Tee: AM [ -” Z a NA 4 Nerve ERA ERNA N Vt BRENN ISAR EE FALSRR LIE AEA FSD farkt IRS ANN: SVENSK BOTANIK AF > KONGL. VETENSKAPS ACADEMIEN. NIONDE BANDET innehållande N. S;y— 648. Ifrån och med N. 595 sammanfattadt af Göran Wahlenberg och Texten tryckt hos PALMBLAD & C, i Upsala 1823 — 1825. på dl id (EO 5757. ROSA ACHARIL ACHARII-R OS, Stjelkens taggar klo-krökta; Småbladen eggrun- da, dubbelt sågtandade; Blomskaften körtel- agtigt stylhåriga; Blomfoderflikarne mycket penndelta, g D. är en fägnad för utgifvaren, at på en gäng få göra bekant en ny art af det sköna Ros-slägtet och tiltika, vid dess införande i vår Skandinaviska Flora, kunna uplifva sinnet af den, som först träffat och först såsom egen art anmärkt den, nemligen framl. Professoren och Ridd. Herr Doctor Er. Acharius; en gärd påkallad af tacksamhet från både vänskapen och vetenskapen. Acharii - Rosen förekommer oss vetterligen endast i Östergöthlend uti skogslundar på högländta ställen, särde- les vid Sjöstorp och på Omberget. Dess stam är sällan öfver 11 alns höjv. Grenarne äro bruna med klo krökta taggar; Bladen, som ofvan äga en vacker grön färg, men under äro gråagtiga, hafva 2.3 parblad och et udda. Små- bladen äro eggrunda och de yttre något spetsiga, på båda sidor glatta med något uphöjda nerver, dubbelt sågtandade med körtlar i spetsen af yttersta tänderna. Likaledes äro de afiånga Bladskärmarne och Blomskaften försedda med dylika körtelbärande hår. Fruktämnet äri början omvändt eggformigt; men öfvergår derefter til en mera oval form. Blomfodrets flikar äro starkt penndelta. Blommorna fram- komma i Juli- Aug. merendels ensamma i toppen af de späda grenarne med korta skaft, och pryda busken med en vacker rosenröd färg. Blombladen äro bredt hårkantade och vid basen til färgen något blekare. Frukten har en slät och glatt yta, samt får vid ein mognad nästan eggform och en temligen liflig röd färg; den är hård, mognar sent med hårdt kött och qvarsitter nästan-hela vintern på busken. Denna Rosart skiljer sig från alla med R. canina närsläg- tade arter genom bladens dubbla sågtandning och ofvan- nämnde växtdeiars otmårkta körtelagtiga styfbårighet samt från Rosa senticosa (N:o 475), som den kanske i vissa fali Rärmast liknar, äfven dermed, at Acharii Ros har alla sina . Yen MMMM — 577: Rosa ACHARI. Esggär, äfvet de mindre, klo krökta och mera åtskiljda samt får fullröda blommor. Af kända utländska arter skulla den komma närmast den Engelska Rosa Dumetorum (enligt English Botany N:o 2579 och Woods Monogr. Ros. 210), om ej denna sednare utmärkte sig med en ludenhet på bladen, som Acharii Ros saknar, och bestämmer den såle- des tydligen til en arman art; Fig. är benäget meddelad af Hr ”'Zgrelius » titad efter det i Acharii örtsamling befintliga Exemplar, och jemnförd med det af Acharius, under namn af R. pratensis beskrifna exempl. som finnes i Swartziska Herbarium, — a. förestäl- ler en mycket förstorad sidodel af et blad. — b. en blad- skärm förstorad och — c. frukten i nat. storl. dia 4 ; ” 2 VÄ . Lv Tile r4 005 Så kär lr nd be KY ANANAS Me pa é Ner OA / Av ; - JEM Av RYAN NN SSE vp ; UE kl vi V Än RA Ä 4 vs a MM HN SYRE - JR Or - MM a sönd hs Li 3 : FR ja > | ES ;å | gt ORM ; a 4 GK 578. STACHYS sYLVATICA, SKOGS-SFTACHYS (ÅXÖRT ”), Stinknässla , Skarlakansgräs. Norrsk: Duul, Dull; Grise- rod, stor Gåltetand , stor Holnottu. Dansk: stor stinkende Dövnelde. Tysk: Waldrossnessel, Waldnessel, Hecken- nessel, grosse Stinknessel, Stucknessel, grosse stinkende Taubenessel, Scharlacknessel, Krötennessel , Krötenkraut, Bienensaug , Binsaug , Bulkeskraut , Schneppen. Hol. Bosch-Andoorn, Boschnetel. Eng. The Woodstachys, Hed- genettle , Hedge Woundwort. Fr. La grande ÖOrtie puante, Port. Ortiga morta dos bosgques. Stjelken tät; Bladen bredt hjertlika, skaftade; Blommorna 6 i hvarje krans. Linn. Syst. Nat. 12. 394. 1. — Fl. Sv. 526. — IVilld. Sp. pl. 3. 97. 5. DinyYNAMIA Gymnospermia. — Liljebl..3. 326. 1. TvåvärDrGE, med nakna Fröu, — Retz. Fl. ec. 704. 1: är i skogslundar, särdeles under- buskar, stundorrn ock på bergiga trakter, som man träffar nästan ölver hela Skandinavien denna växt, hvars slägtmärken Sv. Botanik redan meddelat, då den N:o 431 anfört Kärr Knylörten. Från en Herårig, krypande, men ej vidt utbredd rot, upstiger växtens stjelk til stundom 2 fots höjd, föga grenig, fyrkantig, täthårig med rakt utstående hår. Dess blad af- taga i sterlek upåt, men äro alltid försedda med skaft, som i samma förhållande äro kortare: de äro bredt bjertlika , spetsiga, starkt sågade, tunna och veka, af en mörkgrön fårg. De öfvergå likväl uptil mera til lansettform, i syn- nerhet vid blomkransarne. I Juni- Aug. månader framkom- ma i den axformiga toppen örtens carmosinröda i krans sittande blommor, 6 i hvarje krans. Blomfodret har 5 flikar eller liksom skarpa tänder al en i brunt stötande grön färg. Från den cylindriska blommans pipöpning utgå hvita strimmor. Dess stinkande lukt, som närmar sig Stink- örtens (Ballota ruderalis 1. nigra), förråder en, ehuru ännu icke försökt, medicinsk kraft; men afhåller icke Boskapen, at uti Skogs- Stachys finna en smaklig föda, utan at den gifver mjölken någon bismak. Af Getter och Får ätes den ”) Slägtnamnet är grekiskt: STOYVS > redd 528. STACHYS SYLVATICA. ock, men miadre gerna; Hästar lemna den orörd, men Svinen tycka i synnerhet om roten. Blommorna besökas ef Bi. At derna växt är et tilbåll för Grodor har gifvit anledning til 2:ne af dess många tyska mamn, och är af sv Linnés erfarenhet bestyrkt. — Linder upgifver at den, tagen före blomningen, ger en pomeransgul färg åt ylle, om det, efter föregången alunbetning, kokas i et starkt afkok af torra örten, Denna art skiljer sig från St. ambigua (Smith .) rätt väl genom denna sednares pipiga stjelk, och aflånge bjertlika blad. Fig. meddelad af Hr Zgrelius. — a. en öpnad blom- ma i sitt blomfoder, — b. blomfodret särskilt, — ec. pistil- len, — d. en ståndare. — e. et frö, AT än SRK IR 579. I ERYTHRAEA ffa RALIS (FrieSi1). STRAND-ERYTHRAPA (RÖDÖRT ”). Flera Stjelkar upkomma från roten; Bladen jemnbredt lansettlika; Blomfodret af blompi- pens längd och B/lomrmnorna i toppen knipp- vis tättsittande. Fries Hall. 233. — Nov. Fl. Sv. 29. PENTANDRIA, Monogynia, Ery- threa littoralis. ; ; 2, ERYTHR EA RAMOSISSIMA GRENIG ERYTHRAEA. Stjelken vid roten enkel, sedermera mycket grenig; Bladen något ovala; Blomfodret kor- tare än blompipen; Blommorna 1 toppen hopgyttrade. Pers. Syn. pl. 1. 283. 5. Var 3: Bladen nästan eggrunda. > ERYTHR.EA PULCHELLA. SMÅåTäACK ERYTHRAEA. Stjelken utan grenar; Bladen nästan eggrunda; Blomfodret kortare än blompipen; Blomman ensam i toppen. Swartz Kgl. Vet. Akad. Handl. 1783. t. 3. £. 8, g. Å: det slägte ur hvilket vi här få meddela Hera närgrän- sande arter, har Sv. Botanik redan N:o 219 öfverlemnat en, tilförene hänförd til Gentianslägtet. Curtis har först skiljt dessa från Gentiana och gifvit dem namn af Chironia: som Theophrastes i sin Historia plant. Lib. g redan med KXesoovcov uptagit. Vi hade visserligen här bort. bibehålla et så åldrigt slägtnamn, om ej Persoon på goda skäl fun- nit för godt bibehålla namnet Chironia för helt andra arter. Et nytt ombyte af slägtnamn hade således endast ökat den mångdelning, för hvilken Botaniska vetenskapen, nu mera än förr, dels af mindre kunnige, dels af personer, som äro förälskade i egna idéer, olyckligtvis ändå är nog blott- ställd. Persooz har efter Richard utmärkt Erythrea ge- ?) Slägtets namn härleder sig från: €0vU00t05; röd. 579- ERYTHRÅEA LITTORALIS, RAMOSISSIMA” & PULCHFEILA. nom dess tiltryckta, nästan 5:sidiga, 5:tandade blomfoder, dess trattlika med lång pip försedda blomkrona; dess efter frösättningen spiralvridna ståndareknappar och en nåstan jemnbred enrummig kapsel. Deremot hafva Chironioe et 5:delt blomfoder, en nästan hjuilik blomkrona ; och et 4:rummigt fröhus. — Från Gentianerne är Slägtet dessutom redan tilräckligen skildt derigenom, at de hafva 2:ne tyd. liga pistiller. Vi vilja här följa den af Persoon redan antagna indel: ning i sådana som hafva blommor 1:0 med skalt och 2:0 utan skaft: til de förra hör den Erytbrea, som först blif- vit af. den skarpsynte , så mycket af Vetenskapen förtjente Mag. Docens Fries , anmärkt såsom Svensk, under namn af Er. tlittoralis. Han har äfven haft godheten meddela det exemplar, som ligger til grund för den här gifna figur. I sina Novitiis FL Sv. har han upgifvit anledning til det specifika namnet; men man finner väl lika Jätt, vid jemn- förelse med den i Engl. Bot. åberopade figur, at den är vida skild från denna, såsom ägande en spänd-rak stjelk och dels bredt lansettlika, dels ock omvändt eggrunda blad ner vid roten, och i toppen under de sammangyttrade blommorna; som det är synbart at denna art skiljer sig från de öfriga i Skandinavien, genom flerfaldiga från en krans af blad vid roten upgående stjelkar, försedda med jemnbredt lansettlika: blad och genom blomfodrens lika längd med blompipen. Vi hafva likväl tils vidare velat bibehålla det af Hr Fries gifna specifika namnet, Den andra til samma afdelning hörande art är Er. ramosissima , hvilken genom sin egna växtegenskap at up- skjuta i en stjelk och sedan fördela sig i mångfaldiga grenar, är redan deraf skild; men har dessutom bredare nästan ovala stjelkblad, som i den anförda varieteten öfver- gå til nästen eggrunda. j Til den sednare afdelningen åter hör Fr. pulchella Sw. som väl 1 ane seende til blomfodret närmar sig den sistnämnda, men har en helt annan gtällning. Stjelken är mera spänd, bladen mera runda och förekommer alltid utan grenar. Vi hafva träffat den så väl vid Stocksund, som Alkistan nära Hufvudstaden; men aldrig funnit den grenig. Den kommer ock i anseende ti! sina skaftade blommor närmast Er. Centaurium , hvilken i up- ställningen bör sluta slägtets arter, såsom närmast beslägtad med Gentia- nerna. Hr Hartman anför i sin Flora Scand. s, 101: at Fig. i Sv. Botanik 219 liknar Er. centaurium til örten; men Er. littoralis til blomman. Misstaget i denna beskyllning emot Sv. Bot. blir-synbart vid jemnförelse emellan figurerne. Och at $y. Boteniks figur är den som wv. Linné åsyftar, ehuru hans korta beskrifning lemnar den mindre bestämd, öfvertygas man lätt genom öfverensstämmelsen med fig. i Engl Bot. hvars författare ägt tilfälle at söka säkerhet häri i v, Linnés eget Herbarium. Efter föregången undersökning lär hos dessa arter icke saknas samma egenskaper, som för Erytbraea (Chironia) Centaurium redan äro tilkänna- gifua , hvars medicinska nytta är allmänt känd. = ; Fig. 1. Strand-Erythrea. — a, dess blomma öppnad och förstorad. — ob. dess blomfoder. — 2 Grenig Erythrea. — a. en dess blomma, — b. Pistillen, — c, en ståndare, förstorad. — 3. Småtäck Erythroee NAT LER TER ”- EM kJ nd ÅL | AN KRt LL AO r I 580. POTAMOGETON PERFOLIATUS,. BLADOMFATTAD POTAMOGETON (FLODGRANNE ”). Alnate , Ålgräs. Tysk. Saamkraut mit durchwachsenerz Blättern. Holl. Doorbladerig fontain Kruid. Eng. The perfoliate pondweed. Fr. L' épi-d'eau perfeuillé. Ital. Gazzolli. 'Bladen hjertlika, stjelkomfattande helbräddade, alla under vattenytan ; Blomskaften jemmn- tiocka. Linn. Syst. Nat. 12. 2, 130, 2. — Fl. Sv. 146. — Fl. Lapp. 69. TE- TRANDRIA, Tetragynia, — Liljebl. 3.103. 4. FYRMÄNNING, Fyrqvinnads. = IWilld. sp. pl. 1. 713. 4. — Roem, Syst. Veg. 3, 507. 12. — Smith. Fl, britt, 1. 294, 2, Nära öfver hela Skandinavien förekommer denna växt allmän i strömmar oeh insjöar. Den tilhör Classen Tetran- dria och ordningen Tetragynia, utgörande, tillika med några Hera slägter, en egen Nation, kallad Najades Juss. Inundate Linn. Slägtet utmärker sig med 4 blomblad utan blomfoder, 4 fruktämnen utan stift och 4 frön utan skaft. Zamarck har likväl, i sina Illustrations, ansett det samma åga et 4:bladigt blomfoder och deremot inga blomblad 7 hvilken tanke äfven andre Autorer delat, Poteamogeton perfoliatus upskjurer från en flerårig 702 sin trinda greniga stjelk. med skiftevis sittande genomskin- liga, glänsande, ganska glatta ech nerviga, hjertlikt egg runda, stjelkomfattande, helbräddade blad, alla nästan en- formiga; men hvilka vid blomsättningen blifva mot hvar- andra sittande. De öfra bladen äro försedda med små korta aflånga trubbiga bladskärmar. Hela växten håller sig mnder vattenytan; endast öfver den samma höja sig skaften til blommorna, som i grentopparne framkomma i axform , med upräta, ensamma, korta, i början ljusgröna, sedermera nästan gråbruna ax, Blombladen äro uptil sammanrlutande och nedtil åtskilda. Fröen utgöra et slags nötter. Til den afdelning i slägtet, hvars arter äro försedda med breda blad (latifolii), hörer äfven denna, Utom det, at den skall ?) Slägtnamnet är bämtadt från Iloreuos; Flod. och yECTUYV 7 Erannskap. 530. POTAMOGETON PERFÖLIA TUS, vara et tilhåll för ål, som föranledt til dess Svenska" pro vinciela benämning, är denna växt icke känd för någon väsendtlig nytta. Tab, — Fig. är benäget meddelad af Hr Agrelius. — A. föreställer en tilsluten. — a. en öppen blomma. — b. en ståndare. — c. en pistill. — d. et frö helt, — e. detsamma tvers af och — f. på längden ituskuret. — g. fröämnet; alla förstorade. — h, et frö och — i. dess fröämne i nat. storlek. F. Aj É så ÅA k y ; w é p 4 NV äv Zz d S ' ) +4 å » K ' , ” k d ' , é NN s : ' .: ' - 4 , -. , e va x| tf : Cd 2 - z ) A ' ) Lå i sf - , ” - MET t , 4 « ) 4 X stra ' 1 JÖl. 581. AGROSTIS STOLONIFERA, KRYPHVEN; Dan. Krybhven. Tysk. Zuslaufendes Strausseras, Gemeiner Windhalm , Knotiges oder Kriechendes Hunde-gras ; Galgengras. Holl. Kruipend Struisgras, Klein Honds-gras. Eng. Creeping or couchy bont-grass, common couch-grass. Fr. L'agrostis tracant , E'éternue stolonifére ou dra- geonnée. Spansk. Agrostis de nuevos 0 pompillos. Blomvippan nästan eggrund med temligen släta grenar , under blomutvecklingen utspärrande smågrenar; en ganska kort afskuren tunghinna (Ligula). ; Linn. Syst. Veg. 12. 2. g0. 8. =— FI. Sv. 66. TrRIANDRIA Digynia, — Liljebl. Sv. Fl. 3. 52, 6. TREMÄNNING, Enqvinnad, — Retz. Fl. cec. 31. — Agr. stolonifera. — IVilld. sp. pl. I 371. 29. — Ågrostis pumila. — Schrad. Fl. Germ. 1. 206. 4. tab. 2, f£, 3. — Rem. Syst. Veg. 2. 350. 18. = Agr. vulgaris. brmntistisdeet dne kön grässlag lär vara mera förblandadt med andra, i anseende til sin benämning, än detta... Under namn af Agrostis stolonifera hafva de Heste Författare framställt hvar sitt, och det vill nästan synas, som artens krypande egen- skep varit deras enda ledning til bestämmandet af den, åt hvilken v. Linné egnade detta specifika namn. Afgörandet . synes likväl helt enkelt, då af denne Autors skrifter det ar gifvet, et arten tilhör Sverige, och kan således icke vara Agr. stolonifera Smiths (Engl. Bot. 1532), hvilken al- drig blifvit sedd vildt växande i Sverige och först i sednare tider blifvit på odlingsfält hitförd, och hvilken skiljer sig med en tilhopadragen blomvippa, högväxtare grenigt strå , sammanträngda blommor och lansettlika luddiga blomfoder- skal. Stråen äro också gröfre, bladen vida längre och bredare. För denna sednare art vilja vi derföre föreslå benämningen Agr. coarctata, sedan för Agr. alba Ehrhards och Hoffmans Coarctata detta namn icke mera kan komma i fråga. Hvengräs-slägtet utmärker sig med et 2:skaligt, enblom- migt, sammantryckt blomfoder ; en 2:skalig blomkrona 481. ÅGROSTIS STOLONIFERA. stundom med et och annat hårknippe vid basen och det större skalet oftast börstfritt, merendels affallande; samt et sritt sällan blomkronan vidväxt frö. Från em mångårig rot ;upskjuter Kryphven flera strån, bladknippen och rotskott. Strået blir sällan högre än 3 aln, är fint strimmigt och försedt med knän, som fästa sig med nya rötter vid jor- den och gifva egna nya stånd. Bladen äro nästan jemn- breda, 'spetsiga och skrolliga. Tunghinnan är kort, aflång och afskuren. Blomvippan, som har en nästan eggrund form, är mångblominig ef ljus violett och grönsgtig färg , likväl före och efter blomutvecklingen mera sammandra- ger. Dess grenar äro 2-3:delta, nästan trinda, strimmiga, inåt släta, men utåt med liksom afnött styfva små hår; smågrenarne utbredde, släta. Blomfoderskalen äro lansett- "lika, spetsiga, en-nerviga, det ena något större med en mot spetsen styfhårig köl; det andra glatt. Yttre blom- kronskalet är af det inre blomfoderskalets längd, eggrundt, lansettlikt med 3:ne nerver, af hvilka den medlersta stundom öfvergår til en styfspetsning (mucro); deremot det inre är 2-3 gånger kortare, i spetsen tvåklufvet, med korthåriga knippen vid basen. Vi finne af denna art 2:ne tydliga artförändringar: a) med agnborst och b) ganska lågväxt och mera tufvig. Den sednare förekommer egentligen på flygsandshedarne i Skåne 'och bidrager alltför mycket til deras vallande, hvadan den der bör vårdas til et godt Fårbete; men sjelfva hufvud- arten och första artförändringen träffas deremot ofta som ogräs i åkrarne, der den icke utan flitig plöjning och trädeskörning kan, i anseende til sin stora benägenhet at tufva sig, utrotas. Gräset ätes gerna af Nöt-boskapen och föraktas ej heller af Hästar, Får och Svin, men lemnas af Getter. Tab. — Fig. af Hr Agrelius. — a. en blomma i nats st. med fröredningsdelarne. — bi. den samma förstor. utan dem. — c. fröredningsdelarne särskilt, förstorade. — d. blomfodret i nat. st. — e. förstor. — £f. blomkronan sedd på sidan och — g. på ryggen, förstorade. fena RIO KA Er SSA FN 582. | | Fuckman grav. Skrstdeon. vit rs AGARICUS Junonius. Ljus ÅGARICUS. Hatten köttig, jemn, tillika med foten slät, glatt; Lamellerna vidväxta mörkgula ; Fotens ring nedböjd. Fries Syst, Mycol, 1. p. 244. CRYPTOGCAMIA, Fung [9] AGARICUS EREBIUS. DUNKEL ÅGARICUS. Hatten något köttig, skrynklig, brungrå; La- mellerna vidväxta tillika med den ihåliga släta foten ljusare; ringen klocklik. Fries Syst. Myc. 1. p. 246. | af dessa arter, Hv Mag. Fries, har öfver dem benäget meddelt följande beskrifningar: Den Ljusa Agaricus +) tilhör fjerde Flocken af A- garici i Hr Fries's System, eller Dermini, sådane som äga en slöja (Velum) , hvilken före utvecklingen betäcker Lamellerna, som äro saftlösa, af en mörk oföränderlig färg samt hysande rostfärgade frökorn, och vidare til den af- delning bland dessa, Pholiota, som utmärkas med, en torr, ej slemmig, foten omgifvande ring. Foten är tät, omkring 135 tum lång, 4 lin. tjock, jemntjock, fast, oftast inböjd; ofvan ringen förut mjölig. Ringen. är nedifrån upstigande, tilbaka böjd, smal, sittande tätt uptil hatten, som är köt- tig, jemn, platt, slät, glatt, utan klibbig beklädnad, oms kring 2 tum bred, ofta excentrisk. Köttet gult, samman- hängande med foten. Lamellerna horizontela, platta, tätt- sittande , breda, fästade vid foten, mörkgula. Den skiljes lätt från sina samslägtingar genom sin släta yta och ensama växt. Arten är efter all anledning ätlig. Den växer på gamla löfträds-stammar om hösten, och originalet til Fig. fans vid Lund i Oktober. f) Denne var ämnad at kallas Agaricus Acharii;- men namnet är seder- mera i uptäckarens Syst. Mycol ändradt, 32. ÅGARIGUS JUNONIUS & ER ERIUYS, Den Dunkla Ågaricus åter är med så väl föregående, som Åg. mutabilis Schelff. nära slägt; men väl skild genom den ihåliga foten och den från fotens spets nedhängande ringen. Flere växa merendels tilsammans, men svampen träffas likväl stundom ensam , då den vanligen är större. Hela svampen är spröd. Foten i början fylld med et mju- kare ämne, blir sedan ihålig, 2 tum hög, 3 linier tjock , omärkligt strimmig, något blek, vid basen omärkligt fjällig. Ringen nedböjd, klocklik, fårad, hvit, slutligen trasig i kanten, Hatten är köttig, i kanten mycket tunn, otydligt strimmig, skrynklig , 2-3 tum bred, mörk, under torkning ljusare. Lamellerna eller skifvorna nedlöpa icke på foten, äro 3 linier breda, något glesa, ljusare än hatten. Den växer på gräsiga ställen, helst i skugga, och är funnen, både i Skåne och Småland. Originalet til 6guren togs vid Lurid på samma tid som föregående. Tab. föreställer: 1. den Ljusa Agaricus hel och — a. långsåt itudelt, — 2. den Dunkla hel och — b. kiyfd. 583. ANDROMEDA CALYCULATA. GUL ÅNDBOMEDA. Gul Rosling. Rysk. Byline, Bolotnaja Myrtis, Bolotnik Seherochatowoj. Bladen skiftevis sittande, aflånga, trubbiga, fjäl- ligt prickiga; Blommorna i toppen af stjel- karne åt en sida lutande, skiftevis med bla- den; Blomfodret med tvenne småfjäll vid ba- sen och nästan cylindriska Blommor. Linn. Syst. Nat. 12. a 300. 9. — Fl Sv. 357. — Sp. pl ed. IVilld. 2. 614. 26. DECANDRIA, Monogynia. — Liljebl, Sv. Fl. 3. 223. 3. T1iE- MÄNNING, Enqvinnad. 13 buskartade vext är egentligen härstammande från Siberien; men af ålder träffad i Finland och i sednare ti- der, enligt Herr Professor Liljeblads intygande, äfven fun- nen i Vesterbotten. Herr Agrelius har jemväl funnit det exemplar, som ligger til grund för dess här meddelta figur, uti et kärr i Skelefteå Socken. Redan under N:o 443 har Sv. Bot. framställt en art af detta slägte. Man saknar ännu upgift om någon nytta deraf, så vida dessa arter, genom adstringent beståndsdel, icke skulle kunna användas til garfning. i Den gula Andromeda är en lågvext buske med atlånga eller ovalt lansettlika trubbiga blad, som sitta skiftes på grenarne och äro läderagtiga med tilbaka finsågad böjd kant, och med fjälligt strödda för blotta ögat knappt märk- bara punkter på båda sidor; de öfversta Bladen, som sittg emellan blommorna, äro likväl mera ovala; ofvanpå äro de mörkgröna, men undertil gråagtigt rostfärgade. I Juni månad framkomma i grentopparna blommornå på helt korta skaft, åt en sida lutande, nästan cylindriska. Kring blomfodrets basis sluta sig tvenne bredt eggrunda tilspet- sade småfjell, hvilka gifva utseende af et dubbelt blomfo- der, och föra nledttil vextens specifika namn. Men har an- tagit denna art vara densamma, som träffas i Columbien, från Canada til Virginien, hvilket äfven Pursh i sin Flora synes förmena; men då den der växande har mera lansett- lika blad, hvita mera aflånga blommor o. s. v., är mycken 583: ÅNDROMEDA CALYCULATA, anledning at förmoda, det dessa båda i så åtskiljda verldsde- lar hemmastadda buskarter, vid en fä undersök- ning, skola finnas utgöra skiljda arter. Tab; — a. Blomfodret méd sina fjäll och pistillen i mognings tilstånd. — b. kapseln i nat. storl, och — c. för- storad. — d. den sednare på tveren och — e. på längden itu skuren. — f. ett frö i nat. storl. — g. förstoradt. — h, tvers af och — i. långs åt skuret, än mer förstoradt, för at visa kroppsämnet. ; elr FR 'WwW 2 4 Ångan frå 584. ORCHIS PYRAMIDALIS. PYRAMIDALISK ÖRKIS. Tottorkis. Tysk. Pyramidalische Ragwurz. Eng. Pyrami dal Orchis. Blomläppen treklufven, med helbräddade flikar och tvenne vid basen uphöjda tänder; Spor- ren smal, förlängd, längre än fruktämnet. Linn: Syst. Nat. 12. 2. 589. 12. = Fl. Sv. 798. — GYNANDRARIA Di andria. Sp. pl. ed. Willd. 4. 14. 19. — Liljebl. Sv. FL. 3. 310. 4, Två FYDIGA, Tvåmänningar. — Richard de Orch. Eur, Annot. 42 1. Åna- eamplis. — Retz. Fl. oc. 474. Hi och der på Gottlend och Öland, och äfven, ehura mera sällsynt, i södra Sverige och Norrige förekommer den här anförda Orkis-art. I Richards monographie öfver Orkiderna her den blifvit ansedd utgöra et eget slägte, Anacampiis, hvilket vi likväl icke våga antaga, då egentliga skiljagtigheten från de öfriga Orkis-arterna blott består deri, at dennes af de nyare under benämning af Pollens« massor uptagna båda ståndare, äro vid basen i en rot på sidorna nästan cylindriskt hopväxta, och detta synes vara en nog ringa olikhet för at berättiga til et eget slägte. Lika obe- stämdt anse vi ännu den frågan afgjord, huruvida nämnde Pollenmassor böra anses utgöra en enda ståndare. För Orkiderna, betraktade såsom Phanerogamer, bör en plats i Sexual-systemet vara afgjord efter antalet ståndare, och då detta antal egentligen har afseende på strängarne af Anthera; så synes lämpligare, oaktadt nyare Botanisters åsigt, at de så kallade Pollenmassor jemnföras med de öfriga Phanerogamers Ståndare-knappar och, i följe deraf, Pollenmassornas skaft med ståndare-knapparnes strängar. Härigenom vinnes äfven, at Cypripedie-slägtet, som vid första anblicken visar sig tilhöra Orkiderna, ifrån dem icke blir afiägsnadt. Denna Orkis bör sökas på kalkartad jordmån. Från en rund, odelad rot, med få vid dess bas utgående rot- trådar, upstiger den liksom ledfulla stjelken ända til alns höjd, hvilken får 3—6 lansettlika spetsiga, tunna skidligt om stjelken löpande blad. Blomazxet har i början et något 584. ÖnPCHIS PYRAMIDALIS. pyramidiskt, men får efter utblomningen mera klotrundt tättblommigt utseende, nästan purpurfärgadt med mera blekröda blomskärmar. Blombladen äro eggrundt larnsett- lika, och de vid sidorna tilbakaböjda. Blomläppen är tre- klufven, med jemnbreda helbräddade flikar, och har vid basen 2:ne tandlika utskott. Sporren är smal och långt utdragen. Denna art är väl icke känd för någon egen nytta; men utan tvifvel är roten af samma egenskap som de ile- ste dennas samslägtingars , känd under namn ef Saleb. Tab. visar — a. öfre delen af den så kallade könpela- ren. — b. ståndarne särskilt uttagne, och = c. blomläp:« pen med sina tänder. — RAR é Sä $ a - - EE vs nn sker ARS > SA M us 5305- Fe VETEN SAN SÅ pe . RÅ 585. UTBICULARIA MINOR. LiTEN UTRICULARIA. Liten vattubläddra. Dan. Lille Blaredrager. Tysk. Klei- ner Wasserschlauch. Fr. Utriculaire mineure, Eng. Lesser hooded Milfoil. Håningshuset köladt; öfra läppen urkantad, lika Ian med gommen; Blomkronan med Öp- pet svalg; Bladen först tredelt-, sedan två- delt-greniga. Linn. Syst. Nat. 62. 4. — Fl; $v.ag. — Sp. pl ed. Pilld. 1. 172 4. DIANDRIA, monogynia. — Liljebl. 3. 14: 5 TVÄMÄNNING, Enqvinnad: ER D: Svensk Botanik här får meddela den tredje af detta slägte, är det mera för at framvisa den sista återstående, inom Skandinaviens område hittils funna art, än för at om den kunna upgifva några kända nyttiga egenskaper. Å alla de orter, hvarest den allmänna Utrikularen träftas, finner man, fastän mera sällsynt äfven denna, som bredvid de andra fått namn af liten. Den skiljer sig från båda de för- ut-gifna med sitt kölformade håningshus och urkantade öf- verläpp, hvilken är, liksom på Mellsn-Utrikularen, af gom- mens längd. Deremot äro bladen närmast lika Mellan- Utri- kularens eller först tredelta och i fortsättning tu-delta (tripartito dichotoma). Alla 3 arterna tilböra en afdelning inom slägtet, utmärkt med sammansatta blad och bladlösa Blomstänglar. Boten är trådlik, bladstjelkarne nedliggan-. de med släta blad, försedda med blåsor; blomstängeln är kortare än de öfrige arternas, äfven finare, och får i top- pen några få blekgula blommor, hvilka hafva öfverläppen urkantad, men den nedra hel och omvändt eggrundad, med öppet svalg. Tab. — a. En ståndare, — b. pistillen. — c. en blom- ma, sedd på sidan, aila något förstorade. — d. densamma i ökad förstoring så at öfver- och underläppen samt gom- men synas. — e. öfverläppen i ytterligare förstoring, för at visa ställningen af ståndarne och pistillen, - ALIS z Fr UA NE RNA SA "ATAA Ö AA rt 27, a (å a lå CS årnjänp inatt LER AT ake iz FSARSN FOA : j A 7; e É | förman 4 3 NR är SY 14 ; VA id R j a | , Ev É ? v 4 NE Aa ; nn lei väl slut SR cs säd: Ro TR khäre sate felen RUD de SAN KR LTR sned end msk Tiga By Bong bend Ad - FR, RES AR Nn svobrlia ib VE EA bå dä inet bira NV Inpiiend SAOL äke Rd oh 18 Å ARS Er FIG 5 & PRESTAN j Å Fr Brant Pe gt AB äre + «00 AMA Torget a ; dt FR erygNtsag 5 ol dd få VM dä iu AN SE T « Rd NS NE Lr 1 i , 4 - . Få wi ; 1 ft i ker . FS ANNE 3 1$3 ' - + 3, Å Fr - iv . Å er Lä på 7 ' 4 L ru. t pe ' - 4 F j - é vt TER j Lå | y 2 a sd FÖR - | Ny ” Ve LU 4 LÅ i v + oc s lås Fre (RES i ' - å I & L Å Å VN q bo ORG EG Sv LT & Ä - å 4 fö ; ' ; R - J F Ä ct ö qi ; Å Vv r a dd = is + ' P FEN = NEG = Y . ' Cd - = . $ LJ Ey ANT SÅ ” Sd H Ed ( 2 b t LIN el Mi BARN Å ” $ q : vä 1 Å ; ; t hy É så 4 — Ma Å : yr , ÖA z 4 Åt d e p SM 3 k t Y v É. Jå ; ERT FÄRGAD EM WIR FR esk SANTE ” JAG ö tet ar ae 2 BA KASTA AGA FN ER NE ne Gr Hj br v 5 SA SR EN URI AR 4586. CIRCAEA LUTETIANA, STOR CIRCAEA; Gulcirse, Stephansört, Hexört. Norsk. Hexeurt. Dan: Hexeurt. Tysk. Stephanskraut, Waldkletten. Holl. S:e Stevenskruid. Eng. Enchanters Nightskade. Fr. La Circée; DT herbe aux magiciennes, Sorciére, Uherbe enchanteresse Pherbe S:t Etienne. Ital. Circea, erba di S. Stefano. Sp. och Port. Circea. Pol. Czarownik. Rysk. Kaldunowatrawa. Stjelken finluden; Bladen eggrunda, spetsiga, dunkla. Linn. Syst. Nat. 12. 56. 1. = Fl. Sv. 6. — Sp. pl. ed. PZilld. 1. 53. 1. DrAnpDrza Monogynia. — Liljebl. Sv. FL 3. 34. I. TVÅMÄNNING;, Enqvinnad. — Rem. Syst. Veg. 1. 2. 70. I. Fiera och vid bergsrötter förekommer nog sällsynt denna från midsommar ännu i Augusti blommande art af det n:o 567. anmälta Circéslägtet, som fordom varit tillagdt trolldomskraft och derföre bibehållit namnet af en i forn- tiden hos Skalderna omtalad troll-qvinna, Circé. I Hera länder och på flera språk kallas den äfven S:t Stephans ört, af hvilken anledning är obekant. Från en årig rot uvpstiger rakt denna 1—1! fot höga vext med en fint luden stjelk, hvilken finludenhet fortfar i kanten och på nerverna af dess eggrunda spetsiga dunkla blad på äfven finludna 2.3 gånger kortare skaft. Endast de nedersta bladen finnas stundom hjertlikt eggrunda. Både i toppen och på sidor- na får stjelken sina hvita, mången gång rödagtiga små blommor inom et tilbaka böjdt blomfoder. Genom de diagnostiska beskrifningarna äro slägtets begge arter til- räckligen åtskiljda. Utom af Fåren, som tycka om den, ätes den föga af några hemdjur, och är i öfrigt icke känd för någon ut- märkt egenskap. På fuktiga skuggrika ställen sprider den sig ymnigt och gifver för ögat et icke obehagligt utseende. Då denna växt intager en mager, mera torr jordmån, blifva bladen gulagtiga, hvilket förmodligen gifvit Hr Liljeblad anledning at i sin Svenska Flora kalla den Gul Sirsé : en benämning, som äfven vi, då denna under n:o 576 omta- lades, begagnade, och gifvit anledning til en anmärkning, 586. CIRCAEA LUTETIANA,. hvilken, ehuru grundad, likväl kan anses alltför likgilltigs Stor Circea torde denna lämpligare kunna kallas än Pari- ser-Circ&a, dels i jemförelse med den förra, dels och en- ligt äldre uplagor af Linne FI. Svec. der den benämnes Circea major. (Se Linnei FI. Sv. p. m. 3.) Tab. — a. en förstorad blomma. — b. en än mer för: storad med borttagna blomblad. pe TEPE ) ÅR - Pp stäv af Ituckmarn 587. MOLINIA AQUATICA, VATTEN-MOLINIA;s Kärrtåtel. Tysk. Wasserschmelen, Quellgras, Quellen- gras, Wasserhirse, Sisser Wassergras, Milenks, Milentz, Militz, Siisser Milenks, Kleines Milizgras. Holl. Waterig Rietgras. Eng. Waterhairgrass, sweet tastis Wateraira. Fr. La oaneche aquatigue. Strået upstigande; Blomvippan utspridd; Ågnen trubbiga. Linn. Syst. Nat. 12. 2 gr 6. = FI Sv. 68. =— Sp. pl. ed. Willd. 1. 376. dZira aguatica. TRIANDRIA, Digynia. — Liljebl. Sv. F1. 3. 59. 11. TREMÄNNING, Tvåqvinnad. Äzira aquatica. — Retz Fl ec. 32 — Rem. Syst, Veg. 2. 696. 1. Catabrosia aquatica. — Wibel Werth. p. z16. I vatten och på fuktiga ställen träffas detta grässlag, dock mindre allmänt. Det har länge varit ansedt tilhöra Aira- slägtet; men Wibel och sedermera Palisot de Beauvois samt Roemer hafva icke utan skäl hänfört det til et eget slägte, som af den förstnämnde blifvit gifvet det af oss såsom äldst bibehållna namn, men kallas af den sednare Catabrosia. Slägtet utmärker sig med et 2-3 bladigt blom- foder, som är kortare än småblommorna, hvilka hafva det undra blomkronskalet nästan afskurit och utbitet-tandadt (eroso-denticulate) och det öfra nästan 3:klufvet. Hånings- husen lansettlika; Fröet 2:hornadt. Det synes således til- räckligen skildt från Aira, som, utom andra olikheter har småblommorna kortare än blomfodret, öfra blomkronskalet 2:delt - tandadt, samt eggrundt håningshus,. Ännu mindre kunna de tilere arter höra hit, som Hartmans Elora förena med denna, hvaraf några både til habitus och förenämnda slägtmärken äro från denna åtskiljda. Från en krypande rot upskjuter Molinia aquatica glatta strån til omkring en fots höjd med en krökning vid basen. Bladen äro jemn- bredt - lansettlika , något trubbiga, släta. Stråens axfästen äro släta; men smågrenarne något skrofliga. Småaxen egg- rundade trubbiga, dels violett- dels grönagtiga, mestadels 2, sällan 1:blommiga. Småblommorna äro vid basen nakna. Agnen trubbiga i spetsen naggade, det öfra större, ganska trubbigt med 3 nerver, det undra blott med en nerv. 587- MOLINIA AQUATICA, Den förtjenar föga odling och fordrar en fet och lög mylla, om den skall vinna någon frodighet, hvadan den ock på magra torra ställena får en så vanställd form ock låg växt, at den knappt är igenkännelig. Den har söt smak och ätes af oxar och hästar. Tab. — a. et blomax, — b. en ensam blomkrona: [| , v - köke Ör N [ ,« -. 4 4 ,; - ' CM Grav af Furkaranr 588. URCEOLARIA ACHARIL AcHAR11 URCEOLARIA. Fafbålen slät, ganska fint sprickig, blekt tegel- färgad; Fruktskifvorna rödbruna. Achar Syn Lich. 137. 1. Prodr. Lich Fig, å Tittelbl. = VP ahlenb. Fl. Lapp. 405. — Engl. Bot. 1087. CRYPTOGAMIA, Lichenes, 20 Var (3 cyrtaspis. Lafbålen sprickigt smårältig, först rödbrun, se- dan hvitagtig; Frukilågren omsider uphöjda med kullrig rödbrun disk, men kanten lik lafbålen. Achar. 1. c, — Engl. Bot. 450. Lichen punctatus. ne OR |D Lafart, för hvars specifika benämning, efter den största Reformatorn i Lichenographien, vi hafva at tacka Hr Förste Lif Med. Westring, hvars förtjenst af denna växtflocks undersökande äfven är omisskännelig, finnes egentligen å sådana klipper vid sjöar eller rännilar, som af vattnet stundom öfversvämmas. Den förekommer i syn: nerhet vid Bottniska viken, ehuru den, enligt Hr Wahlen- bergs upgift, älven träffas då och då å stenar i nedra fjäl- len i Norrland och den så kallade Finnmarken. Genom en skorpartad platt - utsträckt vidväxt enformig Eafbål, och kupiga färgade i skorpan insänkta Fruktskifvor, som om- gifvas af en af skorpan formad, och med den lika färgad, uphöjd kant, igenkännes i frågavarande slägte. Lafbålens skorpa på de båda här förekommande artförändringar är ganska tunn, slät och fint sprickig, hvilka spriekor å artför- ändringen 3 öfvergå til småfält. Hufvudartens skorpa är allmännast af en blekt tegelfärgad, men stundom ock röd eller grågul, eller ockragul färg, förmodeligen efter olika åldrar, då den på artförändringen 3 bar en rödbrun och på slutet hvitagtig färg. Fruktlägrens disk, som egentligast är nedsänkt, uphöjer sig likväl något med tiden. Tab, — 1. Åcharii Urceolaren: — a. b. delar deraf i olika tilstånd förstorade med fruktskifvor. — c. en sådan än mer förstorad. — 2. Artförändringen: — d. en del deraf förstorad. nå mn AM amiför. natti Ir RUSE Kivik UR "mÖg THUÖNTÄT tta BITR tiv: UA 4 ög F nn sant. dr okles FE a osemlärel dp ur SR köa r ren kid : sskeksele I | fe dal gidsigå. and. CE "sade nn ANN 22 SR +; Söt LU soritall bä ka SN9T Så NA ir MA Mp AV EL Bbfod Que FP öre | VR äl asiund 9 ms sänd nå 8 Zn 5 Mössan É ; a0gsnst BKN i Roy > a FR ST. Ar ; — ag i SM SE fr ST ns rön RR TER Er: 0 ÖR in avlat dv ont es 0.5 ÅA NN Ko estnail finkel åå Br Shou td I ARG skörd tr RA anna mä ab ör Å stäjö srba TORN på er åh Sud maniö SR AS ke ab döv ARR a ogvåt rd | re ä ) ng vältig ä vå sat ide é TE KI ; a RN ärr ro RT AON TT TENS SY svltrslam 20350 fvt; Jard bem 1 589. SALIX PURPUREA. tan INO BSR Rödvide, Rödvie. Dan. Seipill, Rudpill, Tydsk pill. 1s1. Raudavidir. Tysk. Purpurrothe Weide, rothe Bindweide, Backweide, Sandweide. Holl. Paarsche Wilg. Eng. Purple Willow, smooth narrow leaved Willow. Bladen omvändt lansettlika, sågade, glatta, de nedersta motsittande. Spiran oskaftad, egg- rund med et ganska kort märke. Ståndare en enda. Linn. Syst. Nat. 12. 2. 648, 10. — Fl. Sv. 884. — Sp, pl. ed. Zilld: 4. 672: 36. D1oEc1A, Diandria. — Liljebl. Sv. Fl. 3. 390. 12, SAMK ULL) ätskiljd. — Pers. Syn. pl. a. 600, 36. — Retz. Fl. cec: 641. | SEN mindre allmänt vild, träffas i Södra Sverige Röd- Pilen, på lös och fuktig jord: en buske ända til 3 alnar hög. Enligt Herr Retzii upgift förekommer den likväl vid boplatser, der den både til prydnad och nytta plante- ras, hvilket sker med lika lätthet, som med de flesta säam- slägtingar, medelst vårtiden nedsatta qvistar, som öfver sommaren Hitigt vattnas. Väl har man funnit den, plan” terad i jordvallar, sammanbinda dem; men som de späda qviständarne ätas gerna af getter, och stundom af hästar och nötboskap, är ingen hägnad af denna buske at för- vänta. Deremot lemna dess långa, risiga, smidiga och smala grenar en rik tilgång på vidjor til hvarjehanda Landtmanna behof, såsom vid halmtaks bindning, korgars förfärdigande o. s. v. Dess inre svafvelgula bark nyttjas äfven med fördel til gul färgning. Denna pilart har, i likhet med flera andra, varit min- dre väl bestämd; således finner man den i Hoffmans en- nars förträffliga historie öfver slägtet sammanförd, efter Haller och Ehrhardt, med Salix helix, från hvilken den så väl genom sina röda grenar och mindre lansettformade mestadels allmänt uptil skiftevis sittande blad, som för- nämligast genom sina eggrunda spiror , med icke utdragna märken, och smalare hängen, är väl skiljd. Den sednares yttre bark är ock mera gulsgtig , bladen vid basen bre- dare , och uptil allmännast mot hvarandra sittande, Den bar ock större svulstigare hängen på längre skaft mer afs 589: SALIX PURPUREA, långa spiror och et utdraget märke. Sjelfva smaken på bladen är äfven mindre bitter. Röd-Pilen blommar i Apr. Maj månad. | Tab. — a. en blommande ståndareqvist. — b. en qvist med spiror. — c. en med utväxgta blad. — d. en spira och —-e. en ståndare, KUNG MENN å hh 4 NATT AE. Då Få Fr, 390. 590. VERBASCUM NIGR UM. SvART VERBASCUM (SKÄGGÖR T). Brunt Kongsljus, Kattrumpa. Norsk. Lungestok , Lunge- sotrod, Guulrok. Dan. Mörk Kongelys. Tysk. Die schwarze Wollblume , Braunwurz » Wegekerze;> schwarzes Kerzen- kraut. Holl. Zwart Wollekruid. Eng. Blackmullein, Darkmullein. Er. Le Bouillon noir. Bladen hjertlika och aflånga med utdragen spets, de öfre med kortare skaft, de större vågigt naggade, liksom duniga. Linn. Syst. Veg. 12. 169. 4. — Fl). Sv. 197. PENTANDRIA, Monogy- nia. — Liljebl. Sv. Fl. 3. 123. 2. — Smich. F). brit. 1. 251. 4, — Retz Fl. &c. 761. — Rem Syst. Veg. 4. 345. 42. lös N:o 79 har blifvit öfverlemnad en art af detta slägte, hvilket utmärkes genom en bhjullik blomkrona, hvars bladfHikar äro nästan olikstora, genom skäggludna ståndare- strängar, enkelt märke och en 2:skalig, 2:rumimig kapsel, med inböjda skal och många frön. Från en Herårig svart- brun rot, hvars färg föranledt til den specifika benämnin- gen, upskjuter växten med en styf föga grenig stjelk, som är kantig, refflad, något dunig och försedd med blad, som nertil äro mera hjertlika med temligen långa skaft, men hvilka småningom upåt både afsmalna och få kortare skaft, så at de öfversta nästan blifva jemnbreda, och oskaftade; äfven som de äro nätlikt ådriga och i kanten stundom vågigt naggade, stundom mer och mindre sågade, af mörk- grön färg, ofvan nästan nakna, men under dunigare. I stjelk- änden får den i Juli små höga gula, i axform och knipp- vis sittande blommor, hvilka, genom de på midten med et purpurviolett skägg omgjordade ståndarne, få et mera brunagtigt utseende. Likasom den förr anförde Skäggörten, har denna art blifvit tillagd egenskapen, at vid första utbrottet bota hosta hos hornboskapen; hvilket gifvit anledning til de Norrska namnen. Den ätes någon gång af hästar, får och svin, men lemnas af andra kreatur. Bien söka blommorna begärligt. Tab, — a. en utbredd öpnad blommas — Db. en stån- dare. — c, pistillen, — d. en hel, och — es en tivers af- skuren frökapsel, DR ERIRA EAA DE | ND ä a FR MUJSOR ROR te So rÄAR) sänranna VR BUN SVIVESER HE Sp 1 WRITING ÖKA pkbl Er a HEN Hör VN SR EVS NEGTA Si | WSA GR AN NN Mullen a AN RN , visat Mp blint ed Ma arb ÖR ngar Röhm förde sgjgär rige ob. sikgds o vr HVer pA 2 RAG Nr a pu Mja Tefal — Ke AKTA oc Ng BINDA GRE > IVAN a ån - oc ÄRE få boninaltnt Hvit må FF Pe Här ot! UR per anar vgl) 20 RS Fig rig TORN a TN «pa Siba t | Ra RÄV ON sn 0 : MANA kan SAT lirrab 22 "ligga glrndg at NEAR bota störa BUD öde bsr HN GREN "= ospr F tl HR Fy Vi Hörte Yan Eko salar SN sb RR i mötriny ön Få Agnred 3 | 25 "> ströpie (SSD AN RAKA Hag son NV Ä FE KET EI älg AE b 5 HR ESR AN Ber ] Bor SR åb (SSA Ti nya RR Sp Ed bas v Jr Nerd I a REL Faa stall Ra KE SG BAS SN (BORA NE LINE JR. AGE gong al z FENA pA ae boten reg | 6 M | Hg FE TREN [GT ör Var Le db LA NG i va ASNROR. Sr yt We 6) Fr 5 Fb PR rna (TT 2 TY BCE yn: Jan ör OR a me SRS >" ss : I Lå N EN s Kö AN NN | in än Mil vv ESR | Nå | War Mät Vika SALA ad Ä Vu h Ur fy NR ve Kane 5 FE ge EFS Ke D Ed ” OK Fu Män, är SAN 5 v ErLA AL MOJGEr AH MESANE bee RAR AR RA SSM sia nr I TAR KR TI far JV RULE 3 2 SEE EN Biarnden S por bv SIN SN 5. ARN uu ST sh SN NG LL AR ra NR RS i FaR RN 1 gm NR Men, BANA , NR ADR UL, 591. TRIENTALIS EUROPAEA. EurROPEISK TRIENTALIS. Dufkulla. Norsk. Hvidsörinen, Stjerneblomma , Skowpryd, Skogpry , Fagerblom , Fagerguld, Qvitsej, Öjaegräs. Den. Vintergrön, Skowstjerne. Tysk. Das Hernblimchen , Sternkraut, Majierblume, Schirmkraut. Eng. Cheeckweed, Wintergreen. Fr. Trientale, Pirolle des Alpes; Ålsine des Alpes. Bladen förenade i en omkrets kring stjelken, olika stora, lansettlika, helbräddade. Linn, Syst. Nat. 12. 259. 1. — Fl. Sv. 526. — Sp. pl. ed. Willd. 2. 282. 5. — HEPTANDRIA, Monogynia, — kiljebl. Sv. Flo TIOMÄNNING, Eaqvinnad, — Rerz. Fl. ec. 725: P;, skogbeväxta ställen, der den liksom synes efterträda Hvitsippan, ger denna stjernlika, snöhvita blomma en fäg- nande prydnad åt Maj och Juni månader. Dess likformiga, platta blomkrona är, såsom blomfodret, vanligen 7:delt; sällan 5, 6, 38, g9:delt. Ståndarne 7—8, någon gång 5, 6 åa 9 til antalet. Frukten utgöres af et torrt bär. Af Trien- talis är ännu icke känd mer än denna art; om man ej för sina något smalare lansettlika tilspetsade, sneda blad, derifrån vill, med Pursh, (kanske icke utan all anledning) skilja den Nord-Amerikanska, hvartil Michaux likväl icke funnit nog skäl. Från en något knölig, med många trådar fullsatt Her- årig rot, upkommer med enkel uprät stjelk den Europei- ska arten, til en höjd af 4 tum eller 3 fot, (hvilket gifvit anledning til slägtnamnet). Roten ger årligen sidoskott , hvarifrån bildas nästa års planta. Stjelken har nertil en- dast skiftevis sittande, strödda, helt små, åt roten til, allt mindre blad ; men i toppen mer än 1 tums långa sammän- föråa (conferta, ej i krans sittande,) lansettlika glatta ådriga blad, af hvilka det öfversta är störst, alla nästan horisontelt utbredda. Emellan bladen upskjuta allmännast en, ofta 2, sällan 3 blommor, på hvar sitt blomskaft. Blom- fodret utgöres af 7 syllika småblad; blomkronan . är delad ända til basen och qvarvarande. Ståndarnes antal är all- männast 7; men stundom ock 8—9, de äro trådformiga med violettröda knappar. Fruktknuten ofvansittande och klot- 59r. '"URIENTALIS EUROP AEA, rund. Stiftet har ståndarnes längd med et urkantadt märke. Bäret är hinnegtigt och klotrundt, med ganska många, prickiga frön, som äro fästade vid et klotrundt fäste, i skalets medelpunkt. Växten ätes af hästar, får och getter ; men nästan al- drig af hornboskapen. Tab. — a. et blomfoder med spiran. — b. en stån- dare. — c. et frö i nat. storl. — d. förstoradt från ena och — e. från andra sidan. — f. detsamma tvers afskuret. ANTI ÄR IN SOME ; ARE a RN kär sel salg NA VE AA HARA TOR - SIST NA VM SOLIGT I: PEPLIS ror TULA. PorTtTULAKS PEPLIS. Kåll-Peplis. Norsk. Wassportulak. Dan. Wandportulak. Tysk. Zipfelblume, Wasserportulak. Holl. Kleine Moeras- muur. Eng. Water purslane. Er. Péplide; Pourpier agquatique. Bladen omvändt eggrunda med skaft; Blom- morna i bladfästet ensamma , merendels utan blomblad. Linn. Syst. Nat. 12. 253. 1. — FI. Sv. 312. — FI. Lapp. 328. — Sp; pl. ed. IVilld. 2. 243. 1. HexANDRIA, Monogynia. — Liljebl. Sv. FI. 3. 196, I. SEXMANNING, Enqvinnad, — Retz. FI. cec. 493. De. slägte igenkännes af et klocklikt blomfoder med skiftesvis 6 större och 6 mindre tänder, med antingen 6 eller inga blomblad, och en 2:rummig, mångfröig frökap- sel. Hittils känner man, utom den här förekommande art, endast en från Vestindien och Jamaica, som egentligen utmärker sig med oskaftade blad och 4 ståndare. Vår Portalaks Peplis träffas icke endast vid källor, utan äfven på sådana ställen som öfversvämmas af vårvattnet; men är hos oss sällsynt, ehuru den skall vara träffad ända til Hel- singland. Den utbreder sig med små fina rötter från lederna af dess jordsträckta enkla stjelkar, som äro för- sedda med mot hvarandra på skaft sittande, omvändt egeg- runda, i ändarne rundade, helbräddade , glatta blad, til Sormen snarlika Portulakens, hvaraf man hämtat anledning til dess systematiska benämning. (Den kallades före Linné, Portulaca spuria aquatica. Rupp.) I Aug. månad visa sig i bladvecken dess ensamma oskaftade små rödagtiga blom- mor, som, mera sällsynt, stundom på en och samma planta, träffas med och utan blomblad, hyilka, i förra fallet, äro omvändt eggrunda och fästade vid det inre af blomfodret. Frökapslarne äro klotrunda, nästan genomskinliga, med 2:ne rum, som hysa en mängd små 3:kantiga frön. Stån- darne hafva rundade knappar och spiran en eggrund frukt- knut och en ganska kort stift med et rundt skottlikt märke. Tab. — a. en blomma utbredd. — b. på sidan sedd. — CC, en ståndare. — d. en spira. — e, et fröhus och — f. frön i nat, st. — g. et fröhus först. — h. detsamma tvers afskuret. — i, et frö äfven förstoradt. me TE ILUG RS UAAUTAOT 2rad 6. fy föra Fl LENE NS INSER ann [ETT og FT ästtikoubös tl. naCT. Anv | SAARON SN PM nl ASJaNSNT Md vå RAGE a RNA MR i Cl EN AR re een r 2 er si d PJ "mol, fn het abosga ArEST loken + BroUe 0 - - v ov F MT . N | Hf mn tåg ES SAR RÖ. is dT at . ev ting ua Svd j / : 00 TÅ : 4 lst: sköta old säd yé lä OT ; 0 AG Svag bete. EST Ng ok | + ANT ct EV. frö sign oj KAR Sign UR 3 id tå t YvAkpule De Sr ORT Eb As fd SE Rog eg a ä Fo fan ; I Os ang nl SMR UNS ara " NA Kv SM spe sho: bygber KORR j a vald SMHSINeR ETT Å Om RR ARSA NR Jorhohaokt i 13 rel vi vå bar KR sd ev ng ; Flake RRD Ke 5 ETEN Mig & Rs es lå SV äl mt säga ar fack El jz ve TEE 2 BR | iu Bub Vv le = 4indå tl så SoK a v - TREE 39J- 593. LOLIUM aARVENSE. q ÅKRR-LOLIUM. Småaxen af blomfodrets längd; Yttre Blom- kronskalet försedt med kort borst; Roten årlig. Schrader F1l. Germ. 1. p. 399. TRIANDRIA, Monogynia. = Kiljebl Sv. FI. 3. upl. p. 705. a de gräs som i sednare tider hafva riktat Sveriges Flora, är äfven denna art, som til sina kännemärken kom- mer Renrepet (Lolium perenne) närmast. Den är hittils funnen vild växande på åkrar uti Östergöthland och vid Femsjö i Småland. Dess slägtskillnad är redan förut N:o 71 och 192 an- förd. Ifrån Renrepet, hvilken denna art til utseende, strå och blad liknar, skiljer den sig genom en trådig och årlig rot, upräta, trinda strån och slidor; blomfodret merendels lika långt med smågexen och genom ena blomkronskalets mer och mindre korta borst; från Dårrepet (Lolium temulen- tum, Sv. Bot. 192) åter, genom en nästan tufvig rot, blad och slidor glatta, och i synnerhet genom blomkronskalets korta borst. Härigenom synes den utgöra et bestämdt spe- eies, men huruvida den är älven skiljd från Witherings Lolium arvense, som föreställes uti English Botary tab. 1125, våga vi icke afgöra; oaktadt anledning dertil icke alldeles saknas, genom denna FBgurens utmärkta olikhet i de vida längre blomkron-skal-borsten. Det vissa är, at vår art är den som Schtrader uptager under detta namn, hvil- ket ock gifvit oss anledning til specifika namnets bibehål- lande. Antalet af blommor på denna art träffas olika, från 7 til g, och torde derigenom ej heller böra förvillas med den under nama af Lolium teue hos Auctorerne uptagna artförändring af L. perenne. Nyttan af denna art är väl icke utrönt; men sannolikt delar den Dårrepets egenskaper. Tab, föreställer växten i naturlig storlek. — a, en blomma, — b, fröredningsdelarna; förstorade. fre pre ss solace nog FOR ä 0 30 ngr leka NLäv i 4 år Lå I å K Re bd é ET ARE HA. MULIOT RN js SEN Hb HÄR EN j WO stt Ia Si gu sår YTA sen , - da IA INTRO SA jar | vå 0 Ag nod (Arnage äg ö . 2 « > , i äv É | By Ci a RS No AR OM ör mg in9a8. gaser svs äebit | "bs 2 rä dLäroÅ "modhönennid of di TE AR Sv slide As Appiörräkr fönfaång pr a fl Få he fler £ha ev ÖN Hä S a bion lit Böle H sihå do sobu no mobea grön uisbosrein Jörbykarfåls oe vn uistbilelkorkareld EE ind SN miällods bv ga LA föl bald oottyr gina ARNän Had FUL ud 243 benen KE Ore SLE Hob Ar tanimdu? N BER bud ARE sd sf vastotl. dage i be ofbi nb qntisb tr ] gjAas segla, i sålla BIN i 2öv fe TA KRA störd ey Ra HdS8E an RA ör $ ine argtigå av vd ifonsis md EO re i i SNR ER öv m Ad - E =S stt Me PRE 2 hh 7” H94. ÅGARICUS ERMINEUS & CRETACEUS. Hela Svampen är hvit, utan lukt, men har stark rät. tike-smak. Växer på jorden bland gräset sällsynt ; origina- let fans kring Lund i October månad. Den andra, eller Agaricus cretaceus, ehuru vid första anblicken snarlik föregående, måste dock föras til en annan flock, nemligen Pratelle, hvars skifvor med åldren förändra färg och lätt uplösas, samt hafva mörkbruna frökorn, och dess andra familj, Psalliora , utmärkt af den ring, som om- gifver foten. Dess fot är ihälig, men fylld af spinnelväfslika trådar, fast uptil afsmalnande, 3 tum lång, 3—6 linier tjock, trind, slät och glatt. Ringen är fåstad vid fotens spets, först nedböjd, sedan åter upstigande, slutligen slarf- vig. Hatten är köttig, i början linsformig, slutligen platt, jemn, 3 tum bred och derutöfver, stundom småfjällig. Lamellerna tätt sittande, fria och slutligen långt skiljda från foten, emot kanten bredare, hvita, slutligen bruna och uplösliga. Smaken är behaglig: Den kommer närmast Fält-Ågaricus (Ag. campestris) Sv. Bot. 251, och kan använ- das på lika sätt som den, och är dessutom mindre utsatt för insektlarver. Denna art har blifvit funnen förut endast i Södra Europa, men växer icke sällsynt på jordvallar kring Lund i Aug. til Nov. månader. Den fjälliga förändringen föreställer Bulliards figur. Tab. utvisar Fig. 1. — 8 Ågaricus ermineus. — b; densamma långsåt ituskuren. — Fig. 2. — a. Agaricus eretaceus. — b. densamma äfven på längden ituskuren. WE av I IE Grav af Påuckman ALNUS IiNnCANA: (ÅA = AL SVIT SAL i södra orterna: Ärre; Arder; ÄÅrd; i Norrland: ÅAl- der. 1 Vesterbotten: Ulra. På Lappska: Leipe. Löfven aflånga, spetsiga mot ändan, i kanten dub- belt sågade, inunder hvitgråhåriga utan ludd vid ådrornas utgång. Blomhångena axlikt sittande utan särskildta skaft. Linn. FL Svec: n. 861. 8 (Bet. Alnus B iscana). Retz. Fl: Oec. P- 116 (B, incana) Wahlenb. Lapp, n. 461. MonoEcIiA Tetrandria. 4 allmänna Alen eller som den mera särskildt kallas Klibb-Alen (Alnus glutinosa) äfven Grön-Alemn är förut gifven under N:o 128; men såsom en art af Björk- slägtet (Betula). Sednare tiders noggrannare undersök- ning af frukten har föranledt till återupptagande af det gam- la slägtet Alnus, hvilket äfven allmänna språkbruket bil- ligar. Vi få således anföra att Al-slägtet (Alnus) skiljer sig dermed att hvart hängefjäll ager flere småblommor med endast 4 ståndare i hvar småblomma, samt med två vin- gelösa fröhyllen; hvart fröhylle nära toppen tvårummigt med tvänne frön. Mera ytliga och lätta kännemärken äro att hängefjällen bli qvarsittande sedan frön bortfallit, och att således fröhängena nog likna vwvissa slags kottar. Alla hängen äro också mera samsittande 1 klasar .o. d. Grå-Alen kan ock skiljas från den allmänna med ett resligare, jämnare eller slätare (mindre knöligt) och slankigare utseende. Den är till alla delar mindre eiler intet klib- big, mindre saftig. Också växer den i det mera tempere- rade Sverige på mera högländta torra ställen, särdeles å de bergåsar, som stryka inuti landet, såsom 1 Småland -sö- der om Jönköping, 1 Vestergöthlands högre bergigare de- lar, i Nerike, större delen af Vermland och nästan hela Dalarna. Men i Norrland, der Klibbalen börjar saknas, uppfyller Grå alen nästan dess plats , och ännu- längre norr ut i Lappmarken intager den, alldeles såsom den för- ra i sydligare orter, alla stränder. På detta sätt förekom- mer den ensam genom norra Angermanland, Vesterbot- ten och alla Lappmarkerna ända upp till Nordhafvets granskap. 1 dessa landsorter ersätter den i anseende till nyttan icke allenast den allmänna alen, utan den är 1 de flesta afseenden nyttigare och nödvändigare. Den skjuter littare upp af roten och kan således bättre användas till jemn afbrukning såsom slag-skog (hvilken liksom afslås i vissa årgångar), på sätt som med så-få svenska träd låter göra sig. Veden är bättre till bränsle och kolning, äfven- 595. som till snickararbeten fastare, jemnare och'hvitare. Lappen finner den tjenligare än någon annan till sina små husge- rådssaker, som 1 anseende till dess kringvandrande lefnadssätt. böra i högsta grad vara lätta och sega (eller icke fallna för ati spricka hvarken af stötning eller ombytliga elementer); men huruvida den mer eller mindre än vanliga Alen under vatten använd till byggnader hårdnar och liksom förste- nas, är icke af erfarenheten bekant, ehuru, om sådant härrör af förening med jernhaltig jord, det icke synes kunna blifva mindre. Hela trädet innehåller nämligen ett renare eller mindre klibbigt sammandragande ämne (Ad- stringeus, Tannin), som gör det brukbarare till gar£ ning och svartfärgning. Med dess bark bereda Lapparna och andra så väl Lapplands som tillgränsande orters inbyg- gare sina skmn-benkläder, hvilka till så hög grad förena smidighet med förmågan att emotstå och utehålla vatten: egenskaper som i dessa trakter så väl behöfvas och hvar- förutan beboeligheten måhända i någon mån än vidare in- skränktes. Afven såsom Medicin bruka Lapparna att med barkens afkok tvätta sina barn mot klåda och utslag i huden. Dess löf såsom föga klibbiga och mindre beska än Klibb-Alens äga mycket företräde till föda åt bo- skapen särdeles fåren. Fröhängena mogna tidigare, hvilket äfven synes lätta deras användning till svartfärgning, ait gifva skrifbläck en behaglig blåaktig färg, o.d. — Föröfrigt "kommer detta träd vilda djur till godo; renen o. d. äta gärna dess löf, foglar de oljhaltiiga fröen o. s. v. att icke anföra mycket om annan förmån deraf i naturens inrätt- ningar, hvaraf menniskan äfven kan begagna sig, såsom att stadga elfstränder o. d. st. särdeles dem som äro san- eiga, der den i anseende till sina längre rötter är tjenli- gare än den allmänna Alen. 'Af samma skäl och emedan den mera tål torka synes den äfven fördelaktigare att stadga flygsand och derutinuan biträda Tallen på fuktigare ställen. I Vermlands östra bergstrakt förekommer en fårändring med djupt inskurna löf, hvilken härhos är afbildad. Det är märkvär- digt att dylika förändringar af närslägtade träd också förekomma i tillgränsande trakter: af Klibb-Alen vid sjön Yngen i samma landsort, af allmänna Björken vid Ornäs i Dalarna. Sådant tyc- kes antyda en gemensam orsak, och det så mycket mera som alla dessa förete sig så sparsamt, att man blott funnit ett eller annat träd af hvardera sorten, som synes närma sig till en vanskaplighet. Man vet att på svedjefall särdeles förändrade växter uppkomma! 'Tab. fig. 1. föreställer en qvist tagen i Vermlands bergslag om hösten, med nästan mogna frökottar och blifvande blomhängen på den nu bladägande utgreningen; (att belasta tabellen med några riktigt utslagna blomhängen, har man ansett mindre nödigt då så< dana förut äro gifna af Ålnus:glutinosa), a. ett fjäll med sina tvän= ne fröhyllen. b. ett af de sistnämnde på längden skuret. c.jdet- samma på tvären. -- 2 den förändringen som har inskurna blad (Betula pinnatra) Vet, Ac. Handl. 1790. 5. 150, t: 5. I J vi i! | ih j å 596. OROBANCHE MAJOR. Srjelken alldeles enkel, med enskildt sittande blom skärm. Blomkronan något uppblåst, fyrflikig: hvar flik trubbig, krusigt fransad. Ståndarnes strängar nedtill hårige. Fruktimnet glatt. Linn. Fl. Svec. n. 561. (DiIDYNAMIA Angiospermia) Leche Scan. p. 11. n, 44. Vet, Ac. Handl. 1744. p. 274, Trattinnick Ta- bul. 46. p. 25, (O, caryophyllacea). Decand. FI. France. n. 2453, (O. vulgaris) Sutton Linns transact. 4. p. 1987. t. 17. f. 4, (O,elatior)- Bland alla organiska varelser synas de riktigt parasitiske växterna eller sådana som endast kunna förekomma på andra lefvande växter mest beroende af sitt ställe eller localen. Det inskränkta rummet tillåter här icke att an- föra mycket härom i allmänhet, ehuru upplysande det ock skulle blifva för vårt egentliga föremål. Man kan blott erinra huru isynnerhet parasitiska örter som växa på andra örter aldramest förändras efter stamväxtens be- skaffenhet, att vår Cuscuta på Humla och Näsla är som grofvast, blir mera fin på Linet och slutligen på Ljung och andra torra risaktiga växter måhända förvandlas till en egen alldeles hår-fin art. De under jorden eller på rötter parasitiska örterna synes mestadels få stoftfina fröen, på det alt dessa må kunna spridas dess mer för att på- finna tjenligt växtställe. Så är det med Monotropa och ännu mera med Örobanche, som dessutom har det egna att växa än på trädaktiga växters rötter än på örters samt derigenom mycket förändras. Hvad först slägtkännetecknena för Orobanche vid- kommer, så öfverensstämmer det med Lathrea derutin- nan, att fruktcapseln blifvit enrummig, mera blåselik än på andra förvandta växter såsom Melampyrum o. d.; men det skiljes lätt från Lathrea dermed att fröen äro fina som damm eller pulfver, och det af nyss anförde skäl. Föröfrigt är fröcapseln uppspringande på yttre sidan och inuti försedd med fyra fröfästen (tvänne på hvar valvel.). Honans märke består af tvänne half klotformiga knölar. Blomkronan är rörformig, krökt, och öppen. Blomfodret är, åtminstone på vår och andra större arter försedda med -: enkelt ax, delt på inre sidan ända ned till vidfästningen eller för tryckningens skull mot axfästet på den sidan liksom felande, på yttre sidan djupt klufvet och sedan hvar flik åter tvåtandad. De Orobanche-arterna, som först utomlands blefvo bekanta, lefva på aårtväxter, och deraf härleder sig slägt- namnet som betyder Ärt-qväljare eller Ärt-stry- pare. Den större af dessa utländska arterna, som äfven Mys : namn af O, major men bör hällre kallas Oc vera, 596. finnes på roten af mindre ärtbuskar såsom Spartium sco-= parium , Ulex o. d. samt tyckes derföre i anseende till hårdheten och torrheten af denna grundstam vara smalare och isynnerhet särdeles glatt framför allt -på ståndarnes strängar. De utländska arterna, som lefva på egentliga örter af Artordningen såsom klöfver och blifvit mest kän- da under namn af Ärtqväljare för den skada, som de gö- ra på sådana växters odlingar, "äro i sammanhang med sina stamväxters finhet så små och merendels greniga alt de än mindre kunna jemföras med vir. Vår af Linné i Flora Svecica så kallade Orobanche major , .som nu är återfunnen och här föreställes, är der- emot till »sitt växtställe alldeles ingen Ä rtqväljare, utan den förekommer på den betydligt tjocka och saftiga P N CASH S roten af en ört, tillhörande en helt annan class, nämligen på Centaurea Scabiosa, och deraf tyckes det komma att den är större än någon annan art och således väl för- tjent af Linneiska namnet Örobanche major. Den är också mera -saftig samt mera försedd med en hårighet, som slutas i en saftsilande knapp. Härmed tyckes också stå 1 något sammanhang satt blomkronan är mera frans- kantad samt ståndarnes strängar vid basen håriga. För- öfrigt torde wi blott böra slutligen fästa uppmärk- samheten på dess sätt att växa å ändan af Centaurece' Scabiosce rottrådar, hvilka tyckas utväxta till sådan längd och likformighet för att frambringa Orobanehe, hvilken sjelf endast äger tecken till rotfibrer, som isynnerhet i yngre tillståndet icke kunnat betydligt bidraga till dess näring. På detta sätt fanns vår Orobanche under förli- det i början så torra år (1822) ymnigt växande i åkrarna vid Esperöd utmed Stenshufvud, äfvensom på Möllevån- gen vid Malmö; också är den återsedd i trakten af Rå. Under vanliga mera kalla och våta somrar synes den föga. EE å e LA da . o EN Att de utländska verkliga Årtqväljrarne äro skadliga på klöf- verland och dylika planteringar är redan nämnt, men till ersätt- ning ätas de också vårtiden såsom Sparris. Vår Orobanche dere- mot kan hvarken vara skadlig eller nyttig i dessa afseenden säå- som växande på en ört, som sjelf är skadlig i åkrar och andra od- lingar, och utan tvifvel meddelar sin egen osmaklighet åt sin parasit. Tab föreställer ett medelmåttigt stort stånd, som ännu icke utsträckt hela sitt blomax växt vid Kiviks eller Stenshufvuds Espe- röd i Skåne och fastsittande på en rotfiber af Centanrea Scabiosa, hvilken rot längre upp på en annan rotfiber har början till tvän= ne andra stånd af Orobanche. Det korta körtelbärande ludd, hvarmed hela växten ända ut till blommornas öppning är öfver= täckt, her man icke lämpligen kunnat uttrycka på hela ståndet, u- tan har i dess ställe slutligen bifogat fig. k. som föreställer det- samma från sidan ungefär dubbelt förstoradt. a. en blomma sär- skildt i sin största ordentlighet. ob. könsdelarne. cc. blomfo- dret med ett uppsprunget fröhus. d. det sednare särskildt, — e. detsamma tvärt afskuret. f. bakre väggen af detsamma. 8. frön i naturlig storlek. ch. ett frö förstoradt, i. detsamina på längden tuskuret så att det lilla fröfostret synes deruti. Za f (6 ÅA fs / N JÄ 2 SS /h NN SS HÖNA [SA 597. ELATINE HYDRÖPIPER. (Dy-Helting. Liljebl.) Bladen mot hvarandra sittande, men blommorna skiftevisa utan skaft, . Srjelken krypande (rot- slående). Linn. Syec. n. 348. OcCTANDRIA Tetragynia, Ås alla växter hörande" till Naturliga Ordningen Caryo- plyyllece och underdelningen Alsinacee är denna mest växande 1 vatten, och ty ds af detta för växters blom- ning så hinderliga element hafva fått den inskränkning 1 blomningen som utmärker slägtet. Blommans delar äro vanligen 4, Blomkronans blad korta, fästade utan någon klo, Fröhuset är nediryekt och fyrrummigt. Hos oss har SE nu ifrågavarande värt blommorna alldeles oskaftade och utgående från blott det ena bladvecket, kanske e- medan rn det motsvarande undra bladvecket rötter sko- Ja utväxa för att fästa växten vid dyen. 'Hela växten är således stundom öfversvämmad, stundom blottad och på detta sätt amplhlibisk. Då den för det mesta står under vatten blir den grön och frodigare; ju mera den kom- mer ur vattnet dess mera rodnar den, blir kort samt ma- ger. Huruvida genom mindre gynnande torrt växtstäl- le den form uppstår som kallas E. triandra och Herr A- grelius ritat på tabellen, måste lemnas derhän. Emed- lertid finner man Bender håde fyr- och tredelta blom- mor på samma stånd. Utomlands får den ej sällan skaft tade blommor, som är en något betiydligare förändring. Det synes vara af någon vigt att utröna om och hvilka tillfälligheter 1 växtställe m, m. åstadkommer sådant. Hvad fröens böjning vidkommer så finner man den vara olika stark inom samma fröhus. Att vattnet är denna lilla örts vanliga växtort ger älven namnet Hydropiper tillkänna: Ordet peppar fe blifvit tillagt i detta namn icke för smakens skull, som är utan skärpa liksom i hela Natur- liga Ordningen, utan emedan fröhusen icke olika små pepparkorn synas 1 vattenytan. Detta uppger namnets glfvare (Buxbaum) ganska bestämdt, och således har nam- net alldeles icke samma orsak som Los Polygonum Hy- dropiper. Föröfrigt gör växtens både litenhet och spar- samma förekommande att man deraf icke kan vänta hvar- ken särdeles nytta eller skada. Den skall gärna atas af getter. Dess utspridning är annars vidsträckt så att man sett den ifrån Skåne allt upp till Torneå, och äfven allt upp i bergstrakter såsom Dalarne. 597. Tab, fig. 1. ett stånd af den -egentligaste Elatine Hydropiper. a. en blomma sedd uppifrån och förstorad. b.densamma sedd från sidan. c. fruktämne med tvänne vidsittande ståndare. d. enstån- dare. e. ett moget och öppnadt fröhus. f. fröhus med quarsittan- de blomfoder och blomblad, sedt från sidan. gett elter längden tuskuret fröhus. h. ett frö. i, ett dylikt ännu mer förstoradt och k. på tvären afskuret. -- Fig. 2. den särskildt så kallade Elatine triandra. a. en hel blomma, förstorad. b. fruktämne med tvånne vidsittande ståndare. 'c. en ståndare. d. ett efter längden tusku- ret fröhus. oe ett dylikt på tvären afskuret. f. ett helt fröhus uppsprungit. g. frö, h, detsamma mera förstoradt. -- Allt enligt Herr Agrelii egna benäget meddelade undersökningar. mg Eh | rele SÅS - . ATI ön SR jr y git lr så (eV jag Ar fr Jr vd at Gfrar. of. Löuckman . t/Uerna 599. HYDROCHARIS MoRrsus RANZ: (Vattenälskare Grodbett. Dyblad Liljebl.) Linn, Svec. n. 914, DiozciA Enneandrias fre nns Där ört är en af de få Vattenväxter, som har sina ”blad på det sättet Alytande på vattnets yta, att hela väx- ten derigenom uppebhålles eller liksom upphänges, och endast långa snedlöpanda rottrådar fästas vid bottnen. Dess ovanlighet till hela sin byggnad är icke mindre stor, hvar- före Botanisterna haft stor svårighet att bestämma med hvilka andra växter, den är naturligen förvandt. Att den har mycken slägtskap med Stratiotes, som äfven växer på nästan samma sätt i vattnet, betviflas nu mera knappt af någon örtkännare, ehuru Linné icke förde den tillsam- mans dermed i sin naturliga uppställning ; men till hvilka andra växter desse tvänne sedan närma sig är mindre tyd- ligt. Flere hafva trott Hydrocharis vara förvandt med Nympliceea , hvilken den till bladformen liknar, men Nympheea har en stor rot, såsom vanligt fästad i jor- den, och frambringar alltid fullkorsliga frön samt skiljer sig så mycket att många fört den sednare långt derifrån i granskapet af Papaver. Mindre bestrides Hydrocharis naturliga förvandtskapen med Sagittaria, ehuru afstån- det dem emellan blir betydligt, så att de icke utan svårig- het kunna få rum i samma Linnzeiska Naturliga Ordning Tripetalordece, hvilken innehåller sins emellan nog oli- "ka växter och derföre af de nyare blifvit delad i många ordningar. Hvad som ännu mycket ökar svårigheten att för Hydrocharis bestämma ett säkert ställe i naturliga anordningen är fruktens ofullkomlighet, hvilken i allmän- het icke är ovanlig hos vattenväxter, men hos denna sär- deles stor. I norden har man knappt sett riktigt utbildad frukt på denna växt; men utomlands har man erfarit, att den är ett läderaktigt fröhus med sex rum och många frön. Blomman har tre kronblad, som med sitt blomfo- der sitta ofvanpå frukten. Hannväxten är särskild, med 2 eller 3 blommor ur en gemensam hylsa på stängeln. Stån- drarna äro nie. Bladen till form som små näckblad flyta på vattnet knappt större än runnstycken, till färgen, sär- deles sedan de blifvit något gamla, mörka och obehagliga. Växten förekommer väl ända till medlersta Sverige såsom till och med i Nerike, Vestmanland och nedre Dalarna, men blommar der sällan. I södra provinserna ser man deremot ofta dess hvitblänkande blommor. Det öfriga af växten har ett visst obehagligt utseende, som tyckes gif- 598. vit anledning att egna honom åt grodorna genom namnet srodbett. Att den för dessa, äfvensom för en del fisk- slag kan blifva förmånlig genom de&maskar som den nä- rer, tyckes sannolikt. Någon mera omedelbar nytta kan man väl föga vänta af densamma. Hufvudfiguren föreställer ett honstånd upplagdt på papper; icke egentligen i den ställning som det har såsom flytande på vattnet. hannblommorna, som äro sällsyntare, Fruktens be- skaffenhet har man icke af egen erfarenhet kunnat föreställa. VER fj 2 MM Du Ka > | || a | (4 2 ; vå Säng tat VIT "a MAA le I V TET AVES | I IAN TÅR 4 Vv Al bv NA vi Vad PEO OR oc YR OVE KA ANV AVE - SEN 4 III : Grav. of Fackman å 599. PILULARIA GLOBULIFERA. (Kloting Liljebl.) Linn. Svet, n. 950. OCryrrtocawnia Filices: Rhixospermas År också en vattenväxt, icke mindre ovanlig både till sin växtort och beskaffenhet. Såsom i hög grad Crypto- gamisk eller i saknad af tvänne tydliga kön hörer den ic- ke mera till blomsterna, utan i alla afseenden till de mest lönliga växter. Växten består blott af tagelfina blad och rot, med klotrunda frukter till form och storlek som piller eller hampfrö. Den egentliga rotstammen kryper på dyen eller jorden på ställen som äro knappt öfvertäck- ta af vattnet, och utskickar ömsom tagelfina rottrådar och lika fina blad, som först de uppskjuta på spetsen äro rul- lade (som en urfjäder). Mellan bladen sitta de klotrunda frukterna, som äro blott af ett enda slag och den enda fröredning som finnes på växten. Inuti dessa frukter äro fyra afdelningar uppfyllda öfverst med ett finare slags frön, nederst med ett gröfre slag. Dessa två slags frön är nästan den enda likhet som växten visar med JIsoétes, den enda af alla svenska växter med hvilken den tyckes äga någon tydlig slägtskap. De till Pilularia ännu mera förvan dt växterna måste vi söka utrikes och igenfinna dem i Marsilea tetraphylla m. fl. som utgöra en egen liten Flock under namn af Ruiz zospermce såsom ägande frukten förent med roten, Pilularia är således en växt- form, som kommer från södern och hos oss icke långt fortgår. Man finner den i Skåne omkring Christianstad mycket ymnigt; också på vestra sidan af landet emellan Ingelstorp och Engelholm; i Hallands södersta del nedom Hasslöf; i Blekingen vid Nätrabyå utmed Gredby, i Thor- hamn o. fl st., på Gothland i Fröjels socken. Således tyckes den egentligen tillhöra af sött vatten öfversvämma- de ställen nära södra hafskusterna. Man har icke funnit den upp i landet mer än vid Diö i Småland, dit den tyckes uppstigit efter Helgeåns stränder. Att den på of- vannämnde 'ställen är tjenlig att betäcka och sammanbinda isynnerhet den lösa sanden och att således bidraga till lan- dets bibehållande och tilltagande samt att den derigenom blir till nytta i naturen, synes otvifvelaktigt, äfvensom att den kan tjena vattenkräk till föda; men någon mera o- medelbar nytta deraf tyckes icke vara att Koppas. Hufvndfiguren föreställer växten så lång som man vanligen får upp den i slutet af Junii månad vid Christianstad i Skåne, a, fruk- 599. ten Ite: förstorad. b. densamma nedtill tvärtför afskuren i mer förstorad. c. densamma nära toppen tvärt afskuren. = d. samma långsefter skuren så att fröns läge med sina fästen synas. e. ett större frö från sidan sedt, mycket förstoradt, f. detsamma snedt från basen förestäldt, g. smärre frön, också mycket förstorade. 600. a av 'f SFöuckmar. 600. ISOETES LAcCUSTRIS. Braxnagräs. Linn. Svec. n. g51. CryrertocAmia Filices: Tetradidyma. Te med mera skäl än någon annan så kallade sjö- växt, emedan den finnes djupt under vattnet på sjöarnas botten, har blifvit nämnd i det föregående såsom något beslägtad med Pilularia, men den är mycket mera för- vandt med Lycopodium , isynnerhet med de arter devaf, som hafva två slags frön i särskildta frukter, hvarpå vi snart konima att anföra exempel. Dessa växter stå väl mnär- mast Ormbunkarna, men den egna sammanfogning af frön, som vi anmärkt hos de feste af dem, hafva gifvit oss anledning att kalla dem Fyrtvillingsväxter (Tetradidymoee). Sådana växter hafva enrummiga frö- hus. Bland dem utmärker sig Isoétes med icke uppsprin- gande fröhus, som alltid äga en stor mängd frö inom sig, och till största delen sitta inom bladens hinnor och fä- stade vid dess ryggnerv (alldeles icke vid roten såsom hos R/uzospermee, ehuru nära derintill). Fröen äro af tvänne slag, men icke blandade i samma fröhus, utan sittande i särskildta. Växten skiljer sig föröfrigt dermed att den är utan stjelk, med ofta flere tums långa blad, som utanpå äro nästan trinda, imuti fyrrummige. Den tyckes egentligast tillhöra vår nord, der den väser i hö- gre bergstrakters med rent vatten försedda sjöar, ofta till flere famnars djup under ytan, och som det tyckes ju dju- pare dess större och rakare. I sådana trakter förekom- mer den allt upp ifrån Lappmarken ända ned till södra delen af Småland i sjön Möckeln och till Blekingen i Nä- trabyå. Den intager i sjöarna ställen som annars skulle vara blottade från växter, lemnar der säte för åtskilliga vattenkräk och är således visst af mycken betydenhet i naturens inrättningar. Att den under Braxnens lektid upprotas af denna fisk är ganska.bekant, och således må- ste den vara af värde för densamma, ehuru vi icke så noga veta på hvad sätt. Äfven uppryckes den af Änder och kallas derföre af somlige för Anngräs. Det berät tas också att man i Norrige skall gifva den såsom föda åt boskapen. Någon säkrare och betydligare nytta känner man icke af denna synnerliga växt. 3 Tab. föreställer ett stånd taget på så diupt vatten att aldrig dess rörelse råkat bladspitsarna (i hvilket fall de böja s'g utåt). a. nedre delen af ett blad med fröhus som innehåller frön af det större slaget. b. detsamma efter längden inifiån utåt tuskuret, så 600. att fröhusets vidfästning och innehåll synes; e€e. en fyrtvillings ' hopfästning af frön medan de äro unga ganska mycket förstorad. d. ett moget frö i naturlig storlek. e. ett dylikt förstoradt. f. nedre delen af ett blad innehållande fröhus med den mindre frö- sorten. g. aessa frön särskildt. oh. en fyrtvillings hopväxning af dem mycket förstorad. = V Fraud j ÅL NjlG är Åh AD kr VEN (Ör Ir Cj bila. > ON 601. | MALVA ALCEA. Stockros-Malva. Svensk Stockros: Stjelkbladen femdelta nästan till bladskaften, sträf- va, Fröohyllena släta (utan hår). Linn. Svec. n. 6238. MonApEeLeHiA Polyandria. - V: kunna börja ett nytt hundradetal i Svensk Botanik med en af de vackraste blommor i Svenska floran, enligt vårt tycke den skönaste som finnes på örtstam. Den här- hos afbildade Svenska Stockrosen, är verkligen så ansenlig att den närmar sig åt den i våra trägårdar plan- terade orientalska (Ålcea rosea), och är såsom svenska namnet synes antyda en ros (törnros) på örtstam. Den hörer också till samma Naturliga Ordning som den Orien- talska nämligen till Columniferce Linn. eller Malvacece Juss. hvilken förut är omtald; men till ett annat slägte nämligen Malva, hvilket tyckes vara mera afpassadt för vår nord. Sjelfva det inre af blomnan är alldeles den orientalska Stockrosens, men liksom förflyttad i ett an- nat blomfoder och på en annan stam mera härdig för vårt elimat. Det är nämligen det yttre blomfodrets delning i ire småblad, som gör vår växt till en Malva, hvilket slägte förut under n. 142. är omtalt i Svensk Botanik. Förutan ofvaganförde vetenskapliga kännetecken ut- märker sig vår Stockros-Malva med sina stora ljust rosenröda blommor och ofta två alnar höga raka stjelk. Den förekommer vild endast i rikets sydligare provincer underbaddade med någon öfvergångsformation. Men icke heller der synes den alltid lika vacker. VWVi hafva funnit oss som besl göra dess bekantskap i den så sköna Fogel- sångsdalen uti Skåne, hvilken inskuren uti öfvergångsfältet uppfylles af en ovanligt stark grönska, uti hvilken vår Alcea desto mer lyser med sina stora rosenröda blom- qvastar. Mindre fördelaktigt visar den sig vid de dam- mande landsvägarna såsom den ofta förekommer på Gott- land och Öland. Vi tycka också att den i trägårdarna är betydligt mindre, blekare och oansenligare än i vilda till- ståndet. Någon annan nytta än den som fägringen kan lemna ger den vanligen icke i anseende till sin sällsynt- het, men den planteras lätt och skulle kunna begagnas så- som "de öfrige Malverna i Medicinskt afseende och blifva en mycket god föda för boskapen, ehuru visst icke så användbar som den nu följande Malvan i anseende till mera delta blad, hårdare stjelk och blekare blomblad. .601. Tab. föreställer den blömmande toppen af växten ritad efter lefvande vildt stånd vid Fogelsång nära Lund i Skåne." Den egna riktning. som de outvecklade blombleden äga, är likväl icke alldeles naturenligt förestäld. a. frukten med tillbakaböjt blomfoder att visa fröhyllenas glatthet. "Fian NL NOJ tg A É VR SVAN ba 602. MALVA syYLVESTRIS. Vild-Malva. Röd-Kattost. Stjelken rakt uppstående. = Bladen nästan runda, sjuflikige: de öfres flikar något spetsiga, Blom- och Blad-skaft hårige. ; Linn. Svec, n. 627. MOonADELeHIA Polyandria. Hävs hörer således inom Malve-slägtet till en annan afdelning (än den föregående), uti hvilken afdelning, ut- märkt med nästan runda blad, den skiljer sig från vår allmänna rundbladige Malva (M. rotundifolia Linne. Sv. B. n. 142.) med sin raka stjelk och stora blommor, samt från den ännu mera liknande Moriska trägårdsMalva (Malva mauritiana) med sin hårighet, sina oliklinga blomskaft m. m. Det tyckes också vara till skillnad från denna sednare i största delen af Europa odlade och e- gentligast i Morernas land vilda M. mauritiana som vår i sydligare Europa fått namn af M. sylvestris, hvilket namn derstädes icke så bestämdt betyder att förekomma i skogar utan blott vara vildtväxande. Vår M. sylvestris finnes också alldeles icke i skogar, icke ens i skogsbyg- der, utan egentligen på de största slätterna i Skåne, der den intager jordvallar och vägkanter isynnerhet utmed och emellan större byar. Den är der både genom sina Hfliga blommor och sin ymmighet så ansenlig, att den huf- vudsakligen bidrager till landets egna utseende. Den blandar nämligen sma purpurfärgade blommor med Väg- vårdans (Cichorii Intybi) himmelsblåa och Crepidis biennis gula på ett sätt att derigenom de mångfärgade band bildas, som” man på Skånska slätten ser utsträckta efter landsvä- garna emellan de af rena skördar enformigt grönskande åker- och ängsfälten. Sådan hafva vi funnit skånska växt- characteren eller physiognomien , hvaruti vår Malva utgör ett hufvuddrag. Således, ehuru den icke har den före- gåendes stora blommor, hvilka oaktadt blekt färgade så mycket Iysa i de dunkla lundarna, gör den dock större verkan -på sitt ställe genom den stora mängd blommor som den framter, hvilka med sin starkare purpurfärg synas bättre egnade att skifta bland andra färgor på en mång- färgad yta. Det utseende som vi nu omtalt är så eget för Skånska slätten att det redan i norra Skåne t. ex. vid Helsingborg ansenligt aftager. Ofvanför Skåne ser man intet sådant, och vår Malva finnes ' deruppom endast vid några gamla byggnader såsom 1 Blekingen uti Carlskrona, på Södra Gottland vid några kyrkor, i Halland vid Var- bergs fästning, vid Götheborg och på Bohusfästnings lem- ningar, Den skall också någongång blifvit sedd i Stock- 602. holm. Man ser den häldre vid odlad jord än Malva rotundifolia, emedan den icke så blir ett betäckande ogräs och föröfrigt pryder med sina blommor. Denna Malvan användes också isynnerhet der den växer vild framför andra samslägtingar såsom Läkemedel, och har derföre rum i Apotheken. Orten och isynnerhet bladen innehålla "mycken slemmighet (mu cilago), som de likväl icke utan svårighet ge ifrån sig till kokande vat- ten. "De brukas utvärtes för sin tjenlighet att betäcka en större ytan såsom uppmjukande omslag att lindra spän-. ningar, förtaga retningar t. ex. af bisting. Genom behand- ling med svafvelsyradtjern visa de en brunsvart färg, som tillkännager betydligare sammandragande väsende än an- dra närslägtade örter äga. Boten såsom knappt mer än ett-årig kan icke innehålla så mycket slem som Althea, men mera sötma, hvarföre den blifvit nyttjad invärtes i stället för Lakrits uti bröstkrämpor, äfvensom att förtaga skärpor t. ex. af oförsiktigt brukade spanska flugor. Blom- morna eller egentligare blombladen (petala) äga en färg, som svårligen borttvättas af linne, hvarföre de uti ofvan- nämnde uppmjukande omslag gärna undvikas eller skiljas från örten, men. det sammandragande, som örten tillkän- nager, är också uti dem mera samlat så att de framför många andra dylika kunna nyttjas på ögonen, särdeles för att borthjelpa lemningar efter koppor, till och med bakom hornhinnan afsöndrat var. Man har också användt dem i gurgelvatten mot vissa slappheter. Derföre hafva de i en del länders Apothek blifvit förvarade såsom Con- serva. Om denna Malva bland andra blifvit brukad afde gamle Romare och Egyptier ungefärligen såsom Spenat och af Chineserna ännu ätes med olja och ättika såsom Sallat, så hörer den väl i detta afseende till de sämre sorterna (Malv&e minores et sylvestres). I allmänhet berät- tas Malverna i sådana fall bidragit till öppet lif och torde derföre kunna ingå uti Medicinsk föda särdeles under hetta och torka, som kanske bidragit att göra dem bruk- barare i södra länderna än hos oss, der de befunnits mycket besvära magen. Snåla barn förtära stundom fruk- terna, hvilka egentligast få namn af Kattost. Boskapen tyckes äta örten häldre än andra samslägtingar, kanske för det lindriga sammandragande som mildrar klibbigheten. Bien besöka blommorna flitigt. = Stjelkarna gifva sedan växten hunnit i frö efter lindrig rötning vackra tägor, nästan som linets, men hvilka icke äro hälften så starka som hampans. Rötterna kunna genom sönderdelnimg på ändan bli brukbara såsom tandborstar. r Tab. framställer öfre delen af ett blommande vildt stånd ri- tadt i Helsinborg i Skåne. Om detsamma gäller till en del sammä anmärkning som om den föregående. 2. ett af de nedersta mera' rundade bladen. (6 LÄ | i | ) dj i i 3 sigge ÅN RR RR Tr PAPA PR fb ÖKEN v pv ; | L. N Ae ; CEN rs ANITA Se SKYE ny tt i åf EN re RN br ket på SR SR ORM y åf RARE Ve da FÄSTEN TSE TDK og j Hj FA JMG SES Nn SL NEINS SS” s qQ a = SS S | 603. HOTTONIA PALUSTRIS. Kärr - Hottonia. Hottons-ört. Vatten -Rölleka. Linn. Svec. n. 174. PENTANDRIA Monogynia. U: den täcka Naturliga Ordningen, som innefattar de så mycket värderade Primlerna och derföre af nyaste författare merendels kallas Primulacee (Precie Linn), är Hottonia den enda egentliga vattenväxten. Den tyckes också af sitt växande i vatten eller för dess skull fått sina mesta skiljaktigheter från de närmaste slägtena, näml. sitt fröhus, som aldrig uppspringer utan likt en blå- sa synes beständigt vilja utestänga vattnet, inom sitt djupt delta blomfoder, sin blomning bestående af öfver hvar- andra sittande kransar liksom för att till någon del kun- na lämpa blommandet efter vattnets stigande och fallan- de. Annars har växten sådane findelta blad, som tillhöra de egentligaste vattenväxterna t. ex. Myriophyllum, samt fäster sig med en snedt löpande rottråd, som tyckes sätta den i stånd att kunna höja och sänka sig med vattenytan, För bladens finhet skull kar den blifvit sammanliknad med Millefolium , och kanske har derjemte blommornas färgskiftning bidragit att förskaffa den svenska namnet Vatten-RBölleka. Dess blommor likna ganska mycket Primlernas äfven i det afseende att de på somliga stånd äga längre ståndare och kortare pistill, på andra tvärs om mindre framstående ståndare men desto längre pisull; hvilket förhållande tyckes oss vara något som närmar sig till tvåbyggareart (Dioectie), ehuru ännu icke så långt kommen att frukten på någondera blir mindre fullkomlig. Blommorna äro annars af egen täckhet, ägande liljans hvithet skiftande med någon lätt rosenrodnad, oskuldens sinnebild, hvilken stående i djupa kärren kan väcka del- tagande för sådant öde och förtjena samma poeliska dikt, som gaf Linné anledning att benämna Andromeda. Så vackert blommande förekommer den mera sällan i Up- land, men nedåt Södermanland, Östergöthland och så vi- dare öfverdrager den ofta de mörka skogskärren med sin färg. Hvad dess nytta angår så tvifla vi icke, att den upp- fyller en betydlig plats i naturens anordning uti att mer eller mindre medelbart föda fiskar och andra vattnets in- vånare, till hvilket den så mycket mera synes egnad som den framför så många andra vattenväxter har ett rätt friskt och sundt utseende, Den ätes också liksom så många an- 603. dra flytande vattenväxter eller flöttgräs gärna af Kor, min- dre af annan boskap. Bien besöka get dess Mikaumot. Der den växer i stor mängd, kan den begagnas till: göd- ning. Tab. visar ett fullständigt stånd med fröhus nedtill och blom= mor upptill. hvilkas ståndare utstå långt utom pipens Öppning. b. ex blomma med kostare ståndare uti blompipens öppning. "ct. fröhus tuskuret efter längden, d. några frön. i naturlig storlek. ap & ga ; WW Mu va Fö ALS SÖMN Apt vå MN $ eg AN AR Va [ERS sf MA Aa kv så is v en FE i $a NTE BER rer Nr Lj Å EEE 'Å i Så ÖR ASA N Sd j NL TIRANA TEA w | LÅ || d NRO UM Nl kh Urs ON ostiln VN su SR 604. Rit of Wahlberg 7 Krav af Äudmar O04- SEDUM ANGLICUM. Engelskt Sedum (eller Fetknopp) Bladen äggformiga, något trekantiga, under vid- fästningen utdragna, blåaktiga. Blomknippet ne- derst tvådelt. Kronbladen Jancetlika. Smith FI. Bit. p. 486. — DEcAnwDriA Pentagynia = Wahlberg Fl. Gothoburg. p- 90. Fran den hafsheherrskande öen synes detta vara en fråm- ling, som fästat sig på en af våra yttersta klippor utan- för Göthiska rikets förnämsta sjöstad, der den för några år sedan blifvit upptäckt utaf en af våra skickligaste kun- skapare på vår Floras område. Vi få således göra oss närmare bekanta med dess egentligaste hemvist och egen- skaper. I England intager den isynnerhet norra kusten ända till Skottlands yttre ända; i Frankrike har den intet fäste förr än på Pyrenxerna midt emellan båda hafven, så att den der uppstigit ansenligt från hafvet, hvilket är vanligt med nordiska strandväxter i sydligare länder. I vår nord har den först blifvit sedd vid Norrige (man vet icke så noga hvar) och nu slutligen för några år sedan u- tanför Götheborg på Styrsö af Herr Wahlberg, som derstädes gjort den här gifne teckningen. Inom det förut omtalta Sedum-slästet har den i anseende till sina hvita blommor någon aflägsen likhet med S. album Sv. B. t. 430, men är hel och hållen ettårig utan röda rotskoti, att icke nämna andra skiljaktigketer, bland hvilka de större och spitsigare blombladen först falla i ögonen, FE- gentligen är det en sydligare Europeisk form liksom här- stammande från den på södra Europas berg förekomman- de S. dasyphyllum, hvilken mot norden blir mindre stor, fattigare, mindre varaktig. Den blåaktiga färgen, som hela örten i början har, öfvergår slutligen i rödak- tig, som gifvit flere författare anledning att kalla den rodnande, Sedum rubens. "Till smaken skall den vara mild. Tab, föreställer ett stånd af växten ritad vid Götheborg. Den ena grenen är blommande, den andra fruktbärande, bägge med så tydliga delar att man ansett särskildta figurer för mindre nödiga. — 7 ” Je + Å c Re AROR , T Vd FS SEN a BN SO od i | Jå : ha 1 C ft 1 | ; SEMA | AISA JA od TR så vå 4 rn é | ” ; ken Ää Sv Sk) SMI 50d - vå tolnu å mise Saker | =S ROFRNOTET SURA je d edilsonai span , | (& RET InE ltäskers Hå Sr öns rater eb rg HI RR AL MAN RV t IEEE NT sat Is nå RE OsiKha Ft nb hb beröra räd AA | SM 1 Sig pytistar 13 po Y Te 2EX 30 sk id - LJ Le de N 280: MiG AN 10 1 VE TN SE REAR I Det ER a 1 | SAR N ras d . er FLOD REEF Fr Varg ; ir ” d va > NV nn ww Z ' 14 UU ND y rå OCK: Ara rossa och is Vadtet Fi sb - - al ab gr lag BRN d j et FR 28 Syslival PN a kit + Ac nad tigi logg ak MA i ya pe biet Dkasade. RE ; te CS j 2 FN DTS Vr, t PAR ÅA bengt i at ve ah ; i VU be RR 240743 Mig nA vag - 2 5 Fp krkbent ol SE kitikrrisre: bit 8 | börd idE ARA TEVI 0 såk rika ti fr 4 NON illek a EAT ”orisilalsök oralt v IST RV stol Bk. rade nm å Hl a Sd BAR Få uf ÄN CR PEST kh yta i sl Fe års ke > hälf oe Lå dd Vw bob an PG AM i gb, abe; kd SE ba AR jr AR vat FYRA. Ol EAsaR MISKRR 07 i [| FORN. OA 6039. >» et of Agrelius Grar af Åuckman 609. - SCIRPUS ACICULARIS: Nål-säf. Sirået bladlöst, tagellikt, strimmigt. Axet med blott litet fjällikt skärm. Mädrkena tre. Linn. Svec. n. 44, TrIANDR1NlA Monogyniae E År den minsta af alla Säf-arter och redan genom sin finhet lätt känd. Den liknar verkligen med sitt strå och lilla ax i toppen en knappnål af mer än tagellik fimhet, verkligen tunnare än den som tagel-säfven, Scirpus seta- ceus, äger, ehuru stundom af några tums längd, och såle- des egentligast att likna vid en fin insectnål, hvaraf an- ledningen till namnet. Med denna ytterliga finhet tyckes också inre delarnas beskaftenhet äga samband. NålSäfven har väl såsom de egentligast ett-axade och således aldra- enklaste Säfarterna, bland hvilka Sc. palustris till- bör oss, ett bihang ofvanpå fröet af den derstädes knut- likt utvidgade stylen, som gör att den blifvit förd tll det nya slägtet Elxcocharis, men den saknar de fina bor- sten vid fröets bas (så framt man icke vill taga lemnin- gen efter ståndarnes strängar för något sådant) liksom de finaste Säfarterna, hvilka derföre fått namn af Isolepis. Såsom mycket finare än andra El2ocharis öfvergår den till de mest fina Säfarters (Isolepis) kännetecken. Det kan synas som hade föreningen af El&eocharis-arter- nas enkelhet med Isolepis-arternas finhet åstadkommit den- na öfverdrifna litenhet och fattigdom. Om man ville gå längre än som skett i fint skiljande kunde man således gö- ra ett eget slägte deraf. Men, ehuru sådant förfarande verkligen griper djupare 1 dessa växters inre natur, så kuuvna vi icke efterfölja detsamma af orsak att både bety- delsen deraf och tydligheten icke är nog stor. En sådan ytterlig finhet, som nu blifvit omtald, torde också icke vara utan sin nytta i naturen. Denna finaste af alla Säfarter och i allmänhet af alla gräslika växter öf- verdrager lösa sand- och dystränder liksom med en Ffag- gig hud, hvarnti än mera dylikt slam finner sitt fäste och en mängd fina maskkräk sitt mest passande tillhåll till nä- ring för fiskar m. m. Genom allt sådant förberedas de tydligen den tid på året då dessa ställen äro öfversväm- made till emottagande af större vegetation. Sjelfva Säf- ven gnages också medan den är ung af boskapen. Den växer i hela Sverige ända vpp till Lappmarken, 605. Tab, tvänne stånd, det ena större, det andra mindre. a. BElomfoderskal med ståndare och pistills ob. de sednare delarna för sig sjelfva. c. frö med qvarsittande bihang efter pistillen så- som kännetecken för det nya men för oss mindre antagliga släg- tet E'zocharis. d. ett frö tvärt afskuret. e. ett holt strå med ax. Alla dessa särskildta figurer förstorade. ; Net, 606. SENECIO JACOBAE As St. Jacobs staf. (Stånd-Boört Liljebl) Blomstrålarne rakt utstående platta. Bladen lyr- formigt inskurna , nedtill parbladigt delta, med flikar upptill bredare, nederst stjelkomfattande, Roten tufvig, något knölig. Linn. Svec. n. 751. SYnGEnesia Polygamia superfiua. (YR N:o, 353. är redan en art af detta slägte af- handlad , hvilken i alla afseenden utgör början tll slägtet och är den minst utbildade af alla såsom alltid saknande strålblommor. De i Floran näst efter densamma följande arterna kännas dermed att de kunna få strålblommor, och i sjelfva verket så beständigt hos oss hafva dem, att vi aldrig sett någon utan, ehuru de i andra länder ibland genom förkrypling blifva i saknad af dem. De mindre utbiläade af dessa sednare arter hafva tillbakarullade strålar , deremot de största och fullkomligaste arterna, sova 1 Floran komma sist, lysa med utstående breda strålblom- mor. Således har man en hel följd af arter inom detta slägte efter strålblommornas utbildning och denna följd är rätt naturlig åtminstone hos oss; så att de arterna med inga eller ofullkomliga strålblommor äro ett-åriga 4 alla afseenden mindre betydliga örter, de med utstående breda strålar utgöra deremot fleråriga ansenliga växter. Af dessa sednare hafva vi nu företagit oss att låta tvänne följa efter hvarandra, hvilka äro mest med hvarandra förvandta. ; Senecio Jacobeea är ä sitt slägte en af de ansenliga- re växter, och har på den tid då helgonen äfven sattes i förening med växterna blifvit tillegnad St. Jacob såsom dess blomsterstaf, hvaraf namnet kommit, hvilket i flere länder öfversättes med St. Jacobs staf. Hos oss kal las den oftare Gullgubbar, som kanske härleder Sig från det förra nanmet. Den är också af de allmännare ar- terna den ansenligaste, som jemte ofvanangifna känne-, märken utmärker sig dermed , att den har en stor mängd blommor på vid pass halfannan alns höga, merendels tätt bredvid hvarandra stående stjelkar. Bladen äro djupt delta och mjuka i någon likhet med de första och egent- ligaste arterna af slägtet, till skillnad från hvilka någre kallat den senare afdelningen för Jabobea och låtit den- 606 na nu ifr'gavarande arten börja den under namn af Jarobea vulgaris (GCertn. fruet. 2. p. 445.). Den växer bredvid gamla hus, byar och vägar och är i Skåne så ymnig ati den blandar sig med Crepis biennis för att ge den gula skiftningen 1 de blomsterband, som vi un- der alva sylvestris omtalt vara dragna öfver lan- det. På Öland och Goitland är den kd mycket all- män, men 1 Blekingen , nedre delen af Småland, Halland och Bohuslän mera sparsam. Längre uppåt tyckes den upphöra eller vid Götheborg liksom förbytas: med S. a- quaticus.' Deremot på ju mera torra och för blåst ut- satta ställen den växer, dess mera sammangyttrade blifva både blad och blommor, och det ända till den grad att växten slutligen vid stora Oceanen på sanddynerna i Hol- land och äfven Norrige förlorar sina strålblommor och blir ganska oigenkännelig. é Den är icke utan sin egentliga nytta såsom använd- bar till färgning. För sig sjelf och innan den kommer i blomma ger den blott grön och obeständig färg, men de utslagna blommorna gifva med Vismuth-betning på ylle en nera brungul beständig färg, i öfverensstämmelse med an- dra förvandta gula blommor, särdeles Anthemis tin- ctoria Sv. Bot. n. 62. Detta synes icke lofva att väx- ten skall vara särdeles ätlig; likväl försmås den icke af de på vegetabilisk föda så litet granlaga Kamtschadalerna. Kor och getter äta bladen, men mera granlagna djur så- som hästar och får lemna dem merendels orörda. De mognade frön begagnas förmodligen af småfoglar.' Tab, ritad i Malmö efter några på mera fuktig grund växande stånd föreställer a. öfre delen af ett större stånd, hb, roten dertill med stjelk= och blad-stumpar, men så att medlersta delen felar och ingen sammanbiudnuing kunnat betecknas, c: en ung planta med blott rotblad. Ler rå d ; Å AS CER LR 3 ie AA ESA a t fra v af Iusek ma 607. SENECIO ERUCIFOLIUS. Blomstrålarne rakt utstående platta. Bladen alla nästan parbladiga: småbladen jemnbreda, något inskurna, spetsade. Roten krypande. Linn, Svec. n. 750, (SYNGENESIA Polygamia superflua) Skånsk. resan. s. 225. v visst nära förvandt med den föregående, men ändock i alla afseende väl skild derifrån. Alla delar af densamma äro mycket smalare, mera utdragna i längden och stelare. Den har en rot, som knappt är tjockare än en gåspenna, men ganska långt under jordytan krypande, hvarföre ock- så örtstånden blifva mycket från hvarandra spridda eller glest stående (alldeles icke sammanställda i knippen, som hos föregående art). Örtsjelken är oftast två alnar hög, mycket rak och stel samt merendels färgad annorlunda än grön (då den på föregående alltid är grön, mera vek och saftig). Bladen äro så pass sönderskurna att knappt någon flik är bredare än stjelken. Blommorna äga också något löngre strålblomnmor. — Denna nu beskrefna växt öfver- ensstämmer så väl med Linnés beskrifning 1 Skånska Re- san äfven i anseende dertill att bladen i det närmaste lik- va Eruce Artemisiceve, att vi icke kunna tvifla på att den är densamma som Linné menar. Men det är visst att nu mera finnes den icke vid Skanör, der Linné så ymnigt tog den. Om detta är en följd af denna trak- tens ännu fortfarande afmagring, kunna vi svårligen af- göra; men det är visst att denna växt hksom flytt till fruktbarare trakter längre norr åt vid samma eller vestra sidan af Skåne. Således hafva vi funnit den i största mängd på jordvallar inan för Malmö vid den så kallade Borgmästargården eller emellan densamma och de sand- backar som få namn af Borgnäset. Der tyckes jordytan vara leraktig, men botten bestå af sand, hvarigenom isyn- nerhet jordvallarna bli bestående af en sandmylla, som denna växt tyckes fordra. På dylika ställen förekommer den också utanför Lund eller nedanför ”Trolleberg åt hafssidan till, men sparsamt och något bredbladigare. Hvad det deremot är för en växt, som funnits vid södra sidan af Skåne nära Skifvarp och blifvit kallad S. tenuifolius, är för det närvarande osäkert. — Till nyttan synes den obetydligare än den föregående såsom mindre saftig och mindre storblommig. 607. Tab. är ritad efter lefvande stånd tagna på ofvannämnde stäl le vid Målmö. Hufvudfiguren föreställer ett mindre stånd och e- huru ett litet mellanstycke felas samt rotdelen är utan färgor. har man satt något bindningstecken emellan de båda delarna. b, årets planta med :'sina särskildt beskaffade blad. NÅ W Bära Schh h TAX AR V.: bv ög så) HM fr f ä gZ ” - TE LÅ - 4 ATLFSOA MÅNAR ) No Fe VU å | FET ARN ' n 7 ALIN, 4 | så ja” Vv fr ” JU NA HSE UAE Na ARA ATEN FVO AE äg ur JA Ja NAN VAT Nr NT Se AN tg GUNNE vr ÖNA, HANAR Lä mm Å NN [ a NEN ANM 608. VICIA PISIFORMIS. Ärtformig-Vicker! Blomskaften mångblommige, Bladskaften mångbla- dige , med trevinkligt äggformiga småblad, af hvilka de nedersta äro fästade vid stjelken och betäckande de spjutformiga tandade bladskär- men. Jacquin FI. Austr. t. 7364, Linn, Spee. pl. ed. 2. p. 1034: DiADELPRIA Decandria. Denna är hos oss upptäckt sedan Limnés tid, och kan bland alla väl åtskilda nyfundna växter anses för den ansen- ligaste. För att så länge hafva blifvit osedd måste den finnas på ett ganska inskränkt och obesökt ställe. Man kanrså litet begripa huru den ditkommit och huru den der kan finnas, att man synes hafva skäl till samma utrop, som Linné gjorde,” då han fann Coronilla Emerus på Gottland: jag hade aldrig FOR La CE. ena WL EE Vild oo verse fast 20 bröfanisters art det, om jag icke sjelf detsett. Vi kafva också sett Vicia pisiformis växa vildt långt 12 uti Götha rikes bergstrakter, och tro oss hafva mera skäl till förundran än Linné hade. Först ansågs den blott till- höra Pannonien eller Ungern. Sednare hafva vi sett den 1 Tyskland vid Oderfloden; men norr om detta ställe lä- rer den icke finnas hvarken i Tyskland eller Skandinavien förr än man kommer upp uti den bergigaste delen af O- stergöthland, der man upptäckt den på ett eller annat ställe i Kinds härad. Detta är så mycket besynnerligare som den trakten icke såsom Gottland består af en flat O [vergångskalksten utan af bara granit. Man finner der likväl dere utmärkta växter, som ökar vår uppmärksamhet på traktens beskafienhet under förutsättande att intet sker utan ordsak. Man ser då att denna trakten är genomsk u- ren af en lång rad sjöar, bredvid och emellan hvilka upp- slicka granit-kullar nästan alla till formen liknande af- huggna käglor eller gamla tidens borgar. Bland dessa har isynnerhet ett berg vid den viken af Jernlunden der Hall- sta-å har sitt utlopp fått särskildt namu af Borgberget (eller Friberget: Videgren OÖstergöthl sid. 348). Detta berg är egentligen dubbelt eller ägande bredvid sig ett mindre Borgberg, utmed hvilkets sydöstra sida vår Väcia finnes växande i stenraset temligen ymnigt. För- öfrigt skall den endast vara funnen emellan Borkbult och 608. Ysnerum vid något dylikt berg. Det förefaller oss obe- gripligt att den genom någon händelse kunnat blifva dit- förd, men då vi betrakta ställets skönhet undra vi icke att den der kan hålla sig. ”Sjelfva örten är ojemförligt den största 1 slägtet, verkligen såsom namnet tillkänna- ger till form och storlek liknande ärtslägtet, och så pass stadig att den står för sig sjelf famnshög blott häftande sig genom sina klängen vid andra växter. Dess blad äro icke allenast ganska glatta, utan till och med af blå- aktig färg. Blommorna äro deremot oansenliga icke större än på en vanlig Vicia cracca samt mycket blek- gula till färgen. Ärtskidan liknar också en af våra min- dre Vickerarters, med blott omkring sex små frön uti. Det är således egentligen . bladen som skulle göra denna ort till en mycket lönande foderväxt, om den vore min- dre sällsynt eller om man kunde hoppas att den lät od- la sig, hvilket icke är troligt. Tab. visar ett stycke af stjelkens medlersta dei, ritad efter lefvande växten på ofvan anförda ställe. ob. fröskida efter ett exemplar vid Oderfloden. c frö derur och d, fröfäste dertill. 609. Grov of Huckrman 609. SHERARDIA ARVENSIS. Å ker-Sherardsört. Blå-madra. Blommorna sittande i toppen af stjelken och gre- narna, inneslutna inom stjernlika åttadelta (ba- ra) glatta blomskärm, Linn. Svec. n. 120. TETRANDRIA Monogynia. E. åkerogräs såsom namnet tillkännagifver, men icke allenast af oskyldigaste slaget utan också af täckaste sor- ten nästan att sammanlikna med Blåklinten. Uti den Na- turliga Ordningen som för sina stjernlikt omkring stjelken sittande blad får namn af Stellaice, är Sherardia närmast förvandt med Åsperula genom sin långpipiga trattformiga blomkrona. Den skiljer sig från detta liksom från andra förvandta slägten 1 Ordningen med sina frön, hvilka icke såsom vanligen bilda tvänne runda globler, utan äro kan- tiga och upptill vidare eller nästan turbinata och slutande med tre utskutande tänder hvardera. Vi kunna nästan såsom slägtkännetecken, emedan man icke med säkerhet känner någon mera art af slägtet än denna, tillägga att frön fått denna beskaffenhet i sammanhang med de vid basen hela eller sins emellan sammanväxta skärmen, som omsluta och liksom trycka dem eller förmå dem att upp- till hli vidare. Detta allt är så pass främmande för våra andra nordiska Stellate att man kan likna Sherardian med Spermacoce, en alldeles tropisk växt, bredvid hvilken Linné satte Sherardian i sina Naturliga Ordningar. Jemte denna sydlänta beskaffenhet har växten: blå blommor, som icke finnas på någon annan svensk växt inom den Naturliga Ordningen. = dat 3 SA ANT NN ANN a: 4 3 RIS ROR KUNG NIMA 4 . IG CSA i IM AV La « NV ' | a Yi ' 1 3 SÖRR AANa å bt VY . NRO 0 Md (OM ilT Vi ' | ANN bl : VÄ 615. JUNCUS OBTUSIFLORUS. Trubblommig Tåg. Roten tjockt cylindrisk, utan blad. Strået och dess toppblad ledfulla, Blomvippan högst sammansatt, med nedspärrande och slutligen nedböjda små- grenar. Fjällen under blommorna trubbiga. Weahlenb, Fl. Svec, n, 574, HExANDRIA Mogogynias U.: det temligen stora Tåg-slägtet, hvilket i sednare åren blifvit bättre begränsadt derigenom att man på tillräck- lig naturlig anvisning derifrån afskiljt de nu mera så kalla- de Lusule, är den närvarande arten en af de märkli- gaste både genom sin storlek och derföre att den utgör lik- som en öfvergång mellan tvänne, som det annars skulle sy- nas, mycket åtskilda afdelningar. . Dess rot är nästan af ctt lillfingers tjocklek eller starkare än på någon annan Svensk art, liggande vågrätt under jordytan, uppskickande endast strån (som äro inuti delade i flera rum), men inga blad. Uti allt detta öfverensstämmer den med första afdelningen t. e. Knapp-"ågen (J. conglomeratus). Men på sjelfva strå- et uppemot ändan har vår trubblommiga Tåg ett eller annat blad, som är articuleradt nästan som på Ryl-Tågen (J. articulatus), hvilken den visst kommer närmast till alla sina öfre delar. I sammanhang med både stråets och bladens "mycket större tjocklek får den Trubblommige Tågen mycket bredare och derföre äfven trubbigare svepen och blommningsfjäll, som isynnerhet före och wunder blommandet så mycket utmärker denna art och gifvit anledning till det då mest passande namnet; men under blomvippans fortsatta utveckling till frukt blir detta kännetecken mindre märkligt, och i dess ställe tilltager blomvippans grenighet med til!ba- kaböjda grenar så mycket, att den derutinnan öfverträffar sina samarter och har derföre med mera afseende på detta tillstånd fått namn af J. retroflexus Raf n. Sjelfva fröhuset synes sällan blilva moget, hvilket icke är ovanligt på växter, som starkast vegetera i roten. Omkring detsamma äro alla blom- foderflikarne lika stora, trubbige, med hinnaktiga kauter. I det mera tempererade Europa är denna art allmän i alla kärr, men liksom så många andra sydligare växter blir den i vår nord inskränkt till hafssträndernas grannskap, och stadnar äfven der i de sydligaste landsorterna, särdeles af yn- gre bergsbildningar med kalkhaltig natur. Den finnes icke egentligen på sjelfva hafsstränderna, utan mest i den upp- dämning af kärrvatten, som yttersta strandvallen så ofta för- orsakar inom sig. Således är den, liksom föregående växt, fun- nen långt efter Linnés tid, och det först på Gottland norr om Visby och sedan Vid Skånes yltersta sida öster om Ystad der 'Svenstorps eller Köpinge & utfaller i shafvet, bredvid hvilken å den längre” upp är som 'allmännast på tufflagren vid Benesta enligt Professor Fries? s benäget meddelade uppgift. Att den med sin starka rot bättre än många andra dy- lika växter fäster marken är ingen tvifvel. Dennå rot fyc- kes äfven i anseende till sin tjocklek kunna innehålla mera födande ämne än många dylika. . Så väl strået som bladen synas böra förslå mera att fläta mattor af än många samsläg- tingar. vå ] Tab. tecknad i Ystad efter stånd tagna vid Köpingeåns gamla ut- lopp nära de så kallade Nybrohusen, Strået föreställes tvänne gånger böjt, men utan styckning, De utmed detsamma anbragta figurerna vi- sa dess genomskärningar efter längden, så att afdelningarna synas. Bredvid bladets öfre del är också en genomskärning efter längden och en efter tvären, Blomvippan är mest mogen eller föreställande det tillståndet, som fått namn af 7. retroflexus hos Ra fn och andre Dan- ske författare, b. ett blomfoder med nästan moget fröhus, förstoradt. TA Å p FaeN kän Å h kk or Ne | FR j AE + vv, | å ge Lig nå få ÅS SAN TG SN PTA NV a Nr '") fr [ byrapg JRR dia Bönata sd Typ NE NG en Trgotg I ne , SIN ke å Er j ITE je. ne? nea | Säng Nta i MN | FASA: hå mitran fen end SCEN tv Ed ge u . po RÖR SA k ge + Ar bike Fa frä sy MT MRS a Psi wtf & d FEL mg 1779 4; kö Å A i on rd - - I TN äv. sp SEND Fife JV NO Ad SPE VT 616. 616. TRIFOLIUM sTRIATUM. Strimnug Klöfver. Blomfodret öfverallt finhårigt , tieftrimmigt , med "re= dersta tanden nästan lika lång som den blott två- bladiga blomkronan. Axen ovalformiga, slutande stjelken eller sittande skaftlösa på sidan om den- samma, omsvepade af en strimmig ftipel. - Blades omvändt' ägglika, nästån helbräddade , finfåuggiga. Linn. Fl. Sv. n: 669. DIADELPHIA Decandriä, a— see sv Da är en nära anförvandt af de mest nyttiga Klöfver: arterna (T. pratense Sv. B. n. 268 och medium S. B. 460); men det oaktadt värderas den nästan blott af Örtkän- naren. Alla blombladen äro väl icke sammanväxta såsom hos de nyssnämnde, men tre (eller om man vwvill 4) hänga så tillsammans att blott seglet ( vexillum) är fritt. Detta förhållande bevisar så temligen graden af förvandtskap mel- lan dessa arter. Den mest i ögonen fallande skiljaktighet hos denna strimmiga klöfvern är dess blott ettåriga rot och små blommor, hvilka kännetecken torde mera bero af hvar- andra än man vid första påseendet kanske förmodar. Man ser att flere växter, då de till roten bli ettåriga, förminska blomman och liksom genast vända allt sitt sträfvande till fullkomliga fröns frambringande att icke växten må utdö. Dessa visa sig också särdeles utbildade hos denna växt och med de samma äfven de utvidgade blomfodren, som tillhöra de samma såsom betäckring. Detta blomfoder är särdeles rödstrimmigt, hvilken färgritning också sträcker sig till stip- ler och flere hinnaktiga delar, samt gifvit anledning till ar- tens namn. Härjemte är örten föga bladrik och i det hela tunn samt liten, sällan mer än qvarter lång. Det synes i det hela som hade naturen varit, för den blott ettåriga ro- tens skull, så uppmärksam på fröns bildning, att alla andra delar blifvit snart fulländade. : Också ser man att de stora ettåriga klöfverarterna till- höra varmare länder, och denna art synes mot norden vara naturens yttersta bemödande att på ett år frambringa så äd- la växter. Den finnes nästan endast i Skåne, och ansågs der i början vara rar, af orsak att den för sin oansenlighets skull så sällan anmärktes, men är detta oaktadt derstädes verkligen allmän på den så kallade ler-slätten emellan Mal mö, Lund och Trelleborg; äfvensom vid Ystad, Cimbris- hamn och Helsingborg. Det synes som fordrade den en yng- fe jordbildning, hvilken saknas i de närmaste provincerna, ty 616. utom Skåne är den endast sedd på Blekingeng Tepersnaste hafsstränder oeh»der: ganska sällsamt. Att den icke i nytta kan jemföras med sina | närslägtade arter är redan antydt, och det tyckes märkvärdigt huru snart naturen härutinnars kunnat försämra sig, hvilket vi är ro benägne att tillskrifva, såsom nämt är, den ettärige roten. Likväl är det tydligt att denna art, såsom bete på trädestäl- pen icke blir: utan all nytta. : Tab. ritad vid Fogelsång i Skåne efter ett måttligt stort stånd. a. Blomfoder med blomkrona. b. Den sednare särskild och så mycket öpnad, som den vanligen visar sig . c. densamma med frånskiljt se- gel, d. de med ståndarne sammanväxta vingarna och kölen, e, desam- ma böjda från könsdelarna , så mycket ske kan, utan sönderrifning. f. Fröbärande blomfoder, g. detsamma litet mindre moget; men på in- tetdera har man lämpligen kunnat föreställa det fina microscopiska luddet, som också till någon grad finnes på större delen af örten; h, Frsöbalja, — Alla särskildta figurerna förstorade. x Å Je od + h 4 et | i 4 U| Å Å w ' 1 Ä s$V eld LAY å in Ja / We å 0 NP ORUREa , id FM DD MLA Rö säl MA sr CARE fy bökar | FN NO ERA M FAN ö Ä Fu SR Win p j 20 (F F / TJ Vv MJ DEM åå | ' Lå é K 4 4 Dp . At - så , te va Ps Fr RR Foder är ig vå | J 2 + ” SMA bk AV FOR 4 tt Av å dä! ; Fm 4 j Y / Nu " ä HH Cå I i a M Md EKOT SIR AR ar TE EN NA Ner Te 4 | CN LAT : IL lefde > de ' q A tv SÅ ärr ”- | OT HT de nr I Ö17. Grav. ef Fudrman Orm HYDROCOTYLE vULGARIS. Allmän Vattennafle. På Gottland: Spikblad. Bladen sköldlika, naggade och litet flikige. Umbel- lerne oftast femblommige, stundom alstrande , med skaftlösa blommor. Linn. Fl. Sv. n. 234. Wahlenb. FI, Sv, n. 268. PENTANDRIA Digy= nia. Whistling ekonoma. 4, s. 142. I FE hafva ieke blifvit meddelade + Sv. B. allt sedam Selinum palustre under n. 380 infördes, Det synes sonr hade man tvekat att behandla dem , under en tid, då nya bemödanden skett för deras allmänna ordnande, hvilkas resultat man velat afvakta, och det så mycket mera som in- genstädes en så fin botanisk kännedom är nödig fär särskil- jandet af arter med den mest olika användbarhet. Från ål der har man flere gånger försökt att af fröens olika anglar o. d. erhålla kännemärken, hvilka dock synas stå 1 för nära sammanhang med stjelkens kanter: m. m. för att gifva goda slägt-kännetecken , t. ex. på Selinum Carvifolia. Deremot tycka vi att uppmärksamheten på deras inre oljecanaler (eller vittcee), som i synnerhet Herr Hoffman i Moskow väckt, är ett stort steg till deras bättre kännedom. Vi antaga detta så mycket häldre, som det är fägnande för Bo- tanisten att finna de bästa kännemärken i den mesta kraf- tens förvaringsrum, hvilket synes leda till systemets. samband med denna kralts användning. Således draga vi ej vidare i betänkande att nu på en gång med flere arter ersätta den brist, som förut varit, för att tillika få tillfälle att meddela åtskilliga exempel på olikheten, i ansseende till oljecanaler- nas närvaro , olika läge, beskaffenhet m. m. Till dessa Vvig- tiga känneteckeir lägga vi äfven fröens ställning mot deras föreningsyta (commissura) och bruka dervid ungefär samma uttryck , som hos Skidväxterna (Siliquosce). Denna Vattenaflen är wmärkvärdig genom sin enkelhet. Han är icke allenast den minst sammansatta utan till och med den mest odelta af alla umbeklater. FE den mossjord, som är dess egentligaste växtställe, kryper dess ret några tum djupt under ytan och uppskuter derifrån bladskaft, som på ytan utbreda sig åt alla sidor i en sköldlik (eller som Gottlands: almoge , enligt deras uppgifna benämning. tycker spiklik) form . för att desto mera bli delaktiga af det välgörande lju- set och värman. «Från samma rot uppstiga blomstänglarna på samma sätt och få uti jordytan sina små umbeller, som KHikväl oftast bli flera öfver hvarandra för att dess bättre läm- pa sig efter denna ytans stundom föränderliga högd. Dessa små blomkretsar bestå blott af några få blommor , hvilkas blom- 617: blad äro lancetlika , nästan raka, spetsiga och alldeles! icke på något sätt inböjda. Så beskaffade kronblad synas endast förekomma hos några få umbellater, som blomma nära vat- tenytan såsom Sison, (hvilket slägte också någon förent med Hydrocotyle, men frön skilja sig mycket). Hos Vatten- naflen är frukten ganska egen, bestående af tvänne platta frön, som icke ligga bredvid hvarandra med flata sidan, ut- an endast äro förenade med kanten (commissure contraria) till-en Biscutellform eller nästan som glasögon. Dylkt förekom- mer icke till någon sådan grad hos andra umbellater. Dessa frön äro utan alla tecken till oljecanaler (evittata). På ofvannämnde sätt växande, förekommer den i syn- nerhet vid sjö- och kärrkanter, uti skogstrakter, så långt som bokskogens gräns sträcker sig. Således är den nog allmän 1 Skåne och Södra Småland ända till Stenbrohult och Kal- mar, samt södra delen af Halland. Utom denna gräns fins den ymnigt endast på öarne Gottland och Öland, samt på några öar i Venern. Växten har en skarp eftersmak , och skall hos fåren å- stadkommit blodig urin och andra farliga tillfälligheter. Lik-' väl har man, i anseende till växtens litenhet, icke full viss- het om den ensam eller blott i förening med andra, må hända skadligare örter, varit orsak dertill: Tab. är ritad vid St. Roslätt i Skåne efter ett måttligt stort stånd. a, blomma. b. frön sedda från sidan. c. desamma tvärt afskurna och mera förstorade. RN 3 a MENN p NÅN? OcA rag bd rr bada KR NR Af KC RA , & rn r É Gal NPA pågå re ANA NT 20 ( SN Å fä på Kn 3, VÄ DOS Är TR i ch, am sl MR OMR AN Ujäka och otögegtg VR 2 hdd: Mjo st, Jovi. ANNE NAN NR NN ör za - ' vet ANN a (våg br NERON AVN RR ÖR t / FT Män sd NORR VDO RA NA LR NE : v | NR pre 1 KRA MN Pg He mork CNN j OM Ne TEN n FRAN ANGANN RN AE | ag EA nd ARON 90 SOMNA VAL FA FIVE EET VE KN RS AA ; NUR (yn dr) Fo RUbLNIRER O16- £ Fuck EA aft 14 CEV AN 618: BUPLEVRUM TENUISSIMUM. Finbladig, Byll. | Umbellerne enkla med knapt mer än tre blommor, mest sittande i bladvecken och inneslutna inonr fembladiga svepen längre än de sjelfva. Frön skaft- lösa, nästan runda, skarpruggiga. Linn. Spec. Pl. ed. 2. Pp. 343. Wahlenb. FI, Svec. n. 299: PENT> ANDRIA Digynias. -- | AR äfvenledes enkla Umbellat är så egen till sina sär- skildta delar, att man anmärkt dess utseende såsom afvikan— de från alla andra Umbellaters. Från en ettårig rot uppsku- ter den ungefär qvarters långa stielkar, som äga smala nästam gräslika eller för deras korthets skull kanske mera barrli-: ka blad, till en grad, som knappt fins hos någon annan unm- bellat ck hvilket, jemte växtens öfriga finhet, gilvit anledning till artnamnet, Uppå stjelken fas många små enkla um- beller, omgifna af ett fembladigt svepe, som är mycket likt örtbladen och längre än de få inom sittande skaftlösa blom- morna. Kronbladen äro gula och något inrullade, eller nä- stan sådana, som de mest förekomma på sydligare Umbellater' af särdeles kraft, såsom Ferula, Ligusticum, Pastinaca m. f., och som längre mot norden alldeles saknas. Frön äro både bredare och tjockare än deras föreningsyta, ungefar- ligen trinda, men med kanter och knottrig yta, utan några olje- canaler. De utmärka sig före fullkomliga mogningen med en särdeles spauskgrön färg, som äfven något sprider sig till när- maste delar. Detta är likaledes: en sydländt form, som hos oss stad nar” nästan på landets yttre gräns. Uti de hetaste och torraste länder har slägtet Buplevrum, Byll, trädaktiga arter, som är något så ovanligt bland umbellaterna och tyckes tillhöra blott de enklaste. I niedlersta Europa finnas flere arter, som äfven uppstiga på Alperna. Den nu i fråga varande finaste arten tillhör mera salta ställen från Medelhafstr akten till Ö- stersjön , men är antingen rar eller svår att påfinna, och hö- rer derföre till dem, som blifvit funna hos oss sedan Lin— nés tid. Hos oss anmärktes den först på Gottlands sydvestra sida, derefter på yttre sidan af Öland, något i Blekinge, men ymnigast tyckes den förekomma på vestra sida af Skåne, i synnerhet norr om Malmö. verkligen: allmänt, ända till Lands- krona. Midt för Lund går den från hafsstranden tilk Trolle berg: och fins äfven såsom emw besynnerlighet vid Fogelsång på dens öfvergangslerschiffer, som så allmänt innekaller Grap-- tolither och kanske icke är utan alla saltaktiga delar.. 618: Att: en så fin ört icke” kan lofva mycken nytta synes vara säkert; men huruvida den ingår som en nyttig be- ståndsdel uti det så mycket värderade saltbetet vid hafssträn- derna kan sättas i fråga. Det är visst att den afbetas gan- ska väl i synnerhet af hästarna, som man ser ofta älska starkare kryddor än annan boskap. Tab. teknad vid Malmö, a. blomman sedd uppifrån, bs: Krou- blad från sidan. c. frön sedda från sidan. d. desamma tvärtför af- skurna, alla förstorade: ; TA AS V I NN NM vd . FN Lv och RV i ' Med slå ör on na Fe FK IORA LG ; SNR Yr ar HM FR AL j 2 NU KOMA VU Na q j) af Hucknman grav. 619. OENANTHE FISTULOSA. Pip - Ranke. Stjelken nära roten skottbärande, annars utan gre- nar, pipig. Småbladen smalare än det pipiga blad- skaftet. Linn. FI. Svec. n.'250. pan. svec. Wahlenb. FI. Svec. n. 320. PExTt- ANDRIA Digynia. Retz. fl. oec. p. 470. Gmelin pflanzengifte p. 248. Orfila toxicol. p. 81. Whistling ekonom. 4. p. 207. Smith engl. flor. 2. Pp. 70. Ås en mera sammansatt Umbellat med dubbelt blomnings- skärm, men bland de många och så svårligen skiljbara släg- tena i denna flock ganska utmärkt. Den är onekligen när- mast beslägtad med Stäkran (Phellandrium aquaticum n. 155), så att den äfven af några örtkännare blifvit införd i dess slägte, men vi tycka att den mycket skiljer sig der- ifrån. Det som så väl åtskiljer denna ört icke. allenast från Stäkran utan äfven från alla andra oss bekanta Umbella- ter är att både roten och frukten äro särdeles knöliga eller liksom knippevis sammansatta af täta knölar, då” deremot mellanliggande delar ända till och med bladen äro utmärkt pipiga, alldeles ihåliga, hvaraf artnamnet är taget. Huruvi- da detta gäller för flere arter så att det verkligen kan anses som slägt begrepp, kunna vi likväl icke säga, då ingen annan art är oss lika väl bekant. Roten består af ett från skiljeli- nien med örten utgående knippe af fibrer, för det mesta tjoc- kare än trådar, bland hvilka många något nedom vidfästningen äro utsvälda till knölar, tjocka som ärter. Dessa på trådar hän- gande knölarna föranledde de gamla att kalla örten Eilipen- dula aquaiica eller Oenanthe. Kunölarna äro betäckta med en i sneda rutor sprucken hinna, som tillkännagifver att de ut- vidgat sig sedan fibern förut varit smal och det förmodligen mest om hösten. Några fibrer utsträcka sig såsom längre ref- vor eller rankor, hvilka på toppen få en knöl, som tar rot och bildar en ny planta, samt således lätt förflyttar väx- ten. — Detta synes hafva gifvit anledning att kalla hela väx- ten Ranke. Från hvar rot uppstiger merendels några stjel- kar, med sidoskott, ofta till en alns höjd, hvilka stjelkar till och med bladskaften äro pipiga, och småbladen ovanligt upp- åt stående. Hela örten är särdeles blåaktigt grön. Den all- männa umbellan har blott få radier utan svepe. De särskild- ta umbellerna äro under blomningen särdeles platta ofvan- på, med i kanten mycket utdragna strålblommor (hvaraf äfven något skäl till slägtnamnet). Detta oaktadt för- vandlas den under fröns' mogning till eft alldeles klot- rundt hufvud, bestående af så tätt sammanpackade frön att 619. | s nästan blott de utåt spärrande stiften synas åtskilda. — De två särskildta frön, som blifva efter hvar blomma, äro så starkt sammanväxta att de aldrig om ej under groningen skil- jas åt... Uti frön finnes en oljecanal svarande mot hvar däld på fruktens yta. j Denna således utmärkla växt förekommer i rännilar och kärr endast i de slätaste södra provinserna såsom på Skånes slätt emellan Ystad och Malmö nog ymnigt, vid kFogelsång, Christianstad m. fl. st., på Gottland' uti -Agh-myrorna månge- städes, men annars blott i Halland vid Halmstad. Den lärer med sin giftighet besanna den allmänna re- geln att vattenumbellater icke äro oskyldiga, isynnerhet om de såsom denna äga :rotknölar, hvari kraften kan samla sig. Man ser denna örten merendels vara orörd 1 kärren der den växer. Utaf luktandet på sönderkrossade bladen har man tyckt sig få ondt i hufvudet. Smaken är äcklig och sedan brännande. I södra Europa hafva rotknölarna verkligen dödat menniskor och hundar. Vid liköpningar har man likväl icke kunnat se någon åverkan på inelfvorna, hvaraf man slu- tat att de mindre skadat såsom skarpa än såsom fint nerf- döfvande. Också har man funnit dessa rotknölar mindre skadliga för gräsätande djur, som i allmänhet mera tåla växt- rikets narcotiska gifter. I England anses växten icke för farlig, och det är sannolikt att man än mindre hos oss har något särdeles att befara deraf. Forntidens Läkare anså- go den blott såsom urindrifvande, öpnande och tjenlig uti hemorrhoider. ; 'Tab. är tecknad vid Malmö uti Augusti månad, så som då alla delar visade sig. Hufvudfigurens nedre del är med rotknölar, ref- vor och rotplantor: den öfre med blommor ech' frukt. — a. rotknöl särskildt. b. blomumbell sedd nedifrån. c. diskblomma och d. strål= blomma med sina kroublad , men utan ståndare. e&. sammanväxta från från sidan sedda. (f. desamms skurna tvärsför så att oljeanaler= nas mynningar synas och g. längsefter så att de tvänne commissurens oljeanaler blifvit synliga, något ledade, (artieulerade). 1 | ON Ce sl Grav. of IEudrAa 620. SIUM ANGUSTIFOLIUM. Smalbladigt eller Litet Vattenmärke. Stjelken mestadels rak , trind. Bladen parbladige, med ojemnt sågade småblad. Unmbellerna kortskaftade sittande på sidan midt emot bladen. Svepena lik- nande pennklufna blad. Frukten nästan klotrund, utan upphöjda ribbor, Linn. Spec. Pi. ed. 2. p.1672. Wahlenb. FI, Svec. n. 317. PENTAN= DRIA Digynia. 9 DR äfvenledes till de sydligaste landsorterna hörande art är så lik med det Allmänna Vattenmärket (Sium latifolium Sv. Bot. n. 178.), att Linné under sitt vistande i Skåne icke gaf akt derpå, ehuru den på slätten är nog all- män. Detta kom väl till en del deraf att den store mna- turkännaren icke hannt att nog sträcka sin uppmärksam- het till Umbellaternas frön i allmänhet, hvilka icke heller fås mogna förr än efter den tid af året, då han vanligen slutade sina resor. Sedermera blef man först uppmärksam på den mindre, nedliggande, mycket smalbladiga formen af denna art, hvilken förvexlades med den utländska led- blommande arten, S. nodiflorum, som således orätt in- kom i Linnés Flora svecica. Detta rättades väl slutligen i Spec. plant., men namnet angustifolium är liksom en lemning efter dessa misstag, och passar föga en växt, som fast mera i allmänhet är flera gånger mindre och späådare till alla delar, samt derföre af äldre författare lämpligare kalla- des S. minus. Dess stjelk är trind och slät, knappt mer än en aln hög, upptill ganska grenig, med många umbeller på sidorna sittande midt emot bladen, och i anseende till bla- dens granskap försedda med bladlikt pennklufvet svepe. Um- bellerna äro knappt mer än halfannan tum breda. Frön äro också mindre än på allmänna Vattenmärk et, nästan klotrunda och 1 öfverensstämmelse med stjelkens släthet ock- så utan alla kanter eller upphöjningar. Föröfrigt hafva dessa irön såsom ett slägtkännemärke det gemensamt med andra slägtets arter att de äga ganska många och fina oljcanaler (vitte), som ligga nära frökärnan. Det tyckes kunna anmärkas att då de mesta växter blifva mindre mot norden, så sträcka sig deremot de större imbellaterna längre norr åt, isynnerhet sådana som växa vid eller i vatten. Således i slägtet Sium har man den stora arten längst mot norden, derefter söder åt möter denna min- dre S. angustifolium , sedan den alldeles nedliggande S. nodiflorum och slutligen den lilla krypande S. repens. Kan- ske att sådant kommer af den obeständiga höjd som vattnen / : 620. l i allmänhet äga 1 sydligare länder, hvilken så litet passar för växter som fordra beständig vätska. s Denna är således en sydligare växt, :som hos oss stad- nar på den yitre Skånska slätten och knappt tyckes finnas uppom Lund och Christianstad; föröfrigt endast är' sedd å några ställen på Gottland och på ett ställe å Öland samt sö- derst 1 falland, men annars icke i någon granit-provins. Kraften synes vara ungefärligen densamma som hos All- männa Vattenmärket, S. latifolium , nämligen väl vidrig så att den lemnas orörd af gräsälande djuren, men icke så gif- tig att den blifvit känd för att göra någon särdeles skada. I sydligare länder synes den underligt nog blifva mildare, och skall i Frankrike medan den är ung nyttjas som saliat. Sed- nare än Juli månad är det väl rådligast att akta sig så väl för dennes rot som isynnerhet för den af Allmänna Vattenmärket, som då till och med dödat. Man har funnit isynnerhet den äldre växten äga en bituminös lukt och en skarp bitter smak. De gamle tillskref den stark urindrifvande kraft och särde- les verkan på uterus. Den skall också på ett eller annat sätt gagnat i hudsjukdomar. Den förvandta S$. nodiflorum ingår ordentligt uti den grönutfodring som nyttjas i Neumark. " Tab, har blifvit tecknad i Lund, efter ett litet upprättstående exemplar skuret i två delar. a. blomma, b. fröi naturlig storlek och e, förstorade. d desamma tvärsför afskurna, så att de många oljca- nalernas öppningar invid frökärnorna synas, | i I I É 4 5 v 621. STUM FALrCARIA. j Liebladigt Märke. of Aa "Stjelken strimmig med utspärrande grenar. | Stjelkbla-" "den gråblå, tvåfaldigt trebladiga, med småbladen nedlöpande på skaftet, jemnbreda, försedda med hvassa hvita sågningar. Svepena borstlika. Linn. Syst; Veg. ed. Roem. 6. p- 535. Wahlenb. Fl. Svec. n. 318. PENTANDRIA Digynia. ' Whistling ekon. 4; p- 59. H örer till de sällsyntaste och mest främmande växter, som man i sednare åren funnit tillkomma vår dloras område. Den uppgafs först af Retzius för att växa vid Glemminge i Skåne, men man förblef osäker, hvilket ställe dermed men- tes bland de flere nästan liklydande namn, som finnas i lan- det. Under resan år 1822 förvissades man om, att den vä- xer verkligen vild vid det Glämminge, som är nordost om Ystad i Ingelsta härad, der den igenfanns ymnigt bortemot en backe kallad Gisberg å Prostens enskifte, och der stod frodigt på alla åkerrenar och uppkastade jordvallar. Detta ställe är beläget nära utemot landets yttersta på sydöstra hörnet be- lägna ödemark, Sandhammar kallad, der den tyckes va- ra nog utsatt för torka och blåst, som vi finna den i andra länder fordra. Den tillhör i motsats med de andra svenska arterna af slägtet utmärkt torra ställen, och tyckes äfven halva ett utseende af torrhet, som öfverstiger alla andra svenska umbellaters. Också finnes den ända långt bort på Atlas i Afrika, i mindre Åsien, Södra Sibirien och i allmän- het på djupa continental länders torraste slätter; men all- deles icke i de fuktiga hafsländerna såsom Stora Britan- nien. Hela växten har ett matt blåaktigt utseende och dess matta gröna färg hinner icke heller ut till bladens sågnin- gar, utan lemnar dem ofärgade af broskaktigt utseende, hvarjemte hela örten är stel och alla blomskaften mycket fi- na nästan tagel-lika. Detta allt tyckes vara uttryckt af torr- het större än hos någon annan svensk Umbellat. Föröfrigt är växten ganska cgen dermed att småbladen äro nedlöpande (decursiva) och biida nederst pennlika, men uppå stjelken tvåfaldigt trebiadiga blad (biternata), alla af mycket utdragen nästan lielik form, hvaraf namnet Falcaria (Liebladigt Märke). Växten är annars en af våra större -Umbellater, ofta bhalfannan aln hög, med mycket utspärrande grenar. Al- la svepen äro fina som tag: lommorna också små. Fruk- ten ovarligt detta slå; men af css icke undersökt mogen i lefv ståndet erföre kunna vi också icke yttra oss om | da denna . skulle kunna skiljas från 621. VattenMärkema (egentligaste Sium) :och tillsammans med Sockerroten (Sisarum) bilda ett särskildt slägte. fi Det är åtminstone visst att liksom den till allt utseende kommer närmare till Sockerroten (Sisarum) än till vå- ra vanliga Vattenmärken (Sia), så tyckes roten också till kraften mera öfverensstämma med den förra. Man har ingen anledning "att anse den för 'skadlig eller obehaglig, uta fast mer har dess rot medan den är ung och tappformig för- stå året nästan ätligt utseende. Fröen skola hafva en angenäm lukt. Örten är något saltaktigt skarp, men blir snart genom sin torrhet oätlig för boskapen; och slutligen om hösten skiljer den sig från roten och drifves omkring af vädret så- som ett gallerverk , samt kan således vidt spridas. På detta sätt blir den utom riket ett svårt åkergräs, som vi dock 1ie- ke hos oss tyckas hafva att befara. Tab. har måst göras dubbelt bredare än vanligt i anseende till de mycket utspärrande bladen och grenarna. Likväl föreställer huf- vudfiguren blott ett litet stånd af dem, som togos vid ofvannämnde Glämminge. a, första årets växt med ett stort rotblad. ob, blomma, c. fröumbell, d. frön kanske icke alldeles mogna, e, desamma i.af- skärning, förstorade, iv Ng it a MR vel a Jä HR a qv Hey IN | - sg Når sä vy Nu Kåt td CILLA 4 KE Ag od Föll ' JAA Oh SM IC J! , i PTE En eh rede på 1 FORE a: 2 ' KLAS LU n HL k h Fa . Uta Jä hiv a Ag a LÄS NA (N ( 1 TM R [7 PER KV UAE å TLA AM HN AM TE TVLJAET 2 Ut £ har AN NGE SA mh IG NE ER GR ög å 3 v d| + > N 622, LIGUSTICUM scoTICUM; Skottsk Libsticka. Stjelken åtminstone nedtill utan grenar, strimmig: Bladen mest tvåfaldigt trebladiga; småbladen tra- pezformige sågade. Svepena jemnbreda. Lion. Fl. Svec, n. 244. Wahienb. Fl. Sv. n. 313. PENTANDRIA Di- gynia. Retz. Fl. Oec. p. 416. Detta slägte, som har sitt namn af Liguriska landet oms kring Genua vid Medelhafvet, äger också derstädes annat ut- seende , med gula och inrullade kroublad, sådana som mest tillhöra varmare länders umbellater, än det som tillkommer vår närvarande art. Huruvida man nu skall antaga att arter, som climatet tyckes gjort så olika, likväl böra Hibehållasd inom samma slägte, eller om man utan fadlana betraktelser bör skil- ja allt hvad skiljbart är, det måste vi lemna oafgjordt, hälst uti ett sådant inskränkt verk ,som detta, derest icke alla ar- ter kunna i sådant afseende underkastas en jemförande gransk- ning. Vår tvekan ökes mycket deraf, att roten och örten bibe- håller mycket utseende och kraft af egentliga Libstickan (Levisticum). Boten är flerårig, ofta fingers tjock, omgifven af en mängd svartaktiga hinnor efter fordna blads vidfäst- ningar. Örten ar Oökså tjock och saftig, ganska glatt och glänsande, knappt mer än fots hög. Blommorna äro alldeles hvita; kronbladen blott med inböjd litet trubbig spets. Frö- en äro ovanligt länga, nästan fyra linier från basen till spet- sen, imukti nära äran försedda med en mängd oljecana- ler; utanpå med fem ryggar hvardera. Ehore denna frö- redning visst, såsom sagt blifvit, afviker från Libstickans, så Kaa vi ej med några örtkännare finna den så öfverens- stämmande med Angelicans, att någon förflyttning ' dit kan billigas. Denna ört tillhör nordliga hafsstränder eller kanske rät- tare hafskuster. Sedan den Törst blef bekant i Scottland och deraf fick sit namn, har den blifvit lika ymnigt funnen »nä- stan vid alla kuster nära norra polkretsen. Således finhes den hos oss vid hela nordiska hafvet från Rysslands gräns ge- nom Finnmarkerna, Nordland, hela Norrige och sedan i Bo- huslän med norra Halland, samt slutligen på dem så besyns nerliga norra sidan af Kullaberget i Skåne; men alldeles ic- ke inom Östersjön. Den tyckes icke så egentligen tillhöra sjelfva hafsstranden som icke mera klippor och bergsbranter bredvid densamma. På Kullabergets norra sida, der den väx- er mycket frodig, stiger den så högt upp, att visst icke mer än något dusk a de högst Hörnande vågorna stundom kan. fn dess öfre gräns, 622. Till kraft och bruk kommer den nära upp mot den e- gentliga Libstickan. Den brukas i flere nordliga länder på sam- ma sätt såsom ett bekant boskapsläkemedel i synnerhet för får och kor, hos hvilka sednare den bland annat skall vara mjölkgif- vande efter kalfningen. Afven för menniskor användes den i dessa på Medicin vanlottade länder, mot colik eller såsom väderdrifvande och äfven laxerande, i synnerhet hos hyste- riska och hypochondriska personer. Sjöfolket medtager torka- de roten på sina resor för att nyttjas mot nämnde krämpor. Man har aldrig funnit den gftig. Den ingår till ock med i dieten i stället för persilja och annan grönkål, naturligtvis för mindre granlaga personer; ty den är för ovana och finare mycket äcklig och vidrig. Boskapen äter den också gerna bland annat bete; dock fördrages den knapt af kon och fåret, för hvilka den är en medicin. I många nordliga kustländer anses den af Allmogen som en vild sort Persilja, och kanske var det härigenom som Lin- né lät förleda sig att uti Lappska Floran upptaga den under det slägtet. ib. ritad på Kullaberget i Skåne efter ett mindre stånd. a. blom- ma utan ståndare. b. kronblad. cs. frön i naturlig storlek. d. desam= ma visade i tvär genomskärning, så att de frökärnorna omgifvande oljecanalerna synas. ; fo Så VN fe ON TA ? SJR LING N nt 0. SUNE SS 623. RAPHANUS RAPHANISTRUM. ÅkerRättika ( Kr ampfrö Linn.) Skidorna perbandslika (med en rad af frön), strim- miga, mångledade, längre än stylen. Bladen lyr- förfärlgd, Linn, Fl. Sv, n. 612. Wahlenb, FI, Sv. n. 760, TETRADYNAMIA Siliquose. Retz. Fl. ec p. 588. Whistling ekon. 4, Pp. 78: - 35, P. 278. Ganska få växter hafva fålt den vanrygtade äran att gifva namn åt egna sjukdomar, som de skulle förorsaka; och man skulle minst vänta det i Sverige, som visst icke har många giftväxter i jemföreise med andra länder, och aldraminst att så—- dant der händt med en växt tillhörande den så oskyldiga kål— klassen. Man har således här att förmoda någon ting öfver- drifvet, men som just derföre icke saknar all skälig anled- ning. Linné fann att den så kallade Dragsjukan hufvud- sakligast kommer af osund säd, och att i denna säd ingen— ting var så skadligt som frukten af denna Aker-BRättika (Raphanistrunm), hvaral han tog sig skäl att, sannerligen: med en stor namngilvares högt drifna rättighet, kalla hela sjukdomen såsom förorsakad af denna ört för Raphania, ett namn son genom en viss Kkljudighet med Mania och dylika faalihåter kan tyckas icke så illa passa för den ohygg—- liga sjukdomen. Således har denna ört fått en stämpel af farlighet och faslighet större än många de starkaste Indiska gifter, och det utan tvifvel till största delen oförtjent, så— som varande i alla afseenden nåra förvandt med den så o- skyldiga Trägårds-Rättikan (RKaphanus sattivus). Lik- väl hura sätt oskadlig saker snart kunna bifva ganska skad— liga skall nedanför något förklaras: AÄker-Rättikan är verkligen nära slägt med Trägårds- rättikan, (som också namnet Raphanistrum innebär), men mycket smalare oclr enklare: till alla delar, hvilken egenskap; ifrukten går så långt alt den, i stället för två rader af fröm (HOS TTR gärds- Raltik an), tär, blott. em. tad..;..i use märker man i hela örten en större. hårdhet eller seghet, hvilken tyckes. stå i samband med det hårda nästan nötlika skalet omkring hvart frö, som mest utmärker Raphamistr UNy. (Åker-Rättikan) och i synnerhet gifvil flere örtkännare an-- ledning att skilja det till slägte, hvilket andre: med oss-dock- icke sälla > emedan större: sillen eröra hårdhet så svårligemr kan besten slägtet. Roten har upp emot jordbrynet nå gra knölar eller dlyidenisgar af stark rättikesmak. Sjelfva örten ser temligen obetydlig ut, nästan som en vanlig åk er-- £enap, blott litet saftigare och glattare. Blommorna äro ' 623. också mer eller mindre gula, men alltid med mycket märkliga bruna eller lefverfärgade ådrer, hvilken färg äfven igenfinnes på det alltid tilltryckta blomfodret och säkert förråder den vanrycktade växten. Skidorna äro till storlek nog föränderliga, stundom tjocka som en gås- penna och några tum långa, alltid lätt afbrutna efter sina leder, Denna växt är allmän bland vårsäd uti de orter, der ingen annan säd brukas och åkren således icke får ligga i träde samt derunder blifva körd, såsom i synnerhet i Norra skogiga delen af Skåne och större delen af sydligare Småland; sedan blir den blott mera spridd genom andra Götharikets vestra orter ända till Dal och Vermland; sällan kommer den in i Svearike till Södermanland, Uti de förste. nämnde trakterna är den ett mycket skadligare ogräs än den temligen oskyldiga åkersenapen i de öfre orterna, ty den sednare blommar tidigare, så att den merendels är nedfallen innan skörden, då dere- mot den förra kommer sednare på sommaren och till mängd blandas med säden, hvarifrån denna äfven sedan svårligare skiljes, i anseen- de dertil!, att den är större och tyngre, Man har anmärkt att Aker- rättikan blir i synnerhet ymnig under våta somrar samt trott sig märka att den då älven är skarpare; och efter sådana somrar har Dragsjukan inställt sig så snart folket börjat äta den nya säden. Att sjukdomen blott anfaller fattigare folk kan komma dels deraf att de mindre kunnat undvika att förtära den dåliga säden oblandad, dels genom andra under ett sådant år inträffande orsaker varit mest förs beredda till dess emottaganda. Att Aker- Rättikans frön äro bland dem, som äga mesta Skärpan ( Acre) uti sin klass, säger oss smaken; och det är ganska troligt att denna skärpan icke förgår un- der en sådan ofullkomlig brödbakning, som i dessa orter brukas, utan kanske snarare genom denna kokstekning blitvit mera utvecklad, så att den vid varma limpornas uppskärning kan aldramest verka, och att dessa derföre som mest skada, såsom man nogsamt erfarit, Man vet att då skarpa ämnet skiljes från förut rätt oskadliga växter får man ofta farliga gifter, och att t, ex, pepparrot genom viss grad af kokning kan bii skadlig för magen, «Således våga vi icke frikänna denna här afhandlade växten från sin andel uti det onda; men huru= vida en förskämning af sjelfva säden samt ymnig inblandning af de så farliga Mjö!ökrarne ( Secale cornutum ), som också sådana år in- träffar, kan hafva än större, del i sjukdomens framkallande, det må- ste vi lemna oafgjodt, Att Aker- Rättikans frön vid färsök på sunda och icke predisponerade personer varit oskadliga, bevisar fö- ga till dess frikännande, Färska örten ätes gerna af hästen, mindre af fåret , men knapt af kon. Späd kan den nyttjas såsom sallat och grönkål, Fröen gifva rik- ligen af en bitter fet olja, som dock till lysning och smörjningar väl kan nyttjas, Enligt andra skall färska örten ätas gärna af all boskap, samt gifva mycket smör af särdeles godhet, äfven om vintern då den ges torkad som foder. I Hollsten blandar man dess frö med flit ibland hafra såsom en särdeles kraftig föda för hästar, hvilka, som man vet,” tåla rätt starka ämnen. Gröna Örten skall på den moagraste åker mera göda än all annan grön gödsel, sedan den blifvit nedplöjd. Dess väx- ande utsnbger också åkern ansenligt. Man har märkt att den mest ö- kar sig då endast kogödsel nyttjas till åkrens gödning. Oaktat sin o= nekliga nytta är den ett svårt ogräs , som bäst utrotas genom åkrens läggande i träde och körande, så att gröna örten blir åkren till göd- ning utan att kunna ge några frön. Kan man alltid både köra och sedan beså en sådan åker under torka, så lider detta ogräs aldra- mest, ty fuktigheten är dess rätta element, Tab. föreställer växten från Norra delen af Skåne, a, fröskida sku. ren efter längden, men med tvänne bredvid satta genomskärningar på tvären: den öfre genom ett tomt (icke fröbärande) ställe, som visar att der något af skidans tvårummighet är qvar; deu nedre genom ett frö, der intet tecken till andra rummet synes, bi fröfoster visande huru lillroten ligger i hjertbladens vikning, i Fä såg ' - Dej APR d | " j M i "uu É & 4 TN, i i tiuyte sym va Hr AL k A ) i IH j Kill ' MÅ hn UN / VA Vv 4 NN L kh Mu ) | l [ je I N r "tj RN JA. HR SLA OL 4 LÄN I ”e Vv sil i PIG hj ön gj ERNA | f i (rp d Ga ” MH (AR AN é van Hi MT HEL 0 MÅ lj [ M - , l ' fi Lå 4 DM Å | i M mh JE mm. yu fir i Cia || iran vå VV d (UK i Å (SR h LET Va Ly pda hän del MAR LUM NM ä , rg atv. dh Dr pä h w MM VE FR om, im ji UU JN | g tet u sitt ut off rån bå É GR st VR, fega KN | AM nd / bög så uj la "RN » 4 Ak föra I SR LÄN van MM iv ' KA SAN IV q fr JOH (AV RMUN tl PS MG hut sl Yi r HM Ve dl UT Ko då LUEES ” ä 4 MV UN YE äv 3 I | Noga N SN Sv än , DE nr VA ARV ev FIN hg Af ån AM KOMA WötAlqendn Mer NANG Mu i An rå j | r ViN vå oc ARR yh Jt4 gun LJ sök äg Rn nd i jä Å Rn | cd fö Ha, SNR Tra Mp ME BRI, ABL VTA (An | SU a ff 1 Näs RNA ÅR We BIRNA NA HD i BIN MATE jaa i id j sj Sö Alt dr R Se STENEN IPREN Fri SN ALS å Av Mö DVR! Sage 2 HYRA i Hr UTE ÄN A britt yn ALTON SF TSTORRANTEN Nädå dr kg Ab DE fv a ATA KUGEE "åå Li HUR MN Mr bv OT få NV So oe LENS I rn fir Nn Hade KÄRL Öka fv - INNE ALT Se OLSEN JIA PONG vav 4 yn rn IN RSA Så PN FRAS | Å Å lin OD | bn it | (> Fru edt ene Cr RN VR sindmele: Purotbr; div itll a NA UNG AN åkt riga a böj ån fån - 0 di RN år yn RE dv 0 19 få + Å OM ? då 2 . 0 yt FN ' d i 4 n S ; Vv 6 KONER og: a gr Wern di AA Il NT $i MES Å AR bh (FAR je RN Er Nr pu - Hå MM ” i rs SA NV vi SM KRA 4 ok AN (ER Us AT RTR AT i sen - AN nn Vv 4 ts ' HSN Nå FT Sw agn INA Mg ib RN i Ane BUN RN In vv ” UT Hee k God Yr hl rr SM VI IDNAN a Ny IT Im ” eg Mey MN GRE Na RÖ Kv ba GAN AVR nh LA SNR ta! Iykdrekan ä ' W od ästa pre rn FAS bes IRI. SON fn j ERA HAR By : | rö kö LEA få Cbärka NOR tg Å Lä a ände rs) ng J Sr föl or vs NES Nekr gad KN 7 + ÖN yM Ad I i N i ” ' Å | äl (N0NN, " FI AN OFTA GLK v FR IVAN ' IH kl ; ; I | Gear. af Pruckma 624 NASTUR'TIUM AQUATICUM. Källkrasse. Skidorna cylindriska, med en nervige valvler. Bladen pennbladige: småbladen mest hjertlika, i kanten vågige, Pharmacop&ea Svecica ed, 1. m, fl. Murray Appar. Medic, ed. 2. vol. 2, pag. 323 Wahlenb. FI. Sv. n. 744. TETRADYNAMIA Siliquoses Sisymbrium Nasturtium. Linn. Flor. Svec, n. 592. Retz. FL oec. p. 684: Whistling ekon. 1. p. 318. Miscell. Ac. Nat. Curios, Decur. 2, Ann, 3e Ps JOL, Unr alla. de mycket naturliga klasser, som hafva svårligen bestämbara slägten, har knappt någoni sednare åren undergatt en så följdrik omgranskning (reviston ), som Tetradynami- klassen, innehållande Skidväxterna (Siliquosce). Denna granskning har blott bekräftat den föregående växtens namn, men deremot ändrat den nåärvarandes på ett antagligt sätt, så att vi se oss föranledda att på detta ställe något göra reda derföre. De växtforskare 1isynnerhet Herrar Brown och Decandolle, som i sednare ären mest bearbetat den naturliga methoden och icke spart någon möda att ulsträcka dess användning äfven till slägternas skiljande, hafva funnit att hos Linnés så kallade Tetradynamister ligger lill-roten (radicula) stundom bredvid bjertbladens mellanlinia, hos andra deremot vid plansidan af hjertbladen. De förras frön utmärka sig genom en särdeles platthet, som äfven meren- dels sträcker sig till skidan, de sednares äro deremot runda- re äfvensom deras inneslutande skidor, af hvilket utseende man så temligen kan sluta till beskaffenheten, utan att behöf- va anställa en mödosam undersökning. Men icke nog med denna skiljaktighet, utan hos de skidväxter, som hafva stör- sta och fullkomligaste frön blifva hjertbladen så vikna (con- duplicata), att lillroten blir omfattad af dem eller liggan— de i detta veck (conduplicatura). Hos dessa sednaste Skid- växterna blilva frön stundom så stora, att skidans ordentliga tvårummiga sammansättning derigenom störes, hvarpå Aker- rättikan är ett exempel Af detta skäl komma sådana till sist uti Linnés Tetradynami, då deremet de - med minsta och minst utbildade fröen komma först. Sedan Sv. B. under föregåen- de nummer giflvit exempel på det förra, får den nu förestäl- la det sednare fallet. Dessa undersökningar hafva föranlett att åter skilja de gamlas Nasturtium, som har lillroten vid hbjertbladens kant (radicula ad margines cotyledonum) från Linnés Sisymbrium, som har den vid plansidan af hjertbla- den.. De hos Nasturtium nedböjda bukiga skidorna och he- la utseendet tyckes understödja detta skiljande- till den: grad: att vi gärna antaga detsamma. 624 Således kommer Källkrassen att i Botaniken åter synas under sitt gamla officinella namn Nasturtium aguaticum, som också passar den bättie såsom hafvande afseende på dess kraft att med sin dunst sticka i näsan. Uti Svensk Botanik har förut ingen af slägtet blifvit gilven. Vi få således anföra att Källkrassen är den enda bland svenska arterna, som har hvita blommor, hvilka ensamt äro tillräckliga att skil- ja den och äfven visa dess företräde såsom Krasse betraktad fram- för de andra, ty vi se att gulblommiga skidväxter äro åtminstone i norden mindre brukbara än de hvita. Föröfrigt skiljer sig Käll. krassen lätt med sina nästan hjertformiga småblad. Den har fler- årig rot, mycket pipiga , veka och slaka stjelkar, hvilka liksom hela örten äro af en lös cellulär väfnad såsom sig egnar tör en krasse. Denna får särskildt namn af källkrasse derföre att den nästan blott växer i de klaraste källrännilar och det blott i de yttersta och sydligaste haf-provinser, särdeles dem som äro underbäddade af någon yngre bergsbildning. Således är den ymnig omkring Skåne t. ex. vd Cimbrishamn , Ystad, Käflinge, Lackalänga, Helsingborg: och på Gott= land norr om Wisby; men annars endast sedd i södra Halland. I des- sa Landsorter kunde mean lätt, såsom det brukas i Tyskland på norra sidan om Thiringerwald , i synnerhet vid Mihlhausen och Es+furt, an- lägga Vattendammar till dess förökande och för att få den fullkomli- gare ensam samt ren, hvarigenom den icke blott bättre kunde nyttjas på stället, utan också försändas till andra orter såsom en handelsvara. För att fortplanta den behöfver man blott utså fröen elier flytta fri. ska örten; och sedermera iakttager man, att den under strängaste vin- tern nedtryckes i källvattnet med störar och icke skäres vårdslöst. Till försändning å närmare orter är väl tillräckligt att inpacka den i- tun- nor; om den lägges i ättika kan den skickas ganska långt, väl från Skåne öfver hela riket, hvarefter den med matolja och socker snart är tillagad som en god Sallat. Till kraft och användning är den kanske den brukbaraste krasses sort som finnes, och mycket att värdera. Dess smak är måttligt stic- kande och besk, som den bör vara för dixetetiskt bruk, något mildas re än hos Skedörten (Cochlearia): Denna sorten är isynnerhet god att tillgripa om våren, och dess bruk hos oss liksom i Tyskland skul- le visst lindra mången o'ägenhet af den långa vintern, Man äter käll. krassen icke blott som Sallat i ymnighet, utan äfven sönderskuren på smör och bröd, i hvilket sednare fall i synnerhet barn som hafva maskar befinna sig mycket väl deraf. Såsom skörbjuggsört har den fått mycket beröm och gagnat i de mest olika sjukdomsformer, hvarom man läser i synnerhet hos de flitiga äldre författarena om Läkemedlen t. ex. Murray. Retzius beskrifver huru. en god Skörbjuggsdryck deraf kan tillagas, Den nyttjas mest såsom vårkur och lärer oftast gagna derigenom att den drifver urin, samt således afleder åtskilliga gjukliga samlingar efter vintern, särdeles sådane krämpor, som allmänt få namn af gickt. Att den kan gagna mot andra sjukdomar, t. ex. Lungsot af dylik orsak är naturligt. På Apotheken har man i synner- het haft ktprässade saften (Succus expressus) för att nyttja i dosis af 1-3 unz mot Skörbjugg och såsom resolverande i lefverns förstopp- ningar. — Apothekaren bör i denna örtens ställe icke få taga Besk Bräs ma (Cardamine amara) och än mindre Ängs Bräs ma (C. pra« tensis Sv. B. 350.), som i alla afseenden äro mycket sämre. Uti köket kan Källkrassen kokas som Spenat och ätas till kött. Huru den användes recommenderar den sig genom sin löshet till stjelkar och allt, så att knapt något behöfver frånränsas. De ym- niga fröen smaka som Senap och behöfva icke heiler frånskiljas. Tab. är tecknad vid Cimbrishamn i Skåne. Hufvudfiguren förestäl. ler ett blommande stånd. a. öfre delen af ett firuktbärande, b. frö- skidans skiljevägg med vidsittande frön. c. frö sedt från sidan och d. från vidfästningskanten. e. fröfoster sedt från lillrotens kant. f. det samma från en annan kant så att lillrotens läge snedt vid kanten af hjertbladen ännu bättre synes. AA [ ENL LÄ La SIN bad FÖRT FN NIORLS håll Her [| Må S i NA "NM I) 625 SAXIFRAGA HIirRCULUS, Bock —- Stenbräcka. Stjelkbla: n jemnbredt lancetlika, bara, mest trubbi- ga. ofjelken upprätt. Blommorna nästan klåckfor- miga, lästade nedom fruktämnet. Linns FR Svec. n.:370. Wahblenb. FL Sv. in. 468. DEcANDRIA Di: £ynia. Ön De är en bekant sak att samma vattenväxter kunna finnas 1 de mest olika klimater, särdeles om de växa på vattnens botten såsom det icke länge sedan meddelade Braxengrä- set, Isoétes lacustris. Detta gäller blott i mindre grad om kärrväxter 1 synnerhet sådana, som endast med ro- ten fästas i kärrjorden eller mossan och sedan stå hel och hållna upp i lulten såsom den här föreställda, sannerligen alltså nog oegentligen så kallade Stenbräckan, gör. Denna kärr- växt blir ett af de största bevis på huru mycket jordmonen eller localen kan öfvervinna climatets infilytelse. Den fiunes besynnerligt nog nästan endast vid båda andarna af riket, nämligen i norraste delen af Lappmarken och i sydligaste Skåne. Det är underligt nog att dessa så högst åtskilda lands- orter skola äga de största kärren eller mossarna, och deri- genom framvisa sådan öfverensstämmelse. A ena sidan har man 1 de nordligaste Torneå och Kemi-Lappmarker, der fjällryggen är låg eller nästan ingen och landet derföre lång- sluttande, mera kärr än sjöar och torr mark , hvarföre den- na växt så högst ymnigt förekommer der, men icke i sydli- gare Lappmearker. A andra sidan bildas i Skåne, der de större floderna utfalla i hafvet och af dess böljor fått otro- ligt höga strandvallar mot sig uppkastade, så stora kärr att man kanske förgäfves söker sådana närmare än 1 norraste Lappmarken. Som nu Helgeå är Skånes största flod, hvilken utmyndar sig mot vidaste Östersjön, så har också inom den sträcka af sandberg, som följer hela stranden och till en stor del tyckes vara samma åter uppkastade sand, som floden ned- fört, bildat sig icke allenast den betydliga Yngsjön, utan ock der söderom en ännu vida större mossa, kallad Yngsjömos- sa, sträckande sig söder åt till kanske hela milens längd akt förbi Olseröd. Genom denna mossa eller rättare dess håliga bädd synes hela Helgeå i forntiden hafva framflutit i samma riktning, som den ofvanför Yngsjö hela vägen har, tills sand- bergen här söder ut blifvit så stora att mynningen icke kun- nat hållas öppen, utan vattnet har måst återvända och utbry- ta vid det lugnare Åhus. På detta sätt synes hafva uppkom- mit liksom en tillsluten säck , hvaruti sedermera samlats allt det 625 snövatten, som Småland lemmat åt Helgeå, innan det kunnat ofullkomligen och sent alllytta genom den i alvikande rikt- ning utgående Ahusån; och således synes Yngsjö mossa blif- vit hvad den är, en kylgrund att jemiöra med Kemi - Lapp- marks kärr och försedd med deras utmärktaste växt i stor ymnighet. När man reser ölver denna mossas smalaste ställe mellan Föreboda och Olseröd, blir en Botanist, som är van att af växterna sluta till stället der han är, förundrad att be- ständigt se sig omgifven al en sådan växt, liksom vore han i Kemi Lappmark. Förölfrigt är denna växt väl sedd vid Skabersjö, också 1 Skåne, samt på ett ställe i Småland, men som det synes i liten mängd , och annars icke i hela Sverige mellan Skåne och Torneå Lappmark. Den väser i sådana kärr, som så pass närma sig till mossars beskaffenhet att de bära föga starrarter, utan mest äro uppfylda med kärr -hyp- na. Utom riket finnes den i hela Sibirien såsom i våra öst- liga Lappmarker; 1 Preussen, Mecklenburg, Daumark , Vest- friesland (Grefskapet Drenth) flerestädes vid halvet, ungefär såsom hos oss i Skåne; samt slutligen vid Alperna i Jura- ergets kalkhå ch der Alperna stöta intill stora slätter, så a bergets kalkhålor och der Al töla intill stora slätter, så att deras nedflytande vatten samlas i stora kärr, såsom i vestra Piemont i Waldenserdalarne vid Albergian och norr om Fyrolen vid Salzburg; men som det synes allt söderom Skåne sällsynt. Således är den en invånare af de mest från hvarandra skiljda kärr, der dessa äro nog stora för att kunna åstadkomma tillräck- lig grundkyla och fuktighet. Skulle icke en sådan växt i samman- hang med andra dylika kunna lemna liksom en måttstock på kärrens beskaffenhet, deras duglighet eller snarare oduglighet till odling ock derigenom blifva en nyttig anvisning eller rvät- tare varning. En art Stenbräcka, som så i högsta grad skiljer sig till växtställe från sina samslägtingar, kan väl icke heller annat än vara högst skiljd till sin beskaffenhet, De äldsta växtkännare jemförde den med Cistus, tills Clusius i ovisshet hvad det kunde vara belade den med namnet Hirculus eller lilla bocken till en del! !ör lukten, kanske äfven fö- reställande sig de !utande håriga blomknopparna som ett skäggigt bockhufvud och fröhusen såsom hornen dertill. Sednare svstematiska författare insågo först dess nära förvandtskap med Stenbräckorna, från hvilka den nu åter vid detta slägtets företagna deln ng blifvit skiljd. under namn af Hirculus ranunculoides ; men som det synes utan till. räckliga skäl, ehuru den är mera skljbar än någon annan. Föröfrigt tyckes den ej behöfva någon närmare beskrifning Hvad: den skulle kunna hafva för en särskild kraft och nytta, synes man knappt kunna gissa till. Sådana kärr, som den intager, äro för lösa att betas och för magra att löna afbärgning. Tab. gjord vid Yngsjö i Skåne men också fullkomligt föreställan- de växten från Kemi Lappmark, Den fina bruna luddigheten, som finnes på blomskaften och i synnerhet ger ifrån sig den något fräna lukten , har icke kunnat betecknäs med gravuren, utan måst lemnas till färgläggningen. a. kronblad midtför sedt. b, detsamma på sned från sidan. c, en fröhusbärande topp. co — en EM vg SR ; NA Hi | sg Au All. oli Ar | SUG SÄ M 4 Np '| uj N vv Nf 4 TINA ' . , hd a MIN "| | UL 0 FN Å å Wi An d Ni Ar 1 NE I KDS NRA KARI on DA ; 626. A'TRIPLENX LACINIATA. Flikig Molla. Silfver Molla. Stjelken mycket grenig. Biadep trevinkligt äggformi- ga, bugtade, inunder mjöliga. Fröskalen bredt tre- vinkliga, småtandade; med en krans af vårtor på sidan. Linn. Fl, Svec, n. g20. POLYGAMtA Monoecia, Retz. Fl. oec. p. 83, — bur de talrika växter, som svenska allmänheten vanli- gen kallar Molla, och som utgöra liksom kärnan af mna- turliga ordningen MHoloracece, har Sv. Bot. under nm 411 och 45g meddelat tvänne arter hörande till slägtet Che- nopodium. Detta släste är bland de ordentligast bildade, men dock redan försedt med det ovanliga tvåtalet hos pi- stillen. Denna börjande tvåfaldighet utbildar sig till högsta grad hos de egentligaste Mollorna, utgörande slägtet Åtri- plex, så att der finnes icke allenast ett tvåskaligt blomfoder; som omsluter det uppresta eller på kant stälda platta fröet, hvarifrån ståndarne måste fly i särskildta blommor af ännu nå- got mera olika beskaffenhet, utan också åtminstone ned åt roterr mot hvarandra sittande blad och grenar. Linné var väl den för— sta som rält msåg denna skiljaktighet och stadgade ett slägte;, till hvilket vi vilja inskränka namnet Molla, emedan det äger mera ätliga arter, som förmodligen först och egentligast fått det namnet, och deremot kalla slägtet Chenopodium för Mell eller Mellre. I öfverensstämmelse med sina större och med fröet utväxande blomfoderflikar, som ofta 1å stor—- leken af blad , äga också de således egentligast kallade: M olIor= na, Åtriplices, större bladighet eller äro i allmänhet mera lu- xurierande, och derföre behöfva de äfven mera att växa på mu- stiga hafsstränder. De tre arter som nu, till ersältning för hvad, som förut af detta slägte felat 1 Sv. Bot., efter hvarandra skola afbandlas, tillhöra alla i synnerhet sydligare hafsstränder. De äro såsom slägtets arter i allmänhet mest igenkänliga när de blifva fruktbärande, och derföre äro deras blommor här på ta— bellerna uraktlåtna; men em annan gång skola vi söka till att fylla denna brist i slägtets bestämmelse vid en allmännare art. Denna Flikiga Mollan, Åtriplex laciniata, är den mest sydlänta och mest egna af alla våra arter: Den lärer vara som allmännast på caspiska hafvets salta fält och äger ett gråaktigt utseende, som tyckes egna dem. Vi måste be— klaga att deraf icke mera än en gren kunnat få rum på vår klla tabell. Roten är väl såsom på alla våra arter ettårig, men icke dess mindre tillika med stjelken af vätt träaktig hårdhet. Örten mycket grenig och utspärrande, tjenlig 626 ” att alldeles betäcka marken. Bladen äro väl icke så djupt delta som namnet ger anledning att förmoda, men mångflikiga, hyvarpå Linné i synnerhet tyckes haft afseende. Frövalvlerna äro bredt triangellormiga, ovanligt korta och odelta, på sidan försedda med en nästan oafbruten krans af vårtor. Det blir således ingen tvilvel om att denna ört är väl skiljd från våra öfrige arter; men om det Linnéeiska namnet med rätta tillkommer densamma, kan mera sättas i fråga. E- medan Linut uppgaf sin Å. laciniata för att vara en strand- växt, men denna redan i Tyskland finnes långt upp i landet, 8å blef namnet rosea tillagt densamma, hvilket den med inga egenskaper lyckes förljena.s utan det synes vara den riktiga vida skilda Ä. rosea, som i frukten skall hafva en gummi- utta liknande gul saft, enligt Boehmers technisch. ge- scht. d. Pilanz. 2. p. 236. Man betänkte icke att så mån- ga växter, som i sydligare länder växa långt från hafvet, vid deras nordliga gräns bli halsväxter. Således har man nu i vestra Skåne aria denna vid Lomma växa hart nära stran- den ganska ymnigt, och i södra Norrige erhållit den alldeles på hafstranden. Till sin nytta kan den ej skilja sig från andra allmän- nare Mollarter. Likväl skall den, der grunden är mycket salt, gifva ymnigt Soda. ; Tab. aftecknad vid Lomma i Skåne. Hnofvudfiguren visar blott en afrifven gren från ett större stånd. a. ett längre ned på hufvudstam- men sittande b!ad. b, fröbärande valvel Sven sin tandkrans. c. frö, d. fröfoster, PARIS SNR 4 KÖR TE ” 4 ve Ku LM 1 A öh AN 1 FER WN FLEN je Å De Åh fv ' Mat fösta KURS 14 Å I ) fl 627 ATBRIPLEX HASTATA. Spjutlik Molla. Bladen snedvinkligt spjutformiga , med flikar fram- åt vända. Fröskalen bladlika, spjutformiga, flikigt tandade och på sidorna fransade ; de nedersta skaf- tade. Linn. Fl. Svec. n. 921. POLYGAMIA Monoecia. —————— 5 Moll-art är väl mera lik med de allmänna, men det oaktadt väl skiljd. Den är i det hela tunnare och med mera utdragna flikar än de andra; i synnerhet äro frö- valvlerna, som åtminstone nederst sitta på skaft så långa som de sjelfva och hafva nästan korsgevärs form med mycket fransade kanter, ett godt kännetecken. Till storleken för- ändras den ganska mycket, hvarom vi sökt att gifva något be- grepp genom bifogande at en frövalvel utaf ett större exem- plar, men stundom luxuriera frövalvlerna till blads storlek. Den är uti allt det bästa exempel, som kan gifvas på släg- tets kännetecken och utseendet, med nästan alla grenar mot hvarandra stående till den grad, att stjelken derigenom blir vexelvis sammantryckt.. Orten har också en salt-betsk smak, hvarmed den mycket skiljs från de mest närslägtade arterna, som äro milda nästan sötaktiga till smaken. Derjemte är den mera hinnaktig, samt fallen för att snart till en del blekna och fälla sina blad, hvarigenom: den blir flerfärgad, skrang- lg och besynnerlig. Också finnes denna ört nästan blott på några få ställen, som väl icke äro utsatta för det mest salta hafvet, men som erhålla den största samling af saltväxter 1 synnerhet ”Tång- arter, som tyckas underhålla bvarandras sälta och öka den till en grad,att sådana ställen företrädesvis få namn af Salt- vikar e. d., på hvilka man har särdeles exempel vid smär- re sunden mellan Skåne och Seland. Det synes vara med hafvets sälta liksom med dess flod, att den högst uppdrifves i vissa trånga canaler, samt der samlar och bibehåller sig bättre än på andra mera öpna ställen, der den snart åter borrtflyter. Af sådana orsaker är denna växt som ymnigast i bugten norr om Malmö ända bortom Lomma , der vwvester- hafvets saltväxter synas samla sig i ett behöfligt skygd. Min- dre allmän förekommer den i Halland, och i Östersjön inom Malmö är den icke bestämt fannen. Att den med sin nämnda saltbeska smak ingår som en hbufvudsaklig beståndsdel i det så mycket värderade saltbe- tet, som torde hafva sin stora andel i Skånska och ännu mer den Danska boskäpens. storlek och frodighet, anse vi för 627 säkert. Om denna och andra dylika hafsväxter med tiden kunde såsom vi hoppas allt mer och mer samla sig vid wviå- ra stränder och bilda så kallade Marschländer, så vore detta en stor riksvinst, som kanske i någon mon Kunde minska införandet af de stora boskapsslag, som tillhöra sådana trak- ter och, som både till anseende och nytta hafva sina stora företräden framför den lilla bergsracen, som i allmänhet till- hör Sverige. Tab. föreställer ett måttligt stort stånd vid Malmös gamla hamn. a. en af ett större stånd tagen mycket ster (men icke förstorad) frö- valvel, b, frö. | AN ER OETS År SAR UU RO In - V få bl pe vig C av a 5 a ? 4 NR RV HA RA ks öa I (UN ÅN Ge pe NG ; WW: KEPS Ms sö sa FA 4 pr ofe finnas KOTA SA v. vår SR TA Ng V i ve a 1 SN FYN fr €; pv ip Aa ah fa 628. ATRIPLEX LrATIFOLIA. Bredbladig Molla. öd Bladen aflånga, vid basen tvärt afskurna med rakt utstående spjutbildande flikar och föröfrigt glest småtandade. Fröskalen nästan äggformiga, odela- de, småtandade. Wahlenb. FI. Svec. MS. PoLyGAMtA Monoesias V: hafva vågat ge detta nya namn åt växtformer, som före- komma ganska allmänt på våra hafsstränder allt från Skåne till Bohuslän och Upland, hvilka Linné väl merendels fören- te med sin Å. patula, men någon gång också med före- gående S pjutlika Molla, ÅA. hastata. Dessa former äro äfven så mångfaldiga och föränderliga, att bredbladigheten blir deras hufvudsakligaste kännetecken, isynnerhet till jemförelse med den rätta Utbredda Mollan, Å. patula, som är ut- märkt smalbladig. Vi hafva till afbildning valt en form, som nog tydligen «kiljer sig från den sistnämnde äfven med sitt pulverformiga rödaktiga öfverdrag, hvilket annars stundom förvandlas 1 silfverhvitt och ger den ett ganska främmande utseende. De mera glatta formerna äro merendels större, och dertill kan något slutas af den särshildta frövalvel, som från en sådan är afbildad, ehuru man svårligen kan före- ställa sig den mångfald i skepnader, som naturen äger i den- na så föränderliga och ostadiga växt. Bladen äro annars baktill nästan rätliniga med merendels korta nog utstående korsgevärslika flikar. Grenarna äro också kortare och min- dre utstående än på den inuti landet allmänna Utbredda Mollan, hvars namn den således mindre förtjenar och mindre riktigt erhållit af dem, som mera kunnat rådfråga Linnés örtsamling än svenska naturen, hvilken så väl öfverensstäm- mer med dess skrifter och ger en säkerhet om dess mening, som vetenskapen för sin beständighets skull icke tycks kunna umbära. Atminstone synes oss Svensk Botanik icke böra öfvergifva en auctoritet, som ingen utom dess område kan åberopa och som gör den till en för vetenskapen tillförlitlig ledare åt andra. j Den na i fråga varande växten har blott en mild nä- stan fadd örtsmak. Den växer äfven inom de ofvanför upp- gifna gränser på alla ställen nära hafvet, äfven de minst sal- ta och nästan blott fuktade af vanligt sumpvatten. Den är så- ledes i alla afseenden blott mera vattenaktig än den på nog torra ställen växande rätta Utbredda Mollan, ÅA. patu- la, men huruvida den någon gång närmar sig dertill hi "va vi icke så noga utrönt. Att dess nytta icke kan blifva ut- märkt om ej genom växtens större massa och fuktighet, in- + 628. ses nog af det föregående: Den växer oftare än andra MoN- arter till sådan ymnighet och företer en sådan stor saftig massa, att den utom sin nytta till betning kunde användas till gröngödning på närmaste åkrar eller annars till gödselns förökande, hälst i blandning med Tångarter och andra hafs> växter. Tabs också ritad vid Ma'mös strand. a. frövalvel och b. frå af detta stånd; men c, och d. samma delar af en annan större förändring. NE i Ne : I ERA NG M vag UR KA & | LV få NR oc Nu fr 0 VD ; | bläde VANN LÅ / KN 4, bn? Sn Lb AL) RN Lä a Ma N V OM na pve A / Mg | OT DR pie 4 Mö ir L Nb jag" ov SVS UDEN Rn LEONE Aj d Ägar 629. BEAN CAMPANULA RAPUNCULUS. Bofvelik Klåcka. Äkta Rapunzel. £röhusen - upprättstående med öppningar nära top- pen. Bladen lancetlika, nästan helbräddade, skaft- lösa. Srjelken mestadels enkel med odelad blom= klase (rac em us) i toppen. Roten tappformig. Linn, Syst. Veg. ed. Roem. 5. p. 105. Wablenb, FI. Svec. n. 244, PENTANDRIA Monogynia. Enrgt namnets alldeles välförtjenta bemärkelse är detta ett Klåcka med en liten rofva till rot eller med en rofvelik rot. Detta är en nog sällsam och nästan stridig förening 1 naturen, som kanske förtjenar någon uppmärksamhet. Klåckorna utgöra med andra dylika växter en nog gutig Na- iwurlig ordning Campandcece, som till och med utmärker sig med en rätt skarp mjölksaft. Att då inom sjeliva kläck- slägtet, som kan anses såsom ordningens kärna, finna en rof- velik rot af födande egenskaper, kan väl anses som ovän- tadt. Det visar natureus stora utvägar att midt bland gif- tghet kunna frambringa de ätligaste ämnen 1 synnerhet hvad rötterna vidkommer, hvarpå vår Potates är ett så stort hbe- vis. Lyckligtvis tyckes naturen icke så lätt omvända för- hållandet, ty någon särdeles giftighet uti närande ordningar såsom Gräs och ÅArtväxter är väl mycket mera sällsynt, ehuru något närmande dertill icke heller alldeles saknas. Denna lilla Rof-klåcka, som vi nu få kalla för vår och tillägga till de många Skånska växter, hvilka intagit sed- nare numrorna af Sv. Bot. till en ersättning för hvad, som förut felat från denna kanske rikaste af alla rikets landsor- ter, är till ört och blommor närmast liknande Utbredda Kläckan, C. patula, i synnerhet sådan som den förra afbiten och således grenig först samlades af oss på anvisning af Pro- fessor Fries vid Belteberga i Skåne. Man behöfde verkligen uppgräfva roten och se den lilla tappformiga rofvan för att öfvertyga sig om skiljaktigheten från vår nordligare nyssnämn- de Utbredda kläcka, som endast har en vanlig grenig rot. Båda arternas rötter äro så mycket skilda att här in- tet särdeles närmande synes kunna antagas. Rapunculus eller Rapunzeln synes i silt orubbade tillstånd alltid haf- va enkel blomklase sådan som vi äfven funno på några ständ och här afritat, då deremot den andra har den beständigt grenig kanske i likhet med sin också greniga rot. Annars höra båda till första afdelningen i Klåckslägtet, hvilken har rätt upp- siående fröhus med sina ire små öppningar nära toppen och smala mest släta blad åtminstone på stjelken, utaf hvilken 629: afdelning Sv. Bot. dock förut icke visat mer än den lilla C. uniflora , som annars föga är att jemfö öra med Jona. Det ofvannämnde växtstället är så. eget att det väl ker förtjena något vidare betraktande. Uti Skåne isynnerhet det vestra f kom på öfvergångsbildringens slätter några in- sänkningar eller liksom stora fåror, hvilka intagas af bäckar och äro mycket utmärkta med sin vegetation. En sådan är den namnkunniga Fogelsängsdälden, och alldeles dylik befin-- nes äfven FIG ;a vara, som också är rik på. egna Vväx- ter. En ännu inånglaldigt större af landets folk så kallad länga intager det vattendraget, som slutligen får namn af Råusbäcken, allt upp ifrån Sireköpinge, förbi Tågarp, Belte- berga, Vallåkra ned mot hafvet; och denna länga tyckes så mycket märkvärdigare som den utgör ungefärliga gränsen e- mellan Öfvergångsfältet och den Koll öratide flötstrakten. Den är under sina många krökningar mycket fri för blåsten, och får mot sina sidor samla ansenlig solvärma , hvilket allt jem- te fuktigheten, som silar ur den merendels skilferaktiga berg- aårten, Estlekommer ct egen växtlighet. Vid densamma, der dalsidan vänder sig mot körar: inidt för Belteberga finnes denna klåckan ganska ymnigt. Om den från början skulle utkommit ur trädgården såsom man om densamma tror i mot- svarande Dadmark, så är det åtminstone märkvärdigt att den kunnat så vidt Epridd och så väl bibehålla sig, som synes till det minsta sätta den i samma förhållande som Dam- spelskronan, Fritillaria Meleagris, vid Upsala. "Så utmärkta ställen, som dessa växter hvar för sig intaga, sy- nas oss billiga deras upptagande såsom åtminstone hädanef- ter inhemska, och det långt mera än många andra, som snarare mot naturens beskaffenhet tillfälligtvis fått ett ställe, det de, under långa tiders omskiften i temperatur, fuktighet m. m., synas af sig sjelfva mindre kunna försvara. Den fingers tjocka. alldeles hvita och köttaktiga roten har en söt JA med någon stickande beskaktighet, och ätes ungefär såsom Radiser eller också tillagad nästan som Spar— ris. Den lärer likväl nu till och EN i Tyskland kommit mycket ur bruk, sedan man fått så goda sorter af andra dylika rötter. FR såsom en medicinsk föda kar. roten blifvit förvarad öfver vintern i käflarm samt nyttjad antingen rå eller stekt och tillagad med ättika och olja för att dära vatten och således SA trångbröstighet (Asthma). Tab. tecknades vid Belteberga i Skåne, och växten föreställes dare på tvänne gånger böjd. Detta har äfsen borttagit rummet för säl skildta figurer. sir PR SE 030. FENIETISTST ECO SITT PI dig AT SEK ZANNICHELT IA: PALUSTRIS pör at. o pen (Vätten=Serfva: Liljebljd. re gng El. :Svec. n; sme MönnsdraskModandriay ci t s2ch E, vattentät som a ännu hörer. till de löndbeda Blow mande. slagen , men hvars blomning synes: :Vvara nedsatt till lägsta graden,, De båda könen äro. åtskilda merendels i oli- ka. bladveck på samma stånd, utan någon annan betäckning af blomfoder; och. blomkrona än den, som man, då blom- morna äro skaftlösa skulle kunna fönleda från bladens stipler, men som, då honblommorna blilva 'skaltade , befinnes icke tillhöra dem. Ståndaren är blott en enda, ensam sittande och bestående af en lång sträng (n nästan som, hos Callitriche)> med en två- till fynrummig knapp af ganska syunerlig ch kanske betydelsefull sammansättning (hvarom mera nedanfö- re). Pistillerna sitta deremot ere FEST EE 1 hvart blad- veck , hafva nästan sköldformigt märke ipå ett betydligt långt stift. Utaf fröämnet blir blott ett frö, som har ett! nästan ärtbaljelikt öfverdrag och derimom en ganska simpel masklik kärna, hvars öfre ända befinnes-hafya en på sned två gånger tillbakaböjd och tilltryckt spets, som anses för lillroten (ra- dicula), den nedre "ändan är tjockare och skulle kunna tagas för ett hjertblad; men denna sista bestämmelsen är så osä- ker , att sjelfva Gertner uti sin allmänna uppställning förde Zannichellia bland de hjertbladslösa växterna. > Växtens utseende kommer ganska nära öfverens med de minsta ar- terna: af slägtet Potamogeton, och deu beskrifna frukten hänvisar också närmast derintill , sår att slägtet Zannichellia utan tvifvel i Naturliga methoden kommer att få platts näst der bredvid i den afdelningen af T'r ipetaloidsoe , som nyare författare kalla Fluviales eller Potamophilce; ; RE u hann- blomningen är så afvikande och så mycket ofullständigare, att vi blott med möda torde nedanför kunna förklara den. Att slägtet i vissa afseenden står i parallel med Ruppia är ganska. tydligt. Båda synas de nedstegna leder från slägtet Potamogeton , hvilka blott tillhöra endre latituder. Tk som slägtet Potamogeton tyckes aftaga eller upphöra mot de hetaste Könen: så synas dessa dess Megeneråtidner an mera vara tillkomna för: norden , och der slutligen: stadna 1 hafvet, som längst bibehåller all växtlighet ke fal värma. Uti "höla Sverige synes Zannichellia knappt finnas i riktigt sött vatten, un den tillhör egentligen Bafvet och mest lugnare indämningar deraf, ålvensonm vattenpölar vid dess stränder) uppfylda med mer eller mindre salt vatten ; och på detta sätt är artnamnet att förstå. Vid Vesterhafvet och i allmänhet uti saltare vatten ser man den väl blifva grofvare och frodigare, men det är synnerligt, att den i Östers sjöns.mindre salta vatten tyckes oftare få mera utbildade fruktskaft, tills den vid Gefle befinnes hinna sin nordligaste gräns och det blifva alldetes. hårfin med derefter lämpade små frukter och kor- 630. tare? stift. 7 Dettar sednare Åab äfven, härröra Ideraf alt ju fi- nare bladli/dess : mindre upplyftes växten! fill vattenytan och dess mindre utbildas hannblomningen , som . på denna, liksom många andra isynnerhet dicliniska Vattenväxter, t.ex. Stratiotes, tyckes upphöra att finnas förr än de hinna sin nordligaste gräns. Der växten är frodig kryper dess rot ganska mycket om- kring i bottendyn, och de greniga stjelkarne utbreda sig äf- ven mest närmare botten, så att blott "få toppar hinna vatten- ytan. Bladen omsvepa icke stjelken liksom en "skida såsom på Ruppia , utan isynnerhet nederst på stjelken afgifva de gan- 'ska tydligen' särskildta skidelika stipler såsom hos: de mesta i sött vatten förekommande arter af slägtet Potambgeton. Enligt detta betydahde kännemärke skulle Zannichellia icke såsom Ruppia vara någon nedstigande led från de i salt vatten varande Potamogeton-arterna, ehuru den sjelf hos oss växer i salt vatten , utan den skulle snarare i sydligare länder, der den tillhör sött vatten , härleda sig från de minsta sötvattens arterna af Potamogeton t. €x. pusillum, Bladen då de äro som bredast hinna knappt en half linea; de finaste äro nästan borstlika. Hanblomman synes alltid va- ra skaftlös så att strängens vidfästning är omedelbart i bladvecket, men desto längre är sjelfva strängen, ålltid några linier lång. " Den uppstiger emellan knappens rum och bildar ofvanför dem en tjockare spets, från hvilken kuappens rum liksom nedstiga på. ett sätt att de knapt synas kunna öppna sig om icke nederst i ändan. Dessa rum har man vanligast funnit vara fyra, men vi hafva sett dem i syn- het hos finare former ofta vara blott tre och två, utan att denna 1å- rummighet så bestämdt alltid funnits på de finare! formerna , att man deraf kunuat bilda bestämdare förändringar; än mindre arter. Knap- pens besynnerliga bildning m. m. föranleder oss att sätta i fråga om den icke är att anse som en egen ganska förenklad hannblomma på ett hårfint skaft med ofta färe men aldrig flere än fyra ståndare och alltid stränglösa knappar, hvarigenom den största olik beten med slägtet Potamogetom skulle törsvinna. - Honblomningen får hos oss i synnerhet i Östersjön vid Gottland och Östergöthland verkliga från vidfästningen (receptaculum) skaftade frön i särdeles öf- verensstämmelse med Ruppia, hvilken skaftning icke tyckes vara an- märkt i sydligare Europa, der Zannichellia tillhör sött vatten; men dessa skaft bli aldrig längre än frukterna sjelfva. De små vårtor, som på frukten vanligen intager ryggen, spridas stundom till sidorna. Af allt detta blir tydligt att de kännemärken, som varit upp- gifna för att skilja tvänne arter af Zannichellia ; äro af ingen bety- denhet , och att det af detta slägte liksom af Ruppia åtminstone iEr-.- ropa tycks finnas blott en art. Huruvida åter den indiska så kallade Z. tuberosa Loureiro kan höra hit och med sina blomax göra en när- mare öfvergång till Potamogeton samt tillika understödja ofvan uppgiftie åsigt af hanablomman är oss ovisst. de Nyttan af denna växt synes väl ej kunna b'ifva annan än att lemna uppehälle för vattenkräk och derigenom bidraga tillfiskars föda, hvilket då det sker i hög grad blir af mycken betydenhet för folket vid stränderna. Tab. föreställer de särskildta former, som togos utmed hafsstran- den vid Halmstad år 1822, a. den derstädes vanligaste formen med stundom trerummig , ofta tvårummig ståndare knapp och dertill höran- de b. frö, hvaruti kärnan befunnits alldeles lika som G&ertner afri- tat densamma. -c. tvårummig ståndare sedd midtföre och d. på si- dan, samt e. uti, tvärgenomskärning. f. nästan dylik förändring af hela växten, med g. trerummig, ottast h. fyrrummig ståndare knapp: i. mycket finbladig förändring med merendels tvårumniig knapp: er — a Å. Md , y PECEY AL NN VN N ni We tg SAC [ MÅ, REST Önat | oh I srynarg vå No osa ÅA 63v. PLANTAGO MEDIA. Mellan Groblad. Slåsskämpar. -Blomaxet aflångt, titblommigt. Stångeln trind, finhå- rig. Bladez äggformigt aflånga, nästan utan skaft, merendels femseniga, öfverallt finluddna. Linn: Fl. Svi nn. 150. "Wahlenb. FI. Sv: n. 183. - Smith Engl. Flor... p.214. Marc. Gerbez Misc. Nat. Cur: dec. 2. Ann: 1690. p. 100. Senac (Joh. Pet.) -de recondita febrium åinterm. 'et. remitt, natura et (curatione. .Amst. "1759. Tu första planen för Svensk Botanik, som var att först gifva i nyttigare eller :egentligen usuella växter, föranleddes väl af företagets då varande beskaffenhet, men blef 1 längden dels svår att utföra i anseende dertill, att de nyttigaste väx- ter stundom "voro svåra att få ritade, hvarpå den snart kom- mande Archangelica :kan tjena som bevis, dels också mindre bestämd , kanskeoäfven :'mindre riktig. Emedlertid synes det som hade man, i mån som förrådet af egentligen usuellare växter blef uttömdt, sökt att mera interessera genom 'rarare 'wäxters 'meddelande, som genom sjelfva sin 'sällsynthet bli mindre nyttiga, än genom allmännare, icke så egentligen nyt- tiga växter, men:som genom sin ymmnighet icke kunna annatän blifva af större allmän betydenhet. : Att wi icke tänka följa "denna princip, torde vara »ödigt att förklara och tillika an- föra skälen dertilll Det är en ganska inskränkt åsigt, att an- se blott det för nyttigt, som uppfyller våra egentligare behof. Ofta äga vi i sjelfva verket mera förmån af det, som på ett mera sinligt och andligt sätt lifvar oss tillika med hela den öfriga skapelsen och sätter oss i samband dermed. Det är i syn- nerhet med fäderneslandets natur, som vi behöfva en sådan förening, och om Svensk Botanik -kan bidraga dertill, så för- tjenar den rätt sitt namn, så blir den i egentligaste bemär- kelse fosterländsk. Den här föreställda örten ger god anledning till sådana be- traktelser. Den är icke egentligen så usuel, att den får rum hvarken på Apotheket eller i matförrådet eller på fabriken, men en af de behagligaste allmänna växter. När man en vac- ker sommardag på våra ängsbackar mötes af en mild vållukt, så märker 'man snart, att den i synnerhet kommer från denna växtens lindrigt rosenröda blomstertoppar, som något stela och småstolta uppstå ibland det vippande gräset, och omkring hvilka alla vingade' honingssugare täfla. -Ungdomen kan icke heller lemna dem orörda, och uti dess "händer blifva »de ett särde- les medel till lekar under namn af Slåsskämpar. En sådan naturens lust bidrager hos barn ofta mera till helsan än många för kraftiga ansedda, men hos dem widriga läkemedel; och kan således äfven anses för nyttigare. Man kan 'åter häruti finna skiljaktigheten mellan sinnets läkedom, hus-inedicin och Ap- theksmedicin. 631. Till den eharacteristik för slägtet Plantago, som wun- der N. 93 är lemnad, få vi blott tillägga, att ståndarnes knap- par i outslagna blomman äro med breda ändan nedvända, samt att strängarna derföre uppskjuta bågvis innan knapparna upp- lyftas. Knapparna spricka sedan i den nedre tuklufne än- dans båda lober: allt nästan som hos Pyrola. Detta är så e- get för slägtet, att vi deraf taga oss anledning tvifla, huruvi- da det kan förenas med Nat: Ord. Holoracewe,; dit icke heller Linné ville föra detsamma. - Blomningens beskaffenhet synes aldrabäst på Littorella lacustris n. 532, hvilken kan anses som en naturlig Plantago, på hvilken blomman vun- nit i utbildning så mycket som frukten förlorat. Dess hann- blommor hafva icke sällan en mer eller mindre utbildad pistill. Plantago media har sitt namn deraf, att den till storle- ken oftast är ungefärligen midt emellan -P..major ochlanceo- lata; men den är den förnämsta i sitt slägte, i anseende till vällukt, sina blommors rödaktiga färg; axets tätblommighet och 8radighet, och slägtcharacterens tydlighet och fullkomlighet. Efter blomningen får den ofta sex, åtminstone fyra, frön, som äro blott hälften så stora som hos den följande. Med de flesta arterna i slägtet, som hafva brungula blommor, kan den föga jemföras. Mera förvandt är den med följande art, från hvil- ken den dock lätt skiljes, med sina långa cylindriska ax, breda, öfverallt finluddna blad. a Den är en af de allmännaste växter. på våra torrare ängsbackar ända tills. man hinner Medelpad och Jemtland. Jemte sin något Per- sico-lika vällukt hafva, också blomknapparna (Anthere) en behaglig bittermandels smak. Örten ätes af getter, får och svin, men är i detta afseende väl icke mycket att värdera. "För höslåtten är den nä- stan onyttig, kanske skadlig derigenom att de utbredda bladen bort- taga rum. Derföre ser man den i England ogerna på vårdade gräs- platser, och man plågar genom svafvelsyras drypande på rotens topp slöda densamma. Frön äro icke slemgifvande såsom af de andre ar- terna, utan detta ämne tyekes vara förvandladt i blommornas vällukt. Annars ätas de gerna af sångfoglar och axen kunna för dem lätt insamlas. Såsom Läkemedel ihogkommes denna växt nu mera aldrig, men fordom, då man mera trodde på alla växters läkedomskraft, har den Blifvit nyttjad och äfven hedrad med nämnet fe berdrifvandeGro- blad (Plantago febrifuga) af Gerbez. Rotens afkok (Decoctum ra- dicis) har blifvit nyttjadt mot vissa föränderliga och derföre envist å- terkommaude vårfrossor; och vid betraktande af blommornas bitlér= mandelssmak och lukt samt dylika lindrigt Blåsyrhaltiga medels verk- samhet mot frossor, kan man väl icke anse detta bruk för alldeles os rimligt, Den har derföre blifvit införd uti Parisiska Lökemedel-förrå- det ( Pharmacopeen). j : Tab. visar ett måttligt stort stånd, hvars ena ax ännu icke Kun. nit utskjuta mer än pistiller, det andra har på nedra delen utslagna ståndare. Vid-sidan synes stängelns afskärning, förstorad. a. out- slagen "blomma, ur hvilken blotta ; pistillen. uppskjuter. b. blomma, som visar strängarnas krökningar, c. nästan alldeles utslagen blomma, hvaruti tvänne ståndare ännu äro nedkrökta i sin ursprungliga ställ- ning, tvänne utsträckta, d. Fröhus med'vidsittande blomfoder, blöms- krona' och pistill. e detsamma blottadt, så att uppspringningslinien synes. -:f. Fröfäste med. ena sidans trenne frön. g detsamma nedtill afskuret, bh. frön. rs öd ep 4 RANG Aj Me Lid SKR We | FR Ange 4 H dd AM När AT VOR Rutfre Na Be 632. PLANTAGO LANCEOULATA. Litet Groblad. Blomaxet äggrundt, tätblommigt. Stångeln kantig, fin- hårig. Bladen lancetformige, skaftade, nästan sju- seniga, nedtill finhårige. Linn. FI. Svec. n. 131. Wahlenb. FI, Sv. n. 184. Graumiler Pharmaceyt. Botanik 1. p- 120. . —— Ika art är, såsom vi redan, anmärkt, närmast förvandt med föregående, men i det, hela. mindre, nämligen till örten, smalare, slankigare, endast nedtill finhårig och till blomaxet kortare, ehuru detta efter blomningen blir mera allångt. Dess tärg är: också oansenligare: sjelfva blomkronan mera gulbrunaktig och knapparna i början. matt gröngula, sedan nästan hvita. Uti det närmare intill basen afspringande fröhuset finnas aldrig mer än tvänne frön, ofta blott ett enda, till, storleken öfverträffan- de Sem. Psyllii (Loppfrö). Den förekommer, väl, liksom den föregående, öfver större delen al Sverige, men: vwpphör något förr mot norden, nämligen ungefärligen vid Fahlan: och i Helsingland, samt är i det hela af mera sydlänsk natur. Den begagnar sig, väl: också af samma jordmån: och växtställe som föregående, men håller sig ieke så beständigt dervid, utan utsträcker sig: till. mycket mera olika localer.. I sammanhang härmed blir den också mycket mera. föränderlig till: utseende; och storlek, så att den derutinnan mycket öfverensstämmer med andra arter i slägtet. I allmänhet äro. de mesta Gro-. blads arter så föränderliga till storlek , bladens form m, m. att man ofta mer än någon skulle förmoda blir nödsakad;-att. rådfråga de finaste, fruktens delar, för att alltid kuuna åtskilja de efter första utseende mest olika arter. Vårt Lilla Groblad, P.: lanceolata, blir uti god trägårdsjord den högsta af alla, med' ofta alnslång stängetl (och har då blifvit kallad P. altis- sima), samt får då stundom bladigt ax, som vill slå rot, om' det: kommer till marken, och bilda ett särskildt stånd: ett i detta ;slägte ovanligt luxurierande förhållande. Deremot, å en annan sida på de torraste och mest utsatta kalkklipporna och sandåsarna, särdeles på de så synnerliga kalköarna Gottland och Öland, blir den så kort, att stängeln knappt hinner utom bladen och vill dessutom liksom skydda sina små ax inom ett ymnigt och långt Iudd, som uppskjuter från roten. I detta tillstånd har man ofta icke mera igenkänt den, utan kallat den P. dubia, i ovisshet hvart den kunde höra. Ännu mera för- ändras den på Södra Europas kalk-alper, (som till naturen så mycket likna Gottlands och Ölands mest utsatta ställen), och blir der så svartaktig samt smalbladig, att den af de mesta 632. växt-kännare, som måst sakna tillfälle att följa den på alla olika.localer, antages såsom en särskild art under namn af P. atrata, montana, sphaerocephala o. 8. v. Sådan stor förän- derlighet eller lämplighet efter olika ställen synes märkvärdig, icke allenast för växt-forskaren, utan torde också kunna bli nyttig såsom afgilvande ett bevis, eller kanske till och med måttstock, på olika ställens beskaffenhet och deraf följande användbarhet. Denna arten kallades af de gamla P. minor eller acuta, och sattes i anseende till kraft och användning näst efter P. major. Den har äfvenledes någon beskaktig, slemmig smak; och brukades ungefär såsom den sistnämnde; i synnerhet an- vändes de sönderkrossade bladen såsom uppmjukande och fördelande på åtskilliga sårnader, på bistyng, sår af spanska flugor. Dess särskildta bruk mot vissa frossor synes mindre grundadt än hos föregående. Fröna äro såsom större mera slemgifvande än af någon annan svensk art, och kunna fullkom- ligt brukas i stället för Sem. Psyllii, så mycket mera, som de äro något drygare och blekare till färgen samt synas genom simpel blötning i vatten från sin yta lätt afgifva ett nästan klarare slem (Mucilago), användbart der slemaktiga saker passa, såsom i vissa ögonkrämpor, till gurgling i halssjukdomar, att intaga mot skarp galla, skärpor i Dysenterier o. s. v. Särdeles tros dess slemmighet bibehålla sig ända tills den hinner urin- gångarna och således gagna i Dröpplar m. m, Huruvida de också kunna begagnas till fina Knnekläders stärkaude beror på olika fordringar af hvitbet, styfhet m. m. Växten skall, liksom HafsGroblad, P. maritima, ätas mycket gerna af hästar; och torde derföre i Tyskland fått namn af Rossribbe, Fröna kunna användas som föda åt sångfoglar. Tab, föreställer ett stånd af vanligaste storleken, med ett allde= les outslaget och ännu lutande ax, ett annat med blott tvänne råktigt ntslagna blommor och för öfrigt endast pistiller, ett tredje helt och hållet blommande, det fjerde något öfverblommadt, Sidofiguren visar estängelns afskärning med sina kanter. b. Blomma med trenne ännu nedböjda ståndare och blott en utsträckt. c. Ståndare-knapp, upp- sprungen. d. Fröhus med blomfoder, blomkrona och pistill. e. dets samma blottadt, så att afspringnings-linien närmare basen synes. f. Fröfäste med tvänne frön, tvärt afskurna. g. ett annat fröfäste med blott ett frö ech tecken till det andra. h, detsamma sedt från sidan. i. Frö (allt detta öfverensstämmande med Gertners figur af P. me- dia, som verkligen synes tillhöra denna) OR ATS 633: ANGELICA ARCHANGELICA. Fjäll-Angelica. Äkta: Angeliea. Erke-Engelsört. Stjelken slät, trind, strimmig. Bladen dubbelt par- bladige: småbladen nästan hjertformige, flikige, sågade; det yttersta treflikigt, — Frukten nästan klotformig, med nästan lika stora korkaktiga ribbor, Linn. II. Svecs n:: 245: -Wahlenb. Fl. Svec. n. 314. Pharmac. Svecica, -- Murray Appar. Medic. ed. 2. Vol. 1. ps 373. D. allmännäast bekanta och erkända arterna af slägtet An- gelica öfverensstämma väl med hvarandra och skiljas från nä- stan alla andra Umbellater genom sina blomblad;, som äro lancetformiga, spitsiga och jemnt böjda inåt såsom: en halfeir- kelformig båge; men i anseende till fröens beskaffenhet skilja de sig så mycket från hvarandra, alt många nyaste Författa- re, som ensamt af frön velat indela Umbellaterna, skiljt dem i olika slägten. Vi tycka att här såsom flerestädes frön till sin form o. d. stå i för mycken öfverensstämmelse med ör- tens, i synnerhet stjelkens, beskaffenhet, för att ge någon be- stämd gräns. Vi finna fast mer, att allt detta går i en sådan pYogression, som vi icke kunna annat än med en allmän öf- versigt beskrifva. Från den allmänna oclr redan under N. 303 gifna Skogs-Angeliean, som är en temligen smal ört med tun- na hinnaktiga frön, kommer man i våra norra skogsbygder till de grofvare så kallade Björnpiporna, hvilka redan hatva mera lädéraktiga frön. Sedan finnes så väl på några hafssträn- der som i' högre bergsbygder, särdeles i björklundar (Lzestadius om Lappm: p- 17. 97); eu Archangelica, som är ännu tjoc« kare med äfvenledes tjockare, nästan korkaktiga frön, men ännu hvita blommor. Slutligen hinner man på fjällen till den egentligaste Archangeliean, som i tjocklek och saftighet så vi da öfverträflar airdra, att örtsaften tyckes till: och med öfver— gålt i de grönaktiga blommorna, och än mer i de nästan klot- runda , uppsvälda, mest broskaktiga fröen. Med detta tillta— gande i saftighet följer också en beständigt större smaklighet, från den skarpt vidriga Skogs-Angelica till den så behagliga fjällarnas Ärchangelica, som derigenom blir ett helt folkslags: läckerhet och fägnad. Under det att andra Umbellater mot våra. nordiska fjällar mer och mer: aftaga och slutligen för- svinna, tilltager: Archangelican allt mer och mer: i godhet; lik- som. förenade: naturen all sin Umbellatbildande förmågan i densamma, och satte den i stället för alla andra. Ingenstädes: växer Archangelican så ensamt och ymnigt som på Lappmar- kens fjällar: Den fordrar: det der varande: sommarens bestän- diga. himlaljus uti. den höga rena luftkretsen.. Den intager der: en region, som då tyckes: passande för englar, såsom: en verk- lig: Erk-Engels-Ört.. Ligger uti ett sådant namn större öf- vertro eller större sinne för naturen? Annars: är: det samolikt: OSS alt den fick sitt namn för sin trodda verkan emot pesten; den ansågs som en Erkeengels gåfva deremot. På Lappska fjällen är Archangelican för Lapparna verk- ligen allt i allom af vegetabilisk föda. Såsom ett vandrande herdefolk lefva de väl icke af vegetabilier, men de behöfva dock sina kryddor för att bryta den beständiga köttmaten. Här- till tjenar i synnerhet Angelican både färsk blandad i maten och såsom conserva i mjölk. Under sommaren äro dess un- ga stjelkar den förträffligaste desert, som mest njutes under vandringar. Afven resande, som mer eller mindre närma sig till Lapparnas lefnadssätt, finna dem här ganska smakliga, sedan blott yttre barktrådarna blifvit afrifne. Man undrar efter återkomsten till fruktbarare länder att återfinna Archan- gelican så osmaklig, och tvekar om en uti Lappmarken ned- stämd smak eller Archangelicans större godhet är orsaken till sådant. Utan tvifvel hafva båda omständigheterna sin andel derulti. Man vet att rätt goda och äkta Archangelice stjel- kar, insyltade i socker, icke försmås af verkligen läckra mun- nar. I Ryssland skola de ätas såsom Selleri. I allmänhet har Angelican en särdeles sötaktig mildhet, förenad med en anis-lik zetherisk olja, som några finna något litet luktande såsom Moschus , och icke så alldeles behaglig. Sötman är som starkast i unga stjelkarna; deremot öfvergår den &- theriska oljan med tiden i den fleråriga roten mera till brän- nande harzaktighet, blandad med någon beska. Såsom sådan är den kraftigast i sjukdomar och förbrukas derföre i mängd på Apotheken. Den tjenar i synnerhet uti de mest försva- gande febrar, att slutligen underhålla och väcka lifskrafterna; hvilket den gör på ett mildare och behagligare sätt än de flesta andra medel. = Tillika verkar den fördelaktigt på en svag och kall mage , ökar utdunstningen, som i synnerhet under catarrhaliska tillfälx Tigheter och i Rheumatism behöfves, löser slem 0. s. v. Den ges icka så väl i substans, i anseende till dess köttaktighet, som mycket uppsvåller och gör en stor besvärande massa , utan heldre i Infusion, beredd ge- nom en timmas varm digestion, och äfven, i fall omständigheterna så till= låta, i Tinctur,. "Torra roten tuggas af Lapparna mot deras krampko- lik, af andra mot smittor. Den nyttjas äfven till BoskapsMedicin, un- gelär såsom Libstickan. För att göra brännvin magstärkande, lägges derpå så väl roten som frön , men det blir derigenom icke behagligt för alla, utan bäst passande för hysteriska personer. I Medicin brukas dock oftare den så kallade Angelica sativa, som synes vara blott en magrare förändring med hvita blommor, hvil- ken har den aromatiska kraften mera concentrerad i roten eller mindre uppblandad med sötaktig massa. Med denna öfverensstämmer närmast den, som växer på några hafsstränder hos oss. Också odlas den mest i Holländska trägårdarna, der den uppgräfves om våren, sedan rotbla- den börjat framskjuta, Tab. är ritad i Piteå Lappmarks fjälltrakt af Herr Lestadius. 3. Öfversta delen af en blommande stjelk. b. Blad, närmare roten. c. Blomma, förstorad. d. Frukten, sedd från ena fogningen. e. Frö tvärt afskuret, så att det stora tomma rummet synes med deruti varande frökärna, allt något förstoradt. f. Frö utaf hafsförändringen (A,litto- ralis) sedt från ryggen. g. densammas frö afskuret med sin frökärna, som nästan uppfyller rummet eller håligheten. brrdttnennatemedn et FE SÅNA 4 AN Rh len " Si RA Yt s fer tr ORV 034. 634. "CORNITHOGALUM LrUTEUM: Gul: Fogelmjölk. Vårfrudagslök. Jordnöt. Blomskaften parasol-likt fästade, enkla. = Kronbladen trubbiga, glatta. Rotbladet ensamt, jemnbredt, platt. Loken sammanpackad, i hinnor innesluten. Linn. Fl. Sv. n, 285. Wahlenub. FI. Sv. n. 357. Us Fogelmjölksslägtet, Ornithogalum, som egentligen en- ligt namnet skall hafva hvita blommor och föröfrigt kännas. med hvar annan 'ståndare- sträng bredare, har Sv. B. äfven. lemnat under n. 388. en hvitblommig art; men huruvida. .den- na och en annan dylik (OQO. nutans) med rätta kunna ansesisom svenska eller om de äro hos oss riktigt vilda, måste vi här; lemna oafgjort. — Det är åtminstone visst att: af de- gulblom= mige arterna, hvilka, 1anseende till blommornas färg och. al- la ståndare --strängarnas ' nästan lika, smala form, utgöra, lik- som ett undantag från slägtet, hafva vi dem, som mycket bät- tre tillhöra oss och allt upp i medlersta Sverige äro fullkonm- ligt inhemska, I allmänhet synas. de hvitblommiga arterna. till den. grad vara hemma i de: varmare länderna i synnere.. het orienten, (der de blifvit liknade vid: Dnfvoträck., hvaraf: namnet' ursprungligen kommer), att vi föga kunna ansedem annorlunda än som- mer eller mindre främmande hos: oss:. Deremot de gulblommige arterne:' tillhöra: i synnerhet kallare länder, som omgifva eller mycket likna Fäderneslandet. Des- se arter hafva. också gula frön, då. deremot. de: hvitblom-- mige hafva svarta. Det har icke heller saknats: ört-kännare , som söndrat. de gulblommige under namn af' Phalangium.,. men om man har afseende på lökens, fröhusets och fröns lik- het m. m. så kan detta icke billigas. De gulblommige, hvil- kas gula färg under fröhusets mogning blir hvit, äro blott liksom af det kallare climatet mera sammandragna förmer. Vi älska att se sådana sviter i naturen och äfven. att följa. den historiska continuiteten, hvad de af vår Linné oss öfver- lemnade namn vidkommer. Bland de gula Fogelmjölksarterna (af hvilka Sv. Bot. förut gifvit O. minimum etc. n. 444.) har den här afbildade arten företrädesvis fått namn af O. luteum, derföre att den; åtminstone bland de allmännare och mest kända arterna, är det? ansenligaste och således förtjenar att först nämnas. Den är till alla delar den grofvaste, bredaste och mest odelta el- ler enklaste formen. Såsom hos de öfriga” framkomma dess blommor ganska tidigt om våren, och derföre får den namn af Vårfrudagslök. Dess blomblad äro bredare ochi syn- nerhet mycket trubbigare än hos de andra; blomknippet är enklare och derföre fåblommigare; stängeln stadigare. De gula 634. frön mogna icke förr än mot midsommaren: Rotbladet är i synnerhet bredare än svep-bladen, och detta hänvisar sär- deles till en mycket större och mera odelad lök, stor un- gefärligen som en Hasselnöt och derföre äfven ofta kallad för Jordnöt. — Deremot äro de andra gula arterna, i synnerhet den under n. 494. gifna O. minimum mycket mera fin och delt, särdeles hvad roten vidkommer till den grad att den tyckes bestå af korn och derföre äfven får namn af Kråk- lök (i jemförelse med kråkhafre, Polytricehum , o. d.) Löken af O. luteum är kanske äfven, till sin födande e- genskap , vårt lands bästa j ordnöt, ehuru icke att jemföra med sydligare länders rötter af samma namn. Den består nä- stan blott af stärkelse (Amylum) och kan således väl ätas, se- dan den blifvit riktigt kokad och befriad från spadet elkér af- koket, som är så pass vidrigt, att det åstadkommit kräkning. Ännu bättre kan stärkelset ur den söndermalda och slammade löken användas såsom annat mjöl. Huruvida: det åter blir lönande, att för dessa lökars skull låta söndergräfva ängs- och betesmarker, kan lemnas derhän. Hela lökens smak är söt- aktigt slemmig. ' Den kan nyttjas såsom Sallat. Man har också lagt den på heta och frätande sår. Rötterna uppgräf- vas begärligt af svinen. 'Sjelfva växten ätes också gerna af hästar och får, mindre af getter och i synnerhet kor. På dess tidiga blommor äro bien ganska begärliga. Den förekommer ymnigt uti vackrare löfträdslundar och vid gårdar, särdeles på slättbygder uti tempererade Sverige, från Skåne till och med Bohuslän, Vestergöthlaud, Nerike och Gestrikland; men i nordligare orterna liksom i de ma- graste delarna af Småland saknas den. — Uti sydligaste pro- vincernas trägårdar förekommer en något afvikande form med mera delt lök (O. pratense), men huruvida denna kommer utom trägårdarna och kan anses för riktigt vild, torde icke ' vara alldeles bestämdt. Tab, är tecknad efter ett medelmåttigt stort vid Upsala vuxet stånd. 1. Blommande växten med b. bladets afskärning. 2. Densam- mes Lök genomskuren, så att vid a. nuvarande stängelns och rotfi- brernas utgång synes, vid b. den knopp som nästa år skall utskiuta samma delar, vid c. lökens köttiga del, hvaraf nästa år blott de be täckande hinnorna bli öfriga. 3. ett fröhus-bärande knippe, hvilkets blomblad blifvit hvita der de förut varit gula. 4, Fröhus, omoget. 5. Fröhus af sig sjelf öppnadt, med tvänne qvarsittande frö. 6. Frö, särskildt. 7, detsamma försto. adt och 8; skuret på tvären. . SADE | RR SA FÖRR mg ; Få (bps Nr UK EE | SNS så, ” NAT (FAR d yt SVIS LILL) Få 635. E ; Gr ef Å. 635. EUPHORHBIA EXx1GUA. Minsta Mjölkört. Kronsköldarne tvåhornade, Fröhusen vid hörnen vår- tiga, Från tvärtför skrynkliga. Blomknippet först tregrenigt och sedan tvågrenigt, Svepbladen upp- till nästan lancettformige, vid basen ettöriga. Bla- den jemnbreda, litet hvassa. | Linn, Spec. Pl. ed. Willden. 2:'p. 903. ”"Wahlenb. FI. Sv.:n. 544 RA eller Mjölkörtsslägtet (så kalladt derföre ätt friska örten, då den såras, ger: en mjölkhvit saft ifrån sig) har i sednare åren blifvit helt annorlunda beskrifvet än under Linnés tid, och vi tro oss icke kunna undvika-att något göra reda derföre, ehuru vi icke tänka förändra det Linneiska så- som. varande för oss det tydligaste och begripligaste. Detta slägte. har uti tropiska länderna bland de derstädes så: talri- ka Plante Tricocca minga förvandta, som mycket upp- lyst.dess beskaffenhet; Genom deras nogare undersökning och jemförelse aned. storblommigare arter af Euphorbix-släg- tet, har .man funnit , i synnerhet efter Naturliga systemets grundsatser, att det, som hos Linné kallas en enkel tvåkönad blomma, kan anses såsom en sammansatt blomning, uti hvil- kens midt skulle finnas en enda bar honblomma på sitt lila skaft, och: deromkring en :stor - mängd . hannblommor , be- stående hvardera af blott en enda ståndare med en flerdeld blomkrona , merendels fin och liknande ett hårigt fjun.. Utom- kring dessa hannblommor, som Linné ansåg för blott särskildta ståndare i samma enkla blomma, sitter ett af de nyare så kalladt Svepe, som är klockformigt och deladt uti 8 till 10 flikar, af hvilka hvarannan är upprättstående och har på ändan en sköldformig plätt, som Linné kallade blomblad, och som vi kunde kalla blomsköldar eller ”Kfönsköldar. Ehuru vi vwvisst icke vilja neka, att den nu anförda nyare åsigt af dessa blom- mor saknar grund i naturen, så äger dock det Linnzweiska sättet att se saken åtminstone för oss en sådan öfverträf- fande tydlighet, att vi icke kunna skilja oss derifrån. I all- mänhet kunna vi svårligen anföra annat än det, sem blir tyd- ligt enligt vår nordiska natur, och måste ofta lemna i sitt värde det, som fordrar kännedom af hela verldens växter, för att vinna nog begriplighet. Liksom vi måste lemna det nyare sättet att beskrifva blommans delar derhän, så finna vi oss icke heller kunna in- gå uti sättet att indela hela slägtet enligt all verldens många hundrade arters beskaffenhet. Vi få nöja oss här som ofta annorstädes med att i synnerhet hafva afseende på våra egna arter. Dessa skulle väl kunna indelas efter fröhusets yta, [Cd 6535. eller efter som den är slät, besatt. med vårtor o. d.; men detta är många föränderligheter underkastadt. Bäst synes det derföre vara, alt skilja våra arter efter blomsköldens beskaf- fenhet, som är antingen njurfornig (utan horn) eller månfor- mig (liksom försedd med nymånans horn; eller. spetsar). Förra sloclnippen utgöres hos oss endast af de två arter som i Sy. B. under n. 70 och 329 redan äro gifna. Till den andra af- delningen hörer denna och de öfriga 3 ännu icke lemnade Svenska arterna. Bland dessa är E. exigua närmast för- vandt med E. Peplus, hvilken också är en ört med ettårig rot, men annars till växten mycket större. E. exigua förtjenar väl sitt namn såsom varande icke allenast den minsta af alla svenska arter, utan också en af de minsta utländska. Från E. Peplus skiljs den som lät- tast med sina sneda och ettöriga svepeblad samt de öfriga jemnbreda bladen. Annars äro dess frön tvärtför skrynkliga. Den är funnen på mergelåkrar uti vestra delen af Skå- ne, särdeles omkring Höjeström och Malmö, äfvensom på Gottland i Lärbro socken vid Taxstens gård. Såsom högst oansenlig är det troligt, att den ännu kan finnas på många andra dylika ställen. = Vi tvifla åtminstone icke att den är riktigt inhemsk eller att den sjelf nu mera sår sina frön, och icke blott låter så sig med sädesslagens frön, hvilka sednare ogrås vi ogerna ville erkänna som riktigt svenska. I anseende till denna örtens litenhet kan föga blifva frå- ga om hvarken nytta eller skada; men, att -den ungefärligen har sina samslägtingars egenskaper; är väl icke tvifvelaktigt. Tab. är tecknad i Skåne vid Lund. a. Ett af de öfresvepbladpsren med mellansittande blomma. b. Blomman särskild. c. Fröhus, betyd- ligt förstoradt. d. Blomma innan fruktämnet hunnit utsträcka sig. 0 Blomsköld med sina horn. f. densamme utifsån sedd. g. Frö, sedt från inre sidan, mycket förstoradt. k attt I é TN YTA Vv Ni NA d v nn N Får Ng LA Lä | , Ad | | ÄN dt srt JG ASA IV Sä, a Yr Vv (Raa GS Mg Pp Sör Ni = ” RR Yr k > a - vå « RS ER RDR RT HAR ag Mn ES . år a ww Ke AR VR PINE VAN ” EN - rf i h 4 [ve n W Av MÅ ål 4 | £ SÅ Er) JA 4 JE > AN ; | TR MA RES ” Uk; Vard An Fyr SN INN dj Cd q Nr an | CA i rå | Rd SE AA. 19 0 tr LL HÅ 2 NE J 4 SP st r ON » bräg rk (AA -» SÖKA RR DN VÄN ) SR TR Sw FÖ Pt RN Bye 636. RANUNCULUS BLIinNnGVva. Åm- öja. Elgmyra. Bladen svärdformiga, tandade, nästan stjelkomfat- tande. Stjelken rak, glatt. Linn. Fl. Svec. n. 493. Wahlenb. Fl. Svec., n. 607. Graumil- ler Med, Bot. 3. p. 347. Hahneman. Apoth. Lex. 2. p. 259. U: det stora och utmärkta Ranu nkel-slägtet, af hvilket Sv. B. redan framslält 8 arter, men det oaktadt ännu har 14 återstående, är denna ojemförligt den största och mest stor- blommige, och således väl förtjent af att i systematiska upp- ställningen, åtminstone bland våra inhemska arter, vara den förste. Den har äfven i så fullkomlig grad slägtets förut an- förda egentligaste kännemärken, att dervid icke är något att anmärka, om icke att den stundom äfven i sitt vilda tillstånd får flera än fem kronblad. Man ser lätt att den är den när- maste intill R. Flammula Sv. B. n. 117, men tyckes dock aldrig på något sätt öfvergå uti densamma. Sjelfva örten är så smal, lång och rak, att den får ett utmärkt Svärdslilje- likt utseende. Bladen äro riktigt svärdformiga, med vidfäst- ningen omfattande stjelken och derföre desto mera i stånd att hålla sig upprätta och äfven stela. Stjelken är ofta två, stundom tre alnar hög, så att den bland den mörkt blågröna Kolvassen (Scirpus lacustris) kan upphöja sina stora guld- glänsande blommor. Uti den ofta jemnt mörka massan af nämnde vatten-växt blänka och blixtra dessa blommor vid vädrets fläkt så starkt mot solen, att man på långt håll kan komma i förundran hvad det må vara. Allmogen har såle« des icke orätt att kalla dem Å -öga eller Amöja. Särde- les stor och vacker förekommer den i instängdare smärre sjöar, som likväl äro belägna i största slättlandstrakter, såsom i Börje sjö nära Upsala, der den allmänt har åtminstone sju kronblad och således liknar fulikomliga gullskålar. Den om- talas också af Linné såsom särdeles vacker uti Dannemora sjön och vid Venerns vikar i Vestergöthland. Hela växtens reslighet med blommans glans synes på andra ställen föran- ledt till namnet Elg myra. Annars förekommer den uti lugnare mera igenväxta och gyl- tjefulla åvikar, der den stundom blir mycket ymnig, men i allmänhet synes den oftast fordra en nog egen belägenhet och är icke mycket kringspridd. Den inskränker sig oskså inom de mera tempererade slättlands-lika orterna från Skåne till och med Bobuslän, Vestergöthland, Nerike och Upland samt Gottland. Man har icke funnit den upp uti några högre skogstrakter inom denna krets, icke heller norr om ofvan- nänimde gräns, 636. Såsom växande mera i vatten och äfven mera sydländsk tyckes den också lofva att vara skarpare än sjelfva Ältgrä- set, B. Flammula. Man har också i sjelfva verket funnit den äga vida mera giftig. skärpai synnerhet uti bladen och frön, så att den dödat gräsätande djur, som förtärt densamma. Alla försök, som annars i sådana delar pläga nog olika utfalla, öfverensstämma deri, att den är en af de oätligaste i slägtet. Deraf följer dock icke, att den torkad bland annat foder skall vara farlig, ty detta är nästan aldrig fallet med Ranunklerna. Att den äfven i högre grad än BR. Flammula skulle kunna verka som sårande (exulcerans) och blåsedragande me- del (vesicatorium) är väl intet tvifvel, men i allmänhet for- dra dessa örter i sådant afseende stor försigtighet, och vi vå- ga visst icke att recommendera de häftigaste om icke i särde- les förtviflade händelser. De åstadkomma alltför lätt nerv- symptomer, såsom en sympathisk verkan af locala inflamma- tionen: och. efterlemna elaka sår, ehuru deras gifticke tyckes absorberas och ingå i vätskornas omlopp. Bästa motgiftet är att pålägga Acetosellsalt eller Acetosell-örten, ängssyra (Acetosa) o. d., bvarjemte stället tvättas med ljumt vatten. OÖrtens skärpa går öfver med vattnet vid destillation och blir äfven deri nog varaktig, samt har på detta sätt tyckts tjena mot Skjörbugg, men ett sådant bruk skulle fordra största för- sigtighet. ; ”Tab. föreställer växten sådan som den förekommer i Börje sjö nordvest från Upsala, der den har åtminstone sju kronblad, som gö- ra blomman särdeles fyllig. Emellan toppstycket b. och rotstycket a, felas åtminstone sex så långa afdelningar, hvilka böra i fö: eställnin- gen ersättas för att få hela växtens storlek. c. Fröhufvud, så moget, som det kunnat erhållas. d. Frö i sitt hylle. e. detsamma tvärt af- skuret. f. Frö, alldeles blottadt. FÖLL skr RN IE G LU lt AVEN n FN CR UNI ' nä he LANG | AR kapa ki NN ; TER GR I er: Le DK SKYRERS is IN p JR MENA lat. i Uv IA bg É Mn SMEKA SL ena NNE PRE er | FLESTA RAL SR " (OK yt a Vt ? KM ud LA "Vv 0 KRM RE ANNAT fl ad ARB VR JANVIDTN. UR a F DNR JA INRE LAN ha Th i if N ig JR ) ALAT [å I Mt AGG —VRDe PAN SET AR SN vu nt an MAA SOMRAR bb ÖR SEKAYSTURIIVAREATA MP Gazs ANEMONE vERNALIS. Vår-Sippa. Mo-Sippa. Mo-Vippa. Svepet mångdelt, ganska hårigt, midt på stängeln. Bladen parbladige: småbladen nästan äggformige, treklufna. Blomman. nickande (cernumuns), med ytterst utstående kronblad. Linn. Fl. Sv. n. 483. Weahlenb. FI. Sv. n. 633. Us det så väl bekanta Sipp-slägtet (Anemone) äro nu de fleste och allmännaste arterna gifna uti Sv. B. (så att endast den hos oss rara Å. sylv estris återstår), och vi kunna desto bättre meddela någon allmän öfversigt deraf. Det är märk- värdigt, huru väl detta så naturliga slägte tillhör första våren och utgör dess välkomnaste fägnad, samt tillika huru det- samma delar sig i de mest naturliga afdelningar, som tillhöra mycket olika växtställen, så att nästan intet blir vanlottadt på dessa vårens förstlingar. Blå-Sippan, Hepatica, som är den mest afskilda i systemet, tillhör egentligen de ensli- gare barrskogarna; de egentligaste Sipporne, Anemoner- na, finnas mest på ängar; deremot fägnas de torraste bac- karna af Pulsatillerna, som der med sitt findelta svepe och sedan med långsvansade frön utgöra ganska egna väder- vippor. Dessa vippor såsom intagande de mest synnerliga ställen afvexla också från söder till norr på ett märkligt sätt. Uti sydligaste landsorterna, i synnerhet dem, som äro under- bäddade af yngre stenformationer, finnes: den mest färgade och kraftigaste Å. pratensis; uti medlersta Sverige är den både till färg och kraft medlersta A. Pulsatilla; och slut- ligen i nordligare Sverige återstår ensam denna här gifna ble- kaste och i alla afseenden mildaste arten, ÅA. vernalis. Dern- na kan äfven tyckas något närma sig åt de nordligare egent- ligaste Sipporna derutinnan, att rotbladen icke, såsom på de andra Pulsatillerna, äro nästan lika smalflikige som svepena, utan mycket mera bladlika, antydande någon öfvergång mot A. sylvestris, som börjar få till och med bladlika Svepen. Denna egentligast så kallade Vår-sippa, Å. verna- lis, förekommer mest och som vackrast i de högre skogsor- terna af Helsingland ända till Herjedalen, i Dalarne vid Idre, i Vermlands elfdal uppom Uddeholm, i Vestmanland vid Hed- hammar, på Tiveden och Holveden ända nedåt Vestra Små- land och dess gräns mot Halland. Särdeles i de förstnämn- de högt mot fjällen belägne trakterna synes forntida vatten- flöden hafva nedsköljt och tilldanat de af finaste sand be- stående så kallade Tallmoarna, som till den grad öfver- träffa vanliga skogshedar i torrhet, att de kunde jemföras med flygsandsfälten i söder. På dessa växer Vår-Sippan 637. utmärkt ymnig (och kallas derföre Mosippa eller; i syn nerhet sedan &en kommit: frö, Mo vippa), der den, särde- les utmed vägar och på andra blottade samt för solen utsatta ställen, ganska tidigt ur den hvita snart uppvärmda mo-san- den uppskjuter sin hvita blott utanpå, liksom för solens för- : sta vårstrålar, mildt rodnande blomma. Den är således lik- som den ensligaste också den oskyldigaste af våra blygsamma sippor. Utanpå blomman och ännu mera på svepet finnes ett ullgult glänsande ludd, som mycket upphöjer dess utseende och kunde liknas vid en skön klädnad mot de första kalla vårnätterna, som så ofta och starkt omskifta med de glada varma dagarna. Ur detta gullbräm framkommer den täcka klomknoppen, och torde kunna föreställas såsom vårens första skönhet, som utgår att möta sin älskling, men icke utan en lika försigtig som grann klädnad eller skyddande omgifning för den oblide vinterns sista eftertroppar. ÅAnnu närmare in- till den magra, snart åter afkylda, jorden: har den liksom en matta för sina fötter, bestående af stelare och bredare blad än hos någon närslägtad art. Roten utbreder sig rätt myc- ket i den fina sanden och ger grundnäring åt alltsammans. Den tyckes äfven till kraften vara den mildaste af hela slägtet, så att den hvarken kan draga blåsor såsom Pulsa- tilla eller annars vara frätande. Man vet att getter äta den. Längre ned i landet t. ex. vid Upsala finnes väl äfven denna ört, men knappt så vacker och egen, utan stundom något urartad och, åtminstone hvad blomman vidkommier, ofta mera närmande sig till Pulsatilla med rödblå färg. Man ser der tydligt, att växtstället icke fullkomligt svarar mot dess for- dringar. Bladen äro dock alltid såsom de skola vara, blott mindre. Tab. är tecknad sådan svw växten förekommer i Dalarné., Man Kar ansett onödigt att gifva några särskildta delar. | i” SR fom ' ov id kv f Ne åå? Y 5 i Vv ' Mt FAT ' ef EN GR ESR | I VÅR é en ka RG KÖ NA j s Vv ' ' I DAR AE RS Vv q | Gu tå 638. LEPIDIUM rTATIFÖLTUM, Bredbladig Krasse. Bittersalso. Salsa. Småskidorne elliptiska, hela i spetsen och der försed- da med framstående märke. Bladen äggformigt lancetlike, odelta, midtpå sågade: de nedersta skaftade. Linn. Fl. Svec. n. 571. (sativum): Am. Ac.5. s.127. Wahlenb. Fl. Svec. n. 723. Hahneman. Apoth. Lex. 2. p. 200. D. förändringar, som i sednare åren blifvit företagna med Tetradynamisternas slägten och arter, hafva icke på något sätt förflyttat hufvudarterna uti Krasseslägtet (Lepidium). De slägtkännemärken, som under n. 321. blifvit uppgifna, äro således ännu gällande, och vi få blott i anledning af nyare undersökningar tillägga, att uti Lepidii frön lillroten (ra- dicula) ligger vid plansidan af hjertbladet, och att släg- tet derigenom skiljes så mycket mera från Iberis och T hla- spi, som hafva densamma vid kanten af hjertbladen, samt att detsamma kommer närmare till Coron opus, som annars till skidans beskaffenhet är väl skiljd. Att systematiska cha- racteren härigenom vunnit, är ingen tvifvel. Den här föreställda arten är så pass förvandt med den egentliga trägårdskrassen (L. sativ um), att Linné uppgaf det vara den sednare, som finnes vild vid Landskrona, ehu- ru redan den förtjente Leche ganska riktigt upptagit L. 1a- tifolium. Att dessa arter annars icke gerna kunna för- blandas, blir äfven af det följande nog tydligt. Den Bred- bladige krassen (L. latifolium) är icke allenast ganska bredbladig, utan äfven fullt ut den största i slägtet och i mån- ga afseenden att jemföra med Pepparroten ( Armoracia). Den har ungefärligen på samma sätt en flerårig fingerstjock rot, men uppväxer till ännu större högd. Bladen äro ofta tre fot långa, alltid alldeles odelade ozh blott ikanten sågade. -Stjel- ken är ofta famns hög och mycket grenig. "Fill följe af denna växtens. ansenliga storlek kan man icke i örtsamlingar få in så stor del, att deraf riktigt begrepp om växten er- bålles, och än mindre har detta kunnat bli möjligt på närva- rande lilla tabell. Oaktadt växtens storlek äro dock blom- morna och fröskidorna af de mindre. i slägtet. Man finner den till sådan mängd vid Landskrona att fäst- ningsvallarna och murarna, i synnerhet mot landsidan, der- af öfvertäckas. Längre in uti Östersjön växer den vid Ve- stervik, vid St. Skaftvik i Misterhults socken af Calmare län och v.tom Husvalla vid Öland. Huruvida den på dessa stäl- len kan med barlast blifvit hemförd, måste vi lemna der- hän , ehuru den nu är så högst ymnig, att dess försvinnande 638. eller utrotande icke synes möjligt. I närmaste länder finnes den på samma sätt vid hafsstäder och stora lastageplatser; i Tyskland intager den också andra salta ställen; men i Södra Frankrike och andra Medelhafsländer finnes den nästan alle- städes. Äfven hos oss låter den lätt odla sig hvar som hälst uppom hafsstränderna. Denna växt lärer hos de gamla varit mera bekant och brukad än hos de nyare. Den skall vara den egentligaste Lepidium hos Plinius. Sedermera har den af Pepparroten (Armoracia), Senapen, och af andra Krassearter blifvit mer och mer utträngd, så att den nu föga brukas. Orsaken der- till tyckes ligga uti dess större salta bitterhet (hvarföre den får namn af Bittersalso) och i en vidrighet som är något lökaktig. Derigenom tyckes den väl i det hela blifva min- dre användbar, men också såsom krydda för några tillfällen dess mer afpassad. Roten är visst så skarp som Pepparrot och brukas någon gång 1 dess ställe, men kunde åtminstone till utvärtes bruk uti Senapismer o. d. alltid göra samma om icke större verkan, och af detta skäl har den blifvit berömd mot Höftvärk (Lumbago). Bladen brukas i synnerhet att ge smak åt egentlig Sallat (Zactuca), hvartill de så mycket me- ra förslå, som de ensamna smaka nästan pepparlikt och der- före på tyska kallas Pfefferkraut eller Fattig mans peppar, ehuru denna smak visst icke blir så länge qvar i munnen eller äger den styrka som efter egentlig peppar. Me- dan de äro yngre kunna de för sig sjelfva användas med ol- ja och ättika såsom annan krasse. Till detta ändamål odlas den ännu i några köksträgårdar. Den nyttjas 1 Sweitz för att särdeles väcka aptiten. Der ätes den ännu liksom hos de gamla såsom krydda till köttmat. Till Judarnas Påskalamb ansågs denna bittra krydda, kanske för bitterhetens skull, såsom nmödvändig. Äfven Gäsgurkor inläggas med bladen och få deraf en icke obehaglig smak. Genom Vinättika kan man utdraga emaken, så att den sedan länge kan meddelas åt så- ser och brukas för att sätta till, Sallat. — Den ätes rätt serna af hornboskapen och hästen, hvilka också tyckas älska sina kryddor, men utan tvifvel ger den sin smak åt mjöl- ken, om den i myckenhet förtäres , så att den i detta afseen- de kan blifva obehaglig, kanske skadlig. Tab. är ritad i Landskrona efter de på fästningsmurarna ymnigt förekommande stånden, af hvilka dock blott en liten gren med ett enderlagt blad kunnat få rum på tabellen. a. Bfomma särskild. bs Fröskida förstorad. c. densamma på tvären skuren. d, blotta mel- lanväggen, som öfverst är genomborrad och från denna genomskärnings sidor utskickande sina fröfästen, ett åt hvart rum, för ett frö hvar- dera (sjelfya frön fås knappt mogna), V FAN äv PO nt oj vc GENREN AISA VE SR YET KEN vp AN Kv? Yr, AM AR äg Ä [ SÖN SER LOT (0 db dät sf VANNIAR oy 0 SR PN TAN en NAN NEN ANN i ACE än (4 WVN (NA må | SR AR ar SY TALOTE LE cdA ÖR 4 1 N RER ARA FR EYES NAN Re 1 vy Mr NR NA, Rp. Ry rd CR JGA id Ne i r TYVd vi LÄGG frn sn) labbe v Va - Kanel a. Kv AN Å | | ik - TENURG ny kl vek För RON) YA Kd Åt höj jäv det Nr ay aBard vr FRAN Rn URL : RAA Vit JOG - i NAV RÅ LÄ NR NOA RR NA ch NA her Y | IN SEN w FANN EL VARAT Vv & NN KA WAT Ad - -” bg tt VARDAG 05 ÖRA av Ly ek SM an SVAL NA, Egna AME Å q NVP RM udd. AR SENS gr ra NW Hok du At NA DVYrNV ft (pr ucvt done SSR MRI ss bb od så VAN Mafa N ”” MON MM IRON EN öga FRUN VN wWåy NOR j sk) vn Ån RC SCA NOR 4 na Jr Fn i DATA RAR en NM 23 bg | 639. GERANIUM MOLLE. Mjukhårig Storknäf. Blomskaften tvåblommige, midt emot bladen utgåen- de och tillika med den utbredda stjelken spinnel- välsfint hårige. Bladen njurformigt runda , mång- klufne, Kronbladen tvåklufne, dubbelt längre än det spetslöse blomfodret. Fröhyllena glatta (utan hårighet), skrynkliga. Från släta (utan skrynkor eller gropar). Linn. Fl. Svec. n. 624. Wahlenb. Fl, Svec. n. 775. NP gbde Geranium eller Storknäf är hos oss temligen tal- rikt, äfvensom dess många arter rätt ymnigt och vidsträckt förekommande, så att de utgöra em ieke obetydlig del af Svenska vegetationen; men det oaktadt har ingen mer än den rarare arten N. 556 blifvit förut gifven i Sv. B. Det är. också sant, att dess arter svårligen rätt väl föreställas och föröfrigt icke äga någon särskildt nytta, utan utgöra blott en betydlig del af den allmänna grödan, som. utan särdeles urval förtäres af de gräsätande djuren. Derjemte äro de festa af dem utmärkt vackra oeh tjenande till en fägnande förening mellan naturen och dess olikt begåfvade barn, hvarom vi ta— Fat under nn. 631. Detta är allt nog för att fästa vår upp— märksamhet. Storknäf kallas slägtet icke olämpligen för dem länga nåbblika förlängning, som pistillerna bilda på frukten. Vid basen af denna Storknäbb: sitta 5 fröhyllen (Arilli), som hvardera innehålla ett frö. Detta frö är till inre delarna nä- stan som hos Malverna ( Kattostslägtet), till hvilka Gera- nium, närmar sig också med sina 5 Kronblads beskaffenhet, sitt blomfoder och örtens utseende. Det har dock i sam- manhang med sima blott 5 frön: också endast 10: eller färre ståndare, och är äfven till alla delar smalare och fattigare. Derföre synes det komma närmare till en annan Naturlig Ord- ning kallad Gruinales eller stå nästan på gränsen mellan densamma och Columnifere. Till sina egenskaper äro Storknäbbarne icke så alldeles slemmiga, utan blott milda, eller något färgande och lindrigt sammandragande ungefärli- gen som Malvernas röda blommor. De finnas också mycket längre mot norden än de sistnämnde. — Våra svenska arter kunna icke olämpligen indelas 1 flerårige och ettårige, ehuru det finnes en art, som tyckes deltaga i båda dessa afdelnin- gars egenskaper: De flerårige hafva i allmänhet större blom— mor, äro ansenligare: växter, och finnas längre mot norden. De ettårige äro småblommige, mera oansenliga, och Knappt 639. någon af dem finnes uppom medlersta Sverige. — Bland de ettåriga arterna äro de fleste mer eller mindre rundbladige, eller närmande sig till den allmänna RundbladigeStork- : näfven, G.-. rotundifolium. Till detta kommer närvarande art aldranärmast med sina ungefärligen dylika blad, spetslösa blomfoder och tuklufna blomblad, samt släta frön, så att den nästan blott skiljes med glatta och skrynkliga fröhyllen och med längre samt finare eller mjukare nästan spinnelväfslik hårighet på hela växten och i synnerhet blomskaften (hvaraf namnet): Denna således utmärkta vekaste och finaste arten före- kommer äfven vackrast i södra och östra delen af Skåne, der den har så pass högröda blommor, som ritningen visar. Se- dan finnes den till blomningen något blekare och mera vio- lett uti närmaste strandprovinser, å ena sidan till Domsö utan för Götheborg, å andra sidan i synnerhet på Öland och Gott- land , hvarifrån den synes öfvergå ända till Södermanlands och Roslagens yttersta öar; alltid på särdeles torra dock icke allt för mycket utmagrade ställen, hälst bredvid vägar, der den spinnelväfsfina hårigheten kan synas utskjuten för att mot soltorkan skydda växtens öfriga fina delar. Man torde såle- des kunna anse den såsom egnad för den torka, som mest finnes i dessa södra strandorter, och derföre stadnande uti dem , medan de fleste andra ettåriga arter vidare fortgå mot norden och inåt landet. > Man kan icke vänta sig någon särskildt nytta deraf; men förundra sig må forskaren deröfver, att naturen med så myc- ken 'bestämdhet utbildat så många olika arter af dessa små växter , och gifvit dem sin begränsade växningskrets. Tab. är tecknad i östra delen af Skåne efter den derstädes fö- rekommande rödare förändringen. a. Blomma särskild. b. densamma sedari' blomfodret blifvit borttaget. c. Kronblad särski!'dt: d. Frukt, sedan blomfodret blifvit frånskiljt. e. Fröhylle (Arillus) särskildt. .f. Frö, blottadt och såsom förra figuren betydligare törstoradt. -- Den spinnelväfsfina hårigheten har på a: b. och d. blifvit utsatt, men” på hufvudfiguren' har det ické kunnat ske utan för mycken svårighet. - Vell y | finde fär my ; dy Fm rr DRAKE säpirsken VON st ar ålar hän så 4 St SUNE pel. Us OR og för ' | (AN f | d nn NL HA bv gt ER | i RN j ch ER Eh ; RN (3 SURA RA | [7 ( AN i fa SUL MURg AN Ä OR v fr af I. 640. OROBUS vVERNUS Vår-Gökmat. Stjelken odelad, trekantig. Bladen med tre par små= blad , som äro äggformige, spetsade och försedda med udd, . Bladskärmen (stipulse) halftpillike, hel- bräddade. Linn. Fl. Sv. n. 641. Wahlenb. Fl. Sv. n. 708. Gmelin Fl. Si- bir. 4. p. 13 n. 16. Pallas Reis. 1. p. 160. Hahneman Apoth. Lex. 1. Pp. 320. LR den märkvärdiga Ärt-Ordningen (Papilionacew) hafva många slägten blifvit omtalta uti Sv. B.; men af när- varande slägte har ännu ingen art blifvit förestäld, ehuru allmänt förekommande. Vi få således anföra att slägtet Oro- bus kommer så nära intill Lachyrus (Sv. B. n.49.), att flere författare dertill öfverflyttat 1 synnerhet närvarande art; men det skiljes som lättast dermed, att bladen sakna alla klängen och snarare slutas med en liten bladflik. Det me- ra för systemet passande kännetecknet, att stylen är trin- dare, smalare och mindre hårig, är icke så tydligt och bestämbart, samt särdeles hos närvarande art föga märk- ligt, hvilket också föranledt dess öfverflyttande till Lathyrus. Annars bestå slägtets blad af flere par småblad. Roten är alltid flerårig. Slägtets arter tillhöra mera våren än sommaren , och det tyckes vara af detta skäl som flere få namn af Gökmat. Den tidigaste af alla är närvarande art, som merendels före gökens framkomst börjar atl pryda de då ännu tämligen grå- aktiga hassel-lundarna. Den utmärker sig föröfrigt med en enklare växt, blott tre par småblad, men som i dess ställe äro desto bredare, mest äggformiga. Blomklasarne äro i öf- verensstämmelse med småbladens antal sexblommige. Hela örten är af en särdeles liflig grönska, med glänsande yta, och blommorna af den mest lysande purpurfärg, som före- kommer icke allenast i slägtet, utan också bland svenska växter 1 hela classen. Med denna växtens färg och i allmänhet lysande samt granna utseende synes också dess förekommande stå i myc- ket samband. Man vet att i de mest continentala , eller längst inuti. fasta landet belägna orter, som hos oss och i hela vest- liga Europa vill säga de mest östliga länder, finnes den glat- taste och mest utbredda vegetation samt de starkast färgade i synnerhet uti purpur spelande blommorna. Östern har af ålder varit purpurns och grannlåternes fosterland. Det kan ej annat än fägna oss, att i någon mån finna detta bekräftat äfven hos oss 1 närvarande växt. Den är mycket allmän i 640. hela Siberien och Ryssland. Hos oss födde den ymnigt i öst- ligare Sverige från och med Skåne till och med Upland, me- ra sällsynt längre norr åt till Medelpad. Mot vester blir den mer och mer sällsam, så att den förekommer endast på kalk- berg, som äro de för växterna i allmänhet mest gynnande localer, och på hvilka de derföre i alla riktningar längst fortgå: såsom i Jemtland kring Storsjön, i Dalarna vid Os- mundsberget och Boda Capel, i Vermland vid Persbergsgruf- vor, 1 Vestergöthland på Kinnekulle; men ännu längre mot Vesterhafvet saknas den alldeles, äfvensom i hela England, i -Frankrikes och Tysklands nordvestra eller tillgränsande pro- vinser o. s. v. Den öfverensstämmer härntinnan så väl med 'Melampyrum nemorosum, som sednare på våren sammaledes pryder blott östligare Sveriges lundar, och med flere andra, att vi härutinnan icke behöfva frukta för en besynuerligare tillfällighet, utan böra igenkänna en allmännare gällande na- turlag. Af sådana iakttagelser lära vi att i Växtgeografien liksom i annan geografi draga icke allenast Zatifuds- utan äf- ven longituds-linier, som mycket nogare anvisa climatet än de Meteorologiska observationerna hittills kunnat göra det. Detta vore redan en nytta af densamma. Om vi khär- leda en annan förman af dess fägring såsom bidragande att un- derhålla den Hflighet eller det lefnadsnöje i naturen, som är så nödvändigt och så vida skiljt från konstlade praktbehof- ver, så är delta öfverensstämmande med hvad vi förnt an- fört. Vi se att de vingade honingssugare, som må hända utgöra en närmare länk intill växterna, alldelet söndertugga dennes blommor för att komma åt deras sötma. Att växten Sekes är en af de begärligare för större gräsätande djur i synnerhet hästar, som i allmänhet äro mest granlaga på bete ech kanske äfven fordra mera orientalska växter, säga de iakttagelser, som till sådant ändamål äro anstälda. Det kan likväl icke blifva fråga om en såden växts odlan- de, men väl om att befordra dess nde genom hasselskogens bättre bibehållande än som ofta sker, hvarigenom hagar för värbete åt hä- starna kunde erhållas, som troligen i någon mån kunde bidraga att underhålla en tartarisk eller oRsaekseE hästraee , som SI milg. stone för östra och öfra Sverige tyckes vara den mnaturligasto , äfven= som den användbaraste till de mest vigtiga ändamål. Denna växts är- ter smaka tillika något bitteraktigt och hafva fordom blifvit nyttja- de som ett värmande och renande medel. Tab. föreställer knappt öfre hälften åf ett medelmåttigt stort stånd, ritad vid Upsala. De öfre alldeles outslagna blommorna hafva den starkaste purpurlfärgen , som synes utanpå seglet. Så snart vingarna komma fram visa de sig mera violetta, och slutligen få de nedre för länge utslagna och nästan vissnande blommorna en smutsig blåaktig färg, icke olik den som O. tuberosus merendels äger. Att dessa fär- gor icke på tabellen kunnat gilvas med all naturlig fullkomlighet, er- känner den lätt, som försökt att på papperet ö! "verllytta blåröda blome mors färg. (Utomlands, förmodligen i för densamma mindre gynnan- de climater, skall den förekomma med hvita blommor, hvartill vi hos oss icke sett något tecken, ehuru dess största fägring är som sagt snart förg ående). Detföré har också ett af de först om våren utslagna stån- den blifvit taget till mönster. b. Fröbalja sittande på sitt särskildta skaft fästadt vid en del af det gemensamma skaftet, för att visa rikt= ningen. &c Frö med sin vidfästning. ————— a C-F MN pA mn LJ våg i SV I ; IK Ngan Na NER Ka VR FYN Så q Varg mi KANE SAT a SR Av KN nn. sl ND SO År SN en vån. AS NR eG MN ALAT Sa Sa | FIS Vr le Se ELIN | 5 AN uta yr a: ; kg; NR Fä å bäva N i Vv 2 (f fäd MV Iaf I. 641. HYPERICUM MONTANUM. Ber ;s-Hyperik. Stjelken trind, glatt. Bladen aflånga, stjölkomifittan- de, prickiga och under med fina svarta körtlar försedda. Blomskärmen på stjelken sittande äf- vensom blomfodret sågade, med körtlar på såg- ningarnas spetsar. Linn. "FI. "Sv. n.'6835. Weahlenb. FI. Sv. n. 848: - De så utmärkta slägtet Hypericum (Hyperik), som utgör hela Polyadelphi-classen i vår flora, står också ibland Svyen- ska växterna temligen söndrat för sig sjelf. Det synes lik- som leda sin slägtstam irån tropiska länder, der. åtskilliga med detsamma förvandla växter finnas, som gilva en Gum mi- gutte-lik saft och derföre särskildt kallas Guttiferce. Af vänd dylikt tyckas älven våra Hyperica hafva så mycket qvar, att de vid sönde-krossning visa en mer eller mindre rödaktig saft eller afsöndra en dylik uti vissa körtlar. Sv. B. har re- dan under n. 735.359. och 536. gifvit exempel på båda sätten. Den här afbildade arten äger af alla de mest utbildade och mest framstående körtlarna Dessa sitta mycket märkba- ra på sågningarnas spetsar å blomfodret och de derunder va- rande skärmen till och med i kanten af öfversta bladparet. Vidare finnas körtlar på slåndarnes knappar, och körtelp unk- ter 1 synnerhet vid kanterna af alla bladen, särdeles märkliga å undre sidan. Dessutom visar sig en röd färg, som str 1 stort samband härmed, på Fstilbmns och på Madre sidan af bladen 1 synnerhet å unga rotskotten. Genom allt detta blir denna art mycket utmärkt och verkligen närmande sig till HH. pulehrum Sv. B. n. 536, men den är mycket skild deri- från genom sin bladform. I detta sednare afseendet äfven- som till storleken öfverensstämmer den mera med H. hirsu- gum, som likväl genom sim utmärkta hårighet förlorar en stor del af sina glandler och äfven får den öiriga delen min- dre märkiig. De öfriga inhemska arter af slägtet hafva kan- tig stjelk och blomfodret utan några körtelbärande kanter. > Vär Bergs-Hyperik växer icke så egentligen på hö- ga berg, utan på klippor och stenhällar, som äro mycket utsatta för vind, sol och torka. Mest tyckes den tillhöra så- dana hällar, som äro af öfvergångsbildning eller åtminstone af utmärkt kalkhaltighet, sällan rena gråberg om de icke äro särdeles utsatta för hafvet eller de största vattnen. Det Sy- nes icke mycket vilja aflägsna sig från de södra hafskuster- na. Således är det som mest funnet på Thorsborgen å Gott- land, flerestädes i Skåne till och med på Kullaberg, emellan Kungsbacka och Götheborg, på Halle- och Hunneberg i Ve- 641. stergötbland särdeles frodigt, vid Omberg; Motala och Kol: mordens marmorbruk i Östergöthland , samt slutligen på Å- kerö i Södermanland. | Att dess växande på sådana utmärkt torra och utsatta ställen står i sammanhang med dess utmärkta körtelaktighet, synes oss mycket troligt. Vi kunna icke heller tvifla, att det till kraft kommer upp emot utan snarare öfverträffar H. perforatum , ehuru vi i anseende Hill denna arts sällsynthet derom icke erhållit någon annan anvisning, än att den har en mera terpentinsaktig lukt, som körtlarna meddela åt wvidrö- randes fingrar. - Man har uppgifvit att densamma liksom de allmännaste arterna af slägtet skall ätas mycket gärna af kor, men alldeles icke af hästar. Tab. är ritad efter ett på Kullaberget i Skåne vuxet stånd , som i der varande branter blifvit mer än vänljgn slankigt, men annars desto mer olikt andra arter. be. Blomskärm. c. Ståndare, hvilkas knap=-" par också äga körtlar. d. Pistiller med sina röda märken. pa in då MATS gr SW 14 | d ÄT Jan NE FN INS af! Jå RANE j N OÉ5 . K N ) It af LL. Laestadius 645. CAREX GLAREOSA. Klapper-starr. Småaxen trenne, aflånga, samlade; det yttersta vid basen hannblommigt. Frdhusen likstora med fjäl- len, aflånga, afsmalnande, försedda med upphöj- da nerver. Strået slakt. Bladen ganska smala. Wahlenb. | El; Sva n: 2043: Liljebl Sv. El 2-uppl/8, 22: (Ci Heleonastes!) Klapperstarr, j U: intet annat slägte af de rigtigt blommande (Phanero- gamiska) växterna har Sv. Bot. hittills lemnat så få arter (9) i jemförelse med den stora mängd (60), som ännu åter- står. Det är ock sant, att man mindre kan tillskrifva Starr- arterna någon jemförelsevis utmärkt nytta; men de utgöra dock både till antal och arternas massa en betydlig del af i synnerhet den svenska nordligare vegetationen. Vi kunna så- ledes icke lemna dem, utan att söka leda uppmärksamheten på deras särskildta växtställen , som i allmänhet äro sådana att de icke synas kunna få bättre knappt någon annan så god vegetation, och på deras inom en liten yta så utmärkt och rikt omvexlande bildning. a Den audra afdelningen i detta slägte, hvilken äger flere små ax, har hilltills i Sv. B. n. 156 endast lemnat en art, af annars icke så tydlig beskaffenhet som de fleste andra, kan- ske för dess långa i södra provincernas hafssaud mest kry- pande rots skull. Afdelningen underdelas åter i dem, som- hafva hannblommor i toppen af småaxen , och uti dem , som hafva de samma vid basen. -Den sednare underdelningen ut- göres af mindre sträfva, men kanske också mera magra starr- arter, som mest växa i magraste kärr eller också på hafs- stränder. I sednare fallet äro de merendels grofvare i anseen- de till fröen, åtminstone om de växa på sådan dyjord , att bafssältan och syran kommer dem till godo. BDen närvaran- de arten är deremot synnerlig dermed, att den onekligen är närmast förvand med den i de djupaste kärren varande C. He- feonastes , men, liksom genom sitt växande i hafssträndernas magra grus, saml genom detta grusets eller klapperns, vatt- nets och luftens föreuta rörelser, blifvit både tunnare och ve- kare eller böjligare än siu hufvudart. Uti detta gruset tyc- kes den också icke uthärda annat än i de nordligaste lands- orterna, der ingen särdeles torka är att befara. Detta växt- ställe är så ovanligt bland der förekommande förvandta starr- arter att man trott sig böra gifva den namn deraf. Den är som allmännast vid Nordhafvet i Norska Nordland och Finn- marken; finnes också på demna sidan em fjällen i Vesterbot- ten nog ymnigt, men blir längre söderåt sparsam tills dem 645. »ppom Gefle synes upphöra alt växa, ehuru dess om man så vill säga stamart går mycket längre mot söder. Man vet än- nu icke att den finnes tuiom Scaudinavien. Från C. Heleonastes skiljer den sig med den omtalta finheten, som äfven sträcker sig till böt och dess omhylle, hvilket har en lancetlik form (då det deremot hos C. Heleona- stes är ovalt). Föröfrigt har denna art blott tre aflånga småax, af hvilka nästan blott det öfversta har hannblommor på sin nedre del, men till ersällning intagande nästan hälften af det- samma. Sjelfva gräset är så tunnt och magert att det icke lofvar någon nytta. Det synes egnat att betäcka de magra grusbankarna vid hafvet och gilva fäste för någon mylla till framtida emottagande af bättre vegetation. I döttå afseende kan man Vetndet de många medel, som naturen använder för att från elementernas ju störande våldsamhet vinna allt mer och mer område för den mera lefvande naturens begag- nande, eller till platts för växterna och näring för djuren. Den närvarande art synes 1 sådant hänseende vidtaga der som den wnder n. 156 gifna Sandstarren (Carex arenaria) upphör, så att genom dem en jemn bindningskedja mot haf- vet från de sydligaste till de nordligaste orter uppstår. Mot norden blir också gruset från de stora fjällfloderna framför sanden allt mer och mer rådande, till hvilkets slutliga stad- gande denna oansenliga starrart mycket torde bidraga, så att genom allt sådant de tillandningar uppkommit och blifvit be- växta, som man i dessa orter funnit så otroligt stora, att man trott sig se hafvets aftagande. Genom uppmärksamhet på dessa naturens egna landvinningar torde man kunna ut- finna sätt till deras befordrande eller åtminstone snarare be- gagnande. Tab. är ritad af Herr Lestadins vid Piteå på Vesterbottens hafs- stränder. Db. yngre blommande topp. c. Fiöbärande ax, d, Stråets af. skärning förstorad. e. Fröhus med sitt fjäll. f. detsamma utan fjäll. g. -- mycket förstoradt. h. -- tvärt afskuret och än mera förstoradt, EE ip vd År RT Å jr År Mr ” MUN ) RN HN RANN NEN Or N vå SU Ag NY M - /R MD » BARE Skye MN FOA RR 646. SALIX MYRTILLOIDES. Odonslikt Vide. Fruktåmnena skaftade, glatta, med oskaftadt mär- ke. Hångena till alla delar ganska glatta. Blades äggligt elliptiska, helbräddade, glatta. Linn. Fl, Svec. n. 889. Wahlenb. FI. Svec. n. 1130. FI, lapp. n. 479. t. 18. f. 1. Lestadius om Lappm. s. 33. me R D et är tydligt att de Hängebärande träden (Åmentacece) äro mest afpassade för norden, och att bland dessa de, som hafva de smärsta fröen, hvilka snarast kunna bli färdiga un- der en ganska kort sommare, äro mest egnade åt det Nord- ligaste Sverige särdeles Lappmarken. Såsom sådana synas de många Sälj- eller Vid e-arterna ( Salices) ganska märkvär- diga; och af dem har Sv. B. redan lemnat 10 arter, bland hvilka 4 ensamt tillhöra Lappmarken, men detta oaktadt å- terstår ännu minst 17 arter, af hvilka åtminstone 7 äro Lappska. Bland dessa sednare är den här afbildade arten en af de mest egna för Lappmarken och äfven en af de mest utmärk- ta. Den förekommer straxt uppom den gräns, der vår så all- amänna och så mångformiga S. fusca upphör att växa, och det blir äfven i alla afseenden troligt, att den med samma art är som närmast förvandt. Den skiljer sig dock så myc- ket, att intet tecken till öfvergång tyckes finnas. Ehuru icke egentligen glänsande, är den likväl till alla delar fullkomligt glatt eller utan tecken till hår, och det verkligen mera och beständigare än någon annan art i hela slägtet. En sådan glatthet har man väl någon gång funnit äfven hos &S. fusca, och måhända då någon gång gifvit den vår arts namn; men denna verkliga S. myrtilloides visar sig alltid mycket skild med sina i allmänhet större och frodigare i synnerhet vid basen bredare blad af blåaktig färg, hvilken aldrig på undre sidan blir silfveraktig eller" sidenglänsande och aldrig under torkning öfvergår i svartaktighet såsom hos S. fusca (hvaraf den sistnämnde äfven fått sitt namn). Dessa bladen hafva verkli- gen tillika med buskens grenar och stam ett blåbärslikt utseende, särdéles af det äfven i kärren med densamma vä- mande Odonriset, Vaccinium uliginosum, så att man sannerligen ibland behöfver vara uppmärksam för att skilja dem åt. Således är Linnés deråt gifna namn verkligen så sinnrikt ech nästan behöfligt till artens skiljande, som vanligen är hän- delsen. Äfven fröredningsdelarha äga mera blåaktighet i sin färg och derjemte mera smidighet än hos de mesta andra. Denna lilla buske eller, om man så vill, detta stora ris ( frutioulus ) är så eget för Lappmarken att man blott vet det 646. föröfrigt vara funnet i Finland; och, om” det ej växer äfven i Norra Ryssland och Siberien, så färer det saknas i hela den öfriga verlden. Det vet mar åtminstone, att det ej är funnet på halsssden om våra fjällar hvarker i Norrige eller England. «I Lappmarken intager det i synnerhet den lägre "skogbeväxta delen omkring Vesterbottens gräns, och Had der ärdeleg vid kanterna af de stora nryrorna, nära åt den omgifvande gran- skogen. Dessa ställen äro till den grad skyddade för blåst och ofta utsatta för er sådan solvarma, men derjemte lidande af en så beständig grundens kyla, att vi i dessa förenade om- ständigheter väl kunna igenfinna orsaken till em så egen växt- form. Den synes vara högsta graden af kalljords växtlighet (vegefatio uliginosa) ochi detta afseende mycket märk- värdig. Man vet väl-ännu inger särskildt nytta åf denna tilla buske, men den utmärkta bläaktiga färgen eller nämmda kall jordsnaturen gör det icke osannolikt, att det hos Salix-ar- terna mera än hos andra växter mångfaldigt modifierade garf- vet eller sammandragande "ämnet, söm: således till och med hos några blir: bästa erikla ersättningsmedlet' (surrogatet) för Chinabarker, skulle hos denna kunna vara så pass för- ändradt, att någon egen användning deraf kunde” väntas , åt- minstone i ett land, som har så svårt för att blifva 'delak- tigt af andra länders förråder till användning i konster och såsom” Läkemedel. > Tab, ritad i Piteå socken af Herr Lasta. a. Honqvist, något öfverblommad , så att de till en del utväxta fruktämnena som tydli- gast synas och bladen hunnit sin fulla storlek: b. Henblomma: sär- skild och c. densamma förstorad. d. Hannqvist i bästa blomning och således äfven med mindre utväxta blad än på föregående. .e. Hann- blomma särskild. f. densamma utan ståndare, att visa det dubbla hor ningshuset- YR AN KR SN så NM KJ IT An pad ik Vtar Wi VM 9 RR, Vv Nin n - bo RN sr ra Pp AE ETT ANE, SSR va k så fra SOV ve ; j Vv un LAT 4 an Matig € Jä PENN SR ft. jon 7 VN SAR) | NG Na ll | VR vd Ny sb IG NR N; ye NR 4 e hy BN ; SO l Sä | ÅA fr.af A. > 647. SPLACHNUM RnRUEBERUM: Parasollmossa. Stjelken nästan ingen. Bladen äggformige, såglikt tandade. Fruktskårmen parasoll-lik, purpurfärgad. Linn. Fl. Sv. n. 963. Wahlenb. El. Sv. n. 1403, väg har ofta blifvit hälsat för mossornås fädernesland och förtjenar det äfven i vissa afseenden. Att det äger flere arter af mossor än något annat land, vågar man vwisst icke påstå; men att mossorna äro talrikare än annorstädes i jem- förelse med fullkomligare växter, torde vara väl grundadt, äfven som att deras individuella mängd är öfverträffande, Mest utmärka sig i båda afseenden våra särdeles i nord- ligare orterna så vidsträckta kärr- och så kallade moss-trak- ter, hvilkas växter äro ganska egna. Man kan icke lätte- ligen fullkomligt föreställa sig, hvad det är för en egen inver- kan, som den så beständiga nordiska sommarsolen har på des- sa fuktighetens och grundkylans outtömliga tillhåll. Bland alla dessa alster utmärker sig väl ingen så mycket som den närvarande mossan, hvilken liksom visar den största asiatiska eller orientalska prakt och utbredning (hvarom någon antyd- ning lemnades under n. 640) bland dessa vanligen så oan- senliga växter. Löfmossorna ; som enligt sednare tiders uppfinning så hufvudsakligen indelas efter mynningen på sina fröhus, har . förut i Sv. Bot. framvisat endast slägten med dubbel tandrad eller ganska mångtandad mynning. Det närvarande slägtet hör till dem, som hafva blott enkel tandrad och färre tän- der. Det äger blott 8 tänder i mynningen, men af hvilka hvarenda är liksom sammansatt af tvän- ne och alla föröfrigt mycket böjliga och hinn- aktiga. Den hinnaktighet, som synes förorsaka tändernas sammanhängande och föröfrigt röja sig uti hela mossan , är som störst uti fröhusets mer eller mindre blås eli- ka tillsatts eller Apophys. Då andra mossors tillsatts aldrig hinner till sjelfva fröhusets vidd, så öfverstiger det oftast hos dessa fröhusets tvärlinia mångfaldigt. Aldravidast är det på närvarande art, som derigenom blifvit ett under bland mossorna. Det är så stort och skärmformigt att första upp- täckarne trodde sig hafva erhållit en liten svamp med sin röda hatt. Man blir förundrad att se denna starkt purpur- färgade lilla parasoll, upphöjd öfver den lifligt gröna mossan, liksom härmande en fullkomligare blomning. Denna hinnak- tiga parasollens utveckling är särdeles märkvärdig och ett sär- skildt föremål för närvarande tabells framställning. Det vore emot denne delens natur att den skulle från början växa så EAT. hinnaktigt utbredd;och nedslagen, utan den börjar! verkligen såsom en liten conisk blåsa, hvars nedre botten sedan upp- drages och blir nedvändt skålig, under det att öfre sidorna utvidgas, och omsider blir der; nedom uthängande,, tills:slut- ligen bottnen sammanstöter. med taket till en enda uppåt con- vex hinna. Emedlertid blir sjelfva fröcapseln allt mér och med uttömd samt sammandragen. ' Denna underliga skärm upphöjes ofta på ett qvarters-långt skaft eller borst, som äf- venledes är purpurfärgadt. Sjelfva mossan är deremot lif- ligt grön med tunna, genomskinliga, vackert ådriga blad. ' Denna förunderligaste och mest ansehliga af alla mossor upptäck- tes först vid Porsgrund i Norrige , och har sedan blifvit fonnen högst vpp i Vermland ,; samt i: Lappmarken. på flere ställen; - Den hållersig således på den mera skyddade östra eller svenska sidan om vår fjälls fygg och intsger der på ett ansenligt afstånd mnedom fjällen de als draskuggrikaste skogskärr. Under dylika förhållanden skall den också finnas uti Sibirien; Den växer liksom samslägtingarna alltid på gam- mal nötboskaps spillning , och synes liksom deraf hämta sin hinnakti= a seghet, så tjenlig för utvidgning, och bekräftar på ett synverligt sätt det stora sammanhang, som är mellan växuingstället och mossans beskaffenhet hos dessa växter. Genom allt detta synes den minsta torka, så oförenlig med denna mer än andra mossors' utbildningssätt, i högsta grad vara förekommen: Vi kunna visst icke tillskrifya denna mossa någon egentlig nytta; men om vår åsigt är riktig, att allt det, som förtjenar förundran för naturen och således förenar oss med dess upphof, också är för oss gagneligt , så blir denna en af de betydligaste. I allmänhet är det märkvärdigt huru naturen , som ej kunnat nedlägga några massiva nä- ringsämnen eller dylikt i de fina löfmossorna, deremot liksom användt sin kraft i de mest fina formernas utbildningar. I detta afseende kan ingen anses så högt ställd, som den närvarande, och vi kunna ej annat än framställa den först för att tillvinna uppmärksamhet för de så obetydliga, men förunderliga löfmossorna, till hvilkas betrakz tande vi således snart torde få tillåtelse att återkomma. | Tab. är ritad efter stånd samlade i Vetmlands- Elfdal, a. Hann- blomma knappt något förstorad. b. Fruktbärande nästan öfvermoget stånd (med redan uttömdt fröhus) af medelmåttig storlek och icke för- storadt. c. Blad deraf mycket förstoradt. d. Fruktskärmens genom- skärning med det öfvermogna eller redän uttömda fröhuset, hvars tänder således äro af sig sjelfva nedböjda, så att fröhusets stolpe dess Lättre synes , allt förstoradt. e. en af de nedböjde tänderna, ännu mer förstorad, -- f. ett något yngre och till fruktskärmen mindre utbil-. dadt stånd , men hvars fröhus nyss blifvit moget. g. samma stånils öfre delar förstorade och fruktskärmen sedd emot dagen (i genomski- ning , transparance), så att genomgången från skaftet till fröhuset ge- nom den ännu gröna delen synes, samt fröhuset med sin nyss Öpp- nade tandrad , som utsläpper frön. -- h. elt ännu yngre stånd , ochi. en kanske ännu litet mera omogen frukt också sedd mot dagen, så att finktskärmkantens smalhet mot den grönå delen märkes. -- k. gan- ska ungt stånd, hvars vid 1. förstorade alldeles: omogna frukt visar sin tillsatts (Apophys) innan den hunnit antaga någon parasol-form eller ens blifva på undre sidan urholkad så att kanterna bildat sig. MN dd [a iv 4 ' | nr ' an Å | Fu i ; rö vån ÄR / f pl å 4 j AN Nå [ RN ARON i n ; 4 / JM äv Win LAN | MG, k a SN T ma Ste fd | Rv OR Ar NR I NN | fé 0 K År ELATRREEA I Öl iv (RU ER RV "ber å FN | CE OR 4 646. 648. LICHEN PARIETINUS: Vägg-Laf. Vägg-mossa. Spåntakslikt nedliggande , ganska gul, krusig; flikarna utbredda, tilltryckta, inunder blekare och nästan släta. Skålarna af samma färg som öfre sidan, med slät kant. Linn. Fl. Sv. n. 1080. - Wahlenb. FI. Sv. n. 1571. — Retz. FI, Oec. 1. p. 377. Sander (G. K. H.) die Wandflechte eine Arzneymit- tel, welches dio peruvianische Rinde nicht nur entbehrlich macht sondern sie auch an gleichartigen Heilkräften ibertrifft, Sonderh. 2815. Deutsche Jahrbuch fir die Pharmacie 3. s. 304, -- 5. s. 44-99. [-- 10. 1. 3. 39--49.) Hecker Arzneymittel. ausgegeb. v. Bernhardi 2. P- 198. ÅA det nu mera synes nog; afgjort att Linnés slägte Li- chen icke så egentligen låter sönderdela sig i flere lika stora slägten, utan att man blott derifrån kan afsöndra mindre ult- omkring varande delar och göra dem till särskildta slägten, — så synes det äfven, att den stora odelta hufvudmassan af Linnés Lichen-slägte både kan och bör få behålla sitt gamla namn, hälst uti verk af allmännare syftning, till hvilka vi också vilja räkna Sv. B., der man så gärna, under den för- änderlighet som namn uti mera försökta än stadgade nya uppställningar få vidkännas, vill trygga sig vid det lika så väl kända som användbara Linneiska benämnandet. Det således bibehållna, men kringskurna , Lichen-slägtet käns då med sin ganska bestämt scutell- eller skål-formiga frukt, som har kan- ten bildad af öfriga lafmassan. Uti detta slägte utgöra de så kallade Imbricati, som hafva spåntakslikt öfver hvarandra lig- gande något radiculerande blad, liksom hufvuddelen. Ibland dessa utmärker denna sig med sin höggula färg, som sträcker sig öfver hela lafven ända till fruktskålarnas yta. Den före- kommer ganska allmänt öfver hela Sverige, om man blott undantager de högre trakterna af Lappmarken, på gamla träd- väggar (hvaraf namnet), flere träds bark i synnerhst Asp och stundom äfven på gråstenar. Man har länge ansett den för en af de mest onyttiga och alldeles icke välkomna prydnader på nämnde magra ställen. Sedermera har man fått en tillfällig anledning att försöka den såsom läkemedel. Den egna unkna lukt, som större parlier af Chin a-bark gifva ifrån sig, är så öfverensstämmande med lukten af lafvarna, som sitta derpå, och äfven andra dylika lafvar, att man deraf fått anledning försöka om icke lafvarna också kunde hafva samma kraft. Bland dessa lafvar bar man i synnerhet kommit att fästa uppmärksamheten vid den här föreställda arten, såsom en af de allmännaste och till färgen icke så olik den Gula Chinan, Doctor Sander (51 GESSRARE pr båg LE, har funnit den så: verksam mot Frossor, att der denna icke. hjelpt har icke heller Chin a- barken kunnat något uträtta. Några andra läkare hafva bekräftat detta, andra rd icke Tinas "den -verksäm ;, hvartill orsaken RE TRA kan ligga 0-0 riktigt förfarande rid insamlingen. och reningen af mossän. Dosis är en scrupel till en half drachma hvarannan timma under feberfria dagarna, men den dagen, då frossan väntas, samma dosis hvar timma, och en stund före” paroxysmién dub- y bel dosis. .Ehurna vi häruti, liksom i-så många andra me- del, icke straxt-få tro oss Bira en like till! den så- makalösa Chinan, så böra vi dock vara uppmärksamma på allt, som åtminstone till någon del kan ersätta densamma: Chemiska analyser säga, att mer än hälften eller 64 pr. af lafven äro olösliga "för alla icke förstörande och på chemiskt -.sätt an- vändbara lösningsmedel; 7,5-prer ar ganska likt med djuriskt lim; 9,5 pr.e- är Gummi; 8,4 pr.e. är Socker med något China-likt 'extractiv ämne; 5 pr.e. äro fet- och harz- aktiga ganska svårlösta färgämnen. Således synes det: vål atgjort, att lafven icke innehåller betydligt äf Chinans mest egna beståndsdelar "och att den icke hufvudsakligast genom dem kan verka; men detta oaktadt torde den vär vara gan- ska verksam: först genom sina närande beståndsdelar näml. Gummit, som. synes vara blott ett lättlöstare Lafstärkelse, Sockret och det. limäktiga 'glutinosum; hvilka alla liksom skaffa medlet insteg i assimilationen; och sedan genom färg- ämnena, hvilka utän tvifvel i långt större mängd än ”analy- sen tillkärlhag gifver äro närvarande, och särdeles i en lefvände förening ed de lättlösta näringsämnena mycket bättre lösas af lefyande digestionskraften, samt således kunna blifva an- senligt verksamma såsom ett fint och genomträngande stär- kande medel. Huru mycket matsmältningskraften, i jem- förelse med chemiska lösningsmedel, kan verka, synes bevi- sadt genom Rhenmossan, som är så högst närande för vissa djur, men för konsten ganska olöslig. — Samma läkare hafva också funnit den verksam i Serofler. Uti Norrige har den länge blifvit brukad mot gulsot, hvartill färgen kanske svifvit anlöding: Enligt Haller brukas den i Sweitz mot svå- ra Diarrhéer 'och Dysenterier , som den skall stoppa. Sådant bruk bland allmänheten äger dock merendels någon förnuf- tig grund, och bör öka vår uppmärksamhet. Säker färglaf är den föga användbar, och det, som det synes, af orsak, att dess färgämne är för mycket olösligt för vanliga och icke allt för dyra lösningsmedel, 7 - Tab, a. ritad efter ett måttligt stort stånd, som blifvit turifvet. b, ett något mindre, sedt på undre sidan. = c. genoriskärning af en bladflik med två skålar. Av genomskärning af én' skål [ra AS : e, liten del af densamma än mer förstorad: i | å : os SYSTEMATISKP RECISTER öfver växterna i Nionde Bandet af Svensk Botanik. Cl. 2. DrANDRIA. Cl. 7. HerTtTANDRIA. 1CI 18. PoLYADELPHIA. Utriculariaxminor 585. |Trientalis.europea 5g1.| Hypericum montan. 643. Circma”lutetiana. -586.1, Cl. 8. OCTANDRIA, Cl. 109: SYNGENRESIAA CI. 3. TrtASDRrRrAS |Elatine Hydropiper HA i gare autumnalis 642, Scirpus acicalaris 605.4 CI 20: DECANDRIA. |iriaraci sma dd Agrostis stolonifera'584.- Atudigtdedalealycal:583:15 RESOR Oe Gö6- « Molinia aquatica — 587. - TR FARA DAD Er SÅ q '"ISaxifraga Hirculus 625” ericifolius 607: i rr oe b ar Dianthus arenarius 613: | Sr 2-1 Sedum-avglicum 604: CI: 11. DODECANDRIA:S . CI. 20. GYNANDRIA. CI. 4. TETRANDRIA: Orchis pyramidalis 584. Euphorbia exigua 635: Cl. 21; MoNOECIA. Cl. 12. ICOSANDRIA. - Sherardia arvensis 609 Pläntago media" 631 dT Zannichellia palust. 630. lanceolata 632. laAlnussincana 595. Centunculusminim.610. |Rosa Achari 577 | Carex glareosa - 645. Potamogeton perf. 580. NONE FONDA gal MET Cl. 5. PENTANDRIA. Hottonia palustris 603: Verbascum nigrum 540. Erytäarea littoralis Tamosissima pulchella 579. Campanula R2punc.629. Thesium alpinum : 611: Hydrocotyle vulgar.617. Buplevrum tenuiss. 618. Oenanthe fistulosa 619: Sitm angustifolium 620. Falearia 621. Ligusticum scotiez 622. Angelica Archangel. 633. Ranunculus Lingva 63671 Salix: purpurea 589. Anemone vernalis 657,1- myrtilloides 646. Hydrocharis Morsus.5g93. Cl. 14: DIDYNAMIA. Stachys sylvatica 578; Orobanche ; major 595.| Atiiplex-hastata — 627. latifolia 623: laciniata 626. ” Cl: 23ev POLYGAMIA. M i N så ev d C1.15. TETRADYNAMTAV Lepidiumtdlatifolium638:1, Nasturtiumaquatic. 624. | Cl 24: CRYPTOG AMA. RaphanusRaphan. 623. Lycopod.selaginoides: inoudet. 612. Pilularia globulif. 5og. Geranium molle 659:1Isogtes lacustris ' 650. Malva Alcea 601:]Splaehnum rubram:6435, sylvestris —602.] Urceolaria :Acharii 588, Lichen parietunus 648. | Agaricus junonius Öröbus' vernus = 640. erebius 582. Vicia: pisiförmis 60834 ermineus- Trifolivm striatum 616; €retaceus Hy. NEGRER EES Cl; 16: MonaADELPHIA. CI. 5. Hexanprrss PCI 27. DIADBLPRIA. Örnithogalum lut. £34. Juncus obtusiflorus 615. Peplis-Portula $g22 4 fig usllrlepr— - BE CLS FR öfver Nionde Bandet af Svensk Botanik. " efter nummern betyder den andra eller frånvånda sidan, i Jara Acetosella 6367. Aecharii Bos 377. Urceolaria 588. Adstringens 595. 646”, Hörhirisk olje, anislik 633 +. AcaricuUs campestris 594. CRETACEUS 594. Dermini 582. ERMINEUS 594; EREBIUS 582. JUNONIUS: 582. Lepiota 594. Levcosporus 594. mutabilis 582. pratella 594. Psalliota 394. alba 581. coarctata 581. pumila 581. + stolonifera 581. vulgaris 581. ÅTREX AQUATICA 587- Alcea rosea 601. Alder 5395. Asgrostis Aller, Alra, Aulra, Ulra 595. Allmänna Utrieularen 5835. ArNus glutinosa 395. INCANA 595. « pinnata 5935. Alpiskt Thesium 611- Alpurgen: 611. Alslägtets skiljande 595. Althea 602. Amentacex 646. 595. 589. Anacamptis 584, Anagallis 610: Kadroknets, poetisk likhet der- med 6oG. ÅNDROMEDA CALYCULATA 583, ÅNEMONE Sylvestris 637- VERNAMLIS 037. ÅNGELICA ÅRCIIANGELICA 639. Aungräs 600. Anthemis tinctoria 606. ÅPARGIA AUTUMNALIS 642. hastilis 643. ; HISPiDA 643, Apotheks Malva 602. Archangelica 633. Arder 595. Arre 295. Arters skilj ände Jar afarter 643 ". 644”, Asperila 609. Asthma , medel deremot 629”, ÅTRIPEX HAsTATA 627. 628. | LACINIATA 626. LATIFOLIA 628. patala 628. rosea 6267... Aulra 595. Axört 578. Dora 6 rö Ballota nigra 578- Bergs-Hyperik BÄ IE Bete på Skånska sandfölsn ; OL. f lerfälten 616: Betula 595. : pinnata 5957." Bindning af halmtak; korgar m.m. 1d8g) an Bisting att bota Con 6325, Bittersalso 638. ff 595: Bladomfattad Potamogeton 580: Blad på PF attenväxter 605. = Blads inskärningar mån af svedjefall? Fr Blek Kattost 601. Blomningens lämpande | vattnets höjd 603, efter | Blomster-ur 642". Blåmadra 609. Blåsedragande medel 636”. Borgberget i Ustergöthland 608, REGISTER. 5 Bock-Stenbräcka;625- -— "|Däl, Dull 578. Boskapens storlek 627- i HDufkulla Igar. sBaoskapsmedicin» 622. | Dufvoträck (blomma) 654: Braxnagräs 600. '|Dunkel "Agaricus »582- Brunt kungsljus 5g0. Dyblad 595. Bröstkrämpor, medel deri 602 DyHelting 597- " BuPLEVRUM TENUISSIMUM 6 18- Byll', finbladig 618. I TE v ö ; | NG matrått 602. C . | Eleocharis 2605. ampanacee 629. |ELATINE HyproPierrR 597. CAMPANULA patula 2629. »tfiandra 297- RarunoUrus 629. |fatränders stadgande 595- Carex arenaria 645. |Elgmyra 636. GLAREOSA | 645. "TEngelskt Sedum :604. Heleonastes | Enzeldt växts upptäckt 604. Caryophyllew växande i vatten PykeEnigelsört 633. 597: Erxyvires Centauriom 579: ILITTORALIS 579- pulchella 579. Catabrosia aquatica 587. ; Centaurea Scabiosa, dess pat rasit 596. ”ramosissima 579 = "mest i torra år 596. Fide 'wäxters olikhet från CesrtusovLus MInimus 610: i fleråriga 616. 639. Chenopodiunr 626: il EUPHORBIA TEXIGUA 635. Chinabark; - er sättningsmedel Europeisk "Trientalis 591. 646. :648- i | Thironia 579- TE Cichorium Intybus 602- Plosn 591. CIRomA LUTETIANA 586. Falearia 624. "major år Fetknopp, engelsk? 604. -Corchlearia 624.” "IFilices 600. Colik, krampaktig 633," |Filipendala aquatica "614: Colunmifere 601. 639. Finaste af alla Gräslika växter Conserva af Kattostblommor | 605. Te TRINET Fjäder-Nejlika 613”. Coronilla Emerus 608. Fjäll-Hieracium -644. - Coronopus 638. ifFlodgranne 580. Crepis 642. biennis 602, 606. Fluvialesp$30: Cuscuta 596- | |Flygsåndsgräs 581. 645”. wixter 613. D | Flygsands stadgänide påukti- amspelskronan vid Upsala gare: ställen 595. 629". ; Flätning af mattor 615. Daphne 611. |Fogelmjölk(ört), gul 634. DiantTHUS ARENARIUS 613. | Fogelsångsdalen' z Skåre Got. : plumarius: 613”; 618. 629". vt superbus. 613". Fritillaria SV et vi frp Dragsgjukan 623. i) 62 | FA REGISTER: Frossor at bota 631”. 648. [|Gruinales 639: Främmande växter, som blif-|Gräs 614: | . vit inhemska 629”. 638. Gräsätande djur tåla merg Fröhusen på vattenväxter ickel Växtgifter 619”. 636”; uppspringande 5895.592.597-|Grå-Al 595. | 600. 603. Grö, betes 614. Fyctvällingeyäiäer 600. : sudetisk 614. vårbetets inflytelse på köttet|Grön-Al 565. 615 ”IGr öngödning 623”. Fåren, för dem skadlig växt Grönklel, i dess ställe 622: 617 ”".| Gul Andromeda 583. ; Pärgning , pomeransgul 578. I Gul Cirse 586. grön, brungul 606. | Gul Rosling 583. Föda, för Kamnalinsler 606- Gullgubbar 606. bin 590. 602. 603. Gurgelvatten 602. 6528 634. Guttiferrx 641. boskapen 578: 581. Gödning 603: 587.590. 591. 600. grön 623”. 628. 601. 602. 603. 605. |Gökmat 640. 606. 608.63 1.638”. foglar 595. 609. Rd fisk 598. 603. 630. FT a frstridder saa växter 615. fåren 586. 595. 609. 618. Böai0A mollor 626. getterna 637”. 627. 628. hästarna 618”. 623”. Hafvets strandvall och sandberg . 6325. 6345. hABE 615. 625. 6407. 642”. dess bindande rhenen 595. 644". 645 fat svinen 634”. Bandel med krasse 624”. wattenkräk 630”. Hannblomningens försvinnan- Föda under hetta och torka 602.] de mot norden hos, vatten- växter 6307 G (Hedypnois 642. altetand 578: Hermelinfärgad Ågaricus 506. Garfaing 595. exört 586. Gentiana 579. HrierRAcIUM 642. ALPINUM 644. GERANIUM MOLLE 639: murorum rotundifolium 639 ”.|Hirculus Clusii 625. ; Giftighet i Vattemumbellaters ranunculoides6 2 5". rotknölar 619”. Holnottu 578. hos vattenväxter 636”.| Holoracex 626. 631". | Grenig Erythrea 579. Hosta hos hornboskap 590: Griserod 578. HoTTONIA PALUSTRIS 603, | Groblad, litet 632. Hottonsört 603. VN mellan -63x: Hven 582. - Grodbett 598. Hvit-A1l. 595. Gradors tillhåll 578. 598: HyDprocHARIs MorsUs RAN&Z 598: REGISTER, FT $ HynrocoTYLE "VULGARIS 6 17. Kräklök '634>. Hydropiper, namnets olika be) Kungsljus, brunt 590: tydelse '597- Källkrasse 624, gå "HyrprcuM MONTANUM 641. = |Kärr Hottonia 603. perforatum = = Kärrpeplis 592. "pulehröm Kärrtåtel 587. -Hypocheris 642. | Kärrväxters förekommande 625. Höst-Lejontand 642, mindre beroende af climatet "625: J acobra vulgaris 606. Jacobs istaf i 606- Iberis 638. | Foken dess surrogat! 602. Inhemska päxter, hvilka 629”. Lappens husger&dssäker 595. 635". 638. krydda 633. Inundatze Linn, 580. I skinni-benkläder 595. Jordnöt 634. | I Cappska öknen 649 "Isoéres 599. '600, '625. ILathrea 596- Isolepis 604. Lathyrås 640. Juncus articulatus 615. Låxerande medel För hypo= conglomeratus 6 15. chondrister "622. OBTUSIFLORUS 615. Leipe bob: | retroflexus 615. LEPIDIUM LATIFOLTIUM 638. i Lejontand 642. "643. ' K. Eeontodon 6492-' 643: alkbildningans wiäxter;615. |Libsticka 622. Kalljords vegetation 646. 647. Kattost, blek 601. röd 602. rundbladig 602. -. LICHEN PARIETINUS 648- punctatus 588. | LicUsTICUM scoTIcUM 622. VY Lill-roten , dess läge '624.:638. Kattrumpa 590. " |Linneiska åsigters enlighet med Klibb-Al 595. j I nordehs vegetat. 635.043”: Kloting 549. I Liten Utricularia - 585. Klåcka, rofvelik 629. «> "IfLiten Vattubläddra 585. utbredd 629. 1Littorella lacustris 631. t Klåckslägtets afdelning 629. Ljus Agaricus 582. Klåda 595. ÅLOLIUM ARVENSE 593. Klöfver, strimmig 616. | perenne 593. Kolvass 636. | temulentum 593. Koppor, spare vel efier dem Loppfrö 632. 602.|Lummerlik vargföt 612. Krampfrö 623. : ILazula 675. Krasse 624X : LycoropiuM 600. 612. förvaranide till afsänd- | " INUNDATUM bra” ning 624, a SELAGINOIDES Fat : bredbladig 638. AVN "> Selago 612: Kritfärgad Agaricus sg Läkemedel mot colik 622./ Kryphven 581. la för: Fer 622. AE REGISTER. Längor eller vissa dalar i Skå-|Odonslikt Vide 646. ne 629”: ÖENANTHE FISTULOSA 619: | Lötinossor 647. Ogräs bland vårsäd 623 ”.635". sätt att ut- M rota 623" Jadra, blå 609. Olja af frön 623”. MaLya ALCEA 601. Oljecanaler (vittce) hos Umbel- mauritiana 602. . later 617—622. ”rotundifolia 602. Ores PYRAMIDALIS 584. SYLVESTRIS 602. 606. Ormbunkar 600. Malvacerx 601. 602. 639. ÖRNITIIOGALUM LUTEUM 634. Mandel-lukt och smak 631”. mininum 634. Marsilea tetraphylla 599. Ornäsbjörken 595. Maskkräks tillhåll 598.605.632.| ORoBANCHE caryophyllacea 596. Maträtt af Malve 602. elatior 596. Mattor att fläta 613. MAJOR 596. ' Melampyram 596. nemorosum vera 596: 640”. vulgaris 596. Mellan Utricularen 585. OÖroBrUs VERNUS 640. Melre 626. Minsta Centunkel 610- Mjölkört, minsta 635. Mjölökare 623”. MoLiNnIaA AQUATICA B 587: Molla, bredbladig 628: > dikig 626, silfver 626. spjutlik 627- utbredd 628. Poa 598. Papilionacexz 640. Parasitiska växter 596- Parasollmossa 647. Pariser-Circxa 586. Peplis Portula 592. Peppar, fattig mans 638: Pepparrot 638. —— > Monotropa 596. Persilja, Vild hafs 622. Morsus rane 598. Pfefferkraut 638. Mo-Sippa , Mo-Vippa 637. Phalangium 634. Miossar i: Skåne jemförda med Phellandrium aquatictum 619.” de Lappska 625. PILULARIA GLOBULIFERA6 99.600; Mossor 647. 648. Pip-BRanke 619. Mucilago 602. 6327, Plantagines 610. Pula acuta 632". altissima 632: dubia 632. febrifuga 631". M yriophyllu m 603. sd N ajades Juss. 580. é LANCEOLATA 632. Märke, liebladigt 621- NasTtTURTIUM AQUATICUM 624. marilima 632". Nerfdöfvande gift 619": 6367. MEDIA 631. Nymphea 598. - minor 632”. Nl-Säf 695. major 632”. IPoa remota 614. SUDETICA 614. Os FE RDR 606. trivialis 614. REGISTER, ' 7 Polygonum Hy dropiper 597. YEN 598. Potulaks Peplis 592. Saleb 584. PotAMOGETON, nedstigen led der-|Sarx fusca 646. ifrån 630. Potamophile 630. PragtNejlika 6135 Precix 603. Primlernas ordning (SN PERFOLIATUM 580. pusillum 630”. |Salsa 638. Helix 589. MYRTILLOIDES 646. PURPUREA 589. Sallat, i dess ställe 602.620”. 623". 1624 YGER kr vydda der till 638”. Prof på mossars odug glighet625.| Saltbete 618”. 627. Psylli sem. 632. Pulsatillernas. fördelning 637. Pyramidalisk Örkis 584. Pyrenceisk växt 604. Saltvattens växter 630”. Saltvikar och Saltmarker 627. Sammandragande medel 5935. 602. 646. 639. Sand fält i Skåne 613. Sand Nejlika 613. I Santalacezx 611. R adicula , dess läge mot h jert-|g ekar Hrirevrvs Baner bladen 624. 638. Radiser , i deras ställe 629. Ränuncurus Flammula 636”. Liscya 636. Raphania 623. ScIiRPUs ACICULARIS 603. lacustris 636. - palustris 605. setaceus 609. Scorzonera 642. RaAPHANUS RAPIHANISTRUM 623. |Secale cornutum 623>, sativus 623. Rapunculus 629. Rapunzel, äkta 629. Retningar att förtaga 602.632". Biedmndse 648”. Rhevmatism 633”. Rhizosperm2e 59g. 600. Rofvelik. Klåcka 629. Romersk maträtt 602. RBoslik pragtväxt 601. Rosa ÅcCmARU 577. " . seaninay 577! dumetorum 577. senticosa 577. Ruppia 630. Rättika, trägårds 623. åker 623. Röd färg 602. Röd kattost 602. Röd pil 589. Rödvide 589. Rödört 57g. ISEbDUM album 604. ANGLICUM 604. dasyphyllam 604. rubens 604. TSelinum 617. Semiflosculose ANN Sem. Psylli 632, | Senapismer 6387. | Senapslika frön 624”, | SESEcIo -aquaticus 606. ERUCIFOLIUS 607. Jaconza 606. -tenwvifolius 607. SHERARDIA ARVENSIS 609. Siliquose, deras indelning 624 | Sippslägtets fördelning 637. Sisarum 621”. |Sison 6177. disymbrium Nasturtium 624. SIUM ANGUSTIFOLIUM 620. Farcaria 621. latifolium 620. Lå , S REGISTER, Sivar minus 620. Staduflur 642. nodiflorum 620. Steliate 609. repens 620. ”IStenbräcka: 625. Sjöfolksmedicin 622. Stephans ört 586. Skadliga växter för fåren 617.|Stinknässla 578. Skanörs traktens afmagring607 IStjerneblomma 591. Skarlakansgräs 578. Stockros Malva 601. Skarphårig ' Lejontand 643. Stor Circxea 586. Skedört 624”. Storknäf 639. Skidväxternas indelning 624, |Strand-Erythrea 57.0: Skogs Stachys 578. Strandväxter 604. Skottsk Libsticka 622, Stratiotes 598. 630F. = iSkottländsk växt 604. Skowpryd 591. ISkrifbläck 565. Skånes fårkött 613”. Strålblommors utbildning m.m. --606- « . Renee IE Stånd-boört 606. te Stäkra 619. kärr 625. Stärkelse (Amylum) 634”. lersläte 616. 602. 606. Sudetisk Grö 614. é 607. Svartfärgning 595. Svart Verbascum 390. Svensk Botaniks beskaffenhet 631. 644. Svensk Stockros 601. ' Svärdstiljelika växter 614. 636- mossar 625. sandfälr 613. saltvikar 627. växter 586. 589. 596. 601. 602. 607. bog. 613. 616. 618. 621.|Säf 605. 626. 627. 629. 635.| Söt smak 587. 602. äv Skäggört 590. Sötvattensväxter 630. Skärpa (aere) 617.623”. 636”. das | 638 7. Kr i medel deremot allmoarnas uppkomst 637. 602. 636”. .| Tandborstar af Trötter 602: Skörbjuggsört 624”. 636”. 638.| Tannin 595. 646. iSlag-skog 595. 'Taraxacum 642. Sä (muoilago) 602. 632”. Tetradidyme 600. 612. Slåsskämpar pt Tetradynamisternas - indelning Stark Bier 579. j 624: Sockerroten 6217 TuiESIUM ALPINUM 611. 1 Spanska flugor, höet der emot Linophyllnm 611. 602. 636.) Thlaspi 638. Sparris; i dess ställe 62g. Tott-orkis 584. Spartium scoparium 596. Tricoece 635. BN Spenat, i dess ställe 602. 624".| T[RIENTALIS EUROPEA 3g1: Spermacoce 609. TrifoLium medium 616. Spikblad 617. | | pratense 616. Spirdelört 611. STRIATUM 616. SPLACHNUM RUBRUM 647: Tripetaloidex 598. 630. ! Spänning var , att lindra 602. Trång bröstighet, medel dere? STACHYsS SYLVATICA 568: i mot bög. 633. ETS ba —-rrmes REGISTER, 9 Tv våbyggarear £ 603. Vatten-Serfva 630. Vågar liknande linets 602. Vatten-umbellaters giftighet ” Tåg-slägtet 615. BAG Tåg, knkpp 645; storlek 620. ryl 6,15! ; Vattenväxt på gränsen af de trubblommig 61 Sa tydligen blommande 650. UU... 596. Vattenväxters sätt att växa 598. 603. Vattenälskare Grodbett 598: Ulra, rättare Aulra el. Alra:595.|VErBAscUM NIGRUM 590. Umbellaters indelning 617.633.|Verke till byggnader under kronblad nära vat-| vatten 595. tenytan 617 Le ViciaA cracca 608. = fröns föreningsyta PISIFORMIS 608. 6d 7: Vild malva 602- sydligares blommorl|Virea 642. j 618. 622. Vitte (Oljecanaler) hos Umbel- den torraste Sven-) later 617—0622. ska 621. Vårfrudags lök 634. från continentensiVär-Gökmat 640. torraste — slätter|Vårsippa 637. 627: Väderdrifvande medel 622. på hafsstrand 622.| Vägg-Laf, - mossa 648: =. på Lappska Sagd Välluktande hafskuster i Södra (ler 603: Frankrike 613. Ungerskt fårkött 613". - i Skåne Urceolaria Acharii 588. y 613. Urindrifvande medel 619. 620.| Växters: beroende af ståndor- 6245, 629 Ä, ten 596. 629. 632. 633, 636. Utricularia minor 585. BITS Utslag i hufvudet 595. Växter funna sedan Linnés : tid '604. 608. 614. 615. 618. V 621. 629. 635. accinium uliginosum 646. den ansenligaste bland F armare länders maträtt 602. dem Ag Vassportulak 592. k Växt-geografi 640” Vattendaniwmar till krasses för- Väktställe, ARN 2 Öster- ökande 624”; göthlands bergstrakt 608.611. Vatten-Molinia 587. Ömma Småland 611. Vattenmärke, allmänt 620. z Skåne 629. = ledblommande 620 Fa litet 620. ngsjömosse i Skåne 625. smalbladigt 620. Vatten-nafle, allmän 617. Z Vatten- Rölleka 603. ANNICHELLIA PALUSTRIS 630. Vattens inflytelse på blomnin- gen 597. 599. 603. 630. jane 593. 10 REGISTER. Åkerogräs af täckaste slacen Ärtstrypare Be6 609. Åtliga ämnen hos giftiga väx bland rvårsåäd 6923. ter 629. I södra orterna 609. 623. | | utom riket 621. Ö jversknsktenetindkr Åkeér-rättika 623. 624, | 618. 629. senap 623”. lerschiffer Åker Sherardsört 609. 018.629. Ålgräs 580. lÖlversviämrhad Vargfot 612. Ålnate 5890. Ögonen, fläckar derpå' 602. Amöja 636. |Öppos lif att befordra 602. 1 Österns (Orientens) växter 640. Älltgräset 636 647. Ärd 595. | T Östersjöns sand 6a3. återkastad Ärtformig Vicker 608. | 625. Ärtqväljare 596. grus 645. j N $ LET RA VERA "0 b OR 14 fT Hyr h RN YR TReSe ; Ae LE '. PARA É b Cl k N Vv NR ” ER eg KOSS SN TN ER N . Kr d RV É 4 EE ER, SSI k rd NR IR FN WRG SAG KEN hå A (a ; SS kå Pad M nr VIE RA we UN , | ha F v (öv TERM FIRA CR kv ) [! 4 JE Lv SÅ IFM FA Näbben 4 OUT Byt LIäv AE SITE RF EEE "7 RN SRIRE JA LL 2625 See MÄSSAN OMAR - 4 FR 0 oc RSA ARV NEDRE RAS s vaster - ' TN sö RR AJ st Kg FR rg YR SR RES FA ACA NE TYS Fyn BN SENSE [pra Ås RAA TV Fa IONKSY GT Fog KREXIYpA JV ARA FN an FIT ta NAN I YA RR SR SYV NRP KA SD FA Fn SANN 1 1 RÖTA ANS EE N KoRresAN IK LY NH ngn