så kärf föda. Får kunna icke fördraga densamma, och kanske är deti deras natur, helst uppgifter icke saknas, att missfall skall deri- genom hos dem åstadkommas. Svin finnas deremot mindre grannlaga, då de vid deras bökande på ställen der fråken vexer, räkna dess rötter äfven bland sina födämnen. Allmännaste bruket af Skurfräken eller Skäftgräset gö- ra flera slags handtverkare, som använda det till slätskur- ning och polering af särskilta ämnen. De fina krusade tverstrimmorna eller skarpa knagglorna långs efter ränder- na, likna den finaste 61, hvarmed hårda trädsorter, horn', ben och äfven metaller, genom gnidning, vinna en önskad släthet och j2mn yta. Tab. — ett mindre stånd i nat. storlek; — a. en del af stammen efskuren, mycket förstorad, för att visa dess knaggliga strimmor. -— b. ett ax, förstoradt. — c. en af frö- redningssköldarne. -— d. densamma, sedd inunder, med de öppnade rummen. — e. fröna, i nat. storlek. — f. ett sådant moget med strängarne. — g. ett par så kallade ståndare, skillde från fröet; de begge sednare sedda um der högsta förstoring. UA PNL JWP del.et de. J3L. VACCINIUM uLIGINOSUM. OponsusKE. Böljon. Blåbuk. Gorvälta. Wamstöt. Svålon. Slinnor. Olbär. Blåbär. Utterbär. Lapp. Hotme. På Fiaska: Juowukka , Juomucka. Stjelken är träaktig med trinda grenar. Bladen aflångt eggrunda, helbräddade, slita, affallan- de. Blomstjelkarne äro enblommiga. Linn. Fl. Su. p. 125. Cl. 8. OcrtANDRIA Monog. — Liljebl. Sv. Fl. s. 164. kl. 7. TIEMÄNNINGAR enqvinn., — Retz. Fl. ec. s. 750. — Gael. Fl: Sibo rp. 219. 3: p. 138. On icke så allmän som Blåbärsbusken (n:o 163) i tjocka barrskogen, eller som Lingonriset (n:o 116) på den vida heden, så är den ändå icke sällsam på långländiga trak- ter, äfven i buskbevexta kärr, som tillika äro skyddade för vindarne, likväl icke så sumpiga eller mossfulla som der Tranbären (n:o 12) trifvas. Närmast kommer Odonbusken till den förstnämda i utseende och sätt att vexa såsom buske, men blir mycket högre, ofta tredubbelt, och alla grenarne trinna, utan kanter. Biaden äro också något längre, merendels trubbiga, sällan hvassa, aldeles hela i brädden, utom någre glesa hårlika uddar vid basen, men hvilka ibland saknas; finådriga, släta, mörkgröna och på undra sidan blåaktiga. I Maj visar busken sina hvitröda blommor, vanligast med 8 ståndare (ibland 10), hvilkas knappar äro, utom med slägtets öppna horn, också med 2 sporrar bakpå försedda. Bären mogna efter midsomma- ren och bli dubbelt större än Blåbären, svarta med gråblå hinna, men ini hvita och fröna strimiga. I Lappska fjäl- len förekommer en lågvext afart med smala spetsiga blad, lika dem på en liten afart af Salix cinerea, samt med strödda korta här på ådrorna. Bären förtäras icke sällan, ehuru de äro mindre smakliga än blåbären., och något vattenaktiga. I större mängd njutna göra de dock någon yrsel och hufvudvärk , i synnerhet då de äro äldre. Vilda djur, som Räfvar, Björnar, Uttrar, äta dem äfven så väl som Getterna och en del skogsfåg- lar. Tunguserne och andra Sibezxiska folkslsg anse dem för en läckerhet hvaraf de få rus, (hvarföre Ryssarne kal- la bären pjaniza, rusbär); och det berättas att man i GON VåACCINIUM ULIGINOSUM. Kamschatka påfunnit att distillera bränvin på bären, hvil- ket påstås bli mycket starkt, men så flygtigt att det ef ter årets förlopp förbytes till lank. Löfvet röres knappast af boskapen, om icke af Geten. Till garfning af smärre skinn säges så väl bladen som grenarna vara tjenliga; men af bären skall en violett färg kunna erhållas på ylle och äfven linne. Tab. — En blommande gren i nat. storlek. — a. bloms- man. — b. blomfodret med pistill. — c. en ståndare (alla förstorade). — d. bäret på tveren afskurit. — e. fröet. — f. detsamma förstoradt. "— FÖ SO PN Zz V - N ET RON MN (5 i M Få ; Sar MÅ JIWP del.el «sec. 332. HUMULUS Lururus. HuMLE-ÖRT. På F. Humala. Örtstjelken är refvig, högt slingrande. Bladen Hfi- kiga och sågade. Blommorna äro tvåbyggare. Linn. Fl. Su. p. 357. Cl. 22. DiorEcia. Pentandr. — Liljebl. Sv. Fl. 8. 115. Kl. 5. FEMMÄNN ING. Tvåqvinn. — Retz. Fl). Cec. I. s. 302. — Rafn. Danm. o. Holst. Fl. 2. s. 271. — Allgem. T. Gart. Mag. 4 J. h. 7. — Nordenf!?. om kup. humleg. anl. 1757. — Stridsberg 1 V. Ak. Hand! 1754. — Vett. Ak. Handl. 1750. s. 214. — ibid. 1774. s, 253. — Bjelkes Tal om Sverg. allm. Hushålln. u. Gust. I. s. 18. — Murr. App. med. 4, & 625. — Pharm. Lupuli Strobili. Pe —— Ck Svensk Botanik icke alltid kan uppvisa föremål af den utmärktaste nytta, så ersättes stundom bristen af en och annan, såsom nu af Humle-vexten, Denna högst sling- rande al alla våra, är utan tvifvel inföding, mest funnen i buskiga trakter vid gärdesgårdar och i stenrör, särdeles nära hafskanten belägne, äfven på holmar och kringftutna ställen, såsom uppåt Österbotten, Roslagen, Bohusländska Skärgården, äfven på öar i Mälaren, och dessutom här och der i Småland, Skåne och Vestergötland, i synnerhet der jordmånen är seg och något sidländt. I detta tillstånd kallas den Wild- eller Skogshumle, och är sämre än den odlade. Hanstånden förekomma alltid allmännare, och kännas under namn af Gall- eller Fuk-Humle (På E. Koi. ran-Humala) utmärkte genom blommorna, förenade i ru- skor från -bladvecken, med fyrbladiga blomfjäll der de underdelas. Hvar blomma har endast ett 5:bladigt hvitt eller gröngult blomfoder, och hanknapparne öppna sig blott med 2 sneda hål i toppen. Honståndets blommor der- emot äro samlade i knippen, först inom ett gemensamt 4delt svepe och sedan ett enskilt af 4 blomfjäll, som om- ger Hera blommor, hvardera formerad af ett eggrundt fjäll, (som hos Amentacee), omfattande utan annat blom- foder eller blomkrona, 2 bopsittande pistiller, begge de- lade i 2 trådlika spetsade stift. Efter blomningen förän- dras dessa förenade blommor i ett ovalt hänge, hvars fjäll utvexa hinnaktiga och torra, och gömma inom basen 2 aflånga frön, betäckta med en hinna som spricker på si- edan. Detta är, ehuru olika med det af v. LInné uppgifl-= na, likväl det sanna förhållandet af fröredningen, Under ekonomisk synpunkt betraktad, är Humle-vex- ten vigtig, sedan dess alkastning blifvit en nödvändighets- vara vid brygden af Malt-likörer. Sjelfva vörten såsom söt, eller dricka beredt utan Humle, skulle snart väcka ledsnad, då deremot tillägget af humle genom sin egen kryddaktiga beska gör det både smakligare och helsosam- mare till bruk som maltdrycker i allmänhet. Fattenklöfvern med fi. (hvarifrån likväl den fordom nyttjade Porsen (My- rica gale) bör uteslutas), skulle väl i Humlens ställe kune 332. HuMULUS LUPULUS. rna begagnthas, men i smaken behåller dock Humlen föres trädet. Dess egenskap att äfven betydligt motstå drickats fallenhet att jäsa och surna, kan icke bestridas, och derför humlas dricka starkare sommartiden. Humlens beståndsde= lar äro i synnerhet en eterisk olja som innehåller det aroma- tiska, och ett beskt sammandragande ämne (Galläplesyra): Humlegårdars anläggande förtjenar allmän åtanka, då betydande summor årl. gå ur Riket för den utrikes odlade, och erfarenheten intygar möjlighet att afla den hemmas Mer än ett århundrade sedan, sågos också långt flere såda- ne plantager än nu för tiden, då de derjemte ofta van- skötas. Före K. GusTaF I tid funnos inga i Sverige. men han befallte' och befordrade dem, sedan Liäbeckarne vexla- de en mark humle mot en tunna malt, och + af allt jer- net gick ut för Humle. | : En riktig skötsel beror på rätta urvalet af platsen, jordmånen, gödningsämnet, godheten af sättrötterne, de- res plantering, vattnande, störarnes tillräckliga längd, rox- narnes anbindande, de öfverflödiga jökarnes afskärande, kupornas och plantagens renhållande, blädningen, skör- den af Humlekopporna och deras bevarande. Som rum met icke tillåter att afhandla dessa omständigheter sär- skilt, få vi hänvisa tili de underrättelser som redan af STRIDSBERG och NORDENFLYCHT, och sednast af Herr Prof. RETzZiIUs med mycken noggrannhet äro samlade och utgifne. Det må endast nämnas, att till vinnande af god bumle, densamma bör icke skördas för bittida eller för sent. Ännu omogen ger han drickat en vidrig smak, och öfvermogen, förloras de väsendtligaste delarne, fröna, och det klibbiga stoftet emellan koppornas fjäll; hvarför plock- ningstiden bör noga afpassas. 1 medicinskt afseende äger humlen en fördelande kraft, blandad med blommor eller kryddor af lika egen- skap. En mindre vänlig åverkan på nerverne har man dock funnit af humle i öfverflöd brukad vid brygden af öl; och det anses vanligen farligt att sofva på ställen der humle torkas och bevaras. Såsom ett husmedel mot för- stoppnipgar brukas fröna i Vestergötland (Linn. Vestg. rs s. 200). Roten, bitter och något kryddaktig, har blifvit re- kommenderad till nyttjande liksom $arsaparillen. Rotskot- ten eller broddarne använde i köket som de af Sparris, berömmas för deras stenlösande och urindrifvande kraft, hvarför man föreslagit så väl ett på dem destilleradt vatten som kokadt extrakt, och äfven dekokt på sjelfva Humlen, hvilket tillika prisas som maskmedel i nedanet brukadt. Humlerefvorna , afblädade och styckade, kunna rötas och beredas till tågor, tienliga till rep och grofva välvar, starkare än de af hampa. En god bushållare bör icke bortkasta dem, Till bränsle duga de ärminstone alltid, äfven vid tegelugnar: och bladen ätas både af kor och får, så väl gröna som torkade. Q ; Tab, I, föreställer en blommande hanrefva. — + en del af hon” ståndet efter naturen. — a, en haublomma. — b. hanknappen med strängs — c, 2 pistiller inom fjället (förstor.) — d. en humlekoppa i nat, stork bodtkandresnenmereatentdea dd. ry ATI: ALOPECURUS GENICULATUS. KÄRRKAFLE. Ståkra. Strået är krökt, med knä samt uppstigande, och bär ett cylindriskt ax, hvars blommors yttre skal (glum&e calycine) äro tvertrubbiga och finhåriga. Linn. F!. Su. p. 20. Cl. 3. TAIANDRIA. Digynia. — Liljebl. Sv. Fl sid. 35. Kl. 5. TR EMÄNNINGAR 2:qvinnade. — Recz. Fl. cec. Sid. 41. — Smith. Fl. Brit. 1. $. 74. Tr så allmän som Ängkaflen (n:o 14) på ängarne, är också denna på våta ställen, helst i diken och der vatt- net blir länge qvarstående. Här fäster den sig i botten med ganska långa och enkla rötter. Stråna vexa stundom till ansenlig längd mycket ledfulla med böjda knä, och grenade uppstiga öfver vattnets yta. Bladen äro helt släta, blågröna och flytande äfven som ofta hela gräset. Axet blir litet, kort och cylindriskt, men kan delas liksom Ang- kaflens i lober, är dessutom mycket blomrikt, grönt och rödaktigt. Blomfoder-agnarne, eller de yttre skalen, äro märkligt trubbiga, lika stora och hårigare än på den nyss- nämde, men det inre eller blomkronans helt slätt med ett vid basen baktill fästadt borst, krökt midtpå och ibland nog kort. Någon gång trältas också gräset på torra, stäl. len, då roten blir liksom lökaktig; likväl alldeles skild från den egentliga A. bulbosus. För odling tjenar icke detta gräs, såsom mycket ned- liggande och således mindre dugligt för slåttern. Boskap och hästar äta det alltid mycket hellre än starren; men för får är det väl ändå mindre passande: de välja också sna- rare hårdvallsgräsen, hvaraf de utan tvilfvel må bättre. Tab — Delar af gräset efter naturen. -— a. en blom- ma med begge skalen. — b. kronskalet, — c. pistillen alla förstorade. STA LOTUS CORNICULATUS. ÄLLMÄN Lotus. Käringtänder. Kattklor. Gulhane. Björnklor. Göksmör. På F. Ammän hambat. Stjelken är flerblommig, med blommorna lik- som i hufvud förenade; Fröbaljorna äro cy- lindriska, Linn. Fl. Su. p. 262. Cl 17. DrADELPArIA Decandr. — Skånsk. tes: s. 1535. — Liljebl. Sv. Fl. s' 328. Kl. 14. TvyÅKULLE, med ärtbaljor. Så allmän som denna vexten är, gläder den likväl med sin vackra färg, der den flocktals afbryter mot andra blommor på ängar och gräsvuxna ställen, och synes ock- så mindre nogräknad med jordmånen. WerstrRinG och SvARrRTz sågo den i förliden sommar, ensam af hela fa- miljen med ärtskidor , lysa frodig i torfvor här och der spridde på de åt ödsligheten: dömda hedar i de torftiga Vester dalarne. Lotus-slägtet utmärkes genom sina räta frö- baljor, fyllda med trinda frön, och genom blomvingarne som foga deras öfre kant tillhopa. Vår allmänna art har en grenig, längre eller kortare örtstjelk, mest kulliggande, men ibland rak, och uppkommer årligen från en perenne- rande rot. De tre småbladen äro glatta, och vid bladets bas sitta dessutom 2 bladlika stipler. Blomskaften som skjuta från toppen, äro långa och bära Hera blommor i en punkt tätt förenade ofvanför ett 3:bladigt svepe. Ski- dorna bli alldeles trinda och stå rätt ut då de fullmognat: Blommorna , hvilkas spetsiga köl gifvit anledning till nam- net af vissa djurs klor, blifva oaktadt deras sköna gula färg, då de torkat, gröna. Det händer äfven att de stun- dom vanskapas och svälla utan att nånsin öppna sig; och detta härrör af ett inhyses kräk som fräter dem (Thrips glauca Fn. Sv. n. 726). Man träftar åtskilliga afarter af den- aa Lotus-art, t. e. en i sidländta skuggrika lunder, med upprättstående alnshöga greniga stjelkar och bredare blad med strödda fina hår i kanten (Skånsk. res. s. 153), och en annan på sandiga fält (V. Ak. Handl. 1807. sid. 228), kortare, slakare med bladen mycket smalare och spetsiga; >= I den specifika karakteren äro de likväl icke skiljaktige, Örten är en af de begärligaste som foder för kreatu- ren. Man har också för denana orsak äfven som för här- For. LOTtTUS COENICULATUS. digheten och de djupt nedträngande rötterna, föreslagit vex- ten til! odling. Men som den icke blir särdeles rotdryg, så är väl icke att vänta någon utmärkt förmån af Kulturen i stort. Sandiga höjder kunna emedlertid icke bättre an- vändas än besås med ärterne, insamlade sedan de mognat. Med blommorna, som bi, under det de äro utslagna, Hitigt besöka, skall kunna färgas gult; men försök att vinna ett färgämne likt det af indigo, hvartill blommans ofvannäm- de ombytliga färg gifvit några anledning att förmoda, haf- va befunnits fåfänga. Tab. — Ett stånd af örten blommande i nat. st. — a. blommans öfre kronblad kalladt seglet. — b. vingarne; — c. kölen. — d. parningsdelarne fästade vid blomfodrets — e. ärtbaljag. — f. en ärt isnat. storlek. — g. en sådan större gjord. - IWP del,et se. 335. HIPPURIS vuLGARIS. MANnGBLADIG HippURIS. Hästsvans. Bladen äro många (8-12), jembreda och spet- Ssiga, sittande i krans omkring lederne af den enkla Öristjelken. Linn. Fl. Su. p. 1. Cl. 1. MonAnNDRIA Monog. — Liljebl. Sv. FI. & 5. Kl. I. ENMÄNNING. enqvinnade. — Retz. Fl. Rc. Is s. 299. Fian mindre rar i stillare vatten, säsom i åar, vikar och grafvar der botten är dyig, har man ännu icke med sä- kerhet kunnat bestämma detta örtslägtes rätta plats bland vexternas naturliga ordningar. v. Linné förde det till Vattenvexter (Imnundate). Jussiev har gjort det äfven, och tillika ansett det som en af länkarne emellan vex- ter med ett och med 2 hjertblad. Han har likväl se- 'dermera trott sig finna snarare en analogi med sina Czna- grarie, i anseende till fröets fäste i toppen af frukten m,. im. Men hvarthän den rättast må föras, är vexten en af de besynnerligare, såsom förenande flera slägters egen- skaper; ty Örtstjelken, som uppkommer från en mångårig rot, omgifven med långa och i krans sittande trådar, är hel enkel, pipig, från qvarters lång ända till. alnen och mycket ledfull; nedsänkt till hälften bar under vattnet, men ”ofvantill besatt med jembreda, spetsade blad (8-12) i stjernform (som på Myriophyllum), och bär sina blommor öfver allt i bladvecken helt nakna och fastsittande , hvilkas slägtmärke är, att ha endast ett blomfoder som utgöres af en knappt märklig och ofvanpå fruktämnet sittande två- flikig kant, inom bhbvilken ses en enda ståndare (liksom hos Zanichellia). Stiftet tätt bredvid är enkelt och finhä- rigt. med spetsigt märke. Frukten, som vi våga knappt att med GÄRTNER anse för ett slags nöt, utgöres af ett enda frö (som lros Proserpinaca), hvilket, om frukten klyfves , ses fästadt högst uppe, och dess embryon omgifvas med en köttig hinna, samt lilla roten vettande uppåt och basen 2delt. Vid början: af sommaren, ser man denna örten med sina blommor, hvilka med skäl kunna kallas mång- gifte (Polygamister), emedan de underst på stjelken sittan- de ofta endast äro honor, och de öfra alla tvåkönade. S HiPrPURIS VULGARIS. Vexten har vid hastigt påseende likhet af en fräken- art, i synnerhet den närmare roten bladfria delen; men den är helt glatt och duger aldeles icke att använda som skäfte, ehuru man gissat så i en Tysk Flora, ; Örten säges äga något skarpt i smaken, men detta hindrar icke getterne att med särdeles begär förtära den, hvilket äfven hästar, enligt Gunners och Molrs intyg, någon gång skola göra. Vintertiden får vexten, dold under vattnet, ett helt annat utseende. Man finner den då flytande och bladen bli dubbelt längre, smalare och nästan genomskinliga. Att bladen vexa någon gång liksom i spiral och att sjeifva stjelken vrides, torde härröra af stället der den vexer, i starkare strömdrag, hvilket Liljeblad sett i Vesterbotten. Tab. — Vexten i nat. storlek. — a. Blomman. — b. ståndaren särskilt. — c. frukten i nat. st. — d. densam- ma förstorad. — e. densamma längsefter i tu-skuren. — f. transverselt. 3306. POLYGONUM vVIVIPARUM. ÅNG-PoLYGON. Stämme-näfva. Mortag. Svingräs: Örtstjelken är enkel med ett enda, merendels lökalstrande blomax. Bladen aflånga och lansettlika, i kanten tillbaka rullade. Linn. Fl. Su. p. 129. Cl. 8. OCTANDRIA Monog, — Fl. Lapp: s. 132. = Liljebl. Sv. Fl. s. 170. Kl. 7. TIEMÄNNING. 3:qvinnad. Retz. F1. cec. $s. 539. — Gel. Fl. Sib. 3. p. 44. t. 7: f. 2, — Gunn. Fl, Nory. n. g ve EE Posen Mägtet, som utgör tillika med Rumex etc. en egen nat. familj (Polygonez Juss.), består af många arter, af hvilka Hera också tillhöra Svenska Flora, men de fle- stes utseende är så skiljaktigt, att man derefter knappt skulle kunna förena dem, om ej vid betraktandet af slägt- karakteren, hvilken utgöres af ett 5:delt blomfoder, som merendels af annan färg än grön, har nästan likhet af blom- krona. Fortplantningsdelarnes antal är mycket olika hos somliga arter; men alla ha ett enda kantigt frö, som be- täckes af det qvarsittande blomfodret. Ängs-Polygonen, den allmännaste vext på Nörrlands gräsfält och på torrare skogsängar i Lappmarken, men knappast sedd i Södra Sverige, har er mångårig rot, som är krokig eller vrider, utanpå mörk och inuti hvitaktig. Örtstjelken, ofta mer än qvarterslång, är alldeles odelt, rak, besatt med flera smala och ådriga blad med tillbaka rullad kant. Några komma äfven från roten, längre stjelkade, elliptiska, glatta men ibland på undra sidan Anhåriga. I den förläng- da toppen formera blommorna ett smalt och trubbigt ax; de äro till färgen hvita, stundom rödletta och ha 8 stån- dare och 3 stift från ett trekantigt fruktämne. Ofta full- komnar icke vexten sina frön, emedan naturen skänkt den en annan fortplantnings förmåga, neml. genom små lök- formiga knoppar som intaga de undra blommornas stäl- len, och från hvilka knoppar man ser de första bladen icke sällan utskjuta, under det de sitta på sjelfva axet, samt sedan aflalla och rotfästa sig. öv Samojeden, bestämd att lefva bredvid den eviga snö- drifvan, finner i denna rot ett passande och för honom smakligt födämne. Under de få veckor jorden är öppen, in- samlas rötterna till vinterförråd, och förtäras tillika med kött 330; POLYGONUM VIVIPARUM. af Ren eller något villbråd, som kan ertappas. Jakuterne också, som kalla roten Mjaeka- arschige , använda den tor- kad och stött samt kokad med mjölk, hvilket säges vara. en god föda. Möss, så oändligen talrika inom samma del af Jordklotet, göra likaså samlingar af roten i sina bon, hvil- ka deras mennisko -lika grannar förstå att nppsöka och plundra. I Norrige är också bruket af Mortågs-rötterne kändt såsom nödbrödsämne, och sjelfva de ofvanbeskrilne groddknopparne i axet plockas af folket i Opdalen, som "kalla dem raapesoll och koka dem med mjölk. Äfven ses barn der stundom uppäta rötterne och äta dem rå liksom svinen, för hvilka «de äro särdeles begärlige. Det gröna örtståndet står icke heller förgäfves för boskapen. Tab. — Vexten i nat. storlek. — a. blomman större gjord. — b. densamma öppnad. — c. pistillen. — d. ett ax med groddknoppar i nat. st. — e. en grodd knopp särskilt. — f. en sådan med första bladet, förstorade. ön He LR 2 14 ÅA f d ' "SAGE | | RS + > of ” IP dlet se. 7 ag II7:. VIBURNUM OprurLus. OrLvon-Bus«Kse. Uglerönn.. Ulfrönn. Fågelbär. Qvalke- bär. Hållsbär. Olgonträd. Ulfbär. Illenatråäd. På F. Koiran höjsipuu. Koiran höjstöpuu. Bladen äro flikiga, med körtlar på bladskaften. Blommorna äro förenade i klasar vid grenar- nes ändar. Linn. Fl. Su. p. 96. Cl. 5. PEN TANDRIA. 3:gynia. — Liljebl. Sv. Fl. 8. 128. kl. 5. FEMMÄNNING. 3qvinnad. — Retz. Fl. cec. p. 766.— Georgi Reis. d. Russl. — Gel. Fl. Sib. 3. p. 146. Ka verkligen inhemskt mindre trädslag, som v. Linné ansåg hörande till familjen Busklika vexter (Dumosie). Vi tro likväl att Jussieu närmare nalkats naturen, då han fört det tillhopa med sina Caprifolier, såsom rättare be- fryndadt med Fläder- och Benved-slägterna, från hvilka det förnämligast skiljer sig genom sin klocklika blomkro- na och fruktbär med ett frö. Stammen, vanligen af mans- höjd, blir ofta dubbelt högre; den är mycket grenig ända ned ifrån marken, som ger snarare utseende af en stor buske. De trinda grenarne sitta emot hvarandra äfven som bladen, hvilka äro breda, delta i stora flikar, ojemt in- skurne, rundade vid basen och på undra sidan blekare, Bladstjelkarne äga, der de fästas vid bladet, ett par kört- lar, och ha dessutom å ömse sidor vid basen 2:ne syllika småblad, som äfven stundom bära en körtel i spetsen. In- ga stipler gifvas, utan i deras ställe de nämda småbladen. I ändan på grenarne utkomma talrika blommor förenade i en klase (cyma), i hvilken de medlersta blommorna äro små, bördiga och gulhvita; de yttre ell. rundt om kanten sittande äro många gånger större, utvidgade, med ojem- nare deladt bräm, snöhbvita men ofrukibara. Bären bli om- sider stora som ärter, långrunda, röda och saftiga med ett enda bjertlikt bopkramadt frö. I Juni blommar busken och i Sept. äro bären mogna. Man finner den icke sällan i skogvuxna eller buskiga ängsbackar, särdeles på fuktiga. fre jordmån. En afart eller genom kultur förändrad sort förekommer vanligt i trägårdar under namn af Snöbolls. busken; som väl förtjenar sitt utrymme i anläggningar der dylika vexter äro passande. Denna får allsinga bördiga blommor, följaktligen inga bär ell. frön, men fägnar så 337. VIBURNUM OPULUS. mycket mer genom sina blomsterklasar ensamt bestående af blomkronor med stora utvidgade snöhvita bräm, hvilka tätt förenade, tillskapa en skön klotform, härmande den hvita Provinsrosens, om icke bristen af dennas lifvande lukt snart fråndömde Olvonrosen ett lika värde. Denna af- ert fortplantas genom afläggare och sättqvistar, stundom också genom rotskott, och vinner äfven en betydligare storlek än den vilda. I anseende till de ekonomiska fördelarne af Olvon- ell. Uglerönnen, äro dessa hvarken få eller utan värde att förtigas. Virket eller veden klyfves med lätthet och använ- des derföre både till tänder i väfskedar och till skopinnar. Af rotskotten, som äro vanligen mycket räta, med tjock merg, erhållas utvalda pipskaft, hvilka bevara böjligheten, nästan som de af läder, så länge barken qvarsitter och de beständigt brukas. Barken, som är seg, och askgrå till färgen, skall genom kokning lemna ett klibbigt ämne likt fågellim. Bären ätas af fåglar, särdeles af hjerpen, och an- vändas derföre på somliga ställen vid fågelfångst. Då de bli frostbitna, förlora de den äckliga smaken och ätas så- dana på landsbygderna i Ryssland, der de kallas Kalina. De skola äfven kunna användas, (som det säges ske i Cur- land) både till ättika och brännvin; och längre in i Ryska Riket är en tillredning bekant under namn af Kalinmicka såsom en vanlig spis, till hvilken de förut frusna bären tagas och krossas, och ältas till en deg med sädesmjöl och bakas i panna. I Siberien skall ock brukas en rusgifvande dryck så tillagad, att mogna bären läggas i en skäl med litet socker och brännvin efter behag, hvarefter skålen, med lock tilltäppt och igensmetad, sättes på varma ugnen tills bären, tillförne röda, likna hvitt vax. Brännvinet säges då röja hvarken lukt eller smak, men vara likafullt rusande, då det upphettas och slås på Kinesiskt Té, som sörplas ur koppar. Detta gör inom några minuter ett fullkomligt rus; vanligen ett hemligt puts emot dem, som icke vilja deltaga i det eljest gästfria dryckeslaget. Dambourrney erhöll genom kokning af ett i vismut be- tadt ylle i en färgsoppa på spädare Olvonqvistar, en fast uce-färg, och med bären en musc doré, som behöll sig oförändrad. Det är likväl anmärkningsvärdt, att han fann lukten under kokningen mycket besvärande, nästan som den af lim. Fä-kreatur jemte Svin äta löfvet, äfven torkadt; men hästen lemnar det gerna orördt. Tab. — En blommande qvist efter naturen. — a. En blomma med dess delar. — b. Blomkronpan särskilt. da Pistillen med blomfodret, förstorade. — d. Bäret i nat. storlek. — e. Fröet, något större än vanligt. 339. SAPONARIA OFFICINALIS. SÄPNEGLIKA. dSåpört. Bladen äro nedvid roten aflånga med skaft; på stjelken breda, lansettlika; och Blomfodret cylindriskt. Linn. Sp. Pl. p. 584. Cl. 10, DECANDRIA. Digyn, — Liljebl. Sv. Fl. 8. 177. Kl. 7. TIEMÄNNING. 2qvinnad. — Retz. Fl. cec. s. 652. Berg. Mat. Med. p. 370. — IV oodw. Med. Bot. Suppl. p. 102.1. 251. Da Neglikor liknande Vextfamilien (Caryophyllex) ger sig lätt tillkänna, genom de ledfulla stjelkarne och enkla motstående bladen utan stipler eller taggar, piggar eller klängen. De egentligas blommor ha något täckt i :'sitt ut- seende och deras blomfoder är nästan cylindriskt, och an- talet af strängarne antingen lika eller dubbelt så många som kronbladen. Såpört-slägtet rättvisar sin plats ibland dessa genom ett lika förhållande. Dess blomfoder, ehuru af samma form som Neglikans, saknar likväl dennas fjäll vid basen, och hvart kronblad har vid skifvans basis ett par små flikar liksom Silenerne, hvarigenom en liten kro- na bildas omkring mynningen. Denna art är förmodligen icke inföding på Svensk jord, utan genom frö uppdragen antingen såsom blomster- vext ell. i Apteksplantager, har den småningom inrotat sig så, att kunna med skäl anses hörande till klimatet, sedan den här och der, likväl rarare, träffas vexande på fordom odlade ställen och jemte gärdesgårdar i Södra delen af Riket. Den är utmärkt genom sina djupt nedgående trin- da rötter af mer än alnens längd och en svanpennas tjock- lek, fulla med leder, rödaktiga på ytan och hvita ini. OF vantill grena de sig och sprida en mängd rottelningar rundt omkring, som gör den snart till ett Hvitroten likt och be- svärande ogräs, och bör i händelse af odling derföre få sitt eget rum, Örtsijelkar upplöpa lera tillsammans 3 qvar- ter höga, trinda, släta och försedda med bredt lansettlika helbräddade blad, som ned emot roten äro liksom stjel- kade och aflånga, då de öfra äro vid basen sammanvuxna, Något efter midsommaren formera en mängd af blommor en halfrund vippa, Utslagna i toppen få de en blek rosen färg och en behaglig, något sötaktig lukt, och deras kron: 338. SAPONARIA OFFICINALIS. blad äro hela och klorne af ansenlig längd i följe aF det långa pipiga blomfodret, som efter blomningen omgifver en åflång kapsel med många frön. Blommorna bli i fetare jordmån dubbla. Namnet Saponaria härleder sig från rotens ell. bladens egenskap , att ett afkok på dem , medelst vispning, ger en fragga ell. lodder som efter såpa, och kan liksom denna till flera lika ändamål begagnas. Atskilliga andra vexter visa samma fe- nomen, såsom roten af Gypsophila Struthium i Spanien, kärnorna af Såpträdet i Vestindien, och äfven blommorna af Student-neglikor (Lychnis Chalcedonica), m. fl. Tug- gade göra de saliven lika fraggig. Bladen af Såpneglikan visa detta mer än roten af densamma, hvarföre i länder der munkar gifvas, man har sett dessa, för besparing, bru- ka bladen till tvätt af kläder, som derigenom temligen re- nas, flott- och oljefläckar uttagas utan färgens förlust. De efter loppor försvinna således icke. Syror och alkalier min- ska icke dess kraft, men väl om vinsten tillägges. Det är således ett slags vegetabilisk såpa, hvars egenskap ej för- störes af syror, som det sker hos de aikaliska såpslagen. Roten har ingen lukt, men en sötaktig, litet i beskt stö- tande smak, och tillika något klibbig. Ett starkare afkok och extraktet på roten lemnar äfven en känsla af något skarpt på tungan. I Medicinen har man sedan längre tid tillbaka berömt roten i pulver, såsom förträffligt medel i Ven. sjuka och för ledvärk af samma orsak. Gundels- heimer och Stahl gåfvo den i sednare tider ett så högt loford, att de trodde den tätlande ined Sarsaparillen. Vår Bergius bestyrkte äfven rotens användande med fördel i gikt och under merkurialkurer , hvarjemte han yttrar sig, attingen tjenligare dryck än den på Såpörtsroten tillagade kunde rekommenderas. Bruket af sjelfva örten ensam utan sam- band med qvicksilfver, har till och med ägt stundom myc- ket förtroende, neml. i form af dekokt från ett par näfvar af den gröna örten och några russin till 3 stop vatten, som dagligen under 3—4 veckors tid blifvit utdrucken. Genom en ökad utdunstning påstås den i synnerhet då visa sin goda verkan. Boerhaave prisade också vexten såsom förmånlig för gulsot och förstoppning i inellvorna. Örten ätes grön så väl af hästar som boskap. Tab. — Öfre delen af vexten blommande, efter nat. tecknad. — a. Ett kronblad. — b. Ett på sidan öppnadt blomfoder, med ståndare och pistiller. — c. Pistillerne. — d. Ett af de uodra bladen, allt i nat. storlek. 239 339. ALYSSUM sATIVUM. (Myagrum sativum. LIiNN.) Donna. Lindodder. Döra. Döre. Dåde. Willin. Hörkäring. På FE. Kitu-pellava. Örtstammens blad äro lansettformiga och vid basen pillika, samt fröskidan eggrund och uppblåst. Linn. Fl. Su. p. 222. Cl. 15. TETRADYNAMIA Siliculosa. — Liljebl. Sv. Fl. s. 269. Kl. 12. FyrnvÄLDiGE kortskidade. — Smith F1. Britt. ps 680. (Alyssum sativuna) — Gzrnel. Syst. 2. p. 971. (Mönchia sativa) — Linn Gottl. Res. s. 241. — Retz. Fl. oecon. p- 463. i Bö Klass ibland Vexterna är naturligare och mer ut. märkt än de Fyrväldigas, men ickedestomindre saknas fullkomligt väl bestämda karakterer för slägterna. Det är icke sällan, som man efter de redan antagna, villrådigt hänför eller eftersöker föremål, ehuru om deras hufvud- plats intet tvifvelsmål kan äga rum. Dodran har vanligt blifvit förd till Myagrzi slägte, ehuru den icke svarade mot det slägtets egentliga kännemärke, eller att fröskidan äger blott ett rum och ett frö; men då flere arter med tiden, blott för skidans yttre likhet, äfven dermed förenades, intog också Dodran sitt rum ibland dem. Flere Örtkunnige hbaf. va likväl ogillat detta, och äfven trott den böra rättast utgöra sitt eget slägte, men vi anse deras mening billigare, som ansett Dodran snarare höra bland Alyssa för de mån- ga frö som i skidan finnas. Med de verkliga Myagra kan den aildeles icke förenas, och ehuru de små tänder fela med hvilka ståndarne på de flesta (ej alla) Älyss-arter äro försedde, så öfverensståmmer dock Dodrans uppblåsta fröskida med deras, och berättigar oss att med Haller, Scopoli och SmitA under Alyssum anföra de ifrågavarande. Dodran är en annuel vext med liten eller föga grenig rot. Örtstjeiken blir 2—3 qvarter hög, rak och trind, be- satt med blad och delad som en vippa i toppen. Bladen sitta skiftvis, lansetiskapade, vid basen pillika och omfat- tande, i kanten otydligt tandade, fast ofta belbräddade, och något sträfva på ytan. I toppen formera enkla blom- stjelkar ett slags qvast, under det att de nedra förlängas. Blommorna äro helt små med trubbiga gula kronblad, och 339. ALYSSUM SATIVUM. jemna hansträngar utan tand. Fröskidorna sitta uppräta, bli stora som små ärter, upp -ned-vändt egglika, hela, slä- ta, utsvälda, men på sidorna litet intryckta, och med en utstående: kant rundt ikring, samt bära en efter stiftet lemnad spets, half så lång som skidan, hvilken inom två rum hyser många eggrunda bruna frön. Det är i synnerhet på linåkrar som man finner denna vext, ofta i stor myckenhet, och synes vara, förmodligen fordom, tillika med utländskt Linfrö , i landet inkommen, till mycken harm för dem som odla denna jordens nyttiga afkastning. Den blommar i Juni, ofta till den mängd att linåkrar synas helt gula af densamma. Till förekommande af ett sådant ogräs, hvars myckenhet icke endast betager linet dess vext, utan fortplantar sig allt vidare, är icke annat medel än att genom rensning minska det som boskap och hästar äta grönt med särdeles begär. Äfven Gäss sägas finna i fröna en behaglig föda. På utrikes orter, både i Tyskland, Italien och annor- städes, odlas äfven sjelfva Dodran för oljepressning ur frö- na. För detta ändamål samlas dessa sedan fröhusen mog:. nat på stjelkarne, som uppryckas och torkas, hvarefter frö- na urklappas och genom sällning rengöras. De hysa en så betydlig mängd olja, att af 12 kappar 4 kannor olja skall kunna utpressas, i godhet lika med matolja, så länge den icke blifvit gammal, och kan brukas på samma sätt, äfven till lampor, i hvilka den både brinner längre och osar mindre än rofolja. Det bör likväl märkas att för bordet måste den kallpressas. Man omarbetar sedan det öfverblif- na, och efter föregången värmning pressar det å nyo till andra mindre grannlaga behof. Till lampor passar denna olja så mycket bättre som den icke stelnar af kölden. Ka- korna efter pressningen äro också lika användbara som de af rof-frö erhållna. Hvad odlingen beträffar af Dodran, sås fröen både höst och vår, och vexten mognar i begge fal- len till följande hösten. Tab. — Dodran i nat. storlek med blommor och frö. — a. En blomma. — b. Pistillen redan bördig. — c. Stån- darne med pistillen, sedan kronblad och blomfoder äro borttagne. — d. En fröskida på tveren afskuren. — f. En fröskida med fröna på sidan af mellanväggen. — g h Valvlerne. 340. : ORCHIS MILITARIS. RiDDARE-ORKis. Johannis Nycklar. Gulltuppor. Rötterne äro egglika. Blomlåäppen tredelt, of- vanpå besatt med sträfva prickar: sid-flikar- ne jemnbreda och trubbiga; den medlersta mycket längre, utvidgad vid ändan i tven- ne runda flikar, med en liten hvass spets e- mellan begge. Blombladen alla hvassa, stå upprätte och löpa tillsammans. Sporren 3 Kortare än fruktämnet, står rätt ut. Blom- fjällen mycket små. Linn. Fl. Su. p. 310. Cl. 20. GYNANDRIA 2:dria. (monandr. Svartsg i K. V. A. H. 1800. s. 207.) — Liljebl. Sv. Fl. s. 235. kl. 10. TVETYDIGE enqvinn. — Lian. Ol. Res. s. 49: Ålarie kan den Svenske Botanisten få en större högtid, än då han kring midsommaren på Gottlands och Ölands sköna buskbevexta ängar möter en hel familj af Orkis- vexter, hvilka, i andra Provinser sällsynte eller osedde, med deras egenhet i blommornas bildning och brokiga ut- seende liksom inbilla honom vara flyttad under ett sydli- gare himmelsstreck. Denna Orkis vexer i Sverige endast på dessa öar, hvilkas kalkartade jordmån befordra dess frodighet. Roten, likt de öfrigas perennerånde, består af ett par odelta, egglika och temligen stora knölar (tubera) under några ofvanföre utgående enkla rottrådar. Örtstjel- ken halftannat qvarter hög och således större än dess fle- ste Svenska fränder, är nedtill besatt med breda, afllånga , saftiga och lifligt gröna blad efter slägtets art, och bär i toppen ett rikt ax med blommor som i storlek öfverträffa alla andra. Under hvar och en sitter en liten blomskärm , som ibland knappt märkes. Blombladen förena sig upptill i likhet med en öppen hjelm, ljusröda eller hvitaktiga till färgén; men läppen, rättare kallad 3- än 5delt, är hori- sontelt utstående och något konkav samt spräcklig och sträf af mörkare skarpa prickar, strödda öfver dess yta bakåt, der en liten hvass upphöjning synes. Detta förhål- lande jemte den trubbiga sporrens märkliga korthet skiljer lätt denna arten, af hvilken flere förr blifvit ansedda som 340. ORCHIS MILITA RIS. artförändringar, såsom några Österrikiska, Mähriska, Sveitz- iska, Franska och Algieriska Orkider, (O. fusca, moravis ca, variegata, tephrosanthos Wild.) men hvilka, SAMAR da, väl förtjena att som egne anses. De öfriga fröredningsdelarnes nära likhet med deras som förut äro beskrifna (N:o 220. 232. 314.) gör en vidare detalj om dennas, onödig. Blommorna äro sköna, fastän de sakna lukten, som är så utmärkt hos den cvåbladiga. Blomsterparterren skuile mycket vinna genom dem, om vexten kunde beqvämligt ombyta sin boningsplats, hvilket Orkis-arter med svårighet göra. De skola emedlertid der de finnas, alltid glädja det öga som söker dem. Det är ingen tvifvel att äfven rötterne af denna art kunna användas på lika sätt, som redan om den såkallade ÅAngs-Orkis och den tidiga röda är utförligen anfördt; röt- terne äro så lika beskaffade och deras betydliga storlek synes också icke minska deras värde. Tab. — Vexten blommande, tecknad af R. Palmstruch efter nat. på Gottland. — a Blomläppen fästad vid fort- planiningsdelarne, som visa hanknappen och märket flera gånger förstorade. 341. CONVOLVOLUS ARVENSIS. ÅKERVINDA. Fårtarmar. Jungfrusärkar. Drabinda. Saarbindel. På E. Peldokello. Bladen äro pillika "med utstående hvassa hörn (flikar); Blomskafien enblommiga. Linn. Fl. Su. p. 64. Cl. 5. PENTANDR. monogyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 2. kl. 5. FEMMÄNNING. enqvinn. — Åetz. Fl. occon. s. 184. — Oecon. Dict. 4. — Sv. Lagbok. Byggun. Balk. vi11. 29. Ey är märkvärdigt burna naturen i somliga vextslägter liksom sammanhopat likheter genom 100:tals arter, hvilleg antingen samtlige tillhörande för dem egna luftstreck, eller och ndda under de mest åtskilda, genast ge deras namn och egenskaper tillkänna. Så möter man Protéer och Ljung- arter i Södra Afrika; Melastomerne mellan vändkretsarne; - Melaleuker på Nya Holland; Saxifrager på fjällarne öfver hela jordytan; Pil- och Starrslägtet mest i Norden, att för- bigå talrika andra exempel, af hvilka vi blott nu tillägga det af Findorna (Convolvoli), ett slägte, som fördeladt åt de flesta trakter af Jordklotet genom sin, merendels slingrande, Örtstam, sin klocklika blomkronas fålliga bräm, sitt tväklufna märke och 2rummiga fröhus, vid första an- blicken igenkännes. Bland de naturliga ordningarne bör det vill gvexter med klocklika blommor (Campanacee). Af de två arter som vår Flora äger, är Åkervindan en, som med sin krypande rot älven innästlar sig djupt under jord- ytan, och ofvan densamma uppsänder slingrande och hör- niga örtstjelkar, besatte med alternerande, aflånga, glatta blad, vid basen pillika, med hvassa och stundom tvåtan- dade flikar. Blommorna utkomma från bladvecken, på stjelkar längre än bladen, enblommiga, med tvenne på dem sittande små blomfjall. Blommorna, täckt hfärgade, stundom. hvitare (på lerjord alltid rödare), öppna deras fållade tumsbreda bräm, helst i solskinet, liksom ömtåliga för minsta fuktighet, och röja sig genom en egen söt lukt, De visa sig midt på sommaren, och frökapseln af ett pep- . parkorns storlek, omgifvit länge af blomfodret, har två rum med 1—2 frö i hvardera. Så mycket den blommande Åkervindan må fägna ö- gat, så litet behagligt intryck lemnar vexten funnen på 341. CONVFVOLVOLUS ARVENSIS, den odlade marken. Knappt gifves bland vexter dess like att genom rötterna utbreda sig jemte det att de också sö- ka djupet. Afven i små bitar fördelade, behålla de natus« ren att förmera sig, och blir således vextens utrotande nä- stan en omöjlighet. Ännu efter förloppet af ett 10-tal af år, har man på nytt upptäckt samma gäst på ställen, der- ifrån man genom alnsdjup gräfning förmodat kunna aflägs- na den. Det är på lågländta och sandiga åkerfält som detta Ogräs i synnerhet frodar sig, der, icke allenast dess vidt spridda rottrådar suga musten från sädesroten, utan den ofvan jord slankiga stjelken snärjer sig omkring de axbäran- de stånden, drar dem ned och qvälver dem. — En så förs fördelande egenskap gaf Lagstiftaren fordom anledning, att utom 50 Dalers vite eller i brist deraf, kroppsstraff, med ärans förlust utmärka den som sådde dSnarbindel, Landhbafra och Skärffrö i annans åker. I trägårdar blir den icke mindre plåga genom sitt förökande, som man likväl med plog, harf och händernas tillbjelp bör söka att efter möjligheten minska och förhindra. Vexten ger icke något godt foder och bladen ha äf- ven något vämjaktigt hos sig. Emedlertid ätes den förr än blommorna börja att visa sig, så väl af boskap som hästar, men de afbita dock sällan mer än topparne. Bland hö är likväl örten så god som de mesta. Svin rata den alldeles. Men den öppna blomman är biets fröjd. Der flygsand finnes, kunde vexten kanske gagna ge- nom sina krypande rötter att binda den; men då bör in- gen annan odling der försökas. Dambourney fann under sina färgförsök med vexterna, att dennas blommor och stjelkar medelst kokning, gaf ett i vismut betadt ylle ett slags muskus, äfven en orange-färg som blef högre om a- lun tillsattes. Tab. — En del af örten i blomma, tecknad efter na- turen. — a, Blomkronan på sidan öppnad, med utspridt bräm. — b. Blomfodret med den qvarsittande pistillen. — c. Denna särskilt. — d. Frökapseln på tveren afskuren. — e. Fröet i nat. storlek, äfven som de förra delarne. — TD Detsamma förstoradt. ITE VR i a « & 345; SPARGANIUM SsIiIMpPLExX. ENKEL UPPRÄTIE PöLvass. Tråäegjan. Igelknoppar. EE ge PP Bladen äro nedemot basen 3kantiga med platta kanter. Det för begge könens blommor ge- mensamma blomskaftet är enkelt, och ho- nornas märke nästan jemnbredt. Linn. Fl. Su. p. 325. (Sp. erectum (2) Cl. 21. Monceciasa. Triandr, Liljebl. Sv. Fl. s. 30. Kl. 35. TnEMÄNNING. enqvinn. — Smith F1. Britt, Pp» 962. — Curt. Fl. Lond. t. 67. — Retz. FI. öecon, s. 695. ID slägte hör till de säflika wvexternas familj (Cala- marie), eller kanske rättare utgör det sin egen tllsam- mans med Tyferne, alla skilda från gräsen genom brist på agnskal, och äga i ställe för de hos eg-ntligen säflika be- fintliga blomfjällen ett 3bladigt blomwfoder i båda könens blommor som äro sambyggare (monoigi). Hos Pölvassen ä- ro dessa blommor, ej i hängen (amenta) utan i klotilika hufvuden förenade, neml. hanarne i toppen och honorna längre ned på blomskaftet. Begges köndelar omfattas af tre små blomfodersblad utan blomkrona. Hansträngarne ä- To mycket långa och honans siift oftast enkelt och odelt, men ibland med 2 smala märken. Frukten är nötlik och innehåller ett af eget skal omgifvit frö. Den enkla uppräta Pölvassen som här föreställes , och tillförne varit förblandad med en ännan art som äfven är hos oss ichemsk, men hvilken såsom mycket större och grenig genast särskiljes, vexer helst i stillastående vatten på lerbotten, såsom i dammar m. m., och sällan mer än & ala hög, alldeles enkel och odelad. Roten, som peren- nerar, är mycket trådig samt krypande, som på vatten- vexterna. Rotbladen som omfatta hvarandra nederst som halfva baljor, äro nedemot basen skarpt Skantiga med platta kanter +); ofvantill äro de svärdlika, upprätta, hel- bräddade och släta, men de på stjelken eller blomskeftet kortare och vid baser bredare nästan som blomskärmar. Blomstängeln är rak, trind samt ensam, och vid hvars knappt märkliga böjningar blommorna sitta liksom klot LI ” De äro icke konkava som på S. ramosurm, bvilken äfven dermed skiljes; v. Linné sjelf trodde, att specifk skillnad kunde finnas emel- lan dem; jfr. El. Su. 342. SPAÅRGANIUM SIMPLEXN, skiftvis fästade. Hanarnes äro alltid talrikare och lysa gula af deras knappar. Honornas blomhbufvud finnas deremot färre och det nedersta sitter gemenligen på en kort stjelk. Pistillens märke vanligtvis smalt och spetsigt, som en på stiftets sida löpande rand, förekommer någon gång dub- belt. Begges blömfoder äro grönaktiga, icke mörka. Hos honan är det stundom fyrbladigt. Frukten som sitter lik- som blomman tillhopa på ett rundt fäste, (receptaculum), anses för ett slags stenfrukt (drupa), är torr, kantig, hvass åt ändarne och innesluter en hård, kantig, enrummig nöt med ett enda aflångt frö. Detta egna fröredningssätt har gjort den gifna be: skrifningen mer nödvändig än kanske örten i ekonomiskt hänseende förtjenar. Den är icke sällsam och blommar på ofvananförda ställen i Juli och Aug. Boskapen tyckes icke mycket älska den, alldeles icke får eller getter, men här star hålla den temligen till goda, äfven som svinen. Huru- vida den såsom foder kan vara skadlig, som på något ställe föregifves, kunna vi ej afgöra; kanske är den sådan i sitt färska lynne, från vattenkräk som ofta derpå hålla sig; men det är ganska rimligt att af vatten-foderslagen densamma såsom bergad måste vara både ätligare och mer födande än Starrgräsen. Tab. X« Vexten med han- och honblommor efter nat; — a. En hanblomma. — b. En honblomma. — c. Öfra de. len af en pistill med dubbelt märke. — d. Frukten. — e; Nöten, tvert afskuren. — f. Fröet, alla mycket förstorade. — g. En del af ett blad afskurit midtpå. FA TRADERA vå NN ov NEN rå, om (| AVR 343. LIP del. 343: CORONILLA EmMERUS. KRONILL. Har buskaktig vext med kantiga grenar. Blom- skaften äro merendels 2-blommiga, och Kron- bladens klor mycket längre än blomfodret. Linn. F1. Su. p. 249. Cl. 17. DiIADELPHIA. Decandr. — Gottl. Reg. 8. 220. — Liljebl. Sv. Fl. s. 327. Kl. 14. TvåxuzLLeE med ärtbaljor. — Retz Fl. econ, s. 187. — Ekonom. Diction. 4. S. 33. O, Gottland är märkvärdig i mer än ett afseende, och den örtkunnige som besöker den, har lägenhet att äfven besanna det. På Torsburgens nordöstra sida förekommer denna, föröfrigt i Riket osedda, och öfverallt i vår verlds- del sällsammare buskvext, och v. LInnÉ yttrade vid åsy- nen deraf sin tillfredsställelse så: att han icke trodde den finnas i Sverige, fast 20 botanister sagt det, om han icke sjelf sett detsamma. Det är en alnshög buske, och hvars grenar skiftevis sittande äro med skarpa kanter försedde och merendels helt gröna. Bladen äro pennedelta med 3-4 par och ett udda småblad. Alla dessa äro £ tum lån. ga, upp och nedvändt egglika och helbräddade; de yngre smalare och hvassare och de äldre stundom fast knappt märkligt urnupna i toppen, der en mycket liten spets på somliga synas framskjuta från medlersta nerven. På ytan äro de helt glatta och lifligt gröna, eburn inunder blekare. Blomskaften utlöpa från bladvecken längre än bladstjel- karna och mest på sidan af grenarna, samt bära vanligt 2 blommor, sällan flera. Dessa, nästan så stora som velska bönornas (Vicia faba.), ha ett 5-tandadt blomfoder, hvarå de bakre begge tänderne äro litet längre. Blomkronan till formen som ärtblommor, är gul till färgen, men har det besynnerliga, att klorna på kronbladen äro åtminstone 3 gånger längre än blomfodret. Ståndrarne äro hopvexte såsom äkta diadelfister. Vexten blommar i slutet af Juni eller i början af Juli, och får efteråt 2-3 tums långa ski- dor, till skapnaden mycket smala, trinda, försedda med en lång smal spets, samt på 4-5 ställen framtill inknipta, med ett aflångt frö eller böna inom hvar utvidgad del. Det är således en Ledhölsa (Lomentum) hvilken icke så- som Hölsorna (Legumen) delar sig långsefter, utan tvert af emellan inknipningarna. Denna är rättast en afart af 340. CORONILLA EMERUS. den större som finnes i de mer tempererade Länderne, såsom Södra Tyskland och Frankrike. Busken är ganska täck, så väl för sin grönska som ymniga blommor, och har derföre vunnit piats i trägårdar der den pryder sitt rum, men måste inflyttas om vintrarne för att bevaras mot den skarpaste kölden, liksom Spartium och flere af de utländska Ginst-arterna (Gemste). Genom frö skall den iätt kunna fortplantas i en torr och läv jord, i synnerhet om stället äger någon skugga. Bladen påstås äga nästan lika laxerande kraft som Sennes-blad, hvilket vi likväl icke våga att med visshet törsäkra. Tab. — En blommande gten efter naturen tecknad på Gortland af H. R. Palmstruch. — a. seglet af blomkronan. — b. en vinge. — c. kölen. — d. fortplantningsdelarne med blomfodret. — e. ledhölsan. — f£f. bönan; allt i na: storlek. — g. bönan större gjord. RR Sk Poa Br, PES ar pö 344 ZATEP Adel TRIFOLIUM RBEPENS. Hvit KrörverR. Hvit Väpling. Hvitkullor. På F. pWalkea Apilas. Örtstjelken är krypande (repens). Bladen äro mycket trubbiga och stundom urnupna i top- pen. Blommorna sitta flockvis i blomhufvud på långt blomskaft. Baljorna ha 4 frön. Linn. Fl. Su. p. 249. Cl. 17. DiADELPEIA Decandr. — Mat. Med. p. 354. — Liljebl. Sv. El. s. 320. Kl. 14. TvÅKULLE, med ärtbaljor. — Retz. El. cec. 3. 7354. — Sturms Kleearten Deutschi. N urob, 1804. — Pharnms Trifolii albi Flores. tee RA D: den Oäkta Klöfvern (n:o 129) blott sällan förekom- mer på gräsvuxna ställen och utmärker sig med merendels rak och bladrikare stjelk, så är knappt någon vext allmän- nare än den så kallade hvita Klöfvern på ängar, renar och bredvid vägarna, i synnerhet om landet. är bergaktigt.” Här vexer den med krypande, fintrådiga och fleråriga rötter. Örtstjelkarne, ofta flera tillhopa, ligga lika platt med jorden, och slå äfven rot här och der, hvaraf nya stånd tilldanas. Bladstjelkarne deremot stiga rätt upp, 2-4 tum långa, halfrunda, vid basen omfattade med ett par små bladskärmar. Småbladen som händelsevis kunna träffas 4-6 tillhopa ehuru naturligtvis 3, äro nästan runda och ofta i toppen urnupna liksom hjertformiga, och kan- ten finsågad, på ytan lifligt gröna, men ibland hvitfläckiga. Tätt bredvid bladstjelkarne framkomma de raka, ensamma blomskaften , längre än de, trinda och djupt fårade, i top- pen af hvilka ett bladfritt blomhufvud bäres, hvarå blom. morna sitta liksom flockvis (umbellares) förenade. Dessa äro hvita, någon gång litet rödletta, efter blomningen bruna, i början uppräta, men omsider nedböjde. De begge öfre tänderne på det ofia i rödt stötande blomfod- ret äro längre än de 3 undre. Fröhölsorna slutligen bli helt små och jembreda med kort spets; och innehålla mest 4 runda gulbruna ärter som mogna i September. I Halland odlas en hvit Klöfverart , som synes skilja "sig från denna alhnänna arten endast genom storleken. Ingendera kan förblandas med den äfven förut (n:o 268) Fre Å - 9 3 beskrifna Röda Ängsklöfvern. - 344. TRIFOLIUM REPENS. Hvita Väplingen är en förträfflig fodervext för boska- pen: kor och hästar i synnerhet. Svin försmå också icke bladen, lika litet som af andra Klöfverslag. Blommernas söta lukt är särdeles angenäm lör bien, hvilka deraf hämta mycken håning. : Det förtjenar verkligen att odla denna vexten, så myc- ket mer som den är för sina rötter och krypande stjelkar ganska varaktig, och skall man kunna skörda den 2 gån- ger årligen i flera år. Vinsten torde dock icke svara mot den af den röda. I anläggningar af gräsplaner och dylika prydande ställen i trägårdsparker, passar denna art mycket väl, icke mindre för den tätare gräsbotten den gör, än för gröna färgen; men bör likväl agas och skäras, för att hållas desto jemnare. En gul färg erhålles på förut alunbetadt ylle, med af- kok på de färska blommorna. Té på de samma säges också ha sin nytta såsom druc- kit för de så kallade fleurs blanches, äfven gikt (Linn. mat. med.). Farligt kan det icke vara, likväl bör ej myc- ket drickas tillika, emedan det torde äckla, och skall, om det är starkare, enligt Linder, kunna brukas som kräkmedel. Bladen äro, liksom de på Gökmaten (n:o 20) ett slags hygroskop. När regn instundar, uppresa de sig, eljest vanligen platt utbredda. Plinius har redan för 1700 år se- dan anmärkt det. (Hist. XVIII 35). Tab. — Vexten i nat. storlek. — a. en blomma. — b. en sådan öppnad och delarna utbredda; något försto- rade. — c. en fröhölsa. — d. den samma större gjord äf- ven som e. ärten. II Pdd. 345. LYSIMACHIA vULGARIS. ALLMän LysinG. Gullspira. Videgräs. På F. Matara. Örtstjelken är rak, med blomruska i toppen. Blomkronans flikar eggrunda. Linn. Fl. Su, p. 62. Cl. 5. PENTANDR: monogyn, — Liljebl, Sv. Fl. 3, 88. Kl. 5. FEMMÄNNING. enqvinn, — Åetz. Fl. &econ. ss. 438. en beskrifningen på Åkerarfven (0:0 123) är ett närslägtadt vextslag redan framgifvit, liksom Lysingens, af lika klass och naturliga ordning: Vexter med hjullika blommor (pl. rotacea), hvilka Jussieu uppställt bland de första af sina Lysimachies. Lysing-slägtet har i allmänhet en platt hjullik blomkrona med 5-delt bräm och en klot- formig frökapsel, som mogen delar sig i 10 valvler. Denna allmänna art, förtjenar det namnet såsom icke sällsam, i synnerhet på kärrängar i skygd af buskarne. Roten är flerårig och mycket krypande, hvarföre "ofta flere örtstjel- kar från samma stånd uppkomma, och dessa helt raka mer än alnshöga och besatta med många blad, än mot- sittande, än 3-4 i krans, till formen bredt lansettlika, mot kanterna något bågiga, mest släta på ytan, men stundom också inunder finludna. Blommoraa formera en ruska i toppen af stjelken medelst flera täta klasar. De bli guld- gula till färgen och visa sig i Juli och Aug. Ståndrarne äro tydligt förenade vid basen nästan som hos Samkullarne och utan minsta hårighet. 1 frökapseln, som är enrum- mig, sitta fröna tillsammans på ett aflångt fäste, och uifalla när frukten öppnar sig ofvantill i 10 smala delar ell. skal. Vexten har just ingen utmärkt förtjenst. Sjelfve ört- ståndet ätes stundom, då det ännu är ungt, af kor och getter; sällan af hästar och får, för hvilka sednare den torde äfven vara mindre gagnelig såsom kärrvext. Den har emedlertid ingen lukt eller märkbar smak. Mesta nyttan torde kunna hämtas af densamma i färgvågen. ÅLin- der har längesedan omtalat den ibland de gultfärgande. LYSIMACHIA VULGARIS, Äfven Dambourney erhöll på betadt ylle genom kokning i ett på färska örten tillredt spad en grå-gul fårg. Roten deremot, gaf en på mörk muskus stötande, och som icke förändrade sig. 5 Tab. — Örfre delen af vexten i blomma efter naturen, — a. en blomkrona, större gjord. — b. en fik deraf med vidsittande ståndare. — c. blomfodret med pistillen. — & frökapseln; — e. densamma med sin spets, i nat. storl. — f. densamma på tveren skuren. — g hRöfästet, — h. ett frö. — i. detsamma i nat. storl. 346- ZIP dd.etse 346. CHRYSAN THEMUM LEUCANTHEMUM. PREST-KRAGE-BLOMMA. FPrestkrage. Prestnacke. Hvitkullor. På FE. Harakankaunu. Örtstjelken är rak och enblommig. De nedersta bladen äro stjelkade, upp och nedvändt egg- runda; de öfre omfatta stjelken, aflånga, djupt sågade och vid basen partaggade. Linn. Fl. Su. p. 296. Cl: 19. SYnGENEs1A. Pol. superfl. — Liljeb!. Sv. FI. s. 368. KL. 15. Svåcrar. olika svågerlag. — Retz. FI. kcon. $ 166. — Pharm. Bellidis pratensis Herba, flores. ere Kullorna och Krageblommorna, alla hörande till den stora nat. ordningen: Kexter med sam- mansatta blommor (Composite), ha mycken likhet af hvar» andra, och skulle ofta icke kunna bebörigt särskiljas, om blomfästets och fröfjunets olika förhållande icke iakttoges. På de sistnämda är det förra helt bart och det sednare felas alldeles. Det gemensamma blomfodret är dessutom halfrundt, och de fjäll som betäcka det, äro i kanten tyd- Jigen utbredda och hinnaktiga. Prestkrageblomman, en af de allmännare ängsprydneder, äger en ferårig, nästan träaktig och trådig rot, från hvilken flere örtstjelkar upp- stiga icke sällan alnsböga, merendels enkla, rödkantige med djupa fåror och stundom finhåriga. De blad som sia närmare roten, ha korta stjelkar, äro eggrunde men uppåt bredare, då de på stjelken omfatta densamma skil- tevis och äro snarare jemnbreda, fastän trubbiga, mer och mindre djap: sågade eller inskurna, men nedtill partagga- de: alla lifligt gröna och glänsande släta. - Blomman, ut- slagen efter midsommaren, siter ensam i toppen, stor och vacker med gul disk och hvit kant. Blomfodret är något nedtryckt och fjällen i kanten och spetsen hinnaktiga och torra. Strålb!omstren bli 3 gånger längre än blom- fodret, aflårgr jembreda och i öfra ändan tandade. Fröna, som sitta på ett kupigt fröfäste, äfo trinda och fårade och svartna då de mogna. Örter som älskar en torr jordmån, utgör ett godt tillägg blend fodervexterna och ätes af alla hemdjuren, ntom af svin. Den stod fordom äfven på Aptekslistan, men har sedermera blifvit derihän utesluten. Besynnerligt 346. CHRYSANTHEMUM ÅEUCANTHEMUM: . nog är, att vexten, före blomningen hämtad, röjer, i ett derpå gjordt afkok, en pepparlik skarp smak. Man på- stod att det var urindrifvande och befordrade upphostning af varsamiingar i bröstet; samt att det med mjölk och vat- ten genom kokning tillredt lättade andtäppa och den trång- bröstighet som lungsiktige erfara. De tuggade bladen sades äfven hela sårnader i munnen och svalget; och man tillade ändteligen blommorna, på lika sätt använda, egen- skapen att bota strumer, och det ännu mindre troliga, att återge fasthet åt krossade delar af hufvudskålen. Tab; — hela vexten i blomma efter naturen. — a. en strålblomma, något förstorad. — b. ett diskblomster myc- ket större gjordt. — c. fröet i nat. storl. — d. förstoradt. — e, blomfodret baktill. — f. det samma på fråmre sidan med blottade fröfästet i nat. storl. > Bör SAS a $ 347. VERONICA SAXATILIS. LappsK ÄRENPRIS. Stjelkarne äro spridde, nedtill träaktige med uppstigande grenar. Bladen äro aflånga, och vid ändarne smalare. Blommorna sitta i en spira, färre till antalet. Frökapseln egglik och fyrskalig. Linn. Suppl. pl. p- 835. Cl. a. DiAnDRiIA Monogynia. — Smith Fl. brit. 1. p. 17. — Pharm. Veronica saxatilis Herba. Rå kallaste trakter i norden, Lappska fjällarne, sakna också icke sina skönheter. De purpurfärgade Azaléerne, mångfaldige Saxifrager, Andromeder, Silener och Lychnis- arter, den snöhvita Dryas, blänkande BRanunkler och mån- ga andra smycka der de toma fälten, den ödsliga klippan och den nedrusande fjällModens åbräddar, ofta vid sjelfva gränsen af den till stor del eviga snödrifvan. Bland dessa, Jångt bort belägna Floras alster, räkna vi älven denna Ärenpris, som hittills icke blifvit som inhemsk upptagen. Tre slägtingar äro för detta beskrifne (n:o 127. 159. 259); vi få nu också anföra denna, ehuru med mer skäl såsom ny i Svenska Blomsterkransen , än för sin rättighet att i förra tider hafva blifvit räknad bland medicinalier. Många år sedan såg Prosten Holstén i Luleå den i fjällarne af samina Lappmark , och nu nyligen är den återfunnen af Dr. G. Wahlenberg under dess sista vigtiga och med stora mödor beledsagade resa i denna hyperboreiska del al verlden. Denna lilla vext, af den storlek som afbilden visar, äger buskform med nedliggande nästan trådsmal stam, likväl trädaktig vid rotifästet, der den delar sig i grenar, bvilka äro enkla och uppstigande. Bladen, merendels tal- rikare nederst på grenarne, ofvantill mer åtskilde , något lik Back-Timianen, äro små, bredt lansettlika och trub- biga, nästan helbräddade, men ibland medlerst i kanten sågade, mörkgröna, liksom saftiga, eller af tjockare sam- mansättning. Blommorna, hvardera på egna stjelkar sitta tillhopa 3-4 i toppen som en qvast eller spira, hvilken efter den i Juli timande blomningen litet förlängas, Blome JAM. VERONICA SAXATILIS. kronan är jemförelsevis stor, violet-blå och midt i rödlett. Det fyrdelta blomfodrets begge bakre flikar äro litet kor- tare än de främre, alla beströdde med fina hår, som vid noga granskning också upptäckas på blomstjelkarne, i kanten af bladen och utanpå fröhuset, som öppnar sig omsider vid läppen i 4 skal, och hyser många runda platta frön, Blommans vackra färg och det nätta utseendet af hela vexten skulle väl rekommendera den hos dem som göra sig möda att odla blomsterslag. Som ofvanföre sades, var örten i förra tider införd på Apteken. Man ansåg den äga en s&ammeandragande (adstringent) kraft, och i sådant hänseende nyttjades den. Men flere andre ha se- dermera funnits berättigade till företrädet. Tab. — vexten i verklig storlek efter naturen. — " ett blad med synglaset sedt. — a. blomkronan på främre si- dan. — b. på bakre. — c. blomfodret ensamt. — d. frö- kapseln mogen. — f. fröet; alla delar något förstorade. — e. det samma i anat. storlek. IbER del 340; RHINANTHUS cCrIistTA GALLI ÅLLMÄN SKALLER-ÖRT. dSkallergräs. Penningegråäs: Skaller. Själle. Ängeskallra. På EF. Tasku-ruoho. Örtstjelken är fyrkantig med lansettlika , sågade blad. Blomkronans öfre läpp är hvälfd och hoptryckt. a rens Fl Sv. ps: 212. CL: 14. DID RA A Angiosp. Liljebl. Sv. Fl. 8. 258. Kl. rr. TvåvärDiIGE med täckta frön. Linn. Gottl. Res. s. 238: — Retz. Fl. Reon. s. 593: oo I nn vexter af den nat. ord. med maskerade blommor (persönate) utmärkes Skallerörtslägtet med 4-klufvit upps blåst blomfoder', en hoptryckt hjelm på blomkronan och en 2-rummig trubbig sammanklämd frökapsel, hvari fröna ligga fjällvis på hvarandra. Den föreställda arten är en af de allmännaste ävgsvexter, och har genom ett olika för- hållande i storlek af örtståndet och blommorna gifvit når gra Örtkännare anledning stt anse den utgöra 2 särskiita slag, en större och en mindre (R. major & minor Ehrh.). Den förra träffas på något sidländtare ställen, då deremot den sednare väljer en torrare grund; men enligt v. LINNES eget vitsord finnes ingen rätt specifik åtskillnad då fröna af dem i ombylt jordmån odlas. Emedlertid är det an- märkningsvärdt, att endera afarten, t. ex. den mindre, icke förekommer i vissa länder, såsom i England. Örten är annonel, även som den fintrådiga roten. Stjelken ofta en- kel, får också motsittande grenar i bladvecken och är skarpt 4-kantig, slät, ehuru stundom betäckt med små rödbruka strimmor. Bladen utan stjelkar och lansettlika, icke sällan vid basen hjertformiga, äro tydligt sågade i kanterne och på ytan, strälfva af korta styfva hår, likväl endast för synglaset märkbare. I toppen sitta blommorna i axform åtskilda af korta breda blad, liksom bloraskärmer. Elomfodret är stort och mycket uppblåst, gröngult eller brenfläckigt samt ådrigt. På den mindre afarten synas äf- ven fina hår som saknas på den större. Mynningen är "fyrdelt och hopdragen. Blomkronan längre än blomfodrets. gul till färgen, har den öfra läppen hvälfd och hopklämd med 2 blå fläckar vid ändan af sidflikarne. Den undre läppen, knappt framskjutande, har 3 rundade fikar. I slu- tet af Juni börjar vexten att blomma och frökapseln mog 348. RHINANTHUS CRISTA GÅLLI. nar småningom innan höslåttertiden, samt inneslutes i det torra svällda blomfodret, inom hvilket de i kanten hinn- aktiga fröna vid minsta rörelse ge sig tillkänna med ett skallrande ljud. Ehuru vexten knappt saknas i någon höstack, har man icke deraf kunnat upptäcka någon enskilt fördel vid Landtbruket; ty stjelkarne äro styfva och ge hvar- ken mustigt eller begärligt foder, så mycket mindre som det aldrig skördas förrän vexten fröar sig, och synas då såsom skallrande endast tjena som en anvisning för Landt- boen att slåttern icke bör längre uppskjutas. Kor äta emedlertid det gröna örtståndet temmel. allmänt , hvilket också gäller om får och getter. Men hästen väljer gerna något bättre om det tillåtes honom. 1 blommorna, lika de flesta af familjens, finna bien anledning att samla deras nyttiga afkastning. I medicinskt afseende känna vi ingen ting om skallerörten. Tab. — fig. 1. föreställer den större afarten. — 2. den mindre. — X en dei af ett blad förstoradt. — a. en blomkrona af fig. 1. — b. pistillen förstorad. -— c. blom- pipen öppnad för att visa flikarne och ståndrarnes vidfäst- ning. — d. en blomkrona af fig. 2. — e en mogen frö- kapsel i nat. storl. med öppnadt blomfoder. — f. ett frö förstoradt. — g. detsamma, i vanlig storlek. 349: RUBUS SsAXxATILIS. STENHALLON. TJogbär. Tagbiär. Jungfrubär. Käringbir. Krasbär. Klasbär. Kodden. Klasen. Jungfru Marie bär. Stenbär. Röbåär. På E. Lindikka. Hillika. Örtstjelken som är rak, har krypande långa rot- telningar. Bladen äro delta i 3 smärre, egg- runda. Blommorna sitta knippvis 1 toppen tillsammans. Linn. Fl. Su. p- 173. Cl. 12. ICO SANDRIA. Polygynia. — Liljebl. Sv. Fl. s. 202. kl. 8. TJOGMÄNNING. Mångqvinn. — Retz. Fl. osc. s. 628. Kl det anspråk på lika gagn och nytta som flera an- dra Hallon-arter, af hvilka åtskilliga redan i detta verk förekomma (n:o 26, 181, 187, 241), äro få vexter allmän- nare bekanta än denna, som dess talrika benämningar i Landsorterna utvisa. Det är i synnerhet vid sluttningar och skygden af berg, bland buskar och stenrösen som detta slag finnes vexande, med en mångårig trådig rot, från hvilken en myckenhet långa rottelningar utlöpa åt sidorna. Sjelfva örtstjelken är upprätt, sällan mer än qvartershög, kantig och finhårig utan taggar. Bladen bestå af tre smärre eller äfven 5 närmare roten, till formen eggrunda, hvassa, dubbelt sågade och inunder gleshåriga. Blommorna sitta som små glesa knippen i toppen och visa sig i Juni med vidöppet, finhårigt blomfoder och hvita, smala och upp- räta kronblad. Frukten är lysande röd, med åtskilda (3—4) stora bärknottror, i hvilka kärnorna äro stenaktiga och hårda. Mognad smakar den syrlig och är icke obehaglig, ehuru den sällan efterfrågas, om ej af barn, men skulle dock kunna syltas om man gjorde sig möda att samla den. Det gröna örtståndet tjenar emedlertid boskapen till bland- ning med annat foder. Tab. — Vexten i nat. storlek, blommande. — a. en blomma, — b. en af pistillerne. — c. ett bär; alla för- storade. TSL Tra SASS Tinåtd sa SAN Ro NN ESA Tr aka NASN SALNDA AM AÅ 0) NÄR äv I 6 RN gr PEN AE baret sb is SR ÅMa i 5 Ra ak | TT SR ALE AES Bla FSA ske sk BNfO är al s HIT $ fur Cs on ; bib i VÄN BRA TSAR bu sata ; | Brf Vv " år byt Pr Kurs, HG il NR a VART a SM He & sty £N j 1 id sd NAR a IFO "MIG NG Värva oe ör NR d VN fraga Am —-— By sg RV LURAR OK EN in TEN 4 Od ÖR FÅ SÖK NY får IA MOR vg | f TONA ut äng ru häljot rag VR ” | 1 AN rn AV RN EN SSE rr I | | Vi || f L 350. CARDAMINE PRATENSIS. ÄNG-Bräsma. ÄZngkrasse. Makrasse. På F. Nuttu-krassi. Bladen äro pennedelta; ned mot roten äro de- ras småblad rundare och tandade, men de på stjelken lansettlika. Linn. Fl. Su. p. 229. Cl. 15. TETRADYNAMIA Siliquosa, — Liljebl. Sv. Fl os. 274. Kl. 12. FYnvVÄLDIGE. Långskidade. — Retz. Fl. Åcon. s. 1435. — IZoodw. Med. bot. p. 90. 1. 50. — Pharm. Lond. Cardamines Flor. ka lika lätt hänfördt efter naturens ordning till Vexter, hvilkas blommor äga i kors sittande kronblad (Crucifere Juss.) som till klassen efter Linnéska metoden, utmärker sig från samslägtingarne genom sitt lilla, ofvan- till öppna blomfoder, sina utbredda kronblad, försedda vid basen med långa klor, och genom en lång skida, hvars 2 skal, lika långa med deras mellanvägg, böja sig åt ömse sidor, nedifrån uppåt, tillbaka. Denna Äng-bräsma, allmän på fuktiga och sanka ät- gar, har en perennerande rot, som består af ett knippe dels långa fibrer, dels knöliga tandade rötter, som dock stundom saknas. Örtstjelken är enkel och uppkommer år- ligen om våren tidigt, rak och besatt med pennedelta blad, af hvilka de närmare roten ha längre stjelkar och äro ofta nästan lyrflikiga med rundade och groftandade småblad. Ofvantill på stjelken äro dessa smalare, lansett- lika och merendels helbräddade och glatta: Blommorna formera en spira (Corymbus) i toppen, och öppna sina blekt purpurfärgade och ofta nästan hvita, men vid klorna gulaktiga kronblad, omkring samma tid då braxen leker och tulpanen lyser i trädgårdarne. En liten rund körtel sitter på sidorna emellan de kortare ståndarne och blom- fodret. Fruktämnet långt och trindt afsmainar i ett kort stift, och märket är enkelt, odelt och trubbigt. Fröskidan, stundom 2 tum lång och litet hopkramad, öppnar sig e- lastiskt med 2 skal nedifrån, hvilka omsider rulla sig spis ralvis åt hvar sin sida för att utsläppa den mängd af trin- da frön, som de förut inneslutit, Rötternas förhållande äf- ven som det märkligen förlängda stiftet och blommornas utseende, visa, som SmitA redan anmärkt, frändskapen med Tandörtslägtet (Dentaria), ännu tydligare när rotbla- 350. CARDAMINE PRATENSIS. den stundom bära knoppar (Gemm&), liksom örtstjelken på det nyssnämda. En stor del af den 15:de klassens vexter hysa lika e- genskaper, neml. såsom skörbjuggsmedel. Äng-bräsman har en temligen stark smak af Trägårdskrassen, ehuru li- tet beskare. De gröna bladen kunna också till sallat an- vändas, äfvensom en skörbjuggsdryck på dem tillredas me- delst stötande i stenmortel, 'hvartill sedan blandas något färsk och krossad tallstrunt. På alltsammans gjutes varm afsilad ölostvassla, som den följande dagen afpressas. Detta kan njutas portionsvis dagligen hvar morgon i flera vec- kor (Retz.). Blommorna ha också i England gjort myc- ket uppseende, sedan Sir George Baker beskrel dem (Me- dical Transact. Vol. 1. p. 442) såsom antispasmodiska och uppgaf flera casus, i hvilka de blifvit med fördel nynjade, såsom i St. Viti dans, krampaktig trångbröstighet, vid konvulsiva anstöter, och, som man föregifvit, äfven i fallandesjuka, men förmodligen dervid utan särdeles ver- ken. Dosis af de pulveriserade blommorna skall vara från en half till 2 drakmer. Kor, får och getter äta Ängbräsman, men hästar och svin lemna den orörd. Tab. — Vexten i nat. storlek. — a. ståndarne med pistillen sittande på fästet, mycket förstorade. — b. ett kronblad. — c. blomfodret. — d. en mogen fröskida. — e. densamma öppnad med skalen som böja sig bakåt. — f. ett frö — g. ett sådant, på tveren skurit; begge för- storade. 3ÖL. JIHP del,et se Sör ORCHIS usTtULATA. SvARTBRUN ÖRKIS. ÅKrutbrännare. Botknölarne äro odelta. Kronbladen åtskilda; Läppen 3delt, prickig, med den medlersta delen längre och 2klulven. Sporren mycket kort och trubbig. Linn. Fl. Sv. p. 310. Cl. 20. GYNANDRIA. Diandr. (Monandr. Svartz V. Ak. Handl. 1800. S: 207.) — Öländsk. res. s. 45. — Skånsk. res. s. 304. — Liljebl. Sv. Fl. s. 231. Kl. 10. TvVETYDIGE. Enqvinn. eten af dennas, oaktadt små blommor, förenad med sällsamheten af sjelfva arten, tillhörig ett slägte till- förne redan flera gånger omtaladt, ger oss anledning att ibland andra af betydligare förmån, tillde!a denna ett rum här. Man träffar den ganska sällan, utom på Gottlands och Ölands buskrika ängar. I Skåne har man likväl någon gång också funnit den. Det är en af de Orkis-arter, hvilkas rotknölar äro odelta och rundade. Hela vexten blir sällan qvartershög, och bladen som bekläda stjelken äro lansett- lika och utan fläckar. Blomaxet är ungefär tumslångt och trubbigt med tätt tillsammanssittande blommor i början, men hvilka omsider bli mer särskilde. Små lansettlika skär- mar, ljusröda och dubbelt längre än fruktämnet, sitta un- der hvar blomma, som är liten, med åtskilda kronblad, hvilka luta tillsammans och äro mörkt purpurfärgade. Blom- läppen är deremot utmärktare såsom hvit, nedböjd och ådelt, (rättligen icke 4flikig), hvaraf den medlersta är li- tet långre och äfven z2flikig ; upphöjda ådror löpa långs- efter flikarne, på hvilka derjemte några purpurröda fläckar äro strödde. Emedlertid gifva de mörka yttre delarne, i synnerhet de i toppen ännu outvecklade blommorna, lik- som ett brändt eller svedt utseende, hvarpå förmodligen det Cländska namnet syftar (Linn. ÖL res. s. 115). Vexten står i sin prydnad tillika med Hera sina slägtingar vid bör- jan eller inedlet af Juni, Ehura den icke är känd för någon enskilt nytta, är väl ingen tvifvel, att rotknölarne äro af lika förhållande som de under löregående (n:o 220, 233, 314, 340) an- förde arter äga. ES Tab. — Vexten i nat. storlek efter naturen, tecknad på Gottland af H. BR. Palmstruck. En blomma särskilt, större gjord. mn - fia. TA : FÖG ä SEAT ET 2INDAO ka SSA FRE SER AA da KAN : tab! idel Söhslönsr "ntabor 0158 AR vistbomt Heb. big ai Dig the a 2 M FINSKA > ARV Taljle. 20 ; PSA TRA TTR f CRS RT YR SE TR RARE SS Se IR sier FRONT retri her et) i EE LIN i un 2 öde Ad ORLES RR Sö vn — C v FM än d = - I en SÅ SER NE ROT ELD AR ; st SENLIENT R RA 4 € LD KR å 2 a) cd al AR Cr -« A g få, KR 0 NÄR GR AVG öA re As sä hn NERE AR a Nl f d- bä k v i ORG AR kr | UNT | STP BLIN S ALIS 08 4 L | (US I ERS Nr 8 Bilig ti Linser ARNE aa Me KÖ FI förd ; LIGE SLR KIDS fr fbr re it « | ANT FE i / å i För kl fö a sila rå STEN CK VAD Jf SR i M JM 1 | 5 4 EI Er dd | fs MT : i | i ' Han vNAS ONKEL EN Ht FRAME, Y SG FÅ FSB NN j b WT tv Å ; A | - 4 La) Tr Uv 3 - 4 d L| I.WP. del. 352. CUSCUTA ' EUROPAEA. ÅLLMÄN SwARREFVA. Nisselsilke. Skorf. Hummelbinda. Silke. Tåbengråäs. På F. Nukulais-humala. Blommorna sitta hopklasade nästan utan skaft, på bar, refvig, trådlik stjelk; Blomkronan är klocklik och stiften utspärrande. Linn, Fl. Su, p. 51: Cl. 4. TETRANDRIA. Digyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 70. Kl. 4. FYRMÄNNINGAR. 24jviun. — Retz. El. oecon. s. 205. — Smith Fl. Britt. 1. 283. — Guettard, i Mån. de YAcad. d. Sc. 1744. Pp. 100. t, 10. — Ekon. Dikt. 4. 8. 471. — Murr. App. Med. 1. p. 195. — Pharm. Cuscutzae: Her ba. | Ia. alla vexter stå på jorden, och derföre går också icke roten på alla ned i densamma: Detta besanna i all- mänhet Parasit- Vexterne, desse inhyses-varelser, ej olika dem som naturen bestämt i djurriket att på andra lefvan- des bekostnad, å' någon af deras delar innästla sig och fortplantas. "Sådan natur ser man hela örtslägter äga i de varmare klimaten, der Tillandsie, ”Bromelice, Loranthi och 100:detals af Orkisfamilien, bland många flera, icke sällan betunga de vidsträcktaste trädens kronor, och genom snålt uppsugande af deras ammas näringssafter, småningom bereda dess UÖndergång. Under de kaliare himmelsstreken firnas blott tvenne slägten som verkligen förtjena detta tillmäle, Mistein och Snzarrefvan.: Det gilves väl andra, sådana som vi redan beskrifvit, t. ex. Tallörten (n. 97) och Fjällrots-örten (n. 316), hvilka visa ett lika lynne; men dessa aflägsna sig icke från rötterna af de träd som låna dem vextkraft och trefnad.; Akta Parasiter välja de öfre de- larne, rotfästa sig på dem, ofta liksom inympade, och kun- na icke utan denna omedelbara åtgärd fortkomma. Likväl visar skiljaktigheten i organisation, färgen, utseendet m.m. att de äro gäster, vådliga för deras värd, i den mån som de äro snåla, elli deras mängd öfvergår dens krafter som fostrar dem. Nässlor, Lin, Hu:nle, Tistel, Väpling finnas alla hos oss tjenliga att herbergera Snarrefvan, som är för sig sjelf en annuel vext, uppkommen af egna frö, hvilka väl gro i jorden, men medan fröets trådlika uppstigare (plu- mula), utan särskilt bjertblad, förlänges till en äfven så trådlik, finare eller gröfre örtstam, lemnar vexten snart sitt första rotfäste, och medelst talrika susvårtor fäster sig slingrande (motsols) kring någon af de nämde vexterna i dess grannskap. Nu tilltar den, grenar sig och blir liksom en martofva. Inga blad eller fjäll finnas, uten mot hösten framskjuta små, knippvis förenade och på knappt märkiiga stjelkar sittande blommor, hvilkas klocklika och rödletta "blomfoder är delt så väl i 4 som 5 flikar. Den blekhvita "blomkronan har nästan samma form men litet smalare ned- åt och med lika delning af brämet, Strängarne variera än 4 an 5, fästade emellan flikarne och icke längre än de. Rundtikring blomkronans inre, närmare dess bas, sitta 45 352. CUSCUTA EUROPÅEA. små hårbräddade fjäll. Pistillens fruktämne , befintligt inom blomman, är rundt, nedtryckt och har 2 utåt böjda stift, litet längre än ståndrarne, med trubbiga (icke hvassa) mär- ken. Frukten är en kapsel som öppnar sig tvertöfver (cir- cumscissa) tillika med den stundom qvarsittande och vid brämet hopsnörpta blomkronan inemot basen, liksom en nätådrig mössa som betäcker 2 rum, åtskilda med en mel- lanvägg, och 2 rundå, platta, bruna frön å ömse sidor LR Anda från Hippokratis samt Grekiska och Arabiska Läkrarnes tidehvarf har man talat om denna vextens medi- cinska nytta, ehuru i sjelfva verket så obetydlig, att Cu- scuta nu mera kommit på öfverblifna listan. Emedlertid ansåg Hippokrates henne som urindrifvande och fördelaktig i tvinsot (tabes). Andra trodde henne lösande och öppnan- de i inelfvornas och underlifvets förstoppningar, i vexelfe- brar, sega vätskor m. m. och Haller sjelf jemförde örten med Sedum , såsom lösande, såpaktig, men utan någon skärpas Ingen lukt märkes, men väl något bitande, hopdragande och beskaktigt i smaken, hvilket retar till spottning. Som läkmedel brukades den både i pulver och infunderad i vin eller kokad till dekokt. Något blekrödt färgande ämne finnes hos den färska örten (Linn. Fl. Sv.), men som trol. icke är af särdeles vigt. Farlig är den icke för kreaturen, ty kor förtära densamma, försmås likväl af de andra husdjuren. Inkommen i hummel- gårdar eller linåkrar är nödigt att utöda den, som sker bäst genom de ståndens tidiga uppryckande på hvilken den fastsugit sig, för att hindra dess vidare utbredande. Tab. — En del af vexten i nat. storlek på en humle- refva. — a. en 5delt blomma. —b. en 4delad. — c. pistil- len. — d. blomkronan öppnad för att visa de inre fjällen. — e. fröhuset. — f. detsamma, mera förstoradt, tvertöf- ver öppnadt, samt dess nedre del med skiljeväggen och fröna. — g. ett frö särskilt. — h. i nat. storlek. ") Slägtkarakteren blir således: Calyx 4-5 fidus inferus. Cor. monopetala 4-5 lida. Squamee 4-5, ciliatze sub stam. tubo inserte. Capsula 2locula- ris circumscissa. Sem. 2. Smith utesluter de nämde fjällen inom blem- kronan och nekar dem finnas på detta slag, men uran skäl, emedan de saknas hyarken på denna eller de öfriga arter. En mindre art (C. epithymum) som är hos oss mycket sällsammare och träffas på ljung och dylika små buskar, skiljer sig från den allmänna med hårfina stjel- kar, alldeles sammangyttrade blommor utan skaft, och blomkronorna smärre, hvitare och nästan trafttlika, samt de små fjällen tydligare. Pistillens märken äro på båda trubbiga , icke hvyassa. På den Ameri- kanska arten deremot, som mycket liknar den allmänna, äro blom- morna samlade liksom i små kortstjelkade umbeller. Blomkronan är mer klotrund med tvängre bräm, inre fjällen mycket tydliga och pi- stillens märken knapplika. I Sibirien, och kanske äfven Kina finnes samma art, så att specifika namnet icke är alldeles passande. Dessa arter böra på vettenskapliga språket så bestämmas: ; C. Europea: caule filitormi, floribus subsessilibus, corollis campanu- latis, stylis divericatis obtusis. Vv rd VAR C. epithymum: caule subcapillari, flor. sessilibus , corollis infundibuli- formibus, stylis elongatis obtusis. | C. Americana: caule filiformi, flor. subumbellulatis , cor. globoso-cam- panulatis, pistillis erectis stigmatibus capitatis. ns SEE CEN 353. SENECIO vULGARIS. ALLMÄN Bo-öRT. Stenört. Blodört. Korsört. Crucifixört. Bladen äro nästan pintaggade eller med djupt inskurna hvasstandade flikar. De öfre omfatta stjelken, hvilken är rak och delad upptill som en blomruska. Blommorna äro utan strålar. Linn. Fl. Su. p. 290. Cl. 19. SYNGENESIA, Pol. Suparfl. — Liljebl. Sv: Fl. 5.563. Kl. 15. SvåcrRARr,. Olika svågerlag. — Retz. FI. ec. s. 673: — Lightf. El. Scot. 2. p. 479: FR ssbästet är ett ibland dem som bidraga till dén klas- sens vidlyftighet som hyser det, emedan det är ganska talrikt på arter, både i kalla och varmare klimat. Hul- vudmärket består i det cylindriska blomfodret, omgifvit vid basen af ett mindre, och att begges fjäll synas i spet- sarna liksom svedda. Fröfjunet är derjemte enkelt, och frö- fästet bart utan fjäll. Som en del af arterne ba strålblom- mor, så utgöra sådana beqvämligen en egen afdelning, men alldeles icke blott derföre ett eget slägte, helst man hos några som vanligen sakna strälkant tidtals funnit den. Allmänna Bo-örten tår den likväl aldrig. Det är en annuel vext, och en af de vanligaste kring husen, på taken, men i synnerhet på den odlade marken. I trädgårdarne är den lika litet välkommen gäst, som den är envis genom sin oupphörliga afföda. Örtstjelken, uppkommen från en trå- dig rot, är rak, trind och strimmig, men utan ludd. Den är ofta grenig, särdeles mot toppen, och full med blad, hvaraf de öfre nedtill omfatta stjelken, allånga, hall-pen- nedelta, med rundade inskärningar och hvasstandade fli- kar. De vid roten äro deremot stjelkade, bredare ,; ovala och mindre inskurna, oftast alldeles släta, men stundom något luddiga. Blommorna sitta spridda-på korta stjelkar mot toppen, formerad som en ruska. De äro små och gula till färgen, med ett stort antal småblomster inom det ge- mensama koniskt trinda blomfodtet. Vid första påseendet synas de vara likformiga, pipiga med Adelt bräm; men de i kanten sittande äro något mindre och smalare, ehuru också 5delte, endast honor. (Således icke alla blommorna 2könade, som Smitt beskri!ver dem Fl, Brit. 2.88:). Efter blomningen bli blomfodren lutande tills fröna mognat, hvilket allt sker 353. ÖENECIO VULGARIS. på mindre än 3 veckor. De så sig beständigt och nya plans tor gro, för att under nya 3 månader fullkomna deras lefnadslopp. Nästan hela året om träffar man blommorna, äfven i början af vintermånaderna, efter flera dagars tövä-” der, då vexten' legat höljd under snön. Bo-örten synes ock- så en af de mest härdade mot kölden, som den länge e- motstår, äfven som narfgräset. Troligen äro deras ymniga frö, som i oupphörlig svit mogna och äfven finnas då års- tidens stränghet hämmat vextkraften, ämnade till föda för en del sparfvar, hvilka också på den bara marken icke måtte sakna deras näringsämnen. Svågerklassens fjunbärans. de frön äro i allmänhet utmärkt smakliga för fåglar i bu- rar. Med nätthet utplocka de fröna och krossa skalen, för att utvälja kärnan, fastän ofta ganska liten. För kanari- fåglar äro frötofsar af bo-örten särdeles behagliga. Kor, getter och svin hålla gröna örten gerna till goda, men hästen lemnar den, fåret äfven; kanske är den för dena nog mycket saftig föda , möjligtvis också motbjudande. Light- foot påstår att ett starkare alkok på örten verkar som kräk mes del. Anmärkningsvärd är den mognande egenskap som bå- de hos oss i Helsingland , äfven som högst upp i Skottland bland Högländarne, tillerkännes den färska vexten, lagd på spikbölder och andra bulnader. Dambourney erhöll ett slags fast färg åt Ronce d"Artois som han kallar den, genom längre tids kokning af förut betadt ylle, i en stark soppa på boörten. Tab. — Örten blommande i nat. storlek. — a. en 2- könad diskblomma. — b. en honblomma nära kanten. — ee, Fröfästet sedan fröna affallit; alla förstorade. ISA NA Ny (oy Vd LV AN V Y NS 3 NN ;S s ST MELICA NUTANS. BERG-SLOK. Blomvippan är enkel och lutande åt en sida med hängande blommor. Blomfodret omfattar one 2könade blommor med bara blomskal. Linn. Fl. Su. p. 26. Cl. 3. TnIANDR mOnogyn. — Liljebl. SV. Fl. 8. 39. Kl. 3. TREMÄNNING. 2qvinnad. MELICA uUNIFLORA. LUND-SLOK. Blomvippan är grenig med upprätta blommor. Blomföodret hyser blott en bördig 2könad blomma, som äger bara blomskal. Lilj. Sv. Fl. s, 39. — Retz, Obs. bot. fasc. 1. 10.— Smith F1. Br. 1. 91. 4 OO, en del grässlag, antingen för deras litenhet eller mindre frodiga natur att rota och tufva sig, icke egentli- gen äro tjenliga för odling, bör kännedomen af dem lik- väl icke -anses såsom öfverflödig, emedan de till större de- len tjena de gräsätande djuren till nytta. Så är det t. ex. med de arter som hos ess finnas af Slokslägtet, skiljaktigt genom ett 2skaligt blomfoder med 1—2 blommor”samt dess- utom ett rudiment af en sådanannan eller tredje. De ofvan- stående begge slagen äro invånare af skuggrika ställen, dels bergsrefyor dels skogslundar, såsom den sistnämde, hvars verklighet som särskilt art Prof. Retzius först bevisat och förklarat. Den är sällsammare och mest gängse i våra sydligare landskap. Begge likna hvarandra deri, att de haf- va en något krypande rot och en upprätt bladig grässtam, utmärkt med sträfva hörn, särdeles den första. Bladen äro plaita och sträfva i kanten, med en lång, utanpå sträf balja. Blomvippan är på Berg-sloken oftast helt enkel, men stun- dom med en eller annan hårfin 2—3blommig gren, lutan- de åt en sida äfven som blommorna. På Lund-sloken är deremot blomvippan rakare och grenig, med fina, upprätta grenar och blommor, hvilkas blomfoderskal äro nästan li- ka stora (Berg-slokens trubbiga men Lund-slokens hvassa i spetsen), rödbruna eller purpurfärgade med hvit hinnaktig 354: MELICA NUTANS. kant och alldeles släta. Blommorna, som de innesluta, äro grönaktiga och utan hår. Hos det första slaget äro dessa 3, af hvilka tvenne äro 2könade, hvardera med sina 2 skal; det vitre större och kupigt, det inre platt, och den 5:dje midt emellan begge blommorna är blott ett ämne, högre på egen fot sittande. Inom det sednare slagets blomfoder finnas endast 2 blommor, en bördig 2könad och ett ämne för den andra. Båda arterna kännas således lätt, så väl af vippans form som vid nogare betraktande af blommorna. Alla husdjur finna dessa gräs ganska smakliga; äfven gässen ibland fåglarna älska frökornen. Tab. — Fig. 1. Berg-sloken i nat. storlek. — a. Blom- foderskalen. — b. blommorna särskilt uttagna, (förstorade). — Fig. 2. Lund-slokes. — a. ett blomster. —b. blommors na frånskilda, större gjorda. ek Prckman sc, IEEL. dd. 353. LONICERA CAERULEA. BLå BeEnven. Blåtry. Buskvext med aflånga, hvassa och inunder fin- håriga blad. På hvart blomskaft sitta 2 blom- mor på ett enda fruktämne förenade. Linn. Fl. Suec. p. 464. (Append.) Cl. 5. PENTANDR. Monogyn. — Lilj, Sv. Fl. s. 97. Kl. 5. FEMMÄNNING. I-qvinn. — Pall, Fl. Ross. 1. 53. & 37. — Jacg. Fl. Austir. app. 35. t. 17. Ian buskart, som vid hastigt påseende liknar något den allmänna Benveden (N:o 319), är väl icke som den- na, hemföding, men har visat sig icke mindre härdig för klimatet, sedan den, införd i trägårdar, planterat sig sjelf i Svenska vildmarken, t. ex. (som det berättas) i nejden af Dylta Svafvelbruk, vid Bleckbruket i Nerike, samt i Les ke och Nora Bergslager, och detta strider icke heller mot dess natur såsom Altaisk, Tyrolisk och Steyermarkisk Fjäll- invånare. Det är en buske af 1—2 alnars höjd, , som myc« ket delar sig ända ned ifrån roten. Alla grenar sitta emot hvarandra och utlöpa horisontelt ; de äldre äro alldeles slä. ta med brunröd bark, fastän stundom i sega trådar delad; de yngre äro gröna med spridda hår. Det gamla vedäm- net är mycket hårdt, och vackert isprängt med grå ådror, Bladen äro merendels hvassare. än på den allmänna arten, helbräddade och nätådriga, ofvanpå släta, men nerverna på undra sidan med fina hår besatta. På grenarne ses här och der liksom hårdnade biadfjäll parvis förenade omkring dem, och äro lemningar af förra årens affallna bladskaft, hvilka plattare vid basen tillika omgifva grenen. I bladvec- ken, särdeles på de årsgamla qvistarne, ser man också 3—4, räta, spetsade, mjuka, rödaktiga stipler eller rättare kneppar för det nästa årets grenar och blad, å ömse si- dor utskjuta. Blomstjelkarne visa sig mycket tidigt, strax efter löfsprickningen i vecken af de nyare bladen, ensame på hvar sida, kortare än bladen, merendels gömde under dem och bära hvardera ett Föktärnne: som inunder omgilves af a hårlika fjäll (bractese) och hyser i toppen, inom 2 run- dade, ehuru knappt för blotta ögat skiljbara, fikar, 2 gan- ska små tilihopa sittande 4delta blomfoder, tillhörande de 2 blomkronor hvarmed hvart bärämne är försedt. Dessa trattformiga pipar som vid basen utåt äro något utsvälde 355. LONICERA CÅERULEA. ha der deras lilla håningsgömme. Brämet är ådelt, nästan jemt, men nogare granskadt, liksom hos slägtet, deladt i öfre och nedre läppen, hvars flikar äro ovala och öppna, med strängarne och den odelta pistillen utom mynningen af blomman som har en hvitgul färg. Sedan blommorna aftallit, utvexer fruktämnet till ett aflångt bär, ibland af en större ärts storlek, och högblå färg med en hvitaktig hinna öfverdragen, och innesluter i ett, vid mognaden, saftigt, purpurrödt, syrligt inmäte, flere (6—98) ovala gul- aktiga och slåta frökorn, om hvarandra liggande. I frukt. ämnet likväl, skönjer man tydligen 2 åtskilda rum, ett för hvar blomma. På visst sätt synes det således sannolikt att 2:ne bär äro här liksom i ett förenade, men hvartill den yttre formen icke ger anledning, om icke 2 blommors närvaro på hvart och ett af dem. Vi ha trott oss icke böra underlåta denna artens när- mare beskrifning genom tillägg af åtskilligt, som af Jacquiz och Pallas blifvit förbigått, mer likväl för buskens säll- samhet hos oss, än för någon känd nytta. Pallas tror dock att bärens saft, såsom stark purpurröd, skulle kunna som färgämne bli brukbar. För öfrigt kan busken, såsom all- deles icke öm för årstidernas oicbyten, bli ett tjenligt fö- remål vid anläggningar af Engelska Trädgårdar. Tab. — En af blommor och fruktämnen bördig gren ; nat. storlek, efter en lefvande buske i Bergianska Trä- gården. — a. en blomkrona öppnad längsefter, — b. bä- ret. — c. en afskuren äldre gren, med de i bladvecken utskjutande stiplerne. Å UN 350. DENTARIA BULBIFERA. KOoRALL-ROTS-ÖRT. JTJandört. Örtstjelken är enkel. Dess nedra blad äro par- bladiga och de öfversta odelta, med /Iöklika knölar i bladvecken. Blommerna formera en spira i toppen af stjelken. Linn. El. Suec. p. 229; Cl. 15. TETRADYNAMIA Siliquose. — Lilj. Sv. Fl). s. 274. Kl. 12. FYR VÄLD IG E. Långskidade. Ne de sällsammare inländska vexter kan denna med skäl räknas, som i alla afseenden har naturligaste fränd- skapen med Bräsme-slägtet. Fröskidan öppnar sig på lika sätt spånstigt med tillbaka rullade valvler, men dessa äro litet kortare än melianväggen. Märket är också något urs njupit och blomfodrets blad upprätta samt omfatta tätt blombladens klor. I skuggrika Hassellundar, i synnerhet nära foten af bergsidor, såsom i Roslagen, Uppland, Skå- ne och Vestergötland väljer denna örten sitt tillhåll. Roten är krypande och köttig, samt hvit och knölig som en ko- rall, men nedsänder några långa trådar för att bättre fä- sta sig bland de multnade bladen. En eller flere enkla örtstjelkar, uppskjuta half aln eller 3 qvarter långa, run- da och nedtill bara. Af de skiftevis sittande bladen äro de nedra stjelkade, ojemt parbladiga, eller af 3 par och ett udda (septena) sammansatta, De öfre deremot enkla och odelta, men alla bredt lansettlika, sågade i kanten och släta på ytan. De hafva äfven det märkvärdiga, att vid ba- sen af deras skaft alstras små, fjälliga, rödbruna, löklika knoppar, som, då de affalla, r0otfästa sig och förmera vex- ten, liksom de: händer hos somliga Lilje- arter. Blommorna sitta som en odelt spira i toppen tillsammans, stora och blekröda, och visa sig omkring Midsommarstiden. Vid ba sen af de kortare ståndarne upptäcker man inom blomfo- dret en liten gul båningskörtel å ömse sida, som hos Bräs- merne; en omständighet hittills oanmärkt. Sällan fullkom- "nas någon fröskida, utan dessas ämnen bor:tfalla meren- dels, men till föga förlust för vextens varaktighet , emedan den fortplantar sig så väl genom knopparne i toppen på de koralliska rötterna, som genom de nämde bladlökarne. 350. DENTARIA BULBIFERA,. Rotens form och saftighet samt urval af naturen att trifvas på skuggrika ställen bland buskrötter och deras multnade qvarlefvor, tyckas närma vexten till lynnet af Parasiterna. Ortståndets ömtålighet för öppna luften är derjemte ganska synbar, helst hvarken blad eller blommor synnerligen lida dess eller solens åverkan, utan att genast vissna. Af örtens smak, som är något litet bitande eller se- napslik, ger den äfven tillkänna sin plats ibland de Frö- skidade (Siliquose). Man känner emedlertid ingen egent-. lig hushållsnytta deraf, icke heller har man funnit krea- turen begagna den; men det angenäma af den trakten som hyser den, förenadt med blommans glada färg, gör den alhid till ett likså intagande som rart föremål för Flo- ras älskare. Tab. — Öfra delen af örten i nat. storlek med dess nedersta (0.) samt roten. — a. Ståndarne med pistillen. — b. pistillen särskilt. — c. blomfodret. — d, ett af de un- dre, sammansatta bladen; alla förstorade. TAP del IRuckman. sc VE 357. GALIUM MorruGo. BusK-GALIE. Örtstjelken är ganska lång, men slak och med utstående grenar. Bladen äro 8 i krans sit- tande, bredare eller smalare lansettlika, hvass- uddade och sträfkantade. Blomvippan är klyn- nevis utspridd. Linn. Fl. Suec. p. 44. Cl. 4. TETRANDRIA monog. — Liljebl. Sv. Fl 8. 65. Kl. 4. FYRMÄNN. iqvinnade. — Smith FI. Britt. 1. p. 178. — Pharm» Galii albi summitates. JA tvenne allmänna arter af detta slägte, den Nor- diska (N:o 122) och den Gula Galien (N:o 165), är den naturliga ordning förklarad hvartill de höra, äfven som Busk-Galien, hvilken, utom dess välbekanta sällsamhet bhos oss, icke mindre utmärker sig genom ett särskilt förhål- lande af vext och utseende. Denna artens 2—3 alnars lån- ga örtstielkar, veka och slankiga för deras längd, fordra stöd af buskar och högre gräs för att öfver dem kunna upplyfta sig. De äro 4hörniga, släta, utan snärjgräsets vid- häftande egenskap, men liksom utsvällde vid lederna eller der bladkransarne sitta. Dessa utgöras af 8 blad utan skaft. På de smärre grenarne finnas stundom färre (6—4) blad i kransen. Än äro de mycket smala, än bredare, af elliptisk figur, försedde med en liten hvass spets (mucronulata), å ömse sidor släta, men sträfva i kanten af de utom syn- glaset ej märkliga, men för fingret kännbara, mycket fina sågtänder eller broskuddar. Blomvippan är mycket utbredd, ofta mångfaldigt klynnedelt, med vidt utspärrande grenar, i hvilkas toppar blommorna sitta efter slägtets art, otaliga nära hvarandra. De äro hvita till färgen och af samma storlek som på den Nordiska Galien. Frukten är ofvantill klufven, slät och litet större än ett senapskorn. Det finnes också en afart af denna med sträfva, eller med små hår betäckta stjelkar och blad, som Smith äfven anmärker. I Sverige förekommer den äfven. Kanske bidrar jordmånen till denna förändring. På en buskig holme, icke långt från lemningarne af den beryktade Trollens gamla slott, Stä- ket, i Upland, vexer denna Galie temligen ymnigt. Den är också sedd pr somliga ställen i Roslagen, här och der FÖ. GALIUM MOLLUG OO. i skyggd af en enbuske på sluttande skogsbackar. För öf, rigt lär den vara ganska sällan sedd, om någonsin, i an- dra af våra Landsorter. Fäkreatur, hästar och äfven svin, sägas hålla den sna- rare till goda, än något annat slag af slägtet, och Bi be- söka blommorna hoptals. Längre tid tillbaka ansågs örten såsom tjenlig för nervkrämpor, äfven de svårare, såsom epilepsi m. m. (Chomel.), och finnes derföre upptagen i några utländska Farmakopéer. Både örtstånd och rot äro färghalige. Afkoket på det förra färgar alunbetadt gods gult och brunt, och roten rödt. Tab. — Öfversta toppen af en blommande gren, efter naturen. — a. en blomma. — b. en sådan sedd bakifrån, (förstorade). — c en frukt i nat. storlek. — d. förstorad. — e. en afskuren del af stjelken längre ned, efter vanlig storlek. AN KR a FI WP od ed se, 350. PEDICULARIS sSYLVATICA. SKOGS-SPIR-BLOMSTER-ÖRT. Granört. Grangräs. På F. FVedenkuusi. Flera enkla örtstjelkar uppkomma från en ge- mensam rot. Rotbladen äro odelta. Blomfo- dret är aflångt, flerhörnigt, och upptill deiladt i & ojemna flikar. Den nedre blomläppen är 3delt, utan hår i kanten. Linn. Fl). Suec. p. 216. Cl. 14. DIDYNAMIA Ångiospermia. — Liljebl. Sv. Fl. s. 262. Kl. 11. TvåvärpviGE med täckta frön. — Linn. Vestg. Res, S. 40. — Smith. F!. Britt. 2. p. 656. Nir man betraktar Örtslägterna ibland de Tvåväldige som äga täckta frön, är väl intet utmärktare än det som innefattar de egentliga Spir-blomster-arterna. Deras blom- mor äga allmänt ett något utsväldt blomfoder, och blom- kronans hjelm hopkramad och urnjupen; och frökapseln blir omsider sned i toppen och med spets försedd, samt hyser inom 2 rum några kantiga frön. Utom detta gemen- samma slägtmärke, faller örtståndets mörka utseende, de oftast inskurna bladen oeh vanliga blomningssättet i spira, genast i ögonen. 9. Linné räknade dem bland vexter med maskerade blommör (personate), och Jussieu trodde sig äga ännu större skäl att låna äfven slägtnamnet åt en hel familj, eller hans så kallade Pediculares. Ofvannämde ört, sällsyntare än en annan mer allmän art, eller Kärr-spir- blomman (Pedicularis palustris IF fas på somliga sidländta skogsängar i Öster- och Vester- götland, Småland och Lappmarken. Den har en flerårig tapplik rot, hvarifrån merendels flera qvartershöga Ört- stjelkar uppkomma, helt enkla, bladfulla och kantiga. Den medlersta är vanligtvis upprätt och de öfriga vidöppet utbredda. Bladen, som omge dem vid roten liksom ett sve- pe, äro odelta, ovala och naggade; men de på stjelkarne nästan dubbelt partaggade och släta. Blommorna sitta i öfre bladvecken, ensama, rosenröda och temligen stora, och visa sig i Juni och Juli. Hvartannat hörn på blomfodret är mindre utmärkt , men dess yta utan punkter, och myn- ningen fördeld i 5 små flikar, af hvilka den inre är minst. Den nedre läppen på blomkronan är nedböjd, och har 358. PEDICULARIS SYLVATICA. utom ofvan anförda skiljetecken, vid basen en upphöjd fläck lik ett hjerta. Blommorna skola också stundom finnas hvita. För Kreaturen har denna vext inga fördelar såsom föd- ämne, och de röra den sällan. Fordom var den bekant som ett slags renande läkmedel för pipsår eller så kalla- de fistlar, och fick derföre namn af Fistularia. För sådant ändamål använde man den utpressade saften af roten och örten, eller, enligt sednare uppgifter, dekokten deraf till insprutningar. Tab. — Ett exemplar ef örten efter naturen. -— a. blomkronan särskilt. — b. en del af pipen, afskuren för att visa ståndarnes vidfästning, förstorade. — c. blomfo- dret öppnadt, samt den qvarsittande pistillen. — d. kap-- seln. — e& ett frö. De sednare i nat. storlek. je 339. HYPERICUM QUADRANGULARE. FyYrKANTIG HYPERIK. Mansblod. Örtstjelken är rak, fyrkantig och grenig. B/a- den sitta i kors, parvis, ovala, släta och med mindre märkbara genomskinliga prickar. Linn. Fl. Suec. p. 265. Cl. 18. PoLvADErPuHIA Polyandr. — Liljebl. Sv. Fl. s. 219. kl. 9 MÄNGMÄNN. 53—5 qvinn. El dägter kännemärke består i ett 5delt blomfo- der sittande under fruktämnet; 5 kronblad och hansträn- garne, till antalet obestämde, förenade nedtill i 3—5 knip- - pen eller stammar, och ändtligen innefattar den 3—5rum- miga frökapseln många frön. Med vexter som hafva hbjul- fermiga blommor (pl. Rotacex), jemte hvilka v. Linné ställde Hyperiken, äger den ingen nära gemenskap, utan utgör, som Jussieu bättre utstakat, en egen nat. ordning (Hyperica), hvilken å ena sidan gränsar till Malpigherne, och å den andra till Saftvexterne (Guttiferee). En stor del af de Europeiska arterna af Hyperiksläg- tet äro nästan fullkomliga mångmänningar (Polyandrse), e- medan deras ståndares strängar äro föga sammanvyexte, och skuile således 18:de klassen för vår Flora kunna um- bäras , om icke ännu Here af de utrikes slägtingarne rätt. visade deras bibehållande bland v. LiNNnEs mångkullar (Polyadelphia). Fyrkant-Hyperiken , icke mindre allmän än den Pric- kiga, (N:o 75) på ängar och i hagar, likväl der belägen- heten är något sidländtare än för den sistnämde, skiljer sig genast från densamma genom sin träaktigare rot och nästan styfvare örtstam , icke tveäggad utan hvasst 4kantig. Bladen sitta också ordentligare korsvis; de ha tydligare nerver, och äfven mot degen genomskinliga prickar, ehutu ieke så märkbara på denna. Stundom saknas de på några blad, utom i kanterna. Blommorna, som fran: komma i Juli och Aug., förena sig i en mindre utspärrande vippa, och äro gula till färgen. Ibland äro kronbladen purpurHäckiga, men alltid något vinda och bakpå prickade. Ehuru man vanligen, och med skäl, för Apteken väl- jer den prickiga Hyperiken, såsom kraftigare, kunde väl 359. HYPERICUM QUADRANGULARE. också dennas blommor, i brist deraf, för samma ändamål begagnas (se N:o 75). Det må endast tilläggas att de äfven blifvit berömde såsom maskdrifvande; men enligt Boerha- ves utsaga, skall bruket af dekokten på stjelkarne orsaka heshet. | Kor, getter och får spara sällan dessa arter bland det färska fodret; men der hästar beta bli de alltid qvarståen« de. Af bi skattas blommorne, framför många andra i syn- nerhet. I Halland brukas, att när mjölken tjocknar, och blir seg och elak, man då kokar Hyperik-örten i vatten och dermed tvättas kärlen, hvarigenom olägenheten häfves. Tab, — Ett afskuret blommande stånd, efter naturen. — a. Blomfodret med pistillerna. — b. ett fruktämne, va- rierande med 4 pistiller, större gjorda. — c. ett kronblad. — d. en mogen frökapsel, på tveren afskuren, något förstorad. 360. IRIS GERMANICA. TYSK SVÄRD LIL TAS Blomskaftet är 3—4-blommigt, högre än b/a- den, som äro breda, svärdlika och något lie- förmiga. Blompipen är längre än fruktämnet, och de 3 yttre kronf/likarne äro nedböjda och mot basen håriga. Linn. Sp. P). p. 55. Cl 3. TRIANDR. monog. — Lilj. Sv. Fl. s. 139. Kl. 6. SEXMÄNNING. I qvion. — Gznel. Fl. Bad. 1. p. 80. — Mésmwir. de PAcad. des Scienc. de Peris 1772. p. 657.— Essens Anleit. zur Kenntn. und Benätz. BEinheimisch. Pflanzen. s. 25. — Murr. App. Med. 5. p. 209. — Pharm, Tridis Nostr. ra dix. D: vi nu pryda Svenska blomsterkransen med ett till sitt upphof främmande föremål, föreställes på en gång en prakt- vext och ett så väl i ekonomien användbart, som på Ap- teken bekant ämne. Längesedan vann denna lilja burskap i trädgårdarna, der hon, fullkomligt härdig för Nordiska klimåtet, synes alldeles naturaliserat sig, så att man stun- dom sett densamma fortplantad utom de odlade gränsor- ne, och kan således få ett rum hädanefter i Svenska Flo- ra, äfven som den förut innehar ett i den Danskaa. Roten är knölig och ledfull och vexer horisontelt med aflånga, trubbiga, tversöfver fårade, grå, tumslånga le- der med små punkter beströdde. Under dessa leder ned- löpa hela knippen af hvita rottrådar. Ini är roten köttig och hvit, samt kärnan isprängd med bruna prickar. Sjelfva örtståndet formeras af de uppstigande och nedtill, som på de svärdbladiga vexterne , förenade bladen, som äro myc» ket kortare än på vår inhemska Svärdlilja (N:o 110), samt bredare och nästan som på en lie böjda. Jemte dessa upp- skjuter i Juni ett längre blomskaft, från hvars öfre del 3—4 blommor utkomma skiftevis, med piparne omgifne af ett tvåbladigt uppblåst hölster. Blomflikarne äro nästan lika stora, men olika till färg och ställning. De 3 inre upp- räte och blekblå; de yttres skifvor nedböjde och purpur- färgade, men med mörkare ådror och en samling af gula hår eller skägg längsefter de ränlade klorna af flikarne. Pistillens kronbladslika märken äro gulhvita och öfre läp- pen klufven. 360. Iris GERMANICA. Lukten af den färska roten är obehaglig och smaken skarp och äcklig med en envis beska. Som medicinal-äm- ne har roten, eller den derur pressade saften, blifvit för dess urindrifvande och purgerande egenskap räknad bland medlen för vattensot. Bruket fordrar likväl varsam- bet, emedan kräkningar och en brännande sveda deraf kan härröra. Om saften sakta inkokas. blir den mildare, men extraktet förlorar alldeles sin kraft. Torkad smakar roten äfven besk och skarpare än den vanliga Violroten (Iris flo- rentina), men äger äfven då en sådan lukt, och har för denna orsak af Montet blifvit föreslagen till lika bruk , neml. pulveriserad till blanning i luktpuder och tvålkulor. Af blommorna kan erhållas ett slags vattenfärg, kallad Liljegrön, på det sättet, att de först stötas i en messings- mortel, hvarunder något fint sönderstött alun eller osläckt kalk tillsättes. Ju längre den lemnas i morteln stående, ju mera blir färgen mättad. Den stötta massan pressas så ge- nom linne, hvarpå man ger saften konsistens med Gum- mi arabicum upplöst i vatten. Efter Bölmers uppgift ge blommorna, kokta med regnvatten, en vacker klar blå färg på bomuli, silke och linne. Men den tål likväl icke fria luf- ten. Färgsoppan ser svart ut, och då den inkokas med gummivatten, erhålles en skön ljusblå färg, tjenlig på pap- per och pergament. Med mycken lätthet förökas denna Svärd lilja. Blott med stycken af roten planterade så väl på murar och tor- ra höjder, som på blomster-rabatten, blir den ett verkligt fägnande föremål under sin blomningstid. Tab. — Öfra delen af blomskaftet med en öppen blomma, efter naturen. Bakom föreställas några blad och roten i nat. storlek. TOLA GG, körande till detta ock föregående Band af Svensk Botaiuiks. | N. tr. VäårRnBrRoDD. Boten är mer starktluktande är gräset. Pulveriserad och blandad med snus, hafva somlige funnit göra detsamma angenämare. Torra gräset, kokadt i mjölk och lagdt på svullnader, är mycket fördelande, äf- vensom påsar, fyllde med gräset, fint sönderskuret, samt ljumme pålagde, är ett godt och lindrande medel vid ros- svullnader på benen. Gmel. Fl. Badens. p. 59. N:o 12. TRANBÄRS-VEXT. Vatten gjutit på de ur- kåiade bären, får färg af Bourgogne-vin, och förvaras till dryck i Ingermanland. Gort. Fl. Ingr. p. 59. N:o 13. Arm. På bladen ses små röda blåsor fyllda med en klibbig saft, härkommen af en liten egen bladsput (Aphis Ulmi L.) Om ett vatten, hvari sådana bled legat, utdrickes, verkar det liksom manna. Pallas Reis. 3. s. 653. Dekokten är tjenlig till omslag för brännskador. Almträdet vexer i 70 - 80 år, och kan bli flera sekler gammalt. Det är bättre bränsle än ek, och ger bättre kol, FWilldenhaynr fick af 1 famn (klafter) I & 19 lod rå, och I & 13 lod kalcinerad pottaska. Nr, 19. SMULTRON-ÖRT. Bären ge ett starkt ange- nämt brännvin. De sägas bevara händerna för kylsår, om man sommartiden ofta tvättar sig med dem, sönderkrama- de, hvilket brukas i Frankrike. Stielkarne och rötterne hysa garfaäamne (Gleditsch). Att tillreda Smultron-té, sam- las de unga bladen om våren och torkas i skuggan eller i en afsvalnad ugn, lagde på bleckplåtar och ofta omrörde, att de icke bli bruna, och förvaras sedan i blylådor. | Nr. 31. HaAssEL-ÖRT. Pulver af roten och bladen ingår i den så kallade ScAneeberger-Tabak, mycket bekant i Baden såsom nysmedel. Gznel. Fl. Bad. 2. p. 310. Ge- nom destillation af färska roten med vatten, fick Görz, utom en eterisk olja, äfven ett kamfert-likt sediment. Schrift. d. Berl. Ges. Nat. Fr, T. 5. Nr. 33. Frädver. Veden duger till bränsle. 5 famn af veden gaf 4; t& aska, hvaraf erhölls 28 lod rå, och 24 Rn TiILLAGS. lod kalcineråd pottaska. ZEssens Anleit. zur Benutz. einh. Pfl. Deutschl. Nr. 34. IsLANDS-LAF. Utförlig beskrifning och ana- lys af densamma förekommer i K. Lifmed. IVestrings Sv. Lafvarnas Färghistoria. fs: 205. IG: Nr. 46. BLå STORMHATT. Alla blå Aconiter gå un- der namn af Napellus på apteken. I Wien göres extraktet af Å. Neomontanum. Den Svenska, som vexer vild icke långt ifrån Falun och Stämshögen, synes icke vara hvarken AA. Neomontanum, som Willdenow gissat, icke heller den rätta AZ. Napellus, men komma AA. Tauricum närmare, hvarom mer framdeles. Nr. 48. KNYLHAFRE. Till en vidd af 150 (7 aln. åt- gå 20 tb frö, som ger 80 cent. hö. Essens Anleit. Nr. 65. TuscHLAF. Om denna bör läsas K. Lifmed. Westrings Sv. Lafv. Färghist. I. s. 161. 13- Nr. 67. ALLMÄN KeBLiDON. För bruket deraf i fros- sor och rötfebrar, har den fordom fått namn af Tysk Kina. Extraktet var JHelmonts specifhcum i vattensot. Ettmiiller rekommenderade saften utvertes för oedematösa bensvull- nader. Nr. 68. BRÄNN- NÄSSLA. Blommor och frö, nyl. tor-. kade och gifne till-en drakma i dosis, berömmer Zanet- Hin såsom ett retande och verksamt medel emot elaka vexelfebrär. Augustin die neuest. Entdeck. 3 Jahrg. Nr. 7t. RENwBERE. På en åker af 160 [] aln. räknas 12 HB klöfver och 50 tt raygräs frö. Nr. 78. FÄRSVINGEL. Intet grässlag, säger Gmelin (FI. Bad.)y, är allmännare i Castiliten i Spanien, sirdeles omkring Segnvia, än detta; och det är på samma trakt fåren äga den finaste och tätaste ullen, hvartill utan tvif- vel betet mycket bidrager. Nr. 70. KuncesrIvs. I Crain anses vexten såsom ett specifikt medel för den boskaps lungsjuka, som der kallas Plutschnik ell. Plutsehentza. Scopol. Carn. 2. 247. Roten pulveriserad säges vara god för yrsel hos krea- tur. Finstött och blandad med mjöl, blir deraf en god gödning för kapuner och höns, och som gör deras kött "TirrAGcGo: IH smakligare. Af bladen har man tillverkat papper, luntor, lampvekar m. m. ÄEssens Anleitung etc. Genom distillering af blommorna med vatten erhöll Risler det med en ofvanpå flytande oljhinna, jemte några smörlika gryn. Nr. 80. BjörkK. AF askan fås en förträfflig pottaska, bäst af alla vegetabiliska lutsalter. Torra askan är ganska tjenlig att dermed rengöra dunkla anlupna fönsterglas. G:nel. Nr. 82. Vav. Fordom brukades den både för pesten och giftiga djurs bett, och kallades derföre Theriacaria. Sprat i Hist. of the Roy. Soc. p. 299 talar om fårgningen med örten. Nr. 91. Fur. Enligt de Zue's erfarenhet lider icke Ty- ret märkligt af hetta och köld, och är således passande till instrument, t. ex. pendelur staben, mycket bäitre än metall. I Bäjern göras allmänt ljusvekar af tyrstickor, hvil- ka, klufna och slätskrapade till ett halmstrås tjocklek , om- vecklas med bomull och sedan i form omgjutas med talg. De sägas brinna längre än vanliga taigljus, utan att särde- les ryka. Ju mer bomull omlindas, ju bättre brinna de, Tallfrö behåller sin groningskraft i 7 år. Miller. Nr. 03. Stor GroruraD. Färska bladen, lagda på bi- eller getingstyng, lisa och borttaga värken. Boyle kal- lade saften, pressad ur bladen och brukad i blodkräknin- gar, nullum certius & presentius remedium. (De utilit. philos. nat. 2, p- 150.) Nr. 95. LöNns. Träet, då det är gammalt, användes som mahavcni; det är segt och lätt, tar politur utan att vrida sig, och ätes icke al mask. Till mahagonilik bets. ning passar 1 lod pulveriserad drakblod, + lod alkanna och & lod aloe, hvilka vid lindrig värme infanderas med 6 lod spir. vini. Härmed betsas träet, som förut blifvit ingnidit med utspädt skedvaiien. Till slut afvifves med mycket fint tegelmjöl, linolja och litet lackfernissa. En lönnstam får på 30 år en höjd af 40 - 50 fot och tjocklek af 13 - 15 tum. Nr. 106. MaALöÖörrTt. Örten infunderad i kokande vat- ten och brukad till omslag på färska stötar, fördelar svuill- nad och värk samt förekommer blånad. Litterary Pano- rama, Jan. 1807. p. 564. 14 TiLLÄCG, Nr. 108... FLuGsvaAmr. Pulvret deraf har blifvit för- sökt och med fördel nyttjadt äfven i paralysi uppkommen af indrifna utslagskrämpor, och utvertes på sår som visa tecken till gangren. Endast den delen af svampen bör samlas, som sitter i jorden. Torkad och pulveriserad för- varas den i väl täppta glaskärl. Sctwediaur Pharmacop. - Nr. 100. BråAKvEnD. Inkokade saften af bären säges vara godt medel för fårskabb. Sagar morb. epid. p. 56. Landfolket i Baden göra en salfva, kokad af barken med grädda, och bruka den utvertes för utslag. Gel. Fl. Bad. I. p. 528. Nr. 110. SvÄRDLILJA. Ålt tvätta kreatur med de- kokten på roten, skall fästa håret och rena elaka sår. Fär- ska roten 4 delar med en del vitriol, ger ett godt svart bläck, väl bekant i Skottland. Siöbald Scot. ill. p. 32. På somliga öar omkring Skottland färgas också ylle svart dermed. Ligluf. FI. Scot. I. p. 86. Sättas blommorna med ättika i lindrig varme, fås der- af en vacker gul färg på linne, papper, läder m. m. Nr. 112. HAFS-SÄLTING. På några strandorter jemte Östersjön brukas den till mat med andra grönkåls-vexter om våren, under namn af Röår. Eålrh. Beytr. 4. s. 128. Nr. 114. STRANDRÖR. I somliga Farmakopéer före: kommer den under namn af Arundinis vulg. radix. Vexten innehåller en mängd söt saft, som är lindrigt afförande. rötterne skola kunna användas i stället för kina roten i medicinen. Claudin. ingress. p. 178. De större rören tje- na till pipskaft. Nr. 115. Kumwmin. Talcan kalla Nogajensiske Tata- rerne det födämne, som de tillreda af stött kummin och stomjölk eller vatten, och som utgör det enda på deras re- sor. De la Mottraye Voy. en Eur. Asie. 2. p. 43. I Cir- kassien bakas äfven bröd af kummin. 1. c. p. 99. Nr. 116. LINGON-VvExT. I Sibirien tillredes af den med vört blandade och jästa bärsaften en angenäm och rusande dryck. Georgii Beis. 1. p. 208. Bönderne i Baden (auf den Kaltenbrunn) göra ett slags brännvin af de jästa bären, som kallas Sceinbeeren.Geist ell. Wasser. Gmmel. F). Bad. LEE AGG: Vv Tée på bladen berömmes i flusshosta, Bresl. Saml. 1772. Vexten tros hafva lika egenskap som mjölonris, att afföra grus och sten. Nr. 123. ÅkER-ARE. I foder åt fåren blandad, säges den bota yrsel hos dem. Sc/hreb. Saml. 2. p. 312. Vezten ansågs fordom som specifik för galenskap, och kallades derföre Vernunft-kraut. Dioscorides ansåg den som ett bland de verksammaste medel för giftiga djurs bett, äfven i vattenskräck. Perserne bruka allmänt saften deraf utvertes för starr på deras hästars ögon. Grznel. Russ. Reis. 3. 1349. ; Nr. 130. MJöÖLKÖRT. Af roten kan fås mjöl, puder och stärkelse, och torkad och kokad ger den, medelst jäs- niag, ett godt dricka. Blandadt med tagel, passar frö- dunet mycket väl till kuddar, madrasser och andra stopp- ningar. Nr. 150. Inssö-sär. Noten är adstringent och urin- drifvande. För stenpassion skall dekokten deraf vara med mycken fördel brukad. Finnes i somliga Farmakopéer un- der namn af Junci max. radizx. Nr. 151. SLåNnBUsKE. 3 lod omogna, stötta slånbär ge, med I lod jernvitriol och ättika eller regnvatten, ett svart bläck, som öfverträffar det med galläpple tillredda. Essens Anleitung. Nr. 152. Gås-POTENTILL. Äfven i Norrige skall ro- ten ätas som palsternackor. Den har söt smak. Den af ro- ten utpressade saften sätter grön färg på linne, då det deri kokas och sedan doppes i alun-upplösning. Nr. 161. SPETSBLADIG SYRA. Till historien af den- na hör, att fröna ingå i det på vissa orter bekanta Mizal. dos amulet för ofrukisamhet hos könet. I Elsas, omkring Strasburg, bruka bondfolket att i bladen inveckla det fär- ska smör, som de föra till torgs, och kallas derföre Bui- terwickel kraut. Gmel. Fl. Bad. 1. p- 102. Nr. 171. STRAND-KEL1iD0N. Örten krossad röjer märk- bart iukten af opium. Den påstås också äga en stenlösan- de kraft, Nr. 176. ENBLOMMIG PyROL. Är ett slags parasit- vi TILLÄACcCe. vext bland multnade tallbarr, som Gelin anmärker i Fl. Bad. 2. p. 2139. Nr. 163. BrågäRrsBusKe. I Bambergska Forstamtet Steinwesen finnes Blåbärsbuskar ymnigt, ända till 2 alnar höga, med stam af 1 tums diam. oaktadt den vexer i en jernockrahaltig och sandig grund. Slevogt i Voigts Magaz. . 6 B. 1803. 450. På landsbygden i Baden distilleras ett starkt och godt brännvin på de jästa bären, allmänt bekant i Tyskland under namn af Heidelbeer-Geist ell. Wasser. GCmel. Fl. Bad. I. 147. Nr. 155. Gur GaALiE. Örten, som är mycket besk, berömmes som maskmedel. Zillars Fl. Delph. 2. 329. I södra Frankrike, Spanien (Catalonien) anses den som ett af de verksammaste för konvulsioner hos barn. Dekokten på örten användes mycket till badningar, på somliga Tyska orter, för mjölkskorf, och kallas för samma orsak Meger- kraut. Tabernemont. Hist. p. 434. Nr. 132. JERNÖRT. Vexten var i gamla tider helgad ät Isis. Gmel. Fl. Bad. 1. 52. Nr. 85. BERG-ARNIKA. Prof. Rermmer anser örten så- som substitut för roten af Senega. €ir. 189. EnrGÖRT. Ryssarne nyttja roten som födäm- ne, kokt och stampad till gröt. På Island skall, med till- sats af jernjord, dermed färgas svart på ylle. Gelin be- rättar (i Fl- Bad. p. 102) om en gammal man, som under den häftigaste podager-värk ensamt fann lisa af infusion på elgört, invertes tagen, och af örten stött, pålagd. Nr. 192. DÄRREPE, Fröna äro äfven skadliga för svin, hästar och fjäderlä. Mjölet deraf, med håning och ättika bländadt, till varmt omslag på värkande giktknölar, säges vara ett myc- ket lindrande medel. Gznel, F1. Bad. I. 274. Nr. 193. PLomMMmMow-TRÄD. Ett vatten destilleradt på det beska skalet af kärnorna, får lika egenskap som det af Prunus Laurocerasus. Af jäst plommonsaft erhålles, ge- nom destillering, ett icke obehagligt brännvin, som Ty- skarne kalla Zswetscher-wasser, Gimel. Fl. Bad. 2. 263. IILDIGAG Ge Vi Nr, 218. MYyssiIE-ÖRT. I kofoder blandad, skall den öka mjölken. Lagd på vin och öl, gör det dem starkare och mera välsmakande, samt bevarar för syra. 1 Baden brukas ett magvin, tillredt af Myssjan, allmän Erenpris, Neglikrot, Tormentill och Sanickel med Rhenskt vin. Gru BArBadS Tp. 329. Nr. 219. ALLMÄN GENT1IAN. Färsk ell. torkad, utgör den ett helsosamt foder för boskap. Schreb. Saml. 3. INET 202. VINTER: N ALERVAN. Den jär mycket väl. smaklig för får om våren, och kallas derföre af Tyskarna: Lämmer-salat ; äfven Töchterlein-salat af bergsboer i Baden. Nr. 235. Röp Kornsiin. C. Margueron, Medicus i Strasburg, . gjorde försök att pressa olja ur bären. Af 22 i bär hek han 5 qvarter olja, brukbar för manufakturer och apteken. Den är torkande, men stelnar icke af köld; flammasr endast med saltpeter syra, och med svafvelsyra blir ett slags resina öfrig. Ann. de Chemie, N. 113. 1801. De långa räta grenarne nyttjas till pipskaft, Nr. 230. BrREDBLADIG Lör. I Sibirien brukas den tidiga vexten bland annat grönt till mat. Kamschadalerne söka deri ett botmedel för skörbjugg. Gznel. Fl. Sib. I. p. 48. Nr. 238. MÅNGÅRIG TUSENSKÖNS-ÖRT. Om våren ge bladen ett smakligt grönt som spenat. Nr. 254. BREDBLAD1IG LATYR. Årlerne gro aldrig se- dan de torkat, äfven om de ligga flera år i jorden. Men om ett hål filas på sidan, gå de opp inom 8 - 14 dagar. Bäst är att så dem ånnu mjuka i skidan. Landskamrer. S.J. Ljungh. Nr. 256. Röp FACKEL-ÖRT. Om örten lägges i sä- deslåren , skola viflar (curculiones) fly för densamma. Schreb Sam öd: Pe 79: Nr. 262. EUROPEISK VARGFOTS-ÖRT. Kallas i Tysk- land Ziguener-kraut, för det bruk Zigenare göra deraf. På apteken var den förr känd under namn af H:ba Mar- rubit aquatioci. Nr. 296. BLom-vass. Roten är litet sammandragan- de, och brukades fordom som medel för ormstyng. Grnel. RI Bad: 2: pp: 42: Nr. 305. ÅPTEKS-SANGVISORB. Pallas, i bref till Prof. Kölpin i Stettin, af d. 8 Jan. 1775, säger sig i Mon: golien sett den yppersta verkan af infusion på roten i blod- vnI BILLAGG: spotining med hosta. För en art slemsjuka hos hästar (der auswerfende VWurm), som merendels dödar dem, var den- na vext länge ett arcanum, uppfunnit af Kejsar Carl V:s hästläkare, af hvilken ZTaberncemontanus lärt det och kal- lar det förträffligt. Tabernemont. Hist. p. 318. Nr. 306. MurR- RUTA. Kallas i Pontoppidans Norriges Nat. Hist. I. 211. t. 1. Torboé ell. Hestespring, och säges vara en art gift för hästar, emedan de, vid ätandet deraf, uppblåsas som en trumma, men hjelpas medelst jäst och stark ridning. Den skadar deremot allsicke kor, får och andra idislande. Nr. 307. GETAPPEL. Tillredningen af Kerd de Ves- sie ell. de Nerprun är följande: att bären stötas i sten- mortel, hvari de stå 8 dear och sedan utpressas. Derefter silas saften genom flanell och inkokas i kopparkittel vid sakta eld och omrörande till hånings konsistens, då alun i pulver till slut tillsättes, och färgmassan omsider lägges i mussleskal ell. i svinblåsor. Ställe de grain göres ock af samma bär, kokade i vatten med alun, hvarefter krita och mergel tillblandas. Häraf formetas små rullar till oljefärg. Stötta kokas också bären i vatten med tillsatt vinsten eller i kungsvatten upplöst tenn. Denna färg, som blir skön pomeransgul, brukas till saffian. Nr. 309. TrRÄäGÅRDsS-PoLEmMON. I Sibirien och på fle- ra ställen i Ryssland skall örten användas för veneriska sår. Nr. 313. ÄPPLE-NYPONBUSKE. AF jästa nypon er- hålles ett starkt brännvin genom destillation. Gznel. FI. Bad. :2. p. 411. Nr. 320. BacK- TIMIAN. Hela vexten, stött med öl, ger, genom pressning, en salt af mycken fördel för får, besvärade med kringsjukan. Schreb. Saml. 2. p. 23. Nr. 327. VÄDDKLINT. På Finska: Rauta-yrtti. Nr. 328. GvrL TALrizsTteR. RBäknades fordom ibland de förnämsta sårläkande örter, och kallades för den orsa- ken Heilblatt, Wundkraut. Äfven fröna voro i rop för fallandesjuka. Nr. 329. Kärr- Eurfors. Sent på hösten, när bla- den börja aftalla, pryder vexten sitt rum genom den hög- röda färg stjelkarne och toppen erhålla. TILLÄGG: IX Nr. 330. SKURFRÄKEN. JEqvis. majus ÖFffic. Påstås äga, som invertes medel, mycken kraft mot vattenaktiga samlingar, härkomne af atoni och förslappning. Acker- manns Bemerk. öb. d. Kenntniss u. Cur einiger Krankh. 7. H. 1800. Nr. 335. MåNnGBLADIG HippURrRiIs: På E. Hevonhändå . Nr. 337. OLvoNn-BuUsKE. På blommorna destillerades ; förra tider ett vatten, som man trodde framför andra verksamt i stenpassion. Nr. 338. SÄPNEGLIKA. BSaponarie herba & radix Pharm. Nr. 345. ALLMÄN LysinNG. Roten, som är ett slags garfämne, färgar brunt, och örtståndet gult. Nr. 348. ÅLLMÄN SKALLER-ÖRT. Som vexten gör föga gagn på ängar, bör den utrotas, hvilket sker derige- nom, att den två år efter hvarannan under blomningen af- slås. Sctreb. Saml. 3. p. 26. SYSTEMARISEXTTR EGCISTER öfver de i Femte Bandet af detta Verk förekonunande vexcter. Cl. 1. MONANDRIA. N:o I. Pag. 335. Butomus umbellatus. 296. Hippuris vulgaris. Cl. 2. DIANDRIA Veronica saxatilis. Gl. Iris Germanica. Alopecurus genicula- TRIANDRIA. ” 360. tus. 33525. Melica nutans, 554- — umniflora. 354. Briza media. 300. Arundo stricta. 301. calamogrostis. 312. Cl. 4. TETRANDRIA. Galium Mollugo. 557. Scabiosa ATVÖNSj is. Sangvisorba officina- lis. 304 Cuscuta europea. 352. Cl. 5. PENTANDRIA. Cynoglossum offici- nale. 3092, Lysimachia vulgaris. 345. Convolvolus arvensis. 341 Campenula rotundi- folia. 297 Viola canina. 290. Polemonium céru- leum. 309. Lonicera Xylosteum. 3519 — carulea. 355 Rhamnus catharticus. 307. Angelica sylvestris. 3053- Viburnum opulus. 337. Cl. 8. OÖCTANDRIA. Cl. 17. DIA DELPHIA. Vacginium uligino- Coronilla emerus. 343. sum. 3531.| Vicia sepium. 326. Polygonum yviyvipa- Lotus corniculatus. 35354. rum, 336.ITrifolium repens. 344. 347.|Pyrola rotundifolia. 320. Cl. 9. ENNEANDRIA: N:o 1. Pag. Cl: 104 DECANDRIA 304 media. Saponaria officinalis. Spergula aryensis. en II. DODECANDRIA. le uphorbia palustris. 329 Cl. 12. ICO SANDRIA, i Mespilus cotoneaster. 2095. STI 349. i Rosa villosa. IRubus saxatilis. |Comarum palustre, | cl. tActaea spicata. 310 13. POLYANDRIA. 201. Anemone pulsatilla. 292. s- pPratensis. 229: UThö iulictrum favum. 328. i LI « 10 CI TA DIDIT NÄ NSKA: tThymus sersyllum:? 32 Rhin2cthos Fist Fall 246 Laihrea squamaria. 316 .Scrophularia nodosa. 315. Pedicularis sylvatica. 358 Cl. 15. TETRADYNAMIA. Draba verna. Levidium roderale. 321 Alyssum sativum. 339. Dentaria bulbilera. 5356. Cardamine pratensis. 350. IT 338. 308. CI. 18. POLYADELP HIA. N:o. Pag. Hypericum quadran- gulum. 359. Cl. 19. SYNGENESTIA. Artemisia rupestris. 317. — maritima. 323. Chrysanthemum Leu- canthemnm. 546. Senecio vulgaris. 353. Centaurea scabiosa. 327. Cl. 20. GYNANDRIA. Orchis bifolia. 314. — Mmilitaris. 340. — — ustulata. 551. Ophrys myodes. 293. Cl. 21. MON OECIA Lemna minor. 524. | SES DR — : — - polyrrhiza. — Lo = TöMmSulea: — fö parganium simplex. 342. Cl: 22. DIoECIA: Salix pentandra. 325. Humulus Lupulus. 332. "puniperus communis. 289: Cl. 24. CRYPTOGAMIA: Equisetum hyemale. 330. Asplenium Ruta mu- raria. 3506, Peltidea aphihosa. 318. Lycoperdon Bovista. 294. REGISTER öfver Femte Bandet af Svensk Botanik. 7. Artemisia mutellina 317. ÅA — rupestris all. 317. bsynthii marit, hba. Pharm. | — salina 323. S20e — vallesiaca 323. Acana 305. ÅRUNDO CALAMOGROSTIS 312: Achian-bosk 303. ÅRUNDO STRICTA 30I. Aconitum Napellus Till. s. u.|Arundinis vulg. radix Ph. Till. — Neomontanum. -—| =S, IV. = Tauricum. — |Aurora färg på ylle. Acte&a racemosa 291. ACTAEA SPICATA 291. B. Afförande 307. 329. Till. s. 1V.1 Aggregate pl. 319. 322. BacKSIPPA 202. Ahde peliava 293. BaACK-TIMIAN 320. Till. s. vitt: ALLMÄN BENVED 319. 3553. Balsam för stötar 340. ÅELMÄN BoörTtT 353. I Bandvidjor 325. Allmän Gentian Till. s. vu. |Barrträd, örtfl. 289. Allmän Kelidon. Till. s. 1. |Bellidis pratens. hb. Ph. 346. ÅLLMÄN LITEN KLOCKÖRT. 297.!Benröta 299. ÅLLMÄN LoTtUS 334. Bensår-rötaktiga 294. ALLMÄN LysiING 345. Till. s. 1x.|Bensvullnader. Till. s. 1. ALLMÄN SKALLERÖRT 343. TZill.|Benvedslägtet 337. S. IX. IBerg-Arnika Till. s. VI. ALLMÄN SNARREFVA 352. BERG-MALÖRT 317. Alm. Till. s. 1. PERGSLOK 354. Alopecurus bulbosus 333. Bete, begärligt för boskap 326. AÅLOPECURUS GENICULATUS 333. Betsning, lik mahagoni, Till. ÅLYSSUM SATIVUM 339. SITES Amaurosis 299- Bett, giftiga djurs, Till. s. 10. v. Amentace& pl. 332. Bi älska blommor 303. 316. Amulet (Mizaldos) Till si v.| 319. 320.- 341, 344. 339. Ancistrum 303. Bjälla 297. Andmat 324. Björk Till. s. 10. Andtäppa 289. 346. | BJÖRN-ANGELIKA 309. ÅNEMONE PRATENSIS 209. Björaklor 334. ÅNEMONE PULSATILLA 292. Björnloka 303. ÅNGELICA SYLVESTRIS 3039. Björnstut 303. Antispasmodiskt medel 350. |Blodflöd. 304. 305. 316. Aphis Ulmi. Till. s. 1. | = kräkning: Till :sv, Apteks Angelika 303. — piss hos får 315. ÅPTEKS-HUNDTUNGA 302. — spoltning Till. s. vu. APTEKS-SANGVISORB 305. Till.| — utlupen 324. S. VIL — Ört 353. Asperifolie pl. 302. Blomsäf 296. : ÅSPLESIUM RUTA MURARIA 306. Blommor, farliga i bonings- ÅRTEMISIA MARITIMA 323, rum 314. ÅRTEMISIA RBUPESTRIS 317. — täcka 347: 551. Artemisia fragrans 323, Blomstervext 360. - gallica 323. Blomvass 296. Till. s. vin. 2 REGISTER. Brå BENvED 355. I CARDAMINE PRATENSIS 350. Blåbuk 331. Cardamines Flor. Ph. 350. Blåbär 331. Caryophylle&e pl. 308. 338. Blåbärsbuske 331. TZill. s. VI.| CENTAUREA SCABIOSA 327. Biå färg 2997. 360. CHRYSANTHEMUM oÅEUCANTHE- Blå Stormhatt Zill. s. 1. MUM 340. Bläck, svart 201. Zill. s. 1V. V.|COMARUM PALUSTRE 310. Bomull, Markisk 325. Composite pl. 346. — -Slesisk — Conilere pl. 259. — Svensk - CONVOLVOLUS ARVENSIS 34I. — Thuringisk — I CORONILLA EMERUS 343. Boörtslägtets karakter 353. ICreutzdore 307. Brakved Zill. s. 1V. Crucifere Juss. 350. Bredbladig Latyr Till. s. vu. Crucifix-ört 353. 2 Lök Till. 8. vu. |Cuscuta americana 352. Briza MEDIA 300. — epithymum. — Bromelie 352. CUSCUTA EUROPAFA — Brottskador 316. Cuscuta Herb. Pharm.-— Brun färg 307. 518. 357. Till.| CYNOGLOSSUM OFFICINALE 302, SKNIXS Bråckskador 324. D. Brännkål Till. s. 1. Bränn-nässla Till. s. 1. Damma (enbuske) 289. Brännskador Till. s. 1. Darr 300 -gräs ibid. Brännvin af enbär 299. DENTARIA BULBIFERA 356. — på andra bär destil-| Diarré hos kalfvar 294. leradt 331. Zill. 1 1v. VI.|DoboraA 539. vin. |DRABA VERNA. 298. Bränsle 332. Till. s. 1. |Drabinda 341. Brödämne 296. 308. 337. Till.I Dricka på enbär 289. SI Ive [Or bydes 316. Bröstkrämpor 306. Dryck Till. s. 1. Bröstmedel 302. 322, — - rusande Till. s. iv. Burnet 305. Dumosee pl. 307. 337. )I Buske i anläggning 343. 337.| Dysenteri 305. 310: 205; Dåde 339. BusK-GALIE 357. Dårrepe Till. s. vi. Busklika vexter, örtfl. 337. |Dörhet -289. BusK-VICKER 325. Döra, Döre 339. ButToMus UMBELLATUS 206. Butterwickel-kraut Till. s. v. E. Båtrsmän 322. Bäfvegräs 300. Elfnäfver 318. Böljon 3931. Elgört Till. s. VI. EN 280:.0 C. Enblommig Pyrol Till. s. v. Enbuske, Enträd 289. Calamariae pl. 342. Engelska trädgårdar 355. Campanaceze pl. 290. ENKEL UPPRÅT PöLvaAss 342. CAMPANULA ROTUNDIFOLIA 297.| Epilepsi 357. Capillares , herbae: 306. EQUISETUM HYEMALE 330. Caprifolier. Juss. 337. 319. lEquisetum majus Ph. Till.s.1x. REGISTER. 3 Esulze maj. rad. Ph. 329. Fågelbär 357. EUPHORBIA PALUSTRIS 329. Fågellångst 337: Euphorbia verrucosa £. 329.|Fågellim 337. Europeisk Vargfots-ört Till.| Fårbete Till. s. u. S. VII. | Fårskabb IRElAT SI TV — svingel. Till. s. u. RA — tarmar AE: FÄLTSIPPA 299. Fallande-sjuka ill. s. vut. |Fältsippa 292. Fernissa 289. Färgämne 3138. Fessupp 294. Föda för ankor 324. Fingerhatt 297. — — björn 303. Fistlar 304. 358. — — boskap 538. Fistularia 358. — — får 332. Till. s. vin. FJÄLLROTSÖRT. 316. = getter 304. J27. IQ. Fjällvexter 347. 348. Fleurs blanches 344. — — gäss 339. Flugblomster 293. — — hjerpar 337. Fluglarver 315. — — hästar 3389. FLUGLIK ÖFrRYs 293. — — höns 308. Flugor att döda 2 — — jordmöss 336. Flugsvamp Till. s. 1V. — — kanarifåglar 353. Fiusshosta 2599. Till. s. v. — — kor 332. 349. Flygsand, att fästa 341. =" I POLYPer 024; Flyttning ur näsan 259. — — svin 330. Flåder Till. SKE vilda djur 331. Fnöske 294. lFödämne SR GÖNSSINOG FNÖSKTICKA 29/4. SENAT AGISKN CTS IVA Foder, elakt för får 330. Fönsterglas att rengöra Till. — — > Kor 330. Zill.| os. om. STIL, I Fördelande 317. 320. 324. 332. — för boskap 305. 309. 319.! TEL Sk IT 320. 322. 325. 3283. 331. 353. Förlamning 289. JOY: JAGA 49: 300. 300.004. [Förslappning Till. s. vw. SOM. Hills: VIL Förstoppning 332. 338. 352. — för hästar 323. 335. 342. (— kronisk 329. Foder, smakligt 300. ' Försträckta lemmar 320. Fodervext 308. 312: 320. 334. | Förvaringsmedel 239. DIY AJ: 340. Frossa 292. G. Frossfebrar 320. Frukt, ätlig 349: i Galenskap Till. SES Frukt träd (6 ELLNN 200: Galie Busk- 357. Eryle 308. — Gul — Fräkenslägtet 330. — Nordisk — Frön, skadliga Till. s. vi. Galii albi summit. Ph. 357. — åtas af fåglar 327, IGALIUM MOoLLUGO 357. — — — gäss 354. Gall-Humle 332. Fröskidade vexter 298. 3356. |Gall-äplesyra 332. Bjur Ckll:S, MI Garfningsämne 305, 310. 325. FyrRKaAntIG HYPERIK 359. SA De Fyrväldige 339. Garten Hagebutten 313. Te 4 GATU KRASSE 321. Genipi albi h:ba Ph. 317. GETAPPEL 307. TZill. s. Viu. Geibark 307. Geltingar 303. REGISTER. Halster 325. Harakankaunä 346. Hasselört Till. s. 1. Heckrose Grosse-Apfeltragen- de 39. : Giftig vext 291. för hästar) Heidelbeer-Geist-Wasser Till. KE LASS VII Gikt 289.. 339. 344. — knölar värkande Till. s. vi. Gonopterides Willd. 330. Gorvälta 331. Graines d”Avignon 307. Grangräs-ört 358. Grekisk Valerian 309. Grenrör 301. GRENRÖR 3i2,. Groblad,; stor. Lul”;S. ik. Grofväf, ämne till 332. Groningskraft , tallfröets Till. Sat Gråvide 325. Gräsplan, att anlägga 344. Grässlag, odugligt 348. Grön färg 292. Till. s. v. Grönkålsvext 322. Till. 8. 1v. Grönsaker Till. s. vu. Gul färg på tyger 303. 307. J20- 027 SO GEIGR IAS SI — — på papper, läder Zill. $SIIVE Gulgrå färg på ylle 345. Gulgrön färg 329. Gul Galie Till. s. Vi. Gullhane 334. Gullspira 345. Gulltuppor 340. Gulsot 310. 338. GuL TAtiKTER 323. Till. s. Vin. Gummi ämne 313. Guttifere Juss. 359. Gyllenåder taggar 315. Gypsophila strutbinam LDL. 338. (Gås Potentrilt Zill. s. v. RR ES GöÖksmör 9234. I Hastespring Till. s. vn. Hafssälving Trill. s. w. Haisknölar 315. Halssjuka 313. STATES Heilblat Till.”s. vni. Hemorroider, blinda 324. Hevonhändä Till. s. 1x. Hillika 349. Hillster 325. HipPPuRIs VULGARIS 335. = Hjullika blommor (örtfl.; 345. Holländska Nypon 313. Hosta 302. Hotme 331. Hufvudskål, krossad 346. — värk, medel för 320. 324. = "OFSaKk till SR Humala 332. Humlegårds anläggning 332. == binda 352. — tuppor 320. | HuUMLE-ÖRT FIA HUMULUS LUPULUS 332. 'Hundbär 291. Till.) Huv ND-VIOLER 200. Huosio- korte 330. HvITKLÖFVER 344. Hvitkullor 344. 346- == våpling 344. Hygrometer 2089. Hygroskop 344. Hyperica Juss. 359. HYPFPRICUM QUADRANGULUM 359. Hållsbär 337. Här, "att Fasta dens. i Hårdved 319. I Hårkullar 327. Hästsvans 335. Höftvärk 259. |Hörkäriog 339« E jigelknoppar FA2S Iktebär 291. Hlenaträd 337. fnflammabel luft 324. Inflammation i Jungan I22. Insjö-säk Till, s. V.- REGISTER 5 Insyltning af frukt 313. Knylhafre Till. s. 1. Inundate pl. 335. KNnörLIG FLrsökTt 315. Invertes sårnad 322. Kodden 349. Iris Florentina 360. Koiran Höjsipuu 337. Iris GERMANICA 360. — 'Humala :33 2. Isis, ört helgad åt Till. s, vi.j— Kusipuu 295. Islands-laf Till. s. 1. Kollinka 3083. Jakobs stege 369. KOoMAR 310. Jakuters föda 336. Konvulsioner 350 Till. s. vi. Jernrot 327. KORALL ROTS ÖRT 356. JemÖrk 327:- Lill: S. VE Korssittande kronblad (blom- Johannes nycklar 340. mor med (örtll.) 350. Jolster 325. Korsört 353. — bark för kina 325. Kosjuss 309. JOLSTER Pir 325. Kransvis sittande blommor Junci max radix Ph. Zill. s. v.| (örtfl)jag20. Juancoide& pl. 296. ,Krasseslägtet 321. Jangfru-bär 349. Kringsjuka hos får, medel för — Marie bär 349. SönlLSE SE NIE — särkar 341. KRoNnILL 343. JUNIPERUS COMMUNIS 289. Krutbrännare 351. Juomucke-Juowucke 331. Juster 325. Jälster 325. Kråkklöfver 310. Kräkmedel 333. Kräkning, uppväckande 307. 31. 319. 329. 344. K. Kummin Zill. s. 1v.j Kungsljus Tul.-s. n. Kalina, Kalinicka 337. Kurjen-papu 326. Kallgräs 310. Kuusama 319. Kapuners gödning Till. s. u.|Kylsår Zill. s. 1. Karhan-putki 303. Kåda af En 289. Kataja, katava 289. Kåd-ämne 318. Katin Sinikella 292. Kåäenkukka 304. Kattklor 334. Kälblomster 2990. Katu krassi 321. Käringbär 349. Kierligheds-gräs 300. — fis 294. ikbår 289. — tänder 334. Kikhosta 289. Kärnr-Evrorer 329. Till. s. vur Kina-rot, substitut för Til!!.| KÄRR KAFLE 333. SIV. KÄRR-RÖR 301. 312. Kjortlar, stickade 325. Kärr- Törel 329. Kissan kello 2097. Körtlar, hårda; svullna 291. Kitu pellawa 339. Klas-krasbär 349. lid Klasen 349. Klippings beredning 325. Laf familj 308. Klocka 297. Laggverk 2659. KLOCKBLOMMIG PYROL 311. LAPPSK ÄÅRENPRIS 347. Klocklika blommor (örtfl.) 290.) Larver och yrfän 315. 344. BLATHRAEA SQUAMARNA 316. Krot Bovist 294. Laxerande som Senna 343. Knoppgräs 327. Ledvärk 338. 6 REGISTER; Ledhölsa (Lomentum) 343. Leika-ruoho 315. LEMNA, FLERTRÅDIG Majgass 316. Makrasse 350. Maltdrycker 332. — -KORSBLADIG Malört Till. s. 11. SE NU RDPIG Mannalikt medel Till. s. 1. — LITEN Mansblod 359. , LEMNA GIBBA 324 — MINOR — —- POLYRRHIZA — —- TRISULCA LrPIDIUM RUDERALE 321. Lichen aphthosus L. 318. = | — verrucosus Web. — Liljegrön färg, att bereda 360. Lindrande medel Zill. s. 1. vi. Lindikka 349. Meger-kraut Till. s. vi. Lindodder 339. MFELICA NUTANS 3594. Lingonrisvext 331. Till. s. 1v. | MsLiCA UNIFLORA 354. Ljusblå färg 368. MEsSPiLUS COTONEASTER 295. Ljusvekar, ämne till 325. Till. | Mjaeka arschin 336. Sa MS Mjeltört 306. LONICERA CAERULEA 353. Miscellane& (örtfl.) 305." 324. LOonIcERA XYLOSTEUM 310. ) Missfall hos får, orsakande 330. LorUs CORNICULATA 334. Misstänkt färg 329. Lukt, aromatisk 317. Mistel 352. — behaglig 304. Moderpassion 303. ; LE elaklanos Modstulna tjurar, medel för — Ufransgs 314. == KV OPuUlk: LTU S: Ne Mognande egenskap 333. . Luktpuader 350. Mortåg 336. = 1 SNUS! 4 LL 45: Le Mjölkpungear 310. Å == ”viol 200: Mjölk, skämd, att förbättra LUNDSLOK 354. 299. Lungsjuka, boskaps Till. s. nt. Mjölkskorf Till. s. VI. Lungsårnad 322. Mjölk , tjock, seg, medel emot Lupuli strobili Pharm. 332. Lychnis chalcedonica 333. LYCOPERDON BovistA 294. Lycoperdon giganteum 204. Marja-Puu 307. Marum Verum 323. Maskdrifvande 318. 332. 357. gl NS AANE Maskerade blommor (örtfl.) 315: 3160: 348. 357. Matara 345. Matolja, i stället för 339. Mattor, ämne till 296. 359: Mjölkökande foderslag 305. "Toll Sawa Mjölk ört Till. s. v. LYSIMACHIA VULGARIS 345. Lysimachies Juss. 345. Lämmersalat Till. s. VIL Mjöl-ämne TG ISTRNS Muisto-ruoho 320. Mur ökande 3089. Länsmansstöflar 290. - Multisilique pl. 292. 299. 32$. Eon Luk os, tU |Munklöss 302. Lönngifte 320. I Murlånke 306. Lösande, medel 352. M. Maanmuna 294. ” Maan-nouseman-ruoho 321. Magvin i Baden Till. s. vn. MuRrpBrUTA 300. Musc doré (färg) 337- Muscus cumatilis Ph. 318. - Muskus färg 305: 341. 345. Mustarastaan 307. Myagrum sativum L. 339: | Myrica gale 332. REG1iSTER. Myriophbyllum 330: Myrstut 303: Myssie-ört Till. s. VII. MAÄSGBLADIG HIPPURIS 335. Till. Sö 19. Mångkullar 359. Mångskidade (örtfl.) 291. 292. 228. Mångårig tusenskönsört Till, S. VIN. Märebjella: 297. Mönchia sativa Gmel. 339. Mörkbrun färg 319. Mörkt utseende 315. Möss, att fördrifva 315. N; Najades Juss. 324. Narkotisk 302. Nattvioler 314: Nattvärk 299. Neglikor liknande vexter(örtfl.) 330 Nervkrämpor 357. Nukulais Humala 352. Nuttu-krassi 350. Nyponbuske 313. Nägde 308. Nässelsilke 352. Nödbrödsämne 336. O, Odling af buskar 313. Odlingsvext 354. 344. ÖDONBUSKE 331: Ogräs i linåker Fög:. 02. I AKnar Ö2fad4 te Ohyra, att fördrifva 302. i hufvudet 303. på boskap 3:i5. Olgonträd 337. Olja ur: bär Till. af enträd 259. eterisk Iilés sa I till lampor 339. pressning 339. Olivfärg på ylle 327. — — AE S. VIL. OLVONBUSKE 357. Till. s. 1x. Omslag, fördelande 320. Onagrarige Juss. 339. Ophrys Insectifera L. 293. OrurYs MyopEs 203. Orangegul färg 329. JA ÖRrRCHIS BIFOLIA 314. ÖRrcCHIsS MILITARIS 340. ÖRCHIS USTULATA 351. Orkider, utländska 340. Orkis-slägtet 314. Orkisvexter (örtfl.) 293. Ormbunke-familjen 305. | Ormsting LUNNS VILA i Orobus vernus 316. Ostämne ökande foder 305. Oxbär 295. Oxe-öron 292. Oäkta klöfver 344. RE PADDBÄRS:ÖRT 291. Paralysi 299. Till. s. 1V. — tisk slapphet i tungan 320: Pediculares Juss. 358. fördietlaris palustris 3583. PEDICULARIS SYLVATICA 359- Peidokello 341. Peltata Hoffm. 330. PELTIDEA APHTHOSA 319. Penningegräs 3483. Peridium 294. Personat& pl. 316. 349. 3358. Pest Till S., IL. Y Pillul& de Cynagloss. 302. Pilört 296. Pimpinell, Italiensk 305. i Pipsår 35g. Pirun-aitin-rieska 329. Pjaniza 331. |[Plommonträd A NY SARNSESA I Plutschnick Till. s. 1. schenza Plåster af flenört 315. Plöresi 317. Podager-värk Till. s. vI. |POLEMONIUM CAERULEUM 309. i Polering 310. i Polygone&e Juss. 336. |[POLYGONUM VLVIPARUM 330. Pomacezx pl. 295. Pomeransgul färg på skinn Tull ST VII POrS: OL 8 REGISTER. Poterium sanguisorba 305. Rusgifvande dryck 337. Pottaska 289. Till. s. 1. 11. 11. /Rute murarie hba Ph. 306. Praktvext 296. Ryti-putki 303. PRESTKRAGEBLOMMA 346. Rågblomma 298. — "Nhacke 340: RBöbär 349. — lus 302. Röd fackelört Till. s. vu. Prickig Hyperik 359. — färg 307. 310. 359. Proserpinaca "335. — kornel Till. s. vu. Prunus Laurocerasus Zill. s. v1.|— sot 302. Puce-fårg 337. I— ängsklöfver 344. Puder - stärkelse, ämne till Rökning af kött 289. Filk S.N- iRökpulver 289. Purgerande 318. 319. 323 360. | Rör TillsisSKaN PYROLA MEDIA 31. Pyrola minor 311. S. PYROLA ROTUNDIFOLIA 304. EL Qvalkebär 337. R. Raapesoll 336. Raita 325. Rauta-korte 330. — yrtti Zill. s. vir. Reformar 299. Regler, afstannade 327. Renande medel 322. Renrepe Till. s. 1. Rep-ämne 532. Sabadiil- frö , i stället för 303. Saffians färgning Till. s. vr. Saffransgul färg 307. Saft, färgad 329. Saftgrön färg 307. F — purpurröd 3554 Salep 293. Salix cinerea 331. SALIX PENTANDRA 325. Sallat 5305. Sammakoön-marja 291. LE — yrtti 291. Sammiandragande 316. 317. 322: LYS VIT Sammansatta blommor 346. — sittande blommor (örtfl.) eumatismer 259. 319. 346. RHAMNUS CATHARTICUS 307. Samojeders föda 336. Rhamnus infectorius L. 307.|Sampahan-lakki 318. YHINANTHUS CRISTA GALLI 348. Sandrack 2ö9. Rhinantbus major Ehrh. 348 SANGUISORBA OFFICINALIS 305. minor " YA] SAPONARIA OFFICINALIS 338. RippDARE-ÖRKIS 340. Saponari& hba, radix Ph. Rob Juniperi 259. UR SS RS Rosace& Juss. 305. Sarsaparilla, i stället för 332. Rosa pomifera Baulh. 313. 338. — tomentosa 313. Satyrii radix Pharm. 314. TRoOsA VILLOSA 313. — rot 514. wosen-apfel 313. SCABIOSA ARVENSIS 322. Aros-svulnader Till. s. 1. Scabiose fHores, rad. Ph. 322. Rotacee pl. 345. 359. Schatterad färg 315. RurUs SAXATILIS 349. Schneberger Tabac Till. s. 1. ; Wwis-kukka 298. SCROPHULARIA NODOSA 315, ; RUNDELADIG PYROL 304. Serophularic rad. folia Ph. 315. Rusbär 351. SENECIO VULGARIS 313. ius-förtagande 320. Senega, i stället för Till. s. vr REGISTER. 9 Serpylli hba Ph. 320. Stenhallon 349. Sidländta ängars foder 302. |Stenpassion LL SYV IR Siliquose pl 293. i— - plågor 321. Stenört 3539. Stil de Graine 307. = SEN vatt tillteda. Tub Silke 352. Sinikello 297. Själle 348. Skabb 259. &. VIL — på boskap 305. Stillande natur 3135. Skafgräs 330. Stomjölk Till. s. 1v. — rör 330. Stoppning 323. Skaller- gräs 348. — af madrasser och Skorf 352. I — > sängkläder 325. Till. s. v. = Ört 309. Storhufvud 327. SKOGS SPIR-BLOMSTERÖRT 353. i|Strand-kelidon Zill. s. v. Skogsvioler 290. I STRAND: MALÖRT -523. Skrofler 302. 315. I Strand-rör Föll Sö IV: SKURFRÄKEN 9330. Till. s. vin. iStrumer 315. 346. Skurgräs 3930. Sträfbladige (örttl.) 302, Skäfte 330. Strättor 303. -— föregifvit 333. Student-neglikor 358. Skälfgräs 300. Siyng af bi, getingar Zull. s. uz. Skörbjugg 286. Till. s. vu. iStåndpers 314: Skörbjuggsmedel 350. | Stäkra 333. Slinnor 331. IStämme- näfva 336. Slokslägtets karakter 354. Stärkande 317. Slånbuske Till. s. v. — -— omslag 320. Slägtkarakter, förbättrad 359. Suorsan-leipä 324. Slåtskurning 330. | SVARTBRUN ÖRKIS 351. Smak, besk 315. 352. Svart färg på ylle Tull. s, tv. vi. — kamfertlik 320. Svarthö 320. — pepparlik 346. Svettdrifvande 315. 317. — syrlig 349. Svålon 331. Smultronört Till. s. 1. Svärdslilja 295. Till. s. iv. Snarbindel 341. Syhelmä-ruoho 322. Snöbollsbuske 337. Syre alstrande 324. Sparganium ramosum 342. |Syylen-juuri 315. IPARGANIUM SIMPLEX 342. Såpa, vegetabilisk 333. Sparris, i stället för 332. SÄPNEGLIKA '925. Till. s. 1x. SPERGULA ARVENSIS 308. Såpträd 338. Spetsbladig syra Jill. s. v. '|— ämne 333. Spetälska 322. — Ört 338. Spikböld 353. Sår, elaka, att rena 299. Till. Spottning, retande till 353. S. IV. Spurry 308. Sårläkande 289. Till. s. vit. Sqvättor 300. — i lungan 306. Starr 299. — i mun 346. — hos hästar Till. s. v. — renande saft 358. Steinbeeren-Geist |, Säklika vexter (örtkl.) 296. 342. EN RR Wasser | Ill S. IV. Sälg 325. ) 9 j Stenbär 349. | Stenlösande 332. Till s. v. AR Sten och grus, att afföra 289. Till. s. v. Talcan Tull. s. 19. 10 REGISTER. Tandvärk 320. Tåbengräs 352. = Of A00- Tågämne 332. — '— 'slägtet 1350. Tähti-ruoho 5308. Tasku-ruoho 348. Töchterlein-Sallat Till. s. vu. 'Té substitut Till. s. 1. Tiggare-rabarber 328. U. Tillandsie 352. Uglerönn 337. Tillverkning af papper, lun-/Ukon tuhnin 294. tor, ljusvekar Till. s. ut. |Ulfbär 3597. Timjans-olja 320. Ulfrönn 3537. Tjuton 303. Upphostning,befordrande 346. Thalictri radix Ph. 328. Urindrifvande 3352. 346. 352. THALICTRUM FLAVUM 3289. 360: MH SMEG I Theriacaria Till. s. tr |Utdunstning, ökande 338. 'Thorsnässla 315. Utslag 307. 559. Thrips glauca 354. — indrifvit” LUST Ly: 'THYMUS SERPYLLUM 420. 1 salvaljsför Zu rSkanNe Tog-tag bär 349. — veneriskt 332. Forboé Till. s. vin. 'Utterbär 331. 'Torrvärk 328. Torrvärksgräs 328. Vv. Torsk 318. Torskgräs —laf — mossa 3183. | VACCINIUM ULIGINOSUM JL. Torskmedel 318. | Vadder 325. ”Tranbär 331. | Valbjörk 307. 'Tranbärsvext Till. s. 1. Valborg 307. —" ärter 3205 Vamstöt 3931. Vanlig Malört 327. Vargmjölk 329. Varsamlingar i bröstet 346. Trekantig frukt bärande vex- ter (örtfl.) 329. 'Tremble d'amour 300. Tricocce pl. 329. Vattenklölver 532. 'Trifolii albi flores Ph. 344. |Vattenliljor 296. TRIFOLIUM REPENS 344. Vattensamling, invertes Till. Trollbär 291. S. VII. Try 319. I Vattenskräck 305. Till. s. v. Tryg 319. yVattensot 239. 307. 329. 360. Trångbröstighet 350. FoUWSK Trädet vid hvilket fan lHåddel|Vattenvexter (örtfl.) 335. geten 307. Vattenviol 296. Träggjan 342. Vekar 325. Trägårdsblomster 304. 309. iVelsk Pimpinell 305. — — pimpinell 305. | Veneriska sår Till. s. vin. TRÄGÅRDS- POLEMON 309. Till.|Venerisk sjuka 299. 339. S. VIL Verd de nerprun Till. s. vin. Trägårds-Timjan 320. — Nesse Dogs Tuhkelo-Tuhknainen 294. Veronica saxatilis hb. Ph. 347. Tungusers läckerhet 331. I VERONICA SAXATILIS 347. Tuschlaf Till. s. u. Vernunft-kraut Till. s. v. TVÅBRLADS-ORKIS 314. Verrentorn 307. Tvålkulor 360. Verticillatée pl. 320. Tysk kina Tilll's. I Vexelfebrar 317: 320. 352. Tysk sväBDLILJA 3604 SR SPARA 0 REGISTER. 11 VIBURNUM OPULUS 337. Y; Vicia sePrum 326. $ É Videgräs 345. Yrsel hos får Till. s. v. Vidjor 289. >= kreaturs Zill. s. IE Viflar (Curculiones granarii)/— orsakande 351. | Ysnöron 292. Tallls: vin ES Vigeltorn 307. Yxnegras 314. Vigogne färg 292. 297. Yxner 292. Vild-krasse 321. Z, ViILD-MISPEL 295. f Vild skogshumle 332. Zanichellia 335. Villin 339. IZiguener-kraut Till. s. vi. Vilster 325. Vin af enbär 289. Vintergrön 304. | ÅA. | Zwetscher-Wasser Till. s: VT. oo Violett färg 331. Viol lukt — rot 360. Viol-sirap 290. Virke till pendelurstaben Till ÅKER SPERGEL 308. Akervinda 341. ÅKERVÄDD 322. 327. VIOLA CANINA 200. o ; 3 Aker-arfl TURAS: Vs A k Set II: NN — — — pipskaft 319. 337. 5 Till. s. mm. Ämmän-Hambat 334. ZE STyalskedarid lg: Odell ÄNG.BRA 35 Mårbrodd "Zz. s:i1. Ängskallra 348. Vår-DRABA 295. ÄPPLE-NYPONBUSKE 319. Jill: VÄDDKLINT 327. Till. s. vn. $. VII. Vägglöss, att fördrifva 201.321.| X41; : Välluktande blommor 311, Ätlig rot Till. s. v. 4. Ö. Waikea-Ajulas 344. 20 Wearsan kaavio-kaali. 290. Ögon-inflammation 302. NY Ge Tull S. TIL: — sjuka, kronisk 299: Wedenkuusi 353. Öl, att bevara lör syra Zill. s. v. Willi-ruoho 302. -I— välsmakande Till. s. vu. Wundkraut Till. s. Vir. Ölbär 331. Wurm, auswerfender Till. s.|Öronkiuss 289. VILL Oronklocka 297. StuLuT På FEMmTtTE BANDET, —A ER ; od Å K- a , 4 5 t » [ Få få Y sti HANS rn 7 VS i år VM FäL. ä « nr AY i , y | I n , er JA fl AR '4 SR Ed 5 FRA RE . - - ' TV ”t 3 ;å EZ E ” VÄ id SEAN é AEA Kil ; ; a 4 Åt Så a - Å Å Ny vs vÖ Sd SR AV år I TE + ärr > - gr BNP KERRUES i RS I FARA N 2 nia | 2 ÄN "ae broigl ollon OLESIE- FE ras FRUSEN jie + | 4. T EG ör sy fr, DAN Å yes! NE an LM a New York Botanical Garden Libra | SÖND ära [35 RANN